Straffrättskommitténs betänkande med förslag till ändring av strafflagen för krigsmakten i vad den berör förmögenhetsbrotten.

= tdC7s; National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

^(, n STATENS O F F E N T L I G A UTREDNINGAR 1940:25 JUSTITIEDEPARTEMENTET

STRAFFRÄTTSKOMMITTÉNS RETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL ÄNDRING AV

STRAFFLAGEN FÖR KRIGSMAKTEN I VAD DEN BERÖR

FÖRMÖGENHETSBROTTEN

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1940 K r o n o l o g i s k

B e t ä n k a n d e och förslag angående reglering av församlingsindelningen i Stockholm och revision a v den för h u v u d s t a d e n gällande lagen om församlingsstyrelse. Av T . Wohlin. Hseggström. iv, 167 s. E. B e t ä n k a n d e angående omorganisation a v arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse m . m . Beckman. 77 s. Fö. B e t ä n k a n d e m e d förslag till åtgärder för befordr a n d e a v produktionen å enskilda skogar i vissa delar a v Norrland. Marcus. 260 s. J o . B e t ä n k a n d e med förslag till lag om krigsskadeersättning. Norstedt. 84 s. II. Promemoria m e d förslag till vissa åtgärder m o t missbruk av tryckfriheten. Norstedt. 32 s. J u . B e t ä n k a n d e angående uppgörelse mellan Kungl. Maj: t och kronan s a m t Stockholms stad rörande vissa markfrågor m . m . i Stockholm. Beckman. 154 s. 8 pl. K. B e t ä n k a n d e med förslag till lag m e d vissa bestämmelser om livförsäkring vid krig m . m . Norstedt. 83 s. II. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om ä n d r a d lydelse a v 8 k a p . strafflagen m . m . j ä m t e därmed samm a n h ä n g a n d e författningar. Norstedt. 130 s. J u . B e t ä n k a n d e med förslag till kungörelse angående kontroll å handeln m e d ost samt viss lagstiftning angående korvvaror. Heeggström. 72 s. S. 10. Svensk n a m n b o k 1940. V . Petterson. 166 s. J u . 11. B e t ä n k a n d e m e d förslag rörande offentliga r ä t t s hjälpsanstalter. Haeggström. 125 s. J u . 12. B e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g och förslag angående i n r ä t t a n d e a v fritidsreservat för s t ä d e r n a s och de t ä t t b e b y g g d a samhällenas befolkning. Beckman. 289 s. S.

f ö r t e c k n i n g

13. Statistisk utredning angåendo förvaltningskostnader m . m . i'konkurser. Norstedt. 26 s. Ju. 14. B e t ä n k a n d e och förslag angående förhållandet mellan arbetsuppgifter och löneställning v i d statens järnvägar. Del 1. Beckman. 247 8: K. 15. B e t ä n k a n d e m e d förslag rörande s k ä r g å r d a r n a s behov a v förbättrade kommunikationer. Del 2. Beckman. 134 s. K. 16. Efterfrågan p å j o r d b r u k s p r o d u k t e r och dess k ä n s lighet för pris- och inkomstförändringar. Av H . Wold. Marcus. 144 8. J o . 17. B e t ä n k a n d e m e d förslag till ä n d r a d lagstiftning angående s. k. rattfylleri. Norstedt. 93 s. K. 18. B e t ä n k a n d e med förslag angående krigsförsäkring av viss lösegendom. Norstedt. 60 s. H. 19. Förslag till ä n d r a d lagstiftning om straff för försök till b r o t t . L u n d , Ohlsson. 81 s. J u . 20. Straffrättskommitténs b e t ä n k a n d e m e d förslag till lagstiftning om förmögenhetsbrott. N o r s t e d t . 251 s. Ju. 21. B e t ä n k a n d e angående utfärdande a v s a m t ersättning för vissa läkarintyg. Marcus. 60 s. 8. 22. Socialvårdskommitténs b e t ä n k a n d e . 1. Statistisk undersökning angående k o m m u n e r n a s ålderdomshem. Beckman. 98 s. S. 23. B e t ä n k a n d e med förslag till lag m e d särskilda bestämmelser angående s t a t s - och k o m m u n a l m y n digheterna och deras v e r k s a m h e t v i d krig eller krigsfara m . m . Norstedt. 98 s. J u . 24. B e t ä n k a n d e och förslag angående s t a t s b i d r a g till byggnader,för folkskoleväsendet m. m. Hseggströrn. 85 s. E. 25. Straffrättskommitténs b e t ä n k a n d e m e d förslag till ä n d r i n g a v strafflagen för krigsmakten i v a d den berör förmögenhetsbrotten. Norstedt. 20 s. J u .

A n m . Om särskild t r y c k o r t ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelseb o k s t ä v e r n a till d e t d e p a r t e m e n t under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = j j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars y t t r e a n o r d n i n g ^ ' (nr 98) utgivas u t r e d n i n g a r n a i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1940:25 JUSTITIEDEPARTEMENTET

STRAFFRÄTTSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL ÄNDRING AV

STRAFFLAGEN FÖR KRIGSMAKTEN I VAD DEN RERÖR

FÖRMÖGENHETSBROTTEN

STOCKHOLM 1940 KUNGL. BOKTRYCKERIET.

P. A. NORSTEDT k

403346 X

SÖNER

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

justitiedepartementet.

Sedan Herr Statsrådet jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 juni 1937 tillkallat presidenten Birger Ekeberg, ordförande, professorn Folke Wetter, hovrättsrådet Erik Bergendal samt revisionssekreteraren och byråchefen för lagärenden Ivar Strahl med hovrättsrådet Nils Beckman såsom sekreterare att inom departementet verkställa utredning rörande en reformering av lagstiftningen om förmögenhetsbrotten ävensom utsett sju personer att på kallelse av de sakkunnigas ordförande deltaga i överläggningar med de sakkunniga, hava utredningsmännen, som antagit benämningen straff rättskommittén, den 29 juni 1940 avgivit betänkande med förslag till lagstiftning om förmögenhetsbrott (SOU 1940:20). Den 6 oktober 1938 uppdrog Kungl. Maj:t åt kommittén att jämväl verkställa utredning angående sådan ändring av strafflagen för krigsmakten, i vad den berör förmögenhetsbrotten, som kunde finnas påkallad av kommitténs förslag till revision av allmänna strafflagen. Vid utredning härutinnan hava av de till deltagande i kommitténs överläggningar utsedda tillkallats professorn Ragnar Bergendal, rådmannen Halvar Lech, ledamoten av riksdagens andra kammare riksgäldsfullmäktigen Axel Albert Lindqvist samt advokaten friherre Georg Stjernstedt. Till fullgörande av sitt uppdrag i denna del får kommittén härmed vördsamt överlämna förslag till lag om ändring i strafflagen för krigsmakten ävensom ett därav föranlett förslag till lag angående ändring i lagen om straffregister. Kommitténs uppdrag är härigenom slutfört. Stockholm den 30 september 1940.

BIRGER EKEBERG. FOLKE WETTER.

ERIK BERGENDAL.

IVAR STRAHL. / /

fl—403346

Nils

Beckman.

LAGFORSLAG.

Förslag till lag om ändring i strafflagen för krigsmakten. Härigenom förordnas, att 101—108, 115 och 171 §§ strafflagen för krigsmakten skola upphöra att gälla samt att 34, 94, 96, 98, 99, 100, 112, 116, 122, 164—170 och 185 §§* ävensom rubrikerna till 8 och 13 kap. skola erhålla följande ändrade lydelse: (4 kap.) 34 §. Gemensamt straff för brott, som är belagt allenast med disciplinstraff, och brott, vara kan följa fängelse eller straffarbete på viss tid, må ej överstiga högsta straffet för sistnämnda brott. Sammanträffar brott, som finnes förskylla böter, med brott, som finnes förskylla disciplinstraff, och ådömes ej gemensamt straff i svårare straffart, skola böter och disciplinstraff ådömas jämte varandra; dock må disciplinstraff ådömas såsom gemensamt straff, om särskilda skäl därtill föranleda. Sammanträffar brott, som finnes förskylla disciplinstraff, med brott, beträffande vilket villkorlig dom anses böra meddelas, må disciplinstraffet ådömas särskilt. 2 Är brottslig handling belagd med straff dels efter 10 kap. 1, 2 eller 5 § allmänna strafflagen, dels efter 7 eller 12 kap. i denna lag, må nämnda lagrum i allmänna strafflagen icke tillämpas. (7 kap.) 94 §. Gör någon i andra fall, än ovan i detta kapitel avses, sig skyldig till våld eller annan misshandel å eller förolämpning med ord eller gärning emot någon, som lyder under denna lag, och sker brottet i eller för den våldfördes eller förorättades ämbete eller tjänst vid krigsmakten, eller förgår sig någon, på sätt nu är sagt, mot krigsfånge, straffes den brottslige efter allmän lag; dock att, där brottet finnes kunna försonas med böter, i stället skall till disciplinstraff dömas. 1 Senaste lydelse, se beträffande 34 § 1938: 262 och 1939: 318, beträffande 116 § 1936: 245, beträffande 166 § 1918: 269 och beträffande 185 § 1936: 329. 2 Ang. ikraftträdande av detta stycke, se 1939: 318.

6 7: 94. Lag samma vare, där någon i andra fall, än ovan i detta kapitel avses, gör våld eller annan misshandel å eller gör sig skyldig till förolämpning emot någon, som lyder under denna lag, ifall brottet sker under tjänstgöring eller eljest i fält, vid färd under militärbefäl, inom förläggning, byggnad, anläggning, fartyg, luftfartyg eller område, som tillhör krigsmakten eller avses för dess behov, eller, inom förläggnings- eller stationsort, å väg, gata eller annat ställe, varom i 11 kap. 15 § allmänna strafflagen förmäles, eller inför krigsdomstol. 96 §. Var som under tjänstgöring eller eljest i fält, vid färd under militärbefäl eller ock inom förläggning, byggnad, anläggning, fartyg, luftfartyg eller område, som tillhör krigsmakten eller avses för dess behov, gör oljud eller oväsende eller annorledes brister i anständigt uppförande eller kommer förargelse åstad, belägges med disciplinstraff. Lag samma vare, om någon under sådana omständigheter eller å sådan plats, som förut i denna paragraf är sagt, finnes överlastad av starka drycker, där ej förbrytelsen enligt annat lagrum bör beläggas med strängare straff. Har i annat fall, än nu är sagt, krigsman inom förläggnings- eller stationsort eller, då han å annan ort uppträder i militär tjänstedräkt, gjort sig skyldig till sådan förseelse, som i 1 mom. omtalas, och skedde det å väg, gata eller annat ställe, varom i 11 kap. 15 § allmänna strafflagen förmäles, straffes efter ty i 1 mom. sägs. 8 kap. Om skadegörelse, stöld och andra förmögenhetsbrott. 98 §. Begår någon brott, som i 19, 20, 21 eller 22 kap. allmänna strafflagen sägs, beträffande egendom, som tillhör krigsmakten eller är avsedd för dess behov, varde, där ej särskilt straff å brottet är i denna lag utsatt, straffad efter allmän lag, dock att, där brottet finnes kunna försonas med böter, i stället må dömas till disciplinstraff. Visste den brottslige att egendomen tillhörde krigsmakten eller var avsedd för dess behov, varde det såsom försvårande omständighet ansett. Efter allmän lag straffes jämväl den som, under tjänstgöring eller eljest i fält, vid färd under militärbefäl eller ock inom förläggning, byggnad, anläggning, fartyg, luftfartyg eller område, som tillhör krigsmakten eller avses för dess behov, begår brott som i 1 mom. sägs mot någon, som lyder under strafflagen för krigsmakten. 99 §. Är någon genom vårdslöshet, oförsiktighet eller försummelse vållande till fara för eldskada eller explosiv förödelse å egendom, som tillhör krigsmakten eller är avsedd för dess behov, domes till fängelse eller straffarbete i högst

7 8: 99. två år. Var förseelsen ringa och kom därav ingen eller ringa skada, till disciplinstraff eller böter dömas.

skall

100 §. Den som förstör, skadar, tillägnar sig eller ock olovligen förfogar över eller brukar åt honom till begagnande lämnad utrednings- eller beklädnadspersedel, dömes, där brottet är ringa, för persedelförseelse till disciplinstraff eller böter. (9 kap.) 112 §. Tager någon sig bestraffningsrätt, då han sådan ej äger, straffes, om h a n är officer eller underofficer, med mistning av ämbete eller tjänst å viss tid eller avsättning och, om han innehar lägre tjänstegrad, med fängelse i högst sex månader. Kom därav ingen eller ringa skada, eller äro omständigheterna eljest synnerligen mildrande; må dömas till disciplinstraff. Äro omständigheterna synnerligen försvårande, skall till straffarbete i högst fyra år dömas. 116 §. Avgiver någon uppsåtligen i tjänsten osannfärdig rapport, varde, där ej särskilt ansvar är i denna lag å brottet satt, den brottslige, om han är officer eller underofficer, dömd till mistning av ämbete eller tjänst på viss tid och, om han hör till manskapet, dömd till fängelse. Äro omständigheterna synnerligen mildrande, må den brottslige beläggas med disciplinstraff; äro de synnerligen försvårande, må den brottslige, om han är officer eller underofficer, dömas till avsättning. 122 §. Den som egenmäktigt tager sig befäl, där det honom ej lagligen tilkommer, dömes till fängelse, mistning av ämbete eller tjänst på viss tid eller avsättning. Äro omständigheterna synnerligen försvårande, skall till straffarbete i högst fyra år dömas; äro de synnerligen mildrande, dömes till disciplinstraff. Den skyldige vare ock underkastad ansvar efter lag för fel eller brott, som han under sådant befäls utövande begår. 13 kap. Om skadegörelse, stöld, rån och

förskingring.

164 §. Förövar någon stöld av livsmedel, krigsredskap eller annan krigsförnödenhet, som föres till fästning, krigsfartyg, förläggning eller annan ort, där krigsfolk är sammandraget, och vet han, att egendomen tillhör krigsmakten eller är avsedd för dess behov, dömes efter allmän lag för grov stöld eller, där mildrande omständigheter vid brottet det föranleda, för stöld.

8 13: 165. 165 §. Stjäl någon egendom, som han är satt att vakta eller bevaka, dömes grov stöld efter allmän lag.

för

166 §. Var som å valplatsen stjäl från någon, som tillhör svenska krigsmakten eller därmed förbunden krigsmakt och i kriget stupat, dömes efter allmän lag för grov stöld eller, där mildrande omständigheter vid brottet det föranleda, för stöld. Lag samma vare, om någon, som icke tillhör svenska krigsmakten eller därmed förbunden krigsmakt, å valplatsen förövar tillgrepp från någon, som tillhör krigförande fientlig avdelning och i kriget stupat. 167 §. Förövar m a n å valplatsen tillgrepp från någon, som tillhör svenska krigsmakten eller därmed förbunden krigsmakt och av sår eller sjukdom är urståndsatt att sin egendom värja, dömes för grov stöld efter allmän lag. Begår någon rån å sådan i nöd stadd person eller gör försök därtill, dömes till straffarbete på livstid eller från och med fyra till och med tio år. Förbryter sig någon, som icke tillhör svenska krigsmakten eller därmed förbunden krigsmakt, på sätt i 1 eller 2 mom. denna § sägs, emot sådan i nöd stadd person, vilken tillhör krigförande fientlig avdelning, straffes den brottslige efter ty i nämnda moment för varje fall är sagt. 168 §. Rånar någon krigsförnödenheter, som föras till fästning, krigsfartyg, förläggning eller annan ort, där krigsfolk är sammandraget, och vet han, att egendomen tillhör krigsmakten eller är avsedd för dess behov; dömes till straffarbete på livstid eller i tio år. Gör någon försök till rån, som i 1 mom. sägs, dömes till straffarbete från och med sex till och med tio år. 169 §. Hava två eller flera sällat sig samman att rån, som i 168 § är sagt, föröva och sådant brott begått; då skola de mista livet eller dömas till straffarbete p å livstid. För försök dömes till straffarbete på livstid eller från och med sex till och med tio år. 170 §. Har genom rån, stöld eller förskingring av sådan egendom, som den brottslige veterligen tillhörde krigsmakten eller var för dess behov avsedd, vä-

9 13: 170. sentligt hinder för krigsförberedelserna, betydande brist för krigsfolket eller hinder för krigsföretagen vållats, och var egendomen av beskaffenhet, att den brottslige bort kunna inse, att en dylik verkan var av brottet att befara; då skall han, om r å n förövats, mista livet eller dömas till straffarbete på livstid, men i annat fall dömas till straffarbete på livstid eller från och med åtta till och med tio år.

(16 kap.) 185 §. Till disciplinmål räknas mål angående överträdelser av denna lag, då dessa överträdelser efter samma lags nedannämnda rum kunna försonas med disciplinstraff, nämligen: 1) rymning, olovligt undanhållande, delaktighet i rymningsbrott eller stämpling därtill efter 49, 50, 51, 52, 53, 54, 55, 56, 57, 58, 154 och 157 §§; 2) överträdelse av ålagd arrest utan bevakning efter 60 §; 3) vägran eller underlåtenhet att fullgöra förmans befallning efter 76, 77 och 78 §§; 4) underlåtenhet att efterkomma överordnads föreskrifter efter 79 §; 5) våld, hot eller förolämpning, varom förmäles i 80, 81, 82, 84, 85, 90, 91, 93 och 94 §§; dock att dessa mål ej må utan den förorättades uttryckliga medgivande behandlas såsom disciplinmål; 6) ohörsamhet eller uppstudsighet emot skiltvakt eller annan vakt, patrull eller truppavdelning eller mot person, hörande till krigsmaktens polisväsende, efter 88 §; 7) störande av gudstjänst efter 95 §; 8) oljud, oväsende, oanständigt uppförande eller annat förargelseväckande beteende och fylleri efter 96 §; 9) deltagande i demonstrationståg efter 96 a §; 10) vållande till fara för eldskada eller explosiv förödelse efter 99 §; 11) persedelförseelse efter 100 §; 12) åtgärd av förman, som hör till manskapet, varigenom underlydande förmås till sammanskott, utgift, kostnad eller obehörigt arbete, efter 113 §; så ock emottagande av sådant utav underlydande, då det bjudes såsom av fri vilja, efter samma lagrum; 13) avgivande i tjänsten av osannfärdig rapport efter 116 §; 13 a) egenmäktigt tagande av befäl efter 122 §; 14) obehörigt övergivande av eller försummelse på post, så ock fylleri under vaktgöring eller annan likartad tjänstgöring efter 123, 124 och 176 §§; 15) tagande av dubbel anställning efter 126 §; 16) vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i tjänsten efter 130 och 132 §§, där ej genom förseelsen uppkommit skada, från vars ersättande befrielse kan, enligt vad i 33 § sägs, äga rum;

10 17) gemenskap med fienden efter 147 §; samt 18) obehörigt tagande av krigsbyte efter 177 §. Denna lag träder i kraft den 1 januari 194 .

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 17 oktober 1900 (nr 82 s. 1) om straffregister. Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 17 oktober 1900 om straffregister 1 skall erhålla följande ändrade lydelse: 1 §• Hos fångvårdsstyrelsen skall finnas straffregister, innehållande uppgifter som i denna lag stadgas, angående dem som genom utslag av domstol eller myndighet i riket 1. blivit dömda till dödsstraff, straffarbete eller fängelse eller med tillämpning av 20, 21, 22 eller 23 kap. strafflagen till böter, jämlikt något av dessa kapitel jämte 98 § strafflagen för krigsmakten till disciplinstraff eller med tillämpning av 5 kap. 2 § strafflagen till böter för brott, vara enligt lag kan följa straffarbete, eller med tillämpning av 6 § samma kapitel till böter, eller 2. erhållit villkorlig straffdom, eller 3. blivit dömda till ungdomsfängelse eller tvångsuppfostran, eller 4. blivit dömda till förvaring eller internering i säkerhetsanstalt, eller2 5. förklarats vara övertygade om någon med straff belagd gärning, men i anseende till sinnessjukdom ej kunna till ansvar fällas, eller 6. blivit dömda till tvångsarbete. Denna lag träder i kraft den 1 januari 194 .

1 2

Senaste lydelse se 1937: 467, jfr 1937: 174. Ang. ikraftträdande av p. 4, se 1937: 467.

M O T I V.

Strafflagen för krigsmakten (SLK) upptager bestämmelser rörande förmögenhetsbrott huvudsakligen i 8 kap. samt, bland krigsartiklarna, i 13 kap. De förmögenhetsbrott som upptagas till behandling rikta sig antingen mot krigsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom eller ock mot någon som lyder under SLK. Förmögenhetsbrott som icke avse krigsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom behandlas dock endast »ifall brottet sker under tjänstgöring eller eljest i fält, under tåg eller annan färd under militärbefäl eller på sjötåg, i läger, kvarter eller vaktrum, inom kasern, fästningsverk, militärhäkte, militärsjukhus, kronans varv, verkstad, förråds- eller tyghus eller eljest inom byggnad eller område, som upplåtits uteslutande för krigsmaktens behov, eller å krigsmaktens fartyg». Bestraffningsreglerna inskränka sig med vissa undantag till hänvisningar till allmän lag. Att i SLK upptagits brott, beträffande vilkas bestraffning hänvisas till allmän lag, har processuell betydelse. Jämlikt 39 § lagen om krigsdomstolar skola nämligen de brott som nämnas i SLK handläggas av krigsdomstol i stället för av allmän domstol. Krav på en genomgripande revision av den militära strafflagstiftningen hava framställts vid upprepade tillfällen efter den nuvarande lagens tillkomst år 1914. Kraven hava framför allt gällt dels humanisering och dels omfattande teknisk förenkling av lagens regler. I det utlåtande rörande riktlinjer för en revision av SLK (justitiedepartementets promemorior 1936:1), som den 30 september 1935 avgavs av f. d. militieombudsmannen häradshövdingen Gustaf Lindstedt, professorn i straffrätt vid universitetet i Uppsala krigsdomaren Folke Wetter och byråchefen för lagärenden, numera statssekreteraren i justitiedepartementet C. G. Hellquist, anförde de sakkunniga, att en reviderad SLK ej borde givas större räckvidd eller innefatta flera eller större avvikelser från allmän lag än som oundgängligen krävdes med hänsyn till lagens ändamål, skyddet för krigsmaktens effektivitet. Beträffande flertalet bestämmelser i 8 och 13 kap. om förmögenhetsbrott funno de sakkunniga påtagligt, att de angripna militära intressena icke vore tillräckligt starka för att motivera undantagsbestämmelser. De sakkunniga framhöllo, att brott avseende krigsmakten tillhörig egendom visserligen stundom kunde vara av den allmänfarliga karaktär att de från denna synpunkt krävde särskild bestraffning, varjämte bestämmelse kunde erfordras för vinnande av mildare bedömande av vissa lindrigare fall av tillgrepp, skadegörelse och förskingring av krigsmaktens till bruk utlämnade persedlar (persedelförskingring), men att i stort sett den militära kvalifikationen hos de ifrågavarande brotten dock vore alltför ringa för

12 att speciella bestämmelser kunde anses påkallade. De i SLK enbart av processuella skäl upptagna stadgandena, i vilka brottet omnämnts med förklaring att det skulle straffas efter allmän lag utan att i samband därmed någon ändring eller komplettering av straffsatsen i sistnämnda lag ägt rum, borde enligt de sakkunnigas mening icke medtagas i en reviderad SLK. Kommittén h a r att verkställa utredning angående sådan ändring av SLK som må finnas påkallad av kommitténs förslag till nya bestämmelser om förmögenhetsbrott i allmänna strafflagen (SOU 1940: 20). Härvid förtjänar undersökas i vad mån de allmänna kraven på revision av den militära strafflagstiftningen kunna tillgodoses i detta sammanhang. Kravet på humanisering är på förmögenhetsbrottens område föga aktuellt, eftersom SLK i allmänhet icke ger egna bestraffningsregler utan blott hänvisar till allmänna strafflagen. Däremot äro kraven på förenkling särskilt beaktansvärda. Till en början inställer sig den frågan, huruvida förut berörda stadganden av enbart eller företrädesvis processuell betydelse böra bibehållas i SLK. En avsevärd förenkling skulle vinnas, om dylika stadganden borttoges och i stället i lagen om krigsdomstolar angåves vilka mål krigsrätt hade att upptaga och bedöma efter allm ä n strafflag. Emellertid skulle det icke vara att förenkla utan att försvåra krigsdomstolarnas arbete, om en sådan förändring vidtoges för ett visst brottsområde med bibehållande av det nuvarande systemet för övriga områden. Särskilt under nu rådande förhållanden, då krigsrättsmålen äro många och handläggas av fältkrigsrätter, bör man undvika åtgärder, ägnade att försvåra krigsdomstolarnas möjligheter att finna sig till rätta med SLK på sätt de hittills äro vana. En omläggning av systemet i detta hänseende bör därför anstå, tills en fullständig revision av krigslagstiftningen kan ske under nomala förhållanden. Av liknande skäl synes det icke heller böra ifrågakomma att nu från krigsdomstol till allmän domstol överflytta mål angående vissa brott genom att u r SLK utesluta omnämnandet av dessa brott. Kommittén utgår sålunda från att i SLK skola behandlas i huvudsak samma förmögenhetsbrott som hittills, alltså ej endast brott avseende krigsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom utan även brott mot någon som lyder under SLK. Beträffande brott av sistnämnda slag föreslår kommittén i stället för den nuvarande, inledningsvis citerade begränsningen en mera tidsenlig formulering. Förmögenhetsbrott mot någon som lyder under SLK skola enligt förslaget behandlas i SLK och alltså höra under krigsrätt »ifall brottet sker under tjänstgöring eller eljest i fält, vid färd under militärbefäl eller ock inom förläggning, byggnad, anläggning, fartyg, luftfartyg eller område som tillhör krigsmakten eller avses för dess behov». Uttrycket »färd under militärbefäl» bör enligt kommitténs mening anses omfatta även sjötåg och annat tåg under militärbefäl. För beskrivningen av hithörande krigsmakten tillhöriga eller för dess behov avsedda lokaliteter har kommittén hämtat ledning från 1 § lagen den 17 maj 1940 med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. Den där använda beteckningen »inrättning» har emellertid uteslutits ur uppräkningen såsom opraktisk i förevarande sammanhang, varemot förläggning och byggnad uttryckligen nämnts

13 som exempel. Då samma uttryckssätt som beträffande förmögenhetsbrott förekommer i 94 § beträffande misshandel eller förolämpning mot någon, som lyder under SLK, samt i 96 § beträffande förargelseväckande beteende och fylleri, föreslår kommittén, att sistnämnda båda paragrafer ändras på samma sätt. I den föreslagna uppräkningen namnes luftfartyg jämte fartyg. Liknande av flygvapnets tillkomst föranledda frågor beträffande vissa andra lagrum i SLK hava tidigare lösts genom lagen den 11 mars 1927 med vissa till SLK anslutna bestämmelser angående flygvapnet samt lagen den 7 mars 1929 om befrielse i visst fall för befälhavare eller förare å luftfartyg, hörande till krigsmakten, från skyldighet att gälda skadestånd. Att införa uttrycket luftfartyg på alla ställen i SLK, där det i och för sig vore motiverat, kan svårligen ske annat än i samband med en allmän revision av SLK. I SLK 8 kap. behandlas för närvarande, frånsett tills vidare 99 §, följande brott, nämligen skadegörelse och försök därtill, stöld, snatteri, inbrott, rån, rånförsök, bedrägeri och annan oredlighet. I vad mån denna uppräkning avser att undantaga något av de i 19—22 kap. allmänna strafflagen upptagna brotten är icke fullt klart, och något sådant undantag synes i allt fall icke vara påkallat. Kommittén föreslår därför en allmän regel i kapitlets första paragraf, 98 §, av innehåll, att brott som i 19, 20, 21 eller 22 kap. allmänna strafflagen sägs beträffande egendom av nyss angivet slag skall straffas efter allmän lag. Beträffande krigsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom föreslås två undantagsbestämmelser. Dels må disciplinstraff användas i stället för böter, dels skall såsom försvårande omständighet anses, om den brottslige visste att egendomen tillhörde krigsmakten eller var avsedd för dess behov. Kapitelrubriken, som nu lyder »Om skadegörelse å egendom, som är avsedd för krigsmakten, samt om förskingring eller missvård av sådan egendom; så ock om stöld, snatteri och rån», föreslår kommittén ändrad till »Om skadegörelse, stöld och andra förmögenhetsbrott». Den föreslagna nya 98 § skall ersätta hela 8 kap. utom 99—101 §§, alltså jämväl 102—108 §§. Den föreslagna allmänna regeln motsvarar de särskilda regler som för närvarande ges, beträffande skadegörelse och försök därtill i 98 jämte 107 § 2 mom., beträffande stöld i 102 § jämte 107 § 2 mom, beträffande olovligt bortledande i tillägnelseuppsåt av elektrisk kraft i 103 § samt beträffande andra brott i 107 §. Hänvisningen till allmän lag skall även ersätta de i 105 och 108 §§ givna bestraffningsreglerna. Enligt 105 § skola allmänna strafflagens regler om snatteri gälla med vissa undantag. Begreppet snatteri erhåller en ny innebörd genom kommitténs förslag till ändrad lydelse av 20 kap. allmänna strafflagen. Snatteri är enligt förslaget en stöld, som med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter vid brottet är att anse som ringa. Från vad kommittén föreslagit om snatteri i allmänna strafflagen synas inga avvikelser erfordras i SLK. Enligt 108 § skall vid tillämpning av SLK med visst tillägg gälla vad allmän lag innehåller om stöld, snatteri, rån, försök därtill och inbrott. Hänvisningen avser huvudsakligen de i 20 och 21 kap. givna särskilda reglerna om återfall och

14 sammanträffande av brott. Enligt kommitténs förslag skola dessa särskilda regler bortfalla och allmänna regler i strafflagens 4 kap. tillämpas. Att samma regler skola gälla även för de militära förmögenhetsbrotten framgår redan av SLK 33 §. Regeln att disciplinstraff skall träda i stället för böter, såvitt fråga är om krigsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom, finnes för närvarande i 98 § beträffande skadegörelse. Kommittén har ansett regeln böra utsträckas även till andra i detta kapitel avsedda brott; dock skall enligt förslaget ett sådant utbyte icke vara obligatoriskt, utan domstolen äger pröva, huruvida böter eller disciplinstraff är den lämpligaste straffarten. Böter torde oftast vara lämpligare beträffande dem som redan lämnat krigstjänstten. Disciplinstraff passar företrädesvis för ringare brottsfall som betingas av rent militära förhållanden och icke hava någon direkt motsvarighet i det civila livet. Med hänsyn till att böter och disciplinstraff sålunda uppställts såsom alternativ i en och samma straffskala föreslås en formell jämkning av lydelsen i 34 §. I övrigt föreslås, som nämnts, ingen annan avvikelse från allmän lag än att det skall anses såsom försvårande omständighet, om den brottslige visste att egendomen tillhörde krigsmakten eller var avsedd för dess behov. En sådan regel finnes nu i 98 § beträffande skadegörelse. Kommittén har upptagit regeln och utsträckt den till såväl stöld som andra förmögenhetsbrott. Det synes nödigt inskärpa att en krigsman bör hålla krigsmaktens egendom i helgd. Att egendomen den brottslige veterligen tillhör krigsmakten eller är avsedd för dess behov utesluter emellertid icke i och för sig att brottet kan bedömas såsom snatteri. De i 102 och 106 §§ givna strängare straffskalorna för vissa fall av stöld synas kunna undvaras med hänsyn till de bestämmelser som enligt kommitténs förslag skola upptagas i allmänna strafflagen. Enligt allmänna strafflagen 20: 1 i dess föreslagna lydelse är straffet för stöld straffarbete i högst två år eller fängelse. Är stöld med hänsyn till omständigheterna vid brottet att anse som grov, skall emellertid enligt förslagets 20: 4 för grov stöld dömas till straffarbete i högst sex år. Det i 106 § omtalade fallet att någon stjäl vad han är satt att vakta eller bevaka bör tydligen i allmänhet bedömas som grov stöld. Något uttryckligt stadgande härom synes ej erforderligt. Det i 102 § 2 mom. omtalade fallet, att stölden skedde ur förråds- eller tyghus, varv, verkstad, fartyg, kasern, tält, stall, åkdon eller annat ställe, där krigsmaktens egendom veterligen förvarades, eller den brottslige visste, att egendomen tillhörde krigsmakten eller var för dess behov avsedd, är beaktat genom att sådan vetskap i förslaget angivits såsom försvårande omständighet. I 102 § 3 mom. stadgas en skala av straffarbete i högst fyra år för brott, som i 2 mom. avses, medan krigsmakten eller avdelning av densamma är mobiliserad. Kommittén finner det icke vara befogat att bedöma varje sådan stöld som grov. Att ett brott förövats vid mobiliserad avdelning av krigsmakten är emellertid tydligen en omständighet bland andra att beakta vid bedömande av huru grovt brottet skall anses vara. De av

15 kommittén föreslagna bestämmelserna i allmänna strafflagen torde även i detta hänseende leda till riktigt resultat. 104 § behandlar det fallet, att någon från annan, vilken är förlagd med honom i samma kvarter, kasern, tält, militärsjukhus eller annat dylikt ställe eller tjänstgör å samma fartyg, förövar stöld av gods, som denne där har förvarat. Straffskalan är något strängare än den i 20: 1 allmänna strafflagen angivna. Kommittén finner ingen anledning att bedöma detta fall annorledes än efter allmän lag och föreslår därför ingen motsvarighet till 104 §. I 99 § stadgas nu straff för följande fall, nämligen dels att någon vid tillfälle, då nödigt är att hava ljus eller eld där krut eller annat lätt antändbart ämne eller därav tillverkad krigsredskap förvaras, underlåtit att hava elden behörigen bevarad, dels att någon utan nödvändighet gått dit med eld, även om den funnits behörigen bevarad, dels att någon på sådant ställe rökt tobak eller på annat sätt varit oförsiktig med eld eller ämne, som är eldfängt, dels ock att någon annorledes förfarit oförsiktigt med eld inom krigsmaktens fartyg, varv, förråds- eller tyghus, verkstad eller kasern eller på annat dylikt ställe, eller där lagt lätt antändbara ämnen på annan plats än för deras förvarande finnes bestämd. Här avses, ehuru detta icke direkt utsäges, olika fall av vållande till fara för eldskada å krigsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom. Kommittén föreslår, att bestämmelsen utsträckes att gälla alla sådana fall samt att explosiv förödelse jämställes med eldskada. Tydligen kunna allvarliga skador uppkomma även på annat sätt än genom eld eller explosion. Då vållande till sådan skada allenast i mycket begränsad omfattning straffbelagts i allmänna strafflagen, synes man emellertid först i samband med revision av dess 19 kap. kunna överväga frågan om utsträckande av tillämpningsområdet för SLK 99 § till dylika fall. Den av kommittén föreslagna nya 100 § avser att ersätta nuvarande 100 och 101 §§. Enligt 100 § i dess nuvarande lydelse belägges olovligt brukande av krigsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom med disciplinstraff; dock att fängelse i högst sex månader kan ådömas, om det sker i större omfattning eller omständigheterna eljest äro synnerligen försvårande. Enligt allmänna strafflagen 22: 7 i dess av kommittén föreslagna lydelse är straffet för olovligt brukande böter. Att olovligen taga en sak i besittning för att bruka den skall emellertid enligt förslaget icke bestraffas som olovligt brukande utan som egenmäktigt förfarande, vilket brott jämlikt allmänna strafflagen 20: 6 i dess föreslagna lydelse kan medföra fängelse eller, om brottet är grovt, straffarbete i högst två år. I 101 § omtalas skadegörelse och förskingring av krigsmaktens till bruk utlämnade persedlar, s. k. persedelförskingring. Straffet är i regel disciplinstraff och vid synnerligen försvårande omständigheter fängelse i högst sex månader; vid återfall kan till straffarbete i högst två år dömas. Brottet bedömes alltså vida lindrigare än vanlig förskingring, för vilket all-

IG manna strafflagen upptager en enda straffskala, nämligen högst straffarbete i två år eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, fyra år. Enligt den föreslagna lydelsen av allmänna strafflagen 22: 1 är straffet för förskingring fängelse eller straffarbete i högst två år. Är förskingring med hänsyn till det förskingrades värde och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, skall emellertid jämlikt 22:2 i förslaget för undandräkt dömas till böter eller fängelse. Skördar gärningsmannen ingen vinning — en rymmare bortkastar kronans kläder — skall enligt förslagets 22:4 för olovligt förfogande dömas till böter eller fängelse eller, där brottet är grovt, till straffarbete i högst två år. För återfall finnes i förslagets 4: 14 en allmän regel, som jämväl avser brott av nu ifrågavarande slag. Med hänsyn till nu nämnda bestämmelser synas olovligt brukande och persedelförskingring i regel böra bedömas efter allmänna strafflagen med den i 98 § föreslagna modifikationen att disciplinstraff kan tillämpas i stället för böter. Det torde emellertid av praktiska skäl vara önskvärt, att mål av förevarande slag, där de avse ringa brott, kunna handläggas såsom disciplinmål. Särskilt synas sådana mindre förseelser i fråga om kronans persedlar, som regelmässigt förekomma i samband med rymning, icke böra hindra rymningens bestraffande i disciplinär väg. Kommittén föreslår därför en ny 100 § av innehåll, att den som förstör, skadar, tillägnar sig eller ock olovligen förfogar över eller brukar åt honom utlämnad utredningseller beklädnadspersedel skall, där brottet är ringa, dömas för persedelförseelse till disciplinstraff eller böter. Persedelförseelse efter 100 § skall enligt förslaget upptagas bland uppräkningen av disciplinmål i 185 §. Det ligger i sakens natur, att där krigsdomstol har att handlägga fråga om ersättning på grund av förseelsen, i regel även ansvarsfrågan bör hänskjutas till krigsdomstolen. Intet hindrar, att krigsdomstol dömer till ansvar för persedelförseelse med tillämpning av 100 §. Det bör dock noga fasthållas, att 98 § skall tillämpas på alla fall som icke äro av ringa beskaffenhet. En särskild anledning till återhållsamhet med att använda 100 § ligger i att den återfallsverkan, som tillämpning av 98 § medför, är utesluten vid tillämpning av 100 §. Härtill återkommer kommittén vid behandling av lagen om straffregister. Även i 9 kap., Om överträdelser eller åsidosättande av tjänsteplikter i andra fall, än förut i denna lag sagda äro, erfordras vissa jämkningar i anledning av de föreslagna ändringarna i allmänna strafflagen. Enligt 112 § skall den som tager sig bestraffningsrätt utan att äga sådan straffas, om han är officer eller underofficer, med mistning av ämbete eller tjänst å viss tid eller avsättning och, om han innehar lägre tjänstegrad, med fängelse i högst sex månader; dock att disciplinstraff kan användas vid synnerligen mildrande omständigheter. Enligt kommitténs förslag till allmän strafflag 10: 24 skall den som obehörigen utövar vad till allmän befattning hörer dömas till fängelse eller böter eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, till straffarbete i högst fyra år. Samma skäl som föranlett upptagande av en sådan strängare straffskala i allmänna strafflagen

17 10: 24 synas kunna åberopas även för införande i SLK 112 § av möjlighet att vid synnerligen försvårande omständigheter ådöma straffarbete i högst fyra år. Sker det, kunna även sådana svårare brottsfall vinna fullständigt bedömande enligt SLK 112 § och samtidig tillämpning av allmänna strafflagen 10:24 blir utesluten. Kommitténs förslag till ändring av SLK 112 § innebär alltså icke någon straffskärpning utan en teknisk förenkling. Det är enligt kommitténs åsikt otillfredsställande, att en straffskala för officer eller underofficer upptager allenast tjänsteansvar i fall då frihetsstraff inträder för manskapet. Allmänt brott bör medföra allmänt straff, tjänstefel tjänsteansvar och gärning, som innefattar såväl allmänt brott som tjänstefel, ansvar av båda slagen. En sådan ordning kan emellertid icke införas i SLK utan en genomgripande revision, på vilken kommittén med hänsyn till sitt uppdrags begränsning icke kan inlåta sig. Att vidtaga förändring i detta avseende enbart i de lagrum, exempelvis 112 och 116 §§, som kommittén haft anledning att beröra, är icke lämpligt. 115 § 1 mom., som handlar om ämbetsmannaförskingring, hänvisar till allmänna strafflagen. Denna hänvisning avser 25: 11 och 12, vilka enligt kommitténs förslag skola upphävas. Ämbetsmannaförskingring skall enligt nämnda förslag medföra straff för dels förskingring enligt 22 kap. allmänna strafflagen, dels ock tjänstefel enligt 25: 16 samma lag. Att samma ordning skall tillämpas även enligt SLK följer redan av hänvisningarna i 98 och 129— 132 §§, varför den särskilda hänvisningen i 115 § kan bortfalla. Vad angår den i 115 § 2 mom. upptagna bestämmelsen om förskingring, som medför väsentligt hinder för krigsförberedelserna, betydande brist för krigsfolket eller hinder för krigsföretagen, finnes motsvarande bestämmelse om stöld och rån upptagen i krigsartiklarna, 170 §. Kommittén föreslår, att även en bestämmelse om förskingring flyttas dit, då tillräckliga skäl icke synas föreligga att i detta hänseende behandla förskingring annorlunda än stöld och rån. 115 § skall alltså enligt kommitténs förslag upphävas. I 116 §, som handlar om avgivande av osannfärdig tjänsterapport, föreslås ingen annan ändring än att fängelsestraffets maximering till högst sex månader skall bortfalla. Straffet för intellektuell handlingsförfalskning är nämligen enligt en av kommittén föreslagen ny paragraf 12: 5 b i allmänna strafflagen fängelse eller böter; och avgivande av osannfärdig skriftlig tjänsterapport synes icke böra straffas lindrigare än lämnande av oriktig uppgift i enskild handling. I 122 §, som rör egenmäktigt tagande av befäl, föreslås en liknande ändring som i 112 §, varigenom samtidig tillämpning av det allmänna stadgandet om obehörigt utövande av allmän befattning uteslutes. Därjämte föreslår kommittén införande av möjlighet att ådöma disciplinstraff vid synnerligen mildrande omständigheter. I samband härmed föreslås sådan ändring i 185 §, att egenmäktigt tagande av befäl efter 122 § skall kunna bedömas såsom disciplinmål. I krigsartiklarna handlar 13 kap. om skadegörelse, stöld och rån. Enligt kommitténs förslag skall, såsom vid 115 § framhållits, även visst fall av

18 förskingring behandlas i samma kapitel. Rubriken föreslås därför ändrad till »Om skadegörelse, stöld, rån och förskingring». Bestämmelsen om skadegörelse i 163 § synes ej behöva revideras i nu förevarande sammanhang. I 164 167 §§ upptagas särskilda straffskalor för vissa fall av stöld. Kommittén föreslår dessas ersättande med bestämmelse, att den brottslige med vissa undantag skall dömas för grov stöld efter ty därom stadgas i allmän lag. Enligt kommitténs förslag till allmän strafflag 20: 4 är straffet för grov stöld straffarbete i högst sex år. Denna straffskala sammanfaller med den som angives i 164 § för stöld av krigsförnödenheter, veterligen avsedda för sammandraget krigsfolk. Då med stöld enligt gällande rätt endast avses fall i vilka det tillgripnas värde överstiger trettio kronor medan enligt kommitténs förslag till ändring av allmänna strafflagen även tillgrepp under denna värdegräns är att räkna som stöld, föreslår kommittén sådan ändrad avfattning av 164 §, att straffet i regel skall bestämmas efter 20: 4 allmänna strafflagen men, där mildrande omständigheter vid brottet det föranleda, efter 20: 1 allmänna strafflagen. I 165 § omtalas stöld av vad man är satt att vakta eller bevaka. Straffet, som är straffarbete från och med sex månader till och med åtta år, har synts kunna reduceras till det för grov stöld stadgade. Upphävandet av 106 § har även föranlett en omredigering av 165 §. I 166 § stadgas för stöld å valplatsen straffarbete i högst fyra år; dock att fängelse i högst sex månader kan ådömas, om värdet av det tillgripna ej går över trettio kronor och omständigheterna äro synnerligen mildrande. Bestämmelsen föreslås ersatt med en hänvisning till regeln om grov stöld i 20:4 allmänna strafflagen eller, där mildrande omständigheter vid brottet det föranleda, regeln om stöld i 20: 1 allmänna strafflagen. I 167 § stadgas för stöld från sårade och andra i nöd stadda straffarbete från och med sex månader till och med fyra år. Straffskalan föreslås ersatt med en hänvisning till regeln om grov stöld. Beträffande rån från sådana i nöd stadda hänvisar 167 § 2 mom. till allmän lag. Hänvisningen avser strafflagen 2 1 : 2 p. 3, vars straffskala är straffarbete på livstid eller från och med fyra till och med tio år. Denna straffskala föreslår kommittén direkt upptagen i SLK, eftersom motsvarande kvalifikation icke återfinnes i den av kommittén föreslagna allmänna rånbestämmelsen 20: 5. Ändringarna av straffskalorna i 166 och 167 §§ synas icke göra det nödvändigt att i detta sammanhang göra några dylika ändringar i 178 §. I 168—170 §§, som upptaga särskilda straffbestämmelser för vissa synnerligen grova fall av stöld och rån, föreslås ingen annan ändring än att försöksbeskrivningarna i 168 och 169 §§ jämkas till överensstämmelse med kommitténs förslag beträffande allmänna strafflagen samt att på förut angivna skäl i 170 § upptages ett mot 115 § 2 mom. svarande fall av förskingring. Vidare skall enligt förslaget den i 171 § upptagna bestämmelsen om straff skärpning vid återfall utgå: den omständigheten att återfall föreligger kan vinna tillräckligt beaktande inom de särskilda straffskalorna.

19 Förslaget till ändring i uppräkningen av disciplinmål i 185 § har, frånsett formella jämkningar, redan berörts vid 100 och 122 §§. Vad slutligen angår lagen om straffregister, kunna enligt kommitténs förslag beträffande allmänna strafflagen alla förmögenhetsbrott, även om de blott belagts med böter, verka återfallsgrundande. Kommittén har därför samtidigt föreslagit, att i straffregistret skola upptagas ej blott som nu böter för snatteri utan samtliga jämlikt 20, 21, 22 eller 23 kap. allmänna strafflagen ådömda böter. Då enligt SLK 98 § i dess föreslagna lydelse vid tilllämpning av 20, 21 eller 22 kap. allmänna strafflagen disciplinstraff kan ådömas i stället för böter, föreslår kommittén nu sådan ändring i lagen om straffregister, att även med stöd av sistnämnda bestämmelse ådömt disciplinstraff skall upptagas i straffregistret. Redan av den tidigare föreslagna huvudregeln framgår, att jämlikt något av nämnda kapitel i allmänna strafflagen jämte 98 § SLK ådömda böter skola upptagas i straffregistret. Däremot skall i registret icke upptagas brott för persedelförseelse efter 100 §. Sådant straff kan nämligen icke verka återfallsgrundande. 100 § har tillkommit med tanke på bagatellförseelser av utpräglat militär art.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. Justitiedepartementet Lagförslag. Förslag till lag om ändring i strafflagen för krigsmakten Förslag till lag angående ändring i lagen om straffregister Motiv (Allmänna frågor s. 11—13. Förslagets 98 § s. 13—15. Förslagets 99 § s. 15. Förslagets 100 § s. 15—16. SLK 9 kap. s. 16—17. SLK 13 kap. s. 17—18. SLK 185 § s. 19. Straffregistret s. 19.)

Statens offentliga utredningar 1940 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Betänkande med förslag till lag om ändrad lydelse av S kap. strafflagen m. in. jämte därmed sammanhängande författningar. [8] Betänkande med förslag rörande offentliga rättshjälpsanstalter. [11] Statistisk utredning angående förvaltningskostnader m. m. i konkurser. [13] Förslag till ändrad lagstiftning om straff för försök till brott. [19] Straffrättskommitténs betänkande med förslag till lagstiftning om förmögenhetsbrott. [20] Straffrättskommitténs betänkande med förslag till ändring av strafflagen för krigsmakten i vad den berör förmögenhetsbrotten. [25] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Promemoria med förslag till vissa åtgärder mot missbruk av tryckfriheten. [5] Betänkande med förslag till lag med särskilda bestämmelser ang. stats- och kommunalmyndigheterua och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m. [23]

Kommunal förval t ii i ut;.

Statens och k o m m u n e r n a s

finansväsen.

Politi.

Nationalekonomi och socialpolitik. Betänkande med utredning och förslag ang. Inrättande av fritidsreservat för städernas och de tättbebyggda samhällenas befolkning. [12] Socialvårdskommitténs betänkande. 1. Statistisk undersökning ang. kommunernas ålderdomshem. [22] Ilälso- ocli sjukvård. Betänkande angående utfärdande av samt ersättning för vissa läkarintyg. [21]

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande med förslag till åtgärder för befordrande av produktionen å enskilda skogar i vissa delar av Norrland. [3] Industri.

Handel och sjöfart.

Ko in m II II i ka t i o ns väs on. Betänkande och förslag ang. förhållandet mellan arbetsuppgifter och löneställning vid statens järnvägar. Del 1. [14] Betänkande med förslag rörande skärgårdarnas behov av förbättrade kommunikationer. Del 2. [15] Betänkande med förslag till ändrad lagstiftning ang. s. k. rattfylleri. [17] Bank-, kredit- och ponningväsen.

F ö r s ä k r i n g s väsen. Betänkande med förslag till lag om krigsskadeersättning. [4] Betänkande med förslag till lag med vissa bestämmelser om livförsäkring vid krig m. m. [7] Betänkande med förslag ang. krigsförsäkring av viss lösegendom. [18] Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Betänkande och förslag ang. reglering av församlingsindelningen i Stockholm och revision av den för huvudstaden gällande lagen om församlingsstyrelse. [1] Svensk namnbok 1940. [10] Betänkande och förslag angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet m. m. [21]

Allmänt näringsväsen. Betänkande med förslag till kungörelse ang. kontroll å handeln med ost samt viss lagstiftning ang. korvvaror. [9]

F ö r s vars väsen. Betänkande ang. omorganisation av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse m. m. [2]

F a s t egendom. J o r d b r u k med binäringar. Betänkande ang. uppgörelse mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Stockholms stad rörande vissa markfrågor m. m. i Stockholm. [6] Efterfrågan på jordbruksprodukter och dess känslighet för pris- och iukomstförändringar. [16]

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Stockholm 1940. Kungl. Boktr. P. A. Norstedt & Söner 408346