SOU 1939:8

Betänkande med förslag till exporttariffer

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA U T R E D N I N G A R 1 9 3 9 : 8 KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL

EXPORTTARIFFER A V G I V E T AV

1938 ÅRS JÄRNVÄGSTAXEKOMMITTÉ

S T O C K H O L M 19 3 9

Statens offentliga utredningar 1989 Kronologisk 1. Betänkande angående grunder för intagning av enskild Väg till allmänt underhåll ävensom angående statsbidrag till enskilda vägar. Svenska Tryckeri a.-b. öl) s. K. 2.- Utredning och förslag rörande plats i Stockholms skärgård för förläggning av Stockholms örlogsbas. Beckman. 30, 87 s. 6 kartor. W). 3. Betänkande med förslag till taxa för befordring av gods m. m. å statens järnvägar. Beckman. 206 s. K. i. Svensk namntok till vägledning vid val av nya släktnamn. Lund, Blom. v, 106 s. Ju.

förteckning Betänkande angående revision av tjänsteförteckningei i vad avser statens affärsdrivande verk. Norstedt 163 s. Fi. Underlättandet av kvinnornas arbete i de mindre länt hemmen. Kihlström. 126 s. Jo. Betänkande angående justitiekanslerns, justitieombuds mannens och militieombudsmannens allmänna ämbets ställning m. m. Norstedt. 128 s. Ju. Betänkande med förslag till oxporttariffcr. Beckman 20 s. K.

Anm. Om särskild tryckort ej angives. är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E, = ecklesiastikdepartementet. Jo. = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1939:8

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL

EXPORTTARIFFER A V G I V E T AV

1938 ÅRS JÄRNVÄGSTAXEKOMMITTÉ

STOCKHOLM

193 9

K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [617 39l

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Kommunikationsdepartementet.

Med hänvisning till skrivelse den 25 januari 1939 får 1938 års järnvägstaxekommitté härmed till Herr Statsrådet vördsamt överlämna även däri omförmälda betänkande och förslag till bestämmelser angående exporttariffer. Särskilt uttalande av undertecknad Svennberg bifogas. Med nu avlämnade betänkande har kommittén fullgjort densamma givet uppdrag, vilket kommittén härmed vördsamt får anmäla. Stockholm den 6 mars 1939.

AXEL

GRANHOLM

ALDO ALMQVIST

TAGE BERGER

AUG. HJELMÉR

CEVE BYSTRÖM

TORE SVENNBERG

ARVID ERICSSON

HJ. DEGERSTEDT

KNUT LINDSTRÖM

Inledning:. Sedan 1907 års järnvägstaxekommitté i april 1911 avgivit förslag till provisoriska exporttariffer, förordnade Kungl. Maj:t den 8 november 1912 på grundval av detta förslag, att exporttariffer skulle införas fr. o. m. 1 januari 1913 för följande varuslag: 1. J ä r n och stål, varmvalsat och smitt, jämte en del andra slag av grövre järn. 2. Järnmanufaktur och maskiner. 3. Papper och papp. Dessa tariffer skulle tillämpas endast vid befordring till svensk hamn för export, och frakt skulle erläggas för minst 200 km. De fingo även efter medgivande från vederbörande enskilda järnvägar tillämpas i samtrafik med de flesta sådana järnvägar, ävensom för statens järnvägars del i trafik med sådan enskild järnväg, som icke medgivit tillämpning av exporttariffer. Med undantag för vissa år under och efter världskriget ha ovannämnda exporttariffer tillämpats i huvudsak enligt sagda grunder, dock med vissa provisoriska förhöjningar av fraktsatserna, senast fastställda att gälla fr. o. m. augusti 1923. I sitt utlåtande den 29 december 1925 över 1907 års taxekommittés slutliga betänkande med förslag bl. a. till exporttariffer för såväl vagnslastgods som styckegods att intagas i den ordinarie taxan avstyrkte järnvägsstyrelsen införande av exporttariffer för styckegods och förordade, att bestämmelser om exporttariffer för vagnslastgods fastställdes genom särskild kungörelse och icke intoges i själva taxan. Styrelsen framhöll också, att vid den allmänna behandlingen av tarifferna för olika varuslag i vissa fall hänsyn redan tagits till deras karaktär av viktigare exportvaror och att därvid relativt låga tariffer föreslagits för dessa i fråga om 10-tons och större vagnslaster. Samtidigt med fastställandet av nu gällande taxa den 27 juni 1929 anbefalldes järnvägsstyrelsen att inkomma med utredning och förslag beträffande exporttariffer, varvid särskilt borde beaktas frågan om lämpligheten att införa exporttariffer för smör samt för hö och halm i stora vagnslaster. Den 11 april 1931 ingav järnvägsstyrelsen till Kungl. Maj:t utredning och förslag angående nya exporttariffer, vilket förslag anslöt sig till den nya taxan, som trätt i kraft å statens järnvägar den 1 oktober 1930. Järnvägsstyrelsen föreslog därvid införande av exporttariffer för kött och köttvaror (ej konserver), för hö, för papper och papp, för järn och stål, järn- och stålvaror samt för maskiner, redskap och verktyg, vilka exporttariffer skulle gälla vid fraktbetalning för vissa minsta avstånd, varierande för de olika godsslagen, i regel dock 250 km. Samtidigt hemställde järnvägsst}^relsen, att

6 exporttarifferna skulle föreskrivas att gälla icke blott å statens järnvägar utan även i samtrafik med enskilda järnvägar liksom för den lokala exporttrafiken på dessa järnvägar. Över järnvägsstyrelsens förslag inkommo yttranden från lantbruksstyrelsen, Svenska järnvägsföreningen, kommerskollegium och järnvägsrådet. Sistnämnda råd tillstyrkte förslaget med vissa ändringar gående ut på bl. a., att exporttarifferna alltid skulle tillämpas vid fraktbetalning för minst 100 km, samt att exporttariff skulle fastställas även för trämassa och trävaror. I anbefallt förnyat utlåtande den 4 januari 1934 framlade järnvägsstyrelsen reviderat förslag till exporttariffer att fastställas, därest Kungl. Maj:t principiellt ansåge att så borde ske trots järnvägarnas dåvarande prekära läge. Detta förslag innebar, att tillämpningsområdet för exporttarifferna utvidgades så, att det i allmänhet skulle gälla redan fr. o. m. 100 km samt att vissa exporttariffer för 15 ton skulle få tillämpas icke blott vid fraktbetalning för minst 15 ton per vagn utan även för sändning om minst 45 ton, upptagen å samma fraktsedel. I detta förslag anger järnvägsstyrelsen även vissa tariffsättningar för bilade och sågade trävaror samt trämassa att tillämpas vid export för den händelse Kungl. Maj:t skulle finna exporttariffer för nämnda varuslag av behovet påkallade. I nyssnämnda utlåtanden föreslogs i regel, att som exporttariffer skulle tillämpas den tariff, som låg närmast under den ordinarie tariffen. I undantagsfall föreslogs exporttariff liggande två tariffer lägre än den ordinarie och i vissa fall särskilt konstruerade tariffer. Den 2 maj 1934 inkommo Svenska cellulosaföreningen och Svenska trämasseföreningen med underdånig hemställan, att bl. a. en särskild fraktsats för våt och torr trämassa, ej för något avstånd överstigande 75 öre per 100 kg, skulle införas vid samtidig försändning om minst 500 ton. Den 22 november 1935 hemställde Sveriges industriförbund i underdånig skrivelse, att järnvägsstyrelsens förslag med av järnvägsrådet vid sammanträde den 27 augusti och 2 oktober 1931 föreslagna ändringar omedelbart skulle tillämpas. Enligt beslut av Kungl. Maj:t den 12 mars 1937 överlämnades handlingarna till järnvägsstyrelsen för att tagas i övervägande vid inom styrelsen pågående utredning angående revision av gällande taxa vid statens järnvägar. Den 20 december 1937 anmälde järnvägsstyrelsen i skrivelse till Departementschefen, att sedan styrelsen överlämnat förslag till ny taxa å statens järnvägar, vore styrelsen icke i tillfälle att inom den närmaste framtiden avgiva något yttrande i exporttariffrågan. Styrelsen ansåg nämligen nödvändigt först avvakta den vidare behandlingen av den ordinarie godstaxan, som styrelsen antog skulle komma att uppdragas åt särskilda kommitterade. I de för kommittén givna direktiven uttalas bl. a.: »I de sakkunnigas uppdrag torde även böra ingå att vidare utreda den i nära samband med statsbanornas inrikes godstaxa stående frågan om särskilda exporttariffer och att i detta hänseende avgiva förslag. För detta ändamål lärer det i järnvägs-

7 styrelsen nu vilande utredningsmaterialet i ämnet böra till de sakkunniga överlämnas.» Med anledning härav överlämnade järnvägsstyrelsen med skrivelse den 24 mars 1938 samtliga handlingar till kommittén, där de nu ock under ärendets behandling kommit till beaktande.

Exporttariffernas betydelse. Som av förestående framgår ha exporttariffer tillämpats, med visst avbrott, sedan 1913 för papper och papp, varmvalsat och smitt järn och stål samt järnmanufaktur och maskiner. Här må emellertid framhållas, att vissa vid och efter taxeskiftet år 1930 införda sänkningar av de ordinarie tarifferna medfört, att exporttarifferna för vissa varuslag eller på vissa avstånd satts ur kraft. Omfattningen av de transporter å statens järnvägar, som ägt rum mot exporttariff under senaste åren, angives i följande sammanställning: 1932

1937 J ä r n och maskiner

10 495

9 840

14 811

13 328

14 713

18 583

Papper

7 802

6 462

6 981

2 416

227 136

197 112

281 122

281 32

303 9

385 42

397 174

374 132

327 108

389 295

384 278

393 212

Godsmängd,

Inkomst,

ton

tusen

kr.l

J ä r n och maskiner. Papper Medeltransportlängd

d SJ,

J ä r n och maskiner Papper

adel i sani trafik.

Som synes av ovanstående ha transporterna av järn och maskiner den relativt största betydelsen. Den ökning av trafiken, som här förekommit sedan åren 1932/33, sammanhänger givetvis med den inträdda konjunkturförbättringen. Beträffande papper äro förestående uppgifter därjämte icke rättvisande, enär i ovanstående kvantiteter för åren 1932—34 inkluderas 3 000 ä 4 000 ton, som endast berört statens järnvägar i så mån, att transporterna ägt rum å S J hamnbana i Göteborg. Dessa kvantiteter ingå fr. o. m. år 1935 icke i redovisningen.

Exporttariffernas berättigande. I överensstämmelse med den inom järnvägarnas hela taxeväsende ledande principen att i regel hänsyn skall tagas till de transporterade varornas skiftande möjligheter att bära fraktkostnaderna, tillämpas, på grund av den relativt större

8 roll dessa sistnämnda spela för exportgods med dess i regel avsevärt längre befordringssträckor, i många länder särskilda lägre tariffer vid befordring av sådant gods. Detta motiv för exporttariffernas berättigande låter sig skäligen förenas även med de rent järnvägsekonomiska intressena, alldenstund man bör ha att räkna med att den fraktlättnad, som producenten-trafikanten genom ifrågavarande lägre tariffer kommer i åtnjutande av, på lång sikt skall animera till större avsättning på den utländska marknaden och därmed till ökad trafik på järnvägarna. Förenämnda synpunkter, som torde ha varit utslagsgivande vid införandet på sin tid av exporttariffer vid de svenska järnvägarna — ett system som numera får anses äga hävd — anser kommittén i stort sett fortfarande äga giltighet, och kommittén ansluter sig därför principiellt till ett bibehållande av exporttariffer vid sidan av de ordinarie tarifferna. Kommittén ser emellertid i exporttarifferna icke endast ett medel att i sin mån åstadkomma ökad trafik och inkomst för järnvägarna utan håller före, att sagda tariffer jämväl måste betraktas som en förmån för näringslivet, ägnad att befordra dess speciella intressen. Särskilt vid utpräglad lågkonjunktur med för exportmarknaden hårt pressade priser torde låga särtariffer för exportgods ofta utgöra en icke oväsentlig förutsättning för skyddandet av vederbörande marknad och därmed i viss mån även utgöra en stödåtgärd för näringslivet. I motsats härtill synas exporttarifferna äga ett relativt mindre värde för trafikanterna under högkonjunktur, då den rabatt dessa tariffer innebära icke i betydelse kan jämföras med det mervärde, som kommer producenten tillgodo genom höjningen av ifrågavarande varuprisnivå. Som belysande för sistnämnda har kommittén i nedanstående tablå låtit för ett antal ur ifrågavarande synpunkt representativa varuslag sammanställa den ökning av exportvarupriset, som inträtt från år 1933 till 1937, med den fraktrabatt, som gällande exporttariff innebär.

Prisökning från 1933 till 1937

Stat. nr

F r a k t r a b a t t genom nuvarande exporttariff (10 ton) vid 300 km

Kronor

per

500 km ton

1378 V a r m v a l s a t j ä r n och stål, ej särskilt n ä m n t

60-oo

lso

3'50

1405 Plåtar, varmvalsade

80-oo

1*30

3-50

1394 Tråd, kallvalsad eller dragen, minst 3 mm

80oo

1*30

3-50

852:2

Omslagspapper, sulfat-, rent och slipblandat

50-oo

0-70

3-00

Det synes genom förestående uppgifter ådagalagt, att förmånen av exporttariff till sitt värde är av skäligen underordnad betydelse i jämförelse med de variationer, som vid konjunkturens växlingar inträda i resp. varuvärden. Kommittén föreslår på grund härav, att sådan modifiering vidtages i det nu-

9 I varande systemet, att efter Kungl. Maj:ts prövning och beslut exporttariffer \ för berörda varugrupper endast tillämpas under tider, när påvisbart mindre \ god eller oviss konjunktur råder inom vederbörande näringsgren, och då alltså [ den genom dylika tariffer erbjudna fraktlättnaden kan tänkas utgöra en bland [ förutsättningarna för exportens och därmed trafikens bestånd. Det kan ock hävdas, att exporttarifferna tidvis innebära en uppoffring från järnvägarnas I sida, och det synes därför skäligt att vid goda konjunkturer, då viss näringsI gren icke är i samma behov av lägre fraktkostnader som eljest, järnvägarna I genom transporternas utförande enligt ordinarie tariffer erhålla vederlag för I den under ogynnsamma konjunkturperioder gjorda uppoffringen.

Exporttariffernas lägen. När kommittén härefter gått till omprövning av lämpligt läge för ifrågaI satta exporttariffer, har kommittén först undersökt det inbördes förhållandet [ mellan nu gällande ordinarie tariffer och exporttariffer. Som ovan nämnts l fastställdes exporttariffernas nuvarande läge år 1923, medan de ordinarie [ tarifflägena därefter undergått väsentliga förändringar genom 1929 års taxe? reform och därefter vidtagna regleringar. I och med att de ordinarie tarifferna ; sänktes vid nyssnämnda tillfällen, försköts relationen mellan dessa och resp. exporttariffer i sådan grad, att de sistnämnda för vissa avstånd kommo att ligga högre än motsvarande ordinarie tariffer. Medan exporttarifferna ursprungligen voro avsedda att tillämpas vid fraktbetalning för minst 200 km, träda de numera i de flesta fall i tillämpning först vid betydligt större avstånd och äga i vissa fall ingen som helst verkan, som framgår av följande sammanställning 1 : Exporttariff

s a k n a r betydelse å avstånd

n ä r ordinarie tariffen är

u n d e r 520 km

12 I

11 I

230 »

10 II

5 II

.»

•

7 II

samtliga

8 II

»> » »

III

under 270 km

1 III

520 »

III

samtliga

10 11 9A 10 11

Då täckningsavgift beräknas, kunna avståndsgränserna i vissa fall förskjutas.

10 Kedan vid ett bibehållande av nuvarande ordinarie tariffer vore alltså en revidering av exporttariffernas lägen påkallad, och i ännu högre grad blir så fallet efter de förändringar, som kommittén föreslagit beträffande det ordinarie tariffschemat. Kommittén har därför sett sig nödsakad att vid ställandet av förslag till exporttariffer helt frigöra sig från dessas nuvarande eller hittills diskuterade lägen och i stället stanna vid ett system, innebärande att i sådana fall, då exporttariff ansetts böra införas, som sådan skall i regel tillämpas den tariff, som ligger närmast under den i godsindelningen för if rågakommande varuslag angivna ordinarie tariffen, i undantagsfall ytterligare en tariff lägre. Med hänsyn till att de varuslag, som komma i fråga för export, numera så gott som undantagslöst befordras i större vagnslaster, anser kommittén, att exporttariffer endast böra fastställas för vagnslaster om 10 och 15 ton. Beträffande styckegods torde behov av särskilda tariffer för exportgods icke föreligga på grund av de vittgående transportkostnadssänkningar, som med kommunikationsteknikens snabba omvandling för dylikt gods redan ägt rum på den allmänna transportmarknaden eller föreslagits för de ordinarie tarifferna. Kommittén anser sig därför icke behöva eller kunna föreslå särskilda exporttariffer för styckegods. För de nuvarande exporttarifferna bestämdes ursprungligen, att de skulle tillämpas vid fraktbetalning för minst 200 km. Sedermera har, såsom ovan nämnts, sådana förskjutningar ägt rum i de praktiserade transportavgifterna, att nämnda avståndsbegränsning numera praktiskt taget icke gäller. Kommittén anser, att avståndsbegränsning bör bibehållas, bl. a. av det skäl, att de efter nuvarande exporttariffers fastställande avsevärt sänkta ordinarie tarifflägena å kortare avstånd icke påkalla något behov av särskilda exporttariffer å dessa avstånd. Med hänsyn till lastbiltrafikens utveckling och dess ur driftekonomisk synpunkt påtagliga företräden inom viss kortare avståndsrayon har kommittén vid uppgörandet av förslaget till de ordinarie tarifferna föreslagit endast modererade sänkningar på kortare avstånd. I analogi härmed synes någon nedsättning medelst exporttariffer icke heller synas böra ifrågakomma inom den rayon, varom här är fråga, I anslutning till förutnämnda synpunkter har kommittén efter omprövning funnit lämpligt föreslå, att exporttarifferna skola tillämpas vid fraktbetalning för minst 250 km. Vid sådant förhållande kommer nedsättningen genom exporttarifferna att »verka tillbaka» ned till avstånd på 200 a 230 km, i vissa tariffer t. o. m. under 200 km.

Varuslag. Kommittén har tagit föreliggande framställningar om exporttariffer under omprövning men endast i ett fåtal fall funnit sig kunna biträda förslagen vad beträffar nya varuslag utöver dem, för vilka exporttariffer redan nu gälla. Beträffande dessa senare — järnvaror, maskiner, papp och papper — föreslår kommittén vissa inskränkningar i så måtto, att ett antal högvärdiga varuslag

11 inom järnmanufakturgruppen icke skola komma i åtnjutande av exporttariffer, varjämte dylik nu förefintlig tariff för vagnslaster om 5 ton anses böra bortfalla. Å andra sidan föreslår kommittén utsträckning av exporttariffernas tillämpning till vissa järnvaror, som för närvarande icke åtnjuta dylika. I järnvägsstyrelsens förslag av år 1931 hade, som ovan framhållits, exporttariffer ifrågasatts för kött och köttvaror samt för hö. Vad de förstnämnda varorna beträffar innebär kommitténs förslag till ordinarie tariffer en betydande sänkning av fraktavgifterna, varför exporttariffer på den grund icke torde vara erforderliga. För hö har kommittén föreslagit en ordinarie tariffsättning, som ligger en tariffklass under den, som närmast motsvarar nuvarande tariff, vilket ävenledes torde verka till underlättande av export. Kommittén har även diskuterat frågan om exporttariff för halm. Då emellertid exportsändningarna av detta varuslag icke äro av så allmän natur, att de kunna motivera generella exporttariffer, har kommittén avstått från att föreslå exporttariff för halm, men finner det dock angeläget att järnvägsförvaltningarna stödja exporten av halm genom att bevilja speciella nedsättningar i sådana stationsförbindelser, där exportsändningar pläga kunna komma ifråga. De nya varuslag, för vilka kommittén föreslår införande av exporttariffer, äro: byggnadssnickerier, monteringsfärdiga trähus, kryssfanér, fiberplattor och torr trämassa.

Ekonomisk innebörd. Kommittén har låtit verkställa en överslagsberäkning av den ekonomiska inverkan nu föreslagna exporttariffer kunna väntas få på statens järnvägars inkomstgivning. Beräkningarna äro baserade på 1936 års godstrafik och ha givit som resultat följande kalkylatoriska inkomstminskning: Kronor

Papp, papper

40 000

Trämassa

10 000

J ä r n v a r o r och maskiner

80 000

Övriga varor

10 000 Summa

140 000

Förenämnda belopp anser kommittén vara av relativt underordnad betydelse för statens järnvägars driftsresultat, varför kommittén anser sina i samband med det ordinarie taxeförslagets framläggande gjorda uttalanden angående affärskapitalets framtida förräntning icke behöva ändras.

övriga frågor. Nu gällande exporttariffer tillämpas endast vid transport till svensk hamn för export sjöledes, och således icke vid järnvägsbefordran över landgränserna till Norge och Finland. Kommittén föreslår icke någon ändring härutinnan.

12 Exporttariffernas giltighet i samtrafik med enskilda järnvägar är för närvarande grundad på frivilligt medgivande från vederbörande enskilda järnväg. Järnvägsstyrelsen har emellertid i sitt ovannämnda utlåtande av den 11 april 1931 föreslagit, att införandet av exporttariffer obligatoriskt utsträckes till såväl samtrafik med enskilda järnvägar som till dessa senares egen trafik. Kommittén har i avseende på samtrafiken funnit av järnvägsstyrelsen anförda skäl härför bärande och föreslår av enhetlighetsgrunder därför, att exporttariffer må av Kungl. Maj:t fastställas att gälla även i samtrafik med enskilda järnvägar, varvid förutsattes att övergångsavgifter, banavgifter m. m. beräknas på samma sätt som vid tillämpning av ordinarie tariffer. Vad beträffar exporttariffernas giltighet i enskilda järnvägars egen trafik anser kommittén ävenledes behovet av en likformighet inom järnvägs väsendet utsträckt till ifrågavarande område vara av sådan betydelse, att kommittén vill förorda, att bestämmelserna rörande exporttariffer skola tillämpas åtminstone vid för den kommersiella samfärdseln mera betydelsefulla enskilda järnvägar även i nyss nämnda trafik. Detta synes kommittén böra ske så snart vederbörande enskild järnvägs ordinarie godstaxor blivit — såsom torde vara avsett — ändrade i principiell överensstämmelse med den föreslagna statsbanetaxan med dess nya godsindelning och nya tariffbenämningar.

Förslag. Under hänvisning till vad i det föregående anförts får kommittén — med bortseende för tillfället från vad ovan uttalats beträffande exporttariffer i de enskilda järnvägarnas egen trafik — föreslå, att Kungl. Maj:t vill förordna som följer: »Vid transport till svensk hamn för export sjöledes av nedan angivna varuslag skall frakten i statens järnvägars egen trafik ävensom i sådan godssamtrafik, som är grundad på av Kungl. Maj:t fastställda föreskrifter angående godssamtrafik, beräknas enligt här nedan angivna tariffer vid fraktbetalning för minst 250 km:

Ur grupp IX. Trävaror och arbeten därav Ur avd. D. Snickerivaror och andra träfabrikat Maskinarbetade, även svarvade snickeriarbeten till byggnader och dylikt, ej särskilt nämnda: av furu eller gran, ej fernissade, målade, polerade eller belagda med massa (förgyllda m. m.) — med ordinarie tariffklass C Monteringsfärdiga trähus (med tillbehör) Kryssfanér och annat fanér, av furu, gran, asp eller björk

Minsta fraktdragande vikt per använd vagn 10 15 ton ton

tariff

D10 D 10 C 10

D15 D 15 C 15

13 U r g r u p p X . P a p p e r s m a s s a , p a p p och p a p p e r s a m t fabrikat därav Trämassa, torr (med under 40 % vattenhalt)

Minsta fraktdragande vikt per använd vagn 10 15 ton ton tariff

D 10

D 15

Papp, även konstläderpapp — med ordinarie tariffklass B

CIO

C 15

Papper, alla slag — med ordinarie tariffklass B eller A

CIO

C 15

Träfiberplattor, utom av vulkanfiber, ej målade eller lackerade ..

CIO

C 15

U r g r u p p X I I I . J ä r n och s t å l , j ä r n - och s t å l v a r o r Ur avd. B. Smidbart järn och stål, oarbetat eller till en del bearbetat Grovt försmidda eller förvalsade ämnen (billets, platiner), avsedda för vidare bearbetning

E 10

E 15

Varmvalsat eller smitt järn och stål, ej galvaniserat — utom specialstål hänförligt till ordinarie tariffklass A eller B — i form av stänger (stångjärn), balk-, hörn- och a n n a t fasonjärn, bandoch sömjärn, valstråd

E 10

E 15

Verktygsstål

C10

C 15

Kallvalsat eller kalldraget järn plåt, t r å d och rör)

och stål, ej särskilt n ä m n t (ej C10

C 15

D 10

D 15

E 10

E 15

C 10

D 10

D 15

a) rund, över 1'6 mm — utom rostfri ståltråd — samt stängseltråd, taggig eller i bandform

D 10

D 15

b) annan järn- och ståltråd, även överspunnen eller överklädd

B 10

B 15

D:o, med lägre kolhalt än 0'40 procent Varmvalsad plåt, ej överdragen med annan metall, ej särskilt nämnd, även bockad högst till halv cylinderform Galvaniserad, även korrugerad plåt I Kallvalsad plåt \

15 Smidda, hejade eller pressade ämnen till delar av maskiner, fordon och redskap, ej bearbetade, pressade eller med flänsar försedda ämnen till plåtarbeten, ej svetsade eller försedda med nithål, spadämnen, maskinsmidda ämnen (maskinsmiden), ej färdigarbetade, rörämnen, ihåliga (korta ämnen med tjocka väggar): av varmvalsat eller smitt j ä r n och stål — utom av specialstål, hänförligt till tariff klass A eller B — ej sammansatta, ej överdragna med annan metall Qr avd. F. Tråd, utom valstråd, och arbeten därav Järn- och ståltråd, kallvalsad eller dragen, även överdragen med annan metall:

14 Minsta fraktdragande vikt per använd vagn 10 15 ton ton tariff

Ur avd. G. Rör och rördelar Rör och rördelar av järn och stål, icke in- eller utvändigt emaljerade eller överdragna med annan metall än zink: a) svetsade, varmvalsade eller varmdragna, ej särskilt n ä m n d a , jämväl om rören äro avsedda att undergå ytterligare dragning b) kalldragna

niO

D15

B 10

15 D 10

-QI§

g 15

CIO

C15

BIO

B15

BIO

B 15

Ur avd. H. Gjutgods Tackjärns- och stålgjutgods — utom aducerat, rostfritt, syrafast och s. k. eldhärdigt gjutgods: ej bearbetat Ur avd. J. Spik, söm, skruvar m. m. Skruvar, naglar och nitar Bultar och m u t t r a r (ej järnvägsmateriel);

I mutter- och nitbrickor J

Ur avd. K. Diverse grövre järnvaror av smidbart, icke rostfritt järn och stål Hammare, knoster, släggor, korpar, packhackor Ur avd. L. Diverse finare

järnvaror

Yxor, sågblad och sågklingor, maskinknivar, skruvnycklar Ur grupp X V . Maskiner, apparater, m a s k i n e l l a redskap, instrument Maskiner och apparater för alstring av kraft, ånga, gas eller elektrisk energi Lyft-, hiss-, uppfordrings-, lastnings-, lossnings- och transportanordningar (ej järnvägs-) samt nedslagningsmaskiner Maskiner och redskap för jordbruk, mejerier och hushåll, ej särskilt n ä m n d a Vägmaskiner och -redskap Maskiner och apparater för industrier och hantverk Pumpar, fläktar, sprutor och andra brandredskap, kylmaskiner, vågar, finare maskiner och apparater

Täckningsavgift b e r ä k n a s vid t i l l ä m p n i n g av tarifferna B 10 och B 15 enligt för v a r u s l a g , hänförliga till tariffklasserna A och B , g ä l l a n d e b e s t ä m m e l s e r , och vid t i l l ä m p n i n g av övriga o v a n n ä m n d a tariffer enligt b e s t ä m m e l s e r n a för varuslag, hänförliga till tariffklasserna C, D, E och F.»

15 Särskilt uttalande av herr Svennberg. Ändamålet med exporttariffer är otvivelaktigt att medverka till ökning av exporten eller i varje fall motverka en minskning av densamma. Har emellertid en exporttariff icke sådan effekt, innebär genom densamma medgiven rabattering, att trafikföretaget avstår en del av sin eljest möjliga inkomst till exportören och en exporttariff synes i sådant fall icke hava något nationalekonomiskt berättigande. De exporttariffer, som föreslås av taxekommittén, ligga i allmänhet en tariffklass under för resp. varuslag föreslagen ordinarie tariffklass. För de avstånd, där transport enligt exporttariff företrädesvis kommer till stånd, ligger denna skillnad för högvärdiga varor vid 3 å 5 kronor per ton. De högvärdiga varuslag i tariffklass A, för vilka exporttariffer föreslås, ha varuvärden på minst 500 å 1 000 kronor per ton, varför de genom exporttarifferna erbjudna rabatterna för dessa varuslag röra sig om 1 procent av varuvärdet, i vissa fall långt därunder. Med hänsyn särskilt till att nämnda rabatt däremot uppgår till 15 å 20 procent av den ordinarie frakten och att den uppoffring för trafikföretaget, som densamma innebär, uppenbarligen icke på något sätt kan kompenseras genom den trafikökning en sådan relativt obetydlig prissänkning överhuvudtaget må kunna föranleda, har jag icke kunnat biträda kommitténs förslag, i vad avser exporttariffer för sådana högvärdiga godsslag, vilka av densamma hänförts till tariffklass A vid transport inom landet. Ehuru jag således icke kan finna, att grundad anledning föreligger för tillämpning av de av kommittén förordade exporttarifferna för vissa varuslag, måste jag ifrågasätta, om systemet med exporttariffer, vilket härleder sig från äldre tider med andra förhållanden än nu, överhuvudtaget är tillfredsställande, vare sig ur exportörernas-trafikanternas eller ur trafikföretagens synpunkt. Då ordnandet av eventuellt erforderligt stöd åt exportnäringen uppenbarligen är av allmänt intresse, borde de ekonomiska uppoffringar, som därför äro nödvändiga, i första hand påvila det allmänna och icke trafikföretagen. Då det gäller statens järnvägar, innebära visserligen de uppoffringar, som exporttarifferna kunna innebära, i sista hand en ökning av den allmänna skattebördan. En tillämpning av exporttariffer i statens järnvägars egen trafik ävensom i deras samtrafik med enskilda järnvägar framtvingar emellertid genom konkurrens motsvarande lägre frakter vid enskilda trafikföretag, varigenom dessa bli nödsakade bära en ekonomisk uppoffring i ett rent allmänintresse, vilket särskilt med hänsyn till det numera rådande synnerligen otillfredsställande fraktläget icke kan vara rimligt. I många fall medför tillämpningen vid järnvägarna av exporttariffer t. o. m. att annan trafikverksamhet fråndrages transporter, som den, ifall ordinarie tariffer tillämpats vid järnvägen, skulle kunna påräkna att få ombesörja. Härigenom föranledas således trafikanterna att frångå det eljest för dem naturliga

16 transportmedlet, vilken rubbning av de naturliga transportvägarna är så mycket förkastligare, som numera såväl inrikes sjöfart som bilar i betydande omfattning ombesörja transporter av exportgods till exporthamn. Under hänvisning till vad ovan anförts, hävdar jag, att 1938 års järnvägstaxekommitté borde till ingående prövning ha upptagit frågan om icke exporttarifferna i syfte att erhålla ett tidsenligt system skulle ersättas med särskilda exportfraktbidrag att bestridas av medel, som kunde ställas till förfogande genom anslag från det allmännas sida, och vilka fraktbidrag skulle komma exportörerna till del i form av med hänsyn till transportavståndet tariffmässigt avvägda belopp, men i stort sett oavsett vilket trafikmedel, som valdes för transportens fullföljande.

17 Bilaga. Fraktjämförelser mellan av kommittén föreslagna exporttariffer resp. ordinarie tariffer å ena sidan och nuvarande exporttariffer resp. ordinarie tariffer å andra sidan. (Fraktsatser enligt ordinarie tariffer äro satta med kursiv stil.)

Varmvalsat eller smitt järn och stål vid export, hänförligt till föreslagen ordinarie tariffklass D.

Nuvarande tariffer

Föreslagna tariffer för

10 ton

Kilometer 10 ton

»full vagn»

10 ton

C re

p e r

15 ton 100

15 ton

över- resp. understiga nuvarande tariffer med k er O

—

— 12

—

— 11

+ 4

—

+ 14

+ 20

—

+ 12 2

— 33

—

— 11 7

— 13

— 19

18 Svetsade, v a r m v a l s a d e eller v a r m d r a g n a rör vid export, hänförliga till föreslagen ordinarie tariffklass

Föreslagna tariffer för

Nuvarande tariffer för

10 ton

Kilometer

Ö re 50

k g -

p e r

15 ton

över- resp. understiga nuvarande tariffer med

15 ton

10 t o n

»full vagn»

10 t o n

— 4

—

+ 3 — 12

—

— 7

— 13

— 9 — 11

— 12

— 19 — 29

— 12

13 M a s k i n e r vid e x p o r t (med tariff 7 A som n u v a r a n d e ordinarie 10-tons tariff).

Nuvarande tariffer för

Föreslagna tariffer för

10 ton

Kilometer 10 ton

10 ton Ö r e

15 ton 10 0

p e r

15 ton

över- resp. understiga n u v a r a n d e tariffer med kg

—

— 9

— 18

— 47

— 46

— 58

— 39

— 13

— 16

— 53

19 P a p p och papper vid export, hänförligt till föreslagen ordinarie tariffklass

Kilometer

N u v a r a n d e tariffer för

Föreslagna tariffer för

10 t o n

10 ton

15 ton

(inkl. tillägg för presenning)

15 ton

(inkl. tillägg för presenning) Öre

p e r

15 t o n

över- resp. understiga nuvarande tariffer med kg

— 6

— 11

— 12

— 20

— 10

— 19

— 12

— 21

— 2

—

+ 17

—

+ 26

+ 27

+ 32

+ 28

—

— 24

8 Torr t r ä m a s s a vid export.

Nuvarande tariffer

Föreslagna tariffer för

Föreslagna tariffer

frtr

10 ton

Kilometer 10 ton

15 ton

10 ton Ö re

p e r

över- resp. understiga nuvarande tariffer med

15 ton 10 0

15 ton

k o* ö

— 5

— 10

— 6

— 15

+ 3

—

— 12

— 18

—

— 14

—

— 13

—

— 11

— 12 . i2

— 12

— 19

— 12

— 29

20 Rättelser av tryckfel i 1938 års järnvägstaxekommittés betänkande med förslag till taxa för befordring av gods m. m. å statens järnvägar (Stat. off. utr. 1939: 3): Sid.

56. I tabellen under »Paketgods», kol. »Befordrad godsmängd» år 1937 står 63 551, skall vara 36 551.

Sid. 112.

I grupp XV. Maskiner, apparater o. s. v., åttonde raden, står »Luft-,», skall vara »Lyft-,».

Statens offentliga utredningar 1939 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kroiiologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning.

Rättsskipning.

Fångvård.

A'atten väsen.

Hergsbruk.

Industri.

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Betänkande ang. justitiekanslerns, justitieombudsmannens och militieombudsmannens allmänna ämbetsställning m. m. [7]

l \ I) 111 111 11II a I l'Ö I'Ml 11 I! i n j!

Skogsbruk.

Handel och sjöfart.

Statens och kommunernas flnansväsen. Betänkande ang. revision av tjänsteförteckningen i vad avser statens affärsdrivande verk. [5]

Kommunikationsviisen. Betänkande ang. grunder för intagning av enskild väg till allmänt underhåll ävensom ang. statsbidrag till enskilda vägar. [1] Betänkande med förslag till taxa för befordring av gods m. m. å statens järnvägar. [3] Betänkande med förslag till exporttariffer. [8]

Politi..

Bank-, kredit- och penningväsen.

Nationalekonomi och socialpolitik.

Försäkringsväsen.

Hälso- och sjukvård.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Svensk namnbok till vägledning vid val av nya släktnamn, [i]

Allmänt näringsväsen.

Försvarsväsen. Utredning och förslag rörande plats i Stockholms skärgård för förläggning av Stockholms örlogsbas. [2]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Underlättandet av kvinnornas arbete i de mindre lunthemmen. [6]

Utrikes ärenden.

Stockholm 1939. K. L. Beckmans Boktryckeri. 617 39

Internationell r ä t t .