Utlåtande rörande flottans fartygstyper m. m.

''of* National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

u,

S T A T E N S OFFENTLIGA U T R E D N I N G A R 1 9 3 8 : 9 FÖRSVARSDEPARTEMENTET

UTLÅTANDE BÖRANDE

FLOTTANS FARTYGSTYPER M. M. A V G I Y E T AV CHEFEN

FÖR

FÖBSVAliSSTABEN

den 1 m a r s 193S

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1938 K r o n o l o g i s k 1. B e t ä n k a n d e angående omorganisation av polisskolan i Stockholm m . m . I d u n . (4), 107 e. S. 2. Förslag till revision a v den svenöka kyrkohandboken. Av E. E i d e m . Uppsala, Almqvist & Wiksell. I vij, 303 s. K. 3- Byggnadsindustrien i Sverige. 2. Arbetsgivares och löntagares inkomster. I d u n . vij, 198 s. S. i. Byggnadsindustrien i Sverige. 3 . Arbetslöshetens omfattning och växlingar. I d u n . vij, 202 s. S. 5. B e t ä n k a n d e m e d utredniDg och förslag rörande

för t e c k n i n g

produktions- och avsättningsförhållandena inom trädgårdsnäringen. Marcus. 314 s. J o . G. B e t ä n k a n d e i näringsfrågan. Marcus. 173, 2 5 1 * s. S. 7. B e t ä n k a n d e angående barnbeklädnadsbidrag m. m . Marcus. 133, 18* s. S. 8. 1930 års yrkesskolsakkunniga. B e t ä n k a n d e med förslag rörande omorganisation a v vissa delar av tekniska skolan i Stockholm. Htuggtström. viij, 455 s. K. 9. U t l å t a n d e rörande flottans fartygstyper m. m. Norstedt. G8 s. F5.

Anm. O m särskild tryckort ej angives, ä r tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra b e g y n n e l sebokstäverna till d e t departement, under vilket utredningen avgivits, t . e x . K. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen d e n 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars y t t r e anordning (nr 98) utgivas u t r e d n i n g a r n a i omslag med enhetlig färg för varje d e p a r t e m e n t .

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1938:9 FÖRSVARSDEPARTEMENTET

UTLÅTANDE RÖRANDE

FLOTTANS FARTYGSTYPER M. M. AVGIVET AV CHEFEN FÖR

FÖRSVARSSTABEN

den 1 mars 1938

STOCKHOLM 1038 KCTNGL. BOKTRYCKERIET.

P. A. NORSTEDT k

381102 SÖNER

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid.

Skrivelse med utredningens överlämnande Inledning Avd. I. Olika vägar att bevara flottans slagkraft och taktiska användbarhet Avd. II. Olika flottypers lämplighet med hänsyn till riksförsvaret i dess helhet Avd. III. Kostnadsberäkningar m. m Avd. IV. Vissa med flottans ersättningsbyggnad sammanhängande specialfrågor Avd. V. Slutgranskning och sammanfattning Alternativ med annan fördelning mellan flotta, kustartilleri och flygstridskrafter

5 7 8 25 32 43 46 49

Bilagor. De nuvarande fartygens i kustflottan livslängder De nuvarande fartygens i lokalstyrkor livslängder Sammanställning av viktigare data för de behandlade flottsammansättningarna Diagram över flottans tonnagevariationer vid alternativ A m. m

63 65 67 69

1. 2. 3. 4.

Till

KONUNGEN.

E d e r s K u n g l . M a j : t har genom nådigt beslut den 8 sistlidna oktober till chefen för försvarsstaben överlämnat av chefen för marinen verkställd utredning rörande flottans fartygstyper m. m., den s. k. typutredningen, fl—381102

6 med uppdrag att efter det ytterligare utredningsarbete, som må finnas erforderligt, inkomma med utlåtande i ärendet. Till åtlydnad härav får jag i underdånighet anföra följande. Det spörsmål, som genom typutredningen skulle klarläggas, var (enligt försvarsministerns uttalande till statsrådsprotokollet den 8 oktober 1937) »frågan om sättet för att genom ersättningsbyggnad bevara kustflottans slagkraft och taktiska användbarhet». I samma uttalande framhålles vidare, att det nu främst bör åligga chefen för försvarsstaben att »undersöka de vägar, som må förefinnas för att på ett ur det samlade försvarets synpunkt tillfredsställande sätt ernå, vad som genom 1936 års försvarsbeslut i detta hänseende åsyftas, nämligen i stort sett ett bevarande av slagkraften och användbarheten hos flottan, sådan den för närvarande är sammansatt». Beträffande ifrågavarande »vägar» angivas olika alternativ, vilka generellt benämnas: bibehållande av flottypen »utsjöflotta med skepp», övergång — helt eller delvis — till typen »lätt utsjöflotta» eller övergång — helt eller delvis — till typen »skärgårdsflotta med skepp». Dessa benämningar på olika flottyper hänföra sig till det uttryckssätt, som i typutredningen användes. Förutom nämnda direktiv för den chefen för försvarsstaben åliggande utredningen angives även, att, då chefen för försvarsstaben angiver de olika synpunkter, som inverka på frågans bedömande, »åt de ekonomiska faktorerna måste inrymmas ett väsentligt inflytande». I anslutning härtill har den utredning verkställts, vilken härmed i underdånighet överlämnas. De uppställda frågorna hava i denna utredning behandlats enligt följande. Avd. I. Olika vägar att bevara flottans slagkraft och taktiska användbarhet. Avd. II. Olika flottypers lämplighet med hänsyn till riksförsvaret i dess helhet. Avd. III. Kostnadsberäkningar m. m. Avd. IV. Vissa med flottans ersättningsbyggnad sammanhängande specialfrågor. Avd. V. Slutgranskning och sammanfattning. Till denna utredning äro följande bilagor fogade: Bil. 1. De nuvarande fartygens i kustflottan livslängder. Bil. 2. De nuvarande fartygens i lokalstyrkor livslängder. Bil. 3. Sammanställning av viktigare data för de behandlade flottyperna. Bil. 4. Flottans tonnagevariationer vid alternativ A. I särskild skrivelse denna dag framläggas vissa synpunkter rörande flottans användande och därav föranlett bedömande såsom komplettering till avd. I och II jämte marinförvaltningens kostnadsberäkningar och vissa data för olika fartygstyper. Stockholm den 1 mars 1938. Underdånigst O. G. THÖRNELL. Chef för försvarsstaben.

H.

Strömbäck.

7 Inledning. De olika försvarsgrenarnas uppgifter inom det svenska riksförsvaret äro i stort sett bestämda genom 1936 års försvarsordning. Stridskrafternas sammansättning inom försvarsgrenarna måste anpassas efter deras uppgifter. Denna synpunkt kommer att bliva grundläggande även för den mig ålagda utredningen angående olika vågar att ordna ersättningsbgggnaden för flottans artillerifartyg, så att användbarheten och slagkraften hos flottan, sådan den enligt 1936 års försvarsbeslut år sammansatt, i stort sett bevaras. Ekonomiska hänsyn komma emellertid att härvid i viss mån verka hämmande. Det måste beaktas, att även andra viktiga marina krav än fartygsbeståndets förnyande föreligga, vilka icke kunna eftersättas. Flottans ersättningsbyggnad kan icke heller tillgodoses genom inskränkningar inom övriga försvarsgrenar, enär dessa redan äro begränsade till vad jag anser i stort sett vara ett minimum med hänsyn till deras uppgifter. För det uppställda spörsmålets lösning kan alltså ifrågasättas endast det oundgängligen nödvändiga, med bortseende från mycket, som kunde betecknas såsom önskvärt för vinnande av ökad säkerhet. Flottan enligt 1936 års försvarsbeslut omfattar följande sjöstyrkor och fartyg. I.

Kustflottan.

3 pansarskepp 1 flygplankryssare 1 minkryssare

]'/'[

^Jagare 10 undervattensbåtar 4 vedettbåtar och 4 minsvepare

21 480 ton 4 775 ton 1 570 ton 8 480 ton 5 g3Q t o n 2 280 ton

Summa 44 515 ton vartill komma 2 moderfartyg, ett för undervattensbåtar och ett för flygstridskrafter. II.

Lokalstyrkor.

4 äldre pansarskepp 1 pansarkryssare

14 565 ton 4 310 ton

1 Jagare 2 motortorpedbåtar 6 undervattensbåtar 15 vedettbåtar och minsvepare

2730 ton 23 ton 463 ton 2 1 575 t o n Summa 25 666 ton

8 Enligt riksdagens utlåtande och det uppdrag, som av Kungl. Maj:t den 11 september 1936 i anslutning till detta lämnats dåvarande t. f. chefen for marinen skulle den utredning, varöver yttrande nu skall avgivas, avse frågan om ersättning av de för närvarande i kustflottan ingående Sverige-skeppen ävensom om de i övrigt för flottan lämpligaste fartygstyperna, allt i avsikt att bevara den i försvarsbeslutet upptagna kustflottans slagkraft och taktiska användbarhet. Enär dessa statsmakternas beslut och uppdrag utgöra utgångspunkten för frågan om flottans ersättningsbyggnad, anser jag mig icke hava anledning att nu ingå på en granskning av de strategiska synpunkter, som i chefens för marinen utredning framlagts såsom motivering för en utökning av kustflottans slagkraft. 1

Avd. I. Olika vägar att bevara flottans slagkraft och taktiska användbarhet. Chefen för marinen har under rubrik »Slutsatser i fråga om flottans sammansättning och typer» (sid. 184) förordat en uppdelning av sjöstndskrafterna i en Östersjöflotta, en Västkust flotta och ett antal lokalstyrkor. ö s t e r s j ö f l o t t a n skulle bestå av: 1. eskadern. Ett förband pansrade artillerifartyg — kustskepp — med grova kanoner. Ett förband lätta kryssare. Två jagardivisioner, varav en av större typ (utsjötyp) och en av mindre typ (kusttyp). Beträffande denna eskader säges (sid. 186), att den utgör tyngdpunkten i Östersjöflottan med dess förband av starka, väl skyddade fartyg, for vilket kravet på fart, om erforderligt, får stå tillbaka för det grövre artilleriet och pansarskyddet. Det förutses, att dess uppträdande på grund av eftergifter i fråga om farten blir relativt bundet till den del av operationsområdet, som ligger närmast den svenska kusten. Frågan om hur de pansrade artillerifartygen skola se ut, sedan Sverige-skeppen överförts till lokalstyrkorna, har icke upptagits till detaljbehandling. Likaså har frågan om det lätta kryssarförbandet ställts på framtiden. 2. eskadern. Ett förband snabbgående pansrade artillerifartyg — pansarkryssare — med kanoner motsvarande minst tunga kryssares 2 bestyckning. En jagardivision (utsjötyp). /. ubåtsavdelningen.

Fyra divisioner ubåtar.

~~>~Här må påpekas att uppdraget till t. f. chefen för marinen särskilt framhävde bevarandet av tasfflottans slagkraft och taktiska användbarhet, under det den nådiga rermssen till[försvarsstaben i enahanda sammanhang talar om bevarandet av slagkraften och användbarheten hos flottan alltså en pointering även av lokalstyrkorna. Enär emellertid dessas sammansättning blir omedelbart beroende av kustflottans, torde någon skillnad i sak icke böra utläsas ur de olika " " ^ F a r t y g med 8000—10 000 tons deplacement och en kanonkaliber av 155—20-3 cm

9 V ä s t k u s t f l o t t a n skulle bestå av: 3. eskadern. Ett förband snabbgående pansrade artillerifartyg — pansarkryssare •—• med kanoner minst motsvarande tunga kryssares bestyckning. Två jagardivisioner, varav en av utsjötyp och en av kusttyp. 2. ubåtsavdelningen.

En a två divisioner ubåtar med lokalstyrkeålder.

L o k a l s t y r k o r skulle bildas av från kustflottan överförda fartyg samt av enligt chefens för marinen förslag för ändamålet särskilt byggda ubåtar (kustubåtar) och motortorpedbåtar. Uppläggningen av frågan om flottans fartygstyper med differentieringen av artillerifartyg i kustskepp och pansarkryssare, av jagare i utsjöjagare och kustjagare (torpedbåtar) samt delvis även av ubåtar i utsjöubåtar och kustubåtar hör främst samman med den föreslagna utökningen av sjöstridskrafterna, vilken utökning tänkts fördelad till olika nybyggnadsperioder. »Då utredningen i enlighet med det givna uppdraget emellertid endast berör vad som erfordras för att bevara kustflottans slagkraft och taktiska användbarhet», säges i utredningen sid. 219, »har nedanstående förslag inskränkts till att omfatta blott den första av de ovan nämnda perioderna. Denna gäller i sin helhet endast ersättningsbyggnader, som erfordras för att bevara kustflottans slagkraft och taktiska användbarhet, när Sverige-skeppen inom kort överföras till lokalstyrka. Enär de föreslagna pansarkryssarna icke äro i slagkraft likvärdiga med pansarskeppen, måste deras anskaffande ske i snabbare tempo än Sverige-skeppens överförande till lokalstyrkorna.» Det nybyggnadsprogram, som i anslutning härtill framlägges för tiden 1938/ 39—1942/43 omfattar: 3 st. pansarkryssare »såsom led i Sverige-skeppens ersättande», 4 st. torpedbåtar (kustjagare), bl. a. som ersättning för i 1936 års flotta upptagna vedettbåtar, 3 st. kustubåtar för att kunna upprätthålla det i 1936 års försvarsbeslut angivna antalet ubåtar i lokalstyrkorna, 12 st. motortorpedbåtar som modell- och experimentbåtar m. m., 1 st. ubåtsmoderfartyg, som ersättning för Svea. »Det som i en senare period i första hand bör bli föremål för nybyggnad blir beroende på, huruvida statsmakterna vid den tidpunkten besluta att genomföra den av utredningen föreslagna ökningen av kustflottans slagkraft och taktiska användbarhet, eller om de endast avse att vidmakthålla dess styrka.» (sid. 219). Kostnaderna för anskaffningen av ovan angivna fartyg belöpa sig — enligt 1936 års priser — t i l l 1421 miljoner kronor (sid. 221), vilken summa uppdelad på fem år gör 2842 miljoner kronor per år. Enligt i november 1937 gällande priser uppgå dessa summor till omkring 168 miljoner kronor respektive 3360 miljoner kronor. Till dessa anskaffningskostnader skulle, enligt chefens för marinen förslag, ett tillägg av omkring 4 miljoner utgå under femårsperioden för påskyndad byggnad av två jagare av Ehrenskölds-typ i stället för de i 1936 års försvars-

10 beslut under en senare byggnadsperiod upptagna 2 jagarna av mindre typ. Vidare 05 miljoner kronor för förlängning av vissa dockor samt 06 miljoner kronor för utförande av vissa ångpanneanläggningar. Enär de till nybyggnad föreslagna fartygen tillföras flottan, innan de två yngsta Sverige-skeppen, Drottning Victoria och Gustaf V, avförts ur kustflottan, måste även en personalökning bliva följden av det framlagda förslaget. Denna ökning kan med ledning av fartygsförteckningen och bemanningsuppgifterna i typutredningens bil. 1 beräknas medföra en ökning av den årliga flottbudgeten efter femårsperiodens slut med omkring 23 miljoner kronor. I vilken utsträckning övnings- och andra anslag kunna komma att ökas efter nybyggnadsprogrammets genomförande, är icke berört. Det förslag till uppdelning av sjöstridskrafterna på en östersjöflotta och en Västkustflotta samt den omfattning av dessa flottor, som chefen för marinen uppskisserat, kunna förvisso i och för sig anses beaktansvärda. Likaså vore den första periodens nybyggnadsprogram ändamålsenligt såsom ett första led i den av chefen för marinen föreslagna organisationen av sjöstridskrafterna. Följer man emellertid vid behandlingen av föreliggande fråga 1936 års försvarsbeslut, måste man frångå chefens för marinen uppläggning av flottfrågan i stort och därför även revidera den framlagda första delen av nybyggnadsprogrammet. Detta bl. a. även därför, att det framlagda förslaget till nybyggnadsprogram icke slutbehandlat den för utredningen uppställda huvudfrågan om ersättning av de för närvarande i kustflottan ingående Sverige-skeppen utan i detta avseende tagit sikte på ett framtida ersättande av de, vid sidan av de föreslagna pansarkryssarna, kvarvarande två Sverigeskeppen med andra fartyg. Innan en granskning verkställes av flottans lämpligaste sammansättning med hänsyn till sjöförsvarets uppgifter inom det samlade riksförsvaret, bör lämpligen en bild skapas av den flotta, som med tillvaratagande av de väsentligaste värdena i typutredningen skulle kunna anses närmast överensstämma med grundtanken i det till chefen för marinen lämnade uppdraget. ^^^___ Lokalstyrkor

Kustflottan Fartyg

Pansarskepp Pansarkryssare Lätta kryssare (1 flygplankryssare och 1 min kryssare) Jagare Kustjägare Undervattensbåtar

1936 års Utredningens 1936 års Utredningens beslut förslag förslag beslut

2 8

3 12

4 10

Kustubåtar ...: Motortorpedbåtar Vedettbåtar

(4)1

Minsvepare

(4)1

Moderfartyg

2 1

2 3

11 Förestående tablå visar antalet fartyg i flottan dels enligt riksdagsbeslutet 1936, dels enligt chefens för marinen förslag till ett första nybyggnadsprogram och i anslutning därtill uppgjord förteckning över flottans fartyg år 1943 (typutredningen bil. 1 sid. 227). Granskar man först förhållandet mellan beslut och förslag i fråga om den fartygstyp — artillerifartyget med grovt artilleri — vars ersättande är utredningens primära spörsmål, finner man följande. De tre nu befintliga pansarskeppen hava uppnått de av statsmakterna preliminärt fixerade och av chefen för marinen ävenledes föreslagna livslängderna för tjänst i kustflottan, det första, »Sverige», år 1941, ett, »Drottning Victoria», 1945 och det sista! »Gustaf V», 1946 (se bil. 1). Chefens för marinen förslag innebär en tillkomst år 1943 av en ny typ artillerifartyg (3 pansarkryssare), samtidigt som de två icke överåriga Sverige-skeppen kvarstå i kustflottan, till dess att nytt beslut fattats antingen om deras ersättande med moderna kustskepp, därest en utökning av flottans kraft skulle anses nödvändig, eller om tillskott på annat sätt till kustflottan av den kraft, som behöves för att endast bevara slagkraften, och som torde kunna betecknas såsom skillnaden i stridsvärde m. m. mellan de tre Sverige-skeppen och de tre pansarkryssarna. Då riksförsvarets omfattning och försvarsgrenarnas uppgifter inom det samlade försvarets ram i stort sett angivits genom 1936 års försvarsbeslut, är den ifrågasatta utökningen av kraften, som tidigare framhållits, icke nu aktuell. Å andra sidan är det nödvändigt att utan dröjsmål lösa ersättningsbyggnadsfrågan. Försvarsbeslutets ram kan icke anses lämna utrymme för två artillerifartygstyper med grova kanoner, av vilka redan den svagare, den föreslagna pansarkryssaren, drager ungefär samma kostnad som ett Sverige-skepp (jfr sid. 32 o. 33). Skall det grova artilleriet bibehållas i kustflottan, bör det därför föras antingen å pansarkryssare eller å något annat slag av artillerifartyg. I senare fallet kan man tänka sig antingen att man ersätter Sverigeskeppen med samma slags fartyg, d. v. s. att vår flottas karaktär i stort sett bevaras oförändrad, eller att m a n väljer en helt annan typ av fartyg. I det följande behandlas först de möjligheter, som synas finnas för Sverige-skeppens ersättande med fartyg av annan typ. Då chefen för marinen föreslår stapelsättandet av tre pansarkryssare såsom led i Sverige-skeppens ersättande, måste, om endast en typ av artillerifartyg skall ingå i kustflottan, pansarkryssaren såsom sagt bliva bäraren av det grova artilleriet. I chefens för marinen förslag har icke utsagts det slutliga antalet fartyg av denna typ, som i kraft kan anses motsvara de tre Sverige-skeppen. Följer man jämförelsesiffrorna i typutredningen, andra tablån sid. 140, skulle vid strid mot tunga kryssare — vilket torde böra vara maximifordringarna (jfr sid. 14) — Sverige-divisionens 12 st. 28 cm kanoner i antal ton träff per tidsenhet motsvaras av mellan 29 och 30 st. 21 cm kanoner, d. v. s. tre Sverige-skepp skulle i artilleristisk kraft motsvaras av icke fullt 5 st. pansarkryssare med vardera 6 st. 21 cm kanoner. Om hänsyn tages även till andra faktorer än artilleriet (bl. a. antalet fartyg), kan anses, att en fullföljd ersättningsbyggnad enligt nu ifrågavarande linje skulle omfatta 4 st. pansarkryssare.

12 Vad jagarna beträffar, framhålles i utredningen (sid. 200) såsom en sammanfattning av granskade fordringar i fråga om fart, artilleri och torpeder m. m., att en minskning av den nuvarande jagartypen icke är möjlig. »Härtill bidrager särskilt, att de svenska jagarna måste fylla uppgifter, som eljest tillkomma den lätta kryssartypen.» Såsom önskemål framföres i stället en ökning av artilleriet å jagarna till fyra st. 12 cm kanoner i stället för nuvarande tre. Då den i utredningen föreslagna utökningen av antalet jagare från 8 till 10 knappast kan anses motiverad enbart på grund av införandet av en ny artillerifartygstyp, bör vid den fortsatta granskningen av den föreslagna kustflottan antalet jagare bibehållas vid beslutets 8 st. Behovet av ökat antal torpedfartyg, dels ur neutralitetsskyddets synpunkt (sid. 198), dels för bevakning m. m. (sid. 201), har motiverat chefens för marinen förslag att vid sidan av den nuvarande jagartypen införa kustjagaren. Som av ovanstående jämförelsetablå framgår avser utredningsförslaget tydligtvis, att de 4 kustjagarna skola ingå i kustflottan bl. a. såsom bevakningsfartyg för de snabbgående artillerifartygen. Detta är en konsekvens av pansarkryssarnas införande. Beträffande de 4 vedettbåtarna föreslås ingen ändring. I fråga om undervattensbåtar föreslår chefen för marinen nybyggnad av 3 kustubåtar, mindre och billigare än de i kustflottan ingående, för lokalstyrkorna. Som av ovanstående jämförelsetablå och bilagorna 1 och 2 framgår, kan med nuvarande och under byggnad varande ubåtar det i lokalstyrkorna förutsatta antalet 6 icke uppnås, varför det upptagna tillskottet till lokalstyrkorna kan anses motiverat i ett förslag, som avser bevarandet av flottans (ej enbart kust flottans) kraft. Av motortorpedbåtar äro i beslutet endast 2 upptagna i lokalstyrkorna, varför chefens för marinen förslag till anskaffning av 12 dylika icke kan anses överensstämma med uppdraget. Byggandet av ett moderfartyg för ubåtar såsom ersättning för Svea är ett förslag, som måste anses ligga inom uppdragets ram. Frågan om hur flottan med den föreslagna pansarkryssaren som artillerifartygstyp för framtiden skulle se ut, om utredningen strängt hållit sig till förelagd militärtekniska uppgift, kan härmed anses slutbehandlad, om man frånser vissa skiljaktigheter i fråga om antalet äldre pansarskepp, jagare och vedettbåtar i lokalstyrkorna. Jämförelsetablån i fråga om kust flottan skulle då te sig på följande sätt: Fartyg Pansarskepp Pansarkryssare Lätta kryssare (1 flygplankryssare och 1 minkryssare) Jagare Kustjagare Undervattensbåtar Vedettbåtar (minsvepare) Moderfartyg

1936 års beslut

Reviderat förslag

—

—

2 8

—

— 10 8 2

8 4 10 4 2

13 I det reviderade förslaget ersätta sålunda de 4 pansarkryssarna de 3 Sverigeskeppen. Av försvarsbeslutets 2 kryssare, Gotland och Clas Fleming, beräknas den förstnämnda ännu minst 20 år kunna kvarstå i kustflottan. Den har dock icke upptagits i ovanstående sammanställning av det reviderade förslaget, enär den icke anses framdeles böra ersättas med samma typ i en kustflotta, där huvudstyrkan utgöres av snabbare artillerifartyg. De 4 vedettbåtarna av Jägaren-typ hava icke heller upptagits, ehuru även de avsevärd tid framåt avses göra tjänst i flottan; de kunna beräknas följa Sverige-skeppen vid dessas överförande till lokalstyrkor. I det följande upptages vid jämförelser mellan olika alternativ till flottyper icke typutredningens ursprungliga förslag utan endast detta »reviderade förslag». * * * I chefens för marinen utredning har framlagts direkt förslag rörande den ovan upptagna pansarkryssaren endast såsom ett tillskott vid sidan av Sverige-skeppen. När en utbyggnad av sjöstridskrafterna med två typer av artillerifartyg, en snabbare men svagare och en långsammare men starkare, nu icke är aktuell bör, innan utredningen föres längre, alltså närmast undersökas, huruvida den föreslagna pansarkryssaren är ändamålsenlig såsom ersättare för Sverige-skeppen, i den mån dessa utrangeras. På denna frågas besvarande inverka tvenne grundfaktorer: flottans uppgifter inom ramen för det samlade riksförsvaret och de ekonomiska synpunkterna. De senare beröras t. v. endast i förbigående men upptagas senare till grundligare behandling. Flottans huvudsakliga uppgifter i stort äro enligt försvarskommissionens betänkande och det därpå grundade försvarsbeslutet 1936: att upprätthålla neutralitetsvakt till skydd för sjöhandeln; att i första hand medverka vid förhindrandet av fientliga företag, som riktas mot Stockholms, Upplands, och Blekinge skärgårdar; att i övrigt utgöra ett sådant hot gentemot en invasion över Östersjön, som minskar sannolikheten för en sådan. I anslutning till denna uppställning av flottans uppgifter har i efterföljande undersökning av olika flottypers sammansättning någon särskild styrka av första linjens fartyg för rena försvarsuppgifter på rikets västkust icke beräknats. Angående sättet för ovan summariskt angivna uppgifters lösande framläggas i det följande vissa allmänna synpunkter; i övrigt får jag i detta avseende i underdånighet hänvisa till särskild skrivelse denna dag. De nedan gjorda beräkningarna av det behövliga antalet fartyg av olika slag för skilda flottyper få givetvis icke betraktas såsom annat än ett bedömande. Dylika frågor kunna icke behandlas uteslutande såsom matematiska problem, ty härför äro utgångspunkterna alltför ovissa. Uppgiften att upprätthålla neutralitetsvakt till skydd för sjöhandeln, vilt 3 — 381102

14 ket närmast innebär övervakning av territorialvattnet, minsvepning och eskort, kan utföras av de lätta stridsfartyg, vilka för lösande av flottans övriga uppgifter ingå i lokalstyrkorna eller kustflottan, under förutsättning att antalet dylika fartyg icke är alltför ringa. För fullgörandet av det mera komplicerade skydd för sjöhandeln, som avser försvårande av handelsblockad, böra däremot fartyg med grövre kanoner än 15 cm kunna insättas. Krav på hög fart behöver härför icke nödvändigtvis resas. Beträffande uppgiften att medverka till förhindrandet av fientliga företag mot Stockholms, Upplands och Blekinge skärgårdar m å följande anföras. Dylika fientliga företag kunna icke endast avse ett inträngande i skärgårdsområdet för besittningstagande (ev. spärrande) av vissa farleder, för upprättande av en operationsbas (flygbas), för beskjutning av samhällen, industriella anläggningar o. s. v., utan de kunna även avse utförandet av en invasion å det innanför skärgården belägna fastlandet. För att flottan skall kunna lösa ifrågavarande uppgift, bör den vara så sammansatt, att strid med fientliga sjöstridskrafter kan upptagas dels utanför de angivna områdena på åtminstone så stort avstånd, att den i samverkan med flyg och där så är möjligt även med kustartilleri kan förhindra eller försvåra beskjutning medelst långskjutande artilleri mot försvarsanstalter och orter inom (bakom) området ifråga samt borttagandet av utanför skärgårdarna lagda mineringar, dels inom de angivna områdena för att — därest det yttre försvaret brutits — i direkt samverkan med andra stridskrafter, även landtrupper, förhindra vidare framträngande genom och ockupation av skärgårdsområdet. Försvaret utanför skärgårdarna kan givetvis icke byggas på artilleristrid mot fientliga slagfartyg utan måste, om sådana uppträda, sökas genom insättande av undervattensvapnen, vars bärare av våra artillerifartyg hjälpas fram till gränsen för slagfartygens verksamma skottvidd. I uppgiften ingår även övervakandet av havsområdena på längre avstånd från kusten, på det att företag mot denna må kunna i tid upptäckas. Detta kan ej under alla förhållanden läggas på flyget. För stridsverksamheten utanför skärgården bör främst kustflottan avses och för verksamheten inom skärgården främst lokalstyrkorna. En uppdelning av kustflottan på olika områden är ur såväl ekonomisk som militär synpunkt ofördelaktig. Den bör i regel hållas samlad, även om den härigenom i vissa krigsfall skulle tvingas att geografiskt begränsa sin verksamhet. Ur de två nu nämnda synpunkterna (neutralitetsvakt till skydd för sjöhandeln och skärgårdsförsvar) kunna följande fordringar ställas på de för artillerifartygens egenskaper bestämmande faktorerna: vapen, skydd och fart. Vad vapnen beträffar, vore det givetvis önskvärt att hava tillgång till starkare artilleri än som finnes å tunga kryssare, vilket önskemål Sverige-skeppen uppfylla, men för de angivna uppgifternas lösande synes detta icke vara en ovillkorlig fordran. Däremot bör artillerifartyget icke vara underlägset tunga kryssare (jfr noten sid. 8). Denna fordran fyller den föreslagna pan-

15 sarkryssaren. De tunga kryssarnas grövsta bestyckning i angränsande stater utgöres numera enligt typutredningen av 20'3 cm kanoner. Visserligen kunna vi av kostnadsskäl icke å ett fartyg uppställa lika stort antal pjäser (8— 9 st), som finnes å stormaktskryssare, utan måste nöja oss med 6, och denna underlägsenhet i kvantitet kan knappast kompenseras av den föreslagna pansarkryssarens obetydliga överlägsenhet i kaliber. Kalibern å pansarkryssarens huvudartilleri är nämligen 21 cm. Insättas starkare fartyg än pansarkryssarna mot våra kuster, måste försvaret mot dessa grundas på den verkan, som med stöd av pansarkryssarna kan ernås genom de andra vapnen i sjökriget, nämligen torpeder, framburna av över- och undervattensfartyg och minor samt genom flygstridskraftema. Det skydd, som i typutredningen beräknats erforderligt för föreslagen pansarkryssare, är i minsta laget för att denna skall kunna fylla sin plats såsom enda typ för artillerifartyg. Den jämförelsevis höga farten (28 knop) hos dessa pansarkryssare uppväger emellertid i viss mån det i jämförelse med Sverige-skeppen svagt dimensionerade vertikalskyddet. För flottans återstående uppgift, d. v. s. att genom att utgöra ett hot gentemot en invasion över Östersjön minska sannolikheten för en sådan även mot andra delar av riket än de ovan berörda, kunna specificerade minimifordringar på kustflottans sammansättning svårligen uppställas. Redan tillvaron av sjögående lätta fartyg innebär ett visst hot mot en transportflotta, och detta hot ökas väsentligt, om även sjögående artillerifartyg kunna insattas. Den ifrågavarande pansarkryssaren k a n ur denna synpunkt anses hava ett betydande värde, därigenom att den skärper kravet på slagfartyg såsom skydd för överskeppningsföretag och därigenom att dess fart medger rätt stor rörelsefrihet. Sammanfattas ovan nämnda synpunkter torde, ehuru med viss tvekan, pansarkryssarna kunna godtagas såsom enda artillerifartyg; de kunna emellertid icke i kraft uppväga Sverige-skeppen, därest icke deras antal ökas utöver Sverige-skeppens nuvarande antal.

I riksdagens försvarsbeslut ifrågasattes även, huruvida anskaffandet av en mindre artillerifartygstyp än Sverige-skeppen eller ock insättandet av andra fartyg i de pansrade artillerifartygens ställe skulle kunna visa sig innebära en ur både ekonomisk och organisatorisk synpunkt fördelaktigare lösning av problemet. Man bör då i första hand undersöka möjligheten att ersätta Sverige-skeppen med ett kustförsvarsfartyg, fyllande vissa minimifordringar Dessa synas bora sättas till: 4 st. 25 cm 1 kanoner (förutom medelsvårt och lätt artilleri, användbart såväl mot mål på ytan som mot luften), skydd för farf Ä h ^ a f nrrmakreIibåesidk34e * " ^ ' ^

"*

kostnade

™ * - « —värt. Denna

16 tygens vitala delar mot 20"3 cm projektiler och 250 kg pansarbomber vid fällning på höjder även över 3 000 m, betryggande flytbarhet vid torpedeller minträff, niaximifart lägst 20 knop 1 . Dessa fartyg bliva på grund av den lägre farten mera bundna till basområdenas närhet än pansarkryssarna, men de hava starkare skydd och disponera grövre kanoner. De besitta även den fördelen, att deras djupgående medgiver passage genom Kalmarsund. Antalet dylika kustförsvarsfartyg bör icke understiga fyra, om den nuvarande flottans slagkraft och taktiska användbarhet skall i stort sett bevaras. De taktiska synpunkterna tala även för antalet fyra, vilket medgiver en högre grad av användbarhet än om kustflottan som nu endast h a r tre fartyg med svårt artilleri. Kustförsvarsfartygen kunna nämligen för de avsedda uppgifternas lösande behöva uppträda delade i två grupper. Två fartyg i gruppen är det minsta antalet, för att, med hänsyn till kustförsvarsfartygens begränsade antal kanoner och svårigheterna att från ett fartyg avgiva en effektiv, delad eld, gruppen skall kunna upptaga samtidig eld mot två samopererande fientliga kraftgrupper t. ex. kryssare och jagare. Ett ensamt kustförsvarsfartyg står i detta hänseende i ett oproportionerligt sämre läge än två. Vid strid med motståndare såväl på ytan som i luften, då förbandet hålles samlat, erbjuder fyrtalet enheter den av artilleritaktiska skäl stora fördelen, att för varje 90°-sektor kring förbandet primärt kunna avse ett fartygs artillerikraft och vid behov samla två fartygs kraft mot mål på ena sidan och två mot mål på andra sidan. Kustflottans uthållighet gentemot inträffande fartygsförluster ökas ock ju större antalet artillerifartyg som står till förfogande. Slutligen måste antalet kustförsvarsfartyg i kustflottan vara 4, om man med en livslängd av 24 år i kustflottan och därefter 12 år i lokalstyrkorna samt med ersättningsbyggnaden ordnad i lämpliga intervaller skall kunna räkna på en tillgång av 2 i dessa senare. Om icke detta minimiantal kan upprätthållas i lokalstyrkorna, kunna de uppgifter svårligen fyllas, vilka tidigare angivits tillkomma dessa (sid. 14), eller vilka längre fram komma att beröras (sid. 29). Införes det här skisserade artillerifartyget såsom huvudtyp i kustflottan, böra beträffande övriga fartygstyper inom denna följande synpunkter göra sig gällande. K r y s s a r e med 15 cm kanoner äro synnerligen önskvärda, om huvudtypen i flottan har endast den ovan angivna minimifarten. I sådant fall kunna nämligen de lätta fartygen t. ex. vid spaning, torpedanfall och handelsskydd icke påräkna det artilleristöd till sjöss, som kan bliva erforderligt för att de med framgång skola lösa sina uppgifter, då de egentliga artillerifartygen till följd av sin låga fart bindas till kustens närhet. Ett införande av 1_2 dylika fartyg som ersättare för i 1936 års flotta ingående fartyg av 1 En höjning av maximifarten över 20 knop medför väsentligt ökade kostnader (se sid. 35) och har därför icke påyrkats, ehuru det i och för sig vore välbehövligt.

17 denna typ får dock, mer än ifråga om andra typer, bliva beroende av vilka medel, som framdeles kunna avses för flottbygge, och behandlas därför icke mera detaljerat i förevarande utredning. Härför talar även det förhållandet, att flygplankryssaren Gotland ännu minst 20 år bör och kan kvarstå även i en kustflotta med ovan angivna kustförsvarsfartyg som huvudtyp. För minkryssaren Clas Fleming, som ganska snart torde böra utrangeras ur kustflottan, borde helst ersättning under någon form tillkomma, men har dylik av ekonomiska skäl tillsvidare icke förutsatts. J a g a r n a hava, som av alla utredningar rörande flottan under senare år framgår, omfattande uppgifter att fylla. Deras verksamhet måste, även vid ett tillbakahållande av kustflottans huvudkrafter vid kustens omedelbara närhet, utsträckas över betydande delar av Östersjön bl. a. för att särskilt nattetid komplettera flygstridskrafterna i den för riksförsvaret gemensamma, strategiska spaningen. Om man av ekonomiska skäl tvingas att avstå från flera kryssare i kustflottan än Gotland och att dessutom inskränka icke blott antalet artillerifartyg till 4 utan även dessas fart till 20 knop, blir följden den, att jagarna vid spaning, mineringsföretag m. m. icke kunna påräkna tillräckligt artilleriunderstöd av starkare fartyg. De bli i större utsträckning än vid val av artillerifartyg med högre fart, än som här förutsatts, hänvisade endast till egen kraft och fart. Detta gör att, när den nuvarande jagartypen skall ersättas, den bör förbättras ifråga om artilleri på sätt chefen för marinen föreslagit. Undervattensbåtarnas antal i kustflottan har enligt 1936 års försvarsbeslut bestämts till 10 st. Deras verksamhet måste efter krigslägets krav kunna förläggas såväl på större avstånd från baserna som i kustens omedelbara närhet. Det synes med hänsyn till det sistnämnda förhållandet möjligt och av ekonomiska skäl lämpligt att vid sidan av den inom svenska flottan utexperimenterade nuvarande typen vid ersättningsbyggnad införa en mindre och billigare typ. Av de 10 ubåtarna i kustflottan synas sålunda 4 st. kunna beräknas vara av den i typutredningen föreslagna, billigare kustubåtstypen. V e d e t t b å t a r och m i n s v e p a r e beröras icke direkt av den förändrade artillerifartygstypens införande. De 4 vedettbåtarna av Jägarentypen samt de under byggnad varande minsveparna av två olika typer böra prövas även i den nya flottan, så att, då frågan om dessa fartygsslags ersättande i framtiden måste tagas upp, erfarenhet finnes rörande deras egenskaper. I princip bör, vilken flottyp som än väljes, minsvepare huvudsakligast genom uttagning och såsom krigsnybyggnader tillföras flottan. M o t o r t o r p e d b å t a r ingå nu — ehuru överåriga — till ett antal av 2 st. i svenska flottan. De äro i försvarsbeslutet och även i typutredningens förslag upptagna i lokalstyrkorna. Med den tillbakadragning av kustflottans verksamhet till havsområdena närmare kusten, som införandet av den nya kustförsvarsfartygstypen innebär, synes det riktigast, att motortorpedbåtarna ingå i kustflottan. Härför talar även det förhållandet att ingen torpedbe-

18 styckning beräknats för kustförsvarsfartygen. Antalet 2 st. synes, när en nyanskaffning i stället för de överåriga båtarna nu är nödvändig olägligt ringa såväl ur användnings- som anskaffningssynpunkt. Av vapentaktiska skäl synes antalet böra vara minst 4. Anskaffas 4 båtar, lär priset per båt kunna beräknas bliva betydligt billigare, än om blott 2 eller 3 båtar inköpas. Sammansättningen av kustflottan — i följande jämförelser kallad alternativ A — i anslutning till här framlagda synpunkter borde sålunda, jämförd med försvarsbeslutet 1936, bliva följande.

Pansarskepp Kustförsvarsfartyg Lätta kryssare Jagare Motortorpedbåtar Undervattensbåtar Vedettbåtar och minsvepare

Försvarsbeslutet

Alternativ A

—

—

')

1 el. 2 8 4

s

8 Moderfartyg 1

2 i lokalstyrkorna.

Om flottan får ovan nämnda sammansättning, synas kustförsvarsfartygen kunna godtagas såsom ersättare för Sverigeskeppen.

Om man utbyter det i alternativ A skisserade kustförsvarsfartyget mot ett ännu mindre fartyg (omkring 5,000 ton) med samma eller lägre fart och fortfarande med grova kanoner men med så svag konstruktion beträffande skyddet, att försvarsverksamheten måste begränsas till vissa av naturen skyddade områden, utanför vilka fartyget icke kan gå utan att riskera att sänkas av en enstaka min- eller torpedträff, kommer man till typen skärgårdsskepp. Med det för detta fartyg begränsade deplacementet kan det grova artilleriet svårligen utgöras av mer än 4 st. 21 cm kanoner (förutom medelsvårt och lätt artilleri). En flotta med dylika fartyg som huvudtyp har uteslutande lokalstyrkekaraktär och förutsätter alltså skilda styrkor för olika skärgårdsområden. Kustflottan såsom operativt förband försvinner, och hela flottan uppdelas i lokalstyrkor. Den totala livslängden bör, på grund av fartygens svaga konstruktion icke beräknas högre än till 30 år. Det minsta antal fartyg, som erfordras, sedan nuvarande artillerifartyg tjänat ut i lokalstyrkorna, synes vara 8. Dessa skulle enligt marinförvaltningens beräkningar sammanlagt draga en kostnad väsentligen överstigande de i alternativ A angivna 4 kustförsvarsfartygens (8 X 26 4 mot 4 X 334), äro på grund av

19 den lägre kalibern hos det grova artilleriet likväl underlägsna dessa i kraft och hava underhaltigt skydd. I sin redogörelse för dessa skärgårdsskepp säger ämbetsverket: »Den av Eder begärda utredningen rörande möjligheten alt inom en kostnadsram av 20—25 miljoner kronor åstadkomma ett kustskepp med bästa möjliga data i fråga om faktorerna bestyckning, skydd och fart har sålunda ådagalagt, att ingen av de framställda fartygstyperna kan anses lämpad för de uppgifter, för vilka Ni i enlighet med riksdagens beslut angivit, att kustskeppet skall vara avsett. Ingendera typens värde såsom stridsfartyg kan därför anses motsvara kostnaderna för dess anskaffning, oaktat dessa typer äro de för avsett ändamål bästa, som enligt marinförvaltningens mening kunna åstadkommas för den av Eder angivna kostnadssumman.» Om övriga fartyg i en sådan flotta avpassas efter huvudtypen med samtidigt iakttagande av att kostnaderna hållas så låga som möjligt, kommer man till förslagsvis följande sammansättning: jagare eller någon ersättning därför, undervattensbåtar och motortorpedbåtar. Sedan nuvarande jagare fallit för åldersgränsen, synas de böra ersättas med fartyg av annan typ. Jagarnas uppgift att utföra strategisk spaning och någorlunda vittgående offensiva uppdrag blir nämligen synnerligen riskabel, om de icke kunna åtföljas av relativt snabbgående fartyg med minst 15 cm kanoner eller vid brist härpå åtminstone i närheten av kusten kunna upptagas av fartyg med artilleri, överlägset fiendens kryssare. De synas hellre böra ersättas med ett starkare fartyg, speciellt ägnat att utgöra stöd för motortorpedbåtar och undervattensbåtar samt att verkställa minutläggning och bereda skydd för handelssjöfarten. Ett fartyg av detta slag, h ä r benämnt kanonbåt, har kostnadsberäknats av marinförvaltningen och synes ägnat för en flotta av nu behandlad typ. Fartyget är bestyckat med förutom luftvärn 4—6 st. medelsvåra kanoner, fart 20—22 knop och har relativt gott skydd. Behovet synes kunna sättas till 9. 1 Undervattensbåtarna kunna med hänsyn till sjöförsvarets koncentrerande till kustlinjen och skärgårdarnas omedelbara närhet i storlek inskränkas till kustubåtar av den typ, som föreslås i typutredningen. Antalet ubåtar synes med hänsyn till skärgårdsskeppens och därmed hela flottans begränsade användbarhet kunna inskränkas till sammanlagt 12 st. För torpedanfall under dager och mörker samt bevakning och ubåtsjakt i havsbandet utanför skärgårdsområdena böra motortorpedbåtar finnas. Deras antal synes, därest erforderlig bevakning av havsbandslinjen skall kunna upprätthållas, böra vara tillsammans minst 24 st. Förutom de här angivna fartygstyperna måste tillgång finnas på moderfartyg och minsvepare på samma sätt som vid tidigare berörda flottyper. Antalet moderfartyg måste dock bliva större, då såväl motortorpedbåtarna som kustubåtarna erfordra dylika för personalens förläggning. Ifråga om 1

Så länge Gotland lever, kan antalet sättas till 8.

minsvepare böra liksom nu vissa försökstyper finnas och behovet i övrigt fyllas genom hjälpfartyg och krigsnybyggnad. Sammansättningen av den ovan skisserade flottan — i följande jämförelser kallad alternativ B — i anslutning till här framlagda synpunkter skulle sålunda, jämförd med försvarsbeslutet 1936, bliva följande. Anm. Fartyg

Pansarskepp Skärgårdsskepp Lätta kryssare Jagare Kanonbåtar Undervattensbåtar Kustubåtar Motortorpedbåtar Vedettbåtar och minsvepare. Moderfartyg

Siffrorna inom parentes angiva livslängder. Försvarsbeslutet Kustflottan

Lokalstvrkor

3(24)

4(12)

2(24) 8 (20)

1 (12) 7(10)

10 (14)

6 (7)

Alternativ B

8 (30)

9 (30)

8 (20) 3(-)

2(10)

12 (20) 24 (12)

15 (10)

4 (20) 4(-)

I ovanstående sammanställning av skärgårdsflottans principiella omfattning ha utelämnats de i nuvarande flotta ingående, icke överåriga fartygen såsom Gotland, jagare, ubåtar och vedettbåtar. Dessa fartyg, konstruerade efter de taktiska kraven i nuvarande flottyp, kunna liksom Sverige-skeppen under övergångsperioden till det helt nya operativa systemet i alternativ B dock tillsvidare utnyttjas i försvaret och ifråga om vissa av de nya typerna möjliggöra en långsammare uppbyggnadstakt av alternativet. En flotta enligt detta alternativ kan på grund av artilleristisk svaghet och dåligt skydd icke tillfredsställande anses fylla de minimifordringar, som böra uppställas på sjöstridskrafterna för lösandet av deras primära uppgift, nämligen att medverka vid försvaret av Stockholms, Upplands och Blekinge skärgårdar. Den kan icke heller, såsom tidigare behandlade flottyper, avsevärt försvåra ett invasionsföretag över Östersjön mot sådana delar av riket, som befinna sig utanför de angivna skärgårdsområdena. Flottypen synes därför icke vara av den art, att den lämpar sig för att ersätta den nuvarande flottan, helst som kostnaderna bliva relativt höga. Den behandlas därför icke närmare i föreliggande utredning. En summarisk beräkning av kostnaderna återfinnes emellertid i avdelning III.

Vid en fortsatt undersökning av flottans alternativa sammansättning kommer man, med såsom nästa arbetshypotes frångåendet av den grova kanonen, till den av endast lätta fartyg sammansatta flottan. Det grövsta artilleriet i en svensk flotta av denna typ kan svårligen få

21 kraftigare pjäser än 15 cm kanoner. Den viktigaste innebörden av detta förhållande är, att tunga kryssare med 18 eller 20'3 cm kanoner knappast k u n n a vid anfallsföretag avvisas av en svensk sjöstyrka med 15 cm kryssare såsom starkaste fartygstyp. Svenska 15 cm kryssare, vilka fartyg mot fartyg skulle kunna mäta sig med utländska kryssare med samma kaliber såväl i fråga om antal kanoner (8 a 9 st.) som fart (34—36 knop), torde draga lika höga kostnader som den av typutredningen föreslagna pansarkryssaren. Fartygens artilleristiska svaghet kan alltså icke uppvägas av ett större antal, och det vore i så fall bättre att med hänsyn till pansarkryssarnas större artilleristiska kraft bygga motsvarande antal sådana. Om emellertid kravet på den i en svensk lätt flotta ingående huvudtypen sänkes till avvisandet av sådana fientliga anfallsföretag eller transporter, som skyddas av den i utländska flottor förekommande fartygstypen mellan lätt kryssare och jagare (flottiljledare, superjagare) samt svagare fartyg, skulle man kunna tänka sig en lätt kryssare med följande egenskaper: 6 st. 15 cm kanoner, 4 st. torpedtuber, lätt vattenlinje- och däckspansar, fart 30 knop. Antalet kryssare i kustflottan bör dock, med hänsyn till varje enskilt fartygs artilleristiska svaghet, icke understiga 6. Häri kan tillsvidare Gotland inräknas. Övriga fartyg i kustflottan vid sidan av dessa lätta kryssare kunna lämpligen vara jagare och undervattensbåtar samt vedettbåtar och minsvepare. E n ä r artilleriunderstödet för jagarna blir betydligt svagare från 15 cm kryssare än från t. ex. kustskepp och pansarkryssare, böra jagarnas egen artilleribestyckning förstärkas från nuvarande 3 till 4 st. 12 cm kanoner. Antalet jagare bör också av detta skäl utökas till 12 st. Undervattensbåtarna komma i denna flottyp att mer än i tidigare behandlade hänvisas till sig själva för uppsökande av mål och för anfall. Deras rörelsefrihet kommer ock att inskränkas mera än i en flotta med skepp som kunna stödja minsveparna vid deras arbete att hålla ubåtarnas utfartsvägar minfria. Vidare komma anfallsmålen i detta fall, då slagskepp eller tunga kryssare icke behöva insättas mot de svenska sjöstridskrafterna, sannolikt att utgöras främst av snabbgående fartyg. Detta medför ökat krav på undervattensbåtarnas fart, antal och uthållighet till sjöss. I och med den försvagning av försvaret till sjöss mot framträngningsförsök, som följer av frångåendet från den grova kanonen, måste, om samma uppgifter alltfort skola lösas, kraftförlusten i artilleri så vitt möjligt kompenseras genom ökning av undervattensvapnens verkningsmöjligheter. Även av detta skäl bör därför antalet undervattensbåtar i denna flotta ökas till 15 st. med beräkning att minst 5 st. ständigt skola kunna befinna sig till sjöss. Med en fart hos kryssarna av 30 knop bliva de nu i flottan ingående vedettbåtarna av den relativt nya Jägaren-typen (fart 25 knop) för långsamgående för att kunna följa kryssarna som bevakning mot ubåtar och torpedflygplan. Att lämna kryssarna utan bevakningsfartyg synes icke tillrådligt, varför man tvingas att införa den mera snabbgående typ, som av chefen för marinen upptagits för pansarkryssarnas bevakning under benämning kustjagare (torpedbåt). Antalet dylika bör icke understiga 8. f3—381102

22 Minsvepare av nu under byggnad varande typer böra, liksom i övriga alternativ, färdigställas och prövas (jfr sid. 17). Sammansättningen av kustflottan i anslutning till h ä r framlagda synpunkter _ i följande jämförelser kallad alternativ C — skulle sålunda jämförd med försvarsbeslutet bliva följande.

Pansarskepp Lätta kryssare Jagare Kustjagare Undervattensbåtar Vedettbåtar] Minsvepare J Moderfartyg

Försvarsbeslutet

Alternativ C

3 2 8

6 12

8 15 4 2

Anm. Flygplankryssaren Gotland beräknas tillsvidare kunna intaga en av • de sex kryssarnas plats.

E n lätt flotta med den här angivna sammansättningen torde kunna värdesättas enligt nedanstående. Vad neutralitetsvakten till skydd för sjöhandeln beträffar, är den relativt stora tillgången på lätta stridsfartyg i och för sig fördelaktig. Om det åter gäller att försvåra en handelsblockad (anordnad i närheten av kusten) ställer avsaknaden av grovt artilleri denna flotta i sämre läge än såväl 1936 års flotta som typutredningens reviderade förslag och alternativ A. Tillvaron av kryssare på en kuststräcka, som kan komma att hotas med handelsblockad, nödvändiggör dock en permanent insats av fientliga kryssare. Om t. ex. 4 av de svenska 15 cm kryssarna kunna disponeras på en viss del av kusten, kan den erforderliga minimiinsatsen på fiendens sida bedömas bliva 3 st. 15 cm kryssare av den typ, som nu förekommer i stormaktsflottor. Insätter fienden åter 18 cm eller 20"3 cm kryssare, om ock relativt svagt pansarskyddade, bliva de här förutsatta 15 cm kryssarna avgjort underlägsna. Vid försvar mot invasion nedsättes den lätta flottans effektivitet av bristen på grovt artilleri, men den har en fördel i sin relativt stora rörlighet. I fråga om övervakandet av oss omgivande hav, synes den alltså visserligen underlägsen typutredningens reviderade förslag men åtminstone jämställd med alternativ A. Den lätta flottan kan redan till sjöss möta en transportflotta, ehuru dess kryssares underlägsenhet i såväl fart som kraft i förhållande till utländska kryssare gör, att anfall mot transportfartygen, särskilt under dager och ljusa nätter, torde kunna avvisas av fienden utan större kraftuppbåd. Såväl pansarkryssare som kustförsvarsfartyg äro i artilleri överlägsna sådana fi-

28 entliga kiyssare, som kunna hålla alternativ C:s kryssare på avstånd. Härigenom blir möjligheten till en samlad insats med såväl artilleri som torpeder mindre än vid de förra alternativen. Mot ett invasionsföretag, som riktas mot en kuststräcka belägen på längre avstånd från basområdet, blir alternativ A:s överlägsenhet över alternativ C dock mindre framträdande på grund av kustförsvarsfartygens låga fart. Vid det direkta försvaret av ett skärgårdsområde gör sig emellertid överlägsenheten hos varje flotta med väl skyddade artillerifartyg särskilt gällande, ty där kan den lätta flottans artilleristiska svaghet icke på något sätt kompenseras av större rörlighet. Sistnämnda flotta är alltså mindre ägnad för lösandet av sjöförsvarets förut angivna primära uppgift än de andra här avhandlade flottyperna. * Den i senast berörda alternativ upptagna lätta kryssaren är behäftad med vissa svagheter. Den är icke blott sämre bestyckad utan även långsammare än utländska kryssare och betingar dock relativt höga kostnader. Skola underlägsenheterna i förhållande till utländska kryssare undanröjas genom en ökning av antalet kanoner till 8—9 st. och av farten till 34 knop, kommer man, enligt vad som redan sagts, upp till sådana kostnader, att fartyget utan vidare bör utväxlas mot de föreslagna pansarkryssarna. Sänkas fordringarna på den lätta kryssaren, uppnår man i alla fall ej en sådan ökning av antalet, som kan kompensera den artilleristiska svagheten och den för en sådan fartygstyp relativt låga farten. Det ligger då nära till hands att överväga den lätta kryssarens ersättande med en ännu svagare, men i stället väsentligt snabbare fartygstyp. Denna typ är flottiljledaren, i det följande kallad torpedkryssare. Den i alternativ C förutsatta lätta kryssaren kan, enligt vad tidigare antytts, upptaga strid med utländska 15 cm kryssare endast om den uppträder i större antal än dessa. De fartyg, vilka den närmast skulle kunna nedkämpa, nämligen ensamt uppträdande jagare av olika typer, hava åter sådan fartöverlägsenhet, att de lätt kunna draga sig undan. Å andra sidan hava de större utländska jagarna och flottiljledarna sådant artilleri — 12—14 cm kanoner —, att de, då de uppträda i ett antal av 2—3 st. mot en kryssare av ifrågavarande slag, besitta förutom fartöverlägsenheten även en artilleristisk överlägsenhet, som för den endast svagt skyddade kryssaren kan bli ödesdiger. En insats av t. ex. undervattensbåtar såsom hjälpvapen åt kryssaren mot de snabbgående och lättmanövrerade flottiljledarna blir av intet värde. Vad beträffar torpedkryssaren ställer sig saken sålunda. Visar det sig att 2—3 fartyg av denna typ kunna erhållas för den kostnad, som 1 kryssare med 6 st. 15 cm kanoner betingar i anskaffning, blir man jämställd i fart med utländska flottiljledare, kan med större tillgång på enheter hota samma fartyg som den lätta kryssaren, nämligen 15 cm kryssare, och är därjämte fartöverlägsen alla starkare fartyg än flottiljledarna.

24 Den lätta flottans huvudtyp skulle då bliva torpedkryssare. Det antal, som kan erhållas för ungfär samma anskaffningskostnad som de 6 respektive 5 kryssarna i alternativ C, är 14 respektive 12 st., med 6 st. 12 cm kanoner, 4 st. lv.automatkanoner, 6 st. torpedtuber och 38 knops fart. Tages emellertid hänsyn icke blott till engångskostnaden för anskaffning utan även till årskvoten för vidmakthållandet av å ena sidan kryssaren med dess livslängd av 24 år och å andra sidan torpedkryssaren, för vilken med dess ömtåligare anläggningar och svagare konstruktion icke bör beräknas större livslängd än 20 år, finner man, att det angivna antalet kryssare motsvaras ur kostnadssynpunkt av endast 11 respektive 9 torpedkryssare. För att den åsyftade kraftförvandlingen skall kunna ernås utan ökning av kostnaderna i alternativ C, erfordras vissa omläggningar även av övriga i alternativet ingående fartygs antal. Detta kan ske t. ex. på följande sätt. De 8 kustjagarna i alternativ C strykas, enär de icke kunna eller behöva följa de snabbgående torpedkryssarna såsom bevakning mot ubåtar. Härigenom kan torpedkryssarnas antal uppbringas till 14 för samma årskvot (jämför kostnadsberäkningarna avdelning III) som 6 kryssare och 8 kustjagare. Emellertid behövas alltjämt fartyg för ubåtsjakt, bevakning och torpedanfall i farvattnen närmast utanför basområdena. När kustjagare icke finnas för dessa uppgifters fyllande, böra de ersättas med motortorpedbåtar. Dessas antal måste vara betydligt större än kustjagarnas, därför att de ur såväl teknisk som personalsynpunkt hava avsevärt mindre uthållighet än kustjagarna. För att, fortfarande inom samma kostnader, tillgodose detta behov måste vid övergång från alternativ C till den nya sammansättningen ett ingrepp göras i nästa fartygskategori, nämligen jagarna. Strykas 4 av de i alternativ C upptagna 12 jagarna, kan kostnadsutrymme beredas för 24 motortorpedbåtar. Genom de här klarlagda omläggningarna i anslutning till torpedkryssarens införande i stället för kryssaren skulle man emellertid komma fram till en ur taktisk synpunkt mindre ändamålsenlig proportion mellan torpedkryssare (14 st.) och jagare (8 st.) i en lätt flotta. Dessa fartygs gemensamma uppträdande för spaning, torpedanfall, mineringsföretag m. m. gör ett förhållande i antalet dem emellan av 1: 2 mera ändamålsenligt. Det måste därför anses riktigare att utväxla 6 av de supponerade torpedkryssarna mot jagare, varigenom det slutliga antalet av dessa fartygstyper blir 8 respektive 16. Antalet undervattensbåtar bibehålies oförändrat. Sammansättningen av kustflottan skulle för samma årskostnad som alternativ C i detta fall — i följande jämförelser kallad alternativ D — bliva följande. Toipedkryssare 8 st (Så länge Gotland existerar sex). Jagare 16 » Motortorpedbåtar. . . . 24 » Undervattensbåtar . . 15 » Minsvepare 4 » Moderfartyg 4 »

25 E n flotta, sammansatt såväl enligt detta alternativ som enligt alternativ C, kommer huvudsakligast att bygga sin försvarsverksamhet på ett offensivt uppträdande till sjöss. Dess höga fart och egenskaperna hos dess huvudvapen, torpeden, göra nämligen, att denna flotta kan komma till sin fulla rätt, endast därest den överraskande väljer tid och plats för kraftens insättande. Alternativ D är på grund av den högre farten bättre lämpat än alternativ C för ett dylikt uppträdande. Rörande verksamheten i övrigt delar den med alternativ C de för- och nackdelar i jämförelse med övriga flottyper, som klarlagts vid bedömandet av sistnämnt alternativ.

Avd. II. Olika flottypers lämplighet med hänsyn till riksförsvaret i dess helhet. I det föregående hava olika vägar att lösa frågan om bevarandet av flottans slagkraft och taktiska användbarhet behandlats med hänsyn främst till olika flottypers egenskaper i och för sig. De för flottan genom försvarsbeslutet i stort sett angivna uppgifterna hava endast utgjort en bakgrund för framställningen. Nu bör närmare undersökas, huru de olika alternativen böra värdesättas med hänsyn till flottans förmåga att fylla sin plats inom riksförsvaret i dess helhet. Såsom redan antytts, kan sättet för flottans användning inom riksförsvaret endast i form av allmänna synpunkter behandlas i en öppen skrivelse. En närmare undersökning angående tillämpningen av dessa synpunkter återfinnes i den förut omnämnda särskilda skrivelsen. För att försvarsmakten skall kunna förebygga eller möta de olika slag av våld, som kunna komma att användas för att tvinga den svenska statsledningen till eftergifter, kräves i de allra flesta fall en samverkan eller växelverkan mellan försvarsmedlen till lands, till sjöss och i luften. Härvid måste ock eftersträvas att genom lämplig fördelning av uppgifterna mellan försvarsgrenarna i möjligaste mån uppväga de svagheter, som vidlåda varje enskild försvarsgren. Den högsta graden av fulländning och kraftutveckling måste försvarsgrenarnas samverkan i strategiskt och taktiskt avseende kunna prestera mot det allvarligaste våldshot, som kan tänkas bliva riktat mot vårt land, nämligen invasion. Denna krigsföringsform måste förutsättas vara föregången av eller kombinerad med åtgärder i avsikt att skada den materiella försörjningen. Sjöstridskrafternas verksamhet, då försvaret ställes inför uppgiften att avvärja en invasion sjöledes, måste med hänsyn till vårt nuvarande läge i första hand avse Östersjön. Vid invasionsföretag mot Sveriges södra kust måste dock försvarsuppgifterna för flottan väsentligen minskas. Vad som alltså bör kunna uträttas av sjöstridskrafterna är i stort sett a) att, i samverkan med kustartilleri samt länt- och flygstridskrafter mot företag över sjön trygga eller försvara de förut nämnda skärgårdsområdena

med anslutande farvatten, så att större delar av lantstridskrafterna icke mera permanent behöva bindas vid dessa områden, b) att med bibehållande av ovan nämnda primära uppgift under samverkan med flygstridskrafter försvåra och fördröja ett invasionsföretags framförande mot övriga delar av kusten för att därigenom betingelserna för läntstridskrafterna må ökas att förbereda försvaret inom de områden, som under rådande förhållanden bedömas mest utsatta för en landstigning; samt i samverkan med övriga försvarsgrenar i möjligaste mån ingripa mot en landstigning och, om fienden trots det samfällda försvaret har landstigit, försvåra hans sjöförbindelser. Det är tydligt, att vid valet mellan olika flottyper, vilka hålla sig omkring den i försvarsbeslutet angivna kustflottans tonnage- och effektivitetsram, den största vikten bör fästas vid deras förmåga att fylla den primära av dessa uppgifter — punkt a) ovan — men att därjämte hänsyn måste tagas till deras förmåga att fylla även de andra uppgifterna och därmed öka effekten av det samlade försvaret mot en invasion. Vad beträffar typutredningens reviderade förslag och alternativ A, har redan i det föregående antytts, att båda kunna anses vara i stånd att fylla flottans primära uppgift. Båda möjliggöra vidare under vissa omständigheter ett insättande av artillerifartyg och därigenom även en effektivare insats av lätta fartyg mot landstigningsföretag, som hota andra delar av kusten än de nämnda skärgårdsområdena, även om det bör ihågkommas, att båda alternativens artillerifartyg äro väsentligt underlägsna slagskepp, och att om dylika fartyg i tillräckligt antal finnas för skydd av en transportflotta, det icke torde bliva möjligt att med utsikt till framgång under dager utanför havsbandslinjen insätta hela kustflottan mot ett sådant invasionsföretag. En motståndare med tillgång till överlägsna flygstridskrafter äger vidare, trots de föreslagna fartygens starka luftförsvar, ytterligare ett medel, som kan insättas för att förhindra eller försvåra ett ingripande av dessa. I jämförelse med typutredningens reviderade förslag har en flotta enligt alternativ A de fördelarna, att den h a r grövre artilleri och bättre skydd än vanligen förekommande tunga kryssare, samtidigt som den bl. a. på grund av mindre djupgående bättre lämpar sig för uppträdande i skärgårdarna. De kunna dessutom passera Kalmarsund, vilket Sverige-skepp icke kunna göra. En flotta enligt typutredningens reviderade förslag återigen har fördelen av en högre fart, vilket ur taktisk synpunkt är av värde, och kan vara av betydelse då invasionshotet riktas mot en från kustflottans basområde längre avlägsen del av kusten. Denna senare omständighet kan dock icke tillmätas avgörande betydelse, enär endast i undantagsfall en större del av kustflottans stridsmedel bör insättas på de från nämnda område mera avlägsna kustavsnitten. Där måste invasionen mötas främst med flyg- och lantstridskrafter, om möjligt med stöd av kustartilleri. Beträffande alternativ B — den renodlade skärgårdsflottan — må utöver vad tidigare framhållits endast erinras därom, att den endast ofullständigt synes kunna fylla flottans uppgifter vid försvaret av vissa skärgårdsområden,

27 och att utanför dessa områden önskvärt bidrag till försvaret mot invasion icke kan beräknas. Ifrågavarande alternativ h a r på grund av såväl dessa som andra svagheter ansetts böra lämnas utanför den fortsatta utredningen (jfr sid. 20). Alternativ C och D, de lätta flottorna med 15 cm kryssare eller stora jagare (torpedkryssare) som starkaste enhet, bygga sin verksamhet främst på offensivt uppträdande med utnyttjande av hög fart och torpeder. De äro därför av redan anförda skäl (jfr sid. 23) mindre lämpade för det egentliga skärgårdsförsvaret. Starkare fartyg än 15 cm kryssare behöva vid dessa alternativ icke av en anfallande disponeras för invasionsföretag mot Sverige. Detta är ett förhållande, som under erforderliga betingelser ifråga om övriga kraftresurser är fördelaktigt för en makt, vilken önskar genomföra ett dylikt företag. Möjligheterna till insats av våra sjö- och luftstridskrafter i förening mot en transportflotta te sig vid dessa alternativ på följande sätt. Under dager bliva såsom redan sagts utsikterna för den lätta flottan att nå fram till transportfartygen till följd av bristen på artilleriunderstöd mycket begränsade, enär den invaderande måste förutsättas hava god tillgång på åtminstone lätta fartyg för transportens skydd. Härtill kommer att en insats av flygstridskrafter för att försvåra sjöstridskrafternas verksamhet blir farligare för en lätt flotta än för alternativ A. Den lätta flottans insats mot ett landstigningsföretag bör sålunda helst ske under mörker. Det är härvid att märka, att ett invasionsföretag mot ostkusten söder om Ålandshav icke kan helt utföras vid dager på grund av avståndet från möjliga inskeppningshamnar. En insats nattetid kan alltså bliva av värde och skapa betydande svårigheter för den invaderande, men den bygger på den förutsättningen, att transportflottan med hjälp av flygspaning före mörkrets inbrott kan påträffas nattetid. I de lätta flottorna ingår visserligen ett större antal ubåtar än i övriga alternativ, varför bevakningen med ubåtar nattetid kan bliva effektivare, men å andra sidan kan bistånd från flygstridskrafter under mörker icke påräknas. Följden av att flottan icke kan med större utsikt till framgång insättas under dager blir vidare, att ett anfall av flygstridskrafter mot transportflottan försvåras genom att även för luftskjutning anordnade flackbanepjäser kunna, ostörda av mål på vattnet, insättas till transportens skydd. Man skapar m. a. o. icke de gynnsamma betingelserna till den samverkan som för högsta kraftutveckling vore önskvärd. Av de olika till undersökning uppställda flottyperna kunna alltså de, i vilka ingå fartyg med sådant artilleri och skydd, att de i strid äro jämställda med eller överlägsna fiendens tunga kryssare beräknas bäst vara i stånd att åt de övriga försvarsgrenarna lämna ett effektivt bidrag till förhindrande av en invasion mot andra delar av vår kust än skärgårdsområdena. Enbart vissheten hos en anfallande om att sjöstridskrafter med en kärna, starkare än hans kryssare, kunna insättas mot ett överskeppningsföretag även under dager och ljusa nätter, tvingar honom till sådana inledande operationer, som giva våra lantstridskrafter förbättrade möjligheter att förbereda sin försvars-

28 verksamhet, och att sätta in slagfartyg i operationerna med ty åtföljande utsvällning av antalet stridsfartyg och åtminstone i vissa lägen ökade risker för den anfallandes maktställning till sjöss. Vill man bedöma flottans sammansättning ur synpunkten av det samlade försvarets förmåga att förebygga eller möta sådana andra slag av våld än invasion, vilka skulle kunna tillgripas för att tvinga den svenska statsledningen till politiska eftergifter, finner man följande. Ehuru sådant våld, som faller under begreppet t e r r o r i s e r a n d e k r i g f ö r i n g , främst ligger inom luftkrigföringens område, kan det ävenledes utövas i form av beskjutning med sjöartilleri mot betydelsefulla platser och anläggningar vid rikets kuster. Förutom det skydd mot dylika beskjutningar, som i vissa fall kan presteras av flyget samt det fasta och rörliga kustartilleriet jämte tungt fältartilleri, helst i förbindelse med av sjöstridskrafterna utlagda mineringar, bör försvaret kunna medelst krigsfartyg i eller utan samband med mineringar öka förlustriskerna för den anfallande. Detta bidrager även att försvåra ett uppträdande invid våra kuster av hangarfartyg för en mot hemorten riktad luftkrigföring. De synpunkter, som med hänsyn till mötandet av detta här i förbigående berörda slag av våld kunna läggas på flottans sammansättning, sammanfalla i stort sett med dem, som framlagts ifråga om mötandet av invasion. Dock understrykes i detta fall ytterligare artilleriets värde framför torpeden liksom även fartens betydelse för de artilleribärande fartygen, då det nämligen här gäller att möta företag, vilka icke tyngas av en långsamgående transportflotta. Ser man på försvarsmaktens uppgift att avhålla eller förhindra en främmande makt från att, i syfte att tvinga den svenska statsledningen till politiska eftergifter, tillgripa sådant slag av våld, som är att hänföra till d e t ekonomiska k r i g e t , ställes man inför en mångfald betydelsefulla och svårutredda spörsmål. Här lämnas å sido verkningarna av den press på vårt ekonomiska liv, som vid inträdande orostillstånd gör sig gällande till följd av rena handelsrestriktioner länderna emellan utan insats av militärt våld. Man kan likaså lämna å sido hela det komplex av frågor, som faller under begreppet industriens och folkhushållningens omläggning från freds- till krigsfot, lagring av nödvändighetsvaror och handelsvägarnas omläggning, med ett konstaterande av att ju fullständigare dessa problem genomarbetas och lösas, desto större utsikter har landet att icke behöva böja sig för de våldshandlingar, som kunna på försörjningslivets område insättas. Men de passiva försvarsåtgärderna i form av bl. a. industri-, folkhushållnings- och handelsomläggningar böra kompletteras med aktiva skyddsåtgärder från försvarsmaktens sida för att öka det totala skyddssystemets utsikter att motstå betvingelseförsök. Försvarsmaktens uppgift i detta hänseende är dels att genom sin tillvaro avskräcka från dylika försök, dels att, om våldsåtgärder tillgripas av främmande stat, i görligaste utsträckning hindra såväl förstöring av varor inom riket å produktions- och lagringsorter eller under transport som avspärrning av den nödvändiga varutillförseln sjöledes. I det första fallet utövas det

29 våld, som måste kunna mötas, huvudsakligen från luften. Försvar häremot tillkommer luftvärn och flygstridskrafter. I det andra fallet, avspärrning eller förstöring av varutillförseln sjövägen vare sig som enda påtryckningsmedel eller jämsides med det föregående, torde anfallsverksamheten komma att utövas såväl av flygstridskrafter som och kanske främst av sjöstridskrafter. Skyddet kommer därför att i väsentlig grad påvila våra sjöstridskrafter. Därmed är man inne på frågan om skydd för sjöhandeln under krig. Att fullständigt förhindra en handelsblockad mot en avsevärt överlägsen fiende lärer med våra resurser vara ogörligt. Om försvarsmakten emellertid skall fylla sitt ändamål, bör den dock i vissa lägen kunna åtminstone beträffande någon eller några viktigare hamnar förhindra eller försvåra handelsblockad eller andra liknande åtgärder i syfte att strypa varutrafiken till sjöss närmast utanför våra kuster. Dessa uppgifters lösning måste grundas på en samverkan mellan flyg- och sjöstridskrafter. Även om det kan beräknas, att huvuddelen av de svenska sjöstridskrafterna kommer att för övriga uppgifters fyllande grupperas inom det för anfallsföretag mest utsatta vattenområdet, och även om det kan väntas ligga i någon eller några främmande makters intresse att aktivt medverka vid frihållandet av vattenvägarna till Sverige är det högst önskvärt, att några svenska sjöstridskrafter kunna disponeras för sjöhandelsskyddet inom kustområde, där möjlighet finnes för att sjöhandeln skall kunna fortgå. Vid krig i Östersjön kan t. ex. sådan möjlighet föreligga beträffande västkusten. Skyddet medelst sjöstridskrafter kan emellertid med våra egna resurser i regel icke tänkas sträcka sig utanför de svenska kustfarvattnen och angöringsområdena. De fartyg, som avdelas för ovan nämnda handelsskydd under krig, böra helst kunna upptaga strid med kryssare (eller hjälpkryssare utrustade med 15 cm kanoner) och jagare samt hava gott luftvärn. De äro sålunda hänförbara till typen sjögående artillerifartyg. Jämte dessa böra även för ubåtsjakt och minsvepning lämpade fartyg disponeras. Huruvida kustflottan inom huvudoperationsområdet skall beräknas så stark, att den utan operationsduglighetens eftersättande skall kunna avdela erforderliga fartyg för handelsskydd till sekundära operationsområden, eller om härför skall avses ur kustflottan uttjänta fartyg tillhörande lokalstyrkorna, är i första h a n d en kostnadsfråga. Det förra alternativet vore ur skyddssynpunkt att föredraga. Med den utgångspunkt, som ligger till grund för föreliggande undersökning, kan endast det andra alternativet ifrågasättas. Såväl 1936 års flotta som typ utredningens reviderade förslag och alternativ A medgiva, att artillerifartyg efter utgången av deras kustflotteålder i viss omfattning ställas till disposition för det handelsskydd, som utföres av lokalstyrkorna. Villkoret härför är emellertid, att statsmakterna genom ersättningsbyggnader i rätt tid frigöra kustflottans artillerifartyg vid utgången av beräknad livslängd i kustflottan, och att kvaliteten hos kustflottans artillerifartyg ifråga om vapen och skydd icke redan vid nykonstruktionen alltf4—381102

30 för mycket nedpressas. Det bör emellertid icke fördöljas, att denna lösning av handelsskyddsproblemet lider av betänkliga svagheter. Typutredningens reviderade förslag har i nyss nämnt avseende visserligen ur fartens synpunkt företräde framför alternativ A, men å andra sidan måste dock det bättre skyddet och en grövre kaliber än 21 cm, såsom i alternativ A blir fallet, anses fördelaktig, bl. a. för mötandet av den utveckling på artilleriets och skyddets område, som kan hava ägt rum å främmande kryssare vid den tid, då våra artillerifartyg bliva disponibla för handelsskydd. Det kan även förutsättas, att kustförsvarsfartyget enligt alternativ A genom sin starkare konstruktion bevarar kraften in i lokalstyrkeåldern bättre än pansarkryssaren. Alternativ C och D äro givetvis användbara för detta handelsskydd, men till följd av bristen på grovt artilleri blir skyddet synnerligen otillfredsställande, om fienden insätter kryssare i handelskriget. Slutligen bör frågan angående beredandet av skydd för sjöhandeln under ett neutralitetsläge något närmare behandlas. Om Sverige vid en konflikt mellan andra makter lyckas intaga en neutral ställning, inträder beträffande rikets sjöhandel den skillnaden i förhållande till det normala fredstillståndet, att krigförande utanför svenskt och andra neutrala länders territorialvatten ha rättighet att hejda, undersöka och i vissa fall beslagtaga handelsfartyg, vare sig de tillhöra krigförande eller neutrala stater, men att de icke hava denna rätt beträffande handelsfartyg, som förflytta sig inom svenskt territorialvatten. Här inträder alltså en plikt för Sverige — därest dess neutrala ställning fortfarande skall bliva respekterad — att i möjligaste mån förhindra varje slag av ingripande mot såväl neutrala som krigförande länders handelsfartyg, vilka färdas till och från svenska h a m n a r eller till följd av de krigförandes visiteringsrättigheter m. m. på fria havet välja sin väg inom svenskt vatten. Det uppstår alltså behov av skydd i form av stridsfartyg, som följa handelsfartygen inom rikets territorialvatten och med maktmedel avvisa försök från de krigförandes sida att på ena eller andra sättet ingripa mot varutransport på svenska eller utländska handelsfartyg. Detta skydd kan såsom redan nämnts beredas av samtliga behandlade flottyper. Såsom redan antytts (sid. 25), blir flottans bidrag vid lösandet av den samlade försvarsmaktens uppgift av större värde, ju mångsidigare dess användbarhet mot tänkbara slag av våld kan bliva och ju större kraft den tvingar en angripare att binda vid anfallsföretag mot vårt land. Att härutinnan flottor av så olika typer som de nu framlagda bliva av olika värde, säger sig självt. Sålunda komma de lätta flottorna — alternativen C och D — näppeligen att föranleda en fiende att insätta annat än lätta sjöstridskrafter, på vilka en anfallande måste beräknas hava jämförelsevis riklig tillgång, även om han är engagerad i andra krigsföretag.

31 Flottor av denna typ komma dessutom att vid krig vintertid få sina verkningsmöjligheter avsevärt reducerade. De flottsammansättningar, vilka ifråga om såväl förhållandet mellan artilleri- och torpedbärande fartyg, d. v. s. taktisk användbarhet, som effektivitet ligga närmast 1936 års flotta, nämligen typutredningens reviderade förslag och alternativ A, medgiva otvivelaktigt den mångsidigaste användningen och kräva ur en fiendes synpunkt det största kraftuppbådet. Detta gäller särskilt flottan enligt alternativ A på grund av artillerifartygens grövre artilleri och bättre skydd. Dessutom är den bäst ägnad att lösa flottans primära uppgift (jfr sid. 25). Jämföres nu införandet av endera av de artillerifartyg, som giva sistnämnda båda flottyper deras karaktär, med våra nuvarande Sverigeskepps bibehållande som huvudfartyg, finner man följande. Artillerikraften hos 3 Sverige-skepp är större än hos de 4 artillerifartygen i typutredningens reviderade förslag och i alternativ A. Det kan också förutsättas, att skydd och flytbarhet inom ett deplacement, som vid nykonstruktion av Sverigeskeppen beräknas uppgå till omkring 9 700 ton, bliva minst lika väl tillgodosedda som kustförsvarsfartygets i alternativ A. Ersättandet av de nuvarande Sverigeskeppen med tre fartyg av samma typ skulle u r kraftsynpunkt innebära en fördelaktigare lösning av ersättningsbyggnadsfrågan än den, som förutsatts i något av de upplagda alternativen. Ur kostnadssynpunkt ställer sig en ersättningsbyggnad med 3 artillerifartyg av moderniserad Sverige-typ avsevärt billigare än införandet av 4 pansarkryssare, under det att de draga högre kostnader än 4 kustförsvarsfartyg enligt alternativ A. Även andra synpunkter böra i detta sammanhang beaktas. Utgår man ifrån att av kostnadsskäl artillerifartygen i vår kustflotta icke kunna konstrueras för att upptaga avgörande strid med nutida slagskepp, synes en viss reduktion av artiilerifartygets offensiva och defensiva kraft berättigad under den förutsättningen, att man härigenom når andra fördelar. Gränsen för denna kraftreduktion bestämmes av kravet på likvärdighet med eller någon överlägsenhet över utländska tunga kryssare i artillerikraft och skydd. Detta krav uppfylles av både typutredningens reviderade förslag och alternativ A. Rent allmänt sett är en fördelning av given kraft på 4 enheter u r risksynpunkt fördelaktigare än dess koncentrering på 3 enheter. Detta är av särskild betydelse med hänsyn till den fara, som, även om den stundom överdrivits dock otvivelaktigt föreligger från luften och framför allt i en flotta med så ringa antal enheter som den svenska nödvändigtvis måste få. De skäl, som åsyftas i typutredningen sid. 192 och dess bil. 3, tala även i nuvarande läge emot bibehållandet av typen Sverige-skepp, vilken som nämnt i moderniserat skick skulle erhålla ett deplacement av 9 700 ton. Slutligen är det, såsom anförts å sid. 16, ur taktisk synpunkt och med hänsyn till lokalstyrkornas behov önskvärt, att antalet artillerifartyg i kustflottan icke understiger 4.

32 Sammanfattas samtliga berörda synpunkter, synes de tre Sverige-skeppens ersättande med 4 kustförsvarsfartyg vara att förorda. I följande avsnitt skola kostnaderna för de olika flottyperna framläggas.

Avd. III. Kostnadsberäkningar m. m. Kostnaderna såsom jämförelsegrund mellan de tidigare behandlade flottorna äro av två slag: omsättningskostnaderna och uppbyggnadskostnaderna. Såsom jämförelsetal ifråga om kostnaderna för de olika alternativa flottornas vidmakthållande (omsättning) genom en jämn och normal ersättning av fartygen, allt efter uppnådd åldersgräns inom kustflottan, framlägges h ä r den sammanlagda årskvoten för varje alternativ. Detta tal är summan av de enskilda stridsfartygens anskaffningskostnad, dividerad med respektive fartygstypers livslängd. Denna beräkningsmetod har tidigare använts i flottplankommitténs år 1926 organisationsplan med årskvotsberäkning för den då föreslagna flottan (stat. off. utr. 1926:34 sid. 52), vilken nedan följer i utdrag.

Fartygsslag

tal

Pansarskepp Jagare Vedettbåtar Undervattensbåtar typ A Undervattensbåtar typ B Hangarkryssare

4 8 8

1 Kostnad per fartyg milj. kr.

Livslängd i kustflottan

27-8

6'94 130 4-39

6 1

3-28 16-50

20 16 14 14 30 Sui nma årskvot

Årskvot milj. kr. 1

4560 2776

0-650 0-941 1-406 0-560 10873

= 4 x 27-3 : 24.

Den totala årskvoten, 10"873 miljoner kronor är, som av beräkningsgrunden framgår, det årliga omsättningsvärdet av den i anslutning till 1925 års försvarsbeslut principiellt godtagna och så när som på ett pansarskepp nu utbyggda flottan. För de i nu föreliggande utredning behandlade flottorna ställer sig årskvotsberäkningen på sätt, som av följande översikter framgår. Det bör härvid observeras, att årskvoten för 1926 års flotta, 10*873 miljoner kronor efter då gällande priser, icke är utan omräkning jämförbar med de nedan sammanställda årskvoterna, vilka beräknats efter i november 1937 gällande priser.

1936 års flotta. Här förutsattes ett vidmakthållande av fartygen i försvarsbeslutets flotta utan några principiella förändringar av deras vapen eller någon förändring ifråga om antal. Fartygsslag

Antal

Pansarskepp Flygplankryssare . . Minkryssare Jagare Undervattensbåtar Vedettbåtar

3 Kostnad per fartyg milj. kr.

1 1 8 10 4

Livslängd i kustflottan

Årskvot milj. kr.

'45-8 26-90

11-80 8-40

5-73 0-90 0-49 336 3-41 0-79

30 20 14

4-78 3-93

20 30 20

383 0-35

Minsvepare.

Total årskvot milj. kr.

14-98

0-30

1 Därest pansardäck och durkskydd givas samma dimensioner som kustförsvarsfartygets alternativ A; eljest 43'6 milj. kr.

Typutredningen. Den av typutredningen förordade, större omfattningen av flottan skulle ur årskvotssynpunkt ställa sig ungefär på följande sätt. Beräknas östersjöflottan (typutredningen sid. 185) bestå av 3 kustskepp (6 st. 25 cm kanoner m. m. fart 22 knop), 2 pansarkryssare, 2 lätta kryssare (8 st. 15 cm kanoner m. m. fart 32 knop), 8 jagare, 4 kustjagare och 12 ubåtar samt Västkustflottan av 2 pansarkryssare, 4 jagare och 4 kustjagare torde denna flotta komma upp till en total årskvot av minst 27 miljoner kronor. Typutredningens reviderade förslag. Håller man sig åter till den sammansättning, som i det föregående kallats typutredningens reviderade förslag, ställer sig årskvotsberäkningen på följande sätt. Fartygsslag

Pansarkryssare Jagare Kustjagare

..

Undervattensbåtar Minsvepare

Antal

Kostnad

Livslängd

Årskvot

4 8

44 i 9-2

7-35

10 4

24 20 20 14

se 1936 års flotta

Total årskvot

3-68 1-07 3-41 0-30

15-81

34 Alternativ A. I det föregående ha angivits de minimifordringar i fråga om kraft, fart och skydd, som böra uppställas på kustförsvarsfartygen i denna flotta, för att den skall anses tillfredsställande kunna lösa angivna uppgifter. Av hänsyn till kostnaderna och önskemålet att hålla antalet artillerifartyg uppe vid 4 har vid alternativet föreslagits en typ av kustförsvarsfartyg, som enligt marinförvaltningens beräkningar med de lägsta kostnaderna ur teknisk synpunkt möjliggör för flottan att fylla de krav, som i anslutning till försvarsbeslutet ; 1936 böra uppställas på densamma. Detta fartyg har 4 st. 25 cm kanoner, 6 st. 12 cm kanoner 1 , 8 st.' 40 mm lv automatkanoner (ingen torpedbestyckning) och fart 20 knop samt tillfredsställande skydd och flytbarhet vid undervattensträffar. Fartyget drager en kostnad, utan ammunition, av 29'9 miljoner kronor, med två ammunitionsutredningar 33"4 miljoner kronor. Kryssare måste, såsom tidigare framhållits (sid. 16), anses synnerligen önskvärda i denna flotta, där kustförsvarsfartygens fart blir så låg som 20 knop. Av de två kryssare, som ingå i 1936 års flotta, kan dock en, flygplankryssaren, fortleva i kustflottan ännu minst 20 år, varför, såsom förut framhållits, frågan om kryssarbygge kan och av ekonomiska skäl bör skjutas på framtiden. Då så sker, kan svårligen någon årskvot för kryssare beräknas, varför dylik icke heller upptagits i nedanstående tablå. Jagarna i detta alternativ ha beräknats bliva av den med en 12 cm kanon förstärkta Ehrenskjöld-typ, som i typutredningen föreslagits. Av undervattensbåtarna beräknas 6 vara av nuvarande typ och 4 av en mindre och billigare typ (kustubåtar). Såsom tidigare angivits, anses 4 motortorpedbåtar böra ingå i kustflottan, bl. a. därför att någon torpedbestyckning icke upptagits å kustförsvarsfartygen. Samma vedettbåtar och minsvepare som i 1936 års flotta bibehållas. Årskvoten för alternativ A framgår av följande sammanställning. F a r t y gss 1 ag

Antal

Kostnad

Livslängd

Årskvot

33-4

8 4

9-2

20 12

5-57 368

Undervattensbåtar

10 Vedettbåtar Minsvepare

4 4

0-98 1 6 st. 4-78 \ \ 4 st. 300 j

se 1936 års flotta se 1936 års flotta

0-33 f 2-05 \ 0-86 0-79

Total årskvot

\

13-58

0-30

Givetvis vore det önskvärt att disponera fartyg, vilkas egenskaper ifråga om både fart och kraft ligga över de ovan angivna. Sålunda vore en bestyckning av 6 st. 25 cm kanoner eller 4 st. 28 cm kanoner fördelaktigare än 4 st. 25 cm kanoner och en fart av 22—24 knop bättre än 20 knop. Kostnaderna för ett dylikt fartyg uppgå emellertid enligt marinförvaltningens kalkyler till 1

Även användbara som luftvärn.

35 omkring 45 miljoner kronor per fartyg. Med hänsyn till uppdraget att åt de ekonomiska faktorerna inrymma ett väsentligt inflytande finner jag mig icke kunna räkna med en dylik fartygstyp. En höjning av det i alternativ A upptagna kustförsvarsfartygets fart från 20 till 22 knop skulle medföra en deplacementsökning av omkring 500 ton och en kostnadsökning av omkring 2*2 miljoner kronor. Alternativ B. Bland de undersökningar ur teknisk-ekonomisk synpunkt, som marinförvaltningen i och för denna utredning anmodades verkställa rörande olika typer av kustförsvarsfartyg, var även förslag till ett fartyg med bästa egenskaper ifråga om kraft, fart och skydd inom en kostnadssumma av 20—25 miljoner kronor i nuvarande prisläge. Den enligt ämbetsverket ur teknisk synpunkt lämpligaste avvägningen ifråga om de angivna egenskaperna ledde härvid fram till två typer med 4 st. 21 cm kanoner, 6 st. 12 cm kanoner m. m., fart 17 respektive 20 knop och i båda fallen otillfredsställande skydd för uppträdande både i och utanför skärgård. Med två ammunitionsutredningar skulle kostnaderna komma att uppgå till 262 respektive 26'4 miljoner kronor per fartyg. Årskvoten för en flotta med det ifrågavarande skeppet såsom huvudtyp och med den sammansättning i övrigt, som angivits å sid. 20, utgör: Fartygsslag

Antal

Kostnad

26-4 0-98 3-00

24 12 9 4

Livslängd

30 12 20 30 11-8 se 1936 å -s flotta

Årskvot 7-04 1-96 1-80 354

Total årskvot

14-64

0-so

Av skäl som å sid. 20 anförts, har denna flottyp emellertid icke ansetts kunna ifrågasättas. A l t e r n a t i v C. Olika förslag till lätta kryssare hava infordrats från marinförvaltningen. Av ämbetsverkets undersökningar framgår, att en lätt kryssare med 8 st 15 cm kanoner, 8 st. automatkanoner och torpedbestyckning samt visst pansarskydd drager en kostnad av 45 miljoner kronor, därest högsta farten sättes till 34 knop, och 37*3 miljoner kronor med en högsta fart av 32 knop. En kryssare med 6 st. 15 cm kanoner och 8 st. automatkanoner samt torpedbestyckning och två ammunitionsutredningar kostar 33"6 miljoner kronor (högsta fart 32 knop) eller 29'9 miljoner kronor (högsta fart 30 knop). Sistnämnda typ är den svagaste, som kan ifrågasättas i en svensk lätt utsjöflotta med kryssare. Den har upptagits i nedanstående sammanställning

36 såsom huvudtyp. Att kostnaderna bliva så höga, beror framförallt på att varje ökning av farten över en viss gräns medför en stark förhöjning av kostnaden. Jagarna i detta alternativ förutsättas vara av samma typ som i alternativ A, torpedbåtarna av samma typ som i typutredningens reviderade förslag och ubåtarna av nuvarande typ. Beträffande antalet fartyg hänvisas till vad ifråga om detta alternativ tidigare angivits (sid. 22). Årskvoten för nämnda flotta utgör: Fartygsslag Kryssare Jagare Kustjagare Undervattensbåtar Minsvepare

Antal

Kostnad

Livslängd

Årskvot

6 12 8 15

29-90 9-20 5-33 4-78

24 20 20 14

7-48 5-52 213

se 1936 års flotta

0-30

Total årskvot

20-55

5-12

A l t e r n a t i v D. Detta alternativ till lätt flotta har, som av den tidigare redogörelsen (sid. 24) framgår, upptagits med ett utbyte av kryssarna i föregående alternativ mot torpedkryssare såsom förutsättning. Av marinförvaltningens kostnadsberäkningar framgår, att ett fartyg med 6 st. 12 cm kanoner, 4 st. 40 eller 8 st. 25 mm. automatkanoner, 6 st. 53 cm torpedtuber och två ammunitionsutredningar samt 38 knops fart kan erhållas för 13"6 miljoner kronor, Utbytas de 6 st. 12 cm kanonerna mot 4 st. 15 cm kanoner — med övriga egenskaper oförändrade — uppgår kostnaden till omkring 16 miljoner kronor. Införes i alternativ D den förstnämnda typen med därav följande konsekvenser (jfr sid. 24), skulle kostnaderna ställa sig enligt nedanstående. Kostnaderna för jagare, motortorpedbåtar och undervattensbåtar hava upptagits såsom i tidigare kostnadsberäkningar. Fartygsslag Torpedkryssare

Antal

Kostnad

Livslängd

Årskvot

8 16 24 15

20 20 12 14

5-44 7-36 1-96 512 0-30

9-20 0-98 4-78 se 1936

Total årskvot

20-18

En sammanställning av de totala årskvoterna för de olika flottor, vilka ur effektivitetssynpunkt behandlats i avdelning I och överhuvudtaget anses kunna ifrågasättas, visar följande:

37 Total årskvot 1936 års flotta Typutredningens reviderade förslag Alternativ C

14-98 milj. kr. 15-81 > » 13-58 > » 20-55 » » 2018 » >

Beträffande övriga jämförelsedata se bilaga 3.

Vissa jämförelser. Av ovanstående framgår, att alternativ A ur rent ekonomisk synpunkt ställer sig gynnsammast såsom ersättare för 1936 års flotta. Ställer man nu emot varandra alternativ A med en årskvot av 13"58 miljoner kronor och alternativ C med en årskvot av 20'55 miljoner kronor måste konstateras, att man i förra fallet för en betydligt lägre kostnad icke blott kan taga ut en större effekt taktiskt sett av fartygens vapen till följd av en ändamålsenlig avvägning mellan artilleri och torpeder, utan även får en sjöstyrka, vars tillvaro tvingar en anfallande till insats av starkare fartyg än tunga kryssare. För att ytterligare belysa detta värdeförhållande kan det vara av intresse att undersöka, hur den lätta flottan skulle se ut, därest dess omfattning normerades efter den årskvot, för vilken alternativ A kunnat sammansättas. Man har då att i årskvotstablån för alternativ C göra sådana strykningar i antalet fartyg, att den totala årskvoten pressas ner från 20"55 till 13'58 d. v. s. med 6'97 miljoner kronor. Stryker man 2 kryssare ( = 2*50), 4 kust jagare ( = 1'07), 6 ubåtar ( = 2*08) och 3 jagare ( = 1*38) återstår en flotta räknande 4 kryssare, 9 jagare, 4 kust jagare, 9 undervattensbåtar jämte de 4 minsveparna med en total årskvot (13'55) så nära alternativ A som möjligt. Det är tydligt, att denna flotta, med de svagt skyddade kryssarnas 6 st. 15 cm. kanoner såsom starkaste bestyckning, icke kan mäta sig i effekt eller ifråga om erforderligt kraftuppbåd ur en fiendes synpunkt med alternativ A:s 4 st. kustförsvarsfartyg (väl skyddade och med 4 st. 25 cm. kanoner som huvudbestyckning), 8 jagare, 4 motortorpedbåtar, 10 undervattensbåtar jämte 4 minsvepare. Skulle man omvänt normera alternativ A efter den totala årskvoten för alternativ C, skulle man kunna få rum med en utökning av de lätta fartygen med t. ex. 2 kryssare ( = 2'50), 4 jagare ( = 1'84), 11 motortorpedbåtar ( = 0"90) och 5 undervattensbåtar ( = 1'08), varigenom alternativ A skulle få följande sammansättning: 4 kustförsvarsfartyg, 2 kryssare, 12 jagare, 15 motortorpedbåtar och 15 undervattensbåtar jämte de 4 minsveparna. Härigenom skulle en betydligt större försvarseffekt kunna utvinnas än ur den för samma totala årskvot beräknade flottan enligt alternativ C. Gör man en motsvarande jämförelse mellan alternativ A och alternativ D, finner man, att en strykning ur alternativ D av t. ex. 4 torpedkryssare

38 ( = 2-72), 8 jagare ( = 368) och 3 motortorpedbåtar ( = 024) nedbringar detta alternativs årskvot (2018) till 1354, alltså nära överensstämmelse med alternativ A:s (1358). Man skulle sålunda för samma årskvot kunna vidmakthålla en lätt flotta räknande 4 torpedkryssare, 8 jagare, 21 motortorpedbåtar och 15 ubåtar som alternativ till A:s 4 kustförsvarsfartyg, 8 jagare, 4 motortorpedbåtar och 10 ubåtar. Den senare flottan erbjuder betydligt större försvarsvärde än den förra. Jämförelser i fråga om effekt och årskvot mellan typutredningens reviderade förslag och alternativ C och D lämna liknande resultat. K o s t n a d e r för u p p b y g g a n d e t av flottan till önskad s a m m a n s ä t t n i n g . Sedan nu olika synpunkter framlagts, vilka böra vara vägledande för val av flottyp, skall den icke mindre viktiga frågan om uppläggningen av övergången från den nuvarande flottan till de behandlade nya sammansättningarna beröras. Man kommer härvid direkt in på kostnaderna för u p p b y g g a n d e t av flottan till önskad sammansättning. På lösandet av denna fråga inverka olika faktorer såsom varvens kapacitet och den tid, inom vilken den nya flottan anses böra bliva färdigställd, men främst dock åldern hos de befintliga artillerifartygen och likheten eller olikheten mellan den gamla och den nya flottypen. Enär strävan bör vara att undvika en alltför markerad kraftnedgång, om ock av tillfällig natur, hos vårt lands sjöförsvar, måste en ganska omfattande nybyggnad omedelbart igångsättas, vilken sammansättning av flottan som än väljes. Skälet härtill är å ena sidan, att åldern hos de fartyg, som nu utgöra den viktigaste krafttillgången i kustflottan, är så hög, att en utrangering ur kustflottan av dessa fartyg enligt hittills fastställda livslängder måste ske inom 3—8 år, och å andra sidan, att ett bevarande av slagkraften och användbarheten hos flottan, sådan den f. n. är sammansatt, icke kan ske, utan att nya fartyg, i större antal ju svagare de äro, tillföras flottan inom tiden för de föregående fartygens utrangering. Om den nuvarande kustflottan med skepp principiellt sett bibehålies — även om andra artillerifartyg än Sverige-skeppen insättas i densamma — blir uppbyggnaden och frågan om slagkraftens bevarande enklare att planera, än om övergång skall ske till en helt ny flottyp. I senare fallet måste i fråga om rikets sjöförsvar inträda ett ganska långt svaghetstillstånd, icke blott materiellt utan även taktiskt och organisatoriskt. Läget vad åldern av kustflottans fartyg beträffar är nu det, som framgår av bilaga 1. De tre Sverige-skeppen uppnå sin beräknade åldersgräns i kustflottan med utgången av år 1941, 1945 och 1946. Redan innan utgången av år 1941 ha de gamla pansarskeppen Äran, Wasa, Tapperheten och Manligheten, som av bilaga 2 framgår, överskridit sin åldersgräns i lokalstyrkorna. Då återstår för lokalförsvarsuppgifter endast Oscar II till år 1944 eller eventuellt längre. Enligt vad tidigare framhållits, hava de ur kustflottan till lokalstyrkorna avförda artillerifartygen en viktig uppgift att fylla i försvarssystemet, sådant det nu utformats. Ett uppskjutande av Sverige-

39 skeppens överförande till lokalstyrkorna väsentligt utöver ovan angivna år bör icke ske dels av sist anförda skäl, dels och framför allt därför att de, konstruerade före världskriget, äro mogna för att vid den av statsmakterna och den tekniska sakkunskapen fixerade livsåldersgränsen i kustflottan avföres från 1. linjen. Ersättningsfartyg för Sverige-skeppen borde sålunda vara levererade och klara år 1942, 1946 och 1947. Konstruktionsarbetena för ett nytt artillerifartyg beräknas taga ett år samt nybyggnad och utrustning fyra år, d. v. s. i allt minst fem år för färdigställande från det beslut fattats om nybyggnad. Tiden är sålunda redan försutten för att till år 1942 kunna färdigställa ett ersättningsfartyg för det första Sverige-skeppet. Vissa förskjutningar av Sverige-skeppens livslängd i kustflottan bliva av detta liksom av ekonomiska skäl oundvikliga. Enär kostnaderna för fartygsbyggen icke oväsentligt nedgå, om två i stället för ett fartyg av given typ samtidigt byggas, bör hänsyn härtill tagas vid planeringen. Ur riksförsvarets synpunkt är det alltså önskvärt, att ersättandet av Sverige-skeppen, därest sammansättningen av flottan beslutats i enlighet med antingen typutredningens reviderade förslag eller alternativ A, ordnas så, att byggandet av två av de i dessa flottor ingående artillerifartygen snarast beslutas. Om principiellt beslut fattas 1938 och om det förberedande konstruktionsarbetet igångsattes omedelbart därefter, skulle dessa fartyg år 1944 kunna beräknas vara färdiga att ingå i kustflottan, varvid såväl det första som det andra Sverige-skeppet kunde överföras till lokalstyrkorna. År 1944 stapelsättas de två återstående artillerifartygen, vilka kunna beräknas färdigställda år 1948, då det tredje Sverige-skeppet avföres ur första linjen. På detta sätt synes den under alla förhållanden ofrånkomliga nedgången i flottans slagkraft och taktiska användbarhet kunna begränsas på ett med hänsyn till landets säkerhet någorlunda tillfredsställande sätt. Nästa fartygstyp, som i detta sammanhang behöver bliva föremål för undersökning, är jagaren. Av de i 1936 års flotta ingående 8 jagarna äro 6 st. färdiga och 2 st. nu under byggnad. Av detta fartygsbestånd falla två jagare ut ur kustflottan med utgången av år 1947, två med utgången av år 1952 och två med utgången av år 1957. För vidmakthållandet av jagarbeståndet i en flotta enligt typutredningens reviderade förslag eller alternativ A erfordras sålunda — med 3 års byggnadstid — att två jagare stapelsättas 1944, två 1949 och två 1954. För de två nu under byggnad varande jagarna återstå att beviljas år 1938 3 77 miljoner kronor och 1939 377 miljoner kronor. Vad undervattensbåtarna beträffar, är läget följande. Av de 10 st., som skola ingå i kustflottan, finnas f. n. 8 st. färdiga. En av dessa faller för åldersstrecket med utgången av år 1939, två med utgången av år 1943, en år 1945 samt en år 1949, två år 1950 och en år 1951. Under byggnad äro två, vilka beräknas bliva färdiga år 1939 respektive 1940. Enligt marinförvaltningens beräkningar behöva två ubåtar stapelsättas år 1939, en 1941, en 1943, en 1947 samt två 1948 och en 1949. För de två nu under byggnad varande ubåtarna återstå att utgå år 1938 2"161 miljoner kronor och år 1939 2-08 miljoner kronor. Vad övriga i 1936 års flotta ingående fartygstyper, flygplankryssaren Got-

40 land, fyra vedettbåtar och fyra minsvepare beträffar, behöva i detta sammanhang några beräkningar icke göras, då de kunna kvarstå i de här avhandlade flottyperna ännu minst 20 år. Ett av de två moderfartygen, nämligen Svea, bör, vilken flottyp som än väljes, ersättas med ett nytt moderfartyg för ubåtar. I anslutning till vad härom anförts i typutredningen sid. 215 ff, h a r i nedanstående kostnadsöversikt inlagts 43 miljoner kronor för anskaffning av nytt moderfartyg för ubåtar i stället för Svea. Om ovanstående synpunkter på ersättningsbyggnaden äro i princip tilllämpliga såväl på typutredningens reviderade förslag som på alternativ A, måste, innan en kostnadsplan framlägges, skiljaktigheterna mellan de båda flottförslagen beröras. Typutredningens reviderade förslag räknar med 4 st. kustjagare (torpedbåtar) dels såsom förstärkning av torpedvapnet, dels såsom bevakningsfartyg för pansarkryssarna i stället för de för denna uppgift alltför långsamgående vedettbåtarna. Kustjagarna böra därför färdigställas i samma tempo som de två första pansarkryssarna, d. v. s. till år 1943, och byggnadskostnaderna fördelas på åren 1940—43. I alternativ A kunna de befintliga 4 st. vedettbåtarna med hänsyn till fartförhållandet bibehållas såsom bevakningsfartyg för de i detta förslag ingående kustförsvarsfartygen, varför kustjagarna i detta fall icke behöva tillkomma. För att bl. a. kompensera avsaknaden av torpeder å artillerifartygen i detta förslag har i kustflottan i stället upptagits 4 st. motortorpedbåtar, vilka för kostnadernas nedbringande på en gång böra anskaffas före år 1943. Flottans tonnagevariation i alternativ A framgår av bilaga 4. Kostnaderna för en ersättningsbyggnad enligt de två här upplagda förslagen ställa sig på följande sätt. Typutredningens reviderade förslag milj. kr. Att beviljas år 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946

Pkr. 1 2

24-92 ' 25-992 29-17* 27-74 27-74 25-36 25-36

1947 1948

23-77 19-23 22-41

Medeltal per år

25-169

1 3

Jag.

Alternativ A milj. kr.

Ub.

(17-64 4- 3-77 4- 2-08) * (17-64 4- 5-33 4- 1-59) (17-64 4- 5-33 4- 4-77) (17-64 4- 5-33 4- 4-77) (17-64 4- 5-33 4- 4-77) (17-64 4- 6-13 4- 1-59) (17-64 4- 6-13 + 1-59) (17-64 4- 6-13 4- — ) (17-64 4- — 4- 1-59) (17-64 4- — 4- 4-77)

Kustf.

^8;

Ub.

19-21' 18-28

(13-86 4- 3-77 4- 2-08) (13-36 4- 3-92 4- 1-00) 17-79» (13-36 4- — 4- 3-00) 17-792 (13-36 4- — 4- 3-00) 17-79» (13-36 4- — 4- 3-00) 20-49 (13-36 4- 6-13 4- 1-00) 20-49 (13-36 4- 6-13 + 1-00) 19-49 (13-36 4- 6-13 4- — ) 1495 (13-36 4- — 4- 1-69) 18-13 (13-36 4- — 4- 4-77) 18-441

Inräknat kos tnaderna för de två jagare och två ub åtar, som nu äro under byggnad. Inräknat 1'43 miljoner kronor för ett moderfartyg.

Härefter följande år utgå byggnadskostnader, vilka i medeltal ligga lika mycket under vederbörande flottas totala årskvot, som ovan angivna årliga

41 kostnader legat över samma årskvot. Ersättningsbyggnadskostnaden för åren 1949—1958 kan alltså beräknas i medeltal bliva för typutredningens reviderade förslag omkring 75 miljoner kronor och för alternativ A omkring 9 miljoner kronor årligen. Uppbyggnadskostnaderna för alternativ B — vilka med hänvisning till vad som sagts å sid. 20 här icke framläggas i detalj — skulle med hänsyn till nuvarande fartygs fortsatta användbarhet under en första tioårsperiod uppgå till i medeltal 1541 miljoner kronor per år och under en ny tioårsperiod till 1620 miljoner kronor per år. Först därefter skulle kostnaderna kunna sänkas till ett belopp, lägre än den totala årskvoten. En övergång från 1936 års flotta till något av alternativn C eller D skulle innebära övergången till ny flottyp med vittgående konsekvenser i fråga om personalstater, taktiskt uppträdande och därpå grundade reglementen, instruktioner och utbildningsföreskrifter, förrådsverksamhet m. m. Planläggningen av nybyggnaderna kompliceras därav, att strävan måste vara, å ena sidan att med hänsyn till det ovissa utrikespolitiska läget så snabbt som möjligt bygga upp det nya sjöförsvarssystemet, å andra sidan att hålla kostnaderna för uppbyggandet inom rimliga gränser. I följande planer för uppbyggnad av flottan enligt alternativ C och D har, med föregående översikt över fartygsåldrarna inom 1936 års flotta såsom utgångspunkt, tagits den hänsyn till båda de berörda faktorerna, som ansetts möjlig att taga. I alternativ C ha kostnaderna för anskaffningen av 5 kryssare fördelats på 10 år (Gotland beräknas tillsvidare kunna intaga den sjätte kryssarens plats) och ökningen av jagarbeståndet har upplagts så, att antalet vid 10-årspriodens slut uppgår till 12, inräknat de i nuvarande flotta befintliga, vid den tiden icke överåriga jagarna. De 8 kustjagarna böra färdigställas i takt med kryssarna och kostnaderna fördelas därför på 10 år. För att vid 10-årsperiodens slut hava uppbringat antalet ubåtar till 15 måste under denna period 9 st. byggas, och hava kostnaderna härför fördelats på 10 år. Uppbyggandet av en flotta enligt alternativ D med ett större antal fartyg än i föregående alternativ och med i allmänhet kortare livslängder för de i flottan ingående fartygen kan av ekonomiska och industriella skäl icke ske inom en till 10 år begränsad tidsperiod. I detta fall synes lämpligast att för uppbyggnaden tillämpa ett seriebygge av de olika fartygsslagen. Nedanstående plan innebär i anslutning härtill stapelsättandet vart tredje år av 2 torpedkryssare och 3 jagare samt anskaffning av ubåtar enligt samma plan som i alternativ C. Enär Gotland representerar en även i detta alternativ användbar kraft, synes dess tillvaro kunna möjliggöra ett framskjutande av de två sista torpedkryssarnas stapelsättande till senare delen av en andra tioårsperiod, varför endast 6 torpedkryssare ur kostnadssynpunkt redovisas i nedanstående tablå. Anskaffningen av motortorpedbåtar h a r lagts så, att medel för inköp av 4 st. modellbåtar upptagas det första året, varpå en anskaffningspaus på 3 år inlägges, under vilken inhemsk tillverkning beräknas kunna organiseras för en härpå följande, regelbunden anskaffning årligen av 4 båtar av detta slag. Kostnadssiffrorna i nedanstående tablå för en dylik fortsatt anskaffning äro givetvis icke exakta.

42 Byggandet av särskilt moderfartyg för ubåtar har icke beräknats i dessa alternativ under första tioårsperioden, utan anses de nu i lokalstyrkorna ingående pansarskeppen med hänsyn till de lätta flottornas hastiga uppbyggnadstempo tillsvidare kunna avses för detta ändamål.

Att beviljas år 1939 1940 1941 1942 1913 1944 1945 1946 1947 1948 Medeltal per år 1

Alternativ C

Alternativ D

Kr. Ub. Jag. Kjag 29 361 (14-95 4-3-77 4- 4-26 4- 6-38) 28'11 (14-95 4- 4-60 4- 4-26 4- 4-30) 28' 11 (14-95 4- 4-60 4- 4-26 4- 4-30) 28'11 (14-95 4- 4-60 + 426 4- 4-30) 28'11 (14-95 4: 4-60 4- 4-26 4- 4-30) 28'11 (14-95 4- 4-60 4- 4-26 4- 4-30) 28- 11 (14-95 4- 4-60 4- 4-26 4- 4-30) 28- 11 (14-95 4- 4-60 4- 4-26 4- 4-30) 28'11 (14-95 4- 4-60 4- 4-26 4- 4-30) 28'11 (14-95 4- 4-60 4- 4-26 4- 4-30)

Tkr. Jag. Mtb. Ub. 22-231 (8-16 4- 377 4- 392 4- 638) 21-66 (8-16 4- 9-20 — 4- 4-30) 21-66 (8-16 4- 9-20 — 4 4-30) 21-66 (8-16 4- 9-20 — 4- 4-30) 25-58 (8-16 4- 9-20 4- 3-92 4- 4"30) 25-58 (8-16 4- 9-20 4- 3-92 4- 4-30) 25-58 (8-16 4- 9-20 4- 3-92 4- 4'30) 25-58 (8-16 4- 9-20 4- 3-92 4- 430) 25-58 (8-16 4- 9-20 4- 3-92 + 4'30) 21-66 (8-16 4- 9-20 — 4- 4-30) 23-677

28'236

-

Inräknat 5 85 (3-77 4- 2-08) miljoner kronor för slutförandet av under byggnad varande jagare och ubåtar.

Enär alternativ C så när som på den sista kryssaren färdiguppbygges under den här redovisade tioårsperioden, komma kostnaderna under de följande åren att ligga avsevärt lägre än alternativets totala årskvot (2055 miljoner kronor). I alternativ D komma fartygsbyggnadskostnaderna att under de första åren av nästa tioårsperiod sjunka under den totala årskvoten, 20 18 miljoner kronor, för att mot periodens slut stabiliseras vid denna summa.

Biksdagen har i skrivelse nr 327 den 16 juni 1936, under åberopande avsärskilda utskottets utlåtande rörande Kungl. Maj:ts proposition nr 225 m. fl., i vad rör sjökrigsmaterielen anfört (sid. 33): »Under budgetåret 1936/1937—1945/1946 skola dels byggas 2 jagare och 6 undervattensbåtar, dels påbörjas 2 jagare, dels ock pansarskeppen av Sverigetyp moderniseras. Av nämnda arbeten påbörjas under budgetåret 1936/1937 2 jagare och 2 undervattensbåtar samt moderniseringen av pansarskeppen.» I anslutning härtill har ock under budgetåret 1936/1937 och 1937/1938 utgått sammanlagt 13 060 000 kronor. För fullbordandet av de påbörjade 2 jagarna återstår nu att utgå 754 miljoner kronor, för de 2 ubåtarna 4241 miljoner kronor och för slutförandet av Sverige-skeppens modernisering 6919 miljoner kronor. I årets statsverksproposition, fjärde huvudtiteln (sid. 199), föreslår E d e r s K u n g l . M a j : t riksdagen att för budgetåret 1938/1939 anvisa till flottans ersättningsbyggnad 7 600 000 kronor för fullföljandet av de påbörjade byg-

gena av 2 jagare och 2 undervattensbåtar samt för fortsatt modernisering av Sverige-skeppen. I de föregående kostnadsberäkningarna äro de ovan berörda kostnaderna för nybyggnad av jagare och ubåtar inkluderade, kostnaderna för den fortsatta moderniseringen av Sverige-skeppen däremot icke. Även om ersättningsbyggnad enligt något av de angivna alternativen omedelbart igångsattes, synes det emellertid nödvändigt att fortsätta moderniseringen av Sverige-skeppen, dels enär de ännu en del år måste kvarstå i kustflottan och dels enär de en avsevärd tid därefter komma att behöva fylla viktiga uppgifter i lokalstyrkorna. De härför beräknade medlen böra därför även i fortsättningen planenligt utgå. Av den i särskilda utskottets utlåtande (sid. 132) därför upptagna summan, 996 miljoner kronor, återstå att utgå utöver de i årets statsverksproposition föreslagna medlen, vilka inom ramen av de för ersättningsbyggnad upptagna 76 miljoner kronor icke närmare preciserats, omkring 525 miljoner kronor.

Avd. IV. Vissa med flottans ersättningsbyggnad sammanhängande specialfrågor. F ö r att underlätta översikten av frågan om flottans ersättningsbyggnad i hela dess vidd böra vissa härmed sammanhängande specialfrågor något närmare granskas. Under rubriken Flottan, Sjökrigsmaterielen m. m. anföres i 1936 års riksdags särskilda utskotts utlåtande nr 1 (sid. 130), vilket av riksdagen lämnades utan erinran: »Principerna för fartygens fördelning till sjöstyrkor samt för linjeindelning och bemanningsbestämmelser böra tillämpas i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag. I avvaktan på resultatet av den i det följande förordade utredningen synas även fartygens livslängder tills vidare böra beräknas på i propositionen angivet sätt.» Beträffande livslängderna angivas i nedanstående sammanställning dels de i propositionen (sid. 555 och Förteckning sid. 557) beräknade, dels de av chefen för marinen i typutredningen (sid. 178) förordade. Propositionen

Typutredningen

Fartygstyp

Pansarskepp Kryssare Jagare

Kustflotta

Lokalstyrkor

Kustflotta

Lokalstyrkor

24 år

12 år 12 år 10 år

24 år 20 år

14 år

7 år

14 år

14 år

7 år

12 år 12 år 10 år 12 år 7 år 21 år 10 år 30 år 20 år

24 år ,

Motortorpedbåtar ., Utsjöubåtar , Kustubåtar Vedettbåtar Minsvepare, större . Minsvepare, mindre

20 år

24 år

12 år

30 år 30 år

20 år

1,1 I denna fråga råda sålunda praktiskt taget inga meningsskiljaktigheter. varför de i propositionen angivna livslängderna alltjämt synas böra i princip ligga till grund för härmed sammanhängande beräkningar och indelningar. Det i alternativ A upptagna kustförsvarsfartyget synes böra beräknas äga samma livslängd som pansarskepp. De av riksdagen enligt ovan godtagna, i Kungl. Maj:ts förslag angivna principerna för fartygens fördelning till sjöstyrkor samt för linjeindelning och bemanningsbestämmelser medföra, vid en förnyelse av fartygsmaterielen enligt tidigare undersökta vägar, i stort sett följande konsekvenser. Typutredningens reviderade förslag och alternativ A ansluta automatiskt till den sjöstyrkeindelning, som klarlagts i propositionen (sid. 557), i det att inrangering av nybyggda fartyg och utrangering av överåriga ur kustflotta och lokalstyrkor kan ske med ett i stort sett jämnt bibehållande av den i försvarsbeslutet avsedda kraften. De på linjeindelningen baserade bemanningsbestämmelserna — klarlagda i propositionen sid 547 ff. —• medföra mot slutet av den tioåriga byggnadsperioden i stort sett följande, med ersättningsbyggnaden sammanhängande konsekvenser i fråga om flottans personalbehov. Genom utrangeringar av föråldrade fartyg och överföringar av andra från 1. till 2. linjen kan till 1943 frigöras ett antal personal som, ungefärligt beräknat, uppgår till: Officerare och vederlikar

Underofficerare och flaggkorpraler

Korpraler och meniga

200 I typutredningens reviderade förslag skulle, utöver i 1. linjen befintligt antal fartyg, tillkomma 1 pansarkryssare och 4 kustjagare, vilka ställa ett krav på stambemanning av överslagsvis beräknat: 42

561 Tages vidare hänsyn till att de tre andra pansarkryssarna kunna komma att kräva något större bemanning än de motsvarande Sverige-skeppen, måste i detta fall en ökning av flottans personalstater bliva oundviklig. I alternativ A skulle tillkomma 1 kustförsvarsfartyg och 4 motortorpedbåtar, vilka skulle ställa ett krav på stambemanning av överslagsvis beräknat: 26 67 266 Jämföras dessa siffror med ovanstående beräknade tillgång synes det troligt att i detta alternativ en ökning av personalstaterna icke blir nödvändig. Om likväl så skulle bliva fallet, sedan de nykonstruerade fartygens bemanningsbehov närmare utprövats och de till 2. linjen överförda Sverige-skeppens kunnat i detalj fixeras, kommer ökningen med all sannolikhet att bliva obetydlig. Jag vill dock i detta sammanhang framhålla, att bemanningsfrågan icke bör få spela en avgörande roll vid behandlingen av det spörsmål, som nu

45 är aktuellt, nämligen fartygstypernas bestämmande. Å fartygen förändras med den allmänna utvecklingen vapen, maskinella anordningar och tekniska hjälpmedel, varför, när nya fartyg tillkomma, personalen måste anpassas efter fartygen och icke tvärtom. Denna princip ansågs också av 1926 års parlamentariska flottplankommitté vara naturlig, då i kommitténs betänkande (sid. 61) anföres följande: »Då 1925 års försvarsordning bestämdes, utgick man från, att en närmare utredning snarast komme att verkställas, om vilka fartygstyper, som framdeles borde ingå i sjöstyrkorna. Det torde därför även hava förutsatts såsom en självklar sak, att i den mån fartygstypernas förändring det påkallade, en kompletterande beräkning av sjöstyrkornas personalbehov skulle komina till utförande i samband med den kommande prövningen av ersättningsbyggnadsfrågan.» De viktigaste utgiftsposter i övrigt, som direkt skulle kunna beröras av en ersättningsbyggnad enligt dessa alternativ, torde vara anslagen till flottans krigsberedskap och övningar samt fartygsmaterielens underhåll. Den rustningsplan, som år 1936 låg till grund för beräknandet av anslaget till flottans krigsberedskap och övningar, torde i stort sett kunna anses lämpad även med en sammansättning av kustflottan enligt här avhandlade alternativ. Det kan dock förmodas, att typutredningens reviderade förslag på grund av däri ingående pansarkryssares större driftkostnader än såväl Sverigeskeppen som kustförsvarsfartygen enligt alternativ A kommer att kräva ett större övningsanslag än det 1936 beräknade. Vad underhållsanslaget beträffar, torde andra faktorer (arbetslöner, materielpriser m. m.) än de, som sammanhänga enbart med de alternativa ersättningsbyggena, bliva avgörande för det 1936 förutsatta anslagets tillräcklighet eller otillräcklighet. En ersättningsbyggnad enligt typutredningens reviderade förslag eller alternativ A kan i ooh för sig icke anses kräva en ökning under den närmaste tioårsperioden av det 1936 beräknade anslaget till fartygsmaterielens underhåll. Utan att närmare gå in på de h ä r berörda principerna ifråga om de övriga, för vårt försvar enligt vad tidigare framgått mindre lämpade flotttyperna, kan konstateras, att ett val av alternativ B skulle medföra icke blott en fullständig omläggning av fartygens fördelning till .sjöstyrkor och av linjeindelning utan även en avsevärd personalökning (såväl stam som värnpliktiga). I alternativ C och D skulle sjöstyrkeindelningen i kustflotta och lokalstyrkor kunna i stort sett bibehållas, men en betydande ökning av personalstaterna torde komma att bliva nödvändig på grund av det större behovet av stampersonal på lätta fartyg än på de större. I det särskilda utskottets utlåtande nr 1 anföres vidare (sid. 130): »Utskottet ansluter sig till Kungl. Maj:ts förslag beträffande dels utredning i frågan om moderfartyg för undervattensbåtar, dels — .» I propositionen anför departementschefen härom följande (sid. 556): »Endast med största tvekan har jag fortfarande räknat med Svea såsom moderfartyg för undervattensbåtar. Fartyget h a r visserligen relativt nyligen

46 i vissa avseenden moderniserats, men dess tillstånd torde dock vara sådant, att ersättning snart torde böra ske. I krigstid torde behovet av moderfartyg kunna fyllas genom lämpliga hjälpfartyg, och i fredstid synes det icke osannolikt, att Dristigheten skall kunna ersätta Svea. Härmed sammanhängande frågor torde emellertid böra upptagas till behandling i samband med den utredning angående fartygstyper m. m., som jag i annat sammanhang föreslår.» På skäl, som anföras av chefen för marinen i typutredningen (sid. 215 ff), har jag ansett mig böra biträda förslaget om nybyggnad av ett moderfartyg för ubåtar och har, såsom av de i avdelning III i detta yttrande gjorda kostnadsberäkningar framgår, tagit hänsyn till de härför nödvändiga kostnaderna.

Avd. V. Slutgranskning och sammanfattning. Försvarsutskottet vid 1936 års riksdag hade beträffande flottans ersättningsbyggnad i sitt utlåtande nr 1 anfört följande (sid. 131): »Kungl. Maj:t h a r funnit önskvärt, att inom nära framtid en utredning komme till stånd, som i hela dess vidd upptoge frågan om artillerifartygens ersättande till förnyad prövning. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag anser utskottet, att härvid jämväl bör övervägas, huruvida ett ersättande av de nuvarande Sverigeskeppen med fartyg av samma typ och storleksordning innebär det ur ekonomisk synpunkt lämpligaste sättet att bevara kustflottans slagkraft och taktiska användbarhet. Måhända kan anskaffandet av en mindre artillerifartygstyp eller ock insättandet av andra fartyg i de pansrade artillerifartygens ställe visa sig innebära en ur både ekonomisk och organisatorisk synpunkt fördelaktigare lösning av problemet. Utskottet anser sålunda önskvärt, att inom nära framtid en utredning kommer till stånd, som i hela dess vidd upptager frågan om artillerifartygens ersättande till förnyad prövning.» På av departementschefen i propositionen anförda skäl ansåg utskottet, att ifrågavarande utredning borde utsträckas att gälla jämväl övriga fartygstyper. Detta godtogs ock av riksdagen. Sedan chefen för marinen erhållit uppdrag att verkställa utredning enligt ovanstående riktlinjer och den 3 september 1937 till E d e r s K u n g l . M a j : t ingivit sitt betänkande, överlämnades detta till mig den 8 oktober 1937 för underdånigt utlåtande. Utöver vad i missivet till detta mitt underdåniga utlåtande anförts rörande det åt mig lämnade uppdraget vill jag, för utredningsfrågans ytterligare belysande, ur det till remissen fogade utdraget ur statsrådsprotokollet den 8 oktober 1937 citerade följande: »Närmast till hands synes emellertid ligga att överlämna det föreliggande förslaget till chefens för försvarsstaben yttrande. Denne lärer därvid främst

47 böra hava att, på grundval av chefens för marinen utredning och det ytterligare material, som må anses erforderligt att för ändamålet införskaffa, undersöka de vägar, som må förefinnas för att på ett ur det samlade försvarets synpunkt tillfredsställande sätt ernå vad som genom 1936 års försvarsbeslut i detta hänseende åsyftas, nämligen i stort sett ett bevarande av slagkraften och användbarheten hos flottan, sådan den för närvarande är sammansatt (kursiverat av mig). Att därvid olika alternativ kunna komma under övervägande ligger i sakens natur. Förutom att, på sätt chefen för marinen föreslagit, för framtiden bibehålla en flotta av typen utsjöflotta med skepp kan sålunda tänkas en övergång, helt eller delvis, till typen lätt utsjöflotta eller till typen skärgårdsflotta med skepp. Med den allsidiga belysning, frågan bör kunna erhålla inom försvarsstaben, lärer chefen för försvarsstaben kunna förväntas vara i stånd att sammanfattande angiva de olika synpunkter, som inverka på frågans bedömande. Därvid får natur ligen icke bortses från att åt de ekonomiska faktorerna måste inrymmas ett väsentligt inflytande.» Jag har i anslutning till utskottets uttalande och de i statsrådsprotokollet angivna riktlinjerna undersökt och i avdelningarna I—II av denna utredning framlagt mina synpunkter på olika vägar, som kunna ifrågakomma eller som i statsrådsprotokollet ifrågasatts att lösa spörsmålet om bevarande i stort sett av den nuvarande flottans kraft och användbarhet. I avdelning III hava sedan kostnaderna för ersättningsbyggnaden enligt de olika vägarna angivits, varefter i avdelning IV vissa specialfrågor behandlats. En sammanfattning av de framlagda synpunkterna giver vid handen, att en lösning, som skulle innebära »insättandet av andra fartyg i de pansrade artillerifartygens ställe», därest med dylika fartyg skulle förstås sådana, hånförbara till lätt utsjöflotta eller skärgårdsflotta med skepp, icke kan anses giva en ur ekonomisk eller organisatorisk synpunkt fördelaktig lösning av ersättningsbyggnadsproblemet. Däremot synes utredningen visa, att en framkomlig väg för bevarandet i stort sett av flottans slagkraft och taktiska användbarhet, sådan den för närvarande är sammansatt, är införandet antingen av ett annat fartyg, svagare i artilleri och skydd, men snabbare (pansarkryssaren enligt typutredningens förslag) eller av en mindre artillerifartygstyp (kustförsvarsfartyget, alternativ A). Ersättas de nuvarande Sverige-skeppen med endera av dessa typer, böra övriga fartyg i kustflottan utgöras av de, vilka redovisats i avdelning I under respektive typer, och vilkas huvudsakliga data framgå av sammanställningen (bil. 3). Därest E d e r s K u n g l . M a j : t vill förelägga riksdagen förslag till ersättningsbyggnad för kustflottan under en tioårsperiod enligt endera av de vägar, som i denna utredning betecknats med typutredningens reviderade förslag och alternativ A, skulle sålunda fartygsbyggnaden och kostnaderna •— beräknade enligt prisläget i november 1937 — under de närmaste fem åren te sig på följande sätt.

48 Typutredningens reviderade förslag. För slutförandet av 2 jagare och 2 undervattensbåtar. För byggandet av 2 pansarkryssare, 1 undervattensbåt och 1 moderfartyg. För påbörjandet av 4 kustjagare och 2 ubåtar. Miljoner kronor Budgetåret

1938/1939

7'6 4- erforderliga medel för förberedande konstruktionsarbeten. 24-92

»

1939/1940 1940/1941 1941/1942

25-99

» »

1942/1943

27-74

29-17

Härutöver böra medel (500 000 kronor) anvisas enligt typutredningen sid. 221 för förlängning av vissa dockor och omkring 525 miljoner kronor för slutförandet av Sverige-skeppens modernisering.

Alternativ A. För slutförandet av 2 jagare och 2 undervattensbåtar. För byggandet av 2 kustförsvarsfartyg, 1 undervattensbåt och anskaffandet av 4 motortorpedbåtar. För påbörjandet av 1 moderfartyg och 2 undervattensbåtar. Miljoner kronor BudgelåreQ938/1939

7'6 4- erforderliga medel för förberedande konstruktionsarbeten.

»

1939/1940

19'21

» »

1940/1941 1941/1942

18-28 17-79

»

1942/1943

17-79

Detaljberäkningen av de angivna årskostnaderna är angiven å sid. 40. Driftsekonomiska och andra med byggnadsverksamheten sammanhängande förhållanden kunna givetvis kräva en förskjutning mellan olika år av de uppgivna kostnaderna. Vid samtidigt beaktande av både effektivitets- och kostnadssynpunkterna anser jag alternativ A vara den ändamålsenligaste lösningen.

49 Alternativ med annan fördelning mellan flotta, kustartilleri och flygstridskrafter. I det föregående h a r jag jämlikt mig lämnat uppdrag undersökt de vägar, som må förefinnas för att på ett ur det samlade försvarets synpunkt tillfredsställande sätt ernå vad som genom 1936 års försvarsbeslut i detta hänseende åsyftas, nämligen i stort sett ett bevarande av slagkraften och användbarheten hos flottan, sådan den för närvarande är sammansatt. Med hänsyn tagen såväl härtill som till de ekonomiska faktorerna har jag kommit till det resultatet, att den flottyp, som ovan benämnes alternativ A, synes vara att förorda. I denna flottyp ingå 4 st. kustpansarskepp, vart och ett dragande en beräknad kostnad, inräknat ammunition, av något över 33 miljoner kronor. Med hänsyn såväl till detta fartygs relativa svaghet i artilleristisk kraft och i fart, som till det ringa antalet dylika fartyg, varigenom kustflottans verkningsområde nödvändigtvis kommer att avsevärt begränsas mot vad tidigare varit avsett, ligger emellertid den frågan nära till hands, huruvida utgångspunkten för utredningen, nämligen vidmakthållandet av en flotta någorlunda motsvarande den i 1936 års försvarsbeslut upptagna, erbjuder den rationellaste utvägen att tillgodose de uppgifter inom riksförsvaret, som enligt samma beslut åvila marinen. Det ligger intet onaturligt däri att det, såsom även skett i det offentliga meningsutbytet, ifrågasattes, huruvida icke dessa uppgifter skulle kunna på ett effektivare och möjligen även ekonomiskt fördelaktigare sätt lösas genom en annan fördelning än den hittills tänkta mellan flotta, kustartilleri och eventuellt flygstridskrafter. Ovannämnda spörsmål har för bedömandet av flottans nu aktuella ersättningsbygge så stor betydelse, att jag anser mig böra upptaga detsamma till närmare undersökning, ehuruväl en sådan icke torde falla inom ramen för det mig ursprungligen lämnade uppdraget. Jag tillåter mig alltså att såsom arbetshypotes uppställa artillerifartygens utbytande mot en utvidgning av kustartilleriet och dess uppgifter, eventuellt även av en ökning av vissa flygstridskrafter, jämte bibehållandet i huvudsak av en lätt flotta till ungefär samma omfattning som de lätta fartygen i alternativ A d. v. s. motsvarande 8 jagare, 4 motortorpedbåtar och 10 undervattensbåtar, vartill åtminstone tillsvidare skulle komma flygplankryssaren Gotland och 4 vedettbåtar. Jag utgår vidare från att samma uppgifter, som enligt försvarsbeslutet åligga flottan, fortfarande skola kunna fyllas, om ock med andra medel. Liksom i den föregående undersökningen angående flottyperna (avdelning II) betraktas även nu de olika problemen beträffande försvaret mot fientliga företag sjöledes under de sammanfattande rubrikerna: 1) försvar mot invasion, 2) försvar mot annat slag av våld (handelskrig och neutralitetsvakt m. m.). Innan dessa problem närmare behandlas, må först i största allmänhet skärskådas möjligheten att ersätta artillerifartygen genom en ökning av flygstridskrafterna.

50 Gentemot fientliga fartyg kan artillerifartygens verkan knappast kunna tänkas kompenserad på annat sätt än genom insättande av bombförband. Därvid måste redan från början framhållas, att man ännu saknar tillräcklig erfarenhet för att sakligt kunna bedöma om en dylik evalvering är möjlig. Uppgifterna från olika håll såväl om träffsannolikhet och träffresultat vid bombanfall mot fartygsmål, som ock om fartygsluftvärnets förmåga att avslå bombanfall, äro varandra ganska motstridiga. Detta får visserligen icke tydas så, att flygstridskrafterna, vars utveckling under de sistförflutna 25 åren gått avsevärt hastigare än sjöstridskrafternas, icke i framtiden skulle kunna tänkas komma att hota de stora fartygen i högre grad än nu synes vara fallet; med hänsyn till närvarande läge saknar man emellertid tillräcklig grund för att påstå, att bombförband, som hos oss alltid måste bliva relativt fåtaliga, nu kunna utöva motsvarande verkan som de tidigare föreslagna artillerifartygen annat än under särskilt gynnsamma förhållanden. (Jfr Kina och Spanien.) Denna ståndpunkt synes så mycket mer berättigad, som bombförbanden icke kunna användas i mörker och enär deras inverkan mot fientliga artillerifartyg starkt inskränkes, om dessas artilleri utan att allvarligt bindas av mål på sjön kunna insättas mot luften (jfr sid. 27). Slutligen bör beaktas, att effekten av bombförband mot en invasionsstyrka under transport sannolikt kommer att väsentligt nedgå, om svenska artillerifartyg saknas. Sättet för invasionens genomförande måste nämligen väntas bliva olikartat, beroende på vilka slag av sjöstridskrafter som kunna insättas mot sjötransporterna. Om i svensk flotta ingå endast fåtaliga lätta sjöstridskrafter, erfordras från fiendens sida till transportens skydd huvudsakligen endast lätta sjöstridskrafter, förstärkta med några tunga kryssare. Hinder föreligga då knappast att med ett flertal, var för sig tillräckligt starka skyddsstyrkor, trygga invasionens utförande medelst flera från varandra fritt opererande konvojer. Varje konvoj, bestående av ett relativt litet antal fartyg, kommer härvid icke att bilda större yta, än att densamma av sjöstridskrafter torde kunna skyddas utan större svårighet såväl mot anfallande lätta fartyg, som mot anfallande flygstridskrafter. Effekten av flygstridskrafters ingripande blir i sådant fall mindre, än om artillerifartyg, starkare än fiendens kryssare, ingå i den svenska flottan. Därav följer nämligen, dels att transportfartygen måste sammanföras till en stor konvoj, för vars skydd måste avses väsentliga delar av fiendens flotta med däri ingående slagfartyg, dels att därigenom tiden mellan de olika konvojerna, vare sig dessa föra trupper eller underhållsmateriel, måste bliva jämförelsevis lång. Därest svenska flottan genom sin sammansättning är i stånd att stödd på kusten ingripa mot den konvojerande styrkan inom sådant avstånd från svenskt land att bombförbandens effekt kan göra sig fullt gällande, synes det sannolikt, att de starkare konvojerande fartygen dragas bort från konvojen och att bombförbanden härigenom få tillfälle att obehindrade av dessa fartygs artilleri anfalla transportfartygen. I kustens omedelbara närhet måste visserligen de olika konvojerna sam-

51 manföras. Därigenom ökas utsikterna för bombflyget, men å andra sidan ökas även möjligheterna för användning av samtliga medföljande stridsfartygs lvartilleri, därest faran för ingripande av försvararens sjöstridskrafter minskas. Så stor verkan av flygstridskrafter, som kan nås under sam- och växelverkan mellan sjö- och flygstridskrafter vid tillgång till artillerifartyg, torde alltså icke kunna nås, om flygstridskrafterna uppträda ensamma eller endast i förening med ett fåtal lätta fartyg. E n helt annan fråga är, huruvida de fördelar, som en ökning av flygvapnet skulle kunna skänka riksförsvaret i stort, uppväger eller överträffar de minskade möjligheterna för ingripande speciellt mot fientliga företag på sjön, vilka skulle bliva en följd av artillerifartygens bortfallande. Till denna fråga återkommer jag senare. Den fråga som beträffande nu avsett alternativ blir den avgörande, är alltså, huruvida en ökning av kustartilleriet skulle kunna uppväga saknaden av artillerifartyg. Försvarskommissionen hade uppställt följande fordringar på kustartilleriet (del I sid. 174): »Kustartilleriet skall i samverkan främst med sjö- och lantstridskrafter försvara nyssnämnda skärgårdsområden 1 samt kunna avvisa eller i varje fall så försvåra angrepp mot norra Gotland, att sådana icke bliva sannolika. Därjämte skola rörliga kustartilleribatterier kunna medverka vid avvärjandet av landstigningsföretag mot vissa andra delar av kusten såväl å fastlandet som å Gotland.» Försvarskommissionen hade vidare angående det rörliga kustartilleriet yttrat följande (del. III sid. 148): »Det rörliga kustartilleriet bör förstärkas såväl å Gotland som å fastlandet för att bereda sjöstridskrafter och sjöhandel stöd å vissa platser jämväl utanför de områden, som försetts med permanent försvar, ävensom för att kunna användas till förstärkning av det omedelbara försvaret mot landstigningsföretag inom vissa kustområden.» Riksdagen har lämnat ovanstående utan erinran. Kustartilleriets strategiska betydelse grundas främst på dess förmåga att, i samverkan med andra stridskrafter, avvisa angrepp mot vissa viktiga områden eller åtminstone så försvåra dylika företag, att de icke bliva sannolika. Indirekt kan detta ske därigenom att kustartilleriet med stöd av mineringar avspärrar eller biträder vid avspärrandet av strategiska farvattensförträngningar av begränsad utsträckning, varigenom landstigningshotet mot en viss kuststräcka kan undanröjas eller i varje fall väsentligt reduceras. Genom starkt kustartilleri kan även en angripare tvingas att undvika områden, vilka ur nautisk synpunkt eller av andra skäl äro särskilt lämpade för landstigningsföretag. Ett ändamålsenligt ordnat kustartilleriförsvar är sålunda ägnat att begränsa en motståndares operationsmöjligheter. Å andra sidan är givet, att ett landstigningsföretag icke under alla förhållanden kan avvärjas enbart med hjälp av kustartilleri. Den tillgängliga styr' Stockholms, Upplands och Blekinge.

52 kan och försvarsanordningarnas nier eller mindre tillfälliga art komma härvid självfallet att spela in. Förefintligheten av kustartilleri kommer dock alltid att framkalla en fördröjning av motståndarens operationer mot den del av kusten där kustartilleri är ordnat. I detta sammanhang bör även framhållas, att stora svårigheter förefinnas att med sjö- och flygstridskrafter nedkämpa luftvärnsskyddade kustbatterier, vilka uppställts enligt moderna principer. På grund av den tidsfrist, som sålunda skapas genom kustartilleriförsvar, kunna övriga stridskrafter i viss utsträckning befrias från omsorgen om det direkta skyddet av viktiga eller särskilt utsatta kuststräckor. Denna omständighet är av väsentlig betydelse med hänsyn till disponerandet av lantstridskrafterna, samtidigt som därigenom sjö- och flygstridskrafter kunna beredas gynnsamma tillfällen till ingripande. Innan en närmare undersökning göres av betingelserna för försvaret inom olika områden, böra vissa principiella synpunkter framläggas beträffande kustartilleriets användbarhet och verkningsförmåga. Ett första villkor för genomförandet av ett överskeppningsföretag är, att transporterna över havet i erforderlig grad kunna tryggas mot anfall på sjön och från luften. Risken för dylika angrepp under överfarten växer med transportvägens längd och med försvararens tillgång på sjö- och flygstridskrafter. Såsom nämnt kommer denna risk att minskas, om artillerifartyg ej ingå på försvararens sida. Kustartilleriets betydelse framträder först då fienden närmar sig försvararens kust. Särskilda svårigheter kunna härvid uppstå för angriparen om landstigning skall verkställas å en skärgårdsklädd kuststräcka. En landstigning inom ett skärgårdsområde påfordrar under alla förhållanden betydande försiktighetsmått och kräver från angriparens sida ett systematiskt tillvägagångssätt. Farledernas genomsökande och frigörande från eventuella hinder samt transportflottans införande till ankringsplatserna tager tid, som kommer försvararen till godo. Den fördröjning i operationerna, som skärgården i och för sig framtvingar, ökas, därest försvararen på förhand vidtagit lämpliga åtgärder, t. ex. i form av mineringar. Värdet av dessa anordningar kommer att bliva väsentligt större i samma mån som de, förutom av sjö- och eventuella flygstridskrafter, kunna försvaras av i land uppställt artilleri. Möjligheterna att med kustartilleri avvisa fientliga anfallsföretag komma att växla från fall till fall och bliva bl. a. beroende av kustbatteriernas art och beskaffenhet. För bekämpning av framsända spaningsförband av jagare samt minsvepare och andra smärre fartyg lämpar sig lått och medelsvårt artilleri, vilket besitter stor eldhastighet och eldrörlighet. Det medelsvåra artilleriet (i Sverige 12 och 15 cm pjäser) är dock väsentligt överlägset det lätta såväl på grund av den större projektilverkan som med hänsyn till den längre räckvidden. Med 15 cm kanoner kan även god verkan erhållas mot lätta kryssare, vilka uppträda som stöd åt jagare och minsvepare, och denna pjästyp lämpar sig jämväl i viss mån för deltagande i strid mot artillerifartyg, även om genombrytning av grövre pansar icke kan påräknas.

53 Möjlighet finnes nämligen att bl. a. förstöra eldledningsanordningar och strålkastare samt luftvärns- och annat sekundärt artilleri m. m., varigenom fartygets förmåga till kraftutveckling kan komma att nedgå. För att ernå verkan mot grövre pansarskydd å motståndarens kraftigare artillerifartyg (tunga kryssare och slagfartyg), vare sig dessa uppträda för sig eller konvojera en transportflotta, kräves svårt artilleri, d. v. s. pjäser med större kaliber än 20'3 cm. Först härigenom kunna de vitala delarna å dessa fartyg åtkommas. Beträffande möjligheterna att med dylikt artilleri genombryta pansar av olika tjocklek hava utförliga uppgifter framlagts i typutredningen. Såsom där påvisats, kunna 21 cm projektiler beräknas genombryta lätta och medeltunga och i allmänhet även tunga kryssares pansarskydd på omkring 15 km stridsavstånd. Med 25 cm pjäser kan elden med motsvarande verkan utsträckas på längre avstånd. Mot tunga kryssares tjockaste vattenlinjepansar erhålles sålunda genombrytning på omkring 18 km. 28 cm pansarprojektiler förmå slutligen genomslå pansarskyddet å moderna slagskepp, ehuru endast på jämförelsevis kort håll (omkring 10 km). De tunga kryssarnas tjockaste vattenlinjepansar kan däremot genombrytas även på mycket stora avstånd (över 20 km). Med kanoner om 28 cm kaliber kunna sålunda en motståndares starkaste fartyg allvarligt hotas. Ser man uteslutande på förmågan att genombryta slagskeppens primära pansar, vore i och för sig av fördel att förfoga över ännu grövre artilleri. Å andra sidan får icke förbises, att träffar av 28 cm projektiler även på största stridsavstånd kunna få en avgörande inverkan på fartygets stridsvärde genom skador å överbyggnader, eldledningsorgan och signalanordningar m. m. Riskerna vid ett inträngande i farvatten, som behärskas av dylika kanoner eller överhuvud taget av svårt kustartilleri, kunna därför bliva avsevärda, och detta särskilt om batterierna äro svåråtkomliga från sjön och kunna draga fördel av en i förväg ordnad, säkert fungerande mät- och observationstjänst. På grund av de ovan anförda förhållandena är det självfallet icke möjligt att införa en transportflotta inom ett område, som kan nås av svårt eller medelsvårt artilleri, utan att utsätta denna för risken av katastrofala förluster. Endast ett fåtal träffar från medelsvårt eller enstaka träffar från svårt artilleri äro nämligen erforderliga för att sänka ett transportfartyg. Innan en landstigning kan försökas på en av kustartilleri försvarad sträcka, måste fördenskull förefintliga batterier varaktigt sättas ur striden. Det är därför skäl att närmare granska möjligheterna för den angripande att på olika vägar bekämpa försvararens kustartilleri. Vid gruppering av svåra kustbatterier uppställas pjäserna i regel för indirekt eldgivning, d. v. s. i ställningar, som ligga tillbakadragna i förhållande till strandlinjen. Härmed nedgår emellertid avsevärt batteriernas eldverkan mot manöverfria stridsfartyg. Även medelsvåra batterier kunna med fördel grupperas på motsvarande sätt, när huvuduppgiften är att medverka vid avvärjandet av landstigningsföretag. Batterierna kunna härigenom bliva osynliga från sjösidan, varför angripande sjöstridskrafter å sin sida

51 måste tillgripa indirekt eldgivning, en omständighet, som för fartygsartilleriets del avsevärt försvårar, om icke omöjliggör lösandet av de tänkta elduppgifterna. Har kustartilleriet uppställts på ett ändamålsenligt sätt med tillräckliga pjäsluckor, kommer ett nedkämpande av de enskilda pjäserna även på relativt kort håll att kräva en högst betydande ammunitionsinsats. Denna uppställningsform kan dock icke tillgripas för de fasta batterier, som samlade uppställas på små öar i havsbandet. Deras läge blir därför mera utsatt och de kunna genom direkt eldgivning från fartygen nedkämpas, även om jämförelsevis stora ammunitionsmängder därför måste offras. Kustartilleriets motståndsförmåga kan emellertid väsentligt ökas genom uppställning av pjäserna i pansartorn. Möjlighet att nedkämpa svåra kustbatterier från sjön torde under dessa förhållanden föreligga endast om fartyg med samma eller grövre kaliber få ostörda utföra striden. Kustartilleriet kan emellertid även bekämpas medelst flygstridskrafter. Största verkan kan härvid uppnås mot oskyddade, väl synliga batterier. Genom att på lämpligt sätt inpassa pjäserna i terrängen kan å andra sidan skadegörelsen vid bombanfall väsentligt begränsas. Medelst maskering kan därjämte fastställandet av pjäsplatsernas läge från luften i många fall väsentligt försvåras. Möjligheterna härtill bliva framförallt gynnsamma ifråga om det rörliga kustartilleriet. Det bästa direkta skyddet mot bombangrepp kan emellertid erhållas genom luftvärn och genom pjäsernas uppställning i pansartorn. Med luftvärnskanoner kunna flygarna tvingas upp på större höjder, varigenom träff möjligheterna mot de små mål, varom här är fråga, nedgå. Genom pansartorn kan slutligen fullgott skydd erhållas mot direkta träffar ävensom mot den sprängverkan, som uppstår vid bombnedslag i tornens närhet. Enligt dessa grunder anordnade kustbatterier erhålla därför en betydande motståndskraft mot bombangrepp. Ett insättande av flygstridskrafter kan under sådana förhållanden icke så lätt eliminera kustartilleriets medverkan vid försvaret mot angrepp från havet. I kustens närhet eller på öar uppställda kustbatterier kunna slutligen även komma att utsättas för anfall från mindre styrkor, vilka landsättas och genom överrumpling söka bemäktiga sig batterierna för att därigenom sätta dem u r spelet. Särskilda arméförband måste därför i regel avdelas för batteriernas försvar. Vid sidan av de direkta åtgärderna mot försvararens kustbatterier kunna även tänkas försök att lamslå deras verksamhet genom användning av konstgjord dimma. Förutsättningarna för att på denna väg nå ett resultat av värde synas beträffande enstaka batterier vid direkt eldgivning vara ganska stora. Svårare är att med dimbildning förhindra indirekt eldgivning, enär ett kustbatteris mätstationer och observationsplatser normalt upprättas inom ett relativt vidsträckt område. Även om en avskärmning av samtliga platser blir svår att genomföra, erfordras detta dock ej alltid för att försvåra indirekt eldgivning, ty den måste grundas på resultaten från minst .2 på lämpligt avstånd belägna matplatser. Såsom en sammanfattning av det föregående kan sägas, att betydande svå-

55 righeter förefinnas att neutralisera enligt moderna principer anordnade kustbatterier, åtminstone om mer än ett batteri kan insättas inom samma område. F ö r att öka försvarets effektivitet är det vidare önskvärt att svårt artilleri kombineras med medelsvårt. Batterier av det förstnämnda slaget böra göras fasta, då på grund av pjäsernas tyngd motortransport är utesluten och då ett konsekvent utnyttjande av järnvägsartilleri till följd av flygvapnets utveckling icke längre är påräkneligt. Medelsvåra batterier kunna däremot i vissa fall med fördel göras rörliga. Därigenom vinnes möjlighet till en smidigare anpassning efter lägets krav, samtidigt som kustartilleriets verkningssfär vidgas. Batterierna kunna sålunda alltefter förhållandena insättas på skilda kuststräckor vare sig det gäller en direkt förstärkning av det omedelbara kustförsvaret eller att i övrigt lämna stöd vid sjö- eller flygstridskrafternas operationer. Villkoret härför är emellertid lämpliga terrängförhållanden och vägsträckningar. Om fienden nödgas värja sig mot långskjutande kustartilleri, ökas försvararens möjligheter att med framgång insätta såväl sjö- som flygstridskrafter. Fientliga minsvepnings- och mineringsföretag i kustens närhet kunna •— vid mörker, dimma och dålig sikt dock endast inom siktbarhetsgränsen — därjämte förhindras eller i varje fall väsentligt försvåras. En fientlig avspärrning av ett vattenområde i syfte att trygga en överskeppning kan jämväl under vissa omständigheter förhindras, i vad avser området närmast försvararens kust; i detta fall kunna utsikter ock finnas att införa ubåtar innanför spärrlinjen, vilka kunna hota överskeppningsföretaget. Ett enligt ovanstående grunder uppbyggt kustartilleriförsvar är sålunda av stort värde vid avvärjandet av direkta anfallsföretag, och det har betydelse jämväl i ett neutralitetsläge, då batterierna på vissa delar av kusten kunna medverka vid skyddet av sjöfarten och överhuvud taget vid tryggandet av det neutrala territoriet. Det är emellertid påtagligt, att våra vidsträckta kuster ej kunna överallt förses med kustartilleriförsvar, utan att detta måste av kostnads- och andra skäl begränsas till särskilt viktiga områden. Efter denna allmänna karakteristik av kustartilleriet övergår jag att närmare behandla de olika problem, som hänföra sig till försvar mot fientliga företag över havet. Först behandlas då försvaret mot invasion. I principiell överensstämmelse med försvarsbeslutet, och såsom tidigare skett, skärskådas vart för sig: a) försvaret av Stockholms, Upplands och Blekinge skärgårdar, b) försvaret av övriga delar av kusten.

Försvaret av Stockholms, Upplands och Blekinge skärgårdar. Med hänsyn till dessa skärgårdars struktur, det begränsade antalet allmänna infartsleder från öppna havet och farvattnens beskaffenhet synes det möjligt att här ersätta artillerifartygen genom ett visst antal 28 cm eller

56 grövre kustartilleribatterier uppställda på sätt som framgår av den förut omnämnda särskilda skrivelsen. Det passiva försvaret av infartslederna torde härigenom bliva betryggande. Olägenheterna äro däremot, att det aktiva försvaret mot ett inträngningsförsök icke blir i önskvärd utsträckning tillgodosett. Omfattningen av de i alternativ A återstående lätta sjöstridskrafterna är nämligen för ringa för att förse vart och ett av de 3 skärgårdsområdena med den rörliga lokalstyrka, som erfordras dels för att i anslutning till utsjömineringar inom kustbatteriernas yttre verkningsområden upptaga ett anfallsvis fört försvar mot försök att nedkämpa batterierna dels för att i samband med rörligt kustartilleri och landstridskrafter försvåra inträngningsförsök i skärgårdarna, vare sig de utföras på andra vägar än de, som spärras av kustbatterierna eller om de komma till stånd efter en nedkämpning av viss del av det fasta försvaret. En annan olägenhet med detta försvarssystem är också, att de tre skärgårdsområdena bliva, till följd av bristen på sjöstridskrafter, sjövägen isolerade från övriga delar av kusten. Vidare bör observeras, att försvarskraftens anbringande i fasta batterier på bekostnad av de rörliga batterier, som artillerifartyg utgöra, medför, att någon kraftkoncentration på den del av skärgårdsområdet, där ett genombrytningsanfall insattes, icke kan ske. Den avsevärda artillerikraft som i form av ett kustbatteri är fast bunden till viss infartsled eller del av området kommer sålunda icke att vara till någon nytta, om fienden utväljer annan infartsled eller del av samma skärgårdsområde för sitt anfall. Ersättning härför måste då sökas genom rörliga kustbatterier och landstridskrafter. Slutligen synes ett förstärkt kustartilleriförsvar i Stockholms skärgård jämte endast lätta sjöstridskrafter icke i stånd att, i all synnerhet om motsvarande kustartillerianordningar icke finnas på den finska sidan, i samma utsträckning som nuvarande kustartilleri jämte en flotta enligt alternativ A hindra fientliga sjöstyrkor att intränga i Bottniska viken. Detta har en väsentlig betydelse för hela Norrlandskustens skydd och för vår sjötrafik i tillhörande farvatten.

Försvaret av övriga delar av kusten. För att marinen skall kunna utgöra ett sådant hot gentemot en invasion i övrigt över Östersjön, som minskar sannolikheten härför, är medverkan av kustflottan i större eller mindre utsträckning nödvändig. Möjligheterna härför äro givetvis större beträffande kustavsnitt, som ligga närmare kustflottans sannolika basområde i Stockholms skärgård, än beträffande områden belägna längre därifrån. Kustflottans medverkan vid kustförsvaret innebär förutom försvarsverksamhet utanför själva havsbandslinjen dels övervakning av havet för att varsko om en invasionsstyrkas annalkande, dels även stridsverksamhet i kustens omedelbara närhet under transportflottans insegling och eventuellt själva landsättningen. Såsom tidigare framhållits, skulle artillerifartygens

57 bortfallande medföra minskade spaningsmöjligheter för de lätta fartygen förutom minskade utsikter för dessa att komma till anfall. Det är mycket svårt att exakt säga, i vad mån en större kapacitet hos flygstridskrafterna (t. ex. tillkomsten av förband för strategisk spaning) skulle kunna uppväga nedsättningen i sjöstridskrafternas förmåga att effektivt sköta övervakningen. Möjligheten att bedriva sjöspaning även under mörker kan emellertid svårligen uppvägas av de ökade möjligheterna för spaning under dager, som en utveckling av flygvapnets spaningsförband kunde medföra. Artillerifartygens uppgift vid kustflottans insättande utanför havsbandslinjen mot invasionsföretag kan, såsom redan nämnts, icke på några för närvarande hållbara grunder anses kunna övertagas av bombflygförband. Det kan heller icke med fog sägas, att deras ersättande med fasta kustbatterier skulle kunna i större utsträckning göra det, enär villkoret för de lätta fartygens insats är den rörelse- och operationsfrihet, som ernås endast medelst artilleriunderstöd på platsen. Även om kustbatterier finnas vid vissa platser på kuststräckan mellan Stockholms och Blekinge skärgårdar, utgöra dylika batterier intet hot mot ett landstigningsföretag, som insattes mot a n n a n plats av kusten. Kustflottans samlade kraft, sålunda inbegripet de 4 kustförsvarsfartygen med deras 16 grova kanoner, är ett rörligt försvar, som utanför kusten kan följa, hota och fördröja ett invasionsföretag, och som, där fienden ej insätter slagfartyg och omständigheterna i övrigt äro gynnsamma, kan insättas mot transportflottan på den plats där landstigningen verkligen kommer att utföras. Transportflottans införande till kustens närhet kan emellertid kraftigt försvåras av på land uppställt artilleri. Såsom i den särskilda skrivelsen framlagts böra därför vissa platser, som inom nu ifrågavarande kuststräcka kunna anses vara i högre grad lämpade för ett större landstigningsföretag, förses med fast kustartilleriförsvar. I stort sett synes detta permanent påräkneliga försvar kunna tänkas uppväga det mindre påräkneliga om ock kraftigare försvar som artillerifartyg kunna lämna. Uppställes emellertid fast lokalförsvar på de för landstigning lämpligaste platserna, stiga de mindre lämpliga i värde, därest förberedelser för och genomförande av ett landstigningsföretag där kan ske utan att allvarligt störas. Detta kan visserligen tänkas ske genom rörliga 15 cm kustbatterier. Det synes emellertid ej säkert, att dessa med de minskade möjligheter för spaning och uppehållande av de fientliga transporterna, som kan åstadkommas av endast flygstridskrafterna jämte ett fåtal lätta fartyg utan artilleriunderstöd kunna beräknas vara på platsen i rätt tid. I varje fall synes en landstigning under sådana förhållanden icke innebära samma risker för den anfallande, som om han före och under landstigning är utsatt för möjligheten av anfall av en sjöstyrka sammansatt enligt alternativ A. Det skyddsuppbåd, som avses för invasionsstyrkans tryggande, torde i det senare fallet behöva beräknas mer omfattande, framförallt beträffande artillerifartyg. Vad försvaret mot annat slag av våld beträffar, må följande anföras.

58 Skydd för sjöhandeln. Skydd mot blockad och raider kan även av en flotta enligt alternativ A utföras endast i begränsad omfattning. Detta skydd blir enligt nu ifrågasatt alternativ icke möjligt att bjuda handelsfartyg, som befinna sig längre ut i kustfarvattnen eller angöringsområdena. Vad kusttrafiken beträffar, ställer sig skyddsproblemet olika på de öppna kuststräckorna och på de skärgårdsklädda delarna av kusten. Handelsfartyg, som förflytta sig utanför de öppna kuststräckorna — områdena Göteborgs södra skärgård—Öresund, Öresund—Karlshamn, Karlskrona—Ölands ostkust samt hela Norrlandskusten upp till Luleå — kunna i regel icke av på kusten uppställt artilleri skyddas mot förstörelse eller uppbringning, enär detta artilleri alltid kommer att ligga på större eller mindre avstånd, alltefter kustens djupförhållanden, bakom skyddsföremålet från en anfallande fiende sett. Vidare äro kustbatterier oförmögna att förhindra handelsfartygens förstörelse genom minor, ubåtar eller flygstridskrafter. För den kusttrafik, som med handelsfartyg av mindre storleksordning kan framdragas inomskärs inom Bohusläns skärgård samt mellan norra Kalmarsund och Stockholms skärgård, skulle ett visst skydd mot krigsfartyg kunna beredas, därest kustartilleribatterier grupperades på de utåt sjön öppna avsnitten av inomskärslederna. Skydd för handelsfartyg mot fientliga flygstridskrafter kan dock i regel icke lämnas av kustartilleri under fartygens förflyttning. Icke heller alternativ A förmår att under krig bereda kusttrafiken skydd på alla olika kuststräckor, antingen dessa äro öppna eller skärgårdsklädda. Tillgången på artillerifartyg såväl i kustflottan som lokalstyrkorna giver dock större möjligheter att i vissa krigsfall och på vissa kuststräckor skapa skydd för kusttrafiken, än om artillerifartygen utväxlas mot kustartilleri.

Neutralitetsvakt till skydd för sjöhandeln. Kustartilleriet har liksom övriga försvarsgrenar sitt givna värde i det svenska maktsystem, som avser att förhindra vårt lands indragande i ett krig, men det kan icke ersätta flottan i neutralitetsvakten för sjöhandeln. Skälen härtill framträda tydligast, om man håller i minnet, att här främst avses att hindra krigförande att begå övergrepp på sjön eller från luften mot handelsfartyg, som äro under förflyttning inom svenskt territorialvatten. Kustartilleri kan på enstaka punkter utefter kusten och flygstridskrafter vid enstaka tillfällen under dager lämna sådant skydd, som här begäres, men sjöstridskrafter måste ständigt finnas till hands för att såsom direkt skydd bispringa handelsfartygen. Även om artillerifartygen icke i regel böra utföra den rena vakttjänsten, skulle ett utbyte av artillerifartygen i alternativ A mot kustartilleri medföra en försvagning av nu berört neutralitetsskydd, enär möjligheten av starkare

59 fartygs ingripande då är utesluten, varför fiendens respekt för de lätta fartygen, vilka i detta alternativ antagits hava samma styrka som i alternativ Ar torde nedgå.

Kostnaderna. Engångskostnaderna för kustartilleriets materielanskaffning ställa sig på följande sätt (jfr den särskilda skrivelsen). Svåra batterier. Kostnaderna för behövliga 8 svåra batterier — frånsett strandförsvarsanordningar — kan om befintligt fartygsartilleri i viss utsträckning omändras och kommer till användning, beräknas uppgå till 73'60 miljoner kronor. Modernisering och flyttning av visst batteri drager en kostnad av 5 miljöner kronor. Mcdelsvåra batterier. 1 fast 15 cm batteri och 5 st. rörliga 15 cm. batterier erfordras och uppgå kostnaderna härför till 13'2l miljoner kronor. Summa: 73-60 + 5 + 13'21 = 9T81 miljoner kronor. Om denna summa slås ut på förslagsvis 40 år, 1 för att man skall erhålla jämförelsegrunden med kustförsvarsfartygen klar, får man sålunda en årskvot i avrundat tal 230 miljoner kronor. Årskvoten för de 4 kustförsvarsfartygen är 557 miljoner kronor, varför kustartilleriet innebär en vinst av 327 miljoner kronor vad materielbeståndet beträffar. Materielutsvällningen för kustartilleriet har beräknats medföra en utsvällning av de årliga o r g a n i s a t i o n s k o s t n a d e r n a (personal, övningar, underhåll) med omkring 272 miljoner kronor. Kustförsvarsfartygen medföra icke någon utsvällning av de nu utgående årliga organisationskostnaderna (inberäknat drift- och övriga övningskostnader). Årskvoten för materiel och organisation blir sålunda för kustartilleriet 230 + 272 = 502 miljoner kronor, för flottan 557 miljoner kronor. Alltså i stort sett samma kostnader. Ett eventuellt tillkommande spaningsflygförband (räknande 12 spaningsflygplan + 4 i reserv) medför en årskvot av 223 miljoner kronor för materiel och organisation. Ur kostnadssynpunkt skulle sålunda systemet kustartilleri jämte ifrågasatt ökning av flygstridskrafterna (502 + 223 = 725 miljoner kronor) i förhållande till systemet flotta enligt alternativ A (557 miljoner kronor), ställa sig 168 miljoner kronor dyrare per år. Är nu förutsättningen för utsvällningen av systemet kustartilleri och flygstridskrafter den, att kustförsvarsfartygen icke blott utgå ur materielanskaffningsplanen utan även att flottans organisation krymper efter de nu befint1 Denna beräkningsgrund har tidigare ej tillämpats beträffande kustartilleriet, men synes nödvändig för en jämförelse mellan de två försvarssystemen.

60 liga 3 Sverige-skeppens avförande ur lokalstyrkorna änder 1950-talet, måste detta givetvis medföra en besparing i flottans årsbudget även i fråga om personal, övningar och underhåll. Hur stor denna besparing blir är omöjligt att nu beräkna, men det kan förmodas, att den kommer att bliva större än den ökning med 1 68 miljoner kronor som förut angivits medfölja det här undersökta alternativet kustartilleri och flygstridskrafter som ersättare för kustförsvarsfartygen. Sammanfattning. Kustartilleri med i den särskilda skrivelsen angiven omfattning och gruppering utefter kusten vid egentliga Östersjön skulle otvivelaktigt i vissa avseenden skapa ett starkare försvar än det nuvarande mot fientligt inträngande i Stockholms, Upplands och Blekinge skärgårdar och i övrigt mot invasion på vissa strategiskt betydelsefulla områden. Det skulle dessutom bereda ett pålitligare och mera permanent skydd för vissa kustorter, än sjöstridskrafter äro i stånd att lämna. Den fördel, som detta skulle innebära, reduceras emellertid betydligt därigenom, att, om artillerifartygen helt bortfalla, sjöspaningen blir väsentligt försvårad och möjligheten för ett framskjutet effektivt minförsvar minskas. — Det bör observeras att den lätta flotta, som återstår sedan artillerifartygen försvunnit, icke kan, även om vissa utbyten av fartygsslag skulle göras, bliva på något vis jämförbar i effektivitet med de lätta flottor, vilka förut beskrivits såsom alternativ C och D och vilka, såsom tidigare framhållits, redan de synas mindre ändamålsenliga för oss. — Följden blir, att för kustförsvarets bekämpande ägnade fientliga sjöstridskrafter torde kunna mer överraskande än eljest är möjligt uppträda omedelbart framför en viss del av fronten, samtidigt som möjligheten att dit koncentrera den försvarskraft, som ligger hos artillerifartygen, försvinner. Även om företaget upptäckts i tid, torde ringa möjlighet hava förelegat att under överfarten över sjön och infarten mot kusten decimera fiendens stridskrafter. Permanent kustartilleriförsvar kan icke anordnas på alla platser, där landstigning är möjlig, om ock de gynnsammaste landstigningsområdena kunna tryggas. Krigslägets växlingar kunna emellertid ej förutses, och alltså ej heller vilken plats en fiende väljer för landstigningsföretag. Även på en kuststräcka, vilken med hänsyn till sin naturliga beskaffenhet är mindre ägnad för landstigning, kan en sådan komma att försökas och även lyckligt genomföras, om den kan ansättas överraskande, om den anfallande disponerar erforderligt understöd från sjön och från luften samt om försvararen ej kan allvarligt störa företaget. Säkerheten för att tillräckligt antal rörliga kustbatterier skola vara på platsen i rätt tid synes mig knappast större, än att kustflottan enligt alternativ A, vilket ju möjliggör en bättre spaning och ordnande av ett längre framskjutet minförsvar, i vissa fall även ett fördröjande av överfarten, skall kunna ingripa, och den senares artillerifartyg hava större eldkraft än det rörliga kustartilleriets 15 cm:s kanoner.

Gl Kustbatterier kunna inom lokalt begränsade områden bereda skydd för s j ö t r a f i k e n inomskärs, där denna upprätthålles såsom kusttrafik av fartyg med mindre djupgående. För större handelsfartyg i kusttrafik och för den utrikes sjöfarten kunna kustbatterier och flygstridskrafter icke under krig bereda ens samma begränsade skydd som sjöstridskrafter enligt alternativ A. Även under ett neutralitetsläge blir sjöhandelsskyddet mindre effektivt på grund av flottans svaghet. Vid begränsad sikt, vare sig naturlig eller framställd med tekniska hjälpmedel, och mörker inskränkas kustbatteriernas verkningsmöjligheter såväl vid försvar mot invasion som vid skydd av sjötrafiken. De rörliga sjöstridskrafternas möjligheter att göra sig gällande ökas däremot under sådana förhållanden. Kustbatterier i förening med mineringar äro säkerligen av större värde än en flotta även med artillerifartyg vid spärrandet av så smala farvattensförträngningar som t. ex. Öresund, men utan medverkan av artillerifartyg synes även ett förstärkt kustartilleriförsvars förmåga att bestrida en fiende passagen genom Ålandshav böra sättas lägre än det nuvarande kustartilleriförsvarets i Stockholms skärgård, om detta samverkar med en flotta enligt alternativ A. Därigenom ökas risken för att fientliga sjöstridskrafter skola intränga i Bottniska viken. Detta förhållande kan endast uppvägas genom anordnande av ökat kustartilleriförsvar på Norrlandskusten. Ett sådant försvar skulle draga betydligt ökade kostnader utöver vad i det föregående förutsatts. En bestämd fördel med tillkomsten av flera rörliga kustartilleribatterier vore givetvis, att vissa kustområden, där artillerifartygens medverkan vid försvaret kan av olika skäl anses mer eller mindre utesluten, därigenom skulle kunna i vissa lägen tilldelas det avsevärda krafttillskott sådana batterier innebära. Tillkomsten av ett flygförband för strategisk spaning, vore ock i och för sig mycket önskvärt. Men jag anser icke, att dessa jämte andra förut berörda tillskott till riksförsvaret skulle uppväga avsaknaden av en flotta med den relativt stora användbarhet för ett krigs växlande lägen, som jag tillmäter en flottyp enligt alternativ A. Med hänsyn till ovan anförda förhållanden kan jag alltså ej förorda genomförandet av den tanke, som legat till grund för den nu utöver de ursprungliga direktiven verkställda undersökningen, utan anser mig böra lämna ett bestämt företräde åt en ersättningsbyggnad av nuvarande flotta på sätt jag i den föregående utredningen angivit. * Jag har härmed i överensstämmelse med givet uppdrag framlagt mina synpunkter på frågan om sättet för att genom ersättningsbyggnad i stort sett bevara slagkraften och den taktiska användbarheten hos flottan, sådan den för närvarande är sammansatt. Jag anser det vara min plikt att understryka

nödvändigheten av att ett beslut snarast fattas i denna fråga. Ett ändamålsenligt förnyande av flottans till vissa delar starkt föråldrade fartygsmateriel är en för rikets försvar mycket viktig angelägenhet. Förnyelsen av materielen är ock av största betydelse för att hos flottans personal hålla uppe den anda och den skicklighet, som kräves för att sjöförsvaret skall kunna fylla sina uppgifter inom riksförsvaret. Stockholm den 1 mars 1938. O. G. THÖRNELL Chef för försvarsstaben. H.

Strömbåck.

63 Bilaga 1.

Kustflottan. Färdig år

42 Pansarskepp (livslängd 24 år).

finstaf V

1917 1921 1922

Kryssare (livslängd 24 år). Gotland (livslängd i kustflottan 30 årl

1934 1914

Jagare (livslängd 20 år). "Wachtmeister

Karlskrona (under byggnad) Malmö (under byggnad) ..

1918 1918 1927 1927 1932 1932 1937 1937 1939? 1939?

Ubåtar (livslängd 14 år).

Ulven

Sjöbjörnen (under byggnad) Sjöhunden (under byggnad)

1925 1929 1929 1931 1935 1936 1936 1937 1939? 1940?

64 Färdig år Y e d e t t b å t a r och minsvepare (livslängd 30 år). Snapphanen Väktaren Kaparen Jägaren Arholma Landsort Nr 1 Nr 2

1936 1936 1935 1934 1938 1939 1937 1937

Moder(depå-^fartyg. Svea

1901 1886

65 Bilaga

2.

Lokalstyrkorna. Färdig 38 år

49 Pansarskepp (livslängd 36 år). 19C2 1902 1903 1904 1907 1917 1921 1922 Kryssare (livslängd 36 år). 1907 1914 Jagare (livslängd 30 år). 1908 1909 1909 1910 1911 1913 1918 1918 1927 1927

1 1

1 Ubåtar (livslängd 21 år). 1920 1920 1920 1921 1921 1922 1925 1929 1929 1931

60 Färdig 38 år

40 Torpedbåtar Torpedbåt nr 5

1908 1908

Vedettbåtar (livslängd 30 år). Vega

Rigel

Pollux Thetis Vb nr 19

1911 1911 1910 1910 1910 1910 1909 1909 1909 1909 1909 1909 1909 1909 1909 1908 1914

Tendrar (livslängd 30 år). 1918 1918 1918 Minsvepare (livslängd 30 år). 1925 1923

67 Bilaga 3.

Sammanställning av viktigare data för de behandlade flottsammansättningarna. F a r t y g s t y p e n Fartygstyp

O ro

Antal Bestyckning

2f TI

5»

•O <• P > n

5? CO °

al S3 CL • 3 1 <

§

1936 års flotta. 4 st. 28 cm., 6 st. 15 cm., 22 1 7160 43-6 (9 750)(45-8) 4 st. 75 mm. lv. 4 775 269 6 st. 15 cm., 4 st. 75 mm. 27 lv., 6 st. torpedtuber 16 1570 11-8 4 st. 12 cm., 4 ksp.

Jagare

3 st. 12 cm., 2 st. 40 mm., 35

Undervattensbåtar

10 4

{i

Pansarskepp Flygplankryssare ., Minkryssare

Vedettbåtar Minsvepare.

Jagare Motortorpedbåtar... Undervattensbåtar . Kustubåtar Vedettbåtar Minsvepare. 1 8

14 70

- / 4 4 515

30 0'90

8-4

24 0-49 20 3'36

2 st. 75 mm., 2 st. 25 mm. 25

— 350

478 393

14 3-41 20 0-79

2 st. 75 mm., 1 lvksp., 2 lvksp.

375 65

383 0-35

30 0-26 20 0-04

Typutredningens reviderade förslag. 24 7-35 8 689 44-1

Kustjagare

Kustförsvarsfartyg

24 5-45

6 st. 21 cm., 8 st. 12 cm., 28 8 st. 40 mm., 4 st. torpedtuber 4 st. 12 cm., 4 st. 25 mm., 3S 6 st. torpedtuber. 3 st. 10-5 cm., 2 st. 40 mm., 30 3 torpedtuber

Jagare

Minsvepare

P CL 3 M>

6 st. torpedtuber

Pansarkryssare

Undervattensbåtar

B" 5

Total årskvot miljoner kronor Totalt deplacemt ton

{l

2 st. 75 mm., 1 lvksp., 2 lvksp.

—

9-2

20 368

5-33

20 T07

—

4-78

14 3-41

375 65

3-83 0-35

30 0'2fi 20 0-04

Alternativ A . 8 7150 33-4 4 st. 25 cm., 6 st. 12 cm., 20 8 st. 40 mm. 9-2 1160 4 st. 12 cm., 4 st. 25 mm., 38 6 st. torpedtuber 20 0-98 40 2 st. torpeder, lvksp.

— — 2 st. 75 mm., 2 st. 25 mm. 25 2 st. 75 mm., 1 lvksp., — 2 lvksp.

— — 350 375 65

Siffran hänför sig till nykonstruktion (jämför not sid. 33). Ersättning för kryssarna i 1936 års flotta här icke redovisad.

4-78 3-00 3-93 383 0-35

24 557 20 3'68 12 0-33 14 2-05 14 0-86 20 0-79 30 0-26 20 0-04

15-81/ 5 3 118

13 58

'

/ 4 5 118

68 F a r t y g s t y p e n s Fartygstyp

Antal Bestyckning

la

Alternativ B 4 st. 21 cm., 6 st. 12 cm., 20 5 000 26-4 4 st. 75 mm., lvksp.

Skärgårdsskepp . Motortorpedbåtar Kustubåtar Kanonbåtar

sr TI 3»

24 12 9

2 st. torpeder, lvksp.

40 — 6 st. 15 cm., 4 st. 40 mm., 20

20 —

0-98

3-oo

2 440 11-80

4 st. 25 mm., 2 torpedtuber. 2 st. 75 mm., 2 lvksp.

Minsvepare.

—

375 65

3-83 0-35

•— en

S-ro 2T O p p, 3 „.

30 7-04 14-64kl 280 12 1-96 20 1-80 30 3-54 30 0-26 20 0-04

Alternativ C. 6 st. 15 cm., 8 st. lvautk., 30 5 500 29-9 6 st. torpedtuber

4 st. 12 cm., 4 st. 25 mm., 6 torpedtuber

9-2

20 5-52

3 st. 10-5 cm., 2 st. 40 mm., i 3 torpedtuber

5-33

20 2-13

4-78 3-83 0-36

14 5-12 30 0-26 20 0-04

13-0

20 5-44

9-2

20 7-36

0-98

12 1-96 14 5-12

Kryssare

G

Jagare Kustjagare Undervattensbåtar .

15 Minsvepare

I 2 l 2

Torpedkryssare

8 Jagare

16 Motortorpedbåtar

24 Undervattensbåtar...

15 Minsvepare.

1 lvksp.,

IS

2 st. 75 mm., 1 lvksp., 2 lvksp.

375 65

Alternativ D. 6 st. 12 cm., 4 st. 40 mm., 38 1940 6 st. torpedtuber 4 st. 12 cm., 4 st. 25 mm., 88 1160 6 torpedtuber 2 st. torped., lvksp. 40 20 2 st. 75 mm., 2 lvksp.

1 lvksp.,

375 65

4-78 3-83 035

Total årskvot miljoner kronor Totalt deplacemt ton

7-48

20-55

kl 239

20-18 /44 335

30 0-26 20 0-04

Anm. 1. I alternativ A böra i sinom tid tillkomma kryssare såsom ersättare för de i 1936 års flotta ingående. Anm. 2. Motortorpedbåtarnas fart och tonnagesiffra äro ungefärliga.

69 Bilaga 4.

o at O 00

4i

a •58

+^ os 4) ®

a a

o

A!

» te

a

w •O

s O

:0

>

70 1

.

T

i

,

i

,

, <»—

.f,

Ii)

OJ

cn

1-

S -g t 5 Q

*- "i en Cl

i.**

CM

351 £ 3 6

m (TI

cn

ir

w

i-n

^<t

wi 03

^

* *

(T)

*

ni <0

U)

£3

eä

+ + "*'*

CD

O

-

sa

-t

-*

E es 8

<S ^É -iC

* 3

. v ,

.0

8^7

Q ^

a es

^ 1 +

s 5 i

m

.!K

Q3 ^

0)

^

+

C i.

N

• 3 ^ .-o O

(TI

C

S

e

+

*

ii is JH ^_

•t

-T 01

•*

g

eS +»

a

es Vi ®

*0

1 IN

*

:©

a

0)

a o

(Ti *™

P

v.

eS P. in

b.

•^ 5

[fl

-

M

Is

^© N

P. P.

ti)

oo p. ®

-

a

LT)

a

- ——-

01 M

o

es

s

eS

i.

CO

M

i*-

S a

a

(73

h O

?«

£

a

teS

E c

OQ

a

P

J. C c

1a 5

E

^^

\

CJl

eS le es

* C

s «1 1

s

P

s > Si

»o

O)

+

!>s

s

O)

i 4 , S f

01 Cl (11

ro

II

eS SH

6D eS

£$

»1 <1 fi£$

o:

Cl

<-.2•§ E

ffi | |

oo

&

t Si

i*- c * 2 -S O

i» OJ

in 03

LTt

la

M

ro n 01

1 CO

C 9

dl

11 C

|*~

m

e 0n )

II^

«J - ^ > * . (0

lej

to Q

m

•Ii II3

CO

to

(' u<

t

K t

'

I I

t

i

i

i

i

i

i

i

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o O O O O O O Q O O O O O Q O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O ocriaJr^^ai'Vrncsj^ocricOf^aJu-i-j-rncvi

c

<

LD

<S~

(V

(N

C

a?

si Cj <o

++

O

M u

é

a M o

3 +

I*

-I g g—

1 +

—a»-

é ©

a ,a « e «

+

eS 60 eS

iM gi

..j-'

-*-

Is a eS «

SS? 5 q (o I + +

t»

a eS

in

®

eS

1*31 1 1

c- S a "I + + —

R I I

<£)

Iks 1 ++

i

Statens offentliga utredningar 1938 S y s t e m a t i s k

förteckning;

(Siffrorna Inom klämmer beteckna utredningarnas nummer I den kronologiska forteckningen.)

Alliniin l a g s t i f t n i n g .

Rättsskipning.

Fångvård.

Fast egendom.

Jordbruk ined binäringar.

Betänkande med utredning och förslag rörando produktions- och avsättningsförhållandena inom trädgårdsnäringen. [5]

Statsförfattning.

Alliniin s t a t s f ö r v a l t n i n g . Vnttenvttsen.

K o m m u n a l fö r v a l t n i n g .

Statens och kommunernas finansväscn.

Skogsbruk.

Bergsbruk.

Industri. Byggnadsindustrien i Sverige. 2. Arbetsgivares och löntagares inkomster. [3] 3. Arbetslöshetens omfattning och växlingar. [4]

Handel och sjöfart.

Konimuiiikationsvlisen. Politi. Betänkande ang. omorganisation aT polisskolan i Stockholm m. m. [1] Bank-, kredit- och pciiningvasen.

Försäkringsvasen. Nationalekonomi och socialpolitik. Betänkande i näringsfrågan. [6] Betänkande ang. barnbeklädnadsbidrag m. m. [7]

Kj-rkovilsen.

Undervisnings vilsen.

Andlig odling i övrigt. Hlllso- ocli sjukvård.

Förslag till revision av den svenska kyrkohandboken. [2] 1936 års yrkesskolsakkunniga. Betänkande med förslag rörande omorganisation av vissa delar av tekniska skolan i Stockholm. 18]

Försvarsvasen. Allmän! näringsväsen.

Utlåtande rörande flottans fartygstyper m. m. [0]

Utrikes ärenden.

Stockholm 193S. Kgl. Boktr. P. A. Norstedt & Söner 881102

I n t e r n a t i o n e l l riitt.