Betänkande och förslag angående förhållandet mellan arbetsuppgifter och löneställning vid Statens järnvägar. D. 1,

.V)NC<,

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

o

S T A T E N S O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 4 0 : 14 KOMMUMKATIOJfSDEPAKTEJLENTET

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

FÖRHÄLLANDET MELLAN ARBETSUPPGIFTER OCH LÖNESTÄLLNING VID STATENS JÄRNVÄGAR Del L FÖRRÅDSAVDELNINGEN

.

TÅGFÄRJORNA

HUVUDVERKSTÄDERNA MASKIN

BANA

AVDELNINGEN

VDELNINGEN

AVGIVET I APRIL 1940 AV

1938 ÅRS PERSONALKOMMISSION VID STATENS JÄRNVÄGAR

S T O C K H O L M 19

4 0

Statens offentliga utredningar 1940 Kronologisk

1. Betänkande :>ch förslag angående reglering av församlingsindelningen i Stockholm och revision av ilen för huvudstaden gällande lagen om församlingsstyrelse. Av T. Wmlin. Hseggström, iv, 167 s. E. 2. Betänkar.de angående omorganisation av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse m. m. Beckman. 77 s. Fö. 3. Betankai.de med förslag till åtgärder för befordrande av produktionen å enskilda skogar i vissa delar av Norrland. Marcus. 260 8. Jo. 4. Betänkai.de med förslag till lag om krigsskadeersättning. Norstedt. 84 s. H. 5. Promem<ria med förslag till vissa åtgärder mot missbruk av tryckfriheten. Norstedt. 32 s. Ju. C. Betänkande angående uppgörelse mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Stockholms stad rörande vissa markfrågor m. m. i Stockholm. Beckman. 154 s. 8 pl. K. 7. Betänkande med förslag till lag med vissa bestämmelser om livförsäkring vid krig m. m. Norstedt. 83 s. H.

förteckning

8. Betänkande med förslag till lag om ändrad lydelse av 8 kap. strafflagen m. m jämte därmed sammanhängande författningar. Norstedt. 130 s. Ju. 9. Betänkande med förslag till kungörelse angående kontroll å handeln med ost samt viss lagstiftning angående korvvaror. Hwggström. 72 s. S. 10. Svensk namnbok 1940. V. Petterson. 166 s. Ju. 11. Betänkande med förslag rörande offentliga rättshjälpsanstalter. Hseggström. 125 s. Ju. 12. Betänkande med utredning och förslag angående inrättande av fritidsresérvat för städernas och de tättbebyggda samhällenas befolkning. Beckman. 289 s. S. 13. Statistisk utredning angående förvaltningskostnader m. m. i konkurser. Norstedt. 26 s. Ju. 14. Betänkande och förslag angående förhållandet mellan arbetsuppgifter och löneställning vid statens järnvägar. Del 1. Beckman. 247 s. K.

Anm. Ou särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarn» i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 4 0 : 14 KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

>

Wv \ É T JM

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

FÖRHÅLLANDET MELLAN ARBETSUPPGIFTER OCH LÖNESTÄLLNING VID STATENS JÄRNVÄGAR Del I. FÖRRÅDSAVDELNINGEN

HUVUDVERKSTÄDERNA

TÅGFÄRJORNA

MASKIN

AVDELNINGEN

BANAVDELNINGEN AVGIVET I APRIL 1940 AV 1938

ÅRS

PERSONALKOMMISSION

VID S T A T E N S

JÄRNVÄGAR

STOCKHOLM 1940 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [187 40]

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Kommunikationsdepartementet. Genom beslut den 5 november 1937 bestämde Kungl. Maj:t, att genom en för ändamålet tillsatt kommission, bestående av fem ledamöter, undersökning skulle verkställas rörande förhållandet mellan arbetsuppgifter och löneställning för personal vid statens järnvägar. Undersökningen skulle företagas i enlighet med de riktlinjer, vilka funnos intagna i statsrådsprotokollet för nämnda dag. Av kommissionens ledamöter skulle en, tillika ordförande, utses av chefen för kommunikationsdepartementet, två av järnvägsstyrelsen, en av svenska järnvägsmannaförbundet och en av statens järnvägars befälsförbund. Genom samma beslut bemyndigades chefen för kommunikationsdepartementet att förordna sekreterare åt kommissionen samt förse den med de särskilda arbetsbiträden i övrigt, som kunde visa sig erforderliga. Till ledamot och tillika ordförande i kommissionen förordnade Herr Statsrådet med stöd av nämnda bemyndigande expeditionschefen i kommunikationsdepartementet, numera landshövdingen T. E. Löfgren. Järnvägsstyrelsen utsåg till ledamöter överinspektören A. M. R. Blomberg och maskininspektoren, numera maskiningenjören J. H. Butén, svenska järnvägsmannaförbundet ombudsmannen K. G. S. Christiansson och statens järnvägars befälsförbund notarien, numera t. f. överinspektören R. V. Markland. Enligt förordnande av Herr Statsrådet har revisorn hos järnvägsstyrelsen J. F. Bäck varit kommissionens sekreterare, varjämte bokhållaren hos järnvägsstyrelsen F. V. Anderson i enlighet med särskilt beslut fungerat såsom biträdande sekreterare sedan den 19 september 1938. Sedan överinspektören Blomberg på grund av särskilt uppdrag icke kunde kvarstå i kommissionen samt ledamoten Markland i samband med erhållet fö rordnande att upprätthålla befattningen som överinspektör för trafiktjänsten avsagt sig ledamotskapet, utsagos till ledamöter i deras ställe av järnvägsstyrelsen från och med den 1 juli 1939 trafikinspektören, numera förste trafikimspektören C. E. H. Lundqvist och av statens järnvägars befälsförbund från oc:h med den 1 juni samma år bokhållaren, numera e. o. notarien hos järnvägsstyrelsen H. J. Dahlberg. På grund av innehållet i de för kommissionens verksamhet utfärdade diirektiven samt de talrika framställningar, som framförts till densamma från såiväl järnvägsstyrelsen som personalorganisationer och enskilda tjänstemän, haiva kommissionens undersökningar måst inriktas på att omfatta i stort sett

samtliga grupper av statens järnvägars tjänstemannapersonal. Undersökningen har därför krävt tidsödande besök å ett stort antal arbetsplatser, varjämte för erhållande av möjlighet till jämförelse med motsvarande eller likartade förhållanden inom andra kommunikationsverk vissa studiebesök avlagts vid tjänsteställen inom sådana verk. Kommissionens arbete har fördenskull dragit längre ut på tiden än vad som från början kunde förutses. Till dröjsmålet med utredningen ha jämväl vissa svårigheter i samband med den uppkomna världskrisen i sin mån bidragit. Från början var kommissionens avsikt att framlägga resultatet av undersökningen i ett sammanhang, enär det befarades, att möjligheterna för ernående av god överensstämmelse mellan detalj förslagen för de olika avdelningarna inom verket eljest kunde äventyras. Sedan kommissionen numera genomgått vissa avdelningar, vilka omfatta väsentliga delar av statens järnvägar, och även fått inblick i personalförhållandena inom de övriga, har kommissionen emellertid ansett sig kunna, utan att åsidosätta kraven på nyssnämnda enhetlighet, avlämna sitt betänkande beträffande följande slutbehandlade avdelningar, nämligen förrådsavdelningen, tågfärjorna, huvudverkstäderna, maskinavdelningen, och banavdelningen. I handläggningen av de avsnitt av betänkandet, vari de tre förstnämnda avdelningarna behandlas, hava förutom kommissionens ordförande, landshövdingen Löfgren, deltagit ledamöterna överinspektören Blomberg, maskiningenjören Butén, t. f. överinspektören Markland och ombudsmannen Christiansson. Nämnda ledamöter hava även närvarit vid handläggningen av de delar av betänkandet, som behandla maskin- och banavdelningarna; dock att herrar Blomberg och Markland hade utträtt ur kommissionen och som ledamöter efterträtts av förste trafikinspektören Lundkvist och e. o. notarien Dahlberg då den slutliga utformningen av utlåtandet rörande maskinavdelningen skedde samt en företagen partiell omarbetning av utlåtandet rörande banavdelningen beslöts. Återstående delar av betänkandet äro avsedda att omfatta distriktskanslierna, trafikavdelningen, bilavdelningen samt järnvägsstyrelsens byråer och kontor. De av kommissionen framlagda förslagen hava såsom av innehållet framgår i huvudsak grundats på de förhållanden, som förelågo vid de mera detaljerade undersökningarna av respektive tjänsteställen. Kommissionen har dock i möjligaste mån sökt anpassa innehållet i den nu föreliggande delen av betänkandet efter de förhållanden, som voro rådande vid tiden för utgivandet. Det har emellertid icke varit möjligt att helt följa de förändringar av organisatorisk art eller i fråga om arbetets omfattning, som inträffat under utred-

5 ningsarbetets gång, särskilt sådana förändringar, som hänfört sig till nu rådande krisläge. Kommissionens förslag avse, såsom i texten framhållits, främst att vara vägledande vid valet av befattningar för vissa arbetsuppgifter, under det att antalet av dessa befattningar måste bli beroende på en tid efter annan företagen prövning av det vid varje tidpunkt föreliggande behovet av arbetskraft. I fråga om de undersökningar på olika tjänsteställen, som på sätt ovan nämnts företagits, må framhållas, att desamma självfallet icke omfattat alla tjänsteställen av ett och samma slag. Detta har nämligen ej ansetts nödvändigt eller ens möjligt, emedan arbetsuppgifterna dels befunnits vara i stort sett likartade å dylika tjänsteställen, dels äro så många, att en fullständig genomgång icke skulle hava medhunnits inom rimlig tid. För närmare studium har kommisionen därför vanligen utvalt vissa större, medelstora och mindre tjänsteställen, där förhållandena varit sådana, att de ansetts kunna ge en god vägledning för bedömandet av arbetets art även inom de övriga. Vid studiebesöken inom verket har personalen eller dess representanter beretts tillfälle att för kommissionen framlägga eventuella önskemål i de frågor, som kommissionen haft att utreda. Kommissionen har vidare vid utarbetandet av sina förslag i erforderlig omfattning haft tillgång till turlistor och arbetsordningar för personalen samt har, då så för vinnande av kompletterande upplysningar varit erforderligt, vid skilda tillfällen haft till sig inkallade representanter för tjänstegrenar, vilka varit föremål för kommissionens behandling. Med hänsyn till direktiven har kommissionen ej ansett sig böra till behandling upptaga frågor, som framförts till densamma, avseende utbekommande av vikariatsersättning för uppehållande av viss tjänst, uppförande på ordinarie stat av vissa befattningar, tillhörande löneplanen för e. o. tjänstemän, utökning av antalet tjänster av visst slag för ernående av bättre turfördelning och dylikt. Ej heller beträffande under utredningens gång uppkomna frågor orm ändrad löneställning för hel grupp av befattningshavare har kommissionen principiellt ansett sig behörig framlägga förslag. Dock har kommissionen på grund av särskilda förhållanden i vissa fall gjort framställning härutinnan såväl till de sakkunniga för omprövning av lönegradsplaceringen för befattningshavare vid statens affärsdrivande verk som till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. finansdepartementet och till Kungl. Maj:t. Redogörelser för dessa framställningar, i den mån de beröra de avdelningar, som nu slutbehandlats, återfinnas i betänkandet. Beträffande de mindre av de nu slutbehandlade avdelningarna samt i fråga omi vissa delar av de övriga har kommissionen utarbetat förslag till personaluppsättning — jämförd med vid undersökningarna föreliggande förhållanden — vild en tillämpning av de av kommissionen förordade riktlinjerna. Inom andra tjäinstegrenar och särskilt då det gällt de stora personalgrupperna ban- och miaskinbiträden, skulle dylika detaljförslag hava påfordrat så ingående undersökningar av olika tjänsteställen, att desamma icke rimligen kunnat av kom-

6 missionen verkställas; och har kommissionen förty i dessa delar fått inskränka sig till vissa allmänna anvisningar, som funnits skäliga, och vars tillämpning beträffande vissa tjänsteställen kontrollerats. I följd av dessa svårigheter har kommissionen ej heller velat framlägga några beräkningar rörande de ekonomiska verkningarna av dess förslag, då dessa beräkningar, särskilt under nuvarande förhållanden, skulle komma att bliva mycket approximativa. Dylika beräkningar ha emellertid, i den mån så varit möjligt, av kommissionen internt verkställts för erhållande av möjlighet till en överblick över den ekonomiska betydelsen av förslagen. I de delar av betänkandet, som avse tågfärjorna och maskinavdelningen, finnas intagna särskilda yttranden av vissa ledamöter i kommissionen. Stockholm i april 1940.

TORSTEN LÖFGREN. HUGO LUNDQVIST.

HANS DAHLBERG.

HELMFRID BUTÉN.

STURE CHRISTIANSSON. Join. Bäck.

FÖRRÅDS AVDELNINGEN.1 I. Allmän översikt över organisationen av förrådstjänsten. Enligt den omorganisation av förrådsverksamheten vid statens järnvägar, som genomfördes från och med den 1 juli 1932, utövas ledningen av förrådsväsendet närmast under generaldirektören av förrådsdirektören, som tillika är chef för styrelsens förrådsbyrå. Linjens förrådsorganisation är direkt underställd förrådsdirektören samt omfattar förrådsintendenterna med underlydande kontor och personal samt central-, huvud- och filialförråden. Förrådsintendenterna äro till antalet fem och stationerade i Örebro, Göteborg, Malmö, Östersund och Luleå. Centralförrådet är förlagt till Örebro och förestås av förrådsintendenten därstädes. Huvudförråd finnas i Göteborg, Malmö, Östersund, Bollnäs, Boden och Notviken. Förrådsintendenterna i Göteborg och Malmö äro föreståndare för de å dessa platser befintliga huvudförråden. Huvudförråden i Östersund och Bollnäs förestås av förrådsintendenten i Östersund och huvudförråden i Boden och Notviken av förrådsintendenten i Luleå. Under direkt föreståndarskap av förrådsintendenten i Örebro står jämväl förrådet av kol och oljor i Värtan, där den närmaste tillsynen utövas av en förrådsmästare å övergångsstat, placerad å järnvägsstyrelsens förrådsbyrå. Filialförråd finnas inom respektive ban- och maskinsektioner samt vid huvudverkstaden i Tomteboda ävensom, i fråga om bensin för statens järnvägars omnibuslinjer, vid bilavdelningen. Dessa förråd äro i kontroll- och redovisningshänseende underställda vederbörande förrådsintendent under det personalen därstädes står under vederbörande sektions-, verkstadsföreståndares eller bilinspektörs befäl. Uppdelningen av arbetsuppgifterna inom förrådsväsendet mellan å ena sidan järnvägsstyrelsens förrådsbyrå och å andra sidan förrådsintendentkontoren torde i huvudsak framgå av det följande. FÖRRÅDSBYRÅN. Förrådsbyrån handlägger frågor rörande den allmänna organisationen och förvaltningen inom förrådstjänsten, utövar kontroll över hushållning, bokföring och redovisning inom den lokala förrådstjänsten, ombestyr central upphandling av för sådan upphandling lämpliga förrådseffekter, fastställer förbrukningspris å de genom byråns försorg upphandlade effekterna, om1

Lönegrad, som i detta betänkande angives, avser löneplan A, där ej särskilt a n n a t niämnes.

8 bestyr i regel beträffande sådana, effekter materialprovningar och leveransbesiktningar, ombestyr försäljning av brukbara och kasserade effekter ävensom kasserad materiel, i den mån detta ej i vissa fall tillkommer vederbörande förrådsintendent, samt bereder i sista hand frågor om kostnads- och personalstat för förrådsavdelningen. Upphandlingen av förrådseffekter har under de senare åren i allt större omfattning överflyttats från förrådsintendenterna till förrådsbyrån. Större upphandlingar för såväl central- som huvudförråden verkställas sålunda numera i regel genom förrådsbyrån. Genom förrådsbyrån upphandlas i regel centralt, bland annat följande förrådseffekter, nämligen: kol, oljor, järn, räler och växlar, maskiner, textilier, glas, läder- och kemisk-tekniska varor, reservdelar till rullande materielen, telegraf-, telefon- och elektrisk installationsmateriel, kontaktledningsmateriel, signalsäkerhetsanläggningar samt virke och sliprar, allt i den mån detta ej i särskilda fall verkställes av vederbörande förrådsintendent. I detta sammanhang kan erinras, att upphandling av rullande materiel m. fl. slag av specialmateriel verkställes genom vederbörande fackbyrå. I de kontrakt, som av förrådsbyrån upprättas med vederbörande leverantörer, fastställes sättet för leveransernas fullgörande, vilket sker antingen på en gång till de olika förråden, till vissa förråd för eventuell distribuering eller ock genom successiv leverans i mån av rekvisitioner. Upphandlingarna grundas i stort sett på av förrådsintendenterna, insända behovsuppgifter. Förrådsdirektören beslutar enligt praxis om inköp intill 10 000 kronor under det inköp överstigande denna kostnad underställas generaldirektören. I samband härmed kan anmärkas, att kol, som levereras enligt upphandling av förrådsbyrån, i regel besiktigas i respektive importhamn genom maskinavdelningens försorg. De av förrådsbyrån omhänderhavda försäljningarna avse bland annat järnoch metallskrot, dock med undantag för vissa mindre partier, ävensom utrangerad rullande materiel, räler m. m. Det ankommer på vederbörande förrådsintendent att svara för att det försålda icke utlämnas till köparen, förrän likvid erlagts. FÖRRÅDSINTENDENTKONTOREN. Varje förrådsintendent har såsom närmaste man och ställföreträdare en förste bokhållare (18:e lönegraden). För att biträda med de å förrådsintendentkontoren förekommande göromålen anlitas dessutom bokhållare (17:e lönegraden), kontorsskrivare (15:e lönegraden), kontorister (8:e lönegraden), kanslibiträden (7:e lönegraden) och förrådsvakter (5:e lönegraden). Beträffande de förrådsintendentkontoren åliggande arbetsuppgifterna torde desamma, för vinnande av bättre överskådlighet vid bedömande av personaluppsättningen enligt kommissionens mening lämpligen kunna uppdelas på

9 nedan angivet sätt i vissa, huvudgrupper, nämligen allmänna ärenden, inköpsärenden, ärenden angående räkningskontroll samt bokföringsärenden. Till gruppen allmänna ärenden hänföras huvudsakligen: Ledning och övervakning av arbetet inom kontoret och förrådsverksamheten i dess helhet inom vederbörande distrikt. Personalärenden, avseende avlöning, tjänstetillsättning, ledigheter m. m. Upprättandet av förslag till personal- och kostnadsstater. Utredningar och uppgifter för beräknandet av årsbehov för förrådslagrets förnyande m. m. Inventering av förrådseffekter och inventarier. (Dylik inventering skall enligt gällande bestämmelser ske beträffande förlagseffekter i banavclelningens filialförråd varje år, i maskinavdelningens och huvudverkstädernas filialförråd vart annat år samt i huvudförråd så, att varje effekt, med vissa undantag, inventeras minst en gång under loppet av två år; beträffande till vederbörande tjänsteställen utlämnade inventarier: vart femte år.) Upprättandet av inventarieredogörelse och förandet av inventarieliggarna. Ombestyrandet av lossning av kol och annat bränsle i importhamnarna samt detsammas fördelning till respektive upplagsplatser. Besiktning av sliprar och virke, som upphandlas genom förrådsbyrån eller förrådsintendenten. Distribution av bränsle till tjänstelokaler. Försäljning av kasserade effekter samt avfall, företrädesvis skrot och papperslump, i den mån sådan försäljning ej ombesörjes av förrådsbyrån. Ärenden överhuvud av större omfattning, exempelvis utredning rörande viktigare upphandlingar m. m. Till gruppen inköps ärenden hänföras huvudsakligen: Löpande upphandling, som direkt verkställes å förrådsintendentkontoret, samt rekvisitioner på sätt förut nämnts av förrådseffekter enligt av styrelsen träffade leveransavtal. Hit hänföras ock alla av denna upphandling och rekvisition föranledda expeditionsarbeten, såsom uppläggning och förande av avräkningskort för leveransavtal, övervakning att leveranserna i vederbörlig ordning fullgöras, omhänderliavande av erforderliga samlingar av kataloger, priskuranter, prover och dylikt. Ärendegruppen räkningskontroll omfattar huvudsakligen: Kontroll av leveransräkningars riktighet ifråga om fullgjord leverans (överensstämmelse med leveranssedlar och mottagningshandlingar), debiterat belopps överensstämmelse med träffat avtal eller gällande katalogpris, t i l lämpning av fastställda rabattsatser samt siffergranskning. (Övervakning av leveransräkningarnas likvidering inom för erhållande av rabatt bestämd tid. "Verkställandet av för maskinbokföringen erforderlig annotering å räkningarna.

10 Bokföringsärenden oinfatta huvudsakligen: Prissättning av vederbörande tjänsteställens rekvisitioner. Maskinbokföring av räkningar, rekvisitioner och förpassningar beträffande lager och inventarier. Bestämmande av förbrukningspris för av förrådsintendenten upphandlade effekter och inventarier. Inventariebokföring. Granskning och sammanställning av förrådets bokslutshandlingar, upprättande av årsinventarium samt ett flertal ur maskinbokföringen framkommande statistiska uppgifter och rapporter. CENTRAL- OCH HUVUDFÖRRÅD. Den närmaste tillsynen över de under förrådsintendentema lydande central- respektive huvudförråden utövas å samtliga platser av bokhållare, här nedan kallade lagerbokhållare, dock med undantag för huvudförrådet i Notviken, där sådan tillsyn utövas av en förrådsmästare. Dessa tjänstemän hava att i första hand övervaka tillgången på erforderliga effekter samt deras mottagning, vård och utlämning. Såsom biträden å lagerbokhållarens expedition samt i förråden finnas förrådsmästare (12:e lönegraden), kontorister (8:e lönegraden), förrådsförmän (7:e lönegraden), maskinbiträden (6:e lönegraden), förrådsvakter (5:e lönegraden) samt kollektivavtalsanställda förrådsarbetare. Arbetsuppgifterna för samtliga förrådsintendentkontor och förråd äro i fråga om uppgifternas art i stort sett av enahanda slag och omfatta alla de ovannämnda ärendegrupperna. I fråga om förrådens storlek och omsättning Samt i följd därav jämväl beträffande de skilda kontorens arbetsbörda föreligga däremot, såsom av det följande framgår, vissa skiljaktigheter. Dessutom är att märka, att en del förrådsavdelningar hava vissa specialuppgifter. Sålunda har centralförrådet i Örebro att beträffande statens järnvägars samtliga distrikt tillhandahålla effekter av vissa slag såsom textilvaror, spårväxlar med korsningar och övriga tillbehör, effekter för tågbelysning och -uppvärmning, signaleffekter, vissa detaljer för elektriska lok (med undantag för malmbanans), halvfabrikat av koppar och mässing, eldstadsplåtar, bleckslagerieffekter och vissa bromsdetaljer. Från huvudförrådet i Göteborg tillhandahållas statens järnvägars samtliga avdelningar oljerivna färger, lackfärger, fernissor, tenn, babbitsmetall, koppar m. fl. dylika artiklar. Förrådsavdelningen i Malmö har bland annat att tillhandahålla specialeffekter till tågfärjorna i såväl Malmö som Trelleborg. Avdelningen har därjämte att taga viss befattning med försäljningen av skrot vid skrotningsplatsen i Vislanda. Beträffande förrådsavdelningen i Luleå kan framhållas, att rörelsen därstädes i avsevärd grad påverkas av malmtrafiken.

11 Härjämte må erinras, att det s. k. byggnadscentralförrådet är förlagt till centralförrådet i Örebro. Byggnadscentralförrådet är emellertid i kontrollcch redovisningshänseende direkt underställt förrådsbyrån. Till belysande av omfattningen av verksamheten vid de olika förrådshtendentkontoren och dem underställda förråd har nedanstående sammanställning gjorts beträffande personaluppsättningen, beräknade och bokförda värdet av lagerbehållningen (exklusive stenkol), värdet av inköpta och värdet av utlämnade effekter (exklusive stenkol) vid respektive förrådsavdelning under åren 1935—1937.

Använd personal

Bokförda Beräknade värdet av lager- värdet av lager behållningen behållningen den

/i2

den

/i2

(exkl. stenkol) exkl. stenkol) milj. kr. milj. kr.

Värdet av Värdet av utlämnade inköpta eftekter effekter (exkl. stenkol) (exkl. stenkol) milj. kr.

milj. kr.

1-5 0-2 0-9 1-4 1-0

18-5 7-9 56 5-9 53

5o

18-3 8-8 58 5'7 53 43 a

1937. 81 40 34 34 38

6-7 2-o 2-i

Summa

155 Örebro och Stockholm . Göteborg Malmö Östersund Luleå Summa

95 42 34 33 38

1-5 0-8 1-0 11 0-7

15 6 7'7 5-9 4-4 44

5C 2-o 1-8 1-7 1-6 12

5 i

38o

103 42 36 33 36

5-4 1-7 1-4 1-5 1-2

2-2

0-9 0-5 1-2 o-i

15-o 7-i 5-5 4'6 36

250 Ila

35s

Örebro . . Göteborg Malmö . . Östersund Luleå

2'3

2-4

1936. 17-2 7-8

5-o

4'7 4i 394

1935. Örebro och Stockholm Göteborg Malmö Östersund Luleå Summa

14-8 6-9 52 4-i 3-5 34 5

Det i förestående tablå angivna värdet av inköpta effekter avser upphandlingar för förråden såväl genom förrådsbyrån som direkt genom respektive förrådsintendentkontor. Beträffande värdet av ovan angivna siffror för bedömande av de olika forrådsavdelningarnas varuomsättning under respektive år vill kommissionen emellertid framhålla, att prisnivån under de ifrågavarande åren successivt stegrats. Värdet av respektive förrådsintendenters samt förrådsbyråns totala upphandlingar under år 1937 ävensom värdet av försäljningarna under samma år framgår av följande sammanställning.

12 Förrådsintendenternas upphandling under år 1937 i kronor. Förrådsavdelning

Enligt protokoll

Övrig

Summa

Anmärkningar

Örebro

411 460

917 380

1 328 840

1 Häri ingår bensin och lä.ttbentyl för automobillinjer.

Göteborg

1 Malmö

1 Östersund

345 730

526 000

871 730

549 900

298 300

848 200

111 300

319 800

237 000

365 400

602 400

1655 390

2 426 880

4082 270

.... 1

Luleå Summa

Förrådsbyråns

upphandlingar

Förrådsintendenternas

Häri ingår upphandlingen av reservdelar till bussarna. 3 Häri ingår icke upphamdlingen av reservdelar till bussarma, för vilka anbud infordras av förrådsintendenten men som inköpits och likviderats genom traiikiinspektören å distriktskansliet.

under år 1937 uppgingo till 35 331 400 kronor försäljningar

wider 1937 i kronor.

örebro

156 800 59 5 0 0 38 600

Göteborg Malmö

Östersund Luleå

Förrådsbyråns

68 800

41300 Summa 365 000 försäljningar

under år 1937 uppgingo

till 3 230 000 kronor.

II. Framställningar i fråga om personalens lönestälming. Hos kommissionen hava gjorts åtskilliga framställningar, avseende löneställningen för personal vid förrådsavdelningen, varjämte vissa till Kungl. Maj.t ingivna dylika framställningar delgivits kommissionen. I detta hänseende är till en början att erinra därom, att järnvägsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj.t den 14 november 1936 föreslog en nedflyttning av förrådsintendentsbefattningarna å de två nordligaste distrikten från 27 :e till 24:e lönegraden. Till stöd för denna framställning anförde styrelsen huvudsakligen, att genom den sedan flera år tillbaka fortgående centraliseringen av upphandlingen av effekter och materialier för statens järnvägar till förrådsbyrån det kommersiella och kamerala arbetet hos förrådsintendenterna väsentligen minskats liksom därmed deras ekonomiska förvaltningsansvar. I och med inrättandet av centralförrådet i Örebro vore det vidare styrelsens avsikt att förlägga en än mindre del än för det dåvarande av lagerbehållningen vid de perifera förråden. Även härmed följde en för dessa minskad arbetsuppgift och för deras föreståndare ett minskat förvaltningsansvar. Till följd av dylika

13 samverkande åtgärder hade förrådsintendenternas arbetsuppgifter och befogenhet, särskilt i de två nordliga distrikten, med förrådsintendentstjänsterna förlagda till Östersund och Luleå, redan så förminskats, att styrelsen icke längre kunde hävda dem vara jämförliga i tjänsteansvar och tjänsteställning med exempelvis föreståndarna för de större sektionerna. Styrelsen framhöll vidare, att en sänkning i lönegrad sannolikt framdeles även skulle kunna företagas med förrådsintendentstjänsterna i Malmö och Göteborg, där förrådsrörelsen och värdeomslutningen dock dittills hållit sig större än å de båda nordliga distrikten. Styrelsen vore emellertid icke beredd att för det dåvarande taga bestämd ställning till denna fråga. Centralstyrelsen för Statens järnvägars befälsförbund hemställde i skrivelse till Kungl. Maj:t under utförlig motivering, att den ifrågasatta sänkningen av två förrådsintendenttjänster icke måtte föranleda åtgärd. Kommunikationsverkens lönenämnd anförde i avgivet utlåtande, att nämnden med hänsyn till de av järnvägsstyrelsen lämnade uppgifterna om förrådsintendenternas i Östersund och Luleå arbetsuppgifter och befogenheter ansåge en placering av dessa befattningshavare i 24:e lönegraden sakligt motiverad, varför lönenämnden tillstyrkte styrelsens förslag härutinnan. Vid anmälan av denna fråga inför Kungl. Maj:t (se proposition nr 132 år 1937) anförde chefen för kommunikationsdepartementet bland annat, att frågan om införande i tjänsteförteckningen av en ny befattning för förrådsintendent och i samband därmed om avvägning av förrådsintendentsbefattningarnas lönegradsplacering vore av beskaffenhet att böra prövas i samband ined den av 1936 års lönekommitté bedrivna löneutredningen. Med hänsyn därtill och då med genomförandet av ifrågavarande förslag utan större olägenh e t torde kunna någon tid anstå, hade departementschefen ej ansett sig böra iörorda framläggande av förslag i ämnet till 1937 års riksdag utan låtit överlämna framställningarna till finansdepartementet. I enlighet därmed skulle <de nuvarande förrådsintendentsbefattningarna tillsvidare bibehållas. Departementschefen fann emellertid, att de av dessa befattningar, som då vore eller -tilläventyrs bleve vakanta, i avvaktan på den slutliga prövningen av befattningarnas löneställning icke borde återbesättas. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 4 oktober 1937 har järnvägsstyrelsen ånyo framfört förslaget om inrättande av två förrådsintendentsbefattningar i 24:e lönegraden, avsedda för föreståndarna för förrådsavdelningarna i Östersund och Luleå, samt i samband därmed motsvarande minskning av antalet förrådsintendentstjänster i 27:e lönegraden. I samma skrivelse har styrelsen väckt förslag om ändrad anställningsform för sektions- och verkstadsföreståndare samt förrådsintendenten vid centralförrådet i Örebro. Styrelsen framhöll därvid, att den nuvarande anställningsformen icke kunde anses tillfredsställande med hänsyn till de krav, som måste ställas på dessa för verkets driftsekonomi så viktiga förvaltnings- och befälstjänster. Därest befattningarna i fråga i stället tillsattes av Kungl. Maj:t medelst förordnande på viss tid, sedan verkschefen avgivit sitt förslag,

14 kunde av förhållandena påkallade personval och personombyten på dessa poster lättare än nu ske, varjämte befattningshavarna ifråga kunde, oberoende av den för lönegradsplacerade tjänstemän gällande löneplanen, givas ett mot förvaltningsuppgifter och ansvar mera lämpligt avpassat arvode. I avgivet yttrande har lönenämnden vidhållit sin tidigare uttalade mening beträffande förslaget om sänkning i lönegrad av förrådsintendentstjänsterna i Östersund och Luleå samt beträffande frågan om ändrad anställningsform bland annat för förrådsintendenten i Örebro framhållit, att denna fråga borde hänskjutas till 1936 års lönekommitté. Vid anmälan av föreliggande förslag inför Kungl. Maj:t (se proposition nr 141 år 1938) anslöt sig chefen för kommunikationsdepartementet till lönenämndens uppfattning i sistnämnda fråga. Vad angår förslaget om sänkning av förrådsintendentsbefattningarna i Östersund och Luleå fann departementschefen med hänsyn till såväl den pågående avlöningsrevisionen som till kommissionens undersökning detta förslag icke heller nu böra upptagas till behandling. B efalsförbundet har såväl hos Kungl. Maj:t som hos kommissionen bemött sistnämnda förslag och därvid uttalat, att bärande skäl för nedflyttning av de två ifrågavarande intendentsbefattningarna ej förelåge. Förbundet har vidare hos kommissionen framhållit, att centralförrådet i Örebro, sedan huvudförrådet i Stockholm dit överflyttats, fått ett verksamhetsfält och en arbetsomfattning, som låge avsevärt över huvudförrådens. Då förrådsintendenternas löneplacering i 27:e lönegraden på sin tid avvägts med hänsyn till ett normalförråds omfattning, funne förbundet det vara påtagligt, att en höjning i lönegrad av förrådsintendentsbefattningen i Örebro borde ske. Järnvägsstyrelsen har sedermera i en promemoria till de sakkunniga för omprövning av lönegradsplaceringen för befattningshavare vid statens affärsdrivande verk vidhållit, att en sänkning av tjänste- och löneställningen för förrådsintendenterna vid de båda nordliga distrikten vore sakligt motiverad. Styrelsen föreslog emellertid därvid, att, enär det under den tid, som förflutit sedan nämnda förslag framställdes, visat sig, att tillräckliga skäl för en så relativt kraftig nedflyttning av befattningarna ifråga som till 24:e lönegraden, knappast kunde anses föreligga, de båda tjänsterna borde placeras i 26:e lönegraden. Vidare har befälsförbundet hos kommissionen yrkat, att förste bokhållarbefattningen å förrådsintendentkontoren måtte uppflyttas i 22:a lönegraden med tjänstebeteckningen underintendent, att bokhållaren (lagerbokhållaren) å respektive förråd med undantag av Bollnäs måtte erhålla förste bokhållares tjänsteställning ävensom att ytterligare en bokhållarbefattning vid vartdera av förrådsintendentkontoren i Göteborg, Malmö och Östersund, avsedda för bland annat inventeringar och virkesbesiktningar, måtte inrättas. Statsbanornas förrådstjänstemannaförening har framlagt förslag om förrådsintendentstjänstens spaltning i 26:e, 27:e och 28:e lönegraderna, samt om inrättande av vissa byråassistentbefattningar i 20:e, 21 :a och 22:a lönegra-

15 derna ävensom av vissa förste bokhållar- och bokhållarbefattningar. I detta sammanhang vill kommissionen erinra, att frågor angående lönegradsplacering för vissa förrådsintendentsbefattningar samt för vissa förste bokhållare behandlats i det betänkande, som den 13 februari 1939 framlagts av de inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga för omprövning av lönegradsplaceringen för befattningshavare vid statens affärs drivande verk. Till detta betänkande, i den mån det behandlar nu berörda spörsmål, återkommer kommissionen i det följande i samband med sitt yttrande. Svenska järnvägsmannaförbundets avdelningar i Örebro, Göteborg, Malmö och Östersund hava i olika framställningar hemställt, dels om inrättande av en kontorsskrivarbefattning för de göromål å centralförrådets inköpsavdelning, som för närvarande utföras av en kontorist och som avse biträde med upphandlingar, dels om inrättande av maskinbiträdesbefattning å centralförrådet för förrådsvakt, som ständigt tjänstgör såsom truckförare, dels om närmare undersökning rörande löneställningen för de förrådsvakter å centralförrådet, som utföra arbeten av mera kvalificerad beskaffenhet, dels om placering i 7:e lönegraden av den tjänsteman, som handhar skötseln och manövreringen av lyftkranen vid huvudförrådet i Göteborg, dels om uppflyttning i 6:e eller 7:e lönegraden av lastbilschaufförerna vid huvudförrådet i Göteborg, dels om fast placering av två förrådsmästarbefattningar därstädes, dels om uppflyttning av de kontorister, vilka å intendentkontoret i Göteborg utföra mera kvalificerat arbete med räkningskontroll och bokföring, till förste kontorister, dels om uppflyttande därstädes av kanslibiträdes- och förrådsvaktsbefattningarna till kontoristbefattningar, dels om högre tjänsteställning för den kontorist, som är ledare för den maskinella bokföringen å förrådsintendentkontoret i Malmö, dels om högre tjänsteställning för kanslibiträdet å samma kontor, dels om högre tjänsteställning för den förrådsvakt å samma kontor, som huvudsakligen biträder å allmänna avdelningen, dels om uppflyttning till kontorist av en förrådsvakt å förrådsintendentkontoret i Malmö, vilken bland annat brukar vikariera för en kontorsskrivare å övergångsstat, dels om utredning angående arbetsuppgifterna för en förrådsmästare pa övergångsstat och en förrådsförman, dels om högre tjänsteställning för de förrådsvakter i Östersund, vilka tjänstgöra å maskinbokföringsavdelningen, dels om placering i högre lönegrad av förrådsvakt eller maskinbiträde, som tjänstgör såsom förare av förrådens lastbilar. Representanter för förrådsmästarna hava anhållit om åtgärder för uppflytt-

16 ning till 15:e lönegraden av förrådsmästarna i Örebro, Göteborg och Malmö och till 14:e lönegraden av de övriga. Svenska järnvägarnas kontorspersonalsförbund har inför kommissionen framlagt förslag till allmänna normer rörande personaluppsättning vid förrådsavdelningen och därjämte i skrivelse till kommissionen den 5 april 1938 framfört ytterligare vissa rent allmänna synpunkter i berörda hänseende utan att dock därvid i detalj precisera sina önskemål. Härutöver ha vid kommissionens nedan omförmälda studiebesök framställningar beträffande ändrad löneställning i ett flertal avseenden framförts.

III. Av kommissionen företagna studiebesök. For att erhålla närmare kännedom om personaluppsättningen vid förrådsmtendentkontoren samt central- och huvudförråden ävensom om de huvudsakliga arbetsuppgifterna för de skilda befattningshavarna, har kommissionen besökt samtliga huvudförråd. Vidare har kommissionen för erhållande av jämförelsematerial studerat förrådspersonal vid post- och telegrafverken. I särskild bilaga lämnas redogörelser för de sålunda avlagda studiebesöken, vilka redogörelser avse förhållandena, sådana de gestaltade sig vid undersökningstillfällena under år 1938.1 Beträffande studiebesöken vid statens järnvägars förrådsavdelning vill kommissionen framhålla, att redogörelserna i stort sett hänföra sig till den ovan angivna uppdelningen av ärendena i vissa huvudgrupper. Därvid bör emellertid framhållas, att denna uppdelning icke alltid överensstämmer med arbetsuppgifternas fördelning å olika befattningshavare sådan denna fördelning gestaltade sig vid tiden för kommissionens undersökningar. Sålunda förekom exempelvis i ett flertal fall, att en och samme befattningshavare hade arbetsuppgifter, vilka kunde hänföras till flera av de angivna grupperna. Ett dylikt förhållande kan eller bör givetvis av olika skäl ej heller för framtiden helt undvikas. I förevarande avseende måste nämligen hänsyn tagas till de speciella förhållandena å varje plats såsom exempelvis olika omfattning av likartade arbetsuppgifter på de olika kontoren, vilket kan föranleda, att vissa -åligganden, som å ett ställe helt utfylla en tjänstemans tid, å ett annat ställe lämpligen kunna utföras såsom fyllnadsarbeten. Vidare är att märka, att vid förrådsavdelningen — i likhet för övrigt med förhållandena vid andra avdelningar inom verket — vissa tjänstemäns rent personliga egenskaper gjort det nödvändigt att träffa en arbetsfördelning, som avviker från vad som annars vore ur tjänstens synpunkt riktigast. Såsom utgångspunkt för bedömande av personaluppsättningen och jämväl ur organisatorisk synpunkt har emellertid den angivna grupperingen synts kommissionen i stort sett lämplig. Slutligen må anmärkas, att de uppgifter, som i redogörelsen lämnas an1 Bilagan ifråga är ej tryckt, men föreligger i järnvägsstyrelsen i ett mindre antal maskinskrivna exemplar.

17 gående olika befattningshavares göromål, icke äro uttömmande, utan allenast avse att giva en bild av vederbörandes huvudsakliga arbete. I redogörelsen har ej heller särskilt angivits, huruvida disponerad personal i de olika graderna innehar ordinarie eller icke ordinarie anställning.

IV. Kommissionens förslag. A. Allmänna riktlinjer i fråga om personaluppsättningen. Med ledning av cle verkställda utredningarna får kommissionen framlägga följande förslag beträffande förrådsavdelningen. Förslaget omfattar allenast personaluppsättningen vid den lokala linjeförvaltningen. Ifråga om såväl förrådsavdelningen som övriga avdelningar vid statens järnvägar har kommissionen nämligen funnit det lämpligast och riktigast att i förevarande avseende behandla respektive linjeförvaltningar för sig och dem motsvarande byråer i järnvägsstyrelsen särskilt och i samband med styrelsens övriga byråer. Kommissionen vill till en början till behandling upptaga frågan om lönegradsplaceringen av förrådsintendenterna, förste bokhållarna å förrådsintendentkontoren samt de befattningshavare, vilka under förrådsintendenterna närmast utöva tillsynen över respektive förråd. Vad förrådsintendenterna angår har den verkställda undersökningen givit vid handen, att de uppgifter och befogenheter, som tillkomma dessa befattningshavare, i stort sett äro för samtliga av kvalitativt enahanda art. Därest man åter tar hänsyn till omfattningen av deras arbetsbörda, förefinnes större eller mindre skillnad, beroende huvudsakligen på de underställda förrådens storlek och omsättningen inom dem. I nyssberörda hänseende framträder, på sätt ovan angivna statistiska uppgifter utvisa, främst en markerad skillnad mellan centralförrådet i Örebro, å ena, samt huvudförråden, å andra sidan. Sålunda var under år 1937 vid centralförrådet värdet av lagerbehållningen respektive inköpta effekter nära tre gånger så stort som motsvarande högsta värde vid något av huvudförråden, varjämte värdet av vid centralförrådet utlämnade effekter under samma år uppgick till mer än dubbla motsvarande värdet vid det största huvudförrådet. Denna avsevärda skillnad har sin förklaring bland annat i det förhållandet, att centralförrådet bildats år 1936 genom sammanslagning av statens järnvägars dåvarande största förråd, stockholmsförrådet, samt verkstadsförrådet i Örebro. Järnvägsstyrelsen har jämväl funnit centralförrådets storleksordning motivera en förbättrad löneställning för föreståndartjänsten därstädes. Enligt styrelsens förslag skulle emellertid en dylik förbättring ske i samband med sådan ändring av anställningsformen, att tjänsten tillsattes medelst förordnande av Kungl. Maj:t för viss tid, en åtgärd, som av styrelsen förordats jämväl för vissa sektions- och verkstadsföreståndare vid statens järnvägar. I nu berörda ämne har kommissionen yttrat sig i skrivelse den 29 oktober 1938 till de sakkunniga för omprövning av lönegradsplaceringen för befatt187 40

18 ningshavare vid statens affärsdrivande verk. Kommissionen framhöll därvid, att frågan huruvida förordnandeanställning borde införas beträffande vissa befattningshavare i sådan löne- och tjänsteställning, där eljest konstitutorial vore den regelmässiga anställningsformen, syntes vara av den principiella betydelse, att densamma borde bedömas ur vidare synpunkter än dem, kommissionen hade att beakta. Oavsett emellertid själva anställningsformen för ifrågavarande befattningshavare hade kommissionen, i likhet med järnvägsstyrelsen, funnit, att en förbättrad löneställning för åtminstone vissa av de befattningshavare, som av järnvägsstyrelsen åsyftats, kunde vara motiverad. Vid den ingående undersökning, som företagits beträffande förrådsavdelningen, hade kommissionen funnit så vara förhållandet beträffande förrådsintendenten vid centralförrådet i Örebro. Kommissionen sade sig förutsätta, att de sakkunniga skulle upptaga denna fråga till omprövning i dess helhet. I sitt betänkande hava de sakkunniga yttrat sig angående den princip, som borde beaktas, då i samband med revisionen av tjänsteförteckningen befattningar upptoges som förordnandetjänster, men icke närmare till behandling upptagit placeringen av de tjänster, varom nu närmast är fråga. Kommissionen finner för sin del, att den ifrågasatta förändringen beträffande förrådsintendentstjänsten i Örebro bör bedömas i samband med motsvarande fråga rörande vissa sektions- och verkstadsföreståndare. Dessa spörsmål synas emellertid vara av den principiella natur och så omfattande, att de böra bedömas i särskild ordning, och har kommissionen därför icke ansett sig böra härutinnan göra uttalande i annan mån än som nu skett. Beträffande förrådsintendentstjänsterna vid huvudförråden har kommissionen i likhet med järnvägsstyrelsen konstaterat en märkbar skillnad i fråga om arbetsbelastningen och i sådant hänseende funnit förrådsintendentstjänsterna i Göteborg och Malmö mera krävande än motsvarande tjänster i Östersund och Luleå. Denna skillnad belyses i viss mån av de statistiska uppgifter, som i det föregående lämnats, men kommissionen stöder sin uppfattning i denna fråga huvudsakligen på de iakttagelser, den gjort såväl vid besök å respektive arbetsplatser som i övrigt under utredningsarbetets gång. Under förutsättning av oförändrad förrådsorganisation har man ock att räkna med, att statens järnvägars allt mer omfattande automobiltrafik och den fortgående utvidgningen av statsbanenätet skola medföra en utvidgning av förrådstjänsten, som vad huvudförråden beträffar, i främsta rummet kan antagas komma att belasta förrådsintendentstjänsterna i Göteborg och Malmö och alltså ytterligare skärpa skillnaden mellan dessa tjänster samt motsvarande tjänster i Östersund och Luleå. Med hänsyn till det nu anförda har kommissionen ingen erinran mot järnvägsstyrelsens förslag om införande av olika lönegradsplaceringar för förrådsintendentstjänsterna i Göteborg och Malmö, å ena, samt Östersund och Luleå, å andra sidan. Järnvägsstyrelsens förslag, sådant det numera föreligger, innebär ett bibehållande av förrådsintendentstjänsterna i Göteborg och Malmö i 27:e samt en nedflyttning av samma tjänster i Östersund och Luleå till 26:e lönegraden.

19 Då tidigare, bland annat av lönenämnden, ifrågasatts en nedflyttning av sistnämnda två tjänster till 24:e lönegraden vill kommissionen framhålla, att oaktat den centralisering av upphandlingen, som under senare år ägt rum, å förrådsintendentkontoren bibehållits och med nuvarande organisation alltjämt torde komma att bibehållas en icke obetydlig upphandling av sådana effekter, som äro erforderliga för vederbörande distrikts eget behov. Vidare bör beaktas, att genom sagda centralisering av själva upphandlingen någon minskning i övrigt ej ägt rum beträffande förrådsintendenternas omfattande och i ekonomiskt hänseende betydelsefulla befattning med de centralt upphandlade effekterna. Sedd i förhållande till omfattningen av de arbetsuppgifter, som sålunda och i övrigt alltjämt åvila förrådsintendenterna, finner kommissionen den lättnad, som kan hava beretts dem genom ifrågavarande förskjutning, icke vara av beskaffenhet att böra tillmätas väsentlig betydelse vid bedömande av lönegradsplaceringen. Slutligen kan anmärkas, att vissa av de administrativa och disciplinära befogenheter, som tillkomma förrådsintendent, icke synas förenliga med denna tjänsts placering i 24:e lönegraden. Med hänsyn till det nu sagda och jämväl efter en jämförelse med förhållandena vid post- och telegrafverken anser kommissionen, att ingen av förrådsintendentstjänsterna vid statens järnvägar bör placeras i lägre lönegrad än den 26:e. Kommissionen vill därför för sin del förorda, att förrådsintendenterna i Göteborg och Malmö bibehållas i 27:e lönegraden och att förrådsintendenterna i Östersund och Luleå nedflyttas i 26:e lönegraden. Denna ståndpunkt, i vad den rör förrådsintendenterna i Östersund och Luleå, har även biträtts av de sakkunniga för omprövning av lönegradsplaceringen för befattningshavare vid statens affärsdrivande verk, vilka föreslagit införande i 26:e lönegraden av befattningen förrådsintendent. 1 Förrådsintendentens närmaste man och ställföreträdare innehar för närvarande vid såväl central- som huvudförråden tjänsteställning såsom förste bokhållare med placering i 18:e lönegraden. I sin nu berörda egenskap åligger det förste bokhållaren att — förutom handläggning av de speciella uppgifter, som ankomma på honom — närmast under förrådsintendenten leda och svara för arbetet inom förrådsintendentkontoret och på förråden, och kräves det av honom därjämte sådan kompetens, att han, då anledning därtill gives, skall kunna företräda förrådsintendenten eller vikariera för honom. På grund av de kvalificerade uppgifter, som sålunda åvila dessa förste bokhållare, och jämväl med hänsyn till den stora skillnaden i avlöningshänseende mellan förrådsintendenterna och deras närmaste män, synes det rimligt, att någon förbättring i lönehänseende för dessa senare genomföres. Kommissionen har i sådant hänseende och jämväl här efter en jämförelse med förhållandena vid post- och telegrafverken funnit en placering av ifrågavarande befattningshavare i 20:e lönegraden vara lämpligt avvägd. 1 Sedan detta skrivits, har ett av Kungl. M a j : t i proposition nr 153/1940 framlagt förslag i ämnet av riksdagen bifallits.

20 Därvid har kommissionen även övervägt frågan om en gradering av befatt ningarna med hänsyn till vederbörande avdelnings storleksordning, men för sin del icke funnit tillräckliga skäl härtill föreligga. Då i tjänsteförteckningen vid statens järnvägar för närvarande icke finnes någon tjänstebenämning i 20:e lönegraden, som kan anses passande för de befattningar, varom nu är fråga, framförde kommissionen i skrivelse till meranämnda sakkunniga förslag om införande i nyssnämnda lönegrad av befattningen kontrollör såsom lämplig benämning å dessa befattningar. De sakkunniga, som icke hade någon erinran att framställa mot att förrådsintendenternas närmaste män och ställföreträdare placerades i 20:e lönegraden, ansågo emellertid, att befattningarna lämpligen borde inordnas under benämningen byråassistent, som av de sakkunniga föreslagits till upptagande i 20:e lönegraden vid statens järnvägar. Häremot har kommissionen för sin del ingen erinran. 1 Såsom ovan nämnts utöva bokhållare, här benämnda lagerbokhållare, under respektive förrådsintendent närmaste tillsynen över centralförrådet och samtliga huvudförråd med undantag av Notviken. Befälsförbundet har yrkat, att lagerbokhållarna, med undantag av den i Bollnäs placerade, måtte uppflyttas till 18:e lönegraden såsom förste bokhållare. Den verkställda undersökningen har givit vid handen att de uppgifter, som åvila lagerbokhållarna i fråga om arbetsledning samt de underställda förrådens ekonomiska och rationella drift, äro av beskaffenhet att för ett riktigt handhavande kräva väl kvalificerade och skolade arbetskrafter. Detta krav växer givetvis i mån av vederbörande förråds storlek och framträder särskilt i fråga om centralförrådet, vilket, som förut nämnts, i storlekshänseende väsentligt skiljer sig från huvudförråden. Kommissionen har vid övervägandet av detta spörsmål funnit sig böra föreslå, att lagerbokhållarbefattningen vid centralförrådet höjes till förste bokhållarbefattning. Beträffande övriga lagerbokhållare vill kommissionen icke föreslå någon förändring i den nuvarande placeringen. En viss tvekan har visserligen rått angående huruvida en sänkning kunde vara motiverad beträffande lagerbokhållarbefattningen vid huvudförrådet i Bollnäs, men anser kommissionen, att så länge dess innehavare enligt nu tillämpad organisation bibehålles vid de uppgifter, han innehade vid tiden för kommissionens undersökningar, särskilt i fråga om virkesbesiktningar och dylikt, någon förändring av hans löneställning icke bör ske. Ej heller har kommissionen ansett sig böra ifrågasätta förändrad löneställning för den förrådsmästare, vilken utövar närmaste tillsynen över huvudförrådet i Notviken. I detta sammanhang har kommissionen också till övervägande upptagit framställda yrkanden om sådan differentiering av de nuvarande förrådsmästartjänsterna att desamma, som nu äro upptagna i 12:e lönegraden, skulle upptagas jämväl i 14:e och 15:e lönegraderna. Även om det beträffande förråds1 E t t av järnvägsstyrelsen i skrivelse till Kungl. M a j : t den 22 december 1939 framlagt förslag om införande av befattningen byråassistent i 20 :e lönegraden har tillsvidare ej föranlett åtgärd. Se Kungl. Maj:ts proposition nr 153/1940.

21 mästartjänsterna förekommer viss skillnad i fråga om arbetsuppgifternas omfattning å olika tjänsteställen, har kommissionen dock icke funnit denna skillnad tillräcklig för att kommissionen skulle kunna tillstyrka de sålunda framkomna yrkandena. Kommissionen vill härefter söka uppdraga vissa allmänna riktlinjer för personaluppsättningen i övrigt vid förrådsintendentkontoren och förråden, därvid kommissionen beträffande kontoren hänför sig till den ovan angivna ärendesgrupperingen och i enlighet härmed behandlar personaluppsättningen i mot denna gruppering svarande avdelningar. Biträdande personal inom förrådsintendentkontoren.

a) Allmänna

avdelningen.

Av de till denna avdelning hörande ärendena har kommissionen såsom mest kvalificerade ansett större upphandlingar samt försäljningsärénden i allmänhet ävensom kolimportärenden och vad därmed sammanhänger. Handläggningen av dessa ärenden torde i främsta rummet böra ankomma på innehavaren av den förut behandlade och till införande i 20:e lönegraden föreslagna byråassistentbefattningen, vilken dessutom skulle biträda med allmän ledning och övervakning av arbetet inom kontorets verksamhetsområde samt även i övrigt handhava sådana uppgifter, som böra ankomma på förrådsintendentens närmaste man. Till avdelningens mera kvalificerade uppgifter kunna ock räknas inventeringar av förrådseffekter samt besiktningar av sliprar och virke. Med hänsyn till betydelsen för statens järnvägar av dessa inventeringar och besiktningar ur såväl ekonomisk som kontrollsynpunkt och för att vederbörande förrättningsman skall kunna intaga önskvärd självständig ställning gent emot vederbörande tjänsteställen och leverantörer torde befattningshavare, i vars tjänstgöring dessa förrättningar mera regelbundet ingå såsom en väsentlig del, icke böra hava lägre tjänsteställning än bokhållares. I detta sammanhang vill kommissionen ifrågasätta, att en undersökning verkställes angående huruvida icke för förrådsavdelningens del de nu föreskrivna inventeringarna av tjänsteställenas inventarier kunde upphöra, varigenom förrådets inventeringar i huvudsak skulle inskränkas till effekter i central-, huvud- och filialförråd. Att märka är nämligen, att inventarier vid utlämnandet omedelbart debiteras mottagaren och sålunda icke längre äro förrådseffekter, varjämte förrådsintendentkontoret även utan av detsamma verkställd inventering kan kontrollera inventariebeståndet genom de från tjänsteställena tid efter annan insända inventarieböckerna, för vars riktighet tjänsteställena säkerligen torde kunna svara. Genom en under senare delen av år 1938 utfärdad bestämmelse angående nu ifrågavarande inventeringar hava dessa icke oväsentligt inskränkts. Ytterligare lättnad i arbetsbördan på allmänna avdelningen skulle givetvis vinnas genom deras fullständiga upphörande under det att något nämnvärt ökat arbete icke torde påläggas andra tjänsteställen. Till belysande av omfattningen av ifrågavarande arbetsuppgifter vill kom-

22 missionen i detta sammanhang hänvisa till följande sammanställning av erhållna uppgifter om det antal dagar per år, som beräknas åtgå dels för besiktning av virke och sliprar, dels för inventering av central-, huvud- eller filialförråd, dels för inventering av inventarier.

Intendentkontoret

Örebro . . . Göteborg. Malmö . . . Östersund Luleå . . .

Besiktning av virke och sliprar

Inventering av

antal dagar

central- eller huvudförråd antal dagar

antal dagar

235 166 230 150 200

250 100 125 145 150

110 80 30 90 105

filialförråd

Summa antal Inventering av dagar för inventarier besiktningar och inventeringfar antal dagar

595 346 385 385 455

50 24 36 20 20

De s å l u n d a l ä m n a d e uppgifterna avse erforderligt a n t a l d a g a r u n d e r f ö r u t s ä t t n i n g a t t bes i k t n i n g a r n a och i n v e n t e r i n g a r n a fullgöras i föreskriftsrnässig o m f a t t n i n g .

Kommissionen har med stöd av sålunda erhållna uppgifter rörande omfattningen av erforderliga besiktningar och inventeringar verkställt en beräkning angående för ifrågavarande ändamål erforderlig personal å de olika kontoren. Givetvis är emellertid denna beräkning, liksom kommissionens övriga förslag i allmänhet rörande antalet befattningar för viss tjänsteuppgift, icke avsedd att vara bindande utan mera avsedd såsom förtydligande av kommissionens riktlinjer. Kommissionen har på nu anförda grunder ansett, att två befattningshavare i bokhållares grad tills vidare böra placeras å vart och ett av intendentkontoren för utförande av ifrågavarande göromål. Beträffande Göteborg, Malmö, Östersund och Luleå har därvid beräknats, att dessa bokhållare visserligen icke helt, men dock till väsentlig del komma att upptagas av besiktningar och inventeringar, varför de därjämte skulle kunna utnyttjas även för andra kvalificerade göromål på allmänna avdelningen inom respektive kontor, såsom för biträde vid upprättandet av personal- och kostnadsstater, beräkningar av årsbehov av förrådseffekter m. m. dylikt. Vad åter Örebro angår, torde de två föreslagna bokhållarna icke kunna ensamma helt medhinna samtliga besiktningar och inventeringar. Då emellertid en tredje befattningshavare icke torde kunna till väsentlig del utnyttjas för ifrågavarande göromål synes vidare erfarenhet böra avvaktas, innan man här anställer ytterligare en bokhållare för ändamålet. Kommissionen föreslår i stället att på allmänna avdelningen i Örebro placeras en kontorsskrivare med uppgift att i erforderlig omfattning biträda med besiktningar och inventeringar samt i övrigt där fullgöra de mera kvalificerade göromål av annan art, som å övriga förrådsintendentkontor beräknas komma att — i viss mån såsom fyllnadsarbete — fullgöras av där placerade bokhållare. För biträde med handläggning av övriga å intendentkontorens allmänna avdelningar ankommande ärenden, vilka icke kunna anses hänförliga till maskinskrivning eller andra enklare kontorsgöromål, böra anlitas kontorister.

23 Å dessa komma då att läggas vissa göromål, som tidigare utförts av befattningshavare i högre lönegrad, ävensom å andra sidan en del göromål, som å några kontor utförts av kanslibiträden eller förrådsvakter och som varit av sådan art, att de, enligt kommissionens uppfattning, böra anförtros åt kontorister. Häri ligger förklaringen till, att antalet kontoristbefattningar å de allmänna avdelningarna enligt efterföljande förslag kommit att ökas. Vad nyss berörda kontorsgöromål av enklare beskaffenhet angår, har kommissionen iakttagit, att befattningshavare i 4:e lönegraden, kontorsbiträden, icke tagits i anspråk för sådana göromål å något av ifrågavarande kontor, utan att därför i regel anlitats å kontoren placerade förrådsvakter eller befattningshavare i högre lönegrad. Vidare hava göromål av ifrågavarande slag å samtliga kontor i större eller mindre utsträckning fördelats på flera händer och olika avdelningar. Kommissionen anser för sin del, att en viss centralisering av maskinskrivning och övriga motsvarande uppgifter till en på dessa arbeten tränad och rutinerad personal är önskvärd, såsom ägnad att medföra besparing av arbetstid och maskinell utrustning samt i övrigt vara till gagn för arbetets rationalisering. Denna personal bör med hänsyn till de avsedda arbetenas art lämpligen vara placerad i 4:e lönegraden och har kommissionen därför i sitt förslag till personaluppsättning å intendentkontoren upptagit kontorsbiträden för nämnda göromål. Kommissionen vill ock, med stöd av den verkställda undersökningen, förorda, att i mån av behov anställas kontorsvakter, vilka kunna anlitas för budskickning m. m. samt uppövas och under sin utbildning användas till maskinskrivning m. fl. lämpliga kontorsgöromål å de olika avdelningarna.

b)

Inköpsavdelningen.

För handläggningen av de löpande inköpsärendena erfordras vid huvudförråden i regel en eller två befattningshavare, allt efter inköps- och upphandlingsverksamhetens omfattning. I allmänhet äro för närvarande dessa befattningshavare i kontorsskrivares tjänsteställning, en lönegradsplacering, som kommissionen jämväl i betraktande av ärendenas beskaffenhet finner lämpligt avvägd. Vad centralförrådet beträffar skiljer sig detta, såsom av det föregående framgår, i fråga om värdet av inköpta effekter väsentligt från de övriga förråden. Mängden av de ärenden av skiftande beskaffenhet och svårighetsgrad, som i följd härav måste handläggas å ifrågavarande avdelning vid intendentkontoret i Örebro, finner kommissionen motivera, att, liksom nu är fallet, en befattningshavare av bokhållares tjänstegrad placeras å avdelningen såsom ledare och för handläggning av de mest kvalificerade arbetsuppgifterna. I övrigt synes även här personaluppsättningen böra utgöras av kontorsskrivare. Vid den personaluppsättning, som sålunda förordas, förutsattes emellertid, att befattningshavare i kontorsskrivares eller högre grad icke annat än som rent fyllnadsarbete belastas med å avdelningen förekommande expedieringseller andra enklare kontorsgöromål, maskinskrivning och dylikt. För dessa

24 göromål bör lämpligen i mån av behov å avdelningen anställas kontorsbiträden eller eventuellt utnyttjas motsvarande arbetskrafter å allmänna avdelningen.

c) Avdelningen

för

räkningskontroll.

Med hänsyn till betydelsen ur ekonomisk synpunkt av att det kontrollarbete, som av avdelningen utföres, verkställes med tillbörlig uppmärksamhet och noggrannhet synes det erforderligt, att denna avdelning ställes under en särskild ledare, som därjämte själv i möjligast största omfattning bör utföra den mera kvalificerade sakliga granskningen. Härtill hänför kommissionen i första hand granskning av räkningarnas överensstämmelse med träffade upphandlingsavtal särskilt i fråga om rabatter och å-pris, i vilka hänseenden granskning ej förekommer å annat tjänsteställe än förrådsintendentkontoren, ävensom kontroll över att debiterade effekter vederbörligen mottagits och besiktigats. Beträffande ifrågavarande avdelning i Örebro finner kommissionen med hänsyn till förrådsavdelningens storlek lägre grad för nu behandlad befattningshavare än kontorsskrivare ej kunna ifrågakomma, Även vid de övriga förrådsintendentkontoren har kommissionen — med allt beaktande av de underställda förrådens mindre storleksordning — funnit räkningskontrollen vara av den betydelse, att ledarskapet å avdelningen bör omhänderhavas av kontorsskrivare. Såsom biträden vid räkningskontrollen närmast i fråga om siffergranskning, upprättandet av samlingslistor, förandet av erforderliga register m. m. synes i regel böra anlitas befattningshavare i kontorists grad. Härvid torde dock ett undantag böra göras för ifrågavarande avdelning i Örebro. På grund av det stora antalet här förekommande räkningar är det nämligen ej för ledaren möjligt att ensam medhinna all den kvalificerade sakliga granskning, som regelmässigt bör åvila honom, utan lärer det vara nödvändigt att i viss utsträckning uppdraga även dylik granskning åt hans medhjälpare. I den mån dessa tjänstehavare stadigvarande fullgöra dylika uppdrag synes de jämväl böra erhålla högre tjänsteställning än motsvarande tjänstemän å övriga kontor, lämpligen förste kontorists grad. För i övrigt å avdelningen förekommande enklare göromål såsom sortering, insättning av räkningar m. m. torde, i mån av behov av särskild arbetskraft därför, böra anlitas kontorsbiträden.

d)

Bokföringsavdelningen.

Med hänsyn till betydelsen och den skiftande beskaffenheten av arbetena å denna avdelning finner kommissionen jämväl i detta fall erforderligt, att avdelningen ställes under ledarskap av en befattningshavare med högre tjänsteställning än de övriga å avdelningen placerade. Efter övervägande av den lönegrad, som i sådant hänseende kan vara lämplig anser sig kommissionen böra föreslå förste kontorists grad vid kontoren i Göteborg, Malmö, Östersund och Luleå, under det med hänsyn till den väsentligt större arbets-

25 omfattningen och erforderliga personaluppsättningen i Örebro, befattningen därstädes ansetts böra hänföras till kontorsskrivares grad. I övrigt torde för å avdelningen förekommande göromål böra anlitas kontorister med biträde av expeditionsvakter, de senare huvudsakligen avsedda för bokföringsmaskinerna och sådant sorterings- eller annat där förekommande arbete av relativt enkel beskaffenhet. I detta sammanhang vill kommissionen meddela, att den beträffande arbetet vid bokföringsmaskinerna haft under övervägande, huruvida icke lämpligen detta arbete, i likhet med vad förhållandet är exempelvis inom generalpoststyrelsens bankavdelning, kunde utföras av befattningshavare i 4:e lönegraden. Efter ett jämförande studium av arbetsförhållandena å respektive tjänsteställen har kommissionen emellertid stannat vid den uppfattningen, att för arbetet vid maskinerna å förrådsintendentkontoren, vilket vanligen är förenat med annat biträdesarbete, lämpligen böra användas expeditionsvakter, vilka därjämte i mån av behov böra beredas tillfälle att såsom vikarier för befattningshavare i högre grad eller eljest tjänstgöra inom olika avdelningar och sålunda vinna för eventuell befordran erforderlig mer allsidig utbildning. Biträdande personal för den direkta förrådstjänsten. Beträffande löneställningen för de befattningshavare, vilka närmast under förrådsintendenten utöva tillsynen över central- och huvudförråden, har kommissionen tidigare yttrat sig. Vad angår personalen därstädes i övrigt torde till en början viss personal vara erforderlig såsom biträden å dessa befattningshavares expeditioner för kontorsgöromål. Behovet av denna personal samt kravet på kvalifikationer hos densamma växlar med omfattningen av vederbörande förråd. Till de mest kvalificerade kontorsgöromålen torde kunna räknas förandet av beställningskort, övervakning av leveransers mottagande och fullgörande inom bestämd tid ävensom i samband därmed i förekommande fall verkställande av leveranspåminnelser, förande av vissa journaler såsom olje-, fat- och reparationsjournaler. För dessa m. fl. likartade göromål torde å ifrågavarande expeditioner vid vart och ett av central- och huvudförråden, dock med undantag för Notviken, erfordras en kontorist. För biträde i övrigt å dessa expeditioner torde, i den mån så erfordras, kunna användas expeditions- eller kontorsvakt. Vad Notviken beträffar betjänar detta förråd så gott som uteslutande lok- och vagnverkstäderna därstädes, speciellt i vad avser effekter för malmbanematerielen. Med hänsyn till den på grund härav i viss mån ensartade beskaffenheten av göromålen synes den förrådsmästare, som förutsattes skola utöva tillsynen över detta förråd, kunna tilldelas ett biträde för kontorsgöromål i något lägre grad än som anses erforderligt för motsvarande befattning å lagerbokhållarexpeditionerna, lämpligen ett trafikbiträde. För arbetsledning å respektive förråd närmast under lagerbokhållaren finnas för närvarande i Örebro, Göteborg, Malmö, Östersund och Bollnäs en eller flera förrådsmästare. Kommissionen vill med stöd av den verkställda

26 undersökningen förorda, att en förrådsmästarbefattning med motsvarande uppgift bibehålles å vart och ett av huvudförråden i Göteborg, Malmö, Östersund och Bollnäs, därvid förutsattes, att denna förrådsmästare skall utöva tillsyn över arbetet beträffande såväl inner- som i förekommande fall ytterförråd. Vad centralförrådet beträffar, där för närvarande finnas två förrådsmästare, en för innerförrådet och en för ytterarbetena, synes arbetets omfattning kräva ett bibehållande av båda dessa befattningshavare. Storleksordningen av huvudförrådet i Boden synes icke motivera placering därstädes av förrådsmästare under lagerbokhållaren. Förrådsmästaren i Notviken, som själv under förrådsintendenten utövar den närmaste tillsynen över förrådet, har icke någon befordrad tjänsteman till sitt förfogande för arbetsledningens utövande. Kommissionen har, bortsett från vad ovan sagts beträffande expeditionsgöromålen, icke funnit anledning att föreslå ändring härutinnan. Å samtliga förråd, med undantag för Bollnäs och Notviken, bör enligt kommissionens mening finnas placerade en eller flera förrådsförmän såsom biträden åt vederbörande befäl vid utövandet av den löpande tillsynen över arbetet och expedieringens gång samt vid det kontinuerliga övervakandet att tillgången på olika slag av effekter håller sig inom fastställda maximi- och minimigränser. Mer än en förrådsförman kan vara behövlig, då vissa större avdelningar av förrådet äro förlagda särskilt, såsom fallet är med gjutgods- och virkesförråden i Örebro. För bilkörning eller skötsel av större lastkranar, bör liksom hittills, då berörda uppgifter utgöra vederbörandes huvudsakliga sysselsättning, anlitas maskinbiträden. Vid förrådsavdelningen funnos vid tiden för kommissionens undersökningar för arbetet inom central- och huvudförråden, frånsett de tjänstehavare i maskinbiträdesgrad, som fungerade som bilförare eller kranskötare och dylikt, ingen befattning mellan förrådsförman (7:e lönegraden) och förrådsvakt (5:e lönegraden). Det saknades följaktligen för förrådsavdelningens vidkommande motsvarighet till trafikavdelningens trafikbiträden (6:e lönegraden) och med nyssnämnda inskränkning även beträffande maskinavdelningens maskinbiträden. Enligt kommissionens uppfattning förekommer dock i viss utsträckning så stor skillnad i berörda förrådsvakters arbetsuppgifter med avseende på ansvar och arbetets kvalitet i övrigt, att densamma bör komma till synes i vederbörandes lönegradsplacering. De göromål, som ankomma å förrådsvakterna, placerade i förrådet, avse huvudsakligen det direkta bestyret med förrådseffekterna såsom deras mottagning, uppackning, upplagring, vård och utexpediering. Vidare användas förrådsvakterna i förrådet för lossning, lastning samt övriga handräckningsgöromål, i den mån de ej utföras av förrådsarbetare. Under utredningsarbetet har emellertid framkommit, att vissa av dessa förrådsvakter anförtrotts göromål av märkbart mera kvalificerad art än vad som i allmänhet kan anses böra ankomma på tjänsteman i 5:e lönegraden. Så är till en början fallet, då för-

27 rådsvakt avdelats att såsom huvudsaklig sysselsättning centralt för visst förråd förestå godsemottagningen och därvid självständigt kontrollera överensstämmelsen mellan till förrådet från leverantörer inkommande effekter och åtföljande handlingar, i fråga om kolliantal, vikt, art m. m. ävensom ombestyra godsets fördelning och transport till respektive upplagsplatser. Vid centralförrådet kan ock arbeten av dylik kvalificerad art anses tillkomma de förrådsvakter, som inom vissa större avdelningar mera självständigt utföra en mottagningskontroll av i huvudsak enahanda art, som den nyss nämnda, ävensom i övrigt svara för förrådseffekterna inom avdelningen. Befattningshavare med nu berörda uppgifter anser kommissionen böra hänföras till 6:e lönegraden såsom trafikbiträden, varigenom jämväl skulle vinnas överensstämmelse med lönegradsplaceringen för de lägre tjänstehavarna vid maskin- och trafikavdelningarna. Med stöd av verkställd utredning har kommissionen i sitt följande förslag upptagit ett trafikbiträde för central godsmottagning vid centralförrådet samt vartdera av huvudförråden i Göteborg och Malmö. Vid övriga förråd förutsattes denna centrala kontroll kunna medhinnas av befattningshavare i högre grad vid sidan av deras övriga uppgifter. Vidare har kommissionen upptagit åtta trafikbiträden vid centralförrådet i Örebro, avsedda att tjänstgöra vid de största avdelningarna med ovan angivna arbetsuppgifter, ävensom ett trafikbiträde i Boden för biträde åt förrådsförmannen med arbetsledning och dylikt.

B. Förslag till personaluppsättning enligt de allmänna riktlinjerna. Kommissionen vill härefter, med tillämpning av nu angivna allmänna riktlinjer, framlägga förslag i fråga om personaluppsättningen vid de olika förrådsintendentkontoren och förråden. Förslaget utgår från personaluppsättningen sådan den var vid kommissionens undersökning (i efterföljande tabell kallad nuvarande) och avser alltså icke att definitivt fastslå behovet vid nuvarande tidpunkt av antal befattningshavare å de olika tjänsteställena. Under förutsättning att kommissionens allmänna riktlinjer godtagas, lärer det nämligen enligt kommissionens mening ankomma på järnvägsstyrelsen att i varje särskilt fall pröva det aktuella personalbehovet och bringa personaluppsättningen i överensstämmelse med sagda riktlinjer. Beträffande jämförelsen mellan personaluppsättningen, sådan den var vid kommissionens undersökningar, samt den föreslagna uppsättningen, må framhållas, att densamma i fråga om redovisningen av befattningshavare under de olika avdelningarna icke är fullt rättvisande, enär, på sätt tidigare framhållits, uppdelningen av arbetsuppgifterna å olika befattningshavare icke alltid överensstämmer ined den av kommissionen använda ärendesgrupperingen. Kommissionen har under utredningen funnit, att göromålen vid förrådsavdelningen i jämförelsevis stor utsträckning utfördes av befattningshavare å övergångsstat, ehuruväl enligt kommissionens uppfattning dessa göromål i

28 åtskilliga fall m o t s v a r a d e s å d a n a uppgifter, som b o r d e a n k o m m a p å inneh a v d a b e f a t t n i n g a r . D e t t a förhållande förklarar, a t t k o m m i s s i o n e n i följande förslag f ö r u t s a t t överföring till aktiv s t a t i ett flertal fall av b e f a t t n i n g s h a v a r e å övergångsstat.

Örebro. Intendentkontoret. Nuvarande

personaluppsättning:

Intendent (27:e lönegraden).

Föreslagen

personaluppsättning:

Föreståndare. Intendent (angående lönegrad, se motiveringen).

Allmänna avdelningen. 1 förste bokhållare (18:e). 1 byråassistent (20 :e). 1 bokhållare (17:e), (å övergångsstat). 2 bokhållare (17:e). 1 kontorsskrivare (15:e). 1 kontorsskrivare (15:e). 1 förrådsvakt (5:e). 2 kontorister (8:e). 1 kontorsbiträde (4:e). 7

1 bokhållare (17:e). 2 kontorsskrivare (15:e). 2 kontorister (8:e). 2 förrådsvakter (5:e).

1 kontorsskrivare (15:e). 3 kontorister (8:e). 1 förrådsvakt (5:e). 5

1 bokhållare (17:e). 1 kontorsskrivare (15:e). 4 kontorister (8:e). förråds vakter (5:e). 11

1 bokhållare (17:e). 1 kontorist (8:e). 1 förrådsvakt (5:e). 1 kontorsvakt.

Inköpsavdelningen. 1 bokhållare (17:e). 3 kontorsskrivare (15:e). 3 kontorsbiträden (4:e).

Räkningskontrollen. 1 kontorsskrivare (15:e). 2 förste kontorister (10:e). 2 kontorsbiträden (4:e).

Bokföringsavdelningen. 1 kontorsskrivare (15:e). 4 kontorister (8:e). 4 expeditionsvakter (5:e). 9 Centralförrådet. Lagerbokhållare. 1 förste bokhållare (18:e). Expeditionen. 1 kontorist (8:e). 1 förrådsvakt (5:e). 1 kontorsvakt.

29 Nuvarande

personaluppsättning:

Föreslagen

personaluppsättning:

Förrådsmästaren med expedition. 1 förrådsmästare (12:e). 1 förrådsmästare (12:e). 1 förrådsförman (7:e), (förrådsmästare 1 förrådsförman (7:e). å övergångsstat). 3 förrådsvakter (5:e). 3 förrådsvakter (5:e). Personal i inner förrådet. 1 förrådsförman (7:e). 1 förrådsförman (7:e). 22 förrådsvakter (5:e). 9 trafikbiträden (6:e). 13 förrådsvakter (5:e). 1 förrådsförman (7:e). 4 förrådsvakter (5:e).

Gjutgodsförrådet. 1 förrådsförman (7:e). 4 förrådsvakter (5:e).

1 förrådsvakt (5:e).

Virkesförrådet. 1 förrådsförman (7:e). Ytter

1 förrådsmästare (12:e). 39

arbetena. 1 förrådsmästare (12:e). 39

D e n ovan angivna förändrade personaluppsättningen har tillkommit sålunda: Föreståndare: Se kommissionens y t t r a n d e härom.

Intendentkontor Allmänna

et.

avdelningen:

att förste bokhållaren förändrats till byråassistent, att två bokhållare upptagits för besiktningar och inventeringar, vilka befattningar vinnas dels genom uppförande på aktiv stat av en bokhållare å övergångsstat samt dels genom överflyttning hit av en bokhållare från bokföringsavdelningen, att två kontorister upptagits för vissa göromål, som tidigare ålegat kontorsskrivare och förrådsvakt, vilken senare befattning skulle bortfalla, att ett kontorsbiträde upptagits för vissa av förrådsvakten tidigare utförda göromål samt för centralt maskinskrivningsarbete och dylikt. Inköpsavdelningen: att ytterligare en kontorsskrivare upptagits i stället för en av kontoristerna, vilken utfört göromål av mera kvalificerad beskaffenhet, att tre kontorsbiträden upptagits i stället för den återstående kontoristen och två förrådsvakter. Käkningskontrollav delning en: att två kontorister förändrats till förste kontorister, att den återstående kontoristen jämte förrådsvakten ersatts med två kontorsbiträden. Bokföringsavdelningen: att bokhållaren överflyttats till allmänna avdelningen, att antalet förrådsvakter (expeditionsvakter) minskats med en, vilket ansetts kunna ske genom inrättandet av ovannämnda centrala befattning för skrivarbete.

30 C entr al för rådet. Lagerbokhållaren med expedition: att bokhållaren förändrats till förste bokhållare. Förrådsmästaren med expedition: Ingen ändring. Personal i inner för rådet: att 9 förrådsvakter med kvalificerade göromål förändrats till Gjutgodsförrådet: Ingen ändring. Virkesförrådet: att förrådsvakten förändrats till förrådsförman. Ytter arbetena: Ingen ändring.

trafikbiträden

Göteborg. Intendentkontoret. Nuvarande

personaluppsättning:

I n t e n d e n t (27:e lönegraden).

Föreslagen

personaluppsättning:

Föreståndare. Intendent (27:e).

Allmänna avdelningen. 1 förste bokhållare (18:e). 1 byråassistent (20:e). 1 bokhållare (17:e). 2 bokhållare (17:e). 1 kontorsskrivare (15:e), (bokhållare å 2 kontorister (8:e). övergångsstat). 1 kontorsbiträde (4:e). 1 kontorist (8:e). 1 förrådsvakt (5:e). 1 kontorsvakt.

~Y

2 kontorsskrivare (15:e).

Inköpsavdelningen. 2 kontorsskrivare (15:e).

1 kontorsskrivare (15:e). 2 kontorister (8:e).

Räkningskontrollen. 1 kontorsskrivare (15:e). 2 kontorister (8:e).

3 2 kontorister (8:e). 1 kanslibiträde (7:e). 1 förrådsvakt (5:e).

1 bokbållare (17:e).

T" Bokföringsavdelningen. 1 förste kontorist (10:e). 2 kontorister (8:e). 1 expeditionsvakt (5:e).

T" Huvudförrådet. Lagerbokhållare. 1 bokhållare (17:e).

31 Nuvarande

personaluppsättning:

Föreslagen

personaluppsättning:

Expeditionen. 1 kontorist (8:e). 1 kontorist (8:e). 1 förrådsvakt (5:e), (kontorist å över1 förrådsvakt (5:e). gångsstat). Personal i (12:e), (därav en å

2 förrådsmästare övergångsstat). 2 förrådsförmän (7:e), (därav en å övergångsstat). 1 maskinbiträde (6:e). 15 förrådsvakter (5:e). 23

förrådet. 1 förrådsmästare (12:e). 1 förrådsförman (7:e). 1 maskinbiträde (6:e). 1 trafikbiträde (6:e). 16 förrådsvakter (5:e). 23

D e n ovan a n g i v n a förändrade personaluppsättningen har tillk o m m i t sålunda: Föreståndare: Ingen ändring.

Intendentkontor

et.

Allmänna avdelningen: att förste bokhållaren förändrats till byråassistent, att ytterligare en bokhållare upptagits för besiktningar och inventeringar, vilken befattning beräknas tillkomma genom överförande på aktiv stat av en bokhållare å övergångsstat, vilken för närvarande upprätthåller en kontorsskrivarbefattning å allmänna avdelningen, att sistnämnda kontorsskrivarbefattning indrages, att ytterligare en kontorist upptagits för bestridande av en del av de göromål, som tidigare åvilat kontorsskrivare och förrådsvakt, vilken senare befattning skulle indragas, att ett kontorsbiträde upptagits för vissa av förrådsvakten tidigare utförda göromål samt för centralt maskinskrivningsarbete och dylikt, att kontorsvakten icke medtagits. Inköpsavdelningen:

Ingen ändring.

Räkningskontrollavdelningen:

Ingen ändring.

Bokföringsavdelningen: att en kontorist förändrats till förste kontorist, att ett kanslibiträde utbytts mot en kontorist. Huvud för råd et. Lagerbokhållaren med expedition: Ingen ändring. Personal i förrådet: att en förrådsvakt förändrats till trafikbiträde och att av förrådsvakterna två beräknats ersätta en förrådsmästare och en förrådsförman, båda å övergångsstat.

Malmö. Intendentkontoret. Nuvarande

personaluppsättning:

Intendent (27:e lönegraden).

Föreslagen Föreståndare. Intendent (27:e).

personaluppsättning:

32 Nuvarande

personaluppsättning:

Föreslagen

Allmänna 1 förste bokhållare (18:e). 2 bokhållare (17:e), (därav en å övergångsstat) 2 kontorsskrivare (15:e 1 kanslibiträde (7:e). 1 förrådsvakt (5:e). 7 2 kontorsskrivare (15:e).

personaluppsättning:

avdelningen. 1 byråassistent (20 :e). 2 bokhållare (17:e 2 kontorister (8:e). 1 kontorsbiträde (4:e).

6 Inköpsavdelningen. 2 kontorsskrivare (15:e).

Räkningskontrollen. 1 kontorsskrivare (15:e), (å övergångs1 kontorsskrivare (15:e). stat) 2 kontorister (8:e). 2 kontorister (8:e). 3 3 kontorister (8:e).

Bokföringsavdelningen. 1 förste kontorist (10:e). 2 kontorister (8:e). 1 expeditionsvakt (5:e). 4 Huvudförrådet.

1 bokhållare (17:e)

Lagerbokhållare. 1 bokhållare (17:e).

1 kontorsskrivare (15:e). 1 förrådsvakt (5:e).

Expeditionen. 1 kontorist (8:e). 1 förrådsvakt (5:e).

2 förrådsmästare (12:e) övergångsstat). 1 förrådsförman (7:e). 1 maskinbiträde (6:e). 12 förrådsvakter (5:e).

Personal i förrådet. (därav en å 1 förrådsmästare (12:e). 1 förrådsförman (7:e). 1 maskinbiträde (6:e). 1 trafikbiträde (6:e). 12 förrådsvakter (5:e).

19 D e n ovan a n g i v n a förändrade personaluppsättningen har tillkommit sålunda: Föreståndare: Ingen ändring.

Allmänna

avdelningen:

Intendentkontoret.

att förste bokhållaren förändrats till byråassistent, att ytterligare en bokhållare upptagits å aktiv stat för besiktningar och inventeringar genom överflyttning från övergångsstaten, att en kontorsskrivare indragits, att en kontorsskrivare och ett kanslibiträde ersatts av två kontorister,

33 att ett kontorsbiträde upptagits för vissa av förråds vakten tidigare utförda göromål samt för centralt maskinskrivningsarbete m. m., därvid förrådsvakten indragits. Inköpsavdelningen: Ingen ändring. Räkningskontrollavdelningen: att en kontorsskrivare överflyttats från övergångs- till aktiva staten. Bokf'öringsavdelningen: att en kontorist förändrats till förste kontorist, att en expeditionsvakt upptagits för arbetet med bland annat bokföringsmaskinerna. Huvudförrådet. Lagerbokhållaren med expedition: att en kontorsskrivare ersatts med kontorist. Personal i förrådet: att en förrådsvakt förändrats till trafikbiträde och att av förrådsvakterna en beräknats ersätta en förrådsmästare å övergångsstat.

Östersund. Intendentkontoret. Nuvarande

personaluppsättfiing:

Intendent (27:e lönegraden).

Föreslagen

personaluppsättning:

Föreståndare. Intendent (26:e).

Allmänna avdelningen. 1 byråassistent (20:e). 1 förste bokhållare (18:e). 2 bokhållare (17:e), (därav en å över- 2 bokhållare (17:e). 2 kontorister (8:e). gångsstat). 1 kontorsbiträde (4:e). 3 kontorsskrivare (15:e). 1 kontorist (8:e). Inköpsavdelningen. 1 förrådsförvaltare å övergångsstat. 1 kontorsskrivare (15:e). 1 kontorsskrivare (15:e). 1 förrådsmästare (12:e). 1 kontorist (8:e).

2 kontorister (8:e). 2 förrådsvakter (5:e).

Räkningskontrollen. 1 kontorsskrivare (15:e). 2 kontorister (8:e).

Bokföringsavdelningen. 1 förste kontorist (10:e). 2 kontorister (8:e). 1 expeditionsvakt (5:e). 4 Huvudförvådet i Östersund.

1 bokhållare (17:e). 187 40

Lagerbokhållare. 1 bokhållare (17:e).

34 Nuvarande

'personaluppsättning:

2 förrådsvakter (5:e).

Föreslagen

personaluppsättning:

Expeditionen. 1 kontorist (8:e). 1 förrådsvakt (5:e).

Personal i förrådet. 1 förrådsmästare (12:e). 1 förrådsmästare (12:e). 1 förrådsförman (7:e). 1 förrådsförman (7:e). 9 förrådsvakter (5:e), (därav en å över- 9 förrådsvakter (5:e) gångsstat).

14~

IF Huvudförrådet i B o l l n ä s .

1 bokhållare (17:e).

Lagerbokhållare. 1 bokhållare (17:e).

Expeditionen. 1 kontorsskrivare (15:e), (å övergångs1 kontorist (8:e). stat). 1 förrådsvakt (5:e). 2 förrådsvakter (5:e). Personal i förrådet. 1 förrådsmästare (12:e). 1 förrådsmästare (12:e). 6 förrådsvakter (5:e). 6 förrådsvakter (5:e).

Den ovan a n g i v n a förändrade personaluppsättningen har tillkommit sålunda: Föreståndare: att förrådsintendent i 27:e lönegraden ersatts med förrådsintendent i 26:e lönegraden.

Intendentkontoret. Allmänna

avdelningen:

att förste bokhållaren förändrats till byråassistent, att ytterligare en bokhållare upptagits å aktiv stat för besiktningar och inventeringar genom överflyttning från övergångsstaten, att personalen i övrigt å allmänna avdelningen beräknats i överensstämmelse med förslaget beträffande förrådsintendentkontoren i Göteborg och Malmö, i följd varav i stället för tre kontorsskrivare och en kontorist upptagits två kontorister och ett kontorsbiträde. Inköpsavdelningen: att en kontorsskrivare upptagits för de göromål, vilka utförts av den å övergångsstat placerade förrådsförvaltaren. Räkning skontrollav delning en: att ytterligare en kontorist upptagits i stället för den hit från statens järnvägsbyggnader överflyttade förrådsmästaren. Bokföringsavdelningen: att en kontorist förändrats till förste kontorist, att en förrådsvakt förändrats till kontorist.

35 Lagerbokhållaren

med

Huvudförrådet expedition:

i

Östersund.

att en förrådsvakt förändrats till kontorist. Personal i förrådet: att en förrådsvakt överförts från övergångs- till aktiva staten. Huvudförrådet i Bollnäs. Lagerbokhållaren med expedition: att en kontorist upptagits i stället för kontorsskrivaren å övergångsstat, att antalet förrådsvakter minskats med en. Personal

i förrådet:

Ingen ändring.

Luleå. Nuvarande

Intendentkontoret. personaluppsättning: Föreslagen

Intendent (27:e lönegraden).

Allmänna 1 förste bokhållare (18:e). 1 bokhållare (17:e). 1 kontorsskrivare (15 :e). 2 kontorister (8:e). 1 förrådsvakt (5:e).

personaluppsättning:

Föreståndare. Intendent (26:e). avdelningen. 1 byråassistent (20 :e). 2 bokhållare (17:e). 2 kontorister (8:e). 1 kontorsbiträde (4:e). 6

6 1 kontorsskrivare (15:e). 1 kontorsskrivare (15:e). 2 kontorister (8:e). 1 bokhållare (17:e). 3 kontorister (8:e).

Inköpsavdelningen. 1 kontorsskrivare (15:e). Räkningskontrollen. 1 kontorsskrivare (15:e). 2 kontorister (8:e). 3 Bokföringsavdelningen. 1 förste kontorist (10:e). 2 kontorister (8:e). 1 expeditionsvakt (5:e). 4 Huvudförrådet i B o d e n .

Lagerbokhållare. 1 bokhållare (17:e). Expeditionen. 1 kontorsskrivare (15:e), (å övergångs1 kontorist (8:e). stat). 1 förrådsvakt (5:e). 1 kontorist (8:e). Personal i förrådet. 1 förrådsförman (7:e). 1 förrådsförman (7:e). 11 förrådsvakter (5:e). 1 trafikbiträde (6:e). 10 förrådsvakter (5:e). 1 bokhållare (17:e).

36 Nuvarande

'personaluppsättning:

Föreslagen

personaluppsättning:

Huvudförrådet i Notviken. Föreståndare. 1 förrådsmästare (12:e). 1 förrådsmästare (12:e)_. 1 förrådsvakt (5:e).

Expeditionen. 1 trafikbiträde (6:e).

4 förrådsvakter (5:e).

Förrådet. 4 förrådsvakter (5:e).

6 T" Den ovan angivna förändrade personaluppsättningen har tillkommit sålunda:

Föreståndare: att förrådsintendent i 27:e lönegraden ersatts med förrådsintendent i 26:e lönegraden. Intendentkontoret. Allmänna avdelningen: att en förste bokhållare ersatts med byråassistent, att ytterligare en bokhållare, överflyttad från bokföringsavdelningen, upptagits för besiktningar och inventeringar, att personalen i övrigt å allmänna avdelningen beräknats i överensstämmelse med förslaget beträffande förrådsintendentkontoren i Göteborg, Malmö och Östersund, i följd varav i stället för en kontorsskrivare, två kontorister och en förrådsvakt upptagits två kontorister och ett kontorsbiträde. Inköpsavdelningen: Ingen ändring. Räkningskontrollavdelningen: Ingen ändring. Bokföringsavdelningen: att bokhållaren överflyttats till allmänna avdelningen, att en kontorist förändrats till förste kontorist, att en expeditionsvakt upptagits för bokföringsmaskinerna. Huvudförrådet i Boden. Lagerbokhållaren med expedition: att personalen beräknats lika med motsvarande personaluppsättning å övriga lagerbokhållarexpeditioner och att i enlighet härmed utöver bokhållaren upptagits en kontorist och en förrådsvakt. Personal i förrådet: att ett trafikbiträde tillkommit för biträde åt förrådsförmannen med arbetsledning m. m. Huvudförrådet i Notviken. Förrådsmästaren med expedition: att en förrådsvakt förändrats till trafikbiträde.

87 Sammanställning över vid undersökningstillfället förefintlig (här nedan kallad nuvarande) och föreslagen personaluppsättning. 6

27 26 20 18 17 15 12 10

Lönegrad

Befattninf

Örebro: 4

Nuvarande .

—1

+ 9 +4

+ 6

Föreslagen . Ökning + . . Minskning —

:!

67 6

68 +1

Göteborg: 39

Nuvarande .

2 Föreslagen ,

1 Ökning + . Minskning -

-1 +1

—1 - 1

+ 1

+ 1

39 Malmö: 35

Nuvarande

1 Föreslagen Ökning + . Minskning Östersund och Bollnäs: Nuvarande Föreslagen Ökning + Minskning

_•::}

+ 1 +4

Luleå, Boden och Notviken : Nuvarande Föreslagen Ökning + Minskning —

4- 1

+ 1

—1

21 17

+ 1- 4+ 1

—2

»4 1

2 \ -1 +1 +1 ../

—2

+ 2

+1

+ 1

Summa: Nuvarande

16 25 10

Föreslagen

16 16

Ökning + . . . Minskning —

+ 2 + 5 -4|

0 —9 —3 + 6 +3 - 2

Därav 1 å övergångsstat. » 1 förrådsmästare å övergångsstat. » 1 bokhållare å övergångsstat. » i kontorist å övergångsstat. » 1 förrådsförvaltare och 1 kontorist å övergångsstat.

33 6 86

13 + 13

-27 + 10

—1

38 I anslutning till sammanställningens facit vill kommissionen särskilt framhålla följande. Av de 16 föreslagna bokhållarna funnos vid undersökningen tretton på aktiv stat och voro tre uppförda å övergångsstat. Den föreslagna minskningen av antalet kontorsskrivare med nio kan synas kraftig, men är föranledd av en strävan från kommissionens sida att åt befattningshavare i 15:e lönegraden förbehålla endast kvalificerade göromål, varjämte denna åtgärd i viss grad motväges av de genom inrättande av nya befattningar ökade befordringsmöjligheterna. De tre förrådsmästare, som enligt förslaget skulle indragas, hava icke fullgjort arbeten, som enligt kommissionens uppfattning ankomma på dylik tjänst, vartill kommer, att två av dem redan voro uppförda å övergångsstat. Slutligen vill kommissionen framhålla, att i den mån framkomna yrkanden icke av kommissionen särskilt behandlats, desamma antingen icke ansetts falla under kommissionens bedömande, exempelvis då det gällt uppflyttning av en hel grupp befattningshavare, eller ock ansetts icke böra föranleda någon särskild åtgärd från kommissionens sida. I handläggningen av kommissionens utlåtande rörande förrådsavdelningen hava deltagit kommissionens ordförande landshövdingen T. E. Löfgren samt ledamöterna överinspektören A. M. B. Blomberg, maskiningenjören J. H. Butén, t. f. överinspektören B. V. Markland och ombudsmannen K. G. S. Christiansson.

TÅGFÄRJORNA. I. Allmän översikt över organisationen av tågfärjedriften. Till en början vill kommissionen lämna följande allmänna översikt över organisationen av tågfärjedriften, därvid hänsyn emellertid icke tagits till genom kriget inträdda, i viss mån ändrade förhållanden. Trafiken å färjelederna Malmö—Köpenhamn och Trelleborg—Sassnitz ombesörjes med tågfärjor, tillhörande svenska respektive danska och tyska statsbanorna, varvid sådan uppdelning av denna trafik eftersträvas, att vartdera landet såvitt möjligt kommer att utföra lika många turer å respektive förbindelseleder. För avvecklandet av nämnda trafik disponera statens järnvägar följande fartygsmateriel: BruttoSammanlagd dräktigmaskineffekt het ind. nkr. reg.-ton

Å

Anskaffningskostnad kr.

Anskaffningsår

köpenhamnsrouten:

Tågfärjan »Malmö» Å

972 000

3 268 3 286 2 459 154

5 800 5 800 5 500 580

2 416 000 2 084 000 3 032 000 114 000

1910 1809 1931 1909

sassnitzrouten:

Tågfärjan »Konung Gustaf V» . . . . » »Drottuing Victoria» . . » »Starke» Hjälpfartyget »Trelleborg S. J.» . .

Samtliga fartyg äro byggda för ångdrift och koleldning. De mellantider, under vilka färjorna på grund av alterneringen med utländska sådana och med varandra icke äro behövliga för trafikens avveckling, utnyttjas för deras översyn och underhåll. Färjan Starke anskaffades på sin tid för att huvudsakligen användas som reservfärja vid svåra isförhållanden. Den har emellertid på grund av inträdd trafikökning måst i stor utsträckning utnyttjas även under andra förhållanden för godstrafikens avveckling. I administrativt hänseende tillhöra tågfärjorna statens järnvägars 111 distrikt. Den å distriktskansliet vid nämnda distrikt placerade förste maskiningenjören har särskilt uppdrag att, jämte sina övriga tjänsteåligganden som maskiningenjör å distriktskansliet, med de befogenheter, som tillkomma en sektionsföreståndare, närmast under distriktschefen svara för färjematerielens

40 skötsel och vård. Denne maskiningenjör är med hänsyn till de utvidgade arbetsuppgifter, som härigenom åvila honom vid jämförelse med övriga maskiningenjörer å distriktskanslierna, placerad i 27:e lönegraden. För tågfärjedriften fanns vid 1938 års ingång följande fast anställda personal (ordinarie, extra ordinarie och aspiranter), nämligen: Lonegrad

Statiorteringsort Malmö Trelleborg

26 Befälhavare av klass 1 24 » » » 2 21 Förste styrman av klass 1 20 » » » » 2 20 övermaskinist av klass 1 18 » » » 2 IG Andre maskinist 16 » styrman 12 Tredje maskinist 12 Tredje styrman 8 Maskinskötare 6 Maskin vakt 6 Rorgängare 6 Timmerman 5 Eldare 5 Matros 1 Städerska — Borstare

2 1 2 1 2

Summa

1 2 2 3 2 1 3 1 1 11 10 2 1 42

4 5 9 3 4 15 2 5 37 41 7 2 140

Dessutom fanns vid nämnda tidpunkt tillfälligt anställd personal i matrosoch eldargraderna till ett antal av 69 man, av vilka 54 tjänstgjorde å färja i trafik och 15 å stillaliggande färja. Å varje färja i trafik å sassnitzrouten tjänstgör såsom radiotelegrafist en tjänsteman — förste kontorist — från Trelleborgs färjestation. Av den för tågfärjedriften fast anställda personalen är en del såsom besättning avdelad för färjorna Malmö, Konung Gustaf V och Drottning Victoria under det att en annan del utgör avbytarpersonal, vilken alternerande tjänstgör å de olika fartygen. Färjan Starke är ej tilldelad särskild besättning med undantag dock för en timmerman och två matroser, vilka tjänstgöra ombord hela året. Då den går i trafik, överflyttas erforderligt befäl till densamma delvis från de andra fartygen, övrig personal erhålles genom påmönstring av tillfällig personal. Hjälpfartyget Trelleborg S. J. kräver en besättning av sju man. Dessa tagas bland den för fartygen å sassnitzrouten gemensamma avbytarpersonalen. Såsom ordinarie befälhavare är placerad å Konung Gustaf V och Drottning Victoria befälhavare av klass 1 och å Malmö befälhavare av klass 2. Å Starke har hittills i förekommande fall såsom befälhavare tjänstgjort förste styrman med förordnande å tjänst såsom befälhavare av klass 1. Befälet å Trelleborg S. J. föres av en tredje styrman.

41 Den ordinarie befälhavarens närmaste man utgöres å Konung Gustaf V och Drottning Victoria av förste styrman av klass 1 samt å Malmö av förste styrman av klass 2. Å Starke har hittills i förekommande fall närmast under befälhavaren tjänstgjort andre styrman med förordnande å tjänst såsom förste styrman av klass 1. Övrigt däcksbefäl å färjorna utgöres av andre och tredje styrmän. Befälet i maskin utövas å Konung Gustaf V och Drottning Victoria av övermaskinist av klass 1 och å Malmö av övermaskinist av klass 2. Å Starke har hittills i förekommande fall såsom maskinbefäl tjänstgjort andre maskinist med förordnande å tjänst såsom övermaskinist av klass 1. Under övermaskinisten tjänstgöra såsom befäl andre och tredje maskinister. Å Trelleborg S. J. ansvarar en tredje maskinist för tjänsten i maskin- och pannrummen.

Tågfärjepersonalens allmänna tjänsteåligganden. De åligganden, som tillkomma tågfärjepersonalen enligt gällande lagar eller eljest meddelade författningar och föreskrifter vid tjänstgöring i nedannämnda befattningar, äro huvudsakligen följande. Befälhavare. Tågfärjebefälhavare har att i enlighet med sjölagens närmare föreskrifter utöva högsta befälet å fartyget såväl i hamn som till sjöss och att ansvara för, att detsamma är i sjövärdigt skick och behörigen utrustat m. m. I enlighet härmed har han bland annat att föreslå erforderliga större reparationsoch underhållsarbeten å fartyget samt att tillse, att av vederbörande myndighet beslutade dylika arbeten bliva utförda. Däckspersonal. Förste styrman åligger att i egenskap av närmaste man till befälhavaren och såsom »främste styrman» enligt sjölagen tillse, att fartyget befinner sig i enligt nämnda lag sjövärdigt skick och att dess utrustning med materialier och inventarier alltid är sådan, att fartyget kan godkännas av statens fartygsinspektion. Vidare skall han ansvara för, att god ordning i alla avseenden är rådande bland personalen och å fartyget i övrigt. För dessa ändamål skall han biträda befälhavaren med inspektion av fartyget samt med uppgörande av förslag till ändrings- och underhållsarbeten och med övervakning av pågående sådana arbeten. Han har att leda och övervaka däckspersonalens tjänstgöring, upprätta dagliga turfördelningslistor, tillse att personalbehovet är fyllt, föra dagsverksjournal för all personal ombord, utfärda materialrekvisitioner och sköta fartygets expeditionstjänst, vari bland annat ingår förandet av skeppsdagboken. Därjämte har han att i viss utsträckning tjänstgöra å kommandobryggan. Förste styrman innehar ställning som reservbefälhavare och för, enligt turlista, befälet å fartyget, då befälhavaren är tjänstefri. Andre styrman biträder förste styrmannen med inspektion, särskilt av salonger, hytter, toaletter och å färjan medförda personvagnar. Vidare har

42 han att fullgöra viss tjänstgöring å kommandobryggan ävensom å vagnsdäck. Å sassnitzrouten är äldste andre styrmannen å de båda personfärjorna förordnad att vara föreståndare för respektive färjas biljett- och resgodsexpedition. Tredje styrman tjänstgör under gång i öppen sjö huvudsakligen å kommandobryggan. Under uppehåll i hamn har han att utföra tjänst å vagnsdäck. Han har dessutom att biträda förste styrman med övervakande av, att av denne beordrade arbeten och anordningar bliva utförda. Radiotelegrafist åligger att betjäna fartygets apparater för trådlös telegram- och telefonkorrespondens samt att utföra viss expeditionstjänst och avlåta vissa telegrafiska förutanmälniiigar om resande och vagnar m. m. Rorgängare har att vid avgång från och ankomst till hamn styra fartyget under vakthavande befälets ledning ävensom att i viss mån biträda vid materialvård. Timmerman har i första hand att utföra förekommande snickeri- och övriga träarbeten ombord ävensom att vid anlöpande av hamn biträda med klargöring av vissa hjälpmaskiner och med biljettkontroll m. m. Matros tjänstgör vid rodret i öppen sjö. Honom åligger vidare att biträda vid fartygets lossgörning och förtöjning samt vid ombordtagning och ilandförning av vagnar ävensom att utföra vakthållning vid vagnar ombord, biträda med vissa underhållsarbeten, tjänstgöra som utkik och utföra renhållningsarbeten m. m. Maskinpersonal. övermaskinist åligger enligt sjömanslagen särskilt att leda maskintjänsten och ansvara för driften, skötseln och underhållet av fartygets maskineri med tillhörande anläggningar och anordningar ävensom av fartygsskrovet inom maskin- och pannrum med tillhörande kolboxar, tankar och tunnlar. Han skall vidare vaka över, att färjan i rätt tid förses med kol, olja och vatten till pannorna samt med andra maskinförnödenheter. Vidare skall han fördela arbetet mellan och utöva uppsikt över maskinpersonalen samt tillse för densamma avsedda bostäder. Övermaskinist skall övervaka, att färjedriftens ekonomi, i vad avser maskintjänsten, på bästa sätt tillvaratages. Han skall ock vaka över, att de olika maskinerna m. m. med lämpliga tidsmellanrum besiktigas och att därvid upptäckta brister snarast bli avhjälpta, Bristfälligheter, vilka övermaskinist icke anser sig kunna avhjälpa med honom till buds stående medel, skall han anmäla till befälhavaren. För underhålls- och reparationsarbeten, som erfordras under en kommande uppläggningsperiod, skall han uppgöra arbetsprogram. Det åligger honom att leda och övervaka alla arbeten, som utföras i maskin- och pannrummen av maskinpersonal eller entreprenör. Han skall dessutom föra maskindagboken. Andre och tredje maskinist skola efter en av övermaskinisten uppgjord arbetsfördelning biträda denne med övervakning av maskinpersonalens arbeten samt med tillsyn och skötsel av maskinerier, inventarier m. m. och i övrigt utföra de arbeten, vartill de av övermaskinisten beordras. Andre och tredje maskinisterna äro, då färjan är i trafik, fördelade på

43 vakter. Av de på vakt varande maskinisterna är, såväl till sjöss som i hamn, den i tjänsten äldste inom högsta graden »vakthavande maskinist», såvida icke annorlunda förordnats. Under gång skall, å fartyg med två propellermaskiner, varmed statens järnvägars samtliga tågfärjor äro utrustade, den vakthavande maskinisten hava en annan maskinist till biträde. Vakthavande maskinisten skall genom regelbundna undersökningar och särskilt före avgång från hamn övertyga sig om, att samtliga maskinerier befinna sig i gott och brukbart skick. Han skall till övermaskinisten anmäla iakttagna oregelmässigheter ifråga om maskinernas gång och pannornas tillstånd. Maskinskötare skall utöva den närmaste tillsynen av allt däcksmaskineri, lagren i tunnlarna, styrmaskinerna, kompressorer, gyrokompassen, sanitära anläggningar, all elektrisk utrustning för belysning m. fl. ändamål, samt utföra smärre reparations- och underhållsarbeten å dessa maskinerier och anläggningar. Han skall även vid behov ombesörja uppladdning av medförda personvagnars ackumulatorbatterier. Maskinvakt åligger att verkställa all smörjning av maskinerna samt att därvid särskilt tillse lagren med bestämda tidsmellanrum. Honom åligger även att passa maskintelegrafen, att tillvarataga spillolja och att biträda med reparationsarbeten. Maskinvakt kan ock vara avdelad för förstahandstillsyn över eldarna, för tillsyn och reglering av vattenståndet i pannorna samt för skötsel av askejektor och manövrering av trimningsmaskineri. Eldare åligger att hålla fyr under viss ångpanna, att sota tuber, bortskaffa slagg och aska från fyrarna m. m.

JI. Framställningar i fråga om personalens löneställning. Till kommissionen hava inkommit följande framställningar ifråga om tågfärjepersonalens löneställning. Statens järnvägars befälsförbund har hemställt: att tågfärjebefälhavare av klass 2 å köpenhamnsrouten måtte uppflyttas till befälhavare av klass 1; att förste styrmannen av klass 2 å samma route måtte uppflyttas till förste styrman av klass 1; och att de tre äldste andre styrmännen måtte uppflyttas till förste styrmän av klass 2. Svenska maskinbefälsförbundet har anhållit: att övermaskinist måtte placeras i lägst samma lönegrad som förste styrman; att nuvarande äldste andre maskinister måtte placeras i den lönegrad, övermaskinist för närvarande innehar, och benämnas l:e maskinist; att nuvarande yngste andre maskinist måtte benämnas andre maskinist senior och att nuvarande tredje maskinist, som alternerar med andre maskinist

44 såsom vakthavande, måtte placeras i samma lönegrad som andre maskinist och benämnas andre maskinist junior; samt att maskinist, vilken tjänstgör å hjälpfartyget Trelleborg S. J., måtte erhålla samma extra arvode som utgår till styrman, vilken tjänstgör å detta fartyg. Svenska järnvägsmannaförbundets avdelning nr 171 har hemställt om uppflyttning i högre lönegrader av maskinskötare, maskinvakter, rorgängare, timmermän, eldare och matroser samt om tillsättande å sassnitzrouten av ytterligare tre maskinvakter, en maskinskötare och en rorgängare på varje färja. Härutöver hava vid kommissionens nedan omförmälda studiebesök framställningar beträffande ändrad löneställning i ett flertal avseenden framförts.

III. Av kommissionen företagna studiebesök. Kommissionen har under hösten 1938 besökt samtliga till tågfärjedriften hörande fartyg och har därvid tagit del av personalens arbetsuppgifter. För de erfarenheter, som därvid gjordes, lämnas redogörelse i särskild bilaga. 1

IV. Kommissionens förslag. Statens järnvägars färjemateriel har på grund av de senaste årens stegrade trafik kommit att alltmer utnyttjas. Sålunda beräknade man exempelvis, att vid den trafik, som rådde år 1935, och som då betraktades som normal, envar av färjorna Malmö, Konung Gustaf V och Drottning Victoria skulle behöva gå i trafik ungefär sex månader varje år och vara stillaliggande övrig tid av året, samt att färjan Starke, som anskaffades år 1931, endast skulle behöva hållas i gång, förutom vid ishincler, under cirka tre veckor å annan tid av året. För avveckling av trafiken sådan densamma stegrats intill tiden för kommissionens studiebesök måste emellertid färjorna gå i trafik avsevärt längre tider, än de sålunda beräknade. I detta hänseende må nämnas, att Konung Gustaf V och Drottning Victoria regelmässigt alternerande gingo i ordinarie trafik i sex veckor samt utnyttjades för extra godsturer i tre veckor och lågo upplagda för översyn allenast i tre veckor, allt per trafikperiod om tolv veckor. Godstrafiken var emellertid så stor, att för dess avveckling jämväl Starke måst tagas i anspråk under väsentligt längre tid än ursprungligen beräknats. Den ökade användningen av tågfärjematerielen har givetvis krävt ökning även av den därför anställda personalen. Försiktigheten har emellertid ansetts bjuda att icke med ordinarie innehavare besätta åtskilliga av de för trafikens avveckling under nuvarande förhållanden erforderliga befattningarna. Det har fördenskull blivit nödvändigt att i ganska stor omfattning 1 Bilagan ifråga är ej tryckt, men föreligger i järnvägsstyrelsen i ett mindre antal maskinskrivna exemplar.

45 beordra befattningshavare att utföra göromål, som eljest vanligen ankomma på tjänstemän inom högre lönegrader än den egna. Härvid är dock att märka, att, såsom tidigare påvisats, vissa befattningshavare enligt turlista hava att regelmässigt alternera med befattningshavare i högre lönegrader. De verkställda studierna av förhållandena inom tågfärjedriften hava givit kommissionen den uppfattningen, att arbetsuppgifterna i stort sett äro riktigt fördelade på befattningshavare i olika grader. I en del fall hava emellertid vissa jämkningar ifråga om lönegradsplaceringen synts kommissionen påkallade, varjämte den på sätt nedan angives vill förorda inrättande i viss utsträckning av nya ordinarie tjänster i sådana fall, där befattningshavare för närvarande mot vikariatsersättning stadigvarande bestrida göromål, vilka kunna anses tillkomma befattningshavare i högre lönegrad. Vid bedömandet av detta spörsmål har kommissionen utgått ifrån, att trafiken å färjelederna under normala förhållanden icke rimligen kan tänkas komma att nedgå i sådan omfattning, att detta inverkar på de förslag, som härmed följa. Dessa förslag, som av kommissionen beslutats före det europeiska stormaktskrigets utbrott, förutsätta alltså en återgång till fredstrafik, varför desamma måste prövas under denna förutsättning. Tågfärjefoefälhavare, förste styrman och övermaskinist. Såsom förut nämnts äro å köpenhamnsrouten befälhavaren och övermaskinisten placerade två lönegrader och förste styrmannen en lönegrad lägre än motsvarande befattningshavare å sassnitzrouten. P å grund av gjorda framställningar har kommissionen övervägt skäligheten av en uppflyttning av ifrågavarande befattningshavare å köpenhamnsrouten till samma lönegrader som för motsvarande befattningshavare å sassnitzrouten. Kommissionen har för sin del med stöd av den verkställda undersökningen funnit, att seglingen å köpenhamnsrouten ställer stora krav på såväl fartygssom maskinbefäl på grund av den täta trafiken i sundet, strömförhållandena och de relativt talrika angörningar av hamn, som dagligen förekomma. Å andra sidan har kommissionen icke ansett tjänstgöringen för detta befäl likställd med den å sassnitzrouten, i främsta rummet med hänsyn till den stora skillnad ifråga om fartygens tonnage och maskineri, som föreligger å de båda routerna. Såsom av det föregående framgår är nämligen fartygens å sassnitzrouten dräktighet ungefär dubbelt så stor och deras maskineffekt ungefär tre gånger så stor som fartygens å köpenhamnsrouten. Kommissionen har även beaktat, att det inom handelsflottan är brukligt, att befälets löner anpassas efter tonnagets dräktighet. Dessutom kan påpekas, att tjänstgöringen å köpenhamnsrouten är lagd så fördelaktigt, att dess personal är i tillfälle att vistas i hemmet i avsevärt större omfattning än vad förhållandet är å sassnitzrouten. Med stöd såväl av det anförda som av gjorda iakttagelser i övrigt har kommissionen icke ansett tillräckliga skäl föreligga för ett frångående av den skillnad i lönehänseende, som alltsedan år 1920 förelegat ifråga om nämnda befäl.

46 Andre styrman. Å sassnitzfärja i trafik tjänstgör såsom »främste styrman» en dag av tre förste stj^rmannen och två dagar en andre styrman. Denne andre styrman, som tredje dagen är ledig, och sålunda alltid tjänstgör såsom främste styrman, fullgör därvid i stort sett samma uppgifter som förste styrmannen, då denne tjänstgör i egen befattning, frånsett vissa allmänna åligganden, vilka i det föregående berörts. Vikariatsersättning har emellertid ej ansetts böra utgå till ifrågavarande andre styrman, men yrkande om utbekommande av sådan ersättning har från vederbörandes sida framställts. Kommissionen anser för sin del, att det arbete och ansvar, som städse åvilar ifrågavarande andre styrman under hans tjänstgöring å färja i trafik å sassnitzrouten, är av den omfattning och betydelse, att dessa uppgifter icke skäligen böra utan vidare åläggas en befattningshavare i 16:e lönegraden. E n uppflyttning av ifrågavarande andre styrman till jämställdhet med förste styrman av klass 1 synes dock ej böra ifrågasättas, enär den förstnämnde icke i full utsträckning övertager de arbetsuppgifter, som åvila den ordinarie förste styrmannen. Vidare måste hänsyn tagas till den omständigheten, att han under de tider, då färjan ligger upplagd, ej heller fullgör en förste styrmans åligganden. Emellertid äro dessa uppläggningstider å sassnitzrouten numera av den kortvarighet och måste jämväl förutsättas i fortsättningen bliva det, att de icke böra förhindra den uppflyttning, som med hänsyn till seglationstiden anses skälig. Vid en avvägning av lönegradsplaceringen för ifrågavarande andre styrmän efter ovannämnda synpunkter vill kommissionen föreslå, att två nya förste styrmanstjänster av klass 2 inrättas, avsedda för de båda andre styrmän — en å vardera sassnitzfärjan — vilka hava sådan tjänstgöring som ovan nämnts, varvid två andre styrmanstjänster kunna indragas. Detta förslag förutsätter, därest det genomföres, att ifrågavarande förste styrmän av klass 2 icke böra erhålla vikariatsersättning, då de i regelbunden turfördelning tjänstgöra som främste styrmän å färjorna Konung Gustaf V och Drottning Victoria. Beträffande köpenhamnsrouten föreligger såtillvida likartat förhållande, att även här på grund av förste styrmannens alternering med befälhavaren en andre styrman alltid kommer att tjänstgöra såsom främste styrman. Med hänsyn emellertid till den gradskillnad mellan fartygsbefälet å dessa båda router, som kommissionen anser böra bibehållas, har den icke ansett sig kunna framlägga ett motsvarande förslag i fråga om köpenhamnsrouten. Detta skulle nämligen innebära, att de andre styrmän å nämnda route, som således uppflyttades, komme i samma lönegrad som den förste styrman, vilken tillika är reservbefälhavare å routen. Vidare må erinras, att seglingstiden å köpenhamnsrouten regelmässigt omfattar endast halva året. Andre maskinist. Å köpenhamnsrouten uppehåller en andre maskinist under det färjan är i trafik vartannat dygn befattningen som övermaskinist mot vikariatsersättning och är vartannat dygn fri.

47 Å vardera sassnitzfärjan uppehälles övermaskinistbefattningen av en andre maskinist vart tredje dygn under seglingstiden. Därvid utgår vikariatsersättning. Såsom tidigare nämnts har framställning gjorts om uppflyttning i lönegrad av såväl övermaskinist som de andre maskinister, vilka alternera med övermaskinisterna, och skulle i båda fallen nya befattningar inrättas i tjänsteförteckningen. Dessa frågor hava hänskjutits till de sakkunniga för omprövning av lönegradsplaceringen för befattningshavare vid statens affärsdrivande verk, vilka emellertid, såvitt kommissionen kunnat finna, icke upptagit förslaget härom i sitt betänkande. Kommissionen har velat omnämna detta förhållande, men vill samtidigt meddela, att den ej funnit tillräckliga skäl föreligga för framläggande av förslag i ärendet. Tredje maskinist. Å seglande färja å båda routerna tjänstgör som »vakthavande maskinist» alternerande andre och tredje maskinist. En tredje maskinist å varje färja har uteslutande sådan tjänstgöring men åtnjuter ej särskild ersättning därför. Kommissionen anser, att uppgiften som vakthavande maskinist bör ankomma på andre maskinist. Med denna uppfattning borde till tredje maskinist, som på sätt nyss nämnts tjänstgör såsom vakthavande maskinist, utgå vikariatsersättning. Jämväl synes böra tagas under övervägande huruvida det icke med hänsyn till seglationens omfattning kan vara skäligt, att ytterligare andre maskinistbefattningar inrättas för tredje maskinister, som utnyttjas på ifrågavarande sätt, under det att motsvarande antal tredje maskinistbefattningar kunde indragas. Därvid förefinnes emellertid, på sätt framhållits då det gällde äldste andre styrmännen, en väsentlig skillnad mellan sassnitz- och köpenhamnsrouterna, i det att seglingstiden för den förra omfattar större delen av året, under det att den i fråga om köpenhamnsrouten endast omfattar halva året. Kommissionen vill med hänsyn härtill förorda, att två tredje maskinistbefattningar på sassnitzrouten utbytas mot andre maskinistbefattningar. Maskinskötare, maskinvakt och eldare. Å vardera personfärjan å sassnitzrouten alternerar en i yrket fullt utbildad maskinvakt ständigt med en å färjan placerad maskinskötare, varvid han åtnjuter vikariatsersättning. Då behov av ifrågavarande maskinvakters ianspråktagande för kvalificerat reparatörs- och montörsarbete föreligger såväl medan färjorna äro i gång som vid stillaliggande, synes det skäligt, att två maskinvaktsbefattningar förändras till maskinskötarbefattningar. Kommissionen har funnit att vissa eldare mera stadigvarande utföra tjänst som maskinvakter mot vikariatsersättning. Utan att i detalj kunna pröva behovet härutinnan vill kommissionen dock föreslå, att ett antal eldarbefattningar, motsvarande de eldare, vilka på antytt sätt utnyttjas i högre befattning, förändras till maskinvaktsbefattningar.

48 Rorgängare och matros. Å var och en av färjorna finnes en ordinarie rorgängare. Med denne alternerar under gång ständigt en matros, vilken därvid uppbär vikariatsersättning. I den mån dessa båda befattningshavare icke tjänstgöra vid rodret hava de bland annat att utöva viss tillsyn över rodermaskineriet ävensom över fartygets lanternor och flaggor. Även under det färjan ligger upplagd fullgöra bägge i stort sett samma arbeten, avseende tillsyn och översyn samt smärre reparationer, särskilt i fråga om all livräddningsmateriel. Vid sådant förhållande vill kommissionen föreslå, att för här ifrågavarande arbetsuppgifter upptages ytterligare en rorgängarbefattning för varje färja.

Förestående förslag innebär i sammandrag uppflyttning av två andre styrmansbefattningar i 16:e lönegraden till förste styrmansbefattningar av klass 2 i 20:e lönegraden, av två tredje maskinistbefattningar i 12:e lönegraden till andre maskinistbefattningar i 16 :e lönegraden, av två maskin vaktsbefattningar i 6:e lönegraden till maskinskötarbefattningar i 8:e lönegraden och av tre matrosbefattningar i 5:e lönegraden till rorgängarbefattningar i 6:e lönegraden. Förslaget omfattar vidare förändring av ett antal eldarbefattningar i 5:e lönegraden till maskinvaktsbefattningar i 6:e lönegraden. Antalet för detta ändamål behövliga maskinvaktsbefattningar har emellertid ej kunnat i detalj prövas av kommissionen. Slutligen vill kommissionen framhålla, att i den mån framkomna yrkanden icke av kommissionen särskilt behandlats, desamma antingen icke ansetts falla under kommissionens bedömande, exempelvis då det gällt uppflyttning av en hel grupp befattningshavare, eller ock ansetts icke böra föranleda någon särskild åtgärd från kommissionens sida. I handläggningen av kommissionens utlåtande rörande tågfärjorna hava deltagit kommissionens ordförande landshövdingen T. E. Löfgren samt ledamöterna överinspektören A. M. R. Blomberg, maskiningenjören J. H. Butén, t. f. överinspektören R. V. Markland och ombudsmannen K. G. S. Christiansson. Ledamoten Markland har avgivit följande särskilda yttrande: »Av sammanställningen å sidan 40 framgår, att befälhavaren, förste styrmannen och övermaskinisten å malmörutten äro placerade, befälhavaren två, förste styrmannen en och övermaskinisten två lönegrader under motsvarande befattningshavare å trelleborgsrutten. Ehuruväl skäl kunna anföras för en sådan gradering, exempelvis tonnagets storlek, rutternas olika längd, kan å andra sidan framhållas, att malmörutten måste anses vara relativt svårnavigabel på grund av den stora trafiken i Öresund och de många in- och utgående båtarna vid Köpenhamn. Skillnaden mellan de olika rutterna kan ej heller anses vara så stor, att den motiverar befälets uppdelning i två olika klasser. Om man jämför klassificeringen av

49 stationerna eller trafiksektionerna vid statens järnvägar, är skillnaden mellan de stationer respektive sektioner, som ligga högst upp och längst ned i samma klass, avsevärt större än vad som kan i ett eller annat avseende gälla malmöoch trelleborgsrutterna. Tar man exempelvis en av statens järnvägars största trafiksektioner — 4 trafiksektionen — i högsta föreståndarklassen, 27:e lönegraden, och jämför den med en av de mindre sektionerna — 6 eller 21 — i samma klass, är skillnaden avsevärt mycket större mellan dessa än mellan nämnda rutter. Likväl har icke ifrågasatts att ändra klassificeringen. På grund av det anförda anses befälhavare, förste styrman och övermaskinist å malmörutten böra placeras i samma lönegrad, som gäller för trelleborgsrutten.»

187 40

HUVUDVERKSTÄDERNA. I. A l l m ä n översikt över organisationen a v v e r k s t a d s t j ä n s t e n . Terkstadstjänstens ändamål och organisation. För den rullande materielens underhåll i den mån detsamma ej ombestyres vid maskinavdelningens drift verkstäder eller i dess linjetjänst i övrigt, finnas vid statens järnvägar sju huvudverkstäder. Dessa äro i administrativt hänseende direkt underställda järnvägsstyrelsen. De äro belägna i Örebro, Tomteboda, Göteborg, Malmö, Östersund, Bollnäs och Notviken. Mellan dem äro underhållsarbetena fördelade på sådant sätt, att de å respektive platser huvudsakligen omfatta i Örebro:

ånglok och elektrolok samt större revisioner av 1. och 2. klassens sittvagnar, alla sovvagnar och restaurangvagnar. Där utföras även reparationer av alla slags motorfordon, såsom motorvagnar, rälsbussar, lokomotorer, dressiner o. s. v. samt tillverkas och repareras spårväxlar och presenningar; Tomteboda: mindre revisioner av personvagnar; Göteborg: godsvagnar och personvagnar; Malmö: elektrolok samt 3. klassens personvagnar; Östersund: ånglok och personvagnar; Bollnäs: godsvagnar; Notviken: elektrolok, personvagnar samt godsvagnar, huvudsakligen sådana för malmtransporter.

Följande uppgifter om den sammanlagda personalstyrka, som fanns å envar av verkstäderna vid ingången av år 1939, och om deras bokförda utgifter under år 1938, torde i viss mån kunna tjäna till upplysning om deras inbördes storlek: Huvudverkstaden i

Örebro Malmö Göteborg Notviken Tomteboda Bollnäs Östersund

Personalstyrka antal man

Bokförda utgifter kr.

1343 723 453 318 296 209 209

11724 000 4 859 000 4 335 000 3 144 000 2 044 000 1 726 000 1 471 000

Huvudverkstad förestås av en verkstadsföreståndare, vilken är direkt underställd järnvägsstyrelsen och då närmast dess verkstadsdirektör. Verkstadsföreståndare är i Örebro en verkstadsöveringenjör (lönegrad C 6), i Göteborg,

51 Malmö, Östersund och Notviken en förste verkstadsingenjör (27:e lönegraden) och i Tomteboda och Bollnäs en verkstadsingenjör (26:e lönegraden). I sammanhang härmed torde böra nämnas, att huvudverkstäderna i Örebro och Tomteboda intill utgången av år 1938 stodo under gemensam ledning av verkstadsföreståndaren i Örebro samt huvudverkstäderna i Östersund och Bollnäs under verkstadsföreståndaren i Östersund. Såsom närmaste man till verkstadsföreståndaren tjänstgör i Örebro en verkstadsingenjör och vid övriga huvudverkstäder någon av de i det följande omnämnda ingenjörer, vilkas huvudsakliga uppgift är att, på sätt nedan sägs, förestå viss verkstadsavdelning, nämligen i Göteborg, Malmö och Notviken en verkstadsinspektor (22:a lönegraden) samt i Tomteboda, Östersund och Bollnäs en underingenjör (20:e lönegraden). Det egentliga verkstadsarbetet är inom varje verkstad alltefter dennas storlek uppdelat på ett större eller mindre antal avdelningar, var och en med sina speciella uppgifter. Inom varje huvudverkstad kunna urskiljas två tjänstegrenar, nämligen en, som hänför sig till den centrala ledningen med därav följande mera omfattande kontorstjänst, och en annan, som omfattar den egentliga verkstadstjänsten. Även inom den senare tjänstegrenen förekommer visst kontorsarbete. För den centrala ledningen finns å varje huvudverkstad ett verkstadskontor. Vid huvudverkstaden i Örebro, där såväl kontors- som andra arbeten äro av avsevärt större omfattning än vid övriga verkstäder, finnes inom verkstadskontoret särskild verkstadsföreståndarexpedition. Inom verkstadskontoren hava verkstadsföreståndarna i Örebro, Göteborg, Malmö, Östersund och Notviken såsom medhjälpare för ledningen av de kamerala arbetena en förste bokhållare (18:e lönegraden) och verkstadsföreståndarna i Tomteboda och Bollnäs en bokhållare (17:e lönegraden). I övrigt anlitas för dessa arbeten bokhållare, kontorsskrivare (15:e lönegraden), kontorister (8:e lönegraden), kanslibiträden (7:e lönegraden) och expeditionsvakter (5:e lönegraden). Vid huvudverkstaden i Örebro finnes dessutom ett direkt under verkstadsföreståndaren stående ritkontor, inom vilket arbetet ledes av en underingenjör. Ritgöromål av varierande omfattning förekomma även inom de övriga verkstadskontoren. För sådana göromål disponeras ritare (15:e lönegraden), kopister (ll:e lönegraden) och kontorister (8:e lönegraden). Xiedningen av och tillsynen över huvudverkstädernas olika avdelningar utövas närmast under respektive verkstadsföreståndare av verkstadsinspektorer och elektroingenjörer (22:a lönegraden) samt i ett antal fall av underingenjörer. Tjänstemän av sistnämnda slag biträda dessutom vissa verkstadsinspektorer med sådan ledning och tillsyn. Förutom nu nämnda tjänstehavare finnas för den egentliga verkstadstjänsten anställda verkstadsmästare (15:e lönegraden), maskinister (12:e lönegraden), verkstadsförmän (10:e lönegraden), förste reparatörer (10:e lönegraden), reparatörer (7:e lönegraden), maskinbiträden (6:e lönegraden), portvakter (6:e lönegraden), e. o. dag- och nattvakter samt erforderligt antal kollektivavtalsanställda verkstadsarbetare.

52 Med den kontorstjänst, som förekommer hos vissa avdelningsingenjörer i verkstäderna och på vissa därinom befintliga mästarexpeditioner, sysselsättas kontorister, kanslibiträden och expeditionsvakter. Vidare finnas några arbetsstudieingenjörer anställda enligt kontrakt på viss tid. Vid huvudverkstaden i Tomteboda finnes filialförråd. Detsamma är i kontroll- och redovisningshänseende underställt förrådsintendenten i Örebro, men personalen, som utgöres av förrådsförman (7:e lönegraden) och förrådsvakter (5:e lönegraden), står under verkstadsföreståndarens befäl. I omedelbar anslutning till övriga huvudverkstäder men fristående från dessa och under särskild föreståndare, förrådsintendent, finnas central- eller huvudförråd. Den för verkstadsdriften vid 1939 års ingång befintliga personalen var vid de olika verkstäderna till antal och tjänstegrader (vissa befattningar uppehöllos på förordnande) fördelad på sätt framgår av nedanstående tabell.

Löne-

C6 27 26 20 18 17 15 12 11 10 » 8 7 6 » 5 .0.5

B e f a t t n i n g (i ord., e. o., asp.-, arbetareller tillfallit!; anställning)

Verkstadsöveringenjör . . F ö r s t e verkstadsingenjör Verkstadsingenjör Elektroingenjör Verkstadsinspektor Underingenjör F ö r s t e bokhållare Bokhållare Kontorsskrivare Ritare Verkstadsmästare Maskinist Kopist Verkstadsförman Förste reparatör Kontorist Förrådsförman Kanslibiträde Reparatör Maskinbiträde Portvakt Experjitionsvakt Förrådsvakt Dag- och nattvakt Kontorsvakt Tillf, skrivbiträde Arbetsstudieingenjör 0 . . Verkstadsarbetare

Anl al vid luvudverkstaden i Summa Örebro

Tomteboda

Göteborg

Malmö

Östersund

Bollnäs

Notriken

—

—

—

1 1 l 5 7 i 2 2 2 27 1 2 7 4 20 2 5 3 7 7

1 1

—

1 1 3 1 6

— __ 3 2 7 2 1

— 1 2 1 1 3 1 8 1

— 1 1 5

1 2 1 1 1 3 2 13

— — 3 2 9

— _ 2 1 1 1

—

1 1 1

— 1

—

— —

—

—

1 2 1 3

—

2 '

—

5 1

1 2 1 5

— 5

— 6

1 4 3 2 2 9 15 5 7 12 6 66 3 4 23 11 55 o

4 '1 2 1 1

—

2 1

2 1

2 1 1 5 2

—

1 1

1 1 1

2 2 1

1 3

—

—

1 670

189 209

12 2 14 10 9 2 7 11 3 6 3 247

3 551

—

4 1232

1 420

453 E n av dessa var avdelad för besiktuingsuppdrag för j ä r n v ä g s s t y r e l s e n s räkning. visas ej i det följande. 2 D e s s u t o m y t t e r l i g a r e en verkstadsinspektor, vilken tjänstgjorde vid p o s t v e r k e t 3 I n n e h a v a r e n u p p e h ö l l underingenjörsbefattningen. 4 S e d e r m e r a överflyttad till maskinavdelningen u t a n a t t e r s ä t t a s . 5 D ä r a v en å övergångsstat. A n s t ä l l d a enligt k o n t r a k t p å viss tid.

H a n redo

53 Personalens allmänna tjänsteåligganden. Nedannämnda tjänstehavares huvudsakliga tjänsteåligganden, sådana dessa blivit bestämda i instruktionen för järnvägsstyrelsen med underlydande linjebefäl eller i eljest utfärdade arbetsordningar, instruktioner eller arbetsfördelningar, äro följande. a) Verkstadsföreståndare och kontorspersonal. Verkstadsföreståndare är inför järnvägsstyrelsen ansvarig för verkstadens drift samt för att tjänsten och arbetet inom densamma handhaves på ett tillfredsställande sätt. Han har att ordna, leda och övervaka de arbeten, som skoia utföras, samt verkstadstjänsten i övrigt, ombesörja underhållet av verkstadens byggnader, anläggningar och maskiner ävensom handlägga ärenden rörande nya verkstadsbyggnader och anläggningar, då detta icke uppdrages åt baningenjör eller särskild arbetschef. På grund härav äger verkstadsföreståndare att i viss utsträckning träffa avtal om entreprenadarbeten, att fastställa s. k. tillfälliga ackord, antaga och entlediga arbetare ävensom i vissa fall besluta i andra personalärenden. Han skall avgiva förslag angående behov av nya byggnader och anläggningar samt angående om- och nybyggnader av redan befintliga sådana ävensom förslag till kostnads- och personalstater. Till utbetalning äger han godkänna räkningar och avlöningshandlingar. Vidare äger han godkänna rekvisitioner å materiel och, med viss begränsning, inventarier för verkstadens behov. Verkstadsingenjören å huvudverkstaden i Örebro är verkstadsöveringenjörens närmaste man och ställföreträdare och en underingenjör förestår denna verkstads ritkontor. Förste bokhållare eller, där sådan ej finnes, en bokhållare åligger att under verkstadsföreståndaren ordna, leda och ansvara för det kamerala arbetet inom verkstadskontoret. Arbetet å verkstadskontoren består främst uti handläggning av avlöningsoch andra personalärenden, förrådsärenden samt räkenskapsärenden. Övriga bokhållare samt kontorsskrivare, kontorister, kanslibiträden och expeditionsvakter biträda med nyssnämnda arbeten. I kontorsarbetet deltaga i vissa fall även verkstadsarbetare och kontorsvakter. Ritare, kopister och vissa kontorister utföra förekommande ritarbeten samt handhava ritningsarkiven. b) Personal för den egentliga verkstadsdriften. Verkstads-inspektör samt å verkstäderna tjänstgörande elektroingenjör åligger att närmast under verkstadsföreståndaren utöva ledningen av viss verkstadsavdelning. Han har därvid att planera, ordna och kontrollera arbetena, tillse att arbetsmaskiner och verktyg väl utnyttjas och underhållas, utföra eller föranstalta om utförande av erforderliga besiktningar och provningar, provkörningar av rullande materiel m. m. Vidare skall han verkställa utred-

54 ningar och kostnadsberäkningar, granska och i vissa fall godkänna materialrekvisitioner, besiktiga materialleveranser, granska gällande ackord, uppgöra förslag till nya sådana och granska av underlydande tjänsteman uppgjorda förslag till tillfälliga ackord ävensom själv utarbeta och giva förslag till förbättrade arbetsmetoder m. m. Underingenjör handhar i vissa fall, på samma sätt som verkstadsinspektor, direkt under verkstadsföreståndaren ledningen av arbetet inom viss verkstadsavdelning och tjänstgör i andra fall såsom biträde åt verkstadsföreståndare eller verkstadsinspektor. Verkstadsmästare och verkstadsförman handhar i regel under verkstadsinspektor eller underingenjör den direkta ledningen av arbetena inom viss specialavdelning av verkstaden. Sådan tjänsteman har därvid att fördela arbetet och övervaka, att detsamma utföres på föreskrivet sätt. Han har vidare att rekvirera för det löpande arbetet behövliga förbrukningsartiklar och utrustningsdetaljer, att med anlitande i förekommande fall av honom tilldelat arbetsbiträde svara för granskningen av arbetarnas tiduppgifter och utskrivningen av ackordssedlar ävensom att upprätta förslag till tillfälliga ackord, öva tillsyn över arbetsmaskiner m. m. Å vissa verkstäder med s. k. flytande arbetssystem finnas särskilda verkstadsmästare och verkstadsförmän, åt vilka uppdragits att bestämma revisionsomfattningen å till verkstaden inkommen rullande materiel (s. k. insyning) och att avsyna färdiga arbeten å denna materiel (s. k. utsyning). Maskinist ansvarar vid huvudverkstaden i Örebro för skötseln av verkstadens ångcentral, transformatorstation och badinrättning. Vid huvudverkstaden i Göteborg tjänstgör en maskinist såsom arbetsledare för arbeten med installation och underhåll av elektrisk belysning och värmeledning i vagnar och i Notviken svarar en sådan tjänsteman efter anvisning av verkstadsmästare för montering och underhåll av elektriska motorer och ledningar inom verkstaden. Förste reparatör användes vanligen till att självständigt eller som ledare för arbetslag utföra installationer av och reparationer å stationära kraft-och belysningsanläggningar inom huvudverkstad. I vissa fall har han även att taga befattning med installation och reparation av anordningar för elektrisk belysning och uppvärmning av vagnar. Reparatör sysselsattes med arbeten av nyss angivet slag vid huvudverkstaden i Notviken. Förrådsförman tjänstgör å det vid huvudverkstaden i Tomteboda befintliga filialförrådet. Maskinbiträde sysselsattes som regel med eldning av verkstädernas ångcentraler. Portvakt har som huvuduppgift att utföra vakthållning vid ingångar samt tillse, att obehöriga ej få tillträde till verkstadens område. Förrådsvakt tjänstgör inom huvudverkstadens i Tomteboda filialförråd.

55 II. Framställningar i fråga om personalens löneställning. Hos kommissionen hava gjorts åtskilliga framställningar, avseende löneställningen för personal vid huvudverkstäderna, varjämte vissa till Kungl. Maj:t ingivna dylika framställningar delgivits kommissionen. I sådant hänseende må nämnas följande fortfarande aktuella framställningar. 1. Framställningar, som avsett verkstadsckefer ock dem underställda Ingenjörer ock ritare. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 4 oktober 1937 har järnvägsstyrelsen ifrågasatt införande av annan anställnings- och löneform bland annat för verkstadsföreståndarna. Beträffande den närmare innebörden av denna framställning vill kommissionen hänvisa till den redogörelse, som kommissionen därom lämnar i samband med behandlingen av förrådsavdelningen. Statsbanornas ingenjörsförening har föreslagit uppflyttning av ritare från 15:e till 16:e lönegraden, inrättande av en ny befattning i 18:e lönegraden, benämnd ingenjör, uppflyttning av underingenjör från nuvarande 20:e till 21 :a lönegraden med benämningen ingenjör och uppflyttning av verkstadsinspektor från 22:a till 24:e lönegraden. Genom samma förening har till kommissionen insänts en personlig framställning från verkstadsinspektoren å vagnverkstaden i Örebro med anhållan om kommissionens medverkan till, att han måtte beredas tjänsteställning som verkstadsingenjör. Vidare har elektroingenjören vid huvudverkstaden i Malmö till kommissionen överlämnat en personlig framställning om förbättrad löneställning. 2. Framställningar, som avsett kontorspersonal med kuvudsakligen kamerala arbetsuppgifter. Statens järnvägars befälsförbund har anhållit om inrättande av en bokhållarbefattning i stället för den å överingenjörsexpeditionen vid huvudverkstaden i Örebro befintliga kontorsskrivarbefattningen. Svenska järnvägsmannaförbundets avdelningar nr 23 och 250 i Stockholm hava anhållit om uppflyttning av en kontoristbefattning och en expeditionsvaktsbefattning å verkstadskontoret vid huvudverkstaden i Tomteboda till förste kontorist- respektive kontoristbefattning; avdelning nr 7 i Örebro har hemställt om utredning rörande behovet av förbättrad tjänsteställning för vissa å avlöningskontoret vid huvudverkstaden i Örebro tjänstgörande kontorister. Vid kommissionens besök å nämnda verkstad förklarade representant för dessa kontorister, att framställningen ifråga avsåge uppflyttning av tre kontorister till förste kontorister;

56 avdelning nr 245 i Malmö har anhållit om undersökning, huruvida icke arbetsuppgifterna för vissa kanslibiträden å huvudverkstadens i Malmö lokoch vagnavdelningar borde motivera, att dessa uppflyttades i kontorists tjänstegrad. Svenska järnvägarnas kontorspersonalförbund har i en till kommissionen översänd skrivelse meddelat, att följande arbetsuppgifter enligt förbundets mening borde tillkomma förste kontorister och kontorister vid huvudverkstäderna, nämligen Förste

kontorist:

det omedelbara ansvaret för avlöningslistornas uppgörande, biträde vid avlöningens utbetalande, ansvaret för kontering av arbetslöner samt för upprättande av statistik; ledningen och övervakningen av arbetet å verkstadsinspektorsexpeditionerna, då å dem tjänstgöra minst tre man. Kontorist: avlöningsarbete, kontering av arbetslöner, upprättande av statistik; ackordsskrivning å verkstadsinspektorsexpeditionerna; och å samtliga tjänsteställen: expeditionsarbete i allmänhet med undantag av maskinskrivning efter koncept eller diktamen, handhavandet av formulärförråd, diverse kollationerings- och sorteringsarbeten ävensom postärenden och budskickning samt övriga likvärdiga enklare göromål, vilka lämpligen kunna anförtros åt obefordrad personal, i den mån — vad de enklare expeditionsgöromålen beträffar — desamma icke anses böra åläggas kontorist såsom fyllnadsarbeten. Förste bokhållaren å huvudverkstaden i Örebro har anhållit om undersökning huruvida icke de honom åliggande arbetsuppgifterna kunde anses modvera högre tjänsteställning. 3. Framställningar, som avsett personal i egentlig verkstacLstjänst i 15:e och lägre lönegrader. Svenska järnvägsmannaförbundets avd pining nr 24 i Stockholm har anhållit om inrättande av förrådsmästarbefattning för föreståndaren för filialförrådet vid huvudverkstaden i Tomteboda. Samma förbunds avdelning nr 82 i Östersund har föreslagit, att de verkstadsarbetare, som äro sysselsatta med vågrevisioner å linjen, måtte anställas som förste reparatörer. Representanter för verkstadsmästare och verkstadsförmän hava hemställtom åtgärder för uppflyftning av verkstadsmästare till 16:e och verkstadsförman till 14:e lönegraden. En förste reparatör vid huvudverkstaden i Malmö, vilken ansvarar för arbetena med elektriskt montage i vagnar, har framhållit, att motsvarande arbetsuppgifter å huvudverkstaden i Göteborg utföras av en maskinist och å huvudverkstaden i Örebro av en verkstadsmästare.

57 En e. o. nattvakt vid huvudverkstaden i Östersund har anhållit om kommissionens medverkan till befattningens uppförande på ordinarie stat. Härutöver hava vid kommissionens nedan omförmälda studiebesök på olika platser framställningar beträffande ändrad löneställning i ett flertal avseenden framförts.

III. Av kommissionen företagna studiebesök. Kommissionen har vid besök å samtliga huvudverkstäder tagit del av personalförhållandena och vederbörande tjänstehavare åvilande arbetsuppgifter. För erhållande av jämförelsemateriel i vissa hänseenden har kommissionen dessutom besökt telegrafverkets verkstad i Nynäshamn. Eedogörelse för de erfarenheter kommissionen gjorde vid dessa studiebesök återfinnes i särskild bilaga. 1

IV. Kommissionens förslag. Med ledning av de verkställda utredningarna får kommissionen framlägga följande förslag ifråga om personalen vid huvudverkstäderna. Verkstadsföreståndare. Såsom tidigare framhållits, är verkstadsföreståndaren i Örebro placerad i lönegrad C 6, verkstadsföreståndarna i Göteborg, Malmö, Östersund och Notviken i 27:e och i Bollnäs och Tomteboda i 26:e lönegraden. Kommissionen har för sin del funnit verkstadsdriftens rationella ledning vara av den betydelse för verkets ekonomi och drift i övrigt, att föreståndarna för de olika verkstäderna böra inneha va en relativt hög tjänsteställning, därest man skall kunna påräkna att för uppgiften erhålla kvalificerade befattningshavare. På sätt tidigare omnämnts har järnvägsstyrelsen ifrågasatt ändrad löne- och anställningsform för vissa sektions- och verkstadsföreståndare samt förrådsintendenten i Örebro, bland annat avseende en övergång för sådana tjänstemän från konstitutorial till förordnandeanställning. Vid behandling av dessa frågor i samband med respektive andra avdelningar än den nu ifrågavarande verkstadsavdelningen, har kommissionen bland annat uttalat, att frågan om en dylik förändrad anställningsform vore av den principiella innebörd, att densamma icke borde av kommissionen upptagas till behandling. Bortsett från anställningsformen har kommissionen emellertid vid en jämförelse med löneställningen för övriga tjänstehavare vid statens järnvägar funnit verkstadsföreståndarnas nuvarande löneplacering i stort sett tillfredsställande och vill kommissionen därför för sin del icke påyrka annan ändring av densamma än ifråga om verkstadsföreståndaren i Tomteboda. Verkstaden i Tomteboda har till uppgift att utföra de revisioner av 1

Bilagan ifråga är ej tryckt, men föreligger i järnvägsstyrelsen i ett mindre antal maskinskrivna exemplar.

58 personvagnar, som var fjärde respektive var sjätte månad företagas, ävensom därjämte i förekommande fall sådana erforderliga reparationer av dylika vagnar, vilka lämpligen böra å verkstaden utföras. Arten av dessa arbeten påverkas därav, att de omfatta personvagnar av alla förekommande typer och med mycket skiftande utrustning. På grund av personvagnsparkens knapphet i förhållande till vagnbehovet, särskilt under högtrafik, och då det här gäller att säkerställa vagnparken för tågen å statens järnvägars viktigaste linjer, måste verkstadsdriften på denna verkstad även ur nu nämnda synpunkt bedrivas med största precision. Verkstadens kapacitet är, särskilt före helger och andra högtrafikstillfällen, strängt utnyttjad, och dess rationella drift utgör därför en av förutsättningarna för ett ekonomiskt utnyttjande av personvagnsparken. Nu nämnda omständigheter medföra, att stora krav ställas på verkstadens föreståndare ifråga om organiserandet och ledandet av verkstadsdriften. Kommissionen anser därför, att de arbetsuppgifter och det ansvar, som åvila denne befattningshavare, äro av sådan art, att hans uppflyttning i 27 :e lönegraden är motiverad. Av tidigare meddelade uppgifter framgår, att huvudverkstäderna i såväl Bollnäs som Östersund i storleksordning komma efter Tomteboda och att Bollnäs och Östersund ifråga om personalstyrka och bokförda utgifter äro i stort sett likställda. Om föreståndarebefattningen i Bollnäs för närvarande bibehålles i nuvarande lönegrad, vilket kommissionen för sin del förordar, kunde det därför ifrågasättas, huruvida icke en sänkning beträffande föreståndarbefattningen i Östersund vore påkallad. I detta hänseende må ock erinras om, att en viss avlastning ifråga om arbetsuppgifter inträtt för verkstadsföreståndaren i Östersund genom upphörandet den 1 januari 1939 av det tidigare sambandet mellan verkstäderna i Östersund och Bollnäs. Mot en dylik nedflyttning talar emellertid den omständigheten, att arbetsobjekten vid huvudverkstaden i Östersund äro av avsevärt varierande slag, enär de omfatta såväl ånglok som personvagnar av skiftande typer. Kommissionen har därför funnit verkstadsföreståndartjänsten på nämnda plats så krävande, att den icke vill ifrågasätta dess nedflyttning i lönegrad, i all synnerhet som kommissionen för sin del finner det icke vara uteslutet, att verkstaden framdeles kan komma att tillföras ytterligare arbetsobjekt. Övrig ingenjörspersonal. Av den föregående redogörelsen framgår, att en verkstadsingenjör i 26:e lönegraden finnes placerad såsom verkstadsföreståndarens i Örebro ställföreträdare och närmaste medhjälpare. Kommissionen anser, att denne befattningshavare bör bibehållas i nämnda lönegrad, varvid emellertid förutsattes, att han skall beredas tillfälle att i större utsträckning än hittills ägna sig åt tekniska uppgifter, inspektion av verkstäderna m. m,, vilket vore av betydelse icke minst med hänsyn till denne tjänstemans ställning såsom överingenjörens närmaste man och ställföreträdare. Detta kan ske genom att vissa av honom handlagda kamerala uppgifter, på sätt i det följande ut-

59 vecklas, överflyttas på en av de båda bokhållare, som enligt kommissionens mening böra finnas vid verkstaden. Såsom biträden åt verkstadsföreståndarna med ledningen av det egentliga verkstadsarbetet funnos vid tiden för kommissionens undersökningar i övrigt följande ingenjörsbefattningar, nämligen å huvudverkstäderna i Bollnäs och Tomteboda en underingenjör och å de övriga verkstäderna verkstadsinspektorer, elektroingenjörer eller underingenjörer såsom föreståndare för olika avdelningar av respektive verkstäder eller, såvitt avser vissa underingenjörer, såsom biträden åt sådana avdelningsföreståndare. Bortsett från nyssnämnda verkstadsingenjör framgå ifrågavarande ingenjörers tjänstegrader och antalet av dem underställda arbetare av följande sammanställning, vilken avser ställningen i förevarande hänseende i januari månad 1939. Verkstad eller avdelning därav

Huvudverkstad

/"ånglokverkstaden 1 elektrolokverkstaden < plåtslagarverkstaden 1 motorve rkstaden Ivagnverkstaden

Örebro '

I n g e n j ö r s

biträden

föreståndare

verkstadsföreståndaren

en underingenjör

en underingenjör

verkstadsinspektor

Göteborg

i revisionsavdelningarna . . . . i tillverknings avdell ningarna vagnverkstaden

verkstadsinspektor

en underingenjör tre

underingenjörer

underingenjör en underingenjör, en ritare

lokverkstaden: a) svarvar-, filar- verkstadsinspektor plåtslagarverkstaden och smedjan b) elektrolokavdel- elektroingenjör ningen

flokverkstaden Östersund . . . . Ivagnverkstaden Bollnäs ....

316 64 197 50 603

en underingenjör

. . hela verkstaden

Malmö

Antal arbetare

verkstadsinspektor elektroingenjör verkstadsinspektor verkstadsinspektor verkstadsinspektor

Tomteboda

Notviken

p e r s o n a l

123 121 107 80

underingenjör underingenjör

hela verkstaden

verkstadsföreståndaren

1 lokverkstaden Ivagnverkstaden

verkstadsinspektor underingenjör

en underingenjör

194 92

1 Av de för huvudverkstaden i Öre >ro tidigare redovisade sju underingenjörsbefattni igarna äro två avsedda för arbeten, som ej be»röra den direkta ledninge a av verkstadsarbetet.

Två av förenämnda verkstadsavdelningar, nämligen vagnverkstäderna i Örebro och Malmö, omfatta, såsom av sammanställningen framgår, ett väsentligt större antal arbetare än övriga avdelningar. Med hänsyn härtill och jämväl på grund av de inom dessa båda avdelningar förekommande arbetenas beskaffenhet hava föreståndarna för dem måst tilldelas ingenjörsbiträden, nämligen verkstadsinspektoren å vagn verkstaden i Örebro tre underingenjörer

60 och verkstadsinspektoren å vagnverkstaden i Malmö en imderingenjör och en ritare, såsom mera självständiga ledare av vissa yrkesavdelningar inom nämnda vagnverkstäder. Arbetena på ifrågavarande båda verkstadsavdelningar omfatta revisioner och reparationer av personvagnar, vilka vagnar bestå av ett stort antal typer med en utrustning, som blivit och blir alltmera komplicerad. Enligt kommissionens mening motsvarar den löneställning, som verkstadsinspektorerna å dessa avdelningar intaga, icke det arbete och ansvar, som åvilar dem. Det synes därför skäligt, att de erhålla placering i 24:e lönegraden i likhet med vissa maskininspektorer, om vilkas uppflyttning i denna lönegrad kommissionen avgivit förslag till de sakkunniga för omprövning av lönegradsplaceringen för befattningshavare vid statens affärsdrivande verk. Kommissionen vill därvid erinra om, att de sakkunniga, bland annat med anledning av detta förslag, i sitt betänkande förordat inrättande i 24:e lönegraden av en befattning med tjänstetiteln ingenjör, vilken vore avsedd att komma till användning för såväl elektroingenjör som maskininspektor och andra för närvarande specialbetecknade ingenjörsbefattningar, därest behov av dylika i 24:e lönegraden skulle förefinnas eller uppstå. Kommissionen finner lämpligt, att den sålunda föreslagna ingenjörsbefattningen i 24:e lönegraden kommer till användning för här ifrågavarande verkstadsinspektorsbefattningar. Beträffande övriga avdelningsingenjörer har kommissionen funnit anledning att särskilt taga under övervägande löneställningen för verkstadsinspektören å motorverkstaden i Örebro, elektroingenjören å elektrolokverkstaden på samma plats och verkstadsinspektoren å lokverkstaden i Notviken. Inom motorverkstaden i Örebro utföras reparations- och ändringsarbeten å motorvagnar med förbränningsmotorer, å rälsbussar, lokomotorer, större och mindre motordressiner, elektriska truckar och traktorer, bensindrivna traktorer m. m. Avdelningen har undergått en hastig utveckling och anledning torde finnas att förvänta ytterligare utvidgning av densamma dels genom den ökade användningen av motorfordon och dels i samband med förstatligandet av enskilda banor. Kommissionen utgår härvid från, att den stagnation ifråga om användningen av motorfordon, som inträtt på grund av världskrisen, icke skall bliva bestående. På grund av den mångfald olika slag av reparationsföremål som å ifrågavarande verkstadsavdelning komma under arbete och den hastiga utveckling, som råder på det motortekniska området, är det uppenbart, att ledningen av avdelningen ställer stora krav på den verkstadsinspektor, som förestår densamma. På samma sätt ställas ock stora krav på ledarna av elektrolokverkstaden i Örebro och lokverkstaden i Notviken på grund av de skiftande uppgifter, som åvila jämväl dessa verkstadsavdelningar. Inom dem utföras nämligen — i motsats till vad som är fallet på motsvarande verkstadsavdelning i Malmö, där endast en loktyp behandlas — såväl revisioner som reparationer av ett flertal olika typer av elektrolok. Särskilt kan anmärkas, att de skador på dessa olika lok, som föranleda s. k. C-reparationer, förorsaka nyssnämnda

61 verkstadsavdelningars ledare ett omfattande arbete med bland annat uträkning av lämpliga ackord för dessa reparationsarbeten. Kommissionen, som därför funnit vissa skäl föreligga för en höjning även av sistnämnda avdelningsingenjörers lönegradsplacering, vill dock icke för närvarande framlägga något positivt förslag men förutsätter, att denna fråga av järnvägsstyrelsen upptages, därest ifrågavarande avdelningars utveckling fortsätter. I detta sammanhang vill kommissionen framhålla, att såväl nyssnämnde elektroingenjör i Örebro som den elektroingenjör, vilken förestår elektrolokavdelningen å verkstaden i Malmö, i organisatoriskt hänseende och tillika ifråga om arten av dem åvilande arbetsuppgifter intaga samma ställning som de verkstadsinspektorer, vilka förestå viss verkstadsavdelning. Däremot äro deras uppgifter väsentligt olika dem som tillkomma statens järnvägars övriga elektroingenjörer. På grund härav anser kommissionen att tjänstebenämningen verkstadsinspektor bör komma till användning även för ifrågavarande båda elektroingenjörer. Slutligen har kommissionen funnit den ritare, som biträder verkstadsinspektören å vagnverkstaden i Malmö med arbetsledningen inom den ena underavdelningen av nämnda verkstad, härvid innehava arbetsuppgifter, vilka motsvara underingenjörsbefattning, och får kommissionen fördenskull föreslå, att nämnda ritarbefattning ersattes med en underingenjörsbefattning. Förestående förslag ifråga om verkstadsföreståndare och övrig ingenjörspersonal innebär i sammandrag uppflyttning av en verkstadsingenjör i 26:e lönegraden till förste verkstadsingenjör i 27:e lönegraden samt av två verkstadsinspektorer från 22:a till 24:e lönegraden och av en ritare i 15:e lönegraden till underingenjör i 20:e lönegraden ävensom förändring av de båda å huvudverkstäderna tjänstgörande elektroingenjörernas i 22:a lönegraden tjänstetitel till verkstadsinspektor i samma lönegrad. Verkstadsmästare. Kommissionen har genom sina studier av verkstadsmästarnas arbetsuppgifter kommit till den uppfattningen, att deras nuvarande lönegradsplacering är riktig vad det stora flertalet av dem beträffar. Emellertid äro deras tjänsteåligganden ganska växlande till sin art och omfattning och några av dem innehava en arbets- och ansvarsbörda, som är väsentligt större än de övrigas. På grund härav anser kommissionen, att en differentiering av verkstadsmästarna i lönehänseende bör komma till stånd på sådant sätt, att möjlighet beredes till uppflyttning av de mera kvalificerade bland dem i en högre lönegrad än 15:e. Kommissionen har tidigare berört denna fråga i skrivelse till Statsrådet och Chefen för Finansdepartementet den 2 mars 1939, innefattande yttrande över det av förenämnda sakkunniga för omprövning av lönegradsplaceringen för befattningshavare vid statens affärsdrivande verk avgivna betänkandet. I denna skrivelse anförde kommissionen i föreliggande fråga följande:

62 »Statens järnvägars mästare- och förmansförening överlämnade på sin tid till kommissionen avskrift av en till 1936 års lönekommitté ställd skrivelse, vari föreningen anhöll om åtgärder för uppflyftning av verkstadsmästarna från 15:e till 16:e lönegraden. Enär kommissionen inhämtat, att det varit föreningens avsikt att ingiva en liknande framställning till de sakkunniga, inskränkte sig kommissionen till att för de sakkunniga omnämna den från verkstadsmästarna föreliggande framställningen. De sakkunnigas förslag om bibehållande av befattningen verkmästare (verkstadsmästare) vid telegrafverket i nuvarande 15:e och 16:e lönegraderna och om befattningens införande även i 17:e lönegraden har emellertid givit kommissionen anledning att upptaga motsvarande fråga till behandling för statens järnvägars del, särskilt som kommissionen för fullgörande av sitt uppdrag under nästlidne februari månad besökt ej mindre än sex av statens järnvägars sju huvudverkstäder ävensom telegrafverkets verkstad i Nynäshamn och därvid verkställt bland a n n a t jämförande studier av verkstadsmästarnas vid statens järnvägar och verkmästarnas vid telegrafverket arbetsuppgifter. Kommissionen har vid dessa undersökningar funnit, att de åligganden, som ankomma på verkstadsmästarna vid statens järnvägar, i huvudsak äro lika kvalificerade som dem, vilka tillkomma telegrafverkets verkmästare, och som i de sakkunnigas betänkande angivits å sid. 63. Det bör i detta avseende beaktas, att statens järnvägars huvudverkstäder i första hand ha att utföra omfattande revisions- och reparationsarbeten å till typen mycket skiftande lok och vagnar under det att verksamheten vid telegrafverkets verkstad i Nynäsh a m n huvudsakligen omfattar en i stor utsträckning standardiserad nytillverkning. Nu berörda olikhet medför, att vissa svårigheter möta för uppdragande av en direkt och fullt rättvisande jämförelse mellan verkmästarna vid de båda verken. Kommissionen har dock blivit övertygad om, att den uppdrivna specialskicklighet, som i många fall måste krävas av telegrafverkets verkmästare, i stort sett motsvaras av de krav, som med hänsyn till ovan berörda mångsidighet av arbetena vid statens järnvägars verkstäder måste ställas på verkstadsmästarna därstädes ifråga om förmåga att med erforderlig yrkesskicklighet kunna ordna de skiftande arbetena på ett tekniskt och ekonomiskt riktigt sätt. De olika verkstadsmästarnas vid statens järnvägar uppgifter hava ifråga om arbete och ansvar befunnits variera i sådan omfattning, att kommissionen finner en differentiering av dem i lönehänseende i likhet med den, som av de sakkunniga föreslagits ifråga om telegrafverkets verkmästare, väl motiverad. Dock vill kommissionen med hänsyn till det allmänna löneläget vid statens järnvägar begränsa sig till a t t föreslå införande av befattningen verkmästare vid statens järnvägar i 16:e lönegraden. Kommissionen har för avsikt att i sitt betänkande framlägga närmare förslag om vilka verkstadsmästare, som böra komma i åtnjutande av här ovan föreslagen uppflyttning till verkmästartjänst i 16:e lönegraden. Det kan emellertid förutskickas, att det kommer att röra sig om ett fåtal tjänstemän.» I a n s l u t n i n g till den s å l u n d a u t t a l a d e u p p f a t t n i n g e n h a r k o m m i s s i o n e n sökt u p p d r a g a riktlinjer för den föreslagna differentieringen, vilken givetvis m ö t e r vissa s v å r i g h e t e r på g r u n d av att de a r b e t s u p p g i f t e r , som åvila verkstadsm ä s t a r n a i d e r a s e g e n s k a p av f ö r e s t å n d a r e för yrkesavdelningar, icke äro k o n s t a n t a u t a n växla g e n o m de o m l ä g g n i n g a r av verkstadsdriften, som e m e l l a n å t m å s t e företagas, exempelvis i s a m b a n d m e d vissa b a n d e l a r s elektrifiering, g e n o m m o t o r d r i f t e n s utveckling, ö v e r g å n g till flytande arbetss y s t e m o. s. v. K o m m i s s i o n e n vill h ä r framhålla, att såväl vid d e n n a differ e n t i e r i n g som jämväl i övrigt då d e t gällt att b e d ö m a b e h o v e t av mästaroch f ö r m a n s b e f a t t n i n g a r vid h u v u d v e r k s t ä d e r n a k o m m i s s i o n e n sökt att i möjligaste m å n tillämpa riktlinjer för d e n n a b e f ä l s u p p s ä t t n i n g , e n s a r t a d e

63 med dem som ifråga om motsvarande befälsuppsättning inom maskinavdelningen närmare utvecklats av kommissionen vid dess behandling av sistnämnda avdelning. Full enhetlighet har emellertid icke varit möjlig att uppnå med hänsyn till de olikheter, som i många fall förefinnas mellan huvudverkstädernas och maskinavdelningens arbetsuppgifter. En individuell prövning har därför i åtskilliga fall måst ske. För att härefter återgå till frågan om nyssnämnda differentiering så synes vid en arbetsomfattning och arbetsfördelning sådan som den som förefanns vid tiden för kommissionens granskning av verkstadsdriften, följande verkstadsmästarbefattningar vara så krävande i förhållande till de övriga, att deras utbrytning ur 15:e och uppflyttning i 16:e lönegraden torde vara motiverad, nämligen de befattningar, som innehavas av verkstadsmästaren vid elektrolokavdelningen i Örebro, verkstadsmästaren vid samma verkstadsavdelning i Notviken, den verkstadsmästare vid huvudverkstadens i Malmö lokavdelning, som i egenskap av revisionsmästare har hand bland annat om insyningen av elektroloken, den verkstadsmästare, som vid huvudverkstaden i Malmö förestår avdelning nr 12, vilken avdelning har att utföra snickeriarbeten för inredning av personvagnar, samt de två verkstadsmästarna å avdelning nr 2 vid huvudverkstaden i Örebro, de s. k. vagnsynarna, enär dessa i förhållande till övriga verkstadsmästare med motsvarande uppgifter intaga en särställning. Kommissionen får därför föreslå, att nämnda sex verkstadsmästarbefattningar uppflyttas i 16:e lönegraden, för vilket ändamål befattningen verkstadsmästare (verkmästare) i enlighet med kommissionens förslag till ovannämnda sakkunniga skulle behöva införas i denna lönegrad. Å andra sidan har kommissionen funnit, att vissa verkstadsmästartjänster böra kunna ersättas med verkstadsförmän. Förutsättningen härför är dock, att sistnämnda befattning i enlighet med det förslag, som av förenämnda sakkunniga framlagts, och som tillstyrkts såväl av järnvägsstyrelsen som av kommissionen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 september 1939, uppflyttas från nuvarande 10:de till 12:e lönegraden. Ifråga om de verkstadsmästartjänster som sålunda kunna ifrågasättas bliva utbytta mot verkstadsförmanstjänster, vill kommissionen till en början framhålla, att verkstadsmästartjänst icke kan anses motiverad för den tjänsteman, som förestår avdelning nr 11, bleckslageriavdelningen, vid huvudverkstaden i Örebro. Kommissionen anser nämligen, att denna avdelning bör förestås av verkstadsförman, försåvitt icke en av verkstadsledningen ifrågasatt sammanslagning av nyssnämnda avdelning 11 med avdelning 19, förkromningsverkstaden, kommer till stånd, i vilket fall denna utvidgade avdelning bör förestås av en verkstadsmästare. Kommissionen ifrågasätter även huruvida icke föreståndarskapet för avdelning nr 32 vid huvudverkstaden i Örebro bör åvila verkstadsförman i

64 stället för verkstadsmästare, enär arbetet å denna avdelning, vilket huvudsakligen består uti nytillverkning och underhåll av presenningar och takdukar, är relativt ensartat, varjämte antalet arbetare endast utgör 25. Jämväl avdelning nr 15, smedjan i lokverkstaden i Malmö, synes på grund av föreliggande arbetsuppgifters ringa omfattning böra förestås av verkstadsförman i stället för av verkstadsmästare under förutsättning, att den fortfarande anses böra utgöra en fristående avdelning. Däremot finner kommissionen, att ytterligare några verkstadsmästarbefattningar i 15:e lönegraden äro erforderliga för åstadkommande av en mot tjänstens art bättre svarande löneställning för vissa befattningshavare, nämligen en maskinist, två verkstadsförmän och en förste reparatör. Maskinisten ifråga leder arbeten med installation och underhåll av elektrisk belysning och uppvärmning av vagnar samt underhållsarbeten å de stationära elektriska anläggningarna inom huvudverkstaden och huvudförrådet i Göteborg. Till hans verksamhetsområde hör även tillsyn och reparation av verkstadens pumpstationsanläggning, ångcentral, värme-, vatten- och luftledningar m. m. Den ene verkstadsförmannen förestår avdelning nr 18, bromsverkstaden, i Örebro. Han har därvid att ansvara för underhållet av de till följd av den kraftiga utvecklingen på hithörande område numera mycket komplicerade luftbromsapparaterna med tillhörande ventiler m. m., vilket underhåll kräver ett arbete av hög kvalité. Den andre verkstadsförmannen förestår plåtslageriverkstaden i Notviken. Avdelningens personalantal och omfattande arbetsuppgifter motivera föreståndarens höjning till verkstadsmästare. Enligt vad kommissionen erfarit skulle en sådan höjning vara planerad genom en överflyttning till plåtslagarverkstaden av verkstadsmästarbefattningen å vagnverkstadens armaturavdelning, varvid verkstadsförmansbefattningen vid plåtslagarverkstaden i stället skulle utnyttjas inom vagnverkstaden. En sådan åtgärd finner kommissionen för sin del lämplig. Den förste reparatör, som ifrågasatts till uppflyttning i lönegrad, leder krävande arbeten vid verkstaden i Malmö med installation, revision och provning av anordningar för elektrisk belysning och uppvärmning av personvagnar samt ombesörjer i anslutning därtill erforderlig materialanskaffning och expeditionstjänst. Förestående förslag innebär i sammandrag uppflyttning till 16:e lönegraden av sex verkstadsmästare som nu tillhöra 15 :e lönegraden, ökning av antalet verkstadsförmansbefattningar med två, minskning av antalet verkstadsmästartjänster i 15:e lönegraden med sex, samt av maskinistbefattningarna och förste reparatörsbefattningarna med vardera en. Maskinist. Ifråga om maskinistbefattningen vid huvudverkstaden i Örebro har kommissionen icke haft anledning till erinran.

65 Beträffande övriga nu befintliga maskinisttjänster hänvisar kommissionen till vad den i fråga om dessa tjänster föreslagit i samband med behandlingen av befattningarna verkstadsmästare och förste reparatör. Verkstadsförman. Kommissionen har i det föregående framlagt vissa förslag, vilka, om de genomföras, få inverkan på det befintliga antalet verkstadsförmanstjänster, och har kommissionen därvid såsom ovan angivits utgått ifrån, att befattningen verkstadsförman, på sätt de sakkunniga för omprövning av lönegradsplaceringen för befattningshavare vid statens affärsdrivande verk föreslagit, blir uppflyttad i 12:e lönegraden. Under samma förutsättning vill kommissionen i fråga om visst ytterligare behov av verkstadsförmansbefattningar framhålla följande. Vid verkstaden i Östersund finnes en förste reparatör, vilken direkt under vederbörande avdelningsingenjör tjänstgör såsom ledare för ett arbetslag, vilket har att utföra installations- och reparationsarbeten å stationära elektriska anläggningar samt revisioner och reparationer av anordningar för elektrisk belysning och uppvärmning av vagnar. Enär denne förste reparatör i sin egenskap av arbetsledare närmast är jämförbar med en verkstadsförman, vill kommissionen föreslå, att befattningen förändras till verkstadsförmansbefattning. Kommissionen anser även, att, i den mån de s. k. insyningsmästarna ständigt behöva kvalificerade biträden för insyning av personvagnar och i förekommande fall av lok, dessa biträden böra innehava verkstadsförmans tjänstegrad. Så var vid tiden för kommissionens besök ordnat exempelvis i Örebro och Tomteboda under det att i vissa andra fall verkstadsarbetare i yrkesgrupp III anlitades för angivet ändamål. Förste reparatör och reparatör. Beträffande reparatörspersonalen vill kommissionen till en början framhålla, att den vid behandlingen av ban- och maskinavdelningarna sökt uppdraga vissa riktlinjer ifråga om reparatörspersonalen och dess uppdelning på de båda befattningarna förste reparatör och reparatör. En dylik åtgärd har beträffande nämnda två avdelningar påkallats särskilt med hänsyn till den där befintliga reparatörspersonalens stora numerär och för att undanröja de svårigheter, som visat sig föreligga ifråga om samma personals lämpliga lönegradsplacering. Vad verkstadsavdelningen beträffar utgöres, på sätt av det föregående framgår, reparatörspersonalen allenast av ett fåtal ordinarie befattningshavare med vissa specialuppgifter, beroende främst därpå, att övervägande delen av det arbete, som å andra avdelningar utföres av reparatörspersonal, vid huvudverkstäderna ombesörjes av avtalsanställda verkstadsarbetare i olika avlöningsgrupper. Med anledning härav har frågan om reparatörspersonalens lönegradsplacering vid huvudverkstäderna måst bedömas i stort sett från fall till fall, men givetvis har kommissionen vid 187 40

06 detta bedömande sökt att i möjligaste mån tillämpa samma principer som närmare utvecklats vid behandlingen av motsvarande personal vid maskinavdelningen. I enlighet med det nu anförda har kommissionen i det föregående föreslagit ändring av en förste reparatörsbefattning till verkstadsmästare och av en annan till verkstadsförman. Förutom nämnda förste reparatörsbefattningar funnos emellertid vid tiden för kommissionens undersökningar ytterligare nio dylika befattningar vid huvudverkstäderna. Innehavaren av en av dessa tjänstgjorde såsom närmaste man till och ställföreträdare för verkstadsmästaren på elektrolokverkstaden i Örebro. Av de återstående hade sju att utföra installationer och reparationer av stationära elektriska anläggningar inom respektive verkstäder, varjämte en av dem ansvarade för skötseln av omformarstationen vid verkstaden i Tomteboda. För nu angivna uppgifter, med undantag dock för skötseln av omformarstationen i Tomteboda, anser kommissionen förste reparatörs tjänsteställning lämplig. För skötseln av nämnda omformarstation synes förste reparatörsbefattning däremot vara väl hög. Kommissionen har emellertid icke ansett erforderligt att ingå på närmare prövning av frågan om tjänstegraden för denne tjänsteman, enär kommissionen erfarit, att omformarstationen ifråga inom kort kommer att nedläggas. Vid sin undersökning av huvudverkstaden i Notviken fann kommissionen, att en maskinist hade att under en verkstadsmästares ledning och efter dennes anvisningar utföra monterings- och underhållsarbeten å verkstadens stationära elektriska utrustning samt att en reparatör svarade för montage och underhåll av anordningar för elektrisk belysning och uppvärmning av vagnar. Av dessa befattningar sorterade den ena under verkstadens lokavdelning och den andra under dess vagnavdelning. Enligt kommissionens mening synes nu ifrågavarande arbeten böra anförtros åt en förste reparatör med biträde av reparatör eller eventuellt verkstadsarbetare. På sätt förut omnämnts har framställning gjorts om inrättande vid huvudverkstaden i Östersund av förste reparatörsbefattning, på vars innehavare skulle ankomma att inom distriktet verkställa revision och reparation av vågar, vilket arbete för närvarande ombestyres av verkstadsarbetare i grupp I I I . Enligt de riktlinjer, som kommissionen vid behandlingen av maskinavdelningen uppdragit ifråga om uppgifter, vilka böra ankomma på förste reparatör, har kommissionen härtill även hänfört arbeten av ifrågavarande slag. Enligt dessa riktlinjer skulle alltså, därest den nuvarande anordningen icke bibehålies, utan tjänstemannapersonal för ändamålet anlitas, ifrågavarande uppdrag anförtros åt förste reparatör. Maskmbiträde. Yid samtliga verkstäder med undantag av Göteborg funnos vid kommissionens undersökningar maskinbiträden för skötseln av ångcentralerna, nämligen fyra maskinbiträden i Örebro, två i Bollnäs och ett vid var och en av verkstäderna i Tomteboda, Malmö, Östersund och Notviken. Eldningen

67 av ångcentralen vid verkstaden i Göteborg ombesörjdes av två verkstadsarbetare i yrkesgrupp I. Dessutom funnos vid huvudverkstäderna fyra maskinbiträden, av vilka ett tjänstgjorde som förare av verkstadens i Örebro ackumulatorlok och tre, som på grund av sjuklighet hade måst beredas lindrig tjänstgöring, och därför vanligtvis sysselsattes med skrivgöromål. I samband med sina undersökningar har kommissionen funnit, att ångcentralerna vid statens järnvägar äro av väsentligt olika storlek och utrustning och att i följd därav tjänsten inom dem ställer olika krav på den därmed sysselsatta personalen. Kommissionen har därför företagit en jämförelse mellan statens järnvägars ångcentraler i fråga om deras storlek med hänsyn till befintliga pannors antal och eldyta samt deras mer eller mindre komplicerade maskinella utrustning. Med ledning av denna jämförelse, för vilken finnes närmare redogjort i kommissionens utlåtande rörande maskinavdelningen, har kommissionen funnit, att åtta av statens järnvägars ångcentraler äro av storleksordning, som motiverar befattningar i 6:e lönegraden — maskinbiträden — under det att de övriga erbjuda arbetsuppgifter, för vilka befattningar i 5:e lönegraden eller verkstadsarbetare i grupp I anses tillräckliga. Bland de nyssnämnda åtta största ångcentralerna befinna sig, vad huvudverkstäderna angår, verkstädernas i Örebro, Malmö, Göteborg, Tomteboda och Notviken ångcentraler. För skötseln av dem skulle alltså finnas maskinbiträden. Till de mindre ångcentralerna, för vilkas skötsel befattningshavare i 5:e lönegraden eller verkstadsarbetare anses tillfyllest, höra ångcentralerna vid huvudverkstäderna i Östersund och Bollnäs. Förutom för nyssnämnda fem större ångcentraler anses maskinbiträden behövliga vid huvudverkstäderna för skötsel och framförande av ackumulatorloket vid huvudverkstaden i Örebro samt för tjänstehavare, som har sig ålagt att sköta och framföra verkstad tillhörig lokomotor, under förutsättning att denna tjänstgöring utgör vederbörande tjänstehavares huvudsakliga sysselsättning. Portvakt. Portvakterna ombesörja huvudsakligen den passningstjänst under dagtid, som är förenad med vakthållningen vid verkstadsingångarna. Några av dem ha dessutom att utföra enklare skrivgöromål, in- och utklarera växlingståg till och från verkstadsområdet, ombesörja signalgivning vid arbetstidens början och slut m. m. Nattbevakningen av verkstäderna utföres vanligen av extra ordinarie befattningshavare i 5:e lönegraden eller genom entreprenör. Enligt kommissionens mening böra de befattningshavare, som under dagtid ombestyra portvaktssysslan vid de större huvudverkstäderna, hänföras, liksom nu, till 6:e lönegraden. I övrigt torde för dessa sysslor icke erfordras högre lönegradsplacering än i den 5:e. I enlighet härmed skulle portvaktsbefattningar i 6:e lönegraden finnas endast vid huvudverkstäderna i Örebro, Malmö och Göteborg, under det på de övriga portvaktssysslan skulle ombestyras av stationskarlar. Kommissionen förutsätter härvid, att nattvaktstjänsten ombesörjes på för närvarande tillämpat sätt.

os Förrådstjänsten vid Tomteboda. Kommissionen har funnit det arbete och ansvar, som åvilar den förrådsförman, vilken förestår filialförrådet vid huvudverkstaden i Tomteboda, vara av sådan beskaffenhet, att det motiverar nämnda befattnings förändring till förrådsmästarbefattning i 12:e lönegraden. I övrigt torde å detta förråd erforderlig personal böra utgöras av befattningshavare i förrådsvakts grad. Personal för kontorstjänst. Vid sina undersökningar av arbetsuppgifterna för den personal, som utför ritgöromål, har kommissionen funnit, att en stor del av de ritarbeten, som förekomma å verkstadskontoren, avse ritningar och skisser å förändringar av verkstadsbyggnader och andra lokaler och i vissa fall till och med mindre nybyggnader. Kommissionen ifrågasätter, huruvida icke ritarbeten av dessa slag lämpligen böra — enligt samma praxis som tillämpas vid maskin- och trafikavdelningarna — till väsentlig del uppdragas åt de avdelningar inom verket, nämligen banavdelningen eller vederbörande byråer i järnvägsstyrelsen, vilka förfoga över för sådant ändamål specialutbildad personal. Kommissionen vill därför förorda, att denna fråga tages under övervägande av järnvägsstyrelsen. Under förutsättning att den med ritgöromålen sysselsatta personalen bibehålles vid sina nuvarande uppgifter, föreslår kommissionen, att de båda kontoristbefattningar, som finnas för sådana göromål vid Tomteboda och Notviken, ändras till kopistbefattningar samt anser, att den å övriga huvudverkstäder för nämnda göromål befintliga personaluppsättningen är lämplig. Densamma utgjordes i november månad 1939 av: i Örebro: 1 underingenjör, 1 ritare och 2 kopister, i Tomteboda: 1 kontorist, i Göteborg: 1 ritare, i Malmö: 1 ritare, i Östersund: 1 kopist, i Bollnäs: 1 kopist, i Not viken: 1 kontorist. Såsom inledningsvis nämnts utföres huvudparten av det för verkstadsdriften erforderliga kamerala arbetet på verkstadskontoren. Expeditions- och skrivgöromål utföras emellertid även utanför dessa kontor, nämligen för vissa i verkstäderna tjänstgörande avdelningsingenjörers och mästares räkning. De kamerala arbetsuppgifterna vid huvudverkstäderna hava befunnits vara av i huvudsak samma art vid samtliga verkstäder, under det däremot ifråga om arbetets omfattning väsentliga olikheter förefinnas, beroende på verkstädernas olika storlek. Största arbetsmängden har givetvis iakttagits vid huvudverkstaden i Örebro, vilken har en i det närmaste dubbelt så stor omfattning som den största av de övriga.

69 Beträffande den för de kamerala arbetena anställda personalen har kommissionen vid sina undersökningar funnit, att personaluppsättningen a verkstadskontoren företer rätt avsevärda olikheter ifråga om personalens tjanstegrader, vilka olikheter icke hänföra sig till de personalen anförtrodda arbetsuppgifterna. Sagda förhållande torde, åtminstone ifråga om vissa befattningar förklaras utav, att den bland annat av bokföringsarbetets centralisering till järnvägsstyrelsen motiverade regleringen av personalbeståndet ännu icke helt genomförts. På grund härav har kommissionen ansett sig böra foreslå vissa jämkningar i personaluppsättningen, såväl uppåt som nedåt. Dessa jämkningar beröra i första hand befattningarna bokhållare, kontorsskrivare, kontorist och kanslibiträde och innebära bland annat en icke oväsentlig nedskärning av bokhållar- och kontorsskrivarbefattningarnas antal, inrättandet av vissa förste kontoristbefattningar ävensom kanslibiträdesbefattningarnas ersättande med andra, huvudsakligen lägre tjänster. 1 förevarande sammanhang anser sig kommissionen bora framhålla, att en viss splittring av den kamerala personalen på ett flertal mer eller mindre självständigt arbetande avdelningar eller expeditioner iakttagits. De arbetsordningar, kommissionen haft tillgång till, göra nämligen i vissa fall skillnad mellan en särskild expedition för verkstadsföreståndaren och det övriga verkstadskontoret och inom det senare urskiljes vanligen en avdelning med arbetsuppgifter, som stå under förste bokhållarens eller en bokhållares direkta överinseende,' samt ett avlöningskontor. Enär en sådan uppdelning försvårar såväl ett rationellt utnyttjande av personalen för gemensamma ändamål som en allsidig utbildning av densamma, vill kommissionen ifrågasätta, att man söker i möjligaste mån sammanföra den kamerala personalen under en gemensam, verkstadsföreståndaren direkt underställd arbetsledare. I det förslag, kommissionen härefter framlägger, har också en sådan sammanföring av de kamerala arbetena inom verkstadskontoren under gemensam ledning förutsatts. Däremot lär det av praktiska skäl alltfort bliva nödvändigt att liksom hittills i viss oinfattning avdela personal för biträde åt avdelningsingenjörer och mästare med skrivgöromål. Ifråga om behovet av personal för nu ifrågavarande göromål vill kommissionen framlägga följande förslag.

a)

Verkstadskonloren.

Den tjänsteman, som närmast under verkstadsföreståndaren skall leda det kamerala arbetet å verkstadskontoret, bör, förutom ledningen och fordelningen av arbetet, själv handlägga de viktigare göromålen inom kontoret. Nu angivna uppgifter ställa givetvis olika krav på dessa tjänstemän alltefter verkstadernas storlek. Detta krav framträder särskilt ifråga om verkstadskontoret i Örebro. Kommissionen har också funnit, att, därest den förutsatta koncentrationen av ledningen av det kamerala arbetet genomföres, de uppgifter, som komma att åvila verkstadskontorets i Örebro föreståndare, bliva av så kvalificerad art, och vid jämförelse med dem som tillkomma motsvarande befattningshavare vid

70 såväl de övriga huvudverkstäderna som vid telegrafverkets verkstad i Nynäshamn, av sådan omfattning, att de kunna anses motivera nämnda befattningshavares placering i 20:e lönegraden. För denna tjänst bör därvid den av de sakkunniga för omprövning av lönegradsplaceringen för befattningshavare vid statens affarsdnvande verk till införande i 20:e lönegraden föreslagna och av kommissionen i annat sammanhang omnämnda benämningen byråassistent komma till användning. I enlighet härmed skulle alltså förste bokhållarbefattnmgen vid huvudverkstaden i Örebro utbytas mot en byråassistentbefattning i 20:e lönegraden. För motsvarande uppgifter, d. v. s. såsom föreståndare för det kamerala arbetet å de övriga verkstadskontoren, erfordras enligt kommissionens meuing en förste bokhållare vid verkstäderna i Malmö, Göteborg, Notviken och Tomteboda samt en bokhållare vid verkstäderna i Bollnäs och Östersund. Utöver sistnämnda bokhållarbefattningar anser kommissionen endast två dylika befattningar erforderliga. Dessa skulle vara placerade i Örebro, där två bokhållarbefattningar för övrigt redan finnas, ehuru i viss mån med uppgifter olika dem kommissionen tänkt sig för dem. Det bör åligga innehavaren av den ena av dessa att liksom hittills bland annat leda och ansvara för avlömngsarbetena. Den andre, som har andra uppgifter, bör enligt kommissionens mening ersätta den kontorsskrivarbefattning, vars innehavare biträder verkstadsföreståndaren med utredningar, personalärenden m. m. En förutsättning för sistnämnda bokhållarbefattnings inrättande är emellertid, att dess innehavare får övertaga — förutom nyssnämnda kontorsskrivares mera kvalificerade uppgifter — jämväl vissa arbeten och utredningar av icke teknisk art, som åvila dels verkstadsföreståndarens närmaste man, verkstadsingenjören! och som på sätt tidigare sagts böra avlastas från denne, dels vissa dylika arbeten och utredningar, som åvila avdelningsingenjörema i verkstaden. En dylik överflyttning har av överingenjören i samband med kommissionens besök förordats och synes kommissionen lämplig och önskvärd. I enlighet med detta förslag skulle antalet bokhållarbefattningar vid huvudverkstäderna minskas från sju till fyra. Av de tolv vid studiebesöken befintliga kontorsskrivarbefattningarna anser kommissionen åtta behövliga. Av dessa skulle två vara placerade i Örebro och en vid var och en av de övriga verkstäderna. Den ene av de för verkstaden i Örebro avsedda kontorsskrivarna bör enligt kommissionens mening biträda den föreslagna byråassistenten med utredningar, bokföringsärenden, statistikarbeten m. m. Den andre blir behövlig för övertagande av en del av de uppgifter, som åvila den kontorsskrivare, vars befattning ovan föreslagits förändrad till bokhållarbefattning, enär innehavaren av sistnämnda befattning genom den ifrågasatta överflvttningen på honom av vissa arbeten eljest skulle komma att få en för stor'arbetsbörda. Den ifrågavarande kontorsskrivaren bör jämväl övertaga de mera kvalificerade uppgifter, som åvila den nuvarande kanslibiträdesbefattningen å verkstadskontoret, varvid sistnämnda tjänst bör kunna ersättas med kontorsbiträdes-

71 tjänst. På innehavaren av en sådan kontorsbiträdesbefattnmg bor lämpligen överflyttas vissa av de uppgifter, såsom maskinskrivning, komplettering av order och särtryck m. m., som för närvarande utföras av expedi lonsvakt. Kontorsskrivarna å de övriga verkstäderna - en å varje verkstad - bora å dessa verkstäder närmast under den där placerade förste bokhållaren respektive bokhållaren biträda med utredningar, bokförings- och statistikarbeten samt med tillsyn över avlöningsarbetet. Beträffande befattningarna förste kontorist och kontorist vill kommissionen framhålla följande. Inom verkstadskontoren kan man urskilja en större grupp av ärenden vilken omfattar uträknandet av verkstadsarbetarnas avlöning, kontermg och annan fördelning av lönekostnaderna samt upprättandet av lönestatistik. Ifråga om personaluppsättningen för dessa arbeten förefinnas för närvarande vasentli«a olikheter verkstäderna emellan. Nämnda arbeten böra enligt kommissionens mening i regel utföras av kontorister under ledning och medverkan av erforderligt antal förste kontorister. Dessa förste kontorister, å andra sidan böra sortera direkt under verkstadskontorets kamerale föreståndare, eller vad verkstaden i Örebro beträffar, närmast under den bokhållare, som enligt kommissionens förslag skulle leda avlöningsarbetet. Efter tagen del av forhållandena i detta hänseende vid de olika verkstäderna vill kommissionen med utgångspunkt från arbetsomfattningen och personaluppsättningen vid studiebesöken förorda, att för avlöningsarbetena inrättas i Örebro tre förste kontoristtjänster, i Malmö två och å var och en av de övriga verkstäderna en sådan ^ F ö r u t o m de kontorister, som äro behövliga för nu berörda uppgifter, erfordras å vissa verkstadskontor ytterligare kontorister för andra expeditionsgöromål, vilka kräva träning och rutin. Nu berörda förslag innebär, att den närmaste ledningen av arbetet med avlöningsuträkningen i en del fall överflyttas från bokhållare eller kontorsskrivare till föreslagna nya förste kontoristbefattningar. Med hansyn till de stora kostnadsbelopp, som omfattas av avlöningsarbetet, förutsätter kommissionen att den fortlöpande kontroll av detta arbete, som är nödvändig, uttores av förste bokhållare, bokhållare, eller tjänsteman i lägst kontorsskrivares tjänsteställning. .' ' . - , . . ..-, I detta sammanhang vill kommissionen erinra om, att två kontorister biträda iärnväcxsläkaren i Örebro. Den ene av dessa har full sysselsättning med nämnda göromål under det den andre viss tid biträder å avlöningskontoret med avlöningsuträkning. Yrkande har framkommit om förbättrad lonestallnmg för den förstnämnde. Kommissionen vill emellertid ifrågasätta, huruvida icke ifrågavarande göromål lämpligen böra uppdragas åt utbildad sjuksköterska, såsom exempelvis skett vid telegrafverkets verkstad i Nynäshamn, och anser sig med denna ståndpunkt icke för närvarande kunna förorda den begärda löneförbättringen. .. , För inom verkstadskontoren förekommande enklare expeditionsgoromål

72 såsom förandet av liggare, upprättandet av sammanställningar för statistiska m. fl. andamål, handhavandet av formulärförråd, maskinskrivning m. m böra i den utsträckning det kan befinnas lämpligt att i 5:e lönegraden anställa rekryteringspersonal för kontoristtjänster, anlitas expeditionsvakter, men i övrigt kontorsbiträden. I anslutning härtill vill kommissionen påpeka, att inga kontorsbiträden anvandas vid huvudverkstäderna, och att statens järnvägars verkstäder i detta hanseende skilja sig bland annat från telegrafverkets verkstad i Nynäshamn, dar ett stort antal befattningshavare i denna grad och även i skrivbiträdesgraden finnas för kontorsgöromål icke endast inom själva verkstadskontoret utan även ute i verkstäderna såsom biträden på verkmästarnas expeditioner Enligt kommissionens mening skulle emellertid kontorsbiträden med all sannolikhet kunna med fördel sysselsättas även inom statens järnvägars huvudverkstader i första hand med maskinskrivningsarbete men även med åtskilliga andra göromål. Kommissionen anser sålunda lämpligt, att ett antal kontorsbitradesbefattningar inrättas inom verkstadskontoren, nämligen förslagsvis två. å verkstadskontoret i Örebro och en å vart och ett av verkstadskontoren i Tomteboda, Göteborg och Malmö. I Östersund, Bollnäs och Notviken voro de kamerala arbetena vid tiden för studiebesöken av så begränsad omfattning att ett avskiljande på dessa platser av arbetsuppgifter för kontorsbiträden för det dåvarande icke lämpligen kunde ske. Med nu uttalad uppfattning anser kommissionen behov icke föreligga av att vid huvudverkstäderna bibehålla kanslibiträdestjänsterna. Detta gäller dessa tjänster såväl å verkstadskontoren som hos avdelningsingenjörer och verkstadsmästare.

b) Expeditionstjänst

hos

avdelningsingenjörer.

De arbeten som förekomma å de för vissa avdelningsingenjörers räkning inrättade expeditionerna utgöras huvudsakligen av uträkning av anslagna ackordstider, förande av anteckningar om utförda reparationer å lok och vagnar, kostnadssammanställningar, statistik för kontroll å och nybestämning av ackordspriser, utarbetande av delar av tjänsterapporten, handläggning av och biträde med vissa enklare personalärenden och utredningar. Med dessa arbeten sysselsättas för närvarande kontorister, kanslibiträden, expeditionsvakter och kontorsvakter. Vissa av de ifrågavarande expeditionerna hava arbetsuppgifter av sådan omfattning, att, enligt kommissionens mening den närmaste ledningen av arbetet bor anförtros åt förste kontorister. Detta synes böra i första hand galla expeditioner, där minst fyra tjänstemän, eventuella kontorsvakter ej medräknade, äro erforderliga eller å vilka, oaktat detta personalantal ej uppnatts arbetets art är av särskild svårighetsgrad. Enligt dessa riktlinjer skulle förste kontorist erfordras dels, på grund av personalantalet, vid vagnverkstadens i Örebro expedition och dels, med hänsyn till arbetets art, på lokverkstadens i Örebro expedition. Den senare expeditionen har en personal, kontorsvakten

73 oräknad, av tre man, men har att betjäna två särskilda, under verkstadsinspektor och elektroingenjör ställda verkstadsavdelningar, vilket medför, att arbetet å expeditionen är jämförelsevis krävande. Utöver de nu nämnda anser kommissionen förste kontorister erforderliga för vissa speciella uppgifter, nämligen dels såsom biträde åt verkstadsinspektoren å motorverkstaden i Örebro, dels för de arbetsuppgifter å vagnverkstaden i Örebro, som nu omhänclerhavas av en där placerad bokhållare, och dels såsom biträde åt underingenjören vid huvudverkstaden i Tomteboda. Beträffande de sålunda föreslagna förste kontoristbefattningarna må anföras följande. "Verkstadsinspektoren å motorverkstaden i Örebro har såsom medhjälpare på expeditionen en kontorist. De arbetsuppgifter, som åvila denne, äro enligt kommissionens mening av den art, att tjänstemannen ifråga bör innehava förste kontorists tjänsteställning. Den bokhållare å vagnverkstaden i Örebro, som föreslagits utbytt mot en förste kontorist, har huvudsakligen till uppgift att ombesörja viss materialanskaffning för i första hand invändig utrustning eller komplettering av personvagnar och att öva uppsikt över verkstadsavdelningens dagförråd av materialier. Kommissionen kan icke finna, att denne bokhållares arbetsuppgifter motivera högre tjänsteställning än förste kontorists. Beträffande slutligen den föreslagna förste kontoristbefattningen vid huvudverkstaden i Tomteboda, så avser denna att ersätta den kontoristbefattning därstädes, vars innehavare det åligger att närmast under underingenjören övervaka och i samråd med vederbörande vagnfördelningsmyndighet söka åstadkomma en jämn tillförsel till verkstaden av personvagnar samt att biträda med övervakning av att sådana personvagnar, vilka endast med svårighet kunna undvaras för trafik, snarast möjligt bli tagna under arbete i verkstaden. Det åligger denne kontorist vidare att bland annat biträda med viss övervakning av att påbjudna provningar av nya vagnsdetaljer m. m. företagas. De uppgifter, som i nämnda hänseende åvila honom, äro av sådan art, att befattningens uppflyttning till förste kontorist anses motiverad. För biträde med eller självständig handläggning av de mera kvalificerade göromålen å avdelningsingenjörernas expeditioner böra i övrigt anlitas befattningshavare i kontorists tjänstegrad. Med ledning av erfarenheterna från studiebesöken har kommissionen för dessa expeditioner räknat med ett behov av en kontorist å lokverkstaden, två å plåtslagarverkstaden och tre å vagnverkstaden i Örebro, sammanlagt två hos avdelningsingenjörerna i Göteborg, en å lokverkstaden och två å vagnverkstaden i Malmö, en hos avdelningsingenjörerna i Östersund samt en å lokverkstaden och en å vagnverkstaden i Notviken. Detta förslag innebär uppflyttning till kontorists tjänsteställning av en expeditionsvakt å vagnverkstaden i Örebro och av ett kanslibiträde å lokverkstaden i Malmö, vilka befunnits innehava härför kvalificerande arbetsuppgifter. För de enklare göromålen å här ifrågavarande expeditioner böra anlitas erforderligt antal expeditionsvakter eller kontorsvakter.

74 På sätt tidigare anförts i samband med behandlingen av verkstadskontoren anses kanslibiträden icke vidare vara erforderliga på avdelningsingenjörernas expeditioner.

c) Personal

för skrivgöromål

hos

verkstadsmästare.

I den mån de hos verkstadsmästarna förekommande skrivgöromålen ej medhinnas av mästarna själva böra de anförtros åt tjänstemän i högst 5:e lönegraden. Kommissionen vill understryka lämpligheten dels av att kontorsvakter vid behov anställas och uppövas i expeditionstjänst, dels av, att tjänstemännen å avdelningsingenjörsexpeditionerna och verkstadskontoren lämnas tillfälle att tjänstgöra för varandra för att därigenom bli förtrogna med på dessa tjänsteställen förekommande olika arbetsuppgifter. Slutligen vill kommissionen framhålla, att, i den mån framkomna yrkanden icke av kommissionen särskilt behandlats, desamma antingen icke ansetts falla under kommissionens bedömande, exempelvis då det gällt uppflyttning av en hel grupp befattningshavare, eller ock ansetts icke böra föranleda särskild åtgärd från kommissionens sida. I handläggningen av kommissionens utlåtande rörande huvudverkstäderna hava deltagit kommissionens ordförande landshövdingen T. E. Löfgren samt ledamöterna överinspektören A. M. E. Blomberg, maskiningenjören J. H. Butén, t. f. överinspektören R. V. Markland och ombudsmannen K. G. S. Christiansson. Med tillämpning av de av kommissionen föreslagna riktlinjerna för enhetlig personaluppsättning och med utgångspunkt från det vid tiden för undersökningen förefintliga personalantalet har kommissionen gjort följande överslagsberäkning rörande behovet av personal inom olika tjänstegrader vid huvudverkstäderna, jämfört med tillgången vid nyssnämnda tidpunkt på sådan personal (i efterföljande tabeller kallat nuvarande antal).

75 Koiitorspei'sonal med k a m e r a l a uppgifter

Lönegrad:

Å

o U C3

«3 3 o •a o

o

u

u C3

M

O

w

S3

> 'C

'C M

o a o M

o ao M o

o ao

o

:c3

si

Ja

a .2 ^3

a si

>

a <D

a> E

C IS

ööä ,a M o

<D C

E wa o

02 M 03

S3

>

"u E o a o

o a o

QQ

t>co

O

o

es :s3

E O

O

M

P<

a o >4

3 7 x 1 3 1 4 5 2 1 1 1 1 1 i2

2 1 2 2 1

2 1 1 1

CO

TH

vcrkstadskontor.

Örebro

1 Göteborg Malmö Östersund Bollnäs Notviken Å

Nuvarande a nt a 1 Föreslaget antal 18 | 1 7 | 1 5 | 1 0 | 8 7 1 5 20 118 | 17 | 15 | 10 t « 1 5 | 4

1 1 1 1 1 1

1 1 1 1

—

2 1 3 3 1

— 12

»5 3 — 6 1 3 2 — i2

1 1 1

2 1 1 1

1 1

—

— — —

1 1

—

2 1 1 1 1 1 1

— —

avdelningsingenjörsexpeditioner.

Örebro: lokverkstaden » plåtslagarverkstaden. . . . » vagnverkstaden » motorverkstaden Tomteboda Göteborg Malmö: lokverkstaden » vagnverkstaden Östersund Notviken: lokverkstaden » vagnverkstaden Hos Örebro Malmö Östersund Bollnäs

— — — — — — — 1 —. — — — —

2 2 o 1

— — —

2 1 2 1

— 1 — — — 1 1 1 — — — — — — — .._ 2 — — — 1 — — — 2 3 — — — — — — — 1 — — — 1 1 2 — - — — — — — — 2

— — — — — — —

1 1

— —

1 1

— — — — — — — — — — — —

1 2 1

— — —

2 1 1 1

1 1

—

2 1

— —

verkstadsmästare.

— — — — 1 2

Summa

— — -

— — -

-

— — — — — — — — — — — — — 5 5 9 8 15 37 23 7 12 — 52 12 1 4 4 = 97

Dessutom on kontorist för ritgö •om il.

= 97

76 N u v a r an d e

Teknisk personal 6amt personal för verkstads-, förrådsoch portvaktstjänst

Lönegrad:

C G 27 26 22 22 20 15 15 12 11 10 10 k le

'ET o be f»

'E

> :c

:o 5 te

.5 T:

CS

g

k O

MS k

CO

Ti

a

M u o

u :c o to a

>•

a

Pri O

•e 'c? © be

.5 'o k

_a CÖ

J2

fe"

u

.5 'k

o kl

1 [c CO ca

n>

c"

1 *4

— i i

1 2

1 Ti

M

p

u o

M k

6 1 2 1 2 1 1

5 k

g

k :o

'k O

ci k

C O

O

C3

k •.O

k

Q, o PH

fe

>

a

— 1 i — — —— 1 1

Notviken

o te

cä

:cS

>

— 11 — 1

Malmö Östersund

CO

:c 'ÉP

u :c

o k

o

o

> Verkstadsföreståndare och annan ingenjörspersonal. Örebro Tomteboda

a n t a l 6

a

fe

5 0

m M

.5

e.o.

t* k

M cS

COS k k : 0

fe

a C

o be cä

1 10

—— —— —————

—

———

•

—— ——

—

—

1 E

14 2 4 6 3 2 3

Personal för ritgöromäl.

——— — 1 21 — 2 ——— — — — — — — — — 11 ——— 1 —————— —————— 1 —— — ——— —— ———

Örebro Tomteboda

•

Göteborg Malmö Östersund Bollnäs Notviken

—

1 1

——————— — ————————

Verkstadspersonal. Örebro Tomteboda Göteborg Malmö Östersund Bollnäs Notviken Förrådstjänst.8 Tomteboda

——— ——— 1 — 4 — 2 — — 1 2 — — 1 2 1 2 1 — _ 5 —— — 1

— — — — — — — 27 1 — 7 ——————— 6 —— 3 8 1 1 —— — — — — — — — 13 — 3 3

—— _ ——— — 4 ——————— 5

— —

— ——

———— ————— ————

— —

4 2 1 1 1 1 1

—, ———

44 12 12 21 8 9 13

——— 2 —

3 1 1 1 1 1 8 2

— 1

3 3 3 2 2 2 2

5 1 1 2 2 2 1

—— — — ———

Portvaktstjänst.

— — —— — — —

Örebro Tomteboda

•

— ——— —

—

Göteborg Malmö Östersund Bollnäs Notviken Summa 1

8 15

6 66

4 23 11

—

2 14 10

— 2 2 1 1 7

D e s s u t o m e n v e r k s t a d s i n s p e k t o r , a v d e l a d f ö r b e s i k t n i n g s u p p d r a g f ö r j ä r n v ä g s s t y r e ls e n 9 r ä k n i n g . T . f. u n d e r i n g e n j ö r . D e s s u t o m k u n n a v e r k s t a d s f ö r m ä n i f r å g a k o m m a s o m b i t r ä d e n å t v i s s a i n s y n i n g s m ä st a r e . A n t a l e t verkstadsförmansbefattningar i Ö r e b r o ä r b e r o e n d e a v h u r u v i d a a v d e l n i n g n r 11 a l l t j i m t s k a l l h a egen arbetsledare. 4 Y t t e r l i g a r e b e f a t t n i n g a r k u n n a e v e n t u e l l t k o m m a ifråga för v å g r e p a r a t ö r e r . 5 B e h ö v l i g a a n t a l e t m a s k i n b i t r ä d e s b e f a t t n i n g a r f ö r e l d n i n g a v å n g c e n t r a l e r ej d e t a l j p r f c v a t . M a s k i n b i t r ä d e s b e f a t t n i n g a r f ö r e v e n t u e l l a l o k o m o t o r f ö r a r e ej i n r ä k n a d e . 2 3

77 Föreslaget Lönegrad:

C (5 27 •26 24 22 20 15 16 15 12

antal

12 12 11 10

e.o. 5

a ^ «S a >* m "3 >"

™ c 12 ° 5

5- 2 -

J<

fe * o IS

•a * | * aJS

Verkstadsföreståndare och annan ingenjörspersonal. Örebro Tomteboda Göteborg Malmö Östersund Bollnäs Notviken Personal för göromål. Örebro Tomteboda Göteborg Malmö Östersund Bollnäs Notviken

rit-

Verkstads-personal. Örebro Tomteboda Göteborg Malmö Östersund Bollnäs Notviken Förrådstjänst. Tomteboda . . . . Portvaktstjänst. Örebro Tomteboda Göteborg Malmö Östersund Bollnäs Notviken Summa 6

1 1 2

o

m 26

10 11

redovisade som m a s k i n b i t r ä d e n . Två v e r k s t a d s a r b o t a r e — eldare i ångcentralen E n r e p a r a t ö r har avgått u t a n att ersättas. 8 Filialförråd finns endast vid huvudverkstaden i Tomteboda 9 D ä r a v en å övergångsstat. 10 Vakant. 7

MASKINAVDELNINGEN. I. ö v e r s i k t över organisationen a v m a s k i n t j ä n s t e n . Avdelningens allmänna uppgift och organisation. Maskinavdelningen har till uppgift att tillhandahålla och bemanna dragkraft för tågens framförande samt att ombesörja den löpande tillsynen av lokoch vagnmateriel, rälsbussar och lokomotorer och svara för linjeunderhållet av samma materiel. Det mest omfattande underhållsarbetet avser lok, motorvagnar och rälsbussar. Sådana reparationer av smärre felaktigheter, som kunna utföras under lokens överliggning, ävensom de med bestämda tidsmellanrum företagna s. k. linjerevisionerna utföras å respektive lokstationer. Å ett flertal lokstationer utföras dessutom s. k. B-reparationer under det att större reparationer av lok, motorvagnar och rälsbussar (reparationsklass A) i regel utföras vid huvudverkstäderna. 1 Till maskinavdelningens uppgifter hör även att ombesörja driften av vissa stationära anläggningar. Bland större sådana märkas gasverken vid Hagalunds övre, Laxå, Malmö och Boden, tvättinrättningen vid Hagalunds övre samt skrotningsplatsen vid Vislanda. I den följande redogörelsen bortses från den handläggning av maskinavdelningen berörande ärenden, som äger rum i järnvägsstyrelsen, vilken kommer att i ett sammanhang behandlas. I övrigt äro statens järnvägar vad maskinavdelningen beträffar indelade i elva maskinsektioner, nämligen l:a med huvudort i Stockholm (Hagalunds övre), 2:a i Norrköping, 5:e i Göteborg, 6:e i Kristinehamn, 10:e i Malmö, 13:e i Östersund, 14:e i Ange, 15:e i Bollnäs, 19:e i Kiruna, 20:e i Boden och 21 :a i Vännäs. De två sistnämnda sektionerna förestås av maskiningenjör (26:e lönegraden) och de övriga nio av förste maskiningenjör (27:e lönegraden). 1 Anm. Med linjerevision menas en periodvis återkommande allmän översyn och justering av fordonens drivmaskineri, ånglokens ångpannor, elektrolokens apparatur och motorfordonens motorer, företagen enligt gällande föreskrifter och oberoende av huruvida bristfälligheter konstaterats eller icke. Med reparationsklass A menas en hela fordonet och dess detaljer omfattande demontering, avsyning, reparation och förnyelse, som i regel endast kan utföras vid huvudverkstäderna. Med reparationsklass B menas en mindre omfattande reparation än sådan enligt reparationsklass A, men under alla omständigheter omfattande omsvarvning av hjul och ompassning av större lager. Sådan reparation utföres i regel på huvudverkstäderna men även på vissa b ä t t r e utrustade driftverkstäder. Med på andra platser i detta utlåtande omnämnda C-reparationer menas reparationer av tillfälliga skador av större omfattning såsom ompassning av nedsmälta blindaxellager, utbyte av kortslutna motorer, tubbyten i ångpannor, reparation av kollisionsskador och dylikt.

79 Maskinavdelningens verksamhet fördelar sig i stort sett på två tjänstegrenar, lok- och vagntjänst. Inom båda förekommer såväl tågtjänst som stationär tjänst. Vanligtvis är personalen stadigvarande tilldelad antingen lok- eller vagntjänst. På platser, där rörelsen är av ringa omfattning, utnyttjas dock den stationära personalen ofta för båda slagen av tjänst. Tågtjänsten kräver större personal än den stationära tjänsten. Sålunda fanns vid ingången av år 1939 2 997 man åkande och 2 152 man stationär personal. I dessa siffror är såväl ordinarie som icke ordinarie personal inräknad. Den åkande personalen utgjordes av 1 342 lokförare (12:e lönegraden), 938 lokeldare (7:e lönegraden), 30 vagnskötare (6:e lönegraden), 204 maskinbiträden (6:e lönegraden) och 483 stationskarlar (5:e lönegraden). Den stationära personalen omfattade befattningshavare av de slag. som närmare framgå av följande redogörelse för organisationen av den stationära lok- och vagntjänsten. De i samband med loktjänsten förekommande uppgifterna, äro huvudsakligen knutna till lokstationer med därtill hörande driftverkstäder. Av lokstationerna förestås de vid Hagalunds övre, Sävenäs, Malmö, Nässjö, Bollnäs och Svartön (Luleå) närmast under maskinsektionsföreståndarna av maskininspektorer (22:a lönegraden). I övrigt utgöras lokstationsföreståndarna av 27 lokmästare (16:e lönegraden) och 3 vagngårdsmästare (12:e lönegraden). Vissa maskininspektorer och lokmästare hava överinseendet även över loktjänsten inom annan, deras stationeringsort närliggande station. På vissa platser, där lok överligga, och där de i regel endast kräva ringa skötsel eller tillsyn, handhavas de därmed förenade göromålen av personal, underställd trafikavdelningens platsbefäl. De vid lokstationerna erforderliga verkstadsanordningarna med därtill knuten personal, sortera i regel närmast under lokstationsföreståndaren på platsen. Å de större lokstationerna, där verkstadsanordningarna äro mera omfattande, finnes dock särskilt verkstadsbefäl. Den direkta arbetsledningen utövas inom driftverkstäderna i Hagalund, Sävenäs, Malmö, Bollnäs, Svartön (Luleå) och Kiruna av ordinarie och i Vännäs av tillförordnad verkstadsmästare (15:e lönegraden), i regel biträdd av en eller flera verkstadsförmän (10:e lönegraden) och inom övriga driftverkstäder av lokmästare, vagngårdsmästare eller verkntadsförmän. Med de göromål, som förekomma inom nämnda driftverkstäder ävensom eljest inom den stationära loktjänsten, sysselsättas i övrigt, bortsett från personal å övergångsstat, förste reparatörer (10:e lönegraden), stallförmän (8:e lönegraden), reparatörer (7:e lönegraden), maskinbiträden (6:e lönegraden), stationskarlar (5:e lönegraden) och, i mindre omfattning, verkstadsarbetare. Vagntjänsten omfattar såväl person- som godsvagnar och den därmed sysselsatta personalen tillhör antingen maskin- eller trafikavdelningen. Vid statens järnvägars största utrustningsstation för personvagnar, Hagalunds övre, står vagntjänsten under befäl av en maskininspektor. Under

80 dennes ledning stå även tvättinrättningen, gasverket och ångcentralen vid Hagalunds övre samt vagntjänsten vid Stockholm C. Närmast under denne maskininspektor utövas arbetsledningen inom de honom underställda tjänstegrenarna av vagnmästare (15:e lönegraden), verkstadsmästare (15:e lönegraden), vagngårdsmästare (12:e lönegraden), verkstadsförmän (l0:e lönegraden) och vagnförmän (8:e lönegraden). På de övriga stationer vid statens järnvägar, å vilka vagntjänst förekommer, står denna tjänst, alltefter omfattningen och lokala förhållanden, under ledning av vagnmästare, vagngårdsmästare, förste reparatörer, vagnförmän eller reparatörer samt i några fall under lokstationsföreståndaren på platsen. På sådana orter, där vagnpersonalen tillhör trafikavdelningen, åligger det maskinsektionsföreståndaren att i mån av behov upprätta erforderliga arbetsbeskrivningar i fråga om de arbeten, som skola utföras av nyssnämnda vagnpersonal. Även i de fall då trafikavdelningens personal, på sätt ovan sagts å vissa loköverliggningsstationer utför lokskötsel m. m. utfärdas arbetsbeskrivningar av maskinsektionsföreståndaren. Denne skall också själv eller med anlitande av underställda befälstjänstemän i tekniskt hänseende övervaka det rätta utförandet av sådan personals arbeten och meddela de anvisningar, vartill förhållandena kunna föranleda. Med vagntjänsten sysselsättas, förutom befattningshavare av ovannämnda slag, huvudsakligen vagnskötare (6:e lönegraden), stationskarlar (5:e lönegraden) och vagnstäderskor (l:a lönegraden). Vid större lokstationer och för vagntjänsten på de största stationerna finnas filialförråd, vilkas personal tillhör maskinavdelningen och står under vederbörande platsbefäl, dock att dessa förråd med avseende å lagerhållningen kontrolleras av vederbörande förrådsintendenter. Kommissionen kommer att i samband med maskinavdelningen behandla all personal, som sysslar med maskintekniska uppgifter, även om den i vissa fall på sätt ovan sagts tillhör trafikavdelningen.

Personalens allmänna tjänsteåligganden. 1.

Sektionsföreståndare.

Maskinsektionsföreståndaren är direkt underställd distriktschefen och inför denne ansvarig för, att tjänsten inom sektionen handhaves på ett tillfredsställande sätt. På grund härav åligger det honom bland annat att övervaka och tillgodose behovet av dragkraft och personal och dessas lämpliga utnyttjande, att genom inspektionsresor och annorledes övervaka vård och underhåll av lok, motorvagnar, rälsbussar och lokomotorer samt övrig rullande materiel, ansvara för ekonomien och ordningen inom sektionen ävensom, i vad på honom ankommer, driftsäkerheten. Vidare skall han ansvara för till sektionen hörande driftverkstäder, övervaka och ombesörja besiktningar och provningar av ångpannor, lyftanordningar m. m. samt ombesörja reglering av

81 ersättningar för skador å vagnar och presenningar. Maskinsektionsföreståndaren åligger att upprätta förslag till personal- och kostnadsstater, bereda och i vissa fall besluta i personalärenden, utanordna räkningslikvider och avlöningar samt godkänna rekvisitioner å inventarier och materialier. 2. Maskiningenjörsexpedi tioner. Å maskiningenjörsexpeditionerna tjänstgöra dels underingenjörer i 20:e lönegraden, dels kamerala tjänstemän av nedan omnämnda slag. Underingenjör inträder i de fall då detta icke tillkommer å sektionen placerad maskininspektor, vid förfall för maskinsektionsföreståndaren såsom ställföreträdare för denne. Underingenjör biträder maskinsektionsföreståndaren med inspektion av lok- och vagntjänsten, med provningar och besiktningar samt med förekommande utredningar, främst sådana av teknisk art. Han handhar vanligen utbildningen av lok- och vagnpersonalen samt den åkande personalens examinering, främst i driftstekniska bestämmelser och säkerhetsföreskrifter. De kamerala tjänstemännen utgöras av bokhållare (17:e lönegraden), kontorsskrivare (15:e lönegraden), förste kontorister (10:e lönegraden), kontorister (8:e lönegraden), kanslibiträden (7:e lönegraden), stationskarlar (5:e lönegraden), expeditionsvakter (5:e lönegraden), kontorsbiträden (4:e lönegraden), skrivbiträden (2:a lönegraden) och kontorsvakter. Denna personal biträder med handläggningen av personalärenden av olika slag, handlägger avlönings-, räkenskaps- och bokföringsärenden, verkställer erforderliga utredningar och uppgör förslag i olika hänseenden samt upprättar statistik och tjänsterapporter. I detta sammanhang såväl som i fortsättningen bortses från tjänstehavare å övergångsstat, som av olika anledningar användas i expeditionstjänst, där de i regel upprätthålla någon av ovannämnda befattningar. 3 . Lanjetjänst. Maskininspektor tjänstgör såsom föreståndare för vissa av de största lokstationerna samt för vagnavdelningen vid Hagalunds övre. Han har därvid att leda, fördela och övervaka arbetena vid nämnda tjänsteställen, utföra erforderliga utredningar angående lok- och vagntjänsten, lämna maskinsektionsföreståndaren preliminära förslag om behövliga förändrings-, nybyggnads- och underhållsarbeten beträffande byggnader och anläggningar, granska och i vissa fall godkänna materialrekvisitioner, bevilja underlydande personal tjänstledighet m. m. Lokmästare tjänstgör vanligen såsom föreståndare för lokstation. Han har därvid att med tillämpning av gällande turlistor ombesörja den löpande beordringen av personal och dragkraft, ävensom att i den mån så erfordras i anledning av driftstörningar, ökat eller minskat behov av personal och dragkraft för tåg- och växlings tjänst m. fl. tillfällen, vidtaga tillfälliga dispositioner utöver de planenliga lok- och personalturerna. Sistnämnda åliggande, som 187 40

82 benämnes lokledning, utföres såväl under expeditionstid som genom särskild passning i bostaden. Han skall vidare föra befälet över den vid lokstationen placerade såväl åkande som stationära personalen samt ansvara för ledningen, fördelningen och övervakningen av arbetena med på stationen ankommande utrustning och underhåll av lok och motorfordon samt i förekommande fall vagnar. Lokmästare har vidare att rekvirera materialier för lokstationens behov och att lämna maskinsektionsföreståndaren preliminära förslag i fråga om behövliga förändrings-, nybyggnads- och underhållsarbeten beträffande byggnader och anläggningar inom lokstationen. På fem av de lokstationer, vilka hava maskininspektor som föreståndare, äro placerade lokmästare för handläggning av ärenden bland annat rörande lokledning och personalbeordringar. Dessutom är en lokmästare placerad å maskiningenjörsexpeditionen vid 1. maskinsektionen för handläggning huvudsakligen av dit centraliserade turlistarbeten. Vagnmästare finnas på sju platser, där vagntjänst av större omfattning förekommer, nämligen vid Hagalunds övre, Stockholm C, Göteborg C, Malmö C, Bollnäs, Kiruna C och Svartön (Luleå). Vagnmästare har att närmast under maskinsektionsföreståndare eller i vissa fall maskininspektor leda, fördela och övervaka arbeten med avsyning, smärre reparation och utrustning av vagnmaterielen, ordna den härför avdelade personalens tjänstgöring samt utrekvirera för vagntjänsten erforderliga materialier och i övrigt, med biträde av härför eventuellt avdelad personal, ombesörja med tjänsten förenat expeditionsarbete. Verkstadsmästare ansvarar närmast under maskininspektor, där sådan finnes, men eljest direkt under maskinsektionsföreståndaren, för tjänsten inom driftverkstäderna för lok vid Hagalunds övre, Sävenäs, Malmö, Bollnäs, Luleå och Kiruna, driftverkstaden för vagnar i Kiruna, tvättinrättningen vid Hagalunds övre och elektriska verkstaden i vagnhallen på samma plats. Verkstadsmästare åligger att leda, fördela och övervaka förekommande arbeten, anskaffa materialier, föra anteckningar om utförda reparations- och andra arbeten och över arbetslöners och materialkostnaders fördelning på konton, övervaka arbetsmaskinerna, föreslå förbättrade arbetsmetoder m. m. Lokförare tjänstgör som förare av den i tåg- och växlingstjänsten använda dragkraften, undantagandes rälsbussar, mindre motorvagnar och lokomotorer och är därvid ansvarig för fordonens utrustning enligt i sådant hänseende gällande föreskrifter samt för deras skötsel och framförande med iakttagande av gällande säkerhetsbestämmelser och tidtabeller. Vagngårdsmästare förestå de mindre lokstationerna Hudiksvall, Mellansel, Storvik och Storlien, leda vagntjänsten å vissa större stationer såsom Hallsberg, Falköping, Malmö, Nässjö och Boden samt biträda vagnmästarna vid Hagalunds övre, Stockholm C och Göteborg med arbetsledningen inom vagntjänsten vid dessa stationer. Vagngårdsmästare utföra, där de förestå lokstationer, arbeten närmast motsvarande lokmästarnas.

83 Av befintliga förste reparatörer och reparatörer tjänstgör det stora flertalet förste reparatörer och ungefär två tredjedelar av reparatörerna i driftverkstäder och andra reparationsplatser för lok samt de återstående i vagntjänst. Den ifrågavarande personalens uppgift är, såvitt avser loktjänsten, att efter avsyning av till lokstationerna inkomna ånglok, elektrolok, rälsbussar, motorvagnar och lokomotorer verkställa revisioner, reparationer och löpande underhåll av dessa fordon. Beträffande vagntjänsten har denna personal till huvudsaklig uppgift att avhjälpa sådana smärre skador å vagnar, bland annat å dessas löpverk, ledningar och apparater för broms, belysning och uppvärmning m. m., vilka icke kräva vagnarnas intagning å huvudverkstad. Verkstads förman har vanligen till åliggande att närmast under verkstadsmästare eller lokstationsföreståndare leda arbetena i driftverkstad. Stallförman finns placerad å övervägande antalet lokstationer. Sådan förman leder och deltager i viss omfattning i den stationära stallpersonalens arbeten, vilka bland annat omfatta lokens in- och uttagning i lokstallen samt deras putsning, tillsyn och förseende med erforderliga förråd av oljor, bränsle, vatten m. m. Han har därjämte bland annat att förmedla order om samt vaka över att utgående lok bliva i tid bemannade. Vagnförman leder närmast under annat befäl vid maskin- eller trafikavdelningen med vagntjänsten förenade arbeten, vilka avse avsyning av vagnmaterielen, utrustning av personvagnar samt reparation av smärre felaktigheter å såväl person- som godsvagnar. Vagnförman har bland annat att tillse, att för tjänsten erforderliga materialier finnas samt att avgiva rapporter om vagnskador och utförda reparationer m. m. Förrådsförman förestår vissa maskinavdelningens filialförråd. Lokeldare tjänstgöra huvudsakligen såsom biträden åt lokförare på ånglok och i viss utsträckning åt förare på elektrolok. De utnyttjas i mån av behov som reservlokförare, för vilken tjänstgöring de innehava erforderlig utbildning. Vagnskötare tjänstgör i vissa långgående nattsnälltåg och har därvid att aktgiva på vagnarnas gång, att avhjälpa smärre felaktigheter, som kunna uppkomma på deras kopplingsanordningar, bromsapparater, belysnings- och uppvärmningsanordningar, ävensom att vid behov biträda med bäddning och övervakning av ordningen i sovvagnar. I vissa fall äro vagnskötare placerade jämväl i stationär vagntjänst. Maskinbiträde tjänstgör dels i tågtjänst som biträde åt lokförare på elektrolok, dels i stationär tjänst i ett flertal uppgifter, t. ex. såsom eldare i vissa ångcentraler, såsom pannspolare, traversskötare m. m. Stationskarl deltager å driftverkstäder och andra reparationsplatser i reparationsarbeten beträffande lok och vagnar, utför inom stalltjänsten förekommande arbeten med lokens putsning och utrustning samt inom vagntjänsten förekommande göromål med löpande tillsyn, renhållning och utrustning av vagnar m. m.

84 II. Framställningar ifråga om personalens löneställning. Hos kommissionen hava gjorts åtskilliga framställningar, avseende löneställningen för personal vid maskinavdelningen, varjämte vissa till Kungl. Maj:t ingivna dylika framställningar delgivits kommissionen. I detta hänseende må nämnas följande. 1. Framställningar rörande sektionsbefälet, andra ingenjörer och expeditionspersonal. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 4 oktober 1937 har järnvägsstyrelsen ifrågasatt införande av ändrad anställnings- och löneform bland annat för sektionsföreståndarna. Beträffande den närmare innebörden av denna framställning vill kommissionen hänvisa till den redogörelse, som kommissionen därom lämnat i samband med behandlingen av förrådsavdelningen. Statsbanornas ingenjörsförening har i två särskilda skrivelser till Kungl. Maj:t, av vilka avskrift tillställts kommissionen, hemställt om: uppflyftning av ritare från 15:e till 16:e lönegraden; inrättande av en ny befattning i 18:e lönegraden, benämnd ingenjör; uppflyttning av underingenjör från nuvarande 20:e till 21 :a lönegraden, med benämningen ingenjör; samt uppflyttning av maskininspektor från 22:a till 24:e lönegraden. Genom samma förening ha till kommissionen insänts följande framställningar, nämligen: om uppflyttning av maskininspektorsbefattningen i loktjänst vid Hagalunds övre till 25:e lönegraden; om uppflyttning av maskininspektorsbefattningen i vagntjänst vid samma station till 25:e lönegraden; och om uppflyttning av maskininspektorsbefattningen vid Sävenäs lokstation till 24:e lönegraden. Statens järnvägars befälsförbund har föreslagit inrättande av förste bokhållarbefattningar å maskiningenjörsexpeditionerna vid 1., 5., och 10. maskinsektionerna för handläggning av kamerala ärenden och personalärenden samt bokhållarbefattningar å maskiningenjörsexpeditionerna vid 13., 14., 20. och 21. maskinsektionerna för motsvarande ändamål. Svenska järnvägarnas kontorspersonalsförbund har föreslagit: att förste kontorist placeras dels å maskiningenjörsexpedition, under vilken sorterar en personalstyrka om minst 500 man, dels å maskiningenjörsexpedition med en underlydande personal av mindre än 500 man, å vilken endast en kontorsskrivare är placerad, och dels å lokstationsföreståndarexpedition, där underställd lokpersonal utgör minst 100 man, eller där sammanlagda antalet åkande och stationär personal uppgår till minst 175 man; samt att kontorist placeras å samtliga sektionslednings- och lokstationsföreståndarexpeditioner för utförande av där allmänt förekommande arbeten.

85 Svenska järnvägsmannaförbundets avdelningar nr 24, 65 och 250 i Stockholm, 74 i Göteborg respektive 177 i Östersund hava anhållit: om undersökning huruvida icke högre tjänsteställning borde beredas kontoristerna vid Hagalunds övre; om inrättande av kontoristbefattningar för de två stationskarlar, som tjänstgöra å vagnmästarexpeditionen vid Hagalunds övre; om fördelaktigare lönegradsplacering för kontoristerna å maskiningenjörsexpeditionen och å maskininspektorsexpeditionen vid Sävenäs samt för den stationskarl, som biträder med expeditionstjänsten å vagnmästarexpeditionen vid Göteborg C; och om undersökning av arbetsuppgifterna för en stationskarl, vilken tjänstgör å lokmästarexpeditionen i Östersund. 2. Framställningar rörande personal i loktjänst och å driftverkstäder. a) Lokmästar-, verkstadsförmansoch stallförmanstjänster. Järnvägsstyrelsen har till kommissionens prövning överlämnat handlingar, innefattande förslag om utbyte av lokmästarbefattningen vid Hälsingborg F mot vagngårdsmästarbefattning. Svenska statsbanornas lokmästarförening har hemställt, att befattningen lokmästare måtte föreslås inrättad i såväl 16:e som 17:e och 18:e lönegraderna, att kommissionen måtte tillstyrka ett av särskilda utredningsmän upprättat förslag till klassindelning av lokstationerna och att lokmästarna vid Hagalunds övre, Sävenäs lokstation, Malmö och Bollnäs måtte placeras i 18:e lönegraden. Svenska järnvägsmannaförbundets avdelning nr 77 i Hallsberg har föreslagit verkstadsförmanstjänstens uppflyttning från 10:e till 12:e lönegraden. Vidare har föreslagits: av samma förbunds avdelning nr 52 i Ange att tre stallförmansbefattningar i Ange, vilka föreslagits till indragning, måtte bibehållas, av avdelning nr 71 i Hudiksvall att en stallförmanstjänst måtte inrättas på platsen, av avdelning nr 86 i Kiruna att ytterligare en stallförmanstjänst måtte inrättas för lokstallet i Kiruna och av avdelning nr 126 i Boden att en av de två stallförmansbefattningarna i Boden måtte förändras till vagngårdsmästarbefattning. b) Förste reparatörs-, reparatörsoch maskinbiträdestjänster. Kungl. Maj:t har till kommissionens prövning överlämnat en av reparatörerna A. Wahlgren och A. Hjelm såsom ombud för vissa reparatörer vid statens järnvägar den 28 oktober 1936 gjord framställning om upptagande i personalstaten för år 1937 av så många förste reparatörsbefattningar, att samtliga de befattningshavare, som vunnit anställning vid statens järnvägar såsom lokreparatörsaspiranter eller e. o. lokreparatörer, måtte kunna tilldelas tjänsteställning såsom förste reparatörer i stället för nu innehavda tjänster som reparatörer.

86 Järnvägsstyrelsen har anhållit, att kommissionen måtte pröva personaluppsättningen för lokunderhållsarbetena å sådana stationer som t. ex. Hallsberg, Mjölby, Krylbo och Halmstad, å vilka förekommande dy lita underhållsarbeten till väsentlig del avse avhjälpandet av uppkomna småfel och mindre skador å överliggande lok. Järnvägsstyrelsen har vidare till kommissionen överlämnat avskrift av ansökningshandlingar från fem reparatörer vid driftverkstaden å Svartön (Luleå) om befordran till förste reparatörer. Samtidigt därmed anhöll järnvägsstyrelsen, att kommissionen måtte taga under prövning frågan om personaluppsättningen och dennas fördelning å förste reparatörer, reparatörer och stationskarlar (reparatörsmedhjälpare) vid driftverkstäder och övriga större reparationsplatser såväl inom V distriktet som inom övriga distrikt. Från Svenska järnvägsmannaförbundets nedannämnda avdelningar föreligga följande framställningar, nämligen från avdelning nr 65 i Stockholm om inrättande av följande nya tjänster: fyra förste reparatörstjänster för driftverkstaden för lok vid Hagalunds övre, varvid reparatörsbefattningarna kunna minskas med två, vidare sju förste reparatörstjänster för lokstationen vid Hagalunds övre och fem dylika tjänster för lokstationen vid Tomteboda (den senare numera nedlagd och sammanslagen med Hagalunds övre), varvid därvarande reparatörstjänster kunna minskas med två respektive en, en maskinbiträdes- eller vagnskötartjänst för tillsyn av pumpverket vid Ekelund samt tre dylika tjänster för lokpåeldarna, en för traversskötare och en för den tjänsteman, som vikarierar för stallförmännen, allt vid lokstationen i Hagalunds övre, samt om utredning rörande lokreparatörstjänsten i allmänhet vid statens järnvägar; från avdelning nr 77 i Hallsberg om högre lönegradsplacering för lokreparatörer; från avdelning nr 74 i Göteborg om att antalet förste reparatörer vid Sävenäs lokstation måtte ökas med hänsyn till, att de mera kvalificerade reparationsoch underhållsarbetena ökat därstädes, samt att ett lämpligt antal av de stationskarlar, som för närvarande utföra reparationsarbeten, befordras till reparatörer; från avdelning nr 47 i Kristinehamn om inrättande av förste reparatörsbefattningar för vissa lokreparatörer vid lokstationen i Kristinehamn samt maskinbiträdesbefattningar för stationskarlar, vilka handhava bland annat spolning av lok, underhåll av lokens gasbelysningsanordningar och laddning av ackumulatorbatterier; från avdelning nr 72 i Malmö om undersökning, huruvida personalens vid driftverkstaden i Malmö i reparatörs- och lägre lönegrader tjänsteställning är rätt avvägd i förhållande till arbetsuppgifterna, och

87 om undersökning av arbetsuppgifterna för de fyra stationskarlar vid Malmö lokstation, vilka där ut- och inväxla omkring 130 lok om dygnet; från avdelning nr 56 i Nässjö om inrättande av tre maskinbiträdesbefattningar vid lokstationen i Nässjö; från avdelning nr 82 i Östersund om kommissionens medverkan till, att vakanta förste reparatörsbefattningar vid lokstationen i Östersund återbesättas samt om undersökning av arbetsuppgifterna för de stationskarlar, som tjänstgöra såsom lokreparatörer och det maskinbiträde, som utövar högsta tillsynen över lokstationen under tiden 17.00—7.00; från avdelning nr 71 i Hudiksvall om inrättande av en reparatörstjänst för lokstationen i Hudiksvall; från avdelning nr 205 i Gävle om inrättande av förste reparatörsbefattning för den tjänsteman, som sköter kolkranen vid Gävle lokstation, och om befordran av vissa stationskarlar i loktjänst till maskinbiträden och vissa stationskarlar i lokreparatörstjänst till reparatörer; från avdelning nr 57 och 108 i Bollnäs om att reparatörstjänsterna vid Bollnäs lokstation måtte fördelas så, att 60 % av dem komma att utgöras av förste reparatörer och återstoden av reparatörer; från avdelning nr 86 i Kiruna om inrättande av ytterligare två förste reparatörsbefattningar för elektriska verkstaden på samma plats, varigenom antalet sådana befattningar skulle komma att uppgå till elva; från avdelning nr 126 i Boden om ökning av antalet förste reparatörstjänster i driftverkstaden i Boden, befordran till reparatörer av de stationskarlar å samma verkstad, som i tur med reparatörer fullgöra reparatörstjänst, inrättande av en reparatörsbefattning för den tjänsteman, som utövar snickaryrket, och inrättande av maskinbiträdesbefattningar för de två tjänstemän, som utföra spolning, tubrensning och murning av lokpannor, och för två stationskarlar, vilka tjänstgöra såsom förste män å putsarskiften; från avdelning nr 85 i Vännäs om inrättande av ytterligare tio förste reparatörstjänster för verkstadstjänsten vid Vännäs lokstation, så att totala antalet dylika tjänster kommer att uppgå till 17, samt att antalet reparatörstjänster för lok- och vagntjänsten vid Vännäs ökas från 12 till 13, varav tre för vagntjänst, samt fyra nya maskinbiträdesbefattningar, nämligen tre för stationskarlar, som utföra påeldning av lok, och en för den stationskarl, som utför spolning av lokpannor; samt från arvdelning nr 261 i Storuman om inrättande av en förste reparatörsbefattning för lokreparatören på platsen. 3. Framställningar rörande personal i vagntjänst. Från Svenska järnvägsmannaförbundets nedannämnda avdelningar föreligga följande framställningar, nämligen: från avdelning nr 65 i Stockholm om inrättande av

88 två förste reparatörs-, fem reparatörs- och tolv vagnskötar- eller maskinbiträdesbefattningar för vagnavdelningen vid Stockholm C, fyra förste reparatörs-, nitton reparatörs- och tjuguen vagnskötar- eller maskinbiträdesbefattningar för tjänsten i vagnhallen vid Hagalunds övre, och en vagnskötar- eller maskinbiträdestjänst för tvättinrättningen på samma plats; från avdelning nr 60 i Södertälje, som förklarat sig anse, att stationskarlar som utföra utrustning, klargöring och bromsprovning av utgångståg samt handhava elektrisk vagnuppvärmning och dessutom utföra mindre vagnreparationer, böra inneha va tjänst i 6:e lönegraden; från avdelning nr 64 i Hallsberg om undersökning av arbetsuppgifterna för stationskarlarna i vagntjänst vid Hallsberg; från avdelning nr 31 i Mjölby om inrättande av en reparatörsbefattning vid vagnavdelningen i Mjölby; från avdelning nr 74 i Göteborg om uppflyttning till förste reparatör av den reparatör, som vid Göteborg C svarar för underhållet av vagnarnas belysningsanordningar, om inrättande av förste reparatörsbefattning för lagbasen för de reparatörer, som vid Göteborg C utföra underhållsarbeten å vagnars bromssystem, ång- och elektriska värmeledningar m. m.; om inrättande av förste reparatörsbefattningar för de reparatörer, som svara för de olika reparationslagens arbeten å Sävenäs rangerbangård, om inrättande av befattningar i 7:e lönegraden (reparatör) för de tjänstemän, som å stationer å linjerna Göteborg—Strömstad, Göteborg—Herrljunga och Göteborg—Lisbro utföra reparationer å vagnar, och om placering i 6:e lönegraden av de tjänstemän, som hava till åliggande att verkställa bromsprovning av såväl gods- som persontåg; från avdelning nr 129 i Falköping om inrättande av ytterligare minst en reparatörsbefattning för tillsyn och reparation av vagnar vid Falköping; från avdelning nr 47 i Kristinehamn om uppflyttning i högre lönegrad av tio stationskarlar i vagntjänst, därav fem till maskinbiträden och fem till reparatörer; från avdelning nr 135 i Vansbro om inrättande av maskinbiträdesbefattningar för vissa stationskarlar i vagn- och stalltjänst; från avdelning nr 72 i Malmö om undersökning av arbetsuppgifterna för de sex stationskarlar i vagntjänst, vilka svara för att alla verksamma bromsar fungera, att de automatiska bromsamas slaglängder hålla föreskrivna mått och som i förekommande fall justera dessa bromsar; från avdelning nr 106 i Malmö om undersökning av stationskarlarnas i tur nr 21 i Malmö (städarbasarnas) arbetsuppgifter; från avdelning nr 56 i Nässjö med förslag om inrättande av tre vagnskötarbefattningar för tjänstgöring å godsbangården i Nässjö; från avdelning nr 61 i Ljusdal om återbesättande av en vagnförmansbefattning vid Ljusdal;

89 från avdelning nr 168 i Ange om inrättande av tre reparatörsbefattningar för vagntjänsten; från avdelning nr 71 i Hudiksvall om inrättande av en vagnförmanstjänst och en reparatörsbefattning för vagntjänsten vid Hudiksvall; från avdelning nr 205 i Gävle om inrättande av en maskinbiträdesbefattning för en specialarbetare, som utför snickeri- och glasarbeten; från avdelning nr 96 i Jörn om undersökning av reparatörens i Jörn arbetsuppgifter; från avdelning nr 126 i Boden om placering av de s. k. städarbasarna i 6:e lönegraden; från avdelning nr 221 i Bastuträsk om återinrättancle av en reparatörsbefattning för lok- och vagntjänsten vid Bastuträsk; från avdelning nr 86 i Kiruna om inrättande av ett antal reparatörsbefattningar för vagnverkstaden i Kiruna, samt om utredning, huruvida icke vagnsyningen å Kiruna bangårdar bör utföras av reparatörer. Samma avdelning har föreslagit, att uppsättningen av förste reparatörer och reparatörer vid vagnverkstaden i Kiruna måtte kompletteras så, att den ånyo blir vad den tidigare varit, nämligen 3 förste reparatörer (varav 1 smed, 1 svetsare och 1 vikarie för verkstadsmästaren) samt 7 reparatörer (varav 1 snickare, 1 smed, 1 reparatör för luftledningar å vagnar, 1 reparatör för reparation av arbetsmaskiner, 1 för verktygsskåpet och 2 för hjulbyten). Dessutom borde enligt avdelningens mening inrättas 1 reparatörsbefattning för vagnrevisioner. Avdelning nr 240 i Luleå har anhållit dels om undersökning huruvida icke de indragna reparatörsbefattningarna för vagntjänsten vid Luleå station, vid vagnavdelningens arbetsplats å Svartön samt i vagnverkstaden på samma plats böra återbesättas, dels om uppflyttning av en reparatör och en stationskarl vid vagnverkstaden å Svartön till förste reparatör respektive reparatör. Avdelning nr 85 i Vännäs har anhållit om återinrättande av en reparatörsbefattning för vagntjänsten å Vännäs bangård. E n vagnförman vid vagnavdelningen. Hagalunds övre, har anhållit om prövning huruvida icke hans arbetsuppgifter kunde anses motivera verkstadsförmansbefattning. Slutligen har en framställning från två maskinbiträden i Ange om utfående av vikariatsersättning såsom reparatörer av järnvägsstyrelsen överlämnats till kommissionen med anhållan om undersökning av personalens vid vagnavdelningen i Ange arbetsuppgifter. 4. Framställningar rörande personal i ångcentraler. Svenska järnvägsmannaförbundets avdelning nr 65 i Stockholm har anhållit om inrättande av en reparatörs- och tre maskinbiträdestjänster för ångcentralen vid Hagalunds övre;

90 förbundets avdelningar nr 74 Göteborg, 47 Kristinehamn, 177 Östersund, 86 Kiruna, 85 Vännäs respektive 126 Boden hava anhållit om inrättande av maskinbiträdesbefattningar för tjänstemän, vilka handhava skötseln av ångcentralerna vid Göteborg C, Sävenäs lokstation, Kristinehamn, Östersund, Kiruna, Vännäs, Boden. 5. Framställningar rörande personal i gasverk. Svenska järnvägsmannaförbundets avdelning nr 173 i Laxå har anhållit om undersökning av personaluppsättningen vid gasverket i Laxå; och förbundets avdelning nr 126 i Boden om inrättande av förmansbefattning för föreståndaren för gasverket i Boden (nu maskinbiträde), samt om inrättande av maskinbiträdesbefattning för förste man i skift vid samma gasverk. 6. Framställningar rörande personal i filialförråd och segelsöminarverkstad. Svenska järnvägsmannaförbundets avdelning nr 77 i Hallsberg har anhållit om återbesättande av en förrådsförmansbefattning vid Hallsbergs lokstation; avdelning nr 177 i Östersund om undersökning huruvida icke särskild tjänsteman bör finnas såsom föreståndare för filialförrådet, vilket för närvarande sorterar under stallförmannen; avdelning nr 205 i Gävle om inrättande av en förrådsförmansbefattning vid lokstationens filialförråd; och avdelning nr 85 i Vännäs om inrättande av en reparatörsbefattning för segelsömmarverkstaden i Vännäs. 7. Övriga framställningar ävensom sådana av mera allmänt innehåll. Svenska järnvägsmannaförbundets avdelning nr 77 i Hallsberg har förordat befordran till reparatör av de stationskarlar, som under tre år förrättat reparatörsarbete, samt uppflyttning till förste reparatör av reparatör, som under fem år med goda vitsord tjänstgjort i befattning av sistnämnda slag; och förbundets avdelning nr 74 i Göteborg har föreslagit, att befattningen maskin- och pannskötare (6:e lönegraden) måtte återinföras och komma till användning för sådana tjänstemän i 5:e lönegraden, som utföra mera kvalificerade arbeten.

91 Järnvägsstyrelsen har till kommissionens prövning överlämnat en framställning från den förste reparatör, som förestår statens järnvägars skrotningsverksamhet i Vislanda, om befattningens förändring till verkstadsförman. I samband med kommissionens studiebesök på olika platser hava dessutom personalrepresentanter framfört önskemål i skilda hänseenden, vilka önskemål av kommissionen tagits under övervägande.

III. Av kommissionen företagna studiebesök. För att erhålla närmare kännedom om personaluppsättningen inom maskinavdelningen ävensom om de huvudsakliga arbetsuppgifterna för de skilda befattningshavarna har kommissionen företagit besök på ett stort antal arbetsplatser. I särskild bilaga lämnas redogörelser för de sålunda avlagda studiebesöken, vilka redogörelser avse förhållandena sådana de gestaltade sig vid undersökningstillfällena under år 1939.1 Härvid må anmärkas, att de uppgifter, som i redogörelserna lämnas om de olika befattningshavarnas göromål icke äro uttömmande, utan allenast avse att giva en bild av vederbörandes huvudsakliga arbete. I redogörelserna har ej heller särskilt angivits, huruvida disponerad personal i de olika graderna innehar ordinarie eller icke ordinarie anställning.

IV. Kommissionens förslag. Med ledning av de av kommissionen verkställda utredningarna vill kommissionen framlägga följande förslag ifråga om personalen vid maskinavdelningens linjeförvaltningar.

1. Sektionsledning. På sätt förut nämnts finnas såsom föreståndare lör de elva maskinsektionerna nio förste maskiningenjörer och två maskiningenjörer. För att få en utgångspunkt vid bedömandet av löneställningen för föreståndarna för respektive sektioner har kommissionen verkställt en siffermässig värdering av sektionernas inbördes storleksordning och därvid tagit hänsyn till följande faktorer, nämligen: 1) personalantal, 2) antal i underhållshänseende tilldelade lok, motorvagnar, rälsbussar och lokomotorer, samt 3) bokförda kostnader, exklusive lokbränsle och elektrisk energi för tågdriften, varvid samtliga siffror hämtats ur 1938 års statistik. Med hänsyn till den i jämförelse med exempelvis banavdelningen relativt ringa fluktuationen vid i Bilagan ifråga är ej tryckt, men föreligger i järnvägsstyrelsen i ett mindre antal maskinskrivna exemplar.

92 maskinavdelningen av de på berörda faktorer inverkande driftsförhållandena har kommissionen nämligen funnit ett års siffror tillräckliga för det nu avsedda ändamålet. För de olika faktorerna har beräknats den på varje sektion belöpande procentuella andelen av faktorns sammanlagda värde för samtliga sektioner. Medeltalet för varje sektion av de sålunda erhållna procenttalen har i jämförelsen ingått såsom ett siffermässigt uttryck för sektionens storlek i förhållande till de övriga. Den inbördes ordningen i enlighet härmed framgår av nedanstående tabell: Maskinsektion

1 10 5 15 19 2 14 21 6 13 20

Huvudort

Personalantal 1938

Stockholm . . Malmö Göteborg . . . . Bollnäs Kiruna Norrköping . . Ange Vännäs Kristinehamn Östersund . . Boden ,

1286 787 712 559 523 505 404 349 277 266 169

Summa

5 837

%

22-0 13-5 12-2 9'6

9-o 86 69 6-o 4-8

4'5 2'9 100

Tilldelade lok motorvagnar, lokomotorer, rälsbussar 1938 st.

188 136 117 123 111 58 80 75 60 61 61 1070

Bokförda kostnader1) 1938 tkr

17-6 12-7 10-9 11-5 10-4 5'4 7-5

6 836 3 996 3 683 2 728 3 052 2 542 2 040 1867 1619 1491 1100

22-o 13-o 11-8

100 30954

7-o 5-6 5-7 57

Ordningsnummer

%

9-o 98 8-2 6-5

6-o 5-2

5-o 3-5

205 I3i 11-6 10-o 9-7 7-4

7-o 6-3 5'2 5-i 4-i 100

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11

) Exklusive lokbränsle och elektrisk energi för tågdriften.

Den sålunda verkställda siffermässiga jämförelsen avser givetvis icke att ligga till grund för någon fullständig klassificering av sektionerna, men har ansetts tillräcklig för bedömande av den inbördes storleksordningen dem emellan och överensstämmer jämväl med den uppfattning, vartill kommissionen i förevaxande hänseende kommit vid sina undersökningar. Vid sådant förhållande har kommissionen icke ansett sig hava anledning ingå på en ytterligare klassificering, i all synnerhet som det förestående förstatligandet i större utsträckning av enskilda järnvägar lärer kunna antagas komma att medföra åtskilliga rubbningar i fråga om sektionernas nuvarande organisation. Vid behandlingen av den tidigare omnämnda av järnvägsstyrelsen ifrågasatta ändringen av löne- och anställningsformen för bland annat vissa sektionsföreståndare, avseende övergång för sådana tjänstemän från konstitutorial till förordnandeanställning, har kommissionen funnit frågan om dylik förändrad anställningsform vara av den principiella innebörd, att densamma icke borde av kommissionen upptagas till behandling. Kommissionen har därför ansett sig böra räkna med nuvarande lönegradsplacering ävensom fördelning av antalet sektionsföreståndarbefattningar på förste maskiningenjörer och maskiningenjörer. I fråga om placeringen på de olika sektionerna vill dock kommis-

93 sionen på grund av den gjorda jämförelsen föreslå placering av förste maskiningenjör i Vännäs i stället för i Östersund. Kommissionen har därvid utgått från den uppfattningen, att, jämväl efter genomförd elektrifiering av norra stambanan, 21 :a maskinsektionen kommer att i storlekshänseende ligga före 13:e sektionen.

2. Maskiningenjörsexpeditioner. Allmänna riktlinjer för personaluppsättningen. Liksom i fråga om baningenjörsexpeditionerna kan man uppdela de på maskiningenjörsexpeditionerna förekommande arbetsuppgifterna i tekniska och kamerala sådana. Till de tekniska hänför kommissionen i huvudsak följande ärenden eller grupper därav, nämligen: Utredningar av teknisk och teknisk-ekonomisk art i samband med förslagen till driftkostnads- och inventariestater samt rörande lok- och vagnparken, dennas konstruktion och underhåll, dragkraftens utnyttjande och angående underhåll och förändringar ifråga om maskinavdelningens byggnader och anläggningar. Inspektion av lok- och vagntjänsten. Upprättande av förslag till turlistor för lok- och lokpersonal. Utarbetande av order och tjänsteföreskrifter. Undervisning av och kunskapsförhör med personal. Förhandsberäkningar av dragkraftsbehovet. Fortlöpande granskning av lokens användning och anmälan om behovet av lokreparationer. Granskning och bearbetning av rapporter om inträffade skador och olyckshändelser beträffande rullande materielen. Sammanställning av de tekniska uppgifterna för tjänsterapporten. Militära ärenden samt ärenden angående mobiliseringsförråden. Ärenden angående hjälpberedskapen, främst hjälpvagnarnas utrustning och bemanning. Provningar av lyftanordningar och ångpannor samt övriga kärl under tryck. Lokledning. Till kamerala ärenden hänför kommissionen huvudsakligen: Beredning av personalärenden, avseende antagning, uttagning till utbildning, löneklassplacering, periodiska läkarundersökningar, befordran, förflyttning, avsked m. m. Biträde med övervakning av förhållandet mellan tillgång å och behov av personal. Personalredovisningar. Förslag till personalstat. Granskning av förslag till turlistor för stationär personal. Upprättande eller granskning av förslag till semesterplaner.

94 Förandet av avlöningsstat, personalakter ocli andra personalliggare. Ärenden rörande olycksfall i arbete. Komplettering av järnvägsläkarnas personalregister och uppgifter för järnvägsläkarnas avlöningsstat. VärnjDliktsuppgifter. Tjänstebostadsärenden. Avlöningsärenden, såsom uträkning av avlöningar, milpenningar, rese- och traktamentsersättningar, upprättande och kontering av avlöningslistor, sammandrag av avlöningslistor, mellanhavanden med statens intressekontor och med skatteexekutorer. Beskattningsuppgifter. Löpande räkenskaps- och bokföringsärenden. Uppgörande av förslag till kostnadsstater. Kontroll över anslagsförbrukningen. Förrådsärenden, såsom granskning av materialrekvisitioner ifråga om mängd, kontering m. m., sammanställningar av tillgångs-, behovs- och förbrukningsuppgifter ifråga om bränsle, oljor och diverse materialier. I förekommande fall ärenden avseende mottagning och fördelning m. m. i importhamnar av stenkol. Inventering av mobiliseringsförråd. Granskning av uppgifter om arbetståg för banavdelningen. Upprättande av redogörelser för växlingstjänsten. Upprättande av kilometeruppgifter och annan fortlöpande statistik över lokens användning samt statistik över varmgångar, bromsfel och skador å lok och vagnar. Upprättandet av tjänsterapporten samt av löne-, drifttjänst- och övrig statistik. Upprättande av kontrakt och överenskommelser med enskilda angående rättigheter och dylikt. Försäljningsärenden och medelsredovisning (bad, kolaska, gasverkskalk m. m.). Diarieföring och vård av handlingar. Kekvisition och distribution av vissa effekter, särtryck, tidtabeller, formulär, skrivmaterialier m. m. Komplettering av ordersamlingar, särtryck och tidtabeller. Fribiljettsärenden. Maskinskrivning och stenografering.

För handläggning av ovannämnda ärenden anser kommissionen att nedannämnd personal bör finnas å maskiningenjörsexpeditionerna. Underingenjör. På samtliga expeditioner till erforderligt antal för handläggning av de ovan till de tekniska hänförda ärendena samt i förekommande fall i mån av behov för lokledning.

95 Lokmästare. Till de tekniska ärendena ha bland annat hänförts förslag till turlistor för lok och lokpersonal och skulle arbetet med dessa turlistor därför i regel böra ingå i underingenjörens arbetsuppgifter. På 1., 5. och 10. maskinsektionerna är emellertid arbetet härmed av så stor omfattning, att detsamma till väsentlig del utfyller en, å 1. maskinsektionen tidvis två, mans tjänstetid. Ifrågavarande arbete har därför å 1. maskinsektionen uppdragits åt en lokmästare, å 5. maskinsektionen åt en underingenjör och å 10. maskinsektionen åt en förste kontorist. Avdelandet av särskild befattningshavare för ifrågavarande arbete å nämnda tre maskinsektioner är jämväl enligt kommissionens mening erforderligt och bör denne befattningshavare med hänsyn till arbetets art vara väl insatt i den praktiska linjetjänsten. Ifrågavarande befattningshavare bör därför enligt kommissionens mening hänföras till lokmästargraden. Då turlistarbetet å 1. maskinsektionen, vad lokturlistorna beträffar, omfattar utarbetande av sådana turlistor ej blott för 1. maskinsektionens egen räkning, utan även för samtliga viktigare tåg på de elektrifierade linjerna inom I—IV distrikten, är detsamma väsentligt mera krävande å 1. än å 5. och 10. maskinsektionerna. I detta sammanhang vill kommissionen erinra om, att förslag framförts till de sakkunniga för omprövning av lönegradsplaceringen för befattningshavare vid statens affärsdrivande verk om sådan differentiering av lokmästartjänsterna, att dylik tjänst skulle införas jämväl i 18:e lönegraden. De sakkunniga ansågo sig emellertid icke kunna tillstyrka högre placering av de mest kvalificerade befattningarna än i 17:e lönegraden. Med anledning härav har kommissionen i särskild skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 september 1939 ånyo framfört förslaget om lokmästartjänstens införande i 18:e lönegraden. Kommissionen anser de arbetsuppgifter, som ankomma på den å maskiningenjörsexpeditionen vid 1. maskinsektionen för turlistarbete avdelade lokmästaren vara av den art, att de böra föranleda ifrågavarande befattnings hänförande till 18:e lönegraden. För ledning och övervakning av de kamerala arbetena inom respektive expeditioner synes enligt kommissionens mening böra finnas förste bokhållare på de tre största maskiningenjörsexpeditionerna, nämligen Hagalunds övre, Göteborg och Malmö och bokhållare å maskiningenjörsexpeditionerna i Bollnäs, Kiruna, Norrköping, Ange och Vännäs samt kontorsskrivare å de övriga, d. v. s. Kristinehamn, Östersund och Boden. Dessa ledare böra, med eller utan biträde, bereda eller handlägga viktigare personal- och räkenskapsärenden samt utföra utredningar av olika slag. Bland sådana ärenden kunna nämnas: förslag till personalstat, ärenden angående rekrytering, uttagning till utbildning och läkarundersökning, tjänstetillsättning, löneklassplacering, förflyttning, avsked och pensionering av personal, biträde åt sektionsföreståndaren vid sammanträden i personalfrågor, övervakning av förhållandet mellan tillgång å och behov av personal,

96 granskning av förslag till turlistor för stationär personal och till semester planer, personalredovisningar, förslag till kostnadsstater, kontroll över anslagsförbrukningen, försäljningsärenden av olika slag, granskning av debiteringar och krediteringar, gjorda av främmande bokföringsställen samt av tjänsterapporter och statistik. Kontorsskrivare anses böra finnas dels, på sätt nyss angivits, å maskiningenjörsexpeditionerna i Kristinehamn, Östersund och Boden dels ock å följande större maskiningenjörsexpeditioner, nämligen vid 1., 2., 5., 10., 15. och 19. maskinsektionerna såsom biträde åt ledaren av det kamerala arbetet och för utförande främst av följande personal-, räkenskaps- m. fl. ärenden, nämligen: upprättande av manuskript till avlöningsstat, fortlöpande komplettering av den tryckta avlöningsstaten och av förteck* ning över icke ordinarie personal, disciplinärenden, bötesavdrag, förslag till avskrivning av bestraffningar, saköreslängd, ärenden rörande olycksfall i arbete, ärenden angående samaritutbildning av personal, tjänstebostadsärenden, deltagande i arbetet med förslaget till kostnadsstat, fördelning på olika månader av erhållna årsanslag, granskning av materialrekvisitioner och av filialförrådens bokföringshandlingar, granskning av bränsleredogörelser, förslag till bränslestat, granskning och komplettering av uppgifter om arbetståg, redogörelse för maskinavdelningens växlingstjänst, kontrakt och överenskommelser med enskilda, ärenden angående ersättningsdelar till skadade vagnar i utländsk trafik, vissa uppgifter för drifttjänststatistiken och annan årlig statistik. Härutöver anser kommissionen, att räkenskapsärendena å 1. och 10. maskinsektionerna äro av den omfattning, att därmed förenade arbeten, som i övriga fall äro av den art, att de böra anförtros åt förste kontorister, å nämnda sektioner böra utföras av kontorsskrivare. Å de maskiningenjörsexpeditioner, för vilka kontorsskrivare icke föreslagits, har kommissionen ansett, att de uppgifter, som å övriga maskiningenjörsexpeditioner normalt ansetts böra åvila sådan tjänsteman, icke äro av den omfattning, att särskild tjänsteman i kontorsskrivargraden bör för dem ifrågakomma, utan torde samma uppgifter här kunna utföras av den kamerala ledaren å expeditionen med biträde av övriga tjänstemän.

97 Förste kontorist bör till erforderligt antal finnas å varje maskiningenjörsexpedition för beredning eller självständig handläggning främst av följande räkenskaps-, 1 avlönings-, personal- m. fl. ärenden: granskning, kontering och annotering av inkomst- och utgiftsallegat samt transportuppgifter, utskrivning av avdelnings- och omföringsräkningar, debitering av enskilda järnvägar och personer för vagnsyning, hyror för lok, stallar och vändskivor, levererat vatten, elektrisk energi m. m., förandet av journaler över inkomster och utgifter, arbetsnummer och gjorda debiteringar, ledningen av arbetena med upprättande och kontering av avlöningslistor, upptagande lön, traktaments- och vikariatsersättningar till ordinarie och icke ordinarie personal, konto- och andra sammandrag av avlöningskostnader, kontroll över inträdande löneförhöjningar och slutbetalning av pensionsavgifter, mellanhavanden med statens intressekontor och med skatteexekutorer, granskning av tjänstledighetsuppgifter till revisionskontoret, tiduträkning m. m. för turplacering av personal, komplettering av personalakter, utskrift av tjänstgöringsbetyg, upprättande av personalredovisningar och uppgifter om inträdda personalförändringar, komplettering av järnvägsläkarnas personalregister och uppgifter för järnvägsläkarnas avlöningsstat. Kontorist bör finnas till erforderligt antal å samtliga maskiningenjörsexpeditioner för bland annat följande uppgifter, nämligen: uträkning av den åkande personalens milpenningar samt biträde med upprättande och kontering av avlöningslistor å andra löneförmåner, förande av beklädnads journal och fortlöpande kontroll över utlåningen av överdragskläder m. m., förande av tjänstledighetsliggare för sektionens personal och avgivande av tjänstledighetsuppgifter till revisionskontoret, upprättande av beskattningsuppgifter och värnpliktsuppgifter rörande personalen, biträde med upprättandet av förslagen till kostnadsstater, med räkenskapsärenden, inventering av mobiliseringsförråd, upprättandet av diverse personalredovisningar, vissa delar av tjänsterapporten och turlistor för lok och lokpersonal, sammanställning av kilometeruppgifter för lok och motorvagnar m. m., uppgifter om inträffade varmgångar, bromsfel, skador å lok m. m., statistik över 1 Å 1. och 10. maskiningenjörsexpeditionerna anses dock räkenskapsärendena, såsom ovan nämnts, böra handläggas av kontorsskrivare.

187 40

98 gastillverkning, materialförbrukning, förbrukning av bränsle- och smörjningsämnen m. m., utdelningslistor för avlöningar, skötsel av formulärförråd och arkiv, beräkning av årsbehov av skrivmaterialier, rekvisition och distribution av särtryck, formulär, ritningar, tidtabeller m. m., utskrivning och redovisning av fribiljetter samt diarieföring, i regel som utfyllnadsarbete och i den mån arbetet därmed icke lämpligen kan åläggas befattningshavare i annan lönegrad. Kanslibiträden äro enligt kommissionens mening icke erforderliga å här ifrågavarande expeditioner. Expeditionsvakt bör finnas å varje maskiningenjörsexpedition för biträde med handläggningen av enklare kamerala ärenden, kompletteringar av ordersamlingar, särtryck och tidtabeller samt maskinskrivning m. m. och kontorsbiträden å de större expeditionerna för diarieföring, maskinskrivning, stenografering och biträde med enklare expeditionsgöromål. Såsom härav framgår anser kommissionen att på varje maskiningenjörsexpedition bör finnas en befattning i expeditionsvaktsgraden, på vilken skulle ankomma att biträda högre befattningshavare med de löpande kontorsgöromålen samt i övrigt i mån av behov utföra maskinskrivning och dylikt enklare expeditionsarbete. I den mån sådana arbeten av sistnämnda slag, vilka lämpligen kunna anförtros åt kontorsbiträden, äro av den omfattning, att de ej medhinnas av expeditionsvakten, utan påfordra särskild stadigvarande arbetskraft, bör för ändamålet anställas kontorsbiträden. Den ovan föreslagna uppdelningen av arbetsuppgifterna på olika slag av befattningshavare är avsedd att vara grundläggande för bedömandet av personalbehovet på de olika sektionerna. Å andra sidan kan det ej undvikas, att vissa jämkningar måste ske med hänsyn till arbetets omfattning å de särskilda tjänsteställena. Sålunda kan det exempelvis vara lämpligt, att viss arbetsuppgift, som angivits för befattning av viss lönegrad, såsom fyllnadsarbete pålägges befattningshavare i högre grad, varjämte arbetsuppgift, som hänförts till viss lönegrad, med hänsyn till dess ringa omfattning kan bliva så enkel, att den bör anförtros åt befattningshavare i lägre lönegrad. En prövning härutinnan måste ske i varje fall. Tillämpning av ovanstående riktlinjer. Med tillämpning av ovan angivna riktlinjer och med utgångspunkt från det vid studiebesöken förefintliga personalantalet har kommissionen funnit en normaluppsättning av personal enligt följande sammanställning, där sektionerna upptagits i storleksordning, lämplig å maskiningenjörsexpeditionerna. I densamma hava de arbetsuppgifter, som ansetts böra åvila vederbörande befattningar, angivits endast i den mån detta ansetts erforderligt för att göra det möjligt att identifiera dessa befattningar.

99 1. maskinselctionen. 1 underingenjör 1 lokmästare i 18:e lönegraden 1 förste bokhållare 2 kontorsskrivare

3 förste kontorister 3 kontorister

(ytterligare två underingenjörer äro redovisade på maskininspektorsexpeditionerna i Hagalund), för turlistarbete m. m., såsom ledare av de kamerala arbetena, därav en såsom biträde åt förste bokhållaren med personalärenden m. m. och en för handläggning av räkenskapsärenden, v a r a v en för mera kvalificerade expeditionsgöromål och två för ledning av avlöningsarbetena, därav en för biträde med turlistarbeten, en för avlöningsarbeten och en för övriga kontorsarbeten samt

1 expeditionsvakt och 1 kontorsbiträde. 10. maskinsektionen. 2 underingenjörer lokmästare i 16:e lönegraden förste bokhållare kontorsskrivare 1 förste kontorist 3 kontorister 1 expeditionsvakt och 1 kontorsbiträde. 5. maskinsektionen. 2 underingenjörer

1 lokmästare i 16:e lönegraden 1 förste bokhållare 1 kontorsskrivare 2 förste kontorister

för turlistarbeten m. m., såsom kameral ledare, varav en såsom biträde åt förste bokhållaren med personalärenden m. m. och en för handläggning av räkenskapsärenden m. m., såsom ledare för avlöningsarbeten m. m. samt

Trots den överflyttning av turlistarbetena från en underingenjör till en n y lokmästarbefattning, som av kommissionen förordats, anses två underingenjörer alltjämt behövliga å 5. maskinsektionen med hänsyn till där förekommande tekniska arbetens omfattning, för turlistarbeten m. m., såsom kameral ledare, såsom biträde åt förste bokhållaren med personalärenden m. m., varav en för räkenskapsärenden och en som ledare av avlöningsarbetet samt

2 kontorister 1 expeditionsvakt och 1 kontorsbiträde. 15. maskinsektionen. 1 underingenjör 1 bokhållare 1 kontorsskrivare 2 förste kontorister 1 kontorist och 1 expeditionsvakt.

såsom kameral ledare, såsom biträde å t bokhållaren med personalärenden m. m., varav en för räkenskapsärenden och en såsom ledare för avlöningsarbetet m. m. samt

100 19. maskinsektionen. 1 underingenjör 1 bokhållare 1 kontorsskrivare 2 förste kontorister

såsom kameral ledare, såsom biträde åt bokhållaren med personalärenden m. m., varav en för räkenskapsärenden och en för ledningen av avlöningsarbetet m. m. samt

2 kontorister 1 expeditionsvakt och 1 kontorsbiträde. 2. maskinsektionen. 1 underingenjör 1 bokhållare 1 kontorsskrivare 1 förste kontorist 3 kontorister och 1 expeditionsvakt. 14. maskinsektionen. 1 underingenjör 1 bokhållare 1 förste kontorist 2 kontorister och 1 expeditionsvakt. 21. maskinsektionen. 1 underingenjör 1 bokhållare 2 förste kontorister

såsom kameral ledare, såsom biträde åt bokhållaren med personalärenden m. m. (torde även kunna handlägga räkenskapsärenden), såsom ledare för avlöningsarbetet,

såsom kameral ledare,

såsom kameral ledare, varav en som ledare av avlöningsärenden och en för räkenskapsärenden samt

2 kontorister och 1 expeditionsvakt. 6. maskinsektionen. 1 underingenjör 1 kontorsskrivare 2 förste kontorister

såsom kameral ledare, varav en såsom biträde åt kontorsskrivaren med personalärenden och som ledare av avlöningsarbetet samt en för handläggning av räkenskapsärenden m. m. samt

2 kontorister och 1 expeditionsvakt. 13. maskinsektionen. 1 underingenjör 1 kontorsskrivare 1 förste kontorist 2 kontorister och 1 expeditionsvakt.

såsom kameral ledare,

20. maskinsektionen. 1 underingenjör 1 kontorsskrivare 1 förste kontorist 2 kontorister och 1 expeditionsvakt.

såsom kameral ledare,

101 Tekni ska tjänstemän Lönegrad:

a 27 26 20 18 16 JO

'S*

u

:° 5*

o

Maskinsektionens huvudort

fc

Kamerala tjänstemän

0 M a

o> to

'J3

s

M :o

"a

o 11

cä

bo

0>

.9

:c3

'M

B

S

M o

o K

18 17 15 10 si

CS

a

a

»2

M o ti

o u

o C o

'K

3o .o

KS O

,3

'u o c o

'C c o

O O

o

CS

#^

:cS U

'Ja

a

o XI :c3 K

33 (•

Ti cs JA

S O

O

M

'a :cS

3 s5

a a

E

a

a

a a 00

M

o

OQ 03

'C

C3

CM

s

.*"

o

OQ

y-4

5 OQ

M 1 nuvarande 1 1 Stockholm . . < (enl. komm. 1

— 1

— 2

10 Malmö

0 Göteborg

15 Bollnäs

I nuvarande • [enl. komm.

— 2 —

(nuvarande { (enl. komm.

— i

i

14 Ange

|nuvarande < lenl. komm.

i

21 Vännäs

j nuvarande < (enl. komm.

| nuvarande 6 Kristinehamn < (enl. komm.

1 1 1

20 Boden

f nuvarande . .< (enl. komm.

1 1 2

i

.

— 1

— 1

— i

i

— 2 — i

i

2 i

— 2 —

i

i

i

— — 1

— — 72

— 5

1 25 »i 2 27 3

8 14

i4

i

1 5

8 0

3 2

—

— 1

2 1

8 32

5 11 18 24

1 1

—

1 1

— 1

— — 6

— — 5

— — 6

— 1

— 2

1 79 104

76 103

Varav en uppehälles av en boklu illare å övergångsstat. Å övergångsstat. 8 Varav en uppehälles av en konto rsskrivare å övergångss tat. 4 Kontorsbiträde med vikar iatsersäl tning. 5 En underingenjör, som Inivudsak igen sysslar med turlis ;arbeten , ersatt med lokmästare Två underingenjörer dock bib ehållna med hänsyn till omfattni ngen av de tekniska arbetsuppgif terna. 6 Kontorist å övergångsstat 7 En av dessa långvarigt s^ u k .

10 10

— 2 — —

X2

6 8

11 5

— 6

2 4

— 11

1 4

1 1

2 13 2 13

—

i

l

i

— i

—

i

i

— 1

i

i

x

2 1

1 nuvarande — ! (enl. komm. I nuvarande Summa < |enl. komm.

—

— 1 —

[nuvarande 2 N o r r k ö p i n g . .<! (enl. komm.

3 I nuvarande

13 Östersund

(enl. komm.

[nuvarande < (enl. komm.

19 K i r u n a

102 Förhållandet mellan personaluppsättningen på maskiningenjörsexpeditionerna vid undersökningstillfällena och den av kommissionen här ovan föreslagna normaluppsättningen av personal framgår av tabell å sid. 101, i vilken sektionerna upptagits i storleksordning. Av tabellen framgår, att den föreslagna personaluppsättningen i fråga om antal befattningshavare och dessas fördelning på olika tjänstegrader ej utvisar en fallande skala fullt parallell med sektionernas på sätt inledningsvis nämnts beräknade inbördes storleksordning. Detta är bland annat beroende på, att vid förslagets avgivande hänsyn tagits till den nuvarande personalnumerären, vilken emellertid, vad exempelvis maskiningenjörsexpeditionen i Bollnäs beträffar, torde få anses vara väl knapp i förhållande till där förekommande arbetsuppgifter. Såsom en ytterligare förklaring till nämnda oregelbundenhet kan anföras, att arbetsmängden på maskiningenjörsexpeditionerna icke alltid står i direkt förhållande till sektionernas beräknade storleksordning. Detta kan bland annat bero på, att sammanlagda personalantalet inom sektionen, vilket ingår såsom en faktor i poängberäkningen och särskilt påverkar expeditionernas arbetsbörda, kan vara större på en mindre sektion än på en i storleksordning större sådan. Oavsett det nu sagda måste personalen, särskilt i kontorist- och lägre lönegrader, anpassas efter det aktuella behovet och ytterligare prövas i varje särskilt fall. I tabellen hava de nu i vissa fall befintliga kontorsvakterna ej medtagits. Kommissionen förutsätter emellertid, att kontorsvakter anställas i mån av behov för budsändning och dylika enklare göromål ävensom för att efter vunnen utbildning kunna tjäna som rekryteringspersonal. Slutligen vill kommissionen framhålla, att ett genomförande av förslaget i åtskilliga fall medför behov av omflyttning mellan personalen av arbetsuppgifter, vilken omflyttning säkerligen icke kan omedelbart företagas, enär den nuvarande personalens sammansättning i många fall är föranledd av nödvändigheten att inom här ifrågavarande expeditioner placera personal, vilken i samband med omorganisation eller på grund av kroppslig defekt icke kan utnyttjas i den tjänstegren, för vilken den varit avsedd.

3. Personal för loktjänst, a) Loks tationsförestån dare. Beträffande lokstationerna har av särskilda kommitterade utarbetats ett förslag till klassindelning av lokstationerna, vilket delgivits kommissionen, som närmare granskat detsamma. Förslaget bygger på en poängberäkning, grundad på följande faktorer, nämligen: 1. in- och utklarering av lokstationen berörande dragkraftsenheter, 2. utrustning av dragkraftsenheterna, 3. periodiskt och löpande underhållsarbete å samma enheter, 4. antal man åkande personal, 5. » » stationär personal,

103 6. stenkolsutlänming vid egen station, 7. stenkolsmängd, distribuerad till andra stationer, 8. vid egen station utlämnad mängd brännoljor, 9. » » » » » smörjoljor, 10. hjälpanläggningar, 11. vagntjänst, 12. gemensam allmän tjänst. Med ledning av denna poängberäkning hava komitterade erhållit en viss inbördes storleksordning mellan lokstationerna. Till lokstationer hava kommitterade härvid hänfört de sammanlagt 36 platser med loktjänst, på vilka vid tiden för förslagets avgivande särskild, maskinavdelningen tillhörande föreståndare av lägst vagngårdsmästares grad var placerad. Vid granskningen av de av kommitterade till grund för poängberäkningen lagda faktorerna har inom kommissionen den meningen framkastats, att lokstationsföreståndarna på vissa stationer skulle hava relativt litet bestyr med det periodiska lokunderhållet och vagntjänsten, särskilt i sådana fall, då annat befäl funnes för dessa tjänstegrenar, och att det därför kunde ifrågasättas huruvida sådan lokstationsföreståndare skäligen borde tillgodoräknas poäng för samma tjänstegrenar. I anledning härav har kommissionen för jämförelses skull och med ledning av från kommitterade erhållet siffermaterial företagit en omräkning av poängtalen genom att ur dem i förekommande fall utesluta faktorerna såväl för det periodiska lokunderhållet, — revisionerna —, huvudsakligen omfattande verkstadsdriften, som för vagntjänsten, där sådan förekommer. De poängtal, som beträffande nämnda trettiosex lokstationer erhållits enligt de båda poängberäkningsmetoderna och den inbördes ordningen mellan stationerna enligt dessa båda metoder, framgå av följande tabell A. Vad lokstationerna vid Halmstad och Hälsingborg F angår hava kommitterade placerat dem i den i tabellens vänstra kolumn angivna ordningsföljden, emedan mer än hälften av deras poängtal hänför sig till vagntjänst. Av samma anledning hava kommitterade ansett, att nämnda stationers föreståndare icke borde hänföras till högre lönegrad än den 12:G. Innan kommissionen närmare ingår på den nu föreliggande frågan må till en början erinras, att kommissionen till sakkunniga för omprövning av lönegradsplaceringen för befattningshavare vid statens affärsdrivande verk avlåtit förslag om differentiering av maskininspektorsbefattningen på sådant sätt, att en dylik befattning skulle införas jämväl i 24:e lönegraden. De sakkunniga hava på det sätt biträtt nämnda förslag, att de i sitt betänkande infört befattningen ingenjör i sistnämnda lönegrad, vilken befattning skulle kunna tagas i anspråk bland annat för maskininspektorer med mera omfattande arbetsuppgifter. Vidare har kommissionen, såsom i det föregående nämnts, föreslagit uppdelning av lokmästarbefattningen på 16:e och 18:e lönegraderna under det att nyssnämnda sakkunniga föreslagit befattningens uppdelning på 16:e och 17:e lönegraderna. Kommissionen utgår i det följande från den av densamma föreslagna uppdelningen av ifrågavarande tjänster.

104 Tabell Å. Enligt kommitterades förslag, justerat av dem beträffande stationerna Östersund, Ange och Långsele med hänsyn till efter förslagets avlämnande genomförd elektrifiering och beträffande Kristinehamn med hänyn till, att ledningen av därvarande driftverkstad ej längre borde åvila lokstationsföreståndaren Ordningsföljd

Enligt samma förslag med faktorerna för periodiskt lokunderhåll och vagntjänst uteslutna

Poängtal

Ordningsföljd

Poängtal

Hagalunds övre Sävenäs

1390 1029

Hagalunds övre Sävenäs

1105 775

Malmö Svartön Bollnäs

818 586 469

Malmö Bollnäs

632 359 339

Gävle Östersund Kristinehamn Vännäs Kiruna Ange Boden

397 342 314 298 277 266 245

Gävle Kristinehamn Vännäs Östersund .

327 314 298 282 277 229 214

Nässjö Sundsvall Örebro Hallsberg ; Långsele Linköping Norrköping Gällivare Ängelholm Härnösand Skelleftehamns övre Falköping Uppsala Söderhamn Katrineholm Orsa Mjölby

229 163 151 145 136 133 127 126 123 105 104 100 95 94 91 90 76 75

Falköping Skelleftehamns övre Uppsala . Härnösand . . . . Orsa Krylbo . . Mjölby . . Katrineholm .

163 145 134 118 117 115 112 111 108 92 -91 89 87 81 75 65 63 52

Halmstad Hälsingborg F Hudiksvall Mellansel

89 87 53 52

Hudiksvall Mellansel Halmstad Hälsingborg F

52 51 39 27

Storvik Älmhult

23 15

Storvik Älmhult

21 12

Ange Boden Sundsvall . . Hallsberg Långsele . . . Linköping . Ängelholm . Nässjö . Norrköping. . Örebro

Vad härefter de verkställda poängberäkningarna angår har kommissionen funnit, att resultaten av de två olika metoderna för beräknandet av lokstationernas poängtal sammanfalla såtillvida, att, därest stationerna såsom i tabellen med avdelande streck angivits, på ett enligt kommissionens mening lämpligt sätt med hänsyn till deras omfattning uppdelas i storleksgrupper, samma stationer enligt båda beräkningsmetoderna komma att falla inom samma grupp,

105 även om de olika metoderna medföra viss omkastning av ordningsföljden mellan stationerna inom vederbörande grupp. Yid sådant förhållande har kommissionen icke ansett erforderligt att vidtaga någon mera ingående omklassificering, utan ansett sig kunna med ledning av de sålunda verkställda poängberäkningarna komma fram till ett i förevarande avseende rättvisande resultat. I sitt förenämnda förslag hava klassificeringskommitterade även angivit de lönegrader, till vilka de avsett att lokstationsföreståndarna borde hänföras. Deras förslag i sådant hänseende framgår av följande sammanställning, i vilken jämväl angivits såväl lokstationsföreståndarnas nuvarande lönegradsplacering som den placering, kommissionen anser för dem lämplig. Lönegrad för lokstationsföreståndaren

Lönegrad för lokstationsföreståndaren Lokstation

H a g a l u n d s övre Sävenäs

enligt enligt personalför kommitnärva- terades kommisrande förslag sionens förslag

Lokstation

24 Norrköping Gällivare Ängelholm Härnösand Skelleftebamns övre Falköping Uppsala Söderhamn Katrineholm Krylbo Orsa Mjölby

22 Malmö Svartön (Luleå) . . Bollnäs Gävle Östersund.... Kristinehamn Vännäs Kiruna Ange Boden

16 Nässjö Sundsvall C Örebro Hallsberg . . Långsele . . Linköping..

22 16

17 Halmstad Hälsingborg F . Hudiksvall . . . Mellansel

enligt enligt för kommit- personal närva- terades kommissionens rande förslag 16

17 »

12 Storvik .

Älmhult

16 Särskild lokstationsföreståndare nnses här icke erforderlig.

Till den grupp, som omfattar de största stationerna, och som enligt kommissionens mening bör förestås av maskininspektor i 24:e lönegraden, vill kommissionen alltså, i likhet med kommitterade, hänföra Hagalunds övre och Sävenäs. Till nästa grupp, som bör förestås av maskininspektor i 22:a lönegraden, vill kommissionen, Jämväl i likhet med kommitterade, hänföra Malmö, Svartön och Bollnäs. Vad härefter angår de lokstationer, som böra förestås av lokmästare, sammanfaller kommissionens förslag med kommitterades såtillvida, att samtliga de stationer, som kommitterade ansett böra förestås av lokmästare, i sådant hänseende också omfattas av kommissionens förslag. Däremot före-

106 ligger en skillnad mellan de båda förslagen redan därutinnan, att kommitterade räknat med tre lönegrader av lokmästare under det kommissionen endast föreslår två sådana, varför dessa stationer böra uppdelas i två grupper. Till den ena av dessa grupper, innehållande stationer, vilka enligt kommissionens förslag böra förestås av lokmästare i 18:e lönegraden, vill kommissionen hänföra lokstationerna i Gävle, Östersund, Kristinehamn, Vännäs, Kiruna, Ange och Boden. Dessa stationer äro — vilken av de båda poängberäkningsmetoderna som än användes — de största bland de till lokmästarstationer ifrågasatta. Till denna grupp hava kommitterade även hänfört Nässjö, enär dess poängtal utgjorde 229. Kommitterade hade nämligen utgått från, att även den maskinavdelningen åvilande vagntjänsten i Nässjö borde vara underställd lokstationsföreståndaren och hade därför i poängtalet inräknat poäng för densamma. Kommissionen anser emellertid för sin del, att nämnda vagntjänst är av den art, att lokstationsföreståndaren icke lämpligen kan taga någon mera ingående befattning med densamma och att den närmaste ledningen därav relativt självständigt bör åvila vagngårdsmästaren på platsen. Om poängen för vagntjänsten frånraknas, blir lokstationens poängtal 124. Vid sådant förhållande har kommissionen ansett, att dess föreståndare icke bör inplaceras i högre lönegrad än 16:e. Jämväl övriga av kommitterade föreslagna lokmästarstationer föreslås av kommissionen hänförda till 16:e lönegraden. Efter de nu nämnda följer ytterligare en grupp lokstationer beträffande vilka kommitterade ansett att några borde förestås av vagngårdsmästare under det de övriga, som vore av ringa storlek, icke skulle behöva särskild, maskinavdelningen tillhörande föreståndare. P å grund av rörelsens ringa omfattning och svårigheten att med hänsyn härtill riktigt värdesätta de olika tjänstegraderna synes det i fråga om dessa stationer nödvändigt att mera taga hänsyn till de individuella förhållandena på varje särskild plats än till de erhållna poängsiffrorna. Kommissionen finner beträffande dessa lokstationer, i likhet med kommitterade, dels att lokstationerna i Halmstad, Hälsingborg F, Hudiksvall och Mellansel böra förestås av vagngårdsmästare, vilket innebär, att de nuvarande lokmästartjänsterna vid Halmstad och Hälsingborg F i stället skulle indragas, dels ock att särskilt maskinbefäl i Storvik och Älmhult icke vore behövligt, i följd varav lokmästartjänsten i Älmhult och vagngårdsmästarbefattningen i Storvik skulle kunna indragas. Av nyss anförda skäl måste jämväl en individuell prövning ske beträffande ett relativt stort antal stationer, som icke omfattats av ovannämnda klassificering, men vid vilka arbete utföres för eller av maskinavdelningen, och där antingen maskinavdelningens befäl icke finnes eller sådant befäl med lägre grad än vagngårdsmästare är placerat. Beträffande sistnämnda stationer har kommissionen från klassificeringskommitterade införskaffat följande kompletterande poängberäkning. I poängtalen ingår i förekommande fall visst tillägg för vagntjänst, nämligen en poäng för varje påbörjat 5-tal man, motsvarande den tekniska tillsynen av dessa.

107 Tabell B.

Vansbro Södertälje Jörn Sveg Charlottenberg T,ovS

Jönköping Storuman Kävlinge Bastuträsk Ulriksfors

..

59 21 20 20 19 15 15 14 14 14 13 13 13 13 12 10

Poängtal

Poängtal

Poängtal Strömstad Karlstad Lysekil Örnsköldsvik Haparanda Trelleborg Kil Arvidsjaur Lycksele Eskilstuna Hässleholm Tidaholm Piteå

....

9 9 8 8 7 7 7 6 6 6 5 6 5 4 4 4

Finnshyttan Eslöv Harmånger Höganäs Malmköping Skövde Persberg Sorsele

4 4 4 3 3 3 3 3 3 3 2 2 1 1 1

Vid prövning beträffande dessa stationer har kommissionen funnit, att lok- och vagntjänsten vid Vansbro är av den omfattning, att för ledningen av densamma lämpligen bör inrättas en vagngårdsmästarbefattning. I övrigt anser kommissionen särskild lokstationsföreståndare icke erforderlig vid någon av dessa stationer. De i tabellen A intagna lokstationernas inbördes storlek enligt de poängtal, vilka jämte annat varit för kommissionen vägledande vid dess här ovan lämnade förslag till lönegradsplacering för lokstationsföreståndarna, åskådliggöres närmare i en härvid fogad grafisk framställning, bilaga 1. Ifrågavarande poängtal utgöras av de av klassificeringskommitterade uträknade talen, justerade på sätt i tabell A nämnts, av kommitterade själva beträffande stationerna Östersund, Ange, Långsele och Kristinehamn och av kommissionen — genom frånräknande av poängtalen för vagntjänst — beträffande stationerna Nässjö, Halmstad och Hälsingborg F. I sitt förenämnda förslag hava klassificeringskommitterade konstaterat, att lokledning icke påvilar alla lokstationsföreståndare och att denna till sin karaktär är synnerligen skiftande på de platser, där den förekommer. På grund härav hava kommitterade ansett riktigast att betrakta lokledningen som ett personligt uppdrag samt icke medtagit densamma vid poängberäkningen. Då arbetet därmed av sina utövare i några fall deklarerats som mycket betungande och i väsentlig grad inskränkande på fritiden, ansågo kommitterade, att de tjänstemän, åt vilka dylikt uppdrag lämnades, de s. k. lokledarna, härför borde erhålla särskild ersättning i förhållande till den tid, var och en vore bunden genom uppdraget utöver den ordinarie arbetstiden, allt enligt enahanda grunder, som tillämpades i fråga om utbetalning av tågledararvoden. Till den sålunda uttalade uppfattningen ansluter sig jämväl kommissionen, som alltså vid framläggandet av ovanstående förslag till lönegradsplacering av lokstationsföreståndarna förutsätter, att särskild ersättning för arbetet med lokledning får utgå på sätt kommitterade ifrågasatt och har kommissionen

108 i skrivelse till järnvägsstyrelsen den 31 augusti 1939 framlagt förslag i sådan riktning, därvid även framhållits, att dylik särskild ersättning borde tillkomma icke allenast lokstationsföreståndare utan jämväl annan tjänsteman, som enligt turfördelning fullgjorde dylikt uppdrag. b) Lokstationsföreståndarnas expeditioner. Vid sådan lokstation, som enligt förestående förslag anses böra förestås av maskininspektor eller lokmästare, erfordras såsom biträde åt föreståndaren med expeditionstjänsten särskild personal alltefter stationens omfattning. Med hänsyn till omfattningen av det tekniska arbetet vid Hagalunds övre har kommissionen funnit maskininspektoren därstädes vara i behov av ett tekniskt utbildat biträde, en underingenjör. Å övriga lokstationer synes sådant biträde ej vara behövligt. Under det i regel lokstationsföreståndaren själv i huvudsak handhar den direkta lok- och personalledningen synes å de allra största stationerna särskilda befattningshavare för ändamålet erforderliga, nämligen vid Hagalunds övre, Sävenäs och Malmö två lokmästare på vardera stationen samt vid Svartön och Bollnäs en. Då dessa lokmästare icke hava sådant självständigt arbete och ansvar, som föranlett kommissionen att ifråga om vissa lokmästare föreslå 18:e lönegraden, hava nu ifrågavarande lokmästare ansetts böra vara placerade i 16:e lönegraden. Behovet av kvalificerade expeditionsbiträden i övrigt är beroende av stationernas storlek. Å de större stationerna måste nämligen — oavsett nyss angivna arbetsuppgifter — en stor del av det kvalificerade arbetet avlyftas från lokstationsföreståndaren och påläggas hans biträden, under det å de mindre arbetet kan uppdelas så, att föreståndaren själv handlägger de kvalificerade uppgifterna och de mera enkla göromålen anförtros åt biträdena. Kommissionen anser för sin del, att en förste kontorist bör finnas för biträde med arbetsledning och mera kvalificerade göromål inom expeditionstjänsten å samtliga de lokstationer, för vilka maskininspektor föreslagits såsom föreståndare. Med hänsyn till arbetets art och omfattning synes kontorister behövliga för expeditionstjänst å samtliga de lokstationer, som förutsättas skola förestås av maskininspektor eller lokmästare, med undantag för Orsa och Mjölby, och — med utgångspunkt från nuvarande arbetsomfattning — till följande antal, nämligen fem vid Hagalunds övre, därav tre huvudsakligen såsom biträden åt lokmästarna med lok- och personalbeordningar (alternerande turer), tre vid Sävenäs, två vid Malmö, Svartön, Gävle och Kristinehamn samt en vid de övriga. I den mån ytterligare arbetskrafter erfordras å här ifrågavarande expeditioner böra för ändamålet anställas expeditionsvakter eller kontorsvakter. Den normaluppsättning av personal, som kommissionen enligt ovanstående ansett erforderlig såsom föreståndare för lokstationerna och i förekommande fall såsom biträden å dessa föreståndares expeditioner, framgår av följande sammanställning:

109 Lokstationsförestår dare, tekniska medhjälpare, lokledare Lönegrad

o

o M Cu

a

o a 'u o p

a [c

Lokstation

M

18 i 16 ou a B M

O H5

Övrig personal 10

5 Summa summaSumma rum

a

1 s

S

Summa

C to

o

'C o o

a

'C p O

o

O ho

B1

o

4 3

1 1

3 Nässjö

3 Sundsvall

i

3 Boden

Örebro Hallsberg Långsele Linköping

1 Norrköping

1 Gällivare

1 1 Skelleftehamns övre

1 1 1 Katrineholm

1 Krylbo

1 Orsa

1 Mjölby

1 1 1

3 2 2 2 3 2 2 2

Halmstad

1 Hälsingborg F

1 Hudiksvall

1 Mellansel

1 Vansbro

1 1

2 2

110 c) Lokpersonal. Lokpersonalen utgöres av lokförare, lokeldare och maskinbiträden med de uppgifter, som tidigare angivits. Beträffande denna personal har vid kommissionens överläggningar uppkommit fråga, huruvida icke för lokförarna borde inrättas ytterligare en befattning, placerad i lägre lönegrad än den nuvarande, exempelvis i den 10:e. Anledningen härtill har varit, att lokförartjänsten i fråga om svårighetsgrad m. m. torde vara väsentligt olika inom olika slag av loktjänst. Sålunda föreligger enligt kommissionens mening en bestämd skillnad i berörda avseende exempelvis mellan å ena sidan förare av tåg i starkare linjetrafik och å andra sidan förare i växlingstjänst eller enklare lokaltrafik. Vidare torde ej heller böra bortses ifrån, att med anledning av det pågående förstatligandet av enskilda banor statens järnvägar säkerligen komma att omfatta ett antal enskilda banor, även smalspåriga sådana, där med hänsyn till trafikens mindre täthet och enklare beskaffenhet i övrigt samma krav icke behöva ställas på lokförarna som på vissa av statens järnvägars övriga linjer. Å andra sidan har såsom skäl mot införandet av en dylik ny befattning framhållits bland annat, att detta skulle skapa vissa svårigheter i fråga om möjlighet att på det ur driftssynpunkt lämpligaste sättet utnyttja förarpersonalen vid lokstationer, där huvudlinjer och bilinjer sammanlöpa, försåvitt personalen ifråga ej erhölle precis likadan utbildning. Inrättande av lokförarbefattningar i två lönegrader kan dessutom förväntas komma att öka den redan nu ganska betydande omflyttningen av lokpersonal. Befordringarna till lokförare i 12:e lönegraden skulle nämligen komma att till viss del gå över 10:e lönegraden ej blott till följd av löneskillnaden utan även därför, att ett jämförelsevis stort antal lokförartjänster i 10:e lönegraden skulle komma att finnas på orter, som redan vid lokförarnas nuvarande placering i 12:e lönegraden, höra till de mindre eftersträvade placeringsorterna. Då frågan om lämpligheten av att införa en ny befattning för lokförare sålunda i viss mån måste bedömas ur sådana organisatoriska synpunkter, vilka undandraga sig kommissionens bedömande, har den icke ansett sig böra taga ställning till ifrågavarande spörsmål, utan velat hänskjuta detsamma till järnvägsstyrelsens övervägande. 1 I övrigt har kommissionen icke funnit anledning att ifrågasätta ändring beträffande lokpersonalens lönegradsplacering. d) Arbetsledningen vid maskinavdelningens driftverkstäder och reparationsplatser för lok ävensom för densamma erforderlig expeditionspersonal. Omfattningen av arbetet med lokens underhåll, innefattande såväl reparationer som revisioner, är väsentligt olika vid de skilda lokstationerna. Under det sålunda vid de största stationerna detta arbete är av sådan omfattning, att det är att hänföra till verkstadsdrift, för vilken erfordras särskild arbets1 Sedan detta skrivits, har ett av järnvägsstyrelsen framlagt förslag om införande av befattningen lokförare i 10 :e lönegraden, avsedd för lokförare vid av statens j ä r n v ä g a r övertagna smalspåriga banor, av Kungl. Maj:t och riksdagen bifallits.

Ill ledning och verkstadspersonal, kan det å mindre stationer försiggå under direkt ledning av lokstationsföreståndaren eller, där särskild sådan ej finnes, annat platsbefäl, och utan mera omfattande verkstadsanordningar. I de fall, då å de större stationerna särskild arbetsledning under lokstationsföreståndaren, eller, beträffande ett fåtal stationer, direkt under maskinsektionsföreståndaren, erfordras, utövas densamma av verkstadsmästare med eller utan biträde av verkstadsförman eller ock av verkstadsförman. Med arbetsledning åsyftas ej i detta sammanhang det arbetsledarskap som i vissa fall utövas av förste reparatörer och reparatörer. I skrivelse till distriktscheferna den 10 februari 1931 har järnvägsstyrelsen fastställt vissa normer för anställande av ifrågavarande arbetsledare. Enligt dessa normer skulle verkstadsmästare finnas som befäl endast i driftverkstäder och därvid i regel hava omkring 35 man sig underställda. Om särskilda förhållanden så påkallade, kunde verkstadsmästare emellertid ifrågakomma som befäl för mindre personalstyrka, dock icke understigande 25 man. Verkstadsförman, vilken till skillnad från förste reparatör ej vore skyldig att själv deltaga i arbetet, kunde, enligt nämnda normer, förekomma såväl i driftverkstad som å större lokstation. Den underlydande personalstyrkan borde, om ej särskilda förhållanden annat påkallade, utgöra minst 8 och högst omkring 30 man. Vid de undersökningar kommissionen företagit i förevarande avseende, har den kommit till ett resultat, som i fråga om antalet underställda man i verkstads- eller reparationstjänst såsom förutsättning för de olika underbefälsgraderna av nu ifrågavarande slag sammanfaller med järnvägsstyrelsens nyss berörda direktiv. Däremot anser kommissionen, att verkstadsmästarbefattningen ej bör ovillkorligen vara knuten till egentlig driftverkstad, utan bör densamma, därest förutsättningar för dess inrättande i övrigt föreligga, kunna förekomma, även om befattningen är organisatoriskt skild från den egentliga driftverkstaden. Förutsättningar för tillämpning av sistnämnda grunder föreligga enligt kommissionens mening exempelvis vid Hagalunds övre och Östersund. Ifråga om verkstadsförmän anser kommissionen, att sådana tjänstemän böra finnas dels som självständiga arbetsledare i de fall, som ovan nämnts, d. v. s. inom driftverkstäder eller större lokstationer, där den underlydande personalstyrkan utgör 8—30 man, dels som biträden åt verkstadsmästare med arbetsledning i vissa driftverkstäder för lok, där driften är mera omfattande, ävensom vid driftverkstäderna i Svartön och Kiruna på grund av de speciella förhållanden, som äro förknippade med där förekommande underhållsarbeten å den för malmbanan avdelade lokparken. Kommissionen vill framhålla, att den ovan angivna personalnumerären icke absolut bör vara utslagsgivande, enär i vissa fall arbetets kvalitet kan föranleda en jämkning i de här uppställda reglerna och kan därför en prövning från fall till fall bliva nödvändig. I sådant hänseende kunna de av klassificeringskommitterade anförda poängsiffrorna för underhållsarbetet på lokstationerna tjäna som vägledning.

112 Med tillämpning av dessa allmänna grunder skulle enligt kommissionens mening verkstadsmästare och verkstadsförmän förekomma i följande utsträckning för lokunderhållstjänsten vid nedannämnda lokstationer, vilka här upptagits i den ordning poängsiffrorna för lokunderhållsarbetet anvisat. Hagalunds övre. 1 verkstadsmästare såsom närmaste arbetsledare för den egentliga driftverkstaden för lok. 1 verkstadsmästare såsom arbetsledare för reparationslagen i elektrolok- och ånglokstallen, varvid förutsattes indragning av de båda där för närvarande befintliga verkstadsförmansbefattningarna. 1 verkstadsförman för biträde med arbetsledning i driftverkstaden för lok. Sävenäs, Malmö, Svartan och Kiruna. 1 verkstadsmästare på vardera platsen för arbetsledning beträffande lokunderhållet, och 1 verkstadsförman på vardera platsen för biträde med nämnda arbetsledning. Bollnäs, Kristinehamn, Gävle, Östersund och Vännäs. 1 verkstadsmästare på vardera platsen för arbetsledning beträffande lokunderhållet. Ange, Boden och Linköping. 1 verkstadsförman på vardera platsen för arbetsledning beträffande lokunderhållet. I fråga om Östersund har verkstadsmästarbefattning föreslagits ehuru den för verkstadsdriften använda personalstyrkan endast utgör 23 man. Såväl det av klassificeringskommitterade beräknade poängtalet för lokunderhållsarbetena på denna plats som kommissionens iakttagelser vid besök på platsen ha nämligen givit vid handen, att nämnda arbeten här äro av sådan art, att verkstadsmästarbefattning måste anses motiverad för ledningen av dem. Därest de här ovan föreslagna verkstadsmästarbefattningarna vid lokstationerna i Kristinehamn, Gävle, Östersund och Vännäs inrättas, erfordras enligt kommissionens mening icke de på dessa platser för närvarande befintliga verkstadsförmanstjänsterna, Likaså torde såsom ovan nämnts de två inom elektrolok- och ånglokstallen vid Hagalunds övre för närvarande befintliga verkstadsförmansbefattningarna kunna indragas, om den för arbetsledaren för reparationslagen i dessa lokstallar föreslagna verkstadsmästarbefattningen inrättas. De av kommissionen förordade grunderna för tillsättande av verkstadsförmansbefattningar skulle vidare föranleda indragning av en för närvarande befintlig sådan tjänst i Krylbo och en i Sala. Kommissionen vill i detta sammanhang erinra om, att den i skrivelse till Statsrådet och Chefen för Finansdepartementet den 2 mars 1939 ävensom i skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 september samma år föreslagit en uppdelning av verkstadsmästarbefattningen på två lönegrader, nämligen 15 :e och 16:e därvid den högre graden skulle avses för sådana verkstadsmästare, vilka kunde anses hava ett i förhållande till de övriga särskilt ansvarsfullt och tyngande arbete. Under förutsättning, att denna uppdelning kommer till stånd, vill kommissionen föreslå, att till den högre graden hänföras den

113 verkstadsmästare, som är arbetsledare inom driftverkstaden för lok vid Hagalunds övre och verkstadsmästaren vid Sävenäs lokstation. Omfattningen av dem åliggande uppgifter synes väl motivera en dylik uppflyttning. Kommissionen vill vidare erinra om, att de sakkunniga för omprövning av lönegradsplaceringen för befattningshavare vid statens affärsdrivande verk förordat uppflyttning av verkstadsförmansbefattningen från 10:e till 12:e lönegraden, vilket förslag kommissionen i sin nyssnämnda skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 september 1939 tillstyrkt, enär kommissionen funnit den föreslagna uppflyttningen väl befogad. Verkstadsmästarna vid de större lokstationerna hava redan nu i vissa fall tilldelats expeditionsbiträden. Kommissionen har efter tagen del av de å de olika expeditionerna förekommande arbetsuppgifterna ansett riktigt, att verkstadsmästaren vid driftverkstaden i Hagalunds övre tilldelas ett biträde i kontorists grad för ifrågavarande ändamål, och vill kommissionen som skäl härför framhålla, att driftverkstaden ifråga har en i förhållande till övriga verkstäder väsentligt större omfattning. I den mån på övriga lokstationer särskilda expeditionsbiträden kunna vara erforderliga hos här ifrågavarande arbetsledare, böra därtill anlitas befattningshavare i 5:e lönegraden. e) Personal för utförande av lokrevisions- och lokreparationsarbeten. För arbeten, avseende det löpande linjeunderhållet på den rullande materielen, användes personal i såväl förste reparatörs- som reparatörs- och stationskarlsgraderna. I fråga om denna personals uppdelning på olika lönegrader efter arten av densamma åliggande arbeten, möta, enligt vad de av kommissionen verkställda undersökningarna givit vid handen, stora praktiska svårigheter, särskilt då det gäller valet mellan förste reparatör och reparatör. I sådant hänseende äro emellertid att beakta de hittills tillämpade, av järnvägsstyrelsen i skrivelse till distriktscheferna den 10 februari 1931 meddelade direktiven. Enligt dessa skall förste reparatörsbefattning ifrågakomma dels vid lokstation för arbetande bas i arbetsskift om minst fyra man för revision av lok, dels för utövare av vissa speciella yrken, vilka fordra en högt driven yrkesskicklighet och förmåga till självständigt arbete, såsom t. ex. för vissa smeder, svetsare och elektriker. Förste reparatör för specialarbeten kan enligt direktiven förekomma på såväl lok- som vagnavdelning Nu berörda direktiv synas i stort sett fortfarande tillämpliga, om än med viss komplettering såvitt avser maskinavdelningens driftverkstäder och övriga större reparationsplatser, där med hänsyn till personalstyrkan och arbetenas omfattning en rationell fördelning av personalen på olika slag av arbeten är möjlig. I fråga om övriga reparationsplatser vid maskinavdelningen är det givetvis svårare att uppdraga enhetliga direktiv, enär även vid en i stort sett kvantitativt lika arbetsbörda organisation och personalbehov kunna vara väsentligt olika på de skilda platserna, bland annat med hänsyn till arbetets 187 40

114 kvalitet och olika fördelning på dygnet samt nödvändigheten att utnyttja tillgänglig personal för arbeten av skilda slag. De direktiv, som kommissionen i det följande vill förslagsvis framlägga, måste därför bliva relativt allmänt hållna och, särskilt då det gäller de mindre reparationsplatserna, för sin tillämpning kräva en individuell prövning i varje särskilt fall. E n dylik prövning har kommissionen för egen del verkställt och återgives resultatet härav i det följande. Därmed åsyftas bland annat att närmare belysa hur kommissionen avsett, att dess direktiv borde tillämpas. Kommissionen vill emellertid redan här förutskicka, att den vid berörda prövning i regel utgått ifrån den befintliga personalens numerär och gällande turlistor. Någon allmän kritisk granskning i berörda hänseende har ej ansetts rimligen kunna ske i förevarande ordning. De direktiv beträffande ifrågavarande personal, varom kommissionen enat sig, äro följande. Förste reparatör bör avdelas: dels som arbetande bas för varje lag om i regel minst fyra man, lagbasen inräknad, som på platser, där rörelsen är av sådan omfattning, att särskilda arbetslag erfordras för ändamålet, har till uppgift att utföra revisions- och underhållsarbeten å elektrolok, ånglok, motorvagnar och rälsbussar; dels som basar för de s. k. loksynarlagen på de tre största lokstationerna, nämligen Hagalunds övre, Sävenäs och Malmö; dels för utförande av vissa specialarbeten. Ovannämnda lokrevisionslag och lokreparationslag, som med hänsyn till förekommande arbetens omfattning och andra lokala förhållanden kunna bestå av fyra eller fem man, böra enligt kommissionens mening i regel hava följande sammansättning, nämligen lag för revision och reparation av

elektrolok:

om laget består av fem man: 1 förste reparatör, 3 reparatörer, 1 stationskarl, om laget består av fyra man: 1 förste reparatör, 2 reparatörer, 1 stationskarl, lag för revision och reparation av ånglok: om laget består av fem man: 1 förste reparatör, 2 reparatörer, 2 stationskarlar, om laget består av fyra man: 1 förste reparatör, 2 reparatörer, 1 stationskarl. I fråga om förste reparatörsbefattningar för vissa specialarbeten så skulle enligt järnvägsstyrelsens ovannämnda direktiv förste reparatör avses för arbeten, vilka fordra en högt driven yrkesskicklighet och förmåga till självständigt arbete. Till denna uppfattning ansluter sig jämväl kommissionen, som emellertid anser sig böra erinra om, att — såväl enligt sagda direktiv som enligt kommissionens mening — icke allt specialarbete, som förekommer vid här ifrågavarande reparationsplatser, är av så kvalificerad art, att för dess utförande kräves förste reparatörs kompetens. Här måste alltså en värdering av arbetsuppgifterna ske från fall till fall.

115 Såsom exempel på arbeten, vilka kunna kräva förste reparatörskompetens, vill kommissionen nämna följande, nämligen smidesarbeten, bänkarbeten, avseende armatur och diverse apparatur, såsom smörjpumpar, bromsapparater, luftpumpar, reläer, tryckregulatorer och specialströmbrytare, verktygsarbeten, avseende underhåll och nyuppläggning av verktyg, åtminstone på driftverkstäderna vid Hagalunds övre och Sävenäs, svetsning, som omfattar både gas- och elektrisk svetsning, svarvning, med undantag av hjul- och babbitssvarvning, plåtslageriarbeten, koppar-, bleck- och tunnplåtslageriarbeten vid Hagalunds övre, arbeten, avseende underhåll av stationära elektriska motorer och andra v

stationära elektriska anläggningar, arbeten, avseende underhåll av maskinutrustningen å motorfordon med förbränningsmotor, såsom motorvagnar, rälsbussar och lokomotorer, revision och reparation av vågar. I alla här ovan åsyftade fall bör enligt kommissionens mening för erhållande av förste reparatörsbefattning uppställas det villkoret, att vederbörande befattningshavare skall till övervägande delen sysselsättas med kvalificerade uppgifter av angivet slag och endast i ringa mån behöva tilldelas fyllnadsarbeten av lägre kvalitet. Kommissionen har vid sina undersökningar på hithörande område funnit omfattningen av underhållsarbetena å lokstationerna vara väsentligt varierande såväl vad kvantitet som kvalitet beträffar. Såväl dessa undersökningar som de poängtal, vilka av kommitterade för klassificering av lokstationerna åsatts faktorn lokunderhållsarbetet, hava utvisat, att lokstationerna, oavsett ordningsföljden dem emellan i övrigt, i avseende på underhållsarbetenas omfattning kunna indelas i fyra grupper. Nämnda arbetens omfattning på de stationer, där desamma äro av någon betydelse, sådan denna omfattning kommit till uttryck genom nyssnämnda poängtal, framgår av bilaga 2. Till den första av nyssnämnda grupper kunna hänföras de tre största lokstationerna, nämligen Hagalunds övre, Sävenäs och Malmö, vilka såväl i detta som i andra hänseenden avsevärt skilja sig från de övriga. Till den andra gruppen, innehållande medelstora stationer, vilka dock äro av rätt varierande storlek, vill kommissionen hänföra Svartön, Bollnäs, Kristinehamn, Gävle, Östersund, Vännäs, Kiruna, Ange och Boden. Till den tredje gruppen, omfattande mindre reparationsplatser, kunna hänföras Linköping, Örebro, Långsele, Ängelholm, Gällivare, Skelleftehamns övre, Krylbo, Norrköping, Uppsala, Sundsvall, Hallsberg, Nässjö, Falköping, Mjölby och Härnösand. Härefter följer en fjärde grupp, vilken omfattar de minsta lokstationerna, nämligen Katrineholm, Yansbro, Orsa, "Uddevalla, Hudiksvall, Hälsingborg F , Ljusdal, Söderhamn, Mellansel, Halmstad, Storvik, Södertälje S. och Älmhult. De riktlinjer, som av kommissionen i det föregående föreslagits ifråga om

116 placering av förste reparatör hava — med undantag av uppgiften som lagbas för loksynarlag — i första hand avseende på de reparationsplatser för lok, som finnas vid lokstationerna inom de två första grupperna, d. v. s. de största och medelstora stationerna. Vad angår reparationsplatserna inom den tredje gruppen av lokstationer så förutsätter kommissionen, att samma riktlinjer även här böra i tillämpliga delar följas, ehuru vissa jämkningar av följande skäl synas vara påkallade. På lokstationer av sistnämnda storleksgrad äro förekommande reparationsoch underhållsarbeten beträffande den rullande materielen vanligen icke av den omfattning eller svårighetsgrad, att desamma som regel kräva särskilda arbetslag eller mera kvalificerade specialarbetare. Å andra sidan förekomma givetvis även här icke sällan skador, för vilkas lokaliserande och avhjälpande, särskilt då det gäller elektrolok, kräves en mera allsidig yrkesutbildning på området. Kommissionen anser därför för sin del lämpligt, att på ifrågavarande lokstationer placeras en eller, därest med hänsyn till arbetets fördelning på dygnet så för ändamålet kräves, flera förste reparatörer med uppgift att närmast under lokstationsföreståndaren ansvara för reparationerna av dylika skador. Genom att på så sätt ställa kvalificerad personal till förfogande erhålles möjlighet att i större utsträckning än eljest på platsen avhjälpa förekommande lokskador, varigenom man åtminstone i flertalet fall undgår att sända respektive lok till verkstad eller att tillkalla kvalificerad reparatör från annan plats. Möjligheten att på nu nämnt sätt kunna få svårare lokskador avhjälpta även på ifrågavarande lokstationer kan dessutom bidraga till att hålla antalet reservlok nere. Kommissionen är angelägen framhålla, att de förste reparatörer, som utväljas för tjänstgöring på dylika lokstationer, i regel böra vara allsidigt utbildade och ej blott specialister. De böra helst kunna utföra bänkarbeten av olika slag ävensom betjäna förekommande arbetsmaskiner. Vad loktjänsten å stationer, tillhörande de tre första grupperna beträffar synas i övrigt förekommande reparations- och underhållsarbeten av såväl löpande som periodisk natur till övervägande delen vara av den art, att de böra anförtros åt reparatörer, därvid för handräckning och liknande göromål förutsattes biträde av befattningshavare i stationskarlsgraden. Reparatörsgraden synes jämväl i regel lämplig för befattningshavare, som närmast under lokstationsföreståndaren har att ansvara för det löpande lokunderhållet på de minsta lokstationerna, d. v. s. de som av kommissionen hänförts till den fjärde gruppen, på vilka lokrörelsen, d. v. s. antalet in- och utgående samt överliggande lok, är ringa, ävensom på lokstationer, som icke hava särskild föreståndare, allt under förutsättning, att lokunderhållsarbete i egentlig bemärkelse på dem förekommer. På sätt nyss antytts förutsätter kommissionen, att stationskarlar skola i mån av behov användas vid lokreparationsarbeten såsom hjälpare och hantlangare åt den därmed sysselsatta reparatörspersonalen. Dylika stationskarlar böra vara lämpade att efter vunnen utbildning användas som vikarieoch rekryteringspersonal för reparatörer.

117 I detta sammanhang vill kommissionen meddela, att den funnit de, särskilt med underhållet av ångloken sammanhängande snickeri- och glasarbetena samt målningsarbetena i allmänhet vara av det slag, att de kunna utföras av tjänstemän i 5:e lönegraden. Å ett flertal större lokstationer torde dock för snickeriarbeten erfordras reparatörer bland annat med hänsyn till, att de å dessa stationer förekommande snickeriarbetena ej äro inskränkta enbart till arbeten av ovan angivna enklare slag. På vissa lokstationer försiggår i direkt anslutning till lokunderhållsarbetet och under samma ledning som detta jämväl visst vagnunderhållsarbete, i regel av mindre omfattning. Den för sådant arbete erforderliga reparatörspersonalen har i den under avdelning 7 här nedan intagna sammanställningen av bland annat det antal reparatörer, som skulle erfordras vid tillämpning av de av kommissionen här ovan föreslagna grunderna, behandlats i samband med personalen för lokunderhållsarbetet. Slutligen vill kommissionen i detta sammanhang framhålla, att den av Kungl. Maj:t till kommissionens prövning överlämnade, under avdelning I I här ovan omnämnda framställningen den 28 oktober 1936 om upptagande i personalstaten för år 1937 av så många förste reparatörsbefattningar, att samtliga de befattningshavare, som vunnit anställning vid statens järnvägar som lokreparatörsaspiranter eller extra ordinarie lokreparatörer, måtte kunna tilldelas tjänsteställning såsom förste reparatörer i stället för de av dem innehavda tjänsterna som reparatörer, icke föranlett särskilt uttalande från kommissionens sida. Ifrågavarande framställning måste nämligen, därest densamma avser att erhålla ändring av en vid en tidigare företagen lönereglering erhållen, med hänsyn till då innehavda arbetsuppgifter förment oriktig lönegradsplacering, närmast anses vara en lönefråga, vars prövning faller utom kommissionens uppgift. I den mån åter den av framställningen berörda personalens arbetsuppgifter för närvarande äro av sådan art, att de enligt förestående förslag böra åvila förste reparatörer, blir frågan löst genom kommissionens förslag till grunder för placering vid maskinavdelningen av sådana reparatörer. f) Stallpersonal. Stallpersonalen, som enligt kommissionens mening normalt bör utgöras av stallförmän, maskinbiträden och stationskarlar, sorterar direkt under vederbörande lokstationsföreståndare, dock att på de fem största lokstationerna Hagalunds övre, Sävenäs, Malmö, Svartön och Bollnäs lokmästare biträder lokstationsföreståndaren med tillsyn och i viss mån med direkt arbetsledning beträffande vederbörande stallpersonal, varjämte å en del mindre platser stallpersonalen sorterar under trafikavdelningens platsbefäl. Det direkta befälet över stallpersonalen utövas för närvarande närmast under vederbörande lokeller trafikstationsföreståndare av befattningshavare i högst stallförmans grad. Inom kommissionen har varit under övervägande, huruvida å de största lokstationerna, där personalantalet är betydande, det direkta befälet borde anförtros åt befattningshavare i högre grad än stallförmans. Då emellertid kommis-

118 sionen förutsätter, att på dessa stationer ovannämnda lokmästare såsom nyss nämnts utöva en direkt arbetsledning, har kommissionen stannat vid att i förevarande avseende icke föreslå någon ändring i fråga om förmannens tjänstegrad. I fråga om personaluppsättningen för stalltjänst blir denna beroende ej endast på arbetets omfattning och personalens antal på respektive platser utan jämväl i väsentlig mån på arbetets och personalstyrkans fördelning på olika tider av dygnet. I de fall, då exempelvis arbetets tyngdpunkt och personalens flertal äro förlagda till dagskift, under det att nattetid endast ett fåtal man erfordras, bör enligt kommissionens mening befälsuppsäfctningen kunna vara mindre än vid en station av motsvarande storlek, å vilken arbetet och personalstyrkan äro fördelade mera jämnt över hela dygnet. Kommissionen har med denna uppfattning och för att komma fram till ett förslag i fråga om personaluppsättningen på de olika stationerna genomgått icke blott samtliga klassificerade lokstationers turlistor, upptagande såväl in- och utgående lok som antalet under olika tider på dygnet tjänstgörande personal, utan även motsvarande handlingar för det stora flertalet av de övriga stationer, å vilka loktjänst förekommer, och med ledning härav kommit till det resultat i fråga om behovet av personal i befordrade grader för stalltjänst, som i det följande framlägges. Vid bedömandet av detta personalbehov har kommissionen enats om följande huvudgrunder.

Stallförman. Stallförman bör enligt kommissionens mening finnas dels för att under närmast högre befäl biträda med ledning och övervakning av stalltjänsten under förutsättning, att den vid stationen för sådan tjänst i medeltal per dag använda personalstyrkan, stallförmannen oräknad, uppgår till minst tio man; dock att på de minsta lokstationerna — de som förestås av vagngårdsmästare — stallförman icke anses erforderlig, enär på grund av rörelsens ringa omfattning föreståndarna för dessa stationer själva böra medhinna även denna förmanstjänst, dels för att å station, vid vilken särskild lokstationsföreståndare icke finnes, självständigt leda och övervaka stalltjänsten i sådana fall, då den sammanlagda, honom underställda personalstyrkan — underställd reparatörspersonal i förekommande fall inräknad — utgör minst tio man. I vad mån på samma station kan erfordras mer än en stallförman måste i viss mån bli beroende på arbetenas fördelning under dygnet. Därest under mer än en tur sammanlagda antalet underställda man i stalltjänst uppgår till fem, bör antalet stallförmän i motsvarande mån ökas. P å plats, å vilken stallförman finnes, men där vagnförman, reparatör eller maskinbiträde icke avdelats för ledningen av vagnpersonalens arbeten på grund av denna personals ringa numerär, bör jämväl arbetsledningen för denna personal kunna åvila stallförmannen. I sådant fall torde nämnda personal få medräknas i det sammanlagda antal personal, som utgör förutsättning för stallförmansbefattningens inrättande.

119 Maskinbiträde. Maskinbiträde anses böra finnas för att under närmast högre befäl biträda med arbetsledningen inom stalltjänsten i de fall, då den vid stationen för sådan tjänst i medeltal per dag använda personalstyrkan uppgår till fem å nio man och sålunda icke är tillräcklig för att motivera inrättande av stallförmansbefattning. Under sådan tur i stalltjänst, varunder stallförman icke tjänstgör, men i vilken personalstyrkan uppgår till minst fyra man, bör i varje fall en av dessa vara maskinbiträde med uppgift att tjänstgöra som arbetande bas. Därest tillämpningen av denna regel skulle medföra inrättande av en enstaka maskinbiträdesbefattning, vars innehavare, såsom exempelvis i Härnösand och Sundsvall, skulle få ständig tjänstgöring i en sent liggande eftermiddagstur (i de exemplifierade fallen omfattande tiden 14—22), bör — därest tjänstemannen ifråga icke lämpligen kan insättas i alternerande turer med annat befintligt maskinbiträde — ytterligare en maskinbiträdesbefattning inrättas för möjliggörande av alternerande förmiddags- och eftermiddagstjänstgöring. Under förutsättning av mindre personalstyrka än vad ovan sagts, sammanlagt eller under viss tjänstgöringstur, synes befordrad befattningshavare i regel ej erforderlig. Oavsett ovan berörda uppgifter för maskinbiträde bör sådan befattningshavare finnas anställd för skötsel av till lokstation hörande viktigare maskinell anordning, såsom traversen i elektrolokstallet vid Hagalunds övre, ävensom för pannspolning, tubblåsning och valvmurning. 1 enlighet med gällande tjänstgöringsföreskrifter åligger det lokpersonalen att verkställa utsmörjning av loken. Vid flertalet lokstationer verkställes detta arbete av lokpersonal, antingen av åkande sådan personal i fasta turer eller på vissa platser av lokpersonal i reserv. Kommissionen har emellertid funnit, att utsmörjningen numera på vissa stationer uppdragits åt stationär personal, varvid lokpersonalens klargöringstid i motsvarande mån avkortats. På vissa sådana platser utföres nämnda arbete av lokförare eller lokeldare, vilka av en eller annan anledning överflyttats till stationär tjänst. I den mån annan stationär personal kan vara för sådant ändamål behövlig, synes därför böra avdelas maskinbiträden. Givetvis förutsätter kommissionen att nu berörda specialuppgifter skola till väsentlig del upptaga vederbörande tjänstemans arbetstid. Utöver vad ovan sagts synes i undantagsfall, då stallförman finnes å respektive tjänstgöringstur, men den underlydande personalstyrkan är betydande eller lokala förhållanden försvåra arbetsledningen, exempelvis genom att tjänsten är fördelad på skilda lokstallsbyggnader, maskinbiträde kunna vara erforderligt såsom biträde med övervakandet av lokens in- och utväxling eller med arbetsledningen på särskild plats etc. Beträffande Hallsberg, statens järnvägars största överliggningsstation för

120 maskinavdelningens åkande personal, liar en avvikelse från den vanliga regeln ansetts motiverad, i det att på natturen placerats maskinbiträde som bas, oaktat att hela bemanningen tidvis endast utgöres av två man, detta på grund av det ansvar, som åvilar nämnda bas med hänsyn till den stora lokrörelsen och personalöverliggningen vid denna station nattetid. I sådana fall, då maskinbiträde erfordras som arbetsbas på nattskift, måste till undvikande av nattjänst oftare än var tredje natt, minst tre maskinbiträden vara placerade vid stationen. Kommissionen utgår emellertid ifrån, att dessa maskinbiträden under dagtur skola utnyttjas för de specialuppgifter, som enligt det föregående böra ankomma på dylika befattningshavare. För de göromål inom stalltjänsten, för vilka enligt ovanstående grunder befordrad personal icke skulle erfordras, bör enligt kommissionens mening användas stationskarlar.

4. Personal för vagntjänst. Såsom inledningsvis nämnts omfattar vagntjänsten såväl person- som godsvagnar och avser främst det löpande underhållet av denna rullande materiel, under det att de periodiskt återkommande revisionerna av samma materiel i regel utföras vid huvudverkstäderna. Nämnda löpande underhåll är på vissa platser koncentrerat i sådan omfattning, att verksamheten där närmast får karaktären av verkstadsdrift. Så är fallet i främsta rummet vid statens järnvägars största personvagnstation, Hagalunds övre, där större delen av personvagnparken har sin hemstation, samt vid Kiruna och Luleå, där speciellt för underhåll av malmvagnar avsedda driftverkstäder finnas. I övrigt utföres det löpande vagnunderhållet i samband med den på bangårdarna förekommande vagntjänsten. I nära sammanhang med förenämnda underhållsarbeten står den löpande kontrollen, den s. k. syningen, av vagnmaterielen, vilken av vagnpersonalen företages såväl vid tågens ankomst till vissa stationer som före deras avgång därifrån, och som har till ändamål att upptäcka eventuella felaktigheter, särskilt å vagnarnas löpverk. Till vagntjänsten är ock att hänföra den provning av vagnarnas bromssystem, som i enlighet med härom utfärdade särskilda föreskrifter skall företagas efter tågens ankomst och före deras avgång, samt arbetet med vagnarnas inre och yttre renhållning och deras utrustning i olika hänseenden. P å vissa platser, där vagntjänsten är av ringa omfattning, har den med fördel kunnat kombineras med på platsen förekommande stalltjänst, såsom fallet är t. ex. i Charlottenberg, Karlstad och Laxå. Den med vagntjänsten sysselsatta personalen är, såsom jämväl tidigare nämnts, underställd antingen maskin- eller trafikavdelningen. Då denna omständighet icke bör föranleda skillnad ifråga om personalens lönegradsplacering, kommer kommissionen att i det följande behandla all personal för vagntjänsten i ett sammanhang.

121 a) Befälsuppsättning. Maskininspektor

och

underingenjör.

Den ovan berörda skillnaden i arbetenas art och omfattning nödvändiggör en stor variation även i fråga om befälsuppsättningen. Härvid framträder då i synnerhet vagntjänsten vid Hagalunds övre, under vars föreståndare enligt nuvarande organisation sorterar ett antal underavdelningar med särskilt befäl, nämligen: vagnhallen och driftverkstaden med tillhörande underavdelningar, linneförråd och åkande vagnpersonal ... under vagnmästare, verkstaden för revision av elektriska vagndetaljer » verkstadsmästare, tvättinrättningen » » ångcentralen » maskinist, gasverket » verkstadsförman. Under föreståndaren för vagntjänsten vid Hagalunds övre sorterar jämväl vagntjänsten vid Stockholms central med en vagnmästare som närmaste befäl. Den under nämnde föreståndare ställda personalstyrkan utgör i runt tal 450 man. Förestående liksom de av kommissionen på platsen företagna undersökningarna ha givit vid handen, att föreståndarskapet för vagnavdelningen vid Hagalunds övre bör åvila en maskininspektor, vilken med hänsyn till det betydande arbete och ansvar, som åvilar honom, bör vara placerad i 24:e lönegraden. Såsom närmaste man till denne föreståndare samt för biträde med inspektion, arbetsledning, utbildning av personal m. m. anser kommissionen, att en underingenjör såsom hittills bör vara avdelad. övrigt

befäl

och

förmän.

I fråga om övrigt befäl och förmän för vagntjänsten anser kommissionen, att följande allmänna riktlinjer böra följas. Verkstadsmästare. De inom driftverkstäderna för vagntjänsten förekommande reparations- och underhållsarbetena äro vanligen icke av sådan omfattning, att ledningen av dem kräver den tekniska utbildning, som fordras av en verkstadsmästare. Den vid Hagalunds övre befintliga verkstaden för revision av detaljer, tillhörande personvagnarnas elektriska utrustning, erbjuder dock så kvalificerade uppgifter för ledaren, att denne bör innehava sådan utbildning. Med hänsyn jämväl till det förhållandet att driften vid nämnda verkstadsavdelning är stadd i jämn tillväxt anser kommissionen, att dess föreståndare bör vara verkstadsmästare med placering i 15:e lönegraden. Vagnmästare. Yagnmästare bör enligt kommissionens mening finnas dels för att närmast under maskininspektoren för vagntjänst vid Hagalunds övre leda vissa denne

122 underlydande tjänstegrenar, dels för att närmast under maskinsektionsföreståndare leda tjänsten på de övriga största vagnstationerna. Vagnmästarbefattning bör endast ifrågakomma, där den underställda, i medeltal använda personalstyrkan sammanlagt utgör minst 40 man, i vilket antal dock endast bör inräknas personal, som huvudsakligen är avsedd för andra uppgifter inom vagntjänsten än städnings- och renhållningsarbeten. V agngårdsmästare. Vagngårdsmästare anses böra finnas dels som biträden åt vagnmästarna med ledning och övervakning av arbetena, dels som självständiga föreståndare för medelstora vagnstationer. Till sådana räknar kommissionen stationer, på vilka den underställda, i medeltal använda personalstyrkan utgör sammanlagt mellan 20 och 40 man, avsedda huvudsakligen för andra arbeten inom vagntjänsten än städning och renhållning. Vagngårdsmästare anses dessutom böra finnas för ledningen av den större personalstyrka, som vid Göteborg och Malmö till övervägande delen utför städning och putsning av personvagnar. I några fall torde det vara lämpligt att åt de vagngårdsmästare, som förestå de minsta lokstationerna, uppdraga ledningen av såväl lok- som vagntjänsten på platsen. V erkstadsf örman. Verkstadsförman anses böra finnas som arbetsledare inom driftverkstaden för vagnar vid Hagalunds övre. Vidare synes det tillräckligt, att verkstadsdriften vid Kiruna och Svartön, som för närvarande ledes av verkstadsmästare respektive vagnmästare, med hänsyn dels till arbetets ensartade karaktär, dels till personalnumerären, ställes under ledning av tjänsteman i 12:e lönegraden och då lämpligen verkstadsförman, därest denna befattning kommer att bliva uppflyttad i nämnda lönegrad. Vagnförman. Vagnförman bör enligt kommissionens mening finnas dels för att närmast under vagngårdsmästare biträda med ledning och övervakning av arbetena, där så med hänsyn till dessas fördelning på olika tåggrupper eller arbetsplatser prövas vara erforderligt, varvid förutsattes, att medeltalet av den använda arbetsstyrka — reparatörs- och städningspersonal inräknad — han har att övervaka, skall uppgå till minst 10 man, dels för att självständigt leda och övervaka vagntjänsten i de fall, då den sammanlagda honom underställda i medeltal per dygn använda arbetsstyrkan — reparatörs- och städningspersonal inräknad — utgör 10—20 man, dels såsom föreståndare för linneförrådet vid Hagalunds övre. I de fall då, såsom å vissa stationer är förhållandet, vagnförman även har att övervaka personal i stalltjänst, bör antalet av denna personal inräknas i det personalantal, som skall ligga till grund för befattningens inrättande. Beträffande vagnförman underställd personal har kommissionen ansett, att

123 jämväl städningspersonal bör inräknas, emedan densamma kräver ett visst mått av tillsyn och övervakning från vagnförmannens sida, under det att personal av detta slag icke ansetts böra medräknas, då det gäller bedömandet av behovet av vagnmästare och vagngårdsmästare, enär arbetsledningen för densamma icke kan anses vara av så kvalificerad art, att den, frånsett vissa ovan angivna undantag, anses böra ankomma på tjänstehavare av nämnda slag. På orter, där personalstyrkan icke är av den storleksordning, att med tilllämpning av ovanstående grunder vagnförman är motiverad, bör reparatör, där sådan av driftstekniska skäl finnes, tjänstgöra som bas för vagnpersonalen. Där reparatör ej finnes, bör i motsvarande fall, då den underställda personalstyrkan utgör i medeltal minst fyra man, i regel finnas ett maskinbiträde såsom arbetande bas. b) Personal för expeditionstjänst hos vagnbefäl. Särskild expeditionspersonal finns för närvarande avdelad hos maskininspektören i vagntjänst vid Hagalunds övre, i regel hos vagnmästarna och dessutom hos verkstadsmästaren å driftverkstäderna för vagnar vid Kiruna och Svartön samt å linneförrådet vid Hagalunds övre. Kommissionen har funnit det arbete, som utföres av denna expeditionspersonal, vara av sådan beskaffenhet, att det på de största av dessa expeditioner bör åvila kontorister, vilka därvid böra finnas till följande antal, nämligen: å maskininspektorsexpeditionen för vagntjänsten vid Hagalunds övre » vagnmästarexpeditionen vid Hagalunds övre » » » Stockholm C » » » Göteborg » » » Malmö

1 2 1 1 1

I den mån tjänsten å dessa expeditioner kräver ytterligare arbetskraft, bör härtill, liksom för expeditionstjänsten å driftverkstäderna i Kiruna och Svartön samt å linneförrådet vid Hagalunds övre ävensom vid övriga expeditioner inom vagntjänsten, anlitas expeditionsvakter. c) Åkande vagnpersonal. Den åkande personalen för vagntjänst utgöres av ett antal vagnskötare, vilka företrädesvis tjänstgöra i nattsnälltåg å linjer inom I—III distrikten. Mot denna personals lönegradsplacering har kommissionen icke funnit anledning till erinran. I samband härmed har uppkommen fråga om inrättande av ytterligare vagnskötartjänster, avsedda för liknande tjänstgöring å IV och V distrikten, varit föremål för överläggningar, men har kommissionen funnit detta spörsmål icke falla under dess uppdrag. d) Reparatörspersonal för vagnunderhåll och viss vagnsyning. Kommissionen anser, att de normer, som i det föregående föreslagits för tillämpning vid bedömandet av behovet av förste reparatörer och reparatörer

124 för lokunderhållet, i stort sett kunna gälla även beträffande motsvarande befattningshavare för vagnunderhållet. I enlighet härmed skulle enligt kommissionens mening förste reparatör finnas för vagnunderhållet: dels såsom arbetande lagbas för vagnunderhållsarbeten vid Hagalunds övre, Värtan, Kristinehamn, Kiruna och Svartön. dels för vissa specialarbeten, nämligen främst för tillsyn och underhåll av elektriska anordningar för belysning, uppvärmning och ventilation av vagnar, vidare för utförande av tapetserararbeten vid driftverkstaden i Hagalunds övre, svetsningsarbeten vid driftverkstaden i Kiruna samt smidesarbeten vid driftverkstäderna i Kiruna och Svartön. Tapetserararbeten samt svetsnings- och smidesarbetena äro enligt kommissionens mening endast på nu nämnda reparationsplatser för vagnar av sådan omfattning, att de kräva förste reparatörs kompetens. Reparatör skulle finnas: dels på platser, där förekommande löpande reparations- och underhållsarbeten å vagnar äro av den omfattning, att tjänstgöringen till huvudsaklig del utfylles med verkliga reparationsarbeten; dels å stationer med omfattande tågbildning såsom arbetsledare för den personal, som ombesörjer avsyning och bromsprovning ävensom avhjälpande av smärre felaktigheter å vagnar, nämligen i fråga om personvagnar vid Hagalunds övre, Stockholm C, Göteborg C och Malmö C, i fråga om godsvagnar vid Tomteboda, Hallsberg och Sävenäs rangerbangård samt i fråga om vissa större stationer med blandad person- och godsvagnstjänst i den utsträckning, som framgår av den under avdelning 7 här nedan intagna sammanställningen; dels för vissa specialarbeten, såsom smide, svetsning, svarvning, tapetserararbeten och dylikt i de fall, då dessa arbeten ej äro av den kvalificerade art, att förste reparatörsbefattning i enlighet med ovannämnda normer kan ifrågakomma för deras utförande; dels såsom medhjälpare till de förste reparatörer, som på större platser finnas avdelade för vissa specialarbeten. e) Övrig personal för stationär vagntjänst. Maskineller trafikbiträde. Såsom tidigare nämnts skulle maskinbiträde i regel finnas såsom arbetande bas för vagnpersonal om minst fem man, basen inräknad, på orter, å vilka vagnförman eller reparatör icke funnes för utövande av förmansskap för samma personal. Maskinbiträdesbefattning bör enligt kommissionens mening även kunna ifrågakomma för tjänsteman, som å de större tågbildningsstationerna under större delen av tjänstgöringstiden sysslar med bromsprovning av person- eller

125 godståg och därvid har närmaste ansvaret för dessa prov. Till större tågbildningsstationer vill kommissionen i nu förevarande hänseende räkna, i fråga om godstrafik Tomteboda, Hallsberg, Sävenäs rangerbangård, Nässjö, Ange, Malmö godsbangård och Krylbo samt i fråga om persontrafik Hagalunds övre, Stockholm C, Göteborg C och Malmö C. Vid några av dessa stationer skulle enligt kommissionens förslag reparatör finnas för ledning av och deltagande i arbetena med bland annat avsyning och bromsprovning av tågen. Då emellertid tågtätheten i vissa fall gör det omöjligt för sådan reparatör att själv närvara vid bromsproven å samtliga tåg, måste ansvaret för proven i många fall, såsom t. ex. vid Tomteboda, påläggas stationskarlar. I den mån ansvaret för bromsprovningsarbetet å sådan station självständigt påvilar stationskarlar och därvid till övervägande delen utfyller dessas tjänstgöringstid, böra de uppflyttas i maskinbiträdes tjänstegrad. Maskin- eller i förekommande fall trafikbiträdesbefattning anses dessutom böra ifrågakomma: dels som arbetande bas i lag för vagnstädning och bäddning vid Hagalunds övre, Stockholm C, Göteborg C och Malmö C, därest laget består av minst fem personer, basen inräknad, och icke står under direkt tillsyn av vagnförman; samt dels för vissa specialuppgifter, nämligen som handledare för i vagntjänst använd rekryteringspersonal, där särskild tjänsteman för detta ändamål på grund av nämnda personals numerär stadigvarande erfordras, såsom exempelvis vid Hagalunds övre och Stockholm C, för tjänsteman, som vid vissa andra större stationer än Hagalunds övre har att ansvara för stationens linneförråd, nämligen vid Trelleborg F, Malmö C och Göteborg C, vilka stationer vid tiden för kommissionens undersökningar hade att redovisa linneutrustningar till 2 200, 429 respektive 260 bäddar jämte avsevärda mängder handdukar, samt slutligen för den tjänsteman, som vid Hagalunds övre har att ansvara för förrådet av vagnsskyltar och för tågskyltningen. För övriga inom den stationära vagntjänsten förekommande göromål böra enligt kommissionens mening anlitas stationskarlar och vagnstäderskor.

5. Personal för vissa hjälpanläggningar och andra mera fristående tjänstegrenar. a) Gasverk. Vid tiden för kommissionens undersökningar funnos vid statens järnvägar fyra gasverk i drift, nämligen i Laxå, Boden, Hagalunds övre och Malmö. Vid de två förstnämnda tillverkades acetyléngas och vid de två senare oljegas. P å grund av den artskillnad, som föreligger mellan dessa båda slag av gasverk, främst i fråga om deras konstruktion, men jämväl i fråga om sättet för gasens distribution, blir personalbehovet inom dem i viss mån olika. Oljegasen försändes nämligen till förbrukningsplatserna i särskilda gastransport-

126 vagnar, under det att acetyléngasen försändes i mindre behållare, vilkas lastning och lossning, syning, påfyllning, vägning och bokföring medföra ett merarbete för acetyléngasverkens personal, vilket saknar motsvarighet vid oljegasverken. Gasverket i Malmö, som är av äldre typ än motsvarande vid Hagalunds övre, kräver för sitt betjänande lika stor personal som gasverket vid Hagalunds övre, där gasproduktionen dock är tre gånger större. Såsom i viss mån belysande för gasverkens inbördes storlek kan anföras, att den under år 1938 tillverkade gasmängden utgjorde 115 000 kg acetyléngas vid Laxå och 32 000 kg vid Boden samt 173 700 kbm oljegas vid Hagalunds övre och 58 160 kbm vid Malmö. För driften av gasverken voro åtta man avdelade i Laxå, tre vid Hagalunds övre och Malmö samt två vid Boden. Med hänsyn till rörelsens olika omfattning på de skilda platserna anser kommissionen, att ledningen av gasverken i Hagalunds övre och Laxå, som vart och ett i sin bransch äro de ojämförligt största, bör åvila tjänsteman i 10:e lönegraden, lämpligen förste reparatör, under det att ledningen av gasverket i Boden skäligen bör ankomma på tjänsteman i 8:e lönegraden, förslagsvis vagnförman. Vad åter angår gasverket i Malmö, där rörelsen i förhållande till det andra oljegasverket är tämligen obetydlig och eventuellt kommer att upphöra, anser kommissionen, att ledningen liksom hittills bör åvila befattningshavare i 6:e lönegraden, maskinbiträde. Skötseln av de inom gasverket vid Hagalunds övre befintliga maskinella anordningarna för såväl själva gastillverkningen som för gasens komprimering och påfyllning på gastransportvagnar m. m. äro enligt kommissionens mening av den art och omfattning, att för denna skötsel bör finnas två maskinbiträden. Dessutom anser kommissionen, att för de mera kvalificerade arbetsuppgifterna inom gasverken vid Laxå och Boden böra finnas vid Laxå tre och vid Boden ett maskinbiträde. I övrigt böra de med driften av gasverken förenade göromålen utföras av stationskarlar. b) Ångcentraler. Av den verkställda undersökningen har framgått, att ångcentralerna vid statens järnvägar äro av väsentligt olika storlek och utrustning. Kommissionen har därför företagit en jämförelse i fråga om dessa centralers storlek med hänsyn till befintliga pannors eldyta. Denna jämförelse, som grafiskt åskådliggjorts i bilaga 3, placerar ångcentralerna i följande ordning i förhållande till varandra. Angcentralen vid

Huvudverkstaden, Örebro Hagalunds övre Huvudverkstaden, Malmö Göteborg C Huvudverkstaden, Göteborg

,, ,

Angcentralen vid

1 116 Huvudverkstaden, Tomteboda 600 » , Notviken . 558 Stockholm C 420 Huvudverkstaden, Östersund . 220 » , Bollnäs —

eldyta

210 204 200 135 135

127 Ångcentralen vid

Kvm eldyta

Krylbo Sävenäs lokstation Kiruna » Östersund » Alvesta Svartöns lokstation Skelleftehamns övre Umeå Ange Bollnäs

127 100 93 90 83 76 75 75 60 60

Ångcentralen vid

Storlien Katrineholm Långsele Sundsvall C .. Vännäs Söderhamn . Storvik Svartöns vagr iverkstad Ljusdal Hudiksvall .,

Kvm eldyta

50 50 45 45 40 20 16 12 6 6

Med den olika storleken i fråga om eldyta följer vanligen också en i motsvarande mån växlande instrumentell och maskinell utrustning samt utrustning med servisledningar och apparater för distribution av ångan. Dessa anläggningars skötsel och tillsyn åvilar främst den i ångcentralerna sysselsatta personalen, vilken härigenom pålägges ett arbete och ansvar, som står i förhållande till anläggningarnas omfattning. I sådant hänseende har kommissionen funnit, att en bestämd skillnad föreligger mellan personalen i de åtta här ovan först uppräknade ångcentralerna och personalen i de övriga. Kommissionen anser, att de åtta förstnämnda ångcentralernas storlek och utrustning är sådan, att för deras rätta betjänande måste krävas kvalifikationer, som motivera befattningar i 6:e lönegraden — maskinbiträden — under det att eldningen och skötseln av de övriga torde kunna uppdragas åt tjänstemän i 5:e lönegraden. Vad Hagalunds övre beträffar intager denna ångcentral på grund av sin konstruktion och apparatur emellertid en sådan särställning, att utöver de för dess betjänande erforderliga maskinbiträdena en särskild föreståndare torde vara behövlig. Det förutsattes därvid, att denne utöver ledningen av tjänsten inom ångcentralen med tillhörande anläggningar, även skall liksom hittills svara för erforderliga underhållsarbeten i gasverket. Kommissionen har funnit denne tjänstemans uppgifter vara av sådan art, att de motivera maskinists tjänsteställning (12:e lönegraden). c) Tvättinrättningen vid Hagalunds övre. Vid undersökningen av tjänsten inom tvättinrättningen vid Hagalunds övre fann kommissionen, att föreståndarens uppgifter under då rådande förhållanden knappast motiverade högre löneställning för denne än i 12 :e lönegraden. Kommissionen har emellertid inhämtat, att betydande utvidgningar av tvättinrättningen äro förestående och delvis även fullbordade, och att i samband med dessas färdigblivande ökade krav måste ställas på nämnde föreståndare såväl i fråga om tekniska kunskaper som förmåga att leda arbetena. Vid sådant förhållande vill kommissionen, under förutsättning, att de planerade anordningarna komma till stånd i tänkt omfattning, ifrågasätta, att tvättinrättningens föreståndare bibehålies i 15:e lönegraden. För skötseln av tvättmaskinerna böra enligt kommissionens mening finnas

128 två maskinbiträden i avdelningen för s. k. fintvätt och ett i avdelningen för s. k. grovtvätt. Mot personaluppsättningen i övrigt har kommissionen icke funnit anledning till erinran. d) Pumpstationen vid Ekelund. På grund av den maskinella utrustning, som finnes i pumpstationen vid Ekelund, anser kommissionen, att den tjänsteman, som är närmast ansvarig för dess skötsel, bör innehava maskinbiträdes tjänstegrad. e) Revisioner av kemiska eldsläckningsapparater. Det vid lokstationerna i Hagalunds övre och Malmö förekommande arbetet med revision och provning av apparater för kemisk eldsläckning har synts kommissionen vara av sådan art, att det bör anförtros åt reparatörer. f) Omformarstationen vid Svartön. Kommissionen anser, att passning och övrig skötsel av omformarstationen för maskinavdelningens anläggningar vid Svartön äro av den art, att de böra anförtros åt maskinbiträden, vilka dock på sätt under 7 här nedan utvecklats, böra tilldelas vissa fyllnadsarbeten. g) Kranskötare vid kolupplagen å Svartön. Arbetsuppgifterna för de två tjänstehavare, som vid normal drift under större delen av året erfordras för skötsel och löpande underhåll av kolkranarna å Svartön, äro enligt kommissionens mening av beskaffenhet att motivera maskinbiträdes tjänsteställning för nämnda befattningshavare. h) Protesverkstaden i Nässjö. Kommissionen har funnit, att protestillverkningen, sådan den för närvarande bedrives i den i Nässjö för ändamålet inrättade verkstaden, kräver en yrkesskicklighet och i övrigt är av så kvalificerad beskaffenhet, att de båda tjänstehavare — en förste reparatör och en stationskarl — som äro därmed sysselsatta, böra erhålla förbättrad tjänsteställning. Kommissionen anser sålunda, att så länge verkstaden bibehålles vid sina nuvarande arbetsuppgifter, föreståndaren bör uppflyttas i 12:e lönegraden och hans medhjälpare erhålla reparatörs tjänsteställning. i) Presenningsverkstäder. Under maskinavdelningen sorterande verkstäder, avsedda huvudsakligen för underhåll av presenningar, finnas i Göteborg, Malmö och Vännäs. Inom dessa verkstäder finnes följande personal: Maskinbiträde

Stationskarl

1 2

Göteborg Malmö Vännäs

Verkstadsarbetare Summa Grupp II

Grupp 1

1 5

2 6 3

129 Den närmaste ledningen av dessa verkstäder, som för närvarande utövas av ett maskinbiträde i Vännäs och av verkstadsarbetare i grupp I I i Göteborg och Malmö, bör enligt kommissionens mening tillkomma reparatör i Malmö samt maskinbiträde i Göteborg och Vännäs. Övrig personal å dessa verkstäder bör utgöras av stationskarlar. j) Skrotningsplatsen vid Vislanda. Den närmaste ledningen av statens järnvägars skrotningsverksamhet vid Vislanda utövas av en förste reparatör med förordnande som verkstadsmästare. Kommissionen har vid studier av denne tjänstemans arbetsuppgifter kommit till den uppfattningen, att hans åligganden som arbetsledare för nämnda verksamhet och såsom verkets representant vid de många under hand eller eljest skeende försäljningarna av allehanda materiel och skrot äro av den art, att de motivera hans placering i 12:e lönegraden, lämpligen som verkstadsförman, därest denna befattning kommer att uppflyttas i nämnda lönegrad.

6. Personal för tjänstgöring i maskinavdelningens filialförråd. Filialförråd finnas såväl vid lokstationerna som för vagntjänsten på de största stationerna. Omfattningen av tjänsten inom dessa förråd växlar med storleken av rörelsen inom den tjänstegren, förrådet är avsett att betjäna. Nu ifrågavarande förråd äro emellertid endast på ett tiotal platser, nämligen vid de största lokstationerna, av den storleksgrad, att särskild föreståndare för dem finnes. I övrigt åvilar det omedelbara ansvaret för förrådens skötsel vederbörande lokstationsföreståndare eller vagnbefälet på platsen. Ifrågavarande filialförråd utgöras dels av A-förråd, innehållande s. k. förlagseffekter, dels av B-förråd, innehållande till förbrukning utrekvirerade effekter, dels ock av kombinerade A- och B-förråd. Utlämningen av A-förrådseffekter sker i varje fall mot särskild rekvisition, vilket däremot vanligen icke är fallet med B-förrådseffekter. Skötseln av ett A förråd blir fördenskull mera betungande än skötseln av ett B-förråd. Efter övervägande av förrådens olika svårighetsgrad, därvid hänsyn även tagits till deras lagervärden, har kommissionen kommit till den uppfattningen, att särskild föreståndare erfordras för filialförråden vid lokstationerna i Hagalunds övre, Sävenäs, Malmö, Svartön, Bollnäs, Kristinehamn, Gävle, Vännäs, Kiruna och Boden. Å samtliga dessa platser, med undantag av Hagalunds övre, bör denne föreståndare innehava förrådsförmans tjänsteställning. Vad åter filialförrådet vid Hagalunds övre beträffar, har kommissionen funnit rörelsen därstädes vara av sådan storleksordning, att dess föreståndare skäligen bör erhålla förrådsmästares (12:e lönegraden) tjänsteställning. För biträde åt denne förrådsmästare med expeditionstjänsten och med ledningen av arbetena inom förrådet bör finnas en förrådsförman. Skötseln av övriga filialförråd vid maskinavdelningen samt av den med 187 40

130 förrådstjänsten förenade expeditionstjänsten, bör, i den mån särskild personal för ändamålet erfordras, åvila stationskarlar.

7. Tillämpning av förestående förslag beträffande personal tör stationär lok- och vagntjänst samt vissa hjälpanläggningar. För belysande av hur kommissionen tänkt sig att de av densamma i det föregående föreslagna grunderna för enhetlig personaluppsättning skulle tillämpas beträffande personaluppsättningen för den stationära lok- och vagntjänsten, vissa hjälpanläggningar m. m. vid de stationer, där denna tjänst är mera framträdande, lämnas här nedan en sammanställning, utvisande dels den personal av olika grader, som vid tiden för kommissionens undersökningar fanns på dessa tjänsteställen, dels behövlig personal i befordrad ställning å samma tjänsteställen enligt de av kommissionen föreslagna grunderna. Härvid är att märka, dels att expeditionspersonalen ej medtagits, dels ock att kommissionen icke ansett sig kunna angiva antalet av sådana maskinbiträdesbefattningar, avsedda för bromsprovare, basar för viss vagnstädningspersonal och eldare i ångcentraler, vilka enligt de föreslagna grunderna skulle kunna ifrågakomma till inrättande vid vissa större stationer. För att antalet tjänster för nu angivna ändamål skulle kunna angivas hade nämligen detaljundersökningar på respektive platser erfordrats, vilka kommissionen icke ansett sig skäligen kunna vidtaga. Slutligen vill kommissionen än en gång framhålla, att den sålunda föreslagna personaluppsättningen på respektive stationer grundar sig på den arbetsomfattning och turfördelning, som framgått av vid tiden för kommissionens undersökningar gällande turlistor, vilkas lämplighet med hänsyn till personalens utnyttjande kommissionen icke varit i tillfälle att undersöka. E n ändring i nämnda avseenden, exempelvis genom utvidgad elektrifiering eller eljest, måste alltså föranleda en jämkning av personaluppsättningen enligt de grunder, som ovan föreslagits. 1. M A S K I N S E K T I O N E N . Hagalunds

övre.

Loktjänst. a)

Lokstationsföreståndare. Befintlig: 1 maskininspektor i 22:a lönegraden. Enligt kommissionens förslag: 1 maskininspektor i 24:e lönegraden.

b) Driftverkstaden för lok. Befintlig personal: 1 verkstadsmästare, 2 verkstadsförmän, 18 förste reparatörer, 21 reparatörer, därav en lokförare och en lokeldare å övergångsstat, 20 stationskarlar och 10 verkstadsarbetare i grupp III. Summa 72.

131 Kommissionens

förslag:

1 verkstadsmästare i 16:e lönegraden 1 verkstadsförman 4 förste reparatörer 3

;>

»

1 1

» »

» »

1 1 1 2 1 1 1 1 6

» » » » » » » » »

» » » » » » » » »

1 » 12 reparatörer 6 » 2 » 3 »

»

2 1 1 1 1

» » » » »

arbetsledare för driftverkstaden, biträde med arbetsledningen, basar för de fyra lagen för revision av elektrolok, elektriska delen, basar för de tre lagen för revision av elektrolok, mekaniska delen, lagbas för hjulbyten och C-reparationer å lok, avskild för undersökning av motor- och blindaxellager, fjädrande drev, takluckor m. m., för motorvagnsreparationer, smed, svetsare, svarvare, plåtslagare, bleckslagare, kopparslagare och rörarbetare, stationära elektriska anläggningar, filare och bänkarbetare för reparation bland a n n a t av strömavtagare, smörjpumpar, kompressorer och stationära maskinella anordningar, verktygsarbeten, i de fyra elektriska revisionslagen, i de tre mekaniska revisionslagen, i hjulbyteslaget, biträde med svarvningsarbeten, däribland en för enbart hjulsvarvning, babbitsgjutning, biträdande plåtslagare, » elektriker, för revision och provning av kemiska eldsläckare, snickare. Sammandrag: verkstadsmästare (16:e lönegraden) 1 verkstadsförman 1 förste reparatörer 25 reparatörer 29

c) Reparationslaget

i

elektrolokstallet.

Befintlig personal: 1 verkstadsförman, 11 förste reparatörer, 10 reparatörer, 2 maskinbiträden, 5 stationskarlar. Summa 29. Kommissionens

förslag:

1 verkstadsmästare i 15:e lönegraden 3 förste reparatörer 2 » » 3 » »

arbetsledare för reparationslagen i elektrolok- och ånglokstallen, varvid förutsattes indragning av nuvarande verkstadsförmansbefattningarna i såväl elektroloksom ånglokstallen, basar för elektroloksynarlagen, basar för C-reparationer, sänkgravsarbeten m. m., för bänkarbeten på elektrolokens apparatur, felsökning m. m. (alternerande med förste reparatörerna i loksynart jänst),

7 reparatörer 7 »

biträde med loksyningen, för reparationsarbeten av olika slag. Sammandrag: verkstadsmästare (15:e lönegraden) 1 förste reparatörer 8 reparatörer 14

d) Reparationslaget i ånglokstallet. Befintlig personal: 1 verkstadsförman, 2 förste reparatörer, 3 reparatörer, 1 stationskarl. Summa 7. Kommissionens förslag: (Beträffande verkstadsförmansbefattningen, se ovan under c.) 1 förste reparatör bas för revisionslaget, 2 reparatörer som biträden i revisionslaget och för utförande av loksyning under dagtur, 2 » för loksyning under natt- och eftermiddagstur. Sammandrag: förste reparatör reparatörer ...

1 4

e)

Stalltjänst. Befintlig personal: 4 stallförmän, 2 lokförare å övergångsstat, 5 maskinbiträden, 60 stationskarlar. Summa 71. Kommissionens förslag: 4 stallförmän för skiftgång och därjämte för en dagtur i yttertjänst, 10 maskinbiträden därav fyra som traversskötare, två för utsmörjning av elektrolok (för närvarande lokförare å övergångsstat), tre som arbetsbasar i ånglokstallet och en för spolning av lokångpannor m. m. Vagn tjänst. a) Vagnstationsföreståndare. Befintlig: 1 maskininspektor i 22 :a lönegraden. Kommissionens förslag: 1 maskininspektor i 24 :e lönegraden. b) Allmän vagntjänst, linneförråd. Befintlig personal: 1 vagnmästare, 1 vagngårdsmästare, 6 vagnförmän, 2 vagnskötare, 2 maskinbiträden, 111 stationskarlar, 1 verkstadsarbetare, 84 vagnstäderskor. Summa 208. Kommissionens 1 vagnmästare

förslag: för ledning av vagntjänsten i vagnhallen och därtill hörande driftverkstad, 1 vagngårdsmästare för biträde åt vagnmästaren med arbetsledning, 5 vagnförmän såsom närmaste arbetsledare för städningspersonalen, 1 vagnförman föreståndare för linneförrådet, 1 maskinbiträde för handhavande av förrådet av vagnskyltar och tågskyltningen. Maskinbiträden till erforderligt antal skulle dessutom, därest de av kommissionen angivna villkoren för befattningarnas inrättande befinnas vara uppfyllda, här även kunna komma ifråga för stationskarlar, som under större delen av tjänstgöringstiden utföra och bära ansvaret för bromsprovning,

133 arbetande bas i lag för vagnstädnings- och bäddningspersonal, därest sådant lag — bestående av minst fem personer — icke står under direkt tillsyn av vagnförman, och för tjänsteman som stadigvarande erfordras för handledning av i vagntjänst använd rekryteringspersonal. Sammandrag: vagnmästare 1 vagngårdsmästare 1 vagnförmän 6 + maskinbiträden.

c) Driftverkstaden

för

vagnar.

Befintlig personal: 1 verkstadsförman, 2 förste reparatörer, 16 reparatörer, 18 stationskarlar, 2 vagnstäderskor. Summa 39. Kommissionens förslag: (Angående vagnmästare, se ovan under b.) såsom närmaste arbetsledare, 1 verkstadsförman lagbas för mekaniska arbeten, 1 förste reparatör tapetserararbeten, 1 » » svarvning, smide, svetsning m. m. 4 reparatörer in- och utvändig avsyning av tågsätten samt avhjälpande av smärre felaktigheter, teknisk tillsyn av bromssystemen jämte provning och justering av bromsar, vagnlyftningsarbeten, biträde med tapetserararbeten, målningsarbeten, snickeri- och glasmästeriarbeten. Sammandrag: verkstadsförman . 1 förste reparatörer 2 reparatörer 18 cl) Verkstaden

för

reparation

av

elektriska

vagndetaljer.

Befintlig personal: 1 verkstadsmästare, 2 reparatörer, 1 verkstadsarbetare, 11 stationskarlar. Summa 15. Kommissionens förslag: 1 verkstadsmästare i för ledning av arbetet inom verkstaden, 15:e lönegraden mera krävande reparationer av belysnings-, uppvärm1 förste reparatör nings-, kyl- och fläktanläggningar i personvagnar, biträde med nyssnämnda arbeten, 1 reparatör för syning i alternerande turer av personvagnars elek3 reparatörer triska utrustning, bas för batterirevisioner. 1 reparatör Sammandrag: verkstadsmästare (15:e lönegraden) 1 förste reparatör 1 reparatörer 5 e) Hjälpanläggningar. ( T v ä t t i n r ä t t n i n g e n , gasverket, ångcentralen.) Befintlig personal: 1 verkstadsmästare (tvättinrättningen), 1 maskinist (ångcentralen), 1 verkstadsförman (gasverket), 2 reparatörer, 4 maskinbiträden, 4 stationskarlar, 6 verkstadsarbetare, 1 vagnstäderska, 35 tvätterskor. Summa 55.

134 Kommissionens

förslag:

1 verkstadsmästare i 15:e lönegraden 1 maskinist 1 förste reparatör 1 reparatör 1

»

»

2 maskinbiträden 3 » 1 »

för ledningen av tjänsten inom tvättinrättningen, för ledningen av tjänsten inom ångcentralen, för ledningen av tjänsten inom gasverket, underhållsarbeten i ångcentralerna vid Hagalunds övre och Stockholm C, underhåll i första h a n d av pumpar och övriga maskinella anordningar inom gasverket och ångcentralen vid Hagalunds övre, rörarbeten inom maskinavdelningens anläggningar vid Hagalunds övre, med undantag av dylika anläggningar inom vagnhallen, för gastillverkning m. m., för skötseln av tvättmaskinerna, » » » pumpstationen vid Ekelund.

Maskinbiträdesbefattningar skulle vidare finnas till erforderligt antal för eldning och skötsel av ångcentralen. Sammandrag: verkstadsmästare (15:e lönegraden) 1 maskinist 1 förste reparatör 1 reparatörer 3 maskinbiträden 6 + erforderligt antal för ångcentralen. Stockholm V a g n t j ä n s t och å n g c e n t r a l .

€.

Befintlig personal: 1 vagnmästare, 1 vagngårdsmästare, 4 vagnförmän, 14 reparatörer, 2 vagnskötare, 3 maskinbiträden, 78 stationskarlar, 44 vagnstäderskor. S u m m a 147. Kommissionens

förslag:

1 vagnmästare 1 vagngårdsmästare 4 vagnförmän 1 förste reparatör 2 reparatörer 3 » 6

»

»

2 1

» »

för ledning av vagntjänsten, » biträde åt vagnmästaren med arbetsledningen, som närmaste arbetsledare i alternerande turer, bas för underhåll av anordningar för elektrisk belysning och uppvärmning av vagnar, biträden i alternerande turer med dylika arbeten, reparation och underhåll av diverse ledningar, avseende ångvärme-, vattenledningar och bromssystem å vagnar jämte härför erforderligt bänkarbete, i alternerande turer för avsyning och bromsprovning samt löpande reparationsarbeten å personvagnar, vagnlyftningsarbeten å linjestationer samt tjänstgöring som arbetande bas i nattskift, löpande underhåll av speciellt post-, res- och ilgodsvagnar, snickeri- och glasarbeten, rörarbeten i ångcentralen och på bangården.

Anm. De vid Stockholm C förekommande tapetserararbetena anses icke vara av den art, a t t reparatör erfordras för deras utförande.

135 Maskinbiträden till erforderligt antal skulle här dessutom finnas for eldning och skötsel av ångcentralen. Sådana befattningar skulle vidare, därest de av kommissionen angivna villkoren för befattningarnas inrättande befinnas vara uppfyllda, k u n n a komma ifråga för stationskarlar, som under större delen av tjänstgöringstiden utföra och bara ansvaret för bromsprovning, och för arbetande bas i lag för vagnstädningspersonal, därest sådant lag — bestående av minst fem personer — icke står under direkt tillsyn av vagnförman. Sammandrag: vagnmästare ... 1 vagngårdsmästare 1 vagnförmän 4 förste reparatör... 1 reparatörer 16 + maskinbiträden.

Tomteboda. Vagn tjänst. Befintlig personal:

1 vagnförman, 4 reparatörer, 9 stationskarlar. Summa 14.

Kommissionens 1 vagnförman 4 reparatörer

förslag: för ledning av vagntjänsten, i alternerande turer, varav en i dagtur för vagnreparationer och de övriga för att med biträde av stationskarl svara för avsyning och bromsprovning av vissa avgående tåg. Maskinbiträdesbefattningar till erforderligt antal skulle dessutom — därest de av kommissionen angivna villkoren för befattningarnas inrättande befinnas vara uppfyllda — här kunna ifrågakomma för stationskarlar, som under större delen av tjänstgöringstiden utföra och självständigt bära ansvaret för bromsprovning av tågen.

S t o c k h o l m W. Vagntjänst. Befintlig personal: Kommissionens 1 reparatör

1 reparatör, 3 stationskarlar.

Summa 4.

förslag: för löpande mindre reparationer, provning av vagnvärmeledningar samt tjänstgöring som bas för övrig vagnpersonal.

Värtan. Vagntjänst. Befintlig personal: 1 verkstadsförman, 2 reparatörer, 5 stationskarlar. Summa 8, varav fyra stationskarlar tjänstgöra som vagnsynare och övrig personal i verkstaden. Kommissionens förslag: 1 förste reparatör bas för reparationsarbetet i vagnverkstaden och för vagnpersonalen å bangården, 2 reparatörer löpande vagnunderhållsarbeten. Stockholm Vagn tjänst. Befintlig personal: Kommissionens 1 reparatör

S.

1 maskinbiträde, 3 stationskarlar.

Summa 4.

förslag: för löpande vagnunderhållsarbeten samt tjänstgöring som bas för övrig vagnpersonal.

136 Stau«ä„st.

S ö d e r t ä l j e C/S.

Befintlig personal: 1 stallförman. Anses obehövlig. Vagntjäiist. Befintlig personal: 1 reparatör, 7 stationskarlar. Kommissionens förslag: 1 reparatör för reparations- och underhållsarbeten samt för ledning av vagntjänsten. ...... E s k i l s t u n a C. vagn tjänst. Befintlig personal: 3 stationskarlar, 2 vagnstäderskor. Summa 5. Kommissionens förslag: 1 maskmbiträde som arbetande bas för vagnpersonalen. Katrineholm. T , .... Loktjanst. a) Lohstationsföreståndare. Befintlig och enligt kommissionens förslag behövlig: 1 lokmästare i 16-e lönegraden. XT

b) Stalltjänst och lokunderhåll. Befintlig personal: 1 stallförman, 1 förste reparatör, 8 stationskarlar. Summa 10. Kommissionens förslag: 1 reparatör för lokunderhållsarbeten, 1 maskinbiträde för biträde med arbetsledningen inom stalltjänsten. Vagntjänst. Befintlig personal: 1 reparatör, 8 stationskarlar, 2 vagnstäderskor. Summa 11 (underställda lokstationsföreståndaren). Kommissionens förslag: 1 vagnförman för ledning av vagntjänsten, 1 reparatör för vagnunderhållsarbeten. U p p s a l a C. T -. .... Söktjänst. a) Lohstationsf öreståndare. Befintlig och enligt kommissionens förslag behövlig: 1 lokmästare i 16-e lönegraden. b) Stalltjänst samt lok- och vagnunderhåll. Befintlig personal: 2 förste reparatörer, 2 stallförmän, 2 reparatörer, 1 maskinbitrade, 8 stationskarlar. Summa 15. Kommissionens förslag: 1 stallförman i dagtur, 3 reparatörer för lokunderhållsarbeten, » » vagnunderhållsarbeten, även å linjestationer. Sammandrag: stallförman reparatörer

1 4

137 Vagntjänst. Befintlig personal: 1 vagnförman, 1 reparatör, den senare i alternerande turer med vagnförmannen, 7 stationskarlar, 2 vagnstäderskor. Summa 11. Kommissionens 1 vagnförman

förslag: för ledning av vagntjänsten.

2. M A S K I N S E K T I O N E N . Norrköping C Loktjänst. a) Lokstationsföreståndare. Befintlig och enligt kommissionens förslag behövlig: 1 lokmästare i 16:e lönegraden. b) Stalltjänst samt lok- och vagnunderhåll. Befintlig personal: 3 förste reparatörer, 1 stallförman, 5 reparatörer, 13 stationskarlar. Summa 22. Kornmissionens förslag: 1 stallförman i dagtur, 1 förste reparatör bas för reparatörspersonalen, 1 » » reparation och underhåll av rälsbussar, lokomotorer, elektriska motorer m. m., 1 » » smide, svetsning m. m., 2 reparatörer för revisions- och reparationsarbeten å lok, 2 » » vagnreparationer. Sammandrag: stallförman 1 förste reparatörer 3 reparatörer 4 Vagntjänst. Befintlig personal: 1 vagnförman, 18 stationskarlar, 2 vagnstäderskor. Summa 21. Kommissionens 1 vagnförman

förslag: för ledning av vagntjänsten.

Linköping C Loktjänst. a) Lokstationsf öreståndare. Befintlig och enligt kommissionens förslag behövlig: 1 lokmästare i 16:e lönegraden. b) Lok- och vagnunderhåll. Befintlig personal: 12 stationskarlar, av vilka sju uppburo vikariatsersättning såsom reparatörer. Kommissionens förslag: 1 verkstadsförman för arbetsledning beträffande lokunderhållet, 1 förste reparatör lagbas för revisions- och reparationsarbeten å lok, 1 » » reparation av rälsbussar, lokomotorer m. m., 1 » » smed, 5 reparatörer för revisions- och reparationsarbeten å lok och vagnar. Sammandrag: verkstadsförman 1 förste reparatörer 3 reparatörer 5

138 c)

Stalltjänst. Befintlig personal: 1 stallförman, 10 stationskarlar. Summa 11.

Kommissionens förslag: 1 stallförman i dagtur, 1 maskinbiträde för pannspolning m. m. Vagntjänst. Befintlig personal: 5 stationskarlar, 2 vagnstäderskor. Summa 7. Kommissionens förslag: 1 maskinbiträde som arbetande bas. Mjölby. Loktjänst. a) Lok stationsförest ån dare. Befintlig och enligt kommissionens förslag behövlig: 1 lokmästare i 16:e lönegraden. b) Lok- och vagnunderhåll (vid lokstationen). Befintlig personal: 1 förste reparatör, 1 reparatör, 1 lokeldare å övergångsstat med reparatörskompetens och 1 stationskarl, vilken uppbar vikariatsersättning såsom reparatör. Summa 4. Kommissionens förslag: 2 reparatörer för lokreparationer, 1 » » annat reparationsarbete (företrädesvis vagnunderhåll). c)

Stalltjänst. Befintlig personal: 5 stationskarlar.

Kommissionens förslag: 1 maskinbiträde för biträde med arbetsledningen inom stalltjänsten. Vagntjänst. Befintlig personal: 1 vagnförman, 1 trafikbiträde, 12 stationskarlar, 5 vagnstäderskor. Summa 19. Kommissionens förslag: 1 vagnförman för ledningen av vagntjänsten, 1 reparatör » löpande vagnunderhållsarbeten å bangården. Hallsberg. Loktjänst. a) Lokstationsföreståndare. Befintlig och enligt kommissionens förslag behövlig: 1 lokmästare i 16:e lönegraden. b)

Lokunderhåll. Befintlig personal: 2 förste reparatörer, 2 reparatörer och 1 lokeldare å övergångsstat. Summa 5.

139 Kommissionens förslag: 2 förste reparatörer varav en som lagbas för det på förmiddagsskiftet tjänstgörande loksynar- och reparationslaget samt en för kvalificerat lokreparationsarbete under eftermiddagstur, 2 reparatörer diverse arbeten i nyssnämnda reparationslag. c)

Stalltjänst. Befintlig personal: Kommissionens

1 stallförman 3 maskinbiträden

3 stallförmän, 10 stationskarlar.

Summa 13.

förslag: i dagtur, för skiftgång i nattur och för lokutsmörjning m. m. under dagtur.

Vagntjänst. Befintlig personal: 1 vagngårdsmästare, 1 förste reparatör, 1 reparatör, 28 stationskarlar. Summa 31. Kommissionens förslag: 1 vagngårdsmästare för ledningen av vagntjänsten, 1 vagnförman som biträde åt vagngårdsmästaren med arbetsledningen, 5 reparatörer i alternerande turer, varav två man i dagtur för förekommande underhållsarbeten inom driftverkstaden för vagnar, och de övriga för att med biträde av stationskarlar svara för avsyning och bromsprovning av vissa avgående godståg och i övrigt för ledning av den med sådana arbeten sysselsatta personalen. Maskinbiträdesbefattningar till erforderligt antal skulle dessutom — därest de av kommissionen angivna villkoren för befattningarnas inrättande befinnas vara uppfyllda — här kunna ifrågakomma för stationskarlar, som under större delen av tjänstgöringstiden utföra och självständigt bära ansvaret för bromsprovning av tåg. Sammandrag: vagngårdsmästare 1 vagnförman 1 reparatörer 5 + eventuella maskinbiträden. Örebro C Loktjänst. a) Lokstationsföreståndare. Befintlig och enligt kommissionens förslag behövlig: 1 lokmästare i 16:e lönegraden. b) Lokoch vagnunderhåll. Befintlig personal: 1 förste reparatör, 6 reparatörer, 1 stationskarl. Summa 8. Kommissionens förslag: 1 förste reparatör lagbas för reparatörspersonalen, 1 » » för underhåll av rälsbussar och lokomotorer, 3 reparatörer » underhåll av lok, rälsbussar och lokomotorer, 2 » underhåll av vagnar.

140 c)

Stalltjänst. Befintlig personal: 2 stallförmän, 12 stationskarlar. Summa 14.

Kommissionens förslag: 1 stallförman i dagtur. Vagntjänst. Befintlig personal: 1 vagnförman, 16 stationskarlar, 2 vagnstäderskor. Summa 19. Kommissionens förslag: 1 vagnförman för ledning av vagntjänsten. Krylbo. -Loktjänst. a)

Lokstationsföreståndare. Befintlig och enligt kommissionens förslag behövlig: 1 lokmästare i 16:e lönegraden. b) Lok-

och

vagnunderhåll.

Befintlig personal: 1 verkstadsförman (arbetande), 1 förste reparatör, 4 reparatörer, 2 stationskarlar. Summa 8. Kommissionens förslag: 1 förste reparatör bas för samtliga förekommande arbeten, 1 » » svarvare och svetsare, 3 reparatörer för loksyning och löpande underhåll av lok. c)

Stalltjänst. Befintlig personal: 1 stallförman, 16 stationskarlar. Summa 17.

Kommissionens förslag: 1 stallförman i dagtur. Vagn tjänst. Befintlig personal: 1 vagnförman, 1 reparatör, 13 stationskarlar, 4 vagnstäderskor. Summa 19. Kommissionens förslag: 1 vagnförman 2 reparatörer

i dagtur för ledningen av vagntjänsten, för reparation och underhåll av vagnar i alternerande turer. Maskinbiträdesbefattningar till erforderligt antal skulle dessutom — därest de av kommissionen angivna villkoren för befattningarnas inrättande befinnas vara uppfyllda — här kunna ifrågakomma för stationskarlar, som under större delen av tjänstgöringstiden utföra och självständigt bära ansvaret för bromsprovnin* av tås:.

5.

MASKINSEKTIONEN. Sävenäs

a) Lokstationsf Befintlig: Enligt

b)

lokstation.

öreståndare. 1 maskininspektor i 22 :a lönegraden.

kommissionens

förslag:

1 maskininspektor i 24:e lönegraden.

Lokunderhåll.

Befintlig yersonal: 1 verkstadsmästare, 1 verkstadsförman, 21 förste reparatörer, 13 reparatörer, 24 stationskarlar. Summa 60. På vissa 5. maskinsektionen tillhöriga linjer liar elektrisk drift relativt sent blivit införd. Så t. ex. öppnades linjen Göteborg—Halmstad för elektrisk drift i oktober 1936 och linjen Göteborg—Uddevalla i maj 1939. Det i samband härmed minskade underhållet av de större ångloken har icke kunnat undgå att minska behovet av förste reparatörer. Antalet förste reparatörstjänster vid Sävenäs lokstation måste nämligen under nuvarande förhållanden anses vara väl högt under det att antalet reparatörstjänster synes vara i behov av ökning. Kommissionens

förslag: arbetsledare beträffande lokunderhållet, verkstadsmästare i 16:e lönegraden biträde med arbetsledningen, verkstadsförman lagbasar vid revision och reparation av elektrolok, förste reparatörer lagbas för revision och reparation av ånglok, lagbas för C-reparationer och hjulbyten, basar för loksynarlagen, plåtslagare, smed och svetsare, svarvare, bänkarbetare för underhåll av elektroloksapparatur, reparation av ångloksarmatur, reparation av stationära elektriska anläggningar, reparation av pumpar och ångpannor med tillhörande rörledningar, vattenkastare å linjestationer m. m., vågreparationer, reparation av lokomotorer, rälsbussar, truckar o. d., verktygsarbeten, i revisionslagen för elektroloken, reparatörer i laget för revision av ånglok, i hjulbyteslaget, för de fyra loksynarlagen, för snickeri- och glasarbeten, för babbitsgjutning, biträde med reparation av lokomotorer, truckar o. d., biträde med enklare bänkarbeten, avseende justering av apparatur för elektrolok. Sammandrag: verkstadsmästare (16:e lönegraden) 1 verkstadsförman 1 förste reparatörer 18 reparatörer 23

c)

Stalltjänst. Befintlig personal: 3 stallförmän, 2 lokförare å övergångsstat, 7 maskinbiträden, 50 stationskarlar. Summa 62. Kommissionens förslag: 4 stallförmän i skiftgång, 5 maskinbiträden därav två för pannspolning m. m. och tre i skiftgång såsom biträden åt stallförmännen med in- och utväxling av lok m. m. G ö t e b o r g C. Vagntjänst. a) Vagnsyning och vagnunderhåll samt ångcentral. Befintlig personal: 1 vagnmästare, 1 vagngårdsmästare, 2 vagnförmän, 2 förste reparatörer, 12 reparatörer, 1 maskinbiträde, 5 vagnskötare, 42 stationskarlar. Summa 66. Kommissionens förslag: 1 vagnmästare 1 vagngårdsmästare) 1 vagntorman 1 förste reparatör

för ledningen av vagntjänsten å göteborgsstationerna, Wträde med

arbetsledni

° ' tillsyn och underhåll av anordningar för elektrisk belysning och uppvärmning av vagnar, 3 reparatörer avsyning, bromsprovning och enklare reparationsarbeten å personvagnar i tågen samt tjänstgöring såsom lagbas för nattskiftet, 2 » i alternerande turer för tillsyn och justering av vagnsunderreden och vagnarnas löpverk m. m., 6 » i alternerande turer för reparation av gas-, tryckluft-, vatten- och värmeledningar i vagnar, låsinrättningar m. m. samt för vagnlyftningsarbeten å linjestationer, 1 reparatör tapetserararbeten, 1 »• snickeriarbeten, 1 » glasmästeriarbeten. Maskinbiträden till erforderligt antal böra dessutom finnas för eldning och skötsel av ångcentralen. Sådana befattningar skulle även — därest de av kommissionen angivna villkoren för befattningarnas inrättande befinnas vara uppfyllda — kunna komma ifråga för stationskarlar, som under större delen av tjänstgöringstiden utföra och självständigt bära ansvaret för bromsprovning av tåg. Sammandrag: vagnmästare 1 vagngårdsmästare 1 vagnförman 1 förste reparatör... 1 reparatörer 14 + maskinbiträden. b) Putsning, städning och bäddning av vagnar, linneförråd. Befintlig personal: 1 bangårdsmästare, 5 vagnförmän, 46 stationskarlar, 30 vagnstäderskor. Summa 82.

143 Kommissionens förslag: 1 vagngårdsmästare för ledningen av arbetena, 3 vagnförmän såsom närmaste arbetsledare, 1 trafikbiträde för handhavande av stationens linneförråd. Maskinbiträden till erforderligt antal skulle enligt de av kommissionen föreslagna grunderna här även kunna ifrågakomma såsom arbetande basar i lag for vagnstädnings- och bäddningspersonal, därest sådana lag, bestående av minst fem personer, finnas, vilka icke stå under direkt tillsyn av vagnförman.

G ö t e b o r g B:s. Vagn tjänst. Befintlig personal: Kommissionens 2 reparatörer

2 reparatörer.

förslag: för reparation och tillsyn av godsvagnar.

Sävenäs

rangerbangård.

Vagntjänst. Befintlig personal: 1 vagnförman, 4 reparatörer, 2 maskinbiträden, 15 stationskarlar. Summa 22. Kommissionens 1 vagnförman 4 reparatörer

förslag: för ledningen av tjänsten, som i övrigt sorterar under vagnmästaren vid Göteborg C, i alternerande turer, varav en man för reparationsarbeten i dagtur och de övriga tre såsom ansvariga för avsyningen och bromsprovningen av avgående godståg.

Maskinbiträden till erforderligt antal skulle dessutom — därest de av kommissionen uppställda villkoren för befattningarnas inrättande befinnas vara uppfyllda här kunna ifrågakomma för stationskarlar, som under större delen av tjänstgöringstiden utföra och ansvara för bromsprovning av tåg.

G ö t e b o r g S. J. h a m n b a n a o c h Vagntjänst. Befintlig personal: Kommissionens 1 reparatör

1 reparatör, 1 stationskarl. Summa 2.

förslag: för reparations- och underhållsarbeten.

Göteborgs Vagntjänst. Befintlig personal: Kommissionens 1 reparatör

fiskhamnen.

frihamn.

1 stationskarl.

förslag: för reparations- och underhållsarbeten.

Sannegården. Vagntjänst. Befintlig personal:

1 stationskarl.

Kommissionen anser, att reparatörspersonal i befordrad tjänsteställning icke erfordras.

här

144 F a l k ö p i n g C. Loktjänst. a) Lolcstationsföreståndare. Befintlig och enligt kommissionens förslag behövlig: 1 lokmästare i 16:e lönegraden. b)

Lokunderhåll.

Befintlig personal: 1 förste reparatör, 1 reparatör, 1 lokeldare å övergångsstat. Summa 3. Kommissionens förslag: 1 förste reparatör bas för samtliga förekommande arbeten, 2 reparatörer för syning och löpande underhåll av lok. c)

Stalltjänst. Befintlig personal: 1 maskinbiträde, 9 stationskarlar. Summa 10. Kommissionens förslag:

1 maskinbiträde

för biträde med arbetsledningen inom stalltjänsten.

Vagn tjänst. a) Vagnsyning och vagnunderhåll. Befintlig personal: 1 vagngårdsmästare, 2 reparatörer, Summa 22.

19 stationskarlar.

Kommissionens förslag: 1 vagngårdsmästare för ledningen av tjänsten, 2 reparatörer i alternerande turer för reparations- och underhållsarbeten. b) Putsning och städning av vagnar. Befintlig personal: 8 stationskarlar. Kommissionens förslag: 1 maskinbiträde som arbetande bas för vagnpersonalen. ox „ , J ö n k ö p i n g C. »tall- och vagntjanst. Befintlig personal: för lok- och vagnunderhåll samt stalltjänst: 1 förste reparatör, 3 stationskarlar. Summa 4, för vagntjänst: 3 stationskarlar. Kommissionens förslag: 1 reparatör för samtliga reparations- och underhållsarbeten samt som bas för stall- och vagnpersonalen. ex ,* , Uddevalla. »tall- och vagntjanst. Befintlig personal: för lokunderhåll och stalltjänst: 1 t. f. reparatör, 5 stationskarlar. Summa 6 för vagntjänst: 2 stationskarlar.

145 Kornmissionens förslag: 1 reparatör för samtliga reparations- och underhållsarbeten, 1 maskinbiträde för biträde med arbetsledningen inom stalltjänsten. Varberg. Vagn tjänst. Befintlig personal: 1 reparatör, 1 stationskarl. Summa 2. Kommissionen anser, att reparatörspersonal i befordrad tjänsteställning här icke erfordras. 6.

MASKINSEKTIONEN.

Laxå. Stall- och vagntjänst. Befintlig personal: 1 vagnförman samt för stalltjänst 3 stationskarlar och för vagntjänst 8 stationskarlar och 3 vagnstäderskor. Summa 15. Kommissionens 1 vagnförman

förslag: för ledningen av stall- och vagntjänsten.

Gasverket. Befintlig personal: 1 stallförman, 7 stationskarlar. Summa 8. Kommissionens förslag: 1 förste reparatör för ledningen av tjänsten, 3 maskinbiträden för de mera kvalificerade uppgifter, som förekomma i samband med gastillverkningen och gasens distribution. Kristinehamn. Loktjänst. a) L ok s t at i o 7i s föreståndare. Befintliga: 2 lokmästare i 16:e lönegraden. Enligt kommissionens förslag: 1 lokmästare i 18:e lönegraden. b)

Lokunderhåll. Befintlig personal: 1 verkstadsförman, 12 förste reparatörer, 10 reparatörer, 2 verkstadsarbetare i grupp III, 1 verkstadsarbetare i grupp II och 4 stationskarlar (varav tre utgjordes av defekt lokpersonal). Summa 30. Kommissionens förslag: 1 verkstadsmästare i för arbetsledning beträffande lokunderhållsarbeten, 15:e lönegraden förste reparatör lagbas för revision och reparation av elektrolok, » » lagbas för revision och reparation av ånglok, » » lagbas för B- och C-reparationer av lok, » » reparation av ångloksarmatur, » > smed, » » svetsare och tunnplåtslagare, » » svarvare, !7 40

146 1 förste reparatör 1 1 1

» » »

» » »

3 reparatörer 2 » 3 » 2 » 2 »

reparation av ångpannor och pumpar med tillhörande rörledningar, verktyg och verktygsmaskiner, reparation och underhåll av rälsbussar och lokomotorer, reparation av vågar m. m. underhåll av stationära elektriska anläggningar och vagnbelysning, i laget för elektrolokrevisioner, i laget för ånglokrevisioner, för B- och C-reparationer på lok, fräsning, biträde med svärvnings- och bänkarbeten, biträden med reparation av motorfordon, vågar m. m. Sammandrag: verkstadsmästare (15:e lönegraden) 1 förste reparatörer 11 reparatörer 12

c)

Stalltjänst. Befintlig

personal: 1 stallförman, 3 maskinbiträden, 19 stationskarlar. Summa 23.

Kommissionens 1 stallförman 3 maskinbiträden

förslag: i dagtur, i skiftgång som arbetsbasar under eftermiddagstur för pannspolning m. m. under dagtur.

och

V a g n tjänst. a)

Vagnreparationslaget. Befintlig personal: 1 vagnförman, 2 reparatörer, 2 stationskarlar, 5 verkstadsarbetare i grupp II. Summa 10. Kommissionens förslag: 1 förste reparatör bas för reparatörspersonalen, 2 reparatörer för vagnreparationer samt vagnlyftningsarbeten, även å linjestationer. b) Vagnsyning, putsning och städning av vagnar. Befintlig personal: 10 stationskarlar, 1 vagnstäderska. Summa 11. Kommissionens 1 vagnförman

förslag: för ledningen av tjänsten.

Stall- och vagn tjänst.

Karlstad

C.

Befintlig personal: 1 förste reparatör, 1 vagnförman, 1 maskinbiträde, 8 stationskarlar, 1 vagnstäderska. Summa 12 (varav tre för loktjänsten). Kommissionens 1 vagnförman 1 reparatör

förslag: för närmaste ledningen av lok- och vagntjänsten, för samtliga reparations- och underhållsarbeten.

Kil. Stall- och vagntjänst. Befintlig personal: 1 vagnförman, 4 stationskarlar, 2 vagnstäderskor. Summa 7. Kommissionens 1 reparatör

förslag: för reparations- och underhållsarbeten samt som bas för ovannämnda personal.

147 Charlottenberg. Stall- o c h v a g n t j ä n s t . Befintlig personal: 1 vagnförman, 1 reparatör, 1 maskinbiträde, 8 stationskarlar, 2 vagnstäderskor. Summa 13 (varav fem för stalltjänsten). Kommissionens 1 vagnförman 1 reparatör

förslag: för närmaste ledningen av stall- och vagntjänsten, för samtliga reparations- och underhållsarbeten. Vansbro.

Lokstations

föreståndare.

Särskild lokstationsföreståndare finns här icke. Kommissionens vagntjänsten.

förslag:

1 vagngårdsmästare för ledningen av såväl lok- som

Lok- och vagntjänst. Befintlig personal: 1 vagnförman, 1 reparatör, 12 stationskarlar, 1 vagnstäderska. Summa 15 (varav nio för loktjänsten). Kommissionens 1 reparatör 1 maskinbiträde 10.

förslag: för samtliga reparations- och underhållsarbeten, för biträde med arbetsledningen inom stalltjänsten.

MASKINSEKTIONEN. Malmö.

Loktjänst. a) Lokstationsf öre ståndare. Befintlig och enligt kommissionens lönegraden. b)

förslag behövlig:

1 maskininspektor i 22:a

Lokunderhåll.

1. I d r i f t v e r k s t a d e n . I fråga om driftverkstaden i Malmö har kommissionen konstaterat, att s. k. B-reparationer å lok icke förekomma och att närheten till huvudverkstaden i Malmö i viss mån torde avlasta driftverkstaden ifråga. Behovet av reparatörspersonal i befordrad tjänsteställning blir på grund härav i någon mån begränsat. Befintlig personal: 1 verkstadsmästare, 15 förste reparatörer, 14 reparatörer, 13 stationskarlar. Summa 43. Kommissionens förslag: 1 verkstadsmästare i arbetsledning beträffande lokunderhållet, 15 :e lönegraden 3 förste reparatörer basar i lag för revision och reparation av elektrolok, 1 » » bas i lag för C-reparationer och hjulbyten, 1 » » för reparation av motorfordon, stationära elektriska anläggningar m. m., 1 » » för reparation av elektrolokens apparatur, 1 » » smed, 1 » » svetsare, 2 » ;> svarvare och fräsare, 1 » » vågreparationer m. m.,

148 9 reparatörer 2 » 1 » 1 » 3 » 1

i revisionslagen för elektrolok, för C-reparationer och hjulbyten, snickare, biträde med reparation av motorfordon m. m., underhåll av vissa mekaniska detaljer vid elektrolokrevisioner, för revision och provning av kemiska eldsläckare.

»

Sammandrag: verkstadsmästare (15:e lönegraden) 1 förste reparatörer 11 reparatörer 17 2. I

lokstallet.

Befintlig personal för reparationsarbeten: stationskarlar. Summa 12. Kommissionens

1 verkstadsförman, 8 reparatörer, 3

förslag:

1 verkstadsförman 3 förste reparatörer 3 reparatörer 2 »

såsom biträde åt verkstadsmästaren med arbetsledningen, lagbasar för tre synarlag i elektrolokstallet, biträden i synarlagen, för ångloksreparationer. Sammandrag: verkstadsförman förste reparatörer reparatörer

c)

1 3 5

Stalltjänst. Befintlig

personal:

Kommissionens

3 stallförmän, 31 stationskarlar.

Summa 34.

förslag:

2 stallförmän 4 maskinbiträden

i dagturer, i skiftgång såsom arbetsbasar under nattur och som lokutsmörjare.

Vagn tjänst. Befäl. Befintlig

och enligt kommissionens

förslag:

1 vagnmästare.

Personbangården.

a) Vagnsyning

och

vagnunderhåll.

Befintlig personal: 1 förste reparatör, 1 vagnförman, 14 reparatörer, 27 stationskarlar. Summa 43. Kommissionens

förslag:

1 vagngårdsmästare 1 förste reparatör 2 reparatörer 3 » 2

»

»

såsom närmaste man till vagnmästaren och för biträde åt denne med arbetsledning, som närmast ansvarig för reparation och underhåll av anordningar för elektrisk belysning och uppvärmning av vagnar, för biträde med n ä m n d a arbeten, i alternerande turer för avsyning, bromsprovning och smärre reparationsarbeten å personvagnar i banhallen, i alternerande turer för tillsyn och justering å vagnförlaget av vagnsunderreden, vagnarnas löpverk m. m., tillsyn och reparation, särskilt av ilgodsvagnar,

149 3 reparatörer 1 2 1

reparation och underhåll å vagnförlaget av vagnar, såsom utbyten av fjädrar, buffertar, dragstänger m. m. samt för vagnlyftningsarbeten, även å linjestationer, tapetserararbeten, snickeri- och glasmästeriarbeten, reparation av låsar och kranar, skötsel av vagnavdelningens filialförråd.

» » >

Maskinbiträden till erforderligt antal skulle — därest de av kommissionen uppställda villkoren för befattningarnas inrättande befinnas vara uppfyllda — här kunna komma ifråga för stationskarlar, som under större delen av tjänstgöringstiden utföra och ansvara för bromsprovning av tåg. Sammandrag: vagngårdsmästare 1 förste reparatör 1 reparatörer 15 -j- eventuella maskinbiträden. b) Putsning,

städning

och

bäddning

av

vagnar.

Befintlig -personal: 1 vagngårdsmästare, 4 vagnförmän, 1 trafikbiträde, 29 stationskarlar, 29 vagnstäderskor. Summa 64. Kommissionens

förslag:

1 vagngårdsmästare 4 vagnförmän 1 trafikbiträde

för ledningen av ovannämnda personals arbeten, för biträde med sådan arbetsledning, för handhavande av stationens linneförråd.

Maskinbiträden till erforderligt antal skulle enligt de av kommissionen föreslagna grunderna här även kunna ifrågakomma såsom arbetande basar i lag för vagnstädnings- och bäddningspersonal, därest sådana lag om minst fem personer finnas, vilka icke stå under direkt tillsyn av vagnförman. Godsbangården. a) V agnreparationslaget. Befintlig Summa 7.

personal:

Kommissionens 1 vagnförman 2 reparatörer b) Vagnsyning, Befintlig

1 vagnförman,

stationskarlar,

verkstadsarbetare.

förslag: för ledning av lagets arbeten och för teknisk tillsyn av nedan, under b) nämnd personal i allmän vagntjänst å godsbangården, för förekommande mera kvalificerade reparationsarbeten å godsvagnar. bromsprovning

personal:

m.

m.

9 stationskarlar.

Beträffande förmanstjänsten för denna personal, se ovan. Maskinbiträden till erforderligt antal skulle — därest de av kommissionen uppställda villkoren för befattningarnas inrättande befinnas vara uppfyllda — här kunna komma ifråga för stationskarlar, som under större delen av tjänstgöringstiden utföra och ansvara för bromsprovning av tåg.

150 Gasverket. Befintlig personal: 1 maskinbiträde, 2 stationskarlar. Summa 3. Kommissionens förslag: 1 maskinbiträde för ledningen av tjänsten. Hässleholm. Vagn tjänst. Befintlig personal: 1 reparatör, 8 stationskarlar. Summa 9. Kommissionens förslag: 1 reparatör för vagnreparationsarbeten och som arbetsledare för vagnpersonalen. Almhnlt. a)

Lokstationsföreståndare. Befintlig: 1 lokmästare i 16:e lönegraden. Särskild föreståndare för denna lokstation, vilken undergår en fortgående minskning, är enligt kommissionens mening icke längre behövlig. b) Stalloch vagntjänst. Befintlig personal: 2 stationskarlar. Särskild reparatörs- eller annan befordrad personal anses icke här erforderlig. Alvesta. Stall- och vagntjänst. Befintlig personal: för stalltjänst: 1 förste reparatör, 1 maskinbiträde, 2 stationskarlar. Summa 4, för vagntjänst: 1 reparatör, 8 stationskarlar. Summa 9. Kommissionens förslag: 1 vagnförman för ledningen av stall- och vagntjänsten och för deltagande i förekommande vagnreparationsarbeten, 1 reparatör för reparations- och underhållsarbeten å lok och vagnar. Xässjö. Loktjänst. a) Lokstationsf öreståndare. Befintlig: 1 maskininspektor i 22:a lönegraden. Enligt kommissionens förslag: 1 lokmästare i 16:e lönegraden. b) Lokund erhåll. Befintlig personal: 3 förste reparatörer, 1 reparatör. Med hänsyn till den jämförelsevis ringa omfattningen av såväl lokrörelsen vid lokstationen i Nässjö som där förekommande revisionsarbete, anser kommissionen följande personaluppsättning lämplig: 1 förste reparatör bas för samtliga förekommande arbeten, 3 reparatörer för loksvning och löpande underhållsarbeten å lok.

151 c)

Stalltjänst. Befintlig personal: Kommissionens

1 maskinbiträde, 10 stationskarlar.

Summa 11.

förslag:

1 stallförman

i dagtur.

Vagn tjänst. a) För vagnsyning Befintlig personal: Summa 21.

och vagnreparationer. 1 vagngårdsmästare, 5 reparatörer,

stationskarlar.

Kommissionens förslag: 1 vagngårdsmästare för ledningen av tjänsten, 5 reparatörer för reparations- och underhållsarbeten. Maskinbiträden till erforderligt antal skulle — därest de av kommissionen uppställda villkoren för befattningarnas inrättande befinnas vara uppfyllda — här kunna komma ifråga för stationskarlar, som under större delen av tjänstgöringstiden utföra och ansvara för bromsprovning av tåg. b) För städning och putsning av vagnar. Befintlig personal: 2 vagnförmän, 8 stationskarlar, 2 vagnstäderskor. Summa 12. Kommissionens

förslag:

1 vagnförman

för arbetsledning.

T r e l l e b o r g F. Vagntjänst. Befintlig personal: 1 vagnförman, städerskor. Summa 18. Kommissionens 1 vagnförman 2 reparatörer 1 trafikbiträde

1 reparatör,

12 stationskarlar, 4 vagn-

förslag: för närmaste ledningen av tjänsten, för utförande i förmiddags- resp. eftermiddagstur av förekommande reparations- och underhållsarbeten, för handhavande av stationens linneförråd.

Kävlinge. S t a l l - och v a g n t j ä n s t . Befintlig personal: 1 stallförman, 4 stationskarlar. Summa 5. Kommissionen anser personal i befordrad tjänsteställning icke

Hälsingborg Loktjänst. a) Lo k stationsförest Befintlig:

ån

erforderlig.

F.

dare.

1 lokmästare i 16:e lönegraden.

Enligt kommissionens

förslag: 1 vagngårdsmästare för ledningen av loktjänsten.

b) Lokunderhåll och stalltjänst. Befintlig personal: 1 förste reparatör, 1 reparatör, 6 stationskarlar. Summa 8.

152 Kommissionens

förslag:

2 reparatörer

för förekommande lokunderhållsarbeten,

1 maskinbiträde

för biträde med arbetsledningen inom stalltjänsten.

V a g n tjänst. a) För

huvudsakligen

Befintlig

personal:

Kommissionens 1 vagnförman 3 reparatörer

b) För

vagnsyning

och

vagnunderhåll.

1 vagnförman, 3 reparatörer, 7 stationskarlar.

Summa 11.

förslag: för arbetsledning, varav en företrädesvis för underhåll av anordningar för elektrisk belysning och uppvärmning av vagnar och två för övrigt vagnunderhåll.

huvudsakligen

putsning

och

städning

av

vagnar.

Befintlig personal: 1 vagnförman, 8 stationskarlar, 6 vagnstäderskor. Summa 15. Kommissionens

förslag:

1 vagnförman

för arbetsledning.

* „ T Loktjanst. a)

Ängelholm

C.

Lokstationsföreståndare.

Befintlig graden. b)

och enligt kommissionens

förslag behövlig:

1 lokmästare i 16:e löne-

Lokunderhåll.

Befintlig personal: 1 verkstadsförman, 2 förste reparatörer, 5 reparatörer, 1 stationskarl. Summa 9. Kommissionens

förslag:

1 förste reparatör 2 reparatörer 1 förste reparatör 3 reparatörer > „, c)

1 J

• ,, , ».. g * revision och reparation av lok, svarvare, för loksyning och löpande underhåll av lok. Sammandrag: förste reparatörer reparatörer

,,....

2 5

btalltjanst. Befintlig

personal: 2 stallförmän, 1 maskinbiträde, 10 stationskarlar. Summa 13.

Kommissionens

förslag:

1 stallförman Vagntjänst. Befintlig

i dagtur.

personal:

Kommissionens 1 vagnförman 2 reparatörer

1 vagnförman, 2 reparatörer, 9 stationskarlar. Summa 12.

förslag: för ledningen av tjänsten, för reparations- och underhållsarbeten.

153 Halmstad .Loktjänst. a) Lokstationsf

öreståndare.

Befintlig:

1 lokmästare i 16:e lönegraden.

Enligt tjänsten.

kommissionens

b) Lok-

och

Befintlig Summa 10.

förslag:

vagnunderhäll personal:

förste

C.

1 vagngårdsmästare samt

stalltjänst.

reparatörer,

för

reparatörer,

ledningen

av

lok-

stationskarlar.

Förste reparatörerna och reparatörerna alternerade dels i tre loksynarturer i lokstallet, löpande över hela dygnet, dels i en tur, som omfattade enbart vagntjänst å personbangården. De utförde härvid sinsemellan fullt likartade arbeten. Kommissionens

förslag:

3 reparatörer 1 ;> 1 maskinbiträde

för lokunderhåll, för vagnunderhåll, som arbetande bas i lokstallet under dagtur.

V a g n tjänst. Befintlig personal: 1 vagnförman, 8 stationskarlar, 1 vagnstäderska -f ovannämnde reparatör. Summa 11. Kommissionens 1 vagnförman 13.

förslag: för arbetsledning inom vagntjänsten.

MASKINSEKTIONEN. Östersund

C

Loktjänst. a)

b)

Lokstationsföreståndare. Befintlig:

1 lokmästare i 16:e lönegraden.

Enligt

förslag:

kommissionens

1 lokmästare i 18:e lönegraden.

Lokunderhåll.

Befintlig personal: 1 verkstadsförman, 9 förste reparatörer, 10 reparatörer (varav en lokeldare å övergångsstat), 3 stationskarlar. Summa 23. Kommissionens förslag: 1 verkstadsmästare i för arbetsledning beträffande lokunderhållet, 15:e lönegraden 1 förste reparatör I i ett j f ö r r e v i s i o n o c h reparation av ånglok, 2 reparatörer J 1 förste reparatör I • Q^ -. ^ r e p a r a t i 0 n och underhåll av rälsbussar, 2 reparatörer | 1 förste reparatör bänkarbetare för ångloksarmatur, 1 » » smed, 1 » » svarvare, 1 » » svetsare och kopparslagare m. m., 1 » » plåtslagäre,

154 1 reparatör 4 »

biträdande svarvare, för loksyning och löpande lokunderhåll i dag- och nattur. Sammandrag: verkstadsmästare (15:e lönegraden) förste reparatörer reparatörer

c)

1 7 9

Stalltjänst. Befintlig

personal: 1 stallförman, 3 maskinbiträden, 25 stationkarlar. S u m m a 29.

Kommissionens 3 stallförmän 1 maskinbiträde

förslag: i skiftgång, för pannspolning m. m. under dagtur.

V a g n tjänst. Befintlig personal: 1 vagnförman, 2 reparatörer, städerskor. Summa 18. Kommissionens 1 vagnförman 2 reparatörer

12 stationskarlar, 3 vagn-

förslag: för ledningen av tjänsten, för reparations- och underhållsarbeten.

Storlien. Stall- och vagntjänst. Befintlig personal: 1 vagngårdsmästare, 1 reparatör, 11 stationskarlar 1 vagnstäderska. Summa 14. Kommissionens förslag: 1 vagnförman för ledningen av såväl stall- som vagntjänsten, 1 förste reparatör för tillsyn och underhåll främst av anordningar elektrisk belysning och uppvärmning av vagnar, 1 reparatör för övriga underhållsarbeten å lok och vagnar. Stall- och vagntjänst.

och

för

Sveg.

Befintlig personal: 1 reparatör, 7 stationskarlar (varav fyra för stalltjänst), 1 vagnstäderska. Summa 9. Kommissionens 1 reparatör

förslag: för förekommande reparations- och underhållsarbeten samt som bas för övrig stall- och vagnpersonal. Orsa.

Loktjänst. a) Befintlig graden.

Lokstationsföreståndare. och enligt kommissionens

b) Lokunderhåll Befintlig personal: Kommissionens 1 stallförman 1 reparatör

förslag behövlig:

och stalltjänst. 1 reparatör, 16 stationskarlar.

1 lokmästare i 16:e löne-

Summa 17 man.

förslag: för arbetsledning, för samtliga reparations- och underhållsarbeten.

155 V a g n tjänst. Befintlig personal: Summa 5. Kommissionens 1 maskinbiträde 14.

maskinbiträde,

stationskarlar,

vagnstäderskor.

förslag: som arbetande bas för vagnpersonalen.

MASKINSEKTIONEN. Å n ge. Loktjänst.

a) Befintlig:

Lokstationsföreståndare. 1 lokmästare i 16:e lönegraden.

Enligt

förslag:

kommissionens

1 lokmästare i 18:e lönegraden.

b) Lok un cl er häll. Befintlig personal: 1 verkstadsförman, 5 förste reparatörer, 5 reparatörer (därav en stationskarl med ständigt förordnande såsom reparatör) och 11 stationskarlar. Summa 22. Kommissioneyls förslag: 1 verkstadsförman för arbetsledning beträffande lokunderhållet, 1 förste reparatör lagbas för revision och reparation av lok, 1 » » bänkarbetare för underhåll av elektrolokens apparatur m. m., 1 » » bänkarbetare för underhåll av ångloksarmatur, 1 » » smed och svetsare, 1 » » svarvare, 2 reparatörer i lokrevisionslaget, 3 » för loksyning och löpande underhåll av lok, 1 » babbitsgjutare, 1 » snickare. Sammandrag: verkstadsförman 1 förste reparatörer 5 reparatörer 7 c) Stalltjänst. Befintlig personal: 2 stallförmän, 23 stationskarlar. Summa 25. Kommissionens 1 stallförman 1 maskinbiträde

förslag: i dagtur, för pannspolning m. m. under dagtur.

Vagn tjänst. Befintlig personal: 1 vagnförman, 2 maskinbiträden, 12 stationskarlar, 3 vagnstäderskor. Summa 18. Kommissionens förslag: 1 vagnförman för ledningen av tjänsten, 3 reparatörer för tjänstgöring i alternerande turer. Maskinbiträden till erforderligt antal skulle — därest de av kommissionen uppställda villkoren för befattningarnas inrättande befinnas vara uppfyllda — här kunna komma i fråga för stationskarlar, som under större delen av tjänstgöringstiden utföra och ansvara för bromsprovning av tåg.

156 . __ A Loktjanst.

Iiångsele.

T

a)

LoJcstationsföreståndare.

Befintlig graden.

och enligt kommissionens

förslag behövlig:

1 lokmästare i 16:e löne-

b) Lokunderhåll. Befintlig

personal: 1 förste reparatör, 3 reparatörer, 2 stationskarlar. Summa 6.

Kommissionen finner denna personaluppsättning väl avvägd under förutsättning att arbetet fördelas på sådant sätt, att förste reparatören kommer att fungera som arbetande bas och a t t reparatörerna och stationskarlarna, de senare som hjälpare, insättas på de tre förekommande tjänstgöringsskiften. Sammandrag: förste reparatör 1 reparatörer ... 3 c)

Stalltjänst. Befintlig

personal:

Kommissionens

1 stallförman, 22 stationskarlar.

Summa 23.

förslag:

3 stallförmän

i skiftgång.

Vagn tjänst. Befintlig personal: 1 vagnförman, 1 reparatör, 8 stationskarlar, 5 vagnstäderskor. Summa 15. Kommissionens

förslag:

1 vagnförman 1 reparatör

för ledningen av tjänsten, för reparations- och underhållsarbeten.

_ , Loktjanst. a)

Härnösand. Lokstationsföreståndare.

Befintlig graden.

och enligt kommissionens

förslag behövlig:

1 lokmästare i 16:e löne-

b) Lokunderhåll. Befintlig

personal:

Kommissionens

förslag:

1 förste reparatör

som bas för förekommande arbeten och särskilt för motorvagnsunderhåll, för loksyning och löpande underhållsarbeten å lok.

1 reparatör c)

2 reparatörer, 1 stationskarl. Summa 3.

Stalltjänst. Befintlig

personal:

Kommissionens 1 stallförman 2 maskinbiträden

18 stationskarlar.

förslag: i dagtur, varav en som arbetande bas under eftermiddagsturen och en för alternering med denne i förmiddagstur.

157 Vagn tjänst. Befintlig personal: 1 maskinbiträde, 4 stationskarlar. Summa 5. Kommissionens förslag: 1 maskinbiträde som arbetande bas för vagnpersonalen. Sundsvall C Loktjänst. a) Lok s t ationsföre ståndare. Befintlig och enligt kommissionens förslag behövlig: 1 lokmästare i 16:e lönegraden. b) Lok under håll. Befintlig personal: 1 förste reparatör, 2 reparatörer. Summa 3. Kommissionens förslag: 1 förste reparatör bas för förekommande reparationsarbeten, 2 reparatörer i alternerande turer. c)

Stalltjänst. Befintlig personal: 1 stallförman, 17 stationskarlar. Summa 18.

Kommissionens förslag: 1 stallförman i dagtur, 2 maskinbiträden varav en som arbetande bas under eftermiddagsturen och en för alternering med denne i förmiddagstur. Vagn tjänst. Befintlig personal: 1 vagnförman, 11 stationskarlar. Summa 12. Kommissionens förslag: 1 vagnförman för ledningen av tjänsten, 1 reparatör för reparations- och underhållsarbeten å vagnar. Särskild personal var vid tiden för kommissionens undersökning ej avdelad för reparationsarbeten å vagnar. Kommissionen anser emellertid, att en reparatör bör finnas för sådana reparationsarbeten med hänsyn till den jämförelsevis stora vagnomsättningen. Harmånger. Stall- och vagntjänst. Befintlig personal: 1 reparatör, 1 stationskarl. Summa 2. Kommissionens förslag: 1 reparatör för förekommande reparationsarbeten. 15.

MASKINSEKTIONEN.

Hudiksvall. Loktjänst. a) Lokstations före ståndare. Befintlig och enligt kommissionens förslag behövlig: 1 vagngårdsmästare. b)

Lokunderhåll. Befintlig personal: 1 förste reparatör och 2 stationskarlar. Summa 3. Stationskarlarna utförde även andra arbeten inom stalltjänsten.

158 Kommissionens förslag: Med hänsyn till reparationsarbetenas omfattning och lokrörelsens fördelning över dygnet anser kommissionen, att dessa arbeten böra åvila två reparatörer, vilka lämpligen böra tjänstgöra i förmiddags- och eftermiddagsskift. c)

Stalltjänst. Befintlig personal:

Kommissionens 1 maskinbiträde

7 stationskarlar.

förslag: för biträde med arbetsledningen inom stalltjänsten.

V a g n tjänst. Befintlig S u m m a 9.

personal:

Kommissionens 1 reparatör

1 maskinbiträde,

stationskarlar,

vagnstäderskor.

förslag: för vagnunderhållsarbeten och som bas för övrig personal i vagntjänst.

Ljusdal. Stall- o c h vagntjänst. Befintlig personal: för stalltjänst: 1 stallförman, 1 reparatör, 8 stationskarlar. Summa 10, för vagntjänst: 1 maskinbiträde, 6 stationskarlar. Summa 7. Kommissionens 1 stallförman 1 reparatör 1 »

förslag: för ledning av såväl stall- som vagntjänsten, för lokunderhållsarbeten, för vagnunderhållsarbeten samt som bas för övrig vagnpersonal.

Bollnäs. Loktjänst. a) LoJc stations föreståndare. Befintlig och enligt kommissionens förslag behövlig: lönegraden.

1 maskininspektor i 22:a

b)

Lokunderhåll. Befintlig personal: 1 verkstadsmästare, 9 förste reparatörer, 13 reparatörer, 10 stationskarlar. Summa 33 man. Kommissionens förslag: 1 verkstadsmästare i för arbetsledning beträffande lokunderhållet, 15:e lönegraden 1 förste reparatör lagbas för revision och reparation av elektrolok, 1 » » lagbas för revision och reparation av ånglok, 1 » » bänkarbetare för underhåll av elektrolokens apparatur, 1 » » smed, 1 » svarvare, 1 » » svetsare, 1 » » plåtslagar e, 1 » » underhåll av stationära elektriska anläggningar, » » lagbas för underhåll av rälsbussar och lokomotorer, 1 » » underhåll av stationära ångpannor, kranar m. m.,

159 3 reparatörer 2 » 4 » 1 reparatör 1 1 1 1 1

i revisionslaget för elektrolok, i revisionslaget för ånglok, för loksyning och löpande underhåll av lok, för underhåll av vissa mekaniska delar vid elektrolokrevisioner, svarvare, i laget för underhåll av rälsbussar m. m., för verktygsarbeten, babbitsgjutare, för snickeriarbeten.

» » » » »

Sammandrag: verkstadsmästare (15:e lönegraden) 1 förste reparatörer 10 reparatörer 15 c)

Stalltjänst. Befintlig personal: 3 stallförmän, 1 maskinbiträde, 23 stationskarlar. Summa 27. Kommissioneyls

förslag:

1 stallförman 1 maskinbiträde Vagntjänst. Befintlig personal:

i dagtur, för pannspolning m. m. under dagtur.

1 vagnmästare, 12 stationskarlar.

Summa 13.

Kommissionens förslag: 1 vagnförman för ledning av tjänsten, 1 reparatör för reparations- och underhållsarbeten å vagnar. Särskild personal var vid tiden för kommissionens undersökningar ej avdelad för vagnunderhållsarbeten, men anser kommissionen att en reparatör bör avdelas för sådana arbeten i dagtur. S ö d e r h a m n C. Loktjänst. a) Lokstationsf öreståndare. Befintlig och enligt kommissionens förslag behövlig: graden.

1 lokmästare i 16:e löne-

b) Lokunderhåll och stalltjänst. Befintlig personal: 1 förste reparatör, 1 stallförman, 11 stationskarlar. Summa 13. Kommissionens 1 stallförman 1 reparatör

förslag: i dagtur, för förekommande reparationsarbeten.

Vagntjänst. Befintlig personal: 1 vagnförman, 6 stationskarlar, 1 vagnstäderska. Summa 8. Kommissionens 1 maskinbiträde

förslag: som arbetande bas för vagnpersonalen.

160 T

.....

,

Storvik.

JLoktjanst. a) Lokstations föreståndare. Befintlig: 1 vagngårdsmästare. Särskild föreståndare för denna lokstation är enligt kommissionens menin°icke behövlig. b) Lokunderhåll Befintlig

och

personal:

Kommissionens

stalltjänst.

1 förste reparatör, 4 stationskarlar.

Summa 5.

förslag:

1 reparatör

för förekommande lokunderhållsarbeten.

Vagntjänst. Befintlig

personal:

Kommissionens

1 vagnförman, 6 stationskarlar.

Summa 7.

förslag:

1 vagnförman 1 reparatör

för ledningen av såväl lok- som vagntjänsten, för reparations- och underhållsarbeten å vagnar.

Särskild personal var vid tiden för kommissionens undersökningar ej avdelad för vagnunderhållsarbeten, men anser kommissionen att en reparatör bör finnas för sådana arbeten. , ,... Loktjanst.

Crävle.

T

a)

b)

Lokstationsföreståndare. Befintlig:

1 lokmästare i 16:e lönegraden.

Enligt

förslag:

kommissionens Lokunderhåll.

1 lokmästare i 18:e lönegraden.

Befintlig personal: 1 verkstadsförman, 12 stationskarlar. Summa 27.

4 förste reparatörer, 10 reparatörer,

Denna personal behövde, enligt av maskinsektionsföreståndaren vid kommissionens besök lämnad upplysning, ökas med två man med hänsyn till en nyligen företagen ökning av lokparken. Efter sådan utökning av personalstyrkan anser kommissionen, att densamma bör utgöras av: 1 verkstadsmästare i 15:e lönegraden 1 förste reparatör 1 » » 1 » 2 1 » » 1 » » 1 » » 2 reparatörer 2 » 2 »

för arbetsledning beträffande lokunderhållet, lagbas för revision och reparation av ånglok, lagbas för C-reparationer å lok, lagbas för reparation av motorvagnar, rälsbussar lokomotorer, svarvare, svetsare, smed och plåtslagare, bänkarbeten, i revisionslaget för ånglok, i C-reparationslaget, i motorreparationslaget,

och

161 2 reparatörer 2 » 1 »

c)

en i vart och ett av två ångloksynarlag, gjutning och maskinarbeten, snickeriarbeten. Sammandrag: verkstadsmästare (15:e lönegraden) 1 förste reparatörer 8 reparatörer 11

Stalltjänst. Befintlig personal: 2 stallförmän, 1 maskinbiträde, 19 stationskarlar. Summa 22. Kommissionens

förslag:

2 stallförmän 2 maskinbiträden

i dagturer, för pannspolning m. m. under dagtur.

Vagntjänst. Befintlig personal: 1 vagnförman, 1 maskinbiträde, 10 stationskarlar, 4 vagnstäderskor. Summa 16. Kommissionens

förslag:

1 vagnförman 1 reparatör

för ledningen av tjänsten, för reparations- och underhållsarbeten under dagtur.

Sala. S t a l l - och v a g n t j ä n s t . Befintlig personal: 1 verkstadsförman, 3 stationskarlar. Summa 4. Kommissionens 1 reparatör

19.

förslag: för underhållsarbeten å såväl lok som vagnar.

MASKINSEKTIONEN.

Abisko. Vagntjänst. Befintlig personal: Kommissionens

7 stationskarlar.

förslag:

1 maskinbiträde

som arbetande bas för vagnpersonalen.

Kiruna. Loktjänst. a) Lokstationsf

öreståndare.

Befintlig:

1 lokmästare i 16:e lönegraden.

Enligt

förslag:

b)

kommissionens

1 lokmästare i 18:e lönegraden.

Lokunderhåll.

Befintlig personal: 1 verkstadsmästare, 1 verkstadsförman, 9 förste reparatörer, 9 reparatörer, 26 stationskarlar. Summa 46. I nu föreliggande sammanhang anser sig kommissionen böra erinra om, a t t personalbehovet för såväl åkande som stationär tjänst på malmbanans lokstationer 187 40

162 — Kiruna, Gällivare och Svartön — i hög grad påverkas av malmtrafikens fluktua tioner. Vid tiden för kommissionens besök förefunnos emellertid å driftverkstaden i Kiruna arbetsuppgifter, vilka motiverade följande personaluppsättning, nämligen: 1 verkstadsmästare i 15:e lönegraden 1 verkstadsförman 2 förste reparatörer 2 » » 1 » » 1 » » 1 » » 1

»

*

;>

»

6 reparatörer 4 » 8 » 1 » 1 » 1 » 1 »

för arbetsledningen beträffande lokunderhållet, för biträde med sådan arbetsledning, lagbasar för revision och reparation av elektrolok, lagbasar för C-reparation av elektrolok, svarvare, för underhåll av rälsbussar m. m., för plåtslageriarbeten och reparation av pumpar, ångpannor m. m., bänkarbetare för underhåll av elektrolokens apparatur m. m., för underhåll av stationära elektriska maskiner och anläggningar, för de två revisionslagen för elektrolok, för de två C-reparationslagen, för den på tre skift fördelade loksjmingen, snickeriarbeten, rörarbeten, biträdande svarvare, för verktygsarbeten m. m. Sammandrag: verkstadsmästare (15:e lönegraden) 1 verkstadsförman 1 förste reparatörer 9 reparatörer 22

c)

Stalltjänst. Befintlig

personal:

Kommissionens 1 stallförman 2 maskinbiträden

2 stallförmän, 1 maskinbiträde, 12 stationskarlar. Summa 15.

förslag: i dagtur, för biträde under dagturerna med arbetsledning.

Vagntjänst.

1. Driftverkstaden

för

vagnar.

Befintlig personal: 1 verkstadsmästare, 3 förste reparatörer, 5 reparatörer, 17 stationskarlar. Summa 26. Kommissionens 1 verkstadsförman 1 förste reparatör 1 » » 1 » » 1 » » 4 reparatörer

förslag: för arbetsledning inom verkstaden, arbetande lagbas vid malmvagnsreparationer, smidesarbeten för såväl vagnar som lok, svetsningsarbeten för såväl vagnar som lok, revision och reparation av vågar, underhållsarbeten å malmvagnar m. m. Sammandrag: verkstadsförman förste reparatörer reparatörer

1 4 4

163 2.

Övrig

vagntjänst.

Befintlig personal: 1 vagnmästare samt å personbangården: 1 reparatör, 4 stationskarlar, å malmbangården: 2 vagnförmän, 2 reparatörer, 20 stationskarlar, å tunnelbangården: 1 reparatör, 4 stationskarlar. Summa 35 man, av vilka de fyra stationskarlarna å personbangården, som huvudsakligen utförde putsning och städning av vagnar, stodo under stationsföreståndarens befäl. Kommissionens

förslag:

1 vagngårdsmästare 2 vagnförmän

för ledningen av tjänsten, som närmaste arbetsledare för vagnpersonalen på malmbangården, därav två å malmbangården och en å tunnelbangården för underhållsarbeten å malmvagnar, å personbangården för där förekommande reparationsoch underhållsarbeten å vagnar, som bas för vagnstädningspersonalen å personbangården.

3 reparatörer 1 reparatör 1 maskinbiträde

Sammandrag: vagngårdsmästare vagnförmän reparatörer maskinbiträde ...

1 2 4 1

Gällivare. Loktjänst. a) Lok stationsförest Befintlig graden.

ån

dare.

och enligt kommissionens

förslag behövlig:

1 lokmästare i 16:e löne-

b) Lokoch vagnunderhåll. Befintlig personal: 2 förste reparatörer, 5 reparatörer, 2 stationskarlar. Summa 9. Kommissionens förslag: 1 förste reparatör som arbetande bas för samtliga arbeten, 1 » » för svetsning, svarvning och rälsbussunderhåll, 4 reparatörer för loksyning och löpande underhåll av lok, 1 » för vagnunderhåll. Sammandrag: förste reparatörer reparatörer c)

Stalltjänst. Befintlig personal: Kommissionens

1 stallförman

2 stallförmän, 14 stationskarlar.

Kommissionens

Summa 16.

förslag: i dagtur.

Vagn tjänst. Befintlig personal: 1 vagnförman, städerskor. Summa 11.

1 vagnförman 1 reparatör

2 5

1 reparatör,

7 stationskarlar,

förslag: för ledningen av vagntjänsten, för underhållsarbeten å malmvagnar.

2 vagn-

164 S v a r t ön.

Loktjänst. a)

(Luleå.)

Lokstationsföreståndare.

Befintlig lönegraden.

och enligt kommissionens

b) L ohund

er

förslag behövlig:

1 maskininspektor i 22.-a

håll.

Befintlig personal: 1 verkstadsmästare, 1 verkstadsförman, 9 förste reparatörer, 15 reparatörer, 15 stationskarlar. Summa 41. Kommissionens

förslag:

1 verkstadsmästare i 15:e lönegraden 1 verkstadsförman 2 förste reparatörer 1 » » 1 » » 1 1

» »

» »

»

»

2 » » 1 » » 4 reparatörer 2 4 1 1 1 1 1 2

för arbetsledningen beträffande lokunderhållet, för biträde med n ä m n d a arbetsledning, lagbasar för revision och reparation av elektrolok, lagbas för hjulbyten och C-reparationer av elektrolok, underhåll av ångpannor, pumpar, lyftkranar, gnistsläckare, tendrar m. m., smed, svetsare, svarvare, bänkarbetare, elektriker, för lokrevisionslaget, för hjulbytes- och C-reparationslaget, för loksyning, för underhåll av ångpannor, pumpar, lyftkranar, gnistsläckare, tendrar m. m., biträdande svarvare, babbitsgjutare m. m., snickare, verktygsarbeten, bänkarbetare. Sammandrag: verkstadsmästare (15:e lönegraden) 1 verkstadsförman 1 förste reparatörer 10 reparatörer 17

c)

Omformarstationen.

Befintlig Summa 4.

personal:

1 reparatör, 2 lokeldare å övergångsstat, 1 stationskarl.

Kommissionen anser, att passningen och skötseln av omformarstationen bör uppdragas åt fyra maskinbiträden, vilka under dagturerna tilldelas vissa andra uppgifter, såsom revisioner av elektriska batterier och annan lokapparatur samt under nattskiftet tjänstgöra jämväl som lagbasar för stallpersonalen. d)

Stalltjänst. Befintlig

personal:

Kommissionens 2 stallförmän

3 stallförmän, 14 stationskarlar.

förslag: i dagturer.

(Angående bas å nattskiftet, se ovan under c.)

Summa 17.

e) Kolupplaget å Sv art ön. Kommissionens förslag: 2 maskinbiträden för skötsel av lastkranarna. Vagntjänst. 1. Driftverkstaden för vagnar. Befintlig personal: 1 vagnmästare, 1 förste reparatör, 3 reparatörer, 3 vagnskötare, 11 stationskarlar. Summa 19. Kommissionens förslag: 1 verkstadsförman för ledningen av arbetena beträffande vagnunderhållet, 1 förste reparatör arbetande lagbas vid malmvagnsreparationer, 1 » » smidesarbeten, 4 reparatörer underhållsarbeten å malmvagnar m. m. Sammandrag: verkstadsförman 1 förste reparatörer 2 reparatörer 4 2. Luleå bangård. Befintlig personal: 1 vagnförman, 1 reparatör, 6 stationskarlar, 3 vagnstäderskor. Summa 11. Kommissionens förslag: 1 vagnförman för ledningen av tjänsten, 1 reparatör för reparations- och underhållsarbeten å vagnar. 3. Malmbangården å Svartön. Befintlig personal: 8 stationskarlar. Kommissionens förslag: 1 maskinbiträde som arbetande bas i dagtur för vagnpersonalen. 20.

MASKINSEKTIONEN.

B o d e n C. Loktjänst. a) Lokstationsföreståndare. Befintlig: 1 lokmästare i 16:e lönegraden. Enligt kommissionens förslag: 1 lokmästare i 18:e lönegraden. b)

Lokunderhåll. Befintlig personal: 1 verkstadsförman, 5 förste reparatörer, 8 reparatörer, 1 maskinbiträde och 8 stationskarlar. Summa 23. Kommissionens förslag: 1 verkstadsförman för arbetsledning beträffande lokunderhållet, 1 förste reparatör lagbas för revision och reparation av lok, 1 » » lagbas för underhåll av rälsbussar, 1 » » bänkarbetare för underhåll av lokarmatur m. m., 1 » » svarvare,

166 1 förste reparatör 1 » » 1

»

smed och plåtslagare, svetsare, för underhåll av stationära elektriska anläggningar, vågar m. m., i lokrevisionslaget, i laget för underhåll av rälsbussar, för bänkarbeten, för loksyning och löpande underhåll av lok,

»

2 reparatörer 2 » 2 9

»

Sammandrag: verkstadsförman förste reparatörer reparatörer

c)

1 7 8

Stalltjänst.

Befintlig personal: 2 stallförmän, 2 maskinbiträden, 1 vagnskötare, 27 stationskarlar. Summa 32. Kommissionens

förslag:

2 stallförmän 2 maskinbiträden

i dagturer, för pannspolning m. m. under dagtur.

Vagntjänst. Befintlig personal: för vagnsyning och vagnunderhåll: 1 vagngårdsmästare, 1 vagnförman, 4 reparatörer, 1 vagnskötare, 15 stationskarlar. Summa 22, för putsning och städning av vagnar: 2 stationskarlar, 3 vagnstäderskor. Summa 5. Kommissionens förslag: 1 vagngårdsmästare för ledningen av vagntjänsten, 1 förste reparatör bl. a. för underhåll av anordningar för elektrisk belysning och uppvärmning av vagnar, 3 reparatörer reparations- och underhållsarbeten å vagnar på bangården och i vagnhallen, 1 maskinbiträde som arbetande bas för städarpersonalen. Sammandrag: vagngårdsmästare förste reparatör... reparatörer maskinbiträde ...

1 1 3 1

Gasverket. Befintlig

personal:

Kommissionens 1 vagnförman 1 maskinbiträde

1 maskinbiträde, 1 stationskarl. Summa 2.

förslag: för ledningen av tjänsten, för biträde med gastillverkning, gasens distribution m. m.

Jörn. Stall- och vagntjänst. Befintlig personal: 1 reparatör, 7 stationskarlar (varav 2 för vagntjänst). S u m m a 8. Kommissionens 1 reparatör 1 maskinbiträde

förslag: för samtliga förekommande reparations- och underhållsarbeten, för biträde med arbetsledningen inom stalltjänsten.

167 Arvidsjaur. Stall- och vagntjänst. Befintlig personal: 3 stationskarlar för stall- och 1 för vagntjänst. Summa 4. Kommissionens förslag: 1 reparatör för underhållsarbeten å såväl lok som vagnar. 21.

MASKINSEKTIONEN.

Skellefteliamns övre. Loktjänst. a) Lokstationsföreståndare. Befintlig och enligt kommissionens förslag behövlig: 1 lokmästare i 16:e lönegraden. b) Lok- och vagnunderhåll. Befintlig personal: 3 reparatörer, 1 vagnskötare, 3 stationskarlar. Summa 7. Kommissionens förslag: 2 reparatörer för loksyning och underhållsarbeten på lok, l » för underhållsarbeten på vagnar. c)

Stalltjänst. Befintlig personal: 1 stallförman, 13 stationskarlar. Summa 14.

Kommissionens förslag: 1 stallförman dagtur. Vagntjänst. Befintlig personal: 4 stationskarlar, 2 vagnstäderskor. Summa 6. Kommissionens förslag: 1 maskinbiträde som arbetande bas för vagnpersonalen. Bastuträsk. Stall- och vagntjänst. Befintlig personal: 3 stationskarlar. Tjänstehavare i befordrad ställning anses ej erforderlig. Storuman. Stall- och vagntjänst. Befintlig personal: 1 reparatör, 3 stationskarlar. Summa 4. Kommissionens förslag: 1 reparatör för samtliga reparations- och underhållsarbeten samt som bas för övrig stall- och vagntjänstpersonal. Vännäs. Loktjänst. a) Lokstationsf öreståndare. Befintlig: 1 lokmästare i 16:e lönegraden. Enligt kommissionens förslag: 1 lokmästare i 18:e lönegraden.

168 b)

Lokunderhåll.

Befintlig personal: 1 t. f. verkstadsmästare, 7 förste reparatörer, 13 reparatörer, varav 2 tillförordnade, och 16 stationskarlar. Summa 37. Kommissionens

förslag:

1 verkstadsmästare i 15:e lönegraden 2 förste reparatörer 1 » » 1 1 1 1

» » » » » » » » 1 » » 4 reparatörer 1 » * 2 » 1 » 1 » 1 »

för arbetsledningen beträffande lokunderhållet, lagbasar för två lokrevisions- och lokreparationslag, lagbas för utförande av hjulbyten samt B- och C-reparationer å lok, smed, svarvare, svetsare, plåtslagare, för underhåll av stationära elektriska anläggningar, i lokrevisionslagen, i C-reparationslaget, för syning och löpande underhåll av lok, för maskinarbeten, babbitsgjutare, bänkarbetare, snickare. Sammandrag: verkstadsmästare (15:e lönegraden) 1 förste reparatörer 8 reparatörer 13

v o, „ . . . . . c) b taltt]anst. Befintlig personal: 3 stallförmän, 2 maskinbiträden, 35 stationskarlar. Summa 40. Kommissionens 3 stallförmän 2 maskinbiträden Vagntjänst.

förslag: i skiftgång, för pannspolning m. m. under dagtur.

Befintlig personal: 1 vagnförman, 3 reparatörer, varav en t. f., 6 stationskarlar samt 1 vagnstäderska. Summa 11. Kommissionens 1 vagnförman 2 reparatörer

förslag: för ledningen av vagntjänsten samt för visst överinseende över tjänsten inom presenningsverkstaden, för reparations- och underhållsarbeten å vagnar.

o+ ii i. ^... »tall- och vagntjanst. Befintlig personal:

Umeå.

för stalltjänst: 1 förste reparatör, 1 maskinbiträde, 3 stationskarlar. Summa 5, for vagntjänst: 4 stationskarlar, 1 vagnstäderska. Summa 5. Kommissionens 1 förste reparatör 1 maskinbiträde

förslag: som bas för all personal och för utförande av förekommande reparationsarbeten, innefattande även större översyn av rälsbussar, för biträde med arbetsledningen beträffande vagnpersonalen.

169 Me 11 a n s e l . Loktjänst. a) Lo k stationsföreståndare. Befintlig och enligt kommissionens förslag behövlig: 1 vagngårdsmästare. b) Lokunderhåll och stalltjänst. Befintlig personal: 1 reparatör, 11 stationskarlar. Summa 12. Kommissionens förslag: 1 reparatör för samtliga reparations- och underhållsarbeten, 1 maskinbiträde som arbetande bas å dagturen. Vagntjänst. Befintlig personal: 3 stationskarlar. Tjänstehavare i befordrad tjänsteställning anses ej erforderlig. Ö r n s k ö l d s v i k C. Stall- och vagn tjänst. Befintlig personal: för stalltjänst: 2 stationskarlar, för vagntjänst: 2 stationskarlar. Tjänstehavare i befordrad grad anses här icke erforderlig.

Slutligen vill kommissionen framhålla, att i den mån framkomna yrkanden icke av kommissionen särskilt behandlats, desamma antingen icke ansetts falla under kommissionens bedömande, exempelvis då det gällt uppflyttning av en hel grupp befattningshavare, eller ock ansetts icke böra föranleda särskild åtgärd från kommissionens sida.

I handläggningen av kommissionens utlåtande rörande maskinavdelningen hava deltagit kommissionens ordförande landshövdingen T. E. Löfgren samt ledamöterna överinspektören A. M. K. Blomberg, maskiningenjören J. H. Butén, t. f. överinspektören B. V. Markland och ombudsmannen K. G. S. Christiansson. I den slutliga utformningen hava emellertid ledamöterna förste trafikinspektören H. Lundqvist och e. o. notarien H. Dahlberg deltagit i herrar Blombergs och Marklands ställe, enär de båda sistnämnda då hade utträtt ur kommissionen. Ledamoten Christiansson har avgivit följande särskilda yttrande: »Vid behandling av avdelning IV: 2 i kommissionens betänkande och förslag rörande maskinavdelningen har undertecknad såsom sin mening framfört, att på maskiningenjörsexpeditionen vid andra maskinsektionen, personaluppsättningen borde utgöras av 1 bokhållare, 2 förste kontorister, 4 kontorister och 1 expeditionsvakt, således ett bibehållande av det nuvarande personal-

170 antalet, åtta man, mot av kommissionens majoritet föreslagna 1 bokhållare, 1 kontorsskrivare, 1 förste kontorist, 3 kontorister och 1 expeditionsvakt, sammanlagt sju man. Såsom skäl för den av mig föreslagna personaluppsättningen har jag framhållit, att de arbetsuppgifter, som hittills ålegat kontorsskrivaren, icke voro av så kvalificerad art, att de kunde anses motivera befattningshavare i 15:e lönegraden. I vissa avseenden fullgjorde en av de två på expeditionen placerade stationskarlarna väsentligt mycket mera kvalificerat arbete än kontorsskrivaren. Såsom exempel härpå torde särskilt förtjäna framhållas följande uppgifter, som bland annat åvilade nämnde stationskarl, nämligen uttagning av personal till periodiska läkarundersökningar, upprättande av avlöningslistor för viss del av sektionens personal, biträde med fördelning av kostnader på tågslag och med upprättande av förslag till kostnadsstat, uppritning av stomme till turlistor för åkande personal, ifyllande av kalendrar å dylika turlistor m. m. Kontorsskrivaren handlade däremot bland annat så enkla göromål som pensions-, livränte- och understödsärenden, olycksfallsrapporter, uppgifter för läkarstaten, rekvisitioner av avlöningsmedel och sammandrag av avlöningslistor. Arbetsfördelningen mellan de övriga å expeditionen placerade tjänstemännen, bokhållaren undantagen, giver i övrigt bekräftelse på att dessa till övervägande del hade sig ålagt att fullgöra arbetsuppgifter, vilka äro att betrakta som mera kvalificerade än de av kontorsskrivaren utförda. Att sektionsföreståndaren efter kommissionens besök på platsen blev betänksam mot de lågkvalificerade arbetsuppgifter, som ålågo kontorsskrivaren har sedermera bekräftats. Sektionsföreståndaren har nämligen under hand sökt utverka kontorsskrivarbefattningens bibehållande. Den motivering, som härvid anförts, anser jag mig emellertid icke kunna taga någon hänsyn till, enär den måste anses överdriven. Om den av mig föreslagna personaluppsättningen vinner godkännande och en omläggning av arbetsfördelningen kommer till stånd i enlighet med de av kommissionen föreslagna riktlinjerna mellan den kamerala ledaren och övriga till placering på expeditionen av mig föreslagna tjänstemän, är jag övertygad om, att allt arbete kommer att bliva utfört på ett fullt betryggande sätt. I anslutning till de av kommissionen under avd. IV: 3 e), Personal för utförande av lokrevisions- och lokreparationsarbeten, föreslagna riktlinjerna för inrättande av förste reparatörsbefattningar har jag såsom min mening framhållit, att på de tre största drift verkstäderna, Hagalund Ö, Sävenäs och Malmö bör inom yrkesgruppen snickare förekomma förste reparatör. Såsom skäl härför har jag framhållit, att på samtliga platser har vederbörande befäl tillsett, att utövarna av detta yrke äga en högt driven yrkesskicklighet. De sysselsättas sålunda icke enbart med förekommande reparationer å lok utan användas i stor utsträckning för reparationer av kontorsmöbler, inredningar m. m. Enär de genom sin yrkesskicklighet sålunda beordras utföra arbeten, vilka icke kunna anses ingå i deras egentliga arbetsuppgifter och det torde kunna anses vara till stort gagn för verket att på dessa platser hava tillgång

171 till så god kvalificerad arbetskraft, anser jag deras arbetsuppgifter böra värdesättas såsom de för förste reparatör gällande. Kommissionen har i de av densamma föreslagna direktiven angående förste reparatörer förordat, att dylika tjänster inrättas för arbetsbasarna för de s. k. loksynarlagen på de ovannämnda tre lokstationerna. I anslutning till denna princip har från min sida framhållits, att sådana befattningar jämväl böra inrättas vid Svartön och Kiruna driftverkstäder. Det har visserligen framhållits, att lokomsättningen per dygn för dessa båda stationer icke är av samma storleksordning som på de tre förstnämnda, men mot denna motivering torde den invändningen kunna göras, att loktypen icke är lika den på sydligare distrikt förekommande och att på grund av de på V distriktet rådande klimatiska förhållandena, särskilt vintertid, det ställes mycket stora krav på de befattningshavare, som ha att utföra arbetet inom denna gren av tjänsten. På grund härav anser jag att erforderligt antal förste reparatörsbefattningar bör inrättas på dessa båda platser. Under avdelning IV: 7, Tillämpning av förestående förslag beträffande personal för stationär lok- och vagntjänst samt vissa hjälpanläggningar, har kommissionen uppbyggt sitt förslag med ledning av befintlig personal på de olika platserna, olika slag av arbeten som utfördes av medlemmarna i olika arbetslag, specialarbetare, bänkarbetare m. m. P å de större stationerna hade emellertid vid revision av elektrolok den praxis utbildat sig, att en särskild man var avdelad för revision av relästativet, och hade han i regel full sysselsättning med detta arbete under den tid loket var intaget på verkstaden. Då denna arbetsuppgift anses vara mycket betydelsefull och den som blir satt att utföra densamma måste arbeta fullständigt självständigt och i mån av tid även biträda med andra mera kvalificerade arbetsuppgifter, anser jag, att på de platser dylik ordning är införd, ett tillräckligt antal förste reparatörer bör upptagas för fullgörandet av denna arbetsuppgift.»

BANAVDELNINGEN. I. ö v e r s i k t över organisationen av b a n t j ä n s t e n . Avdelningens allmänna uppgift och organisation. För bestridande av underhållet av bana och byggnader m. m. samt därmed sammanhängande arbetsuppgifter äro statens järnvägar indelade i bansektioner, vilka alltefter sin storlek stå under ledning av förste baningenjörer (27:e lönegraden) eller baningenjörer (26:e lönegraden), i det följande även benämnda bansektionsföreståndare. Vid utgången av år 1939 funnos tjugotre bansektioner, därav fyra vid I, fem vid II, tre vid I I I , fem vid IV och sex vid V distriktet. Av dem förestodos fjorton av förste baningenjörer och nio av baningenjörer. Från och med år 1940 har på sätt i det följande vidare kommer att beröras provisoriskt inrättats ytterligare en bansektion, den 24:e, omfattande samtliga stationer i Stockholm jämte linjen Älvsjö—Ulriksdal, vilka stationer och linje förut tillhört 1. och 4. bansektionerna. Enligt av järnvägsstyrelsen avgivet förslag skall den nya sektionen förestås av en förste baningenjör. Bansektionerna äro indelade i banmästaravdelningar, vilka, likaså efter sin storlek, förestås av överbanmästare (16:e lönegraden), förste banmästare (12:e lönegraden) eller banmästare (10:e lönegraden). Banmästaravdelningarna äro i sin tur indelade i reparatörs- och banvaktssträckor. Elektrifierade bandelar äro ifråga om underhållet och driften av kraftöverföringsanläggningarna indelade i ledningsunderhållsområden, vilka ansluta till en omformar- eller, å malmbanan, transformatorstation. Antalet i drift varande omformarstationer var vid utgången av år 1939 24 och antalet transformatorstationer 12. Samtliga ledningsunderhållsområden, inom vilka omformarstationer funnos, ävensom tre av transformatorstationerna med tillhörande underhållsområden, förestodos vid nämnda tidpunkt av ledningsmästare (15:e lönegraden). Övriga nio transformatorstationer jämte tillhörande underhållsområden förestodos av förste reparatörer (10:e lönegraden). Till banavdelningen hör även en växtdepå för varje distrikt med en trädgårdsmästare (12:e lönegraden) som närmaste föreståndare. Under denne sortera ett antal på skilda orter stationerade trädgårdsförmän (7:e lönegraden). Enär trädgårdsmästarnas verksamhet omfattar ett specialområde, vars främsta ledning tillkommer den hos järnvägsstyrelsen anställde trädgårdsdirektören, blir verksamheten i första hand beroende av de närmare direktiv för dess bedrivande, som styrelsen lämnar linjemyndigheterna genom nämnde tjänsteman.

173 Banmästaravdelningarnas föreståndare (överbanmästare, förste banmästare, banmästare), ledningsmästarna, trädgårdsmästarna och de förste reparatörer, som förestå vissa transformatorstationer vid malmbanan, utöva närmast under baningenjören det direkta befälet inom sina respektive verksamhetsområden över bansektionernas bevaknings-, reparatörs-, arbetar- och annan personal. Utvecklingen inom det elektrotekniska facket har dock lett därhän, att tillsynen och ledningen av det arbete, som åvilar ledningsmästarna och övrig personal för de elektriska kraftöverföringsanläggningarna, i praktiken kommit att till väsentlig del utövas av de på vissa baningenjörsexpeditioner placerade elektroingenjörerna (22:a lönegraden). Det torde även böra nämnas, att den reparatörspersonal och personal i övrigt, vilken avdelats för tjänsten inom telegraf- och telefonfacken respektive för växel- och signalsäkerhetsanläggningar, i stor utsträckning kommit att stå under ledning av de på distriktskanslierna placerade telegraf- respektive signalingenjörerna, oaktat ansvaret för nämnda arbeten instruktionsenligt åvilar baningenjörerna. Den löpande linjetjänsten inom de olika tjänstegrenarna vid banavdelningen utföres närmast under banmästarna, ledningsmästarna och trädgårdsmästarna av förste reparatörer (10:e lönegraden), reparatörer, banförmän, trädgårdsförmän (samtliga i 7:e lönegraden) och banvakter (5:e lönegraden). För underhåll av bana och byggnader m. m. finnes dessutom erforderligt antal kollektivavtalsanställda banarbetare.

Personalens allmänna tjänsteåligganden. Personalens huvudsakliga tjänsteåligganden enligt av järnvägsstyrelsen utfärdade instruktioner och arbetsordningar framgå av följande redogörelse, i vilken personalen redovisas under följande huvudgrupper, nämligen 1. sektionsföreståndare, 2. baningenjörsexpeditioner, 3. föreståndare för banmästaravdelningar och deras biträden, 4. övrig linjepersonal vid banavdelningen med undantag av personal för tjänstgöring i huvudsak vid elektriska kraftöverföringsanläggningar och 5. personal för tjänstgöring i huvudsak vid elektriska kraftöverföringsanläggningar. 1. Sektionsföreståndare. Bansektionsföreståndaren är direkt underställd distriktschefen och inför denne ansvarig för, att tjänsten inom hans sektion handhaves på ett tillfredsställande sätt. På grund härav åligger det honom bland annat att svara för underhållet av bana, byggnader och anläggningar, utföra av högre myndighet beslutade byggnadsarbeten, bereda och i vissa fall besluta i personalärenden samt upprätta förslag till personal- och kostnadsstater. I mån av behov skall han utarbeta och avgiva förslag till nya byggnader och anläggningar ävensom till förändringar av redan befintliga sådana. Han skall själv eller genom ombud närvara vid lantmäteri- och andra förrättningar, som angå sektionen, och

174 därvid föra statens järnvägars talan. Han äger medgiva framdragande inom statens järnvägars område av vatten-, avlopps-, gas- och i viss utsträckning även telefonledningar. Bansektionsföreståndare äger därjämte träffa avtal om entreprenadarbeten och leveranser i de fall, då arbetsbesked föreligger, och i övriga fall, då arbetena i värde icke överstiga 10 000 kronor och det ej heller är fråga om arbeten eller upphandlingar, rörande vilka styrelsen eller distriktschefen förbehållit sig beslutanderätt. Till betalning äger han godkänna räkningar och avlöningshandlingar. Vidare äger han godkänna materialrekvisitioner ävensom rekvisitioner å nya inventarier till ett värde av högst 500 kronor för varje rekvisition. 2. Baningenjörsexpeditioner. Såsom bansektionsf öreståndarens närmaste man var vid 1939 års utgång placerad på en var av 1., 3., 4., 9., 10. och 15. bansektionerna en baninspektor (22:a lönegraden), på 22. bansektionen en överbanmästare (16:e lönegraden) och på en var av övriga då bestående bansektioner en underingenjör (20:e lönegraden). Sedan från och med 1940 den nya, 24:e, bansektionen inrättats, har en baninspektor provisoriskt överflyttats dit. De i översikten omnämnda elektroingenjörerna voro vid 1939 års utgång placerade vid 3., 4., 5., 6., 10., 11., 13., 15., 18. och 19. bansektionerna. Deras uppgifter behandlas närmare under punkt 5 här nedan. Arbetet på baningenjörsexpeditionerna omfattar uppgifter dels av teknisk, dels av kameral art. De tekniska arbetena handläggas av baninspektorer (22:a lönegraden), underingenjörer (20:e lönegraden), ritare (15:e lönegraden) och kopister (11 :e lönegraden), allt i den mån sådana befattningshavare finnas anställda på de olika expeditionerna. Såsom ledare för de kamerala arbetena närmast under sektionsföreståndaren fungerar på samtliga sektioner en överbanmästare (16:e lönegraden). Den med dessa arbeten i övrigt sysselsatta personalen utgöres av kontorsskrivare (15:e lönegraden), förste banmästare (12:e lönegraden), kansliskrivare (ll:e lönegraden), banmästare (10:e lönegraden), förste kontorister (10:e lönegraden), kontorister (8:e lönegraden), banförmän (7:e lönegraden), kanslibiträden (7:e lönegraden), maskinbiträden (6:e lönegraden), banvakter (5:e lönegraden), expeditionsvakter (5:e lönegraden), kontorsbiträden (4:e lönegraden), kontorsvakter och banarbetare. Uppsättningen av kameral personal är icke enhetlig utan varierar inom skilda expeditioner såväl ifråga om tjänstegrader som antal, även om expeditionerna äro ungefär lika stora. Personaluppsättningen på de olika, expeditionerna vid utgången av år 1939 framgår av en under avdelning IV: 2 intagen tabell. Den kamerala personalen har bland annat att verkställa erforderliga utredningar och uppgöra förslag i olika hänseenden, verkställa bokföring av sektionens inkomster och utgifter, omhänderhava vården av expeditionens handlingar och i övrigt biträda med: den löpande tjänsten.

175 3. Föreståndare för banmästaravdelningar och deras biträden. Överbanmästare, förste banmästare och banmästare, vilka förestå avdelning, hava till åliggande bland annat att övervaka, att banan städse är i sådant skick, att tågen kunna utan fara framgå därå med den största hastighet, som är medgiven för bansträckan, ävensom att härför erforderliga underhållsarbeten komma till utförande, att för detta ändamål verkställa inspektioner av bana, byggnader och anläggningar av olika slag och därvid även kontrollera att underlydande bevaknings- och annan personal utför densamma åliggande skyldigheter. Föreståndare för banmästaravdelning skall hos baningenjören föreslå utförandet av erforderliga underhålls- samt om- och nybyggnadsarbeten på banan. Han har vidare att, såvitt detta kan ske genom hans försorg, genast avhjälpa av honom eller av bevakningspersonalen upptäckta fel och brister på banan med tillhörande anläggningar och att, om icke baningenjören annorlunda bestämmer, ordna, leda och kontrollera alla inom avdelningen förekommande underhålls- och nybyggnadsarbeten. Dessutom skall han själv eller genom biträde utföra den till hans verksamhet hörande expeditionstjänsten, vara föreståndare för banmästaravdelningens filialförråd och övervaka hushållningen med materialier och effekter, sörja för upprätthållandet av ordning och säkerhet inom järnvägsområdet i vad angår linjen, övervaka att banan icke olovligen beträdes, anmäla eventuella fornfynd, öva naturskydd m. m. Banförman, varmed enligt utfärdad personalinstruktion förstås banmästare, banförman och banvakt, då dessa tjänstgöra som medhjälpare åt och ställföreträdare för föreståndare för banmästaravdelning, åligger bland annat att biträda banmästaren med inspektion och tillsyn av bana och anläggningar, arbetsledar- och kontrollantskap över pågående arbeten, expeditionstjänsten samt övriga banmästaren åliggande göromål. Banförman skall, om han därtill beordras, i banmästarens ställe vara tillsyningsman och kontrollant för inom avdelningen förekommande arbeten, i vilket fall han har att ordna och leda arbetena eller, då fråga är om entreprenader, kontrollera deras utförande och därvid tillse, att givna arbetsbeskrivningar m. m. noga följas. Han har vidare att ansvara för att alla arbeten, som verkställas under hans ledning, utföras med noggrant iakttagande av fastställda ritningar och utfärdade bestämmelser. 4. Övrig linjepersonal vid banavdelningen med undantag av personal för tjänstgöring i huvudsak vid elektriska kraftöverföringsanläggningar. Med telefonreparatör förstås enligt den för sådan reparatör gällande instruktionen förste reparatör och reparatör, som närmast under vederbörande ban- och telegraf ingenjör användes för anläggning, underhåll och vård av elektriska stark- eller svagströmsanläggningar, i den mån nämnda underhåll och vård icke åligger annan reparatörspersonal, t. ex. personal vid de elektriska kraftöverföringsanläggningarna. Telefonreparatör tillkommer bland annat att inspektera och tillse i hans vård varande anläggningar samt ansvara för, att de fungera tillfredsställande, att avhjälpa fel på samma anläggningar samt

176 verkställa på dem erforderliga underhållsarbeten, att hos baningenjören eller telegraf ingenjören föreslå åtgärder för samma anläggningars underhåll samt utföra, leda eller kontrollera nyanläggnings- och kompletteringsarbeten i den utsträckning han därtill beordras. Han skall vidare utöva närmaste befälet över den personal, som ställts till hans förfogande som biträden eller hantlangare, samt handleda och instruera vederbörande personal ifråga om utförandet av förekommande arbeten och ifråga om anläggningars och apparaters handhavande och vård. Telefonreparatör skall ansvara för honom anförtrodd förrådsmateriel. Han är vidare ansvarig för, att alla arbeten, som verkställas av honom eller under hans ledning eller kontroll, utföras med noggrant iakttagande av fastställda ritningar, utfärdade bestämmelser eller andra anvisningar. Med signalreparatör förstås enligt instruktionen sådan tjänstehavare, förste reparatör, reparatör eller banvakt, vilken förordnats att närmast under banoch signalingenjör på viss sträcka handhava underhåll och vård av växel- och signalsäkerhetsanläggningar, stations- och linjebiockanläggningar, ljussignaler, ringverk, fällbomsanläggningar, signalkontrollanläggningar, tågankomsttelefoner m. m. Signalreparatörs tjänsteåligganden ifråga om underhåll, vård och ansvar för säkerhetsanläggningarna äro av samma art som de för telefonreparatör här ovan angivna. Dock torde särskilt böra omnämnas, att signalreparatörernas verksamhet är lagd så, att de förutom den löpande tillsynen och underhållet av anläggningarna även hava skyldighet att kvartalsvis noga genomgå och en gång varje år fullständigt revidera varje till deras verksamhetsområde hörande anläggning. Banvakt åligger bland annat: a) vid tjänstgöring såsom sträckvakt, d. v. s. sådan banvakt, som är tilldelad banvaktssträcka, att noga lära känna denna sträcka i olika hänseenden, att på närmare föreskrivet sätt besiktiga banan och i första hand ansvara för, att sträckan är i sådant skick, att tågen kunna utan fara framgå däröver med föreskriven högsta tillåten hastighet. För detta ändamål skall han i möjligaste mån själv utföra erforderliga underhållsarbeten och för banmästaren anmäla åtgärder, som kräva arbetsbiträde. Därest annan arbetsledare ej är tillsatt, skall han leda, övervaka och ansvara för av arbetsbiträde utfört arbete på sträckan och därvid sörja för signalering och andra erforderliga säkerhetsåtgärder. Han skall iakttaga över linjen passerande tåg och, om oregelmässigheter därvid iakttagas, vidtaga de åtgärder till förebyggande av fara för tågsäkerheten, som kunna vara möjliga. Slutligen skall han ansvara, för till honom utlämnade effekter och materialier m. m., sörja för upprätthållandet av ordning och säkerhet inom järnvägsområdet och vaka över, att banan ej olovligen beträdes; b) vid tjänstgöring såsom telefonledningsvakt, varmed förstås banvakt, som utsetts att vid sidan av sitt vanliga banvaktsarbete, på viss bansträcka inom icke elektrifierad linje, i regel omfattande en banmästaravdelning, vaka över

177 de elektriska svagströmsanläggningarnas funktion och biträda med underhållet och vården av dem: att undersöka och såvitt möjligt avhjälpa sådana fel på svagströmsnätet inom sitt verksamhetsområde, som av honom iakttagits eller på annat sätt kommit till hans kännedom, att utbyta apparater, undersöka och omsätta batterier samt eljest i mån av behov biträda telefonreparatör med förekommande arbeten. Han är ock skyldig att avgiva vissa felrapporter och periodiska anmälningar; c) vid tjänstgöring såsom förreglingsvakt, varmed enligt utfärdad instruktion förstås banvakt, åt vilken uppdragits att vid sidan av sitt vanliga banvaktsarbete inom banmästaravdelning i viss omfattning handhava tillsyn och underhåll av säkerhetsanläggningar: att verkställa smörjning och rengöring av yttre apparater och ledningar för växel- och signalsäkerhetsanläggningar, tillse och verkställa underhåll av ledningar till dessa anläggningar, undersöka och såvitt möjligt avhjälpa sådana fel å säkerhetsanläggningarna inom sitt verksamhetsområde, som av honom iakttagits eller eljest blivit för honom kända. Förreglingsvakt har vidare att en gång i månaden tillse alla delar av förreglade växlar i tågvägar och därvid åtdraga bult i dessa växlar med tillhörande korsningar, tillse och verkställa utbyten av batterier, gasackumulatorer och kolsyrebehållare, utöva tillsyn över och avhjälpa enklare fel på ringverk samt eljest vid behov biträda signalreparatören med arbeten inom banmästaravdelningen. Tjänstgöringen som telefonledningsvakt respektive förreglingsvakt bestrides i åtskilliga fall av för ändamålet särskilt utbildade och examinerade banarbetare. Trädgårdsmästare har till uppgift att övervaka planteringarna inom respektive distrikt, leda arbetet vid dess växtdepåer, sörja för att behövligt växtmaterial finnes tillgängligt och hos bansektionsföreståndarna föreslå erforderliga inköp. Han har vidare att årligen direkt till trädgårdsdirektören avgiva arbets- och kostnadsförslag, redogörelse för verksamheten inom planteringsväsendet, statistiska uppgifter m. m. Av trädgårdsförmännen fungerar en på varje distrikt såsom trädgårdsmästarens närmaste man och ställföreträdare. De övriga, i regel en på varje bansektion, äro stationerade på andra orter än respektive trädgårdsmästare och hava till uppgift att under dessa öva tillsyn över planteringar vid stationer och boställshus, att självständigt eller med banarbetares hjälp utföra alla förekommande trädgårdsarbeten samt att sköta de på en del sektioner befintliga plantskolorna. 5. Personal för tjänstgöring i huvudsak vid elektriska kraftöverföringsanläggningar. Enligt den för elektroingenjör utfärdade arbetsordningen åligger det honom särskilt att öva tillsyn över kraftöverföringsanläggningarna, övervaka och ansvara för deras rätta handhavande, tillse att anbefallda skyddsåtgärder vidtagas och att givna order åtlydas till förekommande av olycksfall genom 187 40

178 elektrisk ström och skador på anläggningarna, övervaka ledningspersonalens tjänstgöring samt examinera samma personal i instruktioner m. m. Han skall vidare bereda och förelägga bansektionsföreståndaren ärenden rörande underhåll, om- och nybyggnader av samt förbättringar på kraftöverföringsanläggningarna, öva teknisk kontroll över arbeten, som avse dessa anläggningar, samt, efter uppdrag av bansektionsföreståndaren, ombesörja utförandet av sådana arbeten. Dessutom tillkommer honom att öva sådan kontroll, som omförmäles i Kungl. Maj:ts förordning den 5 december 1919 angående behörighet att utföra elektriska anläggningar för belysning och arbetsöverföring m. m. Ledningsmästare åligger bland annat att i egenskap av föreståndare för omformar- eller i vissa fall transformatorstation med tillhörande ledningsunderhållsområde i detalj känna i hans vård varande anläggningar med tillhörande utrustningar och ansvara för att de fungera tillfredsställande. För detta ändamål skall han tillse, att erforderliga underhållsarbeten utföras. Det åligger honom att personligen inspektera anläggningarna samt att anmäla därvid gjorda iakttagelser ävensom vad som eljest tilldragit sig inom ledningsunderhållsområdet. Det åligger honom vidare att föreslå åtgärder för respektive anläggningars underhåll ävensom att föreslå de ändrings- och kompletteringsarbeten därå, som han anser erforderliga. Vid driftstörningar skall han vidtaga åtgärder för deras avhjälpande. Ledningsmästare har att utöva närmaste befälet över den vid omformareller transformatorstationen och inom ledningsunderhållsområdet placerade personalen samt att fördela och ordna göromålen mellan sig och personalen enligt givna anvisningar, eller, om sådana icke lämnats, på det sätt han finner lämpligast och att, därest icke annorlunda bestämts, tjänstgöra såsom arbetsledare samt såsom kontrollant över entreprenörer och andra vid statens järnvägar icke anställda personer ifråga om arbeten, tillhörande ledningsmästarens verksamhetsområde. Han skall vidare ansvara för att vid varje under honom stående arbete erforderliga säkerhetsåtgärder till förekommande av olycksfall vidtagas, i vad på honom beror, förvalta stationens och underhållsområdets inventarier och materialier samt tillse, att största möjliga hushållning med materialer och effekter äger rum. Slutligen skall han ombesörja den till hans verksamhetsområde hörande expeditionstjänsten. Med ledningsreparatör förstås enligt utfärdad instruktion förste reparatör och reparatör, placerad vid omformar- eller transformatorstation med tillhörande ledningsunderhållsområde. Förste reparatör finnes placerad som ledningsmästarens närmaste man vid flertalet omformarstationer och vid transformatorstationerna i Kiruna och Notviken samt såsom självständig föreståndare för nio av riksgränsbanans transformatorstationer. Dessutom finnas förste reparatörer på vissa platser utanför respektive ledningsmästares huvudort, nämligen i Stockholm och Göteborg för den närmaste tillsynen över dessa platsers stora och komplicerade ledningsnät m. fl. anläggningar och som ledare för där förekommande underhålls- m. fl. arbeten.

179 Ledningsreparatör åligger att biträda ledningsmästaren med utförande, ledning och kontroll av pågående arbeten, inspektion och tillsyn av anläggningarna, handledning och instruering av vederbörande personal i fråga om utförandet av förekommande arbeten, meddelande åt vederbörande personal av anvisningar och råd i fråga om anläggningars och apparaters handhavande och vård samt övriga ledningsmästaren åliggande göromål. Han är ansvarig för i hans vård varande materialier och effekter. Sådan ledningsreparatör, som har till uppgift jämväl att tillse och underhålla belysningsanläggningar m. m. på elektrifierade linjer, åligger, jämte annat, att inom sitt verksamhetsområde omedelbart söka avhjälpa fel på nyssnämnda anläggningar och på dem verkställa erforderliga underhållsarbeten. Han skall vidare vid behov och efter medgivande av ledningsmästaren, biträda signalreparatör med avhjälpandet av fel på elektriska delar av växeloch signalsäkerhetsanläggningar. Ledningsreparatör, vilken är ledningsmästares närmaste man eller eljest tjänstgör i dennes ställe, skall känna sitt verksamhetsområde i samma omfattning som gäller för ledningsmästare, och annan ledningsreparatör i enahanda omfattning sitt speciella verksamhetsområde. Banvakt (ledningsvakt), varmed i detta sammanhang avses banvakt, som deltager i underhålls-, om- och nybyggnadsarbeten på anläggningar för den elektriska driften och som utför passningstjänst i omformar- respektive transformatorstation, åligger att, förutom nyssnämnda arbetsuppgifter, biträda med avhjälpandet av eventuella felaktigheter dels på ledningsnätet och dels inom omformar- respektive transformatorstationerna. Honom åligger även att noga aktgiva på ledningar och andra anläggningar och att till ledningsmästaren rapportera därvid eller eljest gjorda iakttagelser. E n del av dessa banvakter anlitas dessutom såsom arbetsledare och skola därvid bland annat ansvara för, att erforderliga skyddsåtgärder för undvikande av olycksfall bland annat genom elektrisk ström bliva vidtagna. Här ifrågavarande banvakter sysselsättas även med arbeten på de elektriska belysningsanläggningarna.

II. Framställningar i fråga om personalens löneställning. Hos kommissionen hava gjorts åtskilliga framställningar, avseende löneställningen för personal vid banavdelningen, varjämte vissa till Kungl. Maj:t ingivna dylika framställningar delgivits kommissionen. I detta hänseende må nämnas följande fortfarande aktuella framställningar. 1. Framställningar rörande sektionsbefälet, andra ingenjörer och expeditionspersonal. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 4 oktober 1937 har järnvägsstyrelsen ifrågasatt införande av ändrad anställnings- och löneform bland annat för sektionsföreståndarna. Beträffande den närmare innebörden av denna

180 framställning vill kommissionen hänvisa till den redogörelse, som kommissionen därom lämnar i samband med behandlingen av förrådsavdelningen. I särskilda skrivelser till Kungl. Maj:t, senast den 22 december 1939, har järnvägsstyrelsen gjort framställning om inrättande av ytterligare baninspektorsbefattningar på vissa bansektioner, i vilken fråga jämväl kommissionen avgivit yttrande. En närmare utredning härom återfinnes i kommissionens förslag. Vissa elektroingenjörer hava i en till Statsrådet och Chefen för kommunikationsdepartementet ingiven skrift hemställt om undersökning av arbetsuppgifterna för de elektrotekniskt utbildade ingenjörerna vid statens järnvägar samt om vidtagande av sådana organisatoriska förändringar inom järnvägsstyrelsen och linjen, att möjlighet erhölles att följa teknikens utveckling inom det elektrotekniska området ävensom att åstadkomma ett naturligt rekryterings- och befordringssystem för de elektrotekniskt utbildade ingenjörerna och att bereda dem en klar befälsställning gentemot underlydande personal. Kungl. Maj:t överlämnade förenämnda framställning till kommissionen och förordnade därvid, att den skulle tagas i övervägande vid fullgörande av det kommissionen anförtrodda uppdraget. Statsbanornas ingenjörs förening har i två särskilda skrivelser till Kungl. Maj:t, av vilka avskrift överlämnats till kommissionen, hemställt om uppflyttning av ritare från 15:e till 16:e lönegraden, inrättande av en ny befattning i 18:e lönegraden, benämnd ingenjör, uppflyttning av underingenjör från nuvarande 20:e till 21 :a lönegraden med benämningen ingenjör samt uppflyttning av baninspektor från 22:a till 24:e lönegraden. Föreningen har dessutom föreslagit inrättande av ett antal baninspektorsbefattningar utan indragning av motsvarande antal underingenjörsbefattningar. Genom föreningen hava vidare till kommissionen överlämnats bland annat följande av medlemmar i föreningen ingivna framställningar, vilka avsett uppflyttning till 18:e lönegraden av en ritarbefattning på baningenjörsexpeditionen vid G. bansektionen i Kristinehamn, inrättande av en baninspektorsbefattning på baningenjörsexpeditionen vid 8. bansektionen i Falköping, uppflyttning i högre lönegrad av en ritare på baningenjörsexpeditionen vid 10. bansektionen i Malmö och av en ritare på baningenjörsexpeditionen vid 21 bansektionen i Umeå. Svenska järnvägsmannaförbundets avdelning nr 74 i Göteborg har föreslagit placering i 8:e lönegraden av expeditionsvakten på baningenjörsexpeditionen vid 5. bansektionen. Samma förbunds avdelning nr 47 i Kristinehamn har föreslagit uppflyttning av föreståndaren för 6 bansektionen till förste baningenjör och, i samband därmed, uppflyttning av banmästaren på baningenjörsexpeditionen vid nämnda sektion till förste banmästare, banförmannen på samma expedition till banmästare och anställande av en kontorist på expeditionen.

181 Förbundets avdelning nr 261 i St or urnan har föreslagit uppflyttning av banförmannen på baningenjörsexpeditionen vid 23. bansektionen, Storuman, till banmästare samt högre lönegradsplacering av banvakten och expeditionsvakten på samma expedition. 2. Framställningar, som avsett banmästare, trädgårdsmästare och dem underställd personal med undantag av såväl reparatörs- och annan personal för telefon-, telegraf- samt växel- och signalsäkerhetsanläggningar som personal för den elektriska driften. Sveriges järnvägars banmästarförenings centralstyrelse har föreslagit: inrättande av överbanmästarbefattningar för vissa större banmästaravdelningar, vilka nu förestås av förste banmästare, återinrättande av förste banmästarbefattningar för en del banmästaravdelningar, vilka tidigare blivit sänkta i klass och nu förestås av banmästare, inrättande av banförmansbefattningar, avsedda för föreståndarnas närmaste män på samtliga banmästaravdelningar, som förestås av förste banmästare eller banmästare, inrättande av banmästarbefattningar, avsedda, för banmästarnas närmaste män på samtliga avdelningar, vilka förestås av överbanmästare med nuvarande lönegradsplacering, samt förste banmästarbefattningar för närmaste männen till överbanmästarna på avdelningarna nr 102 i Stockholm, 201 i Göteborg och 301 i Malmö för det fall, att dessa avdelningars föreståndare uppflyttas i högre lönegrad. Föreningen har dessutom till kommissionen överlämnat avskrift av framställningar, som av densamma ingivits till Kungl. Maj:t angående bättre löneplacering för förste banmästare, trädgårdsmästare, banmästare, banförman och trädgårdsförman, och därvid hemställt, att kommissionen måtte vid sina undersökningar beakta såväl de i skrivelsen framförda önskemålen som fordringarna i utbildningshänseende för banavdelningens tjänstemän. Föreningen har vidare tillställt kommissionen avskrift av en av föreningen till de sakkunniga för omprövning av lönegradsplaceringen för befattningshavare vid statens affärsdrivande verk avlåten skrivelse och därvid hemställt, att kommissionen måtte förorda det förslag som i skrivelsen framlagts om uppflyttning av vissa överbanmästare till 20:e och av de övriga till 18:e lönegraden, av ledningsmästare till 17:e, förste banmästare och trädgårdsmästare till 15:e, banmästare till 12:e samt banförman och trädgårdsförman till 8:e lönegraden. Sedan nyssnämnda sakkunnigas betänkande publicerats, har föreningen i skrivelse till kommissionen dels föreslagit placering av överbanmästarna å de större baningenjörsexpeditionerna i 18:e lönegraden, dels föreslagit införande i tjänsteförteckningen till avlöningsreglementet av befattningen förste banmästare i 14:e och banförman i 8:e lönegraden, dock

182 med bibehållande av sistnämnda befattningar i 12:e respektive 7:e lönegraderna, dels framlagt vissa förslag ifråga om klassgränserna mellan banmästaravdelningarna och i fråga om tjänsteställningen för banmästarnas närmaste män. Slutligen har föreningen överlämnat avskrift av en skrivelse till 1936 års lönekommitté angående uppflyttning i högre lönegrad av överbanmästare och ledningsmästare. Vidare har Svenska järnvägsmannaförbundet i en till Kungl. Maj:t den 9 november 1938 ingiven skrift på anförda skäl hemställt, att i statens järnvägars personalstat för år 1939 måtte uppföras ytterligare fem överbanmästarbefattningar, avsedda för banmästaravdelningarnas nr 135 i Linköping, 142 i Gävle, 200 i Göteborg, 209 i Jönköping och 406 i Söderhamn föreståndare. Nämnda framställning har av Kungl. Maj:t överlämnats till kommissionen med föreskrift, att densamma skulle tagas i övervägande vid fullgörande av kommissionens uppdrag. Svenska järnvägsmannaförbundets nedannämnda avdelningar hava gjort följande framställningar, nämligen: förbundets avdelning nr 9 i Stockholm om undersökning och värdesättning av arbetsuppgifterna för de banvakter, som tjänstgöra på överbanmästarexpeditionerna, och de banarbetare, vilka tjänstgöra såsom förare av motortrallor, avdelningarna nr 228 i Norsholm och 104 i Linköping om inrättande av maskinbiträdestjänster för förarna av banavdelningens motortrallor på nämnda båda platser, avdelning nr 60 i Södertälje om uppflyttning i 6:e lönegraden av sådan banvakt, som inom sin bevakningssträcka har tunnlar eller bangårdsområden med många växlar, avdelning nr 77 i Hallsberg om högre löneplacering för den expeditionsvakt, vilken tjänstgör såsom skrivbiträde på därvarande överbanmästarexpedition, avdelning nr 74 i Göteborg om placering i 8:e lönegraden av den på överbanmästarexpeditionen i Göteborg tjänstgörande banvakten, samt om beredande av lön efter 7:e lönegraden åt banvakt, som mera regelbundet fullgör lagbassyssla för arbetslag om mer än tre man, om placering i högre lönegrad av banvakt, som på större bangårdar utför växling samt av banvakt, som utför arbeten, för vilka erfordras yrkesskicklighet, exempelvis målningsoch murningsarbeten, ävensom om placering i 6:e lönegraden av banvakt, som inom sin bevakningssträcka har större bangård med livlig genomgångstrafik dygnet om, avdelning nr 167 i Tranås om undersökning, huruvida icke banvakt, som i egenskap av yrkesutbildad målare utför måleriarbeten, borde placeras i reparatörs grad, avdelning nr 177 i Östersund om undersökning beträffande tjänsteställningen för trädgårdsbiträden samt om inrättande av banförmansbefattningar

183 för de banvakter på s. k. trafiksvaga bandelar, vilka tjänstgöra såsom banmästares närmaste män och ställföreträdare, avdelning nr 128 i Ockelbo om prövning av frågan huruvida icke ersättning såsom arbetsledare för banavdelningens arbetslag borde utgå även för de fall, att arbetsstyrkan uppgår till allenast fyra man, samt huruvida icke sådan ersättning även borde utgå då någon beordrades att utföra bevakningstjänst vid större arbeten, vid vilka för ändamålet särskilt utsedd arbetsledare finnes, avdelning nr 63 i Luleå om beredande av högre tjänsteställning (förslagsvis 6:e lönegraden) åt den banvakt, som sköter gårdskarlssysslan i statens järnvägars boställshus i Luleå, samt om befordran till trädgårdsförman av den banvakt, som har ansvaret för trädgårds- och planteringsarbetena i Luleå och på linjen Luleå—Boden, avdelning nr 126 i Boden om uppflyttning i 6:e lönegraden av banvakt, vilken huvudsakligast tjänstgör såsom arbetsledare, och om beredande av särskild ersättning åt de banvakter, som tjänstgöra såsom cyanvätedesinfektörer, avdelning nr 130 i Nattavara om placering i 9:e lönegraden av befattningen banförman, avdelning nr 150 i Fjällåsen om undersökning huruvida icke banmästarnas på avdelningarna nr 562 Eisbäck, 563 Fjällåsen och 564 Kalixfors arbetsåligganden kunde anses motivera inrättandet av förste banmästartjänster på nämnda platser, avdelning nr 86 i Kiruna om enahanda undersökning i fråga om banmästartjänsten på linjen Kiruna—Gällivare, avdelning nr 85 i Vännäs om uppflyttning i 8:e lönegraden av befattningen banvakt, avdelning nr 251 i Arvidsjaur om undersökning rörande behovet av banförman på alla förstebanmästaravdelningar och på sådana banmästaravdelningar, där banmästarens ställföreträdare tjänstgör såsom banförman eller arbetsledare. Alternativt ansåge avdelningen, att s. k. förmanspengar borde utbetalas, avdelning nr 261 i Storuman om inrättande av en särskild befattning i 6:e lönegraden för de banvakter, som på de mindre banmästaravdelningarna äro banmästarnas ställföreträdare, eller om deras befordran till banförman, eller ock om utbetalning av vikariatsersättning till dem samt om undersökning huruvida icke banförman borde uppflyttas i 8:e lönegraden. Föreståndaren för 337 banmästaravdelningen, Trelleborg F, har anhållit om befattningens uppflyttning till överbanmästare. Vissa banförman hava anhållit om åtgärder för uppflyttning av befattningen banförman till 8:e lönegraden. En banförman i Gällared å f. d. Varberg—Ätrans järnväg, har anhållit om inrättande av en banmästarbefattning på banmästaravdelningen Varberg— Ätran, vilken förestås av honom.

184 3. Framställningar, som avsett reparatörs- och annan personal for telefon- och telegraf- samt växel- och signalsäkerhetsanläggningar m. m. Svenska järnvägsmannaförbundels nedannämnda avdelningar hava gjort följande framställningar, nämligen, förbundets avdelning nr 9 i Stockholm om undersökning och värdering av arbetsuppgifterna för de banvakter, som utföra arbeten, jämförbara med reparatörers, avdelning nr 104 i Linköping om inrättande av en reparatörsbefattning i banavdelningens reparationssmedja i Linköping, avdelning nr 93 i Frövi om undersökning av tjänsteställningen för den banavdelningens personal, som har sig ålagd att sköta och underhålla ställverket vid Frövi och övriga säkerhetsanläggningar på linjen Frövi—Örebro C, avdelning nr 77 i Hallsberg om undersökning och värdering av arbetsuppgifterna för telefonreparatörerna och deras biträden ävensom signalreparatörernas biträden, avdelning nr 147 i Flen om uppflyttning i reparatörsgraden av den banvakt, vilken användes som biträde åt signalreparatören i Gnesta, avdelning nr 74 i Göteborg om uppflyttning i 6:e lönegraden av de båda banvakter, vilka tillsammans med en reparatör svara för skötseln av svängbron över Göta älv på linjen Olskroken—Tingstad, avdelning nr 225 i Alingsås om uppflyttning av vissa signalreparatörer till 9:e respektive 12:e lönegraderna, avdelning nr 135 i Vansbro om inrättande av reparatörsbefattning för den banvakt på platsen, vilken användes i telegrafreparatörstjänst, och eventuellt även för en banvakt därstädes, som användes i signalreparatörstjänst, samt förste reparatörsbefattning för den på platsen stationerade signalreparatören, avdelning nr 177 i Östersund om undersökning av reparatörsbiträdenas tjänsteställning, avdelning nr 67 i Sundsvall om högre tjänsteställning för signalreparatörens i Sundsvall arbetsbiträde, avdelning nr 220 i Sveg om uppflyttning i reparatörsgraden av de banvakter, vilka utföra tjänst såsom signal- respektive telefonreparatörer på linjerna Tandsjöborg—Sveg—Brunflo och Sveg—Hede, avdelning nr 126 i Boden om undersökning huruvida icke tvenne banvakter därstädes, vilka äro yrkesutbildade och fullgöra tjänst som montörer inom telegraf- och telefonfacket, borde befordras till reparatörer, om inrättande av reparatörsbefattning för förreglingsvakttjänsten i Boden, ävensom om inrättande av en förste reparatörsbefattning för banavdelningens smedja på platsen, avdelning nr 130 i Nattavara om uppflyttning i 6:e lönegraden av sådan tjänsteman i 5:e lönegraden, vilken förrättar tjänst såsom telegraf- eller förreglingsvakt eller såsom biträde åt signal- eller telefonreparatör, avdelning nr 86 i Kiruna om inrättande av en förste reparatörsbefattning

185 för banavdelningens snickarverkstad samt en förste reparatörs- och en reparatörsbefattning för banavdelningens smides- och reparationsverkstad, avdelning nr 85 i Vännäs om uppflyttning av telegraf- och signalreparatörerna till 12:e lönegraden samt om inrättande av en befattning, motsvarande ledningsmästare, avsedd som slutbefattning för reparatörer, avdelning nr 261 i Storuman om uppflyttning av telefonreparatören i Storuman till förste reparatör, samt om beredande åt reparatörsbiträdena av annan anställning än som banarbetare. Representanter för signal- och telegrafreparatörerna hava anhållit om undersökning av nämnda reparatörers arbetsuppgifter, under framhållande av, att en s. k. sträckföreståndare bör vara förste reparatör. Statens järnvägars signal- och elektriska reparatörers kamratförbund å V distriktet har föreslagit, att reparatörsbiträde vid ordinarieblivandet måtte placeras i en ny tjänst i 7:e lönegraden, benämnd signal- respektive telegrafmontör, att utbildad montör måtte placeras i 10:e lönegraden med tjänstebeteckningen förste montör och att för föreståndare för linjesträcka (arbetsområde) måtte inrättas nya tjänster, nämligen en i 12:e lönegraden, benämnd signal- respektive telegrafförman och en i 15:e lönegraden, benämnd signalrespektive telegrafmästare samt att de nuvarande reparatörstjänsterna måtte utgå och ersättas med nyssnämnda tjänster. En reparatör i Lideå har föreslagit återinrättande av en förste reparatörsbefattning på 18. bansektionen för telefon- och telegrafväsendet. Slutligen hava representanter för signal- och telegrafreparatörsbiträdena vid I och II distrikten anhållit om undersökning av nämnda biträdens arbetsuppgifter, enär de ansett sin tjänste- och löneställning för låg. 4. Framställningar, som avsett personal för den elektriska driften. Representanter för ledningsmästarna hava föreslagit uppflyttning av dessa befattningshavare till 18 :e lönegraden. De förste reparatörer, vilka tjänstgöra såsom föreståndare för transformatorstationerna å riksgränsbanan, hava anhållit om högre löneställning, bättre motsvarande dem åvilande ansvar och arbete. Svenska järnvägsmannaförbundets nedannämnda avdelningar hava gjort följande framställningar, nämligen förbundets avdelning nr 60 i Södertälje om inrättande av maskinbiträdesbefattningar för ledningsvakterna vid Södertälje omformarstation och om beredande av anställning såsom maskin- eller trafikbiträde åt banvakt, vilken tjänstgör såsom ledningsvakt, avdelning nr 77 i Hallsberg om undersökning och värdering av arbetsuppgifterna för ledningsvakterna vid Hallsbergs omformarstation, avdelning nr 74 i Göteborg om uppflyttning av ledningsvakt till 6:e eller 7:e lönegraden, avdelning nr 255 i Alingsås om placering i 6:e lönegraden av ledningsvakt och reparatörsbiträde och om inrättande av ledningsmästarbefattningar för de mera krävande arbetsområdena,

186 avdelning nr 159 i Kil om att ledningspersonalens vid omformarstationerna arbetsuppgifter måtte betraktas såsom likvärdiga med dem, som tillkomma maskin- och trafikbiträden vid statens järnvägar och förste stationsbiträden (6:e lönegraden) vid telegrafverket, avdelning nr 56 i Nässjö om förbättrad löneställning för ledningsvakter, avdelning nr 86 i Kiruna om placering i 6:e lönegraden av vissa banvakter vid ledningsavdelningen, vilka utföra mera kvalificerat arbete, och avdelning nr 130 i Nattavara om placering i 6:e lönegraden av de barnvakter, vilka tjänstgöra vid transformator- och omformarstationer. 5. Framställningar av mera allmän innebörd. Sveriges järnvägars banmästarförenings centralstyrelse har överlämnat avskrift av en av föreningen avlåten skrivelse till 1936 års lönekommitté rörande löneplaceringen för underbefälskåren vid banavdelningen. Föreningen har därvid hemställt, att kommissionen måtte vid sina undersökningar beakta de i skrivelsen framförda önskemålen ävensom fordringarna i utbildningshänseende för banavdelningens tjänstemän. Svenska järnvägsmannaförbundets avdelning nr 133 i Mora har påtalat principerna för tillsättning av förste reparatörstjänster vid banavdelningen, förbundets avdelning nr 86 i Kiruna har hemställt om undersökning rörande den lämpliga lönegradsplaceringen för befattningshavare, vilka sysselsättas med arbete, avseende reparation och underhåll av vatten- och avloppsledningar, körning med automobil m. m., avdelning nr 85 i Vännäs har hemställt om undersökning i fråga om möjligheterna att bereda fastare anställning åt banarbetare och om fördelaktigare placering i lönegrad av yrkesutbildade banarbetare vid deras antagande i ordinarie tjänst, avdelning nr 221 i Bastuträsk har anhållit om undersökning huruvida icke bansträckan Bastuträsk—Skellefteå stad med hänsyn till sin stora trafik borde hänföras till de s. k. A-linjerna. Slutligen har Svenska järnvägarnas kontorspersonalförbund fäst kommissionens uppmärksamhet på, att åtskilligt expeditionsarbete, som enligt förbundets mening bör utföras av personal med kontorists och förste kontorists tjänsteställning, i stor utsträckning anförtros åt banvakter och banförmän. I samband med kommissionens studiebesök på olika platser hava dessutom personalrepresentanter framfört önskemål i skilda hänseenden, vilka önskemål av kommissionen tagits under övervägande.

III. Av kommissionen företagna studiebesök. I avsikt att vinna närmare kännedom om arten och omfattningen av de arbetsuppgifter, som åvila banavdelningens personal, samt om arbetsfördelningen mellan olika slag av tjänstehavare har kommissionen besökt ett stort antal arbetsplatser. För att få tillfälle till jämförelse med vissa motsvarande eller likartade

187 förhållanden inom andra kommunikationsverk har kommissionen dessutom i samband med företagna besök studerat organisationen av telegrafverkets Knjedistriktsbyrå i Stockholm samt den därunder sorterande Stockholms landssektion, vissa telegrafverkets anläggningar i Malmö ävensom tjänsten inom vattenfalls verkets sekundärstation vid Södertälje. I särskild bilaga lämnas redogörelser för de sålunda avlagda studiebesöken, vilka redogörelser avse förhållandena, sådana de gestaltade sig vid undersökningstillfällena under åren 1938—1939.1

IV. Kommissionens förslag. Med ledning av de av kommissionen verkställda utredningarna får kommissionen framlägga följande förslag i fråga om personalen vid banavdelningens linjeförvaltningar.

1. Sektionsledning. Med hänsyn till att sektionerna inbördes äro olika stora och en del av dem mera svårskötta än andra på grund av särskilda förhållanden såsom stora bangårdar, stort antal bostads- och andra fastigheter, omfattande mellanhavanden med stadsförvaltningarna i rikets större städer i fråga om underhålls- och nybyggnadsarbeten på vissa spårförbindelser och hamnbangårdar m. m., hava föreståndarna för de större sektionerna, vartill för närvarande räknats 1., 2., 3., 4., 5., 8., 9., 10., 11., 12., 14., 15., 18. och 19. sektionerna, hänförts till 27:e lönegraden (förste baningenjör). Till denna lönegrad bör jämväl enligt järnvägsstyrelsens förslag hänföras föreståndaren för den från och med den 1 januari 1940 provisoriskt anordnade 24. bansektionen. Föreståndarna för de övriga nio äro placerade i 26:e lönegraden (baningenjör). Kommissionen har för att rätt kunna bedöma sektionsföreståndarnas inbördes tjänsteställning sökt att få till stånd en jämförelse mellan sektionernas storlek och har därför gjort ett försök till en siffermässig värdering av dem. Denna grundar sig på en poängberäkning, utförd genom hopläggning av de poängtal, som en i det följande vidare behandlad, av särskilda kommitterade verkställd värdering av banmästaravdelningarna gett, och ett annat poängtal, hänförande sig till vederbörande sektioners bokförda utgifter, vilka sistnämnda icke ingå som faktor i de för banmästaravdelningarna uträknade poängtalen. Det poängtal, som hänför sig till utgifterna, har för varje sektion beräknats på så sätt, att medeltalet per år av sektionens utgifter under treårsperioden 1935—1937 med undantag av eventuella utgifter för banelektrifiering, dividerats med talet 3 000. Detta tal utgör medelkostnaden för årsunderhållet av en bankilometer och har därför ansetts böra motsvara en enhet. Härigenom vinnes nämligen överensstämmelse med nyssnämnda siffermässiga värdering av banmästaravdelningarna, där varje bankilometer åsatts värdet 1. i Bilagan ifråga är ej tryckt, men föreligger i järnvägsstyrelsen i ett mindre antal maskinskrivna exemplar.

188 Den verkställda värderingen, som givetvis bortser från den provisoriskt inrättade 24. sektionen, placerar bansektionerna i följande ordning, nämligen 1. bansektionen med poängtal 3 760' 4. » » » 2 644 3. » » » 2 480 10» » » 2199 9» » » 2 186 15» » » 2151 14. » » » i9ii 11» » » 1858 2» » » 1833 12. » » » 1681 5. » » » 1643 8. » » » 1639 19. » » » 1533 18. » » » 1490

Dessa fjorton sektioner förestås av förste baningenjörer.

17. bansektionen med poängtal 1 342' 13. 1341 20. 1314 6. 1163 7. 1147 23. 1092 21. 1067 16. 971 22. 797

Dessa nio sektioner förestås av baningenjörer.

Av förestående uppställning framgår, att den av kommissionen verkställda siffermässiga värderingen av bansektionernas inbördes storlek sammanfaller med den före 1940 års ingång gällande indelningen av dem såtillvida, att den placerar samtliga sektioner, som då förestodos av förste baningenjörer, i storleksordning före samtliga dem, som förestodos av baningenjörer. Beträffande inrättandet av 24. bansektionen, vilken omfattar vissa ur 1. och 4. bansektionerna utbrutna stationer och linjer, vill kommissionen framhålla följande. Nu berörda fråga underställdes Kungl. Maj:t i skrivelser den 30 september 1939 med förslag till personalstat för år 1940 samt den 22 december 1939 med förslag angående inrättande av högre tjänster m. m. I sistnämnda skrivelse framlades en närmare motivering för den nya sektionens inrättande, till vilken kommissionen tillåter sig hänvisa, varjämte styrelsen hemställde om inrättande av en ny förste baningenjörsbefattning för samma sektion. I skrivelsen heter det bland annat följande: Enligt vunna erfarenheter måste emellertid arbetsuppgifterna för sektionsföreståndarna å såväl 1. som 4. bansektionerna numera anses så omfattande och krävande, att dessa båda sektionsföreståndare icke längre kunna belastas med en dylik arbetsbörda. Det må även framhållas, att dubbelspårsbyggnaden Järna Katrineholm, varest cirka 350 man för närvarande sysselsättas, är direkt under-

ställd baningenjören å 4. bansektionen, vilken omfattar såväl linjen Stockholm— Hallsberg som f. d. Norra och Mellersta Södermanlands järnvägar eller inalles 336 km. På ovan angivna skäl och med hänsyn till dels de arbeten, vilka komma att åvila statens järnvägar i samband med en reglering av Tegelbacken, dels ett förstatligande inom de närmaste åren av Nynäsbanan, anser styrelsen, att en särskild bansektion, omfattande samtliga stationer i Stockholm jämte linjen Älvsjö—Ulriksdal, bör bildas och ställas under särskild föreståndare. Denna utbrytning avser styrelsen att i avvaktan på statsmakternas beslut provisoriskt genomföra redan vid stundande årsskifte. Styrelsen vill härtill nämna, att en dylik stockholmssektion ingår i det inom styrelsen tidigare uppgjorda förslaget till sektionsindelning för ett i dess helhet förstatligat järnvägsnät. Enligt en av 1938 års personalkommission verkställd poängberäkning för siffermässig värdering av nuvarande bansektioners storleksordning och svårighetsgrad i ledningshänseende, vilken beräkning hänför sig till treårsperioden 1935—1937, hava 1. och 4. bansektionerna erhållit de högsta poängtalen, nämligen 3 760 respektive 2 644 (dubbelspårsarbetena inom 4. bansektionen påbörjades först under oktober 1937). Enligt av styrelsen utförd approximativ beräkning innebär den tilltänkta uppdelningen av dessa två sektioner i tre en minskning av nämnda poängtal till cirka 2 700 respektive 1 900, och blir motsvarande poängtal för den nya bansektionen cirka 1 800. Då lägsta poängtalet för de fjorton bansektioner, vilka förestås av förste baningenjör, är 1 490 samt högsta poängtalet för de nio bansektioner, vilka förestås av baningenjör, är 1 342, bör en sänkning av löneställningen för någon av sektionsföreståndarna vid 1. och 4. bansektionerna i samband med uppdelningen således icke ifrågakomma. Båda äro förste baningenjörer (27 :e lönegraden) och samma tjänsteställning anses böra tillkomma föreståndaren för den nya stockholmssektionen. Samtidigt meddelade järnvägsstyrelsen, att personalbehovet inom den nya bansektionen beräknades tills vidare kunna fyllas genom överflyttning av personal i olika grader från dåvarande 1. och 4. bansektionerna, frånsett sektionsföreståndaren och för baningenjörsexpeditionen erforderlig överbanmästare. Sistnämnda överbanmästarbefattning, ävensom ytterligare en överbanmästare, avsedd för en på grund av ökad arbetsbörda erforderlig ny banmästaravdelning inom den nya sektionen, hava av järnvägsstyrelsen upptagits i personalstatförslaget för år 1940, vilket förslag jämväl godkänts av Kungl. Maj:t i dessa delar. Förslaget om inrättande av den erforderliga förste baningenjörsbefattningen är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. Med stöd av Kungl. Maj:ts godkännande av personalstatförslaget i nyss berörda delar har emellertid den nya sektionen organiserats och för dess föreståndare givits förordnande såsom förste baningenjör. I fråga om gränsdragningen mellan förste baningenjörs- och baningenjörssektioner vill kommissionen till en början meddela, att kommissionen under åberopande av den av järnvägsstyrelsen i ämnet verkställda utredningen vill tillstyrka, att den nya sektionen, som med tillämpning av grunderna för ovanberörda siffermässiga värdering skulle erhålla ett poängtal av omkring 1 800, hänföres till dem som böra förestås av förste baningenjör. Härvid må framhållas, att nyssnämnda poängtal, 1 800, vilket avser förhållandena år 1938, icke ger uttryck för de arbetsuppgifter som tillförts den nya sektionen genom tillkomsten av Hammarbyhamnen med dess spårsystem. Likaledes tillstyrker

190 kommissionen, att 1. och 4. bansektionerna, för vilka poängtalen efter verkställd reducering med hänsyn till utbrytningen beräknats till 2 700 respektive 1 900, fortfarande få kvarstå i nuvarande kategori. 1 I övrigt har kommissionen beträffande gränsdragningen ej funnit anledning att avvika från nu föreliggande faktiska förhållanden. Den har sålunda ej ansett sig kunna förorda den uppflyttning till förste baningenjörsgrad av föreståndaren för 6. bansektionen, som föreslagits i en tidigare omnämnd framställning till kommissionen. Vid behandlingen av den tidigare omnämnda av järnvägsstyrelsen ifrågasatta ändringen av löne- och anställningsformen för bland andra vissa sektionsföreståndare, avseende övergång för sådana tjänstemän från konstitutorial till förordnandeanställning, har kommissionen funnit frågan om dylik förändrad anställningsform vara av den principiella innebörd, att densamma icke borde av kommissionen upptagas till behandling. Kommissionen har därför ansett sig böra räkna med nuvarande lönegradsplacering. Beträffande frågan om löneställningen för baningenjörernas närmaste män vill kommissionen anföra följande. Av tidigare redogörelse framgår, att såsom närmaste män till bansektionsföreståndarna äro placerade på 1., 3., 4., 9., 10. och 15. bansektionerna banmspektorer och på övriga sektioner underingenjörer, dock med undantag för 22. bansektionen, där ingenjörsbiträde saknas. Även vid ett par andra mindre sektioner förekommer det, att underingenjörsbefattningen vissa tider icke uppehälles. I detta sammanhang bortses från de på vissa bansektioner placerade elektroingenjörerna, vilka intaga en särställning, som kommer att i det följande närmare beröras. På sätt tidigare nämnts har en baninspektorsbefattning provisoriskt överflyttats till den nyinrättade 24. bansektionen. Baninspektorsbefattningarna på 3., 4., 9., 10. och 15. sektionerna ha tillkommit från och med den 1 juli 1939 genom medgivande av samma års riksdag och sedan bland annat kommissionen haft tillfälle yttra sig i ärendet. I sin skrivelse den 22 december 1939 med förslag angående inrättande av högre tjänster hemställde järnvägsstyrelsen om inrättande av ytterligare fyra baninspektorsbefattningar, därvid antalet underingenjörsbefattningar skulle minskas i motsvarande mån.2 Järnvägsstyrelsen motiverade sitt förslag sålunda: Med hänsyn därtill, att de arbetsuppgifter, vilka åvila baningenjörens närmaste man, även å en del andra bansektioner än där baninspektorsbefattningar nu blivit inrättade, äro av betungande och kvalificerad art, har styrelsen funnit, att inrättandet av ytterligare baninspektorsbefattningar icke längre bör uppskjutas. Av denna, anledning har styrelsen, som haft sig bekant, att 1938 års personalkommis1 Enligt av Kungl. Maj:t i proposition 153/1940 framlagt förslag har en ny förste baningenjörsbefattning, avsedd för 24. bansektionen, fr. o. m. den 1 juli 1940 upptagits i personalförteckningen för statens järnvägar. 2 Förslaget har i fråga om baninspektorsbefattningarna tillsvidare ej föranlett åtgärd. Se Kungl. M a j : t s proposition nr 153/1940.

191 sion nu i huvudsak avslutat granskningen av banavdelningens arbetsuppgifter, ansett sig ånyo böra göra en hänvändelse till kommissionen angående inrättandet av ytterligare några baninspektorsbefattningar. Som svar å denna sistnämnda hänvändelse har kommissionen nyligen meddelat, att den kommit till den uppfattningen, att 14., 11. och 2. bansektionerna, d. v. s. de bansektioner, som kommissionen berörde i sitt svar till styrelsen föregående år, samtliga böra tillföras baninspektorer såsom sektionsföreståndarnas närmaste män. Kommissionen har nämligen ansett dessa tre bansektioner kunna — enligt en av kommissionen verkställd värdering — i storleksordning hänföras till en och samma grupp. Visserligen pågå för närvarande och under en följd av år framåt å 2. och 11. bansektionerna omfattande kompletteringsarbeten för möjliggörande av ökad tåghastighet, vilket innebär, att arbetsbördan för sektionsföreståndaren och hans närmaste man väsentligt ökats. Kommissionen hävdar dock, att även under regelmässiga förhållanden dessa båda bansektioner böra komma ifråga till erhållande av baninspektorer. Vad slutligen beträffar 19. bansektionen (linjen Gällivare—Riksgränsen), vilken styrelsen också ifrågasatt till erhållande av baninspektor, får styrelsen framhålla de stora krav, som där måste ställas på baningenjörens närmaste man med hänsyn dels till den täta och tunga malmtrafiken, genom vilken spåröverbyggnaden utsattes för mycket stor påfrestning, dels till nödvändigheten av snabb och rationell snöröjning med effektivt utnyttjande av maskinell utrustning, dels till det stora antalet befintliga tjänstebostadslägenheter, vilka på grund av det h å r d a klimatet kräva särskilt omfattande underhållsarbeten (antalet eldstäder vid slutet av år 1938 var 1 476), dels slutligen till a t t planläggningen samt erforderlig kontroll av nybyggnads- och förändringsarbeten tarva stor omsorg och kunnighet med hänsyn till den korta arbetssäsongen och med sektionens avskilda läge sammanhängande förhållanden. Endast tre andra bansektioner hava under de senaste åren haft högre totalkostnader för underhållet än 19. bansektionen (år 1938 var kostnaden 1 897 800 kronor). Förändrings- och nybyggnadsarbeten torde allt fortfarande komma att behöva utföras där i ganska stor omfattning. Vid bedömningen av bansektionernas storleksordning och arbetets svårighetsgrad måste hänsyn tagas till ovan omhandlade speciella förhållanden å 19. bansektionen för a t t resultatet ej skall bliva missvisande. I fråga om denna bansektion framhåller 1938 års personalkommission också, a t t utöver de faktorer, som ingå i själva poängberäkningen för den siffermässiga värderingen av bansektionerna, bör man icke underlåta att taga hänsyn till de speciella förhållanden, som äro rådande där. Kommissionen har härvid i främsta rummet velat framhålla de svårigheter som vidlåda banunderhållet till följd av de långa vintrarna med svåra snöförhållanden, banans sträckning med u t s a t t läge i fjälltrakterna, de långa avstånden mellan de få platser, där tillfällig arbetskraft står att uppbringa vid de tillfällen, då personalbehovet — särskilt under vintertid — kan bliva trängande, svårigheter, som enligt kommissionens mening måste ställa stora krav på sektionsbefälets organisationsförmåga och arbetskraft. Vidare h a r kommissionen ansett, att hänsyn bör tagas därtill att sektionsbefälet å 19. bansektionen anförtrotts betydande uppgifter i fråga om byggnader för turiständamål, dessas underhåll och turiststationernas förseende med elektrisk kraft. På grund av angivna skäl har kommissionen biträtt att baninspektor placeras även å denna sektion. A v det n u anförda t o r d e framgå, a t t k o m m i s s i o n e n r e d a n t i d i g a r e givit utt r y c k åt den u p p f a t t n i n g e n , att b a n i n s p e k t o r b ö r vara placerad s å s o m sektionsf ö r e s t å n d a r e n s n ä r m a s t e m a n — förutom p å de sektioner, där dylika befattn i n g a r r e d a n finnas — jämväl p å 14., 11. och 2. s e k t i o n e r n a samt, p å g r u n d av o v a n angivna särskilda förhållanden, även p å 19. sektionen. V i d d e n n a t i d i g a r e p r ö v n i n g av frågan h a r k o m m i s s i o n e n givetvis icke k u n n a t t a g a

192 hänsyn till den utbrytning av vissa stationer och linjer, som nu skett ur 1. och 4. sektionerna. Även efter denna utbrytning lära emellertid dessa sektioner komma upp i en storleksordning, som enligt kommissionens mening väl motiverar bibehållandet av baninspektorsbefattningar därstädes. 1. bansektionen torde sålunda fortfarande bliva den mest arbetstyngda under det 4. sektionen med sitt beräknade poängtal, 1 900, väl torde fylla kraven för en dylik befattning. Vad den nyinrättade 24. sektionen beträffar synes densamma, även om hänsyn icke tages till det nytillkommande spårsystemet i Hammarbyhamnen, i storleksordning närmast kunna hänföras till samma grupp som omfattar 14., 11. och 2. sektionerna. Med hänsyn härtill och då mellan denna grupp och den närmast i storleksordning följande sektionen förefinnes en markerad skillnad, vill kommissionen jämväl förorda — givetvis under förutsättning att den nya sektionen definitivt kommer till stånd med tänkt omfattning — att även här en baninspektorsbefattning placeras. På övriga sektioner bör baningenjörens närmaste man enligt kommissionens mening i regel utgöras av underingenjör. På de mindre sektionerna torde dock underingenjörsbefattning icke under alla förhållanden vara permanent erforderlig. Behovet av denna befattning torde här i viss mån vara beroende på den temporära omfattningen av nyanläggningar, förändringsarbeten och dylika arbeten i övrigt. En mera individuell prövning härutinnan måste alltså förutsättas ske tid efter annan och bör denna ankomma på järnvägsstyrelsen i varje särskilt fall. I den sammanställning över personalbehovet, som kommissionen upprättat, har den emellertid räknat med underingenjörsbefattning även på de minsta bansektionerna.

2.

Baningenjörsexpeditioner.

a) Personal å baningenjörsexpeditioner med undantag av inom vissa sådana expeditioner tjänstgörande elektroingenjörer. Härefter övergår kommissionen till frågan om den övriga personaluppsättningen på baningenjörsexpeditionerna, därvid tills vidare bortses från elektroingenjörerna, vilka komma att behandlas såsom särskild grupp. Arbetet inom baningenjörsexpeditionerna har befunnits vara av i huvudsak enahanda art på samtliga expeditioner. Kommissionen har under utredningens gång kommit till den uppfattningen, att detta förhållande bör kunna konstituera en i stort sett likformigt uppbyggd personaluppsättning på nämnda expeditioner och har även ansett lämpligt att upprätta förslag till en sådan. Till ledning vid avgörandet av frågan om personaluppsättningen på baningenjörsexpeditionerna, har kommissionen med stöd av de verkställda undersökningarna företagit en principiell uppdelning av de inom dessa expeditioner förekommande arbetsuppgifterna och med hänsyn till deras kvalitet fördelat dem på befattningshavare av olika slag. Härvid är dock att märka, att den principiella uppdelning, vartill kommissionen sålunda kommit, icke alltid går

193 att i praktiken fullt genomföra. För närvarande föreligger nämligen, såsom erfarenheterna från kommissionens studiebesök utvisat, en väsentlig oenhetlighet i fråga om göromålens uppdelning på befattningshavare av olika slag inom de skilda sektionerna, beroende på'sättet för personalens rekrytering samt befattningshavarnas individuella läggning och förmåga att fullgöra olika uppgifter. Kommissionen anser emellertid, att detta förhållande icke får förhindra, att en personaluppsättning och arbetsfördelning enligt enhetliga riktlinjer åvägabringas även beträffande dessa expeditioner. Vid ovannämnda uppdelning av baningenjörsexpeditionernas arbetsuppgifter har kommissionen såsom inledningsvis antytts, funnit, att bland dem kunna särskiljas två huvudgrupper av ärenden, nämligen dels tekniska, dels kamerala sådana. Till de tekniska kunna i huvudsak hänföras följande grupper av ärenden, nämligen upprättande av förslag, ritningar, kostnadsberäkningar och arbetsbeskrivningar m. m. för nybyggnads-, förändrings-, reparations- och underhållsarbeten beträffande bana, byggnader och andra anläggningar i den mån de falla under bansektionsföreståndarens handläggning, inspektion och kontroll över pågående arbeten, förande av den s. k. brojournalen och upprättande av därmed sammanhängande uppgifter, undersökning huruvida och under vilka villkor transporter, som överskjuta lastprofilen, kunna framföras över sektionen, granskning och komplettering av tidtabellsboken i vad rör lutningar, stigningar, platser med uppsatta lystringsmärken, hastighetsuppgifter för vissa bansträckor, viktigare vägkorsningar m. m., upprättande av vissa för kostnadsstaten erforderliga tekniska uppgifter och vissa uppgifter för årsrapporten samt biträde med handläggningen av sektionens militära ärenden. Förutom de sålunda uppräknade finnas vissa ärenden av elektroteknisk art. Beträffande dessa återkommer kommissionen i samband med behandlingen av elektroingenjörerna. Till kamerala ärenden kunna hänföras i huvudsak följande grupper, nämligen kostnadsutredningar av andra slag, än de ovan nämnda, exempelvis förklaringar angående uppkomna brister eller överskott i anvisade anslag, förrådsärenden, innefattande bland annat granskning av förbruknings-, förlags- och inventarierekvisitioner, tillsyn över att förlags- och inventarieböcker föras enligt gällande bestämmelser, bokföring av sektionens inventarier och materialier, upprättande av materialredogörelser och inventering av filialförråd, personalärenden, innefattande ärenden rörande antagning av personal, dess utbildning, befordran, förflyttning, avsked, avlöningsförmåner och pensionering m. m., 187 10

194 ärenden i samband med avlöningsutbetalningen, såsom granskning av dagsverks- och arbets journaler, upprättande av avlöningslistor för fast anställd personal och traktamentslistor, granskning och komplettering av arbetaravlöningslistor, kontering av avlöningslistor och upprättande av sammandrag av dem ävensom handläggning av införselärenden och upprättande av uppgifter över personalens inkomster under löpande kalenderår, förande av tjänstledighetskort, personalakter för fast anställd personal samt tjänstgöringskort för arbetarpersonal, granskning av olycksfallsrapporter, komplettering av den tryckta avlöningsstaten och upprättande av förslag till sådan stat för kommande år, upprättande av förslag till kostnadsstat i de delar samma förslag icke åvilar den tekniska personalen, bokföringsärenden, innefattande bland annat granskning, kontering och bokföring av inkomst- och utgiftshandlingar samt upprättande av avdelnings- och omf öringsräkningar, hyresärenden, sammanförande av uppgifter för årsrapporten, drifttjänststatistiken m. m., registrering och aktförvaring, komplettering av expeditionens författningssamlingar och maskinskrivning. Det nu följande förslaget till riktlinjer för personaluppsättningen innefattar vissa ändringar i den nuvarande uppsättningen, bland annat uppkomna genom ändrad benämning på vissa tjänster, avsedda för det kamerala arbetet. Kommissionen anser nämligen, att tjänstebenämningarna förste banmästare, banmästare, banförman och banvakt icke giva ett riktigt uttryck för de arbetsuppgifter, som åvila dessa tjänstemän vid arbete inom baningenjörsexpeditionerna. Denna uppfattning finner för övrigt stöd i de instruktioner, som äro utfärdade för ifrågavarande befattningshavare. I instruktionen för banmästare säges sålunda t. ex. att med banmästare förstås föreståndare för banmästaravdelning. Det har därför synts kommissionen riktigare, att man för de kamerala göromålen inom baningenjörsexpeditionerna i stället för ovannämnda tjänster använder sig av befattningar av de slag, som vid övriga avdelningar förekomma inom kontorstjänsten och som till namnet bättre motsvara de därmed förenade arbetsuppgifterna, nämligen förste kontorist, kontorist, expeditionsvakt och kontorsbiträde. De skäl, kommissionen funnit tala för ändrad benämning på nu angivna tjänster, äga ock sin tillämpning då det gäller ledaren för det kamerala arbetet, överbanmästaren. Även om för denna befattning viss erfarenhet om linjetjänsten kan vara till fördel, lärer det icke kunna bestridas, att denne befattningshavares arbete på expeditionen till väsentligaste del är av kameral natur. Att tillgodose kravet på erfarenhet blir givetvis en rekryteringsfråga. Vid sådant förhållande har kommissionen ansett riktigast, att för det kamerala ledarskapet inom baningenjörsexpeditionerna inrättas tjänster av samma slag som finnas för ledningen av kameralt arbete på övriga jämförbara expeditioner, exempelvis maskiningenjörsexpeditionerna.

195 Vad lönegradsplaceringen för dessa befattningshavare angår, kan man icke undgå att konstatera en väsentlig skillnad i arbetsbörda och ansvar på sektioner av olika storleksordning. En differentiering av befattningarna med hänsyn härtill synes därför skäligen böra genomföras. Då, såvitt kommissionen kunnat finna, den nuvarande placeringen i 16:e lönegraden icke kan anses svara mot arbetsuppgifterna för ifrågavarande befattningar vid de större sektionerna under det, å andra sidan, på de minsta sektionerna en placering i nyssnämnda lönegrad synes väl hög, har kommissionen med stöd av de verkställda utredningarna kommit fram till det förslag, att det kamerala ledarskapet på sådana sektioner, som förestås av förste baningenjör, bör handhavas av befattningshavare i 17 :e lönegraden, lämpligen benämnd bokhållare, under det å övriga sektioner motsvarande tjänst bör hänföras till 15:e lönegraden med benämningen kontorsskrivare. En stor del av de överbanmästare som inneha befattningar, vilka enligt förestående förslag skola hänföras till bokhållargraden, besitta icke för sådana befattningar föreskriven formell kompetens. Denna omständighet bör dock enligt kommissionens mening icke utgöra hinder för, att de nuvarande innehavarna av dessa överbanmästartjänster i den mån de äro lämpliga för samma tjänster efter erhållen dispens må kunna placeras på de nya befattningarna. Likaledes bör överbanmästare på sådan sektion, där kontorsskrivarbefattning enligt förslaget skall inrättas, kunna övergångsvis bibehållas i innehavande grad med nuvarande uppgifter på expeditionen. Med iakttagande härav har kommissionen funnit följande personaluppsättning i princip lämplig på baningenjörsexpeditionerna, nämligen för handläggning huvudsakligen av tekniska ärenden: baninspektor: — tills vidare vid de sektioner kommissionen ovan angivit — såsom baningenjörens närmaste man. Honom skulle huvudsakligen åligga upprättandet av förslag, kostnadsberäkningar och arbetsbeskrivningar m. m. för nybyggnads-, förändrings- och underhållsarbeten beträffande bana, byggnader och anläggningar, inspektion och kontroll över pågående arbeten, handläggning av militära ärenden och upprättandet av vissa tekniska uppgifter för kostnadsstaten och årsrapporten, underingenjör: på samtliga bansektioner där baninspektor ej finnes, med det förbehåll beträffande de mindre sektionerna, som kommissionen här ovan uttalat, samt efter prövning i varje särskilt fall, med hänsyn till förefintligt stadigvarande behov eller behov av rekryteringspersonal, på någon av de större bansektioner, på vilka baninspektor finnes. Underingenjör skulle åligga, att på sistnämnda sektioner jämte baninspektoren handlägga viktigare ärenden av de slag, vilka enligt vad ovan sagts skulle åligga denne tjänsteman samt att på övriga sektioner ensam fullgöra motsvarande arbetsuppgifter och där tjänstgöra såsom baningenjörens närmaste man. ritare: i regel på alla bansektioner för utförande av uppmätningar och undersökningar att ligga till grund för uppgörandet av ritnings- eller kostnadsförslag, avseende underhålls-, nybyggnads- och förändringsarbeten på bana,

196 byggnader och anläggningar av skilda slag samt i övrigt för kvalificerat ritarbete, komplettering av bangårdsplaner, generalprofiler, husbyggnadsritningar m. m. och vård av sektionens äganderättshandlingar ävensom för biträde med övriga arbetsuppgifter av teknisk art; för handläggning huvudsakligen av kamerala ärenden: bokhållare: på samtliga baningenjörsexpeditioner, som förestås av förste baningenjör, såsom ledare för det kamerala arbetet och särskilt för handläggning, med eller utan biträde, av följande grupper av ärenden, nämligen kostnadsutredningar av olika slag, bland annat angående uppkomna brister eller överskott i anvisade anslag, förrådsärenden, såsom granskning av förbruknings-, förlags- och inventarierekvisitioner, inventering av filialförråd m. m., personalärenden rörande antagning, utbildning, befordran, förflyttning, avsked m. m., granskning av dagsverks- och arbetsjournaler samt övervakning av övriga arbeten med upprättande och granskning av avlöningshandlingar för sektionens personal. Honom bör även åligga att biträda med upprättande av förslag till kostnadsstater och med sammanföring av uppgifter till årsrapporten, kontorsskrivare: på samtliga övriga baningenjörsexpeditioner, med uppgifter, motsvarande dem som här ovan angivits för bokhållare, förste kontorist: i mån av behov på alla bansektioner utom de fyra minsta, med följande uppgifter, nämligen den närmaste ledningen av avlöningsarbetet, såsom upprättande av avlöningslistor för fast anställd personal och traktamentslistor, granskning och komplettering av arbetaravlöningslistor samt sammandrag och kontering av avlöningslistor, handläggning av införselärenden, komplettering av avlöningsstaten och biträde med upprättande av förslag till sådan stat för kommande år, granskning, kontering och bokföring av inkomst- och utgiftshandlingar, upprättande av avdelnings- och omföringsräkningar samt handläggning av hyresärenden, de senare innefattande bland annat förandet av bostads- och hyresliggare, förslag till hyressättning för nytillkomna eller ändrade bostadslägenheter och till hyreskontrakt, kontorist: på de baningenjörsexpeditioner, inom vilka förste kontorist finnes, för att biträda denne och den kamerala ledaren med avlönings-, förråds-, bokförings- m. fl. ärenden. I övrigt bör kontoristen såsom fyllnadsarbete sysselsättas med komplettering av personalakter och expeditionens författningssamlingar, upprättande av personalredovisningar, statistiska sammanställningar m. m. På de fyra minsta baningenjörsexpeditionerna äro avlönings-, räkenskapsoch hyresärendena jämte därmed samhörande göromål enligt kommissionens mening icke av sådan omfattning, att förste kontorist bör anvisas för dem. Inom dessa expeditioner böra nämnda ärenden handläggas av kontorist, helst som den kamerala ledaren där bör kunna taga aktiv del i arbetet med bland annat avlöningsärendena, expeditionsvakt: i mån av behov såsom biträde med handläggning av ärenden av kameral natur m. m.,

197 kontorsbiträde: i regel på alla bansektioner för registrering och aktförvaring, stenografi, maskinskrivning och biträde med enklare kontorsgöromål. D) Elektroingenjörer. I den allmänna översikten över personalens vid banavdelningen tjänsteåligganden har kommissionen i samband med behandlingen av elektroingenjörerna redogjort för de bestämmelser, som för närvarande finnas utfärdade rörande ansvaret för skötseln och underhållet av de elektriska kraftöverföringsanläggningarna vid statens järnvägar. Särskilt på grund av innehållet i den tidigare omnämnda, av Kungl. Maj:t till kommissionens övervägande överlämnade framställningen om undersökning av de elektrotekniskt utbildade ingenjörernas arbetsuppgifter har kommissionen fått anledning undersöka i vad mån nyssnämnda bestämmelser angående ansvaret för driften av kraftöverföringsanläggningarna äro ägnade att tillgodose den praktiska tjänstens krav ävensom huruvida de motsvara den praxis, som följes vid tjänstens utövande. Därvid har kommissionen föranletts att ägna hithörande angelägenheter ett studium, som även med nödvändighet kommit att beröra förhållanden av rent organisatorisk natur. I ovannämnda framställning hava ifrågavarande ingenjörer framhållit, att de organisatoriska förändringar uteblivit, som enligt deras mening bort följa med den dominerande ställning, elektrotekniken numera uppnått inom olika områden av statens järnvägars verksamhet. De ansåge, att kvalificerad elektroteknisk sakkunskap för närvarande icke hade den ställning och det utrymme, som motsvarade dess uppgifter, utan intoge en omotiverat underordnad ställning. Vad särskilt de vid banavdelningen placerade elektroingenjörernas verksamhetsområde anginge, utvisade den nuvarande organisationen sålunda, att expertis inom den tjänstegren, som omfattade skötseln av de elektriska kraftöverföringsanläggningarna, saknades inom distriktskanslierna, och att elektroingenjör, på de sektioner där sådan funnes, hade starkt begränsad befogenhet samt vore underställd en inom annat fack specialutbildad chef, ävensom att ledningsunderhållsområdena, vilka voro inlagda i en elektrodriften ovidkommande sektionsindelning, endast i vissa avseenden voro underordnade ingenjörer av facket. Framställningen utmynnade i en hemställan, gående ut på bland annat, att elektrotekniska befattningar i högre tjänstegrader, svarande mot befogenhet och ansvar, måtte inrättas inom linjeorganisationen ävensom att innehavarna av dessa befattningar måtte erhålla en klar befälsställning i förhållande till underordnad personal. Vid de undersökningar, kommissionen i anledning härav företagit, kom den på ett ganska tidigt stadium till den uppfattningen, att, å ena sidan, elektroingenjörerna och, å den andra, baningenjörerna hyste skilda åsikter dels om den praxis som utbildat sig i fråga om tillämpningen av gällande föreskrifter beträffande befälsföring och ansvar rörande de elektrotekniska arbetsuppgifterna och dels om behövligheten av andra bestämmelser rörande fördelningen av nämnda ansvar m. m. På grund härav har kommissionen ansett nödvändigt att ingående granska förhållandena inom här ifrågavarande område. Den har

198 i sådant syfte funnit anledning besöka ett flertal omformar- ocli transformatorstationer samt har i samband med sina studiebesök på baningenjörsexpeditionerna tagit del av flertalet elektroingenjörers tjänsteförhållanden. För att få sakfrågan ytterligare belyst från de därav närmast intresserades sida har kommissionen dessutom hänvänt sig till Statsbanornas ingenjörsförening respektive Statens järnvägars ban- och maskiningenjörsförening med begäran, att nämnda föreningar måtte utse representanter för elektroingenjörerna respektive baningenjörerna, vilka inför kommissionen i förekommande fall skulle föra nämnda personalgruppers talan. Sådana representanter hava sedermera inför kommissionen dels skriftligen och dels vid överläggningar givit tillkänna den uppfattning, som elektroingenjörerna å sin sida och baningenjörerna å sin hyste i fråga om behovet av en ändring av de bestående förhållandena. Kepresentanten för elektroingenjörerna framhöll därvid, att de med den nuvarande organisationsformen förenade olägenheterna i huvudsak bestode uti att det tekniska, ekonomiska och juridiska ansvaret för kraftöverföringsanläggningarna och deras personal nu vore oklart uppdelat på två personer, att elektroingenjör icke vore tillförsäkrad sakkunnig och med arbetsfältet förtrogen medhjälpare, som kunde träda i hans ställe och vikariera för honom, att elektroingenjör icke ägde att fritt disponera över den för elektrodriften erforderliga personalen och, att elektrodriften ovidkommande hänsyn nu kunde förrycka en saklig behandling av densamma berörande personalfrågor, att ett rationellt utnyttjande av personal och materialier icke vore möjligt så länge elektrodriften vore nödsakad respektera bansektionsgränserna, att elektriska driftens ekonomi bland annat på grund härav icke kunde helt tillvaratagas genom den nuvarande hopblandningen av dess angelägenheter med banavdelningens, att direkt förbindelse mellan elektroingenjören och distriktschefen icke kunde äga rum, vilket kunde vålla tidsutdräkt vid behandlingen av vissa ärenden, samt att direkta underhandlingar mellan elektroingenjörerna inbördes nu icke kunde äga rum liksom ej heller med energileverantörernas driftsorgan. För ett undanröjande av dessa olägenheter skulle enligt elektroingenjörernas mening erfordras, att de finge avgörande inflytande på behandlingen av alla ärenden, som rörde drift och underhåll av samt om- och nybyggnadsarbeten på de elektriska driftsanläggningarna samt på antagning, utbildning, placering och befordran av ledningspersonalen ävensom befogenhet att för sitt verksamhetsområde godkänna rekvisitioner på materialier och inventarier m. m. och att verkställa upphandlingar enligt samma grunder som sektionsföreståndarna. Det vore vidare enligt deras åsikt för ett rätt tillgodoseende av elektrotjänstens krav lämpligast, att helt frigöra densamma från dess nuvarande inordnande under banavdelningen genom att för dess räkning tillskapa en helt fristående avdelning, indelad i elektrosektioner. Enligt elektroingenjörernas mening borde några olägenheter icke uppstå

199 genom att deras arbetsområde frigjordes från banavdelningen, om man undantoge, att en något större tidsutdräkt och omgång i enstaka fall skulle kunna tänkas uppstå vid vissa elektrotekniska ärendens handläggning å distrikten genom att det nuvarande intima samarbetet mellan baningenjörer och elektroingenjörer bleve brutet. Mot en dylik organisation hava baningenjörerna å sin sida anfört, att dess genomförande skulle motverka de strävanden, som sedan åtskillig tid tillbaka förefunnits att göra skillnaderna mellan statens järnvägars olika driftsavdelningar så små som möjligt samt att något verkligt behov av en ny avdelning för elektrodriften icke förelåge. Några fördelar ansågos ej heller vara att vinna genom tillkomsten av en sådan avdelning. Snarare vore betydande olägenheter att emotse, bestående uti onödig omgång i arbetenas planläggning och utförande, onödig decentralisering med därav följande ökade kostnader för upprättande av rapporter och redogörelser av olika slag samt för kostnads- och förrådsbokföring, behandling av personalärenden m. m. Man förordade därför från detta håll ett kvarblivande vid nuvarande organisationsform men medgav, att elektroingenjörerna behövde för expeditionsarbetet förses med hjälparbetskrafter ävensom att den för dem gällande arbetsordningen behövde förtydligas. Såsom av ovanstående referat framgår, äro de hörda representanternas ståndpunkter väsentligt olika. Medan å ena sidan kräves inrättandet av särskild avdelning för elektrodriften, anses å den motsatta tillräckliga skäl icke föreligga för elektroingenjörernas skiljande från gemenskapen med banavdelningen. Vid övervägande av dessa synpunkter och med stöd av de verkställda studierna inom den direkta drifttjänsten har kommissionen funnit anledning till följande uttalande. Det av elektroingenjörerna framförda förslaget om inrättande av en ny avdelning för elektrodriften skulle enligt kommissionens mening medföra klarare linjer bland annat i fråga om befälsföringen, dispositionen över den för elektrodriften normalt avdelade personalen och över materialier ävensom i fråga om kostnadsbokföring och statistik och därmed skapa ökad reda och självständighet, vilket allt ger möjlighet till gott arbetsresultat. Å andra sidan skulle en sådan omorganisation medföra vissa olägenheter. Elektroingenjörerna hava själva berört en betydelsefull sådan, nämligen brytandet av det intima samarbete, vilket hittills rått mellan dem och baningenjörerna, och som enligt kommissionens mening måste bestå. Den splittring av statens järnvägars redan nu på ett flertal avdelningar uppdelade verksamhet, som reformens genomförande skulle medföra, innebär dessutom ökning av verkets administrationskostnader. E t t särskiljande på föreslaget sätt av en ny avdelning medför nämligen avdelande för densamma av arbetskrafter för såväl expeditions- som annan tjänst. Kommissionen är av den uppfattningen, att en ny elektroavdelnings utrustande med personal ej skulle leda till motsvarande minskning av personalantalet på baningenjörsexpeditionerna, liksom den anser, att ett avdelande av särskilda banarbetarlag för en sådan avdelnings

200 arbeten skulle försvåra ett alltigenom tillfredsställande utnyttjande av banarbetarkåren. Elektroingenjörernas förväntningar, att en omorganisation på antytt sätt skulle medföra ökade möjligheter till ett bättre utnyttjande av personalen, kan kommissionen därför icke dela. En inom kommissionen företagen beräkning rörande den ekonomiska innebörden av ett av elektroingenjörerna själva framlagt förslag till personaluppsättning för en självständig avdelning utvisar nämligen, i den mån det överhuvud taget varit möjligt att komma fram till en jämförelse, en sammanlagd kostnadsökning för den nya avdelningens expeditionstjänst på i runt tal 50,000 kronor per år vid de tre sydliga distrikten (utredningen verkställd under år 1938). I vad mån en besparing vid ändrad organisation genom bättre tillvaratagande av driftsekonomien skulle kunna uppkomma lär på förhand icke kunna beräknas. Kommissionen har ej ansett sig böra gå in på en prövning av den kostnadsökning, som vid den ändrade organisationen skulle uppstå å IV och V distrikten, på grund av att elektrifieringen där ännu ej är fullt genomförd. Om kommissionen sålunda icke kan dela den av elektroingenjörerna framförda uppfattningen i fråga om bildandet av särskild avdelning, så anser den emellertid, att arbetsfördelningen inom här ifrågavarande verksamhetsgren åtminstone såsom den är angiven i arbetsordningen för distriktsbefälet — för närvarande icke är ordnad på sådant sätt, att komplikationer bland annat i fråga om befälsföring och ansvarsfördelning äro uteslutna. Arbetsordningen ställer nämligen elektroingenjörerna i beroende av vederbörande baningenjör i åtskilliga fall, då rätten att besluta om åtgärder ävensom ansvaret för deras utförande lämpligen bör eller, på grund av den elektroingenjörerna av högre myndighet meddelade behörigheten i fråga om kontroll m. m. av vissa elektriska anläggningar, måste tillkomma dem. Det är dessutom tydligt, att den omständigheten, att elektroingenjörerna, på grund av att deras verksamhet helt eller delvis är förlagd inom två eller flera bansektioner, måste samarbeta med flera baningenjörer, i viss mån kan verka tyngande på deras arbete. Kommissionen har vidare observerat, att elektroingenjörerna vanligtvis icke i erforderlig utsträckning blivit tilldelade hjälparbetskrafter å baningenjörsexpeditionerna, Detta har haft till följd, att de själva måst i stor utsträckning utföra enklare arbetsuppgifter av skilda slag. Vid avvägande av skälen för och emot de olika förslagen har kommissionen funnit, att de olägenheter, vilka kunna antagas förenade med en så genomgripande förändring som den inrättandet av en särskild avdelning för elektrodriften skulle innebära, icke uppvägas av de fördelar, som samtidigt äro att vmna. På grund härav bör enligt kommissionens mening elektroingenjörernas verksamhet fortfarande vara knuten till banavdelningen. Därvid förutsattes emellertid, att de ovan påtalade olägenheterna av den nuvarande organisationen i möjligaste mån undanröjas. Detta kan och bör i första hand ske genom ändring av den för elektroingenjörerna gällande arbetsordningen. Elektroingenjören bör sålunda genom föreskrift i arbetsordningen tilläggas den befogenhet och det ansvar i fråga om driften och underhållet av kraft-

201 överförings- och andra elektriska anläggningar inom sitt verksamhetsområde, vilka, såsom förhållandena utvecklat sig, rätteligen böra tillkomma honom såsom sakkunnig och i övervägande antalet fall självständig ledare inom nämnda område, med dess utanför den egentliga bantjänsten liggande speciella uppgifter. Givetvis bör han också för att kunna fullgöra nu berörda uppgifter i erforderlig omfattning tillförsäkras möjlighet att för ändamålet disponera erforderlig personal såväl då det gäller expeditionsgöromål som driftstjänst. Det nu sagda avser i främsta rummet en reglering av arbetsförhållandena beträffande de uppgifter, som för närvarande ankomma på elektroingenjörerna. Emellertid har kommissionen tidigare, nämligen i skrivelse den 7 november 1938 till de sakkunniga för omprövning av lönegradsplaceringen för befattningshavare vid statens affärsdrivande verk och i skrivelse till Statsrådet och Chefen för finansdepartementet den 2 mars 1939 givit uttryck åt den uppfattningen, att en utvidgning av elektroingenjörernas arbetsområde till att omfatta även sådana uppgifter, som för närvarande ankomma på telegrafingenjörerna, kunde ifrågasättas. Därvid togs bland annat hänsyn därtill, att en dylik överflyttning i viss omfattning redan blivit vidtagen genom åtgärder från verksledningens sida. Sålunda ha exempelvis elektroingenjörerna i regel fått övertaga ansvaret för anläggningar, avseende belysning och stationär motordrift m. m. på orter, som falla inom deras respektive sektioner, i den mån den för dessa anläggningar erforderliga strömmen uttages från järnvägens eget nät. I vissa fall har sådan överflyttning utsträckts att omfatta även belysningsanläggningar, som erhålla ström från enskilda leverantörer. Denna överflyttning av arbetsuppgifter borde med sagda uppfattning kunna med fördel i största möjliga utsträckning konsekvent genomföras, så att möjlighet funnes att avveckla de nuvarande telegraf ingenjörsbefattningarna på distriktskanslierna. Kommissionen utgick därvid från, att elektroingenjören på vederbörande distrikts huvudort, med bibehållande av placering på sektion, skulle bliva direkt föredragande inför distriktschefen i den omfattning, som erfordrades för att bereda denne nödig expertis i elektrotekniska ärenden. E n sådan anordning förutsatte givetvis, att erforderligt antal medhjälpare såväl med teknisk utbildning som för expeditionsgöromål ställdes till dylik elektroingenjörs förfogande bland annat genom ianspråktagande av personal från telegraf ingenjörernas nuvarande expeditioner, i den mån sådan personal funnes avdelad. Yidare utgick kommissionen från, att de delar av telegrafingenjörernas nuvarande arbetsuppgifter, som icke överflyttades på elektroingenjörerna, skulle omhändertagas av den speciella centrala sakkunskapen i j ärnvägsstyrelsen. Såsom förhållandena numera utvecklats kan kommissionen emellertid icke grunda sitt slutliga förslag i ämnet på förutsättningen, att den ifrågasatta omorganisationen genomföres på sätt kommissionen tidigare tänkt sig, utan ser sig nödsakad att, då det gäller elektroingenjörernas löneställning i huvudsak bygga på nuvarande uppdelning av arbetsuppgifter mellan elektroingenjörer och telegraf ingenjörer. E t t fullt sammanförande av dessa olika uppgifter på

202 samtliga distrikt torde nämligen icke lämpligen kunna ske, bland annat med hänsyn till det av statsmakterna år 1939 i princip beslutade förstatligandet av enskilda järnvägar. E t t successivt införlivande med statens järnvägar av de enskilda banorna måste nämligen bland annat medföra en utsträckning av statens järnvägars telefonnät över de nya bandelarna, vilka till stor del nu icke äro försedda med järnvägstelefon eller i varje fall icke hava anläggningar av sådan beskaffenhet, att desamma kunna utan väsentliga förändringar bibehållas i statens järnvägars drift. De nyanläggningar och förändringar av förutvarande anläggningar, som härav påkallas i förening med pågående omfattande modernisering av statens järnvägars eget telefonnät genom automatanläggningar, förstärkarstationer, kablar och dylikt synes, på de distrikt där dessa arbeten äro eller kunna förväntas bliva av större omfattning, nödvändiggöra ett bibehållande tills vidare av de arbetskrafter för dessa speciella arbetsuppgifter, som representeras av de på distriktskanslierna placerade telegrafingenjörerna. Att emellertid redan nu en sammanslagning i visst fall kunnat ske framgår därav, att på IV distriktet en dylik anordning genomförts, åtminstone provisoriskt, i det att den därstädes placerade t. f. telegrafingenjören jämte sin egen tjänst fått sig ålagda de uppgifter, som eljest tillkomma elektroingenjör, såvitt avser 13. bansektionen. Härvid är dock att märka, att hans arbete med starkströmsanläggningarna på grund av den elektrifierade sträckans ringa längd icke blir hans huvudsakliga tjänsteåliggande. Vad härefter angår frågan om elektroingenjörernas löneplacering vill kommissionen anföra följande. I nyssnämnda skrivelsen den 7 november 1938 till tjänsteförteckningssakkunniga har kommissionen ifråga om elektroingenjörernas ställning i lönehänseende framhållit, att de redan vid tiden för befattningens inrättande blivit för lågt placerade på löneskalan. Detta förhållande tillika med den ovan omförmälda redan inträdda ökningen i deras arbetsuppgifter syntes därför motivera en allmän uppflyttning i lönegrad av dessa tjänster. Då det emellertid vore uppenbart, att elektroingenjörerna på distriktens huvudorter komme att få en större arbets- och ansvarsbörda än de övriga, enär det nämligen vore så, att väsentliga delar av de uppgifter, som ankomme på järnvägstjänstens olika avdelningar, vore koncentrerade kring nämnda huvudorter samt elektroingenjörerna på dessa orter redan nu i viss utsträckning anlitades såsom rådgivare åt distriktscheferna, i ärenden av elektroteknisk art och detta kunde förväntas bliva fallet i ännu högre grad framdeles med den utveckling, som kunde förutses, ansåge kommissionen, att angivna förhållanden motiverade en differentiering av elektroingenjörernas inbördes löneställning. Kommissionen fann sig därför böra föreslå de sakkunniga, att elektroingenjörerna på distriktens huvudorter måtte uppflyttas till 26:e och de övriga till 24:e lönegraden, för vilket ändamål befattningen elektroingenjör skulle behöva införas i dessa lönegrader. Förslaget innebar dessutom, att den nuvarande telegraf ingenjörstjänsten i 26 :e lönegraden icke skulle efter den i det föregående relaterade överflyttningen av arbetsuppgifter behöva vidare tagas i anspråk.

203 I utlåtande den 18 november 1938 till nyssnämnda, sakkunniga över kommissionens ovannämnda förslag förklarade järnvägsstyrelsen, att den för sm clel icke hade något att erinra emot, att telegrafingenjörerna framdeles benämndes elektroingenjörer med fortsatt placering i 26:e lönegraden. Vidkommande övriga elektroingenjörer meddelade styrelsen, att den ej heller hade något att erinra mot, att befattningen elektroingenjör inrättades jämväl i 24:e lönegraden, enär möjlighet syntes böra förefinnas att i enstaka fall, där göromålens art och omfattning så krävde, tilldela vederbörande en något högre tjänsteställning än den, som eljest skulle tillkomma honom. Tjänsteförteckningssakkunniga hava enligt uttalande i sitt den 13 februari 1939 avgivna betänkande funnit ådagalagt, att behov av nya ingenjörsbefattningar i 24:e lönegraden såväl för ban- som maskinavdelningarnas räkning förefunnes. Då emellertid olika benämningar icke borde upptagas för dessa nya befattningar, förordade de sakkunniga, att tjänstetiteln ingenjör måtte införas i nämnda lönegrad och under denna benämning även inrymmas befattningen elektroingenjör. De sakkunniga hade ej heller något att erinra emot, vad järnvägsstyrelsen anfört beträffande utbyte av tjänstetiteln telegrafingenjör i 26:e lönegraden mot titeln elektroingenjör. Med den uppfattning kommissionen ovan uttalat, har den numera icke anledning påyrka telegrafingenjörsbefattningens utgående ur tjänsteförteckningen, men har den ej heller något att erinra emot, att i enlighet med järnvägsstyrelsens förslag befattningen elektroingenjör upptages i 26:e lönegraden i stället för befattningen telegraf ingenjör under förutsättning, att förstnämnda tjänstetitel kan utnyttjas för såväl de nuvarande telegraf ingenjörerna som eventuellt för befattningshavare med elektroingenjörs nuvarande uppgifter, därest vissa sådana komma att av skäl, som i det följande angivas, placeras i 26:e lönegraden. Vid bedömande av elektroingenjörernas löneställning utgår kommissionen på grund av vad ovan anförts ifrån, att den nuvarande organisationen av elektroingenjörstjänsten i stort sett bibehålles, men att elektroingenjörernas befogenhet och ansvar närmare klarläggas i enlighet med vad kommissionen ovan utvecklat. Till belysande av elektroingenjörernas placering och nuvarande arbetsomfattning vill kommissionen hänvisa till sammanställning å sidan 204, avseende tiden 1 maj—30 september 1939. Kommissionen har icke funnit anledning frångå sin tidigare uttalade uppfattning, att elektroingenjörerna för närvarande icke kunna anses tillfredsställande placerade i lönegrad och detta oavsett huruvida den tidigare 'tänkta utökningen av deras arbetsområde kommer till stånd eller icke. Gällande arbetsordning pålägger dem nämligen bland annat tillsynsplikt över och ansvar för drift och underhåll av kraftöverföringsanläggningarna för den elektriska tågdriften med därtill anslutet nät för motor- och belysningsström m. m., skyldighet att bereda alla ärenden angående drift och underhåll samt om- och nybygg-

204 Levererad elektrisk energi i

Elektroingenjörens placering

II

III

IV

Tjänstgöringsområdets omfattning

ElektriSumma fierad elektriUnder1 000-tal k W h spårfierad ställdlängd för belysning, uppvärmning, (uttryckt spårledningslängd ladduingsför personal i km omforniare, per tågdrift av statio- enkeldistrikt driften nära motorer, spår) huvud- och drif tv orkstäder

Stockholm . .

Stockholm— Krylbo, Uppsala—Gävle, Stockholm— Hallsberg, Tomteboda — Värtan, Södertälje-Eskilstuna med bilinjer, Stålboga—Skebokvarn . .

Örebro

Jama—Mjölby, Katrineholm —Aby, Krylbo—Mjölby, Örebro—Svarta

54 474

2 540

949 Göteborg

Falköping—Göteborg, Uddevalla—Halmstad

19 836

568 Kristinehamn

Charlottcnberg—Laxå, Halls berg—Falköping—Äng, Skövde—Karlsborg

13 046

58 27

25 302

476 Malmö

Hässleholm —Trelleborg, Arlöv—Halmstad, Ängelholm—Hälsingborg, Åstorp—Mölle, Hässleholm—Veinge

Nässjö

Mjölby—Hässleholm

39 598

1016 1965

!• 1 239

Östersund

Bräcke — Östersund

106 Storvik

Krvlbo—Långsele .

16 941

653 Luleå .

Luleå—Gällivare

....

284 Kiruna

Gällivare—Riksgränsen

17 490

2 826

.

582 Anm. I p e r s o n a l s t a t e n finns d e s s u t o m u p p t a g e n y t t e r l i g a r e en e l e k t r o i n g e n j ö r s b e f a t t n i n g , plncerad i N o r r k ö p i n g . I n n e h a v a r e n av d e n n a befattning tjänstgör emellertid å a n n a t d i s t r i k t . H a n s avsedda t j ä n s t g ö r i n g s o m r å d e ä r därvid t. v. s a m m a n s l a g e t med elektroingenjörens i Örebro. De h ä r ovan för elektroingenjören i Örebro angivna siffrorna avse därför de s a m m a n s l a g n a tjänstgöringsområdeua.

nadsarbeten på dessa anläggningar ävensom att, då anledning därtill gives, taga initiativ till förbättringar på anläggningarna. Enligt samma arbetsordning skall elektroingenjör vidare övervaka och leda ledningspersonalens tjänstgöring, undervisa och examinera denna personal i instruktioner rörande anläggningarnas skötsel m. m. och öva anläggningskontroll i enlighet med kungl. förordningen den 5 december 1919. Då kraftöverföringsanläggningarnas vård och vidmakthållande utgör en grundläggande förutsättning för en tillfredsställande och ostörd drift samt huvuddelen av statens järnvägars mest trafikerade linjer nu äro elektrifierade, torde det vara uppenbart, att det ansvar

205 och den arbetsbörda, som i anledning härav åvilar elektroingenjörerna beträffande dessa anläggningar icke rimligen kunna anses motsvarade av deras placering i 22:a lönegraden. I detta sammanhang vill kommissionen vidare erinra om, att järnvägsstyrelsen genom skrivelse den 24 januari 1940 till samtliga distriktschefer utfärdat generell bestämmelse om, att vid övergång till elektrisk driftform underhåll, tillsyn och liknande arbeten, avseende alla starkströmsanläggningar å vederbörande linje, oavsett om de tjäna bandriften eller andra ändamål, regelmässigt skola ombesörjas av ledningspersonalen, i vilken skola inordnas sådana reparatörer eller andra anställda, som tidigare utfört nämnda arbeten. På grund av det anförda anser kommissionen, att elektroingenjör, då hans arbete är av den omfattning, att det icke kan förenas med telegrafingenjörs uppgifter, i regel bör vara placerad i 24:e lönegraden. Med den ovan relaterade ändrade inställningen ifråga om det rent organisatoriska spörsmålet lärer emellertid icke finnas tillräckliga skäl för att placera samtliga elektroingenjörer på distriktens huvudorter i 26:e lönegraden. Självfallet kommer visserligen en på dylik ort placerad elektroingenjör att få vissa mera kvalificerade uppgifter sig tilldelade, särskilt såsom rådgivare åt distriktschefen och dylikt, men dessa uppgifter torde icke i och för sig vara av den omfattning, att en så stor skillnad i lönehänseende som placeringen i 26 :e lönegraden innebär, är motiverad för samtliga. Endast på de tre större huvudorterna Stockholm, Göteborg och Malmö synes skäl för en dylik högre placering föreligga. Kommissionen har grundat denna uppfattning främst på den omständigheten, att banelektrifieringen är av väsentligt större omfattning på I — I I I än på IV och V distrikten. Vad särskilt Östersund beträffar har kommissionen dessutom utgått ifrån, att särskild elektroingenjör här tills vidare icke behöver anställas utan den nuvarande anordningen med förenad telegraf- och elektroingenjörstjänst tills vidare kunna bibehållas. Tillkomsten av särskild elektroingenjör på denna plats måste givetvis förutsätta, att en reglering av arbetsområdet sker. Ifråga om Luleå har kommissionen härvidlag tagit hänsyn förutom till den jämförelsevis korta elektrifierade banlängden även till att kraftöverföringsanläggningarna å malmbanan äro av något enklare beskaffenhet än å övriga linjer. Den ovan intagna tabellen utvisar, att, rent siffermässigt sett, den i Örebro placerade elektroingenjören skulle ha större arbetsbörda än den som ankommer på motsvarande befattningshavare i Göteborg och Malmö. Den högre tjänsteställningen synes emellertid icke, åtminstone för närvarande, kunna förordas även för elektroingenjören i Örebro. Ett av de främsta skälen för den högre lönegraden, nämligen placeringen på huvudort inom sådant distrikt, där särskild central expertis ansetts mest erforderlig, kan ej åberopas beträffande den i Örebro placerade elektroingenjören. Vidare har kommissionen beaktat, att hans arbetsområde för närvarande ej är definitivt reglerat, enär detsamma omfattar även de linjesträckor, som ankomma på elektroingenjörsbefattningen i Norrköping, vars innehavare tjänstgör såsom t. f. telegrafingenjör i Luleå.

206 Befintlig personaluppsättning. Tjänste- och lönegrad samt antal Bansektionens

27 26

22 22

20 IG

lo

10 10

1 Stockholm 4

3 Örebro

10 Malmö 9 Göteborg . . .

15 Storvik

14 Sundsvall . . .

11 Nässjö

2 Norrköping .

12 Hälsingborg .

5 Göteborg

. ..

8 Falköping . . .

19 Kiruna

1 IS Luleå 17 Sollefteå

1 ...

13 Östersund . . . 20 Boden 6 Kristinehamn 7 23 Sto rum an . . . 21 Umeå

16 Orsa 22 Örnsköldsvik

— — — — — — — — —

— — — — — — — — — — — — — 1 1 1 1 1 1 1 1

—

1 Därav en på övergångsstat. Befattningens innehavare tjänstgör såsom t. f. telegrafingenjer i Luleå, varvid de tjänstgöringsområdet tillhörande linjesträckorna t. v. äro tillagda elektroingenjören: i i Örebro arbetsområde. 3 På övergångsstat. 4 Skrivbiträde.

Kommissionens förslag innefattar alltså placering av elektroingenjör vid banavdelningen i följande lönegrader, nämligen: i Stockholm, Göteborg och Malmö i 26:e lönegraden och på övriga platser i 24:e. För att elektroingenjörerna skola få erforderlig tid att ägna sig åt de kvalificerade uppgifter, som böra på dem ankomma, synas de böra beredas arbets-

207 Föreslagen personaluppsättning. Tjänste- och lönegrad samt antal

3a

o

3 H

'2 o

o

n3 o

H

"K

be fl n o

5 JO

a

'e

m

— — 2 — 2 — — — — 2 — — — — 1 1 1 — 1 — — — 1 — — — — — — 1 — — 1 — 1 — — — 1 1 — — 2 1 — — — 1 1 — — — 2 — — 1 — 1 — — __ — 1 — — — 1 1 — — 1 1 — 1 — — — 1 — — — 1 — 1 — — — 1 1 1 — 1 1 — — 1 — *1

te p OS

o

S3

L_

14 11 9

1 1 1

— —

— —

l

i i l

7 6

i

l

8 8

— — — — — — — — — — — — —

i

8 7

26 u

:o

F

W

u

a

to c o

a P a

n

C3

—

l i

to

to

"3

'ET

be

be P 'o u o

'o u

u o

M to

o

bo

.5

'C

°5

fl

o P

—

— — — — 1 — — — 1 — 21 — — 1 — — — — 1 — 1 — — — — — — — 1 — — — — — — — —

— — — — — —

1 1 1

1 1 1 1 1

— — —

—

— — — — — — — — —

— — — — — — — —

1 1 1 1 1 1 1 1

o

11 CS

u o

fl o

— — — — — — — — — — — — — 1 1 1

M

w

o p o M o

fl

'C

a a

o na :s3

ä

—

*-> M

o §

1 1

o

o

p

g

m

_o

~floo

o

fä

o

M

3 2

o

l

1 2

o

— —

1 1

— —

— 1 — — —

l

1 1 1

|

hjälp i större utsträckning, än vad för närvarande i allmänhet är fallet. På vissa platser torde därför till deras förfogande böra ställas specialutbildad personal, eventuellt underingenjörer, och i regel expeditionsbiträden. Bland annat har iakttagits, att tillgång på vikarier för elektroingenjörerna saknats vid ledighet. Att närmare ingå på en prövning av den uppsättning, som för

208 nu nämnt ändamål erfordras, har icke Varit för kommissionen möjligt. Lämpligen synes detta behov böra prövas i varje särskilt fall av järnvägsstyrelsen. Det synes dock angeläget, att ifrågavarande personal, i den mån det icke gäller specialutbildad sådan, för såväl expeditions- som annan tjänst icke strängt avskiljes för elektroingenjörernas räkning utan så långt möjligt är även utnyttjas för andra arbetsuppgifter inom banavdelningen. c) Sammanfattning av kommissionens förslag i fråga om baningenjörsexpeditionerna. Med ledning av vad under a) och b) här ovan anförts och under hänsynstagande till den verkställda värderingen av bansektionernas inbördes storlek m. m. har kommissionen uppgjort ett schematiskt förslag till personaluppsättning på baningenjörsexpeditionerna, intaget i tabellen å sidorna 206—207, i vilken sektionerna förekomma i storleksordning. I tabellen, som jämväl upptager personaluppsättningen vid utgången av år 1939, har hänsyn ej tagits till den skedda utbrytningen ur 1. och 4. bansektionerna av vissa stationer och linjer. Att tillnärmelsevis bedöma vad denna utbrytning innebär är icke möjligt, innan vidare erfarenhet vunnits. Av denna anledning har ej heller den nybildade 24. bansektionen medtagits i tabellen. Ej heller ha däri redovisats kontorsvakter och banarbetare, vilka torde få anställas i mån av behov. Den föreslagna personaluppsättningen och dess fördelning på olika tjänster håller sig i huvudsak inom ramen för det sammanlagda antalet befattningar på respektive expeditioner vid utgången av år 1939. I den mån jämkning härutinnan blir behövlig på grund av tid efter annan inträffande ändrade förhållanden, exempelvis nyssberörda ändring i fråga om bansektionsindelningen, måste frågan härom givetvis prövas i varje särskilt fall av järnvägsstyrelsen eller distriktsbefälet. Kommissionen förutsätter emellertid, att vid behov av ökat antal tjänster ökningen bör komma till stånd endast inom befattningar av de slag, kommissionen föreslagit, och under iakttagande av de riktlinjer för arbetsuppgifternas fördelning på tjänstemän i olika grader, för vilka kommissionen tidigare redogjort. Förslaget avser framförallt att visa vilka slag av tjänster, kommissionen tänkt sig skulle finnas på baningenjörsexpeditionerna vid en systematiskt genomförd fördelning mellan tjänstemännen av de förefintliga arbetsuppgifterna efter dessas olika värden. Härvid har bortsetts från den omständigheten, att vissa tjänstemäns föregående utbildning eller rent personliga egenskaper kunna göra det nödvändigt att träffa en arbetsfördelning, som avviker från den enligt kommissionens mening principiellt riktiga. Såsom redan nämnts i samband med förslaget angående lämpliga tjänster för de kamerala ledarna på baningenjörsexpeditionerna har kommissionen vid sitt ställningstagande till frågan om de slag av befattningar, som böra finnas på dessa expeditioner, ingalunda bortsett från det förhållandet, att för ett rätt utförande av vissa arbeten av kameral natur viss kunskap erfordras även om den yttre bantjänsten. Den förutsätter också, att baningen-

209 jörerna alltjämt böra vara tillförsäkrade samma möjlighet som för närvarande att på sina expeditioner disponera över tjänstemän, som besitta dylik erfarenhet. I den mån sådana tjänstemän överflyttas till baningenjörsexpeditionerna från den yttre bantjänsten böra de emellertid anställas i de för kamerala uppgifter föreslagna nya befattningarna. Det blir alltså närmast en rekryteringsfråga att få sakkunskapen från den yttre bantjänsten nöjaktigt representerad inom ifrågavarande expeditioner. I den föreslagna personaluppsättningen har i några fall, med hänsyn till nuvarande arbetsuppgifter och lokala förhållanden, expeditionsvakt icke upptagits och i ett annat fall icke kontorsbiträde. I de fall, då expeditionsvakt saknas, kommer ersättare för kontoristen icke att finnas tillgänglig inom expeditionen. Denna olägenhet torde dock icke i och för sig böra motivera inrättande av expeditionsvakttjänst, enär vikariatsfrågan vid behov torde kunna ordnas genom tillfällig inbeordring exempelvis av lämplig personal från linjen. Vad särskilt kontorsbiträdesbefattningarna angår har kommissionen funnit, att arbetskraft i kontorsbiträdes tjänsteställning lämpligen bör finnas på baningenjörsexpeditionerna, enär maskinskrivning samt det med aktförvaringen m. m. förenade arbetet ävensom övriga enklare kontorsgöromål på dessa expeditioner i regel äro av den omfattning, att en särskild arbetskraft kan hållas avdelad för deras utförande. För närvarande finnas kanslibiträden inom tre baningenjörsexpeditioner. Kommissionen har emellertid ansett det icke vara motiverat att bibehålla denna befattning, därest en arbetsfördelning på föreslaget sätt kommer till stånd.

3. Linjepersonal med undantag av personal för den elektriska bandriften. a) Föreståndare for banmästaravdelningar, dessa föreståndares närmaste män och andra biträden med arbetsledningen samt personal å banmästarexpeditioner. Såsom inledningsvis nämnts förestås banmästaravdelningarna av överbanmästare (16:e lönegraden), förste banmästare (12:e lönegraden) eller banmästare (10:e lönegraden). Av 206 under år 1938 befintliga banmästaravdelningar förestodos 32 av överbanmästare, 126 av förste banmästare och 48 av banmästare. Kommissionen har på grund av sina direktiv icke ingått på prövning av frågan om riktigheten av dessa befattningars inplacering i lönegrad med undantag dock för vissa överbanmästare, beträffande vilka kommissionen i det följande framlägger förslag. Den har däremot ägnat banmästaravdelningarnas inbördes gradering, av vilken deras föreståndares hänförande till olika lönegrader är beroende, ett närmare studium. Kommissionen har därvid haft att tillgå ett av järnvägsstyrelsen överlämnat förslag till klassindelning av ban187 40

210 Banmästaravdelningens

huvudort

Lönegrad år 1938 Lönegrad för Poängtal för föreståndaren enligt enligt klassificerings- avdelhans kommitterades ningens närmaste klassificeringskommittcrades före1 beräkning förslag l ståndare1 man

102 301 201

Stockholm C . Malmö C Göteborg C . . .

371 369 365

16 16 16

10 10 10

101 551 100 316 118 114 119 207 104 133 142 108 200 307 309 565 129 218 105 306 328 427 209 525 414 516 135 406 327 112 141 219 214 136 121 407 230 416 229 561 330 138 137 116 425 403 126 113 410 203 315

Tomteboda . .. Luleå Värtan Nässjö Örebro S Uppsala C Hallsberg Falköping C. .. Huddinge Norrköping C . Gävle C Katrineholm . .. Göteborg C . . . Eslöv Hässleholm . .. Kiruna C Krylbo Kristinehamn . Södertälje S. .. Lund C Ängelholm C . Östersund Jönköping C. . . Boden C Ange Skellefteå stad Linköping C. . . Söderhamn V . Hälsingborg F . Rotebro Tierp Karlstad Ö . . . Laxå Mjölby Motala V Bollnäs Fjärås Sundsvall Mölndals nedre Gällivare Veinge Eskilstuna S. . . Nykvarn Sala Härnösand . . . . Storvik Frövi Märsta Hudiksvall . . . . Alingsås Sävsjö

322 317 303 290 256 246 242 219 217 214 211 201 197 195 191 190 189 187 186 180 177 176 176 165 165 160 160 155 153 146 144 143 143 143 142 140 136 134 133 131 131 131 131 130 129 129 128 128 127 127 126

16 16 16 16 16 16 16 16 16 16 12 16 12 16 16 16 16 16 16 16 16 16 12 16 16 16 12 12 16 12 12 16 12 12 12 16 12 16 12 16 12 12 12 12 12 16 12 12 12 12 12

10 10 10 10 10 7 10 10 10 10 7 7 7 7 7 10 7 7 10 10 10 10 7 K) 7 10 7 7 10 7 7 7 7 7 7 10 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 5 7 7

1 Se not å sid. 213.

211 B an m ä s t a r n v d e l n i n g e n s

huvudort

313 220 455 405 302 337 241 503 227 217 413 318 211 202 134 326 409 311 232 319 243 107 419 401 329 303 512 429 424 237 127 233 131 456 221 511 423 412 228 115 422 408 212 231 226 130 120 238 208 204 529 426 402 523 411 404

Alvesta Kil Sollefteå Kilafors Kävlinge Trelleborg F Vansbro Mellansel Uddevalla Degerfors Östavall Tranås Skövde Lerum Kimstad Höganäs Ljusdal Älmhult Falkenberg Boxholm Mora Sparreholm Bräcke Fors Båstad Svalöv Vännäs Mörsil Selånger Nässundet Krampen Harplinge Nyköping C Nyland Arvika Umeå , Lindefallet Ljusdal Skee Heby Långsele Arbrå Töreboda Varberg Ljungskile Vagnhärad Mariedam Nyhyttan Mullsjö Herrljung a Haparanda Bräcke Hamrångefjärden Älvsby Söderhamn V . . . Ockelbo

Lönegrad år 1938 Lönegrad för för Poängtal föreståndaren enligt enligt klassificerings- ardelhans klassiiiceringskommitterades ningens närmaste kommitterades föreberäkning förslag1 ståndare 126 126 124 124 124 122 122 .121 121 120 118 117 115 114 113 112 111 111 111 110 110 109 108 108 107 107 106 106 106 106 106 105 105 103 102 100 100 99 99 99 97 97 96 95 95 95 95 94 93 92 92 91 91 90 90 90

12 12 12 12 12 12 12 12 12 12 12 12 12 12 12 10 12 12 12 12 12 12 12 12 12 12 12 12 10 12 12 12 12 10 12 12 12 12 12 12 12 12 12 12 12 12 12 12 12 12 12 12 12 12 12 12

7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 5 7 < 7 7 5 7 7 5 7 5 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 5 7 5 7

212 Banmästaravdelningens

huvudort

225 312 132 521 140 123 446 436 420 556 444 215 213 431 106 505 415 111 517 430 222 513 501 438 421 146 557 310 428 110 417 147 506 555 553 453 527 437 452 418 304 109 544 308 558 552 246 522 440 314 504 449 332 524 502 143

Kungälvs Ytterby Vislanda Ålberga Jörn Uppsala C Fjugesta Sveg Lit Nyhem Murjek Orsa Tibro Gårdsjö Storlien Gnesta Nyåker Torpshammar Strångsjö , Bastuträsk Duved Charlottenberg Hällnäs Selsjön Ulriksfors Bispgården Bjärka-Säby Nattavara Hästveda Krokom Pålsboda Njurunda Kisa Hörnsjö Lakaträsk Boden C Voxna Morjärv J ä m t l a n d s Sikås . . . Bollnäs Hudiksvall Billesholms gruva . Vingåker Storuman Harlösa Ripats Gammelstad Oj vallberget Långträsk Dorotea Lambult Gottne Hede Vittsjö Piteå Anundsjö Sveden

Lönegrad år 1938 Lönegrad för fölPoängtal föreståndaren enligt enligt klassificeriugs- avdelhans komniitterades ningens närmaste klassitiecringskommitterades föreberäkning man 1 förslag1 ståndare l 90 89 89 88 88 88 87 87 87 86 86 86 86 85 85 84 84 84 83 83 83 82 82 82 82 82 81 81 80 80 79 79 78 77 77 77 76 76 76 76 76 76 75 75 74 74 74 73 73 73 72 72 72 71 71 71

12 12 12 12 12 12 10 10 12 12 12 10 12 12 12 12 12 12 12 12 12 12 12 10 12 10 12 12 12 12 12 10 12 12 12 10 10 10 10 12 10 12 12 10 12 12 10 12 10 12 12 10 12 12 12 10

7 5 5 7 7 7 5 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 5 7 5 7 7 7 7 5 5 7 7 7 5 7 5 5 7 7 7 7 5 7 7 5 7 5 7 7 5 7 7 7 5

213 Ban n i ä s t a r a v d e l n i n g e n s

huvudort

nr

569 537 533 240 451 205 148 532 447 445 441 244 568 563 536 450 331 144 433 567 432 245 530 562 545 528 442 564 535 514 566 570 542 543 541 531 515 534 547 546

Abisko Porjus Moskosel Sågen Ädalsliden Floby Vimmerby Arvidsjaur Ytterhogdal Lillhamra Vilhelmina Malung Fjällåsen Porjus Backe Markaryd Svenstavik Bergfors Brunflo Hedenäset Risbäck Sorsele Vitvattnet Storuman Kalixfors Jokkmokk Asträsk Rautas Kopparåsen Lycksele Åskilje Amsele Glommersträsk Krångfors Kåbdalis

Lönegrad år 1938 Lönegrad för för Poängtal föreståndaren enligt enligt avdelklassificeringshans klassificeringskommitterades ningens närmaste korainitterades föreberäkning inan 1 förslag1 ståndare l 70 70 70 70 69 69 69 68 68 68 67 67 66 66 66 65 64 64 63 62 62 62 61 60 60 60 60 58 58 58 57 55 55 53 53 52 49 48 46 44

12 10 10 10 10 12 10 12 10 10 10 10 12 10 10 10 12 10 10 12 10 10 12 10 10 10 10 10 10 12 12 12 12 10 10 10 10 10 10 10

7 5 5 5 5 7 5 7 5 5 5 5 7 7 5 5 7 7 5 7 5 5 7 7 5 5 5 5 5 7 7 7 5 5 5 5 5 5 5 5

12 10 10 10 10 12 10 10 10 10 10 10 12 10 10 10 10 10 10 12 10 10 12 10 10 10 10 10 10 10 12 12 10 10 10 10 10 10 10 10

i Angivna lönegrader motsvara följande be attningar: lönegrad 16 överbanmä stare, lönegrad 12 förste banmästare, lönegrad 10 banmä stare, lönegrad 7 banförman, löne grad 5 banvakt.

mästaravdelningarna, vilket förslag under år 1938 utarbetats av en kommitté, bestående av två representanter för järnvägsstyrelsen och två för personalen. Nämnda förslag grundar sig på de poängtal, som i ovanstående tabell angivits för de vid tiden för förslagets avgivande befintliga banmästaravdelningarna. I tabellen, som hänför sig till förhållandena år 1938, angivas även såväl de lönegrader, banmästaravdelningarnas föreståndare och deras närmaste män innehade vid nämnda tidpunkt som de lönegrader, nämnda föreståndare enligt kommitterades förslag borde i varje särskilt fall innehava.

214 Enär den av kommittén föreslagna poängberäkningen godtagits av båda parternas representanter i kommittén såsom lämplig grund för en klassindelning av banmästaravdelningarna, har kommissionen för sin del ansett sig kunna taga densamma till utgångspunkt för bedömande av föreliggande fråga. Beträffande gränsdragningen å den vid tillämpning av berörda poängberäkning uppkommande skalan har kommissionen dock ej helt kunnat ansluta sig till kommitténs härutinnan framlagda förslag. Kommittén har nämligen ansett, att den undre gränsen för överbanmästaravdelning som regel bör ligga vid ett poängtal av minst 150 och samma gräns för förste banmästaravdelning vid minst 75 poäng, men den har ej strängt tillämpat denna regel, utan har i ej mindre än 29 fall, eller omkring 15 procent av hela antalet avdelningar, föreslagit avsteg från den inplacering i klass, som denna gränsdragning anvisat. Kommittén har sålunda i 19 av de omnämnda 29 fallen motiverat uppflyttning av avdelningar, liggande under de föreslagna poänggränserna, och i 10 fall nedflyttning av avdelningar med poängtal över samma gränser och har på så sätt kommit fram till en nära nog fullständig överensstämmelse med det vid tiden för förslagets avgivande förefintliga antalet banmästarbefattningar av de tre olika slagen. Förslagets slutresultat har nämligen allenast blivit ökning av antalet överbanmästarbefattningar med två och av antalet förste banmästarbefattningar med en samt minskning av antalet banmästarbefattningar med tre. De ovannämnda relativt många undantagen ingiva en känsla av osäkerhet och skulle, om de trädde i tillämpning, med all sannolikhet komma att giva anledning till framställningar om deras borttagande och om nya undantag. Förslaget synes därför i denna del icke lämpligen böra utan vidare genomföras och detta så mycket mera som de faktorer, på vilka kommittén grundat poängberäkningen, äro i stort sett så konstanta, att man enligt kommissionens uppfattning beträffande banmästaravdelningarna bör kunna åstadkomma en gränsdragning utan andra avvikelser än de som här nedan ifrågasättas beträffande fyra banmästaravdelningar å riksgränsbanan. Ej heller har kommissionen, utom i fråga om nyssnämnda fyra avdelningar, kunnat godtaga de skäl, som av kommittén åberopats för att giva vissa avdelningar en undantagsställning i förhållande till andra sådana med jämförbara poängtal. På grund av vad sålunda anförts vill kommissionen, efter en i möjligaste mån ingående granskning av arbetsuppgifterna inom de olika avdelningsklasserna, föreslå sådan ändring i kommitténs förslag, att gränserna å den med tillämpning av kommitténs poängberäkning uppkomna skalan mellan avdelningsklasserna sättas vid ett poängtal av lägst 140 för överbanmästaravdelning och lägst 70 för förste banmästaravdelning, vilka klassgränser skulle strikt följas, utom beträffande avdelningarna 566 Rautas, 567 Bergfors, 568 Stenbacken och 570 Kopparåsen. I fråga om dessa avdelningar, som samtliga f. n. förestås av förste banmästare, anser kommissionen nämligen, i likhet med kommitterade, att sänkning i grad av föreståndarna icke bör företagas med hänsyn till de svåra arbetsförhållanden, som äro rådande å denna nordligaste del av malmbanan.

215 Oavsett gränsdragningen böra emellertid på grund av vissa ändrade förhållanden, som inträtt sedan klassificeringskommitténs undersökningar i fråga om banmästaravdelningarnas storleksordning avslutats, vissa justeringar ske i fråga om de uträknade poängtalen. Sålunda har föreståndaren för avdelning nr 337, Trelleborg F, fått ökade uppgifter därigenom, att han pålagts ansvaret för underhållet av anläggningarna inom Trelleborgs centralstation. Om dessa nya arbetsuppgifter poängberäknas efter likartade grunder och tilläggas avdelningens förutvarande poängtal, kommer detsamma att stiga från det av kommittén beräknade talet 122 till 157, vilket sistnämnda tal motiverar föreståndarens höjning från förste banmästare till överbanmästare. Vid denna omräkning har hänsyn likväl icke tagits till den ökning av den underställda personalstyrkan, som blivit en följd av banmästaravdelningens större omfattning, enär i detta hänseende fullt rättvisande siffror varit svåra att anskaffa. Ej heller ingår vare sig i talet 157 eller i talet 122 poäng för ifrågavarande banmästares omfattande arbete med underhållet av färjelägena i Trelleborg. Vidare har fr. o. m. år 1940 en ny banmästaravdelning, nr 103, med huvudort i Stockholm S, inrättats, till vilken hänförts nyöppnade hamnbangårdsanläggningar i Stockholm samt vissa delar av 102:a och 104:e banmästaravdelningarna. Den nya avdelningens betydande uppgifter, vilka avspeglas i ett lör densamma överslagsvis beräknat poängtal 170, hava föranlett järnvägsstyrelsen att i personalstatförslaget för år 1940, vilket förslag sedermera godkänts av Kungl. Maj:t, begära inrättandet av en överbanmästarbefattning för avdelningens föreståndare. Till följd av den minskade omfattning, avdelningarna 102 och 104 erhållit genom nyssnämnda utbrytning ur dem av vissa bandelar, torde dessa avdelningars poängtal enligt en inom järnvägsstyrelsen gjord överslagsberäkning komma att nedgå till 301 respektive 150. Vid en gränsdragning på av kommissionen ovan föreslaget sätt och under hänsynstagande till den ändrade placering, avdelningarna nr 337 Trelleborg F, 102 Stockholm C och 104 Huddinge erhålla efter ovannämnda justering av deras poängtal, ökas antalet överbanmästaravdelningar med 8 och förste banmästaravdelningar med 9 samt minskas antalet banmästaravdelningar med 17 i jämförelse med de vid tiden för klassificeringsförslagets avgivande rådande förhållandena. Den av klassificeringskommittén verkställda utredningen utvisar, liksom kommissionens egna undersökningar, att vissa överbanmästaravdelningar äro mera krävande än de övriga. Dessa avdelningar, som alla innehava poängtal över 300, äro: avdelning nr 301 i Malmö med 369 poäng, » » 201 i Göteborg med 365 poäng, » » 101 i Tomteboda med 322 poäng, » » 551 i Luleå med 317 poäng, » » 100 i Värtan med 303 poäng, » » 102 i Stockholm C med 301 poäng.

216 I fråga om de tre sistnämnda avdelningarna är att märka, att poängtalen icke äro fullt rättvisande, enär inom nämnda avdelningar finnas vissa anläggningar eller råda speciella förhållanden, vilka icke ingått som faktorer vid poängberäkningen, men som öka föreståndarnas arbete och ansvar i sådan grad, att de böra tagas i betraktande vid bedömandet av avdelningarnas svårighetsgrad ur arbetsledningssynpunkt. Vad sålunda avdelning 551 i Luleå angår, har vid poängberäkningen hänsyn fej tagits till det omfattande underhållet av malmskeppningsbryggor och kaj anläggningar i Luleå (Svartön). Avdelning nr 100 i Värtan omfattar vidsträckta hamnbangårds- och sidospårsanläggningar, vilka till stor del tillhöra Stockholms stads olika verk eller enskilda, men som på ägarnas bekostnad underhållas av statens järnvägar. P å grund av den livliga trafiken äro dessa anläggningar utsatta för starkt slitage och kräva omfattande underhållsarbeten, som för sitt utförande fordra ett oavlåtligt samarbete mellan överbanmästaren och vederbörande kommunala myndigheter eller andra spårägare samt en noggrann kostnadsfördelning; Själva utförandet av arbetena kräver dessutom särskild vaksamhet från överbanmästarens sida, enär bangårdsområdena, bland annat på grund av närheten till Stockholms stads gas- och elektricitetsverk, korsas av i olika riktningar gående jordkablar, gasledningar samt större vatten- och avloppsledningar. Vad slutligen avdelning nr 102 Stockholm C beträffar må erinras, att de betydande underhålls- samt förändrings- och nybyggnadsarbeten, som bedrivas inom avdelningen, kräva så gott som dagliga underhandlingar med stadens olika myndigheter. Varken denna omständighet eller de mångahanda bestyr, som uppkomma för avdelningens föreståndare i samband med de ofta förekommande omändringarna inom tjänstelokalerna i centralstationsbyggnaden och närliggande statens järnvägar tillhöriga byggnadskomplex, hava fått ett fullt riktigt värde vid poängberäkningen för avdelningen. Med hänsyn till de mångskiftande och krävande arbetsuppgifter, som åvila föreståndarna för ovan nämnda sex största avdelningar, och de särskilda kvalifikationer, som fördenskull måste krävas av dem, har kommissionen funnit berättigat, att de givas en fördelaktigare lönegradsplacering än övriga överbanmästare. Kommissionen vill i sådant hänseende — under erinran om, att den i skrivelse till de sakkunniga för omprövning av lönegradsplaceringen för befattningshavare vid statens affärsdrivande verk föreslagit införande av befattningen överbanmästare jämväl i 18:e lönegraden — förorda, att ifrågavarande sex överbanmästare placeras i denna lönegrad. Jämsides med sina utredningar i fråga om föreståndarna för banmästaravdelningarna har kommissionen även förehaft frågan om tjänsteställningen för deras närmaste män. De undersökningar, kommissionen i anslutning därtill företagit, hava givit vid handen, att enhetlighet saknas i fråga om den tjänsteställning, närmaste männen intaga i förhållande till respektive avdelningars

217 föreståndare. På överbanmästaravdelningarna funnos enligt ovanintagna tabell såsom närmaste män 21 banmästare och 11 banförmän, på förstebanmästaravdelningarna 119 banförmän och 7 banvakter samt på banmästaravdelningarna 6 banförmän och 42 banvakter. Vid placeringen av dessa, i olika löneställning varande, närmaste män inom var och en av de tre grupperna banmästaravdelningar synes vederbörande avdelnings storlek icke alltid hava varit utslagsgivande. Ej heller i övrigt synes härvid bestämda riktlinjer hava tillämpats. I ett flertal fall är nämligen närmaste mannen å en större avdelning av lägre grad än motsvarande tjänsteman å en mindre avdelning. Sålunda har t. ex. iakttagits, att befattningen såsom närmaste man till överbanmästaren å avdelning 407 i Bollnäs, vilken är den minsta av de av kommissionen föreslagna överbanmästaravdelningarna, innehaves av banmästare, under det att å ett flertal av de största avdelningarna, bland annat nr 114 i Uppsala, som är den nionde i storlek, en banförmän tjänstgör i sådan egenskap. Då den företagna värderingen av banmästaravdelningarna lärer giva ett jämförande utslag ej blott i fråga om föreståndarnas utan även i fråga om deras närmaste mäns arbete och ansvar, synes det kommissionen möjligt och även riktigt att med tillämpning av sagda värdering söka åstadkomma enhetlighet jämväl i fråga om löneställningen för banmästarnas närmaste män. I sistnämnda hänseende vill kommissionen därför förorda tillämpning av följande allmänna riktlinjer. Beträffande överbanmästaravdelningarna torde liksom f. n. en uppdelning av de närmaste männen å befattningarna banförmän och banmästare fortfarande vara befogad och bör denna uppdelning givetvis ske efter avdelningarnas inbördes storleksordning. De närmaste männen å förste banmästaravdelningarna utgöras f. n. till övervägande del av banförmän. Befattning i denna grad torde emellertid icke vara erforderlig å samtliga dessa avdelningar, särskilt därest den utökning av deras antal med vissa större banmästaravdelningar, som kommissionen föreslagit, kommer till stånd. Å de mindre förste banmästaravdelningarna torde i stället såsom närmaste män lämpligen kunna anlitas befattningshavare i 6:e lönegraden, varemot å de övriga av dem föreståndarens närmaste man såsom nu i flertalet fall bör utgöras av banförmän. I detta sammanhang må erinras, att de sakkunniga för omprövning av lönegradsplaceringen för befattningshavare vid statens affärsdrivande verk i sitt den 13 februari 1939 avgivna betänkande på framställning bland annat av kommissionen, i 6:e lönegraden upptagit befattningen banbiträde, ävensom att kommissionen i särskild skrivelse till Kungl. Maj:t gjort framställning i enahanda syfte. Nämnda befattning synes lämpligen böra komma till användning för föreståndarnas närmaste män på de mindre förste banmästaravdelningarna. Å det stora flertalet av de avdelningar, som förestås av banmästare, utgöras, såsom av det föregående framgår, de närmaste männen f. n. av banvakter. Det torde enligt kommissionens mening icke föreligga anledning att frångå denna praxis i fråga om de mindre av dessa avdelningar. Vad åter de större av dem beträffar har kommissionen funnit arbetsuppgifterna för

218 de där placerade närmaste männen vara av sådan art och omfattning, att dessa befattningshavare skäligen böra erhålla något högre tjänsteställning, lämpligen nyssnämnda befattning banbiträde i 6:e lönegraden. Med hänsyn till att samtliga avdelningar å den upprättade poängskalan komma i löpande följd med i regel obetydliga intervaller är det knappast möjligt att uppdraga en sakligt exakt poänggräns mellan de avdelningar, på vilka de olika slagen av närmaste män böra finnas. Kommissionen vill emellertid, efter prövning av denna fråga och jämväl med beaktande av nu föreliggande förhållanden, uttala sig för, att banmästare placeras i nyssnämnda egenskap å avdelningar med poängtal 170 och däröver, banförmän å överbanmästar- och förste banmästaravdelningar, uppvisade poängtalen 75—169, banbiträden å samtliga övriga förste banmästaravdelningar och å banmästaravdelningar med lägst 65 poäng samt banvakter å övriga banmästaravdelningar. Kesultatet av en sådan gränsdragning skulle bliva, att banmästare skulle komma att tjänstgöra såsom föreståndarens närmaste man å 26, banförmän å 128, banbiträden å 31 och banvakter å 21 avdelningar. Antalet tjänster av olika slag för banmästaravdelningarnas föreståndare och deras närmaste män dels vid tiden för avgivandet av klassificeringskommitterades förslag — här nedan kallat nuvarande antal — dels enligt kommissionens förestående förslag, framgår av följande sammanställning.

Nuvarande antal tjänster

B e f a t t n i n g

Föreståndare

för

banmästaravdelningar:

Överbanmästare i 18:e lönegraden i 16:e » Förste b a n m ä s t a r e Banmästare Summa Närmaste

Antal tjänster vid tillämp- Ökning ( + ) ning av eller kommissio- minskning (—) nens förslag

män till ovannämnda

32 126 48

6 34 134 32

+ 6 + 2 + 8 — 16

föreståndare:

Banmästare Banförmän Banbiträde Banvakt

21 136

Summa

128 31 21

+ 5 — 8 + 31 — 28

Härtill komma föreståndaren för den nyinrättade avdelningen nr 103 samt hans närmaste man, vilka enligt förestående regler böra placeras i 16:e respektive 10:e lönegraderna. Förutom såsom närmaste män till vissa banmästare enligt de grunder, som här ovan förordats, böra banförmän till erforderligt antal liksom f. n. finnas för att på några av de större överbanmästaravdelningarna biträda med arbetsledning och kontrollantskap över arbeten i sådana fall, då härför använda arbetsstyrkor under övervägande delen av året äro så stora eller

219 antalet arbetsplatser så många, att överbanmästaren och den närmast under honom tjänstgörande banmästaren icke ensamma medhinna all sådan arbetsledning och kontroll. Expeditionsarbetet på banmästarexpeditionerna torde i regel endast å överbanmästaravdelningar vara så omfattande, att särskild för ändamålet avdelad fast personal erfordras. Å de mest arbetstyngda överbanmästarexpeditionerna, varmed avses expeditionerna å 301, 201, 101, 551, 100 och 102 avdelningarna, har kommissionen emellertid funnit expeditionsarbetet så omfattande, att för detsamma lämpligen bör finnas kontorist. I den mån särskilt fast expeditionsbiträde erfordras å andra överbanmästarexpeditioner än de nämnda, synes detta kunna utgöras av banbiträde. I övriga fall, då biträde mera stadigvarande erfordras å banmästarexpedition, torde för ändamålet, såsom f. n. sker, lämpligen kunna utnyttjas banvakter eller banarbetare. I detta sammanhang vill kommissionen i anslutning till vad tidigare anförts i fråga om rekryteringen av baningenjörsexpeditionernas kamerala personal framhålla, att nu omhandlade biträden å banmästarnas expeditioner i många fall kunna vara lämpliga som rekryteringspersonal för baningenjörsexpeditionerna. b) Personal för skötsel av växtdepåer och planteringar. Beträffande löneställningen för den med trädgårdsarbeten sysselsatta personalen ha vissa yrkanden framkommit, men har kommissionen för sin del icke funnit anledning till särskilt uttalande eller förslag i fråga om denna personal. Kommissionen vill emellertid erinra om, att de sakkunniga för omprövning av lönegradsplaceringen för befattningshavare vid statens affärsdrivande verk i sitt betänkande den 13 februari 1939 med stöd av ett av järnvägsstyrelsen avgivet utlåtande funnit en uppflyttning av befattningen trädgårdsförman från 7:e till 8:e lönegraden befogad. I samband därmed hava de sakkunniga förordat ett av järnvägsstyrelsen framfört förslag om utbyte av titeln trädgårdsförman mot trädgårdsmästare och som följd därav utbyte av titeln trädgårdsmästare i 12:e lönegraden mot förste trädgårdsmästare. c) Reparatörs- och annan personal för underhåll av växel- och signalsäkerhetsanläggningar samt telefon-, telegraf- och övriga svagströmsanläggningar. Såsom inledningsvis nämnts äro statens järnvägars linjer i fråga om underhållet av signal- och säkerhetsanläggningar samt telefon-, telegraf- och sådana svag- och starkströmsanläggningar, vilka icke underhållas av personal för den elektriska bandriften, indelade i underhållssträckor, även kallade reparatörssträckor. Antalet signalreparatörssträckor var vid 1939 års utgång 88 och antalet telefonreparatörssträckor 51. Såsom föreståndare och närmast ansvarig för underhålls- m. fl. arbeten inom respektive sträckor tjänstgjorde vanligen en förste reparatör eller reparatör. Telefonreparatörssträckan Älvsjö—Ulriksdal förestods dock med hänsyn till de omfattande telefon-, belysnings-, hiss- och motoranläggningar, som funnos inom densamma, särskilt å stockholmsstationerna, av en ledningsmästare. Två signalreparatörs-

220 sträckor, nämligen nr 161 i Sveg och nr 172 i Hoting, samt de båda telefonreparatörssträckor, som hade sina huvudorter i Sveg och Härnösand, saknade föreståndare i befordrad tjänsteställning. Den närmaste tillsynen av anläggningarna inom dessa sträckor samt löpande mindre underhållsarbeten på dessa anläggningar utfördes av banvakt under överinseende av å annan sträcka placerad förste reparatör. Å IV distriktet samt i något fall även å I I och I I I distrikten är reparatörstjänsten ordnad så, att en förste reparatör, förutom skötseln av anläggningarna inom den egna underhållssträckan, även har visst inseende över anläggningarna inom övriga sträckor å den bansektion, han tillhör. Vad IV distriktet angår innebär detta, att ifrågavarande förste reparatör har att svara för ändrings- och nybyggnadsarbeten inom sektionen samt mera kvalificerade felsökningar och årsrevisioner. I den mån sträckföreståndarna behöva stadigvarande biträden med underhållsarbetena äro för sådant ändamål avdelade i Stockholm tre förste reparatörer och, där tjänsten eljest är mera krävande, reparatörer, samt i övrigt banvakter och banarbetare. För tillvaratagning och upprustning av inom statsbanenätet övertalig signalmateriel samt för mera omfattande reparationsarbeten å sådan materiel, finns en särskild verkstad vid Tomteboda, på vilken permanent sysselsättas 10 å 15 man. Arbetena ledas av en förste reparatör. Enhetliga riktlinjer i fråga om tjänstegraden för såväl sträckföreståndarna som för den biträdande personalen inom här ifrågavarande tjänstegrenar, saknas. Såvitt kommissionen kunnat finna är nämligen följande föreskrift beträffande underhållet av ifrågavarande anläggningar, vilken återfinnes i järnvägsstyrelsens skrivelse till distriktsförvaltningarna den 17 januari 1924, d:nr Bbr 340/23, den enda, som något berör denna sak: »För utförande av det normala underhållet jämte sådana smärre kompletteringar och nyanläggningar, som lämpligen kunna utföras i samband med årsrevisioner o. d., skall linjen vara uppdelad i reparatörssträckor, å vilka i regel skall vara placerad en reparatör eller förste reparatör. Endast .undantagsvis, nämligen där kompetent sträckreparatör för utförande av alla slags förekommande arbeten icke finnes att tillgå, må tills vidare sådan ordning tillämpas, att mera krävande arbeten, exempelvis årsrevisioner o. d., utföras under överinseende av annan sträckföreståndare eller särskilt beordrad reparatör. Bansektions indelning i reparatörssträckor fastställes av distriktsförvaltningen på förslag av baningenjören och sedan signal- resp. telegrafingenjören lämnats tillfälle att yttra sig.» Behovet av normerande bestämmelser rörande tjänsteställningen för inom signal- och telefonfacken tjänstgörande reparatörs- och annan personal har emellertid tid efter annan gjort sig påmint ej minst därför, att förskjutningar i fråga om ansvar och krav på kunnighet hos såväl sträckföreståndarna som övrig personal- inträtt genom nyanläggningar och moderniseringar. Frågan om fastställande av dylika bestämmelser har därför vid åtskilliga tillfällen under de senare åren diskuterats inom järnvägsstyrelsen. Jämväl kommissionen har såväl genom sina egna iakttagelser som genom de hos densamma

221 föreliggande framställningarna rörande löneställningen för här ifrågavarande personal funnit behovet av dylika bestämmelser ådagalagt. Kommissionen har vid behandlingen av detta ärende kommit till den uppfattningen, att en gradering av underhållssträckorna med hänsyn till inom dem befintliga anläggningars omfattning samt mer eller mindre invecklade beskaffenhet skulle erbjuda en utgångspunkt för bedömningen såväl av sträckföreståndarnas som i viss mån av den biträdande personalens löneställning. Den har därför sökt åstadkomma en sådan gradering. Till grund för densamma hava lagts sifferuppgifter, avseende förhållandena vid 1939 års utgång, vilka i fråga om signalreparatörssträckorna erhållits från järnvägsstyrelsens bantekniska byrå och i fråga om telefonreparatörssträckorna från distrikten. De erhållna siffrorna för telefonreparatörssträckorna ha i förekommande fall reducerats med hänsyn till den överflyttning till elektrodriften av vissa starkströmsanläggningar, som av järnvägsstyrelsen påbjudits genom skrivelse till samtliga distriktschefer den 24 januari 1940, d:nr Dbr 151/40. Graderingen hänför sig, med nedannämnt undantag, till den vid 1939 års slut gällande sträckindelningen. Kommissionen har icke kunnat ingå på prövning huruvida denna indelning i varje särskilt fall varit den för tjänsten mest lämpliga. I fråga om signalreparatörssträckan nr 51 i Göteborg har kommissionen emellertid erfarit, att densamma, som redan vid 1939 års slut var den största vid statens järnvägar, skulle komma att få en onormalt stor omfattning från den tidpunkt under år 1940, då det under byggnad varande elektriska ställverket vid Olskroken tages i bruk. Kommissionen har därför i sitt förslag utgått ifrån, att nämnda sträcka i enlighet med ett för kommissionen företett förslag uppdelas i två sträckor, i nedanstående tabell betecknade med ordningsnumren 51 a och b. I det följande redogöres för grunderna för den företagna graderingen av signal- och telefonreparatörssträckorna.

Signaltekniska

facket.

Den siffermässiga värderingen av signalreparatörssträckorna har byggts på vissa faktorer, vilka ansetts mest väsentliga för bedömande av en signalreparatörs arbete, och har kommissionen i detta hänseende haft till ledning ett inom järnvägsstyrelsens bantekniska byrå utarbetat system till poängberäkning. I detta system har varje faktor åsatts ett värde per enhet, s. k. arbetstal, baserat på en erfarenhetsmässig uppskattning av den arbetskvantitet, varje sådan faktor ansetts normalt kräva i förhållande till de övriga. Därvid har man utgått från värdet 1 på centralt omläggbar växel med elektrisk drivanordning. De faktorer, som medtagits vid denna värdering, och deras arbetstal äro följande. Arbetstal 1. Banlängd, km 0*1 Stationer eller lastplatser 2. med fast signalinrättning 0-5 3. utan sådan 0*2

12. 13. 14. 15. 16.

Stationssträckor med automatisk linjeblockering » manuell » Rörliga broar Vägkorsningar, skyddade med handmanövrerade fällbommar elektriska » automatiska vägsignaler Centralt omläggbara växlar eller spårspärrar med mekanisk drivanordning » elektrisk » Endast lokalt ställbara växlar eller spårspärrar med förreglingshjul » elektrisk förregling » växelkontakt » kontrollås Lokalt manövrerade semaforer

17. 18. 19. 20. 21. 22. 23. 24. 25. 26. 27. 28. 29. 30. 31.

Centralt manövrerade eller automatiska semaforer huvudljussignaler dvärgsignaler försignaler A-signaler givaktsignaler plattformssignaler Spårledningar med vilström, för växelström » » » » likström Isolerskenor för tågvägsutlösning eller hinderkontroll Rälskontakter Biockfäit i""!"!!!!"!!"."',!!!!.!! Frigivningsfält Signalkontrollampor Tågankomstsignalanläggningar

4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11.

Arbets tal 4-0 i. 0 5 >0 1-5 2-5 3-0 1-5 i- 0 0-5 0-5 0-3 Q. 2 0-3 i.5 0*6 0-3 \ .0 0*3 0*1 0-2 1-0 1-5 0-5 0- 5 0-2 0*2 0*2 Oi.

G e n o m m u l t i p l i k a t i o n av antalet e n h e t e r av olika faktorer m e d a r b e t s t a l e t h a r ett p o ä n g t a l (arbetspoäng) för varje i f r å g a k o m m a n d e faktor p å s t r ä c k a n erhållits. D e enligt d e n n a m e t o d u t r ä k n a d e p o ä n g t a l e n l ä m n a emellertid h u v u d s a k ligen ett m å t t på den inom respektive s t r ä c k o r f ö r e k o m m a n d e a r b e t s m ä n g d e n m e n giva icke uttryck för a r b e t e n a s s v å r i g h e t s g r a d , till vilken h ä n s y n dock även synes b ö r a tagas vid en g r a d e r i n g av s t r ä c k o r n a för h ä r avsett ä n d a m å l . F ö r b e d ö m a n d e av s t r ä c k o r n a s s v å r i g h e t s g r a d är det enligt k o m m i s s i o n e n s m e n i n g n ö d v ä n d i g t a t t taga s t ö r r e h ä n s y n till de i n o m d e m f ö r e k o m m a n d e mera kvalificerade arbetsuppgifterna, beträffande vilka ej b l o t t b ö r krävas mekanisk u t b i l d n i n g i a l l m ä n t u n d e r h å l l av a n l ä g g n i n g a r n a u t a n j ä m v ä l en i n g å e n d e k ä n n e d o m om de m e r eller m i n d r e k o m p l i c e r a d e elektriska detaljer, som däri ingå. D e faktorer, som r e p r e s e n t e r a s å d a n a kvalificerade uppgifter, äro enligt k o m m i s s i o n e n s m e n i n g de h ä r ovan m e d o r d n i n g s n u m r e n 8, 9, 11, 18—20 och 24—31 betecknade. F ö r dessa faktorer h a r k o m m i s s i o n e n gjort ett tillägg till den u t r ä k n a d e a r b e t s p o ä n g e n , vilket tillägg skäligen a n s e t t s b ö r a m o t s v a r a 100 p r o c e n t s förhöjning av n ä m n d a faktorers a r b e t s p o ä n g .

223 Härutöver synes emellertid ytterligare en differentiering av sträckorna böra ske, grundad på tågtätheten och tyngden av den trafik, som framgår över dem, enär dessa faktorer i icke ringa mån inverka på reparatörernas arbete och ansvar. För att få ett jämförande uttryck härför har för vissa sträckor, omfattande bandelar intill städerna Stockholm, Göteborg och Malmö samt å malmbanan, det enligt föregående stycke justerade poängtalet höjts med 25 procent. De på nämnda sätt beräknade poängtalen placera signalreparatörssträckorna i följande inbördes storleksordning.

S t r ä c k a

46 41 51b 51 a 104 103 181 23 42 15 13 16 24 202 121 96 123 34 122 101 32 114 11 84 33 106 14 72 171 25 53 102 141 26 83 112 212 17 142

Stockholm C. . . Älvsjö Olskroken Göteborg C . . . Malmö C Lund Luleå Norrköping C . Södertälje S . .. Knivsta Uppsala C Tureberg Linköping Boden C Veinge Falkenberg . . . Kattarp Frövi Ängelholm Hässleholm . . . Hallsberg Alvesta Sala Falköping C . . . Örebro Kävlinge Tierp Vansbro Sollefteå Mjölby Alingsås Eslöv Ange Kisa Skövde Nässjö Skellefteå stad. Hagalund Sundsvall C . . ,

Tilläggs- Tilläggspoäng för poäng för mera Arbets- kvalifice- sträcka Summa poäng rade med poäng anlägg- intensiv 1 ningar tåstrafik

b

c

471 412 367 335 316 300 339 387 269 329 292 246 298 320 343 297 322 285 291 273 260 266 300 245 293 272 313 307 304 246 227 196 242 272 208 221 220 145 214

399 317 325 291 279 244 193 219 213 256 266 150 213 188 158 199 149 178 166 176 183 174 135 179 127 144 96 78 79 136 150 169 119 80 135 119 115 120 110

218 182 173 157 149 136 133 121

1088 911 8651 783» 744 680 665 606 603 585 558 495 511 508 501 496 471 463 457 449 443 440 435 424 420 416 409 385 383 382 377 365 361 352 343 340 335 331 324

Befintlig personal vid utgången av år 1939 förste reparatör

reparatör

224 S t r ä c k a

43 Mariefred 45 Katrineholm 155 Storvik 124 Billesholms gruva 92 Uddevalla , 211 Vännäs , 152 Ljusdal , 85 Mullsjö 156 Ockelbo 22 Åby , 131 Östersund 193 Abisko 44 Gnesta 52 Lerum 162 Orsa 95 Varberg 86 Jönköping C 231 Storuman 31 Motala 35 Västanfors 201 Boden C 144 Håsjö 145 Torpshammar 62 Karlstad C 54 Her rlj unga 115 Älmhult 151 Bollnäs 192 Kiruna 94 Mölndal N 63 Arvika 18/191 Gällivare 91 Munkedal 61 Kristinehamn 105 Trelleborg F 154 Kilafors 222 Mellansel 21 Nyköping C 93 Stenungsund 153 Söderhamn 111 Ti anas 132 J ä r p e n 143 Ramsjö 221 Nyåker 12 Uppsala C 71 Persberg 113 Sävsjö 161 Sveg 81 Laxå 82 Töreboda 172 Hoting 1

Tilläggs- Tilläggspoäng föl poäng för mera Arbets- kvalifice- sträcka Summa med poäng rade poäng anlägg- intensiv : tågtrafik ningar

245 215 225 239 190 223 224 214 236 192 232 130 200 186 228 208 167 272 192 204 194 196 191 183' 162 191 183 130 166 175 176 190 170 182 177 168 160 164 185 156 189 147 145 144 162 132 150 120 110 124

74 101 91 77 124 91 90 99 73 112 69 110 97 106 63 73 111 5 83 66 75 73 73 79 94 62 68 69 77 66 59 41 61 48 53 57 63 58 25 53 20 55 56 45 25 43 16 43 35 9

50 Motsvarande 25 % av summan av poängtalen i kol. b och c.

319 316 316 316 314 314 314 313 309 304 301 300 297 292 291 281 278 277 275 270 269 269 264 262 256 253 251 249 243 241 235 231 231 230 230 225 223 222 210 209 209 202 201 189 187 175 166 163 145 133

Befintlig personal vid utgången av år J93Ö förste reparatör

reparatör

225 I möjligaste mån, bland annat genom samråd med vederbörande signalingenjörer, har kommissionen sökt kontrollera, att den ordningsföljd mellan sträckorna, som förestående tabell utvisar, överensstämmer med den erfarenhetsmässiga uppskattningen av deras inbördes storleks- och svårighetsgrad. Härvid kan anföras, att viss erinran framställts emot, att sträckornas banlängd medtagits såsom faktor vid poängberäkningen, oaktat densamma i motsats mot övriga faktorer icke direkt ingår bland arbetsobjekten. Då emellertid banlängden kan anses utöva viss inverkan på omfattningen av sträckföreståndarens arbete och dessutom en av kommissionen verkställd poängberäkning, vari faktorn banlängd uteslutits, visat sig i stort sett icke inverka på ordningsföljden mellan sträckorna, i varje fall icke så, att förskjutning mellan de storleksgrupper, vari sträckorna enligt kommissionens mening rättvisligen böra uppdelas, förekommit på ett sätt, som kan motivera avsteg från det av bantekniska byrån uppställda systemet, har kommissionen funnit den enligt detta system verkställda uppskattningen vara tillräckligt rättvisande för att densamma skall kunna läggas till grund för det förslag om differentiering ej blott av sträckföreståndarnas utan även av viss biträdande personals tjänsteställning, som här följer. Kommissionen vill dock i detta sammanhang framhålla, att sträckan 231 Storuman fått en något för framskjuten placering, emedan den tillgodoräknats poäng bland annat för ett stort antal fasta signalinrättningar, vilka visserligen finnas inom sträckan, men som icke äro i bruk under normala trafikförhållanden och därför kräva minimalt underhåll. Detta förhållande inverkar emellertid icke enligt nedanstående förslag på föreståndarens tjänsteställning. I fråga om personaluppsättningen för här ifrågavarande tjänstegren vill kommissionen framlägga följande förslag. Kommissionen utgår ifrån, att varje sträcka bör ha självständig föreståndare. Denne får emellertid allt efter sträckornas olika omfattning och anläggningarnas mer eller mindre komplicerade beskaffenhet ett varierande ansvar. Med hänsyn till den väsentliga skillnad, som i sådant hänseende råder mellan sträckorna, anser kommissionen, att befattningen som sträckföreståndare skäligen bör hänföras till fyra olika lönegrader enligt följande grunder. Såsom av ovanstående tabell framgår är sträckan nr 46, Stockholm, den mest arbetstyngda, då den bland annat omfattar säkerhetsanläggningarna vid Stockholms centralstation. Dess föreståndare bör därför innehava en högre lönegradsplacering än de övriga och bör skäligen placeras i 15re lönegraden såsom ledningsmästare. Efter den nyssnämnda följa åtta sträckor med poängtal över 600, vilka jämväl omfatta anläggningar av sådan art, att deras föreståndare synas böra erhålla en bättre löneställning än den hittillsvarande. Kommissionen vill förorda, att dessa åtta sträckföreståndare, som f. n. utgöras av förste reparatörer i 10:e lönegraden, placeras i 12:e lönegraden på befattningen ledningsförman, vilken befattning kommissionen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 september 187 40

226 1939 föreslagit införd i nyssnämnda lönegrad i tjänsteförteckningen till avlöningsreglementet. övriga sträckor böra enligt kommissionens mening förestås av förste reparatörer eller reparatörer, därvid förste reparatörsgraden skulle förbehållas föreståndarna för de sträckor, som innehava ett poängtal av minst 300, och reparatörsgraden förekomma inom samtliga mindre sträckor. Med hänsyn till det självständiga yrkesarbete, som måste utföras även av föreståndarna för de minsta sträckorna, har kommissionen icke ansett riktigt att bibehålla banvakter som föreståndare för sådana sträckor. Poängtalen för sträckorna utvisa en tämligen jämnt fallande skala. Den förordade gränsdragningen mellan olika föreståndarklasser hänför sig därför mindre till några siffermässigt markerade skillnader mellan sträckorna än till en med ledning av siffermaterialet och erfarenheten gjord bedömning av de olika sträckornas storlek och svårighetsgrad. Vid bedömande av förslaget bör ock beaktas, att genom tillkomsten av nya och mera komplicerade anläggningar ifrågavarande sträckföreståndares arbetsuppgifter generellt sett blivit alltmera kvalificerade, ävensom att dessa tjänstehavare hava att relativt självständigt svara för den löpande tjänsten inom underhållssträckorna, utan att därvid vara underställda annat omedelbart befäl än bansektionsföreståndaren eller distriktets signalingenjör. Vad härefter angår sträckföreståndarnas arbetsbiträden vill kommissionen anföra följande. Liksom för sträckföreståndarna själva måste på grund av tjänstens varierande omfattning och svårighetsgrad olika fordringar ställas även på deras medhjälpare. Sålunda torde tjänsten inom sträckan nr 46, Stockholm, vara så krävande, att föreståndaren för densamma enligt kommissionens mening bör till sitt närmaste biträde hava en förste reparatör. På sträcka, för vilken föreslagits ledningsförman såsom föreståndare, bör dennes närmaste biträde innehava reparatörs tjänsteställning. Huruvida reparatörer i övrigt kunna vara erforderliga å de sträckor, vilka enligt förestående förslag skulle förestås av ledningsmästare eller ledningsförmän, exempelvis för skötsel av specialanläggning eller för den mera krävande passningstjänst som erfordras för ställverksanläggningarnas vid Stockholm C och Göteborg hållande i tjänstbart skick o. d., bör bliva beroende på prövning i varje särskilt fall. Vad beträffar sträcka, som förestås av förste reparatör eller reparatör, synes ytterligare reparatörer som regel icke vara där erforderliga. Däremot synas medhjälpare i banbiträdes grad lämpligen böra finnas på de av dessa sträckor, inom vilka tjänsten är av sådan omfattning, att dylik tjänsteman erfojrdras antingen för att, enär sträckföreståndaren ej medhinner detta, fortlöpande och mera självständigt leda arbeten, som av sådan medhjälpare utföras med biträde av övriga inom sträckan förefintliga hjälparbetskrafter, eller för att i samma mån svara för vissa anläggningars skötsel och underhåll. Även inom sådana sträckor, som skulle förestås av ledningsmästare eller led-

227 ningsförmän, böra banbiträden kunna ifrågakomma för motsvarande ändamål, såvida icke dessa uppgifter där lämpligen kunna påläggas befintlig reparatör. Såsom förut nämnts finnes vid Tomteboda en särskild verkstad, avsedd för tillvaratagning och upprustning av utbytt eller överbliven signalmateriel samt för reparation av signaleffekter. Densamma är i första hand avsedd för I distriktets behov men utnyttjas också för arbeten, som där beställas av övriga distrikt. Då verkstaden främst är avsedd för tillvaratagande av använd materiel utföras icke nytillverkningar utom i vissa brådskande fall. Däremot förekommer det, att nya detaljer, såsom linhjul, lager m. m. måste inköpas för aptering i stället för oanvändbara sådana. Verkstaden förestås av en förste reparatör, som till närmaste man och ställföreträdare har en reparatör. Personalen uppgår till sammanlagt 10 å 15 man. Under senare år har verkstaden utnyttjats för att bereda arbete åt förste reparatörer och reparatörer, vilka på grund av färgblindhet, sjuklighet eller annan orsak icke kunnat utnyttjas som signalreparatörer på linjen. Av sådan personal fanns inom verkstaden i början av år 1940 en förste reparatör och tre reparatörer. Den övriga personalen utgjordes av två s. k. yrkesreparatörer, en invalid banvakt samt yrkeskunniga banarbetare, vilkas antal varierade efter arbetstillgången. Vissa reparatörer utnyttjades tidvis för monteringsarbeten å linjen. Under överläggningarna om personaluppsättningen på denna verkstad har framkommit förslag om föreståndarens uppflyttning till 12:e lönegraden. Då emellertid riktlinjerna för verkstadens arbete och arbetsuppgifter icke synas närmare fastslagna och dess utveckling hittills i viss mån varit beroende på önskvärdheten av att här kunna placera reparatörspersonal, som på grund av sjuklighet eller eljest icke kunnat kvarstå i linjetjänst, har kommissionen med hänsyn till dessa förhållanden icke velat framlägga något förslag i ämnet. Den förutsätter dock att, därest verksamheten stabiliseras eller vidare utvecklas, järnvägsstyrelsen skall upptaga frågan om placering av personalen därstädes i lönegrad till närmare omprövning. I fråga om personaluppsättningen på andra förekommande smärre verkstäder, å vilka bland annat signalmateriel repareras och underhålles, vill kommissionen hänvisa till avdelning d) här nedan. Telefontekniska facket. Den siffermässiga värderingen av telefonreparatörssträckorna bygger, liksom ovannämnda värdering av signalreparatörssträckorna, på en uppskattning såväl av den arbetsmängd, som är förenad med underhållet av anläggningarna som av arbetenas svårighetsgrad. Arbetsmängden har mätts på så sätt, att de i anläggningarna ingående detaljer (faktorer), som ansetts mest väsentliga för bedömandet av en telefonreparatörs arbete, åsatts ett erfarenhetsmässigt beräknat värde, s. k. arbetstal, motsvarande det antal dagsverken per år, anläggningsdetaljen ifråga ansetts normalt kräva för sitt underhåll i förhållande till de övriga. Produkten av arbetstalet och antalet enheter av

228 varje förekommande faktor hava för varje sådan faktor gett ett poängtal, som ansetts motsvara dess arbetsmängd. Detta tal benämnes i det följande arbetspoäng. Då emellertid även här hänsyn ansetts böra tagas till sträckornas olika svårighetsgrad med avseende på förekomsten av mer eller mindre komplicerade anläggningar, har försök gjorts att siffermässigt värdera denna svårighetsgrad. I sådant syfte hava de i poängberäkningen ingående faktorerna indelats i grupper. Varje sådan grupp har med hänsyn till dess relativa svårighetsgrad i underhållshänseende vid sidan av arbetspoängen åsatts en värdesiffra inom en 20-delad skala. I denna skala hava telefonluftledningar tilldelats värdesiffran 1, under det bland annat större automatväxlar tilldelats värdesiffran 20 såsom hänförliga till de mest kvalificerade uppgifterna. Övriga i anläggningarna ingående detaljer hava givits värdesiffror, liggande mellan de båda nämnda. Med ledning av denna värdegruppering har sträckornas arbetspoäng ökats med s. k. kvalitetspoäng genom att det för varje faktor erhållna arbetspoängtalet multiplicerats med faktorns värdesiffra. Det sålunda tillämpade systemet har utarbetats efter samråd med distriktens telegraf ingenjörer. I en vid denna del av betänkandet fogad bilaga lämnas exempel på tillvägagångssättet vid beräknandet av en sträckas poängtal (bilaga 4). De faktorer, som kommit till användning vid här ifrågavarande värdering samt dem åsatta arbetstal och värdesiffror, framgå av sammanställningen å sidorna 230—231. Sträckornas inbördes ordning efter de för dem beräknade poängtalen framgår av en på sid. 232 intagen tabell. Såsom tidigare nämnts har vid sträckornas värdering så långt detta varit möjligt hänsyn tagits till verkningarna av den överflyttning till elektrodriften av vissa starkströmsanläggningars underhåll, som anbefallts i järnvägsstyrelsens tidigare berörda skrivelse den 24 januari 1940 till distriktscheferna. Jämväl det i tabellen å sid. 232 redovisade antalet vid 1939 års utgång befintlig personal har tillkommit efter justering med hänsyn till nämnda överflyttning. Vidare kan anmärkas, att de båda reparatörssträckor, som ha sina huvudorter i Vännäs och Mellansel, tillgodoräknats poäng för telefonförstärkarstationer, som under år 1940 komma att bliva utförda inom dessa sträckor. Även ifråga om telefonreparatörssträckorna har kommissionen sökt kontrollera huruvida den företagna siffervärderingen givit ett — även vid erfarenhetsmässig bedömning — rättvisande utslag och har den därvid funnit resultatet godtagbart. I anslutning till den sålunda företagna värderingen vill kommissionen framlägga följande förslag i fråga om personaluppsättningen på telefonreparatörssträckorna. Liksom i fråga om signalreparatörssträckorna utgår kommissionen ifrån, att varje telefonreparatörssträcka bör ha självständig föreståndare. Den avsevärt varierande omfattning av dessa sträckor, som kan avläsas uti de erhållna poängtalen, talar för en uppdelning även av dessa sträckors föreståndare på fyra lönegrader. Kommissionen vill alltså föreslå, att föreståndaren för stockholmssträckan, vilken obetingat måste anses som den mest krävande, även

229 om starkströmsanläggningarna bortfalla från hans arbetsuppgifter, placeras i 15:e lönegraden såsom ledningsmästare samt att föreståndarna för de tre närmast i storleksordning kommande sträckorna med huvudorter i Göteborg, Östersund och Malmö placeras i 12:e lönegraden på den till införande i denna lönegrad föreslagna befattningen ledningsförman. Av övriga sträckor synas de som uppvisa ett poängtal av lägst 3 500 böra förestås av förste reparatörer och de som ha lägre poängtal av reparatörer. Bland den för sträckornas skötsel erforderliga personalen synes befordrad personal i övrigt böra finnas i följande utsträckning. På grund av omfattningen av de stockholmssträckan tillhörande anläggningarna synes dess föreståndare till närmaste medhjälpare böra hava två förste reparatörer, nämligen en för den närmaste tillsynen och underhållet av telefonväxlarna vid stockholmsstationerna och en för sådan tillsyn och underhåll av det reparatörssträckan tillhörande telefonledningsnätet. P å vissa övriga större sträckor, lämpligen de som enligt tabellen hava ett poängtal av minst 7 000, synes sträckföreståndarens närmaste biträde böra innehava reparatörs tjänstegrad. Huruvida reparatörer i övrigt kunna vara erforderliga på nu berörda sträckor, exempelvis för att sköta den vid telefonväxlarna i Stockholm och Göteborg förekommande krävande felpassningen eller för att ombesörja underhållet av de telefonreparatörssträckan i Stockholm för närvarande tillhörande starkströmsanläggningarna, för den händelse dessa anläggningar alltjämt skulle komma att tillhöra nämnda sträcka, eller ock för att — där behovet av flera arbetsledare i reparatörsgrad är permanent — på olika platser leda underhålls-, förändrings- och nybyggnadsarbeten, bör bliva beroende på prövning i varje särskilt fall. I övrigt synes biträde åt sträckföreståndare icke som regel böra förekomma i högre grad än banbiträdes. Till denna grad bör lämpligen ifrågakomma befattningshavare, vilken på grund av sträckans längd eller vissa anläggningars belägenhet måst avdelas för att mera självständigt tillse, avhjälpa fel å eller underhålla viss del av anläggningarna inom sträckan, givetvis under förutsättning, vad de största sträckorna beträffar, att detta icke kan uppdragas åt på sådan sträcka befintlig reparatör.

Förestående förslag är i fråga om såväl signal- som telefonfacket, med de undantag som ovan nämnts, grundat på de vid utgången av år 1939 föreliggande faktiska förhållandena, Kommissionen förutsätter, att i den mån stadigvarande förändringar i dessa förhållanden inträda genom ibruktagande av nya eller förändrade säkerhetsanläggningar, telefoncentraler och dylikt, frågan om personalens inom vederbörande underhållssträcka tjänsteställning göres till föremål för förnyad prövning i enlighet med de av kommissionen här ovan förordade riktlinjerna. I anslutning till kommissionens förslag om uppflyttning till banbiträden av vissa reparatörsmedhjälpare inom signal- och telefonfacken är kommissionen angelägen framhålla, att den med nämnda förslag icke avser tjänstehavare,

230 Gruppens värdesiffra

Anläggningsdetaljer

A.

6 3 14 8 16

(faktorer)

Enhet

Arbetstal (= dagsverken per enhet och år)

Svagströmsanläggningar.

1) Kabelledningar: huvudkablar b anion lokalkablar 2) Luftledningar, inkl. inledningar: å egna stolplinjer trådkm » gemensamma stolplinjer 3) Manuella växlar: a) u t a n kombination med automatväxel: inkommande huvudlinjer st. lokallinjer snörpar b) kombinerade med automatväxel: inkommande huvudlinjer » rikslinjer lokallinjer (ej j a c k a r i automatlinjer) snörpar c) snörförstärkarv axlar: inkommande huvudlinjer snörpar 4) Svars- och växlingsanordningar vid driftplatser och omformatorstationer; växlar (mindre) kopplingslådor 5) Automatväxlar: stationsväxlar OL 12, OL 15 OL 35, OL 45: lokallinjer snörlinjer OL 500 och OL 550: lokallinjer snörlinjer OS: lokallinjer snörlinjer utgående rikslinjer 6) Anordningar i samband med automatväxlar: långlinjer (lokallinjer med mellankopplingsreläer) . . föreningslinjeutrustning för samtrafik med automatväxel d:o till selektorlinje d:o till manuell växel beställningslinjer till man. växel 7) Selektorlinjer: a) Western eller Standard Electric Co: selektorer .. huvudstationsväljare inkl. nyckelapparater b) L. M. Ericsson: selektorer å kabelledningar » » luftledningar linjeutrustningar LUA » LUB preferens- eller tågledarutrustningar 8) Självvälj are telefoner: nät telefonapparater st. 9) Telefonposter å linjen

0-5 0-5 005 0-02

2 1 2 2 1 2 1 2 1 2 0-5 Of 2 2 2 2 0-2 2 0-3 0-5 5 2 2 0-3 0-3

231 Gruppens rärdes iffra

18 20 3 18 18 18 6 10 5

An l ä g g n i n g s d e t a l j e r

10) Ban- och bangårdstelefonlinjer: telefonställen (exkl. stationer) telefonapparater (exkl. stationer) 11) Signaltelefonlinjer: telefonapparater 12) Telefonapparater, övriga: selektortelefoninduktortelefonautomattelefonandra typer 13) Telefonförstärkarstationer: förstärkarenheter landsledningsöverdrag 14) Högfrekvensförbindelser (bärfrekvensförbindelser), enkanals 15) Telegrafförbindelser: telegraf apparater telegraföverdrag 16) Radiotelefon- och radiotelegrafstationer 17) Mistsignaleringsanläggningar 18) Pejlingsanläggningar 19) Impulsuranläggningar: huvudur sekundärur 20) Högtalareanläggningar: sändare högtalare • 21) Hotellsignaleringsanläggningar och ringledningar: ljussignaler (signalställen) ringsignaler ( » ) brandalarmklockor B.

12 Enhet

st.

stativ st.

Biljettmaskiner: tryckslädar klichéer relationsräkneverk

C. 10

(faktorer)

tusen

Starkströmsanläggningar.

1) Belysningsanläggningar: bangårds- och plattformslampor inkl. ledningar ljuspunkter i tjänstelokaler bostadslägenheter, antal hotell: resanderum nödbelysningslampor 2) Kraftanläggningar: transformatorer omformare (exkl. förstärkarstationer) likriktare för telefonanläggningar » <> plattformsvagnar » » handsignallyktor motorer inkl. manöverapparater plattformsvagnar, elektriska högspänningsledningar lågspänningsledningar (exkl. bangårdsbelysning) så som ledningar till bostadshus, stationshus, pump stationer, semafor- och bomlyktor

st,

km

Arbetstal ( = dagsverken per enhet och år)

232 De på ovannämnda sätt beräknade poängtalen placera telefonreparatörssträckorna i följande inbördes ordning. Befintlig personal vid utgången av är 1939 Sträckans

huvudort

Poängtal Reparatörer

Stockholm C

Övrig personal (fasta biträden)

47 959 28 948

Göteborg C(—Falköping) . . 18 322 Östersund C(—Storlien) 16 729 Malmö C 12 156 Yännäs 8 549 Ånge(—Ljusdal) 8 448 Sollefteå 7133 Nässjö 7 031 Bollnäs 7 018 Boden C 7 010 Uppsala C 6 651 Storvik 6 584 Falköping C 6 374 6 259 Kristinehamn (Laxå—Skåre) . 6 203 Orsa 5 818 Sundsvall C 5 610 Katrineholm 4 834 Bispgården 4 678 Söderhamn C 4 623 Sveg 4 535 Linköping C 4 412 •Storuman 4 404 Östersund C(—Bräcke m. m.) 4 347 Örebro C 4 338 Härnösand 4 292 Mellansel 4 219 Limedsforsen I ~ 4 214 Ljusdal 4173 Kristinehamn(—Gräddsjön) . 3 609 Trelleborg F 3 287 Mora 3 279 Hudiksvall 3 252 Hässleholm 3111 Alvesta 3 070 Kiruna C 2 917 Ange (Bräcke—Stöde) 2 852 Varberg 2 781 Haparanda 2 625 Ängelholm C 2 533 Norrköping C 2168 Luleå 2 042 Mjölby 1990 Hälsingborg F 1954 Krylbo 1878 Nyköping C 1704 Arvika 1629 Hallsberg 1469 Uddevalla 1467 Gävle C 1152 Veinge 1012 1 Göteborg C(—Kungsbacka m. 1 I det större, men ej i det mindre, av dessa båda tal ingår poäng för de sträckan tillhörande starkströmsanläggningarna. Beslut om dessa anläggningars överflyttning till elektrodriften hade ej fattats vid den tidpunkt, då kommissionen avgav sitt utlåtande.

233 vilka endast sporadiskt sysselsättas inom ifrågavarande tjänstegrenar, såsom fallet är exempelvis med s. k. förreglingsvakter och telefonvakter, utan endast dem som besitta yrkesutbildning och stadigvarande äro avdelade för biträde med kvalificerade arbeten av mera yrkesbetonat slag. d) Reparatörspersonal för baliavdelningens reparationsverkstäder m. m. Yid granskningen av arbetsuppgifterna för personalen vid banavdelningen har kommissionen funnit, att de smärre reparationsverkstäder, som ofta finnas på en och samma ort för banmästaravdelningarnas samt signal-, telefon- och ledningsreparatörernas behov, äro inrymda i skilda lokaler. Kommissionen anser sig böra föreslå, att det undersökes huruvida icke viss besparing av verktyg, materiel och kanske även av personal skulle kunna ernås genom en sammanslagning av dessa reparationsplatser, i den mån de äro belägna på samma ort. Nu berörda verkstäder vid banavdelningen torde i ett stort antal fall av respektive banmästare och reparatörer disponeras allenast för mera tillfälliga reparationer och alltså ej vara i permanent drift. I vissa fall åter är driften av mera stadigvarande slag och kräver då särskild personal. I sistnämnda fall böra för arbetsledning och specialarbeten anlitas befattningshavare av de kategorier och enligt de grunder, kommissionen för likartade fall förordat beträffande maskinavdelningen. Samma grunder lära ock lämpligen kunna tillämpas då, såsom nu mångenstädes sker, tjänstemannapersonal användes för utförande såsom huvudsaklig tjänsteuppgift av löpande underhållsarbeten, såsom målnings-, murnings- och dylika arbeten på husbyggnader samt reparationsarbeten på rörledningar för värme, vatten och avlopp. Slutligen må framhållas, att, enligt vad kommissionen tyckt sig märka, inom vissa banmästaravdelningars reparationsverkstäder arbeten utföras, vilka icke direkt sammanhänga med underhållstjänsten vid banavdelningen och alltså icke regelmässigt synes böra ankomma på dessa verkstäder. Exempelvis pågingo inom en av de verkstäder kommissionen besökt, nytillverkning av underläggsplattor för växlar, å en annan sådan verkstad tillverkning av en snöskrapa, avsedd att påmonteras järnvägsvagn och av byggnadssnickerier, samt å en tredje målning av en del kontorsmöbler, o. s. v. Kommissionen, som icke kan ingå i prövning huruvida dessa arbeten mera ekonomiskt kunnat ombesörjas i annan ordning, exempelvis genom upphandling, entreprenad e. d., förutsätter emellertid, att arbeten av dessa slag icke skola läggas till grund för bedömande av vederbörandes löneställning. I fråga om reparatörspersonalen för den elektriska bandriften vill kommissionen hänvisa till avdelning 4 här nedan. e) Banbiträde och banvakt. I det föregående har kommissionen förordat placering på den föreslagna nya tjänsten banbiträde i 6:e lönegraden av vissa banvakter, vilka tjänstgöra såsom närmaste män till banmästare, såsom ständiga biträden å vissa överbanmästarexpeditioner eller som reparatörsmedhjälpare i vissa fall å signal-

234 och telefonreparatörssträckor. Till banbiträdesbefattningen böra lämpligen även hänföras dels sådana banavdelningens tjänstemän, som utbildats och avdelats för löpande tillsyn av och tjänstgöring som förare å s. k. större motordressiner, vilka förare f. n. äro anställda såsom maskinbiträden, dels sådana banavdelningen tillhörande tjänstemän, åt vilka uppdragits att tjänstgöra såsom förare av de personbilar, som finnas å vissa distrikts huvudorter. I detta sammanhang må ock erinras, att vid statens järnvägar finnas vissa större rörliga broar, exempelvis Årstabron och svängbron över Göta älv vid Olskroken, för vilkas skötsel och underhåll med hänsyn till livlig järnvägseller sjötrafik måst avdelas särskild bro vakt. I de fall då sådan bro vakt har att under sin tjänstgöring ansvara ej blott för manövreringen av dylik bro utan även för den löpande skötseln och underhållet av bromaskineriet m. m., och dessa göromål upptaga den huvudsakliga delen av tjänstgöringstiden, synes hans placering i 6:e lönegraden såsom banbiträde skälig. Kommissionen har under sitt granskningsarbete funnit, att man bland sträckvakterna, vilkas arbetsuppgifter i och för sig äro ansvarsfulla, kan urskilja vissa, vilkas uppgifter äro mera krävande eller eljest stå på ett högre plan än det stora flertalet andra banvakters. Inför den ställning statsmakterna intagit till frågan om förbättrad löneställning för banvaktskåren och inför svårigheten att åstadkomma en rättvis differentiering av sträckvakterna — kommissionen har nämligen icke kunnat finna någon lämplig grund för en gradering av bevakningssträckorna — kan den emellertid icke framlägga något förslag om en eljest önskvärd förbättring av löneställningen för banvakter med mera krävande bevakningssträckor.

4. Linjepersonal för den elektriska bandriften. Föreståndare för omformar- och transformatorstationer. Såsom tidigare nämnts förestås samtliga ledningsunderhållsområden, inom vilka omformarstationer finnas, ävensom tre av transformatorstationerna å riksgränsbanan med tillhörande underhållsområden av ledningsmästare, under det övriga nio transformatorstationer därstädes jämte tillhörande underhållsområden förestås av förste reparatörer. Ifrågavarande föreståndare hava att var och en inom sitt område, närmast under elektroingenjören, bära ansvaret för att de i deras vård varande dyrbara och viktiga kraftöverföringsanläggningarna för den elektriska bandriften fungera på ett tillfredsställande sätt ävensom att verkställa underhålls- och kompletteringsarbeten på dessa anläggningar. Deras verksamhetsområde omfattar därjämte, på sätt av det föregående framgår, även tillsyn och underhåll av andra inom underhållsområdet befintliga starkströmsanläggningar, såsom för belysning och motordrift m. m., än de som direkt tjäna den elektriska bandriftens behov. Beträffande dessa stationer föreligger en väsentlig olikhet mellan föreståndarna ifråga om arbete och ansvar, främst beroende på huruvida stationerna utgöras av omformar- eller transformatorstationer. Omformarstationernas uppgifter kompliceras nämligen därav, att deras uppgift är att medelst roterande

235 maskiner med tillhörande komplicerad apparatur och instrumentering omforma den inkommande trefasenergin till för bandriften lämpad enfasenergi, vilken därefter upptransformeras i för ändamålet befintliga transformatorer, under det, å andra sidan, transformatorstationerna i stort sett endast hava till uppgift att nedtransformera enfasenergi, vilken direkt levereras till dem från kraftverket i Porjus. Även inom vart och ett av dessa båda slag av stationer variera föreståndarnas ansvar och arbete. Beträffande till en början omformarstationerna omfattar det minsta underhållsområdet endast 88 km elektrifierad bana, medan den elektrifierade spårlängden inom andra uppgår till omkring 400 km. Även andra faktorer äro kanske ännu mer utslagsgivande för bedömandet av föreståndarnas ansvar och arbete, nämligen i främsta rummet trafikintensiteten samt den av både banlängd och trafikintensitet beroende, från stationen levererade mängden energi. Jämväl beträffande transformatorstationerna förefinnas stora skiljaktigheter ifråga om underhållsområdenas storlek och även betydande variationer beträffande trafikintensitet och energileverans. Vid bedömande av deras föreståndares arbetsuppgifter måste hänsyn dessutom tagas till de verkstadsanläggningar, förråd och stora malmbangårdar, som finnas inom transformatorstationernas i Notviken, Gällivare och Kiruna underhållsområden samt till de uppgifter, som tillkomma föreståndarna för två transformatorstationer i samband med den leverans av kraft, som äger rum från dessa stationer till utom den egentliga bandriften fallande anläggningar, och vartill kommissionen i det följande återkommer. Variationer av motsvarande slag förefinnas icke i jämförbar grad beträffande omformarstationerna. På grund av de olikheter i tekniskt avseende, som karaktärisera å ena sidan omformarstationer och å den andra transformatorstationer, lärer någon gemensam enhetlig värdering icke kunna ske för båda dessa grupper, utan torde man vara nödsakad att i förevarande hänseende bedöma varje grupp för sig. Beträffande omformarstationerna har kommissionen sålunda sökt att till grund för bedömningen av föreståndarnas tjänsteställning lägga en siffermässig uppskattning av underhållsområdena enligt följande system, grundat på uppgifter, som erhållits från järnvägsstyrelsens elektrotekniska byrå. Enligt detta system ha omformarstationerna åsatts vissa värdesiffror, nämligen 1. för varje 10-tal miljoner kWh leverad enfasenergi, en poäng; 2. för varje 50-tal km kontaktledningar, tillhörande stationens underhållsområde, en poäng; 3. för varje 50,000-tal kWh enfasenergi, som förbrukats per km bansträcka tillhörande matningsområdet, en poäng. Faktorn 3 har ett omedelbart samband med trafikintensiteten och den därav beroende graden av anläggningarnas förslitning. Enär den på grund härav ger uttryck för de förekommande mest kvalificerade arbetena, har kommissionen ansett, att faktorn ifråga bör givas ett högre värde än de båda övriga. Kommissionen har därför på sätt som skett vid den företagna graderingen av signal-

236 och telefonreparatörssträckorna, beträffande faktorn 3 gjort ett tillägg till de på ovannämnda sätt för respektive underhållsområden uträknade poängtalen, vilket tillägg ansetts böra motsvara 100 % förhöjning. Med utgångspunkt från 1939 års siffror placera de enligt detta system beräknade värdesiffrorna omformarstationerna i ordning enligt nedanstående tabell, i vilken angivas såväl poängsiffrorna för respektive faktorer som summan av dem per station. Den sålunda verkställda graderingen gör icke anspråk på att vara fullt utslagsgivande, men är dock enligt kommissionens mening tillräcklig för att jämte den erfarenhetsmässiga uppskattningen bilda en grundval för bedömningen av stationernas storleksgruppering. Att åstadkomma en mera ingående siffermässig värdering har kommissionen icke funnit möjligt.

Omfonnarstation

Poäng tor förbrukad Poäng för enfasenergi per Poäng för av bankm inom kontaktstationen matningslednings längd levererad inom under- området, inkl. enfasenergi 100 % hållsområdet förhöjning av grundpoängen

Häggvik . . . Hallsberg. . . Alingsås . . . Södertälje S Malmö

4 - 31

5u

3-80 5"62

3-90

fy 7 2

4-03

5'86 5'86

Moholm Laholm. Eksund. Nässjö . Uppsala

2'42 2-70 2-48 2-86 2-28

Kil Ockelbo Sköldinge. Mjölby . . . Alvesta...

Summa poäng

9-52 4'36 5 - 04 4.40 4-32

17-63 15'09 14-66 14-29 14-07

14-oo

5"56 5 - 04

3-16 2-48 384 348 4'32

12-88 12-62 11-90 11-64

1'68 1-74 l'G6 2-21 1-47

6 - 16 4'60 3-eo 3-94 3-98

2-44 3 88 4 - 80 3'8 0 3'84

10-28 10-22 1006 995 9-29

Fjärås Hässleholm . Krylbo Ange Bispgården 1

1-49 1-74 1*95 1*5 4 0-S 6

3'82 2-08 3l2 3-68 3-12

384 4 - 36 3-oo 2-20 2'96

9-15 8-18 8-07 7-42 6-94

Ljusdal. . . Uddevalla Östersund Alvkarleö.

1'35 0-66 0-54 0-67

1'76 208 2l2 2-08

3'64 3-04 2 - 64 2'48

675 5 78 5-30 523

8-42 7 - 70

6-so

1 F ö r d e s s a s t a t i o n e r , som ej varit i drift h e l a år 1939, h a r a p p r o x i m a t i v u p p s k a t t n i n g s k e t t m e d l e d n i n g av verkliga siffror för den tid, s t a t i o n e n v a r i t i drift. Genom den a v l a s t n i n g , som k o m m e r a t t i n t r ä d a för d e n n a station då o m f o r m a r s t a t i o n e n i F a l k ö p i n g k o m m e r i drift, m i n s k a r d e t t a p o ä n g t a l , 8'42, till ungefär 2*6, m o t s v a r a n d e c:a 130 km elektrifierad spårlängd.

237 De variationer mellan stationerna, som tabellen utvisar, synas kommissionen fullt motivera en uppdelning av föreståndarbefattningarna på olika lönegrader, och vill kommissionen i detta sammanhang erinra dels om, att den i skrivelse den 29 oktober 1938 till de sakkunniga för omprövning av lönegradsplaceringen för befattningshavare vid statens affärsdrivande verk föreslagit införande av befattningen ledningsmästare jämväl i 16:e lönegraden i tjänsteförteckningen till avlöningsreglementet, dels ock om kommissionens i det föregående omnämnda förslag om införande i 12 :e lönegraden av en ny befattning, förslagsvis benämnd ledningsförman. Kommissionen har vid övervägande av föreliggande lönefråga kommit till den uppfattningen, att föreståndarna för omformarstationerna rätteligen böra placeras på det sätt, att föreståndarna för de medelstora stationerna bibehållas i 15:e lönegraden, under det föreståndarna för de största uppflyttas till 16:e och föreståndarna för de minsta nedflyttas till 12:e lönegraden, varvid de sistnämnda skulle bliva likställda med föreståndarna för vissa transformatorstationer enligt kommissionens i det följande framlagda förslag. Med utgångspunkt från nu bedömbar omfattning av stationerna skulle enligt detta förslag uppflyttas till 16 :e lönegraden föreståndarna för stationerna vid Häggvik, Hallsberg, Alingsås, Södertälje och Malmö. Omformarstationen i Moholm uppvisar för närvarande ett i det närmaste lika högt poängtal som stationen i Malmö. Kommissionen anser sig emellertid icke böra föreslå uppflyttning av föreståndaren för moholmsstationen till nämnda lönegrad, enär stationen i fråga kommer att i väsentlig grad avlastas, då den under byggnad varande omformarstationen i Falköping inom kort tages i drift. Till nedflyttning i 12:e lönegraden föreslår kommissionen föreståndarbefattningarna för omformarstationerna i Uddevalla, Östersund och Älvkarleö. I övrigt skulle enligt kommissionens mening någon förändring av dessa befattningshavares tjänsteställning icke ske. Beträffande transformatorstationerna har kommissionen ansett det poängberäkningssystem, som tillämpats beträffande omformarstationerna, icke kunna komma till användning på grund av de vid malmbanan rådande säregna trafikförhållandena. Ifråga om dessa stationer har alltså en erfarenhetsmässig bedömning med utgångspunkt från nuvarande förhållanden måst ske. Enligt kommissionens mening äro de transformatorstationer, vilka redan nu förestås av ledningsmästare, nämligen Notviken, Gällivare och Kiruna, med hänsyn till de inledningsvis anförda omständigheterna de för respektive föreståndare mest betungande. Kommissionen anser jämväl, att ledningsmästarbefattningar i 15:e lönegraden böra för dessa stationer bibehållas. Övriga transformatorstationer förestås, såsom nämnts, av förste reparatörer. Två sådana stationer, nämligen Abisko och Vassijaure, hava emellertid förutom sin huvuduppgift även att förse turiststationerna vid Abisko, Björkliden, Låktatjåkko och Biksgränsen med elektrisk energi för belysning, uppvärmning m. fl. ändamål. Det åligger den inom Abisko och Vassijaure trans-

238 formatorstationers underhållsområden tjänstgörande personalen att tillse och delvis underhålla de elektriska anläggningarna inom nämnda turiststationer. Med hansyn till storleken av ifrågavarande båda transformatorstationers ledningsnät, förekomsten av vissa speciella apparater och anordningar utom de for bandriften vanliga samt stationernas belägenhet och avstånd från plats, dar annan teknisk personal finnes, måste deras föreståndare anses utföra ett mera kvalificerat och jämväl mera självständigt arbete än föreståndarna för de övriga stationer, som förestås av förste reparatörer. Kommissionen har darfor funnit, att dessa båda tjänstehavare rättvisligen böra vara placerade i högre lönegrad än förste reparatörs och då skäligen i 12:e lönegraden på den föreslagna befattningen ledningsförman. I övrigt vill kommissionen, som icke tagit hänsyn till av kriget föranledda driftstörningar å riksgränsbanan, icke ifrågasätta ändring beträffande föreståndarna för transformatorstationerna. Övrig personal för den elektriska bandriften. Beträffande övrig personal för den elektriska b.andriften har kommissionen icke funnit anledning till uttalande annat än i nedannämnda avseende. Placering i 12:e lönegraden såsom ledningsförmän synes böra beredas innehavarna av de båda förste reparatörsbefattningar, den ena placerad i Stockholm och den andra i Göteborg, vilka närmast under ledningsmästarna i Häggvik respektive Alingsås hava att relativt självständigt leda förekommande förändrings-, nybyggnads- och underhållsarbeten, avseende såväl de elektriska kraftöverföringsanläggningarna för bandriften inom bangårdarna i Stockholm och Göteborg jämte angränsande linjedelar som vissa kraft- och belysningsanläggningar m. m. och som därvid normalt hava sig underställda en personalstyrka på 15 a 20 man eller mera, Bland banvakterna för den elektriska driften, de s. k. ledningsvakterna, finnas vissa, som hava mera kvalificerade arbetsuppgifter än de övriga. Kommissionen syftar härmed på sådana lednings vakter, vilka äga s. k. brytningsrätt och företrädesvis anlitas för tjänstgöring såsom arbetsledare vid arbeten på ledningsanläggningarna, för framförande av revisionsvagnar eller Ö-lok m. fl. uppgifter. Sådana banvakter böra enligt kommissionens mening uppflyttas till den föreslagna nya tjänsten banbiträde i 6:e lönegraden.

Slutligen vill kommissionen framhålla, att i den mån framkomna yrkanden icke av kommissionen särskilt behandlats, desamma antingen icke ansetts falla under kommissionens bedömande, exempelvis då det gällt uppflyttning av en hel grupp befattningshavare, eller ock ansetts icke böra föranleda särskild åtgärd från kommissionens sida. I handläggningen av kommissionens utlåtande rörande banavdelningen hava deltagit kommissionens ordförande landshövdingen T. E. Löfgren samt ledamöterna överinspektören A. M. B. Blomberg, maskiningenjören J. H.

239 Butén, t. f. överinspektören R. V. Markland och ombudsmannen K. G. S. Christiansson. Vid den slutliga utformningen av utlåtandet, varvid bland annat vissa av kommissionen tidigare preliminärt antagna huvudprinciper för personaluppsättningen vid banavdelningen blevo föremål för omarbetning, hava dock ledamöterna förste trafikinspektören H. Lundqvist och e. o. notarien H. Dahlberg närvarit i herrar Blombergs och Marklands ställe, enär de båda sistnämnda då hade utträtt ur kommissionen.

240 Bilaga 1.

w åOO_

57 Zofoiattoner

500.

too.

200.

roa.

t) "b

<^Q rjfc'

**

ka *S

^

Bilaga

ån* V)*

350.

300.

/Va. cfriflverfofäder m.m. 250

200.

150.

100.

50. Ti

t

^>X>

* oS* öa * * * • < ** ?^s

2.

242 Bilaga 3.

/fvm etdyic

, '-O

600.

500.

5J.

ånacerziraler

+00.

300.

100.

g Q Kl

«!**

J^iS ^

^

S^;?;

243 Bilaga 4.

Exempel på uträkning av poängtal för telefonreparatörssträcka. Reparatörssträcka: Bollnäs—Orsa,

Värdesiffra

Anläggningsdetaljcr

Mora—Tandsjöborg.

Enhet

DagsSumma verken dagsAntal per enhet verken per enheter och år år st. ' = arbets- (=r arbetspoäng) tal)

trådkm

(faktorer)

Svagströmsanläggningar. 1 14

Luftledningar, inkl. inledningar: å gemensamma stolplinjer Manuella växlar: kombinerade med automatväxel inkommande huvudlinjer » rikslinjer snörpar Svars- och växlingsanordningar vid driftplatser och omformarstationer: kopplingslådor

18 5

Automatväxlar: OL 35, OL 45: lokallinjer snörlinjer Anordningar i samband med automatväxlar: föreningslinjeutrustning för samtrafik med automatväxel d:o till selektorlinje d:o till manuell växel

30-5

8-o l-o 6-o

143-0

90 10

90-o 20-o

4o 6'0

6o

Selektorlinjer: L. M. Ericsson: selektorer å luftledningar linjeutrustningar LUA LUB preferens- eller tågledareutrustningar

30 5 2

Ban- och bangårdstelefonlinjer: telefonställen (exkl. stationer) . . . . telefonapparater (exkl. stationer). .

87 87

0-4

43-6 34-8

Telefonapparater, övriga: selektortelefoninduktortelefonautomattelefonandra typer

25 4 30 3

0-3 0-4 OS 0-4

7-5 1-6 9-o 1-2

Telefonf örstärkarstationer: landsledningsöverdrag Hotellsignaleringsanläggningar och ringledningar: ringsignaler (signalställen) brandalarmklockor

0-6 5 2

15o 25-o 4-o 4-o

0-5

6-o 32 3

0-15 0-5

4-8

1-5

244 V ärdesiffra

Anläggningsdetaljer

1) Belysningsanläggningar: bangårds- och plattformslampor inkl. ledningar ljuspunkter i tjänstelokaler bostadslägenheter, antal hotell: resanderum nödbelysningslampor

Enhet

(faktorer)

ArbetsDagsSumma poäng verken dagsökad med Antal per enhet verken per kvalitetsenheter och år är poäng st. T = a r b e t s - (== arbets- (kol. 1 X tal) poäng) kol. 6)

B

i

st,

58 560 63

0-4

23-2

o-i

56o 63o

232o 560-o 630-0

Starkströmsanlägyninfjar.

2) Kraftanläggningar: omformare (exkl. förstärkarstationer) likriktare för telefonanläggningar » » handsignallyktor . . motorer inkl. manöverapparater . . lägspänningsledningar (exkl. bangårdsbelysning) såsom ledningar till bostadshus, stationshus, pumpstationer, semafor- och bomlyktor Sträckans summapoäng

1 12 17

6-o 0-5

1-7

60-o 17-o

o-i

»

km

1 8 2 14

5 1 4 1

5o 8-o 8-o 14-o

32-3

32-3

60-o 96-o 96-o 168-0

6 203 o

245 INNEHÅLLSFÖETECKNING. Sid.

»Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Kommunikationsdepartementet

3 Förrådsavdelningen. I. Allmän översikt över organisationen av förrådstjänsten II. Framställningar i fråga om personalens löneställning III. Av kommissionen företagna studiebesök IV. Kommissionens förslag A.

Allmänna riktlinjer i fråga om personaluppsättningen

7 12 16 17 17

Biträdande personal inom förrådsintendentkontoren, sid 21. — Biträdande personal för den direkta förrådstjänsten, sid 25.

B.

Förslag till personaluppsättning enligt de allmänna riktlinjerna

27 Förrådsavdelningen i Örebro, sid. 28, — Göteborg sid. 30, — Malmö sid. 31, — Östersund—Bollnäs sid. 33, — Luleå — Boden — Notviken sid. 3B.

Tågfärjorna. I. Allmän översikt över organisationen av tå g färjedriften II. Framställningar i fråga om personalens löneställning III. Av kommissionen företagna studiebesök IV. Kommissionens förslag

39 43 44 44

Tågfärjebefälhavare, förste styrman, övermaskinist sid. 45. — Andre styrman, andre maskinist sid. 46. — Tredje maskinist, maskinskötare, maskinvakt och eldare sid. 47. — Rorgängare, matros sid. 48.

Särskilt yttrande av herr Markland

48 Huvudverkstäderna. I. Allmän översikt över organisationen av verkstadstjänsten II. Framställningar i fråga om personalens löneställning III. Av kommissionen företagna studiebesök IV. Kommissionens förslag

50 55 57 57

Verkstadsföreståndare sid. 57. — Övrig ingenjörspersonal sid. 58. — Verkstadsmästare sid. 61. — Maskinist sid. 64. — Verkstadsförman, förste reparatör och reparatör sid. 65. — Maskinbiträde sid. 66. — Portvakt sid. 67. — Förrådstjänsten vid Tomteboda sid. 68. — Personal för kontorstjänst sid. 68.

Överslagsberäkning rörande personalbehovet enligt kommissionens förslag Maskinavdelningen. I. Översikt över organisationen av maskintjänsten II. Framställningar i fråga om personalens löneställning III. Av kommissionen företagna studiebesök IV. Kommissionens förslag 1. Sektionsledning 2. Maskiningenjörsexpeditioner

78 84 91 91 91 93

246 3.

Personal för loktjänst

a) Lokstationsföreståndare sid. 102, b) Lokstationsföreståndarnas expeditioner sid. 108, c) Lokpersonal sid. 110, d) Arbetsledningen vid maskinavdelningens driftverkstäder och reparationsplatser för lok ävensom för densamma erforderlig expeditionspersonal sid. 110, e) Personal för utförande av lokrevisions-och lokreparationsarbeten sid. 113, f) Stallpersonal sid. 117. 4.

Personal för vagn tjänst

a) Befälsuppsättning sid. 121, b) Personal för expeditionstjänst hos vagnbefäl sid. 123, c) Åkande vagnpersonal sid. 123, d) Reparatörspersonal för vagnunderhåll och viss vagnsyning sid. 123, e) Övrig personal för stationär vagntjänst sid. 124. 5.

Personal för tjänstegrenar

vissa

hjälpanläggningar

och

andra

mera

fristående 125

a) Gasverk sid. 125, b) Ångcentraler sid. 126, c) Tvättinrättningen vid Hagalunds övre sid. 127, d) Pumpstationen vid Ekelund sid. 128, e) Revisioner av kemiska eldsläckningsapparater sid. 128, f) Omformarstationen vid Svartön sid. 128, g) Kranskötare vid kolupplagen å Svartön sid. 128, h) Protesverkstaden i Nässjö sid. 128, i) Presenningsverkstäder sid. 128, j) Skrotningsplatsen vid Vislanda sid. 129. 6.

Personal för tjänstgöring i rnaskinavdelningens filialförråd

7. Tillämpning av kommissionens förslag beträffande personal för stationär lok- och vagntjänst s a m t vissa hjälpanläggningar

130 Hagalunds övre sid. 130, Stockholm C sid. 134, Tomteboda, Stockholm N, Värtan, Stockholm S sid. 135, Södertälje C/S, Eskilstuna, Katrineholm, Uppsala sid. 136, Norrköping, Linköping sid. 137, Mjölby, Hallsberg sid. 138, Örebro sid. 139, Krylbo sid. 140, Sävenäs lokstation sid. 141, Göteborg C sid. 142, Göteborg B:s, Sävenäs rangerbangård, Göteborg S J h a m n b a n a och fiskhamnen, Göteborgs Frihamn och Sannegården sid. 143, Falköping, Jönköping C, Uddevalla sid. 144, Varberg, Laxå och Kristinehamn sid. 145, Karl stad, Kil sid. 146, Charlottenberg, Vansbro, Malmö sid. 147, Hässleholm, Almhult, Alvesta och Nässjö sid. 150, Trelleborg F, Kävlinge och Hälsingborg F sid 151, Ängelholm sid 152, Halmstad, Östersund sid. 153, Storlien, Sveg och Orsa sid. 154, Ange sid. 155, Långsele, Härnösand sid. 156, Sundsvall C, Harmånger, Hudiksvall sid 157, Ljusdal, Bollnäs sid. 158, Söderhamn sid. 159, Storvik, Gävle sid. 160, Sala, Abisko, Kiruna sid. 161, Gällivare sid. 163, Svartön sid. 164, Boden sid. 165, Jörn sid. 166, Arvidsjaur, Skelleftehamns övre, Bastuträsk, Storuman och Vännäs sid. 167, Umeå sid. 168, Mellansel, Örnsköldsvik sid. 169. Särskilt

yttrande av herr Christiansson

169 Banavdelningen. I. Översikt över organisationen av bantjänsten

172 II. Framställningar

] 79

i fråga

om personalens löneställning

III. Av kommissionen företagna

studiebesök

IV. Kommissionens förslag

186 187

1. Sektionsledning

2.

192 Baningenjörsexpeditioner a) Personal å baningenjörsexpeditioner med u n d a n t a g av inom vissa sådana expeditioner tjänstgörande elektroingenjörer sid. 192, b) Elektroingenjörer sid. 197, c) Sammanfattning av kommissionens förslag i fråga om baningenjörsexpeditioneraa sid 208.

247 3. Linjepersonal driften

med u n d a n t a g

av personal för den elektriska ban209

a) Föreståndare för banmästaravdelningar, dessa föreståndares näx-maste män och andra biträden med arbetsledningen samt personal å banmästarexpeditioner sid. 209, b) Personal för skötsel av växtdepåer och planteringar sid. 219, c) Reparatörs- och annan personal för underhåll av växel- och signalsäkerhetsanläggningar samt telefon-, telegraf- och övriga svagströmsanläggningar sid. 219, d) Reparatörspersonal för banavdelningens reparationsverkstäder ra. m. sid. 233, e) Banbiträde och banvakt sid. 233.

4. Linjepersonal för den elektriska ban driften

234 Föreståndare för omformar- och transformatorstationer sid. 234. — Övrig personal för den elektriska bandriften sid. 238.

Bilaga 1. Diagram, utvisande SJ lokstationer, ordnade efter de poängtal, kommissionen lagt till grund för sitt förslag rörande lokstationsföreståndarnas lönegradsplacering

240 Bilaga 2. Diagram, iitvisande maskinavdelningeus driftverkstäder m. m., ordnade efter de poängtal, som av kommitterade för klassificering av lokstationerna åsatts faktorn lokunderhållsarbetet

241 Bilaga 3. Diagram, utvisande eldytas storlek

242 Bilaga 4. Exempel

SJ

ångcentraler, ordnade

efter

pannornas

på uträkning av poängtal för telefonreparatörssträcka

Statens offentliga utredningar 1940 Systematisk

f ö r t e c k n i n sr

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Yatten väsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande med föralag till lag om ändrad lydelse av 8 i Betänkande med förslag till åtgärder för befordrande av kap. strafflagen m. m. jämte därmed sammanhängande j produktionen å enskilda skogar i vissa delar av Norrtörfattningar. [81 land. [3] Betänkande med förslag rörande offentliga rättshjälpsanstalter. [11] Statistisk utredning angående förvaltningskostnader m. m. i konkurser. [13] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Promemoria med förslag till vissa åtgärder mot missbruk av tryckfriheten. [6]

Industri.

Kommunalförvaltning.

Handel och sjöfart.

Statens och kommunernas finansväsen.

Kommunikations väsen. Betänkande och förslag ang. förhållandet mellan arbetsuppgifter och löneställning vid statens järnvägar. Del 1. [14]

Boliti.

Bank-, kredit- och penningväsen.

Nationalekonomi och socialpolitik. Betänkande med utredDing och förslag ang. inrättande av fritidsreservat för städernas och de tättbebyggda samhällenas befolkning. [12]

Försäkrings väsen. Betänkande med förslag till lag om krigsskadeersättning. [4] Betänkande med förslag till lag med vissa bestämmelser om livförsäkring vid krig m. m. [7]

tlälso- och sjukvård.

Kyrkoväscn. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Betänkande och förslag ang. reglering av församlingsindelningen i Stockholm och revision av den för huvudstaden gällande lagen om församlingsstyrelse. [1] Svensk namnbok 1940. [101

Allmänt näringsväsen. Betänkande med förslag till kungörelse ang. kontroll å handeln med ost samt viss lagstiftning ang. korvvaror. [9]

Försvarsväsen. Betänkande ang. omorganisation av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse m. m. [2]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande ang. uppgörelse mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Stockholms stad rörande vissa markfrågor m. m. i Stockholm. [C]

1'trikes ärenden.

Stockholm 1940. K. L. Beckmans Boktryckeri. 187 40

Internationell rätt.