Betänkande och förslag angående värntjänstutbildning för skolungdom

National Librar of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1940:38 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

VÄRNTJÄNST U T B I L D N I N G FÖR SKOLUNGDOM AVGIVNA VÄRN

AV

TJÄNSTUTBILDNINGSSAKKUNNIGA

S T O C K H O L M 1 9

4 0

Statens offentliga utredningar 1940 Kronologisk

förteckning

1. Betänkande och förslag angående reglering av försam- 21. Betänkande angående utfärdande av samt ersättning för vissa läkarintyg. Marcus. 60 s. S. lingsindelningen i Stockholm och revision av den för huvudstaden gällande lagen om församlingsstyrelse. Av 22. Socialvårdskommitténs betänkande. 1. Statistisk underT. AVohlin. Hwggström. iv, 167 s. E . sökning angående kommunernas ålderdomshem. Beck2. Betänkande angäende omorganisation av arméförvaltman. 98 s. S. ningens sjukvårdsstyrelse m. m. Beckman. 77 s. F ö . 23. Betänkande med förslag till lag med särskilda bestäm3. Betänkande med förslag till åtgärder för befordrande melser angående stats- och kommunalmyndigheterna av produktionen å enskilda skogar i vissa delar av Norroch deras "verksamhet vid krig eller krigsfara m. m. land. Marcus. 260 s. J o . Norstedt. 98 s. J u . 4. Betänkande med förslag till lag om krigsskadeersättning. 24. Betänkande och förslag angående statsbidrag till byggNorstedt. 84 s. H . nader för folkskoleväsendet m. m. Hseggström. 85 s. E . 6. Promemoria med förslag till vissa åtgärder mot miss25. Straffrättskommitténs betänkande med förslag till ändbruk av tryckfriheten. Norstedt. 32 s. J u . ring av strafflagen för krigsmakten i vad den berör 6. Betänkande angående uppgörelse mellan Kungl. Maj:t förmögenhetsbrotten. Norstedt. 20 s. J u . och kronan samt Stockholms stad rörande vissa mark26. Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser anfrågor m. m. i Stockholm. Beckman. 154 s. 8 pl. K. gående bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar. 7. Betänkande med förslag till lag med vissa bestämmelMarcus. 129, (2), 126 8. J o . ser om livförsäkring vid krig m. m. Norstedt. 83 s. H. 8. Betänkande med förslag till lag om ändrad lydelse av 27. Betänkande med förslae: till organisation av telegraf8 kap. strafflagen m. m. jämte därmed sammanhängverket. Göteborg, Eländer. 135 s. K . ande författningar. Norstedt. 130 s. J u . 28. Betänkande angående uppgörelse mellan Kung]. Maj:t 9. Betänkande med förslag till kungörelse angående konoch kronan samt Stockholms stad rörande överståttroll & handeln med ost samt viss lagstiftning angående hållarämbetets uppförande å riksstaten m. m. Beckkorv varor. Hseggström. 72 s. S. man. 115 s. S. 10. Svensk namnbok 1940. V. Petterson. 166 s. J u . 29. Lagrådets utlåtande över processlagberedningens för11. Betänkande med förslag rörande offentliga rättshjälpsslag till rättegångsbalk. Norstedt. 111 s. J u . anstalter. Hseggström. 125 s. J u . Betänkande med förslag rörande övergång till höger12. Betänkande med utredning och förslag angående in- 30. trafik i Sverige. Beckman. 110 s. K . rättande av fritidsreservat för städernas och de tätt81. Socialvårdskommitténs betänkande 2. Statistisk underbebyggda samhällenas befolkning. Beckman. 289 s. S. sökning rörande de erkända sjukkassorna. Beckman. 13. Statistisk utredning angående förvaltningskostnader 109 s. S. m. m. i konkurser. Norstedt. 26 s. J u . 14. Betänkande och förslag angående förhållandet mellan 32. 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga. De yngre sjukhusläkarnas avlönings-, arbets- och bostadsförhållanarbetsuppgifter och löneställning vid statens järnvägar. den. Av G. Ahlberg. Beckman. 67 s. S. Del 1. Beckman. 247 s. K. 15. Betänkande med förslag rörande skärgårdarnas behov 33. Principbetänkande i tratiksäkerhetsfrågan. Beckman, av förbättrade kommunikationer. Del 2. Beckman. 134 viij, 167 s. K. s. K . 34. 1938 års tobakshandelsutredning. Betänkande rörande 16. Efterfrågan på jordbruksprodukter och dess känsligreglering av import- och detaljhandeln med tobakshet för pris- och inkomstförändringar. Av H. Wold. varor. Marcus. 252 s. F i . Marcus. 144 s. J o . 35. Organiserad samverkan inom svenskt näringsliv. Hsegg17. Betänkande med förslag till ändrad lagstiftning anström. vij, 454 s. H . gående s. k. rattfylleri. Norstedt. 93 s. K. Betänkande och förslag angående folkskoleväsendets 18. Betänkande med förslag angående krigsförsäkring av- 36. rationalisering. Hseggström. 93 s. E . : viss lösegendom. Norstedt. 60 s. H . 19. Förslag till ändrad lagstiftning om straff för försök 37. Betänkande angående lägenhetsupplåtelser åt lappar som lämnat renskötseln. Marcus. 98 s. J o . till brott. Lund, Ohlsson. 81 s. J u . 20. Straffrättskommittons betänkande med förslag till lag- 38. Betänkande och förslag angående värntjänstutbildning för skolungdom. Hseggström. 158 s. E . stiftning om förmögenhetsbrott. Norstedt. 251 s. J u .

A n m . Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, J o . = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS

OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

19 4 0 : 3

ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

VÄRNTJÄNSTUTBILDNING FÖR SKOLUNGDOM AVGIVNA

AV

VÄRNTJÄNST U T B I L D N I N G S SAKKUNNIGA

STOCKHOLM IVAR

H y E G G S T R O M S

B O K T R Y C K E R I

*Ä

1940 A . B,

INNEHÅLLSÖVERSIKT Sid. Skrivelse till H e r r S t a t s r å d e t och Chefen för K u n g l . Ecklesiastikdepartementet

Y

Inledning

j

Militärövningarna för skolungdom

1¶Åtgärder för värntjänstutbildning av skolungdom m. m. efter upphörande av militärövningarna

7¶Principer för skolungdomens värntjänstutbildning

7¶I. Värntjänstutbildning under läsåret Författningsbestämmelser

H

om friluftsverksamhet

m. m

11¶A. Läroverk och vissa andra undervisningsanstalter B. Folkskolor C. Övriga läroanstalter Anknytande läroverk

av värntjänstutbildning

11 ^4 14

en till friluftsverksamheten

vid 1-

Värn tjänstutbildningens grenar Tid för värntjänstutbildningen

\Q \Q

Planer för ordnande av värntjänstutbildningen och för användningen av frilufts- och värntjänstdagarna jg Anvisningar rörande värntjänstutbildningen 21 Värntjänstutbildning

vid folk-

och fortsättningsskolor

41 Framställningar om införande av friluftsdagar Antalet frilufts- och värn tjänstdagar Värn tjänstutbildningens grenar Värntjänstutbildning friluftsverksamhet

vid vissa

läroanstalter

41 47 48 utan

Högre lärarinneseminariet i Stockholm Folk- och småskoleseminarier Tekniska fackskolor och tekniska gymnasier Handelsgymnasier Anstalter för kommunal yrkesundervisning Folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter

i författning

reglerad 51 52 53 5g 50 59 60

IV Sid. CO

Ledare Ledare av militärövningar och friluftsverksamhet 62 Fortbildningskurser för gymnastiklärare sommaren 1940 64 Tidigare förslag angående läroverkslärares utbildning till ledare av friluftsverksamhet Värntjänstutbildningssakkunnigas

förslag angående ordnande av ledarfrågan

för värntjänstutbildningen 1. Allmänna läroverk, flickskolor och liknande undervisningsanstalter . . . A. Ledare av undervisningen i hem- och lägertjänst i dess egentliga utformning, hemsjukvård och barnavård B. Ledare av värntjänstutbildningen i övrigt 2. Folk- och fortsättningsskolor 3. Övriga läroanstalter Rådgivande och övervakande organ

61 67 67 69 72 ^ 73

74 Materiel A. Värntjänstgrenar, vilka ha anknytning till den nuvarande friluftsverksamheten och undervisningen i gymnastik med lek och idrott vid skolorna 74

B. Andra värntjänstgrenar

"°

Kostnadsberäkningar riri

A. Materielkostnader 81 B. Ledararvoden C. Utgifter för ledarkurser D. Ersättning till lärare på grund av förlängning av läsåret E. Utgifter för konsulenter m. fl I I . V ä r n t j ä n s t u t b i l d n i n g u n d e r ferier

87 88 89

Kostnader för lägerutbildningen s. 99.

Bilagor A. Värntjänstutbildning för olika klasser vid läroverk och vissa andra under1 02 visningsanstalter B. Plan för användning av frilufts- och värn tjänstdagar C. Kortfattad redogörelse för skolidrottskommitténs verksamhet D. Handledning i skjutning m. m

1UZ|

102 a 103 l l 7

v

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Ecklesiastik-

departementet. Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 maj 1940 tillkallade Herr Statsrådet den 7 juni 1940 gymnastiklärarna Marrit E m m a Lovisa Hallström och Gustaf Helge Lindau, rektorn Benkt Johannes Antidotos Söderborg och översten Bertil Gustafsson Uggla såsom sakkunniga för a t t inom ecklesiastikdepartementet biträda med utredning och avgiva förslag angående värntjänstutbildning för skolungdom samt uppdrog åt Söderborg a t t såsom ordförande leda utredningsarbetet. P å grund av bemyndigandet tillkallade Herr Statsrådet genom beslut den 28 juni 1940 gymnastikdirektören Elin Lindelöf såsom expert beträffande de kvinnliga elevernas utbildning för a t t stå till de sakkunnigas förfogande för överläggningar och samråd. Såsom sekreterare åt de sakkunniga har enligt förordnande den 10 juni 1940 tjänstgjort föredraganden i regeringsrätten Carl Gunnar Wejle. Utredningen har antagit benämningen Värntjänstutbildningssakkunniga. I direktiven för de sakkunnigas arbete erinrades om att under en lång följd av år fram till år 1918 anordnats militärövningar för eleverna i de högre klasserna vid de allmänna läroverken (elementarläroverken) samt för elever vid folkskoleseminarier och tekniska läroverk, om innehållet i övningarna samt om skälen för deras avskaffande. Från och med år 1918 hade ingen egentlig utbildning av militär natur ägt rum vid skolorna. F r å g a n om övningar i försvarssyfte vid skolorna hade nu åter blivit aktuell genom framställningar från olika håll. Sålunda hade ordföranden i föreningen för befrämjande av skolungdomens vapenövningar samt Södra Latins skytteförening hemställt om åtgärder för återinförande i moderniserad form av militärövningar — särskilt skjutövningar — vid de högre skolorna. Genom förfrågningar hos de högre läroanstalterna i landet hade skytteföreningen utrönt, a t t intresset för dylika övningar vore utomordentligt stort hos skolungdomen. Chefen för armén

VI hade i yttrande den 29 februari 1940 över dessa framställningar uttalat sig för tillsättandet av en kommission, som skulle verkställa utredning och framlägga förslag i ämnet. Vidare hade Svenska gymnastikdirektörsförbundets pedagogiska utskott hemställt om åtgärder för införande av värntjänstutbildning vid skolorna. En sådan utbildning skulle få värde icke blott ur militär utan även ur skolpedagogisk synpunkt och skulle bli värdefullare än friluftsverksamheten. Övningarna borde avse även luft-, gas- och brandskydd. Kvinnliga elever borde erhålla undervisning i skyddsåtgärder samt sanitets- och lottaverksamhet. Undervisningen borde i allmänhet ombesörjas av gymnastiklärarna. Åtgärder för militär utbildning av skolungdomen hade även påyrkats av Svenska gymnastikläraresällskapet. Skolungdomens medverkan skulle göra den lokala försvarsorganisationen effektivare. Ynglingarna borde erhålla skjututbildning men också få deltaga i enkla övningar under fältförhållanden, exempelvis marschövningar, rapportföring och ordnande av förläggning. Flickorna skulle främst få sjukvårds- och lottautbildning men även utbildning i barnavård, rapporttjänst m. m. Både den manliga och den kvinnliga^ ungdomen skulle erhålla luft- och gasskyddsutbildning. De frivilliga organisationerna skulle säkerligen medverka för åtgärdernas genomförande. Övningarna skulle sannolikt kräva längre tid än de 60 timmar, som tidigare hade fått disponeras för militär utbildning. Några av de friluftsdagar, som nu inginge i skolåret, kunde tagas i anspråk, och under sommarferierna borde anordnas frivilliga kurser (övningsläger o. dyl.) för ytterligare utbildning och övning. Över gymnastiklärarsammanslutningarnas framställningar hade skolöverstyrelsen den 22 april 1940 avgivit utlåtande. Frågan om militära övningar i skolorna hade, yttrade överstyrelsen, kommit i ett annat läge till följd av de radikala förändringarna i krigföringen. Ur hygienisk synpunkt torde man icke kunna motsätta sig att någon del av sommarferierna toges i anspråk för skolungdomens värntjänstutbildning. Överstyrelsen hölle för troligt, att det skulle vara tillräckligt med en årlig kurs om 14 dagar, förlagd antingen till början av sommaren närmast efter läsårets slut eller till slutet av ferierna närmast före höstterminens början. I så fall behövde skolundervisningen icke bli lidande. Utbildningen kunde numera på grund av skolväsendets utveckling omfatta fler lärjungegrupper än tidigare, men å andra sidan borde vissa lärjungar erhålla befrielse från utbildningen. Antalet manliga deltagare kunde beräknas till bortemot 16 000 ä 18 000. Om övningarna organiserades såsom fristående kurser före läsårets början eller efter dess slut, bleve sambandet med skolornas verksamhet i övrigt ganska löst, och det kunde ur skolorganisatorisk synpunkt vara tämligen likgiltigt, huruvida de formellt ansåges tillhöra skolarbetet eller ej. Det

VII vore dock naturligt, att skolans lokaler och gymnastiklärare toges i anspråk för utbildningen. Införandet av militärövningar måste tydligen föregås av ett tämligen omfattande utredningsarbete. Utredningen borde klarlägga, vilka skoltyper och lärjungekategorier, som borde inbegripas i den nya organisationen, övningarnas förläggning i tiden, omfattning och innehåll, anskaffandet av materiel och tillhandahållandet av skjutbanor, anställandet av ledare och instruktörer och slutligen medelsanskaffningen. Därest övningarna erhölle en mera fristående ställning, uppstode därtill frågor, huru lärjungarna skulle åläggas a t t deltaga i övningarna och huru deras underhåll borde bestridas under den tid övningarna påginge. Men jämväl om övningarna direkt anknötes till läroanstalterna, torde vissa liknande frågor uppstå, exempelvis i vilken form skyldighet borde stadgas för lärjungar, som avgått med realexamen och först vid höstterminens början återinskreves i gymnasiet, att deltaga i övningarna. Ännu mer vidgades utredningsprogrammet, om obligatoriska beredskapsövningar skulle stadgas även för kvinnlig ungdom. Från en viss synpunkt sett torde anordnandet av sådana övningar för den kvinnliga ungdomen till och med vara mera trängande än för den manliga. Den manliga ungdomen erhölle i regel omedelbart efter avlagd examen en grundlig utbildning på området genom den för dem obligatoriska värnpliktstjänstgöringen, under det att den beredskapsutbildning, som under skoltiden skulle meddelas de kvinnliga lärjungarna, mycket ofta torde bli den enda utbildning av detta slag, de komme i åtnjutande av. D å erfarenhet saknades på detta område, krävde ordnandet av övningarnas förläggning, omfattning och innehåll ingående förberedelser. För den ifrågasatta utredningen borde särskilda utredningsmän tillkallas. Om det skulle visa sig, att plats för övningarna kunde beredas inom det nuvarande läsårets gränser, borde friluftsdagarna kunna utnyttjas. Hittills hade dessa ansetts icke kunna användas för militära övningar, men förhållandena hade nu ändrats. Det vore därför önskvärt, a t t Kungl. Maj:t ville förklara hinder icke möta för användande av dessa dagar till obligatoriska eller frivilliga skjutövningar. Vidare hade riksdagens statsutskott i utlåtande nr 150/1940 y t t r a t sig i anledning av en inom riksdagen väckt motion (I: 95), vari förordats skyndsam utredning om införande av skjututbildning för gossar samt utbildning i sjukvårds- och lottaverksamhet för flickor vid de högre allmänna läroverken och motsvarande läroanstalter. Utskottet hade framhållit, a t t denna utbildningsverksamhet omfattades med ett betydande intresse av landets ungdom, och hade funnit skäl föreligga för ett skyndsamt övervägande av frågan om anordnande för den mognare skolungdomen av en utbildningsverksamhet, inriktad på i huvudsak de verksamhetsgrenar, som i motionen

VIII åsyftats. Av särskild vikt syntes det utskottet vara, att, därest denna utbildning komme till stånd, den handleddes på ett omdömesgillt sätt och under sådan statlig kontroll, att den fyllde en verklig uppgift i den allmänna försvarsberedskapen. Lämpligheten av att anknyta verksamheten till den stadgade friluftsverksamheten vid dessa läroanstalter torde även böra övervägas. Utskottet hade understrukit, att en förutsättning för utbildningens anordnande borde vara, att det egentliga skolarbetet icke därigenom komme att eftersättas. Utskottet hade slutligen, under erinran att spörsmålet redan i annan ordning underställts Kungl. Maj:ts prövning, icke funnit det vara i anledning av motionen påkallat att hos Kungl. Maj:t hemställa om utredning i ämnet. Riksdagen hade sedermera beslutat i överensstämmelse med utskottets förslag (skr. nr 264 sid. 7 £.). Herr Statsrådet anförde vidare: »För egen del vill jag framhålla, att den föreliggande frågan nu i många avseenden fått annan innebörd än då den obligatoriska militärutbildningen vid skolorna för ett tjugutal år sedan avskaffades. Den militärutbildning vid skolorna, som då fanns, hade till syfte i huvudsak att förbereda den manliga ungdomen för värnpliktstjänstgöringen, enkannerligen för tjänstgöring som underbefäl, och inriktades huvudsakligen på skjututbildning. Såtillvida är läget nu icke ändrat som de övningar vid skolorna, vilka nu äro i fråga, motiveras i främsta rummet med önskvärdheten av att skjutfärdigheten så tidigt som möjligt grundlägges och uppövas redan under skolåldern. Men härutöver äro, såsom det redan sagda givit vid handen, ett flertal andra till den allmänna försvarsberedskapen hörande utbildningsgrenar i detta sammanhang aktuella. Förutom undervisning rörande civilt luftskydd och vad därmed sammanhänger har i de föreliggande framställningarna ifrågasatts utbildning i barnavård, i sjuk- och sanitetsvård, i rapporttjänst och s. k. lottaverksamhet m. m. Frågan gäller alltså nu icke endast att återinföra skjutövningarna i skolorna för de manliga eleverna utan att på ett eller annat sätt med skolans normala arbetsprogram införliva värntjänstutbildning för både gossar och flickor. Det bör erinras, att sådan utbildning, ehuru i mycket obetydlig omfattning, redan obligatoriskt meddelas vid skolorna. Genom cirkulär den 13 april 1939 har Kungl. Maj:t meddelat bestämmelser om undervisning i luftskydd vid de under skolöverstyrelsens inseende ställda läroanstalterna. Denna undervisning omfattar dock endast högst sex lärotimmar per läsår och torde få anses otillräcklig. På frivillighetens väg har i viss utsträckning utbildning på hithörande områden anordnats vid skolorna. Denna avser dock endast ett fåtal av eleverna och kan icke gärna, ehuru den mångenstädes omfattats med stort intresse, bli lika effektiv som en av det allmänna organiserad utbildning.

IX De ifrågasatta åtgärderna äro av brådskande natur. Såsom av det föregående framgår, kräver emellertid frågan ett närmare övervägande och torde knappast kunna utan särskild utredning genom för ändamålet tillkallade sakkunniga bringas till en lösning. Jag anser mig därför böra föreslå, att åt sakkunniga, tillkallade inom ecklesiastikdepartementet, uppdrages a t t utreda denna fråga. Utredningen bör bedrivas i sådan takt, a t t utredningsresultatet kan föreligga så snart som möjligt och senast i höst. Beträffande detaljerna i utredningsuppdraget hänvisar jag till vad skolöverstyrelsen anfört och vill för egen del endast framhålla följande: Den tid, som kan reserveras för utbildningsarbetet, blir av naturliga skäl ganska begränsad. D å utbildningen bör bli så grundlig som möjligt och detta icke gärna kan bli fallet, om verksamheten splittras på ett flertal utbildningsgrenar, bör det vid utredningen tillses, a t t verksamheten koncentreras på de utbildningsgrenar, som befinnas vara av den största betydelsen för landets försvarsberedskap. De övriga övningsgrenarna böra tillgodoses på fri villighetens väg. Självfallet är det mest angeläget a t t för de högre klasserna organisera en utbildning på dessa områden. De lägre klasserna vid läroverken och därmed jämförliga skolor samt folkskolan böra emellertid vid utredningsarbetet icke helt lämnas ur sikte — speciellt bör för deras del ihågkommas luftskyddsunder visningen. Frågan om utbildningens inpassande i skolarbetet eller uppdelning mellan skolarbetet och ferierna kräver vid utredningen särskild uppmärksamhet. Vid utredningen bör läggas stor vikt vid frågan om lärarrekryteringen och skapas garantier för a t t utbildningen kommer att, såsom statsutskottet anfört, handledas på ett omdömesgillt sätt och bedrivas under sådan statlig kontroll, att den fyller en verklig uppgift i den allmänna försvarsberedskapen. E n uttömmande kostnadsutredning — innefattande såväl materiel- som eventuellt if rågakommande lönekostnader — bör även verkställas.» För att under arbetet tagas i övervägande ha de sakkunniga fått mottaga dels nämnda framställningar av ordföranden i föreningen för befrämjande av skolungdomens vapenövningar den 25 januari 1940, Södra Latins skytteförening den 13 april 1940, Svenska gymnastikdirektörsförbundets pedagogiska utskott den 5 februari 1940 och Svenska gymnastikläraresällskapet den 7 februari 1940 samt yttrandet av chefen för armén den 29 februari 1940 och skolöverstyrelsens utlåtande den 22 april 1940,

X dels ock framställningar av läroverksadjunkten N . G. Hallbeck den 6 och den 21 maj samt den 16 oktober 1940 angående utredning av frågan om statlig ungdomsorganisation för fysisk och psykisk fostran m. m. De sakkunniga ha inhämtat yttranden av rektorsämbetena vid högre lärarinneseminariet samt folk- och småskoleseminarierna, de tekniska läroverken och handelsgymnasierna m. fl. undervisningsanstalter samt av samtliga statens folkskolinspektörer och kommunala inspektörer i sådana städer, vilka äro befriade från statsinspektion av sitt folkskoleväsen. Vidare ha de sakkunniga samrått med ett flertal ledamöter av skolöverstyrelsen och andra tjänstemän inom överstyrelsen, representanter för folkskollärarkåren, Svenska röda korset, Sveriges scoutförbund, Sveriges flickors scoutförbund och Lottakårrådet inom Sveriges landstormsföreningars centralförbund, skolköksinspektrisen Ellen Enström, föreståndaren för Statens institut för folkhälsan professorn E . L. Abramson, t. f. professorn vid Norrtulls sjukhus med. dr C. W. Herlitz, sekreteraren i Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundets medicinskt sociala sektion docenten med. dr J. Ström m. fl. I syfte att tillgodogöra sig erfarenheter i frågor, som sammanhänga med de sakkunnigas uppdrag, ha de sakkunniga även besökt ungdomsläger m. m. För av de sakkunniga och skolöverstyrelsen under augusti 1940 anordnade fortbildningskurser för gymnastiklärare, ledda av undertecknade Hallström, Lindau och Uggla samt fröken Elin Lindelöf, ha de sakkunniga den 1 oktober 1940 till Herr Statsrådet avgivit redogörelse. Sedan de sakkunniga nu avslutat sitt arbete, få de sakkunniga vördsamt överlämna sitt betänkande. Stockholm den 24 december 1940. B E N K T SÖDERBORG MARRIT HALLSTRÖM

HELGE LINDAU

BERTIL G:SON UGGLA / Gunnar

Wejle

1¶Inledning. Militärövningarna för skolungdom. Beträffande de i direktiven för värntjänstutbildningssakkunnigas arbete omförmälda obligatoriska militärövningar, som under mera än ett halvsekel fram till år 1918 förekommo vid de högre allmänna läroverken, folkskoleseminarierna och de tekniska elementarskolorna, må nämnas följande. Redan i mitten av 1800-talet voro vid de flesta elementarläroverk i förening med gymnastikundervisningen införda militärövningar. I skrivelse den 5 oktober 1860 anhöllo Rikets Ständer, att Kungl. Maj:t täcktes tillse, på vad sätt en mera utbredd färdighet i vapenkonst och andra militära övningar skulle till gagn i en framtid för fäderneslandets försvar kunna genom undervisning i skolorna bibringas det uppväxande släktet. Genom Kungl. cirkulär den 9 januari 1863 förordnades därefter, att vissa sådana övningar skulle införas vid elementarläroverken samt för manliga elever vid folkskollärarseminarierna och folkskolorna. Undervisningen skulle för elever i de klasser, som närmast motsvara våra gymnasier, omfatta, bland annat, infanterirörelser, gevärsexercis, bajonettfäktning och målskjutning samt för yngre elever bland annat enklare infanterirörelser, exercis och bajonettfäktning med trägevär. Beträffande elementarläroverken skulle (enligt den 19 juni 1866 fastställd plan) övningarna försiggå under både höstoch vårtermin. Någon gång skulle, då väderleken det medgåve, företagas »utmarscher med infanterimanövrer». Sedermera förordnade Kungl. Maj:t den 23 mars 1870, att övningar för bibringande av utsträckt krigsbildning borde, så snart erforderligt antal gevär och ammunition hunne anskaffas, äga rum vid de högre elementarläroverken och folkskollärarseminarierna för manliga elever. Övningarna skulle fortgå under en tid av 8—10 veckor, fördelade på senare delen av vårterminen och början av höstterminen. Övningar i skjutning, vari deltagandet förut varit beroende på målsmans tillstånd, skulle vara obligatoriska för eleverna i 6:e och 7:e klasserna (motsvarande våra gymnasieringar). Om skjutbana ej funnes, skulle sådan anläggas; om medel ej funnes härtill skulle anmälan göras till Kungl. Maj:t. I 6:e och 7:e klassens nedre avdelning skulle skjutning utföras med salongsgevär, eventuellt i gymnastiksalen. Kompani- och bataljonsexercis skulle genomgås såväl i sluten som i spridd ordning och därjämte skulle företagas fälttjänstövningar. Därvid skulle 7:e klassens elever tjänstgöra såsom befäl och underbefäl. Förutom den tid, som åtginge för skjutningen, finge 6 timmar i veckan tagas i bruk för militärövningar under den härför avsedda perioden. Även föreskrevs, att vid undervisningen i matematik, fysik och kemi tillämpningar borde göras på militära förhållanden. Som ledare för övningarna skulle gymnastikläraren fungera,

därest han varit militär i 5 år. Han skulle för denna ökning av sin tjänst åtnjuta en efter antalet lärjungar i de båda högsta klasserna lämpad arvodesförhöjning. Om sålunda kompetent gymnastiklärare saknades, skulle eforus hos chefen för inom orten förlagt infanteriregemente begära, att officer måtte ställas till läroverkets förfogande. För folkskoleseminarierna skulle gälla i stort sett samma bestämmelser, varemot för folkskolorna icke meddelades föreskrifter om militära övningar. (Folkskolorna voro undantagna i direktionens för G. C. I. förslag, vilket låg till grund för Kungl. Maj:ts beslut. Jämför angående militärövningar i folkskolor motioner 1896 11:161 och 1886 11:45). Gevär och ammunition skulle genom ecklesiastikdepartementets försorg ställas till förfogande. År 1895 meddelades åtskilliga nya bestämmelser angående övningarnas genomförande vid de allmänna läroverken. Sålunda föreskrevs i instruktion och undervisningsplan den 19 augusti samma år, att i militärövningarna skulle deltaga endast lärjungar ur 6:e och 7:e klasserna. Planen för övningarna bragtes i tillämplig överensstämmelse med programmet för den tidens beväringsrekrytmöte. Eleverna skulle utbildas till och användas såsom biträdande instruktörer. Tiden för övningarna, vilka förlades till början av höstterminen, inskränktes till 5 veckor, varunder eleverna skulle ha 60 timmars övning i exercis, fälttjänst och skjutning samt i samband därmed genomgång av instruktioner enligt »Handbok vid skolungdomens militärövningar» samt »Instruktion för rekrytutbildningen vid infanteriet». Exercisen skulle omfatta enskild utbildning och utbildning i trupp till och med pluton samt fälttjänsten fältmarscher, bevakningstjänst och mindre stridsövningar i deras enklaste former. Eleverna skulle kunna befrias från 7 till 12 lektioner i veckan. Till biträdande ledare skulle enligt generalorder den 6 i samma månad kommenderas lämpliga och villiga underofficerare och underbefäl till i varje fall bestämt antal. Samtidigt med fastställande av dessa bestämmelser försågos de allmänna läroverken med en ganska fullständig och dyrbar skjutmateriel. Beträffande seminarierna vidtogs ingen ändring i de tidigare bestämmelserna. För militärövningarna vid de tekniska elementarskolorna utfärdades inga särskilda föreskrifter; eleverna vid flertalet av dessa skolor deltogo i militärövningarna vid de allmänna läroverken i respektive städer. Den år 1895 genomförda anordningen ansågs vida överlägsen den tidigare tilllämpade. Emellertid uppstodo beträffande övningarnas lämplighet och resultat meningsskiljaktigheter, vilka kommo till uttryck i, bland annat, utlåtanden av domkapitel och läroverkskollegier över en framställning av en seminarierektor om vidtagande av åtgärder i syfte att seminarierna bleve befriade från skyldighet att anställa militärövningar med sina elever. Vissa av myndigheterna betraktade övningar av detta slag som något för läroverkens ändamål främmande och ansågo deras värde icke motsvara de ölägenheter, som de förorsakade den övriga undervisningen. Vidare anfördes, att det underbefäl, som kommenderats att biträda vid ledningen av övningarna, många gånger visat sig sakna den personliga auktoritet, som fordrades för att leda ungdom av det slag det här gällde. Ändra myndigheter åter förordade övningarnas bibehållande. De hade den åsikten, att de föreskrivna kurserna i allmänhet utan svårighet medhunnes trots militärövningarna. Genom det friluftsliv, övningarna medförde, verkade de uppryckande och stärkande i fysiskt avseende, vilket vore till nytta även vid det intellektuella arbetet. De befordrade vidare hurtighet och uppmärksamhet samt utvecklade det praktiska sinnet och den fosterländska andan. Av framstående militärers yttranden framginge även, att ynglingarna vid läroverken erhölle en

långt ifrån förkastlig militär utbildning. Samma vore förhållandet vid seminarierna, där eleverna såsom mera fysiskt utvecklade än i läroverken ännu bättre kunde tillgodogöra sig övningarna. Generalstabschefen avgav den 19 mars 1900 yttrande i ämnet av innehåll, bland annat, att han med hänsyn till att en avsevärd minoritet av skolman förordat militärövningarnas bibehållande, ansåge, att de icke vore mer hindrande för läsningen än att de, om de ur försvarssynpunkt vore motiverade, kunde bibehållas. Deras största uppgift vore att förbereda utbildningen till reservunderbefäl, av vilka ett stort antal erfordrades. I det avseendet kunde övningarna, om de planlades och leddes på rätt sätt, giva ett mycket gott resultat. Särskilt erinrade generalstabschefen om skjutövningarnas stora betydelse. Kunde skjututbildningen påbörjas i skolan, vore mycket vunnet. Där skjutövningar med fosterlandets försvar till mål borde vara militäriskt ordnade under sträng disciplin, förelågc ytterligare skäl att bibehålla de disciplinerande militärövningarna. Före tillkomsten år 1895 av armé-(mauser-)geväret hade vid skjutövningarna använts det tunga och svårhanterliga remingtongeväret. För utredning av uppkommen fråga om användande av armégeväret jämväl vid skjututbildningen i skolorna m. m. tillsattes en kommitté. De av kommittén i dess den 3 december 1900 avgivna betänkande framlagda förslagen vunno statsmakternas gillande (RSkr 1901:103) och de i anledning härav den 12 augusti 1902 utfärdade bestämmelserna kommo att i stort sett bliva gällande fram till militärövningarnas avskaffande. Förslagens innehåll var i korthet följande (jfr KPr 1901:1 vill p. 19): Huvudvikten borde läggas på övningarna i skjutning. Dessa vore väl lämpade för ungdom i skolåldern på grund av, bland annat, sin förmåga att väcka ungdomens intresse och tävlingsmomentet. Särskilt för en sund utveckling av det frivilliga skytteväsendet vore en sådan utbildning av värde. Eftersträvas borde: a) samma färdighet i precisionsskjutning som för arméns rekryter, b) någon vana att undervisa i de förberedande övningarna för skjutning och i precisionsskjutning samt c) teoretisk kännedom om grunderna för skjutning samt för undervisning däri. Men då skjutövningarna, om icke sträng ordning uppehölles, lätt kunde förorsaka olycksfall, borde lärjungarna därjämte erhålla så mycken annan militär utbildning med och utan vapen, att de med ordning kunde uppställas och indelas samt marschera till och från övningsplatsen. Ett huvudvillkor för att det uppställda målet skulle kunna nås vore, att utbildningen skedde med samma slags vapen som vid armén, d. v. s. det nya mausergeväret eller karbinen. Liksom tidigare borde deltagarna uppdelas i 4 avdelningar efter de prov, som fullgjorts i skjutningen. E t t ökat antal instruktörer skulle ställas till skolornas förfogande, ungefär en per 32 deltagare. I första övningsavdelningen skulle var och en skjuta 10, i andra 75 och i tredje 75 kammarskott samt i tredje 25 och i fjärde 45 skarpa skott. Under tiden närmast före år 1918, från och med vilket år skjututbildningsövningarna vid de allmänna läroverken, folkskoleseminarierna och de tekniska läroverken 1 upphörde på grund av Kungl. brev den 25 juni 1917, gällde huvudsakligen vissa år 1910 meddelade föreskrifter för dessa övningar. Föreskrifterna, vilka grundade sig på förslag i ämnet, uppgjorda av sakkunniga, som tillkallats för att inom ecklesiastikdepartementet biträda vid utredning av frågan om änd1 Utom vid dessa läroanstalter kunde enligt det av Kungl. Maj:t den 30 december 1910 fastställda reglementet för kommunala mellanskolan i Malmö såsom övningsämne vid sidan av gymnastik — efter överstyrelsens för rikets allmänna läroverk beprövande — för manliga lärjungar, som däri önskade erhålla undervisning, förekomma skjutövning.

4 rade bestämmelser rörande militärövningarna vid nämnda läroanstalter, och häröver avgivna yttranden m. m., innefattades i kungörelse den 4 april 1910 (nr 32) angående skjututbildning vid de högre allmänna läroverken, folkskoleseminarierna och de tekniska elementarskolorna m. m., bestämmelser fastställda samma dag rörande skjututbildning vid samma läroanstalter samt cirkulär samma dag till statskontoret, överstyrelsen för rikets allmänna läroverk, vissa domkapitel m. fl. angående skjututbildning vid de högre allmänna läroverken m. fl. undervisningsanstalter m. m. Enligt kungörelsen skulle, med viss ändring av 1895 års undervisningsplan, under den tid skjututbildningen påginge rektor åt de avdelningar, som däri deltoge, lämna ledighet från annan undervisning till den utsträckning, att för dem på ingen dag förekomme flera än tillsammans 6, högst 7 undervisnings- och övningstimmar. Därvid skulle iakttagas, att för dessa avdelningar alla övningar i gymnastik och fäktning inställdes, ävensom att icke något läroämne jämförelsevis drabbades av betydligare tidsförlust än de övriga. För folkskoleseminarierna gåvos motsvarande bestämmelser och beträffande de tekniska elementarskolorna stadgades, att det skulle åligga vederbörande skolstyrelse att på rektors förslag bestämma den arbetsordning, som skulle gälla under tiden för skjututbildningen. Vidare förordnades, att vid tillämpning i övrigt av föreskrifterna i 1895 års plan skulle, såvitt anginge där avsedda militärövningar, i fråga om övningarnas beskaffenhet och de lärjungar, som skulle deltaga i dem, gälla vad i sagda bestämmelser för skjututbildning stadgades rörande där avsedda övningar. Kungörelsen innehöll därjämte föreskrifter angående särskilt arvode för vård av materiel och därmed förenat arbete åt övningarnas ledare och gymnastikläraren 1 samt avlöning m. m. åt ledaren, biträdande befäl, gevärshantverkare och förvaltaren av läroverkens reservförråd, vilka arvoden m. m. skulle utgå av de för militära övningar vid ifrågavarande läroanstalter uppförda anslag. I de nämnda bestämmelserna rörande skjututbildningen angavs utbildningens ändamål vara »att förbereda lärjungarnas kommande värnpliktsutbildning, så att de för ändamålet lämpliga bland dem sedermera under tiden för värnpliktens fullgörande må kunna utbildas till reservunderbefäl, ävensom att tillföra den frivilliga skytterörelsen för dess övningar lämpliga föregångsmän». Till ledning vid undervisningen skulle i tillämpliga delar användas skjutinstruktion för trupper beväpnade med 6.5 mm gevär m/96 samt övriga för armén gällande reglementen och instruktioner. I övningarna skulle deltaga vid de högre allmänna läroverken lärjungar i gymnasiets samtliga ringar och i realskolans 6:e klass ävensom lärjungar i de manliga folkskoleseminariernas och de tekniska elementarskolornas alla klasser. Samtliga dessa lärjungar skulle före övningarnas början undergå läkarbesiktning. De i övningarna deltagande skulle årligen övas under 60 undervisningstimmar (ä 45 min.), med övningstiden omfattande högst 18 dagar, helgdagar inberäknade, och med övningstimmarna, som ej finge utgöra 1 Gymnastikläraren var enligt 1905 års läroverksstadga § 134 skyldig att meddela undervisning under så många timmar i veckan, som för undervisningens behöriga bestridande vore erforderliga, dock att lärare, som fått sig ålagd en mera ansträngande eller omfattande tjänstgöring, finge åtnjuta tilläggsarvode till det belopp, som enligt § 120 mom. 5 av Kungl. Maj:t bestämdes. De extra arvodena åt gymnastiklärare samt till anskaffande av ammunition för målskjutning m. m. upptogos i riksstaten för år 1917 till 73 000 kronor. I staten för år 1918 upptogs till extra arvoden åt gymnastiklärare ett belopp av 20 000 kronor.

5 flera än 4 om dagen, så förlagda, att splittring av övningstimmarna undvekes, där på grund av lokala förhållanden för vissa övningar sammanhängande tid krävdes. Övningarna skulle äga rum vid höstterminens början, dock icke före den dag, då höstterminens inträdes- och flyttningsprövningar började, och skulle vara avslutade senast den 12 september. Före vårterminens slut skulle rektor efter gymnastiklärarens hörande bestämma tidsindelningen för övningarna. De i övningarna deltagande lärjungarna skulle, utan avseende på den klass eller ring lärjunge tillhörde, indelas i avdelningar. Uppflyttning till högre avdelning skedde på grund av ådagalagd färdighet i skjutning. De lärjungar, som i högsta avdelningen fullgjort fordringarna samt dessutom visat särskilt intresse för skjututbildningen och anlag för meddelande av undervisning däri, skulle, där omständigheterna så medgåve, bilda en särskild avdelning. Lärjungarna i denna avdelning skulle användas såsom biträdande instruktörer; deras personliga färdigheter skulle uppdrivas jämsides härmed genom utförande av särskilda, härför lämpade övningar, med hänsyn tagen till ammunitionstillgång och lokala förhållanden. Ledningen av skjututbildningen vid ifrågavarande läroanstalter skulle handhavas av officer med biträde av ett antal kommenderat befäl, som genom nådigt beslut blivit fastställt. Rektor skulle i sammanhang med anmälan före den 1 april till ecklesiastikdepartementet om övningstidens början och slut insända tillkännagivande huruvida gymnastikläraren vore kompetent och, såvitt då vore känt, ej genom aktiv militär anställning eller annars förhindrad att tjänstgöra vid skjututbildningsövningarna. Om läroanstaltens gymnastiklärare vore kompetent och oförhindrad att tjänstgöra vid skjututbildningen, skulle han vara ledare. I annat fall skulle kommendering av ledare ske genom vederbörande militärmyndighet. Särskilda bestämmelser funnos för det fall att två läroanstalter skulle ha gemensamt befäl. Ledare skulle inställa sig vid läroanstalten 2 dagar före skjututbildningens början och kunde få kvarstanna 2 dagar efter dess slut. Program för övningarna skulle med ledning av föreskrifterna angående omfattning av övningarna m. m. före övningarnas början uppgöras av ledaren och skulle vid anfordran tillhandahållas inspektör. Inspektion av skjututbildningen borde årligen verkställas på för övningarna anslagna tider och på sätt Kungl. Maj:t bestämde. Den materiel, som vore eller bleve utlämnad till läroanstalterna, skulle i därför särskilt upplåten lokal förvaras och vårdas av vederbörande gymnastiklärare. Över materielen skulle föras konceptjournal och, i förekommande fall, vapenjournal. Rcscrvmateriel skulle förvaras i ett vid högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm inrättat förråd och vårdas av därtill förordnad förvaltare enligt särskild för honom utfärdad instruktion ävenledes av den 4 april 1910. Vidare funnos bestämmelser om materiel vård och rekvisition samt om redogörelse för övningarna. Det nämnda cirkuläret angav, bland annat, vilka läroanstalter som skulle hava gemensamt befäl för ifrågavarande övningar, nämligen läroanstalter belägna i Malmö, Lund, Växjö, Linköping, Norrköping, Göteborg, Borås, Örebro, Strängnäs, Karlstad, Uppsala, Härnösand och Luleå. För Beskowska skolan i Stockholm skulle gälla Kungl. brev den 31 januari 1902. Samma den 4 april 1910 utfärdades generalorder (nr 370) angående beordrande av befäl till samt inspektion av skjututbildningen. Vid kommendering såsom ledare eller biträdande vid övningarna skulle iakttagas, att endast den, som vore därtill fullt lämplig och villig, finge ifrågakomma. I första hand skulle utses den, som tillhörde arméns reserver eller övertaliga personal och som vore till kommendering oförhindrad med hänsyn till föreskriven tjänstgöring. Där-

G

näst skulle ifrågakomma läroanstalts ordinarie eller vikarierande gymnastiklärare, som tillhörde kompanistat, och i sista hand annan befälspersonal på sådan stat. Befälspersonalen skulle väljas företrädesvis ur infanteriet. Skjututbildningen borde inspekteras av regementsofficer, som arméfördelningschef därtill förordnade. — Genom generalorder den 5 mars 1914 (nr 241), vilken upphävde 1910 års generalorder i ämnet, meddelades föreskrifter angående ansökan av personal, tillhörande arméns reserver och ej tjänstgöringsskyldig under årets repetitionsövningar, som önskade tjänstgöra såsom ledare eller biträdande befäl vid skjututbildningen, samt angående beordrande av ledare och biträdande befäl etc. I särskild p. m. för ledare av skjututbildningsövningarna angåvos ledarens åligganden under hans vistelse vid läroverket före och efter övningarna och funnos bestämmelser om utdelande av patronväskor och livremmar till lärjungarna, skjutböcker, rulla, anteckningsböcker, ammunitionsredovisning m. m. Kungl. Maj:ts beslut den 25 juni 1917 angående upphörande av skjututbildningsövningarna vid de allmänna läroverken m. fl. undervisningsanstalter får ses mot bakgrunden av att tidsutvecklingen i början av 1900talet framtvungit en lösning av underbefälsfrågan efter större linjer än de av generalstabschefen år 1900 angivna. Genom 1914 års försvarsreform ökades nämligen värnpliktstjänstgöringen för gruppen studenter och likställda till sammanlagt 500 dagar, varigenom behovet av värnpliktigt underbefäl tillgodosågs på annat sätt än tidigare. Behövligheten av skolornas militärövningar började under sådana förhållanden ånyo sättas i fråga. Vid 1917 års riksdag väckte ledamoten av andra kammaren E . A. Nilson i Örebro motioner om indragning av dessa övningar (nr 55—57). Motionären framhöll, a t t de skäl, som tidigare k u n n a t andragas för deras bibehållande, genom försvarsreformen förlorat sitt värde och att enligt uttalanden av åtskilliga läroverkskollegier militärövningarna utgjorde ett avsevärt hinder för studiernas ändamålsenliga bedrivande. Statsutskottets majoritet (utlåtande nr 8) betecknade de till stöd för motionerna anförda skälen som synnerligen övertygande och tillstj-rkte motionen, vilken även, efter gemensam votering, vann riksdagens bifall. Riksdagen anmälde därefter i skrivelse nr 8 angående regleringen av utgifterna under riksstatens 8:e huvudtitel, a t t riksdagen, i anledning av motionerna, för indragning av skjututbildningsövningarna vid de allmänna läroverken, folkskoleseminarierna samt de tekniska läroverken från och med år 1918 minskat reservationsanslaget till de allmänna läroverken med 53 000 kronor (1918: v i n F. 3), reservationsanslaget till folkskoleseminarierna med 8 500 kronor (1918: v i n F. 35 a) samt det ordinarie anslaget till de tekniska läroverken med 5 000 kronor (1918: v i n i. 1). Kungl. Maj:t förordnade, med godkännande av riksdagens härutinnan fattade beslut, a t t omförmälda övningar skulle från och med år 1918 upphöra, och förklarade sig vilja framdeles meddela beslut beträffande de åtgärder, som i anledning därav kunde böra vidtagas i fråga om den för nämnda övningar anskaffade materielen m. m. Åtskilliga beslut härom ha sedermera meddelats.

7 Åtgärder för värntjänstutbildning av skolungdom m. m. efter upphörande av militärövningarna. Från och med år 1918 ha till följd av.beslutet den 25 juni 1917 övningar av militär natur icke varit upptagna i undervisningsplanerna och ingen egentlig utbildning av sådan natur ägt rum vid skolorna. 1 Emellertid har skolungdomen i stor utsträckning utnyttjat de möjligheter, som eljest stått till buds för erhållande av militär utbildning. Sålunda har på många håll den frivilliga skytterörelsen genom, bland annat, skolskytteföreningar visat sig utöva stark dragningskraft. Mångenstädes ha även ungdomens landstormsorganisationer givit många ynglingar rent militär utbildning och visat sig på ett alldeles särskilt sätt vinna deras intresse. Ur värntjänstens synpunkt utan tvivel värdefull utbildning ha vidare 10 000-tals medlemmar av scoutrörelsen erhållit. P å frivillighetens väg har sålunda åstadkommits ett betydande tillskott till landets värnkraft. A t t därvid största delen av landets ungdom icke blivit delaktig av sådan utbildning, har från åtskilliga håll med beklagande framhållits. Såsom i direktiven för de sakkunniga (sid. VIII) angivits ingår numera värntjänstutbildning, ehuru i mycket obetydlig omfattning, obligatoriskt i skolornas program. Den sålunda anbefallda undervisningen i luftskydd vid de under skolöverstyrelsens inseende ställda läroanstalterna torde dock ur synpunkten a t t tillskapa beredskap få anses otillräcklig.

Principer för skolungdomens värntjänstutbildning. D å tidsläget nu aktualiserat frågan om återinförande av militärt betonade övningar i skolorna, så har detta, på sätt skolöverstyrelsen i sitt yttrande den 22 april 1940 anfört, sin grund i en ånyo ändrad problemställning. Frågan torde numera kunna frigöras från det gamla sambandet med utbildningen av värnpliktigt underbefäl och böra betraktas som ett helt nytt spörsmål och övervägas med hänsyn till samhällets intressen under en tid, då krigföringen undergått radikala ändringar och då ett krig måste innebära ett uppbåd av hela samhällsorganismens yttersta krafter. Kriget har blivit ett maskinkrig och fått totalitär karaktär, som icke lämnar någon samhällsfunktion oberörd eller någon plats inom landet säkert fredad. De män, som kallas under vapen till rikets försvar, måste ha fått en lång, sammanhängande mer eller mindre specialbetonad utbildning och en kraftig fysisk träning, och de medborgare, som icke kallas under vapen, 1 Angående förekomsten av dylika övningar se andra kammarens protokoll 1931:2 sid 15 ff och 45 sid. 54 ff.

2 404091

8 måste i görligaste mån ha gjorts förtrogna med tanken på de situationer, som under krig kunna uppkomma, och övade i de göromål, som då kunna komma att åligga dem. E n värntjänstutbildning för skolungdom k a n icke på något sätt ersätta eller förminska den hårda disciplinerande undervisning, övning och träning för krigets värv, som är nödvändig och som den egentliga allmänna värnpliktsutbildningen skall ge, ty därtill skulle fordras vida längre och mera sammanhängande utbildningsperioder än vad som kan komma i fråga för denna ungdom. E t t tekniskt mål kvarstår dock under alla förhållanden såsom önskvärt och realiserbart för den manliga ungdomen, och det är individens förtrogenhet med geväret och hans färdighet i skjutning. E t t annat mål för ungdomens värntjänstutbildning är a t t vinna insikt och färdigheter i olika uppgifter för den allmänna säkerhets- och skyddstjänsten. För flickorna är obligatorisk värntjänstutbildning något fullkomligt n y t t . Rörande den uppkomna frågan om införande därav må först erinras om att enligt direktiven för de sakkunnigas arbete barnavård, olycksfallsvård och lotta verksamhet borde ingå i de kvinnliga elevernas utbildning. Vidare framhålles i direktiven, att utbildningen skulle vara av sådan art, a t t den bidroge till att höja den allmänna beredskapen, men a t t splittring skulle undvikas. Lika nödvändigt som det militära försvaret är för ett lands beredskap lika viktigt är att varje medborgare, man såväl som kvinna, utbildas till att kunna fylla de krav, som i krigstider komma att ställas på civilbefolkningen. De sakkunniga anse det därför vara en ofrånkomlig nödvändighet, att även all kvinnlig ungdom erhåller värntjänstutbildning. Vad utbildningsgrenarna beträffar bör främst betonas, a t t fysisk fostran är för de kvinnliga eleverna, liksom för de manliga en förutsättning för a t t de skola kunna tillgodogöra sig annan önskvärd utbildning samt fylla de större och i många fall nya och påfrestande krav, vilka i nuvarande tid måste ställas på ungdomen. Till denna grundläggande utbildning måste för de kvinnliga eleverna, liksom för de manliga i fråga om skjututbildning, knytas speciell utbildning. Denna bör vara inriktad på att göra flickorna kompetenta att fylla luckor och behov, vilka under nuvarande orostider redan u p p s t å t t och som i ännu högre grad i händelse av krig måste uppstå i samhällslivet. Utan tvekan kan det påstås, att hem- och familjeförhållanden i första hand bliva lidande i tider av ovan nämnda art. Den vuxna kvinnan har redan nu på grund av männens inkallelse till militärtjänst i stor utsträckning blivit tvingad a t t hjälpa eller ersätta mannen såsom familjeförsörjare eller såsom arbetare på nya områden — ett förhållande, som i många fall medfört a t t hemmen och deras skötsel bliva lidande och som ger anledning till a t t utbildning av all kvinnlig ungdom till att kunna övertaga skötseln av och ansvaret för hem-

9 met framträder såsom ett mycket trängande behov. De sakkunniga återkomma på annat ställe (sid. 36) till denna fråga. Den kvinnliga ungdomen bör emellertid ej endast besitta insikt och färdighet i ett hems skötsel under normala förhållanden — utbildning häri ligger utanför den egentliga värntjänstutbildningen 1 — utan bör därutöver göras förtrogen med problem, som beträffande hemförhållanden uppkomma under kris- och krigstider, t. ex. behövliga åtgärder vid eventuell evakuering och befolkningsomplacering samt vid anordnande av läger. Denna gren av den kvinnliga värntjänstutbildningen, som ju omfattar även lottaverksamhet, kallas i det följande hem- och lägertjänst. Med hänsyn till det moderna krigets natur och den i krigstider nödvändiga inskränkningen i den allmänna sjukvården — sjukhusen måste ju då delvis utrymmas, många av deras läkare och sjuksköterskor tagas i anspråk på annat håll — bör undervisning i elementär sjukvård, d. v. s. hemsjukvård såväl som olycksfallsvård, ingå i den kvinnliga skolungdomens värntjänstutbildning. Att även barnavård bör ingå i densamma är självfallet. I anslutning till vad sålunda anförts vilja de sakkunniga som sin åsikt uttala, att de kvinnliga elevernas speciella värntjänstutbildning skall omfatta hem- och lägertjänst, hemsjukvård och barnavård. Förutom vad som redan omnämnts bör för de kvinnliga eleverna liksom för de manliga ingå utbildning i luft-, gas- och brandskydd samt i målspaning, rapportering och ordonnanstjänst. Ernående av den åsyftade nationella beredskapen förutsätter stärkande och bevarande av den samhällsanda, som nuvarande allvarstid lärt oss vara nödvändig för att ett folks frihet skall bestå. Många tecken tyda på att denna anda under det sista året fördjupats hos vårt folk och att även ungdomen söker vägar för att göra sin insats i fosterlandets tjänst. För den äldre generationen måste det framstå såsom en plikt a t t giva det uppväxande släktet alla rimliga möjligheter och tillfällen att utbilda sig för att värna om det land, där det fötts och som det tagit i arv av sina fäder och skall lämna till sina efterkommande. D e unga skola läras a t t förstå, att de äro lemmar i fosterlandets stora organism och a t t individen måste lyda de skrivna och oskrivna lagar, som syfta till det helas väl, till familjens, skolans, bygdens, fosterlandets väl. Den naturliga auktoritetstron får icke undergrävas, och lydnadsplikten skall anammas som ett samhällets nödvändiga och självklara krav. Det yttre uppträdandet skall vittna om vakenhet och hänsyn till allmän trivsel. D å en sådan fostran av ungdomen utgör en livsK SSf^-f^J*^* ""i I'l-T^ a V o b l i S a t o r i s k undervisning i hushållsgöromål se K. prop. 1938.1 v m sid. 309 f.och 31o t. samt 1939:211 sid. 135, 142 f. och skolöverstyrelsens utredning och torslag den 26 juh 1938 i ämnet (jfr andra kammarens protokoll nr 20 sid 4 f vid 1939 ars lagtima riksdag samt v.d samma riksdag första kammarens första tillfälliga" utskotts uti. nr 14 och andra kammarens örsta tillfälliga utskotts uti. nr 5 i anledning av motioner av herrar Domo mfl. och Bagge m.fl.om beredande åt den kvinnliga ungdomen av ökad u bildning i hemvård och därmed närbesläktade samhälleliga uppgifter). uionaning

10 betingelse för varje folk, ligger det vikt uppå att den kommer alla till del. Det medel härför, som värntjänstutbildningen utgör, bör därför i största möjliga utsträckning tillvaratagas, och sådan utbildning alltså icke förbehållas några vissa lärjungekategorier utan bliva en hela folkets egendom. Principiellt bör således all skolungdom, manlig såväl som kvinnlig, erhålla en efter ålder och kön avpassad värntjänstutbildning. Det må erinras om att enligt de för de sakkunniga meddelade direktiven frågan gäller icke endast att återinföra skjutövningarna vid skolorna för de manliga eleverna utan att på ett eller annat sätt med skolornas normala arbetsprogram införliva värntjänstutbildning för både gossar och flickor, och att ehuru det vore mest angeläget att för de högre klasserna organisera en utbildning på vissa angivna områden, de lägre klasserna vid läroverken och därmed jämförliga skolor samt folkskolan vid utredningsarbetet icke borde helt lämnas ur sikte. De sakkunniga hålla före, att från egentlig värntjänstutbildning böra, med hänsyn till förmågan att tillägna sig densamma, undantagas endast barn på lägre åldersstadium än som motsvarar elevernas i läroverkens klass 2;i, l 4 . Omfattningen av utbildningen och sättet för meddelande av densamma måste dock differentieras för olika elevkategorier. Skillnad måste sålunda göras dels mellan olika skolformer och dels mellan gossar och flickor. Vad sålunda anförts gäller huvudsakligen den värntjänstutbildning under läsåret, vilken i det följande avhandlas å sid. 11—88. Rörande de ytterligare skäl, vilka ligga till grund för de sakkunnigas därefter framlagda förslag om värntjänstutbildning under ferier, hänvisas till sid. 89.

11¶I. Värntjänstutbildning under läsåret. Direktiven för de sakkunnigas arbete innefattar uppdrag att undersöka om och i vad mån friluftsdagarna vid skolorna kunna utnyttjas för värntjänstutbildning. D e hinder, som tidigare förelegat mot användande av friluftsdagarna till skjututbildning och dylikt, är numera undanröjt, sedan Kungl. Maj:t, samtidigt med a t t bemyndigande meddelades att tillkalla de sakkunniga, med anledning av i ämnet gjorda framställningar förklarat, att skolornas friluftsdagar må tills vidare, i den utsträckning som av vederbörande rektorer prövas lämplig, tagas i anspråk för skjututbildning och andra beredskapsövningar.

Författningsbestämmelser om friluftsverksamhet m. m. A. Läroverk och vissa andra undervisningsanstalter. Beträffande den hittillsvarande friluftsverksamheten må anmärkas: Enligt gällande stadgor för rikets allmänna läroverk (Sv. förf.-saml. 1933: 109, § 20), för kommunala flickskolor (Sv. förf.-saml. 1928: 426, § 18 sådan paragrafen lyder enligt Sv. förf.-saml. 1935: 542) och för kommunala mellanskolor (Sv. förf.-saml. 1933: 345, § 18) skall under en tid, motsvarande minst 10, högst 12 dagar, det vanliga skolarbetet ersättas av friluftsverksamhet, bestående av dels vandringar, idrottsövningar och kroppsarbete i det fria, dels exkursioner och andra studieutflykter. Befrielse från deltagande häri kan av rektor under vårterminen meddelas lärjungar, som bereda sig till avläggande av real- eller studentexamen respektive tillhöra flickskolans högsta klass. Sålunda frikallade elever skola under motsvarande tid åtnjuta ledighet. Friluftsverksamheten förlägges antingen till fast friluftsdag, varvid för densamma på arbetsordningen upptages viss regelbundet återkommande tid, eller till rörliga friluftsdagar, så långt möjligt jämnt fördelade över läsåret, varvid disponeras för varje tillfälle anvisad tid, eller ock till fasta och rörliga friluftsdagar i förening. Sättet för friluftsverksamhetens ändamålsenliga inordnande i skolarbetet bestämmes av rektor efter kollegiets hörande, och plan för verksamhetens bedrivande fastställes av rektor efter

12 samråd med vederbörande lärare. Därest friluftsverksamheten förlägges till fast dag, skall rektor efter kollegiets hörande uppgöra förslag till erforderliga jämkningar i de fastställda timplanerna samt underställa förslaget skolöverstyrelsens prövning. Vid friluftsverksamhetens planläggning och utförande skola i övrigt tjäna till huvudsaklig ledning de anvisningar, som meddelas av skolöverstyrelsen. Motsvarande bestämmelser finnas för högre folkskolor och praktiska mellanskolor i den för dem gällande stadgan (Sv. förf.-saml. 1934:248, § 19), dock att antalet friluftsdagar här endast angives skola utgöra högst 12. I viss utsträckning synas nämnda föreskrifter beträffande friluftsverksamhet ha vunnit tillämpning även vid kommunala gymnasier samt vid en del privatläroverk såsom högre goss- och samskolor, högre flickskolor och enskilda mellanskolor. I fråga om friluftsverksamhetens ordnande m. m. finnas nu anvisningar i den av överstyrelsen den 18 maj 1935 utgivna publikationen »Metodiska anvisningar till undervisningsplanen för rikets allmänna läroverk» sid. 5 f., 27 ff. och 190 ff. Anvisningarna bygga i huvudsak på det förslag till metodiska anvisningar (allmänna anvisningar och speciella anvisningar), som utarbetats av 1931 års läroverkssakkunniga och ingår i deras betänkande (Stat. off. utr. 1932:31). D e äro avsedda a t t användas, utom vid de allmänna läroverken och de kommunala mellan skolorna, i tillämpliga delar även vid undervisningen i andra till det högre skolväsendet hörande skolformer. Formuleringen av nämnda § 20 i läroverksstadgan överensstämmer i huvudsak med det av de läroverkssakkunniga framlagda förslaget härutinnan (Stat. off. utr. 1932:31 sid. 296). Beträffande antalet friluftsdagar innebar detta reduktion av det förut bestämda. Enligt 1928 års läroverksstadga § 20 skulle nämligen, utöver viss annan ledighet, det vanliga skolarbetet varje år av rektor inställas under högst 20 dagar, av vilka minst 15, fördelade på hel- eller halvdagar och på lämpligt sätt förlagda till läsårets olika delar, skulle efter bestämmande av rektor användas för främjande av idrottsliv och friluftsverksamhet genom anordnande av idrottsövningar, längre vandringar, naturvetenskapliga och historiska exkursioner och andra studieutflykter, friluftsarbete och dylikt under läroverkets ledning och tillsyn. Läroverkssakkunnigas förslag till inskränkning av friluftsdagarnas antal sammanhängde med deras förslag rörande för hela läroverket gemensam ledighet från undervisningen av högst 6 dagar under läsåret, varom bestämmelse nu finnes i läroverksstadgan § 18 mom. 4 (betänkandet sid. 406). De sakkunniga anförde bland annat (sid. 359): »I fråga om friluftsverksamhetens omfattning har alltsedan tillkomsten av de 15 s. k. friluftsdagarna krav rests dels på en minskning av dagarnas antal, dels på införande av en viss latitud i fråga om detta antal. Vid rektorsmötet 1931 röstade endast 2 av de högre läroverkens rektorer för bibehållande av det nu föreskrivna antalet dagar. Svaren på cirkulärskrivelsen till rektorsämbetena visa också, att meningarna rörande det lämpliga antalet starkt gå isär. För 15 dagar uttala sig 15 läroverk; 12—15 dagar föreslås av 6 läroverk, under det att 26 önska en ännu större latitud, från lägst 9 a 10 till högst 12 a 15. De flesta skolorna anse 'omkring 10'

13 dagar vara lämpligast; mindre än 9 dagar vilja 12 skolor ha. Då vi ansett det av särskild vikt, att i denna betydelsefulla punkt den förhärskande uppfattningen får bli avgörande, ha vi funnit oss böra föreslå antalet friluftsdagar till lägst 10, högst 12. Samtidigt ha vi emellertid påkallat ett återinförande av den i 1905 års stadga förekommande bestämmelsen, att rektor skall meddela för hela läroverket gemensam ledighet lägst 4, högst 6 dagar under året. Mot nuvarande 20 dagar skulle alltså svara lägst 14, högst 18 dagar för ändamål, som här avses.» I fråga om syftet med friluftsverksamheten må citeras följande uttalanden av läroverkssakkunniga: (Sid. 13) »På ett särskilt sätt stå gymnastiken och friluftsverksamheten i samband med lärjungarnas karaktärsdaning. De friare former, varunder samvaron mellan lärare och lärjungar samt mellan de senare inbördes här äger rum, kunna verksamt bidraga till att utveckla lärjungarnas kamratkänsla och hjälpsamhet samt deras solidaritet med skolan, och genom sin art har denna sida av skolans verksamhet särskilda förutsättningar att uppamma mod, rådighet och förmåga att uthärda strapatser. På idrottsplatsen, under vandringar i skog och mark samt under längre skolresor har läraren ofta tillfälle att lära känna sina lärjungar på ett förtroligare sätt än under arbetet inom skolan. Han kan upptäcka drag hos de unga, som han förut icke märkt, och han kan härigenom få nya synpunkter i fråga om lärjungarna och deras behandling, som kunna bli av betydelse även för det övriga skolarbetet.» (Sid. 39). »Syftet med friluftsverksamheten är dels att bereda lärjungarna rekreation och omväxling i det dagliga arbetet genom idrottslig verksamhet, studieutflykter o. d., dels att erbjuda dem lämpliga tillfällen att komma i närmare kontakt med livet utanför skolan och lära känna natur, folk, arbetsliv m. m. samt vänja dem vid ett vårdat uppträdande och i övrigt påverka deras personlighetsfostran. • Såsom mål for själva friluftsövningarna bör gälla, att lärjungarna redan i realskolan erhålla någon kännedom om och färdighet i samtliga inom skolan förekommande idrottsgrenar (fri idrott, simning, orientering o. s. v.). I övrigt böra lärjungarna, särskilt på gymnasiet, ha stor frihet vid val av idrottsgrenar.» I detta sammanhang torde böra erinras om a t t läsåret vid de allmänna läroverken och vissa högre kommunala läroanstalter omfattar 38 veckor eller för de elever, som i vanlig ordning bliva flyttade, 266 dagar. Beträffande de högre folkskolorna skall läsåret i regel omfatta minst 36 veckor. För läroverken och de kommunala mellanskolorna tillkommer tiden för inträdes- och flyttningsprövningar, vilken tid beträffande flickskolorna inräknas i läsåret. I läsåret inräknas den ledighet, som vid slutet av varje termin oundgängligen erfordras för skolarbetets avslutande, samt påsk- och pingstloven. Läroverkens läsår börjar senast första söckendagen i september och slutar inom juni månad, därest icke särskilda omständigheter föranleda undantag. D a g för terminernas början och slut bestämmes efter rektors förslag av eforus. För mellan- och flickskolorna samt de högre folkskolorna gäller, att, därest ej annorlunda är bestämt i skolans reglemente, läsåret börjar i augusti och slutar i juni, samt a t t dag för termins början och slut bestämmes av skolstyrelsen efter förslag av skolans rektor. För högre flickskolor och enskilda mellanskolor synes läsåret i regel omfatta 36 respektive 38 veckor.

14 B. Folkskolor. Även för de egentliga folkskolorna finnas bestämmelser om friluftsdagar. Sålunda stadgas i den år 1919 fastställda undervisningsplanen för rikets folkskolor under anvisningar till kursplanen för ämnet gymnastik med lek och idrott (Sv. förf.-saml. 1919: 880 sid. 2695, jfr sid. 2578 och 2805), att efter skolstyrelsens bestämmande böra, där så ske kan, minst 4 halva eller 2 hela dagar under vardera höst- och vårterminen användas för av lärare ledda lekar och idrottsövningar i det fria. Sedan den årliga lästiden i ett stort antal skoldistrikt ökats i samband med 1937 års lönereglering för folkskollärarpersonalen, har skolöverstyrelsen i skrivelse den 20 oktober 1938 till statens folkskolinspektörer anfört, a t t i de minst 214 verkliga undervisningsdagarna vid skolor med 39 veckors årlig undervisningstid finge inräknas högst 3 dagar varje termin, vilka kunde under vederbörande lärares ledning ägnas åt friluftsverksamhet i form av idrottsövningar, studieutflykter eller dylikt. Vid 36 % veckors årlig undervisningstid med minst 203 verkliga undervisningsdagar borde friluftsdagarnas antal bestämmas till högst 2 varje termin. De lokala myndigheterna, vilka alltså i första hand ha a t t fatta beslut om införande av friluftsdagar, ha över hela vårt land ådagalagt insikt om värdet av ungdomens fysiska fostran i skolans hägn. I reglementena för skoldistrikten förekomma nämligen allmänt föreskrifter om friluftsverksamhet. Antalet friluftsdagar varierar givetvis för olika distrikt men synes i allmänhet vara bestämt för distrikt med 39 veckors lästid till högst 6, för en del dock upp till 8, samt för distrikt, där lästiden är kortare, till högst 4. P å sistone har kommit till uttryck ett allmänt önskemål inom folkskollärarkåren om införande av obligatoriska friluftsdagar även för folkskolan (se härom sid. 41 ff.). Även i reglementen för en del fortsättningsskolor ha önskemål om friluftsverksamhet beaktats, jfr sid. 51 ff.

C. Övriga läroanstalter. I undervisningsplaner etc. för övriga läroanstalter såsom högre lärarinneseminariet, folk- och småskoleseminarier, tekniska läroverk, handelsgymnasier, anstalter för kommunal yrkesundervisning, folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter äro friluftsdagar däremot ej upptagna, se vidare nedan sid. 51 ff.

15¶Anknytande av värntjänstutbildningen till friluftsverksamheten vid läroverk. Beträffande resultatet av friluftsdagarna vid läroverken och liknande undervisningsanstalter anse sig de sakkunniga böra uttala, a t t dessa dagar i så m å t t o uppfyllt förväntningarna, a t t de givit omväxling i det dagliga skolarbetet, a t t de flerstädes givit kontakt med livet utanför skolan och a t t de givit lärjungarna en del ökade kunskaper och färdigheter, men att deras program på grund av bristfällig organisation och brist på kompetenta ledare på många håll varit för lösliga. I detta hänseende måste en ändring ske. D e sakkunniga återkomma härtill (sid. 62 ff.). Till belysande av hur friluftsverksamhet varit anordnad, vilja de sakkunniga anföra ett exempel, h ä m t a t ur sista årsredogörelsen för högre allmänna läroverket i Bromma i Stockholm, landets största läroverk med ett elevantal av över 1 100, fördelat på 39 avdelningar. Det heter där: Friluftsverksamheten har varit förlagd till rörliga friluftsdagar, halv- eller heldagar. Övningarna ha vid halvdagar förlagts till tiden 12.15—14.4.-), vid heldagar till tiden 12.15—16.00 och lov följande dag 8.15—10.45 eller till tiden 9.30—13.30. Programmen ha omfattat övningar i fri idrott, simning, orientering, tennis, skytte, skridsko- och skidåkning, bollspel, terränglekar, cykelutflykter samt övningar i luftskydd. Eleverna ha i viss utsträckning fått välja bland ovanstående. Friluftsdagar ha även använts till exkursioner samt besök vid brandstation, fabrik, tidningstryckeri och ett flertal museer. Simkunnigheten har kontrollerats och prov för skolungdomens idrottsmärke ha avlagts. Elever i de högsta ringarna ha i stor utsträckning tjänstgjort som biträdande ledare. Elever ha deltagit i skolungdomens distriktstävlingar i fri idrott, simning och vinteridrott, skolungdomens hösttävlingar i fri idrott, simning, segling och skytte, turneringar i ishockey, bandy, fäktning, handboll och korgboll samt även tävlingar i orientering och tennis. D e metodiska anvisningarna till undervisningsplanen för rikets allmänna läroverk (jfr sid. 12) upptaga — utom allmänna anvisningar rörande bland annat omfattningen och ordnandet av friluftsverksamheten — under ämnet »Gymnastik med lek och idrott» bland annat »Friluftsövningar». Dessa skola omfatta: Fri idrott, simning m. m.; orientering; vandringar, cykelturer, skidfärder och andra utflykter; terränglekar; lägerliv; praktiskt arbete — allt i huvudsaklig överensstämmelse med de läroverkssakkunnigas förslag. U t a n tvivel kan en väl organiserad och skickligt ledd utbildning i dessa friluftsgrenar i förening med gymnastikundervisningen bilda grundstommen till en ungdomens försvarsberedskap. Åtskilligt av vad läroverkssakkunniga anfört angående syftet med friluftsverksamheten bör härvid hållas i minnet. Till denna utbildning anse de sakkunniga redan av detta skäl, a t t värntjänstutbildningen i första hand bör anknytas.

16 Ehuru det torde vara ställt utom fråga, a t t deltagande i värntjänstutbildningen skall vara obligatoriskt, må erinras om a t t befrielse från deltagande redan i de nuvarande friluftsövningarna är medgivet endast i undantagsfall (läroverksstadgan § 11). Värntjänstutbildningens grenar. Till de i friluftsverksamheten ingående grenarna, vilka för a t t värntjänstutbildningen skall kunna fylla sitt syfte måste erhålla ett delvis annat innehåll, bör såsom ovan anförts komma utbildning i luft-, gas- och brandskydd, målspaning, rapportering och ordonnanstjänst samt olycksfallsvård. Vidare bör värntjänstutbildningen omfatta för de manliga eleverna handgranatkastning, skjutning, vapenkännedom och vapenvård samt för de kvinnliga eleverna hem- och lägertjänst, hemsjukvård och barnavård. Tid för värntjänstutbildningen. Det torde ligga i öppen dag, a t t de nuvarande friluftsdagarna ej förslå för att utbildningen skulle kunna göras tillräckligt grundlig, u t a n a t t för ändamålet erfordras längre tid. Skolöverstyrelsen, som i sitt utlåtande i ämnet den 22 april 1940 synes ha utgått från att ferietid i första hand skulle för de allmänna läroverkens del tagas i anspråk för övningarna, har beträffande den erforderliga tiden anfört: Huru lång tid som vore behövlig vore svårt att med tillförlitlighet uppskatta. Gymnastikläraresällskapet hölle för sannolikt, att övningarna nu skulle kräva avsevärt längre tid än de 60 timmar, som förr stått till buds. Överstyrelsen kunde visserligen icke göra anspråk på någon erfarenhet i dessa frågor, sådana de nu tedde sig i ett helt nytt världsläge, men hölle för troligt, att man under förutsättningav god organisation skulle kunna tillgodose de mera framträdande kraven genom en årligen återkommande 14 dagars kurs, förlagd antingen till början av sommaren närmast efter läsårets slut eller till slutet av ferierna närmast före höstterminens början. De lärjungar, som tillbringade 4 år på gymnasialstadiet, skulle ändock på så sätt erhålla en utbildning av tillhopa 8 veckor. Om tiden på detta sätt avpassades, behövde skolundervisningens organisation i övrigt icke ändras, och det funnes ingen anledning att antaga, att dess effektivitet skulle bliva lidande. Skolöverstyrelsen har emellertid på annat ställe i samma utlåtande visat sig icke stå främmande för anknytning av värntjänstutbildningen helt eller delvis till friluftsdagar av redan befintlig t y p . De sakkunniga hysa den uppfattningen, a t t ifrågavarande utbildningstid bör kunna begränsas till 15 heldagar. I anslutning till vad härom anförts få de sakkunniga således föreslå, att i stället för nuvarande bestämmelser om friluftsdagar för läroverk och liknande läroanstalter m å t t e införas bestämmelser av innehåll, a t t vid dessa skolor skola finnas minst 15 frilufts- och värntjänstdagar per läsår.

17 Beträffande dagantalet innebär således de sakkunnigas förslag ökning av nuvarande maximiantal friluftsdagar med 3 och återgång till det minimiantal dagar, som före 1933 års ändring av läroverksstadgan stod till förfogande för främjande av idrottsliv och friluftsverksamhet. Ökningen kan betecknas såsom mycket blygsam med hänsyn till det resultat, som den beräknas kunna medföra i utbildningshänseende. Skolornas arbetsprogram är dock redan nu omfattande och hotar i vissa klasser att spränga sin ram. De sakkunniga anse sig därför och med hänsyn till det i direktiven för de sakkunnigas arbete anmärkta riksdagsbeslutet icke böra ifrågasätta, att de 3 tillkomna frilufts- och värntjänstdagarna skola tagas från läsårets läsdagar, utan anse starka skäl föreligga för en förlängning av läsåret. Helst skulle de sakkunniga med hänsyn till önskvärdheten av a t t belastningen av schemat minskas velat föreslå en förlängning av en vecka, men på grund av de kostnader, som en sådan förlängning skulle medföra (jfr sid. 87 f.), inskränka sig de sakkunniga till a t t föreslå en förlängning av läsåret med 3 dagar. D å det möjligen kunde invändas, a t t åtminstone någon del av den för värntjänstutbildningen erforderliga tiden skulle kunna inom ramen för läsåret åstadkommas därigenom, a t t den för den egentliga gymnastikundervisningen anslagna tiden minskades, vilja de sakkunniga — under erinran om a t t gymnastikundervisningen omfattar endast högst 4 lektionstimmar om 40—45 minuter i veckan — bestämt betona, a t t undervisningen i gymnastik måste ingå såsom ett omistligt led även i värntjänstutbildningen bland annat i fråga om fysisk träning och genom den möjlighet den giver läraren att i disciplinärt avseende nå varje enskild lärjunge. Inskränkning i den för gymnastikundervisning anslagna tiden får därför principiellt icke vidtagas. Fastmera bör gymnastikundervisningen för de äldre manliga eleverna bedrivas så, att de förberedas för den soldatgymnastik, vari de senare komma a t t deltaga under sin värnpliktsutbildning. Till stöd för sitt förslag att sålunda fördela värntjänstutbildningen under läsåret vilja de sakkunniga ytterligare anföra: Flertalet av de i värntjänstutbildningen ingående grenarna står, såsom redan framhållits, enligt de sakkunnigas mening i ett mycket intimt samband med den nuvarande friluftsverksamheten, och värntjänstutbildningen bör därför i största möjliga utsträckning anslutas till denna verksamhet. Utbildningsresultatet i värntjänstens grenar främjas bättre genom under hela läsåret återkommande övningar (repetitioner) än av till kort tid samlade övningar. Även hänsyn till möjligheten för skolorna a t t u t a n hjälp från annat håll anordna och leda värntjänstutbildningen talar för dennas förläggande till frilufts- och värntjänstdagar under terminerna och icke till tid före eller efter desamma.

18 Med hänsyn till beskaffenheten av de olika till utbildningen hörande grenarna bör iakttagas a t t utbildningen uppdelas i förslagsvis tre perioder, varav den första, omfattande 6 heldagar (12 halvdagar), förlägges till månaderna september—november, den andra, omfattande 4 heldagar (8 halvdagar), till tiden den 15 januari—den 15 mars och den tredje, omfattande 5 heldagar (10 halvdagar), till senare delen av vårterminen. Med utgångspunkt från a t t heldag bör omfatta minst 4, högst 5 timmars effektiv utbildning skulle således övningstiden omfatta under den första perioden 24—30, under den andra 16—20 och under den tredje 20—25 timmar eller sålunda sammanlagt minst 60 och högst 75 timmar årligen.

Planer för ordnande av värntjänstutbildningen och för användningen av frilufts- och värntjänstdagarna. De sakkunnigas förslag angående innehållet i värntjänstutbildningen och användningen av frilufts- och värntjänstdagarna vid allmänna läroverk och andra undervisningsanstalter åskådliggöres i bilagorna A och B . Ifrågavarande planer äro i vad de angå användningen av frilufts- och värntjänstdagarna avsedda såsom exempel och ha u p p r ä t t a t s med tanke närmast på a t t kunna komma till användning vid skolor i Mellansverige. För de sydligare och nordligare landsändarna kunna olika skäl, framför allt klimatiska förhållanden, nödvändiggöra avvikelser i ena eller andra riktningen. I enstaka fall må för utomhusövningar reserverade dagar begagnas till, såsom det nu heter i läroverksstadgan § 20, »exkursioner och andra studieutflykter». Å andra sidan böra biologiska och geografiska exkursioner kunna användas till undervisning i t. ex. naturvärn och kartläsning, som ingå i värntjänstgrenarna lägerliv respektive orientering. Vid överväganden angående sättet för användande av frilufts- och värntjänstdagarna för andra än därmed avsedda ändamål är det dock av synnerlig vikt a t t hålla i sikte, a t t huvudsyftet med den här omhandlade utbildningen är a t t den skall bidraga till stärkande av rikets värn och a t t avkall ej kan göras med avseende å det åsyftade resultatet av utbildningen. D e t t a gäller såväl manliga som kvinnliga elever. Angående inspektion av utbildningen och kontroll av dess resultat vilja de sakkunniga y t t r a sig i annat sammanhang (sid. 73 f.). P å sätt framgår av bilaga B är tiden för värntjänstutbildningen vid läroverk och med dem i förevarande hänseende jämförliga läroanstalter 1 1 Beträffande högre folkskolor, vilka utgöra en överbyggnad till den egentliga folkskolan, har för dem, som omfatta endast två klasser, ansetts böra föreslås samma värntjänstutbildning som för folkskolans klass 7 och 8 (se sid. 48 f.).

19 beräknad lika lång för alla elever under samtliga 3 perioder utom för den högsta ringens lärjungar, för vilka med hänsyn till förberedelserna till deras förestående examen beräknats endast 5 mot för de övriga eleverna 6 halvdagar under vårperioden. Beträffande användningen av hel- respektive halvdagar observeras, a t t heldagar kommit till användning huvudsakligen för övningar, som kräva lång tidsutdräkt. Begagnandet av halvdagar möjliggör en spridning av utbildningen över stor del av terminen, av betydelse bland annat för tillgodoseende av kravet på repetition, och halvdagar ha föreslagits för sådana övningar, vilka med fördel kunna inskränkas till 2—2.5 timmar i sänder. I detta sammanhang må framhållas dels att, enligt vad erfarenheten visat, långt utdragna övningar i en och samma gren icke främja uppnåendet av gott resultat av övningen, och dels att undervisningen i hithörande grenar bör i största möjliga utsträckning bedrivas praktiskt och ej teoretiskt. Det skall ej fördöljas, a t t ett r ä t t genomförande av det för värntjänstutbildningen sålunda uppställda programmet kräver mycket av ledarna i olika hänseenden. Med hänsyn likväl till den ledarutbildning, som på senare tid årligen ägt rum vid kurser anordnade av skolidrottskommittén, och den som enligt vad de sakkunniga nedan förorda (sid. 67 ff.) kommer a t t ytterligare erbjudas samt äldre elevers medverkan som gruppledare torde tvivel om möjligheten a t t föra saken i h a m n icke behöva uppstå. Av tabellerna framgår även i vilken utsträckning varje klass bör erhålla utbildning i de olika grenarna. Differentiering har gjorts med hänsyn såväl till lärjungarnas ålder som till deras kön. Beträffande övningarnas förläggning i tiden ha, bland annat, de klimatiska förhållandena beaktats. Ser man saken med utgångspunkt från de olika grenarna innebär förslaget för läroverk samt 6- och 7-åriga flickskolor följande: För gossar och flickor: Fri idrott och handgranatkastning; bollspel; idrottsliga lekar; trafikundervisning; simning och livräddning; skidlöpning och skridskoåkning; orientering. Alla lärjungar deltaga i utbildningen, i handgranatkastning dock ej gossar tillhörande klass l 5 och ej heller flickor. Övningarna i flertalet av dessa grenar böra bedrivas huvudsakligen under första och tredje perioderna. Terränglekar och lägerliv. Övningarna förläggas till realskolestadiet under första och tredje perioderna. Luft-, gas- och brandskydd; målspaning, rapportering och ordonnanstjänst. Utbildning häri meddelas såväl gossar som flickor på stadiet över klasserna 2 5 , l 4 , respektive 2 7 , l c , och fördelas beträffande luft-, gas- och

20 brandskydd på vinter- och vårperioderna samt beträffande övriga grenar på hela läsåret. Olycksfallsvård. Enligt planerna bör utbildning häri meddelas samtliga manliga elever tillhörande klasser över 2° samt kvinnliga elever i klasserna 2 5 , l 4 — 4 5 , 3 4 och i de två högsta ringarna, respektive 2 7 , 1G — 4 7 , 3 C och 7 7 , 6<!. För gossarnas utbildning, åt vilken i de lägre klasserna ansetts kunna tagas i anspråk betydligt mindre del av frilufts- och värntjänstdagarna än för flickornas utbildning, kan av praktiska skäl möjligen någon timme av den till gymnastik med lek och idrott anslagna tiden användas för vissa klasser under andra perioden. Det är sjmnerligen önskvärt, a t t skolläkaren medverkar härvid. De sakkunniga erinra om följande bestämmelser i de nämnda metodiska anvisningarna (sid. 191 f.): »I realskolans näst högsta klass skall vidare meddelas teoretisk och praktisk undervisning om första hjälpen vid olycksfall. Denna undervisning lämnas antingen av skolläkaren i samband med hans i läroverksstadgan (§ 158) föreskrivna bevistande av gymnastikövningarna eller ock av gymnastikläraren efter samråd med skolläkaren.» För gossar: Korthållsskjutning. Vapenkännedom och vapenvård. Övningarna häri, avsedda för gossar på realskolestadiet, dock ej för elever tillhörande klasserna l 5 , 5 5 , 4 4 , förläggas till första och tredje perioderna. Skolskjutning och fältmässig skjutning. Vapenkännedom och vapenvård. Dessa övningar, vilka utgöra kärnan i den manliga ungdomens värntjänstutbildning, äro avsedda för sista klassen på realskolestadiet och hela gymnasiet. Även för dessa övningar lämpa sig första och tredje perioderna bäst. För flickor: Hem- och lägertjänst. I övningarna böra deltaga samtliga elever. Utbildningen har fördelats på hela läsåret. För de fyra lägsta klasserna föreslås hem- och lägertjänst i form av »Red-dig-själv-arbeten» och för de övriga hem- och lägertjänst i dess egentliga utformning, se sid. 37 f. Hemsjukvård. Den utbildning, som föreslås, lämpar sig bäst för äldre elever och har förlagts till ringarna I I 4 , I? och de motsvarande klasserna 67, 5 6 . Barnavård. Denna värntjänstgren kan jämte hemsjukvården sägas utgöra den avancerade delen av den rent kvinnliga värntjänstutbildningen, och utbildningen häri har förlagts till ringarna I I I 4 , I I 3 respektive flickskolans klasser 7 7 , 6°. Den närmare tidpunkten för utbildningen har förslagsvis angivits till första perioden men blir beroende av tillgång på instruktör; se härom sid. 69, 84 ff.

21 Klassvis skall värntjänstutbildningen enligt de sakkunnigas förslag omfatta följande: Gossar Flickor l5, l7 Fri idrott, bollspel, idrottsliga lekar, trafikundervisning, simning och livräddning, skidlöpning och skridskoåkning, orientering och terränglekar. Hem- och lägertjänst i form av »Red-dig-själv-arbeten». J4 2 - l (i . 25 Samma som l 5 utom trafikundervisning. Handgranatkastning. KorthållsOlycksfalls vård. skjutning, vapenkännedom och vapenvård. 3 3 , 2 4 ; 4 5 , 3 4 ; 3 7 , 2C; 4 7 , 3G 5 Samma som 2 utom terränglekar men därjämte lägerliv, luft-, gas- och brandskydd samt målspaning, rapportering och ordonnanstjänst. Olycksfalls vård. 4 5 5 , 4 4 I 5 7 , 4°. Lika med närmast föregående klass Lika med närmast föregående klass utom lägerliv; korthållsskjututom lägerliv och olycksfallsvård; ningen utbytes mot skolskjuthem- och lägertjänst i dess egentning och fältmässig skjutning. liga utformning 1 . 4 8 7 I P — I V ; P — n i ; 6 , 5G; 7 7 , 6". Samma grenar som i närmast föregående klass. Tillkommer för II 1 , I 3 ; 6 7 , 5G hemsjukvård I I I 4 , II 3 ; 7 7 , 6° barnavård och oiycksfallsvård IV 4 , I I I 3 olycksfallsvård. Anvisningar r ö r a n d e värntjänstutbildningen. Vid anordnandet av frilufts- och värntjänstdagarna kan enligt de sakkunnigas åsikt vad nämnda »Metodiska anvisningar» (sid. 27 ff., 198 ff.) innehålla angående friluftsverksamhet och friluftsövningar i huvudsak tjäna till ledning. Den speciella delen av anvisningarna innehåller beträffande friluftsövningar i här tillämpliga delar (de kursiverade siffrorna avse sidor i anvisningarna): S. 195. Fri idrott. Fri idrott utgöres av olika slags löpningar, hopp och kast. Viktigt är, att övningsprogrammet utformas under noggrant beaktande av övningarnas svårighetsgrad och med väl avvägd stegringsföljd.

22 S. 196. Simning och livräddning. Sedan lärjungarna genom lämpliga övningar erhållit vana att vistas i vatten, tager den egentliga simundervisningen sin början, varvid det i regel torde vara lämpligt att börja med bröstsim och ryggsim, som om möjligt böra inläras av alla lärjungar. Härvid kan torrsimning bli till god hjälp, särskilt då flera lärjungar samtidigt undervisas. Därjämte kunna jämväl övas crawl, dykning, vattentrampning och flytning samt hopp från trampolin. Där förhållandena så medgiva, bör uppmärksamhet ägnas åt övningar i livräddning, vartill bland annat hör förmåga att simma med kläderna på, dyka efter föremål, använda olika lösgöringsgrepp, föra en drunknande i land och företaga återupplivningsförsök. Likaså bör instruktion rörande livräddning på is förekomma. Simkunnighetsprov böra om möjligt anordnas varje läsår. Skridskoidrott. Nybörjare böra i första hand erhålla undervisning i elementär löpning på skridskor. Efter hand kunna lärjungarna få utföra konståkningens förberedande övningar såsom ytter- och innerskärsbågar. Särskilt bland de kvinnliga lärjungarna böra de mera försigkomna sättas i tillfälle att inlära skolåkningens obligatoriska figurer samt möjligen även några av den fria åkningens vanligaste övningar. Omväxlande med denna åkning böra skridskolekar förekomma. Av dylika kunna övas t. ex. tafatt, stafettlöpning, engelska leken, mala salt, jägarboll samt rymmare och fasttagare. Jämsides med konståkningen böra dessutom särskilt de manliga lärjungarna få ägna sig åt de idrottsliga lekarna bandy och ishockey. Spel lag mot lag bör föregås av instruktion och förberedande övningar, t. ex. i fråga om klubbföring, bollbehandling, samspel, dribbling, start och bromsning. S.197. Skididrott. 1. Skidutbildningen skall börja med lättare övningar. Viktigt är, att undervisningen göres omväxlande, varför övergång till ny övning bör ske, även om en föregående är ofullständigt inlärd. Men samtidigt bör erforderlig tid ägnas åt repetitioner, av viktigare moment. I lämplig anslutning till de egentliga skolövningarna anordnas kortare eller längre utfärder, tävlingar m. m. Undervisningen skall göras åskådlig. Läraren bör såvitt möjligt först själv demonstrera den övning, som skall inläras, och sedan låta lärjungarna utföra densamma. Läraren bör noga tillse, att lärjungarna under pågående övning icke stå stilla och frysa. Med hänsyn härtill böra individuella övningar omväxla med för hela gruppen gemensamma. 2. S. k. skidgymnastik bör i regel inskränkas till inövande av ställningar och rörelser, som komma till användning vid de skidtekniska övningarna. 3. Övningsterrängen bör av ledaren i förväg rekognosceras. Den bör omfatta lämplig mark för slätlöpning och backåkning, ävensom för tillämpningsövningar. Ett svagt sluttande fält är lämpligast för slätlöpningen. Här inläras de olika löpsätten samt vändningar m. m. I övningsbacken, som om möjligt bör vara jämn, öppen och rymlig, övas olika slag av utförslöpning, förflyttning uppför, bromsning, svängar och hopp (även hopp över stup). Svängtekniken är blott ett medel och får ej göras till självändamål. Det inlärda skall under utflykter

23 i kuperad terräng tillämpas, och lärjungarna skola läras att om möjligt behärska skidorna även i brant och svår terräng. Till omväxling med skol- och tillämpningsövningar böra skidlekar inläggas, särskilt på realskolestadiet. 4. Läraren bör ägna uppmärksamhet åt lärjungarnas utrustning och i detta avseende ge dem råd och anvisningar. Dessa böra även avse skidornas vallning och vård. S. 198.

Orientering.

Orientering är en idrottsgren, som synnerligen väl lämpar sig för friluftsdagarna. Övningarna skola anpassas efter lärjungarnas olika åldersstadier. Lämpligt är, att de anordnas ej blott i form av vandringar och tävlingar utan även såsom lek. Nybörjare i orientering böra först få lära sig att läsa kartan. Med tillhjälp av kartan beskrives en väg- eller terrängsträcka. Vid övning i det fria böra lärjungarna påjämplig plats få inrikta kartbladen, t. ex. med ledning av en landsväg, samt på kartan utpeka gårdar, vägar, skogsdungar o. d., som ligga inom synfältet. Kunskap i avståndsbedömning och förmåga att stega upp vissa avstånd äro behövliga. Redan efter en dylik förberedelse kunna enkla orienteringsövningar till fots eller på cykel anordnas. Banorna skola då följa vägar och stigar. I stället för kontrollanter kunna även brevpiltecken och dylikt användas. Det är lämpligt, att lärjungarna uppdelas i grupper med 2 eller 3 i varje, så att de få tillfälle' att hjälpa varandra med orienteringen. Under vandring i terräng fästes lärjungarnas uppmärksamhet på hur man utan kompass kan bestämma väderstrecken med hjälp av solen och klockan, kyrkor, ensamstående träd, myrstackar m. m. Om kompassen och dess användning meddelas undervisning, vilken lämpligen förlägges inomhus. Härefter företagas övningar i terräng, t. ex. vandring med hjälp av kompass efter angivet gradtal, »rullande kedja» eller precisionsmarsch. När lärjungarna medelst karta och kompass kunna bestämma marschriktningen, böra de få pröva sin förmåga på lätta orienteringsbanor med kontrollstationer. Ledaren bör dessförinnan själv ha undersökt terrängen, där banan skall gå fram. Den får ej läggas i allt för svår eller sumpig terräng, ej heller så, att lärjungarna frestas beträda tomtområden eller nysådd mark. En bana för mindre försigkomna bör bestå av korta sträckor; mål och kontrollstationer skola vara lätta att upptäcka. Vid orienteringsövning är det av vikt, att lärjungarna i god tid få meddelande om tidpunkten och platsen för samlingen, om klädseln, packningen m. m. Före starten meddelas målets läge, banans längd, kontrollstationernas antal, tiden for deras indragande, nödsignal m. m. Alla erforderliga försiktighetsåtgärder iakttagas. Vid alla övningar av mera krävande art bör tillses, att lärjungarna vid övningens slut ha tillgång till uppvärmd lokal för ombyte av underkläder. S. 199. Vandringar, utflykter.

cykelturer,

skidfärder

och

andra

Friluftsdagarnas utflykter planläggas och ledas så, att de bli omväxlande och lärorika. Vid bestämmandet av färdens längd, val av terräng m. m. bör hänsyn tagas till gruppens storlek, deltagarnas ålder och kroppskrafter. I god tid utfärdas bestämmelser angående utrustningen, såsom klädedräkt, reservplagg, 3 404091

24 matsäck och vad som i övrigt bör medföras i ryggsäcken. Genom ledarens forsorg medtagas reparationsmateriel, förbandsartiklar, karta, kompass och tändstickor. I den mån det kan anses påkallat, kontrollerar ledaren utrustningen före avfärden. Vid starten meddelas bestämmelser bland annat angående förtäring av den medförda provianten. De svagaste deltagarna placeras i täten närmast efter ledaren. En biträdande ledare färdas sist i truppen och tillser, att ingen 1 amlifts Gitcp För lärjungarna bör framhållas betydelsen av god ordning och sammanhållning under utflykter; särskilt gäller detta vintertid. Under förflyttningen övas repetering inom kolonnen från täten till kön och tvärtom. Rastplats väljes med hänsyn till vind och väderlek. Vid värme och solsken uppsökes en skuggig plats, om möjligt vid sjö eller vattendrag; vid blåst placeras deltagarna i lä eller med ryggen mot vinden och tätt intill varandra. För att lärjungarna skola få vila under rast, även då marken är kall, fuktig eller snötäckt, böra medhavda tidningar, ryggsäckar, ris och dylikt användas till underlag. Ledaren bör under rast efterhöra lärjungarnas hälsotillstånd och kontrollera, att reservplaggen vid behov Under dagens längsta rast kan det vara lämpligt att uppgöra eld. Platsen för denna väljes med hänsyn till vindriktning, markbeskafTenhet samt närstående träd och buskar. Markägarens tillstånd inhämtas. Innan utflykten fortsättes, skall elden vara fullständigt släckt. Alla rastplatser skola lämnas i lika gott skick, som de hade vid gruppens ankomst. Lärjungarna böra tillhållas att under vandring akta träd, buskar och örter, besådd mark, gärdesgårdar och dylikt. Deras intresse för naturföreteelser (djur och växter, spår och läten m. m.) bör väckas och underhållas. Under färden och efter hemkomsten bör ledaren ha sin uppmärksamhet riktad på deltagarnas kondition. En utflykt får ej ha sådan längd och svårighetsgrad, att lärjungarna komma hem uttröttade och oförmögna till vidare arbete. Terränglekar. Under vår- och höstmånaderna böra terränglekar ingå bland friluftsövningarna, särskilt i realskolan. Dessa lekar erbjuda möjlighet till uppfostrande och roande vistelse i skog och mark och bereda lärjungarna rekreation utan fara för överansträngning. Lämpliga lekar äro exempelvis följande: Tafattlekar: den ena parten skall »kulla» eller fasttaga motståndarna, den andra parten söka undfly förföljarna och uppnå de mål eller fullgöra de uppdrag, som ledaren föreskriver. Exempel: kurragömma; rymmare och fasttagare; indianer och vita; flaggleken. Snitsel jakter, stig- och spårfinnar övning ar: lärjungar skola här följa en stig eller bana i terrängen, som ledaren utmärkt med tecken av olika slag, givit anvisningar om genom muntliga eller skriftliga meddelanden m. m. Exempel: jaga räven; fånga tjuven; följa en stig; följa ett spår i terrängen. S. 200. Smygoch spejar le k ar: det gäller här att speja efter motståndarna och söka igenkänna dem. Exempel: påven bannlyser; smygjakten; björnjakten; gränsleken.

Lägerliv. I regel torde det vara lämpligt att begränsa övningarna till åstadkommande av s. k. dagsläger. Såsom förberedelse böra lärjungarna vid vandringar och

25 utfärder övas att utföra vissa lägerarbeten, såsom kokanordningar, torkställ, vindskydd, riskåtor, tältslagning och uppgörande av eld. Dessa arbeten utföras patrull- eller avdelningsvis. Instruktion om utrustning med avseende på klädsel, proviant, packning m. m. hör även till förberedelserna för lägret. För ett dagsläger utse ledaren och hans medhjälpare i god tid en lämplig plats, om möjligt vid sjö eller rinnande vatten och så nära, att ej för lång tid åtgår för dit- och hemfärd. Dricksvatten skall finnas i närheten. Markägarens tillstånd inhämtas. Deltagarna indelas i patruller, mellan vilka ledaren fördelar uppgifterna, t. ex. iordningställande av spis, avfallsgrop, torkställ, latrin, brännugn, riskåta, papperskorg och tältsäng, tältslagning med tältinredning, eventuellt matlagning. Exempel på dagordning för ett dagsläger: Kl. 9.30. Ankomst till lägerplatsen. Ledarens order för dagen. » 10—12. Lägerarbeten. » 12. Måltid. » 12.45. Genomgång av samtliga patrulluppgifter med råd och anvisningar. » 13. Lek och idrott. » 14. Uppbrott, packning och hemfärd. Lägerplatsen skall lämnas i ett sådant skick, att det icke finnes anledning till någon anmärkning. Om skolan för längre tid förfogar över en lägerplats, kan det vara lämpligt, att de vidtagna anordningarna stå kvar och under följande friluftsdagar fullständigas. Med hänsyn till de sakkunnigas förslag angående innehållet i värntjänstövningarna erfordras dock vissa jämkningar i och tillägg till anvisningarna, på sätt framgår av det följande. (Vad som angives för klass eller ring i läroverk gäller även för motsvarande klass i flickskolor och andra högre undervisningsanstalter) . Fri idrott och handgranatkastning; bollspel; idrottsliga lekar; trafikundervisning. Större delen av undervisningen och träningen måste bli förlagd till tid, som enligt schemat är avsedd för gymnastik, lek och idrott. Dock bör, särskilt för klasserna l 5 , 2 5 , l 4 , någon eller några frilufts- och värntjänstdagar användas för detta ändamål. D e n egentliga träningen bör förekomma i realskolans högre klasser och i gymnasiet. Särskilt bör uthållighetsträningen uppmärksammas och terränglöpning därvid komma till användning. För samtliga klasser bör en halvdag under höst- eller vårperioden användas till skolidrottsmärkesprov; för gossar tillhörande klasserna 3 3 , 2 4 lämpligen i samband med för dessa klasser upptagen heldag i målspaning m. m.

26 Handgranatkastning, huvudsakligen i form av målkast, bör förekomma i gossarnas idrottsundervisning från och med klasserna 2% l 4 , jfr Bilaga D . Till trafikundervisning bör en av klass l 5 :s halvdagar (höst eller vår) reserveras. Om förhållandena så medgiva, böra även skolmästerskapstävlingar och serietävlingar inom skolan förekomma. Litteratur: Eriksson, Handbok i allmän idrott och bollspel (1936; kr. 1: 50). Träning. Utg.: Svenska idrottsförbundet (1937). Hellsten, Fri idrott (1938; kr. 3: 75). Rahmqvist. Träning och tävling (1938; kr. 1:50). Tävlingsregler i fri idrott. Utg.: Svenska idrottsförbundet (kr. 1:—). Timlin, Lekar (1937; kr. 3:90). Schnitt och Morison, Lekbok för skola och förening (1940; kr. 4: 75). Linde, Allt om fotboll (1937; kr. 3: 75). Linde, Pojkarnas fotbollbok (1939). Spelregler för fotboll. Utg.: Svenska fotbollförbundet (kr. 0:25). Regler för handboll vid spel utomhus. Utg.: Svenska handbollförbundet (kr. 0:50). Tävlingsregler för fri idrott, korgboll, långboll, utehandboll. Utg.: Skohdrottsförbundet (a kr. 0:15). Trafikundervisning. Handbok för lärare. Utg.: Nationalföreningen for trafiksäkerhetens främjande (1937; kr. 1:50). Simning och livräddning. Undervisning och träning bör förekomma i samband med frilufts- och värntjänstdagarna, där förhållandena så medgiva. Den elementära delen av undervisningen hör företrädesvis hemma i realskolans lägsta klasser. Avancerad simning, livräddning och egentlig simträning böra bedrivas i realskolans högre klasser och gymnasiet. Simkunnigheten kontrolleras, och lärjungarna beredas tillfälle a t t avlägga simprov för skolidrottsmärke. Om möjligt böra även anordnas skolmästerskapstävlingar. Övningsdagarna böra fördelas på hela läsåret, om inomhusbassäng disponeras. I övrigt hänvisas till vad som säges om simning och livräddning i »Metodiska anvisningar» sid. 196. Litteratur: Bergvall, Crawlboken (1937; kr. 1:—). Bergvall, Lärobok i elementär simning (1938; kr. 1: — ) . Skidlöpning och skridskoåkning. För undervisning i dessa idrottsgrenar böra gynnsamma klimatiska förhållanden påpassligt utnyttjas, så a t t varje svensk pojke och flicka beredes sådan undervisning. Förutom undervisning bör för de högre klasserna i realskolan och för gymnasiet förekomma systematisk träning i teknik och uthållighet. Vid lämplig tidpunkt bör anordnas snöbivack. Uthållighets-

27 träningen kan tillgodoses bland annat genom utfärder och tävlingar. Bland utfärder böra långfärder på skridskor icke förbises. E n dag bör reserveras för skolidrottsmärkesprov och skolmästerskapstävlingar. För övrigt kunna avsnitten om skridsko- och skididrott i »Metodiska anvisningar» sid. 196 f. tjäna till vägledning. Litteratur: Skidfrämjandets handböcker i skidlöpning: I. Terränglöpning (1931). II. Skidlöpning i fjällen (1932). I I I . Slalom och störtlopp (1935). Lappalainen, Tävlingsåkning på skidor (1933; kr. 2: 75). Bergman, A och O i slalom (1937; kr. 0: 75). Björklund, Skidor (Fältsport 3) (1940; kr. 1:—). Blomqvist, Skridsko (Fältsport 4) (1940; kr. 1:—). Grafström, Skridskoboken (1940; kr. 3: 50). Orientering. Orienteringsidrotten är ur värntjänstsynpunkt och för ungdomens fysiska fostran i allmänhet av stor betydelse. Jämförelsevis många timmar böra därför anslås till denna idrottsgren. De flesta övningsdagarna böra förläggas till höstperioden, men även vinterperioden kan tagas i anspråk med en heldag för gymnasiets elever och klasserna 5 5 , 4 4 . Exempel på lämpliga övningar och deras fördelning på klasser och ringar: l 5 : K a r t a n och karttecknen, jämförande kart- och terrängstudier utefter väg, cykelorientering. 2% l 4 : Avståndsbestämning, orientering inom synkretsen, orienteringsvandring i terräng med följande hjälpmedel: karta eller terräng-(väg-)beskrivning, sol, klocka; punktbestämning under vandring i terräng. 3 5 , 2 4 : Kompassen och dess användning, terrängmarsch efter angiven kompassriktning, orienterings vandring, orienteringslek. 4 5 , 3 4 : Beräkning av tillryggalagd väg, linjeorientering med hemliga kontroller, orienteringslöpning. 5 5 , 4 4 , I—IV: Olika slag av tävlingsorientering. Utförande av uppgifter såsom: 1) anordnande och ledande av en cykel orientering, 2) förberedande och ledande av en orienteringstävling, 3) undersökning i vad mån k a r t a och terräng överensstämma i speciella fall, 4) övningar med särskild militär karaktär såsom precisionsmarsch efter kompass, bestämmande av mål, rekognoscering av vägars och terrängens framkomlighet. I övrigt hänvisas till vad som säges om orientering i »Metodiska anvisningar» sid. 198.

28 Litteratur: Hardfors, ABC i Orientering (1939; kr. 2: 50). Ekbom, Banläggarboken (1939; kr. 3:—). Wijkman, Vad vi bör veta om orientering (1940; kr. 1: — ) . Hedlund—Nordenfelt, Hur man lär nybörjare orientering (1940; kr. 0:50). Terränglekar. Dessa lekar erbjuda lärjungarna möjlighet till uppfriskande och roande vistelse i skog och m a r k och skänka dessutom sina utövare god motion i friska luften. Även från värntjänstsynpunkt ha dessa lekar betydelse. D e äro nämligen u t m ä r k t a förberedelser till de övningar, som höra h e m m a under rubriken målspaning, rapportering och ordonnanstjänst. Under höst- och vårperioderna böra terränglekar ingå för klasserna l c , 2 5 , l 4 . För var och en av dessa klasser k u n n a anvisas 3 heldagar och 1 halvdag. Under heldag kunna lekarna kombineras med vandring, cykelutflykt eller exkursion. Lämpliga slag av lekar äro följande: iakttagelselekar, snitseljakter, tafattlekar, stig- och spårfinnarövningar samt smygoch spejarlekar, se »Metodiska anvisningar» sid. 199 f. Litteratur: Holm—Lindan, Handbok för skolornas idrottsledare (1934; kr. 4: 85), (Bonniers förl. kr. 3:75). Snellman—Ternström, Terränglekar (kr. 0:90). Lägerliv. Lägerliv är en synnerligen viktig del av värntjänstutbildningen. D e n form av lägerliv, som lämpligen k a n förekomma i samband med frilufts- och värntjänstdagar, s. k. dagsläger med förövningar, är i och för sig av stort värde, men övningarna kunna och böra så bedrivas, a t t de även utgöra en förberedelse till det lägerliv i egentlig mening, som senare följer. D e råd och anvisningar om lägerliv, som återfinnas i »Metodiska anvisningar» sid. 200, torde till största delen kunna följas. Till förövningarna bör anslås en heldag under vårperioden för klasserna 3 5 , 2 4 . Dagsläger kunna samma lärjungar lämpligen få vara med om kommande höst i klasserna 45, 3 4 . I samband med lägervistelsen eller vid annat lämpligt tillfälle böra lärjungarna få undervisning i naturvärn. Därmed avses, a t t de skola få en inblick i de lagar, som gälla för växt- och djurliv, tillägna sig den hänsyn, människan måste taga till dessa lagar för a t t icke våldföra sig på naturen, och uppfostras till sådant uppträdande, a t t »man är välkommen åter».

29 Iakttagande av dylikt uppträdande är en viktig förutsättning för a t t läger- och friluftsliv icke skall äventyras genom motstånd från markägarnas sida. E t t ändamål för den ifrågavarande undervisningen kan även sägas vara att bidraga till skydd av vissa för folkhushållningen och därmed även den allmänna beredskapen oundgängligt nödvändiga naturtillgångar. Undvikande av skadegörelse i naturen bör vara det närmaste målet för undervisningen och denna huvudsakligen omfatta följande ämnen: 1. Skogen; dess livsbetingelser och värden. Skadegörelser å växande t r ä d och plantor. 2. Den odlade jorden. Livsbetingelser, värden, skadegörelser. 3. Diken och hägnader. Deras betydelse och vård såväl på fälten och betesmarkerna som i skogen. 4. Elden. Riskerna för skogseld. Lämpliga sätt a t t göra upp eld i skog och mark. Skogseldarnas skador i penningar. 5. Djurlivet. Behovet av fred och ro medan det nya släktet väntas och uppfödes. Hänsyn till jakträttsinnehavare och jakttider. 6. Blommorna. Restriktioner för blomplockning omkring städer och samhällen. Olämpligheten av upptagning med rötterna. Förbud för tagning av sällsynta växter. 7. Nedskräpning. Speciellt å läger- och rastplatser. — Skräpets hemtagning eller uppbränning (då eldning tillätes). 8. Allmänt intrång. Iakttagande av ett hyfsat, försynt och hänsynsfullt uppträdande som gäst hos markernas ägare. Kringgående av gårdsområden, parker och trädgårdar. Undvikande av svamp- och bärplockning i gårdarnas omedelbara närhet. 9. Naturens allmänna jämvikt. k a n göra obotlig skada.

Erinran om a t t brytande av jämvikten

Litteratur: Wennerström, Lägerliv (1936; kr. 2: 50). Ternström, Tack för mat (1936; kr. 2: 25). Thörn, Naturvärn (en broschyr med bilder och förklarande text kommer att utgivas). Vandringar, cykelturer, skidfärder och studieutflykter. E t t flertal av de förut n ä m n d a övningarna såsom skidlöpning och skridskoåkning, orientering, terränglekar och lägerliv kunna vid lämpliga tillfällen försiggå i samband med utflykt även i studiesyfte. Angående planläggning, ledning m. m. hänvisas till »Metodiska anvisningar» sid. 199.

30 Luft-, gas- och brandskydd. Luftskyddsutbildning. Genom förut (sid. VIII) nämnda cirkulär den 13 april 1939 (Sv. förf.saml. 1939: 139) meddelades följande bestämmelser rörande undervisning i luftskydd vid under skolöverstyrelsens inseende ställda läroanstalter: 1. På ort, där på föranstaltande av riksluftskyddsförbundet eller dess lokalorganisationer undervisning i hemluftskydd anordnas, skall undervisning i luftskydd från och med läsåret 1939/40 eller, där så kan ske, med början under vårterminen 1939 meddelas vid alla på orten befintliga, under skolöverstyrelsens inseende stående läroanstalter med undantag av statens aftonskola för realoch studentexamen samt sådana avdelningar vid skolor för yrkesundervisning, i vilka undervisning meddelas vid aftonkurser. 2. Undervisningen i luftskydd vid ifrågavarande läroanstalter skall anpassas efter lärjungarnas åldersstadium samt meddelas i folkskolan i dess högsta obligatoriska klass samt i övriga läroanstalter å motsvarande och högre åldersstadier. 3. I undervisningen skall ingå saklig upplysning rörande luftanfall mot hemorten, det civila luftskyddets, särskilt hemskyddets, betydelse, uppgifter och organisation, vad den enskilde med hänsyn till luftskyddet har att iakttaga, undervisning i första hjälp vid olycksfall med särskild hänsyn till skador, som kunna väntas medfölja luftanfall, någon undervisning i brandtjänst samt, i den mån gasmasker komma att finnas tillgängliga i större utsträckning, någon undervisning i gasmaskens användning och vård. 4. Undervisningen skall meddelas dels, där så kan ske, i samband med andra undervisningsmoment inom sådana ämnen som gymnastik, naturlära respektive biologi med hälsolära och kemi samt historia med samhällslära, dels ock i lämpligutsträckning genom särskilda föredrag. 5. Till undervisningen skall anslås en tid, motsvarande för läsår och lärjunge å ort, som jämlikt beslut av Kungl. Maj:t med hänsyn till faran för luftanfall hänförts till klass A, lägst fyra och högst sex lektionstimmar samt å annan ort lägst två och högst sex lektionstimmar. För lärjunge, som under tid, motsvarande två terminer, åtnjutit föreskriven undervisning i luftskydd, må omförmälda undervisningstid under de följande terminerna i lämplig utsträckning förkortas. 6. Det skall åligga rektorer och föreståndare för vederbörande läroanstalter, överlärare, tillsynslärare samt ordförande i folkskolestyrelser och skolråd att tillse, att undervisning i luftskydd varder anordnad i enlighet med nu givna föreskrifter. 7. Skolöverstyrelsen åligger att i enlighet med av Kungl. Maj:t för överstyrelsen utfärdad instruktion och övriga föreskrifter beträffande under dess inseende stående läroanstalter hava ledning och tillsyn jämväl i fråga om undervisningen i luftskydd. P å grund av numera vunna erfarenheter anse de sakkunniga, a t t utbildningen bör anordnas under iakttagande av följande anvisningar (utarbetade inom riksluftskyddsförbundet i huvudsak av förste brandkaptenen K. A. T. Mohlin på uppdrag av de sakkunniga): Utbildningen, som främst avser a t t bibringa eleverna elementära kunskaper och färdigheter i vad som hör till hemskyddet, bör omfatta allmän

orientering, brandtjänst, ordonnanstjänst, gasskyddstjänst och samarittjänst. Beträffande den sistnämnda se nedan vid olycksfalls vård. Större delen av tiden anslås till brandtjänst, som är hemskyddets viktigaste detalj. Allmän orientering. Eleverna böra känna luftskyddets uppgifter och organisation i stora drag. Bombflygets anfallssätt, anfallsmedel och de omständigheter, som beröra träffsäkerheten, omnämnas därför inledningsvis. Beträffande det militära luftförsvaret, som omfattar luftbevakningen, luftvärnet och jaktflyget, lägges vid undervisningen huvudvikten på luftbevakningen, av vars verksamhet, det civila luftskyddet är i hög grad beroende. Enär elevernas uppgifter inom det civila luftskyddet kunna väntas komma att falla huvudsakligen inom ordonnanstjänsten, brandtjänsten och samarit tjänsten, bör genomgås rapportsamlingsställenas ändamål och organisation inom det allmänna luftskyddet. Även industriluftskyddet bör omnämnas. Hemskyddets uppgifter och organisation ägnas mera ingående behandling, varvid särskild vikt lägges vid ordonnanstjänsten och brandtjänsten. Mörkläggningens betydelse kan lämpligen under den mörka årstiden praktiskt demonstreras genom att påvisa det ljussken, som vilar över ett upplyst samhälle med betonande av att även svaga ljuskällor, särskilt om de äro rörliga, lätt upptäckas på stora avstånd. Brandtjänsten. Med tanke på det värde, som även i fredstid färdighet i eldsläckning kan ha, böra synpunkter på eldsläckning i allmänhet samt de enklaste reglerna för uppträdande på eldstället genomgås. Brandbomber och deras bekämpande demonstreras i samband med husbrandvaktens utrustning. Husbrandvaktens placering och uppträdande under flyglarm samt verksamhet efter bombanfall genomgås. Ordonnanstjänsten. Ungdomen lämpar sig särskilt väl för ordonnanstjänsten. Cykeln är därvid ett gott hjälpmedel. Vid undervisningen betonas bland annat ordonnanstjänstens betydelse för luftskyddets funktionsduglighet vid t. ex. brott på telefonförbindelserna. Gassky ddstjänsten. Stridsgaserna och gasmasken. Begreppen strids»gaser», försvinnande stridsgas och kvarliggande stridsgas samt gasernas verkningssätt böra klargöras. I samband härmed meddelas undervisning angående gasmasken och dess egenskaper. Luftskyddsövningar inom skolorna. Genom luftskyddsövningar inom skolorna förberedes skolans eget luftskydd. Dessa övningar avse dels att under vistelse i skolan lära eleverna att vid flyglarm under lugna och ordnade former sätta sig i säkerhet, dels att med hjälp av äldre elever ordna hemskydd inom skolan. Föreskrifter om hur eleverna böra uppträda, därest flyglarm gives medan de förflytta sig till och från skolan, böra även meddelas.

32 Fortsatt utbildning. D e n starkt begränsade tiden medgiver endast en ytlig utbildning i luftskyddet. P å platser där luftskyddsföreningar finnas bör för de äldre eleverna framhållas önskvärdheten av a t t de sätta sig grundligare in i hithörande frågor. Förbindelse bör för detta ändamål sökas med den lokala luftskyddsföreningen. Litteratur: Utg.: Riksluftskyddsförbundet (som tillhandagår med uppgifter om ytterligare litteratur i ämnet): Hemskyddet (1940; kr. 1:50). Luftskyddsföredrag i radio (1940; kr. 1:—). Luftskyddsinspektionens allmänna anvisningar n:r 3. Utbildningskurser: Nr 3, stridsgaser (1939; kr. 0:25). Utbildningskurser: Handledning för utbildning i ordonnanstjänst (1940; kr. 0: 35). Flygplankort. Utg.: Statens informationsstyrelse (1940; kr. 0:25). Målspaning, rapportering och ordonnanstjänst. Utbildningen i målspaning avser att uppöva och skärpa iakttagelseförmågan, att bevara och utveckla den naturliga »jägarinstinkten» — förmågan a t t i skog och mark känna, märka och se vad som sker i omgivningen —, att i samband härmed förbereda, utveckla och uppöva förmågan a t t fältmässigt spana mot fältmässiga mål och att bibringa eleven för bevakningstjänst (luftbevakning, posttjänst vid läger o. s. v.) erforderlig uppmärksamhet och iakttagelseförmåga. Utbildningen skall främst inriktas på a t t bibringa eleverna blick för terrängens utseende, lära dem giva akt på skuggor, dagrar och rörelser och genom fortsatt övning bibringa dem förmågan a t t lägga märke till även mindre förändringar i en terrängbild, uppöva förmågan a t t lyssna till och uppfatta olika ljud samt av dessa draga slutsatser om orsak och upphov. Särskilt för skolungdom i städerna är det av stor vikt a t t de på detta sätt bringas i kontakt med naturen. Utbildningen är — r ä t t bedriven — ägnad a t t göra ungdomen förtrogen med naturen och även a t t skapa goda förutsättningar för fortsatt utbildning till poster, bevakningsmän, fältskyttar o. s. v. God förmåga i målspaning förebygger risk för överrumpling. Utbildningen i rapportering avser att bibringa eleven förmåga a t t korrekt repetera och framföra ett muntligt meddelande (innehållande bland annat orts- och tidsuppgifter), att snabbt framföra rapporten kortaste och lämpligaste väg med användande av olika förflyttningsmedel (till fots, på cykel, med skidor) samt sedermera att självständigt avfatta en enkel, klar och redig rapport t. ex. över vad som iakttagits vid en övning i målspaning.

33 Utbildning i rapportering kan delvis bedrivas i samband med övning i målspaning och orientering. Utbildningen i ordonnanstjänst avser — utöver a t t bibringa förmåga i rapportering — a t t i övrigt göra eleven skickad a t t göra tjänst som ordonnans bland annat genom a t t uppöva påpasslighet, vakenhet, hövlighet, raskhet och initiativförmåga. Den praktiska utbildningen äger rum dels i samband med övningar i rapportering, dels genom a t t eleverna beredas tillfälle a t t som ordonnanser biträda lärare och övningsledare vid olika slag av värntjänstövningar. Utbildningen kan lämpligen bedrivas enligt följande. Klass 35, 2K Målspaning: Förevisningsövningar avseende olika slag av belysnings inverkan på föremåls synlighet, rörelsens inverkan och betydelse samt olika fenomens utseende t. ex. solreflexer, eldfenomen och dylikt. Rapportering och ordonnanstjänst: Ordonnansens uppträdande i allmänhet, repetering och framförande av muntlig rapport. Klass 4s, 3K Målspaning: Repetition av föregående och enklare tillämpningsövning, varvid eleven beredes tillfälle a t t göra iakttagelser och observationer dels från stationspunkt dels under förflyttning genom terräng. Rapportering och ordonnanstjänst: Muntlig och skriftlig rapports framförande genom terräng eventuellt i samband med orientering (till fots eller med skidor). Klass 5\ 4", ring T'. Målspaning: Målspaning i mörker (konturer, ljus- och ljudfenomen). Rapportering och ordonnanstjänst: Rapports avfattande. Rapportskrivning i samband med målspaning. Ring IF,

Is.

Fältmässig målspaning (tillämpningsövningar), även i samband med fältmässig skjutning, samt rapportering av målspaningsresultat samt av beräknad eld verkan. Ring IIP, IP; IV>, IIIs. Målspaning med rapportering (tillämpningsövningar). (Exempel på övningar i bilaga D ) . Olycksfallsvård. Utbildning i olycksfallsvård åsyftar a t t göra ungdomen, manlig såväl som kvinnlig, förtrogen med grundprinciperna för första behandling av

34 skadad. D å utbildningen måste vara i huvudsak praktisk och färdighet i förbandsläggning kräver mycket övande, bör utbildningen fördelas på flera år med upprepade tillfällen till övning under ett och samma läsår. Kursplanen bör omfatta följande: första hjälpens betydelse; olika slagav första förband och förbandslära (förbandsartiklar, deras uppgift och användning, förbandsläggning med trekantig duk och med binda, omslag); sår och sårbehandling; brännskador; blödning och blodstillning; främmande föremåls borttagande; benbrott, ledskador och stödjeförband; förgiftning; medvetslöshet; livräddning och konstgjord andning; olycksfall genom elektricitet; skador på grund av strids»gaser»; transport av skadad. Vid undervisningen är det av stor vikt a t t hänsyn tages till elevernas allmänna ståndpunkt och förmåga. Den teoretiska undervisningen bör i största möjliga utsträckning anknytas till det praktiska arbetet och får ej göras till självändamål. Följande förslag till kursfördelning, avseende undervisning för flickor, kan även tjäna till ledning för gossarnas utbildning: Klass 25, 1'. Teori: Första hjälpens betydelse. Olika slag av första förband. Vanliga små olycksfall, t. ex. skrubbsår, mindre skär- och sticksår. Praktik: Förbandsläggning med binda å knä, armbåge, fot, ett finger, t v å fingrar och underarm; med trekantig duk å hand, armbåge, fot och knä; uppbindning av arm med trekantig duk; även mitellaförband med näsduk. Klass 3s, 2K Repetition av föregående. Teori: Sårbehandling. Behandling av bränn- och köldskador. Borttagande av främmande kroppar. Praktik: Förbandsläggning med binda å öga, öra, näsa, haka och skuldra; med trekantig duk å huvud, öga, öra, skuldra, höft, bröst och rygg. Läggande av omslag å handled, vrist, öra, hals och knä. Klass 4-B, 3h. Repetition av föregående. Teori: Blödningar och blodstillning. Benbrott och ledskador. Förgiftningar. Medvetslöshet. Livräddning och konstgjord andning. Praktik: Anläggande av tryck- och stödjeförband å arm och ben. Konstgjord andning. Enklaste former av bärning. Klass 5\ 4'' samt gymnasiet Repetition av föregående.

utom högsta ringarna

(gossar).

35 De två högsta ringarna respektive

klass T', 6°.

Repetition av föregående. Teori: Olycksfall genom elektricitet. Skador på grund av stridsgaser. Praktik: (även utomhus). Lyftningar, bårbärning, anordnande av nödfallsbårar. Litteratur: Handledning vid olycksfall och sjukvård. Utg.: Svenska röda korset (1939; kr. 2:—). Rosenblad, Hemmets sjuk- och olycksfallsvård (1940; kr. 2: 50). Små sår . Utg.: Scoutförbundet (1940; kr. 2:—). Dillner, Handledning vid förbandsläggning (1940; kr. 1:75). Korthållsskjutning, skolskjutning och fältmässig skjutning. Vapenkännedom och vapenvård. God allmän färdighet hos vår manliga ungdom i skjutning är ur försvarsberedskapssynpunkt av största värde. Utbildningen i skjutning kan med fördel påbörjas i 11—12-årsåldern. Skillnad mellan elever tillhörande olika slag av läroanstalter synes med hänsyn till likställighet vid senare gemensam utbildning icke böra göras. Skolornas skjututbildning måste tills vidare begränsas till gevär och är huvudsakligen a t t betrakta som grundläggande. Den omfattar korthållsskjutning, skolskjutning och fältmässig skjutning samt vapenkännedom och vapenvård. Elevernas deltagande i det frivilliga skytteväsendets övningar bör understödjas. Korthållsskjutning är skjutning på korta avstånd (10—30 m.) och med vapen, avpassade efter elevernas ålder. Den utgör grunden för den kommande utbildningen med armégevär. Eleverna skola härunder inlära principerna för riktning och avfyring, till en början u t a n ammunition, varvid riktställning bör komma till användning, senare med ammunition och enligt »Exempel på övningar i korthållsskjutning», Bilaga D . Säkerhetsbestämmelser inskärpas före utbildningens början. Luftgevär, salongsgevär eller liknande vapen böra användas för de yngre eleverna. För a t t underlätta övergången till skjutning på större avstånd användes när så är möjligt armégevär med övningsammunition (lämpligen kammarammunition). Utbildningen i korthållsskjutning börjar, såsom nämnts, i klasserna 2 5 , l 4 och avslutas i klasserna 4 5 , 3 4 . Skolskjutning och fältmässig skjutning. Utbildningen äger rum huvudsakligen med armégevär på 200 och 300 m. avstånd enligt »Exempel på övningar i skolskjutning», Bilaga D .

36 Sedan förmåga i avståndsbestämning och i val av riktpunkt bibringats eleverna, ordnas enskild fältskjutning, först eventuellt på skjutbanan men senare om möjligt i terrängen. D e n fältmässiga skjututbildningen bör för de äldre eleverna dessutom omfatta några exempel med fältskjutning i grupp. För a t t åstadkomma ett fältmässigt uppträdande och för a t t ge övningen en mera verklighetstrogen bakgrund, skall ett enkelt avfattat »läge» angivas för deltagarna, varvid hemvärnsbetonade uppgifter företrädesvis böra förekomma. D e elever, som under skjutövningar på grund av begränsat u t r y m m e på skjutbanan, bristande tillgång på vapen eller dylikt icke kunna sysselsättas med skjutning, övas lämpligen i anslutning till skjutplatsen i eldhandgrepp och exercis samt avståndsbestämning, målspaning, kartläsning och, efter fullgjord skjutning för dagen, i handgranatkastning. Skolskjutning bedrives fr. o. m. klasserna 5 4 , 4 4 , ring I 4 . Enskild fältskjutning bör förekomma i ringarna I I 4 , l 3 under tredje perioden. Fältskjutning i grupp bör utföras i de t v å högsta ringarna. Vapenkännedom och vapenvård. Vapnets konstruktion och vård samt isärtagning och sammansättning (vid vapen, där detta förekommer) inläres dels före skjututbildningens början och dels i samband med skjutning. Utbildningen i vapenkännedom kommer (jfr sid. 80) a t t huvudsakligen äga rum i klasserna 2 5 , l 4 med luftgevär och i klasserna 5 5 , 4 4 , ring I 4 med armégevär. Vapen vård kommer till utförande under hela utbildningstiden. Litteratur: Ribbing, Skytte (1940; kr. 1:—). Gullstrand, Konsten att skjuta med mausergevär (1940; kr. 0: 50). Larsson, Skytte (Fältsport 5) (1940; kr. 1:—). Skjutinstruktion för armén. Hem- och lägertjänst. Ifrågavarande undervisning är, såsom på annat ställe (sid. 9) anförts, av betydelse för den kvinnliga beredskapen över huvud taget. Den avser särskilt a t t sätta eleverna in i de problem, som beröra civilbefolkningens levnadsförhållanden i krigstid samt a t t bibringa dem kunskaper och färdigheter i härmed sammanhängande och för dem lämpade arbetsuppgifter. Sådana problem och uppgifter äro befolkningsomflyttning, utspisning, anordnande av evakueringsläger m. m. Den äldre kvinnliga skolungdomen kommer a t t ha en given plats såsom medhjälpare i evakueringsläger, enär dylika läger äro avsedda huvudsakligen för yngre skolbarn och personer, som på grund av ålder, sjukdom eller lyte ej äro arbetsföra. Ifrågavarande

37 elever måste därvid ej endast biträda vid omhändertagandet av de yngre kamraterna utan även kunna under föreståndarinnans ledning sköta andra vid lägret förekommande sysslor. Kursplanen för utbildningen bör omfatta, bland annat, förberedelser för och verkställande av enskild, familje- eller gruppförflyttning; iordningställande och vård av tillfällig bostad (skolsal, tält, lada och dylikt); förplägnad (kosthåll) med begränsade tillgångar och under primitiva förhållanden; sanitetslära. Utbildningen, som i huvudsak bör handhavas av skolkökslärarinna men beträffande vissa delar även av slöjdlärarinna, måste vara förberedd genom och anknyta till undervisning i hushållsgöromål och slöjd. För a t t tillgodose behovet av a t t samtliga elever vid högre läroanstalter erhålla utbildning i denna värntjänstgren är det synnerligen önskvärt, a t t undervisning i hushållsgöromål anordnas även vid det ej ringa antal sådana skolor, där dylik undervisning nu ej meddelas. 1 Utbildningen, i vilken såväl individuella som gruppuppgifter böra förekomma, bör i huvudsak förläggas till klasserna 5 5 , 4 4 och ring I 4 , respektive 5 7 , 4G, men fortsatt undervisning och tillämpningsövningar, huvudsakligen i form av förplägnadstjänst, böra anordnas i gymnasiets och flickskolans högre avdelningar. Eleverna från dessa högre avdelningar böra även utbildas a t t tjänstgöra såsom biträdande ledare i de lägre klasserna, en förutsättning för a t t undervisningen skall kunna ske i grupper med eventuellt olika uppgifter i varje grupp, varigenom mindre undervisningsmateriel behövs. Huvudvikten bör läggas på det praktiska arbetet, vilket i möjligaste mån bör förläggas utomhus samt anordnas så a t t eleverna lära sig a t t använda enkla och effektiva metoder, med ett minimum av redskap. Den teoretiska undervisningen bör göras åskådlig genom demonstrationer, förevisning av bilder och filmer eller genom a t t förena den med studiebesök på lämpliga platser. I syfte a t t redan på tidigt stadium inrikta skolungdomen på det egna praktiska arbetets stora betydelse, böra övningar av olika slag (»Red-digsjälv-arbeten») med början i skolans lägsta klasser utgöra en del av arbetsprogrammen för frilufts- och värntjänstdagarna. H i t höra: packning av matsäck och utrustning för skilda ändamål, knopslagning, cykelvård och -reparationer, skidvallning, enkla snickeriarbeten, förfärdigande av för idrotts- och lägerliv lämpliga redskap, klädesplagg, madrassvar, sov- och ryggsäck. Om skolträdgård finnes, kunna arbeten med dess iordningställande och med odling av lämpliga växter ingå i »red-dig-själv»-övningarna liksom även tillvaratagande av på orten vilt växande, matnyttiga vegetabilier samt medicinalväxter. Beträffande kursfördelning och timplan för ämnet hem- och lägertjänst 1

Se sid. 9. noten.

38 ha de sakkunniga i samråd med lärarinnan vid statens skolköksseminarium E b b a Virgin i hennes egenskap av t. f. konsulent för husligt arbete inom skolöverstyrelsen utarbetat följande förslag: Klass 55, 4* och ring I'. Förberedelser för evakuering: Lämpligt urval av nödvändighetsartiklar att medtaga vid utrymning och dessas praktiska packning; ändamålsenlig förvaring av legitimationshandlingar, pengar m. m. under resan till förläggningen; hemmets iordningställande före avresan; övning i a t t gå med packning. Evakueringslägret och där förekommande arbetsuppgifter: För lägerlivet nödvändiga förutsättningar (disciplin, ordning, hänsyn, kamratlighet, vakenhet); olika slag av evakueringsbostäder och deras iordningställande; olika slag av värmekällor för uppvärmning av bostaden, till matlagning, t v ä t t och bad; deras skötsel; eldstäder utomhus; eldfara; sanitära anordningar samt bostadens och dess omgivnings hygieniska skötsel (t. ex. smittofaran, vattnet, avlopp, avfallets omhändertagande, skadedjur, avträde utomhus). Kosthåll under primitiva förhållanden med speciell hänsyn tagen till de första lägerdagarna: Val a v födoämnen och rätter; standardrecept för några typrätter; matsedelsförslag för enstaka måltider; tillredning (helst utomhus) av enkla maträtter och brödsorter; utportionering därav till ett mindre antal elever. Rengöringsarbeten: Rationellt utförande av olika rengöringsarbeten; t v ä t t av h a n d d u k a r och av gångkläder av den t y p , som användes i ett läger; inskötning av t v ä t t ; skötsel av skodon; klädvård. Ring IP, Is; klass 67, 5e. Dagordning för ett läger: Nödvändigheten därav och olika faktorer a t t taga hänsyn till vid dess uppgörande. Förplägnadstjänst: Matsedelsförslag till hela dagar; portionsberäkningar; tillredning utomhus och utportionering av måltid eller måltider i det fria för ett större antal elever och övriga därmed sammanhängande arbetsuppgifter. Ring IIP,

IP; klass T,

6\

Planläggning av lägerarbeten: Mera självständigt utförande gruppvis av flera givna arbetsuppgifter, lämpade för lägerliv; förplägnadstjänst i likhet med föregående år; tjänstgöring som biträdande ledare. Ring IV,

IIP.

Förplägnadstjänst. Tjänstgöring som biträdande ledare.

39 Hemsjukvård. Undervisningen i denna gren av sjukvård åsyftar a t t bibringa äldre kvinnliga elever elementär kunskap om en på r ä t t sätt ordnad och utförd sjukvård i hemmet. Den bör som regel förläggas till ringarna I I 4 , I 3 respektive klasserna 6 7 , 5° samt spridas på hel- och halvdagar under läsåret. Önskvärt är a t t även elever från andra skolformer beredas möjlighet till utbildning i hemsjukvård, se härom vid barnavård sid. 40. Kursplanen

bör omfatta

följande:

Teori och praktik. Sjukvårdarinnans uppgifter. Sjukrummets hygien. Den sjukes vård i allmänhet: sjuksängen, bäddning och ombäddning, avoch påklädning, tvättning, kamning, lyftning; liggsår: dessas förekommande och behandling; servering av måltider m. m. Iakttagelser över den sjuke i fråga om puls, temperatur, andning, upphostning, kräkning, avföring, urin, sömn. Dietföreskrifters hållande; förfarande vid akut insjuknande (kräkning, diarré, magsmärtor, lung-, mag- och underlivsblödningar); försiktighetsm å t t vid smittosamma sjukdomar. Enklare sjukbehandling: medikament, lavemang, läggande av omslag, bad. Tillämpningsövningar: Anordnande av provisoriskt sjukrum med »patienter» och dessas skötsel under en da». Besök å sjukhus, hem för kroniskt sjuka, hem för gamla, barnsjukhus. Barnavård. Vid upprepade tillfällen och från olika håll har betonats, a t t barnavård borde vara ett obligatoriskt skolämne för varje flicka. Ämnet är nu visserligen upptaget i undervisningsplanerna för de praktiska linjerna i såväl flick- och mellanskolor som högre folkskolor, men av redogörelserna för läsåret 1939—1940 framgår, a t t undervisning däri med u n d a n t a g för något enstaka fall ej förekommit i flickskolorna och endast undantagsvis i skolor av de andra slagen. D e sakkunniga anse, a t t undervisning i detta viktiga ämne, där den ej ingår i något av skolans övriga undervisningsämnen, bör ingå i värntjänsten. Utbildningen synes med hänsyn till bland annat möjligheten a t t ordna ledarfrågan (se härom sid. 68 f.) böra anordnas såsom en koncentrerad kurs på minst 12—15 t i m m a r fördelade på 3 dagar, vari kan ingå en heldag, som sammanfaller med värntjänstverksamhet för skolan i dess helhet. Den övriga för kursen använda tiden kan, om så anses ofrånkomligt, tagas igen på andra för skolan anordnade värntjänstdagar. 4 404091

40 Utbildningen på värntjänstdagarna måste till en början på grund av ledarbrist och organisatoriska svårigheter (sålunda bör t. ex. antalet deltagare per kurs icke överstiga 30) begränsas till att omfatta vissa skolor. I första hand böra därvid ifrågakomma de äldsta eleverna i flickskolor och gymnasier samt de elever i seminarier, vilka vid inträdet ej ännu erhållit sådan utbildning, enär dessa på grund av sin ålder och därmed sammanhängande mognad och ansvarskänsla bäst kunna tillgodogöra sig utbildningen. I detta sammanhang vilja de sakkunniga dock framhålla önskvärdheten av att snarast möjligt även andra elever beredas tillfälle till undervisning i ämnet. På begäran av de sakkunniga har t. f. professorn vid Norrtulls sjukhus med. dr C. W. Herlitz utarbetat följande förslag till kurs- och timplan för undervisningen: Undervisningen avser bibringande av elementära kunskaper i förebyggande hälsovård särskilt för späda barn. Kursens längd är 3 dagar. Undervisning meddelas under sammanlagt 13 timmar. Den är teoretisk med praktiska demonstrationer och övningar (med tillhjälp av docka). Härtill beräknas komma något besök å lämpliga barnavårdsanstalter (t. ex. barnavårdscentraler, barnkrubbor, barnhem) samt visning av film. Undervisningen omfattar: 1. Bostadens allmänna hygien med hänsyn till det späda barnets behov. Spädbarnssängen. Sängutredningen (med praktisk demonstration). Det späda barnets klädedräkt (med praktisk de3 tim monstration) 2. Den nyföddes vård (hudens och navelns vård, bad m. m.) (med 2 praktisk demonstration) * 3. Uppfödning av späda barn: Bröstmjölksuppfödning (teknik, betydelse). Komjölksuppfödning (med praktisk demonstration) 3 » 4. Huvuddragen av den kroppsliga utvecklingen i spädbarnsåldern 1 och lekåldern * 5. Huvuddragen av den själsliga utvecklingen i samma ålder. Några 2 y> ord om uppfostran 6. Om förebyggande småbarnsvård med hänsyn till vissa smittosamma sjukdomar särskilt luftvägssjukdomar, inklusive tuber1 kulos * 7. Några ord om den sociala barnavården särskilt rörande barnavårdscentralernas och barnkrubbornas verksamhet (om möjligt med praktisk demonstration) * *

41 Värntjänstutbildning vid folk- och fortsättningsskolor. Tidsläget har starkt aktualiserat kravet på friluftsverksamhet för eleverna vid folk- och fortsättningsskolor, och många tecken tyda på a t t i allt större utsträckning även denna ungdom önskar bliva delaktig av utbildning, som kan göra den skickad a t t på samma sätt som andra undervisningsanstalters lärjungar medverka till rikets värn. Inom den stora folkskollärarkåren finnes en stark vilja a t t medverka härvidlag, och denna kår äger på grund av sin utbildning vid seminarier och fortbildningskurser redan nu goda förutsättningar a t t kunna gripa sig an med ledningen av de ungas frilufts- och värntjänstdagar. I betraktande av sålunda föreliggande förhållanden och med hänsyn jämväl till att staten övertagit praktiskt taget alla kostnader för folkskoleväsendet måste starka skäl anses föreligga för sådan revision av undervisningsplanen m. m. för folkskolorna, att däri införas bestämmelser om obligatoriska frilufts- och värntjänstdagar. Denna reform torde icke nödvändigtvis behöva anstå i avbidan på ifrågasatt revision av undervisningsplanen även i andra hänseenden. Framställningar om införande av friluftsdagar. Lärarkårens (sid. 14) nämnda önskemål ha kommit till uttryck i bland annat en av styrelsen för Sverges folkskollär arförbund (förbundet räknade den 1 januari 1940 8 198 medlemmar) gjord underdånig framställning den 8 mars 1940, vilken på grund av remiss den 12 i samma månad blivit föremål för övervägande inom skolöverstyrelsen. Framställningen innehåller bland a n n a t följande. I skrivelse till Sverges folkskollärarförbund den 14 november 1938 hade folkskolläraren gymnastikdirektör Anders Nordlund, Luleå, anhållit, att förbundet måtte söka åvägabringa att i samband med uppgörandet av nya reglementen och läroplaner för folkskolorna dels ansloges minst lika många idrottsdagar som för läroverken, dels ock att gymnastiken erhölle ett ökat antal veckotimmar. I sin motivering anförde herr Nordlund följande: »På senare tider ha vid upprepade tillfällen av skolhygienikerna framhållits betydelsen av att skolbarnens behov av rörelse, sol, frisk luft, lämplig föda och vila tillgodoses. På olika sätt ha också dessa skolhygieniska krav allt mer fått göra sig gällande, t. ex. vid planläggandet av skolhus, vid anordnandet av skolbad, skolbespisning, skolläkarvård o. s. v. För läroverkens vidkommande var införandet av de obligatoriska friluftsdagarna en synnerligen betydelsefull åtgärd för ungdomens hälsouppfostran. Många av folkskolans målsmän hade hoppats, att det i samband med förlängningen av läsåret också för folkskolan skulle vidtas åtgärder, som tillgodosåge kraven på en bättre fysisk omvårdnad av dess elever. Detta har ansetts så mycket mera motiverat, som folkskolans elever bevisligen stå läroverkens efter i fråga om hälsostandard och kroppsutveckling.»

42 Därjämte tillåter sig förbundsstyrelsen hänvisa till en uppsats, »Friluftsdagar för folkskolan», författad av Sverges folkskollärarförbunds representant i styrelsen för Sveriges skolungdoms gymnastik- och idrottsförbund, folkskolläraren Sixten Blomquist, och publicerad i Folkskolans årsbok 1940 sid. 369 ff. Då det till Sverges folkskollärarförbund överlämnade förslaget om införande av idrotts- eller friluftsdagar i folkskolan syntes förbundets styrelse vara av stort intresse, remitterades förslaget till behandling i förbundets kretsar. Med betydande majoritet uttalade sig därvid dessa för införande av särskilda friluftsdagar i folkskolan. Sverges folkskollärarförbunds kongress i Jönköping 1939 gjorde efter behandling av frågan enhälligt följande uttalande: = »Kongressen anser, att särskilda dagar för friluftsverksamhet böra införas vid folkskolan i likhet med vad som finnes stadgat för läroverken. Då dessa, vilka ha en årlig lästid av 38 veckor, ha 10—12 idrottsdagar, synes ett motsvarande antal önskvärt även för folkskolan. Med hänsyn till lästidens differentiering finner kongressen lämpligt, att för folkskolor med 39 veckors lästid foresknves 10—12 friluftsdagar och för skolor med 3 6 ^ veckors lästid 8—10 dagar. Dessa böra användas till idrotts- och annan friluftsverksamhet, avpassad med hänsyn till elevernas ålder och kroppsliga utveckling, de geografiska och klimatiska betingelserna samt till de lokala förhållandena i fråga om idrottsplatser, terräng m. m. . I de fall, då förutsättningarna äro begränsade för ordnande av direkta idrottsövningar, må dagarna kunna i mindre utsträckning användas till studieutflykter, helst i det fria. Möjlighet bör finnas, särskilt i de lägre klasserna i folkskolan, att i stallet tor hela friluftsdagar använda ett motsvarande antal halva dagar till angivet ändamål. Därest en revision av undervisningsplanen kommer till stånd, synes därvid frågan om dagar för friluftsverksamhet i folkskolan liksom frågan om en förstärkt ställning av den fysiska fostran i skolan böra lösas. Skulle en revision av undervisningsplanen fördröjas, uppdrar kongressen åt förbundsstyrelsen att till Kungl. Maj:t göra underdånig framställning om införande av friluftsdagar i folkskolan enligt de riktlinjer som ovan anförts.» Sverges folkskollärarförbunds styrelse får på grundval av den behandling, som föreliggande ärende erhållit inom förbundet, härmed till Kungl. Maj:t i underdånighet anföra följande: En förstärkt fysisk fostran på bred grundval har under den senaste tiden allt starkare framstått och erkänts såsom en angelägenhet av största vikt Har nia endast erinras om den fysiska och andliga försvarsberedskap, vartill den s. k. fältsporten syftar, och vilken vunnit stor anslutning från den vuxna befolkningen inom alla samhällsklasser. De fysiska och psykiska påfrestningar, för vilka vårt lands befolkning i nuvarande allvarliga läge och under en oviss framtid kan komma att utsättas, kunna med tillförsikt mötas, endast om även den uppväxande ungdomen erhåller den bästa möjliga fysiska fostran redan i folkskolan. Det utrymme som i gällande undervisningsplan tilldelats ämnet gymnastik med lek och idrott är otillräckligt för meddelande av en effektiv fysisk fostran även under normala förhållanden och uppenbart otillfredsställande i nuvarande läge. Den utformning ämnet gymnastik med lek och idrott erhållit tillgodoser heller icke i önskvärd utsträckning behovet av vistelse i skog och mark under för eleverna lämpade kroppsövningar.

43 Enligt 1919 års undervisningsplan böra efter skolstyrelsens bestämmande, där så ske kan, minst fyra halva och två hela dagar under vardera höst- och vårterminen användas för av lärare ledda lekar och idrottsövningar i det fria. I skrivelse till statens folkskolinspektörer i november 1938 hade skolöverstyrelsen bland annat framhållit följande: »Antalet verkliga undervisningsdagar under läsåret skall, såvida inte undervisningen blivit inställd av sådan anledning som omförmäles i § 43 mom. 1 folkskolestadgan för varje läraravdelning utgöra minst 214, vari må inräknas högst tre dagar varje termin, vilka kunna under vederbörande lärares ledning ägnas åt friluftsverksamhet i form av idrottsövningar, studieutflykter eller dylikt. Vid 36 K veckors årlig undervisningstid böra friluftsdagarnas antal bestämmas till högst två dagar varje termin.» Skoldistriktens möjlighet att anordna särskilda dagar för friluftsverksamhet är sålunda starkt begränsad, och någon skyldighet för skolstyrelserna att överhuvudtaget anordna sådana dagar vid distriktets folkskolor förefinnes icke. Nuvarande bestämmelser innebära heller ingen garanti för en planmässig och samtliga folkskolor omfattande friluftsverksamhet. För vinnande av enhetlighet torde därför ett visst antal friluftsdagar i folkskolan böra föreskrivas. Beträffande lämpligt antal dagar för friluftsverksamhet kunna gällande bestämmelser för läroverken tjäna såsom mönster. Vid läroverken, vilka ha en årlig lästid av 38 veckor, skola 10—12 dagar användas för friluftsverksamhet. Då läroverken ha fyra veckotimmar gymnastik, medan folkskolan enligt gällande undervisningsplan har högst tre veckotimmar, i vissa skolformer lägre, ända ned till en veckotimme, synes motsvarande antal friluftsdagar för folkskolan vara väl motiverat. Förbundsstyrelsen vill därför såsom lämpligt antal friluftsdagar föreslå 10—12 för skoldistrikt med 39 veckors lästid och 8—10 för distrikt med kortare lästid. Nämnda antal synes böra gälla det egentliga folkskolestadiet, klasserna 3—7, samt eventuellt förekommande 8:e klass. Där så befinnes lämpligt böra i stället för hela friluftsdagar ett motsvarande antal halva friluftsdagar kunna uttagas. Beträffande småskolan har förbundsstyrelsen icke anledning att framkomma med förslag. Vid läroverken måste av schematekniska skäl tidpunkten för idrottsdagarna på förhand fastställas och avse hela läroverket. Detta har medfört, att övningarna stundom måste äga rum även under otjänliga väderleksförhållanden. Vid folkskolan, där klasslärarsystem är rådande, behöva friluftsdagarna inte i förväg fastlåsas vid vissa dagar utan kunna uttagas, när väderleksförhållandena äro gynnsamma. Vid större A-skolor kunna friluftsdagarna antingen samtidigt utnyttjas av hela skolan eller också placeras på olika dagar för olika avdelningar alltefter omständigheterna. Det torde böra ankomma på avdelningsläraren, i större skolor överlärare eller tillsyningslärare, att inom ramen av vissa reglerande bestämmelser förlägga friluftsverksamheten till de dagar, som befinnas lämpliga med hänsyn till undervisningen i dess helhet och de förhandenvarande betingelserna för bastå möjliga utnyttjande av friluftsdagarna. Såsom lämpliga övningar för folkskolans elever under friluftsdagarna kunna nämnas lekar och bollspel, löpning, hopp och kast, avpassade med hänsyn till lärjungarnas ålder och kroppsliga utveckling. I de högre klasserna kunna orienteringsövningar med användande av karta och kompass, lägerliv, bivackslagning, tältning och dylika mera fältmässiga övningar ifrågakomma. Erfarenheter kunna härvid hämtas från scoutrörelsen. Vår och höst bör undervisning i simning och livräddning kunna meddelas, där klimat och vattenförhållanden så medge. Lämpliga övningar vintertid äro skidåkning och skridskoåkning samt utfärder

44 med kälke och sparkstötting. Givetvis måste idrottsdagarnas program erhålla en skiftande utformning i olika delar av landet. Vinteridrotterna komme helt naturligt att dominera i Norrland och de delar av landet i övrigt, där snö- och isförhållandena i regel medge vinteridrott under en längre tid av läsåret. I landets sydligare delar torde de s. k. sommaridrotterna böra upptaga huvudparten av friluftsverksamheten. Så vitt möjligt bör verklig undervisning i form av instruktion meddelas lärjungarna under friluftsdagarna. Men även i de fall, läraren icke kan meddela egentlig instruktion i samtliga idrottsgrenar, som skola övas, har dock kroppsrörelsen i frisk luft ute i naturen en hälsobringande inverkan på eleverna. Det viktigaste är givetvis, att eleverna få vistas i friska luften under dagens ljusaste timmar och därvid få tillfälle till kroppsrörelse i någon form. Däremot är det ingalunda nödvändigt, att läraren kan undervisa i speciell idrottsteknik, för att en friluftsdag skall anses givande och nyttig. Varje lärare torde utan alltför stora svårigheter kunna ta med sin klass på utflykt i skog och mark till fots eller på skidor, ordna med boll- eller andra lekar eller låta eleverna öva sig i löpning, hopp och kast. Att ordna enkla tävlingar i dessa olika slag av idrotter torde heller inte bereda några större svårigheter. I jämförelse med de situationer av liknande slag, som läroverkens lärare ställdes och ställas inför vid handledandet av läroverksungdomen på idrottsdagarna, måste folkskollärarnas belägenhet sägas vara betydligt gynnsammare. Dels gör elevernas lägre ålder i folkskolan det lättare i detta avseende, dels ha folkskollärarna vid seminarierna erhållit en utbildning i handledning av fysisk fostran, vartill ingen motsvarighet finnes vid universiteten. Goda möjligheter finnas dessutom för folkskollärare att fortbilda sig i ämnet gymnastik med lek och idrott genom de kurser, som både sommar och vinter anordnas av bland annat Skolidrottskommittén. Många av folkskolans lärare ha också en annan möjlighet att lösa frågan om ordnandet av friluftsdag för sin klass, för den händelse de skulle anse sig mindre kompetenta att själva handleda eleverna, nämligen genom byte med annan lärare. Finns det vid skolan någon lärare, som är villig och lämplig att åtaga sig ledningen av annan läraravdelning en idrottsdag, kan denna utväg med fördel komma till användning, kanske i synnerhet, om det gäller instruktion i fri idrott. I viss utsträckning synas också friluftsdagarna kunna användas för studieutflykter och exkursioner i anslutning till undervisningen i hembygdskunskap, geografi, naturkunnighet och historia. Här ovan har icke berörts frågan om en förstärkt ställning för ämnet gymnastik med lek och idrott genom utökning av timantalet per vecka. Visserligen finner förbundsstyrelsen en viss ökning av flera skäl motiverad, men denna fråga sammanhänger med spörsmålet om en revision av folkskolans undervisningsplan, varom Sverges folkskollärarförbunds styrelse i underdånig skrivelse den 16 mars 1939 gjort framställning. Då en sådan utredning, som av förutvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, landshövding Arthur Engberg, vid skilda tillfällen under våren 1939 ställdes i utsikt, under nuvarande tidsläge synes ha uppskjutits, vill förbundsstyrelsen i detta sammanhang icke framföra önskemål om en utredning avseende enbart gymnastikundervisningen. Frågan om införande av särskilda friluftsdagar för folkskolan kan däremot lösas helt oberoende av en reform av undervisningsplanen. Såsom förbundssty-

45 relsen ovan framhållit, synes ett införande av obligatorisk friluftsverksamhet vid folkskolan vara i högsta grad påkallat just i nuvarande tidsläge. Styrelsen för Sverges folkskollärarförbund får därför, med hänvisning till vad ovan anförts, i underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för införande av obligatoriska friluftsdagar i folkskolan och att därvid de synpunkter, som av styrelsen framförts, måtte beaktas. Under skolöverstyrelsens bedömande ligger jämväl en framställning den 30 mars 1940 av centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening (föreningen hade den 1 januari 1940 omkring 15 600 medlemmar, därav 3 570 manliga och 4 630 kvinnliga folkskollärare samt 5 687 småskollärarinnor) angående införande av idrotts-(frilufts-)dagar i folkskolan. Framställningen finnes återgiven i Svensk lärartidning 1940 sid. 362 f. I denna anföres bland annat: Under de senaste åren har allt starkare framhållits betydelsen av att skolbarnens behov av rörelse, frisk luft och sol tillgodoses. Vid läroverken infördes redan år 1928 obligatoriska idrottsdagar, en synnerligen betydelsefull åtgärd för ungdomens hälsouppfostran. Då folkskolans elever torde stå läroverkens efter i fråga om hälsostandard och kroppsutveckling, anse de flesta av folkskolans målsmän, att införandet av särskilda dagar för friluftsverksamhet vid folkskolan i likhet med vad som finnes stadgat för läroverken, är motiverat. När den årliga lästiden efter 1937 års lönereglering ökades i ett stort antal skoldistrikt, var det mångas förhoppning, att åtgärder skulle vidtagas för att bättre tillgodose kraven på elevernas fysiska omvårdnad. Det blev i stället för ett flertal skoldistrikt en tillbakagång. I 1919 års undervisningsplan för rikets folkskolor anföres: »Efter skolstyrelsernas bestämmande bör, där så ske kan, minst fyra halva eller två hela dagar under vardera höst- och vårterminen användas för av lärare ledda lekar och idrottsövningar i det fria». I skolöverstyrelsens skrivelse till statens folkskolinspektörer 1938 anges däremot, att högst tre dagar varje termin av de 214 verkliga läsdagarna få användas till friluftsverksamhet och studieutflykter. Då cirkulärskrivelsen väckte en livlig diskussion bland folkskolans lärare, utsände centralstyrelsen ärendet till överläggning inom föreningens kretsar för att därigenom söka få utrönt föreningsmedlemmarnas åsikt om behovet av friluftsdagar, deras antal, fördelning under året m. m. Frågorna ha behandlats av 266 kretsar, och ehuru svaren äro ytterst mångskiftande, överensstämma de i allmänhet i huvudsak. Att det är en allmän önskan, att ett bestämt antal av folkskolans läsdagar varje läsår skall få användas till idrotts- och friluftsliv framgår bland annat därav, att ej mindre än 257 kretsar besvarat frågan jakande. Vad antalet friluftsdagar beträffar äro svaren synnerligen varierande, men % av de kretsar, som uttalat sig i frågan, ha önskat ett större antal friluftsdagar än sex per läsår, och av dessa önskar hälften att 10—15 läsdagar skola få användas till friluftsliv. Städernas och de större industrisamhällenas lärare äro ivriga förespråkare för ett stort antal friluftsdagar. Landsbygdens lärare däremot anse, att 4—10 friluftsdagar är tillräckligt. Detta är också förklarligt. Landsbygdens barn tvingas ofta bland annat genom långa skolvägar att vistas mer ute i friska luften än stadsbarnen. I städer och större samhällen är det också lättare för en lärare, som anser sig oförmögen att följa sina elever ut i skog

46 och mark, att genom lektionsbyte med en yngre kollega ordna friluftsdagarna. Svaren från de olika kretsarna visa dock, att även landsbygdskretsar önska ett större antal friluftsdagar, särskilt kretsar där unga idrottsintresserade lärare ha sin verksamhet. Centralstyrelsen anser därför, att antalet friluftsdagar ej bör sättas lika för hela landet. Dock bör ett minimum och ett maximum av friluftsdagar per läsår fastställas. Detta antal bör sättas olika för landsbygd och stadsbygd, i vilket senare begrepp köpingar, municipalsamhällen och större industriorter även bör inräknas. Några kretsar ha föreslagit, att för landsbygdens skolor antalet friluftsdagar bör fastställas till 6—12 och för stadsbygdens skolor till 8—12 per läsår. Inom denna ram finnes möjlighet för de olika skolmyndigheterna att med hänsyn till olika lästider, skolformer och lokala förhållanden och i samråd med lärarkåren slutgiltigt bestämma friluftsdagarnas antal. Möjligen kommer en viss opposition att göra sig gällande även mot dessa minimital på 6 och 8 friluftsdagar. Man kan nämligen omöjligt bortse ifrån, att friluftsdagarna åtminstone till en början kan verka betungande för en del lärare, men då B/10 av alla de kretsar, som inlämnat svar, yrka på minst 6 friluftsdagar, anser sig centralstyrelsen böra stödja ovan angivna förslag men anser dock, att ett något mindre antal sådana dagar kan vara tillräckligt för elever på småskolestadiet. Även med avseende på friluftsdagarnas fördelning under läsåret bör respektive skolmyndigheter i samråd med skolornas lärarkår ha sista avgörandet, emedan klimat, terräng, skoltyper m. m. växla. Centralstyrelsen anser dock att vissa generella påpekanden böra göras. Då friluftsdagarna avse att tillgodose barnens behov av rörelse, sol och frisk luft, böra de fördelas så jämnt som möjligt över läsåret. Iakttagas bör att de solfattigaste månaderna, november, december och januari, inte missgynnas. Friluftsdagarna böra också i möjligaste mån placeras mellan de fastställda lovdagarna och böra ej få samlas till ett sammanhängande lov för att utnyttjas t. ex. till studieresa. Friluftsdagarna böra endast i undantagsfall användas till studieutflykter, dock skall dessa utflykter vara av den art, att de möjliggöra vistelse i det fria, alltså ej museibesök. Av kretsarnas olika uttalanden har centralstyrelsen vidare fått den uppfattningen, att det bör överlämnas till varje enskild lärare att avgöra om friluftsdagarna skola uttagas som heldagslov eller dubbelt så många halvdagslov. För de fyra lägsta klasserna är det önskvärt, att friluftsdagarna uttagas såsom halvdagslov, emedan längre tid än 2—3 timmars lekar och idrottsövningar för yngre barn kan medföra risk för överansträngning och uttröttning och alltså bli av en verkan motsatt den avsedda. Heldagslov bör dock kunna uttagas även för dessa klasser t. ex. vid distriktstävlingar eller tävlingar anordnade mellan olika skolor eller mellan klasser inom samma skola. I dylika fall bör det även stå lärare fritt att börja lovet med andra timmen och sluta det efter följande dags första timme. Även när det gäller friluftsdagarnas organisation, anser sig centralstyrelsen av kretsarnas svar kunna utläsa, att saken smidigast ordnas, om respektive skolmyndigheter i samråd med skolornas lärarkårer få avgöra frågan. Enstaka dagar kunna eventuellt organiseras gemensamt för ett helt skoldistrikt eller för en större skola, men varje enskild klasslärare har lättare att snabbt ordna ett friluftslov en solskensdag. Av en krets framföres fördelen av att — åtminstone vid större skolor — två eller flera klasser samtidigt planera en lovdag. En differentiering kan då ske av barnen, icke klassvis, utan efter deras fysiska kvalifikationer, varvid givetvis skolläkaren, där sådan finnes, bör ha det avgörande

47 ordet. Likaså bör klassbandet kunna brytas för att pojkar och flickor skola få träning i speciella idrottsgrenar. Lärarna få då allt efter intresse och förmåga tjänstgöra som tränare och ledare. I likhet med uttalandet från en krets anser centralstyrelsen, att friluftsdagarnas främsta mål bör vara friluftsliv under lämplig ledning. De böra inte användas till enbart idrottsinstruktion, och rena idrottstävlingar böra sparsamt anordnas. Deras främsta mål bör vara, utom avspänning i skolans övriga arbete, att vänja barnen vid ett förståndigt utnyttjande av friluftslivets möjligheter under alla årstider och ett rätt umgänge med hemtraktens naturvärden. Därför bör i direktiven för friluftsdagarna lämnas den största möjliga frihet för olika slag av friluftsverksamhet. Betydelsen av livsfrämjande och hälsogivande lekar såsom terränglekar, uppfostrande lekar såsom laglekar samt i vissa fall också praktiska arbeten, såsom iordningställande av lekplan, hoppgropar, skidbacke och dylikt bör framhållas. Av idrotter bör främst skridsko- och skidåkning, simidrott, fri idrott samt orienteringsövningar av olika slag förekomma. Av kretsarnas övriga yttranden i samband med friluftsdagarna framgå följande önskemål, vilka livligt understrykas av centralstyrelsen. Då frågan om intresserade ledare är av grundläggande betydelse, önskas ökade utbildningsmöjligheter för folk- och småskollärare dels under seminarietiden, dels under mer tillfälliga sommar- och vinterkurser i likhet med de av Skolidrottskommittén sedan 3 år tillbaka anordnade kurserna. En handledning bör utarbetas innehållande plan för läsårets idrotts- och friluftsdagar med hänsyn tagen till de olikheter i klimat och natur, som förefinnas mellan landets olika delar, samt beskrivning på lämpliga lekar och övningar. Skolorna böra erhålla medel till enkla idrottsredskap och skidparker i större utsträckning än vad som nu är fallet. Lekplaner med möjlighet till idrottsövningar samt hoppbackar böra, om förutsättningar härför finnas, ordnas i skolornas närhet. Då det för folkskolan är av fundamental betydelse, att åtgärder vidtagas för att främja barnens fysiska utveckling och hälsotillstånd och därmed öka deras livsduglighet, hoppas centralstyrelsen, att tidens ökade krav på förbättrad fysisk fostran i allmänhet kommer att beaktas. I anslutning till vad som ovan anförts får centralstyrelsen vördsamt hemställa, att Kungl. Skolöverstyrelsen måtte vidtaga åtgärder i och för realiserande av de önskemål, som här ovan framförts. Antalet frilufts- och värntjänstdagar. D e sakkunniga, som i princip ansluta sig till de i framställningarna anförda synpunkterna, anse dock, med hänsyn till användningen för utbildningen i värntjänst, a t t antalet friluftsdagar (frilufts- och värntjänstdagar) bör bestämmas enligt i bilaga B angivna grunder. I denna bilaga, vilken i förevarande del u p p r ä t t a t s med tanke närmast på sådana folkskoleformer, där lärares avdelning omfattar högst två klasser, åskådliggöres huru utbildningen k a n tänkas anordnad. Denna skulle sålunda påbörjas redan i folkskolans klass 1 samt för denna och klasserna 2—4 omfatta en hel del grenar, som ingå i den yngsta läroverksungdomens utbildning, men givet-

48 vis vara avpassad särskilt för ifrågavarande åldersstadier inom folkskolan. Frilufts- och värntjänstdagarna föreslås till 6—8 heldagar (12—16 halvdagar) för klasserna 1 och 2, 8—10 heldagar (16—20 halvdagar) för klasserna 3 och 4, 10—12 heldagar (20—24 halvdagar) för klasserna 5 och 6 samt 12—15 heldagar (24—30 halvdagar) för klasserna 7 och 8 samt 2-åriga liögre folkskolor och eventuellt även fortsättningsskolan. Beträffande sistnämnda skolformer se ovan sid. 12, 18 (noten) och sid. 49 ff. I övrigt bör beträffande värntjänstutbildningen för folkskoleungdomen anläggas i stort sett enahanda principiella synpunkter som ovan angivits för anordnandet av sådan utbildning för läroverkens elever. Angående tid, som finnes anslagen för gymnastikundervisning, må även här särskilt betonas vikten av att denna ej inskränkes, så mycket mera som denna tid för folkskolornas del utgör endast 3 veckotimmar mot 4 för läroverken. Vidare bör även nu ifrågavarande utbildning uppdelas i tre perioder, omfattande i bilaga B angivet antal dagar och förlagda till samma tider som för läroverken föreslagits. Avvikelser på grund av lokala (geografiska) förhållanden få givetvis förutsättas kunna bli nödvändiga. Även folkskolornas värntjänstövningar böra bli föremål för inspektion och kontroll, varom vidare nedan sid. 73 f. Värntjänstutbildningens grenar. För folkskolan och dess påbyggnader skall enligt förslaget meddelas utbildning i följande grenar: Smålekar, fri idrott och handgranatkastning, bollspel, idrottsliga lekar, trafikundervisning; simning och livräddning; skidlöpning och skridskoåkning; orientering; terränglekar; lägerliv. Alla lärjungar deltaga i de tre förstnämnda ämnesgrupperna, i smålekar dock ej elever i högre än klass 4 samt i handgranatkastning ej gossar tillhörande klasserna 1—5 och ej heller flickor. I orientering deltaga blott elever i högre klass än den 4:e, i terränglekar endast klasserna 1—6 samt i lägerliv endast klasserna 5 och 6. Övningarna i flertalet grenar torde lämpligen böra bedrivas under första och tredje perioderna. Jämväl övningarna i luft-, gas- och brandskydd, i målspaning, rapportering och ordonnanstjänst samt i olycksfallsvård äro avsedda för såväl gossar som flickor men börja först i klass 6 samt äro fördelade beträffande den förstnämnda gruppen på vinter- och vårperioderna samt beträffande de övriga grupperna på hela läsåret. I klass 6 börjar även den uteslutande för gossar avsedda utbildningen i skjutning, vapenkännedom och vapenvård, vilken förlagts till första och tredje perioderna. Korthållsskjutning en i klasserna 6 och 7 efterträdes i klass 8, respektive andra årskursen i högre folkskola och fortsättningsskola, av skolskjutning.

49 Av organisatoriska och åldersskäl (jfr ovan sid. 40) ha de sakkunniga, ehuru de finna det synnerligen önskvärt a t t all kvinnlig ungdom kommer i åtnjutande av fullständig värntjänstutbildning, icke ansett möjligt u p p taga undervisning i hem- och lägertjänst, hemsjukvård eller barnavård på programmet för ifrågavarande kvinnliga elevers utbildning. I begränsad utsträckning synes dock föreligga möjlighet a t t inrymma viss undervisning i dessa grenar i det egentliga skolarbetet (jfr sid. 50 f.). Klassvis bör den föreslagna värntjänstutbildningen omfatta följande grenar, nämligen för Klasserna 1—4: Smålekar, fri idrott, bollspel, idrottsliga lekar, trafikundervisning, simning och livräddning, skidlöpning och skridskoåkning samt terränglekar. Klass 5: Samma som de lägre klasserna utom smålekar men därjämte orientering och lägerliv. Klass 6: Samma som klass 5 samt därtill luft-, gas- och brandskydd, målspaning, rapportering och ordonnanstjänst samt olycksfalls vård. För gossarna därjämte handgranatkastning och korthållsskjutning samt vapenkännedom och vapenvård samt för flickorna hem- och lägertjänst i form av »red-dig-själv-arbeten». Klass 7: Samma som klass 6 utom terränglekar och lägerliv. Klass 8: Samma som klass 7, dock a t t för gossar korthållsskjutningen utbytes mot skolskjutning. För flickor eventuellt även hem- och lägertjänst i dess egentliga utformning, hemsjukvård eller barnavård. Vid anordnandet av frilufts- och värntjänstdagar för folkskolan och dess påbyggnader böra de för läroverken meddelade anvisningarna (sid. 21 ff.) i tillämpliga delar tjäna till ledning. Beträffande fortsättningsskolorna må vidare anföras följande. Fortsättningsskolorna äro av två slag, nämligen 1) egentliga fortsättningsskolor för lärjungar, som med fullständigt avgångsbetyg enligt § 47 folkskolestadgan genomgått egentlig folkskola eller på annat sätt vunnit motsvarande kunskaper, och 2) ersättningsskolor, till vilka räknas dels mindre fortsättningsskolor för lärjungar som med fullständigt avgångsbetyg enligt nämnda § 47 genomgått mindre folkskola, och dels repetitionsskolor för elever, som avgått från folkskola eller mindre folkskola utan att erhålla sådant betyg. Egentlig fortsättningsskola kan anordnas antingen såsom yrkesbestämd eller såsom allmän fortsättningsskola. Undervisningstiden i fortsättningsskolorna omfattar, A. då skolan har till underlag 6-klassig folkskola, minst 360 undervisningstimmar, fördelade på 2 eller, efter prövning av skolöverstyrelsen, 3 årskurser; B. då skolan bygger på 7-klassig heltidsläsande folkskola eller obligatorisk 8-årig halvtidsläsande folkskola eller en årskurs i folkskolans högre avdelning eller 7-klassig mindre folkskola av Dl-formen, efter prövning av skolöverstyrelsen, minst 180 undervisningstimmar, förlagda till en årskurs; samt C. då skolan har till underlag 7-årig halvtids-

50 läsande folkskola eller 7-årig halvtidsläsande mindre folkskola, efter prövning av skolöverstyrelsen, minst 270 undervisningstimmar, förlagda till en årskurs. Vid fortsättningsskola med två eller tre årskurser skall undervisningstiden för årskurs omfatta minst 120 timmar. — För ersättningsskolorna gäller beträffande undervisningstidens omfattning samt fördelningen på årskurser och läsår i tilllämpliga delar vad som är stadgat rörande egentlig fortsättningsskola. Allt efter olika orters särskilda förhållanden och behov må kursen i fortsättningsskolan kunna antingen samlas på ett mindre antal veckor årligen med ett större antal timmar i veckan, dock icke överstigande 30, och fortgå i en följd eller fördelas på två terminer; eller utbredas över en längre tid av året, vare sig lärjungarna sysselsättas en hel arbetsdag i veckan eller veckans undervisningstimmar fördelas på två eller flera dagar med minst 2 timmar varje dag, förlagda till morgon- och förmiddagstimmarna eller till de tidigare eftermiddagstimmarna eller till aftonen; eller ock under en del av arbetsåret hållas mera samlad och under den övriga delen mera utbredd. Fortsättningsskolplikt inträder för den, som med fullständigt avgångsbetyg enligt § 47 folkskolestadgan lämnat den egentliga folkskolan, i regel vid början av den årskurs, som börjar närmast därefter. Den, som icke genomgått egentlig folkskola men på annat sätt förvärvat motsvarande kunskaper, inträder såsom regel i fortsättningsskolan vid början av det läsår, som infaller närmast efter det han uppnått 13 års ålder. Skolpliktig skall deltaga i skolans undervisning under den för fortsättningsskolans kurs stadgade minimitiden eller den längre tid intill sammanlagt 540 undervisningstimmar, som må vara bestämd; dock att skolplikten i varje fall skall upphöra, då den skolpliktige fyllt 18 år. Uppskov med skolpliktens fullgörande kan medgivas skolpliktig på grund av kroppslig svaghet etc. till det kalenderår, under vilket han fyller 15 år. Skolpliktig, som åtnjuter undervisning i allmänt läroverk, kommunal flickskola, kommunal mellanskola, praktisk mellanskola, högre folkskola eller under offentlig kontroll stående högre goss- eller samskola, enskild mellanskola eller högre flickskola, skall därmed anses fullgöra sin fortsättningsskolplikt. Fortsättningsskolplikt föreligger icke för barn, som med godkänt avgångsbetyg enligt § 47 folkskolestadgan genomgått obligatorisk 8:e klass i någon av folkskolans huvudformer etc. eller som i folkskolans högre avdelning genomgått, därest densamma är grundad på 6-årig folkskola, två årskurser och eljest en årskurs. Skolpliktig, som fyllt 15 år, må kunna fullgöra sin skolplikt i lärlingsskola (se härom sid. 59). Där omständigheterna sådant medgiva, skola gymnastikövningar ingå i fortsättningsskolans undervisning. Vid sidan därav böra frivilliga övningar i gymnastik, lek och idrott anordnas och på lämpligt sätt understödjas. Av undervisningstiden må lämpligen avses åt gymnastikövningar i den yrkesbestämda fortsättningsskolan högst Vis o c h i d e n allmänna fortsättningsskolan högst V 10 . Undervisning för flickor i hushållsgöromål bör som regel förenas med arbete i skolkök och bestridas av för uppgiften utbildade lärarinnor. Enligt av skolöverstyrelsen utarbetade exempel på undervisningsplaner för fortsättningsskolor omfattar undervisningen i ämnet arbetskunskap för en del yrken bland annat åtgärder vid olycksfall och undervisningen i husligt arbete i skolor för kvinnlig ungdom bland annat späda barns vård, enkla regler för sjukvård i hemmet och den första hjälpen vid olycksfall. E t t på uppdrag av överstyrelsen av folkskolinspektörerna L. Hofstedt och J. S. Gralén utarbetat förslag till normalundervisningsplaner för fortsättnings-

51 skolor upptager för ämnet gymnastik i en del fortsättningsskolor upp till 15 timmar för årskurs. Gymnastik med lek och idrott bör enligt förslaget omfatta bland annat idrottsövningar i simning, skidlöpning, skridskoåkning eller dylikt, i den mån förhållandena medgiva sådana. Enligt föreslagna anvisningar må till utflykter i förening med idrottsövningar användas 2 a 3 halvdagar under en årskurs. Tid för dylika övningar kunde erhållas genom att sammanföra 2 ä 3 undervisningstimmar, avsedda för gymnastik, eller, då ämnet gymnastik ej vore särskilt upptaget å skolans timplan, motsvarande antal undervisningstimmar från andra ämnen. Vad detta förslag till undervisningsplaner innehåller rörande gymnastik med lek och idrott har i viss utsträckning vunnit tillämpning vid fastställande av reglementen för fortsättningsskolor. Sålunda har t. ex. önskemålet om ordnande av friluftsverksamhet kommit till uttryck i reglementen för såväl 2-åriga som allmänna 1-åriga fortsättningsskolor. Redan med hänsyn till det värde det stora antalet elever vid fortsättningsskolorna kan ha för landets värnkraft framstår det såsom synnerligen önskvärt, a t t dessa elever erhålla värntjänstutbildning. D e n n a bör till omfattningen motsvara det väsentliga av den för de högsta folkskoleklasserna avsedda (jfr Bilagorna A och B ) . E n viss begränsning av utbildningen är nämligen påkallad, enär den nuvarande lärotiden, som av flera skäl icke torde böra förlängas, synes medgiva ett högsta antal värntjänsttimmar av 12—15.

Värntjänstutbildning vid vissa läroanstalter utan i författning reglerad friluftsverksamhet. I skolungdomens militärövningar deltogo, utom elever tillhörande högre klasser i läroverk, även lärjungar vid tekniska elementarskolor och vid folkskoleseminarier för manliga lärjungar. Skolöverstyrelsen nämner i sitt sagda yttrande den 22 april 1940, a t t samtliga dessa lärjungekategorier och bland andra även elever vid handelsgymnasier borde fullgöra värntjänstövningar. Den ledande synpunkten borde vara a t t bereda tillfälle till sådana övningar för största möjliga antal av den ungdom, som befinner sig i lämplig ålder och ännu icke tagits i anspråk för den samhälleliga produktionsprocessen. Vid bedömande av spörsmålet om införande av värntjänstövningar för nu ifrågavarande elever bör främst observeras, a t t vissa av dessa, särskilt de som erhålla seminarieundervisning, icke äro a t t hänföra till skolungdom i egentlig bemärkelse u t a n undergå lärarutbildning. Denna omständighet är dock så långt ifrån a t t föranleda a t t seminarieelever icke skola deltaga i värntjänstövningar som den fastmera, på grund av behovet av ledare

52 för folkskoleungdomens värntjänstutbildning, utgör ett s t a r k t skäl för deras deltagande i sådan utbildning. Vad angår tidpunkten för värntjänstutbildningen vore det givetvis önskvärt, a t t utbildningen jämväl för nu ifrågavarande läroanstalter kunde anknytas till själva skolarbetet i motsvarande utsträckning som föreslagits för de allmänna läroverken och med dem jämförliga undervisningsanstalter samt för folk- och fortsättningsskolorna. Den omständigheten a t t för seminarierna, de tekniska läroverken och handelsgymnasierna icke finnes tid anslagen till friluftsverksamhet lägger emellertid vissa hinder i vägen för en sådan anordning. Till utrönande av möjligheten a t t bereda eleverna värntjänstutbildning under läsåret ha de sakkunniga företagit undersökning genom hänvändelse till rektorsämbetena vid ifrågavarande läroanstalter. Beträffande de ingångna svaren må först anmärkas, a t t i intet av dessa ifrågasattes lämpligheten av värntjänstutbildning för eleverna. E n del giva tvärtom uttryck åt önskvärdheten av a t t sådan utbildning anordnas. I fråga om möjligheten a t t infoga utbildningen i nuvarande läsår gå emellertid svaren vitt i sär, och genom de inkomna uppgifterna vinner den uppfattningen bekräftelse, a t t väsentliga olikheter i organisatoriskt och andra hänseenden mellan läroanstalterna i fråga omöjliggöra anordnande av värntjänstutbildning för deras elever efter enhetlig linje. Bland omständigheter, som härvidlag äro av avgörande betydelse, må särskilt nämnas, a t t ändamålet med ifrågavarande undervisningsanstalter är väsentligt olika för å ena sidan seminarierna och å andra sidan de tekniska läroverken och handelsgymnasierna. De sålunda inhämtade uppgifterna ooh i det följande angivna förhållanden rörande läroanstalterna ha synts de sakkunniga böra föranleda till att värntjänstutbildningen anordnas beträffande elever vid högre lärarinneseminariet i Stockholm såsom den för läroverkslärare (nedan sid. 70) föreslagna d. v. s. i form av särskild kurs men beträffande elever tillhörande övriga ifrågavarande läroanstalter i princip såsom den för gymnasieungdom i allmänhet förordade. Den närmare innebörden av de sakkunnigas förslag framgår av vad nedan anföres rörande de särskilda slagen av undervisningsanstalter. Högre lärarinneseminariet i Stockholm. 1 Seminariet — som har till uppgift att utbilda ämneslärarinnor för de egentliga flickskolorna, andra statsunderstödda skolor och statsläroverken, och med vilket är förenad en normalskola för flickor, avsedd att tjänstgöra som övningsskola för seminariets elever — omfattar en obligatorisk studiekurs och en valfri 1 (KBr 21 april 1911 med ändringar; jfr »Lärarutbildningen läsåren 1928—1929 t. o. m. 1938— 1939», Sveriges off. stat., 1940, sid. 11* ff., Stat. off. utr. 1933: 34, 1938: 50 sid. 196 ff.).

53 fortsättningskurs. Den förstnämnda är anordnad som en 1-årig lägre och en 2-årig högre kurs. Fortsättningskursen är i regel 1-årig. För att antagas som elev i seminariets lägsta avdelning fordras, bland annat, att ha uppnått eller under kalenderåret uppnå 18 års ålder och att med godkända betyg ha genomgått vissa prov grundade på kunskaper, motsvarande dem, som förvärvas i flickskolor med normalskolekompetens. Dag för termins början och avslutning vid seminariet bestämmes av direktionen över Stockholms stads undervisningsverk på förslag av rektor. Härvidlag såväl som med avseende å läsårets längd, ledighet och lovdagar tillämpas i regel läroverksstadgans föreskrifter. Under läsåret 1939—40 var antalet fridagar 5. Av lektionstimmarna (ä 45 min.) voro 4 anslagna till ämnet gymnastik, obligatoriskt för den ettåriga linjen men i övrigt valfritt. Seminariets praktiska gymnastikövningar ha under läsåret beträffande första avdelningen en gång i veckan utbytts mot en teoretisk lektion i ämnet. Dessutom ha förekommit övningar i bland annat lek, idrott, orientering, livräddning och skidgymnastik. Under sin utbildningstid ha seminariets elever i viss utsträckning deltagit i friluftsverksamhet som underledare, medhjälpare, kontrollanter och instruktörer vid övningsskolans friluftsdagar. I detta sammanhang torde böra nämnas, att fråga väckts om seminariets upphörande. Lärarutbildningssakkunniga ha nämligen föreslagit (Stat. off. utr. 1938: 50 sid. 222), att seminariet skulle nedläggas, och skolöverstyrelsen har i sitt yttrande häröver den 18 december 1939 anfört (sid. 156), att överstyrelsen funne, att. seminariets nedläggande framstode som en naturlig följd av den utveckling, som ägt rum i fråga om lärarutbildningen. Överstyrelsen har jämväl föreslagit, att ingen ny första avdelning läsåret 1941—42 skulle antagas vid seminariet och i överensstämmelse härmed beräknat sina petita för nästkommande budgetår. P å grund av den form och omfattning utbildningen av seminarieeleverna sålunda redan haft samt den övning eleverna tidigare undergått såsom lärjungar vid läroanstalter med ordnad friluftsverksamhet, torde åtskilliga av eleverna äga goda förutsättningar a t t kunna leda åtminstone vissa grenar av den kvinnliga läroverksungdomens värntjänstutbildning. M e d den omfattning sistnämnda utbildning nu föreslås skola erhålla följer emellertid krav på ökad utbildning i förevarande hänseende för seminariets elever. Denna utbildning för seminaristerna synes lämpligen böra anordnas så, a t t eleverna före avläggande av examen genomgå sådan kurs, som i annat sammanhang (sid. 70 f.) föreslås för kvinnliga ämneslärare vid allmänna läroverk. D e t t a gäller företrädesvis elever, vilka under läsåret 1940—41 tillhöra den lägre avdelningen och för dem, vilka eventuellt komma att senare intagas i denna avdelning. Folk- och småskoleseminarier. 1 Folkskoleseminarierna ha till ändamål att utbilda lärare och lärarinnor för rikets folkskolor och småskoleseminarierna att utbilda lärarinnor för småskolorna i riket samt att tillgodose den utbildning, som erfordras för anställning såsom 1 (Sv. förf.-saml. 1937:535 och 1938:42 med ändringar; jfr »Lärarutbildningen läsåren 1928— 1929 t. o. m. 1938—1939» sid. 17* ff.).

54 biträdande lärarinnor vid folkskolor eller såsom lärarinnor vid mindre folkskolor. Sistnämnda uppgift bör särskilt beaktas vid seminarierna i Haparanda och Lycksele. Med varje seminarium skall vara förenad en övningsskola. Vid folkskoleseminarierna skola författningsenligt finnas tre linjer, nämligen 4-årig linje, 2-årig linje för elever, som avlagt studentexamen (studentlinje), samt 2-årig linje för elever, som avlagt småskollärarinneexamen (småskollärarinnelinje). Vid småskoleseminarierna är lärokursen vid seminarierna i Haparanda och Lycksele 3-årig samt vid de övriga 2-årig. För inträde i folkskoleseminariernas 4-åriga linje eller i småskoleseminarium fordras bland annat att ha genomgått folkskolan eller att ha åtnjutit motsvarande undervisning och för inträde i studentlinjen att ha avlagt studentexamen. I fråga om ålder gäller beträffande den 4-åriga linjen, att inträdessökande skall före ingången av det år, då inträde önskas, icke ha fyllt 26 år men före ingången av året ha fyllt 16 år om inträde önskas i första klassen, 17 år om inträde önskas i andra klassen, och 18 år om inträde önskas i högre klass. Motsvarande åldersbestämmelser för småskoleseminarierna äro för den 2-åriga linjen 28, 17 och 18 år samt för den 3-åriga linjen 27, 16, 17 och 18 år. Inträdessökande i studentlinjen skall före ingången av det år, då inträde önskas, ha fyllt 18 men icke 28 år. För att kunna vinna inträde i småskollärarinnelinjen får sökande ej vid ingången av det år, då inträde önskas, ha uppnått 32 år, eller om hon avlagt småskollärarinneexamen vid 3-årigt seminarium 33 år. Skolöverstyrelsen äger dock att i särskilda fall medgiva inträde vid lägre eller högre ålder. Läsåret börjar som regel i augusti och slutar i juni samt omfattar 39 veckor, däri inberäknat tid för inträdes- och flyttningsprövningar. Inträdesprövningarna omfatta för den 4-åriga linjen och för småskoleseminarierna i regel högst 8 dagar vid vårterminens slut samt för studentlinjen 2 dagar vid höstterminens början. Flyttningsprövningarna omfatta högst 2 dagar vid början av höstterminen. I läsåret inräknas den ledighet, som vid början och slutet av varje termin oundgängligen erfordras för skolarbetets början och avslutning, samt påskoch pingstloven (eller motsvarande antal dagar). Gemensam ledighet från undervisningen skall av rektor dessutom lämnas under sammanlagt minst 5, högst 7 dagar under läsåret. Enligt gällande undervisningsplaner för seminarierna (Sv. förf.-saml. 1937:659 och 1938: 43 med ändring) utgör antalet veckotimmar i den 4-åriga linjen klassvis respektive 39 K, 3 8 ^ , 37% och 2 9 ^ , i studentlinjen respektive 34K> och 31 samt i småskoleseminariernas 2-åriga och 3-åriga linjer 39 och 35K, respektive 33 H, 3 6 ^ och 34. Därav äro för gymnastik med lek och idrott anslagna för folkskoleseminariernas 4-åriga linje: klass I 6 timmar för manliga och 4 timmar för kvinnliga elever och klass II—IV 5 timmar i varje klass; för studentlinjen i klass I 5 timmar för manliga och 4 timmar för kvinnliga elever och klass I I 5 timmar. I småskoleseminarierna är antalet gymnastiktimmar för den 2-åriga linjen: klass I 4 timmar och klass I I 3 timmar; för den 3-åriga linjen: klass I 3 timmar och vardera av klasserna I I och I I I 4 timmar. I den praktiska undervisningen vid folkskoleseminarierna ingå: Övningar i allmän idrott, avpassade med hänsyn dels till elevernas ålder och kön, dels till folk- och fortsättningsskolans behov. Simundervisning och livräddning. Kartläsning och orientering. Skridsko- och skididrott, där så är möjligt. Anvisningar angående första hjälpen vid olycksfall. Utom timplanen anslås å varje linje en veckotimme, gemensam för samtliga klasser, till undervisning i simning och anordnas frivillig gymnastik

55 med lek och idrott Under sammanlagt en veckotimme. Även den praktiska undervisningen vid småskoleseminarierna omfattar lekar och idrottsövningar samt simning. Det förtjänar anmärkas, a t t vid inträdesprövning till den 4-åriga linjen prövning i ämnet gymnastik med lek och idrott ej förekommer och a t t elev ej är skyldig på annat sätt styrka färdighet och insikter däri samt a t t elev i vissa fall kan erhålla befrielse från deltagande i det praktiska arbetet på grund av sjukdom, eller lyte. Vidare må elev godkännas i examen även om han (hon) icke erhållit godkänt vitsord i gymnastik med lek och idrott (färdighet eller insikt eller bådadera). Ur synpunkten a t t ifrågavarande personer äro avsedda a t t i första hand omhänderhava folkskolungdomens värntjänstutbildning vore ändring härvidlag önskvärd. I undervisningsplanerna äro vidare för kvinnliga elever i klass I vid folkskoleseminarierna samt i vardera av klasserna I och I I vid småskoleseminarierna upptagna 4 respektive 2 timmar för hushållsgöromål. Undervisningen i ämnet omfattar bland annat praktiska övningar i enklare matlagning med huvudsaklig hänsyn till de förhållanden, som möta en lärarinna på landsbygden, bakning av enklare brödsorter, grunderna för konservering, hemvård. Beträffande flertalet av folkskoleseminarierna synes det finnas möjlighet a t t inom ramen för nuvarande läsår anordna värntjänstutbildning av den omfattning, som fordras för a t t göra eleverna skickade a t t tjänstgöra som iedare vid folkskolungdomens frilufts- och värntjänstdagar. D e n n a utbildning torde med hänsyn till elevernas föregående utbildning k u n n a tillgodoses med de 6—8 frilufts- och värntjänstdagar som beräknas högst k u n n a åstadkommas inom läsåret. I största möjliga utsträckning synes utbildningen böra förläggas till halvdagar. Därest ytterligare tid skulle erfordras för ändamålet, torde några av dagarna för inträdesprövningar kunna tagas i anspråk. D e t måste anses önskvärt, a t t eleverna före avläggande av folkskollärarexamen även deltaga i ett av de sommarläger, som nedan (sid. 92 f.) föreslås för gymnasister. Av synnerlig vikt är att de kvinnliga elever, vilka icke före inträde i seminariet erhållit full utbildning i värntjänstgrenarna olycksfallsvård, hem- och lägertjänst, hemsjukvård och barnavård före avläggande av folkskollärarexamen erhålla sådan utbildning. Behovet av insikter härvidlag ådagalades till fullo vid barnevakueringen sistlidna sommar. I främsta rummet komma helt säkert lärarinnorna a t t tagas i anspråk vid eventuell framtida evakuering av skolbarn. Vad sålunda föreslagits i fråga om folkskoleseminarierna gäller i tillämpliga delar även för småskoleseminarierna. 5 404091

56 Tekniska fackskolor och tekniska gymnasier. 1 Dessa läroanstalter bygga i huvudsak på realexamen. Teknisk fackskola har till ändamål att meddela den tekniska utbildning, som jämte industriell erfarenhet erfordras för arbetsledare å verkstäder, fabriker och andra industriella arbetsplatser, ävensom för ritare, detaljkonstruktörer och laboratoriebiträden å arkitekt- och byggnadskontor samt verkstäders och fabrikers konstruktionsbyråer och försökslaboratorier. Tekniskt gymnasium har till ändamål att meddela den allmänt tekniska bildning och i förening därmed de merkantila kunskaper, som erfordras för handhavande av göromålen på verkstäders och fabrikers rit- och affärskontor eller för ledningen av mindre och föga specialiserade industriella företag eller för affärsverksamhet med industriens förnödenheter och alster. De tekniska gymnasiernas lärokurser omfatta tre 1-åriga klasser och de tekniska fackskolornas i regel två 1-åriga klasser (vid tekniska fackskolan för maskinindustri i Eskilstuna dock tre 1-åriga kurser, varjämte vid tekniska fackskolans i Stockholm byggnadstekniska avdelnings dagkurser lärokursen är uppdelad på 3 läsår. Vid sistnämnda läroverk finnes även 4-årig aftonskola). För inträde i första klassen av teknisk fackskola gäller bland annat, att den inträdessökande fyllt 17 år, och för inträde i tekniskt gymnasium fordras uppnådda 15 år. Beträffande fackskolan vid tekniska läroverket i Stockholm erfordras dock i vissa fall blott att inträdessökande fyllt 16 år. För att lärjunge skall kunna uppflyttas till högsta klassen av tekniskt gymnasium fordras bland annat, att lärjungen medelst arbetsbetyg styrker sig ha deltagit i visst industriellt arbete, under så lång tid, att denna, med inräknande av den tid lärjungen vid inträdet i gymnasiet styrkt sig ha ägnat åt sagda arbete, uppgår till minst 6 månader; dock äger skolöverstyrelsen, när särskilda skäl därtill föranleda, på gjord framställning besluta, huruvida och i vad mån lärjunge må erhålla avkortning av den nu angivna minimitiden. För flyttning till andra klassen vid fackskolan i Eskilstuna fordras minst 2 års praktik. Läsåret börjar i regel inom augusti och slutar inom juni månad, därest icke särskilda omständigheter föranleda undantag. Läsåret skall, inberäknat tiden för höstterminens inträdes- och flyttningsprövningar, omfatta för teknisk fackskola 280 dagar och för tekniskt gymnasium 270 dagar. För hela läroverket gemensam ledighet från undervisningen skall av rektor lämnas sammanlagt minst 4, högst 6 dagar under läsåret. I dessa lovdagar inräknas ej den ledighet från undervisningen, som med anledning av inträdesprövning och terminsavslutning nödvändiggöres. Vid tekniska läroverket i Stockholm må dock läsåret omfatta beträffande första läsåret inom tekniska fackskolans samtliga avdelningar 270 dagar och beträffande vartdera av andra och tredje läsåret inom tekniska fackskolans byggnadstekniska avdelning 150 dagar, de sistnämnda med början i oktober och slut i mars månad, och med inräknande av den ledighet, som vid slutet av termin oundgängligen erfordras för skolarbetets avslutande, samt av påskledighet eller motsvarande lovdagar. Lärotiden vid den 4-åriga aftonfackskolan utgör för första klassen 270 dagar och för envar av de övriga klasserna 280 dagar. Enligt gällande undervisningsplaner utgör för såväl de tekniska fackskolorna som de tekniska gymnasierna antalet undervisningstimmar i veckan 40 för klass, utom beträffande klasserna 1 och 2 vid fackskolan i Eskilstuna, där veckotim1

(Sv. förf.-saml. 1919: 365 med ändringar).

57 marna äro 18 för vardera klassen, samt vid tekniska läroverkets i Stockholm af tonkurser^ där antalet undervisningstimmar i veckan för varje klass utgör 16. Lärjunge må efter eget val kunna avstå från undervisning högst 3 veckotimmar i vissa av läroverkens klasser. Av undervisningstimmarna äro 3 anslagna till gymnastik. Skolöverstyrelsen, som i sitt yttrande den 22 april 1940 i första hand ifrågasatte förläggande av värntjänstutbildningen i allmänhet till 2 veckor av sommarferierna, framhöll, a t t befrielse syntes böra lämnas i åtskilliga fall, där lärjungarna hade behov av ferierna för att förskaffa sig föreskriven praktik inom industrien och handeln. Särskilt vore att märka, att vid de tekniska läroverken lärjungarnas ferier i mycket stor utsträckning upptoges av industripraktik. Vid dessa läroanstalter syntes övningarna icke kunna disponera längre tid än cirka en vecka årligen. Vad överstyrelsen sålunda anfört angående tid, som må stå till förfogande för värntjänstutbildning, vinner stöd av de från rektorsämbetena ingångna svaren på de sakkunnigas frågor. Av svaren framgår nämligen a t t på grund av lärokursernas omfattning (och olämpligheten av a t t öka antalet veckotimmar) för värntjänstutbildningen näppeligen kan vid undervisningstid av minst 270 dagar anslås längre tid än 5—8 dagar u t a n genom förlängning av läsåret, vilken i så fall skulle komma a t t inkräkta på den för eleverna välbehövliga tiden till erhållande av praktik jämte någon vila och vistelse i hemmet under ferierna, Redan nu angivna förhållande omöjliggör alltså uppställande av krav på a t t elever tillhörande ifrågavarande undervisningsanstalter skola erhålla värntjänstutbildning i samma omfattning som de allmänna läroverkens gymnasister och därmed jämställda lärjungar. För en till tiden reducerad utbildning talar även den omständigheten att eleverna i allmänhet före inträdet i gymnasiet genomgått åtminstone ett par månaders praktiskt arbete, a t t ett avsevärt antal av eleverna är åtskilligt äldre än läroverksungdom på gymnasiestadiet samt att en stor del fullgjort värnpliktstjänstgöring. Såsom ett önskemål måste likväl uppställas, a t t eleverna erhålla värntjänstutbildning till omfattningen i huvudsak lika med den för allmänna läroverkens gymnasieungdom föreslagna i skjutning och orientering med målspaning samt i luft-, gas- och brandskydd. Utbildningen beräknas omfatta högst 8 dagar. I dessa 8 dagar torde ett par av de författningsenligt medgivna lovdagarna kunna inräknas. Deltagandet i värntjänstutbildningen bör givetvis vara obligatoriskt. Det sagda gäller ej elever, som endast åtnjuta aftonundervisning vid läroanstalterna men önskvärt är, att tillfälle gives för dessa a t t frivilligt deltaga i värntjänstutbildningen vid skolan. I huvudsaklig överensstämmelse med sålunda för de tekniska läroverken angivna grunder synes värntjänstutbildning böra anordnas även för elever vid tekniska skolan i Stockholm, bergsskolan i Filipstad, textilinstitutet

58 i Borås och John Lennings vävskola i Norrköping. Vid bergsskolan har redan under förra läsåret förekommit utbildning i grenar, vilka, ingå i den nu föreslagna värntjänsten för skolungdom. Beträffande tekniska skolan må anmärkas, a t t de av dess elever, vilka utbildas till teckningslärare, sedermera kunna komma a t t tagas i anspråk såsom ledare vid läroverksungdomens värntjänstdagar. Handelsgymnasier. Statsunderstött handelsgymnasium (Sv. förf.-saml. 1938: 529) omfattar 2-årig kurs, byggd på realexamen (allmän eller praktisk å handelslinje) eller motsvarande kunskapsmått. Vid handelsgymnasium må därjämte kunna anordnas 1-årig kurs för elever, som avlagt studentexamen eller på annat sätt styrkt sig äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig ifrågavarande undervisning. Undervisningen skall fortgå under minst 36 läsveckor om året, påsk- och pingstledighet samt tillfälliga lovdagar däri inräknade. Enligt gällande av skolöverstyrelsen fastställda undervisningsplaner varierar antalet obligatoriska veckotimmar i klass 1 från 34 (Örebro) till 40 (Gävle) och i klass 2 från 31 (Örebro och Norrköping) till 37 (Göteborg). Gymnastik bör, enligt meddelade anvisningar, så vitt möjligt anordnas för lärjungarna i minst den omfattning timplanen angiver. Där förhållandena medgiva, bör gymnastikundervisningen ordnas på 3, helst 4 lektioner om 30 minuter vardera. Vid lämpliga tillfällen torde de gymnastiska övningarna inomhus böra utbytas mot lekar och idrott i det fria. Obligatorisk gymnastikundervisning förekommer vid Gävle handelsgymnasium under 2 veckotimmar per klass, medan vid övriga handelsgymnasier gymnastikundervisningen är frivillig under samma antal timmar. Enligt uppgifter av rektorsämbetena vid ifrågavarande gymnasier skulle läsåret behöva utsträckas med omkring 9 dagar för a t t värntjänstutbildning till omfattningen motsvarande den för övriga högre läroanstalter tilltänkta skulle k u n n a därunder meddelas vid läroanstalterna. Vid avlämnande av uppgifterna synes i allmänhet ha räknats med a t t några lovdagar, intill 6, skulle tagas i anspråk för ändamålet. Förekomst av gymnastikundervisning angives — utom beträffande Gävle handelsgymnasium, där läsåret omfattar 38 veckor och cirka 8 friluftsdagar pläga uttagas — endast för Umeå handelsgymnasium, där 2 veckotimmar anslagits för detta ämne. För de sakkunniga framstår det såsom synnerligen önskvärt, a t t jämväl de 2-åriga handelsgymnasiernas elever — dessa uppgingo höstterminen 1939 till över 1 000 — erhålla värntjänstutbildning och a t t denna får enahanda omfattning som den för allmänna läroverkens gymnasister föreslagna. Önskemålet lärer emellertid, om gällande kursplaner och kunskapsfordringar skola k u n n a bibehållas, kunna uppnås endast genom sålunda angiven förlängning av läsåret. Värntjänstutbildning synes, där icke utbildad ledare finnes vid skolan, lämpligen böra meddelas eleverna tillsammans med annan gymnasieungdom i orten.

59 De sakkunniga vilja vidare särskilt betona önskvärdheten av a t t värntjänstutbildning anordnas även för elever vid anstalter för k o m m u n a l yrkesundervisning samt vid folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter. I anslutning till vissa nedan lämnade uppgifter angående dessa läroanstalters organisation utveckla de sakkunniga närmare sina synpunkter i frågan. Anstalter för kommunal yrkesundervisning. Statsunderstödda sådana anstalter (stadga den 4 november 1921, nr 706, med ändringar) 1 finnas av följande slag, nämligen lärlingsskolor, yrkesskolor, verkstadsskolor, ettåriga handelsskolor och hushållsskolor. För att erhålla tillträde till verkstadsskola fordras i kunskapshänseende i regel endast att ha inhämtat den för folkskolan bestämda lärokursen eller däremot svarande kunskaper och färdigheter. Lärlingsskolorna, handelsskolorna och hushållsskolorna bygga på fortsättningsskolans kunskapsmått och förutsätta viss praktisk erfarenhet hos eleverna. Yrkesskolas yrkes- eller ämneskurs är avsedd för lärlingar, som inhämtat lärlingsskolans lärokurs eller uppnått 17 års ålder och ägnat sig åt praktiskt yrkesarbete. Minimiåldern för inträde i handels- eller hushållsskola är 17 är. Verkstadsskolorna, handelsskolorna och hushållsskolorna kunna hänföras till typen heldagsskolor. Undervisningen i lärlingsskola ordnas på två årskurser, vardera omfattande ett arbetsår om 8 högst 9 månader med i medeltal högst 12 undervisningstimmar i veckan. Undervisningen i obligatoriska ämnen skall för varje arbetsår omfatta minst 225 undervisningstimmar i yrkesavdelningar för hantverk och industri och minst 300 undervisningstimmar i yrkesavdelningar för handel och för husligt arbete samt må tillsammans med undervisning i frivilliga ämnen, där sådan förekommer, icke i någon avdelning överstiga 450 undervisningstimmar. Undervisningstiden skall i regel förläggas till vardagar mellan klockan 7 och 20.30. De i yrkesskola ingående kurserna (yrkeskurser, ämneskurser, mästarkurser) må kunna anordnas antingen såsom aftonkurser med undervisning omfattande allenast ett mindre antal timmar i veckan, förlagda till aftnarna (spridd lärotid), eller såsom dagkurser, vid vilka undervisningen upptager hel arbetsdag under i regel veckans alla söckendagar (samlad lärotid) eller ock i annan efter ortens förhållanden avpassad form. Såväl för yrkesskola som för verkstadsskola kan undervisningen anordnas med längre eller kortare läroår, flera eller färre årskurser, större eller mindre antal timmar i veckan, dock att i regel yrkeskurs med dagundervisning icke må utsträckas över längre tid än ett läroår om högst 30 veckor och yrkeskurs med aftonundervisning ej över längre tid än två läroår med högst 30 veckors undervisning varje år samt att lärokursen vid verkstadsskola icke må för lärjunge givas större utsträckning, än som svarar mot 2 400 timmar. Verkstadsskolas undervisningstid må ej förläggas så, att lärjunge därav hindras att fullgöra honom åliggande fortsättningsskolplikt. I ettårig handelsskola omfattar lärokursen ett arbetsår om minst 36 veckor, påsk- och pingstlov däri inberäknade, med en undervisningstid av 34 till 36 timmar i veckan, vari må inräknas intill sammanlagt 3 veckotimmar för under1

Jfr Stat. off. utr. 1938: 26.

60 visning i gymnastik. Där förhållandena sådant medgiva böra dagliga gymnastikeller idrottsövningar anordnas i samband med skolarbetet. Lärokursen i hushållsskola omfattar ett arbetsår om i regel 30 veckor med högst 40 timmar i veckan. För gymnastikundervisning må kunna anslås 3 veckotimmar. Enligt stadgan är det vidare för tillgodoseende av elevernas vid larlmgsskolor fysiska fostran önskvärt, att frivilliga övningar i gymnastik, lek och idrott anordnas och understödjas. Ytterligare må erinras om att bland obligatoriska läroämnen vid larlingsskolas yrkesavdelningar för husligt arbete och vid hushållsskola ingå praktiskt hushållsarbete, hushållslära och hälsovård. Undervisningen i hushållsarbete omfattar praktiska övningar i matlagning, tillvaratagande av slakt, konservering, bakning, tvätt, strykning samt rengöringsarbeten; sömnad med mönsterritning; ävensom, där så ske kan, praktisk barnavård. Undervisningen i hälsovård omfattar personlig och allmän hygien, hushållsarbetets hygien samt grunderna for barnavård och sjukvård i hemmet. Av den för dessa läroämnen fastställda undervisningstiden bör avses: åt ämnet praktiskt hushållsarbete minst %, högst K, åt ämnena hushållslära och hälsovård tillsammans minst %, högst %. Ifrågavarande anstalter för yrkesundervisning utgöra betydligt över 200, och åtskilliga tusental av landets ungdom i en ålder motsvarande läroverksgymnasisternas åtnjuta där undervisning. Även dessa skolors elever böra där så är möjligt erhålla värntjänstutbildning. A t t införa sådan utbildning i skolor, där undervisningen bedrives såsom aftonkurser, låter sig visserligen icke göra, men beträffande heldagsskolor torde värntjänstutbildning kunna anordnas så, a t t eleverna erhålla i huvudsak samma utbildning som realskolans högre klasser. I avbidan på ordnandet av ledarfrågan synas ifrågavarande elever böra erhålla sin värntjänstutbildning tillsammans med läroverksungdom på de platser, där så kan ske. P å sina håll torde ledarfrågan k u n n a tillfälligt ordnas med anlitande av exempelvis militära instruktörer. Vad sålunda föreslagits beträffande nämnda anstalter för kommunal yrkesundervisning äger tillämpning även för annan sådan anstalt och jämväl för enskild anstalt för yrkesundervisning i den mån för dem gälla bestämmelser, motsvarande de i stadgan upptagna. Härvid åsyftas bland a n d r a verkstadsskolor för arbetslös ungdom. Folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter. Enligt gällande stadga för statsunderstödda folkhögskolor (Sv. förf.-saml. 1919: 866 med ändringar) avser folkhögskolan att åt vuxen ungdom meddela allmän och medborgerlig bildning, varvid väsentlig vikt skall läggas vid en väckande, till personligt tankeliv och sedlig styrka fostrande undervisning och särskild hansyn tagas till att eleverna lära känna sin bygd och sitt land, dess historiska utveckling och nuvarande samhällsförhållanden, dess andliga och materiella hjälpkällor. Så långt med dessa syften är förenligt, bör undervisningen därjämte ha till uppgift att bibringa eleverna sådana praktiska kunskaper och färdigheter, som kunna giva dem ökad duglighet för deras levnadsyrke.

61 Folkhögskola må, allt efter förhållandena, kunna för varje arbetsår omfatta antingen en huvudkurs eller en huvudkurs och en fristående kvinnlig kurs. Folkhögskolas huvudkurs kan, i enlighet med vad varje skolas reglemente stadgar, vara avsedd antingen för enbart manliga eller enbart kvinnliga elever eller ock för såväl manliga som kvinnliga elever. Till huvudkursen för manliga elever kan anslutas kvinnlig kurs. Till såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs kan en andra årskurs vara ansluten. Undervisningen vid folkhögskola skall pågå a) vid huvudkurs och till denna anslutna kurser, då vid skolan även är anordnad fristående kvinnlig kurs, minst 21 veckor men i annat fall minst 24 veckor, samt b) vid fristående kvinnlig kurs minst 13 veckor, men vad första årskursen beträffar, för den händelse undervisning i hushållsgöromål ingår i densamma, minst 16 veckor. I nämnda undervisningstid må, förutom skäligt antal lovdagar av tillfällig anledning eller för studieutflykter, inräknas i samband med påskferierna högst 3 och vid vardera av pingst- och midsommarhelgerna högst 2 helgfria lovdagar. Antalet undervisningstimmar i veckan för varje kurs eller avdelning bör ej understiga för första årskurs 30 och för andra årskurs 24 timmar. Vid folkhögskola för kvinnliga elever må andra årskursen kunna anordnas med huvudvikten lagd på undervisning i hushållsgöromål. De i stadgan för statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter (Sv. förf.H saml. 1940: 724) avsedda anstalterna äro med statsmedel understödda lantmannaskolor, lantbruksskolor och lanthushållsskolor. Dessa anstalter ha till ändamål att främja yrkesutbildningen inom jordbruksnäringen, samtidigt som de böra taga vård om elevernas personliga utveckling. Lantmannaskola och lantbruksskola ha att meddela kunskap i grunderna för lanthushållningens utövande, lantbruksskola med särskilt syfte att bibringa färdighet i lantbruksarbetens ordnande och ledning. Huvudkurserna äro vid lantmannaskola: vinterkurs om minst 125 arbetsdagar, fortsättningskurs till vinterkurs om minst 110 arbetsdagar, längre kurs om minst 230 arbetsdagar samt helårskurs. Lantbruksskolas huvudkurser äro: 2-årig kurs för utbildande av jordbruksförmän samt 1-årig kurs för meddelande av allmän praktisk-teoretisk jordbruksutbildning. Lanthushållsskola har att meddela kunskap i grunderna för skötseln av ett lanthushåll. Huvudkurserna äro: %>-årskurs om minst 154 dagar samt årskurs om minst 304 dagar. Läsåret omfattar i regel tiden den 1 november—31 oktober. Ämnet hälsolära och barnavård vid lanthushållsskola omfattar bland annat första hjälpen vid olycksfall, sjukvård i hemmet och barnavård. Vid sådan skola meddelas även undervisning i hemvård och slöjd. För vinnande av inträde såsom elev vid folkhögskola eller lantbruksundervisningsanstalt fordras i regel att ha genomgått folkskola eller ock att på annat sätt ha förvärvat motsvarande kunskapsmått samt därutöver, bland annat, beträffande folkhögskola att ha fyllt eller före skolkursens slut fylla, manlig sökande 18 år och kvinnlig sökande 16 år, samt beträffande lantmannaskola och lantbruksskola viss praktik från lantbruksarbete och 18 års ålder samt beträffande lanthushållsskola att ha fyllt 17 år. I båda stadgorna föreskrives att det genom gymnastik- och idrottsövningar bör sörjas för elevernas sunda kroppsutveckling. Vidare må på skolöverstyrelsens respektive lantbruksstyrelsens prövning bero, huruvida, då gymnastikundervisning av särskilda skal icke kan anordnas, denna undervisning må kunna ersättas genom lämpliga kroppsövningar av annat slag.

62 Särskilt de sistnämnda bestämmelserna synas anvisa en väg att i de ifrågavarande skolornas arbetsprogram inlägga värntjänstutbildning. Det måste anses såsom önskvärt, att så många som möjligt av såväl de manliga som de kvinnliga eleverna vid dessa skolor komma i åtnjutande av värntjänstutbildning. Angående ledningen av utbildningen torde de ovan beträffande sådan utbildning vid anstalter för yrkesundervisning anförda synpunkterna i huvudsak kunna anses äga giltighet, Beträffande de kvinnliga eleverna anse de sakkunniga, att det vore synnerligen lämpligt, att deras utbildning inriktades på att även göra dem skickade att bestrida befattningar såsom t. ex. kökschefer vid de av de sakkunniga (sid. 89 ff.) föreslagna ungdomslägren. Den här gjorda uppräkningen av undervisningsanstalter, vilkas elever böra erhålla värntjänstutbildning, avser ej att vara uttömmande, men upptager de skolor, där, med hänsyn till bland annat elevantalet, i första hand dylik utbildning synes böra anordnas. Även vid sådana ej särskilt nämnda slag av skolor, där eleverna äro i åldershänseende m. m. att jämföra med lärjungarna vid de uppräknade och alltså enligt de sakkunnigas tidigare uttalade uppfattning böra erhålla värntjänstutbildning, torde dylik utbildning kunna anordnas med ledning av vad som i sådant hänseende ovan anförts beträffande de särskilt angivna läroanstalterna. Här må även framhållas vikten av att i den undervisning, som meddelas vid ovan ej särskilt nämnda anstalter för utbildning av lärare, inläggas moment, vilka kunna göra eleverna skickade att handhava respektive medverka vid den i det följande omhandlade ledningen av skolungdomens värntjänstutbildning.

Ledare. Ledare av militärövningar och friluftsverksamhet. Ledningen av de tidigare militärövningarna var såsom nämnts i första hand anförtrodd gymnastiklärarna, vilka till medhjälpare därvid hade kommenderat militärt befäl och äldre elever. Beträffande ledningen av den nuvarande friluftsverksamheten ingår enligt § 133 läroverksstadgan medverkan därvid i varje lärares undervisningsskyldighet. Enahanda skyldighet åligger lärare vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor och högre folkskolor. Emellertid har anordnandet och den effektiva ledningen av friluftsverksamheten kommit att vid de flesta läroverk huvudsakligen åvila gymnastikläraren, på sina håll utan nämnvärd medverkan av ämneslärarna. På grund av sistnämnda förhållande torde ett av syftena med friluftsverksamheten, nämligen beredande av tillfälle till

63 starkare personlig kontakt mellan även andra lärare och eleverna, än den som k a n uppnås under de övriga skoltimmarna, kunna sägas icke ha blivit u p p n å t t i önskvärd utsträckning. Ändring härvidlag bör ske och är betingad särskilt av behovet att för 'framtiden erhålla större antal ledare för värntjänstutbildningen än det, som medverkat vid den hittillsvarande friluftsverksamheten. Anledningen till gymnastiklärarens starka ianspråktagande för nämnda ändamål är givetvis, a t t han varit den bland lärarna, som på grund av sin utbildning måst förutsättas bäst ägna sig för uppgiften. E n del av ämneslärarkåren vid läroverk och andra undervisningsanstalter har dock under årens lopp genomgått kurser för utbildning till ledare av friluftsverksamhet vid skolorna. Anordnande av sådana kurser har möjliggjorts genom bland a n n a t anslag ur fonden för idrottens främjande. Genom beslut den 6 oktober 1939 beviljade Kungl. Maj:t ett anslag å tillhopa 127 000 kronor att under tiden intill den 1 januari 1941 användas till idrottsledarkurser för lärare m. m. Beträffande användningen av medlen meddelas närmare föreskrifter av den enligt Kungl. Maj:ts beslut den 5 november 1937 tillsatta skolidrottskommittén. I kommitténs årligen återkommande framställningar om anslag för ifrågavarande ändamål lämnas redogörelser för dispositionen av de anvisade medlen. Av framställning den 30 september 1940 inhämtas, att under sistförflutna läsår anordnats åtskilliga kurser för lärare vid under skolöverstyrelsens inseende stående läroanstalter, nämligen skidkurser inom högfjällsområdet för lärare och lärarinnor (bland annat för utbildning av gruppledare för skolungdomens fjällfärder), backdomarkurs samt kurser i lek och idrott för lärare vid högre folkskolor och folkskolor, kurser i vinteridrotter samt i lek och idrott för lärare och lärarinnor vid allmänna läroverk och därmed jämförliga läroanstalter samt därjämte specialkurs i simning och livräddning för lärare och lärarinnor. Beträffande vissa av kurserna hade deltagarantalet måst begränsas till avsevärt lägre än antalet anmälda lärare. ^ Kommittén har anmärkt, a t t det föreligger stort behov av lämpliga ledare såväl för läroverkens friluftsdagar som vid folkskoleungdomens idrottsövningar. Angående skolidrottskommitténs hittillsvarande verksamhet vilja de sakkunniga hänvisa till bifogade, icke tidigare publicerade redogörelse utarbetad av biträdande sekreteraren i kommittén kamreraren B. Wendin. Bilaga C. Ytterligare må nämnas, a t t Kungl. Maj:t nyligen genom beslut den 18 oktober 1940 beviljat ett anslag å 36 000 kronor a t t jämte tidigare anvisat icke förbrukat belopp under tiden till och med den 30 juni 1941 användas för bland annat kursverksamhet likartad med den i nämnda framställning angivna.

64 Fortbildningskurser för gymnastiklärare sommaren 1940. Omfattningen av den nu föreslagna värntjänstutbildningen för skolungdom ställer även i kvalitativt hänseende betydligt större anspråk på ledarna än friluftsverksamheten. Delvis har det mest trängande, omedelbara behovet av ökad utbildning för ledare av läroverksungdomens värntjänstutbildning tillgodosetts genom de av värntjänstutbildningssakkunniga och skolöverstyrelsen jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande den 19 juli 1940 under tiden den 12—den 20 augusti 1940 vid Solbacka läroverk och Sigtunaskolan anordnade fortbildningskurserna för gymnastiklärare, varöver särskild redogörelse den 1 oktober 1940 ingivits till chefen för ecklesiastikdepartementet. Av organisatoriska och andra skäl kunde dock endast ett begränsat antal av läroverkens och liknande undervisningsanstalters gymnastiklärare samt därjämte blott ett fåtal vid folkskolor verksamma manliga gymnastiklärare bliva delaktiga av undervisningen vid dessa kurser.

Tidigare förslag angående läroverkslärares utbildning till ledare av friluftsverksamhet. Förslag angående läroverkslärares utbildning till ledare av friluftsverksamhet ha tidigare framlagts av bland andra lärarutbildningssakkunniga och skolöverstyrelsen. P å sätt framgår av lärarutbildningssakkunnigas betänkande (sid. 183) har från olika håll framhållits vikten av a t t lärare vid allmänt läroverk erhålla nödig utbildning för sitt ovannämnda uppdrag a t t medverka vid ledningen av lärjungarnas friluftsverksamhet. Såsom lämpliga åtgärder i sådant hänseende hade föreslagits utbildning av ledare i samband med läraraspiranternas övriga utbildning samt kurser liknande dem, som vid ett par tillfällen på enskilt initiativ anordnats för redan i tjänst varande lärare. Därjämte hade föreslagits, att vid tillsättning av ordinarie ämneslärartjänster hänsyn skulle tagas till vederbörande skolas behov av utbildade ledare. Lärarutbildningssakkunniga, vilka i princip funno de tre förslagen beaktansvärda, uppehöllo sig särskilt vid det första och förordade ifrågavarande utbildnings förläggande antingen till de av de sakkunniga föreslagna förberedande respektive egentliga lärarkurserna, de senare avsedda a t t ersätta det nuvarande provåret (se vidare nedan; förslag till lärarkursstadga omfattande bland annat deltagande i skolarbete, inbegripet friluftsverksamhet, finnes intaget i betänkandet sid. 350 ff.) eller ock till lärarnas teoretiska utbildning vid universiteten. För a t t erhålla den egentliga ledarutbildningen skulle lärarna utnyttja de möjligheter därtill, som universiteten och högskolorna genom sina särskilt anställda idrottsledare erbjöde eller förväntades komma a t t erbjuda.

65 Skolöverstyrelsen erinrade i utlåtande däröver den 18 december 1939 om a t t Svenska gymnastikläraresällskapet i sitt yttrande över betänkandet framhållit vikten av en effektiv och fast organisation av detta utbildningsmoment och föreslagit, dels a t t en kurs i friluftsverksamhetens allmänna organisation och metodik, dels ock a t t en praktisk kurs i de idrottsgrenar, som vanligen förekomme vid friluftsdagarna, anordnades. Den förra kursen föresloges skola vara obligatorisk och »ingå i villkoren för r ä t t a t t genomgå egentlig lärarekurs», den senare ansåges böra vara av frivillig natur. Kurserna skulle ha ett bestämt innehåll enligt en för samtliga universitet och högskolor gemensam kursplan. Både ämnes- och övningslärare borde genomgå, respektive beredas tillfälle a t t genomgå kurserna. I likhet med de sakkunniga funne sällskapet det »naturligt», att förskaffandet av här avsedd kompetens skulle räknas som merit vid sökande av lärarbefattning. Skolöverstyrelsen anförde vidare, a t t i åtskilliga av uttalandena angående de sakkunnigas förslag framhölles vikten av a t t den här förevarande frågan fördes till en lösning. Belysande vore i detta hänseende ett uttalande av kollegiet vid högre allmänna läroverket i Västerås: »Det är enligt kollegiets mening att beklaga, att de sakkunniga icke framlagt något förslag till en effektiv utbildning av läraraspiranterna för den uppgift, som i läroverksstadgans § 133 mom. 5 ålägges läroverkslärarna, d. v. s. ledning av lärjungarnas friluftsverksamhet. De sakkunniga mena, att den blivande läraren skulle bli tillräckligt skickad att leda denna verksamhet genom att under sin lärarkurs deltaga i lärarkursanstaltens verksamhet av detta slag. Kollegiet kan härutinnan icke dela de sakkunnigas mening. Om den ur många synpunkter värdefulla tanke, som tog sig uttryck i stadgandet om friluftsverksamheten vid våra allmänna läroverk, icke skall förfuskas, måste enligt kollegiets mening lärarkandidaterna — eller åtminstone de av dem, som så önska — erhålla en grundligare utbildning för ledning av denna verksamhet. De sakkunniga framhålla med rätta, att läroverksstadgan med 'friluftsverksamhet' avser icke endast övningar i fri idrott. Det kräves enligt kollegiets mening utbildning också för att kunna på ett ändamålsenligt och betryggande sätt leda och övervaka lärjungarnas vandringar i skog och mark, deras orienteringsövningar, skidutflykter, skridskoåkning samt spel och lekar av olika slag. Om exkursioner och andra studieutflykter behöver här icke ordas, då vid sådana tillfällen antingen någon facklärare utgör en lämplig ledare eller sakkunnig ciceron ställes till förfogande. Kollegiet vill alltså föreslå, att i lärarutbildningen inlägges två kurser för läraraspiranternas utbildning till ledare vid lärjungarnas friluftsverksamhet, en avseende ledning av dylik verksamhet vintertid och en annan avseende ledning av sådan sommartid. Dessa kurser kunna lämpligen anordnas efter mönster av dem, som under de senare åren anordnats av skolidrottsförbundet för redan i tjänst varande lärare. Om lärarkandidaterna genomgå dessa kurser under sina studieår vid universitet eller högskola och kurserna förläggas till respektive jullovet och sommarlovet, komma de icke att utgöra någon nämnvärd belastning för deltagarna utan skulle kanske i stället kunna skänka dem en värdefull avkoppling från de bokliga studierna. Kollegiet föreslår vidare, att deltagande i dessa kurser blir frivilligt, men att intyg om nöjaktigt genomgången kurs utfärdas åt deltagarna.»

66 Överstyrelsen hölle före, a t t förbättrandet av lärarnas utbildning i här berörda avseende vore en fråga av betydande vikt. D e t vore enligt överstyrelsens mening önskvärt, a t t ingen nyutbildad lärare stode främmande för åtminstone vissa sidor av friluftsverksamheten. E n uppdelning av utbildningen i enlighet med Svenska gymnastikläraresällskapets förslag i en obligatorisk, mera teoretiskt lagd kurs, och en frivillig, praktiskt inriktad kurs, ansåge sig överstyrelsen emellertid icke k u n n a förorda. All utbildning på det här ifrågavarande området syntes böra vara frivillig. Däremot funne överstyrelsen förslaget om uppdelning av utbildningen i teoretisk och praktisk lämplig och föreslog för dessa sidor av utbildningen olika kurser. Den praktiska kursen borde dock uppdelas i tvenne, en för sommaroch en för vinteridrott. Enligt överstyrelsens mening borde så stor del av idrottsutbildningen som möjligt förläggas till tiden för de akademiska studierna och genomgås vid självvald tidpunkt. F ö r de kurser, som vore förlagda till ferierna, borde ekonomiskt understöd utgå, motsvarande ersättningen under nu anordnade frivilliga kurser av samma slag. Övningslärarna, åtminstone musik- och teckningslärarna och lärarna i kvinnlig slöjd och hushållsgöromål, borde genomgå en liknande utbildning. Genom den egentliga lärarkursen, som, på sätt överstyrelsen anfört i sitt yttrande (sid. 65), tänktes skola i regel genomgås omedelbart efter det a t t den grundläggande akademiska examen vore avlagd, fullbordades och avslutades den praktiska lärarutbildningen på samma sätt, som nu skedde genom provåret. Utbildningen vore i huvudsak förlagd till särskilda lärarkursanstalter, de tidigare provårsläroverken, men kunde i viss mindre omfattning förläggas till andra läroanstalter å orten, s. k. samverkande läroverk; ledare för utbildningen skulle i allmänhet vara de förstnämnda läroverkens rektorer. Utbildningen föresloges ordnad på i huvudsak samma sätt som hittills. Läraraspiranterna tänktes skola under lärarkurstiden, i regel ett läsår, förordnas såsom timlärare vid lärarkursanstalt eller vid samverkande läroverk, så framt icke särskilda skäl till undantag förelåge. Överstyrelsen har för sin del uppställt t v å alternativ för en definitiv organisation av den praktiska lärarutbildningen, av vilka det ena tämligen nära ansluter sig såväl till den nuvarande ordningen som till lärarutbildningssakkunnigas förslag. I detta sammanhang må beträffande provåret anföras, i anslutning till vad Stat. off. utr. 1938: 50 sid. 24 ff. innehåller därom, att provåret, som anordnas vid vissa av Kungl. Maj:t bestämda läroverk och folkskoleseminarier, har till ändamål att bibringa den särskilda utbildning för lärarkallet, som utgör villkor för behörighet till ämneslärartjänst vid läroverk och folkskoleseminarium. Provåret omfattar i regel 2 terminer i följd vid en och samma läroanstalt men kan även uppdelas på en termin vid allmänt läroverk och en termin vid folkskole-

67 seminarium eller ock inskränkas till endast en termin. Rätt att genomgå provar tillkommer den, som avlagt de för behörighet till ämneslärartjänst vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium föreskrivna kunskapsproven samt, för visst fall, undergått godkänd prövning i psykologi samt pedagogikens teori och historia. Provåret skall omfatta vissa ämneskombinationer. Föreståndare för provåret förordnas av skolöverstyrelsen. Läroverkets och seminariets lärare äro skyldiga att deltaga i provårsarbetet. Provåret skall innefatta dels praktiska övningar med därtill hörande behandling av metodiska spörsmål, dels diskussioner och föreläsningar rörande pedagogiska frågor ävensom vissa för lärarutbildningen avsedda kurser. I provåret ingår såväl åhörande av undervisning på läroverkets olika stadier som även meddelande av undervisning. Undervisningen — som skall omfatta bland annat meddelande av uppgifter för skriftliga arbeten, sådana arbetens förberedande, granskning och genomgående — bör i regel upptaga 7—10 timmar i veckan, däri vid seminarierna ej inräknad den tid, som erfordras för behandlingen av elevernas enskilda arbeten, skriftliga uppgifter och dylikt. Utom föreläsningar m. m. anordnas varje termin kurs i skolhygien och muntlig framställningskonst. Vitsord över lärarkandidats nit och fallenhet för lärarkallet samt undervisningsskicklighet avgivas av föreståndaren i samråd med de lärare, som med honom deltagit i lärarkandidatens handledning. Den förut nämnda publikationen »Lärarutbildningen läsåren 1928—1929 till och med 1938—1939» utvisar, att under nämnda tid sammanlagt 983 lärarkandidater, därav 209 kvinnor, avslutat sitt provar, eller alltså i medeltal cirka 90 per läsår. Värntjänstutbildningssakkunnigas förslag angående ordnande av ledarfrågan för värntjänstutbildningen. R e d a n innan fråga uppkom om införande av värntjänstutbildning för skolungdom hade sålunda betonats vikten av a t t åtminstone nyutbildade lärare vore skickade a t t handhava ledningen av friluftsverksamhet. Ledarfrågans fundamentala betydelse har ock kommit till uttryck i direktiven för de sakkunniga genom departementschefens uttalande, a t t »vid utredningen bör läggas stor vikt vid frågan om lärarrekryteringen och skapas garantier för att (värntjänst)utbildningen kommer att, såsom statsutskottet anfört, handledas på ett omdömesgillt sätt och bedrivas under sådan statlig kontroll, a t t den fyller en verklig uppgift i den allmänna försvarsberedskapen» . 1. Allmänna läroverk, flickskolor och liknande undervisningsanstalter. A. Ledare av undervisningen i hem- och lägertjänst ning, hemsjukvård och barnavård.

i dess egentliga

utform-

Ordnandet av ledarfrågan för värntjänstgrenarna hem- och lägertjänst, hemsjukvård samt barnavård kräver särskild uppmärksamhet. Undervisningen i dessa viktiga grenar av den speciellt kvinnliga värntjänsten måste

för att utbildningen skall bliva ändamålsenlig handhavas av fackutbildade ledare. Lämpliga sådana finnas redan, nämligen beträffande hem- och lägertjänsten lärarinnor i hushållsgöromål och i kvinnlig slöjd, för hemsjukvården ett avsevärt antal sjuksköterskor examinerade vid Svenska röda korsets och andra utbildningsanstalter samt beträffande barnavården instruktörer för av Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet (SFBF) anordnad kursverksamhet. Med de organisationer, som dessa ledare tillhöra, bör i mån av behov samarbete sökas och deras vidsträckta erfarenhet tillföras dessa delar av den kvinnliga värntjänstutbildningen. Hem- och lägertjänst. Vid skolor med undervisning i hushållsgöromål och kvinnlig slöjd är ledarfrågan löst, då ju lärarinnan i nämnda ämnen enligt förslaget skall handhava undervisningen i hem- och lägertjänst. Beträffande övriga skolor, där utbildning i denna värntjänstgren enligt förslaget bör bedrivas, böra i största möjliga omfattning anlitas i orten anställda skolkökslärarinnor och utnyttjas redan befintliga skolköksanläggningar. I hemsjukvård har, enligt vad en av de sakkunniga företagen undersökning givit vid handen, vid en del skolor under medverkan av företrädesvis Svenska röda korset meddelats frivillig utbildning i hemsjukvård åt kvinnlig skolungdom. Även å de flesta sådana orter med kvinnlig skolungdom i ifrågavarande ålder, där dylik undervisning icke meddelats, synes det finnas kompetenta ledare för uppgiften. Anordnande av kurser för ändamålet torde därför icke möta svårighet. Planläggningen av kurserna torde böra uppdragas åt skolöverstyrelsen och skolledaren i samråd med skolläkaren. SFBF har regelbundet sedan flera år i olika delar av landet anordnat ambulerande kurser i barnavård av i huvudsak enahanda omfattning som den av de sakkunniga för den kvinnliga skolungdomen föreslagna utbildningen. Goda resultat ha härvid uppnåtts. De sakkunniga anse, att det skulle vara synnerligen ändamålsenligt, om den ifrågavarande utbildningen för kvinnlig ungdom komme att meddelas vid kurser anordnade av förbundet. Planläggningen av verksamheten bör anförtros åt skolöverstyrelsen i samråd med SFBF och skolledaren. Den närmare innebörden av de sakkunnigas förslag till ordnande av ledarfrågan, vilket uppgjorts i samråd med de sakkunniga av sekreteraren i SFBF:s medicinskt sociala sektion, docenten med. dr J. Ström, är följande: Undervisningen i barnavård skall omfatta flickor i högre läroanstalter. Sådana finnas i 50 städer i Sverige. Barnavårdsutbildningen bör komma på ett så sent stadium som möjligt i skolan, då eleverna nått den största möjliga grad av mognad, varigenom de på bästa sätt kunna tillgodogöra sig densamma. Såväl från undervisningssynpunkt som från organisatorisk synpunkt är det lämpligast att de

69 enskilda kurserna koncentreras till några dagar i följd och icke utspridas över en längre tidsperiod. Kurserna torde lämpligen förläggas till höstterminen med hänsyn till det ofta mera krävande arbetet under vårterminen. Den enskilda kursen bör omfatta 12 a 15 timmar och kunna medhinnas på 3 dagar. Antalet elever i kurserna bör helst ligga omkring 20 och ej överstiga 30. Med denna beräkningsgrund kommer man till ett antal kurser, som åskådliggöres av följande sammanställning.

Stockholm Göteborg Övriga 48 städer

Antal kurser i

Totalantal

städerna

kurser

39 18 1—7

39 18 113 Summa 170

I rikets städer utom Stockholm erfordras för närvarande 131 kurser, vilket representerar 131 X 3 = 393 undervisningsdagar. Den tid, som åtgår härför, blir, om hänsyn tages till söndagarna (helgdagar saknas på höstterminen) 393 -f 66 = 459 dagar. Höstterminens längd kan beräknas från den 1 september till den 15 december. Emellertid måste hänsyn tagas till det förhållandet, att åtskilliga dagar åtgå till resor, varför den effektiva undervisningstiden för varje lärarinna ej torde kunna uppskattas till mer än högst 3 månader. Antalet erforderliga lärarinnor för att kunna genomföra denna ambulerande undervisning under höstterminen skulle alltså bliva minst —— = 5 . 1 . Man torde alltså kunna stanna vid ett antal av 5 lärarinnor. Därtill kommer 1 lärarinna för Stockholm. Som lärarinnor för dessa kurser kunna för närvarande antagas, i likhet med nuvarande förhållande vid SFBF:s demonstrationskurser, barnavårdssystrar från den tidigare utbildningen vid Nordens husmodersskolas kurser vid Norrtulls sjukhus, barnavårdslärarinnor från fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala och eventuellt sjuksköterskor från centralskolan för specialutbildning av barnsjuksköterskor. B. Ledare av värntjänstutbildningen

i övrigt.

Det huvudsakliga ansvaret för anordnande och meddelande av värntjänstutbildningen i övrigt under frilufts- och värntjänstdagarna kommer i regel att åvila gymnastiklärarna. Beträffande ledandet av undervisningen i olycksfallsvård anse sig de sakkunniga dock böra uttala, att gymnastikläraren bör komma i fråga för denna, endast där ej läkare eller skolsköterska kan ställas till förfogande. Då gymnastiklärare således kan komma att tagas i anspråk för ändamålet

bör han under sin utbildningstid erhålla den utbildning, som fordras för att kunna handhava skolungdomens undervisning i olycksfalls vård. Förutsättning för att värntjänstutbildningen, sådan de sakkunniga tänkt sig den, kommer att fylla sitt ändamål har för det stora flertalet av nu ifrågavarande läroanstalter skapats genom de nämnda under sommaren 1940 anordnade fortbildningskurserna vid Solbacka läroverk och Sigtunaskolan. I dessa kurser, under vilka meddelades undervisning och pågingo övningar under 7 dagar omkring 10—12 timmar dagligen, deltogo 104 lärare och 175 lärarinnor. Antalet gymnastiklärare vid allmänna läroverk samt kommunala mellanskolor och flickskolor utgjorde enligt senaste tillgängliga statistiska uppgifter (avseende höstterminen 1938) 132 manliga och 190 kvinnliga. De gymnastiklärare, som ej deltagit i dessa kurser, böra genomgå kurser, anordnade såsom dessa sommarkurser, och alltså omfattande vissa grenar, vilka enligt de sakkunnigas förslag förlagts huvudsakligen till höst- och vårperioderna. Deltagandet häri liksom i möjligen med hänsyn till lärarens verksamhetsområde erforderliga kurser i de speciella till värntjänsten hörande vinteridrotterna bör vara frivilligt och särskilda kurser för manliga respektive kvinnliga gymnastiklärare anordnas. Även planläggningen av dessa kurser torde böra handhavas av skolöverstyrelsen, lämpligen i samarbete med den förut nämnda skolidrottskommittén. För att skapa de i direktiven för de sakkunnigas arbete angivna garantierna beträffande ledningen av värntjänstutbildningen är det vidare en ofrånkomlig nödvändighet, att jämväl så mänga som möjligt av övriga lärare vid ifrågavarande undervisningsanstalter genomgå ledarkurser. Det kan nämligen icke förutsättas, att gymnastikläraren erhåller tillfälle att i erforderlig utsträckning utbilda medhjälpare bland sina lärarkolleger eller elever. Med hänsyn till omfattningen av den föreslagna värntjänstutbildningen och det därav föranledda innehållet i kurserna samt de förutsättningar att tillägna sig ledarfärdighet, som i allmänhet torde förefinnas hos ifrågavarande lärare, kunna kurserna för dem dock icke göras så starkt koncentrerade som gymnastiklärarkurserna sommaren 1940 utan synas böra omfatta en tid av omkring 3 veckor under sommarferierna i vad angår andra grenar än vinteridrotter och 8—10 dagar under jullovet för vinteridrotterna. I fråga om innehållet i kurserna innebär de sakkunnigas förslag alltså, att såväl teoretisk som praktisk utbildning bör förekomma vid en och samma kurs och avviker härutinnan från skolöverstyrelsens ovannämnda förslag angående anordnande av skilda sådana kurser. I likhet med överstyrelsen anse dock de sakkunniga, att utbildningen i fråga bör genomgås vid självvald tidpunkt, men vilja begränsa denna tid för ämneslärarna till senast under provåret. Detta stämmer för övrigt väl med överstyrelsens

71 uppfattning, att ingen nyutbildad lärare bör stå främmande för åtminstone vissa sidor av friluftsverksamheten. De sakkunniga anse vidare, att den som genomgår provar skall vara skyldig att därunder medverka vid skolans frilufts- och värntjänstdagar (jfr ovan lärarutbildningssakkunnigas betänkande sid. 350). I den viktiga frågan huruvida utbildningen för nämnda lärare bör vara obligatorisk eller ej ansluta sig de sakkunniga till den av Svenska gymnastikläraresällskapet beträffande av sällskapet föreslagen teoretisk kurs uttalade uppfattningen och förorda alltså, att ledarutbildningen för dem bör vara obligatorisk, dock endast beträffande andra värntjänstgrenar än vinteridrotter. Bärande skäl för att utbildningen häri skulle vara frivillig torde nämligen knappast kunna anföras, medan däremot den stora bety* delse värntjänstverksamheten äger och önskemålet att snarast möjligt erhålla väsentligt ökat antal kvalificerade ledare tala för dess anordnande såsom obligatorisk. Jämväl för övningslärarna i sång, teckning, slöjd och hushållsgöromål bör genomgång av dylik kurs utgöra förutsättning för erhållande av ordinarie eller jämförlig anställning. Dispensvägen bör dock hållas öppen men begagnas med varsamhet och företrädesvis för sådana fall där läraren visar sig ha erhållit sådan utbildning (t. ex. till befäl inom armén), som må anses göra honom skickad att leda skolungdomens värntjänstutbildning, eller där han på grund av t. ex. lyte eller sjukdom icke är i stånd att följa undervisningen eller deltaga i övningarna. Den sålunda föreslagna obligatoriska utbildningen för andra än gymnastiklärare avser alltså endast sådana lärare, vilka ännu icke genomgått provar eller som icke redan vunnit ordinarie eller jämförlig anställning. Även ordinarie respektive fast anställda lärare böra dock givas tillfälle att erhålla motsvarande utbildning i första hand vid de nämnda kurserna eller ock andra på enahanda sätt ordnade kurser, men för dessa lärare bör deltagandet vara frivilligt. Såsom gruppledare vid skolornas frilufts- och värntjänstdagar torde jämväl kunna ifrågakomma äldre lärjungar, vilka fått utbildning i föreningar for skolungdomens skytterörelse och i landstormens ungdomsavdelningar. Med hänsyn till det intresse för värntjänstutbildningen, som från såväl lärare som elever redan tagit sig uttryck, finnes anledning antaga att vid godtagande av de sakkunnigas förslag angående ordnande av ledarutbildningen ledarfrågan snart nog kommer att vara löst på tillfredsställande sätt vid det stora flertalet av de här ifrågavarande läroanstalterna. I den mån behov av ytterligare ledare gör sig gällande, särskilt avses här skolor utan särskilt anställd gymnastiklärare, torde detta på de flesta håll kunna tillgodoses genom anlitande av gymnastiklärare i orten eller befäl (underbefäl) från i skolans närhet förlagda truppförband. <j 4 0 4 0 9 1

72 2. Folk- och fortsättningsskolor. Angående därefter folk- och fortsättningsskolorna torde det mångenstädes bliva behövligt a t t anlita den sistnämnda utvägen särskilt i vad gäller meddelande av undervisning i skjutning och dylikt åt de manliga eleverna. D e t t a gäller givetvis framför allt sådana folkskolor, där undervisningen meddelas av endast kvinnlig lärare. E n annan utväg för erhållande av kompetenta ledare för skjututbildningen vid dessa skolor är anlitande av medlemmar i hemvärnsorganisationen. För handhavande av värntjänstutbildningen i övrigt torde kravet på kompetenta ledare bliva väl tillgodosett, därest i enlighet med de sakkunnigas förslag seminarieeleverna erhålla värntjänstutbildning. Såsom ledare vid folkskoleungdomens värntjänstutbildning komma då även småskollärarinnor a t t kunna anlitas. Beträffande redan tjänstgörande lärare äro åtminstone de yngre i allmänhet till följd av seminarieundervisningens anordning och genomgång av frivilliga kurser utbildade för handledning av åtskilliga grenar, som ingå i denna skolungdoms värntjänstutbildning. Angående den nuvarande undervisningen vid seminarierna se ovan sid. 53 ff. Under avsevärd tid framåt torde dock komma att föreligga behov av fortbildningskurser även för lärare vid folk- och fortsättningsskolor. P å grund av folkskollärarkårens storlek kan dock dylik kursverksamhet svårligen k o m m a a t t omfatta annat än en mindre del av dess medlemmar. Och vid många skolor torde lärarna av t. ex. hälsoskäl vara urståndsatta att leda elevernas värntjänstutbildning. För tillgodoseende av ledarbehovet vid sådana skolor, där läraren icke kan omhänderha ledningen, bliva särskilda anordningar nödvändiga. F r ä m s t synes därvid böra k o m m a i åtanke a t t ordna samarbete med inom orten eller i dess närhet bosatt folkskol- eller gymnastiklärare, manlig eller kvinnlig. I andra hand bör försök göras a t t förmå annan inom orten boende person, intresserad av ifrågavarande utbildning och i besittning av erforderlig kompetens (befäl, underbefäl, scoutledare, idrottsledare), a t t åtaga sig ledningen därav. Tillträde till de för folkskollärare avsedda kurserna bör hållas öppet för sådana personer. 3. Övriga läroanstalter. Angående ledningen av värntjänstutbildningen för elever vid andra än de ovan under 1. och 2. avsedda läroanstalterna bör i tillämpliga delar gälla detsamma som för sistnämnda skolor och hänvisas till vad i övrigt sagts beträffande ifrågavarande ledning.

73 Rådgivande och övervakande organ. Till åstadkommande av garanti för att skolungdomens värntjänstutbildning verkligen kommer att fylla sin uppgift torde, i synnerhet beträffande folkskolor på landsbygden, vara nödvändigt att vid de förut nämnda ledarnas sida stå personer, vilka kunna bispringa dem med råd angående utbildningens planläggande och bedrivande. Närmast till hands ligger att anförtro denna uppgift åt folkskolinspektörerna. Därest emellertid inspektörernas arbetsbörda eller andra förhållanden anses utgöra hinder för dem att åtaga sig uppgiften, synes denna lämpligen böra handhavas av lokala konsulenter (värntjänstkonsulenter), till antal av förslagsvis 26, motsvarande en konsulent på två inspektionsområden. Dessa konsulenter skulle även bistå folkskollärarna i deras uppgift såsom ledare av skolungdomens fysiska utbildning i övrigt, arrangera och leda fortbildningskurser för lärarna samt kunna utnyttjas för verkställande av sådan gymnastikinspektion, som åvilar gymnastikkonsulenterna inom skolöverstyrelsen men som till följd av gymnastikkonsulenternas stora arbetsbörda icke kunnat medhinnas i önskvärd utsträckning (jfr Stat. off. utr. 1938: 14 sid. 205). Det må även anmärkas, att framförda önskemål om främjande av fysisk fostran för ungdom efter slutad skolgång skulle kunna tillgodoses i betydligt större omfattning än vad nu är fallet, därest den sålunda föreslagna konsulentinstitutionen komme till stånd. Det torde ej erbjuda svårighet att finna lämpliga och villiga kandidater till befattningarna dels bland nu tjänstgörande folkskollärare, då åtskilliga av dessa äro utbildade gymnastiklärare och många vid deltagande i fortbildningskurser i idrott och på annat sätt ådagalagt stor skicklighet och varmt intresse för den fysiska fostran av skolungdomen, och dels bland övriga gymnastiklärare, vilka på detta sätt skulle kunna beredas viss möjlighet till befordran. Genomförande av förslaget skulle i någon mån kunna bidraga till minskande av arbetslösheten inom folkskollärarkåren. Då skolungdomens värntjänstutbildning enligt de sakkunnigas förslag nära anknyter till det övriga skolarbetet ligger det i sakens natur, att överledningen av denna utbildning anförtros åt skolöverstyrelsen. Kontakten mellan överstyrelsen, folkskolinspektörerna, respektive de lokala konsulenterna, och läroanstalterna bör åstadkommas genom anvisningar och inspektioner från överstyrelsens sida samt årliga detaljerade redogörelser från de särskilda skolorna för utbildningens bedrivande och därvid vunna erfarenheter, avfattade enligt av överstyrelsen fastställda formulär. Det måste anses vara av utomordentlig betydelse, att här ifrågavarande verksamhet redan från början blir föremål för i detalj sakkunnig vägledning och övervakning. Denna nya arbetsuppgift lärer näppeligen kunna fullgöras av överstyrelsens nuvarande personal utan eftersättande av annat

74 arbete, varför denna påbyggnad av undervisningsväsendet med nödvändighet synes kräva anlitande av särskild arbetskraft. De sakkunniga anse, a t t — under förutsättning a t t de föreslagna lokala konsulenterna anställas — de nya arbetsuppgifterna inom skolöverstyrelsen böra kunna bemästras, därest på sätt förordats i Stat. off. utr. 1938: 14 och överstyrelsens utlåtande däröver den 29 oktober 1938 inrättas en ytterligare befattning såsom andre gymnastikkonsulent. Vidare vilja de sakkunniga uttala sin anslutning till överstyrelsens i utlåtandet gjorda hemställan (sid. 88), att förste gymnastikkonsulentbefattningen m å t t e indragas och ersättas med en ny i 30 lönegraden placerad befattning, vars innehavare lämpligen syntes böra benämnas gymnastikråd, samt a t t andre gymnastikkonsulenterna m å t t e uppflyttas till 24 lönegraden. Det torde böra särskilt anmärkas, a t t övervakningen etc. avser jämväl den nedan sid. 89 ff. föreslagna värntjänstutbildningen under ferier.

Materiel. Skolöverstyrelsen har i sitt yttrande den 22 april 1940 på tal om organisationen av de av överstyrelsen förordade övningarna för manlig skolungdom framhållit den synnerliga vikten av a t t tillräcklig materiel ställdes till förfogande, så a t t tiden kunde väl utnyttjas. Skedde ej detta, riskerade man, a t t övningarna råkade i misskredit. D e sakkunniga ansluta sig obetingat till överstyrelsens sålunda gjorda uttalande angående betydelsen av a t t materiel för värntjänstutbildningen finnes tillgänglig. U t a n tillräcklig sådan kunna övningarna icke genomföras ändamålsenligt. D e t t a gäller givetvis i lika hög grad för den kvinnliga som för den manliga värntjänstutbildningen. Behövlig för värntjänstutbildningen är nedan angiven materiel. A. Värntjänstgrenar, vilka ha anknytning till den nuvarande friluftsverksamheten och undervisningen i gymnastik med lek och idrott vid skolorna. Materielen beräknad för avdelning om 30—35 elever. Fri idrott och handgranatkastning; bollspel; idrottsliga lekar. 2 st. diskusar, 30 st. lekband, 2 » spjut, 3 » bollträn, 2 » lösa skaft till d:o, 2 » korgbollställ, 5 » handgranater, 10 » stafettpinnar 2 » hoppställningar med ribba, 2 » brännbrädor, 1 » stav, 3 » slagbollar, 3 » häckar, 2 » handbollar, 1 » måttband, 10 » kastbollar, 1 » tidtagarur. 3 » slungbollar, Markeringsmateriel. 1 » fotboll, 2 » stötkulor,

75 Simning: 5 st. simkuddar, 1 st. stång med bälte. Skidlöpning: Skidpark om 5—10 par skidor. Orientering: 10 st. kompasser och 20 st. kartblad. Lägerliv: 1 st. tält, (för demonstration av tältresning), köksattiralj och diverse verktyg. B. Andra värntjänstgrenar. 1. Gemensamma för gossar och flickor. Luft-, gas- och brandskydd: Hinkar, svabb, pumpstång, spade, yxa, gasmask, termitbrandsatser. Målspaning, rapportering och ordonnanstjänst: Figurer, riktkäppar och flygplankort. Olycksfalls vård. För grupp om 30 elever erfordras: 1 st. handfat, 1 s t. rak sax, 1 duss. tefat, 1 » pincett, 15 st. gasbindor 6 cm X 5 m, 1 » spillkum, 25 * » 10 cm X 5 m, 1 » rör kloramintabletter (20 st) 2 m kompressväv, 1 » flaska, 2 duss. säkerhetsnålar, 1 » konserveringsglas ä 1 lit., Yi kg fetvadd, 2 par bårstänger. 2 m battist, Material till spjälor, träbitar och pin24 » mitellaväv 90 cm bred, nar till nödförband. Anm. Mitellorna sys i skolan. Spjälor, klotsar m. m. tillverkas i skolan. Om ej filtar finnas, måste även sådana anskaffas. 2. E n d a s t för gossar. Korthållsskjutning: Luftni ateriel.

eller salongsgevär,

ammunition

och

mål-

Skolskjutning och fältmässig skjutning: 6,5 m m . gevär, ammunition och målmateriel. Tillgång till skjutbanor är även givetvis förutsättning för skjutningens bedrivande. Vapenkännedom och vapenvård: Plansch och rengöringsverktyg. 3. E n d a s t för flickor. Hem- och lägertjänst: Utom sedvanlig utrustning för skolkök även 3 st. större grytor för matlagning utomhus. Hemsjukvård. För grupp om 15 elever erfordras: 1 st. turistsäng, 1 s t. örngott, blekt, mindre, 1 » vaddmadrass, 1 » filt, 1 » madrasskydd, 4 » lakan, oblekta, 2 » kuddar (50 cm X 60 cm), 1 » skjorta, 1 » kudde (35 cm X 45 cm), V* duss. handdukar, 2 » örngott oblekta, större, 1 st. handfat av emalj. Barnavård: Demonstrationsmateriel, vilken tills vidare förutsattes ställas till förfogande av Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet.

76 Kostnadsberäkningar. Det torde böra erinras om att statverkets kostnader för militärövningarna för skolungdom i riksstaten för år 1917, det sista då dessa övningar pågingo, synas ha beräknats till 71 500 kronor, därav 58 000 kronor till de högre allmänna läroverken, 8 500 kronor till folkskoleseminarierna och 5 000 kronor till de tekniska elementarskolorna (jfr förut nämnda motioner 1917 I I : 55—57 och statsliggaren 1917 sid. 339, 364 och 390). Det för de allmänna läroverken avsedda beloppet ingick i det under reservationsanslaget under åttonde huvudtiteln till dessa läroverk upptagna anslaget 73 000 kronor till extra arvoden åt gymnastiklärare samt till anskaffande av ammunition för målskjutning m. m. enligt Kungl. brev den 7 juni 1901 och den 27 augusti 1904. Sistnämnda anslag minskades följande år till 20 000 kronor (statsliggaren 1918 sid. 340). Av nämnda anslag till de allmänna läroverken anvisades under åren 1917 och 1918 medel till bestridande av kostnader för bland annat gevärspersedlar, ammunitionseffekter, patronväskor och livremmar, tavlor och figurer för skjututbildningsövningar, förhyrande av skjutbana och transport av vissa dylika persedlar och tält. Ersättning åt lärare för arbete med friluftsverksamheten vid skolorna förekom ej före år 1938. Under tiden den 1 januari 1938 och tills nu gällande föreskrifter om ersättning för nämnda arbete trädde i kraft, utgick gottgörelse härför på grund av 8 § 2 mom. avlöningsreglementet den 30 september 1937 för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsende, där i andra stycket stadgades: »För lärare i gymnastik med lek och idrott vid högre lärarinneseminariet eller allmänt läroverk skall vid bestämmande av det antal veckotimmar, för vilket lön enligt stadgandena i första stycket skall beräknas, antalet tjänstgöringstimmar ökas med en, om det utgör högst 12, med två, om det utgör lägst 13 och högst 20, samt med tre, om det utgör mer än 20; dock att i fråga om högre lärarinneseminariet hänsyn härvid må tagas allenast till tjänstgöring, som fullgöres i realskolan eller flickskolan.» Statsverkets nuvarande kostnader för friluftsverksamheten vid skolor regleras av bestämmelserna i 55 § 9 mom. p . 5 c) civila avlöningsreglementet (se Sv. förf.-saml. 1939: 272): »Beträffande lärare i gymnastik med lek och idrott vid högre lärarinneseminariet eller allmänt läroverk, vilken fullgör arbete med planläggning och övervakande av lärjungarnas friluftsverksamhet, må skolöverstyrelsen, efter provning för varje budgetår, bestämma, att till det antal veckotimmar undervisnmgsskyldigheten omfattar skola för årslönens bestämmande läggas ytterligare högst tre veckotimmar. Antalet veckotimmar, som sålunda tillägges, skall bestämmas med hänsyn till omfattningen av nämnda arbete, skolande härvid i fråga om högre lärarinneseminariet tagas i betraktande allenast tjänstgöring, som fullgöres i realskolan eller flickskolan. ». Av skolöverstyrelsen på grund härav bestämda ersättningar till lärare i gymnastik med lek och idrott uppgå, enligt vad överstyrelsen upplyst, för innevarande budgetår till 72 000 kronor, därav 53 000 kronor för ordinarie och 19 000 kronor för andra gymnastiklärare, oberäknat rörligt tilllägg. Ersättningarna belasta förslagsanslaget till avlöningar vid allmänna läroverken (VIII H . 4, jfr statsliggaren 1940/41 sid. 490).

77 Utgifterna för genomförande av de sakkunnigas förslag angående värntjänstutbildning under läsåret komma att fördela sig på följande huvudposter, nämligen materielkostnader, ledararvoden, utgifter för ledarkurser, ersättning till lärare på grund av förlängning av läsåret samt utgifter för konsulenter m. fl. A. Materielkostnader. Vad först angår materiel, som erfordras för utbildningen i sådana värntjänstgrenar, vilka ha anknytning till friluftsverksamheten, synes med utgångspunkt från nuvarande priser inköpskostnaden för sats av ovan angiven storlek böra upptagas till följande belopp, nämligen för fri idrott etc simning orientering (kompasser) lägerliv skidlöpning

kronor » » » » 20:

200: 70: 40: 100: 40: -

Sistnämnda belopp ha beräknats med hänsyn till att skolidrottskommittén tillhandahåller skidor till pris av 4 kronor paret. Vid skolor, där friluftsverksamhet redan ingår i skolarbetet — med undantag likväl för en del folkskolor — torde finnas så gott som all den nu avsedda materielen. Denna torde, i likhet med övrig obligatorisk undervisningsmateriel, i allmänhet ha bekostats av skolorna (skoldistrikten) själva, i en del fall med bidrag av statsmedel. På motsvarande sätt synas kostnaderna för anskaffning av övrig här ifrågavarande materiel böra bestridas. Utgifterna torde nämligen icke kunna anses vara av den storlek, att icke skolorna (skoldistrikten) skulle kunna bära den övervägande delen därav, helst som materielen i icke obetydlig utsträckning lärer kunna tillverkas av eleverna vid skolorna (slöjd m. m.). Sistnämnda metod för åstadkommande av materielen, vilken redan tillämpats vid en del skolor, och andra vägar därtill under elevernas medverkan vilja de sakkunniga på det livligaste rekommendera att komma till användning i största möjliga omfattning. Anslag av statsmedel för ändamålet synes böra anvisas till ett belopp av förslagsvis 50 000 kronor. Vad därefter angår den för utbildningen i övriga värntjänstgrenar, nämligen luft-, gas- och brandskydd, målspaning, rapportering och ordonnanstjänst, olycksfallsvård, skjutning, vapenkännedom och vapenvård, hemoch lägertjänst, hemsjukvård och barnavård erforderliga materielen må beträffande utgifter för anskaffning av densamma anföras: Redan nu skall författningsenligt (jfr sid. 30) vid skolorna förekomma undervisning i luftskydd, varför här ej upptagas kostnader för anskaffning av materiel för undervisningen i luft-, gas- och brandskydd. Ej heller be-

78 träffande undervisningsmateriel för målspaning, rapportering och ordonnanstjänst samt för hem- och lägertjänst synes här böra föreslås anvisande av statsmedel. Detsamma gäller demonstrationsmateriel för barnavård, enär, på sätt nedan angives, dylik kommer a t t ställas till förfogande av Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet. Den å sid. 75 för undervisningen i olycksfallsvård upptagna materielen betingar ett pris av omkring kronor 60: — (57: —) per sats. D å det k a n förutsättas, a t t i regel de skolor, där undervisning i denna värntjänstgren skall förekomma, ha tillgång till större delen av materielen och anskaffning av återstoden torde böra ankomma på respektive skolor och skoldistrikt, utföres här icke någon kostnad för ändamålet. Liknande synpunkter torde kunna anläggas på frågan om materiel för undervisning i hemsjukvård, vilken materiel f. ö. torde kunna få disponeras efter medgivande av vederbörande luftskyddschef. Den å sid. 75 angivna materielen kostar cirka kronor 1 0 0 : — (98:55). Beträffande skjutning, vapenkännedom och vapenvård må först anmärkas, a t t tillräckligt antal banor för skolskjutning synes vara färdigställt eller under anläggning. Flertalet av dessa torde upptaga minst fyra skjutplatser. Anslag för anordnande av skjutbanor torde därför ej böra här beräknas. Vidare är angående tillgången till gevär för skolskjutning m. m. a t t märka, a t t genom nedan intagna arméorder den 20 september 1940 vapen m. m. ställts till förfogande för ändamålet. »Till samtliga milobef och depåchefer. Genom nådigt bemyndigande den 24. maj 1940 uppdrogs åt chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla värntjänstutbildningssakkunniga. Sedermera har Kungl. Maj:t genom beslut den 19. juli 1940 medgivit anordnande av fortbildningskurser för att bibringa gymnastiklärarna nödig utbildning för att kunna redan under instundande hösttermin omhänderhava värntjänstutbildning för skolungdom vid de allmänna läroverken och därmed jämförliga läroanstalter. Ifrågavarande kurser hava avslutats. I avvaktan på avlämnandet av de sakkunnigas betänkande rörande värntjänstutbildningens slutliga ordnande skall, för att nämnda utbildning snarast skall komma till stånd, i den mån så är möjligt vapen, ammunition och instruktörer ställas till förfogande enligt nedanstående bestämmelser 1. Gevär och karbiner utlånas från mob- eller fältdepå efter överenskommelse mellan vederbörlig läroanstalts rektor (motsvarande) och depåchefen vid närmast befintlig depå. Finnas i samma ort depåer av flera truppslag skall i första hand befintlig infanteridepå ställa materiel till förfogande. 2. Ammunition utlämnas på motsvarande sätt tillsvidare högst 50 skarpa och 5 lösa patroner per värntjänstelev. Avgången ersattes genom rekvisition av motsvarande ammunitionsmängd hos tygdepartementet. 3. Vapen och ammunition må utlämnas endast i den mån så kan ske utan olägenhet för utbildningen vid depåerna och utan eftersättande av beredskapen. 4. Depåchef skall genom inspektioner förvissa sig om att utlämnade vapen väl vårdas.

79 Rengöringsmedel i tillräckliga mängder skall utlämnas samtidigt med vapnen. Depåchef skall förvissa sig om att kompetent instruktör i vapenvård står till förfogande. Redovisning av tomhylsor skall fordras. 5. Instruktörer och militära skjutbanor ställas i mån av tillgång till förfogande, dock utan hinder för utbildningen vid truppförbanden. För instruktörstjänst vid skola eller läroanstalt i ort, som icke är militär förläggningsplats, må instruktör beordras till tjänst utom förlag g ning sorten — i regel efter frivilligt åtagande.» Sedan chefen för armén i skrivelse s. d. till skolöverstyrelsen anhållit, a t t överstyrelsen m å t t e tillställa i mom. 1 av arméordern angivna rektorer (motsvarande) den orientering och de direktiv, som kunde synas erforderliga med anledning av arméorderns bestämmelser, och därvid särskilt framhållit nödvändigheten av a t t bestämmelserna angående vapnens vårdande meddelades vederbörande, anförde överstyrelsen i skrivelse den 1 oktober 1940 till rektorsämbetena vid de allmänna läroverken, de kommunala och praktiska mellanskolorna, de högre folkskolorna samt till rektorer och föreståndare vid enskilda högre goss- och samskolor och enskilda mellanskolor: Genom skrivelse av den 20 september 1940 har chefen för armén bemyndigat cheferna för mobiliserings- och fältdepåer att, i den mån det är möjligt utan att olägenhet uppstår för utbildningen vid respektive depå eller att beredskapen eftersattes, till rektorerna utlåna vapen, överlämna ammunition samt ställa instruktörer och skjutbanor till förfogande för värntjänstövningar enligt nedanstående bestämmelser: 1. Gevär och karbiner utlånas från mobiliserings- eller fältdepå efter överenskommelse mellan vederbörlig läroanstalts rektor (motsvarande) och depåchefen vid närmast befintlig depå. Finnas i samma ort depåer av flera truppslag skall i första hand befintlig infanteridepå ställa materiel till förfogande. Samtidigt med vapnen skall rektor utrekvirera rengöringsmedel i tillräckliga mängder, så att vapnen kunna väl vårdas. Depåchefen skall vid utlämningen förvissa sig om, att skolan har tillgång till kompetent instruktör i vapenvård och genom inspektioner förvissa sig om att vapenvården är tillfredsställande. 2. Av ammunition utlämnas på motsvarande sätt högst 50 skarpa och 5 lösa skott per värntjänstelev. Tomhylsor skola redovisas av vederbörande emottagare av ammunition. 3. Instruktörer och militära skjutbanor ställas i mån av tillgång till förfogande, dock utan hinder för utbildningen vid truppförbanden. För instruktörstjänst vid skola eller läroanstalt i ort, som icke är militär förläggningsplats, må instruktör beordras till tjänst utom förläggningsorten — i regel efter frivilligt åtagande. Vid uppskattningen av de erforderliga kvantiteterna materiel har överstyrelsen beräknat att skjutövningar med armégevär (karbiner) skola äga rum med de manliga eleverna i gymnasierna samt i realskolors, kommunala och praktiska mellanskolors samt högre folkskolors avgångsklass, att för de skolor, som hava tillgång till större skjutbanor, utlånas högst 24 gevär eller karbiner (2 per tavla å skjutbanan) och till de övriga högst 16 st.

80 Gevär för skolskjutning och fältmässig skjutning synas, enligt vad de sakkunniga inhämtat, kunna även framdeles ställas till förfogande genom utlåning från arméns förråd. I den mån behovet ej kommer a t t på d e t t a sätt bliva fyllt, torde anvisningar motsvarande de i arméordern upptagna kunna påräknas komma a t t utfärdas till hemvärnsorganisationer och skytteföreningar. D å sålunda vapen för skolskjutning i tillräcklig mängd synas kunna erhållas, äro utgifter för anskaffning ej upptagna. Däremot upptagas här kostnader för anskaffning av luftgevär, med vilka korthållsskjutningen lämpligen bör försiggå. Vid beräkningen ha följande omständigheter ansetts böra beaktas. Korthållsskjutning skall enligt de sakkunnigas förslag bedrivas av bland andra manliga elever tillhörande tre realskoleklasser och t v å folkskoleklasser. Antalet deltagare i skjutningen kan uppskattas till omkring 130 000, tillhörande cirka 300 läroverk och liknande undervisningsanstalter och samtliga omkring 2 500 skoldistrikt. Vid beräkning av antalet erforderliga gevär bör m a n ej utgå från antalet skyttar u t a n från det antal skjutplatser, som må kunna ställas till förfogande på korthållsbanor. M a n torde böra räkna med minst 4 skjutplatser per bana och förutsätta, a t t en sådan bana kominer a t t disponeras av varje läroverk. I n o m skoldistrikten torde i medeltal 8 gevär per distrikt kunna täcka behovet och genom a t t i satser om 4 gevär i t u r och ordning ställas till de olika skolornas förfogande medgiva skjutning på bana i direkt anslutning till vederbörlig skola. Erforderliga antalet korthållsvapen skulle sålunda k u n n a uppskattas till omkring 21 200 stycken. D å priset för luftgevären är omkring 35 kronor, skulle alltså totalkostnaden uppgå till 742 000 kronor. Vid flertalet läroverk o. s. v. ävensom inom ett icke ringa antal skoldistrikt torde tillgängliga medel för inköp av undervisningsmateriel förslå till anskaffning av gevären. M e d hänsyn till storleken av anskaffningskostnaden anse de sakkunniga dock skäligt, a t t anslag av statsmedel ställes till förfogande såsom bidrag till omkring V3 av utgifterna eller sålunda med i runt tal 250 000 kronor. Eventuellt k u n n a här avsedda korthållsvapen i någon utsträckning ersättas med från militära förråd utlånade gevär eller karbiner och skjutningen då utföras med kammarammunition. Beaktas bör emellertid, a t t dessa, vapen äro betydligt tyngre än luft- (salongs-) gevären och i tyngsta laget för de yngre gossarna, samt a t t ammunition för dem är avsevärt dyrare än för dessa senare vapen. Vidare måste säkerhetskraven på skjutbanorna ställas högre vid användande av kammarammunition än vid skjutning med luftgevär. Vad angår banor för skjutning med korthållsvapen, så enär dylika, där de icke redan stå till förfogande, u t a n större svårighet och för ringa kost-

81 nad torde kunna anordnas genom respektive skolors och skoldistrikts försorg (eleverna böra därvid tagas i anspråk), upptagas här inga kostnader för ändamålet. För undervisningen i vapenkännedom erforderlig ytterligare materiel (kulspruta, kulsprutegevär, kulsprutepistol) torde kunna få lånas från arméns förråd. Summa engångskostnader 300 000

kronor.

Till de sålunda angivna engångskostnaderna komma utgifter för förbrukningsmateriel samt för underhåll och ersättning av försliten materiel. Av kostnader för förbrukningsmateriel komma de största a t t hänföra sig till ammunition. Vid beräkningen av dessa har man a t t utgå från antalet i utbildningen deltagande elever. Vad korthållsskjutningen beträffar beräknas, såsom nämnts, omkring 130 000 elever komma att deltaga, Därest för varje elev, på sätt i Bilaga D angives, årligen anslås 100 skott, skulle omkostnaden för ammunition (till luftgevär) med nuvarande priser (kr. 3: 50 för 1 000 st.) belöpa sig till 45 500 kronor. I skolskjutning och fältmässig skjutning beräknas komma att deltaga minst 18 500 elever, av vilka var och en skulle avlossa 50 skott. Årliga ammunitionskostnaden kan sålunda beräknas till 92 500 kronor. Målmateriel synes kunna beräknas draga en årlig kostnad av 9 000 kronor. Övriga årliga utgifter för förbrukning och förnyelse av materiel torde förslagsvis böra beräknas till 30 000 kronor. Summa årskostnader alltså 177 000

kronor.

B. Ledararvoden. Planläggningen och ledningen av skolungdomens värntjänstutbildning under frilufts- och värntjänstdagar förutsattes såsom nämnts skola i första hand åvila lärarna i gymnastik med lek och idrott. Gottgörelse härför åt dessa lärare torde böra utgå efter de i civila avlöningsreglementet angivna grunderna för ersättning å t dem för arbetet med planläggning och övervakande av lärjungarnas friluftsverksamhet, dock a t t antalet av de veckotimmar som vid årslönens bestämmande må tilläggas, synes böra fastställas till högst fyra. Denna ändring synes påkallad av den ökning i arbetet, som otvivelaktigt blir en följd av godtagande av de sakkunnigas förslag rörande ordnande av värntjänstutbildningen under läsåret. Under förutsättning a t t den sålunda föreslagna ändringen vidtages och a t t lärare i gymnastik med lek och idrott (i förekommande fall även andra övningslärare och ämneslärare) samt särskilda eventuellt erforderliga in-

struktörer för ledningen av värntjänstutbildningen vid andra förut nämnda läroanstalter, där friluftsverksamhet nu ej förekommer, erhålla gottgörelse för detta bestyr efter enahanda grunder, torde statsverkets årliga utgifter i förevarande hänseende kunna uppskattas till i runt tal 125 000 kronor, eller omkring 50 000 kronor mera än de nuvarande utgifterna för ledningen av friluftsverksamheten. Åt annan lärare än den som enligt vad sålunda angivits medverkar vid värntjänstutbildningen såsom organisatör, överledare eller särskild instruktör synes däremot icke böra utgå särskild ersättning i penningar för hans medverkan vid ledningen av utbildningen. Kompensation för dylik medverkan bör i stället lämnas sådan lärare med tillämpning av de grunder som i läroverksstadgan § 133 mom. 6 finnas angivna för bestämmande av undervisningstiden för lärare, enligt vilka därvid hänsyn skall tagas till omfattningen av den tid, som erfordras för fullgörande av bland annat hans åliggande att medverka vid ledningen av lärjungarnas friluftsverksamhet. Ej heller beträffande ledningen av värntjänstutbildningen vid folk- och fortsättningsskolor synes erforderligt att räkna med särskild ersättning åt dem, vilka företrädesvis avses skola handhava densamma, nämligen folkoch fortsättningsskollärarna. Vad sålunda anförts angående ersättning avser huvudsakligen ledningen av sådana värntjänstgrenar, vilka ha nära anknytning till den hittillsvarande friluftsverksamheten vid skolorna och där sålunda icke erfordras speciella kvalifikationer hos ledarna. Detsamma bör gälla ledningen av följande av de nya i värntjänstutbildningen ingående grenarna nämligen handgranatkastning, skjutning, vapenkännedom och vapenvård ävensom hem- och lägertjänst vid de skolor, där utbildningen skall omhänderhavas av skolans egna lärare. För sådana folkskolor åter, där ledningen av utbildningen i sistnämnda manliga grenar måste omhänderhavas av andra personer, uppkommer fråga om särskilda ledararvoden. Dessa kunna under förutsättning att lärarbyte ej kan ordnas beräknas komma att belöpa sig till i runt tal 30 000 kronor. Vid denna beräkning liksom vid de följande har förutsatts, att ledare icke ställa sig kostnadsfritt till förfogande. I vilken utsträckning lämpliga personer komma att utan ersättning åtaga sig ledarskap är givetvis omöjligt att förutse. Behov av fackutbildade ledare framträder, såsom tidigare nämnts, särskilt beträffande de kvinnliga värntjänstgrenarna hemsjukvård och barnavård. Utgifterna för ledare i envar av dessa grenar beräkna de sakkunniga på följande sätt:

83 Hemsjukvård. Utbildningen förutsattes enligt bilaga B kunna medhinnas på 5 dagar (3 hel- och 4 halvdagar). M e d utgångspunkt från den av Svenska röda korset för likartad verksamhet beräknade ersättningen av 5 kronor per undervisningstimme komme ledararvodena a t t belöpa sig till sammanlagt cirka 20 000 kronor. Barnavård. I samband med det år sid. 68 f. upptagna förslaget till ordnande av ledarfrågan har docenten J. Ström anfört: Särskild plan får givetvis uppgöras för dessa barnavårdskurser. p å det gäller frågan, hur denna barnavårdsutbildning närmare bör ordnas, måste hänsyn tagas till redan nu pågående demonstrationskurser i barnavård. Jag tillåter mig härför i korthet redogöra för de av SFBF bedrivna demonstrationskurserna. Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundets i barnavård.

demonstrationskurser

Under en följd av år har SFBF hållit demonstrationskurser i barnavård i rikets olika delar. Dessa kurser hava på orterna anordnats av barnavårdsnämnder men även av husmodersföreningar, folkhögskolor m. fl. Kurserna hava ordnats såsom föreläsningsserier under i regel 3 månader på hösten och 4 månader på våren. Varje serie har i allmänhet omfattat ett län och 9 serier ha vanligen hållits igång samtidigt. Dessutom har förbundet ordnat en rad enskilda kurser varje år. Lärarinnor. Lärarinnorna hava icke haft fast anställning hos förbundet utan endast engagerats för en serie demonstrationskurser åt gången. Detta har givetvis inneburit en stor nackdel för lärarinnorna såväl med hänsyn till anställningens tillfälliga karaktär som ock från ekonomisk synpunkt och från meritsynpunkt. Det har också varit en brist från förbundets och undervisningens sida, då de osäkra anställningsvillkoren lett till ganska täta ombyten av lärarinnor. Därjämte ha vid olika tillfällen stora svårigheter uppstått att erhålla tillräckligt antal lärarinnor, vilket medfört, att rekvirerade kurser icke kunnat anordnas. Det har länge varit ett önskemål från förbundets sida att få fast anställda lärarinnor, varigenom en hög kvalitet på undervisningens område skulle ernås och säkerhet kunna förefinnas att alltid hava erforderligt antal lärarinnor till hands. Avlöningen till lärarinnorna har varit 8 kronor per dag d. v. s. 240 kronor i månaden samt fria resor (3:e klass) och fritt vivre. Rese- och fraktkostnader jämte vivre har huvudsakligen ordnats genom kursernas rekvirenter alltså utan kostnad för förbundet. Resa och frakt av utställningsmatericl till series första kurs liksom från series sista kurs har däremot betalts av förbundet. Därjämte har förbundet betalt vivre för lärarinnorna under uppehåll i series kurser liksom under helger, som infallit under en kursserie. Förbundets utgifter i avlöningar för kurslärarinnorna hava i runt tal varit 9 X 7 X240 =± 15 120 kronor. Som ovan nämnts, ha dessutom tillkommit avlöningar för en hel del extra kurser varje år.

84 Material. Förbundet har anskaffat och äger 10 lådor demonstrationsmateriel. Denna materiel, som givetvis då och då måste förnyas, måste dels under kurserna och dels efter kursseriens slut ordnas, tvättas och omses. Särskild person finnes av förbundet anställd för sistnämnda arbete. Från och med innevarande år torde jämväl vara nödvändigt att för förvaring av demonstrationslådorna mellan kurserna förhyra särskild lokal. Från och med i år ingår i demonstrationsmaterielet jämväl en av Sveriges Läkarförbund upptagen och av Kungl. Medicinalstyrelsen godkänd film »Spädbarn och spädbarnsvård». Denna film skall, då så är möjligt, visas vid varje demonstrationskurs. Kurserna hållas i enlighet med en av förbundets socialmedicinska sektion uppgjord plan och omfatta i regel 8 undervisningstimmar fördelade på 4 dagar. Därtill kommer förevisningen av barnavårdsfilmen. Kostnader. Utgifterna för demonstrationskurserna hava under senare år helt täckts genom statsbidrag, utgående från Kungl. Medicinalstyrelsen. E t t förslagsanslag på 20 000 kronor om året har stått till förfogande. Detta anslag har vissa år överskridits med ett par tusen kronor. För närvarande är förslagsanslaget nedsatt till 19 000 kronor. Utgifterna hava senare år fördelats med 18 000—19 500 kronor till löner för lärarinnor och cirka 3 000 kronor för resor, materielens omsyn, förnyelse m. m. Förslag till organisation av värntjänstens

barnavårdsutbildning.

Därest värntjänstens barnavårdsutbildning kan ordnas genom utnyttjandet av en redan existerande organisation, skulle stora fördelar vinnas. Ekonomiskt sett skulle detta betyda avsevärda besparingar, varjämte den erfarenhet, som förefinnes, skulle kunna användas. En sådan existerande organisation är SFBF, som genom sin verksamhet med anordnandet av demonstrationskurser vunnit en betydande erfarenhet inom detta område. Därjämte äger förbundet undervisningsmateriel i tillräcklig omfattning (10 lådor demonstrationsmateriel och filmen »Spädbarn och spädbarnsvård»). En absolut förutsättning för att SFBF skall kunna åtaga sig anordnandet av denna undervisning torde emellertid vara, att ett erforderligt antal lärarinnor fast anställas. Som ovan framhållits har det redan nu vid åtskilliga tillfällen förefunnits svårigheter att erhålla ett tillräckligt antal lärarinnor för demonstrationskurserna. Det torde vara för förbundet omöjligt att åtaga sig den ifrågavarande undervisningen, därest förbundet varje höst skulle vara nödsakat att söka efter de erforderliga lärarinnorna. Därest undervisningen skall kunna hållas på det plan, som här erfordras, är det givetvis även nödvändigt, att kvaliteten hos lärarinnorna är god. Förmånen av fast anställning och tillfredsställande ekonomiska villkor erfordras härför. Det är emellertid icke möjligt att fast anställa lärarinnor enbart för de 3 K månader, som undervisningen i skolorna skulle pågå. Då förbundets demonstrationskurser givetvis även böra fortsättas, böra de fast anställda lärarinnorna under den övriga delen av året användas för dessa demonstrationskurser. Som ovan anförts torde det erfordras, att 6 stycken lärarinnor fast anställas. Därjämte torde det vara nödvändigt, att förbundet får möjlighet att tillfälligt anställa lärarinnor för demonstrationskurser. Lönen för de fast anställda lärarinnorna torde lämpligen kunna sättas till 3 000 kronor om året med tre ålderstillägg å 300 kronor efter 3, 6 och 9 år. Därtill skulle komma resekostnads- och traktamentsersättning efter I I I F i allmänna resereglementet (3:e klass samt traktamentsersättning efter 10 kronor för

85 dygn). Fritt vivre och resor under förbundets egna serier av demonstrationskurser kan anordnas såsom tidigare d. v. s. i huvudsak betalas av vederbörande rekvirenter. Då skolundervisningen pågår, kan vivre icke ordnas på detta sätt. En traktamentsersättning av 10 kronor per dag torde vara tillfyllest. Kostnaderna härför skulle förslagsvis bliva 5 250 kronor beräknade på följande sätt. 5 lärarinnor under 3 K månad = 105 dagar a 10 kronor dagen = 5 X 105 X X 10 = 5 250 kronor. För lärarinnan i Stockholm torde icke vivre behöva beräknas. Därest en hög kvalitet på lärarinnor skall kunna ernås, är det önskvärt, att de ifrågavarande fast anställda lärarinnorna erhålla rätt till pension. Därest pensionen ordnas genom inträde i Svenska Personal-Pensionskassan, kan den årliga kostnaden för förbundet i pensionsavgifter för 6 barnavårdslärarinnor beräknas till cirka 2 500 kronor. Såsom ovan nämnts måste resor för lärarinnorna jämte frakter för demonstrationslådor under undervisningen i skolorna betalas av förbundet. Genom övertagande av det arbete, som är förenat med organisationen av undervisningen i barnavård i skolorna, ökas SFBF:s byråkostnader. Man måste här räkna med extra kostnader för porton, papper, översyn och lagning av barnavårdsfilmen samt tidvis anställning av extra arbetskraft å byrån. Då materialet, såväl övningsmaterialet som filmen, givetvis genom den ökade användningen kommer att hastigare förslitas och kräva ökad översyn och tätare förnyelse, måste ytterligare kostnader här beräknas. Därest förbundet skall kunna åtaga sig ifrågavarande undervisning, är ett fast anslag från staten nödvändigt. Det torde vara lämpligast, att Medicinalstyrelsen, från vilken anslaget till demonstrationskurserna för närvarande utgår, även i fortsättningen lämnar hela det erforderliga anslaget. Storleken av behövligt anslag för såväl demonstrationskurser som den föreslagna barnavårdsutbildningen i skolorna kan på grundval av vad här ovan anförts beräknas sålunda: Avlöning för 6 lärarinnor a 3 000 kronor kronor 18 000 — Huvudmannens del i pensionsavgifter, förslagsvis » 2 500 .— Avlöning för tillfälligt anställda lärarinnor, förslagsvis » 5 200 — Traktamentsersättningar, förslagsvis » 5 250 — Resor och frakter, förslagsvis » 2 500 — Materialöversyn, materialförnyelse, försäkringar, lokalhyra m. m., förslagsvis » 3 000: — Byråkostnader » 1200 .— Summa kronor 37 650,: — Då för nuvarande demonstrationskurser utgår statsanslag med 19 000 kronor, skulle sålunda den föreslagna barnavårdsutbildningen i skolorna kräva ytterligare anslag från staten med 18 650 kronor. Styrelsen för S F B F har vid sammanträde den 19 september 1940, sedan förslaget varit föremål för överläggning inom styrelsen, beslutat göra följande uttalande: SFBF, som hyser synnerligen stort intresse för att den föreslagna barnavårdsutbildningen skall komma till stånd, förklarar sig villigt att anordna densamma i stort sett enligt det av docenten Ström uppgjorda förslaget under förutsättning

86 att erforderliga medel härför ställas till förbundets förfogande. Förbundet vill emellertid framhålla följande synpunkter. 1. En sammanträngning av en kurs på tre dagar synes icke i alla avseenden lycklig. En utsträckning av undervisningstiden till ytterligare åtminstone en eller helst ett par dagar vore givetvis att föredraga, Då en sådan utsträckning emellertid skulle kräva betydligt ökade kostnader, vill förbundet ej framställa yrkande härom. Förbundet vill dock föreslå, att undervisningstiden utsträckes i vissa större samhällen, där möjlighet härtill förefinnes. 2. Undervisningen bör, där så ske kan, även omfatta besök å olika barnavårdande institutioner å undervisningsorten. 3. Lönerna för lärarinnorna synas vara beräknade i lägsta laget, detta ej minst med hänsyn till nuvarande dyrtid. Enligt förbundets åsikt böra därför de fast anställda lärarinnorna tillerkännas sådant rörligt tillägg, som utgår till statens befattningshavare. Lärarinnan i Stockholm, som ej erhåller ersättning för vivre, bör tillerkännas högre lön än övriga lärarinnor. 4. Förbundet förutsätter, att sådana anordningar vidtagas, att pension för de fast anställda lärarinnorna kan ordnas i statens pensionsanstalt. Därigenom skulle pensionsavgifterna för huvudmannen och befattningshavarna betydligt kunna minskas. Värntjänstutbildningssakkunniga vilja mot nämnda kostnadsberäkning endast erinra, a t t avlöningen till »lärarinnan i Stockholm» synes böra upptagas till ett något högre belopp än det angivna eller till förslagsvis 3 600 kronor samt a t t således det ytterligare statsanslaget bör beräknas till 19 250 kronor. C. Utgifter för ledarkurser. Genomgång av sådana kurser skall enligt de sakkunnigas förslag (sid. 70 f.) vara obligatorisk för vissa lärarkategorier i vad avser andra värntjänstgrenar än vinteridrotter men i övrigt frivilligt. Vad angår den sålunda föreslagna frivilliga ledarutbildningen i vinteridrotter synes nöjaktigt antal deltagare kunna beredas plats vid vissa av skolidrottskommittén för instundande vinter planerade kurser, vartill den 18 oktober 1940 beviljats anslag ur fonden för idrottens främjande. För vinterkurser under innevarande budgetår synes därför icke erforderligt a t t här upptaga några kostnader. Angående senare erforderliga vinterkurser vilja de sakkunniga angiva årliga omkostnaden till omkring 31 000 kronor. Vid beräkningen härav har förutsatts att sådana kurser komma a t t anordnas av skolidrottskommittén för sammanlagt 120 läroverkslärare och 150 lärare vid högre folkskolor och folkskolor. Beträffande därefter de övriga kurserna för ledare av värntjänstutbildningen må först anmärkas, a t t även om de för nästa år av skolidrottskommittén planerade sommarkurserna, vilka kunna utvidgas till a t t omfatta även utbildning i nya till värntjänstutbildningen hörande grenar, bliva full-

87 belagda, antalet vid dessa kurser utbildade lärare bleve otillräckligt, därest hittillsvarande deltagarantal i sådana kurser bibehölles. Anordnande av ytterligare sommarkurser för värntjänstledare blir därför ofrånkomligt. Samtliga dessa kurser komma sannolikt att bliva fulltecknade, även om alla här nedan angivna för ändamålet tillgängliga inkvarteringsmöjligheter etc. komma att till fullo utnyttjas. Då det är önskvärt, att så många som möjligt av nuvarande och blivande lärare samt eventuellt andra erforderliga ledare snarast beredas tillfälle att genomgå dylika kurser, har kostnadskalkylen ansetts böra avse det högsta antal kurser, som lämpligen kan anordnas. Vid kalkylen ha de sakkunniga utgått från att varje kurs bör omfatta högst 30 deltagare. Möjlighet att inkvartera minst detta antal under de 3 veckor, kurserna skola omfatta, synes föreligga på följande 14 platser nämligen Solbacka läroverk, Sigtunaskolan, gymnastikfolkhögskolan i Lillsved, skidfrämjandets turiststationer och friluftsgårdar i Rämshyttan, Kalhyttan, Storlien, Frostavallen, Mullsjö och Alljungen, Vindelns och Axvalls folkhögskolor samt i Åmål, Härnösand och Järvsö. Antalet kursdeltagare skulle alltså bliva 420. Under förutsättning att antalet ledare vid varje förläggning begränsas till två, att dessa såväl som deltagarna erhålla fria resor mellan tjänstgöringsorten och kursorten (tur och retur 40 kronor) samt fritt uppehälle under kursen (7 kronor per dag) samt att ledarna därjämte erhålla arvoden, överledare med 300 kronor och biträdande ledare med 200 kronor, skulle utgifterna för kursverksamheten under sommaren komma att uppgå till i runt tal 90 800 kronor (90 776 kronor, motsvarande per kurs 6 484 kronor). Beräkningen tar självfallet sikte närmast på förhållandena under år 1941 men äger giltighet även för närmast följande år. Därefter torde man kunna räkna med betydligt lägre kostnader. D. Ersättning till lärare på grund av förlängning av läsåret. De sakkunniga ha i det föregående (sid. 17 och 58) föreslagit förlängning av läsåret med 3 dagar för de allmänna läroverken och med dessa i fråga om friluftsverksamheten jämställda undervisningsanstalter (högre kommunala läroanstalter m. fl.) samt med 9 dagar för handelsgymnasier. Ersättning på grund av sådan utsträckning av lästiden synes böra utgå endast till extra lärare och timlärare samt andra lärare vid ifrågavarande skolor, vilka kunna i anställningshänseende anses likställda med de nämnda lärarna. Med ledning av skolöverstyrelsens petita för nästa budgetår och vissa andra uppgifter ha de sakkunniga beräknat ersättningen för lärare vid följande skolor till omkring nedan angivna belopp, nämligen: allmänna läroverk 57 850 kronor, kommunala flickskolor 3 800 kronor, kommunala mel7 404091

88 lanskolor 4 400 kronor, högre folkskolor 4 100 kronor, praktiska mellanskolor 2 400 kronor, enskilda mellanskolor 1 000 kronor, kommunala gymnasier 450 kronor, högre goss- och samskolor 9 850 kronor, högre flickskolor 11 250 kronor och handelsgymnasier 15 500 kronor, eller sålunda sammanlagt till i runt tal 110 600 kronor, vartill kommer rörligt tillägg m. m. E. Utgifter för konsulenter m. fl. Utgifterna böra helt bestridas med statsmedel. De föreslagna 26 lokala konsulenterna synas böra placeras i lönegrad A 2 1 . Ifrågavarande kostnader beträffande dem upptagas här till belopp av i runt tal 200 000 kronor. De av den (sid. 74) föreslagna omorganisationen av skolöverstyrelsen betingade utgifterna upptagas här till omkring* 12 000 kronor.

Sammandrag. Engångskostnader. Materiel för fri idrott etc Luftgevär

kronor 50 000: — » 250 0 0 0 : Summa kronor 300 000: — Årliga utgifter.

Ammunition kronor 138 000: — Annan skjutmateriel » ® 000: Slitage och ersättningskostnader ••• • » 30 0 0 0 : Ledararvoden (inklusive andra utgifter för undervisningen i 119 250: barnavård) * ~ 121800: Ledarkurser » ~~ Ersättning till lärare på grund av förlängning av läsåret » HO 600: — Utgifter för konsulenter m. fl » 212 000: — Summa kronor 740 650: —

89 II. Värntjänstutbildning under ferier. De av de sakkunniga i det föregående föreslagna frilufts- och värntjänstövningarna äro huvudsakligen att betrakta såsom grundläggande och fordra för att kunna ge full valuta i fråga om höjandet av försvarsberedskapen med nödvändighet att bliva fullständigade med tillämpningsövningar av olika slag samt med en period av fysisk träning under förhållanden, som medge full kontroll från ledarens sida. E t t folks beredskap är i högsta grad beroende även av den samhällsanda, som är för handen. En god samhällsanda kan grundas endast genom intim personlig kontakt medborgarna emellan. Sådan kontakt vinnes visserligen i någon utsträckning i skolorna, men trots bottenskola och den allt vidare rekryteringen till övriga skolformer äro alltjämt stora delar av vår ungdom främmande för varandra och de förhållanden under vilka andra leva och arbeta, Det totala kriget ställer sådana krav på den vapenföra delen av befolkningen såväl såsom soldater som för arbete i krigsindustri och på andra för landets försvar betydelsefulla områden, att ungdomen, även den yngre skolungdomen, måste kunna anlitas för nyttigt arbete av olika slag i de äldres ställe. Förmåga och vana att utföra kroppsarbete av efter de ungdomliga krafterna avpassat slag är över huvud taget av betydelse för varje flicka och gosse och en värdefull del av deras fostran till goda medborgare. God samhällsanda betyder god laganda och sådan kan vinnas blott under gemensamt arbete, gemensamma strävanden för laget i dess helhet. Det egentliga skolarbetet ger icke tillräcklig tid eller i övrigt möjligheter för läggandet av denna moraliska grund för medborgarfostran. Komplettering av utbildningen bör alltså ske. Angående sättet härför ha de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att det lämpligaste är, att skolungdomen under någon del av sommarferierna förlägges till läger, särskilda för gossar och särskilda för flickor. Lägervistelsen bleve för den manliga ungdomen en värdefull förberedelse till värnpliktstjänstgöringen och komme beträffande den kvinnliga ungdomen att utgöra ett led i det inordnande av hela den kvinnliga delen av befolkningen i den allmänna beredskapstjänst, som tidsläget kräver men vars utformande icke innefattas i de sakkunnigas uppdrag. Ändamålet med lägren skulle, närmare utfört, vara 1. att giva tillfälle till träning respektive fortsatt utbildning under fältmässigt enkla förhållanden i sådana till värntjänstutbildningen hörande grenar,

90 vilka kunna utövas under sommartid. Träningen och den fortsatta utbildningen skulle företrädesvis omfatta — utom lägerliv — fri idrott och bollspel, simning och livräddning, orientering, luft-, gas- och brandskydd, målspaning, rapportering och ordonnanstjänst samt olycksfallsvård och därjämte för den äldre manliga ungdomen skjutning och för den kvinnliga hem- och lägertjänst; 2. att bidraga till ungdomens moraliska fostran samt 3. att bereda ungdomen tillfälle att deltaga i nyttoarbete av olika slag. Den träning, som här avses, skulle bland annat genom lägerlivet bibringa ungdomen den ordning, hjälpsamhet och hänsyn till andra som måste råda i gemensamma lokaler, tvinga till efterlevnad av givna föreskrifter samt omedelbar hörsamhet gentemot ledare, instruktörer och tillfälliga befälhavare, samt — framför allt genom sammanlevnaden i lägret — grundlägga och utveckla den laganda, som redan framhållits såsom förutsättning för en god samhällsanda. Genom orienteringsövningarna skulle skapas förmåga att utan hjälp av andra — även under mörker — finna sig tillrätta i obekant terräng, uppammas själ v verksamhet och självförtroende samt därjämte utvecklas andra ur försvarsberedskapssynpunkt värdefulla färdigheter och egenskaper. Tillfälle skulle också i samband med övningar i brandskydd kunna beredas eleverna att erhålla kunskap om hur en skogseld bekämpas. Den genom tidigare övningar i målspaning, rapportering och ordonnanstjänst uppnådda färdigheten skulle vid lägren kunna ytterligare höjas och prövas under nya, även tävlingsmässiga former. Övningarna i skjutning skulle huvudsakligen bedrivas under fältmässiga former och i anslutning till hemvärnsbetonade uppgifter. Flickornas hem- och lägertjänst skulle genom den verklighetstrogna karaktär lägerlivet erbjuder på bästa sätt förbereda dem för de uppgifter, som vid eventuell evakuering i stor utsträckning komma att påläggas dem. För att den moraliska fostran, som ligger i skapandet av en god laganda och samhörighet mellan olika befolkningsskikt, skall i full utsträckning ernås, böra, på sätt nedan vidare angives, på lägren sammanföras elever tillhörande olika skolformer och i olika åldrar. Dagens arbete skulle inledas med korum, och vid lägren skulle vidare anordnas samlingsstunder till nytta och nöje. Därjämte skulle ungdomen praktiskt övas i ett rätt umgänge med naturen (naturvärn). Vid lägren skulle även givas tillfälle till rättande av brister i de ungas uppträdande i olika yttre hänseenden. Vidare skulle eleverna svara för ordningshållningen på lägret och vara behjälpliga vid i lägret förekommande arbeten bland annat för utspisningen.

91 Nyttoarbetet, för vilket skulle anslås 3 a 4 timmar om dagen, skulle bedrivas patrullvis och fylla hjälpbehov i orten för t. ex. skördearbete, betgallring, rensning, skogsröjning, väghållning samt trädgårds- och hushållsarbete. Även torvupptagning torde kunna ifrågakomma. Arbetet skulle i princip vara kostnadsfritt för mottagaren, men denne förutsattes tillhandahålla erforderliga redskap. Storleken och sammansättningen av patrullerna bleve beroende av förhållandena på lägerorten. Av vad sålunda anförts framgår, att lägren skulle förläggas till landsbygden. Såsom lämpliga lägerplatser vilja de sakkunniga föreslå folkskoleanläggningar (helst sådana med skolkök och tillgång till telefon). Även folkhögskolor äro synnerligen lämpliga såsom platser för läger. Förläggning i tält, särskilt för äldre elever, bör härvid även kunna ifrågakomma. Enligt vad de sakkunniga genom hänvändelse till samtliga folkskolinspektörer i riket inhämtat finnas omkring 1 700 folkskolanläggningar, i anslutning till vilka 50-mannaläger lämpligen kunna anordnas. Härtill komma ett flertal på enskilt initiativ (av scout-, gymnastik- m. fl. organisationer) anordnade lägerplatser. Antalet deltagare på läger bör, enligt vad erfarenheten från tidigare anordnade nyttoläger m. fl. visat, som regel icke överstiga 50. Detta tal torde ock utgöra det lägsta som kan ifrågakomma med hänsyn till nuvarande möjligheter att ordna ledar- och förläggningsfrågorna för den del av skolungdomen i landet, som bör under ett och samma år erhålla utbildning i läger. I detta sammanhang vilja de sakkunniga — vilka, på sätt nedan (sid. 99) sägs, föreslå kostnadsfria resor för eleverna mellan hemorten och lägerplatsen — förorda, att för begränsning av reskostnaderna eleverna förläggas till läger inom det län, där de ha sin hemort. Organisationens omfattning kommer att bestämmas huvudsakligen av om deltagandet i lägerutbildningen göres obligatoriskt eller ej. En annan härvidlag betydelsefull omständighet är om varje elev skall undergå sådan utbildning en eller flera gånger. Av dessa spörsmål vilja de sakkunniga först upptaga det sistnämnda till behandling. Innan så sker torde dock böra förutskickas att enligt de sakkunnigas uppfattning lägervistelsen bör omfatta 3 veckor. Denna tid synes vara behövlig för att den planerade träningen skall kunna ändamålsenligt genomföras och vistelsen vid lägret giva avsett utbyte även i andra hänseenden.

92 För att bereda skolungdomen och målsmännen viss valfrihet beträffande tidpunkten för lägervistelsen och sålunda underlätta ungdomens deltagande i lägerutbildning samt med hänsyn till önskvärdheten av att den arbetshjälp, som lantbefolkningen erhåller genom nyttoarbetet, smidigt anpassas efter behovet under olika tider av sommaren bör lägervistelse anordnas under flera tidsperioder under sommaren och lägerplatserna alltså utnyttjas minst två gånger varje sommar. Med utgångspunkt härifrån och med hänsyn till det antal lägerplatser, som enligt vad förut sagts står till förfogande för 50-mannaläger, skulle minst 170 000 elever kunna varje sommar komma i åtnjutande av lägervistelse. Vad så angår antalet lägervistelser anse de sakkunniga detta principiellt böra bestämmas med utgångspunkt från att varje elev bör bliva delaktig av utbildning på läger minst en gång under sin skoltid. Den lämpligaste åldern för skolungdom att deltaga i lägerutbildningen torde vara omkring 17 år. Därest deltagandet anknötes till just denna ålder, skulle dock endast en relativt ringa del av landets skolungdom eller den, som åtnjuter högre undervisning (här beräknad till omkring 6 000, varav ungefär lika många gossar som flickor), bliva delaktig av denna betydelsefulla form av värntjänstutbildning. Detta måste anses såsom otillfredsställande med hänsyn till de sakkunnigas tidigare tillkännagivna uppfattning om behovet av denna del av utbildningen och syftet att på lägren sammanföra skolungdom tillhörande olika samhällsklasser samt skilda skoldistrikt (kommuner) för att sålunda mellan ungdomarna åstadkomma en för en sund samhällsanda nyttig och välbehövlig kontakt, som eljest icke i större utsträckning kan åvägabringas. Mest följdriktigt synes det de sakkunniga vara att lägerutbildningen anknytes till viss tidpunkt under skoltiden och således på samma gång till visst stadium i den övriga värntjänstutbildningen. Helt naturligt bör denna tidpunkt bestämmas så nära som möjligt intill avslutande av den övriga värntjänstutbildningen, detta med hänsyn till elevernas förutsättningar att kunna på grundval av utbildningen under värntjänstdagarna tillgodogöra sig lägervistelsen. För gymnasister vid högre allmänna läroverk, högre goss- och samskolor, kommunala gymnasier samt elever vid högre flickskolor och kommunala flickskolor skulle i anslutning till vad sålunda anförts jämväl angående den lämpligaste åldern tidpunkten infalla efter genomgång av ringarna I I 4 , 1 3 , respektive klasserna 67, 5 6 , och alltså ligga för gymnasisterna i allmänhet två år och för de övriga ett år före avslutande av skolgången. Med en sådan anordning skulle vinnas även den fördelen, att eleverna i

de högsta klasserna på grund av den utbildning, de få genomgå på lägren, bliva ägnade att tjänstgöra såsom gruppledare vid skolans frilufts- och värntjänstdagar. I dessa »gymnasistläger» skulle jämväl deltaga seminarister från folkskoleseminarier efter genomgång av klass 2 och från småskoleseminarier efter avslutande av klass 1. Beträffande elever tillhörande realskolestadiet respektive motsvarande klasser i flickskola bör tidpunkten för lägerutbildningen infalla under realskolans sista sommar d. v. s. efter genomgång av klasserna 4 5 , 3 4 respektive 4 7 , 3 G . Antalet av dem, som då årligen komme att undergå sådan utbildning, torde kunna uppskattas till 15 000, varav något flera flickor än gossar. Denna tidpunkt för lägervistelsen har valts i syfte huvudsakligen att åldersskillnaden mellan realskolans elever och folkskoleungdomen, vilken bör sammanföras med real- respektive flickskoleeleverna på dessa läger, skall bliva den minsta möjliga. Vad angår folk- och fortsättningsskolornas elever tala visserligen åldersskäl för att deras lägerutbildning förlägges till tiden efter avslutande av skolgången. Men då dessa elever i stor utsträckning omedelbart efter avslutad skolgång inträda i förvärvsarbete, bör lägerutbildningen förläggas till något tidigare tidpunkt. Den senaste, som kan ifrågakomma, synes vara efter avslutande av sjunde skolåret. Beträffande övriga läroanstalter såsom tekniska läroverk och handelsgymnasier synes, med hänsyn till elevernas behov av ferierna för praktik och vila, lägerutbildning icke lämpligen böra ifrågakomma för eleverna. Vid 100-procentigt deltagande i lägerutbildningen skulle organisationen, enär antalet av de elever vid folk- och fortsättningsskolor, vilka på sätt ovan angivits borde deltaga i utbildningen synes kunna uppskattas till omkring 75 000, komma att årligen omfatta cirka 100 000 lärjungar. De tillgängliga lägerplatserna skulle alltså väl förslå för ändamålet. Ordnandet av ledarfrågan kan däremot under någon tid framåt komma att erbjuda vissa svårigheter. Huvudsakligen på grund härav inskränka sig de sakkunniga till att, på sätt framgår av det följande (sid. 95 ff.) förorda införande av från början obligatorisk lägerutbildning endast för en del av sistnämnda antal elever. De sakkunniga ha sålunda enats om att icke föreslå obligatorisk lägerutbildning för dem, som efter genomgång av klass 6 i folkskola övergå till fortsättningsskola. Ledare skulle vid fullt utbyggd organisation erfordras till ett antal av 4 000—8 000 beroende på i vilken utsträckning samma ledare kunna påräknas ställa sig till förfogande under båda lägerperioderna, Vid beräknande av antalet ha de sakkunniga utgått från att på varje läger skola finnas minst fyra ledare, därav en lägerchef, en biträdande ledare och minst två

underledare. Då det, särskilt med hänsyn till ändamålsenligt ordnande av elevernas nyttoarbete, är av synnerlig vikt, att kännedom om olika förhållanden i orten finnes inom ledningen, bör folkskolläraren på platsen vara medlem av densamma. Denne lärare bör, om han är därtill lämplig, vara lägerchef eller biträdande ledare. Utses han till biträdande ledare, bör chefskapet vid lägret anförtros åt annan för ändamålet utbildad person, t. ex. gymnastiklärare. Gymnastiklärare eller annan läroverkslärare bör dock vara chef för gymnasistläger. Till underledare böra i regel användas förutvarande eller äldre elever. Utom de nämnda ledarna skulle för varje läger erfordras kvinnlig kökschef. Lämpliga personer för denna befattning finnas bland skolkökslärarinnor samt elever vid skolköksseminarier och vid lanthushållsskolor samt inom lottaorganisationen. För att all den skolungdom, som här ovan angivits böra erhålla lägerutbildning, också skall bliva delaktig av sådan utbildning måste denna göras obligatorisk. Vad angår frågan huruvida deltagande i lägerutbildningen bör från början göras obligatoriskt eller bör tills vidare vara frivilligt är svaret icke lika lätt funnet. Med hänsyn till vikten av att det uppställda, synnerligen aktuella kravet på att värntjänstutbildningen skall fylla en verklig uppgift i den allmänna försvarsberedskapen tillgodoses, borde visserligen tvekan icke behöva råda om att stanna för det förstnämnda alternativet. Vissa skäl kunna dock anföras för en motsatt uppfattning. Det mest beaktansvärda är svårigheten att ordna ledarfrågan. Framgångsrikt genomförande av lägerutbildningen kräver nämligen, i likhet med vad som gäller för den övriga värntjänstutbildningen, främst, att tillräckligt antal utbildade ledare står till förfogande. Ledarfrågan synes dock kunna lösas redan till instundande sommar. Redan nu finnas nämligen många personer, t. ex. scoutledare, vilka äga praktisk kännedom om lägerliv och förmåga att ordna och leda läger av här ifrågavarande slag. Åtskilliga äro verksamma som gymnastiklärare och en betydande del av dessa har vid fortbildningskurser, bland annat vid de av de sakkunniga och skolöverstyrelsen i somras anordnade, fått utbildning i förevarande hänseende. Ett icke obetydligt antal yngre läroverksoch folkskollärare ha under senaste årets militära beredskapstjänstgöring bibringats utbildning för och rutin i utövande av befäl och ledande av utbildning, som i största utsträckning göra dem lämpade såsom lägerchefer. Kunskap om vad som därutöver kan komma att fordras för att såsom chef handhava ledningen av sommarläger för skolungdom lärer

95 kunna under sakkunnig ledning inhämtas på jämförelsevis kort tid, förslagsvis kurs om en veckas varaktighet, förlagd till Stockholm eller annan centralt belägen ort under påskferierna. Denna kurs skulle stå öppen endast för sådana lärare eller andra, vilka på grund av tidigare utbildning ansåges äga särskilda förutsättningar att kunna tillgodogöra sig utbildningen. Vid urvalet skulle eftersträvas att erhålla kursdeltagare från hela landet. Man bör kunna räkna med 100—150 deltagare.1 Envar av dessa skulle därefter under våren 1941 kunna tjänstgöra såsom instruktörer för, lågt räknat, ett 30-tal personer, samlade till 3-dagarskurser på skilda platser i landet. Såsom deltagare i sistnämnda kurser skulle i första hand ifrågakomma till lägerchefer eller biträdande ledare avsedda lärare och andra för ändamålet lämpliga personer. Villkor för deltagande i kurserna skulle givetvis vara förbindelse att tjänstgöra såsom lägerledare. Deltagandet skulle vara kostnadsfritt, och deltagarna skulle erhålla fri resa mellan tjänstgöringsorten och kursorten. Med fullt utnyttjande av den sålunda föreslagna anordningen skulle alltså vid början av nästa sommar stå till förfogande i runt tal 4 000 personer, utbildade för tjänstgöring såsom lägerchefer respektive biträdande ledare, eller tillräckligt antal för att bekläda dessa poster vid ifrågavarande ungdomsläger, även om dessa ledare toges i anspråk under endast en 3-veckors period. Skolungdomens skyldighet att deltaga i lägerutbildningen föreslås ordnad på följande sätt: Vad angår elever, vilka tillhöra gymnasiet vid de allmänna läroverken och motsvarande klasser vid övriga högre läroanstalter samt seminarier måste det med hänsyn till bland annat behovet av underledare vid friluftsoch värntjänstdagar — för seminaristerna därjämte med hänsyn till deras framtida lärargärning — anses såsom i högsta grad önskvärt, att i främsta rummet samtliga dessa elever deltaga i lägerutbildningen. Härtill kommer, att feriernas längd utan vidare medger sådant deltagande och t. o. m. kan anses tala därför samt att eleverna befinna sig i den för lägerutbildning gynnsammaste åldern. Lägerutbildningen för dem bör alltså från början göras obligatorisk. Befrielse bör endast medgivas av hälsoskäl eller av sådana orsaker, på grund av vilka elevs deltagande i lägerutbildningen icke är önskvärt, samt för sådant fall att eleven eller hans hem kan visa sig vara beroende av hans inkomst (arbete) under ferierna, Det må betonas, att det för att med lägerutbildningen skall kunna uppnås åsyftat resultat måste krävas att sådan elev, vars uppförande och vandel varit sådant, att man kan befara att elevens deltagande i lägerutbildningen komme att förhindra åstadkommande eller vidmakthållande av god 1

Kurs för manliga deltagare torde under föreslagen tid kunna förläggas till Krigsskolan, Karlberg.

96 laganda på läger, utestänges från lägerutbildning. Sådan för lägervistelse olämplig elev bör alltså kunna avskiljas såväl före som under lägerutbildningen. Beslutanderätten bör tillkomma skolmyndigheten respektive lägerchefen. Vikten av att lägerchefens beslut omedelbart går i verkställighet må särskilt framhållas. Beträffande elever på realskolestadiet och med dem enligt vad ovan anförts likställda tala visserligen icke lika starka skäl som beträffande äldre skolungdom för att lägerutbildningen för dem redan nu göres obligatorisk. Någon bärande grund synes dock icke föreligga för att göra deras deltagande frivilligt. De sakkunniga anse följaktligen, att även för dem lägerutbildningen bör vara obligatorisk med de möjligheter till befrielse etc, som ovan angivits för äldre elever. Ett ytterligare skäl för införande redan från början av obligatorisk lägerutbildning för de båda sålunda nämnda grupperna skolungdom är att arbetskraft i avsevärd omfattning sålunda kan komma att omedelbart tillföras lantbruket. Goda erfarenheter av skolungdoms frivilliga deltagande i nyttoarbete föreligga redan, och ingen anledning finnes för antagande, att resultatet av sådant arbete skulle bliva av mindre värde, om deltagandet däri i anslutning till lägervistelse bleve obligatoriskt. Ett betydande ytterligare tillskott av arbetskraft skulle lantbruket erhålla, därest lägerutbildningen gjordes obligatorisk jämväl för folkskoleungdom från städer och andra tätbebyggda orter, även om åtskilliga av dessa elever på det för deltagande i utbildningen föreslagna skolstadiet på grund av förvärvsarbete komma att befrias från deltagande. Med hänsyn härtill och då ett huvudsyfte med lägerutbildningen är att sammanföra folkskolans elever med andra i ungefär samma ålder, torde utbildningen böra göras redan från början obligatorisk även för dessa elever. I obligatorisk lägerutbildning torde sålunda komma att deltaga större delen av elever i 7-klassiga folkskolor. Hela antalet av dem som våren 1940 genomgått klass 7 synes ha uppgått till omkring 25 000. Beträffande åter folkskoleungdomen från landsbygden gör sig icke skälet att tillföra lantbruket arbetskraft gällande med samma styrka. Dessa barn deltaga nämligen, såsom nämnts, redan nu under ferierna i stor utsträckning i jordbruksarbete och dess binäringar. Man kan givetvis icke utgå från att överallt arbetskraft, som förloras genom egna barns bortovaro i läger kompenseras genom andra barns nyttoarbete. Mångenstädes torde dock så bliva förhållandet, om arbetet organiseras enligt de av de sakkunniga uppdragna riktlinjerna. Stöd för sistnämnda påstående anse sig de sakkunniga kunna hämta av svar från statens folkskolinspektörer och kommunala folkskolinspektörer i sådana städer, vilka äro befriade från statsinspektion av sitt folkskole-

97 1

väsen, på nedan angivna till dem av de sakkunniga riktade frågor. E n del av svaren synas ha avgivits efter samråd med personer i orten. »Vilken är, med ledning av Eder kännedom om befolkningens förståelse för den allmänna försvarsberedskapen och dylikt, Eder uppfattning om lämpligheten av att deltagandet i ungdomens värntjänstläger göres obligatoriskt? Vid besvarandet av denna fråga bör ihågkommas att arbetskraft, som förloras genom egna barns bortovaro i läger, i regel kompenseras genom andra barns nyttoarbete. Kunna vägande skäl enligt Eder mening anföras mot anordnande av lägren såsom obligatoriska och i så fall vilka?» Av svaren framgår att flertalet folkskolinspektörer delar de sakkunnigas uppfattning, att lägren måste göras obligatoriska för att syftet med dem skall kunna uppnås. Omkring en fjärdedel av inspektörerna synes anse, att sådan anordning bör vidtagas redan från början. Svaren avse på något undantag när inspektionsområden inom Svealand och Götaland. Av dessa inspektörer uttala endast några betänkligheter mot en dylik anordning på grund av att de egna barnen behövas för arbete i hemmet. Detta skäl åberopas däremot av andra inspektörer, omkring hälften av samtliga, till stöd för av dem företrädd uppfattning, att deltagandet i lägerutbildningen åtminstone tills vidare bör vara frivilligt. För sistnämnda ståndpunkt har i åtskilliga av svaren anförts även svårigheten att redan nu ordna ledarfrågan på tillfredsställande sätt. Såsom skäl för anordnande av lägren tills vidare såsom frivilliga anföres från en del håll jämväl, att då anordningen med lägerliv för all skolungdom är i vårt land ny och oprövad, nödig erfarenhet borde förvärvas innan lägerutbildningen gjordes obligatorisk. Några inspektörer föreslå ock, att fortsättningsskolplikt skulle kunna fullgöras genom utbildning vid läger. I fråga om lämpligheten av a t t göra lägerutbildningen från början obligatorisk för ifrågavarande folkskoleungdom från landsbygden ha inom kommittén framförts delade meningar, vilka icke k u n n a t sammanjämkas. De sakkunniga ha ansett lämpligt att här låta dessa komma till uttryck genom alternativa förslag, vilka framläggas nedan. Alternativ A har föreslagits av ordföranden och ledamoten Hallström samt alternativ B av ledamöterna Lindau och Uggla. Alternativ A. P å grund av den ovisshet, som måste anses föreligga, om möjligheten a t t redan till instundande sommar på ett fullt betryggande sätt fylla det omfattande behovet av lägerledare samt med hänsyn till de betänkligheter i övrigt, vilka åtskilliga folkskolinspektörer u t t a l a t mot a t t lägerutbildningen från början göres obligatorisk, bör utbildningen tills vidare vara frivillig för folkskoleungdom från landsbygden. Övergång snarast möjligt till obligatorisk lägerutbildning även för dessa barn är dock önskvärd, och 1 Frågorna framställdes i anslutning till skrivelse den 10 augusti 1940, i vilken angavs syftet med lägren m. m.

detta önskemål torde snart nog komma att kunna uppfyllas på grund av de erfarenheter, vilka komma att vinnas under den för annan folkskoleungdom, som genomgått klass 7, samt elever på realskolestadiet föreslagna obligatoriska lägerutbildningen, därest denna anordnas enligt angivna grunder. Beroende på bland annat nämnda erfarenheter bör även vara införande av obligatorisk lägerutbildning jämväl för elever i samtliga fortsättningsskolor och vissa andra undervisningsanstalter, vilka enligt vad i annat sammanhang föreslagits böra undergå värntjänstutbildning i närmare samband med sin skolgång. Under förutsättning att deltagandet i lägerutbildningen göres obligatoriskt i sålunda angiven omfattning och att de som erhålla befrielse från respektive frivilligt deltaga i lägerutbildningen komma att uppgå till samma antal, torde deltagarantalet redan från början komma att uppgå till omkring 35 000. Härför skulle erfordras minst 350 lägerplatser och, därest halva ledarstaben tjänstgör på två läger i följd, omkring 2 100 ledare, därav 525 särskilt utbildade lägerchefer, 525 biträdande lägerledare och återstoden äldre skolungdom, samt dessutom cirka 525 kökschefer. Alternativ B. Behovet av lägerledare även för ifrågavarande skolungdom från landsbygden synes kunna bliva fyllt redan till instundande sommar, och mångenstädes kommer den på grund av egna barns deltagande i lägerutbildningen förlorade arbetskraften i hemmet att kunna ersättas genom andra barns nyttoarbete. På grund härav och med hänsyn till det värde, lägerutbildningen måste anses äga i olika hänseenden, samt den omständigheten, att åtskilliga folkskolinspektörer icke haft något att invända mot att deltagande i värntjänstlägren gjordes obligatoriskt, bör lägerutbildningen även för dessa elever göras från början obligatorisk. Obligatorisk lägerutbildning bör snarast möjligt införas jämväl för elever i samtliga fortsättningsskolor och vissa andra undervisningsanstalter, vilka enligt vad i annat sammanhang föreslagits böra undergå värntjänstutbildning i närmare samband med sin skolgång. Det förtjänar anmärkas, att obligatorisk lägerutbildning för sådan skolungdom, vilken enligt detta förslag bör tills vidare erhålla frivillig dylik utbildning, kommer att främjas av den i folkskolestadgan föreskrivna övergången till 7-årig skolkurs. Därest planen för övergång till 7-årig skolkurs genomföres och detta förslag (alternativ B) godtages, kan man räkna med att redan under innevarande decennium praktiskt taget all skolungdom kommer i åtnjutande av lägerutbildning. Under förutsättning att deltagandet i lägerutbildningen göres obligatoriskt i sålunda angiven omfattning och att de som erhålla befrielse från

99 respektive frivilligt deltaga i lägerutbildningen komma att uppgå till samma antal, skulle deltagarantalet redan från början vara uppe i omkring 45 000. Härför skulle erfordras minst 450 lägerplatser och, därest halva ledarstaben tjänstgör på två läger i följd, omkring 2 700 ledare, därav 675 särskilt utbildade lägerchefer, 675 biträdande lägerledare och återstoden äldre skolungdom, samt dessutom cirka 675 kökschefer. De sakkunniga vilja vidare framhålla önskvärdheten av att ovan antytt frivilligt deltagande i lägerutbildning på allt sätt främjas för elever i lämplig ålder samt uttala beträffande elever vid fortsättningsskolor sin livliga anslutning till det från inspektörshåll framförda förslaget, att fortsättningsskolplikten borde kunna till någon del få fullgöras i form av lägerutbildning. Kostnaderna för lägerutbildningen böra, med hänsyn till det allmänna intresse utbildningen åsyftar att tillgodose, principiellt bestridas med allmänna medel. Den för lägervistelsen erforderliga utrustningen, vilken inskränker sig till lämplig enkel klädsel samt filt och matbestick (kniv, gaffel, sked, tallrik och mugg) böra dock målsmännen eller deltagarna själva bekosta i mån av förmåga. Det kan förtjäna anmärkas, att filtar lära ha anskaffats av en del kommuner för ett stort antal deltagare i evakueringslägren sommaren 1940. Det allmännas utgifter för genomförande av de sakkunnigas förslag angående lägerutbildningen torde kunna beräknas sålunda: De i värntjänstutbildningen på läger deltagande eleverna böra erhålla fritt uppehälle under lägervistelsen samt fria resor från hemorten till lägerplatsen och åter. Motsvarande bör gälla såväl för lägerledningen och kökscheferna som för deltagarna i och ledarna vid de föreslagna lägerledarkurserna, dock att beträffande dessa personer ersättning för resa bör utgå endast för färd från tjänstgöringsorten till läger- respektive kursorten och åter, därest kostnaden härför understiger den för resa från hemorten och åter. Samtliga ledare böra åtnjuta särskild gottgörelse för utövande av ledarskapet, enär det icke rimligtvis kan förutsättas, att de skola utan ersättning ställa sig till förfogande för sådant ändamål under sin ferietid. Även kökscheferna böra erhålla arvode. Utgifterna för sålunda angivna ändamål i vad avser lägervistelsen bliva de största av de årligen återkommande kostnaderna för lägerutbildningen. Av ytterligare årliga utgifter komma i betraktande sådana för kollektiv olycksfallsförsäkring, förbrukningsmateriel (halm, ved, tvättmedel, ammunition och annan skjutmateriel m. m.) samt expenser (telefon, porto). Av engångsnatur bliva, utom kostnaderna för ledarkurserna, utgifterna för anskaffande av viss materiel såsom sängutredning och kokutrustning.

100 Med hänsyn till vad sålunda anförts och med utgångspunkt från vissa införskaffade uppgifter, grundade på nuvarande priser, synas det allmännas kostnader för ledarkurser med 125 deltagare och 5 ledare respektive 2 500 deltagare och 125 ledare samt för utbildningen på 350 lägerplatser, var och en avsedd a t t mottaga 50 barn och 5 ledare åt gången, böra upptagas till följande belopp: Ledarkurser. Engångskostnader. Bostad och vivre under huvudkursen a kronor 6: — (130 X 6 X 7) kronor

5 460: —

Anm. För den del av kursen, som förlägges till Krigsskolan, Karlberg, kan kostnaden för person och dag beräknas uppgå till endast kronor 3: 75.

Resor mellan tjänstgörings- eller hemort och kursort (130 X 40) Ledararvoden (5 X 200) Expenser Bostad och vivre under följande kurser a kronor 5: — (2 500 X 5 X 3) Resor mellan tjänstgörings- eller hemort och kursort (2 500 X 10) Ledararvoden (125 X 50) Expenser (125 X 25)

» » »

5 200: — 1000: — 140: —

»

37 500: —

» » »

25 000: — 6 250: — 3 125: —

Materiel. Sängutredning, bestående av madrass- och kuddvar för halm samt lakanspåsar ä kronor 8:— per sats (350 X 55 X 8) kronor Utgifterna härför bliva betydligt lägre, därest redan för t. ex. evakueringsändamål anskaffad sängutredning, vilken lärer omfatta även filtar, får tagas i anspråk. Sådan, materiel torde finnas för omkring 20 000 barn, eller för omkring halva det antal, som nu beräknas komma att i första hand erhålla lägerutbildning. Kokutrustning (vilken kan komma till användning även vid tvätt och vid utbildningen i hem- och lägertjänst) — omfattande kokkärl av olika slag, stekplåtar, handfat, hinkar, uppläggningsbunkar, förskärarknivar och -gafflar, disk- och handdukar samt tvagor, yxa, såg och spadar — a kronor 150:— per sats (350 X 150) kronor Anm. Kostnader för anskaffande av annan erforderlig materiel för stadigvarande bruk (t. ex. för utbildningen i fri idrott, orientering, olycksfallsvård och skjutning) upptagas ej här, enär det förutsattes, att sådan, därest den ej finnes på lägerplatsen, medföres från respektive skolor.

11800: —

71875: — 83 675: —

154 000: —

52 500: —

206 500: —

Summa 290175: —

101 Arl

a

Skolungdom. ' g utgifter. Vivre under lägervistelsen a kronor 21: — (35 000 X 21) kronor Resor mellan hemort och lägerplats a kronor 5: — (35 000 X 5) » Premier för kollektiv olycksfallsförsäkring » Ledare. Vivre under lägervistelsen a kronor 21: — (700 X 5 X 21) Resor mellan tjänstgörings- eller hemort och lägerplats a kronor 10:— (därest folkskolläraren på platsen tages i anspråk och halva ledarstaben tjänstgör på två läger i en följd, jfr sid. 98 (2 100 X 10) . . Arvoden: lägerchefer a kronor 300:— (700 X 300) . . bitr. lägerledare ä kronor 200: — (700 X 200) kökschefer a kronor 200: — (700 X 200) . . underledare a kronor 50: — (1 400 X 50) . .

735 000: 175 000: 10 000: —

kronor

73 500: —

»

21000: —

»

210 000: —

» » »

140 000 140 000 70 000 —

Materiel. Halm a kronor 0:15 per kg, beräknad åtgång 3 kg för person (700 X 55 X 0.45) kronor Ved a kronor 12:— per kbm, beräknad genomsnittlig åtgång 2 kbm per läger (700 X 24) » Tvättmedel a kronor 0: 50 per person (700 X 55 X 0.5) Ammunition, beräknad för deltagarna i gymnasistläger och med utgångspunkt från att varje elev avlossar 50 skott . . » Annan skjutmateriel » Slitage och ersättningskostnader » Transport av materiel » Expenser (700 X 100)

920 000: —

654 500: —

17 325: — 16 800: — 19 250: — 15 000: _ 300: — 15 000: — 5 000:

88 675

70 000 Summa 1 733 175

Därest lägerutbildningen komme a t t omfatta 45 000 elever skulle engångskostnaderna för materiel uppgå till 265 500 kronor och de årliga utgifterna till 2 228 368 kronor.

e

T-1

CM

CN

CD

44 00

^

.4

ja

CO CO

CC

X

CO

43 T )

•PÄ

CA

=

<

s « o fe "C ,-

<(| • « ' H

O

•«

00 CA

fl w

> -

hfi

,3 c

d S3 O

ä cö

'•O =

cd cd CA CA

W ö

CO

-—

44 >-*

<U to

^

0) O t . «**

w 44 03 42 A 3 o J- 1 CJ _^

S^ O

|s=1-i

cg

> o -

ZJtS t^

M

^

to

6 £

CS

<3 as

a

oj

< < -1

W

_r4 CO CO t o . * ^ *-+ t ~ cCM

4 J3 4*s

ea

c3

< < <

-

-h

Öl

CM

T-H

CO

CO

co

&>

CO

> >

^bc CO

»0 *" m "

•<*

CM

>—1 1

Ol

CM

CO

co

hH

• o "

< ! '-n" " "

Ö

CO

> »o<f*"

1 -+ CM .o"

5d rH

«

CM T-l

cg 03 I—,

CO

>>* I—I

•< H

rH

H

-l-l>

l e *

12 be

• SJ SJ

CA

s :cg

'•C = >

C5 be

1 3 :3

fa-

dgran ottslig n små

rt'* s

ic- O > . » > 43 • " :cS

Fri i drott och ning ; bolls pel; (för folksk olor

a . —> £

•fl

bf)

ii

P.

co 3

3 44 "O "C tu

03 T J

CO

CJ

O

fl fl > 4CJ3 43

O

O

o bl —

•V bC O. 5 g •Z 44

eg

•-

'8 Ej

"-1 ä c 43

MCO

to

S3 -O :cS CJ

*-•

CD bJJ

to >

C

w

^

tX)

*

,s c " S Öla' S 3 . fl

ic

ca o

co

SI

P,

03¶WS ^CA 4? m >

O H J ^ S o O

oq c o • *

u

•3> C . t , to = 33 "o

CO

b O - i

:n3 44 C CJ O.

ea

T-H

a

03 TO C

U•

S3 :c3 CJ :c3

T3

oo3 >

-3

O

S'

>

b

S S a CJ

CJ

CM' CÖ

rt

a ea **

102 a

_ .__ ^ ,_ _, ^_. m

CJ

ö

<_ —

CO

o n

o -t c) c l

o «

CM

<o o

•<*

rJ

H

f l

EC

Ä

—

.

•

N

.

a c

•

S3

£

43 -

a

T

.

.

•

c; o tc

!—1 fl » - I C3

3 S

O CO H

äl H

(O N ii

• * (C . CO .O

,-s ^

g c.

L~

H

H

i

oj «

|

M M !

|

n o -

o

k. to "3 B

^

1 1! 11, 1 1 M

0 1 0 1 CO CO CM CM T— —

c

MM M

—

1 1

1 I II 1

l-H r - l — O l O l

O l O l CM CM

CM O l CM CM O l r H

M I M M I

CM CM O l O l CM —*

Ol O l Ol Ol

1 Ol

Ol

T— —

—

CC : c

—

1 ~ "

' '

•

1 1

|

| !

i—i O l

i—' O l

^i

V CO I M

,

H

LC5 t o t—

CO CM i—i — —H

eg

M e

S3 4 ej a

I

ö 2

T3 _>

•* lQ

"3 "3 *"43 43 1 _

o

S

0 1

.5

i-i

i—I i—i

J

O l CO ^

I

I

oi

o i co c o

"

i H i - l r H CM <M

n

BOJ

H

r

i

rH

H

>

"S

'So -a

'oo

o

CJ

OJ

t)

r i*^

Jj

C5

•j3

to

bo

._

•g to

•g DO

1)

1 CJ - 3

to

bo

bc c

-

co

Ol 01

i 1 1

,

1 i

rH

oi

: i

— •

• - ' « i

'

i

'

'

;

| „

I

l

__

•"T* -^1 r H ^ " , ^rH r H HTH r H

^ -

;

T - rH ^H T - Ol Ol

co

1 1 1

i-i

i

H

I I

1 C Ol

1 1 i

1 CC

i— O l

i— O l

icc t o i ^ c o

r H O l CO - ^ l O t O

uO. t O

Ä

—H

•/

,

—

— *

CO l ~ CO

t o t - CO

t o c» co

ex t »

i-H CM CO "H^ , o t O

i-H CM 'CO 'HH l O t D

r1

-

CM CO

o i co • * o

to

O l CC - t I O t o

l-H O l CC

to

o i c o - H I KO t o t ~

i-H O I CO - t I O t o l > -

rH Ol

co " *

CC- -># I Ä t o l ^

c o «)< %a s o t -

O l CC TH

1-

r H CC CC

H H

Ol

M i l i l 1 1 i ; i : ; ii

1—1 l-H

1 1

-H

^H

l-H

Ol y

•i

to

T3

|

t o 0 0 0 0 CO «© c o t o

— * X

Ol

l-H

Ol

0^1

|

[

|

O l O l CC CC

1-1 O l V

—'

•M

t—

X

X

r H O l CC r H I O , t O t ^

lO

to

i—i O l CO r f l i ( 0 t O

-

[ ~

i-H O I CO r H i n t o t -

tO 1 — X

—

o i co ^

—

1—1 44

ic to

CM CO - t iC3 O

t^

Ol

rH O l

TH

•H

1 !

1 1

i

A

CO

1 CO

X

LO

( N H H r l

-H ^H

l-H i-H

A « B

H-

i-H O l .

-^

[

44 H

r H Ol rH

1 T—< O l

—i

•^OlCO-HHiOtOD^CO

l O tX3

H

Ol

—

« P * CO CM

I I

4¶CM CO TJH id t o t -

l

— y

*

r H O l CO • * * i£3 t o t - QO

r - ( C M C O ^ l O t O

I - H CM CO r H

'«?

h

i)

. i

'

esj n a

H H H

1¶CM O l CO c o

1! I I : 1 I I

c

CO

i

CC "t* 0 1

i-H i-H - H — i

o3

..

i

r H r-H —

Tt< - t - < * -HH TJH O l

1 1111i 1 1

M

a3

1—1 T-i

bo

' '

-

Ol

r H - - T-i i-H CM O l

I - H O l CO r H I A CO t - CO

"o 44 to

Ol

O l CM O l O l

•^f "Hl T j i ^ f - + O l

B

'

CO

Ol

1 1I 1

-

t/;

Ol

-1—1 T — 1

^s

—'

O l O l O l O l i-H

O l O l O l CM O l

to

•c

OJ f

—

O l CM 0 1 0 1 — i pH

1 111111 1 M I M

o

•4

!

H

O i O I O l O l O l — i— i - i

-,

o ri 30 S I iH

•T.

M

i

O I O I C O C O C M C M T - 1 - I

* "O

ft

N

.-.

"3

o c _

O l 0 1 O l CM

E_

" ,-N

•v O, g o co 1-H

^ r

4.

ta

o

O

^• a ^-> ^> ^

V

O

K"0

H<S

.

C. 'o 44 to 44

• -

^3

g

to x

*

3 CS

.

c

M

j S 00

! i ! 1111 1 1 ! M i M 1 II M I I I 1 H r t l H l

11 1

—

i i i :i

II 11M l 1 1 1

1 V

r-l

r H r H

'

!

'

l l

'

1 1 1

oi

oi oi oi

J

l

H

r

H

Ol

1 Ol

00 3CC

C3

CJ

.

£

M

CJ

*

f—1

§

g

i

" -<

"^

00 H

Si » I 'O r<

i

c

to

* — q

H OJ ft

1 1 l 1 11 i 1

! i—i O l

M l Ol

Ol

rH 01 O l

T -

CO O l T—

TH Ol 01 Ol

"H -^ o

^

«

t_o

S ^

o

1 1111i 1 1 1 II II II 1

w*o

Q

Ol H

- i rt H

T H

CM i—1 r H r H r H r H

"^

1 1

1 1

t i i2 fl CJ r »i O . 44

1 1

] 1

1 1 1 1

_9 H

O lCC•-*

M

.

,.

-

•

.o ' « * 0 * a * i _ d H S> CM CO • * l O M H M

X

T H C * CO T * ' " " M .

r-t

„

_ ^ H C N c b r t l i O M H H

H

;___

K

_ • "

H

CM CO • * ^ .

O l CO ^

.

1 1

Ol 1 1

1 1

! _,

—

1—1 r H r H i—

i—i i-H

1 111111 1 HH

to

II 1 1 i-H l-H i-H

i—I

1 1

CM CM

O l O l O l O l i-H i—i r H i—.

• « i 43 43 1 to

*•*

"i

|

01 01 01

1 1

i

| !

M

1 I

I

M

O l O l O l T H r ^ O l i— O l

O l CM

CM CM CN H

CM O l

H

r- n

n

fl —

1 o.t;«

CJ

bo

«"!

M

M

I

I I

I

M r l J - l C O ' * H

1 S -?

—

^3

> _______

^

t*

i

1 M M

M

r H <N CO " *

ta M

.

7-H

CM CO

Öi cc - * • "

H

H

rH O l

CO T J -

CO -rH . O r ^ M

' -

— 44 to

__ to ' S v

«

tö

.

H

5>:aJ ~

rt

O bd

%ZL

O O

-C ••z

bC

to

fl

fl =

bi

O 44 ' *

CJ

BB

—

bo

t£

aj bc

rH

M

v

cc i J iW B

"

4^-5 CO °=3 CO'

'C

o Tji

I O

Ol Ol O l O l

_« ^L,

1 1

| 1

i

_M

M

'C

to

i -

'—

~

HM HH rH

M

—

o i cc - h

W

CC '-H 5 j - C

M

.5

Sj" BQ to

£

a

o

^

X

1 !

t>

T H 0>1 CC

i

r*

S

~

to

>

•c:

c

"5

to

~

~-

)A

s

rH

Ol

l-H

rH

Ol

Ol

1 1

-H

SHSH

C

c

4-

>

>

bo'g

i

•

MH

o i c o ^ M ^ , H _

—

S3

>•

»

CM c o T ( I 5 s M3 5

JC

i— CM CO • * r~t

a

B

M

.Z

to -o

~ g

**

I I 1 1

—f

"^ "* _ - ~".

O i c b '-^r

k

CM

Ol I

cc cc cc cc

T^ 00 o

II M M Ol 01

——

M I M

bo

SI

CJ

CA

— 1

.

43 O

i

..-> ' HH S O

Ol

,

M i l l 1 11 1

- H ^H

£_, MH

„

TJj

a :o3

Ol

.

M

M

1 M

M

"T

CO

:-

r H CO r H i

rH 0 1 — M

m

.. ' " I

M

i

CM CM O l <M

bo

44 %

'1

93 II I I

1 1 1 ii

GM CM O l O l i—i

,

r H r H r^ i-*

CM CM CM CM r H i - , r H i—1

W-o

H

cS 4

CX ej 05 -O 2 >

C 1.

CO O l

^

g o i CN

1H

O

• te sa s

z\>

io

C

—

._if

ö

cX

5 4». *>

-

1 V

r^

2 BO £j

01 J?

s

rjl X

CM 'tO ^

uO K

» J.,

r

*~|

M

M

103 Bilaga C. (Jfr sid. 63).

Kortfattad redogörelse för Skolidrottskommitténs verksamhet. Kommitténs tillsättande. Enligt Kungl. Maj:ts nådiga brev den 5 november 1937 förordnades bland annat, att anordnandet av kurser m. m. för lärare och lärarinnor skulle handhavas av en kommitté benämnd Skolidrottskommittén, bestående av nio ledamöter, av vilka två skulle utses av skolöverstyrelsen, tre av Sveriges skolungdoms gymnastik- och idrottsförbund samt två av vardera föreningen för skidlöpningens främjande i Sverige och Svenska skidförbundet. På kommitténs framställning har Kungl. Maj:t sedermera i enlighet med nådigt brev den 20 januari 1939 medgivit, att kommittén utökades med två ledamöter varav en skulle utses av Riksföreningen för simningens främjande och en av Svenska livräddmngssällskapet. Nämnda kommitté övertog därmed den kursverksamhet som tidigare omhänderhafts av Svenska skiddelegationen och Sveriges skolungdoms gymnastik- och idrottsförbund. Kommitténs sammansättning och konstituerande. I enlighet med ovanstående direktiv äro kommitténs ledamöter för närvarande följande: Av skolöverstyrelsen utsedda: förste gymnastikkonsulenten, kapten A. Berg von Linde, och andre gymnastikkonsulenten, fröken Lilly Dufberg; av Sveriges skolungdoms gymnastik- och idrottsförbund utsedda: rektor G. Iverus, folkskollärarinnan Anna-Maja Edstam och gymnastikdirektör H. Lindau; av föreningen för skidlöpningens främjande i Sverige utsedda: överlärare A. Dalfors och sekreterare C. Nordenson; av Svenska skidförbundet utsedda: folkskollärare V. Rahmqvist och överlärare Th. Åkerlund; av Riksföreningen för simningens främjande utsedd: sekreterare S. Wallbom; av Svenska livräddningssällskapet utsedd: kapten H. Möller. Kommittén har konstituerat sig enligt följande: Ordförande: rektor G. Iverus, vice ordförande: förste gymnastikkonsulenten A. Berg von Linde, sekreterare: överlärare Th. Åkerlund, kassör: överlärare A. Dalfors, sekreterare i vintersektionen: sekreterare C. Nordenson. Såsom bitr. sekreterare i kommittén och sommarsektionen har kommittén med sig adjungerat kamrer B. Wendin. Kursverksamheten. Arbetet för kursverksamheten har varit uppdelat på tvenne sektioner, en för vinter- och en för sommarkurserna. Vinterkurserna ha, där ej annorlunda angivits, pågått 7 dagar och sommarkurserna 20 dagar. 8 404091

104 Vid samtliga av kommittén anordnade kurser ha ledare och kursdeltagare erhållit fria resor i I I I . klass tjänsteorten—kursorten och åter samt därjämte fri helinackordering under hela kursen. Vid de till högfjällsområdet förlagda kurserna ha dock deltagarna endast erhållit ersättning för resan till kursorten men ej åter. Kursledarna ha förutom ovannämnda förmåner därjämte erhållit ett visst arvode. Härnedan lämnas närmare uppgifter över de olika slag av kurser, som kommittén hittills anordnat. V i n t e r k u r s e r. 1. Skidkurser inom

högfjällsområdet.

Ändamålet med dessa kurser är att utbilda gruppledare för skolungdomens fjällfärder. Planen för kurserna framgår av bilaga 1. Antalet deltagare och anmälda under åren 1938—1940 framgår av nedanstående: År:

1938 1939 1940 (2 kurser)

•

Antal anmälda:

Antal deltagare:

115 88 .120

38 40 82

2. Skidkurser inom högfjällsområdet för lärare och lärarinnor vid allmänna läroverk m. fl. Såsom framgår av kursplanen (bilaga 2) äro dessa kurser bland annat avsedda att utbilda ledare i skididrott vid skolungdomens friluftsdagar. Antal sökande och uttagna framgår av nedanstående: År:

Antal sökande:

Antal uttagna:

1939 1940

65 60

40 35

3. Vinteridrottskurser

för lärare och lärarinnor vid allmänna läroverk m. fl.

Dessa kurser ha varit förlagda till Järvsö i Hälsingland och omfattat olika vinteridrottsgrenar, såsom skidlöpning, skridskoåkning, bandy, ishockey, m. fl. Kurserna avse utbildande av ledare vid friluftsdagarna vintertid. Planen för dessa kurser återfinnes i bilaga 3. Av nedanstående tablå framgår antalet sökande och uttagna till kurserna åren 1939—40: År:

Antal sökande:

Antal uttagna:

1939 1940

58 60

30 27

4. Skidkurser inom högfjällsområdet skolor och folkskolor.

för lärare och lärarinnor vid högre folk-

Kurserna för folkskolans lärare anordnas i stort sett efter samma plan som de under ovan i punkt 2. omnämnda för läroverkens lärare, men med speciell

hänsyn till folkskolans arbetsförhållanden: Deltagarantalet i dessa kurser har givetvis varit avsevärt större än i övriga kurser. Härnedan en tablå över sökande och uttagna i de hittills anordnade kurserna. Ar:

Antal sökande:

1938 1939 1940 5. Backdomarkurser

...300 382 .....403

Antal uttagna:

148 139 141

för folkskollärare.

För utbildande av backdomare har kommittén under åren 1939 och 1940 anordnat kurser i direkt anslutning till de ovan under punkt 4. omnämnda skidkurserna. Bland deltagarna i dessa kurser ha uttagits ett antal lärare, vilka efter den ordinarie skidkursen genomgått speciell utbildning såsom backdomare. I såväl 1939 som 1940 års kurs deltogo vardera 11 lärare. 6. 2-dagarskurser i vinteridrotter

för läroverkslärare.

För att tillgodose behovet av ledare vid läroverkens friluftsdagar vintertid har kommittén utöver ovan nämnda centrala kurser anordnat s. k. distriktskurser på olika platser i landet. Planen för dessa kortare vinteridrottskurser framgår av bilaga 4. Under år 1939 anordnades dylika kurser på följande platser i landet: i Järvsö med 10 deltagare (för lärare från Gästrikland) * *, » 16 » (» » » Hälsingland) » Gällivare » 13 » » Eksjö » 15 » » Sunne » 13 » » Fagersta » 8 » » Norrböle » 11 » » Vindeln » 15 » Under år 1940 anordnades följande kurser: i Boden med 27 deltagare, i Getå med 15 deltagare, » Sunne » 13 » » Uppsala » 30 » » Mullsjö » 15 » » Uddevalla » 15 » » Vindeln » 20 » S o m m a r k u r s e r. 1. Kurser i lek och idrott för läroverkslärare. Dessa kurser, vilka anordnats i Solbacka läroverk, äro avsedda att utbilda ledare för läroverkens friluftsdagar sommartid, och planen för dessa kurser återfinnes i bilaga 5. Antalet sökande och uttagna till dessa kurser framgår av nedanstående tablå: Ar:

Antal sökande:

Antal uttagna:

1938 1939 1940

52 72 52

40 52

...

106 2. Kurs i gymnastik, lek och idrott för statens

folkskolinspektörer.

Under år 1938 anordnades rubricerade kurs i Båstad, och i kursen deltogo 33 av statens folkskolinspektörer. Meningen var att en liknande kurs för de kommunala folkskolinspektörerna skulle ha anordnats under sommaren 1940, men på grund av tidsläget måste denna tyvärr uppskjutas till kommande år. 3. Kurser i lek och idrott för folkskolans lärare. Dessa kurser ha årligen anordnats på 5 eller 6 olika platser i landet. Antalet sökande till dessa kurser var 298 år 1938, 278 år 1939 och 152 år 1940. (På grund av att ett stort antal folkskollärare voro inkallade i militärtjänst under sommaren 1940 var antalet sökande till årets kurser som synes avsevärt mindre än under tidigare år). Planen för dessa kurser återfinnes i bilaga 6. Härnedan lämnas uppgift å kursplatser och antal kursdeltagare i hittills anordnade kurser: År 1938: Sunne, 31 deltagare. Rämshyttan, 33 deltagare. Motala, 32 deltagare. Hälsingborg, 30 deltagare. Vindeln, 37 deltagare.

Är 1939: Sigtuna, 28 deltagare. Åmål, 31 deltagare. Rämshyttan, 34 deltagare. Järvsö, 28 deltagare. Ystad, 32 deltagare. Vindeln, 27 deltagare.

Är 1940: Rämshyttan, 23 deltagare. Åmål, 25 deltagare. Härnösand, 22 deltagare. Sigtuna, 26 deltagare. Vindeln, 19 deltagare. 4. Specialkurser i simning och livräddning. Dessa kurser äro avsedda att utbilda instruktörer i elementär simning och livräddning, och planen för dessa kurser återfinnes i bilaga 7. Till 1939 års kurs voro anmälda 88 st., av vilka 40 kunde beredas plats. Under år 1940 anordnades 2 st. dylika kurser med respektive 15 och 29 deltagare. Antalet sökande var 66 st. 5. 2-dagarskurser i lek och idrott för folkskollärare och -lärarinnor. Planen för dessa kurser framgår av bilaga 8. Under år 1939 anordnades 6 dylika kurser på följande platser i landet: Karlshamn, 33 deltagare. Åmål, 36 deltagare. Hofors, 36 deltagare. Sveg, 39 deltagare. Haparanda, 20 deltagare, Hallstavik, 60 deltagare. Under år 1940 voro liknande kurser planerade att hållas på ytterligare 6 platser, men på grund av tidsläget måste kurserna tyvärr uppskjutas.

107 6. 2-dagarskur ser i gymnastik

för folkskollärare och -lärarinnor.

Under år 1939 anordnades rubricerade kurser på följande 5 platser i landet. Valdemarsvik, 70 deltagare. Strömstad, 25 deltagare. Dorotea, 30 deltagare. Malmberget, 41 deltagare. Strömsund, 25 deltagare. Under innevarande år har hittills en kurs anordnats i Härnösand med 30 deltagare. Planen för dessa gymnastikkurser framgår av bilaga 9. Kommitténs

övriga

verksamhet.

Bland kommitténs övriga arbetsuppgifter må nämnas fördelning av anslag till inköp av skidparker till skolor, av gymnastik-, lek- och idrottsmaterial av respektive folkskolinspektörer föreslagna skolor och skoldistrikt, propagandaverksamhet i samband med kurser och dylikt. Stockholm i oktober 1940. B. Wendin. Enligt uppdrag.

Bilaga 1. Program för Skolidrottskommitténs skidkurs i Storlien 1 9 — 2 4 mars 1940 för utbildning av gruppledare vid skolungdomens fjällfärder. 19 mars Kl. 10.50

Ankomst till Storlien med ordinarie tåg. Ordnande av inkvartering. * 12.00 Samling i Högfjällsgården. Hälsningsanförande av kursens överledare. Upprop. Gruppindelning. » 13.00 Lunch. » 14.00—16.30 Skidlöpning. » 18.00—19.00 Föredrag om orientering med hjälp av karta och kompass. Gymn.dir. Helge Lindau. » 19.00 Middag.

20 mars Kl. 8.30 » 9.30—16.00 » 17.30—19.00 » 19.00

Frukost. Skidlöpning. Föredrag: Vinterhygien m. m. Dr. H. Ribbing. Utrustningsfrågor: gymn.dir. Pontus Lindberg. Middag.

108 21 mars Frukost. » 9.30- -13.00 Skidlöpning. Lunch. » 13.00 » 14.00- -15.30 Snöbivackering. Middag. På aftonen ev. utflykt till Bånggården. » 19.00 Samkväm. Föredrag om skolungdomens allmänna Rektor Gustaf Iverus.

Kl. 8.30

fjällfärd.

22 mars Kl. 8.30 Frukost. » 9.30—16.00 Skidlöpning. „ 17.30—19.00 Föredrag: Instruktion för ledare, utrustningsplan, P. M. m. m. rörande skolungdomens allm. fjällfärd. Rektor Gustaf Iverus. Skidlöpning med skolungdom i fjällen. Gymn.dir. H. Lindau. » 19.00 Middag. » 20.30 Filmförevisning. 23 mars Kl. 8.30 » 9.30—16.30 » 19.00

Frukost. Skidlöpning. Middag.

2I4. mars

Kl. 8.30 Frukost. » 9.30—13.00 Skidlöpning. » 13.00 Lunch. » 14.00—15.00 Packning, pollettering m. m. » 15.30 Reflexioner och önskemål i anledning av skolungdomens allm. fjällfärder, diskussion med inledningsanförande av fil. mag. Håkan Tjerneld. » 17.30 Middag. » 18.40 Avresa från Storlien med ordinarie tåg. Måltiderna intagas i Gamla Högfjällets matsalar.

109 Bilaga 2. Program för Skolidrottskommitténs skidkurs i Storlien 27 december 1939—2 januari 1940. 27 december Kl. 10.50

Ankomst till Storlien. Kaffe. Ordnande av inkvartering. Upppackning. 12.00 Samling i Gamla Högfjällets sällskapsrum (1 tr. upp). Hälsningsanförande av kursens överledare, överlärare Thure Åkerlund. Upprop. Gruppindelning. 13.00 Lunch. 14.00—15.30 Utbildning på skidor. 18.00—19.20 Föredrag (se nedan). ' 19.30 Middag.

28 december—1 januari Kl. 9.00 Frukost. » 10.00—12.30 Utbildning på skidor. » 13,00 Lunch. » 14.00—16.00 Utbildning på skidor. » 18.00—19.30 Föredrag den 28 och 29 dec. (se nedan). » 19.30 Middag. » 21.00—22.00 Filmförevisning den 28 och 30 dec. (se nedan). 2 januari

.

Kl. 9.00 » 10.00—12.30 » 13.00 » 14.00—15.00 » l6-00 » 17.00 » 18.40

. Frukost. Utbildning på skidor. Lunch. Packning, pollettering m. m. • • Avslutning (Gamla Högfjällets sällskapsrum). Middag. Avresa från Storlien. Måltiderna intagas i Gamla Högfjällets matsal. Samling till övningar på skidor sker gruppvis på av gruppledare anvisad plats. Föredrag i Gamla Högfjällets sällskapsrum. Filmförevisning i kursmatsalen. Nyårsafton firas gemensamt (Nya Högfjället). Nyårsgudstjänst den 1 januari 1940 kl. 10 i Nya Högfjället, loftsalen. Föredrag, obligatoriskt för dem som önska intyg om genomgången kurs:

27 december

1. Vinterhygien, behandling av frostskador, anläggande av första förband t. f. järnvägsläk. H. Ribbing.

110 27 december 28 december Kl. 18.30 29 december 2 januari

2. Skidutrustningens handhavande och vård

f gymn.dir. Torsten Tunqvist. \ gymn.dir. Pontus Lindberg.

3. Skidslöjden i folkskolan . . . . överlärare Th. Åkerlund. 4. Skolidrottens organisation . A Skolidrottskommitténs verk-1 överlärare Th. Åkerlund, samhet J 5. Skidlöpning med skolungdom . . . gymn.dir. Helge Lindau. 6. Några reflexioner i anledning av den nu pågående skidkursen och ev. önskemål för kommande dylika kurser överlärare Th. Åkerlund. Filmförevisningar:

28 december 30 december

1. Rationell skidträning. 2. Snöbivackering. 3. Skolungdomens fjällfärd. 4. Slalom: teknik, taktik, tävling. 5. Alpin skidlöpning.

Bilaga 3. Plan för Skolidrottskommitténs vinteridrottskurs för läroverkslärare i Järvsö den 3 — 9 januari 1939. Kursen avser: dels att meddela eleverna erforderlig personlig färdighet i de idrottsgrenar, vilka kunna komma till användning under vintermånadernas idrottsdagar, dels och framför allt att bibringa dem förmåga att tjänstgöra som ledare för skolungdom under dessa idrottsdagar. Kursen omfattar: Teoretisk

undervisning: 6. Skidvallning och reparationer. 7. Första hjälpen vid olycksfall. 8. Utfärder med skolungdom. 9. Skolidrottens organisation.

1. Vinteridrottsdagarna. 2. Kartläsning. 3. Bandyregler. 4. Skidlöpningens teknik. 5. Vinteridrottsmaterielen. Praktiska

övningar:

A. Skididrott. 1. Skidlöpningens teknik. 2. Skidvallning. 3. Skidutflykter. 4. Skidtävlingar för skolungdom.

B Skridskoidrott. Skridskoåkningens teknik a) konståkning b) hastighetsåkning. Livräddning på is. Långfärder. Bandy.

Ill C. Terrängövningar.

D.

Sjukvårdsövningar.

1. Kartläsning. 2. Orientering. 3. Scoutövningar.

1. Förfärdigandet av sjukbårar och skidkälkar. 2. Anläggandet av första förband.

Preliminär tidsindelning för Skolidrottskommitténs i Järvsö den 3—9 januari 1939. Prakt. övn. Tisdagen den 3 januari Onsdagen » 4 » Torsdagen > 5 » Fredagen » 6 » Lördagen » 7 Söndagen » 8 » Måndagen » 9 » Summa timmar

Teor. undervisn.

vinterindrottskurs Organisation

2 5 5 5 5 5 4 31 Summa timmar 40.

Dagordning. Skidgymnastik Frukost Övningar Kaffe eller te Övningar Middag Föreläsning

kl. 8.15 » 8.30 » 9.30—12.30 » 12.45 » 13.30—15.30 » 17.30 » 19.00 Bilaga 4-

Förslag till kursprogram för 2-dagarskurs i vinteridrott för läroverkslärare. Lördag Kl. 15.00 » 15.15 » 18.00 » 19.00 Söndag Kl. 8.30 » 9.30 » 13.00 » 14.30 » 15.30 » 17.30

Kursens öppnande. Praktisk skidträning. Föredrag om »Utfärders planläggande och ledning». Middag och samkväm. Filmförevisning. Frukost. Skidlöpning; utförslöpningsteknik. Lunch. Föredrag om skidvallning och skidutrustning. Skidutfärd (slätlöpning, banläggning m. m.). Middag. Föredrag om friluftsdagarnas anordnande, allmänna förberedelser, planer för friluftsdagarnas användande. Kursens avslutning.

112 Bilaga 5. Skolidrottskommitténs idrottsledarkurs för läroverkslärare vid Solbacka läroverk den 25 juni—14 juli 1940. Plan

för

kursen:

Ämnen och övningar. Gymnastikövningar, rytmiskt betonade, avsedda att giva deltagarna en lämplig inledande uppmjukning. Fri idrott, avsedd dels att förskaffa kursdeltagarna en viss personlig färdighet i de olika idrottsgrenarna, dels också att bibringa dem insikt i ledandet av de för olika skolåldrar lämpliga idrottsformerna. Lekar, avsedda dels att uppöva såväl den personliga färdigheten i som förmågan att instruera och döma våra vanligaste idrottsliga lekar, dels också att giva kursdeltagarna kunskap om några för läroverkens friluftsdagar särskilt lämpliga terränglekar. Simning, avsedd dels att bibringa deltagarna förmåga att undervisa i (elementär) simning och livräddning, dels också att uppöva den personliga färdigheten. Orientering, avsedd att förskaffa kursdeltagarna kännedom om och övning i orienteringsidrottens olika delar samt att giva deltagarna insikt i de sätt varpå man kan organisera och leda dessa övningar med skolungdom. Lägerliv, avsedd att giva deltagarna övning i viktiga delar av denna »idrotts» tekniska sidor med särskild hänsyn till deras användbarhet under läroverkens friluftsdagar. Den teoretiska undervisningen meddelas i direkt anslutning till det praktiska arbetet. Dessutom hållas föreläsningar (med diskussion). Dagsschema. Kl. » » » » » » » »

7.30 8.00- - 8.15 8.15- - 8.45 9.00- -11.45 12.00- -13.00 13.00- -14.00 14.30- -15.15 15.30- -17.30 18.30

Väckningssignal. Uppmjukningsgymnastik. Frukost. Fri idrott och lek på lekplanen. Bad och simning. Lunch. Teori. Orientering, terränglekar, lägerliv. Middag.

Lördagar efter lunch och söndagar inga övningar.

113 Bilaga 6. Skolidrottskommitténs idrottsledarkurser för folkskollärare och -lärarinnor. Plan

för

kurserna:

Ämnen och övningar. Gymnastikövningar, rytmiskt betonade, avsedda att giva kursdeltagarna en lämplig inledande uppmjukning samt att giva dem någon kunskap om den rytmiska gymnastikens användbarhet inom skolgymnastikens olika klasser. Fri idrott, avsedd dels att förskaffa deltagarna en viss personlig färdighet,i de olika idrottsgrenarna dels också att bibringa dem insikt i ledandet av de för olika skolåldrar lämpliga idrottsformerna. Lekar, avsedda dels att uppöva såväl den personliga färdigheten som förmågan att instruera och leda ett flertal mindre spring- och bollekar samt våra vanligaste idrottsliga lekar dels också att giva kursdeltagarna kunskap om och övning i några lämpliga terränglekar. Simning, avsedd dels att bibringa deltagarna förmåga att undervisa i (elementär) simning och livräddning dels också att uppöva den personliga färdigheten. Orientering, avsedd att förskaffa kursdeltagarna kännedom om och övning i orienteringsidrottens olika delar samt att giva deltagarna insikt i de sätt varpå man kan organisera och leda dessa övningar med skolungdom. Lägerliv, avsedd att giva deltagarna övning i viktiga delar av denna »idrotts» tekniska sidor med särskild hänsyn till deras användbarhet för skolungdom. Den teoretiska undervisningen meddelas i direkt anslutning till det praktiska arbetet. Dessutom hållas föreläsningar (med diskussion). Dagsschema. Kl. » » » » » » » »

8.00— 8.15 8.15— 8.45 9.00—10.30 10.45—11.45 12.00—13.00 13.00—14.00 14.30—15.15 15.30—17.30 18.30

Gymnastik. Frukost. Fri idrott. Lek. Bad och simning. Lunch. Teori. Orientering, terränglekar, lägerliv. Middag.

Lördagar efter lunch inga övningar.

114 Bilaga 7. Skolindrottskommitténs kurs för utbildande av instruktörer i elementär simning och livräddning i Sigtuna den 1—20 juli 1940. Kursen har omfattat följande undervisningsmoment: I. Elementär simning och tävlingssimning; II. Livräddning; III. Simhopp; IV. Gymnastik; V. Instruktionsövningar; VT. Föreläsningar om simning och livräddning, speciellt med tanke på instruktionsverksamheten i skolorna, genomgång av märkesbestämmelserna, kappsimnings-, hopp- och vattenpoloreglerna samt diskussioner i samband därmed.

Bilaga 8.

Förslag till kursprogram för två hela dagar. Lördag. Kl. 9.00 Kursens öppnande med inledningsanförande. Frukost. » 10.00—11.00 Fri idrott: Kortdistanslöpning med startövningar. Höjdhopp. Kast med liten boll. Slungboll. » 11.00—12.00 Idrottslig lek: Rundboll och långboll jämte förövningar. » 12.00—13.00 Bad och simning: Bröstsim och ryggsim. » 13.30—14.30 Lunch. » 14.30—15.15 Teori i anslutning till det praktiska arbetet. » 15.30—16.30 Fri idrott: Stafettlöpning med kurirstafett och vanlig stafett. Stående längdhopp och längdhopp med ansats. Slungboll. Kulstötning. » 16.30—17.30 Terränglek: Indianer och vita. Flaggleken. » 18.00 Middag. Efter middagen föredrag och diskussion eventuellt filmförevisning. Exempel på föredrag: 1. Friluftsdagarnas anordnande. 2. Upplysningar angående möjligheter för erhållande av anslag till material, idrottsplatser m. m. 3. Arbetsuppgifter för en idrottsförening vid folkskola. 4. Skolan och tävlingarna.

115 Söndag. Kl. »

8.30 9.30—10.30

» » » »

10.30—11.30 11.30—12.30 13.00—14.00 14.00—14.45

»

15.00—17.00

»

17.30¶Frukost. Fri idrott: Tidtagning, tävlingsregler och tävlingsarrangemang. Idrottslig lek: Korgboll och handboll jämte förövningar. Bad och simning: Livräddning och eventuellt crawl. Lunch. Teori i anslutning till det praktiska arbetet. Föredrag: Orientering med skolungdom. Orientering: Orienteringsvandring med hjälp av karta och kompass. Middag. Samkväm.

Bilaga 9.

Plan för Skolidrottskommitténs kurser i gymnastik. Kurserna beräknas börja lördag kl. 13.00 och avslutas söndag efter middagen. Under lördagen beredas kursdeltagarna om möjligt tillfälle se exempel på ledning av dagövningar för olika åldersgrupper inom folkskolans klasser. Även lekarna demonstreras helst med barn. Vid lördagskvällens sånglekar och folklekar böra dessa lekar lämpas för olika åldrar och båda könen under skolstadiet, men utföras av kursdeltagarna själva. I söndagens övningar böra alla deltaga, såvida ej absolut tvingande skäl förhindra detta. Deltagarna skola vara iförda gymnastikdräkt. — Den teoretiska genomgången bör om möjligt läggas så att deltagarna beredas tillfälle praktiskt pröva exempel på det i teorien omnämnda, ex. rörelsemöjligheterna i en led, stegring av en rörelse o. s. v. Lördag Kl. 13.00—14.00

Kursen öppnas. Inledningsanförande. (Kaffe 1. te.) (Se punkt 1 nedan). » 14.00—15.00 Demonstration av dagövningar för folkskolans lägre klasser. (Se punkt 2 nedan). » 15.00—15.30 Demonstration av lekar lämpade att användas under gymnastiklektioner. » 15.30—16.30 Demonstration av dagövningar för folkskolans högre klasser. (Se punkt 2 nedan). » 17.00 Middag. Efter middagen föredrag, diskussion, film, sånglekar och folkdanser.

116 Söndag Kl. 8.30 Frukost. » 9.30—10.30 Teori I och praktisk genomgång härav. (Se punkt 3 nedan). » 10.30—11.30 Förklaring till de under lördagen demonstrerade dagövningarna. (Se punkt 2 nedan). » 11.30—12.15 Förberedande bollbehandling. (Se punkt 4 nedan). » 12.30—13.30 Lunch. » 13.30—14.30 Teori I I och praktisk genomgång härav. (Se punkt 5 nedan). » 14.30—15.30 Redskapsövningar. (Se punkt 6 nedan). » 15.30—16.15 Dagövningar för frivillig gymnastik. (Se punkt 7 nedan). » 16.15—17.15 Lek (korgboll). (Se punkt 8 nedan). » 17.30 Middag och samkväm samt kursens avslutning. Följande bör om möjligt göras till föremål för genomgång under kursen: 1. Inledningsföredrag: de viktigaste ledgångarna i människokroppen, deras rörelsemöjligheter samt de större muskelgrupperna kring dessa leder. Kroppsövningarnas inverkan på de inre organen. 2. Praktisk genomgång av de demonstrerade dagövningarna med förklaring av terminologi, kommando och rörelseverkan. 3. Teori I och praktisk genomgång härav: avspänning, hållning, rytmiska rörelser och temporörelser. 4. Förberedande bollbehandling: inlärande av hyst, kast och fångande av bollen, markeringsövningar och samspel. 5. Teori I I och praktisk genomgång härav: gymnastiksalens renhållning, barnens klädedräkt och hygien, stegring av rörelser. 6. Redskapsövningar: inlärande och stegring, organisation beträffande fram- och borttagande av redskap samt sysselsättning vid och mellan övningar. 7. Praktisk genomgång av en kort dagövning för kvinnor och en för män med samtidiga förklaringar över rörelseverkan. 8. Korgbollspel med kort speltid av olika grupper under olika domare och med kritik av åskådarna.

117 Bilaga D.

Handledning i skjutning samt målspaning, rapportering och ordonnanstjänst. Skjutning. Skjututbildningen omfattar vapenkännedom och vapenvård, förberedande övningar och korthållsskjutning, skolskjutning samt fältmässig skjutning med avståndsbedömning. Elevernas färdigheter samt tillgången på skjutbanor, vapen och övrig materiel blir avgörande för hur utbildningen i viss klass (ring) skall bedrivas. Elever med nedsatt synförmåga böra förses med skjutglasögon eller eventuellt skiljas från skjututbildningen. Innan övningar i skjutning börja, inläras erforderliga säkerhetsföreskrifter för vapnets hanterande m. m. Ledare förutsattes ha tillgång till »Skytteboken» och »Handledning för anordnande och ledande av det frivilliga skytteväsendets fältskjutningar». Vapenkännedom och vapenvård. Eleverna skola läras att hantera och vårda vapnen på rätt sätt. Vid undervisningen i vapenkännedom och vapenvård med luftgevär, salongsgevär eller liknande vapen tillämpas nedanstående bestämmelser, vilka avse armégeväret, på enklaste sätt. Isärtagning och sammansättning. Isärtagning sker på följande sätt. 1. Vapnet osäkras. 2. Slagfjädern spännes. 3. Säkerhetsspärren föres rakt upp. 4. Slutstycksspärren föres åt sidan. 5. Slutstycket dragés bakåt ur geväret. 6. Styrhylsan skruvas ur slutstycket. 7. Tändstiftet stödes mot lämpligt föremål, som icke skadar dess spets; ena handens tumgrepp pressar säkerhetsspärr och styrhylsa nedåt, till dess slagfjädern är sammanpressad så mycket, att tändstiftsmutterns spänntand blir fri från styrhylsan. 8. Tändstiftsmuttern vrides ett kvarts varv och lyftes av. 9. Styrhylsan med säkerhetsspärr, tändstift och slagfjäder skiljas åt, sedan slagfjädern försiktigt slappats. 10. Säkerhetsspärren fälles åt höger och skiljes från styrhylsan. 11. Magasinsbottnen tages bort genom att spärren tryckes in med en patron och bottnen föres bakåt, varefter den med magasinsfjäder och patronförare tages ur vapnet.

118 Armégevärets

konstruktion. ;*-Tändstiftsmuttern Spänntanden

Kornet- Läskstången

-Säkerhetsspärren

Pipan— «—Styrhvlsan

Handskyddet Handrännan Siktet•Slagfjädern "Ma«asinsbottnen Mekanismen*

Kolven

!l*-Tändsliftet

6,5 mm gevär m/96

=Q

<D a"K

Mekanismen. (Under isärtagning.)

I

=-o

*//# tea

Säkrad

Osäkrad

Ordnad för isärtagning Spänd slagfjäder.

Slutstycket Handtaget kan »låst» föras upp Slappad slagfjäder.

119 Sammansättning sker i motsatt ordning. Därvid skall tändstiftets sifferstämpel vara vänd uppåt och slagfjädern slappas, sedan slutstycket förts in i geväret. Detta sker genom att föra upp handtaget, sedan säkerhetsspärren förts över åt vänster (geväret osäkras), och därefter försiktigt föra fram slutstvcket med högra handens tumme mot tändstiftsmuttern; avtryckaren tillbakaförd. När magasinsbottnén sättes fast, skall en tydlig knäpp höras. Numrerade delar, som tillhöra olika vapen, få icke förväxlas. Rengöringsläsk x=M//////M

Borst viskan-

Knapp (skyddar rengörings! askens gii ngor) Lapp av ylle el. dyl.

Rengöringsläsk med tillbehör.

k^

Jb

.Mynningsbleck

Korn- och mynningsskydd

H

H P Mynningshyisa

Mynningsskydd och mynningshylsa. Gevärets vård. En noggrann vård av ett vapen är nödvändig för att det skall vara fullt användbart. Geväret skall skyddas för stötar och slag; siktet, kornet och mynningen skola särskilt aktas. Loppet bör skyddas antingen med mynningsbleck, som fästes över mynningen med vax, eller med kombinerat korn- och mynningsskydd. Mynningsbleck (kornskydd) skall vara påsatt utom vid skjutning och loppet får ej skyddas med något annat föremål. Före

skjutning

i a k t t a ges.

1. Mynningsblecket avlägsnas. 2. Loppet befrias från det fett, varmed det tidigare varit insmort, urdrages, om skjutning skall utföras med skarp ammunition. 3. Vid stark kyla är det nödvändigt, att fettet avlägsnas från loppet slutstyckets inre, tändstiftet och slagfjädern. 9 404091

120 Urdragningen sker med användning av en rengöringsläsk med knapp och lappar, som bakifrån sakta föres genom loppet en eller två gånger. Lapparna skola väl fylla räfflorna men icke vara så tjocka, att de gå trögt genom loppet, ej heller så långa, att de räcka över knutarna på rengöringsläsken. Om rengöringsläsk icke finnes att tillgå, användes gevärets läskstång, varvid gäller

Indragning av gevär. att % av loppet dragés bakifrån och Vz framifrån, att slutstycksspärren föres åt sidan och låses medelst en trästicka e. d., sa att den ej skadas av läskstången samt att mynningshylsa användes, om sådan finnes tillgänglig. Under skjutning iakttages. 1. Om det uppstår hinder vid laddningen eller om vanlig knall icke höres vid skottlossningen, skall skytten bakifrån se genom loppet. 2. Vid klick bör tillses, att kulan sitter kvar i hylsan och icke fastnat i patronläget. 3. Felaktig ammunition överlämnas snarast till ledaren. Efter

skjutning

iakttages.

1. Loppet skall snarast inoljas med armol, indragas. 2. Mynningsblecket skall sättas på. 3. Siktet nedfälles, slagfjädern slappas och vapnet säkras (spänd slagfjäder slappas utan avfyring). Indragning sker med rengöringsläsk eller läskstång, varpå fästes borstviskare, doppad i armol. Indragning sker bakifrån, mot mynningen. (Vid användning av läskstång: se ovan!). Den dagliga tillsyn, som äger rum, då geväret ofta användes, omfattar förutom åtgärderna efter skjutning en grundlig översyn av vapnet, varvid damm, fukt och rost avlägsnas samt mekanismens ståldelar vid behov anoljas. Om

121 geväret varit använt i stark kyla, bör rengöringen ske först sedan fuktbildmngen upphört. Tid efter annan bör noggrann rengöring verkställas. Rostfläckar bortgnidas, sedan anno strukits pa; de fläckar, som därefter finnas kvar, få endast borttagas av sakkunnig personal (vapenhantverkare). Vid avfyring slungas tändstiftet fram och slår mot patronens tändhatt, varigenom tandsatsen fattar eld och tänder krutladdningen i patronhylsan. Krutet brinner upp ytterst hastigt och utvecklar gaser, som kräva mångdubbelt större utrymme an krutet och därför med stor kraft och hastighet driva kulan ur pipan Kulan som från början har något större tvärlinje än loppet pressas fram i loppet och tvingas av dess räfflor att hastigt rotera. Kulans I t l f f i i t t t o att välta under gången genom luften. K U sin t vn^ VDDe 8s P f hba 0s n J - w e n ( k » > b a n a n ) ^ krökt, ty kulan dragés nedåt av Sm tyng ,f ^f tighet minskas genom luftmotståndet. För att kulan skall t trätta målet, måste pipan riktas över detta, vilket sker genom s i k t e och k o r n

ö v e r k i r i b ^ 1 1 3 6 m e n a % r ! , n ^ T ' S O m f Ö F e n a r Ö g a t ' m i t t P » n k t e n av siktets överkant och kornspetsen. Vid r i k t n i n g skall siktlinjen passas in på målet' om siktet svarar mot avståndet till målet, annars på en för varje särskilT a i beräknad riktpunkt. Härvid skall kornspetsen ses mot riktpunkten samt mitten av siktskaran och i jämnhöjd med siktets övre kanter (s t r u k e t k o r n) For v a 1 a v r i k t p u n k t gälla följande regler-

diL^^ASS" mot avståndet tm målet'väljes i regel det högre 2. Vid sidvind väljes riktpunkt åt den sida, varifrån vinden kommer. Förberedande övningar och korthållsskjutning. De förberedande övningarna omfatta laddning och patron ur, siktets inställande, riktning och avfyring samt skjutställnings intagande. Korthållsskjutningen luftgevär, salongsgevär och armégevär.

omfattar skjutning på 5—30 m avstånd med

Förberedande övningar. Laddning. K o m m a n d o : »Ladda!» E x e m p e l på instruktion: För upp geväret stöd kolven mot livet, mynningen snett uppåt, Fpipan bakåt P fatta med vänstra handen under geväret, ' för över säkerhetsspärrens blad åt vänster med högra handen - »osäkra» for handtaget åt livet och därefter nedåt, så långt det går,

122 fatta med högra handen ett patronknippe, sätt det i lådans öppning, tryck med tummen patronerna rakt in i magasinet, tills den översta patronen ar helt llC

för med högra handen handtaget — kraftigt och utan avbrott — uppåt och från livet, så långt det går, varigenom en patron föres in i magasinet, för med högra handen säkerhetsspärrens blad åt höger — »säkra» — och tor därefter ned geväret.

wfr* VåftäM

*g|

Visa själv! Instruera varje detalj efter hand! Öva allt i en följd! Blindpatroner användas lämpligen. Till en början inläres laddning i stående ställning, senare övas laddning även i liggande ställning. Då laddning med ett patronknippe (5 patroner) övats, instrueras laddning med 6 patroner. Anm Skall geväret laddas med 6 patroner, föras först 5 patroner in i magasinet varefter slutstvcket föres framåt något över den översta patronen. Högra handen lägger den sjätte patronen i patronläget, varefter laddningen tulltoljes. Patron ur. K o m m a n d o : »Patron ur!» För upp geväret såsom vid laddning och osäkra, o håll vänstra handen så, att fingrarna hindra patronerna att kastas ut at höger, för med högra handen handtaget åt livet och nedåt, tag patronen, som dragits ut, i höger hand, för handtaget uppåt och nedåt upprepade gånger, samla upp patronerna i högra handen, lägg patronerna i fickan (ammunitionsgördeln), för upp slutstycket utan att spänna slagfjädern, för ned handtaget och säkra, återför geväret. Siktets inställande. K o m m a n d o : »400!» (o. s. v.). Siktet inställes på enklaste sätt.

123 Riktning.

1. Visa »struket korn» med användning av korn och sikte i papp e. d.! 2. Visa rätt inriktat gevär, exempelvis gevär i riktställning eller skruvstäd inriktat mot en tavla.

Gevär i riktställning.

Gevär i skruvstäd.

3. Öva skyttens förmåga att välja riktpunkt, då a) träffarna icke äro i målets mitt, b) siktet icke motsvarar skjutavståndet, c) vinden för kulan åt sidan. Denna övning utföres icke förrän skolskjutning med armégevär tagit sin början och utgör en tillämpning på skjutläran. Vid övningen användes om möjligt riktställning eller, om sådan icke disponeras, gevär i skruvstäd och rörlig tavla. Avfyring. Lär skytten från början förstå vikten av, att avfyringen utföres riktigt! S k y t t e n s k a l l hålla geväret mot målet, taga tryckpunkten, rikta in geväret noga samt fyra av skottet genom en jämn böjning av pekfingret!

124 Riktning med fastsatt gevär mot rörlig tavla. En elev riktar, en annan flyttar tavlan på riktarens tecken. Då riktningen är klar, kontroll av ledaren.

Iakttagelser: Låt skytten vänja sig vid smällen (skotträdslan borttages)! Framhåll, att resultaten icke ha någon betydelse vid skjututbildnmgens början! Kontrollera att avfyringen göres rätt! Utan ryck och utan att rubba fattningen. ... Se till, att skytten icke riktar för länge eller skjuter for mycket de törsta gångerna! Fråga skytten efter ett skott, hur geväret var riktat, just da skottet gick. Skjutställning Liggande

ställning

på

skjutbana.

inläres till en början.

Iakttagelser: Öva gevärsremmens användning vid armégevär!

125 Enastående eleverna.

och

stående

ställning

övas blott med de äldre

En god ståendeställning med stöd endast mot bröstkorgen, ej mot höften. Fotställningen skall vara stadig med skilda fötter. T. h. visar en nybörjare en naturlig och bra knäståendeställning.

Ställningar i terrängen. Eld avgives mot fienden från eldställning. Då skytten icke avger eld, uppehåller han sig i skyddsställning.

Olika eldställningar. 1. I dike benen till höger. 2 och 3. Bakom träd och sten har skytten geväret till höger om skyddet. 4. Bakom buske knästående ställning, om liggande icke ger fritt skottfält.

126 Skyddsställning. 1. I dike. 2. I svacka. 3. Bakom sten. 4. I granatgrop. 5. Bakom tjockt träd. 6. Bakom trähus ger stenfoten skydd men icke väggarna. (Pilarna ange fiendens skjutriktning.)

Skytten utnyttjar terrängens skyddande möjligheter, om han befarar att bli beskjuten.

Krypande.

Krypande.

Hukande.

Ålande.

127 Övning i snabb omladdning, riktning och avfyring. Öva omladdning i anläggningsställning samt snabb riktning och avfyring mot exempelvis tredjedelsfigur på kort avstånd. Skytten bör öva med s. k. laddbrieka, som möjliggör hastiga omladdningar utan ammunition i magasinet (trekantig träbit, som håller patronföraren nedtryckt under slutstycket).

Laddbrickans användning. Exempel på kommandon. På s k j u t b a n a n : Mot Gruppkolonner på stället! I skjutlag uppställning! Förste män på skjutvallen uppställning! Ladda! Intag liggande ställning! 3 skott eld! Säkra! Markera! Patron ur! Stå upp! Förste och andre män ombyte! Vid

fältskjutning:

6 patroner! Ladda! Eldställning! 6 skott eld! Skyddsställning! Skyttarna på fältet! 400! Eldställning! Eld! Eld upphör! Övningen avbrytes! Patron ur!

128 Korthållsskjutning. Tavelställ för utbytbara korthållstavlor

Ammunitionsredogörare

Exempel på anordningar vid

Eldställning.

korthållsskjutning.

Efter skjutningarnas slut för dagen: Handgranatkastning.

Exempel på övningar, som kunna ordnas bakom

skjutplatsen.

129 Säkerhetsföreskrifter vid korthållsskjutning. 1. Vårdslöst hanterande av ett vapen är förbjudet. 2. Vapen får icke laddas förrän på order. Innan skjutplatsen (eldställningen) lämnas, skall skytten verkställa patron ur. E t t laddat vapen får aldrig överlämnas från en skytt till en annan. 3. Övningar i riktning utföras endast på order. Sikta aldrig mot någon människa! Övningsexempel: gevär eller

Skjutning luftgevär.

på

korthåll

med

salongs-

Övningsbestämmelser: Fientliga skyttar markeras med små järnfigurer. Verkställ laddning. 5 patroner disponeras. Läge: Fientliga skyttar framrycka från det hållet (utpekas). Skytten befinner sig, då övningen börjar, vid grindhålet och skall från eldställning vid stenen där (utpekas) snarast hejda fienden. Anordningar:

Ung. 10 meter

^

l^fcsäa

Mål 1: helfigur, icke synlig från grindhålet, uppe då övningen börjar. » 2: tredjedelsfigur, dold av en kvist e. d., som dragés undan en halv minut efter övningens början. » 3: lika med mål 2, men visas en minut efter övningens början. Järnfiguren bör placeras på en plåtbit, formad som teckningen visar. Spetsen är nedvikt och fästes i marken. Jorden framför spetsen borttages. Flera mål kunna utsättas och visas efter »tidtabell». Övningen kan utföras som tävling varvid tiden begränsas efter det sista målet visats — t. ex. 10 sek. — Bedömning: antalet nedskjutna mål och sparade patroner.

. O

s o bc •S '.sC

E 2 S3 "C

cS

tc*_i

ca : 5

I-I

O

_ti

w

2 1

lÖ

"O

<u

oeS

O

H

CS _ £

o

:c3

C

H

"

•

es : 0

£ a

£«£ se : S «

O

S g bo

bc

•S .5 'C

IH O lÖ

cS

1 1

: 0

:cS

H

EH

cS : o

q

i o

O >c

ö

oCS

oeS

w

>

•

1 E S

j

'

-r>

bC

°E

O

ej

M

^4

tcS

s

h

I- 5

fl .— fl —

CO

CO

co

o

V t?

co

O

o M co

CS

•

CO

!>

1)

i-> CJ

|H CJ

CJ

W

CO

W

w

w co

CO

ro 1

13 Ö < 3

r_5

CS

cu

it

HB

.* 'C

en

CJ

o

o M

1 CO

IM

o -_i

TJ C cS

CO

*-> o

M

_CJ

r_. co

I-I

cS r>

o

ii

_CJ

CJ

'fc? cS

>

cS

s _>

I-I

CJ

w

Tös

CO

CO

H CJ

CO

i n

CO

IN

CJ '•O

o CO

, e 'C es

4-i

O -Ö CO

CO i n

|_ U H

CJ

kl CJ

w

w

co

CO

CJ

u CJ

CO

lO

cS b CJ

, ®

r^ 11 cS

' t ? cS

H

tCJ

Tis en

I

CO

CO

tM

CM

O ___J co

HM

CO ^

-T!

^

53" CJ

-g

J4 °3

cS

X u O M

tO

2¶O r__ co

JU o

ti

u

'C

H

« fl *fl >

'3

'>

3 1ST

CJ

°E

H

M CO .3

:cS IN

H

PH

g

_3

M

'3 2

C

-O

C O

C

M

b j } =

O

CJ

H

'u PH

bc

+J r * c/3 cc

-^ co

'E

H

PH

."ä , i

:©

bC

:cS

H

H

b

rt

: 0 co

rJ

^ T J - r J

CO

PH

C <U » CS * Ö - ö bC C a,

'JR

c

C cs -

-£j_-o

Tös

•«

co T 3

* j 4" _H

o;

6 CJ

:cS

CJ

T3 > c o» cS M bC t, b 0 : O

cS

jH

1¶O CO C »CJ

CS —i

2 'S

1 j

a|

s

bC

oCS -r> CO

o

o

o pH

W rH

1 O

o

CJ

bc

1 s

0)

CJ

cS

C cS ns b 0 : o b o * j ^ CO

1 CO

i

> r*i

m

m

ira

"3 rJ

•

o

-C I-I

« > 1

g c^

-™

cS

H-> CO

t *1 g

o CO

C CS • 0) -—

CO

T

i n

T o

O CM

i

O CM

o

o

CM

CM

i i n

lO 1^

lO i-H

IT5

o

O

O

o

T

i n I-H T-t

1 O rH

w

bC C

•a a

«i_

le

r* co

1 CO

5 g

^—^ —o CO

c cS - o

Sä 2

ä -a

1 CJ

CO

>"

•

a

<5

o S "3 B en *

-c c

2 '3 8 c b C . : *

il f>

1 I

3 "

co

o *

-rj

b C ; o

•f.2 at 13 *' ^cs -C

1 CJ

r J

r-i

<N

*o

r f

no

o

l^

oo

O

:Ä •>

fl) . X

|^ ij

6 CJ

'in

C C

-o bc C

"ÖJ

1 52g

CJ

2 CO

S3

CO

b c ^ O U " C CJ

CO

T3 4)

a

bc

O

2 15

co cS

CO

bC

p

0) h : 0

cc CS

O CM

1 i n I-H

i n l-H

o o r-

o

m

rCJ

CD

CA?

W

w

m \a co CO

| 2

Ti CJ

s

as e3 H-> bo >s bo-M

•g

3"

CO

ort

r^H

tH

o

-g-2 s > < *" Oi CM

C cS

'co CJ

CO

2 2

CJ CJ

-o -_

CJ

to ^ OJ" g

cS - Q

Ta 2

CO

2f CO

-

H-1

CM

O CO

in

m

o

in

T

(M

T

o

i-H

O >H

"o 3 bcJ=CC C < . bO:cS

cc "-•

CO K .

TS -_

:o <s

: 0 et

•s >

i!

bo >> bD-i<J

m

i-H

O

1 O

O

C

JZ r^ CO

IH CJ CO

V

M a CJ

't? ' tH*

>

a

'3 bo

B

2?

CO

tH

O

CO

259 _bc

•

bo « M i CJ

GO

l-H

lO

1 CJ

o

in

CO TH

rf

T"

Avgivande avhöftskottmot motståndare, som plötsligt uppträder på nära håll. Skyttens utgångsställning: geväret laddat och osäkrat, hålles framför livet, mynningen snett uppåt vänster

CO

1¶Vi-fig, vanlig storlek, som fälles fram bakom träd el. dyl., visas i 3 sek

1¶Höftskott (stående, kolven vid höften, vänstra handen om gevärets främre del, vänstra armen sträckt framåt — nedåt)

o M

Utgångsställning före varje skott: skjutställning, geväret laddat. Skytten beskjuter uppträdande mål

!

Vi-fig (miniatyr) på släde, föres i sidled synlig för skytten omkr. 3 m

Utgångsställning före varje skott: skjutställning, 'addat gevär. Tid: 10 sek för varje skott, uppehåll för laddning mellan skotten vid luft- och salongsgevär 20 sek, vid armégevär 10 sek

1 T-*

•

co

in

1 IO

tH CJ

CJ CJ

tH

l O

O

Ti CJ 4-> CO

S

CJ -3 3

bo bo

4-> tH

O

vg-2

<^2

T -

'

p 4->

O

CO

-^ in

CO

H

tH CD

l-H

o

bp

> :rt H

Ti :0

a 3

a 3-H rt - r j

r3 rr

M

«

rH

in

r n

"

-C ort

co

Ol

co

es •fl T3

CO CO

O

o

o

*

CM

CM

r*

^ O

l_ ort

o

in

US

g

T—I

l-H

CJ

B

:ei

tH

vO

-H

132 Skolskjutning. Sedan grunderna för skjutning inlärts under de förberedande övningarna och korthållsskjutningen, vidtager skjutning på 50 m och större avstånd — s k o l skjutning. Skolskjutning bör utföras under så gynnsamma förhållanden som möjligt, med god materiel, med största möjliga tillgång på instruktörer, under varmare årstid o. s. v. Säkerhetsföreskrifter

vid

skolskjutning.

1. Vårdslöst hanterande av ett vapen är förbjudet. 2. Vapen får icke laddas förrän på order. Innan skjutplatsen (eldställningen) lämnas, skall skytten verkställa patron ur. Ett laddat vapen får aldrig överlämnas från en skytt till en annan. 3. Övningar i riktning utföras endast på order. Sikta aldrig mot någon människa!

Dessutom kunna — med hänsyn till lokala förhållanden — följande bestämmelser ifrågakomma: att markörerna under pågående skjutning icke få lämna anvisat skydd, att vid förflyttning till och från markörskyddet endast viss väg får användas, att vid skjutning samtidigt på olika avstånd särskilda föreskrifter skola iakttagas samt att vid skjutbana, där semafor finnes, skjutning får äga rum, endast då semaforen visar »»klart för skjutning» (semaforens gröna sida vänd mot skjutplatsen). Minneslista för ledare vid

skolskjutning.

1. F ö r e f ö r f l y t t n i n g t i l l skjutbanan. Kontrollera vapen och övrig materiel (exempel å materiel sid. 143)! Låt eventuellt ordna målmateriel genom att några elever sändas i förväg till skjutbanan! Instruera biträdande ledare angående övningar bakom skjutplatsen! 2. V i d a n k o m s t t i l l skjutbanan. Besiktiga säkerhetsanordningarna (poster, varningstavlor)! Indela avdelningen i skjutlag (övningsavdelningar)! Beordra skjutlagschefer, markörchef, markörer, telefonposter och ammunitionsredogörare! Visitera vapen! Dela ut ammunition och protokoll! Redogör för den övning, som skall skjutas! Låt markörerna avgå till markörvallen och göra klart för skjutning! Organisera övningar bakom skjutplatsen och bestäm vilka elever, som skola deltaga i dessa övningar! 3. U n d e r skjutningen. Ägna de sämre eleverna särskild uppmärksamhet och kontrollera, att de förstå grunderna för skjutning!

133 U p p r ä t t h å l l absolut disciplin för u n d v i k a n d e av olyckshändelser, k o m m e n d e r a laddning, patron ur, skjutställnings intagande o. s. v. samt se till, a t t givna order noggrant åtlydas! Verkställ o m b y t e mellan elever på skjutplatsen och markörer (elever, som deltaga i övningar b a k o m skjutplatsen)! 4. E f t e r skjutningen. L å t taga in materielen (uppsamla hylsor)! Ordna v a p e n v å r d (indragning)! Infordra protokoll! Kontrollera ammunitionsredovisningen! Genomgå eventuellt de bästa resultaten!

PS skjutplatsen Exempel på organisation vid

I markörvallen skolskjutning.

134 Exempel på övningar i skolskjutning. Före skolskjutning böra övningarna nr 6, 7 och 8 i »Exempel på övningar i korthållsskjutning» ha skjutits med det vapen, som användes vid skolskjutning. Godtagbart resultat ni. m.

Övning nr

Avstånd i m

50 eller 100

50 eller 100

= övning för rekrytklassen enl. friv. skytteväsendets skjutprogram

200 Prec.-tavla, 5-ringad Liggande med stöd

Inskjutning. Geväret säkras och lägges på stödet mellan skotten

5 Efter varje skott

22 poäng

200 Prec.-tavla, 5-ringad Liggande utan stöd

Förberedelse till övning 6

»

22 poäng

= precisionsserien för 1. klassen enl. friv. skytteväsendets skjutprogram

42 poäng

= tillämpningsserien för 1. klassen enl. friv. skytteväsendets skjutprogram

25 poäng

200 Figurtavla, visas på Liggande med signal av ledaren stöd 6 sek

200 Figurtavla, visas på signal av ledaren sex ggr, 6 sek var gång med 10 sek mellan visningarna

300 Prec.-tavla, 5-ringad Liggande med stöd

M å 1

Skj utställning-

På 50 m 10-ringad Liggande med reducerad precstöd tavla På 100 m 10-ringad prec.-tavla

»

Liggande utan stöd

»

Utförande

Antal skott

Markering

Inskjutning. Geväret säkras och lägges på stödet mellan skotten

5 Efter varje skott

45 poäng

Förberedelse till övning 3

5 Efter varje skott

42 poäng

82 poäng

Utgångsställning före varje skott: skjutställning, geväret laddat och osäkrat

3 Efter varje skott

15 poäng

Utgångsställning: skjutställning, geväret laddat med 6 patroner. E t t skott avges varje gång målet synes

6 Efter 6 skott

20 poäng

Inskjutning. Geväret säkras och lägges på stödet mellan skotten

5 Efter varje skott

23 poäng

135 Godtagbart resultat, m. m.

Övning nr

Avstånd i m

300 Efter varje skott

22 poäng

— precisionsserien för 2. klassen enl. friv. skytteväsendets skjutprogram

43 poäng

= tillämpningsserien för 2. klassen enl. friv. skytteväsendets skjutprogram

25 poäng

300 Figurtavla, visas på Liggande signal av ledaren med 6 sek stöd

300 Figurtavla, visas på signal av ledaren sex ggr, 6 sek var gång med 10 sek mellan visningarna

M å 1

Skjutställning

Prec.-tavla, 5-ringad

Liggande utan stöd

»

Utförande

Antal skott

Inskjutning. Geväret säkras och nedlägges mellan skotten

5¶Markering

Utgångsställning före varje skott: skjutställning, geväret laddat och osäkrat

3 Efter varje skott

12 poäng

Utgångsställning : skjutställning, geväret laddat med 6 patroner och osäkrat. E t t skott avges varje gång målet synes

6 Efter 6 skott

24 poäng

Fältmässig skjutning. Den fältmässiga skjututbildningen omfattar avståndsbedömning, enskild fältskjutning och fältskjutning i grupp. Utbildningen skall utgöra tillämpning på förvärvade färdigheter i förberedande övningar, korthållsskjutning och skolskjutning. Skytten

skall

läras

avge

eld:

i fältmässig ställning i terrängen — eldställning, mot mål på okänt avstånd, varvid skytten själv bestämmer sikte och riktpunkt, mot mindre synliga mål i oväntade riktningar samt efter hastig förflyttning, då han är andfådd. V i d f ä l t s k j u t n i n g i g r u p p söker gruppchefen leda eldgivningen. Elever, som deltaga i denna utbildning, skola meddelas särskilda säkerhetsföreskrifter för fältskjutning. Vid planläggning och anordnande av fältskjutning användes »Handledning för anordnande och ledande av det frivilliga skytteväsendets fältskjutningar». 10 404091

136 i »rt O)

.i 13 "> -o .3

i

B

I

OJ

tH

C U »fl

O ** , i

sv

Mtj

ed u an c u

W

w

K

w

r^

4)

C V

tx

:ea

>

>

•H

W

w

C S

w

w

r * OD

rC

.3

C3 WD m

ju

"O

CO

s

CO

i—1

CO

+ rf"

o

CO

taD

+ ^~

K

.3

bO

P,

»rt

>

*

<u

Ti3

~

CO CO ( M

l-H

ti

rj

t o m oi

«o

m co <N

«o

bc 75 •___ t S

___f *3

v

o

w

h

es M)

fl

3 =

rt

3¶S .5 ort

S

s ...

TJ B bo bo

U

>

«

"2 H

O

• :0

:0

<r>

in m

rt

bo

r3

t-5

H5

Ti

B

•

bC :cs

.S3 c r5M

3 ^j -O rt co C

b O : « 4> bc c .cS

B "

bO bo

r3Wy_ r3

ii

A es

H

in =3 ~

.3,

•3

JM

©

TH

Q

w>

rt

2 .9

be

C

g

^

DO

"^

—

<

__T

ri.

s t> O

H

Q

Q

137 Avståndsbedömning. För att skytten skall kunna bestämma sikte och riktpunkt, måste han känna avståndet till målet. Han kan sällan stega eller mäta detta avstånd utan blir i regel hänvisad att bedöma det. Övning 1. »Jämförelseavstånden» 100, 200, 400 (och 600) m. visas och eleven söker inpränta dem i minnet.

Övning 2: a) Bedömning av avstånd mellan 50 och 200 meter. b) Bedömning av avstånd mellan 200 och 400 meter. Olika metoder kunna användas, exempelvis gaffling, varvid skytten fastställer medeltalet mellan tänkbart maximi- och minimiavstånd samt uppdelning varvid skytten bedömer delar av avståndet var för sig. E x e m p e l på g a f f l i n g : »Till röda huset är det mer än 200 meter men icke längre än 300 meter 200 + 300 = 500. 500: 2 = 250. Avståndet alltså = 250 meter.» E x e m p e l på u p p d e l n i n g : »Hur långt är det till ekarna bortom vägkröken? Till vägkröken är det 150 meter, mellan vägkröken och ekarna är det 100 meter, alltså är avståndet till ekarna 250 meter.» Övning 3. Tillämpningsövning. Riktpunkt in tecknas (X) på exempelvis nedanstående formulär. Motsvarande fig. som finnas på formuläret utsättas i terrängen inom angivet område. Deltagarna skola upptäcka målen, bedöma avståndet samt välja sikte och riktpunkt.

138 Avstånd: Sikte: . . .

Avstånd:

Avstånd

Sikte:

Sikte:

Minneslista för övningsledare vid

fältskjutning.

Planläggning. Rekognosera skjutstationer och målterräng (plats för målfigurer och markörskydd) samt väg för förflyttning mellan skjutstationerna. Inhämta markägares tillstånd. Vidtag säkerhetsåtgärder: bestäm farligt område, utfärda kungörelse, sätt in annons i pressen, beräkna hur många poster, varningstavlor o. d., som behövas. Utse samlingsplats för skyttarna före skjutningen. Tänk ut ett enkelt »läge» att meddelas skyttarna. Skriv vid behov övningsbestämmelser, innehållande särskilda säkerhetsföreskrifter, beräkning av resultatet, tid och plats för samling, utrustning o. s. v. Gör upp instruktioner för skjutstationschefer och markörchefer samt beräkna erforderligt antal biträden m. m. Anskaffa materiel. Före skjutningen. Meddela tid och plats för samling. Ordna s ä k e r h e t e n för övningen: kontrollera, att skjutterrängen är utrymd, ,.._..•• i *• N för posterna till deras postställen och instruera dem (skriftlig instruktion), sätt upp varningstavlor eller varningsflaggor, besiktiga markör skydden. Instruera i terrängen m a r k ö r c h e f e r och s k j u t s t a t i o n s c h e f e r , avdela biträden till dessa, låt iordningställa mål och skjutstationer samt utmark väg för förflyttning mellan skjutstationerna.

139 Ordna s a m l i n g s p l a t s e n : utse biträde, som meddelar deltagarna övningsbestämmelser, avdela ammunitionsredogörare, utdela ammunition, tillhandahåll viss materiel för rengöring av vapen före och efter skjutning, målmateriel i reserv o. s. v., tillse, att vintertid uppvärmd lokal finnes tillgänglig för skyttarna. Kontrollera, att skjutningen ordnats enligt planen, att biträdena förstå sina uppgifter, att målfigurerna äro klistrade och vid tävling rättvist placerade. Indela deltagarna i lag eller p a t r u l l e r med en elev, som för patrullen rätt väg och eventuellt medför protokoll (tävlingskort) för deltagarna i patrullen. Under skjutningen. Tillse, att säkerhetsföreskrifterna noggrant följas (vid markering)! Ordna så, att övningen kan slutföras inom avsedd tid och att alla elever få skjuta. Efter skjutningen. Öppna avspärrat område. Ordna i övrigt efter skjutning: avdela tillräcklig personal för målens intagande, granska ammunitionsredovisningen (hylsor), räkna ut resultaten och meddela dem om möjligt samma dag! Övningsexempel 1: T r ä n i n g i s n a b b s k y t t e p å s k j u t b a n a . A v s t å n d : 100—200 m. M å l : Helfigur, visas på signal i 20 sekunder. S k j u t s t ä l l n i n g : Stående. U t f ö r a n d e : Utgångsställning innan målet visas, geväret laddat med 6 patroner och osäkrat, hålles framför livet med mynningen snett uppåt vänster. Då målet visas, avger skytten 6 skott. Övningsexempel

Avstånd

2: T r ä n i n g p å s k j u t b a n a f ö r e n s k i l d s k j u t n i n g med armégevär.

fält-

U t f ö r a n d e

50 m Inskjutning mot figurtavla, tills en femma erhålles, därefter skjutning av 3 skott mot åttondelsfigur med markering efter varje skott. 100 m == föregående. 150 m = föregående — sjättedelsfigur. 200 m = föregående — fjärdedelsfigur. 250 m = föregående — fjärdedelsfigur. 300 m = föregående — tredjedelsfigur. 350 m = föregående — helfigur. 400 m = föregående — helfigur. När förhållandena möjliggöra figurernas uppklistrande på tavla bör detta ske, varigenom bomskottens läge kan fastställas till ledning för skytten.

140 Övningsexempel 3: E n s k i 1 d f ä 11 s k j u t n i n g, t ä v 1 i n g s s k j u tn i n g.

Ledaren lagar så, att man inte kan se figurerna från haltplatsen, där skjutstationschefen möter.

Övningsexempel i ' E n s k i l d »p a t r u 11 s t i g».

fältskjutning

med

armégevär,

Ö v n i n g s b e s t ä m m e l s e r : Fientliga skyttar markeras med figurer. I utgångsläget skall geväret vara laddat med 6 patroner. Skytten skall följa blå snitslarna. Tid tages från kommando »framåt», tills skytten framfört rapport vid målet. L ä g e : Du är rapportkarl och skall snarast framföra en rapport till en hemvärnsavdelning. Rapporten lyder: »Fienden framrycker med 50 man över Storboda!» Följ blå spåret, framåt! Markering utföres efter varje skytt efter hand. Exempel på r e s u l t a t b e r ä k n i n g : Tiden i minuter ökas med 5 poäng för oträffad figur. För varje träff erhålles 1 poängs avdrag. För ofältmässigt uppträdande och felaktig rapport gives straffpoäng.

141 *

\

ft

<? 9 O ö ¥ > F

9 V 9

o

o

*-.

9 to» *r°

T»

*%

v

O

CJ Mål

x--x....-*vV

*-••... " Q

v a

D

&

•7"

O ^V

<?

O

r

i 1 Omkr. 100 meter

X betecknar avsedd skjutstation med för skyttarna dold kontrollant.

Övningsexempel 5: F ä 1 t s k j u t n i n g i g r u p p ,

.^22 Mål 2

försvar.

"T" A/å/ 7: 4 helfigurer visas på signal med skärm i två minuter. Mål 2: 5 tredjedelsfigurer visas på signal med skärm.

JJ^JUi^^Ä Observatör

Övningsledaren

Signalstation

__>-*^7—Grop Ö v n i n g s b e s t ä m m e l s e r : Fientliga skyttar markeras med figurer. Varje skytt i gruppen tilldelas 10 patroner. Verkställ laddning! L ä g e : Fienden kan väntas från väster. Gruppen skall försvara, skyttarna ha eldställningar (utpekas). Då övningen börjar, har en man observation, övriga befinna sig i skydd i gropen där. Intag utgångsläget, övningen börjar!

142 Övningsexempel 6: F ä l t s k j u t n i n g i g r u p p i s a m b a n d m e d förflyttning. Ö v n i n g s b e s t ä m m e l s e r : Fienden markeras med figurer. Eld får endast avgivas vid skjutstation, där ledare befinner sig. Varje skytt tilldelas 0 patroner. Verkställ laddning.

4tttf

Norr

i

-MAI

1 > A

A &

•7V

*

Utgångsläget

vid

grindhålet

L ä g e : Fienden har landsatt fallskärmstrupp vid Nytorp. Denna grupp, som med cyklar befinner sig här, skall — då övningen börjar — snarast förflyttas till Ekåsa och hindra fienden att förbi Ekåsa framrycka mot väster. Repetera uppgiften! Utgå!

Ungefärliga avstånd (Tillhör övningsexempel 7.)

143 Mål: 5 helfigurer, som kunna dragas omkull med lina. Då »utgå» kommenderas, skjutes av ledaren vid »starten» ett löst skott, efter viss tid dragas figurerna omkull. Vid snabb förflyttning bör medgivas ungefär en minuts skjuttid. Övningsexempel 7. N ä r s t r i d ,

snabbskytte

på

korthåll.

Utgångsställning: Geväret — laddat med 6 patroner och osäkrat — framför livet med mynningen snett uppåt vänster. Utförande: På kommando »Eld!» avgives så snabbt som möjligt ett skott mot varje mål, omladdning i anläggningsställning. • Poängberäkning: För varje träffad figur erhållas 3 poäng. Maximitid 20 sekunder. Därest maximitiden överskrides, erhålles avdrag med en poäng för varje sekund. För varje sekund understigande maximitiden erhålles en poäng, om två eller flera figurer äro träffade.

Förteckning över materiel för skjututbildning. i v a n c e s Benämning

v i d

Beskrivning Förber. KorthållsSkolFältövningar skjutning skjutning skjutning

Al

mina-apparaten

Ö v n i n g s a p p a r a t för inomhusträning i r i k t n i n g och avfyring. .

Ammunition, 6,5 m m , statens

skarpkammarlös blind

1¶N o r m a och Sv. Metallverkens torpedpatroner samt »reducerad» ammunition med l ä t t a r e k u l a (för a v s t å n d u p p till 200 m ) Kaliber 22 (5,6 m m ) . . P a t r o n med o m a n t l a d k u l a (för salongsgevär och vissa pistoler) Figurer, nyare modell R y t t a r f i g u r i front . . . . » » profil . . . . Helfigur i front » » profil » » närstrid Tredjedelsfigur Fjärdedelsfigur i front . . » » profil . . Sjättedelsfigur Åttondelsfigur

Mått:

76X240 cm 231X240 » 54X163 » 54X163 » 54X125 » 5 2 X 48 » 4 9 X 33 » 6 5 X 35 » 4 5 X 26 »

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

— — — -

—

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

144 A n v ä n d e Beskrivning

Benämning

Figurer, äldre modell Ryttarfigur Helfigur i front » framryckande . » i profil » krypande Tredjedelsfigur, större , » mindre Kg-skytt . Fjärdedelsfigur Kg-ersättare Sjättedelsfigur Åttondelsfigur Hjälmfigur Sköldmål Figurer för korthållsskjutning

Mått:

»

70X240 cm 50X170 » 50X166 » 33X166 » 166X 48 » 52X 48 59X 41

» »

49X 33

»

55X 26 » 45X 23 » 41X 18 » 18X 21 » skölden: 57X45 cm . . sköldhålet: 5,5X15,5 cm

Helfigur, halvfigur och tredjedelsfigur i miniatyr av papp eller järn

Figurstiill för rörliga mål typ I 9 Vid en påle i marken är figuren fästad med en gångjärnsled och kan visas genom att markören drar i en lina som reser figuren. Då markören släpper linan, bringar en fjäder figuren att falla Instickspipa

Patronformad pipa, som införes i patronläget på armégevär Baktill i instickspipan isättes en finkalibrig patron med bly kula. Användes för träning i riktning och avfyring på korthåll (inomhus)

Klimax

Se Almina

Klisterlappar lappar Kornskruv

eller täck Böra om möjligt vara av samma färg som tavlan (figuren) (-jlyttare)

Linor Markörinstruktion Markörspegel

Verktyg för flyttning av kornet i sidled vid inskjutning Vid rörliga mål och för att draga omkull fasta mål

..

Formulärblock finnas Vid fältskjutning kan markören med användning av markörspegel iakttaga signal för målens visande

FältFörber. Korthålls- Skolövningar skjutning skjutning skjutning

145 A n v ä n d e s Benämning

v i d

Beskrivning Förber. KorthållsSkol Fältövningar skjutning skjutning skjutning

Markörvisare

Olika slag vid skjutning

Mått

Användes exempelvis vid förberedande av avståndsbedömningsövningar

stake

skol- och

fält-

Postinstruktion

Formulärblock finnas

Protokollblock

Olika slag vid skjutning

Rengöringsmedel

Rengöringsläsk, borstviskare, lappar, apoteksbomull, trassel, armol, vapenolja (ex. »Three in one»)

Riktställning

(-stol.)

skol- och

fält-

Möjliggör kontroll av riktning .

Siktunderlägg

Metallstycken, som placeras under siktet för noggrann inställning vid fältskytte

Skruvstäd

K a n a n v ä n d a s för a t t fixera ge-

Skärmar (och flaggor) säkerhetsskärm signalskärm

S. M.-siktet

v ä r e t vid övningar i riktning-

—

för poster och m a r k ö r e r — röd färg för signal till m a r k ö r s k y d d — vit, svart, blå eller gul färg (röd färg får icke ingå) . .

—

1¶Skruvsikte, som fästes å siktet och medger n o g g r a n t instäl lande av siktet för a v s t å n d mellan 100 och 600 m e t e r . .

1 1

—

—

—

—

—

1¶Tavlor arméns precisions» figur- . . . .

5- och 10-ringad 5-ringad Olika storlek för skolskjutning och korthåll , • reducerad» precisions- m o t s v a r a n d e a r m é n s precisions tavla, avsedd för skjutning p å 50 m a v s t å n d speciella tavlor, arméns terränglinjetavla, pistoltavla o. s. v »internationell», 600 meterstavla, övriga centimeter- och triangeltavla, äldre tavlor (6- och 10-ringade med vit riktprick) m. fl

Verktyg för ningar

—

målanordK l u b b a , spade, s p e t t , h a m m a r e , spik och t å n g

146 Målspaning, rapportering och ordonnanstjänst. Målspaning. En skytt må vara aldrig så skicklig att på skjutbanan få sina träffar placerade tredjedelsfiguren — skall han i fält få användning för ^ sitt gevär och sin skjutskicklighet, måste han äga förmåga att upptäcka sådana mål, som visa sig i fält. Skjutbanornas figurer angiva visserligen en skytts sårbara yta, målytan, men i verkligheten visar icke den utbildade soldaten vare sig tredjedelsfigur eller kvartsfigur, om han kan undvika det. Målspaning är konsten att upptäcka mål i fält, och kunskap i målspaningens konst är icke blott en förutsättning för att man skall få något att skjuta på — den lär även hur man själv skall bära sig åt för att icke giva motståndaren mål för hans vapen. Likaledes är förmåga att bedriva målspaning en förutsättning för att rätt kunna sköta en posts åliggande vid bevakning av ett skyddsföremål. Att bevaka innebär nämligen att s p a n a , att o b s e r v e r a , att r a p p o r t e r a samt att efter förelagd uppgift i varje särskilt fall i n g r i p a mot den eller dem som försöka med list eller våld framtränga mot det man är satt att bevaka. Bevakningen innebär alltså icke blott att man skall vara beredd att förhindra och avvärja. Den ensamma vaktposten har rätt begränsade möjligheter till motvärn. Därför måste den som bevakar i god tid kunna upptäcka att fara hotar, kunna rapportera detta vidare och bereda tid till förstärkning av den hotade platsen. Den motståndare, som vill överlista en post eller skaffa sig inblick bakom postens rygg, försöker först genom spaning förskaffa sig uppfattning om bästa sättet att osedd komma posten inpå livet eller förbi honom. Lyckas posten i tid upptäcka motståndaren redan under hans spaning, som är en förberedelse för en kommande mer våldsam verksamhet, då kan posten taga initiativet från motståndaren, i tid oskadliggöra honom eller beröva honom lusten att fullfölja sina avsikter. Posten, som bevakar i fält, söker liksom jägaren på sitt pass »att se utan att själv bliva sedd». Motståndaren, som spanar, har samma strävan, men har ofta svårare att lyckas, eftersom han i regel måste förflytta sig från plats till plats och icke kan iakttaga samma stillhet som posten. Utbildningen i bevakningstjänst tager först sikte på att bibringa förmåga att observera. Vi kunna även här kalla det förmåga att bedriva målspaning. Övning i målspaning omfattar till en början ett studium ute i terrängen av vad det är, som kan röja en motståndares (en spejares) plats och hur detta kan te sig för hans öga. Studiet övergår till övning i förmåga att göra observationer och draga slutsatser. Av allt detta lär man sig icke blott att upptäcka mål, man lär sig även för egen del vad det är man bör undvika och i varje fall begränsa, om man icke vill giva motståndaren ledning för hans målspaning. Den väl utbildade motståndaren röjer icke sin plats. Men även den välutbildade kan göra misstag och gör det stundom ofrivilligt, och den mindre väl utbildade röjer ofta sin plats av okunnighet och oförsiktighet.

147 Vad är det då, som kan röja den som försöker dölja sig eller vad är det man vid målspaning bör giva akt på? För det första är det r ö r e l s e n , för det andra är det k o n t u r e r n a , för det tredje är det de »spratt» olika b e 1 y s n i n g s förhållanden spela den motståndare, som icke rätt kan bedöma inverkan av dessa, antingen oförmågan beror på mindre god utbildning eller svårigheter, som undandraga sig hans bedömande. Det är t. ex. svårt för en spejare att veta om solreflexen leker i hans kikarglas, om hans svettiga ansikte glänser i solen eller om hans huvud avtecknar sig mot en liten glänta eller en glimt av himlen bakom honom. Med belysning sammanhänga också de många färgernas spel och brytningar. Det är allt detta som skall studeras. Det gäller att skaffa sig jägarblick för villebrådet och dess sätt att uppträda. Detta är målspaningens mål. Vi skola i tur och ordning studera de tre ovan angivna faktorerna. 1. Bör elsen: Rörelsen i »naturens stillhet» är i regel det som snabbast drager uppmärksamheten på sig. Ju snabbare och knyckigare en rörelse utföres, desto lättare syns den. En snabb rörelse är en snabb förändring av bilden och därför lätt att observera. En långsam rörelse är en långsam förändring, som erbjuder större svårigheter att lägga märke till. ju långsammare den utföres. (Mål: Olika slag av »rörelser», spanande skytt, som uppträder rätt och fel, skillnaden i rörelse i terränglinjens riktning och korsande riktningen). »Rör sig» terrängbeklädnaden för vind och blåst är det givetvis svårare att upptäcka en rörelse av annan orsak i samma terräng. Här gäller det att kunna lägga märke till vad som är normalt och onormalt, — grenen, som svajar för vinden och den som svajar eller strävar åt »fel» håll. 2. Konturerna: Terräng och terrängföremål ha sina konturer och linjer, ofta kantiga och oregelbundna i detaljerna. Människan har, liksom det av människohand tillverkade, sina regelbundna karakteristiska linjer och profiler. Det gäller att skaffa sig blick för kontrasten mellan t. ex. stenens kantighet och människans rundade linjer, mellan stenens linjer och sköldmålets regelbundna fyrkant. (Vid målanordningar bör man söka framhålla konturerna genom att välja lämplig bakgrund). 3. Belysningen: Det ligger i sakens natur att belysta mål synas bättre än icke belysta. E t t studium av hur olika mål te sig för olika belysning är mest av intresse for egen kunskap, om vad man bör göra för att undgå att själv bli ett belyst mål. För målspanaren gäller det att öva sin förmåga att spana i skuggan, att kunna leta efter målet, där det är svårast att urskilja detaljerna, ty där söker den väl utbildade motståndaren platsen för sin spaning. Ofta kan han ha lagt sig i skuggan, men genom sina följande åtgärder, t. ex. undanförandet av en skymmande gren, släppar han igenom den solstråle, som kommer hans ansikte att blänka. Bakgrunden förbiser ofta även den utbildade spejaren. Det gäller att skaffa sig blick för skiftningen i den mörka silhuetten mot den ljusare bakgrunden eller tvärtom den ljusa uniformen mot den mörka bakgrunden.

148 Exempel på plan och målinstniktion för övning i målspaning.

Anordning

Signal (olikfärgade)

Rök från gevär

Inoljat vapen avskjutes

P

2¶Mynningsblixt

Skott avgives (ev. blink från ficklampa)

/>

3¶Reflex från kikare

»Solkatt» med fickspegel

4¶Reflex från kartfodral

Kartfodral vrides

Oskyddad skytt

Spaning i vertikalled

Första gången hastigt = fel

Spaning i horisontalled

Andra gången långsamt = rätt

Mål nr

5¶Avser visning av

Fenomen

Rörelse

Målets art

6¶Dold skytt

Kvistar röras

7¶Gevär i anläggningsställning

Ingående i anl.-st.

Stående skytt invid trädstam

Fasta mål

8¶Konturer

Hjälm

9¶Mössa 10

Infanterisköld

11¶Ligg. skytt mot olika slag av bakgrund

12 13

Belysning och färger

Anm.

Skytt i skugga (jämförelse)

» » »

Onaturlig maskering

1 -'-

» » » Jfr samma mål

Fasta mål

»

» »Pappersklädda» fig.

Skyttar i olikfärgade uniformer (jämförelse mot rätt och fel vald bakgrund)

15 16

Skytt i sol

6*»

Anm.

Ansiktets »självljus»

Olja (svett) i ansiktet

Lövmask i barrskogsbryn o. s. v.

Fast mål

^Fasta mål» i ny spaningsriktning förevisas medan »levande» intaga ny plats eller ställning (scenförändring).

149 I detta sammanhang bör man beakta färgernas spel. Naturens färger känner man, den moderna soldatuniformen söker efterlikna dessa, men människans ansikte, en färgad persedel, ett målat instrument kan ofta endast med största svårighet inpassas i färgspelet just på den plats, där man vill spana och skjuta. Den tränade jägarblicken upptäcker snart det mål, som rör sig oförsiktigt, visar en tydlig kontur eller utsätter sig för farlig belysning. Särskilt när det gäller rörelse och belysning och alldeles särskilt när det gäller fenomen som mynningsflamma, solreflex o. d. kan det moment under vilket målet visar sig vara ytterst kort. Träningen bör alltså icke blott avse förmåga att ha ögonen med sig och se medan det finns något att se, det gäller att kunna fixera punkten, där något iakttagits och behålla den i minnet tills man är färdig att rikta kikaren mot punkten. Målet kanske icke längre syns för blotta ögat, man har måhända icke ens stödet av en sammanhängande kontur att rikta kikaren på, men detta är ett mycket vanligt fältmässigt mål — målet, som man icke ser med blotta ögat, men vars befintlighet man vet. Den som är väl utbildad kan ofta bedöma var i terrängen han har att söka sin motståndare genom att spana just där, varest han själv skulle ha sökt spana från just den terrängen. I varje fall glider hans blick hastigare förbi den terräng, där det är osannolikt att en motståndare döljer sig, men spanar desto mer intensivt i den terräng, där det är svårt att upptäcka något. Ögat viU gärna fastna och liksom söka stöd vid de mest framträdande terrängföremålen. Men i medvetandet härom lägger sig icke en spanande skytt vid ett sådant föremål. För bevakningstjänstens rätta bedrivande är det nödvändigt att en post kan bedriva »målspaning» i mörker. I nattens mörker får örat uppfatta vad ögat icke förmår. Man bör lära sig uppfatta och härleda ursprunget till olika slagav ljud, vanliga i fält t. ex. marschtrampet på en väg, ljudet från vapendelars rörelser, signaler o. d. En post skall icke blott lära sig se — han skall även lära sig höra — ja, instinktivt känna, när något sker, som kräver hans ingripande. Utbildningen i målspaning — vid dagsljus och i mörker — är bl. a. ett led i utbildningen för posttjänst. Det fordras mycken övning och lång erfarenhet innan man kommer så långt att man ser alla de små förändringarna i terrängbilden eller uppfattar det ovanliga ljudet i nattens dunkel och förstår att därav draga slutsatser och handla därefter. Färdighet i målspaning måste genom ofta återkommande övningar vidmakthållas och utvecklas.

Anvisningar för ledaren vid övning i målspaning. Första övningen i målspaning bör vara en förevisningsövning, där övningsledaren med tydliga, enkla exempel påvisar t. ex. rörelsens och belysningens inverkan på ett måls synbarhet. Målen utgöras dels av »levande skyttar» dels av figurer (se sid. 143). Figurer av samma slag och utseende lämpa sig bäst för att påvisa belysningens inverkan. Vid målanordningen bör man taga hänsyn till den naturenliga förändringen av belysningens styrka och riktning under dagens lopp. Helst bör man anordna målen dagen före övningen och vid för denna avsedd tid på dagen. Fasta mål

150 äro emellertid i regel så enkla att anordna att man kan utplacera dem strax före övningsavdelningens ankomst. »Levande mål» bör man dock giva sig god tid att instruera och föröva, om man vill försäkra sig om en god övningsregi. Man bör noga utmärka det område, inom vilket övningsavdelningen skall stå eller får röra sig vid sitt målstudium, och man skall förvissa sig om att målen te sig på samma sätt från varje del av området. Övningsledaren bör stå så, att han kan överblicka såväl övningsterrängen som övningstruppen, alltså bakom eller vid sidan av den uppställda avdelningen. All signalering till målen bör skötas av en medhjälpare, som bör stå bakom avdelningen eller osynlig för denna. Ändamålet med övningen förklaras först för eleverna, varvid man förklarar hur övningen tillgår. För att förhindra att någon framgångsrik målspanare i ungdomlig iver ger sin förtjusning till känna med utrop och utpekanden, som kunna giva övriga en icke avsedd vägledning för deras spaning, bör man påpeka att de som upptäcka något skola tillkännagiva detta med t. ex. handuppräckning, ett par steg framåt e. d. Målangivningen bör till en början ske med hjälp av T-formiga s. k. riktkäppar — en i marken nedstucken vridbar käpp med en tvärkäpp, som kan insyftas mot det upptäckta målet. Målangivning bör sedermera övas såväl i samband med fortsatta övningar i målspaning som vid utbildningen i rapportering. Härvid har man god hjälp av terrängtavlor av olika slag, vilka möjliggöra förberedande övningar inomhus. Vid planläggning av övningar bör man icke »taga för sig» för mycket, icke spela med för många mål och framför allt icke visa ovanliga och konstiga mål. Enkla målanordningar, naturliga mål och framhållande av det väsentliga leder snabbast till målet. Eleverna få icke bibringas den uppfattningen att. det är fråga om något svårt — tvärt om — de skola lära sig inse att iakttagelseförmågan i skog och mark är en varje människa given förmåga, naturlig och medfödd, men måhända avtrubbad av generationers liv i städer och samhällen. Beröva icke för många elever möjligheten att få se och lära genom att taga för många i anspråk för målanordningar. E t t par »levande mål» kunna användas i olika riktningar för flera uppgifter. »Scenförändringar» böra anordnas bakom ryggen på övningsavdelningen, medan ett par fasta mål påvisas i en ny riktning. Vid »målspaning» i mörker måste signalsystemet mellan övningsledare och mål utgöras av ljus- eller ljudsignaler t. ex. blinkning med lampa, visselsignaler o. d. Rapporten. En rapport är en skriftlig eller muntlig redogörelse över vad man iakttagit eller på annat sätt fått veta och vilket man anser bör komma till en chefs kännedom. En rapport kan skickas från en lägre chef till en högre, t. ex. från en patrullchef för en spaningspatrull till den som utsänt patrullen, men även en post eller en enskild skytt skall kunna avfatta en rapport över vad han vet eller tagit reda på. Ofta kan den som har något att rapportera icke själv överbringa rapporten. En post t. ex. måste kvarstå på sitt postställe, en patrullchef måste fortsätta sitt uppdrag o. s. v.

151 XA3.

J?acA*

Exempel på skriftlig

'«/? A/

09J0,

rapport.

CA&.J&T' Ink

Avsäniningsort

Nr

WL

Avf^yklgyagrned

*K*2 r&b*f*é*fém*r*

Exempel på skriftlig

/

kl_

nr..

Exp / kl

nr..

^ ^ ° ^ ^ 0 ^ '

?&&&-

rapport.

Anm. I ovanstående rapport förekommande »militära förkortningar» betyda: ch II. bat == chefen för andra bataljonen, 2 - JgrP = andra jägargruppen, grp .= gruppen. Förkortningar användas endast om man är fullt säker på att mottagaren känner betydelsen av dem. 11 404091

152 Rapporten överbringas då med en rapportförare eller en ordonnans. En skriftlig rapport skall tydligt angiva: till vem den är ställd, från vem den är avsänd, avgångsort och avgångstid, själva meddelandet samt i regel en anmälan om vad avsändaren gör, sedan rapporten avsänts. Framföraren av en muntlig rapport anmäler alltid för mottagaren från vem rapporten kommer, skall kunna rätt återgiva själva meddelandet och dessutom kunna svara på frågor angående övriga uppgifter. En rapport skall vara så kortfattad som möjligt utan att man eftersätter tydlighet och fullständighet. En iakttagelse meddelas med angivande av vad man sett, var man sett det, när man sett det och hur man sett det. I rapporten omtalas endast vad man verkligen sett eller hört. Har man sett »en misstänkt rörelse» i ett skogsbryn, en mynningsblixt, en solreflex eller har man hört ett buller eller ett ovanligt ljud så rapporterar man endast detta. Mottagaren har i regel lika lätt att draga slutsatser av vad det kan vara eller betyda som den rapporterande. Vågar rapportskrivaren sig på att draga slutsatser så skall han klart angiva och skilja mellan vad han sett eller hört och vad han tror eller gissar. Detta senare angiver han i så fall t. ex. med ett »sannolikt», »möjligen», »bedömes vara» o. s. v. Ser man t. ex. flera skyttar så rapporterar man det antal man ser och kan räkna sig till. Har man anledning förmoda att det finns fler i närheten kan man med ett »minst» före sifferuppgiften t. ex. »minst tio man» inrymma denna möjlighet i meddelandet. För överdrifter skall man noga akta sig. Fantasi och inbillning spela ofta fula spratt, när nerverna stå på helspänn. Har man icke själv sett utan endast av andra hört, så skall källan till uppgiften angivas t. ex. med inledningen »Enligt uppgift från » ^ Om möjligt skall sådan uppgift kontrolleras innan den rapporteras. Ryktessmideri florerar även på stridsfältet — icke blott i hemorten — och upphovet ar i regel detsamma. Nedanstående exempel på olika slag av rapporter kunna tjäna till ledning vid avfattandet av rapporter. 1. Från posteringen vid Valla bro. Till hemvärnsplutonchefen. Skottlossning hördes vid Valla bro från nordväst klockan 1400. Minst 10 skott. Patrull för undersökning utsänd. Posteringen kvarstår. 2. Från spaningspatrull nr 1. Till hemvärnsplutonchefen. En fyrledig marschkolonn, marschdjup omkring 200 m, 1 ryttare och 2 anspända vagnar passerade vägskälet vid Bro kyrka kl 1510 marschriktning norrut. Patrullen fortsätter mot Mo. 3. Från luftbevakningspost på Harö udde. Till Ett okänt, tvåmotorigt, endäckat flygplan på stor höjd passerade över Harö udde kl 1645 flygriktning nordnordost.

153 4.

Från spaningspatrull nr 3. Till Enligt uppgift av tre civilpersoner från Gråby red en patrull om minst 6 ryttare genom byn natten 6/7—7/7 omkring kl 0300. Ryttarna kommo från Näs och redo mot Nylöten. Patrullen går mot Gråby för att söka bekräftelse. 5. Från lyssnarpost vid Äkroken. Till Motorbuller — sannolikt från stridsvagn, möjligen flera av ljudets styrka att döma — hördes från terrängen öster Bredån natten till 24/7 mellan kl 0300—0400. 6. Exempel på målspaningsrapport: Från Till Minst tre skyttar i skogsbrynet 300 m sydväst Solbacka kl 1500. Skyttarna spanade från liggande ställning mot öster i omkring 1 minut. Den fortsatta verksamheten kunde icke iakttagas. 7. Från Till Solreflex — sannolikt från kikarglas — från Tåby kyrktorn kl 1510. 8. Från Till Blinkning med rött ljus — bedömt vara signalering — iakttogs på Limön kl 2300—2315. Enligt uppgift från fyr vakten på Enudden iakttogs upprepade signaler med vitt sken vid samma tid från havet — sannolikt från fartyg. 9. Från bevakningspatrull nr 1. Till förpostchefen. Skidspår efter minst två skidlöpare framför postering nr 1. Spåren upptäcktes kl 1200. Funnos icke kl 0900, då terrängen avpatrullerades. Exempel på övning för formell utbildning i rapportföring. Deltagarna (eleverna) indelas i grupper om fyra: 1. avsändaren (bör vara äldre elev eller biträdande instruktör), 2. rapportföraren, 3. posten, 4. mottagaren. 1. Avsändaren erhåller rapporten av övningsledaren eller får i uppdrag att själv sammansätta en rapport på grundval av t. ex. resultatet från en målspaning. Rapportens riktiga avfattning bör i senare fallet kontrolleras. Avsändaren meddelar rappörten till rapportföraren. Rapportföraren upprepar (repeterar) rapporten med kraftig röst och tydligt uttal, varvid avsändaren kontrollerar och rättar. När rapportföraren kan rapporten avgår han i språngmarsch. 2. När rapportören passerar posten skall han under fortsatt språngmarsch verkställa föreskriven anmälan och delgiva posten det väsentliga av rapportens innehåll, t. ex. »Rapportkarl från postering vid Valla bro — till hemvärnsplutonchefen. Skottlossning från nordväst.» — Rapportföraren måste börja sin anmälan i god tid för att hava avslutat den senast när han kommer i höjd med posten. Om så icke skett, skall posten hejda honom (tvinga honom att stanna). Fortsatt förflyttning medgives icke förrän posten fullt uppfattat vad han bör veta.

154 3. Rapportföraren framför rapporten till mottagaren lugnt och behärskat. På rapportförarens fråga, om något finnes att meddela avsändaren, kan »mottagaren» svara med ett meddelande i orderform, t. ex. att anbefalla en förflyttning av »avsändarens» uppehållsplats ett visst angivet stycke. 4. Rapportföraren återvänder, passerar ånyo posten, där anmälan i vanlig ordning verkställes och framför ordern till »avsändaren» — nu ordermottagaren. Orderns riktiga uppfattande kan kontrolleras bl. a. på ordermottagarens handlingssätt. Exempel på uppställning till övning i rapportföring. Avsändare

O

O

O

°

Rapportförare

6\

O

O

O

Post

Mottagare

Att iakttaga: a) övningen bedrives upprepade gånger med ombyten mellan innehavarna av övningsbefattningarna. Efter hand ökas svårighetsgraden genom svårare rapporter (med tids-, orts- och styrkeuppgifter) samt genom längre förflyttningsväg; b) vid röststyrka och uttalets tydlighet skall läggas stor vikt, varvid för eleverna klargöres att tjänst utomhus kräver ett helt annat röstläge än inom hemmets och skolans väggar; c) det personliga uppträdandet skall noggrant övervakas och tillrättas (rapportförarens hållning, hälsning, säkerhet och lugn); d) övningen kan även bedrivas i form av tävling. Sådan bör anordnas först sedan erforderlig säkerhet i det formella förfaringssättet vunnits. Brådska och tävlingshets, som leder till oklarhet och osäker uppfattning av det väsentligaste — nämligen rapporten — är direkt skadlig för utbildningen. Vid poängbedömning skall tiden för snabbt framförda rapporter värdesättas endast om rapporten är riktigt framförd.

155 Ordonnansen — rapportföraren. En ordonnans tjänstgör som rapportförare, bud, telefonvakt, m. m. vid staber, centraler och expeditioner. Ordonnansen kan även beordras att åtfölja chef eller befälhavare för att biträda denne och vara till hands under förflyttningar och vid tjänsten på fältet. Genom att skaffa sig erforderliga teoretiska kunskaper och genom praktisk övning blir man snart en god och tillförlitlig rapportförare. För ordonnanstjänst i övrigt räcker det knappast med enbart kunskaper och övning. För att vara en god ordonnans krävas egenskaper av djupare art än dem teori och övning enbart förmå bibringa. Utbildningen i ordonnanstjänst är närmast en fråga om uppfostran. En ordonnans skall vara vaken, uppmärksam, hövlig och skall kunna taga initiativ. I den mån den unge ordonnansen besitter dessa egenskaper, som han tillägnat sig i hemmet, i skolan och i umgänget med goda kamrater, ser han genast vad han bör göra, när han bör ingripa — och när han icke skall göra det. Utan att närmare behöva angiva allt vad som finnes att uträtta för en ung man eller kvinna på en expedition eller i en överordnads eller äldre persons närhet, kan det kort och gott fastslås, att en vaken och uppmärksam ordonnans kan vara till god hjälp och stor nytta. Ordonnansen kan åt sin chef vinna många dyrbara sekunder genom påpassligt ingripande, det må sedan blott vara att den överordnade i sin brådska finner sin kappa till hands, finner dörren öppen och redan där utanför erhåller sin portfölj, som han i brådskan glömt. Den duktige ordonnansen är alltid till hands och aldrig i vägen. Genom att tänka på de många småsakerna, som han är i stånd att hjälpa till med, hjälper han sina överordnade att koncentrera sig på viktigare ting. Tjänsten som rapportförare kräver — förutom ordonnansens vanliga hurtighet och vakenhet — någon utbildning och övning. En rapportförares uppgift är att överbringa ett muntligt eller skriftligt meddelande från en person till en annan. För den skull måste en rapportförare kunna inlära en rapport, snabbt övervinna avståndet mellan avsändare och mottagare samt efter framkomsten korrekt återgiva rapportens innehåll. Även om en rapport är skriftligt avfattad bör en rapportförare äga kännedom om dess innehåll, såvida icke meddelandet är av personlig art och förseglat. En rapportförare kan nämligen bliva tvingad att förstöra den skriftliga handlingen för att förhindra att den faller i obehöriga händer. Om han sedan själv lyckas nå mottagaren, skall han ur minnet kunna återgiva det väsentliga av innehållet. För att snabbt kunna inlära ett meddelande — muntligt eller skriftligt — bör man äga någon kännedom om hur ett meddelande av här berörd art — en rapport eller en order — i regel avfattas (disponeras) och vad den brukar innehålla. Härom kan läsas under »Rapporten». • Kunskap och färdighet kan med övning drivas så långt att rapportföraren själv kan avfatta en rapport över t. ex. resultatet från en målspaning. Skickligheten i rapportföring har nått långt, när en chef efter en händelse kan vända sig till sin åtföljande ordonnans med orden: »Rapportera detta till NN», — och därvid skall han känna sig övertygad om att rapporten blir fullständig (se »Rapporten») och riktig.

156 Vid överbringandet av en rapport skall en ordonnans iakttaga följande: 1. När rapporten meddelas honom skall han försöka rätt uppfatta meddelandets innebörd —• icke blott dess ordalydelse. Utan tillsägelse upprepar (repeterar) han rapporten inför avsändaren. Vid minsta oklarhet begär han förtydligande. Rapportföraren skall särskilt förvissa sig om att han rätt uppfattat sifferuppgifter, tider o. d. Rapportföraren avlägsnar sig aldrig utan att han äger full klarhet om vad han skall framföra, till vem han skall framföra detta och var han skall söka mottagaren. Onödiga frågor böra alltid undvikas. 2. Rapportföraren bör ägna god tid åt att på kartan välja lämpligaste väg. Här komma hans kunskaper i orientering till praktisk användning. Under vägen skall rapportföraren för mötande befälspersoner, poster etc. anmäla vem han är och vart han skall. Bedömer han att den mötande bör få kännedom om rapportens innehåll skall han — utan att låta sig fördröjas — i korthet meddela även detta.

I

II Skriftligt

meddelande

IH e. cl. lämnas.

Ordonnansen gör halt och hälsar (I), stiger fram och lämnar meddelandet (II), tar ett steg tillbaka, hälsar och gör helt om marsch (III).

Ex.: »Rapportförare från posteringen vid Vall till hemvärnskompanichefen. — Eldgivning har hörts från nordväst.» Begär mötande befälsperson att få läsa skriftlig rapport, medgives detta, såvida rapporten icke är personlig och förseglad. Befälsperson, som läst en rapport, skall i så fall teckna sitt namn på kuvertet. 3. Vid framkomsten framföres muntlig rapport lugnt och korrekt, varvid först angives från vem rapporten kommer t. ex.: »Från posteringschefen vid Vall: » Vid överlämnandet av skriftliga rapporter begäres i regel kuvertet med mottagarens signatur som kvitto på överlämnad rapport. 4. Efter överbringandet och innan rapportföraren återvänder tager han reda på om något finnes att meddela avsändaren vid återkomsten till denne t. ex. genom att fråga: »Finnes något att meddela posteringschefen vid Vall?» — eller — »Skall jag avvakta order innan jag återvänder?» 5. Vid återkomsten anmäler man för avsändaren att man utfört uppdraget t. ex. genom att anmäla: »Rapporten om skottlossningen nordväst Vall framförd till hemvärnskompanichefen.»

157 »Spaningspatrullen.» Exempel på tävling i målspaning och rapportering. Övningen avser en patrulls — om chef och minst tre patrulldeltagare — spaning från viss angiven terräng i angiven riktning, framryckning genom terräng efter karta och kompass, avfattande av muntlig rapport, rapportföring samt förflyttning tillbaka efter fullgjort uppdrag. Anordningarna kunna i stort vara av samma slag som vid en tävling i orientering alltså med start, mål och minst en kontroll. Vid kontrollen (kontrollerna) bedrives målspaning. Målspaningsresultatet utgör »kontroll» på att vederbörande nått angiven terräng. Målanordningar: Svårighetsgraden kan varieras efter utbildningsståndpunkten. I allmänhet torde relativt lättupptäckta (fasta) mål böra utställas. Målen skola ställas så att en rapport skall kunna avfattas, där man kan återfinna svar på frågorna vad sågs var, när och hur. För att förhindra ofältmässig spaning bör bland målen ingå minst en levande skytt utrustad med gevär och lösa patroner för att beskjuta de tävlande som uppträda ofältmässigt. Kontrollanter böra dessutom finnas i målspaningsterrängen för att kunna »prickbelasta» sådana patruller, som på ofältmässigt sätt skaffat sig underlag för rapporter eller blivit beskjutna. Flera kontroller med tillfälle till målspaning kunna anordnas. Härigenom vinnes även ökad möjlighet till rapportering. Rapporter skola avfattas muntligt i samband med målspaningen. Rapportförare får göra anteckningar, men skall vid framkomsten till målet framföra rapporten muntligt. Vid målet (i regel samma plats som starten) skall en rapportmottagare finnas för varje patrull. Denne skall efter mottagen rapport nedskriva densamma och överlämna den till övningsledningen, som förser den med anteckning om inkomsttid. På samma sätt förfares med övriga inkommande rapporter. Inkommande rapportförare kvarstanna vid målet. Tid tages, när patrullen i dess helhet återkommit. Bedömning av resultatet kan ske på följande grunder: 1. Rapporten a) Innehållet: Avsändare Mottagare Avgångsort Avgångstid Vad Var När Hur Högsta möjliga

0—2 0—2 0—2 0—2 0—4 0—4 0—4 0—4

158 b) Tiden: Bästa tid för rapport med minst 20 poängs »innehållsvärde» = 20 poäng. Övriga: avdrag med 1 poäng för viss tidsenhet, beroende på banans längd. Tidspoäng för rapport får dock icke överstiga dess innehållsvärde. Ex.: Innehållsvärde 10 poäng, tidspoäng 16 poäng, vilken nedskrives till 10 poäng = summa 20 poäng. c) Högsta poäng pr rapport 44 poäng. 2. Löptid för patrull: Bästa tid giver 25 poäng. Övriga: avdrag med 1 poäng pr viss tidsenhet beroende på banans längd. Ingå flera målspaningsstationer i tävlingen och sålunda rapporternas poängsumma kan bliva högre (48, 72 o. s. v.) bör poängvärde för löptid även ökas, dock får tidspoängen icke bliva högre än rapporternas poängvärde. 3. Poängavdrag: Beskjutning eller ofältmässig spaning medför avdrag av 1—20 poäng enligt kontrollants bedömande.

Statens offentliga utredningar 1940 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) V a t t e n v ä s e n . Skogsbruk. Bergsbruk. Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Betänkande med förslag till lag om ändrad lydelse av 8 Betänkande med förslag till åtgärder för befordrande av produktionen å enskilda skogar i vissa delar av Norrkap. strafflagen m. m. jämte därmed sammanhängande land. [3] författningar. [8] Betänkande med förslag rörande offentliga rättshjälpsanstalter. [11] Industri. Statistisk utredning ang. förvaltningskostnader m. m. i konkurser. [13] Förslag till ändrad lagstiftning om straff för försök till brott. [19] Straffrättskommitténs betänkande med förslag till lagstiftning om förmögenhetsbrott. [20] Handel och sjöfart. Straffrättskommitténs betänkande med förslag till ändring av strafflagen för krigsmakten i vad den berör förmögen- 1938 års tobakshandelsutredning. Betänkande rörande reghetsbrotten. [25] lering av import- ocli detaljhandeln med tobaksvaror. [34] Lagrådets utlåtande över processlagberedningens förslag till rättegångsbalk. [29] Statsförfattning. A l l m ä n s t a t s f ö r v a l t n i n g . Promemoria med förslag till vissa åtgärder mot missbruk av tryckfriheten. [5] Betänkande med förslag till lag med särskilda bestämmelser ang. stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigBfara m. m. [23] Betänkande ang. uppgörelse mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Stockholms stad rörande överståthållarämbetets uppförande å riksstaten m. m. [28] Kommunalförvaltning.

Kommunikationsväsen. Betänkande och förslag ang. förhållandet mellan arbetsuppgifter och löneställning vid statens järnvägar. Dell.[14] Betänkande med förslag rörande skärgårdarnas behov av förbättrade kommunikationer. Del 2. [15] Betänkande med förslag till ändrad lagstiftning ang. s. k. rattfylleri. [17] Betänkande med förslag till organisation av telegrafverket [27] Betänkande med förslag rörande övergång till högertrafik i Sverige. [30] Principbetänkande i trafiksäkerhetsfrågan. [33]

S t a t e n s o c h k o m m u n e r n a s finansväsen. Bank-, kredit- o c h p e n n i n g v ä s e n . Politi.

-

Försäkringsvasen. Betänkande med förslag till lag om krigsskadeersättning. [4] N a t i o n a l e k o n o m i o c h socialpolitik. Betänkande med förslag till lag med vissa bestämmelser om Betänkande med utredning och förslag ang. inrättande av livförsäkring vid krig m. m. [7] fritidsreservat för städernas och de tättbebyggda sam- Betänkande med förslag ang. krigsförsäkring av viss löshällenas befolkning. [12] egendom. [18] Socialvårdskommitténs betänkande. 1. Statistisk undersökning ang. kommunernas ålderdomshem. [22] 2. StatisK y r k o v ä s e n . U n d e r v i s n i n g s v ä s e n . Andlig tisk undersökning rörande de erkända sjukkassorna. [31] odling i övrigt. H ä l s o - o c h sjukvård. Betänkande och förslag ang. reglering av församlingsindelningen i Stockholm och revision av den för huvudstaBetänkande ang. utfärdande av samt ersättning för vissa den gällande lagen om församlingsstyrelse. [1] läkarintyg. [21] 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga. De yngre sjukhus- Svensk namnbok 1940. [10] läkarnas avlönings-, arbets- och bostadsförhållanden. [32] Betänkande och förslag ang. statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet m. m. [24] Betänkande och förslag ang. folkskoleväsendets rationaliAllmänt n ä r i n g s v ä s e n sering. [36] Betänkande med förslag till kungörelse ang. kontroll å Betänkande och förslag ang. värntjänstutbildning för skolhandeln med ost samt viss lagstiftning ang. korvvaror. [9] ungdom. [38] Organiserad samverkan inom svenskt näringsliv. [35] Försvarsväsen. Betänkande ang. omorganisation av arméförvaltningens F a s t e g e n d o m . Jordbruk m e d binäringar. sjukvårdsstyrelse m. m. [2] Betänkande ang. uppgörelse mellan Kungl. Maj:toch kronan samt Stockholms stad rörande vissa markfrågor m. m. i Stockholm. [6] Efterfrågan på jordbruksprodukter och dess känslighet för pris- och inkomstförändringar. [16] Utrikes ärenden. Internationell rätt. Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser ang. bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar. [26] Betänkande ang. lägenhetsupplåtelser åt lappar som lämnat renskötseln. [37] Stockholm 1940, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B. 4'j-ior'i