Undersökning av taxeringsutfallet beträffande jordbruksfastighet å landsbygden enligt beredningsnämndernas förslag vid 1938 års allmänna fastighetstaxering.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS O F F E N T L I G A UTREDNINGAR 1938:12 FINANSDEPARTEMENTET

UNDERSÖKNING AV

T A X E R I N G S UTFALLET BETRÄFFANDE

JORDBRUKSFASTIGHET

Å LANDSBYGDEN ENLIGT BEREDNINGSNÄMNDERNAS FÖRSLAG VID

1938 ÅRS ALLMÄNNA FASTIGHETSTAXERING

S

T

O

C

K

H

O

1 9

8 L

M

Statens offentliga utredningar 1938 Kronologisk förteckning 1. Betänkmde angående omorganisation av polisskolan 8. 1936 års yrkesskolsakkunniga. Betänkande med forslad rörande omorganisation av vissa delar av tekniska sko-i i Stockholm m. m. Idun. (4), 107 s. S. lan i Stockholm. Haeggström. viij, 455 s. E . 2. Förslå? till Tevision av den svenska kyrkohandboken. Av E. Eidem. Uppsala, Almqvist & Wiksell. vij, 303 s. E . 9. Utlåtande rörande flottans fartygstyper m. m. Norstedt 71 s. F ö . 3. Byggnadsindustrien i Sverige. 2. Arbetsgivares och löntagares inkomster. Idun. vij, 198 s. S. 10. Byggnadsindustrien i Sverige. 1. Allmän översikt, ytt randen och förslag. Idun xvj, 741 s. S. 4. Byggnadsindustrien i Sverige. 3. Arbetslöshetens omfattning och växlingar. Idun. vij, 202 s. S. 11. Riktlinjer för en lagstiftning om ägareförbehåll oct 5. Betänkmde med utredning och förslag rörande proavbetalningsköp. Av F. Schmidt. Norstedt. 64 s. J u . duktions- och avsättningsförhållandena inom trädgårds12. Undersökning av taxeringsutfallet beträffande jord näringen. Marcus. 314 s. J o . bruksfastighet å landsbygden enligt beredningsnämn 6. Betänkande i näringsfrågan. Marcus. 173, 251* s. S. dernas förslag vid 1938 års allmänna fastighetstaxering 7. Betänkande angående barnbeklädnadsbidrag m. m. Hreggström. 89 s. F i . Marcus. 133, 18* s. S.

Anm. Om särskild trvnkort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynuelsebo atäverna lill det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E . = ecklesiastikdepartementet. J o . = jon bruksdepirtementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 9 utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS

OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1938:

12¶FINANSDEPARTEMENTET

UNDERSÖKNING AV

T A X E R I N G S UTFALLET BETRÄFFANDE

JORDBRUKSFASTIGHET

Å LANDSBYGDEN ENLIGT BEREDNINGSNÄMNDERNAS FÖRSLAG VID

193& ÅRS ALLMÄNNA FASTIGHETSTAXERING

STOCKHOLM 19 3 8 IVAR

H^GGSTRÖMS

BOKTRYCKERI

j&toty

fm V

A. B.

3¶INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid.

Innehållsförteckning

3¶Skrivelse till Konungen

5¶I. Undersökningsmaterialet

7¶II. Förändringar i jordbruksfastigheternas saluvärde efter år 1933

9¶III. Taxeringens huvudresultat. Jämförelse med fastighetstaxeringen år 1933 14 IV. Uppskattningen av inägojord och särskilda förmåner

17¶V. Särskild undersökning av taxeringsutfallet för skogsmark och växande skog, övrig mark samt skogsbete

59¶Tab. 1. Jämförelse mellan taxeringsvärdet å jordbruksfastighet på landsbygden vid fastighetstaxeringarna 1933 och 1938 84 Tab. 2. Specifikation av jordbruksvärdet å varje läns landsbygd, enligt 1938 års allmänna fastighetstaxering, kronor

86¶Tab. 3. Jordbruksfastigheternas areal av olika ägoslag, på landsbygden, länsvis, enligt 1938 års fastighetstaxering i jämförelse med tidigare uppgifter, hektar 87 Tab. 4. Medelvärden per hektar av olika ägoslag å varje läns landsbygd enligt 1933 och 1938 års allmänna fastighetstaxering, kronor . . . . 88

TILL

KONUNGEN.

Sedan undertecknade jämlikt nådigt beslut den 14 januari 1938 erhållit i uppdrag att i egenskap av sakkunniga inom finansdepartementet verkställa undersökning i enlighet med 71 § i taxeringsförordningen för utrönande,

6 huruvida vid taxeringen av jordbruksfastigheter å landsbygden jämnhet och likformighet de olika länen emellan blivit uppnådd, få vi härmed avlämna föreliggande redogörelse. Vid undersökningens genomförande har arbetet i huvudsak varit fördelat på så sätt, att undertecknad Höijer verkställt specialundersökning för främst åker samt härjämte tomt och trädgård, slåtteräng, kultiverad betesäng och annan betesäng ävensom för värdet å särskilda förmåner, medan undertecknad Lindeberg verkställt specialundersökning för skogsmark och växande skog, övrig mark samt skogsbete. Stockholm den 20 maj 1938. Underdånigst ERNST HÖIJER.

ERIK LINDEBERG.

I.

Undersökningsmaterialet.

Det material, som legat till grund för undersökningen, har i främsta rummet utgjorts av de i 66 § 2 mom. andra stycket i taxeringsförordningen den 28 september 1928 omförmälda handlingar. Dessa handlingar hava utgjorts av dels av beredningsnämndernas ordförande upprättade sammandrag för varje kommun över beredningsnämndernas förslag till taxering, dels protokoll från fastighetstaxeringsnämndernas å länens landsbygd förberedande sammanträden. Därjämte hava de sakkunniga genomgått protokollen från de i 59 § 1 mom. av samma förordning föreskrivna sammanträdena inför länsstyrelserna för förberedande överläggningar rörande tillämpningen av de allmänna grunderna vid den förestående fastighetstaxeringen. På framställning från de sakkunniga hava därjämte vederbörande landskamrerare ställt till de sakkunnigas förfogande vissa utredningar och statistiska sammanställningar, som verkställts inom flertalet län dels såsom förberedelser till fastighetstaxeringen, dels på grundval av beredningsnämndernas förslag. De nämnda sammandragen av beredningsnämndernas förslag innehålla uppgifter i summor för varje kommun angående, bland annat, areal och av beredningsnämnderna föreslagna totalvärden för skilda ägoslag samt kommunvis beräknade medelvärden per hektar för varje särskilt ägoslag. Vid undersökningen hava även utnyttjats de i förut nämnda sammandrag meddelade uppgifterna över de av beredningsnämnderna föreslagna värdena å växande skog, å bete samt å särskilda förmåner, fastigheternas hela jordbruksvärde samt tomt- och industrivärde och slutligen det sammanlagda taxeringsvärdet. Nämnda medelvärden jämte det efter skogsmarksarealen och totala skogsvärdet uträknade värdet av växande skogen per hektar skogsmark hava utgjort den huvudsakliga utgångspunkten för jämförelsen de olika länen emellan med hänsyn till taxeringen av landsbygdens jordbruksfastigheter. För vinnande av överskådlighet hava nu nämnda uppgifter för varje kommun sammanställts länsvis. En liknande bearbetning av de i beredningsnämndernas sammandrag likaledes lämnade uppgifterna om åkerarealens fördelning i hektar efter de tillämpade enhetsvärdena har tiden icke medgivit. Innan bearbetningen av beredningsnämndernas sammandrag tagit sin början, hava däri lämnade uppgifter underkastats kontrollräkning, varvid

man för mera betydande oriktigheter sökt ernå rättelse genom skriftväxling, under det att mindre fel fått oförändrade kvarstå. Med hänsyn härtill kunna de i redogörelsen framlagda uppgifterna icke göra anspråk på att i varje detalj vara fullt exakta. Det i sammandragen vanligast förekommande felet har varit, att de i jordbruksvärdet ingående del värdena icke avrundats till jämna hundratal kronor, under det att hela jordbruksvärdet utjämnats enligt kommunalskattelagens bestämmelser. På grund härav överensstämmer icke alltid i kommunsammandragen summan av delvärdena med det totala jordbruksvärdet. Det torde vidare böra erinras om att de framlagda uppgifterna uteslutande bygga på de av beredningsnämnderna framlagda förslagen och sålunda icke äro påverkade av de ändringar, som eventuellt kunna hava vidtagits av taxeringsnämnderna. I den verkställda bearbetningen hava, med undantag för hektarvärdet av övrig mark och bete samt för skogsmark och växande skog, alla värden utjämnats till hela kronor. Hektarvärdena för övrig mark och skogsmark hava utförts i tiondelar av kronor. Likaså har värdet av betet per hektar skogsmark beräknats i tiondelar av kronor. Alla arealsiffror hava utjämnats till hela hektar. Medelvärdena per hektar äro emellertid beräknade på de icke utjämnade siffrorna. För de fall, då något värde icke upptagits å övrig mark inom en kommun, hava medelvärdena för ett län räknats efter arealen övrig mark inom de kommuner, där detta ägoslag åsatts ett värde. Det föreliggande materialet har däremot icke medgivit kontroll, huruvida även inom dylik kommun, där medelvärde för övrig mark finnes angivet, för viss areal övrig mark något värde icke upptagits, ett förhållande vartill hänsyn rätteligen även bort tagas vid beräknandet av medelvärdet. Samma förhållande gäller för de beräknade medelvärdena per hektar skogsmark för betet. De gälla sålunda som medeltal, beräknade efter skogsmarksarealen inom de kommuner, där betet uppskattats, utan hänsyn om därvid betet uppskattats för samtliga fastigheter inom kommunen eller ej. Ur förutnämnda protokoll från fastighetstaxeringsnämndernas förberedande sammanträden hava erhållits upplysningar angående de värderingsgrunder, efter vilka varje beredningsnämnd upprättat sitt förslag, ävensom angående taxeringsnämndernas och i flera fall även landskamrerarens mening om de allmänna jämkningar av beredningsnämndernas förslag, som eventuellt kunde befinnas erforderliga för en jämn och likformig taxering. Vid den för undersökningen verkställda grundläggande jämförelsen hava emot varandra ställts dels värdena per hektar för varje ägoslag i medeltal för varje län som helhet betraktat, dels motsvarande medelvärden särskilt för de kommuner, som inom olika län gränsa intill varandra. Däremot har, i enlighet med uppdragets innebörd, i allmänhet anledning förelegat till

9 jämförelse mellan olika kommuner inom ett och samma län, endast då det ansetts erforderligt med hänsyn till jämförelsen de olika länen emellan. E t t viktigt led i undersökningen har därjämte varit en jämförelse med resultaten från 1933 års allmänna fastighetstaxering, vilka, där intet annat särskilt angives, återgivas efter prövningsnämndernas beslut och äro hämtade från de sakkunnigas den 1 december 1936 avgivna utlåtande: »Undersökning av taxeringsutfallet beträffande jordbruksfastighet å landsbygden vid 1933 års allmänna fastighetstaxering» (Statens offentliga utredningar 1936:52). För bedömande av, huruvida ägoslagsfördelningen enligt uppskattningslängderna kan anses överensstämma med verkliga förhållandet inom länen samt om därjämte all landareal blivit redovisad, har, särskilt beträffande åker, övTig mark och skogsmark, god ledning kunnat erhållas genom jämförelse med den officiella statistiken liksom med riksskogstaxeringsnämndens uppgifter. De senare hava även i övrigt varit av värde för den speciella undersökningen rörande uppskattningen av skogsmark och växande skog.

II. Förändringar i jordbruksfastigheternas saluvärde efter år 1933. Innan i det följande en granskning verkställes av beredningsnämndernas förslag till taxeringsvärden å landsbygdens jordbruksfastigheter, torde det vara lämpligt att något redogöra för vissa, som förberedelse till den allmänna fastighetstaxeringen företagna utredningar angående förändringar i jordbruksfastigheternas saluvärde efter 1933 års allmänna fastighetstaxering. Vid sistnämnda tidpunkt befann sig jordbruksfastigheternas saluvärde i sjunkande, och mellan fastighetstaxeringarna 1928 och 1933 hade för rikets hela landsbygd deras taxeringsvärde gått ned med 8 %. För inägojorden stannade dock nedgången vid 4 %, medan densamma för skogsmarken, huvudsakligen på grund av genomförda ändringar i grunderna för värderingen, uppgick till 13 % och för den växande skogen till icke mindre än 20 %. Taxeringsvärdet per hektar åker sjönk mellan de båda taxeringarna från 1,040 till 1,000 kronor. Enligt de av lantbruksakademien verkställda undersökningarna sjönk åkerns saluvärde mellan 1926 och 1932 betydligt starkare, eller från 1,050 till 890 kronor per hektar, och åkerns taxeringsvärde, som vid 1928 års fastighetstaxering väl överensstämde med saluvärdet, kom därför att år 1933 ligga åtskilligt under sistnämnda värde.

10 För utrönande av vilka förändringar jordbruksfastigheternas saluvärde undergått efter 1933 års allmänna fastighetstaxering anbefallde Kungl. Maj:t den 25 juni 1937 statistiska centralbyrån att verkställa en särskild utredning på grundval av från domsagorna och i vissa fall häradsrätterna samt från länsstyrelserna för ändamålet införskaffade uppgifter angående lagfarna fastigheters salu- och taxeringsvärden. Utredningen omfattade huvudsakligen jordbruksfastigheter å landsbygden, för vilka lagfart sökts under tiden 1 januari 1936—30 juni 1937 och var därjämte begränsad till fastigheter, beträffande vilka lagfart sökts på grund av frivillig försäljning och som vid försäljningen betingat ett pris av över 2,000 kronor. Ur den av statistiska centralbyrån till Konungen den 18 september 1937 avgivna redogörelsen återgivas här vissa huvudresultat jämte några härtill knutna kommentarer. E n första översikt över de vid undersökningen framkomna framlägges i följande sammandrag för hela riket.

Köp år 1934 » » 1935 » l:a halvåret 1936 i 2:a » 1936 > l:a » 1937 Hela perioden

Antal fastigheter

Köpeskillingar 1 000 kr.

Taxeringsvärden 1 000 kr.

359 1623 3 959 2 218 2 329 10 488

4 706.2 22 590.1 60 712.9 28 488.9 38 456.8 154 954.9

4311.7 20 040.6 51 800.7 22 713.G 30 383.9 129 250.4

resultaten

Överpris %

+ + + + + +

9.1 12.7 17.2 25.4 26.6 19.9

Vid bedömande av det här framkomna förhållandet mellan de lagfarna jordbruksfastigheternas köpeskillingar och taxeringsvärden och av de däri under perioden 1934—1937 inträffade förändringarna må erinras om den förbättring i jordbrukets ställning, som ägt rum sedan tiden för den sista fastighetstaxeringen, då de taxeringsvärden fastställdes, med vilka jämförelsen här gjorts. Till denna förbättring hava åtskilliga omständigheter bidragit, främst de statliga stödåtgärderna för jordbruket och några ovanligt goda skördeår. Till den starka stegringen i köpeskillingarna, som framträder i ovanstående tablå, torde också i viss mån ha bidragit den stegrade efterfrågan på avverkningsbar skog, varjämte den stora tillgången på likvida medel och den därav föranledda låga räntefoten torde hava bidragit till a t t öka efterfrågan på jordbruksfastigheter som placeringsobjekt. Vid köpen under år 1934 överstego, som den föregående tablån utvisar, de erlagda köpeskillingarna taxeringsvärdena med 9.1 % . D e starkt stegrade överpris, som erlagts vid de därefter verkställda köpen, ådagalägga

11 otvetydigt, a t t vid tiden för 1938 års allmänna fastighetstaxering köpeskillingarna lågo icke obetydligt över taxeringsvärdena. Stegringen i fastigheternas saluvärden mellan år 1934 och första halvåret 1937 beräknas till omkring 16 % . Över- eller underpris i procent av taxeringsvärdet för fastigheter, som gått i kö]) åren 193 U—1936 samt l:a halvåret 1937, länsvis.

Län

Över- eller underpris

Län

Över- eller underpris

%

Gotlands

Malmöhus Hallands

+ + + + + + + + + + + +

9.7 5.5 19.1 22.7 32.3 39.1 32.7 17.4 20.0 29.8 21.3 20.6

Göteborgs och Bohus

Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Västerbottens Norrbottens Hela rikets landsbygd

+ 6.4 + 25.6 + 23.4 + 9.3 + 18.1 + 20.7 — 1.8 + 6.0 + 11.5 + 23.3 + 9.8 + 0.6 + 19.9

I ovanstående tabell är för varje län en jämförelse gjord mellan fastigheternas köpeskillingar och taxeringsvärden, varvid det erlagda över- eller underpriset i förhållande till taxeringsvärdet angivits i procent av sistnämnda värde. De angivna procenttalens höjd äro beroende av dels det år 1933 satta taxeringsvärdets storlek i förhållande till då gällande egendomsvärden, dels av prisutvecklingen inom länet under tiden mellan fastighetstaxeringen och köpet. D å i Kopparbergs län köpeskillingarna understiga taxeringsvärdena med 1.8 % , torde detta icke kunna tolkas annat än som ett uttryck för, att de år 1933 satta taxeringsvärdena i genomsnitt för länet lågo på en högre nivå än de rådande saluvärdena. D e t t a bestyrkes därav, att, såsom av tab. 2 i statistiska centralbyråns utredning framgår, köpeskillingarna under alla de angivna tidsperioderna understigit taxeringsvärdena. De låga relativa överprisen för Norrbottens och Gävleborgs län torde likaledes tyda på höga taxeringsvärden, varemot det låga procenttalet för Uppsala län icke synes kunna förklaras på nu nämnda grund. Å andra sidan torde böra observeras de mycket höga procenttalen för överprisen i de tre småländska länen.

12 I efterföljande tabell hava fastigheterna fördelats på fyra grupper efter taxeringsvärdets storlek, varvid det visar sig, a t t överpriset är störst vid fastigheterna med det lägsta värdet (högst 10,000 kr.), där det i medeltal för hela perioden uppgår till icke mindre än 32 % . Över- eller underpris i procent av taxeringsvärdet för fastigheter, som gått i köp åren 1934—1936 samt l:a halvåret 1937, fördelade efter taxeringsvärdets storlek. Taxeringsvärden

Högst 10 000 kr 10 000— 50 000 » 50 000—100 000 » Över 100 000 »

.... .... ....

Samtliga

l:a halv- 2:a halv- l:a halvåret 1936 året 1936 året 1937

År 1934

År 1935

%

%

+ 21.7 + 10.3 — 11.8 — 5.2

4- 26.3 4- 11.3 — 4.1 + 8.6

4- 30.1 + 16.5 + 7.3 + 5.4

+ + + 4-

+

+ 12.7

+ 17.2

+ 25.4

%

%

% 35.2 18.8 19.4 26.9

+ + + 4-

Hela perioden

%

37.2 26.2 19.0 12.5

+ 32.0 + 18.2 + 8.9 + 11.5

+ 26.6

+ 19.9

Till belysning av frågan, huruvida förekomsten av skog i större eller mindre omfattning påverkat köpeskillingens storlek i förhållande till taxeringsvärdet, har i centralbyråns utredning fastigheterna grupperats efter skogsinnehavets storlek. Härvid framträdde, såsom följande tabell utvisar, en tydlig tendens till höjning av överpriset ju större skogsinnehavet är. D e t t a bekräftar, a t t priset å skogsfastigheterna ökats starkare än priset å de mera skogfattiga fastigheterna. A t t även de sistnämnda g å t t upp i pris, framgår dock därav, a t t inom den grupp av fastigheter, för vilka värdet av skogsm a r k och växande skog uppgår till högst 25 % av hela taxeringsvärdet, det erlagda överpriset stegrats från 6.7 % år 1934 till 25 % under första halvåret 1937. Överpris i procent av taxeringsvärdet för fastigheter, som gått i köp åren 1934—1936 samt l:a halvåret 1937, fördelade ef Ur relativa värdet av skogsmark och skog. Värdet av skogsmark och skog i % av hela taxeringsvärdet Högst 25 % 25—50 » 50—75 » 75—90 » Över 90 » Samtliga

År 1934

År 1935

%

%

4- 6.7 + 14.7 + 9.3 + 7.0 + 52.5 + 9.1

+ + + + + +

10.6 18.9 7.7 9.8 39.2 12.7

l:a halv- 2:a halv- l:a halvåret 1936 året 1936 året 1937

Hela perioden

%

%

%

+ 17.6 + 13.4 + 17.4 + 39.6 + 26.5 4- 17.2

+ 22.0 + 25.6 + 29.7 4- 58.7 -1- 43.4 4- 25.4

4- 25.0 + 26.1 ->- 42.4 + 24.2 + 66.5 + 26.6

4- 18.7 + 19.7 4- 25.2 4- 37.7 4- 43.0 4- 19.9

13 Vad beträffar frågan om inverkan av fastigheternas storlek på förhållandet mellan köpeskillingar och taxeringsvärden, framträdde vid en liknande undersökning år 1932 tydligt en sådan inverkan i den riktningen, a t t överpriset var störst vid fastigheter med liten åkerareal och minst vid fastigheterna med den största åkerarealen. E n dylik tendens framträder även vid den senaste undersökningen, såsom närmare framgår av n ä r m a s t följande tabell här nedan, där fastigheterna med högst 25 % skog uppdelats på ett antal storleksgrupper efter deras åkerareal. I statistiska centralbyråns redogörelse framträder för vissa län mycket stora skillnader i detta avseende mellan stora och små fastigheter. D e höga överpris, som inom exempelvis Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Hallands och Skaraborgs län erlagts för fastigheter inom den lägsta storleksgruppen, synas t y d a på, a t t de mindre fastigheterna vid den senaste fastighetstaxeringen i dessa län åsatts för låga värden. Å andra sidan är inom Kopparbergs län och hela Norrland med undantag för Jämtlands län skillnaden mellan taxeringsvärden och köpeskillingar jämförelsevis liten, på samma gång som fastigheterna inom de högre storleksgrupperna i samma län i allmänhet betingat lägre pris än taxeringsvärdet. över- eller underpris i procent av taxeringsvärdet för fastigheter, som gått i köp åren 1934—1936 samt l:a halvåret 1937 och med högst 25 procent skog, fördelade efter åkerarealens storlek.

Åkerareal

Högst 5 hektar 5—10 » 1 0 - 20 » 20— 50 » 50—100 » Över 100 » Samtliga

År 1934

År 1935

%

%

+ 44-

28.0 10.0 18.6 2.9 13.4

-

4-

4- 27.0 4- 20.2 4- 10.7 4- 6.8 — 3.5 4- 1.2 4- 11.6

l:a halv- 2:a halv- l:a halvåret 1936 året 1936 året 1937

Hela perioden

%

%

%

%

4- 34.9 4- 26.3 4- 18.0 4- 14.7 4- 3.3 4- 8.0 4- 18.5

4- 34.5 4- 23.5 4- 15.7 4- 16.3 4- 9.1 4- 16.2 + 21.5

4- 41.8 4- 31.2 4- 22.4 4- 21.7 4- 20.8 4- 10.6 4- 25.3

+ 35.0 4- 25.9 4- 18.3 4- 14.9 4- 6.1 4- 9.0 4- 19.4

För resultaten av ovannämnda redogörelse lämnades en redogörelse vid det av Kungl. Maj:t anbefallda mötet i Stockholm den 29 september—2 oktober 1937 mellan landskamrerarna och vissa skogssakkunniga m. fl. för överläggning rörande 1938 års allmänna fastighetstaxering m. m. Vid samma möte gjordes av landskamrerarna vissa uttalanden med i huvudsak följande innehåll. Åkerjorden föreslogs skola indelas i minst tre godhetsklasser. Indelningen av jordbruk efter storleksordningen borde verkställas i överensstämmelse med den indelning, som plägat tillämpas i rikets ofri-

14 ciella statistik, i den mån förhållandena i något län icke till annat föranledde. I likhet med tidigare år uttalades, att enhetsvärdet för storbruk per hektar vore lägre än för medelstora jordbruk (bondebruk) samt att enhetsvärdet för småbruk vore högre per hektar än för medelstora jordbruk. Som storleken av ett medelstort jordbruk icke vore detsamma för hela riket utan varierade inom olika län, måste för varje län fastställas, till vilken av ovannämnda storleksgrupper ett medelstort jordbruk hörde. Sedan enhetsvärden beträffande sådana nor mal jordbruk utfunnits, borde enhetsvärden för de olika storleksgrupperna utarbetas, dock att sådana värden icke ansågos skola utsättas för den lägsta storleksgruppen (högst 2 hektar åker).

ni.

Taxeringens huvudresultat. Jämförelse med fastighetstaxeringen år 1933.

Fastighetstaxeringens huvudresultat, sådana de framgå av beredningsnämndernas förslag, äro för varje läns landsbygd sammanförda i tab. 1 och 2 (sid. 84—86). I tab. 1 meddelas uppgifter angående jordbruksfastigheternas jordbruks-, skogs- samt tomt- och industrivärde och deras sammanlagda taxeringsvärde, allt i jämförelse med motsvarande uppgifter enligt den närmast föregående allmänna fastighetstaxeringen år 1933 efter de av taxerings- och prövningsnämnderna vidtagna ändringarna i beredningsnämndernas förslag. Tab. 2 innehåller en närmare specifikation av de i jordbruksvärdet ingående delvärdena. I sammandrag för hela rikets landsbygd har jordbruksfastigheternas uppskattade värde vid de tre senaste allmänna fastighetstaxeringarna varit följande:

Jordbruksvärde Skogsvärde Tomt- och industrivärde Hela taxeringsvärdet

Ökning el. minskning från 1933 till 1938

År 1928 milj. kr.

År 1933 milj. kr.

År 1938 milj. kr.

4 729.6 1.565.4 62.6

4 467.4 1 353.4 46.8

4 789.8 1 580.5 49. i

4- 322.4 4- 227.1 42.3

4- 7.2 4- 16.8 4- 4.9

6 357.6

5 867.6

6 419.4

4- 551.8

4-

milj. kr.

9.4¶Såsom härav framgår, har beredningsnämndernas förslag till 1938 års allmänna fastighetstaxering beträffande landsbygdens jordbruksfastigheter givit det resultat, att deras sammanlagda taxeringsvärde med 551.8 milj. kronor överstiger det år 1933 fastställda värdet och därmed kommit upp

15 något högre än 1928 års värde. Ökningen mellan 1933 och 1938 motsvarar 9.4 % av 1933 års taxeringsvärde, men medan skogsvärdet har ökats med icke mindre än 16.8 %, stannar ökningen i fråga av jordbruksvärdet vid 7.2 %. Vid den uppdelning, som i nyssnämnda tab. 1 genomförts av sistnämnda värde på skogsmarkens värde och övrigt (egentligt) jordbruksvärde, framträder ytterligare den starka förskjutning i värdet, som ägt rum mellan å ena sidan den för skogsbruket använda delen av fastigheterna och å andra sidan det egentliga jordbruksvärdet. Skogsmarkens värde har nämligen ökats med icke mindre än 16.5 %, men det övriga jordbruksvärdet med endast 6.3 %. Det sammanlagda värdet av skogsmark och växande skog, som vid 1928 och 1933 års taxeringar uppgick till 2,079.7 och 1,765.7 milj. kronor, utgör år 1938 2,060.7 milj. kronor. Sedan 1933 hava dessa värden sammanlagt ökats med 295.0 milj. kronor och det egentliga jordbruksvärdet med 254.5 milj. kronor. Totala taxeringsvärdet för skogsmark och växande skog är således ungefär detsamma 1928 och 1938. Såsom av tab. 1 närmare framgår, har det totala taxeringsvärdet för Göteborgs och Bohus län undergått en mindre sänkning (med 0.6 % ) , medan inom alla övriga län samma värde visar en större eller mindre ökning, växlande mellan 4.9 % för Kopparbergs län och 14.3 % för Västmanlands län. Fastigheternas jordbruksvärde är i tab. 2 närmare specificerat på de i detsamma ingående delsummorna. De förändringar nämnda delvärden undergått sedan år 1933 framgå av följande tablå, i vilken sistnämnda års tal i fråga om åkerns och skogsmarkens samt särskilda förmåners värde äro enligt prövningsnämndernas beslut men i fråga om övriga värden grunda sig på beredningsnämndernas förslag.

Åker Tomt och trädgård Kultiverad betesäng

Övrig mark Värde å bete Värde å särskilda förmåner .

År 1933 kr.

År 1938 kr.

3 639 113 900 103 924 900 63 232 500 24 040 500 87 328 300 412 334 800 31 987 600 17 303 400 90 566 500

3 884 179 900 124 224 000 50 971 600 40 850 700 89 184 800 480 267 600 26 327 800 8 403 700 85 391 300

Ökning eller minskning kr.

%

4- 245 066 000 4- 20 299 100 — 12 260 900 4- 16 810 200 41 856 500 4- 67 932 800 — 5 659 800 — 8 899 700 — 5175 200

4- 6.7 4- 19.5 — 19.4 4- 69.9 4- 2.1 4- 16.5 — 17.7 — 51.4 — 5.7

De förändringar de särskilda delvärdena undergått sedan år 1933 äro, som av ovanstående framgår, i vissa fall betydande. Åkerns värde har ökats

16 med 245 milj. kronor, varav drygt 50 milj. komma enbart på Malmöhus län, medan å andra sidan dess värde i Göteborgs och Bohus, Kopparbergs och Gävleborgs län gått något tillbaka. Värdet av tomt och trädgård har ökats med 20.3 milj. kronor, huvudsakligen beroende på att detta ägoslag, som ännu vid 1933 års taxering i många distrikt värdesattes tillsammans med åkern, år 1938 i större utsträckning taxerats för sig. Den kultiverade betesängen har på grund av de under senare år vunna framstegen på beteskulturens område fått sitt värde starkt ökat, medan i stället värdet av slåtteräng undergått en stark minskning. Nedgång visa även värdet å övrig mark (med 5.7 milj. kr.) samt värdet å bete (med 8.9 milj. kr.). De arealer, som legat till grund för beredningsnämndernas värdesättning av jordbruksfastigheterna på landsbygden, äro sammanförda länsvis i tab. 3 (sid. 87), som tillika beträffande åker, skogsmark och totalareal innehåller en jämförelse med 1933 års uppgifter. Fastighetstaxeringens arealuppgifter innefatta icke den mark, som vid taxeringen hänförts till annan fastighet eller som tillhör skattefria fastigheter, under det att de från andra källor hämtade, äldre uppgifterna beträffande åker, skogsmark och totalareal hänföra sig till landsbygdens hela areal av motsvarande slag. De förstnämnda uppgifterna böra därför genomgående vara något lägre än de sistnämnda. I efterföljande tablå meddelas en jämförelse för hela rikets landsbygd mellan de till jordbruksfastigheterna hörande arealerna vid 1933 och 1938 års fastighetstaxeringar. Där återgivas även de enhetsvärden för de särskilda ägoslagen, som framgått som ett resultat av värdesättningen vid de båda taxeringarna. Areal, hektar

Åker Tomt och trädgård Slåtteräng Kultiverad betesäng Annan betesäng Skogsmark Övrig mark

••

Summa areal

Värde per hektar, kr.

År 1933

År 1938

År 1933

År 1938

3 644 621 101 088 450 979 56 220 601175 22 179 480 12 529 009

3 639 065 112 963 347 392 92 449 582 744 22 294 371 12 505 756

1000 1028 140 428 145 18.6 2.6

1067 1100 147 442 153 21.5 2.1

39 562 572

39 574740

Den vid senaste taxering redovisade åkerjordens areal har sedan 1933 minskats med nära 5,600 hektar och utgjorde 3,639,065 hektar. Den inträdda minskningen beror till en del på överflyttning av kommuner eller kommundelar från landsbygden till städerna och är i så fall endast skenbar. I Västerbottens och Norrbottens län har åkerarealen ökats med till-

17 sammans icke mindre än 14,000 hektar tack vare den i dessa län bedrivna nyodlingsverksamheten. Den kultiverade betesängens areal har undergått en stark ökning på bekostnad av slåtteräng och annan betesäng; det är delar av den naturliga ängen, som genom dikning, gödsling och röjning m. m. överförts till den mera värdefulla, kultiverade betesängen. Skogsmarkens areal har sedan år 1933 ökats med 115,000 hektar till 22,294,371 hektar. Tages hänsyn till de omkring 72,000 hektar, som icke ingå i fastighetstaxeringens uppgifter för jordbruksfastigheter, understiger skogsmarksarealen numera dock den vid riksskogstaxeringen uppskattade skogsarealen med omkring 800,000 hektar, varav över 500,000 hektar komma på de två nordligaste länens lappmarker. Den vid 1938 års fastighetstaxering redovisade totala landarealen har sedan år 1933 undergått en obetydlig ökning på 12,000 hektar. Den i närmast föregående tablå anställda jämförelsen mellan medelvärdena per hektar av olika ägoslag vid 1933 och 1938 års fastighetstaxeringar visar, att för alla ägoslag utom övrig mark en höjning av de åsatta värdena ägt rum. För det viktigaste ägoslaget, åkern, har medelvärdet ökats från 1,000 till 1,067 kronor, eller med 6.7 %. Åkerns hektar värde har därmed kommit upp i ett något högre medelvärde än år 1928, då detsamma stannade vid 1,040 kronor.

IV.

Uppskattningen av inägojord och särskilda förmåner.

Som utgångspunkt för en första jämförelse de olika länen emellan i avseende på de verkställda uppskattningarnas jämnhet och likformighet kunna tjäna, förutom de i tab. 2 och 3 framlagda absoluta talen för ägoslagens areal samt de av beredningsnämnderna föreslagna värdena, de i tab. 4 uträknade medelvärdena per hektar av olika ägoslag. Därjämte har för den detaljerade jämförelsen de särskilda kommunerna emellan i främsta rummet utnyttjats de i beredningsnämndernas sammandrag lämnade uppgifterna för varje kommun. Beträffande de i förut nämnda tabeller framlagda medeltalen för värdet per hektar av de särskilda ägoslagen enligt beredningsnämndernas förslag torde redan här böra framhållas, att deras storlek stundom påverkas av förhållanden, som stå i samband med de tillämpade uppskattningsmetoderna och, utan att påverka fastigheternas totala taxeringsvärde, likväl i viss mån förrycka jämförbarheten för varje särskilt ägoslag. En sådan 9

18 omständighet är det olika sätt, på vilket de olika ägoslagen avgränsats gent emot varandra. De för fastighetstaxeringen gällande författningsbestämmelserna och det använda deklarationsformuläret innehålla visserligen anvisningar angående vad som är att hänföra till det ena och andra ägoslaget, men svårigheter hava helt naturligt stundom uppstått i avseende på rubriceringen av en del jordar. Så har gränsen i vissa fall varit svår att draga mellan åker och äng eller äng och övrig mark. Det olika sätt, på vilket beredningsnämnderna redovisat dylika jordar, har givetvis icke kunnat undgå att påverka medelvärdena för vederbörande ägoslag. Liknande svårigheter hava förelegat i avseende på betesängens uppdelning på kultiverad och annan betesäng. En annan olikformighet i uppskattningen, som påverkar hektarvärdet för åkern, är uppskattningen av särskilda förmåners värde, dit i vissa fall hänförts en betydande del av byggnadsvärdet, medan detta i andra fall helt och hållet inbegripits i åker värdet. Dylika och andra olikformigheter i uppskattningsmetoderna påverka givetvis starkast medeltalen för de särskilda kommunerna, men inverka i någon mån även på medeltalen för större områden och försvåra därmed jämförelsen mellan länen. Vad värdet av de särskilda förmånerna i detta avseende kan betyda för åkerns medelvärde, framgår av sista kolumnen av tab. 4, där för varje län detta värde uträknats i medeltal per hektar åker. De i tab. 4 uträknade länsmedeltalen för värdet per hektar av de särskilda ägoslagen utsäga i och för sig ingenting om huruvida de av beredningsnämnderna föreslagna värdena äro för höga eller för låga, då växlingarna mellan olika delar av landet i avseende på jordens bördighet och andra på jord värdet inverkande faktorer äro mycket stora. Utgångspunkt för beräkning av en jordbruksfastighets taxeringsvärde skall, med undantag beträffande skogsmark och växande skog, vara dess saluvärde, och det bästa sättet för utrönande av utfallet av fastighetstaxeringen vore därför en jämförelse med de vid samma tidpunkt rådande saluvärdena. Någon fullständig statistik över sistnämnda värden finnes icke, men beträffande åkerns värde har vid 1928 och 1933 års allmänna fastighetstaxeringar en möjlighet till en dylik jämförelse förelegat tack vare de uppgifter angående saluvärdet å svensk åkerjord, som på uppdrag av lantbruksakademiens ekonomiska avdelning sammanställts av L. Nanneson och som för år 1932 finnas publicerade i akademiens handlingar och tidskrift för år 1933, sid. 20. För tiden omkring år 1938 har däremot någon liknande sammanställning icke verkställts. Någon jämförelse mellan salu- och taxeringsvärden vid 1938 års fastighetstaxering har därför icke kunnat anställas, utöver den av statistiska centralbyrån utförda, förberedande undersökningen, som refererats i avdelning II. Innan den följande detalj granskningen län för län av beredningsnämndernas förslag påbörjas, torde den reservationen böra förutskickas, att det

19 givetvis i många fall kan vara förenat med stora svårigheter att utan närmare undersökning bedöma, huruvida de ojämnheter i de föreslagna värdena, som framträda vid en siffermässig jämförelse, icke möjligen kunna hava sin förklaring i de rådande lokala förhållandena och därför vara sakligt motiverade. Stockholms län. Medelvärdet per hektar åker utgör enligt beredningsnämndernas förslag 890 kronor, eller 30 kronor högre än vid 1933 års allmänna fastighetstaxering, varigenom detsamma kommit upp till exakt samma nivå som år 1928. Länsmedeltalet för år 1938 ligger, likasom vid föregående taxeringar, avsevärt över motsvarande medeltal för Uppsala län (754 kr.) och överstiger även något medelvärdet för Södermanlands län (859 kr.). Det högre värde, som här framträder för Stockholms län, motsvaras, enligt vad tidigare undersökningar ådagalagt, av en liknande differens även i fråga om åkerjordens saluvärde och torde till största delen hava sin förklaring av närheten till huvudstaden för en stor del av länets kommuner. En mera detaljerad jämförelse kommun för kommun utefter länsgränserna ådagalägger även, att i allmänhet ingen större ojämnhet i detta avseende råder mellan grannkommunerna på vardera sidan om gränsen. Mera framträdande undantag härifrån utgöra endast Adelsö och Turinge i Stockholms län, där åkerns medelvärde uppgår till respektive 1,270 och 1,051 kronor, medan i de angränsande kommunerna i Södermanlands län, Överenhörna och Ytterenhörna, motsvarande värden stanna vid endast 816 och 844 kronor. Av länets kommuner i övrigt framträder Lovö i Färentuna härad med ett anmärkningsvärt lågt medelvärde å åkern (endast 890 kr.) emot respektive 1,270 och 1,006 kronor i de angränsande kommunerna Skå och Ekerö. Vid 1933 års fastighetstaxering var åkerns medelvärde i Lovö 1,140 kronor. Före taxeringsarbetets början fastställdes å sammanträde inför länsstyrelsen enhetsvärden å åkern för de olika taxeringsdistrikten, avseende ett normalt bondebruk (medelstort jordbruk) om 25—50 hektar åker och med normalt byggnadsbestånd samt ekonomiskt medelgott läge. Efter dessa enhetsvärden skulle därefter värdena för större och mindre fastigheter anpassas enligt följande skala: Småbruk under 3 hektar höjas med 150 % » mellan 3 — 5 130 » » » 5 — 10 50 » » » 1 0 — 20 25 » » » 2 0 — 25 10 » » Storbruk 5 0 — 75 sänkas » 10 » » » 75—150 20 » » över L50 25 »

20 Enligt en av landskamreraren verkställd bearbetning av beredningsnämndernas förslag uppgingo i medeltal för de särskilda taxeringsdistrikten de åsatta värdena per hektar åker till följande belopp. Taxeringsvärde

Fastighetstaxeringsdistrikt 1 Första . Andra Tredje Fjärde . Femte Sjätte . . Sjunde . Åttonde 1

per hektar åker inom varje av Stockholms län, kronor.

taxeringsdistrikt

Jordbruksfastigheter med åkerareal om . . . hektar högst 2

2—5

5 — 10

10—20 20—30 30—50 50—100 över 100

1403 1659 1695 2 252 2 115 1825 1815 2 079

1067 1128 1520 2 187 1537 1662 1586 1 653

823 873 1103 1488 1108 1238 1242 1246

735 793 959 1164 897 1121 1054 1098

694 773 874 1012 819 1040 1021 1042

674 761 857 1007 881 1092 917 1003

585 732 775 906 866 818 831 910

584 682 764 911 820 900 805 859

Fastighetstaxeringsdistrikten äro numrerade i ordning från norr till söder.

Även om skillnaden mellan de små och stora fastigheterna här icke är fullt så stor som i den vid det förberedande sammanträdet angivna skalan, framträder dock inom alla distrikt en tydlig differentiering. Minst har den gjort sig gällande i första och andra distrikten, som innefatta länets nordligaste del j ä m t e en stor del av skärgården; där ligga värdena för småbruk med 2—10 hektar åker jämförelsevis lågt. Den taxerade åkerarealen visar inom Stockholms län en fortgående minskning och har sedan år 1933 g å t t tillbaka med omkring 2,700 hektar, vilket emellertid torde förklaras av den ökade bebyggelsen och överflyttningen från jordbruks- till annan fastighet. Av övriga ägoslag visar det åsatta värdet å kultiverad betesäng i medeltal för hela länet en nedgång från 386 kronor år 1933 till 343 kronor. Samtidigt har arealen ökats från 2,163 till 3,305 hektar, under det a t t i stället arealen av slåtteräng minskats med ungefär lika mycket. Det sammanlagda värdet av särskilda förmåner, som redan år 1933 uppgick till 11 milj. kronor, har nu ytterligare höjts till nära 12.7 milj., vilket fördelat på länets hela åkerareal motsvarar icke mindre än 83 kronor per hektar. Härtill torde huvudsakligen hava bidragit vissa för Stockholms län rådande, speciella förhållanden, såsom särskilt värdefulla byggnader å ett flertal större egendomar samt riklig tillgång på j a k t och fiske m. m., varemot endast i mindre utsträckning torde däri ingå särskilt åsätt övervärde å byggnaderna vid små fastigheter.

21 Uppsala län. I detta län har medelvärdet per hektar åker sedan föregående allmänna fastighetstaxering ökats med 24 kronor och utgör nu enligt beredningsnämndernas förslag 754 kronor, vilket är lägre än i något annat län med undantag för Gotlands. Även åkerjordens saluvärde ligger emellertid, enligt vad lantbruksakademiens tidigare undersökningar utvisa, i Uppsala län anmärkningsvärt lågt, och den av statistiska centralbyrån verkställda utredningen giver likaledes vid handen (se tab. å sid. 11), att för fastigheter, som gått i handeln under de sista åren, köpeskillingarna endast obetydligt överstigit 1933 års taxeringsvärden. Den stora skillnad i åkerns medelvärde, som vid föregående fastighetstaxeringar rått mellan gränskommunerna i Uppsala och Gävleborgs län, har nu till en del utjämnats. I de till det förstnämnda länet hörande kommunerna Söderfors och Älvkarleby har åkern åsatts ett medelvärde av respektive 680 och 883 kronor per hektar, därav i Skutskärs taxeringsdistrikt inom Älvkarleby 953 kronor. För grannkommunerna i Gävleborgs län, Hedesunda och Valbo, äro motsvarande medelvärden 1,147 och 1,179 kronor. Som förklaring till det alltjämt låga medelvärdet för Söderfors torde böra anföras kommunens ogynnsamma läge samt att den största delen av åkerarealen tillhör två stora fastigheter. Vid 1928 års allmänna fastighetstaxering utgjorde, enligt beredningsnämndernas förslag, åkerns medelvärde i Söderfors och Älvkarleby respektive 591 och 729 kronor emot 1,235 och 1,526 i Hedesunda och Valbo. Inom kommunerna utefter gränsen mellan Uppsala och Stockholms län ställer sig åkerns värde per hektar vid jordbruk av olika storlek på följande sätt enligt av vederbörande landskamrerare verkställda sammanställningar. Värde per hektar åker, kronor. Stockholms Storleksgrupper i hektar Högst 2 2— 5 5—10 1 0 - 20 20— 30 30— 50 50—100 Över 100

kommuner.

Forsmark

Valö

Harg

Faringe

Almunge

Lägga

1095 985 780 641 570 650

984 954 739 657 596 554 421

1054 970 853 756 632 625

1695 1152 911 813 731 680 613

1142 857 748 699 692 726 660 606 694

1058 1 137 1034 934 925 890 713 775 915

520 Samtliga

län,

566 652

22¶Uppsala Storleksgrupper i hektar Högst 2 2— 5 5—10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 Över 100

kommuner.

Hållnäs

Film

Ekeby

Tuna

Rasbo

Funbo

1188 934 609 553 511 476

986 673 642 650 588 599 469 771 639

1 731 862 759 729 724 621 630

1452 970 1153 777 752 638 721 742 771

763 844 796 805 766 677 670 656 714

1247 1267 808 714 705 691 774 635 727

500 Samtliga

län,

718¶Av denna jämförelse framgår, a t t i stort sett en ganska god överensstämmelse råder mellan de olika kommunerna inom de båda länen i avseende på såväl medeltalen för samtliga fastigheter som differentieringen mellan små och stora fastigheter. Karakteristiskt för de till Uppsala län hörande kommunerna synes dock vara, a t t de stora gårdarna i allmänhet åsatts högre eller lika höga enhetsvärden som de medelstora fastigheterna. Även för en stor del av länets övriga kommuner synes skillnaden mellan medelvärdena för medelstora och större fastigheter anmärkningsvärt liten. För övriga ägoslag av inägojorden h a v a de föreslagna medelvärdena icke undergått någon större förändring. Arealen för kultiverad betesäng har liksom i flertalet andra län undergått en icke obetydlig ökning, framkallad av de fortsatta framsteg, beteskulturen gjort under senare år. D e stora växlingar, som framträda i medelvärdena för detta ägoslag, t y d a dock på, a t t dit räknats äng av mycket olika beskaffenhet och värde. Ytterligheterna inom Uppsala län betecknas i detta fall av de båda grannkommunerna Övergran och Yttergran, av vilka den förstnämnda har ett medelvärde för kultiverad betesäng å endast 229 kronor emot 800 i den sistnämnda. Värdet av särskilda förmåner har ökats från 2.3 till 3.1 milj. kronor, vilket sistnämnda motsvarar 20 kronor per hektar åker. Södermanlands län. Medelvärdet per hektar åker utgör enligt beredningsnämndernas förslag i Södermanlands län 859 kronor, vilket innebär en ökning sedan år 1933 med 79 kronor eller icke mindre än 10 % . Värdet å särskilda förmåner, vilket under samma tid ökats med 1 milj. kronor, motsvarar 34 kronor per hektar åker. Under det förberedande arbetet hava detaljerade hjälptabeller upprätt a t s för 18 storleksklasser av jordbruksfastigheter med medelgod jord, medelgoda byggnader, medelgott läge och medelgod hävd, varvid de an-

givna enhets värdena växlade mellan 1,190 kronor per hektar vid fastigheter med 4 hektar åker och 630 kronor vid fastigheter med 150 hektar. Enligt de lämnade anvisningarna skulle därefter höjning eller sänkning i enhetsvärdena göras för bättre eller sämre jord, arrondering, hävd och dikning med högst 20 %, för bättre eller sämre byggnadsbestånd med högst 30 % samt för bättre eller sämre ekonomiskt läge med högst 10 %. Beträffande fastigheter med mindre åkerareal än 4 hektar angåvos inga särskilda enhetsvärden, då byggnadsbeståndets beskaffenhet ansågs i regel vara avgörande för värdet. Om dylik fastighet kunde föda större husdjur, borde den enligt de lämnade anvisningarna taxeras såsom jordbruksfastighet, varvid dock i allmänhet byggnadsbeståndets värde borde upptagas som särskild förmån. Sistnämnda anvisning, som i praktiken otvivelaktigt kan vara ändamålsenlig men som, med den generella formulering den här erhållit, knappast står i full överensstämmelse med gällande bestämmelser, torde vara anledningen till den nyss påpekade stegringen i de särskilda förmånernas värde. Enligt en av landskamreraren gjord sammanställning av beredningsnämndernas förslag utgör värdet per hektar åker inom olika storleksgrupper av fastigheter i medeltal för hela länet följande, varmed jämföras motsvarande medeltal enligt 1933 års taxering.

Fastigheter med högst »

»

»

»

3 hektar åker . 3— 5 » » 5—10 » » . » 10—25 i > . » 25—50 » » . över 50 » » .

År 1938

År 1933

1315 kr. 1127 » 981 » 905 » 857 > 759 »

1 269 kr. 1 060 i 904 » 824 » 771 » 683 »

Stegringen mellan 1933 och 1938 är, som härav framgår, vid de fyra högsta storleksgrupperna omkring 10 %. För de mindre fastigheterna är den icke så stor, vartill torde hava bidragit den lämnade anvisningen om särskild värdesättning av byggnaderna vid fastigheter med mindre än 4 hektar åker. Vid behandlingen av Stockholms län har redan påpekats, att Överenhörna och Ytterenhörna kommuner i Södermanlands län uppvisa betydligt lägre medelvärden för åkern än de angränsande kommunerna i Stockholms län. Det förefaller, som om orsaken till ojämnheten vore, att värdesättningen inom de båda förstnämnda kommunerna vore väl låg. Detsamma gäller även flertalet övriga kommuner inom Selebo härad, som tillhör den mera bördiga delen av Södermanlands län. I övrigt synes ingen anmärkningsvärd

ojämnhet råda i åkerjordens taxeringsvärde på gränsen mot Stockholms län lika litet som mot Västmanlands och Örebro län. Av gränskommunerna mellan Södermanlands och Östergötlands län uppvisa de söder om Kolmården liggande Kvarsebo, Krokek och Simonstorp betydligt högre medelvärden än grannkommunerna i Södermanlands län, vilket dock torde hava sin förklaring i de tre nämnda kommunernas gynnsammare läge och mera sönderstyekade jord. Den kultiverade betesängen har sedan år 1933 fått sin areal ökad med 1,500 hektar och dess medelvärde har stigit från 416 till 493 kronor. Växlingarna i sistnämnda värde mellan olika kommuner äro även i detta län mycket stora. Östergötlands län. Den av statistiska centralbyrån verkställda förberedande undersökningen av förhållandet mellan jordbruksfastigheternas taxerings- och saluvärden ådagalade i fråga om Östergötlands län, att saluvärdet låg avsevärt högre än det år 1933 åsatta taxeringsvärdet, för de under perioden 1/1 1934—30/6 1937 sålda fastigheterna med i genomsnitt 22.7 %. Huru förhållandena i detta avseende ställa sig för fastigheter av olika storlek belyses av följande tabell, som för fastigheter med relativt litet skogsinnehav anger, huru mycket de erlagda köpeskillingarna överstiga fastigheternas taxeringsvärden. Storleksgrupper

Högst 5 hektar åker 5 — 10 » » 10— 20 » » 20— 50 » » 50—100 » » Över 100 » »

Antal fastigheter

Överpris

117 79 79 59 21 8

52.1 44.1 32 9 24.9 5. G 15.2

%

Det är, såsom härav framgår, framför allt för de mindre fastigheterna som saluvärdet mera avsevärt överstiger 1933 års taxeringsvärde, vartill torde hava bidragit såväl låga taxeringsvärden som också en stark stegring under de sista åren i saluvärdet å dessa fastigheter. I överensstämmelse med de sedan 1933 avsevärt höjda saluvärdena innebära de av beredningsnämnderna föreslagna taxeringsvärdena en betydande stegring. Jordbruksfastigheternas totala taxeringsvärde å länets landsbygd har ökats med 11.8 %, och medelvärdet per hektar åker uppvisar en stegring från 980 till 1,097 kronor, eller med 12 %. Även i Östergötlands län upprättades under det förberedande arbetet hjälptabeller med graderade enhetsvärden för fastigheter av olika storlek

25 [ och inom fyra olika godhetsklasser. D e därvid angivna enhetsvärdena voro följande, i kronor per hektar. G o d h e t t k l a s s e r Storleksgrupper

2— 5 hektar åker 5—10 > » 10— 20 » ;> 20— 30 » » 30— 50 » » 50—100 » » Över 100 » » . .

I

II

III

IV

2 200 1800 1550 1450 1350 1300 1300

1 950 1550 1350 1200 1 120 1020 1000

1450 1200 1100 1000 900 800 700

900 800 650 600 550 500 450

Dessa enhetsvärden hade anpassats för fastigheter med normalt byggnadsbestånd, och i de åtföljande anvisningarna framhölls uttryckligen, a t t byggnadernas värde regelmässigt borde inarbetas i enhetspriset, varvid byggnadernas bättre eller sämre beskaffenhet borde medföra en höjning eller sänkning i n ä m n d a pris. Endast där för jordbruks- eller skogsdriften överflödiga byggnader funnes, som kanske representerade ett påtagligt hyresvärde, kunde det komma i fråga a t t åsatta ett visst värde för särskilda förmåner, såvida dessa byggnader icke borde taxeras som annan fastighet. Enligt en av landskamreraren verkställd utredning angående de vid beredningsnämndernas arbete framkomna värdena per hektar vid större och mindre fastigheter, synes vid taxeringsarbetet i många fall en betydande differentiering i detta fall genomförts. I andra trakter åter, särskilt där länets slättbygd övergår i den södra skogsbygden, har den faktiska skillnaden mellan små och stora fastigheters medelvärden blivit mycket obetydlig om ens någon. Härtill angives från flera håll som förklaring, a t t de mindre fastigheterna i dylika övergångskommuner i regel ligga långt från allmän väg, hava stenbunden och mager jord och bristfälliga byggnader, medan den bättre jorden i dylika kommuner övervägande tillhör de större fastigheterna. Med de stora variationer, som i den ovan återgivna hjälptabellen förekommer mellan de fyra godhetsklasserna, har därvid skillnaden i medelvärde för stora och små fastigheter lätt utplånats. M o t det nyss angivna medelvärdet för åkern i Östergötlands län (1,097 kr.) svara för de omgivande länen följande medelvärden: Södermanlands län 859 kronor, Örebro län 968 kronor, Skaraborgs län 859 kronor, Jönköpings län 1,062 kronor och Kalmar län 885 kronor. Östergötlands län ligger alltså högre än alla omgivande län, en skillnad som torde vara fullt motiverad av jordens i allmänhet större bördighet och som tydligt framträder även i åkerjordens saluvärde.

26¶Det har redan vid den föregående granskningen av Södermanlands län framhållits, att Kvarsebo, Krokeks och Simonstorps kommuner i Östergötlands län hava avsevärt högre medelvärden för åkern än de angränsande kommunerna i Södermanlands län. Till stor del torde dock dessa höga värden som nämnts hava sin förklaring i gynnsamt läge och åkerjordens starka söndersplittring. På gränsen mot Örebro län har Godegård ett medelvärde å åkern av 771 kronor och Västra Ny av 843 kronor, vilket särskilt för den förstnämnda kommunen innebär en avsevärd höjning sedan år 1933. Grannkommunerna i Örebro län, Lerbäck och Hammar, hava likaledes fått sina medelvärden för åkern åtskilligt höjda och ligga fortfarande, med medelvärden å åkerjorden av respektive 992 och 912 kronor, högre än de båda kommunerna i Östergötlands län. Å andra sidan hava de tre kommunerna Tjällmo, Hällestad och Regna i Östergötlands län åtskilligt högre medelvärden än grannkommunerna Bo och Sköllersta i Örebro län. De kommuner i Östergötlands län, som hava de lägsta medelvärdena å åkerjorden, äro, förutom nyssnämnda Godegård, Blåvik (696 kronor per hektar), Malexander (717 kronor) och Svinhult (781 kronor), som alla ligga på sluttningen av det södra höglandet, där, av skäl som redan anförts, den starka splittringen på små fastigheter icke uppvägt jordens sämre beskaffenhet och det ogynnsamma läget. Sistnämnda tre kommuner hava alltjämt åtskilligt lägre värden än grannkommunerna i Jönköpings län. På gränsen mot Kalmar län hava däremot östgötasocknarna Horn och Hycklinge betydligt högre medelvärden å åkerjorden än Södra Vi, Djursdala och Locknevi i Kalmar län. Den taxerade åkerarealen å länets landsbygd har sedan år 1933 minskats med omkring 4,000 hektar, varav dock 2,000 hektar kommer på den under mellantiden med Norrköpings stad inkorporerade Borgs kommun, som alltså icke numera tillhör landsbygden. Arealen för kultiverad betesäng har sedan föregående allmänna fastighetstaxering ökats från 8,390 till icke mindre än 15,546 hektar, under det att värdet per hektar bibehållit sig i det närmaste oförändrat. Värdesättningen av bete å skogsmarken synes inom olika distrikt hava skett efter i viss mån olika principer. Å ena sidan har man ansett, att det icke vore önskvärt att alltid särskilt värdesätta betet så snart å en fastighet möjlighet till sådant förefunnes, medan man å andra sidan kände sig bunden av kommunalskattelagens föreskrift, att vid taxeringen hänsyn skulle tagas till förefintligt betesvärde. Jönköpings län. Såsom redan i avdelning II framhållits, framgick av statistiska centralbyråns förberedande undersökning, att saluvärdena för de under senare år försålda jordbruksfastigheterna ingenstädes så starkt

överstego taxeringsvärdena som i de tre småländska länen. För Jönköpings län uppgick överpriset till i genomsnitt icke mindre än 32.3 % av taxeringsvärdet, med följande fördelning för fastigheter av olika storlek. Storleksgrupper

5-10 10-20 20—50 Över 50

» » » »

» » >» »

Antal fastigheter

Över- eller underpris %

95 34 16 5 1

51.3 38.1 28.6 12.4 — 5.1

En liknande undersökning, som genom länsstyrelsens försorg utförts beträffande jordbruksfastigheter, som försålts efter den 1 juli 1932 och upptagits i häradsrätternas förteckningar å sökta lagfarter för tiden t. o. m. juni 1937, visar i huvudsak samma resultat. Sistnämnda undersökning visar också med stor tydlighet den under senare år successivt fortgående stegringen i fastigheternas saluvärde. Om den för länet mest typiska och vanligast förekommande gruppen av fastigheter med 6—10 hektar åker uttages, visa köpen under senare halvåret 1932 för denna grupp ett underpris på 3.5 % under då gällande taxeringsvärde, år 1933 sålda fastigheter hade ett överpris av 16.6 %, och därefter ha överprisen oavbrutet stegrats år 1934 till 21.7 %, år 1935 till 29.6 %, år 1936 till 43.5 % och första halvåret 1937 till 75.6 %. Dessa siffror ådagalägga, att orsaken till saluvärdenas höga nivå i länet icke så mycket är att söka i undertaxering år 1933 utan huvudsakligen i den senare inträffade stegringen i saluvärdena. Det totala taxeringsvärdet å landsbygdens jordbruksfastigheter har sedan den sista fastighetstaxeringen ökats med 14.2 %, vilket är mera än i något annat län med undantag för Västmanlands. Åkerjordens medelvärde har stegrats från 920 till 1,062 kronor. Under det förberedande arbetet fastställdes för varje kommun enhetsvärden för fastigheter med 2—5, 5—10, 10—40 och över 40 hektar åker, avseende medelgod åkerjord med medelgod hävd och bebyggelse samt medelgott läge. Efter avslutande av beredningsnämndernas arbete har landskamreraren gjort en sammanställning sockenvis för samma storleksgrupper av de värden, som blivit av nämnderna tillämpade. Även om givetvis vissa avvikelser därvid förekomma för enstaka kommuner och storleksgrupper, är överensstämmelsen mellan de angivna enhetsvärdena och de erhållna medelvärdena anmärkningsvärt god. I båda serierna förefaller skillnaden mellan de större och mindre fastigheternas hektarvärden jämförelsevis liten, varvid emellertid som skäl i många fall angives småbrukens avsides belägenhet och dåliga byggnader.

28¶Som exempel på de föreslagna och åsatta värdena anföres i följande tabell medeltalen för åkerjordens värde per hektar för samtliga jordbruk i enskild ägo inom Östra härad.

Småbruk med 2 — 5 hektar åker » » 5—10 » » Bondebruk » 10—40 » » Storbruk » över 40 »> »

Föreslagna enhetsvärden

Tillämpade värden

1 092 kr. 1042 » 967 » 818 »

1 133 kr. 1064 > 987 » 845 »

Medelvärdet per hektar åker för hela Jönköpings län utgör, som förut nämnt, 1,062 kronor. Av de kringliggande länen har Östergötlands län ett medelvärde av 1,097 kronor, Kalmar län 885 kronor, Kronobergs län 927 kronor, Hallands län 1,232 kronor, Älvsborgs län 1,016 kronor och Skaraborgs län 859 kronor. På gränsen mot Kalmar län ligga de åsatta åkervärdena genomgående något högre i de till Jönköpings län hörande kommunerna, men skillnaden är denna gång i allmänhet åtskilligt mindre än vid föregående allmänna fastighetstaxeringar. Störst är densamma mellan Karlstorps kommun i Jönköpings län (964 kr. per hektar) och Målilla i Kalmar län (756 kr.). Vid jämförelse mellan de talrika, till varandra gränsande kommunerna i å ena sidan Jönköpings och andra sidan Kronobergs, Hallands, Älvsborgs och Skaraborgs län framträda åtskilliga ojämnheter i medelvärdena för åkerjorden, vilka ojämnheter dock icke gå i en bestämd riktning utan föranledas av att taxeringsvärdet för kommunerna i Jönköpings län i vissa fall är högre och i andra fall lägre än för kommunerna på andra sidan gränsen. Huruvida de framträdande skillnaderna äro sakligt motiverade eller förorsakats av bristande likformighet vid taxeringen, är icke möjligt att utan en detaljerad undersökning avgöra. Som kultiverad betesäng har upptagits en areal av 8,500 hektar, vilket är drygt 5,000 hektar mera än år 1933, under det att slåtterängen under samma tid fått sin areal minskad med 6,000 hektar. Värdet per hektar av det förstnämnda ägoslaget har stigit från 413 till 485 kronor, medan motsvarande värde för slåtteräng gått tillbaka från 230 till 181 kronor. Värdet å skogsbete har undergått en mycket stark sänkning sedan senaste fastighetstaxering, eller från 6.7 till endast 2.1 milj. kronor. Anledningen härtill är dock icke någon förändring i den principiella metoden för betets värdesättning, då anvisningarna i denna punkt oförändrat anslöto sig till den år 1933 tillämpade metoden, enligt vilken värderingen borde utgå från antalet djur, beräknat i nötkreatursenheter, som kunde beredas fullgott bete, och det kapitaliserade betesvärdet upptagas till 300 kronor

för varje sådan enhet. Anledningen till den starka nedgången i betesvärdet synes i stället vara, att man i ett stort antal av länets kommuner icke åsätt skogsbetet något särskilt värde. Värdet å särskilda förmåner uppgår till 2.9 milj. kronor, motsvarande 22 kronor per hektar av länets hela åkerjord. Denna värdepost synes i åtskilliga fall hava använts som en regulator å fastigheternas hela taxeringsvärde. I ett taxeringsdistrikt angives sålunda, att värde å särskilda förmåner i vissa fall åsatts, för att man skulle få ett så jämnt och rättvist värde som möjligt mellan de olika fastigheterna, ehuru några sådana förmåner i allmänhet icke förekommo. Kronobergs län. Enligt den av statistiska centralbyrån verkställda undersökningen av jordbruksfastigheternas salu- och taxeringsvärden överstego för de i Kronobergs län under senare år försålda fastigheterna köpeskillingarna med ej mindre än 39.1 % deras taxeringsvärden. En betydande höjning av jordbruksfastigheternas taxeringsvärden var alltså inom detta län påkallad. Beredningsnämndernas förslag innebär också en höjning, som i genomsnitt för hela länet uppgår till 10.3 %. För åkern har medelvärdet per hektar ökats från 870 till 927 kronor eller med 6.6 %. I båda fallen är dock höjningen åtskilligt mindre än i Jönköpings län. Till ledning för taxeringsarbetet fastställdes följande enhetsvärden för tre olika godhetsklasser alltefter åkerjordens beskaffenhet. Storleksgrupper

Bättre

Medelgod

Sämre

2— 5 hektar åker 5-10 » » 10-30 » » . . . Över 30 » » . . .

2 000-1100 1500-1100 1400-1000 1300— 900

1 100-700 1 100-600 1 000-600 900—500

700-500 600—400 600-400 500—300

Inom de mycket vida gränser, som här angivits för varje godhetsklass, skulle fastigheternas åkerjord värdesättas med hänsyn till olika byggnadsbestånd, läge, brukningsförhållanden o. dyl. För slåtteräng angavs i anvisningarna ett enhetsvärde av 125—200 kronor per hektar, den kultiverade betesängen jämställdes med åker av medelgod och sämre godhetsklass, och annan betesäng värdesattes till 80—150 kronor per hektar. Emot ett medelvärde per hektar åker för Kronobergs län av 927 kronor, svara följande medelvärden för de omgivande länen: Jönköpings län 1,062 kronor, Kalmar län 885 kronor, Blekinge län 1,147 kronor, Kristianstads län 1,261 kronor och Hallands län 1,232 kronor. Ökningen sedan år 1933 liar i alla nu nämnda län med undantag för Blekinge varit starkare än i Kronobergs län.

30¶Såsom redan nämnts, har åkerjordens värde i genomsnitt för hela Kronobergs län undergått en höjning av 6.6 % sedan år 1933, men betraktar man varje kommun för sig, hava förändringarna ingalunda varit likformiga utan i åtskilliga kommuner resulterat i en sänkning av åkerjordens medelvärde. Särskilt gäller detta vissa kommuner inom Sunnerbo härad, såsom Torpa, Annerstad och Nöttja, inom vilka åkerns medelvärde undergått en betydande sänkning. Samtidigt härmed har åkerns areal inom samma kommuner avsevärt ökats. Arealökningen har förklarats bero på en överflyttning till åkern av mindre värdefulla områden, som tidigare redovisats under andra ägoslag, och denna förskjutning i förening med en överflyttning från åkervärdet av förut ej särskilt redovisade arealer av tomt och trädgård samt slåtteräng och kultiverad betesäng har medfört den påtalade nedgången i åkerns värde per hektar. Slutresultatet innebär en höjning även för ifrågavarande socknar av jordbruksfastigheternas hela taxeringsvärde. Med anledning av påtalad låg taxering av de mindre jordbruksfastigheterna har av ordföranden i sjätte fastighetstaxeringsdistriktet, omfattande nio kommuner inom Allbo härad, en undersökning företagits för utredande av orsaken till nämnda förhållande, för vilket ändamål upplysningar införskaffats för varje inom distriktet belägen jordbruksfastighet med högst 3 hektar åker angående läge och byggnadernas beskaffenhet. Med den gruppering, som vid sammanställningen genomförts, har utredningen givit följande resultat. Antal fastigheter

Värde per hektar åker, kr.

28 39

1917 1082

37 143

1121 842

Fastigheter med bättre läge:

Fastigheter med sämre läge:

Det framgår av ovanstående, att över hälften av de ifrågavarande fastigheterna äro dåligt ställda i avseende på såväl läge som byggnadernas beskaffenhet och att båda dessa faktorer starkt inverkat på det åsatta värdet per hektar åker. Det vitsordas av landskamreraren, att undersökningens huvudresultat säkerligen har en ganska stor allmängiltighet för Kronobergs län. Då de medelstora och större fastigheterna i regel torde vara bättre ställda, ligger i de anmärkta omständigheterna en förklaring till den jämförelsevis ringa differentieringen mellan små och stora fastigheter, som kan iakttagas i Kronobergs län likasom i stora delar av södra Sverige överhuvud taget. De sakkunniga hava dock icke kunnat underlåta göra den reflexionen, att man med tillämpning av det inom den sämsta kvalitetsgruppen

31 ovanstående tablå framkomna medelvärdet, 842 kronor per hektar, för fastigheter med i genomsnitt 2 hektar åker kommer till ett totalt jordbruksvärde, som knappast kan motsvara det faktiska bostadsvärdet. Den kultiverade betesängen har fått sin areal fördubblad och värdet per hektar ökat från 325 till 365 kronor. Det åsatta värdet å skogsbete har däremot minskats till hälften, och i ett stort antal kommuner har intet värde å dylikt bete upptagits. Värdet å särskilda förmåner, som undergått en mindre minskning, motsvarar i genomsnitt 17 kronor per hektar av åkerarealen. Kalmar län. Inom detta län hava enligt statistiska centralbyråns förberedande undersökning de erlagda köpeskillingarna å under senare år försålda fastigheter överstigit taxeringsvärdet med 32.7 %. Häremot svarar en ökning med 12.5 % av jordbruksfastigheternas hela taxeringsvärde från 1933 års allmänna fastighetstaxering till beredningsnämndernas förslag år 1938. Åkerjordens värde per hektar har under samma tid ökats från 790 till 885 kronor eller med 12.0 %. Enligt statistiska centralbyråns nyssnämnda undersökning överstego inom de olika storleksgrupperna köpeskillingarna taxeringsvärdena med följande procenttal. Storleksgrupper

Antal fastigheter

Överpris,

57 37 28 17 4

64.2 37.8 32.8 31.5 22.0

Högst 5 hektar åker 5—10 » • 10-20 » »> 20-50 » Över 50 » » . . .

%

Under det förberedande arbetet fastställdes till ledning för beredningsnämndernas värdesättning enhetsvärden för länets olika delar, avseende fastigheter med normalt byggnadsbestånd och avsättningsläge samt med uppdelning på 5—6 storleksgrupper och tre godhetsklasser. Som exempel må här anföras de för Öland fastställda värdena. G o d h e t s k l a s s Storleksgrupper

1— 3 hektar åker 3—10 » 10—20 » 20-40 » Över 40 » »

God

Tämligen god

Mindre god

4 000 kr. 2 200 » 1800 » 1 500 » 1300 )>

3 500 kr. 1800 » 1500 » 1200 » 1000 i

3 000 kr. 1400 > 1200 » 900 » 700 »

32¶De här återgivna, likasom även de för övriga länsdelar fastställda enhetsvärdena förefalla, särskilt för de lägre storleksgrupperna, anmärkningsvärt höga. De hava också i stor utsträckning icke kunnat tillämpas vid beredningsnämndernas värdesättning, och den av landskamreraren verkställda sammanställningen av de inom olika storleksgrupper åsatta värdena utvisar för de mindre fastigheterna väsentligt lägre värden. För Öland utgöra beredningsnämndernas värden per hektar åker följande.

Fastigheter med 1— 3 hektar åker » 3-10 » » »» 1 0 - 2 5 » » » » över 25 » »

. . . . . . . . . . . . . . . .

Antal fastigheter

Medelvärde kr.

175 254 538 203

1151 885 958 1076

Av den starka differentieringen mellan åkervärdena för små och stora fastigheter, som framträdde i de normgivande enhets värdena, förekommer här knappast ett spår, och även inom länets fastlandsdel är i allmänhet skillnaden mellan små och stora fastigheter i detta avseende föga framträdande. Som orsak till detta förhållande angives även inom detta län från ett flertal berednings- och taxeringsnämnders sida de mindre fastigheternas underlägsenhet i fråga om jordmån, byggnader och läge. Det är otvivelaktigt, att härigenom jämförbarheten mellan de vid fastighetstaxeringen framkomna hektarvärdena för större och mindre fastigheter avsevärt förringas och att därför några slutsatser i fråga om värdesättningens skälighet endast med svårighet kunna dragas. De förut återgivna siffrorna över förhållandet mellan köpeskillingar och taxeringsvärden synas dock tyda på att det allmänna saluvärdet å mindre fastigheter legat avsevärt högre än taxeringsvärdet och att därför en viss höjning av dessa fastigheters taxeringsvärde vid den nya fastighetstaxeringen varit motiverad. I jämförelse med grannlänen ställer sig taxeringsvärdet per hektar åker på följande sätt. Kalmar län 885 kronor, Östergötlands län 1,097 kronor, Jönköpings län 1,062 kronor, Kronobergs län 927 kronor och Blekinge län 1,147 kronor. Vid jämförelse med de åsatta medelvärdena per hektar åker utefter gränsen mot de kringliggande länen förete de till Kalmar län hörande kommunerna i regel åtskilligt lägre värden än de närbelägna kommunerna på andra sidan länsgränsen, tydande på en viss ojämnhet i taxeringen mellan Kalmar län och dess grannlän. Värdet å särskilda förmåner, som sedan senaste fastighetstaxering undergått endast obetydlig förändring, uppgår för länets hela landsbygd till 3.9 milj. kronor eller 21 kronor per hektar åker. Likasom tidigare förekommer

dylikt värde med jämförelsevis höga belopp inom ett mindre antal kommuner utefter kusten, där fisket lämnar god avkastning, men däremot obetydligt inom flertalet övriga kommuner. Det uppskattade värdet å skogsbete har minskats från 1,533,000 till endast 337,000 kronor, varav närmare 300,000 kronor komma på fyra kommuner i Handsbörds härad. Gotlands län. De sakkunniga hava redan vid granskningen av 1928 och 1933 års allmänna fastighetstaxeringar haft anledning framhålla, att Gotlands län på grund av sitt avskilda läge intager en från fastlandet starkt avvikande ställning i avseende på jordpriserna. Åkerjordens saluvärde ligger där i genomsnitt väsentligt lägre än i något annat län, och i överensstämmelse härmed har även dess taxeringsvärde varit lägst i Gotlands län. Är 1933 var sistnämnda värde endast 570 kronor per hektar. Under senare år har även i Gotlands län jordbruksfastigheternas saluvärde undergått en viss stegring, och för de under åren 1934—1937 försålda fastigheterna överstego, enligt statistiska centralbyråns undersökning, köpeskillingarna de åsatta taxeringsvärdena med 17.4 % emot 19.9 % i medeltal för hela riket. Landskamreraren har vid en liknande undersökning beträffande jordbruksfastigheter, som lagfarits under tiden 1 juli 1932—1 juli 1937 konstaterat ett överpris av 19.6 % i genomsnitt för hela länet med en tydligt framträdande tendens till avsevärt stegrat överpris dels för periodens senaste år, dels för de mindre fastigheterna. Vid den nu föreliggande fastighetstaxeringen har jordbruksfastigheternas totala taxeringsvärde i hela länet stegrats med 8.7 % och medelvärdet per hektar åker ökats till 608 kronor eller med 6.7 %. Sistnämnda medelvärde är alltjämt betydligt lägre än för något annat län. De till ledning för taxeringsarbetet under hösten 1937 fastställda enhetsvärdena utgingo från ett för länet gällande normal värde av 1,000 kronor per hektar å första klassens jord med bästa jordbruksläge i god kultur och effektivt dränerad, ett motsvarande värde av 700 kronor för välbelägen jord av andra klassen och för dylik jord av tredje klassen ett värde av 350 kronor per hektar. Dessa värden gällde för fastigheter med 20—50 hektar åker. För större och mindre fastigheter skulle en omräkning av normalvärdena verkställas efter följande skala. För fastigheter med 2 — 5 hektar åker göres tillägg upp till 40 % » » » 5 — 10 » » » » » » 30 » » » » 1 0 — 20 » » » » » » 15 » » » » 50—100 » » » avdrag ned » 10 » » » över 100 » » » » » »15 »

Avdraget för fastigheter inom de två högsta storleksgrupperna skulle dock endast göras för den del av åkerarealen, som översteg 50 hektar. 3

34¶I jämförelse med år 1933 innebär detta en stegring av normalvärdet å första klassens jord med 100 kronor, varemot tilläggen och avdragen för de mindre och större fastigheterna bibehållits i det närmaste oförändrade. Huru den förordade differentieringen blivit av beredningsnämnderna tilllämpad äro de sakkunniga, i brist på tillgängligt material, icke i stånd att bedöma. Däremot äro växlingarna i åkerjordens värde per hektar i många fall mycket stora alltefter dess skiftande beskaffenhet från god sockerbetsjord i vissa delar av mellersta Gotland till de ytterst magra myrmarker och strandjordar, som i ganska stor utsträckning förekomma i skilda delar av länet. För det sämsta slaget av åkerjord har i vissa fall tillämpats värden ända ned till 100 kronor per hektar, och till ett värde av 200 kronor per hektar har över 1,200 hektar av länets åkerjord värdesatts. Värdet å särskilda förmåner, som sedan år 1933 något minskats, motsvarar endast 8 kronor per hektar åker. Värdet å skogsbete har här likasom i flertalet län minskats starkt och uppgår för hela länet till endast 85,500 kronor. Blekinge län. Vid statistiska centralbyråns undersökning av salu- och taxeringsvärden å under senare år sålda jordbruksfastigheter framkom för Blekinge län ett överpris över taxeringsvärdet av 20 %, under det att enligt en av landskamreraren gjord undersökning beträffande försålda och lagfarna fastigheter under tiden 1 juli 1932—1 juli 1937 köpeskillingarna överstego de gällande taxeringsvärdena med 10 %. Det framgick även av sistnämnda undersökning, att de mindre jordbruksfastigheterna taxerats för lågt i jämförelse med de medelstora och ännu mera i förhållande till de större fastigheterna. Beredningsnämndernas förslag till 1938 års fastighetstaxering innebär en ökning av jordbruksfastigheternas totala taxeringsvärde med 6.3 % och en stegring av åkerjordens värde per hektar från 1,090 till 1,147 kronor eller med 5.2 %. Vid fastställande av enhetsvärden å åkerjorden till ledning för 1938 års fastighetstaxering utgick man från ett medelstort jordbruk med 15—30 hektar åker och med särskilda värden för sex godhetsklasser, från 2,200— 2,400 kronor per hektar inom den högsta ned till 200—400 kronor inom den lägsta godhetsklassen. I förhållande till dessa normalvärden skulle därefter värdena för mindre och större fastigheter justeras enligt följande skala. Fastigheter med under 2 hektar åker, höjning med omkring 50 % » » 2— 5 » » , » » » 3 5 » » » 5 — 15 » » , » » * 20 » » » 3 0 — 50 » » , sänkning » » 5 » » » 50—100 » » , » » • 10 » » » över 100 » » , eventuellt något större sänkning.

35 Beträffande de minsta jordbruken med under 2 hektar åker framhölls i anvisningarna, att om taxeringsvärdet för åkerjorden med inräknande av byggnadsbeståndet bleve alltför högt, i undantagsfall särskild uppskattning kunde ske av övervärdet i byggnadsbeståndet såsom särskild förmån. För åskådliggörande av de stora variationerna i de av beredningsnämnderna tillämpade hektarvärdena å åkerjorden återgives här en av landskamreraren verkställd sammanställning för länets landsbygd av samtliga förekommande enhetsvärden och den areal, som belöper på varje dylikt värde. Enhetsvärde, kr.

Areal, hektar

Enhetsvärde, kr.

Areal, hektar

Enhetsvärde, kr.

Areal, hektar

4 800 4 600 4 300 4100 4 000 3 900 3 700 3 600 3 400 3 300 3 200 3 000 2 900 2 800

1.0 0.7 2.2 0.4 1.2 1.2 2.2 30.7 7.4 39.8 4.9 33.5 5.5 7.0

2 700 2 600 2 500 2 400 2 300 2 200 2100 2 000 1900 1800 1700 1600 1500 1400

21.5 22.4 9.9 786.3 6.1 1 344.6 26.1 3 360.8 168.7 3 278.6 431.3 5 610.3 1317.9 3155.2

1300 1200 1100 1000 900 800 700 600 500 400 300 200 100 0

581.4 8 483.1 776.5 7 241.9 1 623.2 10 621.4 1901.1 5 081.8 1 269.8 3 272.0 207.3 191.9 0.1 0.1

Så höga medelvärden som 2,500 kronor per hektar och däröver, som förekomma endast i ringa omfattning, hava givetvis i varje fall föranletts av särskilt gynnsamma förhållanden. Detsamma torde, ehuru i omvänd bemärkelse kunna sägas om de fall, då åkern åsatts värden på 300 kronor och därunder. De medelvärden, som tillämpats i större utsträckning, variera dock inom så vida gränser som mellan 2,400 och 400 kronor per hektar, varvid värdenas storlek icke så mycket synas betingade av fastigheternas storlek som av åkerjordens mycket växlande beskaffenhet i länets olika delar och av fastigheternas ekonomiska läge. Emot ett medelvärde per hektar åker för hela Blekinge län av 1,147 kronor svarar för Kalmar län ett värde av 885 kronor, för Kronobergs län av 927 kronor och för Kristianstads län av 1,261 kronor. Av gränskommunerna har åkerjorden i Sillhövda i Blekinge län fått sitt medelvärde starkt ökat (från 600 till 895 kronor per hektar), medan samma värde i Vissefjärda i Kalmar län stannar vid 670 kronor. Då förhållandena mom de båda kommunerna icke torde vara mera väsentligt olikartade, synes en viss ojämnhet i värdesättningen dem emellan råda. Detsamma

torde även kunna sägas om å ena sidan Kyrkhults och Jämshögs kommuner i Blekinge län (medelvärden 840 och 1,059 kronor per hektar) och å andra sidan de respektive grannkommunerna Örkened och Vånga i Kristianstads län (medelvärden 778 och 946 kronor). Värdet å kultiverad betesäng har sedan år 1933 gått ned från 555 till 436 kronor, vilket torde stå i samband med att dess areal mer än fördubblats. Värdet å särskilda förmåner har minskats från 2.0 till 1.6 milj. kronor, vilket sistnämnda, fördelat på hela åkerarealen, utgör 26 kronor per hektar. Kristianstads län. Enligt statistiska centralbyråns undersökning översteg de under åren 1934—1/7 1937 sålda och lagfarna fastigheternas köpeskillingar med 29.8 % deras gällande taxeringsvärden, med tydlig tendens till stegring av överprisets relativa storlek dels för de mindre fastigheterna, dels för fastigheter med större skogsinnehav, dels slutligen för fastigheter, som gått i köp under periodens senare del. En av länets landskamrerare verkställd, liknande undersökning för tiden 1/7 1932—30/6 1937 visar i huvudsak samma resultat, med ett genomsnittligt överpris av 21.3 % över fastigheternas taxeringsvärde. Det är alltså otvetydigt, att vid tiden för taxeringsarbetets början hösten 1937 även inom Kristianstads län jordbruksfastigheternas allmänna saluvärde låg icke obetydligt Över 1933 års taxeringsnivå, och att detta förhållande i synnerhet framträdde beträffande de mindre jordbruken. En genomsnittlig höjning av taxeringsvärdena i anslutning härtill var därför påkallad. En dylik höjning har även framgått som resultat av beredningsnämndernas förslag, i det att jordbruksfastigheternas hela taxeringsvärde stegrats med 12.1 %. För det viktigaste ägoslaget, åkern, har värdet per hektar ökats från 1,140 kronor till 1,261 kronor eller med 10.6 %. De till ledning för taxeringsarbetet fastställda enhetsvärdena per hektar åker voro följande, i kronor. J o r d e n . i

g o d h e t s g r a d

Storleksgrupper

2—

5 hektar åker

15— 50 50—100 Över 100

» » »

» » »

I klass

II klass

I I I klass

IV klass

V klass

3 300 2 600 2 200 1900 1700

2 600 2100 1700 1500 1300

2 000 1500 1300 1100 1000

1400 1000 900 700 600

800 600 400 300 200

De för de särskilda storleksgrupperna angivna enhetsvärdena finge, enligt de meddelade anvisningarna, jämkas på grund av fastigheternas särskilda beskaffenhet (bättre eller sämre byggnader, ägornas inbördes läge, avsättningsförhållandena o. dyl.).

37¶Till belysning av i vilken mån beredningsnämnderna i sina förslag följt de ovan angivna enhetsvärdena har av ordföranden i Västra Göinge härads taxeringsdistrikt verkställts en särskild undersökning, enligt vilken den avsedda differentieringen mellan större och mindre fastigheter i avseende på de tillämpade hektarvärdena endast i mindre utsträckning blivit genomförd. Inom den lägsta storleksgruppen av fastigheter (2—5 hektar åker) ligga de vanligaste hektarvärdena vid omkring 1,000 kronor, och inom storleksgrupperna 5—15 och 15—50 hektar vid omkring 900 kronor, vilket innebär en avsevärt mindre skillnad mellan grupperna än den i förestående tablå över enhetsvärdena angivna. Ordföranden anser sig av undersökningen kunna draga den slutsatsen, att det förefölle, som om samtliga beredningsnämnder inom distriktet ansett sig icke kunna följa det fastställda förslaget till enhetspriser eller ock behövt korrigera dessa i mycket stor utsträckning. Huru hektar värdena å åkerjorden vid större och mindre fastigheter i övrigt avvägts emot varandra i beredningsnämndernas förslag hava de sakkunniga med nu tillgängligt material icke varit i tillfälle att bedöma. Medan medelvärdet per hektar åker i Kristianstads län, som redan nämnts, utgjorde 1,261 kronor, hade av grannlänen Blekinge län ett värde av 1,147 kronor, Malmöhus län 1,779 kronor, Hallands län 1,232 kronor och Kronobergs län 927 kronor. Den skillnad, som här förefinnes mellan Kristianstads län och de angränsande länen torde i huvudsak vara motiverad av de rådande olikheterna i jordbruksförhållandena och bestyrkes av tidigare undersökningar angående åkerjordens saluvärde. Vid en detalj granskning av åkerjordens medelvärden för gränskommunerna framträder en redan förut påpekad ojämnhet mellan Örkened och Vånga i Kristianstads län samt Kyrkhult och Jämshög i Blekinge län, av vilka de båda kommunerna i Kristianstads län hava de lägre värdena. Förhållandet är omvänt på gränsen mot Hallands län, där samtliga till nämnda län hörande gränskommuner hava åtskilligt lägre värden än kommunerna i Kristianstads län. Inom båda länen har flertalet av de ifrågavarande kommunerna fått sina åkervärden icke obetydligt höjda sedan närmast föregående fastighetstaxering. Värdet å särskilda förmåner har sedan år 1933 i summa för hela länet ökats från 3.0 till 3.5 milj. kronor, vilket sistnämnda värde motsvarar 15 kronor per hektar åker. Det redan förut jämförelsevis obetydliga värdet å skogsbete uppgår nu för hela länet till endast 44,000 kronor och förekommer endast i ett fåtal socknar med obetydliga belopp. Malmöhus län. Vid tiden för 1933 års allmänna fastighetstaxering hade jordbruksfastigheternas saluvärde i detta län undergått en avsevärd sank-

ning (med 20 % ) , och i anslutning härtill sänktes även taxeringsvärdet å jordbruksfastigheterna med 12.5 %. De år 1933 åsatta taxeringsvärdena torde också i huvudsak nära hava överensstämt med de gällande saluvärdena. Den höjning som därefter inträffat i sistnämnda värden har föranlett, att vid statistiska centralbyråns förberedande undersökning köpeskillingarna å under senare år försålda fastigheter överstego 1933 års taxeringsvärden med 21.3 % i medeltal för hela Malmöhus län. Härvid visa överprisen en starkt stigande tendens för de under den sista tiden verkställda köpen, varemot skillnaden i detta avseende mellan små och stora fastigheter i detta län icke är så starkt framträdande. Av länsstyrelsen verkställda undersökningar synas peka i samma riktning. Vid enhetsvärdenas fastställande har man med anledning av den föregående utvecklingen eftersträvat en genomsnittlig höjning av taxeringsvärdena för såväl små som stora fastigheter med omkring 10 % utöver 1933 års värden. Enhetsvärden fastställdes för fem godhetsklasser av jord och för fem storleksgrupper av fastigheter, varvid man dock, i olikhet mot vid närmast föregående taxering, avstod att fastställa dylika värden för fastigheter med högst 2 hektar åker. Ett fastställande av enhetsvärden för dessa minsta fastigheter hade då så gott som allmänt lett till det förfaringssättet, att övervärde å byggnader upptagits såsom särskilda förmåner. Detta mot gällande bestämmelser stridande förfaringssätt ville man nu söka undvika genom att lämna taxeringsmyndigheterna full frihet att, obundna av fastställda enhetsvärden, för de minsta fastigheterna i hektarvärdet å jorden inräkna det växlande värdet å byggnaderna. Som exempel på de för de särskilda fastighetstaxeringsdistrikten fastställda enhetsvärdena återgives här den för Oxie, Skytts och Vemmenhögs härad upprättade skalan, som innefattar de högsta värdena inom länet. G o d h e t s g r a d

å

j o r d e

n

Storleksgrupper

2— 5 hektar åker 5— 15 » » 15— 50 >» 50—100 » » Över 100 » »

I klass

I I klass

I I I klass

IV klass

V klass

2 750 2 650 2 550 2 450 2 350

2 400 2 300 2 250 2 200 2100

2100 1950 1900 1800 1700

1500 1450 1400 1300 1200

1100 1050 1000 800 700

Variationerna mellan de olika storleksgrupperna äro här såväl som inom övriga distrikt ganska små, varemot växlingarna med hänsyn till jordens godhetsgrad äro betydande. Beredningsnämndernas arbete har givit till resultat en höjning av jordbruksfastigheternas hela taxeringsvärde med 9.3 % och av åkerjordens

39 värde per hektar från 1,610 till 1,779 kronor eller med 10.5 %, vilka båda procenttal ligga mycket nära den vid enhetsvärdenas fastställande åsyftade höjningen. År 1928 var åkerjordens medelvärde 1,840 kronor. Det år 1933 åsatta, höga värdet å särskilda förmåner, 10.9 milj. kronor, har nu, på grund av de förutnämnda direktiven om byggnadsvärdets inräknande i åkerns värde även vid de minsta fastigheterna, gått ned till 4.0 milj. kronor, vilket motsvarar 12 kronor per hektar av länets åkerjord. Åkerjordens medelvärde per hektar för Malmöhus län, 1,779 kronor, överstiger avsevärt medelvärdet för det angränsande Kristianstads län, 1,261 kronor, likasom för alla övriga län. Det höga värdet för Malmöhus län torde dock fullt motsvaras av länets överlägsenhet i fråga om jordens bördighet m. m. och det därav betingade högre saluvärdet å jorden. Hallands län. Köpeskillingarna å de under senare år i Hallands län försålda jordbruksfastigheterna hava enligt statistiska centralbyråns undersökning överstigit taxeringsvärdena med 20.6 %, därav med icke mindre än 58.2 % för fastigheter med högst 5 hektar åker och 31.6 % för fastigheter med 5—10 hektar. De två sistnämnda procenttalen bekräfta de sakkunnigas, vid granskningen av taxeringsutfallet år 1933 gjorda uttalande, att mycket liten skillnad gjorts mellan små och stora fastigheter vid värdesättningen av åkerjorden. Behovet av en betydande höjning av de mindre jordbruksfastigheternas taxeringsvärde vid den nu pågående fastighetstaxeringen var därför otvetydigt. I genomsnitt för hela länet har jordbruksfastigheternas taxeringsvärde enligt beredningsnämndernas förslag stegrats med 10.4 % och värdet per hektar åker har ökats från 1,140 till 1,232 kronor eller med 8.1 %. I vilken mån denna allmänna stegring starkare berört de små än de medelstora och större fastigheterna är icke möjligt att med nu tillgängligt material bedöma. Den obetydliga differentiering, som framträder i nedanstående tablå över de till ledning för taxeringsarbetet fastställda enhetsvärdena per hektar åker, synes dock snarast ägnat att motverka ett dylikt resultat. G o d h e t s k l a s s e r Storleksgrupper

2— 5 hektar åker 5— 15 » » 15— 50 » » 50-100 » » Över 100 » »

Klass I

Klass I I

Klass I I I

Klass IV

2 070 1890 1800 1620 1530

1610 1470 1400 1260 1190

1150 1050 1000 900 850

690 630 600 540 510

40¶I förhållande till de medelstora jordbruken med 15—50 hektar åker innebär denna skala en höjning, respektive sänkning för den lägsta och högsta storleksgruppen med endast 15 %. Inom vissa av länets kommuner har det åsatta värdet per hektar åker undergått en relativt sett mycket stark stegring. Detta gäller huvudsakligen kommuner med låga hektarvärden, varigenom en viss utjämning ägt rum i värdena mellan de bättre och sämre ställda delarna av länet. Den starkaste stegringen (32.3 %) förekommer för Breareds kommun, och därnäst för Knäred (27.5 %) och Drängsered (26.8), samtliga belägna i skogsbygden. Den starka höjningen av åkervärdet för de nu nämnda och andra skogskommuner har medfört en utjämning gentemot grannkommunerna på andra sidan länsgränsen, men alltjämt består dock i detta avseende en viss ojämnhet. På gränsen mot Kristianstads län hava redan framhållits de lägre värdena för de till Hallands län hörande kommunerna. Andra sådana fall äro Nösslinge (638 kronor per hektar åker) och Förlanda (752 kronor;, som båda ligga avsevärt lägre än angränsande kommuner i Älvsborgs län, medan i andra fall förhållandet är det motsatta. En utjämning mellan kommunerna synes här påkallad. Värdet å särskilda förmåner har sedan år 1933 undergått endast en obetydlig minskning och motsvarar nu 11 kronor per hektar av åkerarealen. Slåtterängen, som inom länets olika delar är av mycket skiftande beskaffenhet och värde och övervägande är belägen i skogsbygden, har fått medelvärdet per hektar sänkt från 184 till 144 kronor. Även hektarvärdet av kultiverad betesäng har sänkts från 472 till 413 kronor. På samma gång har dess areal mer än fördubblats. Göteborgs och Bohus län. Åkerjordens taxeringsvärde har av gammalt legat högt i Göteborgs och Bohus län, som i detta avseende endast överträffats av Malmöhus län. Detsamma gäller emellertid även åkerns saluvärde, ehuru det vid 1933 års fastighetstaxering åsatta värdet låg åtskilligt över det enligt lantbruksakademiens undersökning rådande saluvärdet. Att år 1933 en viss övertaxering ägt rum bestyrkes av statistiska centralbyråns undersökning av köpeskillingar och taxeringsvärden å försålda och lagfarna fastigheter, i det att vid de under åren 1934 och 1935 avslutade köpen taxeringsvärdena visade sig överstiga köpeskillingarna. Det är först under år 1936 och första halvåret 1937 som köpeskillingarna något överstego taxeringsvärdena. I genomsnitt för hela perioden uppstod ett överpris på 6.4 %, vilket är lägre än för något annat län i södra och mellersta Sverige med undantag för Uppsala och Kopparbergs län. I det nu anförda torde den viktigaste förklaringen ligga till att jordbruksfastigheternas totala taxeringsvärde enligt, beredningsnämndernas nu

41 framlagda förslag visar en nedgång med 0.6 %, därav för egentligt jordbruksvärde med 3.4 %. En bidragande orsak till denna minskning är dock även, att inom vissa delar av länet många mindre jordbruksfastigheter överförts till annan fastighet på grund av det i anvisningarna lämnade direktivet, att som jordbruksfastighet endast borde räknas sådan fastighet, vara kunde födas minst två kor. Vid förberedande möten inför länsstyrelsen angåvos till ledning för taxeringsarbetet enhetsvärden för medelstora jordbruk (med 8—20 hektar åker) särskilt för varje kommun i länet, varvid tre godhetsklasser särskildes med hänsyn till åkerjordens beskaffenhet, hävd och byggnadsbestånd. Med utgångspunkt från dessa enhetsvärden för medelstora jordbruk skulle därefter värdet av åkern vid småbruk inom de tre grupperna högst 3 hektar åker, 3—5 och 5—8 hektar höjas med respektive 50, 25 och 10 %, under det att samma värde vid större jordbruk inom storleksgrupperna 20—40, 40—75 och över 75 hektar åker skulle sänkas med respektive 15, 25 och 30 %. Den angivna graderingen innebär en något större sänkning av värdena för de större fastigheterna än vid 1933 års fastighetstaxering, varemot de relativa tilläggen för småfastigheterna äro oförändrade. Medelvärdet per hektar åker, sådant det framkommit efter beredningsnämndernas förslag, utgör för hela länet 1,352 kronor. Ehuru detsamma sedan 1933 undergått en mindre sänkning (från 1,360 kronor), överträffas det denna gång likasom vid föregående fastighetstaxeringar endast av motsvarande värde i Malmöhus län. Av grannlänen hade Hallands län ett värde av 1,232 kronor per hektar och Älvsborgs län 1,016 kronor. Anledningen till taxeringsvärdenas (och saluvärdenas) höga nivå i Göteborgs och Bohus län torde främst vara att söka i den täta bebyggelsen och jordens starka söndersplittring på små fastigheter samt för södra delen av länet därjämte närheten till Göteborg. På gränsen mot Älvsborgs län hava de talrika kommunerna i Göteborgs och Bohus län än högre, än lägre värden än grannkommunerna på andra sidan gränsen, och då förhållandena i många fall torde vara ganska olikartade, är det svårt att utan en närmare undersökning avgöra, huruvida skillnaderna äro sakligt motiverade eller icke. Den olikheten mellan värdesättningen på den ena och andra sidan om gränsen är dock obestridlig, att differentieringen i åkervärdet vid små och stora fastigheter genomförts åtskilligt starkare i de till Göteborgs och Bohus län hörande kommunerna än i de flesta angränsande kommunerna i Älvsborgs län. Värdet å särskilda förmåner har sedan år 1933 minskats från 1.6 till l.l milj. kronor, vilket senare motsvarar endast 12 kronor per hektar åker. Älvsborgs län. Statistiska centralbyråns förberedande undersökning beträffande köpeskillingar och taxeringsvärden har för detta län utvisat ett

överpris för under senare år försålda jordbruksfastigheter på 25.6 %, därav för de minsta fastigheterna (med högst 5 hektar åker) på icke mindre än 52.5 %, vilket bekräftar de sakkunnigas vid granskningen av taxeringsutfallet år 1933 gjorda erinran, att inom större delen av länet undertaxering ägt rum av de små fastigheterna. De enhetsvärden för länets olika härader, som fastställdes till ledning för taxeringsarbetet, och som avsågo jord av medelgod beskaffenhet och med normalt byggnadsbestånd, voro uppdelade på fyra storleksgrupper. För fastigheter med högst 4 hektar åker fastställdes inga särskilda enhetsvärden lika litet som för jord av över eller under medelgod beskaffenhet. För fastigheter med 4—10 hektar åker växlade enhetsvärdena för de olika häraderna mellan 800 och 1,600 kronor per hektar, för fastigheter med 10—20 hektar likaledes mellan 800 och 1,600 kronor, för fastigheter med 20—40 hektar mellan 650 och 1,450 kronor och för de största fastigheterna med över 40 hektar mellan 550 och 1,300 kronor. Differentieringen mellan de olika storleksgrupperna förefaller denna gång likaväl som vid föregående fastighetstaxering inom de flesta härad liten, och ännu mindre framträder den i de av beredningsnämnderna föreslagna värdena. Dessa äro i allmänhet för de två lägsta storleksgrupperna betydligt lägre men för de två högsta grupperna något högre än de i förväg fastställda enhets värdena. Efterföljande tabell innehåller exempel på god och mindre god överensstämmelse mellan de föreslagna och de åsatta medelvärdena per hektar åker såväl som på större och mindre differentiering mellan små och stora fastigheter.

Storleksgrupper

Högst 4 hektar åker . . 4—10 » » . . 10—20 » » . . 20—40 » » . . Över 40 » » . .

Tössbo härad

Nordals härad

Flundre härad

Kulling s härad

Föreslaget värde

Föreslaget värde

Åsätt värde

Föreslaget värde

Åsätt värde

Föreslaget värde

1000 900 800 700

1296 1000 887 810 690

1250 1200 1150 950

1208 1137 1167 1144 1271

1200 1150 1050 950

950 950 850 750

Åsätt värde 1194 978 939 878 792

Åsätt värde 1180 1150 1150 1120 1110

Här framträder för Tössbo och Nordals härad en god överensstämmelse mellan de i förväg angivna enhetsvärdena och de av beredningsnämnderna åsatta medelvärdena, varemot man för Flundre och Kullings härad likasom för åtskilliga andra härad icke ansett sig kunna genomföra de föreslagna enhetsvärdenas i och för sig svaga differentiering mellan små och stora fastigheter. Motiveringen härtill har genomgående varit de förras sämre ställning i avseende på jordens och byggnadernas beskaffenhet samt det

ekonomiska läget. Med hänsyn till de höga överpris, som enligt statistiska centralbyråns här ovan refererade undersökning under senare år erlagts för de mindre fastigheterna, torde det dock vara ofrånkomligt, att dessa alltjämt i stora delar av Älvsborgs län äro för lågt taxerade i förhållande till de större fastigheterna. Beredningsnämndernas förslag till årets fastighetstaxering innebär en genomsnittlig ökning sedan år 1933 av det totala taxeringsvärdet å jordbruksfastigheterna på länets landsbygd med 10.8 % och en höjning av åkerjordens medelvärde från 970 till 1,016 kronor eller med 4.7 %. Av grannlänen har Skaraborgs län ett medelvärde å åkerjorden av 859 kronor, Värmlands län 861 kronor, Göteborgs och Bohus län 1,352 kronor, Hallands län 1,232 kronor och Jönköpings län 1,062 kronor. Älvsborgs län intager alltså i fråga om åkerjordens taxeringsvärde en mellanställning, som i huvudsak torde äga sin motsvarighet även i avseende på dess saluvärde. Värdet å särskilda förmåner, som sedan år 1933 undergått en mindre ökning, uppgår till 1.3 milj. kronor eller endast 6 kronor per hektar åker. Skaraborgs län. I detta län förete de under senare år försålda jordbruksfastigheterna enligt statistiska centralbyråns utredning ett överpris på 23.4 % med följande variationer för fastigheter inom olika storleksgrupper. Storleksgrupper

Högst 5 hektar åker 5—10 » » 1 0 - 20 »> >» 20— 50 » » 50—100 » » Över 100 » »

Antal fastigheter

Över- eller underpris

184 133 89 51 10 2

+ 57.6 % + 36.4 » + 22.9 » + 12.6 » + 8.0 » — 6.0 »

Överpriset är, såsom härav framgår, för fastigheterna inom de två lägsta storleksgrupperna anmärkningsvärt stort, medan för de större fastigheterna skillnaden mellan köpeskillingar och taxeringsvärden är jämförelsevis liten och inom den högsta storleksgruppen — där det dock gäller endast två fastigheter — förstnämnda värde t. o. m. understiger det sistnämnda med 6 %. Emot det nämnda överpriset för under senare år sålda jordbruksfastigheter på 23.4 % svarar en höjning sedan år 1933 av jordbruksfastigheternas totala taxeringsvärde på länets landsbygd av 7.7 % och en stegring i åkerjordens värde per hektar sedan samma tidpunkt från 820 till 859 kronor eller med 4.8 %.

44¶Beträffande graderingen av åkerns värde vid större och mindre fastigheter fastställdes å förberedande möte inför länsstyrelsen enhetsvärden per hektar åker för sex storleksgrupper och inom varje sådan grupp för tre godhetsklasser enligt följande skala. Godhetsklasser Storleksgrupper

5—10 10— 20 20— 30 3 0 - 50 50—100

i » • » »

i » • » »

God

Medelgod

Mindre god

1500 1200 1100 1000 900 800

1300 1100 1000 900 800 700

1100 900 800 700 600 500

För den högsta och lägsta godhetsklassen likaväl som för fastigheter med under 2 hektar och över 100 hektar åker hava inga enhetsvärden fastställts. Till jämförelse med ovanstående skala återgivas följande genom landskamrerarens försorg uträknade medelvärden per hektar åker för hela länets landsbygd enligt beredningsnämndernas förslag. Fastigheter med högst 2 hektar åker » » 2— 5 » » » » 5 — 10 » » » » 10— 20 » » » » 2 0 — 30 » » » » 3 0 — 50 » » » » 50—100 > » » » över 100 » »

1 1 6 7 kr. 987 » 893 » 897 » 875 » 827 » 775 » 746 »

Den ganska betydande differentiering mellan åkerns värde vid det mindre och större jordbruket, som den i förväg fastställda enhetsskalan innebär, har, såsom den sista tablån utvisar, endast till en del kunnat genomföras av beredningsnämnderna. Medan medelvärdet per hektar åker för Skaraborgs län, som redan nämnts, utgör 859 kronor, har Älvsborgs län ett motsvarande värde av 1.016 kronor, Värmlands län av 861 kronor, Örebro län av 968 kronor och Östergötlands län av 1,097 kronor. Jämte Värmlands län har alltså Skaraborgs län i medeltal ett åtskilligt lägre värde å åkern än de tre övriga länen. Tidigare undersökningar utvisa emellertid, att länens inbördes ställning i avseende på åkerjordens saluvärde är i stort sett densamma. Det visar sig dock vid en detaljerad jämförelse mellan åkerjordens medelvärde för gränskommunerna inom Skaraborgs och övriga län, att kommunvärdena i Skaraborgs län i allmänhet ligga lägre än i grannlänen.

45 Värmlands län. Vid 1933 års fastighetstaxering var Värmlands län ett av de få län, där det egentliga jordbruksvärdet undergått en icke obetydlig ökning, varigenom åkerns taxeringsvärde per hektar kom att överstiga dess saluvärde. Trots de sedan dess stegrade fastighetsvärdena, hava på grund härav, enligt statistiska centralbyråns undersökning, de under senare år försålda jordbruksfastigheterna i Värmlands län betingat pris, som i genomsnitt endast med 9.3 % översteg deras taxeringsvärde. För de medelstora och större av dessa fastigheter låg för övrigt försäljningspriset något under taxeringsvärdet. Likväl innebär beredningsnämndernas förslag till 1938 års taxering, trots det att under mellantiden Karlstads landskommun införlivats med Karlstads stad, en stegring av jordbruksfastigheternas hela taxeringsvärde med 7.8 %. Åkerjordens hektarvärde har enligt samma förslag stegrats från 820 till 861 kronor, eller med 5.0 %. De till ledning för taxeringsarbetet fastställda enhetsvärdena för åkern voro graderade dels efter läge och jordnatur i tre klasser, dels inom varje sådan klass efter jordens beskaffenhet (bättre, goda och sämre jordar), dels slutligen efter fastigheternas åkerareal i sju storleksgrupper med i senare fallet en avsevärd differentiering mellan små och stora fastigheter. I vilken mån denna differentiering upprätthållits i beredningsnämndernas förslag, äro de sakkunniga i brist på erforderligt material icke i tillfälle att bedöma. 1 de kommuner, där de små fastigheterna dominera, har emellertid åkerjorden genomgående ett åtskilligt högre medelvärde än på den eljest ifråga om jordmån och klimat i allmänhet bättre gynnade slättbygden vid Vänern, där fastigheterna i genomsnitt äro betydligt större. Såsom andra orsaker till de höga jordvärdena i länets skogsbygder hava av landskamreraren framhållits »den mindre tillgången på odlad jord, den i förhållande till jordarealen i regel bättre bebyggelsen och att dessa mindre jordbruk äga ett väsentligt stöd i skogen samt att jorden här får större betydelse för produktionen av livsmedel till jordinnehavaren och hans familj jämte foder till skogsbrukets hästar eller dragare». Det förefaller dock, som om i de nordligaste kommunerna åkerns värde upptagits väl högt i jämförelse med angränsande kommuner i Kopparbergs län. Så hava Norra Finnskoga och Dalby i förstnämnda län medelvärden för åkern å respektive 2,198 och 1,701 kronor emot 1,548 kronor för Lima på andra sidan gränsen. På gränsen mot Örebro län hava kommunerna i Värmlands län i regel de högsta medelvärdena. Särskilt är skillnaden anmärkningsvärt stor mellan Gåsborn i Värmlands län (1,474 kronor per hektar) och Hällefors i Örebro län (826 kronor per hektar). Utefter gränsen mot Älvsborgs län består alltjämt en avsevärd ojämnhet i åkervärdena mellan Tveta (758 kronor per hektar) och Kila (626 kronor) i Värmlands län samt Åmåls landskommun (996 kronor) och Mo (957 kronor) i Älvsborgs län. I genomsnitt för hela länets landsbygd uppgår, som nämnts, taxerings-

värdet per hektar åker till 861 kronor. Av de angränsande länen har Älvsborgs län ett medelvärde av 1,016 kronor, Skaraborgs län 859 kronor, Örebro län 968 kronor och Kopparbergs län 1,240 kronor. Värdet å särskilda förmåner har sedan senaste fastighetstaxering undergått en mindre höjning; det uppgår till 2.G milj. kronor, motsvarande 14 kronor per hektar av hela åkerarealen. Örebro län företer i avseende på förhållandet mellan köpeskillingar och taxeringsvärden å under senare år försålda jordbruksfastigheter ungefär samma bild som flertalet andra län. Statistiska centralbyråns undersökning konstaterade för dylika fastigheter inom ifrågavarande län ett genomsnittligt överpris på 18.1 %, med tydlig tendens till stegring för de senast sålda fastigheterna och för fastigheter med liten åkerareal. Vid fastställandet av de föreskrivna enhetsvärdena har länet, likasom vid närmast föregående allmänna fastighetstaxering, indelats i tre grupper efter avsättningsmöjligheter och klimatiska förhållanden, samt jorden inom varje sådan grupp graderats i tre godhetsgrader. Man utgick därvid från medelstora jordbruk med en åkerareal av 10—15 hektar åker och fastställde för fastigheter av denna storlek med medelgott läge och medelgod jord ett enhetsvärde inom grupp I av 1,200 kronor, inom grupp I I av 950 kronor och inom grupp III av 750 kronor. För mindre och större fastigheter fastställdes därefter särskilda enhetsvärden enligt en fallande skala, som inom ovannämnda grupp II rörde sig mellan 1,650 kronor per hektar för fastigheter med 2 hektar åker och 600 kronor för de största fastigheterna med över 100 hektar. För värdesättningen av fastigheterna inom de två lägsta storleksgrupperna (med 2 och 3 hektar åker) lämnades därutöver den anvisningen, att en undersökning i varje fall borde göras, huru taxeringsvärdet skulle ställa sig vid tillämpning av grunderna för taxering av »annan fastighet»; om därvid ett högre värde skulle åsatts fastigheten än vid tillämpning av de angivna enhetsvärdena, borde skillnaden tilläggas i form av värde å särskild förmån. Obebyggd åker ansågs hava ett värde av högst hälften av de för medelstora fastigheter angivna enhets värdena. Enligt vad av landskamreraren meddelats, har det vid beredningsnämndernas arbete inom några distrikt icke varit möjligt att för de mindre fastigheterna följa de fastställda enhets värdena, emedan dessa fastigheter nästan genomgående vore illa belägna och försedda med dåliga byggnader. Där läget vore bättre, i synnerhet med hänsyn till arbetstillfällen, hade även dessa smärre jordbruk taxerats efter enhetsvärden, som motsvarade eller överstego de fastställda. Trots de anförda omständigheterna synes vid beredningsnämndernas värdesättning i allmänhet en ganska betydande differentiering hava genomförts mellan de mindre och större fastigheterna. Som exempel på den olika

graderingen anföras först i följande tabell medelvärdena per hektar åker för andra taxeringsdistriktet, omfattande Hammars, Askersunds, Snavlunda och Lerbäcks kommuner där skillnaden mellan små och stora fastigheter är jämförelsevis liten. Fastigheter med 1— 5.9 hektar åker 1 137 kr. » 6—12.9 » » 953 » » » 13—20.9 » » 829 » » » 21—40.9 » 773 » » » minst 41 » » 833 »

Å andra sidan har exempelvis i följande kommuner en betydande differentiering genomförts. Storleksgrupper 2 hektar åker 3 4— 6 7— 9 10— 15 16— 50 51—100 minst 100

Glanshammar

Götlunda

Karlskoga

1730 1365 1195 1055 1040 1045 1000

1500 1270 1105 930 900 785 680 610

1443 1095 887 813 757 702

1858 Det i anvisningarna förordade tillägget av byggnadsvärde vid de mindre jordbruksfastigheterna har föranlett, att särskilt byggnadsvärde i vissa kommuner upptagits med icke obetydliga belopp, varigenom för hela länets landsbygd värdet å särskilda förmåner sedan år 1933 ökats från 2.8 till 3.0 milj. kronor. Fördelat på hela åkerarealen motsvarar dock sistnämnda belopp icke mera än 20 kronor per hektar. Medan medelvärdet per hektar åker för Örebro län uppgår till 968 kronor, utgör motsvarande värde för Värmlands län 861 kronor, för Skaraborgs län 859 kronor, för Östergötlands län 1,097 kronor, för Södermanlands län 859 kronor, för Västmanlands län 795 kronor och för Kopparbergs län 1,240 kronor. Vad beträffar åkerjordens värde per hektar inom de kommuner, som äro belägna utefter länsgränsen, hava redan påpekats å ena sidan det låga värdet för Hällefors på gränsen mot Värmlands län och å andra sidan de höga värdena för Lerbäck och Hammar på gränsen mot Östergötlands län. Hällefors kommun i Örebro län gränsar även till Sävsnäs i Kopparbergs län, där åkerns medelvärde är nära 500 kronor högre än i Hällefors, en anmärkningsvärt stor divergens, som icke torde motsvaras av en lika stor skillnad ifråga om åkerjordens saluvärde.

48¶Västmanlands län har länge vid sidan av Uppsala län haft de lägsta taxeringsvärdena av alla fastlandslän, Även åkerjordens saluvärde är mycket lågt, men de sakkunniga hava dock vid föregående undersökning ansett sig hava anledning att framhålla den jämförelsevis låga taxeringsnivån. Köpeskillingarna för de i statistiska centralbyråns förberedande undersökning ingående jordbruksfastigheterna i Västmanlands län överstiga taxeringsvärdet med 20.7 %. En liknande, av landskamreraren verkställd sammanställning, vid vilken medtagits endast fastigheter med intet eller oväsentligt skogsinnehav, visar för mindre fastigheter ett betydande överpris men däremot för stora fastigheter föga skillnad mellan köpeskillingar och taxeringsvärden. Till ledning för taxeringsarbetet har upprättats en tabell med olika enhetsvärden varvid fastigheterna uppdelats dels i tre grupper med avseende på byggnadernas beskaffenhet samt jordens hävd och dränering, deh i tre grupper efter belägenheten, dels i tre grupper efter åkerjordens beskaffenhet, dels slutligen i sju storleksgrupper. För fastigheter av medelgod beskaffenhet i de tre första hänseendena variera enhetsvärdena mellan 1,200 kronor inom den lägsta storleksgruppen (2—5 hektar åker) till 600 kronor inom den högsta (över 100 hektar). Det är alltså en betydande variation i de angivna enhetsvärdena. Lägenheter under 2 hektar borde enligt de lämnade anvisningarna taxeras såsom annan fastighet. Beredningsnämndernas förslag innebär en höjning av jordbruksfastigheternas hela taxeringsvärde sedan år 1933 med 14.3 %, vilket är en starkare stegring än i något annat län. Härtill har det ökade värdet å skogsmarken och skogen starkast bidragit, men även värdet per hektar av åkerjorden har stigit från 730 till 795 kronor eller med 8.9 %. Till belysning av växlingarna i åkerjordens värde per hektar enligt beredningsnämndernas förslag meddelas följande sammanställning för vissa taxeringsdistrikt. Storleksgrupper

Tuhundra o. del av Snevringe härad

Del av Simtuna o. Torstuna härad

Siende o. Yttertjurbo härad

Skinn skattebergs h:d 0. del av G. Norbergs bergslag

Övertjurbo o. Vagnsbro h:d o. del av G. Norbergs bergslag

2— 5 hektar . . . 5— 10 » 10— 20 » 20— 30 » 30— 50 » 50—100 » Över 100 »

1130 955 872 844 835 800 709

1 103 830 792 775 777 730 632

977 886 836 810 796 769 730

1189 903 814 824 791 718 677

1142 866 839 826 801 743 662

Här framträder inom flertalet distrikt en icke obetydlig differentiering mellan små och stora fastigheter, medan densamma inom vissa andra delar av länet synes hava blivit mindre än som avsetts.

49 Åkerjordens medelvärde per hektar uppgår, som förut nämnts, i medeltal för Västmanlands län till 795 kronor. Av grannlänen har Uppsala län ett motsvarande värde av 754 kronor, Södermanlands län av 859 kronor, Örebro län av 968 kronor, Kopparbergs län av 1,240 kronor och Gävleborgs län av 1,085 kronor. De ojämnheter som vid föregående fastighetstaxeringar framträtt mellan Västmanlands län samt Örebro, Kopparbergs och Gävleborgs län har vid den nu föreliggande taxeringen i viss mån utjämnats genom betydande höjningar för kommunerna i Västmanlands län, medan angränsande kommuner i de tre grannlänen i allmänhet fått sina värden något sänkta. Den största skillnaden kvarstår ännu gent emot Gävleborgs län, där för Hedesunda och Österfärnebo åkerjorden har ett medelvärde av respektive 1,147 och 974 kronor, medan detsamma för Östervåla och Nora i Västmanlands län stannar vid 799 och 763 kronor. Värdet å särskilda förmåner har sedan år 1933 minskats från 1.7 till 1.2 milj. kronor och motsvarar nu endast 8 kronor per hektar åker. Kopparbergs län. Den starka jordsplittringen i förening med knappheten på odlad jord har i det inre av Svealand och större delen av Norrland föranlett höga jordpriser, efter vilka åkerjordens taxeringsvärde i stort sett anpassat sig. I Kopparbergs län har sistnämnda värde vid föregående fastighetstaxeringar t. o. m. legat icke obetydligt över saluvärdet. Statistiska centralbyråns förberedande undersökning angående förhållandet mellan köpeskillingar och taxeringsvärden vid under senare år försålda jordbruksfastigheter bestyrker den höga taxeringsnivån i Kopparbergs län, som ensamt av alla län uppvisar något lägre köpeskillingar (1.8%) än taxeringsvärden. Även ifråga om de under första halvåret 1937 försålda fastigheterna är förhållandet detsamma. Det är endast vid de mindre fastigheterna och vid fastigheter med god tillgång på skog som något överpris uppkommit. Det synes därför stå i god överensstämmelse med den redan förut höga taxeringsnivån, då vid årets fastighetstaxering beredningsnämndernas förslag innebär endast en jämförelsevis liten stegring (4.9 %) av jordbruksfastigheternas hela taxeringsvärde och en mindre sänkning (0.7 %) av det egentliga jordbruksvärdet. Det åsatta värdet per hektar åker har även undergått en mindre sänkning (från 1,250 till 1,240 kronor). Inom hela norra Sverige, innefattande de fyra nordligaste länen samt stora delar av Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län, äro jordbruksfastigheterna i allmänhet så små, att större delen av åkerns taxeringsvärde ligger i byggnaderna, på samma gång som åkerns värde där starkt träder tillbaka för värdet av skogsmark och växande skog. Dessa omständigheter samverka till att det uträknade medelvärdet per hektar åker får mindre betydelse än inom övriga delar av landet, och medföra, att sagda medel4

50 värde icke i samma mån som inom övriga delar av landet kan användas som mått på taxeringsutfallets jämnhet vad inägojorden beträffar. Det sistnämnda gäller vid jämförelser såväl mellan olika kommuner som mellan fastigheter av olika storlek. En olikhet mellan södra och norra Sverige, som kan förtjäna påpekas, är emellertid den helt olika roll byggnadernas värde uppenbarligen spelar vid taxeringen av de mindre fastigheterna. Inom flertalet län i södra Sverige äro, såsom i det föregående upprepade gånger framhållits, värdena per hektar åker såväl i och för sig som i jämförelse med medelstora och större fastigheter i samma trakt anmärkningsvärt låga, medan i norra Sverige åkerjordens värde vid de små fastigheterna på grund av det höga byggnadsvärdet genomgående ligger avsevärt högre. Detta gäller framför allt om de åsatta taxeringsvärdena men i viss mån även om de i förväg fastställda enhetsvärdena. Till ledning för årets fastighetstaxering i Kopparbergs län bibehöllos samma enhetsvärden som för år 1933. Härvid har länet uppdelats på fyra i avseende på ägoslag och jordens beskaffenhet i huvudsak likartade förhållanden, och inom varje sådant område hava fastställts enhetsvärden, som graderats i tre godhetsklasser och tre lägeklasser, allt under förutsättning av normalt byggnadsbestånd. För länets sydligaste del voro de sålunda angivna enhetsvärdena per hektar åker inom godhetsklass II vid medelgott läge följande: för fastigheter med 2—5 hektar åker 1,700 kronor, för fastigheter med 5—10 hektar 900 kronor, för fastigheter med 10—20 hektar 800 kronor och för fastigheter med minst 20 hektar 700 kronor. För länets nordligaste del fastställdes inom de båda lägsta storleksgrupperna motsvarande enhetsvärden till respektive 1,900 och 1,400 kronor per hektar. Om värdet av en jordbruksfastighets byggnadsbestånd i väsentlig grad översteg värdet av de byggnader, som behövdes för fastighetens bruk och skötsel, skulle, enligt lämnade anvisningar, detta övervärde upptagas under särskilda förmåner. För fastigheter med mindre än 2 hektar åker fastställdes inga enhetsvärden. Även vid 1938 års fastighetstaxering synes en likformig taxering av jordbruksfastigheternas byggnader mött svårigheter. Man har inom varje särskild kommun i allmänhet tillämpat samma metod för värdesättning av åkerjord och byggnader som vid föregående fastighetstaxering, varvid byggnadernas värde än helt och hållet inräknats i åkerjordens värde, än i stor utsträckning upptagits under särskilda förmåner. Som exempel på de kommuner, där sistnämnda förfaringssätt tillämpats, kan nämnas Malung, där särskilda förmåner upptagits till ett värde av över 1.4 milj. kronor. Om detta belopp, som till allra största delen torde utgöras av värde å byggnader, fördelas på kommunens hela åkerareal, motsvarar detsamma icke mindre än 738 kronor per hektar eller jämnt hälften av det för åkerjorden upptagna värdet per hektar, som uppgår till 1,480 kronor. I länets två

51 nordligaste kommuner, Särna och Idre, där jordbruksfastigheterna genomgående hava mycket liten åkerareal och fastigheternas värde till övervägande del ligger i byggnaderna, har man ifråga om fastigheter med högst 2 hektar åker helt och hållet hänfört byggnadernas värde till särskilda förmåner och därigenom kommit upp till betydligt högre värde å dessa förmåner än å hela åkerjorden. Den senare har nu i beredningsnämndernas förslag åsatts ett värde av för Särna 1,244 och för Idre 1,261 kronor, men fördelas de särskilda förmånernas värde på åkerarealen, stiger dess värde per hektar till icke mindre än 3,877 kronor för Särna och 3,370 kronor för Idre. I summa för hela länet uppgå de särskilda förmånerna till ett värde av 10.4 milj. kronor, motsvarande 97 kronor per hektar åker. Mot ett medelvärde per hektar åker för Kopparbergs län av 1,240 kronor svarar för Värmlands län ett motsvarande värde av 861 kronor, för Örebro län av 968 kronor, för Västmanlands län av 795 kronor, för Gävleborgs län av 1,085 kronor och för Jämtlands län av 1,095 kronor. Kopparbergs län ligger alltså fortfarande betydligt över samtliga grannlän, och skillnaden blir ännu större, om hänsyn tages till värdet av särskilda förmåner. Betraktar man åkerjordens medelvärde för gränskommunerna inom Kopparbergs och angränsande län, är det dock uppenbart, att en betydande utjämning av de tidigare starkt växlande värdena numera genomförts, även om vissa ojämnheter alltjämt kvarstå. Den betydande skillnaden mellan åkervärdet för Lima kommun i Kopparbergs län (1,548 kr.) och för Norra Finnskoga i Värmlands län (2,198 kr.) har redan påpekats. En liknande divergens framträder även mellan Lima och dess grannkommun Malung i samma län, som, om det som särskilda förmåner upptagna byggnadsvärdet tillägges åkervärdet, når upp i ett värde per hektar åker av 2,218 kronor, eller nästan exakt samma värde som för Norra Finnskoga. En mycket stor skillnad förekommer även mellan å ena sidan Särna och Idre i Kopparbergs län, där åkerjordens värde, med inräknande av byggnadsvärdet, överstiger 3,000 kronor per hektar, och å andra sidan kommunerna Lillhärdal, Linsäll och Tännäs i Jämtlands län med respektive 1,221, 1,332 och 853 kronor per hektar. Även på gränsen mellan Kopparbergs och Gävleborgs liin äro olikheterna i vissa fall stora, men förhållandena i de vidsträckta kommunerna torde vara så olikartade, att någon direkt jämförelse icke är utan ingående undersökning möjlig. Gävleborgs län. Enligt statistiska centralbyråns förberedande undersökning överstego för de under senare år inom detta län försålda jordbruksfastigheterna de erlagda köpeskillingarna taxeringsvärdet med 6.0 %. Det är dock endast för de mindre fastigheterna som ett dylikt överpris förekommer, medan för medelstora och större fastigheter köpeskillingarna icke nå upp till taxeringsvärdet. Trots detta innebär beredningsnämndernas för-

52 slag en höjning av jordbruksfastigheternas totala taxeringsvärde med icke mindre än 13.4 %. Det egentliga jordbruksvärdet enbart har däremot undergått en mindre sänkning (med 0.8 % ) , och åkerjordens värde per hektar har här likasom i Kopparbergs län gått något tillbaka (från 1,110 till 1,085 kr.). Vid beräkning av enhets värdena å åkerjorden vid fastigheter av olika storlek har man i Gävleborgs län vid den nu förevarande likasom vid de två närmast föregående fastighetstaxeringarna gått tillväga enligt en från andra län i viss mån avvikande metod. Man har utgått från värdet per hektar av åkerjorden i obebyggt skick och har därtill lagt ett genomsnittligt värde av byggnaderna för fastigheter av olika storlek. Man indelade länets kommuner i fyra olika klasser och fastställde för dem ett hektarvärde å obebyggd åkerjord i medelgott läge av respektive 700, 600, 500 och 350 kronor. Dessa utgångsvärden graderades därefter i tre godhetsgrader och lika många grader med hänsyn till fastigheternas läge men utan någon differentiering efter deras storlek. För normalt byggnadsbestånd bestämdes vissa medelvärden för fastigheter av olika storlek och läge. Som exempel på de därvid angivna medelvärdena å byggnaderna inom olika storleksgrupper återgivas följande medeltal för fastigheter med normalt byggnadsbestånd och medelgott läge: fastigheter med 1—2 hektar åker 2,300 kronor, fastigheter med 2—4 hektar 3,500 kronor, fastigheter med 4—6 hektar 4,300 kronor, fastigheter med 6—8 hektar 5,200 kronor, fastigheter med 8—10 hektar 5,700 kronor och fastigheter med 10—12 hektar 6,300 kronor per fastighet. Vid större och dyrbarare byggnadsbestånd än som för fastighetens brukande kunde anses normalt och behövligt, skulle dess mervärde utöver tillämpliga enhetsvärden taxeras såsom särskild förmån. Det här tillämpade förfaringssättet leder med ovan angivna värden å byggnaderna till en stark differentiering i hektarvärdena för större och mindre fastigheter men innebär onekligen en rationell metod för avvägning av de olika fastighetsgruppernas inbördes värde Gentemot ett medelvärde per hektar åker för Gävleborgs län av 1,085 kronor svara för grannlänen motsvarande värden av 754 kronor för Uppsala län, 795 kronor för Västmanlands län, 1,240 kronor för Kopparbergs län, 1,095 kronor för Jämtlands län och 1,154 kronor för Västernorrlands län. Gävleborgs län ligger jämte de tre sistnämnda länen på en väsentligt högre nivå ifråga om åkervärdet än Uppsala och Västmanlands län. Den stora skillnaden äger till stor del sin motsvarighet i olika saluvärden å jorden och bör, i den mån så är fallet, icke utjämnas. Det har dock vid behandlingen av Uppsala och Västmanlands län framhållits, att åkerjordens värde i vissa av de kommuner, som ligga på gränsen till Gävleborgs län, trots att en betydande utjämning skett, ännu alltför mycket avviker från grannkommunerna på andra sidan gränsen. Beträffande de ojämn-

53 heter som förekomma utefter gränsen mot Kopparbergs, Jämtlands och Västernorrlands län är det svårt att utan en ingående undersökning bedöma, om de äro sakligt motiverade eller icke. Det redan förut höga värdet å särskilda förmåner har nu ytterligare stegrats till 6.4 milj. kronor, vilket motsvarar 57 kronor per hektar av åkerarealen. Härav kommer drygt 1 milj. kronor enbart på Valbo kommun. Då en stor del härav torde utgöras av från åkervärdet överflyttat särskilt byggnadsvärde, innebär detta att den betydande sänkningen i åkerns värde per hektar för denna kommun (från 1,440 till 1,179 kr.) till stor del endast är skenbar och att skillnaden i taxeringsnivån gentemot Älvkarleby kommun i Uppsala län är större än värdena per hektar åker giva vid handen. 1 Västernorrlands län. Vid statistiska centralbyråns undersökning har för de under senare år försålda jordbruksfastigheterna i detta län uppkommit ett överpris av 11.5 % å taxeringsvärdet, vilket till huvudsaklig del torde förklaras av den ökning i saluvärdet å skogsmark och växande skog, som inträtt under de senaste åren, samt av att grunderna för taxering av dessa värdeobjekt lämna till resultat ett värde, som understiger saluvärdet. En av landskamreraren verkställd undersökning av under senare tid försålda jordbruksfastigheter utvisar, att köpeskillingarna å stora och medelstora fastigheter intill städer och industricentra eller eljest med gott läge i det närmaste överensstämma med taxeringsvärdena. Fastigheter med sämre avsättningsförhållanden hava däremot försålts till något högre pris än taxeringsvärdet. Förklaringen härtill angives av landskamreraren ligga dels däri, att den statliga jordbrukshjälpen verkat mera gynnsamt ifråga om sistnämnda fastigheter, dels däri att förbättrade kommunikationer ökat dessas värde. Med hänsyn till den föreliggande situationen hava de enhetsvärden, som tillämpades år 1933, fastställts att gälla även vid den nu förevarande fastighetstaxeringen. Härvid borde dock enligt anvisningarna särskild uppmärksamhet ägnas åt de fastigheter, som vid förra fastighetstaxeringen betecknades äga »sämsta läge», ävensom åt de fastigheter, som hade särskilt gott byggnadsbestånd. De fastställda enhetsvärdena för åkerjorden voro graderade efter en skala, i vilken fastigheterna voro uppdelade på icke mindre än 22 storleksgrupper (den lägsta med 1—1.99 hektar åker och den högsta med 22—22.99 hektar). Inom varje storleksgrupp voro fastigheterna ytterligare uppdelade på tre klasser efter läget och tre godhetsgrader. För godhetsklass 2 och medelgott läge växla de angivna enhetsvärdena mellan 2,130 kronor per hektar inom den lägsta storleksgruppen och 590 kronor inom den 1

Enligt meddelande från landskamreraren har värdet å särskilda förmåner inom Valbo kommun av taxeringsnämnden nedsatts till 294.800 kronor.

54 högsta, vilket innebär en betydande differentiering. För varje kommun i länet angavs därjämte den nivå i procent av de fastställda enhets värdena, till vilken kommunens taxering borde anpassas. Beredningsnämndernas förslag har medfört en höjning av jordbruksfastigheternas taxeringsvärde med 10.3 % utöver 1933 års värde. För det egentliga jordbruksvärdet stannar dock ökningen vid 2.2 %, och åkerjordens medelvärde per hektar har ökats från 1,120 till 1,154 kronor eller med 3 %. Av grannlänen har Gävleborgs län ett medelvärde för åkern av 1,085 kronor, Jämtlands län av 1,095 kronor och Västerbottens län av 1,009 kronor. Västernorrlands län ligger alltså i detta avseende något högre än de omgivande länen, men skillnaden är icke i något fall synnerligen stor, och taxeringsnivåns inbördes höjd förefaller i stort sett väl avvägd. På gränsen mot Gävleborgs län har åkerjorden genomgående ett högre medelvärde inom de till Västernorrlands län hörande kommunerna, men jordbrukets förhållanden torde vara så olika på de båda sidorna om gränsen, att någon direkt jämförelse i avseende på de åsatta värdena och deras skälighet knappast är möjlig. Utefter den norra gränsen tyder den stora skillnaden mellan åkervärdet för Junsele (999 kr. per hektar) och den angränsande kommunen Åsele i Västerbottens län (1,581 kr.) på en betydande ojämnhet i taxeringen de båda kommunerna emellan, medan däremot överensstämmelsen mellan övriga gränskommuner är avsevärt större. På gränsen mot Jämtlands län ligga medelvärdena för de till Västernorrlands län hörande kommunerna genomgående högst. Ifråga om redovisningen av tomt och trädgård har denna gång i ett stort antal kommuner detta ägoslag taxerats tillsammans med åkern, vilket medfört en minskning av dess areal från 4,128 till 2,538 hektar. I stället har åkerarealen undergått en motsvarande ökning. Värdet å särskilda förmåner har sedan år 1933 minskats från 6.4 till 5.2 milj. kronor men motsvarar dock fortfarande 52 kronor per hektar åker. Jämtlands län skiljer sig i statistiska centralbyråns undersökning angående de under senare år sålda jordbruksfastigheternas köpeskillingar och taxeringsvärden åtskilligt från övriga län i norra Sverige däruti, att de dithörande fastigheterna förete ett väsentligt högre överpris (23.3 % ) . Överpriset är även i detta län störst vid de minsta fastigheterna och vid fastigheter med stor skogstillgång. Enligt beredningsnämndernas förslag har jordbruksfastigheternas hela taxeringsvärde sedan år 1933 ökats med 11.0 %, och åkerjordens värde per hektar har vnxit från 1,060 till 1,095 kronor eller med 3.3 %. Vid enhetsvärdenas fastställande uppdelades länet, liksom år 1933, i två delar, omfattande den ena Jämtland, med undantag för Hotagens och

55 Frost vikens kommuner, den andra Härjedalen och de två nämnda kommunerna i Jämtland. Enhets värdena, som beräknats för fastigheter med normalt byggnadsbestånd och medelgoda avsättningsförhållanden, voro för olika godhetsklasser och storleksgrupper följande. Jämtlandsdelen

Härjedalsdelen

Storleksgrupper

2— 5 hektar åker . . . . 5—10 » » . . . . Över 10 » » . . . .

Kl. I

Kl. I I

Kl. I I I

Kl. I

Kl. I I

Kl. I I I

1400 1100 1000

1100 900 800

700 600 500

1200 900 800

900 750 650

600 500 400

Variationerna äro, som härav framgår, avsevärt större mellan skilda godhetsklasser än mellan de olika storleksgrupperna. På samma sätt graderade enhetsvärden fastställdes även för slåtteräng, kultiverad betesäng och annan betesäng. För fastigheter med en areal av mindre än 2 hektar åker angåvos inga särskilda enhetsvärden. Medelvärdet per hektar åker utgör för Jämtlands län, som nämnts, 1,095 kronor. Av grannlänen har Kopparbergs län ett medelvärde av 1,240 kronor, Gävleborgs län 1,085 kronor, Västernorrlands län 1,154 kronor och Västerbottens län 1,009 kronor. De lägsta åkervärdena av länets samtliga kommuner förete Storsjö och Tännäs i Härjedalen (respektive 802 och 853 kr. per hektar). Dessa kommuner äro otvivelaktigt i jordbrukshänseende mycket ogynnsamt ställda, men skillnaden i åkerns värde mellan dem och angränsande kommuner, där förutsättningarna för jordbruket näppeligen torde vara bättre, förefaller anmärkningsvärt stor. Så har åkerjorden i Linsäll ett värde i medeltal av 1,332 kronor samt i Särna och Idre i Kopparbergs län av respektive 1,244 och 1,261 kronor, vartill för sistnämnda två kommuner tillkomma mycket höga tilläggsvärden för byggnader. Även kommunerna i nordligaste Jämtland hava låga värden på åkerjorden, men dessa avvika icke i högre grad från angränsande kommuner i samma län eller från Vilhelmina i Västerbottens län. Sistnämnda kommun har dock ett mycket lågt värde (807 kr.) i jämförelse med angränsande kommuner i samma län, av vilka Dorotea har 1,315 kronor per hektar och Åsele 1,581 kronor. Överhuvudtaget förekomma i det inre Norrland starka växlingar i åkerjordens värde, vilkas skälighet är svår att bedöma med hänsyn till den stora olikhet, som råder mellan skilda trakter i avseende på klimat, jordmån och avsättningsförhållanden. En förbättrad redovisning har vid denna fastighetstaxering genomförts beträffande tomt och trädgård, som nu finnes särskilt taxerad inom så gott som alla kommuner. Härigenom har arealen av detta ägoslag ökats

56 från 793 till icke mindre än 4,296 hektar. I stället har länets åkerareal minskats med omkring 1,000 hektar. Värdet av särskilda förmåner uppgår i summa för hela länets landsbygd till 1.4 milj. kronor eller 21 kronor per hektar åker. Västerbottens län. I detta län har enligt statistiska centralbyråns undersökning vid de under senare år företagna fastighetsförsäljningarna köpeskillingarna överstigit taxeringsvärdena med 9.8 %. Vid de under åren 1934 och 1935 företagna köpen är dock förhållandet mellan dessa värden omvänt, och det är först fr. o. m. år 1936 som saluvärdena stegrats, så att överpris uppstått. Den i beredningsnämndernas förslag uppnådda stegringen sedan år 1933 av jordbruksfastigheternas taxeringsvärde har varit exakt densamma som det nyss angivna överpriset å försålda fastigheter, eller 9.8 %. Åkerjordens värde har under samma tid ökats från 950 till 1,009 kronor per hektar eller med 6 %. De till ledning för taxeringsarbetet fastställda enhetsvärdena voro upprättade enligt följande skala, i vilken fastigheterna uppdelats i tre storleksgrupper samt i lika många godhetsklasser med hänsyn till åbyggnadernas beskaffenhet, jordmånen, ägornas hävd och belägenheten. Storleksgrupper 2— 5 hektar åker 5—10 » » Över 10 i »

Kl. I

Kl. I I

Kl. I I I

2 200 2 000 1800

1600 1400 1300

1000 600 500

För fastigheter med högst 2 hektar åker fastställdes inga enhetsvärden. Mot det nyss angivna medelvärdet för åkern i Västerbottens län (1,009 kr. per hektar) svarar för Västernorrlands län ett motsvarande värde av 1,154 kronor, för Jämtlands län 1,095 kronor och för Norrbottens län 1,154 kronor. Vissa ojämnheter i åkerjordens värdesättning på gränsen mellan Västernorrlands och Västerbottens län hava redan påtalats. Det är Åsele kommun i sistnämnda län, som med ett medelvärde av 1,581 kronor per hektar starkt avviker från den i det förra länet belägna grannkommunen Junsele, där åkern har ett värde av endast 999 kronor, ehuru förhållandena i de båda kommunerna torde vara ganska likartade. Åsele jämte den angränsande kommunen Fredrika (med ett medelvärde av 1,495 kr. per hektar) skilja sig genom sina höga värden även från de omkringliggande kommunerna i samma län. Å andra sidan avviker Vilhelmina genom ett mycket lågt värde (807 kr. per hektar åker) från de angränsande kommunerna i

57 samma län, av vilka det nyssnämnda Åsele har ett medelvärde av 1,581 kronor, Dorotea 1,315 kronor, Lycksele 1,215 kronor, Stensele 1,132 kronor och Tärna 1,212 kronor. Det har visserligen som förklaring till de låga värdena inom Vilhelmina anförts, att åkerjorden där till stor del består av myrmarker och ströängsodlingar, som ofta äro av mindre god beskaffenhet, men då förhållandena icke torde vara bättre i grannkommunerna, synes här föreligga en ojämnhet i värdesättningen, som påfordrar rättelse i ena eller andra riktningen. På gränsen mot Norrbottens län skiljer sig Byske kommun genom ett lågt värde på åkern (876 kr. per hektar) från såväl Skellefteå landskommun (1,062 kr.) i samma län som Hortlax kommun (1,173 kr.) i Norrbottens län. Inom de två nordligaste länen pågår fortfarande en betydande nyodlingsverksamhet, och den taxerade åkerarealen i Västerbottens län har sedan år 1933 ökats med 6,400 hektar. I stället har arealen för slåtteräng minskats mycket starkt, eller från 88,839 till 49,491 hektar. Tillbakagången, som huvudsakligen kommer på Tärna kommun i Lappland, är ett uttryck för den starka osäkerhet, som vidlåder arealuppgifterna i stora delar av inre Norrland. Värdet per hektar å slåtterängen har i stället ökats från 42 till 62 kronor, på samma gång som värdet av den kultiverade betesängen stegrats från 133 till 193 kronor per hektar. Det förtjänar, i jämförelse med vissa andra län, observeras, att i Västerbottens län, där dock fastigheterna genomgående äro mycket små och inägojordens värde därför till stor del ligger i byggnaderna, det sammanlagda värdet av särskilda förmåner icke uppgår till mera än 461,000 kronor eller endast 4 kronor per hektar av länets åkerareal. Norrbottens län. Statistiska centralbyråns förberedande undersökning angående under senare år försålda fastigheter visar vad detta län beträffar en nästan fullständig överensstämmelse mellan köpeskillingar och taxeringsvärden. För de under åren 1934 och 1935 samt första halvåret 1936 försålda fastigheterna lågo dock köpeskillingarna under taxeringsvärdena, medan för sista halvåret 1936 och första halvåret 1937 ett överpris uppstod på närmare 8 % av taxeringsvärdet. Det är skogen som drivit upp fastigheternas salupris, och fastigheter med liten eller ingen skogstillgång hava betingat pris, som ligga under taxeringsvärdet. Till ledning för taxeringsarbetet hava, med en mindre ändring, fastställts samma enhetsvärden, som gällde för 1933 års fastighetstaxering. I båda fallen har det ej ansetts lämpligt att fastställa några enhetsvärden för de inre delarna av länet, utan överlämnades åt taxeringsmyndigheterna att där använda efter olika förhållanden lämpade värden, dock alltid med iakttagande av att ett ordinärt byggnadsbestånd skulle ingå i åkervärdet.

58 För länets kustbygd angåvos de gränser, inom vilka enhetsvärdena för fastigheter inom olika storleksgrupper och med normalt byggnadsbestånd skulle variera med hänsyn till godhetsgrad, belägenhet och avsättningsförhållanden. De ifrågavarande gränserna voro inom de olika storleksgrupperna följande. Fastigheter med » »

0 — 2 hektar åker 3 0 0 0 — 1 600 kronor per hektar 2— 5 » » 2 200 — 1 200 » » 5—10 » » 1 8 0 0 — 800 » » minst 10 » » 1 4 0 0 — 500 » »

För obebyggda fastigheter skulle åkerjorden värdesättas efter ett enhetsvärde av 1,400—500 kronor per hektar utan någon gradering efter fastigheternas storlek. Som exempel på de hektarvärden, som i de inre delarna av länet åsatts fastigheter av olika storlek, anföras här följande medeltal, som hämtats från en av vederbörande fastighetstaxeringsnämnds ordförande gjord sammanställning. Storleksgrupper 0— 2 hektar åker 2—5 » » 5-10 » » Över 10 » » I medeltal

Arvidsjaur

Arjeploug

Jokkmokk

1438 956 846 800

1561 1041 768

1701 1163 965 697

1222 Beredningsnämndernas förslag till taxeringsvärden å länets jordbruksfastigheter innebär en höjning sedan den närmast föregående fastighetstaxeringen å 7.1 %. Värdet per hektar av åkerjorden har däremot undergått en mindre sänkning från 1,160 till 1,154 kronor, och då det egentliga jordbruksvärdet trots detta visar en ökning på 6.2 %, beror detta till större delen därpå, att åkerarealen genom nyodlingar vuxit med omkring 7,500 hektar. Slåtterängens areal har sedan år 1933 minskats med drygt 26,000 hektar, varav större delen kommer på de vidsträckta lappmarkssocknarna, där kännedomen om arealerna är osäker och gränsen mellan äng och övrig mark svår att draga.

59¶V. Särskild undersökning av taxeringsutfallet för skogsmark och växande skog, övrig mark samt skogsbete. Taxeringsgrunderna. De skogliga taxeringsgrunder, vilka första gången tillämpades vid 1922 års allmänna fastighetstaxering och vidare utformats för 1928 och 1933 års taxeringar, hava i allt väsentligt givits fortsatt tilllämpning genom förordningen den 18 juni 1937 med instruktion för värdering av skogsmark och växande skog vid taxering av fastighet (svensk författningssamling nr 520). Uppskattningen sker således med ledning av skogens avkastning, bestämd av skogsmarkens areal, boniteten, rotvärdet och relativa skogstillgången. För normala årsavkastningen, som vid 1928 och 1933 års taxeringar kapitaliserats efter 5 %, har föreskrivits kapitalisering efter 4 %. Av normalvärdet, 25 årsavkastningar, skola 4.5 anses motsvara skogsmarkens avkastnings värde och 20.5 skogsvärdet. Förvaltningskostnadsavdraget har bibehållits vid en tredjedel av värdeavkastningen (för skyddskogar och liknande upp till hälften). I övrigt avse ändringarna i den nya skogsvärderingsinstruktionen att förtydliga bestämmelserna och beträffande relativa skogstillgången därjämte att möjliggöra en mera enhetlig uppskattning genom anvisning i instruktionens hjälptabell om differentiering av normala virkesförråd för skilda boniteter. Vissa för den skogliga taxeringen viktiga förberedande åtgärder hava föreskrivits i 58 § taxeringsförordningen. Enligt dennas stadganden har sålunda domänstyrelsen i samråd med centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund dels sammanställt uppgifter för län eller områden av län angående ungefärliga arealen skogsmark och övrig mark, skogsmarkens genomsnittliga bonitet samt virkesförrådets genomsnittliga storlek, åldersfördelning och trädslagsblandning, dels avgivit yttranden och förslag rörande sortimentssammansättning å den normala virkesavkastningen och däremot svarande omloppstider, bruttopriser samt avverknings- och transportkostnader för olika sortiment till grund för beräkningar av rotvärden för den normala virkesavkastningen, relationstal för beräkning av verklig virkesmassa på bark i rått tillstånd m. m. Domänstyrelsens förslagsgrunder blevo sedermera föremål för diskussion vid förut nämnda möte mellan landskamrerarna i riket och ett antal skogssakkunniga, vilket ägde rum i Stockholm den 29 september—2 oktober 1937. Mötets skogssakkunniga anslöto sig till nämnda förslagsgrunder med vissa, särskilt angivna ändringar och tillägg. Mötets uttalanden härom i olika avseenden hava otvivelaktigt varit ägnade att såväl möjliggöra en avvägning i stort av den skogliga taxeringens nivå som befordra en önsk-

60 Jämförelse mellan arealen skogsmark och övrig mark enligt 1938 års fastighetstaxering och enligt 1923—29 års riksskogstaxering. (3vrig mark , hektar

Areal skogsmark, hektar Län och länsdelar

Lappmarken

....

Västerbottens . . . . Lappmarken . . . . Kustlandet Jämtlands Västernorrlands . . . Ångermanland . . . Medelpad Gävleborgs Hälsingland . . . . Gästrikland . . . . Kopparbergs . . . . Särna-Idredelen . . Siljansdelen . . . . Falu-Säterdelen . . Värmlands Västmanlands . . . . Stockholms Södermanlands . . . Östergötlands . . . . Gotlands Skaraborgs Dalsland Västergötland . . . Jönköpings Kronobergs Kalmar Norra delen . . . . Södra delen . . . . Öland Göteborgs o. Bohus . Blekinge Kristianstads . . . . Malmöhus

överskott + underskott —

överskott + underskott —

%

Riks1938 års skogs- fastighetstaxeringen taxering

4 334 300 3 856 300 — 478 000

5 358 300 5 416 500 + 58 200 101.

— 425 700 — 52 300

3 269 800 3 135 500 — 1 3 4 300

— 99 700 — 34 600

95.1 97.2

2 659 000 2 622 900 — 36100 1 901 400 1 827 400 — 74 000

98.6 96.1

— 63 300 — 10 700

95.3 98.1

255 500 97 400

13 300 101.0

284 400

Riks1938 års skogsfastighetstaxeringen taxering

2 564 900 1 769 400 2 018 700 1 251 100

1 333 100 568 300

2 139 200 1 717 100 1 919 000 1 216 500

1 269 800 557 600

1 380 200 1 393 500 +

97.o

4 642 100 716 200 1 716 800 879 800

210 700 73 700

2 064 200 1 995 400 — 68 800

593 800

— 12 000 — 39 900 — 17 500

95.6 97.1 95.9

162 600 376 500 54 900

1 231 800 1 249 900 + 18100 101.5 532 500 + 11400 102.2 521100 5 700 101.5 374 400 + 368 700 9 800 103.6 282 100 + 272 300 400 400 — 2 300 99.4 402 700 333 900 — 9 400 97.3 343 300 6 500 101.2 559 400 + 552 900 130 300 — 2 800 97.9 133 100 332 200 — 28 600 92.1 360 800 658 600 — 7 000 98.9 665 600

272 200 1 362 500 430 100

200 800 464 800

656 100 546 800 620 400 348 400 259 300 17 700

169 600 213 100 180 200 261 800 72 200

99. 110.

1 780 500 407 400

+ 63 700 + 27 600

103. 107.

1 999 500 2 007 600 + 8100 100. 352 900 371 700 + 18 800 105.

102.7 95.1

1 095 800 297 700

— 14 900 + 73 100

2 096 600 2 187 900 + 91 300 104.

+ 28 700 — 15 400

1 067 100 313 100

4 627 200 789 300

%

+ 33 400 — 14 600

113. 85.

226 400 — 58 000

79.

— 45 300 — 12 700

78. 82.

288 900 82 800 165 400 61000

543 200 — 50 600

177 900 313 200 52 100

+ 15 300 — 63 300 — 2 800

109. 83. 94.

242 700 118 700 71800 39 600 111 700 59 700 106 500 67 000 63 600 193 100

210 700 99 800 70 600 43 400 114100 70 000 93 900 59 300 68 400 207 600

— 32 000 — 18 900 — 1200 + 3 800 + 2 400 + 10 300 — 1 2 600 — 7 700 + 4 800 + 14 500

86. 84. 98. 109. 102, 117. 88. 88. 107. 107.

98.9 99.0

65100 128 000

70 600 187 000

+ 5 500 -t- 9 000

108. 107.

613 400 — 42 700 93.5 544 300 — 2 500 99.5 668 000 + 47 600 107.7

195 600 175 900 139 100

180 100 — 1 5 500 143 000 - 32 900 135 000 — 4100

92. 81. 97.

— 21 000 — 27 400 + 44 300

75, 50.

260 200 1 322 600 412 600

198 600 460 000

— —

2 200 4 800

+ 18 900 + 81 100 — 2 400

105.5 112.0 86.4

84 200 64 900

157 300 — 12 300 210 500 — 2 600 176 600 — 3 600 245 200 — 16 600 66 400 — 5 800

92.7 98.8 98.0 93.6 92.0

169.200 82 000 25 000 60 600 11400

362 300 290 400 15 300

Hela riket 2 3 1 8 1 2 0 0 22 366 500 — 814700

—

63 200 27 500 44 800

157 800 85 500 26 300 59 300 16 900

—

— 11 400 93, + 3 500 104. + 1300 105. — 1300 97. + 5 500 148.

96.5 12 618600 12 595 200 — 23400

99.

Anm. Då riksskog staxeringens uppgifter avse all sk ogsmark och övrig mark, men beredningsnämn dernas förslagstaxeri tig endast a vser landsbygden, hav a här \ id jämförel sen tillagts städernas skogs mark och övrig mar k enligt 192 2 års jordbruksräknin z,s uppgj fter. För K almar län lar riksskogstaxe ringen ingen uppgift om övrig rjtiark på Öland, där fa ätighetst axeringen iIU redovisa r 44 300 hektar vilken areal således ökar undei skottet för länets fast landsde' till 48 400 hektar.

61¶Jämförelse mellan skogsmarksvärde och skogsvärde per hektar samt skogstillgång vid fastighetstaxeringarna 1938 och 1933.

Län och länsdelar

orrbottens . Lappmarken Kustlandet . ästerbottens Lappmarken Kustlandet . Lmtlands . . ästernorrlands Ångermanland Medelpad . . ävleborgs . . Hälsingland . Gästrikland . opparbergs . Särna-Idredelen Siljansdelen . Falu-Säterdelen ärmlands . . . rebro astmanlands . ppsala . . . . ockholms . . iderm anländs ätergötlands . otlands . . . . caraborgs . . Ivsborgs . . . Dalsland . . . Västergötland inköpings . . almar . . .. . ronobergs Norra delen Södra delen Öland . . . äteborgs o. Bohus allands . . ekinge . . . ristianstads almöhus . . Rikets landsbygd

Skogsmarksvärde per hektar

Skogsvärde per hektar

skillnad

1938 1933 kr. kr.

kr.

4.8 +

3.5 6.4

1.1 + 23

kr.

kr.

16.7 + 0.4 + 2 0.64 13.2 — 0.2 — 2 0.67 + 1.3 +6 21.0 0.61 32.0 + 1.3 + 4 0.69

1.4 + 15

+11 + 21

80.4 37.8

— 0.3

8.o 10.8

12.5 18.5

10.9 + 1.6 + 15 15.2 + 3.3 + 22

17.5 20.6

14.1 17.8

+ 3.4 t-2.8

24.6 23.2

9.1 +

skillnad 1938 1933

13.0 22.3

10.5¶Relativ skogstillgång

skillnad

+ 20 + 25

+ 0.7 + 1.6

1938 1933

relativ

enheter

0.74 —0.10 —14 0.79 0.70

—0.12 —0.09

—15 —13

0.75 —0.06 — 8 —7 —6

+ 3.7

— i +11

0.75 0.63

0.81 0.67

41.1 57.1

36.4 + 4.7 48.2 + 8.9

+ 13 + 18

0.72 0.68

0.71 +0.01 + 1 0.67 + 0.01 + 1

+ 24 + 16

51.4 69.9

44.0 57.7

+ 7.4 + 12.2

+ 17 + 21

0.64 0.75

0.66 0.69

—0.02 + 0.06

— 3 + 9

20.3 + 4.3

+ 21

72.8 + 22.3

+ 31

0.76 + 0.09

+ 12

18.8 26.1

+ 23 + 15

85.6 130.2

65.4 100.8

+ 20.2 + 29.4

+ 31 + 29

0.81 0.95

0.74 0.82

+ 9 + 16

16.1 +

59.2 + 5.7

+ 10

0.78 + 0.03 + 4

6.7 15.3 24.7

1.5 + 9 ± 0

6.7 16.5 28.0

22.6 54.5 97.3

— 7 + 9 + 14

0.68 0.79 0.87

0.72 0.76 0.83

—0.04 + 0.03 + 0.04

—6 + 4 + 5

29.9 33.4 33.0 31.3 32.2 36.8 37.0 30.4 45.8 41.7

26.1 29.1 28.0 27.1 25.7 35.6 32.2 24.3 39.7 36.6

+ o + 1 + 16 + 4

+ 0.9 + 2.3

+ 4.4 + 3.9

—0.06 — 0.04

+ 0.07 + 0.13

±0.0 + 1.2 + 3.3

+ 8 + 13

21.0 59.3 110.9

3.8 4.3 5.0 4.2 6.5 1.2 4.8 6.1 6.1 5.1

+ 14 + 15 + 18 + 15 + 25 + 3 + 15 + 25 + 15 + 14

120 121 132 118 115 152 140 93 154 110

108 106 100 101 90 154 121 76 131 89

+ 12 + 15 + 32 + 17 + 25 — 2 + 19 + 17 + 23 + 21

+ 11 + 14 + 32 + 17 + 28 — 1 + 16 + 22 + 18 + 24

0.88 0.79 0.88 0.82 0.78 0.90 0.83 0.67 0.74 0.58

0.88 + 0.00 0.78 +O.01 0.76 + 0.12 0.79 + 0.03 0.74 + 0.04 0.92 —0.02 0.80 + 0.03 0.66 + 0.01 0.70 + 0.04 0.52 + 0.06

+ 5.1 + 5.o

+ 14 + 14

135 100

112 79

+ 23 + 21

+ 21 + 27

0.71 0.52

0.65 0.46

42.7 41.0 39.4

37.9 + 4.8 + 13 133 36.6 + 4.4 + 12 114 36.5 + 2.9 + 8 130

110 97 109

+ 23 + 17 + 21

+ 21 + 18 + 19

0.68 0.61 0.72

0.61 + 0.07 + 11 0.56 + 0.05 + 9 0.63 + 0.09 + 14

38.2 41.1 38.6

36.8 36.2 35.2

+ 1.4 + 4.9 + 3.4

139 120 109

122 93 100

+ 17 + 27 + 9

+ 14 + 29 + 9

0.80 0.64 0.62

0.70 0.54 0.60

+ 0.10 + 0.io + 0.02

+ 14 + 19 + 3

43.3 49.0 49.5 62.0 90.9

37.8 42.5 42.6 50.0 62.2

+ 5.5 + 6.5 + 6.9 + 12.0 + 28.7

+ 15 86 + 15 97 + 16 117 + 24 143 + 46 237

73 78 97 110 165

+ 13 + 19 + 20 + 33 + 72

+ 18 + 24 + 21 + 30 + 44

0.44 0.43 0.52 0.51 0.57

0.41 0.39 0.49 0.47 0.56

+ 0.03 + 0.04 + 0.03 + 0.04 + 0.01

+ 7 + 10 + 6 + 9 + 2

18.6 + 2.9 + 16

61.0 + 9.9 + 16

0.70 + 0.02 + 3

+ + + + + + + + + +

+ 4 + 14 + 10

— 1.6 + 4.8 + 13.6

+ 0.06 + 0.06

+ + + + 6 + 12 + 9 + 13

värd enhetlighet i olika detaljer av taxeringen vid utformandet genom länsstyrelsens försorg av de enligt 58 § taxeringsförordningen föreskrivna hjälptabeller och särskilda anvisningar. Genom hänvisningar i skogsvärderingsinstruktionen till dessa länsstyrelsens anvisningar hava desamma i vissa avseenden givits mera bindande karaktär och utgöra numera, rätt utformade, mycket betydelsefulla lokala tillämpningsföreskrifter vid taxeringen. Vid granskning av de särskilda anvisningar, som meddelats inom länen, har det visat sig, att de vid mötet i Stockholm överenskomna detalj grunderna i allt väsentligt följts och att anvisningarna utformats i så nära anslutning till mötets uttalanden, som de lokala förhållandena medgivit. Med något undantag synas anvisningarnas officiella framläggande hava skett på så sätt, att deras plats och betydelse i taxeringsarbetet icke längre borde kunna missuppfattas eller underskattas. Med stöd av erfarenheterna från taxeringsutfallet vid 1933 års allmänna fastighetstaxering hava i anvisningarna kunnat lämnas uppgifter för justeringar i arealredovisningen, boniteringen och i viss mån relativa skogstillgångens uppskattning. Inom åtskilliga län hava tidigare ojämnheter särskilt uppmärksammats i anvisningarna och behovet av justering framhållits antingen för vissa angivna kommuner eller som ett mera allmänt uttryckt önskemål. Därjämte finnas dock län, där föregående taxering i nämnda avseenden visat brister, men dessa icke ansetts behöva omnämnas i anvisningarna eller också vidrörts på sådant sätt, att någon inverkan på taxeringsresultatet knappast kan påräknas. Ifråga om de i 58 § taxeringsförordningen omnämnda uppgifterna om medelbonitet och genomsnittligt rotvärde för varje kommun i länet äro anvisningarna icke likformiga. Bonitetsuppgifter hava meddelats inom flertalet län. Inom de nordligaste länen ersättas rotvärdesmedeltalen av uppgifter, avseende skilda flottledsdistrikt. För åtskilliga län söder därom lämnas kommunmedeltal för rotvärdet, medan anvisningarna inom vissa län, såsom Älvsborgs, Hallands, Kristianstads och Malmöhus län icke synas angiva sådana medeltal. Inom de två förstnämnda länen anvisas dock som stöd för rotvärdesättningen en indelning av hela länet i priszoner alltefter växlande avsättningsförhållanden, medan de två sistnämnda länens anvisningar endast giva en mera allmän uppfattning om rotvärdesnivån inom länen ifråga. De sakkunniga hålla före, att även inom de här nämnda länen kommunmedeltal för rotvärdet bort kunna av de skogssakkunniga föreslås till gagn för en mera likformig taxering. Den vid 1933 års taxering ganska allmänna underskattningen av relativa skogstillgången har medfört, att anvisningarna i de flesta län innehålla påpekanden om behovet av generell höjning av denna faktor med klarläggande av olika metoder för relativa skogstillgångens beräkning eller sådana

iförhållanden, som ansetts böra särskilt uppmärksammas vid uppskattningen. I allmänhet synas anvisningarna till årets fastighetstaxering vara bättre avvägda än tidigare. Även om desamma, som nämnt, för vissa län blivit knapphändiga eller ofullständiga, torde de i stort sett hava bidragit till det förbättrade taxeringsresultat, som för skogens vidkommande redan nu kan utläsas av beredningsnämndernas arbete. Taxeringsresultatet. Arealuppgifterna enligt beredningsnämndernas förslagstaxering hava granskats med ledning av uppgifter om dels officiell totalareal dels även areal skogsmark och övrig mark enligt riksskogstaxeringen, vilka sistnämnda uppgifter finnas införda i tabell 3 (sid. 87). Då beredningsnämndernas taxering endast avser landsbygden medan riksskogstaxeringen avser hela riket, hava fastighetstaxeringens arealer i tabell 3 ökats med arealerna för städerna enligt uppgifter från 1932 års jordbruksräkning. Däremot har tillägg icke gjorts för nationalparkernas arealer (huvudsakligen övrig mark), samt vissa mindre områden, vilka vid fastighetstaxeringen redovisats respektive bland skattefri jordbruksfastighet och som annan fastighet. Å sid. 60 finnes en länsvis, i vissa fall med uppdelning i länsdelar, uppställd jämförande sammanställning av nämnda arealuppgifter jämte beräknade avvikelser. För hela landet redovisas genom beredningsnämndernas taxering med nämnda tillägg 22,366,500 hektar mot riksskogstaxeringens 23,181,200 hektar, d. v. s. ett underskott av 814,700 hektar eller 3.5 %. Motsvarande underskott för år 1933 enligt prövningsnämndens taxering var 929,600 hektar eller 4 %. Den redovisade arealen övrig mark jämte övrig mark för städerna, 12,595,200 hektar, understiger riksskogstaxeringens areal med endast 23,400 hektar eller 0.2 % medan underskottet år 1933 var 59.400 hektar eller 0.5 %. Lägges till 1938 års övrig mark en ungefärlig areal av 277,000 hektar för nationalparkerna uppvisar årets taxering ett överskott av nära 254,000 hektar. Arealredovisningen vid innevarande års taxering uppvisar alltså ett ytterligare förbättrat resultat sedan år 1933. Av de inom vissa län likväl ganska betydande skogsmarksarealer, som fortfarande icke redovisats vid fastighetstaxeringen, torde viss del hava upptagits som övrig mark. Ojämnheterna i arealredovisningen äro synnerligen växlande. Mest framträdande äro avvikelserna fortfarande i Norrbottens, Västerbottens, Gävleborgs, Kopparbergs, Skaraborgs, Jönköpings samt Göteborgs och Bohus län. Skogsmarkens värde har ökat från 412,334,800 kronor år 1933 till 480,267,600 kronor år 1938 eller med 16.5 % och skogsvärdet från 1,353,368,300 kronor till 1,580,477,600 kronor eller med 16.8 %. Motsvarande höjningar i värdena per hektar, vilka återfinnas i upprättad sammanställning å sid. 61, äro för skogsmarksvärdet 15.6 % och för skogsvärdet

16.2 %. Överensstämmelsen i den relativa värdeökningen har sin förklaring i den ringa ändringen av arealerna. Sammanlagda värdet av skogsmark och växande skog per hektar är 92.4 mot 79.6 kronor år 1933 och ökningen 16.1 %. Till väsentlig del beror denna ökning på den förut påpekade ändringen av kapitaliseringsprocenten från 5 % till 4 %, vilket med i övrigt oförändrade taxeringsfaktorer, skulle hava medfört en allmän höjning av taxeringsnivån med 25 %. Av skogsvärderingsinstruktionens övriga taxeringsgrunder har rotvärdets bestämning med ledning av 1932—1936 års priser verkat i motsatt, d. v. s. sänkande riktning. De rotpriser, som därigenom lagts till grund för beräknandet av rot värdet, äro nämligen genomgående lägre än motsvarande priser för 1933 års taxering. Vad beträffar skogsvärdets något större procentuella ökning än skogsmarksvärdet bör detta ses i samband med att relativa skogstillgången ökat från 0.70 till 0.72 eller med 3 %. Siffrorna för relativa skogstillgången de olika taxeringsåren äro emellertid ej fullt jämförbara, då de normalförråd, som vid årets taxering legat till grund för relativa skogstillgångens beräknande, i vissa län avvika från de år 1933 tillämpade. Det skogliga taxeringsresultatet kommer i det följande att behandlas för varje län från norr mot söder. Uppgifter om arealredovisningen lämnas i tabell 3 och tabell å sid. 60 och om värdesättningen i tabell 2 och 4 samt tabell å sid. 61. I fråga om värdesättningen är att märka, att utredningsmaterialet icke möjliggjort en analys av skogsmarksvärdets faktorer, b onitet och rotvärde. För vissa län hava uppgifter härom kunnat anföras från de bearbetningar av längderna, som verkställts inom länen. I de fall där dylika bearbetningar verkställts, hava uppmärksammade ojämnheter kunnat beaktas redan av fastighetstaxeringsnämnderna. Enligt protokollen från dessas förberedande sammanträden har detta även skett i viss utsträckning. Redogörelse länsvis för det skogliga taxeringsresultatet. Norrbottens

län.

Arealredovisningen. Lappmarken (Arvidsjaur, Arjeplougs, Jokkmokks, Gällivare, Jukkasjärvi och Karesuando kommuner). I jämförelse med riksskogstaxeringen föreligger för skogsmarksarealen ett underskott av 425,700 hektar, motsvarande 16.6 % och för övrig mark ett underskott av 14,900 hektar (0.3%). Totala landarealen för lappmarken utgör enligt officiella statistiken 7,223,216 hektar och enligt fastighetstaxeringen 6,828,873 hektar. Skillnaden är 394,343 hektar. En motsvarande jämförelse mellan de olika kommunerna giver emellertid en relativt god överensstämmelse, med undantag för Jokkmokks kommun. För denna visar fastighetstaxeringen en arealbrist av icke mindre än 387,566 hektar. En liknande brist förelåg även

65 vid 1933 års taxering. Enär totala arealbristen för övrig mark inom lappmarken endast uppgår till 14,900 hektar och underskottet för skogsmarken knappast torde kunna helt hänföras till Jokkmokks kommun, är det sannolikt att en del olikformigheter skulle framträda även inom andra kommuner, därest en jämförelse mellan riksskogstaxeringens och fastighetstaxeringens arealredovisningar vore utförbar. Det är också förklarligt om olika uppfattning gjort sig gällande i fråga om avgränsningen mellan skogsmark och övrig mark för vissa delar av lappmarken. I detta sammanhang må påpekas, att sämsta bonitet (IX), närmast avseende fjällskogen, vilken bonitet enligt riksskogstaxeringen upptager över 200,000 hektar, i länsanvisningarna icke uttryckligen angivits såsom skogsmark. Kustlandet. (Övriga kommuner.) I jämförelse med riksskogstaxeringen föreligger för skogsmarksarealen ett underskott av 52,300 hektar, motsvarande 3.0 % och för övrig mark ett överskott av 73,100 hektar (10.2 % ) . En god överensstämmelse föreligger mellan den officiella statistikens och fastighetstaxeringens arealsiffror för olika kommuner, måhända med undantag för Älvsby, Hietaniemi och Övertorneå kommuner. Ehuru sedan 1933 års taxering totala skogsmarksarealen ökats med 15,900 hektar har densamma minskats, ehuru obetydligt, för vissa kommuner. Det kan tänkas att någon ledning för ytterligare granskning av arealredovisningen skulle kunna erhållas genom att för varje kommun redovisa skogsmark och övrig mark å olika skogsägargrupper och sedan uppmärksamma det procentuella förhållandet mellan arealen övrig mark och totala utmarksarealen. Enligt riksskogstaxeringen skall arealen övrig utmark, uttryckt i procent av totala arealen utmark, uppgå till 28.8 % för kustlandet. Givetvis är det icke i sig självt något anmärkningsvärt med till och med betydande avvikelser från detta medeltal för olika kommuner. Det förefaller dock, som om uppmärksamhet borde ägnas åt nu nämnda redovisning för, bland andra, Hietaniemi, Övertorneå, Pajala och Junosuando kommuner, för vilka procenten övrig mark vid 1933 års fastighetstaxeringvar väsentligt mycket lägre för statsskogarna än för de enskilda skogarna. En dylik undersökning skulle kanske i någon mån kunna förklara såväl arealbristen för skogsmarken som arealöverskottet för övrig mark. Värdesättningen. För länet i dess helhet har sedan 1933 års taxering skogsmarkens värde ökats med 24 % och härvid med 20 % för lappmarken samt 26 % för kustlandet. Markvärdet per hektar är för lappmarken 4.2 och för kustlandet 8.0 kronor, motsvarande en ökning av markvärdet med 20, respektive 25 % sedan år 1933. Då rotvärdet med utgångspunkt från länsanvisningarna sannolikt nedgått med omkring 15 %, skulle stegringen av markvärdet, under förutsättning att rotvärdet uppskattats riktigt, innebära, att boniteten höjts. Denna ansågs också för lågt uppskattad vid 1933 års taxering, särskilt för kustlandet. 5

66¶Skogsvärdet har för länet i dess helhet ökats med 3.6 %, varvid detsamma emellertid minskats något för lappmarken. Skogs värdet per hektar uppgår till 13.0, respektive 22.3 kronor. Detta innebär att relativa skogstillgången, som vid 1933 års taxering utgjorde 0.74 sänkts till 0.64, eller for lappmarken från 0.79 till för närvarande 0.67 och för kustlandet från 0.70 till för närvarande 0.61. En betydande sänkning av relativa skogstillgången har alltså ägt rum, inom kustlandet något större än de anförda siffrorna visa, beroende på att lägre normalförråd tillämpats vid årets taxering. Det må dock erinras om att vid 1933 års taxering hade över nästan hela länet vidtagits betydande höjningar av relativa skogstillgången, i genomsnitt från 0.54 vid 1928 års taxering till 0.74 vid 1933 års taxering. Det torde också vara högst sannolikt att relativa skogstillgången genom avverkning av betydande kvantiteter äldre (grövre) skog i verkligheten nedgått sedan 1933. Det undandrager sig likväl bedömande huruvida de nu åsatta talen för relativa skogstillgången äro skäliga. Sänkningen har varit särskilt stor i följande kommuner, där skillnaden angivits utan hänsyn till ändringar i normalförråd i länsanvisningarna. Sänkning Kommuner

Piteå Norrfjärden Älvsby Korpilombolo

År 1933

År 1938

0.89 0.62 0.86 0.85 0.90 0.70

0.68 0.46 0.70 0.69 0.76 0.58

absolut

°/o

0.21 0.16 0.16 0.16 0.14 0.12

24 26 19 19 16 17

Endast för ett fåtal kommuner har höjning av relativa skogstillgången vidtagits. Västerbottens

län.

Arealredovisningen. Totala landarealen utgör enligt officiella statistiken 5,536,921 hektar och enligt fastighetstaxeringen 5,526,884 hektar. Överensstämmelsen är således mycket god. Avvikelser för olika kommuner äro även obetydliga, måhända med undantag för Sorsele och Dorotea kommuner med respektive överskott och underskott. Vid jämförelse med riksskogstaxeringen erhålles för lappmarken (Mala, Sorsele, Tärna, Stensele, Vilhelmina, Dorotea, Fredrika, Åsele, Örträsks och Lycksele kommuner) och kustlandet följande resultat.

67¶Skillnad

°o

Lappmarken: skogsmark övrig mark

— 99 700 + 63 700

— 4.9 + 3.7

Kustlandet:

— 34 600 + 27 600

— 2.8 + 7.3

skogsmark övrig mark

För lappmarken innebär resultatet i jämförelse med 1933 års taxering ett något större underskott för skogsmarken (8,200 hektar). Förändringarna kommunvis äro obetydliga mellan 1933 och 1938 års taxeringar och innebära sammanlagt någon höjning av skogsmarksarealen med undantag för Tärna kommun, där en betydande höjning föreligger, och för Sorsele kommun, där skogsmarksarealen sänkts betydligt. För dessa kommuner framgå resultaten för de båda taxeringarna av följande. Skogsmark,

Tärna Sorsele

.... ....

hektar

Övrig

mark,

hektar

skillnad

skillnad

27 442 265 032

42 265 245 330

+ 14 823 — 19 702

317142 510 880

295 712 529 270

— 21 430 + 18 390

Sorsele kommun redovisade vid 1933 års taxering vid jämförelse med den officiella statistiken ett arealöverskott på omkring 39,000 hektar. Som nämnt föreligger fortfarande ett dylikt överskott, vilket uppgår till omkring 29,000 hektar. I den mån detta överskott till en kommande taxering befinnes kunna korrigeras skulle skillnaden mellan riksskogstaxeringen och fastighetstaxeringen ytterligare ökas, därest icke ett sådant förhållande kommer att motverkas av en höjning av skogsmarksarealen genom överflyttning till detta ägoslag av, bland annat, för närvarande som övrig mark redovisade områden inom Sorsele och andra kommuner. Värdesättningen. För länet har sedan 1933 års taxering skogsmarkens värde ökats med 16 %, varvid för lappmarken med 10 % och för kustlandet med 22 %. Markvärdet per hektar är för lappmarken 8.9 och för kustlandet 13.1 kronor, motsvarande en ökning av markvärdet med 11, respektive 21 % sedan år 1933. Skogsvärdet har för länet i dess helhet ökats med 4 %, varvid detsamma emellertid, i likhet med i Norrbottens län, minskat något för lappmarken. Skogsvärdet per hektar uppgår till 30.4, respektive 37.8 kronor för de skilda länsdelarna. Detta innebär att relativa skogstillgången sänkts. Räknas härvid i båda fallen med 1938 års normalförråd har sänkningen skett från 0.75 vid 1933 års taxering till 0.69 vid 1938 års taxering, varvid för lappmarken från 0.84 till 0.75 och för kustlandet från 0.65 till 0.63.

68¶Hos länsstyrelsen har uträknats rotvärde, bonitet och relativ skogstillgång kommunvis och för olika skogsägargrupper. Med undantag av att boniteten för Sorsele kommun höjts något, kvarstå i huvudsak i utredningen för 1933 års taxering påpekade förhållanden beträffande bonitet och rotvärde för Vilhelmina, Åsele, Dorotea, Lycksele, Mala, Norsjö och Sävars kommuner. Beträffande relativa skogstillgången synas icke större sänkningar hava vidtagits med undantag för Åsele kommun, där relativa skogstillgången beräknas sänkt från 0.96 till 0.81, främst beroende på nedgång för statens skogar. För några kommuner förekommer en mindre höjning avrelativa skogstillgången. Jämtlands

län.

Arealredovisningen. Totala landarealen utgör enligt officiella statistiken 4,763,793 hektar och enligt fastighetstaxeringen 4,734,451 hektar. Överensstämmelsen här liksom mellan de vid fastighetstaxeringen och riksskogstaxeringen redovisade arealerna skogsmark och övrig mark är mycket god. Det kan förmodas att arealredovisningen är i huvudsak tillfredsställande även för de olika kommunerna. Skogsvårdsstyrelsen i länet har nämligen sammanställt sockenkartor med de olika fastigheterna inlagda, upprättade i skalan 1: 20.000 och med inträffade förändringar iakttagna med stöd av uppgifter från jordregistret. Värdesättningen. Sedan 1933 års taxering har skogsmarkens värde för länet i dess helhet ökat med 15 % och skogsvärdet med 13 %. Skogsmarksvärdet per hektar uppgår till 12.5 och skogsvärdet per hektar till 41.i kronor. Relativa skogstillgången uppgår till 0.72, varvid för Jämtland 0.72 och för Härjedalen 0.74. Den före taxeringen i länsanvisningarna påpekade låga uppskattningen av relativa skogstillgången synes icke hava blivit tillrättalagd, alldenstund skogsvärdet höjts procentuellt mindre än skogsmarksvärdet. För Härjedalen är höjningen av skogsvärdet obetydlig och för vissa kommuner föreligger sänkning av detsamma. För t. ex. Hede, Storsjö och Tännäs kommuner har skogsvärdet sänkts med respektive 12, 14 och 11 %. Å andra sidan föreligger för åtskilliga kommuner inom Jämtland betydande höjningar av skogsvärdet. Detta är sålunda fallet för alla kommuner inom Undersåkers och Offerdals tingslag samt Sunne, Ovikens och Hallens tingslag. Västernorrlands

län.

Arealredovisningen. Totala landarealen utgör enligt den officiella statistiken 2,404,280 hektar och enligt fastighetstaxeringen 2,347,624 hektar. För Ångermanland understiger den redovisade skogsmarksarealen riksskogstaxeringens areal med 63.300 hektar, motsvarande 4.7 %. Arealen

övrig mark visar däremot ett överskott av 33,400 hektar eller 13.1 %. För Medelpad visar skogsmarksarealen ett underskott av 10,700 hektar eller 1.9 % och för övrig mark ett underskott av 14,600 hektar, eller 15.0 %. Arealredovisningen får i stort sett anses tillfredsställande. För taxeringen har genom länets skogsvårdsstyrelse funnits tillgängligt ett kartmaterial, liknande det för Jämtlands län omnämnda. Värdesättningen. Sedan 1933 års taxering har skogsmarkens värde för länet i dess helhet ökats med 21 %, varvid för Ångermanland med 25 % och för Medelpad med 14 %. Skogsvärdet har för länet i dess helhet ökats med 19 % och ungefär lika för de båda länsdelarna. Relativa skogstillgången har beräknats uppgå till 0.68. Skogsmarkens medelvärde per hektar uppgår för Ångermanland till 17.5 kronor och för Medelpad till 20.6 kronor. Vid utredningen har iakttagits att ändringarna i markvärdet per hektar, liksom i skogsvärdet, från 1933 till 1938 års taxeringar växla starkt. Som exempel härå må nämnas följande sammanställning rörande skogsmarksvärden per hektar, avrundade i hela kronor. axering

K o m m u n

Njurunda Timrå Holm . . Viksjö Högsjö . Nora . . Ullånger Torsåker

20 28 23 15 16 28 23 18

20 27 17 15 15 18 15 12

Skillnad

Bonitet 1933

+ 0 + 1 + 6 + 0 + 1 + 10 + 8 + 6

2.24 2.57 2.10 1.99 2.03 2.03 2.02 1.90

Dessa växlande ändringar få delvis sin förklaring i att de innebära rättelser av vid 1933 års taxering påpekade olikformigheter i uppskattningen av rotvärdet. Den ringa förändringen i markvärdet för Timrå kommun liksom den betydande förändringen för Torsåkers kommun kunna till exempel båda tänkas få förklaring på detta sätt. Då någon större ändring av 1933 års boniteter sannolikt icke vidtagits, visar värdesättningen i övrigt, att ganska stora ojämnheter i rot värdet torde föreligga, t. ex. vid jämförelse mellan Nora, Högsjö och Viksjö kommuner. Gävleborgs

län.

Arealredovisningen. I jämförelse med riksskogstaxeringen visar fastighetstaxeringens skogsmarksareal ett överskott av 13,300 hektar motsvarande l.o %, medan övrig mark visar ett underskott av 58,000 hektar,

motsvarande 20.4 %. För Hälsingland föreligger arealöverskott för skogsmarken med 28,700 hektar (2.7 %) och underskott för övrig mark med 45,300 hektar, motsvarande 21.5 %. För Gästrikland föreligger i båda fallen underskott vid fastighetstaxeringen med respektive 15,400, 4.9 %, och 12,700 hektar, 17.2 %. Samma avvikelser hava tidigare förekommit vid fastighetstaxeringarna, ehuru de nu minskats något. Tidigare har även påpekats, att i många fall övrig mark, som icke vore tilldelad de olika fastigheterna utan vore av samfälld natur enligt uppgift icke hade medtagits i arealredovisningen. För länet har länsstyrelsen låtit verkställa en värdefull utredning med redovisning av taxeringsutfallet för skogar, tillhörande olika skogsägargrupper ävensom på bonitet, rotvärde och relativ skogstillgång i enlighet med den utredning, som verkställdes genom finansdepartementet på grundval av prövningsnämndens beslut vid 1933 års taxering Värdesättningen. För hela länet har sedan 1933 års taxering skogsmarkens värde höjts med 21 % och skogsvärdet med 31 %. Relativa skogstillgången för länet är 0.85, varvid för Hälsingland 0.81 och för Gästrikland 0.95. Höjningen synes till stor del förorsakas av vid 1938 års taxering för länets förhållanden skäligare avpassat normalförråd än vid 1933 års taxering. De sakkunniga hava ur protokoll och handlingar inhämtat, att åtgärder med stöd av nyssnämnda utredningar vidtagits för att få taxeringsresultatet rättat, där olikformigheter föreligga. Ehuru härvid förhållandet redan torde hava uppmärksammats inom länet, må likväl här framhållas, att relativa skogstillgången synes underskattad för, bland andra, Arbrå, Järvsö och Under sviks kommuner. Såsom det kunnat förutses med hänsyn till det förhållandevis goda resultatet vid taxeringen av bonitet och rotvärde vid 1933 års taxering förekomma icke inom länet så växlande förändringar av markvärdet mellan nämnda och 1938 års taxeringar, som fallet var för Västernorrlands län. För några kommuner förekomma dock dylika, visande att betydande ändringar företagits. För Valbo kommun har sålunda taxeringsvärdet för skogsmark och växande skog ökats med över 50 %, främst dock beroende på relativa skogstillgångens höjning från 0.64 till 0.S7. Kopparbergs

län.

Arealredovisningen. Arealen skogsmark i jämförelse med riksskogstaxeringen visar ett underskott av 3.3 % och arealen övrig mark likaledes ett underskott av 8.5 %. Motsvarande siffror för år 1933 voro 4.3 % och 10.4 %, varför arealen nu redovisats något fullständigare. Bristerna i arealredovisningen äro särskilt framträdande inom Siljansdelen av länet, där

71 underskottet av övrig mark är relativt större än inom länet i övrigt. Samma iakttagelser vid 1933 års taxering synes icke hava föranlett väntad ändring vid 1938 års taxering. Värdesättningen. Skogsmarkens värde, 17.6 kronor per hektar, har sedan 1933 års taxering ökat med 9 % för länet i dess helhet. Denna ökning är med undantag av Södermanlands och Kalmar län lägre än för övriga län. För Särna-Idredelen är skogsmarksvärdet detsamma som år 1933, medan för Siljansdelen värdet ökats med 8 % och för Falu-Säterdelen med 13 %. Skogsvärdet, 64.9 kronor per hektar, har för länet ökat med 10 %. Särna-Idredelen uppvisar en sänkning med 7 %, under det Siljans- och Falu-Säterdelarna uppvisa ökning med respektive 9 och 14 %. Relativa skogstillgången är 0.81 mot 0.77 år 1933, varvid den senare är omräknad i enlighet med 1938 års normalförråd. Nu föreliggande resultat innebär, att såväl skogsmarkens värde som skogsvärdet blivit lägre för Särna-Idredelen än för något annat län eller annan länsdel i landet, med undantag för Norrbottens läns lappmark. Vid 1933 års taxering var skogsmarksvärdet för sistnämnda läns kustland 4 % lägre än för Särna-Idredelen, vid årets taxering är samma skogsmarksvärde 19 % högre än Särna-Idredelens. Värmlands

län.

Arealredovisningen för länet, som i det närmaste överensstämmer med resultatet vid 1933 års taxering, synes vara i stort sett tillfredsställande. Värdesättningen. Sedan 1933 års taxering har skogsmarkens värde per hektar ökats med 14 % och skog svärdet per hektar ökat med 11 %. Relativa skogstillgången är 0.88. Vid redogörelsen för 1933 års taxering påpekades, bland annat, att rotvärdena för vissa gränskommuner mot Älvsborgs län syntes vara låga, samt att inom ett flertal kommuner bolagsskogarnas rotvärden voro för låga i jämförelse med skogar, tillhörande andra skogsägargrupper. Dessutom ansågs vissa andra ojämnheter föreligga beträffande rotvärdena, varvid, bland annat, nämndes Ramens kommun. De sakkunniga hava tagit del av inom länsstyrelsen verkställda utredningar under taxeringens gång, varvid bland annat bearbetning skett med avseende på de skilda värdefaktorerna och på skogsägargrupper. Av utredningsmaterialet framgår, att mot gränsen till Älvsborgs län fortfarande samma ojämnheter i rotvärdena föreligga, vilka framträda genom markvärdena i t. ex. följande kommuner.

72¶Värmlands län

Markvärde per hektar,

Älvsborgs län

kommun

kronor

kommun

Silbodal Sillerud Långserud Svanskog

311 32/ 31 37

46¶Vårvik

44 53

Laxarby Edsleskog

Det är möjligt, att dessa ojämnheter i viss mån kunna förklaras av motsvarande skillnader i prisbildningen på virke och arbetskraft. Huruvida desamma tillräckligt uppmärksammats före utarbetandet av respektive läns anvisningar hava de sakkunniga icke haft möjlighet att bedöma. I fråga om rotvärdessättningen synes en utjämning i allmänhet hava kunnat genomföras. Den nämnda utredningen torde för prövningsnämnden vara värdefull för de lokala skogssakkunnigas bedömning av huruvida ytterligare åtgärder för likformighet i taxeringen i detta avseende kunna anses erforderliga. För Ramens kommun slutligen har skogsmarkens värde per hektar sänkts från 19 till 16 kronor år 1938, ett markvärde som åtminstone icke synes vara likformigt med skogsmarksvärdet, 21 kronor per hektar, för grannkommunen Säfsnäs i Kopparbergs län, som torde hava något lägre bonitet. För Ramens kommun har totala skogsvärdet sänkts med icke mindre än 30 % och totala taxeringsvärdet för skogsmark och växande skog med 27 %. Örebro

län.

Arealredovisningen. I jämförelse med riksskogstaxeringen visar fastighetstaxeringens skogsmarksareal ett överskott med 2.2 % och arealen övrig mark ett underskott med 15.9 %, det sistnämnda motsvarande en arealbrist av 18,900 hektar. I 1938 års länsanvisningar har framhållits nödvändigheten av ökad omsorg vid granskning av deklarationernas arealuppgifter, varjämte de förmodade orsakerna till en bristfällig redovisning påpekats. Värdesättningen. För länet har sedan 1933 års taxering skogsmarkens värde ökat med 15 % och skogsvärdet med 14 %. Relativa skogstillgången har beräknats till 0.79. För vissa kommuner innebära 1938 års taxeringsvärden betydande höjningar, för andra ringa höjning eller t. o. m. sänkning av taxeringsvärdet för skogsmark och växande skog. Som exempel på förstnämnda må nämnas Karlskoga och Ramsbergs kommuner, för vilka totala skogsmarksvärdet höjts med respektive 29 % och 42 % och totala skogsvärdet med 25 %,

respektive 49 %. Mera betydande sänkningar föreligga inom Ljusnarsbergs kommun, där totala skogsmarksvärdet sänkts med 6 % samt totala skogsvärdet med 14 %. Västmanlands

län.

Arealredovisningen. God överensstämmelse har ernåtts vid jämförelse med riksskogstaxeringens uppgifter. För länet finnes ekonomisk karta i skala 1 : 20.000. Värdesättningen. Sedan 1933 års taxering har för länet skogsmarkens värde höjts med 19 % och skogsvärdet med 33 %. Relativa skogstillgången är 0.88 mot 0.76 vid 1933 års taxering. Höjningen är 16 % och är den största som förekommit för helt län vid jämförelse mellan 1933 och 1938 års taxeringar. Ett flertal av de för föregående taxering anmärkta olikformigheterna beträffande rotvärdet synas vara rättade. För Västanfors kommun t. ex., där höjningen berört såväl skogsmarkens värde som relativa skogstillgången, har totala taxeringsvärdet för skogsmark och växande skog höjts med 66 %. Den skogssakkunnige i länet har sammanställt en promemoria, i vilken på ett åskådligt sätt redogöres för taxeringsresultatet och de förhållanden, som i det fortsatta taxeringsarbetet anses angelägna att uppmärksamma. Uppsala

län.

Arealredovisningen. God överensstämmelse har ernåtts vid jämförelse med riksskogstaxeringens uppgifter. Värdesättningen. För länet har sedan 1933 års taxering skogsmarkens värde höjts med 17 % och skogsvärdet med 18 %. Relativa skogstillgången har höjts från 0.79 till 0.82. Några större höjningar eller sänkningar hava icke iakttagits för någon kommun med undantag för kommuner inom Rasbo härad. För Rasbokils kommun har sålunda totala värdet av skogsmark och växande skog ökats med nära 80 %.' De ojämnheter, som vid 1933 års taxering uppkommo genom låga rotvärden för vissa kommuner, synas numera icke framträda. Stockholms

län.

Arealredovisningen. I jämförelse med riksskogstaxeringens uppgifter har god överensstämmelse erhållits vid arealredovisningen. Skogsmarksarealen har visserligen sedan 1933 års taxering nedgått med 2,500 hektar, vilket främst torde hava sin grund i att en del som skogsmark förut redovisad mark numera blivit redovisad som tomtmark.

74¶Värdesättningen. För länet har sedan 1933 års taxering totala skogsmarkens värde, trots nämnda arealminskning höjts med 24 % och totala skogsvärdet med 27 %. Relativa skogstillgången är 0.78 mot 0.74 vid 1933 års taxering. Vid granskningen av taxeringsutfahet vid 1933 års taxering uttalades att rot värdet för Stockholms län syntes underskattat, om detta jämfördes med rotvärdet för Södermanlands län. Möjligen kunde förmodas, att en överskattning av rot värdet förelåg i Södermanlands län. Exempel på mera framträdande olikformigheter lämnades också för ett antal gränskommuner. Den jämförelse, som vid 1938 års taxering kan göras mellan nämnda läns ävensom Uppsala läns genomsnittliga skogsmarksvärden, per hektar åren 1933 och 1938 kan därför hava sitt intresse. Skogsmarksvärden per hektar, kronor

L ä n

Uppsala Stockholms Södermanlands . . .

Höjning

%

31.3 32.2 36.8

27.1 25.7 35.6

15 25 3

De olikformigheter, som i nämnda utredning nämndes mellan Stockholms och Södermanlands län framträda numera icke. Detta har främst skett genom de ofta betydande höjningar i markvärdet, som skett för kommunerna i Stockholms län, varigenom rotvärdena i gränskommunerna numera synas likformiga, vilket framgår av följande: Stockholms län

Rotvärde,

Södermanlands län

kommun

kronor

kommun

Sorunda Grödinge Ytter järna Överjärna

3.78 | 4.02 / 3.83 \ 3.96/

Vårdinge

3.94¶Adelsö

3.99¶Mörkö

3.79¶Hölö

T3.45

Frustuna

1 3.57

Kattnäs Ytterenhörna

3.82¶Betydande höjningar av skogsmarksvärdet (rotvärdet) har även skett i Roslagen t. ex. inom Närdinghundra härad. I viss mån torde dessa höjningar likväl få sin förklaring i de betydande vägarbeten, som utförts inom dessa på goda vägar tidigare vanlottade bygder. Inom de mera utpräglade

75 skärgårdskommunerna bero förändringarna i taxeringsvärdena huvudsakligen på en vid 1938 års taxering förändrad sortimentssammansättning ävensom förändrade relationstal för. Södermanlands

län.

Arealredovisningen. Den redovisade skogsmarksarealen har sedan 1933 års taxering minskats med 2,000 hektar och understiger skogsmarkens areal enligt riksskogstaxeringen med 9,400 hektar. Förklaringen till minskningen torde i viss mån vara densamma som för Stockholms län samt dessutom att en del skogsmark numera övergått till kultiverad betesäng. Värdesättningen. För länet har sedan 1933 års taxering totala skogsmarksvärdet endast ökats med 3 % medan skogsvärdet nedgått med 2 %. Rotvärdet har nedsatts från 4.66 till 3.68 kronor eller med 21 %. Relativa skogstillgången är 0.90 mot 0.92 vid 1933 års taxering. Såsom framgår av tabellen å sid. 61 är Södermanlands län det enda län, för vilket skogsvärdet sänkts och är dessutom det län, där skogsmarksvärdet visar den minsta höjningen eller endast 3 %. Som redan framgått av redogörelsen för Stockholms län kunde förutses, att tendensen i värdenas förändring för Stockholms och Södermanlands län i båda fallen skulle gå i nu föreliggande riktning. Förändringen utgör ett gott exempel på betydelsen av samarbete mellan olika län vid taxeringsarbetets bedrivande. De smärre förändringar som skett beträffande skogsmarks- och skogsvärden synas i regel vara likformigt fördelade över länet. Endast för Torsåkers kommun framträder en mera betydande höjning av nämnda värden och för Dillnäs kommun en betydande sänkning av skogsvärdet. Östergötlands

län.

Arealredovisningen. I jämförelse med riksskogstaxeringens uppgifter föreligger god överensstämmelse vid arealredovisningen för skogsmarken med ett överskott av 6,500 hektar eller 1.2 %. För övrig mark har arealbristen nu ökats till 12,600 hektar, eller 11.8 %. Värdesättningen. För länet har sedan 1933 års taxering totala skogsmarkens värde ökats med 15 %, och totala skogsvärdet likaså med 15 %. Relativa skogstillgången är 0.83 mot 0.80 vid 1933 års taxering. Vid granskningen av taxeringsutfallet vid 1933 års taxering hade påpekats att rotvärdena inom länet för grannkommuner i såväl norr som söder syntes väl låga. Exempel hade härå även angivits, varvid jämförelse gjorts med kommuner inom Östergötlands samt Södermanlands, Kalmar och Jönköpings län. Redan länsmedeltalet för skogsmarkens värde per hektar visar, att åtminstone någon utjämning i värdesättningen skett vid jämförelse med an-

gränsande län, vilket även gäller för kommunerna å båda sidor om länsgränserna. Grannkommuner med Jönköpings län uppvisa dock fortfarande ojämnheter i skogsmarkens värde, vilket framgår av följande jämförelse: Östergötlands

län

Jönköpings

län

Kommun

Skogsvärde per hektar, kronor

Skogsvärde per hektar, kronor

Kommun

Svinhult V. Ryd Sund Torp a Blåvik

331 38/ 37 391 35/

44 43

Ingatorp Askeryd

52¶Säby

Gotlands

län.

Arealredovisningen. Skogsmarksarealen understiger riksskogstaxeringens areal med 2,800 hektar mot endast 300 hektar år 1933. För övrig mark redovisas vid motsvarande jämförelse ett underskott av 7,700 hektar eller 11.5%, vilket innebär en betydande förbättring mot år 1933, då underskottet var 14,400 hektar. Värdesättningen. Totala skogsmarkens värde har höjts med 23 % och skogsvärdet med 20 %. Av den procentuellt lägre höjningen av skogsvärdet torde framgå att relativa skogstillgången undergått någon sänkning i jämförelse med 1933 års taxering. Av protokoll vid taxeringsnämndernas förberedande sammanträden framgår, att utredningar gjorts beträffande taxeringsresultatet, och att därvid lämnats vissa erinringar, som böra vara till god vägledning i det fortsatta taxeringsarbetet.

Skaraborgs län. Arealredovisningen. I jämförelse med riksskogstaxeringens uppgifter föreligger för skogsmarksarealen ett underskott med 28,600 hektar, motsvarande 7.9 % och för övrig mark ett överskott med 4,800 hektar, eller 7.5 %. För Frökinds härad t. ex. redovisas av utmarken icke mindre än 51 % som övrig mark och den redovisade arealen övrig mark har i detta härad procentuellt ökats sedan 1933 års taxering. För skogsmarken har likväl för hela länet nåtts bättre överensstämmelse med riksskogstaxeringens uppgifter. Värdesättningen. För länet har sedan 1933 års taxering totala skogsmarkens värde ökats med 18 % och totala skogsvärdet med 21 %. Relativa skogstillgången är 0.74 mot 0.70 vid 1933 års taxering. Skogsmarkens värde per hektar har ökats från 39.7 till 45.8 kronor eller med 15 %.

77¶Skogsmarks värdet per hektar har ändrats mycket olika sedan 1933 års taxering. För en del kommuner hava skett betydande höjningar, för andra åter icke oväsentliga sänkningar. Det är icke möjligt att säga om dessa ändringar innebära, att uppskattningen blivit likformigare. I länsanvisningarna finnes emellertid för varje kommun angivet den medelbonitet och det medelrot värde, som beräknats för taxeringen. Verkställda jämförelser visa i många fall god överensstämmelse vid taxeringen med i anvisningarna lämnade uppgifter. Älvs b orgs

län.

Arealredovisningen. I jämförelse med riksskogstaxeringen föreligger för skogsmarken ett arealunderskott med 7,000 hektar, motsvarande 1.1 % och för övrig mark ett överskott med 14,500 hektar, motsvarande 7.5 %. Resultatet är tillfredsställande och innebär en betydande förbättring sedan 1933 års taxering. Största ökningen av skogsmarksarealen har skett för Västergötland, vilket även var att förutse. Värdesättningen. För länet har sedan 1933 års taxering totala skogsmarkens värde ökats med 18 % och totala skogsvärdet med 28 %. Skogsmarksvärdet och skogsvärdet per hektar uppgår till 41.7 respektive 110 kronor, och utgör ökningen sedan 1933 års taxering 14, respektive 24 %. Relativa skogstillgången är för länet 0.58 mot 0.52 år 1933. För Dalsland har relativa skogstillgången höjts från 0.65 till 0.71 och för Västergötland från 0.46 till 0.52.

Taxeringen innebär en tämligen allmän höjning av taxeringsvärdena, om än dessa i vissa fall äro obetydliga. Å andra sidan förekomma för vissa kommuner betydande höjningar, vilket t. ex. är fallet för kommuner inom Kinds härad. För Kalvs kommun har taxeringsvärdet för skogsmark och växande skog sedan 1933 års taxering höjts med 47 %. Det är uppenbart, att på många håll mycket arbete nedlagts på att göra taxeringen mera likformig och riktig. Den länsskogssakkunnige har i en promemoria framlagt resultat av en granskning av det nu föreliggande taxeringsutfallet för skogsmark och växande skog. Av nämnda uttalande liksom av ett flertal protokoll och andra handlingar från länet torde få förutsättas, att betydande uppmärksamhet kommer att ägnas åt den skogliga taxeringen även i det fortsatta taxeringsarbetet, särskilt beträffande uppskattningen av relativa skogstillgången. Jönköpings

län.

Arealredovisningen. I jämförelse med riksskogstaxeringen visar skogsmarksarealen vid fastighetstaxeringen ett underskott av 42,700 hektar eller 6.5 % och övrig mark ett underskott av 15,500 hektar eller 7.9 %. Redovisningen har blivit något fullständigare än vid 1933 års taxering.

78¶Värdesättningen. Totala skogsmarkens värde för länet har höjts med 14 %. För totala skogsvärdet är höjningen 23 %, varvid relativa skogstillgången ökat från 0.61 till 0.68. Inom vissa kommuner av Västra härad och Lemnhults kommun synes värdesättningen fortfarande väl låg, men visar i övrigt inom länet inga nämnvärda ojämnheter. Kronobergs

län.

Arealredovisningen. Skogsmarksarealen har redovisats mycket fullständigt, och understiger riksskogstaxeringens uppgifter med endast 2,500 hektar eller 0.5 %, medan övrig mark visar större arealunderskott än. år 1933, nämligen 32,900 hektar eller 18.7 %. Vid 1933 års taxering utgjorde arealunderskottet för skogsmarken 18,000 hektar. Värdesättningen. För hela länet har skogsmarkens värde ökats med 15 % och skogsvärdet med 20 %. Relativa skogstillgången har höjts från 0.56 till 0.61. Av skogsmarksvärdena att döma torde de vid föregående taxering anmärkta olikformighet erna i värdesättningen nu hava i huvudsak justerats. Inom vissa kommuner hava betydande höjningar skett såsom framgår av följande sammanställning:

Kommun

Berg Ormesberga

Sammanlagda värdet å skogsmark och växande skog

Skillnad

1938 kronor

1933 kronor

kronor

%

491 800 701 800 179 600

290 700 379 200 85 400

+ 201100 + 322 600 + 94 200

+ 69 + 85 + 110

Kalmar

län.

Arealredovisningen. Skogsmarksarealen överstiger nu riksskogstaxeringens motsvarande areal med 47,600 hektar eller 7.7 %, vilket är något mera än vid 1933 års taxering. Inom länets fastlandsdel redovisas ett underskott för övrig mark av 48,400 hektar. Tidigare uppmärksammade ojämnheter torde fortfarande i stort sett kvarstå, oaktat länsanvisningarna innehållit påpekanden för justering. Värdesättningen. För hela länet har skogsmarkens värde ökat med 8 % och skog svärdet med 20 %, vilket senare innebär en höjning av relativa skogstillgången från 0.63 till 0.72. En sammanställning av skogsmarksvärdena per hektar nu och vid föregående taxering visar följande för de skilda länsdelarna:

79¶Skogsmarks värde per hektar

Öland

Skillnad

kronor

%

38.2 41.1 38.6

36.8 36.2 35.2

+ 1.4 + 4.9 + 3.4

+ 4 + 14 + 10

Resultatet innebär en förskjutning i värdeförhållandena, så att de högsta skogsmarksvärdena nu åsatts inom länets södra del, vilket synes innebära en justering i rätt riktning av 1933 års taxering. Även skogsvärdet har inom länets södra del avsevärt ökats eller med 30 %, varvid relativa skogstillgången höjts från 0.54 till 0.64 eller 19 %. G ö t e b o r g s och Bohus

län.

Arealredovisningen. I jämförelse med riksskogstaxeringens uppgifter föreligger för skogsmarkens areal ett underskott av 12,300 hektar, motsvarande 7.3 % och för övrig mark ett underskott av 11,400 hektar, motsvarande 6.7 %. Resultatet innebär sedan 1928 och 1933 års taxeringar en gradvis förbättring av arealredovisningen. För detta län med starkt skiftande markförhållanden torde alltid svårigheter komma att föreligga för arealredovisningen av utmarken. I jämförelse med den officiella statistikens uppgifter föreligger emellertid enligt fastighetstaxeringens uppgifter ett betydande arealunderskott, som bör kunna nedbringas ytterligare. Sedan numera en fotokarta i skala 1 :10.000 föreligger för hela länet och ekonomisk karta för inemot två tredjedelar av länet, bör redan i samband med prövningsnämndens arbete ytterligare förbättringar av arealresultatet kunna vidtagas, varigenom, om ej annat, den totala arealbristen för utmarken nedbringas. I den mån beskrivningar med arealredovisning för olika ägoslag utkommit för de delar av länet där ekonomisk karta föreligger, kunna ur dessa hämtas värdefulla uppgifter. Om dylika beskrivningar icke finnas tillgängliga, kunna från rikets allmänna kartverk erhållas uppgifter över åtminstone totalarealen för varje kommun för de delar av länet, för vilka ekonomiska kartor utgivits eller kunna vara att förvänta inom närmaste tiden. Värdesättningen. För länet har sedan 1933 års taxering totala skogsmarkens värde ökats med 19 % och totala skog svärdet med 22 %. Relativa skogstillgången är 0.44 mot 0.41 vid 1933 års taxering. Skogsmarkens värde per hektar har ökats från 37.8 till 43.3 kronor, eller med 15 %. Den skogssakkunnige har i länsanvisningarna uppgivit av honom beräknade tal för skogsmarksareal, bonitet, rotvärde och relativ skogstillgång. Beträffande föreslagna kommunmedeltal för rotvärden har iakttagits, att

dessa icke växla så mycket, som i t. ex. Skaraborgs län. Med hänsyn till att numera virke alltmera avyttras vid bilvägar synes det riktigt, att större växlingar i medelrotvärdet för närbelägna kommuner icke förekomma. Genom fortsatt överarbetning av nu erhållet taxeringsresultat, vilket särskilt torde vara möjligt beträffande rotvärdet, torde taxeringen kunna vinna ytterligare i skälighet och likformighet. Hallands

län.

Arealredovisningen. I jämförelse med riksskogstaxeringens uppgifter föreligger för skogsmarksarealen ett underskott av 2,600 hektar och för övrig mark ett överskott av 3,500 hektar. Resultatet är tillfredsställande och god ledning har erbjudits i ekonomisk karta i skalan 1 : 20.000 med beskrivning. Värdesättningen. Totala skogsmarksvärdet för länet har höjts med 17 %. Enligt av den skogssakkunnige i länet upprättat granskningsmemorial är boniteten höjd från 3.31 vid 1933 års taxering till 3.36 och rotvärdet sänkt från 5.58 kronor till 4.82 kronor eller med 14 %. Skogsmarkens hektar värde blir härigenom 49 kronor, vilket innebär höjning med 15 %. Totala skogsvärdet är höjt med 27 %, varvid relativa skogstillgången höjts från 0.39 till 0.43. I de sydsvenska länen förekomma starkare inslag av bok och ek med en härav betingad mångfald av olika, stundom ganska värdefulla sortiment. För dylika förhållanden beträffande trädslagsbehandlingen framträder särskilt behovet av att i länsanvisningarna bestämma de olika sortimentsklassernas procentuella innehåll av olika sortiment. Vid Stockholmsmötet hade framhållits, att bestämmelser härom borde ingå i länsanvisningarna. Detta synes icke hava nöjaktigt iakttagits i anvisningarna för de län, där frågan har betydelse, till vilka torde få räknas Hallands län. I nämnda granskningsmemorial har den skogssakkunnige framlagt en del erinringar, framförallt beträffande rotvärde och relativ skogstillgång. Blekinge

län.

Arealredovisningen. Den redovisade arealen, som vid 1933 års taxering mycket nära överensstämde med riksskogstaxeringens uppgifter, uppvisar nu för skogsmark ett underskott av 3,600 hektar, 2.0 %, och för övrig mark ett överskott av 1,300 hektar, 5.2 %. Resultatet är tillfredsställande. Liksom i Hallands län har god ledning erbjudits i ekonomisk karta i skalan 1 : 20.000 med beskrivning. Värdesättningen. Sedan 1933 års taxering har för länet totala skogsmarkens värde höjts med 14 % och totala skogsvärdet med 18 %. Relativa skogstillgången har höjts från 0.49 till 0.52.

81¶Kristianstads

län.

Arealredovisningen. Enligt fastighetstaxeringen uppgår skogsmarksarealen till 245,200 hektar, vilket i det närmaste är samma skogsmarksareal som redovisas av ekonomiska kartan för länet i skalan 1 : 20.000. I jämförelse med riksskogstaxeringens uppgifter skulle föreligga ett underskott av 16,600 hektar för skogsmarken och 1,300 hektar för övrig mark. Något bestämt uttalande om företräde för riksskogstaxeringens uppgifter kan icke göras. Sannolikt får den nu nådda arealredovisningen betraktas som tillfredsställande. Värdesättningen. Sedan 1933 har för länet totala skogsmarkens värde höjts med 25 % och skogsvärdet med 30 %. Relativa skogstillgången har höjts från 0.47 till 0.51 eller med 9 %. Några större olikformigheter i värdesättningen, utöver vad som påpekats vid lokala granskningen i länet, hava icke kunnat iakttagas. Det må dock erinras om vad som för Hallands län anfördes beträffande länsanvisningarna. I många fall förekomma betydande förändringar av tidigare taxeringsvärden. Ett exempel härpå är Fjälkestads kommun i Villands härad, för vilken totala taxeringsvärdet för skogsmark och växande skog höjts med icke mindre än 77 %. M a l m ö h u s län. Arealredovisningen. I jämförelse med riksskogstaxeringen föreligger för skogsmarksarealen ett underskott med 5,800 hektar, motsvarande 8.0 %, medan för övrig mark föreligger ungefär samma arealöverskott. Den ekonomiska kartans ägoslagsredovisning är svår att jämföra enbart för skogsmarkens vidkommande. Sammanlägges emellertid all utmark i länet, framträder en arealbrist på över 6,000 hektar. Värdesättningen. Sedan 1933 års taxering har för länet totala skogsmarkens värde höjts med 46 % och totala skogsvärdet med 43 %. Relativa skogstillgången är i det närmaste oförändrad. Några större olikformigheter i värdesättningen utöver vad som påpekats vid den lokala granskningen i länet hava icke kunnat iakttagas. Taxeringsutfallet beträffande övrig mark och skogsbele. De metoder, som gälla för värdesättningen av övrig mark och skogsbete, höra närmast samman med den för taxeringen av inägojorden föreskrivna värderingsgrunden. Inom den del av denna redogörelse där resultatet beträffande inägojorden behandlats, hava även i några fall uttalanden gjorts rörande taxeringsutfallet för skogsbetets del. I det följande har likväl sammanförts en kortfattad redogörelse, för taxeringen av övrig mark och skogsbete. 6

82¶Värdesatt areal och värde av övrig mark samt värde av bete å skogsmark. Skogsmark med särskilt betesvärde

Värdesatt övrig mark Värde, kronor

A r e a l

Län

% av totala

Summa

per hektar

602 962 257 233 250 424 35 871 38 730 34 283 175 849 32 236 154 852 160 114 154 421 340 176 15 571 61763 274 390 369 486 323 097 129 269 62139 48 381 144 648 46 391 21923

19 10 14 3 2 3 33 9 55 41 47 62 12 19 42 61 59 19 40 23 82 19 33

21 300 42 800 126 700 1000 23 600 5 600 68 600 31800 373 300 490 600 562 400 1 433 800 85 500 189 400 265 100 2 120 800 731 400 337 300 56 800 62 300 1157 800 44 000 171 800

0.04 0.2 0.5 0.03 0.6 0.2 0.4 1.0 2.4 3.1 3.6 4.2 5.5 3.1 1.0 5.7 2.3 2.6 0.9 1.3 8.0 0.9 7.8

2.1 3 734 209

8 403 700

% av totala

Summa

5 414144 2 186 406 2 006 766 367 899 221 277 537 543 208 092 96 823 40 909 42148 95 657 64 687 81509 57 988 62 939 185 562 176 624 142121 123 911 140 118 81796 21932 58 204 10198

100 100 100 100 99 99 100 99 62 100 94 99 91 100 95 93 100 100 94 97 99 89 100 96

0.6 3 347 800 0.9 2 061 400 1.1 2 206 400 3.0 1119 800 2.1 466 500 1.4 779 000 1.3 262 500 7.2 693 200 1.5 62 600 6.8 287 900 5.1 485 000 13.5 870 100 9.2 749 700 1 264 800 21.8 12.7 799 600 6.9 1 285 400 4.2 739 800 8.0 1 131 500 1 722 900 13.9 6.9 973 300 11.8 967 700 11.8 258 200 1 796 000 30.9 1 996 700 195.7

Hela riket 12 425 253

26 327 800

Skaraborgs Älvsborgs Jönköpings Kronobergs Göteborgs och Bohus Blekinge Kristianstads Malmöhus

....

Värde å bete, kr.

Summa hektar

per hektar

Summa hektar Norrbottens Västerbottens . . . . Jämtlands Västernorrlands . . . Gävleborgs Kopparbergs .... Värmlands Örebro Västmanlands . . . . Uppsala Stockholms Södermanlands . . . Östergötlands . . . .

A r e a l

Övrig mark. Arealredovisningen. I redogörelsen länsvis för det skogliga taxeringsresultatet har arealredovisningen för övrig mark huvudsakligen berörts i samband med avvikelser vid jämförelse med riksskogstaxeringen beträffande skogsmark. Av tabell å sid. 60 framgår även huru för helt län eller för område av län övrig mark redovisats vid fastighetstaxeringen i jämförelse med riksskogstaxeringen. Som redan nämnts å sid. 63 visar fastighetstaxeringen härvid för hela riket ett underskott av endast 23,400 hektar eller, om nationalparkerna tilläggas, ett överskott av nära 254,000 hektar. Inom de olika länen förekomma dock, som även förut nämnts, i vissa fall betydande avvikelser. Detta är särskilt fallet för Västerbottens, Gävle-

borgs, Kopparbergs, Värmlands, Örebro, Södermanlands, Östergötlands, Gotlands samt Kronobergs län. Värdesättningen: Som av närstående tabell framgår, har 99 % av all redovisad övrig mark blivit åsätt värde. Totala värdena och hektarvärdena äro 26,327,800 och 2.1 kronor. Föregående taxerings hektarvärde var 2.6 kronor. I vilken omfattning övrig mark värdesatts inom länen och den växlande uppfattning om dess värde, som därvid kommit till uttryck, framgår i stort av tabellen. I huvudsak kan sägas, att all redovisad övrig mark blivit åsätt värde utom för Västmanlands län, där även låga värden förekomma. Det höga hektarvärdet för Malmöhus län torde fortfarande bero på att naturlig betesäng medtagits i arealredovisningen och värdesättningen. De sakkunniga få till slut framhålla att uppgifterna i vissa fall kunna vara något osäkra, då de, såsom närmare framgår av vad som anförts å sid. 8, varit svåra att sammanställa. Osäkerheten torde dock icke vara av större betydelse. Skogsbete. I nyssnämnda tabell finnes även införda uppgifter länsvis över den skogsmarksareal, vara särskilt betesvärde uppskattats ävensom betets uppskattade värde totalt och per hektar. Totala taxeringsvärdet har sedan år 1933 nedgått från 17,253,300 kronor till 8,403,700 kronor och medelvärdet per hektar från 4.3 till 2.3 kronor. Nedgången har varit störst i Jönköpings län, som likväl fortfarande är det län, där skogsbetet såväl beträffande procentuella omfattningen som absoluta värdet och hektarvärdet värderats högst i riket. Under avdelning IV, uppskattningen av inägojord och särskilda förmåner, har för några fall närmare redogörelse lämnats för taxeringen av skogsbetet.

84¶Tab. 1. Jämförelse mellan taxeringsvärdet å jordbruksfastigh< För år 1938 enligt beret D ä r a v

L ä n

År

1933 1938 1933 1938 Södermanlands

1933 1938

Östergötlands

1933 1938 1933 1938 1933 1938 1933 1938

Gotlands

1933 1938

Blekinge

1933 1938

Kristianstads

1933 1938

Jordbruksvärde

Skogsvärde

Tomt- och industrivärde

Summa taxeringsvärde

1 000 kr.

1 000 kr.

1 000 kr.

1 000 kr.

157 400.2 158 888.9 122 660.4 126 964.5 149287.4 164 582.8 265 659.2 294 898.4 150978.6 166 458.8 101 851.5 106 410.8 169952.4 186 671.1 54968.9 58 211.5

35 567-5 45 176.9 28 148.5 33 183.5 50813.4 49 759.5 67013.9 77 245.5 66 117.8 81 380.4 51253.9 61 719.6 71 891.0 86 422.3 10030.3 11 999.0 17429-5 20 629.6 26647.0 34 972.7 10 869.7 15 598.0 16087.4 20 441.6 10980.3 13 414.4 56 340.4 72 064.2 42017.5 50 687.0 134858.3 150 175.5 56429.6 64 220.8 36 369-8 48 221.0 116861.5 129 475.9 100927.5 131 779.9

11 669.4 12 558.8 1 049.5 1 347.5 426.6 757.3

214 841.6 229 323.6 159 4 2 3 6 170 330.3 212275.3 227184.0 352 042.4 393 704.4 240 7 9 9 9 275 046 6 174 383-6 192 341.7 267 622.3 301004.8 68614.4 74 579.5 102 525.5 109 018.1

Skogsmarkens värde

Övrigt jordbruksvärde

1 000 kr.

1 000 kr.

167 604.7 171 587.9 130 225.6 135 799.3 161 035.3 176 667.2 283 470.6 315 361.6 173 812.4 192 545.7 121 191.6 128 729.8 194 127.3 212 889.2 58 180.4 62155.5 83 953-6 87 610.1 305 312.3 337 108.3 575768.8 626 002.9 178 613.9 194 615.6 141 838.8 138 337.7

10204.5 12 699.0 7 565.» 8 834.8 11 747.9 12 084.4 17811.4 20 463.2 22 833.8 26 086.9 19 340.I 22 319.0 24 174.9 26 218.1 3211.5 3 944.0 7615.3 8 696.6 12 130.8 15 166.1 4090.6 5 983.6 8 794-s 10 322.5 5 652.6 6 731.9 23 127.6 27 196.4 12 756.6 15 072.9 32 642.5 37 295.9 15430.9 17 734.2 10 181.3 12 084.8

1933 1938

154814-9 163 438.2 107 645.1 117 434.9 142 438.6 162 063.1 110 026.7 120 109.4

3i 799-= 35 137.9 28 142.5 34 096.5 27874.4 33 679.9 28 419.2 32 729.3 28435.4 32 972.9 18 352.1 22 716.8

76338.3 78 913.5 293 181.4 321 942.2 571 678.3 620 019.3 169 819.4 184 293.1 136 186.2 131 605.8 215245.5 226 693.5 276 770.2 291 320.5 168 576.2 174 940.8 155889.9 161 097.1 119 152.3 129 143.6 152 896.4 151 855.5 134 718.0 133 675.4 126940.5 129 758.3 79225.9 84 705.6 114 003.2 129 090.2 91 674.6 97 392.6

Rikets landsbygd 1933 1938

4 467 3895 4 789 801.4

4123348 480 267.6

4 055 054-7 4 309 533.8

1933 1938 Hallands

1933 1938

Göteborgs och Bohus .

1933 1938 1933 1938

Skaraborgs

1933 1938 1933 1938

Örebro

1933 1938

Västmanlands

1933 1938

Kopparbergs

1933 1938

Gävleborgs

1933 1938

Västernorrlands

1933 1938

Jämtlands

1033 1938

Västerbottens

1933 1938

Norrbottens

238373-^ 253 889.9 289 526.8 306 393.4 201 218.7 212 236.7 171 320.8 178 831.3 129 333-5 141 228.4 184695.6 186 993.4 162 860.5 167 771.9

87 775-9 104108.4 95 018.3 107 590.3 100 210.4 104 226.8 63 709.2 65 984.8 i 353 368.3 1 5 8 0 477.6

1 557-9 1 097.3 869.7 1120.5 1 938.1 1 892.3 1 604.0 1 693.3 403.8 425.0 1 142.4 778.4 2 290.7 2 688.7 1 864.7 1 628.1 1 148.7 1 082.8 7214.3 7 325.4 2 600.4 3 349.0 1 611.1 1 688.9 1 061.2 1 005.2 1 267.3 1 268.3 445.0 404.7 1 727.4 1 774.4 2 129.5 2 107.0 1 247.2 1 395.4 484.6 561.7 849.2 988.0 253-5 213.0 46856.1 49151.0

334 249-9 374 769.7 588 503.2 643 229.0 195 850.0 216140.0 160 033.2 159 077.5 297 313-d 329 303 1 333 155 4 358 769.3 337 138.2 363 417.4 229017.7 244 320.4 166 148.3 189 854.1 303284.5 318 243.7 2659175! 301658.8 243 838.0 268 942.0 203 147-9 225 586.9 243 498.2 267 277.9 1739894 186 807.2 5 867 613.9 6 419 430.0

\ landsbygden vid fastighetstaxeringarna 1933 och 1938. ligsnämndernas förslag. Ökning

e l l e r ra i ii s k i l i n g D ä r å

Jordbruksvär le L 000 kr.

%

t i 11 1 9 3 8

v

Skogsmarkens värde

Övrigt jordbruksvärde

1 000 kr.

1 000 kr.

%

från

%

1 000 kr.

Hela taxeringsvärdet

Tomt- och industrivärde

Skogsvärde

%

1 000 kr.

%

1 000 kr.

%

7.6 + 14482.0 + 6.7

3 983.2 + 2.4 -j. 2 494.5 + 24.4 +

1 488.7 +

0.9 +

9 609.4 + 27.0 +

889.4 +

5 573.7 + 4.3 + 1269.6 + 16.8 +

4 304.1 +

3.5 +

5 035.0 + 17.9 +

298.0 + 28.4 + 10 906.7 + 6.8

15 631.9 +

9.7 +

+

330.7 + 77.5 + 14908.7 + 7.0

31 891.0

11.3 + 2 651.8 + 14.9 + 29 239.2 + 11.0 + 10 231.6 + 15.3 —

460.6 —29.6 + 41662.0 + 1 1 . 8

18 733.3 + 10.8 + 3 253.1 + 14.2 + 15 480.2 + 10.2 + 15 262.6 + 23.1 +

250.8 + 28.8 + 34246.7 + 14.2

+ 4 559.3 + 4.5 + 10 465.7 + 20.4 —

45.8 — 2.4 + 17 958.1 + 1 0 3

336.5 +

2.9 + 15 295.4 + 10.2 —

7 538.2 +

6.2 + 2 978.9 + 15.4

18 761.9 +

9.7 + 2 043.2 +

3 975.1 +

6.8 +

732.5 + 22.8 +

3 242.6 +

3 656.5 +

4.4 + 1 081.3 + 14.2 +

8.5 + 16 718.7 +

1 053.9 -

9.8 + 14 531.3 + 20.2 +

89.8 +

5.6 + 33 382.5 + 12.5

5.9 +

1 968.8 + 19.6 +

21.2 +

5.3 +

5 965.1 + 8.7

2 575.2 +

3.4 +

3 200.1 + 18.4 —

364.0 —31.9 +

6 492.6 + 6.3

31 796.1 + 10.4 + 3 035.3 + 25.0 + 28 760.8 +

9.8 +

8 325.7 + 31.2 +

398.0 + 17.4 + 40 519.8 + 1 2 . 1

50 234.1 +

8.7 + 1 893.0 + 46.3 + 48 341.1 +

8.5 +

4 728.3 + 43.5 —

236.6 - 1 2 . 7 + 54725.8 + 9.3

16 001.7 +

8.9 + 1 528.0 + 17.4 + 14 473.7 +

8.5 +

4 354.2 + 27.1 —

65.9 — 5.7 + 20290.0 + 10.4

4 580.4 — 3.4 +

2 434.2 + 22.2 +

111.2 + 15.4 —

3 501.1 — 2.5 + 1 079.3 + 19.1 —

955.7 -

15 516.8 +

6.5 + 4 068.8 + 17.6 + 11 448.0 +

5.3 + 15 723.8 + 27.9 +

748.6 + 28.8 + 31989.2 +10.8

16 866.6 +

5.8 + 2 316.3 + 18.2 + 14 550.3 +

5.3 +

8 669.5 + 20.6 +

77.8 + 4.8 + 25613.9 + 7.7

11 018.0 +

5.5 + 4 653.4 + 14.3 +

6 364.6 +

3.8 + 15 317.2 + 11.4 —

56.0 — 5.3 + 26 279.2 + 7.8

7 510.5 +

4.4 + 2 303.3 + 14.9 +

5 207.2 +

3.3 +

7 791.2 + 13.8 +

1.0 + 0.1 + 15302.7 + 6.7

11 894.9 + 9.2 + 1 903.5 + 18.7 +

9 991.4 +

8.4 + 11 851.2 + 32.6 —

40.3 — 9.1 + 23.705.8 + 14.3

2 297.8 +

1.2 + 3 338.7 + 10.5 —

1 040.9 — 0.7 + 12 614.4 + 10.8 +

47.0 + 2.7 + 14 959.2 + 4.9

4 911.4 +

3.0 + 5 954.0 + 21.2 — 1 042.6 — 0.8 + 30 852.4 + 30.6 —

22.5 — 1.1 + 35 741.3 +13.4

8 623.3 +

5.6 + 5 805.5 + 20.8 +

2 817.8 +

2.2 + 16 332.5 + 18.6 +

148.2 + 11.9 + 25104.0 + 10.3

9 789.8 +

9.1 + 4 310.1 + 15.2 +

5 479.7 + 6.9 + 12 572.1 + 13.2 +

77.1 + 15.9 + 22 439.0 + 11.0

19 624.5 + 13.8 + 4 537.5 + 16.0 + 15 087.0 + 13.2 +

4 016.4 + 4.0 +

138.8 + 16.3 + 23 779.7 + 9.8

5 718.0 + 6.2 +

2 275.6 + 3.6 —

40.5 —16.0 + 12 317.8 +

10 082.7 +

9.2 + 4 364.7 + 23.8 +

322 411.9 +

7.2 + 67 932.8 + 16.5 + 254 479.1 + 6.3 + 227109.3 +16.8 + 2 294.9 + 4.9 + 551816.1 + 9.4

© © ca

S 5 3

© © O © o O © © © ©

o ©

© ©

© o © © © ©

© © © © © © O © © O © © © O

© c o c a © C- C» «M lO T-l 00 © © © © © •"* ^n © C M © T - C « * I t - © t ~ T H t o © © t a o 00 CM © c-©^* t~co oo eo v-i oo ^ c o c» 00 © © © \a t>- © co © ~ H ca © o eo eo © o »Q t - © 0 0 T-I SO oo © eo eo •<*1"*©T-I TH Ifl © \fi « » N N N t » ( C © CO00 COcMOO CM © t - eo c - C M © • H © t© CM T - I © 00 CO CM^ oo eo © ca oo T-liHeM C O © © eo in © TH t-" < * i 0 0 © © T-l © <N

^

-O

•H H

ca eo CM -H

O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O ) o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o CS-rJICOOHiOCOOOlCOCOCOOTjliOTHINOOCOiflt-TjirllhOdJ ^^J lNT O l U..I O MT—l ' - J^ PI Nl — l OM..J CO i nil... OO H I 1—I N Ck*M OO OC U ^ Pj I\—* (.' .1 v_/O VJU >••./ -_ O C C I C O H t - r - I C O

il nOOOO tOoT^j lwC ct JoCnOci M jlO Co Oo u uo aoucu ot orr aa oC oO oC ^O o iTN i Ef Nnf cf JeMi C N OHI M OH K Oi o

kl •se

c o H N c o o s c D a i c o i O i n o c D O c o h - c o o i N C f j c O H - ^ M i c I N M l O I O IM H CO H M T ) l H H H H ( N C O H O t C i O - H CO

©o CO ON

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o •^eoio-^fi'-iL--co

OJ

bn

O S

>-» -a rr •o C ki

fl ej

u OIT!

-—I

O

-w 88

T-H

OOJHt-OOiaOiCOIMOt^t^CO^COiOlMCOOiOQOTjl^QO iOt^0050iTH(>3-^ix)©cor>-eo^cT5iMeO(Ma5cDcT5CDT-it^ QOCOt^--rtiCOCO(MCOiOaiC7i©C-<X)©©©©t-COT-iO©-* -rflCMOOt^-t-T-it^(MtMC>-©a5a5(MC^CM© t>T(iH(MOCO

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O ) §

ho :0

© o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o ff)cooco-*in(Ncoocoeo-^N(MO]co-*05coco^(MOia

fl o kl

fl k 4>

OJ

88 OJ

IX)

ej

i O t » c O r t ' * O C f ) O C l 0 1 0 ! t > O a i N ' < ( < i C 0 0 0 5 H H ' * H ( 0 c o - < * o o o o o c o c D c o t ^ t ^ - © c o - ^ o - * o O G O - * a i © c o r ^ r - ( H N i C O O i ^ U ' J O O C O a i i Q T l d O O l i n H X C O N H ^ O C O (MCMCO(M©CO©<Mr-(©COT-ieOTtl©CO<N H H I M H I N H

S3

|

:c8

fl

to

.5

T3

'1

Bl G Ö T3

osa :o3

a

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o H t - a j N ^ x t - H i n H i o t D f M i O H i n t ^ c o c o H H C C ^ c n c o i o o ^ o o i o o ^ - ^ e o T H - r t i e O k O - ^ t ^ i r j o a o c T J O - ^ c j j mt«(NO(MQtOI>Or-l©CCCOTfHCOCD0O-^t--CD-*COCOCO HCO(NOOTHOb-iOQOCTHt»fl>a5^t«tOCOHHCOeO(MC,l .-I CM CO - * CM T H eo t>O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O a O O C O H O O n c D O O l i O C l ^ t - H ^ t O T x C T C i O C S C O i O ©©CMCMTHCMOOTjiCMiO^O^CMCMOr^-t-irSCOOCOt-cM 0-^cMait-co-^t--t^oooot---r-a5i--c>aco-^a5QOGOcoirotc o c o - ^ O i T f N T H c R i o a i O c o c o t j i a s i o c c - ^ m H t - c o O T j i HCO(N(M CMCD T-I(M (M (M H CO H CO CO

§

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o

fl o

(MT-H

o c o - r j i i j j a s O H O c O H c o i n o i T j i o i i j J U J o o a i i o o i c o o s x i <J5-^Tj<COCOa5<X)^OCDCO(MTH©(Miri-*-<*i|>-COCT5CT5CMCC> OC000C0 00WrtTfiaiC0(X)(NC003t>-C5C0Q0C005NCNh-H c o a i O T ) i o c o o ) 0 ) c c ) H O ) c i ; i > H O ( M t » O H o « O N C T ) t -

~* J5 fl 0) Ui 88 (-i -a fl 4) ns fl « k l :efl O

TH

O

TS 43 ki bo v en

•1""»

TH

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o

„

-d

it)

es

COCO^CDOOTtiajiOCCOOOCOOOH-^COCOOOCOOt^OOCO O W < N C O O f H t » i O N ^ * H N « O i O a i O l » H ö 5 H C O ( M H CTJf-CDCOCMCOCOaOiO-*l>-©iOCDGO CO CO CM CM •>* CM

M)

SS

o ©

es «H

O

o

'O

o i c o c o i M Q O ^ c D a i 0 5 H c o o o - * t ^ - * t - c o o ^ o o o i a i a OHTt*©COeO©00t>-©cMt^cM00(M00©©CMt-00Tj<U5i-l© s g a j i n t - i > . i O H ( c i » i o O H i o c o c c i > c o O ( N c o c o o o o i o 0 5 W 0 3 i O l N H 0 0 C 0 t - O C 0 r ) l i n O C t > 0 0 H { N - ^ C 0 i O O O C D »o^eo«>-©'^iocMcM©Cii^ico©t>»io»ococoeocMia©cM

^

Cfl

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o

v ej C (X!

•3

OOiOCOCOt-iTJCOIMIMHCO^OOCnOiaiNt^lMOOCOTlit^ CTTtlHHCOCO^HTtlt^COiOOCOOQOCOOOCOIM-^iOHaj i o c o i o o o 3 0 i H c c o m H < j j c o c o - < j i a : H i r 5 ( M T f i N r H h - ( N c q x o j o c o m m c o m T j i c o T i i c o c o i N n a i ^ Q O i o - ^ c D o c o U^-^C'-asO^O'^CTsaj-^CTS-^l^airHOit-CMIMO'^ltMiflCTl 0 5 H r J l i C 5 a : 0 ) C ! ) T i l C 0 0 ) t - h . H O N i O ' * ( M C 0 ( M H I > H t T-1 T H T H CM i—l TH N l f l H H I N l M H H H H H H T—I

83 H w ~G£

° -2 5

-S « £ <-> • i r : o

co P m

3> C C O)

SB. t»

8 w M-o

CD hn U

So 9 T S -O 2 .3 a 2 3 c c •« — —1i J£

CO - 1

-

O J ^

"I-S *

B

&0 _

Jteg> B -D

X

M

o

fl IJTi O :cS :cS :S . § :cS

87 O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O l^«W05THCXD-TTflTH(MCX)CMTHCOCOCX)CX)THt-CMCM-^ B

bo o -a W

k •83

C O

, .

CO

v CC

o

A

CTINCODICOCOOCOOHCTCOCninOHTHOOTfOHCDCDTjI O N r t i i O i O T * C N c o c o c o t » H c o c c ) c o c o < N c o c o o o o i n c o c o • * ! N CO l O CO iQ CO T H H ( N (MHCOCOCMiOCOOCOfflCOIMCO

X

ed

ss-.-

TH

C O O f N H O i i O C D C t i C T J O C O f N ^ T j l O T H - a D h - O T H O C O H O l H*IOCX>I—icoT^cxJio^iOH^cMOTH-Tjiio^roeoeocxio^cMcc > i C J O i O C T ) C O ( M e O O C O T f O C O C D t > - i n X T j l r t H ( N N C ) l >

1 i—i 3 ev o

a i o o o i N O o c o c j i X ^ i o c i H T H i n c o N H H i O T i c o c o c » < M H o i > i Q c o o o o a ) H i o c o t - i o c 3 c o c o ( M H O O c o c o i a

a

H->

t^iOCDOJOCOOCOINCO-TjI'TjI'^rti^WCOCOCOX-TjIt^iOCC T - I T - I

be

>

*3 en es

q CD

TJ | <-> to

CU CO

t.

•r-»

a

. «

Z

fl :cS oes

B ^ **. i3

CM T H T - I CM eo H #

CM CO i—i

tH

T-I

( N H

(NTJIIOCÄ

c o p - O T e o o o c o c o o c o o c o e O H i C H t D e o c J O H T j u D 0-r*t^O?;OeMCOCOlX>OCO<MCr>t^CMCMOCDCOCT5-<*IOOt^l O ^ C T C O C O - T i l i O T - i O t - I N a O O ^ - t ^ O O K M t N ^ C C C O H N C 0 C 0 C O 3 H 0 0 N ( M C 0 i O N O O T j < t - t > - f ' i f l t - T H t » t D K l ( N l O i r i f - T H c o o i c o x c o c o i N ^ c n o H c o o i o o T H i j j c D O c c T-IT-IT-ICMT-I T-I HCCJH N C O T - I H H H H t—.

C

3 „-* fl k.. O

eoooeoi«ico^©ea©©©eooo-Ht'-©ca©oooo«*»-<**r>©©t^'*eo>öooia©iO'^'-*co©caiQcaoo©ooca»nooi£0 icoico©eooo©i>"©»HcaoooO'«T<©©t-ooeocMTH©Tiioo© TH00iO©I>-cM©'*0000©©©COeO©©^THiOt-rH©© t-©©i«©-Hn-«*©t>-ooeoiOT-i©©oo»H©©iOTTieoca© ©Tt(u*5©©00©cMcMiO'^1^TtiT-U>©00©t»t-OOt-IO'«* •H TH TH ca TH ca •>& i o ©

-o «

b e «t-«

cococMO^-^coaDr-Ti>-iOiiricxDcjot^cx)CMcoO'-^CMcX)CDco-^ o - * c o o c M C > a - T t i o ^ T H c o c x ) i o c o r > « i o a 5 C D O c x i > T C T 5 c £ > o ^ t i ( O H O i H ^ o o H O t H O i i o o o H O H o e o i o o ^ a i t - T i i H

ns & fl fl es

ej k »es 83 PH bc ,, •Ö bc 83 en "Ö O CJ bc :c8 ej 88 en 44 t - H

T H ( > ) i O C 7 i C O C T ( N C O T ) l O O O ( N i O O C O ( » t > i O H < N h T C O c O T i l O t j i c o o o N T ) i c o i c ; ( M i a H o o T j i o c o o c n c o T i i < N c o o c o H TH H H r i T - I C M C M l O N C O O H - *

©

H C O C O O T ) l c - O i C O O O ^ T H T j l c O i Q O C 0 0 5 C O O T - i C O - * 0 - i T H C o c o T j i c o i n c n T H o o a i O T H O n - T H C T c n o i M T t i c o i n H O C O T f l H C O t J I C O C O t - C O T i i r t i O C O i r j C O C C J T i l C O C O C O T - i O T j I C T C O l M O C O T i l C n i O T H i O O i O I M C T J C O H C D C O i O ^ O T j l - i cX>CX)O.liOT-i-^CDCMt>.-T#cx)T-H)j-J>j-iCM^C0CD0^CJ0CMCMC0iO CO ( N CO i f ) CO l O CO H T H ( N (MT-icOCOcMiniCOa.COCiO©T-iCX) i—l

S

•rt O

> 88

__ _ 88

T-l t - l H

CM CO CO

T

i i O O O f M H t H . C O C O C 0 0 5 a > ( M ' * N C 3 T ( l i 0 0 1 X ' H l > . C O T ) i r H T ) I N i O < M C O 0 0 ( M ' * C D a ) C 0 t > . i O t > C 0 C 3 i O i O O 0 5 O O ( N i f l o ( N i o c o o c o H H C D ( N O C ) ( N C D - T j i c o o o a 5 T H C y 3 N c o i r . o W T - I C T . ^ c o c o ^ c o O T c o c e t - c o c T j i o w i o c o C T t H C D f N i n c T j T-ii—iT-it^Tjico-^tiT-i eo t-i T-ICMCOCMT-I C M T H C M C M C O C M

4J k

:0

«4<

B

• —•>

l O T f i H c o c o o n O T i i c o c o i n c M c o c o o i n o N c o c o t - H N O o c o ^ T i i c n c M c o c o i o t ^ r - i ^ i c o c o o j c o T - i T H O T j i c o T j i c O i o

,3 i! «

C O t N T i l i i - J C O i O i f i T H r H ^ t T H T H T j l i O T H ^ C N H

T - I T H T H T H

en 88

fl k

CM ©

OJ k 88

©

C O H i O i O v i l ^ r - I C O C O C O H ( X ) C C T j i - i C O O ( N T j l O O C O t > C O O

bc

fl k dJ X 83

O r/i ej - T > ^ 43 ej bc 43

^

bo

t - H f - C 0 0 5 C O i a ( M O O H 0 0 3 0 T H O O i O C O ( N t » T ( l ( N O O T H C O C T ) C O T ) l r - C O h - t ^ ( N C O C 0 0 5 0 T j l O C » C O l f 5 T H I > . N C 7 5 C O a j O C O Q O H H T H O O C O t ^ i n C O H C O T | C O C f t C ! O l M O C O O C O ^ ( M C O C t t c M © C T j T f l C O C M c M ^ i r ? C M e O O e O C O H # c X > C O c M C O r H O C T }

CM

© eo t-

3 C O N C O t ^ 0 3 < N l O C D C O t H . C O T - I C 5 a 5 C O I ^ H H C O C O Q O C O T ) I C O C T j C O C O C O T | l T t l T " C O C O t » O C O t ^ T H C O C O ( M O C O O C O C T ) O O h u 3 t « l > t O C O Q O C O O C O H l M T f h - i O H t H H O a i O i O ( M Q O Q O

o -^

Ti^-TjiT)ICOiOCOiC.COe<lCOcOCONiOCOiQiOCOPlT}(Oq-Tjiu3-Tjl

CM •H

.2 •9

C O i O t ^ i Q i M C O H O H H i a i O f - O O C n c O T j l T H r t i N O T j l O O C D • < f C ) ) ( M C O N C O I > < M O T C D T - | T - O N t > . H O t ^ ^ a i C O ( M T ( i C O

en

44 3 k 43

c D c o c o o c o i o i c ; c o o 5 i o c o c o i r 5 0 t > H c o c 5 H O c < i c o o c n

<<

H f M H t o T H t - i n T H O c o i O H C o t o i n i O C T c o t H H o t o t i i Q O l O l Q I > C O C O a j C O C C C O C O C N r t l C O O H C O l O l O O T - l O . C O H C O T-H T - I T - 1 CM T - I

T-I

C M I O T - H

CM CO T - l T - l T H 1—1 1—I

T-t

"fl m

CO

43*

B TJ ca a co

al a

H 9. Cfi P

g SP S ,-*

ft^

c72 O

i-s

u

'O

o

B rS to

& tO bo t e

to ro bO-Ö tn g

"Ö

to

r2

S

CU)

£ B

cö

i s-s

S'ca O ^ T C ^ T S : 0 . > B :C3 £ :C3 O :c3

« W o m M S W O : < 5 5 3 > © T > M C , >£>£

«S

88 jl

ärde hekt er a^ skild

tH

>

k oes 00

te^=s

O!

" - " c3 CO

v H->

-M bc t> _aj o a3

tH

«

Sp

^

cd k OJ T!

fl

"O ho

k 88 bc

en

43 O

#bc

> a

:0

H-l

W3

C a. eo © l-H

ev

be

bo O 44 co

c l CO CO.M

t- - *

ON C O

00 CN

o

M

CM

COCO

UITJI

CN I Q

o

CO

t~

to

CJ\ l O

T

TfCM

CO CM

o

LOlO

ooo

H CD

n

os

o oo

COH* coir.

iriCT) -er c o

O CM O CM

0 © H--£>

fl tH

fl fl

fl

:ed

CO

en d

"fl -a 01 42 •*->

o H

u

bc

fl 44 fl

PH

-T 0 0

S

o.

L O £ 0

r-H© CN T * -H H

CO

T-,

bo

l-H t - l

HHH

*

CO

O 0 0 00 0 0 "H t H

O

»O T - l

cOt>int»

t-^co

N

HCtt-H T H

i-H t H

C - oj

c«

CO

3 S

W)

O 44

:0

CO

* .

bO t H

4)

^

C/2 . § . f l

M

B

bo tn O eä --H B

bO^! q tn 3~ P a H2 § OsptH > 2 © 8 , 5 ig s

. q ca fl B «a*

bO c :ea 23 £ co -Q

l—

8¶T H r-l

00 >o

o

r» TJ<

o

COTH LOU"J

O CM t * - • TH

OCO O CO - t-i

t^eo Or-t tH

<-l

T-t

O

t^ CN

i- CO

L O CM

C - H T H

L O CO

CN CO

CN CO

COCO

Cl

O

CM t— COCO

ta

vO

CN

00¶O O CO •H t H

O

iO

*

CO

L O CM f>-©

t^CO H

O

l-

t-^CM CO-*

o

m - *

m - *

VO v O

•O t H

O © COCO

-cf-O

CM CT5

CN C O

H-HH

<o

COTJI

0 > —<

m

en \G

r~ <M

in CN

en O

0> O i

CT. 0 0

ti oo

O iO

O

CO

COCO

M os

LOTji

o o o

toCO

L O T H

COTH TH

M CM

>

5 bo ti B ocä :ea

00 I-"

LOCO oo oo •- t H

t o o CS O COCO

L O CM

COCO

m C5 HH COCO

LO CO LOCO LOTtl

O f l c o 00 CM r l

O © OOO l-H 1—1

o o o M TJM CN CM

COX» vO O COCO

CN H CM C-1 CM CM

-ef r - l u-li—I O T-t

r ^ M vO CO o o

COtH LOCO O O

r>.cD

r^os •*t— i- r H

O © 00 © —t T H

i-

H

•T4-1-I cofCN CM

\ 0 CO 00 T * COCO

O O

vo c o ©

"4-00 CN CO

TCT-T*

<CTH#

•*"*

COCO toCO M CM

CN © — 1—1 CN CM

O C " TfOi •-i t H

•H CO OCM CM CO

O O LOOS CN CM

r o © O CM O ©

CN r r t^CM r>-00

C CO O CO O T-l

—1 T - l T H - - *

©

LOC—

M

HH-HH^

i - t— -er-* i- t H

00¶O Lot— •H r H

H

t o O T^-lO •H t H

COIO OO

O

O

•H

t H

•-

H-H

t-

"0-HCTI

•-

C/}

-o tH

H_>

ä

CO

•H

fl JÉ-^ M

CO

o

t^ CD O - * 0 0 l-H i—l

T *

SP i , ^<! "O

tH

tH

-»J

M

•c}'00 t^c^

** T-t

HH T-t

l-l

o © 00 iQ r-^co

o r00 © O O

O CM CM CO O O

O rl^CM 0 0 CTi

O kO o^co f^GO

O oo r ^ o L O CD

O

-H

T-l

c o 00 COCO O ©

co 0 0 coco o ©

CO c » COCO o ©

co 00 COCO O ©

M

l-H 1—1

l-l T H

co 0 0 coco o © « H

T-l

f l

T-

tH

C

•+H

fl

OS

tH

O o vO © 00 0 0

O -cH cOiO r^r>-

fl

T3 k :e3

:ej

tH

>

>

"<

tH

CO 00 COCO O ©

COOO COCO O ©

co 00 coco o ©

CO 0 0 COCO o ©

<-t

-H

W

"

T-l

T

-

T-H

T H

T H

-o bo

>>

-O

to

TS

B

cä CO

J3

B

88 B

"o

^ea

H

B

-B

"ca to

P

O o CO

ft P

a

to TJ

to bO

H->

'ft

B

:0 bo

tH

tH

co

O

PH

C/2

©

:0 B 1-5

bo

o o

M

a

"3

-o 4S HJ

o

o

t -

Orfi O H H H

CJ ii

O

-O

a

ej

CO 33

,fl

:es

k 0)

eo

OOO

:0

«*H

en

•

tu

88 c—

^e j

B

Tom och trädgå

o k ^

en

k 88

o

O T-l CN CM

>

CO

es

O

T-l

(H

Itivead esäng

fl fl O fl fl

be

^

„ rt M

ca

:s3

k

*ST fl 88 ej > •c X

01 CO

fl

«J

:es

t-

—

tH

fl

ej

00 M § ö W

be 45

:e3

O CM CN CM

b ,J4

mma s- oc tväre hekta 02

fl

H- c o CN CM

> -S

q

en

00 - # CN CO

:

CO

88¶LTlO «H CM

:0

S W « 3 - q co

o co

H3

« CO r^oo

tH

en

S tH

PH

CO Os

•» 43

B

P5

89 coin

c o CM

•-

t H

C O T H

M

OS

L O O

00 OS

O - * L

O

O

•H

CM

00 OS

CI

CN i-

cn CN

0 T*

vo

O

HT CO

0 O

I-

O

O

H

O O

—1

-*

CM

00¶LOCM CN l O i-i t H

r^© •-

t H

00 T-t

m

eo

0)

- *

00 OS

- *

T H

O CO COlTi •-i t H

0 0 O —

o CM t H

T H

COCO

O O

t-^oo

0 0

CD

N O

O M

© O CM

O OO 0 0 O C O - *

|>

CD OJ CM t H

r - H ©

L O O COCO

m

n M •H

1-H.t-

CN

« o.

VO

L^

vo i n CN CM

© t H

~ O CO CM L O I C 5

— t Cl O O O

uo

—1

t-H-eo

—I

O ©

m

t i

CD - *

CM NO

OT

O

CN

L O ©

o

i

rn

O

vO - i

0¶CM i n

OS

O -T-t*

O CM LOCO

N O

CN

C O - * l-H t H

rn

en

i n

vo

t H

CD

O CN —

CO CM

N O

L O

« eo

TT

m

o t-

O^Oi

CN

O C M l-H

cot-

CM t H

t - ^ r CN C M CM C O

>n

oo O

0 0 l-H

OO

O t -

-o ©

T-t t H

O ©

T H

m

o

oo

eo

vo

t»

fH

CM

©

t ^ C O c o - *

vO

T H

o m

-cr-cji

m

oo

C O - *

C O T *

en

«

t~

CN CN

CM t H

coin Il H

M

CD I— T-t

« eo

m

CN

u3

vo

H * T H

t - . t -

C O T H

—

O 0 0 - * C 0 •-H t H

O O

OO

CM i-

CM

O O

CO

CN

CO

coin co 00 HH-HHH

CM t H

CM t VO T-t T T - *

0 © CM

-r*

Ttco

M

H

- i

CM

rn

CM

f

O o

CD

c o i n NO t -

vO - * t o i n

—1

Cl

—1

CM i n

0 0

t -

t>.C75

- * i n

c

C O O

0 1 O

vo i n M CO C O - *

0 0 CM O t O

t H

- I

T H

- * C O 0 0 CO

t^O

-*-*

H / i O

o in

o -*

CN

O O

CN C O C O ©

0 0 l-H

- * TH

N O

•H •H CM

c o CO CM

t ^ O O CN C M

i n

CO CM

O O

O t H C O H *

CN

o © I-I

O t - 1 1^,00

CM

CO

o ©

T f O

NO t— — H

CM i n

TfT*

0 0

t-.o

T H

O O

O

T-t

O ©

O

—

t t -

T * C O

i-

CM

O CM vO i n COCO

T H

I-

t H

i-

O t H Tj-co - . CM

N O

—

H

l-i

CO

0 0

COCO

coco

coco

i -

i-

o ©

H

o ©

t H

CM

COCO COCO O © •T H

O ©

o ©

t ^ — 1

CN

O O

CO

i n 0 0

O CM 0 0

T-t CO OO

T H

T-t

COCO COCO O © — T H

COCO

COCO

CO

coco

coco

coco

I-

l-H

o ©

T-t

o ©

TH

0 0

o © —

T H

O

o

H

m

o

NO

- *

CO

LOCO CN C M

O N

CM

-*-*

rH

o co

^H

O

CN C O COCO

NO •-

t— t H

NO

ON IC5

M

oo

en

NO i n

O —

O O

T>

cn CD

«

L O C O

CM

CM

I-

H

- *

VO

rH

M

O

m

—i

tn

T-t

CO CM

COCO

•H

t H

O O

©

O NO

NO

0 0

t ^ T H

- t H

NO CO COCO

T J - C M

l-H

T-t

CM t -

iO

CM

CM t H

TH

-*co

t^co

NO

CN O S 0 0 CT5 <-> T-t

CM

NO CM CN

L O C O

com

OCT5

t H

CD

lO

en

T f G O L O i n

COCO COOS

C O - * 1t H

CN 0 0 -H-eo — T H

N CM Tj-CD

L O T H

CM i n

N

CM

—

T H

O © TJ-CO i-

fH,CM 1-H.t-

T H

LOl—1 T t C M

r>.oo

oo i n L o i n • I TH "-

0 0 CM

0 0 O

oo o>

H

O O

O

T

t H

T H

CO

N M

H

O O

- * CO

O O

o m

O

T *

o in

LOT*!

«

L

« O

in

CTJ

CM

M

NO

CN

T H

o

O

i-

t H

l-H

I-

TH

-l

T H

t H

COCO COCO

COCO COCO 0 0 5 iH

T-H

cooo coco o © 1-

T-t

COCO COCO 0^<Ji — T-t

CO

H

COCO COCO O C T 5 — T H

—

COCO

coco

0 < J i r H

00-H -CM

tn

CD

o o

coin L O - *

T f G O CM CM C M

a^a^ —

T H

T f r n

r>.co

coin

NO

toeo -<rm

CO «

o r-

-*-*

T j - T *

0 OS O

O

O

0 0 9

N ©

OTH « T H

o -ti m T-t

O to co

HH

t H

" • 1 - 1

COCO COCO 0 < 7 i •t H

COCO COCO O C T i i i H

NO I -

O O

CO

>>

rfl O

J

M

1 _to 'tH

-fl CO

-fl :0 B

i

CO 'J

T e a

«

«- ) 'J t

bo tH O . O CO *J SO

O

c 4 •j

>

CO bO tH O

| tH

ca M CO

fl

to

fl a

'a tH :C3

>

cE

x.

c •c

•-

J5 g ca

1 CO

:c3

>

T> B ca

CO T J

to

CO O

B

to

bo tH CO H Q

tH

a ft P.

CO

bo tH O H O

CO

O

:c3

M

o

T S "TH

tH 0 B tH V •5 to :c3

B CO CO

fl a :e3 T-S

CM T *

-*•*

bO

to H3 c3 * J CO

t H

( S I M

Tro

t H

T H

o m

o ©

t-»

W T - I

C O © t H » t -

•H

OS

"- ©

» T - t

t— O CM

LOCO CM C M

- t i n

r H

O oo

COCO COCO

r-.c»

NO T-t C O - *

CM

CD

-*cM

i-

O -*

N O - *

©

T H

o ©

COCO

CD

m

-*m

t H

O ifi - * 0 0 LOCO

-ver*. CHCM

I - H C O

T-t

CO

L O T *

T(I

O O

l^

T

L O ^ H

T H

NO M

o in

C O T H

OS

CO

coin

t ^ O -H-lO

«

O - * LOCO

CN

VO «

CO

i n H

T

oo co

c o i f t

T J - - *

ON

oco

CO

oco

CM

O

•H HHH

LOCO t ^ i C l CN C M

1 ^ - T H

COC75

O

iO

CM

L

t " H

CM H

m

LOCM

t-^oo

oco

en

O

oo

O i-

ON U O

en

CD

O CM

cn

vo O

1o°

t H . - * CN C D it H

© CM

«

O

c o i n l-H T H

N

r r

0 0 «

L O T *

vO CN

O

M

CO

-

CM

eo

H

-*o

C O M "H T H

r>.co

-

o - O tH CO to

> :c3

CO CO

B co H-> H->

O

O rz;

CO

4jj

m

Statens offentliga utredningar 1938 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

A l l m ä n l a g s t i f t n i n g . Rättsskipning. F å n g v å r d . Fast e g e n d o m . Jordbruk med binäringar. Riktlinjer för en lagstiftning om ägareförbehåll och avbe- Betänkande med utredning och förslag rörande produktalningsköp. [11] tions- och avsättningsförhållandena inom trädgårdsnäringen. [5]

Statsförfattning.

Allmän statsförvaltning. Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.

Industri. Kommunalförvaltning.

Byggnadsindustrien i Sverige. 1. Allmän översikt, yttranden och förslag. [10] 2. Arbetsgivares och löntagares inkomster. [3] 3. Arbetslöshetens omfattning och växlingar. [4]

Handel och sjöfart. Statens och kommunernas finansväsen. Undersökning av taxeringsutfallet beträffande jordbruksfastighet å landsbygden enligt beredningsnämndernas förslag vid 1938 års allmänna fastighetstaxering. [12] Kommunikationsväsen. Politi. Betänkande ang. omorganisation av polisskolan i Stockholm m. m. [1] Bank-, kredit- o c h p e n n i n g v ä s e n .

Försäkringsväsen.

N a t i o n a l e k o n o m i och socialpolitik. Betänkande i näringsfrågan. [6] Betänkande ang. barnbeklädnadsbidrag m. m. [7] Kyrkoväsen. H ä l s o - och sjukvård.

U n d e r v i s n i n g s v ä s e n , Andlig odling i övrigt.

Förslag till revision av den svenska kyrkohandboken. [2] 1936 års yrkesskolsakkunniga. Betänkande med förslag rörande omorganisation av vissa delar av tekniska skolan i Stockholm. [8] Allmänt näringsväsen. Försvarsväsen. Utlåtande rörande flottans fartygstyper m. m. [9]

Utrikes ärenden.

Stockholm 1938, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B. 382171

Internationell rätt.