Utredning rörande jordbrukets läge i Norrland med vissa förslag till åtgärder till förbättrande av den norrländska jordbrukarbefolkningens ekonomiska ställning

''Of* National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 3 7 : 9 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

UTREDNING KÖRANDE

JORDBRUKETS LÄGE I NORRLAND MED YISSA FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER TILL

FÖRBÄTTRANDE AY DEN NORRLÄNDSKA JORDBRUKARBEFOLKNINGENS EKONOMISKA STÄLLNING Avgiven

den 10 februari

1937 AV

STATENS JORDBRUKSNÄMND

S T O C K H O L M 1 9

3 7

Statens offentliga utredningar 1937 Kronologisk

Socialiseringsproblemet. 2. Hushallsräkningens problem och faktorer. Tiden, vilj, 173 8. VI. Socialiseringsidéer och soeialiseringspraxis i Sovjetunionen. 2. Tiden, vij, 140 s. Fl. Betänkande med förslag till revision a v förvaringsoch intenoringslagarna ni. m . Marcus. 36 s. .lu. Statslotteriutredningen. Betänkande med förslag rörande svenskt penninglotteri. I t a g g s t r ö m . 177 s. II. B e t ä n k a n ie med förslag till lagstiftning angående särskilda ItusbebovBskogar i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m . m. Marcus. 98 s. 1 karta. .lo. Y t t r a n d e i abortfrågan. Marcus. 56 s. S.

förteckning

1934 å r s nämnd för städningsutredning. Blänkande mod speciella beräkningar o c h forslat rörande ersättningarna f ö r s t i i d n i n g s a r b e t e i n o m r i s s a statliga ämbetslokaler i Stockholm m . m : Ma-cus. 54 s. Fl. Betänkande med förslag angående den s t a t s u i d e r stödda vattenavlednings- och avdikningsirerkiamheten s a m t därmed sammanhängande spörsmål. Ha;ggström. 275 s. .lo. Utrodning rörande jordbrukets läge 1 N o n l a n d med vissa förslag till åtgärder till f ö r b ä t t r a n d e a v den norrländska jordbrukarbefolkningens ekonomiska ställning. Marcus. 145 s. .!<>.

A n m . Om särskild tryckort ej angives, ä r tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil u t g ö r a begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, 3u>. = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars y t t r e a n o r d ning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1937:9 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

UTREDNING RÖRANDE

J O R D B R U K E T S LÄGE I N O R R L A N D MED VISSA FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER TILL

FÖRBÄTTRANDE AV DEN NORRLÄNDSKA • JORDBRUKARBEFOLKNINGENS EKONOMISKA STÄLLNING Avgiven

den

10 februari

1937 AV

STATENS JORDBRUKSNÄMND

/

S T O C K H O L M 1937 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

Till

KONUNGEN.

i

I motion nr 615 i andra kammaren vid 1935 års riksdag yrkades, bland ämnat, att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t hemställa om en allsidig utredniing av de norrländska jordbruksfrågorna. I det i anledning av Kungl.

4 Maj:ts proposition nr 227 angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område avgivna, av nämnda års riksdag godkända utlåtande nr 1 uttalade sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottet, bland annat, att utskottet icke för det dåvarande funne anledning för riksdagen att begära en sådan särskild utredning, enär utskottet utginge från att hithörande förhållanden i mån av behov bleve föremål för närmare utredning av vederbörande. I sitt utlåtande den 10 januari 1936 angående fortsatta prisreglerande åtgärder på jordbrukets område anmälde statens jordbruksnämnd, att inom nämndens kansli påginge en statistisk-ekonomisk undersökning rörande de förhållanden, varunder jordbruket arbetade i Norrland i jämförelse med andra landsdelar. Vid denna komme de speciella förhållandena i Norrbottens län att beaktas. Nämnden anförde vidare, att sedan utredningen slutförts nämnden komme att till Kungl. Maj:t avlämna redogörelse för de erhållna resultaten ävensom framlägga de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. I motion nr 817 i andra kammaren vid 1936 års riksdag gjordes vidare framställning om att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om föranstaltande av skyndsam utredning angående de riktlinjer, efter vilka de fortsatta prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område borde avpassas med hänsyn till i motionen framförda synpunkter, samt om framläggande för nästa års riksdag av de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Enligt vad som framgick av den i motionen lämnade motiveringen ansågo motionärerna, att innan man ginge att fastställa vissa gränser för prisbildningen på jordbruksprodukter en allsidig utredning borde vidtagas beträffande bland annat möjligheterna att, utan sönderbrytande av regleringsanordningarnas effektivitet för jordbruket i dess helhet, bättre än hittills tillgodose jordbrukarna i de nordliga delarna av vårt land och de mindre jordbrukarna i övrigt. I anledning av denna motion erinrade sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 1 om att undersökning för närvarande påginge inom jordbruksnämnden rörande de förhållanden, varunder jordbruket arbetade i Norrland i jämförelse i med andra landsdelar. Utskottet förväntade, att denna undersökning färdigställdes i så god tid, att resultatet av undersökningen tillika med de förslag, vartill den kunde giva anledning, kunde föreläggas 1937 års riksdag, samt förutsatte, att Kungl. Maj:t redan under innevarande regleringsperiod I vidtoge de åtgärder, som Kungl. Maj:t inom ramen för sin befogenhet kunde finna lämpliga i anledning av utredningen. Vid fullföljandet av sin ifrågavarande utredning har nämnden självfallet: beaktat de uttalanden, som i frågan gjorts av riksdagen. Därvid har d e t : visat sig, att en begränsning av utredningen till att avse allenast en undersökning av verkningarna för Norrlands del av hittills vidtagna regleringsan- ordningar för stödjande av jordbruket i Sverige samt förslag till jämkningar i i dessa anordningar i vad anginge Norrland icke vore lämplig, utan att utred- ningen även borde omfatta en undersökning rörande möjligheterna att åstadkomma en mera varaktig förbättring av den norrländska jordbrukarbefolk-

mingens ekonomiska ställning. Sedan en sådan undersökning numera verksställts, i den mån så varit möjligt för nämnden inom den tid, som stått till ddess förfogande, får nämnden härmed överlämna utredning rörande jordbbrukets läge i Norrland med vissa förslag till åtgärder till förbättrande av dden norrländska jordbrukarbefolkningens ekonomiska ställning. Utredningsarbetet har inom nämnden handhafts av en särskild kommitté, bbestående av nämndens ordförande, landshövdingen B. Hammarskjöld, ledannoten i nämnden, direktören A. Börjesson, suppleanten i nämnden, landsttingsmannen J. N. Jonsson samt nämndens kanslichef, byrådirektören N. M a l m f o r s ävensom, intill mitten av juni m å n a d 1936, dåvarande ledamotten i nämnden, riksdagsmannen G. Strindlund. Som sekreterare har bitträtt förste aktuarien hos nämnden E. Carlsson. Vid utredningen hava som ssärskilda sakkunniga anlitats nämndens sakkunnige i cereala frågor, professsorn Å. Åkerman, föreståndaren för statens försöksgård på Offer, agronormen Gust. Ericsson samt föreståndaren för Sveriges utsädesförenings Västermorrlandsfilial, filosofie doktorn Fr. Nilsson. Därjämte hava överläggning a r förts med representanter för hushållningssällskapen i Norrland samt rmed andra i norrländskt jordbruk och norrländska förhållanden i övrigt iinsatta personer. I ärendets slutbehandling inom nämnden hava deltagit nämndens ordförrande, ordinarie ledamöterna herrar greve Wachtmeister, Björnsson, Holmbberg, Norup och Börjesson, suppleanterna herrar Ahlsten, Carlborn, Johanssson, Jonsson och Molander samt nämndens kanslichef. Av herrar Björnsson, Holmberg, Börjesson och Molander beträffande vissa arv de av nämnden framlagda förslagen gjorda särskilda uttalanden bifogas. Stockholm den 10 februari 1937. Underdånigst BO HAMMARSKJÖLD. NILS MALMFORS.

Erik

Carlsson.

7¶Avdelning'A. TUtredning rörande jordbrukets läge i Norrland samt den norrländska jordbrukarbefolkningens ekonomiska ställning. Kmp. 1.

Norrlands befolkning och dess sysselsättningsmöjligheter.

Folkmängden och dess förändringar. Under 1800-talet och särskilt undeir dess senare hälft ökades folkmängden i Norrland ganska snabbt och betycdligt hastigare än i landet i övrigt. Till stor del berodde detta på att i saimband med det då begynnande exploaterandet av naturtillgångarna i näimnda landsdel en omfattande inflyttning dit ägde rum från södra och mellerrsta Sverige. Av rikets samlade folkmängd kommo sålunda på Norrland i hbörjan av 1870-talet endast cirka 12 procent, men vid sekelskiftet hade mcotsvarande tal stigit till 168 procent. Efter nämnda tidpunkt har emellertid! utvecklingen gått i betydligt långsammare tempo, på sätt framgår av i talbell 1 i tabellbilagan intagna uppgifter. År 1930 utgjorde sålunda ifrågavarande procenttal 179. Vid slutet av år 1935 uppgick folkmängden i de ferm nordligaste länen till 1 122 125 personer, motsvarande 18 procent av rikiets samlade folkmängd. Att befolkningen alltjämt ökas något hastigare i IWorrland än i landet i övrigt beror utselutande på den jämförelsevis starka betfolkningstillväxt, som fortfarande utmärker Västerbottens och Norrbottens läm. I de andra norrlandslänen däremot har folkmängden icke stigit mera äni i landet i övrigt. Utvecklingen belyses även av följande uppgifter rörande; folkökningstalen för de olika norrlandslänen samt för riket i dess helhet. Meed folkökningstal förstås den årliga folkökningen i promille av medelfolkmiängden under viss period. Foilkökningstal i promille av medelfolkmängden under nedan angivna perioder. Län GJävIeborgs län

N o r r b o t t e n s län

1901—1910

1911—1920

1921-1925

1926—1930

1931—1935

6-4 7-6 5-9 11-5 17-7

5-6 5-7 12-3 12-2 12-6

6-9 5-9 4-1 14-3 8-5

0-9 2-5 3-0 10-4 7-6

7-3

6-7

5-0

1-5 3-8 -2-7 8-3 9-1 2-9

3-5

8 Befolkningsrörelsen. I första h a n d bestämmande för befolkningens sorlek och sammansättning inom ett område äro i regel nativitets- och diödighetsförhållandena. Därjämte påverkas folkmängden givetvis av in- o c h utflyttningen till och från området ifråga. I olika avseenden hava d e s s a aktörer tidigare för Norrlands vidkommande avvikit rätt avsevärt fram /ad som kännetecknat landet i genomsnitt. Under senare årtionden synes tock en viss utjämning hava ägt rum. Antalet födda i norrlandslänen samt i riket i promille av medelfolkmxngden för olika perioder framgår av följande sammanställning. Antalet levande födda i promille av medelfolkmängden under nedan angilvia perioder. 1901—1910

1911—1920

1921—1925

1926—1930

1931—H35

Norrbottens län

28-1 29-7 27-2 31-8 37-2

20-5 22-7 22-9 86-9 28-3

16-8 18-5 18-0 22-7 25-0

14W 16vl ISrt 20-1 223-9

Hela riket

25-8

23-7 25-3 25c 28-7 30-9 22-1

19-1

15-9

141-1

Län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län

De anförda talen utvisa, att födelsefrekvensen alltsedan sekelskiftet sädse varit starkare i norrlandslänen än i riket i allmänhet. Den fortgiåmde minskningen i nativiteten framträder dock med ungefär samma styrla i Norrland som i landet i övrigt. De högsta födelsetalen förekomma i Noirnottens och Västerbottens län, men även därstädes hava ifrågavarande t a l numera sjunkit så lågt, att de motsvara eller understiga riksmedeltalet fö* tiden 1911—1920. Den sjunkande nativiteten har helt naturligt medfört vissa förändirhgar ifråga om befolkningens åldersfördelning. Man ansåg förr såsom noinalt, att av befolkningen en tredjedel skulle befinna sig i åldern 0—15 år, lälften i åldern 15—50 år samt återstående en sjättedel i åldern över 50 å r . Enligt 1930 års folkräkning gestalta sig emellertid förhållandena i berirda hänseende i hela riket och i de norrländska länen på följande sätt. Befolkningen år 1930 i olika åldersgrupper, i promille av folkmängden. 1

Län

Västernorrlands län Jämtlands län Norrbottens län

Åldern 0—15 år

Åldern 15—50 år Åldern 50— år

266 281 285 321 333

524 523 505 508 503

210 197 210 171 164

224 Undertaligheten i barnaåldrarna framträder sålunda för de tre sydli§aste norrlandslänen och för riket i dess helhet mycket starkt. I Norrbottens län företer däremot befolkningen en mer progressiv typ. Detsamma kan åven

9 sägas gälla beträffande befolkningen i Västerbottens län. En närmare undersökning visar emellertid, att i Norrbottens och Västerbottens län gruppen 0—5-åringar år 1930 var mindre än gruppen 5—10-åringar, vilket tyder p å en avtagande progressivitet hos befolkningen. F ö r ä n d r i n g a r n a i dödlighetsförhållandena under olika perioder sedan år 1900 Ibelysas av följande sammanställning. Antailet döda i promille av medelfolkmängden under nedan angivna perioder. L ii n

Västeirnorrlands län

1901-1910

1911—1920

1921-1925

1926-1930

1931—1935

14-4 14-6 14 0 14-1 16-5

139 149 14-9 14-6 16-1 14-3

11-8 13-0 12-4 12-4 13-0

11-8 12-6 12-4 11-5 12-7 12-1

11-6 11-9 111 111 11-8 11-6

14-9

12-1

De anförda siffrorna visa, att dödstalen i Norrland, om man undantager Norrbottens län, sedan sekelskiftet varit ungefärligen desamma som i hela riket. I Norrbottens län var dödstalet tidigare jämförelsevis högt, men dets a m m a har under de senaste åren sjunkit så kraftigt, att det numera icke nämnvärt skiljer sig från det för hela riket gällande. Att dödstalet är ungefär detsamma i norrlandslänen som i övriga Sverige hindrar givetvis icke att dödligheten inom en och samma åldersgrupp är högre i Norrland än i riket i övrigt. Några uppgifter härom för senare tid föreligga dock icke ännu publicerade. Av översikten rörande befolkningsrörelsen åren 1911—1920 framgår emellertid, att samtliga norrlandslän under denna period för de levnadskraftigaste åldrarna uppvisade en i förhållande till hela riket ej obetydlig överdödlighet. Även under senare år, exempelvis perioden 1926— 1930, har åtminstone spädbarnsdödligheten varit jämförelsevis hög i Norrland, särskilt i Västernorrlands och Norrbottens län. Skillnaden mellan födelsetalet och dödstalet anger överskottet av födda. Huru detta överskottstal växlat under olika tider framgår av följande sammanställning. Överskott av antalet levande födda i promille av medelfolkmängden under nedan angivna perioder. 1901—1910

1911—1920

1921—1925

1926—1930

1931—1935

Norrbottens län

13-7 15-1 13-1 17-7 20-7 10-9

8-7 9-7 10-6 14-5 15-3 7-1

4-9 5-8 5-5 11-2 12-4

Hela riket

9-9 10-5 10-8 14-2 14-8 7-8

2-7 4-2 4-7 9-0 11-1 2-5

Län Gävleborgs län

3-8

Enligt vad anförda tal utvisa, framträder den stagnation i befolkningstillväxten, som kan anses känneteckna Sverige, även i Norrland. Endast i Västerbottens och Norrbottens län föreligger något nämnvärt överskott av födda.

10 överskottstalet är likväl numera lägre för dessa båda län tillhopa, ä n vad det var i hela riket åren 1901—1910. In- och utflyttningens omfattning för de olika norrlandslänen u n d e r senare tid belyses av följande siffror. Skillnaden mellan antalet in- och utflyttade personer i olika län i Norrland. (Inflyttningsöverskott +, utflyttningsöverskott —). Å r

Gävleborgs län

Västernorrlands län

Jämtlands län

Västerbottens län

Norrbottens län

1911/20 1921/30 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934

-11148 - 7 290 369 306 - 1434 274 128 732 814 865 997 - 1371 - 1159 552 119 73

- 1 2 433 - 7 859 364 563 - 1790 - 1 1SI6 - 1206 567 764 546 330 533 79 124 506 324

+ 1983 - 9 915 - 333 - 731 -1598 - 508 -1194 - 805 - 942 -1751 -1452 - 601 27 - 125 - 160 - 361

- 3 379 -3059 47 + 192 - 575 + 313 81 96 - 590 - 908 -1074 - 193 - 233 + 375 + 584 + 493

- 3 805 - 9 501 - 422 - 734 - 2 241 -1703 -1250 -1065 - 762 - 615 - 617 92 - 397 -1218 - 582 - 322

Av de ovan anförda siffrorna framgår, att för norrlandslänen utflyttningen i regel överstiger inflyttningen. Utflyttningsöverskottet har dock minskat rätt avsevärt i Gävleborgs och Västernorrlands län. För Jämtlands län har inflyttningsöverskottet under årtiondet 1911—1920 övergått till ett ej obetydligt utflyttningsöverskott. Västerbottens län har tidigare uppvisat ett om ock jämförelsevis ringa utflyttningsöverskott, men detta har under åren 1932—1934 förändrats till ett inflyttningsöverskott. Härtill har den nytillkomna gruvindustrien i Skellefteåtrakten i hög grad bidragit. Vid bedömande av anförda siffror bör vidare ihågkommas, att under tidigare år en ej ringa del av de från norrlandslänen utflyttade emigrerade till utlandet för att där söka sin utkomst. Efter år 1929 har emellertid emigrationen nästan helt upphört. Siffrorna synas vidare giva vid handen, att befolkningen i Norrland är jämförelsevis stationär. Att så är förhållandet framgår ännu tydligare av undersökningar rörande den inrikes omflyttningen i landet, vilka företagits i samband med 1930 års folkräkning. Enligt dessa undersökningar, av vilka vissa resultat framläggas i sammanställningen å vidstående sida, äro flyttningarna till och från norrlandslänen avgjort lägre än motsvarande medeltal för samtliga län i riket. Särskilt i Norrbottens län synes detta vara förhållandet. Inom nämnda län bodde sålunda år 1930 kvar ej mindre än 906 procent av den därstädes födda befolkningen. Beträffande samma län må vidare framhållas, att antalet inflyttade från mer avlägsna orter är jämförelsevis stort, vilken inflyttning till hu-

11 Relativa fördelningen av länens bostadsbefolkning efter födelseort och länens födelsebefolkning efter boningsort år 1930. Av 10 000 invånare i vidstående län år 1930 voro födda i L ä n

Av 10 000 i vidstående län födda och i riket kvarlevande år 1930 voro boende i

Egna Grann- Stock- Annan Egna Grann- Stock- Annan Summa Summa ort länet länen holm ort länet länen holm Gävleborgs län . . Västermorrlands län Jämtlands län . . . . Västerlbottens län Norrbottens l ä n . . .

8 257 8 703 8489 9111 8 850

976 591 910 567 355

Hela riiket

7 759

85 66 47 45 45

682 640 554 277 750 1135

10 000 10 000 10 000 10 000 10 000 10 000

8182 8 418 8 552 8 861 9 057 7 838

795 606 696 681 216 1117

436 354 259 160 196

587 622 49:1 298 531

10 000 10 000 10 000 10 000 10 000

10 000

vudsaklig del haft gruvdistrikten till mål. I motsats härtill är antalet långväga flyttningar till och från Västerbottens län mycket ringa. Befolkningens fördelning å stad och landsbygd. På grund av den jämförelsevis ringa stadsbildningen i Norrland är den andel, varmed stadsbefolkningen ingår i den samlade folkmängden, väsentligt lägre för norrlandslänen än för flertalet övriga län. I genomsnitt för hela riket bodde år 1930 32'5 procent av landets befolkning i städerna. Motsvarande procenttal understeg; för de fyra nordligaste länen 14. I Gävleborgs län bodde omkring 20 procent av befolkningen i städerna. Tages hänsyn till de befolkningsagglomerationer av olika slag, som förekomma å landsbygden, gestalta sig emellertid förhållandena väsentligt annorlunda. I den svenska befolkningsstatistiken plägar man skilja mellan egentlig landsbygd och agglomererad landsbygd. Till den senare räknas därvid sådana tättbebyggda samhällen med minst 200 invånare, där jordbrukarbefolkningen ej uppgår till 75 procent av hela folkmängden. I de fall, då ren jordbrukarbefolkning är sammanträngd i bybebyggelse, har man sålunda ej hänfört vederbörande samhälle till den agglomererade landsbygden utan räknat detsamma till den egentliga landsbygden. Med utgångspunkt från denna uppdelning redovisades vid 1930 års folkräkning inemot 24 procent av landsbygdsbefolkningen i riket såsom bosatta inom agglomererade områden. Starkt agglomererad landsbygd uppvisade därvid sådana län som Stockholms län på grund av förstadsbebyggelsen till Stockholms stad samt Göteborgs och Bohus län. Däremot var den agglomererade befolkningen fåtalig i exempelvis Gotlands och Hallands län liksom även i Skaraborgs län. Vad angår norrlandslänen voro agglomerationerna, såsom närmare framgår av sammanställningen överst å sid. 12, mest framträdande i Västernorrlands och Gävleborgs län med cirka 30 respektive 28 procent agglomererad landsbygdsbefolkning. Därefter kommo Norrbottens län och Västerbottens län, för vilka motsvarande tal utgjorde 22 respektive 18 procent. I Jämtland voro icke fullt 12 procent av landsbygdsbefolkningen agglomererade.

12¶Antalet invånare den 31 december 1930 i Norrland och 1 hela riket. Å egentlig lands- Å agglomererad bygd landsbygd

Län

Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Norrbottens län Norrland Hela riket

I städerna

Summa

antal

%

antal

%

antal

%

antal

159 857 169 344 106 085 153 355 136 588

57-1 608 78-9 75-2 68-4

62 037 71657 14 276 34 335 39 764

22-2 . 25-7 106 16-8 19-9

20-7 13-5 10-5 8.0 11-7

279 716 278 662 134 614 204 031 199 826

725 229 3 165 182

66-1

222 069 981134

20-3

57 822 37 561 14153 16 341 23 474 149 351

16-0

13-6 32-5

1 096 649 6 142 191

51-5

Av ovanstående sammanställning framgår vidare, att andelen egentlig landsbygdsbefolkning är väsentligt större i samtliga norrlandslän än i riket i genomsnitt. Sålunda uppgår i Jämtlands län befolkningen i städerna och den agglomererade landsbygden till endast 21 procent av den totala befolkningen. I Västerbottens län är detta tal 25, i Norrbottens län 32, i Västernorrlands län 39 samt i Gävleborgs län 43. För riket i dess helhet utgör motsvarande procenttal 48. Icke i något annat län är befolkningen i städer och agglomerationer relativt sett så ringa som i Jämtlands län, och endast Kronobergs län är i detta hänseende jämställt med Västerbottens län. Förhållandena inom ett och samma län i Norrland kunna emellertid i förevarande hänseende växla mycket starkt. Belysande härför är följande sammanställning rörande landsbygdsbefolkningens fördelning å agglomererad och egentlig landsbygd.

L ä n

o c h

b y g d

Procent agglomererad landsbygdsbefolkning

Gävleborgs län. 36-8 46-0 34-1 24-8 11-9 16-6

Söderhamnsbygden Bollnäsbygden Ljusdalsbygden Väslernorrlands län.

Norra Ångermanlandsbygden . .

40-7 50-9 16-6 45-5 24-3 5-9 19-1

Jämtlands Östra Jämtland Norra Jämtland

9-1 10-2

Nedre Indalsbygden Medelpads inland Nedre Ångermanbygden Sollefteå—Nylandsbygden

län.

Län

och

b y g d

Västra Jämtland Härjedalsbygden Storsjöbygden

Procent agglomererad landsbygdsbefolkning 12-7 5-6 19-4

Västerbottens län.

Nysätrabygden Skelleftebygden Åsele—Vilhelmina lappmark . . . Lycksele lappmark Norrbottens län. Pitebygden Lulebygden Kalixbygden Kalix och Torne lappmarker . .

22-7 24-G 11-0 22-1 W-T 11-3

5-6 15rl 11-9 7.\6 161-1 621-4

13 Bortsettt från Stockholms och Göteborgs förortsområden med deras alldeles specciella karaktär är det ingenstädes i landet utom i Stora Tunabygden i Dalarma och Karlskogabygden i Bergslagen, som procenten agglomererad landsbygdsbefolkning är så hög som inom Kalix och Torne lappmarker samt vissa delar av Gävleborgs och Västernorrlands läns kustland. Därvid bör bemärkas, att till Stora Tunabygden hänföras Borlänge köping samt Domnarvet ochi intill dessa samhällen belägna orter, vilkas befolkning huvudsakligen på ett eller annat sätt är knuten till de stora industrierna i Domnarvet och Kvarnsveden m. m. I Kalix och Torne lappmarker är det gruvindustrien vid malmfälten i Gällivare och Kiruna, som föranlett den starka befolkningsanhopninigen, i Västernorrlands län sågverks- och massaindustrien och i Gästrikland huvudsakligen järnbruken. I motsats till de nämnda områdena stå sådarua trakter som Härjedalsbygden i Jämtlands län, ö v r e Ådalsbygden i Västernorrlands län samt Pitebygden och Tornedalen i Norrbottens län med ytterligt ringa agglomererad befolkning. Befolkningens fördelning på hushåll av olika storlek. Sedan lång tid tillbaka h a r antalet medlemmar i genomsnitt för hushåll i Sverige befunnit sig på tillbakagång. Detta torde i första hand sammanhänga med den sjunkande nativiteten. Vidare har inverkat den omständigheten, att antalet ensamstående personer, som ej tillhöra hushåll i egentlig mening, ständigt ökat såväl absolut som relativt sett, till följd av att vuxna barn i allt mindre utsträckning kvarbo hos föräldrarna, varjämte antalet tjänare successivt minskat. Denna utveckling har gjort sig gällande även i Norrland. Hushållen därstädes äro dock alltjämt i allmänhet större än i övriga Sverige, vilket framgår av följande uppgifter. Antalet personer per hushåll år 1930. I. ä n

Västernorrlands län Västerbottens län Norrbottens län Hela riket

Landsbygd

Städer

3-90 3-79 4-09 4-28 439 383

3-18 3-18 312 3-41 3-29 2'98

Huru förhållandena i berörda hänseende gestalta sig å landsbygden i Norrland framgår vidare av sammanställningen å omstående sida. Enligt vad denna utvisar överensstämma förhållandena i Gävleborgs och Västernorrlands län nästan fullständigt med vad som gäller för hela rikets landsbygd, dock är antalet ensamstående i Västernorrlands län jämförelsevis högt. Inom de övriga länen äro de större hushållen betydligt fler än i riket i allmänhet. Å hela rikets landsbygd bestå endast 122 procent av hushållen av fler än 6 personer. Motsvarande procenttal utgör för Norrbottens län 212, för Västerbottens län 189 och för Jämtlands län 16'3.

14¶Hushållens procentuella fördelning efter storlek år 1930 å landsbygden. A n t a l

h u s h å l l

m e d

1 pers.

2 pers.

3 pers.

4 pers.

5—6 pers.

7—10 pers.

11— pers.

14-5 16-3 16-3 14-0 15-3

15-4 160 13-8 133 12-9 17-1

19-6 19-6 16-6 16-7 15-1 19-4

170 16-3 150 15-1 14-1

20-6 19-5 22-0 22-0 21-4

11-8 11-3 14-8 16-9 18-5

11 10 1-5 2-0 2-7

100 100 100 100 100

16-6

20-3

11-3

0-9

100 L ä n

Summa

Västernorrlands län Jämtlands län

14-4

Befolkningens fördelning å olika yrkesgrupper. Den minskning i jordbrukets betydelse för beredande av arbetstillfällen, som sedan lång tid tillbaka kunnat iakttagas för riket i dess helhet, har kommit till synes även i Norrland. Särskilt gäller detta i Gävleborgs och Västernorrlands län, varest numera ungefär lika stor andel av befolkningen har sin utkomst utanför jordbruket som i riket i övrigt. I övre Norrland liksom i det inre av mellersta Norrland utgör däremot jordbruket jämte det därmed förenade skogsbruket alltjämt den utan jämförelse viktigaste förvärvskällan. Följande sammanställning kan i detta hänseende anses belysande. Folkmängdens fördelning efter huvudgrupper av yrken vid slutet av nedan angivna år.

1 r

1870 1880 1890 1900 1910 1920 1930 därav i Gävleborgs län . . . . Västernorrlands län Jämtlands län . . . . Västerbottens l ä n . . Norrbottens län . .

Jordbruk med binäringar

Industri och bergsbruk

Handel och samfärdsel

Allmän tjänst o. fria yrken

Övriga

Summa

Antal i tusental

%

Antal i tusental

%

Antal i tusental

/o

Antal i tusental

%

Antal i tusental

%

Antal i tusental

2 153 2 265 2 372 2 354 2 319 2 267 2135

51-6 49-fi 49-6 45-8 42-0 3S-4 34-7

394 524 774 1121 1513 1851 1947

9-5 11-5 16-2 21-8 27-4 31-4 31-7

123 197 275 372 576 758 952

3-0 4-3 5-7 7-3 10-4 12-8 15-5

233 232 245 242 226 271 325

5-6 5-1 5-1 4-7 4-1 4-6 5-3

1266 1348 1119 1047 888 757 783

30-3 29-5 23-4 20-4 16-1 12-8 12-8

4 139 4 666 4 786 6 136 5 622 6 904 6 142

99 106 78 119 95

35-4 37-9 57-6 586 47-7

100 92 21 43 50

35-7 32-9 15-6 21-1 24-9

38 35 14 18 26

13-7 12-7 10-6 8-7 130

10 11 6 7 11

3-5 3-8 4-5 33 5-4

33 35 16 17 18

11-7 12-7 11-8 8-3 90

280 279 135 204 200

Sysselsättningen utanför jordbruket. Genom den företagsräkning, som verkställdes under år 1931, har man erhållit tämligen fullständiga uppgifter rörande befolkningens fördelning på olika yrkes- och företagargrupper. Denna undersökning omfattar praktiskt taget alla näringsgrenar utom jordbruket

15 och därmed förenat skogsbruk. Vidare hava vid undersökningen uteslutits vissa verksamhetsgrenar, som icke äga karaktär av näring i egentlig bemärkelse. I tabell 2 i tabellbilagan återgivas enligt företagsräkningen uppgifter över antalet redovisade företag, omsättningen vid dessa, antal sysselsatta personer samt använd drivkraft. På grundval av dessa uppgifter h a r beräknats den procentuella andel i fråga om antalet företag m. m. i hela riket, som belöper å de olika norrlandslänen. Resultatet av dessa beräkningar framgår av nedanstående sammanställning.

Län

Västernorrlands län Västerbottens län Summa

Antal företag

Omsättning

Personer

Drivkraft

Folkmängd

%

%

%

%

%

36 3-8 1-9 2-5 2-4

3-4 3-6 l-o 1-5 2-3 118

4-2 40 1-4 2-4 2-6 14 5

6-7 79 1-2 3-3 2-7 21-8

4-6 4-6 2-2 3-3 33

17-9

Även om ovan anförda uppgifter icke böra tillmätas alltför stort värde — betydande svårigheter föreligga att erhålla fullt jämförbara siffror — torde de likväl kunna anses belysa det förhållandet, att näringslivet utanför jordbruket ej nått samma utveckling i Norrland som i riket i övrigt. De norrländska storindustriella företagen äro vidare i hög grad mekaniserade, varför behovet vid dem av mänsklig arbetskraft icke är så stort. Detta framgår även av föregående sammanställning, i det att ej mindre än 218 procent av den för hela landet redovisade drivkraften belöpa å norrlandslänen. I tabell 2 i tabellbilagan meddelas vidare uppgifter enligt folkräkningen år 1930 över antalet yrkesutövare inom industri och hantverk samt handel och samfärdsel ävensom uppgifter rörande folkmängden samt antalet sysselsatta personer enligt företagsräkningen i procent av befolkningen. I stort sett böra uppgifterna över antalet yrkesutövare enligt folkräkningen och antalet sysselsatta enligt företagsräkningen överensstämma. Emellertid kan överensstämmelsen av olika skäl ej bliva fullständig. Sålunda äro vid företagsräkningen de arbetslösa ej räknade, något som däremot är fallet vid folkräkningen. Av betydelse är dessutom att företagsräkningen medtagit i skogsbruk sysselsatta, som ej utöva jordbruk. I befolkningsstatistiken hänföras dessa till gruppen jordbruk med binäringar. Även andra avvikelser förekomma. Å omstående sida lämnas på grundval av företagsräkningen mer detaljerade uppgifter om näringslivet i de fem nordligaste länen. De näringsgrenar, som ej medtagits i sammanställningen, såsom bank- och försäkringsverksamhet, hotell- och restaurangrörelse m. m., representera ett jämförelsevis ringa antal anställda och torde därför kunna i detta sammanhang förbigås.

16 Antal företag, omsättningsbelopp, sysselsatta personer och använd drivkraft nom vissa huvudgrupper av verksamhet år 1931. Arbetsställen

Omsättning

Län

A.

B. Industri kombination

Sysselsatta personer

%

antal

%

1000 kr.

%

antal

52 83 61 81 77

5-0 81 5-9 7-9 7-5

79 18-4 9-2 15-6 11-4

3 725 8-4 4 949 11-1 6-1 2 697 5 741 12-9 9-3 4143 21255 47-8 44 397 100

Direk drivknft hkr

*

Skogsbruk.

34-4

20 362 47127 23 654 39 982 29 259 160384

256 731 100

3196 3 246 1655 2 203 1909

3-5 3-6 1-8 2-4 2-1

264 106 259 39» 47 715 95 004 190396

12 209

13-4

90 449

62-5

438 6-9 190 3-0 149 2-4 188 3-0 288 4-5 1153 19-8 6 330 100

och hantverk, ej i med annan näring. 4-3 4-2 0-8 l-o 3-1

856 619 14-o 6 104114 100

34 417 28 968 9 444 17148 17 459

4-7 4-0 1-3 2-4 2-4 14-8

107 436 727 397 100

156 565 6-9 191 370 8-5 29 742 1-3 78 918 3-5 63 670 2-8 520 265 23-0 2 253 495 100

C. Industri och hantverk i kombination med annan näring. 679 515 231 449 393 2 267 17 045

4 585 3-7 4-6 4-0 78 679 2 989 2-4 2-7 46 032 30 0-8 950 14147 0-8 1-4 1-6 22136 1989 1-3 2-6 1-4 23 476 1807 1-4 2-3 9-9 12 320 10-8 13-3 184 470 125 374 100 1 694 658 100 100

3 778 1990 520 1761 993

4-5 2-4 0-6 2-1 1-2

9 042 10-8 83620 100

D. Ren partihandel och verksamhet av partihandels karaktär. 294 251 104 111 103 863 10 021 E.

2-9 2-5 l-o 1-1 lo 8-5 100

1-7 78 448 2-5 115 558 27 305 0-6 0-5 22 097 36 915 0-8 280 323 6 1 4 570 074 100

998 1101 266 287 318

2-0 2-2 0-6 0-6 0-6

2 970 5-9 49 231 100

174 259 42 56 53 584

1-2 1-8 0-3 0-4 0-4 41

14 051 100

Detaljhandel, även i kombination med partihandel. 2 041 2137 1014 1080 1200 7 472 55 465

3-7 3-8 1-7 1-9 2-4

4 899 4 653 1968 2113 2 587

3-4 3-2 1-4 1-5 1-8

372 380 149 85 233

422 759 13-6 13-5 100 3 156 331 100

16 220 144 295

ila 100

1219 6 1 19 999 100

3-7 3-9 1-8 1-9 2-2

116 389 118 423 52 639 59 667 75 641

1-9 1-9 0-7 0-4 1-2

17 Arbetsställen

Sysselsatta personer

Omsättning

Län

F.

Direkt drivkraft

%

antal

*

1 000 kr.

%

antal

*

hkr

1051 1537 869 1495 1533

3-8 5-5 31 5-4 5-5

34 680 30 986 9162 15 857 42 627

3-0 2-7 0-8 14 3-7

6131 8178 2 312 4 264 6193

4-1 5-5 1-6 2-9 4-2 18-3

3129 1273 83 1077 1466

Transport- och kommunikationsväsen.

133 312 11-8 23-3 1142 806 100 27 784 100 6 485

Hela riket

27 078 149 127 100

4-8 1-9 0-1 1-6 2-2 7 028 10-o 65 586 100

Av sammanställningen framgår, bland annat, att av den del av landets befolkning, som sysselsattes utanför jordbruket, icke mindre än cirka två tredjedelar beredas arbete inom industrien och hantverket. För Norrland som helhet råder ungefär samma proportion. Inom de olika länen växla däremot förhållandena rätt betydligt. I Gävleborgs län sysselsättas sålunda inom industri och hantverk ej mindre än nära 75 procent av ifrågavarande befolkningsgrupp. För Norrbottens län utgör motsvarande procenttal endast cirka 60. A n t a l e t a n s t ä l l d a i o l i k a i n d u s t r i g r e n a r å r 1934.

Län

Gävleborgs län . . . . Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län .. Norrbottens län . . . . Hela riket

TextilMalmPappers- Livs- och bebrytning Jordoch graTräÖvrig klädoch me- och sten- industri fisk in- medelsSumma industri nadsintallin- industri industri dustri dustri dustri 604 100 268 43 156

' 5 297 •, 6 910 \ 872 ~ 2 864 2 256

15 244

139 546

18199 56 709

8 527 1186' 384* 1881 3 266

4 231 6 444 !• 544 1768, (. 607 13 594 53 994

1266 757 223 407 267 2 920 43 724

2 051

2 542

22 496 16 656 2 672 7 189 6 808 55 721

70 663

438 367

1849 125 77

722 1134 204 226 256

Huru den industriella verksamheten i Norrland fördelar sig å olika industrigrenar belyses av förestående från den officiella industristatistiken för år 1934 hämtade uppgifter, som bestyrka det allmänt kända förhållandet, att träindustrien och pappersindustrien ävensom gruv- och metallindustrien äro de för Norrlands vidkommande ojämförligt mest betydelsefulla industrigrenarna. Den industriella verksamheten i övrigt är däremot obetydlig. I fråga om en för riket i dess helhet så viktig industrigren som textil- och beklädnadsindustrien redovisas icke någon anställd personal i de båda nordligaste länen. Hemmamarknadsindustriens kraftiga utveckling i södra och mellersta Sverige saknar sålunda i stor utsträckning motsvarighet i Norrland. Detta 2—377104.

18 har ock medfört, att av samtliga inom landets industrier sysselsatta personer den andel, som belöper på Norrland, numera är mindre än vad den var före världskriget. Följande tablå är i detta hänseende belysande. Antalet inom industrien sysselsatta personer i de norrländska länen i procent av motsvarande antal i hela riket. Län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län

....

5-58 4-78 0-70 1-30 2-26 14-62

5-34 4-64 0-85 1-61 1-96

5-52 4-65 0-72 1-49 1-94

5-24 413 0-67 1-50 1-89

5-20 3-90 0-57 1-G2 1-53

5-13 3-80 0-59 1-64 1-55

14-40

14-32

13-43

12-82

12-71

Produktionsförhållanden och sysselsättningsmöjligheter inom industrien. Vad angår produktionen inom de för Norrlands vidkommande viktigaste industrigrenarna — trä-, pappersmasse- och metallindustrien samt malmbrytningen — ävensom sysselsättningsmöjligheterna inom desamma m å i korthet anföras följande. Till gruppen träindustri räknas i industristatistiken sågverk och hyvlerier, låd- och fanérfabriker, snickeri- och möbelfabriker samt annan trävarufabrikation. Antalet sysselsatta i hela riket inom träindustrien har icke undergått några större förändringar från år 1913 till våra dagar, om m a n bortser från en tillfällig ansvällning av arbetarstammen vid goda konjunkturer. Däremot har en förskjutning ägt rum i fråga om antalet anställda inom de olika grupperna av träindustrien. Vid sågverk och hyvlerier har en tydlig nedgång ägt rum, under det att vid övriga grupper av träindustri antalet anställda ökats. Enär träindustrien i Norrland huvudsakligen utgöres av sågverk och hyvlerier, har därför utvecklingen för denna landsdel varit oförmånlig ur sysselsättningssynpunkt. I n o m t r ä i n d u s t r i e n a n s t ä l l da i v i s s a 1 i n . Län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Värmlands län Örebro län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Hela riket

1532 2 601 3 335 1525 2 272 3104 1492 3 661 7 405 10 709 1037 3177 3 262

2 208 3 253 4 237 1571 3114 3 713 1857 4 644 6 815 9 715 1373 4120 3 258

2 384 3183 4 470 1902 3 672 3 594 1994 4 058 6 489 8 426 1038 3 468 2 406

1985 3 241 4653 1842 3 694 3 251 2 213 4 067 5 297 6910 872 2864 2 256

57 680

63 726

19 I sammanställningen å föregående sida anförda uppgifter giva även tydligt vid handen, att sysselsättningsmöjligheterna inom den norrländska träindustrien successivt minskats. Av tabell 3 i tabellbilagan framgår vidare, att den mindre industrien på hithörande område, huvudsakligen snickerioch möbelfabriker, i Norrland sysselsätter mycket få arbetare, under det att denna verksamhet fått en icke obetydlig omfattning i Östergötlands, Jönköpings och Kalmar m. fl. län. Det är under sådana förhållanden förklarligt, att vart och ett av de nu nämnda länen inom gruppen träindustri kan uppvisa ett betydligt större antal anställda än Västerbottens eller Norrbottens län. I vad mån produktionsvolymen vid sågverken och hyvlerierna undergått några större förändringar belyses av följande tabell. Sågverkens och hyvleriernas i Norrland och hela riket produktion i 1 000 kubikmeter. Län Västernorrlands län Norrbottens län

1050 1933 131 580 498 4192 6 853

1013 1494 152 550 455 3 664 6 754

991 1584 138 602 444 3 759 6 561

904 1539 128 582 460 3 613 6 621

Till pappersindustrien räknas i den officiella industristatistiken ej endast pappersbruk och pappersmassefabriker utan även kartongfabriker och annan pappersindustri, tapetfabriker, grafiska anstalter och tryckerier. För Norrlands vidkommande är det emellertid endast pappersmassefabrikerna samt i viss grad papp- och pappersbruken, som äro av större betydelse. Av de såsom anställda inom sagda industrigrupp år 1934 för hela landet redovisade 53 994 personerna voro sysselsatta vid pappersmassefabrikerna 17 749 personer samt vid pappersbruk och pappfabriker 16 644 personer. Dessutom arbetade vid boktryckerier ej mindre än 12 118 personer. Av tabell 3 i tabellbilagan framgår vidare, att antalet arbetare i riket vid pappersmassefabriker samt vid pappersbruk och pappfabriker ökat högst väsentligt sedan år 1913. Under senare tid synes dock en stagnation hava inträtt. I Norrland uppgick år 1913 antalet arbetare vid pappersmassefabriker till 6 841. Då funnos inga pappersbruk eller pappfabriker i Norrland. År 1930 hade antalet arbetare vid pappersmassefabrikerna i Norrland stigit till 13 376. År 1934 hade antalet sjunkit till 11 967. Sistnämnda år voro 672 personer i denna landsdel anställda vid pappersbruk och pappfabriker. Beträffande produktionen vid pappersmassefabrikerna anföras å följande sida vissa uppgifter.

20 Produktionen av pappersmassa 1 Norrland och i hela riket i ton (torr vikt). 19 Län

Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län . . . . Västerbottens l ä n . . Norrbottens län . . Norrland Hela riket

mekanisk

19 2 0

kemisk

mekanisk

19 3 0

kemisk

mekanisk

19 3 4

kemisk

29 709 142 792 22 364 179 983 32 656 399 183 54193 244 591 41054 293 737 100 293 569 160 22 046 19 933 36116 23 603 52 885 35 330 48 573 31 511 61288 79 978 106 085 6 842 15100 57 527 8 866 128 098 458 002 121 704 571124 251 630 1184 840 326 097 860 480 324 767 973 633 577 471 1 853 753

mekanisk

kemisk

33 284 466 601 124 253 755 011 26 498 24 685 131 308 111045 20 810 62 087 336 153 1 419 429 667 943 2 201556

Den totala pappersmasseproduktionen har sedan år 1913 betydligt mer än fördubblats; ökningen från år 1913 till år 1934 uppgår till över 140 procent. Samtidigt har massaproduktionen i Norrland stigit med i runt tal 200 procent. Av län vid sidan av norrlandslänen med en icke obetydlig fabrikation av pappersmassa må nämnas Älvsborgs, Värmlands och Kopparbergs men även Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs och Örebro län. Värmlands län kommer för övrigt i produktion av pappersmassa närmast efter Västernorrlands och Gävleborgs län. Produktionen vid pappersbruk och pappfabriker har gestaltat sig sålunda. Produktionen av papp och papper i Norrland och i hela riket i ton. 19

19 2 0

Län papp Gävleborgs län . . . . Västernorrlands l ä n . Jämtlands län Västerbottens län . . Norrbottens län . . . .

720 150

Norrland

870 Hela riket

48 591

papper

4 667 1539

6 206 284 365

papp 4 325 5 676

10 001 61752

19 3 0

19 3 4

papper

papp

papper

papp

papper

20 710 1386

7 046 1675 85

4167 36 821

6 500 1020 81 220

4 890 31041

22 096 338 321

8 806 97 825

40 988 559 135

7821 97 067

35 931 693 963

I hela riket har produktionen av papp och papper under de senaste decennierna ökat högst väsentligt. Så har också skett i Norrland, men denna landsdels andel i denna produktion är mycket ringa. I stället förekommer den största fabrikationen i Östergötlands, Värmlands och Kopparbergs län, men även inom sådana områden som Stockholms, Jönköpings, Kronobergs och Älvsborgs län är papp- och pappersfabrikationen omfattande. De industrigrenar, som för närvarande i Sverige bereda största antalet personer sysselsättning, äro malmbrytning och metallindustri. Inom dessa industrigrenar voro under år 1934 ej mindre än 139 546 personer anställda. För norrlandslänen var motsvarande tal emellertid blott 15 244. För att få

21 en närmare uppfattning om sysselsättningen inom här ifrågavarande industrier är det nödvändigt att anlita resultaten från 1920 och 1930 års folkräkningar. Därifrån inhämtas följande uppgifter. Antalet yrkesutövande manliga arbetare inom vissa industrigrenar åren 1920 och 1930 i Norrland och i hela riket. Malmgruvor Län 1920 Gävleborgs län . . . . Västernorrlands län . . Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län . . . . Norrland Hela riket

1930 Järnverk 1920

1930 Järn- och stål- Mekaniska verkst. och manufaktur gjuterier

Elektromekanisk industri

132 107 4 045 5 233 900 1087 2 311 1922 60 180 5 3 66 1 86 913 1093 64 203 1 3 7 9 427 180 42 72 11 530 5 334 38 17 217 303 33 127 3135 4 265 251 777 12 328 79 18 3 284 4 908 4 301 211 661 5586 1011 1199 4 645 3 826 12 210 11901 22164 22 064 11852 13 390 65 050 64 698 12 643 17114

Uppgifterna visa, att metallindustrien funnit ringa utveckling i Norrland. Bortsett från Gävleborgs län och i någon mån Västernorrlands län är antalet arbetstillfällen inom denna betydande industrigren i Norrland ytterligt ringa. Till närmare belysande av sysselsättningsmöjligheterna inom gruvindustrien i Norrbottens län under en följd av år må följande från bergsstatistiken hämtade uppgifter anföras. Antalet anställda inom gruvindustrien i Norrbottens län samt myckenheten bruten järnmalm i samma län. År

Anställda

Bruten malm ton

År

Anställda

Bruten malm ton

1913 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926

3 836 3 073 3 072 2 972 2 8»3 2 836 3024 2 915

4 913 603 2 327 372 5 045 521 4 759 362 3 980 400 4806 754 6111455 6 264 477

1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934

3230 3 719 3 931 3 906 3 623 2 891 2 240 2 329

7 038 099 3 372 216 8 220 717 8 000 992 5 088 006 2180 424 1 617 504 3109 978

De brutna myckenheterna järnmalm äro, som ovanstående tal utvisa, underkastade mycket starka växlingar, beroende på de skiftande avsättningsmöjligheterna utomlands. Jämväl på detta område hava företagits rationaliseringsåtgärder, som medföra inskränkningar i den levande arbetskraften. Sysselsättningen inom jordbruket. Enligt 1930 års folkräkning uppgick jordbrukarbefolkningen i Norrland till icke mindre än 453 procent av landsdelens hela folkmängd. Motsvarande tal voro för Götaland 355 och för Svea-

22 land 279 procent. Jordbrukarbefolkningen i Norrland var vid samma tillfälle numerärt något större än jordbrukarbefolkningen i Södermanlands, Östergötlands, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län tillhopa. Vid denna jämförelse bör emellertid ihågkommas, att till jordbrukarbefolkning räknas även skogs- och flottningsarbetare, av vilka åtskilliga icke äro direkt knutna till det egentliga jordbruket. Någon skarp gräns mellan denna befolkningsgrupp och den egentliga jordbrukarbefolkningen går dock ej att draga. Den befolkning i Norrland, som år 1930 uppgivits leva av huvudsakligen jordbruk och boskapsskötsel, uppgick till omkring 383 000 personer. För hela Skåne samt Hallands och Östergötlands län var motsvarande tal sammanlagt omkring 401 000. De anförda uppgifterna giva en antydan om den utomordentligt stora roll, som det norrländska jordbruket spelar ur försörjningssynpunkt ej endast för Norrland utan för hela landet. Enligt vad tabell 4 i tabellbilagan utvisar, har befolkningen inom gruppen jordbruk med binäringar under tiden 1920—1930 minskat i samtliga län med undantag av Västerbottens och Norrbottens län. Den för Stockholms stad redovisade ökningen saknar i detta sammanhang betydelse, enär den uteslutande är att hänföra till företagna inkorporeringar av landsbygd. Enligt 1932 års jordbruksräkning uppgick åkerarealen i Norrland till 450 941 hektar. För Skåne samt Hallands och Östergötlands län redovisades samtidigt en sammanlagd åkerareal av tillhopa 968 169 hektar, en areal som alltså är mer än dubbelt så stor som åkerarealen i Norrland. Vid jämförelse med nyss anförda uppgifter rörande folkmängden framgår, att på varje person, tillhörande den egentliga jordbrukarbefolkningen, kom i de främsta jordbruksbygderna mer än dubbelt så stor åkerareal som i norra Sverige. Visserligen spela ängsmarkerna och skogsbetena ur försörjningssynpunkt en avsevärt mycket större roll för det norrländska jordbruket än i övriga delar av landet, men denna omständighet kan icke tillnärmelsevis uppväga den proportionellt mindre tillgången i Norrland på odlad jord, allrahelst som jordens avkastning i allmänhet är lägre i Norrland än i mellersta och södra Sverige. Genom deltagande i skogs- och flottningsarbeten tillföras jordbrukarna i Norrland emellertid inkomster vid sidan av vad det egentliga jordbruket kan giva. I syfte att få hithörande förhållanden närmare klarlagda pågår sedan en tid tillbaka inom socialstyrelsen en undersökning rörande skogsbygdens arbets- och försörjningsförhållanden. Denna utredning torde enligt uppgift komma att slutföras under loppet av år 1937. Genom tillmötesgående av socialstyrelsen har emellertid nämnden redan nu beretts tillfälle erhålla del av vissa preliminära resultat av utredningen. Dessa finnas sammanställda i tabellerna å vidstående sida. Vid bedömandet av däri anförda uppgifter bör hänsyn tagas till det förhållandet, att i det uppgivna antalet arbetare och dagsverken äro medräknade arbeten, som äro utförda i det egna skogsbruket, dock endast i den mån det avsett saluproduktion. Samtidigt må erinras därom, att av all skog i Norrland omkring 38 procent är bondeskog.

23 D ä r a v Län

Värmlands län (del av)*>' .. Örebro och Västmanlands län (delar av) ••» Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Summa för Nordsverige

Antal skogsarbetare

hemmansägare

hemmansägaresöner

arrendatorer

arrendatorsöner

19 000

26-6

21-8

12-4

8-4

16-4

14-4

4 480 19 429 23 248 19163 17 524 23 873 15 296 142 013

14-7 261 18-6 19-7 19-2 35-5 26-1

10-7 25-6 15-9 18-5 19-5 32-9 26-0

ll-o

24-0 11-6 20-6 13-6 172 6-4 11-8

18-5 24-2 30-8 260 27-0 15-6 21-7

24-5

22-6

21-1 6-9 7-3 11-2 79 5-7 7-2 8-7

14-2

22-6

arbetare m. eget lösarbetare hem

5-7 6-8

ll-o

9-2 3-9 7-2 7-4

Omfattar Klarälvsbygden, Fryksdalen, Jösse, Nordmarken, Färnebo bergslag. Omfattar Noraskog, Lindebygden, Bergslagen. Områdena avgränsade enligt vad som skett i 1930 års folkräkning.

D ä r a v Län

Värmlands län (del av) >>« Örebro och Västmanlands län (delar av)»>« Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Summa för Nordsverige

Antal dagsverken

i

%, u t f ö r d a

av

hem.-äg. o. deras söner

arrend. o. deras söner

arbetare m. eget hem

lösarbetare

1311 848

30-5

28-1

26-9

481721 1476 740 1 889 426 1346 y34 1416 879 1819 781 1347 361

12-4 35-7 20-7 292 33.7 63-9 46-2

40-6 16-8 18-7 24-9 18-3 10-4 16-4

32-5 21-7 28-6 17-1 19-5 7-7 12-9

14-5 25-8 320 28-8 28-5 18-0 24-5

19-6

24-3

Omfattar Klarälvsbygden, Fryksdalen, Jösse, Nordmarken, Färnebo bergslag. Omfattar Noraskog, Lindebygden, Bergslagen. Områdena avgränsade enligt vad som skett i 1930 års folkräkning.

Kap. 2. Förutsättningar för jordbruk i Norrland. Naturförhållanden. Självfallet måste de naturliga förutsättningarna för jordbruk växla högst avsevärt inom en landsdel som Norrland, vilken sträcker sig mellan breddgraderna 60° 40' i söder och 69° 4' i norr och som i topografiskt hänseende uppvisar så stora olikheter som mellan kuststräckorna i öster och fjälltrakterna i norr och nordväst. Till belysning av de stora skiljaktigheter, som föreligga i klimatiskt hänseende, må endast nämnas, att då medeltemperaturen under en lång följd av år i Karesuando varit — 27 grader, har den samtidigt i Gävle varit + 46 grader. I nu berörda hänseenden äro olikheterna mellan södra och norra Norrland avsevärt större

24 än mellan exempelvis Skåne och Gästrikland. Norrland sträcker sig också över icke mindre än nio breddgrader, under det att det övriga Sverige endast omfattar fem. På klimatet och därmed också på förutsättningarna för jordbruksdriften inverka ett flertal faktorer, såsom breddgraden, höjdförhållandena och det geografiska läget. Vad Norrland och de nordliga delarna av Skandinavien över huvud beträffar, äro desamma belägna så långt norrut, att jordbruk i egentlig mening icke torde idkas annorstädes på jorden vid samma breddgrader. Norrland är vidare beläget mellan nordvästra Norge med dess utpräglat maritima klimat samt norra Ryssland med ett lika utpräglat kontinentalt klimat. Det norrländska klimatet utgör därför en övergångsform mellan ett maritimt och ett kontinentalt klimat. Av utomordentlig betydelse härvid är, att den maritima karaktären, vars utmärkande drag är relativt varma vintrar, om vintern är förhärskande, under det att om sommaren den kontinentala karaktären dominerar. Härigenom ökas i väsentlig grad möjligheterna för jordbruksproduktion. Ur produktionssynpunkt är vegetationsperiodens längd av stor betydelse. Räknar man denna period från den tidpunkt, då örtvegetationen om våren börjar utvecklas till dess vegetationen om hösten på grund av kölden går i vintervila, finner man, att vegetationsperioden i de fyra nordligaste länen har en längd av mellan 140 och 170 dagar. I Gävleborgs län uppgår vegetationsperioden till 190 dagar, i Östergötlands län till 230 och i Skåne till över 250 dagar. Mellan nordligaste Lappland och Skåne föreligger sålunda en skillnad i vegetationsperiodens längd av ej mindre än omkring 115 dagar eller drygt 16 veckor. Olägenheterna av den kortare vegetationsperioden kunna emellertid till viss grad motverkas genom odling av tidigare mognande kulturväxter. För det högre utvecklade jordbruket är emellertid ur klimatisk synpunkt den egentliga vegetationsperiodens längd ej allena avgörande. Äro våren och hösten relativt korta försvåras arbetet i jorden. I detta hänseende äro olikheterna mellan övre och nedre Norrland mycket stora. Norrut ligger snötäcket många gånger kvar ända tills den egentliga våren är förbi. Om hösten börjar marken frysa till ganska snart, efter det kulturväxterna mognat och hunnit skördas, varför den för höstbruket tillgängliga tiden blir mycket kort. Under sådana förhållanden är det tydligt, att därstädes möjligheterna till en rationell jordkultur äro rätt begränsade. I Gävleborgs län kan planläggningen av produktionen ske efter i huvudsak samma grunder som i Mellansverige. Det har redan tidigare antytts, att stora delar av Norrland om sommaren eller under vegetationsperioden hava ett i övervägande grad kontinentalt klimat. Somrarna äro relativt varma, och under juli månad är medeltemperaturen i Norrlands kustland lika hög som i södra och mellersta Sverige. Härtill bidraga givetvis de långa dagarna, då solen större delen av dygnet befinner sig över horisonten. Temperaturväxlingarna under dygnet bliva därför obetydliga. De gynnsamma temperaturförhållandena under vegetations-

25 tiden ävensom de då långa dagarna äro i klimatiskt hänseende väsentliga förutsättningar för den norrländska jordbruksproduktionen. Nederbörden är i Norrlands egentliga jordbruksbygder relativt ringa. Särskilt äro våren och försommaren regnfattiga, varför torkan under dessa årstider många gånger bidrager till att nedsätta skördeutbytet. Å andra sidan motväges i viss mån den ringa nederbörden under våren därav, att marken på grund av den dessförinnan inträffade ofta starka snösmältningen är väl genomvattnad. Man får vidare taga hänsyn till att daggverkan är jämförelsevis stark i Norrland och att växtligheten därigenom tillföres ej ringa fuktighet. I Norrlands hela kustland och de stora älvdalarna utgöres den huvudsakliga lösa jordarten av postglaciala leror och havssand ävensom av under senare tid i älvdalarna bildade sedimentära jordarter. Emellertid är moränjorden den lösa jordart, som i Norrland har den största utbredningen. Särskilt i det inre är moränen, där berggrunden icke träder i dagen, så gott som enbart förekommande. Den för odling bäst lämpade moränen förekommer i det jämtländska silurområdet, varest den är relativt kalkhaltig och samtidigt mindre stenbunden. Moränen lämpar sig eljest bäst till skogsmark. Bland annat gör svårigheten att bearbeta densamma, att arbetskostnaderna vid uppodling bliva höga. Detta hindrar icke, att moränen i många fall, om den skötes och gödslas väl, kan bliva en lika god odlingsmark som många andra jordarter. E n annan jordart, vilken för Norrlands vidkommande är av stor betydelse, är torvjorden, som förekommer icke endast i de egentliga myrmarkerna utan även i den mera vattensjuka och försumpade skogsmarken samt på fjällsluttningarna ovan skogsgränsen. I de inre delarna av övre Norrland och även flerstädes i övrigt kunna 30—50 procent av arealen utgöras av torvmarker. Dessa kunna många gånger bliva goda odlingsjordar, sedan de utdikats och luften därigenom vunnit tillträde till jorden och sönderdelat torven. Jordens uppdelning å ägoslag. Endast en mindre del av den odlingsbara jorden har i Norrland lagts under plog. Särskilt gäller detta i övre Norrland. Till och med i södra Norrlands kustland uppgår åkerjorden till endast 8 procent av den totala arealen. Till närmare belysning av arealförhållandena lämnas i tabell 5 i tabellbilagan en redogörelse enligt 1932 års jordbruksräkning för fördelningen av arealen på olika ägoslag. Beträffande Norrland iakttages, att skogsmarken och i de nordligaste länen »övrig mark» är helt dominerande, under det att åkerarealerna relativt sett äro rätt obetydliga. Utmärkande för de norrländska länen och i synnerhet för Norrbottens län äro vidare de avsevärda arealerna ängsmark. I Norrbottens län är arealen slåtteräng mer än dubbelt så stor som åkerarealen. I omstående tabell lämnas uppgifter om den procentuella fördelningen av de olika ägoslagen i Norrland och i hela riket. Endast i Kopparbergs län upptager åkerarealen en mindre del av den to-

26 Jordarealens fördelning på olika ägoslag år 1932. D ä r a v Län

Total landareal ha

1818 410 S 412 270 4 767 369 Västerbottens län . . . . 5 540 295 Norrbottens län 9 866 009 Hela riket 41 023 650 Västernorrlands län . .

i

p r o c e n t

KöksOrdnad Annan växtSlåtodling 0. Åker tcräng betes- betesäng äng trädgård

o-oo Ouo 0-oo

6-22 4-09 1-41 1-96 0-64

004 0-01

0-84 115 0-27 0-99 1-31 1-03

Skogsmark Hela Därav Övrig are- hag- mark alen mark

0-04 0-04 002 0-02 001

1-07 1-14 0-49 070 0-26

76-62 75-89 54-60 56-57 38-84

0-14

1-49

54-22

0-69 038 0-32 044 0-16 1-79

15-28 17-68 43-21 39-76 58-94 33-96

tala arealen än i Gävleborgs och Västernorrlands län, som äro de mest uppodlade norrlandslänen. Till jämförelse må nämnas, att i Malmöhus län över 71 procent samt i Skaraborgs och Kristianstads län omkring 40 procent av arealen utgöras av åker. I detta sammanhang må vidare framhållas, att Gävleborgs och Västernorrlands län äro de relativt sett skogrikaste länen i hela landet med omkring 75 procent skogsmark. Närmast följer i detta hänseende Värmlands län med inemot 72 procent skogsmark. För jordbruket i Norrland spela ängsmarkerna många gånger en mycket betydelsefull roll. Vid 1932 års jordbruksräkning har man sökt taga hänsyn härtill genom att vid redogörelsen för antalet husdjur per arealenhet räkna med förutom åkern en reducerad ängsareal. Därvid har man värdesatt ängen i förhållande till åkern utgående från taxeringsvärdena å de båda ägoslagen. Sannolikt tillmätas härigenom ängsmarkerna väl liten betydelse. Enligt taxeringarna varierar nämligen i Norrland slåtterängens värde mellan 4*5 och 13'4 procent av åkerjordens, men enligt vad som framgår av skördestatistiken uppgå hektarskördarna från den naturliga ängen därstädes till ungefär en tredjedel av åkerjordens avkastning. Den skillnad i kvalitativt hänseende, som föreligger mellan ängshö och vallhö, är, enligt av professor Nils Hansson gjorda undersökningar, icke heller så stor. Som redan antytts finnas särskilt i övre Norrland alltjämt betydande områden, som kunna uppodlas. Dessa områden utgöras till övervägande del av myrjordar i det inre av landet och endast i mindre utsträckning av fastmarker. Hur storleken av den odlade arealen i Norrland förändrats under årens lopp framgår av tabellen överst å följande sida. E h u r u de där anförda talen icke äro fullt jämförbara med varandra, enär tidigare arealsiffror icke kunna anses lika tillförlitliga som de för åren 1927 och 1932, är det dock tydligt, att arealförändringarna varit helt andra i Norrland än i riket i dess helhet. Utvidgningen av rikets hela åkerareal mellan åren 1911 och 1932 faller nämligen helt på de norrländska länen, under det att i riket i övrigt snarare en mindre tillbakagång ägt rum. Även inom Norrland äro olikheterna stora. Sålunda hava de totala åkerarealerna i Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län förändrats mycket obetydligt sedan

27 Åkerareal, i hektar. 1911

101996 85 051 57 376 91 773 37 705 373 901 3 654 925

115 435 97 960 66 511 90 6S3 42 195

112 953 97 364 66 046 100 521 56 962

412 784 3 781 824

433846 3 715 817

113 092 98 736 67171 10 S 627 63 315 450 941

Län

Västerbottens län

Hela riket

3 724625

år 1919. För Gävleborgs län redovisas snarast en tillbakagång. Däremot pågår alltjämt en utvidgning av åkerarealen i Västerbottens och Norrbottens län. Denna utveckling belyses även av de vid jordbruksräkningarna insamlade uppgifterna rörande nyodlingar, vilka gestalta sig sålunda. Nyodlingar i hektar mellan åren

Län

1922—1927 Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Norrland Hela riket

362 816 987 4150 5 304

227 556 543 2 930 3 360

7 616 15 557

22 773

Brukningsdelarnas storlek. I tabell 6 i tabellbilagan meddelas uppgifter om antalet brukningsdelar, fördelade på olika storleksklasser efter åkerarealen, i de norrländska länen och dessas naturliga jordbruksområden år 1932 ävensom motsvarande tal för riket i dess helhet. I tabell 7 i tabellbilagan lämnas vidare uppgifter rörande arealerna av olika ägoslag för olika storleksklasser av jordbruk i norra Sverige samt hela riket. Vad angår antalet brukningsdelar må hänvisas till nedanstående uppställning till belysande av utvecklingen mellan åren 1927 och 1932. Antalet brukningsdelar inom olika storleksgrupper av jordbruk. Gävleborgs län

Åkerareal ha 0-26— 1 1— 2 2— 5 5—10 10— 20 20— 30 3 0 - 50 50—100 100— Summa

Västernorrlands län

Jämtlands län

2 444 3 009 4 939 4 704 2 615 324 87 46 18

2 666 2 675 4 812 4 652 2 625 355 96 41 19

3 829 4 855 7 951 5 064 11.-9 95 41 17 4

3 705 4 924 8011 5 302 1124 99 36 20 3

1977 2 339 5197 3 128 1068 128 32 3

2 197 2 426 5 377 3218 1017 112 34 6

17 941

23 224

13 872

28 Åkerareal ha 0-26— 1 1— 2 2— 5 5—10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 100—

Västerbottens län

Norrbottens län

Hela

3 111

2 756 4 570 9 588 6 358 1309 52 5 4 1 24643

3 855 3 945 5 729 2 545 577 37 7 1 2 16 698

3 365 3 650 6 200 3 031 624 43 7 2 1 16923

56 122 63 635 117 678 94 533 59 593 17114 10 813 5195 2 469 427 152

60258 6<)9«0 116515 95848 59 524 17176 10821 5100 2395 428617

: ....

Summa

4 722 8 870 5 711 1287 42 7 4 1 23 755

riket

I hela riket har mellan åren 1927 och 1932 antalet brukningsdelar stigit med inemot 1 500. Till större delen falla dessa på den lägsta storleksgruppen och på gruppen med 5—10 hektar åker. Däremot hava de båda mellanliggande grupperna liksom även de båda största storleksgrupperna undergått en minskning. I Norrland har under samma tid antalet brukningsdelar likaledes ökat med omkring 1 500. Trots detta har därstädes antalet av de minsta brukningsdelarna, med 0'26—1 hektar åker, minskat. Utvecklingen i norra Sverige har sålunda i detta avseende varit en annan än inom riket i övrigt. Även för Norrland gäller emellertid, att antalet av de större brukningsdelarna gått tillbaka och att i stället antalet i vissa mellangrupper stigit. ökningen synes hava varit störst inom grupperna med 2—5 och 5—10 hektar åker. Åkerarealen för jordbruk i nedanstående storleksklasser i % av den sammanlagda åkerarealen Åkerareal ha

Lägenheter m. m 0-26— 1 . . 1— 2 . . 2— 5 .. 5 - 10 . . 10— 20 . . 20— 30 .. 3 0 - 50 . . 50—100 . . 100— Summa

Väster- Jämtnorr- lands Väster- Norrbottens bottens lands län län län län

0-2 2-9 8-5 28-9 38-8 15-0 2-4 1-4 1-4 0-5 100

0-1 2-5 6-6 29-1 351 20-4 4-0 1-8 0-5 100

01 1-9 71 31-7 42-0 155 11 0-2 0-3 0-1

0-1 4-0 10-0 35-1 35-0 13-3 1-7 0-4 0-2 0-2

100 Hela riket

0-1 1-1 2-8 11-3 19-2 229 11-4 11-2 9-4 10-6 100

Antalet brukningsdelar i nedanstående storleksklasser i % av samtliga brukningsdelar Västernorr- J ä m t - Väster- Norrlands lands bottens bottens län län län län

16-0 21-2 34-5 22-8 4-8 0-4 0-2 0-1 0-0 100

15-3 16-8 37-4 22-4 7-1 0-8 0-2 0'0

11-2 18-6 38-9 25-8 5-3 0-2 0-0 0-0

o-o

19-9 21-6 36-6 179 3-7 0-3

O-o 00 0-0 100

Hela riket

14-1 14-2 27-2 22-4 13-9 4-0 2-5 1-2 0-5 100

I ovanstående tabell angives den procentuella fördelningen av åkerjorden och antalet brukningsdelar på olika storleksklasser av jordbruk. Under det att i hela riket mellan 42 och 43 procent av all åkerjord tillhöra bruk-

29 ningsdelar med över 20 hektar åker, uppgår detta procenttal för de två nordligaste länen endast till omkring två procent eller något däröver. Jämväl i de övriga norrlandslänen är motsvarande procenttal mycket lågt. Den ringa åkerarealen hos de norrländska jordbruken motväges i viss mån av att de, som redan nämnts, i allmänhet äro förenade med omfattande ängsmarker. Även till de minsta brukningsdelarna, särskilt dem i övre Norrland, höra ofta stora skogsarealer. Äganderättsförhållandena inom jordbruket. Av den totala åkerarealen i riket för brukningsdelar med mer än 2 hektar åker voro år 1927 25*5 procent utarrenderade. År 1932 var motsvarande tal 267 procent. Emellertid äro uppgifterna för de två åren över den utarrenderade åkerarealen icke fullt jämförbara. Svårigheter möta nämligen att klassificera de egendomar, vid vilka brukarna äga en del och arrendera en annan del av åkern. Vid 1927 års jordbruksräkning har man vid redovisningen av åkerarealen följt den principen, att vid de brukningsdelar, där åkerarealen till mer än hälften brukats av ägaren, hela åkerarealen ansetts såsom brukad av denne, under det att övrig jord räknats såsom arrendejord. Genom detta förfaringssätt kom en del av den utarrenderade åkern att hänföras till kategorien »av ägaren brukad jord»; å andra sidan kom en del av ägaren brukad jord att räknas såsom »arrendejord». Vid den senaste jordbruksräkningen har däremot all arrendejord vid gårdar med mera än 2 hektar åker redovisats såsom arrendejord. Skillnaden i redovisningssätt torde dock i förevarande sammanhang ej spela någon större roll. Av nyss anförda tal att döma torde några större förändringar icke ägt r u m i riket under tiden 1927—1932. Samma intryck får man vid en jämförelse mellan antalet arrendejordbruk vid de två tidpunkterna. Är 1927 brukades 20-3 procent av samtliga jordbruk av arrendatorer och år 1932 var motsvarande tal 19-6 procent. Särskilt i några av våra främsta jordbrukslän, Malmöhus, Östergötlands och Södermanlands län, äro arrendejordbruken synnerligen allmänt förekommande. Sålunda redovisades vid 1932 års jordbruksräkning av åkerarealen såsom utarrenderade 46'0 procent i Södermanlands län, 48'8 procent i Östergötlands län och 36"9, procent i Malmöhus län. Vidare må erinras därom, att antalet utarrenderade brukningsdelar är störst för jordbruk med mer än 30 hektar åker och minst för jordbruk med mindre än 10 hektar åker. I Norrland är antalet utarrenderade brukningsdelar jämförelsevis ringa. Detta gäller genomgående för varje storleksklass av jordbruk, något som också framgår av omstående uppgifter över dels antalet arrendejordbruk i procent av samtliga jordbruk och dels den utarrenderade åkerjorden i procent av all åkerjord vid brukningsdelar med mer än 2 hektar åker i norra Sverige och i hela riket år 1932. Till norra Sverige har därvid i enlighet med jordbruksräkningen 1932 räknats förutom Norrland vissa mindre delar av Kopparbergs och Värmlands län. Mellan åren 1919 och 1927 har antalet utarrenderade brukningsdelar i riket minskat med omkring 5 procent. Minskningen hänför sig så gott som

30 Åkerareal ha

2- 5 5— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 ö v e r 100

Antal utarrenderade brukningsdelar i procent

Åkerjord vid utarrenderade brukningsdelar i procent

Norra Sverige

Hela riket

Norra Sverige

Hela riket

120 7-8 7-8 142 27-1 24-2 71

170 16-3 21-2 29-3 38-4 42-3 34-2

17-6 171 22-4 30-2 39-4 42-7 31-8

10-2

19-6

13-3 8-8 9-2 15-6 25-5 27-8 8-9 ll-o

26-7

uteslutande till egendomar med högst 10 hektar åker. Inom övriga storleksklasser har antalet arrendejordbruk ökat. Inom den högsta storleksklassen steg sålunda antalet arrendejordbruk med icke mindre än 12 procent. Den mindre nedgång i totala antalet arrendejordbruk, som ägt r u m efter år 1927, iakttages för samtliga storleksklasser av jordbruk. Utsträckes jämförelsen att omfatta tiden mellan åren 1919 och 1932, visar det sig, att antalet utarrenderade brukningsdelar med intill 10 hektar åker reducerats, medan däremot antalet inom övriga storleksgrupper något ökat. Utvecklingen i Norrland under samma tid har varit synnerligen växlande. I Gävleborgs län ökades sålunda totala antalet arrendeegendomar fram till år 1927 — starkast inom de största storleksgrupperna av jordbruk — för att härefter gå något tillbaka. Antalet utarrenderade jordbruk med en åkerareal av mellan 10—30 hektar har emellertid fortsatt att öka även efter år 1927. I Västernorrlands län har däremot antalet arrenden sjunkit avsevärt hela tiden alltsedan år 1919. Nedgången har därvid varit starkast inom de största storleksgrupperna. I Västerbottens och i synnerhet i Norrbottens län hava förändringarna varit betydligt starkare än i rikets övriga län. Anmärkningsvärt är sålunda, att antalet utarrenderade jordbruk med 2—5 hektar åker i det förstnämnda länet ökat med 12 procent och i Norrbottens län mer än fördubblats sedan år 1919. Däremot har antalet arrenden minskat bland de större jordbruken. Denna utveckling måste ses i samband med statsmakternas åtgärder i syfte att befordra kolonisations- och egnahemsverksamheten i övre Norrland. Sedan år 1890 hava icke mindre än 2 000 arrendelägenheter där upplåtits i form av skogstorp och odlingslägenheter. Krisen mot slutet av världskriget föranledde vidare en kolonisation på vissa kronoparker. Härvid har ett stort antal kolonisationsområden utlagts å myrmarker, lämpliga för smärre jordbruk. Man beräknar, att på detta sätt cirka 700 kolonat, varav för närvarande ungefär 475 äro bebodda, upplåtits på 15-åriga arrenden, med möjligheter för kolonisterna att i framtiden p å vissa villkor förvärva äganderätten till egendomarna. Arbetskraften inom jordbruket samt arbetslönernas höjd. Vid 1932 års jordbruksräkning insamlades uppgifter rörande den vid jordbruket syssel-

31 satta arbetskraften. Uppgifter begärdes dock endast från de egentliga jordbruksfastigheterna. Till den varaktigt sysselsatta arbetskraften skulle räknas de personer, som under minst hälften av arbetstiden kunde anses deltaga i jordbruket, men däremot icke personer, som övervägande voro sysselsatta i husligt arbete. På grund av ofullständigheten i det insamlade primärmaterialet hava de inkomna uppgifterna som regel bearbetats allenast för jordbruk med mer än 5 hektar åker; för jordbruk i Norrland har dock gränsen sänkts till 2 hektar åker. Detta förhållande medför emellertid, att de absoluta talen enligt jordbruksräkningen över antalet sysselsatta personer icke ge någon kännedom om storleken av hela antalet i jordbruk sysselsatta personer. Däremot kunna av desamma vissa slutsatser dragas rörande storleken av den sysselsatta arbetskraften inom skilda delar av landet vid jordbruk av olika storlek. Härutinnan må hänvisas till tabell 8 i tabellbilagan. Denna utvisar, att stora olikheter föreligga ifråga om behovet av arbetskraft mellan de egentliga jordbruksbygderna samt skogs- och dalbygderna i riket. Ifrågavarande behov är sålunda väsentligt högre i sistnämnda trakter. Av tabellen framgår vidare, att användningen av arbetskraft per arealenhet ökas i den mån brukningsdelarnas storlek sjunker. Till belysande av de skiljaktigheter, som råda i nu berörda båda hänseenden, kan nämnas att medan i Norrland vid jordbruk om 2—5 hektar åker ej mindre än inemot 64 personer hava sin väsentliga utkomst från 100 hektar åker, motsvarande tal F a s t a n s t ä l l d a r b e t s k r a f t p å 100 h e k t a r å k e r . Innehavarens familj

Lejd arbetskraft

Samtliga

Län och område Män Gävleborgs län a) Gästrikland b) Hälsinglands kustland . . c) Inlandet

15-5

Västernorrlands län

21-0 19-4 24-2 31-2

a) Kustlandet b) Inlandet c) Silurområdet Jämtlands

län

13-7 16-0 19-0

22-1

Kvinnor Summa

Män

29-4 26-7 30-0 35-2

2-8 3-3 2-6 2-6

2-7 2-0 30 3i

5.5 5-3 5-6 5-7

34-9 320 35-6 40-9

17-0 20-1 21-1

39-0 364 443 523

2-9 3-0 2-8 2-5

3-8 3-6 4-1 2-9

6-7 6-6 6-9 5-4

45-7 430 51-2 57-7

61 5-5 8-0 6-1

46-2 40-1 52-5 63-4

13-9 130 140 16-2 180

Kvinnor Summa

19-1 24-4 31-4

180 15-5 20-1 25-9

401 34-6 445 57-3

2-6 2-4 3-2 2-6

a) Silurområdet b) Mellanbygden c) Fjällbygden Västerbottens län a) Kustlandet b) Mellanbygden c) Inlandet

19-2 17-3 20-1 29-8

16-5 14-5 17-9 269

35-7 31-8 380 56-7

0-7 0-7 0-6 10

1-6 1-4 1-8 2-7

2-3

38-0

2-1 2-4 3-7

33-9 40-4 60-4

Norrbottens län

24-4 22-1 40-8 9-4

20-3 18-7 31-9 7-2

44-7

1-9 1-8 2-9 3-9

2-7

4-6

2-6 3-4 1-6

4-4 6-8

49-3 45-2 79-0

5-6

22-1

a) Kustlandet b) Inlandet Hela riket

40-8 72-7 16-6

3-1 4-8 3-5

32 för gårdar om 20—50 hektar åker å slättbygderna i södra och mellersta Sverige, vilka gårdar omfatta icke mindre än en sjättedel av landets samlade åkerareal, är 146. Tabellen å föregående sida visar, att det stora behovet av arbetskraft i det norrländska jordbruket — särskilt framträdande är detta behov i Norrbottens läns inland — tillgodoses till vida övervägande del av jordbrukarna själva och deras familjer. Användningen av lejd arbetskraft är där mångenstädes, särskilt i övre Norrland, mindre än i riket i övrigt. Att bland den lejda arbetskraften antalet kvinnor är större än antalet män är också särskilt utmärkande för Norrland. För riket i övrigt är det endast på de allra minsta brukningsdelarna, som detta förhållande är rådande. Vid bedömandet av senast anförda uppgifter får hänsyn tagas därtill, att industrien under år 1932 befann sig i en kris. Med anledning härav torde den vid jordbruket redovisade arbetskraften hava varit osedvanligt stor. Ifrågavarande förhållande torde ock kunna utläsas av följande uppgifter från socialstyrelsens statistik över arbetstillgången i jordbruket i riket. Antal uppgiltslämnare (i SS), som uppgivit, att arbetslöshet a) e] förekommit, b) förekommit i mindre och c) förekommit i större utsträckning för manliga arbetare, som önskat årstjänst

tillfälligt

Å r b

a

1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935

97-8 932 82- fi 66-7 66-5 87-1 96-8

Ir4 | 4-2

• lo-o n

7-3 4-7 q> 0-3

sommar

c

0-8 2-6 14-1 23-3 26-2 82 2-9

arbete vinter

a

b

c

a

b

c

95-2 943 84-1 61-8 56-9 80-8 93-8

2-9 2-8 35 5-4 5-6

1-9 2-9 12-4 32-8 37-5 15-2 51

75-8 69-3 43-9 280 311 47-4 79-4

12-9 11-6 tl-9 10-2 9-6 14-9 8-1

11-3 19-2 44-2 61-2 59-3 37-7 12-5

4-o l-i

Dessa uppgifter tyda på en oavbruten stegring av arbetslösheten inom jordbruket under åren 1929—1933, varefter en tillbakagång ägt rum. För år 1935 synes sålunda arbetslösheten, i den mån den framträder i de anförda uppgifterna, knappast hava varit av större omfattning än år 1929. Även i Norrland synes utvecklingen hava gått i samma riktning som i riket i allmänhet, dock med den skillnaden att sysselsättningen inom jordbruket ökat i mindre utsträckning under de senaste åren. Från Västerbottens och Norrbottens län rapporterades sålunda för år 1935 ett överskott på arbetskraft, som var betydligt större än för åren 1929 och 1930. Även löneutvecklingen för i jordbruket anställda arbetare har i viss mån varit en annan i Norrland än i riket i dess helhet, vilket framgår av å vidstående sida anförda uppgifter. Enligt dessa hava lönerna för manliga tjänare hos jordbrukarna i norrlandslänen legat högre än riksmedeltalen. För kvinnliga tjänare gäller det rakt motsatta förhållandet. Vidare må framhållas, att lönerna i Norrland efter år 1933 fram till och med år 1935 icke

Kontant löner för tjänare i husbondens kost, i kronor för år. Län

629 647 646 605 622

617 614 644 576 602

587 579 606 538 549

574 563 590 538 549

563 575 563 565 562

578 577 582 587 569

360 378 376 342 331 434

356 350 371 327 318

342 333 366 309 306 405

343 325 349 310 305

350 339 338 319 310

354 344 352 328 315 423

Manliga.

Kvinnliga.

återhämtat sig i samma grad i denna landsdel som i riket i övrigt. Ett undantag från denna regel utgör dock Västerbottens län, varest lönerna till manliga arbetare stigit kraftigt under de senaste åren. Måhända sammanhänger detta med en större efterfrågan på arbetskraft i sagda län på grund av den i utveckling stadda gruvindustrien m. m. Beträffande tillfälliga daglönare ställa sig löneförhållandena sålunda. Kontantlöner för manliga daglönare i egen kost, i kronor för dag under sommaren. Län

5-73 5-94 5-56 6-21 6-59

5-59 5-50 5-31 5-78 6-12 4-57

5-39 5-46 5-10 5-45 594 4-43

5-16 5-44 4-83 5-31 5-71

509 536 4-90 5-55 5-83

5-16 550 517 5-77 6-03

4-33

4-36

4-50

4-69

Den tillfälliga manliga arbetskraften är således i Norrland rätt väsentligt dyrare än i landet i dess helhet. Särskilt gäller detta i Västerbottens och Norrbottens län. Detta tyder på att här ifrågavarande löner rönt inflytande av de i dessa län jämförelsevis höga arbetslönerna överhuvud samt de högre levnadskostnaderna därstädes. Ett högre löneläge i Norrland i jämförelse med förhållandena i riket i övrigt framträder även inom vissa med jordbruket ifråga om arbetskraften nära förbundna näringsgrenar, såsom exempelvis skogsbruket. Av lönestatistisk årsbok inhämtas nämligen å omstående sida anförda uppgifter om arbetslönerna vid skogsavverkningarna under senare år. Dessa uppgifter belysa, att en rätt kraftig reduktion av arbetslönerna inträdde under krisåren 1932 och 1933 samt att arbetslönerna i skogsarbetet 3—377104.

34 Medelförtjänst, i kronor för dag, under vintern. Län

1930-1931 1931—1932 1932-1933 1933—1934 1934—1935 193J—1936

Huggare. Gävleborgs län

5-65 5-43 5-89 . 5-76 5-71

Jämtlands län Västerbottens län

5-19

5-35 4-69 447 4-99 5-14 4-66

4-65 4-69 4'20 4-88 4-78

4-92 5-25 4-71 535 4-98

5-10

4-40

4-68

4-89

9-85 9-74 8-05 9-54 948

908 10-60 9-71 10-68 9-73 8-78

10-20 10-22 9-75 11-39 10-02

542 5-14 4-96

6-oo

5'67 5-50 4-48 614 5-40 4-97

Kärare (Häst och karl). 11-20 11-43 11-33 11-19 10-87

Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län

9-78

1010 9-79 8-94 9-90 9-81 8-72

8-21

8-95

11-00 9-83 862 11-27 10-20 903

som regel ännu vintern 1935/1936 icke kommit upp till samma nivå som före krisen. Även i detta avseende intager Västerbottens län en särställning, enär arbetslönerna därstädes vintern 1934/1935 till och med överträffade desamma för vintern 1930/1931. Den nedgång i arbetsinkomsterna, som i vissa fall iakttages för vintern 1935/1936, torde främst böra tillskrivas de svåra väderleksförhållandena denna vinter och särskilt den rikliga snötillgången. Vad angår de vid flottningsarbetena betalade lönerna m. m. må följande uppgifter anföras. Genomsnittlig löneinkomst för dag, i kronor, för flottningsarbetare samt medelantalet arbetare under flottningstiden.

Antal arbetare

9-20 3193

9-14 2 569

8-34 1861

811 1818

7-88 2 530

8-31 2181

Jordbrukets kredit- och ränteförhållanden m. m. Enligt en av statists ska centralbyrån verkställd undersökning rörande tillgångar och skulder inom jordbruket år 1933, vars huvudresultat återgivas i tabell 9 i tabellbilagan, uppgingo de redovisade tillgångarna för jordbrukets behov nämnda år till i runt tal 5 445 miljoner kronor, vilket belopp fördelade sig sålunda: Värde å fastigheter » » levande inventarier » » döda inventarier » » lager m. m

4 439 miljoner kronor 546 » > 270 » » 190 > > Summa 5 445 miljoner kronor.

35 Samtidigt uppgingo de redovisade skulderna för jordbrukets behov till 2 259 miljoner kronor. Fördelningen av dessa skulder angives på följande sätt: Mot fastighetsinteckning utan annan säkerhet » » jämte » » Borgenslån utan annan säkerhet Lån mot inventarieinteckning Växelskulder Övriga lån och skulder

1 454 miljoner kronor 151 » » 175 > » 26 » » 73 > » 380 » » Summa 2 259 miljoner kronor.

Vid samma undersökning redovisades jordbrukarbefolkningens samtliga tillgångar till ej mindre än 7 024 miljoner kronor, under det att de totala skulderna stannade vid 2 598 miljoner kronor. De anförda talen innebära, att skulderna för jordbrukets behov uppgingo till 41"5 procent av tillgångarna för jordbruket, samt att de totala skulderna utgjorde 37'0 procent av de totala tillgångarna. För fastigheter, som brukades av ägarna själva, utgjorde skuldprocenten för jordbrukets behov 41-8, under det att densamma för arrendatorerna var 57-6. I detta sammanhang bör framhållas, att här ifrågavarande undersökning på grund av ofullständighet i primärmaterialet ej omfattar samtliga jordbruksfastigheter. Enligt vad som under hand inhämtats böra de totala tillgångarna för jordbrukets behov vid ifrågavarande tidpunkt kunna angivas till 6 475 miljoner kronor och de totala skulderna för jordbrukets behov approximativt kunna beräknas till omkring 2 700 miljoner kronor. Av följande sammanställning framgår, att jordbrukets skuldbelastning som regel är mindre i Norrland än i riket i övrigt. Skulder för jordbrukets behov i procent av tillgångarna för detsamma.

Jordbruk, brukade av ägare > j > arrendatorer

GävleVästerborgs norrlands län län

Jämtlands län

Västerbottens län

Norrbottens län

Hela riket

32-9 45-0

40-0 45-0

30-8 49-1

34-6 91-5

41-8 57-6

38-4 44-2

En särskilt förmånlig ställning intaga Gävleborgs och Västerbottens län. Även i övriga delar av Norrland synas de självägande jordbrukarna icke vara alltför mycket skuldbelastade. För arrendatorerna äro förhållandena däremot ogynnsammare. I synnerhet gäller detta ifråga om arrendatorerna i kustlandet av Norrbottens län, för vilka skulderna för jordbrukets behov uppgingo till ej mindre än 106"8 procent av tillgångarna för jordbrukets behov. För de olika norrlandslänen lämnas vidare, som komplettering till tabell 9 i tabellbilagan, å omstående sida vissa uppgifter.

36 Skulder för jordbrukets behov i procent efter arten av desamma.'

Låneform

Gävleborgs län a

Mot fastighetsinteckning: utan annan säkerhet med » > Borgenslån utan annan

b

64-4 9-9 6-7

21-0

Västernorrlands län

Jämtlands län

Västerbottens län

Norrbottens län

Hela riket a

b

66-1 73

— —

31-7

a

b

a

b

a

b

a

641 7-6

— —

63-0 9-0

— —

56-3 4-9

— —

59-7 7-9

6-1

15-2

4-3

10-6

6-6

17-0

9-8

b

18-7

Lån mot inventarieinÖvriga lån och skulder

0-5 17-7 5-9 26-8 12-6 34-5

Summa 100

4-6 0-3 1-5 6-9 0-3 0-6 10-1 0-3 8-1 0-7 4-9 15-7 2-9 12-4 2-8 13-9 4-8 26-8 6-8 26-9 17-1 49-9 16-5 55-6 29-1 64-5 17-4 64-1 16-1 45-8 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

1¶Under a) avses jo rdbrul ., som brukas av ägare, och under b) jordbruk som brukas av arrendatorer.

Sammanställningen belyser det kända förhållandet, att växelskulder rätt allmänt förekomma hos jordbrukarna i Norrland. Detta gäller såväl självägande jordbrukare som arrendatorer. I Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län uppgå arrendatorernas växelskulder till inemot 27 procent av samtliga skulder. Vidare bör framhållas, att skulderna mot inteckning i fastigheter äro proportionsvis något lägre i norrlandslänen än i hela riket. Detta gäller särskilt Västerbottens och Norrbottens län och torde måhända sammanhänga därmed, att inteckningslån endast i begränsad omfattning kunna erhållas för i fastighetsvärdena ingående värden å växande skog. Bortses från Gävleborgs län äro dessutom i Norrland de som »övriga lån och skulder» rubricerade skulderna jämförelsevis stora. I stor utsträckning torde dessa utgöras av lån från anhöriga samt av varuskulder. Enligt vad som under hand inhämtats, äro jordbrukarna i Norrland i många fall nödsakade att upptaga varukrediter i större utsträckning än annorstädes i riket. Lån mot inventarieinteckning förekomma däremot mycket sparsamt i Norrland. Vad därefter angår frågan, i vilka kreditanstalter jordbrukslånen äro placerade, har jordbrukskreditutredningen i sitt den 8 oktober 1934 avgivna utlåtande lämnat vissa uppgifter härom. Med utgående från dessa, vilka avse hela riket, ävensom med beaktande av under hand inhämtade upplysningar, torde de tidigare meddelade totala skulderna för jordbrukets behov, som beräknats till omkring 2 700 miljoner kronor, ungefärligen hava fördelat sig sålunda: Hypoteksbanken och hypotekskassorna 430 miljoner kronor Sparbankerna 600 » » Affärsbankerna 300 » » Centralkassorna för jordbrukskredit 70 » » Egnahemslån 210 » » Övriga lån och skulder 1 090 » » Summa 2 700 miljoner kronor.

37 Bortsett från de som »övriga lån och skulder» rubricerade skulderna, är det uppenbart, att i första hand sparbankerna och därnäst hypoteksbanken och hypotekskassorna äro jordbrukets största långivare. Först i tredje hand komma affärsbankerna. Det vore givetvis av utomordentligt stort intresse att mer ingående kunna granska förhållandena i här ifrågavarande hänseende i Norrland. Tyvärr hava emellertid icke några fullt tillförlitliga uppgifter därom kunnat erhållas. Nedanstående sammanställning, som till viss del bygger på approximationer, torde dock kunna anses någorlunda belysande. Hypoteksbanken och hypotekskassorna 30 miljoner kronor Sparbankerna 40 » > Affärsbankerna 60 > » Centralkassorna för jordbrukskredit 20 » » Egnahemslån 55 » Summa 205 miljoner kronor. Av sammanställningen framgår, att jordbrukets lånebehov tillgodosetts på ett helt annat sätt i Norrland än i riket i övrigt. I Norrland uppträda nämligen affärsbankerna som jordbrukets kreditgivare i betydligt större utsträckning än annorstädes. Vidare har egnahemslånerörelsen där fått en Lån

mot

inteckning

ifastighet Sekundärlån

Primärlån Centralkasseområde

L å n e i n r ä t t n i n g 1 II

III

I

II

III

*

%

%

0/

%

%

3-5—3-76 3-5—3-75 3-25 30

3-5 3-25—3-5 30 2-75—3-25

40—4-5 4-0—5-0 3-0—3-5

4-5 4-0—4-6 40 4-0

4-0 3-75—4-0 3-5 —40 3-25—40

4-5—5-6 5-0—60 3-5—4-5 40—5-0

I

Övre Norrland

Lån

mot

lån

L å n e i n r ä t t n i n g 1

Centralkasseområde

Södra Sverige

V äxe

borgen

I

II

III

I

II

III

%

%

%

%

%

%

4-5 4-25—4-5 4-0 4-0

4-0 3-75—4-5 4-0 3-5 —40

4-5—5-6 50—6-0 4-0—4-5 4-5—5-0

45 4-5—50 4-0 40—50

—

4-5—5-6 50—6-0 3-5—5-0 2-5—5-6

Låneinrättningarna äro: I. Jordbrukskassor. II. Sparbanker. III. Affärsbanker.

38 avsevärd omfattning. Även jordbrukskasserörelsen har under senare år gjort betydande framsteg inom denna landsdel, särskilt om hänsyn tages till att den först nyligen påbörjat sin verksamhet. Hypotekskassornas och sparbankernas låneverksamhet är däremot av mindre omfattning. Vad vidare angår de räntesatser, som av olika kreditanstalter tillämpas, äro uppgifterna därom mycket otillfredsställande. Från jordbrukskassorna hava i detta sammanhang införskaffats vissa uppgifter avseende februari 1936, vilka sammanställts i tabellen å föregående sida. Dessa uppgifter tyda på, att ränteläget i norrlandslänen är högre än inom landet i övrigt. Av bankinrättningarna debitera tydligtvis sparbankerna de lägsta räntesatserna samt jordbrukskassorna räntesatser, som rätt nära ansluta sig till sparbankernas. Skattetryck och taxeringsvärden. Uppgifter över det totala skattetrycket inom olika län och kommuner saknas i den officiella statistiken. För åren 1927—1929 har emellertid 1929 års skatteutjämningsberedning låtit sammanställa dylika uppgifter. Av dessa framgår, att norrlandslänen nämnda år som regel voro de mest skattetyngda. Reservationslöst gäller detta beträffande de nordligaste länen. Under åren 1927—1929 rådde emellertid jämförelsevis goda konjunkturer. I avsikt att erhålla en närmare kännedom om här ifrågavarande förhållanden under den senaste krisen har statens jordbruksnämnd låtit verkställa en beräkning över skattetrycket i samtliga kommuner i Norrland åren 1932—1934. I tabell 10 i tabellbilagan lämnas uppgifter över skattetrycket åren 1927—1929 samt 1932—1934 i de mest skattetyngda kommunerna i Norrland. Såsom mått på jordvärdena torde några bättre uppgifter icke kunna erhållas än taxeringsvärdet å åkern. I tabell 11 i tabellbilagan lämnas därför uppgifter över åkerns taxeringsvärde vid fastighetstaxeringarna åren 1928 och 1933. Därav framgår, att taxeringsvärdena i Norrland äro jämförelsevis höga samt att de inom detta område äro högst i Norrbottens och lägst i Västerbottens län. Åkerjordens höga värde i norrlandslänen beror i stor utsträckning därpå, att brukningsdelarna äro jämförelsevis små. I åkerns taxeringsvärde ingår nämligen värdet å erforderliga ekonomibyggnader, och därför blir inom områden med övervägande små brukningsdelar åkerns värde högre, än där större och medelstora jordbruk dominera. Även inom de olika länen varierar åkerns värde ganska starkt. I Gävleborgs län uppvisar sålunda Gästrikland år 1933 ett värde per hektar åker, som ligger icke mindre än 177 kronor högre än i Hälsinglands inland. I allmänhet gäller för övrigt, i anslutning till vad nyss sades, att åkerns värde är högre i inlandet i Norrland som en följd av de där övervägande små brukningsdelarna. Taxeringsvärdena år 1933 å åkerjorden inom de olika naturliga jordbruksområdena i Norrland framgå av å följande sida angivna uppgifter häröver, vilka ur tillgängligt primärmaterial beräknats inom jordbruksnämnden.

39 Län och område

Åkerjordens värde per hektar, i kronor

Åkerjordens värde per hektar, i kronor

Län och område

986 1064

Gävleborgs län. b) Hälsinglands kustland

1196 1040 1019

Hela länet

918 918 1078

1094 1126 1227

942 Västernorrlands

Västerbottens län.

län.

Norrbollens län.

1107 Jämtlands

1125 1135

län.

1058 1193

b) Mellanbygden

Inkomstförhållandena hos olika befolkningsgrupper. De mest fullständiga uppgifterna rörande olika befolkningsgruppers ekonomiska ställning återfinnas i 1930 års folkräkning. I samband med denna hava nämligen bearbetats de självdeklarationer, som år 1931 avgåvos rörande inkomst- och förmögenhetsförhållandena år 1930. Ehuru dessa uppgifter avse ett år med jämförelsevis goda konjunkturer inom näringslivet, torde de dock ge en rätt god ledning för bedömande av huru inkomstförhållandena i allmänhet gestalta sig i skilda trakter och för olika befolkningsgrupper. På grundval av folkräkningens uppgifter över inkomstförhållandena äro följande uppgifter beräknade. I n k o m s t e r e n l i g t 1931 å r s s j ä l v d e k l a r a t i o n e r , i k r o n o r Inkomst per yrkesutövare

Inkomst per person Yrkes grupp

Län

Västerbottens län Hela riket 1

Yrkes grupp1

•

I

II

III

Samtliga

I

II

III

373 383 332 330 277 367

792 741 550 625 764

963 971 904 830 914

644 617 479 471 637

776 799 691 737 637

1871 1775 1345 1549 2 031

2 009 1943 1966 1846 2 185 2 402

Yrkesgrupperna äro följar. de: I. Jordbruk med binäri ngar. II. Industri och hantver <.. III. Handel och samfärdsel.

Samtliga 1317 1248 970 1015 1218 1628

40 Vad först angår de i jordbruk med binäringar sysselsatta, äro inkomsterna för dem genomsnittligt i hela landet lägre än i de båda andra återgivna huvudgrupperna av yrken liksom bland samtliga yrkesgrupper. Den för jordbrukarbefolkningen redovisade förmögenheten, varom några uppgifter dock icke lämnas, är däremot ofta större än för andra yrkesgrupper. Av sammanställningen framgår vidare, att inkomsterna för olika yrkesgrupper äro väsentligt olika i skilda delar av landet. För jordbrukarbefolkningen är inkomsten per person särskilt låg i Norrbottens län. Även i Jämtlands och i Västerbottens län understiger inkomsten per person riksmedeltalet inom denna yrkesgrupp. Att härvid det större antalet familjemedlemmar i norrlandslänen spelar en väsentlig roll framgår av uppgifterna över inkomst per yrkesutövare. Norrbottens och i viss mån även Jämtlands län uppvisa emellertid även i dessa fall inkomstsiffror understigande riksmedeltalen. Förmånligare ställa sig förhållandena i Gävleborgs och Västernorrlands län. Vad angår övriga större yrkesgrupper iakttagas ungefär samma förhållanS k o g s a r b e t a r n a s g e n o m s n i t t l i g a , k o n t a n t a å r s i n k o m s t från o l i k a slag av f ö r t j ä n s t a r b e t e at utförda arbetsdagar. Å r s i n k o m s t

Antal

arbetsdagar

HemFast Arren- maArren- Hemmadato- söner t, anst. Lösardatoskogs- betare rer, rer, söner t jordHem jordtoro. öv- Hem- toro. mans- pare, bruk., riga mans- pare, bruk., flottårsanst ägare småägare små- årsanst jord- nings- arbejordbru- bruks- arbe- tare brubrukskare kare tare arb. arb. Total årsinkomst (inkl. naturaförmåner), kr 680 Kontant årsinkomst (kr.) resp. antal arbetsdagar 680 Därav i % vid Huggning 8-9 Körning 393 Övr. o. ej spec, avverkn.-arb 8-5 3-9 Övr. skogsarbeten 5-2 Ej spec, skogsarbeten 65-8 Samtliga skogsarbeten 9-4 Flottningsarbete Jordbruksarbete (hos andra) utan kost 0-6 med kost 01 tillhopa 0-7 Vägarbete .. : 11-9 Sågverks- o. stuveriarbete 1-1 Byggnads- och snickeriarbete 2-6 Reservarbete 0-9 Övriga arbeten (hos andra) 5-3 Eget förvärvsarbete (ej jordbruk) 2-3

Fast anst. Lös skogs- beti o. c o. flott- ra nings- arl arbe- ta tare

13-7 20-5 8-4 3-9 29-0 75-5 80

32 8 8 5 12 67 5

2-7 1-1 1-3 1-0 79-0 85-1 9-0

23-8 4-4 6-9 4-4 12-4 51-9 6-8

10-0 40-4 8-9 4-0 5-3 686 7-8

14-4 20-3

8-2 3-9 31-5 78-3 6-0

316 80 79 5-1 11-9 64-5 3-5

2-9 1-2 1-3 09 81-4 87-7 6-0

0-7 0-3

6 5 11 7 0 1 2 3 0

0-4 0-3

2-9 2-0 4-9 10-2 2-6 2-6 7-9 11-2 1-9

0-6 0-2 0-8 11-7 0-9 2-3 11 4-8 2-0

0-8 0-4 1-2 6-7 0-3 20 2-2 26 0'7

6-2 12-6 18-8 6-0 0-6 0-8 2-8 2-5 0-5

0-5 0-7 1-2 1-0 0-1 0-1 26 11 0-2

l-o 7-4 0-4

2-1 1-8 3-2 0-6

0-7 1-3 0-1 0-1 2-4 1-2 0-1

lä

i:

a

41 den som beträffande jordbrukarbefolkningen. Per person äro inkomsterna i samtliga norrländska län rätt väsentligt lägre än i riket i dess helhet. Men även per yrkesutövare äro inkomsterna som regel lägre i Norrland än i hela riket. Enda undantaget härifrån utgör Norrbottens län, där inkomsten per yrkesutövare inom industri och hantverk är något högre än riksmedeltalet. För samtliga yrkesgrupper blir i Norrland inkomsten per person låg på grund av de relativt stora hushållen. Bortsett från Norrbottens län äro jordbrukarbefolkningens inkomster i förhållande till riksmedeltalet förmånligare än övriga befolkningsgruppers inkomster. Norrbottens län intager i nu berörda hänseende en särställning karakteriserad därav, att inkomsterna för jordbrukarbefolkningen äro låga men inkomsterna för de inom industrien och handeln sysselsatta jämförelsevis gynnsamma. Tyvärr kan man icke erhålla några tillförlitliga eller allmängiltiga u p p r gifter över, huru jordbrukarbefolkningens inkomster fördela sig på vad som erhållits från det egna jordbruket och vad skogs- och flottningsarbeten samt andra biförtjänster inbringat. Pågående utredning rörande skogsbrukets allmänna ekonomiska läge kommer måhända att i detta avseende lämna vissa upplysningar. Av en del monografier rörande förhållandena inom vissa norrlandskommuner, som ingivits till socialstyrelsen och under hand ställts till förfogande för denna undersökning, framgår emellertid, att åtminstone inom ett stort antal kommuner arbetet i skogarna och vid flottningarna för jordbrukarbefolkningens kontanta inkomster är av mycket stor betydelse. I Sociala meddelanden 1 har socialstyrelsen på grundval av anmälningar om olycksfall i arbete lämnat en kortfattad redogörelse för den inom vissa skogsbygder vid skogs- och flottningsarbeten sysselsatta arbetskraften. Vissa resultat från denna redogörelse hava sammanställts i tabellen å föregående sida. Till följd av det relativt ringa undersökningsmaterialet ävensom primäruppgifternas speciella karaktär får man givetvis taga de erhållna resultaten med en viss reservation. Till ytterligare belysande av de ekonomiska förhållandena inom norrlandslänen under de senaste åren lämnas å omstående sida några kompletterande, ur den officiella lönestatistiken hämtade uppgifter rörande den allmänna lönenivån. Därvid må först ånyo erinras om att krisen åren 1931—1934 dels medförde ett minskat antal arbetstillfällen, som tog sig uttryck i en betydande arbetslöshet, dels ock åstadkom genomgående sänkta löneinkomster. Av uppgifterna framgår, att endast i Norrbottens och Västerbottens län industriarbetarnas löner som regel ligga högre än inom riket i dess helhet. Beträffande de olika länen märkes vidare, att såväl timlöner som daglöner som regel sjunkit och detta särskilt utpräglat i Norrbottens län. • Nr 12 år 1935.

42 L ö n e i n k o m s t e r för man liga i n d u s t r i a r b e t a r e m . fl. i k r o n o r . T i m l ö n

D a g l ö n

Län

Västernorrlands län

Hela riket

..

1-21 1-27 1-23 1-29 1-76

1-16 1-20 1-23 1-29 1-68

116 115 1-16 1-36 1-47

1-16 1-19 1-27 1-21 1-56

939 9-76 1006 969 12-46

1-22

1-24

9-25 966 9-87 10-28 13-26 10-12

9-42 9-48 9-21 10-80 11-62

1-27

8-98 9-87 9-(>9 10-25 13-91 1026

9-22 9-67 9.55 1040 12-61

1-29

1-15 1-17 1-20 1-33 1-58 1-22

9-75

9-79

10-12

Å r s l ö n L ä n

Västernorrlands län Jämtlands län Norrbottens län Hela riket

2 516 2 613 2 360 2 690 3 385

2180 2177 2 205 2 506 2 756

2 395 2 495 2 520 2 854 2 651

2 612 2 527 2 497 2 974 2 807

2 767

2 597

2 612

2 715

2 606 2 644 2 539 2 521 3 269 2 770

Livsmedelsförbrukningens storlek. Genom de senaste av socialstyrelsen utförda levnadskostnadsundersökningarna hava upplysningar erhållits om hushållsvanorna i olika delar av landet. Vissa uppgifter från dessa undersökningar finnas sammanställda i tabellerna 12 och 13 i tabellbilagan. Dessa uppgifter avse icke hushåll, där huvudmannen under undersökningstiden varit helt eller delvis arbetslös. Beträffande livsmedelsförbrukningen inom olika socialklasser må i anslutning till uppgifterna i sistnämnda tabeller anföras följande. Inom medelklasshushållen synas hushållsvanorna vara tämligen lika i hela landet. De skiljaktigheter, som härutinnan kunna iakttagas för Norrland och hela riket, äro ganska oväsentliga. Det torde dock böra framhållas, att förbrukningen av sådana animaliska livsmedel som kött och ägg är mindre i Norrland än i riket i dess helhet. Däremot är mjölkförbrukningen större i sagda landsdel. Vidare iakttages, att hembakningen av bröd är något allmännare i Norrland än annorstädes i riket. Inom samtliga delar av riket är förbrukningen bland arbetare- och lägre tjänstemannahushåll av kött och fläsk samt av smör, ost och ägg mindre än bland medelklasshushållen. Däremot är förbrukningen inom de förra hushållen större än i medelklasshushållen av exempelvis mjölk, margarin, mjöl, bröd och potatis. I Norrland äro som regel dessa olikheter med avseende å konsumtionen inom medelklasshushåll samt arbetare- och lägre tjänstemannahushåll starkare framträdande än i riket i övrigt, vilket torde innebära, ätt arbetare och lägre tjänstemän i Norrland måst låta sig nöja med enklare hushållsvanor än motsvarande befolkningsgrupper i Syd- och Mellansverige.

43 Ännu större olikheter i hushållsvanorna iakttagas beträffande jordbrukarbefolkningen i skilda delar av landet. Sålunda är i norra Sverige förbrukningen av kött och fläsk hos jordbrukarna betydligt mindre än i södra och mellersta Sverige. Detsamma gäller i ytterligt hög grad med avseende å äggförbrukningen. Däremot är jordbrukarbefolkningens förbrukning av mjölk mycket stor i norra Sverige. Anmärkas bör också, att smörförbrukningen, åtminstone vid tiden för här ifrågavarande undersökning eller år 1933, var större bland jordbrukarbefolkningen i norra Sverige än i övriga delar av landet. Såsom ett helhetsintryck av de här åberopade undersökningarna framstår, att befolkningen i Norrland som regel måst anpassa sin förbrukning av livsmedel på ett sådant sätt, att kosten i denna del av landet i flera avseenden blir mer enformig än annorstädes i riket. I synnerhet lägger man därvid märke till den jämförelsevis ringa förbrukningen i Norrland av kött och fläsk samt ägg och i viss mån även smör.

Kap. 3. Produktionen av jordbruksalster i Norrland. Växtodlingens planläggning. Spannmålsodlingen i Norrland är jämförelsevis obetydlig och avtager i vikt ju längre norrut man kommer. I Norrbottens län användas sålunda endast 11.4 procent av åkerarealen för odling av spannmål. Motsvarande tal är för Gävleborgs län något över 30 procent samt för hela riket omkring 41 procent. Däremot intaga i Norrland vallarna en desto mer framträdande plats. Under det att i hela riket ungefär 42 procent av åkern äro utlagda i vall, växlar detta tal i norrlandslänen mellan 63 och 79 procent. Potatisodling är allmän i hela Norrland och upptager procentuellt något större areal än genomsnittligt i riket. Däremot är rotfruktodlingen ringa utbredd. Det norrländska jordbruket utmärkes slutligen av de mycket obetydliga arealer, som ligga i helträda. Beträffande jordbruksdriftens planläggning vid jordbruk av olika storlek återgivas å omstående sida för norra Sverige vissa uppgifter från jordbruksräkningen 1932. Av dessa framgår, att kornodlingen är den mest förekommande vid de mindre eller medelstora jordbruken, under det att havreodlingen vid de större jordbruken är mera betydande. Potatisodlingen är i Norrland liksom annorstädes i landet mest intensiv vid de allra minsta brukningsdelarna. Vid jordbruk av samma storleksordning är potatisodlingen dock som regel mindre omfattande i norra Sverige än i riket i dess helhet. Medeltalet för Norrland ligger likväl, som ovan nämnts, högre än för hela riket på grund av att brukningsdelarna i Norrland genomsnittligt äro så små. Vallarealerna dominera inom samtliga storlekar av brukningsdelar. Såsom förut nämnts upptager helträdan obetydliga arealer, och där den förekommer, är den mest företrädd inom de större storleksklasserna.

44 Åkerjordens användning i norra Sverige, i procent, inom olika storleksgrupper av brukningsdelar år 1932.

Storleksgrupper Norra Sverige

— 0-25 hektar 0-26— 1 > 1—2 » 2—5 » 5—10 » 10— 20 > 20— 30 • 30— 50 > 50—100 .

över 100 Samtliga Hela riket

>

Vete Korn och råg

Havre

All säd till Summa BlandPotatis säd mogen vall skörd

%

%

at

%

%

%

01 0-5 0-7 0-8 0-9

11 6-6 9-0 10-3 10-5 8-7 6-9 5-fi 2-9 3-7 9-6

3-3 5-8 6-2 6-7 7-0 91 12-0 120 14-4 12-2

0-o 0-8 0-9 1-2 2-0 2-6 2-3 2-6 1-9 34

4-5 13-7 16-8 19-0 20-5 21-6 22-7 21-4 20-4 21-0

74 18-1

1-8 6-3

19-8 41-1

40-0 9-8 6-6 4-4 3-2 2-5 2-2 2-4 1-6 1-3 89 3-7

l-o 1-2 11 1-1 1-6 0-9 131

3-0

Ol

47-5 69-3 69-8 70-8 72-0 71-6 70-3 68-8 69-6 70-6 71-2 42-1

Helträda

% 0-2 0-4

0-e

0-7 0-7 0-8

i-o 1-8

l-o 1-4 07 6-2

I tabell 14 i tabellbilagan lämnas vidare vissa uppgifter över åkerjordens användning under olika år. I anslutning till dessa uppgifter torde böra framhållas följande. Gävleborgs län torde med nuvarande odlingsmaterial utgöra den nordliga gränsen för en ekonomiskt lönande veteodling. Under sådana omständigheter spelar detta sädesslag åtminstone för närvarande för Norrlands vidkommande mycket liten roll. Däremot anses rågen vara en kulturväxt, som har goda förutsättningar att ge mogen skörd. Att rågodlingen likväl gått starkt tillbaka i Norrland uppgives sammanhänga med, bland annat, att densamma med nuvarande sorter är mer arbetskrävande än andra grödor. Sålunda utvecklas halmen mycket kraftigt, vilket ofta medför liggsäd, som i hög grad försvårar skördearbetet. Jämväl kornodlingen har gått tillbaka i samtliga län. Kornet har dock sedan gammalt för den norrländska jordbrukarbefolkningen utgjort det viktigaste sädesslaget och använts såväl till människoföda som till utfodring. Korn h a r dessutom stor betydelse som skyddssäd för vallinsådden och är jämte hö den viktigaste växtodlingsprodukten i Norrland. Bättre än något annat sädesslag kan kornet växa och mogna under de i Norrland rådande klimatiska förhållandena. Tillgång finnes ock numera på fullgoda kornsorter. Även om blandsädsarealerna fortfarande äro betydligt större än år 1913, har dock under senare tid jämväl för detta sädesslag en arealminskning ägt rum. Jämte kornet är blandsäden det enda hemmaproducerade kraftfodret och är som sådant av stort värde, särskilt om inslaget av ärter göres starkt. I vissa delar av Norrland, särskilt i Gävleborgs län men även annorstädes, har havreodlingen gått framåt. I de nordligare länen är den dock, som

45 tidigare framhållits, alltjämt av ringa omfattning. Havren odlas till mognad eller till grönfoder. För stora delar av Norrland gäller, att havren antingen icke mognar eller i varje fall ger en skörd av så låg kärnkvalitet, att den icke lämpar sig som utsäde. Särskilt gäller detta för inlandet. Den med potatis odlade arealen har långsamt utvidgats. Som regel kunna goda skörderesultat erhållas och kvaliteten blir mycket god, vilket torde sammanhänga med de klimatiska förhållandena. Odlingen av foderrotfrukter, i första hand rovor, har under senare år snarast gått tillbaka, oaktat rotfrukterna som saftfoder kunna spela en stor roll vid utfodringen. Vad slutligen vallodlingen beträffar, har densamma successivt utvidgats och kommit att intaga en alltmer framträdande roll i den norrländska lanthushållningen. På den i Norrland ofta förekommande myrjorden är vallodlingen som regel lämpligast. Även p å fastmarksjordar äro förutsättningarna för sådan odling mycket goda i Norrland. Klöver kan sålunda med fördel odlas i kusttrakterna ända upp till Norrbottens län. I sistnämnda län liksom i det inre av Norrland torde dock timotej jämte gröe och ven vara den viktigaste vallväxten. Betesfrågan har i Norrland blivit synnerligen aktuell under senare tid. Den utgör emellertid ett invecklat problem, som med hänsyn till de skiftande förhållandena i landsdelen icke torde kunna lösas enhetligt. Det är helt naturligt, att vid någorlunda rationell kreatursskötsel behov föreligger av goda beten under den korta sommartid, som djuren kunna vistas ute. Vid en mera intensivt bedriven ladugårdsskötsel måste man ordna med verkliga kulturbeten, så att icke betestillgången tryter under högsommaren och mjölkavkastningen därigenom nedgår alltför mycket. Utvecklingen h a r också gått i riktning mot en avveckling av det gamla fäbodsystemet. Detta finnes numera mera allmänt kvar endast i vissa trakter av innerbygderna. Även skogsbetningen i övrigt befinner sig i tillbakagång. Härtill hava de skärpta kraven på förbättrad skogsvård bidragit. Alltjämt är dock skogsbetningen i Norrland av rätt stor omfattning. I landsdelens egentliga jordbrukstrakter söker man dock i allt högre grad att ordna betesfrågan genom en intensiv betesdrift. Numera förekommer sålunda i stor omfattning, att hagmark utlägges till skogsdrift, samtidigt med att uppodling sker av annan mark till bete. I södra Norrlands kustland finnas åtskilliga industribetonade trakter, varest uppodlingen gått så långt att någon utvidgning av densamma näppeligen torde kunna ske. I dessa områden, vilka i regel utmärkas av en relativt intensiv mjölkproduktion, torde huvuddelen av betet komma att förläggas till odlad jord. I övre Norrland, varest egentlig hagmark förekommer endast i ringa grad, har man funnit det nödvändigt att nyodla den mark, som skall användas till bete, och att om möjligt använda densamma någon tid till åker, innan den igensås till bete. I tabell 15 i tabellbilagan hava slutligen sammanställts vissa uppgifter över hektarskördarna under skilda perioder i de olika norrländska länen samt i

4G

hela landet. Av denna tabell framgår, att hektarskördarna i genomsnitt för hela landet nästan genomgående stigit för i densamma angivna växtslag. Sålunda har höstrågen åren 1931—1935 lämnat i avkastning omkring 32 procent mer än åren 1913—1917. För korn och havre äro motsvarande tal 17 respektive 25 procent. I de norrländska länen däremot voro hektarskördarna för spannmål snarare lägre åren 1931—1935 än åren 1913—1917. Även för femårsperioderna 1921—1925 och 1926—1930 hava de varit otillfredsställande. För övriga grödor har utvecklingen gestaltat sig gynnsammare. I fråga om potatisodlingen synas verkliga framsteg hava gjorts. Växtodlingens tekniska bedrivande. En av de viktigaste förutsättningarna för att åkerjorden skall kunna hållas i nödig hävd är, att densamma är tillfredsställande avdikad. Om detta sker genom täckdikning, vinnes ej endast en fullständigare dränering utan möjliggöres även en bättre jordbearbetning och användning i större utsträckning av maskiner. Dessutom går tjälen tidigare ur den läckdikade jorden, varigenom tiden för vårbruket framflyttas. Sistnämnda omständighet är av särskild betydelse i Norrland på grund av den korta vegetationsperioden därstädes. Vid jordbruksräkningen 1932 hava uppgifter införskaffats rörande arealerna täckdikad åkerjord. Därav framgår, alt den täckdikade åkerarealen är förhållandevis störst på slättbygderna och vid de större brukningsdelarna. Genomsnittligt för riket är bortåt en fjärdedel eller närmare bestämt 234 procent av den totala åkerarealen täckdikad. Hur förhållandena härvidlag gestalta sig i norrlandslänen framgår av följande siffror över den täckdikade arealens procentuella storlek. Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län

18-G % 4-5 % 9-4 %

Västerbottens län Norrbottens län

3*7 ?i 3-3 %.

I övre Norrland har täckdikningen sålunda sin minsta omfattning. Delvis sammanhänger detta sannolikt därmed, att brukningsdelarna där i regel äro mindre än annorstädes. Men även inom varje storleksklass av jordbruk uppvisa bygderna i Västerbottens och Norrbottens län i allmänhet lägre tal än i övriga län. Stor skillnad i förevarande hänseende råder ock inom Norrland mellan kustlandet och inlandet. I de förra delarna av Norrland liksom även i Jämtlands silurområde är täckdikningen betydligt mer omfattande än i inlandet och mellanbygden. Behovet av en systematiskt genomförd täckdikning är icke detsamma för alla områden och för samtliga jordar. Störst torde detta behov vara i de mindre kuperade trakterna ävensom inom de områden, där jordbruksdriften är mest intensifierad samt där spannmåls- och rotfruktodlingen nått den största utbredningen. Framhållas må emellertid, att fastmarkerna i Norrland många gånger äro till viss grad självdränerande. I de fall, då åkrarna äro belägna på sluttningar, kan det till och med ifrågasättas, om överhuvud

47 behov av systematisk täckdikning föreligger. Under sådana förhållanden är det naturligt, att täckdikningen å fastmarkerna i Norrland ej nått samma utveckling som söderut. Dock föreligger överallt stort behov av att täckdikning genomföres å icke redan dränerade myrjordar. En viktig faktor för ett intensivt bedrivet jordbruk är vidare gödselvården. I samband med jordbruksräkningen 1932 inhämtades uppgifter om antalet ordnade gödselstäder och urinbrunnar i samtliga län. Av de därvid erhållna resultaten vill det synas, som om även på detta område utvecklingen i Norrland icke nått så långt som i riket i övrigt. Om hänsyn tages till att brukningsdelarna i Norrland genomsnittligt äro mindre än i övriga delar av riket, torde det dock kunna sägas, att man åtminstone inom vissa av de norrländska länen i detta hänseende kommit lika långt och till och med längre än på sina håll i Syd- och Mellansverige. En antydan härom ger också följande sammanställning över det procentuella antalet ordnade gödselstäder och urinbrunnar i Norrland och vissa andra delar av landet. Med ordnad gödselstad hela antalet

Med cementerad urinbrunn

L ä n av cement av annat material

Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län

7-5 10-8 14-3 20-6 6-9

1-6 2-2 2-4 1-8 5-3

9-1 130 16-7 22-4 12-2

6-0 5-8 4-5 6-6 6-9

3-9

8-0

14-7 19-9 12-1

60 2-9 2-7

20-7 22-8 14-8

120 6-2 5-4

därav Skogs- o. dalbygder i södra o. mell. Sverige.. Norra Sverige

För en god gödselvård äro torvströmedel av stor betydelse, men de stora naturliga tillgångarna därav utnyttjas endast i mindre grad i Norrland, detta även av de jordbrukare, som själva skulle kunna idka torvtäkt. Dock förekommer på sina ställen tillverkning av torvströ för eget behov. Utnyttjandet av den naturliga gödseln i Norrland har skett och sker alltjämt på många håll på ett föga rationellt sätt. Gödseln har sålunda i allmänhet i första hand tillförts de i närheten av ladugårdarna belägna fälten, vilka därigenom blivit kraftigt uppgödslade, under det att de längre bort belägna jordarna, i allmänhet mångåriga slåttervallar på gränsen till ängskultur, blivit i hög grad missgynnade. Vidare har gödseln som regel plägat tillföras jorden blott en gång i växtföljden, nämligen vid vallinsådden, varvid givorna blivit stora och uppgått till 50 eller till och med 100 ton per hektar. I samband med att ordnade växtföljder i allt högre grad börjat införas, har även gödseln kommit att användas mer rationellt. Allt

-18 fortfarande fördelas emellertid större delen av densamma till vallinsådden i stället för att ges en allmännare användning, vilket skulle vara till fördel för utbytet. Framhållas må vidare, att den korta tid, som förflyter mellan skördens bärgning och höstarbetet i jorden, som regel icke medgiver utkörning av den naturliga gödseln om hösten och dennas omedelbara nedplöjning. Därför utköres gödseln om vintern eller under våren och får på grund härav ligga öppen för luftens påverkan, varigenom kväveinnehållet till en del går till spillo. Det kan i detta sammanhang vara av intresse att söka klargöra, i vilken utsträckning konstgödselmedel för närvarande komma till användning i Norrland samt i landet i övrigt. För riket i dess helhet torde man därvid erhålla rätt fullständig kännedom om förhållandena genom att sammanställa industristatistikens uppgifter angående tillverkningen av dessa varor samt handelsstatistikens uppgifter rörande import och export. En på detta sätt utförd sammanställning ter sig för hela landet sålunda. Förbrukning av konstgödsel, i ton. (Uppgifterna hämtade från handels- och industristatistiken år 1934.) V a r u s 1a Superfosfat Thomasfosfat Chilesalpeter Ammoniumsulfat Syntetiskt kväve 8 (ber. kvävemängd) .. Kalisalter 40 % Kalisalter 20 % Andra kalisalter

Inhemsk tillverkning

Import

Export

208 702 12 822

7 843 54 35 704 24 244 8 091 56 351 21681 5 073

12 675

—

14 640 5192

—

— ,— 2 40

— — —

Förbrukning 203870 12 876 35 704 28 88-J 13 243 56 351 21 681 5073

1¶Tillverkad vid gas- och koksverk. • Omfattar: Kalksalpeter (15 i j 1 % kväve) Kalkkväve (18 % » ) Ljungasalpeter (20 % > ).

Svårare ställer det sig att erhålla uppgifter över förbrukningen av konstgödsel i Norrland. Genom tillmötesgående från de affärsföretag, som idka försäljning i Norrland av dessa varor, hava emellertid under hand erhållits följande uppgifter över deras försäljningar under säsongen 1934—1935 i samtliga norrlandslän utom Gävleborgs län. V a r u s l a g

Försäljning ton

Superfosfat Thomasfosfat Chilesalpeter Ammoniumsulfat Syntetiskt kväve (beräknad kvävemängd) Kalisalter 40 % Kalisalter 20 %

14 741 551 528 1618 431 4 800 1115

49 Dessa uppgifter över försäljningen i Norrland torde få anses som någorlunda tillförlitliga. Att de ovan lämnade uppgifterna över förbrukningen i hela riket av konstgödsel hänförts till år 1934 sammanhänger därmed, att desamma närmast torde motsvara användningen i jordbruket av dessa varor under säsongen 1934—1935. Som tidigare påvisats omfatta de fyra norrländska län, varom här är fråga, tillhopa i runt tal 9 procent av hela landets åkerareal. Användningen av superfosfat och kalisalter i samma län uppgick enligt ovan anförda tal till mellan 7 och 8 procent av förbrukningen i riket. På grund av den rikligare tillgången i Norrland på naturlig gödsel kunna nämnda procenttal synas tyda på en jämförelsevis tillfredsställande användning av ifrågavarande konstgödselmedel. De norrländska jordarnas behov av mineralämnen är emellertid särskilt stort. I synnerhet gäller detta moss- och myrjordarna. Härtill kommer, att enligt verkställda undersökningar angående fosforsyre- och kalibehovet inom olika delar av Sverige även fastmarksjordarna i Norrland äro synnerligen fattiga på dessa näringsämnen. Knappast någonstädes i landet är behovet av fosforsyra och kali så stort som i Norrland, om man bortser från kustlandet i södra Norrland. Jordens surhetsgrad, mätt genom vätejonkoncentrationen, eller pH-värdet, växlar avsevärt inom Norrlands kust- och nedre älvdalsområden men är i allmänhet jämförelsevis hög — jorden har lågt pH-värde — för odling av klöver och andra baljväxter. En av professorn vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet G. Sundelin samt förste assistenten vid samma anstalt O. Frank gjord sammanställning över reaktionstillståndet hos åkerjorden i Norrland har givit följande resultat. Areal i procent av undersökt åkerareal med

Kustlandet i nedre Norrland > » övre » Norrländska mellanbygden Jämtländska silurområdet Fjäll- och moränbygden

pH<6

p H 60—6-4

p H > 6-5

75-8 77-3 66-7 33-3 610

18-3 17-0 25-6 33-4 22-2

5-9 5-7 7-7 33-3 18-8

En av förutsättningarna för att klöver- och baljväxtodling skall ge önskvärt resultat är beträffande jordar med låga pH-värden, att kalk tillföres i tillräcklig mängd. Kalkningen är enligt mångårig erfarenhet värdefull jämväl för jordens struktur. Å andra sidan har det visat sig, att m a n åtminstone vid kraftig gödsling på jordar med relativt låga pH-värden k u n n a t erhålla goda vallskördar med dominerande klöverinslag åtminstone under de första åren. Ett rationellt utnyttjande av vallarna innebär emellertid icke endast att söka å desamma frambringa största möjliga kvantitet utan att vid skördens bärgning och tillvaratagande förfara så, att dess näringsvärde i största möjliga utsträckning bevaras. Det gäller nämligen att söka frambringa så ägg4—377104.

50 viterikt foder som möjligt, då därigenom inköpen av kraftfoder — vilka pä grund av transportförhållandena alltid måste ställa sig jämförelsevis dyrbara i Norrland — kunna högst väsentligt inskränkas. I Norrland är det emellertid alltjämt vanligt, att jordbrukarna verkställa höslåttern så sent, att skördens näringsvärde blir nedsatt. Genom för sen skörd minskas även återväxten på vallarna i hög grad, för vilken eljest som regel finnas stora förutsättningar. Även höskördens bärgning synes på vissa håll ske på ett mindre tillfredsställande sätt. Husdjursskötselns planläggning. Under tiden för världskriget nedgingo husdjursbestånden i Sverige högst väsentligt. Endast antalet får och getter steg. Efter krigets slut har emellertid nötkreatursstocken på sätt Iramgår av tabell 16 i tabellbilagan successivt ökats, men ej förrän vid 1932 års jordbruksräkning har beståndet kommit upp till samma storlek som år 1916. I fråga om svin- och hönsskötseln hava gjorts betydande framsteg. Antalet får och getter har däremot sedan år 1919 gått synnerligen starkt tillbaka. En nedgång visar ock antalet hästar. I de fyra nordligaste länen var det totala antalet nötkreatur ännu år 1932 mindre än år 1916. Särskilt gällde detta beträffande antalet ungnöt och kalvar. För Norrbottens och Jämtlands län var även antalet kor år 1932 mindre än år 1916. I detta sammanhang bör måhända framhållas, att en minskning i kobeståndet icke nödvändigtvis får anses innebära, att nötkreatursskötseln gått tillbaka. På inånga håll kan en rationellare utfodring hava krävt en inskränkning av nötkreatursbeståndet, varigenom en ökad mjölkavkastning vunnits. Hästmaterialet i Norrland utgöres till övervägande del av lätta, kallblodiga hästar, under det att de tyngre arbetshästarna endast i ringa grad äro företrädda. I tabell 16 i tabellbilagan lämnas uppgifter över antalet hästar vid olika tillfällen. Därav framgår, att mellan åren 1919 och 1932 antalet hästar i riket varit på tillbakagång även i de norrländska länen. Relativt starkast har den förut berörda minskningen av antalet hästar efter år 1919 varit i Jämtlands och Västernorrlands län. Från de senaste jordbruksräkningarna må lämnas följande uppgifter beträffande hästbestånden i norrlandslänen. Antalet hästar samt unghästar och föl. 19 3 2

19 2 7 Län

Gävleborgs län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Norrland Hela riket

Hästar, 3 år och däröver

Unghästar och föl

3 533

16 327 15 793 12166 16 944 11751 72 981

1099 1084 1646 1355 382 5 566

59 605

531 286

80 471

Hästar, 3 år och däröver

Unghästar och föl

17 280 17135 12 922 17 379 12 482 77198

548 639 1133 844 369

560 651

51 Härav framgår, att mellan åren 1927 och 1932 antalet unghästar och föl betydligt ökat, vilket tyder på en starkare förnyelse av hästbeståndet än vid tiden för jordbruksräkningen 1927, då antalet ungdjur var synnerligen lågt. Samtidigt har antalet hästar över 16 år starkt ökat under här ifrågavarande femårsperiod. För norrlandslänen gäller generellt, att de äldre hästarna äro jämförelsevis mångtaliga, under det att ungdjuren alltjämt äro relativt få. Beträffande antalet ungdjur utgör Jämtlands län dock ett undantag, enär sedan gammalt i dess silurområde förekommit en rätt omfattande hästuppfödning. Svinuppfödningen har icke nått någon större omfattning i Norrland. Beträffande de i tabell 16 i tabellbilagan anförda uppgifterna över antalet svin torde böra framhållas, att jämförbarheten av dylika uppgifter är i hög grad beroende av den tidpunkt, vid vilken räkningen företagits. Åren 1927 och 1932 äro emellertid i detta avseende likvärda. Mellan dessa år ökades antalet svin i landet avsevärt. Till denna utveckling bidrogo emellertid icke norrlandslänen, utan i dessa gick antalet svin i stället tillbaka. Då de under senare år företagna svinräkningarna ej omfattat Norrland, finnas icke några uppgifter till belysande av utvecklingen under tiden 1932—1936. Fårskötseln är numera efter en tillfällig ökning under världskriget, då möjligheterna att anskaffa foder för de större husdjuren voro starkt begränsade och bristen på ull var mycket kännbar, stadd på tillbakagång i norrlandslänen liksom i övriga delar av landet, vilket framgår av följande uppgifter över antalet får och lamm.

Antalet får och lamm. Län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Norrland Hela riket

53 275 70 371 50 940 93 634 74192 342 412 1 198 469

75 432 85 780 62 333 101194 73 817 398 556 1 563 654

40 763 38115 31610 49 072 40 802 200 362 707 849

30 616 25 029 21311 37 590 26576 141122 468 248

Getskötseln, vilken varit en för Norrland speciell företeelse — framför allt har man ägnat sig åt densamma i Jämtlands och Västernorrlands län — företer en liknande utveckling. Till fullständigande av förut lämnade uppgifter över antalet husdjur av olika slag meddelas å omstående sida uppgifter även för antalet getter och killingar vid olika tillfällen.

52 Antalet getter och killingar. Län

1932 Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län

11527 33162 39 845 12 953 3 624

14 204 35 359 39 541 9 298 2 328

5137 18 847 23 577 5 588 1430

3 677 13 299 19 690 4 338 1165

Norrland

101 111

100 730 133 150

54 579 66 257

42169 49 874

131788 Vad slutligen angår hönsskötseln har densamma ej obetydligt utvidgats under senare år. Följande uppgifter över antalet höns belysa detta. Antalet höns. Län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Norrland Hela riket

192 7

89187 110 333 51633 54 352 11 613

76 673 96 461 47 649 48 655 8 946 278 384

126 662 115 304 60182 55 574 13 888 371 610

129 019 113 474 67 108 68 770 26 413

4 828 899

6 852 176

317 118 6 034 717

404 784 8 218 742

Trots de utvidgningar av hönsskötseln i Norrland, som ägt rum, är antalet höns därstädes ändock jämförelsevis ringa. Härvid får hänsyn emellertid tagas till att hönsskötseln i denna del av vårt land, där djuren kunna vistas ute under endast en kort tid av året och där köldförhållandena medföra särskilda krav på inredningen av erforderliga byggnader m. m., ställer sig jämförelsevis kostsam. I allmänhet gäller den regeln, att antalet husdjur i förhållande till de brukade åkerarealerna är störst på de mindre brukningsdelarna, vid vilka åkerjorden nästan uteslutande kommer till användning för foderproduktion. Samma förhållande iakttages i Norrland, där emellertid även inom varje storleksklass av jordbruk antalet hästar och nötkreatur i regel är större än genomsnittligt i hela riket. Däremot är antalet svin och höns genomgående inom alla storleksklasser av jordbruk mycket ringa i Norrland. I vidstående från 1932 års jordbruksräkning hämtade sammanställning hava husdjursbestånden satts i relation till arealerna åker och äng, därvid ängens betydelse i förhållande till åkerns mätts efter taxeringsvärdena inom länen å de båda ägoslagen. Antalet nötkreatur och i synnerhet antalet kor är i samtliga norrlandslän per 100 hektar åker och till åker omräknad äng betydligt större än i hela riket. För hästarna gäller som regel detsamma, särskilt i inlandet. Däremot är skillnaden mellan antalet nötkreatursenheter per 100 hektar åker och till

53 Antalet h u s d j u r p å 100 h e k t a r å k e r o c h till å k e r o m r ä k n a d ä n g .

Svin

Nötkreatursenheter 1

19-4 19-8 19-4 18-1

102-9 97-6 104-1 112-4

75-0 74-2 79-3

14-4 13-2 16-3 22-6

1161 124-4 1358

104-8 95-2 109-6 129-4

72-1 64-9 77-0 89-6

12-5 12-3 14-4 11-7

124-9 114-7 132-3 149-2

93-8

71-7

13-3

81-0 92-1 145-3

63-1 71-2 105-6

11-9 14-9 16-7

113-1 97-4 114-8 1718

94-1 88-8 1130 74-8

732 69-4 86-6

6-8 7-2 5-5

105-9 1420

49-3

38-3

95-4

Län och område

åstar

Nötkreatur

Därav kor

Gävleborgs län a) Gästrikland b) Hälsinglands kustland c) Inlandet

15-1

84-1 79-5 85-3 910

61-9

15-0 14-9 16-3

Väsiernorrlands län a) K u s t l a n d e t . . . b) Inlandet c) Silurområdet .

16-2

102-0

74-8

15-4 17-8 17-2

100-9 103-7 112-3

Jämtlands län. a) Silurområdet . b) Mellanbygden c) Fjällbygden .

19-6 19-5 20-5 19-2

Västerbottens län... a) K u s t l a n d e t . . . b) Mellanbygden c) Inlandet

16-1 14-3 16-8 22-5

Norrbottens län . a) Kustlandet. b) Inlandet . . .

16-6

Heta

riket.

15-2 21-7 15-7

58-6 62-9 66ö

119-2

113-8

1¶Olika slag av husdjur omräknade till nötkreatursenheter enligt i 1932 års jordbruksräkning angivna grunder.

åker omräknad äng i riket och i Norrland icke så stor som beträffande de nu behandlade djurslagen. Detta sammanhänger givetvis därmed, att antalet svin och höns är så ringa. Dock äro talen för norrlandslänen genomgående högre än riksmedeltalet. En helt annan bild av förhållandena erhålles emellertid, därest antalet nötkreatursenheter sammanställes med antalet personer, som i olika län hava sin huvudsakliga utkomst av jordbruket. Om så sker erhållas följande tal. A n t a l e t n ö t k r e a t u r s e n h e t e r p å 100 p e r s o n e r a v j o r d b r u k a r b e f o l k n i n g e n å r 1932. Gävleborgs län Västernorrlands län J ä m t l a n d s län

120 117 114

Västerbottens län Norrbottens län Hela riket

107 87 174

De högsta talen i riket redovisas för Malmöhus och Kristianstads län med respektive 275 och 241 nötkreatursenheter på 100 personer av jordbrukarbefolkningen. I detta avseende uppvisa norrlandslänen de avgjort lägsta talen. Änskönt i Norrland per arealenhet hålles ett mycket stort antal djur, med-

54 för likväl det förhållandet, att folkmängden per arealenhet är så stor, att antalet djur per befolkningsenhet blir ganska ringa. Dessa tal giva en antydan om, att saluöverskotten av animalier från det norrländska jordbruket icke kunna bliva stora. Husdjursskötselns tekniska bedrivande. Med hänsyn till den centrala ställning, som animalieproduktionen och främst mjölkproduktionen intager och måste intaga i Norrland, är det naturligt, att stor uppmärksamhet ägnats frågan om nötkreatursbeståndets förbättrande. Otvivelaktigt hava också betydande framsteg i detta avseende gjorts. I de inre och övre delarna av Norrland är den s. k. fjällrasen i stort sett förhärskande. Tidigare förekom det, att man särskilt till kusttrakterna av Norrland införde avelsdjur av olika raser dels från södra och mellersta Sverige dels ock från utlandet. Dessa uppblandades med den gamla lantrasen, varvid man erhöll korsningsresultat, som i många fall visade sig mindre goda. Under senare tid har avelsarbetet därför varit inriktat på att förädla fjällrasen. Härigenom har frambragts ett betydligt bättre djurmaterial än den gamla lantrasen. Emellertid har därvid denna förädlade fjällras blivit behäftad med en form av ärftlig nedsättning av reproduktionsförmågan. Ju längre söderut man kommer i Norrland, i desto större utsträckning ersattes fjällrasen av mer krävande och samtidigt mer avkastande nötkreatursraser, i främsta rummet djur av S. R. B.-karaktär. Vidare må påpekas, att de förut lämnade uppgifterna över antalet kor och ungdjur i Norrland tyda därpå, att förnyelsen av kobeståndet ej sker lika snabbt som söderut. Till nämnda förhållande bidrager att i vissa skogsbygder uppfödas ungdjur till slakt samt att kor av fjällras hava längre livslängd och som regel äro friskare än kor av andra raser. Antalet äldre kor är därför relativt stort och därigenom minskas ofta den genomsnittliga mjölkavkastningen per ko. Ett av de allra viktigaste spörsmålen för animalieproduktionen och i alldeles särskilt hög grad för mjölkproduktionen utgör utfodringens ändamålsenliga ordnande. Även om den sedan gammalt ofta förekommande svältutfodringen om vintern alltmer avtagit genom en bättre anpassning av kreatursstocken till fodertillgången, är dock behovet av tillskott i foderstaten av kraft- och saftfoder ej tillräckligt beaktat. Såsom redan i annat sammanhang betonats, torde emellertid behovet av kraftfoder i stor utsträckning kunna fyllas av egen produktion genom en lämpligt anpassad växtodling. Genom förfrågningar hos de firmor, vilka handhava den huvudsakliga försäljningen till Norrland av kraftfoder, hava för år 1934 erhållits å vidstående sida anförda uppgifter. Under nämnda år kan den totala förbrukningen i riket uppskattas till beträffande majs 107 000 ton, kli 167 000 ton och oljekakor m. m. 251 000 ton. En jämförelse mellan de sålunda lämnade förbrukningssiffrorna giver alltså belägg för att användningen av dylikt foder är relativt obetydlig i Norrland. En ännu bättre uppfattning om dessa förhållanden kan erhållas från den på jordbruksnämndens initiativ i början av år 1936 företagna undersökningen

55 Försäljningar, i ton, år 1934

Län

Majs

Kli

Oljekakor m. m.

1419 637 1402 1092 4550

818 264 429 438 1049

1158 739 1374 2157 5428

Västernorrlands län

Summa

över foderförsörjningen inom vissa delar av riket. Därifrån återgivas här nedan uppgifter rörande förbrukningen av oljekakor och därmed jämförligt foder. Dessa uppgifter bekräfta, vad nyss sagts. Det förtjänar dock anmärkas, att vid de större brukningsdelarna i Norrland användningen av här ifrågavarande fodermedel icke mycket skiljer sig från förbrukningen å egendomar av motsvarande storlek inom ett så typiskt självförsörjningsdistrikt som Örebro läns slättbygd. Vid de mindre brukningsdelarna framträder däremot en viss skillnad. Slutligen må framhållas, att det huvudsakligen är i Norrlands kustland, som användning av kraftfoder förekommer. Inköp av oljekakor m. m. per ko, i deciton. Brukningsdelar med . . . hektar åker O m r å d e

Östergötlands län . . Jönköpings län . . . . Kristianstads län: Skogsbygden . . . . Slättbygden Malmöhus län: Mellanbygden . . . . Slättbygden Skaraborgs län . . . . Örebro län Västernorrlands län: Kustlandet Inlandet Jämtlands län: Silurområdet . . . . Mellanbygden . . . . Norrbottens l ä n . . . .

10—20 20-30 3 0 - 5 0 50—100

over 100

Medeltal

2-5

5—10

1-04 0-41

0-96 0-65

1-17 0-91

1-82 1-12

1-94 1-61

2-27 1-79

306 1-28

1-92 0-72

1-33 4.12

154 4-77

2-05 521

2-50 5-70

2-82 5-44

1-32 4-77

306 4-68

1-77 5-10

4-18 4-75 1-12 0-41

4-27 4-88 1-32 0-37

5-15 5-69 1-63 0-49

4-96 653 1-68 0-69

5-50 7-41 1-63 0-64

5-71 7-57 2-46 1-09

529 7-59 2-89 1-93

4-98 6-62 1-72 0-71

0-30 013

0-27 0-07

038 0-04

0-80 0-17

1-55 0-27

1-02

0-33 0-10

0-12 0-07 0-43

0-17 0-11

0-25 0-18 0-46

0-60 0-22 2-16

0-61 045 1-28

2-50

019 0-10 0-45

0-44

Hästavel har med framgång bedrivits i Norrland och i huvudsak varit inriktad på frambringandet av den lätta, kallblodiga nordsvenska hästen. Intresset för denna verksamhet har emellertid växlat och åtminstone vissa tider varit ganska ringa. Förutsättningar synas dock finnas för att i Norrland med fördel skall kunna upprätthållas en hästavel av den omfattning, att import från annat håll av hästar skall kunna bliva överflödig. De utifrån

m inköpta hästarna äro ofta icke lika lämpade för de norrländska förhållandena som de infödda. Vad till slut angår husdjurens skötsel samt den allmänna hygienen i stall och ladugårdar torde i allmänhet förhållandena vara jämförelsevis tillfredsställande i Norrland. I de kargare och fattigare bygderna äro ekonomibyggnaderna likväl ofta av bristfällig beskaffenhet. I de egentliga jordbruksbygderna äro emellertid som regel förhållandena i detta hänseende snarast bättre än mångenstädes i södra och mellersta Sverige vid jordbruk av motsvarande storlek. Däremot är planläggningen av ekonomibyggnaderna i Norrland i många fall sådan, att en rationalisering av arbetet i ladugårdarna försvåras. Jordbruksproduktionens storlek. Rörande jordbruksproduktionens storlek i olika delar av landet finnas för närvarande tillförlitliga uppgifter tillgängliga endast i begränsad omfattning. Den årliga skördestatistiken lämnar visserligen upplysning om den vegetabiliska produktionens storlek. Uppgifterna härom torde dock, åtminstone för Norrlands vidkommande, vidlådas av viss osäkerhet. Sålunda torde uppgifterna om höskörden, särskilt beträffande ängshö, många gånger bliva rätt otillförlitliga. Detta sammanhänger bland annat därmed, att höet på ängsmarkerna vissa år icke skördas utan lämnas oslaget. Vidare lämnar skördestatistiken icke alltid fullständiga uppgifter om i vad mån spannmålen givit mogen skörd eller skördats som grönfoder. I fråga om den animaliska produktionens storlek saknas i mycket stor utsträckning fortlöpande statistik. Specialundersökningar på området hava icke heller företagits, sedan t. f. överdirektören Ernst Höijer för lantbruksakademiens räkning utförde vissa beräkningar på grundval av under åren 1924—1928 verkställda lokalundersökningar. Dessutom saknas för Norrland alla uppgifter rörande husdjursbeståndet efter år 1932, då den senaste jordbruksräkningen företogs. Icke ens beträffande saluöverskotten av mjölk äro tillgängliga uppgifter fullt tillfredsställande för Norrlands vidkommande. För större delen av landet torde på grund av upptagande av mjölkavgift rätt god kännedom kunna vinnas angående saluöverskotten av mjölk. I norra Sverige äro emellertid producenterna inom stora områden fritagna från erläggande av mjölkavgift. De följande beräkningarna få alltså på grund av vad nu sagts tagas med en viss reservation. De torde likväl kunna vara av värde, då det gäller att få en uppfattning om storleken och betydelsen av jordbruksproduktionen i Norrland. I tabell 17 i tabellbilagan lämnas uppgifter rörande de genomsnittliga skördarna av de för Norrland viktigaste växtslagen för åren 1921—1935 i femårsperioder. För kornet iakttagas icke några större förändringar, frånsett att skördarna därav ökat inom Västerbottens län. I fråga om havre och potatis hava skördarna däremot stigit rätt avsevärt. För Västerbottens och Norrbottens län gäller detta även beträffande höskördarna, huvudsakligen beroende på den utvidgning av åkerarealerna, som ägt rum därstädes.

57 Tidigare framhölls, att åkerarealen i Norrland uppgår till ungefär 12 procent av hela landets åkerareal. Omräknas totalskörden till skördeenhetct' enligt de grunder, som tillämpas i den officiella jordbruksstatistiken, visar det sig emellertid, att skörden i Norrland endast uppgår till omkring 960 miljoner skördeenheter eller cirka 11 procent av rikets totalskörd trots de stora skördar av ängshö, som härvid inräknats i totalskörden. Beträffande själva åkerjordens avkastning må till belysande av förhållandena följande uppgifter lämnas. Skörd, i skördeenheter per hektar åker

Län

Gävleborgs län Västerbottens län Norrbottens län Hela riket

1921 1925

1926/1930

1931/1935

1765 1606 1682 1299 1701

1908 1783 1649 1397 1583

2 068

1832 1809 1809 1447 1821 2180

Enligt dessa siffror är skördeutbytet i Norrland som regel betydligt lägre än i riket i dess helhet. Särskilt framträdande är siffran för Västerbottens län, vilken är lägre än för något annat län i riket. Med hänsyn till de jämförelsevis goda naturliga betingelserna för jordbruksdriften i Västerbottens län kan man likväl ställa sig tveksam inför dessa uppgifter och ifrågasätta, huruvida icke en viss olikformighet förefinnes med avseende å redovisningen av hektarskördarna i de olika länen. Vad angår mjölkproduktionen finner man vid försök att av resultaten från kontrollföreningarnas verksamhet beräkna, huru medelavkastningen per ko förändrats, att avkastningen under senare år icke företett en lika bestämd tendens till ökning i Norrland som i riket i dess helhet. Följande uppgifter från kontrollföreningarna belysa detta förhållande.

Län

Kor antal

Västernorrlands län

Hela riket

....

2 868 1523 1281 1087 1089 189 149

1 93 4

19 2 7

19 2 4 Medelmjölkmängd kg

antal

2 772 2 423 2 263 2 124 2 195

4 687 1895 2 451 1267 1435

3 209

236 984

Kor

Medelmjölkmängd kg

antal

Medelmjölkmängd kg

2 937 2 709 2 173 2 415 2 362 3 362

5 547 2 461 3163 1331 2 361 305 913

3100 2 532 2 094 2 194 2 257 3 566

Kor

58 Höijer beräknade i sin ovan nämnda undersökning, att medelavkastningen av mjölk per ko samt mjölkproduktionen i de olika norrlandslänen år 1927 gestaltade sig sålunda. Mjölkmängd per ko kg

Mjölkproduktion ton

Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län

1880 1530 1620 1670 1690

Hela riket

132 000 116 000 76 000 122 000 88 000 4 077 000

Län

I Norrland skulle mjölkproduktionen sålunda nyssnämnda år hava uppgått till omkring 534 000 ton eller cirka 13 procent av landets totala mjölkproduktion. Några mera ingående beräkningar huru förhållandena gestalta sig för närvarande kunna ej göras på grund av, bland annat, att man icke har något mått på huru den genomsnittliga avkastningen förändrats under senare år. Otvivelaktigt är dock mjölkproduktionen i norrlandslänen liksom i riket i övrigt stadd i stegring, ehuru denna produktion i Norrland mer än annorstädes röner inflytande av skördeförhållanden m. m. Att mjölkproduktionen kan vara underkastad rätt betydande variationer beroende på olika omständigheter är uppenbart. Sålunda nedgick densamma i riket under hösten år 1935 i rätt hög grad som en följd av bland annat den otjänliga väderleken och de mindre goda betesförhållandena. Växlingarna i mjölkproduktionen framgå av följande från den officiella mejeristatistiken hämtade uppgifter. Landets samtliga mejerier. Å r

Antal leverantörer

Invägd mjölk ton

1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935

133 970 142 175 145 339 148 129 149 710 152 116 154 533

1780000 1 989 000 2 162 000 2165000 2157000 2 196 000 2 372 000 2 462 000

Trots att antalet leverantörer dessa år ständigt ökats, iakttages åren 1930— 1932 ett stillestånd — sistnämnda år till och med en tydlig tillbakagång — med avseende å myckenheterna invägd mjölk (inkl. till mjölk omräknad grädde). Av produktionen av andra animalier än mjölk är kött- och fläskproduktionen i Norrland liksom i övriga delar av riket den mest betydelsefulla. Rörande storleken av densamma för år räknat omkring år 1927 lämnar Höijer vissa uppgifter, vilka återgivas å vidstående sida.

59 Köttproduktion, i ton L ä n

Gävleborgs län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Hela Norrland Hela riket

k ö t t

av

Häst

Nötkreatur

Får

Get

Svin

Summa

65 65 55 75 50

2 350 2 200 1370 2 010 1440

290 250 2H5 315 280

9 35 41 9 3

3 290 2 350 1310 2110 730

6 004 4 900 2 981 4 619 2 603

310 3 850

9 370

1340 6 910

97 130

9 790

102 850

140 800

20 907 2S4 640

I samtliga norrlandslän skulle produktionen enligt dessa beräkningar hava uppgått till i runt tal 21 000 ton kött och fläsk eller till något mer än 8 procent av rikets totala produktion därav. Produktionen per arealenhet odlad jord i Norrland av kött och fläsk är sålunda avsevärt mindre än i riket i genomsnitt. Huru kött- och fläskproduktionen för närvarande gestaltar sig i Norrland är svårt att säga. Mycket tyder likväl därpå, att den icke är större än år 1927. Visserligen lärer sedan dess nötkreatursbeståndet hava något ökat, men i stället har antalet får ej obetydligt reducerats. Någon mera avsevärd utökning av produktionen torde i varje fall knappast hava ägt rum. Vad till sist äggproduktionen beträffar framgår det av de tidigare lämnade uppgifterna rörande antalet höns, att densamma är obetydlig. Endast i de södra delarna av Norrland samt i kustlandet spelar ifrågavarande produktion någon större roll.

Kap. 4.

Avsättningen av jordbruksalster i Norrland.

Konsumtionens storlek. Innan redogörelse lämnas för huru avsättningen i Norrland av jordbrukets produkter är ordnad, torde det vara lämpligt att undersöka storleken av konsumtionen därstädes av de viktigare livsmedlen. Alla dylika beräkningar bliva givetvis i hög grad osäkra och kunna endast ge en antydan om de verkliga förhållandena. Här nedan äro emellertid Konsumtionen av vissa livsmedel. Län

Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Hela Norrland

Kött och fläsk ton 8 392 8 056 3 672 5 574 5 551 31245

Därav fläsk ton

Mjölk

Smör

Ost

Ägg

Potatis

ton

ton

ton

1 000 st.

ton

3 701 2 694 2 593 2 863 2 688 14 539

96 863 97 101 52127 76116 71072

2 909 2 872 1463 2162 2 060

999 947 408 628 640

30 581 30 505 16100 23 598 22181

393 279

3 622

24 527 22 660 8 641 13 818 14 717 84 363

122 965

anförda vissa resultat för de olika norrlandslänen av dylika kalkyler, grundade på socialstyrelsens förut omnämnda undersökningar över livsmedelsförbrukningen inom olika delar av landet och inom skilda socialklasser avbefolkningen. Sammanställas dessa uppgifter med de tidigare meddelade uppgifterna angående produktionens storlek i Norrland, framgår i huvudsak följande. Av kött och fläsk är produktionen otillräcklig inom samtliga län. Den största bristen förefinnes i Norrbottens och Västernorrlands län. Jämtlands län torde däremot bäst kunna förse sitt behov. Även beträffande mjölk och därav beredda produkter har tillgången i Norrland som helhet betraktat åtminstone intill den allra senaste tiden varit otillräcklig. Endast Västerbottens län har tidigare beträffande dessa produkter varit fullt självförsörjande och dessutom lämnat något överskott. I Jämtlands län torde produktion och konsumtion ungefärligen hava vägt jämnt. Beträffande äggproduktionen fin nas inga siffermässiga uppgifter. Densamma är likväl inom samtliga län otillräcklig. Av potatis är produktionen i stort sett tillräcklig för behovet. Saluöverskottet och dess avsättning. Saluöverskottet av olika jordbruksalster plägar vanligen beräknas som skillnaden mellan jordbrukarnas sammanlagda produktion och deras egen konsumtion. Ett försök att på detta sätt uträkna saluöverskottens storlek i Norrland torde emellertid icke leda till riktigt resultat, enär stora delar av jordbrukarbefolkningen ej äro självförsörjande beträffande än den ena och än den andra produkten. Saluöverskottet torde därför icke kunna beräknas på annat sätt än genom att undersöka vilka kvantiteter, som omsättas i handeln. En dylik undersökning kommer emellertid av naturliga skäl att få karaktären av en redogörelse för huru avsättningen av jordbruksprodukter i Norrland för närvarande är ordnad. Vad först avsättningen av mjölk och mejeriprodukter beträffar må anföras vissa från den officiella mejeristatistiken hämtade uppgifter. Därvid får hänsyn tagas till det förhållandet, att i denna statistik ej finnas medtagna en del mejerier med ringa framställning av mejeriprodukter. Antalet i norrlandslänen redovisade mejerier har gestaltat sig sålunda. i n t a l

m e j e r i e r

Län

Gävleborgs län Jämtlands län

33 17 41 37 26

30 18 47 34 26

30 15 39 31 26

30 10 42 21» 24

I stort sett har antalet mejerier under de senaste åren minskat, vilket utgör ett led i strävandena att genom sammanförande av mejeridriften till ett färre antal platser förbilliga densamma. Av de för år 1933 redovisade mejerierna

61 voro i Jämtlands och Västerbottens län 9 respektive 8 s. k. uppköpsmejerier. Antalet leverantörer till mejerierna i de olika länen har enligt mejeristatistiken varit följande. A n t a l

m e j e r i l e v e r a n t ö r e r

Län 1928

2 660 2 307 2 285 2 810 2 608

2 463 2 717 2 872 3 047 2 731

2 743 3 089 3 004 3 621 3 615

2 949 2 729 2 914 3 647 3 436

På det hela taget har antalet leverantörer till mejerierna ökats såväl i Norrland som annorstädes i riket. Likväl äro helt naturligt i Norrland de jordbrukare jämförelsevis få, som lämna sin mjölk till mejerier. Till belysande härav må framhållas, att år 1934 antalet mejerileverantörer enligt mejeristatistiken i hela riket var 154 533, motsvarande ej mindre än 503 procent av antalet brukningsdelar år 1932 med mer än 2 hektar åker. För Norrland var motsvarande procenttal 244. Även om hänsyn tages till de fullständigare uppgifter rörande anslutningen till mejerierna, som kunnat erhållas från svenska mejeriernas riksförening, visar det sig, att detta procenttal för norrlandslänen blir lägre än för riket i övrigt. Trots den ökade anslutningen till mejerierna är sålunda försäljningen av mjölk och produkter därav vid sidan av mejerierna rätt väsentlig i Norrland. Myckenheterna vid mejerierna invägd mjölk hava enligt mejeristatistiken gestaltat sig sålunda. Vid mejerierna invägd mjölk i ton. Län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Norrbottens län

28125 12 027 13 617 14 653 12 673

26 633 14 510 14 071 18 079 14 513

29160 17 799 15 391 22 796 19 076

31052 16424 13 879 20 908 15 386

Mellan åren 1933 och 1934 iakttages i de flesta län en nedgång ej endast i de invägda myckenheterna mjölk (inkl. grädde) utan även i antalet leverantörer, delvis såsom en följd av de mindre goda skördeförhållandena. Härvid bör dock framhållas, att för Norrbottens län mejeristatistikens uppgifter ej omfatta det år 1933 nyanlagda mejeriet i Boden. Detta förklarar till viss grad nedgången i mejerimjölken från år 1933 till år 1934. Beträffande år 1935 föreligga ännu icke några resultat från den officiella mejeristatistiken, men enligt svenska mejeriernas riksförening invägdes åren 1934—1936 vid mejerierna i Mellersta Norrlands prisutjämningsdistrikt, som omfattar Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län samt Gävleborgs län med undantag av landskapet Gästrikland, ävensom i Norrbottens prisutjämningsdistrikt, som utgöres av Norrbottens län, å omstående sida angivna myckenheter mjölk (inkl. till mjölk omräknad grädde).

62 Invägda myckenheter mjölk i ton. Prisutjämningsdistrikt

66 256 19 555

74 306 19 195

100518 23 798

De totala myckenheterna avgiftsbelagd mjölk voro samma år inom nämnda båda prisutjämningsdistrikt följande. Avgiftsbelagd mjölk i ton. Prisutjämningsdistrikt Mellersta Norrlands

86131 21263

94 621 21598

121 422 26 902

De priser, som av mejerierna kunnat utfås för mjölk och mejeriprodukter, belysas av nedanstående från mejeristatistiken hämtade uppgifter, av vilka dock de för år 1935 meddelade få anses som preliminära. Värde i öre för kilogram tillverkat smör Län

Gävleborgs län Västernorrlands län

1925—1929

301 322 299 310 309

240 265 255 246 278

195 203 200 198 199

212 224 207 218 215

236 251 244 252 252

229 245 239 242 239

213 234 233 219 221 207

228 Värde i öre för kilogram tillverkad helfet ost Län

Västernorrlands län

Hela riket

1925—1929

173 182 172 197 177 156

127 134 128 147 143

131 127 138 158 141 126

117 105 109 134 116

104 102 91 111 109

126 123 121 134 134

131 119 125 143 149

120 Värde i öre för kilogram tillverkad halvfet ost Län

Hela riket

1925-1929

113 117 110 122 129 118

94 85 87 102 109 85

100 92 89 104 106 92

82 85 76 88 88 81

77 80 61 78 85

84 100 84 98 108 85

96 102 95 99 116 93

63 Värde i öre för kilogram försåld konsumtionsmjölk

Län

Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Hela riket

1925—1929

19-9 23-0 21-0 22-7 22 5

19-2 21-4 19-3 19-7 20-2

17-8 19-8 18-8 18-4 21-2

16-6 19-1 18-7 17-7 21-8

17-0 17-7 17-3 18-5 21-3

18-6 20-9 20-4 18-9 20-3

18-5 21-0 20-8 203 21-4

19-5

18-0

17-2

16-7

17-1

17-9

....

De här återgivna pris-serierna belysa i första hand prisutvecklingen efteiåren 1925—1929. Ser man först på riksmedeltalen, synes värdet av såväl konsumtionsmjölk som smör och ost redan år 1934 hava kommit upp till ungefär samma nivå som år 1930. År 1935 visa medelpriserna för riket en ytterligare förbättring frånsett smörpriset, vars höjd avväges av svenska mejeriernas riksförening. Vid bedömande av sagda priser får emellertid under senare år tagas hänsyn till det genom mjölkregleringen tillkomna mjölkavgifts- och prisutjämningsförfarandet, som medfört, att det ekonomiska utbytet av konstimtionsmjölken varit sämre än vad ovan anförda värden synas angiva; från dessa avgår nämligen mjölkavgiftens belopp. Samtidigt har utbytet av produktmjölken varit avsevärt bättre, än vad som kan utläsas av priserna å de försålda produkterna. I synnerhet gäller detta beträffande norrlandslänen, där prisutjämningsbidragen varit ganska höga. Därigenom motväges också det förhållandet, att återhämtningen i priserna å mejeriprodukter kanske icke varit lika stark i Norrland som genomsnittligt i riket. Prisutjämningsbidragen hava i Norrland gestaltat sig på följande sätt. Prisutjämningsbidrag i öre för kilogram produktmjölk. Mellersta

N o r r 1a n d

N o r r t o 11 e n

M å n a d 1933

3-10 4-48 4-08 4-64 3-54 3-50

2-57 2-89 2-84 2-59 2-87 318 5'3fi 7-29 533 539 5-52 5-13

3-90 4-03 4-10 4-22 3-92 5-67 6-67 7-94 7-29 7-70 697 6-78

3-90

3-88

5-66

5-77 6-93 5-BO 5-63 5-14 5-17 5-71 6-02 539 5-74 492 4-17 5-48

Februari Maj Juli September Oktober December

2-84 4-38 4-22 770 387 342

2-67 2-87 3-05 2-79 3-00 3-28 4-73 8-45 5-97 9-65 7-29 6-08

4-54 4-84 5-36 4-70 5-05 6-78 7-00 10-57 10-30 1458 8-57 7-71

6-33 7-76 6-52 619 5-85 6-91 8-53 10-05 9-85 12-65 9-16 7-82

3-97

4-15

6-83

7-87

I detta sammanhang bör påpekas, att prisutjämningsbidragen sensommaren 1936 varit lägre än motsvarande tid föregående år, detta trots att Norrbottens län fått ett extra tillägg för all mjölk med 1 öre för kilogram. Or-

64 saken härtill är närmast den ökade mjölkproduktionen under senaste år, viliken haft till följd att tillgängliga prisuljämningsmedel måst fördelas på väsentligt ökade myckenheter produktmjölk. Vad till slut angår de priser, som av mejerierna kunnat utbetalas till producenterna, hänvisas till nedanstående uppställning. Värdet i öre lör kilogram å vid samtliga mejerier invägd oskummad mjölk. Län

Västernorrlands län

....

1925-1929

15-5 17-7 15-5 15-6 16-1

13-2 15-4 12-5 13-7 15-2

12.1 14-0 12-4 12-8 14-4

10-9 12-0 10-4 10-8 13-7

11-5 12-4 11-8 12-3 11-9

12-1 13 3 12-4 13-7 13-9

13-2

10-5

9-6

8-8

10-6 ll-o 9-4 10-8 11-5 8-8

9-9

Preliminära uppgifter.

Av uppgifterna här ovan framgår, att värdet å den vid mejerierna i hela riket invägda mjölken redan år 1932 nådde sitt bottenläge, under det att detta i norrlandslänen inträffade först år 1933. I Norrland började sålunda återhämtningen i priserna till mejerileverantörerna något senare än i riket i övrigt. Ännu år 1934 hade dessutom ifrågavarande priser i Norrland icke närmat sig 1930 års priser i samma grad som i hela riket. Detta tyder på att ända fram till år 1935 de genom mjölkregleringen vidtagna prisstödjande åtgärderna icke verkat lika starkt prisförhöjande i Norrland som i riket i dess helhet. Någon fullständig upplysning om huru priserna å den invägda mjölken gestaltat sig under år 1936 har ännu icke stått att erhålla. Att döma av vissa uppgifter, som av nämnden införskaffats, torde dock under senare delen av detta år någon förbättring av berörda priser hava inträtt i Norrland. Denna förbättring skulle givetvis blivit än mer utpräglad, om icke under år ;1936 de vid mejerierna invägda mjölkmängderna ökats så väsentligt. Sannolikt torde likväl mjölkproduktionens lönsamhet i Norrland under år 1936 varit bättre än under de närmast föregående åren och i vissa fall även bättre i än år 1930. i Även om sålunda mjölkpriserna till producenterna väsentligt förbättrats, I kvarstå likväl en del förhållanden beträffande dessa priser i Norrland, som i förtjäna en viss uppmärksamhet. Med hänsyn till de rätt betydande avgiftsmedel, som genom prisutjämningsförfarandet tillförts Norrland, hade man {nämligen närmast väntat sig, att mjölkpriserna till leverantörerna därstädes skulle varit ännu bättre, än vad ovan visats. Detta förhållande torde näriinast hava sin förklaring i omständigheter, som ligga utanför mjölkregleringen. Vad t. ex. Norrbottens län beträffar torde en av anledningarna härtill vara den, att flera av mejerierna äro så små, att mejerikostnaderna bliva onaturligt stora. .; Närmast efter mjölken i betydelse som saluprodukt komma i norrlands-

65 länen kött och fläsk. Av dessa varor äro emellertid saluöverskotten icke stora. Först på senaste tiden har någon organisation av avsättningen av dessa produkter motsvarande den, som finnes i Syd- och Mellansverige, börjat komma till stånd i Norrland. Vidare äro de därstädes befintliga slakterierna av betydenhet mycket få. Kontrollslakterier saknas fullständigt. Inom jordbruksnämnden hava verkställts sammanställningar av vissa redan förut tillgängliga eller av nämnden införskaffade uppgifter rörande de till producenterna i Norrland betalade priserna å de viktigare saluprodukterna. Vad först angår priserna å nötkött ge dessa uppgifter vid handen, att sedan år 1934 en förbättring inträtt. På sina håll, särskilt i Gävleborgs och Västernorrlands län, närma sig priserna år 1935 dem, som betalades åren 1930 och 1931. I stort synas dock priserna i Norrland, från att tidigare som regel hava legat högre än riksmedeltalet för prima nötkött, under år 1935 hava kommit att ligga något därunder. Särskilt påfallande är detta i övre Norrland under senare delen av år 1935, då prisbildningen rönte starkt inflytande av köttimporten från utlandet. Beträffande fläskpriserna gäller i stort sett detsamma som beträffande priserna å nötkött. Dock hava fläskpriserna i Norrland i förhållande till riksmedelpriserna varit något bättre hävdade. Vidare iakttages, att prisfallet å kött och fläsk i Norrland aldrig blev så kraftigt som i övriga delar av landet; detta till skillnad från mjölkpriserna, vilka, såsom tidigare visats, såväl absolut som relativt sjönko starkast i Norrland. Försäljningen av ägg i Norrland sker i stor utsträckning från producenterna direkt till vederbörande handlare eller konsumtionsförening. Emellertid arbeta inom detta område ett mindre antal äggförsäljningsföreningar, vilka till viss grad kunnat medverka till en mer rationell avsättning av hönsgårdsprodukterna. Äggpriserna hava särskilt i Norrbotten fallit betydligt kraftigare än i riket i allmänhet, även om de som regel alltjämt äro högre än riksmedeltalen. I Haparanda hava emellertid för de senaste åren uppgivits lägre priser än riksmedeltalen. Åtskilliga äggförsäljningsföreningar hava framhållit, att det försämrade prisläget förtagit lusten hos jordbrukare för hönsskötsel. Av större betydelse som saluvara är potatisen. I Jämtland betalas potatisen avgjort sämre än i det övriga Norrland. Priserna i Jämtland ligga för övrigt lägre än riksmedeltalen. Under senare år hava lantmannaföreningarna tagit en allt mer aktiv del i avsättningen av potatis, men alltjämt torde de omhändertaga en mycket liten del av saluöverskotten. Även vid avsättningen av hö medverka lantmannaföreningarna numera i viss utsträckning. Som regel följa höpriserna samma växlingar i Norrland som i landet i övrigt. Helt naturligt inverkar emellertid även tillgången p å hö speciellt i Norrland. Sålunda föranledde den rikliga höskörden i Jämtland under år 1935 ett prisläge därstädes, som till och med understeg riksmedeltalet. Särskilt i Norrbottens län påverkas priserna å hö också av höimporten från Finland, som vissa år varit av rätt stor omfattning. Vad slutligen angår havrepriserna spela desamma ur förevarande synpunkt en rätt obetydlig roll. Den myckenhet havre som saluföres är nämli5—377104.

66 gen ringa. Prisuppgifterna äro därför också rätt otillförlitliga. De tyda dock därpå, att priserna i förhållande till riksmedeltalen äro jämförelsevis låga. ] Tillförseln till Norrland av jordbruksprodukter. I den mån h ö tillföres Norrland från södra eller mellersta Sverige, ske transporterna nästan uteslutande med järnväg. Järnvägsstatistiken kan därför ge en god kännedom om ifrågavarande tillförsel. Det visar sig, att tillförseln av hö och halm till stationer å järnvägslinjer norr om Krylbo och Mora från stationer söder därom år 1929 endast uppgick till 3 317 ton. Samtidigt försändes emellertid från stationer å nämnda bandelar till stationer söder därom ej mindre än 2 097 ton hö och halm. Nettoutbytet innebar sålunda en import till Norrland av allenast något över 1 000 ton hö. År 1934 försändes däremot till Norrland ej mindre än 18 164 ton hö och halm söderifrån, under det att exporten från Norrland var nästan ingen. Vidare må framhållas, att importen av hö till Norrland från Finland utgjorde cirka 1 800 ton år 1929 men ej mindre än nära 16 800 ton år 1934. Under det att tillförseln till Norrland av hö sålunda var ytterligt ringa år 1929, uppgick den år 1934 totalt till minst omkring 35 000 ton. Rörande importen av hö från Finland, vilken i allt väsentligt ägt rum till Norrland, må lämnas följande uppgifter. 1929 1930 1931

1 819 ton 4 590 > 5 809 »

1932 1933 1934

2 154 ton 7 216 > 16 752 » .

Efter år 1934 har höimporten gått starkt tillbaka. Är 1935 uppgick den sålunda till 7 800 och år 1936 till 1 800 ton. Norrlands tillgodoseende med havre gestaltar sig i huvudsak sålunda. Genomsnittligt uppgår hela Norrlands havreproduktion för år till mellan 50 000 och 60 000 ton, varav dock den ojämförligt största delen frambringas i Gävleborgs län. I Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län är produktionen däremot, som tidigare visats, mycket ringa. I en vid särskilda utskottets vid 1930 års riksdag utlåtande nr 2 fogad promemoria hade beräknats, att under åren 1924—1928 till Norrland införts följande myckenheter havre, nämligen 1924 1925 1926

37 990 ton 31 498 » 35 050 >

1927 1928

29 033 ton 34 024 > .

Samtidigt hade skördarna i Norrland av havre växlat mellan 41 000 och 51 000 ton. Därigenom att sedan några år tillbaka fraktbidrag utgå för till Norrland transporterad foderhavre, har jordbruksnämnden fullständiga uppgifter över denna tillförsel. Av dessa framgår, att under konsumtionsåret 1934 —1935 fraktbidrag utbetalades för 27 600 ton havre samt att motsvarande kvantitet under konsumtionsåret 1935—1936 uppgick till i runt tal 25 000 ton. Härvid bör emellertid påpekas, att mindre kvantiteter av denna havre

67 försänts till fraktbidragsberättigade områden i de nordligare delarna av Värmland och Dalarna. I runda tal producerar Norrland sålunda två tredjedelar av havrebehovet, under det att en tredjedel importeras. Enligt tidigare lämnade uppgifter skulle konsumtionen i Norrland av kött och fläsk uppgå till omkring 31 000 ton årligen, under det att produktionen stannar vid omkring 21 000 ton. Ungefär en tredjedel av konsumtionsbehovet behöver sålunda tillföras Norrland från annat håll. Till utrönande av huru denna tillförsel sker hava uppgifter införskaffats från olika företag rörande försäljningarna till Norrland av kött och fläsk under år 1935. Enligt vad därigenom kunnat utrönas, skulle från södra och mellersta Sverige till Norrland hava försålts i runt tal 6 000 ton kött och fläsk. Denna kvantitet är möjligen något för liten, enär vissa mindre försäljningar sannolikt icke blivit redovisade. Av järnvägsstyrelsens statistik för år 1934 framgår, att Norrland vagnslastvis tillfördes i runt tal 5 000 ton kött och fläsk söderifrån. Styckegodstrafiken av dessa varor synes därför icke hava haft särskilt stor omfattning. Tillförseln av kött och fläsk har enligt järnvägsstatistiken huvudsakligen ägt rum till Sundsvalls- och Härnösandsdistrikten, till Umeå och Luleå samt Boden och malmfälten. Smärre kvantiteter hava gått till Jämtlands län, Söderhamn och Piteå samt vissa mindre platser. Förutom genom denna import av kött och fläsk från södra och mellersta Sverige tillgodoses behovet i Norrland genom import utifrån. Rörande storleken av densamma må anföras, att åren 1935 och 1936 från Finland importerades 1935 996 ton nötkött, 767 > fläsk,

1935 30 ton fårkött och 45 » hästkött,

1936 941 ton nötkött, 444 > fläsk,

1936 14 ton fårkött och 66 » hästkött

eller tillhopa 1 838 ton kött och fläsk år 1935 samt 1 465 ton år 1936. Dessutom uppgick importen till hela landet år 1935 av annat fläsk än färskt till 1 698 ton, varav huvuddelen torde hava utgjort till Norrland direkt importerat eller försålt amerikanskt fläsk. Totalt infördes sålunda år 1935 till Norrland omkring 3 500 ton kött och fläsk av utländskt ursprung. Av nu lämnade uppgifter kan konsumtionen i Norrland av kött och fläsk beräknas sålunda: Egen produktion Import (minst) Tillförsel söderifrån Summa

21 000 ton 3 000 > 6 000 ;> 80 000 ton.

Dessa uppgifter överensstämma väl med den p å annat sätt beräknade konsumtionen. Rörande tillförseln till Norrland av mejeriprodukter och ägg är det betydligt svårare att göra några ens approximativa beräkningar, enär tillgängliga statistiska uppgifter icke ge någon säker upplysning härom. Enligt under hand inhämtade uppgifter tillfördes emellertid Norrland utom Gävleborgs län år 1929 av smör, margarin, ost och ägg något över 7 000 ton. Då den väsentliga delen härav utgjort margarin och då dessutom tillförseln till Norrland

68 av ägg måste vara rätt betydande, är det uppenbart, att importen av smör och ost är jämförelsevis ringa. Samma intryck får man av de uppgifter, som svenska mejeriernas riksförening kunnat meddela rörande dess förmedling av smör till och från de olika norrländska mejeriförbunden. Tidvis h a r man nämligen i Norrland till och med haft överskott på smör. Detaljhandelspriserna för viktigare jordbruksprodukter i Norrland. I tabell 18 i tabellbilagan lämnas vidare en sammanställning över minuthandelspriserna för några av de viktigaste livsmedlen. Härtill må anföras följande. Norrlands karaktär av underskottsområde beträffande vissa livsmedel medför givetvis, att de priser, som konsumenterna få betala härför, ofta äro högre än priserna i Syd- och Mellansverige. Härtill bidraga ock på sina håll de mindre väl utvecklade kommunikationerna, som till viss grad försvåra distributionen. Å andra sidan medverka avsättningssvårigheterna ävensom kvalitetsförhållandena många gånger till att framskapa en lokal prisbildning, varigenom producenterna hindras att för sina produkter utfå de priser, som de under andra omständigheter skulle kunna ernå. Priset å konsumtionsmjölk är som regel högre än riksmedeltalet. Å olika orter hava emellertid priserna å denna vara under åren 1925—1936 visat växlande utveckling. I samband med smörprisets fall och den därigenom inträffade allmänna prissänkningen å mejerimjölk föllo även konsumtionsmjölkpriserna för att ånyo under åren 1934 och 1935 på vissa orter nå upp till den tidigare nivån. I andra fall befinna de sig alltjämt vid en något lägre nivå. I Umeå och Vilhelmina voro sålunda priserna år 1936 2 respektive 3 öre samt i Kiruna och Gällivare 2 respektive 1 öre lägre än åren 1925—1929, under det att i Östersund mjölkpriset år 1936 var 1 öre högre än under åren 1925— 1929. Beträffande mejerismör voro priserna i Norrland högre än i övriga Sverige. Ännu bättre än priset å mejerismör har priset å lantsmör kunnat hävdas. Å flera orter var priset å hemmaproducerat smör år 1935 högre än år 1934. Ostpriserna kunna variera rätt mycket på grund av kvalitetsskillnader, men även om hänsyn tages härtill förtjänar det påpekas, att sagda priser äro jämförelsevis låga i Norrland, och att desamma särskilt under senare år å vissa orter varit lägre än i riket i dess helhet. Detaljhandelspriserna å ägg äro i Norrland högre än annorstädes i riket. Detsamma gäller potatispriserna och naturligt nog även priserna å vetemjöl och rågmjöl, varav Norrland icke äger någon egen produktion av betydelse. För färskt nötkött hava detaljhandelspriserna under samtliga undersökta år i inlandet legat betydligt under genomsnittspriset i riket. Beträffande dessa priser gäller emellertid, att desamma i hög grad måste ses i samband med kvaliteten hos det i Norrland saluförda köttet av egen produktion. Obestridligt torde dock köttimporten särskilt under år 1935 hava bidragit till

69 d e n n a p r i s b i l d n i n g , n å g o t s o m s ä r s k i l t gäller för N o r r b o t t e n s l ä n . Än t y d l i g a r e f r a m t r ä d a v e r k n i n g a r n a a v införseln b e t r ä f f a n d e p r i s e r n a å f ä r s k t fläsk. H ä r å v o r o g e n o m s n i t t s p r i s e r n a å r e n 1935 o c h 1936 i d e t a l j h a n d e l n följande. 19 3 6 19 3 5 181 öre/kilogram Gällivare och Malmberget 152 öre/kilogram 158 194 » » Vilhelmina 191 » > 174 Kiruna 175 ;> 194 » » Luleå 188 > » Östersund 1'° * 182 197 » * Umeå » 186 196 > » Sundsvall » * 5 196 ^ > Hela riket I77 s S o m y t t e r l i g a r e e x e m p e l p å dessa f ö r h å l l a n d e n m å f r a m h å l l a s , a t t u n d e r d e c e m b e r m å n a d å r 1935 p r i s b i l d n i n g e n å f ä r s k t n ö t k ö t t och fläsk gestaltat sig s å l u n d a . P r i s e r i öre för kilogram.

Gällivare och Malmberget. Vilhelmina Kiruna Luleå Östersund Umeå Sundsvall Hela riket

Nötkött färskt

Fläsk färskt

163 163 195 190 191 194 197 191

160 175 170 160 183 196 199 196

I h e l a m a l m d i s t r i k t e t o c h L u l e å s t a d v o r o f l ä s k p r i s e r n a s å l u n d a väsentligt l ä g r e ä n a n n o r s t ä d e s i riket. Till viss g r a d gällde d e t t a j ä m v ä l p r i s e r n a å n ö t k ö t t . S e n a r e h a v a vissa f ö r ä n d r i n g a r s k e t t i p r i s b i l d n i n g e n å n ö t k ö t t o c h fläsk, m e n a l l t j ä m t s y n a s p r i s e r n a å n å g r a p l a t s e r v a r a s ä r s k i l t låga.

K a p . 5.

Jordbrukets lönsamhet i Norrland.

I syfte a t t b e l y s a det n o r r l ä n d s k a j o r d b r u k e t s l ö n s a m h e t u n d e r s e n a r e å r i j ä m f ö r e l s e m e d j o r d b r u k e t i a n d r a d e l a r av l a n d e t h a v a i t a b e l l 19 i tabellb i l a g a n s a m m a n s t ä l l t s v i s s a uppgifter, v i l k a h ä m t a t s f r å n p u b l i k a t i o n e n »Bokföringsresultat för s v e n s k a j o r d b r u k » . D ä r v i d h a r N o r r l a n d u p p d e l a t s i t v å o m r å d e n , n ä m l i g e n s ö d r a och m e l l e r s t a N o r r l a n d s a m t övre N o r r l a n d . Till det s e n a r e o m r å d e t h a v a h ä n f ö r t s V ä s t e r b o t t e n s o c h N o r r b o t t e n s l ä n . D e t bör påpekas, att uppgifterna på grund av materialets litenhet innehålla betyd a n d e felkällor. Antalet j o r d b r u k , s o m för d e olika å r e n i n g å i u n d e r s ö k n i n g e n , f r a m g å r av omstående tablå.

70 L a n d s d e l Södra Sverige Mellersta Sverige Södra och mellersta Norrland ö v r e Norrland Hela riket

1930—31

1931—32

1932—33

1933-34

1934—35

51 225 55 106

67 304 64 105 540

84 284 59 95 522

99 320 48 80

116 285 35 73

437 För att göra jämförelsen mellan olika landsdelar fullständig borde materialet även hava uppdelats i olika storleksklasser av jordbruk. I Norrland äro de små brukningsdelarna betydligt fler än i övriga landsdelar och därav följer, att räntabilitetsutvecklingen redan på denna grund sannolikt varit en annan än i södra och mellersta Sverige. I viss mån måste alltså de eventuella olikheter, som framträda mellan Norrland och riket i övrigt, återspegla skillnaden i räntabilitetsutvecklingen vid små och stora jordbruk. Att i fråga om räntabiliteten jordbruket i Norrland skiljer sig från det syd- och mellansvenska jordbruket framgår redan av de i förenämnda tabell 19 intagna uppgifterna över nettoavkastningen per hektar (skillnaden mellan bruttoavkastningen och driftkostnaderna) och förräntningsprocenten (nyssnämnda skillnad i procent av lantbrukskapitalet) för jordbruk i olika landsdelar. Från densamma återgivas följande uppgifter över förräntningsprocen terna. Förräntningsprocenter för jordbruk i olika landsdelar. Bok f ö r i n g sår L a n d s d e l

Mellersta Sverige Södra och mellersta Norrland Övre Norrland

1930-31

1931—32

1932-33

1933—34

1934-35 1

2-2 0-2 2-4 l-o

1-2 -1-2 1-1 0-3 -0-2

3-8 1-3 00 -0-9 2-3

50 1-9 -0-6 -0-9 3-2

6-2 5-3 2-4 0-9

11 1

5-6

Preliminära tal.

För bokföringsåret 1931—32 inträffade en kraftig försämring för samtliga jordbruk i jämförelse med året dessförinnan. Så långt råder även fullkomlig överensstämmelse mellan de olika landsdelarna. För södra och mellersta Norrland är nettoavkastningen år 1931—32 18 kronor per hektar och förräntningsprocenten 1*1 mot 40 kronor respektive 2-4 närmast föregående år. För övre Norrland äro motsvarande tal år 1930—31 15 kronor och 1*0 procent och för år 1931—32 4 kronor respektive 0 3 procent. Under det sistnämnda året nås också bottenläget för jordbruk i södra och mellersta Sverige. Under år 1932—33 inträder därstädes en förbättring, som fortsätter de två följande åren och för perioden som helhet kulminerar år 1934—35. Redan för år 1932—33 är lönsamheten större än för år 1930—31. I Norrland har utvecklingen emellertid varit en annan. Under såväl år 1932—33 som det

71 därpå följande året försämras räntabiliteten ytterligare. Bottenläget nås först under år 1933—34 med en förräntningsprocent för jordbruken i södra och mellersta Norrland om —06 och för jordbruken i övre Norrland om —0-9. Härefter inträder också för Norrlands vidkommande en förbättring, men ännu för bokföringsåret 1934—35 har förräntningsprocenten för övre Norrland ej ens uppnått år 1930—31 års mycket låga nivå utan uppgick till endast 0'9 procent. Bestämmande för nettoavkastningens storlek och förräntningsprocentens höjd eller med andra ord för räntabiliteten äro följande tre faktorer: bruttoavkastningen, driftkostnaderna och lantbrukskapitalet. Vad först bruttoavkastningen beträffar har denna utvecklats på likartat sätt som nettoavkastningen och förräntningsprocenten. För jordbruk i södra och mellersta Sverige är den lägst år 1931—32, men för Norrland når den sitt minimum först år 1933—34. Att den i södra och mellersta Sverige år 1932—33 inträdda höjningen i bruttoavkastningen helt och därefter delvis sammanhänger med de förbättrade avkastnings- och avsättningsförhållandena för växtprodukter framgår också av tabellen. De gynnsamma skördeförhållandena och den statliga regleringen av spannmålsproduktionen kunna framhållas i detta sammanhang såsom i hög grad bidragande omständigheter till förbättringen i bruttoavkastningen. På grund av växtodlingens ringa betydelse i Norrland för saluproduktionen ligger däri förklaringen till den nyssberörda utvecklingen för det norrländska jordbruket. Av relativt större betydelse för produktionsresultatet är här i stället avkastningen av den animaliska produktionen. Att de norrländska jordbruken även härvidlag skilja sig från de syd- och mellansvenska framgår vid en mer ingående granskning av de uppgifter, som legat till grund för de i tabell 19 i tabellbilagan återgivna talen. E n kraftig stegring i mjölkproduktionens varde inträder år 1933—34 för de mellansvenska och i all synnerhet de sydsvenska jordbruken, men för de norrländska jordbruken inträffar denna förbättring först under det därpå följande bokföringsåret. Driftkostnaderna reducerades för samtliga jordbruk med undantag for jordbruken i övre Norrland till och med bokföringsåret 1932—33. Härefter har ånyo en stegring ägt rum. För år 1934—35 ligga produktionskostnaderna i Norrland åter ungefär i nivå med begynnelseårets; i riket i övrigt aro de dock alltjämt lägre än under år 1930—31. Arbetskostnaderna, som ju utgöra den största posten i driftkostnaderna, föllo i genomsnitt för samtliga jordbruk mellan år 1930—31 och år 1932—33 från 168 kronor till 155 kronor per hektar. Men för jordbruken i övre Norrland stegrades arbetskostnaderna under samma tid från 173 till 184 kronor per hektar. Detta är förklaringen till att driftkostnaderna utvecklats p å annat sätt i övre Norrland än i övriga delar av landet. Driftkostnadernas temporära variationer äro för övrigt betydligt mindre än växlingarna i bruttoavkastningens värde. Vad slutligen lantbrukskapitalet beträffar, äro förändringarna under perioden ej heller särskilt betydande. För de norrländska jordbruken är lantbrukskapitalet för år 1934—35 i medeltal nära nog lika stort som år 1930—

31. I jämförelse med övriga faktorer, bruttoavkastning och driftkostnader, hava växlingarna i lantbrukskapitalets storlek att döma av föreliggande uppgifter varit av underordnad betydelse för räntabilitetsutvecklingen. Till ytterligare belysande av förhållandena inom jordbruksproduktionen i Norrland och i riket i övrigt må till slut meddelas följande från förenämnda publikation hämtade uppgifter rörande den räntabla arbetslönen, d. v. s. den arbetslön som lantbrukaren skulle kunnat betala för allt i jordbruket nedlagt arbete, sedan normalt förräntningsanspråk å lantbrukskapitalet tillgodosetts. Räntabel arbetslön

Södra Sverige

Mellersta Sverige

Södra och mellersta Norrland

Övre Norrland

141 168 199

92 101 154

92 88 145

90 86 121

36-7 44-3 540

28-8 31-3 46-0

22-7 22-0 340

21-6 21-6 29-4

Kronor per ha : 1932—1933 1933-1934 1934—1935 Öre per fullgod 1932—1933 1933—1934 1934—1935

manslimme:

Även dessa uppgifter bekräfta, att jordbruket i Norrland och framför allt i övre Norrland under senare år arbetat under betydligt ogynnsammare förutsättningar än i Syd- och Mellansverige.

7S

Avdelning

B.

Förslag till åtgärder till förbättrande av den norrländska jordbrukarbefolkningens ekonomiska ställning. Kap. 6. Allmänna synpunkter. Den norrländska jordbrukarbefolkningens nuvarande utkomstmöjligheter. Av den förebragta utredningen framgår, att av befolkningen i de fem nordligaste länen nära 50 procent hava sin huvudsakliga utkomst från jordbruket. Av återstoden erhåller drygt hälften sin försörjning av industrien. Denna består till övervägande del av på skogsfångst och malmbrytning grundade företag, vilka avsätta större delen av sin produktion utomlands. I vissa delar av inre Norrland samt i norra delen av Norrlands kustland uppgår jordbrukarbefolkningen till icke mindre än 60 å 70 procent av hela invånarantalet. Nedre Norrlands kustland är däremot väsentligt mer industrialiserat, och där uppgår jordbrukarbefolkningen till ungefär samma andel av totala invånarantalet som i hela landet, d. v. s. cirka 35 procent. Ehuru sålunda jordbruket för en mycket stor del av den norrländska befolkningen utgör den viktigaste inkomstkällan, är det likväl endast ett jämförelsevis ringa antal personer, som i Norrland erhåller sin bärgning uteslutande från sagda näringsgren. Som regel drives jordbruket därstädes i förening med skogsbruk i en eller annan form. Även åtskilliga andra näringsgrenar bidraga till den norrländska jordbrukarbefolkningens försörjning. Vid bedömande av sagda befolkningsgrupps ekonomiska ställning bör därför hänsyn tagas ej endast till läget inom jordbruket utan även till de utkomstmöjligheter, som finnas utanför denna näringsgren. Till den del jordbruksproduktionen sker för avsalu beror dess lönsamhet av, bland annat, produktionskostnaderna samt de priser, som erhållas vid produkternas avyttring. På grund av att Norrland sedan gammalt varit ett underskottsområde för flertalet saluprodukter på jordbrukets område, hava partipriserna därstädes i allmänhet legat högre än motsvarande priser i genomsnitt i övriga Sverige. Denna prisskillnad har emellertid under årens lopp nedgått som följd av, bland annat, framstegen inom kommunikationsväsendet. De norrländska jordbrukarna erhålla därför numera ofta nettopriser, vilka äro endast obetydligt högre än de, som jordbrukarna i södra och mellersta Sverige utfå. Den kvarstående olikheten torde i regel icke motsvara skillnaden i produktionskostnader.

74 Kontantlönen för i jordbruket anställda manliga tjänare liksom även för manliga daglönare ligger i allmänhet något högre i norra Sverige än för landet i genomsnitt. Endast en ringa del av den i det norrländska jordbruket sysselsatta arbetskraften utgöres emellertid av lejda manliga arbetare. Jordbruket i Norrland skötes i mycket större utsträckning än söderut med endast den egna familjens hjälp. I den mån lejd arbetskraft förekommer, består den till övervägande del av kvinnliga tjänare i husbondens kost. För dessa äro lönerna avsevärt lägre i norra Sverige än i södra och mellersta delarna av landet. Ersättningen till familjemedlemmarna, i den mån sådan utgår, är vidare i Norrland liksom annorstädes i allmänhet lägre än den som utgår till den lejda arbetskraften. Följaktligen är den genomsnittliga lönenivån för de i det norrländska jordbruket sysselsatta lägre än på de flesta andra håll. Arbetet i skogen har tidigare i Norrland i allt väsentligt ombesörjts av de självägande jordbrukarna och arrendatorerna samt dessas söner och drängar. Förhållandena hava emellertid så småningom lett till uppkomsten av en särskild skogsarbetarkategori, vilken till huvudsaklig del baserar sin försörjning på skogsbruket och vissa i samband därmed stående näringsgrenar, såsom flottning m. m. Antalet dylika skogsarbetare, som huvudsakligen rekryteras från den norrländska landsbygdens befolkning, synes stadigt ökas i samband med att skogsarbetet fördelas jämnare under året. Samtidigt har emellertid skogsarbetet, särskilt i vad avser virkets transport, rationaliserats och behovet av arbetskraft därigenom nedbragts. Utvecklingen inom skogsbruket, sådan den hittills gestaltat sig, synes således, av allt att döma, icke komma att underlätta lösningen av den norrländska jordbrukarbefolkningens försörjningsproblem. Fastmera kan denna utveckling befaras komma att ytterligare komplicera detsamma genom att möjligheterna för denna befolkning att erhålla fyllnadsarbete i fortsättningen ännu mera inskränkas. Inom de norrländska exportindustrierna hava de moderna koncentrations strävandena kunnat uppvisa mycket märkbara framsteg. Arbetet på att förbilliga företagens drift har som följd därav kunnat med kraft fullföljas. Detta har visserligen medfört, att konkurrensförmågan på exportmarknaderna stärkts, men samtidigt har antalet sysselsatta inom ifrågavarande industrier i förhållande till produktionsvolymen nedgått. I fråga om skogsindustrierna begränsas produktionens omfattning av tillgången på inhemsk råvara. Arbetstillfällena inom den norrländska industrien hava av dessa skäl icke utvecklats på samma sätt som inom industrien i övriga Sverige. Medan sålunda antalet inom industrien sysselsatta personer för hela landet från år 1913 till år 1934 stigit med över 20 procent, utgjorde motsvarande tal för Norrland endast något över 5 procent. Ökningen för Norrlands del beror huvudsakligen på den stegrade tillverkningen av pappersmassa. Inom sågverksindustrien har däremot antalet arbetare gått tillbaka. Av redogörelserna från arbetsförmedlingarna framgår sålunda, att trots den högkonjunktur, som för närvarande är rådande, arbetslösheten inom sagda industri, särskilt i Västernorrlands län, är stor. Även i Norrbottens län synes en omfattande

75 arbetslöshet förefinnas, vilken dock icke kan hänföras till förhållandena inom sågverksindustrien. Den del av den norrländska industrien, som är inriktad på att tillgodose behovet inom landet, är, såsom redan antytts, av en jämförelsevis mycket begränsad omfattning. Visserligen hava förutsättningarna i Sverige för den mindre industrien under de senaste åren varit goda på grund av, bland annat, stegrad byggnadsverksamhet samt uppkomsten av ett flertal nya för småföretag lämpade branscher (t. ex. service-industri). Norrland har dock icke fått del av denna utveckling i samma grad som övriga Sverige. En bidragande orsak härtill synes vara, att nämnda industri i Norrland i jämförelse med motsvarande industri i södra och mellersta Sverige i allmänhet arbetar under i flera hänseenden ogynnsamma omständigheter, såsom långa transporter för råvaror och andra förnödenheter med mera. Om hänsyn tages till utvecklingen under en längre tidrymd •— från rådande högkonjunktur inom skogsbruk och industri bortses i detta sammanhang — synas således befolkningens utkomstmöjligheter ej endast i jordbruket utan även inom näringslivet i övrigt vara sämre i Norrland än i övriga Sverige. I synnerhet framträder detta i övre Norrland. Förhållandena därstädes kompliceras ytterligare av den jämförelsevis betydande folkökning, som där försiggår. In- och utflyttningen är vidare för de norrländska länens vidkommande ringa. Detta kommer till synes mest markerat i Norrbottens och Västerbottens län, varest icke mindre än 885 procent respektive 911 procent av befolkningen år 1930 voro födda inom länet. I genomsnitt för samtliga län i riket var motsvarande tal 77 6 procent. Att någon väsentlig förbättring avförsörjningsmöjligheterna för den norrländska befolkningen skall kunna åvägabringas genom minskad inflyttning är följaktligen uteslutet. Då gjorda erfarenheter utvisa, att en mera betydande utflyttning icke åstadkommes utan ett mycket starkt tryck, kan m a n ej heller antaga, att en ökad utflyttning från Norrland skulle kunna i någon större omfattning bidraga till försörjningsproblemets lösning. De mindre tillfredsställande utkomstmöjligheter, som sålunda föreligga i Norrland, framträda även däri, att levnadsstandarden för befolkningen därstädes är låg. Förut anförda uppgifter om konsumtionen av vissa livsmedel torde få anses belysande i förevarande hänseende. Svårigheterna att ernå en tillfredsställande försörjning göra sig särskilt gällande för den uppväxande ungdomen. Antalet personer i yngre åldrar är jämförelsevis betydande i synnerhet i övre Norrland. Att den s. k. ungdomsarbetslösheten under de gångna åren varit svårartad i norrlandslänen och då framför allt i Norrbottens och Västerbottens län framgår även av den utredning angående åtgärder för bekämpande av ungdomsarbetslösheten, som den 29 mars 1934 avgavs av särskilt tillkallade sakkunniga. Beträffande vådorna av ungdomsarbetslösheten torde böra erinras om vad ovannämnda sakkunniga i detta hänseende framhållit. De sakkunniga hava bland annat anfört följande.

76 »Arbetslöshetens psykologiska och moraliska skadeverkningar äro störst just inom de yngre åldersgrupperna. Unga människor, som månad efter månad, ja år efter år, få gå sysslolösa, som aldrig få känna den muskel- och viljeanspänning, som ett ordnat arbete är mäktigt att skänka, bli helt enkelt förslappade och i många fall förstörda för all framtid. Även om det ekonomiska läget ljusnar och erbjuder rikliga och fördelaktiga arbetstillfällen, kunna sådana ungdomar icke så lätt inordna sig i regelbundet arbete. De komma att representera en mindervärdig arbetskraft, som för årtionden framöver minskar nationens möjligheter att med framgång kunna hävda sig i nationernas inbördes tävlan. — Vid bedömande av ungdomsarbetslöshetens sociala vådor måste avseende fästas icke bara vid de grupper av ungdomar, som äro i direkt behov av samhällets hjälp för att kunna finna sitt uppehälle; uppmärksamheten måste riktas även på de många, som åtnjuta hjälp från föräldrar eller övriga anhöriga. Även om dessa ungdomar måhända i åtskilliga fall icke lida direkt materiell nöd, bli de psykiska och moraliska påfrestningarna för dem stora. Även dessa människor falla förr eller senare offer för ett stegrat missmod och förtvivlan. » I det föregående berörda förhållanden äro givetvis anmärkningsvärda med hänsyn till den betydelse för Sveriges ekonomiska välstånd, som Norrlands naturtillgångar och därpå grundade industrier hava. Högst avsevärda belopp tillföras sålunda landet genom ifrågavarande industrier. Det synes därför rimligt, att statsmakterna söka vidtaga sådana åtgärder, att befolkningen i sagda landsdel sättes i tillfälle att uppehålla en skälig levnadsstandard. Självfallet är det därvid av vikt, bland annat, att åtgärderna erhålla en sådan utformning, att verksamheten för den norrländska exportindustrien och därigenom nyttiggörandet av berörda naturtillgångar icke försvåras. Möjligheterna för staten att medverka till förbättrade utkomstmöjligheter för jordbrukarbefolkningen i Norrland. Av vad förut anförts torde framgå, att frågan om åtgärder till förbättrande av den norrländska jordbrukarbefolkningens ekonomiska ställning blir i hög grad beroende av huru förhållandena i försörjningshänseende i fortsättningen kunna komma att gestalta sig i sagda landsdel inom de utanför jordbruket liggande näringsgrenarna. För ett allsidigt bedömande av de åtgärder, som lämpligen böra vidtagas i angivna syfte, skulle således krävas en ingående undersökning rörande utsikterna för att utkomstmöjligheterna utanför jordbruket skola förbättras samt för staten att medverka därvid. En dylik utredning har nämnden självfallet icke kunnat verkställa. Nämnden har emellertid sökt att med hjälp av tillgänglig statistik, varav vissa resultat sammanställts i det föregående, samt på grundval av olika utredningar bilda sig en uppfattning i frågan. Denna måste helt naturligt bliva i viss m å n osäker, och de omdömen, som med utgångspunkt därifrån uttalas, hava följaktligen en begränsad giltighet. Vad först angår de norrländska exportindustrierna — och då närmast skogsindustrierna, som sysselsätta det ojämförligt största antalet arbetare — torde utsikterna vara ganska små för att utkomstmöjligheterna för befolkningen å den norrländska landsbygden skola kunna förbättras genom ökad sysselsättning inom dessa industrier. Av 1933 års skogsindustrisakkunniga

77 på sin tid avgivet betänkande angående råvaruförsörjning, produktion och arbetarantal m. m. vid skogsindustrierna synes giva vid handen, att några mera betydande resultat i det hänseende, varom här är fråga, icke för närvarande torde kunna vinnas, eftersom därför kräves en väsentlig utvidgning av skogsproduktionen. Härtill kommer vidare, att ifrågavarande industrier av flera skäl — icke minst med hänsyn till att de måste äga betydande rörelsefrihet för att kunna hävda sig gentemot den hårda konkurrensen å utlandsmarknaderna — få anses vara mycket känsliga för statliga ingrepp. Ej heller i fråga om den del av industrien i Norrland, som är inriktad på att tillgodose behovet inom landet, lärer, såvitt nämnden varit i tillfälle bedöma frågan, kunna åtminstone under de närmaste åren förväntas någon sådan expansion, att därigenom sysselsättning i väsentligt ökad utsträckning skulle kunna beredas för befolkningen å den norrländska landsbygden. Endast å marknaden inom Norrland, varest den på grund av sitt läge åtnjuter en viss förmånsställning, blir den norrländska småindustrien som regel konkurrenskraftig. Berörda marknad är emellertid för närvarande rätt så begränsad, beroende på den mångenstädes glesa bebyggelsen samt icke minst landsbefolkningens jämförelsevis ringa köpkraft. En viktig förutsättning för en livaktigare hemmamarknadsindustri liksom för en utveckling av handeln i Norrland torde därför vara förbättrade utkomstmöjligheter för landsbygdens befolkning därstädes. För uppnående av en bättre inkomststandard för befolkningen å Norrlands landsbygd är det givetvis önskvärt, att anordningar vidtagas till förstärkande av de många små förvärvskällor, som där finnas. Många jordbrukare i Norrland tillföras redan för närvarande icke obetydliga inkomster exempelvis från pälsdjursuppfödning, fiske och bärplockning. Upphjälpande av sådana näringsfång skulle därför vara till stor fördel för landsbefolkningen särskilt i det inre av Norrland. Möjligheterna härför äro till väsentlig del beroende av huruvida avsättningen av ifrågavarande produkter kan ordnas på ett tillfredsställande sätt. På detta område återstår ännu mycket ogjort. Sociala jordutredningen har vidare på sin tid i särskilt utlåtande framlagt förslag om vissa åtgärder för stödjande av hemslöjd och hemindustri. Genomförande av dessa förslag skulle med all sannolikhet komma att få viss betydelse för Norrlands del. Av väsentligt större vikt skulle emellertid vara, därest sysselsättningen inom skogsbruket kunde ökas. För närvarande synes emellertid, såsom redan framhållits, utvecklingen på detta område tendera till en minskning i behovet av arbetskraft. Någon nämnvärd utvidgning av sysselsättningen inom skogsbruket torde därför icke vara att påräkna inom en närmare framtid, i den mån detsamma icke omlägges mot mera intensiv drift. Huruvida och på vad sätt staten lämpligen bör medverka vid en dylik omläggning torde bliva föremål för närmare övervägande i samband med pågående utredning rörande skogsbrukets ekonomiska läge samt möjligheterna att förbättra deras ställning, som av denna näringsgren hava sin utkomst. Att innan berörda utredning slutförts ingå på hithörande frågor synes därför icke lämpligt.

78 Därest m a n avser att med verkan inom en nära framtid vidtaga åtgärder för att förbättra utkomstmöjligheterna för jordbrukarbefolkningen i Norrland, torde m a n därför, såvitt av nämnden kunnat bedömas, vara hänvisad till att inrikta åtgärderna i första hand på att stödja jordbruket. Eftersträvas därvid att öka arbetstillfällena inom jordbruket, är det uppenbarligen nödvändigt att vidtaga även sådana åtgärder, som taga sikte på en utvidgad jordbruksproduktion. Några större svårigheter för en utveckling i sådan riktning av jordbruket i Norrland synas icke föreligga. Av den föregående utredningen framgår, att stora möjligheter att uppdriva avkastningen per arealenhet förefinnas. Härtill kommer vidare, att stora områden odlingsbar mark, särskilt i övre Norrland, alltjämt ligga obrukade. Åtgärder från statens sida för stödjande av jordbruket i Norrland. Bland jordbrukarna i Norrland synes i vissa kretsar r å d a den uppfattningen, att jordbruk såsom huvudsakligt näringsfång saknar förutsättningar därstädes. Att en sådan uppfattning kunnat vinna spridning torde sammanhänga med det förhållandet, att jorden i många fall för den norrländska jordbrukaren utgjort endast en grundval för hans och h a n s familjs livsmedelsförsörjning, samt att hans förvärvsverksamhet i övrigt varit inriktad på andra näringsgrenar, vilka lämnat mera påtagliga resultat i form av kontanta inkomster. Givet är emellertid, att intresset för jordbruket hos den, som icke bygger på jordbrukets möjlighet att lämna en skälig utkomst, i längden icke k a n bliva så stort och att följaktligen ofta ej heller jorden ägnas den skötsel och jordbruket i dess helhet den omsorg, som är behövlig för att ernå bästa möjliga resultat. Det torde därför vara av stor betydelse för det norrländska jordbrukets framtid, därest särskilt den uppväxande ungdomen kunde bringas till bättre insikt om att jämväl i Norrland jorden kan bereda sin innehavare en anständig bärgning. Härutinnan lära jordbrukarnas ungdomsrörelser hava en viktig uppgift att fylla. Emellertid är det ej tillräckligt att stimulera de norrländska jordbrukarnas intresse för jordens ändamålsenliga skötsel och brukande, utan det erfordras även åtgärder för att underlätta en omläggning av jordbruksdriften i Norrland till större ändamålsenlighet. Det bör m å h ä n d a redan här framhållas, att meningen dock icke kan vara att nyskapa jordbruk på sådana platser, varest jordbruk får anses sakna naturliga betingelser. Självfallet har nämnden icke kunnat i hela dess vidd utreda frågan, på vad sätt sådana åtgärder lämpligen böra ske. De synpunkter och förslag, som i det följande framföras, äro sådana, vilka under utredningsarbetets gång kommit att framstå som betydelsefulla. Även andra åtgärder än de, som nämnden kommer att föreslå, kunna alltså sannolikt befinnas ändamålsenliga, när det gäller att bereda jordbruket i Norrland ökat stöd. De direkta statliga ingripandena för jordbrukets stödjande i Norrland böra enligt nämndens mening i första h a n d inriktas på att åstadkomma en varaktig förbättring av jordbrukets lönsamhet därstädes. För uppnående av detta syfte erfordras, att gynnsammare förutsättningar för jordbruk i

79 Norrland skapas samt vidare att redan nu förefintliga möjligheter bättre tillvaratagas. I båda fallen torde med de statliga åtgärderna böra åsyftas att förbilliga produktionen genom att produktionskostnaderna nedbringas. Att genom anordningar, som enbart i Norrland skulle påverka priserna å jordbrukets alster i höjande riktning, åstadkomma ett mera bestående stöd åt jordbruket i sagda landsdel synes däremot icke lämpligt. I längden torde det vara ofrånkomligt, att prisbildningen för sådana jordbruksalster, som kunna transporteras längre väg utan att skadas, blir tämligen enhetlig i landets olika delar. Härigenom vinnas vissa garantier för att stödet åt jordbruket i Norrland icke medför en förskjutning av jordbruket till trakter, där betingelserna för en lönande jordbruksproduktion helt eller delvis saknas. Man synes alltså vid stödåtgärdernas utformning böra utgå ifrån, att så länge Norrland utgör ett underskottsområde för dylika varor, till vilka höra spannmål och andra vegetabilier av olika slag, kött och fläsk samt ägg med mera, priset därstädes kommer att sammanfalla med priset i södra eller mellersta Sverige med tillägg av vad som motsvarar frakt- och vissa handelskostnader. Däremot är det icke uteslutet beträffande en sådan vara som konsumtionsmjölk, vilken icke utan att till kvaliteten skadas kan föras någon längre väg, att högre priser skulle kunna upprätthållas i Norrland än i övriga delar av landet. Även i detta hänseende torde dock så småningom en viss utjämning komma till stånd på grund av det inbördes samband, som råder mellan priserna å jordbrukets olika saluprodukter. Emellertid kan det förväntas beträffande flertalet av de åtgärder, som kunna vidtagas i syfte att åvägabringa ett varaktigt stöd åt jordbruket i Norrland, att verkningarna av desamma först så småningom komma till synes. Med hänsyn till det oförmånliga läge, vari jordbruket i Norrland enligt vad tidigare utvecklats befinner sig — från högkonjunkturen inom skogsbruket innevarande år torde böra bortses i detta sammanhang — förefalla starka skäl tala för att därjämte vidtagas åtgärder, direkt avsedda att åstadkomma en omedelbar förbättring av det norrländska jordbrukets lönsamhet. Därvid bör man utgå ifrån att med åtgärderna avses att för tillfället hjälpa näringen framför allt i de trakter, varest jordbrukarna i ekonomiskt hänseende hava det mest bekymmersamt. Detta innebär dock ej, att sådana åtgärder skola vidtagas, att en omkastning sker i de naturliga betingelserna för jordbruksproduktion i Norrland. I stället bör eftersträvas att så litet som möjligt rubba de, sett på längre sikt, naturliga produktionsförhållandena. De mera tillfälliga åtgärder, varom i detta sammanhang är fråga, torde alltså böra begränsas att avse ingripanden i prisreglerande syfte. Som ett ytterligare krav på hithörande särskilda stödåtgärder bör uppställas, att desamma ej förhindra genomförandet av de anordningar, som kunna befinnas lämpliga för åvägabringande av ett mer varaktigt stöd åt jordbruket i Norrland. Slutligen torde man även hava att utgå från att åtgärderna böra anpassas efter nu tillämpade regleringsanordningar för den samlade jordbruksnäringen i landet. Sistnämnda utgångspunkt innebär, att ifrågavarande särskilda stödåtgär-

80 der böra, i den mån de finnas erforderliga, utgöra en utbyggnad eller modifikation av de stödanordningar i prisreglerande syfte, som under senare år vidtagits beträffande Sveriges jordbruk. Självfallet måste sistberörda anordningar utformas med hänsyn tagna till landet som helhet betraktat. Att med de stora skiljaktigheter, som framträda såväl inom jordbruket i skilda landsdelar som mellan jordbrukare av olika kategorier, kunna genomföra en reglering utan att verkningarna därav drabba ojämnt torde ligga utom möjligheternas gräns. Ihågkommas bör nämligen, att genom dessa regleringsanordningar skapats i viss mån helt nya betingelser för den svenska jordbruksproduktionens avsättning, något som självfallet ej kan försiggå utan rubbningar av jordbruket i olika trakter. Vad Norrland beträffar, framhålles visserligen ofta, att de direkta fördelarna för jordbruket därstädes av Stödet åt växtodlingen varit små, då inom denna landsdel produktionen av växtalster för avsalu är ringa. Häremot m å dock anföras, att därest icke detta stöd lämnats, en förskjutning skulle hava skett mot ökad animalieproduktion i södra och mellersta Sverige med därav föranledda svårigheter att bereda erforderligt stöd åt sistnämnda produktionsgren även i Norrland. För att jordbruket i Norrland skall erhålla önskvärt stöd torde det alltså vara behövligt, att åtgärder av olika slag vidtagas. Vid utformningen av stödåtgärderna för det norrländska jordbruket böra beaktas de stora olikheter i skilda hänseenden, som råda i olika delar av Norrland. Skiljaktigheterna i fråga om förutsättningarna för ett lönande jordbruk äro nämligen vida större mellan södra och norra Norrland än mellan södra Norrlands kusttrakter och stora delar av mellersta Sverige. Fodersäd för avsalu odlas sålunda med fördel i Gästrikland samt, ehuru i mindre omfattning, i Hälsingland och Medelpad. Den animaliska produktionen är likaledes därstädes jämförelsevis omfattande och bedrives efter i stort sett samma grunder som i norra Svealand. På grund av den rikligt utvecklade industrien samt den mångenstädes jämförelsevis täta bebyggelsen äro jämväl avsättningsmöjligheterna för jordbruksprodukter i södra Norrland goda. Även möjligheterna för befolkningen att erhålla mer stadigvarande sysselsättning utanför jordbruket äro därstädes under normala förhållanden icke så ogynnsamma som längre norrut. De enskilda jordbrukarnas saluproduktion är emellertid redan i södra Norrland genomsnittligt mindre än i mellersta Sverige. I det inre av övre Norrland befinner man sig i detta hänseende i stor utsträckning alltjämt på naturahushållningens nivå.

Kap. 7.

Å t g ä r d e r för å s t a d k o m m a n d e a v ett varaktigt s t ö d åt jordbruket i Norrland,

Skattelättnader för särskilt skattetyngda kommuner. Den tidigare utredningen har givit vid handen, att skattetrycket som regel är väsentligt starkare i Norrland än i övriga delar av riket. Detta gäller redan under normala tider, då sysselsättningsmöjligheterna äro jämförelsevis tillfredsstäl-

81 lande. Så mycket tyngre blir emellertid skattetrycket under år, när den norrländska exportindustrien på grund av försvårade avsättningsförhållanden utomlands måste inskränka sin produktion och arbetslösheten bland befolkningen får större omfattning, såsom under åren 1932—1934. På många håll förekommo då utdebiteringar av skatt för kommunalt ändamål m. m. med över 20 kronor för skattekrona. Liknande förhållanden framträdde även i vissa socknar i Blekinge och Bohuslän, varest arbetslösheten särskilt inom stenhuggeriindustrien var mycket kännbar. I det stora hela voro dock förhållandena i södra och mellersta Sverige avsevärt bättre i nu ifrågavarande avseende. Det starka skattetrycket i Norrland drabbar jordbruket hårt. Den tyngande skattebördan har vidare säkerligen i mycket hög grad verkat återhållande på näringslivets utveckling därstädes. Skulle ytterligare skattelättnader kunna genomföras i de mera skattetyngda kommunerna i landet, komme detta därför sannolikt att underlätta lösningen av det norrländska försörjningsproblemet. Beträffande frågan på vad sätt dessa lättnader böra lämnas vill nämnden erinra om att Kungl. Maj:t den 24 januari 1936 beslutat tillsätta en kommitté, benämnd kommunalskatteberedningen, med uppdrag att enligt av chefen för finansdepartementet angivna riktlinjer verkställa utredning rörande den kommunala beskattningen jämte därmed sammanhängande frågor. Då vid berörda utredning frågan om skattetrycket inom kommunerna och utjämningen mellan dem torde bliva föremål för övervägande ur olika synpunkter, synes anledning för nämnden att närmare ingå på hithörande frågor icke föreligga. Skärpta bestämmelser mot olämplig delning av jordbruksfastighet. Av vad i det föregående anförts framgår, att antalet jordbruksfastigheter av den storleksordning, att innehavarna och deras familjer kunna erhålla skälig bärgning endast av jordbruket, är jämförelsevis ringa i Norrland. För att en jordbrukare med familj skall kunna erhålla sin utkomst uteslutande av sin fastighet torde i allmänhet erfordras, att den h a r en storlek av omkring 10 hektar åker, så att därå lämpligen kan hållas ett par hästar. För närvarande uppgår den genomsnittliga storleken å de norrländska jordbruken till omkring 5 hektar. På många håll i vårt land hava nackdelarna av att brukningsdelarna varit små icke framträtt så starkt tidigare, d å möjlighet förelegat att driva en intensiv animalieproduktion på grundval av importerat foder. I Norrland h a r dock användningen av importerat foder städse varit liten. För denna landsdel är det därför främst till följd av de under senare tid försämrade möjligheterna för innehavarna av de mindre jordbruken att erhålla sysselsättning utanför jordbruket, som olägenheterna av brukningsdelarnas ringa storlek kommit att så starkt framträda. Tidigare, då ofta goda möjligheter till arbete utanför jordbruket förelågo, var det helt naturligt, att jordbruksfastigheterna icke voro större än att en mycket väsentlig del av arbetet inom jordbruket kunde utföras av kvinnorna och vid de minsta brukningsdelarna i 6—377104.

82 första hand av hustrurna. De vid 1932 års jordbruksräkning insamlade uppgifterna rörande den i jordbruket sysselsatta arbetskraften giva också tydligt vid handen, att kvinnorna i Norrland i högre grad än annorstädes i riket utföra de med jordbruket förenade göromålen. Med hänsyn till de stora förändringar, som under senare år skett i fråga om jordbrukarbefolkningens försörjningsmöjligheter, k a n det givetvis förtjäna övervägas, om icke lämpliga anordningar borde vidtagas för åvägabringande av en ur försörjningssynpunkt mer ändamålsenlig uppdelning av den odlade jorden i Norrland. Särskilt önskvärt synes det i många fall vara, om sammanläggning av jordbruksfastigheter eller delar därav kunde underlättas. Till nämnden har vidare framförts tanken på att jorden i Norrland borde bliva föremål för omskifte. Innan så ingripande åtgärder vidtagas, är det dock nödvändigt, att en ingående utredning verkställes rörande hithörande förhållanden. Angeläget är därvid även, att förhållandena inom skogsbruket samt skogsmarkens uppdelning tagas i betraktande. Självfallet har nämnden icke haft möjlighet att ombesörja utförandet av en dylik utredning. Det synes emellertid nämnden vara av största vikt, att åtgärder omedelbart vidtagas till motverkande av en ytterligare splittring av jordbruksfastigheterna i Norrland. Härför torde krävas vissa ändringar i gällande jorddelningslagstiftning. Enligt lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring, vilken gällde till och med 1927 års utgång, var såväl hemmansklyvning som ägostyckning medgiven utan någon som helst begränsning. Även jordavsöndring kunde utan inskränkning ske intill en femtedel av stamfastighetens ägovidd. Genom 1909 års lag i ämnet vidtogos emellertid vissa inskränkningar i rätten att erhålla ägostyckning inom de norrländska länen. Ägostyckning fick sålunda där icke ske utan tillstånd av länsstyrelsen. Denna skulle därvid pröva, bland annat, om den hemmanslott, som avskildes genom ägostyckningen, komme att erhålla tillräckligt med inägojord. Vid denna prövning torde man i allmänhet ansett, att jämförelsevis ringa områden inägojord vore tillräckliga för ett bärkraftigt jordbruk. I 19 kap. 3 § av nu gällande lag den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet hava emellertid meddelats vissa bestämmelser i syfte att förhindra att genom avstyckning av viss ägovidd sådan ändring sker i fastighetsindelningen, som icke bereder ökade utkomstmöjligheter för den jordbrukande befolkningen eller eljest är till gagn för jordbruksnäringen i orten. Frågor rörande avstyckning skola prövas av vederbörande förrättningsman. Fastställelseprövningen ankommer i första hand på överlantmätaren i länet. Finner denne hinder mot fastställelse möta, hänskjutes frågan till ägodelningsrätten. Beträffande skifte, varunder inbegripes det tidigare institutet hemmansklyvning, gäller, att detsamma må komma till användning endast om de nya fastigheterna kunna på varaktigt sätt användas för avsett ändamål. över verkställt skifte skall överlantmätaren avgiva yttrande till ägodelningsdomaren, som prövar frågan om fastställelse å förrättningen. I ett den 12 juni 1936 avgivet betänkande (statens offentliga utredningar

83 1936: 26) har sociala jordutredningen framlagt förslag om, bland annat, ändring av förenämnda lagrum, varigenom avses att tillskapa ytterligare garantier för att strävandena att skapa bärkraftiga jordbruk icke skola motverkas genom avstyckningar. Rörande den närmare innebörden av ifrågavarande ändringsförslag får nämnden hänvisa till sagda betänkande. Här må allenast framhållas, att enligt förslaget skall vid avstyckning av jordbruksfastighet tillses, att å fastigheten, i m å n av behov, kan erhållas tillgång till bete samt vidare att, där så är erforderligt och lämpligen kan ske, möjlighet finnes till jordbrukets förstärkning genom nyodling. På grundval av sociala jordutredningens förslag har inom justitiedepartementet utarbetats ett förslag angående ändring i vissa delar av lag den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet, vilket sistnämnda förslag enligt Kungl. Maj:ts beslut den 22 januari 1937 remitterats till lagrådet för yttrande. Sociala jordutredningens förslag liksom även det inom förenämnda departement upprättade författningsförslaget avser emellertid icke, att någon inskränkning i rätten att erhålla skifte av fastighet skulle vidtagas utöver vad gällande bestämmelser i detta hänseende innehålla. Nämnden vill med anledning därav framhålla, att, såvitt nämnden kunnat finna, jordbruksfastigheternas parcellering möjliggjorts ej endast av att jordavsöndring och ägostyckning kunnat ske i alltför stor utsträckning utan jämväl av att hemmansklyvning eller skifte kunnat vidtagas utan några inskränkningar. Såvitt nämnden har sig bekant har denna delningsform fått särskilt stor användning i Norrland och vissa andra trakter, såsom Dalarna. I södra och mellersta Sveriges jordbruksbygder torde densamma icke vara en på långt när så vanlig företeelse. Ur de synpunkter, som nämnden i förevarande sammanhang har att anlägga, synes det därför i hög grad önskvärt, att samma eller liknande inskränkningar vinna tillämpning i fråga om rätten att erhålla skifte som beträffande rätten att avstycka jord från fastighet, avsedd för jordbruk. Att framlägga närmare förslag till de bestämmelser, som kunna vara erforderliga för vinnande av sagda syfte, torde lämpligen böra uppdragas åt lantmäteristyrelsen. Sociala jordutredningen har vidare i motiven till sitt ovanberörda förslag framhållit, bland annat, följande. »Fordringarna på ett jordbruks bärkraft måste ställas olika i olika delar av landet. Detaljerade bestämmelser om storlek och ägosammansättning, tillämpliga på hela landet, kunna därför aldrig uppställas. Den nuvarande lagen förutsätter för sin rätta tillämpning individuell prövning i varje fall och denna princip torde vara ofrånkomlig. De av naturen betingade förutsättningarna för fastighetsbildning sätta med nödvändighet sin prägel på avstyckningsverksamheten. Någon ändring av de olika orternas fastighetstyper kan givetvis ej komma i fråga. Strävandena måste i stället gå ut på att inom den av naturen själv utstakade ramen göra nybildade fastigheter så lämpliga för sitt ekonomiska ändamål, som förhållandena medgiva. Det torde ligga i sakens natur, att en verksamhet, som strävar till detta mål, icke kan bindas av alltför snävt tillskurna lagbestämmelser. Förhållandena skifta från fall till fall, och ett lyckligt resultat kan icke vinnas med mindre än att vederbörande skiftesmyndigheter hava frihet att i enlighet med lagens anda och mening handla så som förhållandena i det särskilda fallet kräva.»

84 I anslutning till detta uttalande anser sig nämnden med hänsyn till den betydelse för jordbruket i Norrland, som frågan om en lämplig fastighetsindelning har, böra såsom en åtgärd med omedelbar verkan föra fram tanken på att särskild instruktion utarbetas för de i lantmäteriförrättningar av här ifrågavarande slag deltagande förrättningsmännen. Lantmäteristyrelsen meddelar visserligen redan nu vägledande råd och anvisningar rörande tillämpningen av gällande bestämmelser i 19 kap. 3 § jorddelningslagen. Dessa anvisningar, vilka avse i främsta rummet tolkningsfrågor av rättslig natur, hava tillkommit i syfte att främja en enhetlig rättstillämpning. På grund av den betydelsefulla inverkan, som fastighetsindelningen har för jordbruksnäringens ekonomi, synes det emellertid önskvärt, att förrättningsmännen erhålla råd och anvisningar jämväl i andra hithörande frågor. Vid meddelande av dylika anvisningar är det av vikt, att jordbrukets intressen bliva i behörig utsträckning beaktade. Ifrågavarande råd och anvisningar synas därför böra enligt nämndens mening utfärdas av lantmäteristyrelsen efter hörande av den statliga myndighet, som närmast har att företräda lantbrukets intressen, nämligen lantbruksstyrelsen. Vidare anser sig nämnden böra ifrågasätta, huruvida icke i instruktionen för vederbörande lokala lantmäterimyndigheter föreskrift bör intagas om att, innan frågor rörande delning av jord å landet avgöras, samråd bör hava ägt rum, i den mån så är möjligt, med vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Främjande av nyodling samt underlättande av jordanskaffning. Även om åtgärder i fortsättningen vidtagas till förhindrande av att brukningsdelarna vid delning i fortsättningen tillmätas mindre, än att de kunna bereda innehavarna en skälig utkomst, kvarstår dock som en angelägen uppgift att stödja de många för små jordbruk, som redan finnas. Ett av de sätt, varpå detta för Norrlands vidkommande kan ske, är att genom lämpliga åtgärder främja nyodlingsverksamheten samt i samband därmed underlätta för innehavarna av de ofullständiga jordbruken att anskaffa ytterligare åkerjord eller odlingsmark. Sedan länge tillbaka har ock understöd från statens sida utgått för sådant eller därmed jämförligt ändamål. Redan år 1891 medgavs upplåtelse i Norrbottens län och år 1904 jämväl i Västerbottens län av skogstorp på vissa villkor, en verksamhet, som dock upphört efter år 1910. År 1909 började vidare odlingslägenheter upplåtas i de sex nordligaste länen. Efter år 1929 har även denna verksamhet upphört, och i stället upplåtas kronotorp enligt sistnämnda år utfärdade bestämmelser. Vid upplåtelser av här ifrågavarande olika slag av jordbruk lämnas vissa byggnads- och odlingsbidrag m. m. Vidare må omnämnas, att 1918 års riksdag beslutade, att å kronoparker i Norrland och Dalarna skulle upplåtas kolonat. Bestämmelserna för dessa upplåtelser hava sedan tid efter annan förändrats. För närvarande handhaves denna verksamhet i Norrbottens och Västerbottens län av särskilda kolonisationsnämnder och i övriga län av domänstyrelsen. Den centrala ledningen och kontrollen av verksamheten ifråga tillkommer statens egnahemsstyrelse. Till kolonaten läm-

85 nas byggnadshjälp och odlingsbidrag samt fritt virke ni. m. Någon större omfattning h a r denna kolonisationsverksamhet icke fått, och numera har densamma tills vidare inställts. Slutligen må framhållas, att medel årligen anvisas å nionde huvudtiteln dels för kolonisationsverksamheten, dels ock för odlings- och byggnadshjälp åt innehavare av odlingslägenheter m. m. Genom beslut vid 1904 års riksdag tillkom vidare den s. k. egnahemslånefonden. De nuvarande bestämmelserna för med denna fond förenad verksamhet finnas i kungörelserna nr 217 och 218/1928 med de ändringar däruti, som finnas intagna i kungörelserna nr 169/1933 och 124/1934. Egnahemslånen äro dels jordbrukslån, som utlämnas i främsta rummet för främjande av nybildning av jordbruk, dels ock bostadslån, som avse bostadslägenhet. Jordbrukslån beviljas företrädesvis för förvärv av lägenhet av den storlek, att brukaren med familj av jordbruket erhåller bärgning och sysselsättning; dock beviljas jordbrukslån även för förvärv av jordbrukslägenhet av mindre storlek, avsedd till hantverkar- och arbetarsmåbruk eller dylikt. Under senare år hava årligen 20 miljoner kronor disponerats till utlämnande av lån från egnahemslånefonden, varav 14'5 miljoner för jordbrukslägenheter. Verksamheten står under överinseende av statens egnahemsstyrelse. Vid 1933 års riksdag fattades beslut om inrättande av arbetarsmåbrukslånefonden, från vilken fond lån skulle utlämnas i ändamål att giva skogsarbetare och därmed likställda arbetare tillfälle att förvärva mindre lägenheter, ägnade att bereda innehavaren utkomst genom jordbruk, drivet vid sidan av annan verksamhet. Verksamhetens tillämpningsområde begränsades till Norrland samt norra delarna av Dalarna och Värmland med möjlighet för Kungl. Maj:t att i särskilda fall utsträcka verksamheten till andra delar av riket. I anslutning till riksdagens beslut utfärdades kungörelse nr 331/1933 angående statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet. Sedan genom beslut av 1934 års riksdag låneverksamheten utsträckts att omfatta hela landet, har härav föranledd ändring i sagda kungörelse verkställts genom kungörelse nr 234/ 1934. Här ifrågavarande lånerörelse handhaves inom kommunen av särskild nämnd, eller, där verksamheten kan antagas bliva av mindre omfattning, av kommunalnämnden, allt under överinseende av statens egnahemsstyrelse. För år 1937 må av Kungl. Maj:t statslån ur här ifrågavarande fond beviljas intill ett belopp av 12 miljoner kronor. Vid 1934 års riksdag beslöts inrättande av arrendeegnahemsfonden. I fonden skola ingå fastigheter, avsedda att upplåtas till obemedlade eller mindre bemedlade i syfte att skapa stadigvarande arbetstillfällen för självförsörjning. Till fonden få enligt Kungl. Maj:ts bestämmande från statens domäners fond överföras jordbruksegendomar, lämpliga att användas för det med arrendeegnahemsfonden avsedda ändamålet. Därjämte kan, likaledes efter beslut av Kungl. Maj:t, jord i enskild ägo inköpas av kronan att tilläggas fonden. De i fonden ingående fastigheterna skola uppdelas i lägenheter av sådan storlek, att brukaren därav kan erhålla sin huvudsakliga bärgning utan nämnvärt anlitande av lejd arbetskraft. De skola genom statens försorg bebyggas och iordningställas. Dessa lägenheter, vilka benäm-

86 nas arrendeegnahem, upplåtas på arrende med rätt för arrendatorn att i sinom tid inlösa till honom upplåten lägenhet. Verksamheten handhaves av en särskild nämnd, statens jordnämnd, och närmare föreskrifter rörande densamma återfinnas i kungörelsen nr 279/1934 om arrendeegnahem samt i instruktionen nr 435/1934 för statens jordnämnd. Såsom kapitalökning till arrendeegnahemsfonden har för budgetåren 1934/1935—1936/1937 anvisats tillhopa 4'8 miljoner kronor. För utvidgning och iordningställande av jordbruksfastighet utgå även bidrag i andra former. Sålunda kunna från egnahemslånefonden utbetalas tilläggslån enligt bestämmelserna i kungörelsen nr 218/1928, sådan densamma lyder enligt kungörelsen nr 249/1932. Dylikt lån må utgå för utvidgning eller förbättring av jordbrukslägenhet, som sökanden redan innehar, till ett mera bärkraftigt jordbruk, så ock för bostadslägenhets omläggning till jordbrukslägenhet. För erhållande av tilläggslån för jordförvärv förutsattes icke, att sökanden tidigare erhållit annat egnahemslån. Vidare kan för utförande av nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbeten utlämnas premielån till egnahemslåntagare. Bestämmelser härom äro meddelade dels i kungörelsen nr 217/1928 med däri genom kungörelserna nr 169/1933 och 124/1934 vidtagna ändringar, dels ock i kungörelsen nr 218/1928 med däri genom kungörelserna nr 249/1932 och 170/1933 vidtagna ändringar. Utbekommet premielån anses guldet, då de arbeten, för vilkas utförande lånet utlämnats, äro utförda. För budgetåret 1936/1937 har för denna verksamhet anvisats 700 000 kronor. Från år 1927 har riksdagen varje år anvisat anslag till nyodling och betesförbättring å ofullständiga jordbruk, vilket anslag numera får tagas i anspråk jämväl för stenröjning och jordkörning. Bestämmelser rörande disponerandet av detta anslag finnas intagna i kungörelsen nr 498/1934. Till här ifrågavarande ändamål har för budgetåret 1936/1937 anvisats 1"5 miljoner kronor. Slutligen kunna nyodlings- eller betesförbättringslån erhållas dels från allmänna nyodlingsfonden (kungörelserna nr 396/1925 och 300/1930) samt från norrländska nyodlingsfonden (kungörelserna nr 204/1926 och 301/1930). Av vad nu sagts framgår sålunda, att staten lämnar bidrag för nyodling ävensom på olika sätt verkar för anskaffande av jord åt dem, som vilja nybilda jordbruk eller komplettera redan befintliga jordbruk. Härutöver må nämnas, att genom den år 1907 inrättade jordförmedlingsfonden statslån m å kunna utlämnas för inköp av fastighet lämplig att helt eller delvis användas för bildande av egna hem, huvudsakligen för jordbruksändamål, ävensom för bildande av arbetarsmåbruk m. m. Till här ifrågavarande verksamhet torde jämväl kunna hänföras den långivning, som sker från statens avdikningslånefond. Gällande villkor för lån ur denna fond, som avser utlämnande av lån till utförande av sådana torrläggningsföretag, vilka avse höjande av alstringsförmågan hos mark med hänsyn till dess utnyttjande som åker eller ständig slätter- eller betesvall, äro meddelade i kungörelsen nr 258/1926 med däri företagna ändringar (nr 166/1929 och 300/1933). Under budgetåret

87 1936/1937 få från fonden lån beviljas till ett belopp av högst 3 miljoner k r o nor. Slutligen h a r 1936 års riksdag fattat beslut angående särskild jordanskaffningsverksamhet i Västerbottens och Norrbottens lån samt för budgetåret 1936/1937 härför anvisat ett belopp av 800 000 kronor. Enligt kungörelsen nr 212/1936 må inom Västerbottens och Norrbottens län med sistn ä m n d a medel av vederbörande hushållningssällskaps egnahemsnämnd för statens räkning bedrivas verksamhet med anskaffande, iordningställande och upplåtande av jord för bildande av jordbruksegnahem eller arbetar småbruk, för ofullständiga jordbruks förseende med tillskottsjord eller för a n n a t därmed jämförligt ändamål. Härigenom h a r m a n beträtt delvis nya vägar för att snarast möjligt k u n n a påbörja en mer effektiv jordanskaffning. Frågan om på vad sätt staten kan genom ytterligare ingripande medverka för anskaffning av jord har även gjorts till föremål för utredning. Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 december 1935 h a r nämligen chefen för jordbruksdepartementet tillkallat sju utredningsmän för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande egnahemsverksamheten och andra med statens verksamhet på det sociala jordområdet sammanhängande frågor. I de för utredningen meddelade direktiven h a r departementschefen anfört bland annat följande. »På sätt framgår av det anförda, hava statsmakterna i sina strävanden att underlätta ekonomiskt mindre lyckligt lottade personers förvärv av egna jordbrukslägenheter gått fram på i huvudsak tre vägar. Syftet med arrendeegnahemsverksamheten är att skapa jordbruk av sådan storlek, att brukaren därå kan erhålla full försörjning. Arbetarsmåbruken åter avse att bereda innehavaren utkomst genom jordbruk drivet vid sidan av annat arbete. Vad den egentliga egnahemsverksamheten beträffar, har utvecklingen gått i den riktningen, att någon ovillkorlig fordran på jordbrukens beskaffenhet ej upprätthållits i vare sig det ena eller det andra av angivna hänseenden. Angelägenheten av att för de fall, då möjligheter till extraförtjänster saknas, areal och ägoslag äro så avpassade, att utsikter finnas till bärgning och sysselsättning i jordbruket för brukaren och hans familj, ligger emellertid i öppen dag. Frågan om komplettering av s. k. ofullständiga jordbruk är därför också sedan gammalt föremål för intresse. Särskilt är spörsmålet aktuellt under förhållanden sådana som de nu rådande, då genom stegrade priser å fodermedel försörjningsmöjligheterna för en del småbrukare, vilkas jordinnehav ej medgiver dem att själva producera sitt foder, försämrats. Det är en social angelägenhet, att dylika småbruk utvecklas antingen genom tillägg av jord från angränsande större fastighet eller genom sammanläggning med annat mindre jordbruk. Vid den genomgång av gällande bestämmelser rörande ifrågavarande olika former av statens sociala jordverksamhet, som sålunda torde äga rum, bör vad förut sagts angående vikten av att ofullständiga jordbruk må kunna utökas till full bärighet särskilt beaktas ej blott ur de tidigare berörda synpunkterna om jordanskaffning och jordförmedling utan även med hänsyn till angelägenheten av att vederbörande jordbrukare må kunna erhålla den ekonomiska hjälp, som för ändamålet kan vara behövlig. Möjlighet föreligger för närvarande att erhålla egnahemslån för inköp av tilläggsjord. Vid utredningen bör tagas under övervägande, huruvida vad härutinnan gäller är till fyllest för ifrågavarande syfte eller om ändringar i eller tillägg till nuvarande bestämmelser på området kunna vara erforderliga. Den av Riksförbundet landsbygdens folk berörda frågan om jordanskaffning i syfte att komplettera ofullständiga jordbruk i de gamla bruksbygderna bör här-

88 vid bland annat uppmärksammas. Tillika bör övervägas, om icke det allmänna å detta liksom övriga områden för statens understödjande verksamhet för jordanskaffning med socialt syfte behöver hava till sitt förfogande en rätt till expropriation av erforderlig mark. Visserligen torde i allmänhet jord kunna erhållas genom frivilliga avtal. Men erfarenheten torde visa, att understundom ett önskvärt resultat icke står att vinna utan stöd av expropriationslag. En dylik lagstiftning bör helt naturligt utformas under hänsynstagande även till jordägarens berättigade intressen.» Med hänsyn till att frågan om ytterligare åtgärder från statens sida för komplettering av ofullständiga jordbruk sålunda är under utredning av särskild kommitté synes det icke böra ankomma på nämnden att härom framlägga något förslag. Då det för Norrlands vidkommande synes föreligga ett naturligt samband mellan jordanskaffningsfrågor och nyodlingsverksamhet, har nämnden ej heller funnit lämpligt att närmare ingå på spörsmålet, h u r u sistnämnda verksamhet i fortsättningen lämpligen bör ordnas. Nämnden anser sig dock böra framhålla, att av vad som framkommit vid överläggningar med representanter för de norrländska länen synes framgå, att m a n på många håll hyser den uppfattningen, att en av de mest verkningsfulla åtgärderna för att öka sysselsättningsmöjligheterna inom jordbruksnäringen i Norrland är att bidraga till uppkomsten i allt större utsträckning av jordbruksenheter, som kunna lämna innehavarna den väsentliga delen av deras bärgning. Det synes därför nämnden angeläget, att i avvaktan på vad nyss nämnda utredning kan komma att ge till resultat omförmälda anslag tillmätas så, att nyodlingen i Norrland enligt hittills fastslagna riktlinjer samt den särskilda jordanskaffningsverksamhet, varom ovan förmäles, kunn a erhålla effektivt stöd. Underlättande av kredit för jordbrukets behov. I nära samband med frågan om att utvidga brukningsdelarna i Norrland står spörsmålet om ordnandet av jordbrukarnas kreditförhållanden. Av förut anförda uppgifter framgår, att skuldsättningen bland jordbrukarna i Norrland som regel icke är större än inom andra delar av landet. Tvärtom äro förhållandena i detta avseende i vissa delar av Norrland jämförelsevis goda, under det att skuldsättningen inom sådana utpräglade jordbruksområden som Östergötlands och Malmöhus län är mycket stor. Bland arrendatorerna i Norrland och särskilt i Norrbottens län iakttages dock en relativt hög skuldsättning. Vad som däremot beträffande det norrländska jordbrukets kreditförhållanden förtjän a r särskilt beaktande är den omständigheten, att räntorna i Norrland synas vara högre än annorstädes i riket, samt vidare det förhållandet, att placeringen av jordbrukarbefolkningens krediter måste anses otillfredsställande, vilket kommit till uttryck bland annat i de relativt stora växelskulder, som belasta jordbruket. Detta torde sammanhänga därmed, att åtminstone intill den allra senaste tiden kreditmöjligheterna för jordbruket i Norrland varit betydligt mindre gynnsamma än i övriga Sverige. Hypoteksföreningar och andra speciella kreditinstitutioner för jordbrukets behov hava i Norrland ej nått någon större

89 utveckling. Som exempel härpå kan nämnas, att av aktiebolaget jordbrukarbankens 38 landsortskontor endast tvenne äro belägna i Norrland. Jordbrukskasserörelsen har visserligen gått framåt i Norrland men är dock ännu icke av så stor omfattning. Även sparbankerna, vilka i södra Sverige i stor utsträckning tillgodose jordbrukets kreditbehov, föra i Norrland en jämförelsevis blygsam tillvaro. Sparbankerna i Norrland synas för övrigt i första hand tillgodose kreditbehovet i städerna. Inom jordbruksnämnden har övervägts, huruvida från statsmakternas sida särskilda åtgärder kunde anses påkallade för nedbringande av de i Norrland särskilt dryga räntekostnaderna. Vid överläggningar i denna fråga med representanter för svenska jordbrukskreditkassan har den upplysningen lämnats, att då jordbrukskasserörelsen numera börjat vinna stadga och få större utbredning i Norrland, berättigad anledning funnes förmoda, att ifrågavarande jordbrukskassor skulle kunna tillämpa räntesatser, som icke vore högre än de i Syd- och Mellansverige gällande. Vid sådant förhållande har nämnden ansett sig icke böra ifrågasätta något statsingripande i berörda hänseende. Däremot är nämnden icke främmande för den tanken, att medel i en eller annan form lämpligen böra kunna anvisas för en upplysningsverksamhet på hithörande område. En dylik verksamhet torde dock böra bliva beroende avsärskilda framställningar från organ, vilka kunna vara intresserade av densamma. I detta sammanhang må vidare påpekas, att staten bidragit till underlättande av erhållande av sekundärlån genom inrättande av statens sekundärlånefond (nr 276/1935). Lånerörelsen handhaves för statens räkning av en särskild nämnd, vilken såsom låneförmedlare äger anlita hypoteksföreningar och centralkassor för jordbrukskredit samt de ytterligare kreditinrättningar, som Kungl. Maj:t kan finna skäl bestämma. Lån må meddelas till högst sjuttiofem procent av det av vederbörande låneförmedlare fastställda belåningsvärdet å den jordegendom, varom fråga är. I belåningsvärdet må ej inräknas värdet å växande skog. Åstadkommande av en ändamålsenlig jordbruksproduktion. Den verkställda utredningen synes giva vid handen, att mångenstädes påtagliga brister framträda inom det norrländska jordbruket i vad angår tillvaratagandet på ett ändamålsenligt sätt av föreliggande naturliga förutsättningar. Att undanröja dessa brister torde i första hand böra ankomma på jordbrukarna själva. Vid de överläggningar, som nämnden haft med olika i fråga om norrländskt jordbruk väl insatta personer samt med representanter för hushållningssällskapen i Norrland, hava framförts vissa synpunkter på frågan, huru en ändamålsenligare jordbruksproduktion i Norrland skall kunna åstadkommas. I det följande kommer nämnden att i samband med att en redogörelse meddelas för vissa åtgärder, som av staten redan vidtagits för jordbruksproduktionens befrämjande, även lämna en sammanfattning av vad som framkommit vid berörda överläggningar rörande möjligheterna att förbättra det norrländ-

90 ska jordbrukets planläggning och drift och på så sätt öka jordbrukets lönsamhet. Därefter framläggas förslag till vissa ytterligare åtgärder från statens sida för främjande av jordbruksproduktionen i Norrland. a) Husdjursskötseln. Animalieproduktionen är och bör för Norrland vara den viktigaste grenen av jordbruksproduktionen. Konsumtionen av flertalet animaliska jordbruksprodukter är jämförelsevis låg, varför m a n torde hava anledning förvänta att densamma kommer att ökas, särskilt om köpkraften hos den icke jordbrukande befolkningen starkes. Med hänsyn vidare till att avsevärda mängder livsmedel tillföras Norrland från andra håll, synes utrymme finnas för en icke ringa utökning av animalieproduktionen. Framhållas bör dock att, vad särskilt mjölkproduktionen angår, denna varit föremål för en kraftig stegring under senaste åren. Ett mera lönande resultat torde, i vad avser mjölkproduktionen, kunna åstadkommas genom en rationalisering av nötkreatursskötseln. Det djurmaterial, som användes, är alltjämt i många fall bristfälligt. Visserligen har rasförädlingen gått kraftigt framåt, men den enskilde jordbrukaren synes i allmänhet icke äga nödig kunskap om betydelsen av ett tillfredsställande djurmaterial eller tillräckligt intresse härför. Ingenstädes i hela landet torde exempelvis så stora olikheter föreligga mellan mjölkavkastningen hos de till kontrollföreningarna anslutna och övriga kreatursbesättningar, låt vara att detta förhållande till viss del förklaras av att endast ett fåtal jordbrukare i Norrland anslutit sig till sagda föreningar. Utfodringen är i allmänhet icke heller tillfredsställande. Trots att härutinnan avsevärda framsteg kunnat iakttagas, torde man sålunda i Norrland alltjämt på många håll hava alltför stora krea-1 tursbesättningar med hänsyn till den normala fodertillgången. Delvis sammanhänger detta med den i Norrland alltjämt förekommande stora användningen av skogsbeten. Vidare tillkommer, att den norrländska jordbrukaren ofta; icke ägnar frågan om fodrets sammansättning erforderlig uppmärksamhet, i Från sakkunnigt håll hävdas till och med, att det i första hand är denna omständighet, som förhindrar en intensifiering av mjölkproduktionen i Norrland. | Därvid framhålles också, att foderstaternas totala näringsinnehåll är för litet samt att bristen på saftfoder för vinterutfodringen är nästan lika framträdande som bristen på kraftfoder eller äggvita, vilken sistnämnda brist i större delen av Norrland i väsentlig grad kan täckas genom hö, om däri ingå tillräckliga mängder baljväxter. För åstadkommande av att bästa möjliga djurmaterial kommer till användning bidrager staten årligen med vissa belopp för befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln, vilka belopp anvisas å riksstaten som reservationsanslag. För innevarande budgetår utgår anslaget med 210 000 kronor och disponeras enligt kungörelsen nr 113/1936 om inskränkning av den med statsmedel understödda verksamheten för nötboskapsavelns främjande. Till de olika hushållningssällskapen utbetalas från anslaget bidrag med belopp, som ej få vara

91 högre än vad hushållningssällskap och landsting vart för sig eller i förening tillskjuta. Vidare anvisas som understöd åt avelscentra för nötboskap av fjällros å riksstaten visst belopp att användas enligt föreskrifterna i kungörelsen nr 373/1932. Genom förekomsten bland fjällrasen av ärftlig nedsättning av reproduktionsförmågan har emellertid frågan om avelsarbetets bedrivande inom denna ras kommit i det läget, att härmed sammanhängande omständigheter i första hand böra noggrant utredas. För detta ändamål hava medel också redan anvisats åt särskilda sakkunniga. I fråga om övriga grenar av animalieproduktionen synas av allt att döma likaledes föreligga stora utvecklingsmöjligheter. Vad svinskötseln beträffar, torde det vara i få fall, som den norrländska jordbrukaren genom egen uppfödning anskaffar smågrisar. I stället inköpas smågrisar i tidvis betydande mängder från Syd- och Mellansverige till priser, som på grund av transportkostnader och mellanhandsvinster bliva högst betungande. Det har ansetts angeläget, att härutinnan en förändring sker. Härför erfordras antingen att anskaffningen av smågrisar söderifrån underlättas eller ock att åtgärder vidtagas för utvidgning av smågrisuppfödningen i Norrland. Statens bidrag till svinavelns befrämjande äro för närvarande skäligen blygsamma. För år 1936 utdelades tillhopa i bidrag av anslaget till svinavelns främjande 37 155 kronor, varav på de fyra nordligaste länen tillhopa belöpte allenast 2 030 kronor. Även hönsskötseln synes kunna utvecklas i vissa delar av Norrland. Äggproduktionen därstädes är alldeles otillräcklig för behovet. För innevarande budgetår äro å riksstaten anvisade 35 000 kronor till fjäderfäaveins befrämjande, vilka medel disponeras av Sveriges fjäderfäavelsförening till dess upplysnings- och propagandaverksamhet. b) Växtodlingen. En utvidgad och mer rationellt bedriven animalieproduktion i Norrland förutsätter även en intensifiering av foderväxtodlingen därstädes. Visserligen erhålla för närvarande avsevärda mängder foder icke den mest ändamålsenliga användningen, varför även utan en direkt utvidgning av foderproduktionen en icke obetydlig ökning av animalieproduktionen skulle kunna åstadkommas. Men uppenbart synes dock vara, att därest denna skall kunna få den omfattning, som kan anses behövlig för att jordbrukarna skola kunna erhålla en skälig bärgning, en icke obetydlig utökning av fodertillgången i Norrland är erforderlig. Givetvis kan denna ökning åstadkommas genom tillförsel av foder från annat håll. Även om import till Norrland från södra Sverige eller från utlandet av kompletteringsfoder, såsom oljekakor, majs och havre, i fortsättningen torde bliva ofrånkomlig, är det dock ur nyss angivna synpunkt önskvärt, att denna import i möjligaste m å n begränsas och att jordbrukarna i Norrland liksom annorstädes i huvudsak lita till hemmaproducerat foder. Den utveckling av foderväxtodlingen i Norrland, som sålunda bör ske, torde i första hand böra inriktas på att minska omloppstiden för vallarna,

92 vilken i allmänhet är mycket lång. Härvid bör dock beaktas de för olika orter och skilda klimatiska förhållanden gällande särskilda betingelserna. I vissa områden av Norrland anses nämligen de mångåriga vallarna, därest dessa ägnas nödig tillsyn och skötsel, såsom en naturlig driftsform. En utveckling mot mer kortvariga vallar skulle givetvis i hög grad underlättas, i den mån man utvidgar odlingen av andra foderväxter. För närvarande torde de använda foderstaterna, däri höet utgör den alldeles övervägande beståndsdelen, icke innehålla äggviteämnen i tillräcklig mängd. Även i vissa andra avseenden är kvaliteten mindre god. Endast i ringa grad kompenseras äggvitebristen med oljekakor och därmed jämförligt foder, detta bland annat därför, att detsamma i Norrland ställer sig förhållandevis dyrt. Genom en ökad odling av baljväxtblandsäd kunde denna äggvitebrist till viss grad avhjälpas, ö k a d odling i vallarna av baljväxter, vilket dock i övre Norrland ställer sig svårare, skulle verka i samma riktning. Av alldeles särskild vikt är emellertid, att höskörden verkställes på lämplig tid, innan höets näringsvärde hunnit försämras. För att vallodlingen skall lyckas i Norrland är det vidare av vikt, att de använda vallväxterna äro anpassade till de i Norrland rådande klimatiska förhållandena m. m. Odlingen liksom förädlingsverksamheten måste alltså i första hand baseras på lantsorter och lokalstammar, i den mån sådana finnas att tillgå, detta emedan dessa få antagas hava vunnit den rätta anpassningen i olika avseenden genom naturligt urval under längre tid. För en rationell vallväxtodling är därför utsädesfrågan av alldeles särskild betydelse. Till denna fråga återkommer nämnden i det följande. En annan gren av foderväxtodling, som synes äga stora utvecklingsmöjligheter i Norrland, är havreodlingen. Av utredningen framgår, att årligen stora myckenheter havre tillföras Norrland från södra och mellersta Sverige och att därför avsättning finnes för en rätt väsentligt utvidgad havreodling. Emellertid kan havre icke med fördel odlas överallt i Norrland. Detta sädesslag kräver nämligen så lång växttid, att svårigheter förefinnas för skördens mognad. Förädlingsarbetet har emellertid varit inriktat på att för olika delar av Norrland framskapa tillräckligt tidiga, stråstyva och rikligt avkastande sorter. I betydande mån kan detta sägas hava lyckats. Av det fortsatta förädlingsarbetet väntar man sig resultat, som skulle vara av största betydelse för havreodlingens fortsatta utveckling i Norrland. Även odlingen av blandsäd har i stora delar av Norrland utvecklingsmöjligheter. Särskilt må framhållas betydelsen av odlingen av korn eller havre tillsammans med gråärter. Sistnämnda växtslag kan nämligen med fördel odlas i stora delar av Norrland och lämnar tillfredsställande utbyte. Även ifråga om gråärter är det emellertid önskvärt att genom förädlingsarbetet frambringa tidigare sorter. Hittills har man i detta hänseende genom urval ur gamla lantsorter vunnit en del värdefulla resultat. Odlingen av foderrotfrukter har icke någon större omfattning, dels måhända på grund av att man ännu icke vid förädlingsarbetet kunnat ägna densamma större uppmärksamhet, dels ock emedan intresset för denna ar-

93 betskrävande odling icke visat sig vara särskilt framträdande. Härtill kommer jämväl svårigheten att under den kallaste årstiden förvara rotfrukterna. De rotfrukter, som kunna komma i fråga i Norrland, äro huvudsakligen rovor. En utvidgad odling härav skulle emellertid otvivelaktigt vara av betydelse såväl ur ren växtodlingssynpunkt som ock för animalieproduktionen. Naturförhållandena samt jordbrukets allmänna inriktning i Norrland medföra, att produktionen av växlalster för avsalu är mycket ringa. För vissa alster synas dock möjligheter för en utvidgning förefinnas. Härvid bör måhända i första hand uppmärksammas odlingen av matpotatis. För närvarande tillföres Norrland potatis söderifrån ehuru icke i någon större omfattning. Kvaliteten hos den potatis, som odlas i Norrland, är som regel mycket god och fullt jämförlig med vad södra och mellersta Sverige i detta hänseende har att bjuda på. Möjligheterna för en utvidgning av potatisodlingen i norra Sverige sammanhänga emellertid mycket nära med frågan om att på ett tillfredsställande sätt ordna avsättningen, varjämte en betydligt större uppmärksamhet än hittills måste ägnas utsädesfrågan och bekämpandet av bladmögelsjukan. För närvarande torde en av svårigheterna att i större partier försälja norrländsk potatis vara den, att de olika jordbrukarna med sina små saluöverskott odla potatis av ett flertal ur marknadsmässig synpunkt olika värdefulla potatissorter. c) Jordens brukande och skötsel. För att växtodlingen i Norrland skall kunna intensifieras kräves i första hand att åkerjorden ägnas en omsorgsfull skötsel. Ett av de första villkoren härför är att avdikningen ordnas på ett tillfredsställande sätt. Av den verkställda utredningen framgår, alt täckdikningen i Norrland visserligen utvecklats under senare tid, men att densamma ännu icke nått önskvärd omfattning. Ett av skälen härtill torde vara, att den ställer sig jämförelsevis dyrbar. Det beräknas sålunda, att enbart rörkostnaderna för täckdikning i mellersta Norrland kunna uppgå till cirka 250 kronor för hektar. Även om utgifterna härför äro att anse som en engångsutgift och arbetet i allt väsentligt utföres av jordbrukaren själv eller dennes folk, möter det likväl många gånger svårigheter att anskaffa erforderligt kapital. Sedan gammalt beviljas såväl lån som bidrag för utförande av täckdikning. Sålunda inrättades vid 1913 års riksdag täckdikningslånefonden. Nu gällande villkor för lån ur denna fond äro meddelade i kungörelsen nr 332/1920 med däri gjorda ändringar (nr 358/1921, 239/1922, 84/1930 och 306/1933). Ärligen kunna lån ur denna fond beviljas hushållningssällskapen till ett belopp av 2 miljoner kronor. I norrlandslänen synas emellertid dessa lån ej vara särskilt eftersökta, antagligen på grund därav, att man över huvud icke vill binda sig för de dryga kostnader, som äro förenade med ett täckdikningsföretag. Vidare har riksdagen de senaste budgetåren som ett led i strävandena att tillskapa utökade arbetstillfällen beviljat anslag som bidrag till täckdikning. För innevarande budgetår har sålunda för sagda ändamål anvisats 1 miljon kronor. Föreskrifter rörande utbetalandet av dessa bidrag äro

94 meddelade i kungörelsen nr 434/1933. Dylikt statsbidrag kan utlämnas åt ägare eller brukare av åker eller annan odlad jord för verkställande av täckdikning samt utgår med belopp, motsvarande högst 25 procent av den beräknade kostnaden för företaget. En annan nödvändig förutsättning för bringande av åkerjorden i nödig kultur är att densamma tillföres gödselmedel av olika slag i tillräcklig grad. Enligt vad utredningen givit vid handen är förekomsten av ordnade gödselstäder i flera av länen i Norrland ringa. Eftersom kapitalknappheten bland jordbrukarna därstädes är ganska framträdande, är det helt naturligt, att man gärna drager sig för utgifter av här ifrågavarande slag. Genom beslut av 1918 års riksdag inrättades den s. k. gödselvårdslånefonden. Bestämmelserna för lån ur densamma äro intagna i kungörelsen den 11 juni 1918 (nr 576) med däri genom kungörelserna nr 186/1925, 241/1927 och 132/1931 gjorda ändringar. Hushållningssällskap kunna från sagda fond erhålla lån för alt i sin ordning utlämna lån för utförande av ändamålsenliga gödselstäder samt sådana anordningar inom vederbörande djurstallar, som betingas av en rationell gödselvård. Vidare har riksdagen under de senaste åren anvisat anslag för bidrag till gödselvårdsanläggningar. För budgetåret 1936/1937 uppgår anslaget till 350 000 kronor. Bestämmelser rörande utbetalande av dylika bidrag finnas intagna i kungörelsen nr 435/1933, ändrad genom kungörelserna nr 189/1934 och 119/1936. Statsbidraget må utgå med belopp motsvarande högst 25 procent av den beräknade kostnaden för den med bidraget avsedda anläggningen och får ej överstiga 200 kronor. Sammanlagda beloppet av för anläggningen beviljade statsbidrag samt lån av statsmedel får ej överstiga 2 000 kronor och ej heller utgöra mer än 75 procent av nyssnämnda kostnad. Vad angår norrlandslänen hava dessa statsbidrag till gödselvårdsanläggningar varit vida mer efterfrågade än gödselvårdslånen, och efterfrågan har icke kunnat på långt när tillgodoses. Även om gödselvården i Norrland förbättras och den naturliga gödseln kommer till användning på ett mer ändamålsenligt sätt, erfordras likväl för ett rationellt tillgodogörande av jordens produktionsförmåga att jorden tillföres konstgödsel. Av den förebragta utredningen framgår, att som regel användningen av konstgödsel i Norrland med hänsyn till beskaffenheten hos där befintliga jordar icke är tillfyllest. Visserligen användes såväl fosfat som kalisalter genomsnittligt per arealenhet i ungefär samma utsträckning som i riket i övrigt. Behovet av dessa konstgödselmedel är emellertid betydligt större i Norrland, särskilt å dess myrodlingar, än i jordbruksbygderna i södra och mellersta Sverige. Vid en tillfredsställande användning av den naturliga gödseln och med hänsyn till växtodlingens karaktär i Norrland är kvävebehovet däremot icke så stort där som annorstädes. Det oavsett måste även användningen av kvävegödselmedel anses vara för ringa. Som utredningen givit vid handen, är det vidare ofta så, att den naturliga gödseln tillföres jorden endast en gång i växtföljden, varigenom ur densamma utvinnes betydligt mindre, än som eljest kunnat ske. För närvarande säljas kaligödselmedel banfritt alla större hamnar till ett och samma pris bortsett från

95 hamnar norr om Härnösand, där ett tillägg utgår med 30 öre för deciton. Kvävegödselmedel sådana som svavelsyrad ammoniak, kalksalpeter och chilesalpeter försäljas också till enhetliga priser banfritt tariffhamn. Vidare levereras superfosfat banfritt alla större h a m n a r (tariffhamnar) till priser, som med 70—130 öre för deciton överstiga priset banfritt fabriken. För vissa andra konstgödselmedel har man att räkna med en del frakttillägg, som dock i allmänhet äro rätt obetydliga. Då konstgödseln dessutom som regel importeras till och upplägges i de större hamnarna om höstarna, är det tydligt, att priserna i hamnstäderna äro ganska ensartade. Däremot har man att räkna med kostnaderna vid transport från hamnstäderna. På grund av att de norrländska jordbrukarna i regel utgöras av småbrukare, som endast kunna företaga inköp i små partier, bliva dessa kostnader ofta betydande. En mycket avsevärd del av åkern i Norrland företer en starkt sur reaktion. Som jordförbättringsmedel spelar därför kalk en viktig roll för jordbruket i Norrland. Staten har vidtagit vissa åtgärder i avsikt att underlätta tillkomsten av kalkbruk för tillgodoseende av jordbrukets behov genom inrättande av statens kalkbrukslånefond. Villkor och bestämmelser för lån ur denna fond finnas meddelade i kungörelserna nr 461/1932 och 410/1934. Lån ur fonden kan beviljas dels för utförande av anläggning i syfte att för tillgodoseende av jordbrukets behov nyttiggöra förefintliga kalkförekomster samt för anskaffande av nödig inredning och utrustning, dels för utbyggande av redan förefintlig men i förhållande till försäljningsområdet otillräcklig sådan anläggning, dels ock för vidtagande i anläggning av ifrågavarande slag av tekniska förbättringar med avseende å inredning, maskinutrustning eller dylikt. Lån må beviljas högst till belopp motsvarande fem sjättedelar av den beräknade kostnaden för med lånet avsedda åtgärder. Enligt vad nämnden inhämtat från Sveriges geologiska undersökning finnas flerstädes i Norrland kalkförekomster, vilka med fördel skulle kunna brytas. För närvarande bearbetas dessa dock endast i ringa omfattning och blott inom Jämtlands och Västerbottens län, ehuru inom samtliga norrländska län bearbetbar kalksten förefinnes. Kalkbruksrörelsen i Norrland hindras i viss mån av nu utgående fraktnedsättningar vid transport av kalk å järnväg. I Norrland finnas även betydande tillgångar av s. k. mesakalk. Rörande betydelsen av denna produkt som jordförbättringsmedel uttalar Sveriges geologiska undersökning i en år 1931 verkställd utredning angående det svenska jordbrukets kalkförsörjning följande. »Ett kalkningsmedel, som vi i vårt land äga oerhörda kvantiteter av, är den avfallskalk, som erhålles vid cellulosatillverkning enligt sulfatmetoden. Under årens lopp hava stora massor av sådan kalk, s. k. mesa, hopats vid industrierna, där 200 000 ton CaO produceras årligen i form av mesa, och förvisso ligger det i industriens eget intresse att bli av med dessa upplag. Men trots att försök visat, att mesan har full kalkningseffekt efter dess innehåll av ren kalk (CaO), har den dock ytterst obetydligt tagits i anspråk som jordbrukskalk. Anledningen härtill är främst den, att på grund av dess sega konsistens i vattenhaltigt tillstånd drager den höga

96 lastningskostnader och, på grund av den med hög vattenhalt följande låga halten av CaO, dryga fraktkostnader. Svårigheten vid mesaupplagens nyttiggörande till jordbrukskalk ligger tydligen i att överföra mesan i vattenfritt tillstånd. Då den annars icke innehåller några växtskadliga ämnen, vilket direkta försök visat icke vara fallet, och då dess halt av kolsyrad kalk i torrt tillstånd kan jämställas med den malda kalkstenens, samtidigt som kornstorleken är mindre än den som vid målning av kalksten kan erhållas, så synes, om blott torkningsproblemet vore löst, de ofantliga upplagen av mesa kunna bliva av synnerligen stor betydelse som jordbrukskalk, särskilt med hänsyn till att de mesaproducerande industrierna i regel äro belägna inom områden, som sakna kalkfyndigheter.» d) Ytterligare åtgärder för främjande av jordbruksproduktionen. Av den nu lämnade redogörelsen för de hållna överläggningarna framgår, att åtskilliga möjligheter ansetts finnas för att genom en ändamålsenligare planläggning och en rationellare drift ernå ett förbättrat ekonomiskt resultat av jordbruket i Norrland. Det ankommer givetvis i första hand på jordbrukarna själva att utnyttja dessa möjligheter. Första förutsättningen härför är ökade kunskaper i nu berörda hänseende hos de norrländska jordbrukarna. Folkhögskolor, lantbruksskolor och lantmannaskolor finnas visserligen i Norrland i ett ej ringa antal, men många besökas icke i önskvärd utsträckning av jordbrukarungdomen. I vad mån detta beror på bristande intresse från ungdomens sida, otillräckliga ekonomiska resurser eller olämpliga skolformer och skoltider undandrager sig ett närmare bedömande. Från Gävleborgs län har dock erfarits, att då man i lantmannaskolorna lämnat större plats för skogshushållningen, tillströmningen av elever högst väsentligt ökat. Frågan om den lägre lantbruksundervisningens ordnande är emellertid för närvarande föremål för utredning genom särskild kommitté, varför det icke torde tillkomma nämnden att närmare ingå därpå. Med hänsyn till det samband, som föreligger mellan sist berörda fråga samt övriga med upplysningsverksamheten på jordbrukets område sammanhängande spörsmål, har nämnden ej heller ansett sig böra upptaga dessa senare till närmare övervägande. Härför skulle för övrigt beträffande vissa spörsmål erfordras mycket ingående undersökningar, vilka nämnden saknat möjlighet verkställa. Nämnden anser sig dock i detta sammanhang böra framhålla, att kraftigt stöd från statens sida kräves vid ordnandet av undervisnings- och upplysningsverksamheten på jordbrukets område i Norrland. Ett betydelsefullt led i yrkesutbildningen av den norrländska jordbrukarungdomen skulle vara att genom statliga stipendier till täckande av resekostnaderna möjliggöra för ynglingar och flickor att vinna anställning vid jordbruk i södra och mellersta Sverige. Även om staten medverkar till att bibringa de norrländska jordbrukarna ökade insikter rörande hithörande spörsmål, torde det dock, om något verkligt skall vinnas, enligt nämndens uppfattning i nuvarande situation vara erforderligt, att staten jämväl på annat sätt vidtager åtgärder för att un-

97 derlätta tillvaratagandet på ett ändamålsenligt sätt av de naturliga förutsättningarna för jordbruk i Norrland. Den i det föregående lämnade redogörelsen utvisar, att betydande bidrag sedan länge utgått för främjande av jordbruksproduktionen i hela landet. Av dessa bidrag har emellertid i förhållande till jordbrukarbefolkningens storlek en jämförelsevis liten del kommit till användning i Norrland. Detta torde främst hava berott på att det norrländska jordbruket tidigare endast i ringa grad framträtt som en självständig näringsgren. Härutinnan har emellertid en förändring skett under senare år. Det synes skäligt, att i fortsättningen särskild hänsyn tages härtill vid avvägning och fördelning av anslag för jordbruksproduktionens befrämjande i riket. Av vad som under detta avsnitt anförts framgår, att ett starkt behov av ökade medel för bidrag till täckdikning samt gödselvårdsanläggningar gör sig gällande. Ett annat område, på vilket staten skulle kunna medverka till att det norrländska jordbruket erhölle ett mera verksamt stöd, är växtförädlingsverksamheten. Denna har i Norrland påbörjats långt senare än i södra och mellersta Sverige. Visserligen startades lokal förädlingsverksamhet i Norrbottens län redan år 1906, men först åren 1917 och 1918 fick Sveriges utsädesförening filialer i Västernorrlands respektive Jämtlands län. Då förädlingsarbetet i många fall endast kan bedrivas med utgående från inom respektive orter förefintligt odlingsmaterial, är det därför tydligt, att arbetet i Norrland ännu icke kunnat bära samma rika frukter som söderut. Dessutom göra de klimatiska förhållandena förädlingsarbetet mer vanskligt i Norrland, enär riskerna därstädes äro betydligt större för att verkställda försök skola misslyckas genom dålig övervintring eller tidiga nattfroster m. m. Otvivelaktigt bliva dels härigenom dels ock på grund av högre arbetskostnader och andra därmed sammanhängande omständigheter omkostnaderna för förädlingsverksamheten i Norrland jämförelsevis dryga. På grund härav och då de lokala resurserna och kännedomen om förädlingsarbetets betydelse för jordbruksproduktionens intensifiering bland jordbrukarna torde hava varit mindre i Norrland än annorstädes, har otvivelaktigt denna landsdel härutinnan kommit något i skymundan. Det synes påkallat, att detta av statsmakterna i fortsättningen beaktas vid beräknande av anslag till förädlingsverksamheten i landet. På grund av att växtförädlingen anses böra ske under noggrant aktgivande på de lokala odlingsbetingelserna, är för Norrlands vidkommande den förädlingsverksamhet, som bedrives därstädes, av särskild betydelse. Vad angår vallväxterna, som utgöra det ojämförligt viktigaste växtslaget i Norrland, har det emellertid visat sig svårt att få till stånd en fröodling i Norrland av tillräcklig omfattning. Anledningen härtill har varit att man, på grund av att brukningsdelarna ofta äro så små, icke gärna ger sig på den riskfulla och därför jämförelsevis dyrbara fröodlingen. Enligt inhämtade uppgifter odlas vallväxtfrö i Norrland för närvarande i så ringa omfattning, att endast en tredjedel av det normala behovet därav kan tillgodoses. Vidare ställer det sig många gånger svårt, särskilt i vissa delar av övre Norrland, att erhålla moget 7—377104.

98 frö av sådan kvalitet, att det lämpar sig för utsäde. På grund av dessa förhållanden har den norrländske jordbrukaren ofta varit hänvisad till att inköpa sitt utsäde söderifrån eller att använda hemmaproducerat frö av ej fullgod kvalitet. För avhjälpande av dessa missförhållanden hava på olika håll bildats fröodlingsföreningar och frörensningsföreningar, vilkas arbete särskilt i Gävleborgs och Västernorrlands län visat sig mycket betydelsefullt. För Norrlands jordbruk är vidare en ordnad försöksverksamhet av stor betydelse. Såvitt nämnden kunnat finna, är den mer vetenskapligt betonade försöksverksamheten i Norrland ganska väl tillgodosedd. Sålunda äger staten Offers försöksgård i Västernorrlands län. Inköp av staten har dessutom vid 1936 års riksdag beslutats beträffande den av svenska mosskulturföreningen ägda försöksgården Gisselås i Jämtlands län samt av Alträsks försöksgård i Norrbottens län, tillhörig kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå. Vidare bedrivas försök av här ifrågavarande slag vid kemisk-växtbiologiska anstaltens i Luleå försöksgård i södra Sunderbyn i Norrbotten, svenska mosskulturföreningens försöksfält i Sörbyn i Västerbotten och Jämtlands läns hushållningssällskaps försöksstation Medstugan samt vid ett antal till lantmannaskolor och lantbruksskolor förlagda försöksstationer ävensom slutligen vid de Sveriges utsädesförening tillhöriga filialerna i Jämtlands, Västernorrlands och Norrbottens län. Emellertid är det enligt nämndens mening av särskild vikt, att åtgärder vidtagas för att få jordbrukarna själva att medverka vid försöksverksamhetens bedrivande. Erfarenheten från södra och mellersta Sverige visar, att de vunna framstegen på växtodlingens område i mycket stor utsträckning få tillskrivas det försöksarbete, som sker ute bland jordbrukarna själva. I detta hänseende må erinras om den stora betydelse, som försöksringarna mångenstädes haft. Stora svårigheter föreligga dock att få till stånd någon motsvarighet i Norrland. Den ringa tillgången på odlad jord för de skilda brukningsdelarna medför, att man i allmänhet icke är benägen att avstå något därav för att utlägga sort- eller gödslingsförsök m. m. Enligt vad nämnden inhämtat från jordbruksavdelningen hos centralanstalten för försöksväsendet å jordbruksområdet, har ock hittills intresset i Norrland för dylik lokal försöksverksamhet varit ringa, och framför allt hava de för noggrannare bearbetning användbara försöksresultaten varit ytterligt få. I den plan för den lokala försöksverksamhetens ordnande under budgetåret 1937/1938, som av styrelsen för nämnda anstalt ingivits till Kungl. Maj:t den 7 november 1936, har emellertid föreslagits genomförande av en jämförelsevis omfattande dylik verksamhet, varvid ersättningen för varje utfört försök beräknats lika för Norrland som för riket i övrigt. I den mån så kan ske synes dock önskvärt, att ersättningen i Norrland på grund av större kostnader utgår med något högre belopp än i övriga delar av landet. Även om i enlighet med vad nämnden ovan förordat särskild hänsyn tages till jordbruket i Norrland vid avvägning och fördelning av olika för hela landet avsedda anslag i produktionsbefrämjande syfte, lärer detta dock icke vara tillräckligt för att åstadkomma den eftersträvade större ändamålsenlig-

99 heten hos jordbruksproduktionen i sagda landsdel. Svårigheterna för den enskilde jordbrukaren i Norrland att genomföra åtgärder i dylikt syfte äro nämligen ofta mycket stora. Det synes därför önskvärt, att han i denna sin verksamhet beredes ett särskilt stöd. Så kan t. ex. med hänsyn till att kostnaderna för transporter, material m. m. äro högre i Norrland än i övriga delar av landet ifrågasättas, att de bidrag, som i produktionsbefrämjande syfte på jordbrukets område utgå till de enskilda jordbrukarna, tillmätas något högre i norra Sverige än i landet i övrigt. Detta gäller särskilt de bidrag, som utgå vid täckdikning och vid anordnande av gödselstäder. Starka skäl tala således för att dessa bidrag i Norrland utgå med större andel av anläggningskostnaden än i övriga Sverige. Detsamma torde måhända gälla även beträffande nyodlingsbidragen. En åtgärd, som sannolikt skulle i hög grad verka stimulerande på nötkreatursskötseln i Norrland, vore förstärkt stöd åt kontrollföreningsverksamheten. För budgetåret 1936/1937 hava för ifrågavarande ändamål anvisats 90,000 kronor, varav Norrland tillförts ungefär 20 000 kronor. Med hänsyn till att kontrollföreningarna i Norrland arbeta under synnerligen svåra förhållanden — gles bebyggelse och långa avstånd — synes det önskvärt, att de norrländska hushållningssällskapen kunde komma i åtnjutande av något större belopp. I det föregående har vidare framhållits betydelsen av frörensningsföreningar i Norrland. För underlättande av dylika föreningars bildande vore det givetvis till fördel, därest möjlighet förelåge att lämna ekonomiskt bidrag. Det allmänna anslaget för fröodlingens stödjande, som för närvarande uppgår till 22 000 kronor, är avsett för landet i dess helhet, och endast en relativt obetydlig del därav kommer Norrland till godo. Även den lokala försöksverksamheten skulle självfallet i hög grad stimuleras, därest densamma bereddes utökat ekonomiskt stöd. Om så sker bör dock tillses, att verksamheten bedrives planmässigt och i samarbete med de centrala organen på området. Slutligen vill nämnden framhålla, att det för såväl skogs- som jordbruket vore av stor betydelse, därest betesfrågan i Norrland bleve beaktad i större utsträckning än för närvarande sker. En utveckling i sådan riktning skulle givetvis underlättas, därest betesförbättringsbidragen till de enskilda jordbrukarna kunde höjas. Det sagda må vara tillräckligt för att visa, att många möjligheter finnas för statsmakterna att i Norrland särskilt stödja den enskilde jordbrukarens arbete på att åstadkomma en ändamålsenligare jordbruksproduktion. Vilka åtgärder som lämpligen böra i olika delar av Norrland från statens sida vidtagas för vinnande av detta syfte torde böra i första hand bedömas av de lokala organ och myndigheter, som finnas på jordbrukets områden. Det synes följaktligen önskvärt, att de norrländska hushållningssällskapen erhålla medel för att igångsätta och genomföra erforderliga åtgärder inom sina respektive verksamhetsområden. Innan anslagen få tagas i anspråk, bör dock plan för deras användning hava upprättats av vederbörande hushållningssällskap samt godkänts av Kungl. Maj:t. Behovet av de anslag, som sålunda synas böra ställas till förfogande, kommer självfallet att växla under olika år. För nästkommande budgetår lärer

100 det vara tillräckligt att tillhopa 400 000 kronor anvisas för ändamålet. Detta belopp torde böra fördelas å de fem nordligaste hushållningssällskapen sålunda, att Norrbottens läns hushållningssällskap får använda högst 120 000 kronor, ett vart av Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands läns hushållningssällskap högst 80 000 kronor samt Gävleborgs läns hushållningssällskap högst 40 000 kronor. Medlen synas tillsvidare böra utgå ur jordbrukets prisregleringsfond. Beslut om medlens utanordnande bör meddelas av.Kungl. Maj:t, som i samband därmed utfärdar erforderliga föreskrifter om kontroll av deras användning. Förbättrade avsättningsförhållanden för jordbruksprodukter. Nämnden har uppmärksammat de jämförelsevis låga mjölkpriser, som flerstädes i Norrland betalas till mejerileverantörerna. Som regel torde orsaken härtill vara att söka i höga kostnader för distribution av konsumtionsmjölk samt för tillverkning och försäljning av mejeriprodukter. Att ifrågavarande kostnader i allmänhet måste komma att ställa sig högre i Norrland än i övriga delar av riket är naturligt. Härtill bidraga den mångenstädes ringa befolkningstätheten och de långa transportavstånden, som medföra, att fraktkostnaderna bliva höga och driftsenheterna genom ringa tillförsel till mejerierna ofta mycket små. Emellertid vill det synas nämnden, som om i vissa fall mejerikostnaderna vore större än som betingades av nu anförda förhållanden. Nämnden vill i detta sammanhang omnämna, att Västernorrlands läns hushållningssällskap genom en särskild kommitté verkställt utredning rörande verkningarna inom sagda län av mjölkregleringen samt att denna kommitté ansett sig kunna konstatera, att driftkostnaderna och räntabiliteten hos de olika mejerierna växlat synnerligen starkt och som följd därav även de priser, som kunnat betalas till leverantörerna. Kommittén framhöll, att även om detta i viss omfattning vore ofrånkomligt på grund av förefintliga olikheter i fråga om lokala förhållanden, anslutningens storlek m. m., dessa omständigheter enligt kommitténs mening dock icke syntes alltid hava varit tillräckliga för att förklara skiljaktigheterna. Nu berörda missförhållanden framträda även annorstädes i Norrland. Vad särskilt Norrbottens län beträffar hava desamma föranlett svenska mejeriernas riksförening på inrådan av nämnden att i samarbete med därvarande mejeriorganisation verkställa en utredning i syfte att få närmare klarlagt orsakerna till det jämförelsevis låga utbytet av mejerihanteringen i sagda län. Redan nu torde kunna sägas, att på många håll i Norrland mejerier anlagts utan tillbörligt hänsynstagande till de myckenheter mjölk, som kunnat påräknas levererade till mejerierna. Anläggningskostnaderna hava därför blivit oproportionerligt höga, varför räntor och amorteringar kommit att alltför starkt öka driftskostnaderna och sålunda minska priserna till leverantörerna. Olägenheterna härav förminskas dock med tiden. En allmän ökning av mjölkproduktionen i Norrland skulle likaledes bidraga att nedbringa mejeriernas driftkostnader för liter mjölk. Att den sanering av mejerihanteringen, som genomförts genom centralise-

101 ring av mejeridriften till större mejerier, i många fall varit välbehövlig synes icke kunna bestridas. Härigenom hava möjligheterna att på ett tekniskt tillfredsställande sätt ordna mejeridriften ökats. Ett fortsättande på denna väg lärer även i åtskilliga fall vara att tillråda, även om ett schematiskt genomförande av en centraliserad mejeridrift kan, därest uppsamlingsområdet blir alltför vidsträckt, medföra nackdelar och kostnader beträffande uppsamling och distribution av konsumtionsmjölk. Åtskilliga smärre mejeriföretag finnas, vilka i fråga om såväl utrustning som driftsledning med mera äro fullt tillfredsställande, men samtidigt förekommer det dock ej få fall, där motsatta förhållandet är rådande. Av nämndens kontrollanter lämnade redogörelser för tillståndet vid olika mejerier bestyrka riktigheten härav. Att härutinnan åstadkomma en förbättring synes angeläget, varvid det i första hand bör ankomma på mejeriorganisationerna att ägna frågan ingående uppmärksamhet. För att rationaliseringsåtgärderna skola fylla sitt syfte och icke bliva alltför kostsamma erfordras emellertid, att de olika mejerierna bliva föremål för noggrann driftsanalys av fackkunnig personal. Härvid torde svenska mejeriernas riksförening kunna lämna ett värdefullt bistånd. För närvarande finnas inom de fyra nordligaste länen anställda tre mejerikonsulenter, vilka stå under riksföreningens ledning. Hittills torde mejerikonsulenterna emellertid hava varit fullt sysselsatta med sin övriga verksamhet å mejerihanteringens område. I den mån så även framgent blir förhållandet, kunna måhända för ändamålet anlitas de experter, som äro anställda hos riksföreningen och för vilkas verksamhet kostnaderna till viss del bestridas av inflytande mjölkavgiftsmedel. Nämnden anser sig vidare böra ifrågasätta, om det icke borde uppdragas åt riksföreningen att under den tid, som mjölkregleringen äger bestånd, mer ingående än hittills följa hithörande förhållanden samt, därest anledning därtill skulle uppstå, antingen själv i mån av befogenhet ingripa för att vinna rättelse i förefintligt missförhållande eller ock göra anmälan om förhållandet till statens jordbruksnämnd. På nämnden borde i dylikt fall ankomma att föranstalta om undersökning samt att inför Kungl. Maj:t framlägga de förslag, vartill undersökningen kunde giva anledning. Härför erfordras emellertid en sådan ändring av gällande bestämmelser för erhållande av prisutjämningsbidrag, att nämnden eller den, nämnden därtill förordnat, medgives rätt att granska vederbörande företags affärsböcker m. m. Vidare kan det måhända befinnas lämpligt, att Kungl. Maj:t erhåller befogenhet att, därest det skulle visa sig att uppenbara missförhållanden råda inom visst mejeriföretag, föreskriva, att rättelse härutinnan skall ske vid äventyr att prisutjämningsbidrag icke utbetalas till företaget. Nämnden har vidare haft under övervägande, om icke för att underlätta genomförandet av behövliga rationaliseringsåtgärder vid de norrländska mejerierna visst belopp av mjölkavgiftsmedel borde få användas för utlämnande av bidrag till täckande av kostnaderna för åtgärd, som vidtages i dylikt syfte. Av flera skäl har nämnden ansett sig icke böra tillstyrka någon sådan anordning. I det följande kommer nämnden emellertid att fö-

102 reslå, att vissa tillägg av berörda medel skola utbetalas för mjölk, som vid mejeri i Norrland kommer till användning för beredande av mejeriprodukt. I många fall skulle säkerligen vad som inflyter till ett mejeri i form av dylika tillägg erhålla den lämpligaste användningen genom att utnyttjas för genomförande av moderniseringar av mejeriets anläggningar och utrustning. Då nämnden ansett sig kunna utgå från att så kommer att ske. åtminstone i viss utsträckning, utan att föreskrift därom meddelas, har nämnden ej funnit sig böra framlägga förslag till dylika föreskrifter. Beträffande andra jordbruksprodukter ån mjölk är avsättningen i Norrland i många fall bristfälligt ordnad. Detsamma gäller även i viss mån i fråga om jordbrukarnas inköp av förnödenheter. På hithörande områden verksamma andelsföreningar arbeta ofta med så ringa omsättning, att distributionskostnaderna bliva synnerligen höga. Detta tager sig också uttryck i de priser, som jordbrukarna få betala för inköpta förnödenheter eller som de erhålla för försålda produkter. Uppenbarligen kan varuomsättningen beträffande olika artiklar — både ifråga om försålda och inköpta produkter — inom det lämpliga verksamhetsområdet för ett företag på grund av den glesa bebyggelsen och de små saluöverskotten icke bliva av samma omfattning i Norrland som söderut. Det kan därför ifrågasättas, huruvida det överhuvud får anses lämpligt att uppbygga inköps- och försäljningsorganisationerna i Norrland efter samma mönster som i Syd- och Mellansverige. Man synes åtminstone böra överväga, om icke det fortsatta arbetet för nedbringande av distributionskostnaderna bör avse en utvidgning av företagens verksamhet att omfatta flera varuslag. Att genom statliga åtgärder medverka till en minskning av distributionskostnaderna för såväl produkter som förnödenheter möter stora svårigheter. Ehuru nämnden intager den principiella ståndpunkten, att andelsrörelsen bland jordbrukarna bör om möjligt få utveckla sig fritt utan statligt stöd, äro dock för Norrlands vidkommande förhållandena i flera avseenden så säregna, att nämnden anser, att andelsrörelsen därstädes bör kunna stödjas genom lämpligt avvägda statliga anslag. Särskilt synes detta gälla slakteriföreningarna, vilka ännu i Norrland i stort sett befinna sig i vardande. I denna landsdel saknas i stor utsträckning tidsenliga och välutrustade slakterier. För att en andelsslakteriförening skall kunna på ett ändamålsenligt sätt driva sin verksamhet erfordras tillgång till ett sådant slakteri. Uppförande av ett dylikt drager emellertid ett betydande kapital, vilket ofta är svårt att uppbringa bland de norrländska småbrukarna. Andelsslakterirörelsen i Norrland skulle därför beredas ett verksamt stöd, om möjlighet bereddes därstädes verksamma slakteriföreningar att erhålla bidrag utan återbetalningsskyldighet med viss andel — förslagsvis 20 procent — av anläggningskostnaden. Möjligheten att erhålla dylika bidrag bör dock ej begränsas till Norrland. Ett anslag för sådant ändamål skulle nämligen kunna bliva av betydelse även i vissa andra trakter, där liknande svårigheter för ordnandet av avsättningen av kött och fläsk föreligga. Användande av allmänna medel efter sådana linjer innebär ingen nyhet; en liknande anordning har

103 nämligen tidigare tillämpats beträffande lagerhusen. Till här ifrågavarande bidrag torde icke erfordras större sammanlagt belopp än 200 000 kronor. E n förutsättning för bidrag skulle givetvis vara, att organisationsarbetet och, sedan ekonomiska föreningar i mån av behov bildats, dessas verksamhet bedrives efter sunda riktlinjer samt att i stadgarna finnas intagna bestämmelser, som säkerställa en betryggande kapitalbildning. Innan bidrag beviljas, bör bland andra jordbrukarnas riksorganisation på området beredas tillfälle yttra sig. Bidragen torde böra utgå ur jordbrukets prisregleringsfond av de medel, som må användas för slaktdjursmarknadens stödjande. Beslut om utanordnande av bidragen bör meddelas av Kungl. Maj:t.

Kap. 8. Åtgärder för å s t a d k o m m a n d e av ett tillfälligt s t ö d åt j o r d b r u k e t i N o r r l a n d . Jämkningar i regleringen av införseln av vissa färdiga jordbruksprodukter. Framför allt av handelspolitiska skäl har införsel av vissa färdigprodukter sedan åtskilliga år medgivits över vår nordliga landgräns. Denna införsel har visserligen för flertalet varor varit begränsad till den egentliga gränshandeln. I fråga om vissa produkter, såsom t. ex. kött och fläsk, har dock importen sträckt sina verkningar över hela övre Norrland. Givetvis är det önskvärt, att införseln av ifrågavarande varor i möjligaste mån begränsas. Därest vårt handelspolitiska läge förhindrar en fullständig avstängning av införseln, synas i varje fall sådana åtgärder böra från statens sida vidtagas, att importens pristryckande verkan upphäves. Detta innebär, att införseln bör så regleras, att de importerade varorna icke saluföras på sådant sätt, att producentpriset å motsvarande svenska varor därigenom pressas. Genom de under den gångna hösten träffade anordningarna hava ock från statens sida åtgärder i dylikt syfte vidtagits beträffande införseln av nötkött, och erfarenheterna härav hava hittills visat sig goda. I fråga om fläsk synes någon införsel åtminstone under den närmaste tiden icke vara erforderlig. Skulle ytterligare åtgärder av här berörda slag bliva behövliga, torde emellertid dessa böra utformas under beaktande av olika handelspolitiska synpunkter, varför det icke synes lämpligt att nu närmare ingå härpå. Jämkningar av fodermedelsregleringen. Hittills vidtagna åtgärder för stödjande av den svenska fodermedelsmarknaden hava i huvudsak varit begränsade till reglering av användningen av utländskt eller av utländska råvaror tillverkat foder. Härigenom har förhindrats en alltför stark ansvällning av en på dylikt foder grundad animalieproduktion, samtidigt med att avsättningen av svenskt foder underlättats. I direktiven för regleringens handhavande hava statsmakterna angivit, bland annat, att införsel av sådana fodervaror, av vilka den inhemska produktionen vore tillräcklig för behovet, som regel icke skulle få ske.

104 Under ifrågavarande införselreglering äro för närvarande indragna praktiskt taget samtliga mera betydande i Sverige förekommande foderslag med undantag av hö. Ehuru sistnämnda varuslag utgör den utan gensägelse viktigaste växtodlingsprodukten i Norrland, har likväl en vissa år rätt betydande import därav ägt rum till huvudsakligen Norrbottens län. Att genom den utländska konkurrensen ett visst avbräck vållats de norrländska jordbrukare, som av olika skäl inriktat sitt jordbruk på produktion av hö för avsalu, är uppenbart. Av vida större betydelse är emellertid att genom ifrågavarande införsel, vilken i allmänhet skett till mycket låga priser, strävandena att hos de animalieproducerande jordbrukarna i övre Norrland uppnå en intensivare foderväxtodling direkt motverkas. Med utgångspunkt från det nu sagda synes det nämnden önskvärt, att hö belägges med importavgift, om så lämpligen kan ske med hänsyn till Sveriges handelspolitiska intressen. Jämlikt 1 § i kungörelsen den 18 maj 1934 (nr 153) torde Kungl. Maj:t äga befogenhet vidtaga sådan åtgärd, varför något särskilt beslut av riksdagen i frågan icke synes vara erforderligt. Avgiftens belopp bör avvägas under beaktande av å ena sidan den allmänna foderprisnivå i Sverige, som av statsmakterna anses eftersträvansvärd, och å andra sidan prisläget för det importerade höet. Även höskördens storlek i Norrland bör självfallet beaktas. Sådana förhållandena för närvarande gestalta sig, synes 2 öre för kilogram vara ett lämpligt belopp för avgiften. Därest hö belägges med införselavgift, blir emellertid tydligen följden, att en foderfördyring inträder för de jordbrukare, som icke producera — och icke heller kunna producera — tillräckligt med hö för sitt behov och som äro nödsakade använda importerat hö. Dessa jordbrukare torde emellertid i allmänhet erhålla kompensation för ifrågavarande fördyring genom de åtgärder till förbättrande av mjölkpriset eller till förbilligande av i Norrbotten icke producerade fodermedel, som nämnden i det följande kommer att föreslå. Ifrågasättas kan vidare en utvidgning av de områden, inom vilka mjölkavgift ej upptages. Till denna fråga torde nämnden emellertid få återkomma i samband med att yttrande avgives rörande den närmare utformningen av mjölkregleringen för nästkommande budgetår. Nämnden har ansett sig i detta sammanhang böra till övervägande upptaga frågan om den sedan flera år tillämpade anordningen med fraktbidrag vid transport av havre till vissa delar av Norrland samt Kopparbergs och Värmlands län. Av vad förut anförts framgår, att behovet av införsel söderifrån av havre till sagda landsdelar är tämligen lika under skilda år. Under konsumtionsåret 1935—1936 beviljades fraktbidrag för en myckenhet av i runt tal 25 000 ton havre, och under innevarande konsumtionsår har till mitten av januari 1937 fraktbidrag sökts för ungefär 14 500 ton havre. Kostnaderna under konsumtionsåret 1935—1936 för fraktbidragen uppgingo till i runt tal 525 000 kronor eller i genomsnitt cirka 2 kronor 10 öre för 100 kilogram fraktad havre. Av de 25 000 ton havre, för vilka fraktbidrag utbetalades under konsumtionsåret 1935—1936, gingo till Norrbottens län 7 400 ton,

105 till Västerbottens län 8 000 ton, till Jämtlands län 5 400 ton och till Västernorrlands län 2 900 ton eller tillhopa för de fyra länen n ä r a 24 000 ton. Den under senare år till Norrland transporterade havren har huvudsakligen försänts från Mälar- och Hjälmarebygderna. Sålunda fraktades år 1935—1936 icke mindre än inemot 16 000 ton enbart från Västmanlands och Örebro län. Från Kopparbergs län och södra Norrland fraktades under samma tid omkring 3 300 ton. Fraktbidragen medföra, att den förmånsställning, som havreodlarna i kusttrakterna i södra Norrland haft vid försäljning på övre Norrland i jämförelse med odlarna i mellersta Sverige, numera till stor del gått förlorad. Den härigenom föranledda sänkningen av havrepriserna i södra Norrland motverkar givetvis en önskvärd utvidgning av havreodlingen därstädes. Emellertid är det otvivelaktigt så, att ett avsevärt antal innehavare av smärre jordbruk i Norrland, vilka alltjämt för sin bärgning äro hänvisade att i mycket stor omfattning söka sin utkomst av skogsarbete, åtminstone för närvarande hava en icke ringa nytta av bidragen. Dessa personer hava i regel intet eller endast obetydligt saluöverskott av jordbruksprodukter, varför de icke haft någon större nytta av jordbruksregleringarna. Det ekonomiska läget för denna befolkningsgrupp är vidare som regel ganska bekymmersamt. Med hänsyn härtill vill nämnden ej motsätta sig, att fraktbidrag även i fortsättningen utgår på sätt nu sker vid transport av havre till skogstrakterna. I anslutning till vad nämnden anfört i sin skrivelse den 16 december 1936 angående förlängning av giltighetstiden för hithörande bestämmelser torde bidraget böra avse all havre och icke som för närvarande endast foderhavre. I övrigt synes någon ändring i hittills tillämpade grunder för bidragens utbetalande nu icke böra ske. Vid 1936 års riksdag uttalade sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 1 bland annat, att utskottet funne skäl tala för en anordning med fraktbidrag jämväl för andra fodermedel än havre med undantag av stråfoder, som försändes till ort inom de områden, som vore berättigade till fraktbidrag ifråga om havre. Utskottet, som förutsatte, att Kungl. Maj:t snarast möjligt toge frågan under bedömande, ville därför förorda, att, därest någon väg för frågans lösning visade sig framkomlig, fraktbidrag utginge även för dylika transporter. Utskottet tillade vidare, att det i övrigt borde tillkomma Kungl. Maj:t att avgöra, huruvida särskilda regler borde tillämpas för förbilligande av andra fodermedel än havre, vilka inkomme till berörda områden. Med anledning av detta utskottsuttalande har nämnden undersökt, huruvida möjligheter föreligga att för de norrländska jordbrukarna förbilliga inköpen av andra fodermedel än havre. De fodermedel, som därvid närmast kunna ifrågakomma, äro majs och oljekakor. Dessa varor införas för närvarande till Sverige från utlandet i betydande mängder. Enklast vore givetvis, därest angivna syfte kunde uppnås genom en sänkning av införselavgiften eller skatten å ifrågavarande fodermedel. Nämnden har även övervägt en sådan anordning. Emellertid tillverkas oljekakor vid flera svenska

106 företag. Det är givetvis angeläget att, därest en anordning för förbilligande av sagda fodermedel i landets nordligare del anses böra komma till stånd, den svenska industrien icke därigenom försättes i en med hänsyn till den utländska konkurrensen ogynnsam ställning. Följden har synts böra bliva, att ett eventuellt förbilligande bör ske genom att bidrag lämnas vid införsel till ifrågavarande område, vare sig den sker från övriga delar av Sverige eller från utlandet, med visst belopp för kilogram av berörda varuslag. Härigenom kan man förvänta, att priset å varorna inom området nedgår med motsvarande belopp. Givetvis kommer denna liksom varje annan anordning, varigenom man på konstlad väg söker åstadkomma olika prisnivåer i skilda delar av landet, att medföra vissa rubbningar i handeln. En anordning för förbilligande av berörda två fodermedel i norra Sverige är ägnad att ingiva vissa betänkligheter även i annat hänseende. Som nämnden redan framhållit, medför en sänkning av foderpriserna, att strävandena att uppnå en intensivare foderväxtodling motverkas. Olägenheterna i detta hänseende framträda dock mindre, i den mån dylika anordningar begränsas att gälla allenast övre Norrland samt avse endast sådant foder, som där ej produceras. Åtskilliga skäl synas också tala för att övre Norrland i förevarande avseende beredes en särskild ställning. För närvarande torde det sålunda i Norrbottens län och större delen av Västerbottens län icke vara möjligt att i erforderlig myckenhet frambringa ett för nötkreatursskötseln tillräckligt äggviterikt och näringskraftigt foder. Av den verkställda undersökningen rörande foderförsörjningen i landet framgår även, att användningen av oljekakor är väsentligt större i Norrbottens län än i något annat norrländskt län. Jämväl i fråga om majs synas på liknande grund åtgärder lämpligen böra vidtagas för att åstadkomma lägre foderpris i övre Norrland. Nämnden föreslår alltså, att prissänkande åtgärder i nu angiven riktning vidtagas i Norrbottens och Västerbottens län. Vad angår den närmare utformningen av dessa åtgärder, synas de böra bestå i fasta bidrag. Dessa böra dock med hänsyn till landet i dess helhet icke vara större än 2 öre i Norrbottens län samt 1 öre i Västerbottens län, allt för kilogram räknat, och icke överstiga utgående införselavgift eller skatt. Bidraget bör utgå till den förste mottagaren i någotdera av länen. Försändes vara av ifrågavarande slag från Västerbottens län till Norrbottens län, bör den förste mottagaren i sistnämnda län erhålla bidrag med belopp motsvarande skillnaden i bidrag mellan de båda länen. Ansökan om bidrag bör med närslutande av vederbörliga handlingar ingivas till statens jordbruksnämnd, som skall äga besluta angående utbetalande av bidragen. Dessa utanordnas lämpligen av statskontoret från jordbrukets prisregleringsfond av medel, som inflyta genom upptagande av införselavgift å havre och majs med flera fodermedel. Av tidigare uppgifter rörande användningen i Norrland av majs och oljekakor att döma torde de årliga kostnaderna för utbetalandet av dessa bidrag icke komma att överstiga 120 000 kronor, även om användningen av sagda

107 fodermedel skulle något ökas. Därest vad nämnden ovan förordat vinner statsmakternas bifall, torde nämnden få senare inkomma med förslag till erforderliga författningsbestämmelser. Jämkningar i mjölkregleringen. Gällande mjölkreglering innebär i korthet, att genom uttagande av mjölkavgift medel erhållas för bestridande avkostnaderna för smörexportens uppehållande i nödig omfattning samt för utbetalande av prisutjämningsbidrag å produktmjölken. För att möjliggöra en önskvärd reglering av smörpriset tillföres mjölkregleringen vidare genom margarinaccisen inflytande medel samt viss andel av vad som inflyter i form av skatt å oljekakor och annat därmed jämförligt foder att användas för utbetalande av prisutjämningsbidrag. För fördelning av prisutjämningsmedlen är landet uppdelat i fem prisutjämningsdistrikt, av vilka de båda nordligaste omfatta Norrland med undantag av Gästrikland. Sedan juli 1935 gäller vidare, att å de båda nordligaste prisutjämningsdistrikten belöpande medel icke skola anlitas för bestridande av kostnaderna för smörexporten utan helt användas för utbetalande av prisutjämningsbidrag inom vederbörande distrikt. Sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottet vid 1936 års riksdag har i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 1 framhållit, bland annat, att vid indelning av landet i prisutjämningsdistrikt borde beaktas önskvärdheten av att prisutjämningsbidragens storlek anpassades efter mjölkens produktionskostnader i olika delar av landet. Utskottet har vidare uttalat, att utskottet — som konstaterat, att jordbrukarna i Mellersta Norrlands och Norrbottens prisutjämningsdistrikt genom de jämkningar beträffande prisutjämningsmedlens fördelning, som Kungl. Maj:t redan då hade vidtagit, tillförts större andel av prisutjämningsmedlen än tidigare — med tillfredsställelse skulle se, om ytterligare förbättring i detta hänseende vore möjlig. Detta gällde särskilt beträffande Norrbottens prisutjämningsdistrikt. Utan att vilja framlägga något förslag i frågan ansåge utskottet det önskvärt, att Kungl. Maj:t ville taga under övervägande, vad i saken kunde åtgöras. Genom beslut den 29 augusti 1936 har ock Kungl. Maj:t på förslag av nämnden bestämt, att Norrbottens prisutjämningsdistrikt skall tillföras ett extra bidrag av 1 öre för kilogram inom länet efter den 1 juli 1936 saluförd avgiftspliktig mjölk. Det vill synas, som om ökat stöd bör givas även mjölkproduktionen i övriga delar av Norrland. Härför torde framför allt tala det förhållandet, att statsmakterna hittills ansett sig böra förhindra en allmän förhöjning av priserna å konsumtionsmjölk. Särskilt kännbart blir detta givetvis inom sådana områden, där konsumtionsmjölken utgör en mera betydande del av saluproduktionen av mjölk. I detta sammanhang vill nämnden erinra därom, att hushållningssällskapet i Västernorrlands län i skrivelse till nämnden föreslagit, att Mellersta Norrlands prisutjämningsdistrikt, på sätt nu sker beträffande Norrbottens län, av de samlade prisutjämningsmedlen skulle å all saluförd mjölk tillföras ett extra tillägg av 1 öre för kilogram. Hushållningssällskapet förordar vidare en fördelning av prisutjämningsmedlen efter andra

108 grunder än för närvarande, innebärande bland annat en differentiering inom det nuvarande prisutjämningsdistriktet. Ehuru nämnden icke anser sig kunna tillstyrka ett så kraftigt ytterligare stöd åt mjölkproduktionen i mellersta Norrland, vilket bland annat skulle medföra en alltför stor ojämnhet beträffande prisbildningen inom detta distrikt och därtill angränsande områden, finner nämnden det likväl skäligt, att nu utgående prisutjämningsbidrag i de båda nordligaste prisutjämningsdistrikten något höjas. Samtidigt synes det lämpligt, att en förändring av de nuvarande prisutjämningsdistrikten i Norrland företages. Nuvarande Mellersta Norrlands prisutjämningsdistrikt omfattar Västerbottens, Västernorrlands, Jämtlands och Gävleborgs län med undantag av landskapet Gästrikland. Förstnämnda län utgör ett område med lokalt överskott av mjölk och en betydande andel produktmjölk. Beräknat p å grundval av myckenheterna produkt- och konsumtionsmjölk under år 1936 erhöll Västerbottens län från övriga delar av distriktet, i huvudsak Västernorrlands län, under året i prisutjämningsmedel ej mindre än inemot 280 000 kronor. Nämnden anser visserligen skäligt, att tillskott lämnas Västerbottens län, men finner det icke rimligt, att detsamma uteslutande tages från övriga delar av distriktet. Till ifrågavarande tillskott bör hela landet bidraga. Den enklaste anordningen för vinnande av ovan angivet syfte synes vara, att Västerbottens län utbrytes ur nuvarande Mellersta Norrlands distrikt och på samma sätt som Norrbottens län bildar ett eget prisutjämningsdistrikt, samt att av de för hela riket belöpande mjölkavgiftsmedlen erforderligt ytterligare tillskott lämnas till de olika prisutjämningsdistrikten i Norrland. Om Västerbottens län frånskiljes Mellersta Norrlands prisutjämningsdistrikt, skulle prisutjämningsbidraget i den återstående delen av distriktet, beräknat på mjölkmängderna under år 1936, i genomsnitt för år kunna beräknas stiga med cirka 0'6 öre till omkring 6'1 öre för kilogram produktmjölk. Om Västerbottens län skulle bilda eget prisutjämningsdistrikt, komme prisutjämningsbidraget inom länet i stället att nedgå med 1'1 öre till omkring 4'4 öre för kilogram produktmjölk. För att icke en försämring skall inträda erfordras sålunda, att tillskott lämnas Västerbottens län från de samlade mjölkavgiftsmedlen med ungefär 1'1 öre. Vad till slut Norrbottens prisutjämningsdistrikt beträffar, kan prisutjämningsbidraget därstädes beräknas till omkring 9'0 öre för kilogram under samma tid med inräknande av det extra tillägg med 1 öre för kilogram avgiftspliktig mjölk, som utgått efter den 1 juli 1936. Nämnden vill i anslutning till vad nu sagts föreslå, att i Norrland den förändringen av distriktsindelningen företages, att Västerbottens län kommer att bilda ett eget prisutjämningsdistrikt. Vidare torde produktmjölken vid mejerierna i Norrland böra av de samlade prisutjämningsmedlen erhålla ett tillskott av 0 5 öre för kilogram. Härutöver bör emellertid produktmjölken vid mejerierna i Västerbottens och Norrbottens län på samma sätt tillföras respektive 1 och 2 öre för kilogram. Ovannämnda till sistnämnda län utgående extra tillägg skulle samtidigt bortfalla. Beräknat enligt samma grunder som tidigare skulle genom denna anordning prisutjämningsbidraget komma att uppgå i det nya Mellersta Norrlands prisutjämningsdistrikt till omkring

109 6-6 öre för kilogram produktmjölk, i Västerbottens län till 5'8 öre för kilogram och i Norrbottens län till 9"2 öre för kilogram. Hur den föreslagna anordningen skulle hava verkat för olika månader under år 1936, därest den varit införd då, framgår av följande tablå. Prisutiämningsbidrag i nedannämnda områden i öre,J för kilo ^ram produktmjölk

År

och

m å n a d

Västernorrlands, Jämtlands och Gävleborgs län med undantag av Gästrikland

har utgått med

skulle enl. nämndens förslag ha utgått med

Västerbottens län

har utgått med

skulle enl. nämndens förslag ha utgått med

Norrbottens län

har utgått med

skulle enl. skulle enl. efter den 1 juli 1936 nämndens förslag gällande regler ut- ha utgått med gått med

1936 Juli September Oktober November . . . . December . . . .

5-77 693 5-60 563 5-14 5-17 5.71 6-02 539 5-74 4-92 4-17 5-47

7-05 8-49 6-91 6-79 6-08 607 6-81 7-12 6-24 6-68 6-03 5-20 6-57

5-77 6-93 5-60 5-63 5-14 5-17 5-71 6-02 5-39 5-74 4-92 4-17 5-47

5-94 6-74 5-81 5-97 5-69 5-77 6-01 6-33

6-oo 6-23 5-30 4-74 5-84

6-33 7-76 6-52 6-19 5-85 6-91 8-53 1005 9-85 12-65 9-16 7-82 7-86

8-34 9-79 8-63 8-13 7-84 8-87 8-53 10.05 9-85 12-05 9-16 7-82 8-97

8-76 10-16 8-94 8-61 8-28 933 8-81 10-04 978 11-94 8-91 7-85 9-17

Enligt vad denna tablå utvisar komme förslaget för Norrbottens del att innebära ett mindre tillägg till det prisutjämningsbidrag, som för närvarande utbetalas inom området. Västerbottens län får en förbättring av produktmjölkpriset med inemot 0"4 öre för kilogram, och i Mellersta Norrlands prisutjämningsdistrikt uppgår ökningen till cirka 1*1 öre för kilogram. Härigenom ernås enligt nämndens mening en bättre avvägning mellan de olika produktionsdistrikten än för närvarande och samtidigt något förbättrade prisförhållanden. Med utgående från mjölkmängderna under år 1936 komme de av nämnden sålunda förordade åtgärderna att medföra, att årligen omkring 800 000 kronor av de samlade prisutjämningsmedlen tillföras Norrland, ett belopp som, ehuru betydelsefullt för de norrländska mjölkproducenterna, i förhållande till de till förfogande stående medlen är blygsamt och icke utövar något märkbart inflytande på mjölkpriset i landet i övrigt. För närvarande äro stora områden av Norrland undantagna från skyldighet att erlägga mjölkavgift. Den tillverkning av smör, som förekommer i dessa områden, åtnjuter icke annat stöd än att vederbörande tillverkare äger efter särskild framställning komma i åtnjutande av pristillägg, som för kilogram smör utgår med skillnaden mellan 255 öre och gällande riksnotering för

110 runmärkt smör. Då denna för närvarande utgör 250 öre för kilogram, uppgår pristillägget i nuvarande stund till 5 öre för kilogram. Detta belopp är lika för hela landet. Med hänsyn till de svårigheter, varunder mjölkproduktionen enligt vad tidigare vid upprepade tillfällen framhållits arbetar i Norrland, synes det skäligt, att pristillägget för Norrland med undantag av Gästrikland höjes, förslagsvis med 25 öre. Vidare förekommer det att inom de avgiftsfria områdena ett eller annat mindre mejeri finnes. Enligt gällande bestämmelser kommer sådant mejeri ej i åtnjutande av prisutjämningsbidrag. Det förefaller emellertid knappast rimligt, att mejerier i landets ur produktions- och avsättningssynpunkt sämst belägna trakter icke skulle erhålla samma stöd som mejerihanteringen i övrigt. Härutinnan skulle rättelse kunna vinnas, därest på sätt nämnden föreslagit i sitt utlåtande den 29 januari 1937 angående fortsatta prisreglerande åtgärder på jordbrukets område föreskrift meddelades om att innehavare av mejeri i område, inom vilket mjölkavgift icke utgår, skulle äga efter särskild ansökan komma i åtnjutande av prisutjämningsbidrag mot det att innehavaren förbinder sig erlägga på den invägda mjölken belöpande mjölkavgift och samtidigt iakttager härför utfärdade bestämmelser. Ifrågasatta jämkningar av övriga reglcringsanordningar. Av vad i det föregående påvisats och anförts synes framgå, att de statliga regleringsåtgärderna beträffande andra saluprodukter än mjölk icke medfört samma nytta för jordbruket i Norrland som i övriga delar av landet. Detta beror främst därpå, att produktionen i Norrland har en mer ensidig karaktär samt att saluöverskotten därstädes som regel äro jämförelsevis små. Vidare tillkommer det förhållandet, att Norrland i fråga om såväl växtprodukter som åtskilliga animalier utgör ett i stort sett sammanhängande underskottsområde, varför behov av åtgärder mot de genom jordbrukskrisen inträdda avsättningssvårigheterna icke där gjort sig gällande med samma styrka som i södra och mellersta Sverige. Med hänsyn härtill kunna måhända vissa skäl anföras för att åtgärder böra vidtagas till undvikande av att kostnaderna för ifrågavarande regleringsanordningars upprätthållande skola drabba Norrland. Härvid torde man i första hand böra överväga, om slaktdjurs- och veteavgifterna böra uttagas i Norrland. Vad först slaktdjursavgiften angår upptages densamma uteslutande för anskaffande av medel för slaktdjursmarknadens stödjande. Genom detta stöd vinnes framför allt att en kraftig beskärning av fläskproduktionen förebygges, vilken i allt väsentligt skulle gå ut över svinuppfödarna i södra och mellersta Sverige. Det kunde av denna anledning vara berättigat, att slaktdjursavgift icke upptages i Norrland. Emellertid skulle ett borttagande av densamma sannolikt hava till följd, att besiktningen av det kött och fläsk, som av mindre slaktare från södra och mellersta Sverige sändes till Norrland, komme att överflyttas till de norrländska besiktningsbyråerna. Härigenom skulle åvägabringas icke önskvärda förskjutningar i handeln med berörda varor. Besiktningens omfattning i Norrland är för övrigt jämförelsevis ringa.

Ill Under tiden mars—december 1936 inflöto sålunda i slaktdjursavgifter från de fyra nordligaste länen omkring 72 000 kronor, motsvarande allenast cirka 2 procent av hela avgiftsuppbörden. Motsvarande synpunkter framträda med ännu större styrka beträffande veteavgiften och verkningarna av dess eventuella borttagande i Norrland. Att fritaga Norrland från nyssnämnda båda avgifter utan att desamma samtidigt upphöra att gälla i övriga delar av landet synes därför icke böra ifrågakomma. Vissa andra förslag till åtgärder för stödjande av det norrländska jordbruket. Under senare år hava framförts förslag, att de norrländska jordbrukarna skola beredas möjlighet att utbyta av dem odlat korn mot kvarndugligt vete. E n dylik åtgärd torde i första hand stöta på betydande praktiska svårigheter ej minst av den anledningen att svårlösta kvalitetsfrågor härvid kunna uppstå. Det torde icke heller för närvarande finnas något organ, vilket utan omfattande ekonomiska garantier är villigt åtaga sig de affärstransaktioner, som äro erforderliga för ett dylikt utbyte. Om detta likväl komme till stånd, skulle därigenom odlingen av korn stimuleras men samtidigt en övergång från konsumtion av kornmjöl till konsumtion av vetemjöl främjas. Anordningen synes därför även av principiella skäl icke kunna tillrådas. Vid 1936 års riksdag framfördes vidare motionsvis förslag om att 40 000 kronor skulle anvisas för beredande av fria sjö- och järnvägsfrakter för omalen brödsäd, som genom lantmannaorganisationernas förmedling försåldes till jordbrukare i Västerbottens och Norrbottens län, samt vidare, att föreskrift skulle utfärdas att för vete, som försåldes på sådant sätt, veteavgift icke skulle utgå. Att bevilja särskild lindring ifråga om veteavgift och fraktkostnader endast för vete, som sändes till jordbrukare, synes emellertid icke böra ifrågakomma. Särskilt i sagda landsdel med dess många småbrukare är det för övrigt mycket svårt för att icke säga omöjligt att draga en bestämd gräns mellan jordbrukare och icke jordbrukare på landsbygden. En sänkning av vetemjölspriserna i Norrland bör därför — om åtgärder i sådant syfte anses böra vidtagas — komma alla innevånare därstädes till godo. Nämnden finner sig således ej kunna tillstyrka att den ifrågasatta anordningen kommer till stånd. Slutligen vill nämnden erinra därom, att i en av de norrländska hushållningssällskapen till Kungl. Maj:t ingiven framställning, som remitterats till nämnden för yttrande, framställning gjorts, att åtgärder även måtte vidtagas för stödjande av spånadsväxt- och ullproduktionen i Norrland för åstadkommande av större mångsidighet i jordbruksproduktionen och högre grad av självförsörjning för landet i dess helhet. Detta önskemål torde kunna, åtminstone i viss utsträckning, tillgodoses genom det förslag om att vissa medelsbelopp skola ställas till hushållningssällskapens förfogande i Norrland för att användas för befrämjande av jordbruksproduktionen, som nämnden i det föregående framlagt. Med hänsyn härtill har nämnden icke ansett sig böra framlägga något särskilt förslag i berörda fråga.

112 Kap. 9. S a m m a n f a t t n i n g

jämte h e m s t ä l l a n .

Av den verkställda utredningen synes framgå, att utkomstmöjligheterna för jordbrukarbefolkningen i allmänhet äro sämre i Norrland än i landet i övrigt. Den norrländska landsbefolkningen lever som regel under torftiga förhållanden. Ett bistånd i olika former från det allmännas sida synes erforderligt för att jordbrukarbefolkningen i Norrland skall kunna erhålla en tryggad, skälig levnadsstandard. Därest m a n avser att genom medverkan av staten inom en nära framtid förbättra utkomstmöjligheterna för jordbrukarbefolkningen i Norrland, torde man, såvitt framgår av den undersökning, som av nämnden kunnat verkställas, i huvudsak vara hänvisad till åtgärder för att stödja jordbruket. Statens medverkan därvid synes i första hand böra bestå i att främja vidtagandet av sådana åtgärder, som äro ägnade att åstadkomma en varaktig förbättring av det norrländska jordbrukets lönsamhet. Det synes emellertid i nuvarande läge av vikt, att jämväl åtgärder vidtagas, som endast avse att söka åvägabringa en omedelbar förbättring av lönsamheten. Sistberörda mera tillfälliga åtgärder böra begränsas att avse ingripanden i prisreglerande syfte. De bliva sålunda att betrakta som en utbyggnad eller modifikation av de stödanordningar, som under senare år vidtagits beträffande Sveriges jordbruk i allmänhet. Vid utformningen av de särskilda stödåtgärderna för Norrlands jordbruk böra vidare beaktas de stora olikheter i skilda hänseenden, som råda i olika områden av landsdelen. Utgående från dessa allmänna synpunkter har nämnden alltså ansett sig böra dels förorda, dels framlägga formliga förslag till åtskilliga åtgärder från statsmakternas sida för åvägabringande av en mera varaktig förbättring av jordbrukets lönsamhet i Norrland. Med hänsyn till de enligt nämndens mening synnerligen betänkliga följder, som den starka jorddelningen i Norrland medfört, har nämnden i anslutning till ett av sociala jordutredningen avgivet förslag om viss ändring av gällande lagstiftning om jorddelning ansett sig böra förorda, att det uppdrages åt lantmäteristyrelsen att under beaktande av vad nämnden i det föregående anfört avgiva förslag till vissa åtgärder för att skapa större säkerhet mot en fortsatt alltför långt driven eller eljest olämplig jorddelning. Vidare uttalar sig nämnden för att lämpliga åtgärder från statsmakternas sida vidtagas för att främja nyodling samt i anslutning härtill underlätta komplettering av ofullständiga jordbruk. I avvaktan på slutförande av pågående utredning i sistnämnda fråga förordar nämnden, att nyodlingen i Norrland enligt hittills fastslagna riktlinjer samt den särskilda jordanskaffningsverksamhet, som för närvarande bedrives i övre Norrland, erhåller ett effektivt stöd. Likaså tillstyrker nämnden, att vid avvägning och fördelning av anslag och bidrag till jordbruksproduktionens befrämjande i riket särskild hänsyn tages till angelägenheten av att det norrländska jordbruket hjälpes. Bland annat synes detta böra gälla i fråga om växtförädlings- och försöksverksamheten å jordbruksområdet. För att möjliggöra för de norrländska hushållningssäll-

113 skapen att genom anordningar av olika slag söka utröna det lämpligaste och mest effektiva sättet för att ernå en förbättrad lönsamhet hos jordbruket i Norrland jämte binäringar föreslås, att erforderliga medel ställas till hushållningssällskapens förfogande att av dem enligt av Kungl. Maj:t godkänd plan användas för främjande av jordbruksproduktionen i Norrland. Medlen hava ansetts böra tillsvidare utgå av jordbrukets prisregleringsfond. För budgetåret 1937/1938 böra för sagda ändamål anvisas 120 000 kronor till hushållningssällskapet i Norrbottens län, 80 000 kronor till ett vart av hushållningssällskapen i Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län samt 40 000 kronor till hushållningssällskapet i Gävleborgs län eller tillhopa 400 000 kronor; på erfarenheten får sedermera bero, huru motsvarande belopp böra för framtiden avvägas. Likaså föreslår nämnden, att ur sagda fond anvisas 200 000 kronor för att användas för utlämnande av bidrag utan återbetalningsskyldighet vid byggande av slakteri med intill 20 procent av anläggningskostnaden. Bidragen böra utgå endast till ekonomisk förening av jordbrukare i trakt, varest särskilda svårigheter för ordnande av avsättningen av kött och fläsk kunna anses föreligga. På grund av den betydelse en lindring i skattetrycket i Norrland skulle äga för jordbruket och näringslivet i övrigt därstädes har nämnden haft frågan om åtgärder för åstadkommande av ökad skatteutjämning under övervägande, men enär detta spörsmål torde upptagas till behandling i samband med pågående utredning om kommunalbeskattningen, har nämnden icke ansett sig böra ingå på ämnet. Nämnden har även uppmärksammat angelägenheten av att i Norrland upplysningen på jordbruksområdet och lantbruksundervisningen blir ordnad på ett för jordbrukarna därstädes tillfredsställande sätt, men med hänsyn till att jämväl denna fråga i viss utsträckning är föremål för utredning av särskild kommitté har nämnden icke funnit sig böra närmare diskutera hithörande, mycket komplicerade spörsmål. Nämnden förutsätter dock att de medel, som enligt vad ovan anförts skulle ställas till de norrländska hushållningssällskapens förfogande, böra i viss utsträckning användas för främjande av ökad upplysning bland Norrlands jordbrukare. Bland åtgärder, som endast avse att åstadkomma en omedelbar förbättring av jordbrukets lönsamhet i Norrland, föreslår nämnden vissa jämkningar i fodermedelsregleringen. I syfte att stimulera till utökad foderproduktion i Norrland samt skapa gynnsammare avsättningsmöjligheter för inhemskt hö ifrågasätter nämnden sålunda, att införselavgift uttages å hö. Avgiftens belopp synes för närvarande kunna bestämmas till 2 öre för kilogram. Nämnden föreslår vidare, att gällande anordning med fraktbidrag vid transport av foderhavre till vissa delar av Norrland samt Kopparbergs och Värmlands län bibehålies samt utvidgas att omfatta all havre, som försändes till berörda områden. Ävenledes föreslår nämnden, att bidrag skall utbetalas vid införsel av oljekakor och majs till Norrbottens och Västerbottens län. Bidraget har ansetts böra utgå med 2 öre för kilogram, om varan införes till Norrbottens län, och med 1 öre för kilogram, om den införes till Västerbottens län, dock högst med belopp motsvarande utgående införselavgift eller 8—377104.

114 skatt. I fråga om mjölkregleringen föreslår nämnden den jämkningen av gällande bestämmelser, att Västerbottens län utbrytes ur nuvarande Mellersta Norrlands prisutjämningsdistrikt och bildar ett eget sådant distrikt samt vidare att tillskott från de på hela landet belöpande prisutjämningsmedlen •— utöver de särskilda belopp, som för närvarande utgå till Norrland med undantag av Gästrikland såsom ersättning för de mjölkavgiftsmedel från sagda landsdel, som användas för smörexportens stödjande — lämnas den återstående delen av Mellersta Norrlands distrikt med 0"5 öre, Västerbottens län med L5 öre samt Norrbottens län med 2-5 öre, allt för kilogram produktmjölk räknat. Från och med juli 1936 utgående tillägg till Norrbottens län med 1 öre för kilogram avgiftspliktig mjölk skulle samtidigt bortfalla. Vidare föreslås, att pristillägget för hos producent tillverkat smör skall utgå i Norrland med undantag av Gästrikland med 25 öre för kilogram högre belopp än i övriga delar av riket ävensom att vissa jämkningar vidtagas i villkoren för åtnjutande av prisutjämningsbidrag. Slutligen uttalas, att frågan huruvida en utvidgning bör ske av de områden, inom vilka mjölkavgift icke upptages, lämpligen bör behandlas i samband med att nämnden avgiver yttrande rörande den närmare utformningen av mjölkregleringen för nästa budgetår. Under åberopande av vad sålunda anförts får nämnden hemställa, att Kungl. Maj:t måtte dels taga under övervägande vad av nämnden anförts beträffande a) uppdrag åt lantmäteristyrelsen att i anslutning till vad nämnden i det föregående anfört avgiva förslag till vissa åtgärder för att skapa större säkerhet mot en fortsatt alltför långt driven eller eljest olämplig jorddelning; b) åtgärder för att, i avvaktan på slutförande av pågående utredning rörande jordanskaffningsverksamheten, bereda nyodlingen i Norrland samt den särskilda jordanskaffningsverksamhet, som bedrives i övre Norrland, ett effektivt stöd; c) åtgärder för att vid avvägande och fördelning av anslag och bidrag för främjande av jordbruksproduktionen tillses, att de speciella skäl, som enligt nämndens mening kunna anföras för särskilt stöd i nämnda hänseende åt jordbruket i Norrland, vinna behörigt beaktande; dels vidtaga åtgärder för att av jordbrukets prisregleringsfond till hushållningssällskapens i Norrland förfogande för budgetåret 1937—1938 ställas vissa belopp, att av dem användas i produktionsbefrämjande syfte enligt av Kungl. Maj:t godkänd plan, nämligen högst 120 000 kronor till hushållningssällskapet i Norrbottens län, högst 80 000 kronor till ett vart av hushållningssällskapen i Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län samt högst 40 000 kronor till hushållningssällskapet i Gävleborgs län eller tillhopa högst 400 000 kronor; dels föranstalta, att ur sagda fond anvisas 200 000 kronor för utlämnande av bidrag vid byggande av slakteri med intill 20 procent av anläggningskost-

115 nåden till ekonomisk förening av jordbrukare i trakt, varest särskilda svårigheter för ordnande av avsättningen av kött och fläsk anses föreligga; dels beträffande regleringen av importen av fodervaror föranstalta, att hö belägges med införselavgift till belopp, som för närvarande bör bestämmas till 2 öre för kilogram, att gällande anordning med fraktbidrag vid transport av havre till vissa delar av Norrland samt Kopparbergs och Värmlands län bibehålies samt utsträckes att avse all havre, att bidrag lämnas i enlighet med av nämnden angivna grunder vid införsel av oljekakor och majs till Norrbottens och Västerbottens län med 2 öre för kilogram vid införsel till förstnämnda län samt med 1 öre för kilogram vid införsel till sistnämnda län, dock att bidraget i intet fall må överstiga utgående införselavgift eller skatt; dels ock med avseende å mjölkregleringen medverka därtill, att Västerbottens län utbrytes ur nuvarande Mellersta Norrlands prisutjämningsdistrikt och bildar eget sådant distrikt, att tillskott från de på hela landet belöpande prisutjämningsmedlen — utöver de särskilda belopp, som för närvarande utgå till Norrland med undantag av Gästrikland såsom ersättning för de mjölkavgiftsmedel från sagda landsdel, som användas för smörexportens stödjande — lämnas den återstående delen av nuvarande Mellersta Norrlands distrikt med 0 5 öre, Västerbottens län med 15 öre samt Norrbottens län med 2 5 öre, allt för kilogram produktmjölk räknat, att pristillägget för hos producent berett smör i Norrland med undantag av Gästrikland bestämmes till 25 öre för kilogram högre belopp än i övriga delar av riket, samt öfr villkoren för åtnjutande av prisutjämningsbidrag jämkas på sätt nämnden ovan (sid. 101) förordat.

116 Särskilda uttalanden: av herr Börjesson med instämmande i sak av herr Björnsson: Till förslaget i sin helhet har undertecknad velat foga ett särskilt understrykande av vikten av att skärpta bestämmelser vid delning av jord tillkomma och att energiska åtgärder vidtagas för åstadkommande av en allmännare upplysning i fråga om rationell jordbruksdrift och jordbruksekonomi. I synnerhet måste det betraktas som synnerligen olyckligt med hänsyn till kommande brukares möjlighet att finna sin försörjning, om delning tillätes av de i allmänhet redan nu för små brukningsdelarna. Mycket större vikt måste fästas vid att de jordbruksenheter, som framtida generationer av norrländska jordbrukare skola leva på, bibehållas vid en storlek, som gör ett människovärdigt uppehälle å desamma möjligt, än att en generation arvingar, som av en eller annan anledning finner sina utkomstmöjligheter på andra håll försvårade, få sinsemellan sönderstycka ärvda jordbruk till en storleksordning, som aldrig kunna giva sina ägare eller brukare ett livsuppehälle av någon rimlig standard under de klimatiska betingelser, som förefinnas. av herrar Björnsson och Holmberg med instämmande av herr Molander: Jordbruksnämnden har, för att stödja det norrländska jordbruket, förordat en importavgift på hö av 2 öre per kilogram. Huvudskälet för detta förslag synes vara, att vissa jordbrukare behöva sälja hö och böra tillförsäkras skäligt pris för detsamma. Enligt vår mening ha jordbrukarna möjlighet att realisera sin höskörd i form av animalisk produktion, framför allt mjölk, och vi kunna icke förstå, att det norrländska jordbruket i längden kan verksamt höjas därigenom, att man söker inrikta detsamma mot produktion av hö för avsalu. Vad som emellertid torde vara oomtvistligt är, att importavgiften belastar alla de många småbrukare, vilka icke själva producera tillräckligt med hö för utfodring av sina djur. Nämndens förslag att införa hötull för Norrland synes dessutom stå i en svårförklarlig motsats till dess förslag att genom fraktlindring och avgiftsreduktioner hålla nere priset på de flesta andra fodermedel än just hö. Vi anse därför, att hö alltjämt bör få införas avgiftsfritt. av herr Björnsson: Under hänvisning till jordbruksnämndens utlåtande den 29 januari 1937 angående fortsatta prisreglerande åtgärder på jordbrukets område och i anslutning till mitt yttrande till nämndens protokoll samma dag rörande nämndens förslag att pristillägg skall utgå för produktmjölk vid mejeri inom avgiftsfritt område mot erläggande av mjölkavgift har jag ansett, att pristillägget i Norrbottens län för hos producent berett smör bör höjas med 50 öre' för kilogram.

TABELLBILAGA

119 T a b e l l 1. F o l k m ä n g d e n l ä n s v i s d e n 31 d e c e m b e r å r e n 1900, 1910, 1920, 1930 o c h 1935.

L

ii

n

300 624 5-9 342 323 6-2 419 440 7 502 213 533 884 8-6 172 852 3-4 229 181 4-2 243194 4 265 079 271 110 4-8 123 863 2-4 128171 2-3 136 718 2 138 201 139 137 2-2 167428 3-3 178 568 3-2 190 478 3 189 192 3 188 882 3-0 279 449 5-4 294 179 5-3 305 742 5 309 911 5 312 329 50 203 036 3-9 214 454 3-9 227 629 3 231536 3 236 023 3-8 Jönköpings län 159 124 3 1 157 965 2-9 158 612 2 155 551 2 154 549 2-5 Kronobergs län 227 625 4-4 228129 4-1 231 077 3 231 410 3 231 918 3-7 Kalmar län 52 781 1-0 55 217 1-0 55 853 0 57 458 0 58 049 0-9 Gotlands län 146 302 2-8 149 359 2-7 147 098 2 144 879 2 146 315 2-3 Blekinge län 219166 4-3 228 307 4-1 241 018 4 245 928 4 248 587 4 0 Kristianstads län 409 304 8-0 457 214 8-3 487 459 8 510 60' 8 518 934 8-3 Malmöhus län 141 688 2' 147 224 2-7 148 712 2 150 285 2 152 363 2-4 Hallands län 337 175 6-6 381 270 6-9 908 7-6 457 010 469 7 7 Göteb. & Bohus län . . 424 788 279 514 5-4 287 692 52 433 5-2 313 311 321 5 5 Älvsborgs län 300 371 241069 4241 284 777 3-9 242 325 240 4' 3 Skaraborgs län 4-4 243 777 254 284 5-0 260 135 282 4-4 269 998 273 4 4 Värmlands län 4-7 268 681 194 924 3-8 207 021 945 3-5 219 208 218 3 3 Örebro län 3-8 218 506 148 271 2-9 155 920 009 2-6 161 723 162 2 2' Västmanlands län . . . 2-8 168 815 217 708 4-2 233 873 930 4 0 249 717 248 4 4 Kopparbergs län 4-2 254 259 238 048 4-6 253792 096 4-5 279 716 281 4' 4' Gävleborgs län 4-6 268 300 232 311 4-5 250 512 022 4-5 278 562 282 4 4 Västernorrlands län . 4-, 265 227 111 391 2-2 118115 540 2-2 134 514 136 2 2 Jämtlands län 2-1 133 536 143 735 2-8 161 366 914 3-4 204031 214 3 3 Västerbottens län . . . 2-9 182 246 134 769 2-6 161132 553 3-3 199 826 207 3 3 Norrbottens län 2-9 182 953 5 136 441 100 5 522 403 100 5 904 489 100 6142 191 100 6 249489 100 Hela riket Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län .. Östergötlands l ä n . . . .

120 Tabell 2. Antalet f ö r e t a g , o m s ä t t n i n g s b e l o p p , s y s s e l s a t t a p e r s o n e r o c h d r i v k r a f t enligt f ö r e t a g s r ä k n i n g e n å r 1931 samt a n t a l e t y r k e s u t ö v a r e och f o l k m ä n g d enligt f o l k r ä k n i n g e n å r 1930.

Antal företag

Län

Antalet sysselDirekt Omsätt- SysselAntal Hela satta per- drivkraft yrkesut- folkmäng- satta i a ning av folk1 000 kr. soner övare nkr den mängden

Stockholms s t a d . . . . Stockholms län . . . . Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län . .

28 362 4 808 274 224 366 9 705 4 6S0 6 216 12 556

503 888 260317

Jönköpings län

9 346

395 646

45 310

Kronobergs län Kalmar län Gotlands län

6 068 8 673

23 467

,

2 326

367 791 77 499

37 683 7 304

Blekinge län

,

Kristianstads län Malmöhus län

..

4 845 210810 23 733 11490 414 550 40 195 24 504 1 998 535 138 979 5 867 290476 25 328 19 478 2114414 138 445 10 987 676 645 72 543

Hallands län Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län

...

Örebro län Västmanlands län . Kopparbergs län . Gävleborgs län .. . Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län . Norrbottens län . . . Hela riket

360 086 764937

9 313 8 010

326 586 500258

7 970 5 588 7 952

530 067 355 534

48 239 24 209 36 032 65 382

136 061 109 104 45 351 59 241 158 392 69 617 46 310 59 641 16 740 29 499 54 302

222 933 67 078 26 048 38 981 70173

502 213 2G5 079 138 201 189 192 309 911

48 326

24 730 41944

155 551 231410

7 976 27394

57 458 144 879

43 447

245 928

169 341 41054

149 741 27 911

510 607 150 285

152 936 140 403

156 055

457 010

75 439 36 298 49 753 52 511

313 311

55 457

48 986 51928

153 207 98 856 110444

8 478

469 471 608 303

33 679 51588 58186

227 052 164 927

35 507 49190 60 650

8 917

55 973

4 568 5 933 5 729

181534 259 871 403 929

19 555 32 906 33 964

30 926 82 383

15 079

242 325 269 998 219 208 161 723 249 717 279 716 278 562 134 514 204 031

25 300 66 913 29 628 199 826 237 561 17 685 7961 371 290 2 474 321 1438 065 6 142 191

44-7 18-2 17-5 19-0 21-1 19-G 15-1 16-3 12-7 16-4 16-3 27-2 16-9 30-3 23-2 14-5 18-1 23-7 208 20-7 20-8 19-4 14-5 16-1 17-0 22-3

121 TJI 1

CO Cl

QC.

r_j

O CO o

t-.

1 1-1 CO Cl

1¶C l T j i CD 1 - 1 » C T J I i-H CO i O i—i T J I CO

1 c i 1 X) O

i co co r— l O T j l C l Tfl C O H C O t D

f M

I

T—: — 1 T j i C O C O

o i—i

1 co c o c o * - i r^ o c o

.—I

l

t-,

cO

«

y-t

T H

1 -fi 1 TU CM

"-c* CO Cl

t i

ä

I—t

i - H i—I

[ 1

CM CM

o co

TH

1 TH

T—1 T - I

T-i

TH

i I

i a i | > 0

i H

1 1

i

i 1

1 l

1 1

t— iC »H h-

1—1

c i CO co Tji

1 1

1 1

i-t

—i »O CM T-I

1 >d C l O I — o o 1 O L-- CM C l CO CO O — i T J I CO - H

1 1

1¶O CO CO C l T-H CM CO 1 c o - H c i r - TJI CM co

l t1ITJI T-I

1 CM O T * CO » O i ~ - CM ( - - i O —i i—I kO 1 o h - c o i O H a j c o N - ( T J I C O a i co r - c o r j i a i c M c o r - . o i > -

l r - c o o c o I O c o T-H 1 CO CD CO l O CO C l C l T-H CO i - " CM *d CM T H

i

i 1

i —i 1 N

i o n M i C H i O i f l i C - • c o r— l O C D C M C O i - H C O O C M C O C O C l Cl CM T H T J I t— O C l t~-

1 c i 1 t -

1 I 1

t 1

1 TH

1 r~- CO 1 CM CO M CD O CO T J I O | l i - i G O l t ^ T j l f - ^ O t O T j l T t f G O l T - I CO — i i O CM CO O O CM C l

1-1 T - I 1-4

rfi - * CO CO

1 » o r~ c o o o c o o > o c o c o c i —t » o i ICMCM CMf^-HCMCM.OCMCOCOCOl T-HiO T-HCICOE^TJICOCMCOT-ITJI

- H

l |

T-I

i CO CO I T J I —<(-— CO i O 0 0 i—i CM C l CO | l i O C O l a i C M X i C l C l ^ f C M C O T j i f l T - i O r-i O O CD CO C l CO O i - i CD

t-H

1¶CO CO X - J i 1 O C I co o i T j i O O C O

Cl

PH

CM CM

i 1

T-H

O.

1 COiO I — ' CO ' O C * - r C l t--- T J I - f i ; o i I c o r - l c o o c M f ^ d r - T j i c c T j i C M l T-tiO H O O C O C l C O l M T f l r i i O

i—1 t — l — 1

1 O CM

1 1

TH

i 30 i - r^ c o o T J I h - i— o - C M - j i IClCOr-ICMT-ICOTrcoO-f— O O l O CO T f l CO CD T f ( CD O CM

co o

—i

c i Tji i > rT-I

o CO

BQ

CO

T-I i C

CO

T-I

O

t/5

ca

e

oCO

L. O

CM

TH

Cl

g,

•"^

a,

eo

CM

COCO

T-I

CM c o

Cl

w

TJI - * »O r— r-i

co co r — f i c i - r r*- o !>• CM . a c i x f f T - I T - I CM CM i—

i

| C O C O c O i O C O T j 1 c O ^ - O C O C l t - - 0 - J ICO TH

U ^ T - I T J 1 ( M C O ^ H T - H C M

ds

CM

CO CO ( M CO i O CD t > UO T d O

i - l CO

Cl

»-(

—i f— CM

CM T—l

t-, OJ 1^4

3¶C l CO CM r - T - I CM CO C l O O O r o c M C l C O c O C O O " ^ l c M T j i t ^ * O C i r ^ W C O N C O O i O C l O C O C ^ - i N W O H C l N ^ - ' a J ' ^ C C C O M N u C C O N N C C u r : N r 0 0 CO CM CO CO CO CO O CO T J I CO T H CM

c i —H

"C A "S XI

o CO

i - t CO

O CM

o

T H CO

CM

w - j er. o H T * o ; — ( l O i O c n c O c o r — T J CO^CMt-TjicTiCOTT

c i

i—1 CM

O Cl 1> CO

T ^ - - - * 7 0 C O i O C M C M C O T j i C M ^ C O C C c O ' - 1 T j l O C O C l O C l T j 1 - r > T ^ i ^ i s i c o i > » c < * c O T j i c o T - i T j i a 5 C M T ^ X ) ^ ^ ' — i c ^ c r s T j i T ^ t c i ^ f ^ t ^ !>-CMCMCliOcOl>-CM i-lt^f>-CMT-ir>-i0l^TtlC0Tj1OCM'—'CM

CB £9

CM

t-(>• CO CO

I C Q C D i O O N f M C l C J s O O - ^ O a D h - C O C n l c o c o c o i > - c O T j i c i - - < r - c o c o c o - ^ T j i i > - i O u O t ^ - - H i—t CO CO CO CO CO CO T J I T - I - - I T H

«-

rc i O CO T H

"til o

CM u O »O 1 - - CM — i CO CO CO

a

•—1

C I C I O O T H C O T J I ^ CM T-H CM CO CO CO CO CO —I

CM

1 C M vCi i n - ^ c o t > - c o a i : o T J I c o t - — o o i co 1 CM CO CO C l CO CO r - CM C\> CO .C( CC » O CM i C CM COTJI

C M ^ - I C M T J I C O C M C O I O

y-i

o

T -

c/5 TJI

CO Cl

— c o — < i - i : o o i ^ e o o c i c o a i c o o c o t D a a H C T ^ C C O ^ C O C O c o c o o ^ c i M ^ M a i O c o N C i c O f r i W ^ ^ T f i N w x i i Q r CM CO T-H CO CO CO T J I CO i C T J I CM T j i t - - T P - p H i — I C O T J I I — i r - c i c i c N —

- H

T—

T—1

C M T - I T - I C O T J I C O

T H

>* ,d o

<o CO Cl

C M «

i-ir-T^coiociaic; T-I

T H

T H

r-l

T—

i-H

CMi-Hi—lCOiiOr-

co

00¶CO Ol

C O C M O Tji

o

« ? i - i : c o ' fj ~v c o c - i T-H — . i - c o c o T c i ( M C O ^ C O - H r M O i C O i O O O i C O G O C M C O C O C M T ^ c O C l O C O C M T t l c T l C M C M T H — I ^ C O C ^ O T J I T J I T - I C O I O C M C I T - I N O r l C Q N O J O S ;

CO

o - m c o - - H —< c o o >r T H C D C O i d O O C J C O C O c O N c o h - c O h - X i o : O CO CO O i O C l id r- • J i C l ^ C O H C T j I C C i i O H C O C O c C i a H H C O T - ! C M - H H ( M } > C D i O H C J i ? ) t ^ C D C 3 i H C M C M C O O C I C M O - O t ^

CM o

M

T-H c i TH CO

O —< c o ; o < N c o C D — C / 3 f ^ C O C T i C O « ^ l ^ T j i 1 O O r - C Q C O T f i ( - - ' M C O C ^ N O C T ^ h - N C O N C C N v ^ C O T } O O C « C l i r . - 1 I C l N C l C O H C O H C 0 t ^ l - - C O T j i T j i T j i c D 0 0 C l O C 0

C C J I C ^ O I O I ^ H C

o

Ci TJI vC

T—1 T - I T—1 T—|

T—1

T-i

—

CO — ' T H T J I CO C l T H CO CO

i~~ CO CM

i^TJH

> 6c

i-H

C/3

Cl

T"H

1—1

CM

—H

T—1

CM T-H

CO CO O

COCO

T-I

o uo I-H * * Tji

••a Vi

3 £1

f"

«

i2

red

J

»

o

c

•0

w

c! .b

5 ra

^3 C

c

i»

w

rt C

c

m

B

c :O Q 3 fi T 3 c ä c -a ,-. -a c So 5 " S 5 3ÖpPt!45Ö§

t

122 Tabell 4. Folkmängden inom vissa huvudJordbruk med binäringar Län

antal

antal

Stockholms stad . . . .

3 344

Stockholms län Uppsala län

....

Södermanlands län . . Östergötlands l ä n . . . . Jönköpings län Kronobergs län

....

59 401 83 274 119 974 95 626 80 951 105 548 30 310 51450

Kristianstads län . . . .

113 968 130 276

Hela riket

54 364 74 075 111 849 90 608 75 357 98 336 30109 45 865 107 850 -

5 037 - 8-5 9199 -11-0

antal

159 253

187 557 + 28 304 + 17 8 86 073 + 9 323 + 12 1

76 750 38 396 57 528

8125 5 018 5 594 -

6-8 5-2

97 400 75 366

6-9

40 738

7 212 201 -

6-8 0-7

64151 10972

5 585 -10-9 6118 - 5-4 4 611 - 3-5

42 202 61647

13 594 -

9-8

96 670

7 780 - 5-9 7 835 - 6 1 8 271 -10-2

53 513

111 301 99 307

56 783 101127 98 884 -

6 827 -10-7 10174 - 9-1

81175 62 086 91104

423 -

0-4

96 740

111 238

105 655 -

5 583 -

77 500

5-0 995 - 1-3 4 296 + 3-7

85 523

78 495

128 572

Västerbottens l ä n . . . . Norrbottens län

4 767 + 1423 + 42-6 71281 - 10 232 -12-6

antal

124 238 120 737 72 810 -

138 448 132 018

Västernorrlands l ä n . .

%

124 854 -

Skaraborgs län

..

antal

2 430 - 3-4 10 753 -12-1

71474 88 911

Västmanlands län Kopparbergs län

ökning

125 665 69 044 78158 -

Göteborgs & Bohus län

Örebro län

Industri och hantverk

81081 63 610

180 394 36 296 160 549

ökning antal

38 813 +

417 + 58537 + 1009 + 98 717 + 1317 + 76 779 + 1413 + 40 235 — 503 -

%

11 18 14

19 12 65 070 + 919 + 1 4 722 + 6 6 11694 + 40180 - 2 022 - 4 8 63 568 + 1921 + 3 1 183 956 + 3 562 + 2 0 38 325 + 2 029 + 5 G 181 038 + JO 489 + 12 8 110 426 + 13 756 + 14 2 54 647 + 1134 + 2 1 958 -1- 1 2 82 564 + 77 698 — 3 477 3 536 58 550 87168 - 3 936 99 784 + 3 044 +

4 II 57 43

31 91665 + 6142 + 7 2 20 845 — 1302 - 5 9 42 952 + 9 849 + 29 8 49 816 + 3 913 + 8 5

22147 115197 119 493 + 33103 91488 95 258 + 3 770 + 4-1 45 903 2 266 775 2 134 667 - 1 3 2 1 0 8 - 5-8 1 851 212 1 946 657 + 95 445 + 5 2

grupper av yrken åren 1920 och 1930. Övriga yrkesgrupper

Samtliga yrkesgrupper

öknir g

antal

antal

antal

%

256 843 84 931

309 889

+ 53 046 + 22 794

38 921 49 676 88 368 56 637 36 923

107 725 45 024

antal

%

+ 20-7

419 440

502 213

+ 26-8 + 15-7

243 194 136 718

265 079

+ 82 773 + 21885

+ 19-7 + 9-0

138 201 189 192

190 478

+ 1-1 - 0-7

99 345 64149

+ 10 977

305 742

309 911

+ — +

+

7 512

+ 13-3

227 629

231 536

+

3 907

+ + +

3 036 6 626

+ 8-2 + 10-8

158 612 231077

155 551

3 061

+ 7-4

55 853

57 458

+ 101

147 098

+ 13-9 + 13-7

241 018

144 879 245 928

— + + — +

15 655 58 834

+

1084 5 388

65 403

+

176 789 40 942

200 986 42 916

175 328 65 253

197 814

+ 24197 + 1974 + 22 486 + 12 778

58 246 58 503

63 440 66 697 68 700

+ +

46 390 61422

+ 3 271 + 9 568 + 8 795 + 12 776

33 946 45 562 1786 502

antal

+ 13-9 + 12-4

6103 6 904

14 571 53 446

32 894

antal

+ +

39 959 68 004

72 253 68 466

56 580

56 250 43119 51854

ökning

78 031

81048 81242 36169 41586 54 752 2 060 867

+ 4-8 + 12-8 + 19-6

231 410

1286 4169

333 1605 2 219 4 910

487 459 148 712

510 607 150 285

+ 23148 + 1573

424 788

457 010

+ 32 222

300 371 243 777 268 681

313 311 242 325

—

+ +

+ 12 940

5194 8194

+ 8-9

+ 12 450

+ 22-1 + 7-6

218 506

269 998 219 208

161 723

+ 18-5 + 12-2

254 259 268 300

+ 18-7 + 10-0

265 227 133 536 182 246

249 717 279 716 278 562 204 031

+ 21785

182 953 5 904 489

199 826 6 142 191

+ 16 873

+ 14-0

+ +

3 275 7 640

+ 22-5

+

+ 20-2

+ 274 365

+ 15-4

134 514

702 — 7 092 — 4 542 + 11416 + 13 335 978 +

+!237 702

+ 1-4 + 1-7 - 1-9 + 0-1 + 2-9 - 1-5 + 2-0 + 4-7 + 1-1 + 7-6 + 4-3 - 0-6 + 0-5 + 0-3 - 4-2 - 1-8 + 4-3 + 5-0 + 0-7 + 120 + 9-2 + 40

fi-'E

cOJ

O i O W C O i f l M O i

B SÅ fc. t ? <s « o s .«

CJ O t-

i.

^ a ° •ej

3 IS

e s

T-H

I O C M C M I - H C O C I C O C O O C O T H T - I

00 H

Ol

O O co

c o c X ) c o c o t ^ T ^ o o T H O C i c o T j i c r i c o c o c o M c o c o c o c M r - * o c o T-ICOTMCOCICOCTI C ; ^ c i - - H t ^ r - C O C O O T j i T j l T j i - H - H w - o > T 7 i c O t ^ O c O C 1 0 c O O C O C M C O T j i T j i T j i T H C O C - - C O C O C O C O T j i t ^ l O c O TH T-i » _ , _ < CO T H CO T J I o C l

co CM o

t o ^

o x c D i O f l i N c r - c o r t i ^ t ^ O w o o n t ^ x J c o f - H o i O N H h « O O CC N H T t l C D • * O X L O O " T i 1*3 X CO C l " / ) X - « -H N i O C O T j l c O C O C M C O O C O C M - H - ^ O O C l C l O C O C O C O O C l t > - T j i r ^ t - - c o

CM (-, o

>

t ^ C O O W ^ - W N C O - i W O C O O ^ O O C f t h - ^ - ^ N t D C l W r f l i O « ) C O H T | i ^ N ! > W Ö i p : - H ( S ! > . H i O ^ C J l N N ( M O O H

cO CO

fi oS tfc M OC I -

•9 U O

o « t/3

c

Ö fi t.

:rt C

OC

BD

ca

t«

i

rtincOHHO^OtOh-HfMOCDCOO-^QOOOCOi-IOiinTr

C O h N i O ^ C O O O ^ C O i O J - . ^ H N c O ^ ^ C J O O O O O O O C O C O i C C M C O T H - T O C l C O C l C O T j i C T J C M T t i - i i T j l T - i ^ ^ t ^ c o - C l O 1 > O CM t - CO CO i > - CO t - CO O T J I CO O O CM T J I f - , CO 1 — T J I c o CO CO o

»g

s

s

C l co CM

CD CD CO CO CM <~t L O T-I

c ca

v •o

C D N O i ^ i n i O O C O « l H O ( N O | X > C O N O i O » H T ) i £ S - - O Q O c o T H O c O T - i c o c i c i c o r ^ i c r ^ c i i - c M T H r ^ c T j l O T 7 i c o c o r - - c i o c i T j I O t ^ O C O C l C O T j l i X J T ^ - ^ C C C O C O T j i T ^ Q O C D C M T H i O C i r ^ C O C O

.ca

rt 6 S'rt

•8 "O 3

CO CO CM

C, flj <v, ? t 3 -M

e

v

O O W a i O S M H i O i O C O C O t D ^ H i O W C O

C D T H T - i i O O O O T r c D C O H H C D h - b - C D C f i C O T t i O O O C D C ^ T f l i O C D COTjlTjlTjlTjlCMr-ICM - - W M H H H I M H N C O H H H H

T-i

Tji

T-I

- H CM T-H i—1

T H CO CM i—1 CM T - I

C O C M T J I O C O C O C I

CM CM l O

CO

« M W O W i O » C Q r - c n N i O O - D T ) 1 0 0 J l i n O \ f « T W i f i i M ( N O CD —1 CO O \d CO i O C l CO CM CO - t i —» o CO CO O O O CO O CO TO C l CO O t - O C O C O C O C O C O O C O i C T j 1 0 t ~ - C O C O — I C M O C l T j l c O O i — I t T j i O C T S i O O i O X t O C O O C O C O C O C O C O T j l O C M C O C O - H O C O T j i T - * COt-COC.0 0 01COCOOOTjicOOOCOCMiCOCO>^-r--ClCOOCOCO

CO lO t > CM T *

T J I C O C O O C O O C O T H T - I C M

C M T - ( C O C O C M » O C O C 1 C O C O C O T - H X )

y-i

CM

r - l CM CO CO

CM CM

t ^ c o c M i O c o c o T O t - c o c o c i c o T f l c o - H h - i C i O C i c o c r . - O T H r ^ - i o C O c O r - ^ O C l C O C O C M C O C O . n O C O C M I ^ T ^ . O T j l C ^ O O i O O C l T H i ^ - c o c i o o D c c r ^ c M c M c o o c o c o c o o c o c a i ^ i o c o c M t ^ c i

f C l id

CM-r-lCXJCOCXlCM^COcjSTjirx-ClcOi-^^OTjlXJTjlci T-l-i—(T-lTjlTjlTjiTjlrH CO i—1 THCOCOCO-T-I CMT-ICMCMCOCO

O - H co

+ J

T H T-,

<| CA

O

CJ :cd > w

c o c j i v : c i ^ T j i c o - ^ c o c r = c o c o c i i o c o O T j i c o c x ) O i ^ C T i > j O T j i o c o c i o o i ^ o c i c o c o c i c O T - i c i T j i c o - - ' T j i ) o c o o c c o r ^ c o t - - T - H w c D H N r t X i Ä C c ö c o c O N N c c ^ i O O i j i o ^ c i o a D c r j C M T - I C O O O C O C O C O T H

O

I

O

H

N

C

O

H

N

H

H

TH

i-H OJ ••<

co co - * 00 iO

i ^

B

c.

Hl

iS CJ

vt

CO-^OCOi-lcriCO»OTjiTjivOir^CMCOTji^iOOCMCOCMOOCOCO co C O O O O O M O O T C O M X ) - - i O ^ ^ ! > 0 * s D C O C O N H C O C J S ' * T f l M C O W O O H H a - . C ^ T H H T p W t O H C ^ T t l H t ^ M C D O O i C O

T-i

Tji

C O O J N N O c O c O h - Q O C C M i f l M C O M N r t i f i ^ W i r i t D H N i Ö a i T - i o c o c o T j i c o c o o c i c M X ^ o c i r - c o T j i , o w [ r - c i c o i ' - - c M - - H < O C X ) t > O l T - l T ^ i O C C C O T j i O C O c o c i T j i c O t ^ T j i O T j i o t ^ - - ^ c O C O

lO CM co

T ^ t - T j i t ^ ^ T j l C O C l C M C O r - C O C O C O t ^ C O C X i C l T j l C O C O C O I ^ C O C ^ » O »O t - * I O CO C l CO CO CO CO CO T J I C l O O ? 'CO -d CD O T - I C l CO o CO H H H C M H i-* COCOT-H ( M CO H H H H H I—1

-Ji CO f -

s « o m

CO

•st

-3

s-

C l O

T J 1 T J 1 C O C X ) I O O C O C O C O C O C O C M T J 1 C O I O T P ^ T J 1 C O O ( ^ C O T J 1 C 1 CM CMCMT-H — I TH C O T - H C M T - I I O C O C M

co

S)

C

•0 CJ

s » 1

"x o 3

öksvä dling ukttri gård

4)

O C T l - - C O C O C D C M i O i O C 0 0 1 C O t - O T j i c O i O c O c O c O C l C l i — I T J I C D O i O N « m O N H O C O h - O T N C D i n m ) " ! > 3 D N ^ C D a J h - i O C M C O O C O C O C O C l ^ O l C O i — I T J I C O T H C O T J I T J I I O O C O C O C M CO T - I T - I CM T H

y-4

C M C O H H H N H H H

c :ca

3 CO 3

c 3

CM CO

W =>£

Ci

4)

CO rO

:C3 t j

3 p

o

B

p

pa

:r

B

1 1! z 1 1 — — 1 — 1 is -i * f »] £ ! i £c - >« g 1 1 -- — i --» > — j o - n i: 11 T:

ca w

B

E "c c

:CC c/1 " —

c "2 • — c B -^ t/ .2 c

GG 4;

*H (_

c t / .£

c E

u;

a)

a

>—ooC

o -O X OJ t r

1 —

t/

"C

-f Q

er

É c

c

J3

c c c

w to o j2

te

c-

c

c

c

c B r B j: c E cu

7 g

(A T J rC a:

- " * :cc co " • • -a v C 0 T i *. _ : a. S Sa <-

:r

rr

ir

c!

T

OJ

n

c

c

a

tn

"c

(rf c a

•c

c

z

125 Tabell 6.

Antalet brukningsdelar inom olika storleksklasser av Jordbruk år 1932.

Län eller område

Gävleborgs län . . . . Gästrikland

Hela Där antalet bruknings- 0-26-1 1-2 delar ha ha

av

m e d

e n

å k e r area

1 a v

2-5 ha

5-10 ha

10-20 20-30 30-50 50-100 över ha ha ha ha 100 ha

2 666 2 675 661 643

4 812

4 652

2 625

96 43

4 935

2 304

2 769 758

2 785 1613 199 532

208 21

48 5

20 4

6 1

23 224 3 705 4 924 14180 2 141 2 976 8 492 1466 1789 552 98 159

8 011 5 302 1124 4 423 3 687 833 284 3 361 1 555 7 227 60

25 11

—

—

— —

14 387 2197 7 786 1012 435 2 607

2 426 1120

5 377 3 218 2 592 2 075

6 3

—

7 2

24 643 2 756 12 500 772

4 570 1486

5 5

49 2 1

— —

—

43 40

2 2

6 i

-

—

428 617 60 258 60 980 116 515 95 848 59 524 17176 10821 5100

2 395

17 941

Hälsinglands kustInlandet Västernorrlands län Inlandet Silurområdet . . . .

Silurområdet Mellanbygden . . . .

3 994 Västerbottens län . . Mellanbygden . . . .

5 383 6 760

Norrbottens län Inlandet Norrland

462 1522

1620 394

1021 1764

527 616

1017 848 107 62

9 588 6 358 1309 4 394 4 632 1158 128 2 555 1328 398

6 200 3 031 4 723 2 798 233 1477

97118 14 689 18 245 33 988 22 561

6 699

16 923 3 365 3 650 12 425 1913 2 346 4 498 1452 1304

2 639

596 28

3 1

— — — — 1 1

— — 1 1

126 t-CDCDT*1iOTj*iOCOC»iÖC31 l O Q O H t - e O i O f f i M O J H C O

aooixoHconcowHco

•—(oocDOT-Hocoaiioooto

M P 3 i O l S O O O H C O « N i O H C O M O O N i O r - ^ C D N C M O O t - O ^ O C C C O O O N O 00 lO * H T ) < O i - l <-l I M H CO

H

«

«

O C O k > 0 0 < » < M C D O r * « N C f l N O i O i H O l T t l O l S W M M H C O a o i > a o i o i M H H n O H > * ^ I M H H H H

H

U O C O C M t - C M T j i r - i r — v O * - * UO T j i o r ^ T H c o i O T - t c o c o c i t CDCOCDCOCOCOi-li-lCDClCD O C D C l t ^ — ' C O i O i t O O l C O C O

OOiOiiOOClCO-T-ICOCOt-Cl T-HCOOCOCOCOI-HCOCOI^-UO c o u o o o r*-cMcocOTjicoi>c o o - r - T j i c o r - T j i c i t ^ - T j i o ^ r ^ i O C M C l C O ^ C l i - I C M T j i r H i-H CO C O C O l O T-H

'S

C O C O T J I T J I I O C O C I C M T - I C M I C

>

CO

( M h - H O O i f

CO

1-1

H H r - I i — I

O •ej

c i c o c M o O T - i c i i O c o i c o - - i r ^

X

U O C O C M C M I O > O O T - H I . C O C O C 1

s u x

r - o c o c o T j i o o o i i o c o i ^ o 1 0 c i r - c o —i o o c i 10 c i O « 0 C l O C l C M C 0 O C l t - - l > co c M t - ^ c i c o r ^ T H —1 CO i-H r H

•8 U O

• ej b

« i OO

©0

•rtl

o c o o c o co r - c i c i c o o c o y—i c o c o c o c i c o c o T J I 0 1 c o T - I O C O t ^ i O C l i - l T j i T j i C O O i O

T * r>00

CO

»O

!>»Tjiii-lCOl^-CMi-li-l

C .

i—icor— T j i f - a o c i c o — i c i c o T*1T—(COTJICOI—IT-HTJITJICOCO I O C M T J I ^ I O C I C O T J I C M O O C O C O O O C O T J I O O C O C O I O I O T J I C O T J 1 C O C O C 1 C O C M C O C O I - * T - 1

I O O

C O c O c O O O i O i O t D l CM C O C O

c i o t - c i c o - ^ c o c o c ^ i o c o rOCOCOTtiCMCOCOiOOCOTji cs> CM T J I f - C O 0 0 C l i > CO CO » O CO »(S CO T-H T J I - H O CO T j i i C O T J I C l o <M T H CO 1—1 T H T H T J I T J I CO CO *-i

ej X Hl

X

C) CD

»

> "Ö to

"S o

C O C M O T j l i n c M C l ^ H i O O C O c o 1-1 n o c o o —( T-H c o 0 0 o co T-I 1—I CO C l CO T - I CM r-l y-iT-i

00 co [>• "T*

CMcO^CXSCOC^COCliOCOCl G0TJ1CO-—ICOClcOCOiCOOO CO T J I C l O t - t— » O CO CO CO

CO CO

TJI 0 0 CO T J I i d t > - CO T-H

00 l©

O O OCOCO lO-^H T-i C l i O o Of-r^-coaiTjicor-r— 0 0

o L-^

O C M T - H O C I C I T —

•3 T , * "

T U

'/ a

ej

| eo

OJ

O

SS

.ca tea

0 0 C l CO CO r-l CO C l id id C l CO C O H i O i O H N i J I H CO ( M T J I C l T j i 1-H

-T*

C I T J I C O T J I

c o r— w - ^ m i x N O O c D c o o O T j i c o o o c o r - c o t - o c o c M

00 SD

CO

s cri T*

•oi

i

| O C * C O r - I O CO CO CO - H CO I c l i - H C O i O X i — ' - H T j l t ^ - c O I > - O CO CO T J I CO CM CO r - l 1-1 T J I t - - C l CO T-H CO O TJI ( M H t O W C D C O H

Ai

w

O os i-H Is" »

T j I C O v M r - i ^ f M i O C O C O T j l T J 1 O C 0 - - H I 0 C 0 T - I T J 1 C 1

T-HTjlt-COTjlTjlCOCO

b

•o ej

HjJS « g :2 -a co . t i t o ^

. I COCM O r--TjiciTTtTjiTjicoooiioco c M c o c o c o i ^ - c o c i c o T j i a i -rHT-H-rHCMCOTtl-Hi-l—IH

r*-aocor--coTticocDTji T J H >

CO

» O CO 1 ^ T-H

co

i-ti-H i H

fi

•a u :©

o

"3 <u b

T f i C O O i O C O T p C D H O i O

ca t* CJ no c . Q T 3 :C8 OJ

.S « 8T"S £.2 S-S*«'co

COuOOOT-lTjiCMt--COOCl

c o c i c o r - c o c o i O T j i c o i - H l O O K M O C O r i i n H » O 0 0 CO C l CO CO i-H i-H CO C O C 0

iO

Is»

H O O C D i C i O f - O i O c W T J I CO C O - H C l I O r H T H CM T-H

OS O «0

•d

5 Ä 1 c

Ai

4) ej

T*H

y-H CM C l v O CO iTS T - I CO —1 CO

</j

c« -a • : H

fi

S» ca

. • ; ; . ' ; ; „ • * '

'C

O O O O O O O ntSCOiOOO

r/1

CO

•H

. c^-t(M ; ^

a)

o 3 t-,

rt O q ÅJS J

CH

M I M I ! X

CD

5;" fi ^ c/3 ca B J ca £

• •G s CD1 1 1 1 1 1 1 1 t , "ö A! C ^ §> Ai t i ft° -"KM O O O O O > fi Cl ™ rH^COtOtO fi l j ca i i •33

X

> ca tc-

Z ti 0

s

127 Tabell 8.

Fast anställd arbetskraft på 100 hektar åker vid brukningsdelar av olika storlek år 1932. Antal personer på 100 hektar åker

Storleksgrupp

Antalet personer per brukningsdel

InnehaLejd Innehavarens Lejd arbetsvarens arbets- Samtfamilj kraft Samt- familj kraft liga liga Män Kv. Män Kv. Män Kv. S:a Män Kv. S:a

Södra och mellersta Sveriges slättbygder. 1-5 2-7 3-6 4-5 5-3 7-3

10 1S 17 15 13 11

2-5 4-2 5-3 6-0 6-6 8-4

32-8 21-8 16-3 13-0 10-1 9-4

4-2

1 4 5-6

16-7

1-3 1-5 1-B 1-7 1-6 1-1 1-4

l-o 0 1 1-1 0-4 1-1 0-9 l-o 1-7 0-8 O i 0-6 12-2 1-1 l-o

0-2 0-2 0-4 0-6 0-8 1-9 0-3

2-Ö 3-2 40 5-0 69 15-7 3-8

28-8 35-3 64-1 1-2 19-e 15-7 35-3 2-2 11-6 8-7 20-3 3-4 7 2 4-9 121 4-3 4-5 2-6 7-1 5-4 2-2 l-o 3-2 6-8 0-6 0-3 0 9 8-7 11-8 9-1 20-9 3-8

19 16 18 19 15 12 11

67-2 39-1 25-5 18-3 14-0 11-2 10-7

1-1 1-4 1-6 1-8 1-7 1-5 0.9

01 01 0-3 0-4 0-6 0-8 1-7

2-6 2-9 3-6 4-6 5-4 7-7 16o

1 7 5-5 26-4

1-4 o-o 1-2 0-2 1-2 0 5 1-2 1-1 l-o 2-1 0-7 4-7 0-4 13-0 1-5 1-2 0-5

0-2

3-4

Norra Sverige. 2— 5 ha 5—10 . 10— 20 > 20— 30 > 30— 50 > 50—100 > över 100 lia

31-7 28-1 59-8 19-9 16-8 36-7 12-5 9-8 22-3 7-4 5-5 12-9 4-2 3-1 7-3 0-9 0-4 1-3 0-2 0-1 0-3

1-2 1-7 2-7 4-1 5-6 8-2 8-4

2 6 3-8 2 7 4-4 8 1 5-8 i 9 7-0 2 4 7-9 2 0 10-2 5 99

1-2 1-5 1-7 1-7 1-6 0-6 0'3

2-0

i 8 4-8 42-2

0-1 0-2 0-4 0-7 0-9 1-4 2-4 0-2

2-3 3-0 3-8 4-7 5-6 7-8 15-9

20-2 17-2 37-4

l-o 0-0 1-2 0-1 1-3 0-4 1-3 l-o 1 1 2-0 0-3 5-6 0-1 131 1-4 1-1 0-1

Samtliga

2— 5 ha 5—10 10— 20 . 20— 30 • 30— 50 » 50—100 -

31-5 28-4 59-9 18-7 15-3 34-0 10-8 8-2 190 6-7 4-6 11-3 4-3 2-7 7-0 2-3 1-1 3-4 0-7 0-3 l-o

1-2 1-9 3-0 3-8 4-7 5-6 7-5

9-4

3-9

l-o 0 0 1-2 0-1 1-2 0-4 1.1 l-o l-o 1-8 0-8 3-9 0-5 12-3 1-B 1-1 0-6

2-3 01 2-8 01 3-4 0-3 4-2 0-4 5-1 0-6 7-1 0-8 1-9 15-8

Samtliga

:! 6 17 17 17 i 5 13 11 16

5— 10 ha 10— 20 » 20— 30 > 30— 50 > 50—100 » över 100 ha

Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder. 2— 5 ha 5—10 > 10— 20 20— 30 > 30— 50 50—100 > över 100 ha

16-6 13-7 30-3 10-0 7-6 17-6 6-6 4-5 11-0 4-3 2-7 7-0 2-3 1-2 3-5 0-7 0-3 l-o 6-4 4-7 11-1

3-1 3-8 5-2 6-2 6-9 8-0 9-8

63-6 41-t 28-1 19-9 15-2 11-5 10-2

2-8

Hela riket.

7-2 16-6

3-8 3-6 4-7 5-fi 6-2 6-9 8-6 5-5

63-7 37-6 23-7 16-8 13-2 10-3 9-6 22-1

1-2 1-4 1-5 1-7 1-7 1-6 1-1

3-4

128 T a b e l l 9.

T i l l g å n g a r o c h s k u l d e r f ö r jord-

1 1

L

ä

n

Stockholms stad och län. Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Hela riket

InneligAgda Döda Levande jordbruks- inventarier inventarier gande lager m. m. fastigheter

148-1 106-7 172-7 279-4 205-1 139-4 214-9 61-3 92-0 290-6 5114 175-8 139-2 252-6 273-4 224-9 164-9 124-1 180-8 164-3 156-7 115-8 147-8 97-5 4 439-4

21-5 20-2 29-2 40-3 24-4 15-7 26-8

11-9 10-9 15o 19-2 10-4

9-1 9-2 396 65-1 24-6 14-5 28-9 41-9 18-8 20-6 19-3 14-2 15-1 13-2

6-4

8-5 15-7 9-8 546-1

6-8 11-8

7-6 6-9 9-8 15-5 7-6 52 7-3 2-3

4-2

3-3

18-3 28-3

12-4

10-7 8-3

19-2 8-1 4-9

14-1 17-5

10-4 13-3

10-5 10-2

7-3

10-1 8-6 9-5 78 5-9

75 6-4 4-9 6-6 6-3 3-5

9-4 4-4

9-1

270-1

189-5

4-2

Summa

129 brukets behov, i miljoner kronor, år 1933. S

k u

1 d

e

Mot fastighinteckning

Lån mot Borgenslån inventarie- Växelutan annan inteckn. skulder Jämte Utan säkerhet o. d. annan annan säkerhet säkerhet 50-8

3-5

40-0 67-4

35 6-7 8-5 7-3

106-9 55-7 39-9 65'7

4-9 70

1-7

2-5

1-4

8-8

3-0

2-2 32

14-3 12-3

31 0-7 0-7

2-1 1-5

1-7

8-9 3-2

3-3

2-8

18-3 16-6

141 18-4

9-5 2-5 7-7

10-0 4-1

19-2 35-6 138-0 234-0 794

4-6 6-2

311 64-4 79-8 46-8 55-7 42-7 266 41-1 44-2 33-7

8-9 4-6

10-2 14-2 4-4

4-5 6-9

5-5 6-2

2-4 61

5-5 5-1

31-7

2-7

23-8 1454-2

3-2 150-9

9—377104.

4-4 4-4 2-3 3-8 3-9 175-2

4-2

1-1 0-3 0-3 1-3 3-7

2-9 1-7

1-1 0-4 0-9

4-0 1-3 3-9

1-5 0-8

4-8

0-8

1-6 5-0 7-4

3-5 1-6

1-1 0-5

2-3

0-6 0-3 0-4 0-2

3-9 36

01 26-0

T o t a 1a

r

2-5

Övriga lån och skulder

Summa

Tillgångar

Skulder

13-8 11-2

76-8 64-5

386-4 208-5

159-7

19-6

108-6 164-2

341-5

960 642

295-6

27-2 18-5 11-9 18-0 4-2 7-7 20-3 37-6 16-0 14-6 23-4 27-6 17-2 151 12-4 10-9 8-2 12-1

450-4 199-t 302-6

92-9

»1-3 1970 3177

124-6 447-6

86-2 1363 176-4 104-4 68-7 110-1 32-8

7994 247-2

53-9 210-1 349-6 124-2

840 110-5

251-2 398-8

67-1 128-7

136-8

431-3 332-0

152-1

773 83'2 71-6 459 643

3-5

8-9

1-7 2-0 72-9

16-4 7-2

701 539 565 402

379-9

2 2691

260-9 196-2

88-3 97-1 81-5

294-5 248-2 237-6

580 73-1 81-6

153-1 197-8 126-3 7 023-7

57-7 57-8 42-4 2 597-8

130 T a b e l l 10.

K o m m u n e r

Skattetrycket inom vissa skattetyngda

Kommunalskatt per skattekrona, i kronor, åren 1927

12-70 1470

Hela skattetrycket (å inkomst),

13-00

15-80

15-50

14-80

25-00 24-60 19-00 20 00 25-58 20-92 13-21 1300

17-os

12-70

18-69 18-94 19-78

1895 17-82 17 91 19-75

Västernorrlands län. Ljustorp Häggdånger Styrnäs Sånga

15-06

13-06

15-60

21-72

15-90

14-90

16-91'

13-70

15-70 1260 14-68

14-oo 11-60

16-50

16-50

23-14

1800 18-35 18-50

Tärna

19-58

16-86

15-80

Vilhelmina

13-40

13-40

13-40

1700 17-40 16-70 1925 19-25 1820

15-00 17-30 18-40 18-65 19-25 17-80

15-00 17-80 19-40

;4-08

14-13 23 37

Jämtlands

län.

Marby Myssjö Storsjö

15-55

22-15

18-70

17-15 18-50

19-90 1850

19-63 16-20 18-48

19-84 1677 22-63

Västerbottens län.

Norrbottens län. Hortlax Norrfjärden Råneå Överkalix Tore Nederkalix Nedcrtomeå Karl-Gustaf övertorneå Korpilombolo Tärendö Pajala Junosuando

,

I61H 18-00 13-50 17-50 17-40 16S2 12-60

15-0" 1500 11-411 12-00

16-48 24-88 16-35 18-52

22-00

26-00

24 40

20-00 24-00 3500 3300 23-60 20-40 2065 29-50 15-96 2K-33

20-83 2313 24-76 27-94 25-41 23-96 2882 2749 21-32 25-5U 22-43 22-96 19-91

2550 19-00 30 31 1755 22-80 15-00 20 00 20-33 34-14 29-35 19-00 19-oo 19-00 14-76 14-31 19-78 19-67 19-35 524-77 16-60 18-30 24-46 17-12 14-65 23-20

33-70 32-65 26-00 20-80 23-30 25-00 22-64 21-10 23 93 2302 26-76 26 95 38-78 3452

22-13 22-58 2189 2574 24-74 23-69 22-12 23-99 18-69 2324 23-14 21-81 1H-09

20-34

131 kommuner i Norrland åren 1927—1929 och 1932—1934. per skattekrona i kronor, åren

23-40 31-17 31-10

2-35

2-86

4-99

11-54

20-87

25-60 28-50

4-33

2-08

2-70

2-53

5-H9

31-41 27-42

3-93

3-48

4-98

7-14

19-10

19-04 1 9 5 0

4-45

4-12

3-97

24-12

1934 S t a t s b i d r a g till .skattelindring p e r skattekrona, i kronor, åren

"Verkliga s k a t t e t r y c k e t p e r s k a t t e k r o n a , i kronor, åren 1927

11-26

14-73

16-09

7-17

14-36

15-74

16-25

18-41

19-63

19-85

17-70

18-84

19-81

21-33

11-28

7-85

15-01

3-93

4oi

15-33

14-43

15-57

19-98 20-13

19-57

17-51

15-49

28-32 24-92

3-46

2-34

7-63

5-68

17-50

17-33

18-46 20-69

19-24

19-81 23-86 28-46

2-20

1-85

3-00

1-91

5-42

8-32

14-0"

17-92

17-90

18-44

20-14

23-92 24-17 24-35

3-96

4-70

9-72

6-26

6-54

14-52

17-93

19-09

17-66

17-66

17-81

20-86 21-15 23-03

5-09

4-81

5-03

4-92

6-25

19-79

19-76

17-23

15-83 16-23

17-38

17-62

22-83

3-43

4-58

4-75

2-02

3-30

5'66

15-09

15-76

15-74

15-60

15-18

27-87 32-90 2 7 1 7

4-06

4-44

3-91

7-80

11-49

18-07

16-39

16-25 20-07 21-41

19-92

31-30 31-17

6-50

11-91

11-12

16-20

16-50

16-46

18-54

19-39

32-70

42-33 45-57

5-09

7-11

7-56

13-70 23-33 2 4 5 4

16-80

17-65

19-on

19-oo

21-03

38-64

42-22 47-37

8-52

9-12

19-40 22-99 28 25 18-10

19-42

19 04 19-24 19-23

19-12

29-13 33-57 3 2 1 0

7-41

7-40

6-58

11-48

17-33

16-46

19-00

20-62

14-34

26-33 28-37 28-90

6-52

4-65

8-94

8-17

17-17

17-50

1S-86

19-43

20-78

82-20 3 0 0 2

3-99

9-57

22-81 1 8 1 6

13-04

10-88

18-13

19-25

19-16

19 14

27-00 33-90 38-87

8 05

7-82

7-92

14-81

19-87

19-44

19-01

19-08

19-119 19-00

2-63

5-53

4-77

8-04

12-04

7-22

16-06

15-79

15-70

19-10

31-44 31-67 34-36

5-27

6-42

11-76

14-76 1 7 9 7

18-71

18-42

19-68

19-27

I960

31-60 31-05

6-57

u-oo 12-27

16-89

16-41

36-33 3 9 6 5

6-54

4-68

12-15

16-51 20-04

16-42

16-41

16-00

19-82

19-61

31-70

4-15

4-77

10-82 23-18 28-11

14-9X

15-76

15-39

20-88

19-11

27 05 31-14

11-91

18-11

132 T a b e l l 11. Å k e r n s t o t a l v ä r d e s a m t v ä r d e t p e r h e k t a r enligt a v p r ö v n i n g s n ä m n d e r n a f a s t s t ä l l d a v ä r d e n vid 1928 o c h 1933 å r s a l l m ä n n a f a s t i g h e t s t a x e r i n g a r .

L

T a b e l l 12.

ä

Totalvärde (1000 kr.)

n

Värde

per h e k t a r (kronor)

140 383-3 116 068-3 141 775-9 232 225-1 119 510-1 80 898-0 146 918-2 46 458-2 66 016-9 278 826-2 607 197-2 1681912 130 122-6 207 136-6 273 294-9 144 097-4 142 278-7 115 804-7 141109-6 128 325-2 113 389-9 71 857-2 98 511-7 63 207-5

1331611 111583-2 135 21M-6 234 280-2 121 222-6 84 963-3 148 082-0 45 909-1 67 170-3 267 829-5 527 157-2 160 540-5 122-203-1 199 385-0 259 242-2 152 851-5 143 7360 112 396-9 134 660-4 122 906-0 109 269-8 71 445-1 102 806 9 71 393-4

890 760 810 960 930 830 780 580 1070 1180 1840 1200 1450 1020 860 760 910 750 1320 1170 1160 1090 980 1140

860 730 780 980 920 870 790 570 1090 1140 1610 1140 1360 970 820 820 920 730 1250 1110 1120 1060 950 1160

K o n s u m e r a d e k v a n t i t e t e r p e r å r o c h n o r m a l h u s h å l l för f a m i l j e r s t ä d e r o c h i n d u s t r i o r t e r å r 1932/33. N o r r l a n d V a r u s l a g

Lägre

Arbetare tjänstemän

Kött och fläsk därav fläsk Oskummad mjölk Skummad och separerad mjölk Grädde Smör Margarin Ost Ägg Vetemjöl Rågmjöl Rågsiktmjöl Kornmjöl Bröd Potatis

kg 1 kg > st. kg » >

140-3 38-5 911-5 19-9 10-4 34-4 49-0 19-6 540 161-6 6-3 25-6 47 133-0 343-9

149-0 37-9 834-4 34-6 14-3 37-0 44-5 193 624 142-8 64 18-7 4-9 125-7 295-8

Hela

Arbetare och lägre Medeltjanste- klass

144-6 38-2 872-9 27-3 12-4 35-7 46-8 19-4 582 152-2 6-4 221 4-8 1293 319-9

154-0 380 873-1 15-2 18-3 45-8 35-9 22-5 817 138-1 3-4

io-o 1-6 116-7 328-4

riket

Arbetare och lägre Medeltjänsteklass män 157-8 37-5 771-7 25-8 20-9 37-7 37-6 20-2 746 132-6 14-8 32-2 0-9 142-8 358-5

160-9 34-7 767-0 151 21-5 46-3 33-2 22-6 861 120-5 91 16-4 0-2 135-0 304-4

i

fe

ioi-.ffloou3iii«H03(X)ffio.ooo5iOHeoHoi

TH

•3

cocicb-^i^ciT^cbcböcbcbÖTticbtbT^öcbcb

cb ö c i »b <b

CO

<u

CO k O CO

i—'COr-ClT-HCOClC-^ClTDcOTjlCOiOTji

T-H

O

'CJJ

CQ

o

fc-i *

T J I O O

CM T *

T-H i-H

OC 1 ^ O T J I T-H

i-H

ifl

Tti 1-1

i-H

T-H T-H

CJ

\>

O

iO

iO

Cl

O

t-

t-

I -

H

5:

OO • *

Ki

O

(M

- I - H O I - H ©

K l CO CM CM

C O i O ^ C O i ^ - O O C O t ^ i C C l T - H C O l M C O C O C O C O C M C O I-HT-ICOTJ1CM-HCOCOCMI—iTjl^Hi-HClt^-Oi—lOCOCO l~f COCOCO CO. T * r-H r - | CM

Cl o

O

CM CO o TJI O i-H TJI T-H

T-H

S)

<A t->

o

o p •5-ca ca

= fi -S a 3g *

CO O

L-» CO O

f— O l 0 0 >—i OO 0 0 O l CN C; (M C^l •—' O l 0 0

O

T-H

jfi lcj

I-H

—< CO T J I T J I CO T-H CO

> C/J

»O CS 00

O

H C O C f l N ^ N O O C O N S C l O O H

"

3 £a |

f-t

«

.SB| S-jj • i ca

ft) cct

:5 B

O

CJ

« >

i O CM —

CO

O

TJI CO —1 l O i-H

C d M « N i O C O < D O O f f 4 C « O X 5 C i N « H i r ) O f f 4

CD CM t -

t^Tjiö^cbcbc^cbt^öcMcbibi^cbTjicöcicböcb

THÖ

COT-HCICO—< H y-H

I C 00 O CM CO O

(N TJI

H i C O W i O CO l O CM CO

i-H

i

t-

b-

ö cb cb

C l CM T-H ld T-H

r-H

C)T(ltD(NCO[N(rj^ocWiOHOirMu5tONift cMcicb>bÖT^öchco»bc»t^cbc^cböoibT^cit^ CM T-H

COCOCOT-HiO-HtOCOCO i-<i>-in

Tji CO - H CO CO T^HÖcOTjicb O O T H H IOT-H

T-HCOGOCOTH COTffiCOCM

T-H

CO CO I O CO

H ^ H i O O M O n O W O C O - * i n O M i O v O C l 3 f O

TH

i > - C ^ C O T j 1 ( ^ i Ä C M T t I - H C O T j i c O T j i - H ^ H O C O i > - O C O ( M - N C O T H H r ^ T r t T H H C M N H T f l f ^ H i n CO - H T-H T-HCOCO i O T J I CM CM rH

co -H co c i r-

CO — ' T - H » O T-H

HLicciiiflicNiowitiHQowoifHcomco^

T*T CO t -

O i H C O . O ^ Q C W C O O C O C O H C O - H C O H C D N C O O CM CO CO O H O - * O H O T f i I - CO T-H CM T-H T-H O T-H ClTjlrHCO

CM — ( T j i t - Y O TH

CC T-I

T-HCOT-H CO T-H

i-H T—1

u

2£fi

H f f l H H O O

l O H N O i c o m o o t M f i W t M Q O o a x o H x o s C 1 0 0 C 1 0 t ^ - T * . O T * l c O c O - H C l ! - - C O ' — l CO H tOi-HCOCOCO C O T H C O TJIJ-H CO I O C D CO H TH T H O i H t-TjlTHCM

CJJ H

o

Hi N

lO

CO iO x c o c o h - CM T-H CO T - I

T-H

T-H T-H

CO

cti

i-HCMCM TJI i-H

T J I Ö C O C O T J I

OJ

TH

CD

CO TH

T H Ö - ^ T ^

T-H

t

s

O

CM

COCO^Hi-H

CO C^ O

Mcjg tH

^

ö c b c i i ^ ö o i b ö - ^ i ^ c b c M i ? * c i i ^ c b ö i ^ ^ T ^ ö i O T-H C l CO i-H T - I C l C l T J I CO T J I T-H C l 3 0 O CO T-H T-H I-H COCOiO COTJICOCM

T 3 °C3 j^

Tfl i-H W

co

fcc

CU

a

ö

1 - ^ C I I - H C O C O T - H C O C O X T - H T ^ C O T J I

TJ100O

a CJ

»OI-H

-CO

-H

W O H

M T H C i i t m X O i O H i J i H i a O O O t O O ^ M N c M T j i ö i O T M j h c b i ^ c b ^ c b ö i ^ t ^ c b A i c b

tao

co co *n

rH

** fi

ci

cb ö cb Ö i b

C O - ^ U J r H i O C O l ^ " - 1 T J I T-H T-H » • CD CD T — I C I T - H CO t— C l T—1 T J I T-H - H — i

jq

CU

dl

cocicoTjicMtbtbi^cböibcbööcjbcbTjiöÖcb

<u

u

•a J» 8 5 f i 3

( N C C - * f ) ^ C 0 l - . O O 0 5 T | i T J I O O O C 0 « )

-a

Tjii^obTiij^^öcbihÖT^cbcbcbööo»böcöcM TJ«COCOTJICO r^r^co TPH C I t—CO CO T-H COCOCO t—Tjl-HCO

t-

o

TJH T } *

CMTHh-Tjlcb T J I ^ H T-H m T-H

-3 :0 C/3

-L ca

O i Ö W t D W O O J i f l i l i l i O N I N O i n O J f l l j N H

T-H \a

Z o » b c ^ » b c i T ^ c 5 c o T j i i b i b ö ^ c o i ^ ö t ^ c M T j i t i H CO r H t - T j i CM H ( N O H T-HIOT-HCOOICMCO t -

cb i > c b ö 6

T-H

t-t

O

O

1-«

ca

I O C O T - H C M

•

CO

I

:f : . -^ . • i ^

*

=0

ca

>

O

<4H

—£•£• £ £

<H

t H

-C •>C3

« iA £-

V 3 £

O

S> ca

g -Ö

-S T3

|0 73

^

^1

<

«

• • * * • •

TJ

'.

>

W

.fin*

t-.

eS

rt i* •* _ , «t t.,

2 £ £ gjrO TH c? IS C :<r S

O

PC

^

M

*\

ä.§S iO -Q M3 OJ

S

?

Ä

f>

>

>

«

2 --a •o « • ^ 3

WJ* 3 :cs

0 ca

\>

o cd t- *

:C U

roxj

0,

:C3 Ä

-a

M

XI o o

!

•

'(-0

' tiO-H •-C3 O

•a si

-i

(O

33 M cjj|

t-

Aj •t-» *•>

CA

co

T-H

A

BO ca

—i c o

l O T-H CO T-H CM CO-H

.2 U^ O ) c« A : i " - ^ "CJ ^ f i

4 J

a

?< <1

a LT K

134 CO CO Cl

r»

CO •—< CO

» 00

T*H

1-H

T-H

CO GO. - H O 0 CO CM O C 1 CO CO T j i T-H QC

fr-

•o

T J I iC5 O

O

US Ol

CO C l

cT-Hi un i c co co co T-H 1—1 TJI CO CM

TJI

o

_i

Hl Ol t—

CO X TH C l CO CO GO CO C5

co r- co O T *

H

ffl

G 0 u O i > T H CM I O O iCCD I * O C O X i CM

CO CO

Tfl

T-H CD CO

X

1 Ht

C

CO

^_ fCO(A

'C

Cl T-H

o

f -

CO

•HQo

- H

a

co c*

CO CO

CO T I - o — CO CO CO CO CO C O C O » O CO CO

co T J I o r-- TJI co co T J I TJI o i o r--

t--

T-H

Cl

Cl -HCOC1

4-> CJ

CO t ^

T J I en

ti

—> E

o

:03

"

CM Cl

s co

Q0 »H CO

t v

o

CM CD CO O » CO i-H O - H T—1 l O j CO CO CO T f

„—

CO

C l T J I c o --H O T j i TJI » o i — CO CO frO-

•— C O T J I

i-H

CO

I O

o

4)

o

T—I

K

"O

CO —1

Cl

T

g 5»

1 r-- t 1 t— i -

co ca

0% i «

~*

C :cfl

TJ

99 CO Cl

r-

CO fi os C l

u u o c u

o

CO Cl

CO C l CO CO r-H CD C O

oo id

co

CO —

COCO

CO

( ^

i ,

TJI

iO

Tji

s

o

fr* T j i C l Tt<

3 r»

O

C l CO

x c i c o

ts so

O TT TjIfM TJ

Tt< CO Tji

2 3 B r-

T-HCO

o>

i-H CO iO

t *a

CO

1-1

H C O

iO

— • C l CO CO T - H CO O CD T H C l CO T-I r - c o

t -

OCO c-

o

T-*

T J I T J I C O i>C0

CO O

CM

*_• —

CM CO Tji

CO

N H i—» r i-H CO

« oo ^

t - co r- oo »-

OJ

1 oc

o

« .o

C l » o CO X CO o CO CM C O C O CO CO CO CO iTJ CO O

in

Ol Ol

GO i > C M

CO O

CO T-H

CO

c cca

O X > i O CD o CO CO CO CO CO CO T J I T-H T j i CO T-H T-I C l iO CO T f l CO

T-H C l T-H CO

0 0 X N C O i-H O - r H

O C O CO CM CO

CO iO CO

Ci

C O O T J I - H O I C O

CM co co r— y ; C l CO C l CO 09

T-H

T-I

TjiiCCO

C l —' TJI O O id o I O c i co co frTJI &*—. (M CO

.IT Ol

T-H

CClCO

c

o

A t-

t *

t-

cs cs

H

T-H O C O

r- co

T j i CO CO O I - * CO

t -

.o

Si

—1 0 0 CO CD 1 rH

CO C l SO C l CO CO id i-H CO CO CD t-H

-O

§

T-H

CO CO i CO ~ T H O 0 0 X ) CD G 0 — * CO CO i C * X O f - T J I CO CO CD i ! n - H CD i O 1 > C l T-H CO T J I T-H T-H CO CO

1-1 * - i CD T J * CO CO T t l T * CM TJ4 CO T-H C l U i H H O GM CM

CO

o

<*

3 Ol

Vi

— T-I » O M -d T j i CD CM CO CO id ( ^ CO TJI c i o r* o iO r - t * c o r^- c o - H T J I CO UO CO i O CO T-H CM CO CO

^H

CO

coco

01¶O CD T * CO 1 O l O r H J O 1— CO CO CM

i©

O TJI -HCO t ^ co T j i 0 0 O CO T J I C l T-H " T j i CO

'£>

— . O

CO

T-H

co

^ co c i o c o r - o c o TJI c o o id co co c i co c i co r-

T-H

CO

1¶CO T-H

T-H

e»

$

i-O 5 0

-T

-

•o v-\

©1

C l T j - T j i CO CO T j i O TJI te J C O C O t

C5

-H co C l C l

CO

0»

0)

co co »o

CO - H o o Cl Cl c o id c o T J I co CO T J I CO C l i d

« 3 X I N « - H D 0 C O N CO O » - I CO ' I l CO T-H

CO t—

(W TH

^H

T j i CO TJH CO CO T f CO T j i u O CO ^ - T J I S 5

\t CD co ca co I * co rt-m

TJI TJI TH O CO

oc

CO T J I O T-H O CQ X O 00

tO

Tji

c w

r-

CQGOCO X ) r 1 CO X C l CO T f l CO T-H o CO

—

:CB

» O X ) C l T J I r-- 3 0 C l M O CO CO Ö l O C l CO M C l O

c o id CO

oo C4

Tji

Tji

•* oo

co UOTJI GM f - C l TJI - O T p

r*

T-H

s cc o

« o Ci

l—

CO O

T-H

CO i C T-H CO CO O O C O O C O G O C 1 CO y-i-d CO CO CO

T-H CO

T-H

Tji

CM i O CO GO CO CO COCOCO C l -HI c o i-H T U C M o i H

T H »O

• *

CO

o CA

KÖ

i>

s "c •o c

cs CO Cl

CO

oo

T-H C l CO CO CO i C » c o C l C l CO CO

T-H

rH

TjIlO

£? Cl

CO CO

»O

o

i O CO

g r»

1¶C O OO

1¶CO co

OD

CM CO Cl

M • B ea

T-H

T*

B SJ

f

tuD

O

O

t-CO C l •-H

FM

0>

O CM Cl

4 r" " H

:cd

O

oc so

I - * U O 1 - " TJI COh-if. H

ce

t » i O CO CO CO T-H

1—

c i CM o r- T-H c i CM o

01¶C O C C I C T H

CO C l — OT j i CO T-H O

ä

TH

t - C M CO CM

c o GO TJI r~ CO CO CO T J I T j i 0 0 T * T-H

Ol

Cl

COG0

o

fr-

CC

CO i O CO T J I T-H CO

>9 o

I

i-» CO TO C l CO CD

c

-H

0)

ja

O

I

T

N

O

-

T

.

CO

l — C M CO CM

il

TJI

r« CO

•-H i O T j i TJ O C T

CO 00

CD C l CO t ^ CO O CO o

TJ*

g

CO C i t — i O r - c o r- co o co co o i - » ( ^ T+ i O CO CO

»9

CM

CO

CO — coco S i cooco

CO

00 00 OO

CO CO T J I C l O l CO C l CO CO 1 — TH CO o CO O l

CM O O CO T J I c i O- C l - H TJI o CO CO CM CO O T J I o

CM

O

C0

i-H

8 CM

TH

fi cca

T-H

CMCO t o

CM C l CO

CM

Tji

DS

o

Tji

1 *-- t >d »o

CO

19 0»

cicr coco CM

*-»TH

Cl -H CO

Tji M «

•9

T-H T-H

o

CM

CD

c o id o co id CO o CO C l uO CO

co CD --i o 1 CO «n i O T-H CO TJI

l ^ - CO CO

^H

T-H

GO - H G0

ae

o

>'o

W G 0 O T J I CO O O •—i O GO CO CO T J I COCO C l T-H

1—

CO

_

c i r - c o co co c o

CO c o CO

IX)

CO

CO 3 0 CO CO 0 ( ^ - H T-H t - C O CO

C/D

c o c o C D - H - H r-CO td .>• CO C l CO

cT; o

kOcowao

o

CM

Gl

sn o'i

CO CO CD — i CO C l i - i O O TJI M o CO TJI t-H ,-H O

^HCMCM

CO CO »i -* Ol Cl o • T

CO

§ :»«* r» o Cl

CJ

O CD H C O CO

t-I o Ol

CO

a =J

Tji t - Tji t O i^» C l CO CM O - H C M

T * T-H CO

— ,

cs

TJI

-^

CO Ci

Tji rH CO

TH

i-H

>

i

w ld

o o

tH

c3

CD uo . r . 0 0 CO CO C l CO C l T-H

i

-d CN

« CM

->

£•

M ce

C l CO CD O T j i CO O C O CO CO CO T j i G0

CO CO T-H C l C l »O T f l - H T J I O C O C Ö T H

-*

CO

CO

0^

•a

1-H

T J I CO

Ol

*

CA

»O CO

s

H<

T-H

co C l CO t O O co r»o o CA T J I CO

00 XI

2 TJI

rH

»1

t a o co TJI c i o i c o I - H c o C l — i id 0 0 T J I t— CO T-H CO

SO Ol

i-H

coco — 00

Ci

fm 00

t > - 0 CO

T-H

•03

•p -O

00 X!

73 S 5 tH

HB

73 O

H

60 M u

Xi o

> s

0)

-i-H

o

H-»

0»

c/)

:C3 X ) O) - —

Q

k

Z

"c« t3J

~

Iri

r > C o> o «x.t:

tfl C5

i B 3 CO

M

)M

JJ?

3 lu,

- 0 =0

»03

ca

ti

<— m

> > g

DC

o

o

s

t i

fi

t i

tH

H

O

S ^

>

H

tH

XI

o

-a

<-> o -oa co t- — ca ^fi — CJ

bo =cu

ej xi

t-,

x: CJ o

73 CJ ti CS t-. OJ

OJ

>

•C3

*-> o

H

ti CJ

CJ 'Cfj

M o

o

>

(U »CQ

tö

=

lo t i o ^

ti

—>OJ

3 « fe

+H

o TC = 0 :C3 X t

B Ä t

t-, OJ

o ca <5 t

3 :r3

I H

CA

a B £ 3 c/)

• H

^5 * J X I 5 : cX3 O t - 30

P ^ E O

> CB Ä

TJ W

ca « C _^ i s i3 ^3 TJ :o =5 "2 ^ O

O

C

rt

C

CJ

CUfcOXE

135 Tabell 15. Hektarskördarna åren 1913—1935, i deciton. 1913—1917 1916-1920 1921—1925 1926—1930 1931-1935 Gävleborgs län. 16-2 15-7 14-6 106-0 33-8 14-1

15-2 15-3 17-1 119-4 311 141

16-7 15-4 152 116-1 31-6 12-1

15-9 15-1 15-3 124-8 35-3 11-3

19-7 17-0 16-7 138-2 31-2 10-2

15-8 16-7 13-2 120-9 32-9 12-8

13-8 14-9 14-3 120-9 28-4 12-7

14-8 13-6 18-0 110-2 291 12-5

13-3 14-5 12-8 117-4 32-6 130

17-5 16-9 150 150-8 30-6 13-2

18-0 19-8 157 160-6 37-8 13-2

16-2 170 19-1 146-1 31-7 11-8

14-5 13-7 12-0 124-5 30-7 ll-o

14-8 14-5 13-3 1330 300 10-7

18-L 17-6 15-9 159-7 31-8 11-2

15-8 15-6 12-9 1420 24-9 10-5

13-6 137 13-5 134-8 20-6 10-8

12-6 12-6 11-7 129-6 21-8 8-8

130 131 11-7 140-3 23-7 71

14-6 15-9 13-7 163-0 23-4 8-5

21-9 19-7 17-2 139-2 31-6 11-8

15-9 17-3 13-2 135-8 27-8 10-6

11-8 15-5 13-1 151-5 29-6 11-8

12-5 15-9 140 148-2 27-3 8-2

14-2 17-5 16-0 178-3 31-8 9-8

14-9 17-1 14-2 119-8 31-9 11 9

14-1 15-4 16-8 115-1 290 11-6

16-4 17-0 150 112-8 32-9 12-2

16-4 18-2 16-8 115-2 37-5 11-8

19-7 20-0 17-8 140-3 356 11-9

Västernorrlands län.

Jämtlands

län.

Höstråg

Västerbottens län.

Hö trån äng Norrbottens län.

Hö från vall . Hö från äng Hela riket.

136 Tabell 16. Antalet hästar, kor, ungnöt och Kor

Hästar L än 1916

7 863

7 922 28 717

4 207

3068 22 634

66 791

57 621 49 957

Stockholms län

28168 Uppsala län

26 794

27 405

23 723 22 635

Östergötlands län

25 595 40 042 22 912

,28 259 43 856

25 336 40 297

21365 25150 40012

24 804

14 919

16 096

24 047 16168

24 260 16 696

34 283 15 629 12 382

,35 528 15 551

33 586

12 518 53 575

52 618 76 610 30 262 26068

75 299 29 454 25 593

40 730 56 251

41818 Gotlands län Blekinge län

Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län

28 093 22 891 24 684 19 785 19 864 Västernorrlands län .... Jämtlands län

20 555 18 502 20 723 14 876 701099

578a3 29 028 24 344

15155 44 762 61863 24 748 21902 35 639 49 342

33 994 14 506

85107 24 628

74 903 20 605

11263 44 460

31388 82 479

58 689

112 285 64 597 55 240

28 713 72 539 97 821 52 438

25 657 22 329 36 601 51155

18 222

17 234

20 861 20 379

17 828 17 774

17 426

18 086 19 903

14 055

16 877 13 812

18 223 12 851

18 299 12133

715 681

620 256

66 079 92 332 77 377 56 535

23 371

12 522

75 750 103 981 84 854 60 467

24 378 20 999 21180

25 807 20 473

20 891 19 875

118 045 126 785

49153 109 192 119 720

93 407 73 200

91559 66 454

58 630

54 331 68 785 66 329

67 888 65 216 77 771 51185 78 411 56 259

71164 48 831 67119 46 483

1 769 689 1 607 060

137 kalvar samt svin åren 1916, 1919, 1927 och 1932.

1927 1323 67 347 57 701 79 365 110 528 94 273 68 648 95549 26 436 35 072

24 970 24186

29 482

30 028

29 487 38 322 66 644

30 277 39 503 65 967

25 881

28 734

47 898 32 902

80 010 111 230 99 105 71089

30 008 36 955 67 244 60100

54 843 51386 38119 57 857

96 713 26 859

43 219 70 639 17 590

19 763

13121 17047

61623 91719 41071

82 835

57 863

59 380

125 882

130 778

33 911 61219 69 341 56 434

63 688 70 483 70 358 75 597 46 752 72 864

1435 66 952 57 448

101235 131262 72 406

74 904

130 000 68 696

134111 96 566

54 248

98 079

Sv i n

U ng nöt o c h k a l v a r

Ko r

139 409 94 331 77 708 63 212 69 765 71523 77 864 50 893 81356 53391

36 415 28183 28117 24 706 32 958 25 473 32 622

33 379 27 584 50 201 59 344 49119 29 254 22 299 23 076

53 257 36 679 63 211

4 945

1693 31959

2 734 36 502

32 527 39 054 67 029

34 545 48 268

23 657 21115 28 008

76 008 64 983

38 761

52123 64 662

53 367 65 835

12 408 19 321

23 063 33 353

27 822

27 950 150 521

86 009

220 556

242 571

187 156

106 986

295 930 106 337 37 922

76 568

32 906 23 354 38137 50 840

258 442 38 777 40892

54 356

62 971 36 385 56 864

43069 34 439

24 908

36 827

26 879 21482

20 029 18 924 15 656

33 706 29105

34 774

23 660

22 506

19 828 13 665

16 247 12 224

25 861

7 273

12 026 4 621

7 285 2 699

10 278 16 576

22 378 14 964 8804

17158 19 789 69 676

18 839 66 806

108116 101 599 40 273 43 571 33 930 30 096

34 370 29 464 22 754

33199 56 641

66 985

58191 15 285

58 743 76 478 46 475

2 582 27 746

29 963 22 560 24 991

23159 31485 22172

23 496 25 003 19 621

27 862 22 623

19 597 12 921

24 808 15 016

41676 52 585 16162

44 616 35 382 26178

94 430

103 072 36 592

18 457

15 060 4 958

5 720 20 564 17 713 52 029 1874114 1 924 551 1 022 228 861 437 978 318 953 963 1 065 396 716 783 1386 791 1 495 407

Tabell 17. Totalskörd i genomsnitt per år (ton). Gävleborgs län

Västernorrlands län

Jämtlands län

1921/1925 1926/1930 1931/1935

4 481 2 670 2 764

1696 789 720

783 448 408

978 554 636

449 240 145

1921/1925 1926/1930 1931/1935

13 872 11824 12 622

19 941 18 633 20 285

11454 10 021 12 896

17 020 15 431 19 697

11045 10 013 10 804

Havre

1921/1925 1926/1930 1931/1935

30 317 34 316 37 757

7271 9 336 10 975

789 887 1370

2 032 2 719 4 075

906 1801 2 734

Blandsäd

1921/1925 1926/1930 1931/1935

5 561 4 094 4 393

3 765 3 355 3 333

865 632 780

4144 3 683 4 630

554 489 597

1921/1925 1926/1930 1931/1935

46 795 51567 56 902

52 783 59 814 78 316

23 036 25 407 32 398

34 362 42 227 52 604

25 999 35 759 41970

Foderrotfrukter

1921/1925 1926/1930 1931/1935

24 237 21475 20757

16 220 13 826 12 342

5 488 4 605 4 993

13 335 12 339 11642

7 009 4 517 4 474

Vallhö

1921/1925 1926/1930 1931/1935

218 720 238443 211 899

176 237 202 619 196 901

155 420 147 656 158 935

141595 166 684 177423

109495 115 159 147 075

1921/1925 1926/1930 1931/1935

8788 19156 18161

32142 39183 39138

17115 15193 15 253

65 076 58 707 62 484

130 458 121 451 141 892

Höstråg

VästerNorrbottens bottens län län

139 Tabell 18. Detaljhandelspriser å vissa livsmedel. * V a r u s l a g

Oskummad

Hela riket

Östersund

Umeå

Vilhelmina

Luleå

25 25 25 24 21 25 25 25

24 23 23 23 21 25 25 25

25 22 22 20 20 21 21 23

26 25 23 21 21 23 23 23

26 26 26 26 25 23 25 20

27 26 28 2ö 24 25 25 25

27 26 27 27 23 25 26 26

22 21 21 20 20 21 al 22

361 310 277 254 254 289 280 277

343 305 271 243 249 286 282 278

355 284 262 242 248 290 290 261

363 305 295 267 269 295 292 286

369 312 270 251 256 296 289 281

358 318 2f3 250 253 295 294 293

367 318 281 256 254 291 285 275

350 284 5)55 235 244 276 268 263

337 292 264 241 244 272 271 261

315 278 253 222 224 258 261 255

323 266 245 224 232 267 263 248

303 265 244 2-6 215 230 242 239

346 292 254 237 244 279 280 265

343 288 271 240 246 232 281 278

335 282 255 235 234 262 268 256

319 265 240 220 224 253 253 250

254 209 198 186 152 167 181 195

240 192 188 175 140 178 180 197

247 174 167 170 149 171 174 177

250 203 188 168 149 177 183 189

266 205 198 185 141 175 182 181

247 201 189 183 144 167 173 188

245 185 183 163 141 159 169 181

244 195 190 175 147 170 177 189

152 138 130 124 127 141 138 133

150 139 129 127 128 143 137 133

151 138 129 125 127 142 134 133

151 139 130 126 128 142 137 131

151 139 130 127 128 143 135 133

151 135 128 119 124 137 130 131

151 135 128 119 126 138 130 132

153 138 129 125 127 141 135 133

281 247 227 203 184 196 243 241

288 247 217 193 160 187 209 228

279 238 217 142 187 193 208 221

300 255 228 207 181 183 208 230

311 267 235 208 191 201 221 234

301 255 222 203 188 191 225 240

297 249 219 214 191 200 225 239

245 211 193 170 161 168 184 2U4

mjölk.

1925—1929 1930 1931 1932 1934 1935 1936 Mejcrismör. 1925—1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 Lantsmör. 1925-1929 1930 1981 1932 1933 1934 1935 1936 Helfet ost. 1925-1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 Växlmargarin. 1925—1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 Ägg (per tjog). 1925—1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1

Gällivare Kiruna o. Malmberget

Sundsvall

Priserna äro, där ej annal anmärk es, angiv l a i öre ör kilogr am.

140 Tabell 18 (forts.).

Detaljhandelspriser å vissa livsmedel.

57 52 51 49 41 36 43 46

70 70 73 82

— —

60 54 52 53 45 46 54 51

66 58 56 58 51 52 56 56

62 51 50 55 46 45 52 56

53 42 44 44 36 36 43 45

49 42 41 37 36 36 40 40

48 42 41 37 37 37 40 41

48 43 40 38 36 35 37 39

48 44 43 40 37 36 39 40

50 45 44 42 39 37 42 43

51 46 44 40 38 37 40 41

46 41 39 36 36 35 38 39

43 39 37 35 34 32 34 33

43 35 35 35 33 33 34 35

43 37 37 35 35 33 34 35

42 38 36 35 35 33 34 34

43 39 36 35 34 31 35 35

44 39 38 37 35 35 37 37

44 40 39 36 34 35 35 35

41 35 35 33 32 31 33 34

210 196 195 180 157 157 184 193

190 176 170 160 133 164 183 186

193 197 185 174 145 143 194 184

167 170 159 143 129 135 155 180

184 195 192 167 158 162 184 192

194 191 183 163 155 163 192 202

189 202 184 156 143 157 160 169

200 189 181 163 148 156 179 193

169 157 155 145 118 124 137 152

155 147 145 127 103 134 144 150

146 149 130 114 96 120 144 143

137 125 125 113 98 106 135 154

149 160 159 133 118 127 152 156

146 159 141 114 105 105 108 122

151 148 143 123 114 127 147 156

165 155 150 131 114 121 143 156

246 250 249 242 232 237 249 251

306 291 253 235 226 237 262 266

— —

'243

299 300 300 299 270 251 250 271

287 285 272 252 216 224 228 236

251 266 261 235 225 229 232 262

245 238 225 206 188 198 217 232

Östersund

Umeå

Potatis (qammal). 1925—1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

58 49 49 48 38 38 49 50

53 41 39 42 36 38 46 51

Vetemjöl. 1925-1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

47 43 42 40 38 36 39 40

Rågsikl. 1925-1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

Kalvkötl, gödkalv. 1925—1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1

Hela riket

Luleå

Sundsvall

Färskt nötkött, stek. 1925-1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 Färskt nötkött, soppkölt. 1925-1929 1930 1931 1932 1933 1934 19H5 1936

Gällivare Kiruna o. Malmberget

Vilhelmina

V a r u s l a g

Noterat endast år 1925.

250 246 200 219 234 249

—

— — — — 220

141 T a b e l l 18 (forts.).

Detaljhandelspriser å vissa livsmedel. Gällivare Kiruna o. Malmberget

V a r u s l a g

Sundsvall

Östersund

Umeå

Vilhelmina

Luleå

Fårköll, färskt. 1925—1929 1950 1931 1932 1933 1934 1935 1936

235 233 221 213 196 216 224 235

202 197 185 181 173 181 188 204

242 232 218 184 181 193 200 213

178 169 160 147 125 160 175 177

207 220 217 205 186 181 198 201

195 205 189 170 156 163 171 184

204 212 183 163 156 160 164 179

232 231 218 201 187 192 205 217

234 226 160 156 152 146 186 196

223 213 155 158 149 148 175 188

235 235 160 156 154 141 182 197

227 203 148 143 145 143 158 194

238 233 173 153 157 156 175 194

252 241 127 127 145 146 174 191

225 220 137 132 141 136 152 181

222 210 147 141 142 136 177 196

235 223 161 156 152 148 188 197

232 228 166 168 160 163 190 198

247 238 162 157 158 142 183 200

221 205 155 139 142 139 158 169

241 233 171 154 ' 157 156 174 194

248 241 151 145 158 159 183 202

229 226 152 142 152 133 160 179

229 217 153 147 148 141 182 200

227 227 206 185 169 186 198

223 223 192 179 171 161 178 184

231 232 192 185 200 170 170 200

213 204 175 164 157 143 159 182

242 242 211 197 185 168 176 200

244 237 202 181 184 170 170 184

237 236 195 183 163 146 160 171

229 227 195 177 174 158 170 190

68 49 45 46 48 48 47 47

71 48 44 49 49 48 48 49

71 48 45 48 49 50 50 50

75 51 46 49 49 50 50 50

72 46 43 46 48 48 48 48

73 52 47 50 51 52 52 53

73 49 44 48 50 48 48 49

68 45 42 47 47 46 46 47

Hela riket

Fläsk, färskt. 1925-1929 1930 1931 1932 1934 1935 1936 Fläsk, salt, svenskt. 1925—1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 Fläsk, salt, amerikanskt. 1925—1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 Bitsocker. 1925-1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

142 Tabell 19.

Räntabilitetsutvecklingen för jordbruk i olika landsdelar. B o k f ö r i n

g s å r

L a n d s d e l 1 9 3 0 - 3 1 1931—32 1 9 3 2 - 3 3 1933-34 1934—35 a) Brulloavkastning,

kr/ha.

Södra och mellersta Norrland

b) Driftkostnader,

440 322 374 303 358

311 316 290 332

288 341

d) Lanlbrukskapital,

460 306

485 357

358 281 304 295 309

359 281 311 292 310

363 287 327 289 317

435 298 304 281 345

krfha.

c) Nettoavkaslning,

403 294 334

kr/ha. 46

3 40 15 17

-17 18 4

77 17 0 -14

25 -10 -14

122 70 38 12

-4

2 074

2116 1373 1640 1509 1610

2 022 1309 1628 1506 1569

2 009 1326 1560 1498 1582

1977 1325 1590 1503

1-2

3-8

- 1-2

1-3 00

50 1-9

kr/ha. 1390 1681 1509 1607

é) Förränlningsprocent. 2-2 0-2 2-4 1-0 1-1

1-1 0-3 -0-2

-0-9 2-3

-0-6 -09 3-2

6-2 5-3 2-4 0-9 56

143 Innehållsförteckning.

Skrivelse till Konungen

3¶Avdelning

A.

Utredning rörande jordbrukets läge i Norrland samt den norrländska jordbrukarbefolkningens ekonomiska ställning. Kap. 1. Norrlands befolkning och dess sysselsättningsmöjligheter

7¶Folkmängden och dess förändringar s. 7. — Befolkningsrörelsen s. 8. — Befolkningens fördelning å stad och landsbygd s. 11. — Befolkningens fördelning på hushåll av olika storlek s. 13. — Befolkningens fördelning å olika yrkesgrupper s. 14. — Sysselsättningen utanför jordbruket s. 14. — Produktionsförhållanden och sysselsättningsmöjligheter inom industrien s. 18. — Sysselsättningen inom jordbruket s. 21.

Kap. 2. Förutsättningar för jordbruk i Norrland

23 Naturförhållanden s. 23. — Jordens uppdelning å ägoslag s. 25. — Brukningsdelarnas storlek s. 27. — Äganderättsförhållandena inom jordbruket s. 29. — Arbetskraften inom jordbruket samt arbetslönernas höjd s. 30. — Jordbrukets kredit- och ränteförhållanden m. m. s. 34. — Skattetryck och taxeringsvärden s. 38. — Inkomstförhållandena hos olika befolkningsgrupper s. 39. — Livsmedelsförbrukningens storlek s. 42.

Kap. 3. Produktionen av jordbruksalster i Norrland

43 Växtodlingens planläggning s. 43. — Växtodlingens tekniska bedrivande s. 46. — Husdjursskötselns planläggning s. 50. — Husdjursskötselns tekniska bedrivande s. 54. — Jordbruksproduktionens storlek s. 56.

Kap. 4. Avsättningen av jordbruksalster i Norrland

59 Konsumtionens storlek s. 59. — Saluöverskottet och dess avsättning s. 60. — Tillförseln till Norrland av jordbruksprodukter s. 66. — Detaljhandelspriserna för viktigare jordbruksprodukter i Norrland s. 68.

Kap. 5. Jordbrukets lönsamhet i Norrland Avdelning

69 B.

Förslag till åtgärder till förbättrande av den norrländska jordbrukarbefolkningens ekonomiska ställning. Kap. 6. Allmänna synpunkter Den norrländska jordbrukarbefolkningens nuvarande utkomstmöjligheter s. 73. — Möjligheterna för staten att medverka till förbättrade utkomstmöjligheter för jordbrukarbefolkningen i Norrland s. 76. — Åtgärder från statens sida för stödjande av jordbruket i Norrland s. 78.

144 Sid.

Kap. 7. Åtgärder för åstadkommande av ett varaktigt stöd åt jordbruket i Norrland

80 Skattelättnader för särskilt skattetyngda kommuner s. 80. — Skärpta bestämmelser mot olämplig delning av jordbruksfastighet s. 81. — Främjande av nyodling samt underlättande av jordanskaffning s. 84. — Underlättande av kredit för jordbrukets behov s. 88. — Åstadkommande av en ändamålsenlig jordbruksproduktion s. 89. — Förbättrade avsättningsförhållanden för jordbruksprodukter s. 100.

Kap. 8. Åtgärder för åstadkommande av ett tillfälligt stöd åt jordbruket i Norrland

103 Jämkningar i regleringen av införseln av vissa färdiga jordbruksprodukter s. 103. — Jämkningar av fodermedelsregleringen s. 103. — Jämkningar i mjölkregleringen s. 107. — Ifrågasatta jämkningar av övriga regleringsanordningar s. 110. — Vissa andra förslag till åtgärder för stödjande av det norrländska jordbruket s. 111.

Kap. 9. Sammanfattning jämte hemställan

Särskilda uttalanden

116 Tabellbilaga. Tabell 1. Folkmängden länsvis den 31 december åren 1900, 1910, 1920, 1930 och 1935 119 Tabell 2. Antalet företag, omsättningsbelopp, sysselsatta personer och drivkraft enligt företagsräkningen år 1931 samt antalet yrkesutövare och folkmängd enligt folkräkningen år 1930 120 Tabell 3. Antalet anställda 1930 och 1934

arbetare inom vissa industrier åren 1913, 1920,

Tabell 4. Folkmängden inom vissa huvudgrupper av yrken åren 1920 och 1930

121 122

Tabell 5. Arealen fördelad efter ägoslag samt utarrenderad åkerjord, i hektar, inom varje län år 1932 124 Tabell 6. Antalet brukningsdelar inom olika storleksklasser av jordbruk år 1932 125 Tabell 7. Arealen fördelad efter ägoslag vid olika storleksklasser av jordbruk år 1932 126 Tabell 8. Fast anställd arbetskraft på 100 hektar åker vid brukningsdelar av olika storlek år 1932 127 Tabell 9. Tillgångar och skulder för jordbrukets behov, i miljoner kronor, år 1933 128 Tabell 10. Skattetrycket inom vissa skattetyngda kommuner i Norrland åren 1927—1929 och 1932—1934 130 Tabell 1 1 . Åkerns totalvärde samt värdet per hektar enligt av prövningsnämnderna fastställda värden vid 1928 och 1933 års allmänna fastighetstaxeringar 132 Tabell 12. Konsumerade kvantiteter per år och normalhushåll för familjer i städer och industriorter år 1932/1933 132

145 Sid.

Tabell 13. Konsumerade kvantiteter per år och normalhushåll för vissa familjer å landsorten år 1933 133 Tabell 14. Åkerjordens användning, i hektar, åren 1913, 1920, 1927 och 1932 Tabell 15. Hektarskördarna åren 1913 —1935, i deciton Tabell 16. Antalet hästar, kor, ungnöt och kalvar samt svin åren 1916, 1919 1927 och 1932 Tabell 17. Totalskörd i genomsnitt per år (ton) Tabell 18. Detaljhandelspriser å vissa livsmedel Tabell 19. Räntabilitetsutvecklingen för jordbruk i olika landsdelar

10—877104.

134 135 136

138 139 142

I '

/

Statens offentliga utredningar 1937 . S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Betänkande med förslag till revision av förvarings- och interneringslagarna va. m. [3J

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning, 1934 års nämnd för städuingsutredning. Betänkande med speciella beräkningar och förslag rörande ersättningarna för städningsarbete inom vissa statliga ämbetslokaler i Stockholm ra. m. [7]

F a s t egendom. J o r d b r u k med binäringar. Betänkande med förslag ang den statsunderstödda vi tonavlednings- och avdikningsverksamheten samt di med sammanhängande spörsmål. [8] Utredning rörande jordbrukets läge i Norrland n vissa förslag till åtgärder till förbål 1 rande av den no landska jordbrukarbefolkningens ekonomiska stfi ning. 19] Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande med förslag till lagstiftning ang. särskli husbehovsskogar i Västerbottens och Norrbottens lä lappmarker m. m. [5]

Industri.

Kommunalförvaltning.

Handel ocb sjöfart. Statens och kommunernas niinnxväsen.

Kommunikations väsen.

Politl. Bank-, kredit- och penningväsen.

Nationalekonomi och socialpolitik. Socialiseringsprobleraet. 2. Hushällsräknjngens problem och faktorer. [1] Socialiseringsidéer och socialiseringspraxis i Sovjetunionen. 2. [2] Statslotteriutredningen. Betänkande med förslag rörande svenskt penninglotteri. [4]

Försäkrlngsväsen,

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt.

Ilitlso- och sjukvård. Yttrande i abortfrågan. [6] Försvarsväsen.

Allmänt näringsväsen. Utrikes ärenden. Internationell rätt.

877104 Isaac Marcus Boktr.-A.-B., Stockholm 1937