Utredning och förslag rörande plats i Stockholms skärgård för förläggning av Stockholms örlogsbas

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R

1939:2

FÖRSVARSDEPARTEMENTET

UTREDNING OCH FÖRSLAG RÖRANDE

PLATS I STOCKHOLMS SKÄRGÅRD FÖR

FÖRLÄGGNING AV STOCKHOLMS ÖRLOGSBAS AVGIVET ENLIGT NÅDIGT BREV DEN 24 MARS 1988 AV

C H E F E N FÖR MARINEN

S T O C K H O L M 19

3 9

Statens offentliga utredningar 1939 Kronologisk 1. Betänkande angående grunder för intagning av enskild väg till allmänt underhåll ävensom angående statsbidrag till enskilda vägar. Svenska Tryckeri a.-b. 59 s. K.

förteckning 2. Utredning och förslag rörande plats i Stockholms skärgård för förläggning av.Stockholms örlogsbas. Beckman. 30, 87 s. 6 kartor. Fö."

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR FÖRSVARSDEPARTEMENTET

1939:2

UTREDNING OCH FÖRSLAG RÖRANDE

PLATS I STOCKHOLMS SKÄRGÅRD FÖR

FÖRLÄGGNING AV STOCKHOLMS ÖRLOGSBAS AVGIVET ENLIGT NÅDIGT RREV DEN 24 MARS 1938 AV

CHEFEN FÖR MARINEN

STOCKHOLM 1939 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [145 39]

INNEHÅLLSFÖETECKNING. Sid. Skrivelse med utredningens överlämnande "I. Utredningens syfte

5 9

II. Fur örlogsbaseus forläggning lämpliga områden inom Stockholms skärgård.. 18 III. Verkställda rekognosceringar

19 IV. Omfattningen av marinförvaltningens undersökningar och kostnadsberäkningar 21 V. Militära synpunkter beträffande läget av Stockholms örlogsbas A. Synpunkter beträffande örlogsbasens försvar a) Allmänt b) Anfall med lantstridskrafter c) Anfall med sjöstridskrafter d) Anfall med luftstridskrafter 1. Allmänt 2. Driftstörningar 3. Stockholms luftförsvar e) Sammanfattning B. Övriga militära synpunkter a) Allmänt b) Förbindelserna med huvudstaden c) Vissa ekonomiska synpunkter av indirekt militär betydelse

22 22 22 23 23 24 24 24 25 25 25 25 25 . . . . 26

VI. Resultatet av mariuförvaltningens undersökningar

26 VII. Sammanfattning

29 VIII. Förslag

30 Marinförvaltningens kostnadsberäkningar m. m. avseende en förläggning av Stockholms örlogsbas till endera av orterna Margretelund, Aspvik, Bogesund, Elfvik, Skärsätra-Mölna eller Erstavik. (Se särskild innehållsförteckning.)

TILL

KONUNGEN.

f

Genom nådigt beslut den 24 mars 1938 uppdrog Eders Kungl. Maj:t åt chefen för marinen, att i samråd med chefen för försvarsstaben och chefen för marinförvaltningen verkställa den ytterligare utredning rörande plats i

%

Stockholms skärgård för förläggning av Stockholms örlogsstation och örlogsvarv, som i här nedan återgivet utdrag ur statsrådsprotokollet över försvarsärenden för nämnda dag angivits, ävensom att avgiva det förslag i ämnet, vartill utredningen kunde föranleda. Samtidigt bemyndigade Eders Kungl. Maj:t chefen för försvarsdepartementet att besluta om för utredningen erforderlig sekreterar- och annan biträdeshjälp samt förklarade bland annat, att det skulle åligga marinförvaltningen att tillhandagå med de uppgifter och den sakkunnighjälp, som för arbetets utförande erfordrades och av ämbetsverket kunde lämnas. Genom nådigt beslut den 6 oktober 1938 förordnade Eders Kungl. Maj:t, med ändring av nyssnämnda beslut, att vid fullgörandet av ifrågavarande uppdrag, samråd skulle äga rum — förutom ined chefen för försvarsstaben — med förutvarande chefen för marinförvaltningen, viceamiralen i flottans reserv C. H. Åkermark. Sedan chefen för försvarsdepartementet den 8 april 1938 förordnat sekreterare och annan biträdeshjälp, lät jag, efter samråd i överensstämmelse med ovannämnda nådiga beslut den 24 mars 1938, utredningsarbetet omedelbart taga sin början. Vederbörligt samråd har därefter ägt rum under arbetets gång. Genom skrivelse den 27 april meddelade jag chefen för försvarsdepartementet, att utredningen antagit namnet »1938 års örlogsstationsutredning». För kännedom och övervägande hava följande skrivelser i ämnet till mig remitterats, nämligen: underdånig skrivelse den 14 februari 1938 från I. Hahne angående förläggning av örlogsbas till Svinninge-Näs eller Margretelund-Brevik; underdånig skrivelse den 15 mars 1938 från J. Hellman angående förläggning till Österskär; underdånig skrivelse den 21 mars 1938 från Gustafsbergs kommun angående förläggning till Aspvik; underdånig skrivelse den 7 april 1938 frän stadsfullmäktige i Vaxholm angående förläggning till Tenö m. m.; underdånig skrivelse den 21 april 1938 från Försvarsverkens Civila Personals förbund angående örlogsbasens förflyttning; underdånig skrivelse den 11 maj 1938 från Värmdö kommun angående förläggning till Myttinge-Bohlvik; underdånig skrivelse den 18 maj 1938 från A. Janses dödsbo angående förläggning till Elf vik; underdånig skrivelse den 1 juni 1938 från Österhanninge kommun angående förläggning till Gålö; underdånig skrivelse den 11 juni 1938 från Ingarö kommun angående förläggning till Ingarö; underdånig skrivelse den 22 september 1938 från G. Hagman angående förläggning till Kappelskär.

7 Sedan år 1863 d. v. s. under 76 år hava ett stort antal utredningar bedrivits rörande den lämpligaste platsen inom Stockholms skärgårdsområde för förläggning av en örlogsbas. En mångfald förslag hava under denna tid framlagts, Clock utan att frågan därigenom förts närmare sin lösning. Endast på en punkt kan överensstämmelse mellan förslagen konstateras, nämligen ifråga om behovet av en primär örlogsbas inom detta ur strategisk synpunkt betydelsefulla område. Om detta behov erinrade senast 1930 års försvarskommission och i överensstämmelse med dess förslag uttalade sig jämväl 1936 års riksdag. Under tiden för dessa utredningar hava, såsom vanligen brukar vara fallet, de flesta åtgärder avseende mera väsentliga förbättringar av de befintliga anstalterna skjutits åt sidan och ställts på framtiden. I 41 år hava flottans myndigheter ifråga om den hittillsvarande örlogsbasen framhållit det oavvisliga behovet av moderniserat varv, av ökat utrymme ifråga om kaserner och andra tjänstelokaler samt om anordningar för idrottens bedrivande jämte iordningställande av ett slutet kasernområde. Samtliga dessa behov förefinnas alltjämt, och medföra år från år ökade olägenheter. På grund av en framställning från överståthållarämbetet om upplåtelse till Stockholms stad av Skepps- och Kastellholmarna samt Galärvarvet, tillsatte Kungl. Maj:t år 1863 en kommitté. Denna avgav sitt betänkande — det första ifråga om örlogsbasens förflyttning — den 26 februari 1864. Kommittén förordade ett område vid Hustegafjärden på Lidingön såsom den lämpligaste platsen för en örlogsbas. Tages ingen hänsyn till kostnadsfrågan, kan örlogsbasen förläggas till vilken som helst i övrigt lämplig plats. Antalet orter med naturliga förutsättningar, belägna inom de områden av skärgården, som av militära skäl kunna anses lämpliga, är emellertid, som föreliggande utredning visar, synnerligen begränsat. Oberoende av platsvalet gäller i varje fall, att kostnaden för marken endast utgör en ringa del av den totala anläggningskostnaden. Avgörande för denna blir som regel kostnaderna för terrasserings-, kaj- och pirbyggnadsarbeten, kommunikationsanordningar, vattenledningsanläggningar och bostäder. Att skilda militära krav under den långa utredningstiden gjort sig gällande är icke ägnat att förvåna. Tillkomsten av ett allt effektivare luftvapen har i detta hänseende haft en avsevärd betydelse och är en av huvudorsakerna till föreliggande ytterligare utredning. Frågan rörande örlogsbasens ordnande har sedan 1905 upptagits inom riksdagen inte mindre än fjorton gånger, åtta gånger i propositioner och sex gånger i motioner. Sedan 1898 hava nitton av Kungl. Maj:t tillsatta kommittéer eller sakkunniga avgivit tjugotvå betänkanden m. m. Antalet skrivelser, yttranden, utlåtanden och utredningar enbart från högre myndigheter under sistnämnda tid uppgår för närvarande till över sjuttio, bland vilka märkas ett tjugotal från marinförvaltningen, ett tiotal från vardera chefen för marinstaben, chefen för generalstaben o. s. v. Det synes mig uppenbart, att snara åtgärder äro erforderliga för lösande

8 a.v frågan rörande örlogsbasens framtida öde, enär sjöförsvarets effektivitet i hög grad är beroende av örlogsbasernas förmåga, dels att bereda personalen förläggnings- och utbildningslokaler m. m. under för ordning, trevnad, hygien och disciplin gynnsamma betingelser, dels att giva materielen ett gott och ur ekonomiska synpunkter tillfredsställande underhåll, allt under former, som mö JHggöra en snabb och säker utrustning av fartygen. Dessa förhållanden äro emellertid till följd av det nuvarande tillståndet på väg att helt äventyras vad örlogsbasen i Stockholm beträffar. Med anledning härav får jag i samråd med chefen för försvarsstaben, generallöjtnanten O. G. Thörnell och förutvarande chefen för marinförvaltningen, viceamiralen i flottans reserv C. H. Åkermark, i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t snarast möjligt måtte vidtaga åtgärder för reglering av förhållandena vid örlogsbasen i Stockholm genom förflyttning av densamma till Erstavik i enlighet med bifogade »Utredning och förslag rörande plats i Stockholms skärgård för förläggning av Stockholms örlogsbas». Stockholm den 24 januari 1939. Underdånigst CH. DE CHAMPS. Chef för marinen.

/ CA.

Simoyisson.

9 I. Utredningens syfte. Utredningens syfte framgår av följande utdrag ur statsrådsprotokollet den 24 mars 1938: »Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Nilsson anför: I betänkande den 15 december 1930 (statens off. utredn. 1930: 33) framlade den s. k. 1929 års flottstationsutredning förslag av innehåll, bland annat, att flottans station i Stockholm skulle flyttas från huvudstaden, att ett av utredningen framlagt, den 5 december 1930 dagtecknat förslag till avtal med Stockholms stad angående överlåtande till staden av stationens nuvarande område måtte godkännas, samt att den nya örlogsstationen skulle anläggas vid Skärsätra-Mölna å Lidingö, därför medel skulle avses i enlighet med utredningens kostnadsberäkningar. Vid behandlingen av frågan om den nya flottstationens läge hade flottstationsutredningen kommit till den slutsatsen, att en plats måste väljas, som ej tvingade till anläggandet av särskilda försvarsanordningar, varav ytterligare följde, att platsen i fråga även borde vara belägen inom det luftförsvarssystem, som för huvudstaden funnes eller kunde bliva anordnat. Ur lantmilitär synpunkt borde dessutom stationen vara så belägen, att särskilda lantstridskrafter ej behövde avdelas för dess skydd, utan borde detta skydd kunna inbegripas i det, som lämnades huvudstaden. Såväl ur nu anförda synpunkter som av andra ytterligare utvecklade skäl komme en plats å Lidingö i förgrunden. Utredningen funne visserligen ingalunda uteslutet, att ur militära, nautiska och måhända även andra synpunkter i och för sig lika lämpliga platser för örlogsstationens anläggning stode att finna inom Stockholms skärgård utanför Lidingö. Sådana platser komme emellertid att medföra så väsentligt ökade kostnader för ordnandet av kommunikationer och bostäder eller anläggandet av särskilda försvarsanordningar eller bådadera, att de på grund av de ekonomiska synpunkterna måste lämnas ur räkningen. Av å Lidingö tillgängliga markområden hade utredningen ansett sig böra närmare undersöka samt utarbeta förslag till ny flottstation å följande platser å Lidingö, nämligen Gåshaga-Käppala, Skärsätra-Mölna, Elfvik och Sticklinge. P å närmare utvecklade grunder stannade utredningen, som nämnts, vid att föreslå Skärsätra-Mölna som plats för den nya stationen. Sedan marinförvaltningen i utlåtande den 30 januari 1931 framställt vissa erinringar mot flottstationsutredningens förslag och i samband därmed ifrågasatt en överarbetning av det utav flottstationsutredningen förordade Skärsätra-Mölnaförslaget, uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut den 16 april 1931 åt marinförvaltningen att verkställa överarbetning av de utav utredningen

framlagda alternativa förslagen beträffande förflyttning av Stockholms flottstation till Skärsätra-Mölna och till Gåshaga-Käppala, varvid de av flottstationsutredningen uppgjorda kostnadsberäkningarna för dessa alternativ skulle ingående revideras och kontrolleras. I anledning av berörda uppdrag inkom marinförvaltningeii den 23 februari 1934 med en underdånig skrivelse i ämnet, däri ämbetsverket — med förmälan, att ett förläggande av Stockholms örlogsstation till Skärsätra-Mölna syntes marinförvaltningen ur tekniska och ekonomiska synpunkter fördelaktigare än dess förläggande till Gåshaga-Käppala, vadan marinförvaltningens överarbetning ansetts i första hand böra avse Skärsätra-Mölnaförslaget — dels framlade två alternativa kostnadsberäknade förslag till ny örlogsstation å Skärsätra-Mölna, dels ock hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta därom, att förhandlingar med Stockholms stad omedelbart upptoges för revidering av det föreliggande förslaget till avtal angående ett eventuellt överlåtande till staden av Stockholms örlogsstationsområde, att för erhållande av för kronan antagbara villkor beträffande leverans av vatten, elektrisk energi m. m. förhandlingar jämväl omedelbart upptoges med Stockholms stad, Lidingö stad och Älvkarleby kraftverk, samt att förhandlingar upptoges angående förvärv av för Stockholms örlogsstations förflyttning till Skärsätra-Mölna å Lidingön erforderlig mark, varvid jämväl undersökningar borde göras angående kostnaderna för förvärvande av den mark, som erfordrades för en eventuell förflyttning av sagda station till Gåshaga-Käppala enligt 1929 års flottstationsutrednings förslag. I anslutning till marinförvaltningens nyssberörda hemställan inkom chefen för marinstaben den 28 februari 1934 med en underdånig skrivelse, däri han — under framhållande av den nuvarande örlogsstationens bristfälliga beskaffenhet — hemställde, att frågan om Stockholms örlogsstations förflyttning till Lidingön nu måtte upptagas till slutligt avgörande. Marinförvaltningens och chefens för marinstaben nyssnämnda skrivelser remitterades den 13 mars 1934 till 1930 års försvarskommission för yttrande. Försvarskommissionen avgav den 30 juli 1935 — samma dag som kommissio nens betänkande med förslag till ordnande av Sveriges försvar avgavs — utlåtande i ärendet och anförde därvid, bl. a., att frågan om förläggningsort för Stockholms örlogsstation i kommissionens betänkande icke närmare behandlats. Orsaken därtill vore den, att, såsom ock av flottstationsutredningen betonats, frågan om utflyttning av Stockholms örlogsstation till väsentlig del måste anses vara av ekonomisk art, även om dess strategiska betoning naturligen icke kunde förnekas. Försvarskommissionen, som givetvis saknade tillräckliga möjligheter att bedöma de ekonomiska synpunkter, som vore förknippade med förevarande spörsmål, ansåge sig fördenskull böra inskränka sig till att framhålla, att såsom i kommissionens betänkande närmare utvecklades en primär örlogsbas enligt kommissionens mening alltjämt vore erforderlig inom Stockholms skärgård, att på bedömandet av frågan om den lämpligaste belägenheten av en sådan örlogsbas givetvis strategiska synpunkter kunde utöva ett

11 viktigt inflytande, men att på beslut om en förflyttning av den nuvarande stationen till annan plats inom Stockholms skärgård ekonomiska faktorermåste komma i förgrunden, icke blott i fråga om förflyttningen såsom sådan utan även i fråga om valet av plats för ny station. Att inom Stockholms skärgård funnes ur strategisk synpunkt lämpligare förläggningsorter för en eventuellt förflyttad örlogsstation än de av flottstationsutredningen förordade alternativa platserna på Lidingön, syntes försvarskommissionen icke vara osannolikt; huruvida de ekonomiska möjligheterna för en förflyttning till en dylik plats vore förhanden, undandroge sig kommissionens bedömande. Emellertid hade marinförvaltningen i skrivelse den 4 september 1934 hemställt att, utan avvaktan å försvarskommissionens remissvar, för tids vinnande få verkställa förberedande undersökningar i de i ämbetsverkets förenämnda skrivelse den 23 februari 1934 angivna hänseenden. Denna hemställan blev genom Kungl. Maj:ts beslut den 14 september 1934 bifallen. I skrivelse den 18 december 1937 har marinförvaltningen inkommit med ett den 16 december 1937 dagtecknat förslag till nytt avtal mellan kronan och Stockholms stad angående försäljning till staden av örlogsstationens nuvarande områden i Stockholm av innehåll, bl. a., att kronan — under förutsättning av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande före den 1 juli 1938 | och godkännande av Stockholms stadsfullmäktige före den 17 maj 1938 genom beslut, som vinner laga kraft — till Stockholms stad överlåter samtliga nämnda områden med vissa undantag för en köpeskilling av 30 000 000 kronor att erläggas med 2 000 000 kronor om året under 15 år. Ämbetsverket ansåge sig därmed hava fullgjort den del av det genom Kungl. Maj:ts beslut den 14 september 1934 givna uppdraget, som avsåg revidering av avtalsförslaget den 5 december 1930. Det nya avtalet ansåge marinförvaltningen antagbart under förutsättning, bl. a., att Stockholms örlogsstation och örlogsvarv förflyttades från huvudstaden i huvudsaklig omfattning enligt det av ämbetsverket i dess skrivelse den 23 februari 1934 framlagda, med alternativ I I betecknade förslaget med vissa förbättringar, vilket förslag i januari 1937 kostnadsberäknats till 37 000 000 kronor. Vidare har marinförvaltningen i särskilt yttrande i förläggningsfrågan den 22 december 1937 meddelat, att marinförvaltningen vid den inom ämbetsverket bedrivna fortsatta utredningen i fråga om Stockholms örlogsstations förflyttning — efter den i januari 1937 gjorda revideringen av kostnadsberäkningarna enligt marinförvaltningens skrivelse den 23 februari 1934 — funnit, att ämbetsverkets i sagda skrivelse gjorda uttalande beträffande lämplig plats vid förflyttning av Stockholms örlogsstation och örlogsvarv alltjämt ägde giltighet, undey förutsättning dock att markförvärvet hölle sig inom belopp, som angivits i sistberörda skrivelse. I ett den 20 januari 1938 i anledning av remiss avgivet utlåtande i ämnet har chefen för marinen — efter hörande av chefen för Ostkustens marindistrikt — på närmare angivna skäl anslutit sig till marinförvaltningens förslag, att Stockholms örlogsstation och örlogsvarv flyttas till Skärsätra-Mölnaområdet å Lidingö.

12 Chefen för försvarsstaben har den 9 februari 1938 avgivit utlåtande i ärendet, därvid frågan om stationens förflyttning från eller kvarblivande i Stock holm huvudsakligen betraktats ur strategisk och luftförsvarssynpunkt. Chefen för försvarsstaben har till en början uttalat, att en förflyttning så snart som möjligt av flottstationen från nuvarande område till annan plats inom Stockholms skärgård syntes böra ske både för att möjliggöra erforderlig modernisering av stationen och framför allt för att frigöra huvudstaden från en militär anläggning, som otvivelaktigt ökade anledningarna till och skadegörelsen vid luftanfall mot Stockholms centrum. Det föreslagna flottstationsområdet på Lidingön erbjöde främst ur sistnämnda synpunkt en fördelaktigare belägenhet än det nu utnyttjade området, enär det befunne sig utanför huvudstadens nuvarande bebyggelse. Med hänsyn till Stockholms framtida utveckling syntes det emellertid osannolikt, att detta förhållande komme att bestå under den långa tidsrymd, för vilken en anläggning av sådan art som en flottstation måste beräknas. Det vore därför måhända mera framsynt, om den från början förlades ännu längre bort. För övrigt låge den tilltänkta platsen redan nu i en olämplig närhet av vissa industriella anläggningar, oljeupplag m. m., som vore tacksamma mål för luftanfall. Den enda fasta förbindelsen med Lidingön löpte jämväl fara att avbrytas från luften. Ur de synpunkter försvarsstaben hade att beakta, innebure alltså en förläggning av flottstationen till Lidingön betydande olägenheter, vilka skulle kunna undanröjas genom stationens förflyttning till ett område längre ut i Stockholms skärgård. Vissa sådana områden hade vid föregående utredningar prövats men förkastats, framför allt av ekonomiska skäl. E n plats, som tidigare icke undersökts, men som, främst ur luftförsvarssynpunkt, syntes mer ägnad för flottstationens förläggning än Lidingön, vore fastlandskusten vid Österskär innanför Trälhavet. Valdes denna plats, skulle de olägenheter bortfalla, som vidlådde Lidingöförslaget med hänsyn till eventuella luftanfall. Den låge dessutom väsentligt gynnsammare även med hänsyn till andra förhållanden under krig, bl. a. funnes en järnväg (ehuru smalspårig) och pålitliga landsvägsförbindelser. Å andra sidan hade även denna förläggning betydliga nackdelar, bland vilka kunde nämnas avståndet till i Stockholm befintliga dockor och verkstäder, svårighet att ordna personalens bostadsförhållanden, ökade driftskostnader m. m. och behov av ytterligare luftvärn utöver det, som måste tillkomma redan vid Skärsätraförläggningen. Kostnaderna för en flottstation i närheten av Österskär skulle av dessa och andra skäl med all sannolikhet ställa sig högre än de, som beräknats för Lidingöanläggningen. Emellertid borde icke kostnaderna vara, ensamt avgörande, och för övrigt förelåge som nämnts ingen undersökning därom. Chefen för försvarsstaben ifrågasatte därför, huruvida icke omtänksamheten bjöde, att en sådan undersökning gjordes, innan ett beslut definitivt fattades med sådana konsekvenser för oöverskådlig tid, som platsen för en blivande ny flottstation innebure. — Skulle emellertid den sålunda ifrågasatta undersökningen icke befinnas lämplig att utföra, ansåge chefen för försvarsstaben sig icke böra motsätta sig marinförvaltningens förslag till förlägg-

13 ning av flottstationen, trots de anförda betänkligheterna. Denna ståndpunkt motiverades av försvarsstabschefens uppfattning, att å ena sidan en flottstation i Stockholms skärgård vore för riksförsvaret nödvändig och att å andra sidan nuvarande förläggning av Stockholms örlogsstation och varv icke kunde bibehållas utan mycket allvarliga olägenheter. I fråga om det av marinförvaltningen framlagda förslaget till nytt avtal mellan kronan och Stockholms stad angående försäljning till staden av örlogsstationens nuvarande områden hava kammarkollegiet den 1 februari 1938 och statskontoret den 23 i samma månad avgivit utlåtanden. Kammarkollegiet har i sitt utlåtande ingått på en granskning av det framlagda preliminära avtalet och därvid erinrat, bl. a., dels att det avtalade sättet för likvidens fullgörande genom årliga annuiteter utan ränta å utestående belopp medförde, att köpeskillingen endast nominellt uppginge till 30 000 000 kronor och i själva verket vore väsentligt lägre, dels att i avtalet stadgad dispositionsrätt för kronan till vissa byggnader m. m. å de försålda områdena icke utgjorde någon tillfredsställande ersättning för kronans äganderätt till dessa byggnader, dels ock att de bestämmelser i avtalet, som avsåge att lämna kronan garantier för att Skepps- och Kastellholmarna icke försåges med någon ur statsverkets synpunkt störande bebyggelse utan i allt väsentligt bibehölle sitt nuvarande utseende, icke vore av beskaffenhet att medföra dylika garantier. Då vidare den värdering av områdena, som legat till grund för avtalet, enligt kammarkollegiets mening icke skett från affärsmässiga utgångspunkter och dessutom förefölle i olika hänseenden för låg, ansåge sig kollegiet icke kunna tillstyrka, att ifrågavarande preliminära avtal godkändes såsom slutlig uppgörelse mellan kronan och Stockholms stad om örlogsstationens områden i Stockholm. I fråga om den framtida dispositionen av områdena i fråga, under förutsättning att stationen flyttas å annat håll, har kammarkollegiet uttalat, att kollegiet måste ifrågasätta det riktiga i att områdenas försäljning ovillkorligen skulle behöva kombineras med frågan om anläggning av en ny flottstation. Av skäl, som av kammarkollegiet i utlåtandet närmare utvecklats, syntes framgå, att starka allmänna intressen krävde, att frågan om den framtida dispositionen av Skepps- och Kastellholmarna lösgjordes från frågan om flottstationens förflyttning. Under förutsättning att örlogsstationens förflyttning ansåges böra äga rum, ville kollegiet förorda till övervägande att, i syfte att möjliggöra en sådan förflyttning, örlogsstationens markområden övertoges av allmänna fastighetsfonden mot ersättning från fonden med belopp, som bestämdes på grundval av utredningen i förevarande ärende, samt att därefter en allsidig utredning vidtoges rörande den disposition av de övertagna områdena, som ur allmänna synpunkter kunde finnas vara för statsverket förmånlig. Statskontoret har i sitt utlåtande uttalat, bl. a., att ämbetsverket icke kunde bedöma, huruvida den genom avtalsförslaget träffade uppgörelsen innebure den för statsverkets vidkommande förmånligaste lösningen av förevarande försäljningsspörsmål. Ämbetsverket ville emellertid som sin mening uttala,

14 att det här gällde en fastighetsöverlåtelse av så säreget slag, att eljest gängse grunder vid värdesättningen av statens tomtmark i huvudstaden icke utan vidare syntes behöva tillämpas. Statskontoret hade på den grund och av ytterligare anförda skäl stannat vid den uppfattningen, att — därest beslut fattades om flottstationens borttagande — den ifrågasatta överlåtelsen till Stockholms stad borde komma till stånd samt att den preliminärt avtalade köpeskillingen borde kunna av staten godtagas. — I detta sammanhang ville statskontoret framhålla, att det av flera skäl icke syntes lyckligt att — på sätt hittills skett — sammankoppla frågan om försäljning till Stockholms stad av Skepps- och Kastellholmarna m. fl. områden med spörsmålet om förflyttning av Stockholms örlogsstation. Därest en ändrad förläggning av flottstationen vore ur försvarssynpunkt påkallad, borde enligt statskontorets mening åtgärder därför vidtagas oberoende av den ifrågasatta markförsäljningen. Ämbetsverket förordade fördenskull, att flottstationsspörsmålet i fortsättningen frikopplades från försäljningsfrågan och vunne sin lösning utan avseende å denna senare. Av ett dylikt särskiljande av de båda frågorna borde följa, att kostnaderna för flottstationens förflyttning borde bestridas genom anslag å riksstaten, vilka borde därstädes uppföras allteftersom de bleve för ändamålet erforderliga samt att eventuellt inflytande försäljningsmedel för stationens nuvarande markområde borde tillföras statsregleringen över driftbudgetens inkomstsida. Slutligen har marinförvaltningen — som i särskilda skrivelser den 21 februari och den 1 mars 1938 inkommit med redogörelse för resultaten av på grundval av Kungl. Maj:ts beslut den 14 september 1934 förda underhandlingar dels med Stockholms stad, Lidingö stad och Älvkarleby kraftverk för erhållande av för kronan antagbara villkor i fråga om leverans av vatten och elektrisk energi m. m. för örlogsstation å Lidingö, dels ock med av Skärsätra Mölnaförläggningen berörda markägare angående förvärv av för stationens förflyttning dit erforderlig mark — i sistnämnda skrivelse tillika hemställt, att därest Kungl. Maj:t på grund av vad kammarkollegiet och chefen för försvarsstaben i ärendet andragit ansåge sig icke nu utan ytterligare utredning kunna taga ställning till frågan om platsen för örlogsstationens förläggning, Kungl. Maj.-t måtte låta verkställa, förnyad utredning angående annan lämplig plats för örlogsstation och örlogsvarv än å Lidingö och att med ledning därav slutligt förslag i ärendet måtte avgivas. Med hänsyn till de ur såväl ekonomisk som krigsberedskapssynpunkt stora olägenheter, vilka uppstode genom ytter ligare dröjsmål i örlogsstationsfrågans slutliga avgörande, hemställde ämbetsverket jämväl, att den ifrågasatta utredningen skulle bliva med största skynd samhet bedriven. I anslutning till vad de militära myndigheterna numera enhälligt förorda anser även jag, att ett bortflyttande av Stockholms örlogsstation och örlogsvarv från huvudstadens centrum framstår som ett önskemål, som snarast möjligt bör bringas till förverkligande. De skäl, som tala härför, äro i främsta rummet av organisatorisk och ekonomisk art. De inom stationens nuvarande områden till buds stående utrymmena äro nämligen alltför begränsade och

15 splittrade för att en efter moderna principer inrättad örlogsbas där skall kunna med fördel för framtiden hava sin plats. Och i varje fall lära kostnaderna för att på den nuvarande platsen åstadkomma en örlogsstation av något så när likartad beskaffenhet som en till annan plats utflyttad bliva oproportionerligt höga i förhållande till det resultat som står att ernå. Förutom nämnda skäl talar för en utflyttning även den omständigheten, att, på sätt särskilt chefen för försvarsstaben framhållit, huvudstaden därigenom skulle frigöras från en militär anläggning, som måste sägas öka anledningarna till och skadegörelsen vid luftanfall mot Stockholms centrum. Som ett ytterligare skäl kan också åberopas den brandrisk för Nordiska museet m. fl. värdefulla byggnader, som örlogsvarvets nuvarande belägenhet innebär. Beträffande valet av plats inom Stockholms skärgård för en ny örlogsstation har man att mot varandra väga olika på frågan inverkande faktorer. 1929 års flottstationsutredning har därvid — huvudsakligen av ekonomiska skäl — kommit till det resultatet, att den nya örlogsstationen borde förläggas till en plats innanför Oxdjupet vid Oscar-Fredriksborg. Det var också på huvudsakligen ekonomiska grunder som utredningen stannade vid att förorda en plats å Lidingö — utredningen anförde bl. a., att om man ville komma fram till ett förslag, som vore ur ekonomisk synpunkt tänkbart att genomföra, en plats måste väljas, där kommunikations- och bostadsproblemen kunde på grund av platsens läge betraktas såsom i väsentlig grad från början löste. Även 1930 års försvarskommission har i sitt utlåtande i frågan framhållit, att vid ett bedömande av frågan om plats för en ny örlogsstation ekonomiska faktorer måste komma i förgrunden. Emellertid har i ärendet tillika framhållits, att vid frågans bedömande givetvis icke finge bortses från strategiska och luftförsvarssynpunkter. Särskilt har chefen för försvarsstaben med hänsyn till faran för anfall från luften uttalat vissa betänkligheter mot förslaget att förlägga den nya örlogsstationen till Skärsätra-Mölna å Lidingö, även om han icke ansett sig böra direkt motsätta sig förslaget om en dylik förläggning. Försvarsstabschefen har i anslutning därtill pekat på en plats, vars förutsättningar att utgöra förläggning för en örlogsstation icke förut undersökts, nämligen fastlandskusten vid österskär innanför Trälhavet. Vid valet av denna plats skulle enligt försvarsstabschefens mening de olägenheter bortfalla, som vidlådde Lidingöförslaget med hänsyn till luftanfall. Även i övrigt skulle en förläggning dit medföra vissa fördelar, ehuru den av olika skäl sannolikt skulle ställa sig oförmånligare ur kostnadssynpunkt. I anslutning till vad sålunda uttalats har försvarsstabschefen ifrågasatt, huruvida icke en undersökning borde göras beträffande Österskärsområdets förutsättningar för ändamålet, innan definitivt beslut fattades till förläggningsfrågan. Enligt min mening bör åt de synpunkter, som av chefen för försvarsstaben i ärendet andragits, ägnas den största uppmärksamhet. Innan definitiv ståndpunkt tages till frågan om platsen för den nya örlogsstationen, lärer därför, på sätt försvarsstabschefen ifrågasatt, en ytterligare utredning böra företagas

16 rörande förutsättningarna för att, alltjämt med tillbörligt beaktande av kostnadssynpunkten, giva stationen en förläggning, mot vilken betänkligheter av den art, försvarsstabschefen i ärendet anfört, icke göra sig i samma grad gällande. Utredningen lärer i första hand böra taga sikte på den av försvarsstabschefen omnämnda platsen vid Österskär men torde också, därest anledning därtill skulle under utredningens gång uppkomma, böra omfatta andra platser inom Stockholms skärgård, vilka icke av kostnadsskäl redan från början måste anses uteslutna. Kedan av det anförda lärer följa, att slutlig ståndpunkt till frågan om den framtida dispositionen av de nuvarande stations- och varvsområdena i Stockholm icke nu bör fattas. Såväl kammarkollegiet som statskontoret hava i detta avseende såsom sin åsikt uttalat, att nämnda fråga borde lösgöras från frågan om Stockholms örlogsstations förflyttning och, därest en sådan förflyttning kommer till stånd, vinna sin lösning för sig. För min del finner jag de av myndigheterna härför anförda skälen bärande, vadan jag anser mig böra ansluta mig till nämnda åsikt. Det av marinförvaltningen framlagda preliminära avtalet av den 16 december 1937 mellan kronan och Stockholms stad angående försäljning av de nämnda områdena lärer därför icke böra föranleda till någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd. Utförandet av den förenämnda utredningen synes mig böra uppdragas åt chefen för marinen i samråd med chefen för försvarsstaben och chefen för marinförvaltningen. Härvid förutsätter jag, att marinförvaltningen skall lämna det biträde med utredningar av teknisk och ekonomisk art, som förarbetets bedrivande må befinnas behövligt. I den mån därutöver särskild expertis eller sekreterarhjälp erfordras, lärer det få ankomma på chefen för försvarsdepartementet att ställa sådant biträde till förfogande. Utredningen torde böra bedrivas med sådan skyndsamhet, att resultatet av densamma kan föreligga färdigt i god tid före 1939 års riksdag. Beträffande ersättning åt sekreterare och övrig biträdespersonal torde Kungl. Maj:t framdeles böra meddela beslut. Kostnaderna för utredningen torde böra gäldas från fjärde huvudtitelns anslag till kommittéer och utredningar genom sakkunniga. Under åberopande av det anförda hemställer jag, dels att Kungl. Maj:t måtte besluta, att det av marinförvaltningen i ärendet framlagda den 16 december 1937 mellan marinförvaltningen och delegerade för Stockholms stad ingångna preliminära avtalet om försäljning till staden av Stockholms örlogsstations och örlogsvarvs nuvarande områden i Stockholm icke skall till någon Kungl. Maj:ts ytterligare åtgärd föranleda, dels ock att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt chefen för marinen att i samråd med chefen för försvarsstaben och chefen för marinförvaltningen verkställa den ytterligare utredning rörande plats i Stockholms skärgård för förläggning av Stockholms örlogsstation och örlogsvarv, som i det föregående angivits, ävensom att avgiva det förslag i ämnet, vartill utredningen kan föranleda. Vidare hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte bemyndiga chefen för försvars-

17 departementet att besluta om för utredningen erforderlig sekreterar- och annan biträdeshjälp. Härjämte torde Kungl. Maj:t förklara, dels att det skall åligga marinförvaltningen att tillhandagå med de uppgifter och den sakkunnighjälp, som förarbetets utförande erfordras och av ämbetsverket kunna lämnas, dels ock att kostnaderna för utredningen skola gäldas från fjärde huvudtitelns anslag till kommittéer och utredningar genom sakkunniga. Slutligen torde Kungl. Maj:t förordna, att utdrag av statsrådsprotokollet i detta ärende må offentliggöras. Till vad föredragande departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma, lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten bifall.»

Behandlingen av frågan rörande Stockholms örlogsbas före den tidsperiod utdraget ur protokollet berör, framgår för åren 1863—1917 av »Betänkande och förslag av 1916 års flottstationskommitté» den 19 mars 1917, sid. 1—52 och »Betänkande och förslag av 1917 års flottstationskommitté, Del I» ,den 30 november 1917, sid. 1—37, samt för tiden 1918—december 1930 av »Utredning och förslag» (statens off. utredn. 1930:33, Försvarsdepartementet) avgivet den 15 december 1930 av 1929 års flottstationsutredning, sid. 5—25. Slutligen må här erinras, att särskilda utskottet vid 1936 års riksdag i sitt utlåtande nr 1 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 225 angående försvarsväsendets ordnande i nu ifrågavarande hänseende bl. a. uttalat följande (sid. 126): »Kungl. Maj:t har i propositionen framhållit, att med framläggande av förslag i frågan om örlogsstationens i Stockholm förläggning borde anstå intill dess definitivt beslut fattats angående sjöförsvarsorganisationen i dess helhet, enär dessförinnan nödiga hållpunkter beträffande stationsanläggningens omfattning saknades. Utskottet, som icke haft något att erinra mot den av Kungl. Maj:t sålunda intagna ståndpunkten, räknar emellertid med att dess i det följande framlagda förslag skall medföra en i stort sett slutgiltig lösning av frågan om sjöförsvarets organisation, och vill av denna anledning framhålla önskvärdheten av att här föreliggande fråga snarast bringas till sin lösning. Enligt utskottets mening tala åtskilliga skäl för att en flyttning av örlogsstationen skulle innebära den riktigaste lösningen. Utskottet vill i detta sammanhang uttala, att därest frågans avgörande kommer att avsevärt fördröjas, torde kraven på ett tidsenligt ordnande av manskaps förläggningen på Skeppsholmen icke längre böra avvisas.»

145 39

18 II.

För örlogsbasens förläggning lämpliga områden inom Stockholms skärgård.

På grund av det givna uppdragets art, har det synts erforderligt, att i första hand angiva belägenheten av de skärgårdsområden till vilka en förläggning av Stockholms örlogsbas kan anses vara lämplig av militära skäl. Strategiskt sett har detta läge icke någon större betydelse under förutsättning, att läget väljes på ett sådant sätt, att basen icke utsattes för faran av effektiv artilleribeskjutning från fartyg i öppen sjö, samt att förvarningstiden vid anfall från luften, som insättas över skärgården, kan beräknas bliva så lång som möjligt, så att erforderliga mot- och skyddsåtgärder hinna vidtagas. Detta innebär, att basen med hänsyn till faran för beskjutning lämpligen förlägges till en plats mellan latitudsparallellen genom Greggersboda i norr och latitudsparallellen genom yttre delen av Erstaviken i söder samt väster om en linje ungefär genom nämnda orter. Med hänsyn till faran från luften bör platsen vara belägen så långt in i skärgården som möjligt. Härav framgår att i ovannämnda remisser berörda platserna Aspvik å Ormingelandets östra del, Myttinge-Bohlvik å norra delen av Värmdön, Gålö sydväst om Dalarö, Ingarö öster om Saltsjöbaden eller Kappelskär norr om Furusund icke kunna anses vara lämpliga för förläggning av örlogsbasen. Inom av nämnda linjer begränsade område är emellertid även Stockholm beläget. Skall därför örlogsbasen på skäl, som i ovannämnda statsrådsprotokoll anförts, förflyttas från huvudstaden till avlägsnare plats än SkärsätraMölna å Lidingön, bör denna principiellt sett sökas på längre avstånd från huvudstadens centrum än som motsvarar yttre gränsen för Stockholms luftskyddsområde, sådant detta definierats genom nådigt beslut å socialdepartementet den 17 september 1937. Väderölandet, Stora Värtan och Erstavikens inre del torde dock icke behöva anses såsom ur denna synpunkt uteslutna områden för en förläggning av örlogsbasen. En förläggning till det i ovannämnda remiss berörda Elfvik å Lidingön är däremot icke lämplig. Av det sagda framgår, att den ändamålsenligaste förläggningen vore antingen till en plats å fastlandskuslen, varvid såväl sträckan Greggersboda— Stora Värtan som Erstavikens inre del kunna komma ifråga eller till en ö omedelbart utanför nämnda kuststräcka.

19 III.

Verkställda rekognosceringar.

För att utröna varstädes inom ovan angivna område farvattnens beskaffenhet och terrängförhållandena medgiva anläggande av en örlogsbas hava underutredningen företagits ett flertal rekognosceringar. Vid undersökning av kuststräckan Greggersboda-Vallersvik den 25 april 1938 framgick, att ett anläggande av örlogsbas å denna icke vore möjligt. Stränderna stupa brant och terrängen är starkt kuperad. Erforderliga utfyllningar skulle på grund av de stora djupen bliva dyrbara, och hela anläggningen komme att ligga allt för nära den omedelbart utanför stranden framgående norra farleden till Furusund. Vid fortsatta rekognosceringar av kuststräckan Vallersvik-Pålsundet visade det sig, att terräng och farvatten voro gynnsamma för ändamålet endast vid Margretelund, österekär eller Näs. Med anledning härav beslöts utförande av preliminära undersökningar rörande dessa orter, av vilka Margretelund och Näs behandlas i en av ovannämnda remisser och Österskär i en annan, varjämte chefen för försvarsstaben särskilt angivit fastlandskusten vid sistnämnda plats i sitt underdåniga utlåtande den 9 februari 1938. Av statsrådsprotokollet för försvarsärenden den 24 mars 1938 framgår även att »utredningen lärer i första hand böra taga sikte på den av försvarsstabschefen omnämnda platsen vid Österskär men torde också, därest anledning därtill skulle under utredningens gång uppkomma, böra omfatta andra platser inom Stockholms skärgård, vilka icke av kostnadsskäl redan från början måste anses uteslutna». Sedan förslagsskisser uppgjorts, och vissa beräkningar företagits, utfördes förnyad rekognoscering inom samma område den 12 maj. Härvid kunde konstateras, att endast strandpartiet närmast öster om Margretelunds huvudbyggnad erbjöde möjligheter för anläggande av en örlogsbas. P å grund av platsens öppna läge syntes dock skyddspirar bliva erforderliga i anmärkningsvärt stor utsträckning. Kostnaderna för sådana måste antagas bliva avsevärda med hänsyn till för dylika anläggningar ogynnsamma djupförhållanden. Beträffande Österskär konstaterades bl. a., att erforderliga kajlängder därstädes ej stode att erhålla. Vid Näs kunde en bas anläggas endast under förutsättning att Teljevikens inre del utbildades till en hamnbassäng mellan Näsudden och Svinningelandet. Bredden av en dylik bassäng bleve emellertid otillräcklig med hänsyn till erforderligt manöverutrymme. Vidare kommer de olika anläggningarna att bliva placerade på ömse sidor om bassängen, vilket icke vore ändamålsenligt och lämpligt. Såväl vid Näs som Österskär skulle ävenledes omfattande piranordningar bliva erforderliga. Issituationen kunde förutsättas bliva mer svårartad vid sistnämnda orter än vid Margretelund. Den 5 maj rekognoscerades kuststräckan mellan Pålsundet och Stora Värtan. Denna sträcka har redan tidigare undersökts i samma syfte av bl. a. 1908 års flottstationssakkunnige. Frågan gällde då anläggande av örlogsbas å Tallarudden vid Pålsundet eller Karlsudd. I likhet med vad nämnda

20 sakkunnige funnit, befanns den förstnämnda platsen hava ett alltför instängt läge med trånga vattenutrymmen. Detta gäller numera i ännu högre grad än år 1908, framförallt enär örlogsfartygen numera äro avsevärt längre. Samma förhållanden befunnos råda beträffande hela kuststräckan mellan Pålsundet och Karlsudd. En bas förlagd till dessa områden, bl. a. på det sätt som föreslås i ovannämnda underdåniga skrivelse från stadsfullmäktige i Vaxholm, skulle dessutom komma att sakna erforderlig redd, varjämte allmänna farleden genom Tenösundet skulle komma att i alltför stor utsträckning gå omedelbart intill örlogsbasens kajer. Å sträckan mellan Karlsudd och Stora Värtan syntes endast strandområdet vid Bogesund, söder om huvudbyggnaden, vara gynnsamt för ifrågavarande ändamål. I övrigt äro markförhållandena ofördelaktiga på grund av den starkt kuperade strandterrängen. Rekognoscering av Stora Värtan verkställdes den 16 maj. På grund av redan befintlig bebyggelse i Djursholm m. fl. orter måste den västra stranden anses vara utesluten. Beträffande de norra och östra stränderna visade det sig, att icke heller å dessa funnes någon för ändamålet lämplig plats. Dels voro terrängförhållandena ogynnsamma, dels skulle en örlogsbas placerad därstädes få ett olämpligt läge med hänsyn till verksamheten vid Roslagens flygflottilj, vilken är förlagd till Hägernäs vid Stora Värtans norra strand. Av de ovannämnda rekogosceringarna framgick sålunda, dels att å fastlandskusten norr om Stockholm endast vid Margretelund eller Bogesund plats kunde ifrågakomma för anläggande av en örlogsbas, dels att någon omedelbart utanför kuststräckan Greggersboda-Stora Värtan belägen ö icke funnes som vore för ändamålet lämplig. Den 9 maj rekognoscerades stränderna kring Erstaviken. Det visade sig härvid, att den norra stranden ej kunde utnyttjas på grund av terrängens beskaffenhet samt bebyggelsen vid Solsidan. Terrängen å vikens södra strand, sydost om Erstaviks huvudbyggnad befanns däremot lämplig. Vattenområdet utanför denna del av stranden kunde användas som redd. E n förläggning till Erstavik skulle dessutom medföra den stora fördelen, att örlogsbas därstädes bleve dels ostörd av allmän trafik till sjöss, dels befriad från insyn från sjösidan m. fl. olägenheter. Söder om Stockholm funnes alltså å fastlandet ytterligare en plats till vilken örlogsbasen eventuellt skulle kunna förläggas. Med anledning av ovannämnda remisser rörande Aspvik inom Gustafsbergs kommun, Myttinge-Bohlvik inom Värmdö kommun och Elfvik å Lidingön, företogos rekognosceringar den 2 maj och 14 juni, ehuru sistnämnda orter icke äro belägna inom det område, vilket ovan angivits såsom lämpligt. Förstnämnda dag rekognoscerades stränderna vid Torsbyfjärden och den norr därom belägna Solöfjärden. I överensstämmelse med resultaten vid undersökningar i samma syfte, företagna under åren 1916 och 1917 befanns, att terrängen vid Torsby fjärdens stränder vore av en sådan beskaffenhet, att den enda plats till vilken en örlogsbas härstädes kunde förläggas vore Aspvik på Ormingelandets nordöstra del. Läget av en sådan bas bleve dock instängt

21 och manöverutrymmet i hamnbassängen otillräckligt, i varje fall för större fartyg. Beträffande Solöfjärden kunde endast Värmdöstranden ifrågakomma, varför denna undersöktes närmare. Densamma befanns vara ogynnsam till hela sin längd, starkt kuperad och med brant sluttande stränder. Vikarna vid Myttinge och söder därom skulle dessutom icke medgiva tillräckligt manöverutrymme. Såväl förläggning till Myttinge eller det på utsidan av Värmdö vid Sandöfjärden belägna Bohlvik, som en uppdelning av örlogsstationen och örlogsvarvet å dessa två orter enligt förslag i nyssnämnd remiss visade sig sålunda icke vara möjlig. Ben enda plats vid T or sbij fjärden eller Solöfjärden, som skulle kunna lämpa sig för ändamålet vore sålunda Aspvik. Vid rekognosceringen av Elfvik den 14 juni befanns, att en förläggning av basen dit eventuellt skulle kunna ske. Emellertid syntes läget öppet och oskyddat, varjämte stora farleden framgick omedelbart intill stranden. Lämpligast syntes i så fall vara, att förlägga varvet till områdets nordöstra del.

IV. Omfattningen av marinförvaltningens undersökningar och kostnadsberäkningar. Med anledning av de resultat som vunnits vid ovannämnda rekognosceringar, hemställdes med stöd av nådiga brevet den 24 mars 1938, att marinförvaltningen måtte utföra grundundersökningar samt uppgöra kostnadsberäkningar för anläggande av örlogsbas vid Margretelund, Bogesund och Erstavik. Då emellertid tidigare utförda undersökningar visat, att kostnaderna för upprättande av en örlogsbas blivit högre ju längre från huvudstaden den plats varit belägen, som kostnaderna avsett, ansågs erforderligt, att samtidigt även låta kostnadsberäkna sådana närmare Stockholm belägna orter, till vilka basen på grund av terrängförhållandena skulle kunna förläggas, ehuru dessa äro belägna inom huvudstadens ovannämnda luftskyddsområde. Dylika platser finnas endast å Lidingön, enär det numera måste anses uteslutet att förflytta basen till plats å Norra Djurgården. På Lidingön hava redan tidigare ett flertal platser ifrågasatts, av vilka dock endast Skärsätra-Mölna och Elfvik eventuellt kunna ifrågakomma. Med hänsyn till vid rekognosceringarna vunna resultat beslöts jämväl att även det ovannämnda av 1917 års flottstationskommitté ifrågasatta Aspvik borde kostnadsberäknas i detta sammanhang, trots att platsen, enligt vad tidigare anförts, är belägen längre ut i skärgården (närmare havsbandet) än som kan anses lämpligt. Genom uppgörande av kostnadsberäkningar för såväl sistnämnda tre orter som de tre förstnämnda skulle dessutom kostnaderna för anläggande av örlogsbas på endera av sex platser, med avsevärt olika belägenhet och på varierande avstånd från huvudstaden, kunna direkt jämföras. Skärsätra-

22 Mölna och Elfvik ligga närmast huvudstaden, därnäst Erstavik och Bogesund, samt fjärmast Aspvik och Margretelund. Enär grundundersökningar i här ifrågavarande syfte redan tidigare utförts vid Skärsätra-Mölna, Elfvik och Aspvik, skulle reviderade beräkningar för dessa platser kunna uppgöras för jämförelsevis ringa kostnader. Med anledning härav hemställdes att marinförvaltningen samtidigt måtte uppgöra likartade kostnadsberäkningar jämväl för Skärsätra-Mölna, Elfvik och Aspvik. Be ifrågavarande sex orterna, nämligen Margretelund, Aspvik, Bogesund, Elfvik, Skärsätra-Mölna och Erstavik äro sålunda de enda platserna inom skärgården, till vilka en förläggning av Stockholms örlogsbas för närvarande anses kunna ifrågasättas.

V. Militära synpunkter beträffande läget av Stockholms örlogsbas. Med bortseende från, att tre av nyssnämnda orter ligga utanför det område, som betecknats såsom lämpligt, avse nedanstående bedömanden samtliga sex orter.

A. S y n p u n k t e r beträffande örlogsbasens försvar. a) Allmänt. Sannolikheten för anfall på örlogsbasen beror på den grad av begärlighet fienden tillmäter platsen såsom anfallsobjekt. Man är härvid hänvisad till på antaganden grundade bedömanden, som icke medgiva säkra slutsatser. Vad läget beträffar föreligger icke någon allmän risk för anfall beträffande någon av de ifrågavarande platserna. Man torde kunna utgå ifrån, att anfall med sjö- eller lantstridskrafter riktade mot en i Stockholms skärgård indraget belägen örlogsbas såsom enda mål äro ytterst osannolika om ock icke helt uteslutna. För denna åsikt tala ej blott de svårigheter och risker, som äro förbundna med inträngande i skärgård, utan även det relativa värdet emellan örlogsbasen och den inom samma område belägna huvudstaden. Denna uppfattning styrkes även av det förhållandet, att en fiende i sina flygstridskrafter äger ett vida enklare anfallsmedel. Flyganfallens mindre effektivitet uppväges av desammas jämförelsevis obegränsade möjligheter till upprepning. Direkta anfall mot en i Stockholms skärgård belägen örlogsbas komma därför sannolikt att i första hand äga rum från luften. Sådana anfall torde i synnerhet vara att förvänta vid vissa tillfällen och under särskilda omständigheter. Vid intagande av beredskap eller vid mobilisering, då örlogsfartyg rusta, komma nämligen dessa att i stor utsträckning, ehuru för kortare tid, vara samlade vid örlogsbasen, vilket tillfälligt ökar dennas värde som ahfallsföremål.

23 Detsamma är förhållandet, om de privata varv, vilka jämväl tagas i bruk för utrustning, ligga i omedelbar närhet av örlogsbasen, vilket ur utrustningssynpunkt är önskvärt. Likaledes är anfallsrisken större vid de tillfällen, då värdefulla örlogsfartyg ligga inne för reparation, ehuru möjligheterna att genomföra anfallet med önskat resultat i sådant fall minskas, enär sistnämnda fartyg äro bestyckade med luftvärnsartilleri.

b) Anfall med lantstridskrafter. Någon gradering av de ifrågasatta platserna ur synpunkten av större eller mindre försvarsmöjligheter mot anfall från landsidan torde icke erfordras. Uppstår hot från stridskrafter, som landstigit, kommer anfallet att gälla huvudstaden eller riket i dess helhet och ej särskilt örlogsbasen. Ett dylikt hot kan sannolikt icke uppstå förrän vid en tidpunkt, då basen genom marinstridskrafternas oskadliggörande eller flottans ombasering förlorat sin huvudsakliga betydelse. Med nämnda utgångspunkter spelar det alltså en underordnad roll om en örlogsbas i Stockholms skärgård är belägen på en ö eller på fastlandet. Några särskilda kostnader torde icke behöva beräknas för försvarsanordningar för örlogsbasens skydd mot anfall av lantstridskrafter å någon av de ifrågavarande platserna.

c) Anfall med sjöstridskrafter. Ett i större skala organiserat angrepp med sjöstridskrafter genom skärgården mot en örlogsbas förlagd till endera av angivna platser, får betraktas som mindre sannolikt och kan i varje fall ej äga rum, förrän — förutom kustflottan, därest den befinner sig i norra Östersjön — jämväl de lokala sjöstridskrafterna och havsbandets fasta försvarsanordningar nedkämpas. Världskriget giver intet exempel på att sjöstyrkor, sammansatta av större enheter inträngt i fientlig skärgård. Att med vissa lätta fartyg inpassera i skärgården vid sidan av eller förbi de nämnda fasta försvarsanordningarna kan visserligen betecknas som teoretiskt möjligt, men möter i praktiken sådana svårigheter och risker, att det både i och för sig och med hänsyn till den enklare anfallsmetoden från luften får betraktas som osannolikt. Torpedbåtar skola ej endast intränga i skärgården, utan måste först oupptäckta hava uppnått farvattnet utanför densamma, för att därifrån börja operationen. Undervattensbåtar kunna endast under mycket gynnsamma förhållanden beräknas komma innanför havsbandet. Ett inträngande i Stockholms inre skärgård, varest alla de ifrågavarande platserna äro belägna, är ytterligt osannolikt. Även om havsbandet passerats, möter en fortsatt förflyttning stora svårigheter. Åtgärder för att hindra sådana förflyttningar kunna vidtagas genom vissa förberedelser. Särskilt skydd för vid örlogsbasen förlagda fartyg mot

24 anfall från torpedbåtar och undervattensbåtar bör därför i viss omfattningavses vid eventuell förflyttning till endera av ifrågavarande mera öppet belägna platser. Faran för artilleribeskjutning från öppna havet kan beträffande samtliga platser på teknikens nuvarande ståndpunkt icke anses vara stor, enär även de närmast öppna havet belägna platserna befinna sig på långt avstånd från fritt farvatten. Riskerna för fientliga fartyg att uppträda i omedelbar närhet av den svenska kusten i förening med den stora ammunitionsmängd, som måste beräknas åtgå för att på ifrågavarande stora avstånd kunna ernå skadegörande träffverkan, och den genom det stora skottantalet uppkommande eldrörsförslitningen gör, att sannolikheten för användande av en sådan metod blir mycket liten. Med hänsyn till artillerianfall av sjöstridskrafter äro därför skillnaderna mellan ifrågavarande platsers lägen icke av avgörande betydelse.

d) Anfall med luftstridskrafter. 1. Allmänt. Såsom nämnts torde anfall med luftstridskrafter mot örlogsbasen under vissa omständigheter vara att förvänta, örlogsbasen kräver därför effektiva luftförsvarsanordningar, oberoende av till vilken plats basen förlägges. Om dessa anordningar kunna inpassas inom ramen av Stockholms luftförsvar, vinnas i såväl ekonomiska som andra hänseenden vissa fördelar. Omfattningen av de luftförsvarsanordningar, som varje plats med hänsyn till sitt läge kräver, behandlas icke i detta sammanhang, men framgår jämte andra härmed sammanhängande frågor av särskild skrivelse. Vissa åtgärder, som försvåra eller förhindra från flygplan fällda torpeder att skada dockportar, flytdockor och till basen förlagda fartyg m. m., krävas dessutom vid samtliga platser, oberoende av deras lägen. Av viss betydelse är örlogsbasens läge i förhållande till Stockholm med hänsyn till dels de driftsstörningar, som uppstå vid basen om flyganfall riktas mot huvudstaden, dels Stockholms luftförsvar. 2.

Driftstörningar. Varje industriell anläggning har att räkna med driftavbrott vid luftanfall till följd av de mot- och skyddsåtgärder, som måste vidtagas, i första hand genom att personalen uppsöker skyddsrummen. Sådana driftavbrott kunna för ett militärt etablissement som örlogsvarvet bliva mycket hindersamma, därest luftanfallen ofta återkomma. Till följd av närbelägenhet till Stockholm måste antagas, att SkärsätraMölna drabbas av varje alarm vid luftanfall mot huvudstaden, oberoende av från vilket håll sådant anfall insattes. Denna plats är alltså ur här berörda synpunkt sämst belägen. Övriga platser hava med stor sannolikhet att påräkna driftavbrott endast vid anfall eller reträtt i viss given riktning i förhållande till huvudstaden.

25 3. Stockholms luftförsvar. Med hänsyn till den obestridliga betydelsen av att huvudstaden erhåller ett starkt luftförsvar, kan det anses vara en fördel, om densamma i viss riktning erhåller ett framskjutet luftförsvar av den stj^rka, som måste beredas öriogsbasen. Denna fördel växer -— under förutsättning att icke alla anfall insättas från höjder, som ligga utanför artilleriets praktiska räckvidd — med närheten till huvudstaden och härav följande möjligheter till samverkan med dess luftförsvar. Den minskas däremot i den mån avståndet från huvudstaden ! blir så stort, att flygning över örlogsbasen kan äga rum på mer eller mindre osårbar höjd, innan flygplanen för att vinna ökad effektivitet i anfallet gå ned på lägre höjder. Ur här berörd synpunkt synas Skärsätra-Mölna, Elfvik, Erstavik och Bogehava de fördelaktigaste lägena.

e) Sammanfattning. Av det ovan under rubriken »Synpunkter beträffande örlogsbasens försvar» anförda framgår, att i första hand krav måste uppställas på ett betryggande luftförsvar. I andra hand erfordras, beroende på läget, visst skydd på platsen mot anfall från dels snabbgående lätta torpedfartyg, dels undervattensbåtar, dels ock mot torpeder fällda från flygplan.

B. övrig*a militära synpunkter. a) Allmänt. Valet av plats för en örlogsbas inom Stockholms skärgård är givetvis beroende av, förutom redan nämnda militära faktorer ett flertal ytterligare, vilka med hänsyn till basens uppgifter icke lämpa sig för offentligheten. Det är nämligen önskvärt, att kännedom om de fördelar och nackdelar, som ur militär synpunkt äro förbundna med basens förläggning till viss plats, icke erhålla större spridning. Med hänsyn härtill har det ansetts erforderligt att belysa vissa hithörande förhållanden i särskild skrivelse, ehuru detta ur andra synpunkter är mindre önskvärt. I det följande behandlas därför endast en del av de militära faktorer, vilka utöva inflytande på valet av plats.

b) Förbindelserna med huvudstaden. Sjö- och landförbindelserna med huvudstaden äro av kombinerad militärteknisk betydelse. Enär dessa utförligt behandlats i bifogade av marinförvaltningen verkställda kostnadsberäkningar, erfordras i detta sammanhang icke ytterligare belysning. Dock må anföras följande. E n farled genom Baggenstäket, Sågsjön eller Moranedet skulle i första hand underlätta sjöfarten på Stockholm. Oavsett till vilken plats i skärgården basen förlägges, komme emellertid en sådan farled även örlogsflottan till godo.

26 Det är därför önskvärt att endera av nyssnämnda leder kommer till stånd. Intill dess så kan bliva förhållandet är fördelaktigt att, därest basen förlägges till Erstavik, trafiken med mindre fartyg och pråmar mellan Stockholm och nämnda ort underlättas genom vissa smärre upprensningar av farleden. Skulle ett byggande av kanal kunna ske samtidigt med anordnande av ny öriogsbas kunde, såsom marinförvaltningen påvisat, utgrävda och sprängda massor i viss utsträckning användas som fyllning vid örlogsbasens utbyggande.

c) Vissa ekonomiska synpunkter av indirekt militär betydelse. I avsikt att nedbringa driftkostnaderna måste man ovillkorligen fordra, att den för örlogsbasens förläggning valda platsens allmänna beskaffenhet medgiver, att de moderniseringsmöjligheter, som en flyttning i och för sig erbjuder, verkligen kunna utnyttjas genom en ändamålsenlig planläggning, som i varje fall är fördelaktigare än den nuvarande, särskilt vad beträffar örlogsvarvet. Hithörande frågor hava av marinförvaltningen ingående behandlats i bifogade kostnadsberäkningar enligt samtliga alternativ. Dock bör framhållas, att det såväl med avseende å anläggningskostnader som fredsdriftsynpunkter är av stor vikt, att uppmärksamheten i detta sammanhang fästes vid marinförvaltningens uttalande den 23 februari 1934, vilket av chefen för marinen redan tidigare understrukits: »Principen bör vara, att flottans fasta anläggningar föranleda minsta möjliga kostnader, på det att så mycket som möjligt av flottans anslag kunna avses till fartygsmaterielen, personalens utbildning och övningar samt förrådens komplettering till mobil i seringsbehov.»

VI. Resultatet av marinförvaltningens undersökningar. Resultatet av marinförvaltningens undersökningar framgår av ämbetsverkets bifogade »Kostnadsberäkningar m. m.», vilka den 24 januari 1939 överlämnats till chefen för marinen. Vid utförande av ifrågavarande undersökningar och kostnadsberäkningar för de platser, som tidigare icke varit föremål för närmare undersökningar, nämligen Margretelund, Bogesund och Erstavik har marinförvaltningen anlitat sakkunnighjälp enligt följande: Stockholms hanmnstyrelse för bottenunclersökningar i sjön ävensom för borrningar och avvägningar i land; civilingenjören J. Sjödin å nämnda styrelses hamnbyggnadsavdelning för bearbetning av botten- och markundersökningar samt för upprättande av preliminära kostnadsberäkningar för kaj- och piranläggningar, muddrings- och terrasseringsarbeten; Vattenbyggnadsbyrån för undersökningar avseende dels vattenledningsanläggningar m. m. Vid Margretelund och Bogesund, dels föroreningar i sjövattnet vid Erstavik;

27 Stockholm-Roslagens Järnvägar för undersökningar rörande järnvägsanläggning till Margretelund och i viss utsträckning till Bogesund; Vattenfallsstyrelsen för vissa utredningar rörande elektricitetsförsörj ningen; Stockholms stads industriella verk samt Järnvägsaktiebolaget Stockholm Saltsjön för undersökningar rörande vattenförsörjningen vid Erstavik; civilingenjören F. Backman i samråd med Järnvägsaktiebolaget StockholmSaltsjön angående järnväg till Erstavik; fil. dr R. Liden å järnvägsstyrelsens geotekniska avdelning rörande undersökningar för anskaffande av erforderliga fyllningsmassor. I fråga om övriga platser har tidigare insamlat undersökningsniateriel av ämbetsverket överarbetats och samråd dessutom ägt rum med Vattenfallsstyrelsen, Lotsstyrelsen, Vattenbyggnadsbyrån, Lidingö stads myndigheter, trafikaktiebolaget Stockholm-Södra Lidingö, Lidingö Trafikaktiebolag m. fl. Beträffande taxeringsvärderna å berörda fastigheter har ämbetsverket samrått med vederbörande taxeringsmyndigheter. Mot vad marinförvaltningen anfört under rubriken »Grunder för kostnadsberäkningar» finnes intet att erinra rörande alternativen Margretelund, Aspvik, Bogesund och Erstavik. I avsikt att nedbringa kostnaderna för alternativen Elfvik och SkärsätraMölna har ämbetsverket emellertid förutsatt, att om basen förlägges till endera av dessa platser, de fasta dockorna å Beckholmen även i fortsättningen skola ingå i basen i överenssämmelse med av marinförvaltningen åren 1934 och 1937 avgivna förslag rörande anläggande av bas vid Skärsätra-Mölna. Under sådana förhållanden belastas icke anläggningskostnaderna för ifrågavarande två alternativ med kostnader för byggande av fast docka, varjämte enligt alternativet Skärsätra-Mölna visst utrymme vinnes på det relativt begränsade område, som å denna plats står till buds. Emellertid är avståndet från Elfvik till Beckholmen sjöledes c:a 10 km och från Skärsätra-Mölna c:a 6 km. Dessa avstånd mellan de fasta dockorna och resp. varv måste anses vara allt för stora. Även om Beckholmen i enlighet med förslaget utrustas med viss verkstadsanläggning, kan en sådan endast i undantagsfall tillgodose de dockade fartygens samtliga behov, i synnerhet om fartygen äro rustade, innebärande bl a. att besättningarna äro embarkerade. Sådana fartyg kräva som regel goda förbindelser med samtliga varvsdeparlement, framför allt om fartygen dockats på grund av mera omfattande eller eljest allvarliga skador. Även för besättningarnas del fordras goda förbindelser med örlogsbasen, dess kaserner och bostäder. Inkvartering och bespisning kunna i vissa fall vara erforderliga, samtidigt som arbetena måste fortgå å fartygen. Tid kan gå förlorad, om fartygen efter utdockning måste förläggas till örlogsvarvet för att undergå reparation eller översyn, vilka på grund av det stora avståndet till dockan icke kunna verkställas av de olika varvsdepartementen, under den tid fartygen befinna sig i dockan. Icke någonstädes

28 torde finnas exempel på en varvsanläggning, inom vilken avståndet mellan en docka och den egentliga verkstadsanläggningen uppgår till sex kilometer. Även om dockningsfrekvensen vid nu ifrågavarande Gustaf V:s docka å Beckholmen skulle bliva jämförelsevis låg, bleve arbetsvillkoren, i de fall dockning sker, otillfredsställande. Rörande vad marinförvaltningen anfört under rubriken »Örlogsbasens allmänna ordnande» finnes intet att erinra. Härutöver bör dock framhållas, att de av befälhavande amiralen i Ostkustens marindistrikt i anledning av beräkningarna framförda synpunkterna rörande spridning av förråd och sjukvårdsanstalter för minskande av skador och eldsvådor, orsakade av bombanfall, böra vinna beaktande i den mån så låter sig göra inom den av ämbetsverket angivna kostnadsramen. I samma skrivelse har vidare påvisats, att det be räknade kasernutrymmet under vissa omständigheter kan bliva otillräckligt. Även detta bör vinna beaktande, dock endast inom ramen för de av marinförvaltningen beräknade kostnaderna. Omfattningen av den materiel m. m., som av marinförvaltningen upptagits under rubriken »Försvarsanordningar», framgår av särskild skrivelse rörande detta ämne. Under rubriken »Sociala förhållanden» har marinförvaltningen, bl. a. med anledning av tidigare omnämnda underdåniga skrivelse från Försvarsverkens Civila Personals Förbund, behandlat de anspråk, som i form av kompensationer eventuellt kunna komina att resas från såväl personalsammanslutningar som enskilda personer, vilka beröras av örlogsbasens förflyttning. Därutöver kan tilläggas följande. Vid utredningar av nu ifrågavarande slag erhålla ägare av viss mark kännedom om de undersökningar som pågå, dels genom myndigheternas förfrågningar beträffande markvärden, dels därigenom att markägarens tillstånd måste inhämtas innan erforderliga borrningsundersökningar ni. m. kunna utföras. Av förfrågningar, tidningsartiklar och till utredningen ingångna skrivelser framgår bl. a., att anspråk på ersättning för värdeminskning och föregivna obehag torde komma att resas av markägare, vilkas fastigheter icke direkt beröras, men som gränsa intill det område, staten måste förvärva för anläggning av örlogsbasen. Fordringarna synas härvid i vissa fall ställas mycket högt i förhållande till fastigheternas taxeringsvärden. Samtliga nu ifrågavarande områden äro bebyggda i större eller mindre omfattning med undantag av Bogesund. Begäran om ersättning kan därför förväntas inkomma vid en eventuell förflyttning till samtliga orter med undantag av den sistnämnda. Kostnaden för i dessa hänseenden berättigade anspråk kan på sakens nuvarande ståndpunkt icke bedömas. Utredningen har emellertid fått det intrycket, att vissa markägares anspråk vid en saklig prövning komma att visa sig betydligt överdrivna. Mot vad ämbetsverket i övrigt anfört eller mot framlagda kostnadsberäkningar och planritningar finnes intet att erinra, ehuru det synes förtänksamt

29 att, om förläggning sker till Erstavik, vissa i Erstavikens yttre del belägna holmar, å vilka bombsäkra förråd särskilt för sprängämnen, kunna anordnas, förvärvas samtidigt med i övrigt erforderlig mark.

VII.

Sammanfattning.

Ovan har framhållits, att de nu kostnadsberäknade sex platserna, nämligen Margretelund, Aspvik, Bogesund, Elfvik, Skärsätra-Mölna och Erstavik äro de enda inom Stockholms skärgård, som f. n. kunna komma ifråga för anläggande av örlogsbas. På grund av vad marinförvaltningen och i övrigt blivit anfört beträffande ifrågavarande platsers lämplighet i detta hänseende, måste anses utrett, att orterna Aspvik och Elfvik icke äro lämpliga för ändamålet. Beträffande Skärsätra-Mölna må här erinras om följande. 1929 års flottstationsutredning föreslog i sitt den 15 december 1930 avgivna betänkande, att örlogsbasen skulle förläggas till nämnda plats. Marinmyndigheterna hava anslutit sig till detta förslag och ansett, att en förläggning till Skärsätra-Mölna vore möjlig under vissa betingelser, och chefen för marinen har i underdånig skrivelse den 20 januari 1938 uttalat, att ifrågavarande plats trädde i förgrunden vid varje avvägning mellan ekonomiska, militära och andra synpunkter, om de ekonomiska synpunkterna tillmättes förhärskande betydelse. E n av nämnda betingelser var emellertid, att en omläggning av den allmänna farleden mellan Fjäderholmarna och den planerade basen läte sig göra i enlighet med vad 1929 års utredning antagit. Den nu slutförda utredningen har emellertid visat, att en sådan omläggning icke kan verkställas, utan att manöverutrymmet omedelbart utanför basen inskränkes i så hög grad, att detsamma blir otillräckligt. Detta tidigare icke klarlagda förhållande gör, att även Skärsätra-Mölna numera måste anses såsom mindre lämplig plats för örlogsbasen. Chefen för försvarsstaben har dessutom i sitt underdåniga utlåtande den 9 februari 1938 rörande Skärsätra-Mölna framhållit, att ur de synpunkter försvarsstaben har att beakta, en förläggning av flottstationen till Lidingön skulle innebära betydande olägenheter, vilka skulle kunna undanröjas genom stationens förflyttning till ett område längre ut i Stockholms skärgård. Ingendera av sistnämnda tre orter, Aspvik, Elfvik eller Skärsätra-Mölna ligger för övrigt inom det område, som ovan betecknats såsom lämpligt för anläggande av örlogsbas. Av de återstående tre platserna har marinförvaltningen med hänsyn till tekniska m. fl. synpunkter ansett Margretelund och Erstavik vara att föredraga framför Bogesund. Även med hänsyn till militära förhållanden är sistnämnda plats mindre lämplig än de två förstnämnda.

30 På grund av vissa militära skäl skulle en förläggning av örlogsbasen till Margretelund vara att föredraga framför en förläggning till Erstavik. Enär emellertid anläggningskostnaderna för en örlogsbas förlagd till Margretelund så väsentligt överstiger motsvarande kostnader för alternativet Erstavik, och dessutom vissa faktorer tyda på att driftkostnaderna i förra fallet sannolikt bliva högre än i det senare, samt de sociala förhållandena, såsom marinförvaltningen framhållit, skulle bliva avsevärt förmånligare vid Erstavik, bör en förläggning till Margretelund icke ifrågasättas. Av vad anförts framgår, att den ytterligare utredning, som nu förebragts rörande plats i Stockholms skärgård för förläggning av Stockholms örlogsbas, givit vid handen, att förläggning av basen, ur militära, ekonomiska, tekniska och sociala m. fl. synpunkter, om dessa bedömas i ett sammanhang, lämpligast sker till Erstavik. Genom en sådan placering skulle örlogsbasen komma att förflyttas till en helt utanför stadens omedelbara närhet belägen plats, som äger goda och naturliga förutsättningar för en bestående anläggning av detta slag.

VIII.

Förslag.

På grund av det resultat, vartill utredningen sålunda kommit, hemställes i underdånighet, det Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen: att Stockholms örlogsbas snarast möjligt förflyttas från huvudstaden till Erstavik samt där anlägges i huvudsaklig överensstämmelse med marinförvaltningens bifogade förslag; att för anläggande av den nya örlogsbasen erforderliga anslag måtte anvisas; att för nedbringande av dessa anslags storlek Stockholms varvs nybyggnadsfond måtte få tagas i anspråk; samt att arbetena Add basen, som till stor del väl lämpa sig för bekämpande av arbetslösheten, måtte få utnyttjas för detta ändamål i den utsträckning så ske kan, utan att örlogsbasens förflyttning därigenom fördröjes.

MARINFÖRVALTNINGENS KOSTNADSRERÄKNINGAR

M. M.

AVSEENDE

EN

F Ö R L Ä G G N I N G AV STOCKHOLMS

ÖRLOGSBAS

TILL

ENDERA AV ORTERNA

MARGRETELUND, ASPVIK, ROGESUND, ELFVIK, SKÄRSÄTRA-MÖLNA ELLER

ERSTAVIK

UPPRÄTTADE-I

JANUARI

1939 Priserna hänföra sig till prisnivån den 1 juli 1938

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid.

I. Grunder för kostnadsberäkning-ar

5 II. Örlogrsbasens allmänna ordnande

8 A. Marindistriktets

centrala anstalter

8 B. Örlogsstationen a) Terrasserings-, spår-, kaj- och vägarbeten b) Byggnader m. m c) Elektrisk belysning och kraft d) Vatten och avlopp

8 8 8 9 9

C. Örlogsvarvet

a) Terrasserings-, spår- och vägarbeten, kaj- och brobyggnadsarbeten b) Byggnader m. m. för allmänna varvsdriften c) Byggnader m. m. för varvsdepartementen 1. Artilleri-, min- och torpeddepartementen 2. Ekipagedepartementet 3. Byggnadsdepartementet 4. Ingenjördepartementet d) Dockor e) Transportmateriel f) Elektrisk belysning och kraft g) Vatten och avlopp D. Gemensamma anläggningar m. m a) Elektriska ledningar till örlogsbasen b) Vattenledning till örlogsbasen c) J ä r n v ä g till örlogsbasen d) Vägar till örlogsbasen e) Telefonanläggning f) Flyttningskostnader g) Skyddsrum för personalen

9 9 10 10 11 11 11 12 13 13 13 14 14 14 14 14 14 14 14

E. Markförvärv

15 F. Försvarsanordningar

67. Bostäder

a) Örlogssamhällets teoretiska storlek b) Orlogssamhällets verkliga storlek c) Erforderligt kapital för bostäder H. Elektricitetsförsörjning I. 145 39

Vattenförsörjning

16 18 20 23 23 3

4 Sid.

I I I . Sociala förhållanden

24 I T . Örlogsbas Tid Margretelund

26 V. Örlogsbas Tid AspTik

28 VI. Örlogsbas Tid Bogesund

29 VII. Örlogsbas Tid ElfTik

31 VIII. Örlogsbas Tid Skärsätra-Mölna

33 IX. Örlogsbas Tid ErstaTik X. Jämförelser mellan de olika alteruatiTen ur tekniska och ekonomiska synpunkter m. m A.

Tekniska m. fl. synpunkter

B. Ekonomiska

synpunkter

37 39 39 50

XI. Sammanställning aT kostnader

55 XII. Byggnadsarbetets organiserande, byggnadstid, årliga auslag

56 XIII. Sammanfattning

57 Bil. 1. Kostnadsberäkning för örlogsbas vid Margretelund Bil 2. D:o Aspvik Bil. 3. D:o Bogesund Bil. 4. D:o Elfvik Bil. 5. D:o Skärsätra-Mölna Bil. 6. U:o Erstavik Bil. 7. Planritning över örlogsbas vid Margretelund Bil. 8. D:o Aspvik Bil. 9. D:o Bogesund Bil. 10. D:o Elfvik Bil. 11. D:o Skärsätra-Mölna Bil. 12. D:o Erstavik

61 65 70 75 79 83

5 I. Grunder för kostnadsberäkningar. I propositionen nr 225/1936 (sid. 563) anförde departementschefen i anslutning till vad 1930 års försvarskommission yttrat rörande behovet av örlogsbaser samt dessas omfattning bl. a, följande: »Under nu rådande förhållanden och med hänsyn till vad försvarskommissionen och marinmyndigheterna anfört, finner jag emellertid icke någon minskning av antalet eller storleken av de nuvarande baserna möjlig1. Jag har därför räknat med örlogsstationer i Stockholm och Karlskrona samt örlogsdepåer i Göteborg och Gustafsvik med i huvudsak samma omfattning som hittills.»1 Detta departementschefens uttalande vann senare särskilda utskottets och riksdagens bifall. Med utgångspunkt härifrån avse föreliggande kostnadsberäkningar en förflyttning av Stockholms örlogsstation och örlogsvarv med i huvudsak nuvarande omfattning till endera av inom Stockholms skärgård belägna orterna Margretelund, Aspvik, Bogesund, Elfvik, Skärsätra-Mölna eller Erstavik. Flyttningen avser jämväl för Ostkustens marindistrikt erforderliga centrala anstalter å Skeppsholmen, vilka, efter genomförandet av 1936 års försvarsordning, icke äro att hänföra till örlogsstationen i detta begrepps nya bemärkelse. Sjökrigsskolans aktuella lokalfråga har icke upptagits till behandling, varför sjökrigsskolan och sjökarteverket förutsättas tills vidare kvarbliva å Skeppsholmen. Marindistriktets nyssnämnda centrala anstalter, örlogsstationen, örlogsvarvet samt i övrigt å respektive orter erforderliga anläggningar, benämnas i fortsättningen gemensamt Stockholms örlogsbas. Kostnadsberäkningarna förutsätta, att nya anläggningar uppföras inom ett jämförelsevis rymligt markområde å endera av ifrågavarande sex orter, på ett sådant sätt, att anläggningarna bliva tillräckliga för örlogsbasens nuvarande omfattning samt motsvara ändamålsenliga och hygieniska nutida krav, ävensom erhålla lämplig spridning gentemot anfall från luften. Detta innebär i stort sett ökade utrymmen i förhållande till de nuvarande, samt tillkomsten av anstalter för personalens trevnad, idrott och fysiska fostran. Därjämte tillkomma försvarsanordningar, bostäder m. m. för personalen, transportanordningar o. s. v. till den omfattning, som varje särskild ort betingar med hänsyn till dess avstånd från huvudstaden och dennas resurser. Beräkningarna förutsätta att till basen skola ständigt kunna förläggas samma antal fartyg, som f. n., samt tillfälligt delar av kustflottan. Vid kostnadsberäkningarnas utförande hava i tj. f. chefens för försvarsstaben skrivelse den 29 december 1936 lämnade anvisningar i största möjliga utsträckning beaktats rörande de principer med avseende å byggnadssystem, 1

Kursiverat av Marinförvaltningen.

6 byggnadsdetaljer m. m., som böra ligga till grund för militära etablissements anordnande med hänsyn till faran från luften. De i samband med beräkningarna uppgjorda planritningarna innebära icke ett definitivt ställningstagande med avseende å de olika anläggningarnas placering. Kostnadsberäkningarna medgiva, att anläggningarna vid byggnadsplanernas detaljutformning givas ändrade inbördes lägen. Om så visar sig erforderligt, torde planerade byggnader i viss utsträckning kunna sammanföras till större enheter eller uppdelas å flera mindre. Vid byggnadernas placering har hänsyn tagits till önskemålet att i möjligaste mån erhålla lämplig spridning till minskande av bombfaran utan att avstånden mellan byggnaderna bliva så stora, att härigenom svårigheter uppstå för deras ändamålsenliga utnyttjande och för en ekonomisk drift. Nedanstående sifferuppgifter belysa de beräknade örlogsbasernas omfattning i förhållande till den nuvarande. De effektiva kajer, som i mån av behov kunna disponeras av den nuvarande örlogsbasen, äro följande: örlogsstationen örlogsvarvet

c:a 420 m c:a 1 400 > Summa c:a 1 820 m

Den effektiva kajlängden har, där så kunnat ske, ansetts böra utökas för öl-logsstationen till c:a 600 m och för örlogsvarvet till c:a 1 800 m. Detta är särskilt erforderligt för de platser, som ligga så långt från Stockholms hamnområde att dess kajer vid mobilisering icke kunna användas för flottans fartyg. Detaljberäkningarna för resp. orter angiva de absoluta kajlängderna, de effektiva angivas i beskrivningarna över resp. alternativ. De markområden, som kunna disponeras av den nuvarande basen, äro, om kyrkogården ej medräknas, följande: Skeppsholmen c:a 166 000 kvm Kastellholmen c:a 29 000 » Galärvarvet c:a 97 000 » Djurgårdsstaden c:a 49 000 » Beckholmen c:a 52 000 » Fjäderholmarna (Stora Fjäderholmen, Ängsholmen, Lillholmen och Libertus) c:a 95 000 » Summa c:a 488 000 kvm Av detta markområde disponeras c:a 202 000 kvm av örlogsvarvet. Det resterande markområdet c:a 286 000 kvm utnyttjas för örlogsstation, parker och vägar, bostäder, sjökrigsskola, sjökarteverk, arméns intendenturförråd m. m. eller uthyres (Djurgårdsstaden jämte delar av Beckholmen och Fjäderholmarna). Enär själva örlogsstationens område icke är direkt avgränsat, kan dess areal icke exakt angivas, men uppskattas till c:a 110 000 kvm. För örlogsstationen och örlogsvarvet å resp. orter beräknade markområden hava med hänsyn till terrängförhållandena valts i enlighet med vad beräkningar, planrit-

7 ningar och beskrivningar närmare utvisa. Inom örlogsstation och örlogsvarv har normalt beräknats bliva erforderligt c:a 24 000 resp. 190 000 kvm till kajplaner. Terrängförhållandena nödvändiggöra å samtliga orter omfattande utfyllningar från den nuvarande strandlinjen för erhållande av lämpliga kajlägen. Enligt vad från Österbygdens vattendomstol under hand inhämtats torde, efter det den erforderliga marken av staten förvärvats, i detta avseende planerade arbeten icke behöva underställas domstolens prövning, så länge den allmänna sjöfarten uppenbarligen icke skadas eller lider intrång. Vid basens förläggning till Skärsätra-Mölna eller till Elfvik har förutsatts att dockorna å Beckholmen i viss utsträckning alltjämt skola kunna utnyttjas, sedan verkstadsanläggningen å nämnda holme samt kajerna därstädes kompletterats. Enligt övriga alternativ har med hänsyn till de stora avstånden till Beckholmen föreslagits anordnande av sådant antal dockor, som gör basen oberoende av dockor i Stockholm. Byggande av bombsäkra bränn- och motoroljeförråd för c:a 4 000 ton har ansetts erforderligt enligt samtliga alternativ. Baserna vid Skärsätra-Mölna och Elfvik hava ansetts ligga så nära kolupplagen i Värtahamnen, att särskilda kolförråd vid dessa baser icke behöva anordnas. För övriga alternativ hava beräknats kolskjul avsedda för c:a 10 000 ton. Förråden å Björnholmen och Bergholmen hava enligt samtliga alternativ av kostnadshänsyn förutsatts kvarbliva å nuvarande platser, då detta ansetts möjligt trots vissa olägenheter. Förråden å Fjäderholmarna hava förutsatts bliva flyttade till eventuella baser vid Margretelund, Aspvik, Bogesund och Erstavik, enär förråd och bas eljest komma att vara alltför olämpligt belägna i förhållande till varandra. Om basen förlägges till Skärsätra-Mölna eller Elfvik hava ifrågavarande förråd däremot beräknats bliva använda å nuvarande plats och för samma ändamål som hittills. Torpedinskjutningsbanan å Askrikefjärden har beräknats bliva utnyttjad som hittills utom i det fall förläggning sker till Elfvik. E n förflyttning av banan kan dock ifrågakomma även om basen förlägges till Erstavik. I bägge fallen bör banan, om så är möjligt, förflyttas till lämplig plats i basens närhet. I kostnadsberäkningarna ingår ej basens förseende med lysgas, emedan sådan ej har ansetts erforderlig. Kostnaderna för materiel och arbeten m. m. avse prisnivån den 1 juli 1938.

8 II.

Örlogsbasens allmänna ordnande.

För undvikande av upprepningar i kostnadsberäkningarna (Bil. 1—6) för de olika alternativen följer nedan, under samma rubriker som återfinnas i beräkningarna, en översikt, som gemensamt för samtliga alternativ i huvuddrag angiver olika byggnaders och anläggningars ändamål, omfattning m. m. Å planritningarna (Bil. 7—12) återfinnas byggnader, anläggningar m. m. endast under den beteckning, som i nedanstående text kursiverats under rubrikerna A, B, C och D. För marindistriktets centrala anstalter erforderliga terrasserings-, spår-, "kaj- och vägarbeten, ävensom ledningar för elektrisk kraft, vatten och avlopp hava upptagits under rubrik örlogsstationen, enär nämnda anstalter enligt samtliga alternativ förlagts inom stationens område.

A. Marindistriktets centrala anstalter. Ämbetsbyggnad för befälhavande amiral (c:a 6 600 kbm) med lokaler för denne, stab, förbindelseväsende, intendenturförvaltning, kameralkontor, kassa, sjukvårdsförvaltning, luftvärnsberedskap, telefonväxel, ordonnanser, bostad för expeditionsvakt m. m. Expeditionsbyggnad för fartygsdepå (c:a 420 kbm) med expeditionslokaler, övningstank m. m. Beklädnadsförråd (c:a 11 000 kbm) med lokaler för stam- och beväringsbeklädnadsförråd, sängpersedelsförråd, beklädnadsverkstad m. m. Proviantförråd (c:a 6 000 kbm). Radiostatioji (c:a 500 kbm) bombsäker. Officersmäss (c:a 3 700 kbm) med möjligheter för inkvartering av c:a 10 officerare. Sjukhus (c:a 4 000 kbm) med mottagningslokal, poliklinik, sjuksalar, badoch toilettrum, eventuellt gasvårdsanstalter, bostad för sköterska och vaktrum för sjukvårdare, sjukvårdsförråd m. m. Salutbatteri.

B. örlogsstationen. a) Terrasserings-, spår-, kaj- och vägarbeten. Omfattningen av dessa arbeten framgår av de olika alternativens detaljberäkningar, vilka även utvisa de vattendjup, som beräknats för angivna kajlängder.

b) Byggnader m. ni. Ämbetsby ggnad för stationschef tion, krigsrätt m. m.

(c:a 2 200 kbm) med lokaler för expedi-

9 Kaserner (c:a 58 000 kbm) i fyra byggnader, vardera avsedd för ett kompani. Kasernerna uppföras för sammanlagt 1 268 man med logement rymmande vardera 16 man vid maximibeläggning, expeditionslokaler för avdelningar och kompanier, vaktrum, dagrum, läsrum, skrivrum, tvättrum, bekvämlighetsanordningar, rustkammare, säckrum, tvättcentral m. m. Matsals- och kokhusbyggnad (c:a 7 500 kbm) med matsalar, kök, diskrum, renseri, proviant- och kylrum, värme- och ångcentral, tvättinrättning m. m. samt bostäder för uppbördsman, husmödrar och köksbiträden. Högvakt (c:a 1000 kbm). Häkte (c:a 1500 kbm). Under officersmäss (c:a 3 700 kbm) med möjligheter för inkvartering av c:a 10 underofficerare. Marketenteri (c:a 2 400 kbm) inrymmande jämväl samlingsrum för flaggkorpraler och korpraler. Skol-, gymnastik-, exercis-, sport- och idrottsbyggnader (c:a 70 000 kbm) med undervisningslokaler, ordersalar, expeditionslokaler och samlingsrum, hallar för uppställning, gymnastik, exercis, film, sport och idrott, simhall, badinrättning, omklädnings- och toilettrum m. m. Idrotts- och tennisplaner. Kallbadhus (c:a 2 500 kbm). Skjutbanor för skol-, korthålls- och pistolskjutning med materialbodar m. m. Ang- och värmecentraler med pumpar, rörkulvertar och huvudledningar. Stängsel. Portar. Bykdalber, bomlänsor och lysbojar. •

c) Elektrisk belysning och kraft. Elektriska ledningar inom stationens område, instrumentering m. m. hava kostnadsberäknats enligt grunder, som närmare angivas under rubrik H. Elektricitetsförsörjning.

d) Vatten och avlopp. Yttre vatten- och avloppsledningar samt reningsanläggning hava kostnadsberäknats enligt grunder, som närmare angivas under rubrik I. Vattenförsörjning.

C. örlogsvarvet. a) Terrasserings-, spår- och vägarbeten, kaj- och brobyggnadsarbeten. Omfattningen av dessa arbeten framgår av de olika alternativens detaljberäkningar, vilka även utvisa de vattendjup, som beräknats för angivna kajlängder.

b) Byggnader ni. m. för allmänna varvsdriften. Ämbetsbyggnad för varvschef (c:a 2 400 kbm) med lokaler för varvschef, militärexpedition, kansli, varvskontor m. m.

10 Materialförråd (c:a 9 000 kbm) med förråds- och expeditionslokaler m. m. för allmänna materialförrådet. Virkesskjul (c:a 10 000 kbm) delvis öppna. Oljeförråd och förrådsskjid (c:a 3 600 resp. c:a 700 kbm) i de fall anläggningen å Ängsholmen måste flyttas. " Marketenteri (c:a 1 800 kbm) med kök, matsal, samlingsrum m. m. Vaktstuga (c:a 200 kbm) för varvspolis. Varvstängsel. Portar. Dykdalber, bomlänsor. lysbojar m. ni. Värmecentraler med rörkulvertar, huvudledningar m. m. Motorer och arbetsmaskiner, flyttning m. m., avseende dels anskaffning av nya maskiner, dels flyttning av användbara maskiner från nuvarande uppställningsplatser. Bränn- och mot or oljeförråd, bombsäkert, avsett för c:a 4 000 ton. Kolskjul, avsedda för c:a 10 000 ton stenkol. Bensin- och bentylförråd, avsett för c:a 10 000 liter.

c) Byggnader in. ni. för varvsdepartementen. 1. Artilleri-, min- och torpeddepartementen. Kontors-, verkstads- och förrådsbyggnad (c:a 10 500 kbm) med för samtliga tre vapendepärtement gemensamt kontor m. m. samt med flygelbyggnader för min- och torpeddepartementen. Mindepartementets flygelbyggnad (c:a 7 200 kbm) inrymmer verkstad, förrådslokaler för materiel och verktyg, gasstation m. m. Torpeddepartementets flygelbyggnad (c:a 6 000 kbm) inrymmer torpedverkstad, radioverkstad, laddningsrum, provrum, förrådslokaler för verktyg, inventarier m. m., gyrorum, lödrum, diverse arbetsplatser m. m. Värmecentraler m. m. Artilleridepartementet. Kanonförrådsbyggnad (c:a 4 250 kbm) med översynsverkstad, kanonförråd, mekanismförråd m. m. Verkstads- och förrådsbyggnad (c:a 5 400 kbm) med gevärsverkstad, gevärsförråd, gasskyddsmaterielförråd, optiskt och elektriskt förråd, justertorn m. m. Inventarieförråd (c:a 4 550 kbm) samt i de fall anläggningarna å Fjäderholmarna ej kunna utnyttjas av örlogsbasen: Ammunitions för råd (c:a 4 000 kbm) bombsäkert. Tändmedelsförråd (c:a 400 kbm) bombsäkert. Lys ammunitions för råd (c:a 500 kbm). Gasövningsammunitionsförråcl (c:a 300 kbm). Laddhus (c:a 400 kbm). Uppackningsskjul (c:a 600 kbm) och Lådskjul (c:a 800 kbm).

11 Mindepartementet. Förrådsbyggnad (c:a 5 000 kbm) med förrådslokaler för minor, inventarier m. m., kabelverkstad, kabelskjul m. m. Torpeddepartementet. Torpedförråd (c:a 4 000 kbm) bombsäkert. Torpedinskjutningsstation, flyttning av, enligt alternativen Elfvik och eventuellt Erstavik. 2.

Ekipagedepartementet. Kontorsbyggnad (c:a 5 000 kbm) med lokaler för sjöinstrument- och sjökarteförråd, brandstation, garage m. m. Tackelkammare (c:a 5 000 kbm) med segelsömmarverkstad, förrådslokaler, kontor för uppbördsinan m. m. Inventarieförråd (c:a 10 000 kbm). Kasern (c:a 3 700 kbm) för sjöreserven avsedd för 100 man. Förtöjningsbod (c:a 280 kbm) med expedition m. m. V ärmecentraler m. m. Brandmateriel, avsedd för hela örlogsbasens behov.

3.

Byggnadsdepartementet. Kontorsbyggnad (c:a 4 500 kbm) med verkstad, smedja, förråd, upplag, värmeledning m. m.

4.

Ingenjördepartementet. Kontorsbyggnad (c:a 4 000 kbm). Plåtslageriverkstad (c:a 22 600 kbm) inrymmande nybyggnads-, reparations-, pann- och svetsningsverkstad, smedja, öppen arbetsplats (c:a 2 700 kvm) m. m. Mekanisk verkstad (c:a 18 300 kbm) med kontor, förrådsrum, maskin- och svarvareverkstad, uppsättningsverkstad, filareverkstad, motorverkstad, provrum m. m. Kopparslagareverkstad (c:a 3 750 kbm) med kopparslageri- och rörverkstad, bleckslageri- och förtenningsverkstad, galvaniseringsverkstad, förtenningsbod m. m. Materialförråd (c:a 8 400 kbm) för plåt, järn, tuber, rör m. m. samt mallvind. Inventarieförråd (c:a 10 000 kbm). Kolförråd (c:a 1 000 kbm) med skjul för gjuterikoks samt smides- och träkol. Elektrisk verkstad (c:a 12 000 kbm) inrymmande förråd, ackumulatorverkstad, laddstation, periskopsverkstad, bombsäkert periskopsförråd, kontor m. m. Omformar station (c:a 2 400 kbm) med kraftcentral, värmecentral m. m. Träverkstad (c:a 10 000 kbm) med mallvind. Målarverkstad (c:a 1800 kbm). Upphalningslip (c:a 12 000 kvm) för 300 tons fartyg, med uppställningsspår, slipmaskineri, sliphus, vagnar m. m.

12 Nybyggnadsbädd (c:a 2 700 kvm) för 400 tons fartyg. Slipbod (c:a 1050 kbm). Båtskjul (c:a 17 600 kbm). Värmecentral (c:a 1 200 kbm) med bastrumma och tork. Dockbod (c:a 1 800 kbm) med beckborg och tjärförråd. Laboratorium (c:a 600 kbm). Lyft- och transportanordningar inklusive en 8 tons och en 60 tons pontonkran.

d) Dockor. Den nuvarande örlogsbasen disponerar fyra fasta dockor. Olika åsikter hava gjort sig gällande, huruvida fasta eller flytande dockor vid nyanläggningar skola komma till användning. Chefen för Ostkustens marindistrikt och chefen för Stockholms örlogsvarv hava förordat fasta dockor. Till förmån för de fasta dockorna har anförts: att de äro mindre känsliga för sprängbomber än flytdockor; att underhålls- och amorteringskostnaderna äro mindre; samt att de äro fördelaktigare ur varvsteknisk synpunkt. Till flytdockornas förmån har anförts: att de äro billigare i anskaffningskostnad. Faran för flytdockors större känslighet för sprängbomber torde vara överdriven. De flytande dockorna byggas nämligen numera med ett flertal tvärskepps liggande pontoner. Sidovallarna vila på pontonernas ändar. Varje ponton är utrustad med egen pump. Pontonerna äro vidare försedda med i förhållande till dockan långskepps gående skott, som bildar celler, varigenom vatteninströmningen vid skada av utanför, men tätt intill dockan detonerande bomber begränsas. Om en bomb träffar ett dockat fartyg, blir skadan å fartyget densamma i fast eller flytande docka. Skadan å flytdockan torde bliva begränsad, om bomben först träffar fartyget. Faller bomben intill eller ett stycke ifrån fartyget, torde i en fast docka skador å fartyget med säkerhet uppkomma genom kringkastade sprängstycken från dockbotten, dockväggarna eller kajen. Om bomben faller utanför en flytdocka torde skadorna å i dockan liggande fartyg bliva inga eller obetydliga. Flytdockornas underhålls- och amorteringskostnader torde icke vara så mycket större än de fasta dockornas, att denna omständighet bör tillmätas någon större betydelse. Såsom av det följande framgår, kan man å andra sidan räkna med mindre driftkostnader för de flytande dockorna. Vad driftsynpunkterna beträffar må framhållas följande. Dockningskostnaden är mindre för en flytande docka än för en fast och är dessutom mindre för ett litet fartyg än för ett större. I en fast docka måste utpumpas flera gånger så mycket vatten som fartyget deplacerar och mera ju mindre fartyget är. Stöttningsarbetet är vidare lättare i en flytdocka. För bottenarbetenas utförande är kommunikationen betydligt bekvämare i en flytdocka, vars däck ligger ungefär i kajplanets höjd, än i en fast docka.

13 Endast beträffande arbetena inuti fartyget, för vilka kommunikationen måste ske över däck, blir densamma mindre bekväm i en flytdocka, Dylika arbeten förekomma dock i stor utsträckning å flottans fartyg samtidigt med dockning och denna omständighet talar i någon mån till de fasta dockornas fördel. Den fuktiga luften i botten av en fast docka gör vistelsen där obehagligare än i en flytdocka och bottenfärgens torkning fördröjes. E n olägenhet ur varvsteknisk synpunkt, som vidlåder fast docka, ligger slutligen däri, att varvsområdet genom en dylik avskäres på en ganska stor bredd varigenom kommunikationen utefter kajen hindras. Ehuru stora fördelar äro förenade med användandet av flytdockor, torde man med hänsyn till de av chefen för Ostkustens marindistrikt och chefen för Stockholms örlogsvarv uttalade betänkligheterna i detta fall böra gå en medelväg och använda dockor av bägge slagen. E n med hänsyn till kapaciteten lämplig fördelning är då följande: en fast docka 160 X 25 X 10 m, en flytdocka om 5 500 tons lyftkraft, en flytdocka om 2 000 tons lyftkraft. Den större flytdockan bör därvid planeras så, att den framdeles, om så skulle visa sig erforderligt, genom tillbyggnad kan förstoras till 9 000 ton. Dockor av nämnda slag och dimensioner hava beräknats för Margretelund, Aspvik, Bogesund och Erstavik. De nuvarande dockorna i Stockholm hava ansetts kunna utnyttjas vid eventuell förläggning till orter, som ej äro alltför avlägset belägna från huvudstaden, ehuruväl olägenheten med avseende å driften därvid är betydande. Med anledning härav har vid Elfvik och Skärsätra-Mölna räknats med endast två flytande dockor om resp. 5 500 och 2 000 ton. Vissa kostnader uppstå emellertid i dessa två fall för komplettering av verkstadsutrustning, kajer m. m. vid Gustaf V:s docka å Beckholmen. 1929 års utredning räknade vid Skärsätra-Mölna med en fast docka om 140 X 24 X 9 m och en flytdocka om 2 000 tons lyftkraft.

e) Transportmateriel. Enär örlogsbasen vid eventuell förflyttning oundgängligen erfordrar egna isbrytare, hava medel upptagits under ovanstående rubrik för isbrytande bogserbåtar. Övriga, kostnader avse elektriska lok, truckar, pråmar m. m.

f) Elektrisk belysning och kraft. Elektriska ledningar inom örlogsvarvets område, instrumentering m. m. hava kostnadsberäknats enligt grunder, som närmare angivas under rubrik H. Elektricitetsförsörjning.

g) Vatten och avlopp. Yttre vatten- och avloppsledningar med reningsanläggningar hava kostnadsberäknats enligt grunder, som närmare angivas under rubrik I. Vattenförsörjning.

14 D.

G e m e n s a m m a a n l ä g g n i n g a r m . ni. a) Elektriska ledningar till örlogsbasen.

Huvudledningen har planerats och kostnadsberäknats i överensstämmelse med de grunder, som angivas under rubrik H. Elektricitetsförsörjning.

b) Vattenledning till örlogsbasen. Vattenledning till basens gräns har planerats i enlighet med, vad som anföres i resp. förslag. Kostnaderna hava upptagits i överensstämmelse med de grunder, som angivas under rubrik I. Vattenförsörjning.

c) Järnväg till örlogsbasen. Järnväg har planerats i enlighet med vad som anföres under resp. alternativ. Kostnaderna för spår m. m. fram till basens gräns har upptagits under ovanstående rubrik, under det att kostnaderna för spåranläggningar å örlogsstation och örlogsvarv för vardera av dessa upptagits under rubrik »Terrasserings-, spår- och vägarbeten, kaj- och brobyggnadsarbeten».

d) Vägar till örlogsbasen. Basens tillfartsvägar hava planerats i enlighet med vad som anföres under resp. alternativ. Kostnaderna för vägar inom örlogsstation, örlogsvarv och bostadsområde hava, vad de två förstnämnda angår, upptagits under resp. rubriker »Terrasserings-, spår- och vägarbeten, kaj- och brobyggnadsarbeten». Kostnaderna för vägar m. m. inom bostadsområde ingå däremot i kostnaderna för »Bostäder».

e) Telefonanläggning. Enligt samtliga alternativ har räknats med anordnande av halvautomatisk telefonväxel enligt modern princip. Telefonnätet å den nya basen har beräknats erhålla ungefär samma antal anknytningar, som å den nuvarande.

f) Flyttningskostnader. Utöver de flyttningskostnader, som upptagits för örlogsvarvet under rubrik »Motorer och arbetsmaskiner, flyttning m. m.», hava under ovanstående rubrik upptagits ett belopp avseende för örlogsbasens förflyttning gemensamma kostnader.

g) Skyddsrum för personalen. Under ovanstående rubrik hava upptagits kostnaderna för anordnande av skyddsrum för personalen i närheten av resp. arbetsplatser där sådant med hänsyn till terrängförhållandena ansetts möjligt. Kostnaderna för skyddsrum inom bostadsområdet hava upptagits under rubrik »Bostäder».

15 E. Markförvärv. Skall Stockholms örlogsbas förflyttas, bör planläggningen ske på lång sikt. Det mest ändamålsenliga är därför att staten redan från början förvärvar ett markområde, vilket är tillräckligt stort för att väl rymma örlogsbasen, vilket begrepp jämväl bör innefatta för basens personal avsett bostadsområde, till den omfattning, som nedan under rubriken »Bostäder» beräknas. Förtänksamheten torde dessutom bjuda, att mark förvärvas, och att planläggning sker på ett sådant sätt, att en framtida utveckling icke omöjliggöres. Omfattningen och belägenheten av det markområde, som i olika fall härföreslås att av staten förvärvas för ifrågavarande ändamål, framgår av resp. kostnadsförslag jämte till dem hörande planritningar (Bil. 7—12). Terrängförhållandena äro av mycket olika karaktär å de skilda orterna, varigenom det föreslagna områdets storlek avsevärt varierar. Gränserna hava föreslagits med hänsyn till terrängformationen och, där så kunnat ske, med iakttagande av gällande ägogränser i avsikt att örlogsbasen tillsammans med bostadsområdet, där så är möjligt, bör utgöra en sluten enhet. Antalet å områdena f. n. befintliga byggnader varierar likaledes avsevärt liksom möjligheterna att utnyttja dessa byggnader å nuvarande platser för lämpligt ändamål. Vissa delar av föreslagna områden äro styckade till tomter och planlagda som villasamhällen med påbörjad bebyggelse. Sammanlagda antalet fastighetsägare uppgår f. n. till c:a 75 vid Margretelund, c:a 130 vid Aspvik, 1 vid Bogesund, c:a 15 vid Elfvik, c:a 125 vid Skärsätra-Mölna och c:a 65 vid Erstavik eller tillhopa c:a 410 stycken. Med hänsyn till detta stora antal fastighetsägare har det icke synts lämpligt att på sakens nuvarande ståndpunkt inleda förhandlingar med samtliga dessa angående eventuell försäljning. Allt för många ovissa faktorer måste ur säljarens synpunkt anses vara för handen för avgivande av under relativt lång tid bindande anbud. Icke heller en värderingsförrättning torde ernå något tillfredsställande resultat. Direkta anbud för ifrågavarande markområden föreligga endast beträffande viss del av Elfvik. Som ovan nämnts beröras emellertid ytterligare 14 markägare av eventuellt förvärv av mark å denna ort. Med anledning av vad sålunda anförts, hava i föreliggande kostnadsberäkningar under ovanstående rubrik med nedannämnt undantag upptagits endast taxeringsvärdena för de byggnader och den mark, resp. alternativ avse. Taxeringsvärdet å viss del av jordbruksfastighet är dock synnerligen svårt att bedöma. I de fall sådana fastigheter beröras, har ett efter förhållandena lämpat taxeringsvärde åsatts desamma efter samråd med vederbörande taxeringsmyndigheter, varvid särskild hänsyn tagits till värdeminskningen å den del av egendomen, som icke avses att förvärvas av staten. Det belopp, som vid fritt köp eller expropriation eventuellt kan behöva erläggas utöver nyssnämnda taxeringsvärde, har med viss marginal upptagits under rubrik »Oförutsedda utgifter».

16 E t t undantag från nyssnämnda regel utgör Skärsätra-Mölna. Till grund för markvärderingen enligt detta alternativ hava lagts de anbud, som marinförvaltningen infordrat för motsvarande ändamål under tidigare delen av år 1938. Dessa anbud torde i stort sett kunna anses alltjämt gällande, enär taxeringsvärdena vid 1938 års taxering icke undergått några större förändringar sedan föregående taxering år 1933.

F. Försvarsanordningar. De kostnader, som i de olika alternativen upptagas under ovanstående rubrik, avse anskaffandet av luftförsvarsanordningar i den omfattning, som närmare angivits i särskild skrivelse till chefen för marinen den 22 december 1938. De kostnadsberäkningar för anläggande av örlogsbas å Lidingö, som tidigare framlagts av 1929 års flottstationsutredning samt av marinförvaltningen åren 1934 och 1937, hava icke upptagit några kostnader för försvarsanordningar. Motivet härför har varit, att 1929 års utredning kom till den slutsatsen, att platsen för en ny örlogsbas av ekonomiska skäl borde väljas på ett sådant sätt, att särskilda försvarsanordningar icke bleve erforderliga, varför platsen borde vara belägen inom det luftförsvarssystem, som för huvudstaden funnes eller kunde bliva anordnat. Ur lantmilitär synpunkt borde basen dessutom vara så belägen, att särskilda lantstridskrafter ej behövde avdelas för dess skydd, utan borde detta skydd kunna inbegripas i det, som lämnas huvudstaden. På grund av dessa och andra skäl ansåg utredningen, att förslag å Lidingön borde komma i förgrunden, samt att kostnader för försvarsanordningar icke borde upptagas i beräkningar för basens flyttning till plats å nämnda ö. Marinförvaltningen följde samma princip vid framläggande av sina förslag 1934 och 1937 avseende endast Skärsätra-Mölna. Försvarsanordningar mot anfall från luften äro emellertid numera oundgängligen erforderliga, och detta i allt större utsträckning ju längre bort från huvudstaden och dess försvarsanstalter basen är belägen. Kostnader för erforderliga försvarsanordningar å resp. orter hava beräknats enligt av chefen för marinen och chefen för försvarsstaben lämnade anvisningar rörande anordningarnas omfattning.

G. Bostäder. Kostnader för bostäder hava beräknats enligt följande grunder.

a) Orlogssamhällets teoretiska storlek. Antalet befattningshavare (inberäknat arbetare) vid den nuvarande örlogsbasen är c:a 1 230. I denna siffra ingår ej det inkasernerade manskapet, vilket beräknats uppgå till högst 1 268 man. Enligt Statistisk årsbok för år 1937 (tab. 21) uppgick folkmängden vid slutet av år 1930 i medeltal för rikets städer till 298 per 100 hushåll. Enär nu

17 ifrågavarande samhälle, åtminstone i början av sin tillblivelse, torde komma att sakna t. ex. pensionärer m. fl. och huvudsakligen kan beräknas komma att bestå av gifta befattningshavare i åldern 20—60 år, torde böra räknas med c:a 350 personer per 100 hushåll, motsvarande medeltalet för hela riket. Detta måste anses desto mer berättigat som en icke oväsentlig del av inkasernerade högbåtsmän och korpraler bruka vara gifta. Den 1 juli 1938 voro t. ex. å Stockholms örlogsstation 11 % gifta av nämnda två kategorier tillhopa. Man kan alltså uppskatta dem, som kunna vara direkt sysselsatta vid basen jämte deras hushållsmedlemmar till c:a 3-5 X 1 230 + 1 268 = 5 573 personer. Man kan vidare utgå ifrån, att till ett samhälle av denna storlek komma att sälla sig människor representerande för livets nödtorft erforderliga yrken sådana som handlande och butikspersonal; hantverkare: skomakare, skräddare, sadelmakare; byggnadsarbetare: snickare, murare, grovarbetare, plåtslagare, rörarbetare etc; livsmedelsarbetare: bagare, slaktare, bryggare e t c ; hotell- och pensionatspersonal (kaféer); frisörer; renhållningsarbetare; arbetare vid vatten- och elektricitetsverk; » för gatu- och avloppsarbeten; chaufförer, åkare, transportarbetare; bankpersonal; lärarepersonal; sjuk-, fattigvårds- och barnavårdspersonal; personal vid nöjesetablissement; m. fl. Om man ur tab. 28 i nämnda statistiska årsbok summerar antalet yrkesutövare av ovan angivna kategorier jämte deras hushållsmedlemmar, finner man, att de utgöra c:a 25 % av folkmängden. Detta innebär att ovan angivet antal personer bör ökas till i runt tal 7 500. En ingående undersökning av förhållandena vid nuvarande bas hava visat, dels att eldstadsbehovet för ovannämnda 1 230 befattningshavare jämte familjemedlemmar f. n. är c:a 3 500 med tillämpande av de grunder, som normalt användas för beräkning av tjänstebostäders storlek, dels att c a 144 befattningshavare av olika kategorier vid en eventuell förflyttning borde beredas tjänstebostäder med sammanlagt c:a 602 eldstäder. Med tillämpande av ovan angivna grunder äro av nämnda c a 7 500 personer c a 500 privata yrkesutövare. Eldstadsbehovet för dessa jämte hushållsmedlemmar kan uppskattas till c a 1 500. Örlogsstaden skulle sålunda, teoretiskt sett, komma att bestå av c a 5 000 eldstäder enligt en fördelning, som närmare framgår av tabell 1.

18 Tabell 1. Slag

ay

bostäder

Tjänstebostäder Övriga personalbostäder utom lör varvsarbetare Bostäder för varvsarbetare Bostäder för yrkesutövare c:a Summa

Antal befattningshavare respektive yrkesutöyare

Kök

Rum

Summa eldstäder

628 458

588 458

1138 714

1726 1172

2 310

3 500

3 310

5 000

Medeltalet av antalet rum för i tabellen angivna fyra grupper var för sig blir härigenom resp. 3-2, 1-8, 1-6 och 2-o rum per befattningshavare resp. yrkesutövare. Motsvarande medeltal för de tre första kategorierna tillhopa blir 1-9.

b) Örlogssamhällets yerkliga storlek. För genomförandet av erforderliga kostnadsberäkningar är det nödvändigt att med ledning av den enligt ovan teoretiskt funna storleken av befolkningen bedöma huru stor del av denna, som verkligen kan antagas komma att bosätta sig i närheten av en eventuell bas å resp. orter. Ifrågavarande samhälle kommer att bliva av mycket specifik natur, varför ett förhandsbedömande av dess storlek är vanskligt. Dock bör beaktas, att samhället troligen kommer att växa under de närmaste årtiondena efter basens grundande, enär flottans personal torde komma att finna det vara med egen fördel förenligt att söka bostad i närheten av arbetsplatsen. De faktorer, som böra tillmätas den största betydelsen vid ett dylikt bedömande, äro platsernas avstånd från omkringliggande samhällen och från huvudstaden, samt de möjligheter terrängförhållanden m. m. erbjuda att i närheten av basen planera ett tillfredsställande bostadsområde. Av stor betydelse torde även vara, huru vissa sociala problem såsom skol- och församlingsfrågor m. fl. kunna komma att lösas. Ytterligare undersökningar hava visat att, om örlogsbasen förlägges till Margretelund, Aspvik eller Bogesund, erfordras tjänstebostäder för minst det antal befattningshavare, som angives i tabell 1, d. v. s. 144. Vid Elfvik, Skärsätra-Mölna och Erstavik synes detta antal kunna reduceras till 103. Det erforderliga antalet eldstäder för nämnda antal befattningshavare jämte hushållsmedlemmar blir under sådana förhållanden 602 resp. 375. Dessa befattningshavare jämte hushållsmedlemmar samt det inkasernerade manskapet äro de, som i första hand komma att bo i basen eller dess omedelbara närhet. Deras antal utgör å de tre förstnämnda orterna alltså c a 144 X 3-5 + 1 268 = 1 772 och å de tre sistnämnda orterna c a 103 X 3-5 + 1 268 = 1 629 personer. Utöver dessa kominer en viss procent av det enligt ovan teoretiskt funna övriga antalet personer, nämligen å de tre förstnämnda orterna 7 500 — 1 772

19 = c a 5 730 och å de tre sistnämnda 7 500 — 1 629 = c a 5 870, ävenledes att vara bosatta i basens omedelbara närhet. Det för dessa erforderliga antalet eldstäder blir sålunda 5 000 — 602 = c a 4 398 resp. 5 000 — 375 = 4 625. Det ifrågavarande procenttalet kan icke med visshet avgöras, enär det röner inflytande av ett flertal faktorer, vilka icke låta sig bestämma, förrän beslut fattats angående basens förläggning till viss ort. Med stöd av bl. a. ovannämnda huvudbetingelser för ett bedömande och med hänsynstagande till övriga kända förhandenvarande omständigheter torde man emellertid kunna antaga ungefär följande procenttal, nämligen för Margretelund 75, för Aspvik och Bogesund 60, för Elfvik 15, för Skärsätra-Mölna 12-5 och för Erstavik 20. Utgår man från dessa procenttal samt antager, att antalet eldstäder reduceras i samma proportion som antalet personer, finner man följande. Tabell 2. Ort

Bosättningsprocent e:a

Antal personer c:a

Eld stadsprocent c:a

Antal cldstäde c:a

Margretelund.. . Aspvik Bogesund Elfvik Skärsätra-Mölna Erstavik

75 % av 5 730 60 % av 5 730 60 % av 5 730 15 % av 5 870 12-£ % av 5 870 20 % av 5 870

4 300 3 450 3 450 875 725 1150

75 % av 4 398 60 % av 4 398 60 % av 4 398 15 % av 4 625 12-5 % av 4 625 20 % av 4 625

3 300 2 650 2 650 700 575 900

Övriga personer beräknas vara bosatta i kringliggande samhällen. Sammanlagda antalet personer jämte erforderligt antal eldstäder i själva Örlogsstaden skulle alltså, när även inkasernerat manskap samt de, som disponera tjänstebostäder, medräknas, bliva: Tabell 3 . Ort

Margretelund Aspvik Bogesund Elfvik Skärsätra-Mölna Erstavik

Antal personer c:a

Erforderligt antal eldstäder c:a

6100 5 200 5 200 2 500 2 350 2 800

3 900 3 250 3 250 1075 950 1275

Den för detta antal eldstäder erforderliga tomtarealen kan beräknas vara ungefär följande under förutsättning, att c:a halva antalet befattningshavare och yrkesutövare bo i radhus om c a 40 eldstäder samt övriga i enfamiljshus: Margretelund c a 2 200 000 kvm Aspvik c a 2 000 000 Bogesund c a 1600 000 Elfvik c a 600 000 Skärsätra-Mölna c a 550 000 Erstavik c a 630 000

c) Erforderligt kapital tor höstäder. Det kapital, staten måste ställa till förfogande för byggande av bostäder m. m., bör betraktas såsom varande av annan art än det kapital, som i övrigt erfordras för örlogsbasens förflyttning. Förstnämnda kapital ger nämligen avkastning i form av hyror och är alltså räntebärande. Detta är icke fallet beträffande det övriga kapitalet. Det för bostäder erforderliga kapitalet måste givas en sådan storlek, att det säkerställer inrättande av det antal bostäder åt personalen, som erfordras för att basen skall kunna fungera på ett ändamålsenligt sätt. Att uppskatta kapitalets storlek erbjuder stora svårigheter. Orsaken härtill är, att det på förhand torde vara högst vanskligt att avgöra den privata initiativkraften till bostadsproduktion å resp. orter. Med stöd av erfarenheterna från Fårösund på Gotland, där ett bostadsproblem av ungefär samma art, som det nu ifrågavarande uppkommit i samband med upprättandet av Gotlands kustartillerikår, bör man emellertid icke överskatta denna kraft. Ett överslag visar ungefär följande. Man torde i överensstämmelse med vad tidigare skett kunna antaga att 25 % av det i tabell 3 upptagna antal eldstäder innehavas av tidigare uppräknade handlande, hantverkare m. fl. Att dessa äga anskaffa bostäder på eget initiativ får anses givet. Härigenom reduceras de i nyssnämnda tabell angivna orternas behov av eldstäder till resp. c:a 2 925, 2 450, 2 450, 800, 700 och 950. Vidare torde man böra utgå ifrån, att det tidigare angivna antalet tjänsteeldstäder, d. v. s. vid Margretelund, Aspvik och Bogesund 602 samt vid Elfvik, Skärsätra-Mölna och Erstavik 375 måste tillhandahållas av kronan. Det antal eldstäder, som ytterligare måste uppföras, blir då för resp. orter c a 2 325, 1 850, 1 850, 425, 325 och 575. Dessa eldstäder måste alltså uppföras genom statens och det privata initiativets gemensamma försorg. Med hänsyn till vad tidigare anförts beträffande det privata initiativet, torde man kunna antaga, att denna bebyggelse kan utföras i proportionen 2 : 1 eller möjligen 3 : 2, där staten representerar den högre siffran. Utgår man från det senare, för staten förmånligare alternativet, erhålles följande resultat: Tabell 4 a. Genom statens försorg. Ort

Margretelund . . Aspvik Bogesund Elfvik Skärsätra-Mölna Erstavik

Tjänsteeldstäder c-.a

Eldstäder för övriga befattningshavare c: a

Summa eldstäde c:a

600 600 600 375 375 375

1 400 (3/s av 2 325) 1100 ( a » 1 850) 1100 ( » » 1 850) 250 (» » 425) 200 ( a a 325) 350 (a ». 575)

2 000 1700 1700 625 575 725

21 Tabell 4 b. Genom privat initiativ.

Ort

Eldstäder för yrkesutövare c:a

Eldstäder för befattningshavare, som ej erhålla bostad i kronans hus c:a

Summa eldstäder c:a

975 800 800 275 250 325

925 (Vs av 2 325) .1 850) 750 ^ 1850) 750 ( 425) 175 ( 125 ( 325) 225 ( 575)

1900 1550 1550 450 375 550

Margretelund . . Aspvik Bogesund Elfvik Skärsätra-Mölna Erstavik

Den bebyggelse, som antages ifrågakomma. i förevarande fall, torde huvudsakligen kunna jämföras med bebyggelsen i Stockholms nyare förstäder. Jämlikt uppgifter beträffande denna betinga eldstäderna per styck en kostnad av c a 5 000 kronor, varjämte exploateringskostnaderna (vatten-, elektricitets- och avloppsledningar, vägar, gator m. m.) uppgå till 300 å 500 kronor per eldstad beroende på terrängens beskaffenhet. Med utgångspunkt från dessa siffror ernås följande resultat, om kostnaderna för bombsäkra skyddsrum för hushållsmedlemmar medtagas samt exploateringskostnaderna för nedanstående orter beräknas vara resp. 400, 500, 400, 500, 300 och 300 kronor per eldstad. Kostnaden för bombsäkra skyddsrum antages vara c a 170 kronor per eldstad för samtliga orter. Kostnaderna för mark för bostäder hava upptagits under rubrik »Markförvärv». Tabell 5 a. Från staten erforderligt kapital.

Ort

Margretelund . . . Aspvik Bogesund Elfvik Skärsätra-Mölna Erstavik

För eldstäder För för övriga tjänstebefattningseldstäder jämte havare jämte exploaterings exploateringskostnader kostnader

För bombsäkra skyddsrum

Summa milj. kr. c:a

7 560 000 6 050 000 5 940 000 1 375 000 1 060 000 1 855 000

340 000 289 000 289 000 106 000 100 000 123 000

111 9-6 95 3-5 8-1

3 240 000 3 300 000 3 240 000 2 063 000 1 988 000 1 988 000

4-o

P å den mark, som staten måste förvärva för örlogsbasens förläggning å endera av ovannämnda orter, finnes redan nu ett varierande antal bostadshus, vilka måste förvärvas samtidigt med marken. Dessa hus äro av olika art och kunna endast i undantagsfall tagas i bruk för här ifrågavarande ändamål utan om- eller tillbyggnader. Någon större reduktion av i tabell 5 a angivna kostnader för bostäder torde därför ej stå att vinna genom utnyttjandet av redan befintlig bostadsbebyggelse. Förhållandena ställa sig naturligtvis gynnsam-

22 mare i detta avseende vid Skärsätra-Mölna och Elfvik än på övriga orter, i första hand enär bostadsbestånden inom berörda områden här äro störst. Å andra sidan ställer sig förvärvandet av mark dyrare å ort med bebyggelse än å ort, som saknar dylik, varigenom den minskning, som ernås i det för bostäder erforderliga kapitalet, motsvaras av minst samma ökning i för markförvärv erforderligt kapital. I föreliggande kostnadsberäkningar hava för bostäder upptagits de kostnader, som beräknats erforderliga enligt tabell 5 a. I de kostnadsberäkningar för anläggande av örlogsbaser å Lidingö, som tidigare framlagts av 1929 års flottstationsutredning samt av marinförvaltningen åren 1934 och 1937, hava medtagits endast c a 50 % av det för bostäder erforderliga kapitalet. Förutsättningen härför vore, att resterande 50 % skulle tillgodoses genom byggnadslån. I föreliggande beräkningar har hela den kostnad för bostäder, som måste bestridas av staten, medräknats, varigenom jämförelser mellan alternativen underlättas. Detta utesluter dock ej, att viss del eller, om så visar sig möjligt, till och med hela det för bostäder med undantag av tjänstebostäder erforderliga kapitalet ställes till förfogande i form av bostadslån. Principiellt sett torde det nämligen ligga i statens intresse att icke förvärva bostadsfastigheter i större utsträckning än som är oundgängligen nödvändigt. Tabell 5 b. Erforderligt privatkapital.

Ort

Margtetelund . . . Aspvik Bogesund Elfvik Skärsätra-Mölna Erstavik

FöiFör eldstäder för eldstäder för yrkesutövare befattningsjämte havare jämte exploaterings- exploateringskostnader kostnader

För bombsäkra skyddsrum

Summa milj. kr.

4 995 000 4 125 000 4 050 000 962 500 662 500 1 192 500

323 000 264 000 264 000 77 000 64 000 94 000

10-6 8-8 8-6 26 2-i 3-o

5 265 000 4 400 000 4 320 000 1 512 500 1 325 000 1 722 500

De i föreliggande kostnadsberäkningar för bostäder upptagna beloppen enligt tabell 5 a vila alltså på den förutsättningen, att i tabell 5 b angivet antal eldstäder uppföras på privat initiativ. I den mån det privata initiativet visar sig vara större eller mindre, än vacl ovan förutsatts, kommer statens utlägg eller lån att i motsvarande grad minskas eller ökas. Det torde emellertid icke böra lämnas obeaktat, att anspråk på lån kunna tänkas göra sig gällande även med avseende å det kapital, som upptagits i tabell 5 b, i vad detta avser uppförande av eldstäder för befattningshavare. Å andra sidan torde det ej vara oberättigat att antaga, att staten, sedan förhållandena efter något tiotal år stabiliserats, genom försäljning kan återvinna icke oväsentliga delar av det i bostäder och mark investerade kapitalet.

23 H.

Elektricitetsförsörjning.

Enligt från Vattenfallsstyrelsen inhämtade uppgifter kan Älvkarleby kraftverk tillhandahålla erforderlig elektrisk energi av 20 000 volts spänning vid örlogsbasens gräns enligt samtliga alternativ. Genom att framdraga jämväl reservledningar från annan del av kraftverkets nät, torde driftsäkerheten kunna säkerställas i sådan utsträckning, att särskild reservkraftstation ej erfordras. Ovannämnda spänning nedtransformeras i bombsäker transformatorstation till 3 000 volt, med vilken spänning distribution inom områdena sker till sekundära transformator- och omformarstationer, från vilka energien levereras med lågspänd växelström resp. likström. Det normalt maximala effektbehovet för de olika alternativen har beräknats till följande. Margretelund Aspvik Bogesund Elfvik Skärsätra-Mölna Erstavik

3 000 kW 2 600 » 2 600 » 1 700 » 1 300 » 1 700 »

Kostnaderna för framdragning av ordinarie huvudledningar torde komma att bestridas av Vattenfallsstyrelsen. Kostnaderna för övriga elektriska anläggningar hava i beräkningarna upptagits enligt följande grunder: för anläggningar utom örlogsbasens gränser under rubrik »Gemensamma anläggningar m. m.»; för yttre ledningar m. m. inom vardera örlogsstation och örlogsvarv under resp. rubriker »Elektrisk belysning och kraft»; samt för yttre ledningar ni. m. inom bostadsområdet samt för ledningar m. m. inom samtliga byggnader av alla slag, alltså även bostäder, i kostnaderna för resp. byggnader.

I.

Vattenförsörjning.

Vattenförbrukningen i Stockholm uppgick år 1935 till i medeltal 209 och år 1936 till 220 liter per person och dygn. Maximiförbrukningen år 1936 var 296 liter per person och dygn. Förbrukningsmedeltalet har sedan år 1927 stigit c a 5 % per år. Med hänsyn till dels att örlogsstaden torde komma att uppföras enligt moderna principer, varigenom vattenförbrukningen blir jämförelsevis hög, dels att utbyggandet av ett vattenledningsnät drager stora kostnader, torde försiktigheten bjuda, att anläggningen redan från början planeras för en medelförbrukning av c:a 300 liter per person och dygn för det antal individer, som angives i tabell 3.

24 Driftsbehovet av vatten för örlogsstation och örlogsvarv beräknas till c a 200 000 kbm/år, i vilken kvantitet jämväl det kasernerade manskapets vattenbehov är inräknat. Med ledning av ovan angivna siffror bör vattenbehovet för de olika orterna uppskattas till ungefär följande: Tabell 6. Samhälle

Margretelund . . . Aspvik Bogesund Elfvik Skärsätra-Mölna Erstavik

Antal personer (utom inkasernerade) c:a 4 850 3 950 3 950 1250 1100 1550

Kbm per år c:a 550 000 450 000 450 000 140 000 120 000 170 000

Station och varv. Kbm per år

Summa kbm per år c:a

200 000 200 000 200 000 200 000 200 000 200 000

750 000 650 000 650 000 340 000 320 000 370 000

Vattenförsörjningen för örlogsbasen har för de olika orterna planerats äga rum på det sätt, som närmare framgår av resp. förslag. Kostnaderna för såväl vatten- som avloppsanläggningar hava i beräkningarna upptagits enligt följande grunder: för anläggningar utom örlogsbasens gränser under rubrik »Gemensamma anläggningar m. m.»; för yttre ledningar m. m. inom vardera örlogsstation och örlogsvarv under resp. rubriker »Vatten och avlopp»; samt för yttre ledningar m. m. inom bostadsområdet samt för ledningar m. m. inom samtliga byggnader av alla slag, alltså även bostäder, i kostnaderna för resp. byggnader.

III. Sociala förhållanden. För vid Stockholms örlogsbas sysselsatt personal av alla kategorier kommer en förflyttning från huvudstaden att innebära stora omvälvningar. Detta gäller icke blott resp. befattningshavare utan även deras hushållsmedlemmar. Särskilt torde en förflyttning bliva kännbar för sådana befattningshavare, som äro ägare av egna hem, andra fastigheter, något slag av rörelse eller dylikt, enär vederbörande som regel torde hava inrättat sig med hänsyn till den ordinarie arbetsplatsens belägenhet. Kännbar torde förflyttningen även bliva för sådana befattningshavare, vilkas hushållsmedlemmar hava något slag av förvärvsarbete i huvudstaden. Härtill kommer att den enskilda familjen i högsta grad kommer att bliva beroende av de hyrespriser samt bostads- och kommunikationsförhållanden, som komma att råda å den nya förläggningsorten. Samma sak måste anses gälla det sätt, på vilket skol- och utbildningsanstalter för barn och ungdom kunna komma att ordnas, samt

25 huru församlings- och föreningsfrågor samt andra betydelsefulla sociala frågor skola finna sin lösning. Ovannämnda förhållanden gestalta sig mycket olika för här ifrågavarande sex orter, med hänsyn till dessas vitt skilda lägen i förhållande till huvudstaden och befattningshavarnas nuvarande bostadsorter samt orternas avstånd från samhällen med ordnade skol- och kyrkoförhållanden. Vid i augusti månad 1938 företagen undersökning voro örlogsbasens befattningshavare bosatta enligt följande: Södermalm 37 °/o Östermalm 18% Kungsholmen 10% Skepps- och Kastellholmarna ... 6 % Norrmalm 5% Vasastaden 4% Enskede 4%

Bromma Mälarhöjden Nacka Stuvsta Tureberg Älvsjö

2 °/o 2% 1% 1% 1% 1%

Övriga 8 % voro bosatta i Staden Mellan Broarna samt i ytterligare 45 olika förorter till ett antal, som å varje plats understeg 1 %. Vad ovan sagts berör emellertid endast den nuvarande generationen av befattningshavare. Att för dennas del beräkna huru ovan berörda förhållanden, som i stor utsträckning äro av rent kommunal art, komma att utveckla sig torde icke vara möjligt, enär örlogssamhällets framtida gestaltning är beroende av ett flertal på sakens nuvarande ståndpunkt obekanta faktorer. Oberoende av till vilken plats förflyttning kan komma att ske torde en anpassning i ifrågavarande hänseenden vara att påräkna inom jämförelsevis få år. Berörda förhållanden torde därför icke böra tillmätas någon avgörande betydelse för frågan om eventuell förläggning. Det synes emellertid icke uteslutet, att om en förflyttning kommer till stånd vissa anspråk i form av kompensationer komma att resas från personalsammanslutningar eller enskilda personer såsom framgår av underdånig skrivelse från Försvarsverkens Civila Personals Förbund den 21 april 1938. Härvid bör emellertid beaktas, att en avsevärd tid kommer att förflyta innan förflyttning kan äga rum, sedan beslut därom fattats. Under denna period kan, med hänsyn till de nya förhållandena, en anpassning ske, som i avsevärd grad reducerar eventuella, under den första tiden föreliggande svårigheter. Kostnaderna för berättigade anspråk på kompensationer kunna därför endast få ringa storleksordning, varför några särskilda medel för dylikt ändamål icke upptagits i föreliggande kostnadsberäkningar. I desamma hava icke heller upptagits kostnader för kyrka, skolor och andra motsvarande byggnader m. ni., vilka jämväl beröra de kommunala förhållandena. De i samband med dylika frågor uppkommande kostnaderna torde i sinom tid böra prövas i vanlig ordning och icke inräknas i kostnaderna för örlogsbasens förflyttning. I detta sammanhang vill marinförvaltningen dock framhålla önskvärdheten av, att den nuvarande Skeppsholmsförsamlingen som en fortsättning på en

26 300-årig tradition måtte få återuppstå på platsen för en ny örlogsbas. Härigenom skulle även de understödsfonder, som församlingsmedlemmar i forna tider genom offervilja hopsparat, huvudsakligen kunna komina det nya örlogssamhället till godo.

IV. Örlogsbas vid Margretelund. Jämför bilagorna 1 och 7. Det för bas ifrågasatta området är beläget vid Trälhavets norra strand öster om Margretelunds huvudbyggnad. Avståndet till huvudstadens centrum är flygvägen c a 22 km. Sedan planerade utfyllningar verkställts utgör det föreslagna områdets totala areal c:a 3 105 000 kvm. Av denna areal beräknas stationen upptaga c a 355 000, varvet ca. 550 000 och bostadsområdet c a 2 200 000 kvm. På grund av platsens öppna läge bliva skyddspirar oundgängligen nödvändiga. E t t flertal förslag till anordnande av pirar har prövats i avsikt att ernå ett tillfredsställande skydd för lägsta kostnader. Härunder har det framgått, att någon godtagbar lösning icke står att erhålla enbart genom byggande av från land utgående kortare pirarmar. Det nu framlagda förslaget, enligt vilket pirarna förlagts med utnyttjande av förefintliga uppgrundningar på sådant sätt, att en inre redd bildas, är därför det ändamålsenligaste, ehuru pirarna härigenom bliva långa och dyrbara. Undersökningarna hava emellertid visat, att kostnaderna, på grund av mycket ogynnsamma djupförhållanden, bliva desamma, om pirarna göras kortare och uppföras närmare land. Samtidigt skulle manöverutrymmet avsevärt inskränkas och fördelarna av en inre redd gå förlorade. Längderna av de kajer, som kunna erhållas, samt djupen vid dessa framgå av kostnadsberäkningarna, Bil. 1. De effektiva kajlängderna bliva för stationen c a 600 m och för varvet c:a 2 000 m. Varvets kajer äro alltså jämförelsevis långa beroende på, att kajer erhållas jämväl utefter delar av skyddspirarna. Någon avkortning av övriga kajer i större utsträckning än som blivit gjort har emellertid ansetts olämplig, enär pirkajerna ligga på för stort avstånd från verkstäder m. m. för att av dessa kunna utnyttjas på ändamålsenligt sätt. De effektiva kajlängderna, frånsett pirkajer, äro för stationen c:a 600 m men för varvet endast c:a 1 510 m. Basen utrustas med hänsyn till det stora avståndet till Beckholmen med en fast docka, 160 X 25 X 10 m, samt två flytdockor, en om 5 500 och en om 2 000 ton. De nuvarande anläggningarna å Fjäderholmarna hava ävenledes på grund av det stora avståndet förutsatts bliva flyttade till Margretelund. Planerade byggnaders och anläggningars ungefärliga belägenhet framgår av bifogade planritning, Bil. 7. Planläggningen har verkställts huvudsakligen med hänsyn till den plats, som enligt företagna grundundersökningar

27 bäst lämpar sig för anläggandet av fast docka. Enär det för fast docka lämpliga området vid Margretelund, till följd av rådande terrängförhållanden, är begränsat till det å planritningen angivna, förlägges varvet lämpligen till områdets östra del. Bostadsområdet har förlagts till terrängen norr och öster om varvet, varigenom strand erhålles vid Västra Saxarfjärden. Vattenområdet innanför skyddspirarna kan utnyttjas som inre redd, och Trälhavets nordvästra del som yttre redd. Den inre är väl skyddad samt skänker ankarplatser med lämpliga ankardjup. Ankarbotten är god. Även yttre redden är tämligen väl skyddad, dock ej för nordvästliga och sydostliga vindar. Ankardjup samt ankarbottens beskaffenhet äro tillfredsställande. Ehuru tidig isläggning gynnas innanför pirarna, kunna isförhållandena beräknas bliva tämligen goda å inre redden. Detsamma torde gälla den yttre utom under islossningen vid sydostliga vindar. Landsvägsförbindelse med huvudstaden ernås över de jämförelsevis korta, broarna över Åkers kanal, samt vid Stocksund och Ålkistan. I kostnadsberäkningarna hava förutsatts byggande av erforderliga tillfartsvägar till allmänna vägnätet m. m. Till Gustav Adolfs Torg är våglängden från basens centrum c a 39 km. Väglängderna till de närbelägna samhällena Österskär och Åkersberga äro vardera c a 4 km och till Gribbylund, Viggbyholm och RoslagsNäsby resp. 20, 22 och 24 km. Järnvägsförbindelse ernås till basen genom framdragande av ett c a 3 km långt spår från Stockholm—Boslagens järnväg vid Österskär. Denna järnväg är smalspårig. Den framgår över ovannämnda tre broar samt över en bro vid Sätrafjärdens mynning mellan Österskär och Margretelund. Ifrågavarande järnväg har över Östra stationen anknytning till statens järnvägar, varvid dock omlastning måste ske vid nyssnämnda station. Restiden från basen till Östra stationen kan med nuvarande tåghastigheter beräknas bliva c a 55 minuter. Sjöledes är avståndet till Slussen, om vägen tages genom Kodjupet (3-5 m) c a 14 sjömil (25 km) och genom Oxdjupet (10-o m) c a 20 sjömil (37 km). Basens vattenbehov beräknas kunna fyllas medelst en c:a 8 km lång vattenledning från den nordväst om Margretelund belägna Garnsviken. Anläggningen förses med reningsverk. Elektricitetsbehovet kan tillgodoses genom Vattenfallsstyrelsens försorg från dess distributionsnät.

2S

T. örlogsbas vid Aspvik. Jämför bilagorna 2 och 8. Det för bas ifrågasatta området är beläget c a 7 km söder om OscarFredriksborg vid Torsbyfjärd å Ormingelandets östra strand. Eventuellt kan det visa sig erforderligt att förvärva mark jämväl utefter den strand, som är belägen söder om inloppet till varvsbassängen. Avståndet till huvudstadens centrum är flygvägen c:a 21 km. Sedan beräknade utfyllningar verkställts, utgör det föreslagna områdets totala areal c a 3 065 000 kvm. Av denna areal beräknas stationen upptaga c a 530 000, varvet c a 535 000 och bostadsområdet c a 2 000 000 kvm. Längderna av de kajer, som kunna erhållas, samt djupen vid dessa framgå av kostnadsberäkningarna, Bil. 2. De effektiva kajlängderna bliva för stationen c a 670 m och för varvet c a 1 805 m. Basen förses på grund av avståndet till Beckholmen med en fast docka 160 X 25 X 10 m samt två flytdockor, en om 5 500 och en om 2 000 ton. De nuvarande anläggningarna å Fjäderholmarna hava jämväl med hänsyn till avståndet förutsatts bliva flyttade till Aspvik. De planerade byggnadernas och anläggningarnas ungefärliga belägenhet framgår av bifogade planritning, Bil. 8. Planläggningen har verkställts huvudsakligen med hänsyn till terrängformationerna. Dessa nödvändiggöra schaktning och utfyllning för ernående av tillräckliga kajplaner för varvets räkning. Enklast erhållas de erforderliga planerna genom utfyllning av vattenområdet mellan Aspvik och Aspviksholmen, där vattendjupet endast är 2—3 m. Härigenom kunna även vissa delar av varvet förläggas till en halvö. Med hänsyn till norra varvsstrandens utsatta läge vid nordliga vindar hava dock de fördelar, som en dylik förläggning erbjuder, icke kunnat till fullo utnyttjas. Utefter nämnda strand torde kaj nämligen icke lämpligen kunna anordnas med mindre skyddspirar anläggas. Förutsättningarna för anordnande av bomstängsel äro jämväl ogynnsamma. Stationen har på ändamålsenligaste sätt inpassats i den starkt kuperade terrängens plana delar för undvikande av allt för dyrbara terrasseringsarbeten. Hamnbassängen närmast öster om stationen kan på grund av sin ringa utsträckning ej utnyttjas som redd. Torsbyfjärd erbjuder emellertid rymliga ankarplatser, men är öppen för nordliga vindar. Ankardjupen äro tämligen stora, ankarbotten god. Stationens samt varvets inre kajer bliva väl skyddade mot svallsjö. Isförhållandena vid basen beräknas inom hamnbassängen vara jämförelsevis gynnsamma. Å redden samt vid basens yttre stränder och kajer kan emellertid issituationen under islossning vid nordliga vindar förutsättas bliva tämligen svårartad. Landsvägsförbindelse med huvudstaden ernås över Skurubron samt bron

29 vid Danvikstull. I kostnadsberäkningarna förutsattes omläggning av landsvägen mellan Aspvik och Gustafsberg. Till Gustav Adolfs Torg är våglängden från basens centrum c a 26 km. Våglängden till Gustafsberg är c:a 3 km och till Storängen c a 17 km. Restiden per buss från Aspvik till stadens centrala delar kan beräknas bliva 40—45 minuter. Anordnande av järnvägsförbindelse till bas vid Aspvik skulle draga oproportionerligt stora kostnader. Anslutning kan emellertid tänkas ske till Stockholm—Saltsjöns järnväg i trakten av Storängen. Anslutningsspårets längd har beräknats bliva c a 17 km. Dylik järnvägsanläggning skulle bl. a, kräva ny bro över Skurusundet. Enär det icke synts marinförvaltningen troligt att här ifrågavarande järnvägsförbindelse kommer till stånd, hava några kostnadsberäkningar, utöver dem som redan föreligga för dylik förbindelse, ej utförts. For att emellertid göra alternativet jämförbart med övriga, hava kostnader för järnväg till Aspvik upptagits med samma belopp som det, vilket angavs av 1917 års flottstationskommitté. Ehuru prisförhållandena då och nu äro tämligen jämförbara torde beloppet dock f. n. vara otillräckligt, främst på grund av ökade kostnader för marklösen. Sjöledes är avståndet från basen till Slussen c a 16 sjömil (29 km). Basens vattenbehov är avsett att fyllas från den c a 5 km väster om Aspvik belägna Insjön, varvid anläggningen måste förses med reningsverk. Elektricitetsbehovet kan tillgodoses av Vattenfallsstyrelsen från dess distributionsnät.

VI. Örlogsbas vid Bogesund. Jämför bilagorna 3 och 9. Det för bas ifrågasatta området är beläget söder om Bogesunds huvudbyggnad vid Askrikefjärdens norra strand. Avståndet till huvudstadens centrum är flygvägen c a 14 km. Sedan planerade utfyllningar verkställts, utgör det föreslagna områdets totala areal c:a 2 405 000 kvm. Av denna areal beräknas stationen upptaga c a 375 000, varvet c:a 430 000 och bostadsområdet c:a 1 600 000 kvm. Längderna av de kajer som kunna erhållas samt djupen vid dessa framgå av kostnadsberäkningarna, Bil. 3. De effektiva kajlängderna bliva för stationen c a 605 m och för varvet c a 1 865 m. Basen anses med hänsyn till avståndet till Beckholmen böra utrustas med en fast docka 160 X 25 X 10 m samt två flytdockor en om 5 500 och en om 2 000 ton. De nuvarande anläggningarna å Fjäderholmarna hava ävenledes på grund av avståndet förutsatts bliva flyttade till Bogesund. Planerade byggnaders och anläggningars ungefärliga belägenhet framgår av bifogade karta, Bil. 9. Planläggningen har verkställts huvudsakligen med hänsyn till den plats, som enligt företagna grundundersökningar bäst lämpar

30 sig för anläggandet av fast docka samt bombsäkra källare för vapendepartementen. Skulle järnväg anordnas till Bogesund, föreligger stor sannolikhet för att järnvägen dragés fram ända till Vaxholm. För att undvika att järnvägen i så fall komme att genomlöpa bostadsområdet har detta förlagts väster om varvet och har härigenom strand mot söder. Askrikef järden erbjuder basen en rymlig redd med god ankarbotten. Ankardjupen äro dock ojämna och på sina ställen väl stora. Redden är öppen för ostliga och västliga vindar samt endast i viss mån skyddad för sydliga. Allmänna farleden in till Stora Värtan genomlöper redden i ost-västlig riktning. Två skyddspirar samt bomstängsel hava planerats i enlighet med vad närmare framgår av planritningen, Bil. 9. Nämnda anordningar torde tämligen väl skydda samtliga kajer mot svallsjö. Isförhållandena äro vid Bogesund ganska tillfredsställande. Med hänsyn till den allmänna trafiken i farleden i Askrikefjärden kunna skyddspirar ej anordnas i större utsträckning än här föreslagits, men dessa torde dock hindra isdrift utefter kajerna i ost-västlig riktning. Enär bomstängslen ej kunna anordnas isbeständiga, är viss ispressning att förvänta vid sydliga vindar. Då vägen mellan Bogesund och Norrtälje vägen är allmän landsväg, torde man kunna förutsätta, att, för den händelse örlogsbasen förlägges till Bogesund, sistnämnda landsväg ombygges genom vederbörande vägdistrikts försorg. I beräkningarna, Bil. 3, hava därför upptagits kostnader endast för tillfartsvägar, omläggning av vissa vägar m. m. Över Norrtälje vägen erhålles förbindelse med Stockholm över broarna vid Stocksund och Ålkistan. Till Gustav Adolfs Torg är våglängden från basens centrum c a 35 km. Våglängden till Vaxholm är c a 5 km, till Gribbylund c a 18, till Viggbyholm c:a 20 och till Roslags-Näsby c a 22 km. Järnvägsförbindelse kan erhållas till basen genom framdragande av ett c a 10 km långt spår från Stockholm—Roslagens järnväg i trakten av Rydbo station. Denna järnväg är smalspårig. Den framgår över broar vid Stocksund och Ålkistan. Ifrågavarande järnväg har över Östra stationen anknytning till statens järnvägar, varvid dock omlastning måste ske vid nyssnämnda station. Restiden från basen till Östra stationen kan med nuvarande tåghastigheter beräknas bliva c a 50 minuter. Skulle broförbindelse anordnas över Askrikefjärden, skulle längden av landsvägen och järnvägen till Stockholm avsevärt förkortas. Avståndet till Gustav Adolfs Torg bleve då endast c:a 16 km och restiden skulle bliva c:a 45 minuter från Bogesund till Humlegårdsgatan med spårvagn över Lidingö. Enligt under hand inhämtade uppgifter skulle medelst bro över Askrikefjärden tillfredsställande järnvägs- och landsvägsförbindelser kunna erhållas med huvudstaden över Lidingö för en kostnad av c a 8 000 000 kronor. I denna kostnad ingår en bro om c a 1 000 m längd och en segelfri höjd av 26—30 m. Järnvägssträckan Bogesund—Rydbo är i föreliggande kostnadsberäkningar upptagen till 2-5 milj. kronor. Stockholm—Roslagens järnvägar har förklarat sig ej kunna deltaga i kostnaderna för byggande av ifrågavarande spårsträcka.

31 För en merkostnad av c:a 5-5 milj. kronor skulle alltså järnvägsförbindelse med huvudstaden kunna erhållas över Lidingön samtidigt som landsvägsförbindelse erhölles såväl över Lidingön som över Rydbo. Emellertid skulle kostnaderna för en broförbindelse över Askrikefjärden icke behöva bestridas enbart av kronan. Intresse för en dylik bro förefinnes, om örlogsbasen förlägges till Bogesund, sannolikt såväl inom Lidingö stad och Lidingö Trafikaktiebolag, som i Vaxholms stad och angränsande skärgårdsområde. Kostnaderna för staten skulle härigenom troligen kunna reduceras avsevärt. Skulle dessutom Stockholms stad komina att förvärva övrig del av Bogesundsområdet, uppstode givetvis även här ett intresse att nedbringa våglängden till mindre än hälften av den nuvarande över Rydbo. Då emellertid tillkomsten av en bro över Askrikefjärden f. n. synes tämligen oviss, hava kostnader i föreliggande beräkningar upptagits endast för landsvägs- och järnvägsförbindelser över Rydbo. Sjöledes är avståndet till Slussen c a 8 sjömil (15 km). Basens vattenbehov beräknas kunna fyllas genom en c:a 16 km lång vattenledning från den norr om Bogesund belägna Garnsviken, varvid anläggningen förses med reningsverk. Elektricitetsbehovet kan tillgodoses genom Vattenfallsstyrelsens försorg från dess distributionsnät.

VII.

Örlogsbas vid Elfvik.

Jämför bilagorna 4 och 10. Det för bas ifrågasatta området, vilket i sin helhet ingår i Lidingö stad, är beläget å Lidingöns nordöstra udde. Avståndet till huvudstadens centrum är flygvägen c:a 11 km. Ögruppen Fjäderholmarna samt de å holmarna befintliga anläggningarna avses bliva utnyttjade för basens räkning i befintligt skick samt för samma ändamål som f. n. Till basen anknytas dessutom å Beckholmen nu belägna dockor, planerade verkstadsanläggningar m. m. Sedan beräknade utfyllningar verkställts, utgör det vid Elfvik föreslagna områdets areal c a 2 075 000 kvm. Basens totala areal, med Fjäderholmarna och del av Beckholmen inberäknade, uppgår till 2 203 000 kvm. Av sistnämnda areal beräknas stationen upptaga c:a 415 000, bostadsområdet c:a 1335 000, varvet vid Elfvik 325 000 samt Fjäderholmarna och Beckholmen c a 128 000 kvm. Bostadsområdet är sålunda större än som tidigare under rubrik »Bostäder» beräknats erforderligt. Terrängen är emellertid starkt kuperad, varigenom avsevärda delar av det föreslagna området närmast station och varv icke lämpa sig för bebyggelse. Dessa delar kunna emellertid icke avskiljas från basens övriga delar, varför kostnaderna beräknats för förvärv av Elfvikshalvön i den omfattning som framgår av planritning, Bil. 10.

32 Längderna av de kajer, som kunna erhållas, samt djupen vid dessa framgå av kostnadsberäkningarna, Bil. 4. De effektiva kajlängderna bliva för stationen 620 m och för varvet 1 815 m. Härtill komina å Fjäderholmarna redan befintlig kaj om c:a 60 m samt planerad kaj å Beckholmen om c a 145 m. Med hänsyn tagen till avståndet till Beckholmen har basen ansetts böra utrustas med endast två flytdockor om 5 500 resp. 2 000 ton. Flottans nuvarande kolupplag i Värtahamnen anses alltjämt kunna utnyttjas, varför sådant förråd ej behöver anordnas vid basen. Den stora allmänna farleden för sjöfarten på Stockholm framgår omedelbart intill områdets sydöstra udde. En förläggning av station eller varv till denna del av området är därför icke möjlig. Då farvattnet vid nämnda udde är trångt, är en omläggning av denna del av farleden icke möjlig att genomföra, utan att synnerligen stora ölägenheter uppstå för sjötrafiken, särskilt vintertid. Enär en förskjutning in mot Hustegafjärden av flera anledningar icke synes lämplig — bl. a. på grund av farvattnets trånga beskaffenhet — måste förläggningen ske till områdets nordöstra del. Enär vattendjupet innanför Duvholmen är ringa, hava utfyllningar föreslagits mellan denna holme och land, samt varvet planerats i enlighet med bifogade planritning, Bil. 10. Härigenom kunna fördelarna av en förläggning av ingenjördepartementets verkstäder till en halvö helt utnyttjas. Stationen har därefter inpassats i den starkt kuperade terrängen i anslutning till varvet med iakttagande av att terrasseringsarbetena inskränkts i möjligaste mån. Askrikefjärden erbjuder basen en naturlig redd. Denna är dock öppen för såväl västliga som ostliga vindar. Rymliga ankarplatser kunna erhållas. Ankarbotten är god. Ankardjupen äro dock tämligen stora, i synnerhet för mindre fartyg. Förlägges basen till Elfvik måste torpedinskjutningsbanan i Askrikefjärden flyttas till annan plats om det skulle visa sig, att å redden liggande fartyg försvåra inskjutningsarbetet. Basen kan icke beräknas bliva fri från svallsjö. Trots att basen dragits så långt från den allmänna farleden som möjligt, kvarstår vid samtliga kajer utefter farleden risk för svallsjö från förbipasserande fartyg. Dessutom kan förutsättas, att basens kajer få känning av sjö på grund av vind, dock icke sydvästlig. Vid Duvholmen eller söder om denna kunna bomstängsel eller skyddspirar icke anordnas, enär manöverutrymmet därigenom inskränkes såväl i farleden som på varvet. Vid de norra kajerna äro förhållandena synnerligen ogynnsamma för anordnande av bomstängsel eller skyddspirar i den omfattning, som vore önskvärd. Ett flertal förslag hava prövats för anordnande av nautiskt skydd, men intet har kunnat godtagas med hänsyn till de anmärkningsvärt stora kostnader, som uppstå på grund av de för byggande av pirar ogynnsamma djupförhållandena. Med den nu planerade piren, som från Duvholmen skulle utgå i nordlig riktning, kan visst skydd mot ostlig vind påräknas för de kajer, som ligga närmast väster om piren. Göres denna pir längre, skulle större delar av nyssnämnd kaj skyddas för ostliga vindar. Vid västlig vind däremot skulle en sålunda förlängd pir i stället fånga den av vinden förorsakade sjön.

33 Isförhållandena vid basen kunna förutses bliva ogynnsamma i synnerhet under islossning vid de norra kajerna, som genom sitt läge äro oskyddade för nordliga och nordostliga vindar. Faran för drivis i varvshamnen är påtaglig, emedan stark ström ofta inträffar från Mälaren vid vårflödet. Landsvägs- och järnvägsförbindelse med huvudstaden erhålles över den för luftanfall tämligen sårbara Lidingöbron, vars längd är c a 750 m. Skulle bron vara obrukbar, kan förbindelse upprätthållas medelst båt- eller färjtrafik, enär lämpliga kajer för sådant ändamål finnas vid båda brofästena ävensom vid örlogsbasen. I kostnadsberäkningarna ingår ombyggnad av vissa vägar, så att anslutningen till allmänna vägnätet blir tillfredsställande. Till Gustav Adolfs Torg är våglängden från basens centrum c:a 13 km. Järnvägsförbindelse erhålles genom framdragande av ett c a 5 km långt spår från hållplatsen vid Kyrkviken å Lidingö Trafikaktiebolags järnväg. Denna järnvägnar över Vårtans station samtrafik med statens järnvägar. Restiden från basen till hållplats vid Humlegårdsgatan beräknas bliva c:a 35 minuter. Sjöledes är avståndet från basen till Slussen c a 7 sjömil (13 km). Basens vattenbehov kan fyllas genom Lidingö stads försorg från Lidingö vattenledningsverk. Elektricitetsbehovet kan tillgodoses genom Vattenfallsstyrelsens försorg från dess distributionsnät.

VIII. Örlogsbas vid Skärsätra-Mölna. Jämför bilagorna 5 och 11. Det för bas ifrågasatta området är beläget å Lidingöns sydligaste del vid Lilla Värtan. Avståndet till huvudstadens centrum är flygvägen c a 7 km. Till området, som i sin helhet är beläget inom Lidingö stad, hör även Fjäderholmarna. Denna ögrupp är redan nu i statens ägo och utnyttjas för den nuvarande örlogsbasens räkning. Holmarna äro, enligt nu föreliggande alternativ, avsedda att utnyttjas i befintligt skick för samma ändamål som hittills. I basen inberäknas även å Beckholmen nu befintliga dockor, planerade verkstadsanläggningar m. m. Sedan planerade utfyllningar verkställts, utgör det vid Skärsätra-Mölna föreslagna områdets totala areal c a 1 043 000 kvm, varvid basens totala areal med Fjäderholmarna och del av Beckholmen uppgår till c a 1 171 000 kvm. Av denna areal beräknas stationen upptaga c:a 250 000, varvet vid Skärsätra-Mölna c a 255 000, Fjäderholmarna och Beckholmen c:a 128 000 och bostadsområdet ca, 538 000 kvm. Längderna av de kajer, som kunna erhållas, samt djupen vid dessa framgå av kostnadsberäkningarna, Bil. 5. De effektiva kajlängderna bliva för stationen c a 440 m och för varvet c a 1 480 m. Härtill komma å Fjäderholmarna redan befintlig kaj om c:a 60 m samt planerad kaj å Beckholmen om c:a 145 m.

34 Längre kajer kunna visserligen, ehuru givetvis för ökade kostnader, erhållas vid själva basen genom förlängning av pirarna, men då större kajutrymmen ej erfordras annat än vid mobilisering och härvid Värtahamnens, Beckholmens och Fjäderholmarnas närbelägna kajer torde kunna tagas i anspråk, har icke f. n. ansetts nödvändigt att räkna med större kaj utrymmen än nu angivna. På grund av det relativt korta avståndet till Beckholmen har för basen i olikhet med vad som förutsattes i 1929 års utredning räknats med att basen utrustas endast med två flytdockor, en om 5 500 ton och en om 2 000 ton, trots de därmed förenade olägenheterna. Anläggningskostnaderna bliva emellertid härigenom lägre. Den gruppering av basens anläggningar, som framgår av bifogade planritning, Bil. 11, är i stort sett densamma, som angavs i marinförvaltningens underdåniga skrivelse den 23 februari 1934 angående örlogsbas å samma plats. De förändringar, som föreslagits i detaljerna, bero huvudsakligen på den genom 1936 års försvarsordning anbefallda marindistriktsorganisationen och äro utförda i huvudsaklig överensstämmelse med befälhavande amiralens yttrande i anslutning till ovannämnda m. fl. skrivelser i ämnet. Flottans nuvarande kolupplag i Värtahamnen anses alltjämt kunna utnyttjas, varför sådana förråd ej behöva anordnas vid basen. E n av förutsättningarna för anläggande av bas vid Skärsätra-Mölna är, att till basen hörande vattenområde kan omgivas av bomstängsel, så anordnat, att dels kajerna vid basen skyddas mot svallsjö från den allmänna trafiken, dels ock att erforderligt manöverutrymme erhålles innanför bomstängslet. Givetvis vore det lämpligast om bomstängsel kunde anordnas i överensstämmelse med det förslag som framgår av planritningen, eller sålunda att hela området mellan Lidingön och Fjäderholmarna avstängdes för den allmänna trafiken, varigenom omedelbart utanför basen skulle erhållas en naturligt skyddad redd, som erbjöde ankarplatser med lämpliga djup och god ankarbotten. Vid undersökningar rörande möjligheterna av sådan avspärrning har emellertid genom skrivelse från lotsstyrelsen den 30 november 1938 ådagalagts, att en fullständig avspärrning av farleden bleve för sjöfarten å Stockholms hamn till avsevärt men, enär ett ledande av den allmänna trafiken enbart söder om Fjäderholmarna skulle komina att medföra avsevärda manövreringssvårigheter för större fartyg och därigenom innebära stora kollisionsrisker. Under alla förhållanden skulle det i sådant fall enligt lotsstyrelsens mening bliva erforderligt, att två grund väster om Fjäderholmarna, det ena å 9-9 m och det andra å 5-4 m nedsprängdes, enär de eljest skulle utgöra allvarliga trafikhinder. I nyssnämnda skrivelse framhåller lotsstyrelsen, att den mest framträdande olägenheten med en total avstängning skulle kunna avlägsnas om det större tonnaget kunde ledas norr om Fjäderholmarna, under det att övrig trafik dirigerades söder om eller mellan dessa holmar. I anslutning härtill har befälhavande amiralen vid Ostkustens marindistrikt avgivit ett förslag om

35 anordnande av ett bomstängsel på ett sådant sätt, att en segelränna för det större tonnaget upplätes söder om bomstängslet mellan detta och Fjäderholmarna. Rännans bredd skulle bliva c a 100 m mellan stängslet och 10meterskurvan norr om Fjäderholmarna. Rörande sistnämnda förslag har lotsstyrelsen i skrivelse den 27 december 1938 emellertid anfört, att även ett på sådant sätt anordnat stängsel skulle bliva till avsevärt men för sjöfarten på Stockholms hamn. Härefter fortsätter lotsstyrelsen: »Därest ett bomstängsel ändock skulle visa sig oundgängligen nödvändigt, torde detta med hänsyn till sjöfarten ej böra läggas längre ut i farleden än omkring 250 m från 3-meterskonturen vid Lidingöstranden å sjökortet; väster om Nysätra torde det böra dragas ännu närmare land. Vad beträffar nedsprängningen av de två grunden väster om Fjäderholmarna synes en nedschaktning av 5-4-metersgrundet till 8-5 m under alla förhållanden önskvärd, måhända nödvändig. Innan förslaget om avstängningen erhållit mera detaljerad utformning, är det för lotsstyrelsen ej möjligt att mera ingående yttra sig i denna fråga.» Ur marinförvaltningens synpunkt medför redan den av befälhavande amiralen föreslagna placeringen av stängslet väsentliga olägenheter. Dessa ligga främst däri, att manöverutrymmet utanför basens kajer bliver avsevärt inskränkt. Därtill kommer, att örlogsfartygen för att icke hindra sjöfarten, i allmänhet bleve tvungna att ankra på betydligt avstånd och väster om basen, i stället för å den ursprungligen planerade redden. Orsaken härtill är, att det för ankring lämpliga området söder och väster om basen på grund av trafikens framdragning norr om Fjäderholmarna, komme att bliva i hög grad begränsat. Såsom tidigare nämnts anser marinförvaltningen ett anordnande av bombstängsel vara en nödvändig betingelse för anläggande av bas vid Skärsätra-Mölna. Att emellertid anordna stängslet på sätt lotsstyrelsen i sistnämnda skrivelse med hänsyn till sjöfartens behov förklarat erforderligt, anser marinförvaltningen icke under några omständigheter kunna ifrågakomma på grund av de anspråk som måste ställas på manöverutrymme utanför dockor, kajer och pirar. Isförhållandena vid Skärsätra-Mölna beräknas vara jämförelsevis gynnsamma. Landsvägs- och järnvägsförbindelse med huvudstaden ernås över ovannämnda Lidingöbro. Skulle bron bliva obrukbar, kan förbindelse upprättas medelst båt- eller färjtrafik, då lämpliga kajer för sådant ändamål finnas vid båda brofästena och vid örlogsbasen. I kostnadsberäkningarna ingå tillfartsvägar från allmänna vägnätet till basområdet. Till Gustav Adolfs Torg är våglängden från basens centrum c:a 10 km. Järnvägsförbindelse erhålles genom framdragande av ett c:a 0-3 km långt spår från södra Lidingö järnväg. Denna järnväg har över Vårtans station samtrafik med statens järnvägar. Restiden från basen till hållplats vid Humlegården beräknas bliva 20—25 minuter. Sjöledes är avståndet från basen till Slussen c a 4 sjömil (7-4 km). 145 59

36 Basens vattenbehov kan fyllas genom Lidingö stads försorg från Lidingö vattenledningsverk. Viss vattenreserv finnes i Kottlasjön. Elektricitetsbehovet kan tillgodoses genom Vattenfallsstyrelsens försorg från dess distributionsnät.

Kostnaderna för anläggandet av en örlogsbas vid Skärsätra-Mölna angavs av »1929 års flottstationsutredning» till 37-6 milj. kronor, varvid basen tänktes utrustad med en flytdocka om 2 000 ton samt en fast docka om 140 X 24 X 9 m. En bas av ungefär samma omfattning ansåg marinförvaltningen i underdånig skrivelse år 1934 kunna uppföras för en kostnad av 36-5 milj. kronor eller, om synnerligen trängande skäl till kostnadsreduceringar uppstode, för 32 milj. kronor, varvid anläggningarna erhölle en reducerad omfattning enligt särskild plan. örlogsbasen borde emellertid enligt marinförvaltningens uppfattning utrustas med endast två flytdockor om 2 500 ton vardera och i övrigt alltjämt utnyttja Gustaf V:s m. fl. fasta dockor å Beckholmen. År 1937 beräknade marinförvaltningen, att kostnaden för anläggande av en örlogsbas enligt 1934 års reducerade förslag, skulle uppgå till 37-5 milj. kronor. Sistnämnda kostnad var beräknad med hänsyn till prisnivån i januari månad 1937. Av skäl, som tidigare anförts, upptogo sistnämnda tre förslag inga kostnader för försvarsanordningar, samt endast kostnader för de bostäder, som beräknats erforderliga utöver dem, som skulle täckas medelst bostadslån. För att göra här behandlade sex alternativ lättare jämförbara hava emellertid de totala kostnaderna för bostäder samt för försvarsanordningar i samtliga fall inräknats i anläggningskostnaderna. Härigenom hava kostnaderna för alternativet Skärsätra-Mölna stigit med 3-5 milj. kronor från 37-5 till 41-o milj. kronor. Av denna ökning falla 2-o milj. kronor på försvarsanordningar och 1-5 på bostäder. Den föreliggande kostnadsberäkningen slutar emellertid för SkärsätraMölna på 48-5 milj. kronor, innebärande en ytterligare kostnadsökning av 7'5 milj. kronor. Denna ökning härrör med 3'9 milj. kronor från stegrade materialpriser från januari 1937 till juli 1938. Den resterande ökningen om 3*6 milj. kronor fördelar sig på ökade kostnader för markförvärv, vissa muddrings-, terrasserings- och kajarbeten, förändringar m. m. beträffande byggnader å örlogsstationen, bl. a. i anledning av marindistriktsorganisationens tillkomst enligt 1936 års försvarsordning, elektriska ledningar samt slutligen anläggning av kaj å Beckholmen, vilken senare anläggning tidigare ej föreslagits, men vid nu företagna undersökningar ansetts redan från början böra utföras, trots en kostnadsökning härför om 0-5 milj. kronor.

37 IX. Örlogsbas vid Erstavik. Jämför bilagorna 6 och 12. Det för bas ifrågasatta området är beläget sydost om Erstaviks huvudbyggnad vid Erstavikens södra strand på mark som tillhör dels Erstaviks fideikommiss dels samhället Tyresö-Strand dels ock enskilda fastighetsägare. Avståndet till huvudstadens centrum är flygvägen c a 13 km. Sedan planerade utfyllningar verkställts, utgör det föreslagna områdets totala areal c:a 2 000 000 kvm. Av denna areal beräknas stationen upptaga c:a 325 000, varvet c a 445 000 och bostadsområdet c a 1230 000 kvm. Bostadsområdet är sålunda större än vad tidigare under rubrik »Bostäder» ansetts erforderligt. Terrängformationerna äro emellertid av en sådan beskaffenhet söder om station och varv, att ett område därstädes för förhindrande av obehörig insyn bör av staten förvärvas samtidigt med övrig mark. Enär ifrågavarande område dock icke synes behöva inhägnas har det i detta fall betecknats såsom bostadsområde, ehuru bostadsområdet icke är avsett att bebyggas i egentlig mening till större del än tidigare under »Bostäder» angivna 630 000 kvm. Längderna av de kajer, som kunna erhållas, samt djupen vid dessa framgå av kostnadsberäkningarna, Bil. 6, varvid de effektiva kajlängderna bliva för stationen c:a 610 m och för varvet c a 1 810 m. Basen bör på grund av det stora avståndet till Beckholmen utrustas med en fast docka 160 X 25 X 10 m samt två flytdockor om 5 500 resp. 2 000 ton. De nuvarande anläggningarna å Fjäderholmarna förutsättas bliva flyttade till Erstavik. Torpedinskjutningsstationen i Askrikefjärden avses eventuellt bliva förflyttad till plats i basens närhet, om så låter sig göra. Planerade byggnaders och anläggningars ungefärliga belägenhet framgår av bifogade planritning, Bil. 12. Grupperingen har verkställts huvudsakligen med hänsyn till den plats, som enligt företagna grundundersökningar bäst lämpar sig för anläggande av den fasta dockan. På grund av terrängförhållandena förlägges stationen med fördel nordväst om varvet. Utfyllningar hava verkställts i sådan utsträckning, att tillräckliga vattendjup ernåtts vid kajerna. Med utnyttjande av de erhållna kajplanerna, har grupperingen i övrigt verkställts med strävan att i möjligaste mån undvika dyrbara terrasseringsarbeten. Bostadsområdet har med hänsyn till terrängförhållanden och järnvägens planerade sträckning förlagts nordväst om stationen. Enär flottans nuvarande kolupplag i Värtahamnen är synnerligen olämpligt beläget i förhållande till örlogsbasen, har befunnits nödvändigt att förse densamma med eget kolförråd. Erstaviken erbjuder basen en redd med rymliga ankarplatser, god ankarbot ten och tämligen gynnsamma ankardjup. Redden är väl skyddad utom för syd-

38 ostliga vindar. Med anledning härav har en skyddspir föreslagits, vars belägenhet framgår av bifogade planritning, Bil. 12. Denna pir torde väl skydda inre redden samt varvets och stationens kajer vid sydostliga och ostliga vindar. Risk för sjö vid andra vindar torde ej föreligga. lsförhållandena i Erstaviken beräknas efter anordnande av den föreslagna piren bliva gynnsamma med hänsyn till drivisens ringa inverkan. Det är dock troligt att fast is lättare kommer att bildas efter tillkomsten av den föreslagna skyddspiren samt att de ismassor, som vid sydostlig vind pressats in i viken, komma att visa benägenhet att kvarstanna längre än vad nu brukar vara fallet. Trots nämnda förhållanden torde som regel issituationen kunna antagas bliva tämligen god. För ernående av lämpliga landsvägsförbindelser med huvudstaden hava kostnader upptagits för ombyggnad av de f. n. enskilda vägarna från basen dels till Saltsjöbadsvägen i trakten av Gungviken, dels till Tyresövägen i trakten av Älta. Kostnader hava även upptagits för eventuell väg till Solsidan. Ifrågasättas kan dock huruvida icke kostnaderna för här upptagna vägar i viss utsträckning skola bestridas av vederbörande vägdistrikt. Saltsjöbadsvägen går över bro vid Danvikstull. Tyresövägen går, om vägen tages över Nacka, över ytterligare en bro vid Nackanäs samt, om vägen tages över Enskede, över bro vid Skanstull. Landsvägsförbindelse med huvudstaden kan dessutom ernås över bro vid Hornstull. Till Gustav Adolfs Torg är våglängden över Gunviken c:a 15 km, över Nacka c a 17 och över Enskede c:a 18 km. Väglängderna till de omkringliggande samhällena Enskede, Kolarängen, Älta och Solsidan äro resp. c a 12, 6, 4 och 2 km. Järnvägsförbindelse för basen kan ernås genom framdragande av ett c:a 5 km långt spår från Stockholm-Saltsjöns järnväg vid Gungviken. Denna järnväg framgår till Stadsgården över bro vid Danvikstull. Restiden från basen till Stadsgården kan beräknas bliva c:a 25 minuter. Bussförbindelser kunna med lätthet anordnas med såväl huvudstaden som ett flertal närbelägna samhällen. Sjöledes är avståndet från basen till Slussen c a 19 sjömil (35 km), om vägen tages genom Staket (2'4 m). Fartyg med större djupgående än 2*4 m måste begagna antingen leden genom Vindöström (4'5 m) eller stora segelleden över Kanholmsfjärden. Avståndet är i förra fallet c:a 51 sjömil (95 km) och i senare fallet c:a 53 sjömil (98 km). Basens vattenbehov kan fyllas genom Stockholms stads försorg från dess vattenledningsverk. Elektricitetsbehovet kan tillgodoses genom Vattenfallsstyrelsens försorg från dess distributionsnät.

39 X. Jämförelser mellan de olika alternativen ur tekniska och ekonomiska synpunkter m. in. A. Tekniska m. fl. synpunkter. En jämförelse mellan de olika alternativen ur tekniska synpunkter torde lämpligast böra göras på sådant sätt, att de för bedömande av alternativens lämplighet betydelsefulla faktorerna behandlas var för sig. Kajer och vattendjup. Den för anläggande av en örlogsbas avsedda platsen bör i första hand med avseende på terrängen vara beskaffad på ett sådant sätt, att kajer av erforderlig effektiv längd och med önskade vattendjup kunna anordnas. För ernående av erforderliga vattendjup kan man antingen muddra eller spränga in mot land eller verkställa utfyllningar. Priset för muddring eller fyllning är obetydligt i jämförelse med priset för sprängning. De billigaste kajlägena erhållas alltså genom muddring, där sådan går att utföra, och i övrigt genom utfyllning. Vidare böra kajerna i möjligaste mån vara skyddade mot vind och sjö. Om naturligt skydd saknas, måste i den mån så låter sig göra för rimliga kostnader vågbrytare eller pirar anordnas. I de fall sådana varit erforderliga och möjliga att utföra hava desamma beräknats bliva utförda genom utfyllning. Visserligen pågå inom landet försök med flytande vågbrytare, men undersökningar hava visat, att dessa för här avsedda ändamål icke äro lämpliga samt i allmänhet även ställa sig dyrare än de utfyllda. Av vad anförts framgår, att kostnaderna för utfyllningarna kunna tagas såsom ett ungefärligt mått på orternas relativa lämplighet med avseende å kajoch pirbyggnader. De beräknade kostnaderna för utfyllningarna enligt de olika alternativen äro följande: Skärsätra-Mölna Elfvik Erstavik Bogesund Aspvik Margretelund

c a 2*5 2 milj. kronor c a 5'15 » » c a 6'0 0 » » c a 9'5 0 » » c a 9'84 » » c a 22*0 0 » »

De olika platserna äro alltså i detta hänseende att föredraga i angiven ordning. Härvid bör dock påpekas, att kajerna vid Skärsätra-Mölna äro något kortare än på övriga platser. Vidare är att märka, att kajerna vid Elfvik på grund av terrängförhållandena och närbelägenheten till farleden äro oskyddade för vind och sjö. Något nöjaktigt skydd i form av skyddspirar e. dyl. kan över huvud taget icke härstädes ordnas för rimliga kostnader. Oberoende av det senast anförda kan den nyss angivna ordningsföljden anses gälla även med hänsyn till de svårigheter, som förefinnas för anskaf-

40 fande av beräknade fyllningsmassor. J u större dessa äro desto flera sandfyndigheter måste utnyttjas. Detta medför på grund av såväl ökade transportlängder som iordningställande av flera lastningsplatser stegrade priser på utfyllningarna. Såsom exempel må anföras att enligt alternativen Margretelund, Bogesund och Elfvik fyndigheterna i Saltsjön dels äro otillräckliga, dels olämpligt belägna så att även Mälarens fyndigheter måste tagas i anspråk. Härigenom blir bl. a. en tidsödande slussning erforderlig, vilket medförsvårigheter för framskaffande av erforderliga fyllningskvantiteter inom önskad tid. Gynnsammast ställa, sig förhållandena vid Erstavik, där fyllningsmassorna kunna erhållas från ett jämförelsevis närbeläget grustag utan anlitande av sjötransporter. I detta sammanhang må erinras om det sedan länge vilande förslaget att anordna en farled för större fartyg genom Baggenstäket eller Moranedet för att underlätta sjöfarten på Stockholm. Det har nämligen vid företagna undersökningar visat sig, att om ett sådant förslag realiserades samtidigt med örlogsbasens förflyttning, skulle den totala kostnaden för bägge företagen gemensamt kunna något reduceras, om utgrävda och sprängda massor från kanalbygget, i så stor utsträckning som möjligt, användes som fyllningsmassor vid den nya örlogsbasen. Kajplaner. I omedelbar närhet av kajerna måste kajplaner kunna anordnas i tillräcklig utsträckning för station och varv. Detta har blivit möjligt enligt samtliga alternativ, enär de för kajerna erforderliga utfyllningarna i allmänhet äro tillräckliga såsom kajplaner. I vissa fall har dock även schaktning beräknats komma till utförande. Någon större skillnad mellan de olika alternativen med hänsyn till önskade kajplaner föreligger emellertid ej. Terrängens beskaffenhet. Platsernas belägenhet för bebyggelse. De olika platserna äro med hänsyn till terrängens beskaffenhet och belägenhet för bebyggelse ganska olikartade. Vid Margretelund komma station och varv att ligga på en praktiskt taget plan yta utefter en strand mot söder. Den bakom liggande terrängen sluttar sakta ned mot stranden. Bostadsområdet, som sträcker sig ned mot sjön i öster och söder, ligger inom ett starkt kuperat skogsområde. Basen vid Aspvik har läge mot norr, öster och söder. Terrängen är dels plan, dels starkt kuperad. De plana delarna disponeras huvudsakligen av varvet, vilket till viss del är förlagt till en halvö, ehuru denna fördel, såsom tidigare anförts, ej kunnat till fullo utnyttjas. Stationsområdet sträcker sig från stranden söder om Aspviks gård upp genom en däld i västlig riktning. Dälden omgives i norr och söder av kuperade terrängområden. Det södra av dessa är avsett såsom bostadsområde och sträcker sig dessutom väster om station och varv ända fram till den mot nordost belägna stranden av Torsbyfjärd. Bostadsområdet har dessutom strandtomter vid Betsedeviken och Ösbysjön.

41 Vid Bogesund komma station och varv att ligga plant vid en strand mot söder i likhet med vid Margretelund. Även här är den bakom liggande terrängen sakta sluttande mot sjön. Bostadsområdet, som likaledes har strand mot söder, är beläget norr och väster om varvet. Den vid Elfvik planerade basen har stränder mot norr, öster och söder. På den nordöstra udden är varvet beläget. Genom att terrängen är starkt kuperad och särskilt hög och brant mellan stationen och varvet, komma dessa att ligga mera var för sig än enligt övriga alternativ. Väster och söder om dem är bostadsområdet beläget med stränder åt söder och norr. Terrängen vid Skärsätra-Mölna är jämförelsevis kuperad. Nivåkurvorna ligga inom såväl station som varv mellan 2 och 15 meter. Planläggningen inom dessa områden försvåras härigenom, ty de mindre kuperade delarna måste, där så är möjligt, utnyttjas för undvikande av omfattande terrasseringsarbeten. Stranden vetter mot söder. Bostadsområdena äro två till antalet. Det ena är beläget norr om varvets västra del. Detta område saknar strand. Det andra området är beläget norr om stationen och har strand mot väster vid Kottlasjön. Detta senare område är starkt kuperat. Vid Erstavik äro station och varv belägna å plana områden vid strand mot nordost. Den bakom liggande terrängen är utefter nästan hela området så hög och brant att dess utnyttjande för bebyggelse till större delen, är utesluten. Bostadsområdet är beläget å plan och öppen mark nordväst om stationen. Detsamma saknar strandtomter. En jämförelse med hänsyn till terrängens beskaffenhet, belägenhet och lämplighet för bebyggelse giver ordningsföljden Bogesund, Margretelund, Elfvik, Skärsätra-Mölna, Erstavik och Aspvik. Föroreningar i sjövattnet. Såsom tidigare nämnts äro å samtliga orter reningsanläggningar planerade. Dessa utföras för låggradig rening i likhet med den nya anläggningen för Stockholm vid Henriksdal. Vattnet utanför basen kommer sålunda icke nämnvärt att förorenas av avloppsvatten från byggnader i land. Det torde dock icke kunna undvikas, att anläggningar av nu ifrågavarande slag på annat sätt förorena vattnet genom avfall, olja o. s. v. vilket även är fallet med på redden liggande fartyg. J u mindre instängt basens läge är och ju större omsättningen är på vattnet, särskilt vid ytan, desto mindre bliva olägenheterna. För att erhålla närmare upplysningar i huru hög grad sjövattnet utanför basen beräknas bliva förorenat, har marinförvaltningen begärt en utredning från Vattenbyggnadsbyrån beträffande Skärsätra-Mölna och Erstavik under antagande, att folkmängden på dessa platser komme att utgöras av 3 350 resp. 3 800 personer, samt att i bägge fallen 1 000 man vore förlagda till basens fartyg, som sakna reningsverk. Utredningen har visat, att föroreningarna i vattnet vid Skärsätra-Mölna komme att uppgå till endast 0*3 8 % av föroreningen i Norrström genom det från Henriksdalsverket avrinnande renade avloppsvattnet.

42 Beträffande Erstavik visar utredningen dels att, om avloppsvattnet renas, inga vägande skäl finnas mot örlogsbasens förläggning till Erstavik, dels att den å denna plats erforderliga vattenarean för självrening av avloppsvattnet från fartygen måste vara 40 000 kvm. Enär vattenarean enbart innanför den planerade skyddspiren är c a 2 500 000 kvm framgår härav tydligt, att avloppsföroreningen från fartygen kommer att taga i anspråk endast en ringa del av Erstavikens självreningsförmåga. Planläggning av varv oeh station samt därav beroende driftkostnader. De till förfogande stående kajplanerna jämte närliggande terrängområden medgiva enligt samtliga alternativ en tillfredsställande planläggning av varv och station. Enär denna alltid måste bliva en avvägningsfråga mellan koncentration för ernåendet av ekonomisk drift och spridning för nedbringande av riskerna vid luftanfall, blir planläggningen i själva verket bestämmande för en icke obetydlig del av de interna driftkostnaderna, Den sannolika relativa storleken av dessa kostnader blir, i synnerhet beträffande varven, utslagsgivande i fråga om planläggningens lämplighet enligt de olika alternativen. Planläggningen för varven har överallt kunnat ordnas på ett sådant sätt, att de interna driftkostnaderna av allt att döma förbliva desamma eller bliva lägre än vid den nuvarande basen. Det förra gäller i huvudsak torped-, minoch ekipagedepartementen samt allmänna materialförrådet, det senare ingenjör-, artilleri- och byggnadsdepartementen, vilka senare anläggningar enligt samtliga alternativ kunnat förläggas mer samlade än nu är fallet. Stationens anläggningar erhålla på alla platserna, med hänsyn till faran från luften, större spridning än de hava på Skeppsholmen. Någon stegring av driftkostnaderna torde dock härigenom knappast uppstå. Å andra sidan bliva i vissa fall anläggningar och områden större, kajer längre o. s. v. å såväl station som varv än f. n. Detta medför ökade kostnader för uppvärmning, renhållning, snöskottning m. m., men är en naturlig konsekvens av att den nya basen — bl. a. såsom förut nämnts för att minska faran från luften — planlagts rymligare än den nuvarande. Undantag från ovannämnda allmänna regel rörande driftkostnaderna måste dock göras för Skärsätra-Mölna och Elfvik, dels för de fall, då dockning av fartyg samt arbeten å dessa äga rum vid dockorna å Beckholmen, dels för arbeten vid förråden å Fjäderholmarna. Transportvägen till dockorna blir i de båda sistnämnda fallen längre än f. n. För ernående av ekonomisk drift måste dessutom sådana anstalter träffas, att verkstadsanläggningen och dockorna å Beckholmen helt komma att drivas antingen av staten eller av arrendator. Driftkostnaderna för förråden å Fjäderholmarna bliva lägre för SkärsätraMölna än Elfvik men ställa sig i båda dessa fall högre än motsvarande kostnader för de alternativ, enligt vilka förråden förflyttas till resp. varvs områden, varigenom transporter bliva billigare och särskild bevakning ej behöver anordnas.

43 För torpedinskjutningsstationen torde driftkostnaderna komma att bliva ungefär oförändrade utom beträffande alternativet Elfvik, enligt vilket denna station skall förflyttas. I detta fall komma driftkostnaderna att bliva beroende av den plats, till vilken det kan visa sig lämpligt att förlägga torpedinskjutningsstationen. Detsamma gäller vid en eventuell förflyttning av samma station enligt alternativet Erstavik. Driftkostnaderna för de nya kolupplagen enligt alternativen Margretelund, Aspvik, Bogesund och Erstavik beräknas bliva något lägre än driftkostnaderna för de nuvarande upplagen vid Värtan, vilka avses att bibehållas enligt alternativen Skärsätra-Mölna och Elfvik. Beträffande brännoljeförrådens allmänna anordnande föreligga inga skillnader mellan de olika alternativen. Det är möjligt att förändringar i planläggningen kunna visa sig önskvärda vid en detaljgranskning. Inom vissa gränser medgiva samtliga alternativ sådana ändringar. Detta gäller dock endast under förutsättning, att kajer, kajplaner, pirar och vågbrytare i huvudsak komma att erhålla här planerad och kostnadsberäknad omfattning. Möjligheterna att inom beräknad kostnadsram vidtaga ändringar äro dock minst i fråga om Skärsätra-Mölna, enär detta område är det mest begränsade. En granskning av alternativens lämplighet med hänsyn till planläggning och driftkostnader ger ordningsföljden: Erstavik, Margretelund, Bogesund, Aspvik, Skärsätra-Mölna och Elfvik. Redder. Redderna böra bedömas med avseende å skydd mot vind och sjö samt lämplighet för ankring i vad avser utrymme, ankringsdjup samt ankarbottens beskaffenhet. Om trafiken utanför Skärsätra-Mölna helt skulle kunna ledas söder om Fjäderholmarna, vore alternativens redder att föredraga i följande ordning, nämligen Skärsätra-Mölna, Erstavik, Margretelund, Bogesund, Elfvik och Aspvik. I motsatt fall bör Skärsätra-Mölna sättas efter Margretelund. Is förhåll anden. Beträffande isförhållandena gäller att en mera omfattande isbrytarverksamhet än den nuvarande erfordras vid samtliga ifrågasatta platser, enär fördelarna av belägenheten inom Stockholms starkt trafikerade hamnområde gå förlorade. I kostnadsberäkningarna ingå därför vissa belopp för anskaffande av isbrytande bogserbåtar. För Margretelund, Aspvik, Bogesund och Erstavik hava i beräkningarna upptagits kostnader för anskaffande av två isbrytande bogserbåtar under det att för Skärsätra-Mölna och Elfvik beräknats endast en sådan båt. Om örlogsbasen förflyttas till endera av de fyra förstnämnda platserna erhålles en, även under de tider av året då isbrytning icke pågår, välbehövlig utökning av basens bogserbåtsmateriel. Huruvida isförhållandena kunna anses vara mera svårartade på den ena platsen än den andra är icke i första hand beroende av den fasta isen. Ut-

44 slagsgivande blir i vilken utsträckning flak av kärnis kunna komma i rörelse utefter kajer och pirat, samt om drivande is kan packa sig i förträngningar. Enär även jämförelsevis små drivande isflak utöva en starkt nötande och pressande verkan, skadas i förra fallet lätt såväl fartygs-, pråm- och båtmateriel som ankar- och förtöjningsgods, och i bägge fallen kan trafik, förhalningar, förflyttningar, dockningar m. m. försvåras eller förhindras. Med ledning av de upplysningar, som stått att vinna i denna fråga, synas de olika platserna under förutsättning att föreslagna skyddspirar komma till stånd med hänsyn till is för hållandena böra förordas i följande ordning, nämligen: Margretelund, Bogesund, Erstavik, Skärsätra-Mölna, Aspvik och Elfvik. Nautiska förhållanden. Någon nämnvärd skillnad mellan de olika alternativen med hänsyn till nautiska förhållanden utöver vad tidigare anförts i samband med skydd för kajer m. m., isförhållanden och redder föreligger endast beträffande Aspvik. Manöverutrymmet i hamnbassängen vid nämnda plats är nämligen otillräckligt, i varje fall för större fartyg. Bombsäkra skyddsrum. Bombsäkra skyddsrum hava å varv och station beräknats kunna erhållas i tillräcklig utsträckning. Huru saken kommer att ställa sig å resp. bostadsområden, kan dock f. n. ej bedömas. Brandfara. Den nuvarande örlogsbasen kan vid brandfara påräkna biträde av stadens brandkår. Detta torde bliva förhållandet även i de fall basen förlägges till Skärsätra-Mölna, Elfvik eller Erstavik, ehuru vissa olägenheter genom avstånden uppstå. Enligt övriga alternativ torde dylikt bistånd endast kunna påräknas vid mera omfattande brand. Med hänsyn dock till dels att en blivande bas uppföres på ett sådant sätt, att brandrisken avsevärt minskas i jämförelse med förhållandet å nuvarande bas, dels att en förstärkning av brandmaterielen förutsattes i kostnadsberäkningarna, torde i detta avseende icke någon större skillnad förefinnas mellan de olika alternativen. Örlogsbasens utvecklingsmöjligheter. En framtida utveckling av samtliga baser är möjlig, och toi-de då närmast bliva en kostnadsfråga på grund av att bebyggelse jämförelsevis snart torde uppstå i basens omedelbara närhet, varigenom markpriserna stegras. Gynnsammast ställda äro därför de alternativ, som enligt föreliggande planer äro rymliga och medgiva att kajernas längder ökas utan att ytterligare markförvärv erfordras. Ur dessa synpunkter sett äro alternativen att föredraga i följande ordning: Margretelund, Erstavik, Bogesund, Aspvik, Elfvik och Skärsätra-Mölna. örlogsbasens belägenhet, örlogsbasens belägenhet i förhållande till huvudstaden spelar en icke obetydlig roll, då basen i stor utsträckning torde komma att vara hänvisad till Stockholm i fråga om leveranser av livsförnödenheter, materiel m. m.

45 Till huvudstaden äro vidare förlagda marinledning, andra militära och civila myndigheter, sjökrigshögskola, sjökrigsskola m. m., av vilka organ basen i större eller mindre utsträckning är beroende med hänsyn till administrationsoch utbildningsarbete. Basens belägenhet i förhållande till den inom marindistriktet belägna Vaxholms fästning spelar däremot en mindre roll, enär basen i endast ringa grad är avsedd för fästningens behov. Större roll spelar basens belägenhet i förhållande till havsbandet och till flottans ordinarie övningsbas å Hårsfjärden. Örlogsbasen är fartygsdepåns förläggningsplats, varför depåns fartyg måste tillryggalägga vägen från depån till havsbandet samt tillbaka varje gång övningar skola företagas till sjöss. Ankarplatsen å Hårsfjärden har använts sedan länge och är den lämpligaste i hela skärgården, varför densamma kommer att bibehållas oberoende av örlogsbasens förflyttning. Det är sålunda en fördel om basen i nämnda hänseenden är närbelägen. På grund av nu anförda synpunkter äro alltså platserna med hänsyn till sin belägenhet i förhållande till huvudstaden att föredraga i ordningen Skärsätra-Mölna, Elfvik, Erstavik, Aspvik, Bogesund och Margretelund, men i förhållande till havsbandet och Hårsfjärden i ordningen Erstavik, Margretelund, Bogesund, Elfvik, Aspvik och Skärsätra-Mölna. Rörande basens belägenhet ur rent militär synpunkt ankommer det icke på marinförvaltningen att avgiva yttrande. Landsvägsförbindelser. Landsvägsförbindelserna kunna anses vara likvärdiga i kvalitativt hänseende enligt samtliga alternativ. E n jämförelse torde därför närmast böra göras med hänsyn till broar och viadukter. Som regel torde broar ur kommunikationssynpunkt vara känsligare mot luftanfall än viadukter. De förra äro även svårare och mera tidsödande att reparera än de senare. Detta gäller i synnerhet, när broarna äro långa och höga. Landsvägen från Skärsätra-Mölna och Elfvik löper över Lindingöbron och landsvägen från Aspvik över Skurubron. Landsvägen till Stockholm från Margretelund och Bogesund framgår över flera broar bl. a. bron vid Stocksund, vilken dock erbjuder fördelen att äga reservbro, så länge den gamla bron ännu är trafikabel. Enligt vad under hand inhämtats, synes det dessutom icke osannolikt, att den nuvarande järnvägsbron vid Stocksund vid förestående ombyggnad kommer att utföras såsom en kombinerad järnvägs- och landsvägsbro. Skulle emellertid broförbindelserna vid Stocksund bliva obrukbara, kan vägen tagas över Edsberg, varigenom dock väglängderna öka med c a 10 km Från Erstavik leda ett flertal vägar till Stockholm. Landsvägsförbindelsen från Erstavik måste sålunda med hänsyn till att tre av varandra oberoende broar kunna disponeras givas företräde. järnvägsförbindelser. De järnvägsförbindelser, som erbjuda samtrafik med statens järnvägar, äro att föredraga framför övriga. Margretelund och Bogesund

46 erbjuda icke fördelen av sådan samtrafik. Omlastningsförfarande är dock möjligt. För järnvägsförbindelserna är emellertid även tillämpligt, vad ovan anförts rörande broar och viadukter. På grund härav är järnvägsförbindelsen från Erstavik att föredarga framför övriga, ehuru denna förbindelse endast har bron vid Danvikstull till förfogande. För den händelse denna bro blir obrukbar, kunna emellertid landsvägsförbindelser anordnas. För SkärsätraMölna och Elfvik ställa sig förhållandena i detta avseende ogynnsamma, enär såväl landsvägs- som järnvägsförbindelserna avbrytas i händelse Lidingöbron göres obrukbar. Motsvarande förhållande torde gälla beträffande Aspvik och eventuell ny Skurubro. Järnvägsbron vid Stocksund, som användes för förbindelse från Margretelund och Bogesund, är däremot skild från de båda landsvägsbroarna, vilket är en fördel. Närmast efter Erstavik torde sålunda Margretelund och Bogesund vara att föredraga med hänsyn till järnvägsförbindelsernas tillförlitlighet, trots att sistnämnda förbindelse är smalspårig. Sjöförbindelser. Sjöförbindelserna med huvudstaden böra närmast bedömas med hänsyn till att desamma äro för förslagen Skärsätra-Mölna och Elfvik nödvändiga, men för övriga förslag av sekundär betydelse. Detta framgår av vad nedan anföres angående kommunikationsledernas betydelse. Framhållas bör emellertid, att samtliga platser utom Margretelund och Erstavik, i likhet med den nuvarande basen, ligga innanför farledsförträngningarna vid Oxdjupet (lO'O m) och Kodjupet (3*5 m). På grund härav skulle det för samtliga alternativ innanför dessa förträngningar, liksom för sjöfarten på Stockholm, vara av den största betydelse, om förslaget rörande en farled för större fartyg genom Baggenstäket eller Moranedet komme till stånd. En sådan förbindelseled skulle även i avsevärd grad underlätta sjöförbindelserna mellan huvudstaden och en örlogsbas vid Erstavik. Ett anläggande av bas vid sistnämnda plats gör i varje fall en upprensning av Baggenstäket högst önskvärd, så att pråmtrafik obehindrat kan försiggå.

Beträffande de i det föregående nämnda olika slagen av förbindelser, nämligen landsvägs-, järnvägs- och sjöförbindelser, böra följande synpunkter beaktas. Landsyägsförbindelse mellan basen och huvudstaden måste anses oundgängligen nödvändig. Järnvägsförbindelse är visserligen önskvärd, men torde densamma numera i stor utsträckning kunna ersättas av lastbils- och busstrafik. Så länge landförbindelserna förbli oskadade, äro samtliga baser jämförelsevis oberoende av sjöförbindelser utom vad avser alternativen Skärsätra-Mölna och Elfvik i och för arbeten på Beckholmen och Fjäderholmarna samt för transport av personal till basen ävensom samtliga alternativ, vad avser arbeten vid förråden å Bergholmen och Björnholmen. Transporterna till Fjäderholmarna måste utföras sjöledes, och detta torde som regel även

47 bliva fallet beträffande Beckholmen. Beträffande Bergholmen och Björnholmen bliva transportvägarna till desamma kortare än hittills för samtliga alternativ utom Erstavik. Avståndet från Erstavik till sistnämnda holmar är nämligen, om vägen tages genom Staket, c a 21 sjömil (39 km) och över Kanholmsfjärden c:a 41 sjömil (76 km). Vid upprättande av nya förråd böra emellertid dessa om möjligt förläggas till örlogsbasen. Erstavik erbjuder i detta hänseende goda möjligheter. Avbrytas landförbindelserna, bliva givetvis sjöförbindelsernas längd av framträdande betydelse och platserna att föredraga i följande ordning: Skärsätra-Mölna, Elfvik, Bogesund, Aspvik, Margretelund och Erstavik. Beträffande sistnämnda plats bör emellertid framhållas att den är relativt oberoende av sjöförbindelserna, enär dess landförbindelser, som tidigare nämnts, äro de för faran från luften minst sårbara, Generellt måste dessutom anses, att de olika alternativen med avseende på landsvägs- och järnvägsförbindelser äro att föredraga i den ordning anläggningskostnaderna angiva. I sakens natur ligger beträffande samtliga förbindelser, att frakt- och biljettkostnader bliva lägre ju kortare färdvägarna äro. För samma vägsträcka bliva dock som regel priserna lägre på spårvagn än på tåg. Beträffande de olika förbindelseledernas längd hänvisas till beskrivningarna över resp. alternativ. Vattenförsörjning. Vattenförsörjningen är avsedd att vid Margretelund, Aspvik och Bogesund säkerställas genom för varje bas planerat eget vattenledningsverk. Enligt övriga alternativ erhålles vatten från huvudstadens vattenledningsnät, vilket framdrages till Skärsätra-Mölna och Elfvik över Lidingöbron, samt till Erstavik genom dykarledning under Hammarbyleden. Skärsätra-Mölna har fördelen att som tidigare nämnts, äga viss vattenreserv i Kottlasjön. Med hänsyn till luftfaran synas de alternativ, som hava eget vattenledningsverk, vara att föredraga, i synnerhet i de fall ledningarna äro korta och vattenledningsverken skulle kunna anordnas bombsäkra. Vad avser priset per kbm vatten för örlogsstationens och örlogsvarvets behov, kommer detta enligt de alternativ, som hava eget vattenledningsverk att ställa sig 4—7 öre billigare än f. n. Orsaken härtill är, att det i dessa fall icke är erforderligt att räkna med ränta å anläggningskostnaderna utan endast med amortering. Stadens vattenledningsverk räknar nämligen även med viss affärsvinst. Vad nu sagts angående priset gäller emellertid endast under den förutsättning, att vattenkonsumtionen i huvudsak kommer att bliva den, som tidigare beräknats. Rörande övriga alternativ gäller att priserna i stort sett förbliva oförändrade, under förutsättning av stabilitet i stadens vattentaxor. Med ledning av ovan sagda, synas alternativen vara att föredraga i följande ordning, nämligen: Aspvik, Margretelund, Bogesund, Skärsätra-Mölna, Erstavik och Elfvik.

48 Elektricitetsförsörjning. Elektricitets försörjningen är avsedd att anordnas på likartat sätt å samtliga platser, varför någon skillnad mellan de olika alternativen i detta hänseende icke föreligger. Priset på elektrisk kraft kommer, enligt vad nu kan beräknas, att bliva detsamma som vid den nuvarande basen. Driftkostnader beroende av löner, materiel och transporter m. m. De i fredstid normala driftskostnaderna för en bas enligt de olika alternativen kunna f. n. icke siffermässigt uppskattas, enär ett flertal faktorer, vilka komma att bestämmas av den framtida utvecklingen, äro obekanta. Någon direkt jämförelse med driftkostnaderna å nuvarande örlogsbas kan icke heller göras, i synnerhet som något lämplig statistiskt material i detta avseende rörande basen i Stockholm icke föreligger. Låga driftkostnader vid örlogsbasen äro otvivelaktigt ett stort önskemål, emedan kostnaderna för flottans landorganisation till förmån för dess sjöorganisation böra taga i anspråk minsta möjliga del av för flottan i dess helhet avsedda anslag. De omständigheter, som hava en avgörande betydelse för driftkostnaderna i här berörda hänseende, torde, utöver vad nyss anförts i samband med resp. basers planläggning, vara de, som med hänsyn till platsvalet, bestämma kostnaderna för löner, transporter, materiel, vatten och elektrisk kraft. Lönernas storlek måste regleras genom förhandlingar med resp. personalorganisationer. Utgången av förhandlingarna torde i viss mån bliva beroende av den dyrortsgrupp, till vilken det framtida örlogssamhället kommer att hänföras. Man kan därvid utgå ifrån, att lönerna, sedan ordnade förhållanden vid den nya basen uppstått, i varje fall icke komma att ligga högre än om basen kvarstannat i Stockholm. Beträffande leveranser av större kvantitet materiel hava gjorda undersökningar visat, att kostnaderna bliva tämligen lika för nu ifrågavarande sex orter å ena sidan och Stockholm å den andra. Annorlunda ställa sig däremot förhållandena vid tillfälliga mindre leveranser. I sådana fall öka kostnaderna avsevärt med avståndet till huvudstaden. Vidare är det troligt, att samarbetet med mindre industriföretag samt de privata varven i Stockholm likaledes försvåras ju mer avstånden ökas, vilket torde komma att stegra kostnaderna och i flera avseenden även försvåra mobiliseringsarbetet. Kostnaderna för vatten och elektrisk kraft hava behandlats tidigare. Sammanfattningsvis torde kunna förmodas, att driftkostnaderna i nu berörda hänseenden, genom lämplig organisation och ändamålsenlig planläggning i förening med eventuell mindre utökning av förråden, beträffande samtliga alternativ, icke bliva högre än de nuvarande. Rekryteringsförhållanden. Anställandet av civil personal. E n betydelsefull fråga är, huruvida basens förflyttning från huvudstaden kan återverka på den militära rekryteringen och på möjligheterna att anställa yrkeskunnig civil personal.

49 Beträffande den militära rekryteringen synes troligt, att en nedgång kan förväntas i samband med själva flyttningen. Sedan de allmänna förhållandena vid basen efter några år stabiliserats synes emellertid inga skäl tala för att rekryteringen skulle erbjuda större svårigheter än för andra militärförläggningar i huvudstadens periferi. Givet är dock, att ju kortare och billigare resan till huvudstaden är med dess många möjligheter till förströelse och utbildning, ju större äro rekryteringsmöjligheterna. De närmare huvudstaden belägna platserna måste därför i här ifrågavarande avseende givas företräde. Till förmån för rekryteringen tala dock, förutom moderna kaserner m. m., de möjligheter till sport, idrott och fysisk fostran i allmänhet, som komma att stå till buds vid den nya basen i jämförelse med den nuvarande, oberoende av platsvalet. Möjligheterna att anställa yrkeskunnig civil personal för basens och i synnerhet för A-arvets räkning torde, beträffande anställning för längre tid, i hög grad bliva beroende av det planerade örlogssamhällets framtida allmänna gestaltning med avseende å planläggning, bostäder, sociala välfärdsinrättningar m. m. I viss mån torde detta även gälla anställning för kortare tid eller av tillfällig karaktär. I sistnämnda fall kommer emellertid även restiden från huvudstaden till basen samt resekostnaderna att spela en icke obetydlig roll. Ett flertal skäl tala således för, att anställandet av civil personal, och i synnerhet tillfällig sådan, blir lättare ju närmare huvudstaden basen är belägen. Sociala synpunkter. Vilket alternativ, som med hänsyn till sociala synpunkter är att föredraga, är f. n. icke möjligt att bedöma, enär tillförlitligt underlag härför saknas. Å ena sidan kan det vara förenat med stora fördelar att förlägga basen t. ex. till det huvudstaden närbelägna Skärsätra-Mölna i Lidingö stad. Detta skulle antagligen underlätta lösandet av skol- och församlingsfrågor samt andra likartade problem. E n förläggning till ett sådant i huvudsak redan bebyggt samhälle medför emellertid att bostadsområdets planläggning måste anpassas efter redan befintlig bebyggelse, att denna måste utnyttjas för ändamål, vartill den från början ej varit avsedd, att hyrorna röna inflytande av de höga markvärdena o. s. v. A andra sidan skulle örlogssamhället, om detsamma enligt något av de övriga alternativen förlades på längre avstånd från huvudstaden till mindre bebyggda områden, kunna från början planläggas och utformas uteslutande med hänsyn till sin blivande uppgift och därigenom tillgodogöra sig fördelar, som annars icke stå att vinna. Under alla förhållanden skulle ett val av endera bland de huvudstaden närmast belägna tre platserna Skärsätra-Mölna, Elfvik eller Erstavik, ur social synpunkt, medföra ett flertal förmåner i förhållande till övriga tre platser. Detta gäller kanske i synnerhet för familjer med barn därigenom, att högre skolor, yrkesskolor samt andra liknade institutioner lättare bliva tillgängliga.

50 Av stor betydelse beträffande de sociala förhållandena torde i samtliga fall bliva storleken av det kapital, som staten och privata företagare i förening anse sig kunna investera i samband med örlogssamhällets uppbyggande. Vilka belopp det i de olika fallen härför kan bliva fråga om, och huru dessa fördela sig, torde endast utvecklingen kunna visa.

B. E k o n o m i s k a synpunkter. Vid bedömande av vilket alternativ, som ur ekonomisk synpunkt är det fördelaktigaste, bör hänsyn icke endast tagas till i bilagorna 1—6 angivna respektive anläggningskostnader. I första hand bör nämligen Stockholms varvs nybyggnadsfond, vilken den 1 juli 1938 uppgick till c a 2*2 milj. kronor, tagas i anspråk för anläggande av nytt örlogsvarv. Vidare anser marinförvaltningen det ur statsverkets synpunkt erforderligt, att vid bedömande av den ekonomiska innebörden av örlogsbasens förflyttning enligt de olika alternativen, något ingå på frågan om värdet av den mark, som f. n. tages i anspråk av Stockholms örlogsbas. Slutligen bör även beaktas, att olika delar av anläggningskostnaderna för resp. alternativ kunna bliva räntebärande.

Värdet av de områden, som den nuvarande basen disponerar, är mycket omstritt, efter vad under senare år vid upprepade tillfällen företagna värderingar utvisa. Orsaken härtill är, att områdena, med hänsyn till det säregna läget i flertalet fall, såsom ämbetsverket vid föregående utredningar i frågan även påvisat, icke värderats enligt gängse affärsmässiga principer. De områden, varom nu är fråga, utgöras av Skepps- och Kastellholmarna, Djurgårdsstaden, Beckholmen, ögruppen Fjäderholmarna samt Galärvarvet med undantag av den därstädes belägna kyrkogården. I det preliminära avtal, som under år 1937 avslöts mellan marinförvaltningen och Stockholms stads delegerade, angående eventuell överlåtelse till staden av ifrågavarande områden (med undantag av Fjäderholmarna samt c a 31 250 kvm mark å Beckholmen och c:a 14 000 kvm å Galärvarvet) sattes köpeskillingen till 30 milj. kronor. Av det ifrågavarande avtalet framgår, att parterna gemensamt sökt förhindra ett förstörande eller förminskande av områdenas skönhetsvärden genom en för långt driven exploatering, vilket avsevärt reducerat priset. Värdesättes emellertid de delar av områdena, som icke ingingo i avtalet, enligt liknande principer, kunna samtliga nämnda områden anses hava ett värde av c:a 35 milj. kronor, lågt räknat. Av vad nyss sagts framgår, att en affärsmässig värdering skulle utvisa avsevärt högre belopp. I sitt yttrande rörande 1929 års flottstationsutredning uppgav t. ex. dåvarande kronans fastighetskommission värdet av områdena »vid en försiktig och låg värdering» till cirka 45 miljoner kronor. I detta värde

51 ingingo icke Fjaderholmama. I sitt underdåniga yttrande den 1 februari 1938 rörande ovannämnda preliminära avtal mellan marinförvaltningen och stadens delegerade ansåg kammarkollegium, att den värdering av områdena, som legat till grund för avtalet, icke skett från affärsmässiga utgångspunkter och dessutom föreföll i olika hänseenden för låg, varför kollegium icke kunde tillstyrka, att avtalet godkändes såsom slutlig uppgörelse. De berörda områdena ha slutligen vid 1938 års taxering åsatts ett värde av 53'i milj. kronor, varav för mark 43"i, för byggänder 5*2 och för dockor 4"8 milj. kronor. I sitt nyssnämnda underdåniga utlåtande har kammarkollegium vidare bl. a. uttalat, att »av det anförda synes framgå att starka allmänna intressen torde kräva, att frågan om den framtida dispositionen av Skepps- och Kastellholmarna lösgöres från frågan om flottstationens förflyttning». Kollegium avslutar sitt utlåtande enligt följande. »Under förutsättning att örlogsstationens förflyttning anses böra äga rum vill kollegiet förorda till övervägande att i syfte att möjliggöra en sådan förflyttning örlogsstationens markområden övertagas av allmänna fastighetsfonden mot ersättning från fonden mot belopp, som bestämmes på grundval av utredningen i nu ifrågavarande ärende, samt att därefter en allsidig utredning vidtages rörande den disposition av de övertagna ormådena, som ur allmänna synpunkter kan finnas vara för statsverket förmånliga.» Statskontoret har den 23 februari 1938 ävenledes avgivit ett underdånigt utlåtande i samma ärende. Därstädes anföres bl. a. följande: »I detta sammanhang vill statskontoret framhålla, att det av flera skäl icke synes lyckligt — på sätt hittills skett — sammankoppla frågan om försäljning till Stockholms stad av Skepps- och Kastellholmarna jämte övriga ovanberörda områden med spörsmålet om förflyttning av Stockholms örlogsstation. Därest en ändrad förläggning av flottstationen är ur försvarssynpunkt påkallad, böra enligt statskontorets mening åtgärder härför vidtagas oberoende av den ifrågasatta markförsäljningen. Ämbetsverket förordar fördenskull, att flottstationsspörsmålet i fortsättningen frikopplas från försäljningsfrågan och vinner sin lösning utan avseende å denna senare.» I fortsättningen påvisar statskontoret, att av ett dylikt särskiljande av de båda frågorna borde följa, att kostnaderna för flottstationens förflyttning borde bestridas genom anslag å riksstaten, vilka borde därstädes uppföras allteftersom de bleve för ändamålet erforderliga samt att eventuellt inflytande försäljningsmedel för stationens nuvarande markområde borde tillföras statsregleringen över driftbudgetens inkomstsida. Till statsrådsprotokollet över försvarsärenden den 24 mars 1938 har chefen för försvarsdepartementet beträffande ovannämnda underdåniga utlåtande bl. a. anfört följande: »Såväl kammarkollegiet som statskontoret hava i detta avseende såsom sin åsikt uttalat, att nämnda fråga (den framtida dispositionen av de nuvarande stations- och varvsområdena i Stockholm) borde lösgöras från frågan om Stockholms örlogsstations förflyttning och, därest en sådan 1 4 5 P>9

B

52 förflyttning kommer till stånd, vinna sin lösning för sig. För min del finner jag de av myndigheterna härför anförda skälen bärande, vadan jag anser mig böra ansluta mig till nämnda åsikt.» På grund av ovanberörda uttalanden, samt med stöd av nådigt beslut den 24 mars 1938, enligt vilket det mellan marinförvaltningen och delegerade för Stockholms stad ingångna ovan omnämnda preliminära avtalet icke skall till någon Kungl Maj:ts ytterligare åtgärd föranleda, antager marinförvaltningen, att den huvudsakliga finansieringen av örlogsbasens förflyttning numera bör ske i överensstämmelse med tankegången i nyssberörda myndigheters utlåtanden, under det att finansieringen tidigare har ansetts böra ske genom försäljning av örlogsbasens områden till Stockholms stad. Marinförvaltningen förutsätter därför, att de ifrågavarande områdena i en eller annan form fortfarande komma att utnyttjas av staten samt att sjöförsvaret för finansiering av örlogsbasens förflyttning till annan plats erhåller härför erforderliga anslag. Staten kan antingen behålla områdena för eget bruk, eller i sinom tid själv välja lämplig tidpunkt för att helt eller delvis avyttra desamma, Vid ett sådant förfarande kunna berättigade affärsmässiga synpunkter göra sig gällande på ett helt annat sätt, än om omedelbar försäljning måste komma till stånd med Stockholms stad såsom ende köpare. Att en sådan åsikt jämväl delas av kammarkollegium framgår därav, att i dess ovannämnda underdåniga utlåtande bl. a. även anföres följande: »Som en lämplig jämförelsegrund för bedömande av holmarnas värde för kronan erbjuder sig en beräkning av priset för ett lika välbeläget fastighetsutrymme, som staten skulle kunna i Stockholm förvärva i stället för Skepps- och Kastellholmarna. Att nämnda pris skulle långt överstiga det värde av 11 500 000 kronor, som vid värderingen åsatts holmarna, synes otvivelaktigt.» På grund av vad sålunda anförts anser marinförvaltningen, att de ifrågavarande områdena under dessa nya omständigheter böra värdesättas högre än som kunnat ske vid förhandlingarna med Stockholms stad. Å andra sidan torde försiktigheten bjuda, att värdet icke sättes för högt. Som tidigare nämnts, uppgår taxeringsvärdet för enbart marken till 43* i milj. kronor. Det synes marinförvaltningen därför skäligt, att värdet med hänsyn jämväl till å marken befintliga byggnader beräknas till ett belopp av 44 milj. kronor, varvid marinförvaltningen förutsätter, att dockorna å Beckholmen, om desamma avhänts flottan, komma att bibehållas i sådant skick, att de, i händelse av krig, kunna tagas i bruk för såväl örlogs- som handelsflottans räkning. Enligt alternativen Margretelund, Aspvik, Bogesund och Erstavik bliva samtliga områden disponibla. För alternativen Skärsätra-Mölna och Elfvik har däremot förutsatts, att viss del av Beckholmen samt alla Fjäderholmarna jämte å dessa områden belägna byggnader och anläggningar i övrigt alltjämt skola disponeras av örlogsbasen. Värdet av det, som i dessa fall avses att disponeras, kan beräknas vara ungefär följande.

53 Mark enligt 1938 års taxering Byggnader inkl. bombsäkra källare Dockor

c a 2"i milj. kronor c:a 0'7 » » c:a 3'8 » » Summa c a 6'6 milj. kronor

Den mark m. ni., som efter avflyttningen från den nuvarande basen blir disponibel, skulle alltså i denna jämförelse kunna anses representera ett värde av c:a 44 — 6 ' 6 = 3 7 # 4 milj. kronor i alternativen Skärsätra-Mölna och Elfvik samt i övriga alternativ c:a 44 milj. kronor. Av vad sagts framgår, att om man från de totala anläggningskostnaderna drager, dels värdet av Stockholms varvs nybyggnadsfond, dels även det enligt ovan beräknade skäliga värdet av samtliga områden, resp. delar av områdena, som genom avflyttningen bliva disponibla, erhållas följande belopp. Skärsätra-Mölna Elfvik Erstavik Bogesund Aspvik Margretelund

c:a 48"5— 2*2 — 37*4 = c a 8'9 milj. kronor c:a 61'6 — 2*2 — 37*4=c:a22-o » » c a 66"o — 2"2 — 44'0 = c a 19'8 » » c a 74*5 — 2*2 — 4 4 ' 0 = c : a 28'3 » » c:a 84"9 — 2"2—44*0 = c a 38'7 » » c a 88'6 — 2'2—44*0 = c : a 42"4 » »

Såsom räntebärande kunna anses de delar av ovan angivna belopp, som beräknats för uppförande av bostäder och för inköp av mark för dessa, samt vidare vad beräknats erforderligt för vatten- och elektricitetsanläggningar, till den del dessa tagas i bruk för bostädernas räkning. I viss utsträckning borde även de belopp, som avses för anläggande av järnvägar, kunna räknas hit. P å grund av den ovisshet, som råder beträffande det blivande örlogssamhällets omfattning och gestaltning, är det på sakernas nuvarande ståndpunkt naturligtvis svårt att bestämma storleken av de räntebärande beloppen. E n försiktig uppskattning har emellertid givit vid handen, att nedanstående kapital borde kunna anses bliva räntebärande under tidigare angivna förutsättningar angående resp. basers omfattning. Tabell 7. Kapital investerat i:

Mark för bostäder Vattenledning Summa milj. kr.

SkärsätraErstavik Mölna

Margretelund

Aspvik

Bogesund

Elfvik

79 1-6 0-4 0-7

6*8

3o Os

1-4 4-2 0-2 l-o

11 2-7 0i

1-7

63 2"4 0-3 0-8

106 Ila

9-8

6-8

3-9

2-o 2o 0-i 0-4 45

54 I dessa belopp ingå inga anläggningskostnader för järnvägar. På grund av det osäkra underlag, som föreligger för kalkyler beträffande trafikfrekvens och transportkvantiteter, har det nämligen icke ansetts berättigat att här förutsätta det för järnvägsanläggningar beräknade kapitalet såsom räntebärande. Med stöd av vad ovan anförts kan alltså den del av anläggningskostnaderna som erfordras utöver Stockholms varvs nybyggnadsfond och det beräknade värdet av de områden, som genom avflyttningen bliva disponibla, uppdelas å en räntebärande och en icke räntebärande del enligt följande. Tabell 8. Örlogsbas

Skärsätra-Mölna Elfvik Erstavik Bogesund Aspvik Margretelund

Käntebärande kapital (lån)

Icke räntebärande kapital

Summa milj. kr.

5-0 15-2 15-3 18-5 27-4 31-8

8-9 22-0 19-8 28-3 38-7 42-4

6-s 45 9-8 11-3 10'6

De i tabellen för de olika alternativen angivna tre beloppen äro sinsemellan direkt jämförbara. Hänsyn bör dock tagas till att räntefoten ej kan beräknas bliva densamma å de olika platserna, enär kostnaderna för den mark, som avses för bostäder, varierar i så hög grad, att ett reglerande av hyrorna för ernående av samma räntefot, icke torde vara möjligt.

55 XL

Sammanställning ay kostnader. Tabell 9.

SkärsätraMölna kr.

Elfvik

milj. kr.

kr.

Erstavik milj. kr.

kr.

Bogesund

milj. kr.

kr.

Margretelund

Aspvik

.'milj. kr.

kr.

milj. kr.

kr.

Marindistriktets centrala anstalter

1 790 000

1 790 000

1 790 000

1 790 000

1 790 000

1 790 000

Orlogsstationen

9 646 000

10 826 000

11 226 000

13 025 000

12 888 000

17 328 000

Örlogsvarvet.. . . 21 360 000

26 679 000

31 934 000

33 233 000

35 164 000

42 595 000

5 300 000

10 600 000

3 370 000

1 1 0 0 000

1 OOOOOO

Gemensamma anläggningar. . . . 1 480 000

5 620 000 1

5 565 000 1

1 Markförvärv . . . .

5 700000

Försvarsanordningar

2 000 000

2 700 000

3 300 000

3 050 000

4 450 000

3 500 000

Bostäder

3 100 000

3 500 000

4000 000

9 500 000

9 600 000

11100 000

Oförutsedda utgifter

3 424 000

8 485 000

»7135 000

8 958 000

2 000 000

1 050 000

7 502 000

1 450 000

milj. kr.

8 117 000

S:a anläggningskostnad

48-5

61-6

66-0

74-5

84-9

88-6

Avgår Stockholms varvs nybyggnadsfond

2-2

2-2

2-2

2-2

2-2

Erforderliga medel utöver Stockholms varvs nybyggnadsfond . . . .

46-3

59-4

63-8

72-3

82-7

86-4

37-4

37-4

44o

44o

44-o

44-o

8-9

22-0

19-8

28-3

38-7

42-4

6-8

4-5

9-8

11-3

10-6

5-o 15'2 15-s Taxeringsvärc le, c:a, en igt irad härom anf ärts å sid 15. 2 Inklusive eve ntuell ytte»rliga re kostna å för markförv ärv.

18-5

27-4

31-8

Avgår b e r ä k n a t värde av områden, som efter avflyttningen bliva disponibla Återstående kostnad varav räntebärande icke räntebärande 1

..

56 XII. Byggnadsarbetets organiserande. Årliga anslag.

Byggnadstid.

De för uppförande av ny örlogsbas erforderliga arbetena äro av så stor omfattning, att desamma böra handhavas och ledas av en uteslutande för detta ändamål avsedd organisation. Beträffande dennas lydnadsställning och närmare utformning torde marinförvaltningen framdeles få inkomma med förslag, sedan beslut fattats rörande den plats, till vilken förflyttningen skall ske. Vid uppgörande av föreliggande kostnadsberäkningar har hänsyn tagits till för nämnda organisation erforderliga medel, vilka alltså äro inräknade i angivna belopp.

Den för uppförande av de olika örlogsbaserna erforderliga tiden blir av varierande längd. En betydande roll spelar i detta hänseende storleken av de innanför kajlägena erforderliga fyllningsmassorna samt de möjligheter, som stå till buds för dessas framtransporterande. Kajplanerna kunna nämligen oftast icke bebyggas, förrän utfyllnings- och pålningsarbetena slutförts. Större fyllningsmassor än 2 500 kbm per dygn om åtta arbetstimmar, innebärande en transportkvantitet av mer än 5 kbm per minut, torde på grund av transportsvårigheter icke kunna påräknas. Den totala arbetsstyrkan kan med hänsyn till dess transporterande, inhysande och anskaffande knappast sättas högre än 500—600 man. Kraft- och vattenledningar samt i visst fall även järnväg måste framdragas till för örlogsbasen utsedd plats, innan arbeten i större skala kunna taga sin början. Om det område, som skall förvärvas, är bebyggt i större omfattning, bli de erforderliga förarbetena beroende av de uppgörelser, som kunna träffas med resp. fastighetsägare rörande markförvärv och avflyttning. Måste expropriationsförfärande tillgripas, kan viss tidsutdräkt uppstå och fördröja arbetenas igångsättande. Tabell 10. Örlogsbas

Skärsätra-Mölna Elfvik Erstavik Bogesund Aspvik Margretelund

Anläggningstid c:a år

Anläggningskostnad milj. kr.

8 8 9 10 10 12

48-5 61-6 66o 74-5 84-9 88- 6

ÄrsaDslag l:a året 2:a året Följande år c:a milj. c:a milj. e:a milj. kr. kr. kr. 6-o 6-o 4-6 4-1 5i 3-i

1-7 5-2 4o 4-o 7-0 3-5

6'8 undor vardera 6 år 8-4 » » 6 » 8-2 » » 7 » 8-3 » » 8 » 9-1 » » 8 » 8-2 » » 10 »

Med beaktande av vad anförts jämte övriga omständigheter, som på det nuvarande preliminära stadiet kunna överblickas, ha resp. anläggnings-

57 lider, med utgångspunkt från normal arbetsdag beräknats bliva de, som framgå av ovanstående tabell. Tiderna kunna ytterligare nedbringas genom arbetets bedrivande i skift m. m., vilket dock skulle medföra väsentligt ökade kostnader. Tabellen utvisar även storleken av de för täckande av anläggningskostnaderna erforderliga årliga anslagsbeloppen.

XIII. Sammanfattning. Marinförvaltningen vill till en början framhålla, att ämbetsverket icke företagit ett bedömande av ifrågavarande sex platsers lämplighet för förläggning av örlogsbas med hänsyn till militära skäl i annan mån än som framgår av utredningen under rubriken »Tekniska m. fl. synpunkter».

I det föregående har beträffande Elfvik framhållits, att det nautiska skydd, som inom här angiven kostnadsram kan åstadkommas, icke är tillfyllest. Även om avsevärda belopp stode till förfogande, vore anordnandet av ett lämpligt skydd därstädes icke möjligt på grund av dels stora vattendjup dels platsens ogynnsamma läge i förhållande till den närbelägna och starkt trafikerade farleden. Denna kan på ifrågavarande sträcka icke omläggas. Elfvik kan därför icke anses såsom lämplig plats för örlogsbasen. I fråga om Skärsätra-Mölna har marinförvaltningen under rubrik »Örlogsbas vid Skärsätra-Mölna» framhållit, att ett anordnande av det för basen nödvändiga bomstängslet icke kan ifrågakomma på sätt som lotsstyrelsen, med hänsyn till sjöfartens krav i skrivelse den 27 december 1938 ansett erforderligt, emedan manöverutrymmet utanför basen under sådana förhållanden skulle bliva otillräckligt. Även om stängslet anordnades i enlighet med av befälhavande amiralen i Ostkustens marindistrikt uppgjort förslag, skulle detta enligt marinförvaltningens åsikt, såsom tidigare framhållits, medföra väsentliga olägenheter. Med hänsyn till vad sålunda anförts och enär reglerandet av dessa förhållanden, rörande vilka utredning tidigare icke förelegat, under alla omständigheter skulle komma att draga ytterligare kostnader, utan att något tillfredsställande resultat vare sig för den allmänna sjöfarten eller för flottan skulle kunna ernås, anser sig marinförvaltningen — med beaktande jämväl av att alternativet Skärsätra-Mölna innebär dels mindre förmånliga utvecklingsmöjligheter, dels mindre tillfredsställande driftförhållanden på grund av att tidigare omnämnda dockor och förråd komma att ligga avskilda från basen, dels ock mindre tillförlitliga landförbindelser med hänsyn till bombfaran från luften — icke numera kunna förorda örlogsbasens förläggning till nämnda plats. Med avseende å alternativet Aspvik anser marinförvaltningen att en förläggning enligt detta alternativ på grund av dels otillräckligt manöverut-

58 rymme i hamnbassängen dels ock mindre tillförlitliga landförbindelser med hänsyn till bombfaran från luften, icke bör ifrågakomma. Beträffande de återstående alternativen, Margretelund, Bogesund och Erstavik äger Bogesund i förhållande till övriga två ett flertal nackdelar ur tekniska m. fl. synpunkter. Bland dessa framträda särskilt följande, nämligen dels mindre effektivt nautiskt skydd, dels närbelägenhet till allmän farled, dels ock mindre tillfredsställande förutsättningar för ändamålsenlig planläggning, enär platsens struktur betingar en med stranden parallell och praktiskt taget rak, långsträckt kajlinje. Såsom av tabell 9 framgår hava anläggningskostnaderna för alternativen Margretelund och Erstavik beräknats till 88"6 resp. 66"o milj. kronor. De beräknade icke räntebärande beloppen äro enligt samma tabell 31'8 resp. 15*3 milj. kronor. Bägge alternativen kunna ur tekniska m. fl. synpunkter betecknas såsom tillfredsställande. Alternativet Margretelund äger emellertid, enligt marinförvaltningens åsikt, ur nyssnämnda synpunkter, icke sådana företräden, som kunna motivera de merkostnader som ett val av detta alternativ skulle medföra. Marinförvaltningen anser därför att alternativet Erstavik, ur ekonomiska och tekniska m. fl. synpunkter, är att föredraga framför alternativet Margretelund. I samband härmed må framhållas, att inom ämbetsverket pågående utredning synes giva vid handen, att ett framdragande av järnväg till Erstavik eventuellt skulle kunna undvikas. E n av orsakerna härtill är, att den persontrafik, som kan förutses äga rum i framtiden, på grund av de kringliggande samhällenas belägenhet i detta speciella fall, huvudsakligen torde komma att ske per buss eller bil. Trafiken torde nämligen komma att gå i ett flertal riktningar och icke huvudsakligen mellan Erstavik och Stadsgården. Detta borde emellertid vara en av huvudförutsättningarna för anläggande av ifrågavarande järnväg, enär den i fredstid beräknade årliga godskvantiteten endast uppgår till högst 3 000 ton. Mot bakgrund av trafikväsendets nuvarande utveckling synes det icke heller otänkbart att verkställa godstransporterna till en örlogsbas vid Erstavik med bil, i synnerhet som vikten av det gods, som i regel skall transporteras, endast i undantagsfall överstiger moderna bilars lastkapacitet. Möjligheten att sjöledes framföra sådant tyngre eller skrymmande gods, som lämpligen icke kan transporteras å lastbil, förefinnes dessutom alltid. E n järnvägsanläggning till Erstavik har med markförvärv m. m. i Bil. 6 beräknats draga en kostnad av c:a 3 milj. kronor. Om den fortsatta utredningen bekräftar vad nu anförts, och med antagande av, att en förstärkning av planerade vägar m. m. för ernående av en ändamålsenlig landsvägtrafik kan beräknas till c:a 1 milj. kronor, skulle anläggningskostnaderna för alternativet Erstavik kunna nedbringas med c:a 2 milj. kronor till c:a 64 milj. kronor.

59 I detta sammanhang anser sig marinförvaltningen böra erinra om följande. I underdånig skrivelse den 11 januari 1929 framlade ämbetsverket tre alternativa förslag till Galärvarvets ordnande. Alternativ I karaktäriserades därav, att varvet skulle sträcka sig från Ladugårdslandsviken i norr till Allmänna gränd i söder, varvid ett 60 m brett område lämnades fritt väster om Nordiska Museet. Enligt alternativ I I omfattade varvet ett område från den nuvarande torpedbåtslipen i norr till Beckholmssundet i söder. Alternativ I I I innebar ett utrymmande av hela det nuvarande Galärvarvsområdet samt örlogsvarvets förläggande till ett sammanhängande område från Alkärrets södra strand till Beckholmssundet och Beckholmen. Anläggningskostnaderna för dessa alternativ beräknades till c:a 6'3, resp. 8'4 och 12'6 milj. kronor. Marinförvaltningen förordade alternativ I såsom billigast och fördelaktigast. Någon ombyggnad av örlogsvarvet enligt det avgivna förslaget kom aldrig till utförande. 1929 års flottstationsutredning beräknade, att orlogsstationen och örlogsvaret skulle kunna ordnas å nuvarande plats för en kostnad av c:a 8 milj. kronor. Till grund för denna beräkning låg bl. a. marinförvaltningens ovannämnda alternativ I avseende enbart örlogsvarvet. I sitt underdåniga utlåtande den 30 januari 1931, i anledning av nyssnämnda utrednings betänkande den 15 december 1930, anförde marinförvaltningen bl. a. följande: »I det läge frågan kommit genom utredningens nu framlagda förslag, synes det emellertid vara av vikt att närmare undersöka, vilka fastigheter å Djurgården kunna utan olägenhet undvaras vid en modernisering av örlogsstationen med varvet å dess nuvarande plats. Områdena i Djurgårdsstaden hava förvärvats åt Kronan enligt beslut av 1918 års riksdag i sammanhang med beslut om anläggande av ny docka å Beckholmen. Vid uppgörandet av alternativ I visade det sig, att de ifrågavarande områdena icke behövde tagas i anspråk, men framhöll Marinförvaltningen i sin skrivelse den 11 januari 1929 det vara en fördel att, om rrtvidgning av Galärvarvet i framtiden skulle behöva vidtagas, Kronan förfogande över härför erforderlig mark. Med den inskränkta omfattning av varvsverksamheten, som blivit en följd av 1925 års försvarsbeslut, kan det emellertid icke vara erforderligt att ens för en framtida utvidgning inom överskådlig tid taga i anspråk hela det område, som 1916—1918 ansågs erforderligt med då förefintliga förutsättningar. Då det måste anses oekonomiskt att med en låg förräntning behålla ett obehövligt område, anser Marinförvaltningen att en del av Djurgårdsstaden kan säljas.» Denna del beräknades till c:a 20 000 kvm. Om försäljningspriset bleve c:a 100 kronor/kvm., beräknades det av 1929 års utredning angivna beloppet för basens ordnande, c:a 8 milj. kronor, kunna reduceras med 2 milj. kronor till c:a 6 milj. kronor. Genom de undersökningar, som under senare år verkställts har ådagalagts, att om frågan rörande örlogsbasens ordnande skall lösas inom de nuvarande och för sådant ändamål mindre välbelägna områdena i Stockholm, måste detta ske därigenom, att vissa varvsdepartement överflyttas till Djurgårdssidan, varmed icke räknats i någotdera av ovannämnda tre alternativ, samt att örlogsvarvet i samband därmed i övrigt förlägges ungefär enligt ämbetsverkets

60 ovannämnda alternativ I I I i underdåniga skrivelsen den 11 januari 1929, ehuru till ett något större område, förslagsvis från dockan å Galärvarvet i norr till Beckholmen i söder. Om örlogs varvet på angivet sätt förlägges till Djurgårdssidan, vilket måste anses nödvändigt med hänsyn till ordnandet av en rationell varvsdrift, kunna marindistriktets centrala anstalter och örlogsstationen å Skepps- och Kastellholmarna beredas nödvändiga ökade utrymmen för förråd, förläggning ni. m., varjämte för personalens fysiska fostran välbehövliga anstalter därstädes kunna anordnas. På grund av vad anförts måste anläggningskostnaderna för örlogsbasens ändamålsenliga ordnande i Stockholm numera sättas avsevärt högre än i ovannämnda alternativ I I I och beräknas av ämbetsverket i varje fall numera icke understiga 15 milj. kronor.

Med stöd av vad anförts med avseende å de sex platser rörande vilka chefen för marinen hemställt att ämbetsverket måtte verkställa undersökningar och kostnadsberäkningar för eventuell förläggning av Stockholms örlogsbas, anser sig marinförvaltningen, ur de synpunkter som ämbetsverket har att företräda, böra: dels avstyrka att platserna Elfvik, Skärsätra-Mölna eller Aspvik avses för förläggning av Stockholms örlogsbas; dels beträffande övriga tre platser förorda, att örlogsbasen förlägges enligt alternativet Erstavik såsom varande ur tekniska nr. fl. synpunkter ändamålsenligt och av dessa tre det ekonomiskt fördelaktigaste.

61 Bilaga 1.

Beräkning av anläggningskostnaderna för örlogsbas vid Margretelund. a pris

Kronor

Kronor

A. Marindistriktets centrala anstalter. 400 000 55 000 440 000 240 000 75 000 260 000 315 000 5 000

Ämbetsbyggnad för befälhavande amiral Expeditionsbyggnad för fartygsdepå Beklädnadsförråd ! Proviantförråd Radiostation Officersmäss Sjukhus Salutbatteri Summa för marindistriktets centrala anstalter

1 790 000 1 790 000

B. Orlogsstationen. Terrasserings-, spår-, kaj- och vägarbeten. 10,000 m 3 b e r g s p r ä n g n i n g och schacktning för kajplan, byggnader, vägar m. m 220,000 m s muddring av lös lera för hamndjup s 120,000 m m u d d r i n g av lös lera för kajer och pirar 1,350,000 m s grusfyllning för planer, kajer, pirar och vägar 400,000 ni 8 grus- och stenfyllning för vågbrytare 1 110,000 m grusning och vältning av planer och vägar 10,000 m* permanentbeläggning av h u v u d v ä g a r Spåranordningar Gräsmattor och planteringar 130 m. kaj av j ä r n s p å n t , 5 m. vattendjup, lätt trafik 570 » » » » ,7 » » , » » Trappor m. m Byggnader m. m. Ämbetsbyggnad för stationschef Kaserner Matsals- och kokhusbyggnad Högvakt Häkte Underofncersmäss Marketenteri Skol-, gymnastik-, exercis-, sportbyggnader Idrotts- och tennisplaner Kallbadhus Skjutbanor Ang- och värmecentraler Grundförstärkning för byggnader Stängsel, 1,500 m Portar Dykdalber, fyrar m. m

10:1:25

100 000 275 000

2:50

300 000

4:4: —

5 400 000 1 600 000

2: — 7:50

220 000 75 000 5 000 350 000 150 000 855 000 5 000

150: 500:

9 335 000

130 000 3,000 000 395 000 50 000 75 000 200 000 160 000 och

idrotts-

Elektrisk belysning och kraft. Elektriska ledningar, instrumentering m. m.

2 350 000 90 000 50 000 115 000 350 000 300 000 70 000 8 000 50 000 ...

Vatten och avlopp. Yttre vatten- och avloppsledningar m. m Summa för örlogsstationen

7 393 000 400 000 200 000 17 328 000

62 C. Örlogsvarvet.

a pris

Kronor

Kronor

Terrasserings-, spår- och vägarbeten, kaj- och brobyggnadsarbeten. 40,000 m 3 b e r g s p r ä n g n i n g för kajplan, b y g g nåder, vägar m. m 540,000 m 3 m u d d r i n g av lös lera för hamndjup 3 230,000 m m u d d r i n g av lös lera för kajer ocn pirar 2,100,000 m 3 grusfyllning för planer, kajer, pirar och vägar 1,650,000 m 3 grus- och stenfyllning för v å g b r y t a r e 280,000 m 2 g r u s n i n g och vältning av planer och vägar 16,000 m 3 p e r m a n e n t b e l ä g g n i n g av h u v u d v ä g a r Spåranordningar Sprängning och betongjutning u n d e r v a t t e n y t a n för j ä r n s p å n t 470 m kaj av j ä r n s p å n t , 5 m vattendjup, lätt trafik 700 m » » » ,7m » , » » 475 m » » » ,5m » , tung » 695 m » » » ,7m » ,»..-> 225 m » » betong, 7m » , » » 120 m pir » järnspånt, 5 m » , » » 215 m » » » ,7m » , » » 25 m pirhuvud för fiytdockor Broar Trappor m. m

12: — 1:25

480 000 675 000

2:50

575 000

4: 4: —

8 400 000 6 600 000

1:25 4:50

350 000 72 000 215 000

1150 1500 1600 2 000 2 500 2 800 3 300 6 000

60 000 540 000 1 050 000 760 000 1 390 000 562 000 336 000 710 000 150 000 150 000 20 000

23 095 000

140 000 205 000 130 000 140 000 105 000 14 000 138 000 12 000 270 000 20 000 10 000 950 000 380 000 100 000 10 000

2 624 000

Byggnader m. m. för allmänna varvsdriften. Ämbetsbyggnad för varvschef Materialförråd Virkesskjul Oljeförråd och förrådsskjul Marketenteri Vaktstuga Varvstängsel, 2,300 m Varvsportar Dykdalber, fyrar m. m Värmecentraler Grundförstärkning för b y g g n a d e r Motorer och arbetsmaskiner, flyttning m. m Bränn- och motoroljeförråd Kolskjul Bensin- och bentylförråd Byggnader m. m. för varvsdepartementen. Artilleri-,

min- och

torpeddepartementen.

Kontors-, verkstads- och förrådsbyggnad med för vapendepartementen g e m e n s a m t kontor samt verkstäder och förråd för min- och torpeddepartementen F u n d a m e n t för arbetsmaskiner Grundförstärkning för b y g g n a d e r Värmecentraler m. m För

855 000 35 000 150 000 45 000

artilleridepartementet:

Kanonförrådsbyggnad Verkstads- och förrådsbyggnad Inventarieförråd Ammunitionsföiråd Tändmedelsförråd Lys ammunitionsförråd

95 000 215 000 160 000 300 000 100000 17 000

63 ä pris

Kronor

Kronor

Gasövningsammunitionsförråd Laddhus Uppackningsskjul och Lådskjul

10 000 15 000 9 000 13 000

För m i n d e p a r t e m e n t e t : Förrådsbyggnad

160 000

För Torpedförråd

190 000

2 369 000

Ekipagedepartementet. Kontorsbyggnad Tackelkammare Inventarieförråd Kasern Förtöjningsbod Värmecentraler m. m Grundförstärkning för byggnader Brandmateriel

220 000 195 000 290 000 185 000 13 000 15 000 65 000 320 000

1 303 000

Byggnadsdepartementet. Kontorsbyggnad Grundförstärkning för byggnaden

120 000 15 000

135 000

torpeddepartementet:

Ingenjördepartementet. Kontorsbyggnad Plåtslageriverkstad Mekanisk verkstad Kopparslagareverkstad Materialförråd Inventarieförråd Kolförråd Elektrisk verkstad Omformarestation, kraft- och värmecentral Träverkstad Målarverkstad Upphalningsslip Nybyggnadsbädd Slipbod Båtskjul Värmecentral med bastrumma och tork Dockbod Laboratorium Lyft- och transportanordningar Grundförstärkning för byggnader Fundament för motorer och arbetsmaskiner, an ordnandet av upplagsplatser m. m

220 000 427 000 550 000 75 000 175 000 290 000 10 000 390 000 175 000 220 000 40 000 600 000 35 000 21 000 300 000 58 000 33 000 30 000 1 000 000 300 000 170 000

5119 000

Dockor. Fast docka 160 X 25 x 10 m Pumphus Flytdocka, 5,500 ton Flytdocka, 2,000 ton

2 800 000 400 000 1 650 000 950 000

5 800 000

Transportmateriel. Isbrytande bogserare Övrig transportmateriel

1 000 000 250 000

1 250 000

64 å pris

Kronor

Elektrisk belysning och kraft. Elektriska ledningar, instrumentering m. m

Kronor 650 000

Vatten och avlopp. 250 000 42 595 000

Summa för örlogs varvet

D. Gemensamma anläggningar m. m. Elektriska ledningar till örlogsbasen Vattenledning till örlogsbasen J ä r n v ä g till örlogsbasen Vägar till örlogsbasen Telefonanläggning Flyttningskostnader Skyddsrum för personalen

620 000 1,000 000 850 000 100 000 50 000 250 000 500 000

3 370 000 3 370 000

Summa för gemensamma anläggningar

E. Markförvärv. Örlogsstation och örlogsvarv (tax. värde, c:a) x Bostadsområde (tax. värde, c:a) 1

280 000 520 000

Summa för markförvärv

F.

800 000 800 000

Försvarsanorduingar. 3 500 000 Summa för försvarsanordningar

3 500 000

G. Bostäder. Byggnads- och exploateringskostnader Summa för bostäder 1

11100 000 11 100 000

Enligt vad härom anförts å sid. 15.

Sammanställning av kostnader för förläggning av örlogsbas till MARGRETELUND. Kronor

A.

Marindistriktets centrala anstalter

1 790 000

B.

Orlogsstationen

17 328 000

C

Örlogsvarvet

42 595 000

D.

Gemensamma anläggningar m. m

3 370 000

E.

Markförvärv (taxeringsvärde c:a) !

F.

Försvarsanordningar

3 500 000

G.

Bostäder

11100 000

800 000

Oförutsedda utgifter, inklusive eventuell ytterligare kostnad för markförvärv

8 117 000

Summa för örlogsbas vid Margretelund

88 600 000

1 Enligt vad härom anförts å sid. 15.

65 Bilaga 2. Beräkning av anläggningskostnaderna för örlogsbas vid Aspvik. a pris

Kionor

Kronor

k. Marindistriktets centrala anstalter. Ämbetsbyggnad för befälhavande amiral Expeditionsbyggnad för fartygsdepå Beklädnadsförråd Proviantförråd Radiostation Officersmäss Sjukhus Salutbatteri

400 000 55 000 440 000 240 000 75 000 260 000 315 000 5 000

Summa för marin distriktets centrala anstalter

1 790 000 1 790 000

B. Örlogs stationen. Terrasserings-, spår-, kaj- och vägarbeten. 40 000 m 3 bergsprängning och schaktning för kaj plan, byggnader, v ä g a r m. m 80 000 m 3 muddring av lös lera för hamndjup . 3 20 000 m muddring av lös lera för kajer och pirar 400 m 2 p all sprängning utanför kajlinjer 3 560 000 m grusfyllning för planer, kajer, pirar och vägar 135 000 m 2 grusning och vältning av planer och vägar 10 000 m 2 permanentbeläggning av h u v u d v ä g a r . . Spåranordningar Terrassmurar och vägtrummor Gräsmattor och planteringar Avlopp från Betsedeträsket 420 m kaj av betong, 5 m vattendjup 200 m kaj av betong, 7 m vattendjup 75 m pir av järnspånt, 7 m vattendjup, lätt trafik Trappor m. m

10: — 1:25

400 000 100 000

2:50 100:-

50 000 40 000

4: —

2 240 000

2: — 7:50

270 000 75 000 15 000 25 000 100 000 100 000 840 000 500 000 188 000 15 000

000 500 500

4 958 000

Byggnader m. m. Ämbetsbyggnad för stationschef Kaserner Matsals- och kokhusbyggnad Högvakt Häkte Underofficersmäss Marketenteri Skol-, gymnastik-, exercis-, sport- och idrottsbyggnader Idrotts- och tennisplaner Kallbadhus Skjutbanor Äng- och värmecentraler Grundförstärkning för b y g g n a d e r Stängsel, 1 700 m Portar Dykdalber, bomlänsor, lysbojar m. m

130 000 3 000 000 395 000 50 000 75 000 200 000 160 000 2 350 000 90 000 50 000 115 000 320 000 200 000 75 000 10 000 60 000

7 280 000

66 a pris

Kronor

Elektrisk belysning och kraft. Elektriska ledningar, instrumentering m. m. Vatten och avlopp. Y t t r e vatten- och avloppsledningar m. m Summa för örlogsstationen

C. örlogsvarvet. Terrasserings-, spår- och vägarbeten, kaj- och brobyggnadsarbeten. 60 000 m 3 bergsprängning och schaktning för kajplan, byggnader, vägar m. m. . . 130 000 m ' bergsprängning för kajplan, byggnader, vägar m. m 240 000 m 3 muddring av lös lera för h a m n d j u p . 180 000 m 8 muddring av lös lera för kajer och pirar 200 m 2 p allsprängning utanför kaj linjer . . 3 1900 000 m grusfyllning för planer, kajer, pirar och vägar 180 000 m 2 grusning och vältning av planer och vägar 16 000 m 2 permanentbeläggning av huvudvägar Spåranordningar 210 m kaj av järnspånt, 4 m vattendjup, lätt trafik 680 m kaj av järnspånt, 5 m vattendjup, lätt trafik 150 m kaj av järnspånt, 7 m vattendjup, lätt trafik 225 m kaj av järnspånt, 7 m vattendjup, t u n g trafik 160 m kaj av betong, 5 m vattendjup 545 m kaj av betong, 7 m vattendjup 50 m pir av järnspånt, 5 m vattendjup, t u n g trafik 315 m pir av järnspånt, 7 m vattendjup, tung trafik 25 m pirhuvud för flytdockor Broar Trappor m. m

10: —

600 000

12 — 1:25

1 560 000 300 000

2:50 100: —

450 000 20 000

4: —

7 600 000

1:25 4:50

225 000 72 000 260 000 210 000 782 000 225 000 450 000 320 000 1 362 000 140 000 1 040 000 150 000 150 000 20 000

1000 — 1150 — 1500 — 2 000 — 2 000 — 2 500 — 2 800 — 3 300 — 6 000 —

Byggnader m. m. för allmänna varvsdriften. Ä m b e t s b y g g n a d för varvschef Materialförråd Virkesskjul Oljeförråd och förrådsskjul Marketenteri Vaktstuga Varvstängsel, 1 100 m Varvsportar Dykdalber, bomlänsor, lysbojar m. m Värmecentraler Grundförstärkning för b y g g n a d e r Motorer och arbetsmaskiner, flyttning m. m. Bränn- och motoroljeförråd Kolskjul Bensin- och bentylförråd

140 000 205 000 130 000 140 000 105 000 14 000 66 000 12 000 175 000 30 000 25 000 950 000 380 000 100 000 10 000

67 a pris

Kronor

Byggnader m. m. för varvsdepartementcn. Artilleri-, min- och torpeddepartementen. Kontors-, verkstads- och förrådsbyggnad med för vapendepartementen gemensamt kontor samt verkstäder och förråd för min- och torpeddepartementen F u n d a m e n t för arbetsmaskiner Grundförstärkning för byggnader Värmecentraler m. m För

artilleridepartementet:

Kanonförrådsbyggnad Verkstads- och förrådsbyggnad Inventarieförråd Ammunitionsförråd Tändmedelsförråd Lysammunitionsf orråd Gasövnings ammunitionsförråd Laddhus Uppackningsskjul Lådskjul För

95 000 215 000 160 000 300 000 100 000 17 000 10 000 15 000 9 000 13 000

mindepartementet:

Förrådsbyggnad För

855 000 35 000 120 000 110 000

160 000

torpeddepartementet: 190 000

Torpedförråd

Ekipagedepartementet. Kontorsbyggnad Tackelkammare Inventarieförråd Kasern Förtöjningsbod Värmecentraler m. m Grundförstärkning för byggnader Brandmateriel

220 000 195 000 290 000 185 000 13 000 20 000 40 000 300 000

Byggnadsdepartementet. Kontorsbyggnad Grundförstärkning för b y g g n a d e n

120 000 15 000

Ingenjördepartementet. Kontorsbyggnad Plåtslageriverkstad Mekanisk verkstad Kopparslagareverkstad Materialförråd Inventarieförråd Kolförråd Elektrisk verkstad Omformarestation, kraft- och värmecentral . . . . Träverkstad Målarverkstad Upphalningsslip Nybyggnadsbädd Slipbod Båtskjul 145 39

220 000 427 000 550 000 75 000 175 000 290 000 10 000 390 000 175 000 220 000 40 000 600 000 35 000 21 000 300 000

68 å pris

Dockbod Laboratorium Lyft- och transportanordningar Grundförstärkning för byggnader F u n d a m e n t för motorer och arbetsmaskiner, an-

Kronor

Kronor

58 000 33 000 30 000 1 000 000 150 000 170 000

4 969 000

2 800 000 400 000 1 650 000 950 000

5 800 000

1 000 000 250 000

1250 000

Dockor. Fast docka 160 X 25 X 10 m Pumphus Flytdocka, 5 500 ton Flytdocka. 2 000 ton Transportmateriel. Isbrvtande bosserare Övrig transportmateriel Elektrisk belysning och kraft. Elektriska ledningar, instrumentering m. m

650 000

Vatten och avlopp Yttre vatten- och avloppsledningar m. m

275 000

Summa för örlogsvarvet

35 164 000

1). Gemensamma anläggningar m. m. Elektriska ledningar till örlogsbasen Vattenledning till örlogsbasen J ä r n v ä g till örlogsbasen Vägar till örlogsbasen Telefonanläggning Flyttningskostnader

550 000 2 500 000 6 500 000 300 000 50 000 200 000 500 000

Summa för gemensamma anläggningar E.

10 600 000 10 600 000

Markförvärv.

Örlogsstation och örlogsvarv (tax. värde, c:a)*

..

Summa för markförvärv

450 000 1 000 000

1 450 000 1 450 000

F. Försvarsanordningar. Luftvärn m. m

4 450 000 Summa för försvarsanordningar

4 450 000

6. Bostäder. Byggnads- och exploateringskostnader Summa för bostäder 1

Enligt vad härom anförts å sid. 15.

9 600 000 9 600 000

69 Sammanställning av kostnader för förläggning av örlogsoas till ASPVIK. Kronor

A. Marindistriktets centrala anstalter

1 790 000

B. Örlogsstationen

12 888 000

C. Örlogsvarvet

35 164 000

D. Gemensamma anläggningar m. m

10 600 000

E. Markförvärv (taxeringsvärde c:a)'

1 450 000

F. Försvarsanordningar

4 450 000 9 600 000

G. Bostäder Oförutsedda förvärv

utgifter

inklusive eventuell ytterligare kostnad för mark 8 958 000 Summa för örlogsbas vid Aspvik

1 Enligt vad härom anförts ä sid. 15.

84 900 000

70 Bilaga 3

Beräkning av anläggningskostnaderna för örlogsbas vid Bogesund. a pris

Kronor

A. Marindistriktets centrala anstalter. Ä m b e t s b y g g n a d för befälhavande amiral Expeditionsbyggnad för fartygsdepå Beklädnadsförråd Proviantförråd Radiostation Officersmäss Sjukhus Salutbatteri

400 000 55 000 440 000 240 000 75 000 260 000 315 000 5 000

Summa för marindistriktets centrala anstalter

B. Örlogsstationen. Terrasserings-, spår-, kaj- och vägarbeten. 50.000 m s bergsprängning och schaktning för kajplan, byggnader, v ä g a r m. m 20 000 m 3 bergsprängning för kajplan, byggnader, vägar m. m 48 000 m 3 muddring av lös lera för hamndjup . . 3 10 000 m muddring av lös lera för kajer och pirar 700 000 m 3 grusfyllning för planer, kajer, pirar och vägar 120 000 m 3 grus- och stenfyllning för vågbrytare 120 000 m 2 grusning och vältning av planer och vägar 6 500 m 2 permanentbeläggning av huvudvägar. . Spåranordningar Terrassmurar och vägtrummor Gräsmattor och planteringar 125 m kaj av järnspånt, 3 m vattendjup, lätt trafik 280 m » » » ,5 m » , » » 200 m » » » , 7 m » . » Trappor m. m

10:

500 000

12: — 1:25

240 000 60 000

2:50

25 000

3:75 3:75

2 625 000 450 000

2: — 7:50

240 000 49 000 5 000 20 000 80 000 112 000 322 000 300 000 5 000

900: — 1 500: — 1 500: -

Byggnader m. m. Ä m b e t s b y g g n a d för stationschef Kaserner Matsals- och kokhusbyggnad Högvakt Häkte Underofficersmäss Marketenteri Skol-, gymnastik-, exercis-, sport- och byggnader Idrotts- och tennisplaner Kallbadhus Skjutbanor Äng- och värmecentraler Grundförstärkning för b y g g n a d e r Stängsel, 2 000 m Portar Dykdalber, bomlänsor, lysbojar m. m

130 000 3 000 000 395 000 50 000 75 000 200 000 160 000 idrotts2 350 000 90 000 50 000 115 000 380 000 210 000 90 000 12 000 85 000

71 a pris

Kronor

Kronor

Elektrisk belysning och kraft. Elektriska ledningar, instrumentering m. m.

...

400 000

Vatten och avlopp. Yttre vatten- och avloppsledningar m. m

200 000

Summa för örlogsstationen

13 025 000

C. Örlogsyarvet. Terrasserings-, spår- och vägarbeten, kaj- och brobyggnadsarbeten. 95 000 m 3 bergsprängning för kajplan, byggnader, vägar m. m 380 000 m 3 muddring av lös lera för hamndjup 150 000 m 3 muddring av lös lera för kajer och pirar 2 000 m 2 pallsprängning för stenkistor 1700 000 m 3 grusfyllning för planer, kajer, pirar och vägar 200 000 m 2 grusning och vältning av planer och vägar 16 000 m 2 permanentbeläggning av h u v u d v ä g a r Spåranordningar Terrassmurar, vägtrummor och kulvertar Sprängning och betonggjutning u n d e r v. y. för järnspånt 440 m kaj av järnspånt, 3 m vattendjup, lätt trafik 200 m » » » ,5m » . » » 180 m » » » ,7 m » , » » 625 m » » » ,5 m » . tung » 710 m » » » ,7m » , » » 100 m » » betong, 7m » . » » 150 m pir » järnspånt, 7 m » , » » 140 m » » » ,7m » , lätt » 25 m pirhuvud för flytdockor Broar Trappor m. m

12: — 1:25

1 140 000 475 000

2:50

375 000 200 000

100: — 6 375 000 3:75 1:25 4:50

900 1150 1500 1600 2 000 2 500 3 300 2 500 6 000

250 000 72 000 200 000 50 000 140 000 396 000 230 000 270 000 1 000 000 1 420 000 250 000 495 000 350 000 150 000 150 000 20 000

14 008 000

140 000 205 000 130 000 140 000 105 000 14 000 156 000 12 000 300 000 35 000 50 000 950 000 380 000 100 000 10 000

2 727 000

Byggnader m. m. för allmänna varvsdriften. Ämbetsbyggnad för varvschef Materialförråd Virkesskjul Oljeförråd och förrådsskjul Marketenteri Vaktstuga Varvstängsel, 2 600 m Varvsportar Dykdalber, bomlänsor, lysbojar m. m Värmecentraler Grundförstärkning för byggnader Motorer och arbetsmaskiner, flyttning m. m. Bränn- och motoroljeförråd Kolskjul Bensin- och bentylförråd

72 a pris

Kronor

Byggnader m. m. för varvsdepartementen. Artilleri-, min- och torpeddepartementen. Kontors-, verkstads- och förrådsbyggnad med för vapendepartementen gemensamt kontor samt verkstäder och förråd för min- och torped departementen Fundament för arbetsmaskiner Grundförstärkning för byggnader Värmecentraler m. m

855 000 35 000 120 000 35 000

För a r t i l l e r i d e p a r t e m e n t e t : Kanonförrådsbyggnad Verkstads- och förrådsbyggnad. Inventarieförråd Ammunitionsförråd Tändmedelsförråd Lysammunitionsförråd Gasövningsammunitionsförråd . Laddhus Uppackningsskjul Lådskjul

95 000 215 000 160 000 300 000 100 000 17 000 10 000 15 000 9 000 13 000

För m i n d e p a r t e m e n t e t : Förrådsbyggnad

160 000

För t o r p e d d e p a r t e m e n t e t : Torpedförråd

190 000

Ekipagedepartemen tet. Kontorsbyggnad Tackelkammare Inventarieförråd Kasern Förtöjningsbod Värmecentraler m. m Grundförstärkning för byggnader Brandmateriel

220 000 195 000 290 000 185 000 13 000 12 000 45 000 300 000

Byggnadsdepartementet. Kontorsbyggnad Ingenjördepartementet. Kontorsbyggnad Plåtslageriverkstad Mekanisk verkstad Kopparslagareverkstad Materialförråd Inventarieförråd Kolförråd Elektrisk verkstad Omformarestation, kraft- och värmecentral Träverkstad Målarverkstad Upphalningsslip Nybyggnadsbädd

220 000 427 000 550 000 75 000 175 000 290 000 10 000 390 000 175 000 220 000 40 000 600 000 35 000

73 a pris Slipbod Båtskjul Värmecentral med bastrumma och tork Dockbod Laboratorium Lyft- och transportanordningar Grundförstärkning för byggnader F u n d a m e n t för motorer och arbetsmaskiner, an ordnandet av upplagsplatser m. m

Kronor

Kronor

21000 300 000 58 000 33 000 30 000 1 000 000 170 000 170 000

4 989 000

2 800 000 400 000 1 650 000 950 000

5 800 000

1 000 000 125 000

1125 000

Dockor. Fast docka 160 X 25 X 10 m Pumphus Flytdocka, 5 500 ton Flytdocka, 2 000 ton Transportmateriel. Isbrytande bogserare Övrig transportmateriel Elektrisk belysning och kraft. Elektriska ledningar, instrumentering m. m.

650 000

...

Vatten och avlopp. 225 000

Yttre vatten- och avloppsledningar m. m

33 233 000

Summa för örlogsvarvet

D. Gemensamma anläggningar ni. m. Elektriska ledningar till örlogsbasen Vattenledning till örlogsbasen J ä r n v ä g till örlogsbasen Vägar till örlogsbasen Telefonanläggning Flyttningskostnader Skyddsrum för personalen

600 000 1 200 000 2 500 000 200 000 50 000 250 000 500 000

5 300 000 5 300 000

Summa för gemensamma anläggningar

E. Markförvärv. Örlogsstation och örlogsvarv (tax.-värde c:a) l . . . Bostadsområde (tax.-värde c:a) l Summa för markförvärv

300 000 800 000

1100 000 1 100 000

F. Försvarsanordningar. 3 050 000

Luftvärn m. m Summa för försvars anordningar

3 050 000

G. Bostäder. Byggnads- och exploateringskostnader Summa för bostäder 1

Enligt vad härom anförts å sid. 15.

9 500 000 9 500 000

74 Sammanställning av kostnader för förläggning av örlogsbas till BOGESUND. Kronor

A. Marindistriktets centrala anstalter

1790 000

B. Orlogsstationen

13 025 000

C. Örlogsvarvet

33 233 000

D. Gemensamma anläggningar m. m E. Markförvärv

5 300 000

tax.-värde, c:a")l

1 100000

F. Försvarsanordningar

3 050 000

G. Bostäder

9 500 000

Oförutsedda utgifter, inklusive eventuell ytterligare kostnad för markförvärv

7502 000

Summa för örlogsbas vid Bogosund

74 500000

1 Enligt vad härom anförts å sid. 16.

iO

Bilaga 4.

Beräkning av anläggningskostnaderna for örlogsbas vid Elfvik. a pris

Kronor

Kronor

A. Marindistriktets centrala anstalter. 400 000 55 000 440 000 240 000 75 000 260 000 315 000 5 000

Ämbetsbyggnad för befälhavande amiral Expoditionsbyggnad för fartygsdepå Beklädnadsförråd Proviantförråd Radiostation Officersmäss Sjukhus Salutbatteri Summa för marindistriktets centrala anstalter

1 790 000 1 790 000

B. Orlogsstationen. Terrasserings-, spår-, kaj- och vägarbeten. 60 000 m 3 b e r g s p r ä n g n i n g för kajplan, byggnader, v ä g a r m. m 10 000 m 3 muddring av lös lera för kajer och pirar 120 000 m 3 grusfyllning för planer, kajer, pirar och vägar 105 000 m 2 grusning och vältning av planer och vägar . . . . ! 10 000 m 2 permanentbeläggning av h u v u d v ä g a r . Spåranordningar Terrassmurar och v ä g t r u m m o r 110 m kaj av betong, 4 m vattendjup 250 B » » » , 5 » » 260 » » » » , 7 » » 75 » pir av j ä r n s p å n t , 5 m vattendjup, lätt trafik Trappor m. m

12:-

720 000

2:50

25 000

3:50

420 000

2: — 7:50

210 000 75 000 10 000 50 000 198 000 500 000 650 000 150 000 15 000

800 000 500 000

3 023 000

Byggnader m. m. Ämbetsbyggnad för stationschef Kaserner Matsals- och k o k h u s b y g g n a d Högvakt Häkte Underofficersmäss Marketenteri Skol-, gymnastik-, exercis-, sport- och idrottsbygg nåder Idrotts- och tennisplaner Kallbadhus Skjutbanor Ang och värmecentraler Grundförstärkning för byggnader Stängsel, 1 400 m Portar Dykdalber m. m

130 000 3 000 000 395 000 50 000 75 000 200 000 135 000 2 350 000 90 000 50 000 115 000 350 000 20 000 63 000 10 000 55 000

7 088 000

Elektrisk belysning och kraft. Elektriska ledningar, instrumentering m. m.

...

400 000

76 a pris

Kronor

Vatten och avlopp. Yttre vatten- och avloppsledningar m. m Summa för örlogsstationen

C. Örlogsvarvet. Terrasserings-, spår- och vägarbeten, kaj- och brobyggnadsarbeten. 130 000 m 3 bergsprängning för kajplan, byggnader, vägar m. m 200 000 m 3 muddring av lös lera för hamndjup 3 200 000 m m u d d r i n g av lös lera för kajer och pirar 1350 000 m 8 grusfyllning för planer, kajer, pirar och vägar 160 000 m 2 grusning och vältning av planer och vägar 16 000 m 2 permanentbeläggning av h u v u d v ä g a r Spåranordningar 125 m kaj av järnspånt, 3 m vattendjup, lätt trafik 650 ,5 180 » » 5 » tung 340 » » 7 » 135 » » 5 » • betong, 545 » » 7 » 100 » pir » järnspånt, 7 » , lätt trafik ,5 » 50 » » ,tung > » ,7 » 100 » » 25 » pirhuvud för flytdockor Broar Trappor m. m

12 — 1:25 2:50 3:50 1:25 4:50 900 1150 1600 2 000 2 000 2 500 2 500 2 800 3 300 6 000

1 560 000 250 000 500 000 4 725 000 200 000 72 000 155 000 113 000 748 000 288 000 680 000 270 000 1 363 000 250 000 140 000 330 000 150 000 150 000 20 000

Byggnader m. m. för allmänna varvsdriften. Ämbetsbyggnad för varvschef Materialförråd Virkesskjul Märke tenteri Vaktstuga Varvstängsel, 1 300 m Varvsportar Dykdalber ni. m Värmecentraler Motorer och arbetsmaskiner, flyttning m. ni. . Bränn- och motoroljeförråd Bensin- och bentylförråd

140 000 205 000 130 000 105 000 14 000 78 000 12 000 225 000 20 000 900 000 380 000 10 000

Byggnader m. m. för varvsdepartementen. Artilleri-,

min- och

torpeddepartementen.

Kontors-, verkstads- och förrådsbyggnad med för vapendepartementen g e m e n s a m t kontor samt verkstäder och förråd för min- och torpedde partementen F u n d a m e n t för arbetsmaskiner Grundförstärkning för byggnader Värmecentraler m. m

855 000 32 000 10 000 50 000

Kronor

77 ä pris

Kronor

För a r t i l l e r i d e p a r t e m e n t e t : Kanonförrådsbyggnad Verkstads- och förrådsbyggnad. Inventarieförråd

95 000 190 000 160 000

För mindepartementet: Förrådsbyggnad

160 000

Kronor

För t o r p e d d e p a r t e m e n t e t : Torpedförråd Torpedinskjutningsstation, flyttning av Ekipagedepartemen tet. Kontorbyggnad Tackelkammare Inventarieförråd Kasern Förtöjningsbod Värme centraler m. m Grundförstärkning för byggnader Brandmateriel

190 000 25 000

1 767 000

220 000 195 000 290 000 185 000 13 000 17 000 50 000 175 000

1145 000

Byggnadsdepartementet. Kontorsbyggnad Ingenjördepartementet. Kontorsbyggnad Plåtslageriverkstad Mekanisk verkstad Kopparslagareverkstad Materialförråd Inventarieförråd Kolförråd Elektrisk verkstad Omformarestation, kraft- och värmecentral Träverkstad Målarverkstad Upphalningsslip Nybyggnadsbädd Slipbod Båtskjul Värmecentral med bastrumma och tork Dockbod Laboratorium Lyft- och transportanordningar Grundförstärkning för byggnader Fundament för motorer och arbetsmaskiner, anordnandet av upplagsplatser m. m Dockor. Flytdocka, 5 500 ton , 2 000 » Verkstadsutrustning för och kaj vid Gustav V.s docka Transportmateriel. Isbrytande bogserare

120 000

220 000 427 000 550 000 75 000 175 000 290 000 10 000 390 000 175 000 220 000 40 000 600 000 35 000 21000 300 000 58 000 33 000 30 000 800 000 170 000 170 000

4 789 000

1 650 000 950 000 700 000

3 300 000

500 000

78 å pris

Kronor

Kronor

Elektrisk belysning och kraft. Elektriska ledningar, i n s t r u m e n t e r i n g m. m

650 000

Vatten och avlopp. Yttre vatten- och avloppsledningar m. m..

225 000

Summa för örlogsvarvet

26 679 000

D. Gemensamma anläggningar ni. m. Elektriska ledningar till örlogsbasen Vattenledning till örlogsbasen J ä r n v ä g till örlogsbasen Vägar till örlogsbasen Telefonanläggning Flyttningskostnader Skyddsrum för personalen

470 000 2 450 000 1 200 000 750 000 50 000 200 000 500 000

Summa för gemensamma anläggningar

E.

5 620 000

Markförvärv.

Örlogsstation och örlogsvarv (tax.-värde, c:a) l Bostadsområde (tax.-värde, c:a)* . . .

..

600 000 1 400 000

Summa för markförvärv

F.

5 620 000

2 000 000 2 000 000

Försvarsanordningar.

Luftvärn m. m

2 700 000 Summa för försvarsanordningar

G.

2 700 000

Bostäder.

Byggnads- och exploateringskostnader

3 500 000

Summa för bostäder 1 Enligt vad lvitrom anförts å sid. 15.

3 500 000

S a m m a n s t ä l l n i n g a v k o s t n a d e r för f ö r l ä g g n i n g a v ö r l o g s b a s t i l l ELFVIK. Kronor A. Marindistriktets centrala anstalter B. Örlogsstationen C Örlogsvarvet D. Gemensamma anläggningar ni. m E. Markförvärv (tax.-värde c:a)' F. Försvarsanordningar G. Bostäder Oförutsedda utgifter inklusive eventuell ytterligare kostnad för markförvärv

1 790 000 10 826 000 26 679 000 5 620 000 2 000 000 2 700 000 3 500 000 8 485 000

Summa för örlogsbas vid Elfvik

61 600 000

1 Enligt vad härom anförts å sid. 15.

79 Bilaga 5.

Beräkning av anläggningskostnaderna för örlogsbas vid Skärsätra-Mölna. a pris

Kronor

Kronor

A. Marindistriktets centrala anstalter. Ä m b e t s b y g g n a d för befälhavande amiral Expeditionsbyggnad för fartygsdepå Beklädnadsförråd Proviantförråd Radiostation Officersmäss Sjukhus Salutbatteri

400 000 55 000 440 000 240 000 75 000 260 000 315 000 5 000

Summa för marindistriktets centrala anstalter

1 790 000 1 790 000

B. Örlogsstationen. Terrasserings-, spår-, kaj- och vägarbeten. 42 000 m 3 bergsprängning och schaktning för kajplan, byggnader, vägar m. m 24 000 m 3 muddring av lös lera för h a m n d j u p . . . . 10 000 m 3 muddring av lös lera för kajer och pirar 16 000 m 3 grusfyllning för planer, kajer, pirar och vägar 80 000 m ä grusning och vältning av planer och vägar 11 000 n r permanentbeläggning av huvudvägar Spåranordningar Terrassmurar och vägtrummor Kulvert för Kottlasjöns utlopp 190 m kaj av järnspånt, 3 m vattendjup, lätt trafik 200 m » » » ,5m » , » » 200 m » » » ,7m » , » Trappor m. m

10: — 1:25 2:50

420 000 30 000 25 000

3:50

560 000

2: — 7:50

160 000 82 000 3 000 25 000 10 000 171 000 230 000 300 000 15 000

900: — 150: — 500:-

2 031 000

Byggnader m. ni. Ämbetsbyggnad för stationschef Kaserner Matsals- och kokhusbyggnad Högvakt Häkte Underofficersmäss Marketenteri Skol-, gymnastik-, exercis-, sport- och idrottsbygg nåder I d r o t t s - och tennisplaner , Kallbadhus , Skjutbanor , Äng- och värmecentraler , Stängsel, 1 350 m Portar Dykdalber, bomlänsor, lysbojar m. m

130 000 3 000 000 395 000 50 000 75 000 200 000 135 000 2 350 000 90 000 50 000 115 000 250 000 60 000 10 000 55 000

6 965 000

80 a pris

Kronor

Elektrisk belysning och kraft. Elektriska ledningar, instrumentering m. m Vatten och avlopp. Yttre vatten- och avloppsledningar m. m Summa för örlogsstationen

C, Örlogsvarvet. Terrasserings-, spår- och vägarbeten, kaj- och brobyggnadsarbeten. 40 000 m 3 bergsprängning och schaktning för kajplan, byggnader, vägar m. m 120 000 m 3 muddring av lös lera för hamndjup . . 3 50 000 m muddring av lös lera för kajer och pirar 560 000 m 3 grusfyllning för planer, kajer, pirar och vägar 120 000 m 2 grusning och vältning av planer och vägar 14 000 m 2 permanentbeläggning av huvudvägar Spåranordningar 185 m kaj av järnspånt, 3 m vattendjup, lätt trafik 610 m » » » ,5m 350 m » » » ,7m 245 m » )) » ,5m , tung 275 m » » » ,7m 100 m pir » » ,5m , lätt 100 m » » » ,5m . tung 190 m » » » ,7m 25 m pirhuvud för flytdockor . . Broar Trappor m. m

25 50

400 000 150 000 125 000

3:50

1 960 000

1:25 4:50

150 000 63 000 160 000 167 000 702 000 525 000 392 000 550 000 200 000 280 000 627 000 150 000 160 000 20 000

900 1150 1500 1600 2 000 2 000 2 800 3 300 6 000

Byggnader m. m. för allmänna varvsdriften. Ämbetsbyggnad för varvschef Materialförråd Virkesskjul Marketenteri Vaktstuga Varvstängsel, 1 370 m Varvsportar Dykdalber, bomlänsor, lysbojar m. m Värmecentraler Motorer och arbetsmaskiner, flyttning Bränn- och motoroljeförråd Bensin- och bentylförråd

m. m. .

140 000 205 000 130 000 105 000 14 000 80 000 14 000 180 000 17 000 900 000 380 000 10 000

Byggnader m. m. för varvsdepartementen. Artilleri-, min- och torpeddepartementen. Kontors-, verkstads- och förrådsbyggnad med för vapendepartementen gemensamt kontor samt verkstäder och förråd för min- och torpeddepartementen F u n d a m e n t för arbetsmaskiner Grundförstärkning för b y g g n a d e r Värmecentraler m. m

855 000 32 000 17 000 60 000

81 a pris

Kronor

Kronor

För artilleridepartementet: Kanonförrådsbyggnad , Verkstads- och förrådsbyggnad Inventarieförråd

95 000 190 000 160 000

F ö r m i n d e p a r te m e n t e t : Förrådsbyggnad

160 000

För Torpedförråd

190 000

1 759 000

220 000 195 000 290 000 185 000 13 000 23 000 10 000 175 000

1111 000

torpedcVepartementet:

Ekipagedepartementet. Kontorsbjrggnad Tackelkammare Inventarieförråd Kasern Förtöjningsbod Värmecentraler m. m Grundförstärkning för byggnader . Brandmateriel Byggnadsdepartementet. Kontorsbyggnad

120 000

Ingenjördepartementet. Kontorsbyggnad Plåtslageriverkstad Mekanisk verkstad Kopparslagareverkstad Materialförråd Inventarieförråd Kolförråd Elektrisk verkstad Omformare station, kraft- och värmecentral Träverkstad Målarverkstad Upphalningsslip Nybyggnadsbädd Slipbod Båtskjul Värmecentral med bastrumma och tork Dockbod Laboratorium Lyft- och transportanordningar Grundförstärkning för byggnader Fundament för motorer och arbetsmaskiner, anordnandet av upplagsplatser m. m

220 000 427 000 550 000 75 000 175 000 290 000 10 000 390 000 175 000 220 000 40 000 600 000 35 000 21000 300 000 58 000 33 000 30 000 800 000 125 000

Dockor. Flytdocka, 5 500 ton Flytdocka, 2 000 ton Verkstadsutrustning för och kaj vid Gustaf Vs docka

1 650 000 950 000

Transportmateriel. Isbrytande bogserare

170 000

700 000

4 744 000

3 300 000

500 000

82 a pris

Kronor

Kronor

Elektrisk belysning och kraft. Elektriska ledningar, i n s t r u m e n t e r i n g m. m

650 000

Vatten och avlopp. Yttre vatten- och avloppsledningar m. m..

220 000

Summa för örlogsvarvet I).

21 360 000

Gemensamma anläggningar ni. ni.

Elektriska ledningar till örlogsbasen Vattenledning till örlogsbasen J ä r n v ä g till örlogsbasen Vägar till örlogsbasen Telefonanläggning Flyttningskostnader Skyddsrum för personalen

350 000 250 000 100 000 30 000 50 000 200 000 500 000

Summa för gemensamma anläggningar E.

1 480 000

Markförvärv. 3 050 000 2 650 000

Örlogsstation och örlogsvarv Bostadsområde Summa för markförvärv F.

1 480 000

5 700 000 5 700 000

Försvarsanordningar.

Luftvärn m. m

2 000 000 Summa för försvarsanordningar 0.

2 000 000

Bostäder.

Byggnads- och exploateringskostnader Summa för bostäder

3 100 000 3 100 000

S a m m a n s t ä l l n i n g a v k o s t n a d e r för f ö r l ä g g n i n g a v ö r l o g s b a s t i l l SKÄRSÄTRA-MÖLNA.

Kronor A.

Marindistriktets centrala anstalter

1 790 000

B.

Örlogsstationen

9 646 000

C

Örlogsvarvet

21 360 000

D.

Gemensamma anläggningar ni. m

1 480 000

E.

Markförvärv

5 700 000

F.

Försvarsanordningar

2 000 000

G.

Bostäder

3 100 000

Oförutsedda utgifter

3 424 000 Summa för örlogsbas vid Skärsätra-Mölna

48 500 000

83 Bilaga (>.

Beräkning av anläggningskostnaderna för örlogsbas vid Erstavik. Kronor

a pris

A.

Kronor

Marindistriktets centrala anstalter. 400 000 55 000 440 000 240 000 75 000 260 000 315 000 5 000

Ämbetsbyggnad för befälhavande amiral Expeditionsbyggnad för fartygsdepå Beklädnadsförråd Proviantförråd Radiostation Officersmäss Sjukhus Salutbatteri Summa for marindistriktets centrala anstaltei

1 790 000 1 790 000

B. Orlogsstationen. Terrasserings-, spår-, kaj- och vägarbeten. 25 000 m 8 bergsprängning och schaktning för kaj plan, byggnader, vägar m. m 180 000 m s muddring av lös lera för hamndjup . 3 50 000 m muddring av lös lera för kajer och pirar 590 000 m 8 grusfyllning för planer, kajer, pirar och vägar 114 000 m2 grusning och vältning av planer och vägar 6 000 m 2 permanentbeläggning av h u v u d v ä g a r . . Spåranordningar Terrassmurar, vägtrummor och kulvertar Sprängning och betonggjutning under vattenytan för j ä r n s p å n t 130 m kaj av järnspånt, 3 m vattendjup, lätt trafik 230 m > ' » " .5m » . » » 250 m » » » .7 m » , » » 75 m pir » » .5m » , » » Trappor ni. m

10: — 1:25 2:50

250 000 225 000 125 000

2:50

1 475 000

228 000 45 000 6 000 35 000

900 1150 1500 2 000

70 000 117 000 265 000 375 000 150 000 5 000

3 371 000

Byggnader m. m. Ämbetsbyggnad för stationschef Kaserner Matsals- och kokhusbyggnad Högvakt Häkte Underofficersmäss Marketenteri Skol-, gymnastik-, exercis-, sport- och i d r o t t s b y nåder Idrotts- och tennisplaner Kallbadhus Skjutbanor Äng- och värmecentraler Grundförstärkning för byggnader Stängsel, 1 100 m Portar Dykdalber m m

130 000 3 000 000 395 000 50 000 75 000 200 000 160 000 2 350 000 90 000 50 000 115 000 330 000 200 000 50 000 10 000 30 000

7 235 000

84 a pris

Kronor

Elektrisk belysning och kraft. Elektriska ledningar, inssrumentering m. m Vatten ock avlopp. Yttre vatten- och avloppsledningar m. m Summa för orlogsstationen

C. Örlogsvarvet. Terrasserings-, spår och vägarbeten, kaj- och brobyggnadsarbeten. 10 000 m 3 b e r g s p r ä n g n i n g och schaktning för kajplan, byggnader, vägar m. m 170 000 m 3 b e r g s p r ä n g n i n g för kajplan, byggnader, vägar m. m ' 460 000 m 3 m u d d r i n g av lös lera för hamndjup 3 220 000 m muddring av lös lera för kajer och pirar 1 200 m 2 pallsprängning utanför kajlinjer . . . s 1 300 000 m grusfyllning för planer, kajer, pirar och vägar 500 000 ni 3 grus- och stenfyIlning för vågbrytare 200 000 m 2 g r u s n i n g och vältning av planer och vägar 15 000 m 2 p e r m a n e n t b e l ä g g n i n g av huvudvägar Spåranordningar Kulvert för Öringesjöns utlopp Sprängning och betonggjutning under vattenytan för j ä r n s p å n t 200 m kaj av järnspånt, 3 m vattendjup, lätt trafik 350 m » » » ,5m » , » » 440 m » » » ,7m 350 m » M » .5m » . tung » 495 m » » ,7 m » , » » 170 m pir » s ,5m » , lätt 215 m » » » ,7m » , tung » 25 m pirhuvud för flytdockor Broar Trappor m. m

10:

100 000

12 — 1:25

2 040 000 575 000

2:50 100: —

550 000 120 000

2:50 2:50

3 250 000 1 250 000

1:25 4: 50

250 000 68 000 200 000 35 000

900 — 1150 — 1500 — 1600 — 2 000 — 2 000 — 3 300 — 6 000 —

144 000 180 000 402 000 660 000 560 000 990 000 340 000 710 000 150 000 150 000 20 000

Byggnader m. m. för allmänna varvsdriften. Ä m b e t s b y g g n a d för varvschef Materialförråd Virkesskjul Oljeförråd och förrådsskjul Marketenteri Vaktstuga Varvstängsel, 3 100 m Varvsportar Dykdalber, fyr m. m Värmecentraler Grundförstärkning för b y g g n a d e r Motorer och arbetsmaskiner, flyttning Bränn- och motoroljeförråd Kolskjul Bensin- och bentylförråd

m. m. .

140 000 205 000 130 000 140 000 105 000 14 000 186 000 12 000 125 000 15 000 55 000 950 000 380 000 100 000 10 000

85 a pris

Kronor

Kronor

Byggnader m. m. för varvsdepartementen. Artilleri-, min- och torpeddepartementen. Kontors-, verkstads- och förrådsbyggnad med för vapendepaitementen g e m e n s a m t kontor samt verkstäder och förråd för min- och torpeddepartemonten Fundament för arbetsmaskiner Grundförstärkning för byggnader Värmecentraler m. m. För

855 000 35 000 150 000 25 000

artilleridepartementet:

Kanonförrådsbyggnad Verkstads- och förrådsbyggnad Inventarieförråd Ammunitionsförråd Tändmedelsförråd Lysammunitionsförråd Gasövningsammunitionsförråd Laddhus Uppackningsskjul Lådskjul

95 000 215 000 160 000 300 000 100 000 17 000 10 000 15 000 9 000 13 000

F ö r m i n d e p a r t e ni e n t e t: Förrådsbyggnad

160 000

För t o r p e d d e p a r t e m e n t e t : Torpedförråd Torpedinskjutningsstation, flyttning av

190 000 15 000

2 364 000

220 000 195 000 290 000 185 000 13 000 12 000 50 000 265 000

1 230 000

Grundförstärkning för byggnaden

120 000 10 000

130 000

Ingenjördepartementet. Kontorsbyggnad Plåtslageriverkstad Mekanisk verkstad Kopparslagareverkstad Materialförråd Inventarieförråd Kolförråd Elektrisk verkstad Omformarestation, kraft- och värmecentral Träverkstad Målarverkstad Upphalningsslip Nybyggnadsbädd Slipbod

220 000 427 000 550 000 75 000 175 000 290 000 10 000 390 000 175 000 220 000 40 000 600 000 35 000 21000

Ekipagedepartementet. Kontorsbyggnad Tackelkammare Inventarieförråd Kasern Förtöjningsbod Värmecentraler in. in Grundförstärkning för byggnader

Brandmateriel ByggnadsdepartementetKontorsbyggnad

86 å pris Båtskjul Värmecentral med bastrumma och tork Dockbod Laboratorium Lyft- och transportanordningar Grundförstärkning för byggnader Fundament för motorer och arbetsmaskiner, anordnandet av upplagsplatser in. m

Kronor

K r o lor

300 000 58 000 33 000 30 000 1 000 000 170 000 170 000

4 989 000

2 800 000 400 000 1 650 000 950 000

O80J000

1 000 000 250 000

1 250 000

Dockor. F a s t docka 160 X 25 X 10 m Pumphus Ftytdocka. 5 500 ton Flytdocka. 2 000 ton Transportmateriel. Isbrytande bogserare Övrig transportmateriel Elektrisk belysning och kraft. Elektriska ledningar, instrumentering m. m

650 000

Vatten och avlopp. 210 000 Summa för örlogsvarvet

31 934 000

I). Gemensamma anläggningar m. m. Elektriska ledningar till örlogsbaseu Vattenledning till örlogsbasen J ä r n v ä g till örlogsbasen Vägar till örlogsbasen Telefonanläggning

415 000 850 000 2 600 000 900 000 50 000 250 000 500 000

5 565 000 5 565 000

Summa för gemensamma anläggningar

E. Markförvärv. Örlogsstation och örlogsvarv (taxeringsvärde, c:a)' Bostadsområde (taxeringsvärde, c:a) ' Summa för markförvärv

400 000 650 000

1 050 000 1 050 000

P. Försvarsanordningar. 3 300 000

Luftvärn m. m Summa för försvars anordningar

3 300 000

G. Bostäder. Byggnads- och exploateringskostnader Summa för bostäder 1

Enligt vad härom anförts å sid. 15.

4 000 000 4 000 000

87 Sammanställning av kostnader för förläggning av örlogsbas till ERSTAVIK. Kronor

A. Marindistriktets centrala anstalter

1 790 000

B. Örlogsstationen

11226 000

C. Örlogsvarvet

31 931 000

D. Gemensamma anläggningar m. m

5 565 000

E. Markförvärv (taxeringsvärde, c:aj '

1 050 000

F. Försvarsanordningar

3 300 000

G. Bostäder

4 000 000

Oförutsedda utgifter inklusive eventuell ytterligare kostnad för markförvärv

7 135 000

Summa för örlogsbas vid Erstavik

66 000 000

1 Enligt vad härom anförts å sid. 15.

.

BIL4ÖA 7.

1938 ARS ÖRLOGSSTATIONSUTREDNINé /

FÖRSLAG TILL ÖRLOGSBAS VID i*r~

MARGRETELUND.

rveAnAow

S4oL/ 1=5000

ffifflÖmfUJl. lyft****» J k * . 100 j I J I j [111 I I O

MM

1*00

[500

|40O

1500 IfiOO

I TOo

|600

|IOOO

Jltt.

BILAGA 8 .

\OIU\HJL.

T\OA*W

1938 ARS ORLOÖSSTATIONSUTREDNlNä FÖRSLAG TILL ÖRLOOSBAS VID

ASPVIK .

1'Sooo.

r

r

r

r

r°

r°.M.

A

j.ia^u

4ov

CffUaai^ai.

1938 ARS ORL0ÖSSTATIONSUTREDNINÖ FÖRSLAÖ TILL ÖRLOÖSBAS VID

ra Bifida. lyftKuU, 1

I LAW.

buA&*auU\/

BOÖESUM).

<>?

SfeoU "1=5000

1001i no

(50 p°

iO io

.^. inniiiiil

|I00 iioo

i|SOO

i

l

|30O

|4oo

|500

|4>00

|700

iflOO

|9o0

11000 JUt.

V. 3/UMvft,o£m**L>

UAUlA OX UvLcUt. Q+tAUAUliaA..

BILAÖA 11.

y en acci#mA*L(L£<y\J

^

1938 ÅRS ÖRLOÖSSTATIONSUTREDNINäti OJXC^WtvvM'K'

OTSLAö TILL Ö R L O Ö S B Ä S VID

SKÄRSÅTRA - MÖLNA.. $kaUs . M\ [

I

d/rya,

&j44nJi4teA/

•M.

?

&

IniiTiiiil

I--5000-

ilob

,e<*>

,3oo

,400

,Koo

|fc°°

i»o

iBoo

I

I

L_

I

1 I

1 L J A

BILAdA 12.

•v* V %J^

\

4 'ii

\ \

/

/T

So6Å^L-dAom^<uxx/.

/"

./

/

/

V

/

A CO,;;-'-

?& && ""*»«

/&

rt

•fewÄUrt*'

im Seitue-

1938 ARS CHLOÖSSTATIONSUTREDMNG PÖRSLAä TILL ÖRLOöSBAS VD

ERSTAVIK.

J

Statens offentliga utredningar 1939 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning.

Statsförfattning.

Rättsskipning.

Fångvård.

t

Vatten väsen.

Allmän statsförvaltning.

Skogsbruk.

Bergsbruk.

Industri.

Kommunalförvaltning.

Handel och sjöfart.

Statens och kommunernas finansväsen.

Koniniunikationsväscn. Betänkande ang. grunder för intagning avenskild enskild väg vägtill til ming av allmänt underhåll ävensom ang statsbidrag till enskild! vägar. [1]

Pollti.

Hank-, kredit- oeli penningväsen.

Nationalekonomi och socialpolitik.

Försäkringsväsen.

Hälso- och sjukvård.

Kyrkoväscn. 1'iidervisninffsväsen. Andlig odling i ö v r i g !

Allmänt näringsväsen.

Försvnrsväsen. Utredning och förslag rörande plats i Stockholms skärgun j för förläggning av Stockholms örlogsbas. [2]

Kast egendom.

.lordbruk med binäringar.

Utrikes ärenden.

Stockholm 1939. K. L. Beckmans Boktryckeri. 14 5 3 9

Internationell r ä t t .