Betänkande med förslag till vissa ändringar i beklädnadsreglementet för polispersonalen m. m.
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
STATENS OFFENTLIGA U T R E D N I N G A R 1 9 3 9 : 2 0 SOCIALDEPARTEMENTET
BETÄNKANDE MED F Ö R S L A G TILL
VISSA ÄNDRINGAR I BEKLÄDNADSREGLEMENTET FÖR POLISPERSONALEN M. M. AVGIVET AV INOM SOCIALDEPARTEMENTET TILLKALLADE SAKKUNNIGA
S T O C K H O L M 19 3 9
Statens offentliga utredningar 1939 Kronologisk
förteckning
B e t ä n k a n d e a n g å e n d e g r u n d e r för intagning a v e n s k i l d 11. väg till a l l m ä n t u n d e r h å l l ävensom angående s t a t s b i - i d r a g till e n s k i l d a vägar. Svenska Tryckeri a.-b. 59 s. K. U t r e d n i n g och förslag r ö r a n d e plats i S t o c k h o l m s skär13. g å r d för förläggning av S t o c k h o l m s örlogsbas. B e c k m a n . 30, 87 s. 6 k a r t o r . F ö . 13. B e t ä n k a n d e m e d förslag till taxa för b e f o r d r i n g avg o d s m . m . å s t a t e n s järnvägar. Beckman. 200 s. K. 14, Svensk n a m n b o k till v ä g l e d n i n g vid val av n y a släktn a m n . L u n d , B l o m . v, 106 s. J u . !•"> B e t ä n k a n d e a n g å e n d e revision av tjänsteförteckningen i v a d avser s t a t e n s affärsdrivande verk. N o r s t e d t 163 s. F l . U n d e r l ä t t a n d e t av k v i n n o r n a s arbete i de m i n d r e länt16. h e m m e n . K i h l s t r ö m . 12G s. J o . Betänkande angående justitiekanslerns, justitieombuds17. m a n n e n s och n i i l i t i e o m b u d s m a n n e n s allmänna änibefss t ä l l n i n g m . m . N o r s t e d t . 128 s. J u . B e t ä n k a n d e m e d förslag tili exporttariffer. Beckman. 20 s. K. 1937 a r s landsfiskals- och stadsfiskalsutrcdning. Bet ä n k a n d e m e d förslag till o m o r g a n i s a t i o n av l a n d s 19, fiskals- och stadsfiskalsbefattningarna m . m . N o r s t e d t , 341 s. J u 20. 1936 a r s l ö n e k o m m i t t é . B e t ä n k a n d e med förslag till m i l i t ä r t i e k e - o r d i n a r i e r e g l e m e n l e . Marcus. 130 s. Fi,
B e t ä n k a n d e och f ö r s l a g r ö r a n d e b e f r ä m j a n d e av av-j s ä t t n i n g e n av d e n s v e n s k a s t e n i n d u s t r i e n s p r o d u k t e r . ! [ d u n . 31!) s. H. B e t ä n k a n d e r ö r a n d e i n d u s t r i e l l t u t n y t t j a n d e av h a l m . Hieggström. 12S s. J o , K a t i o n a l i s e r i n g s u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e . Del 1. Motiv och förslag. M a r c u s . 257 s. S. R a t i o n a l i s e r i n g s u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e . Del 2. Verks t ä l l d a u n d e r s ö k n i n g a r . M a r c u s . 550 g. S. H e m b i t r ä d e s u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e . 2. B e t ä n k a n d e m e d förslag till l a g o m r e g l e r i n g av a n s t ä l l n i n g s - och a r b e t s f ö r h å l l a n d e n a i n o m d e t h u s l i g a a r b e t e t . Hivggs t r ö m . l'.)4 s. S. U t r e d n i n g och f ö r s l a g a n g å e n d e f o r t s a t t f ö r s t a t l i g a n d e av k o m m u n a l a m e l l a n s k o l o r . Hteggström. x, 157 s. K. i U t r e d n i n g och f ö r s l a g r ö r a n d e fri u n d e r v i s n i n g s m a t e r i e l l för folk- och f o r t s ä t t n i n g s s k o l o r . Hasggström. 224 s. K. 1938 års a r v s s k a t t e k o m m i t t é . B e t ä n k a n d e m e d förslag till f ö r o r d n i n g o m a r v s - o c h g å v o s k a t t m. m . M a r c u s . 204 s. F i . B e t ä n k a n d e om s t a t s t j ä n s t e m ä n s s t ä l l n i n g v i d a r b e t s konflikter. M a r c u s . 82 s. F i . B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g till vissa ä n d r i n g a r i beklädn a d s r e g l e m e n t e t för p o l i s p e r s o n a l e n m . m. B e c k m a n . 2S
S.
A n m . Om s ä r s k i l d t r y c k o r t ej angives, är t r y c k o r t e n S t o c k h o l m . B o k s t ä v e r n a m e d f e t s t i l u t g ö r a b e g y n n e l s e b o k s t ä v e r n a till det d e p a r t e m e n t , u n d e r vilket u t r e d n i n g e n a v g i v i t s , t. ex. E. = e c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t . J o . = j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . E n l i g t k u n g ö r e l s e n den 3 febr. 1922 a n g . s t a t e n s offentliga u t r e d n i n g a r s y t t r e a n o r d n i n g (nr 98) u t g i v a s u t r e d n i n g a r n a i o m s l a g m e d e n h e t l i g färg för varje d e p a r t e m e n t . #
STATENS OFFENTLIGA
UTREDNINGAR
1939: 20
SOCIALDEPARTEMENTET
BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL
VISSA ÄNDRINGAR I BEKLÄDNADSREGLEMENTET FÖR POLISPERSONALEN M. M. A V G I V E T AV
INOM SOCIALDEPARTEMENTET TILLKALLADE SAKKUNNIGA
STOCKHOLM 1939 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [1304 39]
Till Herr Statsrådet och Chefen for Kungl. Socialdepartementet
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 februari 1937 tillkallade Chefen för Socialdepartementet den 22 i samma månad justitiekanslern Olof Alsén, sekreteraren i Svenska polisförbundet Knut Th. Beijer, polismästaren Ernst Fontell, polisöverkonstapeln J. O. Ottergård och polismästaren Erik Ros för att inom departementet biträda med utredning rörande polisens uniformering sommartid m. m. samt uppdrog åt Alsén att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete. Sedan Kungl. Maj:t på hemställan av de sakkunniga den 13 maj 1937 och den 8 april 1938 medgivit försök med olika modeller för sommaruniform m. m., hava sådana försök anställts i olika delar av riket åren 1937 och 1938, varefter länsstyrelserna i enlighet med därom i Kungl. Maj:ts beslut meddelad föreskrift till socialdepartementet inkommit med yttranden över försöken. Efter det de senast inkomna yttrandena jämte sammanställningar därav överlämnats till de sakkunniga, hava de sakkunniga till slutlig behandling upptagit de till dem hänskjutna frågorna. Dessa frågor avse åstadkommande av sommaruniform och lämpligt regnplagg för polismän jämte vissa andra i samband med polisens uniformering stående spörsmål ävensom vidtagande av åtgärder i syfte att förhindra bärande av uniform eller uniformsemblem, som lätt kunna förväxlas med polisens tjänstedräkt eller tjänstetecken. Resultatet av de sakkunnigas arbete föreligger i främsta rummet i två förslag till cirkulär till länsstyrelserna, det ena innefattande ändringar i reglementet för viss polispersonals, så ock ordningsvakters tjänstedräkt, tjänstetecken och beväpning, och det andra avseende tjänstedräkt, tjänstetecken och beväpning för landsfogdar, landsfogdeassistenter och landsfiskaler m. m. Dessa förslag fogas vid denna skrivelse såsom bilaga A och B. Då de sakkunniga emellertid ansett sig icke böra räkna med ett genomförande av de ändringar, som sålunda föreslagits, utan att yttranden i sedvanlig ordning däröver inhämtats, men föreskrifter omedelbart erfordras rörande uniformer instundande sommar, framlägga de sakkunniga jämväl ett förslag till cirkulär 1304 39
4 till länsstyrelserna med provisoriska bestämmelser rörande sommaruniformer m. m., bilaga C.1 I det följande skola de sakkunniga behandla de olika förslagen vart för sig. Därjämte beröres frågan om åvägabringande av skydd för polisuniformen.
Förslaget till cirkulär med ändringar i beklädnadsreglementet för polispersonalen m. m. ALLMÄN MOTIVERING. Vapenrock m. m. Sommar uniform. — Förändringar i vapenrock även för vinterbruk.
nuvarande
Av de verkställda proven torde framgå, att bland polismännen råder ett allmänt önskemål att erhålla en uniform, anpassad för sommarbruk. Enligt de sakkunnigas mening bör detta önskemål också tillgodoses. Fördelarna för den enskilde polismannen av en sådan uniform äro, såsom de sakkunniga i sin skrivelse den 5 maj 1937 till chefen för socialdepartementet framhållit, beaktansvärda, och vid de företagna proven hava några egentliga olägenheter ur tjänstesynpunkt icke visat sig vara förenade med bruket av någon av försöksuniformerna. Vad angår frågan vilken av dessa — modell I med bibehållande av ståndkrage samt modellerna I I a och I I b med ståndkragen ersatt av vanlig kavajkrage — som bör fastställas till framtida bruk, må framhållas, att inom praktiskt taget alla poliskårer de mera sommarbetonade modellerna I I a och I I b framförallt tilldragit sig intresse. Med hänsyn härtill anse de sakkunniga endera av nämnda särskilda sommarmodeller böra medgivas. Av modellerna I l a och l i b torde l i b , som huvudsakligen skiljer sig från I l a genom sitt livskurna snitt, ur skilda synpunkter, bl. a. ur ren uniformssynpunkt, böra tillerkännas företräde framför modell I I a. De sakkunniga föreslå därför, att vapenrock av modell I I b införes såsom uniformspersede] för sommarbruk. Införandet i enlighet med vad de sakkunniga sålunda föreslå av en särskild sommaruniform innebär emellertid ett avsteg från enhetligheten i uniformeringen, vilket av olika skäl är mindre önskvärt. Som bekant karakteriseras den särskilda sommaruniformen framförallt av att ståndkragen slopats och ersatts av krage med slag. Emellertid torde de verkställda proven av uniformen modell I giva stöd för uppfattningen att en för sommarbruk lämplig uniform kan åstadkommas med bibehållande av ståndkrage. De polismän, som burit denna modell, hava enstämmigt förklarat sig belåtna med densamma. Olägenheterna med ståndkragen har man i denna modell sökt minska genom att kragen gjorts något lägre och mjukare, förändringar vilka icke kräva någon 1 Provisoriska bestämmelser rörande sommaruniform för polispersonal utfärdades av K u n g l . Maj:t den 21 april 1939 i enlighet med de sakkunnigas förslag.
o ändring i beklädnadsreglementet, eftersom detta icke upptager bestämmelser om kragens höjd och styvhetsgrad. Därest en lämplig sommaruniform kan åstadkommas utan att ståndkragen slopas, skulle möjligheterna att bibehålla enhetligheten i uniformeringen ökas. En förutsättning härför är emellertid, att sådana förändringar — förutom beträffande ståndkragen — vidtagas i fråga om den nuvarande vapenrocken, som visat sig särskilt behövliga för rockens bruk under den varma årstiden. P å sätt de sakkunniga i sin förutnämnda skrivelse år 1937 till chefen för socialdepartementet närmare utvecklat är den nu begagnade vapenrocken i vissa hänseenden icke fullt ändamålsenlig. Fickorna äro nämligen genom sin placering i skörten baktill å vapenrocken mindre lätt åtkomliga och göra tillika genom sitt ofta utstående skick ej sällan ett tämligen fult intryck. De äro därjämte icke så rymliga som önskvärt vore med hänsyn till de olika saker, som polispersonalen, särskilt den patrullerande, bör medföra i tjänsten. Vidare föranleda de sex i ryggen placerade knapparna vissa nackdelar. Olägenheterna med fickorna göra sig särskilt gällande under sommaren och den tid i övrigt på året, då kappa icke bäres. De nu antydda bristerna äro avhjälpta å modell I genom att fickorna baktill — jämte de fyra nedersta knapparna — slopats och ersatts med fyra å vapenrockens framsida påsydda fickor, varav de två nedersta äro jämförelsevis rymliga. Med vidtagandet av angivna åtgärder ha åtskilliga fördelar vunnits, varigenom vapenrocken blivit mera lämpad för praktiskt bruk såväl sommar som vinter utan att dess ursprungliga utseende i nämnvärd grad ändrats. Modellen företer också framför den nuvarande modellen (modell 8) den fördelen i förhållande till sommaruniformen modell l i b , att de båda nya uniformstyperna I och I I b sinsemellan överensstämma bättre än nuvarande modell 8 och den föreslagna sommaruniformen l i b . Man kan säga, att sistnämnda uniform skiljer sig från modell I allenast därutinnan, att ståndkragen borttagits och ersatts av krage med slag. Vad sålunda anförts synes de sakkunniga böra föranleda, att nuvarande uniformsmodell 8 ersattes med modell I. Genom att åtskilliga polismän möjligen skulle finna sig nöjda med denna modell såsom sommaruniform — på vissa håll måhända alla — skulle större enhetlighet i en poliskårs uniformering kunna förväntas än om den nuvarande modellen bibehölles oförändrad. De sakkunniga föreslå alltså, att modell I föreskrives till användning året runt samt att modell l i b tillätes såsom speciell sommaruniform. Då modell I I b jämväl lämpar sig för inre tjänst, föreslå de sakkunniga tillika, att denna modell föreskrives i stället för den nuvarande kavajen (modell 10), som torde kunna utgå ur beklädnadsreglementet. Vad nu sagts gäller manlig polispersonal i städerna samt sådan polispersonal, som avses i 22 § i reglementet, d. v. s. de i polisdistrikten å landsbygden anställda polismännen (fjärdingsmannen), vilka äro fullt sysselsatta av tjänsten och som huvudsakligen hava att fullgöra egentlig polisverksamhet. Vidkommande den polispersonal, som omnämnes i 23 § i reglementet, eller alltså de i polisdistrikten på landsbygden anställda polismännen (fjärdings-
6 männen), vilka äro fullt sysselsatta av tjänsten men huvudsakligen syssla med indrivningsgöromål, medför de sakkunnigas förslag i förevarande avseende den förändringen, att kavajen utbytes mot vapenrock av modell I I b, vilken för denna personal alltså kommer att utgöra uniformspersedel hela året. Från rätten för polispersonalen i städerna att sommartid bära vapenrock av modell l i b böra vissa undantag göras. Sålunda är det exempelvis, då stats- och reservpolis från olika håll utkommenderats till gemensam tjänstgöring, av vikt, att bestämmelser kunna givas om enhetlig uniformering. Den polischef, som rekvirerar sådan polis, bör fördenskull äga rätt att i rekvisitionen föreskriva, att vapenrock av modell I skall begagnas. Vidare torde det vid vissa särskilt högtidliga tillfällen vara lämpligt, att en poliskår är enhetligt uniformerad, varför vederbörande polischef jämväl för sådana fall bör äga rätt lämna föreskrift om begagnande av vapenrock av modell I. Att denna modell bör komma till användning i nu angivna fall förklaras därav, att denna modell är avsedd att utgöra huvuduniform. Till följd härav har — såsom framgår av 4 § i de sakkunnigas förslag till ändring i beklädnadsreglementet — skyldighet att vara försedd med vapenrock av sådan modell ålagts polismännen. I de av de sakkunniga föreslagna ändringarna i reglementet kallas vapenrock av modell I och vapenrock av modell l i b respektive vapenrock med ståndkrage (modell 25 a, 25 b och 8 c) och vapenrock utan ståndkrage (modell 26 a, 2 6 b och 8 c). För en likformig tillämpning av de nya bestämmelserna om sommaruniform har i 1 § i reglementet införts en definition av begreppet sommartid. Syrtut. Syrtuten är ett uniformsplagg, som allenast i ringa grad kommit till användning. Av denna anledning och då det ur enhetlighetssynpunkt sett är önskvärt, att så få uniformsmodeller som möjligt äro tillåtna, vilja de sakkunniga förorda, att syrtuten slopas som uniformspersedel. Byttarkollett. Någon särskild modell för ryttarkollett är icke erforderlig, enär densamma endast utgöres av en vapenrock, något kortare i längd än den gängse och med därav föranledda ändringar i modellen. Då det emellertid icke finnes några bestämmelser, som reglera längden på en vapenrock, vilken alltid måste anpassas efter bärarens längd, finnes intet hinder för att vapenrocken med lämplig anpassning begagnas som modell för vapenrock till beriden personal. Ryttarkolletten saknar förty betydelse som särskild uniformsmodell, varför de sakkunniga föreslå, att den slopas som sådan, Huvudbeklädnad. Mössa. Det har visat sig, att de vid olika poliskårer använda skärmmössorna sinsemellan förete väsentliga olikheter i vissa avseenden, varom bestämda före-
7 skrifter icke givas i reglementet. Särskilt gäller detta i fråga om kullens storlek. Sålunda begagnas vid en del poliskårer en mössa med stor kullvidd i förhållande till mössan i övrigt, under det att kullen till den vid vissa andra poliskårer använda mössan är jämförelsevis liten. Då det synts de sakkunniga önskvärt, att polisens uniformering även beträffande huvudbonaden är så likformig som möjligt, hava de sakkunniga i 5 § i reglementet föreslagit vissa måttbestämmelser, i främsta rummet beträffande kullens vidd. I detta sammanhang torde även böra framhållas, att det för mössans stil är bäst lämpat, att spännfjäder till kullen endast anbringas framtill å densamma och icke jämväl baktill och på sidorna, — Enär skärm med fållad kant visat sig vara mindre hållbar, har i 5 § angivits, att skärmen skall hava pressad eller på annat sätt varaktigt utförd kant. Hjälm. ' Hjälm av läder torde icke vidare böra komma ifråga. Dels ställa sig sådana hjälmar dyrare i inköp än de stålhjälmar, som användas inom försvarsväsendet,. och dels lämna de icke samma skydd som dessa. ... ,4 Lägermössa. Erfarenheten har visat, att polispersonalen är i behov av en lägermössa vid sådan tjänstgöring, då hjälm är anbefalld såsom huvudbonad. Därest en lägermössa, som är lätt att medföra, tillätes som uniformspersedel, kunna polismännen vid de tillfällen under en dylik tjänstgöring, då hjälm icke är erforderlig, exempelvis under beredskapstjänst och vila, i stället få anlägga lägermössa som huvudbonad. Sådan mössa torde ock komma att fylla en uppgift vintertid, då hjälm i allmänhet är en alltför kall huvudbonad. Lägermössan kan i dylika fall användas under hjälmen. Vidare är en lägermössa till nytta i det hänseendet, att den utgör ett skydd för huvudet mot tryck från hjälmen. På grund av vad sålunda anförts förorda de sakkunniga införandet av en lägermössa av ylle eller annat lämpligt tyg. Kappa och regnplagg. I den nuvarande uniformskappan (modell 15 a och 15 b) föreslå de sakkunniga inga andra ändringar, än att högra axelslejfen skall göras uppknäppbar och att sabelfickan kan få anbringas på ett annat sätt än nu är förhållandet. Ändringen i fråga om axelslejfen är betingad av det nya sabelkopplet, vars axelrum skall löpa under denna slejf. Den nuvarande sabelfickan har visat sig mindre praktisk. Med hänsyn härtill föreslå de sakkunniga, att sabelfickan må kunna placeras under vänstra ficklocket och göras av samma bredd som fickan. För att förhindra slitning av sabelfickans kanter torde det vara lämpligt att förse desamma med skinnskoning. — Beträffande motorcykelkappa föreslå de sakkunniga, att sådan av skinn skall få användas. Vid en del poliskårer begagnas redan nu dylika kappor. Den ifrågasatta regnkappan i s. k. trenchcoatmodell har icke tillvunnit sig något nämnvärt intresse från polismännens sida, varför den endast i ringa
8 utsträckning blivit föremål för prov. Emellertid synas de verkställda proven övervägande hava lett till den uppfattningen, att kappan är mindre lämpad som uniformspersedel. Lösningen av frågan om en lämplig regnkappa för polismännen torde därför tarva ytterligare undersökningar och prov. Sådana pågå jämväl inom en del poliskårer. De sakkunniga framlägga på grund härav icke något förslag till ändrade bestämmelser i fråga om regnkappa. Däremot föreslå de sakkunniga, att den i 17 § tredje stycket i reglementet meddelade föreskriften om regnkrages längd upphäves. Denna föreskrift har nämligen visat sig vara mindre lämplig, enär en regnkrages längd bör kunna anpassas efter det praktiska behovet i olika fall. Sabelkoppel. De företagna proven med sabelkoppel hava icke lämnat avgörande svar på frågan, huruvida kopplet i allmänhet lämpligen bör bäras under eller utanpå vapenrocken. Att, då pistol och sabel samtidigt föras, kopplet skall bäras utanpå vapenrocken respektive kappan är emellertid klart, liksom ock att kopplet, då allenast sabel föres, skall bäras under kappan, om sådan begagnas. Tvekan råder emellertid, huru kopplet skall bäras, då allenast sabel föres och kappa ej begagnas. Fördelen med ett sabelkoppel, anbringat utanpå vapenrocken, är framförallt den, att sabeln därigenom kan uppbäras tillräckligt högt och fast, vilket i synnerhet vid hastiga förflyttningar är av behovet påkallat. Sabeln följer då obehindrat med utan att vålla något nämnvärt besvär. E n annan fördel består däri, att livremmen icke behöver hårt åtdragas, enär axelremmen underlättar uppbärandet av såväl livremmen som sabeln. Med den nuvarande anordningen, där sabeln fästes nere vid kanten av vapenrocken i de löst hängande bärremmarna, utgör sabeln ofta ett avsevärt hinder för polismannen, exempelvis vid en snabb vändning, ett hopp eller dylikt. I många fall utgör den en ren fara, då polismannen lätt kan snubbla över densamma. Den fördel, som är förenad med det utanpå anbragta sabelkopplet, har emellertid ansetts i viss mån motvägas därav, att kopplet skulle nöta uniformen. I det av de sakkunniga föreslagna sabelkopplet har emellertid lädret på undersidan blivit föremål för en behandling, varigenom dess nötningsverkan reducerats till ett minimum. De prov, som verkställts med detta sabelkoppel, hava ock bestyrkt, att någon nötning å uniformen praktiskt taget icke förekommer. En anmärkning, som också framförts mot sabelkoppel, buret utanpå vapenrocken, går ut på att remtygen skulle pressa rocken mot kroppen och förhindra luftcirkulationen. Denna olägenhet torde emellertid kunna motverkas genom en lämplig anspänning av kopplet. Betänkligheter mot det nya sabelkopplet hava även hysts ur den synpunkten, att kopplet och i synnerhet axelremmen lätt skulle kunna inbjuda till grepp mot polismannen. Under de verkställda proven har emellertid — såsom framgår av de avgivna yttrandena — endast i något enstaka fall inkommit anmälan om sådant övergrepp, varför faran härutinnan torde kunna anses jämförelsevis ringa. Dock bör givetvis under kopplets fortsatta bruk undersökas, huruvida anordningar
9 kunna träffas, som ytterligare reducera risken i detta avseende. Så till exempel torde axelremmen kunna anordnas på ett sådant sätt, att om någon vid angrepp å polismannen fattar kraftiga tag i axelremmen densamma släpper sitt fäste. Allt som allt finna de sakkunniga emellertid, att ytterligare någon tids erfarenhet bör ligga till grund för ett slutligt bedömande av frågan, huruvida sabelkopplet i allmänhet bör bäras under eller utanpå vapenrocken. De sakkunniga föreslå därför, att i detta hänseende ytterligare prov företagas, exempelvis under 1939, 1940 och 1941, innan definitiva beslut i saken fattas. Tillika vilja de sakkunniga ifrågasätta, huruvida till vinnande av erfarenhet utav proven statspolisintendenten borde anmodas att under dessa år följa proven och till chefen för socialdepartementet inkomma med redogörelse därför, förslagsvis före den 1 november 1941. Under den föreslagna provtiden torde det vara lämpligt, att polischef äger bestämma, huruvida sabelkopplet i allmänhet skall bäras under eller utanpå vapenrocken. Härvid bör polischefen tillse, att erfarenhet vinnes av de olika bärsätten. Möjligen kan detta syfte uppnås därigenom, att polischefen under skilda tidsperioder växelvis låter pröva de båda bärsätten. De sakkunniga föreställa sig emellertid, att polischeferna vid utövandet av sin bestämmanderätt komma att uppmärksamma polismännens önskemål i denna fråga, innan föreskrifter i ena eller andra avseendet givas, samt att polismännen även i enskilda fall skola kunna av polischefen erhålla tillstånd att bära sabeln på annat sätt än det av polischefen i allmänhet föreskrivna, därest skäl för sådan avvikelse kunna åberopas. Hinder bör ej heller föreligga för polischef att generellt åt den enskilda polismannen överlämna att bestämma sättet för sabelkopplets bärande, därvid polischefen emellertid torde böra verka för att erfarenhet inom poliskåren av båda bärsätten inhämtas. Det har visat sig, att olägenheterna med det under vapenrocken anbragta sabelkopplet i viss mån kunnat undanröjas genom en förbättrad anordning för sabelns anbringande. Denna anordning består däri, att sabelkopplets bärremmar föras ut genom en under nedre vänstra ficklocket å vapenrocken anbragt öppning samt utanpå vapenrocken fastgöras vid sabeln. Härigenom vinnes, att sabeln kan bäras något högre och fastare än förut. Till följd härav hava i 30 § föreslagits bestämmelser i nu angivet hänseende. Då det torde vara en fördel jämväl för polismästare, intendenter och kommissarier att till sabelkoppel under vapenrock kunna begagna två bärremmar, har valfrihet för dem lämnats att antingen använda en eller två sådana remmar. För närvarande fastgöres sabeln vid bärremmarna i allmänhet med söljor eller karbinhakar. Andra anordningar, varigenom en fastare upphängning av sabeln kan erhållas, torde emellertid böra ifrågakomma, exempelvis den av armén begagnade anordningen av s. k. bajonetthållartyp. P å grund härav hava de sakkunniga föreslagit vissa nya bestämmelser i fråga om sabelns fastgörande vid bärremmarna. I samband härmed har föreskriften, att bärremmarna till det nu begagnade sabelkopplet skola förses med karbinhakar eller söljanordningar, strukits. Hur bärremmarna i detta avseende skola vara beskaffade blir nämligen en följd av det sätt, på vilket sabeln fastgöres.
10 Legitimationsmärke. Ett önskemål bland polispersonalen, främst den i tjänsten civilklädda, är införandet av ett legitimationsmärke, som är lättare åtkomligt vid legitimation och som mera omedelbart och iögonenfallande framhäver bärarens egenskap av polisman än den nuvarande polisbrickan. Nämnas må, att vid Göteborgs poliskår sedan någon tid tillbaka som legitimationsmärke försöksvis använts polisemblemet, utfört i en något mindre storlek än den vanliga. Märket har i dylika fall fästs på vänstra sidan av västen under kavajen eller i särskilda fall såsom vid trafikkontroll under vänstra slaget av kavaj eller ytterrock och polismannen har endast behövt öppna kavajen — respektive ytterrocken — för att legitimera sig. Emblemet är genom användningen såsom mössmärke för den uniformerade polisen ett för allmänheten så välkänt tecken, att polismannen genom att på detta sätt förete detsamma omedelbart klargör sin polismannaställning och vid åtgärd i tjänsten snabbt kan göra sig igenkänd t. ex. då det gäller att stoppa en bil e. d. Den vita polisbrickan är däremot mindre känd och har fördenskull icke samma värde för omedelbar legitimation. De sakkunniga föreslå därför, att emblemet, utfört i den storlek, som begagnats vid Göteborgspolisen och försett med samma stämplar å baksidan som polisbricka, införes som legitimationsmärke för polispersonalen. Skyldigheten att vara försedd med tecken i och för legitimation skall dock fortfarande hänföra sig allenast till polisbrickan under det att emblemet jämväl tillätes som sådant tecken. SPECIELLA MOTIV.
1§Bestämmelsen i tredje stycket torde vara erforderlig med hänsyn till andra styckets lydelse. Att persedlar, tjänstetecken och vapen, beträffande vilka nya föreskrifter givits, icke få avvika från dessa nya föreskrifter torde däremot framgå av andra styckets lydelse jämförd med cirkulärets ingress. Det har synts de sakkunniga lämpligast att i denna paragraf införa define tionen på sommartid i reglementets mening. Jämför 5 och 8 §§.
4§Ändringarna i första punkten av denna paragraf äro betingade dels av införandet av lägermössan och de båda nya vapenrockarna och dels av slopandet av syrtuten och kavajen samt den särskilda modellen för ryttarkollett. Vad angår ändringarna i andra punkten hänvisas till de allmänna motiven. Med anskaffandet av vapenrock av den nya modellen med ståndkrage bör emellertid givetvis för polisman få anstå till dess behov av utbyte för honom föreligger. För att tydliggöra detta förhållande har i övergångsbestämmelserna införts det stadgandet, att skyldigheten att vara försedd med vapenrock med ståndkrage skall anses fullgjort av polisman, så länge han innehar vapenrock av äldre modell, som han äger begagna.
11 5 och 7 §§. Ändringarna i lydelsen av dessa båda paragrafer torde framgå av de allmänna motiven.
8 fr Utöver vad de allmänna motiven innehålla om sommaruniform torde här böra anmärkas följande. Då det nya sabelkopplets axelrem skall löpa under högra axelslejfen, synes lämpligt, att närmare bestämmelser meddelas om axelslejfernas anbringande. Att vecken på vapenrockens fickor icke skola vara hopsydda beror därpå, att fickorna härigenom bliva rymligare. Föreskrifterna om anbringandet av krona å vapenrock med ståndkrage äro identiska med de föreskrifter, som nu gälla för vapenrock. Enahanda är förhållandet med distinktionstecken för befäl. I dessa båda avseenden äro motsvarande bestämmelser för vapenrock utan ståndkrage hämtade, bestämmelserna om anbringandet av krona från därom gällande bestämmelser beträffande kappa och bestämmelserna om distinktionstecknen från vad därom nu är stadgat för kavaj. Bestämmelserna om väst äro lika med nu gällande bestämmelser (jämför 10 § 4 st.). De sakkunniga hava funnit att ljusgrå skjorta och krage samt mörkblå slips äro bäst lämpade till vapenrock utan ståndkrage. Mörkblå slipsar torde sålunda kunna anskaffas i hållbarare och mera ändamålsenliga kvaliteter än slipsar av svart tyg i motsvarande prislägen. Vid högtidliga tillfällen, exempelvis begravning, äro dock sådan skjorta och slips icke alltid lämpliga. Därest polischef vid dylikt tillfälle icke föreskriver, att vapenrock med ståndkrage skall användas, bör han kunna bestämma, att till vapenrock utan ståndkrage skall begagnas vit skjorta och snibbkrage samt svart rosett. 15 §. I denna paragraf har föreskriften, att olje- eller vaxdukskapellet skall vara svart, ändrats så, att ordet »svart» borttagits i syfte att möjliggöra ljust kapell till mössa med vit kulle. 16 §. De sakliga ändringarna i denna paragraf hava genomgåtts i de allmänna motiven. Den ändrade lydelsen av bestämmelsen om distinktionstecknens placering har föreslagits endast i förtydligande syfte. Den nuvarande avfattningen av bestämmelsen har möjligen i en del fall föranlett, att tecknen placerats å ärmarna ovanför uppslagen. I övrigt innehåller paragrafen endast ändringar av redaktionell natur, föranledda av de ändrade bestämmelserna i 8 §. 17 §. Rörande ändringen i denna paragraf hänvisas till de allmänna motiven. 18 §. Allenast den ändringen föreslås här, att ordet »vapenrock» utbytes mot orden »vapenrock med ståndkrage».
12 21 §. Ändringen innebär, att andra stycket i paragrafen utgår. Detta är en följd av att kavajen slopas. 23 §. Ändringarna äro betingade av att lägermössa införts som uniformspersedel och att kavaj utbytts mot vapenrock utan ståndkrage. 24 §. Endast den ändringen har vidtagits, att uttrycket »modell 6 a» utbytts mot uttrycket »modell 23». Denna ändring är betingad av den föreslagna nya modellen till skärmmössa. 27 §. Utöver vad som anförts i de allmänna motiven torde här böra framhållas, att legitimationsmärket som regel bör bäras dolt. Lämpligast torde det fästas exempelvis på västen eller under rockuppslaget, och då polismannen är iförd ytterkläder kan det givetvis bäras dolt enbart av dessa. Vid vissa tillfällen kan det emellertid vara lämpligt för polismannen att bära emblemet synligt. Detta gäller exempelvis, då civilklädd polisman skall legitimera sig inför en större folksamling. De sakkunniga anse sig kunna utgå från, att polisdistrikten låta anskaffa legitimationsmärken till sådan personal, främst den i tjänsten civilklädda, som är i behov därav. Kostnaden härför är ju helt obetydlig. Per styck kan ett legitimationsmärke beräknas kosta ungefär 2—2: 50 kr. Förteckning bör föras jämväl över nu ifrågavarande märken och skyldighet för innehavare att vid avgång ur tjänst återlämna sådant märke bör föreligga, allt i överensstämmelse med vad som gäller beträffande polisbricka. 30 §. Rörande de sakliga ändringarna i denna paragraf hänvisas i första hand till den i de allmänna motiven lämnade redogörelsen om sabelkoppel. Att de nuvarande andra och fjärde styckena utgå beror på slopandet av syrtut och kavaj som uniformspersedlar. Föreskriften i nuvarande tredje stycket har ersatts med positiva bestämmelser dels i denna paragraf och dels i 33 § om anbringandet av sabel och pistol, då de gemensamt föras. I förevarande paragraf har lämnats viss beskrivning och intagits vissa måttuppgifter rörande det föreslagna nya sabelkopplet. I övrigt torde tillfyllestgörande uppgifter kunna inhämtas av modellen och de vid densamma fogade anvisningarna. 33 §. Ändringen framgår av de allmänna motiven och av vad som anförts under 30 §. Övergångsbestämmelserna. Då de nya bestämmelserna äro ganska genomgripande, torde någon viss tid, under vilken bruket av tidigare anskaffade persedlar skall vara tillåtet
13 jämväl efter de nya föreskrifternas ikraftträdande, icke böra bestämmas. Det torde dock kunna förväntas, att flertalet äldre persedlar i allmänhet kommit ur bruk om tre eller fyra år.
Förslaget till cirkulär angående tjänstedräkt, tjänstetecken och beväpning för landsfogdar, landsfogdeassistenter och landsfiskaler. Den av de sakkunniga föreslagna vapenrocken modell I I b lärer böra tilllåtas såsom uniformspersedel året runt för landsfogdarna, landsfogdeassistenterna och landsfiskalerna. Detta föranleder ändringar i cirkuläret den 19 mars 1926 till länsstyrelserna i samtliga län angående tjänstedräkt, tjänstetecken och beväpning för landsfogdar och landsfiskaler m. m. Föreskriften i cirkuläret, att landsfogde och landsfiskal icke skola vara pliktiga att vara försedda med vapenrock, bör i stället erhålla den innebörden, att landsfogde och landsfiskal icke skola vara pliktiga att vara försedda med vapenrock med ståndkrage, och föreskriften, att sabel må bäras jämväl till uniformskavaj, bör utgå. I sammanhang med dessa ändringar torde cirkuläret böra erhålla sådan avfattning, att det kommer att gälla jämväl för landsfogdeassistent. De föreslagna bestämmelserna om legitimationsmärke föranleda även ändring i cirkuläret angående landsfogdars och .landsfiskalers tjänstedräkt m. m., i det att — i likhet med vad som gäller beträffande landsfogdes och landsfiskals polisbricka — föreskrift bör givas, att å baksidan av legitimationsmärke, som av landsfogde eller landsfiskal begagnas, skola instämplas jämte märkets nummer, befattningshavarens titel och tjänstgöringsområde. Härtill komma jämväl föreskrifterna i dessa avseenden för landsfogdeassistent. Vidare torde länsstyrelsen böra erhålla rätt att på enahanda sätt som gäller beträffande polisbricka till vissa polismän utlämna legitimationsmärke. Det torde kunna ifrågasättas, att i förevarande cirkulär upptagna bestämmelser inarbetas i beklädnadsreglementet.
Förslaget till cirkulär med provisoriska bestämmelser rörande sommaruniform m. m. På sätt förut berörts hava de sakkunniga ansett sig icke böra räkna med ett genomförande av de ändringar, som innefattas i förslagen till berörda båda cirkulär, utan att yttranden däröver i sedvanlig ordning inhämtats. Då emellertid utfärdande av föreskrifter rörande sommaruniformerna för den snart instundande sommaren icke kan anstå i avbidan därå, hava de sakkunniga såsom nämnts i ett särskilt cirkulär sammanfört de bestämmelser, som på grund härav erfordras, se bilaga C. Rörande detta cirkulär må här anföras följande.
14 Enligt de sakkunnigas mening bör sommaruniform av modell I I a ej vidare tillåtas. Modell I, som enligt de sakkunnigas uppfattning principiellt skall komma till användning året runt, synes emellertid nu under provisorietiden böra medgivas till bruk allenast under sommartid. Det av de sakkunniga i ovan nämnda cirkulär med ändringar i beklädnadsreglementet för polispersonal m. m. föreslagna sabelkopplet, som torde innebära vissa förbättringar i förhållande till det år 1937 försöksvis föreskrivna, har upptagits i nu förevarande cirkulär såsom alternativ till 1937 års. P å grund av vad de sakkunniga förut anfört har det synts obehövligt, lämna föreskrift om regnkappa. I övrigt torde bestämmelserna i detta cirkulär ej tarva någon motivering.
Skydd för polisuniformen. I Stockholm ha tidigare förekommit vissa olägenheter till följd av att ordningsvakter uppträtt i dräkter, som varit mycket lika polisuniformerna. Detta missförhållande gör sig emellertid för närvarande ej gällande, då ordningsvakterna numera på anmodan av polismästaren ersatt de gula knapparna i uniformerna med knappar av vit metall. Då förhoppning torde finnas, att jämväl på övriga orter i landet möjligen förekommande olägenheter i förevarande avseende skola kunna undanröjas på frivillighetens väg, finna de sakkunniga tillräckliga skäl ej nu föreligga att ifrågasätta särskilda skyddsbestämmelser för polisuniformerna. De sakkunniga vilja emellertid framhålla, att olägenheter sådana som de tidigare framträdande ånyo kunna yppas, i vilket fall frågan lärer böra bliva föremål för förnyat övervägande. Möjligt är också att frågan om skydd för polisuniformer bör lösas i ett vidare sammanhang, nämligen genom lagstiftning till skydd för offentliga funktionärers uniform överhuvudtaget. Reservation i vissa punkter mot de sakkunnigas förslag av undertecknad Beijer bifogas. P å grund av ämbetsgöromål har de sakkunnigas ordförande ej kunnat deltaga i justeringen av denna skrivelse. Stockholm den 14 april 1939. KNUT TH. BEIJER.
ERNST FONTELL.
JOEL OTTERGlRD.
ERIK ROS.
15 Särskilt yttrande av K. T. Beijer. Mot det av sakkunniga avgivna förslaget angående vissa ändringar i beklädnadsreglementet för polispersonal m. m. får undertecknad anmäla avvikande mening å vissa punkter. Någon framställning om ändring av den nuvarande vapenrocken — modell 8 i beklädnadsreglementet för polispersonal m. m. — har av polispersonalen icke gjorts, och uppfattningen hos den övervägande delen av polismännen torde vara, att vapenrocken är prydlig samt lämplig för sitt ändamål. Sakkunniga föreslå, att kragen skall göras lägre och mjukare än den nuvarande, att rocken framtill förses med påsydda fickor samt att fickorna jämte de fyra nedersta knapparna baktill borttagas. I gällande beklädnadsreglemente finnas inga föreskrifter angående kragens höjd eller styvbarnet, varför de av sakkunniga föreslagna ändringarna i detta avseende torde vara onödiga, då det redan nu står polismännen fritt att vidtaga föreslagen ändring. Sakkunnigas förslag att framtill å vapenrocken påsy fickor gör, att rockens nuvarande prydliga och samtidigt enkla utseende försvinner. Klagomål över att de nuvarande fickorna å vapenrocken skulle vara otillräckliga för de saker som polismännen behöva medföra under sin tjänst, torde endast hava framkommit från ett fåtal polismän. Sakkunniga framhålla, att det obehag och den nötning å tyget i vapenrocken som de bakre knapparna åstadkomma särskilt om polismannen sitter i en bil eller dylikt skulle bortelimineras om de fyra understa knapparna borttagas, men detta torde icke vara fullt riktigt. Det eventuella obehag som de bakre knapparna åstadkomma, torde i första hand uppstå genom de båda översta knapparna, vilka äro placerade i livhöjd, men dessa knappar skola enligt de sakkunnigas mening vara kvar. Med stöd av det anförda får jag föreslå, att någon förändring av nuvarande bestämmelser i beklädnadsreglementet beträffande vapenrock modell 8 icke måtte företagas, men att sådan bestämmelse införes, att vapenrock modell I I b måtte tillåtas såsom speciellt sommaruniform. Beträffande sabelkopplet torde det vara en genomgående önskan hos de flesta polismän, att kopplet såsom hittills får bäras under vapenrocken. Den sele, som sabelkopplet utanpå vapenrocken med ty åtföljande axelrem i verkligheten utgör, tilltalar icke polismännen. Visserligen finnes det något fog för att sabeln genom detta koppel bäres något stadigare, men detta uppväger icke de nackdelar, som sabelkopplets bärande utanpå vapenrocken innebär. Sakkunniga hava försökt förringa den fara, som ligger däri, att en angripare lätt kan få grepp på polismannen genom att fatta i kopplets remmar, med att påvisa, att under den gångna prövotiden sådant endast förekommit i något enstaka fall. Detta har nog sin orsak däri, att av den personal, som provat den nya sommaruniformen, med undantag för Stockholm och någon mera plats, har kopplet burits under vapenrocken. Polismännen särskilt å lands-
16 bygden samt de mindre städerna, vilka under sin tjänstgöring endast i enstaka fall kunna påräkna hjälp från kolleger, vilja icke utsätta sig för den risk, som en utanpå vapenrocken fastspänd livrem dock innebär. Visserligen kan axelremmen fastgöras så att den lätt kan ryckas loss, men livremmen, vilken enligt polismännens uppfattning utgör det största riskmomentet, måste dock spännas fast på sådant sätt att den icke lossnar. Polismännens uppfattnirig beträffande sabelkopplets bärande är så klart, att vidare prov i detta avseende icke torde behöva företagas. De sakkunniga föreslå utsträckt prövotid och att det skulle ankomma på polischeferna att under denna tid bestämma, hur kopplet skulle bäras. Jag kan icke instämma i detta förslag. Det naturliga borde väl vara, att polismannen själv får bestämma, hur han anser det vara lämpligt att bära sabelkopplet. Talet om likformighet i uniformeringen anser jag icke vara bärande, ty om polismannen bär kopplet utanpå eller under vapenrocken bör väl detta ur samhällssynpunkt anses likgiltigt. Jag får därför hemställa, att någon ändring i bestämmelserna angående sabelkopplet och dess bärande icke måtte föreskrivas. Stockholm den 14 april 1939. Knut Th. Beijer.
i
17 Bilaga
A.
Förslag till
cirkulär till samtliga länsstyrelser med ändringar i reglementet för viss polispersonals, så ock ordningsvakters tjänstedräkt, tjänstetecken och beväpning. Kungl. Maj:t har funnit gott förordna, att 9—11 §§ i det av Kungl. Maj:t genom cirkulär den 29 januari 1926 fastställda reglementet för viss polispersonals, så ock ordningsvakters tjänstedräkt, tjänstetecken och beväpning skola upphöra att gälla, samt att 1, 4, 5, 7, 8, 15, 16, 17, 18, 21, 23, 24, 27, 30 och 33 §§• i reglementet 1 skola erhålla, ändrad lydelse på sätt nedan angives: 1 §• I polisdistrikt och beväpning. Persedlar, tjänstetecken sådan modell. Vad sålunda stadgats skall gälla jämväl beträffande de modeller, som finnas upptagna i de vid Kungl. cirkuläret den 1939 fogade bilagorna. Med sommartid avses i detta reglemente tiden från och med den 1 maj till och med den 30 september. 4 §. För polisman som avses i 3 § första eller andra stycket skall tjänstedräkten bestå av a) skärmmössa eller pälsmössa eller hjälm och lägermössa, b) vapenrock med ståndkrage eller vapenrock utan ståndkrage samt c) långbyxor eller spetsbyxor (ridbyxor). Polisman, som nyss sagts, skall vara försedd med vapenrock med ståndkrage. 5 §• Skärmmössa (modell 23) skall vara försedd med polisemblem, mössband, hakband och skärm. Skärmmössa skall tyg användas. Kullen skall utspännas med en i kullens övre kant anbragt tråd av stål, s. k. pianotråd, av 1"7 5 millimeters diameter samt framtill vara försedd med stålstöd. Polisemblemet rött lack. Mössbandet (modell 6 b) invävt eklövsmotiv. Hakbandet skall stads vapen. Skärmen skall vara svartlackerad med pressad eller på annat sätt varaktigt utförd kant. 7 §• Hjälm skall vara svart till färgen, prydd med polisemblemet (modell 1 a och 1 b) och av sådan typ, som användes inom försvarsväsendet. Hjälm må över styrkan. Lägermössa (modell 24 a och 24 b) må efter polischefs bestämmande användas vid sådan tjänstgöring, då hjälm är anbefalld. Skyldighet att använda ordningspolispersonalen. 1 Senaste lydelsen av 7, 8, 23, 27. 30 och 33 §§ se Kungl. Maj:ts cirkulär den 16 september 1932.
18 8 §• Vapenrock (modell 25 a, 25 b och 8 c, med ståndkrage, och modell 26 a, 26 b och 8 c, u t a n ståndkrage) skall vara av mörkblått tyg. Vänstra axelslejfen skall vara helt fastsydd. Högra axelslejfen skall vara fastsydd vid axeln och vid kragen vara försedd med ett knapphål för knäppning med den där å vapenrocken anbragta knappen. De längsgående vecken å fickornas framsida skola icke vara hopsydda. Knapparna skola vara av förgylld metall (å ärmarna och de övre fickorna modell 2 b, i övrigt modell 2 a) med stadens vapen. Å kragen till vapenrock med ståndkrage skall mitt emellan kragöppningen och axelsömmen anbringas en krona (modell 3) av förgylld metall, för polismästar-, intendents- och kommissariegraderna med en största bredd av 20 millimeter och en största höjd av 17 millimeter, för överkonstapels- och inspektionskonstapelsgraderna med en största bredd av 27 millimeter och en största höjd av 24 millimeter samt för konstapelsgraden med en största bredd av 34 millimeter och en största höjd av 28 millimeter. Å vapenrock utan ståndkrage skall krona i enlighet med dessa föreskrifter anbringas nedtill å vardera axelslejfen vid axeln. Befäl skall å kragen till vapenrock med ståndkrage hava befälsdistinktioner, bestående av för polismästargraden: ett 3 millimeters kantsnöre av guldgalon och därunder på ett avstånd av 3 millimeter en 30 millimeter bred eklövsgalon i svart och guld (modell 4 a), för intendentsgraden: en 30 millimeter bred eklövsgalon i svart och guld (modell 4 a), vad angår statspolisintendenten anbragt 3 millimeter under ett 3 millimeters kantsnöre i svart och guld, för kommissariegraden: en 18 millimeter • bred eklövsgalon i svart och guld (modell 4 a), för överkonstapelsgraden: en 12 millimeter bred eklövsgalon i svart och guld (modell 4 b) samt för inspektionskonstapelsgraden: ett 3 millimeters kantsnöre av guldgalon. Å vapenrock utan ståndkrage skola för befäl ärmarna vara försedda med enahanda distinktionstecken som krage å vapenrock med ståndkrage (för polismästargraden modell 10 c, för intendentsgraden modell 10 d, för kommissariegraden modell 10 e, för överkonstapelsgraden modell 10 f och för inspektionskonstapelsgraden modell 10 g). Vapenrock med ståndkrage är avsedd att användas i all tjänst året runt. Vapenrock utan ståndkrage må användas dels året r u n t i inre tjänst och dels sommartid i y t t r e tjänst. Polischef skall dock äga bestämma, a t t för viss tjänstgöring eller vid visst tillfälle under sommartid vapenrock med ståndkrage skall användas. Till vapenrock utan ståndkrage skall bäras ljusgrå skjorta och dubbelvikt styv «ller halvstyv krage i samma färg enligt modell 27 med åsätt färgprov samt mörkblå, omönstrad slips. Polischef äger bestämma, att vid visst tillfälle till vapenrock utan ståndkrage skall bäras vit skjorta och vit snibbkrage samt svart rosett. Till vapenrock utan ståndkrage må brukas väst. Sådan väst skall vara enradig med sju knappar av förgylld metall (modell 2 b) med stadens vapen. 15 §. Till skydd för mössa må användas kapell av olje- eller vaxduk (för skärmmössa modell 13, för pälsmössa modell 14). Det för skärmmössan avsedda kapellet skall vara försett med ett i nedre kanten anbragt resårband eller a n n a n lämplig anordning för kapellets fästande.
19 16 §. Till tjänstedräkt må bäras kappa av mörkblått tyg (modell 15 a och 15 b). Sabelficka må, i stället för a t t anordnas ovanför vänstra ficklocket, anbringas under samma ficklock och vara av samma bredd som fickan. Användes kappa till vapenrock utan ståndkrage, skall kappan bäras med slag (modell 28). Beträffande axelslejfer gälla samma bestämmelser, som i 8 § föreskrivits för axelslejfer till vapenrock. Axelslejferna skola förses med kronor i enlighet med vad i n ä m n d a paragraf stadgats för vapenrock u t a n ståndkrage. Under kragen skola anbringas knappar till axelslejferna. Samtliga knappar enligt modellen skola vara av förgylld metall (modell 2 a) med stadens vapen. Ä ä r m a r n a skola anbringas distinktionstecken på enahanda sätt som på vapenrock u t a n ståndkrage; dock a t t distinktionstecknen skola anbringas å det fastsydda uppslaget intill dess övre kant. Vinter- liksom sommarkappa under ridning. Kappa skall lämplig längd. I stället krusigt pälsverk. Beriden personal må jämväl använda ryttarkappa av v a t t e n t ä t t mörkblått tyg av lämplig modell utan synligt anbragta knappar. Under motorcykelåkning må användas motorcykelkappa av vattentätt tyg eller skinn av lämplig modell utan synligt anbragta knappar. 17 §. Icke beriden mörkblått tyg. Enligt modellen samma material. 18 §. Under kappa av den i 16 § angivna modellen må användas underpäls eller annan underbeklädnad med ståndkrage. I avseende å sådan krage skall vad i 8 § stadgas om krage å vapenrock med ståndkrage äga tillämpning. 21 §• Till tjänstedräkt brukas handskar eller vantar samt skodon av lämplig färg och beskaffenhet. Beriden personal samt personal som tjänstgör å motorfordon eller velociped må jämte kängor använda svarta benläder. 23 §. Annan än i 22 § andra stycket omförmäld, i polisdistrikt å landsbygden anställd polisman (fjärdingsman) som är fullt sysselsatt av sin tjänst skall, i den mån ej polischefen annorledes förordnar, under tjänstgöring bära tjänstedräkt. Tjänstedräkten skall bestå av skärmmössa eller pälsmössa eller hjälm och lägermössa, vapenrock med eller u t a n ståndkrage samt väst och långbyxor i enlighet med de i 5, 6, 7, 8 och 12 §§ meddelade föreskrifterna; dock att föreskrivna knappar skola vara försedda med länets vapen. Polisman som finnes stadgat. 24 §. I polisdistrikt och armbindel. Skärmmössa (modell 23 och 6 b) skall vara lika med den i 5 § föreskrivna, dock a t t knapparna skola vara försedda med länets vapen. Pälsmössa skall vara lika med den i 6 § föreskrivna. Armbindel (modell 18) å detta. Varje i Polisman, vilken
27 §. (modell 5 b). — polisbrickans nummer.
20 Som tjänstetecken må jämväl begagnas polisemblemet (modell 1 a och 1 b), utfört i sådan storlek, att höjden utgör 75 millimeter, och på baksidan försett med enahanda stämplar som polisbricka (legitimationsmärke). Legitimationsmärke skall, där ej särskilda omständigheter annat föranleda, bäras dolt. Genom polischefens försorg skall förteckning föras över dem, som inneha de till polispersonalen utlämnade polisbrickorna och legitimationsmärkena. Avgår befattningshavare, som avses i första stycket, ur tjänsten, skall till honom utlämnad polisbricka och legitimationsmärke ofördröjligen avlämnas till vederbörande polischef. 30 §. Sabel bäres i ett sabelkoppel. Föres jämte sabel även pistol, anbringas sabelkopplet utanpå kappa, om sådan begagnas, och eljest utanpå vapenrocken. Föres allenast sabel, bäres sabelkopplet under kappa, om sådan begagnas, och eljest på sätt polischefen bestämmer. Sabelkoppel, avsett att bäras under vapenrocken, består av en livrem med för polismästar-, intendents- och kommissariegraderna antingen en eller två och för övriga grader två bärremmar. Bärremmarna skola vara av svart läder eller vara klädda med mörkblått tyg. De skola trädas ut genom en under nedre vänstra ficklocket i vapenrocken anbragt öppning samt utanpå vapenrocken fastgöras vid sabeln. Sabelkoppel, avsett a t t bäras utanpå kappa eller vapenrock, består av remtyg av svart kärnläder, vitappreterat eller på annat likartat sätt behandlat å undersidan, samt med beslag av mässing (modell 29). Remtyget utgöres av en livrem av 50 millimeters bredd och 3 millimeters lädertjocklek, en axelrem av 30 millimeters bredd — spänntampen avsmalnar dock till 25 millimeters bredd — och 2-5 millimeters lädertjocklek samt två bärremmar av 20 millimeters bredd och 2 millimeters lädertjocklek. Livremmen må från söljan över axelremmens främre och till dess bakre fäste på insidan vara klädd med brunt läder. Sabeln fastgöres vid bärremmarna antingen medelst sörjor eller karbinhakar eller ock medelst anordning av s. k. bajonetthållartyp eller annan lämplig anordning. Då sabelkoppel bäres utanpå kappa eller vapenrock, skall axelremmen löpa under högra axelslejfen. 33 §. Pistol som — 7 millimeter. Pistolen skall förvaras i ett svart läderhölster, vilket uppbäres av ett bälte av samma material. Bältet skall bäras synligt. Pistolen skall fästas i en särskild pistolsnodd. Är polismannen tillika beväpnad med sabel, skall sabelkopplets livrem begagnas som bälte. Övergångsbestämmelser. Vad sålunda förordnats träder i kraft den 1939. Persedlar, som anskaffats före nämnda dag, må dock användas på sätt hittills varit stadgat jämväl därefter och skall den i 4 § sista stycket föreskrivna skyldigheten att vara försedd med vapenrock med ståndkrage anses fullgjord av polisman, så länge han innehar vapenrock av äldre modell, som han sålunda äger begagna. Vid tillämpningen av den i 30 § första stycket stadgade befogenheten för polischef att bestämma, huruvida sabelkoppel skall bäras utanpå eller under vapenrocken, åligger det polischefen för tiden till den 1 juli 1942 a t t tillse, att erfarenhet inom poliskåren vinnes av de olika bärsätten. Med beaktande av vad sålunda föreskrivits må polischefen överlämna åt den enskilde polismannen att avgöra, h u r u sabelkopplet skall bäras.
21 Bilaga B.
Förslag till
cirkulär till samtliga länsstyrelser angående tjänstedräkt, tjänstetecken och beväpning för landsfogdar, landsfogdeassistenter och landsfiskaler m. m. Kungl. Maj:t har funnit gott att, med ändring av Kungl Maj:ts förordnanden den 19 m a r s 1926 angående tjänstedräkt, tjänstetecken och beväpning för landsfogdar och landsfiskaler m. m. samt den 24 april 1936 angående tjänstedräkt, tjänstetecken och beväpning för landsfogdeassistenter, förordna som följer: Landsfogde skall i tillämpliga delar vara underkastad de bestämmelser, som enligt cirkuläret den 29 januari 1926 till samtliga länsstyrelser med reglemente för viss polispersonals, så ock ordningsvakters tjänstedräkt, tjänstetecken och beväpning — sådant detta reglemente lyder enligt cirkulären den 16 september 1932 och den 1939 med ändringar i reglementet — gälla beträffande polismästare; skolande föreskrivna knappar vara försedda med vederbörande läns vapen. Landsfogdeassistent och landsfiskal skola likaledes i tillämpliga delar vara underkastade de bestämmelser, som enligt sistsagda tre cirkulär gälla beträffande poliskommissarie, vilken är anställd vid ordningspolisavdelning i stad som Milffe är skyldig att tillhandahålla reservpolispersonal; dock a t t de föreskrivna knapparna skola vara försedda med länets vapen. Därvid skall dock iakttagas, att landsfogde, landsfogdeassistent och landsfiskal själva äga avgöra, i vilken utsträckning de skola bära tjänstedräkt och vapen, att landsfogde, landsfogdeassistent och landsfiskal icke skola vara pliktiga att vara försedda med vapenrock med ståndkrage samt att å baksidan av den polisbricka, varmed landsfogde, landsfogdeassistent eller landsfiskal i enlighet härmed skall vara utrustad, eller å baksidan till det legitimationsmärke, varmed landsfogde, landsfogdeassistent eller landsfiskal i följd härav må vara utrustad, skola instämplas jämte brickans eller märkets nummer, befattningshavarens titel och tjänstgöringsområde. Vad sålunda stadgats om landsfogde eller landsfiskal skall gälla beträffande den som på förordnande uppehåller hans tjänst. De sålunda meddelade bestämmelserna skola tillämpas från och med den 1939; dock må före nämnda dag anskaffade persedlar användas jämväl därefter. Kungl. Maj:t har vidare funnit gott förordna, att länsstyrelse skall äga att med polisbricka eller legitimationsmärke förse jämväl annan i statens tjänst anställd befattningshavare än landsfogde, landsfogdeassistent eller landsfiskal, därest i befattningshavarens tjänst ingår polisverksamhet; att i avseende å sådan polisbricka eller sådant legitimationsmärke skall gälla vad ovan föreskrivits om polisbrickor och legitimationsmärken för landsfogdar, landsfogdeassistenter och landsfiskaler; att det skall åligga landsfogden att föra förteckning över sålunda utlämnade polisbrickor och legitimationsmärken samt att sagda polisbrickor och legitimationsmärken skola till landsfogden avlämnas å tid, som av länsstyrelsen bestämmes eller, om sådan bestämmelse ej meddelats, vid befattningshavares avgång ur tjänsten.
22 Bilaga C.
Förslag till
cirkulär med provisoriska bestämmelser rörande sommaruniform m. m. Utan hinder av vad i reglementet den 29 januari 1926 för viss polispersonals, så ock ordningsvakters tjänstedräkt, tjänstetecken och beväpning finnes stadgat medgiver Kungl. Maj:t, att vapenrock med ståndkrage av modell I enligt Kungl. Maj:ts beslut i ämnet den 13 maj 1937 tills vidare under tiden 1 maj—30 september må användas, att vapenrock utan ståndkrage av modell II b jämte skjorta, krage och slips av modell III, båda modellerna enligt Kungl. Maj:ts nyssnämnda beslut, tills vidare må användas i inre tjänst året runt och i yttre tjänst dels under tiden 1 maj—30 september dels ock efter polischefens närmare bestämmande å annan tid, så framt fråga är om polisman, som tjänstgör i inre tjänst och på förmans uppdrag har att tillfälligt biträda i yttre tjänst, att kappa, som användes till vapenrock utan ståndkrage, må bäras med de tre översta knapparna oknäppta, att sabelkoppel av modellerna IV och V enligt Kungl. Maj:ts berörda beslut tills vidare må användas, dock att sabelkoppel, som nyanskaffas, lämpligen bör vara av beskaffenhet, som framgår av härvid fogad modell »Sabelkoppel 1939» 1 jämte beskrivning, samt att sabelkopplet må bäras antingen under eller utanpå vapenrocken, med rätt likväl för polischefen att, där han så finner erforderligt, meddela föreskrift om sättet för kopplets bärande.
1 Motsvarar modell 29 enligt huvudförslaget.
23 Modell
23.
Samtliga mått i millimeter. Måtten 270 X 255 hänföra sig till mösstorlek 57. Vid annan mössstorlek vidtages erforderlig jämkning i dessa mått.
Modell 24 a.
Modell 24 b.
24 Modell 25 a. Öppning för sabelkoppel
i
Knapparna i de övre fickorna små, i de nedre stora.
Modell 25 b.
£Z3
^ A
25 Modell 26 a.
Knapparna i de övre fickorna små, i de nedre stora.
26 Modell 27.
27 Modell
Öppning för sabelkoppel 1
28.
28 Modell
29.
Axelremmens bredd ^^"30 mm.
Axelremmens spänntampsbredd 25 mm.>-
•
"""^
1" spännsöljar^
1w halvrunda ringar för axHr1 remsfäste. Livremmens bredd 50 mm. Dubbeltona Knappar för fastsät tände av sabelbärre mar. 7/8M dubbla söljof}
^ast spänntampshållare. örskjutbar spänntampshållare. appar för fastsättande av axelrem. Hållare för livremsända. 7/8" vinkelringar för sabelbärremsfäste, s^ab el bär remmar i 20 mm. breda.
Karbinhakar.
Statens offentliga utredningar 1989 Systematisk
förteckning
(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)
Allmän lagstiftning, Rättsskipning. Fångvård.
Statsförfattning.
Allmän statsförvaltning.
Betänkande ang. justitiekanslerns, justitieombudsmannens och militieombudsmannens allmänna ämbetsställning m.- m. [71 1937 års landsfiskals- och stadsfiskalsutredning. Betänkande med förslag till omorganisation av landsfiskals- och stadsfiskalsbefatrningarna m. m. letmkandc cm statslj uisteiu ms st ••illninr- vid arbctskontiikter. [19]
Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.
Industri. Betänkande och förslag rörande befrämjande av avsättningen av den svenska stenindustriens produkter. [11] Betänkande rörande industriellt utnyttjande av halm. [12]
Handel och sjöfart.
Kommunalförvaltning.
Statens och kommunernas finansviiscu. Betänkande ang. revision av tjänsteförteckningen i vad avser statens affärsdrivande verk. [5] 1936 års lönekommitté. Betänkande med förslag till militärt icke-ordinariereglemento. [10] 1938 års arvsskattekommitté. Betänkande med 1förslag till förordning om arvs- och gåvoskatt m. m. fl?
Kommunikutionsväscn. Betänkande ang. grunder för intagning av enskild väg till allmänt underhåll ävensom ang. statsbidrag till enskilda vägar. [1] Betänkande med förslag till taxa för befordring av gods m. m. å statens järnvägar. [3] Betänkande med förslag till exporttariffer; [8] Bank-, kredit- och penningväsen.
1'oliti. Betänkande med förslag till vissa ändringar i beklädnadsreglementet för polispersonalen m. m. [20] Försäkrings väsen. Nationalekonomi och socialpolitik. Kationalisei-ingsutredningens betänkande. Dol 1. Motiv och förslag. [13] Del 2. Verkställda undersökningar. 14' Hembiträdesutrediiingens betänkande. 2. Betänkande med förslag till lag om reglering av anställnings- ocli arbetsförhållandena inom det husliga arbetet. [15] lliilso- och sjukvård.
Allmänt näringsväsen.
Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Underlättandet av kvinnornas arbete i de mindre lantkeinmen. [6]
Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Svensk namnbok till vägledning vid val av nya släktnamn. [4] Utredning och förslag ang. fortsatt förstatligande av kommunala mellanskolor. [16] ("(redning och förslag rörande fri undervisningsinateriell för folk- och fortsättningsskolor. [17] Försvarsväsen. Utredning och förslag rörande plats i Stockholms skärgård för förläggning av Stockholms örlogsbas. [2]
Utrikes ärenden.
Stockholm 1939. K. L. Beckmans Boktryckeri. 1304 39
Internationell rätt.