Betänkande och förslag angående utsträckning av den årliga lästiden vid folkskolan m. m.

ZKXK National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R

1938:35

ECKLESIASTIK DEPARTEMENTET

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

U T S T R Ä C K N I N G AV DEN ÅRLIGA LÄSTIDEN VID FOLKSKOLAN M. M.

AVGIVET AV 1937 ÅRS

FOLKSKOLUTREDNING

S T O C K H O L M 19 3 8

Statens offentliga utredningar 1938 K r o n o l o g i s k

f ö r t e c k n i n g

18. Betänkande med förslag till lag om frivillig pensi 1. Betänkande angående omorganisation av polisskolan nering av i enskild tjänst anställda m. m. Beckmjfl i Stockholm m. m. Idun. (4), 107 s. S. 121 s. J u . 2. Förslag till revision av den svenska kyrkohandbo19. Yttrande med socialetiska synpunkter på befoM ken. Av E. Eidem. Uppsala, Almqvist & Wiksell. ningsfragan. Marcus. 52, 10* s. S. vij, 303 s. E. 20. Betänkande angående barnkrubbor och sommarkcB 3. Byggnadsindustrien i Sverige. 2. Arbetsgivares och nier m. m. Marcus. 76, (2), 16* s. S. löntagares inkomster. Idun. vij, 198 s. S. 21. Arbetslöshetsräkningen den 31 augusti 1937. DelflJ 4. Byggnadsindustrien i Sverige. 3. Arbetslöshetens omBeckman. 254 s. S. fattning och växlingar. Idun. vij, 202 s. S. 22. Betänkande med förslag till reformerad hyreslB 5. Betänkande med utredning och förslag rörande prostiftning. Norstedt. 278 s. Ju. duktions- och avsättningsförhållandena inom träd23. Betänkande med förslag till lag om enskilda v ä * gårdsnäringen. Marcus. 314 s. J o . m. m. Beckman. 229 s. K. 6. Betänkande i näringsfrågan. Marcus. 173, 251* s. S. 24. Betänkande med vissa demografiska utredningflj Marcus. 290 s. S. 7. Betänkande angående barnbeklädnadsbidrag m. m. 25. Betänkande med förslag till lag om villkorlig frigfl Marcus. 133, 18* s. S. ning m. m. Norstedt. 77 s. Ju. 8. 1936 års yrkesskolsakkunniga. Betänkande med för26. Betänkande med utredning och förslag angående cd slag rörande omorganisation av vissa delar av tektrala verkstadsskolor m. m. Idun. (2), 320 s. E. I niska skolan i Stockholm. Hxggström. viij, 455 s. 27. Betänkande med förslag till trafikförsäkringsflj 2 bil. E. jämte därmed sammanhängande författningar. No 9. Utlåtande rörande flottans fartygstyper m. m. Norstedt. 139 s. Ju. stedt. 71 s. Fö. 28. 1936 års järnvägskommitté. Betänkande rörande fl 10. Byggnadsindustrien i Sverige. 1. Allmän översikt", gärder för enhelliggörande av det svenska järnväg yttranden och förslag. Idun. xvj, 711 s. S. nätet. Norstedt. 276 s. K. 11. Riktlinjer för en lagstiftning om ägareförbehåll och 29. Betänkande med utredning och förslag angående fl avbetalningsköp. Av F . Schmidt. Norstedt. 64 s. Ju. tagning av elever i första klassen av de allmän! 12. Undersökning av taxeringsutfallet beträffande jordläroverken och med dem jämförliga läroanstalt! bruksfastighet å landsbygden enligt beredningsnämnIdun. 216 s. E. dernas förslag vid 1938 års allmänna fastighetstaxe30. Betänkande jämte lagförslag angående lärlingsutbil ring. Hseggström. 89 s. F i . ningen inom hantverket och den mindre industriel 13. Betänkande angående förvärvsarbetande kvinnors Idun. 159 s. H. rättsliga ställning vid äktenskap och barnsbörd. Mar31. Försöksutredning beträffande omfattningen av yrkfl mässig godstrafik med automobil eller släpvagn u cus. 52 s. S. der år 1937. Beckman. 211 s. K. 14. Betänkande och förslag angående skolöverstyrelsens 32. Betänkande med utredning och förslag angående b organisation. Hseggström. ix, 396 s. E. gynnelsespråket i realskolan. Hseggström. 228 s. E J 15. Betänkande angående »landsbygdens avfolkning». 33. Betänkande och förslag rörande den andliga v å r d Marcus. 208, 90* s. S. inom lorsvarsväsendet. Beckman. 95 s. Fö. 16. Betänkande och förslag angående verksamheten vid 34. Den statliga egnahemsverksamheten. Marcus, vii kungl. dramatiska teatern, dess förvaltning och led681 s. Jo. ning. Hseggström. 78 s. E. 17. Betänkande med förslag till lotteriförordning m. m. 35. Betänkande och förslag angående utsträckning av d( årliga lästiden vid folkskolan m. m. Idun. 102 s. I Marcus. 70 s. H.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsJ bokstäverna till det departement, under vill et utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, J o . jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordnirJ (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1938:35

ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

UTSTRÄCKNING AV DEN ÅRLIGA LÄSTIDEN VID FOLKSKOLAN M. M.

AVGIVET AV 1937 ÅRS FOLKSKOLUTREDNING

STOCKHOLxM 1938 IDUNS TRYCKERI AKTIEBOLAG, ESSELTE A B . 817406

OCKWF

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid.

Skrivelse till statsrådet och chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet..

5 I.

Utredningsuppdraget m. m

7 II.

Allmän överblick över folkskoleväsendets nuvarande organisation m. m. Skolkursens längd sid. 12. — Skolformer sid. 13. — Den årliga och dagliga lästidens längd sid. 15. — Läroämnen sid. 15. — Fortsättningsskolan sid. 15. — Lärarpersonalen sid. 17. — 1937 års lönereglering sid. 19.

12 III.

Utsträckning av den årliga lästiden vid folkskolan Nuvarande förhållanden m. m. sid. 28. — Lästidens längd vid vissa andra skolformer sid. 30. — Vissa tidigare förslag rörande utsträckt lästid vid folkskolan sid. 31. — - D e s a k k u n n i g a sid. 32.

28 IV.

Förstärkning av ningsavdelningar

undervisningen

i två- eller flerklassiga undervis48

Gällande bestämmelser angående växellov sid. 48. — Under de senare åren vidtagna åtgärder till förstärkning av undervisningen i två- eller flerklassiga undervisningsavdelningar sid. 48. — Erfarenheterna av förstärkningsanordningarna vid B 2-skolor sid. 54. — De s a k k u n n i g a sid. 55. V.

Särskild tjänstgöring för småskollärare

VI.

Fortsättningsskolans ställning vid utsträckning av den årliga lästiden vid folkskolan m. m

71 78

VII.

Kostnadsberäkningar

83 VIII.

Sammanfattning av de sakkunnigas förslag Utsträckning av den årliga lästiden vid folkskolan sid. 87. — Förstärkning av undervisningen i två- eller flerklassiga undervisningsavdelningar sid. 87. — Särskild tjänstgöring för småskollärare sid. 89. — Fortsättningsskolans ställning vid utsträckning av den årliga lästiden vid folkskolan m. m. sid. 89. — Kostnadsberäkningar sid. 89.

87 Hemställan

90 IX.

Särskilt y t t r a n d e av herr Eljas Bilaga A: Bilaga B:

91 Lästiden för folkskolans barn och lärare i vissa främmande länder 97 Den beräknade omfattningen av lästiden i olika delar a v Sverige läsåret 1938—39 100

Till Hen- Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Ecklesiastikdepartementet.

1937 års folkskolutredning får härmed vördsamt överlämna betänkande och förslag angående utsträckning av den årliga lästiden vid folkskolan m. m. Särskilt yttrande av undertecknad Eljas bifogas. Stockholm den 8 november 1938. JOSEF WEIJNE. E R N S T BERG.

EMIL E L J A S .

AXEL

LÖFVANDER.

/ Nils Gustav

Rosén.

I. Utredningsuppdraget m. m. Kungl. Maj:t b e m y n d i g a d e d e n 30 j u n i 1937 chefen för ecklesiastikdepartem e n t e t att tillkalla h ö g s t fyra s a k k u n n i g a för att i n o m d e p a r t e m e n t e t b i t r ä d a m e d u t r e d n i n g och a v g i v a förslag a n g å e n d e u t s t r ä c k n i n g av den årliga lästiden vid folk- och s m å s k o l o r och vissa a n d r a å t g ä r d e r till f ö r b ä t t r a n d e av u n d e r v i s n i n g e n i n ä m n d a skolor. Vid a n m ä l a n av ä r e n d e t y t t r a d e f ö r e d r a g a n d e d e p a r t e m e n t s c h e f e n , statsrådet Engberg bland annat följande: Den årliga lästiden vid våra folk- och småskolor — och följaktligen även de där anställda lärarnas tjänstgöringsskyldighet — växlade ganska avsevärt. I flertalet skoldistrikt utgjorde den visserligen 341/s veckor, som vore den stadgade minimitiden för läsåret, men på många håll, särskilt i städer och andra större samhällen, hade läsåret enligt beslut av den kommunala skolmyndigheten utsträckts utöver nämnda minimitid. Allehanda varianter förekomme i detta avseende, dock omfattade läsåret i regel icke längre tid än 39 veckor. Lästidens längd hade enligt hittills gällande bestämmelser varit avgörande för storleken av lärarnas löner. En längre undervisningstid hade medfört högre avlöning än en kortare. Enligt det år 1937 av riksdagen fattade löneregleringsbeslutet skulle så vara fallet även i fortsättningen, så vitt anginge folkskollärarkåren, varemot för småskollärarinnorna lönesättningen icke ställts i relation till den faktiska lästiden utan fixerats till en för alla befattningshavare gällande bestämd lönegrad, förbunden med författningsmässigt ålagd skyldighet att tjänstgöra viss tidslängd, oavsett om denna skyldighet sedan uttoges eller ej. Det vore uppenbart, att en dylik oenhetlighet i principerna för lönesättningen i fråga om två, inom en och samma skolorganisation arbetande lärargrupper icke vore tillfredsställande. Departementschefen bortsåge emellertid nu härifrån för att i stället uppehålla sig vid det problem, som departementschefen ansåge vara huvudfrågan i detta sammanhang och som vid löneregleringsärendets behandling tilldragit sig stort intresse, nämligen spörsmålet om åstadkommande av en förbättrad folkundervisning genom höjning av minimigränsen för läsårets längd och även genom ändrade bestämmelser i fråga om lärarnas tjänstgöringsskyldighet. Då departementschefen den 5 mars 1937 föreslagit Kungl. Maj:t att för riksdagen framlägga förslag till lönereglering för lärare vid folk- och småskolor, hade departementschefen uttalat sympatier för en förlängning av undervisningstiden. Departementschefen hade härvid framhållit, att kvarstående kvalitetsskillnader i skolhänseende mellan olika skoldistrikt, så vitt de berodde av undervisningstidens längd, borde utjämnas, oberoende av distriktens ekonomiska ställning.

8 I ett flertal i anledning av löneregleringspropositionen väckta motioner hade, erinrade departementschefen, yrkats en utsträckning av lärarnas tjänstgöringstid eller tjänstgöringsskyldighet upp till 39 veckor. Vissa av motionärerna hade velat ernå detta bland annat genom att — i anslutning till ett av skolöverstyrelsen i utlåtande den 11 december 1936 avgivet förslag — på olika sätt differentiera undervisningen i flerklassiga läraravdelningar men även genom att inbegripa slöjdundervisningen i den normala undervisningsskyldigheten. Förslag hade också framställts om utsträckning av den för barnen obligatoriska lästiden. Statsutskottet hade i sitt utlåtande nr 140 fäst uppmärksamheten på de möjligheter till befordrande av undervisningen i skoldistrikten, som det av Kungl. Maj:t framlagda löneregleringsförslaget erbjöde, och förklarat sig dela den av departementschefen uttalade uppfattningen om önskvärdheten av en förlängd undervisningstid. Utskottet hade också sagt sig vara i princip ense med de motionärer, som förordat en utökning av den årliga lästiden och en utsträckning med det snaraste till 39 veckor av den faktiska tjänstgöringstiden för lärarna. En minimilästid av 361/'-; veckor per år syntes icke vara orimlig och en tjänstgöring av 39 läsveckor borde siatsmakterna enligt utskottets mening kunna fordra av lärarna. Då utskottet anslutit sig till Kungl. Majrts förslag om en differentierad lön, avvägd med hänsyn till lärarnas tjänstgöringstid, hade detta, anförde utskottet, skett under den förvissningen, att denna differentiering allenast bleve en övergångsform i lönesystemet. Med hänsyn till de skiftande förhållandena i de särskilda skoldistrikten kunde det, fortsatte utskottet, vara tvivelaktigt, om barnens lästid kunde allestädes ulan svårigheter utsträckas till 39 veckor eller ens till 361/2. Uskottet vore i varje fall icke berett att för det dåvarande, i enlighet med yrkandena i flera motioner, förorda en till tiderna fixerad övergång till längre läs- och tjänstgöringstider i folkskolan, utan ansåge sig böra föreslå riksdagen att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag i syfte att förlänga tjänstgöringstiden för lärare vid folk- och småskolor li 11 39 veckor. En sådan utredning borde enligt utskottets tanke kunna utföras på jämförelsevis kort tid och möjligen föreligga redan vid 1938 års riksdag. I reservationer till utskottsbetänkandet hade framlagts förslag om att tjänstgöringsskyldigheten för lärarna skulle utsträckas till 39 läsveckor per år och det nya lönesystemet konstrueras på grundvalen av en på så sätt enhelliggjord tjänstgöringsskyldighet. I fråga om sättet för uttagandet av den vidgade tjänstgöringsskyldigheten hade av reservanterna anvisats olika utvägar i anknytning till de motionsvis i sådant hänseende framställda förslagen. Vid behandlingen av utskottets förslag och de vid förslaget fogade reservationerna hade riksdagens båda kamrar stannat i delvis olika beslut, vilket hade till följd, att riksdagen i sin ovannämnda skrivelse icke framställt någon anhållan om utredning i de av utskottet och reservanterna angivna hänseendena. För egen del funne departementschefen det angeläget, att nu en utredning igångsattes angående de utvägar, som kunde vara lämpliga för att genom en förlängning av den årliga lästiden vid folk- och småskolorna och eventuellt även genom uppdelning av undervisningsavdelningarna stärka den utbildning, som meddelades i vår allmänna barndomsskola. Detta spörsmål vore i alldeles särskild grad en landsbygdens skolfråga, ty det vore huvudsakligen här som den kortare lästiden och de flerklassiga undervisningsavdelningarna förekomme. 1936 års riksdagsbeslut om den obligatoriska sjuåriga folkskolan innebure förvisso ett stort steg framåt till förbättrande av landsbygdens skolväsende. De åtgärder, departementschefen nu åsyftade, låge helt i linje med denna reform och innebure enligt departementschefens tanke en önskvärd komplettering av denna. Då det gällde en i de enskildas förhållanden så ingripande åtgärd som en ut-

9 sträckning av den årliga lästiden för folkskolebarnen, vore det emellertid enligt departementschefens uppfattning nödvändigt att gå fram med varsamhet. Härvid finge även tagas i betraktande den merbelastning på hemmen, som beslutet om den obligatoriska sjuåriga folkskolan innebure. Det vore av vikt, att folkskolan ute i orterna omfattades med sympati och förtroende av befolkningen, och delta intresse finge icke sättas i fara genom en alltför stark påfrestning pä en gång av de enskildas prestationsförmåga. Vid utredningen måste detta spörsmål bliva föremål för ett synnerligen ingående övervägande. Departementschefen ville dock redan nu såsom sin uppfattning ullala, att en allmän utsträckning av den årliga lästiden till 36x/2 veckor näppeligen borde kunna anses överskrida gränsen för det tillrådliga. I främmande kulturländer iorde ett kortare läsår höra till sällsyntheterna. Huruvida det skulle bliva möjligt alt åtminstone i vad det gällde en mera närliggande framtid gä utöver 36V2 veckor såsom minimilängd för läsaret, funne departementschefen mera osäkert. Del finge bliva utredningens uppgift att undersöka, om förutsättningar härför vore för handen. En annan utväg att stärka landsbygdens folkskola vore otvivelaktigt den differentiering av undervisningen i flerklassiga avdelningar, varom departementschefen nämnt. Även denna möjlighet borde vid utredningen begrundas, varvid borde beaktas, att berörda utväg icke uteslötes vid en utsträckning av den årliga lästiden utan kunde tjäna som ett komplement lill en sådan åtgärd. Till ledning vid övervägande av differentieringsspörsmälet förelåge skolöverstyrelsens omförmälda utlåtande samt förenämnda molioner vid 1937 års riksdag. Utredningen finge härvid anledning att till behandling upptaga frågan om lärarnas tjänstgöringsskyldighet och ingå i en prövning av spörsmålet 0111 de ändringar härutinnan, som kunde anses påkallade och lämpliga. Bada de åtgärder, departementschefen här talat om, innebure merkostnader för statsverket genom ökade löneutgifter. Utredningen borde söka sä noggrant som möjligt beräkna dessa merutgifter. S å s o m s a k k u n n i g a tillkallade d e p a r t e m e n t s c h e f e n enligt beslut den 30 j u n i 1937 l e d a m o t e n av r i k s d a g e n s a n d r a k a m m a r e , o m b u d s m a n n e n E. G. H. Berg, ö v e r l ä r a r e n E . Eljas, l e d a m o t e n av riksdagens första k a m m a r e , lantb r u k a r e n A. L ö f v a n d e r s a m t l e d a m o t e n av riksdagens a n d r a k a m m a r e , folks k o l l ä r a r e n J. J. E . W c i j n e . Ät Weijne uppdrogs all s å s o m o r d f ö r a n d e leda de sakkunnigas förhandlingar. T i l l f ö r o r d n a d e chefen för ecklesiastikdepartementet u p p d r o g den 30 j u n i 1938 åt extra förste k a n s l i s e k r e t e r a r e n i e c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t N. G. K. G. Rosén att t j ä n s t g ö r a s å s o m s e k r e t e r a r e hos de s a k k u n n i g a . De s a k k u n n i g a h ö l l o sitt första s a m m a n t r ä d e den 24 a u g u s t i 1937. G e n o m beslut den 6 s e p t e m b e r 1937 m e d g a v tillförordnade chefen för ecklesiastikd e p a r t e m e n t e t p å f r a m s t ä l l n i n g av de s a k k u n n i g a , att de s a k k u n n i g a finge för studiet av u n d e r v i s n i n g e n i skolor, a n o r d n a d e enligt B-, G- och D-form e r n a i g ä l l a n d e u n d e r v i s n i n g s p l a n för rikets folkskolor, u n d e r s a m m a n l a g t högst 15 d a g a r å r 1937 företaga resor till olika s k o l d i s t r i k t i riket. I a n l e d n i n g h ä r a v h a de s a k k u n n i g a dels u n d e r resor den 1 4 — d e n 20 o k t o b e r 1937 b e s ö k t folkskolor i n o m S y d s k å n e s västra, Älvsborgs s ö d r a och V ä s t m a n l a n d s v ä s t r a f o l k s k o l i n s p e k t i o n s o m r å d e n , dels ock u n d e r r e s o r den 1 1 — d e n 15 n o v e m b e r s a m m a å r b e s ö k t folkskolor inom H ä l s i n g l a n d s n o r r a och U p p lands inspektionsområden.

10 I skrivelse den 13 maj 1938 till chefen för ecklesiastikdepartementet anhöllo de sakkunniga, att uppgifter måtte genom utrikesdepartementets försorg införskaffas från Danmark, England, Finland, Frankrike, Nederländerna, Norge och Tyskland rörande dels omfattningen av den årliga lästiden vid de skolor, som i dessa länder motsvara folk- och småskolorna i Sverige, dels ock den årliga tjänstgöringstiden för lärarna i de fall, då den årliga lästiden för barnen icke sammanfaller med nämnda tjänstgöringstid. De i anledning härav lämnade uppgifterna finnas, i den mån de kommit de sakkunniga tillhanda, sammanställda i bilaga vid detta betänkande. Såsom framgår av de för de sakkunniga gällande direktiven, är de sakkunnigas uppdrag väsentligen av skolorganisatorisk art. Till lärarnas löneställning ha de sakkunniga i huvudsak att taga hänsyn endast i den mån den påverkas av de åtgärder, de sakkunniga anse sig böra för vinnande av skolorganisatoriska förbättringar föreslå, eller de nu gällande lönebestämmelserna underlätta vidtagandet av åtgärder, som äro till fördel för skolväsendet eller eljest ur allmännare synpunkter kunna anses tillrådliga. De sakkunnigas uppdrag innefattar sålunda icke en utredning av frågan om en enhetligare löneställning för folk- och småskolans lärare. Detta utesluter givetvis icke, att de sakkunniga i olika sammanhang måste beröra också med denna fråga sammanhängande spörsmål och att ett genomförande av vissa av de sakkunniga framlagda förslagen får till följd en utjämning av lönenivån för olika lärare. I det följande lämna de sakkunniga först en allmän överblick över folkskoleväsendets nuvarande organisation och en kortfattad redogörelse för behandlingen av berörda fråga om lönereglering för de vid folkskoleväsendet anställda lärarna och för denna lönereglerings innebörd, varvid närmast aktgives på sådana spörsmål, vilka äro av betydelse för utredningsarbetet. Därefter behandla de sakkunniga den fråga, som i utredningsdirektiven skjutits i förgrunden, nämligen frågan om utsträckning av den årliga lästiden vid folk- och småskolorna, varefter de sakkunniga ingå på spörsmålet om förstärkning av undervisningen i skolor med två- eller flerklassiga undervisningsavdelningar. Till särskild behandling upptages så frågan om möjligheterna att till fördel för det allmänna utnyttja den ökade tjänstgöringsskyldigheten för småskollärarna, en fråga som aktualiserats genom den speciella utformningen av de för dessa lärare nu gällande lönebestämmelserna. Ehuru frågan om fortsättningsskolans organisation måste sägas falla utanför ramen för de sakkunnigas uppdrag, anse sig de sakkunniga av skäl, som i ett senare sammanhang angivas, böra till preliminär behandling upptaga jämväl vissa denna skolform berörande spörsmål. Till sist lämnas en redogörelse för verkställda beräkningar av kostnaderna vid genomförandet av de sakkunnigas förslag och en sammanfattning av dessa förslag. De sakkunniga, som icke ansett det erforderligt att utarbeta utkast till de

11 ändringar i gällande författningar, som påkallas av de sakkunnigas olika förslag, vilja i detta sammanhang framhålla önskvärdheten av att en överarbetning av nämnda författningar, särskilt 1921 års folkskolestadga, med det snaraste företages. Den icke minst under de senare åren intensiva och genomgripande reformverksamheten inom folkskoleväsendet har avsatt talrika spår i form av ändringar i bland annat nämnda stadga och tilläggsförfattningar till densamma och har visat nödvändigheten av en sammanfattande översyn av den i åtskilliga hänseenden föråldrade folkskolestadgan men även av i samband därmed stående författningar. De sakkunniga äro övertygade om att en revidering av ifrågavarande författningar skulle hälsas med tillfredsställelse av alla dem, som ha att taga befattning med folkskoleväsendet, och även i sin mån vara ägnad att underlätta arbetet på folkskoleväsendets rationalisering och förbättrande.

II. Allmän överblick över folkskoleväsendets nuvarande organisation m. m. Skolkursens längd. Folkskolan, som består av småskola och egentlig folkskola, omfattade enligt tidigare gällande bestämmelser en skolkors om i regel tillhopa sex årsklasser. Möjlighet fanns dock för skoldistrikten att införa sjuårig skolkurs. Denna möjlighet utnyttjades emellertid företrädesvis blott av städer och andra större samhällen. Genom beslut av 1936 års riksdag utsträcktes skoltiden till att obligatoriskt omfatta sju läroår. Till grund härför låg ett av 1934 års folkskolesakkunniga avgivet betänkande och förslag angående obligatorisk sjuårig folkskola (statens offentliga utredningar 1935:58). Med hänsyn till reformens genomgripande betydelse för folkskoleväsendet samt barnens och hemmens levnadsförhållanden föreskrevs emellertid, att den obligatoriska förlängningen avfolkskolans lärokurs skulle genomföras först under loppet av en tämligen lång övergångstid. Enligt de i ämnet meddelade bestämmelserna (jfr kungörelsen nr 305/1936) skall sålunda vid skolor, där antalet .årsklasser den 1 juli 1936 var sex, övergång till sjuårig skolkurs äga rum, så snart sådan prövas lämpligen kunna ske, dock senast med ingången av läsåret 1948—49. Utan skoldistriktets medgivande kan icke före nämnda läsår sjuårig skolkurs införas annorledes än efter Kungl. Maj:ts bestämmande och ej tidigare än med ingången av läsåret 1942—43. Vid särskilda omständigheter kan skoldistrikt av Kungl. Maj:t för viss tid i större eller mindre omfattning medgivas anstånd utöver läsåret 1948—49 med införande av sjuårig skolkurs. Hinder föreligger icke för skoldistrikt att anordna fler årsklasser än sju; dock fordras härtill Kungl. Maj:ts medgivande. Av de sju årsklasserna omfattar i allmänhet småskolan de två första och folkskolan de återstående (jfr kungörelsen nr 880/1919 angående undervisningsplan för rikets folkskolor). Vid skolor, anordnade enligt s. k. undantagsformer, kan småskolestadiet utsträckas att omfatta tre läsår. Denna anordning kan dock förekomma endast där särskilda förhållanden sådant påkalla och allenast försåvitt skolkursen i sin helhet är sjuårig, så att folkskolestadiet i varje fall kommer att omfatta minst fyra läsår.

13 Skolformer. Folkskolans karaktär av en för hela landet gemensam skolorganisation har medfört uppkomsten av ett stort antal olika skolformer avskiftande konstruktion. De särskilda skolornas organisation måste lämpas efter befolkningstätheten, barnantalet, skolvägarnas längd och de lokala förhållandena i övrigt samt under beaktande av ekonomiska och pedagogiska synpunkter. Närmare bestämmelser angående de olika skolformerna äro meddelade i nyssnämnda kungörelse angående undervisningsplan för rikets folkskolor. I denna kungörelse göres skillnad mellan huvudformer och undantagsformer. Till huvudformerna räknas skolor, i vilka barnen erhålla undervisning hela den stadgade årliga lärotiden och där undervisningen på folkskolestadiet i regel bestrides av lärare, som avlagt folkskollärarexamen. Organisationen av de till huvudformerna hänförliga skolorna är närmast beroende av huru många klasser, varje lärare har att undervisa. Ifrågavarande skolor fördelas på skolor av A-form och skolor av B-form. Om med uttrycket 1 ä r a ra v d e l n i n g avses alla de barn, vilkas undervisning tager en lärare i anspråk, därest denne har full tjänstgöring, och med uttrycket u n d e r v i s n i n g s a v d e l n i n g avses en avdelning barn, som, oavsett om de tillhöra en eller flera årsklasser, på samma timmar erhålla sin huvudsakliga undervisning av samme lärare, karakteriseras skolorna av A-form därav, att varje klass utgör minst en läraravdelning, vilken på samma gång utgör en undervisningsavdelning. Vid dessa skolor handhaves undervisningen av varje särskild klass som regel av en särskild lärare. Småskolestadiet ensamt betecknas med a. Skolor av B-form kännetecknas därav, att två eller flera klasser gemensamt bilda en läraravdelning, som också utgör en undervisningsavdelning. De i läraravdelningen ingående klasserna undervisas i regel samtidigt av en och samme lärare. Småskolestadiet ensamt betecknas vid denna skolform med b, om det utgör en enda läraravdelning; om småskolestadiet utgöres av två läraravdelningar, betecknas det liksom vid A-formen med a. Undantagsformerna av folkskolan få, såsom namnet anger, upprättas endast i undantagsfall, där vissa lokala förhållanden därtill föranleda. De äro dels folkskolor med halvtidsläsning, i vilka barnen i regel erhålla undervisning blott hälften av den stadgade årliga lärotiden och vilka få förekomma endast där heltidsläsning på grund av gles befolkning och långa skolvägar icke kan anordnas, dels mindre folkskolor, i vilka undervisningen på såväl småskole- som folkskolestadiet helt och hållet bestrides av lärare med småskollärarexamen och vilka få förekomma endast där skolområde har så avskilt läge och så litet barnantal, att för dithörande barn folkskola ej skäligen kan upprättas. Folkskolor med halvtidsläsning sammanfattas under benämningen skolor av C-form och äro anordnade på så sätt, att de olika årsklasserna tillsammans bilda en eller två läraravdelningar, varje läraravdelning omfattande minst två undervisningsavdelningar, vilka undervisas på skilda tider, antin-

gen varannan dag under hela läsåret (varannandagsläsning) eller varje dag under en del av läsåret (periodläsning). Småskolestadiet ensamt, där detta bildar en särskild läraravdelning, betecknas vid denna skolform med c. De mindre folkskolorna, vilka betecknas som skolor av D-form, kännetecknas — förutom av att undervisningen helt bestrides av småskollärare — därav, att årsklasserna tillsammans bilda en läraravdelning, utgörande antingen en undervisningsavdelning med heltidsläsning eller ock två undervisningsavdelningar med halvtidsläsning (varannandags- eller periodläsning) . Både halvtidsläsande folkskolor och mindre folkskolor kunna anordnas som flyttande folkskolor, respektive flyttande mindre folkskolor. Vid skolor av denna art undervisas de olika undervisningsavdelningarna på skilda stationer. Den nu lämnade redogörelsen belyses närmare av efterföljande sammanställning rörande de olika skolformerna, vilken upptager jämväl de olika huvudslagen av skolor av B-, G- och D-form:*

Heltidsläsande

Folkskolor: 1 lärare undervisar 1 klass 1 lärare undervisar 2 å 3 klasser, å småskolestadiet 1 eller 2

Mindre folkskolor: 1 småskollärare undervisar samtliga klasser . .

A n m. FlytFasta tande

—

A 1

lj lärare undervisar hela småskolestadiet och 1 lärare hela folkskolestadiet

1 lärare undervisar samt-

Halvtidsläsande

— 1 Av de båda läraravdelningarna på folkskolestadiet omfattar den ena kl. 3—4 och j den andra kl. 5—6 (ev. 7).

Bl

B2

2 C 1

B3

4 C2

D1

4 D2

2 C3

• — •

5 D3

2 Folkskole-, resp. småskolestadiet fördelade på 2 undervisningsavdelningar. Vid flyttande skolor undervisas undervisningsavdelningarna på skilda stationer. 3 Nybörjare intagas vartannat år. Läraravdelningen omfattar därför ena året kl. 1, 3, 5 och (ev.) 7 samt andra året kl. 2, 4 och 6. 4 Småskolestadiet utgör en och folkskolestadiet en undervisningsavdelning. 5 Två undervisningsavdelningar, vilka undervisas å skilda stationer. Nybörjare intagas vartannat år. Undervisningsavdelningen å vardera stationen omfattar därför ena året kl. 1, 3, 5 och (ev.) 7 samt andra året kl. 2, 4 och 6.

* Denna sammanställning är delvis byggd på en tablå, intagen i Wallin och Holmquist: Folkskolestadgan och dithörande författningar, Stockholm 1936.

15 De i sammanställningen upptagna skolformerna äro sådana som, på samma gång de förekomma i något större antal, kunna betraktas såsom särskilt typiska. De i ämnet meddelade bestämmelserna lämna viss frihet för skoldistrikten att anordna skolor av annan organisation än sammanställningen återspeglar. Vid sidan av de i sammanställningen ingående skolformerna kunna alltså förekomma varianter, vilka svårligen kunna fångas i en sammanfattande tablå. Den årliga och dagliga lärotidens längd. Enligt § 15 folkskolestadgan beslutar vederbörande kommunala myndighet angående de tider av året, de dagar i veckan och de timmar å dagen, då undervisningen skall i skolorna meddelas. Härvid bör enligt samma paragraf iakttagas, bland annat, att den årliga lärotiden vid skolor, för vilkas lärare skoldistrikt åtnjuter lönetillskott av allmänna medel, skall omfatta minst åtta månader eller 3 4 ^ veckor, att vid skolor med sjuårig lärokurs, där en lärare har att samtidigt undervisa samtliga lärjungar å såväl folkskole- som småskolestadiet, lärotiden under de läsår, då nybörjare intagas, skall omfatta nio månader eller 39 veckor, därest vid läsårets början antalet lärjungar i skolan utgör minst tolv, att, där skola flyttar på mer än två stationer och där folkskola eller mindre folkskola icke understödjes av småskola, den årliga lärotiden bör förlängas utöver åtta månader, att den dagliga lärotiden för varje lärjunge utsträckes i småskola ej över fem och i folkskola i allmänhet ej över sex timmar samt att antalet lärotimmar i veckan i intet fall får överskrida 36. Läroämnen. Såsom framgår av § 12 folkskolestadgan, jämförd med gällande undervisningsplaner för folkskolan, bör utöver undervisning i de vid folkskolan obligatoriska läroämnena därjämte i den utsträckning, omständigheterna medgiva, jämväl anordnas undervisning i slöjd i egentlig folkskola för de gossar och flickor, som anmälas att deltaga i sådan undervisning, samt undervisning i hushållsgöromål beredas de flickor, som begära och erhålla tillstånd att däri deltaga. Enligt samma paragraf kan, där omständigheterna medgiva, också i småskolan som läroämne ingå slöjd. Slöjd och hushållsgöromål äro alltså icke att betrakta som obligatoriska ämnen. Enligt kungörelsen nr 261/1921 angående skolplikt beträffande undervisning i slöjd i folkskola kunna emellertid, då tillfälle till undervisning i slöjd för gossar eller flickor beredes i folkskola, samtliga de gossar eller flickor, som äro intagna i skolan och beträffande vilka vederbörande skolråd eller folkskolestyrelse icke finner skäl till befrielse föreligga, åläggas skyldighet att deltaga i sagda undervisning. Motsvarande bestämmelser gälla enligt kungörelsen nr 900/1917 beträffande huslig ekonomi. Fortsättningsskolan. På den egentliga folkskolan följer fortsättningsskola, som enligt stadgan nr 1001/1918 för fortsättningsskolan skall anordnas antingen såsom yrkesbestämd eller såsom allmän fortsättningsskola.

16 Kursen i fortsättningsskolan skall omfatta minst 360 undervisningstimmar, förlagda utom den egentliga folkskolans ordinarie undervisningstid, och fördelas på minst två, i särskilda undantagsfall och efter prövning av skolöverstyrelsen högst tre årskurser. Fortsättningsundervisningen kan emellertid till omfattningen minskas i vissa fall, exempelvis då obligatorisk sjuårig folkskola anordnats. I skoldistrikt, som vid folkskola av A- eller B-form anordnat obligatorisk sjunde årsklass eller inrättat en folkskolans högre avdelning, kan sålunda efter prövning i varje särskilt fall av skolöverstyrelsen fortsättningsskolkursen för sådana lärjungar, som med godkänt avgångsbetyg lämnat dylik sjunde årsklass eller som genomgått en årskurs i folkskolans högre avdelning, minskas till endast en årskurs med mindre antal undervisningstimmar än 360, dock minst 180. Även i skoldistrikt, som vid halvtidsläsande folkskola anordnat obligatorisk åttonde årsklass, kan fortsättningsskolan för lärjungar, som avgått från nämnda klass, anordnas på likartat sätt. I skoldistrikt, som anordnat obligatorisk sjuårig folkskola med halvtidsläsning, kan också fortsättningsskolkursen minskas för vederbörande lärjungar, dock i allmänhet ej lägre än till minst 270 undervisningstimmar. Vid fortsättningsskola med två eller tre årskurser skall undervisningstiden för årskurs, vare sig denna är förlagd i sin helhet till ett och samma kalenderår eller är fördelad på två på varandra följande kalenderår, i varje fall omfatta minst 120 timmar. Där skoldistrikt så beslutar, kan högst en årskurs av fortsättningsskolan förläggas till det läsår, under vilket lärjungarna avgått från folkskolan, varvid dock, om fortsättningsskolan är tvåårig, andra årskursen icke kan börja tidigare än ett år efter första årskursens början. Allt efter olika orters särskilda förhållanden och behov kan kursen i forlsätlningsskolan antingen samlas på ett mindre antal veckor årligen med ett större antal timmar i veckan, dock icke överstigande 30, och fortgå i en följd eller fördelas på två terminer, eller utbredas över en längre tid av året, vare sig lärjungarna sysselsättas en hel arbetsdag i veckan eller veckans undcrvisningstimmar fördelas på två eller flera dagar med minst två timmar varje dag, eller ock under en del av året hållas mer samlad och under den övriga delen mer utbredd. Som allmän förutsättning gäller emellertid, att fortsättningsskolans undervisningstid icke får inkräkta på den för folkskolan stadgade undervisningstiden. Vid sidan av de vanliga forlsättningsskolorna finnas enligt fortsättningsskolstadgan även s. k. ersättningsskolor (mindre fortsättningsskolor), vilka äro avsedda dels för minderårig, som avgått från mindre folkskola och ät vilken, vare sig på grund av bristande förkunskaper eller av annan anledning, icke kan beredas tillfälle att deltaga i den vanliga fortsältningsundervisningen, dels ock för minderårig, som avgått från egentlig folkskola utan att ha erhållit fullständigt avgångsbetyg. Ersättningsskolan åsyftar att befästa och, efter mönstret av den allmänna fortsättningsskolans undervisning, i möjligaste mån utvidga de kunskaper, som lärjungarna förut inhämtat.

17 Beträffande ersättningsskolorna gälla i tillämpliga delar i fråga om undervisningstidens omfattning samt fördelning på årskurser och läroår i stort sett samma bestämmelser som beträffande egentlig fortsättningsskola. Fortsättningsskolans organisation medför den konsekvensen, att det mångenstädes uppstår skolavdelningar med så ringa barnantal, att det från såväl pedagogisk som ekonomisk synpunkt ansetts önskvärt, att flera sådana avdelningar vid undervisningen sammanföras till en enda. Åtgärder för centralisering av fortsättningsskolväsendet ha på grund härav vidtagits av statsmakterna. Enligt den i ämnet gällande kungörelsen nr 589/1932 kan skoldistrikt, som enligt vederbörligen fastställt reglemente genomfört sådan centralisering av fortsättningsskolväsendet, att eljest erforderlig skola därigenom blir obehövlig, erhålla statsbidrag till bestridande av kostnaderna för inackordering, skolhushåll eller skolskjutsar för fortsättningsskolpliktiga lärjungar, vilka eljest icke skulle kunna besöka skolan på grund av dennas avstånd från hemmet eller andra liknande omständigheter. Sådant statsbidrag kan utgå med högst det belopp, som skall anses motsvara den besparing i statsbidraget till avlönande av lärare vid fortsättningsskola inom distriktet, vilken uppkommer därigenom, att eljest erforderlig skola på grund av centraliseringen blir obehövlig. Den besparing i statsbidraget till avlönande av lärare, som uppkommer för varje pä grund av centraliseringen indragen fortsättningsskola eller mindre fortsättningsskola, skall anses utgöra 450 kronor. Med angiven begränsning utgår statsbidraget med belopp, som motsvarar kostnaderna för inackordering, skolhushåll eller skolskjutsar, dock för varje lärjunge med högst 1 krona 25 öre för dag. Som skolskjuts räknas icke färd med fordon, som framföres av barnen själva. Lärarpersonalen. Lärarpersonalen är i stort sett gemensam för folkskolan och fortsättningsskolan. De vid folkskolan anställda lärarna handhava sålunda i allmänhet den undervisning, som meddelas vid fortsättningsskolorna. Dessa lärare ombesörja i regel också den undervisning i slöjd, som enligt det ovanstående vid sidan av gällande timplaner meddelas i folkskolan. Däremot omhänderhaves motsvarande undervisning i hushållsgöromål i allmänhet av specialutbildade lärare. Före den av 1937 års riksdag beslutade löneregleringen för lärare vid folk- och småskolor, vilken trädde i kraft den 1 januari 1938, var lönen för lärarna vid sistnämnda skolor satt i relation till den årliga minimilärotiden. Lärarna voro skyldiga att för de då utgående minimilönerna årligen tjänstgöra åtta månader, beräknade utgöra 34x/a veckor. Enligt då gällande statsbidragsbestämmelser lämnade staten bidrag till ifrågavarande lönekostnader med belopp, motsvarande hela den kontanta minimiavlöningen, varvid dock skulle iakttagas, att statsbidrag som regel icke skulle 2—817406

18 utgå för längre undervisningstid än åtta månader av året. För överstigande undervisningstid, övertidsläsning, voro lärarna berättigade till särskild gottgörelse, vilken skulle gäldas av vederbörande skoldistrikt. Om alltså ett skoldistrikt utsträckte lästiden utöver den stadgade minimilästiden av 341/s veckor, måste skoldistriktet självt bestrida merkostnaderna. I två fall kunde emellertid statsbidrag också utgå för överstigande undervisningstid. Sålunda kunde, då lärotiden enligt det ovanstående vid vissa sjuåriga skolor utsträcktes till nio läsmånader de år, då nybörjare intoges, statsbidrag till lärarens avlöning utgå också för den sålunda tillagda nionde läsmånaden. Vidare kunde, därest vid skolor av B 3-form och D 1-form i vissa av rikets nordligaste gränsorter i vederbörlig ordning införts särskild undervisning för nybörjare, utgå statsbidrag för högst en månad med belopp, motsvarande berörda särskilda gottgörelse, även i det fall, att skolorna voro sexåriga. De nu omförmälda lönerna utgingo i vederlag för lärarnas tjänstgöring i folk- och småskola och avsågo icke undervisning i fortsättningsskola, ej heller de enligt det föregående för alla skoldistrikt icke obligatoriska ämnena slöjd och hushållsgöromål. För sistnämnda undervisning åtnjöto lärarna särskilda arvoden, vilka helt bestredos av statsmedel. Enligt kungörelsen nr 587/1932 om avlöning åt lärare vid fortsättningsskolan samt statsbidrag till sådan avlöning skulle arvodet till lärare i fortsättningsskola och ersättningsskola utgöra för undervisningstimme i fortsättningsskola minst 2 kronor 50 öre och för undervisningstimme i ersättningsskola minst 1 krona 50 öre. För undervisning i manlig eller kvinnlig slöjd i dessa skolor samt för undervisning i hushållsgöromål i fortsättningsskola gällde något lägre arvodessatser. Vidare kunde i vissa fall utgå högre arvode för undervisning i arbetskunskap. Statsbidrag till avlönande av lärare i fortsättningsskola och ersättningsskola skulle utgå med belopp, motsvarande ifrågavarande minimiarvoden. Enligt kungörelsen nr 572/1920 angående statsbidrag för undervisning i slöjd vid folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola utgick slöjdarvode med minst 1 krona 20 öre för varje undervisningstimme. Statsbidrag utgick med motsvarande belopp. Dock kunde i intet fall statsbidraget utgå med högre belopp för slöjdavdelning under ett redovisningsår än 153 kronor 60 öre, motsvarande statsbidrag för 128 limmar. Som villkor för statsbidrag gällde bland annat, att slöjdundervisningen varit förlagd utanför den för undervisningen i de för folkskolan obligatoriska ämnena på vederbörligt sätt fastställda tiden. Eftersom undervisningen i hushållsgöromål i allmänhet ombesörjes av specialutbildade lärare, är det icke erforderligt att i detta sammanhang ingå på de för undervisning av denna art meddelade arvodes- och statsbidragsbestämmelserna.

19 1937 års lönereglering. Enligt det nu anförda var utgångsläget för den av 1937 års riksdag beslutade löneregleringen för lärare vid folk- och småskolor följande: Lärotiden i de särskilda skoldistrikten utgjorde årligen lägst 34a/2 veckor men kunde av skoldistrikten förlängas, i vilket fall skoldistrikten som regel hade att själva bestrida de på den överstigande lärotiden belöpande avlöningskostnaderna. Skoldistrikten hade i viss utsträckning begagnat sig av denna möjlighet att förlänga lärotiden. Den i ärendet föreliggande utredningen hade givit vid handen, att år 1935 omkring 16 procent av folkskollärarkåren utförde till särskild ersättning berättigande övertidsläsning samt att denna övertidsläsning, vilken företrädesvis förekom i städer och större samhällen, bedrevs under en tid av oftast upp till en månad. Härförutom utgingo särskilda arvoden för undervisning i bland annat fortsättningsskola och i slöjd vid folkskola. Av föreliggande statistiska uppgifter hade framgått, att redovisningsåret 1933/34 icke mindre än 15 429 folk- och småskollärare tillika tjänstgjorde såsom slöjdlärare och att samma år av 10 834 lärare vid fortsättnings-, respektive ersättningsskola icke mindre än 8 957 samtidigt voro anställda vid folk- och småskolor. Lärarnas tjänstgöringstid växlade således avsevärt. En av de väsentligaste frågorna vid löneregleringen var spörsmålet, huruvida lönen för lärare vid folk- och småskolor borde differentieras efter tjänstgöringstidens längd eller om löneställningen borde bliva enhetlig för alla folk- respektive småskollärare, alltså utan hänsynstagande till den växlande, individuella tjänstgöringstiden. Till den senare ståndpunkten anslöto sig 1 9 3 6 å r s l ä r a r l ö n e s a k k u n n i g a, vilkas betänkande med förslag till löneregling för lärare vid folk- och småskolor (statens offentliga utredningar 1936:48) låg till grund för ärendets behandling. Nämnda sakkunniga ansågo, att löneställningen borde grundas på skyldighet att för fastställd lön tjänstgöra högst nio månader årligen, och ifrågasatte alltså en utsträckning av den i folkskolestadgan innefattade tjänstgöringsskyldigheten från åtta månader till nio månader. De sakkunnigas förslag innebar med andra ord, att avlöningen skulle grundas på maximitjänslgöringstid och icke, såsom för det dåvarande var fallet, på tjänstgöringstidens minimum. Avlöningen borde sålunda utgå oavkortad, även om den faktiska undervisningstiden understege nio månader, blott stadgat minimum av åtta månaders tjänstgöring fullgjorts. Då man emellertid måste räkna med att för en del av lärarkåren, under den närmaste framtiden sannolikt den övervägande delen, tjänstgöringsskyldighetens maximum, i vad anginge läsårets längd, icke komme att tagas i anspråk, föreslogs i omförmälda betänkande, att lärare skulle åläggas skyldighet att utan särskild ersättning undervisa i slöjd å folkskole- eller småskolestadiet i skoldistrikt, där lästiden icke överstege 34Vz veckor, högst fyra timmar i veckan och i skoldistrikt, där lästiden överstege 34Vs veckor men ej 37 veckor, högst två timmar. Vad åter anginge de lärare, för vilka lästiden vore längre än 37 veckor, ville nämnda sakkunniga icke ifrågasätta någon ökning av veckotimtalet på sätt nu angivits. Undervisningsbördan torde nämligen i sådant fall bli mer än skäligt betungande och större än för lärare vid andra slag av skolor, där lärarlönerna statligt reglerats. För lärare vid mindre folkskolor och biträdande lärare vid folkskolor eller för lärare vid småskola, till vilken hänvisats någon av folkskolestadiets årsklasser, hade det överhuvudtaget ej

20 ansetts böra ifrågakomma att utöver stadgat maximiantal veckotimmar pålägga någon ytterligare undervisningsskyldighet, detta särskilt med hänsyn till den i förhållande till berörda lärares utbildning speciellt besvärliga tjänstgöring, som ålåge dem. De sakkunniga hade icke ansett sig böra framställa något yrkande på att i lärarpersonalens tjänstgöringsskyldighet skulle inordnas jämväl tjänstgöring i fortsättningsskola, detta enär fortsättningsskolan vore att betrakta såsom en från folkskolan skild skolform av annan art än barndomsskolan. Men vad slöjden beträffade, tillhörde den enligt folkskolestadgan folkskolans läroämnen, ehuru såsom ett icke under alla förhållanden obligatoriskt ämne, och i regel torde med nuvarande seminarieutbildning lärarna besitta kompetens för undervisning i ämnet. Den motsatta ståndpunkten, differentiering av lönesättningen efter den faktiska tjänstgöringstidens längd, företräddes inom nämnda sakkunniga bland annat av redaktören Conrad Jonsson, som i en r e s e r v a t i o n vid betänkandet ifrågasatte, att lönegradsplaceringen skulle rättas efter läsarets längd sålunda, att lärare i skoldistrikt med nio månaders lästid skulle erhålla högre lönegradsplacering än motsvarande lärare i övriga skoldistrikt. Mot de sakkunnigas förslag om att i lärarnas tjänstgöringsskyldighet skulle inbegripas jämväl undervisning i slöjd anförde reservanten bland annat, att man icke kunde ordna undervisningen sä, att man i samtliga skoldistrikt med de kortare årliga lästiderna med slöjdundervisning sysselsatte hela lärarkåren. Den ene finge undervisa i slöjd, den andre måste bli befriad från sådan tjänstgöringsplikt men lönen bleve i ena som i andra fallet densamma. Den slöjdundervisning, som skulle läggas inom ramen för tjänstgöringsskyldigheten i vissa skoldistrikt, komme att från statens sida värdesättas och betalas tre- till femdubbelt högre än den slöjdundervisning, som utfördes av särskilda facklärare eller av folkskollärare pä övertid i de skoldistrikt, där man hade mer än 34V2 veckors lästid. Berörda bada förslag — d ena sidan 1936 års lärarlönesakkunnigas förslag om en enhetlig löneställning, anpassad efter maximitjänstgöringen, och införande av kompensationstjänstgöring i form av slöjdundervisning i syfte att utjämna olikheterna i fråga om den årliga tjänstgöringstidens längd, å andra sidan omförmälda reservationsvis framställda förslag om löneställningens differentiering efter den faktiska tjänstgöringstiden — togos väsentligen till utgångspunkt vid ärendets riksdagsbehandling. I detta sammanhang torde emellertid jämväl böra redogöras för vissa förslag, som av s k o l ö v e r s t y r e l s e n framställdes i utlåtande den 11 december 1936 över 1936 års lärarlönesakkunnigas betänkande. Tanken att på av sistnämnda sakkunniga föreslaget sätt utjämna olikheterna i fråga om den årliga tjänstgöringstidens längd vore enligt överstyrelsens mening som ett medel att skipa större rättvisa utan väsentlig betydelse, sä länge slöjden icke vore ett obligatoriskt läroämne. Nämnda förslag skulle nämligen icke kunna pä något sätt i praktiken hindra, att vissa lärares maximitjänstgöring utgjorde 341/2 läsveckor utan några extra veckotimmar, under det andra vore skyldiga att med fullt timantal per vecka tjänstgöra ända till 39 läsveckor. Dessutom syntes det svårligen kunna hävdas, att förslaget skulle främja en allmännare utbredning av slöjdundervisning vid rikets folkskolor. Bleve slöjden obligatorisk pä så sätt, att distrikten vore skyldiga att vid samtliga skolor — åtminstone vid dem, där den årliga lästiden understege 37 veckor — anordna undervisning i detta ämne, komme visserligen olikheterna beträffande tjänstgöringen att framträda något mindre, men med hänsyn till att mänga lärare pä grund av mycket olika fallenhet i fråga om rent praktiska göromål måste anses föga kompetenta att undervisa i ett sådant ämne som slöjd kunde det finnas anledning till ganska stora betänkligheter, huru-

21 vida det för slöjdundervisningens egen skull vore önskvärt att föreskriva undervisningsskyldighet för varje lärare i detta läroämne. Det kunde tydligen tänkas fall, dä denna undervisning kunde anses vara mera betjänt med att facklärare bleve anställda. En sådan anordning skulle emellertid i praktiken förhindras, där folkskolans lärare hade kortare tjänstgöring än 37 veckor, alldenstund statsbidrag till facklärares avlöning måhända icke kunde utgå, då folkskolläraren vore skyldig att utan särskild ersättning meddela slöjdundervisning och detta alltså — bortsett från lärares kompetens — bleve för staten ekonomiskt fördelaktigare. överstyrelsen ville i stället framlägga förslag till en annan lösning av här föreliggande problem, som enligt överstyrelsens förmenande skulle, på samma gång den verkade rättvis beträffande lärarnas tjänstgöringsförhållanden, kunna på ett ganska väsentligt sätt främja skolundervisningen i allmänhet. överstyrelsen utginge liksom de sakkunniga från den förutsättningen för den föreslagna löneplaceringen, att lärare skulle vara skyldig att, där Kungl. Maj:t ej föreskrivit kortare undervisningstid, årligen meddela undervisning under högst 39 veckor. En dylik bestämmelse borde bliva förbunden med en annan föreskrift, nämligen att den årliga undervisningstiden för varje skola jämväl borde uppgå till nämnda veckoantal. Detta skulle emellertid icke behöva med nödvändighet innebära, att varje klass eller barn finge lästiden utsträckt till 39 veckor. I städer och större samhällen, där skolväsendet vore anordnat enligt A-formen, och där man somligstädes redan nu tillämpade ifrågavarande utsträckta lästid, bleve visserligen förhållandet det nämnda. Men i skoldistrikt med sådana skolformer, där läraren hade att samtidigt undervisa mer än en klass, skulle niomånadersläsningen kunna anordnas antingen på det sätt, att blott en del av läraravdelningen, exempelvis någon eller ett par av de högsta klasserna, undervisades samtliga 39 veckor, under det de övriga finge 34Va läsveckor, eller ock så, att samtidig undervisning av skolans alla klasser ägde rum under endast sju månader, medan läraren under de två återstående månaderna, exempelvis den första och den sista av läsåret eller den första av vardera terminen, undervisade växelvis endast en del av läraravdelningen. I en skola av B 3- eller D 1-form vore det synnerligen lämpligt, att läraren under höstterminens första månad undervisade endast småskolestadiet och att han sedan under vårterminens första eller sista månad — ankommande på vad som ur lokala synpunkter vore lämpligast — finge ägna sig uteslutande åt folkskolestadiet. På samma sätt kunde i en B 2-skola undervisning meddelas under två månader växelvis åt klasserna 3 och 4 samt klasserna 5 och 6 eller 5—7 (beroende på skolans anordning som sex- eller sjuårig). Undervisningen i B 1-skolor kunde på liknande sätt uppdelas, så att dessa skolor under två av läsårets månader kunde arbeta närmast som A-skolor, d. v. s. läraren finge under nämnda perioder endast en klass att undervisa —- dock att i sjuåriga B 1-skolor klasserna 5 och 6 alltid komme att bilda en avdelning, medan sjunde klassen finge sin särskilda läsmånad — och samma förhållande gällde i fråga om de tvåklassiga småskolorna av b-form. Det borde måhända påpekas, att den särundervisning, som sålunda kunde beredas olika klasser eller avdelningar av en eljest flerklassig läraravdelning, icke med nödvändighet behövde samlas på hela månader utan säkerligen stundom skulle kunna med fördel förläggas till kortare perioder, veckor, dagar eller kanske till och med timmar, fördelade över hela läsåret. Behovet och önskvärdheten av att de s. k. halvtidsläsande skolformerna erhölle en nionde läsmånad torde icke vara nödvändigt att i detta sammanhang närmare utveckla. Bleve alltså 39 veckors årlig tjänstgöringstid för lärare föreskriven som obligatorisk icke endast i teorin utan även i praktiken, bortfölle de skäl, på vilka de sakkunniga grundat sitt förslag om skyldighet för lärare att i vissa fall utan särskild

22 ersättning undervisa i slöjd, överstyrelsen hade redan givit uttryck ät den uppfattningen, att nämnda förslag av de sakkunniga icke förefölle vara ägnat att främja slöjdundervisningen i och för sig. Därmed hade emellertid överstyrelsen icke velat helt avvisa tanken, att lärare under vissa förhållanden skulle kunna åläggas att meddela dylik undervisning, nämligen såsom utfyllnad, då så befunnes behövligt eller lämpligt, i den veckotjänstgöring, som skulle påvila en lärare. Det förslag till lönereglering för lärare vid folk- och småskolor, som framlades i den till riksdagen avlåtna p r o p o s i t i o n e n n r 2 7 0 / 1 9 3 7, grundade sig på de principer för lönesättningen, som förordats i omförmälda reservation till 1936 års lärarlönesakkunnigas betänkande. Föredragande departementschefen förklarade sig icke finna de sakkunnigas motiv för en av undervisningstiden oberoende lönegradsplacering fullt bärande men anförde i samband därmed, att detta givetvis icke innebure, att departementschefen icke ansåge en allmän placering av folkskollärare i den av de sakkunniga förordade lönegraden B 17 önskvärd. Departementschefen, som förklarade sig hoppas, att en sådan genom undervisningstidens förlängning successivt skulle komma till stånd, förordade, att folkskollärare med en årlig tjänstgöring av högst 36 veckor skulle placeras i lönegraden B 15, med en tjänstgöring av mer än 36 men ej 39 veckor i lönegraden B 16 samt med en tjänstgöring av 39 veckor i lönegraden B 17. På motsvarande sätt föreslogs, att småskollärare liksom också lärare i mindre folkskolor och biträdande lärare vid folkskolor skulle avlönas enligt respektive lönegraderna B 7, B 8 och B 9. Det av 1936 års lärarlönesakkunniga framlagda förslaget om inbegripande av slöjdundervisning i den normala undervisningsskyldigheten fann departementschefen ha blivit föremål för en vägande kritik ur olika synpunkter. Då med den av departementschefen ifrågasatta lönegradsplaceringen skälen för en sådan åtgärd bortfölle, förordade departementschefen, att särskild ersättning liksom hittills skulle utgå till lärare för undervisning i slöjd. I anledning av propositionen väcktes inom riksdagen ett stort antal m o t i o n e r , vari framställdes förslag bland annat om genomförande av en av skiftningarna i den faktiska tjänstgöringstiden mer eller mindre oberoende lönereglering för lärarna vid folk- och småskolor. I motionerna skärskådades ingående möjligheterna att utsträcka lärarnas faktiska tjänstgöringstid i syfte att underlätta en lönereglering efter den angivna principen. I motionen 11:470 yrkades, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla om skyndsam utredning av frågan om utsträckning av lästiden för lärarna vid flerklassiga undervisningsavdelningar utöver 34Va veckor genom att barnen under viss del av läsåret uppdelades i skilda undervisningsavdelningar. Med utgångspunkt bland annat från det av skolöverstyrelsen i ämnet framställda förslaget anfördes i motionen, att det föreliggande problemet icke vore nytt men att det aktualiserats genom införandet av ett sjunde skolår, vilket komplicerade undervisningen i de flerklassiga folkskolavdelningarna. I samband med det föreliggande förslaget till lönereglering borde frågan bringas fram till lösning. Det gällde ett landsbygdsintresse av betydande räckvidd. En utsträckning av lästiden genom uppdelning av barnen viss del av skolåret skulle vara ägnad att väsentligt höja landsbygdens skolväsen. De lägre skolformerna finge härigenom ökad möjlighet att i fråga om undervisningsresultat bli något så när jämställda med A-skolorna. Genom att de flerklassiga undervisningsavdelningarna bleve mer »lättarbetade», komme lärarna att i större utsträckning tävla om landsbygdens skoltjänster. Härtill skulle också i hög grad medverka den förbättring — eller likställdhet med städerna — i lönehänseende, som det förlängda läsåret skulle skänka. Frågan torde emellertid

23 tarva en närmare utredning. Så borde prövas, om utsträckningen av läsåret skulle vara en skoldistriktens sak eller ske automatiskt, när vissa förutsättningar vore för handen. Undersökas borde även, om visst minimiantal elever skulle krävas för en uppdelning av barnen. I dylikt fall måste man även taga ställning till spörsmålet, hur skulle förfaras, då barnantalet, kanske tillfälligt, sjönke under fastställt minimi tal. Slutligen måste prövas, huruvida halvtidsläsande skolor borde fä rätt att dela upp barnen i de olika undervisningsavdelningarna, eller om man här skulle sträva efter en förlängning av skolåret till nio månader även för barnen. 1 motionen 11:531 hemställdes, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om förslag till sådan organisation av skolväsendet och lärarnas arbetsuppgifter, att lärarna bereddes arbete under längre tid av året än för det dåvarande vore fallet. Beträffande lärarnas tjänstgöringstid borde en undersökning företagas rörande möjligheten att utnyttja dessa befattningshavares värdefulla arbetskraft under längre tid av året än som nu skedde. Detta torde i viss mån kunna åstadkommas genom ett mera planmässigt organiserande av undervisningsavdelningar och lästid i en del skolor. Undervisning i slöjd borde ordnas på ett sådant sätt, att densamma inrangerades i lärarnas ordinarie arbetsåligganden. Vidare borde i alla kommuner, där så vore möjligt, ordnas badplatser och sommarläger för barn, och lärarna viss tid under sommaren tagas i anspråk som simlärare och föreståndare. I motionen II: 486 framfördes tanken att inordna lästiden vid fortsättningsskolan i den ordinarie skoltiden i de skoldistrikt, som därom gjorde framställning. Också i motionen II: 488 framställdes ett likartat förslag. I motionen I: 251 föreslogs en utsträckning av lärarnas tjänstgöringstid genom differentiering av lästiden mellan de olika klasserna. Härigenom erbjödes möjlighet att förstärka de på landsbygden ofta förekommande svagare skolformerna utan att därför öka barnens lästid. Läraren skulle därigenom få 37 eller 38 veckors tjänstgöring, medan barnens lästid förbleve 34V2 eller 36 veckor. I motionen 11:487 yrkades, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag om på vad sätt de av skolöverstyrelsen enligt det ovanstående föreslagna förstärkningsanordningarna m. m. skulle tillämpas samt om slöjdundervisningens inordnande i lärarnas tjänstgöringstid i sådan omfattning, som erfordrades för undervisningstidens utsträckande till 39 veckor. I motionen 1:289 hemställdes, dels att Kungl. Maj:t måtte anmodas fastställa en minsta lästid vid A- och C-skolor av 38 veckor och vid övriga skolor av 36 veckor, vilken lästid borde vara införd senast med läsåret 1939—40, dels ock om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning, hur förstärkningsanordningar kunde vidtagas, varigenom undervisningstiden vid flerklassiga skolavdelningar av B- eller D-typ kunde helt eller delvis förlängas till 38 veckor. I motionen erinrades, att lästiden vid de allmänna läroverken och motsvarande läroanstalter vore bestämd till 38 veckor, oberäknat tid för inträdes- och flyttningsprövningar. S t a t s u t s k o t t e t anslöt sig i sitt vitlåtande nr 140 till den av Kungl. Maj:t föreslagna lönedifferentieringen med den ändringen, att utskottet förutsatte en föreskrift om att den årliga lästiden i de särskilda skoldistrikten skulle omfatta antingen 34V2, 36Va eller 39 läsveckor och de olika av Kungl. Maj:t föreslagna lönegraderna hänföra sig till dessa lästider. Under erinran, att en lönereglering av denna art innebure, att ersättningen till lärarna vid lästid över 34Vs veckor inarbetades i avlöningen och sålunda övertoges av statsverket, anförde utskottet, att statsmakterna härigenom finge ett enligt utskottets mening gynnsamt tillfälle att i samband med löneregleringen befordra tillkomsten av förbättrad undervisning i skoldistrikten. Utskottet delade departementschefens uppfattning om önskvärdheten av en förlängd undervisningstid

24 och vore i princip ense med de motionärer, som förordade en utökning av den årliga lästiden och en utsträckning med det snaraste till 39 veckor av den faktiska tjänstgöringstiden för lärarna. En minimilästid av 36V2 veckor per är syntes icke vara orimlig, och en tjänstgöring av 39 läsveckor borde statsmakterna kunna fordra av lärarna. Då utskottet anslöte sig till Kungl. Maj:ts förslag om en differentierad lön, avvägd med hänsyn till lärarnas tjänstgöringstid, skedde detta under den förvissningen, att denna differentiering allenast bleve en övergångsform i lönesystemet. Med hänsyn till de skiftande förhållandena i de särskilda skoldistrikten kunde det vara tvivelaktigt, om barnens lästid kunde allestädes utan svårigheter utsträckas till 39 veckor eller ens till 36V2. Utskottet vore i varje fall icke berett att för det dåvarande, i enlighet med yrkandena i flera motioner, förorda en till tiderna fixerad övergång till längre läs- och tjänstgöringstider i folkskolan, utan ansäge sig böra föreslå riksdagen att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag i syfte att förlänga tjänstgöringstiden för lärarna vid folk- och småskolor till 39 veckor. Utskottet anförde tillika — under erinran att lönegradsplaceringen enligt det föreliggande förslaget till avlöningsreglemente liksom vid bifall till utskottets ändringsförslag anknötes till lästiden — att det syntes erforderligt att låta lönegradsplaceringen anknyta till tjänstgöringstiden i stället för till lästiden, om åtgärder vidtoges, som ledde till en generell och av barnens lästid delvis oberoende utsträckning av lärarnas tjänstgöringstid. Vid den utredning rörande förlängning av tjänstgöringstiden för ifrågavarande lärare, som utskottet förutsatt skola komma till stånd, borde också denna fråga tagas under övervägande. Vad särskilt angår löneställningen för småskollärarna, anförde utskottet, som även i denna del i huvudsak biträdde Kungl. Maj:ts förslag, att den höjning av fordringarna för tillträde till småskoleseminarium, som innefattades i 1936 års riksdags beslut angående omorganisation av småskoleseminarierna, syntes kunna tagas till intäkt för en förbättrad löneställning för de småskollärare, som komme att utbildas enligt den nya ordningen, därest en sådan åtgärd förbundes med allmän skyldighet för småskollärare att meddela undervisning jämväl i folkskolestadiets lägre årsklasser. En dylik generell utsträckning av deras arbetsuppgifter syntes motiverad med hänsyn till den förbättrade utbildning, som komme ifrågavarande lärare till del, och förefölle utskottet även ur andra synpunkter vara av värde. Denna fråga torde böra vidare utredas genom Kungl. Maj:ts försorg, varom riksdagen borde göra framställning. Enär tidigast om två år från småskoleseminarium utexaminerades elever enligt den nya ordningen, hade frågan icke omedelbar aktualitet. I samband med frågan om det antal veckotimmar, varunder lärare skulle.vara skyldig att bestrida undervisning, anförde utskottet, att utskottet övervägt, huruvida lärare vid småskola borde åläggas en maximitjänstgöring av upp till 30 timmar i stället för allenast 28 timmar per vecka. Denna mertjänstgöring skulle kunna utnyttjas till förstärkning av undervisningen, exempelvis för beredande av mer individualiserad undervisning ät barn, som vore i behov därav. Utskottet ansäge sig dock icke kunna för närvarande bedöma lämpligheten av en sådan anordning men förutsatte, att Kungl. Maj:t toge frågan under omprövning och, därest sä befunnes erforderligt, för riksdagen framlade förslag i ämnet. I vissa v i d s t a t s u t s k o t t e t s u t l å t a n d e f o g a d e reservation e r framlades förslag om en enhetlig lönesättning för folkskolans lärare, på grundval av en allmän tjänstgöringsskyldighet av 39 veckor årligen. Ifrågavarande reservationer, som alla till syftningen voro likartade, företedde olikheter väsentligen i fråga om sättet för övergången till den enhetliga lönesättningen. Reservanterna uppehöllo sig ingående vid möjligheterna att inom ramen av nämnda tjänst-

25 göringsskyldighet, i vidare mån än för det dåvarande i allmänhet skedde, utnyttja lärarnas arbetskraft. J en reservation anfördes i detta hänseende, att — ehuru en utsträckning av den obligatoriska lästiden utöver 34^2 veckor ur skolans synpunkt skulle vara till fördel — det icke vore nödvändigt, att den eftersträvade normaliseringen av lärarnas tjänstgöringsskyldighet förbundes med en sådan generell åtgärd. Den arbetstid, som läge emellan 341/a och 39 veckor, syntes i allmänhet kunna till skolans bästa nyttiggöras pä annat sätt än genom en ytterligare utsträckning av lästiden för barnen. De av skolöverstyrelsen enligt det ovanstående framställda förslagen borde sålunda komma under närmare övervägande. Den av 1936 ärs lärarlönesakkunniga framförda tanken att inom ramen för lärarnas allmänna undervisningsskyldighet inlägga undervisning jämväl i slöjd borde icke utan vidare avvisas, så mycket mindre som härigenom öppnades möjligheter till utgiftsminskningar för statsverket. Ett tänkbart uppslag syntes också vara att förlägga någon del av fortsättningsskolundervisningen inom nämnda undervisningsskyldighet. Det kunde även ifrågasättas, huruvida icke den vidgade tjänstgöringsskyldigheten kunde tagas i anspråk för beredande av särskild undervisning åt efterblivna barn. I en annan reservation yttrades, att en allmän förlängning av den lagstadgade minimilästiden av 34V2 veckor icke kunde förordas, ehuruväl en utsträckning av den obligatoriska lästiden från skolans synpunkt kunde i och för sig vara önskvärd. Folk- och småskolans organisation borde nämligen anpassas efter de för de olika orterna skiftande förutsättningarna, och det borde alltjämt vara skoldistrikten obetaget att själva besluta angående utökning av den årliga lästiden för barnen. Därernot uttalade sig reservanten för ett genomförande i lämplig utsträckning av de av skolöverstyrelsen föreslagna förstärkningsanordningarna. Det kunde även ifrågasättas, huruvida icke den utökade tjänstgöringsskyldigheten kunde tagas i anspråk för särskild undervisning åt efterblivna barn. Även denne reservant berörde möjligheten att i den obligatoriska tjänstgöringstiden inlägga slöjdundervisning. •I, en tredje reservation uttalades likaledes sympatier för att den utsträckta tjänstgöringstiden skulle utnyttjas genom differentiering av undervisningen i flerklassiga läraravdelningar i anslutning till skolöverstyrelsens förslag och även genom beredande av särskild undervisning ät efterblivna barn. I samtliga de ifrågavarande reservationerna förutsattes, att de med berörda åtgärder sammanhängande detaljfrågorna skulle . tagas under skyndsam utredning genom Kungl. Maj:ts försorg. Vid behandlingen av statsutskottets utlåtande i kamrarna beslutade f ö r s t a k a m in a r e n i principiell överensstämmelse med de reservationsvis framställda förslagen, varemot a n d r a k a m m a r e n biföll vad statsutskottet hemställt. Sedan en av utskottet föreslagen sammanjämkning av de skiljaktiga besluten bifallits av första kammaren men avslagits av andra kammaren och alltså icke godkänts,, framlade utskottet förslag om ärendets avgörande medelst gemensam omröstning. Denna omröstning utföll på så sätt, att lönesystemet utformades för folkskollärarna i enlighet med statsutskottets ursprungliga förslag och för småskollärarna i enlighet med de av utskottsreservanterna angivna principerna. Den för l ä r a r n a vid folk- och s m å s k o l o r n a b e s l u t a d e l ö n e r e g l e r i n g e n i n n e b ä r alltså till s i n a g r u n d d r a g , att l ö n e n för f o l k s k o l l ä r a r n a a n p a s s a t s efter d e n faktiska t j ä n s t g ö r i n g s t i d e n , m e d a n för s m å s k o l l ä r a r n a g e n o m f ö r t s enhetlig, av d e n f a k t i s k a tjänstgöringstiden o b u n d e n löneställning. P å g r u n d

26 a v ä r e n d e t s h a n d l ä g g n i n g i r i k s d a g e n s b å d a k a m r a r inflöt i d e n av r i k s d a g e n till Kungl. Maj:t a v l å t n a skrivelsen i ä r e n d e t (nr 468/1938) icke n å g o t uttal a n d e r ö r a n d e u t s t r ä c k n i n g av lästiden vid f o l k s k o l a n eller t j ä n s t g ö r i n g s t i d e n för l ä r a r n a , ej heller n å g o n f r a m s t ä l l n i n g o m u t r e d n i n g i d e o v a n a v utskottet och u t s k o t t s r e s e r v a n t e r n a a n g i v n a h ä n s e e n d e n a . D ä r e m o t h a r i r i k s d a g s skrivelsen gjorts u t t a l a n d e av o v a n angivet i n n e h å l l o m u t r e d n i n g g e n o m K u n g l . Maj:ts försorg av f ö r u t b e r ö r d a s p ö r s m å l o m u t s t r ä c k n i n g av m a x i m i t j ä n s t g ö r i n g e n för l ä r a r e vid s m å s k o l a till 30 t i m m a r p e r v e c k a . Enligt avlöningsreglementet den 30 september 1937 (nr 868) för lärare vid folkoch småskolor hänföras ordinarie folkskollärare som regel till lönegraden B 17, därest den i vederbörlig ordning fastställda årliga lästiden utgör 39 veckor (273 dagar), till lönegraden B 16, därest den i vederbörlig ordning fastställda årliga lästiden utgör 36V2 veckor (256 dagar), och till lönegraden B 15, därest den i vederbörlig ordning fastställda årliga lästiden utgör 34V2 veckor (242 dagar). Om den årliga lästiden på grund av gällande föreskrifter eller eljest utsträckes för viss begränsad tid, skall läraren enligt reglementet bibehållas vid sin förutvarande placering i lönegrad men äger de år, dä lästiden utsträckts, åtnjuta lön som vore han placerad i lönegrad med tillämpning av ovanstående bestämmelser. Enligt samma reglemente hänföres ordinarie småskollärare till lönegraden B 9. Dock skall övergången till denna enhetliga lönegradsplacering ske successivt på så sätt, att ordinarie småskollärare under tiden den 1 januari 1938—den 30 juni 1940 som regel hänföres till lönegraden B 9, därest den i vederbörlig ordning fastställda årliga lästiden utgör 39 veckor, till lönegraden B 8, därest den i vederbörlig ordning fastställda årliga lästiden överstiger 36 men ej uppgår till 39 veckor, och till lönegraden B 7, därest den i vederbörlig ordning fastställda ärliga lästiden utgör högst 36 veckor, samt att sådan lärare under tiden den 1 juli 1940—den 30 juni 1942 som regel hänföres till lönegraden B 9, därest den ärliga lästiden utgör 39 veckor, och till lönegraden B 8, därest den årliga lästiden icke uppgår till 39 veckor. I avlöningsreglementet ha även meddelats bestämmelser beträffande lärarnas tjänstgöringsskyldighet. Enligt dessa bestämmelser skall annan lärare än timlärare vara skyldig att mot åtnjutande av de i reglementet angivna löneförmånerna under högst 39 veckor varje redovisningsår meddela undervisning, folkskollärare, lärare vid mindre folkskola, biträdande lärare vid folkskola och sådan småskollärare, till vilken även hänvisats någon eller några av folkskolestadiets årsklasser, under minst 28 och högst 30 veckotimmar samt annan småskollärare under minst 24 och högst 28 veckotimmar. Nedsättning i den sålunda föreskrivna minsta undervisningsskyldigheten för vecka kan dock, om särskilda förhållanden därtill föranleda, medgivas, dels av vederbörande folkskolinspektör eller skolöverstyrelsen med högst två veckotimmar, dels ock därutöver av skolöverstyrelsen med högst fyra veckotimmar, i den mån undervisningen utan kostnad för staten under motsvarande antal timmar i stället meddelas av annan lärare med erforderlig kompetens. Statsbidrag utgår enligt den i ämnet gällande kungörelsen av den 10 december

1937 (nr 999) i princip med belopp, motsvarande den avlöning, som jämlikt bestämmelserna i omförmälda avlöningsreglemente tillkommer lärare vid folk- och småskolor. Såsom av det föregående framgår, har genom löneregleringen icke inträtt någon ändring i de ovannämnda bestämmelserna angående arvoden till lärare för undervisning i fortsättningsskola och i slöjd och angående statsbidrag till sådana arvoden. Lärare vid folk- och småskolor äro alltså berättigade att uppbära nämnda arvoden utöver den lön, som tillkommer dem jämlikt avlöningsreglementet. Såsom avslutning på den nu lämnade redogörelsen må sammanfattningsvis erinras, att vid behandlingen av frågan om lönereglering för lärare vid folk- och småskolor framställts eller övervägts i huvudsak följande förslag till utjämnande av de rådande olikheterna i fråga om omfattningen av tjänstgöringstiden för lärarna: 1. Den nu föreskrivna minimilästiden av 34 V2 veckor utsträckes upp till 39 veckor. Eventuellt förbindes en sådan reform med åtgärder för differentiering av undervisningen i två- eller flerklassiga undervisningsavdelningar i syfte att bereda särundervisning åt i sådana undervisningsavdelningar ingående klasser. Lästiden för barnen blir i så fall i två- eller flerklassiga undervisningsavdelningar som regel oförändrad men utsträckes för läraren upp till 39 veckor. 2. Lärare ålägges skyldighet att ulan särskild ersättning bestrida undervisning i slöjd. 3. Lärare ålägges skyldighet att utan särskild ersättning bestrida undervisning i fortsättningsskola. 4. Lärare sysselsattes med specialundervisning för efterblivna barn i skolåldern. 5. Lärare tages i anspråk för simundervisning o. d.

III.

Utsträckning av den årliga lästiden vid folkskolan.

Nuvarande torhållanden m. m. Enligt 1882 års folkskolestadga skulle den årliga lärotiden vid skolor, för vilkas lärare skoldistrikt åtnjöte lönetillskott av allmänna medel, omfatta minst åtta kalendermånader. Såsom av den föregående redogörelsen inhämtas, återfinnes denna bestämmelse också i den nu gällande folkskolestadgan, dock förtydligad på så sätt, att den årliga lärotiden skall omfatta minst åtta månader eller 34V2 veckor. I lärotiden äro inräknade helgdagar, påsk- och eventuellt förekommande pingstlov samt andra lovdagar. Före den av 1937 års riksdag beslutade löneregleringen för lärare vid folkoch småskolor ägde, såsom redan framhållits, skoldistrikten visserligen rätt att utsträcka nämnda lärotid men fingo själva i regel bestrida de ökade kostnaderna för bland annat lärarlöner. I någon större utsträckning ägde förlängning av lärotiden icke rum, då en djdik förlängning i vart fall för mindre bärkraftiga kommuner medförde kännbara utgiftsökningar. Man synes vara berättigad att säga, att det i regel varit städer eller stadsliknande samhällen med tämligen gott skatteunderlag, som påtagit sig ökade bördor för skolväsendet i här nämnt hänseende. Beträffande det antal skoldistrikt, som utökat lästiden redan före den 1 juli 1937, ha de sakkunniga icke gjort någon undersökning. Av uppgifter, som lämnats i samband med behandlingen av nämnda löneregleringsfråga, synes emellertid framgå, att förlängningen av läsåret berört omkring 18 procent av antalet läraravdelningar i landet. Då det i stor utsträckning varit de största eller medelstora skoldistrikten, som vidtagit denna anordning, blir procentsiffran för skoldistrikten avsevärt mindre än för läraravdelningarna. För de sakkunnigas arbete har det icke varit nödvändigt att inhämta närmare uppgifter i dessa avseenden. Genom 1937 års lärarlönereglering kom frågan om läsårets längd i ett nytt läge genom att staten påtog sig kostnaderna för förlängning av lärotiden. Beträffande detaljerna härutinnan hänvisas till det föregående. I detta sammanhang bör allenast erinras, att lästiden i samband med löneregleringen av praktiska skäl bestämts skola uppgå antingen till 3 4 % veckor (242 dagar), 36V2 veckor (256 dagar) eller 39 veckor (273 dagar). Detta har dock hittills icke kommit till annat författningsmässigt uttryck än att, såsom av det föregående framgår, de lönegrader, till vilka folkskollärare skola hänföras, satts

29 i relation till berörda årliga lästider. 1 skrivelse den 30 maj 1938, vilken fortfarande är beroende på Kungl. Maj:ts prövning, har skolöverstyrelsen framlagt förslag om att § 15 folkskolestadgan skulle ändras på så sätt, alt den årliga lärotiden fixeras på angivet sätt. Här bör också påpekas, att de utfärdade löne- och statsbidragsbestämmelserna — i överensstämmelse med riksdagens i ämnet fattade beslut — använda uttrycket lästid i stället för folkskolestadgans uttryck lärotid och uttrycket undervisningstid i skolöverstyrelsens »Planer och förebilder till reglementen och andra bestämmelser för skoldistrikten». Dessa uttryck torde dock få anses vara till innebörden överensstämmande och avse den tid, varunder arbetet i vederbörande skola pågår. I det följande användes i allmänhet benämningen lästid, vilken — med utgångspunkt från ovannämnda dagantal — angives till 34-éli veckor, 364l~ veckor och 39 veckor. Sedan riksdagen fattade sitt beslut i löneregleringsfrågan, har lästiden genom av skoldistrikten beslutade och av högre myndighet godkända ändringar av gällande reglementen utsträckts i betydande omfattning. För att erhålla en föreställning om den lästid, som i de olika skoldistrikten kommer att tilllämpas under redovisningsåret 1938—39, ha de sakkunniga hänvänt sig till statens folkskolinspektörer. Därvid ha begärts uppgifter angående dels lärarnas fördelning med hänsyn till lästidens sannolika omfattning under nämnda redovisningsår, dels ock den sannolika årliga lästiden för läraravdelningarna. fördelade på skolformer, under samma år. Undersökningen har beträffande skoldistriktens och lärarkrafternas fördelning på lästider givit följande resultat: Tabell 1.

Den beräknade omfattningen av lästiden redovisningsåret 1938—39. Skoldistrikt

L ä s t i d Antal

34 4 /- veckor 36 4 / 7 » 39 »

687 895 880

27-9 36-4 35-7 1000

L ä r a r e med småskollärarkompetens

med folkskollärarkompetens

Antal

Antal

2 064 3 110 6 811

/o

17-2 26-0 56-8

2 189 3 737 9 787

0/

/() 13-9 23-8 62-3

1000 100 0 15 713 11985 2 462 Summa Anmärkning: I de fall, där inom ett skoldistrikt olika lästider förekomma, har distriktet uppförts med den lästid, som tillämpas i flertalet läraravdelningar.

Det bör anmärkas, att det ur ekonomiska synpunkter endast är de folkskollärarkompetenta lärarkrafternas beräknade uppdelning på lästider, som här är av intresse. I fråga om de småskollärarkompetenta (d. v. s. lärare vid småskolor, lärare vid mindre folkskolor och biträdande lärare vid folkskolor) har riksdagen, såsom redan nämnts, fastställt en av den faktiska lästiden oberoende löneställning.

30 De olika skolformernas fördelning på lästider framgår av följande tabell: Tabell 2.

Läraravdclningarnas beräknade fördelning på skolformer och lästider redo visning.sä ret 1938—39. A.

Folkskola.

Läraravdelningar med nedanstående lästider Skolform

A Bl B2 B3 Cl G2 C3

34 / 7 veckor

36 4 / 7 veckor

39 veckor Summa

Antal

%

Antal

/o

Antal

%

235 884 750 225 115 38

3-4 200 23-3 22-4 40-4 29-5

556 1407 1 263 414 136 63 3

8-0 31-9 39-2 41-2 47-7 48-8 100-0

6121 2 122 1 206 366 34 28

88-6 48-1 37-5 36-4 11-9 21-7

I).

6 912 4 413 3 219 1005 285 129 3

Mindre folkskola. Läraravdelningar med nedanstående lästider

Skolform

Dl D2 D3

34 4 / 7 veckor

36 4 / 7 veckor

39 veckor

Antal

%

Antal

%

Antal

260 42 25

20-1 38-5 55-5

282 44 3

21-7 40-4 6-7

755 23 17

C.

0/

Summa

/o

58-2 21-1 37-8

1297 109 45

Småskola.

Läraravdelningar med nedanstående lästider Skolform

a b c

34 4 / 7 veckor

36 4 / 7 veckor

Antal

/o

Antal

207 1331 144

5-1 23-2 40-4

499 2 026 159

39 veckor

%

Antal

°//o

12-2 35-3 44-7

3 390 2 384 53

82-7 41-5 14-9

Summa

4 096 5 741 356

Vid en jämförelse mellan tabellerna 1 och 2 framträda vissa smärre differenser, vilka på grund av undersökningens art icke kunna undvikas men som sakna betydelse vid slutresultatets bedömande. Beträffande de i olika delar av landet tillämpade lästiderna hänvisas till specifikationer, vilka fogats vid detta betänkande. Lästidens längd vid vissa andra skolformer. I detta sammanhang torde en överblick över lästidens längd vid vissa andra skolformer vara på sin plats. Vid allmänna läroverk skall läsåret, utöver tiden för inträdes- och flyttningsprövningar, omfatta 38 veckor. I läsåret inräknas den ledighet, som vid

slutet av varje termin oundgängligen erfordras för skolarbetets avslutande, ävensom påsk- och pingst- eller motsvarande ledighet. För hela läroverket gemensam ledighet från undervisningen skall rektor dessutom lämna under sammanlagt minst fyra, högst sex dagar under läsåret. För kommunala flickskolor och kommunala mellanskolor gälla i stort sett enahanda bestämmelser som vid de allmänna läroverken. Dock må anmärkas, att vid de kommunala flickskolorna i de 38 veckor, som läsåret skall omfatta, jämväl inräknas tid för inträdes- och flyttningsprövningar. Vid högre folkskolor skall läsåret, påsk- och pingstferier samt tillfälliga lovdagar inräknade, omfatta minst 36 veckor, därest ej Kungl. Maj:t i särskilt fall annorlunda bestämmer. För hela skolan gemensam ledighet från undervisningen skall lämnas under ett antal dagar, som angives i det för skolan gällande reglementet, dock högst sex dagar under läsåret. Vissa tidigare förslag rörande utsträckt lästid vid folkskolan. I sitt den 1 augusti 1914 avgivna betänkande angående folkskolan berörde folkundervisningskommittén (sid. 24 och 25 i nämnda betänkande) frågan om obligatorisk förlängning av läsåret. Kommittén fann en ökning av läsårets längd givetvis vara från undervisningens synpunkt önskvärd. Möjligheten av en sådan förlängning vore, vad den egentliga folkskolan beträffade, redan given genom 1906 års kungörelse angående avlöning för lärare vid folk- och småskolor, däri föreskreves, att ordinarie lärare vid folkskola skulle vara skyldig »att utan särskild ersättning underkasta sig den ökade tjänstgöringsskyldighet, som kan för honom uppkomma, därest i vederbörlig ordning skulle komma att för samtliga skoldistrikt stadgas förlängning av den lagstadgade undervisningstiden av 341/2 veckor, dock under en tid av sammanlagt högst 36 veckor om året». Denna bestämmelse, som tillkommit i samband med en genom samma kungörelse fastställd löneförbättring för folkskolans lärare, skulle naturligtvis nu — anförde kommittén — kunna åberopas vid framställandet av förslag om läsårets förlängning för samtliga skoldistrikt. Sedan nämnda kungörelse utfärdades, hade emellertid nära åtta år förflutit, utan att någon åtgärd vidtagits för den angivna bestämmelsens förverkligande. Det kunde då ifrågasättas, huruvida det skulle vara lämpligt att under dåvarande förhållanden utan vidare bringa den ifrågavarande förlängningen av undervisningstiden till utförande, ehuru, såsom kommittén framhållit, en ökning av läsårets längd utan tvivel vore från undervisningens synpunkt önskvärd. Skulle emellertid, yttrade kommittén, frågan om läsårets längd ånyo upptagas till omprövning, torde ock den frågan böra komma under övervägande, om ej till avhjälpande av den osäkerhet och olikformighet, som förefunnes i fråga om den lagstadgade arbetstiden, visst minimum borde fastställas för det antal läsdagar, som borde förekomma under läsåret. För de uttalanden rörande förlängning av lästiden, som gjordes i samband

32 med behandlingen av frågan om lönereglering för lärare vid folk- och småskolor, har redogjorts i det föregående (sid. 19 fl'.). Härav har framgått, att 1937 års riksdag i sin skrivelse i ämnet icke yttrade sig angående berörda spörsmål på grund av att kamrarna stannade i olika beslut i löneregleringsfrågan och ärendet avgjordes genom gemensam votering. De sakkunniga: Ur pedagogiska synpunkter kunna i stort sett samma skäl åberopas för ett utsträckande av den samlade årliga tid, under vilken folkskolan arbetar, som på sin tid anfördes för införande av ett sjunde obligatoriskt skolår. Då emellertid av flera skäl läsåret, utöver nu stadgat minimum, kan förlängas med högst omkring en månad, kan en åtgärd av denna art icke ur skolans synpunkt tillmätas samma värde som en förlängning av skolplikten med ett läsår. Genom förlängning av skolplikten med ett läsår kan för skolarbetet som regel disponeras ett betydligt större antal undervisningstimmar än som tillkomma vid en förlängning av den årliga lästiden med en månad, vartill kommer, att skolan vid förlängning av skolplikten får behålla eleverna under en tid, då deras mognad och förmåga att inhämta kunskaper är större än under de föregående skolåren. Däremot torde man kunna säga, att de båda åtgärderna komplettera varandra så till vida, att båda var och en på sitt sätt bidraga till att förbättra skolans undervisningsresultat. I sitt förutnämnda betänkande angående obligatorisk sjuårig folkskola yttrade 1934 års folkskolesakkunniga beträffande de pedagogiska skäl, som talade för en utsträckning av skolplikten, bland annat följande: Om det skulle bliva möjligt att utan alltför forcerad arbetstakt meddela de kunskaper och färdigheter, 1919 års undervisningsplan angåve, och framför allt att meddela dem på ett sådant sätt, att vad lärjungarna i skolan inhämtat i sina väsentligaste delar ägde bestånd efter deras utträde i det praktiska livet och där kunde av dem i olika levnadsställningar på bästa sätt tillgodogöras, då måste skolan rå om lärjungarna under längre tid, än vad den sexåriga kursen lämnade möjlighet till. Detta gällde folkskolan i gemen, oavsett skoltypen, men givetvis i särskilt hög grad de landsbygdsskolor, där läraren hade att undervisa flera klasser samtidigt eller där halvlidsläsning ännu på åtskilliga håll vore rådande. Läsning, räkning och skrivning torde få betraktas såsom de för lärjungarna ur praktisk synpunkt allra viktigaste av folkskolans ämnen. God färdighet i dessa ämnen ernåddes dock icke utan mycken och långvarig övning. Just själva träningsmomentet i undervisningen spelade här en särskilt viktig roll. Den tid, som vore anslagen åt övriga ämnen inom folkskolans lärokurs, vore så knappt tillmätt, att några mera väsentliga rubbningar därav icke torde kunna företagas, utan att folkskolans allmänna bildningsuppgift därigenom äventyrades. Den förstärkning av undervisningen i folkskolans viktigaste färdighetsämnen, som enligt de sakkunnigas mening vore behövlig, torde icke kunna vinnas annorlunda än genom en utsträckning av lärotidens längd. De senaste årtiondena kännetecknades otvivelaktigt av en starkare utveckling på skilda områden än någon tidigare period. Tekniska rön och uppfinningar hade i mycket omgestaltat formerna för vårt liv. Den alltmer fullkomnade maskintek-

33 niken hade tagits i anspråk inom alla grenar av vårt näringsliv. Omvälvningen på samfärdsmedlens område, som reducerat avstånden, hade brutit såväl bygdisoleringen inom landet som Sveriges tidigare avskildhet i förhållande till främmande länder, och vårt land hade gjorts mer delaktigt i det internationella utbytet på den andliga och materiella kulturens olika områden. Skulle folkskolan kunna fylla sin uppgift att utgöra en förberedelse för medborgarens verksamhet i livet, måste den lära det uppväxande släktet att i någon mån förstå den värld, i vilken den levde, den måste förklara och giva de olika företeelserna sammanhang. Därmed följde med nödvändighet nytt innehåll åt undervisningen, nya uppgifter för skolan, men därmed också ett oavvisligt behov av ökad tid för undervisningen. Genomgripande vore de förändringar, som vårt näringsliv undergått. Allt fortfarande torde väl jordbruket få betraktas som modernäringen i vårt land, men med industriens snabba och kraftiga utveckling hade dock jordbruket kommit att sysselsätta en jämförelsevis mindre del av befolkningen än tidigare, och dess relativa betydelse inom folkhushållet vore ej längre densamma. Även inom jordbruksnäringen själv hade stora förändringar inträtt. Ännu för några årtionden sedan hade jordbruket befunnit sig på familjehushållningens stadium. Jordbrukaren och hans familj kunde vid denna tid betecknas som en produktions- och konsumtionsenhet. I jordbrukarens hem producerades ej blott livsmedlen. Även det mesta av vad familjen behövde av kläder, redskap och övriga förnödenheter framställdes av familjens medlemmar av råvaror, som vunnits på den egna jorden. Helt annorlunda ställde sig förhållandena nu. Trots minskningen i den jordbrukande befolkningens antal utvisade jordens avkastning i våra dagar en betydande ökning. Lantbruket bedreves numera efter metoder, som byggde ej blott på nedärvd erfarenhet utan även på den vetenskapliga forskningens rön. Driften hade rationaliserats. En förbättrad arbetsteknik, möjliggjord genom den utvecklade industrien, hade givit jordbruket en mängd maskinella hjälmedel, tack vare vilka det varit möjligt att trots minskad tillgång till arbetskraft av jordbruket vinna ökad valuta. Denna utveckling hade ej endast kommit de större jordbruken till godo. Ett utvecklat föreningsväsen hade möjliggjort, att även de mindre jordbruken beretts tillfälle att anskaffa de förbättrade maskiner och redskap av olika slag, som ställts till jordbrukets tjänst. Jordbrukets produkter inginge i det allmänna varuutbytet, och avsättningen vore beroende av förhållandena på den allmänna marknaden. Med jordbruksnäringens stigande utveckling hade kraven på jordbrukaren ökats. Han måste följa framstegen inom sin egen näring, och han måste äga förmåga att kalkylera och göra beräkningar, han borde vidare kunna bedöma det allmänna marknadsläget och han borde äga de förutsättningar, som vore nödiga för att driva handel och köpenskap. En förutsättning för att jordbruksnäringens utövare skulle kunna nöjaktigt fylla dessa fordringar vore dock, att ökade krav ställdes på undervisningen i folkskolan, som väl för de flesta jordbrukare komme att utgöra det väsentliga bildningsunderlaget. Ej minst gällde detta beträffande skolans möjligheter att meddela säker färdighet i läsning, räkning och skrivning. Medan den i jordbruksnäringen sysselsatta andelen av befolkningen minskades, funne en allt större del av densamma sin utkomst inom industri, handel och samfärdsel. Ett kännetecknande drag för vår tid vore en allt längre gående specialisering inom produktionen på olika områden. Till följd av utvecklingen inom andra länder hade inom olika produktionsområden konkurrensen skärpts till det yttersta. Arbetsintensiteten och arbetstempot hade i hög grad uppdrivits. Strävandena att i den hårda konkurrensen vidmakthålla och öka avsättningen av producerade varor krävde i vår tid en allt större anspänning av den enskildes krafter. Ett lands och i all synnerhet ett litet lands, ekonomiska ställning vore nu och förvisso även i framtiden i sista hand beroende av de enskilda medborgarnas vakenhet, kunnighet 3—817406

och duglighet. Framför allt ägde detta tillämpning i fråga om ett land, vilket såsom vårt måste inrikta sig på kvalitetsproduktion för att kunna hävda sig på världsmarknaden. En viktig betingelse för vårt folks ekonomiska välfärd vore, att den ungdom, för vilken genomgången kurs i de obligatoriska folkundervisningsanstalterna utgjorde det huvudsakliga bildningsunderlaget, bereddes en så god undervisning som möjligt, innan den ginge att taga sin andel i arbets- och samhällslivet. Ej mindre genomgripande vore de förändringar, som genomförts mom statshvet under tiden från folkskolans tillkomst till våra dagar. Det svenska samhället hade sedan gammalt vilat på rättens grundval, och det skänkte sina medborgare en frihet, som förpliktade: frihet under ansvar. Ett sådant samhällsskick krävde med nödvändighet för sitt lyckosamma upprätthållande en god allmän folkbildning. Detta hade varit en ledande tanke, redan när den lagstadgade folkskolan tillkom. Sedan den tiden hade utvecklingen gått hän mot en allt starkare demokratisering av såväl det kommunala som det statliga styrelsesättet. Genom den allmanna rosträtten hade varje till viss ålder kommen man och kvinna, oberoende av levnadsställning, möjlighet att öva inflytande på samhällets angelägenheter. Det måste därför i våra dagar ställas väsentligt ökade krav på den medborgerliga bildning, folkskolan skulle meddela, krav på ökade insikter, förmåga av självständigt bedömande, känsla av ansvar för det allmänna och av samhörighet. Demokratiens problem bleve på detta sätt i yttersta hand en fråga om folkupplysning och folkuppfostran. De sakkunniga, som i allt väsentligt kunna åberopa de av 1934 års folkskolesakkunniga anförda skälen för ett sjunde skolår jämväl för en utsträckning av folkskolans årliga lästid, vilja framhålla, att också sociala skäl kunna tala för en sådan åtgärd. I städer och industrisamhällen ha föräldrarna många gånger icke möjlighet att bereda sina barn sysselsättning eller omvårdnad under den tid av året, då skolan icke pågår. Stundom äro såväl man som hustru bundna av förvärvsarbete utom hemmet, något som för övrigt torde bli allt vanligare inom de yngre äktenskapen. Onekligen erfara föräldrarna en viss trygghetskänsla, om de veta, att skolan har hand om barnen, när de själva äro hindrade att ägna dem erforderlig tillsyn. Man misstager sig nog icke, om man gör gällande, att sociala skäl i hög grad bidragit till att just städer och industrisamhällen på egen bekostnad förläng! skolåret. I detta sammanhang vilja de sakkunniga understryka, att skolan skall såsom ett samhällets organ anpassas efter samhällets utveckling och skiftande förhållanden. Det ligger i öppen dag, att större fostringskrav måste ställas på skolan å sådana platser, där föräldrarna endast i ringa utsträckning själva ha möjlighet att fostra barnen. Givetvis kunna sociala anordningar av andra slag bringa föräldrarna hjälp i deras fostringsarbete. Men utmärkande för dessa anordningar är ofta, att de väsentligen taga sikte på tiden före skolåldern. Anordningar av denna art äro därför ur de synpunkter, som här komma i fråga, icke tillfyllest. Samhällslivets egen utveckling talar starkt för en utsträckning av barnens årliga lästid i industrialiserade och andra likartade samhällen.

35 Emellertid ställa sig förhållandena rätt olika såväl i skilda delar av landet som i städerna å ena sidan och på den egentliga landsbygden å den andra. På landsbygden, där familjemedlemmarna i högre grad än i städerna leva sitt liv gemensamt i arbete och vila, sakna föräldrarna mera sällan möjlighet att taga hand om barnen under dessas fritid. I varje fall äro barnen där icke i så hög grad utsatta för de risker för påverkan i olämplig riktning under från skolarbetet fria tider, som en mera sammanträngd bebyggelse ofta för med sig. Den jordbrukande befolkningen har för övrigt icke blott möjlighet att sysselsätta barnen under deras från undervisningen lediga tid; den har också vissa tider ett påtagligt behov av de mera vuxna barnens hjälp med olika göromål. exempelvis vid sådd och skördearbete, rensning av rotfrukter samt potatis- och betupptagning. Detta manar utan tvivel till varsamhet vid genomförandet av åtgärder, som innebära en utsträckning av skolans lästid, Också ett annat skäl kan anföras mot ett alltför långt läsår på landsbygden, nämligen svårigheten att ordna fortsättningsskolans undervisning, som här nästan utan undantag, frånsett ämnet hushållsgöromål, bestrides av folkskolans lärare. De sakkunniga, som i ett senare sammanhang återkomma till detta spörsmål, måste nämligen konstatera, att — om man vill bibehålla den nu vanliga anordningen med sex veckors fortsättningsskola utanför folkskolans lästid — det möter betydande svårigheter att få utrymme för de båda skolformerna. Förlägges fortsättningsskolans undervisning omkring eller omedelbart efter årsskiftet, bli folkskolans sommarferier vid 39 veckors lästid för korta, i regel endast 4 a 5 veckor. Under de sakkunnigas besök i olika skoldistrikt på landsbygden framhöll man tämligen allmänt nämnda olägenhet. 1 vissa fall har man också försökt flytta fortsättningsskolan till sommaren, men härigenom berövas jordbruket välbehövlig arbetskraft under en delvis bråd tid. De sakkunniga vilja i detta sammanhang även understryka en annan synpunkt, nämligen den stundom alltför starka arbetsbelastningen för den enskilde läraren. Visserligen kan säkerligen en lärare i sina bästa år och vid god hälsa utan större svårigheter årligen bestrida undervisning i folkskola 39 veckor och i fortsättningsskola 6 veckor. Erfarenheten ger dock vid handen, att en sådan arbetsbörda i varje fall på landsbygden, där folkskolan icke sällan arbetar under svåra förhållanden, kan i längden verka nedbrytande på även en stark hälsa. Den av 1938 års riksdag beslutade höjningen av pensionsåldern för ifrågavarande lärare ger ökad tyngd åt den här anförda synpunkten. Beaktas bör även, att sjukledighet för lärare med därtill hörande ombyte av lärare icke blott medför direkta utgifter för det allmänna utan även kan försvåra skolarbetet och försämra undervisningens effektivitet. Särskilt blir detta fallet vid kortare, tätt återkommande ledigheter.

36 Vid vägandet av de skäl, som enligt det föregående tala för och emot en utsträckning av lästiden, ha de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att en måttlig höjning av nu gällande minimum för folkskolans läsår är fullt motiverad och även genomförbar. Praktiskt taget under hela den tid, den obligatoriska folkskolan ägt bestånd, alltså under närmare ett sekel, har den nu föreskrivna minimilästiden kvarstått oförändrad. Samhällsutvecklingen under denna långa tid har skärpt fordringarna på folkskolan men även lett dithän, att en utsträckning av lästiden icke längre kan sägas vara en på den enskildes förhållanden så ingripande åtgärd som tidigare varit fallet. Den omständigheten, att skoldistrikten själva i stor utsträckning och under skiftande betingelser framför allt på senare tid förlängt lästiden, bär vittnesbörd om att tidpunkten nu är inne för generella åtgärder av denna art. Med hänsyn till de i det föregående åberopade omständigheterna, som mana till försiktighet vid reformer på förevarande område, anse de sakkunniga sig icke kunna förorda, att minimilästiden nu utsträckes till 39 veckor — en lästid, som i stort sett torde vara lämplig för städer och industrisamhällen men icke alltid för den egentliga landsbygden — utan begränsa sig till att föreslå, att lästiden genom ändring i folkskolestadgan bestämmes till lägst 36 4 /T veckor.

Som ett ytterligare motiv för den höjning med två veckor av den årliga minimilästiden, som av de sakkunniga sålunda förordas, må framhållas, att den nuvarande lästiden vid folkskolan enligt det föregående som regel rätt väsentligt understiger motsvarande lästid vid andra skolformer, såsom allmänna läroverk, kommunala mellanskolor och flickskolor samt också — ehuru i mindre grad — högre folkskolor. Även om vissa omständigheter — exempelvis de nu nämnda skolformernas karaktär av läroanstalter, som frivilligt genomgås, och i viss mån även olikheterna i fråga om elevernas åldersstadium — vanskliggöra direkta jämförelser i det hänseende, varom här är fråga, torde å andra sidan folkskolans karaktär av grundläggande skola i ett slutet skolsystem, i vilket jämväl nämnda andra läroanstalter ingå som beståndsdelar, motivera behörigt hänsynstagande till lästidens längd vid sistberörda anstalter. Beaktas bör i detta sammanhang också, att den dagliga arbetstiden och arbetsbördan vid de allmänna läroverken m. fl. skolor i allmänhet är av större omfattning än i folkskolan. De sakkunniga äro medvetna om att redan en förlängning av läsåret med två veckor — från 34'V? till 36 4 /T veckor — stundom kan möta motstånd och medföra svårigheter på landsbygden, exempelvis för det fall, att en jordbrukarfamilj är i stort behov av barnens hjälp eller skolvägarna äro långa och besvärliga. Möjligheter saknas emellertid icke att i viss utsträckning råda bot för sådana svårigheter. I det följande komma de sakkunniga sålunda att föreslå vissa jämkningar i undervisningen i två- eller flerklassiga undervisningsavdelningar, som — utom att de synas lämpliga ur pedagogisk synpunkt — jämväl äro ägnade att i någon mån undanröja de avsedda olä-

genheterna, och de sakkunniga ämna även beröra möjligheterna att i de enskilda fallen underlätta skolgången genom ökat bruk av individuella lovdagar. De sakkunniga ha övervägt lämpligheten av att differentiera lästidens längd efter skolformens art, exempelvis på så sätt att lästiden vid skolor av A-form och vid halvtidsläsande skolor skulle bestämmas till lägst 39 veckor och vid skolor av annan form till lägst 364/7 veckor. Eftersom A-skolor i allmänhet äro belägna i samhällen, där en lästid av 39 veckor enligt vad i det föregående anförts kan vara motiverad och även i allmänhet tillämpas, skulle en föreskrift om en lästid av obligatoriskt 39 veckor vid sådana skolor icke innebära någon väsentligare rubbning i de nuvarande förhållandena. Om för halvtidsläsande skolor infördes en lästid av samma längd, skulle ernås en mycket värdefull förstärkning av dessa svaga skolformer. Mot en differentiering av minimilästidens längd efter skolformens art kunna emellertid anföras vissa enligt de sakkunnigas mening tungt vägande skäl. Då A-skolorna företrädesvis äro belägna i städer och andra större samhällen, skulle en föreskrift om längre lästid vid sådana skolor skärpa den förefintliga kvalitetsskillnaden mellan skolväsendet i sådana samhällen och på den. egentliga landsbygden. Redan av denna anledning kunna de sakkunniga icke tillstyrka, att generella bestämmelser meddelas om att lästiden vid A-skolor skall vara längre än vid andra skolor. Det är även tänkbart, att bestämmelser av sådan innebörd skulle motverka önskvärda förbättringar i övrigt av skolväsendet. Om förändring av en B-skola till A-skola skulle få till följd en förlängning av lästiden för barnen till 39 veckor, skulle skoldistrikten säkerligen i vissa fall undvika att vidtaga en sådan förändring av skolformen. Åtgärder av ifrågasatt art kunna också tänkas komma att verka konserverande på de halvtidsläsande skolorna och således lägga hinder i vägen för strävandena att avveckla skolor av denna form. Till belysande härav må erinras, att en förändring av en halvtidsläsande skola till heltidsläsande skulle — om för de halvtidsläsande skolorna föreskreves en lästid av 39 veckor men lästiden vid heltidsläsande skolor finge uppgå till 36 4 / 7 eller 39 veckor — kunna medföra minskade löneförmåner för de vid skolan anställda lärarna. En föreskrift om längre lästid vid A-skolor och halvtidsläsande skolor synes alltså tillrådlig, om avseende fästes endast vid de pedagogiska fördelarna för nämnda skolformer såsom sådana, men däremot icke lämplig, om hänsyn jämväl tages till åtgärdens inverkan på folkskoleväsendet i dess helhet. De sakkunniga finna för sin del de skäl, som tala emot en differentiering av lästiden efter skolformens art, vara avgörande och vilja fördenskull föreslå, att minimilästiden, oberoende av skolformens art, förlänges från 344/7 veckor till 364/7 veckor. Lämpligen böra skoldistrikten beredas erforderligt rådrum för genomförandet av den utsträckta lästiden. De sakkunniga förorda, att bestämmelserna i ämnet träda i kraft den 1 juli 1940. Några särskilda övergångsbestämmelser synas icke erforderliga. Genom ändring av § 15 folk-

38 skolestadgan bör alltså föreskrift meddelas om att den årliga lärotiden skall från och med den 1 juli 1940 omfatta antingen 364/7 veckor eller 39 veckor. Anmärkas må, att den av de sakkunniga föreslagna obligatoriska förlängningen av läsåret på grund av utformningen av de i det föregående återgivna lönebestämmelserna medföra extra kostnader för det allmänna allenast försåvitt angår folkskollärare, därest tidpunkten för reformens genomförande på föreslaget sätt bestämmes till den 1 juli 1940. I nära samband med den föreliggande frågan om utsträckning av den årliga lästiden vid folkskolan står spörsmålet om antalet i läsåret ingående verkliga läsdagar. Avsikten med en utsträckning av den årliga lästiden kan helt eller delvis förfelas, om skoldistrikten, samtidigt med att läsåret utsträckes, mer väsentligt utöka antalet lovdagar. Någon bestämmelse, som reglerar antalet verkliga läsdagar, har icke meddelats i någon för hela landet gällande författning utan allenast i skoldistriktens lokala reglementen. Såsom av det föregående inhämtas, yttrade redan folkundervisningskommittén, att i samband med frågan om läsårets längd också den frågan borde komma under övervägande, om ej till avhjälpande av den osäkerhet och olikformighet, som förefunnes i fråga om den lagstadgade arbetstiden, visst minimum borde fastställas för det antal läsdagar, som borde förekomma under läsåret. De sakkunniga betrakta allmänna bestämmelser av denna art som en konsekvens av 1937 års lönereglering för folkskolans lärarkår och anse det lämpligt, att förhållandena på området regleras i samband med den av de sakkunniga förordade utsträckningen av den årliga lästiden. De sakkunniga ha ytterligare styrkts i denna uppfattning med anledning av vad som sedermera förekommit vid behandlingen av nedannämnda besvärsärende angående antalet verkliga läsdagar i Stocksunds skoldistrikt. I skolöverstyrelsens förutnämnda »Planer och förebilder till reglementen och andra bestämmelser för skoldistrikten», vilka i allmänhet torde ha tjänat som mönster vid avfattningen av skoldistriktens reglementen, förutsattes, att antalet verkliga undervisningsdagar skall vid en årlig lästid av 344/7 veckor (242 dagar) uppgå till minst 192, såvida icke undervisningen blivit inställd på grund av smittsam sjukdom, i vilket fall det ankommer på skolrådet att, om så är behövligt, besluta om nödig minskning av antalet läsdagar. Då som villkor för statsbidrag gällt, att i nämnda reglementen lämnade föreskrifter iakttagits vid undervisningen, ha alltså reellt 192 verkliga läsdagar varit påbjudna. I de för landsbygdsdistrikt givna reglementsplanerna ha som årliga lovdagar angivits torsdagen och lördagen före samt tisdagen efter påsk, den 1 maj, lördagen före pingst samt en dag före läsårets avslutning ävensom föreskrivits, att därutöver allmänt lov tillfälligtvis kan givas av skolrådets ordförande med anledning av minnesfester, skolmöten eller dylikt. I de för stadsdistrikten meddelade reglementsplanerna ha som årliga lovdagar upptagits, utöver de förutnämnda, jämväl den 1 oktober, den

39 6 november och onsdagen efter påsk samt lämnats föreskrift om att folkskolestyrelse äger därutöver att en eller annan dag varje termin, dock högst sex dagar under läsåret, inställa undervisningen för att bereda lärjungarna tillfälle till deltagande i skolutflykt eller idrottsövning, till övervarande av minnesfest eller av annan tillfällig anledning. Skillnaden mellan den tid, över vilken undervisningen vid en lästid av 344/7 veckor sträcker sig (242 dagar), samt antalet verkliga läsdagar (192) är 50 dagar. I sistnämnda siffra ingå dels sön- och helgdagar, dels ock lovdagar. Hur de förra, inberäknat de på påskledigheten belöpande vardagarna, kunna fördela sig framgår av följande exemplifierande sammanställning: Söndagar 35 Marie bebådelsedag 1 Påsklov (sex dagar utom påskdagen, som ju ingår i söndagarna) 6 1 maj * Kristi himmelsfärdsdag t Summa dagar 44 Ofta förlägges undervisningen så, att även pingsthelgen med ytterligare två lovdagar faller inom lästiden. Även andra avvikelser äro tänkbara. Om, såsom i ovanstående exempel, antalet sön- och helgdagar samt jämförbara dagar uppgår till 44 under läsåret, återstå (50 — 4 4 = ) 6 egentliga lovdagar. Dessa kunna uttagas med exempelvis tre under höstterminen och tre under vårterminen. Ibland kallas loven »skurlov», stundom »månadslov». Lovdagar före examen i syfte att giva läraren erforderlig tid för utskrivning av betyg etc. förekomma också. Ibland kan någon lovdag uttagas för att läraren skall få tillfälle att deltaga i lagstadgat sammanträde mellan skolråd och lärarkår, besöka lärarmöte o. s. v. När potatis- eller betlov förekomma, kunna dessa icke rymmas inom lästiden (242 dagar), då i vissa fall samtliga eller i det närmaste samtliga sex lovdagar skulle disponeras härför. Vid lov av denna art brukar därför läsåret utsträckas. Vid lästidens förlängning med två veckor till 3 6 4/7 v e c k o r (256 dagar) tillkomma högst tolv vardagar. Åtminstone i vissa fall blir det därför möjligt att öka antalet verkliga läsdagar från 192 till 204. Emellertid bör någon ny lovdag belöpa på den utsträckta lästiden. Observeras bör även, att läsåret vid en utsträckning tämligen säkert kommer att omfatta pingsthelgen, något som ofta inträffar även vid den kortare lästiden. Då barnen böra få lov icke blott annandag pingst, som är helgdag, utan även pingstafton, följer härav, att antalet verkliga läsdagar icke lämpligen bör vid en lästid av 364/7 veckor sättas högre än 202. Frågan om antalet verkliga läsdagar vid en årlig lästid av 3 9 v e c k o r (273 dagar) har nyligen varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Folkskolestyrelsen i Stocksunds skoldistrikt hade hos domkapitlet i Upp-

40 s a l a a n h å l l i t o m fastställelse av s å d a n ä n d r a d lydelse a v § 11 i det för skoldistriktet g ä l l a n d e r e g l e m e n t e t , a t t d e n årliga u n d e r v i s n i n g s t i d e n vid distriktets skola u t s t r ä c k t e s f r å n 37 till 39 veckor. Vid s k o l a n s k u l l e f ö r e k o m m a ett a n t a l lovdagar, v a r i g e n o m a n t a l e t verkliga u n d e r v i s n i n g s d a g a r u n d e r läsåret skulle k o m m a att u p p g å till h ö g s t 210. Med skrivelse d e n 1 d e c e m b e r 1937 ö v e r l ä m n a d e d o m k a p i t l e t , u n d e r å b e r o p a n d e av § 10 m o m . 3 folkskolestadgan, ä r e n d e t till skolöverstyrelsens p r ö v n i n g . G e n o m b e s l u t d e n 1 f e b r u a r i 1938 fastställde skolöverstyrelsen d e n föreslagna ä n d r a d e lydelsen a v § 11 o m f ö r m ä l d a r e g l e m e n t e , i v a d d ä r i g e n o m den årliga u n d e r v i s n i n g s t i d e n bes t ä m d e s skola u t g ö r a 39 veckor. V i d a r e fastställde ö v e r s t y r e l s e n viss ä n d r a d lydelse av de föreslagna b e s t ä m m e l s e r n a r ö r a n d e a n t a l e t l o v d a g a r s a m t föres k r e v , att a n t a l e t verkliga u n d e r v i s n i n g s d a g a r u n d e r l ä s å r e t s k u l l e u p p g å till m i n s t 214. H ä r ö v e r a n f ö r d e folkskolestyrelsen b e s v ä r u n d e r y r k a n d e , att K u n g l . Maj:t m å t t e , m e d u n d a n r ö j a n d e a v s k o l ö v e r s t y r e l s e n s beslut, fastställa det av folkskolestyrelsen f r a m s t ä l l d a förslaget till ä n d r a d lydelse av § 11 i reglementet. I m å l e t a v g å v o s y t t r a n d e n av v e d e r b ö r a n d e folkskoli n s p e k t ö r och den 1 april 1938 av skolöverstyrelsen. Till stöd för besvären anförde folkskolestyrelsen, att det i folkskolestyrelsens förslag angivna antalet lovdagar i åtskilliga år prövats inom skoldistriktet och därvid befunnits vara väl avvägt med hänsyn till arbetsintensiteten i skolan. Det syntes därför vara mindre välbetänkt att samtidigt utöka antalet läsveckor och minska antalet lovdagar. En utsträckning av den årliga undervisningstiden syntes närmast ha kunnat föranleda någon utökning av antalet lovdagar. Då folkskolestyrelsen vid utsträckning av den årliga lästiden likväl föreslagit bibehållande av det förutvarande antalet lovdagar, hade detta skett för att de två tillagda veckorna skulle komma att omfatta fullt antal verkliga läsdagar. Det vore folkskolestyrelsen bekant, att ett stort antal skoldistrikt i vårt land, vilka utsträckt sin lästid till 39 veckor, fatt reglementen fastställda med ett mindre antal verkliga läsdagar än 214. I Lidingö skoldistrikt exempelvis, som i åtskilliga avseenden ägde beröringspunkter med Stocksunds skoldistrikt, vore den årliga undervisningstiden fastställd till 39 läsveckor med 210 läsdagar och samma antal lovdagar, som av folkskolestyrelsen föreslagits för Stocksunds skoldistrikt. Stockholms stads skoldistrikt hade 212 läsdagar för 39 veckors undervisningstid. I Spånga skoldistrikts reglemente funnes för 39 veckors lästid icke upptaget något minimiantal läsdagar. För övrigt syntes minimiantalet läsdagar vara synnerligen skiftande i olika skoldistrikt och inom olika inspektionsområden. Då sålunda likformighet icke funnes i fråga om läsdagarnas antal inom olika skoldistrikt, då vidare i skoldistrikt, scm låge nära Stocksund, antalet läsdagar besiämts till detsamma, som folkskolestyrelsens förslag innebure, och dä slutligen intet annat skäl till bestämmande av antalet läsdagar inom Stocksunds skoldistrikt till 214 anförts än folkskolinspektörens uttalande av önskvärdheten av likformighet inom det inspektionsområde, till vilket Stocksunds skoldistrikt hörde, syntes icke tillräckligt skäl föreligga för den ändring i folkskolestyrelsens förslag, som skolöverstyrelsens beslut innebure. Den olika uppfattning, som företrätts av folkskolinspektörer inom olika inspektionsområden, syntes ha föranlett, att bestämmandet av antalet läsdagar inom skilda skoldistrikt blivit olika, något som gåve intryck av en viss godtycklighet, som knappast torde kunna sägas vara lycklig eller innebära full rättvisa.

41 Folkskolinspektören framhöll i sitt yttrande, att det hittills torde ha ansetts, att, dä den utsträckta lästiden helt och hållet bekostades av skoldistrikten själva, en viss frihet också borde givas dem att själva bestämma över undervisningsdagarnas antal. Häri hade genom den frän 1 januari 1938 genomförda löneregleringen en väsentlig förändring inträtt. Dä lärarnas avlöning vid en utsträckning av lästiden nu helt och hållet skulle bestridas av statsmedel, syntes det nödvändigt, att staten också hade garantier för att en bestämd arbetsprestation utfördes. Efterföljande jämförelse visade, vilka olikheter beträffande undervisningsdagarnas antal, som uppstode genom att antalet undervisningsdagar ej fastställdes i reglementet: Läsåret 1933—34 1934—35 1935—36 1936—37

Djursholm (36 veckor). Stocksund (37 veckor). Undervisningsdagar Undervisningsdagar 198 198 199 197

197 198 199 200

Att minimiantalet undervisningsdagar borde sättas lika för samtliga skoldistrikt inom samma inspektionsområde syntes självklart. Inspektören kunde inte finna något skäl till att ett skoldistrikt som Stocksund, där barnen finge fullgöra sin skolplikt under i alla avseenden lyckliga förhållanden, skulle särskilt gynnas i fråga om lovdagar. Skulle någon förmån i detta hänseende givas, borde den snarast tillkomma landsbygdens skolor, där barnen ofta hade mycket länga skolvägar och därför bättre behövde några extra vilodagar. Antalet fastställda läsdagar kunde också sägas påverka lärarnas avlöningsförhållanden. Samma löneplacering borde medföra samma tjänstgöringsskyldighet. En skillnad av sex tjänstgöringsdagar betydde en ganska stor olikhet i avlöningsförmåner. Då lärarna i Stocksund genom beslut av skolöverstyrelsen eller folkskolinspektören fått sin tjänstgöringstid per vecka för vårterminen 1938 nedsatt, folkskollärarna till 23—25V2—26 timmar och smäskollärarna till 22—23 timmar, skulle en reducering av antalet undervisningsdagar innebära en ytterligare förmän. Denna dubbla nedsättning av tjänstgöringstiden kunde med fog jämställas med ett kommunalt lönetillägg, som komme att ställa tjänsterna i Stocksund — och andra orter, där samma förhållande rådde —• i en vid löneregleringen ej avsedd särklass. önskligt vore, att antalet undervisningsdagar fastställdes för hela riket genom författningsbestämmelser. Dä så nu ej skett, kunde det likväl ej anses oriktigt, att varje folkskolinspektör sökte förfara enhetligt inom sitt område. För alla skoldistrikt inom inspektionsområdet med 39 veckors beslutad lästid, vilkas reglementen hittills stadfästs, hade 214 undervisningsdagar fastställts. Antalet syntes väl avvägt. Proportionellt med för 34*/2 veckors lästid föreslagna 192 undervisningsdagar, borde antalet bli 216 å 217. Någon minskning i detta antal torde dock böra äga rum. Skolöverstyrelsen yttrade bland annat, att, så länge i Stocksunds skoldistrikt tilllämpades en ärlig lästid av 37 veckor och distriktet av egna medel bekostade lärarpersonalens avlöning för tjänstgöring under de 2V2 veckor, varmed den lagstadgade minimitiden överskredes, hade distriktet tydligen full rätt att av sagda övertid bevilja sä många lovdagar, som det funne för gott. Annorlunda ställde sig förhällandet, då ifrågavarande övertidsläsning, utökad med ytterligare tvä veckor till 4V2 veckor, numera bekostades av statsmedel. Självfallet borde staten, i den män det läte sig göra, fordra skäligt vederlag för dessa kostnader. I varje fall syntes detta icke bliva garanterat, om det, såsom Stocksunds folkskolestyrelse önskade, skulle överlåtas åt de enskilda skoldistrikten att vart och ett efter sitt skön utan

42 band av några reglementsbestämmelser för varje år besluta angående den stadgade lästidens effektivitet. Det hade hittills varit och vore fortfarande en allmänt tillämpad regel, att vid en lästid av 344/? veckor eller 242 dagar de verkliga undervisningsdagarnas antal skulle utgöra minst 192. Proportionellt skulle vid 39 veckors årlig lästid, motsvarande 273 dagar, den effektiva undervisningstiden uppgå till 216 dagar, överstyrelsen hade emellertid ansett sig böra göra följande, något liberalare beräkning. Fränräknades de 44 sön- och helgdagar, som vanligen infölle under ett 39 veckors läsår, återstode 229 dagar. Sedvanliga påsk- och pingstlov, 1 maj och dagen före årsexamen utgjorde tillhopa sju (eventuellt sex) dagar, som eljest skulle vara läsdagar. Ansloges därutöver åtta (eventuellt nio) dagar till skollov av olika anledningar, bleve lovdagarnas summa 15, och de verkliga läsdagarna komme då att uppgå till 214. Självfallet skulle s. k. idrottslov under vederbörande lärares ledning inräknas i dessa 214 undervisningsdagar. I de reglementen, som tillkommit efter utfärdandet av de nya författningarna rörande ökad ärlig lästid — och dessa reglementen utgjorde ett betydande antal — hade vederbörande domkapitel i regel, vanligen pä distriktens egen framställning, fastställt 215 verkliga undervisningsdagar vid 39 veckors årlig lästid. Där så icke skett, hade antalet vanligen bestämts till 214. Undantag i dessa avseenden hade förekommit i fråga om en del skoldistrikt i Norrbotten, där vederbörande domkapitel godkänt bestämmelse om blott 205 undervisningsdagar. I vissa fall hade emellertid reglementsärendena på grund av skiljaktig mening mellan domkapitel och folkskolinspektör kommit att underställas överstyrelsens prövning, varvid antalet fastställts till 214 och även domkapitlet i Luleå hade på sistone följt samma linje. Att en enhetlig princip i detta avseende borde göras gällande, syntes naturligt, och det kunde, med hänsyn till vad ovan meddelats, och till vad i besvärsmålet framkommit ifrågasättas, huruvida icke vid blivande revision av folkskolestadgan eller i annan ordning en allmän föreskrift angående antalet verkliga undervisningsdagar vid olika utsträckning av läsaret borde meddelas. P å g r u n d av vad s å l u n d a a n f ö r t s h e m s t ä l l d e överstyrelsen, att de föreligg a n d e b e s v ä r e n m å t t e av K u n g l . Maj:t l ä m n a s u t a n bifall. K u n g l . Maj:t fattade enligt u t s l a g den 6 m a j 1938 b e s l u t i ö v e r e n s s t ä m m e l s e m e d överstyrelsens h e m s t ä l l a n . Beslutet i n n e b a r s å l u n d a , att a n t a l e t verkliga l ä s d a g a r u n d e r l ä s å r e t i S t o c k s u n d s s k o l d i s t r i k t b e s t ä m d e s till 214. De s a k k u n n i g a vilja f r a m h å l l a , a t t vid lästidens u t s t r ä c k n i n g till 39 v e c k o r (273 d a g a r ) t i l l k o m m a , r ä k n a t f r å n en lästid av 34 4 / 7 veckor, h ö g s t 27 vard a g a r . T e o r e t i s k t skulle m a n alltså h ä r k u n n a t ä n k a sig en u t s t r ä c k n i n g f r å n 192 till 219 verkliga l ä s d a g a r . E m e l l e r t i d m å s t e h ä n s y n t a g a s dels till pingstledigheten, dels till a t t m i n s t y t t e r l i g a r e en l o v d a g b ö r t i l l k o m m a , varför a n t a l e t verkliga l ä s d a g a r vid en lästid av 39 v e c k o r icke rimligen b ö r s ä t t a s h ö g r e ä n 216. E n y t t e r l i g a r e r e d u k t i o n av a n t a l e t verkliga l ä s d a g a r s y n e s d o c k de s a k k u n n i g a m o t i v e r a d vid f ö r e v a r a n d e f ö r h å l l a n d e v i s l å n g a lästid. D e s a k k u n n i g a a n s e sig b ö r a s t a n n a vid att f ö r o r d a , att antalet v e r k liga l ä s d a g a r vid n ä m n d a lästid b e s t ä m m e s till 214. Till f ö r m å n för d e n n a u p p f a t t n i n g t a l a r också K u n g l . Maj:ts u t s l a g i n y s s b e r ö r d a b e s v ä r s ä r e n d e . I d e t t a s a m m a n h a n g m å b e r ö r a s ett i visst s a m b a n d m e d d e n föreliggande f r å g a n s t å e n d e s p ö r s m å l , n ä m l i g e n f r å g a n o m inställande av undervisningen

43 viss tid i syfte

att bereda

lärarpersonalen

tillfälle

att deltaga

i

utbildnings-

kurser. U n d e r en l å n g följd av å r m e d g a v K u n g l . Maj:t g e n o m b e s l u t i d e s ä r s k i l d a fallen, a t t d e n tid, u n d e r vilken u n d e r v i s n i n g e n vid folk- och s m å s k o l o r i n o m vissa l ä n k u n d e k o m m a a t t i n s t ä l l a s för v e d e r b ö r a n d e l ä r a r e s o c h l ä r a r i n n o r s d e l t a g a n d e i av c e n t r a l f ö r b u n d e t för n y k t e r h e t s u n d e r v i s n i n g a n o r d n a d e a l l m ä n n a u p p l y s n i n g s k u r s e r , finge, i d e n u t s t r ä c k n i n g k u r s e r n a ä g d e r u m u n d e r p å g å e n d e l ä s t e r m i n , i n r ä k n a s i den årliga l ä r o t i d e n . L ä r a r p e r s o n a l e n fick s å l u n d a ledigt från s k o l a r b e t e t för b e r ö r d a ä n d a m å l u t a n skyldighet att å t e r l ä s a d e n f ö r l o r a d e u n d e r v i s n i n g s t i d e n . Genom Kungl. Maj:ts beslut d e n 27 j a n u a r i 1933 b r ö t s d e n p r a x i s , s o m s å l u n d a inletts. E n l i g t s a g d a b e s l u t f a n n Kungl. Maj:t, m e d h ä n s y n till d e n a v k o r t n i n g av u n d e r v i s n i n g s t i d e n , s o m ett av c e n t r a l f ö r b u n d e t b e g ä r t m e d g i v a n d e av a n t y d d a r t skulle k o m m a a t t i n n e b ä r a , ej s k ä l bifalla en a v n ä m n d a f ö r b u n d i ä m n e t gjord f r a m s t ä l l n i n g . R e d a n m å n g a å r tidigare h a d e Kungl. Maj:t avslagit l i k n a n d e f r a m s t ä l l n i n g a r o m befrielse f r å n å t e r l ä s n i n g s s k y l d i g h e t för l ä r a r e , som deltagit i vissa a n d r a u t b i l d n i n g s k u r s e r , exempelvis i h e m b y g d s u n d e r v i s n i n g . D e i f r å g a v a r a n d e u p p l y s n i n g s k u r s e r n a ställdes s å l u n d a av K u n g l . Maj.t u n d e r e n l å n g följd av å r i en s ä r s t ä l l n i n g . F r å g a n o m l ä m p l i g h e t e n av att l ä s t i d e n vid f o l k s k o l o r n a f ö r k o r t a d e s axh ä n s y n till l ä r a r n a s b e h o v av f o r t b i l d n i n g v a r u n d e r flera å r före K u n g l . Maj:ts o m f ö r m ä l d a beslut av å r 1933 f ö r e m å l för u p p m ä r k s a m h e t . I utlåtande den 26 januari 1923 påpekade skolöverstyrelsen, att den vinst, som bestode i lärarpersonalens genom deltagandet i kurserna ökade kompetens, vid en dylik förkortning av lästiden erhölles pä bekostnad av vissa barns rätt till full undervisningstid. Denna omständighet, redan i och för sig betänklig, bleve del desto mer som en stor mängd skolor i landet vore ordnade med halvtidsläsning. Men även i heltidsläsande skolor vore åtgärden förenad med stora vanskligheter. En dylik godtycklig inskränkning i den för året beräknade undervisningstiden kunde givetvis icke företagas utan rubbningar och stympningar i de lärokurser, som vore bestämda att genomgås under nämnda tid. Förhållandet kunde urarta därhän, alt ifrågavarande fortbildningskurser i stället för att lända skolan till gagn i själva verket bleve till allvarlig skada för skolundervisningens stadga och kontinuitet. Del vore med tillfredsställelse överstyrelsen funnit, att de provinsiella skolmyndigheterna i sina yttranden i ärendet i allmänhet starkt framhållit just den synpunkten, all den al folkskolans barn tillmätta undervisningstiden i det stora hela vore så knapp, att den icke tålde vid ytterligare inskränkning. Det måste visserligen vara av största vikt för folkundervisningen i det hela, att det intresse för fortsatt utbildning, som funnes inom lärarkåren, vidmakthölles, och att lärarnas deltagande i erforderliga utbildningskurser på lämpligt sätt understöddes. Enligt överstyrelsens mening borde emellertid detta ske i främsta rummet därigenom, att staten beviljade tillräckliga anslag till fortbildningskurser. I en den 29 maj 1929 dagtecknad utredning rörande möiligheterna att bereda lärarpersonalen tillfälie att, utan inskränkning i den fastställda ärliga undervisningstiden, deltaga i de av centralförbundet för nykterhetsundervisning anordnade allmänna upplysningskurserna, som på Kungl. Maj:ts uppdrag verkställts av skolöverstyrelsen, anförde överstyrelsen, att principen, att den för folkskolan i vederbörlig ordning fasl-

44 ställda undervisningstiden icke borde annat än vid av vissa nödfall betingade undantag inskränkas, borde fasthållas. Härav följde, att den tid, som av lärare användes till förkovran i form av deltagande i kurser eller idkande av studier pä annat sätt, icke finge medföra avkortning i nämnda tid. I detta avseende måste full likställighet råda mellan olika slag av upplysnings- eller fortbildningskurser. För att bereda lärare vid folk- och småskolor möjlighet att utan inskränkning i den fastställda årliga undervisningstiden deltaga i centralförbundets allmänna upplysningskurser borde i första rummet praktiskt undersökas, huruvida eller i vad mån dylika kurser kunde av centralförbundet anordnas under sommarferierna. I de fall, då så icke kunde ske utan kurs måste hållas under pågående lästermin, borde lärare, som önskade deltaga i dylik kurs, få åtnjuta erforderlig tjänstledighet med oavkortad lön, varvid tjänsten borde upprätthållas av vikarie, avlönad av allmänna medel. Skulle härvid visa sig omöjligt att anskaffa kompetent vikarie, borde saken ock kunna ordnas på det sätt, att läraren återläste de inställda dagarna mot den ersättning, som skulle ha tillkommit vikarien. Skolöverstyrelsens ifrågavarande förslag föranledde genom Kungl. Maj:ts beslut den 17 maj 1935 icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Gällande avlöningsreglemente för lärare vid folk- och småskolor innefattar vissa bestämmelser, som i detta sammanhang äro av intresse. Enligt 16 § 1 mom. äger lärare uppbära oavkortad lön för den tid, under vilken han, efter i varje särskilt fall av Kungl. Maj :t lämnat medgivande, använt för att utom sin tjänstgöringsort göra iakttagelser eller idka studier, som på ett påtagligt sätt kunna tjäna undervisningsväsendets intressen. Såsom redan av avfattningen av denna bestämmelse framgår — studierna skola bedrivas utanför lärarens tjänstgöringsort och Kungl. Maj:t skall i varje särskilt fall lämna medgivande — äger bestämmelsen i fråga icke tillämplighet på de fall, som här äro i fråga, alltså på lärares deltagande i kortare utbildningskurser om tre å fyra dagar, som stundom äro förlagda till lärarnas tjänstgöringsort. De sakkunniga, i vilkas uppdrag ingår att undersöka möjligheterna att i olika avseenden åvägabringa likställighet mellan skolväsendet i stad och på landsbygd, ha funnit sig böra ägna uppmärksamhet åt den föreliggande frågan icke minst därför, att den i så hög grad är en landsbygdens angelägenhet. På landsbygden arbeta lärarna merendels under så mycket svårare förhållanden än lärarna i städerna. Den isolering, som landsbygdens lärare ofta äro utsatta för, kan inverka ofördelaktigt på skolarbetet, och behovet av andlig omväxling framträder för landsbygdsläraren i särskilt hög grad. Det ligger i öppen dag, att det på grund härav skulle lända skolundervisningen på landsbygden till fördel, om lärarna finge tillfälle att under ordnade former deltaga i lämplig kursverksamhet, vid vilken de kunde träda i kontakt med andra lärare och erhålla intryck och impulser av värde för skolarbetet. Att det inom folkundervisningsväsendet föreligger ett stort behov av dylik kursverksamhet är uppenbart. På grund av utbildningens art kunna lärarna ofta endast under direkt ledning av på området kvalificerade

45 personer komplettera sina kunskaper och färdigheter. De sakkunniga vilja exempelvis erinra om de gymnastikkurser, som tid efter annan anordnas i skilda delar av landet och till vilka samlas lärare i hundratal. Givetvis är det icke möjligt att på en gång erhålla vikarier för ett så stort antal inom ett begränsat område tjänstgörande lärare, och det låter sig ofta icke med fördel göra att förlägga kurser av ifrågavarande art under lärarnas ferietid. Härtill kommer, att fortbildningskurser äro oavvisligen nödvändiga för att folkskolans lärare skola bli skickade att fullgöra de nya uppgifter, som samhällsutvecklingen undan för undan pålägger nämnda lärare. Här må endast nämnas den lärarutbildning, som erfordras på grund av Kungl. Maj:ts cirkulär den 27 november 1936 (S. F. S. nr 583) angående trafikundervisning vid läroanstalter, som stå under skolöverstyrelsens omedelbara inseende, och erinras om de under de senare åren framförda kraven på att folkskolan skall bereda utrymme även för undervisning i gasskydd. De nya undervisningsuppgifterna, som stundom äro av trängande natur, kunna givetvis icke på ett tillfredsställande sätt omhänderhavas av andra lärare än sådana, som erhållit eller förskaffat sig lämplig utbildning, och utbildningen är som nämnts ej sällan av den art, att den icke lämpligen kan bedrivas i form av självstudier. Det är angeläget, att i sådana fall lämpliga utbildningskurser komma till stånd och att lärarna beredas möjlighet att utan avsevärdare uppoffringar besöka kurserna. I annat fall bli bestämmelser, varigenom folkskolans elever skola bibringas kännedom om nya ämnesområden, verkningslösa. Erinras må också om att det trängande behovet av fortbildningskurser vunnit erkännande av 1938 års riksdag, som på riksstaten återuppfört det under flera år indragna anslaget till fortbildningskurser för lärare vid egentliga folkskolor och småskolor. När de sakkunniga i detta sammanhang finna sig böra ifrågasätta en mindre inskränkning av den effektiva lästiden till förmån för lärarnas fortbildning — givetvis utan ändring i de ovanberörda, i 16 § 1 mom. avlöningsreglementet innefattade bestämmelserna — beror detta bland annat därpå, att de skäl, som kunna anföras emot en återgång till de på området tidigare rådande förhållandena och emot en närmare reglering av dessa förhållanden, försvagas i samma mån som lästiden utsträckes. Även om en utsträckning av lästiden är i hög grad befogad ur pedagogisk synpunkt och behöver utnyttjas för stärkande av den vid folkskolan meddelade undervisningen, är det å andra sidan naturligt, att möjligheterna att av lästiden disponera en mindre del till lärarnas fortbildning ökas ju längre lästiden är. Som ett avgörande skäl emot åtgärder av denna art åberopades enligt det föregående vid frågans tidigare behandling den korta lästiden vid folkskolan, som endast nödtorftigt beredde utrymme för de föreskrivna lärokurserna. Den förlängning av lästiden, som särskilt under de senare åren mångenstädes kommit

till stånd, har sålunda bragt den föreliggande frågan i ett annat och bättre läge än tidigare varit fallet, då lästiden som regel uppgått allenast till den av statsmakterna föreskrivna minimitiden av 344/7 veckor. Vid ett realiserande av de sakkunnigas förslag om obligatorisk utsträckning av lästiden till minst 364/7 veckor, ökas ytterligare möjligheterna att på antydd väg främja lärarnas fortbildning. De sakkunniga ha på grund härav icke funnit anledning överväga de av överstyrelsen enligt det ovanstående framställda förslagen till åtgärder för frågans lösning efter andra linjer, vilka förslag för övrigt på grund av Kungl. Maj:ts i ärendet fattade beslut och den numera genomförda löneregleringen i vissa hänseenden förlorat aktualitet. Det bör emellertid här framhållas, att det många gånger icke är lätt att skaffa kompetent vikarie för lärare, som behöver någon eller några dagars ledighet för deltagande i kurser o. d., som äro av betydelse för hans verksamhet som lärare, och att dessa kurser öka i värde, om alla eller flertalet av lärarna inom ett visst område samtidigt kunna besöka kurserna. Med återläsning äro även förenade vissa svårigheter. Särskilt är detta fallet vid skolor, som inrymma mer än en läraravdelning. Här komma nämligen barnen, om icke alla lärarna deltoge i vederbörande kurser, att sluta terminen vid olika tidpunkter, såvida det icke rör sig om ett kort lov, som kan ersättas genom att indraga någon i reglementet föreskriven fridag. I sakens natur ligger, att en viss försiktighet bör iakttagas vid utformningen av de bestämmelser, som de sakkunniga alltså förutsätta skola meddelas rörande rätt för lärare att utan återläsningsskyldighet deltaga i utbildningsarbete under läsåret. Ledighet för här nämnt ändamål synes böra begränsas till högst tre dagar under varje läsår. Givetvis bör sådan ledighet beviljas endast för kurser eller möten, som ha verklig betydelse för lärargärningen och som icke lämpligen böra förläggas till den tid, varunder lärarna åtnjuta ferier. För att erhålla garanti mot eventuellt missbruk torde böra fordras, att statens vederbörande folkskolinspektör i varje särskilt fall lämnar sitt medgivande till läsningens inställande. Då fråga är om mera regelbundet återkommande kurser, synes Kungl. Maj:t eller skolöverstyrelsen kunna härutinnan fatta generellt beslut. De sakkunniga vilja alltså föreslå, att antalet verkliga läsdagar vid 39 veckors lästid skall vara minst 214 och vid 36 4 / 7 veckors lästid minst 202 samt att antalet verkliga läsdagar må kunna minskas med högst tre, därest vederbörande lärare prövas böra erhålla ledighet för deltagande i kurser eller möten, som äro av betydelse för lärarnas fortbildning och som icke lämpligen böra förläggas till tid, varunder lärarna åtnjuta ferier. Medgivande rörande minskning av antalet läsdagar på angivet sätt bör, där icke Kungl. Maj:t eller skolöverstyrelsen meddelat allmännare bestämmelser, i varje särskilt fall lämnas av statens vederbörande folkskolinspektör. I det angivna dagantalet ingå dagar, varunder lärjungarna deltaga i skolutflykt eller idrottsövning under vederbörande lärares ledning. De ifrågavarande

bestämmelserna böra lämpligen meddelas i folkskolestadgan och träda i kraft samtidigt med den av de sakkunniga föreslagna förlängningen av läsåret, alltså den 1 juli 1940. De sakkunniga ha övervägt, huruvida icke i samband därmed föreskrift borde meddelas rörande antalet lovdagar, i anslutning exempelvis till vad som enligt det ovanstående i detta hänseende gäller vid de allmänna läroverken, högre folkskolorna etc. Då emellertid de bestämmelser, som de sakkunniga enligt det föregående ifrågasatt rörande antalet verkliga läsdagar, synas i tillbörlig grad tillvarataga de intressen, som från mer allmän synpunkt kunna göras gällande i detta avseende, och det även är lämpligt, att antalet lovdagar i viss mån får anpassas efter förhållandena på de olika orterna, ha de sakkunniga icke ansett sig böra framlägga förslag om en författningsmässig reglering jämväl av lovdagarna. Som ett ytterligare skäl för denna ståndpunkt må anföras, att en generell föreskrift om ett visst maximiantal lovdagar lätt kan leda till att det medgivna maximiantalet uttages, även om behov därav icke föreligger. Givetvis böra bestämmelser rörande lovdagar alltjämt meddelas i de lokala reglementena. Vid förlängandet av läsåret kan det tänkas, att krav på fler individuella lovdagar för barnen komma att resas. I § 43 mom. 4 folkskolestadgan föreskrives härutinnan, att, om lärjunge i följd av annan giltig orsak än sjukdom och dylikt behöver ledighet från undervisningen under längre eller kortare tid, må sådan ledighet efter prövning av förekommande omständigheter kunna beviljas i den ordning, det för skoldistriktet gällande reglementet föreskriver. De sakkunniga, som icke anse sig ha anledning att närmare ingå på förevarande spörsmål, vilja dock uttala, att man, utan eftersättande av undervisningens effektivitet, framför allt under övergången till längre lästid bör kunna tillmötesgå målsmännens berättigade önskningar i fråga om ledighet åt barnen för deltagande exempelvis i visst lantbruksarbete. Där emellertid en mer allmän önskan om dylik hjälp förefinnes inom vederbörande ort, synes en klok anordning vara att lokalt utsträcka terminerna på sådant sätt, att barnen exempelvis gruppvis eller på en gång kunna erhålla lov vid potatis- eller betupptagning etc. En sådan möjlighet ges vid den uppdelning av eleverna vid två- eller flerklassiga skolformer, som de sakkunniga i det följande föreslå. Förhållandena på området äro emellertid skiftande icke blott i olika delar av landet utan även i skolor, som äro belägna på rätt kort avstånd från varandra. De sakkunniga inskränka sig därför till ovanstående mer allmänna uttalanden.

IV. Förstärkning av undervisningen i två- eller flerklassiga undervisningsavdelningar. Gällande bestämmelser angående växellov. En redogörelse, till vilken hänvisas, har i det föregående lämnats rörande organisationen av de skolor, i vilka förekomma två- eller flerklassiga undervisningsavdelningar. I kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 372) angående vissa bestämmelser i fråga om tillämpningen av kungörelsen den 31 oktober 1919 angående undervisningsplan för rikets folkskolor ha meddelats följande föreskrifter rörande uppdelning av lärjungarna i heltidsläsande skolor, där i regel två eller flera årsklasser sammanhållas vid undervisningen: »I sådana heltidsläsande skolor, där i regel två eller flera årsklasser sammanhållas vid undervisningen, må, därest skolvägarnas längd eller andra särskilda förhållanden av motsvarande betydelse sådant föranleda, för beredande av ledighet en dag i veckan för vardera av de avdelningar, på vilka lärjungarna i regel äro vid undervisningen fördelade, det för de olika klasserna fastställda sammanlagda antalet undervisningstimmar i veckan kunna minskas med fem, dock under förutsättning att antalet föreskrivna lärartimmar därigenom ej minskas.» Denna föreskrift innebär alltså, att de i vederbörande undervisningsavdelning ingående klasserna växelvis få ledigt från skolarbetet, varigenom läraren får möjlighet att under några timmar varje vecka koncentrera undervisningen på den del av avdelningen, som icke har ledigt. Eftersom de ifrågavarande bestämmelserna förutsätta, att uppdelning av lärjungarna kan äga rum endast då »skolvägarnas längd eller andra särskilda förhållanden av motsvarande betydelse» därtill föranleda, är det icke pedagogiska skäl, som föranlett bestämmelsernas tillkomst, utan närmast yttre, för skolans arbete ogynnsamma förhållanden. Såsom av det följande framgår, ha emellertid ett par av de förslag till förbättrande av undervisningen i två- eller flerklassiga undervisningsavdelningar, som framställts eller genomförts under de senare åren, principiellt byggt på de i den ovannämnda kungörelsen meddelade bestämmelserna angående uppdelning av lärjungar i vissa skolor. Under de senare åren vidtagna åtgärder till förstärkning av undervisningen i två- eller flerklassiga undervisningsavdelningar. 1934 års folkskolesakkunniga upptogo i sitt förutnämnda betänkande med förslag angå-

49 e n d e obligatorisk s j u å r i g f o l k s k o l a till b e h a n d l i n g ä v e n f r å g a n o m f ö r s t ä r k n i n g a v vissa s v a g a r e s k o l f o r m e r i syfte a t t u n d e r l ä t t a en a l l m ä n ö v e r g å n g till s j u å r i g k u r s . Nämnda sakkunniga erinrade, att farhågor från lärarhåll uttalats, att införandet av ett sjunde skolår skulle göra arbetet i skolor av B-form, särskilt B 2- och B 3skolor, så besvärligt och komplicerat, att värdet av reformen vore tvivelaktigt. De sakkunniga förklarade sig för sin del anse, att de befarade svårigheterna, åtminstone när det gällde B 2-formen, måste anses överdrivna men att under vissa omständigheter, exempelvis vid ett högt barnantal, olägenheter för undervisningen kunde framträda vid sjuårig kurs i de svagare skolformerna, särskilt beträffande B 3- och D 1-skolorna. Dessa olägenheter gjorde sig speciellt gällande de år, nybörjare intoges. Det vore enligt nämnda sakkunnigas mening angeläget att förbinda en allmän övergång till sjuårig kurs med sådana åtgärder, genom vilka de avsedda olägenheterna undanröjdes eller till sin verkan motvägdes. Detta syntes kunna ske dels genom en reglering av barnantalet i läraravdelningarna på sådant sätt, att uppkomsten av alltför stora avdelningar förebyggdes, dels ock genom anordnande på statens bekostnad av övertidsläsning, där sådan lämpligen borde komma till stånd. Redan vid utfärdandet av 1919 års undervisningsplan beaktades, erinrade de sakkunniga, de påtalade olägenheterna. I fråga om B 3- och D 1-formerna upptog sålunda undervisningsplanen som den normala anordningen, att, för undvikande av att samtliga sex eller sju klasserna skulle komma att samtidigt undervisas av en och samme lärare, vartannatärsintagning av nybörjare skulle äga rum, varigenom klassantalet reducerades. Vidare upptogs i undervisningsplanen för vissa skolformer anvisning om anordnande av samläsning mellan två eller tre årsklasser i de ämnen, där sä lämpligen kunde ske, såsom i kristendomskunskap, historia, geografi och naturkunnighet. Dessutom uppgjordes timplanerna med tanke på att särskild undervisning för olika klasser skulle i någon utsträckning förekomma utan inträng i undervisningstiden för övriga klasser. Till belysande av sistnämnda anordning anförde de sakkunniga följande exempel på undervisningstimmarnas fördelning i B 3- och D 1-skolorna. Det sammanlagda antalet lärartimmar i veckan utgjorde 30. För de särskilda klasserna utgjorde antalet lärjungetimmar i veckan 24 för klasserna 1 och 2, 28 (29) för klasserna 3 och 4 samt 30 för klasserna 5—7. Det gemensamma för de här omförmälda förstärkningsanordningarna vore, alt genom desamma erhölles ökade möjligheter för omedelbar undervisning i en klass eller i tvä eller tre till en arbetsgrupp förenade klasser utan inskränkning av den författningsenliga lärotiden. Det syntes emellertid de sakkunniga önskvärt, att ytterligare anordningar i samma syfte komme till stånd. Behov härav förelåge redan för den sexklassiga skolan men stegrades vid en utökning av klasserna till sju. Som redan framhållits, vore behovet av förstärkningsåtgärder särskilt framträdande i de sjuåriga skolformer — B 3- och D 1-skolor — där såväl nybörjare som lärjungar pä det högre skolstadiet måste samtidigt undervisas av en lärare. I sexårig skola av dessa former undervisades ena året samtidigt klasserna 1, 3 och 5 samt andra året klasserna 2, 4 och 6. Med obligatoriskt sjunde skolår komme undervisningen ena aret att omfatta fyra klasser eller klasserna 1, 3, 5 och 7. En särskild olägenhet härvid vore, att undervisningen i högsta klassen förekomme samma är, som nybörjare intoges. Åt nybörjarna, som varken kunde läsa eller 4—817406

50 skriva, måste helt naturligt läraren meddela direkt undervisning i stor utsträckning, vilket i sin tur måste leda till förfång för undervisningen i övriga klasser. I åtskilliga skoldistrikt hade man också redan vidtagit åtgärder för förstärkning av hithörande skolformer genom att vid dessa införa en överläsningsmänad, som förlades till början av läsaret och användes till undervisning av enbart lärjungarna på småskolestadiet. Denna anordning visade sig särskilt värdefull de år, då nybörjare intoges i skolan, övergången från hemmet till skolan underlättades. Nybörjarna hunne inhämta de allra första grunderna samt förvärva någon skolvana och förutsättningar att kunna sysselsättas med tysta övningar, när den gemensamma undervisningen vidtoge. Under överläsningsmänaden kunde läraren helt ägna sig åt undervisningen på småskolestadiet, utan att undervisningen i övriga klasser eftersattes. I de fall, där barnantalet på småskolestadiet vore synnerligen ringa, kunde även den lägsta klassen å folkskolestadiet deltaga i undervisningen under överläsningsmånaden. Om sä befunnes önskvärt, kunde de barn, som härunder deltagit i undervisningen, senare befrias under en manad, då läraren helt kunde ägna sig ät övriga klasser i skolan. Lärarens tjänstgöring bleve sålunda nio månader, medan barnens lästid begränsades till åtta månader. Den gemensamma undervisningen påginge sju månader, medan folk- och småskolestadiet undervisades var för sig under vardera en månad. Åtgärder att genom övertidsläsning förstärka undervisningen syntes de sakkunniga innebära en sä värdefull anordning, när det gällde att vid skolformer, som saknade särskild småskola, avhjälpa eller åtminstone minska de härav härflytande svårigheterna, att övertidsläsning enligt de sakkunnigas mening borde göras obligatorisk vid de sjuåriga B 3- och D 1-skolorna de år, nybörjare intoges. övertidsläsning syntes emellertid icke behöva förekomma under alla förhållanden. Vore barnantalet i skolan ringa, torde sålunda övertidsläsning icke kunna anses oundgängligen nödvändig. Enligt de sakkunnigas mening borde följaktligen den obligatoriska övertidsläsningen göras beroende av barnantalet i skolorna. De sakkunniga hade övervägt, huruvida denna övertidsläsning borde anknytas till ett närmare fixerat barnantal. Med hänsyn till växlingarna i barnantalet i skolorna, torde en sådan föreskrift vara lämplig. De sakkunniga hade ansett sig böra förorda, att obligatorisk övertidsläsning vid sjuåriga B 3- och D 1-skolor skulle äga rum det läsår, nybörjare intoges (jämna årtal), under förutsättning att barnantalet vid läsarets början uppginge till lägst 12. I fråga om sättet för övertidsläsningens ordnande vore olika vägar tänkbara. En icke ovanlig anordning vore, att första klassen började en månad tidigare än övriga klasser och under denna månad undervisades ensam. Samma klass finge sedan under läsårets lopp en månads ledighet från undervisningen, varigenom läraren under en manad av läsåret kunde helt ägna sig åt tredje, femte och sjunde klasserna. I vissa fall, där barnantalet i tredje klassen vore litet, finge denna klass börja samtidigt med första klassen. För övertidsläsningens närmare utnyttjande torde emellertid några generella bestämmelser knappast böra meddelas. Hur övertidsläsningen vid varje särskild skola lämpligast borde anordnas, syntes vara en angelägenhet, varom bestämmelser borde meddelas i skoldistriktens reglementen. I a n l e d n i n g a v 1934 å r s f o l k s k o l e s a k k u n n i g a s o v a n n ä m n d a förslag h a r i s a m b a n d m e d i n f ö r a n d e t av obligatorisk sjuårig folkskola i f o l k s k o l e s t a d g a n (§ 15) m e d d e l a t s den i k a p i t e l II h ä r o v a n b e r ö r d a föreskriften o m a t t vid skolor m e d s j u å r i g s k o l k u r s , d ä r en l ä r a r e h a r a t t s a m t i d i g t u n d e r v i s a s a m t liga l ä r j u n g a r å såväl folkskole- s o m s m å s k o l e s t a d i e t , l ä r o t i d e n u n d e r d e

51 läsår, d å n y b ö r j a r e i n t a g a s , skall o m f a t t a nio m å n a d e r eller 39 veckor, d ä r e s t vid l ä s å r e t s b ö r j a n a n t a l e t l ä r j u n g a r i s k o l a n u t g ö r m i n s t 12. 1934 års folkskolesakkunniga behandlade också frågan om förstärkningsanordningar vid B 2- och B 1-skolor. Det vore enligt de sakkunnigas mening icke önskvärt, att stadgandet i § 40 mom. 1 folkskolestadgan angående intagning av lärjungar vartannat år även vid dessa skolor vunne någon mera vidsträckt tillämpning. I och med införandet av ett sjunde skolår, komme nämligen frågan om vartannatårsintagning i ett nytt läge, vari de med anordningen förenade olägenheterna ökades. Frånsett ojämnheterna i fråga om barnens ålder och förseningen av skolgången, som redan vid den sexåriga skolan vore ägnade att framkalla svårigheter, borde framhållas, att i den sjuåriga skolan växlingarna i barnantalet under olika år skulle i ifrågavarande skolformer komma att bliva alltför stora. Så skulle exempelvis folkskolestadiet i B 2-skolan ena året innefatta klasserna 3, 5 och 7 samt andra året klasserna 4 och 6. Ännu starkare skulle den ojämna fördelningen av barnantalet under olika år göra sig gällande i B 1-skolans högsta avdelning, som ena året komme att utgöras av klasserna 5 och 7 men andra året allenast av en klass, den sjätte. Vartannat år skulle således läraravdelningen ha i medeltal dubbelt så högt lärjungeantal som övriga år. Den förstärkningsåtgärd, som närmast kunde ifrågasättas beträffande skolor av B 2- och B 1-formerna i samband med införandet av ett sjunde skolär, syntes de sakkunniga vara en reglering av skolornas barnantal. En åtgärd i sådan riktning syntes så mycket önskligare, som behovet av sänkt barnantal förelåge i åtskilliga fall redan vid den sexåriga skolan. Denna form av förstärkning torde ock i själva verket fä anses vara ett av det sjunde skolåret oberoende spörsmål. Vad barnantalet i de särskilda skolformerna beträffade, förelåge därom inga författningsbestämmelser. Föreskrifter om maximiantal lärjungar i läraravdelning förefunnes däremot i de för skoldistrikten gällande reglementena. Skolöverstyrelsens planer och förebilder till reglementen och andra bestämmelser för distrikten innehölle i fråga om maximiantalet lärjungar, vilket i regel ej finge överskridas, följande tal: för folkskola av A-formen på folkskolestadiet 40, på småskolestadiet 30; för folkskola av första B-formen på folkskolestadiet 40; för folkskola av andra B-f ormen på folkskolestadiet 35, på småskolestadiet 25; för folkskola av tredje B-formen 30 samt för mindre folkskola av första D-formen 25. De här nämnda maximitalen hade i skoldistriktens reglementen i en del fall överskridits, i andra fall äter underskridits, men i allmänhet hade de länt till efterrättelse. Maximeringen av barnantalet i läraravdelningarna vore en fråga, där ekonomiska och pedagogiska intressen komme att stä emot varandra. Å ena sidan förelåge på grund av nativitetsminskningen och därav följande strävanden att koncentrera skolväsendet en tendens att genom ökning av barnantalet i läraravdelningarna nedbringa skolkostnaderna, å andra sidan krävde de pedagogiska synpunkterna, att barnantalet holies inom måttliga gränser. Begränsningen av lärjungeantalet utgjorde nämligen en förutsättning för en god undervisning. Med måttligt barnantal ökades möjligheterna att anpassa undervisningen efter lärjungarnas olika förutsättningar, att individualisera undervisningen och att tillgodose skolhygienens krav. Frågan om mindre läraravdelningar vore följaktligen en fråga av allmänt pedagogisk innebörd. Ehuru denna ej vore framkallad enbart av spörsmålet om ett sjunde folkskoleår, vore det självfallet, att i samband med införandet av obligatorisk sjuårig folkskola ett särskilt intresse komme att föreligga, att de läraravdelningar, i vilka sjunde klassen inginge, ej bleve för stora. Vad de i skolöverstyrelsens förebilder upptagna maximiantalen lärjungar be-

52 träffade, hade sedan åtskillig tid tillbaka den uppfattningen gjort sig gällande, att dessa tal numera, särskilt vad B 1- och B 2-skolorna anginge, måste anses för höga. Enligt de sakkunnigas mening syntes det icke heller kunna bestridas, att denna uppfattning, om frågan såges från rent pedagogiska synpunkter, ägde berättigande. Klart vore nämligen, att ett stort barnantal måste i hög grad försvåra lärarens uppgift. Olägenheterna framträdde tydligast, när fråga vore om sådana ämnen, i vilka krävdes en mer individuell handledning av lärjungarna. Det läge, vari vår befolkningsfråga befunne sig med hänsyn till den sjunkande nativiteten! manade till en viss varsamhet i fråga om åtgärder av permanent art, som avsåge att anpassa skolväsendet efter barnantalet vid en viss tidpunkt. Ännu torde det icke vara möjligt att klart överblicka, vilka konsekvenser barnantalets successiva nedgång komme att medföra med avseende på skolväsendets framtida organisation. Särskilt syntes det de sakkunniga angeläget, att lärjungeantalet begränsades i de fall, då läraren hade att samtidigt undervisa flera årsklasser. I den på landsbygden vanligaste skolformen, B 2-skolan, borde sålunda enligt de sakkunnigas mening barnantalet på folkskolestadiet, den sjunde klassen inberäknad, i regel icke överstiga 30. De sakkunniga hade även övervägt andra åtgärder för att förstärka undervisningen i den sjuåriga B 2-skolan. Vad som därutinnan närmast syntes kunna ifrågasättas, vore beredande av möjlighet att i ökad utsträckning meddela skild undervisning åt olika klasser. De sakkunniga uttalade önskvärdheten av att olika anordningar försöksvis prövades, så att därvid vunna erfarenheter så småningom kunde läggas till grund för eventuella förstärkningsåtgärder vid denna skolform. Om skoldistrikten befunnes villiga att anordna dylika försök, borde staten härtill lämna sitt stöd. Då dessa försök förutsatte en utsträckning av lärarens tjänstgöring utöver den eljest vanliga, torde särskild ersättning till lärarna bliva erforderlig. Kostnaderna för denna ersättning borde bestridas av staten. Givetvis ansäge de sakkunniga som villkor härför böra uppställas, att försöken anställdes enligt av skolöverstyrelsen godkänd plan och under dess överinseende. I d e n till r i k s d a g e n a v l å t n a p r o p o s i t i o n e n n r 99/1936 a n g å e n d e obligatorisk s j u å r i g f o l k s k o l a m . m. u t t a l a d e d e p a r t e m e n t s c h e f e n s y m p a t i e r för en beg r ä n s n i n g av l ä r j u n g e a n t a l e t i u n d e r v i s n i n g s a v d e l n i n g a r n a . D e p a r t e m e n t s c h e f e n f a n n det emellertid icke möjligt och ej heller för ett s t ä l l n i n g s t a g a n d e till d e n f ö r e l i g g a n d e f r å g a n e r f o r d e r l i g t a t t n ä r m a r e ingå p å b e r ö r d a , ekon o m i s k t g a n s k a vittsyftande s p ö r s m å l . B i k s d a g e n f ö r k l a r a d e sig i skrivelse n r 297/1936 dela u p p f a t t n i n g e n o m v i k t e n av att l ä r j u n g e a n t a l e t b e g r ä n s a d e s i l ä r a r a v d e l n i n g a r n a o c h utgick f r å n att d e n n a för s k o l v ä s e n d e t s förb ä t t r i n g viktiga fråga allt f o r t f a r a n d e bleve f ö r e m å l för K u n g l . Maj:ts och v e d e r b ö r a n d e s k o l m y n d i g h e t e r s u p p m ä r k s a m h e t . R i k s d a g e n f ö r k l a r a d e sig icke h a n å g o t a t t e r i n r a m o t d e s a k k u n n i g a s av Kungl. Maj:t b i t r ä d d a förslag till a n o r d n a n d e av försök m e d f ö r s t ä r k n i n g s a n o r d n i n g a r i skolor av B 2-formen. G e n o m b e s l u t d e n 10 s e p t e m b e r 1936 u p p d r o g Kungl. Maj:t å t skolövers t y r e l s e n att, i h u v u d s a k l i g ö v e r e n s s t ä m m e l s e m e d av överstyrelsen i skrivelse d e n 7 juli 1936 a n g i v n a riktlinjer, u n d e r l ä s å r e t 1936—37 a n o r d n a förs ö k m e d f ö r s t ä r k n i n g s a n o r d n i n g a r i folkskolor a v B 2-formen. Tillika a n v i -

sades för ändamålet högst 10 000 kronor och meddelades bestämmelser om statsbidrag till ifrågavarande anordningar. Överstyrelsen hade i nämnda skrivelse erinrat, att undervisningen i skolor av B 2-formen i princip vore organiserad på sådant sätt, att en eller flera klasser vissa timmar skulle kunna erhålla omedelbar undervisning av läraren, under det att de övriga klasserna sysselsattes med tysta övningar. I den mån klassernas antal utökades och kurserna utvidgades, bleve emellertid behovet av sådan direkt undervisning större. Detta behov kunde vid sjuårig folkskola icke tillgodoses utan en ökning av antalet lärartimmar. En dylik ökning kunde ernås genom att antingen avdelningsläraren utöver sin tjänstgöringsskyldighet mot extra arvode tjänstgjorde ytterligare ett mindre antal veckotimmar eller den vid skolan tjänstgörande smäskolläraren mot sådant arvode undervisade i lämpliga ämnen på folkskolestadiet, varvid folkskolans lärare finge tillfälle att samtidigt meddela undervisning åt den eller de klasser, som ej handleddes av småskolläraren. Måhända vore en kombination av båda dessa möjligheter närmast till hands liggande. Vidare kunde, där förhållandena sådant medgåve, även särskild timlärare anställas för extratimmarna. Hur det för varje särskilt fall bäst skulle ordnas, komme i mängt och mycket att bero på de lokala förhållandena, överstyrelsen funne det knappast lämpligt att i förväg binda försöken vid några mera bestämda föreskrifter. De erfarenheter och insikter, som ute på arbetsfältet kunde vinnas, borde utnyttjas för självständiga uppslag och initiativ, varför en viss frihet borde lämnas för de lokala försöksanordnarna att pröva olika vägar. Skäl därtill förelåge så mycket mera som lokala omständigheter kunde motivera olika uppläggning av försöken i olika fall. Först när någon erfarenhet vunnits av de preliminära försöken, syntes tiden mogen för mera bestämda direktiv. Statsbidrag för ändamålet har jämväl under budgetåret 1937/38 utgått med 10 000 kronor. För budgetåret 1938/39 har med hänsyn till de ändrade avlöningsförhållandena statsbidragsbeloppet ökats till 13 000 kronor. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 11 februari 1938 utgår statsbidrag för tiden den 1 januari—den 30 juni 1938 med belopp, motsvarande kostnaderna för särskild ersättning till lärare, som enligt åtagande meddela undervisning, dock för lärare med folkskollärarkompetens respektive småskollärarkompetens högst de belopp för veckotimme, som skulle tillkomma vederbörande med tillämpning av bestämmelserna i 34 § gällande avlöningsreglemente för lärare vid folk- och småskolor. För tiden den 1 juli—den 31 december 1937 har överstyrelsen medgivit, att försök med förstärkningsanordningar i B 2-skolor få anordnas i 26 skoldistrikt. Försöken ha särskilt praktiserats i Skåne. Förstärkningsanordningarna ha i allmänhet inneburit, att den direkta undervisningen omfattat fyra timmar i veckan utöver det timantal, som undervisningsplanen upptagit. Ofta ha av dessa timmar två fullgjorts av folkskolläraren och två av småskolläraren. I några fall har förstärkningsanordningen endast omfattat två veckotimmar. I B 2-skolan skall enligt gällande timplaner högre avdelningen (klasserna 5—6 och eventuellt 7) undervisas 30 timmar i veckan, under det lägre avdelningen (klasserna 3—4) har en motsvarande tid av 28 timmar. Redan om

54 förstärkningsanordningar icke tillämpas, handleder läraren alltså enbart högre avdelningen två timmar. Genom förstärkningsanordningarna ökas denna tid till sex timmar, varjämte lägre avdelningen får skild undervisning under fyra timmar. Läraren undervisar alltså 34 timmar (ofta har dock småskolläraren tagit två av dessa timmar), varvid han handleder samtliga barn 24 timmar, högre avdelningen för sig sex och lägre avdelningen likaledes för sig fyra timmar. Förstärkningsanordningarna ha utformats på olika sätt. I allmänhet har man främst haft ämnena modersmålet och räkning i sikte. Detta är helt naturligt, enär just dessa ämnen ofta bereda läraren i B 2-skolan särskilda svårigheter, då tiden icke vill räcka till för den direkta undervisning, varav barnen äro i behov. Erfarenheterna av förstärkningsanordningarna vid B 2-skoIor. Vid de studiebesök, som 1937 års folkskolutredning enligt det föregående företagit vid skolor i Skåne, ha de sakkunniga haft tillfälle besöka B 2-skolor, vid vilka förstärkningsåtgärder av ovan angivna art vidtagits. Allmänt vitsordades, att förstärkningsanordningarna förenklat undervisningens anordning. De sakkunniga fingo en mer samlad bild av de gjorda erfarenheterna vid ett sammanträde i Lund med lärare, som haft att taga befattning med förstärkningsanordningarna. Därvid gav en mötesdeltagare ett starkt uttryck för sin tillfredsställelse med förstärkningsanordningarna, då han yttrade, att han tidigare alltid varit missnöjd med B 2-formen men genom förstärkningsanordningarna fått en ny syn på arbetet i skolor av denna form. De övriga deltagarna i nämnda möte syntes i stort sett ha samma uppfattning. De sakkunniga ha även tagit del av de redogörelser för försöken med förstärkningsanordningar, som vissa folkskolinspektörer tillställt skolöverstyrelsen. Av särskilt intresse är, vad folkskolinspektörerna i Sydskånes östra och västra inspektionsområden ha att anföra, eftersom man särskilt inom nämnda inspektionsområden bedrivit sådan försöksverksamhet. Folkskolinspektören i Sydskänes östra inspektionsområde förklarar, att det samstämmigt vitsordats, att arbetet vunnit i effektivitet. Sålunda hade betonats, att den tid, som eljest i början av varje lektion åtginge för att planlägga tysta övningar i den avdelning, som ej skulle åtnjuta direkt undervisning, kunde inbesparas. När endast en avdelning undervisades, förekomme inga störande avbrott för hjälp och ledning åt den avdelning, som eljest samtidigt arbetade på egen hand. Särskilt vid undervisningen i räkning gåves tillfälle till en noggrannare behandling av de olika momenten, mera anpassad efter varje barns ståndpunkt i ämnet. Då tillika bättre kontroll kunde utövas, kunde de svagare begåvade bättre omhändertagas. Kurserna i räkning samt i skrivning och språklära hade lättare medhunnits och bättre inarbetats. Det hade gått avsevärt lättare att samla barnens intresse kring ämnet, då endast en avdelning varit närvarande. Barnen i nedre avdelningen hade känt sig säkrare och friare, då de varit ensamma och ej behövt frukta kritik av de äldre barnen, och deras självverksamhet hade raskare kommit i gång. Sjunde klassens kurs i medborgarkunskap hade kunnat behandlas mer ingående, varför barnen bättre tillgodogjort sig denna undervisning.

55 Försöksanordningarna inom det nämnda inspektionsområdet hade bedrivits enligt två alternativ, varvid det ena förutsatt medverkan av småskollärarinnorna. Av särskilt intresse hade varit att iakttaga, huru småskollärarinnans medverkan vid undervisningen i modersmålet på folkskolestadiet skulle utfalla. Inspektören hade ofta trott sig göra den iakttagelsen, att barnets övergång från småskolan till den egentliga folkskolan ofördelaktigt återverkat på barnets läsfärdighet. Delvis torde detta förhållande ha sin förklaring i att lästexterna i folkskolan vore av större svårighetsgrad. Men en väsentlig orsak vore otvivelaktigt att söka i den återverkan, själva lärarombytet finge för barn i den tidigare skolåldern. Kontinuiteten i läsundervisningen hade enligt inspektörens mening på ett värdefullt sätt främjats genom att småskollärarinnan fått omhändertaga en del av läsundervisningen på det tidigare folkskolstadiet. Som slutomdöme har inspektören uttalat, att de prövade förstärkningsanordningarna varit ägnade att väsentligt minska de svårigheter av undervisningsteknisk art, som B 2-skolorna erbjöde särskilt vid undervisningen i räkning. Kunskapsresultatet hade påtagligt främjats. Lärarna hade vunnit större arbetsglädje och arbetsro. Folkskolinspektören i Sydskånes västra inspektionsområde anför, att samtliga i försöken deltagande lärare funnit anordningen med uppdelning av läraravdelningarna och särskild undervisning vissa veckotimmar för B 2-skolornas båda undervisningsavdelningar förträfflig. Sålunda hade bland annat framhållits, att det varit en glädje att helt kunna ägna sig ät de större barnens undervisning utan att samtidigt behöva ha uppmärksamheten riktad på lärjungarna i klasserna 3 och 4 med alla de störande moment, som härigenom uppkomme. Det hade också förklarats, att undervisningen blivit bättre och gedignare. De svagare barnen hade kommit i åtnjutande av mer omfattande och ändamålsenlig individuell undervisning och därigenom fått ökad möjlighet att följa med undervisningen och tillägna sig kurserna. De mera begåvade hade hunnit betydligt längre än eljest, och då båda undervisningsavdelningarna undervisats tillsammans, hade den med tysta övningar sysselsatta avdelningen kunnat reda sig bättre än vanligt på grund av att uppgifterna för dessa övningar hunnit bättre förberedas genom muntlig undervisning. Såväl barnens som lärarens arbetsintensitet hade märkbart ökats och därmed undervisningens totala effektivitet. Läraren hade tröttats avsevärt mindre, emedan han inte behövt splittra sin uppmärksamhet. Småskollärarna hade skattat det såsom en förmån att få undervisa barnen i vissa ämnen jämväl under tredje och fjärde skolåret. Det bleve uppenbarligen bättre kontinuitet i undervisningen, när småskollärarinnorna på detta sätt finge följa barnen, och anordningen syntes ägnad att öka lärarinnans intresse för undervisningen. De s a k k u n n i g a : I de s k o l f o r m e r , v a r o m h ä r ä r fråga, h a r l ä r a r e n att s o m regel s a m t i d i g t u n d e r v i s a l ä r j u n g a r , t i l l h ö r a n d e m e r ä n en å r s k l a s s . I syfte a t t m i l d r a d e h ä r a v f ö r a n l e d d a u n d e r v i s n i n g s t e k n i s k a o l ä g e n h e t e r n a h a i 1919 å r s u n d e r visningsplan för r i k e t s folkskolor u p p t a g i t s vissa a n o r d n i n g a r , för vilka r e d o gjorts i 1934 å r s f o l k s k o l e s a k k u n n i g a s o v a n n ä m n d a b e t ä n k a n d e (se o v a n sid. 49). S å l u n d a h a r för a t t n e d b r i n g a det a n t a l å r s k l a s s e r , s o m s a m t i d i g t u n d e r v i s a s av en och s a m m e l ä r a r e , f ö r u t s a t t s v a r t a n n a t å r s i n t a g n i n g a v n y b ö r j a r e vid skolor a v B 3- och D 1-form. V i d a r e i n n e h å l l e r u n d e r v i s n i n g s p l a n e n föreskrifter o m s a m l ä s n i n g m e l l a n två eller flera å r s k l a s s e r i vissa

56 ämnen. Slutligen ha timplanerna utformats så, att särskild undervisning skall kunna förekomma för olika klasser utan att därigenom intrång göres i undervisningstiden för övriga klasser. Detta har möjliggjorts därigenom, all timplanerna för vissa av de i en undervisningsavdelning sammanhållna klasserna upptager ett färre antal lärjungetimmar än antalet lärartimmar, medan timplanerna för de återstående i avdelningen ingående klasserna upptager lika många lärjungetimmar som lärartimmar. I en skola av B 2-form, där antalet lärjungetimmar i tredje och fjärde klasserna utgör 28 och i femte och sjätte klasserna 30, kan sålunda lärare under (30—28 = ) 2 veckotimmar undervisa femte och sjätte klasserna för sig. Då en utökning av antalet årsklasser från sex till sju också innebär en utökning av antalet i vissa undervisningsavdelningar ingående årsklasser, vilket ytterligare försvårar undervisningen i dessa svagare skolformer, aktualiserades frågan om förstärkning av dessa skolformer i samband med införandet av obligatorisk sjuårig folkskola. 1934 års folkskolesakkunniga utgingo från att nämnda olägenheter skulle kunna undanröjas eller till sin verkan motvägas dels genom en reglering av barnantalet i läraravdelningarna på sådant sätt, att uppkomsten av alltför stora avdelningar förebyggdes. dels ock genom vissa anordningar för beredande av skild undervisning åt olika klasser under större antal timmar än som eljest kunnat för sådant ändamål disponeras. Enligt den förut lämnade redogörelsen har frågan om reglering av antalet lärjungar skjutits på framtiden, ehuru sympatier därför uttalats både av nämnda sakkunniga, föredragande departementschefen och riksdagen, varemot anordningar för beredande av ökade möjligheter till särundervisning kommit till stånd vid skolor av B 2-, B 3- och D 1-formerna. Vid de sistnämnda båda skolformerna, där anordningen fått obligatorisk karaktär, utsträckes lästiden för lärarna vartannat år (varje år, då nybörjarklass intages) till 39 veckor men bibehålles i allmänhet för barnen vid exempelvis 34 4 /T veckor, varigenom vinnes, att den mellanliggande tiden kan disponeras för särundervisning åt de klasser, som därav äro i behov. Vid skolor av B 2form åter, där förstärkningsanordningarna införts allenast på försök, bcredes enligt det föregående särundervisning för lärjungarna utöver det i undervisningsplanen angivna timantalet på så sätt, att läraren vid sidan av den honom i övrigt åliggande tjänstgöringen mot timlärararvode meddelar direkt undervisning för klasser, som eljest skulle ha sysselsatts med tysta övningar. Någon principiell olikhet förefinnes icke mellan de båda nu nämnda anordningarna. I båda fallen tillämpas övertidsläsning för lärarna, varigenom ernås särundervisning för vederbörande klasser — i det förra fallet som regel under en längre sammanhängande period, i det senare fallet under några timmar varje vecka. I båda fallen inträder som regel ingen förändring i fråga om den sammanlagda tid, varunder varje lärjunge erhåller undervisning.

57 Förestående summariska återblick över de nuvarande anordningarna för förstärkning av undervisningen i två- eller flerklassiga undervisningsavdelningar ger vid handen, att sedan tillkomsten av 1919 års undervisningsplan i stort sett inga andra anordningar av denna art införts än sådana, som befunnits nödvändiga för att motverka de genom skoltidens utsträckning till sju år uppstående undervisningstekniska svårigheterna i vissa av de förevarande skolformerna. De sakkunniga ha enligt de för dem gällande direktiven att utreda frågan om ytterligare förstärkning av utbildningen i folkskolan genom anordningar för differentiering av undervisningen i undervisningsavdelningar av denna art. Härvid ha de sakkunniga att beakta vissa av skolöverstyrelsen i utlåtande den 11 december 1936 och av motionärer vid 1937 års riksdag framställda förslag i ämnet, för vilka lämnats en redogörelse i kapitel II och som till sin principiella utformning överensstämma med de metoder för differentiering av undervisningen, som komma till användning vid skolor med växellov enligt förutnämnda kungörelse av den 29 juni 1921. Vid övervägandet av förevarande spörsmål, som de sakkunniga funnit avse åtgärder överhuvudtaget för underlättande av undervisningen i tvåeller flerklassiga undervisningsavdelningar, ha de sakkunniga ansett sig böra undersöka, om en förstärkning av ifrågavarande skolformer bör ske dels genom utökning relativt sett av den tid, varunder de olika klasserna kunna erhålla särundervisning, dels ock genom utvidgning av rätten till statsbidrag för avlöning av timlärare i syfte att under visst timantal nedbringa klassoch elevantalet i vissa undervisningsavdelningar. I detta sammanhang må framhållas, att de sakkunniga, med utgångspunkt från den av 1934 års folkskolesakkunniga nyttjade terminologien, ansett sig kunna om anordningar av angiven art använda uttrycket förstärkningsanordningar. I detta uttryck lägga de sakkunniga den innebörden, att anordningarna skola vara ägnade att bereda i tekniskt hänseende gynnsammare betingelser för skolarbetet. De förstärkningsanordningar, som enligt det ovanstående för närvarande praktiseras vid skolor av B 2-formen, äro visserligen icke ur teknisk synpunkt direkt jämförbara med de anordningar för u t ö k n i n g a v d e n f ö r s ä r u n d e r v i s n i n g a n s l a g n a t i d e n , som de sakkunniga i det följande närmast åsyfta. Detta synes emellertid icke i detta sammanhang vara av någon väsentligare betydelse, då anordningarna i båda fallen syfta till samma resultat. På grund härav ha de sakkunniga ansett sig kunna bedöma lämpligheten av en uppdelning av två- eller flerklassiga undervisning savdelningar med ledning av erfarenheterna av omförmälda förstärkningsanordningar vid skolor av B 2-formen. Av denna orsak ha de sakkunniga vid de studieresor, som de sakkunniga företagit, ägnat särskild uppmärksamhet åt nyssberörda förstärkningsanordningar och även i det före-

58 gående redogjort för de inhämtade erfarenheterna, i den mån de äro av intresse för den föreliggande frågan. Enligt de sakkunnigas mening kan det redan nu, trots den korta tid, varunder ifrågavarande förstärkningsanordningar funnits till, konstateras, att anordningar av denna art, som ju innebära, att vederbörande lärare årligen tjänstgör längre tid än den tid, varunder vederbörande klass åtnjuter undervisning, äro av betydande värde ur pedagogisk synpunkt. Genom dessa anordningar möjliggöres en mer individualiserad undervisning, och de äro därigenom ägnade att åvägabringa ett genomsnittligt bättre kunskapsresultat än som eljest skulle kunna ernås. E n fördel är vidare, att undervisningstiden kan disponeras på ett lämpligare sätt. En annan fördel är, att arbetsbetingelserna för lärarna förbättras. Den omständigheten, att lärarna få lättare att behärska sin i de två- och flerklassiga skolformerna ingalunda lätta uppgift, skänker lärarna större arbetsglädje, vilket 'i sin mån bidrager till att göra undervisningen mer effektiv. Vid den sistnämnda synpunkten anse sig de sakkunniga böra lägga stor vikt. I detta sammanhang må erinras, att Kungl. Maj:t under ett flertal år medgivit rätt för vissa skoldistrikt, som därom ingivit ansökan, att under första skolåret minska lärjungarnas lästid från 24 till 19 timmar i veckan genom uppdelning av klassen ett antal timmar. Den allmänna erfarenheten av denna anordning synes vara, att kunskapsresultatet icke blivit lidande. Den grundligare undervisning, som möjliggjorts genom att proportionsvis längre tid kunnat disponeras för direkt undervisning, synes väl ha motvägt förkortningen av barnens lästid. De sakkunniga anse följaktligen, att de förstärkningsanordningar, varom här är fråga och som särskilt äro ägnade att förbättra landsbygdens skolväsende, även i fortsättningen böra i ena eller andra formen bibehållas. Detta kan givetvis ske genom att, på sätt nu vid skolor av B 2-form är fallet, statsbidrag beviljas till extra lärartimmar vid ifrågakommande skolformer i syfte att bereda separat undervisning åt vissa klasser under en del av den tid, varunder klasserna eljest skulle ha undervisats tillsammans med de övriga i vederbörande undervisningsavdelning ingående klasserna. De sakkunniga komma i det följande att framlägga förslag i detta syfte beträffande vissa skolformer vid högt barnantal. Vid ett genomförande av det i det föregående framlagda förslaget om utsträckning av minimilästiden vid folkskolan med två veckor till 36 4 / 7 veckor synas emellertid de ovannämnda bestämmelserna angående växellov jämväl erbjuda en lämplig form för ifrågavarande uppdelning av undervisningsavdelning. Den alltjämt fortgående utsträckningen av lästiden till 39 veckor ger i detta hänseende ökade möjligheter. Avgörande för frågan om uppdelning av eleverna under en del av den tid, läraravdelningens arbete fortgår, måste uppenbarligen vara det resultat av undervisningen, som ernås i det ena eller andra fallet. Enligt de sakkun-

59 nigas mening är det ingalunda osannolikt, att stundom ett likvärdigt eller bättre resultat av skolans arbete kan erhållas, om barnens undervisningstid reduceras, så att den blir något kortare än lärarens tjänstgöringstid. Detta torde vara fallet i de mest svårskötta skolformerna åtminstone vid ett relativt högt elevantal. Uppmärksammas bör nämligen, att läraren genom den uppdelning av avdelningen, som därigenom kan komma till stånd, kan organisera skolarbetet på ett effektivare sätt och ägna proportionsvis mera tid åt direkt undervisning av de i avdelningen ingående klasserna och eleverna. Genom att välja nämnda form för uppdelningen vinnes tillika fördelen av att den av de sakkunniga föreslagna utsträckningen av folkskolans lästid kan i många fall med gott pedagogiskt resultat genomföras utan att barnens lästid förlänges. Detta har betydelse icke minst för landsbygdens skolväsende, där ju två- och flerklassiga undervisningsavdelningar som regel förekomma men A-skolor äro mera sällsynta. De sakkunniga utgå alltså ifrån att — därest lästiden utgör minst 36 4 / 7 veckor — de i vederbörande undervisningsavdelningar ingående klasserna böra, i syfte att bereda ökade möjligheter till direkt undervisning, kunna växelvis erhålla ledigt från skolarbetet under den tid, läraren undervisar återstoden av undervisningsavdelningen. Lästiden för läraren blir därigenom alltid minst 364/7 veckor, men för barnen något kortare, beroende på vilken tid, som anslås för separat undervisning utöver den i undervisningsplanerna anslagna tiden. Vid de undervisningsavdelningar däremot, där ifrågavarande uppdelning icke tillämpas — här bortses från halvtidsläsande avdelningar — liksom vid skolor av A-form kommer lästiden för barnen att som regel sammanfalla med lästiden för läraren, d. v. s. utgöra minst 36 4 / 7 veckor om året. Vid bedömandet av spörsmålet, i vilka skolformer den ifrågavarande uppdelningen lämpligen bör komma till stånd, ha de sakkunniga beaktat, att 1934 års folkskolesakkunniga inskränkte sig till att föreslå förstärkningsanordningar företrädesvis vid skolor av B 2-, B 3- och D 1-form, under det skolöverstyrelsen enligt ovannämnda utlåtande av den 11 december 1936 principiellt synes vilja medgiva uppdelning i samtliga heltidsläsande skolformer, dock ej i sådana av A-form, där läraren ju har att undervisa endast en klass. Det bör hållas i minnet, att frånsett ett högt elevantal — till vilken fråga de sakkunniga återkomma i annat sammanhang — det är de tekniska svårigheterna vid undervisningen, som i detta fall måste vara avgörande. Dylika svårigheter äro i hög grad beroende av elevantalets storlek men synas i varje fall vara betydande i de ovannämnda av 1934 års folkskolesakkunniga angivna skolformerna. Onekligen är det icke lätt att organisera undervisningen på ett fruktbärande sätt, när läraren, såsom i B 2-skolan, har att samtidigt undervisa fem klasser på olika kunskapsnivå. De kunna visserligen i mångt och mycket hållas samman i två avdelningar, men i vissa ämnen måste upp-

delning ske klass- eller gruppvis. I B 3- och D 1-skolorna har läraren att samtidigt undervisa tre eller fyra klasser, som befinna sig på helt skilda ståndpunkter. Utan tvekan är det här till stor hjälp, om uppdelning kan ske. I B 1-skolan, i vilken läraren har att undervisa två å tre klasser, föreligga knappast några större organisatoriska svårigheter vid undervisningen. Hela avdelningen hålles där samlad i en grupp i flertalet ämnen, och om läraren exempelvis önskar ge sjunde klassen skild undervisning i medborgarkunskap eller något annat ämne, har han icke större tekniska svårigheter att övervinna än dem, läraren i B 2-skolan har att dagligen brottas med. Något annorlunda ställer sig saken i småskolor av b-form. Här medföra nybörjarna åtskilliga problem. Säkerligen är en uppdelning exempelvis i början av höstterminen väl motiverad i dessa skolor, särskilt om barnantalet är tämligen stort. De sakkunniga vilja alltså föreslå, att den ifrågasatta uppdelningen av lärjungarna bör få äga rum vid skolor av B 2-, B 3- och D 1-form samt vid småskolor av b-form. I förgrunden träder härefter spörsmålet, om för uppdelning bör krävas visst minimiantal lärjungar. I detta hänseende vilja de sakkunniga fästa uppmärksamheten på att den nu gällande föreskriften i § 15 folkskolestadgan om att vid skolor med sjuårig lärokurs lärotiden under de läsår, då nybörjare intagas, skall vid skolor av B 3- och D 1-formerna omfatta nio månader eller 39 veckor, anknyter till barnantalet. Som förutsättning för att lärotiden skall erhålla nämnda omfattning gäller som nämnts, att vid läsårets början antalet lärjungar i skolan utgör minst tolv. Denna föreskrift motiverades av 1934 års folkskolesakkunniga med att övertidsläsning av avsedd art icke kunde anses oundgängligen nödvändig, om barnantalet i skolan vore ringa. Med hänsyn till växlingarna i barnantalet i skolorna syntes det nämnda sakkunniga lämpligt, att en sådan föreskrift meddelades. 1937 års folkskolutredning vill understryka, att barnantalet i respektive undervisningsavdelningar måste tillmätas stor betydelse vid bedömandet av behovet av eventuell uppdelning. Det kan icke av pedagogiska skäl vara motiverat, att läraravdelningar med ringa barnantal bli uppdelade. I och för sig skulle de sakkunniga därför icke ha något att invända emot att rätten till uppdelning av läraravdelning knötes till ett visst elevantal. I anslutning till nyssberörda bestämmelser rörande sjuklassiga B 3- (D 1-) skolor, där eleverna få delas upp det år, nybörjare intagas, om antalet elever är minst tolv, skulle de sakkunniga ansett rimligt föreslå, att uppdelning i nyssnämnda skolformer samt i småskolor av b-form skulle i allmänhet få ske vid ett elevantal av minst 15 samt i B 2-skolor vid ett elevantal av minst 20. Nämnda siffror anknyta till vad de sakkunniga i det följande ifrågasätta beträffande ytterligare uppdelning av elevavdelning vid högre barnantal genom statsbidrag till timlärare. Emot mekaniskt verkande bestämmelser talar emellertid i detta fall det förhållandet, att barnantalet i landsbygdens små skolor är starkt växlande. Ge-

61 nom en bestämmelse av nyssnämnda innebörd skulle eleverna ofta få olika lång lästid från det ena året till det andra. Detta kan givetvis icke vara lämpligt. Ett ytterligare skäl emot att knyta rätten till uppdelning vid ett visst elevantal är, att behovet och lämpligheten av här berörda åtgärder åtminstone i någon mån är beroende också av andra faktorer, exempelvis skolvägarnas längd och de sociala förhållandena på orten. De sakkunniga anse sig icke böra föreslå en allmän föreskrift, i detalj reglerande förutsättningarna för den uppdelning av undervisningsavdelning, som här är i fråga. Eventuellt erforderliga bestämmelser i ämnet kunna däremot lämpligen meddelas i de för skoldistrikten gällande reglementena. Härvid förutsätta de sakkunniga, att de myndigheter, som ha att taga befattning med fastställandet av reglementena, tillse, att vid utformandet av ifrågavarande föreskrifter hänsyn läges till alla på behovet av uppdelning inverkande faktorer. Uppdelningen bör i övrigt kunna i huvudsak anordnas på sätt av skolöverstyrelsen föreslagits i ovannämnda utlåtande av den 11 december 1936. Uppdelningen bör icke bindas av stela bestämmelser utan få anpassa sig efter de skiftande lokala förhållandena. Sålunda torde det ibland vara lämpligt att låta uppdelningen ske under en längre sammanhängande period, ibland under någon dag eller några timmar varje gång. Det synes emellertid erforderligt, att vissa bestämmelser meddelas rörande den tidslängd, under vilken uppdelning bör kunna ske. Härvid kan man lämpligen utgå från den undervisningstid, som tillkommer vid en förlängning av lästiden. Utsträckes lästiden till 39 veckor, ökas undervisningstiden med omkring en månad och antalet lärotimmar med 100—110 utöver den nu gällande minimilästiden. Utsträckes åter lästiden endast till 364/- veckor, ökas undervisningstiden med två veckor och antalet lärotimmar med omkring 50. Med utgångspunkt härifrån bör en undervisningsavdelning kunna uppdelas under en sammanhängande tid av högst en månad, om lästiden utgör 39 läsveckor, och under en sammanhängande tid av högst två veckor, om lästiden utgör 36 4 / 7 läsveckor. Med hänsyn till vad i det föregående anförts bör emellertid om så på grund av förhållandena i barnens hem eller av andra skäl befinnes lämpligt, nämnda tid av en månad, respektive två veckor kunna, i stället för att under en enda sammanhängande period disponeras för det avsedda ändamålet, styckas i kortare perioder, omfattande två eller flera sammanhängande dagar och förlagda till olika delar av läsåret eller — vid exempelvis 39 veckors lästid — en dag (5 å 6 timmar) varannan vecka eller en halv dag (3 timmar) varje vecka. Väljes den sistnämnda anordningen — alltså uppdelning en halv dag varje vecka — bör det, i varje fall på småskolestadiet, vara möjligt att genom ökning av antalet lärotimmar andra dagar ordna undervisningen så, att de barn, som sålunda skulle få ledigt från undervisningen halva dagen, kunna få ledigt också under den återstående delen av dagen. Detta är av betydelse särskilt om skolvägarna äro långa.

62 Enligt de sakkunnigas mening bör alltså den tid, varunder undervisningsavdelning skall kunna uppdelas, i viss mån anpassas efter den genom läsårets förlängning utökade undervisningstiden. I stort sett kommer nämnda tid att vid en lästid av 39 veckor motsvara omkring 100 lästimmar per år och vid en lästid av 36 4 / 7 veckor omkring 50 lästimmar per år. Närmare bestämmelser angående sättet för uppdelningen torde böra meddelas i skoldistriktens reglementen. I de fall, där s. k. växellovdagar med stöd av förutnämnda kungörelse av den 29 juni 1921 förekomma, synes någon ytterligare styckning av undervisningstiden icke böra komma i fråga. Ej heller bör uppdelning kunna ske i halvtidsläsande skolor, även om läraren där vissa dagar har att handleda svårarbetade undervisningsavdelningar. Barnantalet är i nämnda skolformer i regel ganska ringa och undervisningstiden så knapp, att den icke bör ytterligare förkortas. Här bör påpekas, att vid uppdelning av undervisningsavdelning under ett visst antal timmar varje eller varannan vecka någon förändring av timplanen måste ske. De sakkunniga anse det dock icke nödvändigt att framställa förslag till härav betingad jämkning i timplanerna. Redan nu förekomma växellov jämlikt nyssnämnda kungörelse, varvid antalet elevtimmar per vecka reduceras, utan att härvidlag närmare bestämmelser meddelats genom allmän författning. Den reduktion av timtalet per vecka, som ett bifall till de sakkunnigas förslag i vissa fall kan medföra, torde i avvaktan på en eventuell revision av gällande undervisningsplaner kunna provisoriskt regleras från fall till fall. Härvid bör beaktas, att de olika ämnena så vitt möjligt erhålla minst det antal lärotimmar per år, som nu förekommer vid 34 4 / 7 veckors lästid. Sammanfattningsvis innebär alltså de sakkunnigas föreliggande förslag, att den ifrågasatta differentieringen av undervisningen i två- eller flerklassiga undervisningsavdelningar skall kunna äga rum vid skolor av B 2-, B 3- och D 1-formerna samt vid småskolor av b-form, under förutsättning att växellov enligt kungörelsen den 29 juni 1921 icke förekomma. Differentieringen bör ske på så sätt, att de i vederbörande undervisningsavdelning ingående klasserna växelvis erhålla ledighet från skolarbetet under den tid, läraren undervisar den eller de återstående klasserna. Sådan uppdelning bör, utöver det antal lärotimmar, som i gällande undervisningsplaner förutsattes, kunna förekomma under omkring 100 lärotimmar varje läsår, därest lästiden utgör 39 veckor, och under omkring 50 lärotimmar varje läsår, därest lästiden utgör 36 4 / 7 veckor. Vid genomförandet av de sakkunnigas förevarande förslag kunna de nuvarande, försöksvis anordnade förstärkningsanordningarna i skolor av B 2formen avskaffas. Däremot är det tveksamt, om också de förutnämnda, nu tillämpade förstärkningsanordningarna vid sjuåriga skolor av B 3- och D 1form i samband därmed böra slopas. Sistnämnda anordningar innebära, såsom i det föregående anförts, att lärotiden vid berörda skolor under de läsår, då nybörjare intagas, utsträckes till alt omfatta 39 veckor, om vid läsårets

63 början antalet lärjungar i skolan utgör minst tolv. De sakkunniga ha för sin del kommit till den uppfattningen, att dessa bestämmelser endast i vissa undantagsfall äro behövliga, om de sakkunnigas förslag genomföras. Även om detta kan åberopas till stöd för att bestämmelserna i fråga böra upphävas i och med genomförandet av de sakkunnigas förslag, anse de sakkunniga å andra sidan försiktigheten bjuda att ändringar i berörda bestämmelser ej vidtagas, förrän erfarenheter vunnits om i vilken utsträckning de i fortsättningen komma att tillämpas. Hinder skulle i och för sig icke möta att genomföra de sakkunnigas nu föreliggande förslag om uppdelning av vissa undervisningsavdelningar med tillämpning från en tidigare tidpunkt än de sakkunniga i det föregående valt för införandet av förlängd lästid. Då emellertid ändringar i skoldistriktens reglementen äro nödvändiga såväl vid en uppdelning av ifrågavarande undervisningsavdelningar som vid en utsträckning av den årliga lästiden, är det av praktiska skäl lämpligt, att berörda bestämmelser om uppdelning av undervisningsavdelningar träda i kraft vid samma tidpunkt som bestämmelserna om utsträckning av lästiden. De sakkunniga anse sig därför böra föreslå, att bestämmelser rörande uppdelning av undervisningsavdelningar i enlighet med de sakkunnigas ovanstående förslag meddelas med tillämpning från och med den 1 juli 1940. De sakkunniga ha, såsom redan antytts, ansett sig böra till behandling upptaga även frågan om ytterligare åtgärder till motverkande av den belastning av redan i sig själva svårskötta skolformer, som kan uppkomma genom en stark ökning av elevantalet. Detta spörsmål uppmärksammades som nämnts också av 1934 års folkskolesakkunniga, som enligt det föregående uttalade, att den förstärkningsåtgärd, som närmast kunde ifrågasättas beträffande skolor av B 2- och B 1-formerna, vore en r e g l e r i n g a v s k o l o r n a s b a r n a n t a l men funno denna form av förstärkning vara ett spörsmål, som icke direkt hängde samman med frågan om införande av ett sjunde skolår. För 1937 års folkskolutredning, vars uppgift är att bland annat föreslå åtgärder, som kunna göra landsbygdens skolväsende mera jämställt med städernas och de tättbebyggda samhällenas, ligger denna fråga annorlunda till. Liksom det redan berörda spörsmålet om uppdelning av vissa undervisningsavdelningar under en del av läsåret kan betecknas som en ren landsbygdsfråga, är del uppenbarligen för landsbygdens vidkommande ett spörsmål av central betydelse, att undervisningen icke försämras genom ett alltför högt elevantal i läraravdelningar, som redan på grund av sin organisation måste betecknas som i hög grad svårbemästrade. Såsom 1934 års folkskolesakkunniga framhållit, är spörsmålet om elevantalets storlek i de skilda undervisningsavdelningarna icke blott en pedagogisk utan även en ekonomisk fråga. En mera betydande sänkning av nämnda elevantal skulle medföra väsentligt ökade utgifter för det allmänna,

i första hand staten. Om det alltså av ekonomiska skäl kan vara lämpligt att icke föreslå långtgående åtgärder i här antydd riktning, kan det vara värt att undersöka, huruvida m a n icke genom att under ett antal undervisningstimmar varje läsår uppdela undervisningen av större läraravdelningar på två lärare kan på ett enkelt sätt och för en rimlig kostnad ernå en ej oväsentlig förbättring av landsbygdens skolväsende. Den uppdelning, som här avses, får icke förväxlas med den i det föregående ifrågasatta rätten att i skolor av B 2-, B 3-, D l - och b-formerna under viss del av läsåret, nämligen det timantal, som överskjuter den nu stadgade minimilästiden, undervisa allenast en del av undervisningsavdelningen, medan lärjungarna i övrigt få ledigt från skolarbetet. Innan de sakkunniga gå vidare in på berörda spörsmål, må erinras, att enligt kungörelsen den 17 mars 1933 (nr 110) angående timplaner för rikets allmänna läroverk årsklass eller avdelning av årsklass vid allmänt läroverk kan, då antalet av de lärjungar, som deltaga i undervisningen i vederbörande ämne, överstiger 20, efter medgivande av skolöverstyrelsen under en veckotimme i varje ämne uppdelas i två undervisningsavdelningar vid undervisningen i modersmålet, tyska, engelska och franska i de klasser av realskolan och kretsar av lyceet, i vilka undervisningen i nämnda ämnen tager sin början. Motsvarande bestämmelser ha efter medgivande av 1937 års riksdag meddelats jämväl beträffande kommunala flickskolor och privatläroverk. Bestämmelserna ha till syfte att underlätta undervisningen av nybörjare i större klassavdelningar i ämnen, där en mer individualiserad undervisning ansetts erforderlig. Det är en allmän erfarenhet, att vissa ämnen också i folkskolan kräva en mer individualiserad undervisning än andra. Om elevantalet vid exempelvis en kristendomslektion är 25 eller 35 är icke av större betydelse ur undervisningssynpunkt. Däremot är det av väsentlig betydelse ur samma synpunkt, om läraren har 25 eller 35 elever att handleda i exempelvis räkning. Det större elevantalet minskar möjligheterna för läraren att hjälpa de enskilda lärjungarna till rätta, och undervisningen kan därigenom för de enskilda lärjungarna icke bliva lika effektiv som vid ett mindre antal lärjungar. Genom att med anlitande av timlärare uppdela undervisningsavdelningar med högt elevantal under ett begränsat antal timmar vid undervisningen i ämnen, i vilka icke med fördel kunna samtidigt handledas ett större antal elever, kan skolarbetet i hög grad underlättas och undervisningen för varje elev bli mer ingående och värdefull. Den uppdelning av undervisningsavdelning i parallellavdelningar i syfte att nedbringa elevantalet, som av de sakkunniga sålunda ifrågasattes, kommer alltså att vid ett högre elevantal komplettera den i det föregående föreslagna anordningen till ökande av möjligheterna för läraren att bereda särundervisning åt de i undervisningsavdelningen ingående klasserna. Det bör framhållas, att en uppdelning av undervisningsavdelning genom användande av timlärare kan ske även om för vederbörande

65 skoldistrikt icke gäller föreskrift om uppdelning av avdelning inom ramen av den för läraren gällande tjänstgöringstiden. Den föreslagna åtgärden om ökat statsbidrag till timlärare synes de sakkunniga ligga i linje med 1937 års riksdags förutnämnda uttalande om vikten av att lärjungeantalet begränsades i läraravdelningarna och om att denna lör skolväsendets förbättring så viktiga fråga allt fortfarande bleve föremål lör Kungl. Maj:ts och vederbörande skolmyndigheters uppmärksamhet. Här förevarande spörsmål befinner sig efter 1937 års lönereglering för folkskolans lärare i ett nytt läge. Tidigare löneförfattningar medgåvo endast statsbidrag till heltidsanställda lärare. Någon möjlighet att erhålla statsbidrag för ett antal veckotimmar förefanns icke. Enligt 34 § gällande avlöningsreglemente för lärare vid folk- och småskolor kan emellertid utgå arvode till timlärare i läsämne. Nämnda arvode utgår till sådan lärare med en tjänstgöringstimme per vecka (veckotimme) för varje dag av läsåret med belopp, växlande med hänsyn till ortsgrupp mellan $?f kronor och } f | kronor för timlärare vid folkskola samt mellan ^\% kronor och &% kronor för timlärare vid småskola. För varje ytterligare veckotimme förhöjes dagarvodet med lika stort belopp. Enligt § 4 gällande kungörelse angående statsbidrag till avlöning av lärare vid folk- och småskolor utgår statsbidrag till avlönande av timlärare i läsämne eller i annat övningsämne än slöjd och hushållsgöromål, där ej skolöverstyrelsen för visst fall annorlunda medgivit, allenast till skoldistrikt, där överlärare är anställd, och i den mån timlärare förordnats att meddela undervisning det antal veckotimmar, varmed överlärarens undervisningsskyldighet enligt av överstyrelsen fastställd instruktion understiger 30 veckotimmar. Sagda statsbidrag till avlönande av timlärare i annat övningsämne än slöjd och hushållsgöromål utgår enligt samma paragraf med belopp, motsvarande det av skoldistriktet bestämda arvodet, under förutsättning att detta icke överstiger i 34 § avlöningsreglementet angivet dagarvode till timlärare i läsämne vid samma skola. De sakkunniga anse för sin del, att statsbidrag till timlärare bör i undervisningsavdelningar med högt elevantal kunna utgå även för undervisning utöver det i timplanen angivna antalet lärartimmar. Givetvis kan en anordning med extra timlärartimmar vara berättigad i samtliga skolformer, i Askolan med dess ibland över 40 elever likaväl som i ödebygdens mindre folkskola. De sakkunniga anse dock, att i varje fall till en början här avsett statsbidrag icke bör utgå till andra skolor än heltidsläsande skolor, där en lärare har att samtidigt undervisa två eller flera klasser, det vill säga till skolor av folkskolans B-former samt mindre folkskola av D 1-form och småskola av b-form. Då det kan beräknas, att särskild för ändamålet lämpad lärare i allmänhet icke står till förfogande, får det förutsättas, att den extra undervisning, varom här är fråga, i regel kommer att bestridas av skolans ordinarie lärare, varvid man även bör kunna räkna med medverkan av småskollärare på det 5—817406

egentliga folkskolestadiet. Enligt 2 § 3 mom. förutnämnda avlöningsreglemente skall lärare vid folk- och småskolor vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet, som genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen kan bliva honom ålagd, eller den jämkning i åligganden, som i behörig ordning varder för honom bestämd. Såväl folk- som småskollärare kan alltså med tillämpning av denna bestämmelse åläggas att utan särskild ersättning utöver sin nuvarande tjänstgöring handhava den ytterligare undervisning, som av de sakkunniga sålunda ifrågasatts. Många skäl tala emellertid för att ersättning utgår för ändamålet, lämpligen i form av vanligt timlärararvode. Det skulle te sig orättvist, om de lärare, som här äro i fråga, nämligen lärare vid de svagare skolformerna, skulle mot åtnjutande av samma lön som exempelvis en lärare vid A-skola handhava jämväl ifrågavarande extra undervisning förutom det i jämförelse med arbetet vid skolor av sistnämnda form förhållandevis betungande arbetet vid de svagare skolformerna. Det bör vidare uppmärksammas, att med den ytterligare lärartjänstgöring, som föranledes av motsvarande uppdelning av klassavdelningar vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter, är förenad särskild ersättning och att förhållandet är enahanda beträffande de lärare, som nu taga befattning med förutberörda, försöksvis pågående förstärkningsanordningar vid folkskolor av B 2-form (jfr sid. 53). Även om de sakkunniga sålunda anse den omständigheten, att ifrågavarande timlärarersättning företrädesvis torde komma de vid vederbörande skola sysselsatta ordinarie lärarna till godo, icke böra föranleda, att timlärartjänstgöringen inlägges i lärarnas ordinarie tjänstgöringsskyldighet, talar å andra sidan samma omständighet för att rätten till statsbidrag för ändamålet på lämpligt sätt begränsas. Om som timlärare anlitas ordinarie lärare, bör statsbidrag utgå endast om och i den mån läraren fullgjort den maximitjänstgöring per vecka, som angives i 2 § 2 mom. ovannämnda avlöningsreglemente. Vidare bör föreskrift meddelas om att statsbidrag till timlärararvoden må utgå endast för ett visst högsta antal veckotimmar per undervisningsavdelning. Det kan diskuteras, vilket timantal, som i detta hänseende bör fastställas. Ur pedagogiska synpunkter är det önskvärt, att antalet veckotimmar icke blir för ringa. Under nuvarande förhållanden synes det de sakkunniga lämpligt att försöksvis utgå från det antal timlärartimmar, som i allmänhet tages i anspråk vid de nuvarande förstärkningsanordningarna vid skolor av B 2-form. De sakkunniga föreslå således, att statsbidrag må utgå för högst fyra veckotimmar per undervisningsavdelning och endast i den mån vederbörande lärare fullgjort ovan angivna maximitjänstgöring per vecka. I efterföljande kapitel framlägga de sakkunniga förslag om att av småskollärare, som efter den 30 juni 1942 undervisar i småskola med allenast 36 4 / 7 veckors lästid, skall uttagas viss ytterligare tjänstgöring (kompensationstjänstgöring) bland annat genom två veckotimmars undervisning i un-

dervisningsavdelning å folkskolestadiet. För undervisningsavdelning å sistnämnda stadium, i vilken småskollärare handhar sådan undervisning, bör på grund härav statsbidrag för omförmälda särskilda timlärartjänstgöring utgå endast för två veckotimmar. I de fall då småskollärare med timarvode tjänstgör å folkskolestadiet, synes det icke lämpligt att uppehålla det förutnämnda kravet på alt läraren skall ha fullgjort föreskriven maximitjänstgöring per vecka. Tjänstgöringen på folkskolestadiet får nämligen anses ligga i viss mån vid sidan av småskollärarnas ordinarie arbetsuppgifter och ställer för övrigt särskilda fordringar på lärarna. De sakkunniga anse därför, att statsbidrag till timlärarersättning bör utgå till småskollärare, som undervisar som timlärare på folkskolestadiet, även om läraren icke i småskolan fullgjort föreskriven maximitjänstgöring, dock med omförmälda förbehåll beträffande lärare i småskola med endast 36 4 / 7 veckors lästid. I detta sammanhang bör framhållas, att skoldistrikten böra äga rätt att fördela timlärartjänstgöringen mellan folk- och småskollärare på sätt, som kan befinnas lämpligt. De sakkunniga ha i syfte att undersöka såväl behövligheten av den här ifrågasatta anordningen som ock kostnaderna för densamma gjort sig underrättade om elevantalet i de läraravdelningar, som i förevarande sammanhang äro av intresse. Fullständiga uppgifter ha därvid erhållits från 42 av landets 52 inspektionsområden, varjämte partiella uppgifter inkommit från tre folkskolinspektörer. Det föreliggande materialet synes alltså vara så pass stort, att tämligen säkra slutsatser kunna dragas angående elevantalet i de skilda läraravdelningarna. Undersökningen, som avser redovisningsåret 1936—37, har resulterat i följande sammanställning:

Tabell 3.

Elevantalet redovisningsåret 1936—37 i vissa läraravdelningar. Läraravdelningar med följande elevantal

Skolform

Högst 20

21—25

26 -30

31—35

Antal

°/ /o

Antal

/o

Antal

/o

Antal

1 238 965 640 1 065 3 785

36-8 34-3 73-1 88-2 87-4

1010 806 172 112 411

30-0 28-6 19-7 9-3 9-5

638 609 53 25 124

19-0 21-5 6-1 2-1 2-9

319 315 9 5 11

°/

Över 35 Antal

/o

161 125 1

4-7 4-4 0-1

Summa

/o

Bl B2 B3 Dl b

9-5 11-2 1-0 0-4 0-2

3 366 2 820 875 1207 4 331

Ovanstående sammanställning ger otvivelaktigt vid handen, att spörsmålet om de stora läraravdelningarna framför allt är ett B 2-skolans problem. I detta sammanhang bör omnämnas, att enligt från folkskolinspektörerna inhämtade uppgifter hela antalet läraravdelningar i nyssnämnda skolformer under läsåret 1938—39 beräknas på följande sätt:

68 Bl B2 B3 Dl b

4 413 3 219 1 005 1 297 5 741

Då det gäller att taga ståndpunkt till frågan om vilket elevantal, som bör medföra rätt till statsbidrag för anlitande av timlärare på sätt ovan angivits, måste pedagogiska synpunkter vägas mot ekonomiska. I detta sammanhang vilja de sakkunniga framhålla, att — om det bestämmes, att uppdelning får ske först om ett visst minimiantal elever förekommer — några pedagogiska eller praktiska svårigheter icke vållas av att elevantalet ena året är tillräckligt stort för att möjliggöra den ifrågasatta uppdelningen av undervisningsavdelningen, medan elevantalet andra året är för ringa härför. Lästiden såväl per vecka som per år blir i båda fallen densamma för eleverna. Därest elevantalet sjunker under den gräns, som normerar rätten till uppdelning av undervisningsavdelningen, blir konsekvensen allenast, att uppdelning icke äger rum och att timlärarersättning sålunda inbesparas. De skäl, som i det föregående anförts mot en föreskrift om att elevantalet skulle få vara avgörande för rätten att bereda särundervisning åt i undervisningsavdelning ingående klasser, äga alltså i detta fall icke giltighet. De sakkunniga, som senare återkomma till kostnadsberäkningar, utgå vid dessa beräkningar från två olika alternativ i fråga om det elevantal, som bör medföra rätt till statsbidrag för ifrågavarande timlärarundervisning. Enligt det ena alternativet, alternativ I, skulle rätt till sådant statsbidrag inträda, då elevantalet överstiger vid skolor av B 1-formen 35 elever B 2» 30 » B 3» 25 Dl» 25 b» 25 Nämnda siffror ligga något under de i skolöverstyrelsens »Planer och förebilder till reglementen och andra bestämmelser för distrikten» upptagna siffrorna för maximiantalet lärjungar i respektive skolformer. Ur pedagogisk synpunkt synes det de sakkunniga önskligt, att i stället följande alternativ II accepteras: B 1-formen 30 elever B 2» 25 » B 3» 20 » Dl» 20 » b» 20 » De sakkunniga vilja fästa uppmärksamheten på alt en förbättring av skolundervisningen genom reglering av elevantalet på sätt ovan angivits i ekonomiskt hänseende ställer sig mycket fördelaktig i jämförelse med kostnaderna

69 för en förbättring av undervisningen genom övergång till en högre skolform. Om det antages, att antalet elever vid en B 2-skola, där alltså undervisningen å hela folkskolestadiet omhänderhaves av en folkskollärare, är så stort inom den undervisningsavdelning, som omfattar folkskolestadiet, att uppdelning av undervisningen genom anlitande av timlärare kan komma i fråga, belöpa sig kostnaderna per redovisningsår för ifrågavarande timlärartjänstgöring till omkring 500 kronor, om skolan är belägen å exempelvis B-ort. Härvid har räknats med 15 procents dyrtidstillägg och förutsatts, att småskolläraren icke kan disponeras för kompensationstjänstgöring. Vill man i stället förbättra undervisningen vid skolan genom att förändra den till B 1-skola, måste en ny folkskollärare anställas. Lönen för denne lärare uppgår å B-ort, inklusive 15 procents dyrtidstillägg ävensom provisorisk avlöningsförstärkning, till omkring 5 200 kronor i 18 löneklassen vid 364/7 veckors lästid. Även om det är uppenbart, att den skolförbättring, som vinnes genom att undervisningen å folkskolestadiet genom skolans förändring till högre skolform anförtros åt två lärare i stället för åt en, är avgjort överlägsen den förbättring, som ernås genom att undervisningen å B 2-skolans folkskolestadium under ett antal veckotimmar fördelas på två lärare, kan det å andra sidan icke bortses från att den ej oväsentliga förbättring av undervisningens kvalitet, som vinnes med anlitande av den av de sakkunniga föreslagna anordningen, drager endast Vi o av kostnaderna för en omändring av skolan från B 2- till B 1-form. Emellertid vilja de sakkunniga starkt betona, att den föreslagna utvidgningen av rätten till statsbidrag till timlärare icke är avsedd att utnyttjas som ett surrogat för sådana skolförbättringar, som anvisas i gällande bestämmelser angående folkskolans skolformer, utan tillgripas som ett medel att förbättra skolväsendet i sådana fall, då förutsättningar icke föreligga för förändring av en skola till högre skolform eller en sådan förändring kan befaras icke inom rimlig tid komma till stånd. Där elevantalet i en skola permanent är högt, bör skolformen förbättras och den av de sakkunniga föreslagna anordningen alltså ej användas. Många gånger avhålla sig dock skoldistrikten från att vidtaga i och för sig önskvärda skolförbättringar, bland annat om det är att vänta, att barnantalet efter några år kommer att nedgå. En mindre skola är ofta utsatt för ganska starka fluktuationer i barnantalet. Stundom medföra skolförbättringar så betydande kostnader för anskaffning av lokaler, att sådana förbättringar uppskjutas längre än som kan anses lämpligt. De sakkunniga utgå ifrån, att skoldistrikten i samråd med vederbörande folkskolinspektörer komma att i de särskilda fallen, under hänsynstagande till alla på frågan inverkande omständigheter, bedöma, om en önskvärd skolförbättring bör genomföras med anlitande av den av de sakkunniga föreslagna utvägen eller genom förändring av skolformen. Under alla omständigheter anse de sakkunniga, att möjligheten av att ett genomförande av deras förslag skulle kunna vålla uppskov i vissa fall med en skolas för-

ändring till högre skolform icke bör få tagas till intäkt för ett avböjande av nämnda förslag, vilket — därom äro de sakkunniga förvissade — gör det möjligt att flerstädes genomföra en förbättring av undervisningen, som eljes icke inom överskådlig tid skulle komma till stånd. Den av de sakkunniga ifrågasatta utvidgningen av rätten till statsbidrag till timlärare bidrager till att mildra olikheterna mellan de särskilda skolformerna och sålunda till att göra folkskoleväsendet mera homogent. Särskilt framträder detta, om hänsyn tages till det ovan framlagda förslaget om rätt till uppdelning av eleverna under viss del av skolåret. Nämnda uppdelning har förutsatts kunna äga rum under upp till 100 timmar per läsår, d. v. s. — uttryckt i veckotimmar — under omkring tre veckotimmar. Om härtill läggas de fyra veckotimmar, för vilka statsbidrag till avlöning av timlärare skulle på ovan angivet sätt kunna utgå, ernås skild undervisning under sju timmar för exempelvis lägre avdelningen i en B 2-skola och — om hänsyn tages jämväl till de två veckotimmar, varunder redan under nuvarande förhållanden högre avdelningen kan beredas skild undervisning (jfr ovan sid. 56) — upp till nio timmar i högre avdelningen av samma skola. Att härigenom ernås en i hög grad förbättrad undervisning i landsbygdens skolformer, är ställt utom allt tvivel. De sakkunniga få alltså föreslå, att gällande bestämmelser om statsbidrag till avlöning av lärare vid folk- och småskolor kompletteras med föreskrifter av innebörd, att statsbidrag må utgå till avlönande av timlärare vid skolor av folkskolans B-former samt mindre folkskolor av D 1-form och småskolor av b-form under högst fyra veckotimmar per undervisningsavdelning, dock med iakttagande av vad i det föregående anförts rörande statsbidrag för det fall, att småskollärare tjänstgör å folkskolestadiet, allt under förutsättning att elevantalet i vederbörande undervisningsavdelning överstiger ett visst minimiantal. De sakkunniga anse det som nämnts önskvärt, att föreskrifterna rörande minimiantalet elever utformas i anslutning till det i det föregående som alternativ II betecknade förslaget. Lämpligen böra ifrågavarande bestämmelser träda i kraft den 1 juli 1940.

V. Särskild tjänstgöring för småskollärare. Av redogörelsen i det föregående framgår, att den av 1937 års riksdag beslutade löneregleringen förutsätter, att både folk- och småskollärare skola vara skyldiga att mot åtnjutande av vederbörliga löneförmåner meddela undervisning under högst 39 veckor varje redovisningsår. Samtidigt har emellertid lönesättningen för folkskollärarna anpassats efter den faktiska lästiden i vederbörande skola. En lästid av 39 veckor medför sålunda för folkskollärarnas del lön enligt lönegraden B 17, en lästid av 3672 (364/7) veckor lön enligt lönegraden B 16 och en lästid av 34a/a (344/7) veckor lön enligt lönegraden B 15. Däremot har lönen för småskollärarna icke satts i relation till den faktiska lästiden utan fixerats till en viss lönegrad, B 9. Småskollärarna erhålla alltså lön enligt nämnda lönegrad även om ovannämnda tjänstgöringsskyldighet av 39 veckor icke uttages. Den enhetliga löneställningen för småskollärarna uppnås dock först från och med den 1 juli 1942. Tiden dessförinnan är uppdelad i två övergångsperioder, av vilka den första avser tiden den 1 januari 1938 —den 30 juni 1940 och den andra tiden den 1 juli 1940—den 30 juni 1942. Under den första övergångsperioden erhålla småskollärarna lön enligt respektive lönegraderna B 9, B 8 och B 7, beroende på om lästiden utgör 39 veckor, 36—39 veckor eller högst 36 veckor. Under den andra övergångsperioden erhålla de lön enligt lönegraden B 9 vid en lästid av 39 veckor och enligt lönegraden B 8, om lästiden icke uppgår till 39 veckor. De övergångsbestämmelser, vilka nyss återgivits, innebära alltså, att småskollärarna intill den 1 juli 1940 komma att avlönas enligt samma principer, vad beträffar löneställningens relation till den uttagna tjänstgöringsskyldigheten, som folkskollärarna. Vid bifall till de sakkunnigas i det föregående framlagda förslag rörande utsträckning av den årliga minimilästiden vid folk- och småskolorna till 364/7 veckor kommer förhållandet att bli enahanda intill den 1 juli 1942. Från och med sistnämnda dag komma emellertid småskollärarna, därest inga andra åtgärder vidtagas, att åtnjuta lön enligt lönegraden B 9, även om av dem icke uttages större tjänstgöringsskyldighet än 36 4 / 7 veckor per år. De småskollärare, som arbeta vid skolor med en lästid av 39 veckor, komma med andra ord att åtnjuta samma lön som lärarevid småskolor med en lästid av allenast 364/7 veckor. Frågan gäller nu,

huruvida åtgärder böra vidtagas, som mildra denna ojämnhet i lönesättningen. De sakkunniga vilja inledningsvis framhålla, att de orättvisor, som efter den 30 juni 1942 kunna anses uppstå på grund av den bristande överensstämmelsen mellan lönesättningen och den uttagna tjänstgöringsskyldigheten, icke får skymma blicken för att de småskollärare, som efter den 30 juni 1942 befinna sig i den situationen, att de kunna draga fördel av nämnda förhållande, böra tillföras ytterligare arbetsuppgifter endast i den mån detta är till gagn för undervisningsväsendet eller kan anses vara ur statens synpunkt eljest önskvärt. Å andra sidan förefinnas, såsom den efterföljande framställningen torde giva vid handen, sådana möjligheter att till det allmännas bästa utnyttja småskollärarnas arbetskraft, att statsmakterna enligt de sakkunnigas mening icke böra uraktlåta alt laga de ifrågavarande småskollärarna i anspråk för ytterligare arbetsuppgifter. Härigenom vinnes ej blott fördelen av större jämnhet i lönesättningen vad småskollärarkåren beträffar utan jämväl en närmare överensstämmelse med de principer, efter vilka lönesättningen för folkskollärarna tillrättalagts. Den möjligheten står givetvis öppen att utnyttja den gynnsammare lönesättningen för småskollärarna efter den 30 juni 1942 för en ytterligare utsträckning av lästiden vid småskolan, utöver den höjning till 36 4 / 7 veckor, som av de sakkunniga redan föreslagits till genomförande från och med den 1 juli 1940. En sådan utväg anse sig de sakkunniga emellertid icke kunna förorda. När de sakkunniga i annat sammanhang icke funnit sig kunna föreslå en så långtgående allmän utökning av folkskolans årliga undervisningstid, ha de sakkunniga alldeles särskilt avsett småskolestadiet. De skäl, som i allmänhet mana till försiktighet vid utökning av lästiden, ha ännu större kraft, då det är fråga om skolans yngsta elever. De sakkunniga anse alltså. att den småskollärarna åliggande tjänstgöringsskyldigheten av 39 veckor bör uttagas på annat sätt än genom en ytterligare förlängning av lästiden i småskolan. De sakkunniga vilja erinra, att enligt gällande löneförfattning lärare vid mindre folkskola, biträdande lärare vid folkskola och sådan småskollärare, till vilken även hänvisats någon eller några av folkskolestadiets årsklasser, är skyldig att meddela undervisning i regel under 28—30 veckotimmar samt annan småskollärare under 24—28 veckotimmar. De sakkunniga anse för sin del, att någon kompensationstjänstgöring icke bör uttagas av småskollärare. som i egen undervisningsavdelning undervisar 28 veckotimmar eller mera, vilket kan bliva fallet, om avdelningen exempelvis vid högt elevantal på lämpligt sätt uppdelas. Lärarens arbetsbörda synes vid en tjänstgöring av nämnda omfattning vara så pass stor, att ytterligare tjänstgöring ej bör fordras av läraren för den lön, han enligt lönereglementet åtnjuter. Vad de sakkunniga nu anfört innebär jämväl, att någon kompensationstjänstgöring ej bör uttagas av lärare vid mindre folkskola, biträdande lärare vid folkskola

eller sådan småskollärare, till vilken även hänvisats någon eller några av folkskolestadiets årsklasser. I det föregående ha de sakkunniga berört möjligheten av att för uppdelning av två- eller flerklassiga undervisningsavdelningar jämväl å folkskolestadiet taga i anspråk småskollärarnas arbetskraft. Utredningsmännen, som härvid närmast haft i tanke B 2-skolan, finna det ur många synpunkter önskvärt, att småskollärarna i ökad omfattning få tillfälle att undervisa i folkskolan, så mycket hellre som en sådan anordning, därest den utökade tjänstgöringsskyldigheten utnyttjas för ändamålet, icke medför någon merkostnad för statsverket. Enligt den å sid. 54 f. lämnade redogörelsen för erfarenheterna av förstärkningsanordningarna vid skolor av B 2-form har anförts, att småskollärarnas medverkan vid undervisningen å folkskolestadiet är ägnad att främja kontinuiteten i undervisningen och att öka småskollärarnas intresse för undervisningsarbetet. Småskollärare kan icke gärna åläggas deltaga i undervisningen på folkskolestadiet med full tjänstgöring under en viss, kortare del av läsåret — exempelvis under en tidsperiod, motsvarande skillnaden mellan 39 och 364/7 veckor — för att under den återstående delen av samma läsår tjänstgöra på småskolestadiet. Småskollärarnas ifrågavarande kompensationstjänstgöring bör i stället sträcka sig över hela läsåret och omfatta allenast några timmar varje vecka. Med hänsyn till de här föreliggande särskilda omständigheterna kunna enligt de sakkunnigas mening betänkligheter ur principiell synpunkt icke gärna anföras mot att beträffande nu ifrågavarande befattningshavare låta den kortare årliga tjänstgöringstiden kompenseras genom en ökning av det antal timmar, vederbörande lärare har att varje vecka tjänstgöra. Småskolans lärare erhålla vid en utökning av tjänstgöringstiden från 36 4 / 7 till 39 veckor omkring 60 ytterligare tjänstgöringstimmar. I anslutning till vad nyss anförts bör tjänstgöring under sistnämnda timantal vid en lästid av 36 4 / 7 veckor kunna å folkskolestadiet fullgöras under läsårets lopp utöver den tjänstgöring, som på småskolestadiet åligger läraren. Lämpligt synes vara, att den ökade tjänstgöringsskyldigheten omvandlas till två veckotimmars tjänstgöring å det egentliga folkskolestadiet. Visserligen kan en sådan kompensationstjänstgöring motsvara mer än 2 3 / 7 veckors samlad tjänstgöring i småskolan. Det angivna antalet veckotimmar kommer emellertid mycket nära det matematiskt riktiga, varförutom bör observeras, att det för läraren bör vara fördelaktigare att i stället för en avkortning av ferierna erhålla en något utökad veckotjänstgöring. Icke alltid eller kanske ej ens i regel är folkskolan av sådan art, alt vederbörande småskollärare med fördel kan användas vid undervisningen, å läiarinnans stationeringsort eller i dess omedelbara närhet. Man måste därför, för den händelse tjänstgöringsskyldigheten skall uttagas, söka även andra arbetsuppgifter. Såsom av det föregående (sid. 24 och 26) inhämtas, tänkte sig 1937 års riks-

74 dag, att en av r i k s d a g e n i f r å g a s a t t h ö j n i n g av den s m å s k o l l ä r a r n a å l i g g a n d e m a x i m i v e c k o t j ä n s t g ö r i n g e n f r å n 28 v e c k o t i m m a r till 30 v e c k o t i m m a r skulle k u n n a utnyttjas exempelvis för b e r e d a n d e av mer individuell undervisning åt vissa barn. De s a k k u n n i g a , i n o m vilkas u p p d r a g icke faller a t t u t r e d a n ä m n d a av r i k s d a g e n b e r ö r d a fråga o m en a l l m ä n u t s t r ä c k n i n g a v veckotjänstgöringen för s m å s k o l l ä r a r n a , a n s e för sin del, att s m å s k o l l ä r a r e , av vilka efter den 30 j u n i 1942 icke k a n u t t a g a s en lästid av 39 v e c k o r och som icke i egen u n d e r v i s n i n g s a v d e l n i n g r e d a n h a en v e c k o t j ä n s t g ö r i n g a v m i n s t 28 t i m m a r , bör k u n n a som u t f y l l n a d i t j ä n s t g ö r i n g e n å l ä g g a s att b e s t r i d a särskild u n d e r v i s n i n g av det a v 1937 å r s r i k s d a g a n g i v n a slaget, alltså n ä r m a s t åt efterblivna eller svagt b e g å v a d e b a r n , s o m icke k u n n a i erforderlig grad tillgodogöra sig d e n vid s k o l a n n o r m a l t a n o r d n a d e u n d e r v i s n i n g e n . Folkskolestadgan innehåller föreskrift om att det för varje skoldistrikt föreskrivna reglementet skall upptaga bestämmelser om hjälpundervisning för svagt begåvade barn, där sådan är anordnad. I skolöverstyrelsens förutnämnda »Planer och förebilder till reglementen och andra bestämmelser för skoldistrikten» ha influtit vissa föreskrifter i detta hänseende. I vederbörande reglementsplaner förutsattes sålunda, att barn, som på grund av sjukdom eller av annan orsak äro efterblivna, så att de icke kunna draga tillbörlig nytta av skolans vanliga undervisning, skola erhålla lämplig särskild undervisning i hjälpklass eller annorledes. Sådan hjälpundervisning har hittills, i varje fall på landsbygden, anordnats i mycket ringa omfattning. Förslag om mer effektiva åtgärder på detta område ha framlagts av 1932 års seminariesakkunniga i ett den 28 april 1936 avgivet betänkande med utredning och förslag angående åtgärder för särskild undervisning och utbildning av psykiskt efterblivna i barn- och ungdomsåren (statens offentliga utredningar 1936:31). Enligt av nämnda sakkunniga lämnade uppgifter uppgick läsåret 1934—35 antalet barn i hjälpklasser till 3 794 och antalet i hjälpklasser tjänstgörande lärare till 264. De sakkunniga framhöllo, att säkra uppgifter om antalet psykiskt efterblivna barn i skolåldern för närvarande icke stode till buds. En enhetlig och tillräckligt omfattande undersökning rörande denna sak syntes de sakkunniga vara synnerligen önskvärd. De sakkunniga hade därför icke sett sig i stånd att framlägga förslag om särskild undervisning för alla psykiskt efterblivna barn i rikets folkskolor. De hade stannat vid att föreslå åtgärder i syfte att stimulera de lokala skolstyrelserna till att upprätta hjälpklasser på allt flera orter, där förutsättningar härför funnes, varjämte anordningar borde åstadkommas, som gjorde det möjligt för barn även från andra orter att i största möjliga utsträckning draga nytta av befintliga hjälpklasser utanför den egna hemorten. De sakkunniga framlade sålunda förslag till undervisningsplan för hjälpklasser och för fortsättningshjälpskolor, om utbildning av lärare för undervisning i hjälpklass och om anställande av en särskild hjälpskolekonsulent hos skolöverstyrelsen. För att underlätta anordnandet av hjälpklassundervisning föreslogos vidare vissa ändringar i gällande bestämmelser angående skolskjutsar, inackordering av skolpliktiga barn och statsbidrag för undervisning i slöjd och i fortsättningsskolor. De sakkunniga förutsatte, att till lärare i hjälpklass skulle utgå särskilt tilläggsarvode under förutsättning att statens vederbörande folkskolinspektör förklarat hjälpklassen vara behövlig, att hjälpklassen vore organiserad i enlighet med i vederbörlig ordning fastställda bestämmelser och att läraren ägde godkänd utbildning för undervisning i hjälpklass (d. v. s. genomgått en av nämnda sakkunniga föreslagen längre utbildningskurs) eller av skolöverstyrelsen förklarats behörig att bestrida sådan under-

75 visning (härför borde i allmänhet fordras minst fem års tjänstgöring i hjälpklass och därjämte genomgång av en av nämnda sakkunniga föreslagen fortbildningskurs). Beträffande lärarnas utbildning anfördes bland annat: Hittills hade de lärare, som i vårt land bestritt undervisning i hjälpklass, i flertalet fall saknat särskild utbildning för denna verksamhet. Det vore emellertid uppenbart, att hjälpundervisningen ofta ställde läraren inför uppgifter, som den vanliga lärarutbildningen icke alls eller endast mycket ofullständigt förberett honom för. Att lärarna själva känt detta som en betydande brist framginge av flera omständigheter. Bristen på särskilt utbildade lärare hade vidare i många fall varit ett direkt hinder för upprätthållande av hjälpundervisning på orter, där förutsättningar i övrigt syntes ha varit för handen. Det hade sålunda inträffat, att en redan upprättad hjälpklass måst nedläggas på grnnd av brist på lärare. Tjänstgöringen i hjälpklass hade därjämte i många skoldistrikt i stor utsträckning måst upprätthållas av ännu icke fast anställda lärare, vilka så snart tillfälle därtill erbjudits, övergått till tjänstgöring i vanlig skolklass. 1932 års seminariesakkunnigas ifrågavarande förslag behandlades i 1938 års åttonde huvudtitel (sid. 343 ff.). Departementschefen yttrade bland annat följande: Ifrågavarande spörsmål vore av betydelse icke blott för de efterblivna barnen, som hade behov av en för deras fattningsförmåga tillrättalagd undervisning, utan också för skolans övriga lärjungar, vilkas undervisning ofta påverkades i ogynnsam riktning av de hänsyn, som måste tagas till de efterblivna lärjungarna. Vid en granskning av yttrandena över de sakkunnigas förslag hade departementschefen fått den uppfattningen, att det vore nödvändigt att, innan man skrede till mera definitiva åtgärder på området, bereda säkrare utgångspunkter för ett övervägande av frågan än de, som nu förelåge, genom en uttömmande undersökning rörande antalet barn i vårt land, som vore i behov av specialundervisning av antydd art. Denna undersökning, som syntes kunna omhänderhavas av skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen, borde avse även de bildbara sinnesslöa barnen samt de andra kategorier svårfostrade barn, som i detta sammanhang kunde komma i fråga. Mest angeläget syntes för närvarande vara att bereda möjligheter till utbildning av lärare, lämpade att omhänderhava förutnämnda speciella undervisningsuppgifter. Under nuvarande förhållanden syntes det nödvändigt att begränsa sig till utbildning av lärare för hjälpklassundervisning i hävdvunnen mening. I anledning härav framlades för riksdagen förslag allenast om anordnande av de av nämnda sakkunniga föreslagna lärarutbildningskurserna, vilket förslag i huvudsak biträddes av riksdagen. Den 21 oktober 1938 har sedermera Kungl. Maj:t anbefallt skolöverstyrelsen att i samråd med medicinalstyrelsen framlägga förslag lill plan för berörda undersökning rörande antalet barn, som äro i behov av särskild undervisning. U t r e d n i n g s m ä n n e n t o r d e icke b e h ö v a n ä r m a r e u p p e h å l l a sig vid det avalla v i t s o r d a d e s t o r a b e h o v e t av att särskild u n d e r v i s n i n g a n o r d n a s för b a r n , för vilka d e n v a n l i g a s k o l u n d e r v i s n i n g e n icke ä r tillräcklig u t a n som b ö r a e r h å l l a en m e r i n d i v i d u a l i s e r a d u n d e r v i s n i n g , l ä m p a d efter d e r a s f ö r s t å n d s gåvor. De å t g ä r d e r , s o m vidtagits för a t t få till s t å n d en o r d n a d h j ä l p k l a s s undervisning, h a enligt det o v a n s t å e n d e för n ä r v a r a n d e b e g r ä n s a t s till a n o r d n a n d e av u t b i l d n i n g s k u r s e r för l ä r a r e , som ägna sig eller ä m n a ä g n a sig å t s p e c i a l u n d e r v i s n i n g a v d e n n a art. I n n a n tillräckligt a n t a l s p e c i a l u t b i l d a d e l ä r a r e stå till f ö r f o g a n d e , t o r d e a v s e v ä r d tid k o m m a a t t förflyta. Men även

76 sedan så blivit fallet, lärer det dröja länge, innan en tillfredsställande hjälpklassundervisning kommit till stånd inom den del av undervisningsväsendet, som här närmast är i fråga, nämligen landsbygdens undervisningsväsende. Inom skoldistrikt, där ordnad hjälpklassundervisning icke finnes eller lämpligen kan åstadkommas, bör man enligt de sakkunnigas mening med fördel kunna utnyttja den ökade tjänstgöringsskyldigheten för småskollärarna genom att åt dem uppdraga alt meddela särskild undervisning åt efterblivna barn och andra barn, som äro i behov av sådan undervisning. Men även i skoldistrikt, som förfoga över hjälpklassundervisning, torde del vara till fördel för undervisningsväsendet, om småskollärarna tagas i anspråk för berörda ändamål. I dessa skoldistrikt kunna nämligen finnas barn. som ej kunna betecknas som hjälpklassbarn men som ändå kunna befinnas vara i behov av för dem särskilt avpassad undervisning. Denna undervisningskulle med fördel kunna meddelas av vederbörande småskollärare. Skoldistrikten böra, liksom för närvarande är fallet, kunna anordna undervisningen på sätt befinnes lämpligt med hänsyn till de lokala förhållandena. Sålunda kunde man tänka sig ett par veckotimmars extra undervisning för klent begåvade eller en till ett par veckor sammanförd undervisning för exempelvis sådana elever, vilka icke utan särskilt feriearbete kunde flyttas till högre klass. Sistnämnda undervisning bör anordnas förslagsvis omedelbart före höstterminens början. Det är önskvärt, att vederbörande lärare icke för fullgörandet av här nämnda undervisning mot sin vilja få ferierna alltför sönderstyckade. Om åt nu ifrågavarande småskollärare anförtros undervisning i slöjd, bör läraren vara skyldig att under två veckotimmar utan särskild ersättning bestrida sådan undervisning. Erinras må, att skolöverstyrelsen i sitt ovannämnda utlåtande av den 11 december 1936 icke ställde sig främmande för tanken, att lärare under vissa förhållanden skulle kunna åläggas att meddela dylik undervisning, nämligen såsom utfyllnad, då så befunnes behövligt eller lämpligt, i den veckotjänstgöring, som skulle åvila en lärare. De sakkunniga anse för sin del, att ett inläggande av slöjdundervisning i den dessa lärare åliggande tjänstgöringsskyldigheten icke kan möta några allvarliga gensagor, därest anordningen, såsom de sakkunniga mena, begränsas till att avse de fall, då av småskollärare icke kan på annat sätt uttagas en mot lönen svarande tjänstgöring. Som en självklar förutsättning bör gälla, att kompensationstjänstgöring av denna art utföres endast av lärare, som är skickad alt omhänderhava slöjdundervisning. Den avsedda slöjdundervisningen bor kunna omfatta antingen folkskole- eller småskolestadiet eller ock samtidigt elever från båda dessa stadier. Av redogörelsen i kapitel II framgår, att statsbidrag till slöjdundervisning icke utgår för högre timantal än 128 för slöjdavdelning och redovisningsår. I allmänhet bedrives slöjdundervisningen under fyra timmar i veckan. Den ytterligare tjänstgöring, som här föreslås för småskollärare, skulle alltså omfatta 64 timmar årligen eller en halv slöjd-

grupp. Genom en anordning av denna art kan tydligen ernås en viss minskning i statsverkets utgifter för slöjdarvoden. De två veckotimmar, som de sakkunniga förutsatt skola uttagas av vissa småskollärare som kompensation för 23/7 veckors årlig tjänstgöring, bör falla utanför den veckotjänstgöring, som enligt löneförfattningen åligger vederbörande befattningshavare. Hänsyn bör icke tagas till om läraren i övrigt tjänstgör exempelvis 24 eller 26 timmar. De sakkunnigas förslag innebär med andra ord, att den tjänstgöring, varom här är fråga, skall ligga utanför det skolarbete, läraren i övrigt utför. De sakkunniga få alltså föreslå, att småskollärare, som efter den 30 juni 1942 tjänstgör i skola med 364/7 veckors årlig lästid, och som icke i sin egen undervisningsavdelning fullgör en tjänstgöring av minst 28 veckotimmar, skall om möjligt — utöver läraren i övrigt åliggande tjänstgöring — utan särskild ersättning handhava undervisning på något av följande sätt: 1. Två veckotimmars tjänstgöring å- det egentliga folkskolestadiet genom uppdelning av två- eller flerklassig undervisningsavdelning. 2. Undervisning av efterblivna eller svagt begåvade barn under motsvarande tid. 3. Två veckotimmars (64 timmar per läsår) undervisning i slöjd å småskole- eller (och) folkskolestadiet. De sakkunniga ha fullt klart för sig, att det icke alltid ens med användande av ovanstående möjligheter kommer att visa sig görligt eller lämpligt att uttaga hela den småskollärare åliggande tjänstgöringsskyldigheten. I dylika fall kommer det emellertid att röra sig om skolor, som äro ensligt belägna, ofta på stort avstånd från närmaste folkskola. Lärare, som tjänstgöra under så ogynnsamma yttre förhållanden, kunna dock näppeligen sägas intaga någon särskilt gynnad ställning, även om deras undervisningstid är kortare än den, som ankommer på andra motsvarande lärare.

VI.

Fortsättningsskolans ställning vid utsträckning av den årliga lästiden vid folkskolan m. m.

Fortsättningsskolan är i viss mån beroende av folkskolans anordning, bland annat på grund därav, att folkskolans lärare — frånsett ämnet hushållsgöromål — ombesörja praktiskt taget all den undervisning, som meddelas vid fortsättningsskolan. Endast i undantagsfall äro särskilda fortsättningsskollärare anställda. Detta betingas av att arbetet i fortsättningsskolan på landsbygden som regel icke bereder full sysselsättning för en lärare men ockå därav, att fortsättningsskolan alltsedan sin tillblivelse som obligatorisk skolform befunnit sig i ständig utveckling och ännu icke fått en fast organisation. Bland annat erhålla, såsom framgår av redogörelsen i kapitel II, skoldistrikten genom det fortgående införandet av ett sjunde folkskolår möjlighet att ordna fortsättningsskola med endast en årskurs. Erfarenheten från de skoldistrikt, där man tidigare genomfört sjuårig folkskola, ger vid handen, att ettårig fortsättningsskola i sådant fall är det normala. Om man alltså kan säga, att fortsättningsskolan till sin yttre organisation ännu icke tagit fast form och att så näppeligen kan bli fallet, förrän den sjuåriga folkskolan allmänt blivit genomförd, d. v. s. om ungefär tio år, gäller även beträffande innehållet av den vid fortsättningsskolan meddelade undervisningen detsamma. Frågan om införande av obligatorisk undervisning i hushållsgöromål för flickor i fortsättningsskolan har under senare år vunnit aktualitet. Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 12 juni 1936 anbefallt skolöverstyrelsen att, under beaktande av vad i riksdagens skrivelse nr 297/1936 anförts, verkställa utredning rörande införande av obligatorisk undervisningför flickor i husligt arbete, har överstyrelsen i skrivelse den 26 juli 1938 framlagt förslag i ämnet. Detta förslag innebär bland annat, att undervisning i hushållsgöromål skulle från och med läsåret 1943—44 eller den tidigare tidpunkt, Kungl. Maj:t kunde finna gott föreskriva, meddelas samtliga flickor i fortsättningsskolan, att den obligatoriska fortsättningsskolkursen för flickor skulle från samma tidpunkt omfatta minst 220 undervisningstimmar samt att två eller flera skoldistrikt skulle för gemensamt handhavande av undervisning i hushållsgöromål i folk- och fortsättningsskola utgöra en s. k. skolkökskrets. Överstyrelsens ifrågavarande förslag är för närvarande utremitterat till vederbörande myndigheter. Innan statsmakterna tagit ställning

79 till nämnda förslag och det sjunde folkskolåret allmänt genomförts, föreligga icke förutsättningarna för att fortsättningsskolan skall erhålla önskvärd fasthet i organisatoriskt hänseende. Fortsättningsskolan påverkas i viss utsträckning av förändringar i fråga om folkskolans lästid. Vid en utsträckning av lästiden blir utrymmet för fortsättningskolan knappare. Förlägges fortsättningsskolan till vintern, bli folkskolans sommarferier alltför korta. Förlägges åter fortsättningsskolan till sommaren, kommer den att så gott som omedelbart ansluta sig till sista läsåret, vilket icke kan betraktas som en särskilt god anordning. Även i ett annat avseende influeras fortsättningsskolan av folkskolans organisation. Införandet av ett sjunde skolår, varigenom fortsättningsskolan begränsas från två årskurser till en, för med sig en avsevärd nedgång i antalet i fortsättningsskolan årligen undervisade barn. Härigenom blir elevantalet i fortsättningsskolavdelningarna på landsbygden ofta för ringa. När fortsättningsskolan exempelvis bygger på en B 2-skola, vari undervisas 20—30 elever, ett tämligen normalt elevantal, kommer den ettåriga fortsättningsskolan att omfatta endast 4—6 elever, vilket antal ur både ekonomiska och pedagogiska synpunkter är för lågt. Situationen blir än vanskligare, om flickorna på landsbygden i fortsättningsskolan allmänt erhålla undervisning i hushållsgöromål, en i sig själv mycket värdefull anordning. Man får räkna med, att i dylika fall undervisning, som svarar mot den ena fortsättningsskolkursen, inlägges i sjunde folkskoleklassen, varpå följer en fristående praktisk kurs för flickorna. I sådant fall återstå endast ett par pojkar för den vanliga fortsättningsskolan. 1934 års folkskolesakkunniga berörde i sitt ovannämnda betänkande angående obligatorisk sjuårig folkskola jämväl frågan om fortsättningsskolans ställning vid genomförandet av ett obligatoriskt sjunde skolår. Nämnda sakkunniga framhöllo, att en starkare centralisering av undervisningen i fortsättningsskolan torde bli nödvändig inom åtskilliga skoldistrikt. Genom fortsättningsskolans begränsning från två årskurser till en komme lärjungarna i fortsättningsskolan att på vissa håll bli så få, att särskild fortsättningsskolkurs ej kunde upprätthållas för dem. I större utsträckning än hittills torde det därför komma att visa sig erforderligt att sammanföra lärjungar från olika skolområden till en gemensam fortsättningsskola. Härav följde, att det allmännas utgifter för fortsättningsskolan komme att reduceras. För de bestämmelser, som nu gälla beträffande statsbidrag till bestridande av kostnaderna för centralisering av fortsättningsskolväsendet, har i det föregående (sid. 17) redogjorts. Enligt nämnda bestämmelser kan bidrag utgå med belopp, som motsvarar kostnaderna för inackordering, skolhushåll eller skolskjutsar, dock för varje lärjunge med högst 1 krona 25 öre för dag. Statsbidrag utgår icke för färd med fordon, som framföres av barnen själva, alltså icke exempelvis vid färd med cykel, sparkstötting eller skidor. Här bör erinras, att 1938 års riksdag under punkten 162 :o) av sin skrivelse nr 8 påpekade, att den pågående centraliseringen av fortsättnings-

80 skolväsendet hade betydelse icke blott ur statsekonomisk synpunkt utan vore av vikt jämväl med hänsyn till de förbättringar av denna skolform, som därigenom kunde ernås. Särskilt ville riksdagen framhålla, att en centralisering av fortsättningsskolan ofta möjliggjorde, att fortsättningsundervisningen kunde i större utsträckning göras yrkesbetonad och inriktas på undervisning i hushållsgöromål. Biksdagen, som ville framhålla önskvärdheten av att den på området pågående utvecklingen i görligaste mån främjades, förutsatte, att vederbörande myndigheter hade sin uppmärksamhet riktad på behovet av en ökad centralisering av fortsättningsskolväsendet. De sakkunniga, inom vilkas uppdrag icke faller frågan om eventuella förändringar i fortsättningsskolans organisation och som därför icke anse sig böra framlägga några direkta förslag i ämnet, ha vid sina överväganden kommit till den uppfattningen, att en omprövning av frågan om effektivare åtgärder för centralisering av landsbygdens fortsättningsskola än som nu stå till buds bör komma till stånd. Därvid böra bland annat undersökas möjligheterna att låta centraliseringsåtgärderna omfatta större kommunala enheter än skoldistrikten, i samband varmed bör beaktas önskvärdheten av allmänna bestämmelser eller anvisningar rörande det minimiantal barn, som skall eller bör finnas i varje läraravdelning. Vidare bör tagas under övervägande lämpligheten av vissa uppmjukningar i de nu gällande bestämmelserna om statsbidrag för ändamålet. De sakkunniga anse det sålunda icke uteslutet, att en uppmjukning av förutberörda bestämmelse om att statsbidrag icke må utgå för färd med fordon, som framföras av barnen själva, skulle underlätta en effektivare centralisering av fortsättningsskolväsendet. Säkerligen kommer en utredning av den art, som av de sakkunniga nu ifrågasatts, att giva till resultat, att statens utgifter för fortsättningsskolan kunna ej oväsentligt nedbringas och samtidigt vinster i pedagogiskt hänseende ernås i form av jämnare elevantal i läraravdelningarna, ett allmännare genomförande av den yrkesbestämda fortsättningsskolan också för gossar etc. Genom en effektivare centralisering av fortsättningsskolan, som bland annat får till resultat, att folkskolans lärare i mindre utsträckning bli bundna av fortsättningskolarbetet, torde vidare yppas större möjligheter att utsträcka folkskolans årliga lästid på landsbygden, utan att därigenom fortsättningskolans intressen trädas för nära. I detta sammanhang vilja de sakkunniga upptaga till behandling spörsmålet om rätt för lärare i folkskola att få räkna jämväl undervisning i fortsättningsskola till godo för placering i lönegrad. Denna fråga är framför allt av betydelse för landsbygden. Man torde kunna utgå från att lästiden vid landsbygdens skolor i viss utsträckning kommer att även efter ett genomförande av de sakkunnigas olika förslag understiga 39 veckor, under det

81 att lästiden vid skolor i städer och industrisamhällen i allmänhet redan nu uppgår till 39 veckor. Även om ett genomförande av de sakkunnigas i det föregående utvecklade förslag kommer att leda till vissa förbättringar i landsbygdslärarnas löneförmåner, är det emellertid med hänsyn till vad nyss anförts att vänta, att lönen för landsbygdslärarna stundom kommer att understiga lönen för lärarna i städer och större samhällen. Då detta kan oförmånligt inverka på rekryteringen till lärarbefattningar vid landsbygdens skolväsende, ligger det nära till hands att söka ett korrektiv häremot genom att låta lärare å landsbygden, som stadigvarande undervisa i fortsättningsskola, få tillgodoräkna ett visst antal undervisningstimmar i fortsättningsskolan för placering i lönegraden B 17. För överskjutande antal undervisningstimmar i fortsättningsskolan skulle i så fall utgå vanligt arvode för undervisning i sådan skola. För en dylik anordning tala även vissa billighetssynpunkter. Läraren i exempelvis en B 2-skola jämte därpå byggd fortsättningsskola har under tjänstgöring 36 4 / 7 veckor i folkskolan jämte 23/7 veckors fortsättningsskoltjänstgöring icke mindre arbetsbörda än en lärare i A-skola med 39 veckors lästid men uppbär för nämnda tjänstgöring en sammanlagd ersättning, som understiger den vid skolor med 39 veckors lästid utgående lönen. Det förhållandet, att en del av undervisningen fullgöres i fortsättningsskola, synes icke böra få hindra, att han erhåller samma ekonomiska vederlag som sistnämnde lärare. Mot ett tillgodoförande av fortsättningsskoltjänstgöringen på ifrågasatt sätt kan anföras, att fortsättningsskolundervisningen till den del den finge tillgodoräknas läraren för lönegradsplacering skulle komma att honoreras enligt förmånligare grunder än om nämnda undervisning på vanligt sätt ersattes med vissa arvodesbelopp per undervisningstimme. Denna invändning måste emellertid bedömas mot bakgrunden av vad nyss anförts rörande den totala arbetsprestationen för en lärare, som undervisar i både folkskola och fortsättningskola. Med hänsyn till att nämnda arbetsprestation måste om icke överstiga så dock motsvara arbetsprestationen för en lärare, som undervisar enbart i folkskola ined motsvarande undervisningstid, anse sig de sakkunniga icke böra tillmäta nämnda invändning avgörande betydelse. Den av de sakkunniga här ifrågasatta rätlen att för lönegradsplacering tillgodoräkna tjänstgöring i fortsättningsskolan kan emellertid näppeligen medgivas, förrän fortsättningsskolan å vederbörande ort blivit tillräckligt fast organiserad. Uppenbarligen kan man icke låta en lärare på här nämnt sätt räkna undervisning i fortsättningsskola till godo för lönegradsplacering, om antalet lärjungar vid fortsättningsskolan är så ringa, att en centralisering är påkallad ur ekonomiska och pedagogiska synpunkter, eller förhållandena i övrigt äro sådana, att man icke med visshet kan förutsäga, om vederbörande lärare behöver stadigvarande tagas i anspråk för undervisning i fortsättningsskola. 6—SI

82 Emellertid tala så starka skäl för att lärare erhåller rätt till uppflyttning i lönegrad genom inräknande i tjänstgöringen jämväl av undervisning i fortsättningsskola, att en förnyad omprövning av denna fråga bör komma till stånd, så snart förutsättningarna härför föreligga, d. v. s. står.dpunkt tagits till de ovanberörda svävande frågorna rörande fortsättningsskolans organisation. Under åberopande av vad sålunda anförts vilja de sakkunniga i princip uttala sig för en centralisering av fortsättningsskolan, byggd bland annat på samverkan mellan olika skoldistrikt, samt för rätt för lärare att :'ör placering i lönegrad få räkna sig till godo jämväl tjänstgöring i fortsättningsskola. Skolöverstyrelsens förutnämnda förslag om införande i fortsättningsskolan av obligatorisk undervisning i hushållsgöromål utgår som nämnts från den förutsättningen, att denna undervisning skulle centraliseras genom organiserad samverkan mellan de olika skoldistrikten. Det synes ie sakkunniga lämpligt, att frågan om en allmännare centralisering av fortsättningsskolan ses i sitt samband med överstyrelsens berörda förslag och att sålunda ett genomförande av sistnämnda förslag om partiella centraliseringsåtgärder icke får föregripa bedömandet av frågan om centralisering av fortsättningsskolväsendet i övrigt.

VII. Kostnadsberäkningar. Som i det föregående (sid. 38) erinrats, uppkomma kostnader för 1 ä st i d e n s f ö r l ä n g n i n g endast beträffande vid skolväsendet anställda folkskollärare, därest lästiden på föreslaget sätt utsträckes från och med den 1 juli 1940. Ett genomförande av de sakkunnigas förslag innebär, att de nu i lönegraden B 15 placerade lärarna uppflyttas till lönegraden B 16. Ickeordinarie lärare erhålla genom den årliga lästidens utsträckning avlöning för ett större antal dagar under läsåret. Antalet ordinarie och extra ordinarie lärare samt vikarierande lärare å vakanta tjänster, som, jämlikt de sakkunnigas utredning, under läsåret 1938—39 beräknas undervisa allenast 344/7 veckor, uppgår till 2 189. Vid tidpunkten för ett genomförande av de sakkunnigas förslag torde dock denna siffra komma att vara något lägre. Skoldistriktens frivilliga utsträckning av lästiden fortgår nämligen alltjämt om än i mindre rask takt. De sakkunniga anse sig böra räkna med att omkring 2 000 lärare vid den ifrågasatta allmänna utsträckningen av lästiden skola av denna anledning uppflyttas i högre lönegrad eller erhålla motsvarande löneökning. Vid beräkning av den medelkostnad per lärare, som skulle uppkomma genom nyssnämnda lönegradsuppflyttning, ha de sakkunniga stannat för ett belopp av 300 kronor, förutom dyrtidstillägg. Detta belopp utgör å A-ort skillnaden mellan högsta förekommande löneklass i lönegraden B 16 och motsvarande löneklass i lönegraden B 15. Kostnaden för uppflyttning av lärare, som den 1 juli 1940 vid oförändrad lästid åtnjuta lön i lägre löneklass, blir visserligen vad de lägsta löneklasserna beträffar något mindre. Men å andra sidan stiger skillnaden mellan löneklasserna något å de högre ortsgrupperna. Med hänsyn till att det stora flertalet av de lärare, det här gäller, äro stationerade å A-ort, anse sig de sakkunniga dock icke behöva räkna med större medelbelopp per lärare än 300 kronor. 1 Kostnaderna för ifrågavarande av lästidens förlängning betingade löne1 De sakkunniga ha icke ansett det nödvändigt att göra en exakt beräkning av ifrågavarande lärares fördelning på ortsgrupper. En dylik beräkning är förenad med vissa svårigheter, då en del skoldistrikt äro uppdelade på två eller flera ortsgrupper. En approximativ uppskattning ger emellertid vid handen, att omkring 1 440 av berörda lärare äro stationerade å ortsgrupp A, 420 å ortsgrupp B, 240 å ortsgrupp C samt resterande 89 å ortsgrupperna D—F.

84 förbättring skulle alltså kunna beräknas till (2 0 0 0 X 3 0 0 = ) 600 000 kronor. Härtill kommer procentuellt dyrtidstillägg, beräknat efter 15 procent, med 90 000 kronor. Hela merutgiften kan därför beräknas till (600 000 + 90 000 = ) 690 000 kronor eller, i avrundat tal, 700 000 kronor. Dessa merkostnader komma med nu gällande rekvisitionsförfarande att belasta vederbörande riksstatsanslag först under budgetåret 1941/42. De sakkunnigas förslag angående s t a t s b i d r a g t i l l timlärare i v i s s a s k o l f o r m e r v i d h ö g t b a r n a n t a l har enligt det föregående uppgjorts efter tvenne alternativ. Enligt alternativ I skulle statsbidrag för ändamålet utgå, när elevantalet i läraravdelningen (iverstiger följande siffra: Bl B2 B 3, D 1 och b

35 30 25

Enligt förut (sid. 67) lämnade uppgifter översteg under läsåret 1936—37 elevantalet de nyss angivna siffrorna på sätt framgår av följande sammanställning, i vilken antalet läraravdelningar angivits i procent av totala antalet läraravdelningar i de undersökta skolorna: Bl B2 B3 Dl b

4-7 % 15-6 % 7-2 % 2-5 % 3-1 %

Med hänsyn till det beräknade totala antalet läraravdelningar inom här berörda skolformer under läsåret 1938—39 (jfr sid. 68) skulle omkring 775 läraravdelningar å folkskolestadiet, 180 i småskolan samt 30 i mindre folkskola kunna antagas bli berättigade till det statsbidrag, varom här är fråga. Sammanlagt skulle alltså enligt detta alternativ statsbidrag erfordras för omkring ( 4 X 7 7 5 = ) 3 100 veckotimmar på folkskolestadiet samt omkring ( 4 X 2 1 0 = ) 840 veckotimmar i småskola eller mindre folkskola. De sakkunniga anse emellertid, att här nämnda timantal av flera skäl bör något reduceras. Till att börja med måste uppmärksammas, att vid bifall till vad de sakkunniga i annat sammanhang (sid. 66 f. och 73) föreslagit beträffande kompensationstjänstgöring för vissa småskollärare en del veckotimmar komma att fullgöras utan särskilt timarvode. Dessutom synes det icke osannolikt, att den hittills pågående sänkningen av elevantalet i läraravdelningarna kommer att fortsätta. Vidare torde ej alltid lärare stå till buds, som äro villiga att åtaga sig tjänstgöring mot timarvode. Slutligen blir ju anordningen i viss mån beroende av den kommunala skolmyndighetens intresse. Med hänsyn till alla här nämnda faktorer anse sig de sakkunniga vid beräkningen av uppkommande kostnader böra taga till utgångspunkt

85 2 600 veckotimmar, fullgjorda av folkskollärare, samt 700 veckotimmar mot småskollärares timarvode. Vid beräkning av medelkostnaden per veckotimme bör observeras, att flertalet timlärare komma att åtnjuta arvode enligt för ortsgrupp A gällande belopp. Lästiden kommer icke alltid att uppgå till 39 veckor. De sakkunniga anse sig i anledning härav böra uppskatta kostnaden per veckotimme, dyrtidstillägg inberäknat, till 125 kronor för folkskollärare och 85 kronor för småskollärare. Den sammanlagda utgiften enligt förevarande alternativ skulle då bli (2 6 0 0 X 1 2 5 + 7 0 0 X 8 5 = ) 384 500 kronor eller avrundat A00 000 kronor. Vid bifall till alternativ II, vilket de sakkunniga ansett sig böra förorda, skulle statsbidrag till timlärare utgå, då elevantalet i nedanstående skolformer överstiger följande siffra: Bl B2 B 3, D 1 och b

30 25 20

Läraravdelningar, utgörande nedan angivna procent av totala antalet läraravdelningar, skulle på grund härav enligt de sakkunnigas beräkningar (jfr sid. 67) kunna bli berättigade till statsbidrag:

•

Bl B2 B3 Dl b

14-2 % 37-1 % 26-9 % 11-8 % 12-6 %

Med tillämpning av tidigare angivna grunder skulle enligt nu förevarande alternativ omkring 2 100 läraravdelningar å folkskolestadiet samt 725 i småskola och 150 i mindre folkskola kunna komina att draga kostnad för timlärare. Det totala antalet veckotimmar skulle bli (4X2 100 = ) 8 400 å folkskolestadiet samt (4X875 = ) 3 500 i småskola och mindre folkskola. Av skäl, som i det föregående anförts, beräkna de sakkunniga, att statsbidrag kan komma att erfordras endast för 7 000 veckotimmar, fullgjorda av folkskollärare, samt 2 800 veckotimmar mot för småskollärare gällande timarvode. Den sammanlagda kostnaden kan alltså beräknas till (7 0 0 0 X 1 2 5 + 2 800X 8 5 = ) 1113 000 kronor, vilket belopp torde böra utjämnas till 1100 000 kronor. Därest ifrågavarande förslag genomföres med tillämpning från och med den 1 juli 1940, komma ifrågavarande merkostnader å 400 000 kronor respektive 1 100 000 kronor att påverka beräkningarna av vederbörande riksstatsanslag först från och med budgetåret 1941/42, detta med hänsyn till gällande bestämmelser om rekvisition av statsbidrag. De av de sakkunniga föreslagna åtgärderna för uppdelning av vissa tvåeller flerklassiga undervisningsavdelningar viss tid av läsåret kunna beräk-

86 nas komma att inverka höjande på statsverkets utgifter för folkskoleväsendet på så sätt, att skoldistrikten på grund av nämnda åtgärder stimuleras till utsträckning av den årliga lästiden. Att med säkerhet beräkna merkostnaderna härför låter sig dock icke göra. Anmärkas må, att det nu utgående statsbidraget å 13 000 kronor till vissa förstärkningsanordningar vid skolor av B 2-form kan indragas vid ett genomförande av de sakkunnigas sistberörda förslag. Den av de sakkunniga ifrågasatta särskilda tjänstgöringen för vissa småskollärare medför inga merkostnader för statsverket men väl vissa besparingar bland annat på grund därav, att småskollärare enligt förslaget skulle kunna åläggas att utan särskild ersättning bestrida viss slöjdundervisning. Det är icke möjligt att med någon grad av säkerhet uppskatta storleken av de besparingar, som på grund härav kunna ernås. Sammanlagt innebära de sakkunnigas förslag sålunda en nu förutsebar ökning av statsverkets utgifter för folkskoleväsendet med (700 000 + 1 100 000 = ) 1 800 000 kronor.

VIII. Sammanfattning av de sakkunnigas förslag. Utsträckning av den årliga lästiden vid folkskolan. Lästiden vid folkskolan (alltså vid småskola och egentlig folkskola), som nu omfattar 34 4 | 7 veckor, 364/7 veckor eller 39 veckor, bör enligt de sakkunnigas mening från och med den 1 juli 1940 omfatta antingen 36 4 / 7 veckor eller 39 veckor. Minimilästiden bör alltså utsträckas med två veckor till 364/7 veckor. Samtidigt böra meddelas enhetliga bestämmelser rörande antalet verkliga läsdagar. Antalet sådana dagar inklusive dagar, varunder lärjungarna deltaga i skolutflykt eller idrottsövning under vederbörande lärares ledning, bör vid en lästid av 39 veckor utgöra minst 214 och vid en lästid av 364/7 veckor minst 202, med rätt för skoldistrikt att minska antalet verkliga läsdagar med högst tre, därest lärare prövas böra erhålla ledighet för deltagande i kurser eller möten, som äro av betydelse för lärarnas fortbildning. Dock bör antalet läsdagar kunna på angivet sätt minskas allenast efter medgivande i varje särskilt fall av statens vederbörande folkskolinspektör, där icke Kungl. Maj:t eller skolöverstyrelsen meddelat allmännare bestämmelser. De sakkunniga ha icke ansett sig böra föreslå bestämmelser angående lovdagar utan förutsätta, att förhållandena på detta område regleras genom bestämmelser i de för skoldistrikten gällande reglementena. Vid B 2-, B 3- och D 1-skolor samt vid småskolor av b-form, där skild undervisning växelvis beredes de särskilda klasserna genom uppdelning av undervisningsavdelning på sätt de sakkunniga enligt det efterföljande föreslå, kommer den av de sakkunniga föreslagna utsträckningen av lästiden icke att innebära någon utökning av lästiden för barnen utan endast för lärarna. Vid skolor av de nämnda formerna, där sådan uppdelning icke kommer till stånd, ävensom vid skolor av annan form medför de sakkunnigas förslag en utsträckning av lästiden icke blott för lärarna utan också för barnen. .Förstärkning av undervisningen i två- eller flerklassiga undervisningsavdelningar. De sakkunniga anse, att undervisningen i undervisningsavdelningar, i vilka läraren har att samtidigt undervisa lärjungar, tillhörande mer än en årsklass, bör förbättras dels genom beredande av skild undervisning åt de särskilda klasserna genom uppdelning av undervisningsavdelning inom ramen av den för läraren gällande tjänstgöringstiden under viss del av läsåret i större utsträckning än för närvarande är fallet, dels ock genom utvidgning av rätten till statsbidrag för avlöning av timlärare i syfte att nedbringa klass- och elevantalet i undervisningsavdelningarna.

88 De sakkunniga utgå från att uppdelning av undervisningsavdelning av antydd art bör kunna ske, då så påkallas av de föreliggande omständigheterna, exempelvis elevantalets storlek, skolvägarnas längd, de sociala förhållandena. Sådan uppdelning bör — utöver den tid, som i gällande undervisningsplimer för rikets folkskolor förutsattes — äga rum under en tid, i stort sett motsvarande det vid en utsträckning av den årliga lästiden tillkommande timantalet, d. v. s. vid en lästid av 39 veckor under tillhopa omkring 100 lärotimmar per år och vid en lästid av 36 4 /- veckor under tillhopa omkring 50 lärotimmar per år. Den ifrågasatta uppdelningen av undervisningsavdelningarna bör vara beroende av bestämmelser i skoldistriktens reglementen. Uppdelningen, som bör förekomma allenast vid heltidsläsande skolor, har icke befunnits erforderlig vid B 1-skolor utan allenast vid B 2-, B 3- och D 1-skolor samt vid småskolor av b-form. Som förutsättning bör icke genom allmän föreskrift uppställas visst minimiantal elever. Den avsedda uppdelningen av undervisningsavdelningarna tankes skola ske på så sätt, att de i vederbörande avdelning ingående klasserna växelvis erhålla ledigt från skolarbetet under den tid, läraren undervisar de återstående klasserna. Lästiden för läraren kommer alltså vid de nämnda skolorna att uppgå till 39 veckor eller 36 4 / 7 veckor per år. Lästiden för barnen kan däremot komma att motsvara 344/7 veckor. Det förutsattes, att uppdelning av denna art icke sker vid skolor, där växellov enligt kungörelsen den 29 juni 1921 förekomma. De sakkunniga föreslå, att anordningen genomföres med tillämpning från och med den 1 juli 1940. I samband därmed kunna de nu försöksvis pågående förstärkningsanordningarna vid skolor av B 2-formen avskaffas. Den av de sakkunniga föreslagna nyssnämnda utvidgningen av rätten till statsbidrag för avlöning av timlärare åsyftar att nedbringa klass- och elevantalet i vissa undervisningsavdelningar vid undervisningen i sådana ämnen, där ett högt elevantal är till väsentligt hinder för undervisningens effektivitet. Rätt till statsbidrag för här avsett ändamål bör tillkomma endast skolor av folkskolans B-former samt mindre folkskolor av D 1-form och småskolor av b-form. Statsbidraget bör begränsas till högst fyra veckotimmar per undervisningsavdelning (till högst två veckotimmar för undervisningsavdelning å folkskolestadiet, i vilken småskollärare fullgör kompensationstjänstgöring av nedannämnda art) och utgå under förutsättning, att elevantalet i vederbörande avdelningar överstiger följande minimiantal: Alt. I

Alt. II

35 30 25 25 25

30 25 20 20 20

De sakkunniga förorda för egen del alternativ II.

89 De ändrade bestämmelserna rörande statsbidrag till timlärare böra träda i kraft den 1 juli 1940. Särskild tjänstgöring för småskollärare. De sakkunniga föreslå, att småskollärare, som efter den 30 juni 1942 tjänstgör i skola med 36 4 / 7 veckors årlig lästid och som alltså på grund av gällande lönebestämmelser kommer alt åtnjuta lön enligt den högsta för dessa lärare nu gällande lönegraderna, ehuru den uttagna tjänstgöringsskyldigheten icke kommer att uppgå till 39 veckor per år, ålägges att — försåvitt icke läraren i egen undervisningsavdelning fullgör en tjänstgöring av minst 28 veckotimmar — utöver läraren i övrigt åvilande tjänstgöring utan särskild ersättning bestrida en mot (39— 364/7 = ) 23/7 veckor svarande undervisning på något av följande sätt: 1. Två veckotimmars tjänstgöring å det egentliga folkskolestadiet genom uppdelning av två- eller flerklassig undervisningsavdelning. 2. Undervisning av efterblivna eller svagt begåvade barn under motsvarande tid. 3. Två veckotimmars (64 timmar per läsår) undervisning i slöjd å småskole- eller (och) folkskolestadiet. Fortsättningsskolans ställning vid utsträckning av den årliga lästiden vid folkskolan m. m. De sakkunniga, inom vilkas uppdrag icke faller frågan om eventuella förändringar i fortsättningsskolans organisation, förorda en omprövning av spörsmålet om effektivare åtgärder för centralisering avlandsbygdens fortsättningsskola. De sakkunniga uttala sig i princip för att lärare må erhålla rätt att för placering i högre lönegrad räkna sig till godo tjänstgöring i fortsättningsskola men finna förutsättningar för en sådan anordning föreligga först sedan fortsättningsskolan å vederbörande orter erhållit en fastare organisation. Kostnadsberäkningar. De sakkunnigas förslag om utsträckning av den årliga lästiden beräknas medföra en merkostnad av omkring 700 000 kronor och förslaget om ändrade grunder för statsbidrag till timlärare en merkostnad av 1 100 000 kronor. Nämnda förslag påverka först för budgetåret 1941/42 beräkningarna av vederbörande riksstatsanslag. Förslaget om uppdelning av vissa två- eller flerklassiga undervisningsavdelningar är ägnat att stimulera till utsträckning av den årliga lästiden. De härigenom uppstående merkostnaderna kunna dock icke nu beräknas. Samma förslag möjliggör, att det nu utgående statsbidraget å 13 000 kronor till vissa förstärkningsanordningar vid skolor av B 2-form kan indragas. Vissa besparingar, vilkas storlek icke kan nu uppskattas, ernås vid ett genomförande av förslaget om att småskollärare skall under vissa betingelser vara skyldig att utan särskild ersättning bestrida slöjdundervisning.

IX. Hemställan. Under åberopande av vad sålunda anförts få de sakkunniga hemställa, att Kungl. Maj :t måtte dels föreslå 1939 års riksdag att 1. förklara sig icke ha något att erinra emot, att lästiden vid folkskolan från och med den 1 juli 1940 utsträckes från minst 344/7 veckor till minst 364/7 veckor; 2. medgiva, att rätten till statsbidrag till arvoden åt timlärare vid folkoch småskolor må från och med den 1 juli 1940 utvidgas på sätt de sakkunniga ovan föreslagit; 3. besluta, att småskollärare, som efter den 30 juni 1942 tjänstgör i skola med 364/7 veckors årlig lästid, skall, utöver läraren eljest åliggande tjänstgöring, vara skyldig att utan särskild ersättning bestrida undervisning på sätt av de sakkunniga ovan angivits; dels ock vidtaga de åtgärder i övrigt, som av de sakkunniga i det föregående föreslagits.

Särskilt yttrande av herr Eljas. Sakkunnigberedningens majoritet har — utom i fråga om minimilästidens utsträckning till 36 4 / 7 veckor — föreslagit, att det skulle ankomma på de särskilda skoldistrikten att besluta, huruvida de av de sakkunniga föreslagna skolförbättringarna skola i vederbörande distrikt komma till utförande eller ej. Jag är ej övertygad om att man på denna väg, åtminstone ej inom rimlig tid, för genomförandet av ifrågasatta förstärkningsanordningar vinner tillräcklig effektivitet och för de särskilda skoldistrikten erforderlig likvärdighet. Större säkerhet härför vinner man enligt min mening genom att följa den linje, statsutskottet anvisade vid behandlingen av lönefrågan för folkoch småskollärare vid 1937 års riksdag. Utskottet avsåg då, att ifrågasatta skolförbättringar borde genomföras i samband med en allmän utökning av lärarnas tjänstgöringsskyldighet till 39 veckor. Jag anser, att starka skäl förefinnas för ett fullföljande av den av utskottet här anvisade vägen och att således spörsmålen om ifrågavarande skolförbättringar och om enhetlig tjänstgöringsskyldighet för lärarna böra nu som då ses i samband och en samtidig lösning sökas. Utgångsläget för den nu fullbordade utredningen tyder också på att de sakkunniga haft skäl att bemärka denna uppläggning av frågan. I sitt den 27 november 1936 till Kungl. Maj:t överlämnade betänkande föreslogo 1936 års lärarlönesakkunniga enhetlig lönesättning för folk- och småskollärare med tjänstgöringsskyldighet intill nio månader. Kungl. Maj:ts förslag till riksdagen innebar emellertid, att lönen skulle differentieras efter olika lästid. I motiveringen till förslaget anför dock departementschefen, att han anser en allmän placering i lönegraden B 17 för folkskolans lärare önskvärd och att han hoppas, att en sådan genom undervisningstidens förlängning successivt skall komma till stånd. Av de motioner som framkommo i anledning av lönefrågan åsyftade de flesta enhetlig lönesättning för lärarkåren. Statsutskottet anför i detta spörsmål (utlåtande nr 140, sid. 52): »Utskottet delar departementschefens uppfattning om önskvärdheten av en förlängd undervisningstid och är i princip ense med de motionärer, som förorda en utökning av den årliga lästiden och en utsträckning med det snaraste till 39 veckor av den faktiska tjänstgöringstiden för lärarna. En minimilästid av 36V-2 veckor per år synes icke vara orimlig,

92 och en tjänstgöring av 39 läsveckor böra statsmakterna kunna fordra av lärarna. Då utskottet ansluter sig till Kungl. Maj:ts förslag om en differentierad lön, avvägd med hänsyn till lärarnas tjänstgöringstid, sker det under den förvissningen, att denna differentiering allenast blir en övergångsform i lönesystemet.1 Med hänsyn till de skiftande förhållandena i de särskilda skoldistrikten kan det vara tvivelaktigt, om barnens lästid kan allestädes ulan svårigheter utsträckas till 39 veckor eller ens till 3672. Utskottet är i varje fall icke berett att nu, i enlighet med yrkandena i flera motioner, förorda en till tiderna fixerad övergång till längre läs- och tjänstgöringstider i folkskolan, utan anser sig böra föreslå riksdagen att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag i syfte att förlänga tjänstgöringstiden för lärare vid folk- och småskolor till 39 veckor. En sådan utredning bör kunna utföras på jämförelsevis kort tid och möjligen föreligga redan vid 1938 års riksdag.» Om uppgifterna för den blivande utredningen anför statsutskottet (sid. 53): »Om, såsom utskottet enligt det ovanstående förutsatt, åtgärder vidtagas, som leda till en generell och av barnens lästid delvis oberoende utsträckning av lärarnas tjänstgöringstid, lärer det vara erforderligt att låta lönegradsplaceringen anknyta till tjänstgöringstiden i stället för till lästiden. Vid den utredning rörande förlängning av tjänstgöringstiden för ifrågavarande lärare, som utskottet förutsatt skola komma till stånd, bör också denna fråga tagas under övervägande.» I överensstämmelse med ovanstående hemställde utskottet i avlämnat förslag, punkt 6, att riksdagen må hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag till sådan jämkning i åliggandena för lärare vid folkoch småskolor, att tjänstgöringstiden för dessa lärare utsträckes till 39 veckor årligen.»1 Riksdagens första kammare beslöt för lärarkåren inom viss övergångslid enhetlig tjänstgöringsskyldighet av 39 veckor och därav följande enhetlig lönesättning, under det andra kammaren i enlighet med statsutskottets hemställan beslöt, att lönesättningen skulle differentieras efter lästid men att tjänstgöringstidens utsträckning till 39 veckor skulle bli föremål för utredning. Vid den gemensamma omröstningen segrade första kammarens mening i fråga om småskollärarinnorna, som sålunda erhöllo enhetlig tjänstgöringsskyldighet och därav följande enhetlig lönesättning, under det att andra kammarens mening segrade i fråga om manliga och kvinnliga folkskollärare, vilka i enlighet härmed fingo sin löneställning differentierad efter lästid. I sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 30 juni vid behandlingen av frågan om sakkunnigberedning för här berörda spörsmål, påvisar chefen för ecklesiastikdepartementet den oenhetlighet i grunderna för löne1

Kurs. av mig.

93 sättning, som nu är gällande i fråga om folkskollärare, respektive småskollärare, och anför, att det är uppenbart, att en dylik oenhetlighet i principerna för lönesättningen i fråga om två, inom en och samma skolorganisation arbetande lärargrupper icke är tillfredsställande. Efter anförande av statsutskottets här ovan citerade utlåtande och påvisande av olika utvägar till förstärkning av folkskolans undervisning, anvisar statsrådet lill ledning för de sakkunniga vid övervägande av differentieringsspörsmålet skolöverstyrelsens i statsrådsprotokollet omförmälda skrivelse samt motionerna i lönefrågan och fortsätter: »Utredningen får härvid anledning att till behandling upptaga frågan om lärarnas tjänstgöringsskyldighet och ingå i en prövning av spörsmålet om de ändringar härutinnan som kunna anses påkallade och lämpliga.»1 Vad beträffar av statsrådet till ledning anvisade utlåtanden och motioner avse skolöverstyrelsen och de flesta motionärerna, att enhetlig tjänstgöringsskyldighet bör tillämpas. Av frågans förhistoria och utgångsläge samt av för de sakkunniga lämnade direktiv framgår sålunda, att de sakkunniga haft till uppgift att till verklig prövning upptaga spörsmålet om lärarnas tjänstgöringsskyldighet och därmed sammanhängande frågor. Den av statsutskottet föreslagna utredningen torde av allt att döma just varit avsedd att bana väg mot en enhetlig tjänstgöringsskyldighet. De av de sakkunniga föreslagna åtgärderna komma, i fall de av statsmakterna godtagas, visserligen att i flera avseenden främja ett- dylikt syftemål. Genom minimilästidens utsträckning till 36 4 / 7 veckor från och med den 1 juli 1940 skulle folkskollärarkåren från nämnda dato komma att i fråga om tjänstgöringsskyldighet och lönesättning bli uppdelad i endast två kategorier mot hittills tre. Av tabellen på sid. 29 framgår, att man kan räkna med att läsåret 1938—39 omkring 62 % av manliga och kvinnliga folkskollärare ha en lästid av 39 veckor. Om av de sakkunniga föreslagen uppdelning av flerklassiga läraravdelningar kommer till stånd och om denna uppdelning anordnas så, att lärarens årliga tjänstgöringstid därigenom kommer att utökas, kan härigenom ytterligare en del av lärarpersonalen få samma lästid. — I likhet med skolöverstyrelsen anser jag härvid, att en uppdelning enligt förslagen i kapitel IV bör få ifrågakomma även i skolor av B 1form. — Inräknandet för lönegradsplacering av tjänstgöringstid i fortsättningsskolan understöder givetvis i sin mån nyssnämnda utveckling. Även om de av de sakkunniga föreslagna åtgärderna obligatoriskt skulle genomföras på sådant sätt, att det för lärarna medförde utökad årlig tjänstgöringstid eller för lönegradsplacering ökad tillgodoräkningstid, så kommer dock alltfort att av kåren kvarstå en rest, som blir hänvisad till en lägre löne- och pensionsställning än sina kolleger. Härtill kommer, att i de sakkunnigas förslag endast en åtgärd är föreslagen till obligatoriskt 1

Kurs. av mig.

94 genomförande, nämligen utsträckning av lästiden från och med den 1 juli 1940 till 36 4 / 7 veckor. I övrigt skulle det överlåtas åt skoldistrikten att besluta både huruvida någon av de vidare föreslagna åtgärderna skola genomföras och sättet för genomförandet. Tabellerna i bilaga B visa, att genomförandet av ökad lästid skett mycket ojämnt i skilda trakter av landet. Dylika ojämnheter komma med säkerhet att föreligga även vid genomförandet av nu ifrågasatta skolförbättringar, om de göras helt beroende av skoldistriktens egna initiativ. Man måste härvid räkna med att ett flertal skoldistrikt, utöver den ovannämnda obligatoriskt föreskrivna anordningen, ej företaga vidare åtgärder. I vissa skoldistrikt anordnas uppdelning av flerklassiga läraravdelningar så, att tjänstgöringstiden utsträckes och läraren erhåller lön efter 17 lönegraden, i andra, kanske bredvidliggande, anordnas uppdelningen endast med vissa veckotimmar, och läraren kvarstår i 16 lönegraden. I ett skoldistrikt får vederbörande lärare inräkna tjänstgöring i fortsättningsskolan för lönegradsplacering, i nästa distrikt icke. Man kan också fråga sig, varför på småskolestadiet enhetlig löneplacering kan erhållas genom att lägre veckotal får kompenseras med högre antal timmar per vecka, under det att på folkskolestadiet motsvarande anordning ej är tillåten. Lärarkåren i ett skoldistrikt kan anse en uppdelning av flerklassiga läraravdelningar i distriktet tjänliga för undervisningen, men då anordningen i fråga kan föranleda ändring i vederbörande lärares löneförhållanden, kunna initiativ från lärarhåll lätt få prägeln att vara tillkomna i själviskt syfte. Genom att helt överlåta åt de särskilda skoldistrikten att genomföra eller underlåta att genomföra de föreslagna åtgärderna skapas talrika anledningar till konflikter, oreda och vantrevnad. De föreslagna förstärkningsanordningarna bli ej genomförda så allmänt och så effektivt som ur undervisningssynpunkt vore önskligt, och kvalitetsskillnader i undervisningshänseende, som kunde och borde utjämnas, komma alltjämt att kvarstå, särskilt mellan stad och landsbygd. Det torde särskilt bli i skolor med så lågt barnantal, att det ej motiverar uppdelning, som lärare kommer att kvarstå med 364/7 veckors tjänstgöring. Sådana skolor äro ofta avskilt belägna, och det isolerade läget samt de nackdelar som härav orsakas tala för att lärarna i dessa skolor ej ytterligare borde missgynnas med en lägre löne- och pensionsställning. Till följd av dessa sämre villkor komma vederbörande skoldistrikt att få svårigheter, då det gäller att förvärva förstklassiga lärarkrafter. — Som ett bidragande skäl för en enhetlig lönesättning kan även anföras, att lönedifferentieringen medför avsevärda olägenheter vid redovisning av löner, pensioner samt statsbidrag. I samband härmed tillåter jag mig erinra om att reservanter vid avgivande av statsutskottets utlåtande i lönefrågan hemställde, dels att lönesystemet för folkskolans lärare borde så konstrueras, att det icke uppoffrade den fasthet och enhetlighet som en lönereglering borde tillgodose och som tillgodosetts

95 vid löneregleringar inom andra verksamhetsområden. Däremot borde lönesystemet icke utformas på sådant sätt, att det underlättade uppkomsten av intressemotsättningar mellan skoldistrikten och de i deras tjänst anställda lärarna. Så skulle lätt bli fallet, om lärarnas lönegradsplacering gjordes till övervägande del beroende av skoldistriktens initiativ. Endast genom att samtliga lärare erhölle samma tjänstgöringsskyldighet och så vitt möjligt samma tjänstgöringstid torde man kunna undgå en för landsbygdens skolväsen olämplig klassificering av lärartjänsterna. Med tillämpning av dessa uttalanden på frågan i dess nuvarande läge torde man kunna påstå, att om man vill genomföra de av de sakkunniga föreslagna åtgärderna utan alltför lång tidsutdräkt, med tillbörlig effektivitet och på sådant sätt, att kvalitetsskillnader de särskilda skoldistrikten emellan verksamt utjämnas, sker detta säkrast genom att på kort sikt stadga enhetlig tjänstgöringsskyldighet för manlig och kvinnlig folkskollärare med beaktande av att denna på för undervisningen verksammaste sätt uttages. För Danmarks landsbygdsskolor är stadgat, att lästiden under sju år skall utgöra sammanlagt minst 6 480 timmar. De lokala skolstyrelserna ha dock rätt att med tämligen stor frihet fördela dessa timmar på ett mindre antal veckor per år med högre veckotimtal eller tvärtom. Det torde ej behöva medföra någon olägenhet, om för den svenska folkskolan medgåves något av samma rörelsefrihet, åtminstone så till vida, att i vissa fall vid 36 4 / 7 veckors lästid 23/7 veckor finge kompenseras med tvenne veckotimmar utöver de i vederbörande avlöningsreglemente påkallade (minst 28, högst 30). Anordning med dylik kompensationstjänstgöring är föreslagen även för högre folkskolor. I skolöverstyrelsens nyligen avgivna förslag till stadga för högre folkskolor har som § 59:4 intagits följande bestämmelse: »I de fall, då den årliga lästiden vid högre folkskola icke uppgår till 38 läsveckor, skall för lärare vid sådan skola tjänstgöringsskyldigheten kunna utökas med en veckotimme för varje läsvecka, varmed antalet läsveckor understiger 38.» De sakkunniga ha föreslagit ett steg till utjämning av den nuvarande oenhetligheten beträffande folkskollärares, respektive småskollärares tjänstgöringsskyldighet, i det att den 1 juli 1940 för manlig och kvinnlig folkskollärare skulle inträda samma tjänstgöringsskyldighet som förut av riksdagen stadgats för småskollärare, nämligen 36 4 / 7 veckor. Under hänvisning till de av statsutskottet vid 1937 års riksdag gjorda uttalandena anser jag det följdriktigt, att m a n i samband med av de sakkunniga föreslagna skolförbättringar även tar nästa steg till enhetlighet: ett generellt utsträckande av tjänstgöringsskyldigheten för manlig och kvinnlig folkskollärare till 39 veckor. Tidpunkten för denna senare åtgärd kan lämpligen fixeras till den 1 juli 1942, då för småskollärarinna inträder motsvarande tjänstgöringsskyldighet. I de skoldistrikt eller skolor, där lästiden ej är 39 veckor, uttages av respektive folkskollärare-lärarinna motsvarande tjänstgöring genom uppdelning av fler-

96 klassiga läraravdelningar eller genom tjänstgöring 2:V7 veckor i fortsättningsskola. Där utfyllnad av tjänstgöringstiden ej kan anses påkallad genom dylika anordningar, må kompensation kunna ske genom tjänstgöring tvennc veckotimmar i folk- eller fortsättningsskola utöver den som är påkallad genom nuvarande bestämmelser i 2 § 2 mom. avlöningsreglementet för folkoch småskollärare. Arbetsuppgifter för dessa tvenne veckotimmar saknas icke. Som allmän regel bör man kunna fastställa, att de tvenne nämnda veckotimmarna böra användas till undervisning i av folkskolans undervisningsplan anvisade obligatoriska ämnen, vare sig denna undervisning meddelas läraravdelning i sin helhet eller delar därav. Särskilt må framhållas, att vad de sakkunniga i kapitel V anföra om behovet av särskild undervisning åt svagt begåvade barn eller åt lärjungar, som genom sjuklighet blivit efter i undervisningen, helt naturligt i samma grad avser folkskolans som småskolans lärjungar och att arbetsuppgifter här finnas för båda lärarkategorierna. Det är ej heller nödvändigt att begränsa denna individuella handledning att endast gälla efterblivna lärjungar. Vad beträffar den för småskollärarinna i förekommande fall föreslagna kompensationstjänstgöringen av två veckotimmar vid kortare lästid än 39 veckor, må som önskvärt särskilt understrykas, att denna tjänstgöring främst måtte ägnas åt småskolan och till förstärkning av undervisningen i dess obligatoriska ämnen. Även där barnantalet i dylik skola är så lågt, att uppdelning i skilda undervisningsavdelningar ej är påkallat, förefinnes dock så gott som undantagslöst behov av individuell handledning för vissa lärjungar. I fråga om kompensation i form av slöjdundervisning har visserligen anförts, att sådan tjänstgöring bör begränsas till de fall, där av småskollärare icke på annat sätt kan uttagas en mot lönen svarande tjänstgöring. Här må dock erinras om att ett stort antal småskollärarinnor, som härvidlag kunna ifrågakomma, nu handhava slöjdundervisning mot arvode och att för dessa lärarinnor med deras jämförelsevis låga löneplacering förlusten av arvodet för tvenne veckotimmar slöjd skulle innebära en kännbar löneförsämring. Om övriga av sakkunniga anvisade arbetsmöjligheter utnyttjas, torde det ej vara nödvändigt att tillgripa slöjdundervisning eller tjänstgöring på folkskolestadiet som utfyllnad. Emil

Eljas.

Bilaga A.

Lästiden för folkskolans barn och lärare i vissa främmande länder. 1 Finland. Arbetstiden per läsår i högre folkskola och i på en och samma ort arbetande lägre folkskola är 36 veckor, i på två orter arbetande lägre folkskola 18 veckor och i folkskola med förkortad lärokurs 40 veckor. Sommar- och julferierna samt påsk- och sportlovet få icke räknas såsom arbetstid, förutom av sportlovet hälften, dock ej utöver tre dagar, såvida skolans lärare under motsvarande tid leda elevernas sportövningar. Lovdagarna böra fördelas jämnt över läsåret och så vitt möjligt förläggas till bemärkelsedagar. Lovdagarna medräknas i motsats till ferierna i arbetsveckorna. Men frånräknat lovdagarna bör läsåret i högre folkskola och 36 veckors lägre folkskola omfatta 200 verkliga arbetsdagar, i 18 veckors lägre folkskola 100 arbetsdagar och i folkskola med förkortad lärokurs 225 arbetsdagar. Såsom arbetsdagar få icke räknas dagarna för lärarmöten e. d. Bestämmelser ha meddelats rörande differentiering av undervisningen i vissa skolor. Sålunda föreskrives, att, innan lägre folkskola blivit i distrikt inrättad, i högre folkskola med en lärare första årsklassens elever må i början av höstterminen hållas ensamma i skolan högst fyra veckor och arbetsåret för övriga elever i skolan i motsvarande mån förkortas. Likaså kan i högre folkskola med två lärare, om klassens lärare finner det nödigt, andra årsklassens elever åtnjuta ledighet under högst fyra veckor i början av läsåret, under vilken tid endast första årsklassens elever hållas i skolan på lägre klassen. Av arbetstiden vid folkskolan med förkortad lärokurs, som fortgår under 40 veckor, skola sex veckor på hösten och sex veckor på våren användas till undervisning å de två lägre årsklasserna. Mellantiden skall användas till undervisning å de fyra högre årsklasserna. Lärarens arbetstid rättar sig efter arbetstiden i den skola, där han är anställd.

Frankrike. B e n årliga tjänstgöringstiden för lärare vid de franska folk- och småskolorna (»1'enseignement primaire») sammanfaller med den årliga lästiden för barnen. Emligt hitintills gällande skolreglemente bestämmes den årliga lästiden på så sätt, att från skolarbete undantagas: 114 juli, 11 november, annandag pingst, 15 augusti, fförmiddagen den 2 november, 124 december till och med 2 januari, ttvå dagar före påsk till och med den på påsken följande veckan, 1 Såsom framgår av kapitel I, grundar sig redogörelsen på vissa genom utrikesdepartememtets försorg införskaffade uppgifter.

77—817406

98 två dagar i övrigt under året, vilka fastställas av folkskolinspektören i varje arrondissement, två månader under sommaren, fastställda av vederbörande departementsprefekt efter hörande av det honom underställda departementala skolrådet. Enligt ett under år 1938 provisoriskt gällande reglemente ha emellertid sommarferierna utsträckts från två till två och en halv månader. Härav framgår, att den verkliga lästiden för närvarande utgör något över 210 dagar per år, om 53 sådana sön- och helgdagar, som icke enligt det ovanstående redan undantagits, frånräknas. Landets högsta skolråd, i vilket undervisningsministern är ordförande, är för närvarande sysselsatt med att omarbeta de ovannämnda bestämmelserna om ledig tid vid folk- och småskolor för att bestämmelserna skola kunna i högre grad bringas att sammanfalla med föreskrifterna rörande fritiden vid »1'enseignement secondaire».

Norge. Folkskolan på landsbygden. Enligt skollagen av den 16 juli 1936 skall lästiden i varje småskoleklass utgöra minst 16 skolveckor per år och i varje folkskoleklass 18 veckor. I odelad skola skall lästiden utgöra 18 veckor. Lästiden kan emellertid ökas upp till 27 veckor. Vidare kan vederbörande departement medgiva nedsättning av lästiden med intill två veckor, när barnantalet i klassen är tio eller mindre i småskolan och femton eller mindre i folkskolan. I odelad skola kan lästiden på samma sätt minskas med två veckor, när barnantalet understiger åtta. Landskommunerna ha emellertid fått anstånd till den 1 juli 1942 med införandet av den enligt 1936 års lag ökade lästiden. Enligt den gamla lagen är minimilästiden för småskolan 12 veckor och för folkskolan 14 veckor per år. Denna lästid kan minskas med intill två veckor, när barnantalet nedgår till en viss gräns. Enligt 1936 års »landsskolelov» skall undervisningen i allmänhet bestridas medelst »fullstendige laererposter» med minst 30 läsveckor per år. Någon maximigräns fixeras däremot icke i lagen. Lärartjänster på över 40 läsveckor äro emellertid sällsynta. Vid folkskolor kunna förekomma också biträdande lärare och timlärare; någon minimiläslid är icke bestämd för dessa. Folkskolan i städer. Den årliga lästiden i städerna kan enligt lagen av den 16 juli 1936 variera mellan 36 och 39 veckor. Lästiden för lärare med »fullstendige» tjänster sammanfaller i regel med skolans undervisningstid. Storbritannien. England och Wales. Bestämmelser rörande den nuvarande undervisningstiden i skolorna i England och Wales äro icke innefattade i någon lag och icke heller i detalj reglerade av undervisningsdepartementet. De av departementet i detta hänseende meddelade bestämmelserna rörande folkskolan innehålla allenast, att vid varje skola skall normalt förekomma minst 400 »meetings» per år och att minimitiden för annan undervisning än i kristendom skall för varje »meeting» utgöra en och en halv timme på småskole- och två timmar på folkskolestadiet. Ett »meeting» omfattar en eftermiddags- eller en förmiddagsperiod. Skolorna äro i allmänhet öppna både för- och eftermiddagar måndag till och med fredag men stängda lördag och söndag. Oavsett dessa bestämmelser är utsträckningen av de tre eller fyra terminer, i vilka skolåret normalt är uppdelat, lovdagarnas antal och timfördelningen m. m. föremål för vederbörande skolstyrelsers eller skolföreståndares avgörande och väx-

99 la i olika skoldistrikt. Det normala antalet »meetings» per skolår uppgår approximativt till 410—420. Detta innebär, att folk- och småskolan är normalt i verksamhet under sammanlagt mellan 41 och 42 veckor. Den dagliga undervisningstiden, inklusive religionsundervisningen (normalt omfattande trekvartstimme per dag), utgör å folkskolestadiet omkring tre timmar på förmiddagen och två och en halv timmar på eftermiddagen. Motsvarande undervisningstid är för småskolestadiet en halv timme kortare såväl på förmiddagen som på eftermiddagen. Lärarna i England och Wales äro icke statstjänstemän utan tillsatta av vederbörande skolstyrelser eller skolföreståndare. Anställningskontraktet kan ha formen av en skriftlig överenskommelse, där tjänstgöringsvillkoren angivas, eller kan beIräffande dessa hänvisa till myndigheternas föreskrifter. Överenskommelsen eller föreskrifterna ange, huruvida anställningen gäller hel- eller halvtid, lönevillkoren och tjänstgöringstiden. Är en lärare anställd på heltid, är han i allmänhet skyldig tjänstgöra i vederbörande skola under hela den tid, varunder skolarbetet pågår. Utom i särskilda undantagsfall skola också alla lärjungarna vara närvarande och undervisas hela denna tid. Skottland. Den årliga undervisningstiden utgör enligt skotska undervisningsdepartementets bestämmelser i små- och folkskolan minst 400 »meetings», motsvarande normalt 200 dagar. I vissa fall kan dock ifrågavarande minimitid nedsättas. Ett »meeting» avser i folkskolan minst två på varandra följande timmars undervisning i andra ämnen än kristendom och i småskolan minst en och en halv timmes motsvarande undervisning. Högst två »meetings» få förekomma per dag. Någon viss årlig tjänstgöringstid är icke föreskriven för lärarna vid skolorna i Skottland. I allmänhet sammanfaller lärarnas tjänstgöringstid med den årliga undervisningstiden för eleverna. Tyskland. Skolåret i folkskolorna omfattar 40 undervisningsveckor, sträcker sig från påsk till påsk och fördelas på ett sommar- och ett vinterhalvår. Antalet lärotimmar per vecka växlar mellan 18 i den lägsta (åttonde) klassen (första skolåret), 19 i den sjunde, 23 i den sjätte och 25 i den femte klassen upp till 32 i den högsta (första) klassen. Undervisning äger rum alla söckendagar. Lärarna ha att meddela undervisning alla dagar, då undervisning skall äga rum.

Bilaga

B.

Den beräknade omfattningen av lästiden i olika delar av Sverige läsåret 1938—39. A. Skoldistrikten. Antal skoldistrikt med följande lästid: Län 34 *l7 veckor 36 '/? veckor Stockholms stad » län Uppsala » Södermanlands » Östergötlands » Jönköpings » Kronobergs » Kalmar » Gotlands » Blekinge » Kristianstads i Malmöhus » Hallands » Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs » Värmlands » Örebro » Västmanlands » Kopparbergs »> Gävleborgs » Västernorrlands » Jämtlands » Västerbottens » Norrbottens » Summa

39 veckor

Summa

23 20 7 19 49 28 24 58 1 28 28 17 26 87 138 14 4 16 13 24 32 28 3

30 10 64 107 68 47 69 26 18 5 9 46 41 92 87 49 49 40 8 15 8 3 4

1 64 56 20 22 16 7 18 7 21 116 208 27 27 36 13 29 10 13 37 19 26 31 27 29

1 117 86 91 148 133 82 111 91 40 149 245 90 94 215 238 92 63 69 58 58 66 62 34 29

2 462

101 B. Folkskolkompetenta lärare. Antal lärare med följande lästid: Län 34 *l7 veckor 36 4 / 7 veckor Stockholms stad » län Uppsala » Södermanlands » Östergötlands i Jönköpings • Kronobergs » Kalmar » Gotland » Blekinge i Kristianstads » Malmöhus » Hallands » Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs » Värmlands i Örebro t Västmanlands » Kopparbergs » Gävleborgs » Västernorrlands i Jämtlands * Västerbottens » Norrbottens i Summa

39 veckor

Summa

62 35 22 52 143 114 63 84 11 91 74 31 100 210 295 54 38 61 83 186 244 119 17

105 33 240 355 269 230 347 35 121 24 24 136 155 216 200 334 311 175 88 119 94 25 101

909 533 284 243 371 210 74 214 32 250 581 1 158 181 764 347 132 388 184 192 503 401 403 239 510 684

909 700 352 505 778 622 418 624 151 382 696 1 256 348 1 019 773 627 776 533 428 674 706 741 383 628 684

2 189

3 737

9 787

15 713

C. Småskolkompetenta lärare. Antal lärare med följande lästid: Län

Stockholms stad » län Uppsala » Södermanlands » Östergötlands » Jönköpings » Kronobergs » Kalmar » Gotlands » Blekinge » Kristianstads » Malmöhus » Hallands » Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs » Värmlands » Örebro » Västmanlands » Kopparbergs » Gävleborgs » Västernorrlands » Jämtlands » Västerbottens » Norrbottens » Summa

34 4 / 7 veckor

36 4/7 veckor

39 veckor

Summa

56 26 18 49 138 101 40 68 6 89 56 42 108 181 220 51 24 52 75 222 268 151 23

87 30 197 267 182 184 279 28 86 18 20 147 173 193 149 271 239 145 67 116 84 24 124

282 315 177 135 207 129 46 147 24 162 408 758 131 453 222 83 262 113 109 405 347 318 250 604 724

282 458 233 350 523 449 331 466 120 254 515 834 320 734 596 452 584 376 306 547 685 670 425 751 724

2 064

3 110

6 811

11 985

Statens offentliga utredningar 1938 Systematisk (Siffrorna

förteckning

inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska

Allmän lagstiftning.

Rättsskipning.

Fångvård,

förteckningen.)

Fast egendom. Jordbruk med binäringar..

Riktlinjer för en lagstiftning om ägarcförbehåll och avBetänkande med utredning och förslag rörande pro.dukbctalningsköp. [11] n ons . - °ch avsättningsförhållandena inom trädgird:snäBetänkande med förslag till lotteriförordning m m [17] Betänkande med förslag till lag om frivillig pensioneDen statliga egnahemsverksamheten. [34] ring av i enskild tjänst anställda m. m. [18] Betankande med förslag till reformerad hyreslagstiftning.

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.

Betänkande med förslag till lag om villkorlig frigivning m. m. [25] Industri. Betänkande med förslag till trafikförsäkringslag jämte Byggnadsindustrien i Sverige. 1. Allmän översitt Yttdärmed sammanhängande författningar. [27] randen och förslag. [10] 2. Arbetsgivares och tomtägares inkomster. [3] 3. Arbetslöshetens omfattning8 och Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. växlingar. [4] Betänkande jämte lagförslag ang. lärlingsutbildningen inom hantverket och den mindre industrien. [30]

Handel och sjöfart.

Kommunalförvaltning.

Kommunikationsväsen. Betänkande

Statens och kommunernas finansväsen. Undersökning av taxeringsutfallet beträffande jordbruksfastighet å landsbygden enligt beredningsnämndernas forslag vid 1938 å r s allmänna fastighetstaxering. [12]

med förslag

till lag om enskilda

vägar

1936 års järnvägskommitté. Betänkande rörande å t ' ä n d e r tor enhethggorande av det svenska järnvägsnätet 1128; Forsoksutredning beträffande omfattningen av yrkes"r a S l S 937 g °[3l] r a f i k m e d ^ U t 0 m 0 b i l e l l e r släpvagn uiudcr

Bank-, kredit- och penningväsen.

Politi.

Försäkringsväsen.

Betänkande ang. omorganisation av polisskolan i Stockholm m. m. [1].

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Ändlig odling i övrigt. Nationalekonomi och socialpolitik. f o . Ö A g t m , r e v i 1 s i o , n a v d e " svenska kyrkohandboken, [fel 1936 års yrkesskolsakkunniga. Betänkande med firsllac Betänkande i näringsfrågan. [6] rörande omorganisation av vissa delar av teknislka Betänkande ang. barnbeklädnadsbidrag m. m. [7] skolan i Stockholm. [8] Betänkande ang. förvärvsarbetande kvinnors rättsliga ställning vid äktenskap och barnsbörd. [13] ^ t i o ^ T l S ° C h f Ö r S l a g a n g " s k o l ö v e r s t y r e l s e n s org»nisaBetänkande ang. »landsbygdens avfolkning». [15] \ t t r a n d e med socialetiska synpunkter på befolkningsfrå- Betänkande och förslag ang. verksamheten vid lumcl gan. [19] dramatiska teatern, dess förvaltning och ledning [116] Betänkande ang. barnkrubbor och sommarkolonier m. m. t a r K t ! e v T d utredning och förslag ang. centrala l-"J verkstadsskolor m. m. [26] Arbetslöshetsräkningen den 31 augusti 1937. Del 1. [21] Betänkande med utredning och förslag ang. intagning .av elever i första klassen av de allmänna läroverker occh Betänkande med vissa demografiska utredningar. [24] med dem jämförliga läroanstalter. [29] Be n k n d spr ä ke t i S k o l a n d ° C h f Ö r S l a g " * ^ > ™ ^ Hälso- och sjukvård. B iSnkaftsvaS;äseSeta8[33frandC ^ ****** " * • * Betänkande och förslag ang. utsträckning av den åirhga lastiden vid folkskolan m. m. [35]

Försvarsväsen.

Allmänt näringsväsen.

Utlåtande rörande flottans fartygstyper m. m. [9]

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

i d u n s tryckeri aktiebolag Esselte ab. Stockholm 1938 817406