Förslag till revision av Den svenska evangelieboken.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

s. o ; a STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1941:13 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

FORSLAG TILL

DEN

REVISION

AV

SVENSKA

EVANGELIE BOKEN

Avgivet

av

OS CA B K It O OK

S

T

O

C 1 9

K

H

O

1 L

M

Statens offentliga utredningar 1941 K r o n o l o g i s k

•i.

f ö r t e c k n i n g

Sociala försvarsberedskapskommitten. Betankande. I 7. Förslag till rättegångsbalk av Kung]. Maj:t cen I i februari 1941 godkänt såsom grundval för p?oDel 3. Föralag till krigspensionsförordning m. m. cesslagberedningens fortsatta verksamhot. NirBeckman. 120 s. Fö. stedt. iv, 530 s. Ju. Betankande med förslag rörande restaureringen av 8. Lagberedningens förslag till lag om aktiebolag m. m. Uppsala domkyrka. Uppsala, Almqvist & Wiksell. 1. Lagtext. Norstedt, vij, 141 s. Ju. 82 s. 16 pl. K. 9. Lagberedningens förslag till lag om aktiebolag m. m. 2. Motiv. Norstedt. 720 s. Ju. Åtgärder för bekämpande av homosexualitetens 10. 1938 års pensionssakkunniga. Betänkande med firsamhälisfarliga yttringar. Norstedt. S8 s. Ju. slag till allmänna tjänste- ooh farniljepensionsrägUtredning angående byggnadskostnaderna. Becklementen. Marcus. 435 8. Fi. man. viij, 386 s. S. 11. Betänkande med förslag om inrättande av en statlig brandskola m. m. Beckman. G3 s. K. Betänkande med allmänna riktlinjer för åstadkom12. Betänkande med förslag till förstatligande av cen mande av tidigare inbetalning av utskylder. Del 1. allmänna väghållningen på landet m. m. Beckmiu. Marous. 622 s. Fi. 276 s. K. Betänkande med allmänna riktlinjer för åstadkom13. Förslag till revision av den svenska evangelieboken. mande av tidigare inbetalning av utskylder. Del 2. Norstedt, viij, 478 s. K. Marcus. 143 s. Fi.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetotil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement under vilket utredningen avgivits, t. ex.. E. - ecklesiast kdepartementot, Jo. jordbruksdepartementet! Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordninr (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1941:13 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

FÖRSLAG TILL

DEN

REVISION

AV

SVENSKA

EVANGELIE BOKEN

STOCKHOLM 1941 K UNGT,. BOKTRYCKERIET.

P. A. NORSTEDT & SÖNER

410467 SÄ/

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet.

I en vid 1938 års kyrkomöte väckt motion, nr 26, hemställde biskop TOR ANDR^E, under erinran, bland annat, att kyrkomötet i en nära framtid torde komma att antaga en ny kyrkohandbok, som i visst hänseende kunde komma att kräva omarbetning även av evangelieboken, ävensom att 1936 års kyrkomöte hos Kungl. Maj:t hemställt om förslag till utökning av den till densamma fogade lilla bönboken, att kyrkomötet ville genom underdånig skrivelse hemställa, det Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt låta verkställa en varsam revision av nu gällande evangeliebok. I en likaledes vid 1938 års kyrkomöte väckt motion, nr 51, hemställde rektor N. H. NYMAN, att kyrkomötet måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om åtgärd för åstadkommande av en revision av evangelieboken, vid vilken revision skulle tagas under övervägande möjligheten och lämpligheten av att införa i evangelieboken en ny årgång högmässotexter som gåve en sammanhängande och fulltonig framställning av biblisk kristendom. Kyrkomötets beredningsutskott, till vilket motionerna hänvisades, anslöt sig i sitt i ärendet avgivna betänkande, nr 3, på närmare angivna skäl till det yrkande, som framställts i motionen nr 26, och uttalade därvid det önskemålet, att de förslag, vartill den ifrågasatta revisionen av evangelieboken kunde komma att föranleda, måtte föreläggas kyrkomötet om möjligt samtidigt med det förslag, som kunde komma att framgå av en fortsatt granskning av det för kyrkomötet framlagda, av ärkebiskopen E. EIDEM utarbetade förslaget till revision av kyrkohandboken. Det av rektor Nyman framställda förslaget kunde utskottet däremot icke biträda. I skrivelse den 26 november 1938, nr 27, anhöll kyrkomötet i anledning av ovannämnda motioner samt under åberopande av beredningsutskottets ovannämnda betänkande, nr 3, att Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt låta verkställa en varsam revision av evangelieboken med beaktande av i utskottets motivering framförda synpunkter samt därefter för kyrkomötet för yttrande framlägga förslag i sådant hänseende. III

I en vid 1938 års kyrkomöte väckt motion, nr 18, hemställde kyrkoherde E. MEURLING, att kyrkomötet måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om åtgärder för omarbetning av lectionarierna i En liten bönbok. Med anledning av motionen hemställde kyrkomötet i skrivelse den 26 november 1938, nr 30, att Kungl. Maj:t måtte i samband med en eventuell revision av evangelieboken låta verkställa en översyn eller omarbetning av det till En liten bönbok hörande lectionariet. Genom nådigt beslut den 24 mars 1939 bemyndigades chefen för ecklesiastikdepartementet att dels tillkalla en sakkunnig för att inom departementet utarbeta förslag till den av kyrkomötet begärda revisionen av evangelieboken och av lectionariet i den vid evangelieboken fogade lilla bönboken, dels, i den utsträckning så funnes påkallat, tillkalla särskilda experter för att stå till den sakkunniges förfogande för överläggningar och samråd, dels ock, om så skulle visa sig erforderligt, tillkalla särskild sekreterare. Med anledning av nämnda bemyndigande beslöt departementschefen den 24 mars 1939 att såsom sakkunnig för ifrågavarande ändamål tillkalla undertecknad Krook. Enligt beslut den 13 december 1939 tillkallade departementschefen teologie doktorn G. D. LINDQVIST, kyrkoherden i Söderköpings pastorat A. G. ADELL, kyrkoherden i Bokenäs pastorat G. NELSON och kyrkoherden i Söndrums pastorat, teologie licentiaten K. PETERS att, i den mån så erfordrades, såsom experter biträda mig vid fullgörande av det mig lämnade uppdraget. Genom beslut av departementschefen den 2 december 1940 uppdrogs åt filosofie doktorn G. ÖDMANN att tjänstgöra såsom sekreterare åt mig. Sedan jag numera fullgjort ifrågavarande uppdrag får jag härmed vördsamt överlämna det av mig utarbetade förslaget. Stockholm den 19 april 1941. OSCAR KROOK Gustaf Ödmann

IV

KYRKOÅRET LJdBBATSBUDET är det tredje i Guds heliga lag, som Israel undfick vid Sinai berg. »Tänk på sabbatsdagen, så att du helgar den. Sex dagar skall du arbeta och förrätta alla dina sysslor; men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat; då skall du ingen syssla förrätta, ej heller din son eller din dotter, ej heller din tjänare eller tjänarinna eller dindragare, ej heller främlingen, som är hos dig inom dina portar. Ty på sex dagar gjorde Herren himmelen och jorden och havet och allt vad däruti är, men han vilade på sjunde dagen; därför har Herren välsignat sabbaten och helgat den.» (2 M o s . 20: 8—11.) Alltifrån lagstiftningens dag vid Sinai går sabbaten, enligt Guds stiftelse sin fasta gång genom århundraden och årtusenden. F r å n Israel övertogs den av Islam. Av Herren Jesus Kristus omskapad till söndag, fortsattes den i hans kyrka och skänkes genom världsmissionen till jordens alla folk och stammar. Omätlig är den välsignelse Gud med sabbatens instiftelse skänkt. D e n till stillhet och gudstjänst invigda, ständigt återkommande dagen är en nådens gåva. Genom solårens varv, årstidernas följd och dagens och nattens växling i enlighet med Guds skapelseordning skänker växlingen av sabbatsdagar och arbetsdagar människolivet en ny rytm, en fast ordning lik bröstets hävningar och sänkningar vid andningen. Sabbaten ger vila från arbetet. M e n endast genom att vända sig till Gud finner själen frid. Sabbaten är framförallt given för att människan skall följa Guds kallelse att vända sig honom till möte. Sabbaten är gudstjänstens dag. Till sabbatsdagarnas fasta följd slöto sig i Israel de stora årliga högtider, vilka inpräglade minnena av Guds väldiga gärningar, främst påsken med minnet av befrielsen ur träldomen i Egypten. Trots all sin krämaranda och utåtvända världslighet och trots hedningarnas hån fasthöll Israel segt det tredje budet genom seklen. M e n omsider, i senjudendomen, blev sabbaten till järnhård lag och därmed ett tryckande ok. Herren Jesus måste tillrättavisa sitt folk. »Sabbaten blev gjord för människans skull och icke människan för sabbatens skull.» Såsom Herren förvandlar det gamla och gör det nytt, så omskapade han också sabbaten till söndag. Uppståndelsens dag blev också den första söndagen, då Herren plötsligt stod mitt i kretsen av sina lärjungar, som av fruktan för judarna samlades inom stängda dörrar »på den första veckodagen» (Joh. 20). H a n skänkte dem frid. H a n nyskapade deras t r o . H a n öppnade ny andlig gemenskap med dem. V

Kyrkoåret Medan sabbaten är veckans sista dag är söndagen den första. D e n ä r »Herrens dag». Till söndagarna knyta sig minnena av Herren, hans ord och gärningar. Söndagarna få alla Kristusprägel. En var får sitt särskilda budskap, sitt fasta evangelium. Högtiderna, korsets och uppståndelsens Påsk, Pingst, Epiphania, Jul framväxa. Kyrkoåret tager gestalt. Evangelieboken med den fasta årsringen av evangelier, epistlar och böner uppstår. D e äldsta evangelieböcker vi äga bevarade äro från tredje århundradet. I den romerska kyrkan tillfogades till sön- och högtidsdagarnas följd en mängd helgon- och martyrdagar. D å Luther såg sig tvingad att upprätta ett nytt kyrkoskick, avskaffade han dessa tillsatser, som utträngde de dagar, vilka Gud förordnat för arbetet. Ty även i arbetet skall den kristtrogne tjäna Gud. Arbetet var helgat till kallelse. D ä r e m o t behöll han kyrkans gamla följd av evangelier, epistlar och böner. Dessa äro i stort sett gemensamma för hela kristenheten. Adventétiden med dess fyra söndagar inleder kyrkoåret. Första söndagen i Advent för till minnes Kristi första advent, hans intåg i Jerusalem under folkets hosiannarop. N ä s t a söndag blickar framåt mot Herrens andra advent, hans tillkommelse i härlighet vilken de kristtrogna bida såsom tjänare, som vänta sin herre, trogna den kallelse han anförtrott dem i sitt rikes tjänst i världen. Tredje söndagen i Advent bringar i erinring Herrens vägrödjare, den fjärde budbäraren om glädjen, som Herrens advent invarslar. Med Julkvällen inbryter Jultiden, vilken varar till och med Kyndelsmässa, och präglas av Juldagen samt av Heliga Tre Konungars dag, vilken senare är kyrkans äldsta åt Frälsarens födelse ägnade helgdag. Juldagen följes på Annandagen av den Helige Stefanus' dag, som är kyrkoårets martyrdag, av Söndagen efter Jul, av Nyårsdagen, vilken är Kristi narangivnings och omskärelses dag samt av Söndagen efter nyår, dopets dag. Heliga Tre Konungars dag, Epiphania eller Uppenbarelsens dag följes av sex söndagar, präglade av olika sidor av Kristi frälsarehärlighets allt förvandlande uppenbarelse. Kyndelsmässodagen, vilken högtidlighåller minnet av Jesu frambärande i templet, och vilken bildar Jultidens slutgräns, är den första av kyrkoårets s. k. rörliga helgdagar. D e n firas den 2 februari, därest denna dag är söndag, eljest på närmast följande söndag. Skulle Fastlagssöndag infalla på söndagen efter 2 februari, flyttas Kyndelsmässodagen till söndagen därförinnan. Närmast i samband med Jultidens och Kyndelsmässodagens Kristusminnen står minnet av Frälsarens bebådelse. Jungfrun M a r i a s Bebådelsedag infaller den 25 mars, men firas, om den infaller i den stilla veckan, dagen före Palmsöndag, om den infaller någon av påskdagarna, på tredje dag Påsk. Fastlagssöndagen, Quinquagesima, bildar jämte de två söndagar, av vilka den föregås, Septuagesima och Sexagesima, den oförskyllda nådens och det heliga ordets söndagar, den s. k. Förfaatetlden, vilken bildar inledning till Fadletlden. Förfastetiden räcker till och med tisdagen efter Fastlagssöndag. Följande dag, Askonsdag, börjar Fastetiden, vilken omfattar fyra söndagar: Första, andra och tredje i Fastan samt Midfastosöndag, och varar till och med lördagen efter den sistnämnda. VI

K yr ko å r e t N u inbryter Padäionätiden med de två söndagarna Passionssöndag och Palmsöndag, vilken senare inleder Den ötiUa veckan, under vilken församlingen begrundande stannar inför försoningens hemlighet. Skärtorsdagskvällen helgas av åminnelsen av den heliga nattvardens instiftelse i den natt, då Herren blev förrådd, och följes av Långfredag, korsets dag. Mellan det bågstycke av kyrkoåret vilket representeras av Förfastetid, Fastetid och Passionstid och det följande bågavsnittet, Påsktiden, utgöra Långfredag och Påskdag det sammanbindande ledet. Långfredag och Påskdag höra oupplösligt samman. D e bilda konetd och uppdtåndebené pååk, högtiden skapad av Guds frälsarekärleks allt omvälvande under i Kristi korsdöd och uppståndelse. Påsktiden, Quinquagesimatiden, inledd av Påskdagen och Annandag påsk (Emausdagen), och i närmaste anslutning till dem Första Söndagen efter Påsk, Quasimodogeniti eller Dominica in albis, varar fram till Pingst. I raden av de sex söndagarna efter Påsk har en, den femte, Söndagen Rogate, fått en särskild utprägling som Bönsöndag, förkunnande den i Kristus öppnade böneumgängelsen med Gud och på torsdagen efter Bönsöndag, fyrtio dagar efter Påsk, infaller Kristi Himmelsfärds dag, helgad av Kristi gång till Fadern och hans upphöjelse till den centrala ställning i tillvaron, på Faderns högra sida, vilken tillkommer honom. Pingsttiden, med de båda pingstdagarna, som förkunna evangeliet om den Helige Andes sändning, av Fadern och av Sonen, och av kyrkans födelse, och pingstveckan, följes av Pingstdagens octav, Heliga Trefaldighets dag, ägnad tillbedjan av Faderns, Sonens och Andens gudomsmajestät och erinran om Herren Jesu utsändande av lärjungarna att omvända världen och hans löfte att vara dem nära alla dagar intill tidens ände. Heliga Trefaldighets dag inleder Trefaldighetétiden, vilken, med tjugosex söndagar efter Trefaldighet, sträcker sig fram till kyrkoårets sista söndag, Domsöndagen. Under Trefaldighetstiden infaller den Helige Johannes Döparens dag, Midsommardagen, den 24 juni, den Helige Mikaels dag, den 29 september, vilken firas samma dag, därest denna är söndag, eljest på närmast följande söndag, samt Alla Helgons dag, den 1 november, firad, om denna dag ej är söndag, på närmast följande söndag. Den femte söndagen efter Trefaldighet är apostlarna Petri och Pauli dag. Den sjunde efter Trefaldighet är Kristi Förklarings dag. Bestämmande för varje nytt kyrkoårs gestaltning är Påskdagens tidpunkt — blott Advent och tiden Jul—Heliga Tre Konungars dag samt Johannes Döparens dag är oberoende därav. Påskdagen infaller alltid på första söndagen efter första fullmåne efter vårdagjämningen, den 21 mars. Infogade i ringen av kyrkoårets sön- och helgdagar på dagar, för varje år särskilt bestämda i Kungl. Maj :ts Bönedagsplakat, vilket på Nyårsdagen uppläses från predikstolen, komma, enligt svensk hävd, fyra årliga böndagar Botdagen, Reformationsdagen, Missionsdagen och Tacksägelsedagen.

VII

Kyrkoårets högtider och söndagar

ADVENT FÖRSTA SÖNDAGEN I ADVENT Herreiu advent öppnar himmeLrlketé port INTROITU S Se, din konung kommer till dig, rättfärdig, segerrik. Välsignad vare h a n som kommer, i Herrens namn. Hosianna i höjden. Hojen, I portar, edra huvuden, hojen eder, I eviga dörrar, för a t t ärans konung må draga därin. Ä r a vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, Såsom det v a r av begynnelsen, nu ä r och skall vara, från evighet till evighet. Amen. KOLLEKTBÖN Kom, H e r r e Jesu, i din kyrka, och uppväck genom din kraft våra hjärtan och samveten, a t t vi genom din tröst och under ditt beskärm varda frälsta från våra synders farlighet. D u som lever och regerar med Gud Fader och den Helige Ande, i en gudom, från evighet till evighet. Amen. i—410467

x

Första

söndagen

EPISTEL:

i

advent

Rom. i 3 : 11 — 14.

Den nya dagen _ÄRE BRODER. I veten vad tiden lider, a t t stuniC den nu är inne för eder a t t vakna upp ur sömnen. T y frälsningen är oss nu närmare, än då vi kommo till tro. N a t t e n 12 ä r framskriden, och dagen ä r nära. L å t o m oss därför avlägga mörkrets gärningar och ikläda oss ljusets vapenrustning. Låtom oss föra en hövisk vandel, såsom om dagen, i3 icke med vilt leverne och dryckenskap, icke i otukt och lösaktighet, icke i kiv och avund. Ikläden eder fastmer H e r r e n 14 Jesus Kristus.

EVANGELIUM:

Matt. 21: 1—9.

Herren Jemé drager In i Jerusalem 'ID DEN TIDEN, n ä r Jesus och hans lärjungar nalkaVn des Jerusalem och kommo till Betfage vid Oljeberget, då sände Jesus åstad t v å lärjungar 1 och sade till dem: »Gåna in i byn som ligger mitt framför eder, så skolen I strax finna en åsninna stå d ä r bunden och en fåle bredvid henne; lösen dem och fören dem till mig. O c h om någon säger något3 till eder, så skolen I s v a r a : ' H e r r e n behöver dem'; då skall h a n strax släppa dem.» D e t t a har skett, för a t t det skulle 4 fullbordas, som v a r sagt genom profeten som sade: »Sägen till dottern Sion: 5 ' S e , din konung kommer till dig, saktmodig, ridande p å en åsna, p å en arbetsåsninnas fåle.'» O c h lärjungarna gingo åstad och gjorde såsom Jesus hade 6 befallt dem1 och ledde till honom åsninnan och fålen; och de 7 lade sina mantlar p å denne, och han satte sig därovanpå. O c h folkskaran, som v a r mycket stor, bredde ut sina mänt-8 l a r p å vägen; men somliga skuro kvistar av t r ä d e n och strödde p å vägen. O c h folket, både de som gingo före honom o c h 9 de som följde efter, ropade och sade: 2

Herrens

advent

öppnar

himmelrikets

port

»Hosianna D a v i d s son! Välsignad vare h a n som kommer, i H e r r e n s namn. H o s i a n n a i höjden!» I. HÖGMÄSSA:

Joh. 18: 36, 3 7 .

Sanningens

konung

JESUS SADE till P i l a t u s : » M i t t rike är icke av denna världen. O m mitt rike vore av denna världen, så hade väl mina tjänare kämpat för a t t jag icke skulle bliva överlämnad åt judarna. M e n nu ä r mitt rike icke av denna världen.» 1 3 7 D å sade Pilatus till honom: »Så ä r du dock en konung?» Jesus svarade: »Du säger det själv, a t t jag är en konung. Ja, därtill är jag född, och därtill h a r jag kommit i världen, a t t jag skall vittna för sanningen. V a r och en som ä r av sanningen, han hör min röst.» AFTONSÄNG:

Ps. 24: 1 — 10.

Gören portarna höga

E

N PSALM från Israel. Jorden är H e r r e n s och allt v a d d ä r p å är, jordens krets 2 och de som bo därpå. T y han ä r den som h a r lagt hennes grund på haven, den som p å strömmarna h a r berett henne fäste. 3 V e m får gå upp p å H e r r e n s berg, och vem får t r ä d a in 4i hans helgedom? D e n som h a r oskyldiga händer och rent hjärta, den som icke vänder sin själ till lögn och den som 5 icke svär falskt. H a n skall undfå välsignelse av H e r r e n 6 och rättfärdighet av sin frälsnings Gud. Sådant ä r det släkte som frågar efter honom; de som söka ditt ansikte, de äro Jakobs barn. 7 Hojen, I portar, edra huvuden, hojen eder, I eviga dör8 r a r , för a t t ärans konung må draga därin. V e m ä r d å ärans konung? D e t ä r H e r r e n , stark och väldig, H e r r e n , väldig i strid. 3

Första

söndagen

i

advent

Hojen, I portar, edra huvuden, hojen dem, I eviga dör- 9 rar, för att ärans konung må draga därin. Vem är dåio denne ärans konung? Det är Herren Sebaot; han är ärans konung. II. HÖGMÄSSA:

Luk. 4: 16—22.

Skriftens fullbordan i Nåsarets synagoga I Jj JESUS KOM till Nasaret, där han var uppfödd, gick han på sabbatsdagen, såsom hans sed var, in i synagogan; och där stod han upp till att föreläsa. D å räckte 17 man åt honom profeten Esaias' bok; och när han öppnade boken, fick han se det ställe där det stod skrivet: l8 »Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig. H a n har sänt mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga, till att predika frihet för de fångna och syn för de blinda, ja, till att giva de förtryckta frihet och till att predika ett nådens år från Herren.» 19 Sedan lade han ihop boken och gav den tillbaka åt tjänaren 20 och satte sig ned. Och alla som voro i synagogan hade sina ögon fästa på honom. D å begynte han tala och sade till dem: 91 »I dag är detta skriftens ord fullbordat inför edra öron.» Och de gåvo honom alla sitt vittnesbörd och förundrade sig 22 över de nådens ord som utgingo från hans mun.

AFTONSÅNG:

s.

Jes. 62: 10—12.

Guds baner reses för folken

A SÄGER Herrens profet: Dragen ut, dragen ut genom portarna, bereden väg för folket; banen, ja, banen en farväg, rensen den från stenar, resen upp ett baner för folken. Hör, Herren höjer ett rop, n och det når till jordens ända: Sägen till dottern Sion: Se, A

Herrens

advent

öppnar

himmelrikets

port

din frälsning kommer. S e , h a n h a r med sig sin lön, och 12 hans segerbyte går framför honom. O c h m a n skall kalla dem »det heliga folket», »Herrens förlossade»; och dig själv skall m a n kalla »den mångbesökta staden», »staden som ej v a r d e r övergiven». BÖN H e r r e , v å r Gud, himmelske Fader, dig hembära vi tacksägelse, lovsång och pris i all evighet, för a t t du värdigats skänka oss din Son, sanningens konung, a t t fria oss från syndens, dödens och djävulens tyranni. V i bedja dig: Värdigas genom din Helige Ande regera oss, att vi stadigt hålla oss till honom allena och ej, som världen, taga anstöt a v hans utvärtes ringhet och förakta hans ord, utan genom fast förtröstan till honom v a r d a saliga evinnerligen. Amen. HÖGTIDSBÖN H e r r e , Jesus Kristus. V i tacka dig a t t du som kom till Israel, en rättfärdig och en hjälpare, under detta nya kyrkoår alltjämt kommer till din församling, a t t predika glädjens budskap för de fattiga, a t t läka de i hjärtat förkrossade, a t t förkunna de fångna frihet och de blinda syn. Giv oss, genom din Helige Ande, a t t med villiga hjärtan mottaga dig och med fröjd hylla dig såsom v å r konung. Styrk oss a t t frimodigt vänta din tillkommelse, a t t vi med alla dem som i tron förbidat din ankomst, få ingå i din glädje. Amen.

ANDRA SÖNDAGEN I ADVENT Tidernas höst och Guds rikes vår KOLLEKTBÖN O H e r r e Gud, du som h a r kallat oss att bereda väg i världen för din enfödde Son, Jesus Kristus. Förläna oss nåd a t t , i stadig förbidan p å hans återkomst i härlighet, med rena hjärtan tjäna dig. Genom samme din Son, Jesus Kristus, v å r H e r r e , vilken lever och regerar med dig och den Helige Ande, från evighet till evighet. Amen.

Andra

söndagen

EPISTEL:

i

advent

i Kor. 4: 1—5.

Alla hjärtans rådslag skola uppenbaras J\^ÄRE BRÖDER. Såsom Kristi tjänare och såsom förvaltare av Guds hemligheter, så m å man anse oss. V a d man 2 nu därutöver söker hos förvaltare är a t t en sådan må befinnas v a r a trogen. F ö r mig betyder det likväl föga a t t 13 —• eller överhuvud någon mänsklig domstol — sätten eder till doms över mig. Ja, jag vill icke ens s ä t t a mig till doms över mig själv. T y väl v e t jag intet med mig, men därigenom4 ä r jag icke rättfärdigad; det är H e r r e n som sitter till doms över mig. D o m e n därför icke förrän tid är, icke förrän 5 H e r r e n kommer, h a n som skall draga fram i ljuset vad som är fördolt i mörker och uppenbara alla hjärtans rådslag. O c h då skall v a r och en undfå av Gud den berömmelse som honom tillkommer.

EVANGELIUM:

Luk. 21: 25—36.

Beredskap för Herrens andra advent VlD DEN TIDEN sade Jesus till sina lärjungar: »Tecken skola ske i solen och i månen och i stjärnorna, och p å jorden skall ångest komma över folken, och de skola stå rådlösa vid havets och vågornas dån, då nu människor uppgiva andan 26 av förskräckelse och ängslan för det som skall övergå v ä r l den; ty himmelens m a k t e r skola bäva. O c h då skall man 27 få se ' M ä n n i s k o s o n e n komma i en sky', med stor makt och härlighet. M e n n ä r detta begynner ske, då mån I resa eder 28 upp och upplyfta edra huvuden, t y då nalkas eder förlossning.» O c h h a n framställde för dem en liknelse: »Sen p å fikon-29 t r ä d e t och p å alla a n d r a t r ä d . N ä r I fån se a t t de skjuta 3o knopp, då veten I av eder själva a t t sommaren r e d a n ä r n ä r a . Likaså, n ä r I sen detta ske, då kunnen I ock veta att3i Guds rike ä r nära. 1 Sannerligen säger jag eder: D e t t a släkte 32 skall icke förgås, förrän allt d e t t a sker. Himmel och jord 33 skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås. M e n tagen34 eder till v a r a för a t t l å t a edra hjärtan förtyngas av omått6

Tidernas

höst

och Guds

rikes

vår

lighet och dryckenskap och timliga omsorger, så att den 35 dagen kommer på eder oförtänkt; ty såsom en snara skall 36den komma över hela jordens alla inbyggare. Men vaken alltjämt, och bedjen att I mån kunna undfly allt detta som skall komma, och kunna bestå inför Människosonen.»

HÖGMÄSSA: Omgjordade

Luk. 12: 35—40.

länder och brinnande

lampor

jt

JESUS SADE till sina lärjungar: »Haven edra länder 36 o m g j o r d a d e o c h e d r a l a m p o r b r i n n a n d e . O c h v å r e n I l i k a tjänare som v ä n t a p å a t t deras herre skall b r y t a u p p från bröllopet, för a t t strax kunna öppna för honom, n ä r h a n 3 7 kommer och klappar. Saliga äro de tjänare som deras herre finner vakande, när han kommer. Sannerligen säger jag eder: Han skall fästa upp sin klädnad och låta dem taga plats 38 vid bordet och själv gå fram och betjäna dem. Och vare sig han kommer under den andra nattvakten eller under den 39tredje och finner dem så göra — saliga äro de då. Men det förstån I väl, att om husbonden visste vilken stund tjuven skulle komma, så tillstadde han icke att någon bröt sig in 40 i hans hus. Så våren ock I redo; ty i en stund då I icke vanten det skall Människosonen komma.»

AFTONSÄNG: Hebr. 10: 35—39. Frimodiga

och redobogna

tjänare

JyLlNA BRÖDER. Kasten icke bort eder frimodighet, 36 som ju har med sig stor lön. I behoven nämligen ståndaktighet 3 7 för att kunna göra Guds vilja och få vad utlovat är. Ty »ännu en helt liten tid, så kommer den som skall komma, och han 38 skall icke dröja;1 och min rättfärdige skall leva av tro. Men om någon drager sig undan, så finner min själ icke behag i honom». 39 Dock, vi höra icke till dem som draga sig undan, sig själva till fördärv; vi höra till dem som tro och så vinna sina själar. 7

Andra

söndagen

i

advent

II. HÖGMÄSSA: Matt. 20: 14—3o. Anförtrodda

pund

JESUS SADE till sina lärjungar: »Det skall ske med himmelriket, likasom när en man som ville fara utrikes kallade till sig sina tjänare och överlämnade åt dem sina ägodelar; åt en gav han fem pund, åt en annan två 16 och åt en tredje ett pund, åt var och en efter hans förmåga, och for så utrikes. Strax gick då den som hade fått de fem 16 punden bort och förvaltade dem så, att han med dem vann andra fem pund. Den som hade fått de två punden vann 17 på samma sätt andra två. Men den som hade fått ett pund 18 gick bort och grävde en grop i jorden och gömde där sin herres penningar. En lång tid därefter kom tjänarnas herre 19 hem och höll räkenskap med dem. D å trädde den fram, som 20 hade fått de fem punden, och bar fram andra fem pund och sade: 'Herre, du överlämnade åt mig fem pund; se, andra fem pund har jag vunnit.' 1 Hans herre svarade honom: 'Rätt21 så, du gode och trogne tjänare 1 N ä r du var satt över det som ringa är, var du trogen; jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.'1 Så trädde ock den fram, som hade 22 fått de två punden, och sade: 'Herre, du överlämnade åt mig två pund; se, andra två pund har jag vunnit.' Hans 2 3 herre svarade honom: 'Rätt så, du gode och trogne tjänare! N ä r du var satt över det som ringa är, var du trogen; jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.' Sedan trädde ock den fram, som hade fått ett pund, och sade: 24 'Herre, jag hade lärt känna dig såsom en sträng man, som vill skörda, där du icke har sått, och inbärga, där du icke har utstrött; och av fruktan för dig gick jag bort och gömde dittaö pund i jorden. Se här har du vad dig tillhör.' 1 D å svarade 26 hans herre och sade till honom: ' D u onde och late tjänare, du visste att jag vill skörda, där jag icke har sått, och inbärga där jag icke har utstrött? D å borde du också hava satt in 27 mina penningar i en bank, så att jag hade fått igen mitt med ränta, när jag kom hem. Tagen därför ifrån honom hans 28 pund, och given det åt den som har de tio punden. Ty var 29 8

Tidernas

höst

och

Guds

rikes

vår

och en som har, åt honom skall v a r d a givet, så a t t h a n får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också 3odet han har. O c h kasten den oduglige tjänaren ut i mörkret härutanför.' D ä r skall v a r a gråt och tandagnisslan.»

AFTONSÄNG:

Uppb. 2: 1—7.

Andens maning till församlingen

i Efesus

kJÄ SÄGER han som håller de sju stjärnorna i sin högra hand, han som går omkring bland de sju gyllene ljusstakarna: 2 Jag känner dina gärningar och ditt arbete och din ståndaktighet, och jag vet a t t du icke kan lida onda människor; du h a r prövat dem som säga sig v a r a apostlar, men icke äro 3 det, och har funnit dem v a r a lögnare. O c h du ä r ståndaktig och h a r burit mycket för mitt namns skull och h a r 4icke förtröttats. M e n jag h a r det emot dig, a t t du h a r över5 givit din första kärlek. B e t ä n k då varifrån du h a r fallit, och b ä t t r a dig, och gör åter sådana gärningar som du gjorde under din första tid. V a r o m icke, så skall jag komma över dig och skall flytta din ljusstake från dess plats, såframt du icke gör bättring. 6 M e n den berömmelsen h a r du, a t t du h a t a r nikolaiternas —• D e n som h a r öra, han 7 gärningar, som också jag h a t a r . höre vad Anden säger till församlingarna. D e n som vinner seger, åt honom skall jag giva att ä t a av livets t r ä d , som står i Guds paradis. BÖN O Herre Gud, himmelske Fader, som låtit din Son komma i världen a t t upprätta ditt herravälde, vi tacka dig, att du i honom utkorat oss till dina barn och kallat oss att tjäna honom och hans rikes sak på jorden. V i bedja dig: Giv oss nåd att under vårt jordelivs dagar redligen arbeta i den kallelse du anförtrott oss och förläna oss, när evighetens morgon bräcker, a t t med alla kristtrogna få del i den himmelska glädjen. Amen.

Tredje

söndagen

i

advent

TREDJE SÖNDAGEN I ADVENT Herrens vägrödjare KOLLEKTBÖN Himmelske Fader. Vi bedja dig: Böj dina öron till våra böner, upplys våra samveten, rena v å r a hjärtan, och visa oss dina vägar. Genom din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e .

Amen.

EPISTEL: Rom. i5: 4—13. Telningen från Jessais rot .ARE BRODER. Allt v a d som fordom h a r blivit skriJC vet, det är skrivet oss till undervisning, för a t t vi, genom ståndaktighet och genom den t r ö s t som skrifterna giva, skola b e v a r a v å r t hopp. O c h ståndaktighetens och tröstens Gud 5 give eder att v a r a ens till sinnes med v a r a n d r a i Kristi Jesu efterföljelse, så a t t I endräktigt och med en mun prisen v å r 6 H e r r e s , Jesu Kristi, Gud och F a d e r . D ä r f ö r må den ene av eder vänligt upptaga den andre, 7 såsom Kristus, Gud till ä r a , h a r upptagit eder. V a d jag vill 8 säga är detta: F ö r de omskurna h a r Kristus blivit en tjänare, till ett vittnesbörd om Guds sannfärdighet, för a t t bekräfta de löften som hade givits å t fäderna; hedningarna åter hava9 fått prisa Gud för hans barmhärtighets skull. S å är ock skrivet: »Fördenskull vill jag prisa dig bland hedningarna och lovsjunga ditt namn.» O c h åter heter det: 10 »Jublen, I hedningar, med hans folk»; så ock: 11 »Loven H e r r e n , alla hedningar, ja, honom prise alla folk.» S å säger ock E s a i a s : »Telningen från Jessais rot skall 12 komma, ja, han som skall stå upp för a t t r å d a över hed10

Herrens

v ä g r ö dj

are

i3ningarna; p å honom skola hedningarna hoppas.» M e n hoppets Gud uppfylle eder med all glädje och frid i tron, så att I haven ett överflödande hopp i den helige Andes kraft.

EVANGELIUM:

Matt. n : 2 - 1 0 .

Adventsfrågan VID DEN TIDEN, när Johannes i sitt fängelse fick höra om Kristi gärningar, sände h a n bud med sina lärjungar 1 3 och lät fråga honom: »Är du den som skulle komma, eller 4 skola vi förbida någon annan?» D å svarade Jesus och sade till dem: »Gån tillbaka och omtalen för Johannes vad I 5 hören och sen: blinda få sin syn, halta gå, spetälska bliva rena, döva höra, döda uppstå, och 'för fattiga förkunnas 6glädjens budskap'. O c h salig ä r den för vilken jag icke bliver en stötesten.» N ä r dessa sedan gingo bort, begynte Jesus tala till folket 7 om Johannes: »Varför v a r det I gingen ut i öknen? V a r det för a t t se 8 ett r ö r som drives hit och dit av vinden? Eller varför gingen I ut? V a r det för a t t se en människa klädd i fina kläder? D e som b ä r a fina kläder, dem finnen I ju i konungapalatsen. 1 Ja, 9 V a r f ö r gingen I då ut? V a r det för a t t se en profet? iojag säger eder: Ännu mer än en profet är han. 1 H a n är den om vilket det ä r skrivet: ' S e , jag sänder ut min ängel framför dig, och han skall bereda vägen för dig.'»

I. HÖGMÄSSA:

Matt. 11: 11 — 19.

Allvar och sorglöshet inför himmelrikets

advent

JESUS SADE till folket: »Sannerligen säger jag eder: Bland dem som äro födda av kvinnor h a r ingen uppstått, som h a r varit större än Johannes d ö p a r e n ; men den som i2 är minst i himmelriket ä r likväl större än han. O c h från 11

Tredje

söndagen

i

advent

Johannes döparens dagar intill denna stund tränger himmelriket fram med storm, och människor storma fram och rycka det till sig. Ty alla profeterna och lagen h a v a profeterat intill i3 Johannes; 1 och om I viljen t r o det: han ä r Elias, den som 14 skulle komma. D e n som h a r öron, han höre. i3 M e n vad skall jag likna detta släkte vid? D e t är likt 16 b a r n som sitta p å torgen och ropa till a n d r a barn 1 och säga: i7 ' V i hava spelat för eder, och I haven icke dansat; vi h a v a sjungit sorgesång, och I haven icke jämrat eder.' Ty Johannes kom, och han varken ä t e r eller dricker, och 18 så säger man: ' H a n är besatt av en ond ande.' 1 Människo-19 sonen kom, och han både ä t e r och dricker, och nu säger man: ' S e vilken frossare och vindrinkare h a n är, en publikaners och syndares v ä n ! ' M e n V i s h e t e n h a r fått r ä t t av sina barn.» AFTONSÄNG:

2 Petr. 1: 19—21.

Morgonstjärnans

uppgång

JVLlNA ÄLSKADE. I gören väl, om I akten på det profetiska ordet, såsom p å ett ljus som lyser i en dyster vildmark, till dess att dagen gryr, och morgonstjärnan går upp i edra hjärtan. M e n det mån I framför allt veta, a t t 20 ingen profetia i något skriftens ord kan av någon människas egen kraft utläggas. Ty ingen profetia h a r någonsin fram-21 kommit av en människas vilja, u t a n därigenom a t t människor, drivna av den helige Ande, t a l a d e vad som gavs dem från Gud. II. HÖGMÄSSA: Luk. 3: 1 —15.

Bereden väg för

Herren

-L FEMTONDE ARET av kejsar Tiberius' regering, n ä r Pontius Pilatus v a r landshövding i Judeen, och H e r o d e s v a r landsfurste i Galileen, och hans broder Filippus landsfurste i Itureen och Trakonitis-landet, och Lysanias landsfurste i Abilene, p å den tid då H a n n a s v a r överstepräst jämte Kaifas 2 12

Herrens

v ä g r ö dj

are

—• då kom Guds befallning till Johannes, S a k a r i a s ' son, i 3 öknen; och han gick åstad och predikade i hela t r a k t e n om4 kring J o r d a n bättringens döpelse till syndernas förlåtelse. S å xippfylldes vad som ä r skrivet i profeten E s a i a s ' utsagors bok: » H ö r rösten av en som r o p a r i öknen: ' B e r e d e n vägen för H e r r e n , gören stigarna jämna för honom. 5 Alla dalar skola fyllas och alla berg och höjder s ä n k a s ; vad krokigt är skall bliva r a k väg, och vad oländigt ä r skall bliva släta stigar; 6 och allt kött skall se Guds frälsning.'» 7 H a n sade nu till folket som kom ut för a t t l å t a döpa sig av honom: »I huggormars avföda, vem h a r ingivit eder a t t 8 söka komma undan den tillstundande vredesdomen? B ä r e n då ock sådan frukt som tillhör bättringen. O c h sägen icke vid eder själva: ' V i h a v a ju A b r a h a m till fader'; ty jag säger eder a t t Gud av dessa stenar k a n uppväcka b a r n åt A b r a h a m . 9 R e d a n ä r också y x a n satt till roten p å träden; så bliver då v a r t t r ä d som icke b ä r god frukt avhugget och kastat i elden.» io O c h folket frågade honom och sade: »Vad skola vi då ii göra?» 1 H a n svarade och sade till dem: »Den som h a r t v å livklädnader, han dele med sig å t den som icke h a r någon; is och den som h a r matförråd, han göre sammalunda.» S å kommo ock publikaner för a t t l å t a döpa sig, och de sade 13till honom: » M ä s t a r e , vad skola vi göra?»' H a n s v a r a d e dem: »Kraven icke ut mer än vad som ä r eder föreskrivet.» 1 14Också krigsmän frågade honom och sade: »Vad skola då vi göra?» H a n svarade dem: »Tilltvingen eder icke penningar av någon, genom hot eller p å annat otillbörligt sätt, u t a n låten eder nöja med eder sold.» i5 O c h folket gick där i förbidan, och alla undrade i sina hjärtan om Johannes icke till äventyrs vore Messias. AFTONSÄNG:

s

Glädjens

Jes. 40: 9—11.

budbärarinna

Å SÄGER H e r r e n s profet: Stig upp p å ett högt berg, Sion, du glädjens b u d b ä r a r i n n a ; häv upp din röst med kraft, Jerusalem, du glädjens budbärarinna; häv upp den u t a n fruk*3

Fj ä r d e söndagen

i

advent

tan, säg till Juda städer: »Se d ä r ä r eder Gud!» 1 Ja, Herren, 10 H e r r e n kommer med väldighet, och hans arm visar sin makt. Se, h a n h a r med sig sin lön, och hans segerbyte går framför honom. H a n för sin hjord i bet såsom en herde, h a n n samlar lammen i sin famn och b ä r dem i sitt sköte. BÖN O H e r r e Gud, himmelske Fader, som låtit din Son, vår H e r r e Jesus Kristus, varda människa, a t t strida för oss mot synd och död och a t t skänka oss evigt liv. V i bedja dig: Lys och led våra hjärtan och samveten med din Helige Ande, a t t vi i botfärdighet och tro giva akt allenast på ditt ord och löfte och icke hemfalla till övermod och stolthet eller till klenmod och förtvivlan, utan bliva funna i skaran av dem som icke taga anstöt av din Son, Jesus Kristus, och så varda evigt saliga genom honom. Amen.

FJÄRDE SÖNDAGEN I ADVENT Glädjen över Herrens advent KOLLEKTBÖN O H e r r e Gud, du som sänt Johannes Döparen att bära vittnesbörd om sanningen: din uppenbarelse i vår H e r r e Jesus Kristus. V i bedja dig: Förläna oss nåd att här på jorden så mottaga denne din Son, ditt väsens avbild och din härlighets återsken, att vi också månde få skåda hans härlighet i himmelen och sjunga din äras lovsång i den eviga glädjen. Amen.

EPISTEL:

Den frid

Fil. 4: 4—7.

som övergår allt förstånd

JX.ÄRE BRÖDER. Glädjen eder i H e r r e n alltid. Å t e r vill jag säga: Glädjen eder. 1 L å t e n edert saktmod bliva kun-5 nigt för alla människor. H e r r e n ä r nära! 1 Gören eder intet6 bekymmer, utan låten i allting edra önskningar bliva kunniga

M

Glädjen

över

Herrens

advent

7 inför

Gud, genom åkallan och bön, med tacksägelse. Så skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara edra hjärtan och edra t a n k a r , i Kristus Jesus. E V A N G E L I U M : Joh. i : 19—28.

Rösten som ropar i öknen A-JETTA ÄR v a d Johannes vittnade, n ä r judarna hade sänt till honom präster och leviter från Jerusalem för a t t 20fråga honom vem han var. H a n s v a r a d e öppet och förnekade 21 icke; h a n sade öppet: »Jag ä r icke Messias.» 1 Å t e r frågade de honom: »Vad ä r du då? Ä r du Elias?» H a n s v a r a d e : »Det ä r jag icke.» — »Är du Profeten?» H a n svarade: »Nej.»1 22 D å sade de till honom: »Vem ä r du då? Säg oss det, så a t t vi kunna giva dem svar, som h a v a sänt oss. V a d säger du 1 H a n s v a r a d e : »Jag ä r rösten av en som 2 3om dig själv?» ropar i öknen: 'Jämnen vägen för H e r r e n ' , såsom profeten 24 Esaias sade.» O c h männen voro utsända ifrån fariséerna. 1 25 O c h de frågade honom och sade till honom: »Varför döper du då, om du icke är Messias, ej heller Elias, ej heller 26Profeten?» 1 Johannes svarade dem och sade: »Jag döper i vatten; men mitt ibland eder s t å r en som I icke kännen: 27 han som kommer efter mig, vilkens skorem jag icke är v ä r dig a t t upplösa.» 28 D e t t a skedde i Betania, p å a n d r a sidan Jordan, där Johannes döpte. I. HÖGMÄSSA:

Joh. 3: 22—36.

Brudgummens

vän

VID DEN TIDEN begav sig Jesus med sina lärjungar till den judiska landsbygden, och d ä r vistades han med dem 23 och döpte. M e n också Johannes döpte, i Enon, n ä r a Salim, t y där fanns mycket vatten; och folket kom dit och lät döpa 24 sig. Johannes hade nämligen ännu icke blivit kastad i fängelse. x

F j ä r d e söndagen

i

advent

D å uppstod mellan Johannes' lärjungar och en jude en 25 tvist om reningen. O c h de kommo till Johannes och sade till 26 honom: »Rabbi, se, den som v a r hos dig p å a n d r a sidan Jordan, den som du har vittnat om, han döper, och alla komma till honom.» 1 Johannes svarade och sade: »En människa27 kan intet taga, om det icke bliver henne givet frånhimmelen. 1 I kunnen själva giva mig det vittnesbördet a t t jag s a d e : 'Icke28 ä r jag Messias; jag är allenast sänd framför honom.' Brud-29 gum är den som h a r bruden; men brudgummens vän, som s t å r d ä r och hör p å honom, han gläder sig storligen å t brudgummens röst. D e n glädjen är mig nu given i fullt mått. 1 Det3o ä r såsom sig bör att han växer till, och a t t jag förminskas. — D e n som kommer ovanifrån, han ä r över alla; den som är från3i jorden, han är av jorden, och av jorden t a l a r han. Ja, den som kommer från himmelen, han är över alla, 1 och v a d h a n 32 h a r sett och hört, det vittnar han om; och likväl tager ingen emot hans vittnesbörd. M e n om någon tager emot hans 33 vittnesbörd, så bekräftar han därmed a t t Gud ä r sannfärdig. T y den som Gud h a r sänt, han t a l a r Guds ord; Gud giver34 nämligen icke Anden efter mått. F a d e r n älskar Sonen, och35 allt h a r han givit i hans hand. D e n som t r o r p å Sonen, han36 h a r evigt liv; men den som icke hörsammar Sonen, h a n skall icke få se livet, utan Guds vrede förbliver över honom.»

AFTONSÄNG:

1 Petr. 1: 8—13.

Glädjen över Herren Jesus

Kristus

JVLlNA ÄLSKADE. F a s t ä n I ännu icke sen Kristus, t r o n I dock p å honom och fröjden eder över honom med outsäglig och härlig glädje, då I nu a r e n p å väg a t t vinna 9 det som är målet för eder tro, nämligen edra själars frälsning. Angående denna frälsning h a v a profeter ivrigt forskat och 10 rannsakat, de som profeterade om den nåd som skulle vederfaras eder. D e h a v a rannsakat för a t t finna vilken och h u r u - n dan tid det v a r som Kristi Ande i dem hänvisade till, n ä r h a n förebådade de lidanden som skulle vederfaras Kristus, och den härlighet som därefter skulle följa. O c h det blev uppen-12 b a r a t för dem att det icke v a r sig själva, utan eder, som de tjänade härmed. O m samma ting h a r nu en förkunnelse 16

Glädjen

över

Herrens

advent

kommit till eder genom de män som i helig ande, nedsänd från himmelen, h a v a för eder predikat evangelium; och i de tingen åstunda jämväl änglar att skåda in. O mg jorden därför edert sinnes länder och våren nyktra; a3 och sätten med full tillit edert hopp till den nåd som bjudes eder i och med Jesu Kristi uppenbarelse.

II. HÖGMÄSSA: Joh. 5: 33—39. Den brinnande, skinande

lampan

t/ESUS SADE till judarna: »I haven sänt bud till Jo34 hannes, och han h a r vittnat för sanningen. D o c k , det är icke av någon människa som jag tager emot vittnesbörd om mig; men jag säger detta, för a t t I skolen bliva frälsta. 35 H a n v a r den brinnande, skinande lampan, och för en liten 36 stund villen I fröjdas i dess ljus. M e n jag h a r ett vittnesbörd om mig, som är förmer ä n Johannes' vittnesbörd: de gärningar som F a d e r n h a r givit mig a t t fullborda, just de gärningar som jag gör, de vittna om mig, a t t F a d e r n h a r sänt 3 7 mig. Ja, Fadern, som h a r sänt mig, han h a r själv vittnat om mig. H a n s röst haven I aldrig någonsin hört, ej heller 38 haven I sett hans gestalt, 1 och hans ord haven I icke låtit förbliva i eder. Ty den han h a r sänt, honom t r o n I icke. 3 9 I rannsaken skrifterna, därför att I menen eder i dem h a v a evigt liv; och det ä r dessa som vittna om mig.»

AFTONSÄNG:

Ljuvliga

Jes. 5 2 : 7 - 1 0 .

äro glädjebudbärarens

fotsteg

LJÅ SÄGER H e r r e n s profet: H u r u ljuvliga äro icke glädjebudbärarens fotsteg, n ä r han kommer över bergen, för a t t förkunna frid och frambära gott budskap och förkunna frälsning, 8i det han säger till Sion: »Din Gud ä r nu konung!» 1 H ö r huru dina v ä k t a r e upphäva sin röst och jubla allasammans, ty de 9 se för sina ögon huru H e r r e n vänder tillbaka till Sion. Ja, 2—410467

F j ä r d e söndagen

i

advent

bristen ut i jubel tillsammans, I Jerusalems ruiner; ty Herren tröstar sitt folk, han förlossar Jerusalem. Herren blottar sin 10 heliga arm inför alla hedningars ögon, och alla jordens ändar få se vår Guds frälsning. BÖN Herre, vår Gud, himmelske Fader, du som utkorat den helige Johannes Döparen till Jesu Kristi förelöpare, på det att ditt folk skulle r ä t t mottaga denne din Son. V i bedja dig: Förstör i våra hjärtan vantrons falska tröstegrunder och nedbryt otrons motstånd. Förläna oss nåd a t t i sann tro mottaga frälsningens gåva, vilken du i Jesus Kristus har berett, a t t julens glädje må genomströmma oss med renande kraft och friden bevara våra hjärtan och tankar mot allt som vill skilja oss från din kärlek, vilken i Jesus Kristus är oss uppenbarad. Amen.

JULTIDEN {Jul

—•Kyndelsmäjja)

J U L D A G E N Frälsarens födelse INTROITUS Se, ett barn varder oss fött, en son varder oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila, och hans namn skall vara U n d e r b a r i råd, V ä l d i g Gud, E v i g F a d e r , F r i d s f u r s t e . Sjungen till Herrens ä r a en ny sång, ty H e r r e n har gjort under. Ä r a vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen. KOLLEKTBÖN O Gud, du som låtit den heliga natten upplysas av det sanna ljusets glans. V i bedja dig: Beskär oss att, såsom vi blivit underkunniga om detta ljusets uppgång över jorden, vi också må i himmelen fullkomligt skåda dess härlighet och njuta dess glädje. Genom din Son, vår H e r r e Jesus Kristus, vilken är det sanna ljuset och med dig och den Helige Ande lever och regerar, i en gudom, från evighet till evighet. Amen.

EPISTEL:

Jes. 9: 2—7.

Ljuset i dödsskuggans

land

i JET FOLK som v a n d r a r i mörkret skall se ett stort ljus; ja, över dem som bo i dödsskuggans land skall ett ljus skina 3 klart. D u skall göra folket talrikt, du skall göra dess glädje *9

Juldagen

stor; inför dig skola de glädja sig, såsom man glades under skördetiden, såsom man fröjdar sig, när man utskiftar byte. Ty du skall bryta sönder deras bördors ok och deras skuldrors 4 gissel och deras plågares stav, likasom i Midjans tid. Och 5 skon som krigaren bar i stridslarmet, och manteln som sölades i blod, allt sådant skall brännas upp och förtäras av eld. Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given, och på 6 hans skuldror skall herradömet vila; och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig Fader, Fridsfurste. Så skall herradömet varda stort och friden utan ände över 7 Davids tron och över hans rike; så skall det befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet, från nu och till evig tid.

EVANGELIUM:

Luk. 2: 1—20.

Undret i Betlehem t JET HÄNDE sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. D e t t a 2 var den första skattskrivningen, och den hölls, när Quirinius var landshövding över Syrien. D å färdades alla var och en 3 till sin stad, för att låta skattskriva sig. Så gjorde ock Josef; 4 och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen,1 för att låta skattskriva sig jämte Maria, 5 sin trolovade, som var havande. Medan de voro där, hände 6 sig att tiden var inne, då hon skulle föda. Och hon födde 7 sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget. I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo 8 vakt om natten över sin hjord. D å stod en Herrens ängel9 framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta. Men ängeln sade till dem: 10 »Våren icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket. Ty i dag har en Frälsare 11 blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren. 1 Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett 12 nyfött barn, som ligger lindat i en krubba.» I detsamma sågs 15 där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade: 20

Frälsarens

födelse

)4

»Ära v a r e Gud i höjden, och frid p å jorden, bland människor till vilka han h a r behag!» i5 N ä r så änglarna hade farit ifrån h e r d a r n a upp i himmelen, sade dessa till v a r a n d r a : »Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där h a r skett, och som H e r r e n h a r kungjort för 16 oss.» O c h de skyndade åstad dit och funno M a r i a och Josef, 17 och barnet som låg i krubban. O c h n ä r de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta b a r n . ,8 O c h alla som hörde det förundrade sig över vad h e r d a r n a 19 b e r ä t t a d e för dem. M e n M a r i a gömde och begrundade allt 20 detta i sitt hjärta. O c h h e r d a r n a vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se. I. HÖGMÄSSA: Joh. 1: 1—14. Guds

mandomsanammelse

_X BEGYNNELSEN v a r O r d e t , och O r d e t v a r hos Gud, 2 och O r d e t v a r Gud. D e t t a v a r i begynnelsen hos Gud. 3 Genom det h a r allt blivit till, och u t a n det h a r intet blivit 4till, som ä r till. I det v a r liv, och livet v a r människornas 5 ljus. O c h ljuset lyser i mörkret, och mörkret h a r icke fått makt därmed. 6 E n man uppträdde, sänd av Gud; hans namn v a r Johannes. 7 H a n kom såsom ett vittne, för a t t vittna om ljuset, p å det a t t 8 alla skulle komma till t r o genom honom. Icke v a r han ljuset, men han skulle vittna om ljuset. 9 D e t sanna ljuset, det som lyser över alla människor, skulle 10nu komma i världen. I världen v a r han, och genom honom h a d e världen blivit till, men världen ville icke veta av honom. ii H a n kom till sitt eget, och hans egna togo icke emot honom. 12 M e n åt alla dem som togo emot honom gav han makt a t t 13 bliva Guds barn, å t dem som t r o p å hans namn; och de h a v a blivit födda, icke av blod, ej heller av köttslig vilja, ej heller av någon mans vilja, u t a n a v Gud. 14 O c h O r d e t v a r t kött och tog sin boning ibland oss, och vi sågo hans härlighet, vi sågo likasom en enfödd Sons härlighet från sin F a d e r , och han v a r full av nåd och sanning. 21

Juldagen

AFTONSÄNG: Hebr. i: i—3. Guds väsens avbild

K

^ARE BRÖDER. S e d a n Gud fordom många gånger och p å många s ä t t hade t a l a t till fäderna genom profeterna, 1 h a r h a n nu, p å det y t t e r s t a av denna tid, t a l a t till oss genom 2 sin Son, som h a n h a r insatt till arvinge av allt, genom vilken h a n ock h a r s k a p a t världen. O c h eftersom denne är hans 3 härlighets återsken och hans väsens avbild och genom sin makts ord b ä r allt, h a r h a n — sedan h a n hade utfört en rening från synderna — s a t t sig på Majestätets högra sida i

höjden. II. HÖGMÄSSA: Joh. 3: 16, 17. Så älskade Gud världen

£

\Å ÄLSKADE G u d världen, a t t h a n utgav sin enfödde Son, p å det a t t v a r och en som t r o r p å honom skall icke förgås, u t a n h a v a evigt liv. T y icke sände Gud sin Son i v ä r l - i 7 den för a t t döma världen, utan för a t t världen skulle bliva frälst genom honom. AFTONSÅNG: Matt. 1: 20—24. Det är en ros utsprungen .ERRENS ÄNGEL sade till Josef: Hi»Josef, D a v i d s son, frukta icke a t t taga till dig M a r i a , din hustru; t y det som ä r avlat i henne ä r av helig ande. O c h hon skall föda en son, och honom skall du giva namnet 21 Jesus, t y h a n skall frälsa sitt folk ifrån deras synder.» Allt detta h a r skett, för a t t det skulle fullbordas, som v a r 22 sagt av H e r r e n genom profeten som s a d e : »Se, jungfrun skall23 bliva h a v a n d e och föda en son, och man skall giva honom namnet E m m a n u e l » (det betyder G u d m e d o s s ) . N ä r Josef hade v a k n a t upp ur sömnen, gjorde han såsom 24 H e r r e n s ängel h a d e befallt honom. 22

Frälsarens

födelse

BÖN Dig, Fader, du himmelens och jordens H e r r e , hembära vi lov och pris, att du i ditt höga Majestät värdigats se till oss, och till vår frälsning utgivit din enfödde Son och låtit honom t a g a mandom.

Vi bedja dig: Giv oss nåd att begrunda frälsningens hemlighet, din outsägliga gåva, att våra hjärtan må uppfyllas av jubel och varda starka att oförfärat trotsa världens lockelser och hot. Genom samme din Son, Jesus Kristus, vår saliggörare. Honom vare ä r a bland alla folk och släkten, på alla tungomål, nu och i evighet. Amen. HÖGTIDSBÖN Barmhärtige Gud, kärleksrike Fader. V i t a c k a och prisa dig, a t t du, oss till frälsning och salighet, har låtit din enfödde Son bliva människa. Dig, H e r r e Jesus Kristus, vare evigt lov, a t t du, som var rik, blev fattig för vår skull, på det att vi skulle varda rika. V i tacka dig, a t t du, som ä r alla herrars H e r r e , har blivit vår broder, på det a t t vi med dig skulle bliva Guds barn. L å t dig nu också födas i våra hjärtan; och giv oss det r ä t t a barnasinnet. D u återsken av Faderns härlighet, förnya oss efter din heliga bild. D u store Fridsfurste, förläna oss din frid, och behåll oss i ditt rike, a t t vi i din härlighet evigt må prisa och lova dig. Amen.

DEN HELIGE STEFANUS

DAG

eller

ANNANDAG Martyrernas

JUL

blod

I N T R O I T U S D e övervunno i kraft av Lammets blod och i kraft av sitt vittnesbörds ord: de älskade icke så sitt liv, att de drogo sig undan döden. Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter Herrens lag. Ä r a vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen. 2

Annandag

Jul

KOLLEKTBÖN O H e r r e , barmhärtige Gud, du som med din Ande styrkte dina heliga martyrer, så att de icke allenast med munnens bekännelse, utan ock med sitt blods utgjutande betygade sin tro på din Son, vår Frälsare. V i bedja dig, att vi må kunna stå fasta som de, trogna intill döden. Genom samme din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

EPISTEL:

Apg. 6: 8—15, 7: 54—60.

Martyrernas

blod är kyrkans

utsäde

A. DE DAGARNA gjorde Stefanus, som v a r full av nåd och kraft, stora under och tecken bland folket. M e n av 9 dem som hörde till den synagoga som kallades »De frigivnes och cyrenéernas och alexandrinernas synagoga», så ock av dem som voro från Cilicien och provinsen Asien, stodo några upp för a t t disputera med Stefanus. D o c k förmådde de icke 10 stå emot den vishet och den ande som h ä r talade. D å skaffade n de några män som föregåvo a t t de hade hört honom t a l a hädiska ord mot M o s e s och mot Gud. D e uppeggade så 12 folket och de äldste och de skriftlärde och överföllo honom och grepo honom och förde honom inför S t o r a rådet. D ä r i3 läto de falska vittnen t r ä d a fram, vilka sade: »Denne man upphör icke a t t t a l a mot v å r heliga plats och mot lagen. T y vi h a v a hört honom säga a t t Jesus, h a n från N a s a r e t , 14 skall b r y t a ned denna byggnad och förändra de stadgar som M o s e s h a r givit oss.» D å nu alla som sutto i R å d e t fäste i5 sina ögon p å honom, syntes dem hans ansikte v a r a såsom en ängels ansikte. M e n n ä r de hörde v a d Stefanus sade, blevo de mycket7:54 förbittrade i sina hjärtan och beto sina tänder samman mot honom. M e n han, full av helig ande, skådade upp mot him-55 melen och fick se Guds härlighet och såg Jesus stå p å Guds högra sida. 1 O c h h a n s a d e : »Jag ser himmelen öppen och56 Människosonen stå p å Guds högra sida.» D å skriade d e s 7 med hög röst och höllo för sina öron och stormade alla p å en gång emot honom 1 och förde honom ut ur staden och ste- 58 nade honom. O c h vittnena lade av sina mantlar vid en ung mans fötter, som hette Saulus. S å stenade de Stefanus, 59 24

Martyrernas

blod

under det a t t h a n åkallade och s a d e : » H e r r e Jesus, tag emot min ande.» O c h h a n föll ned p å sina k n ä n och ropade med hög röst: »Herre, tillräkna dem icke denna synd.» O c h när han hade sagt detta, avsomnade han.

EVANGELIUM: Matt. 2 3 : 34—3 9 . Det nådeföraktande

Jerusalem

'ID DEN TIDEN sade Jesus till judarna: »Se, jag Va sänder till eder profeter och vise och skriftlärde. Somliga av dem skolen I d r ä p a och korsfästa, och somliga av dem skolen I gissla i edra synagogor och förfölja ifrån den ena 35 staden till den andra. O c h så skall över eder komma allt rättfärdigt blod som är utgjutet p å jorden, ända ifrån den rättfärdige Abels blod intill S a k a r i a s ' , B a r a k i a s ' sons, blod, 36hans som I dräpten mellan templet och altaret. Sannerligen säger jag eder: Allt detta skall komma över detta släkte. 37 Jerusalem, Jerusalem, du som d r ä p e r profeterna och stenar dem som äro sända till dig! H u r u ofta h a r jag icke velat församla dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar 38under sina vingar! M e n I haven icke velat. 1 Se, edert hus 3 9 skall komma a t t stå övergivet och öde. Ty jag säger eder: H ä r e f t e r skolen I icke få se mig, intill den tid då I sägen: 'Välsignad vare h a n som kommer, i H e r r e n s namn.'»

I. HÖGMÄSSA:

Matt. 10: 3 2 — 3 9 .

Bekännelsen,

svärdet och korset

fESUS JE

SADE till sina lärjungar: » V a r och en som bekänner mig inför människorna, honom skall ock jag kännas 33 vid inför min F a d e r , som är i himmelen. M e n den som förnekar mig inför människorna, honom skall ock jag förneka inför min F a d e r , som ä r i himmelen. 2

Annandag

Jul

I skolen icke mena a t t jag h a r kommit för a t t sända frid34 p å jorden. Jag h a r icke kommit för a t t sända frid, utan svärd. Ja, jag h a r kommit för a t t uppväcka söndring, så att 35 'sonen sätter sig upp mot sin fader och dottern mot sin moder och sonhustrun mot sin svärmoder, och envar får sitt eget husfolk till fiender'. 36 D e n som älskar fader eller moder mer än mig, han ä r ö 7 mig icke värdig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, h a n är mig icke värdig; och den som icke tager sitt kors 38 p å sig och efterföljer mig, han är mig icke värdig. D e n som 39 finner sitt liv, h a n skall mista det, och den som mister sitt liv, för min skull, h a n skall finna det.»

AFTONSÄNG: 1 Petr. 4: 12—19. Att vara en kristen JMLINA ÄLSKADE, förundren eder icke över den luttringseld som är t ä n d bland eder, och som I till eder prövning måste genomgå, och menen icke a t t därmed något förunderligt vederfares eder; u t a n ju mer I fån dela Kristi lidanden, dessiS mer mån I glädja eder, för a t t I ock mån kunna glädjas och fröjda eder vid hans härlighets uppenbarelse. Saliga aren 1,14 om I för Kristi namns skull bliven smädade, ty härlighetens Ande, Guds A n d e , vilar då över eder. D e t må nämligen 15 icke ske, a t t någon av eder får lida såsom dråpare eller tjuv eller illgärningsman, eller därför a t t h a n blandar sig i vad honom icke vidkommer. M e n om någon får lida för a t t han 16 ä r en kristen, då må h a n icke blygas, u t a n prisa Gud för detta namns skull. T y tiden är inne a t t domen skall begynna, och det p å 17 Guds hus; men om begynnelsen sker med oss, vad bliver då änden för dem som icke hörsamma Guds evangelium? O c h 18 om den rättfärdige med knapp nöd bliver frälst, »huru skall det då gå den ogudaktige och syndaren?» Alltså, de som efter 19 Guds vilja få lida, de må anbefalla sina själar åt sin trofaste Skapare, allt under det a t t de göra vad gott är.

Martyrernas

blod

II. HÖGMÄSSA:

Luk. 12: 49—53.

Den oundvikliga

söndringen

JESUS SADE till sina lärjungar: »Jag h a r kommit för a t t t ä n d a en eld på jorden; och huru gärna ville jag icke a t t den 5oredan brunne! M e n jag måste genomgå ett dop; och huru 5i ängslas jag icke, till dess a t t det ä r fullbordat! M e n e n I a t t jag h a r kommit för a t t skaffa frid p å jorden? N e j , säger 52 jag eder, fastmer söndring. T y om fem finnas i samma hus, skola de härefter v a r a söndrade från v a r a n d r a , så a t t t r e 53stå mot t v å och t v å mot t r e : fadern mot sin son och sonen mot sin fader, modern mot sin dotter och dottern mot sin moder, svärmodern mot sin sonhustru och sonhustrun mot sin svärmoder.» AFTONSÅNG:

2 Tim. 2: 3—9.

En god Kristi Jesu

stridsman

JMLlN SON. B ä r ock du ditt lidande såsom en god Kristi 4 Jesu stridsman. Ingen som tjänar i krig l å t e r sig insnärjas i näringsomsorger, ty han vill v a r a den till behag, som h a r tagit 5 honom i sin sold. Likaså, om någon deltager i en tävlingskamp, så vinner han icke segerkransen, ifall h a n icke kämpar efter 6 stadgad ordning. Åkermannen, h a n som gör arbetet, bör F a t t a r ä t t vad jag säger; 7 främst av alla få njuta av frukten. H e r r e n skall giva dig förstånd i allt. 8 T ä n k på Jesus Kristus, som ä r uppstånden från de döda, av D a v i d s säd, enligt det evangelium som jag förkunnar, 1 9 och i vars tjänst jag jämväl u t s t å r lidande, ja, till och med måste b ä r a bojor såsom en ogärningsman. M e n Guds ord b ä r icke bojor. BÖN Herre, vår Gud. V i bedja dig: Tänd din heliga kärlek i våra hjärtan, så att vi älska även våra fiender; ty vi begå hans födelses högtid, som var i stånd a t t bedja även för sina bödlar. 27

Söndagen

efter

Jul

Evigt prisad vare han som styrkte sina heliga martyrer, vår H e r r e Jesus Kristus, din Son, vilken med dig och den Helige Ande lever och regerar, i en gudom, från evighet till evighet. Amen.

S Ö N D A G E N

E F T E R

Guds rikes fördolda

JUL

tider och vägar

KOLLEKTBÖN Allsmäktige, evige Gud. Styr våra vägar och led oss efter ditt behag, på det att oss må förunnas a t t överflöda i goda gärningar. Genom din Son, Jesus Kristus, vilken lever och regerar med dig och den Helige Ande, från evighet till evighet. Amen.

EPISTEL:

Tidens

Gal. 4: 4—7.

fullbordan

NÄ

IAR TIDEN v a r fullbordad, sände Gud sin Son, född a v kvinna och ställd under lagen, för a t t h a n skulle friköpaö dem som stodo under lagen, så a t t vi skulle få söners r ä t t . O c h eftersom I nu a r e n söner, h a r han sänt i v å r a hjärtan6 sin Sons Ande, som r o p a r : »Abba! Fader!» 1 S å ä r du n u 7 icke mer träl, u t a n son; och är du son, så ä r du ock arvinge, insatt därtill av Gud.

EVANGELIUM: Luk. 2: 33—40.

i

Simeons välsignelse och profetia

ESU FADER och moder förundrade sig över det som sades om honom. O c h Simeon välsignade dem och sade 34 till M a r i a , hans moder: »Se, denne ä r satt till fall eller 28

Guds

rikes

fördolda

tider

och

vägar

upprättelse för många i Israel, och till ett tecken som skall 35 bliva motsagt. Ja, också genom din själ skall ett svärd gå. Så skola många hjärtans tankar bliva uppenbara.» 36 Där fanns ock en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var kommen till hög ålder; i sju år hade hon 37 levat med sin man, från den tid då hon var jungfru,1 och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Och hon lämnade aldrig helgedomen, utan tjänade där Gud med fastor och böner, 38natt och dag. Hon kom också i samma stund tillstädes och prisade Gud och talade om honom till alla dem som väntade på förlossning för Jerusalem. 3 9 Och när de hade fullgjort allt som var stadgat i Herrens lag, vände de tillbaka till sin stad, Nasaret i Galileen. 40 Men barnet växte upp och blev allt starkare och uppfylldes av vishet; och Guds nåd var över honom.

I. HÖGMÄSSA:

Luk. 12: 3 2 .

Kyrkans trygghetsgrund ICKE, du lilla hjord; ty det har behagat eder Fader att giva eder riket.

URUKTA

AFTONSÅNG:

Tit. 2: 11 — 14.

Bidan efter hoppets fullbordan \j~UDS NÄD har uppenbarats till frälsning för alla mäni2niskor; den fostrar oss till att avsäga oss all ogudaktighet och alla världsliga begärelser, och till att leva tuktigt och rätti3färdigt och gudfruktigt i den tidsålder som nu är, medan vi vänta på vårt saliga hopps fullbordan och på den store Gudens och vår Frälsares, Kristi Jesu, härlighets uppenbarelse —•' 14hans som har utgivit sig själv för oss, till att förlossa oss från all orättfärdighet, och till att rena åt sig ett egendomsfolk, som beflitar sig om att göra vad gott är. 29

Söndagen

ef ter

Jul

II. HÖGMÄSSA: Matt. 2: i3— 2 3. Förgäves stormar Herodes mot Guds rike jyiÄR DE VISE männen hade dragit åstad till sitt land, se, då visade sig i drömmen en H e r r e n s ängel för Josef och sade: »Stå upp och tag barnet och dess moder med dig, och fly till Egypten, och bliv kvar där, till dess jag säger dig till; t y H e r o d e s t ä n k e r söka efter barnet för att förgöra det.» D å stod h a n upp och tog barnet och dess 14 moder med sig om natten, och drog bort till Egypten. D ä n 5 blev h a n k v a r intill H e r o d e s ' död, för a t t det skulle fullbordas, som v a r sagt av H e r r e n genom profeten som sade: »Ut ur Egypten kallade jag min son.» N ä r H e r o d e s nu såg a t t h a n hade blivit gäckad av de 16 vise männen, blev h a n mycket vred. O c h han sände åstad och l ä t döda alla de gossebarn i Betlehem och hela området däromkring, som voro t v å år gamla och därunder, detta enligt den uppgift om tiden, som h a n hade fått genom att utfråga de vise männen. D å fullbordades det som v a r sagt genom 17 profeten Jeremias, n ä r h a n sade: »Ett rop hördes i R a m a , 18 gråt och mycken jämmer; det v a r R a k e l som begrät sina barn, och hon ville icke l å t a t r ö s t a sig, eftersom de icke mer voro till.» M e n n ä r H e r o d e s v a r död, se, då visade sig i drömmenig en H e r r e n s ängel för Josef, i Egypten, 1 och sade: »Stå upp 20 och tag b a r n e t och dess moder med dig, och begiv dig till Israels land; t y de som t r a k t a d e efter barnets liv äro nu döda.» D å stod h a n upp och tog barnet och dess moder 21 med sig, och kom så till Israels land. M e n n ä r han hörde a t t 22 Arkelaus regerade över Judeen, efter sin fader Herodes, fruktade h a n a t t begiva sig dit; och p å grund av en uppenbarelse i drömmen drog h a n bort till Galileens bygder O c h n ä r h a n h a d e kommit dit, bosatte h a n sig i en stad som 23 hette N a s a r e t , för a t t det skulle fullbordas, som v a r sagt genom profeterna, a t t h a n skulle kallas nasaré.

3°

Guds

rikes

fördolda

tider

AFTONSÅNG:

Det vanmäktiga

och

vägar

Ps. 2: 1 — 12.

trotset mot Guds rådslag

VARFÖR LARMA hedningarna och t ä n k a folken fåfäng 2 lighet? Jordens konungar resa sig upp, och furstarna r å d s l å 3med v a r a n d r a , mot H e r r e n och hans smorde: »Låt oss slita sönder deras bojor och k a s t a deras band ifrån oss.» 4 H a n som bor i himmelen ler, H e r r e n bespottar dem. 5 D å t a l a r han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse 6förskräcker han dem: »Jag själv h a r insatt min konung p å Sion, mitt heliga berg.» Jag vill förtälja om vad beslutet är; H e r r e n sade till 7 8mig: »Du är min son, jag h a r i dag fött dig.1 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens D u skall sönderslå dem med järnspira, 9 ändar till egendom. såsom lerkärl skall du krossa dem.» 10 S å kommen nu till förstånd, I konungar; låten v a r n a eder, n i domare p å jorden. Tjänen H e r r e n med fruktan, och fröj12 den eder med bävan. Hyllen sonen, så a t t h a n icke vredgas och I förgåns p å eder väg; t y snart kunde hans vrede uppt ä n d a s . Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom. BÖN O H e r r e Gud, himmelske Fader, du som fastställer dagar och åldrar efter ditt behag och som sänt din Son i världen att fullkomna de heligas längtan i Gamla förbundets tid och a t t giva oss, som du förunnat a t t leva i N y a förbundets tidsålder, en fast ankargrund för vår tro och vårt hopp. V i bedja dig: Förläna oss att stilla och troget fullborda den kallelse du h a r givit oss, förvissade om att du gör ondskans anslag om intet, att vår tid står i dina händer, och att för dem som älska dig allt samverkar till det bästa. Genom din Son, Jesus Kristus, vilken lever och regerar med dig och den Helige Ande, från evighet till evighet. Amen.

Ny

årsdagen

NYÅRSDAGEN (Circnmcisio

/ Jesu

Domini)

namn

INTROITUS I Jesu namn skola alla knän böja sig, deras som äro i himmelen och deras som äro på jorden och deras som äro under jorden, och alla tungor skola bekänna, a t t Jesus Kristus är H e r r e . Herre, vår Herre, huru härligt är icke ditt namn över hela jorden. Ä r a vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen.

KOLLEKTBÖN Herre, vår Gud, du som har insatt din enfödde Son till människosläktets frälsare och låtit honom kallas Jesus. Förunna oss nåd att i himmelens härlighet skåda honom, vars heliga namn vi på jorden älska och tillbedja. Amen.

EPISTEL:

Klag. 3: 22—26.

Herrens nåd är varje morgon ny Å3Ä SÄGER H e r r e n s profet: H e r r e n s nåd är det a t t det icke ä r ute med oss, t y det är icke slut med hans barmhärtighet. D e n ä r v a r morgon 23 ny, ja, stor ä r din trofasthet. H e r r e n ä r min del, det säger 24 min själ mig; därför vill jag hoppas p å honom. H e r r e n ä r god mot dem som förbida honom, mot den själ 2 5 som söker honom. D e t ä r gott a t t hoppas i stillhet på 26 hjälp från H e r r e n . 32

I J es u

namn

EVANGELIUM: Luk. 2: 21. Frälsarens

namn

Vu 'ID DEN TIDEN, när å t t a dagar hade gått till ända och han skulle omskäras, gavs honom namnet Jesus, det namn som hade blivit nämnt av ängeln, förrän han blev avlad i sin moders liv.

I. HÖGMÄSSA: Joh. 14: i3, 14. Att bedja i Jesu namn 'ESUS SADE till sina lärjungar: »Vadhelst I bedjen om jEl i mitt namn, det skall jag göra, p å det att F a d e r n må bliva 14förhärligad i Sonen. Ja, om I bedjen om något i mitt namn, så skall jag göra det.»

AFTONSÄNG: Ps. 121: 1—8. En

vallfartssång

JAG LYFTER mina ögon upp till bergen: varifrån skall 2 min hjälp komma? M i n hjälp kommer från H e r r e n , som h a r gjort himmel och jord. 3 Icke skall han l å t a din fot vackla, icke slumrar han som 4 b e v a r a r dig! N e j , h a n som bevarar Israel, han slumrar icke, h a n sover icke. 5 H e r r e n är den som b e v a r a r dig, H e r r e n är ditt skygd 6 på din högra sida. Solen skall icke skada dig om dagen, ej heller månen om natten. 7 H e r r e n skall bevara dig för allt ont, han skall bevara 8 din själ. H e r r e n skall bevara din utgång och din ingång, från nu och till evig tid. 3—410467

Ny

årsdagen

II. HÖGMÄSSA: Luk. i3: 6—9. Vingårdsmannens

bön

J,

ESUS FRAMSTÄLLDE denna liknelse: »En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård; och han kom och sökte frukt därpå, men fann ingen. D å sade han till vingårds-7 mannen: 'Se, nu i tre år h a r jag kommit och sökt frukt p å detta fikonträd, utan a t t finna någon. Hugg bort det. V a r f ö r skall det därjämte få utsuga jorden?' M e n vingårdsmannens svarade och sade till honom: ' H e r r e , låt det stå kvar också detta år, för a t t jag under tiden må gräva omkring det och göda det; kanhända skall det så till nästa år b ä r a frukt. 9 V a r o m icke, så må du då hugga bort det.'» AFTONSÄNG: Rom. 8: 28—32. Försyn och försoning

Mi.INA BRODER.

V i veta att för dem som älska Gud samverkar allt till det bästa, för dem som äro kallade efter hans rådslut. T y dem som förut hade blivit kända av honom, 29 dem h a r han ock förut bestämt till att bliva hans Sons avbilder, honom lika, så att denne skulle bliva den förstfödde bland många bröder. O c h dem som han h a r förut bestämt, 3 0 dem kallar han ock, och dem som han h a r kallat, dem r ä t t färdiggör han ock, och dem som han har rättfärdiggjort, dem förhärligar han ock. V a d skola vi nu säga härom? Ä r Gud för oss, vem kan3j då v a r a emot oss? H a n som icke har skonat sin egen Son, 32 utan utgivit honom för oss alla, huru skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom? BÖN Herre vår Gud, himmelske Fader, dig hembära vi tacksägelse, att du ej tröttnar att förlåta oss, syndare, utan dagligen möter oss med ny nåd. V i prisa dig, att du skänkt oss din Son och att vi i hans heliga namn få

I J esu

namn

nalkas dig i bönen, vissa om a t t du hör oss och beskär oss vad vi behöva, så a t t intet skall fattas oss. Vi bedja dig: Förläna oss som i denne v å r Frälsares namn hava begynt ett nytt å r efter hans heliga födelse, a t t icke försumma din nåd utan vara beredda a t t mottaga dina gåvor, att vandra på dina vägar, vördande dina skickelser, i kärlek till varandra och fast förtröstan till nådens allmakt, och omsider genom samme din Son varda evigt saliga. Amen. HÖGTIDSBÖN Evige, allsmäktige Gud, stor i nåd, oföränderlig i trohet. D u förbliver såsom du är, och dina å r hava ingen ände. Dig hembära vi p å det nya årets första dag vårt tack och lov för all barmhärtighet, som du under den förflutna tiden bevisat oss. Vi hava varit otacksamma, men tag icke din nåd ifrån oss. Skapa i oss, med detta nya år, ett nytt hjärta. L ä r oss a t t först söka ditt rike och din rättfärdighet, och hjälp oss a t t i Jesu Kristi, din Sons, namn begynna och fullborda allt v å r t verk. I din bok ä r o våra dagar skrivna. N ä r den sista av dem ingår, mottag oss då i ditt oförgängliga rike. Amen.

S Ö N D A G E N E F T E R NYÅR Herrens heliga dop KOLLEKTBÖN H e r r e v å r Gud, du som ä r deras styrka, som åkalla dig. Se mildeligen till v å r bön; och eftersom dig förutan mänsklig kraft intet förmår, så hjälp du med din nåd, att vi må fullborda dina bud och täckas dig både med ord och gärningar. Genom din Son, Jesus Kristus, v å r Herre. Amen. EPISTEL:

Gal. 3: 23—28.

Döpta till

Kristus

JS^ÄRE BRÖDER. F ö r r ä n tron kom, voro vi inneslutna under lagen och höllos i förvar under den, i förbidan p å den 24 t r o som en gång skulle uppenbaras. S å h a r lagen blivit v å r 35

Söndagen

ef ter

nyår

uppfostrare till Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av t r o . M e n sedan t r o n h a r kommit, stå vi icke mer under 25 uppfostrare. A l l a a r e n I Guds b a r n genom tron, i Kristus 26 Jesus; t y I alla, som haven blivit döpta till Kristus, haven27 iklätt eder Kristus. H ä r ä r icke jude eller grek, h ä r ä r icke 28 t r ä l eller fri, h ä r ä r icke man och kvinna: alla aren I ett i Kristus Jesus.

EVANGELIUM: Matt. 3: i3—17 Jesu dop 'ID DEN TIDEN kom Jesus från Galileen till JohanVu nes, vid Jordan, för a t t l å t a döpa sig av honom; men 14 denne ville hindra honom och sade: »Jag behövde döpas av dig, och du kommer till mig!» D å svarade Jesus och sade till 15 honom: »Låt det nu så ske; t y det höves oss a t t så uppfylla all rättfärdighet.» D å tillstadde han honom det. 1 O c h n ä r 16 Jesus v a r döpt, steg h a n s t r a x upp ur vattnet; och se, då öppnades himmelen, och h a n såg Guds Ande sänka sig ned såsom en duva och komma över honom. O c h från himmelen 17 kom en röst som s a d e : »Denne är min älskade Son, i vilken jag h a r funnit behag.»

I. HÖGMÄSSA: Joh. 1: 29—34. Ordet, dopet och Anden

Jo OHANNES såg Jesus nalkas; då sade han: »Se, Guds lamm, som borttager världens synd! O m denne v a r det som3o jag sade: 'Efter mig kommer en man som ä r före mig; t y h a n v a r förr än jag.' O c h jag kände honom icke; men för a t t han3i skall bliva uppenbar för Israel, därför ä r jag kommen och döper i vatten.» 1 O c h Johannes vittnade och sade: »Jagsåg32 Anden såsom en duva sänka sig ned från himmelen; och h a n förblev över honom. O c h jag kände honom icke; men den33 som sände mig till a t t döpa i vatten, h a n sade till mig: ' D e n 36

Herrens

heliga

dop

över vilken du får se Anden sänka sig ned och förbliva, h a n 34är den som döper i helig ande.' O c h jag h a r sett det, och jag har vittnat a t t denne ä r Guds Son.» AFTONSÅNG:

Delaktiga

Kol. 2: 9—15.

i Kristi seger

JVLlNA BRÖDER. I Kristus b o r gudomens hela fullhet 10 lekamligen, och i honom haven I blivit delaktiga av den fullheten, i honom som är huvudet för alla andevärldens furstar 11 och väldigheter. I honom haven I ock blivit omskurna genom en omskärelse som icke skedde med händer, en som bestod däri a t t I bleven avklädda eder köttsliga kropp; jag menar 12 omskärelsen i Kristus. I haven ju med honom blivit begravna i dopet; I haven ock i dopet blivit u p p v ä c k t a med honom, genom tron p å Guds kraft, hans som uppväckte honom från i3de döda. Ja, också eder som voren döda genom edra synder och genom edert kötts oomskurenhet, också eder h a r han gjort levande med honom; t y han h a r förlåtit oss alla v å r a synder. 14 H a n h a r nämligen utplånat den handskrift som genom sina stadgar anklagade oss och låg oss i vägen; den h a r han 15 skaffat undan genom a t t nagla den fast vid korset. H a n h a r avväpnat andevärldens furstar och väldigheter och låtit dem bliva till skam inför alla, i det a t t han i honom h a r triumferat över dem. II. HÖGMÄSSA:

Matt. 3: 11, 12.

Dopet i helig ande och eld JOHANNES DÖ PAREN predikade och sade: »Jag döper eder i vatten till bättring, men den som kommer efter mig, han ä r s t a r k a r e än jag, och jag ä r icke ens värdig a t t b ä r a 12 hans skor; han skall döpa eder i helig ande och eld. H a n h a r sin kastskovel i handen, och h a n skall noga rensa sin loge och samla in sitt vete i ladan; men a g n a r n a skall han bränna upp i en eld som icke utsläckes.» 37

Heliga

tre

konungars

AFTONSÅNG:

dag

Tit. 3: 4—7.

Dopet föder oss på nytt JyLlNA ÄLSKADE. N ä r Guds, v å r Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades, då frälste h a n oss, 5 icke p å grund av rättfärdighetsgärningar som vi hade gjort, utan efter sin barmhärtighet, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i helig ande, som han rikligen utgöt över oss genom e Jesus Kristus, v å r Frälsare, 1 för a t t vi, rättfärdiggj orda genom 7 hans nåd, skulle, såsom v å r t hopp är, få evigt liv till arvedel. BÖN Herre vår Gud, himmelske Fader, du som i din nåd uppenbarade dig vid din älskade Sons döpelse och med din röst visade oss till honom som lade alla våra synder på sig. V i bedja dig: Bevara oss alltid i tron på syndernas förlåtelse, som han har förvärvat; och emedan vi efter din Sons föredöme och befallning också äro döpta, så styrk vår tro genom din Helige Ande, och förläna oss det eviga livet. Amen.

HELIGA

TRE

KONUNGARS

DAG

(Epiphania) eller

T R E T T O N D E D A G

JUL

Herrens härlighet I N T R O I TU S Loven Herren, alla hedningar, prisen honom, alla folk. Ty Herrens nåd är väldig över oss, och hans sanning varar i evighet. Tillbedj en Herren i helig skrud, bäven för hans ansikte, alla länder. Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen.

Herrens

härlighet

KOLLEKTBÖN Herre vår Gud, du som denna dag med Betlehems stjärna ledde hedningarna till din enfödde Son, Jesus Kristus. Förläna oss, som nu genom tron känna dig, att ditt ord må leda oss genom jordens mörker till himmelens härlighet. Genom samme din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen.

EPISTEL: Jes. 60: 1—6. Glansen av Herrens

härlighet

UPP, v a r ljus, t y ditt ljus kommer, och H e r r e n s & 'TA 2 härlighet går upp över dig. Se, mörker övertäcker jorden och töcken folken, men över dig uppgår H e r r e n , och hans 3 härlighet uppenbaras över dig. O c h folken skola vandra i ditt ljus och konungarna i glansen som går upp över dig. 4 Lyft upp dina ögon och se dig omkring: alla komma församlade till dig; dina söner komma fjärran ifrån, och dina 5 d ö t t r a r b ä r a s fram p å armen. D å , vid den synen, skall du stråla av fröjd, och ditt hjärta skall bäva och vidga sig; ty havets rikedomar skola föras till dig, och folkens skatter 6 skola falla dig till. Skaror av kameler skola övertäcka dig, kamelfålar från Midjan och Efa; från S a b a skola de alla komma, guld och rökelse skola de b ä r a och skola förkunna H e r r e n s lov.

EVANGELIUM: Matt. 2: 1 — 12. Konungarnas

tillbedjan

NÄIAR JESUS

v a r född i Betlehem i Judeen, på konung H e r o d e s ' tid, då kommo vise män från österns länder till 2 Jerusalem 1 och sade: »Var ä r den nyfödde judakonungen? V i h a v a nämligen sett hans stjärna i östern och hava kommit 3 för a t t giva honom v å r hyllning.» N ä r konung H e r o d e s hörde detta, blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom. 4 O c h han församlade alla överstepräster och skriftlärde bland öfolket och frågade dem v a r M e s s i a s skulle födas. D e sva39

Heliga

tre

konungars

dag

rade honom: »I Betlehem i Judeen; ty så ä r skrivet genom profeten: ' O c h du Betlehem, du judiska bygd, 6 ingalunda är du minst bland Juda furstar, t y av dig skall utgå en furste som skall v a r a en herde för mitt folk Israel.'» D å kallade H e r o d e s hemligen till sig de vise männen o c h 7 utfrågade dem noga om tiden då stjärnan hade visat sig. Se-8 dan l ä t h a n dem fara till Betlehem och sade: »Faren åstad och forsken noga efter b a r n e t ; och n ä r I haven funnit det, så låten mig veta detta, för a t t också jag må komma och giva det min hyllning.» N ä r de hade hört konungens ord, for o d e 9 åstad; och se, stjärnan som de hade sett i östern gick framför dem, till dess a t t den kom över det ställe där b a r n e t var. D ä r stannade den. 1 O c h n ä r de sågo stjärnan, uppfylldes deio av mycket stor glädje. O c h de gingo in i huset och fingo s e n b a r n e t med M a r i a , dess moder. D å föllo de ned och gåvo det sin hyllning; och de togo fram sina skatter och framburo åt det skänker: guld, rökelse och myrra. Sedan fingo de, : 2 genom en uppenbarelse i drömmen, befallning att icke återv ä n d a till H e r o d e s ; och de drogo så en annan väg tillbaka till sitt land. I. HÖGMÄSSA: Joh. 8: 12. Det gudomliga

ljuset

JEESUS

SADE till folket: »Jag är världens ljus; den som följer mig, h a n skall förvisso icke v a n d r a i mörkret, utan skall h a v a livets ljus.»

AFTONSÄNG: 2 Kor. 4: 3—6. Kunskapen

om Guds härlighet

ANA BRÖDER. O m v å r t evangelium nu verkligen Mi ä r bortskymt av ett täckelse, så finnes det täckelset hos dem som gå förlorade. 40

T y de otrognas sinnen har denna tids-4

Herrens

härlighet

ålders gud så förblindat, a t t de icke se det sken som utgår 5 från evangelium om Kristi, Guds egen avbilds, härlighet. V i predika ju icke oss själva, utan Kristus Jesus såsom H e r r e , 6 och oss såsom tjänare åt eder, för Jesu skull. T y den Gud som sade: »Ljus skall lysa fram ur mörkret», h a n ä r den som h a r låtit ljus gå upp i v å r a hjärtan, för a t t kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall kunna sprida sitt sken.

II. HÖGMÄSSA:

Luk. 11: 29—36.

Drottningen av Söderlandet

och Nineves män

jy/ÄR FOLKET strömmade till, tog Jesus till orda och sade: » D e t t a släkte är ett ont släkte. D e t begär ett tecken, men 3o intet a n n a t tecken skall givas det än J o n a s ' tecken. T y såsom Jonas blev ett tecken för nineviterna, så skall ock M ä n 3i niskosonen v a r a ett tecken för d e t t a släkte. D r o t t n i n g e n av Söderlandet skall vid domen t r ä d a fram tillsammans med detta släktes män och bliva dem till dom. T y hon kom från jordens ända för a t t höra Salomos visdom; och se, h ä r ä r 32 vad som ä r mer än Salomo. Ninevitiska män skola vid domen t r ä d a fram tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty de gjorde bättring vid J o n a s ' predikan; och se, h ä r är vad som är mer ä n Jonas. 33 Ingen t ä n d e r ett ljus och s ä t t e r det p å en undangömd plats eller under skäppan, utan man sätter det p å ljusstaken, för a t t de som komma in skola se skenet. 3^ D i t t öga är kroppens lykta. N ä r ditt öga ä r friskt, då h a r ock hela din kropp ljus; men n ä r det ä r fördärvat, då ä r 35 ock din kropp höljd i mörker. Se därför till, a t t ljuset som 36 du h a r i dig icke ä r mörker. O m så hela din kropp får ljus och icke h a r någon del höljd i mörker, då h a r den ljus i sin helhet, såsom när en lykta lyser dig med sitt k l a r a sken».

4i

Heliga

tre

konungars

AFTONSÄNG:

dag

Jes. 2: 2—4.

Herrens berg och hus

l3Ä SÄGER Herrens profet: Det skall ske i kommande dagar att det berg där Herrens hus är skall stå där fast grundat och vara det yppersta ibland bergen och upphöjt över andra höjder; och alla hednafolk skola strömma dit,1 ja, många folk skola gå åstad och3 skola säga: »Upp, låt oss draga åstad till Herrens berg, upp till Jakobs Guds hus, för att han må undervisa oss om sina vägar, så att vi kunna vandra på hans stigar.» Ty från Sion skall lag utgå, och Herrens ord från Jerusalem. Och han skall döma mellan hednafolken och skipa rätt åt 4 många folk. D å skola de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra och icke mer lära sig att strida. BÖN Herre vår Gud, himmelske Fader, du som genom ditt heliga ord har låtit den stjärna uppgå, vilken leder oss till vår Frälsare, Jesus Kristus. Vi bedja dig: Led våra hjärtan med den Helige Ande, att liksom de vise männen följde stjärnan och funno det heliga barnet vi nu må hålla oss till denne din Son, vandra i ditt ords ljus och bruka de timliga gåvor, du beskär oss, så att ditt heliga ord varder förkunnat för hedningarna, och din Son, Jesus Kristus, av alla folk känd och ärad. Amen. HÖGTIDSBÖN O Gud, du som för stjärnorna fram på himmelens fäste och låter ditt ljus uppgå för dem som av hjärtat söka dig. Lov och pris ske dig som låtit din enfödde Sons härlighet bliva uppenbar för folken. V i bedja dig att du med evangelii klara stjärna ville leda oss ända fram till vår Frälsare, att också vi må giva honom vår lovsångs och vår tacksägelses gåvor. Låt budskapet om din frälsning varda förkunnat och mottaget kring hela jordens rund. Tag också oss i din tjänst för detta ditt stora verk. D i t t är riket, o Gud. Låt det komma även till oss, till dess det omsider fullkomnas i härlighet. Amen. 42

Guds

Son

i Guds

helgedom

FÖRSTA SÖNDAGEN EFTER HELIGA TRE KONUNGARS DAG Guds Son i Guds helgedom KOLLEKTBÖN O Herre Gud. Led i din helgedom ditt folks tankar och böner, så att vi inse vad din vilja bjuder, och giv oss din Andes kraft a t t i gärningarna bevisa dig lydnad. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre, vilken lever och regerar med dig och den Helige Ande, i en sann gudom, från evighet till evighet. Amen.

EPISTEL:

Jes. 6: i —13.

Inför den Helige *DÄ SÄGER H e r r e n s profet: I det å r då konung U s s i a dog såg jag H e r r e n sitta p å en hög och upphöjd tron, och släpet p å hans mantel uppfyllde 2 templet. 1 Serafer stodo omkring honom. V a r och en av dem hade sex vingar: med t v å betäckte de sina ansikten, med t v å 3betäckte de sina fötter, och med t v å flögo de. O c h den ene ropade till den andre och sade: »Helig, helig, helig är H e r r e n Sebaot; hela jorden ä r full av hans härlighet.» 4 O c h dörrtrösklarnas fästen darrade, när ropet ljöd; och huset blev uppfyllt av rök. 5 D å sade jag: »Ve mig, jag förgås! Ty jag h a r orena läppar, och jag bor ibland ett folk som h a r orena läppar, 6 och mina ögon h a v a sett Konungen, H e r r e n Sebaot.» M e n en av seraferna flög fram till mig, och han hade i sin hand ett glödande kol, som han med en tång hade tagit p å altaret. 1 7 O c h han rörde därmed vid min mun. D ä r e f t e r sade han: »Se,

Första

söndagen

ef ter

heliga

tre

konungars

dag

då nu detta h a r r ö r t vid dina läppar, h a r din missgärning blivit tagen ifrån dig, och din synd ä r försonad.» O c h jag hörde H e r r e n tala, och han sade: »Vem skall jags sända, och vem vill v a r a v å r budbärare?» O c h jag sade: »Se, h ä r ä r jag, sänd mig.»1 D å sade han: »Gå åstad o c h 9 säg till d e t t a folk: ' H ö r e n alltjämt, men förstån intet; sen alltjämt, men förnimmen intet.' F ö r s t o c k a d e t t a folks hjärta, och tillslut dess öron, i0 och förblinda dess ögon, så a t t det icke k a n se med sina ögon, eller h ö r a med sina öron, eller förstå med sitt hjärta, och omvända sig och bliva helat.» M e n jag s a d e : »För huru l å n g t i d , Herre?» H a n svarade: n »Till dess a t t s t ä d e r n a bliva öde och u t a n någon invånare, och husen u t a n folk, och till dess a t t fälten ligga öde och förhärjade. O c h n ä r H e r r e n h a r fört folket bort i fjärran i a och ödsligheten bliver stor i landet, 1 och allenast en tiondedel 13 ännu är k v a r däri, då skall denna ytterligare förödas, såsom en terebint eller en ek av vilken en stubbe h a r lämnats kvar, när den fälldes. D e n stubben skall v a r a en helig säd.»

EVANGELIUM:

Luk. 2: 42—52.

Jesus vid tolv års ålder i templet VID DEN TIDEN, n ä r Jesus v a r tolv år gammal, gingo hans föräldrar upp till Jerusalem, såsom sed v a r vid högtiden. M e n n ä r de hade v a r i t med om alla högtidsdagarna 43 och vände hem igen, stannade gossen Jesus k v a r i Jerusalem, u t a n a t t hans föräldrar lade märke därtill. D e menade a t t 44 h a n v a r med i ressällskapet och v a n d r a d e så en dagsled och sökte efter honom bland fränder och vänner. N ä r de då 45 icke funno honom, vände de tillbaka till Jerusalem och sökte efter honom. O c h efter t r e dagar funno de honom i helge-46 domen, d ä r h a n s a t t mitt ibland l ä r a r n a och hörde p å dem och frågade dem; och alla som hörde honom blevo uppfyllda47 av häpnad över hans förstånd och hans svar. N ä r de nu 48 fingo se honom där, förundrade de sig högeligen; och hans 44

Guds

Son

i Guds

helgedom

moder sade till honom: »Min son, varför gjorde du oss detta? 49 Se, din fader och jag hava sökt efter dig med stor oro.»' D å sade han till dem: »Varför behövden I söka efter mig? Vissten I då icke a t t jag bör v a r a d ä r min F a d e r bor?» 5oMen de förstodo icke det som h a n t a l a d e till dem. 5i S å följde h a n med dem och kom ned till N a s a r e t ; och han v a r dem underdånig. O c h hans moder gömde allt detta 52 i sitt hjärta. O c h Jesus växte till i ålder och vishet och nåd inför Gud och människor.

I. HÖGMÄSSA: Joh. 7: 14—18. Guds i Kristus

uppenbarade lära

A\lÄR HALVA högtiden v a r förliden, gick Jesus upp i 15 helgedomen och undervisade. D å förundrade sig judarna och sade: »Varifrån h a r denne sin lärdom, han som 16icke h a r fått undervisning?» Jesus s v a r a d e dem och sade: 17 »Min l ä r a är icke min, u t a n hans som h a r sänt mig.1 O m någon vill göra hans vilja, så skall h a n förstå om denna 18lära ä r från Gud, eller om jag t a l a r av mig själv. D e n som talar av sig själv, han söker sin egen ä r a ; men den som söker dens ära, som h a r sänt honom, h a n är sannfärdig, och orättfärdighet finnes icke i honom.» AFTONSÄNG: Ps. 84: 2—13. Längtan

till Herrens

gårdar

PSALM från I s r a e l . H u r u ljuvliga ä r o icke dina 3boningar, H e r r e Sebaot! M i n själ längtar och t r ä n g t a r efter H e r r e n s gårdar, min själ och min kropp jubla mot levande 4 Gud. T y sparven h a r funnit ett hus och svalan ett bo å t sig, där hon kan lägga sina ungar: dina altaren, H e r r e Sebaot, min konung och min Gud. 5 Saliga äro de som bo i ditt hus; de lova dig beständigt. 6 Saliga äro de människor som i dig h a v a sin starkhet, de 7 vilkas håg står till dina vägar. N ä r de v a n d r a genom T å r e JLL/N

Första

söndagen

ef ter

heliga

tre

konungars

dag

dalen, göra de den rik på källor, och höstregnet höljer den med välsignelser. D e gå från kraft till kraft; så t r ä d a des fram inför Gud på Sion. H e r r e Gud Sebaot, hör min bön, lyssna, du Jakobs Gud. 9 Gud, v å r sköld, se härtill, och akta p å din smordes ansikte. 10 Ty en dag i dina gårdar ä r bättre än eljest tusen. J a g n vill hellre vakta dörren i min Guds hus än dväljas i de ogudaktigas hyddor. Ty H e r r e n Gud är sol och sköld; 12 H e r r e n giver nåd och ä r a ; han vägrar icke dem något gott, som vandra i ostrafflighet. H e r r e Sebaot, salig är den män-i3 niska som förtröstar på dig.

II. H Ö G M Ä S S A : Joh. 10: 22—3o.

Messias VID DEN TIDEN inföll tempelinvigningens högtid i Jerusalem. D e t var nu vinter, 1 och Jesus gick fram och åter i 2 3 Salomos pelargång i helgedomen. D å samlade sig judarna 24 omkring honom och sade till honom: »Huru länge vill du hålla oss i ovisshet? O m du är Messias, så säg oss det öppet.» 1 Jesus svarade dem: »Jag har sagt eder det, men I tron 2 5 mig icke. D e gärningar som jag gör i min Faders namn, de vittna om mig. M e n I tron mig icke, ty I aren icke av mina 26 får. M i n a får lyssna till min röst, och jag känner dem, och 27 de följa mig. O c h jag giver dem evigt liv, och de skola 28 aldrig någonsin förgås, och ingen skall rycka dem ur min hand. M i n Fader, som h a r givit mig dem, är större än alla, 29 och ingen kan rycka dem ur min F a d e r s hand. Jag ocli3o F a d e r n äro ett.» A F T O N S Ä N G : 2 Mos. 3 : 1 — 10.

Den brinnande busken

M

OSE VAKTADE fåren å t sin svärfader Jetro, prästen i Midjan. O c h han drev en gång fåren bortom öknen och kom så till Guds berg H o r e b . D ä r uppenbarade sig H e r r e n s ängel 2 46

Guds

Son

i Guds

helgedom

för honom i en eldslåga som slog upp ur en buske. H a n såg att busken brann av elden, och a t t busken dock icke blev 3 förtärd. 1 D å tänkte M o s e : »Jag vill gå ditbort och b e t r a k t a den underbara synen och se varför busken icke brinner upp.» 4 N ä r då H e r r e n såg a t t han gick åstad för a t t se, ropade Gud till honom ur busken och sade: »Mose! Mose!» H a n svarade: 5 » H ä r är jag.»1 D å sade han: »Träd icke hit; drag dina skor 6 av dina fötter, ty platsen där du står är helig mark.» O c h han sade ytterligare: »Jag ä r din faders Gud, A b r a h a m s Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.» D å skylde M o s e sitt Och Herren 7 ansikte, t y h a n fruktade för a t t se p å Gud. sade: »Jag h a r nogsamt sett mitt folks betryck i Egypten, och jag h a r hört huru de ropa över sina plågare; jag vet vad 8 de måste lida. D ä r f ö r h a r jag stigit ned för a t t r ä d d a dem ur egyptiernas våld och föra dem från det landet upp till ett gott och rymligt land, ett land som flyter av mjölk och honung, det land där kananéer, hetiter, amoréer, perisséer, 9 hivéer och jebuséer bo. Fördenskull, eftersom Israels barns rop h a r kommit till mig, och jag därjämte h a r sett huru ioegyptierna förtrycka dem, 1 därför må du nu gå åstad, jag vill sända dig till F a r a o ; och du skall föra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten.» BÖN O Herre Gud, himmelske Fader. V i tacka och prisa dig för dina tempelgårdar, våra själars tillflykt, där du icke tröttnar att i ditt ord vända ditt ansikte till oss i nåd, för din Son, som du skänkt oss att genom försoningens ämbete göra allting nytt, och för din Helige Ande, som tänder trons levande låga i våra hjärtan och samveten. V i bedja dig: Giv att kolet från altaret må röra vid deras läppar, som förkunna ditt heliga ord, att Andens svärd må genomborra våra gensträviga hjärtan och korsets kraft härska i v å r a liv. Församla dina kristtrogna på jorden i en, helig, allmännelig kyrka, för ditt namns skull. Amen.

Andra

söndagen

ef ter

heliga

tre

konungars

dag

A N D R A S Ö N D A G E N EFTER HELIGA TRE K O N U N G A R S D A G Herrens

besökelse gör det gamla

nytt

KOLLEKTBÖN O allsmäktige, evige Gud, du som regerar himmel och jord. V i bedja dig: H ö r i nåd ditt folks bön, se till vår nöd, och giv oss din frid. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre.

Amen.

EPISTEL: Rom. 12: 6—16. Gåvornas

K ARE BRODER.

mångfald

V i h a v a olika gåvor, alltefter den nåd som har blivit oss given. H a r någon profetians gåva, så bruke han den efter måttet av sin t r o ; h a r någon fått en7 tjänst, så åkte han på tjänsten; är någon satt till l ä r a r e , så åkte han på sitt lärarkall; är någon satt till a t t förmana, s å s åkte han på sin plikt a t t förmana. D e n som delar ut gåvor, han göre det med gott hjärta; den som ä r satt till föreståndare, han vare det med nit; den som övar barmhärtighet, han göre det med glädje. Eder kärlek vare utan skrymtan; avskyn det onda, hållen 9 fast vid det goda. Älsken v a r a n d r a av hjärtat i broderlig 10 kärlek; söken överträffa v a r a n d r a i inbördes hedersbevisning. V å r e n icke tröga, där det gäller nit; våren brinnande i anden, n tjänen H e r r e n . V å r e n glada i hoppet, tåliga i bedrövelsen, 12 uthålliga i bönen. Tagen del i de heligas behov. V å r e n i3 angelägna om att bevisa gästvänlighet. Välsignen dem som 14 förfölja eder; välsignen, och förbannen icke. Glädjens medi5 dem som äro glada, gråten med dem som gråta. V å r e n ens 16 till sinnes med varandra.

^8

Herrens

besökelse

gör

det

gamla

nytt

E V A N G E L I U M : Joh. 2: 1—11.

Bröllopet i

Kana

VlD DEN TIDEN v a r ett bröllop i K a n a i Galileen, 2 och Jesu moder v a r där. O c k s å Jesus och hans lärjungar 3blevo bjudna till bröllopet. 1 O c h vinet begynte taga slut. D å 4sade Jesu moder till honom: »De hava intet vin.»1 Jesus svarade henne: »Låt mig v a r a , moder; min stund är ännu 5icke kommen.» 1 H a n s moder sade då till tjänarna: »Vad6helst han säger till eder, det skolen I göra.» N u stodo där sex stenkrukor, sådana som judarna hade för sina reningar; 1 Jesus sade till dem: 7 d e rymde t v å eller t r e bat-mått var. »Fyllen krukorna med vatten.» O c h de fyllde dem ända till 8brädden. 1 S e d a n sade h a n till dem: »Ösen nu upp och bären O c h de gjorde så.1 O c h övertjänaren 9 till övertjänaren.» smakade p å vattnet, som nu hade blivit vin; och han visste icke varifrån det hade kommit, vilket däremot tjänarna visste, de som hade öst upp vattnet. D å kallade övertjäionaren p å brudgummen 1 och sade till honom: » M a n brukar eljest alltid först s ä t t a fram det goda vinet, och sedan, när gästerna h a v a fått för mycket, det som är sämre. D u har gömt det goda vinet ända tills nu.» 11 D e t t a v a r det första tecken som Jesus gjorde. H a n gjorde det i K a n a i Galileen och uppenbarade så sin härlighet; och hans lärjungar trodde på honom.

I. H Ö G M Ä S S A : Joh. 4: 5—26.

Jesu samtal med den samaritiska

kvinnan

VlD DEN TIDEN kom Jesus till en stad i Samarien som hette Sykar, n ä r a det jordstycke som Jakob gav å t sin 6 son Josef.1 O c h d ä r v a r Jakobs brunn. Eftersom nu Jesus v a r t r ö t t a v vandringen, satte han sig strax ned vid brunnen. 1 D å kom en samaritisk kvinna 7 D e t v a r vid sjätte timmen. för att h ä m t a vatten. Jesus sade till henne: »Giv mig a t t 4—410467

Andra

söndagen

efter

heliga

tre

konungars

dag

dricka.» H a n s lärjungar hade nämligen gått in i staden förs a t t köpa mat. D å sade den samaritiska kvinnan till honom: 9 »Huru kan du, som ä r en jude, bedja mig, som är en samaritisk kvinna, om något a t t dricka?» J u d a r n a hava nämligen ingen umgängelse med samariterna. Jesus svarade och sade i o till henne: »Förstode du Guds gåva, och vem den ä r som säger till dig: ' G i v mig a t t dricka', så skulle i stället du hava bett honom, och h a n skulle då hava givit dig levande vatten.» 1 Kvinnan sade till honom: »Herre, du h a r ju intet att h ä m t a n upp v a t t e n med, och brunnen ä r djup. Varifrån får du då det friska vattnet? Icke är väl du förmer än vår fader 12 Jakob, som gav oss brunnen och själv med sina barn och sin boskap drack ur den?» Jesus svarade och sade till henne: 15 »Var och en som dricker av detta vatten, han bliver törstig igen; men den som dricker av det vatten jag giver honom, 14 han skall aldrig någonsin törsta, utan det vatten jag giver honom skall bliva i honom en källa vars vatten springer upp med evigt liv.»1 K v i n n a n sade till honom: »Herre, giv migi5 det vattnet, så a t t jag icke mer behöver törsta och komma hit för att hämta vatten.» 1 H a n sade till henne: »Gå och 16 hämta din man, och kom sedan tillbaka.» Kvinnan svarade ) 7 och sade: »Jag h a r ingen man.» Jesus sade till henne: »Du h a r r ä t t i vad du säger, a t t du icke h a r någon man. Ty fem 18 män h a r du haft, och den du nu har ä r icke din man; däri sade du sant.» 1 D å sade kvinnan till honom: »Herre, j a g j 9 ser a t t du är en profet. V å r a fäder h a v a tillbett på detta 20 berg, men I sägen a t t i Jerusalem den plats finnes, där man bör tillbedja.» 1 Jesus sade till henne: »Tro mig, kvinna: den21 tid kommer, då det v a r k e n ä r p å detta berg eller i Jerusalem som I skolen tillbedja F a d e r n . I tillbedjen vad I icke kän-22 nen, vi tillbedja vad vi k ä n n a — ty frälsningen kommer från judarna —•' men den tid skall komma, ja, den är redan inne, 23 då sanna tillbedjare skola tillbedja F a d e r n i ande och sanning; t y s å d a n a tillbedjare vill F a d e r n hava. Gud är ande, 24 och de som tillbedja honom måste tillbedja i ande och sanning.»1 Kvinnan sade till honom: »Jag vet a t t Messias skall25 komma, han som ock kallas Kristus; n ä r han kommer, skall han förkunna oss allt.» 1 Jesus svarade henne: »Jag, som talar26 med dig, är den du nu nämnde.»

5°

Herrens

besökelse

gör

det

gamla

nytt

A F T O N S Ä N G : 2 Tim. 1: 3—5.

Trosarvet

M

IN SON. Jag t a c k a r Gud, som jag i likhet med mina förfäder tjänar, och det med r e n t samvete, såsom jag ock oavlåtligen h a r dig i åtanke i mina böner, både n a t t och 4 dag. O c h när jag kommer ihåg dina t å r a r , längtar jag efter 5 a t t se dig, för a t t så bliva uppfylld av glädje, 1 då jag erinras om din oskrymtade tro, samma t r o som först bodde i din mormoder Lois och din moder Eunice, och som nu — därom är jag förvissad — jämväl bor i dig. II. HÖGMÄSSA: Matt. 12: i5 —21.

Herrens frälsargärning

sker i stillhet

M

ÄNGA FÖLJDE JESUS, och h a n botade dem alla, 16men förbjöd dem strängeligen a t t u t b r e d a r y k t e t om honom. 37 Ty det skulle fullbordas, som v a r sagt genom profeten Esaias, när han sade: 18 »Se, över min tjänare, som jag h a r utvalt, min älskade, i vilken min själ h a r funnit behag, över honom skall jag l å t a min Ande komma, och han skall förkunna r ä t t e n bland 19 folken. H a n skall icke kiva eller skria, och h a n s röst skall 20 man icke höra p å gatorna. E t t brutet r ö r skall han icke sönderkrossa, och en rykande veke skall h a n icke utsläcka, 21 intill dess a t t han h a r fört r ä t t e n fram till seger. O c h till hans namn skola folken sätta sitt hopp.» AFTONSÅNG: 1 Joh. 3: 1—6. Guds barn JVLlNA ÄLSKADE. Sen vilken kärlek F a d e r n h a r bevisat oss därmed a t t vi få kallas Guds b a r n , vilket vi ock äro. D ä r f ö r känner världen oss icke, eftersom den icke har 2 l ä r t känna honom. M i n a älskade, vi ä r o nu Guds barn, och 51

Tre d j e söndagen

ef ter

heliga

tre

konungars

dag

vad vi skola bliva, det är ännu icke uppenbart. M e n det veta vi, a t t när han en gång uppenbaras, skola vi bliva honom lika; ty då skola vi få se honom sådan han är. O c h 5 v a r och en som h a r detta hopp till honom, han r e n a r sig, likasom H a n är ren. V a r och en som gör synd, han överträder ock lagen, ty4 synd är överträdelse av lagen. O c h I veten a t t H a n uppen-5 barades, för att han skulle borttaga synderna; och synd finnes icke i honom. V a r och en som förbliver i honom, han 6 syndar icke; var och en som syndar, han h a r icke sett honom och icke lärt känna honom. BÖN O Herre Gud, himmelske Fader, vi prisa dig för din Sons evangelium, som gör allting nytt, renar våra hjärtan och samveten och spränger syndens bojor. V i bedja dig: Förläna oss, att såsom han med sin närvaro helgade bröllopet i Kana, han alltjämt i sitt heliga evangelium må vara våra hems daglige och omistlige gäst, att vi ej må förspilla eller förslösa lyckan, svika vår trohetsplikt och bliva världens trälar, utan genom honom bevaras, renas och förnyas och leva vårt liv på jorden dig till ära. Amen.

TREDJE SÖNDAGEN EFTER HELIGA TRE KONUNGARS DAG Kristi uppenbarelse tänder trons nya liv KOLLEKTBÖN Allsmäktige, evige Gud, se mildeligen till vår vanmakt, och sträck ut din starkhets högra hand, oss till en sköld, till frälsning och välsignelse. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Kristi

uppenbarelse

tänder

trons

nya

liv

EPISTEL: Gal. 2: 19—21.

Kristus Lever i sin lärjunge JS^ÄRE BRÖDER. Jag för min del h a r genom lagen dött bort ifrån lagen, för a t t jag skall leva för Gud. Jag är kors20fäst med Kristus, och nu lever icke mer jag utan Kristus lever i mig; och det liv som jag nu lever i köttet, det lever jag i tron p å Guds Son, som h a r älskat mig och utgivit sig 21 själv för mig.1 Jag förkastar icke Guds nåd. O m rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade ju Kristus icke behövt lida döden. E V A N G E L I U M : Matt. 8: 1 — 13.

Hövitsmannens

tjänare

VlD DEN TIDEN, n ä r Jesus hade kommit ned från 2 berget, följde honom mycket folk. D å trädde en spetälsk man fram och föll ned för honom och sade: »Herre, vill 3 du, så kan du göra mig ren.» D å räckte han ut handen och rörde vid honom och sade: »Jag vill; bliv ren.» O c h strax 4blev han ren från sin spetälska. O c h Jesus sade till honom: »Se till, a t t du icke säger detta för någon; men gå bort och visa dig för prästen, och frambär den offergåva som M o s e s h a r påbjudit, till ett vittnesbörd för dem.» 5 N ä r han därefter kom in i Kapernaum, trädde en hövits6man fram till honom och bad honom 1 och sade: »Herre, min 7tjänare ligger därhemma lam och lider svårt.» H a n sade till 8honom: »Skall då jag komma och bota honom?»1 H ö v i t s mannen svarade och s a d e : »Herre, jag är icke värdig a t t du går in under mitt tak. M e n säg allenast ett ord, så bliver 9 min tjänare frisk. Jag ä r ju själv en man som står under andras befäl; jag har ock krigsmän under mig, och om jag säger till en av dem: ' G å ' , så går han, eller till en annan: ' K o m ' , så kommer han; och om jag säger till min tjänare: 10'Gör det', då gör han så.» 1 N ä r Jesus hörde detta, förundrade han sig och sade till dem som följde honom: »Sannerligen säger jag eder: I Israel h a r jag icke hos någon funnit 53

Tredje

söndagen

efter

heliga

tre

konungars

dag

så stor tro. 1 O c h jag säger eder: M å n g a skola komma f r å n n öster och väster och få v a r a med Abraham, Isak och Jakob till bords i himmelriket, men rikets barn skola bliva utkasta-1 a de i mörkret därutanför; där skall v a r a gråt och tandagnisslan.» 1 O c h Jesus sade till hövitsmannen: »Gå; såsomi3 du tror, så må det ske dig.» O c h i samma stund blev tjänaren

frisk. I. HÖGMÄSSA: Joh. 4: 27—42. Samariterna

i Sykar

komma till tro

JyJ^EDAN JESUS talade med den samaritiska kvinnan, kommo hans lärjungar; och de förundrade sig över a t t han talade med en kvinna. D o c k frågade ingen vad han ville henne, eller varför han talade med henne. M e n kvinnan lät sin kruka stå och gick in i staden och 28 sade till folket: »Kommen och sen en man som h a r sagt mig2 9 allt vad jag h a r gjort. M å n n e icke han är Messias?» 1 Då3o gingo de ut ur staden och kommo till honom. U n d e r tiden bådo lärjungarna honom och sade: »Rabbi, 3i tag och ät.»1 M e n han svarade dem: »Jag h a r mat a t t ä t a 3 2 som I icke veten om.» D å sade lärjungarna till v a r a n d r a : 33 »Kan väl någon hava burit mat till honom?»1 Jesus sade till 34 dem: »Min mat är a t t göra dens vilja, som h a r sänt mig, och att fullborda hans verk. I sägen ju att det ännu är fyra 35 månader innan skördetiden kommer. M e n se, jag säger eder: Lyften upp edra ögon, och sen på fälten, huru de hava vitnat till skörd. R e d a n nu får den som skördar uppbära sin lön36 och samla in frukt till evigt liv; så kunna den som sår och den som skördar tillsammans glädja sig. T y h ä r sannas det3 7 ordet, a t t en är den som sår och en annan den som skördar. Jag h a r sänt eder a t t skörda, där I icke haven a r b e t a t . 38 A n d r a hava arbetat, och I haven fått gå in i deras arbete.» O c h många samariter från den staden kommo till t r o p å 3 9 honom för kvinnans ords skull, då hon vittnade a t t han h a d e sagt henne allt vad hon hade gjort. N ä r sedan samariterna40 kommo till honom, bådo de honom a t t stanna kvar hos dem. Så stannade han där i två dagar. 1 O c h långt flera kommo 41 54

Kristi

uppenbarelse

tänder

trons

nya

liv

42 då till tro för hans egna ords skull. O c h de sade till kvinn a n : »Nu är det icke mer för dina ords skull som vi tro, t y vi h a v a nu själva hört honom, och vi veta nu att han i sanning är världens Frälsare.»

AFTONSÄNG: Hebr. 11: 1 — 22.

Trons hjältar och martyrer i gamla förbundets tid JVLlNA BRÖDER. Tron ä r en fast tillförsikt om det som man hoppas, en övertygelse om ting som man icke ser. 2 P å grund av den fingo ju de gamle sitt vittnesbörd. 5 Genom tron förstå vi a t t världen har blivit fullbordad genom ett ord av Gud, så a t t det man ser icke har blivit till av något synligt. 4 Genom tron frambar Abel åt Gud ett bättre offer än Kain, och genom den fick han det vittnesbördet att han var rättfärdig, i det Gud själv gav vittnesbörd om hans offergåvor; och genom tron t a l a r han ännu, fastän han är död. 5 Genom tron togs Enok bort, för att han icke skulle se döden; och »man såg honom icke mer, ty Gud tog honom bort». F ö r r ä n han togs bort, fick han nämligen det vittnesbördet 6 att h a n hade täckts Gud; men utan tro är det omöjligt a t t täckas Gud. Ty den som vill komma till Gud måste tro a t t han ä r till, och att han lönar dem som söka honom. 7 Genom tron var det som N o a , sedan han hade fått uppenbarelse om något som man ännu icke såg, i from förtröstan byggde en ark för att r ä d d a sitt hus; och genom den blev han världen till dom och fick till arvedel den rättfärdighet som hör tron till. 8 Genom tron var A b r a h a m lydig, när han blev kallad, och han drog så ut till det land som han skulle få till arvedel; han drog ut, fastän han icke visste v a r t han skulle komma. 9 Genom tron bosatte han sig såsom främling i det utlovade lfcndet, likasom i ett främmande land, och bodde i tält med Isak och Jakob, som voro hans medarvingar till samma löfte. 10 Ty han väntade på »staden med de fasta grundvalarna», vars 11 byggmästare och skapare är Gud. Genom tron fick jämväl Sara, fastän överårig, kraft a t t bliva stammoder för en avkomma, i det hon höll den för trovärdig, som hade givit 55

Tredje

söndagen

efter

heliga

tre

konungars

dag

löftet. D ä r f ö r föddes ock av en och samme man, en som 12 v a r så gott som död, avkomlingar »så talrika som stjärnorna på himmelen och som sanden p å havets strand, som man icke kan räkna». I tron dogo alla dessa, innan de ännu hade fått vad ut-13 lovat var; de hade allenast sett det i fjärran och hade hälsat det och bekant sig v a r a »gäster och främlingar» på jorden. D e som så t a l a giva ju därmed till känna a t t de söka efter 14 ett fädernesland. O c h om de hade menat det land som dei5 hade gått ut ifrån, så hade de haft tillfälle a t t v ä n d a tillbaka dit. M e n nu stod deras håg till ett bättre, nämligen det him- 16 melska. D ä r f ö r blyges icke Gud för att kallas deras Gud; ty han h a r berett åt dem en stad. Genom tron v a r det som A b r a h a m frambar Isak såsom 17 offer, när han blev satt p å prov; ja, sin ende son frambar han såsom offer, han som hade mottagit löftena, 1 h a n till 18 vilken det hade blivit sagt: »Genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.» Ty han tänkte på a t t Gud v a r i 9 mäktig att till och med uppväcka från de döda; från de döda fick han honom ock tillbaka, liknelsevis t a l a t . Genom tron gav jämväl I s a k sin välsignelse åt Jakob 20 och E s a u för kommande tider. Genom tron välsignade den 21 döende Jakob Josefs båda söner och tillbad, lutad mot ändan av sin stav. Genom tron talade Josef, när han låg för 22 döden, om Israels barns uttåg och gav befallning om vad som skulle göras med hans ben.

II. HÖGMÄSSA: Joh. 5: 40—47. Trons hinder

JESUS SADE till judarna: »I viljen icke komma till mig för att få liv. Jag tager icke emot pris av människor; men jag känner41,4 eder och vet att I icke haven Guds kärlek i eder. Jag h a r 45 kommit i min Faders namn, och I tagen icke emot mig; kommer en annan i sitt eget namn, honom skolen I nog mottaga. H u r u skullen I kunna tro, I som tagen emot pris av var-44 56

Kristi

uppenbarelse

tänder

trons

nya

liv

andra och icke söken det pris som kommer från honom som allena är Gud? 45 Menen icke a t t det är jag som skall anklaga eder hos Fadern. D e n som anklagar eder är Moses, han till vilken 461 sätten edert hopp. Trodden I Moses, så skullen I ju t r o 47 mig, t y om mig har h a n skrivit. M e n tron I icke hans skrifter, huru skolen I då kunna tro mina ord?»

AFTONSÄNG:

2 Kor. 1: 3—7.

Tron utvinner tröst ur lidandet LJOVAD VARE v å r H e r r e s , Jesu Kristi, Gud och F a d e r , 4 barmhärtighetens F a d e r och all trösts Gud, 1 han som t r ö s t a r oss i all v å r nöd, så att vi genom den tröst vi själva undfå av Gud kunna t r ö s t a dem som äro stadda i allehanda nöd. 5 Ty såsom Kristus-lidanden till överflöd komma över oss, så kommer ock genom Kristus tröst till oss i överflödande mått. 6 M e n drabbas vi av nöd, så sker detta till tröst och frälsning för eder. Undfå vi däremot tröst, så sker ock detta till t r ö s t för eder, en tröst som skall visa sin kraft däri, a t t I ståndaktigt uthärden samma lidanden som vi utstå. O c h det 7 hopp vi hysa i fråga om eder är fast, ty vi veta a t t såsom I delen v å r a lidanden, så delen I ock den tröst vi undfå. BÖN O H e r r e Gud, himmelske Fader, du som i din outgrundliga barmhärtighet har älskat oss och givit oss din enfödde Son till en Frälsare, på det a t t den som tror på honom skall leva, om han än dör. V i bedja dig: Giv att din Helige Ande uppväcker våra hjärtan till att fast och stadigt tro, att vi i Kristus hava syndernas förlåtelse och det eviga livet, så att vi hålla oss till denne vår Frälsare och förbliva trygga nu och i vår sista stund och genom honom varda saliga. Amen.

Fj ä r d e söndagen

efter

heliga

tre

konungars

dag

FJÄRDE SÖNDAGEN EFTER HELIGA TRE K O N U N G A R S DAG Herrens härlighet lyser i storm och natt KOLLEKTBÖN O H e r r e Gud, himmelske Fader, du som vet, att vi äro stadda i så mycken farlighet, a t t vi för mänsklig bräcklighets skull icke kunna bliva beståndande, förläna oss kraft både till kropp och själ, så att, när vi anfäktas och plågas för våra synders skull, vi med din hjälp stå fasta och vinna seger. Genom din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen.

E P I S T E L : Jes. 40: 26—3i.

Den maktlöses styrka

och den starkes

maktlöshet

ÅjjA SÄGER H e r r e n s profet: Lyften upp edra ögon mot höjden och sen: vem har skapat allt detta? D e t h a r han som för h ä r s k a r a n däruppe fram i r ä k n a d e hopar; han nämner dem alla vid namn. Så stor är hans makt, så väldig hans kraft, a t t icke en enda utebliver. H u r u kan du då säga sådant, du Jakob, och tala så, du 27 I s r a e l : »Min väg ä r fördold för H e r r e n , och min r ä t t är försvunnen för min Gud»? V e t du då icke, har du ej hört 28 det, a t t H e r r e n är en evig Gud, han som h a r skapat jordens ändar? H a n bliver ej t r ö t t och uppgives icke, hans förstånd ä r outrannsakligt. H a n giver den trötte kraft och förökar 29 den maktlöses styrka. Ynglingar kunna bliva t r ö t t a ocn3o uppgivas, och unga män kunna falla; men de som bida efter 3i H e r r e n hämta ny kraft, de få nya vingfjädrar såsom ö r n a r n a . S å hasta de åstad utan a t t uppgivas, de färdas framåt utan a t t bliva trötta. 58

Herrens

härlighet

lyser

i storm

och

natt

E V A N G E L I U M : Matt. 8: 2 3—27.

Jesus stillar stormen VlD DEN TIDEN hände sig, a t t Jesus steg i båten, och 24 hans lärjungar följde honom. O c h se, då uppstod en häftig storm p å sjön, så a t t vågorna slogo över båten; men han 2 5låg och sov. D å gingo de fram och väckte honom och sade: 26 »Herre, hjälp oss; vi förgås.» 1 H a n sade till dem: »I klentrogne, varför radens I?» Därefter stod han upp och näpste O c h män27 vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt. niskorna förundrade sig och sade: »Vad är denne för en, eftersom både vindarna och sjön äro honom lydiga?» I. HÖGMÄSSA: Joh. 6: 66—69. Herre, till vem skulle vi gå ^ÖR JESU tals skull drogo sig många av hans lärjungar 67 tillbaka, så a t t de icke längre vandrade med honom. D å sade Jesus till de tolv: »Icke viljen väl också I gå bort?» 1 68 Simon Petrus svarade honom: »Herre, till vem skulle vi 69 gå? D u h a r det eviga livets ord,1 och vi tro och förstå att du är Guds Helige.» AFTONSÅNG: Hebr. 11: 23—40.

Vandringen i tro genom trångmål och kors JXLlNA BRÖDER. Genom tron blev Moses vid sin födelse dold av sina föräldrar och hölls av dem gömd i tre månader, eftersom de sågo a t t »det v a r ett vackert barn»; 1 24 och de läto icke förskräcka sig av konungens påbud. Genom tron försmådde Moses, sedan han hade blivit stor, a t t kallas 25 F a r a o s dotterson. H a n ville hellre utstå lidande med Guds 26folk än för en kort tid leva i syndig njutning; han höll nämligen Kristi smälek för en större rikedom än Egyptens skat27 ter, t y han hade sin blick riktad på lönen. Genom tron över59

Fjärde

söndagen

efter

heliga

tre

konungars

dag

gav han Egypten, u t a n a t t l å t a förskräcka sig av konungens vrede; ty därigenom a t t han likasom såg den Osynlige kunde h a n h ä r d a ut. Genom t r o n h a r han ock förordnat om p å s k e n 2 8 och blodbestrykningen, p å det a t t »Fördärvaren», som förgjorde allt förstfött, icke skulle komma vid dem. Genom 29 t r o n drogo de fram genom R ö d a havet likasom på t o r r a landet; men när egyptierna försökte gå samma väg, dränktes de. Genom tron föllo Jerikos murar, sedan man i sju dagar 3o hade gått runt omkring dem. Genom t r o n undgick skökan 3i R a h a b att förgås tillsammans med de ohörsamma, eftersom hon hade tagit emot spejarna såsom vänner. O c h vad skall jag nu vidare säga? Tiden bleve mig ju för 32 kort, ifall jag skulle förtälja om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om D a v i d och Samuel och profeterna, 1 om dessa som 33 genom tron besegrade konungariken, övade rättfärdighet, fingo löften uppfyllda, tillstoppade lejons gap, 1 dämpade el-34 dens kraft, undkommo svärdets egg, blevo starka från a t t h a v a varit svaga, blevo väldiga i krig och drevo främmande h ä r a r på flykten. Kvinnor funnos som fingo igen sina döda 35 genom deras uppståndelse. A n d r a läto sig läggas på sträckbänk och ville icke taga emot någon befrielse, i hopp om en så mycket b ä t t r e uppståndelse. A n d r a åter underkastade 36 sig begabberi och gisselslag, därtill ock bojor och fängelse; de blevo stenade, m a r t e r a d e , söndersågade, dödade med ^7 svärd. D e gingo omkring höljda i fårskinn och gethudar, nödställda, misshandlade, plågade, 1 dessa människor som värl-38 den icke v a r värdig a t t hysa; de irrade omkring i öknar och bergstrakter och levde i hålor och jordkulor. O c h fastän alla dessa genom tron hava fått sitt vittnes-39 börd, undfingo de ändå icke vad utlovat var; ty Gud hade åt 40 oss utsett något bättre, p å det a t t de icke oss förutan skulle bliva fullkomnade. II. HÖGMÄSSA: Matt. 14: 2 2—33. Den sjunkande

Petrus

VID DEN TIDEN nödgade Jesus sina lärjungar a t t stiga i båten och före honom fara över till a n d r a stranden, medan han tillsåg a t t folket skildes åt. O c h sedan detta 23 60

Herrens

härlighet

lyser

i storm

och

natt

hade skett, gick han upp på berget för att vara allena och bedja. När det så hade blivit afton, var han där ensam. 24 Båten var då redan många stadier från land och hårt ansatt 2 5 av vågorna, ty vinden låg emot. Men under fjärde nattväk26ten kom Jesus till dem, gående fram över sjön. När då lärjungarna fingo se honom gå på sjön, blevo de förfärade och sade: »Det är en vålnad», och ropade av förskräckelse.1 27 Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: »Våren vid 28 gott mod; det är jag, våren icke förskräckta.» Då svarade Petrus honom och sade: »Herre, är det du, så bjud mig att 29komma till dig på vattnet.»1 Han sade: »Kom.» Då steg Petrus ut ur båten och begynte gå på vattnet och kom till 3o Jesus. Men när han såg huru stark vinden var, blev han förskräckt; och då han nu begynte sjunka, ropade han och sade: 3i »Herre, hjälp mig.»1 Och strax räckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: »Du klentrogne, var32 för tvivlade du?» När de sedan hade kommit upp i båten, 33 lade sig vinden. Men de som voro i båten föllo ned för honom och sade: »Förvisso är du Guds Son.» AFTONSÅNG: Ps. i3o: 1—8. Bön ur djupen {De prof undid)

2 UR DJUPEN ropar jag till dig, Herre. Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud. 3 Om du, Herre, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem 4kan då bestå? Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig. 5 Jag väntar efter Herren, min själ väntar, och jag hoppas 6på hans ord. Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen. Hoppas på Herren, Israel; ty hos Herren är nåd, och 7 8 mycken förlossning är hos honom. Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar. BÖN O Herre Gud, du som av ditt faderliga och goda råd håller oss, dina barn här på jorden, under korset 61

Femte

söndagen

ef ter

heliga

tre

konungars

dag

och låter motgångens och nödens stormar komma över oss, för att vi må lära ödmjukhet och bliva övade i tron, hoppet och bönen.

Vi bedja dig: H ö r oss, då vi i anfäktelsen ropa till dig. Hjälp oss att icke förtvivla, utan se till din Sons heliga kors och så få mod att tro, att du ej överger oss. Låt oss omsider, förlossade ur all nöd och vånda, få med dina helgon i evighet lova och prisa dig tillika med Sonen och den Helige Ande, du som är Allsmäktig Gud, från evighet till evighet. Amen.

FEMTE S Ö N D A G E N EFTER HELIGA TRE K O N U N G A R S D A G Himmelrikets fördolda

härlighet

KOLLEKTBÖN O Herre Gud. Bevara allt framgent ditt folk i din kärlek. Dess enda stöd är löftet om himmelens nåd. Så låt din väldiga makt alltid vara dess fasta borg. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

E P I S T E L : Kol. 3: 12 — 17.

Helighetens

K

skrud

ARE BRÖDER. S å kläden eder nu, såsom Guds utvalda, hans heliga och älskade, i hjärtlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, saktmod, tålamod. O c h haven fördrag medi3 v a r a n d r a och förlåten v a r a n d r a , om någon har något a t t förebrå en annan. Såsom H e r r e n h a r förlåtit eder, så skolen ock I förlåta. M e n över allt detta skolen I ikläda eder 14 kärleken, ty den är fullkomlighetens sammanhållande band. O c h låten Kristi frid regera i edra hjärtan; ty till a t t ägaiö den aren I ock kallade såsom lemmar i en och samma kropp. O c h våren tacksamma. 62

Himmelrikets

fördolda

härlighet

a6

Låten Kristi ord rikligen bo ibland eder; undervisen och förmanen varandra i all vishet, med psalmer och lovsånger och andliga visor, och sjungen med tacksägelse till Guds ära i 7 i edra hjärtan. Och allt, vadhelst I företagen eder i ord eller gärning, gören det allt i Herren Jesu namn, och tacken Gud, Fadern, genom honom. EVANGELIUM: Matt. i3: 24—30. Ogräset bland vetet VID DEN TIDEN framställde Jesus för sina lärjungar denna liknelse: »Med himmelriket är det, såsom när en man 25 sådde god säd i sin åker; men när folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan 26 sin väg. När nu säden sköt upp och satte frukt, så visade 27sig ock ogräset. Då trädde husbondens tjänare fram och sade till honom: 'Herre, du sådde ju god säd i din åker; 28varifrån har den då fått ogräs?'1 Han svarade dem: 'En ovän har gjort detta.' Tjänarna sade till honom: 'Vill du 29 alltså att vi skola gå åstad och samla det tillhopa?' Men han svarade: 'Nej; ty då kunden I rycka upp vetet jämte 5o ogräset, när I samlen detta tillhopa. Låten båda slagen växa tillsammans intill skördetiden; och när skördetiden är inne, vill jag säga till skördemännen: 'Samlen först tillhopa ogräset, och binden det i knippor till att brännas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.'»

I. H Ö G M Ä S S A : Luk. 17: 20—3o.

Ännu förborgat skall Guds rike bryta fram likt ljungelden Å-JÄ JESUS blev tillfrågad av fariséerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem och sade: »Guds rike kommer icke på sådant sätt att det kan förnimmas med ögonen,1 21 ej heller skall man kunna säga: 'Se här är det', eller: 'Där är det.' Ty se, Guds rike är invärtes i eder.» %

Femte

söndagen

ef ter

heliga

tre

konungars

dag

O c h han sade till lärjungarna: 22 »Den tid skall komma, då I gärna skullen vilja se en av Människosonens dagar, men I skolen icke få det. V ä l skall 23 man då säga till eder: ' S e där ä r han', eller: ' S e h ä r ä r h a n ' ; men gån icke dit, och löpen icke därefter. T y såsom24 ljungelden, när den ljungar fram, lyser från himmelens ena ända till den andra, så skall det v a r a med Människosonen p å hans dag. M e n först måste han lida mycket och bliva 25 förkastad av detta släkte. O c h såsom det skedde p å N o a s tid, så skall det ock ske i 26 Människosonens dagar: människorna åto och drucko, män27 togo sig hustrur, och hustrur gåvos å t män, ända till den dag då N o a gick in i arken; då kom floden och förgjorde dem allasammans. Likaledes, såsom det skedde p å Lots tid: 2 8 människorna åto och drucko, köpte och sålde, planterade och byggde, men på den dag då L o t gick ut från Sodom reg- 29 nade eld och svavel ned från himmelen och förgjorde dem allasammans, alldeles p å samma sätt skall det ske den dag 30 d å Människosonen uppenbaras.»

AFTONSÄNG: 1 Kor. 1: 9—18. Faran av söndring kring Kristi

kors

(j-UD ÄR TROFAST, h a n genom vilken I haven blivit kallade till gemenskap med hans Son, Jesus Kristus, v å r Herre. M e n jag förmanar eder, mina bröder, vid v å r H e r r e s , 10 Jesu Kristi, namn, a t t alla v a r a eniga i edert t a l och a t t icke l å t a söndringar finnas bland eder, u t a n hålla fast tillhopa i samma sinnelag och samma tänkesätt. D e t h a r n nämligen av Kloes husfolk blivit mig b e r ä t t a t om eder, mina bröder, att tvister h a v a uppstått bland eder. H ä r m e d 12 menar jag att bland eder den ene säger: »Jag håller mig till Paulus», den andre: »Jag håller mig till Apollos», en a n n a n : »Jag håller mig till Cefas», åter en annan: »Jag håller mig till Kristus.» —•' Ä r då Kristus delad? Icke blev väl Paulus 13 korsfäst för eder? O c h icke bleven I väl döpta i P a u l u s ' namn? Jag tackar Gud för a t t jag icke h a r döpt någon 14 64

Himmelrikets

fördolda

härlighet

i5bland eder utom Krispus och Gajus, så att ingen kan säga 16att I haven blivit döpta i mitt namn. Dock, jag har döpt också Stefanas' husfolk; om jag eljest har döpt någon vet jag icke. 17 Ty Kristus har icke sänt mig till att döpa, utan till att förkunna evangelium, och detta icke med en visdom som består i ord, för att Kristi kors icke skall berövas sin kraft. 18 Ty talet om korset är visserligen en dårskap för dem som gå förlorade, men för oss som bliva frälsta är det en Guds kraft.

II. HÖGMÄSSA: Mark. 4: 26—29. Guds rikes växt JESUS FRAMSTÄLLDE denna liknelse: »Så är det med 27Guds rike, som när en man sår säd i jorden; och han sover, och han vaknar, och nätter och dagar gå, och säden skjuter upp och växer i höjden, han vet själv icke huru. 28 Av sig själv bär jorden frukt, först strå och sedan ax, och 29 omsider finnes fullbildat vete i axet. När så frukten är mogen, låter han strax lien gå, ty skördetiden är då inne.»

AFTONSÄNG: Ef. 4: 14—16. Beroendet av Kristus ^LVJLINA BRÖDER. Vi skulle icke mer vara barn, icke såsom havets vågor drivas omkring av vart vindkast i läran, vid människornas bedrägliga spel, när de illfundigt söka 15 främja villfarelsens listiga anslag. Nej, vi skulle hålla oss till sanningen, och i alla stycken i kärlek växa upp till honom 16 som är huvudet, Kristus. Ty från honom hämtar hela kroppen sin tillväxt, till att bliva uppbyggd i kärlek, i det att den sammanslutes och får sammanhållning genom det bistånd var led giver, med en kraft som är avmätt efter var särskild dels uppgift. 5—410467

%

Femte

söndagen

ef ter

heliga

tre

konungars

dag

BÖN O H e r r e Gud, himmelske Fader, vi tacka dig för att du i din stora barmhärtighet har givit oss den goda säden, ditt heliga ord, och rikligen utsått den i våra hjärtan. V i bedja dig: Gör genom din Helige Ande denna säd levande och fruktbärande, skydda oss för den onde fienden, som vill utså sitt ogräs ibland oss, och bevara oss för säkerhet, ovarsamhet och högmod, så att vi förbliva i din fruktan i alla våra livsdagar och omsider få ingå i himmelens glädje. Amen.

SJÄTTE SÖNDAGEN EFTER HELIGA TRE K O N U N G A R S DAG Som på tjugusjätte söndagen efter Trefaldighet.

FORFASTETIDEN (S eptuag

esima—

tisdagen

efter

Fastlagssöndagen)

S E P T U A G E S I M A Guds oförskyllda

nåd

KOLLEKTBÖN Hör, milde H e r r e Gud, ditt folks böner, att vi som med r ä t t a för våra synder varda straffade, må genom din barmhärtighet varda från dem förlossade, ditt heliga namn till ära. Genom din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen. E P I S T E L : i Kor. 9: 24—27.

Löparen på

tävlingsbanan

iC .ÄRE BRÖDER. I veten, att fastän de som löpa på tävlingsbanan allasammans löpa, så vinner allenast en segerLöpen såsom denne, för a t t I mån vinna lönen. 1 M e n alla som vilja deltaga i en sådan t ä v l a n pålägga sig återhållsamhet i alla stycken: dessa för a t t vinna en förgänglig 26 segerkrans, men vi för a t t vinna en oförgänglig. Jag för min del löper alltså icke såsom gällde det ett ovisst mål; 27 jag kämpar icke likasom en man som hugger i vädret. F a s t mer t u k t a r jag min kropp och kuvar den, för att jag icke, n ä r jag predikar för andra, själv skall komma till korta vid provet. 2 5 lönen.

E V A N G E L I U M : M a t t . 20: 1—16.

Arbetarna

i vingården

Vn ID DEN TIDEN framställde Jesus för sina lärjungar denna liknelse: » M e d himmelriket ä r det, såsom när en husbonde bittida om morgonen gick ut för a t t leja åt sig arbe67

Septuagesima

t a r e till sin vingård. O c h n ä r han hade kommit överens 2 med a r b e t a r n a om en viss dagspenning, sände han dem till sin vingård. N ä r han sedan gick ut vid tredje timmen, fick3 han se några andra stå sysslolösa på torget; och han sade 4 till dem: ' G å n ock I till min vingård, så skall jag giva eder vad skäligt är.' 1 O c h de gingo. Åter gick h a n ut vid sjätte5 timmen och vid nionde och gjorde sammalunda. O c k s å vide elfte timmen gick han ut och fann då några andra stå där; och han sade till dem: ' V a r f ö r stan i h ä r hela dagen sysslolösa?' 1 D e svarade honom: ' D ä r f ö r att ingen har lejt o s s . ' 7 D å sade han till dem: ' G å n ock I till min vingård.' 1 N ä r s det så hade blivit afton, sade vingårdens herre till sin förv a l t a r e : ' K a l l a fram a r b e t a r n a och giv dem deras lön, men begynn med de sista och gå så tillbaka ända till de första.' D å nu de kommo fram, som voro lejda vid elfte timmen, 9 fick v a r och en av dem full dagspenning. N ä r sedan d d o första kommo, trodde de a t t de skulle få mer, men också v a r och en av dem fick samma dagspenning. N ä r de s å n fingo, knorrade de mot husbonden 1 och sade: ' D e s s a sista 12 hava arbetat allenast en timme, och du h a r ändå ställt dem lika med oss, som hava burit dagens tunga och solens hetta?' 1 D å svarade han en av dem och sade: ' M i n vän, jag gör dig,3 ingen orätt. Kom du icke överens med mig om den dagspenningen? 1 Tag vad dig tillkommer och gå. M e n åt denne ^ siste vill jag giva lika mycket som åt dig. H a r jag icke IOVJS a t t göra såsom jag vill med det som är mitt? Eller skall du med onda ögon se p å att jag är så god?' — Så skola de s i s t a s bliva de första, och de första bliva de sista.»

I. HÖGMÄSSA: Matt. 19: 2 7 - 3 o .

Lärjungens

lön

±ETRUS TOG till orda och sade till Jesus: »Se, vi hava övergivit allt och följt dig; vad skola vi få därför?» 1 Jesus svarade dem: »Sannerligen säger jag eder: N ä r värl-28 den födes på nytt, då n ä r Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då skolen också I, som haven efterföljt mig, 68

Guds

oförskyllda

nåd

få sitta på tolv troner såsom domare över Israels tolv stam2 9 mar. O c h v a r och en som h a r övergivit hus, eller bröder eller systrar, eller fader eller moder, eller barn, eller jordagods, för mitt namns skull, han skall få mångfaldigt igen, 3oOch skall få evigt liv till arvedel. M e n många som äro de första skola bliva de sista, och många som äro de sista skola bliva de första.»

AFTONSÅNG: i Kor. 3: 7—23. Frälsta,

men såsom igenom eld

BRÖDER. D e t kommer icke an på den som planterar, ej heller p å den som v a t t n a r , utan p å Gud, som 8giver växten. D e n som planterar och den som vattnar—> den ene är såsom den andre, dock så, a t t var och en skall få sin T y vi äro Guds 9 särskilda lön efter sitt särskilda arbete. medarbetare; I aren ett Guds åkerfält, en Guds byggnad. 10 Efter den Guds nåd som blev mig given lade jag grunden såsom en förfaren byggmästare, och en annan bygger nu vidare därpå. M e n v a r och en må se till, huru han bygger 11 därpå. T y en annan grund kan ingen lägga, än den som ä r 12lagd, nämligen Jesus Kristus; men om någon bygger p å den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med t r ä , i3hö och strå, så skall det en gång visa sig huru det är med vars och ens verk. »Den dagen» skall göra det kunnigt; t y den skall uppenbaras i eld, och hurudant vars och ens verk 14 är, det skall elden pröva. O m det byggnadsverk, som någon har uppfört p å den grunden, bliver beståndande, så skall i5han undfå lön; men om hans verk brännes upp, då skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bliva frälst, men såsom igenom eld. 16 V e t e n I icke a t t I aren ett Guds tempel, och a t t Guds 17 Ande bor i eder? O m nu någon fördärvar Guds tempel, så skall Gud fördärva honom; ty Guds tempel är heligt, och det templet aren I. 18 Ingen bedrage sig själv. O m någon bland eder menar sig v a r a vis genom denna tidsålders visdom, så blive han en i 9 d å r e , för a t t han skall kunna bliva vis. Ty denna världens visdom är dårskap inför Gud. D e t ä r ju skrivet: -LVJLINA

Septuagesima »Han fångar de visa i deras klokskap»; så ock: 20 »Herren känner de visas tankar, han vet att de äro fåfängliga.» Så berömme sig då ingen av människor. Allt hör ju eder 21 till; det må vara Paulus eller Apollos eller Cefas eller hela 22 världen, det må vara liv eller död, vad som nu är, eller vad som skall komma, alltsammans hör eder till. Men I hören 23 Kristus till, och Kristus hör Gud till.

II. HÖGMÄSSA: Luk. 17: 7—10. Friheten under Guds tvång

I

ESUS SADE till sina lärjungar: »Om någon bland eder har en tjänare som kör plogen eller vaktar boskap, icke säger han väl till tjänaren, när denne kommer hem från marken: 'Gå du nu strax till bords'?1 Säger han icke fast-8 mer till honom: 'Red till min måltid, och fäst så upp din klädnad och betjäna mig, medan jag äter och dricker; sedan må du själv äta och dricka'? Icke tackar han väl tjänaren 9 för att denne gjorde det som blev honom befallt? Samma-10 lunda, när I haven gjort allt som har blivit eder befallt, då skolen I säga: 'Vi äro blott ringa tjänare: vi hava endast gjort vad vi voro pliktiga att göra.'»

AFTONSÄNG: Fil. 3: 7—14. Jagandet mot målet

MiANA BRÖDER. Allt det som var mig en vinning, det har jag för Kristi skull räknat såsom en förlust. Ja, 8 jag räknar i sanning allt såsom förlust mot det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. Ty det är för hans skull som jag har gått förlustig alltsammans och nu räknar det såsom avskräde, på det att jag må vinna Kristus1 och bliva funnen i honom, icke med min egen rätt-9

7°

Guds

oförskyllda

nåd

färdighet, den som kommer av lag, u t a n med den rättfärdighet som kommer genom tro p å Kristus, rättfärdigheten av ioGud, på grund av tron. T y jag vill l ä r a k ä n n a honom och hans uppståndelses kraft och få k ä n n a delaktighet i hans lidanden, i det jag bliver honom lik genom en död s å d a n 11 som hans, om jag så skulle kunna nå fram till uppståndelsen från de döda. 12 Icke som om jag r e d a n hade vunnit det eller redan hade blivit fullkomlig, men jag far efter a t t vinna det, eftersom i3Jag själv h a r blivit vunnen av Kristus Jesus. Ja, mina b r ö der, jag håller icke före a t t jag ännu h a r vunnit det, men ett gör jag: jag förgäter det som ä r bakom mig och sträcker 14 mig mot det som är framför mig1 och jagar mot målet, för a t t få den segerlön som hålles framför oss genom Guds kallelse ovanifrån, i Kristus Jesus. BÖN O Herre Gud, himmelske Fader, du som genom ditt heliga ord h a r kallat oss alla till arbetare i din vingård. V i bedja dig: Giv oss din Helige Ande, så att vi arbeta troget i vår kallelse, beflita oss om ditt ord och din vilja och sätta allt vårt hopp allenast till din nåd, som är oss uppenbarad genom din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen.

SEX AGESI

MA

Guds heliga ord KOLLEKTBÖN O Gud, du som nogsamt vet, a t t vi icke kunna lita till egen kraft. Förläna oss nåd, att din Son, som är folkens lärare, må vara ett fäste och en borg mot all fiendens makt, vilken vill göra om intet ditt rena och klara ord. Giv att vi i kraft av detta ditt heliga ord r ä t t leva och saligt dö. Genom samme din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen. 71

Sexages

i ma

EPISTEL: 2 Kor. 11: 19—3i. Ordets rätta

tjänare

K

.ARE BRÖDER. I haven ju gärna fördrag med dårar, I som själva aren så kloka. I fördragen ju, om man träl-20 binder eder, om man utsuger eder, om man fångar eder, om man förhäver sig över eder, om man slår eder i ansiktet. Till v å r skam måste jag tillstå a t t vi för v å r del h a v a »varit 21 för svaga» till sådant. M e n eljest, vadhelst a n d r a kunna göra sig stora med, det kan också jag göra mig stor med —• om jag nu får tala efter d å r a r s sätt. Ä r o de hebréer, så ä r 22 jag det ock. Ä r o de israeliter, så är jag det ock. Ä r o de A b r a h a m s säd, så ä r jag det ock. Ä r o de Kristi tjänare, så 23 ä r jag det ännu mer —• om jag nu får t a l a såsom vore jag en dåre. Jag har haft mer arbete, oftare v a r i t i fängelse, fått hugg och slag till överflöd, v a r i t i dödsnöd många gånger. A v judarna h a r jag fem gånger fått fyrtio slag, på ett när. 24 T r e gånger h a r jag blivit piskad med spön, en gång h a r 25 jag blivit stenad, t r e gånger h a r jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn h a r jag drivit omkring på djupa havet. Jag har 62 ofta måst v a r a ute p å resor; jag har u t s t å t t faror p å floder, faror bland rövare, faror genom landsmän, faror genom hedningar, faror i städer, faror i öknar, faror p å havet, faror bland falska bröder —•' allt under arbete och möda, under 27 mångfaldiga vakor, under hunger och törst, under svält titt och ofta, under köld och nakenhet. O c h till allt annat 28 kommer det, a t t jag v a r dag är överlupen, då jag måste hava omsorg om alla församlingarna. V e m ä r svag, utan a t t 29 också jag bliver svag? V e m kommer p å fall, utan a t t jag bliver upptänd? — O m jag nu måste berömma mig, så vill3o jag berömma mig av min svaghet. H e r r e n Jesu Gud och3i F a d e r , han som är högtlovad i evighet, vet a t t jag icke

ljuger. EVANGELIUM: Luk. 8: 4—15.

n

Såningsmannen

'Ä NU mycket folk kom tillhopa, i det a t t inbyggarna i de särskilda städerna begåvo sig ut till Jesus, sade han i en liknelse: 72

Guds

heliga

ord

»En såningsman gick ut för a t t så sin säd. O c h när han sådde, föll somt vid vägen och blev nedtrampat, och himömelens fåglar åto upp det. O c h somt föll på stengrund, och när det hade vuxit upp, torkade det bort, eftersom det O c h somt föll bland törnen, 7 icke där hade någon fuktighet. och törnena växte upp tillsammans därmed och förkvävde 8det. M e n somt föll i god jord, och när det hade vuxit upp, bar det hundrafaldig frukt.» Sedan han hade t a l a t detta, sade han med hög röst: »Den som har öron till att höra, han höre.» 9 D å frågade hans lärjungar honom vad denna liknelse bei o tydde. H a n sade: »Eder ä r givet a t t l ä r a känna Guds rikes hemligheter, men å t de andra meddelas de i liknelser, för att de 'med seende ögon intet skola se och med hörande öron intet förstå'. n S å är nu detta liknelsens mening: Säden är Guds ord. i2 O c h a t t den såddes vid vägen, det är sagt om dem som h a v a hört ordet, men sedan kommer djävulen och tager bort det ur deras hjärtan, för a t t de icke skola komma till tro och i3 bliva frälsta. O c h a t t den såddes på stengrunden, det ä r sagt om dem, som när de få höra ordet, taga emot det med glädje, men icke hava någon rot; de tro allenast till en tid, 14 och i frestelsens stund avfalla de. O c h a t t den föll bland törnena, det är sagt om dem, som när de hava hört ordet, gii bort och l å t a sig förkvävas av rikedomens omsorger och njutandet av livets goda och så icke föra något fram till 15mognad. M e n a t t den föll i den goda jorden, det är sagt om dem, som när de hava hört ordet, behålla det i rättsinniga och goda hjärtan och b ä r a frukt i ståndaktighet.» I. HÖGMÄSSA: Joh. 8: 3i—36. Den befriande

sanningen

i/ESUS SADE till de judar som hade satt t r o till honom: »Om I förbliven i mitt ord, så aren I i sanning mina lär32Jungar; och I skolen då förstå sanningen, och sanningen 33skall göra eder fria.»1 D e svarade honom: »Vi äro A b r a 73

Sexages

i ma

hams säd och hava aldrig v a r i t t r ä l a r under någon. H u r u kan du då säga: ' I skolen bliva fria'?» 1 Jesus svarade dem: 34 »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: V a r och en som gör synd, han är syndens t r ä l . M e n trälen får icke förbliva 35 i huset för alltid; sonen får förbliva där för alltid. O m nu36 Sonen gör eder fria, så bliven I verkligen fria.» AFTONSÅNG: Jes. 55: 6—11. Kraften

av Guds ord

JLJÄ SÄGER H e r r e n s profet: Söken H e r r e n , medan han låter sig finnas; åkallen honom, medan han är nära. D e n 7 ogudaktige övergive sin väg och den orättfärdige sina t a n k a r och vände om till H e r r e n , så skall han förbarma sig över honom, och till v å r Gud, t y han skall beskära mycken förlåtelse. Se, mina t a n k a r ä r o icke edra t a n k a r , och edra 8 vägar äro icke mina vägar, säger H e r r e n . N e j , så mycket 9 som himmelen ä r högre än jorden, så mycket äro ock mina vägar högre än edra vägar, och mina t a n k a r högre än edra t a n k a r . Ty likasom regnet och snön faller ifrån himmelenio och icke vänder tillbaka dit igen, förrän det h a r v a t t n a t jorden och gjort den fruktsam och b ä r a n d e , så a t t den giver säd till att så och bröd till a t t äta, så skall det ock v a r a 11 med ordet som utgår ur min mun: det skall icke vända tillbaka till mig fåfängt, utan a t t h a v a v e r k a t vad jag vill och utfört det vartill jag hade sänt ut det. II. HÖGMÄSSA: Matt. 10: 2 — 16.

Herren utsänder de tolv J^/ESSA ARO de tolv apostlarnas namn: först Simon, som kallas Petrus, och A n d r e a s , hans broder; vidare Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, hans broder; Filippus3 och Bartolomeus; Tomas och M a t t e u s , publikanen; Jakob, Alfeus' son, och Lebbeus; Simon ivraren och Judas Iska-4 riot, densamme som förrådde honom. D e s s a tolv sände 5 Jesus ut; och han bjöd dem och sade: 74

Guds

heliga

ord

»Ställen icke eder färd till hedningarna, och gån icke in i 6 någon samaritisk stad, utan gån hellre till de förlorade fåren 7 av Israels hus. O c h där I gån fram skolen I predika och 8säga: 'Himmelriket ä r nära.' 1 Boten sjuka, uppväcken döda, gören spetälska rena, driven ut onda andar. I haven fått för 9 intet; så given ock för intet. Skaffen eder icke guld eller siliover eller koppar i edra bälten, icke någon ränsel för eder färd, ej heller dubbla livklädnader, ej heller skor eller stav; t y arbeii tåren ä r värd sin mat. M e n n ä r I haven kommit in i någon stad eller by, så utforsken vilken därinne som är värdig, och i2stannen så hos honom, till dess I lämnen den orten. O c h när 13I kommen in i ett hus, så halsen det. O m då det huset ä r värdigt, så må den frid I tillönsken det komma däröver; men om det icke ä r värdigt, då må den frid I tillönsken det 14vända tillbaka till eder. O c h om man p å något ställe icke tager emot eder och icke hör på edra ord, så gån ut ur det huset eller den staden, och skudden stoftet av edra fötter. 1 i5 Sannerligen säger jag eder: F ö r Sodoms och Gomorras land skall det p å domens dag bliva drägligare än för den staden. 16 Se, jag sänder eder åstad såsom får mitt in ibland ulvar. V å r e n fördenskull kloka såsom ormar och menlösa såsom duvor.» AFTONSÄNG: 2 Tim. 3: 10—4: 5. Guds rena och klara ord ^LYHN SON. D U h a r blivit min efterföljare i lära, i vandel, i strävanden, i t r o , i tålamod, i kärlek, i ståndnaktighet, 1 under förföljelser och lidanden, sådana som drabbade mig i Antiokia, Ikonium och Lystra. Ja, sådana förföljelser h a r jag fått utstå, men ur alla h a r H e r r e n frälst 12 mig. S å skola ock alla de, som vilja leva gudfruktigt i i3 Kristus Jesus, få lida förföljelse. M e n onda människor och bedragare skola gå allt längre i ondska; de skola förvilla andra och själva bliva förvillade. 14 M e n förbliv du vid det som du h a r lärt, och som du h a r löfått visshet om. D u vet ju av vilka du h a r l ä r t det, 1 och du känner från barndomen de heliga skrifter som kunna giva dig vishet, så att du bliver frälst genom den tro du h a r i 16 Kristus Jesus. All skrift som är ingiven av Gud ä r ock 75

Fastlagssöndagen

nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse, till fostran i rättfärdighet, så att en gudsmänniska kan bliva 17 fullt färdig, väl skickad till allt gott verk. Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus, 4:1 inför honom som skall döma levande och döda, jag uppman a r dig vid hans tillkommelse och hans rike: Predika ordet, 2 t r ä d upp i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa, förmana med allt tålamod och med undervisning i alla stycken. Ty den 3 tid kommer, då de icke längre skola fördraga den sunda l ä r a n , utan efter sina egna begärelser skola samla åt sig l ä r a r e hoptals, alltefter som det kliar dem i öronen, 1 en tid 4 då de skola vända sina öron från sanningen, och i stället v ä n d a sig till fabler. M e n du, v a r nykter i allting, bär ditt lidande, utför en 5 evangelists verk, fullgör i allo vad som tillhör ditt ämbete. BÖN O H e r r e Gud, himmelske Fader. V i tacka och prisa dig för ditt heliga ord, som du har utsått i världen och av din stora nåd låtit komma även till oss. V i bedja dig: V ä c k hunger efter detta ditt rena och klara ord, bered våra hjärtan genom din Helige Ande a t t r ä t t mottaga och behålla det, på det att frälsningens världsövervinnande kraft, som du i detta ditt ord nedlagt, må v a r a spord och bära frukt i vårt leverne. Genom din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen.

FASTLAGSSÖNDAGEN (Quinquagesima

eller

Esto

Mihi)

Den gudomliga kärlekens väg I N T R O ITU S D e t vare fjärran från mig att berömma mig av något annat än vår H e r r e s , Jesu Kristi, kors. D e t var våra krankheter han bar, våra smärtor, dem lade han på sig. 76

Den

gudomliga

kärlekens

väg

KOLLEKTBÖN O Herre, inför vilken alla gärningar utan kärlek äro att räkna för intet. Sänd oss din Helige Ande, att vi, lösta ur våra synders band, städse må tjäna dig och leva i din kärlek. Genom din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen.

E P I S T E L : i Kor. i 3 : i — 1 3 .

Den kristna

kärleken

JS^ÄRE BRÖDER. O m jag talade både människors och änglars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag alle2 nast en ljudande malm eller en klingande cymbal. O c h om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap, och om jag hade all tro, så a t t jag kunde 3 förflytta berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet. O c h om jag gåve bort allt vad jag ägde till bröd åt de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till a t t brännas upp, men icke hade kärlek, så vore detta mig till intet gagn. 4 Kärleken ä r tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken 5 förhäver sig icke, den uppblåses icke. D e n skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den hyser icke 6 agg för en oförrätts skull. D e n gläder sig icke över orättfärdig7 heten, men h a r sin glädje i sanningen. D e n fördrager allting, den t r o r allting, den hoppas allting, den u t h ä r d a r allting. s Kärleken förgår aldrig. M e n profetians gåva, den skall försvinna, och tungomålstalandet, det skall taga slut, och den skall försvinna. T y v å r kunskap är ett 9 kunskapen, i o styckverk, och v å r t profeterande är ett styckverk; men n ä r det kommer, som ä r fullkomligt, då skall det försvinna, som n ä r ett styckverk. N ä r jag v a r barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne v a r såsom ett barns, jag hade barnsliga t a n k a r ; men sedan jag blev man, h a r jag lagt bort vad b a r n s i2 ligt var. N u se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. N u är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv h a r blivit till fullo känd. i3 S å bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken, dessa t r e ; men störst bland dem ä r kärleken. 77

Fastlagssöndagen EVANGELIUM: Luk. 18: 31—43.

Från Galileen till Jerusalem Den sista vandringen

Vn ID DEN f

TIDEN tog Jesus till sig de tolv och sade till dem: »Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och allt skall fullbordas, som genom profeterna ä r skrivet om M ä n n i s k o sonen. Ty han skall bliva överlämnad å t hedningarna och 32 bliva begabbad och skymfad och bespottad, och de skola 33 gissla honom och döda honom; men p å tredje dagen skall han uppstå igen.» O c h de förstodo intet h ä r a v ; ja, detta som han34 t a l a d e v a r dem så fördolt, a t t de icke fattade vad som sades. D å han nu nalkades Jeriko, hände sig a t t en blind man 35 satt vid vägen och tiggde. N ä r denne hörde en hop männi-36 skor gå där fram, frågade han vad det var. O c h man om-3 7 t a l a d e för honom a t t det v a r Jesus från N a s a r e t som kom p å vägen. 1 D å ropade han och sade: »Jesus, D a v i d s son, 38 förbarma dig över mig.» O c h de som gingo framför tillsade 3 9 honom strängeligen a t t han skulle tiga; men han ropade ännu mycket mer: »Davids son, förbarma dig över mig.»' Då40 stannade Jesus och bjöd att mannen skulle ledas fram till honom. O c h när han hade kommit fram, frågade han honom:' »Vad vill du att jag skall göra dig?» H a n s v a r a d e : 41 »Herre, låt mig få min syn.»1 Jesus sade till honom: »Hav42 din syn; din tro h a r hjälpt dig.» O c h s t r a x fick han sin syn43 och följde honom och prisade Gud. O c h allt folket som såg d e t t a lovade Gud. I. HÖGMÄSSA: Joh. 12: 20—33.

Herrens väg till världens frälsning

V:L ID DEN

TIDEN voro i Jerusalem några greker, av dem som plägade fara upp för a t t tillbedja under högtiden. D e s s a kommo till Filippus, som v a r från Betsaida i 21 Galileen, och bådo honom och sade: » H e r r e , vi skulle vilja se Jesus.» Filippus gick och sade detta till A n d r e a s ; A n d r e a s 22 och Filippus gingo och sade det till Jesus. Jesus svarade 23 dem och sade: »Stunden ä r kommen a t t Människosonen skall 78

Den

gudomliga

kärlekens

väg

24förhärligas. 1 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: O m icke vetekornet faller i jorden och dör, så förbliver det ett 25 ensamt korn; men om det dör, så b ä r det mycken frukt. D e n som älskar sitt liv, h a n mister det, men den som h a t a r sitt liv i denna världen, han skall behålla det och skall h a v a 26 evigt liv. O m någon vill tjäna mig, så följe han mig; och där jag är, där skall också min tjänare få vara. O m någon 27tjänar mig, så skall min F a d e r ä r a honom. — N u är min själ i ångest; vad skall jag väl säga? Fader, fräls mig undan denna stund. D o c k , just därför h a r jag kommit till denna 28 stund. F a d e r , förhärliga ditt namn.» D å kom en röst från himmelen: »Jag h a r redan förhär 29ligat det, och jag skall ytterligare förhärliga det.» Folket, som stod där och hörde detta, sade då: »Det v a r ett tordön.» A n d r a sade: »Det v a r en ängel som talade med honom.» 1 3oDå svarade Jesus och sade: »Denna röst kom icke för min 3i skull, u t a n för eder skull. N u går en dom över denna värl32 den, nu skall denna världens furste utkastas. O c h när jag har blivit upphöjd från jorden, skall jag draga alla till mig.» 33 M e d dessa ord gav h a n till känna p å vad sätt han skulle dö. AFTONSÄNG: 1 Tim. 2:

4^6.

Kristus —• Medlaren KTUD, VÄR FRÄLSARE, vill a t t alla människor skola bli5 v a frälsta och komma till kunskap om sanningen. T y en enda är Gud, och en enda ä r medlare emellan Gud och människor: 6 en människa, Kristus Jesus, 1 han som gav sig själv till lösen för alla, varom ock vittnesbördet skulle frambäras, när tiden v a r inne. II. HÖGMÄSSA: Mark. 10: 32—45. Till lösen för

många

voro P å vägen u P P t m Jerusalem. O c h Jesus gick före dem, och de gingo d ä r b ä v a n d e ; och de som följde med dem voro uppfyllda av

JESUS

OCH

LÄRJUNGARNA

Fastlagssöndagen

fruktan. D å tog han åter till sig de tolv och begynte t a l a till dem om vad som skulle övergå honom: »Se, vi gå nu33 upp till Jerusalem, och Människosonen skall bliva överlämnad åt översteprästerna och de skriftlärde, och de skola döma honom till döden och överlämna honom åt hedningarna, och dessa skola begabba honom och bespotta honom och34 gissla honom och döda honom; men tre dagar därefter skall han uppstå igen.» D å trädde Jakob och Johannes, Sebedeus' söner, fram till 35 honom och sade till honom: » M ä s t a r e , vi skulle vilja a t t du läte oss få vad vi nu tänka begära av dig.» H a n frågade 36 dem: »Vad viljen I då att jag skall l å t a eder få?»1 D e sva-37 rade honom: »Låt den ene av oss i din härlighet få sitta på din högra sida, och den andre p å din vänstra.» M e n Jesus38 sade till dem: »I veten icke vad I begären. Kunnen I dricka den kalk som jag dricker, eller genomgå det dop som jag genomgår?» 1 D e svarade honom: »Det kunna vi.» D å sade3 9 Jesus till dem: »Ja, den kalk jag dricker skolen I få dricka, och det dop jag genomgår skolen I genomgå, men platsen40 p å min högra sida och platsen på min v ä n s t r a tillkommer det icke mig a t t bortgiva, utan de skola tillfalla dem för vilka så är bestämt.» N ä r de tio andra hörde detta, blevo de misslynta på Jakob 41 och Johannes. D å kallade Jesus dem till sig och sade till 42 dem: »I veten a t t de som r ä k n a s för folkens furstar uppt r ä d a mot dem såsom herrar, och a t t deras mäktige l å t a dem känna sin myndighet. M e n så är det icke bland eder; 43 u t a n den som vill bliva störst bland eder, h a n v a r e de a n d r a s tjänare, 1 och den som vill v a r a främst bland eder, han v a r e 44 allas dräng. O c k s å Människosonen h a r ju kommit, icke för45 a t t l å t a tjäna sig, utan för a t t tjäna och giva sitt liv till lösen för många.»

AFTONSÄNG: 1 Kor. 1: 20— 2 5.

Den frälsande stötestenen och den gudomliga

dårskapen

BRÖDER. V a r äro de visa? V a r äro de skriftlärda? V a r äro denna tidsålders klyftiga män? H a r icke Gud gjort denna världens visdom till dårskap? Jo, efter-21 JYLINA

Den

gudomliga

kärlekens

väg

som världen icke genom sin visdom lärde känna Gud i hans visdom, behagade det Gud att genom den dårskap 22 han lät predikas frälsa dem som tro. Ty judarna begära 23 tecken, och grekerna åstunda visdom,1 vi åter predika en korsfäst Kristus, en som för judarna är en stötesten och för 24 hedningarna en dårskap,1 men som för de kallade, vare sig judar eller greker, är en Kristus som är Guds kraft och 25 Guds visdom. Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor. BÖN O Herre Gud, himmelske Fader, du som i Kristus uppenbarat din frälsarekärlek. V i bedja dig: Upplys med ditt heliga ord våra hjärtan och samveten, att vi må känna vår synd, men också vår Frälsare, och varda befunna bland dem, för vilka hans blod icke varit förspillt, utan till frälsning och salighet. Amen.

6 —410467

8l

FASTETIDEN {Askonsdag

lilt

F Ö R S T A

och

med

veckan

efter

S Ö N D A G E N

Midf'a

I

st o å ö nd a g)

F A S T A N

(Invocavit)

Frälsarens kamp med frestaren KOLLEKTBÖN O allsmäktige Gud. Vi bedja dig: Förläna, att vi, som under fiendens anlopp, av svaghet falla och duka under, må genom din enfödde Sons försoningslidande undfå ny kraft och varda beståndande. Genom samme din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen.

E P I S T E L : i Joh. 3: 7—9.

Frälsaren omintetgör djävulens gärningar J\^ÄRA BARN, låten ingen förvilla eder. D e n som gör vad rättfärdigt är, han ä r rättfärdig, likasom H a n är r ä t t färdig. D e n som gör synd, han ä r av djävulen, ty djävu-8 len h a r syndat från begynnelsen. O c h just därför uppenbarades Guds Son, a t t han skulle göra om intet djävulens gärningar. V a r och en som ä r född av Gud, han gör icke synd, ty 9 Guds säd förbliver i honom; han kan icke synda, eftersom han är född av Gud. 82

Frälsarens

kamp

med

frestaren

E V A N G E L I U M : Matt. 4: 1 — 11.

Jesus frestas

i öknen

VlD DEN TIDEN blev Jesus av Anden förd upp i ök2 nen, för a t t han skulle frestas av djävulen. O c h n ä r han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han 3 omsider hungrig. D å trädde frestaren fram och sade till honom: »Är du Guds Son, så bjud a t t dessa stenar bliva 4bröd.»' M e n han svarade och sade: »Det ä r skrivet: ' M ä n niskan skall leva icke allenast av bröd, utan av allt det 5som utgår av Guds mun.'» D ä r e f t e r tog djävulen honom med sig till den heliga staden och ställde honom uppe på 6helgedomens mur1 och sade till honom: »Är du Guds Son, så k a s t a dig ned; det är ju skrivet: ' H a n skall giva sina änglar befallning om dig, och de skola b ä r a dig p å händerna, så att du icke stöter din fot mot någon sten.'» Jesus sade till honom: »Det är ock skrivet: ' D u skall 7 8icke fresta H e r r e n , din Gud.'» Å t e r tog djävulen honom med sig, upp på ett mycket högt berg, och visade honom alla 1 och sade till honom: 9 r i k e n i världen och deras härlighet »Allt detta vill jag giva dig, om du faller ned och tillbeder lomig.»1 D å sade Jesus till honom: »Gå bort, S a t a n ; ty det är skrivet: ' H e r r e n , din Gud, skall du tillbedja, och honom 11 allena skall du tjäna.'» D å lämnade djävulen honom; och se, änglar trädde fram och betjänade honom. I. HÖGMÄSSA: Matt. 16: 21— 2 3.

Den förklädde

frestaren

±RÄN DEN TIDEN begynte Jesus förklara för sina lärjungar, a t t han måste gå till Jerusalem och lida mycket a v de äldste och översteprästerna och de skriftlärde, och a t t han skulle bliva dödad, men a t t h a n p å tredje dagen 22 skulle uppstå igen. D å tog P e t r u s honom avsides och begynte ivrigt motsäga honom och sade: »Bevare dig Gud, 23Herre! Ingalunda får detta vederfaras dig.»1 M e n han vände 83

Första

söndagen

i

fastan

sig om och sade till P e t r u s : »Gå bort, Satan, och stå mig icke i vägen; du är för mig en stötesten, ty dina t a n k a r äro icke Guds tankar, utan människotankar.» A F T O N S Å N G : Jak. i: 12 —15.

Livets krona .INA ÄLSKADE. Salig är den man som är ståndMi aktig i frestelsen; ty när han h a r bestått sitt prov, skall han få livets krona, vilken Gud h a r lovat åt dem som älska honom. Ingen säge, när han bliver frestad, att det ä r från Gud som i3 hans frestelse kommer; t y såsom Gud icke kan frestas av något ont, så frestar han icke heller någon. N e j , närhelst 14 någon frestas, så är det av sin egen begärelse som han dragés och lockas. Sedan, när begärelsen har blivit havande, i5 föder hon synd, och när synden har blivit fullmogen, framföder hon död. II. HÖGMÄSSA: Joh. 8: 37—45. Hat mot

l

Kristus

ESUS SADE: »Jag vet a t t I aren A b r a h a m s säd; men I stan efter a t t döda mig, eftersom mitt ord icke får någon ingång i eder. Jag t a l a r vad jag h a r sett hos min F a d e r ; så 38 gören ock I vad I haven hört av eder fader.» D e svarade och sade till honom: »Vår fader ä r ju A b r a - 3 9 ham.» Jesus sade till dem: »Aren I A b r a h a m s barn, så gören ock Abrahams gärningar. M e n nu stan I efter a t t döda 40 mig, en man som h a r sagt eder sanningen, såsom jag h a r hört den av Gud. Så handlade icke Abraham. 1 N e j , I gören41 eder faders gärningar.» D e sade till honom: »Vi äro icke födda i äktenskapsbrott. V i h a v a Gud till fader och ingen annan.» 1 Jesus svarade dem: »Vore Gud eder fader, så älska-42 den I ju mig, ty från Gud har jag utgått, och från honom är jag kommen. Ja, jag har icke kommit av mig själv, utan det är han som har sänt mig. V a r f ö r fatten I då icke vad 43 jag talar? Jo, därför a t t I icke 'stan ut med' a t t h ö r a på mitt 84

Frälsarens

kamp

med

frestaren

44 ord. I h a v e n d j ä v u l e n till e d e r f a d e r , och v a d e d e r f a d e r h a r b e g ä r till, d e t viljen I g ö r a . H a n h a r v a r i t en m a n d r å p a r e från b e g y n n e l s e n , o c h i s a n n i n g e n s t å r h a n icke, t y sanningfinnes icke i h o n o m . N ä r h a n t a l a r lögn, d å t a l a r h a n a v 45 sitt eget, t y h a n ä r en l ö g n a r e , j a , lögnens f a d e r . M e n mig t r o n I icke, j u s t d ä r f ö r a t t j a g t a l a r sanning.» AFTONSÄNG: Hebr. 4: i5, 16. Vår

hjälpare

i

frestelsen

^LvJLINA BRODER. V i h a v a icke en s å d a n ö v e r s t e p r ä s t som ej k a n h a v a m e d l i d a n d e m e d v å r a s v a g h e t e r , u t a n en som h a r v a r i t f r e s t a d i allting, l i k a s o m vi, d o c k u t a n synd. 16 L å t o m oss d ä r f ö r m e d frimodighet gå fram till n å d e n s t r o n , för a t t v i m å u n d f å b a r m h ä r t i g h e t och finna n å d , till hjälp i rätt tid. BÖN O Herre Gud, himmelske Fader, du som genom din Son, Jesus Kristus, har omintetgjort djävulens gärningar och vunnit åt oss en evig seger. Vi bedja dig: Bistå oss för Kristi skull i själanöd och frestelse, styrk oss att frimodigt stå det onda emot, så att fienden icke bliver vår överman, utan vi genom ditt mäktiga ord varda ståndaktiga och behålla segern och slutligen av dig undfå livets ovanskliga krona. Amen.

ANDRA

SÖNDAGEN

I

FASTAN

(R e m i n i s c e r e )

Trons

anfäktelser

KOLLEKTBÖN O Gud, du som vet att vi av oss själva till intet gott äro dugliga. Bevara oss både lekamligen och andligen, så att kroppen skyddas för allt som är skadligt och hjärtat varder renat från onda tankar. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen. %

Andra

söndagen

i

fastan

EPISTEL: 2 Kor. 6: 1 — 10.

Guds tjänares

ståndaktighet

K ÄRE BRÖDER.

Såsom medarbetare förmana vi eder a t t icke så mottaga Guds nåd, a t t det bliver utan frukt. 1 H a n säger ju: 2 »Jag bönhör dig i behaglig tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag.» Se, nu är den välbehagliga tiden; se, nu är frälsningens dag. H ä r v i d vilja vi icke i något stycke v a r a till någon anstöt, 3 p å det a t t v å r t ämbete icke må bliva smädat. Fastmer 4 vilja vi i allting bevisa oss såsom Guds tjänare, i mycken ståndaktighet, under bedrövelse och nöd och ångest, 1 under 5 hugg och slag, under fångenskap och upprorslarm, under mödor, vakor och svält, 1 i renhet, i kunskap, i tålamod och 6 godhet, i helig ande, i oskrymtad kärlek, 1 med sanning i v å r t 7 tal, med kraft från Gud, med rättfärdighetens vapen både i högra handen och i vänstra, 1 under ä r a och smälek, unders ont rykte och gott rykte, såsom villolärare, då vi dock äro sannfärdiga, 1 såsom okända, fastän vi äro väl kända, såsom 9 döende, men se, vi leva, såsom tuktade, men likväl icke till döds, 1 såsom bedrövade men dock alltid glada, såsom fattiga, 10 medan vi dock göra många rika, såsom utblottade på allt, men likväl ägande allt. EVANGELIUM: Matt. i5: 21—28. Den kananeiska

kvinnan

VID DEN TIDEN begav sig Jesus bort från Genesarets land och drog sig undan till trakten av Tyrus och Sidon. D å kom en kananeisk kvinna från det området och ropade 22 och sade: »Herre, D a v i d s son, förbarma dig över mig. M i n dotter plågas svårt av en ond ande.» 1 M e n han sva-23 r a d e henne icke ett ord. D å trädde hans lärjungar fram och bådo honom och s a d e : »Giv henne besked; hon förföljer oss ju med sitt ropande.» H a n svarade och sade: 24 »Jag är icke utsänd till andra än till de förlorade fåren av Israels hus.» M e n hon kom fram och föll ned för honom 25 86

Trons

anfäktelser

26och sade: »Herre, hjälp mig.»1 Då svarade han och sade: »Det är otillbörligt att taga brödet från barnen och kasta 27det åt hundarna.»1 Hon sade: »Ja, Herre. Också äta ju hundarna allenast av de smulor som falla ifrån deras herrars ^sbord.»1 Då svarade Jesus och sade till henne: »O kvinna, din tro är stor. Ske dig såsom du vill.» Och hennes dotter var frisk ifrån den stunden. I. HÖGMÄSSA: Luk. 7: 36—5o. Synderskan i Simons hus

E

N FARISÉ hade inbjudit Jesus till en måltid hos sig; och han gick in i fariséens hus och lade sig till bords. 37Nu fanns där i staden en synderska; och när denna fick veta att han låg till bords i fariséens hus, gick hon dit med 38 en alabasterflaska med smörjelse1 och stannade bakom honom vid hans fötter, gråtande, och begynte väta hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt huvudhår och kysste ivrigt hans fötter och smorde dem med smörjeisen. 3 9 Men när fariséen som hade inbjudit honom såg detta, sade han vid sig själv: »Vore denne en profet, så skulle han känna till, vilken och hurudan denna kvinna är, som rör vid honom; han skulle då veta att hon är en synderska.» 40 Då tog Jesus till orda och sade till honom: »Simon, jag har något att säga dig.» Han svarade: »Mästare, säg det.» 41— »En man som lånade ut penningar hade två gäldenärer. Den ene var skyldig honom fem hundra silverpenningar, den 42 andre femtio. Men då de icke kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att 43älska honom mest?»1 Simon svarade och sade: »Jag menar den åt vilken han efterskänkte mest.» Då sade han till ho44nom: »Rätt dömde du.»1 Och så vände han sig åt kvinnan och sade till Simon: »Ser du denna kvinna? När jag kom in i ditt hus, gav du mig intet vatten till mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem 45 med sitt hår. Du gav mig ingen hälsningskyss, men ända ifrån den stund då jag kom hitin, har hon icke upphört att 46ivrigt kyssa mina fötter. Du smorde icke mitt huvud med 47 olja, men hon har smort mina fötter med smörjelse. Förden-

Andra

söndagen

i f astan

skull säger jag dig: Hennes många synder äro henne förlåtna; hon h a r ju ock visat mycken kärlek. M e n den som får litet förlåtet, han älskar ock litet.» Sedan sade han till48 henne: »Dina synder äro dig förlåtna.» 1 D å begynte de som49 voro bordsgäster jämte honom a t t säga vid sig själva: »Vem är denne, som till och med förlåter synder?» M e n han sade 5o till kvinnan: »Din tro har frälst dig. G å i frid.» AFTONSÄNG: 1 Mos. 3 2 : 22—3o. Brottningen i natten vid Jabboks vad 1ÄR JAKOB NÄ

drog sin väg fram, förde han sina båda hustrur och sina båda tjänstekvinnor och sina elva söner, och 25 vad han eljest ägde, över bäcken, 1 och han blev ensam kvar 24 om natten vid Jabboks vad. D å brottades en man med honom, till dess morgonrodnaden gick upp. O c h n ä r denne 25 såg a t t han icke kunde övervinna Jakob, gav han honom ett slag p å höftleden, så a t t höften gick ur led, under det han brottades med honom. 1 O c h mannen sade: »Släpp mig, ty26 morgonrodnaden går upp.» M e n han svarade: »Jag släpper dig icke, med mindre du välsignar mig.» D å sade han till 27 honom: »Vad är ditt namn?» H a n svarade: »Jakob.» 1 Han28 sade: »Du skall icke mer heta Jakob, utan Israel, ty du h a r kämpat med Gud och med människor och vunnit seger.» 1 D å frågade Jakob och sade: »Låt mig veta ditt namn.» 29 H a n svarade: »Varför frågar du efter mitt namn?» O c h han välsignade honom där. M e n Jakob gav platsen namnet 3o Peniel, »ty», sade han, »jag h a r sett Gud ansikte mot ansikte, och dock h a r mitt liv blivit räddat.» II. HÖGMÄSSA: Mark. 9: 14—32. Trons bekännelse: Jag tror, hjälp min otro {ÄR JESUS NÄ

gick ned från berget och kom till lärjungarna, såg han att mycket folk v a r samlat omkring dem, och a t t några skriftlärde disputerade med dem. O c h strax 15

Trons

a nf

äktelser

då allt folket fick se honom, blevo de mycket häpna och i6skyndade fram och hälsade honom. Då frågade han dem: 17 »Varom disputeren I med dem?»1 Och en man i folkhopen svarade honom: »Mästare, jag har fört till dig min son, som 18 är besatt av en stum ande. Och varhelst denne får fatt i honom kastar han omkull honom, och fradgan står gossen om munnen, och han gnisslar med tänderna och bliver såsom livlös. Nu bad jag dina lärjungar att de skulle driva ut 19honom, men de förmådde det icke.» Då svarade han dem och sade: »O du otrogna släkte, huru länge måste jag vara hos eder? Huru länge måste jag härda ut med eder? Fören 20honom till mig.»1 Och de förde honom till Jesus. Och strax då han fick se Jesus, slet och ryckte anden honom, och han föll ned på jorden och vältrade sig, under det att fradgan 21 stod honom om munnen.1 Jesus frågade då hans fader: »Huru länge har det varit så med honom?» Han svarade: »Allt22 sedan han var ett litet barn; och det har ofta hänt att han har kastat honom än i elden, än i vattnet, för att förgöra honom. Men om du förmår något, så förbarma dig över oss 1 Då sade Jesus till honom: »Om jag förmår, 2 3 och hjälp oss.» 24säger du. Allt förmår den som tror.»1 Strax ropade gossens 25fader och sade: »Jag tror! Hjälp min otro.»1 Men när Jesus såg att folk strömmade tillsammans dit, tilltalade han den orene anden strängt och sade till honom: »Du stumme och döve ande, jag befaller dig: Far ut ur honom, och kom icke 26mer in i honom.» Då skriade han och slet och ryckte gossen svårt och for ut; och gossen blev såsom död, så att fol27 ket menade att han verkligen var död. Men Jesus tog honom vid handen och reste upp honom; och han stod då upp. 28 När Jesus därefter hade kommit inomhus, frågade hans lärjungar honom, då de nu voro allena: »Varför kunde icke 29vi driva ut honom?»1 Han svarade dem: »Detta slag kan icke drivas ut genom något annat än bön och fasta.» 3o Och de gingo därifrån och vandrade genom Galileen; men 3i han ville icke att någon skulle få veta det. Han undervisade nämligen sina lärjungar och sade till dem: »Människosonen skall bliva överlämnad i människors händer, och man skall döda honom; men tre dagar efter det att han har blivit 32 dödad skall han uppstå igen.» Och de förstodo icke vad han sade, men de fruktade att fråga honom.

Tred

je

söndagen

i fast

an

A F T O N S Ä N G : Hebr. 5: 7—9.

Frälsarens

anfäktelser

JVLlNA BRÖDER. Kristus frambar med starkt rop och t å r a r , under sitt kötts dagar, böner och åkallan till den som kunde frälsa honom från döden; och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest. Så lärde han, fastän han v a r s »Son», lydnad genom sitt lidande; och n ä r han hade blivit 9 fullkomnad, blev han, för alla dem som äro honom lydiga, upphovet till evig frälsning. BÖN O Herre Gud, himmelske Fader, du som för vår skull utgivit din Son och låtit honom i vånda och ångest anfäktas för vår frälsning. V i bedja dig: Hjälp oss att se allenast på honom, som är trons hövding och fullkomnare, så att vi i all nöd trygga oss till din barmhärtighet och finna tröst för våra samveten i ditt heliga ord. Lys och led oss genom mörker och ovisshet, och låt oss omsider i härlighetens ljus se hela den nåd, som du har berett, och den frälsning, som du har låtit oss vederfaras. Amen.

TREDJE

SÖNDAGEN

I

FASTAN

(Oculi)

Makternas

kamp om människosjälen KOLLEKTBÖN

O allsmäktige Gud. V i bedja dig: Se till dina ringa tjänares ödmjuka böner, och sträck ut ditt Majestäts högra hand till ett värn mot alla våra fiender. Genom din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . 90

Amen.

M akternas

kamp

om

människosjälen

EPISTEL: Ef. 5: 1 — 14. Avsägelsen av mörkrets gärningar

B

LIVEN GUDS efterföljare, käre bröder, såsom hans 2 älskade barn, 1 och vandren i kärlek, såsom Kristus älskade eder och utgav sig själv för oss till en gåva och ett offer, »Gud till en välbehaglig lukt». 3 M e n otukt och orenhet, av vad slag det v a r a må, och girighet skolen I, såsom det anstår heliga, icke ens låta 4 nämnas bland eder, ej heller ohöviskt väsende och dåraktigt tal och gyckel; sådant är otillbörligt. L å t e n fastmer tack5sägelse höras. Ty det boren I veta, och det insen I också själva, att ingen otuktig eller oren människa har arvedel i Kristi och Guds rike, ej heller någon girig, ty en sådan är 6 en avgudadyrkare. L å t e n ingen bedraga eder med tomma ord; t y för sådana synder kommer Guds vrede över de 7, 8 ohörsamma. H a v e n alltså ingen del i sådant. I voren ju förut mörker, men nu aren I ljus i H e r r e n ; vandren då såT y ljusets frukt består i allt vad godhet 9 som ljusets barn. 10 och rättfärdighet och sanning är. Ja, vandren så, i det att n i proven vad som är välbehagligt för H e r r e n . O c h haven ingen delaktighet i mörkrets gärningar, som icke giva någon 12 frukt, utan avslöjen dem fastmer. V a d av sådana människor i hemlighet förövas, därom är det skamligt till och i3med a t t tala; men alltsammans bliver uppenbart, när det avslöjas genom ljuset. T y varhelst något bliver uppenbart, där 14är ljus. D ä r f ö r heter det: »Vakna upp, du som sover, och stå upp ifrån de döda, så skall Kristus lysa fram för dig.» EVANGELIUM: Luk. 11: 14—28. Kristus

och världsfursten

VID DEN TIDEN drev Jesus ut en ond ande som v a r dövstum. O c h när den onde anden hade blivit utdriven, i5talade den dövstumme; och folket förundrade sig. M e n några av dem sade: »Det är med Beelsebul, de onda andar 16nas furste, som han driver ut de onda andarna.» O c h några andra ville s ä t t a honom på prov och begärde av honom ett 91

Tred

jc

söndagen

i f astan

tecken från himmelen. M e n han förstod deras t a n k a r och 37 sade till dem: »Vart rike som har kommit i strid med sig självt bliver förött, så a t t hus faller på hus. O m nu S a t a n h a r kommit 18 i strid med sig själv, huru kan då hans rike hava bestånd? I sägen ju a t t det är med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna. M e n om det ä r med Beelsebul som jag driver 19 ut de onda andarna, med vem driva då edra egna anhängare ut dem? D e skola alltså v a r a edra domare. 1 O m det åter 20 är med Guds finger som jag driver ut de onda andarna, så har ju Guds rike kommit till eder. — N ä r en stark man, 21 fullt väpnad, bevakar sin gård, då äro hans ägodelar fredade. M e n om någon som ä r s t a r k a r e än han angriper ho-22 nom och övervinner honom, så tager denne ifrån honom alla vapnen, som han förtröstade på, och skiftar ut bytet efter honom. D e n som icke är med mig, han är emot mig, och 23 den som icke församlar med mig, han förskingrar. N ä r en oren ande har farit ut ur en människa, v a n d r a r 24 han omkring i ökentrakter och söker efter ro. M e n då han icke finner någon, säger h a n : 'Jag vill vända tillbaka till mitt hus, som jag gick ut ifrån.' O c h n ä r han kommer dit 25 och finner det fejat och prytt, då går han åstad och tager 26 med sig sju andra andar, som äro v ä r r e än han själv, och de gå ditin och bo där; och så bliver för den människan det sista värre än det första.» N ä r han sade detta, hov en kvinna i folkhopen upp sin 27 röst och ropade till honom: »Saligt är det moderssköte som h a r burit dig, och det bröst som du h a r diat.» M e n han sva-28 r a d e : »Ja, saliga äro de som höra Guds ord och gömma det.» I. HÖGMÄSSA: Matt. 16: 24—27. En enda själ kan icke återlösas med priset av hela världen i/ESUS SADE till sina lärjungar: »Om någon vill efterfölja mig, så försake han sig själv och tage sitt kors p å sig; så följe han mig. Ty den som vill bevara sitt liv, han 25 skall mista det; men den som mister sitt liv, för min skull, han skall finna det. O c h vad hjälper det en människa, om 26 92

JK akternas

kamp

om

människosjälen

hon vinner hela världen, men förlorar sin själ? Eller vad 27 kan en människa giva till lösen för sin själ? Människosonen skall komma i sin Faders härlighet med sina änglar, och då skall han vedergälla var och en efter hans gärningar.» AFTONSÄNG: Uppb. 3: 14—22. Andens maning till församlingen i Laodicea & *KRIV

TILL Laodiceas församlings ängel: »Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sann15färdiga vittnet, begynnelsen till Guds skapelse: Jag känner dina gärningar: du är varken kall eller varm. Jag skulle 16 önska att du vore antingen kall eller varm. Men nu, då du är ljum, och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur 17min mun.1 Du säger ju: 'Jag är rik, ja, jag har vunnit rikedomar och behöver intet'; och du vet icke att du just är 18 eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken. Så råder jag dig då att du köper av mig guld som är luttrat i eld, för att du skall bliva rik, och att du köper vita kläder till att kläda dig i, för att din nakenhets skam icke skall bliva uppenbar, och att du köper ögonsalva till att smörja i 9 dina ögon med, för att du skall kunna se. 'Alla som jag älskar, dem tuktar och agar jag.' Så gör nu bättring med 20all flit. Se, jag står för dörren och klappar; om någon lyssnar till min röst och upplåter dörren, så skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom, och han med mig. •— 21 Den som vinner seger, honom skall jag låta sitta med mig på min tron, likasom jag själv har vunnit seger och satt mig 22 med min Fader på hans tron. Den som har öra, han höre vad Anden säger till församlingarna.» II. HÖGMÄSSA: Joh. 12: 35—43.

l

Räddningen undan mörkrets väldighet

ESUS SADE till folket: »Ännu en liten tid är ljuset ibland eder. Vandren medan I haven ljuset, på det att mörkret icke må få makt med eder; den som vandrar i mörk93

Tredje

söndagen

i

fastan

ret, han vet ju icke v a r t han går. Tron på ljuset, medan 136 haven ljuset, så a t t I bliven ljusets barn.» D e t t a talade Jesus och gick sedan bort och dolde sig för dem. M e n fastän han hade gjort så många tecken inför dem, 37 trodde de icke på honom. Ty det ordet skulle fullbordas, 38 som profeten Esaias säger: »Herre, vem trodde vad som predikades för oss, och för vem v a r H e r r e n s arm uppenbar?» Alltså kunde de icke t r o ; Esaias säger ju ytterligare: s9 » H a n har förblindat deras ögon 40 och förstockat deras hjärtan så att de icke kunna se med sina ögon eller förstå med sina hjärtan och omvända sig och bliva helade av mig.» D e t t a kunde Esaias säga, eftersom han hade sett hans41 härlighet, när han talade om honom. — D o c k funnos järn-42 väl bland rådsherrarna många som trodde på honom; men för fariséernas skull ville de icke bekänna det, för att de icke skulle bliva utstötta ur synagogan. T y de skattade 43 högre a t t bliva ärade av människor än a t t bliva ärade av

Gud.

AFTONSÄNG: Höga visan 8: 6, 7.

Kärleken

är en Herrens låga

-Lx^ARLEKEN ä r stark såsom döden, dess trängtan obetvinglig såsom dödsriket; dess glöd är såsom eldens glöd, en H e r r e n s låga ä r den. D e största vatten förmå ej utsläcka 7 kärleken, strömmar kunna icke fördränka den. O m någon ville giva alla ägodelar i sitt hus för kärleken, så skulle han ändå bliva försmådd.

M akternas

kamp

om

människosjälen

ALTERNATIVA P R E D I K O T E X T E R i.

Matt. 26: 36—46. Getsemane i/ESUS KOM m e d s i n a l ä r j u n g a r till ett s t ä l l e s o m h e t t e G e t s e m a n e . O c h h a n s a d e till d e m : »Bliven k v a r h ä r , 37medan j a g g å r dit b o r t o c h beder.» O c h h a n t o g m e d sig P e t r u s o c h S e b e d e u s ' t v å s ö n e r ; och h a n b e g y n t e b e d r ö v a s 38och ängslas. 1 D å s a d e h a n till d e m : » M i n själ ä r djupt b e d r ö v a d , ä n d a till d ö d s ; s t a n n e n k v a r h ä r och v a k e n m e d 3 9 mig.» D ä r e f t e r gick h a n l i t e t l ä n g r e b o r t och föll n e d p å s i t t a n s i k t e o c h b a d och s a d e : » M i n F a d e r , om d e t ä r möjligt, s å gånge d e n n a k a l k i f r å n mig. D o c k icke s å s o m j a g vill, 40utan s å s o m du vill!» S e d a n k o m h a n t i l l b a k a till l ä r j u n g a r n a och f a n n d e m s o v a n d e . D å s a d e h a n till P e t r u s : » S å l i t e t 4 i f ö r m å d d e n I d å v a k a en k o r t s t u n d m e d m i g ! V a k e n , o c h b e d j e n a t t I icke m å n k o m m a i frestelse. A n d e n ä r villig, 42 m e n k ö t t e t ä r svagt.» Å t e r gick h a n b o r t , för a n d r a g å n g e n , o c h b a d o c h s a d e : » M i n F a d e r , om d e t t a icke k a n g å i f r å n mig, u t a n j a g m å s t e d r i c k a d e n n a k a l k , s å ske din vilja.» 43 N ä r h a n s e d a n k o m t i l l b a k a , f a n n h a n d e m å t e r s o v a n d e , t y 44 d e r a s ö g o n v o r o f ö r t y n g d a . D å l ä t h a n d e m v a r a o c h gick å t e r b o r t och b a d , för t r e d j e gången, o c h s a d e å t e r i g e n s a m 45 m a o r d . D ä r e f t e r k o m h a n t i l l b a k a till l ä r j u n g a r n a o c h s a d e till d e m : »Ja, I s o v e n ä n n u a l l t j ä m t och v i l e n e d e r ! Se, stunden ä r n ä r a d å Människosonen skall bliva över46 l ä m n a d i s y n d a r e s h ä n d e r . S t a n u p p , l å t oss g å ; se, d e n ä r n ä r a , s o m f ö r r å d e r mig.» 2.

Luk. 22: 3i—'38.

Herrens förbön för Simon

Petrus

JESUS SADE till S i m o n P e t r u s : »Simon, S i m o n ! S e , S a t a n h a r b e g ä r t a t t få e d e r i s i t t v å l d , för a t t k u n n a 32sålla e d e r s å s o m v e t e ; m e n j a g h a r b e t t för dig, a t t d i n t r o 95

Tred

je

söndagen

i f astan

icke må bliva om intet. O c h när du en gång h a r omvänt dig, så styrk dina bröder.» D å sade han till honom: »Herre jag är redo a t t med dig33 både gå i fängelse och gå i döden.» 1 M e n han s v a r a d e : »Jag34 säger dig, P e t r u s : I dag skall icke hanen gala, förrän du tre gånger har förnekat mig och sagt a t t du icke känner mig.» Ytterligare sade han till dem: »När jag sände eder åstad35 utan penningpung, utan ränsel, utan skor, icke fattades eder då något?» D e svarade: »Intet.» 1 D å sade han till dem: »Nu36 å t e r må den som h a r en penningpung taga den med sig, och den som h a r en ränsel, han göre sammalunda; och den som icke h a r något svärd, han sälje sin mantel och köpe sig ett sådant. T y jag säger eder a t t på mig måste fullbordas detta 37 skriftens ord: ' H a n blev räknad bland ogärningsmän.' Ja, det som är förutsagt om mig, det går nu i fullbordan.» D a s s sade de: »Herre, se h ä r äro t v å svärd.» H a n svarade dem: » D e t är nog.»

3. Joh. i3: 3i—38. Vägen som Herren måste gå allena JESUS SADE till sina lärjungar: »Nu är Människosonen förhärligad, och Gud är förhärligad i honom. Ä r nu Gud förhärligad i honom, så skall ock 32 Glid förhärliga honom i sig själv, och han skall snart förhärliga honom. K ä r a barn, allenast en liten tid är jag ännu 33 hos eder; I skolen sedan söka efter mig, men det som jag sade till judarna: ' D i t jag går, dit kunnen I icke komma', detsamma säger jag nu ock till eder. E t t nytt bud giver jag eder, att I skolen älska v a r a n d r a ; 34 ja, såsom jag har älskat eder, så skolen ock I älska v a r a n d r a . O m I haven kärlek inbördes, så skola alla d ä r a v förstå 35 a t t I aren mina lärjungar.» D å frågade Simon Petrus honom: »Herre, v a r t går du?»36 Jesus svarade: »Dit jag går, dit kan du icke nu följa mig; men framdeles skall du följa mig.» Petrus sade till honom: 37 »Herre, varför kan jag icke följa dig nu? M i t t liv vill jag 96

Makternas

kamp

om

människosjälen

38giva för dig.»1 Jesus s v a r a d e : »Ditt liv vill du giva för mig? Sannerligen, sannerligen säger jag dig: H a n e n skall icke gala, förrän du t r e gånger h a r förnekat mig.» BÖN O H e r r e Gud, himmelske Fader, du som låtit din Son komma i världen, att strida för oss mot denna världens furste och rycka oss undan mörkrets väldighet. V i bedja dig: Giv att vi hålla oss hårt vid honom, avsäga oss mörkrets gärningar, vandra i ditt ords ljus och omsider, förlossade från allt ont våld, varda evigt saliga genom din Son, vår Frälsare. Amen.

MI

DFASTOSÖNDAGEN (Latare)

Livets bröd KOLLEKTBÖN O allsmäktige Gud. Förläna oss, att vi, som för våra synders skull med rätta varda slagna, må genom din milda nåd varda hugsvalade. Genom din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen.

E P I S T E L : Rom. 6: 1 9 — 2 3 .

Död eller evigt liv

K

ARE BRODER. Likasom I förr ställden edra lemmar i orenhetens och orättfärdighetens tjänst, till orättfärdighet, så mån I nu ställa edra lemmar i rättfärdighetens tjänst, 20 till helgelse. M e d a n I voren syndens tjänare, voren I ju 21 fria ifrån rättfärdighetens tjänst; men vilken frukt skör7—410467

M id

fastosöndagen

dåden I då därav? Jo, det som I nu blygens för; änden p å sådant är ju döden. M e n nu, då I haven gjorts fria ifrån 2 2 synden och blivit Guds tjänare, nu skörden I frukten av detta: I värden helgade; och änden bliver a t t I undfån evigt liv. T y den lön som synden giver är döden, men den gåva som 23 Gud av nåd giver är evigt liv, i Kristus Jesus, v å r H e r r e .

E V A N G E L I U M : Joh. 6: i —15.

Brödet som räcker till för alla JS/ÄR JESUS for över Galileiska sjön, »Tiberias sjö»,1 följde honom mycket folk, därför a t t de sågo de tecken som 2 han gjorde med de sjuka. M e n Jesus gick upp på berget3 och satte sig där med sina lärjungar. O c h påsken, judarnas 4 högtid, v a r nära. D å nu Jesus lyfte upp sina ögon och såg a t t mycket folk 5 kom till honom, sade han till Filippus: »Varifrån skola vi köpa bröd, så a t t dessa få äta?» M e n detta sade han för a t t 6 s ä t t a honom på prov, ty själv visste han vad han skulle göra. 1 Filippus svarade honom: »Bröd för t v å hundra sil-7 verpenningar vore icke nog för a t t v a r och en skulle få ett litet stycke.» D å sade till honom en annan av hans lär-8 jungar, Andreas, Simon P e t r u s ' broder: » H ä r är en gosse 9 som h a r fem kornbröd och t v å fiskar; men vad förslår det för så många?» 1 Jesus sade: »Låten folket lägra sig här.» 10 O c h p å det stället v a r mycket gräs. D å lägrade sig männen där, och deras antal v a r vid pass fem tusen. D ä r e f t e r t o g n Jesus bröden och tackade Gud och delade ut åt dem som hade lagt sig ned där, likaledes ock av fiskarna, så mycket de ville hava. O c h när de voro m ä t t a sade han till sina 12 lärjungar: »Samlen tillhopa de överblivna styckena, så a t t intet förfares.» D å samlade de dem tillhopa och fyllde tolvi3 korgar med stycken, som av de fem kornbröden hade blivit över efter dem som hade ätit. D å nu människorna hade sett det tecken som han hade 14 gjort, sade de: »Denne ä r förvisso Profeten som skulle komma i världen.» N ä r då Jesus märkte att de t ä n k t e kom-.5 ma och med våld föra honom med sig och göra honom till konung, drog han sig åter undan till berget, helt allena. 98

Livets

bröd

I. HÖGMÄSSA: Joh. 6: 24—36. Guds bröd giver världen liv JLyAR FOLKET såg att Jesus icke var kvar, ej heller hans lärjungar, stego de själva i båtarna och foro till Ka25pernaum för att söka efter Jesus. Och då de funno honom där på andra sidan sjön, frågade de honom: »Rabbi, när 26kom du hit?»1 Jesus svarade dem och sade: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: I söken mig icke därför att I haven sett tecken, utan därför att I fingen äta av bröden 27 och bleven mätta. Verken icke för att få den mat som förgås, utan för att få den mat som förbliver och har med sig evigt liv, den som Människosonen skall giva eder; ty honom har Fadern, Gud själv, låtit undfå sitt insegel.» 28 D å sade de till honom: »Vad skola vi göra för att utföra 29 Guds gärningar?»1 Jesus svarade och sade till dem: »Detta 3oär Guds gärning, att I tron på den han har sänt.» De sade till honom: »Vad för tecken gör du då? Låt oss se något tecken, så att vi kunna tro dig. Vilken gärning utför du? 31 Våra fäder fingo äta manna i öknen, såsom det är skrivet: 32'Han gav dem bröd från himmelen att äta.'»1 Då svarade Jesus dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Det är icke Moses som har givit eder brödet från himmelen, men det är min Fader som giver eder det rätta brödet från him33melen. Ty Guds bröd är det bröd som kommer ned från 34himmelen och giver världen liv.» Då sade de till honom: 35 »Herre, giv oss alltid det brödet.»1 Jesus svarade: »Jag är livets bröd. Den som kommer till mig, han skall åldrighungra, och den som tror på mig, han skall aldrig någonsin 36törsta. Men det är såsom jag har sagt eder: fastän I haven sett mig, tron I dock icke.» AFTONSÄNG: 1 Kor. 10: 14—18. Välsignelsens kalk och gemenskapens bröd ÄLSKADE, undflyn avgudadyrkan. Jag säger detta till eder såsom till förståndiga människor; själva mån 161 döma om det som jag säger. Välsignelsens kalk, över vilJ-VJLINA

M id

fastosöndagen

ken vi uttala välsignelsen, är icke den en delaktighet av Kristi blod? Brödet, som vi bryta, är icke det en delaktighet av Kristi kropp? Eftersom det är ett enda bröd, s å i 7 ä r o vi, fastän många, en enda kropp, ty alla få vi v å r del av detta ena bröd. Sen p å det lekamliga Israel: äro icke 18 de som ä t a av offren delaktiga i altaret? II. HÖGMÄSSA: Joh. 6: 52—66. Det eviga livets bröd JUDARNA tvistade med v a r a n d r a och s a d e : »Huru skulle denne kunna giva oss sitt kött att äta?» Jesus sade 53 då till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: O m I icke äten Människosonens kött och dricken hans blod, så haven I icke liv i eder. D e n som äter mitt kött och dric-54 ker mitt blod, han h a r evigt liv, och jag skall l å t a honom uppstå på den yttersta dagen. T y mitt kött är sannskyldig 55 mat, och mitt blod är sannskyldig dryck. D e n som äter mitt56 kött och dricker mitt blod, han förbliver i mig, och jag förbliver i honom. Såsom Fadern, han som är den levande, 57 h a r sänt mig, och såsom jag lever genom F a d e r n , s å skall ock den som äter mig leva genom mig. Så ä r det med det 58 bröd som h a r kommit ned från himmelen. D e t är icke såsom det fäderna fingo äta, vilka sedan dogo; den som äter detta bröd, han skall leva till evig tid.» D e t t a sade han, när h a n undervisade i synagogan i K a - 5 9 pernaum. M å n g a av hans lärjungar, som hörde detta, sade då: 60 »Detta ä r ett h å r t t a l ; vem står ut med a t t höra p å honom?» M e n Jesus visste inom sig a t t hans lärjungar k n o r r a d e över 61 detta; och han sade till dem: »Är detta för eder en stötesten? V a d skolen I då säga, om I fån se Människosonen 62 uppstiga dit där han förut var? — D e t är Anden som gör63 levande; köttet är till intet gagneligt. D e ord som jag har t a l a t till eder äro ande och äro liv. M e n bland eder finnas 64 några som icke tro.» Jesus visste nämligen från begynnelsen vilka de voro som icke trodde, så ock vilken den v a r som skulle förråda honom. 1 O c h han tillade: »Fördenskull kar65 100

Livets

bröd

jag sagt eder att ingen kan komma till mig, om det icke bliver honom givet av Fadern.» 66 För detta tals skull drogo sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de icke längre vandrade med honom.

AFTONSÅNG: Kol. 2: 6, 7. Rotfasta i Kristus JLV-LINA BRÖDER. Såsom I nu haven mottagit Kristus 1 7 Jesus, Herren, så vandren i honom, och våren rotade i honom, och låten eder uppbyggas i honom och befästas i tron, i enlighet med den undervisning I haven fått; och överflöden i tacksägelse.

ALTERNATIVA PREDIKOTEXTER

Matt. 26: 5 9 -66. Herren Kristus inför Stora rådet LJVERSTEPRÄSTERNA och hela Stora rådet sökte efter något falskt vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda 60honom; men fastän många falska vittnen trädde fram, funno 61 de likväl intet. Slutligen trädde dock två män fram1 och sade: »Denne har sagt: 'Jag kan bryta ned Guds tempel 62 och på tre dagar bygga upp det igen.'» Då stod översteprästen upp och sade till honom: »Svarar du intet? Huru 63 är det med det som dessa vittna mot dig?» Men Jesus teg. Då sade översteprästen till honom: »Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds 64son.»1 Jesus svarade honom: »Du har själv sagt det. Men jag säger eder: Härefter skolen I få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himmelens 65skyar.» Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: »Han har hädat. Vad behöva vi mer några vittnen? I haven 66nu hört hädelsen.1 Vad synes eder?» De svarade och sade: »Han är skyldig till döden.» 101

M id

fastosöndagen

2.

M a r k . 14: 43—5o.

Judas

kyss

.EDAN JESUS ännu talade, kom Judas, en av de Mi tolv, och jämte honom en folkskara med svärd och stavar, utsänd från översteprästerna och de skriftlärde och de äldste. M e n förrädaren hade kommit överens med dem om 44 ett tecken och sagt: »Den som jag kysser, den är det; honom skolen I gripa och föra bort under säker bevakning.» O c h n ä r han nu kom dit, trädde han strax fram till honom45 och sade: »Rabbi!» och kysste honom häftigt. 1 D å grepo de46 Jesus och togo honom fången. M e n en av dem som stodo där bredvid drog sitt svärd och 47 högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat. O c h Jesus talade till dem och sade: »Såsom mot en röva-48 re haven I gått ut med svärd och stavar för att fasttaga mig. V a r dag h a r jag varit ibland eder i helgedomen och49 undervisat, utan att I haven gripit mig. M e n skrifterna skulle ju fullbordas.» D å övergåvo de honom alla och flydde. 5o

Joh. 18: i5—'27.

Petri trefaldiga

förnekelse

Å^IMON PETRUS jämte en annan lärjunge följde efter Jesus. D e n lärjungen v a r bekant med översteprästen och gick med Jesus in p å översteprästens gård; men P e t r u s 16 stod utanför vid porten. D e n andre lärjungen, den som v a r bekant med översteprästen, gick då ut och talade med portvakterskan och fick så föra Petrus ditin. T j ä n s t e k v i n n a n ^ som vaktade porten sade därvid till P e t r u s : »Är icke också du en av den mannens lärjungar?» H a n s v a r a d e : »Nej, det är jag icke.» 102

Livets

bröd

18 Men tjänarna och rättsbetjänterna hade gjort upp en koleld, ty det var kallt, och de stodo där och värmde sig; bland dem stod också Petrus och värmde sig. 19 Översteprästen frågade nu Jesus om hans lärjungar och 20 om hans lära.1 Jesus svarade honom: »Jag har öppet talat för världen, jag har alltid undervisat i synagogan eller i helgedomen, på ställen där alla judar komma tillsammans; 2ihemligen har jag intet talat.1 Varför frågar du då mig? Dem som hava hört mig må du fråga om vad jag har talat till 22 dem. De veta ju vad jag har sagt.»1 När Jesus sade detta, gav honom en av rättstjänarna, som stod där bredvid, ett slag på kinden och sade: »Skall du så svara översteprästen?»1 23 Jesus svarade honom: »Har jag talat orätt, så bevisa att det var orätt; men har jag talat rätt, varför slår du mig då?» 24 Och Hannas sände honom bunden till översteprästen Kaifas. 25 Men Simon Petrus stod och värmde sig. Då sade de till honom: »Är icke också du en av hans lärjungar?» Han 26nekade och sade: »Det är jag icke.»1 Då sade en av översteprästens tjänare, en frände till den som Petrus hade huggit örat av: »Såg jag icke själv att du var med honom 27 i örtagården?»1 Då nekade Petrus åter. Och i detsamma gol hanen. BÖN O Herre Jesus Kristus, du levande Guds bröd, som kommit ned från himmelen för a t t giva världen liv. V i bedja dig: Styrk oss med dina ord, som äro anda och liv. Bespisa oss med det bröd, som vi för var dag hava av nöden, och giv oss a v det sannskyldiga bröd, som räcker för alla och förenar oss alla med dig, att vi i din kyrka och församling må upphöja och lova ditt heliga namn. Amen.

PASSIONSTIDEN P A S S I O N S S Ö N D A G E N (D o m i n i c a de p a s s i o n i s e l l e r

Judica)

Försonaren KOLLEKTBÖN O allsmäktige Gud. V i bedja dig: Se i nåd och barmhärtighet till din kristna kyrka, för vars skull vår Herre, Jesus Kristus, låtit sig överlämnas i syndares händer och uthärdat korsets smärta och smälek. Giv at: också vi, din vilja undergivna, må befinnas trofasta intill döden. Genom samme din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen. E P I S T E L : Hebr. 9: 11, 12, i 5 .

Blodet som renar J\^ÄRE BRÖDER. Kristus kom såsom överstepräst för det tillkommande goda; och genom det större och fullkomligare tabernakel som icke är gjort med händer, det är, som icke tillhör den skapelse som nu är, 1 gick han, icke med 12 bockars och kalvars blod, utan med sitt eget blod, en gång för alla in i det allra heligaste och vann en evig förlossning. Så är han medlare för ett nytt förbund, på det att de i5 som voro kallade skulle få det utlovade eviga arvet, därigenom att en led döden till förlossning ifrån överträdelserna under det förra förbundet. EVANGELIUM: Joh. 8: 46—59. Dödsfiendernas

käromål

VlD DEN TIDEN sade Jesus till j u d a r n a : »Vilken av eder kan överbevisa mig om någon synd? O m jag alltså t a l a r sanning, varför tron I mig då icke? D e n som är av47 104

Försonaren

Gud, han lyssnar till Guds ord; och det är därför a t t I icke aren av Gud som I icke lyssnen därtill.» 48 Judarna svarade och sade till honom: » H a v a vi icke r ä t t , då vi säga a t t du ä r en samarit och är besatt av en ond 49ande?»1 Jesus s v a r a d e : »Jag är icke besatt av någon ond ande; fastmer hedrar jag min Fader. I åter skymfen mig. 5oMen jag söker icke min egen ä r a ; en finnes dock som söker 5i den och som dömer. Sannerligen, sannerligen säger jag eder: D e n som håller mitt ord, han skall aldrig någonsin se döden.» 1 52 Judarna sade till honom: »Nu förstå vi a t t du är besatt av en ond ande. A b r a h a m h a r dött, så ock profeterna, och likväl säger du: ' D e n som håller mitt ord, han skall aldrig 53någonsin smaka döden.' Icke är väl du förmer än v å r fader Abraham? O c h han h a r ju dött. Profeterna hava också 54dött. Till vem gör du då dig själv?»1 Jesus svarade: »Om jag själv ville skaffa mig ära, så vore min ä r a intet; men det är min F a d e r som förlänar mig ära, han som I sägen 55vara eder Gud. D o c k , I haven icke lärt känna honom, men jag känner honom; och om jag sade att jag icke kände honom, så bleve jag en lögnare likasom I; men jag känner 56honom och håller hans ord. A b r a h a m , eder fader, fröjdade sig över a t t han skulle få se min dag. H a n fick se den och 57blev glad.»1 D å sade judarna till honom: »Femtio år gam58mal är du icke ännu, och A b r a h a m h a r du sett!» Jesus sade till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: F ö r r ä n A b r a h a m blev till, är jag.» 59 D å togo de upp stenar för a t t kasta p å honom. M e n Jesus gömde sig undan och gick sedan ut ur helgedomen.

I. HÖGMÄSSA: Joh. 11: 47—57. Det ställföreträdande

lidandet

VID DEN TIDEN sammankallade översteprästerna och fariséerna en rådsförsamling och s a d e : »Vad skola vi taga 48 oss till? D e n n e man gör ju många tecken. 1 O m vi låta honom så fortfara, skola alla tro p å honom, och romarna 49komma då och taga ifrån oss både land och folk.» M e n 105

Passionssöndagen

en av dem, Kaifas, som v a r överstepräst för det året, sade till dem: »I förstån intet, 1 och I besinnen icke huru mycket5o b ä t t r e det är för eder a t t en man dör för folket, än a t t hela folket förgås.» D e t t a sade han icke av sig själv, utan genom5i profetisk ingivelse, eftersom han v a r överstepräst för det året; t y Jesus skulle dö för folket. Ja, icke allenast »för folket»; 52 han skulle dö också för a t t samla och förena Guds förskingr a d e barn. F r å n den dagen v a r deras beslut fattat a t t döda 53 honom. S å vandrade då Jesus icke längre öppet omkring bland 54 judarna, utan drog sig undan till en stad som hette Efraim, på landsbygden, i närheten av öknen; där stannade han kvar med sina lärjungar. M e n judarnas påsk v a r nära, och många begåvo sig då, 55 före påsken, från landsbygden upp till Jerusalem för a t t helga sig. O c h de sökte efter Jesus och sade till varandra, 56 d ä r de stodo i helgedomen: »Vad menen I? Skall han d å alls icke komma till högtiden?» O c h översteprästerna och 57 fariséerna hade utfärdat påbud om a t t den som finge veta v a r han fanns skulle giva det till känna, för a t t de måtte kunna gripa honom.

AFTONSÄNG: Hebr. 7: 23—27. Offret en gång för

alla

jyjLlNA BRÖDER. M e d a n de förra p r ä s t e r n a hava måst bliva flera, därför att de genom döden hindrades från a t t förbliva i sin tjänst, h a r däremot Kristus ett oförgängligt 24 prästadöme, eftersom han förbliver »till evig tid». Därför25 k a n han ock till fullo frälsa dem som genom honom komma till Gud, ty han lever alltid för a t t mana gott för dem. E n sådan överstepräst hövdes oss också att hava, en 26 som vore helig, oskyldig, obesmittad, skild från syndare och upphöjd över himmelen, en som icke v a r dag behövde fram-27 b ä r a offer, såsom de a n d r a översteprästerna, först för sina egna synder och sedan för folkets; detta gjorde han nämligen en gång för alla, när han offrade sig själv.

Försonaren

II. HÖGMÄSSA: Joh. 7: 40—52.

Den fariseiska

förblindelsen

AV FOLKET, som hörde Jesu ord, sade d å : 41 »Denne är förvisso Profeten.» 1 A n d r a sade: »Han ä r M e s sias.» A n d r a åter sade: »Icke kommer väl Messias från 42 Galileen? Säger icke skriften att Messias skall komma av D a v i d s säd och från den lilla staden Betlehem, där D a v i d 43 bodde?» Så uppstodo för hans skull stridiga meningar bland 44 folket, 1 och somliga av dem ville gripa honom; dock kom ingen med sin hand vid honom. 45 N ä r sedan rättstjänarna — som blivit utsända för a t t gripa honom •—• kommo tillbaka till översteprästerna och fariséerna, frågade dessa dem: »Varför haven I icke fört 46honom hit?»1 Tjänarna svarade: »Aldrig har någon män4 7 niska så talat, som den mannen talar.» D å svarade farisé48erna dem: »Haven nu också I blivit förvillade? 1 H a r då någon av r å d s h e r r a r n a t r o t t på honom? Eller någon av 49fariséerna? N e j ; men detta folk, som icke känner lagen, det 5oär förbannat.» D å sade Nicodemus till dem, han som förut 51 hade besökt honom, och som själv v a r en av dem: »Icke dömer väl v å r lag någon, u t a n a t t man först h a r förhört 5 2 honom och utrönt vad han förehar?» D e svarade och sade till honom: »Kanske också du är från Galileen? R a n n s a k a , så skall du finna att ingen profet kommer från Galileen.» .NÄGRA

AFTONSÄNG: Ef. 2: 12—16.

Den nedbrutna

skiljemuren

JVLlNA ÄLSKADE. Kommen ihåg a t t I på den tiden, då när I voren utan Kristus, voren utestängda från medborgarskap i Israel och främmande för löftets förbund, u t a n i3hopp och utan Gud i världen. N u däremot, då I aren i Kristus Jesus, haven I, som förut voren fjärran, kommit 107

Passionssöndagen

nära, i och genom Kristi blod. Ty han är v å r frid, han som 14 av de båda h a r gjort ett och brutit ned den skiljemur som stod emellan oss, nämligen ovänskapen. Ty i sitt kött gjorde i5 han om intet budens stadgelag, för a t t han skulle a v de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid, och 16 för a t t han skulle åt dem båda, förenade i en enda kropp, skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen.

ALTERNATIVA PREDIKOTEXTER 1.

Matt. 27: i5—26. Barabbas eller Jesus

Di'ET

VAR SED a t t landshövdingen vid högtiden gav folket en fånge lös, vilken de ville. O c h man hade då en 16 beryktad fånge, som hette B a r a b b a s . N ä r de nu voro för-17 samlade, frågade Pilatus dem: »Vilken viljen I a t t jag skall giva eder lös, B a r a b b a s eller Jesus, som kallas M e s sias?» H a n visste nämligen a t t det v a r av avund som man 18 hade dragit Jesus inför r ä t t a . O c h medan han satt på do-19 marsätet, hade hans hustru sänt bud till honom och låtit säga: »Befatta dig icke med denne rättfärdige man; t y jag h a r i natt lidit mycket i drömmen för hans skull.» Men20 översteprästerna och de äldste hade ö v e r t a l a t folket a t t begära B a r a b b a s och l å t a förgöra Jesus. N ä r alltså lands-21 hövdingen nu frågade dem och sade: »Vilken av de t v å viljen I a t t jag skall giva eder lös?», så svarade de: »Barabbas.» 1 D å frågade Pilatus dem: »Vad skall jag då göra22 med Jesus, som kallas Messias?» D e svarade alla: »Låt korsfästa honom.» 1 M e n han frågade: »Vad ont h a r han23 då gjort?» D å skriade de ännu ivrigare: »Låt korsfästa honom.» N ä r nu Piltaus såg a t t h a n intet kunde u t r ä t t a , 24 u t a n a t t larmet blev allt starkare, lät han hämta vatten och tvådde sina händer i folkets åsyn och sade: »Jag ä r oskyldig till denne mans blod. I fån själva svara därför.»1 108

Försonaren 25 O c h

allt folket svarade och sade: »Hans blod komme över 26 oss och över v å r a barn.» D å gav han dem B a r a b b a s lös; men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedan till a t t korsfästas.

2.

Luk. 23: 1 —12.

Jesus inför Pila tus och Herodes J_JE STODO UPP, hela hopen, och förde Jesus till Pila1 2tus. D ä r begynte de anklaga honom och sade: »Vi h a v a funnit a t t denne man förleder v å r t folk och vill förhindra a t t man giver kejsaren skatt, och att han säger sig v a r a 3 Messias, en konung.» D å frågade Pilatus honom och sade: »Är du judarnas konung?» H a n svarade honom och sade: »Du säger det själv.» 4 M e n Pilatus sade till översteprästerna och till folket: 5 »Jag finner intet brottsligt hos denne man.» 1 D å blevo de ännu ivrigare och s a d e : » H a n uppviglar med sin l ä r a folket 6i hela Judeen, allt ifrån Galileen och ända hit.» N ä r Pilatus hörde detta, frågade han om mannen v a r från Galileen. 7 O c h då han fick veta a t t han v a r från det land som lydde under H e r o d e s ' välde, sände han honom bort till H e r o d e s , som under dessa dagar också v a r i Jerusalem. 8 N ä r H e r o d e s fick se Jesus, blev han mycket glad, t y h a n hade sedan lång tid velat se honom; han hade nämligen hört talas om honom, och han hoppades nu att få se honom göra 9 något tecken. M e n fastän han ställde ganska många frågor 10på Jesus, svarade denne honom intet. O c h översteprästerna och de skriftlärde stodo där och anklagade honom häftigt. 11 M e n H e r o d e s och hans krigsfolk bemötte honom med förakt och begabbade honom; och sedan de hade satt p å honom en lysande klädnad, sände de honom tillbaka till Pii2latus. O c h H e r o d e s och Pilatus blevo den dagen vänner med v a r a n d r a ; förut hade nämligen dem emellan r å t t o vänskap.

Passionssöndagen 3. Joh. 19: 1—'ii.

Kronan

av törne och manteln

av purpur

Ecce Homo

iJJÄ TOG då Pilatus Jesus och lät gissla honom. O c h 2 krigsmännen vredo samman en krona av törnen och satte den på hans huvud och klädde p å honom en purpurfärgad mantel. 1 Sedan trädde de fram till honom och sade: »Hell3 dig, du judarnas konung!» och slogo honom på kinden. Å t e r gick Pilatus ut och sade till folket: »Se, jag vill4 föra honom ut till eder, på det a t t I mån förstå att jag icke finner honom skyldig till något brott.» O c h Jesus kom då5 ut, klädd i törnekronan och den purpurfärgade manteln. O c h han sade till dem: »Se mannen!» 1 D å nu överstepräs-6 terna och rättstjänarna fingo se honom, skriade de: »Korsfäst! Korsfäst!» Pilatus sade till dem: »Tagen I honom, och korsfästen honom; jag finner honom icke skyldig till något brott.» 1 Judarna svarade honom: »Vi hava själva en7 lag, och efter den lagen måste han dö, t y han har gjort sig till Guds Son.» N ä r Pilatus hörde dem t a l a så, blev hans fruktan a n n u s större. O c h han gick åter in i pretoriet och frågade Jesus: 9 »Varifrån är du?» M e n Jesus gav honom intet svar. 1 D å 10 sade Pilatus till honom: »Svarar du mig icke? V e t du då icke a t t jag h a r makt a t t giva dig lös och makt att korsfästa dig?»1 Jesus svarade honom: »Du hade alls ingen makt ö v e r n mig, om den icke vore dig given ovanifrån. D ä r f ö r h a r den större synd, som h a r överlämnat mig åt dig.» BÖN O Herre Gud, himmelske Fader, du som utgivit din Son till ett levande offer, som förlossar oss och evigt gäller. V i bedja dig: Rena våra hjärtan och samveten med vår Herres och Frälsares heliga blod, att vi, fasta i tron på hans försäkran om syndernas förlåtelse, frigöras till att tjäna dig, den levande Guden, och slutligen få erfara uppfyllelsen av det dyrbara löftet, att den som håller Kristi ord skall leva om han än dör. Amen. 110

Frälsarens

testamente

PALMSÖNDAGEN ( P a l m a r um)

Frälsarens

testamente

I N T R O I TU S Gud har icke skonat sin egen Son, utan utgivit honom för oss alla. D e ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka Herren skola få lova honom, ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

KOLLEKTBÖN Allsmäktige, evige Gud, du som lät din Son, vår Frälsare, Jesus Kristus, oss till en föresyn i ödmjukhet, bliva människa och lida korsets död. Förläna nådeligen att vi, evad du täckes pålägga, bevisa tålamod och i allt lyda din heliga vilja. Genom samme din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen.

EPISTEL: Fil. 2: 5—11. Frälsarens fördolda

majestät

JL\~ARE BRÖDER. V å r e n så till sinnes som Kristus 6 Jesus var,' han som v a r till i Guds-skepnad, men icke räk7nade jämlikheten med Gud såsom ett byte, 1 utan utblott a d e sig själv, i det han antog tjänareskepnad, när han kom i människogestalt. S å befanns han i utvärtes måtto v a r a 8 såsom en människa 1 och ödmjukade sig och blev lydig intill 9 döden, ja, intill döden på korset. D ä r f ö r h a r ock Gud upphöjt honom över allting och givit honom det namn som är över 10 alla namn, för att i Jesu namn alla knän skola böja sig, deras som äro i himmelen, och deras som äro på jorden, 11 och deras som äro under jorden, 1 och för a t t alla tungor skola bekänna, Gud, Fadern, till ä r a , att Jesus Kristus ä r Herre. 111

Palmsöndagen

EVANGELIUM: Joh. 12: 9—16. Från Betania

till Jerusalem

'U HADE det blivit känt för den stora hopen av juNv darna att Jesus v a r i Betania, och de kommo dit, icke allenast för hans skull, u t a n ock för a t t se L a s a r u s , som han hade uppväckt från de döda. D å beslöto överste-10 prästerna att döda också L a s a r u s . Ty för hans skull gingo u många judar bort och trodde på Jesus. N ä r dagen därefter det myckna folk som hade kommit 12 till högtiden fick höra a t t Jesus v a r på väg till Jerusalem, togo de palmkvistar och gingo ut för a t t möta honom ochi3 ropade: »Hosianna! Välsignad vare han som kommer, i H e r r e n s namn, han som är Israels konung.» O c h Jesus fick sig en åsnefåle och satte sig upp p å den, 14 såsom det är skrivet: »Frukta icke, du dotter Sion. i5 Se, din konung kommer, sittande på en åsninnas fåle.» D e t t a förstodo hans lärjungar icke då strax, men när 16 Jesus hade blivit förhärligad, då kommo de ihåg a t t detta v a r skrivet om honom, och a t t man hade gjort detta med honom. I. HÖGMÄSSA: Joh. 12: 1—8. Den höge gästen mottager kärlekens

Si'EN

gärd

DAGAR före påsk kom Jesus till Betania, där Lasarus bodde, han som av Jesus hade blivit uppväckt från de döda. D ä r gjorde man då för honom ett gästabud, 2 och M a r t a betjänade dem, men Lasarus v a r en av dem som lågo till bords jämte honom. D å tog M a r i a ett skålpunds smörjelse av dyrbar äkta nardus och smorde därmed Jesu fötter; sedan torkade hon hans fötter med sitt hår. O c h 112

Frälsarens

testamente

4 huset uppfylldes med vällukt av smörjeisen. Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar, den som skulle förråda ho5nom, sade då: »Varför sålde man icke hellre denna smörjelse för tre hundra silverpenningar och gav dessa åt de fattiga?» 6 Detta sade han, icke därför, att han frågade efter de fattiga, utan därför, att han var en tjuv och plägade taga vad som 7 lades i penningpungen, vilken han hade om hand. Men Jesus sade: »Låt henne vara; må hon få fullgöra detta för min 8 begravningsdag. De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke alltid.» AFTONSÄNG: i Kor. ii: 23—29. Frälsarekärlekens sakrament J\^ÄRE BRÖDER. Jag har från Herren undfått detta, som jag ock har meddelat eder: I den natt då Herren 24 Jesus blev förråd tog han ett bröd1 och tackade Gud och bröt det och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven 5för eder. Gören detta till min åminnelse.»1 Sammalunda 2 tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse.» 26 Ty så ofta I äten detta bröd och dricken kalken, förkun27 nen I Herrens död, till dess att han kommer. Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens 28 kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod. Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av 29 kalken. Ty den som äter och dricker, utan att göra åtskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han äter och dricker en dom över sig. II. H Ö G M Ä S S A : Luk. 22: 14—22.

Den första nattvarden A\lAR STUNDEN var inne, lade Jesus sig till bords, iSoch apostlarna med honom.1 Och han sade till dem: »Jag har högeligen åstundat att äta detta påskalamm med eder, S —410467

X1

Palmsöndagen

förrän mitt lidande begynner; t y jag säger eder a t t jag 16 icke mer skall fira denna högtid, förrän den kommer till fullbordan i Guds rike.» O c h han lät giva sig en kalk o c h i 7 tackade Gud och sade: »Tagen detta och delen eder emellan; t y jag säger eder a t t jag härefter icke, förrän Guds 18 rike kommer, skall dricka av det som kommer från vinträd.» Sedan tog han ett bröd och tackade Gud och bröt 19 det och gav å t dem och s a d e : »Detta ä r min lekamen, som v a r d e r utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.» Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: 20 »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod, som varder utgjutet för eder. —• M e n se, den som förråder mig, hans 21 hand ä r med mig p å bordet. T y Människosonen skall gå 22 bort, såsom förut ä r bestämt; men ve den människa genom vilken han bliver förrådd!» AFTONSÄNG: Rom. 5: 6—11. Försoningen genom

Kristus

JyjLlNA ÄLSKADE. M e d a n vi ännu voro svaga, led Kristus, när tiden v a r inne, döden för oss ogudaktiga. Näppeligen vill ju eljest någon dö ens för en rättfärdiga man •—> om nu ock till äventyrs någon kan hava mod a t t dö för den som h a r gjort honom gott — men Gud bevisar sin 8 kärlek till oss däri a t t Kristus dog för oss, medan vi ännu voro syndare. Så mycket mer skola vi därför, sedan vi nu 9 h a v a blivit rättfärdiggjorda i och genom hans blod, också genom honom bliva frälsta undan vredesdomen. Ty om vi, 10 medan vi voro Guds ovänner, blevo försonade med honom genom hans Sons död, så skola vi, sedan vi hava blivit försonade, ännu mycket mer bliva frälsta i och genom hans liv. O c h icke det allenast; vi berömma oss ock av G u d n genom v å r H e r r e Jesus Kristus, genom vilken vi nu hava undfått försoningen. BÖN O Herre Gud, evige Förbarmare, du som till vår frälsning utgivit din Son. V i bedja dig: Giv att vi mottaga honom i hans ord 114

Frälsarens

testamente

och särskilt i hans stora synliga ord, hans Heliga Nattvard. Förläna oss genom din Helige Ande, a t t O r d e t må nå in i våra hjärtan och tillsäga oss syndernas förlåtelse och samvetets frid. Amen.

LÅNGFREDAGEN Korset på Golgata INTROITUS H a n var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull. Näpsten var lagd på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår bliva vi helade. V a r mig nådig, o Gud, var mig nådig; ty till dig tager min själ sin till-

%kt. KOLLEKTBÖN O du Guds Son. Prisad vare du som givit ditt liv till lösen för oss. V i bedja dig ödmjukt: V a r e ditt lidande vår frälsning, dina sår vår läkedom, ditt kors vår återlösning, din död vårt liv. Amen.

E P I S T E L : Jes. 5 3 : 3—5.

Smärtornas

man

A^jA SÄGER H e r r e n s profet: F ö r a k t a d v a r han och övergiven a v människor, en smärtornas man och förtrogen med krankhet; han v a r såsom en för vilken man skyler sitt ansikte, så föraktad att vi höllo honom för intet. 4 M e n det v a r v å r a krankheter han bar, v å r a smärtor, dem lade han p å sig, medan vi höllo honom för att v a r a hem5 sökt, tuktad av Gud och pinad. Ja, h a n v a r sargad för v å r a överträdelsers skull och slagen för v å r a missgärningars skull; näpsten v a r lagd p å honom, för a t t vi skulle få frid, och genom hans sår bliva vi helade. X1

Lån

g f red a g e n

E V A N G E L I U M : Joh. 3: 14—21.

s

Försoningen

ÅS OM MOSES upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bliva upphöjd, för a t t var och en somiö tror skall i honom hava evigt liv. T y så älskade Gud världen, a t t han utgav sin enfödde 16 Son, p å det a t t v a r och en som t r o r på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv. T y icke sände Gud sin Son i värl-17 den för a t t döma världen, utan för a t t världen skulle bliva frälst genom honom. D e n som tror p å honom, h a n bliver 18 icke dömd, men den som icke tror, han ä r redan dömd, eftersom han icke tror på Guds enfödde Sons namn. O c h detta 19 ä r domen, a t t när ljuset hade kommit i världen, människorna dock älskade mörkret mer ä n ljuset, eftersom deras gärningar voro onda. Ty v a r och en som gör vad ont är, h a n h a t a r 20 ljuset och kommer icke till ljuset, på det att hans gärningar icke skola bliva blottade. M e n den som gör sanningen, han 21 kommer till ljuset, för a t t det skall bliva uppenbart a t t hans gärningar äro gjorda i Gud. BÖN O H e r r e Gud, himmelske Fader, du som så älskade världen, att du utgav din ende Son, för att var och en, som tror på honom, skall hava evigt liv. V i prisa dig ödmjukt för denna din gudomliga kärleks undergärning och bedja dig: Hjälp oss att fly till din förlåtande kärlek och hämta tröst vid försoningens tecken, din Sons, vår Frälsares kors och mottaga hans lidandes frukter, till dess du för denne din Sons offergärning öppnar för oss det himmelska paradiset. Amen. HÖGTIDSBÖN

H e r r e Jesus, du Guds Lamm, som borttager världens synder. V i tacka dig för din stora kärlek till oss, arme syndare, att du för vår skull ödmjukade dig själv och blev lydig intill döden, ja, intill korsets död. D u b a r våra krankheter och lade på dig våra smärtor. D u tog näpsten på dig, för a t t vi skulle få frid, och genom dina sår bliva vi helade. V i bedja dig: Visa oss, Herre, vår stora synd, och gör oss av hjärtat botfärdiga. Hjälp oss, genom din död, a t t dö från synden och a t t taga vårt kors på oss och följa dig efter. Bevara oss i din gemenskap, så a t t vi, med alla dem som hava övervunnit i kraft av ditt blod, omsider få evigt tacka och lova dig. Amen. 116

PÅSKTIDEN P Å S K D A G E N Kristus

är uppstånden

INTROITUS Gud har uppväckt Kristus Jesus från de döda, halleluja; med ä r a och härlighet har han krönt honom, halleluja; och allting har han lagt under hans fötter, halleluja, halleluja, halleluja. Kristus har gjort dödens makt om intet och fört liv och oförgänglighet fram i ljuset. Ä r a vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen. KOLLEKTBÖN O allsmäktige, evige Gud, du som genom Moses förde ditt folk ut ur Egypten och befallde det att årligen hålla påsk och äta påskalammet. För också oss, o himmelske Fader, ut ur det andliga Egypten, och gör oss delaktiga av det sanna påskalammet, som är din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e , vilken denna dag har vunnit seger över döden och öppnat oss vägen till evigt liv och nu lever och regerar med dig och den Helige Ande, från evighet till evighet. Amen.

E P I S T E L : i Kor. i 5 : 5 3 — 5 7 .

Den brutna udden -L\^ARE BRÖDER. D e t t a förgängliga måste ikläda sig 54 oförgänglighet, och detta dödliga ikläda sig odödlighet. M e n n ä r detta förgängliga h a r iklätt sig oförgänglighet, och detta dödliga h a r iklätt sig odödlighet, då skall det ord fullbordas, 117

Påskdagen

som står skrivet: »Döden är uppslukad och seger vunnen.» 1 D u död, v a r är din seger? D u död, v a r är din udd? 1 D ö d e n s 55,56 udd ä r synden, och syndens makt kommer av lagen. M e n 5 7 Gud vare tack, som giver oss segern genom v å r H e r r e Jesus Kristus! EVANGELIUM: Mark. 16: 1—8. Påskmorgonens

segerbudskap

iÄR SABBATEN NÄ.

v a r förliden, köpte M a r i a från M a g dala och den M a r i a som v a r Jakobs moder och Salome välluktande kryddor, för a t t sedan gå åstad och smörja honom. O c h bittida om morgonen p å första veckodagen 2 kommo de till graven, redan vid soluppgången. O c h des sade till v a r a n d r a : »Vem skall åt oss v ä l t r a bort stenen från ingången till graven?» M e n när de sågo upp, fingo de 4 se a t t stenen redan v a r bortvältrad. D e n v a r nämligen mycket stor. O c h när de hade kommit in i graven, fingo de 5 se en ung man sitta där på högra sidan, klädd i en vit fotsid klädnad; och de blevo förskräckta. M e n han sade6 till dem: »Våren icke förskräckta. I söken Jesus från N a saret, den korsfäste. H a n är uppstånden, h a n är icke här. Se där är platsen där de lade honom. 1 M e n gån bort och 7 sägen till hans lärjungar, och särskilt till P e t r u s : ' H a n skall före eder gå till Galileen; där skolen I få se honom, såsom han h a r sagt eder.'» D å gingo de ut och flydde bort ifrån8 graven, ty bävan och bestörtning hade kommit över dem. O c h i sin fruktan sade de intet till någon.

HÖGMÄSSA: Joh. 20: 1—10. Den bortvältrade stenen .A FÖRSTA VECKODAGEN om morgonen, medan det ännu v a r mörkt, kom M a r i a från M a g d a l a till graven och fick se stenen v a r a borttagen från graven. D å skyndade hon därifrån och kom till Simon Petrus och till den andre 118

Kristus

är

uppstånden

lärjungen, den som Jesus älskade, och sade till dem: »De hava tagit H e r r e n bort ur graven, och vi veta icke v a r de 3hava lagt honom.» D å begåvo sig Petrus och den andre 4lärjungen åstad på väg till graven. O c h de sprungo b å d a på samma gång; men den andre lärjungen sprang fortare 5 än Petrus och kom först fram till graven. O c h n ä r h a n lutade sig ditin, såg han linnebindlarna ligga där; dock gick 6 han icke in. Sedan, efter honom, kom ock Simon P e t r u s dit. H a n gick in i graven och fick då se huru bindlarna lågo där, 7 och huru duken som hade varit höljd över hans huvud icke låg tillsammans med bindlarna, u t a n för sig själv p å ett 8 särskilt ställe, hopvecklad. D å gick ock den andre lärjungen ditin, han som först hade kommit till graven; och h a n såg D e hade nämligen ännu icke förstått skriftens 9 och trodde. ioord, a t t han skulle uppstå från de döda. O c h lärjungarna gingo så hem till sitt igen. AFTONSÄNG: i Kor. i 5 : 12—21.

Uppståndelsens borgen JVLlNA BRÖDER. O m det predikas om Kristus a t t han har uppstått från de döda, huru kunna då somliga bland eder säga att det icke finnes någon uppståndelse 13 från de döda? O m det åter icke finnes någon uppståndelse 14 från de döda, då h a r icke heller Kristus uppstått. M e n om Kristus icke h a r uppstått, då ä r ju v å r predikan fåfäng, d å i5är ock eder t r o fåfäng; d å befinnas vi ock v a r a falska Guds vittnen, eftersom vi hava vittnat mot Gud att han h a r uppväckt Kristus, som han icke h a r uppväckt, om det är sant 16 a t t döda icke uppstå. Ja, om döda icke uppstå, så h a r ej 17 heller Kristus uppstått. M e n om Kristus icke h a r uppstått, så ä r eder t r o förgäves; I aren då ännu kvar i edra synder. 18 D å hava ju ock de gått förlorade, som hava avsomnat i 19 Kristus. O m vi i detta livet h a v a i Kristus haft v å r t hopp, och därav intet bliver, då äro vi de mest ömkansvärda av alla människor. 20 M e n nu h a r Kristus uppstått från de döda, såsom först21 lingen av de avsomnade. Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom ock genom en människa de dödas uppståndelse. 119

Påskdagen II. HÖGMÄSSA: Matt. 28: 1—8. Icke en grav att vårda utan ett liv att leva i världen

NÄIAR

SABBATEN hade gått till ända, i gryningen till första veckodagen, kommo M a r i a från M a g d a l a och den a n d r a M a r i a för a t t se graven. D å blev det en stor jord-2 bävning; t y en H e r r e n s ängel steg ned från himmelen och gick fram och vältrade bort stenen och satte sig p å den. O c h han v a r a t t skåda såsom en ljungeld, och hans kläder 3 voro vita såsom snö. O c h v ä k t a r n a skälvde av förskräckel- 4 se för honom och blevo såsom döda. M e n ängeln talade och sade till kvinnorna: »Våren 15 icke förskräckta; jag vet a t t I söken Jesus, den korsfäste. H a n ä r icke här, ty han är uppstånden, såsom h a n hade för- 6 utsagt. Kommen hit, och sen platsen där h a n h a r legat. O c h gån så åstad med hast, och sägen till hans lärjungar 7 a t t h a n är uppstånden från de döda. O c h h a n skall före eder gå till Galileen; d ä r skolen I få se honom. Jag h a r nu sagt eder det.» O c h de gingo med hast bort ifrån graven, 8 under fruktan och med stor glädje, och skyndade åstad för a t t omtala det för hans lärjungar. AFTONSÄNG: Ef. 1: 16—23. Kristi 'AG JA\

uppståndelses

kraft

HAR ICKE upphört a t t tacka Gud för eder, mina bröder, när jag tänker p å eder i mina böner. O c h min 17 bön är a t t v å r H e r r e s , Jesu Kristi, Gud, härlighetens F a d e r , må giva eder en visdomens och uppenbarelsens ande till kunskap om sig, och a t t han må upplysa edra hjärtans ögon, 18 så a t t I förstån hurudant det hopp är, vartill han h a r kallat eder, huru rikt på härlighet hans arv ä r bland de heliga, och huru översvinnligt stor hans makt är p å oss som t r o —• i 9 allt i enlighet med den väldiga styrkas kraft, 1 varmed han 20 h a r verkat i Kristus, i det a t t han uppväckte honom från de döda och satte honom p å sin högra sida i den himmelska världen, över alla andevärldens furstar och väldigheter och 21 120

Kristus

är

uppstånden

makter och herrar, ja, över allt som kan nämnas, icke allenast i denna tidsålder, utan ock i den tillkommande. 22 »Allt lade han under hans fötter.» O c h honom gav han åt församlingen till att v a r a ett huvud 3 över allting •—-' åt församlingen, ty den är hans kropp och ä r 2 uppfylld av honom som uppfyller allt i alla. BÖN Lovad vare du, vår Herre Jesus Kristus, som genom din heliga uppståndelse brutit dödens udd och fört liv och oförgänglighet i ljuset. V i bedja dig: Giv oss delaktighet av det liv, som du vunnit åt oss, när du blev uppväckt för vår rättfärdiggörelse, så att du lever och verkar i oss genom livets ord och vi dag för dag vandra i din uppståndelses kraft, till dess du äntligen förlänar oss och alla kristtrogna en glädjerik uppståndelse. Amen. HÖGTIDSBÖN Allsmäktige Gud, himmelske Fader. V i lova och prisa dig att du h a r uppväckt din enfödde Son och gjort honom till en segervinnare över synd och död. Herre Jesus, du livets furste. Giv oss att i din uppståndelses kraft uppstå och vandra i ett nytt leverne. Förläna oss det levande hoppets tröst. Kom till oss, såsom du kom till dina första lärjungar, och giv oss din frid. Behåll oss i denna frid intill änden, och låt oss i dödens stund förnimma, att du är uppståndelsen och livet. Förläna oss omsider en fröjdefull uppståndelse, och låt oss med den segerfirande församlingen få sjunga ditt lov evinnerligen. Amen.

ANNANDAG

PÅSK

(Emaus-dagen)

Herren, vår medvandrare KOLLEKTBÖN Allsmäktige Gud, du som genom din enfödde Sons seger över döden öppnat för oss porten till evigt liv. Giv oss kraft att driva otrons synd ur våra hjärtan, att vandra på dina vägar och uträtta dina befallningar. Genom samme din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen. 121

Annandag

Påsk

EPISTEL: Apg. 10: 34—43.

Den uppståndnes budbärare A. DE DAGARNA öppnade Petrus sin mun och sade till Cornelius och dem som voro hos honom: »Nu förnimmer jag i sanning a t t 'Gud icke h a r anseende till personen', utan a t t den som fruktar honom och övar35 rättfärdighet, han tages emot av honom, vilket folk han än må tillhöra. D e t ord som han har sänt till Israels barn för36 a t t genom Jesus Kristus, som är allas H e r r e , förkunna det glada budskapet om frid, det ordet kännen I, 1 den förkunnelse s 7 som gick ut över hela Judeen, sedan den hade begynt i Galileen efter den döpelse Johannes predikade .—• förkun-38 nelsen om Jesus från N a s a r e t och om huru Gud hade smort honom med helig ande och kraft, honom som vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som voro under djävulens våld; ty Gud var med honom. V i kunna själva vittna 39 om allt vad han gjorde både på den judiska landsbygden och i Jerusalem; likväl upphängde man honom på t r ä och dödade honom. M e n honom h a r Gud uppväckt på tredje dagen och40 låtit honom bliva uppenbar, 1 väl icke för allt folket, men för 4! oss, som redan förut av Gud hade blivit utvalda till vittnen, och som åto och drucko med honom, sedan han hade uppstått från de döda. O c h han bjöd oss predika för folket och be-42 tyga a t t han är den som av Gud h a r blivit bestämd till att v a r a domare över levande och döda. O m honom b ä r a alla 43 profeterna vittnesbörd och betyga att var och en som tror p å honom skall få syndernas förlåtelse genom hans namn.» EVANGELIUM: Luk. 24: i3—35. Emaus VID DEN TIDEN voro två lärjungar p å första veckodagen stadda på vandring till en by som hette Emaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem. O c h de sam-14 t a l a d e med v a r a n d r a om allt det som hade skett. M e d a n i5 de nu samtalade och överlade med v a r a n d r a , nalkades Jesus själv och gick med dem. M e n deras ögon voro tillslutna, 16 så a t t de icke kände igen honom. O c h han sade till dem: 17 122

Herren,

vår

med vand

rare

»Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?» 18 Då stannade de och sågo bedrövade ut.1 Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: »Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där 19har skett i dessa dagar?»1 Han frågade dem: »Vad då?» De svarade honom: »Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud 20och allt folket: huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och 21 hava korsfäst honom. Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer 02 att det redan är tredje dagen sedan detta skedde. Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty 23 sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven1 och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han 24levde. Och när några av dem som voro med oss gingo bort till graven, funno de det vara såsom kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke.» Då sade han till dem: »O, huru oförståndiga aren I icke 25 och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat! 26 Måste icke Messias lida detta, för att så ingå i sin härlighet?» 27Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom. 28 När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han 29sig som om han ville gå vidare. Men de nödgade honom och sade: »Bliv kvar hos oss; ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.» Då gick han ditin och stannade 3okvar hos dem. Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem. 3i Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn. 32 Och de sade till varandra: »Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde 33skrifterna för oss?» Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva för34 samlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem. Och dessa sade: »Herren är verkligen uppstånden, och han har 35visat sig för Simon.» Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet. 123

Annandag

Påsk

i. HÖGMÄSSA: Joh. 20: 11 — 18. Icke örtagårdsmästaren

utan den uppståndne

M

-ARIA STOD och grät utanför graven. O c h under det hon grät, lutade hon sig in i graven 1 och fick då se t v å ä n g l a r ^ i vita kläder sitta d ä r Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudets plats, den andre vid fötternas. O c h de sade till 13 henne: »Kvinna, varför gråter du?» H o n svarade dem: »De h a v a tagit bort min H e r r e , och jag vet icke v a r de hava lagt honom.» V i d det hon sade detta, vände hon sig om 14 och fick se Jesus stå där; men hon visste icke a t t det var Jesus. 1 Jesus sade till henne: »Kvinna, varför gråter du? V e m i 5 söker du?» H o n t r o d d e a t t det v a r örtagårdsmästaren och s v a r a d e honom: » H e r r e , om det är du som har burit bort honom, så säg mig v a r du h a r lagt honom, så a t t jag kan h ä m t a honom.» 1 Jesus sade till henne: »Maria!» D å v ä n d e r hon sig om och sade till honom på hebreiska: » R a b b u n i ! » (det betyder m ä s t a r e ) . 1 Jesus sade till henne: »Rör icke vid i 7 mig; jag h a r ju ännu icke farit upp till Fadern. M e n gå till mina bröder, och säg till dem a t t jag far upp till min F a d e r och eder Fader, till min Gud och eder Gud.» M a r i a f r å n , s M a g d a l a gick då och omtalade för lärjungarna a t t hon hade sett H e r r e n , och a t t han hade sagt detta till henne. AFTONSÄNG: 2 Kor. 5: 14—21. Den nya

M

skapelsen

ANA BRODER. Kristi kärlek tvingar oss, eftersom vi t ä n k a så: en h a r dött för alla, alltså h a v a de alla dött. O c h han h a r dött för alla, p å det a t t de som leva ickeiö mer må leva för sig själva, utan leva för honom som h a r dött och uppstått för dem. Allt ifrån denna tid veta vi därför för v å r del icke a v någon 16 efter köttet. O c h om vi än efter köttet hade lärt känna Kristus, så känna vi honom nu icke mer på det sättet. Alltså, 17 om någon är i Kristus, så ä r han en ny skapelse. D e t gamla är förgånget; se, något nytt h a r kommit! M e n alltsammans 18 124

Herren,

vår

medvandrare

kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv 19 genom Kristus och givit åt oss försoningens ämbete. Ty det var Gud som i Kristus försonade världen med sig själv; han tillräknar icke människorna deras synder, och han har betrott 20 oss med försoningens ord. Å Kristi vägnar äro vi alltså sändebud; det är Gud som förmanar genom oss. Vi bedja 21 å Kristi vägnar: Låten försona eder med Gud.1 Den som icke visste av någon synd, honom har han för oss gjort till synd, på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud. II. HÖGMÄSSA: Matt. 28: 8—15. Det brutna inseglet 9J±VINNORNA

GINGO med hast bort ifrån graven. Men se, då kom Jesus emot dem och sade: »Hell eder!» Och de gingo fram och fattade om hans fötter och tillbådo ho10nom.1 Då sade Jesus till dem: »Frukten icke; gån åstad och omtalen detta för mina bröder, på det att de må gå till Galileen; där skola de få se mig.» 11 Men under det att de voro på vägen, kommo några av väktarna till staden och underrättade översteprästerna om 12 allt det som hade hänt. Då församlade sig dessa jämte de äldste; och sedan de hade fattat sitt beslut, gåvo de en ganska i3stor summa penningar åt krigsmännen1 och sade: »Så skolen I säga: 'Hans lärjungar kommo om natten och stulo bort honom, 14medan vi sovo.' Och om saken kommer för landshövdingens öron, så skola vi ställa honom tillfreds och sörja för, att I lökunnen vara utan bekymmer.» Och de togo emot penningarna och gjorde såsom man hade lärt dem. Och det talet utspriddes bland judarna och är gängse bland dem ännu i denna dag. AFTONSÄNG: 1 Petr. 1: 18—23. Såren som läka världen

M

INA ÄLSKADE. I veten ju, att det icke är med förgängliga ting, med silver eller guld, som I haven blivit »lösköpta» från den vandel I förden i fåfänglighet efter fädernas 12

Första

söndagen

ef ter

Påsk

sätt, 1 utan med Kristi dyra blod, såsom med blodet av e t t i 9 felfritt lamm u t a n fläck. S å v a r förutsett om honom före 20 världens begynnelse; men först nu i de y t t e r s t a tiderna h a r han blivit uppenbarad för eder skull, I som genom honom tron 2 > p å Gud, vilken uppväckte honom från de döda och gav honom härlighet, så a t t eder tro nu ock kan v a r a ett hopp

till Gud. Renen edra själar, i lydnad för sanningen, till oskrymtad 22 broderlig kärlek; och älsken v a r a n d r a av hjärtat med uthållig kärlek, 1 I som aren födda på nytt, icke av någon för- 23 gänglig säd, utan av en oförgänglig: genom Guds levande ord, som förbliver. BÖN V i tacka dig, Herre Gud, himmelske Fader, som låtit din Son, Jesus Kristus, bliva uppenbar för lärjungarna genom uppståndelsen från de döda. V i bedja dig: Uppenbara honom ock för oss genom ditt levande ord, och gör honom till vår medvandrare på trons väg, så att våra hjärtan varda brinnande i oss och vi leva, icke för oss själva utan för honom som h a r dött och uppstått, samt intill änden varda vittnen om hans uppståndelses kraft. Genom samme din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen.

FÖRSTA

SÖNDAGEN

(Q,u a s i m o d o g e n i t i e l l e r

EFTER

Dominica

in

PÅSK

albis)

Återlösaren KOLLEKTBÖN Giv oss, o allsmäktige Gud, a t t vi, som nu hava hållit påsk, må i våra hjärtan bevara korsets och uppståndelsens evangelium, så att vi dagligen dö från synden och uppstå till ett nytt liv. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Aterlösaren

EPISTEL: i Joh. 5: 4—10. Att övervinna världen JVLlNA ÄLSKADE. Allt som är fött av Gud, det övervinner världen; och detta är den seger som har översvunnit världen: vår tro. Vilken annan kan övervinna världen, än den som tror att Jesus är Guds Son? 6 Han är den som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus, icke med vattnet allenast, utan med vattnet och blodet. Och 7 Anden är den som vittnar, eftersom Anden är sanningen. Ty 8tre äro de som vittna:1 Anden, vattnet och blodet; och Om vi taga människors 9 de tre vittna ett och detsamma. vittnesbörd för gott, så må väl Guds vittnesbörd vara förmer. Detta är ju Guds vittnesbörd, att han har vittnat om 10 sin Son. Den som tror på Guds Son, han har vittnesbördet inom sig själv; den som icke tror Gud, han har gjort honom till en ljugare, eftersom han icke har trott på Guds vittnesbörd om sin Son.

EVANGELIUM: Joh. 20: 19—3i. Den första söndagen. —• Tomas trosbekännelse JLÅ AFTONEN den första veckodagen, medan lärjungarna av fruktan för judarna voro samlade inom stängda dörrar, kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till 20dem: »Frid vare med eder!»1 Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sin sida. Och lärjungarna 21 blevo glada, när de sågo Herren. Åter sade Jesus till dem: »Frid vare med eder! Såsom Fadern har sänt mig, så sänder 22 ock jag eder.» Och när han hade sagt detta, andades han 23på dem och sade till dem: »Tagen emot helig andel1 Om I förlåten någon hans synder, så äro de honom förlåtna; och om I binden någon i hans synder, så är han bunden i dem.» 24 Men Tomas, en av de tolv, han som kallades Didymus, 25 var icke med dem, när Jesus kom. D å nu de andra lärjungarna sade till honom att de hade sett Herren, svarade han dem: »Om jag icke ser hålen efter spikarna i hans händer och 127

Första

söndagen

ef ter

Påsk

sticker mitt finger i hålen efter spikarna och sticker min hand i hans sida, så kan jag icke t r o det.» Å t t a dagar därefter voro hans lärjungar åter därinne, och 26 Tomas v a r med bland dem. D å kom Jesus, medan d ö r r a r n a voro stängda, och stod mitt ibland dem och sade: »Frid v a r e med eder!» 1 Sedan sade han till Tomas: »Räck hit ditt finger, 27 se h ä r äro mina händer; och r ä c k hit din hand, och stick den i min sida. O c h tvivla icke, u t a n tro.» 1 Tomas svarade och 28 sade till honom: »Min H e r r e och min Gud!» 1 Jesus sade till29 honom: »Eftersom du har sett mig, tror du? Saliga ä r o de som icke se och dock tro.» Ännu många a n d r a tecken, som icke äro uppskrivna i3o denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. M e n dessa3i h a v a blivit uppskrivna, för a t t I skolen tro a t t Jesus ä r Messias, Guds Son, och för a t t I genom tron skolen hava liv i hans namn. I. HÖGMÄSSA: Joh. 21: 1 — 14.

Vid Tiberias sjö VID DEN TIDEN uppenbarade sig Jesus åter för lärjungarna, vid Tiberias' sjö; och vid den uppenbarelsen gick så till: Simon Petrus och Tomas, som kallades Didymus, och 2 N a t a n a e l , han som v a r från K a n a i Galileen, och Sebedeus' söner voro tillsammans, och med dem t v å a n d r a av hans lärjungar. 1 Simon Petrus sade då till dem: »Jag vill gå å s t a d 3 och fiska.» D e sade till honom: »Vi gå också med dig.» S å begåvo de sig åstad och stego i båten. M e n den n a t t e n fingo de intet. N ä r det sedan hade blivit morgon, stod Jesus d ä r p å 4 stranden; dock visste lärjungarna icke a t t det v a r Jesus. 1 O c h Jesus sade till dem: » M i n a barn, haven I något a t t äta?» 5 D e svarade honom: »Nej.»1 H a n sade till dem: »Kasten ut6 n ä t e t p å högra sidan om båten, så skolen I få.» D å k a s t a d e de ut; och nu fingo de en så stor hop fiskar, a t t de icke förmådde draga upp nätet. D e n lärjunge som Jesus älskade 7 sade då till P e t r u s : »Det ä r Herren.» N ä r Simon P e t r u s 128

Återlösaren

hörde att det v a r H e r r e n , tog han p å sig sin överklädnad 8— t y han v a r oklädd — och gav sig i sjön. M e n de a n d r a lärjungarna kommo med båten och drogo efter sig n ä t e t med fiskarna; de voro nämligen icke längre från land än vid pass N ä r de sedan hade stigit i land, sågo de 9 t v å hundra alnar. loglöd ligga där och fisk, som låg därpå, och bröd. Jesus 11 sade till dem: »Tagen hit av de fiskar som I nu fingen.»1 D å steg Simon Petrus i båten och drog nätet upp på land, och det v a r fullt av stora fiskar, ett hundra femtiotre stycken. O c h fastän de voro så många, hade nätet icke gått sönder. 1 12 D ä r e f t e r sade Jesus till dem: »Kommen hit och äten.» O c h ingen av lärjungarna dristade sig att fråga honom vem h a n var, i3ty de förstodo a t t det v a r H e r r e n . Jesus gick då fram och tog brödet och gav dem, likaledes ock av fiskarna. 14 D e t t a v a r nu tredje gången som Jesus uppenbarade sig för sina lärjungar, sedan han hade uppstått från de döda.

A F T O N S Ä N G : Apg. 3: 12—20.

Livets

furste

±SÄR PETRUS OCH JOHANNES hade gjort den ofärdige mannen vid porten i helgedomen helbrägda, tog P e t r u s till orda och talade till folket s å : »I män av Israel, varför undren I över denne man, och varför sen I så p å oss, likasom hade vi genom någon v å r kraft i3 eller fromhet åstadkommit a t t han kan gå? N e j , A b r a h a m s och Isaks och Jakobs Gud, v å r a fäders Gud, h a r förhärligat sin tjänare Jesus, honom som I utlämnaden, och som I förnekaden inför Pilatus, när denne redan hade beslutit a t t 14 giva honom lös. Ja, I förnekaden honom, den helige och r ä t t färdige, och begärden a t t en dråpare skulle givas å t eder. l ö O c h livets furste dräpten I, men Gud uppväckte honom från 16de döda; därom kunna vi själva vittna. O c h det är p å grund av t r o n p å hans namn som denne man, vilken I sen och kännen, h a r undfått styrka av hans namn; och den t r o som v e r k a s genom Jesus har, i allas eder åsyn, gjort a t t han nu k a n bruka alla lemmar. 17 N u vet jag väl, mina bröder, a t t I såväl som edra r å d s h e r r a r haven gjort detta, därför a t t I icke vissten b ä t t r e . 9—410467

Första

söndagen

efter

Påsk

M e n Gud h a r p å detta sätt låtit det gå i fullbordan, som han 18 förut genom alla sina profeters mun hade förkunnat, nämligen a t t hans Smorde skulle lida. Gören därför bättring och omvänden eder, så a t t e d r a i 9 synder bliva utplånade, p å det a t t tider av vederkvickelse må 20 komma från H e r r e n , i det a t t han sänder den M e s s i a s som han h a r utsett åt eder, nämligen Jesus.» II. HÖGMÄSSA: Joh. 21: i5—23. Petrus undfår den trefaldiga

kallelsen

T JESUS SADE till Simon P e t r u s : »Simon, Johannes' son, älskar du mig mer än dessa göra?» H a n svarade honom: »Ja, H e r r e ; du vet att jag h a r dig kär.» D å sade han till honom: »Föd mina lamm.» 1 Å t e r frågade han honom, för 16 a n d r a gången: »Simon, Johannes' son, älskar du mig?» H a n svarade honom: »Ja, H e r r e ; du vet att jag h a r dig kär.» D å sade h a n till honom: » V a r en herde för mina får.»1 F ö r i 7 tredje gången frågade h a n honom: »Simon, Johannes' son, h a r du mig kär?» P e t r u s blev bedrövad över a t t han för tredje gången frågade honom: » H a r du mig kär?» O c h han svarade honom: »Herre, du vet allting; du vet a t t jag har dig kär.» D å sade Jesus till honom: »Föd mina får. —•' Sannerligen, sannerligen säger jag dig: N ä r du v a r yngre, 18 omgjordade du dig själv och gick v a r t du ville; men n ä r du bliver gammal, skall du nödgas sträcka ut dina händer, och en annan skall omgjorda dig och föra dig dit du icke vill.» D e t t a sade han för a t t giva till känna med hurudan d ö d i 9 P e t r u s skulle förhärliga Gud. O c h sedan han hade sagt detta, sade han till honom: »Följ mig.» N ä r P e t r u s vände sig om, fick han se a t t den lärjunge 20 som Jesus älskade följde med, densamme som under aftonmåltiden hade lutat sig mot hans bröst och frågat honom: »Herre, vilken är det som skall förråda dig?»1 D å nu Petrus 21 såg den lärjungen, frågade han Jesus: »Herre, huru bliver det då med denne?»1 Jesus svarade honom: »Om jag vill a t t 2 2 han skall leva kvar, till dess jag kommer, vad kommer det

dig vid? Följ du mig.» 130

Aterlösaren 23

Så kom det talet ut ibland bröderna, att den lärjungen icke skulle dö. M e n Jesus hade icke sagt till honom a t t han icke skulle dö, u t a n allenast: »Om jag vill a t t han skall leva kvar, till dess jag kommer, vad kommer det dig vid?» A F T O N S Å N G : Apg. i 3 : 3 2 — 4 1 .

Det fullbordade

löftet

JTAULUS SADE till judarna: »Vi förkunna för eder det glada budskapet, a t t det löfte som gavs åt v å r a fäder, det har Gud låtit gå i fullbordan för oss, deras barn, därigenom 33 a t t han h a r låtit Jesus uppstå, såsom ock ä r skrivet i andra psalmen: ' D u ä r min Son, jag h a r i dag fött dig.' 34 O c h a t t han h a r låtit honom uppstå från de döda, så att han icke mer skall vända tillbaka till förgängelsen, det h a r han sagt med dessa ord: 'Jag skall uppfylla åt eder de heliga löften som jag i trofasthet h a r givit åt D a v i d . ' 35Därför säger han ock i en annan psalm: ' D u skall icke l å t a din Helige se förgängelsen.' 36När D a v i d i sin tid hade tjänat Guds vilja, avsomnade han 37 ju och blev samlad till sina fäder och såg förgängelsen; men den som Gud h a r uppväckt, han h a r icke sett förgängelsen. 38 Så mån I nu veta, mina bröder, a t t genom honom syndernas 39 förlåtelse förkunnas för eder, och a t t i honom v a r och en som t r o r bliver rättfärdig och friad ifrån allt det varifrån I icke 40under M o s e s ' lag kunden bliva friade. Sen därför till, a t t över eder icke må komma det som ä r sagt hos profeterna: 41 'Sen här, I föraktare, och förundren eder, och bliven till intet; t y en gärning utför jag i edra dagar, en gärning som I alls icke skullen t r o , om den förtäljdes för eder.'» BÖN O Herre Gud, himmelske Fader, vi tacka dig för den seger över världen som genom din Sons, Jesu Kristi, kors och uppståndelse är vunnen, oss till frälsning. X X

Andra

söndagen

ef ter

Påsk

V i bedja dig: För oss genom din Helige Ande fram till en levande tro, så att vi i Kristi uppståndelses kraft varda starka mot våra andliga fiender och slutligen behålla segern. Genom samme din Son, Jesus Kristus, vår Herre, vilken med dig och den Helige Ande lever och regerar i evighet. Amen.

A N D R A DEN

S Ö N D A G E N

E F T E R

PÅSK

GODE H E R D E N S S Ö N D A G (M i s e r i c o r d i a s D o m i n i )

Kyrkans

herde

KOLLEKTBÖN O Gud, som genom din Sons förnedring h a r upprättat den fallna världen. Förläna oss a t t vi i dig alltid hava vår starkhet, så att vi, frälsta från den eviga döden, må med alla kristtrogna få ingå i den eviga glädjen. Genom samme din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen.

E P I S T E L : i Petr. 2: 21 — 2 5 .

Den gode herdens fotspår jMilNA ÄLSKADE. I aren kallade till a t t bevisa t å l a mod, då ju Kristus själv led för eder och efterlämnade åt eder en förebild, på det a t t I skullen följa honom och v a n d r a i hans fotspår. » H a n hade ingen synd gjort, 22 och intet svek fanns i hans mun.» N ä r h a n blev smädad, smädade han icke igen, och n ä r han 2 3 led, hotade han icke, u t a n överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist. O c h »våra synder b a r han» i sin kropp upp 24 p å korsets trä, för a t t vi skulle dö bort ifrån synderna och leva för rättfärdigheten; och »genom hans sår haven I blivit helade». Ty I »gingen vilse såsom får», men nu haven I vänt 2 5 om till edra själars herde och v å r d a r e . 132

Kyr

k ans

herde

EVANGELIUM: Joh. 10: 11 — 16. Den gode herden f JE ESUS

SADE till judarna: »Jag är den gode herden. E n god herde giver sitt liv för 12 fåren. M e n den som ä r lejd och icke är herden själv, n ä r han, den som fåren icke tillhöra, ser ulven komma, då övergiver han fåren och flyr, och ulven r ö v a r bort dem och föri3 skingrar dem. H a n är ju lejd och frågar icke efter fåren. 14 Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina löfår känna mig,1 såsom F a d e r n känner mig, och såsom jag 16 känner F a d e r n ; och giver mitt liv för fåren. Jag h a r ock a n d r a får, som icke höra till detta fårahus; också dem måste jag draga till mig, och de skola lyssna till min röst. S å skall det bliva en hjord och en herde.» I. HÖGMÄSSA: Matt. 9: 36—38. Herren tål icke o avhjälp t nöd

N

iAR JESUS såg folkskarorna, ömkade han sig över dem, eftersom de voro så illa medfarna och uppgivna, »lika 3 7 får som icke hava någon herde». D ä r f ö r sade han till sina 38lärjungar: »Skörden är mycken, men a r b e t a r n a äro få.1 Bedjen fördenskull skördens H e r r e a t t han sänder ut arbetare till sin skörd.» AFTONSÄNG: Hebr. i3: 20, 21. Den store herden

FR .RIDENS

GUD, som från de döda h a r återfört v å r H e r r e Jesus, vilken genom ett evigt förbunds blod ä r den store 21 herden för fåren, 1 han fullkomne eder i allt vad gott är, så a t t I gören hans vilja; och han verke i oss vad som ä r välbehagligt inför honom, genom Jesus Kristus. H o n o m tillhör ä r a n i evigheternas evigheter. Amen. J

Andra

söndagen

efter

Påsk

II. H Ö G M Ä S S A : Joh. 10: i —10.

Fåren känna sin herdes röst JESUS SADE till j u d a r n a : »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: D e n som icke går in i fårahuset genom dörren, u t a n stiger in någon annan väg, han är en tjuv och en rövare. M e n den som går in 2 genom dörren, h a n ä r fårens herde. F ö r honom öppnar dörr-3 väktaren, och fåren lyssna till hans röst, och han kallar sina får vid namn och för dem ut. O c h n ä r h a n h a r släppt ut4 alla sina får, går h a n framför dem, och fåren följa honom, ty de känna hans röst. M e n en främmande följa de alls icke, utan 5 fly bort ifrån honom, t y de känna icke de främmandes röst.» S å talade Jesus till dem i förtäckta ord; men de förstodoe icke vad det v a r som h a n talade till dem. Å t e r sade då Jesus till dem: 7 »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Jag ä r dörren in till fåren. A l l a de som h a v a kommit före mig äro tjuvars och rövare, men fåren h a v a icke lyssnat till dem. Jag ä r 9 dörren; den som går in genom mig, han skall bliva frälst, och h a n skall få gå ut och in och skall finna bete. Tjuvenio kommer allenast för a t t stjäla och slakta och förgöra. Jag h a r kommit, för a t t de skola hava liv och h a v a över nog.» AFTONSÅNG: Ps. 2 3 : 1—6. Herren är min herde

E

N PSALM från I s r a e l : H e r r e n är min herde, mig skall 1 intet fattas, han l å t e r mig vila på gröna ängar; h ä n f ö r mig2 till vatten där jag finner ro, 1 han vederkvicker min själ; h a n 3 leder mig p å r ä t t a vägar, för sitt namns skull. O m jag ock4 v a n d r a r i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, t y du ä r med mig; din käpp och stav, de t r ö s t a mig. D u bereder för mig ett bord i mina ovänners åsyn; du 5 smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. Godhet allenast och nåd skola följa mig i alla mina livsdagar, 6 och jag skall å t e r få bo i H e r r e n s hus, evinnerligen. 134

Kyr

k a ns

herde

BÖN O Herre Gud, du som från de döda har återfört den store herden för fåren, vår H e r r e Jesus Kristus, och låtit honom genom sitt ord nå även oss.

Vi bedja dig: Giv a t t vi genom din Helige Ande må höra rösten från våra själars herde och följa den. Låt intet draga våra hjärtan bort från honom. Förläna oss att, liksom han känner och vårdar sig om en var av oss, även vi må se till vår nästas nöd och icke tåla att själar, för vilka din Son lidit korsets död, gå förlorade. Låt de söndrade folken varda enade i tro på dig och den du har sänt, att det en gång må varda en hjord och en herde. Genom samme din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen.

T R E D J E

S Ö N D A G E N

E F T E R

PÅSK

(Jubilate)

Korsets lag och korsets evangelium KOLLEKTBÖN O H e r r e Gud, du som sänder din sannings ljus att återföra de vilsegångna till dina vägar. Giv att alla, som bekänna Kristi namn, bortkasta allt, som mot detta namnet strider, och utvälja allt, som detta namnet prisar och ärar. Genom din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen. E P I S T E L : i Kor. i 5 : i —10.

Förföljare och apostel J\^ÄRE BRÖDER, jag vill påminna eder om det evangelium som jag förkunnade för eder, som I jämväl togen 2 emot, och som I ännu stan kvar i,1 genom vilket I ock bliven frälsta; jag vill påminna eder om huru jag förkunnade det för eder, såframt I eljest hållen fast därvid — om nu icke 3 så ä r att I förgäves haven kommit till tro. Jag meddelade l

Tredje

söndagen

efter

Påsk

eder ju såsom ett huvudstycke vad jag själv hade undfått: a t t Kristus dog för v å r a synder, enligt skrifterna, 1 och a t t 4 han blev begraven, och a t t han h a r uppstått p å tredje dagen, enligt skrifterna, 1 och att han visade sig för Cefas och s e d a n s för de tolv. D ä r e f t e r visade han sig för mer än femhundra6 bröder på en gång, av vilka de flesta ännu leva kvar, medan några äro avsomnade. D ä r e f t e r visade han sig för Jakob 7 och sedan för alla apostlarna. Allra sist visade han sig 8 också för mig, som är att likna vid ett ofullgånget foster. T y jag är den ringaste bland apostlarna, ja, icke ens värdig 9 a t t kallas apostel, jag som har förföljt Guds församling. M e n genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot 10 mig h a r icke varit fåfäng, utan jag h a r arbetat mer än de alla —' dock icke jag, utan Guds nåd, som har varit med mig. EVANGELIUM: Joh. 16: 16—22.

Bedrövelsen som skall vändas i glädje JESUS SADE till sina lärjungar: »En liten tid, och I sen mig icke mer; och åter en liten tid, och I fån se mig.» D å sade några av hans lärjungar till v a r a n d r a : »Vad ä r 17 detta som han säger till oss: ' E n liten tid, och I sen mig icke; och åter en liten tid, och I fån se mig', så ock: 'Jaggår till Fadern'?» 1 D e sade alltså: »Vad ä r detta som han 18 säger: ' E n liten tid'? V i förstå icke vad han talar.» D å märkte Jesus a t t de ville fråga honom, och han sade 19

till dem: »I talen med v a r a n d r a om detta som jag sade: ' E n liten tid, och I sen mig icke; och åter en liten tid, och I fån se mig.' 1 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: I skolen20 komma a t t gråta och jämra eder, men världen skall glädja sig; I skolen bliva bedrövade, men eder bedrövelse skall vändas i glädje. N ä r en kvinna föder barn, har hon be-21 drövelse, ty hennes stund är kommen; men n ä r hon h a r fött barnet, kommer hon icke mer ihåg sin vedermöda, t y hon gläder sig över a t t en människa är född till världen. S å 22 haven ock I nu bedrövelse; men jag skall se eder åter, och då skola edra hjärtan glädja sig, och ingen skall taga eder glädje ifrån eder.» 136

Korsets

lag

och

korsets

evangelium

HÖGMÄSSA: Joh. 17: 1—8. Herrens fullbordade

verk på jorden

N

iAR JESUS hade t a l a t till lärjungarna, lyfte han upp sina ögon mot himmelen och sade: »Fader, stunden är kommen; förhärliga din Son, på det att din Son må förhärliga 2 dig,1 eftersom du h a r givit honom makt över allt kött, för a t t han skall giva evigt liv å t alla dem som du h a r givit å t ho3nom. O c h detta är evigt liv att de känna dig, den ende 4sanne Guden, och den du h a r sänt, Jesus Kristus. Jag h a r förhärligat dig p å jorden, genom att fullborda det verk som 5 du h a r givit mig a t t utföra. O c h nu, Fader, förhärliga du mig hos dig själv, med den härlighet som jag hade hos dig, förrän världen v a r till. 6 Jag h a r uppenbarat ditt namn för de människor som du h a r tagit ut ur världen och givit åt mig. D e voro dina, och Nu 7 du h a r givit dem åt mig, och de hava hållit ditt ord. h a v a de förstått a t t allt vad du h a r givit åt mig, det kom8mer från dig. Ty de ord som du h a r givit åt mig h a r jag givit åt dem; och de h a v a tagit emot dem och hava i sanning förstått a t t jag är utgången från dig, och de tro att du h a r sänt mig.»

AFTONSÄNG: 2 Kor. 4: 16—18. Det synliga och det osynliga

MiANA

BRODER. V i fälla icke modet; om ock v å r utvärtes människa förgås, så förnyas likväl vår invärtes 17 människa dag efter dag. Ty v å r bedrövelse, som v a r a r ett ögonblick och väger föga, bereder åt oss, i översvinnligen rikt mått, en härlighet som väger översvinnligen tungt och 18 v a r a r i evighet — åt oss som icke hava till ögonmärke de ting som synas, u t a n dem som icke synas; t y de ting som synas, de v a r a allenast en tid, men de som icke synas de v a r a i

evighet. *37

Tredje

söndagen

efter

Påsk

II. HÖGMÄSSA: Joh. 14: i - i 3 . Vägen, sanningen och livet JESUS SADE till sina lärjungar: »Edra hjärtan v a r e icke oroliga. Tron på Gud; tron ock p å mig.1 I min F a d e r s hus 2 ä r o många boningar; om så icke vore, skulle jag nu säga eder a t t jag går bort för a t t bereda eder rum. O c h om jag3 än går bort för a t t bereda eder rum, så skall jag dock komma igen och taga eder till mig; ty jag vill a t t där jag är, där skolen I ock v a r a . O c h vägen som leder dit jag går, den veten I.» 4 Tomas sade till honom: »Herre, vi veta icke v a r t du går; 5 huru kunna vi då veta vägen?» 1 Jesus svarade honom: »Jag6 är vägen och sanningen och livet; ingen kommer till F a d e r n utom genom mig. H a d e n I känt mig, så haden I ock känt 7 min F a d e r ; nu kännen i honom och haven sett honom.» Filippus sade till honom: »Herre, låt oss se F a d e r n , s å s h a v a vi nog.»1 Jesus svarade honom: »Så lång tid h a r j a g 9 varit hos eder, och du h a r icke lärt känna mig, Filippus? D e n som har sett mig, han h a r sett Fadern. H u r u kan du då säga: ' L å t oss se Fadern'? 1 T r o r du icke a t t jag är i Fa-10 dern, och att F a d e r n är i mig? D e ord jag t a l a r till eder t a l a r jag icke av mig själv. O c h gärningarna, dem gör F a dern, som bor i mig; de ä r o hans verk. 1 Tron mig: jag ä r i n Fadern, och F a d e r n i mig. V a r o m icke, så tron för själva gärningarnas skull. Sannerligen, sannerligen säger jag eder: D e n som tror på 12 mig, h a n skall ock själv göra de gärningar som jag gör; och ännu större än dessa skall han göra. T y jag går till F a dern, 1 och vadhelst I bedjen om i mitt namn, det skall jagi3 göra, p å det a t t F a d e r n må bliva förhärligad i Sonen.» AFTONSÄNG: 1 Petr. 1: 3—8. Födda på nytt genom Kristi

uppståndelse

i jOVAD vare v å r H e r r e s , Jesu Kristi, Gud och Fader, som efter sin stora barmhärtighet h a r genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss p å nytt till ett levande 138

Korsets

lag

och

korsets

evangelium

4 hopp, 1 till ett oförgängligt, obesmittat och ovanskligt arv, 5 som i himmelen är förvarat åt eder, 1 I som med Guds makt bliven genom t r o bevarade till en frälsning som är beredd 6 för a t t uppenbaras i den y t t e r s t a tiden. D ä r f ö r mån I fröjda eder, om I ock nu en liten tid, där så måste ske, liden be1 7 drövelse under allahanda prövningar, för att, om eder t r o håller provet — vilket ä r mycket mer v ä r t än guldet, som förgås, men som dock genom eld bliver beprövat — detta må befinnas lända eder till pris, härlighet och ä r a vid Jesu 8 Kristi uppenbarelse. H o n o m älsken I utan a t t hava sett honom; och fastän I ännu icke sen honom, tron I dock p å honom och fröjden eder över honom med outsäglig och härlig glädje. BÖN O H e r r e Gud, himmelske Fader. V i tacka dig för löftet, som genom din Son är oss givet, att den bedrövelse som övergår oss skall vara en liten tid allenast och sedan vändas i evig glädje. V i bedja dig: Förläna oss att r ä t t känna dig och den du har sänt, Jesus Kristus, han som är vägen, sanningen och livet, så att vi icke i nöd och anfäktelse fälla modet, utan fasta i ordet och tron bestå provet, på det att vi genom vår Herre, Jesus Kristus, må undfå det ovanskliga arvet, som är förvarat i himmelen. Amen.

F J Ä R D E

S Ö N D A G E N

E F T E R

PÅSK

(Cantate)

Kristus

och Anden

KOLLEKTBÖN O H e r r e Gud, du som regerar dina kristtrognas hjärtan och gör dem ens till sinnes. Giv a t t vi älska vad du befaller och åstunda vad du utlovat, så att våra hjärtan under denna världens omskiftelser hava sin fasta borg där, varest den sanna glädjen råder. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen. *39

Fj ä r d e söndagen

efter

Påsk

EPISTEL: Jak. i: 17—21. Idel goda gåvor från

himlaljusens

Fader

JVLlNA ÄLSKADE. Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens F a d e r , hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker. Efter sitt eget beslut födde han oss till liv ge-18 nom sanningens ord, för a t t vi skulle v a r a en förstling av de varelser han h a r skapat. D e t veten I, mina älskade bröder. 19 M e n v a r människa v a r e snar till att h ö r a och sen till a t t t a l a och sen till vrede. T y en mans vrede kommer icke åstad 20 vad r ä t t är inför Gud. Skaffen därför bort all orenhet och 21 all ondska som finnes kvar, och mottagen med saktmod det ord som är plantat i eder, och som kan frälsa edra själar. EVANGELIUM: Joh. 16: 5—15. Herren går bort att öppna Andens nya gemenskap

JR 'ESUS

SADE till sina lärjungar: »Nu går jag bort till honom som h a r sänt mig; och ingen av eder frågar mig vart jag går. M e n edra hjärtan ä r o uppfyllda av bedrövelse, där-6 för a t t jag h a r sagt eder detta. D o c k säger jag eder s a n - 7 ningen: D e t är nyttigt för eder a t t jag går bort, t y om jag icke ginge bort, så komme icke H j ä l p a r e n till eder; men då jag nu går bort, skall jag sända honom till eder. O c h n ä r s h a n kommer, skall han l å t a världen få veta sanningen i fråga om synd och rättfärdighet och dom: i fråga om synd, t y d e 9 t r o icke p å mig; i fråga om rättfärdighet, t y jag går till Fa-10 dern, och I sen mig icke mer; i fråga om dom, ty denna v ä r l - n dens furste ä r nu dömd. Jag hade ännu mycket a t t säga eder, men i kunnen icke 12 nu b ä r a det. M e n n ä r han kommer, som ä r sanningens Ande, i3 då skall han leda eder fram till hela sanningen. T y han skall icke t a l a av sig själv, u t a n vad han hör, allt det skall han t a l a ; och han skall förkunna för eder vad komma skall. H a n skall förhärliga mig, t y av mitt skall han taga och skall 14 förkunna det för eder. Allt vad F a d e r n har, det ä r mitt; därför i5 sade jag a t t han skall taga av mitt och förkunna det för eder.» 140

Kristus

och

Anden

I. HÖGMÄSSA: Joh. 17: 9—19. Icke bort ur världen, men bevarade från

det onda

JESUS SADE: »Fader, det ä r icke för världen jag beder, utan för dem som du h a r givit å t mig, t y de äro dina 1 —• 10såsom allt mitt ä r ditt, och ditt ä r mitt — och jag är förhärn l i g a d i dem. Jag är nu icke längre kvar i världen, men de äro kvar i världen, när jag går till dig. Helige F a d e r , bevara dem i ditt namn — det som du h a r förtrott åt mig — för 12 att de må v a r a ett, likasom vi ä r o ett. M e d a n jag v a r hos dem, bevarade jag dem i ditt namn, det som du h a r förtrott åt mig; jag vakade över dem, och ingen av dem gick i fördärvet, ingen utom fördärvets man, t y skriften skulle ju fulli3bördas. N u går jag till dig; dock t a l a r jag detta, medan jag ännu är h ä r i världen, för a t t de skola h a v a min glädje fullkomlig i sig. 14 Jag h a r givit dem ditt ord; och världen h a r h a t a t dem, eftersom de icke äro av världen, likasom icke heller jag ä r av i5världen. Jag beder icke a t t du skall taga dem bort ur v ä r l 16 den, utan a t t du skall b e v a r a dem från det onda. D e äro 17 icke av världen, likasom icke heller jag är av världen. H e l g a 18 dem i sanningen; ditt ord är sanning. Såsom du har sänt mig 19 i världen, så h a r ock jag sänt dem i världen. O c h jag helgar mig till ett offer för dem, p å det a t t ock de må v a r a i sanning helgade.»

AFTONSÄNG: 1 Joh. 4: 10—16. Förblivandet i Guds kärlek JVLlNA BRÖDER. Icke däri består kärleken, a t t vi hava älskat Gud, utan däri, att h a n h a r älskat oss och sänt sin Son till försoning för v å r a synder. 11 M i n a älskade, om Gud så h a r älskat oss, då äro ock vi 12 pliktiga a t t älska v a r a n d r a . Ingen h a r någonsin sett Gud. O m vi älska v a r a n d r a , så förbliver Gud i oss, och hans kär141

Fj ä r d e söndagen

efter

Påsk

lek är fullkomnad i oss. D ä r a v a t t h a n h a r givit oss av sini3 Ande veta vi a t t vi förbliva i honom, och att han förbliver i oss. O c h vi hava själva sett, och vi vittna om a t t F a d e r n ^ har sänt sin Son till a t t v a r a världens F r ä l s a r e . D e n somiö bekänner att Jesus är Guds Son, i honom förbliver Gud, och han själv förbliver i Gud. O c h vi h a v a lärt känna den kär- 16 lek som Gud h a r i oss, och vi h a v a kommit till t r o p å den. Gud är kärleken, och den som förbliver i kärleken, han förbliver i Gud, och Gud förbliver i honom. II. HÖGMÄSSA: Joh. i5: 10—17. Bestämda att bära frukt

J*

ESUS SADE till sina lärjungar: »Om I hållen mina bud, så förbliven I i min kärlek, likasom jag har hållit min F a d e r s bud och förbliver i hans kärlek. D e t t a h a r jag t a l a t n till eder, för a t t min glädje skall bo i eder, och för a t t eder glädje skall bliva fullkomlig. D e t t a är mitt bud, a t t I skolen älska v a r a n d r a , såsom jag 12 har älskat eder. Ingen h a r större kärlek, än a t t han giveri3 sitt liv för sina vänner. I aren mina vänner, om I gören 14 vad jag bjuder eder. Jag k a l l a r eder nu icke längre tjänare, i5 t y tjänaren får icke veta v a d hans herre gör; vänner kallar jag eder, ty allt vad jag h a r hört av min F a d e r har jag kungjort för eder. I haven icke utvalt mig, utan jag h a r utvalt 16 eder; och jag h a r bestämt om eder a t t I skolen gå åstad och b ä r a frukt, sådan frukt som bliver beståndande, p å det a t t F a d e r n må giva eder vadhelst I bedjen honom om i mitt namn. — Ja, det bjuder jag eder, a t t I skolen älska v a r - l 7 andra.» AFTONSÄNG: 1 Joh. 3: 18—24. Gud är större än vårt hjärta

K

.ÅRA BARN, låtom oss älska icke med ord eller med tungan, utan i gärning och i sanning. D ä r a v skola vi veta 19 a t t vi ä r o av sanningen; och så kunna vi inför honom över142

Kristus

och

Anden

2otyga vårt hjärta därom,1 att om vårt hjärta fördömer oss, så 21 är Gud större än vårt hjärta och vet allt. Mina älskade, om vårt hjärta icke fördömer oss, så hava vi frimodighet inför 22 Gud,1 och vadhelst vi bedja om, det få vi av honom, eftersom vi hålla hans bud och göra vad som är välbehagligt för hoOch detta är hans bud, att vi skola tro på hans Sons, 2 3 nom. Jesu Kristi, namn och älska varandra, enligt det bud han 24har givit oss. Och den som håller hans bud, han förbliver i Gud, och Gud förbliver i honom. Och att han förbliver i oss, det veta vi av Anden, som han har givit oss.

BÖN O H e r r e Gud, himmelske Fader, du som genom din Son utlovat den Helige Ande, vilken angriper världen och förhärligar Kristus. Prisad vare du för denna sanningens Ande, i vilken du redan här på jorden öppnar för oss en levande gemenskap med dig och din förhärligade Son. Vi bedja dig: Upplys våra hjärtan, att vi bliva varse att din Son alltjämt ä r oss nära, och bliva dogse i vår kallelse och bära beståndande frukt, till dess du leder oss in i din himmelska härlighets ljus. Amen.

B ÖNSÖNDAGEN (R o g a t e) (Femte söndagen Böneumgängeisen

efter

Påsk)

med Gud

KOLLEKTBÖN H e r r e vår Gud, som allt gott kommer av. Förläna dina ringa tjänare nåd a t t genom din ingivelse tänka vad rätt ä r och kraft att under din Andes ledning handla därefter. Genom din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen.

M3

Bönsöndagen

EPISTEL: Ef. 3: i3—21. Den bedjande

kyrkan

BRÖDER. Jag beder eder a t t icke fälla modet vid mina lidanden för eder; de lända ju eder till ä r a . Fördenskull böjer jag mina knän för F a d e r n —•' honom 14, i5 från vilken allt vad fader heter i himmelen och p å jorden h a r sitt namn —• och beder a t t han ville efter sin härlighets 16 rikedom förläna eder, a t t I genom hans A n d e växen till i kraft till eder invärtes människa, och a t t Kristus genom t r o n 17 må bo i edra hjärtan, och a t t I mån v a r a r o t a d e och grundade i kärleken, 1 så a t t I, tillika med alla de heliga, till fullo 18 förmån fatta vad bredden och längden och höjden och djupet är 1 och så l ä r a känna Kristi kärlek, som övergår all kunskap. 19 T y så skolen I bliva helt uppfyllda av all Guds fullhet. M e n honom, som förmår göra mer, ja, långt mer ä n allt 20 vad vi bedja eller tänka, efter den kraft som ä r verksam i oss, honom tillhör ä r a n i församlingen och i Kristus Jesus 21 alla släkten igenom i evigheternas evighet, amen. JVÄRE

EVANGELIUM: Joh. 16: 23—33. Herrens löfte om bönhörelse JESUS SADE till sina lärjungar: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: V a d I bedjen F a d e r n om, det skall han giva eder i mitt namn. Hittills haven I icke bett om något 24 i mitt namn; bedjen, och I skolen få, för a t t eder glädje skall bliva fullkomlig. D e t t a h a r jag t a l a t till eder i förtäckta ord; den tid kom-25 mer, då jag icke mer skall t a l a till eder i förtäckta ord, utan öppet förkunna för eder om F a d e r n . P å den dagen skolen I 26 bedja i mitt namn. O c h jag säger eder icke a t t jag skall bedja F a d e r n för eder, 1 t y F a d e r n själv älskar eder, efter-27 som I haven älskat mig och haven t r o t t a t t jag är utgången från Gud. Ja, jag h a r gått ut ifrån F a d e r n och h a r kommit 28 i världen; åter lämnar jag världen och går till Fadern.» D å sade hans lärjungar: »Se, nu t a l a r du öppet och bru-29

M4

Bönumgängelsen

med

Gud

3okar inga förtäckta ord. Nu veta vi att du vet allt, och att det icke är behövligt för dig att man frågar dig; därför tro 3ivi att du är utgången från Gud.»1 Jesus svarade dem: »Nu 32 tron I? Se, den stund kommer, ja, den är redan kommen, då I skolen förskingras, var och en åt sitt håll, och lämna mig allena. Dock, jag är icke allena, ty Fadern är med mig. 33 Detta har jag talat till eder, för att I skolen hava frid i mig. I världen liden I betryck; men våren vid gott mod, jag har övervunnit världen.»

I. HÖGMÄSSA: Matt. 6: 5—8. Att bedja i sin stängda kammare

JE, 'ESUS

SADE: »När I bedjen, skolen I icke vara såsom skrymtarna, vilka gärna stå i synagogorna och i gathörnen och bedja, för att bliva sedda av människorna. Sannerligen 6säger jag eder: De hava fått ut sin lön.1 Nej, när du vill bedja, gå då in i din kammare, och stäng igen din dörr, och bed till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig. 7 Men i edra böner skolen I icke hopa tomma ord såsom hedningarna, vilka mena att de skola bliva bönhörda för 8 sina många ords skull. Så våren då icke lika dem; eder Fader vet ju vad I behoven, förrän I bedjen honom.»

AFTONSÅNG: Rom. 8: 24—27. Anden kommer vår svaghet till hjälp

MiANA BRODER.

I hoppet äro vi frälsta. Men ett hopp som man ser fullbordat är icke mer ett hopp; huru 25 kan någon hoppas det som han redan ser? Om vi nu hoppas på det som vi icke se, så bida vi därefter med ståndaktighet. 26 Så kommer ock Anden vår svaghet till hjälp; ty vad vi rätteligen böra bedja om, det veta vi icke, men Anden själv 10—410467

1 ^

Bönsöndagen

m a n a r gott för oss med outsägliga suckar. O c h han som 27 r a n n s a k a r hjärtan, h a n vet vad Anden menar, t y det är efter Guds behag som h a n m a n a r gott för de heliga. II. HÖGMÄSSA: Luk. 11: 1 — 13. Herrens

bön

jyiÄR JESUS en gång uppehöll sig p å ett ställe för att bedja och hade slutat sin bön, sade en av hans lärjungar till honom: » H e r r e , l ä r oss a t t bedja, såsom ock Johannes lärde sina lärjungar.» 1 D å sade h a n till dem: »När I bedjen skolen2 I säga så: ' F a d e r , helgat v a r d e ditt namn; tillkomme ditt rike; 1 v å r t 3 dagliga bröd giv oss v a r dag; och förlåt oss v å r a synder, ty4 också vi förlåta v a r och en som är oss något skyldig; och inled oss icke i frestelse.'» Ytterligare sade h a n till dem: »Om någon av eder h a r en5 v ä n och mitt i n a t t e n kommer till denne och säger till honom: ' K ä r e vän, l å n a mig t r e bröd; 1 t y en av mina vänner6 h a r kommit resande till mig, och jag h a r intet a t t s ä t t a fram å t honom', så s v a r a r kanske den andre inifrån huset och 7 säger: ' G ö r mig icke omak; dörren ä r redan stängd, och både jag och mina b a r n h a v a gått till sängs; jag kan icke stå upp och giva dig något.' 1 M e n jag säger eder: O m han än8 icke, av det skälet a t t h a n är hans vän, vill stå upp och giva honom något, s å kommer han likväl, därför a t t den andre ä r s å p å t r ä n g a n d e , a t t stå upp och giva honom så mycket han behöver. 1 Likaså säger jag till eder: Bedjen, och9 eder skall v a r d a givet; söken, och I skolen finna; klappen, och för eder skall v a r d a upplåtet. T y v a r och en som beder, 10 h a n får; och den som söker, han finner; och för den som klappar skall v a r d a upplåtet. Finnes bland eder någon f a - n der, som n ä r hans son beder honom om en fisk, i stället för en fisk r ä c k e r honom en orm, eller som räcker honom en 12 skorpion, n ä r han beder om ett ägg? O m nu I, som ä r e n i 3 onda, förstån a t t giva edra b a r n goda gåvor, huru mycket mer skall icke då den himmelske F a d e r n giva helig ande åt dem som bedja honom!» 146

Bönumgängelsen

med

Gud

A F T O N S Ä N G : Jer. 29: 11 — 1 3 .

Gud ger den bedjande framtid

och hopp

kJÅ SÄGER H e r r e n s profet: Jag vet väl vilka t a n k a r jag har för eder, säger H e r r e n , nämligen fridens t a n k a r och 12 icke ofärdens, till a t t giva eder en framtid och ett hopp. O c h I skolen åkalla mig och gå åstad och bedja till mig, och jag i3vill höra p å eder. I skolen söka mig, och I skolen ock finna mig, om I frågen efter mig av allt edert hjärta. BÖN O H e r r e Gud, vår Fader i himmelen, du som genom din Son befallt oss att bedja och lovat a t t å t den bedjare, som kommer i Jesu namn, skall varda givet. V i bedja dig: Förläna oss nåd a t t aldrig förtvivla, utan i fast tro söka ditt ansikte, du som vet vad vi behöva, och giver vida mer än vi kunna begära eller tänka. Upphöjt vare ditt heliga namn och prisad din nåds allmakt. Genom samme din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen.

K R I S T I

H I M M E L S F Ä R D S Himmelrikets

D A G

konung

I N T R O I TU S Kristus har farit upp till sin Fader och vår Fader, till sin Gud och vår Gud. H a n s rike är ett evigt rike och hans herradöme har ingen ände. Ä r a vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen.

Kristi

Himmel

sf ä r d s

dag

KOLLEKTBÖN Allsmäktige, evige Gud. Förläna oss att vi, som tro din enfödde Son, vår Frälsare, vara till himmelen uppfaren, må också med hjärtat alltid dväljas hos honom i himmelen. Genom samme din Son, Jesus Kristus, vår Herre, vilken lever och regerar med dig och den Helige Ande, från evighet till evighet. Amen.

E P I S T E L : Kol. 3: i —10.

Vårt liv är fördolt med Kristus

i Gud

JVLlNA BRÖDER. O m I aren uppståndna med Kristus, så söken det som ä r därovan, där varest Kristus ä r och sitter på Guds högra sida. Ja, haven edert sinne vänt till 2 det som är d ä r o v a n , icke till det som ä r p å jorden. T y 13 haven dött, och edert liv ä r fördolt med Kristus i Gud. N ä r 4 Kristus, han som ä r v å r t liv, bliver uppenbarad, då skolen ock I med honom bliva uppenbarade i härlighet. Så döden nu edra lemmar som höra jorden till: otukt, oren-5 het, lusta, ond begärelse, så ock girigheten, som ju är avgudadyrkan; t y för sådant kommer Guds vrede. I de syn-6, 7 derna vandraden också I förut, då I ännu haden edert liv i dem. M e n nu skolen också I lägga bort alltsammans: vrede,8 häftighet, ondska, smädelse och skamligt tal ur eder mun; 19 skolen icke ljuga p å v a r a n d r a . I haven ju avklätt eder den gamla människan med hennes gärningar 1 och iklätt eder den 10 nya, den som förnyas till sann kunskap och så bliver en avbild av honom som h a r s k a p a t henne.

E V A N G E L I U M : Apg. 1: 1 — 11.

Kristi

himmelsfärd

1 AI IN FÖRRA skrift, gode Teofilus, h a r jag b e r ä t t a t om allt vad Jesus gjorde och lärde, ända till den dag då han2 blev upptagen, sedan h a n genom helig ande hade givit sina 148

Himmelrikets

konung

3befallningar åt apostlarna som h a n hade utvalt. F ö r dem hade han ock genom många s ä k r a bevis t e t t sig såsom levande, efter utståndet lidande; t y under fyrtio dagar lät han sig ses av dem och t a l a d e med dem om Guds rike. 4 N ä r han då v a r tillsammans med dem, bjöd han dem och sade: »Lämnen icke Jerusalem, u t a n förbiden d ä r vad F a ödern h a r utlovat, det varom I haven hört av mig. T y Johannes döpte med vatten, men få dagar härefter skolen I bliva döpta i helig ande.» 6 D å de nu hade kommit tillhopa, frågade de honom och sade: »Herre, skall du nu i denna tid u p p r ä t t a igen riket åt 1 Israel?» H a n svarade dem: »Det tillkommer icke eder att 7 få veta tider eller stunder som F a d e r n i sin makt h a r fastsställt. M e n när den helige Ande kommer över eder, skolen I undfå kraft och bliva mina vittnen, både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien, och sedan intill jordens ända.» N ä r han hade sagt detta, lyftes h a n inför deras ögon upp 9 ioi höjden, och en sky tog honom b o r t ur deras åsyn. O c h medan de skådade mot himmelen, under det h a n for upp, se, ii då stodo hos dem t v å män i vita kläder. O c h dessa sade: »I galileiske män, varför stan I och sen mot himmelen? D e n n e Jesus, som h a r blivit upptagen från eder till himmelen, han skall komma igen p å samma s ä t t som I haven sett honom fara upp till himmelen.»

I. HÖGMÄSSA: Joh. 17: 24—26.

Att vara med

Kristus

JESUS SADE: »Fader, jag vill a t t där jag är, där skola ock de som du h a r givit mig v a r a med mig, så a t t de få se min härlighet, som du har givit mig; t y du h a r älskat mig 25 före världens begynnelse. Rättfärdige F a d e r , världen har icke lärt känna dig, men jag känner dig, och dessa hava för26stått a t t du h a r sänt mig. O c h jag h a r kungjort för dem ditt namn och skall kungöra det, p å det a t t den kärlek, som du h a r älskat mig med, må v a r a i dem, och jag i dem.»

Kristi

Himmelsfärds

dag

AFTONSÄNG: Hebr. 6: 18—20.

Själens

ankare

JNA BRÖDER. V i h a v a sökt v å r räddning i a t t hålla Mi fast vid det hopp som ligger framför oss. I det hoppet ha-19 va vi ett säkert och fast själens ankare, som n å r innanför förlåten, 1 dit Jesus, såsom v å r förelöpare, h a r gått in för 20 oss, i det han blev en överstepräst »efter Melkisedeks sätt, till evig tid».

II. HÖGMÄSSA: Luk. 24: 49—53.

Herrens sista löfte, befallning och välsignelse på jorden JESUS SADE till sina lärjungar: »Se, jag vill sända till eder vad min F a d e r h a r utlovat. M e n I skolen stanna kvar h ä r i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med

kraft.» Sedan förde han dem ut till B e t a n i a ; och där lyfte han5o upp sina händer och välsignade dem. O c h medan han väl-5i signade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen. D å tillbådo de honom och vände sedan tillbaka 52 till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje. O c h de voro sedan53 alltid i helgedomen och lovade Gud.

AFTONSÅNG: Rom. 8: 3i—3 9 . Trons höga visa ANA BRÖDER. V a d skola vi nu säga härom? A r Mi Gud för oss, vem kan då v a r a emot oss? H a n som icke h a r 32 skonat sin egen Son, utan utgivit honom för oss alla, huru skulle han kunna annat ä n också skänka oss allt med honom?1 V e m vill anklaga Guds utvalda? G u d är den som 33 150

Himmelrikets

konung

34rättfärdiggör.' V e m ä r den som vill fördöma? Kristus Jesus är den som h a r dött, ja, än mer, den som h a r uppstått; och han sitter p å Guds högra sida, han manar ock gott för oss. 1 35 Vem skulle kunna skilja oss från Kristi kärlek? M å n n e bedrövelse eller ångest eller förföljelse eller hunger eller naken36het eller fara eller svärd? Så ä r ju skrivet: »För din skull v a r d a vi dödade hela dagen; vi h a v a blivit aktade såsom slaktfår.» 37Nej, i allt detta vinna vi en härlig seger genom honom som 38 har älskat oss. Ty jag är viss om a t t varken död eller liv, varken änglar eller andefurstar, varken något som nu ä r 39 eller något som skall komma, varken någon makt i höjden eller någon makt i djupet, ej heller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, v å r H e r r e .

BÖN O Herre Jesus Kristus, Guds, den Allsmäktiges, Son, du som på jorden, för vår skull, bar törnekronan och nu bär din fullkomnade frälsaregärnings ärekrona. F r å n jordens dal prisa vi dig, du vår ständige förebedjare hos vår Fader. V i bedja dig: Vidga över hela jordens rund det rike du grundat med din seger på korset, bekläd oss med kraft att vara dina sändebud, och låt oss omsider med alla kristtrogna skåda dig och sjunga din äras lovsång i den eviga glädjen. Amen.

HÖGTIDSBÖN Helige Frälsare. Såsom evig konung har du blivit upphöjd till Faderns högra sida, och himmelens härskaror tillbedja dig. Också vi komma inför dig med tack och lov, att du har återlöst oss åt Gud och banat oss vägen till himmelen. På jorden äro vi gäster och främlingar: förvissa oss i tron därom, att vi hava vårt medborgarskap i himmelen, så att vi städse söka det som är därovan och icke det som är på jorden. Hjälp oss väl igenom denna tidens nöd, att vi en gång med alla dina trogna få komma dit, där du är, och i evighet skåda din härlighet. Amen.

Sj ä 11 e söndagen

S J Ä T T E

efter

S Ö N D A G E N

Påsk

E F T E R

P Å S K

(E x a u d i)

Kyrkans

kors och löfte

KOLLEKTBÖN O allsmäktige, evige Gud, du konungars Konung. Förläna oss att alltid vara din heliga vilja hängivna och att med uppriktiga hjärtan troget tjäna dig. Genom din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen.

EPISTEL:

i Petr. 4: 7 — 1 1 .

Förvaltare av Guds mångfaldiga

nåd

JVLlNA ÄLSKADE. Änden p å allting är nu n ä r a . V å r e n alltså besinningsfulla och nyktra, så a t t I kunnen bedja. O c h våren framför allt uthålliga i eder k ä r l e k s till v a r a n d r a , ty »kärleken överskyler en myckenhet av synder». V å r e n gästvänliga mot v a r a n d r a u t a n knot, 1 o c h t j ä n e n 9 , 10 v a r a n d r a , v a r och en med den nådegåva han har undfått, såsom goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd. O m n å - u gon t a l a r , så v a r e hans t a l i enlighet med Guds ord; om någon h a r en tjänst, så sköte han den efter måttet av den kraft som Gud förlänar, så a t t Gud i allt bliver ärad genom Jesus Kristus. H o n o m tillhör ä r a n och väldet i evigheternas evigheter, amen.

EVANGELIUM:

Joh. i 5 : 26—16: 4.

När Hjälparen

kommer

JESUS SADE till sina lärjungar: » N ä r H j ä l p a r e n kommer, som jag skall sända eder ifrån F a d e r n , sanningens Ande, som utgår ifrån F a d e r n , då skall h a n vittna om mig. *5 2

K y r ka n s kors

och l öf t e

27 Också I kunnen vittna, eftersom I haven varit med mig från begynnelsen. 16:1 Detta har jag talat till eder, för att I icke skolen komma 2 på fall. Man skall utstöta eder ur synagogorna; ja, den tid kommer, då vemhelst som dräper eder skall mena sig därmed 3förrätta offertjänst åt Gud. Och så skola de göra, därför 4 att de icke hava lärt känna Fadern, ej heller mig. Men detta har jag talat till eder, för att I, när den tiden är inne, skolen komma ihåg att jag har sagt eder det. Jag sade eder det icke från begynnelsen, ty jag var ju hos eder.»

I. HÖGMÄSSA: Matt. 10: 24—33. /

Kristi efterföljd

JESUS SADE till de tolv: »Lärjungen är icke förmer än sin mästare, ej heller är tjänaren förmer än sin herre. 25 Det må vara lärjungen nog, om det går honom såsom hans mästare, och tjänaren, om det går honom såsom hans herre. Om de hava kallat husbonden för Beelsebul, huru mycket 26mer skola de icke så kalla hans husfolk! Frukten alltså icke för dem; ty intet är förborgat, som icke skall bliva uppen27barat, och intet är fördolt, som icke skall bliva känt. Vad jag säger eder i mörkret, det skolen I säga i ljuset, och vad I 28hören viskas i edert öra, det skolen I predika på taken. Och frukten icke för dem som väl kunna dräpa kroppen, men icke hava makt att dräpa själen, utan frukten fastmer honom som har makt att förgöra både själ och kropp i Gehenna. —•' 29 Säljas icke två sparvar för en skärv? Och icke en av dem 3ofaller till jorden utan eder Faders vilja. Men på eder äro till 3i och med huvudhåren allasammans räknade. Frukten alltså 32 icke; I aren mer värda än många sparvar. Därför, var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall ock jag kännas vid inför min Fader, som är i himmelen. 33 Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall ock jag förneka inför min Fader, som är i himmelen.»

*53

Sj ä t te söndagen

ef ter

Påsk

AFTONSÄNG: Apg. i: 12—14. Den urkristna församlingen

i vardande

I

DE DAGARNA vände lärjungarna tillbaka till Jerusalem från det berg som kallas Oljeberget, vilket ligger n ä r a Jerusalem, icke längre därifrån, än man får färdas p å en sabbat. O c h n ä r de hade kommit dit, gingo de upp i d e m 3 sal i övre våningen, där de plägade v a r a tillsammans: P e t r u s och Johannes och Jakob och A n d r e a s , Filippus och Thomas, Bartolomeus och M a t t e u s , Jakob, Alfeus' son, och Simon i v r a r e n och Judas, Jakobs son. Alla dessa höllo endräktigtM u t i bön tillika med M a r i a , Jesu moder, och några a n d r a kvinnor samt Jesu bröder.

II. HÖGMÄSSA: Joh. i5: 18—25. Guds vänskap är världens ovänskap

JE 'ESUS

SADE till sina lärjungar: »Om världen h a t a r eder, så betänken a t t hon h a r h a t a t mig förr än eder. V o r e n 19 I av världen, så älskade ju världen vad henne tillhörde; men eftersom I icke aren av världen, utan av mig haven blivit u t v a l d a och tagna ut ur världen, därför h a t a r världen eder. 1 Kommen ihåg det ord som jag sade till eder: 'Tjänaren är20 icke förmer än sin herre.' H a v a de förföljt mig, så skola de ock förfölja eder; hava de hållit mitt ord, så skola de ock hålla edert. M e n allt detta skola de göra mot eder för mitt 21 namns skull, eftersom de icke känna honom som h a r sänt mig. H a d e jag icke kommit och t a l a t till dem, så skulle de 22 icke h a v a haft synd; men nu h a v a de ingen ursäkt för sin synd. D e n som h a t a r mig, han h a t a r ock min F a d e r . H a d e 23,2^ jag icke bland dem gjort s å d a n a gärningar, som ingen a n n a n h a r gjort, så skulle de icke h a v a haft synd; men nu hava de sett dem, och hava likväl h a t a t både mig och min F a d e r . M e n det ordet skulle ju fullbordas, som ä r skrivet i deras lag: 25 ' D e h a v a h a t a t mig utan sak.'»

*54

Kyrkans

kors

AFTONSÅNG:

och

l öf t e

Hes. 3 7 : 1 — 14.

Dalen med de förtorkade benen

AJÅ SÄGER Herrens profet: Herrens hand kom över mig, och genom Herrens Ande fördes jag åstad och sattes ned 2 mitt på slätten, som nu låg full med ben. Och han förde mig fram runt omkring dem, och jag såg att de lågo där i stor myckenhet utöver dalen, och jag såg att de voro alldeles 3förtorkade. 1 Och han sade till mig: »Du människobarn, kunna väl dessa ben åter bliva levande?» Jag svarade: 4»Herre, Herre, du vet det.»1 D å sade han till mig: »Profetera över dessa ben och säg till dem: I förtorkade ben, hören 5 Herrens ord: Så säger Herren, Herren till dessa ben: Se, jag skall låta ande komma in i eder, så att I åter bliven 6levande. Jag skall fästa senor vid eder och låta kött växa på eder och övertäcka eder med hud och giva eder ande, så att I åter bliven levande; och I skolen förnimma att jag är Herren.» 7 Och jag profeterade, såsom det hade blivit mig bjudet. Och när jag nu profeterade, hördes ett rassel, och där blev ett gny, och benen kommo åter tillhopa, så att det ena benet 8fogades till det andra. Och jag såg huru senor och kött växte på dem, och huru de övertäcktes med hud därovanpå; 9men ingen ande var ännu i dem. D å sade han till mig: »Profetera och tala till anden, ja, profetera, du människobarn, och säg till anden: Så säger Herren, Herren: Kom, du ande, från de fyra väderstrecken och blås på dessa 10 dräpta, så att de åter bliva levande.» Och jag profeterade, såsom han hade bjudit mig. D å kom anden in i dem, och de blevo åter levande och reste sig upp på sina fötter, en över11 måttan stor skara. 1 Och han sade till mig: »Du människobarn, dessa ben, de äro alla Israels barn. Se, de säga: ' V å r a ben äro förtorkade, vårt hopp har blivit om intet, det 12 är ute med oss.'1 Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren, Herren: Se, jag vill öppna edra gravar och hämta eder, mitt folk, upp ur edra gravar och låta eder komma 13till Israels land. Och I skolen förnimma att jag är Herren, när jag öppnar edra gravar och hämtar eder, mitt folk, upp 14 ur edra gravar. Och jag skall låta min ande komma in i *55

Pingstdagen

eder, så att I åter bliven levande, och jag skall låta eder få bo i edert land; och I skolen förnimma att jag, Herren, har talat det, och att jag också har fullbordat det, säger Herren.» BÖN O Herre Gud, himmelske Fader. V i tacka dig för att du har kallat oss att bära vittnesbörd om din älskade Son, vår Herre Jesus Kristus; och eftersom världen icke fördrager sådant vittnesbörd utan för dess skull hatar oss, så bedja vi dig: Gör våra hjärtan brinnande av längtan efter din Helige Ande, som uppehåller oss i ett himmelskt mod, så att vi icke giva upp striden och rymma fältet, utan stå fasta intill änden och alltid varda funna bland dem som bekänna din Son, Jesus Kristus, och genom honom varda evigt saliga. Amen.

P I N G S T D A G E N Den Helige Ande INTRO I TUS Herren skall utgjuta sin Ande över allt kött, halleluja, och jorden skall varda full av hans härlighets kunskap. Halleluja, halleluja, halleluja. I skolen ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor. Ä r a vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen. KOLLEKTBÖN O H e r r e Gud, du som med den Helige Andes upplysning har hugnat de kristtrognas hjärtan. Giv oss att i samme Ande besinna vad rätt är, och alltid med fröjd prisa hans heliga hugsvalelse och tröst. Genom Jesus Kristus, vår Herre, vilken med dig och samme den Helige Ande lever och regerar, i en gudom, från evighet till evighet. Amen. 156

Den

Helige

Ande

EPISTEL: Apg. 2: 1 — 11. Tungor

av eld

Ay/AR PINGSTDAGEN v a r i n n e , v o r o a l l a a p o s t l a r n a för2 samlade med v a r a n d r a . D å kom plötsligt från himmelen ett d å n , s å s o m om en v å l d s a m s t o r m h a d e f a r i t f r a m ; o c h d e t u p p 3 fyllde h e l a h u s e t d ä r d e s u t t o . O c h t u n g o r s å s o m a v eld v i s a d e sig för d e m o c h f ö r d e l a d e sig o c h s a t t e sig p å dem, en p å v a r 4 a v d e m . O c h d e b l e v o a l l a u p p f y l l d a a v helig a n d e o c h b e g y n t e t a l a a n d r a t u n g o m å l , efter s o m A n d e n i n g a v d e m a t t t a l a . 5 N u bodde i Jerusalem fromma judiska m ä n från allahanda 6folk u n d e r h i m m e l e n . O c h n ä r d å n e t h ö r d e s , f ö r s a m l a d e sig h e l a h o p e n , o c h en s t o r r ö r e l s e u p p s t o d , t y v a r och e n h ö r d e 7 s i t t eget t u n g o m å l t a l a s a v d e m . O c h de uppfylldes a v h ä p n a d o c h f ö r u n d r a n o c h s a d e : » Ä r o de icke g a l i l é e r , a l l a d e s s a som 8 h ä r t a l a ? H u r u k o m m e r d e t d å till, a t t v a r o c h en a v oss h ö r 9 s i t t eget m o d e r s m å l t a l a s ? V i m å v a r a p a r t e r eller m e d e r eller e l a m i t e r , v i m å h a v a v å r t h e m i M e s o p o t a m i e n eller J u d e e n 10 eller K a p p a d o c i e n , i P o n t u s eller p r o v i n s e n Asien, 1 i F r y g i e n eller P a m f y l i e n , i E g y p t e n eller i L i b y e n s b y g d e r , å t C y r e n e 11 till, eller v a r a h i t f l y t t a d e f r ä m l i n g a r f r å n Rom, 1 vi m å v a r a j u d a r eller p r o s e l y t e r , k r e t e n s e r eller a r a b e r , a l l a h ö r a vi d e m p å v å r a e g n a t u n g o m å l t a l a om G u d s v ä l d i g a g ä r n i n g a r . » EVANGELIUM: Hjälparen,

1B

Joh. 14: 2 3—3i.

den Helige

Ande

JESUS SADE: » O m n å g o n ä l s k a r mig, s å h å l l e r h a n mitt ord; och min F a d e r , skall älska honom, och vi skola 24 k o m m a till h o n o m o c h t a g a v å r b o n i n g h o s h o n o m . D e n s o m i c k e ä l s k a r mig, h a n h å l l e r icke m i n a o r d ; o c h l i k v ä l ä r d e t o r d s o m I h ö r e n i c k e m i t t , u t a n F a d e r n s , som h a r s ä n t mig. 25 D e t t a h a r j a g t a l a t till e d e r , m e d a n j a g ä n n u ä r k v a r h o s 26 e d e r . M e n H j ä l p a r e n , d e n helige A n d e , s o m F a d e r n s k a l l s ä n d a i mitt namn, h a n skall l ä r a eder allt och påminna eder om a l l t v a d j a g h a r s a g t e d e r . 27 F r i d l ä m n a r j a g efter mig å t e d e r , m i n frid giver j a g e d e r ; i c k e g i v e r j a g e d e r d e n s å s o m v ä r l d e n giver. E d r a h j ä r t a n 1 57

Pingstdagen

v a r e icke oroliga eller försagda. I horden att jag sade till 28 eder: 'Jag går bort, men jag kommer åter till eder.' O m I älskaden mig, så skullen I ju glädjas över a t t jag går till F a d e r n , ty F a d e r n ä r större än jag. O c h nu h a r jag sagt eder 29 det, förrän det sker, p å det a t t I mån t r o , när det h a r skett. H ä r e f t e r t a l a r jag icke mycket med eder, ty denna världens 3o furste kommer. I mig finnes intet som hör honom till; 1 men3i detta sker, för a t t världen skall förstå a t t jag älskar F a d e r n och gör såsom F a d e r n h a r bjudit mig.» I. HÖGMÄSSA: Joh. 7: 3 7 —3 9 . Strömmar

av levande vatten

~*Å DEN SISTA DAGEN i högtiden, som ock v a r den förnämsta, stod Jesus i helgedomen och ropade och sade: »Om någon törstar, så komme han till mig och dricke. 1 Den38 som t r o r p å mig, av hans innersta skola strömmar av levande v a t t e n flyta fram, såsom skriften säger.» D e t t a sade han om 39 Anden, vilken de som trodde p å honom skulle undfå; ty ande v a r då ännu icke given, eftersom Jesus ännu icke hade blivit förhärligad. AFTONSÄNG: Ef. 2: 17—22. En helig allmännelig

MiANA BRÖDER.

kyrka,

de heligas

samfund

Kristus Jesus h a r kommit och h a r förkunnat det glada budskapet om frid för eder, I som voren fjärran, och om frid för dem som voro n ä r a . Ty ge-18 nom honom h a v a vi, de ena såväl som de andra, i en och samme Ande tillträde till F a d e r n . Alltså aren I nu icke mer främlingar och gäster, utan 119 haven medborgarskap med de heliga och a r e n Guds husfolk, 1 uppbyggda p å apostlarnas och profeternas grundval, där hörn- 20 stenen är Kristus Jesus själv, i vilken allt det som uppbygges 21 bliver sammanslutet och så växer upp till ett heligt tempel i H e r r e n . I honom bliven också I med de a n d r a uppbyggda 22 till en Guds boning, i Anden. x

Den

Helige

Ande

II. HÖGMÄSSA: Joh. 14: i5—21. Kyrkans

obrutna gemenskap med Gud i

Kristus

JESUS SADE till sina lärjungar: »Älsken I mig, så hållen 161 mina bud, 1 och jag skall bedja F a d e r n , och han skall giva eder en annan H j ä l p a r e , som för alltid skall v a r a hos eder: 1 17 sanningens Ande, som världen icke k a n taga emot, ty hon ser honom icke och känner honom icke. M e n I k ä n n e n honom, t y han bor hos eder och skall v a r a i eder. 18 Jag skall icke lämna eder faderlösa; jag skall komma 19 till eder. Ännu en liten tid, och världen ser mig icke mer, 20men I sen mig. T y jag lever; I skolen ock leva. 1 P å den dagen skolen I förstå a t t jag ä r i min F a d e r , och a t t I a r e n 21 i mig, och a t t jag ä r i eder. D e n som h a r mina bud och håller dem, han ä r den som älskar mig; och den som älskar mig, han skall bliva älskad av min F a d e r , och jag skall älska honom och skall uppenbara mig för honom.» AFTONSÄNG: Apg. 2: 14—47. Den urkristna

förkunnelsen

JL DE DAGARNA t r ä d d e Petrus fram, jämte de elva, och hov upp sin röst och t a l a d e till dem: »I judiske män och I alla Jerusalems invånare, detta mån iöl veta, och lyssnen nu till mina ord: D e t är icke så som I menen, att dessa äro druckna; det ä r ju blott tredje timmen i6på dagen. N e j , h ä r uppfylles det som ä r sagt genom profeten

Joel: 17

' O c h det skall ske i de y t t e r s t a dagarna, säger Gud, a t t jag skall utgjuta av min A n d e över allt kött, och edra söner och edra d ö t t r a r skola profetera, och edra ynglingar skola se syner, och edra gamla män skola h a v a drömmar; i8ja, över mina tjänare och mina tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de skola profetera. *59

Pingstdagen Och jag skall låta undertecken synas uppe på himmelen 19 och tecken nere på jorden: blod och eld och rökmoln. Solen skall vändas i mörker 20 och månen i blod, förrän Herrens dag kommer, den stora och härliga. Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn, 21 han skall varda frälst.' I män av Israel, hören dessa ord: Jesus från Nasaret, en22 man som inför eder fick vittnesbörd av Gud genom kraftgärningar och under och tecken, vilka Gud genom honom gjorde bland eder, såsom I själva veten,1 denne som blev given i 23 edert våld, enligt vad Gud i sitt rådslut och sin försyn hade bestämt, honom haven I genom män som icke veta av lagen låtit fastnagla vid korset och döda. Men Gud gjorde en24 ände på dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det icke var möjligt att han skulle kunna behållas av döden. Ty David säger med tanke på honom: 25 'Jag har haft Herren för mina ögon alltid, ja, han är på min högra sida, för att jag icke skall vackla. Fördenskull gläder sig mitt hjärta, 26 och min tunga fröjdar sig, och jämväl min kropp får vila med en förhoppning: den, att du icke skall lämna 27 min själ åt dödsriket och icke låta din Helige se förgängelse. Du har kungjort mig livets vägar; 28 du skall uppfylla mig med glädje inför ditt ansikte.' Mina bröder, jag kan väl fritt säga till eder om vår stam-29 fader David att han är både död och begraven; hans grav finnes ju ibland oss ännu i dag. Men eftersom han var en3o profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att 'av hans livs frukt sätta en konung på hans tron', därför förutsåg31 han att Messias skulle uppstå, och talade därom och sade att Messias icke skulle lämnas åt dödsriket, och att hans kropp icke skulle se förgängelse. 160

Den

Helige

Ande

32 Denne —• Jesus — har nu Gud låtit uppstå; därom kunna 33vi alla vittna. Och sedan han genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern undfått den utlovade helige 34 Anden, har han utgjutit vad I här sen och hören. Ty icke har David farit upp till himmelen; fastmer säger han själv: 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, 35 till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.' 56 Så må nu hela Israels hus veta och vara förvissat om att denne Jesus som I haven korsfäst, honom har Gud gjort både till Herre och till Messias.» 37 När de hörde detta, kände de ett styng i hjärtat. Och de sade till Petrus och de andra apostlarna: »Bröder, vad skola 38vi göra?»1 Petrus svarade dem: »Gören bättring, och låten alla döpa eder i Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse; s9då skolen I såsom gåva undfå den helige Ande. Ty eder gäller löftet och edra barn, jämväl alla dem som äro i fjärran, så många som Herren, vår Gud, kallar.» 40 Också med många andra ord bad och förmanade han dem, i det han sade: »Låten frälsa eder från detta vrånga släkte.» 41 De som då togo emot hans ord läto döpa sig; och så ökades församlingen på den dagen med vid pass tre tusen personer. 42 Och dessa höllo fast vid apostlarnas undervisning och brödragemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna. 43 Och fruktan kom över var och en; och många under och 44tecken gjordes genom apostlarna. Men alla de som trodde 45 höllo sig tillsammans och hade allting gemensamt; de sålde sina jordagods och vad de eljest ägde och delade med sig därav 46 åt alla, efter som var och en behövde. Och ständigt, var dag, voro de endräktigt tillsammans i helgedomen; och hemma i husen bröto de bröd och åto med fröjd och i hjärtats enfald, 47 och lovade Gud.1 Och allt folket var dem väl bevåget. Och Herren ökade församlingen, dag efter dag, med dem som läto sig frälsas. BÖN O H e r r e Jesus Kristus, Guds, den Allsmäktiges, Son, dig åkallar och ärar i dag din kyrka för uppenbarelsen av den Helige Ande, H e r r e n och Livgivaren, som utgår a v dig och a v Fadern och öppnar för alla jordens folk och släkten den obrutna umgängeisen med den himmelska världen. 11 —410467

Annandag

Pingst

V i bedja dig: Ingiv alltid denna sanningens Ande i våra hjärtan, och skänk oss genom honom heliggörande krafter och nådegåvornas rikedom. Såsom du hugsvalat och styrkt dina trogna martyrer och bekännare, så förläna också oss den heliga elden och det himmelska modet. Församla och led alla jordens folk a t t med skilda tungors ljud i en enda, helig och allmännelig kyrka prisa nådens allmakt och frälsningens under. D u som regerar med Fadern och den Helige Ande i evighet. Amen. HÖGTIDSBÖN O Gud, vi tacka dig a t t du på kristenhetens första pingstdag har begåvat dina trognas hjärtan med din Helige Ande och därigenom grundat din kyrka p å jorden. V i tacka dig a t t du h a r upptagit också oss i din kyrka och givit oss ditt ord och dina sakrament. V i bedja dig: Utgjut din Helige Ande över oss, över våra församlingar och våra hem. Kom, Helige Ande, uppliva v å r a kalla hjärtan, rena oss från synden, föröka v å r t r o och uppväck hos oss en levande kärlek. Sanningens Ande, led oss i din sanning. Livets Ande, förläna oss allt som tjänar till liv och gudaktighet, dig till ä r a och oss till salighet. Amen.

ANNANDAG

PINGST

Andens vind över världen KOLLEKTBÖN O H e r r e Gud, du som h a r givit dina apostlar din Helige Ande. Förläna din kristenhet vad hon i samme Ande beder om, och såsom du h a r skänkt henne tron så omhägna henne även med frid. Genom din Son, Jesus Kristus, v å r H e r r e . Amen.

EPISTEL:

Apg. 10: 42—48.

Anden och dopet

A. DE DAGARNA sade Petrus till Cornelius och dem som voro hos honom: »Herren bjöd oss predika för folket och betyga att han är den som av Gud har blivit bestämd till a t t 162

Andens

vind

över

världen

43 vara domare över levande och döda. Om honom bära alla profeterna vittnesbörd och betyga att var och en som tror på honom skall få syndernas förlåtelse genom hans namn.» 44 Medan Petrus ännu så talade, föll den helige Ande på 45 alla dem som hörde hans tal. Och alla de omskurna troende män som hade kommit dit med Petrus blevo uppfyllda av häpnad över att den helige Ande hade blivit utgjuten jämväl 46 ö v e r h e d n i n g a r n a , s å s o m e n g å v a å t d e m . D e h ö r d e d e m 47nämligen t a l a t u n g o m å l o c h s t o r l i g e n p r i s a G u d . D å t o g P e t r u s till o r d a o c h s a d e : » I c k e k a n v ä l n å g o n h i n d r a a t t d e s s a d ö p a s m e d v a t t e n , d å d e h a v a u n d f å t t d e n helige A n d e , 48 d e l i k a v ä l s o m vi?» O c h s å bjöd h a n a t t m a n skulle d ö p a dem i Jesu K r i s t i namn. EVANGELIUM:

Joh. 3: 1 — 15.

Nicodemus VID DEN TIDEN var bland fariséerna en man som 2hette Nicodemus, en av judarnas rådsherrar. Denne kom till Jesus om natten och sade till honom: »Rabbi, vi veta att det är från Gud du har kommit såsom lärare; ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om icke Gud är med 3honom.»1 Jesus svarade och sade till honom: »Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa icke bliver född 4på nytt, så kan hon icke få se Guds rike.» Nicodemus sade till honom: »Huru kan en människa födas, när hon är gammal? Icke kan hon väl åter gå in i sin moders liv och 5födas?»1 Jesus svarade: »Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa icke bliver född av vatten och ande, 6 så kan hon icke komma in i Guds rike. Det som är fött av kött, det är kött; och det som är fött av Anden, det är ande. 7 Förundra dig icke över att jag sade dig att I masten födas Spå nytt. Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet icke varifrån den kommer, eller vart den far; 9så är det med var och en som är född av Anden.» Nicodemus i o svarade och sade till honom: »Huru kan detta ske?»1 Jesus svarade och sade till honom: »Är du Israels lärare och förstår icke detta?1 Sannerligen, 11 sannerligen säger jag dig: Vad vi veta, det tala vi, och vad vi hava sett, det vittna vi om, men vårt vittnesbörd tagen I 163

Annandag

Pingst

icke emot. T r o n I icke, n ä r jag t a l a r till eder om j o r d i s k a ^ ting, huru skolen I då kunna t r o , om jag t a l a r till eder om himmelska ting? O c h likväl h a r ingen stigit upp till himmelen is utom den som steg ned från himmelen, Människosonen, som v a r i himmelen. O c h såsom M o s e s upphöjde ormen i öknen, 14 så måste Människosonen bliva upphöjd, för a t t v a r och eni5 som t r o r skall i honom hava evigt liv.» I. HÖGMÄSSA: Joh. 6: 44-47. Den som tror har evigt liv ESUS SADE till judarna: »Ingen kan komma till mig, JM om icke Fadern, som h a r sänt mig, drager honom; och jag skall l å t a honom uppstå p å den y t t e r s t a dagen. D e t är45 skrivet hos profeterna: ' D e skola alla h a v a fått lärdom av G u d . ' V a r och en som h a r lyssnat till F a d e r n och l ä r t av honom, han kommer till mig. Icke som om någon skulle h a v a 46 sett Fadern, utom den som är från Gud; han h a r sett Fadern. 1 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: D e n som tror, han47 h a r evigt liv.» AFTONSÄNG:

Kyrkan

MiANA BRÖDER.

1 Kor. 12: 12—3i.

är Kristi

kropp

Likasom kroppen ä r en och likväl h a r många lemmar, och likasom kroppens alla lemmar, fastän de ä r o många, likväl utgöra en enda kropp, likaså ä r det med Kristus. T y i en och samme Ande äro vi alla döpta is till a t t utgöra en och samma kropp, v a r e sig vi ä r o judar eller greker, v a r e sig vi äro t r ä l a r eller fria; och alla h a v a vi fått en och samme Ande utgjuten över oss. K r o p p e n u t g ö r e s j u M icke heller av en enda lem, utan av många. O m foten ville i5 säga: »Jag är icke hand, därför hör jag icke till kroppen», så skulle den icke dess mindre höra till kroppen. O c h om 16 ö r a t ville säga: »Jag är icke öga, därför hör jag icke till kroppen», så skulle det icke dess mindre höra till kroppen.' O m hela kroppen vore öga, v a r funnes då hörseln? O c h om 17 164

Andens

vind

över

världen

18 den hel och hållen vore öra, var funnes då lukten? Men nu har Gud insatt lemmarna i kroppen, var och en av dem i 9 på det sätt som han har velat. Om åter allasammans ut20gjorde en enda lem, var funnes då själva kroppen? Men nu är det så, att lemmarna äro många, och att kroppen dock är 21 en enda.1 Ögat kan icke säga till handen: »Jag behöver dig icke», ej heller huvudet till fötterna: »Jag behöver eder icke.» 22 Nej, just de kroppens lemmar som tyckas vara svagast äro 2 3 som mest nödvändiga. Och de delar av kroppen, som tyckas oss vara mindre hedersamma, dem bekläda vi med så mycket större heder; och dem som vi blygas för, dem skyla vi med så 24 mycket större blygsamhet, under det att de andra icke behöva något sådant. Men när Gud sammanfogade kroppen av olika delar och därvid lät den ringare delen få en så mycket större heder,1 så skedde detta, för att söndring icke skulle 25uppstå i kroppen, utan alla lemmar endräktigt hava omsorg om varandra. Om nu en lem lider, så lida alla de andra 26lemmarna med den; om åter en lem äras, så glädja sig alla de andra lemmarna med den. Men nu aren I Kristi kropp och hans lemmar, var och en 27 i sin mån. Och Gud har i församlingen satt först och främst 28 några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare några till att utföra kraftgärningar, ytterligare några till att hava helbrägdagörelsens gåvor, eller till att taga sig an de hjälplösa, eller till att vara 29styresmän, eller till att på olika sätt tala tungomål. Icke äro väl alla apostlar? Icke äro väl alla profeter? Icke äro 3oväl alla lärare? Icke utföra väl alla kraftgärningar?1 Icke hava väl alla helbrägdagörelsens gåvor? Icke tala väl alla 3i tungomål? Icke kunna väl alla uttyda? Men våren ivriga att undfå de nådegåvor som äro de största. II. HÖGMÄSSA: Joh. 12: 44-5o. Ansvaret inför Ordet JESUS SADE med hög röst: »Den som tror på mig, han tror icke på mig, utan på honom som har sänt mig. 45 Och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. 165

Annandag

Pingst

Såsom ett ljus har jag kommit i världen, för a t t ingen av dem46 som t r o p å mig skall förbliva i mörkret. O m någon hör mina 47 ord, men icke håller dem, så dömer icke jag honom; t y jag h a r icke kommit för att döma världen, utan för a t t frälsa världen. D e n som förkastar mig och icke tager emot mina48 ord, han h a r dock en domare över sig: det ord som jag h a r t a l a t , det skall döma honom p å den y t t e r s t a dagen. T y jag49 h a r icke t a l a t av mig själv, u t a n Fadern, som h a r sänt mig, h a n h a r bjudit mig vad jag skall säga, och vad jag skall t a l a . O c h jag vet att hans bud ä r evigt liv; därför, vad jag t a l a r , 5o det t a l a r jag såsom F a d e r n h a r sagt mig.» AFTONSÅNG: Ef. 4: 7 - i 3 . Ämbetet i Kristi

kyrka

JS^ÄRE BRÖDER. Å t v a r och en särskild av oss blev nåden given, alltefter som Kristus tillmätte honom sin gåva. 8 D ä r f ö r heter det: » H a n for upp i höjden, h a n tog fångar, h a n gav människorna gåvor.» M e n detta ord »han for upp», vad innebär det, om icke a t t 9 h a n förut hade farit hit ned till jordens lägre rymder? D e n 10 som for ned, han är ock den som for upp över alla himlar, för a t t h a n skulle uppfylla allt. O c h han gav oss somliga till 11 apostlar, somliga till profeter, somliga till evangelister, somliga till herdar och lärare. T y han ville göra de heliga skick-12 liga till a t t utföra sitt tjänarvärv, a t t uppbygga Kristi kropp, till dess att vi allasammans komma fram till enheten i t r o n 13 och i kunskapen om Guds Son, till manlig mognad, och s å bliva fullvuxna, intill Kristi fullhet. BÖN O H e r r e Gud, himmelske Fader, du som sänder din Helige Ande till dem som åkalla dig. V i bedja dig: V ä c k våra hjärtan och samveten att skälva för Andens vind, föd oss på nytt genom ditt ord, så a t t vi icke söka vårt eget, utan såsom nya människor i anda och sanning tjäna dig allena. Amen. 166

TREFALDIGE H E L I G A

ET ST I DEN

T R E F A L D I G H E T S Kristi

allmänneliga

D A G

kyrka

INTROITUS Helig, helig, helig är Herren Gud, den Allsmäktige, han som var och som är och som skall komma. Given åt Herren, I folkens släkter, given åt H e r r e n ära och makt; given å t Herren hans namns ära, bären fram skänker, och kommen i hans gårdar. Ä r a vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen. KOLLEKTBÖN Heliga Treenighet, Fader, Son och helge Ande, H e r r e , alla deras Gud som i uppriktighet och av rent hjärta åkalla dig. Dig lovar din stora allmänneliga kyrka på jorden. Gör henne till din levande helgedom, och låt henne som en moder vårda sig om oss från döpelsen till döden. Förläna henne ditt mäktiga ord, och gör hennes tjänare oförvitliga. V i bedja dig för alla som i anda och sanning tillhöra henne. Förbarma dig över unga och gamla. V a r dem nådig, visa dem huldhet, förlåt dem vad de brutit. Omgärda dem med ditt beskärm, och nedslå varje frestelse på deras väg. Giv dig tillkänna för dem. V a r deras sanna liv. Lovad vare du i evighet. Amen. EPISTEL:

Rom. 11: 33—36.

Gud allena äran V^S, VILKET DJUP a v rikedom och vishet och kunskap hos G u d ! H u r u outgrundliga äro icke hans domar, och 54huru outrannsakliga hans v ä g a r ! T y 167

Heliga

Trefaldighets

dag

»vem h a r l ä r t k ä n n a H e r r e n s s i n n e , eller v e m h a r v a r i t h a n s r å d g i v a r e ? E l l e r v e m h a r f ö r s t givit h o n o m n å g o t , 35 s o m h a n a l l t s å b ö r b e t a l a igen?» A v h o n o m o c h g e n o m h o n o m o c h till h o n o m ä r ju a l l t i n g . 36 H o n o m tillhör ä r a n i evighet, amen.

EVANGELIUM: Världens

Matt: 28: 16—20. omvändelse

ID DEN Vu

TIDEN b e g å v o sig d e e l v a l ä r j u n g a r n a till d e t b e r g i G a l i l e e n , d i t J e s u s h a d e b j u d i t d e m a t t gå. O c h 17 n ä r d e fingo se h o n o m , t i l l b å d o d e h o n o m . D o c k f u n n o s n å g r a s o m t v i v l a d e . D å t r ä d d e J e s u s f r a m o c h t a l a d e till 18 d e m o c h s a d e : » M i g ä r g i v e n a l l m a k t i h i m m e l e n och p å j o r d e n . G å n f ö r d e n s k u l l u t o c h g ö r e n a l l a folk till l ä r j u n g a r , 19 d ö p a n d e d e m i F a d e r n s o c h S o n e n s o c h d e n helige A n d e s n a m n , l ä r a n d e d e m a t t h å l l a a l l t v a d j a g h a r b e f a l l t e d e r . 20 O c h s e , j a g ä r m e d e d e r a l l a d a g a r intill t i d e n s ände.»

'ESUS JE

HÖGMÄSSA:

Joh. i 5 : 1 — 11.

Vinträdet

grenarna

och

SADE till sina lärjungar: »Jag ä r det s a n n a v i n t r ä d e t , och min F a d e r ä r vingårdsm a n n e n . V a r g r e n i mig, s o m i c k e b ä r frukt, d e n t a g e r h a n 2 b o r t ; och v a r och en som b ä r frukt, den r e n s a r han, för a t t d e n s k a l l b ä r a m e r f r u k t . I a r e n r e d a n nu r e n a , i k r a f t s a v d e t o r d som j a g h a r t a l a t till e d e r . F ö r b l i v e n i mig, s å 4 f ö r b l i v e r ock j a g i e d e r . S å s o m g r e n e n i c k e k a n b ä r a f r u k t a v sig själv, u t a n a l l e n a s t om d e n f ö r b l i v e r i v i n t r ä d e t , s å k u n n e n I d e t ej h e l l e r , om I i c k e f ö r b l i v e n i mig. J a g ä r v i n - 5 t r ä d e t , I a r e n g r e n a r n a . O m n å g o n f ö r b l i v e r i mig, och j a g i h o n o m , s å b ä r h a n m y c k e n f r u k t ; t y mig f ö r u t a n k u n n e n I i n t e t g ö r a . O m n å g o n i c k e f ö r b l i v e r i mig, s å k a s t a s h a n u t 6 168

Kristi

allmänneliga

kyrka

såsom en avbruten gren och förtorkas; och man samlar tillhopa sådana grenar och kastar dem i elden, och de brännas U

PP7 Om I förbliven i mig, och mina ord förbliva i eder, så mån I bedja om vadhelst I viljen, och det skall vederfaras 8 eder. Därigenom bliver min Fader förhärligad, att I bären Såsom Fadern har 9 mycken frukt och bliven mina lärjungar. älskat mig, så har ock jag älskat eder; förbliven i min kärlek. loOm I hållen mina bud, så förbliven I i min kärlek, likasom jag har hållit min Faders bud och förbliver i hans kärlek. ii Detta har jag talat till eder, för att min glädje skall bo i eder, och för att eder glädje skall bliva fullkomlig.»

AFTONSÄNG: Rom. ii: 17—24. Det äkta olivträdets saftrika rot Å^JÅ SÄGER Herrens apostel: Om du, som är av ett vilt olivträd, har blivit inympad bland grenarna och med dem 18 har fått delaktighet i det äkta olivträdets saftrika rot, så må du icke därför förhäva dig över grenarna. Nej, om du skulle vilja förhäva dig, så besinna att det icke är du som bär roten, utan att roten bär dig. 19 Nu säger du kanhända: »Det var för att jag skulle bliva 20inympad som en del grenar brötos bort.»1 Visserligen. För sin otros skull blevo de bortbrutna, och du får vara kvar genom din tro. Hav då inga högmodiga tankar, utan lev i 21 fruktan. Ty har Gud icke skonat de naturliga grenarna, så skall han icke heller skona dig. 22 Se alltså här Guds godhet och stränghet: Guds stränghet mot dem som föllo och hans godhet mot dig, om du nämligen håller dig fast vid hans godhet; annars bliver också du bort23huggen. Men jämväl de andra skola bliva inympade, om de icke hålla fast vid sin otro; Gud är ju mäktig att åter inympa 24 dem. Ty om du har blivit borthuggen från ditt av naturen vilda olivträd och mot naturen inympats i ett ädelt olivträd, huru mycket snarare skola då icke dessa kunna inympas i sitt eget äkta olivträd, det som de efter naturen tillhöra!

Heliga

Trefaldighets

dag

II. HÖGMÄSSA: Luk. 14: 16—24. Guds kallelse och de falska

ursäkterna

JESUS FRAMSTÄLLDE denna liknelse: »En man tillredde ett stort gästabud och bjöd många. O c h n ä r gästa-17 budet skulle hållas, sände han ut sina tjänare och lät säga till dem som voro bjudna: 'Kommen, ty nu ä r allt redo.' 1 M e n de begynte alla strax ursäkta sig. D e n förste 18 sade till honom: 'Jag har köpt ett jordagods, och jag måste gå ut och bese det. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.' 1 E n annan sade: 'Jag h a r köpt fem p a r oxar och jag s k a l l i 9 nu gå åstad och försöka dem. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.' 1 Å t e r en annan sade: 'Jag h a r tagit mig hustru, 20 och därför kan jag icke komma.' O c h tjänaren kom igen och21 omtalade detta för sin herre. D å blev husbonden vred och sade till sin tjänare: ' G å s t r a x ut p å gator och gränder i staden, och för hitin fattiga och krymplingar och blinda och halta.' 1 Sedan sade tjänaren: ' H e r r e , vad du befallde h a r bli-22 vit gjort, men h ä r är ännu rum.' D å sade herren till tjänaren: 23 ' G å ut på vägar och stigar, och nödga människorna a t t komma hitin, så a t t mitt hus bliver fullt. Ty jag säger eder a t t 24 ingen av de män som voro bjudna skall smaka min måltid.'» AFTONSÄNG: Kol. 1: 12—23. De heligas arvslott i ljuset

Mi,[NA BRODER.

I skolen med glädje t a c k a F a d e r n , som h a r gjort eder skickliga till delaktighet i den arvslott som de heliga h a v a i ljuset. Ty han h a r frälst oss fråni3 mörkrets välde och försatt oss i sin älskade Sons rike. I honom hava vi förlossningen, förlåtelsen för v å r a synder, 14 i honom som är den osynlige Gudens avbild och förstfödd i5 före allt skapat. T y i honom skapades allt i himmelen och p å 16 jorden, synligt såväl som osynligt, både tronänglar och h e r r a r och furstar och väldigheter i andevärlden. Alltsammans h a r blivit skapat genom honom och till honom. Ja, han ä r till före 17 allt annat, och alltsammans äger bestånd i honom. O c h 18 170

Kristi

allmänneliga

kyrka

han är huvudet för kroppen, det är församlingen, han som är begynnelsen, den förstfödde ifrån de döda. Så skulle han i i q allt vara den främste. Ty det behagade Gud att låta all 20 fullhet taga sin boning i honom1 och att genom honom försona allt med sig, sedan han genom blodet på hans kors hade berett frid. Ja, genom honom skulle så ske med allt vad på jorden och i himmelen är. 21 Också åt eder, som förut voren bortkomna från honom och genom edert sinnelag hans fiender, i det att I gjorden 22 vad ont var, också åt eder har han nu skaffat försoning i hans jordiska kropp, genom hans död, för att kunna ställa eder 3 2 fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga — om I nämligen förbliven i tron, väl grundade och fasta, utan att låta rubba eder från det hopp som tillbjudes oss i evangelium, det evangelium som I haven hört, och som har blivit predikat bland allt skapat under himmelen, det vars tjänare jag, Paulus, har blivit. BÖN Dig, himmelens och jordens Skapare, fördold för vårt öga, outgrundlig i ditt Majestät, prisa och lovsäga vi för att du icke i vrede förkastat din fallna värld, utan förbarmat dig över oss, utgivit din Son att frälsa oss ur syndens och dödens våld och öppnat för oss din kärleks gemenskap i den Helige Ande. V i bedja dig: Uppenbara dig för oss genom ditt ord. L å t din Ande stadfästa ordet i våra hjärtan, så att vi i full viss tro mottaga din Son som vår Frälsare, med öppnade ögons klarsyn bliva varse dina under och välgärningar och varda dina vittnen, evangeliets budbärare i världen. Samla och ena jordens splittrade folk i en helig, allmännelig kyrka a t t bekänna din nåd, tjäna dig och att hembära dig ära, lovsång och pris i evighet. Amen. HÖGTIDSBÖN Helige, treenige Gud. V i tacka dig att du i din nådefulla uppenbarelse har gjort dig känd för oss såsom vår Gud och genom dopet upptagit oss till dina barn. O du vår Herres, Jesu Kristi, Fader, du eviga kärlek. Nåderike Frälsare, H e r r e Jesus Kristus, du vår visdom, vår rättfärdighet, vår helgelse, vår förlossning. Helige Ande, sanningens, barnaskapets och bönens Ande. D i g , treenige Gud, lova, ära och tillbedja vi. Kom till oss och gör dig en boning i våra hjärtan. Verka i oss en sann tro och ett levande hopp, och låt oss en gång, med dina heliga änglar och alla utvalda, få tillbedja och tjäna dig i din himmelska helgedom. Amen. 171

Första

söndagen

efter

Trefaldighet

FÖRSTA SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET Rik och fattig KOLLEKTBÖN O Gud, deras starkhet som hoppas på dig. V i bedja dig: Se mildeligen till vår åkallan; och emedan dig förutan svaga dödliga intet förmå, så skänk oss din nåds bistånd, att vi hålla dina bud och så i vilja som handling varda dig behagliga. Genom din Son, Jesus Kristus, v å r Herre. Amen. EPISTEL:

i Joh. 3: i 3 — 1 8 .

Gud är

kärleken

MiANA

BRODER. F ö r u n d r e n eder icke, om världen h a t a r eder. V i v e t a a t t vi hava övergått från döden till 14 livet, t y vi älska bröderna. D e n som icke älskar, han förbliver i döden. V a r och en som h a t a r sin broder, han ä r i 5 en m a n d r å p a r e ; och I veten a t t ingen m a n d r å p a r e h a r evigt liv förblivande i sig. D ä r a v a t t H a n gav sitt liv för oss hava 16 vi l ä r t k ä n n a kärleken; så ä r o ock vi pliktiga a t t giva v å r a liv för b r ö d e r n a . M e n om någon h a r denna världens goda 17 och tillsluter sitt h j ä r t a för sin broder, n ä r han ser honom lida nöd, huru k a n då Guds kärlek förbliva i honom? K ä r a 18 b a r n , låtom oss älska icke med ord eller med tungan, utan i gärning och i sanning. EVANGELIUM: Luk. 16: 19—3i. Den rike mannen och

Lasarus

ID DEN TIDEN sade Jesus till fariséerna: »Det v a r Vn en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde v a r dag i glädje och p r a k t . 172

M e n en fattig man, vid20

Rik

och

fattig

21 namn Lasarus, låg vid hans port, full av sår,1 och åstundade att få stilla sin hunger med vad som kunde falla ifrån den rike mannens bord. Ja, det gick så långt att hundarna 22 kommo och slickade hans sår. Så hände sig att den fattige dog och blev förd av änglarna till Abrahams sköte. Också 23 den rike dog och blev begraven. När han nu låg i dödsriket och plågades, lyfte han upp sina ögon och fick se Abraham 24långt borta och Lasarus i hans sköte. Då ropade han och sade: 'Fader Abraham, förbarma dig över mig, och sänd Lasarus att doppa det yttersta av sitt finger i vatten och 25svalka min tunga, ty jag pinas svårt i dessa lågor.' Men Abraham svarade: 'Min son, kom ihåg att du, medan du levde, fick ut ditt goda, och Lasarus däremot vad ont var; nu åter 26 får han här hugnad, under det att du pinas. Och till allt detta kommer, att ett stort svalg är satt mellan oss och eder, för att de som vilja begiva sig över härifrån till eder icke skola kunna det, och för att ej heller någon därifrån skall 27kunna komma över till oss.'1 Då sade han: 'Så beder jag dig 28 då, fader, att du sänder honom till min faders hus,1 där jag har fem bröder, och låter honom varna dem, så att icke också 29de komma till detta pinorum.'1 Men Abraham sade: 'De 3ohava Moses och profeterna; dem må de lyssna till.' Han svarade: 'Nej, fader Abraham; men om någon kommer till Si dem från de döda, så skola de göra bättring.' Då sade han till honom: 'Lyssna de icke till Moses och profeterna, så skola de icke heller låta övertyga sig, om någon uppstår från de

döda.'» I. HÖGMÄSSA: Luk. 12: i3—21. Den rike dåren VlD DEN TIDEN sade en man i folkhopen till Jesus: »Mästare, säg till min broder att han skiftar arvet med 14mig.»1 Men han svarade honom: »Min vän, vem har satt i5mig till domare eller skiftesman över eder?» Därefter sade han till dem: »Sen till, att I tagen eder till vara för allt slags girighet; ty en människas liv beror icke därpå att hon har överflöd på ägodelar.» l

Första

söndagen

efter

Trefaldighet

O c h han framställde för dem en liknelse; h a n s a d e : »Det 16 v a r en rik man vilkens å k r a r bur o ymniga skördar. O c h han 17 tänkte vid sig själv och s a d e : ' V a d skall jag göra? Jag h a r ju icke rum nog för a t t inbärga min skörd.' D ä r e f t e r sade han: 18 ' S å vill jag göra: jag vill r i v a ned mina lador och bygga upp större, och i dem skall jag samla in all min gröda och allt mitt goda. 1 Sedan vill jag säga till min själ: K ä r a själ, d u i 9 h a r mycket gott förvarat för många å r ; giv dig nu ro, ät, drick och v a r glad.' 1 M e n Gud sade till honom: ' D u dåre, 20 i denna natt skall din själ u t k r ä v a s av dig; vem skall då få vad du h a r samlat i förråd?' — Så går det den, som samlar 21 skatter åt sig själv, men icke är rik inför Gud.»

AFTONSÄNG:

2 Mos. 3 2 : 15—24, 3 o - 3 5 .

Dansen kring

guldkalven

AyiAR MOSE steg ned från Sinai berg, hade h a n med sig vittnesbördets t v å tavlor. O c h på tavlornas b å d a sidor v a r skrivet; både på den ena sidan och p å den a n d r a v a r skrivet. O c h tavlorna voro gjorda av Gud, och skriften 16 v a r Guds skrift, inristad p å tavlorna. N ä r Josua nu hörde 17 huru folket skriade, sade h a n till M o s e : »Krigsrop höres i lägret.» 1 M e n han s v a r a d e : »Det är v a r k e n segerrop som 18 höres, ej heller är det ett ropande såsom efter nederlag; det är sång jag hör.» N ä r sedan M o s e kom n ä r m a r e lägret 19 och fick se kalven och dansen, upptändes hans vrede, och han kastade tavlorna ifrån sig och slog sönder dem nedanför berget. Sedan tog han kalven som de hade gjort, och brände 20 den i eld och krossade den till stoft; detta strödde han i vattnet och gav det åt Israels barn a t t dricka. O c h M o s e sade till A r o n : »Vad h a r folket gjort dig, 21 eftersom du har kommit dem a t t begå en så stor synd?»1 A r o n svarade: »Min herres vrede må icke u p p t ä n d a s ; du vet22 själv a t t detta folk är ont. D e sade till mig: ' G ö r oss en 2 3 gud som kan gå framför oss; ty vi veta icke vad som h a r vederfarits denne M o s e , honom som förde oss upp ur Egyptens land.' 1 D å sade jag till dem: ' D e n som h a r guld tage 24 det av sig'; och de gåvo det å t mig. O c h jag kastade det i elden och så kom kalven till.» 174

Rik

och

fattig

3o Dagen därefter sade Mose till folket: »I haven begått en stor synd. Jag vill nu stiga upp till Herren och se till, om Sijag kan bringa försoning för eder synd.» Och Mose gick tillbaka till Herren och sade: »Ack, detta folk har begått 32 en stor synd; de hava gjort sig en gud av guld. Men förlåt dem nu deras synd; varom icke, så utplåna mig ur boken som 33du skriver i.»1 Men Herren svarade Mose: »Den som har 34 syndat mot mig, honom skall jag utplåna ur min bok. Gå nu och för folket dit jag har sagt dig; se, min ängel skall gå framför dig. Men när min hemsökelses dag kommer, skall jag på dem hemsöka deras synd.» 35 Så straffade Herren folket, därför att de hade gjort kalven, den som Aron gjorde.

II. HÖGMÄSSA: Matt. 6: 19—21. Himmelens skatter och jordens JESUS SADE till sina lärjungar: »Samlen eder icke skatter på jorden, där mött och mal 20förstöra, och där tjuvar bryta sig in och stjäla,1 utan samlen eder skatter i himmelen, där mött och mal icke förstöra, och 21 där inga tjuvar bryta sig in och stjäla. Ty där din skatt är, där kommer ock ditt hjärta att vara.»

AFTONSÄNG: 2 Kor. 8: 1 — 15. Rika vordna genom Kristi rikedom JAGARE BRÖDER. Vi vilja meddela eder, huru Guds nåd 2 har verkat i Macedoniens församlingar. Fastän de hava varit prövade av svår nöd, har deras överflödande glädje, mitt under deras djupa fattigdom, så flödat över, att de av 3 gott hjärta hava givit rikliga gåvor. Ty de hava givit efter sin förmåga, ja, över sin förmåga, och det självmant; därom 4kan jag vittna. Mycket enträget bådo de oss om den yn5 nesten att få vara med om understödet åt de heliga. Och J

Första

söndagen

efter

Trefaldighet

de gåvo icke allenast vad vi hade hoppats, utan sig själva gåvo de, först och främst åt Herren, och så åt oss, genom Guds vilja. Så kunde vi uppmana Titus att han skulle fort-6 sätta såsom han hade begynt och föra jämväl detta kärleksverk bland eder till fullbordan. Ja, då I nu utmarken eder i 7 alla stycken: i tro, i tal, i kunskap, i allsköns nit, i kärlek, den kärlek som av eder har blivit oss bevisad, så mån I se till, att I också utmarken eder i detta kärleksverk. D e t t a säger jag dock icke såsom en befallning, utan därför 8 att jag, genom att framhålla andras nit, vill pröva om också eder kärlek är äkta. I kännen ju vår Herres, Jesu Kristi, 9 nåd, huru han, som var rik, likväl blev fattig för eder skull, på det att I genom hans fattigdom skullen bliva rika. Det 10 är allenast ett råd som jag härmed giver. Ty detta kan vara nyttigt för eder. I voren ju före de andra •—• redan under förra året — icke allenast när det gällde att sätta saken i verket, utan till och med när det gällde att besluta sig för den. Fullborden nu ock edert verk, så att I, som voren s å n villiga att besluta det, jämväl, i mån av edra tillgångar, fören det till fullbordan. Ty om den goda viljan är för han-12 den, så bliver den välbehaglig med de tillgångar den har och bedömes ej efter vad den icke har. Ty meningen är icke atti3 andra skola hava lättnad och I själva lida nöd. Nej, en utjämning skall ske, så att edert överflöd denna gång kommer 14 deras brist till hjälp, för att en annan gång deras överflöd skall komma eder brist till hjälp. Så skall en utjämning ske,1 efter skriftens ord: »Den som hade samlat mycket hade inteti5 till överlopps, och den som hade samlat litet, honom fattades intet.» BÖN Dig, Fader, all god gåvas givare, prisa vi att du låtit din enfödde Son, vår Frälsare Jesus Kristus, ehuru rik, bliva fattig för vår skull, för a t t vi skulle varda rika genom honom. V i bedja dig: Giv oss a t t genom honom varda rika på din nåds himmelska skatter, som allena skänka själen hugnad, så att vi utan bitterhet kunna v a r a fattiga på jordens skatter, om så ä r ditt behag, och om du ombetror oss a t t handhava jordiska rikedomar, icke snärjas av deras bedrägliga lockelser, utan som dina trogna förvaltare bruka dem enligt din kallelse, i din tjänst och till vår nästas gagn och bistånd. Amen. 176

Kallelsen

A N D R A

och

korset

S Ö N D A G E N

E F T E R

T R E F A L D I G H E T Kallelsen

och korset

KOLLEKTBÖN O H e r r e Gud, deras beskärm vilka sätta sitt hopp till dig, utan vilken intet är dugligt, intet heligt. V i bedja dig: Låt din barmhärtighet överflöda, att vi under din ledning och din försyn så handhava de timliga håvorna, att vi ej gå miste om dem som eviga äro. Amen.

EPISTEL:

Fil. 2: 12 — 18.

Arbeten ty Gud verkar i eder JVLlNA ÄLSKADE, såsom I alltid förut haven varit lydiga, så mån I också nu med fruktan och b ä v a n arbeta p å eder frälsning, och det icke allenast såsom I gjorden, då jag v a r n ä r v a r a n d e , utan ännu mycket mer nu, då jag är från13 v a r a n d e . T y Gud är den som v e r k a r i eder både vilja och 14 gärning, för a t t hans goda vilja skall ske. G ö r e n allt utan a t t 15 k n o r r a och tveka, 1 så a t t I bliven otadliga och rena, Guds ostraffliga b a r n mitt ibland »ett vrångt och avogt släkte», 16 inom vilket I lysen såsom himlaljus i världen, i det a t t I hållen fast vid livets ord. Bliven mig så till berömmelse p å Kristi dag, till ett vittnesbörd om a t t jag icke h a r s t r ä v a t 17 förgäves och icke förgäves h a r a r b e t a t . M e n om än mitt blod bliver utgjutet såsom ett drickoffer, n ä r jag förrättar min tempeltjänst och därvid frambär offret av eder tro, så 18 gläder jag mig dock och deltager i allas eder glädje. Sammalunda mån ock I glädjas och deltaga i min glädje. 12 — 4 1 0 4 6 7

Andra

söndagen efter

Trefaldighet

EVANGELIUM: Matt. 11: 25—3o. Kommen

till mig

VlD DEN TIDEN t a l a d e Jesus och s a d e : »Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens H e r r e , för a t t du väl 1 h a r dolt detta för de visa och kloka, men u p p e n b a r a t det för de enfaldiga. Ja, F a d e r ; så h a r ju v a r i t ditt behag. 26 Allt h a r av min F a d e r blivit förtrott åt mig. O c h ingen kän- 27 ner Sonen utom Fadern, ej heller känner någon F a d e r n utom Sonen och den för vilken Sonen vill göra honom känd. .—• Kommen till mig, I alla som arbeten och aren betungade, så 28 skall jag giva eder ro. Tagen p å eder mitt ok och lären av 29 mig, ty jag är saktmodig och ödmjuk i hjärtat; 'så skolen I finna ro för edra själar'. T y mitt ok är milt, och min b ö r d a är3o

lätt.» I. HÖGMÄSSA: Luk. 14: 25—35. Att bära sitt kors

M

YCKET FOLK gick med Jesus; och han vände sig om och sade till dem: »Om någon kommer till mig, och han 26 därvid ej h a t a r sin fader och sin moder, och sin hustru och sina barn, och sina bröder och systrar, därtill ock sitt eget liv, så kan han icke v a r a min lärjunge. D e n som icke b ä r 27 sitt kors och efterföljer mig, han kan icke v a r a min lärjunge. T y om någon bland eder vill bygga ett torn, sätter han sig 28 icke då först ned och b e r ä k n a r kostnaden och ser till, om han äger vad som behöves för a t t bygga det färdigt? Eljest, 29 om han lade grunden, men icke förmådde fullborda verket, skulle ju alla, som finge se det, begynna att begabba honom 1 och säga: ' D e n mannen begynte bygga, men förmådde icke3o fullborda sitt verk.' Eller om en konung vill draga ut i krig för a t t drabba 31 samman med en annan konung, s ä t t e r han sig icke då först ned och tänker efter, om han förmår a t t med tio tusen möta den som kommer emot honom med tjugu tusen? O m så icke 32 178

Kallelsen

och

korset

är, måste han ju, medan den andre ännu är långt borta, skicka sändebud och underhandla om fred. 33 Likaså kan ingen av eder vara min lärjunge, om han icke 34 försakar allt vad han äger. •— Så är väl saltet en god sak; men om till och med saltet mister sin sälta, varmed skall man 35då återställa dess kraft? Varken för jorden eller för gödselhögen är det tjänligt; man kastar ut det. Den som har öron till att höra, han höre.» AFTONSÅNG: 1 Kor. 1: 26—3i. Guds kallelse låter de visa komma på skam

B

ETANKEN mina bröder, huru det var vid eder kallelse: icke många som voro visa efter köttet blevo kallade, 27 icke många mäktiga, icke många av förnämlig släkt. Men det som för världen var dåraktigt, det utvalde Gud, för att 28han skulle låta de visa komma på skam. Och det som i världen var svagt, det utvalde Gud, för att han skulle låta det starka komma på skam. Och det som i världen var ringa och föraktat, det utvalde Gud — ja, det som ingenting var —• för att han skulle göra det till intet, som någonting 29 var. Ty han ville icke att något kött skulle kunna berömma 3osig inför Gud. Men hans verk är det, att I aren i Kristus Jesus, som för oss har blivit till visdom från Gud, till rätt3i färdighet och helgelse och till förlossning, för att så skall ske, som det är skrivet: »Den som vill berömma sig, han berömme sig av Herren.» II. HÖGMÄSSA: Luk. 9: 5 i - 6 2 . Att svika sin kallelse JLJÅ NU TIDEN var inne att Jesus skulle bliva upptagen, 52 beslöt han att ställa sin färd till Jerusalem. Och han sände budbärare framför sig; och de gingo åstad och kommo in i 53 en samaritisk by för att reda till åt honom. Men folket där tog icke emot honom, eftersom han var stadd på färd till 54 Jerusalem. När de båda lärjungarna Jakob och Johannes 179

Andra

söndagen

efter

Trefaldighet

förnummo detta, sade de: »Herre, vill du a t t vi skola bedja a t t eld kommer ned från himmelen och förtär dem?» Då55 vände han sig om och tillrättavisade dem. O c h de gingo till 56 en a n n a n by. M e d a n de nu färdades fram p å vägen, sade någon till5 7 honom: »Jag vill följa dig, varthelst du går.» 1 D å svarade58 Jesus honom: » R ä v a r n a h a v a kulor, och himmelens fåglar h a v a nästen; men Människosonen h a r ingen plats d ä r han k a n vila sitt huvud.» 1 O c h till en annan sade h a n : »Följ mig.»5 9 M e n denne s v a r a d e : »Tillstäd mig a t t först gå bort och beg r a v a min fader.» 1 D å sade han till honom: »Låt de dödaöo b e g r a v a sina döda; men gå du åstad och förkunna Guds rike.» 1 Å t e r en a n n a n s a d e : »Jag vill följa dig, H e r r e , men tillstäd6i mig a t t först t a g a avsked av dem som h ö r a till mitt hus.»1 D å svarade Jesus honom: »Ingen som ser sig tillbaka, sedan62 h a n h a r satt sin hand till plogen, är skickad för Guds rike.» AFTONSÅNG: Jer. i5: 16—21. Guds stränga och barmhärtiga

kallelse

&Å SÄGER H e r r e n s profet: N ä r jag fick dina ord, blevo de min spis, ja, dina ord blevo för mig mitt hjärtas fröjd och glädje; t y jag ä r uppkallad efter ditt namn, H e r r e , h ä r s k a r o r n a s Gud. Jag har 17 icke suttit i gycklares samkväm och förlustat mig där; för din hands skull h a r jag måst sitta ensam, ty du h a r uppfyllt mig med förgrymmelse. V a r f ö r skall jag då plågas så 18 oavlåtligt, och varför är mitt sår så ohelbart? D e t vill ju icke läkas. Ja, du bliver för mig såsom en försinande bäck, såsom ett v a t t e n som ingen k a n lita på. D ä r f ö r säger H e r r e n så: O m du vänder åter, så vill jag 19 l å t a dig komma åter och bliva min tjänare. O c h om du frambär ädel metall u t a n slagg, så skall du få tjäna mig såsom mun. D e s s a skola då v ä n d a åter till dig, men du skall icke v ä n d a å t e r till dem. O c h jag skall göra dig inför detta 20 folk till en fast kopparmur, så a t t de icke skola bliva dig övermäktiga, om de vilja strida mot dig; t y jag är med dig och vill frälsa dig och vill hjälpa dig, säger H e r r e n . Jag21 skall hjälpa dig u t ur de ondas våld och skall förlossa dig ur våldsverkarnas hand. 180

Kallelsen

och

korset

BÖN H e r r e , vår Gud, himmelske Fader, du som vill a t t alla människor skola varda frälsta och därför utgivit din älskade Son a t t kalla oss alla till sig. V i prisa dig för din frälsarekärleks öppnade famn, och vi bedja dig: F a t t a våra hjärtan med din Helige Ande så att vi icke låta oss av någonting hindras att hörsamma hans inbjudan. Förläna oss det enfaldiga hjärtats klarsyn, att vi ej bländas av världens bedrägliga lockelser, utan stadigt se på Herren Jesus och mottaga hans ro i våra själar. Uppenbara för oss vår jordiska kallelse, och bevara oss för att svika den. Giv oss att icke rädas för korset, när du lägger det på v å r a axlar, utan b ä r a det modigt och troget och hämta kraft av din himmelska kallelses osvikliga nådelöfte. Amen.

TREDJE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET Omvändelsen KOLLEKTBÖN O Herre Gud, vars omsorg och ledning icke sviker dem, vilka du en gång givit din kärleks fasta grundval. Vi bedja dig: Bevara oss från att i otro villas bort från dig, och giv att vi beständigt frukta och älska ditt heliga namn. Genom din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen.

EPISTEL:

i Petr. 5: 6 — 1 1 .

Själens fara

och fäste

JYLlNA ÄLSKADE. Ödmjuken eder under Guds mäk"tiga hand, för a t t han må upphöja eder i sinom tid. O c h »kasten alla edra bekymmer p å honom», t y h a n h a r omsorgom eder. 181

Tredje

söndagen

efter

Trefaldighet

V å r e n nyktra och vaken. E d e r vedersakare, djävulen, går 8 omkring såsom ett r y t a n d e lejon och söker vem han må uppsluka. S t a n honom emot, fasta i tron, och veten a t t 9 samma lidanden vederfaras edra bröder här i världen. M e n all nåds Gud, som h a r kallat eder till sin eviga här-10 lighet i Kristus, sedan I en liten tid haven lidit, han skall fullkomna, stödja, styrka och stadfästa eder. H o n o m t i l l h ö r n väldet i evigheternas evigheter. Amen.

EVANGELIUM: Luk. i5: 1—10. Det förlorade

fåret

och den borttappade

penningen

J_ILL JESUS kom allt vad publikaner och syndare hette för a t t höra honom. M e n fariséerna och de skriftlärde 2 knorrade och s a d e : »Denne tager emot syndare och äter med dem.» D å framställde han för dem denna liknelse; 3 han sade: »Om ibland eder finnes en man som har hundra får, och han 4 förlorar ett av dem, l ä m n a r han icke då de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade, till dess han finner det? O c h när han h a r funnit det, lägger han det på sina axlar med5 glädje. O c h n ä r h a n kommer hem, kallar han tillhopa sina6 vänner och grannar och säger till dem: 'Glädjens med mig, t y jag h a r funnit mitt får, som v a r förlorat.' Jag säger e d e r 7 a t t likaså bliver mer glädje i himmelen över en enda syndare som gör bättring, än över nittionio rättfärdiga som ingen bättring behöva. Eller om en kvinna h a r tio silverpenningar, och hon 8 t a p p a r bort en av dem, t ä n d e r hon icke då upp ljus och sopar huset och söker noga, till dess hon finner den? O c h när h o n 9 h a r funnit den, kallar hon tillhopa sina väninnor och grannkvinnor och säger: 'Glädjens med mig, t y jag h a r funnit den penning som jag hade t a p p a t bort.' Likaså, säger jag eder, iD bliver glädje hos Guds änglar över en enda syndare som gör bättring.»

Omvändelsen

I. HÖGMÄSSA: Luk. i5: 11—32. Den förlorade sonen JESUS SADE till fariséerna och de skriftlärde: 12 »En man hade två söner.1 Och den yngre av dem sade till fadern: 'Fader, giv mig den del av förmögenheten, som faller på min lott.' Då skiftade han sina ägodelar mellan i3 dem. Och icke lång tid därefter lade den yngre sonen allt sitt tillhopa och for långt bort till ett främmande land. Där levde han i utsvävningar och förfor så sin förmögenhet. 14 Men sedan han hade slösat bort allt, kom en svår hungersnöd lööver det landet, och han begynte lida nöd. Då gick han bort och gav sig under en man där i landet, och denne sände honom 16 ut på sina marker för att vakta svin. Och han åstundade att få fylla sin buk med de fröskidor som svinen åto; men ingen 17gav honom något. Då kom han till besinning och sade: 'Huru många legodrängar hos min fader hava icke bröd i 18överflöd, medan jag här förgås av hunger! Jag vill stå upp och gå till min fader och säga till honom: Fader, jag har 19 syndat mot himmelen och inför dig; jag är icke mer värd att kallas din son. Låt mig bliva såsom en av dina legodrängar.' 20 Så stod han upp och gick till sin fader. Och medan han ännu var långt borta, fick hans fader se honom och ömkade sig över honom och skyndade emot honom och föll honom om 21 halsen och kysste honom innerligt. Men sonen sade till honom: 'Fader, jag har syndat mot himmelen och inför dig; 22 jag är icke mer värd att kallas din son.' Då sade fadern till sina tjänare: 'Skynden eder att taga fram den yppersta klädnaden och kläden honom i den, och sätten en ring på hans 23 hand och skor på hans fötter. Och hämten den gödda kalven 24 och slakten den, så vilja vi äta och göra oss glada. Ty denne min son var död, men har fått liv igen; han var förlorad, men är återfunnen.' Och de begynte göra sig glada. 25 Men hans äldre son var ute på marken. När denne nu vände tillbaka och hade kommit nära huset, fick han höra spel 183

Tredje

söndagen

efter

Trefaldighet

och dans. D å kallade han till sig en av tjänarna och frågade 26 vad detta kunde betyda. 1 D e n n e svarade honom: 'Din27 broder har kommit hem; och då nu din fader h a r fått honom välbehållen tillbaka, h a r h a n låtit slakta den gödda kalven.' 1 D å blev han vred och ville icke gå in. H a n s fader gick då ut 28 och talade vänligt med honom. M e n han svarade och sade till 29 sin fader: ' S e , i så många å r h a r jag nu tjänat dig, och aldrig h a r jag ö v e r t r ä t t något ditt bud; och likväl h a r du åt mig aldrig givit ens en killing, för a t t jag skulle kunna göra mig glad med mina vänner. M e n när denne din son, som harso förtärt dina ägodelar tillsammans med skökor, nu h a r kommit tillbaka, så h a r du för honom låtit slakta den gödda kalven.' 1 D å sade h a n till honom: ' M i n son, du är alltid hos3i mig, och allt mitt ä r ditt. M e n nu måste vi fröjda oss och vara32 glada; ty denne din broder v a r död, men h a r fått liv igen, h a n v a r förlorad, men ä r återfunnen.'»

AFTONSÄNG: Rom. 4: 1—8. På en gång syndare och rättfärdig

MiANA BRÖDER.

V a d skola vi säga om Abraham, v å r stamfader efter köttet? O m A b r a h a m blev rättfärdig a v gärningar, så h a r h a n ju något a t t berömma sig av. D o c k icke inför Gud. 1 T y v a d säger skriften? »Abraham t r o d d e s Gud, och det r ä k n a d e s honom till rättfärdighet.» D e n som4 håller sig till gärningar, honom bliver lönen tillräknad icke p å grund av nåd, u t a n p å grund av förtjänst. M e n den som icke 5 håller sig till gärningar, u t a n t r o r p å honom som gör den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans t r o till rättfärdighet. S å prisar ock D a v i d den människa salig, som Gud tillräknare rättfärdighet, u t a n gärningar: »Saliga äro de vilkas överträdelser ä r o förlåtna, 7 och vilkas synder ä r o överskylda. Salig är den man 8 som H e r r e n icke tillräknar synd.»

Omvändelsen

II. HÖGMÄSSA: Matt. 9: 9—13. Bordsgäst med publikaner och syndare

NÄlÄR JESUS

gick vidare fram från K a p e r n a u m fick h a n se en man, som hette M a t t e u s , sitta vid tullhuset. O c h han sade till denne: »Följ mig.» D å stod han upp och följde honom. 10 N ä r Jesus därefter låg till bords i hans hus, kommo många publikaner och syndare dit och voro bordsgäster där, jämte 11 Jesus och hans lärjungar. M e n då fariséerna sågo detta, sade de till hans lärjungar: »Huru kan eder mästare ä t a med 12publikaner och syndare?» N ä r han hörde detta, sade h a n : i3 »Det är icke de friska som behöva läkare, utan de sjuka. 1 M e n gån I åstad och lären eder vad de orden betyda: 'Jag h a r behag till barmhärtighet, och icke till offer.' Ty jag h a r icke kommit för att kalla rättfärdiga, utan för att kalla syndare.» AFTONSÄNG:

Ef. 2: 1 — 10.

Frälsningen av nåd genom tron för Kristi

skull

ANA BRÖDER. E d e r h a r Gud gjort levande, eder Mi 2 som voren döda genom de överträdelser och synder i vilka I 1

förut vandraden, efter denna världs och tidsålders sätt, i det I följden fursten över luftens härsmakt, över den andemakt 3 som nu är verksam i de ohörsamma. Bland dessa voro förut också vi allasammans, där vi vandrade i v å r t kötts begärelser och gjorde vad köttet och sinnet ville; och vi voro genom vår natur hemfallna åt vredesdomen, vi likasom de a n d r a . 4 M e n Gud, som är rik p å barmhärtighet, har, för den s t o r a 5kärleks skull, varmed han h a r älskat oss, 1 gjort oss levande med Kristus, oss som voro döda genom v å r a synder. A v 6nåd aren I frälsta! Ja, han h a r uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus 7 Jesus, för att i de kommande tidsåldrarna bevisa sin nåds översvinnliga rikedom, genom godhet mot oss i Kristus Jesus. 8 Ty av nåden aren I frälsta genom t r o •— och det icke av 9 eder själva, Guds gåva är det —•' icke av gärningar, för a t t 185

Fjärde

söndagen

efter

Trefaldighet

ingen skall berömma sig. T y hans verk ä r o vi, skapade iio Kristus Jesus till goda gärningar, vilka Gud förut h a r berett, för a t t vi skola v a n d r a i dem. BÖN O H e r r e , all nåds Gud, du som sänt din Son, vår H e r r e Jesus Kristus, i världen att uppsöka och frälsa det förlorade. V i prisa dig för denna din frälsarekärleks stora nåd, och vi bedja dig: Förläna oss, vilkas själar så lätt dragas bort från dig och hamna i synd och skam, att vi genom ditt heliga ord och din försyns skickelser återföras till dig genom en sann ånger och omvändelse, och eftersom omvändelsen hos alla är ofullkomlig så giv oss a t t icke förtrösta på något annat än våra synders förlåtelse av din oförskyllda nåd för Kristi skull. Tröttna icke på oss, och väck hos oss en r ä t t kärlek till själarna och iver för deras återförande till dig, och giv att dina änglar i himmelen må kunna fröjdas också över oss, dina vilsegångna men återfunna barn. Amen.

FJÄRDE S Ö N D A G E N EFTER TREFALDIGHET Rättfärdighet

och barmhärtighet

KOLLEKTBÖN O H e r r e Gud. V i bedja dig: Giv att världens gång genom din försyns skickelser må vara oss fridsam, och a t t din kyrka må beskäras a t t i fridens hägn tjäna dig. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen. EPISTEL:

Den gamla

Ef. 4: 22—28.

människan

och den nya

-l\^ARE BRÖDER. I haven avlagt den gamla människan, som fördärvar sig genom a t t följa sina begärelsers bedrägliga lockelser, och förnyens nu genom Anden som bor i edert sinne,' 23 och I haven iklätt eder den nya människan, som ä r skapad 24 till likhet med Gud i sanningens rättfärdighet och helighet. 186

Rättfärdighet

och

barmhärtighet

25 L ä g g e n d ä r f ö r b o r t lögnen, och t a l e n s a n n i n g m e d v a r a n d r a , eftersom vi ä r o v a r a n d r a s l e m m a r . 26 » V r e d g e n s , m e n s y n d e n icke»; 27 l å t e n icke solen gå ned ö v e r e d e r vrede, 1 och given icke 28 djävulen n å g o t tillfälle. D e n som h a r stulit, h a n stjäle icke m e r , u t a n a r b e t e h e l l r e , och u t r ä t t e m e d s i n a h ä n d e r v a d gott ä r , s å a t t h a n h a r n å g o t v a r a v h a n k a n d e l a m e d sig å t den som l i d e r b r i s t .

E V A N G E L I U M : Luk. 6: 36—42. Grandet

och

bjälken

JESUS SADE till s i n a l ä r j u n g a r : » V å r e n b a r m h ä r t i g a , s å 37som e d e r F a d e r ä r b a r m h ä r t i g . D o m e n icke, s å s k o l e n I icke b l i v a d ö m d a ; f ö r d o m e n i c k e , s å s k o l e n I icke b l i v a f ö r d ö m d a . 38 F ö r l å t e n , och e d e r s k a l l b l i v a förlåtet. 1 G i v e n , o c h e d e r s k a l l b l i v a givet. E t t g o t t m å t t , v ä l p a c k a t , s k a k a t och överflöd a n d e , skall m a n g i v a e d e r i s k ö t e t ; t y m e d d e t m å t t som I m a t e n m e d s k a l l ock m ä t a s å t e d e r igen.» 39 H a n f r a m s t ä l l d e o c k för d e m d e n n a l i k n e l s e : » K a n v ä l en blind l e d a en blind? F a l l a d e icke d å b å d a i 40gropen? L ä r j u n g e n ä r icke f ö r m e r ä n sin m ä s t a r e ; n ä r n å g o n 41 b l i v e r fullärd, s å b l i v e r h a n a l l e n a s t sin m ä s t a r e lik. H u r u k o m m e r d e t till, a t t du ser g r a n d e t i din b r o d e r s öga, m e n 42 icke bliver v a r s e b j ä l k e n i d i t t eget öga? H u r u k a n d u s ä g a till din b r o d e r : ' B r o d e r , l å t mig t a g a u t g r a n d e t i d i t t ö g a ' , du som icke s e r b j ä l k e n i d i t t eget öga? D u s k r y m t a r e , t a g f ö r s t u t b j ä l k e n u r d i t t eget ö g a ; d ä r e f t e r m å du se till, a t t du k a n t a g a u t g r a n d e t i din b r o d e r s öga.»

I. HÖGMÄSSA:

Joh. 8: 1 — 11.

Aktenskapsbryterskan 2 VlD DEN TIDEN gick J e s u s u t till O l j e b e r g e t . M e n i 3 d a g b r ä c k n i n g e n k o m h a n å t e r till h e l g e d o m e n . D å f ö r d e ö v e r s t e p r ä s t e r n a och f a r i s é e r n a dit en k v i n n a s o m h a d e bli187

Fjärde

söndagen

efter

Trefaldighet

vit beträdd med äktenskapsbrott; och när de hade lett henne fram, 1 sade de till honom: » M ä s t a r e , denna kvinna h a r på4 bar gärning blivit beträdd med äktenskapsbrott. N u bjuder 5 Moses i lagen a t t s å d a n a skola stenas. V a d säger då du?» D e t t a sade de för a t t snärja honom, p å det a t t de skulle få6 något a t t anklaga honom för. D å böjde Jesus sig ned och skrev med fingret p å jorden. M e n när de stodo fast vid sin7 fråga, reste han sig upp och sade till dem: »Den av eder som är utan synd, han kaste första stenen p å henne.» Sedan8 böjde han sig å t e r ned och skrev p å jorden. N ä r de hörde9 detta, gingo de ut, den ene efter den andre, först de äldsta, och Jesus blev lämnad allena med kvinnan, som stod d ä r kvar. D å såg Jesus upp och sade till kvinnan: »Var ä r o de 10 andra? H a r ingen dömt dig?»1 H o n s v a r a d e : »Herre, ingen.» n D å sade han till henne: »Icke heller jag dömer dig. Gå, och synda icke härefter.» AFTONSÄNG:

Rom. 2: 1 — 16.

Guds vrede och Guds

D

godhet

U AR UTAN URSAKT, du människa, vem du än är, som dömer. T y därmed a t t du dömer en annan fördömer du dig själv, eftersom du, som dömer den andre, själv handlar på samma sätt. O c h vi v e t a a t t Guds dom verkligen kommer 2 över dem som handla så. M e n du menar väl detta, a t t d u s skall kunna undfly Guds dom, du människa, som dömer dem som handla så, och dock gör detsamma som de? Eller för- 4 aktar du hans godhets, skonsamhets och långmodighets rikedom, utan att förstå a t t denna Guds godhet vill föra dig till bättring? Genom din h å r d h e t och ditt hjärtas obotfärdighet 5 samlar du ju över dig vrede, som skall d r a b b a dig p å vredens dag, då när det bliver uppenbart a t t Gud är en rättvis domare. Ty »han skall vedergälla v a r och en efter hans gär- 6 ningar». Evigt liv skall han giva åt dem som med uthållighet 7 i a t t göra det goda söka härlighet och ä r a och oförgänglighet. M e n över dem som ä r o genstridiga och icke lyda sanningen, 8 utan lyda orättfärdigheten, över dem kommer vrede och förtörnelse. Ja, bedrövelse och ångest skall komma över den9 människas själ, som gör det onda, först och främst över judens, så ock över grekens. M e n härlighet och ä r a och frid 10 188

Rättfärdighet

och

barmhärtighet

skall tillfalla v a r och en som gör det goda, först och främst juden, så ock greken. 12 Ty hos Gud finnes intet anseende till personen; alla de som utan lag hava syndat skola ock utan lag förgås, och alla de som med lag h a v a syndat skola genom lag bliva dömda. i s T y icke lagens hörare äro rättfärdiga inför Gud, men lagens 14 görare skola förklaras rättfärdiga. Ty då hedningarna som icke hava lag, av naturen göra vad lagen innehåller, så äro 15 dessa, utan a t t hava lag, sig själva en lag, 1 då de ju sålunda visa a t t lagens verk äro skrivna i deras hjärtan. D ä r o m utgöra också deras egna samveten ett vittnesbörd, så ock, i den inbördes umgängeisen, deras t a n k a r , n ä r dessa anklaga 16 eller ock försvara dem. Ja, så skall det befinnas v a r a på den dag då Gud, enligt det evangelium jag förkunnar, genom Kristus Jesus dömer över vad som ä r fördolt hos människorna. II. HÖGMÄSSA: Luk. i3: 1—5. De dunkla

skickelserna

VID DEN TIDEN kommo några och b e r ä t t a d e för Jesus om de galiléer vilkas blod Pilatus hade blandat med deras 2 offer.1 D å svarade han och sade till dem: »Menen I a t t dessa galiléer voro större syndare än alla a n d r a galiléer, eftersom 5 de fingo lida sådant? N e j , säger jag eder; men om I icke 4 gören bättring, skolen I alla sammalunda förgås. Eller de aderton som dödades, när tornet i Siloam föll p å dem, menen I a t t de voro mer brottsliga än alla a n d r a människor som bo 5i Jerusalem? N e j , säger jag eder; men om I icke gören bättring, skolen I alla sammalunda förgås.» AFTONSÄNG: Rom. 14: 1 — 18. Friheten och kärleken BRÖDER. O m någon är svag i tron, så upptagen honom dock vänligt, utan att döma över a n d r a s betänklig2 heter. D e n ene h a r t r o till att ä t a vad som helst, under det AVLINA

Fjärde

söndagen

efter

Trefaldighet

att den som är svag allenast äter vad som växer p å jorden. 1 D e n som äter må icke förakta den som icke äter. Ej hellers må den som icke äter döma den som äter; ty Gud h a r upptagit honom, och vem är du som dömer en annans tjänare? 4 O m han står eller faller, det kommer allenast hans egen herre vid; men han skall väl bliva stående, ty H e r r e n är mäktig att hålla honom stående. D e n ene gör skillnad mellan dag och dag, den andre hallers alla dagar för lika; v a r och en vare fullt viss i sitt sinne. O m någon särskilt a k t a r p å någon dag, så gör han detta före H e r r e n , och om någon äter, så gör han detta för H e r r e n ; han t a c k a r ju Gud. S å ock, om någon avhåller sig från a t t äta, gör han detta för H e r r e n , och han t a c k a r Gud. T y 7 ingen av oss lever för sig själv, och ingen dör för sig själv. Leva vi, så leva vi för H e r r e n ; dö vi, så dö vi för H e r r e n . 8 Evad vi leva eller dö, höra vi alltså H e r r e n till. 1 Ty därför 9 har Kristus dött och åter blivit levande, att han skall v a r a herre över både döda och levande. M e n du, varför dömer 10 du din broder? O c h du åter, varför föraktar du din broder? V i skola ju alla en gång stå inför Guds domstol. 1 Ty det ä r n skrivet: »Så sant jag lever, säger H e r r e n , för mig skola alla knän böja sig, och alla tungor skola prisa Gud.» Alltså skall v a r och en av oss inför Gud göra räkenskap för 12 sig själv. Låtom oss därför icke mer döma v a r a n d r a . D o m e n hellre i3 så, att ingen må för sin broder lägga en stötesten eller något som bliver honom till fall. Jag vet väl och är i H e r r e n Jesus 14 viss om a t t intet i sig självt är orent; allenast om någon håller något för orent, så är det för honom orent. O m nuiS genom din mat bekymmer vållas din broder, så v a n d r a r du icke mer i kärleken. Bliv icke genom din mat till fördärv för den som Kristus h a r lidit döden för. L å t e n alltså icke det 16 goda som I haven fått bliva utsatt för smädelse. T y Guds 17 rike består icke i mat och dryck, utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande. D e n som häri tjänar Kristus, 18 han är välbehaglig för Gud och håller provet inför människor.

Rättfärdighet

och

barmhärtighet

BÖN O H e r r e Gud, himmelske Fader, du som ä r den stränga rättfärdigheten och icke låter dig gäckas, men också den gränslösa barmhärtigheten, som förlåter och upprättar. Vi bedja dig: Förbarma dig över oss, som, blinda för våra egna synder, äro skarpsynta för grandet i vår broders öga. Förläna oss a t t r ä t t lära känna dig, så att vi varda frälsta undan förhävelsen, men också från förtvivlan, när vi drabbas av våra synders lön, och giv att vi, såsom din Son lärde och gjorde i samlivet med människorna, bruka det handlingssätt som förenar rättvisa och mildhet och sålunda vandra dina vägar, vilka leda till liv och evig glädje. Amen.

F E M T E S Ö N D A G E N E F T E R T R E F A L D I G H ET (Petri

och

Pauli

dag)

Lärjungaskapet KOLLEKTBÖN O Gud, du som har tillrett osynliga gåvor åt dem som älska dig.

Vi bedja dig: Ingjut i våra hjärtan din kärleks kraft, att vi i allt och över allting älska dig och undfå dina heliga löften och gåvor, vilka gagna oss mer än allt vad vi själva tänka och åstunda. Genom din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen. EPISTEL:

i Tim. i : i 5 — 1 7 .

Det fasta

ordet

J\^ÄRE BRÖDER. D e t är ett fast ord och i allo v ä r t a t t . mottagas, a t t Kristus Jesus h a r kommit i världen för a t t 16frälsa syndare, bland vilka jag är den främste. M e n a t t barmhärtighet vederfors mig, det skedde just för att Kristus Jesus skulle främst på mig bevisa all sin långmodighet, och 191

Femte

söndagen

efter

Trefaldig

het

l å t a mig bliva en förstlingsbild av dem som skulle komma a t t t r o på honom och så vinna evigt liv. M e n evigheternas 17 konung, den oförgänglige, osynlige, ende Guden, v a r e ä r a och pris i evigheternas evigheter! Amen. EVANGELIUM: Luk. 5: 1 — 11. Det stora

fiskafänget

I JA NU EN GÅNG folket, för a t t höra Guds ord, trängde sig inpå Jesus d ä r h a n stod vid Gennesarets sjö, fick han se 2 t v å b å t a r ligga vid sjöstranden; men de som fiskade hade gått i land och höllo p å a t t skölja sina nät. D å steg han i en av3 b å t a r n a , den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut något litet från land. S e d a n satte han sig ned och undervisade folket ifrån båten. O c h när han hade slutat a t t tala, 4 sade han till Simon: »Lägg ut på djupet; och kasten där ut edra nät till fångst.» 1 D å svarade Simon och sade: » M ä s t a r e , 5 vi hava a r b e t a t hela n a t t e n och fått intet; men p å ditt ord vill jag k a s t a ut näten.» O c h när de hade gjort så, fingo de6 en stor hop fiskar i sina n ä t ; och näten gingo sönder. D å 7 vinkade de å t sina k a m r a t e r i den andra båten, a t t dessa skulle komma och hjälpa dem. O c h de kommo och fyllde upp b å d a b å t a r n a , så a t t de begynte sjunka. N ä r Simons P e t r u s såg detta, föll han ned för Jesu knän och sade: »Gå bort ifrån mig, H e r r e ; jag ä r en syndig människa.» Ty för9 detta fiskafänges skull hade han och alla som voro med honom betagits av häpnad, 1 jämväl Jakob och Johannes, Sebe-10 deus' söner, som deltogo med Simon i fisket. M e n Jesus sade till Simon: »Frukta icke; härefter skall du fånga människor.» O c h de förde b å t a r n a i land och lämnade alltsammans o c h n följde honom. I. HÖGMÄSSA:

Lärjungarnas

första

Joh. 1: 35—5i.

möte med Herren

JL BETANIA, p å a n d r a sidan Jordan, stod Johannes med t v å av sina lärjungar. N ä r då Jesus kom gående, såg Jo-36 hannes p å honom och s a d e : »Se, Guds lamm!» 1 O c h de två37 192

L ä rj un ga

skåpet

38 lärjungarna hörde hans ord och följde Jesus. D å vände Jesus sig om, och när han såg att de följde honom, frågade han dem: »Vad viljen I?» De svarade honom: »Rabbi» (det betyder s9mästare) »var bor du?»1 Han sade till dem: »Kommen och sen.» Då gingo de med honom och sågo var han bodde; och de stannade den dagen hos honom. •—- Detta skedde vid tionde timmen. 40 En av de två som hade hört vad Johannes sade, och som 41 hade följt Jesus, var Andreas, Simon Petrus' broder. Denne träffade först sin broder Simon och sade till honom: »Vi hava 42 funnit Messias» (det betyder detsamma som Kristus). Och han förde honom till Jesus. D å såg Jesus på honom och sade: »Du är Simon, Johannes' son; du skall heta Cefas» (det betyder detsamma som Petrus). 43 Dagen därefter ville Jesus gå därifrån till Galileen, och han träffade då Filippus. Och Jesus sade till honom: »Följ mig.»1 44 Och Filippus var från Betsaida, Andreas' och Petrus' stad. 45 Filippus träffade Natanael och sade till honom: »Den som Moses har skrivit om i lagen, och som profeterna hava skrivit om, honom hava vi funnit, Jesus, Josefs son, från Nasa46ret.»1 Natanael sade till honom: »Kan något gott komma från 47Nasaret?» Filippus svarade honom: »Kom och se.»1 När nu Jesus såg Natanael nalkas, sade han om honom: »Se, denne är 48en rätt israelit, i vilken icke finnes något svek!» Natanael frågade honom: »Huru kan du känna mig?» Jesus svarade och sade till honom: »Förrän Filippus kallade dig, såg jag 49dig, där du var under fikonträdet.» Natanael svarade honom: 5o»Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung.»1 Jesus svarade och sade till honom: »Eftersom jag sade dig att jag såg dig under fikonträdet, tror du? Större ting än vad detta är 5i skall du få se.»1 Därefter sade han till honom: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: I skolen få se himmelen öppen och Guds änglar fara upp och fara ned över Människosonen.» AFTONSÅNG:

1 Petr. 3: 8—15.

Välsignelsens ämbete JYLlNA ÄLSKADE. Våren alla endräktiga, medlidsam9 ma, kärleksfulla mot bröderna, barmhärtiga, ödmjuka. Vedergällen icke ont med ont, icke smädelse med smädelse, utan 13—410467

*93

Femte

söndagen

efter

Trefaldighet

tvärtom välsignen; därtill aren I ju ock kallade, a t t I skolen få välsignelse till arvedel. Ty 10 »den som vill älska livet och se goda dagar, han avhålle sin tunga från det som är ont och sina läppar från a t t t a l a svek; h a n vände sig bort ifrån det som är ont, och göre vad gott är, n han söke friden, och t r a k t e därefter. T y H e r r e n s ögon ä r o v ä n d a till de rättfärdiga, 12 och hans öron till deras bön. M e n H e r r e n s ansikte är emot dem som göra det onda». O c h vem är den som kan göra eder något ont, om I nit-i3 älsken för det som ä r gott? Skullen I än få lida för rättfär-14 dighets skull, så a r e n I dock saliga. »Hysen ingen fruktan för dem, och låten eder icke förskräckas; nej, H e r r e n , Kristus, i5 skolen I hålla helig i edra hjärtan.»

II. HÖGMÄSSA: Matt. 16: i3—20. Himmelrikets

nycklar

AyÅR JESUS kom till t r a k t e n av C e s a r e a Filippi, frågade han sina lärjungar och s a d e : »Vem säger folket M ä n n i s k o sonen vara?» 1 D e s v a r a d e : »Somliga säga Johannes döparen, 14 a n d r a Elias, a n d r a å t e r Jeremias eller en annan av profeterna.» 1 D å frågade han dem: »Vem sägen då I mig vara?»'i5 Simon Petrus s v a r a d e och sade: »Du är Messias, den le-16 vande Gudens Son.» D å svarade Jesus och sade till honom: 17 »Salig ä r du, Simon, Jonas' son; ty kött och blod har icke uppenbarat detta för dig, utan min Fader, som ä r i himmelen. Så säger ock jag dig a t t du är P e t r u s ; och på denna 18 klippa skall jag bygga min församling, och dödsrikets p o r t a r skola icke bliva henne övermäktiga. Jag skall giva dig him-19 melrikets nycklar: allt vad du binder på jorden, det skall v a r a bundet i himmelen; och allt vad du löser på jorden, det skall v a r a löst i himmelen.» D ä r e f t e r förbjöd han lärjungarna 20 a t t för någon säga a t t h a n v a r Messias.

Lärjungaskapet

AFTONSÅNG:

Apg. 26: 1—29.

Herren betvingar Paulus på vägen till

Damaskus

J\^ONUNG AGRIPPA sade till P a u l u s : »Det tillstädjes dig a t t t a l a för din sak.» D å räckte Paulus ut handen och talade så till sitt försvar: 2 »Jag s k a t t a r mig lycklig a t t jag, i fråga om allt det som judarna anklaga mig för, i dag skall försvara mig inför dig, 3 konung Agrippa, som så väl känner judarnas alla stadgar och tvistefrågor. D ä r f ö r beder jag dig h ö r a mig med tålamod. 4 H u r u d a n t mitt liv allt ifrån ungdomen h a r varit, det v e t a alla judar, ty jag h a r ju från tidiga å r framlevat det bland 5 mitt folk och i Jerusalem. O c h sedan lång tid tillbaka k ä n n a de om mig .— såframt de nu vilja tillstå det —• a t t jag h a r tillhört det strängaste partiet i v å r gudsdyrkan och levat så6som farisé. O c h nu står jag h ä r till r ä t t a för vårt hopp om 7 det som G u d h a r lovat v å r a fäder, det vartill ock v å r a tolv stammar, under det de tjäna Gud med iver både natt och dag, hoppas a t t nå fram. F ö r det hoppets skull, o konung, ä r jag 8 anklagad av judarna. V a r f ö r hålles det då bland eder för otroligt a t t Gud uppväcker döda? 9 Jag för min del menade alltså a t t jag med all makt borde 10strida mot Jesu, nasaréens, namn; så gjorde jag ock i Jerusalem. O c h många av de heliga inspärrade jag i fängelse, sedan jag av översteprästerna hade fått fullmakt därtill; och när 11 man ville döda dem, röstade ock jag därför. O c h överallt i synagogorna försökte jag, gång p å gång, att genom straff tvinga dem till hädelse. I mitt r a s e r i mot dem gick jag så långt, a t t jag förföljde dem till och med ända in i utländska städer. 12 N ä r jag nu i detta ärende v a r p å väg till D a m a s k u s , med 13 fullmakt och uppdrag från översteprästerna, fick jag under min färd, o konung, mitt p å dagen se ett sken från himmelen, klarare än solens glans, kringstråla mig och mina följeslagare. 14 O c h vi föllo alla ned till jorden, och jag hörde då en röst säga till mig p å hebreiska: 'Saul, Saul, varför förföljer du i5mig? D e t ä r dig svårt a t t spjärna mot udden.' 1 D å sade jag: ' V e m är du, H e r r e ? ' H e r r e n s v a r a d e : 'Jag är Jesus, den 16 som du förföljer. M e n res dig upp och stå p å dina fötter; t y *95

Femte

söndagen

ef ter

T r ef

aldighet

därför h a r jag visat mig för dig, att jag h a r velat utse dig till en tjänare och ett vittne, som skall vittna både om huru du nu h a r sett mig, och om huru jag vidare skall uppenbara mig för dig. O c h jag skall r ä d d a dig såväl från ditt eget folk som 17 från hedningarna. Ty till dem sänder jag dig,1 för att du skall 18 öppna deras ögon, så att de omvända sig från mörkret till ljuset, och från Satans makt till Gud, på det a t t de må, genom tron p å mig, undfå syndernas förlåtelse och få sin lott bland dem som ä r o helgade.' Så blev jag då, konung Agrippa, icke ohörsam mot den 19 himmelska synen, utan predikade först för dem som voro i 20 D a m a s k u s och i Jerusalem, och sedan över hela judiska landet och för hedningarna, a t t de skulle göra bättring och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som tillhöra bättringen. F ö r denna saks skull v a r det som judarna grepo2i mig i helgedomen och försökte att döda mig. Genom den hjälp som jag h a r undfått av Gud står jag alltså 22 ännu i dag såsom ett vittne inför både små och stora; och jag säger intet annat, än vad profeterna och Moses hava sagt skola ske, 1 nämligen att M e s s i a s skulle lida och, såsom först- 23 lingen av dem som uppstå från de döda, b ä r a budskap om ljuset, såväl till v å r t eget folk som till hedningarna.» N ä r han på detta sätt försvarade sig, utropade Festus:24 »Du är från dina sinnen, P a u l u s ; den myckna lärdomen gör dig förryckt». 1 M e n Paulus svarade: »Jag är icke från mina25 sinnen, ädle Festus; jag t a l a r sanna ord med lugn besinning. Konungen känner väl till dessa ting; därför t a l a r jag också 26 frimodigt inför honom. T y jag kan icke t r o a t t något av detta är honom obekant; det h a r ju icke tilldragit sig i någon undangömd vrå. 1 T r o r du profeterna, konung Agrippa? Jag vet 27 att du t r o r dem.» D å sade Agrippa till P a u l u s : »Föga fattas att du övertalar 28 mig och gör mig till kristen.» 1 Paulus s v a r a d e : »Vare sig det29 fattas litet eller fattas mycket, skulle jag önska inför Gud att icke allenast du, utan alla som i dag h ö r a mig, måtte bliva sådana som jag är, dock med undantag av dessa bojor.» BÖN O H e r r e Jesus Kristus, du som har givit oss ditt heliga ord och kallat oss genom evangelium till dina lärjungar, fastän vi äro syndiga människor, som icke äro värdiga din kallelse.

Lärjungaskapet Vi bedja dig: Utrusta oss med din kraft, och gör oss till dina tjänare, som i tro och lydnad utföra dina befallningar och frimodigt bekänna ditt namn inför människorna, till dess du kallar oss från denna världen till dig i himmelen och gör oss delaktiga av härligheten. Amen.

SJÄTTE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET Förlåtelse och vedergällning KOLLEKTBÖN O kraftens Gud, all godhets källa. V i bedja dig: Inså i våra hjärtan kärlek till ditt namn, låt gudsfruktan tillväxa i oss, och vårda i kärlek den säd du utsått. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre.

EPISTEL:

Amen.

Rom. 12: 16—21.

Övervinn det onda med det goda J\^ÄRE BRÖDER. V å r e n ens till sinnes med v a r a n d r a . H a v e n icke edert sinne vänt till vad högt är, u t a n hållen eder till det som är ringa. H å l l e n icke eder själva för kloka. 1 17 Vedergällen ingen med ont för ont. Vinnläggen eder om vad 18 gott är inför v a r man. H å l l e n frid med alla människor, om 19 möjligt är, och så mycket som p å eder beror. H a m n e n s icke eder själva, mina älskade, u t a n lämnen rum för vredesdomen; t y det är skrivet: »Min är hämnden, jag skall vedergälla det, 20säger Herren.» Fastmer, »om din ovän är hungrig, så giv honom a t t äta, om han ä r törstig, så giv honom a t t dricka; t y om du så gör, samlar du glödande kol p å hans huvud.» 21 L å t dig icke övervinnas av det onda, utan övervinn det onda med det goda. 197

Sjätte

söndagen

efter

Trefaldighet

EVANGELIUM: Matt. 5: 21—26. Tre vägar: till altaret, till vår broder, till domstolen

Vu

'ID DEN TIDEN sade Jesus till sina lärjungar: »I haven hört a t t det är sagt till de gamle: ' D u skall icke d r ä p a ; och den som dräper, han är hemfallen åt Domstolens dom.' 1 M e n jag säger eder: V a r och en som vredgas p å sin broder, 22 han är hemfallen åt Domstolens dom; men den som säger till sin broder: ' D u odåga', han är hemfallen åt S t o r a r å d e t s dom; och den som säger: ' D u dåre', han är hemfallen å t det brinnande Gehenna. D ä r f ö r , om du kommer med din gåva 23 till altaret, och där drager dig till minnes att din broder h a r något emot dig,1 så lägg ned din gåva där framför altaret, och 24 gå först bort och förlik dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva. V a r villig till snar förlikning med =5 din motpart, medan du ännu är med honom p å vägen, så a t t din motpart icke drager dig inför domaren, och domaren överlämnar dig åt rättstjänaren, och du bliver kastad i fängelse. 1 Sannerligen säger jag dig: D u skall icke slippa ut därifrån, 26 förrän du har betalt den y t t e r s t a skärven.»

I. HÖGMÄSSA: Matt. 5: 17—20. Lagens

JE 'ESUS

majestät

SADE till sina lärjungar: »I skolen icke mena a t t jag har kommit för a t t upphäva lagen eller profeterna. Jag h a r icke kommit för att upphäva, utan för a t t fullborda. 1 T y sannerligen säger jag eder: Intill dess himmel och jord 18 förgås, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick a v lagen förgås, förrän det allt h a r fullbordats. D ä r f ö r , den 19 som upphäver ett av de minsta bland dessa bud och lär människorna så, han skall räknas för en av de minsta i himmelriket; men den som håller dem och lär människorna så, h a n 198

Förlåtelse

och

vedergällning

20 skall räknas för stor i himmelriket. Ty jag säger eder, att om eder rättfärdighet icke övergår de skriftlärdes och fariséernas, så skolen I icke komma in i himmelriket.»

AFTONSÄNG: 1 Mos. 4: 3—16. Blodet som ropar från jorden 1 JET HÄNDE sig att K a i n av markens frukt bar fram en 4 offergåva åt H e r r e n . O c k s å Abel bar fram sin gåva, av det förstfödda i hans hjord, av djurens fett. O c h H e r r e n såg till 5 Abel och hans offergåva; men till Kain och hans offergåva såg han icke. D å blev K a i n mycket vred, och hans blick blev 6mörk. 1 O c h H e r r e n sade till K a i n : »Varför är du vred, och 7 varför är din blick så mörk? Ä r det icke så: om du har gott i sinnet, då ser du frimodigt upp; men om du icke h a r gott i sinnet, då lurar synden vid dörren; till dig står hennes åtrå, 8men du bör r å d a över henne.» O c h Kain talade med sin broder Abel; och när de voro ute p å marken, överföll K a i n sin broder Abel och dräpte honom. D å sade H e r r e n till K a i n : »Var är din broder Abel?» 9 H a n svarade: »Jag vet icke; skall jag taga v a r a på min bro10der?»1 D å sade h a n : »Vad h a r du gjort! H ö r , din broders 11 blod ropar till mig från jorden. S å vare du nu förbannad och förvisad ifrån åkerjorden, som h a r öppnat sin mun för a t t 12 mottaga din broders blod av din hand. N ä r du brukar jorden, skall den icke mer giva dig sin gröda. Ostadig och flyki3tig skall du bliva på jorden.» 1 D å sade K a i n till H e r r e n : »Min 14missgärning är större än a t t jag kan b ä r a den. Se, du driver mig nu bort ifrån åkerjorden, och jag måste gömma mig undan för ditt ansikte. O s t a d i g och flyktig skall jag bliva på jorden, och så skall ske a t t vemhelst som möter mig, han dräi5per mig.»1 M e n H e r r e n sade till honom: »Nej, t y K a i n skall bliva hämnad sjufalt, vemhelst som dräper honom.» O c h H e r r e n satte ett tecken till skydd för Kain, så a t t ingen som 16 mötte honom skulle slå honom ihjäl. Så gick Kain bort ifrån H e r r e n s ansikte och bosatte sig i landet N o d , öster om Eden.

S j ä11e

söndagen

ef ter

T r

efaldighet

II. HÖGMÄSSA: Matt. 5: 38—42. Kärleken

lönar ont med gott

JE 'ESUS

SADE till sina lärjungar: »I haven hört a t t det är sagt: ' Ö g a för öga och tand för tand.' 1 M e n jag säger eder39 att I icke skolen stå emot en oförrätt; utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd ock den a n d r a till åt honom; och om någon vill gå till r ä t t a med dig för att beröva dig 40 din livklädnad, så låt honom få manteln med; och om någon41 tvingar dig a t t till hans tjänst gå med en mil, så gå t v å med honom. Giv åt den som beder dig, och vänd dig icke bort 42 ifrån den som vill låna av dig.»

AFTONSÄNG:

2 Kor. i 3 : 5—9.

Självprövning

K.

.ARE BRÖDER. R a n n s åken eder själva, huruvida I aren i tron, ja, proven eder själva. Eller kännen I icke med eder själva a t t Jesus Kristus är i eder? V a r o m icke, så hållen I ej provet. A t t vi för v å r del icke äro av dem som ej 6 hålla provet, det hoppas jag a t t I skolen få l ä r a känna. M e n 7 vi bedja till Gud att I icke mån göra något ont, detta icke för att vi å vår sida skola synas hålla provet, utan för a t t I själva verkligen skolen göra vad gott är. Sedan må vi å v å r sida gärna anses icke hålla provet. T y icke mot sanningen, s utan allenast för sanningen förmå vi något. O c h vi glädja oss, 9 när vi äro svaga, men I a r e n starka. Just detta bedja vi också om, a t t I mån alltmer fullkomnas. BÖN Allsmäktige, evige Gud, du som genom din Helige Ande leder, helgar och regerar din kristenhet på jorden. 200

Förlåtelse

och

vedergällning

V i bedja dig: Förläna i nåd, att vi, som på mångahanda sätt dagligen bryta mot dig och mot våra medmänniskor, må söka och giva varandra förlåtelse, på det att vi må kunna gå fram till ditt altare att bekänna vår synd och mottaga din förlåtelse och så varda dugliggjorda att tjäna dig i anda och sanning. Amen.

K R I S T I

F Ö R K L A R I N G S (Transfiguratio

(Sjunde

söndagen efter

Kristi

D A G

C h r i s t i)

Trefaldighet)

förklaring

I N T R O I TU S V i sågo liksom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning. E t t har jag begärt av Herren, därefter traktar jag: att jag må få bo i Herrens hus i alla mina livsdagar för att skåda Herrens ljuvlighet. Ä r a vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen. KOLLEKTBÖN O H e r r e Gud, vilkens enfödde Son blev förklarad med fäderna på det heliga berget. Giv att ditt ord må lysa oss genom denna mörka värld, och låt oss få skåda din härlighet i himmelen. Genom samme din Son, Jesus Kristus, vår Herre, vilken lever och regerar med dig och den Helige Ande, från evighet till evighet. Amen.

EPISTEL:

2 Petr. 1: 16—18.

Rösten från

himmelen

JS^ÄRE BRÖDER. D e t v a r icke några slugt u t t ä n k t a fabler vi följde, när vi kungjorde för eder v å r H e r r e s , Jesu Kristi, makt och hans tillkommelse, utan vi hade själva skå201

Kristi

Förklarings

dag

dat hans härlighet. T y han fick ifrån Gud, F a d e r n , ä r a och 17 pris, n ä r från det högsta M a j e s t ä t e t en röst kom till honom och sade: »Denne är min älskade Son, i vilken jag h a r funnit behag.» D e n rösten hörde vi själva komma från himmelen, 18 när vi voro med honom p å det heliga berget.

EVANGELIUM: Matt. 17: 1—8. På förklaringens

berg

¥z 'ID DEN TIDEN tog Jesus med sig Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder, och förde dem upp p å ett högt berg, där de voro allena. O c h hans utseende förvandlades 2 inför dem: hans ansikte sken såsom solen, och hans kläder blevo vita såsom ljuset. O c h se, för dem visade sig Moses 3 och Elias, i samtal med honom. D å tog Petrus till orda och4 sade till Jesus: »Herre, h ä r ä r oss gott a t t v a r a ; vill du, så skall jag här göra t r e hyddor, åt dig en och åt M o s e s en och å t Elias en.» O c h se, medan han ännu talade, överskyggde5 dem en ljus sky, och ur skyn kom en röst som s a d e : »Denne ä r min älskade Son, i vilken jag h a r funnit behag; hören honom.» N ä r lärjungarna hörde detta, föllo de ned p å sina an-6 sikten i stor förskräckelse. M e n Jesus gick fram och rörde 7 vid dem och s a d e : »Stan upp, och våren icke förskräckta.» N ä r de då lyfte upp sina ögon, sågo de ingen utom Jesus 8 allena.

HÖGMÄSSA: Joh. 17: 18—23. Att de alla må vara ett

jt

'ESUS SADE: »Fader, såsom du h a r sänt mig i världen, så h a r ock jag sänt dem i världen. O c h jag helgar mig till ett 19 offer för dem, p å det a t t ock de må v a r a i sanning helgade. M e n icke för dessa allenast beder jag, utan ock för dem 20 som genom deras ord komma till tro p å mig; jag beder att 21 de alla må v a r a ett, och att, såsom du, Fader, är i mig, och jag är i dig, också de må v a r a i oss, för a t t världen skall tro 202

Kristi

förklaring

22 att du h a r sänt mig. O c h den härlighet som du har givit å t mig, den h a r jag givit åt dem, för att de skola v a r a ett, såsom 3vi äro ett 1 — jag i dem, och du i mig — ja, för a t t de skola 2 v a r a fullkomligt förenade till ett, så a t t världen kan förstå att du h a r sänt mig, och a t t du h a r älskat dem, såsom du h a r älskat mig.»

AFTONSÅNG:

2 Kor. 12: 2 — 10.

Den enda berömmelsen BRÖDER. Jag vet om en man som är i Kristus, att han för fjorton år sedan blev uppryckt ä n d a till tredje himmelen; huruvida det nu v a r i kroppslig måtto, eller om han v a r skild från sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet 3 det. Ja, jag vet om denne man, att h a n —• huruvida det nu v a r i kroppslig måtto, eller om han v a r skild från sin kropp, 4 det vet jag icke, Gud allena vet det —•' jag vet om honom, a t t han blev uppryckt till paradiset och fick h ö r a outsägliga ord, 5 sådana som det icke ä r lovligt för en människa att uttala. I fråga om den mannen vill jag berömma mig, men i fråga om mig själv vill jag icke berömma mig, om icke av min svaghet. 6 Visserligen skulle jag icke v a r a en dåre, om jag ville berömma mig själv, t y det vore sanning som jag då skulle tala; men likväl avhåller jag mig därifrån, för a t t ingen skall hava högre t a n k a r om mig än skäligt är, efter vad h a n ser hos mig eller 7 hör av mig. O c h för a t t jag icke skall förhäva mig på grund av mina övermåttan höga uppenbarelser, h a r jag fått en törntagg i mitt kött, en S a t a n s ängel, som skall slå mig i ansiktet, 8 för a t t jag icke skall förhäva mig. A t t denne måtte vika Men 9 ifrån mig, därom h a r jag t r e gånger bett till H e r r e n . H e r r e n h a r sagt till mig: »Min nåd är dig nog, t y kraften fullkomnas i svaghet.» D ä r f ö r vill jag hellre med glädje berömma mig av min svaghet, p å det a t t Kristi kraft må komma och 10 vila över mig. Ja, därför finner jag behag i svaghet, i misshandling, i nöd, i förföljelse, i ångest för Kristi skull; ty n ä r jag ä r svag, då är jag stark. AMLINA

Kristi

Förklarings

dag

II. HÖGMÄSSA: Den förtegenhet

Matt. 17: 9—13. som Herren

bjuder

B,

A JESUS och lärjungarna gingo ned från berget, bjöd han dem och sade: »Omtalen icke för någon denna syn, förrän Människosonen h a r uppstått från de döda.» M e n lärjungarna 10 frågade honom och s a d e : » H u r u kunna då de skriftlärde säga a t t Elias först måste komma?» 1 H a n svarade och sade: »Elias 11 måste visserligen komma och u p p r ä t t a allt igen; men jag sä-12 ger eder a t t Elias r e d a n h a r kommit. M e n de ville icke veta av honom, utan förforo mot honom alldeles såsom de ville. Sammalunda skall ock M ä n n i s k o s o n e n få lida genom dem.» D å förstodo lärjungarna a t t det v a r om Johannes döparen i3 som han talade till dem. AFTONSÅNG: Johannes

JA 'AG,

beskriver

Uppb. 1: 9—20. sin syn på

Patmos

JOHANNES, eder broder, som med eder har del i bedrövelsen och riket och ståndaktigheten i Jesus, jag befann mig p å den ö som heter P a t m o s , för Guds ords och Jesu vittnesbörds skull. Jag kom i andehänryckning p å H e r r e n s dag 10 och fick då bakom mig h ö r a en s t a r k röst, lik ljudet av en basun, 1 och den sade: »Skriv upp i en bok vad du får se, och sänd 11 den till de sju församlingarna i Efesus och Smyrna och Pergamus och T y a t i r a och Sardes och Filadelfia och Laodicea.» O c h jag vände mig om för a t t se vad det v a r för en röst som 12 t a l a d e till mig; och n ä r jag vände mig om, fick jag se sju gyllene ljusstakar 1 och mitt ibland ljusstakarna någon som lik-i3 nade en människoson, klädd i en fotsid klädnad och omgjordad kring bröstet med ett gyllene bälte. H a n s huvud och hår v a r 14 vitt såsom vit ull, såsom snö, och hans ögon voro såsom eldslågor. H a n s fötter liknade glänsande malm, när den h a r i ö blivit glödgad i en ugn. O c h hans röst v a r såsom bruset av stora vatten. I sin högra hand hade han sju stjärnor, och 16 från hans mun utgick ett skarpt tveeggat svärd, och hans an204

Kristi

förklaring

17 sikte var såsom solen, när den skiner i sin fulla kraft. När jag såg honom, föll jag ned för hans fötter, såsom hade jag varit död. Men han lade sin högra hand på mig och sade: 18 »Frukta icke. Jag är den förste och den siste1 och den levande; jag var död, men se, jag lever i evigheternas evigheter 19 och har nycklarna till döden och dödsriket. Så skriv nu upp vad du har sett, och skriv upp både vad som nu är, 20 och vad som härefter skall ske. Vad angår hemligheten med de sju stjärnorna, som du har sett i min högra hand, och de sju gyllene ljusstakarna, så må du veta att de sju stjärnorna äro de sju församlingarnas änglar, och att de sju ljusstakarna äro de sju församlingarna.» BÖN O H e r r e Jesus Kristus, du som h a r uppenbarat din härlighet och låtit dina lärjungar se himmelen öppen. V i bedja dig: Hugna och trösta oss med den vissheten, a t t du ä r med oss alla dagar intill tidens ände, och fullkomna deras kraft, som t r o p å dig, på det a t t vi en gång må se din härlighet utan något som skymmer och stänger och med alla dina helgon varda förklarade och dig lika. D u som lever och regerar i evighet. Amen.

ÅTTONDE SÖNDAGEN TREFALDIGHET

EFTER

Sanningen och skenet KOLLEKTBÖN O Herre Gud. Förläna oss genom din Helige Ande a t t alltid tänka vad r ä t t är, så a t t vi, som dig förutan icke kunna bliva beståndande, må undfå kraft a t t också leva efter din vilja. Genom din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen. 205

Åttonde

söndagen

efter

Trefaldighet

EPISTEL: Jak. i: 22 — 27. Självbedrägeriets

faror

MiANA ÄLSKADE.

V å r e n ordets görare och icke allenast dess hörare, eljest bedragen I eder själva. T y om någon23 ä r ordets hörare, men icke dess görare, så är han lik en man som b e t r a k t a r sitt ansikte i en spegel: n ä r han h a r b e t r a k t a t 24 sig däri, går han sin väg och förgäter strax hurudan han var. M e n den som skådar in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, 20 och förbliver därvid och icke ä r en glömsk h ö r a r e , utan en verklig görare, han v a r d e r salig i sin gärning. O m någon 26 menar sig tjäna Gud och icke tyglar sin tunga, u t a n bedrager sitt hjärta, så ä r hans gudstjänst intet värd. E n gudstjänst, 2som ä r ren och obesmittad inför Gud och F a d e r n , ä r det att v å r d a sig om fader- och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse, och att hålla sig obefläckad av världen.

EVANGELIUM: Matt. 7: i5 — 2 3. Ulvar i

VlL 'ID DEN

fårahamn

TIDEN sade Jesus till sina lärjungar: »Tagen eder till v a r a för falska profeter, som komma till eder i fårakläder, men invärtes äro glupande ulvar. A v deras frukt 16 skolen I känna dem. Icke h ä m t a r man väl vindruvor från törnen, eller fikon ifrån tistlar? S å b ä r v a r t och ett gott t r ä d 17 god frukt, men ett dåligt t r ä d b ä r ond frukt. E t t gott t r ä d 18 kan icke b ä r a ond frukt, ej heller kan ett dåligt t r ä d b ä r a god frukt. V a r t träd som icke b ä r god frukt bliver avhugget 19 och kastat i elden. Alltså skolen I känna dem av deras frukt. 20 •—• Icke kommer v a r och en in i himmelriket, som säger till 21 mig: ' H e r r e , H e r r e ' , u t a n den som gör min himmelske Faders vilja. 1 M å n g a skola p å 'den dagen' säga till mig: ' H e r r e , 22 H e r r e , hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda a n d a r och genom ditt namn gjort många kraftgärningar?' 1 M e n då skall jag betyga för dem: 'Jag h a r 2 s aldrig känt eder; gån bort ifrån mig, I ogärningsmän.'» 206

Sanningen

och

skenet

I. HÖGMÄSSA:

Blinda

M a t t . i 5 : 10—14.

ledare

VlD DEN TIDEN kallade Jesus folket till sig och sade till 11 dem: »Hören och förstån. 1 Icke vad som går in i munnen orenar människan, men vad som går ut ifrån munnen, det 12 orenar människan.» D å t r ä d d e hans lärjungar fram och sade till honom: »Vet du, a t t när fariséerna hörde det du nu sade, i3var det för dem en stötesten?» M e n han svarade och sade: »Var p l a n t a som min himmelske F a d e r icke har planterat 14skall ryckas upp med rötterna. 1 Frågen icke efter dem. D e äro blinda ledare; och om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen.»

AFTONSÄNG:

Falska

Hes. i 3 : 4—12.

profeter bedraga med inbillade syner

Å3Å SÄGER H e r r e n s profet: 5 Lika r ä v a r p å öde platser äro dina profeter, Israel. 1 I haven icke t r ä t t fram i gapet eller fört upp någon mur omkring Israels hus, så a t t det h a r kunnat bestå i striden på H e r r e n s 6dag. N e j , deras syner voro falskhet och deras spådomar lögn, fastän de sade: »Så h a r H e r r e n sagt.» H e r r e n hade ju icke sänt dem, men de hoppades att deras tal ändå skulle gå 7 i fullbordan. Ja, förvisso v a r det falska syner som I skådaden och lögnaktiga spådomar som I uttaladen, fastän I säden: »Så h a r H e r r e n sagt.» Jag hade ju icke t a l a t något sådant. 8 D ä r f ö r säger H e r r e n , H e r r e n så: Eftersom edert tal är falskhet och edra syner äro lögn, se, därför skall jag komma 9 över eder, säger H e r r e n , H e r r e n . O c h min hand skall drabba profeterna som skåda falska syner och spå lögnaktiga spådomar. D e skola icke få en plats i mitt folks församling och skola icke bliva upptagna i förteckningen på Israels hus, ej heller skola de få komma till Israels land; och I skolen 10förnimma a t t jag är H e r r e n , H e r r e n . Eftersom, ja, eftersom 207

Åttonde

söndagen

ef ter

Trefaldig

het

de förde mitt folk vilse, i det a t t de sade: »Allt s t å r väl till», och dock stod icke allt väl till, och eftersom de, n ä r folket bygger upp en mur, vitmena den, 1 därför må du säga till dessa 11 vitmenare a t t den måste falla. E t t slagregn skall komma .— ja, I skolen fara ned, I hagelstenar, och du skall b r y t a ned den, du stormvind! O c h n ä r så väggen faller, då skall man ia förvisso säga till eder: »Var är nu vitmeningen som I ströken på?» II. HÖGMÄSSA: Matt. 7: 24—29. De två

husbyggarna

J.

'ESUS SADE till sina lärjungar: »Var och en som hör dessa mina ord och gör efter dem, han må liknas vid en förståndig man som byggde sitt hus på hälleberget. O c h 25 slagregn föll, och vattenströmmarna kommo, och vindarna blåste och kastade sig mot det huset; och likväl föll det icke omkull, eftersom det v a r grundat på hälleberget. M e n v a r 26 och en som hör dessa mina ord och icke gör efter dem, han må liknas vid en oförståndig man som byggde sitt hus p å sanden. O c h slagregn föll, och vattenströmmarna kommo, 27 och vindarna blåste och slogo mot det huset; och det föll omkull, och dess fall v a r stort.» N ä r Jesus hade slutat detta tal, häpnade folket över hans 28 förkunnelse; ty han förkunnade sin l ä r a för dem med makt29 och myndighet, och icke såsom deras skriftlärde.

AFTONSÄNG:

1 Joh. 4: 1—6.

Sanningens Ande och villfarelsens ande

MiANA ÄLSKADE,

tron icke v a r och en ande, utan p r o ven andarna, huruvida de ä r o av Gud; t y många falska profeter hava gått ut i världen. D ä r p å skolen I k ä n n a igen 2 Guds A n d e : v a r och en ande som bekänner a t t Jesus ä r Kristus, kommen i köttet, han ä r av Gud; men v a r och ens ande som icke så bekänner Jesus, han ä r icke av Gud. D e n 208

Sanningen

och

skenet

anden är Antikrists ande, om vilken I haven hört att den skulle komma, och som redan nu är i världen. 4 I, kära barn, I aren av Gud och haven övervunnit dessa; 5ty han som är i eder är större än den som är i världen. D e äro av världen; därför tala de vad som är av världen, och övärlden lyssnar till dem.1 Vi åter äro av Gud. Den som känner Gud, han lyssnar till oss; den som icke är av Gud, han lyssnar icke till oss. Härpå känna vi igen sanningens Ande och villfarelsens ande. BÖN V i tacka dig, himmelske Fader, av allt hjärta, för att du givit oss ditt rena och klara ord och intill denna dag hållit det vid makt. V i bedja dig: Upplys v å r a hjärtan och samveten med din Helige Ande, så att vi icke bedraga oss själva och andra. Förstör och nedbryt lögnens välde, och giv oss en tro, som bygger på den fasta grunden, Jesus Kristus, och som håller provet i prövningens tider. Sänd rättskaffens lärare som i helig ande förkunna dina bud och din nåd, på det att din församling må ledas på den väg som förer till livet. Genom Jesus Kristus, din Son, vår H e r r e . Amen.

N I O N D E S Ö N D A G E N EFTER T R E F A L D I G H E T Trohet och klokhet i Kristi

tjänst

KOLLEKTBÖN O barmhärtighetens Gud. V a r e dina öron öppna för dina tjänares böner. O c h på det a t t du må beskära dem vad de bedja, så ingiv dem a t t begära allenast vad dig ljuvt är. Genom din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen.

14—410467

Nionde

söndagen

EPISTEL:

efter

Trefaldighet

i Kor. 10: 6—13.

Den som menar sig stå må se till att han icke faller -i\^ÄRE BRÖDER. L å t o m oss icke h a v a begärelse till det onda, såsom v å r a fäder hade begärelse därtill. Ej heller skolen 7 I bliva avgudadyrkare, såsom somliga a v dem blevo; så är ju skrivet: »Folket satte sig ned till a t t ä t a och dricka, och d ä r p å stodo de upp till a t t leka.» L å t o m oss icke heller be-8 driva otukt, såsom somliga a v dem gjorde, varför ock tjugutre tusen föllo p å en enda dag. Låtom oss icke heller fresta 9 Kristus, såsom somliga av dem gjorde, varför de ock blevo dödade av ormarna. K n o r r e n icke heller, såsom somliga av 10 dem gjorde, varför de ock blevo dödade av »Fördärvaren». M e n detta vederfors dem för a t t tjäna till en varnagel, o c h n det blev upptecknat till lärdom för oss, som h a v a tidernas ände inpå oss. D ä r f ö r , den som menar sig stå, han må se till, 12 a t t han icke faller. Inga a n d r a frestelser h a v a mött eder ä n i 3 s å d a n a som vanligen möta människor. O c h Gud ä r trofast; han skall icke tillstädja a t t I bliven frestade över eder förmåga, utan n ä r h a n låter frestelsen komma, skall han ock bereda en utväg därur, så a t t I kunnen h ä r d a ut i den. EVANGELIUM: Luk. 16: 1—8. Den kloke

förvaltaren

VID DEN TIDEN framställde Jesus för sina lärjungar denna liknelse: »En rik man hade en förvaltare som hos honom blev angiven för förskingring av hans ägodelar. D å kallade han ho- 2 nom till sig och sade till honom: ' V a d är det jag hör om dig? G ö r räkenskap för din förvaltning; t y du k a n icke längre få v a r a förvaltare.' 1 M e n förvaltaren sade vid sig själv: ' V a d 3 skall jag göra, då min herre nu tager ifrån mig förvaltningen? G r ä v a orkar jag icke; a t t tigga blyges jag för.1 D o c k , nu vet4 jag vad jag skall göra, för a t t man må upptaga mig i sina hus, n ä r jag bliver a v s a t t ifrån förvaltningen.' O c h han kallade5 till sig sin herres gäldenärer, v a r och en särskilt. O c h han 210

Trohet

och

klokhet

i Kristi

tjänst

frågade den förste: ' H u r u mycket ä r du skyldig min herre?' 1 6 H a n s v a r a d e : ' H u n d r a fat olja.' D å sade han till honom: ' T a g h ä r ditt skuldebrev, och s ä t t dig nu s t r a x ned och skriv 1 Sedan frågade han en annan: ' O c h du, huru mycket 7 femtio.' ä r du skyldig?' D e n n e s v a r a d e : ' H u n d r a tunnor vete.' D å sade h a n till honom: ' T a g h ä r ditt skuldebrev och skriv åttio.' 8 O c h husbonden prisade den orättrådige förvaltaren för det att han hade handlat klokt. T y denna tidsålders barn skicka sig klokare mot sitt släkte än ljusets barn.» I. HÖGMÄSSA:

Matt. 10: 16—22.

Ormens klokhet och duvans enfald JESUS SADE till sina lärjungar: »Se, jag sänder eder åstad såsom får mitt in ibland ulvar. V å r e n fördenskull kloka så17 som ormar och menlösa såsom duvor. Tagen eder till v a r a för människorna; t y de skola draga eder inför domstolar, och 18 i sina synagogor skola de gissla eder; och I skolen föras fram också inför landshövdingar och konungar, för min skull, till ett vittnesbörd för dem och för hedningarna. 19 M e n n ä r man drager eder inför r ä t t a , gören eder då icke bekymmer för huru eller vad I skolen t a l a ; t y vad I skolen 20 t a l a skall bliva eder givet i den stunden. D e t är icke I som skolen tala, utan det ä r eder F a d e r s A n d e som skall t a l a i eder. 21 O c h den ene brodern skall då överlämna den andre till a t t dödas, ja ock fadern sitt b a r n ; och b a r n skola s ä t t a sig 22 upp mot sina föräldrar och skola döda dem. O c h I skolen bliva h a t a d e av alla, för mitt namns skull. M e n den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst.» AFTONSÅNG:

Apostolisk

Apg. 20: 20—3i.

kallelsetrohet

± AU LUS TALADE till de äldste i Efesus och s a d e : »I veten a t t jag icke h a r dragit mig undan, n ä r det gällde något som kunde v a r a eder nyttigt, och a t t jag icke h a r för211

Nionde

söndagen

efter

Trefaldighet

summat att offentligen och hemma i husen predika för eder och undervisa eder. T y jag h a r allvarligt uppmanat b å d e 2 i judar och greker att göra bättring och v ä n d a sig till Gud och tro på v å r H e r r e Jesus. O c h se, bunden i anden begiver jag mig nu till Jerusalem, 22 utan a t t veta vad där skall vederfaras mig; allenast det vet 2 3 jag, a t t den helige A n d e i den ena staden efter den a n d r a betygar för mig och säger a t t bojor och bedrövelser v ä n t a mig. D o c k anser jag mitt liv icke v a r a av något v ä r d e för 24 mig själv, om jag blott får väl fullborda mitt lopp och vad som hör till det ämbete jag h a r mottagit av H e r r e n Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium. O c h se, jag vet nu 2 5 a t t I icke mer skolen få se mitt ansikte, I alla bland vilka jag h a r gått omkring och predikat om riket. D ä r f ö r betygar 26 jag för eder nu i dag a t t jag icke b ä r skuld för någons blod. Ty jag h a r icke undandragit mig a t t förkunna för eder allt 27 Guds rådslut. Så haven nu akt på eder själva och p å hela 28 den hjord i vilken den helige Ande h a r s a t t eder till föreståndare, till att v a r a h e r d a r för Guds församling, som han har vunnit med sitt eget blod. Jag vet, a t t sedan jag h a r 2 9 skilts från eder s v å r a ulvar skola komma in bland eder, och att de icke skola skona hjorden. Ja, bland eder själva skola3o män uppträda, som t a l a vad förvänt är, för a t t locka lärjungarna a t t följa sig. V a k e n därför, och kommen ihåg att31 jag i t r e års tid, natt och dag, oavlåtligen under t å r a r h a r förmanat v a r och en särskild av eder.» II. HÖGMÄSSA:

Luk. 16: 10—15.

Guds tjänare eller Mamons

träl

JESUS SADE till sina lärjungar: »Den som är trogen i det minsta, han ä r ock trogen i v a d mer är, och den som ä r orättrådig i det minsta, h a n är ock orättrådig i vad mer är. H a v e n I nu icke varit trogna, n ä r n det gällde den orättrådige M a m o n s goda, vem vill då betro eder det sannskyldiga goda? O c h haven I icke varit trogna, 12 när det gällde vad som tillhörde en annan, vem vill då giva eder det som hör eder till? 212

Trohet

och

klokhet

i Kristi

tjänst

i3

Ingen som tjänar kan tjäna två h e r r a r ; t y antingen kommer han då a t t h a t a den ene och älska den andre, eller kommer han a t t hålla sig till den förre och förakta den senare. I kunnen icke tjäna både Gud och Mamon.» 14 Allt detta hörde nu fariséerna, som voro penningkära, och i5de drevo då gäck med honom. M e n han sade till dem: »I hören till dem som göra sig rättfärdiga inför människorna. M e n Gud känner edra hjärtan; ty det som bland människor är högt är en styggelse inför Gud.» AFTONSÄNG: Jak. 4: 4—10. Avfälling

eller kr is t tro g en

VETEN I då icke, I trolösa avfällingar, a t t världens vänskap är Guds ovänskap? D e n som vill v a r a världens vän, 5 h a n bliver alltså Guds ovän. Eller menen I a t t detta är ett tomt ord i skriften: »Med svartsjuk kärlek trängtar öden Ande som han h a r låtit taga sin boning i oss»? M e n så mycket större är den nåd han giver; därför heter det: »Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka giver han nåd.» 7 S å våren nu Gud underdåniga, men stan emot djävulen, 8 så skall h a n fly bort ifrån eder. N a l k e n s Gud, så skall han nalkas eder. Renen edra händer, I syndare, och gören edra Kännen edert 9 hjärtan rena, I människor med delad håg. elände och sörj en och gråten. E d e r t löje vände sig i sorg och 10 eder glädje i bedrövelse. Ödmjuken eder inför H e r r e n , så skall han upphöja eder. BÖN H e r r e vår Gud, himmelske Fader, du som förtrott oss a t t vara dina medarbetare och att bära ansvar för ditt rikes sak i världen. V i bedja dig: Giv oss mod a t t vänta stora ting av dig och att våga stora ting för dig, så att vi icke av feghet eller svaghet svika den kallelse, i vilken du av nåd vill bruka oss, utan manligen och med heligt allvar utkämpa trons strider och så omsider få prisa dig som giver oss segern. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen. 213

Tionde

söndagen

efter

Trefaldighet

T I O N D E S Ö N D A G E N E F T E R T R E F A L D I G H E T Tro eller förhärdelse KOLLEKTBÖN O Gud, du som allra mest lägger din allmakt i dagen däri a t t du skonar oss och förlåter vad vi brutit. Bevisa oss rikligen din barmhärtighet, så a t t vi som eftertrakta vad du har utlovat må varda delaktiga av den skatt du å t oss förvarar i himmelen. Genom din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen.

EPISTEL:

i Kor. 12: 2 — 11.

Andens nådegåvor

KA RE BRÖDER.

I veten a t t I, medan I voren hedningar, läten eder blindvis föras bort till de stumma avgud a r n a . D ä r f ö r vill jag nu förklara för eder, a t t likasom3 ingen som t a l a r i Guds A n d e säger: »Förbannad vare Jesus», så kan ej heller någon säga: »Jesus är Herre» annat än i den helige Ande. N å d e g å v o r n a ä r o mångahanda, men Anden är en och den-4 samme. Tjänsterna ä r o mångahanda, men H e r r e n är en och5 densamme. Kraftverkningarna ä r o mångahanda, men Gud 6 ä r en och densamme, h a n som verkar allt i alla. M e n de gå-7 vor i vilka A n d e n u p p e n b a r a r sig givas å t v a r och en så, a t t de kunna bliva till nytta. S å gives genom Anden å t den ene 8 a t t t a l a visdomens ord, å t en annan a t t efter samme Ande t a l a kunskapens ord, å t en annan gives t r o i samme Ande, 9 å t en annan givas helbrägdagörelsens gåvor i samme ene Ande, 1 åt en a n n a n gives gåvan a t t utföra kraftgärningar, å t 10 en a n n a n a t t profetera, åt en annan a t t skilja mellan andar, å t en annan a t t t a l a tungomål på olika sätt, å t en annan a t t uttyda, n ä r någon t a l a r tungomål. M e n allt detta verkar n densamme ene Anden, i det han, alltefter sin vilja, tilldelar å t v a r och en någon särskild gåva. 214

Tro

eller

förhärdelse

EVANGELIUM:

Luk. 19: 41—44.

Herren Jesus gråter över Jerusalem I *A JESUS kom n ä r m a r e Jerusalem och fick se staden, 42 begynte han gråta över den1 och sade: »O a t t du i dag hade insett, också du, vad din frid tillhör! M e n nu ä r det för43 dolt för dina ögon. T y den tid skall komma över dig, då dina fiender skola omgiva dig med belägringsvall och innesluta dig 44 och tränga dig på alla sidor. O c h de skola slå ned dig till jorden, tillika med dina barn, som ä r o i dig, och skola icke lämna kvar i dig sten p å sten, därför a t t du icke a k t a d e p å den tid då du v a r sökt.»

I. HÖGMÄSSA:

Herren Jesus förkastas

Luk. 4: 23—3o.

av sin fädernestad

A\AR JESUS undervisade i N a s a r e t s synagoga, sade h a n : »Helt visst skolen I nu v ä n d a mot mig det ordet: ' L ä k a r e , bota dig själv' och säga: ' S å d a n a s t o r a ting som vi h a v a hört v a r a gjorda i Kapernaum, s å d a n a må du göra också h ä r 24i din fädernestad.'» 1 O c h han tillade: »Sannerligen säger jag eder: Ingen profet bliver i sitt fädernesland väl mottags gen.1 M e n jag säger eder, såsom sant ä r : I I s r a e l funnos många änkor p å Elias' tid .—• då himmelen v a r tillsluten i t r e år och sex månader, och stor hungersnöd kom över hela 26 landet •—• och likväl blev Elias icke sänd till någon av dessa, 27 u t a n allenast till en änka i S a r e p t a i Sidons land. O c h många spetälska funnos i Israel p å profeten Elisas tid; och likväl blev ingen av dessa gjord ren, u t a n allenast N a i m a n från Syrien.» 28 N ä r de som voro i synagogan hörde detta, uppfylldes de 29 alla av vrede 1 och stodo upp och drevo honom ut ur s t a d e n och förde honom ända fram till b r a n t e n av det berg som deras So stad v a r byggd på, och ville s t ö r t a honom därutför. M e n han gick sin väg mitt igenom hopen och v a n d r a d e vidare. 21

Tionde

söndagen

efter

Trefaldighet

AFTONSÄNG: Apg. 5: 15—42. Gamaliels råd JL DE DAGARNA bar man de sjuka ut p å gatorna och lade dem på b å r a r och i sängar, för att, när P e t r u s kom gående, åtminstone hans skugga måtte falla p å någon av dem. O c h jämväl från städerna runt omkring Jerusalem kom folket 16 i skaror och förde med sig sjuka och s å d a n a som voro plågade av orena andar; och alla blevo botade. D å stod översteprästen upp och alla som höllo med h o n ö r n ^ •—• de som hörde till sadducéernas p a r t i .—• och de uppfylldes av nitälskan 1 och läto gripa apostlarna och s ä t t a dem i 18 allmänt häkte. M e n en H e r r e n s ängel öppnade om n a t t e n ^ fängelsets p o r t a r och förde ut dem och sade: »Gån åstad och20 t r ä d e n upp i helgedomen, och talen till folket alla det sanna livets ord.» N ä r de hade hört detta, gingo de inemot dag-21 bräckningen in i helgedomen och undervisade. Emellertid kommo översteprästen och de som höllo med honom och sammankallade S t o r a rådet, alla Israels b a r n s äldste. D ä r e f t e r sände de åstad till fängelset för a t t h ä m t a dem. M e n när r ä t t s t j ä n a r n a kommo dit, funno de dem icke 22 i fängelset. D e vände då tillbaka och omtalade detta 1 och 23 sade: »Fängelset funno vi stängt med all omsorg och väkt a r n a stående utanför p o r t a r n a , men då vi öppnade, funno vi ingen därinne.» N ä r tempelvaktens befälhavare och över-24 steprästerna hörde detta, visste de icke vad de skulle t ä n k a därom, eller vad som skulle bliva av detta. D å kom någon 25 och berättade för dem: »De män som I haven insatt i fängelset, de stå nu i helgedomen och undervisa folket.» Befälhavaren gick då med r ä t t s t j ä n a r n a å s t a d och häm-26 tade dem; dock brukade de icke våld, ty de fruktade a t t bliva stenade av folket. O c h sedan de hade h ä m t a t dem, 27 förde de dem fram inför S t o r a rådet. O c h översteprästen anställde förhör med dem1 och sade: »Vi hava ju allvarligen28 förbjudit eder a t t undervisa i det namnet, och likväl haven I uppfyllt Jerusalem med eder undervisning, och I viljen nu l å t a den mannens blod komma över oss.» M e n Petrus och29 de a n d r a apostlarna svarade och sade: » M a n måste lyda Gud mer än människor. V å r a fäders Gud h a r uppväckt Jesus, 3o som I haden upphängt på t r ä och dödat. O c h Gud har med3i 216

Tro

eller

förhärdelse

sin högra hand upphöjt honom till en hövding och frälsare, för a t t å t Israel förläna bättring och syndernas förlåtelse. 32 O m allt detta kunna vi själva vittna, så ock den helige Ande, vilken Gud h a r givit åt dem som äro honom lydiga.» 33 N ä r de hörde detta, blevo de mycket förbittrade och ville 34 döda dem. M e n en farisé, en laglärare vid namn Gamaliel, som v a r a k t a d av allt folket, stod då upp i R å d e t och till35 sade att man för en kort stund skulle föra ut männen. Sedan sade h a n till de a n d r a : »I män av Israel, sen eder för v a d I tanken göra med dessa 36 män. F ö r en tid sedan uppträdde ju Teudas och gav sig ut för a t t något v a r a , och till honom slöt sig en hop av vid pass fyra hundra män. O c h han blev dödad, och alla som 3 7 hade t r o t t p å honom förskingrades och blevo till intet. Efter honom uppträdde Judas från Galileen, vid den tid då skattskrivningen pågick; denne förledde en hop folk till avfall, så att de följde honom. O c k s å han förgicks, och alla som hade 38trott på honom blevo förskingrade. O c h nu säger jag eder: Befätten eder icke med dessa män, utan låten dem v a r a ; ty skulle detta v a r a ett rådslag eller ett verk av människor, 3 9 så kommer det a t t slås ned; men är det av Gud, så kunnen I icke slå ned dessa män. Sen till, att I icke mån befinnas strida mot Gud själv.» 40 O c h de lydde hans r å d ; de kallade in apostlarna, och sedan de hade låtit gissla dem, förbjödo de dem att t a l a i Jesu namn och läto dem därefter gå. 41 O c h de gingo ut från rådsförsamlingen, glada över a t t de hade aktats värdiga a t t lida smälek för det namnets skull. 42 O c h de upphörde icke a t t v a r dag undervisa i helgedomen och hemma i husen och förkunna evangelium om Kristus Jesus. II. HÖGMÄSSA: Joh. 2: i3—17. Herren Jesus driver månglarna ur templet JUDARNAS PÅSK v a r nära, och Jesus begav sig då upp 14till Jerusalem. O c h han fick i helgedomen se huru d ä r s u t t o män som sålde fäkreatur och får och duvor, och huru väx15lare sutto där. D å gjorde han sig ett gissel av tåg och drev 217

Tionde

söndagen

efter

Trefaldighet

dem alla ut ur helgedomen, med får och fäkreatur, och slog ut v ä x l a r n a s penningar och stötte omkull deras bord. O c h 16 till duvomånglarna sade h a n : »Tagen bort detta härifrån; gören icke min F a d e r s hus till ett marknadshus.» H a n s i 7 lärjungar kommo då ihåg a t t det v a r skrivet: »Nitälskan för ditt hus skall förtära mig.» AFTONSÄNG: Hebr. 3: 7—19. Faran av hjärtats

-A: 1Å SÄGER

förhärdelse

den helige A n d e : »I dag, om I fån h ö r a hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan, 8 såsom n ä r de förbittrade mig p å frestelsens dag i öknen, där edra fäder frestade mig och prövade mig, 9 fastän de hade sett mina verk i fyrtio år. D ä r f ö r blev jag förtörnad p å det släktet 10 och sade: 'Alltid fara de vilse med sina hjärtan.' M e n de ville icke v e t a av mina vägar. Så svor jag då i min v r e d e : n D e skola icke komma in i min vila.» Sen därför till, mina bröder, a t t icke hos någon bland eder 12 finnes ett ont otroshjärta, så a t t han avfaller från den levande Guden, 1 u t a n förmanen v a r a n d r a alla dagar, så länge i3 det heter »i dag», p å det a t t ingen av eder må bliva förh ä r d a d genom syndens m a k t a t t bedraga. Ty vi hava b l i v i t ^ delaktiga av Kristus, såframt vi eljest intill änden hålla fast v å r första tillförsikt. N ä r det nu säges: i5 »I dag, om I fån h ö r a hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom n ä r de förbittrade mig»,1 vilka voro då de som förbittrade honom, fastän de hade hört 16 hans ord? V a r det icke alla de som under Moses hade dragit ut ur Egypten? O c h vilka voro de som han v a r förtörnad 17 på i fyrtio år? V a r det icke de som hade syndat, de »vilkas kroppar föllo i öknen»? O c h vilka gällde den ed som han 18 svor, a t t de »icke skulle komma in i hans vila», vilka, om icke dem som hade v a r i t ohörsamma? Så se vi då a t t det 19 v a r för otros skull som de icke kunde komma ditin. 218

Tro

eller

förhärdelse BÖN

O allsmäktige, evige Gud, du som genom din Son, vår Frälsare, öppnat för oss porten till ditt rike. V i bedja dig: Förlåt, att vi ofta försummat dina nådebesökelser, bevara oss för att i falsk säkerhet uppskjuta bättringen och insomna i synd. Väck oss med din Ande till heligt allvar, så att vi förstå när du sänder oss bud och giver oss vår besökelses stund. Förläna oss då nåd att i fullviss tro våga allt på ditt ord och taga steget över tröskeln, så att vi också en gång med alla kristtrogna få gå in genom portarna till din heliga stad. Amen.

ELFTE S Ö N D A G E N EFTER T R E F A L D I G H ET Syndaförlåtelse,

ånger och tro

KOLLEKTBÖN O allsmäktige, evige Gud, du som alltid är mera redo att höra än vi a t t åkalla och mera redo att giva än vi att begära. Utgjut över oss din överflödande barmhärtighet, så a t t vi varda lösta från det som oroar våra samveten och undfå även det vi icke djärvas bedja om. Genom din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen.

EPISTEL:

i Joh. i : 8—2: 2.

Reningen från

synden

JyjLlNA ÄLSKADE. O m vi säga a t t vi icke h a v a någon synd, så bedraga vi oss själva, och sanningen ä r icke i oss. 9 O m vi bekänna v å r a synder, så är h a n trofast och rättfärdig, så a t t han förlåter oss v å r a synder och r e n a r oss från 0 all orättfärdighet. O m vi säga a t t vi icke h a v a syndat, så göra vi honom till en ljugare, och hans ord ä r icke i oss. 1 M i n a k ä r a barn, detta skriver jag till eder, för a t t I icke skolen synda. M e n om någon syndar, så h a v a vi en före219

Elfte

söndagen

efter

Trefaldighet

språkare hos Fadern, Jesus Kristus, som ä r rättfärdig; och 2 han ä r försoningen för v å r a synder, ja, icke allenast för våra, utan ock för hela världens. EVANGELIUM: Luk. 18: 9—14. Fariséen och publikanen 'ID DEN Vxi

TIDEN framställde Jesus denna liknelse för somliga som förtröstade p å sig själva och menade sig v a r a rättfärdiga, under det a t t de föraktade a n d r a : »Två män 10 gingo upp i helgedomen för a t t bedja; den ene v a r en farisé och den andre en publikan. Fariséen trädde fram och b a d u så för sig själv: 'Jag t a c k a r dig, Gud, för a t t jag icke ä r såsom a n d r a människor, r ö v a r e , orättrådiga, äktenskapsbryt a r e , ej heller såsom denne publikan. Jag fastar t v å gånger i 12 veckan; jag giver tionde av allt v a d jag förvärvar.' M e n i 3 publikanen stod långt b o r t a och ville icke ens lyfta sina ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade: 'Gud, miskunda dig över mig syndare.' —• Jag säger eder: D e n n e 14 gick hem igen rättfärdig mer än den andre. Ty v a r och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»

HÖGMÄSSA:

M a t t . 2 1 : 28—32.

Ångerns frälsande 'ESUS JM

kraft

SADE till översteprästerna och folkets äldste: »Vad synes eder? E n man hade t v å söner. O c h han kom till den förste och sade: ' M i n son, gå i dag och arbeta i vingården.' 1 H a n svarade och sade: ' J a g vill icke'; men efteråt29 ångrade han sig och gick. O c h han kom till den andre och3o sade sammalunda. D å svarade denne och sade: 'Ja, h e r r e ' ; men han gick icke. Vilken av de t v å gjorde vad fadern3i ville?» D e svarade: »Den förste.» Jesus sade till dem: »Ja, sannerligen säger jag eder: Publikaner och skökor skola förr gå in i Guds rike än I. T y Johannes kom och lärde eder3 2 220

Syndaförlåtelse,

ånger

och

tro

rättfärdighetens väg, och I trodden honom icke, men publikaner och skökor trodde honom. Och fastän I sågen detta, ångraden I eder icke heller efteråt, så att I trodden honom.» AFTONSÄNG:

Rom. 3: 21—3i.

Evangelium gör lagen gällande JVLlNA BRÖDER. Nu har, utan lag, en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna 22 vittna om, en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla dem som tro. Ty här är ingen åtskillnad.1 23 Alla hava ju syndat och äro i saknad av härligheten från 24 Gud; och de bliva rättfärdiggjorda utan förskyllan, av hans 25 nåd, genom förlossningen i Kristus Jesus,1 honom som Gud har ställt fram såsom ett försoningsmedel genom tro, i hans blod. Så ville Gud — då han i sin skonsamhet hade haft fördrag med de synder som förut hade blivit begångna •—• 26 nu visa att han dock var rättfärdig. Ja, så ville han i den tid som nu är lämna beviset för att han är rättfärdig. Härigenom skulle han både själv befinnas vara rättfärdig och göra den rättfärdig, som låter det bero på tro på Jesus. 27 Huru bliver det då med vår berömmelse? Den är utestängd. Genom vilken lag? Månne genom en gärningarnas 28 lag? Nej, genom en trons lag.1 Vi hålla nämligen före att människan bliver rättfärdig genom tro, utan laggärningar.1 29 Eller är Gud allenast judarnas Gud? Är han icke ock hedSoningarnas? Jo, förvisso också hedningarnas,1 så visst som Gud är en, han som skall göra de omskurna rättfärdiga av tro, så ock de oomskurna genom tron. 3i Göra vi då vad lag är om intet genom tron? Bort det! Vi göra tvärtom lag gällande. II. HÖGMÄSSA:

Matt. 2 3 : 1 — 12.

Skrymtaktig gudsfruktan 2 JESUS TALADE till folket ochtill sina lärjungar1 och sade: »På Moses' stol hava de skriftlärde och fariséerna satt 3 sig. Därför, allt vad de säga eder, det skolen I göra och 221

Elfte

söndagen

efter

Trefaldig

het

hålla, men efter deras gärningar skolen I icke göra; t y de säga, men göra icke. D e binda ihop tunga bördor och lägga4 dem på människornas skuldror, men själva vilja de icke r ö r a ett finger för a t t flytta dem. O c h alla sina gärningar göra de 5 för a t t bliva sedda av människorna. D e göra sina böneremsor breda och hörntofsarna p å sina mantlar stora. D e 6 vilja gärna hava de främsta platserna vid gästabuden och sitta främst i synagogorna 1 och vilja gärna bliva hälsade p å 7 torgen och av människorna kallas ' r a b b i ' . M e n I skolen icke 8 l å t a kalla eder 'rabbi', t y en är eder M ä s t a r e , och I aren alla bröder. Ej heller skolen I kalla någon p å jorden e d e r 9 'fader', t y e n ä r eder Fader, han som ä r i himmelen. Ej heller JO skolen i låta kalla eder ' l ä r o m ä s t a r e ' , t y en ä r eder läromästare, Kristus. D e n som är störst bland eder, han v å r e n de andras tjänare. M e n den som upphöjer sig, han s k a l l e bliva förödmjukad, och den som ödmjukar sig, han skall bliva

upphöjd.»

AFTONSÅNG:

Ps. 3 2 : 1 — 11.

Frälsningens

jubel

Å^jALL ÅR DEN vilkens överträdelse är förlåten, vilkens synd är överskyld. Säll ä r den människa som H e r r e n icke 2 tillräknar missgärning, och i vilkens ande icke ä r något svek. Så länge jag teg, försmäktade mina ben vid min ständiga3 klagan. Ty dag och natt v a r din hand tung över mig; min 4 livssaft förtorkades såsom av sommarhetta. D å uppenbarade jag min synd för dig och överskylde icke 5 min missgärning. Jag s a d e : »Jag vill bekänna för H e r r e n mina överträdelser»; då förlät du mig min synds missgärning. D ä r f ö r skola alla fromma bedja till dig på den tid då du 6 ä r a t t finna; sannerligen, om ock stora vattenfloder komma, skola de icke nå till dem. D u ä r mitt beskärm, för nöd 7 bevarar du mig; med räddningens jubel omgiver du mig. Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skalls vandra; jag vill giva dig r å d och l å t a mitt öga v a k a över dig. V å r e n icke såsom h ä s t a r och mulåsnor utan förstånd, påg vilka man lägger töm och betsel för a t t tämja dem, eljest får man dem ej fram. 222

Syndaförlåtelse,

ånger

och

tro

10 D e n ogudaktige har många plågor; men den som förtrös11 t a r p å H e r r e n , honom omgiver han med nåd. V å r e n glada i H e r r e n och fröjden eder, I rättfärdige, och jublen, alla I rättsinnige. BÖN O H e r r e Gud, himmelske Fader, du som står emot de högmodiga, men giver de ödmjuka nåd. V i bedja dig: Bevara oss från att trösta på vår egen rättfärdighet. Verka i oss med ditt ord en sann ånger och botfärdighet, så a t t din väldiga nåd som förkrossar oss också må giva oss kraft till ett nytt liv. Genom din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen.

T O L F T E S Ö N D A G E N E F T E R T R E F A L D I G H ET Det bundna som blott nåden kan lösa KOLLEKTBÖN Allsmäktige, evige Gud, du som nådeligen beskär dina trogna glädjen att tjäna ditt rike. Giv oss kraft a t t övervinna alla hinder och att jaga mot målet, dina löftens fullbordan. Genom din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen.

EPISTEL:

2 Kor. 3 : 4—8, 17, 18.

Bokstaven dödar men Anden gör levande JS^ÄRE BRÖDER. E n sådan tillförsikt hava vi genom 5 Kristus till Gud. Icke som om vi av oss själva vore skickliga a t t t ä n k a ut något, såsom komme det från oss själva, 6 utan den skicklighet vi hava kommer från Gud, som också h a r gjort oss skickliga till att v a r a tjänare å t ett nytt förbund, ett som icke är bokstav, utan är ande; ty bokstaven dödar, men Anden gör levande. 223

Tolfte

söndagen

efter

Trefaldighet

O m nu r e d a n dödens ämbete, som v a r med bokstäver i n - 7 ristat p å stenar, framträdde i härlighet, så a t t Israels b a r n icke kunde se p å M o s e s ' ansikte för hans ansiktes härlighets skull, vilken dock v a r försvinnande, 1 huru mycket större h ä r - s lighet skall då icke Andens ämbete h a v a ! O c h H e r r e n a r i 7 Anden, och d ä r H e r r e n s A n d e är, där är frihet. M e n vi 18 alla som med avhöljt ansikte återspegla H e r r e n s härlighet, vi förvandlas till hans avbilder, i det vi stiga från den ena härligheten till den a n d r a , såsom n ä r den H e r r e verkar, som själv är ande. EVANGELIUM: Mark. 7: 3i—3 7 .

Ef fata 'ID DEN YlL

TIDEN begav Jesus sig bort ifrån Tyrus' område och tog vägen över Sidon och kom, genom D e k a p o l i s ' område, till Galileiska sjön. O c h man förde till honom en32 som v a r döv och n ä s t a n stum och bad honom a t t lägga handen p å denne. D å tog h a n honom avsides ifrån folket33 och satte sina fingrar i hans öron och spottade och rörde vid hans tunga 1 och såg upp till himmelen, suckade och sade 34 till honom: » E f f a t a » (det betyder: » U p p l å t dig»). 1 Då35 öppnades hans öron, och hans tungas band löstes, och h a n talade redigt och klart. O c h Jesus förbjöd dem a t t omtala36 detta för någon; men ju mer han förbjöd dem, dess mer förkunnade de det. O c h folket häpnade övermåttan och37 sade: »Allt h a r h a n väl beställt: de döva låter han höra och de stumma tala.» I. HÖGMÄSSA: Matt. 12: 33—3 7 . Hjärtats

l

förrådskammare

ESUS SADE till fariséerna: »I masten döma så: antingen ä r t r ä d e t gott, och då måste dess frukt v a r a god; eller ä r t r ä d e t dåligt, och d å måste dess frukt v a r a dålig. T y av frukten k ä n n e r man t r ä d e t . I huggormars avföda, huru 34

Det

bundna

som

blott

nåden

kan

lösa

s k u l l e n I k u n n a t a l a n å g o t gott, d å I s j ä l v a a r e n o n d a ? 35 V a d h j ä r t a t ä r fullt a v , d e t t a l a r ju m u n n e n . 1 E n god m ä n n i s k a b ä r u r s i t t g o d a f ö r r å d fram v a d g o t t ä r , och en ond 36 m ä n n i s k a b ä r u r s i t t o n d a f ö r r å d f r a m v a d o n t ä r . M e n jag s ä g e r e d e r , a t t för v a r t fåfängligt o r d s o m m ä n n i s k o r n a 37 t a l a s k o l a d e g ö r a r ä k e n s k a p p å d o m e n s d a g . T y efter d i n a ord s k a l l d u d ö m a s r ä t t f ä r d i g , och efter d i n a o r d s k a l l du d ö m a s skyldig.»

AFTONSÄNG: Profeten

Jer. 1: 4—10.

Jeremias

kallelse

k3Ä SÄGER H e r r e n s profet: H e r r e n s o r d k o m till mig; h a n sade: 1 » F ö r r ä n j a g d a n a d e dig i m o d e r l i v e t , u t v a l d e j a g dig, o c h f ö r r ä n du u t g i c k u r m o d e r s s k ö t e t , h e l g a d e j a g dig; j a g s a t t e dig till e n p r o f e t för öfolken.» 1 M e n j a g s v a r a d e : » A c k H e r r e , H e r r e ! S e , j a g 7 f ö r s t å r i c k e a t t t a l a , t y j a g ä r för ung.» D å s a d e H e r r e n till m i g : » S ä g i c k e : ' J a g ä r för u n g ' , u t a n g å å s t a d v a r t j a g ä n 8 s ä n d e r dig, o c h t a l a v a d j a g ä n b j u d e r dig. F r u k t a i c k e för d e m ; t y j a g ä r m e d dig och vill h j ä l p a dig, s ä g e r H e r r e n . » 9 O c h H e r r e n r ä c k t e u t sin h a n d och r ö r d e v i d m i n m u n ; och H e r r e n s a d e till mig: »Se, j a g l ä g g e r m i n a o r d i din m u n . 10 J a , j a g s ä t t e r dig i d a g ö v e r folk o c h r i k e n , för a t t du s k a l l u p p r y c k a o c h n e d b r y t a , f ö r g ö r a och f ö r d ä r v a , u p p b y g g a o c h plantera.» 5

II. HÖGMÄSSA: Svordom

Matt. 5: 33—3 7 . och

edgång

JESUS SADE till s i n a l ä r j u n g a r : »I h a v e n h ö r t a t t d e t ä r s a g t t i l l d e g a m l e : ' D u s k a l l icke s v ä r j a f a l s k t ' och ' D u 34skall h å l l a d i n ed inför H e r r e n . ' M e n j a g s ä g e r e d e r a t t I alls icke skolen svärja, v a r k e n vid himmelen, t y den ä r 3 5 ' G u d s t r o n ' , 1 ej h e l l e r v i d j o r d e n , t y d e n ä r ' h a n s f o t a p a l l ' , ej h e l l e r v i d J e r u s a l e m , t y d e t ä r ' d e n s t o r e K o n u n g e n s i5—410467

Tolfte

söndagen

efter

Trefaldighet

stad'; ej heller må du svärja vid ditt huvud, ty du kan icke36 göra ett enda h å r vare sig vitt eller svart; utan sådant skall 37 edert tal vara, a t t ja ä r ja, och nej ä r nej. V a d därutöver är, det är av ondo.»

AFTONSÄNG:

1 Kor. 2: 9—15.

Världens ande och Anden av Gud JS/I.INA BRÖDER. V i t a l a — såsom det heter i skriften —• »vad intet öga h a r sett och intet öra h a r hört, och vad ingen människas hjärta h a r kunnat tänka, vad Gud h a r berett åt dem som älska honom». T y för oss h a r Gud uppen-10 b a r a t det genom sin A n d e . Anden u t r a n n s a k a r ju allt, ja ock Guds djuphet. Ty vilken människa vet vad som ä r i e n n människa, utom den människans egen ande? Likaså känner ingen vad som är i Gud, utom Guds Ande. M e n vi h a v a 12 icke fått världens ande, u t a n den Ande som är av Gud, för att vi skola veta vad som h a r blivit oss skänkt av Gud. O m detta t a l a vi ock, icke med sådana ord som mänsklig i3 visdom l ä r oss, utan med s å d a n a ord som Anden lär oss; vi hava ju a t t tyda andliga ting för andliga människor. M e n en »själisk» människa tager icke emot vad som hör 14 Guds Ande till. D e t ä r henne en dårskap, och hon kan icke förstå det, ty det måste utgrundas p å ett andligt sätt. D e n andliga människan å t e r kan utgrunda allt, men själv 15 kan hon icke utgrundas av någon. BÖN O Herre Gud, du som har öppnat din himmel och skänkt oss din Son, som är ditt eviga Ord, att lösa oss ur syndens och dödens träldom. V i bedja dig: ö p p n a genom din Helige Ande med ditt mäktiga ord våra stängda hjärtan för din livgivande nåd, och lös våra tungors band, så att vi prisa dig och oförskräckt vittna om sanningen inför världen. Amen.

Att

vara

någons

nästa

T R E T T O N D E S Ö N D A G E N T R E F A L D I G H E T

E F T E R

Att vara någons nästa KOLLEKTBÖN O allsvåldige, evige Gud. Föröka i oss tron, hoppet och kärleken, och giv att vi älska vad du bjuder, på det att vi månde undfå det du utlovar. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

EPISTEL:

i Joh. 4: 16—21.

Gud är kärleken

MiANA ÄLSKADE.

Gud ä r kärleken, och den som förbliver i kärleken, h a n förbliver i Gud, och Gud förbliver i honom. 17 Därigenom ä r kärleken fullkomnad hos oss, att vi hava frimodighet i fråga om domens dag; ty sådan H a n är, sådana 18 äro ock vi i denna världen. R ä d d h å g a finnes icke i kärleken, utan fullkomlig kärlek driver ut räddhågan, ty i räddhågan ligger tanke p å straff, och den som rädes är icke fullkomnad 19i kärleken. Vi älska, därför a t t han först har älskat oss. 20 O m någon säger sig älska Gud och h a t a r sin broder, så är han en lögnare. Ty den som icke älskar sin broder, som han h a r sett, han kan icke älska Gud, som han icke h a r sett. 21 O c h det budet h a v a vi från honom, a t t den som älskar Gud, han skall ock älska sin broder. EVANGELIUM:

Luk. 10:

Den barmhärtige

23—37.

samariten

JE 'ESUS

VANDE sig till lärjungarna, n ä r han v a r allena med dem, och sade: '.4 »Saliga äro de ögon som se det I sen. 1 Ty jag säger eder: M å n g a profeter och konungar ville se det som I sen, men 227

Trettonde

söndagen

efter

Trefaldighet

fingo dock icke se det, och höra det som I hören, men fingo dock icke höra det.» M e n en lagklok stod upp och ville snärja honom och s a d e : 25 » M ä s t a r e , vad skall jag göra för a t t få evigt liv till arvedel?»1 D å sade h a n till honom: »Vad är skrivet i lagen?26 H u r u läser du?»1 H a n svarade och sade: »'Du skall älska27 H e r r e n , din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft och av allt ditt förstånd, och din n ä s t a såsom dig själv.'» 1 H a n sade till honom: »Rätt svarade du. 28 G ö r det, så får du leva.» 1 D å ville han rättfärdiga sig och29 sade till Jesus: »Vilken är då min nästa?» 1 Jesus svarade3o och sade: »En man begav sig från Jerusalem ned till Jeriko, men r å kade ut för rövare, som togo ifrån honom hans kläder och därtill slogo honom; därefter gingo de sin väg och läto honom ligga där halvdöd. S å hände sig a t t en p r ä s t färdades3i samma väg; och n ä r han fick se honom, gick han förbi. Likaledes ock en levit: när denne kom till det stället och32 fick se honom, gick h a n förbi. M e n en samarit, som färdades 33 samma väg, kom också dit där han låg; och när denne fick se honom, ömkade h a n sig över honom 1 och gick fram till 34 honom och göt olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna och förde honom till ett härbärge och skötte honom. Morgonen därefter tog35 han fram två silverpenningar och gav dem åt värden och sade: 'Sköt honom, och vad du mer kostar på honom skall jag betala dig, n ä r jag kommer tillbaka.' —• Vilken av dessa36 t r e synes dig nu h a v a visat sig v a r a den mannens nästa, som hade fallit i rövarhänder?» 1 H a n svarade: »Den som3 7 bevisade honom barmhärtighet.» D å sade Jesus till honom: »Gå du och gör sammalunda.» I. HÖGMÄSSA: Matt. 5: 43—48. Att älska sina ovänner JESUS SADE till sina lärjungar: »I haven hört a t t det ä r sagt: ' D u skall älska din n ä s t a och h a t a din ovän.' 1 Men44 jag säger eder: Älsken edra ovänner, och bedjen för dem 228

Att

vara

någons

nästa

45 som förfölja eder, och våren så eder himmelske Faders barn; han låter ju sin sol gå upp över både onda och goda, och 46 låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga. Ty om I älsken dem som älska eder, vad lön kunnen I få där47 för? G ö r a icke publikanerna detsamma? 1 O c h om I visen vänlighet mot edra bröder allenast, v a d synnerligt gören I 48 därmed? G ö r a icke hedningarna detsamma? 1 V å r e n alltså I fullkomliga, såsom eder himmelske F a d e r är fullkomlig.»

AFTONSÄNG:

1 Joh. 4: 7—10.

Guds försonande

kärlek

A.VJLINA ÄLSKADE, låtom oss älska v a r a n d r a ; ty kärleken är av Gud, och v a r och en som älskar, han är född av 8 Gud och känner Gud. D e n som icke älskar, han h a r icke 9 lärt känna Gud, ty Gud ä r kärleken. D ä r i g e n o m h a r Guds kärlek blivit uppenbarad bland oss, a t t Gud h a r sänt sin enfödde Son i världen, för a t t vi skola leva genom honom. 10 Icke däri b e s t å r kärleken, a t t vi hava älskat Gud, utan däri, a t t han h a r älskat oss och sänt sin Son till försoning för v å r a synder.

II. HÖGMÄSSA:

Jesu

Matt. 12: 46—50.

närmaste

JESUS talade till folket, kommo hans moder och hans bröder och stannade därutanför och ville t a l a med 47honom. 1 D å sade någon till honom: »Se, din moder och dina 48bröder stå härutanför och vilja t a l a med dig.» M e n han svarade och sade till dem som omtalade detta för honom: 49 »Vilken är min moder, och vilka äro mina bröder?» 1 O c h han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: »Se h ä r 5oär min moder, och h ä r ä r o mina bröder! T y v a r och en som gör min himmelske F a d e r s vilja, den är min broder och min syster och min moder.» JVLEDAN

Fjortonde

söndagen

efter

AFTONSÄNG:

Kärleken

Trefaldighet

Rom. i 3 : 8—10.

är Lagens uppfyllelse

J\.ÄRE BRÖDER. V å r e n ingen något skyldiga — utom n ä r det gäller kärlek till v a r a n d r a ; t y den som älskar sin nästa, han h a r uppfyllt lagen. 1 D e buden: »Du skall icke be-9 gå äktenskapsbrott», »Du skall icke dräpa», »Du skall icke stjäla», »Du skall icke h a v a begärelse» och vilka a n d r a bud som helst, de sammanfattas ju alla i det ordet: »Du skall älska din nästa såsom dig själv.» Kärleken gör intet ont 10 mot nästan; alltså är kärleken lagens uppfyllelse. BÖN O H e r r e Gud, himmelske Fader, du som låter din kärleks rikedom flöda, som solens ljus och himmelens regn, över onda och goda, och som skänkt oss din Son, Jesus Kristus, a t t vara den store barmhärtige samariten för oss. V i bedja dig: Förläna att vi på vår väg genom livet icke spörja vem som är vår nästa, utan i stället gripa de tillfällen du bereder oss att vara en nästa för den som behöver vårt bistånd, och således icke gå förbi, där vi bort stanna och tjäna dem, som din Son nämner sina bröder, och i vilka han kallar oss att tjäna honom själv. Amen.

F J O R T O N D E S Ö N D A G E N T R E F A L D I G H E T Andens

E F T E R

frukter

KOLLEKTBÖN Bevara alltid, o Herre, din församling i din nåd, ty utan ditt beskärm kan hon för mänsklig bräcklighets skull icke bliva beståndande. Förläna henne att genom din hjälp undgå alla faror, och led henne att utvälja vad till frälsning gagneligt är. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen. 230

Andens

frukter

EPISTEL: Ef. 5: i5—20. Lovsång och tacksägelse till Herrens ära

K,

.ARE BRÖDER. Sen noga till, huru I vandren: att I 16vandren icke såsom ovisa människor, utan såsom visa; och 17 tagen väl i akt vart lägligt tillfälle. Ty tiden är ond.1 Våren alltså icke oförståndiga, utan förstån vad som är Herrens vilja. 18 Och dricken eder icke druckna av vin; ty därav kommer ett oskickligt leverne. Låten eder fastmer uppfyllas av ande,1 19 och talen till varandra i psalmer och lovsånger och andliga visor, och sjungen och spelen till Herrens ära i edra hjärtan,1 20 och tacken alltid Gud och Fadern för allt, i vår Herres, Jesu Kristi, namn. EVANGELIUM: Luk. 17: 11—19.

n

De tio spetälska

*Å JESUS var stadd på sin färd till Jerusalem, tog han 12 vägen mellan Samarien och Galileen. Och när han kom in i en by, möttes han av tio spetälska män. Dessa stannade iSpå avstånd1 och ropade och sade: »Jesus, Mästare, förbarma 14dig över oss.»1 När han fick se dem, sade han till dem: »Gån och visen eder för prästerna.» Och medan de voro på väg lödit, blevo de rena. Och en av dem vände tillbaka, när han såg att han hade blivit botad, och prisade Gud med hög 16röst1 och föll ned på sitt ansikte för Jesu fötter och tackade 1-honom. Och denne var en samarit.1 Då svarade Jesus och sade: »Blevo icke alla tio gjorda rena? Var äro de nio? 18 Fanns då ibland dem ingen som vände tillbaka för att prisa 19Gud, utom denne främling?»1 Och han sade till honom: »Stå upp och gå dina färde. Din tro har frälst dig.» I. HÖGMÄSSA: Joh. 5: 1 — 14. Herren Jesus och den hjälplöse vid Betesda

Vn

ID DEN TIDEN inföll en av judarnas högtider, och Jesus for upp till Jerusalem. 2 Vid Fårporten i Jerusalem ligger en damm, på hebreiska 231

Fjortonde

söndagen

efter

Trefaldighet

kallad Betesda, och invid den finnas fem pelargångar. I s dessa lågo många sjuka, blinda, halta, förtvinade. D ä r 5 fanns nu en man som hade v a r i t sjuk i t r e t t i o å t t a år. D å 6 Jesus fick se denne, där han låg, och fick veta a t t han redan lång tid hade v a r i t sjuk, sade han till honom: »Vill du bliva frisk?»1 D e n sjuke svarade honom: »Herre, jag h a r ingen 7 som hjälper mig ned i dammen, n ä r vattnet h a r kommit i rörelse; och så stiger en a n n a n dit ned före mig, medan jag ännu ä r p å väg.1» Jesus sade till honom: »Stå upp, tag dins säng och gå.» O c h s t r a x blev mannen frisk och tog sing säng och gick. M e n det v a r s a b b a t den dagen. 1 D ä r f ö r sade judarna tillio mannen som hade blivit b o t a d : »Det är sabbat; det ä r icke lovligt för dig a t t b ä r a sängen.» M e n han svarade dem: n »Den som gjorde mig frisk, han sade till mig: ' T a g din säng och gå.'» 1 D å frågade de honom: »Vem v a r den mannen som 12 sade till dig att du skulle t a g a din säng och gå?» M e n man- i3 nen som hade blivit b o t a d visste icke vem det v a r ; ty Jesus hade dragit sig undan, eftersom mycket folk v a r där på platsen. — Sedan träffade Jesus honom i helgedomen och 14 sade till honom: »Se, du h a r blivit frisk; synda icke härefter, p å det a t t icke något v ä r r e må vederfaras dig.» AFTONSÄNG:

Ps. 42: 2—12.

Gud stillar själens törst JLN PSALM från I s r a e l : Såsom hjorten t r ä n g t a r till v a t t e n b ä c k a r , så t r ä n g t a r min själ efter dig, o Gud. M i n själ t ö r s t a r efter Gud, efter3 den levande Guden. N ä r skall jag få t r ä d a fram inför Guds ansikte? M i n a t å r a r ä r o min spis både dag och natt, ty4 ständigt säger man till mig: »Var är nu din Gud?»1 M e n jag5 vill utgjuta inom mig min själ och h a v a i minne huru jag gick med hopen upp till Guds hus, under fröjderop och tacksägelse, i högtidsskaran. V a r f ö r är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? 6 H o p p a s på Gud; t y jag skall å t e r få t a c k a honom för frälsning genom honom. M i n Gud, bedrövad ä r min själ i mig; därför tänker jag7 p å dig i Jordans land och p å H e r m o n s höjder, p å M i s a r s berg. 232

Andens

frukter

8 D j u p r o p a r till djup, vid dånet av dina vattenfall; alla dina O m dagen må H e r r e n 9 s v a l l a n d e böljor gå fram över mig. b e s k ä r a sin nåd, och om natten vill jag sjunga till hans ä r a iooch bedja till mitt livs Gud. Jag vill säga till Gud, min klippa: »Varför h a r du förgätit mig, varför måste jag gå 11 sörjande, trängd av fiender?» D e t ä r såsom krossade man benen i min kropp, n ä r mina ovänner smäda mig, när de beständigt säga till mig: »Var är nu din Gud?» i2 V a r f ö r ä r du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? H o p p a s på Gud; t y jag skall å t e r få t a c k a honom, min frälsning och min Gud. II. HÖGMÄSSA:

Ankans

Mark. 12: 41—44.

skärvar

jyiÄR JESUS v a r i helgedomen, satte han sig mitt emot offerkistorna och såg huru folket lade ned penningar i offer42 kistorna. O c h många rika lade dit mycket. 1 M e n en fattig 43 änka kom och lade ned t v å skärvar, det ä r ett öre. D å kallade han sina lärjungar till sig och sade till dem: »Sannerligen säger jag eder: D e n n a fattiga ä n k a lade dit mer än alla 44 de a n d r a som lade något i offerkistorna. T y dessa lade alla dit av sitt överflöd, men hon lade dit av sitt armod allt v a d hon hade, så mycket som fanns i hennes ägo.» AFTONSÄNG:

2 Kor. 9: 6—10.

Barmhärtig betens sådd och välsignelsens skörd AVJLINA BRÖDER. Besinnen d e t t a : den som sår sparsamt, han skall ock skörda sparsamt; men den som sår rik7ligt, han skall ock skörda riklig välsignelse. V a r och en give efter som han h a r känt sig manad i sitt hjärta, icke med olust eller av tvång, t y »Gud älskar en glad givare.» 8 M e n Gud ä r mäktig a t t i överflödande mått l å t a all nåd komma eder till del, så a t t I alltid i allo haven allt till fyllest 9 och i överflöd kunnen giva till allt gott verk, efter skriftens ord: 2

Femtonde

söndagen

efter

Trefaldighet

» H a n utströr, h a n giver å t de fattiga, hans rättfärdighet förbliver evinnerligen.» O c h han som giver såningsmannen »säd till a t t så och brödio till a t t äta», han skall ock giva eder utsädet och l å t a det föröka sig och skall bereda växt åt eder rättfärdighets frukt. BÖN Allsmäktige Herre Gud, himmelske Fader, du som icke tröttnar att giva oss goda gåvor, utan all vår förtjänst eller värdighet, och att skydda oss för allt ont. V i bedja dig: Förläna oss än ytterligare genom din Helige Ande a t t vi av allt hjärta i levande tro erkänna din faderliga godhet och hembära dig tacksägelse och lov för allt gott du beskär oss, främst och beständigt för din största gåva, v å r Frälsare, Jesus Kristus. Amen.

F E M T O N D E S Ö N D A G E N T R E F A L D I G H E T

E F T E R

Det ena nödvändiga KOLLEKTBÖN Se, o Herre, alltid till din kyrka, så att hon som dig förutan icke kan bliva beståndande, uppehälles och regeras i din kraft. Genom din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen.

EPISTEL:

Fil. i : 3—11.

Kärlekens

förkovran

JXÄRE BRÖDER. Jag t a c k a r min Gud, så ofta jag t ä n k e r p å eder, i det jag alltid i alla mina böner med glädje 4 beder för eder alla. Jag t a c k a r honom för a t t I, allt ifrån 5 första dagen intill nu, haven deltagit i arbetet för evangelium. O c h jag h a r den tillförsikten, a t t han som i eder h a r ö 2

Det

ena

nödvändiga

begynt ett gott verk, han skall ock fullborda det, intill 7 Kristi Jesu dag. O c h det är ju r ä t t och tillbörligt a t t jag tänker så om eder alla, eftersom jag, både när jag ligger i bojor, och n ä r jag försvarar och befäster evangelium, h a r 8 eder i mitt hjärta såsom alla med mig delaktiga i nåden. T y Gud är mitt vittne, han vet huru jag längtar efter eder alla 9 med Kristi Jesu kärlek. O c h därom beder jag, att eder kärlek må allt mer och mer överflöda av kunskap och föri o stånd i allt, 1 så a t t I kunnen döma om vad r ä t t a s t är, på det a t t I mån bliva rena och för ingen till stötesten, i v ä n t a n p å 11 Kristi dag, 1 och bliva rika p å rättfärdighetens frukt, vilken kommer genom Jesus Kristus, Gud till ä r a och pris.

EVANGELIUM: Matt. 6: 2 5 - 3 4 . Söken först efter Guds rike VlD DEN TIDEN sade Jesus till sina lärjungar: »Gören eder icke bekymmer för edert liv, vad I skolen ä t a eller dricka, ej heller för eder kropp, vad I skolen kläda eder med. Ä r icke livet mer ä n maten, och kroppen 26 mer än kläderna? Sen p å fåglarna under himmelen: de så icke, ej heller skörda de, ej heller samla de in i lador; och likväl föder eder himmelske F a d e r dem. A r e n I icke myc27 ket mer än de? Vilken av eder kan, med allt sitt bekym28 mer, lägga en enda aln till sin livslängd? O c h varför bekymren I eder för kläder? Beskåden liljorna p å marken, 29huru de växa: de arbeta icke, ej heller spinna de; 1 och likväl säger jag eder a t t icke ens Salomo i all sin härlighet Sovar så klädd som en av dem. Kläder nu Gud så gräset p å marken, vilket i dag står och i morgon kastas i ugnen, skulle han då icke mycket mer kläda eder, I klentrogne? 1 3 i S å gören eder nu icke bekymmer, och sägen icke: ' V a d skola vi ä t a ? ' eller: ' V a d skola vi dricka?' eller: ' V a d skola vi 32 kläda oss med?' Efter allt detta söka ju hedningarna, och 33 eder himmelske F a d e r vet a t t I behoven allt detta. N e j , söken först efter hans rike och hans rättfärdighet, så skall 34 också allt detta a n d r a tillfalla eder. G ö r e n eder alltså icke bekymmer för morgondagen, ty morgondagen skall själv b ä r a sitt bekymmer. V a r dag h a r nog av sin egen plåga.» 2

Femtonde

söndagen

efter

Trefaldighet

I. HÖGMÄSSA:

Marta

N

Luk. 10: 38—42.

och

Maria

1AR JESUS och lärjungarna voro p å vandring, gick han in i en by, och en kvinna, vid namn M a r t a , tog emot honom i sitt hus. O c h hon hade en syster, som hette M a r i a ; denna39 s a t t e sig ned vid H e r r e n s fötter och hörde p å hans ord. Men40 M a r t a v a r upptagen av mångahanda bestyr för a t t tjäna honom. O c h hon gick fram och s a d e : »Herre, frågar du icke efter a t t min syster har lämnat alla bestyr å t mig allena? Säg nu till henne att hon hjälper mig.» D å svarade H e r r e n och sade till41 henne: » M a r t a , M a r t a , du gör dig bekymmer och oro för mångahanda, 1 men allenast ett är nödvändigt. M a r i a h a r ut-42 valt den goda delen, och den skall icke tagas ifrån henne.» AFTONSÄNG:

Saligare

Apg. 20: 3 2 — 3 5 .

är att giva än att taga

± AU LUS SADE till de äldste från Efesus: »Jag anbefaller eder åt G u d och hans nådesord, åt honom som förmår uppbygga eder och giva åt eder eder arvedel bland alla som äro helgade. Silver eller guld eller kläder33 h a r jag icke åstundat av någon. I veten själva a t t dessa 34 mina händer hava gjort tjänst, för a t t skaffa nödtorftigt uppehälle åt mig och åt dem som h a v a v a r i t med mig. I allt 35 h a r jag genom mitt föredöme visat eder a t t man så, under eget arbete, bör taga sig an de svaga och komma ihåg H e r r e n Jesu ord, huru han själv s a d e : 'Saligare ä r a t t giva än a t t taga.'» II; HÖGMÄSSA: Matt. 2 3 : i3—33. Herren Jesus gisslar fariséernas

skenhelighet

TALADE och s a d e : jEifESUS »Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som tillsluten himmelriket för människorna! Själva kommen I icke ditin, och dem som vilja komma dit tillstädjen I icke a t t komma in. 236

Det

ena

nödvändiga

i5

V e eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som faren omkring över vatten och land för att göra en proselyt, och när någon h a r blivit det, gören I honom till ett Gehennas barn, dubbelt v ä r r e än I själva aren! 16 V e eder, I blinde ledare, som sägen: ' O m någon svär vid templet, så betyder det intet; men om någon svär vid guldet 17i templet, då är han bunden av sin ed!' I dåraktige och blinde, vilket är då förmer, guldet eller templet, som h a r heli8gat guldet? 1 S å ock: ' O m någon svär vid altaret, så betyder det intet; men om någon svär vid offergåvan som ligger 19 därpå, då ä r h a n bunden av sin ed.' I blinde, vilket ä r då 20förmer, offergåvan eller altaret, som helgar offergåvan? D e n som svär vid altaret, han svär alltså både vid detta och vid 21 allt som ligger därpå. O c h den som svär vid templet, h a n 22 svär både vid detta och vid honom som bor däri. O c h den som svär vid himmelen, han svär både vid Guds t r o n och vid honom som sitter därpå. 3 V e eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som given 2 tionde av mynta och dill och kummin, men underlåten det som är viktigast i lagen, nämligen r ä t t e n och barmhärtigheten och troheten! D e t ena borden I göra, men icke un24derlåta det a n d r a . I blinde ledare, som silen bort myggan och svälj en kamelen! V e eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som gören 25 det yttre av bägaren och fatet rent, medan de inuti ä r o fulla a v vad I haven förvärvat genom rofferi och omättlig ondska! 26 D u blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, för a t t sedan också dess utsida må bliva ren. 27 V e eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som a r e n lika vitmenade gravar, vilka väl utanpå synas prydliga, men 28 inuti äro fulla av de dödas ben och allt slags orenlighet! S å synens ock I utvärtes för människorna rättfärdiga, men invärtes aren I fulla av skrymteri och orättfärdighet. 29 V e eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som byggen upp profeternas gravar och pryden de rättfärdigas grif3oter' och sägen: ' O m vi hade levat på v å r a fäders tid, så skulle vi icke hava v a r i t delaktiga med dem i profeternas b l o d ! ' 3i S å vittnen I då om eder själva, a t t I aren b a r n av dem som 32 dräpte profeterna. N å v ä l , uppfyllen då I edra fäders m å t t . 531 ormar, I huggormars avföda, huru skullen I kunna söka undgå att dömas till Gehenna?» 2

Sextonde

söndagen

efter

AFTONSÄNG:

Kraft

från

Kristus

Trefaldighet

Fil. 4: 11—13.

i medgång och motgång

JL\^ARE BRÖDER. Jag h a r lärt mig att v a r a nöjd med de omständigheter i vilka jag är. Jag vet a t t finna mig i 12 ringhet, jag vet ock a t t finna mig i överflöd. M e d vilken ställning och vilka förhållanden som helst är jag förtrogen: jag kan v a r a mätt, och jag kan v a r a hungrig; jag kan h a v a överflöd, och jag k a n lida brist. Allt förmår jag i honom i3 som giver mig kraft. BÖN Allsmäktige och barmhärtige Gud och Fader, du som föder fåglarna under himmelen och kläder liljorna på marken, och som i din Son, v å r Frälsare, öppnat för oss ditt himmelska rike. V i bedja dig: Väck oss genom din Helige Ande till att främst söka ditt rike och din rättfärdighet, och lär oss a t t kasta alla våra bekymmer på dig, så att vi, lösta från grämelsen över det förflutna och från ängslan för framtiden, kunna mottaga varje ny dag som en gåva från dig och glömma omtanken om oss själva i den tjänst, vartill du kallar oss. Amen.

S E X T O N D E S Ö N D A G E N T R E F A L D I G H E T Frigjorda ur förgängelsens

träldom

KOLLEKTBÖN Gör oss, o H e r r e , villiga a t t lyda och tjäna dig, och eftersom vi äro kvalda av vår fiende döden och dig förutan icke kunna bliva beståndande, så uppväck alltid vår håg till a t t lita till din starkhet. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen. 238

E F T E R

Frigjorda

ur förgängelsens

t r äId o m

EPISTEL: Rom. 8: 18—23. Skapelsens trängtan J\.ÄRE BRÖDER. Jag håller före att denna tidens lidanden intet betyda, i jämförelse med den härlighet som kom19mer att uppenbaras på oss. Ty skapelsens trängtan sträcker 20 sig efter Guds barns uppenbarelse. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängligheten, icke av eget val, utan för dens skull, som lade den därunder; dock så, att en förhoppning 21 skulle finnas, att också skapelsen en gång skall bliva frigjord ifrån sin träldom under förgängelsen och komma till den frihet som tillhör Guds barns härlighet. 22 Vi veta ju att ännu i denna stund hela skapelsen samfällt 23 suckar och våndas. Och icke den allenast; också vi själva, som hava fått Anden såsom förstlingsgåva, också vi sucka inom oss och bida efter barnaskapet, vår kropps förlossning. EVANGELIUM: Matt. 7: i3, 14. Den trånga porten och den smala vägen JESUS SADE till sina lärjungar: »Gån in genom den trånga porten. Ty vid och bred är den väg som leder till fördärvet, och många äro de som gå fram 14på den; och den port är trång och den väg är smal, som leder till livet, och få äro de som finna den.» I. HÖGMÄSSA: Joh. 11: 1—44. Lasari uppväckelse

E

N MAN vid namn Lasarus låg sjuk; han var från Betania, den by där Maria och hennes syster Marta bodde. 2 Det var den Maria som smorde Herren med smörjelse och torkade hans fötter med sitt hår. Och nu låg hennes broder 3 Lasarus sjuk.1 Då sände systrarna bud till Jesus och läto 4säga: »Herre, se, han som du har så kär ligger sjuk.»1 När 2

Sextonde

söndagen

efter

Trefaldighet

Jesus hörde detta, sade h a n : »Den sjukdomen ä r icke till döds, utan till Guds förhärligande, så a t t Guds Son genom den bliver förhärligad.» O c h Jesus hade M a r t a och hennes 5 syster och Lasarus k ä r a . N ä r han nu hörde a t t denne låg 6 sjuk, stannade han först t v å dagar där han v a r ; men d ä r - 7 efter sade han till lärjungarna: »Låt oss gå tillbaka till Judeen.» 1 Lärjungarna sade till honom: »Rabbi, nyligen ville8 judarna stena dig, och å t e r går du dit?» Jesus s v a r a d e : 9 »Dagen h a r ju tolv timmar; den som v a n d r a r om dagen, h a n stöter sig icke, t y h a n ser då denna världens ljus. M e n den 10 som v a n d r a r om natten, han stöter sig, t y h a n h a r då intet som lyser honom.» Sedan h a n hade t a l a t detta, sade h a n n ytterligare till dem: »Lasarus, v å r vän, h a r somnat in; men jag går för att väcka upp honom ur sömnen.» D å sade hans 12 lärjungar till honom: »Herre, sover han, så bliver han frisk igen.» M e n Jesus hade t a l a t om hans död; de å t e r menade i3 a t t han t a l a d e om vanlig sömn. D å sade Jesus öppet till 14 dem: »Lasarus ä r död.1 O c h för eder skull, för a t t I skolen i5 t r o , gläder jag mig över a t t jag icke v a r där. M e n låt oss nu gå till honom.» D å sade Tomas, som kallades Didymus, 16 till de andra lärjungarna: »Låt oss gå med, för a t t vi må dö med honom.» N ä r så Jesus kom dit, fann han a t t den döde redan hade 17 legat fyra dagar i graven. N u låg Betania n ä r a Jerusalem, 18 vid pass femton stadier därifrån, och många judar hade 19 kommit till M a r t a och M a r i a för a t t t r ö s t a dem i sorgen över deras broder. D å nu M a r t a fick h ö r a a t t Jesus kom, gick hon honom 20 till mötes; men M a r i a s a t t kvar hemma. O c h M a r t a sade 21 till Jesus: »Herre, hade du varit här, så vore min broder icke död. M e n jag vet ändå a t t allt vad du beder Gud om, 22 det skall Gud giva dig.»1 Jesus sade till henne: »Din broder23 skall stå upp igen.»1 M a r t a svarade honom: »Jag vet a t t han24 skall stå upp, vid uppståndelsen p å den y t t e r s t a dagen.» 1 Jesus sade till henne: »Jag ä r uppståndelsen och livet. Den25 som t r o r p å mig, han skall leva, om h a n än dör; och v a r och26 en som lever och t r o r på mig, han skall aldrig någonsin dö, T r o r du detta?» 1 H o n svarade honom: »Ja, H e r r e , jag tror27 a t t du är Messias, Guds Son, han som skulle komma i världen.» N ä r hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade på 28 240

Frigjorda

ur förgängelsens

t r äId o m

M a r i a , sin syster, och sade hemligen till henne: » M ä s t a r e n 29 ä r här och kallar dig till sig.» N ä r hon hörde detta, stod hon So strax upp och gick å s t a d till honom. M e n Jesus hade ännu icke kommit in i byn, u t a n v a r kvar på det ställe där M a r t a 3i hade mött honom. D å nu de judar, som voro inne i huset hos M a r i a för a t t t r ö s t a henne, sågo a t t hon så hastigt stod upp och gick ut, följde de henne, i tanke a t t hon gick till graven för a t t gråta där. 32 N ä r så M a r i a kom till det ställe där Jesus v a r och fick se honom, föll hon ned för hans fötter och sade till honom: »Herre, h a d e du v a r i t här, så vore min broder icke död.» S3 D å nu Jesus såg henne g r å t a och såg a t t jämväl de judar, som hade kommit med henne, gräto, upptändes han i sin ande 34och blev upprörd 1 och frågade: »Var haven I lagt honom?» D e svarade honom: »Herre, kom och se.» O c h Jesus grät. 1 5,36Då sade j u d a r n a : »Se huru k ä r han hade honom!» 1 M e n 37somliga av dem sade: »Kunde icke han, som öppnade den blindes ögon, ock h a v a så gjort a t t denne icke hade dött?» 38 D å upptändes Jesus åter i sitt innersta och gick bort till graven. D e n v a r urholkad i berget, och en sten låg framför 39ingången. 1 Jesus sade: »Tagen bort stenen.» D å sade den dödes syster M a r t a till honom: »Herre, han luktar redan, 40ty han h a r v a r i t död i fyra dygn.» Jesus svarade henne: »Sade jag dig icke, a t t om du trodde, skulle du få se Guds 41 härlighet?» 1 D å togo de bort stenen. O c h Jesus lyfte upp sina ögon och sade: »Fader, jag tackar dig för att du h a r 42 hört mig. Jag visste ju förut a t t du alltid hör mig; men för folkets skull, som s t å r h ä r omkring, säger jag detta, för a t t 43 de skola t r o a t t det ä r du som h a r sänt mig.» N ä r han hade sagt detta, ropade han med hög röst: »Lasarus, kom ut.» 44 O c h han som hade varit död kom ut, med händer och fötter inlindade i bindlar och med ansiktet inhöljt i en duk. Jesus sade till dem: »Lösen honom, och låten honom gå.» AFTONSÄNG:

Skatten

2 Kor. 4: 7—15.

i lerkär il

JVLlNA BRÖDER. V i hava vår skatt i lerkärl, för a t t den översvinnliga kraften skall befinnas v a r a Guds och icke 8 något som kommer från oss. V i äro på allt sätt i trångmål, 16—410467

Sextonde

söndagen

efter

Trefaldighet

dock icke utan utväg; vi ä r o rådvilla, dock icke r å d l ö s a ; vig äro förföljda, dock icke givna till spillo; vi ä r o slagna till marken, dock icke förlorade. Alltid b ä r a vi Jesu d ö d s m ä r k e n ] 0 p å v å r kropp, för a t t också Jesu liv skall bliva u p p e n b a r a t i v å r kropp. Ja, ännu medan vi leva, överlämnas vi för J e s u n skull beständigt åt döden, p å det a t t ock Jesu liv må bliva uppenbarat i v å r t dödliga kött. Så utför nu döden sitt verk i oss, men i eder v e r k a r livet.112 M e n såsom det är skrivet: »Jag tror, därför t a l a r jag ock», 13 så tro också vi, eftersom vi hava samma trons A n d e ; därför t a l a vi ock,1 ty vi veta a t t h a n som uppväckte H e r r e n Jesus, 14 han skall ock uppväcka oss med Jesus och ställa oss inför sig tillsammans med eder. Allt sker nämligen för eder 15 skull, p å det a t t nåden, genom a t t komma allt flera till del, må bliva så mycket större och verka en allt mer överflödande tacksägelse, Gud till ä r a . II. HÖGMÄSSA:

Kristus

Joh. 5: 1 9 - 2 1 .

är Herren och Livgivaren

JESUS TALADE och sade till judarna: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Sonen kan icke göra något av sig själv, u t a n han gör allenast v a d han ser F a d e r n göra; ty vad h a n gör, det gör likaledes ock Sonen. Ty F a d e r n älskar Sonen och låter honom se allt vad han själv 20 gör; och större gärningar, än dessa äro, skall h a n l å t a honom se, så a t t I skolen förundra eder. T y såsom F a d e r n 21 uppväcker de döda och gör dem levande, så gör ock Sonen levande vilka han vill.» A F T O N S Ä N G : 1 Mos. 3: 8—13, 2 3 , 24.

Det förlorade

paradiset

ujLDAM och hans hustru hörde H e r r e n Gud v a n d r a i lustgården, när dagen begynte svalkas; då gömde de sig för H e r r e n Guds ansikte bland t r ä d e n i lustgården. M e n 9 H e r r e n Gud kallade p å mannen och sade till honom: »Var 242

Frigjorda

ur förgängelsens

t r äld

om

ioär du?»1 H a n s v a r a d e : »Jag hörde dig i lustgården; då blev jag förskräckt, eftersom jag ä r naken; därför gömde jag 11 mig.»1 D å sade h a n : »Vem h a r låtit dig förstå a t t du är naken? H a r du icke ätit av det träd som jag förbjöd dig a t t 12 ä t a av?»1 M a n n e n s v a r a d e : »Kvinnan som du h a r givit mig till a t t v a r a med mig, hon gav mig av trädet, så a t t i3jag åt.» 1 D å sade H e r r e n Gud till kvinnan: »Vad är det du h a r gjort!» Kvinnan s v a r a d e : »Ormen bedrog mig, så a t t jag åt.» O c h H e r r e n Gud förvisade A d a m ur Edens lustgård, för 2s 24 a t t han skulle b r u k a jorden, v a r a v han v a r tagen. O c h han drev ut mannen, och satte öster om Edens lustgård keruberna jämte det ljungande svärdets lågor för a t t bevaka vägen till livets t r ä d . BÖN O Herre Gud, himmelske Fader. V i prisa dig, som h a r givit oss din Son, Jesus Kristus, och genom honom öppnat för oss, förgängelsens trälar, den väg som leder till livet. V i bedja dig: Giv oss nåd att här i vansklighetens land finna den smala vägen och att i tron gå in genom den trånga porten, så att vi kunna utan fruktan möta den lekamliga döden, vissa om att vi, evad vi leva eller dö, höra Kristus till och i honom hava del i det eviga liv, vilket, ehuru under vårt jordeliv fördolt, på uppståndelsens morgon skall frambryta i härlighet. Amen.

SJUTTONDE SÖNDAGEN TREFALDIGHET Frigjorda

EFTER

samveten

KOLLEKTBÖN O H e r r e Gud. Förläna ditt folk nåd a t t undvika djävulens försåt och list, och giv det kraft att med rena hjärtan tjäna dig, den ende sanne Guden. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen. 2

Sjuttonde

söndagen

efter

Trefaldighet

EPISTEL: Ef. 4: 1—6. Kallelsen

och vandeln

K

.ARE BRODER. Jag förmanar nu eder, jag som är en fånge i H e r r e n , att föra en vandel som ä r värdig den kallelse I haven undfått, 1 med all ödmjukhet och allt saktmod, med 2 tålamod, så a t t I haven fördrag med v a r a n d r a i kärlek 1 och3 vinnläggen eder om a t t b e v a r a Andens enhet genom fridens band: en kropp och en Ande, likasom I ock bleven kallade4 till a t t leva i ett och samma hopp, det som tillhör eder kallelse — en H e r r e , en tro, ett dop, en Gud, som ä r allas Fader, 1 5 han som är över alla, genom alla och i alla. 6 EVANGELIUM: Luk. 14: 1 — 11. Herren Jesus vid fariséens

NAAR JESUS

gästabud

på en sabbat hade kommit in till en av de förnämligaste fariséerna för a t t intaga en måltid, hände sig, medan man där v a k t a d e p å honom, 1 att en vattusiktig man 2 kom dit och stod framför honom. D å tog Jesus till o r d a s och sade till de lagkloke och fariséerna: »Är det lovligt a t t bota sjuka på sabbaten, eller är det icke lovligt?» M e n de 4 tego. D å tog han mannen vid handen och gjorde honom frisk och lät honom gå.1 Sedan sade han till dem: » O m s någon av eder h a r en åsna eller en oxe som faller i en brunn, går han icke då strax och drager upp den, jämväl på sabbatsdagen?» O c h de förmådde icke svara något härpå. 6 D å han nu märkte huru gästerna utvalde åt sig de främsta7 platserna, framställde h a n för dem en liknelse; han sade till dem: »När du av någon h a r blivit bjuden till bröllop, så tag8 icke den främsta platsen vid bordet. T y kanhända finnes bland gästerna någon som är mera ansedd än du, och då 9 kommer till äventyrs den som h a r bjudit både dig och honom och säger till dig: 'Giv plats åt denne'; och så måste du med skam intaga den nedersta platsen. N e j , n ä r du har blivit 10 bjuden, så gå och tag den nedersta platsen vid bordet. Ty det kan då hända att den som h a r bjudit dig säger till dig, n ä r han kommer: ' M i n vän, stig högre vipp.' D å vederfares 244

Frigjorda

samveten

11 dig heder inför alla de andra bordsgästerna. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, och den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.» I. HÖGMÄSSA: Mark. 2: 23—3: 5. Att helga sabbaten

Di'ET HÄNDE

SIG på sabbaten att Jesus tog vägen genom ett sädesfält; och hans lärjungar begynte rycka av axen, 24medan de gingo.1 D å sade fariséerna till honom: »Se! Huru 25 kunna de på sabbaten göra vad som icke är lovligt?» Han svarade dem: »Haven I aldrig läst vad David gjorde, när han själv och de som följde honom kommo i nöd och blevo 26hungriga: huru han då, på den tid Abjatar var överstepräst, gick in i Guds hus och åt skådebröden •— fastän det ju icke är lovligt för andra än för prästerna att äta sådant bröd — 27 och huru han jämväl gav åt dem som följde honom?» Därefter sade han till dem: »Sabbaten blev gjord för människans 28 skull, och icke människan för sabbatens skull. Så är då Människosonen herre också över sabbaten.» 3:1 Och han gick åter in i en synagoga. Där var då en man 2 som hade en förvissnad hand. Och de vaktade på honom för att se om han skulle bota denne på sabbaten; de ville 3 nämligen få något att anklaga honom för. D å sade han till mannen som hade den förvissnade handen: »Stå upp, och 4kom fram.»1 Sedan sade han till dem: »Vilketdera är lovligt på sabbaten: att göra vad gott är, eller att göra vad ont är, 5 att rädda någons liv, eller att döda?» Men de tego.1 D å såg han sig omkring på dem med vrede, bedrövad över deras hjärtans förstockelse, och sade till mannen: »Räck ut din hand.» Och han räckte ut den; och hans hand blev frisk igen. AFTONSÅNG: Kol. 2: 16—23. Självvalt gudstjänstväsende

MiANA BRÖDER.

Låten ingen döma eder i fråga om mat och dryck, eller angående högtid eller nymånad eller 17 sabbat. Sådant är allenast en skuggbild av vad som skulle 2

Sjuttonde

söndagen

efter

Trefaldighet

komma, men verkligheten själv finnes hos Kristus. L å t e n icke 18 segerlönen tagas ifrån eder a v någon som h a r sin lust i »ödmjukhet» och ängladyrkan och gör sig stor med sina syner, någon som utan orsak ä r uppblåst genom sitt köttsliga sinne 1 och icke håller sig till honom som ä r huvudet, honom f r å n i 9 vilken hela kroppen vinner sin tillväxt i Gud, i det a t t den av sina ledgångar och senor får bistånd och sammanhållning. O m I nu haven dött med Kristus och så blivit frigjorda 20 ifrån världens »makter», varför låten I då allahanda stadgar läggas på eder, likasom levden I ännu i världen: » D e t skall 21 du icke taga i», »Det skall du icke smaka», »Det skall du icke komma vid», och detta när det gäller ting som alla ä r o b e - 2 2 stämda till a t t gå under genom förbrukning — allt till åtlydnad av människobud och människoläror? Visserligen h a r allt 23 detta fått namn om sig a t t v a r a »vishet», eftersom däri ligger ett självvalt gudstjänstväsende och ett slags »ödmjukhet» och en kroppens späkning; men ingalunda ligger däri »en viss heder», det tjänar allenast till a t t n ä r a det köttsliga sinnet. II. HÖGMÄSSA: Joh. 7: 19—3i. Att döma rätt eller efter skenet 'ESUS JE

SADE till j u d a r n a : » H a r icke M o s e s givit eder lagen? O c h likväl fullgör ingen av eder lagen. V a r f ö r stan I efter att döda mig?»1 Folket s v a r a d e : »Du ä r besatt av en20 ond ande. V e m står efter a t t döda dig?»1 Jesus svarade och 21 sade till dem: »En gärning allenast gjorde jag, och alla förundren I eder över den. M o s e s h a r givit eder omskärelsen 22 — icke som om den vore ifrån M o s e s , ty den ä r ifrån fäderna •—• och så omskaren I människor också p å en sabbat. O m nu en människa undfår omskärelsen p å en sabbat, för 23 a t t M o s e s ' lag icke skall göras om intet, huru kunnen I då vredgas på mig, därför att jag p å en sabbat gjorde en människa hel och hållen frisk? D o m e n icke efter skenet, utan 24 domen en r ä t t dom.» D å sade några av folket i Jerusalem: »Är det icke denne25 som de stå efter a t t döda? O c h ändå får h a n t a l a fritt, 26 u t a n att de säga något till honom. H a v a då r å d s h e r r a r n a 246

Frigjorda

samveten

27verkligen blivit förvissade om att denne är Messias? D o c k , denne k ä n n a vi, och vi v e t a varifrån han ä r ; men n ä r M e s 28 sias kommer, känner ingen varifrån han är.» D å sade Jesus med hög röst, där han undervisade i helgedomen: »Javäl, I kännen mig, och I veten varifrån jag är. Likväl h a r jag icke kommit av mig själv, men h a n som h a r sänt mig ä r en som verkligen h a r myndighet a t t sända, han som I icke kännen. 29 M e n jag känner honom, t y från honom är jag kommen, och han h a r sänt mig.» 30 D å ville de gripa honom; dock kom ingen med sin hand vid 3i honom, t y hans stund v a r ännu icke kommen. M e n många av folket trodde p å honom, och de sade: »Icke skall väl M e s s i a s , när han kommer, göra flera tecken än denne h a r gjort?» AFTONSÄNG: Gal. 5: 1—11. En kristen människas

frihet

JVLlNA BRÖDER. F ö r att vi skola v a r a fria, h a r Kristus frigjort oss. S t a n därför fasta, och låten icke något nytt träldomsok läggas p å eder. 2 Se, jag säger eder, jag Paulus, a t t om I låten omskära 3 eder, så bliver Kristus eder till intet gagn. O c h för v a r och en som låter omskära sig betygar jag nu åter a t t han ä r 4 pliktig a t t fullgöra hela lagen. I haven kommit bort ifrån Kristus, I som viljen bliva rättfärdiga i kraft av lagen; I 5 haven fallit ur nåden. V i v ä n t a nämligen genom ande, av 6tro, den rättfärdighet som ä r v å r t hopp. T y i Kristus Jesus betyder det intet huruvida någon är omskuren eller oomskuren; allt beror p å huruvida han h a r en tro som ä r verksam genom kärlek. 7 I begynten edert lopp väl. V e m h a r nu lagt hinder i eder 8 väg, så a t t I icke mer lyden sanningen? Till sådant kom 9 ingen maning från honom som h a r kallat eder. Litet surdeg losyrar hela degen. F ö r min del h a r jag i H e r r e n den tillförsikten till eder, a t t I icke häri skolen t ä n k a på a n n a t s ä t t ; men den som vållar förvirring bland eder, han skall b ä r a sin 11 dom, vem han än må v a r a . O m så vore, mina bröder, a t t jag själv ännu predikade omskärelse, varför skulle jag d å ännu alltjämt lida förföljelse? D å vore ju korsets stötesten röjd ur vägen. 247

Adertonde

söndagen

efter

Trefaldig

het

BÖN O H e r r e Gud, himmelske Fader, du som givit oss din Son, Jesus Kristus, att förlossa oss ur träldomen under lagen och göra oss fria. V i bedja dig: Giv oss nåd att undfå och behålla ditt heliga evangelium, som allena förmår att giva samvetet frid, frihet och kraft, så att vi, vissa om vår frälsning, som nådens och syndaförlåtelsens barn förmå avvisa såväl lagens hot som laglöshetens falska frihet, frimodigt trotsa världen och av allt vårt hjärta tjäna dig i vår kallelse. Amen.

ADERTONDE SÖNDAGEN TREFALDIGHET

EFTER

Att vinna Guds rike

I . KOLLEKTBÖN H e r r e , vår Gud. Vi bedja dig: Låt av förbarmande nåd din Helige Ande förkrossa våra hjärtan och omskapa dem, så a t t de kunna mottaga den salighet, som är nödvändig för goda gärningar. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

EPISTEL:

i Kor. i : 4—8.

Rikedomen

i

Kristus

.

iC .ARE BRODER. Jag t a c k a r Gud alltid för eder skull, för den Guds nåd som h a r blivit eder given i Kristus Jesus, a t t I haven i honom blivit rikligen begåvade i alla stycken, 6 i fråga om allt v a d t a l och kunskap heter. S å h a r ju ock 6 vittnesbördet om Kristus blivit befäst hos eder, så a t t I icke 7 stan tillbaka i fråga om någon nådegåva, medan I vanten på v å r H e r r e s , Jesu Kristi, uppenbarelse. H a n skall ock8 göra eder ståndaktiga intill änden, så a t t I aren ostraffliga på v å r H e r r e s , Jesu Kristi, dag. 248

Att

komma

in i Guds

rike

EVANGELIUM: Matt. 22: 34—46. Lagens fordran och himmelrikets Herre

N

ÄR FARISÉERNA fingo höra att Jesus hade stoppat 35munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa; och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frå6,37gade: »Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?» Då svarade han honom: »'Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt för8,39stånd'. Detta är det yppersta och förnämsta budet. Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa 40såsom dig själv.' På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.» 41 Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem1 42 och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» 43De svarade honom: »Davids.»1 Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju: 44 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.' 45 Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara 46hans son?»1 Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga på honom. I. HÖGMÄSSA: Matt. i3: 44—46. Skatten och pärlan JESUS FRAMSTÄLLDE för sina lärjungar denna liknelse: »Himmelriket är likt en skatt som har blivit gömd i en åker. Och en man finner den, men håller det hemligt; och i sin glädje går han bort och säljer allt vad han äger och köper den åkern. 249

Adertonde

söndagen

efter

Trefaldighet

Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en köpman 45 söker efter goda pärlor; och då han har funnit en dyrbar46 pärla, går han bort och säljer allt vad han äger och köper den.»

AFTONSÄNG: Rom. 10: 1 —13. Himmelrikets

MiANA BRODER,

gåva

mitt hjärtas åstundan och min bön till Gud för mina fränder efter köttet är a t t de må bliva frälsta. Ty det vittnesbördet giver jag dem, a t t de nitälska 2 för Gud. D o c k göra de detta icke med r ä t t insikt. 1 D e förstå3 nämligen icke rättfärdigheten från Gud, utan söka a t t komma åstad en sin egen rättfärdighet och h a v a icke givit sig under rättfärdigheten från Gud. T y lagen h a r fått sin ände i Kristus, till rättfärdighet för 4 v a r och en som tror. M o s e s skriver ju om den rättfärdighet5 som kommer av lagen, a t t den människa som övar s å d a n rättfärdighet skall leva genom den. M e n den rättfärdighet 6 som kommer av tro säger s å : »Du behöver icke fråga i ditt hjärta: ' V e m vill fara upp till himmelen (nämligen för a t t hämta Kristus ned)?' 1 ej heller: ' V e m vill fara ned till a v - 7 grunden (nämligen för att h ä m t a Kristus upp ifrån de döda)?'» 1 V a d säger den då? »Ordet ä r dig n ä r a , i din mun och i ditt8 hjärta (nämligen ordet om tron, det som vi predika).» T y 9 om du med din mun bekänner Jesus v a r a H e r r e och i ditt hjärta t r o r a t t Gud h a r uppväckt honom från de döda, då bliver du frälst. Ty genom hjärtats t r o bliver man rättfär-10 dig, och genom munnens bekännelse bliver man frälst. S k r i f - n ten säger ju: »Ingen som t r o r p å honom skall komma p å skam.» D e t ä r ingen åtskillnad mellan jude och grek; alla h a v a ju 12 en och samme H e r r e , och h a n h a r rikedomar att giva åt alla som åkalla honom. Ty 13 »var och en som åkallar H e r r e n s namn, han skall v a r d a frälst».

Att.

komma

in

i Guds

rike

II. HÖGMÄSSA:

Den rike

M a r k . 10: 17—27.

ynglingen

jyiÄR JESUS begav sig åstad för a t t fortsätta sin väg, skyndade en man fram och föll på knä för honom och frågade honom: »Gode M ä s t a r e , vad skall jag göra för a t t få 18evigt liv till arvedel?» 1 Jesus sade till honom: »Varför kallar 19 du mig god? Ingen ä r god utom Gud allena. 1 Buden känner du: ' D u skall icke dräpa', ' D u skall icke begå äktenskapsb r o t t ' , ' D u skall icke stjäla', ' D u skall icke b ä r a falskt vittnesbörd', ' D u skall icke undanhålla någon vad honom 20tillkommer', ' H e d r a din fader och din moder.'» D å svarade han honom: » M ä s t a r e , allt detta har jag hållit från min 21 ungdom.» D å såg Jesus på honom och fick kärlek till honom och sade till honom: »Ett fattas dig: gå bort och sälj allt vad du äger och giv åt de fattiga; då skall du få en s k a t t i him22inelen. O c h kom sedan och följ mig.»1 M e n han blev illa till mods vid det talet och gick bedrövad bort, t y h a n hade 23 många ägodelar. D å såg Jesus sig omkring och sade till sina lärjungar: »Huru svårt ä r det icke för dem som h a v a pen24ningar a t t komma in i Guds rike!» M e n lärjungarna häpnade vid hans ord. D å tog Jesus åter till orda och sade till dem: »Ja, mina barn, huru svårt ä r det icke a t t komma in i Guds 25rike! D e t är lättare för en kamel a t t komma igenom ett nålsöga, än för den som är rik a t t komma in i Guds rike.» 1 26 D å blevo de ännu mer h ä p n a och sade till v a r a n d r a : »Vem 27kan då bliva frälst?» 1 Jesus såg p å dem och sade: »För människor ä r det omöjligt, men icke för Gud, ty för Gud är allting möjligt.» AFTONSÄNG:

1 Joh. 2: 7—17.

Budet som är gammalt

och dock nytt

JVLlNA ÄLSKADE, det är icke ett nytt bud jag skriver till eder, utan ett gammalt bud, som I haven haft från begynnelsen. D e t t a gamla bud ä r ordet som I haven fått 2 1

Adertonde

söndagen

efter

Trefaldighet

höra. På samma gång är det dock ett nytt bud jag skriver tills eder. Och detta är sant både i fråga om honom och i fråga om eder; ty mörkret förgår, och det sanna ljuset lyser redan. Den som säger sig vara i ljuset och hatar sin broder, han ä r 9 ännu alltjämt i mörkret. Den som älskar sin broder, hanio förbliver i ljuset, och i honom är intet som länder till fall. Men den som hatar sin broder, han är i mörkret och v a n d r a r n i mörkret, och han vet icke vart han går; ty mörkret har förblindat hans ögon. Jag skriver till eder, kära barn, ty synderna äro eder för- 12 låtna för hans namns skull. Jag skriver till eder, I fäder, ,3 ty I haven lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag skriver till eder, I ynglingar, ty I haven övervunnit den onde. Jag har skrivit till eder, mina barn, ty I haven lärt känna 14 Fadern. Jag har skrivit till eder, I fäder, ty I haven lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag har skrivit till eder, I ynglingar, ty I aren starka, och Guds ord förbliver i eder, och I haven övervunnit den onde. Älsken icke världen, ej heller vad som är i världen. Om,5 någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom. Ty allt som är i världen, köttets begärelse och ögonens be-16 gärelse och högfärd över detta livets goda, det är icke av Fadern, utan av världen. Och världen förgår och dess be- a 7 gärelse, men den som gör Guds vilja, han förbliver evinnerligen. BÖN O H e r r e Gud, käre himmelske Fader. V i bedja dig: Bevara oss från att i högmod och egenrättfärdighet vilja vara oss själva nog eller att söka frälsa oss själva, och låt oss icke, blinda för din oändliga nåd, som dagligen söker oss, fara vilse och gå miste om ditt rike, utan giv, genom den Helige Ande, att vi utan att spörja om lätt eller svårt, stilla förtrösta på att vägen till livet är din Son, och a t t han givit sitt liv till lösen för alla. Amen.

Syndaförlåtelsens

makt

N I T T O N D E S Ö N D A G E N T R E F A L D I G H E T Syndaförlåtelsens

E F T E R

makt

KOLLEKTBÖN O Herre Gud. H ö r mildeligen våra böner; och såsom du förlänar håg och vilja att bedja, så giv också våra böner den uppfyllelse dig täckes. Genom din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen.

EPISTEL:

Kraft

Kol. i: 9—12.

från

Gud

K

.ARE BRODER. V i upphöra icke att bedja för eder och bönfalla om a t t I mån bliva uppfyllda av kunskap om 10 Guds vilja, i allt slags andlig vishet och andligt förstånd. S å skolen I kunna föra en vandel som är värdig H e r r e n , honom i allt till behag, och genom kunskapen om Gud b ä r a 11 frukt och växa till i allt gott verk. O c h genom hans härliga makt skolen I på allt sätt uppfyllas av kraft till a t t bevisa 12 ståndaktighet och tålamod i allt; och I skolen med glädje t a c k a Fadern, som h a r gjort eder skickliga till delaktighet i den arvslott som de heliga hava i ljuset. EVANGELIUM:

M a t t . 9: 1—8.

Den lame JESUS STEG i en b å t och for över och kom till sin 2 egen stad. D å förde de till honom en lam man, som låg p å en säng. N ä r Jesus såg deras t r o , sade han till den lame: 3 »Var vid gott mod, min son; dina synder förlåtas dig.»1 D å sade några av de skriftlärde vid sig själva: »Denne hädar.» 1 2

Nittonde

söndagen

efter

Trefaldighet

M e n Jesus förstod deras t a n k a r och sade: »Varför t ä n - 4 ken I i edra hjärtan v a d ont är? Vilket ä r l ä t t a r e , a t t 5 säga: ' D i n a synder förlåtas dig' eller a t t säga: ' S t å upp och gå'? M e n för a t t I skolen veta att Människosonen h a r makt6 h ä r p å jorden a t t förlåta synder, så stå upp» •— sade han nu till den lame — »och tag din säng och gå hem.» D å s t o d 7 han upp och gick hem. N ä r folket såg detta, blevo de h ä p n a s och prisade Gud, som hade givit sådan makt å t människor. I. HÖGMÄSSA:

Joh. 9: 1—41.

Den blindfödde Av AR JESUS gick vägen fram, fick han se en man som v a r född blind. D å frågade hans lärjungar honom och sade: 2 »Rabbi, vilken h a r syndat, denne eller hans föräldrar, så a t t han h a r blivit född blind?» 1 Jesus s v a r a d e : »Det ä r v ä r k e n s denne som h a r syndat eller hans föräldrar, utan så h a r skett, för a t t Guds gärningar skulle uppenbaras p å honom. M e - 4 dan dagen v a r a r , måste vi göra dens gärningar, som h a r sänt mig; natten kommer, då ingen kan verka. Så länge jag är i 5 världen, ä r jag världens ljus.» N ä r h a n hade sagt detta, spottade han på jorden och6 gjorde en deg av spotten och lade degen p å mannens ögon1 och sade till honom: »Gå bort och t v å dig i dammen S i l 0-7 a m» (det betyder u t s ä n d ) . M a n n e n gick då dit och tvådde sig; och n ä r h a n kom igen, kunde han se. D å sade g r a n n a r n a och a n d r a som förut hade sett honoms såsom tiggare: »Är detta icke den man som satt och tiggde?»1 Somliga s v a r a d e : » D e t är han.» A n d r a s a d e : »Nej, men hang är lik honom.» Själv sade han: »Jag är den mannen.» 1 O c h 10 de frågade honom: » H u r u blevo då dina ögon öppnade?» 1 H a n s v a r a d e : » D e n man som heter Jesus gjorde en deg o c h n smorde därmed mina ögon och sade till mig: ' G å bort till Siloam och t v å dig.' Jag gick då dit och tvådde mig, och så fick jag min syn.» 1 D e frågade honom: »Var ä r den mannen?» 12 H a n s v a r a d e : » D e t vet jag icke.» D å förde de honom, mannen som förut hade varit blind, i3 bort till fariséerna. O c h det v a r sabbat den dag då Jesus 14 2

Syndaförlåtelsens

makt

i5gjorde degen och öppnade hans ögon. N ä r nu jämväl fariséerna i sin ordning frågade honom huru h a n hade fått sin syn, svarade han dem: » H a n lade en deg p å mina ögon, och 16 jag fick två mig, och nu kan jag se.» D å sade några av fariséerna: »Den mannen är icke från Gud, eftersom han icke håller sabbaten.» A n d r a sade: »Huru skulle någon som är en syndare kunna göra s å d a n a tecken?» S å funnos bland 17dem stridiga meningar. 1 D å frågade de å t e r den blinde: »Vad säger du själv om honom, då det ju v a r dina ögon han öppnade?» H a n s v a r a d e : »En profet är han.» 18 M e n judarna trodde icke a t t han hade v a r i t blind och fått sin syn, förrän de hade kallat till sig mannens föräldrar, hans 19som hade fått sin syn. 1 D e m frågade de och s a d e : »Är detta eder son, den som I sägen v a r a född blind? H u r u kommer 20 det då till, att han nu kan se?» D å s v a r a d e hans föräldrar och sade: »Att denne är v å r son, och a t t h a n föddes blind, 21 det veta vi. M e n huru h a n nu kan se, det v e t a vi icke, ej heller veta vi vem som h a r öppnat hans ögon. Frågen honom själv; han är gammal nog, han må själv t a l a för sig.» 22 D e t t a sade hans föräldrar, därför a t t de fruktade för jud a r n a ; ty judarna hade redan kommit överens om a t t den som bekände Jesus v a r a Messias, h a n skulle utstötas ur 23synagogan. 1 D ä r f ö r v a r det som hans föräldrar sade: » H a n ä r gammal nog; frågen honom själv.» 24 D å kallade de för a n d r a gången till sig mannen som hade varit blind och sade till honom: »Säg nu sanningen, Gud till 25pris. V i veta a t t denne man ä r en syndare.» 1 H a n s v a r a d e : »Om han är en syndare vet jag icke; ett vet jag: a t t jag, som 26var blind, nu kan se.»1 D å frågade de honom: »Vad gjorde 27 han med dig? P å vad s ä t t öppnade h a n dina ögon?»1 H a n svarade dem: »Jag har ju redan sagt eder det, men I horden icke p å mig. V a r f ö r viljen I då å t e r h ö r a det? Kanske 28 viljen också I bliva hans lärjungar?» D å b a n n a d e de honom och sade: »Du är själv hans lärjunge; vi ä r o M o s e s ' lärjun29 gar. Till Moses h a r G u d talat, det v e t a vi; men varifrån 30 denne är, det veta vi icke.» M a n n e n s v a r a d e och sade till dem: »Ja, däri ligger det förunderliga, a t t I icke veten var3i ifrån han är, och ändå h a r han öppnat mina ögon. V i veta ju a t t Gud icke hör syndare, men också a t t om någon ä r 32gudfruktig och gör hans vilja, då hör h a n honom. Aldrig förut h a r man hört att någon h a r öppnat ögonen p å en som 2

Nittonde

söndagen

efter

Trefaldighet

föddes blind. V o r e denne icke från Gud, så kunde han intet33 göra.» 1 D e svarade och sade till honom: »Du är hel och hål-34 len född i synd, och du vill undervisa oss!» O c h så drevo de ut honom. Jesus fick sedan h ö r a a t t de hade drivit ut honom, och n ä r 35 han så träffade honom, sade han: »Tror du på M ä n n i s k o sonen?» 1 H a n s v a r a d e och sade: »Herre, vem ä r han då? Säg36 mig det, så a t t jag k a n t r o p å honom.» 1 Jesus sade till honom: 37 »Du h a r sett honom; det ä r han som t a l a r med dig.»1 Då38 sade han: »Herre, jag tror.» O c h han föll ned för honom. O c h Jesus s a d e : »Till en dom h a r jag kommit hit i värl-3 9 den, för a t t de som icke se skola v a r d a seende, och för a t t de som se skola v a r d a blinda.» N ä r några fariséer som voro 40 i hans närhet hörde detta, sade de till honom: »Äro då kanske också vi blinda?» 1 Jesus svarade dem: »Voren I blinda, så41 haden I icke synd. M e n nu sägen I : ' V i se', därför står eder synd kvar.» AFTONSÅNG: Ps. 7 3 : 1—5, 23—28. Gud är vårt hjärtas

E

klippa

N PSALM från Israel. Sannerligen, G u d ä r god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan. M e n jag hade så när stapplat med mina fötter, 2 mina steg voro n ä r a a t t slinta; ty jag upptändes av avund mots de övermodiga, n ä r jag såg a t t det gick dem väl i deras ogudaktighet. Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras 4 hull är frodigt. D e komma icke i olycka såsom a n d r a dödligas och v a r d a icke plågade såsom andra människor. D o c k förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min 23 högra hand. D u skall leda mig efter ditt r å d och sedan upp- 24 taga mig med ära. 1 V e m h a r jag i himmelen utom dig! Och25 n ä r jag h a r dig, då frågar jag efter intet p å jorden. Om26 ä n min kropp och min själ försmäkta, så ä r dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen. T y se, de som hava 27 vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör v a r och en som trolöst avfaller från dig. M e n jag h a r min glädje i att hålla28 mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos H e r r e n , Herren, för a t t kunna förtälja alla dina gärningar. 256

Syndaförlåtelsens

makt

II. H Ö G M Ä S S A : Luk. 19: 1 — 10.

Jesus gästar

Sackeus

ViiID DEN TIDEN

kom Jesus in i Jeriko och gick fram 2 genom staden. D ä r fanns en man vid namn Sackeus, som Svar förman för publikanerna och en rik man. D e n n e ville gärna veta vem som v a r Jesus och ville se honom, men han kunde det icke för folkets skull, ty han v a r liten till växten. 4 D å skyndade han i förväg och steg upp i ett mullbärsfikonträd för att få se honom, t y han skulle komma den vägen 5 fram. N ä r Jesus nu kom till det stället, såg han upp och sade till honom: »Sackeus, skynda dig ned, t y i dag måste 6jag gästa i ditt hus.» O c h han skyndade sig ned och tog 7 emot honom med glädje. M e n alla som sågo det knorrade och sade: » H a n h a r gått in för a t t gästa hos en syndare.» 8 M e n Sackeus t r ä d d e fram och sade till H e r r e n : »Herre, hälften av mina ägodelar giver jag nu å t de fattiga; och om jag har utkrävt för mycket av någon, så giver jag fyradubbelt 9igen.» — O c h Jesus sade om honom: »I dag h a r frälsning vederfarits detta hus, eftersom också han ä r en Abrahams 10 son. Ty Människosonen h a r kommit för a t t uppsöka och frälsa det som v a r förlorat.» AFTONSÄNG: Rom. 7: 14—25. Den trälbundna

viljan

Mi

ANA BRÖDER. V i veta ju a t t lagen ä r andlig, men löjag är av köttslig natur, såld till träl under synden. T y jagkan icke fatta a t t jag handlar såsom jag gör; jag gör ju icke lövad jag vill, men v a d jag h a t a r , det gör jag. O m jag nu gör det som jag icke vill, så giver jag mitt bifall å t lagen och 17 vidgår a t t den är god. S å ä r det nu icke mer jag som gör 18 sådant, utan synden, som bor i mig. T y jag vet a t t i mig, det är i mitt kött, bor icke något gott; viljan ä r väl tillstädes 19 hos mig, men a t t göra det goda förmår jag icke. Ja, det goda som jag vill gör jag icke; men det onda som jag icke 17—410467

Tjugonde

söndagen

efter

Trefaldighet

vill, det gör jag. O m jag alltså gör vad jag icke vill, så ä r 20 det icke mer jag som gör det, utan synden, som bor i mig. Så finner jag nu hos mig, som h a r viljan a t t göra det goda, 21 den lagen, a t t det onda fastmer ä r tillstädes hos mig. Ty 22 efter min invärtes människa h a r jag min lust i Guds lag; men i mina lemmar ser jag en a n n a n lag, en som ligger is3 strid med den lag som ä r i min håg, en som gör mig till fånge under syndens lag, som ä r i mina lemmar. Jag a r m a män-24 niska! V e m skall frälsa mig från denna dödens kropp? — Gud v a r e tack, genom Jesus Kristus, v å r H e r r e ! 25 Alltså tjänar jag, s å d a n jag är i mig själv, visserligen med min håg Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag. BÖN O allsmäktige, evige Gud, du som genom din Son, Jesus Kristus, frälsar oss ur kroppens och själens vanmakt. V i bedja dig: Tillsäg våra hjärtan och samveten din syndaförlåtelses stilla och mäktiga ord, att själens vånda må vika för din frid, och våra synders bojor brytas, så a t t vi i din kraft uppstå till ett nytt liv och med fröjd prisa frälsningens under. Amen.

TJUGONDE SÖNDAGEN TREFALDIGHET Faran att svika Guds kallelse KOLLEKTBÖN Förläna, o Herre, dina kristtrogna nåd och frid, så att de, renade från allt anstötligt väsen, trösteligen och med tillförsikt tjäna dig. Genom din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen.

258 EFTER

Faran

att

svika

Guds

kallelse

EPISTEL: Gal. 5: 16—24. Striden mellan Anden och köttet -L\~ARE BRÖDER. Vandren i ande, så skolen I förvisso 17 icke göra vad köttet har begärelse till. Ty köttet har begärelse mot Anden, och Anden mot köttet; de två ligga ju i strid med varandra, för att hindra eder att göra vad I viljen. 3 8 Men om I drivens av ande, så stan I icke under lagen. 19 Men köttets gärningar äro uppenbara: de äro otukt, oren20 het, lösaktighet,1 avgudadyrkan, trolldom, ovänskap, kiv, av2iund, vrede, genstridighet, tvedräkt, partisöndring,1 missunnsamhet, mord, dryckenskap, vilt leverne och annat sådant, varom jag säger eder i förväg, såsom jag redan förut har sagt, att de som göra sådant, de skola icke få Guds rike till arvedel. 22 Andens frukt åter är kärlek, glädje, frid, tålamod, mild1 saktmod, återhållsamhet. Mot så2 3 het, godhet, trofasthet, 24 dant är icke lagen. Och de som höra Kristus Jesus till hava korsfäst sitt kött tillika med dess lustar och begärelser.

EVANGELIUM: Matt. 22: 1 — 14. Konungasonens bröllop VlD DEN TIDEN framställde Jesus denna liknelse: 2 »Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde 3 bröllop åt sin son. Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma. 4 Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; 5kommen till bröllopet.' Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin kö6penskap. Och de övriga grepo hans tjänare och misshand7 lade och dräpte dem. D å blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras 8stad.1 Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är till9 rett, men de som voro bjudna voro icke värdiga. Gån där2

T j u g o nd e söndagen

efter

Trefaldighet

för ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.' O c h tjänarna gingo ut p å v ä g a r n a och samlade iQ tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster. M e n n ä r konungen X1 nu kom in för a t t se på gästerna, fick han där se en man som icke v a r klädd i bröllopskläder. D å sade h a n till h o - i 2 nom: ' M i n vän, huru h a r du kommit hitin, då du icke b ä r bröllopskläder?' O c h han kunde intet svara. 1 D å sadei3 konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' D ä r skall v a r a gråt och tandagnisslan. T y många äro kallade, men få ut-14 valda.»

HÖGMÄSSA: Luk. 12: 42—48. Förtroende

JE fESUS

och

ansvar

SADE till sina lärjungar: »Finnes någon trogen och förståndig förvaltare, som av sin herre kan sättas över hans husfolk, för a t t i r ä t t tid giva dem deras bestämda kost — salig ä r då den tjänaren, 43 om hans herre, när han kommer, finner honom göra så. San-44 nerligen säger jag eder: H a n skall s ä t t a honom över allt vad han äger. M e n om så är, a t t tjänaren säger i sitt hjärta: 45 ' M i n herre kommer icke så snart', och h a n begynner a t t slå de andra tjänarna och tjänarinnorna och a t t ä t a och dricka, så a t t han bliver drucken, 1 då skall den tjänarens herre 46 komma på en dag då han icke v ä n t a r det, och i en stund då han icke tänker sig det, och han skall l å t a hugga honom i stycken och låta honom få sin del med de otrogna. —• O c h den tjänare som hade fått veta sin herres vilja, men47 icke redde till eller gjorde efter hans vilja, han skall bliva straffad med många slag. M e n den som, u t a n a t t h a v a fått48 veta hans vilja, gjorde vad som v a r slag värt, han skall bliva straffad med allenast få slag. V a r och en åt vilken mycket är givet, av honom skall mycket v a r d a utkrävt, och den som h a r blivit betrodd med mycket, a v honom skall man fordra dess mera.» 260

Faran

att

svika

Guds

kallelse

AFTONSÄNG: Hebr. 10: 19—25. Översteprästen över Guds hus

M

INA BRÖDER, eftersom vi hava en fast tillförsikt 20 att få gå in i det allraheligaste i och genom Jesu blod, i det att han åt oss har invigt en ny och levande väg ditin genom 21 förlåten —• det är genom sitt kött —>' och eftersom vi hava 22 en stor överstepräst över Guds hus, så låtom oss med uppriktiga hjärtan gå fram i full trosvisshet, bestänkta till våra hjärtan och därigenom renade från ett ont samvete, och till 23 kroppen tvagna med rent vatten. Låtom oss oryggligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har givit oss löftet, 24 han är trofast. Och låtom oss akta på varandra för att 25 uppliva varandra till kärlek och goda gärningar; låtom oss icke övergiva vår församlingsgemenskap, såsom somliga hava för sed, utan må vi förmana varandra —• detta så mycket mer som I sen huru »dagen» nalkas.

II. HÖGMÄSSA: Matt. 21: 33—46.

J

De förrädiska vingårdsmännen

JESUS SADE till översteprästerna och folkets äldste: »Hören en liknelse: En husbonde planterade en vingård, och han satte stängsel omkring den och högg ut ett presskar därinne och byggde ett vakttorn; därefter lejde han ut den 34 åt vingårdsmän och for utrikes. När sedan frukttiden nalkades, sände han sina tjänare till vingårdsmännen för att 35 uppbära frukten åt honom. Men vingårdsmännen togo fatt på hans tjänare, och en misshandlade de, en annan dräpte 36 de, en tredje stenade de. Åter sände han åstad andra tjänare, flera än de förra, men de gjorde med dem samma37lunda. Slutligen sände han till dem sin son, ty han tänkte: 38'De skola väl hava försyn för min son.'1 Men när vingårdsmännen fingo se hans son, sade de till varandra: 'Denne är 261

Tjugonde

söndagen

efter

Trefaldighet

arvingen; kom, l å t oss d r ä p a honom, så få vi hans a r v . ' O c h de togo fatt p å honom och förde honom ut ur vingården39 och dräpte honom. — N ä r nu vingårdens herre kommer vad40 skall han då göra med de vingårdsmännen?» D e svarade ho-41 nom: »Eftersom de h a v a illa gjort, skall h a n illa förgöra dem, och vingården skall h a n lämna å t andra vingårdsmän, som giva honom frukten, n ä r tiden därtill ä r inne.» Jesus 42 sade till dem: »Ja, haven I aldrig läst i skrifterna: ' D e n sten som byggningsmännen förkastade, den h a r blivit en hörnsten; av H e r r e n h a r den blivit detta, och underbar ä r den i v å r a ögon'? D ä r f ö r säger jag eder a t t Guds rike skall tagas ifrån eder, 43 och givas å t ett folk som b ä r dess frukt.» D å nu översteprästerna och fariséerna hörde hans lik-45 nelser, förstodo de a t t det v a r om dem som han talade. Och46 de hade gärna velat gripa honom, men de fruktade för folket, eftersom man höll honom för en profet.

AFTONSÄNG: 1 Petr. 2: 4—9. Stötesten eller hörnsten JVLlNA ÄLSKADE. Kommen till honom, den levande stenen, som väl av människor är förkastad, men inför Gud ä r »utvald och dyrbar»; och låten eder själva såsom levande5 stenar uppbyggas till ett andligt hus, så a t t I bliven ett »heligt prästerskap», som skall frambära andliga offer, vilka genom Jesus Kristus ä r o välbehagliga för Gud. D e t heter 6 nämligen p å ett ställe i skriften: »Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som t r o r p å den skall icke komma p å skam.» F ö r eder, I som tron, ä r stenen alltså dyrbar, men för så-7 dana som icke t r o »har den sten som byggningsmännen förkastade blivit en hörnsten», som är »en stötesten och en8 klippa till fall». Eftersom de icke hörsamma ordet, stöta de sig; så v a r det ock bestämt om dem. I åter aren »ett utvalt 9 släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egen262

Faran

att

svika

Guds

kallelse

domsfolk», för att I skolen förkunna hans härliga gärningar, hans som har kallat eder från mörkret till sitt underbara ljus. BÖN O Herre Gud, himmelske Fader, du som har kallat oss till ditt rike och anförtrott oss dina gåvor. V i bedja dig: Bevara oss genom din Helige Ande från a t t försumma din nåd, och lär oss noga besinna vårt ansvar inför dig, så att vi icke med synd och svek besudla den rättfärdighetens klädnad, som din käre Son har förvärvat oss, utan fröjdas över din kallelse för varje dag, till dess du av nåd förunnar oss rum i din himmelska bröllopssal. Amen.

T J U G U F Ö R S T A

S Ö N D A G E N

T R E F A L D I G H

EFTER

ET

Med eller emot Herren Kristus KOLLEKTBÖN O Herre Gud. L å t din förekommande nåd alltid beskäras oss, och fullborda ditt verk i våra hjärtan, så a t t vi under ditt beskydd undgå fiendens makt och i goda gärningar hålla ditt namn heligt. Genom din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen.

EPISTEL:

Ef. 6: 10—18.

Guds vapenrustning J\ÄRE BRÖDER. Bliven allt starkare i Herren och i 11 hans väldiga kraft. Ikläden eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen hålla stånd emot djävulens listiga angrepp. 263

Tjuguförsta

söndagen

efter

Trefaldighet

T y den kamp vi h a v a a t t utkämpa är en kamp icke mot kött 12 och blod, u t a n mot furstar och väldigheter och världsh ä r s k a r e , som r å d a h ä r i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna. Tagen alltså p å eder hela Guds v a p e n - i s rustning, så a t t I kunnen s t å emot p å den onda dagen och, sedan I haven fullgjort allt, behålla fältet. Stan därför om-14 gjordade kring edra länder med sanningen, och »våren iklädda rättfärdighetens pansar», och haven såsom skor p å e d r a i s fötter den beredvillighet som fridens evangelium giver. O c h 16 tagen alltid trons sköld, varmed I skolen kunna utsläcka den ondes alla brinnande pilar. O c h låten giva eder »fräls-1 7 ningens hjälm» och Andens svärd, som ä r Guds ord. Gören d e t t a under ständig åkallan och bön, så a t t I allt-18 jämt bedjen i A n d e n och fördenskull vaken, under ständig uthållighet och ständig bön för alla de heliga.

EVANGELIUM: Joh. 4: 46—53. Herren Kristus

och konungsmannen

VID DEN TIDEN fanns i K a p e r n a u m en man i konungens tjänst, vilkens son låg sjuk. N ä r han nu hörde att47 Jesus hade kommit från Judeen till Galileen, begav h a n sig å s t a d till honom och b a d a t t han skulle komma ned och bota hans son; ty denne låg för döden. D å sade Jesus till h o n o r n a s »Om I icke sen tecken och under, så tron I icke.»1 Mannen49 sade till honom: » H e r r e , kom ned, förrän mitt b a r n dör.»1 Jesus svarade honom: »Gå; din son får leva.» D å trodde5o mannen det ord som Jesus sade till honom, och gick. O c h s i medan han ännu v a r p å vägen hem, mötte honom hans tjän a r e och s a d e : »Din son kommer a t t leva.» 1 D å frågade han52 dem vid vilken timme det hade blivit bättre med honom. D e svarade honom: »I går vid sjunde timmen lämnade febern honom.» D å m ä r k t e fadern a t t det hade skett just den timme 53 då Jesus sade till honom: »Din son får leva.» O c h han kom till t r o , så ock hela hans hus.

M ed eller

emot

Herren

Kristus

I. HÖGMÄSSA:

Mark. 9: 38—42.

Den som icke är emot oss han är för oss JOHANNES, LÄRJUNGEN, sade till Jesus: »Mästare, vi sågo huru en man som icke följer oss drev ut onda andar genom ditt namn; och vi ville hindra honom, efters9som han icke följde oss.»1 Men Jesus sade: »Hindren honom icke; ty ingen som genom mitt namn har gjort en kraft 40 gärning kan strax därefter tala illa om mig. Ty den som 41 icke är emot oss, han är för oss. Ja, den som giver eder en bägare vatten att dricka, därför att I hören Kristus till .— sannerligen säger jag eder: Han skall ingalunda gå miste 42 om sin lön. Och den som förför en av dessa små som tro, för honom vore det bättre, om en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet.»

AFTONSÄNG:

Kol. 1: 24—29.

Den uppenbarade hemligheten BRÖDER. Jag gläder mig mitt i mina lidanden för eder; och vad som fattas i det mått av Kristus-bedrövelser som jag i mitt kött måste utstå, det uppfyller jag nu för 25 hans kropp, som är församlingen. Ty dennas tjänare har jag blivit, i enlighet med det uppdrag av Gud, som har blivit mig givet, att jag nämligen överallt skall för eder för26 kunna Guds ord, den hemlighet som tidsåldrar och släkten igenom hade varit fördold, men som nu har blivit uppen27barad för hans heliga. Ty för dem ville Gud kungöra huru rik på härlighet den är bland hedningarna, denna hemlighet, 28vilken är »Kristus i eder, vårt härlighetshopp». Och honom förkunna vi för vår del, i det vi förmana var människa och undervisa var människa med all vishet, för att kunna ställa 29 fram var människa såsom fullkomlig i Kristus. Och för det målet arbetar och kämpar jag, i enlighet med hans kraft, som mäktigt verkar i mig. AVJLINA

Tjugu

första

söndagen

efter

Trefaldighet

II. HÖGMÄSSA:

M a t t . 12: 29—32.

Den som icke församlar

med mig han

förskingrar

'ESUS JM

SADE: » H u r u kan någon gå in i en stark mans hus och beröva honom hans bohag, såframt han icke förut h a r bundit den starke? F ö r s t därefter kan han plundra hans hus. D e n som icke ä r med mig, han ä r emot mig, och den3o som icke församlar med mig, han förskingrar. D ä r f ö r säger jag eder: All annan synd och hädelse skall3i bliva människorna förlåten, men hädelse mot Anden skall icke bliva förlåten. Ja, om någon säger något mot M ä n n i - 32 skosonen, så skall det bliva honom förlåtet; men om någon säger något mot den helige Ande, så skall det icke bliva honom förlåtet, varken i denna tidsåldern eller i den tillkommande.»

AFTONSÄNG:

Rom. 5: 1—5.

Frid med Gud genom Jesus

MiANA

Kristus

BRÖDER. D å vi nu h a v a blivit rättfärdiggjorda av tro, h a v a vi frid med Gud genom v å r H e r r e Jesus Kristus •—' genom vilken vi ock hava fått tillträde till den 2 nåd v a r i vi nu stå •—• och vi berömma oss i hoppet om Guds härlighet. O c h icke det allenast, vi till och med berömma3 oss av v å r a lidanden, eftersom vi veta a t t lidandet verkar ståndaktighet, 1 och ståndaktigheten beprövad fasthet, och4 fastheten hopp, och hoppet låter oss icke komma p å skam; 5 t y Guds kärlek ä r utgjuten i v å r a hjärtan genom den helige Ande, vilken h a r blivit oss given. BÖN O Herre Gud, himmelske Fader, du som sänt din Son, Jesus Kristus, i världen att binda denna världens furste och frälsa själarna ur hans våld. 266

Med

eller

emot

Herren

Kristus

Vi bedja dig: Bevara oss, som du förunnat att tillhöra Kristi kyrka, från sorglösheten, som tror sig kunna bestå i striden utan daglig förnyelse genom denne din Son, och från försummelsen att församla med honom, som icke spörjer vem som förtjänar din nåd utan vem som behöver den. Giv oss den r ä t t a kärleken, så a t t vi icke varda någon själ till hinder och anstöt, utan befunna som kristtrogna stridsmän i kampen för ditt rike. Amen.

T J U G U A N D RA S Ö N D A G E N T R E F A L D I G H E T

E F T E R

Bikt och avlösning KOLLEKTBÖN O Gud, vår tillflykt och vår starkhet. H ö r din kyrkas böner, du som lärt henne att i tro bedja, och förläna oss att r ä t t mottaga dina gåvor. Genom din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen.

EPISTEL:

Gal. 6: i —10.

Bären varandras bördor BRÖDER, om så händer a t t någon ertappas med a t t begå en försyndelse, då mån I, som a r e n andliga människor, u p p r ä t t a honom i saktmods ande. O c h du må hava akt på 2 dig själv, a t t icke också du bliver frestad. B ä r e n v a r a n d r a s 3 bördor; så uppfyllen I Kristi lag. T y om någon tycker sig något v a r a , fastän han intet är, så bedrager han sig själv. 4 M å v a r och en pröva sina egna gärningar; han skall då tillmäta sig berömmelse allenast efter v a d han själv är, och 5 icke efter vad andra äro. T y v a r och en h a r sin egen börda att bära. 6 D e n som får undervisning i ordet, h a n late den som undervisar honom få del med sig i allt gott. AYJ^INA

T ju g u a n d r a söndagen

ef ter

Trefaldighet

F a r e n icke vilse. Gud låter icke gäcka sig. T y vad m ä n - 7 niskan sår, det skall hon ock skörda. D e n som sår i sitt8 kötts åker, h a n skall av köttet skörda förgängelse, men den som sår i Andens åker, han skall av Anden skörda evigt liv. O c h låtom oss icke förtröttas a t t göra vad gott ä r ; t y o m 9 vi icke uppgivas, så skola vi, när tiden är inne, få inbärga v å r skörd. M å vi alltså, medan vi h a v a tillfälle, göra vadio gott är mot v a r man, och först och främst mot dem som äro v å r a medbröder i tron.

EVANGELIUM: Matt. 18: 23—35. Konungens räkenskap

med sina

tjänare

VID DEN TIDEN framställde Jesus för sina lärjungar denna liknelse: » D e t är med himmelriket, såsom n ä r en konung ville hålla räkenskap med sina tjänare. O c h n ä r han begynte hålla 24 räkenskap, förde man fram till honom en som v a r skyldig honom tio tusen pund. M e n då denne icke kunde betala, 25 bjöd hans herre a t t h a n skulle säljas, så ock hans hustru och b a r n och allt v a d h a n ägde, för a t t skulden måtte bliva betald. 1 D å föll tjänaren ned för hans fötter och sade: ' H a v 2 6 tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans.' O c h 27 tjänarens herre ömkade sig över honom och gav honom fri och efterskänkte honom hans skuld. M e n n ä r samme tjä-28 nare kom ut, träffade h a n p å en av sina medtjänare, som v a r skyldig honom h u n d r a silverpenningar; och h a n tog fast denne och grep honom vid strupen och sade: ' B e t a l a vad du ä r skyldig.' D å föll hans medtjänare ned och bad ho-29 nom och s a d e : ' H a v tålamod med mig, så skall jag betala dig.' M e n h a n ville icke, utan gick å s t a d och lät s ä t t a ho-3o nom i fängelse, till dess han hade betalt vad han v a r skyldig. D å nu hans medtjänare sågo det som skedde, togo de myc-3i ket illa vid sig och gingo och b e r ä t t a d e för sin herre allt som hade skett. D å kallade hans herre honom till sig ochs 2 sade till honom: ' D u onde tjänare, allt vad du v a r skyldig efterskänkte jag dig, eftersom du bad mig därom. Borde då33 icke också du h a v a förbarmat dig över din medtjänare, såsom jag förbarmade mig över dig?' O c h i sin vrede över-34 268

Bikt

och

avlösning

lämnade hans herre honom i fångknektarnas våld, intill dess 35 han hade betalt allt vad han var skyldig. S å skall ock min himmelske F a d e r göra med eder, om I icke av hjärtat förlåten var och en sin broder.»

I. HÖGMÄSSA:

Matt. 18: 12 — 22.

Att vinna sin broder JESUS SADE t i l l s i n a lärjungar: »Om en man har hundra får, och ett av dem h a r kommit vilse, l ä m n a r han icke då de nittionio p å bergen och går å s t a d och söker efter det i3som h a r kommit vilse? O c h händer det d å a t t han finner det — sannerligen säger jag eder: då gläder han sig mer över det fåret än över de nittionio som icke hade kommit 14 vilse. Så är det ej heller eder himmelske F a d e r s vilja att någon av dessa små skall gå förlorad. i5 M e n om din broder försyndar sig, så gå å s t a d och förehåll honom det enskilt. O m han då lyssnar till dig, så h a r 16 du vunnit din broder. M e n om h a n icke lyssnar till dig, så tag med dig ännu en eller två, för a t t ' v a r sak må av17göras efter t v å eller t r e vittnens utsago'. Lyssnar h a n icke till dem, så säg det till församlingen. L y s s n a r h a n ej heller till församlingen, så v a r e han för dig såsom en hedning och 18en publikan. 1 Sannerligen säger jag eder: Allt vad I binden på jorden, det skall v a r a bundet i himmelen; och allt v a d I lösen på jorden, det skall v a r a löst i himmelen. 19 Ytterligare säger jag eder, a t t om t v å av eder h ä r på jorden komma överens a t t bedja om något, vad det v a r a må, så skall det beskäras dem av min F a d e r , som är i him2omelen. T y v a r t v å eller t r e äro församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.» 21 D å t r ä d d e P e t r u s fram och sade till honom: » H e r r e , huru många gånger skall jag förlåta min broder, om han 22 försyndar sig mot mig? Ä r sju gånger nog?»1 Jesus svarade honom: »Jag säger dig: Icke sju gånger, u t a n sjuttio gånger sju gånger.» 269

Tjuguandra

söndagen

efter

AFTONSÄNG:

Trefaldighe

Ef. 4: 3o—3a.

Bedröven icke Guds Helige

Ande

BRÖDER. Bedröven icke Guds helige Ande, vilken I haven undfått såsom ett insegel, för förlossningens dag. All bitterhet och häftighet och vrede, allt skriande och3i smädande, ja, allt vad ondska heter v a r e fjärran ifrån eder. V å r e n i stället goda och barmhärtiga mot v a r a n d r a , och för-3: låten v a r a n d r a , såsom Gud i Kristus h a r förlåtit eder. JMLINA

II. HÖGMÄSSA:

Mark. 4: 21 — 2 5 .

Det mått som I maten med

JE 'ESUS

SADE till de tolv: »Icke tager man väl fram ett ljus, för a t t det skall sättas under skäppan eller under bänken; man gör det ju, för a t t det skall sättas p å ljusstaken. Ty intet är fördolt, utom för a t t det skall bliva uppenbarat; 22 ej heller h a r något blivit undangömt, utom för a t t det skall komma i dagen. O m någon h a r öron till a t t höra, så höre han.» 23 O c h han sade till dem: »Akten p å vad I hören. Med24 det m å t t som I maten med skall ock mätas å t eder, och ännu mer skall bliva eder tilldelat. T y den som har, åt ho- 2 5 nom skall v a r d a givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.» AFTONSÄNG: 1 Tess. 5: 14—23. Inbördes samtal och broderligt tröstande

K.

ARE BRODER, vi bjuda eder: Förmanen de oordentliga, uppmuntren de klenmodiga, tagen eder an de svaga, visen tålamod mot v a r man. Sen till, a t t ingen vedergällenö någon med ont för ont; faren fastmer alltid efter a t t göra vad gott är mot v a r a n d r a och mot v a r man. V å r e n alltid glada. Bedjen oavlåtligen. Tacken Gud i 16, ij alla livets förhållanden. T y a t t I så gören är Guds vilja i 270

Bikt

och

avlösning

20 Kristus Jesus. Utsläcken icke Anden, förakten icke pro22fetiskt tal, 1 men proven allt, behållen vad gott är, 1 avhållen eder från allt ont, a v vad slag det v a r a må. M e n fridens Gud själv helge eder till hela eder varelse, 23 så a t t hela eder ande och eder själ och eder kropp finnas bevarade ostraffliga vid v å r H e r r e s , Jesu Kristi, tillkommelse. BÖN O H e r r e Gud, barmhärtige Fader, du som sänt din Son, Jesus Kristus, i världen, att lösa det av synden bundna, och som genom honom givit dina apostlar nycklarnas makt. V i bedja dig: Giv oss att se och känna vår synd, att ångra och bekänna den och att begära varandras förlåtelse, och gör oss redobogna att, såsom du förlåter oss vad vi brutit, förlåta dem oss skyldiga äro, så att vi genom din Helige Ande vinna vår broder. Amen.

TJUGUTREDJE SÖNDAGEN TREFALDIGHET

EFTER

Det himmelska medborgarskapet och det jordiska KOLLEKTBÖN O H e r r e Gud, du som vet, att vi arma människor äro insnärjda i synder. Lös oss, av barmhärtighet, ur deras garn, och helga oss a t t i vårt jordiska kall med nya hjärtan tjäna ditt himmelska rike. Genom din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen.

EPISTEL:

Fil. 3 : 17—4: 1.

Medborgarskap

i himmelen

J\^ÄRE BRÖDER, våren mina efterföljare, och sen på dem som v a n d r a p å samma sätt som jag, eftersom I ju ha18 ven oss till föredöme. T y det ä r såsom jag ofta h a r sagt eder och nu å t e r måste säga under t å r a r : många v a n d r a så271

Tjugutredje

söndagen

efter

Trefaldighet

som fiender till Kristi kors, 1 och deras ände är fördärv; d e J 9 hava buken till sin Gud och söka sin ä r a i det som ä r deras skam, och deras sinne ä r vänt till det som hör jorden till. V i åter h a v a v å r t medborgarskap i himmelen, och därifrån 20 vänta vi ock H e r r e n Jesus Kristus såsom F r ä l s a r e , vilken 21 skall så förvandla v å r förnedringskropp, a t t den bliver lik hans härlighetskropp — genom den kraft varmed han ock kan underlägga sig allt. D ä r f ö r , mina älskade och efterlängtade bröder, min glädje4:1 och min krona, stan fasta i H e r r e n med detta sinne, I mina älskade. EVANGELIUM:

Matt. 22: i5—22.

Skattepenningen ID DEN TIDEN gingo fariséerna bort och fattade det Vn beslutet a t t de skulle söka snärja Jesus genom något hans ord. O c h de sände till honom sina lärjungar, tillika med 16 herodianerna, och läto dem säga: » M ä s t a r e , vi veta a t t du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan a t t fråga efter någon; t y du ser icke till personen. S å säg oss 17 då: V a d synes dig? Ä r det lovligt a t t giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?» M e n Jesus märkte deras ondska 18 och sade: »Varför söken I a t t snärja mig, I skrymtare? 1 Låten mig se skattepenningen.» D å lämnade de fram t i l l i 9 honom en penning. 1 D ä r e f t e r frågade h a n dem: »Vems bild20 och överskrift är detta?» 1 D e s v a r a d e : »Kejsarens.» D å sade21 han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.» N ä r de hörde detta, förundrade de 22 sig. O c h de lämnade honom och gingo sin väg. I. HÖGMÄSSA:

Matt. 7: 12.

Den gyllene regeln

I

'ESUS SADE till sina lärjungar: »Allt vad I viljen a t t människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem; t y detta är lagen och profeterna.» 272

Det

himmelska

medborgarskapet

AFTONSÄNG:

och

det

jordiska

i Kor. 7: 2 9 - 3 i .

Obunden av det jordiska

M

INA BRÖDER, det säger jag: Tiden är kort; därför må härefter de som h a v a hustrur v a r a såsom hade de inga, 1 3o och de som g r å t a såsom gräte de icke, och de som glädja sig såsom gladde de sig icke, och de som köpa något såsom 3i finge de icke behålla det, och de som bruka denna världen såsom gjorde de icke något bruk a v den. Ty den nuvarande världsordningen går mot sitt slut. II. HÖGMÄSSA:

Matt. i 5 : 1—9.

Guds bud och människors

stadgar

FARISÉER OCH SKRIFTLÄRDE från Jerusalem kom2 mo till Jesus och sade: »Varför ö v e r t r ä d a dina lärjungar de äldstes stadgar? D e två ju icke sina händer, när de skola äta.» 1 3 M e n han svarade och sade till dem: »Varför överträden I 4 själva Guds bud, för edra stadgars skull? Gud h a r ju sagt: ' H e d r a din fader och din moder' och: ' D e n som smädar sin 5 fader eller sin moder, han skall döden dö.' M e n I sägen, a t t om någon säger till sin fader eller sin moder: ' V a d du av mig kunde hava fått till hjälp, det giver jag i stället såsom offergåva', då behöver han alls icke h e d r a sin fader eller sin moder. 61 haven så gjort Guds budord om intet, för edra stadgars skull. 71 skrymtare, r ä t t profeterade E s a i a s om eder, när han sade: 8 ' D e t t a folk ä r a r mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt ifrån mig; 9 och fåfängt dyrka de mig, eftersom de läror de förkunna äro människobud.'» AFTONSÄNG:

Rom. i 3 : 1—7.

Den kristne och den jordiska

överheten

AVJLINA BRÖDER. V a r och en vare underdånig den överhet som han h a r över sig. T y ingen överhet finnes, som icke ä r av Gud; all överhet som finnes ä r förordnad av 18—4,04^7

^S

Tjugufjärde

söndagen

efter

Trefaldighet

Gud. Därför, den som sätter sig upp mot överheten, han 2 står emot vad Gud har förordnat; -men de som stå emot detta, de skola få sin dom. Ty de som hava väldet äro till 3 skräck, icke för dem som göra vad gott är, utan för dem som göra vad ont är. Vill du vara utan fruktan för överheten, så gör vad gott är; du skall då bliva prisad av den,1 ty överheten är en Guds tjänare, dig till fromma. Men gör4 du vad ont är, då må du frukta; ty överheten bär icke svärdet förgäves, utan är en Guds tjänare, en hämnare, till att utföra vredesdomen över den som gör vad ont är. Därför 5 måste man vara den underdånig, icke allenast för vredesdomens skull, utan ock för samvetets skull. Fördenskull be-6 talen I ju ock skatt; ty överheten förrättar Guds tjänst och är just för detta ändamål ständigt verksam. Så given åt alla vad I aren dem skyldiga: skatt åt den 7 som skatt tillkommer, tull åt den som tull tillkommer, fruktan åt den som fruktan tillkommer, heder åt den som heder tillkommer. BÖN O H e r r e Gud, himmelske Fader, du som både har skänkt oss v å r t jordiska fädernesland och av nåd har kallat oss till medborgare i ditt eviga rike. V i bedja dig: Bevara oss för skada och fördärv, och giv oss frid och endräkt, föröka bland oss kärleken till sanning och rättfärdighet, välsigna dem som äro satta a t t styra vårt folk, och led deras rådslag efter din heliga vilja, så att vi må vandra i din fruktan och slutligen hinna fram till det r ä t t a fäderneslandet i himmelen. Amen.

TJUGUFJÄRDE SÖNDAGEN TREFALDIGHET Uppståndelsen och det eviga livet KOLLEKTBÖN O allsmäktige, evige Gud. L å t barmhärtighet vederfaras oss arma syndare, så att vi, som icke hava förtjänat annat än straff, icke må få erfara din stränga rätt, utan din milda nåd. Genom din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen. 274

EFTER

Uppståndelsen

och

EPISTEL:

Korsfästa

det

eviga

livet

Rom. 6: 3—11.

och levande med

Kristus

VETEN I ICKE, käre bröder, att vi alla som h a v a blivit döpta till Kristus Jesus, vi h a v a blivit döpta till hans 4 död? O c h vi h a v a så, genom detta dop till döden, blivit begravna med honom, för att, såsom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet, också vi skola v a n d r a 5 i ett nytt väsende, i liv. T y om vi hava vuxit samman med honom genom en lika död, så skola vi ock v a r a samman6 vuxna med honom genom en lika uppståndelse. V i veta ju detta, a t t v å r gamla människa h a r blivit korsfäst med honom, för a t t syndakroppen skall göras om intet, så a t t vi 7 icke mer tjäna synden. T y den som är död, han ä r friad 8 ifrån synden. H a v a vi nu dött med Kristus, så t r o vi a t t 9 vi ock skola leva med honom, 1 eftersom vi veta a t t Kristus, sedan han h a r uppstått från de döda, icke mer dör; döden lorader icke mer över honom. T y hans död v a r en död från synden en gång för alla, men hans liv ä r ett liv för Gud. ii Så mån ock I hålla före a t t I a r e n döda från synden och leven för Gud, i Kristus Jesus.

EVANGELIUM:

Jairi

Matt. 9: 18—26.

dotter

JESUS talade till folket trädde en synagogföreståndare fram och föll ned för honom och sade: »Min dotter h a r just nu dött, men kom och lägg din hand på 19henne, så bliver hon åter levande.» D å stod Jesus upp och följde honom med sina lärjungar. 20 M e n en kvinna, som i tolv å r hade lidit av blodgång, närmade sig honom bakifrån och rörde vid hörntofsen p å 21 hans mantel. 1 Ty hon sade vid sig själv: »Om jag allenast 22 får r ö r a vid hans mantel, så bliver jag hulpen.» D å vände Jesus sig om, och n ä r han fick se henne, sade han: »Var vid gott mod, min dotter; din t r o h a r hjälpt dig.» O c h kvinnan v a r hulpen från den stunden. JVLEDAN

T jugufjä

r d e söndagen

ef ter

Tr

efaldighet

När Jesus sedan kom in i föreståndarens hus och fick se 23 flöjtbiåsarna och folket som höjde klagolåt,1 sade han: »Gån24 bort härifrån; ty flickan är icke död, hon sover.» Då hånlogo de åt honom. Men sedan folket hade blivit utvisat, 25 gick han in och tog flickan vid handen. Då stod hon vipp. Och ryktet härom gick ut över hela det landet. 26

HÖGMÄSSA: Joh. 6: 37—40. Den som kommer till mig skall jag sannerligen icke kasta ut

M

fESUS SADE till folket: »Allt vad min Fader giver mig, det kommer till mig; och den som kommer till mig, honom skall jag sannerligen icke kasta ut. Ty jag har kommit ned 38 från himmelen, icke för att göra min vilja, utan för att göra dens vilja, som har sänt mig. Och detta är dens vilja, som39 har sänt mig, att jag icke skall låta någon enda gå förlorad av dem som han har givit mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen. Ja, detta är min Faders vilja, 40 att var och en som ser Sonen och tror på honom, han skall hava evigt liv, och att jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.»

AFTONSÅNG: 1 Kor. i5: 35—49. Det oförgängliga livet i Kristus

Mi ANA BRÖDER.

Någon torde fråga: »På vad sätt uppstå då de döda, och med hurudan kropp skola de träda fram?»1 Du oförståndige 1 Det frö du sår, det får ju icke liv, 36 om det icke först har dött. Och när du sår, då är det du37 sår icke den växt som en gång skall komma upp, utan ett naket korn, kanhända ett vetekorn, kanhända något annat. Men Gud giver det en kropp, en sådan som han vill, och åt38 vart frö dess särskilda kropp. Icke allt kött är av samma39 slag, utan människors har sin art, boskapsdjurs kött en annan art, fåglars kött åter en annan, fiskars återigen en annan. Så finnas ock både himmelska kroppar och jordiska kroppar, 40 276

Uppståndelsen

och

det

eviga

livet

men de himmelska kropparnas härlighet är av ett slag, de 41 jordiska kropparnas av ett annat slag. E n härlighet h a r solen, en annan härlighet h a r månen, åter en annan härlighet h a v a stjärnorna; ja, den ena stjärnan är icke lik den 42 a n d r a i härlighet. — Så ä r det ock med de dödas uppståndelse: vad som bliver sått förgängligt, det uppstår oför43 gängligt; vad som bliver sått i ringhet, det uppstår i härlighet; 44 vad som bliver sått i svaghet, det uppstår i kraft; h ä r sås en »själisk» kropp, där uppstår en andlig kropp. S å visst som det finnes en »själisk» kropp, så visst finnes det ock en 45 andlig. 1 S å är ock skrivet: »Den första människan, Adam, blev en levande varelse med själ.» D e n siste A d a m åter 46 blev en levandegörande ande. M e n icke det andliga är det 47första, utan det »själiska»; sedan kommer det andliga. D e n första människan v a r av jorden och jordisk, den andra 48människan är av himmelen. S å d a n som den jordiska var, sådana ä r o ock de jordiska; och sådan som den himmelska 49 är, sådana äro ock de himmelska. O c h såsom vi h a v a burit den jordiskas gestalt, så skola vi ock b ä r a den himmelskas gestalt. II. HÖGMÄSSA: Luk. 20: 27—40. Den nya tidsålderns barn VlD DEN TIDEN trädde några sadducéer fram och ville p å s t å a t t det icke gives någon uppståndelse. D e s s a frågade 28honom1 och sade: » M ä s t a r e , M o s e s h a r givit oss den föreskriften, a t t om någon h a r en broder som är gift, men dör barnlös, så skall han taga sin broders hustru till ä k t a och 29 skaffa avkomma å t sin broder. N u voro h ä r sju bröder. 3oDen förste tog sig en hustru, men dog barnlös. 1 D å tog den 3i andre i ordningen henne 1 och därefter den tredje; sammalunda alla sju. M e n de dogo alla, u t a n a t t någon av dem s,33 lämnade b a r n efter sig. Slutligen dog ock hustrun. Vilken a v dem skall då vid uppståndelsen få kvinnan till hustru? 34 D e hade ju alla sju tagit henne till hustru.» 1 Jesus svarade dem: »Med den nuvarande tidsålderns b a r n ä r det så, a t t 35 män taga sig hustrur, och hustrur givas åt män; men de 277

Tjugufjärde

söndagen

efter

Trefaldig

het

som bliva aktade värdiga a t t få del i den nya tidsåldern och i uppståndelsen från de döda, med dem är det så, a t t varken män taga sig hustrur, eller hustrur givas å t män. D e kunna ju ej heller mer dö; t y de äro lika änglarna och36 ä r o Guds söner, eftersom de h a v a blivit delaktiga a v uppståndelsen. M e n a t t de döda uppstå, det h a r ock M o s e s , s 7 p å det ställe där det talas om törnbusken, givit till känna, n ä r han kallar H e r r e n ' A b r a h a m s Gud och Isaks G u d och Jakobs Gud'; och han ä r en G u d icke för döda, u t a n för38 levande, t y för honom leva alla.» D å svarade några av de 39 skriftlärde och sade: » M ä s t a r e , du h a r t a l a t rätt.» De40 dristade sig nämligen icke a t t vidare ställa någon fråga p å honom.

AFTONSÄNG:

2 Kor. 5: 1 — 10.

Vi vandra här i tro, icke i

åskådning

JYLlNA BRÖDER. V i veta, a t t om v å r kroppshydda, v å r jordiska boning, nedbrytes, så h a v a vi en byggnad som kommer från Gud, en boning som icke är gjord med händer, en evig boning i himmelen. D ä r f ö r sucka vi ju ock av läng-2 t a n a t t få överkläda oss med v å r himmelska hydda; t y h a v a 3 vi en gång iklätt oss denna, skola vi sedan icke komma a t t befinnas nakna. Ja, vi som ännu leva h ä r i kropps-4 hyddan, vi sucka och ä r o betungade, eftersom vi skulle vilja undgå a t t avkläda oss och i stället få överkläda oss, så a t t det som är dödligt bleve uppslukat av livet. O c h 5 den som h a r berett oss till just detta, det är Gud, som till en underpant h a r givit oss Anden. S å äro vi då alltid vid gott mod. V i veta väl a t t vi äro 6 b o r t a ifrån H e r r e n , så länge vi äro hemma i kroppen; ty7 vi v a n d r a h ä r i tro och icke i åskådning. M e n vi ä r o vid 8 gott mod och skulle helst vilja flytta bort ifrån kroppen och komma hem till H e r r e n . D ä r f ö r söka vi ock v å r ä r a i att9 v a r a honom till behag, v a r e sig vi ä r o hemma eller borta. T y vi måste alla, sådana vi ä r o , t r ä d a fram inför Kristi 10 domstol, för a t t v a r och en skall få igen sitt jordelivs gärningar, alltefter som han h a r handlat, v a r e sig han h a r gjort gott eller ont. 278

Uppståndelsen

och

det

eviga

livet

BÖN O allsmäktige, evige Gud, du som genom din Son skänker oss löftet om uppståndelse, liv och oförgänglighet. Vi bedja dig: Giv genom din Helige Ande att vi alltid förbliva i Kristus och i allt djupare gemenskap med honom renas från falska tankar och själviska begär, så a t t vi icke varda förtorkade grenar i honom, det heliga vinträdet, utan bära god frukt och i stilla och stadig tro på Kristi kors och uppståndelse lämna världen. Amen.

T J U G U F E M T E S Ö N D A G E N T R E F A L D I G H E T De yttersta

E F T E R

tingen

KOLLEKTBÖN H e r r e , vår Gud. V i bedja dig: Uppväck vår håg och vilja, så a t t vårt liv bär frukt i goda gärningar och din mäktiga nåd alltmer varder bland oss förspord. Genom din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen.

EPISTEL:

Herrens

i Tess. 4: i 3 — 1 8 .

tillkommelse

JLX^ARE BRÖDER, vi vilja icke lämna eder i okunnighet om huru det förhåller sig med dem som avsomna, för a t t I icke skolen sörja såsom de a n d r a , de som icke h a v a något 14hopp. T y lika visst som Jesus, såsom vi t r o , h a r dött och h a r uppstått, lika visst skall ock Gud genom Jesus föra dem i5som ä r o avsomnade fram jämte honom. Såsom ett ord från H e r r e n säga vi eder nämligen detta, a t t vi som leva och lämnas k v a r till H e r r e n s tillkommelse ingalunda skola kom279

Tjugufemte

söndagen

efter

Trefaldighet

ma före dem som ä r o avsomnade. Ty H e r r e n skall själv 16 stiga ned från himmelen, och ett maktbud skall ljuda, en överängels röst och en Guds basun. O c h först skola de i Kristus döda uppstå; sedan skola vi som då ännu leva och 1 7 h a v a lämnats kvar bliva jämte dem bortryckta på skyar upp i luften, H e r r e n till mötes; och så skola vi alltid få v a r a hos Herren. S å trösten nu v a r a n d r a med dessa ord. 18

EVANGELIUM: Matt. 24: i5—28. Förödelsens styggelse VlD DEN TIDEN sade Jesus till sina lärjungar: » N ä r I fån se 'förödelsens styggelse', om vilken är t a l a t genom profeten Daniel, stå p å helig plats —• den som läser detta, han give akt därpå —• då må de som äro i Judeen fly 16 bort till bergen, och den som är på t a k e t må icke stiga ned 17 för a t t h ä m t a vad som finnes i hans hus, och den som ä r 18 ute p å marken må icke v ä n d a tillbaka för a t t h ä m t a sin mantel. O c h ve dem som ä r o havande, eller som giva di 19 p å den tiden! M e n bedjen a t t eder flykt icke må ske om20 vintern eller p å sabbaten. T y då skall det bliva 'en stor 21 vedermöda, vars like icke h a r förekommit alltifrån världens begynnelse intill nu', ej heller någonsin skall förekomma. O c h om den tiden icke bleve förkortad, så skulle intet kött 22 bliva frälst; men för de utvaldas skull skall den tiden bliva förkortad. O m någon då säger till eder: 'Se h ä r är Messias', eller: 23 ' D ä r är han', så tron det icke. 1 T y människor som falske-24 ligen säga sig v a r a Messias skola uppstå, s å ock falska profeter, och de skola göra stora tecken och under, för att, om möjligt, förvilla jämväl de utvalda. Jag har nu sagt eder 25 det förut. 1 D ä r f ö r , om man säger till eder: 'Se, han ä r i26 öknen', så gån icke ditut, eller: ' S e , h a n ä r inne i huset', så t r o n det icke. T y såsom ljungelden, n ä r den går ut från 27 öster, synes ända till väster, så skall Människosonens tillkommelse vara. —• D ä r åteln är, dit skola rovfåglarna för-28 samla sig.» 280

De yttersta

tingen

I. HÖGMÄSSA:

Luk. i 3 : 22—3o.

År det allenast få som bliva frälsta JESUS VANDRADE från stad till stad och från by till by och undervisade folket, under det a t t han fortsatte sin 23färd till Jerusalem. 1 O c h någon frågade honom: » H e r r e , ä r det allenast få som bliva frälsta?» D å svarade h a n dem: 24»Kämpen för a t t komma in genom den trånga dörren; t y många, säger jag eder, skola försöka a t t komma in och skola 25 dock icke förmå det. O m husbonden h a r s t å t t upp och tillslutit dörren, och I sedan kommen och ställen eder därutanför och klappen på dörren och sägen: ' H e r r e , låt upp för oss', så skall han svara och säga till eder: 'Jag vet icke 26varifrån I aren.' 1 O c h I skolen då säga: ' V i h a v a ju ätit och druckit med dig, och du h a r undervisat på v å r a gator.' 1 27 M e n h a n skall s v a r a : 'Jag säger eder: Jag vet icke varifrån 281 aren; gån bort ifrån mig, alla I ogärningsmän.' D ä r skall då bliva gråt och tandagnisslan, när I fån se A b r a h a m , I s a k och Jakob och alla profeterna v a r a i Guds rike, men finnen 29 eder själva utkastade. Ja, människor skola komma från öster och väster, från norr och söder och bliva bordsgäster 3oi Guds rike. O c h se, då skola somliga som äro de sista bliva de första, och somliga som äro de första bliva de sista.» AFTONSÄNG:

Kristus

2 Tess. 2: 1 — 12.

och

Antikrist

JL FRÅGA OM v å r H e r r e s , Jesu Kristi, tillkommelse, och huru vi skola församlas till honom, bedja vi eder, k ä r e 2 bröder, 1 a t t I icke —• vare sig genom någon »andeingivelse» eller p å grund av något ord eller något brev, som förmenas komma från oss — så hastigt låten eder bringas ur fattningen och förloren besinningen, som om H e r r e n s dag r e d a n sstode för dörren. L å t e n ingen bedraga eder p å v a d sätt det v a r a må. T y först måste avfallet h a v a skett och »Laglös4hetens människa», fördärvets man, h a v a t r ä t t fram, 1 veder281

Tjugufemte

söndagen

efter

Trefaldighet

sakaren, som upphäver sig över allt v a d gud heter, och allt som kallas heligt, så a t t h a n tager sitt säte i Guds tempel och föregiver sig v a r a Gud. Kommen I icke ihåg a t t jags sade eder detta, medan jag ännu v a r hos eder? O c h I veten6 vad det ä r som nu håller honom tillbaka, så a t t h a n först n ä r hans tid ä r inne kan t r ä d a fram. R e d a n är ju laglös- 7 hetens hemlighet verksam; allenast måste den som ännu håller tillbaka först skaffas ur vägen. Sedan skall »den Lag-8 löse» t r ä d a fram, och honom skall d å H e r r e n Jesus döda med sin muns a n d a och tillintetgöra genom sin tillkommelses uppenbarelse •— honom som efter S a t a n s tillskyndelse k o m - 9 mer med lögnens alla kraftgärningar och tecken och under 1 och med orättfärdighetens alla bedrägliga konster, för å t t i o bedraga dem som gå förlorade, till straff därför a t t de icke gåvo kärleken till sanningen rum, så a t t de kunde bliva frälsta. D ä r f ö r sänder ock Gud över dem villfarelsens 11 makt, så a t t de s ä t t a tro till lögnen, 1 för a t t de skola bliva 12 dömda, alla dessa som icke h a v a satt t r o till sanningen, u t a n funnit behag i orättfärdigheten. II. HÖGMÄSSA: Matt. 24: 1 — 14. Den yttersta

tidens vånda

JESUS GICK UT ur helgedomen. H a n s lärjungar trädde då fram och bådo honom giva akt på helgedomens byggnader. 1 D å svarade h a n och sade till dem: »Ja, I sen nu allt detta; 2 men sannerligen säger jag eder: H ä r skall icke lämnas sten p å sten; allt skall bliva nedbrutet.» N ä r h a n sedan s a t t p å Oljeberget, t r ä d d e hans lärjungar3 fram till honom, medan de voro allena, och sade: »Säg oss n ä r detta skall ske, och v a d som bliver tecknet till din tillkommelse och tidens ände.» D å svarade Jesus och sade till dem: 4 »Sen till, a t t ingen förvillar eder. 1 T y många skola komma 5 under mitt namn och säga: ' J a g ä r M e s s i a s ' och skola förvilla många. O c h I skolen få höra krigslarm och rykten6 om krig; sen då till, a t t I icke förloren besinningen, t y sådant måste komma, men därmed ä r ännu icke änden inne. Ja, folk skall r e s a sig upp mot folk och rike mot rike, och 7 282

De yttersta

tingen

det skall bliva hungersnöd och jordbävningar på den ena 8 orten efter den andra; men allt detta är allenast begynnelD å skall man prisgiva eder till 9 sen till 'födslovåndorna'. misshandling, och man skall dräpa eder, och I skolen bliva i o hatade av alla folk, för mitt namns skull. Och då skola många komma på fall, och den ene skall förråda den andre, ii och den ene skall hata den andre. Och många falska proi 2 feter skola uppstå och skola förvilla många. Och därigenom att laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta i3kallna. Men den som är ståndaktig intill änden, han skall 14 bliva frälst. Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen, till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma.» AFTONSÄNG:

1 Tess. 5: 2 — 10.

Kristus har dött för att vi skola leva JVA-INA BRÖDER. I veten själva nogsamt att Herrens 3dag kommer såsom en tjuv om natten. 1 Bäst de säga: »Allt står väl till, och ingen fara är på färde», då kommer plötsligt fördärv över dem såsom födslovåndan över en havande 4kvinna, och de skola förvisso icke kunna fly undan. Men I, käre bröder, I leven icke i mörker, så att den dagen kan 5 komma över eder såsom en tjuv; I aren ju alla ljusets barn och dagens barn. Ja, vi höra icke natten eller mörkret till; 6 låtom oss alltså icke sova såsom de andra, utan låtom oss D e som sova, de sova om natten, 7 vaka och vara nyktra. och de som dricka sig druckna, de äro druckna om natten; 8 men vi som höra dagen till, vi må vara nyktra, iklädda trons och kärlekens pansar, med frälsningens hopp såsom hjälm. T 9 y Gud har icke bestämt oss till att drabbas av vrede, utan , o till att vinna frälsning genom vår Herre, Jesus Kristus, 1 som har dött för oss, på det att vi må leva tillika med honom, vare sig vi ännu äro vakna eller vi äro avsomnade. BÖN O H e r r e Gud, himmelske Fader, du som genom din Son, vår Frälsare, berett dina lärjungar på de yttersta tidernas vånda och givit dem del i det rike, som icke kan bäva. 283

Tjugusjätte

söndagen

efter

Trefaldighet

V i bedja dig: Giv oss att varken förhävas, när världens gång synes båda ett lyckorike på jorden, eller förtvivla, när världens trygghet plötsligt förbytes i förödelse, och ångest överfaller folken, utan ångra vår synd, och i förtröstan på Frälsarens osvikliga löften stå fasta, bidande hans tillkommelses stora dag. Amen.

T J U G U S J Ä T T E S Ö N D A G E N T R E F A L D I G H E T

E F T E R

Vår domare och Frälsare KOLLEKTBÖN O H e r r e Gud. Regera med din Helige Ande v å r a hjärtan och samveten, så att vi alltid betänka, att din rättvisa dom förestår, och därigenom uppväckas till att, medan nådens tid varar, söka ditt rike och din rättfärdighet. Genom din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen.

EPISTEL:

Nya

2 Petr. 3: 8—13.

himlar och en ny jord

JVLlNA ÄLSKADE. E t t vare icke fördolt för eder, detta, a t t »en dag är för H e r r e n såsom tusen år, och tusen å r såsom en dag». H e r r e n fördröjer icke uppfyllelsen a v 9 sitt löfte, såsom somliga mena a t t h a n fördröjer sig. M e n han ä r långmodig mot eder, eftersom h a n icke vill a t t någon skall förgås, utan a t t alla skola vända sig till bättring. M e n H e r r e n s dag skall komma såsom en tjuv, och då io skola himlarna med dånande hast förgås, och himlakropp a r n a upplösas av hetta, och jorden och de verk som ä r o d ä r p å brännas upp. Eftersom nu allt detta sålunda går t i l l n sin upplösning, hurudana boren icke I då v a r a i helig vandel och gudsfruktan, medan I förbiden och påskynden Guds dags 12 284

Vår

domare

och

Frälsare

tillkommelse, varigenom himlar skola upplösas av eld, och 13himlakroppar smälta av hetta! Men »nya himlar och en ny jord», där rättfärdighet bor, förbida vi efter hans löfte. EVANGELIUM: Joh. 5: 22 — 29. Uppståndelsen till liv och till dom

T JESUS SADE till judarna: »Fadern dömer icke någon, 3 utan all dom har han överlåtit åt Sonen,1 för att alla skola 2 ära Sonen såsom de ära Fadern. Den som icke ärar Sonen, han ärar icke heller Fadern, som har sänt honom. 24 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som hör mina ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer icke under någon dom, utan har övergått 25 från döden till livet. Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den stund kommer, ja, den är redan inne, då de döda skola höra Guds Sons röst, och de som höra den skola bliva le26 vande. Ty såsom Fadern har liv i sig själv, så har han ock 27 givit åt Sonen att hava liv i sig själv. Och han har givit honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson.1 28 Förundren eder icke över detta. Ty den stund kommer, då 29 alla som äro i gravarna skola höra hans röst1 och gå ut ur dem: de som hava gjort vad gott är skola uppstå till liv, och de som hava gjort vad ont är skola uppstå till dom.» I. HÖGMÄSSA: Mark. i3: 3i— 37. Det fasta ordet och den fördolda stunden

JM

'ESUS SADE till sina lärjungar: »Himmel och jord skola 32 förgås, men mina ord skola icke förgås. Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke änglarna i himmelen, icke ens Sonen •— ingen utom Fadern. 35 Tagen eder till vara, vaken; ty I veten icke när tiden är 54 inne. Såsom när en man reser utrikes och lämnar sitt hus och giver sina tjänare makt och myndighet däröver, åt var och en hans särskilda syssla, och därvid ock bjuder port35 väktaren att vaka,1 likaså bjuder jag eder: Vaken; ty I ve285

Tjugusjätte

söndagen

efter

Trefaldighet

ten icke n ä r husets herre kommer, om han kommer på aftonen eller vid midnattstiden eller i hanegället eller på morgonen; vaken, så a t t han icke finner eder sovande, när han 36 oförtänkt kommer. M e n vad jag säger till eder, det säger 37 jag till alla: Vaken!» AFTONSÄNG: Ps. i 3 9 : 1 — 12, 2 3, 24. Vart skall jag

fly

±L*N PSALM från Israel. H e r r e , du u t r a n n s a k a r mig och känner mig. E v a d jag sitter 2 eller uppstår, vet du det; du förstår mina t a n k a r fjärran ifrån. E v a d jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina 3 vägar ä r du förtrogen. Ty förrän etk. ord ä r p å min tunga, se, 4 så känner du, H e r r e , det till fullo. D u omsluter mig p å a l l a s sidor och håller mig i din hand. E n sådan kunskap är mig allt- 6 för underbar; den ä r mig för hög, jag kan icke begripa den. V a r t skall jag gå för din Ande, och v a r t skall jag fly för 7 ditt ansikte? F o r e jag upp till himmelen, så är du där, och 8 bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. T o g e 9 jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning y t t e r s t i havet, så skulle också där din hand leda mig och din högra 10 hand fatta mig.1 O c h om jag sade: » M ö r k e r må betäcka m i g n och ljuset bliva n a t t omkring mig», så skulle själva m ö r k r e t s icke v a r a mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle v a r a såsom ljuset. U t r a n n s a k a mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig 2 3 och känn mina tankar, 1 och se till, om jag ä r stadd p å en 24 olycksväg, och led mig p å den eviga vägen. II. HÖGMÄSSA: Matt. 24: 35—44. Överraskningarnas

dag

JESUS SADE till sina lärjungar: »Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås. M e n om den da-36 gen och den stunden vet ingen något, icke ens änglarna i himmelen, ingen utom F a d e r n allena. 286

Vår

domare

och

Frälsare

37 Ty såsom det skedde p å N o a s tid, så skall det ske vid 38 Människosonens tillkommelse. Såsom människorna levde p å den tiden, före floden: de åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag då N o a 39 gick in i arken; och de visste av intet, förrän floden kom och tog dem allasammans bort — så skall det ske vid M ä n n i s k o 40 sonens tillkommelse. D å skola t v å män v a r a tillsammans ute p å marken; en skall bliva upptagen, och en skall lämnas kvar. 41 T v å kvinnor skola mala p å samma kvarn; en skall bliva upp42 tagen, och en skall lämnas kvar. V a k e n fördenskull; t y I 43 veten icke vilken dag eder H e r r e kommer. M e n det förstån I väl, att om husbonden visste under vilken n a t t v a k t tjuven skulle komma, så v a k a d e han och tillstadde icke a t t någon 44bröt sig in i hans hus. V å r e n därför ock I r e d o ; t y i en stund då I icke vanten det skall Människosonen komma.» AFTONSÅNG:

Den klara

Uppb. 22: 10—17, 20.

morgonstjärnan

±±ERRENS ÄNGEL sade till mig, Johannes: »Göm icke under något insegel de profetians ord som stå i denna bok; 11 t y tiden ä r nära. M å den som är orättfärdig fortfara a t t öva sin orättfärdighet, och den som är oren a t t orena sig. S å ock den som ä r rättfärdig, han fortfare a t t öva sin r ä t t 12 färdighet, och den som är helig a t t helga sig. Se, jag kommer snart och h a r med mig min lön, för a t t vedergälla v a r i3och en efter som hans gärningar äro. Jag ä r A och O , den 14 förste och den siste, begynnelsen och änden. Saliga äro de som t v å sina kläder för a t t få r ä t t a t t ä t a av livets t r ä d och i5att gå in i staden genom dess portar. M e n de som äro hundar och trollkarlar och otuktiga och d r å p a r e och avgudadyrkare, och alla som älska och göra lögn, de måste stanna därutanför.» 16 Jag, Jesus, h a r sänt min ängel för a t t i församlingarna vittna om detta för eder. Jag är telningen från D a v i d s r o t och kommen av hans släkt, jag ä r den k l a r a morgonstjär17nan.1 O c h Anden och bruden säga: »Kom.» O c h den som hör det, h a n säge: »Kom.» O c h den som törstar, h a n komme; ja, den som vill, h a n tage livets vatten för intet. 20 H a n som betygar detta säger: »Ja, jag kommer snart.» Amen. Kom, H e r r e Jesus! 287

Domsöndagen BÖN O H e r r e , Jesus Kristus, du som är vår Frälsare och även skall varda vår domare den stora dag och stund, som ingen, utom Fadern, känner. V i bedja dig: Giv att vi icke varda insnärjda av jordelivets omsorger och lockelser, utan vaka, bedja och strida, trogna det uppdrag du anförtrott oss, så a t t vi med fröjd må höra din röst och uppstå till ditt möte, förlitande oss på att dina nådelöften icke svika, och a t t intet skall förmå skilja oss från Guds kärlek, som han i dig bevisat oss. Kom, H e r r e Jesus 1 Amen.

D O MSÖNDAGEN Yttersta domen I NTR O ITU S Se, jag kommer snart och har med mig min lön, för att vedergälla var och en efter som hans gärningar äro. H e r r e , gå icke till doms med din tjänare, ty inför dig är ingen levande rättfärdig. KOLLEKTBÖN O H e r r e Gud. Giv a t t vi icke som de fåvitska jungfrur insomna i synden, utan alltid vaka och bedja, så a t t vi omsider, av din nåd, få ingå i den eviga härligheten. Genom din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen.

EPISTEL:

2 Tess. i : 3—10.

Barmhärtighet

och dom

Vi ÄRO PLIKTIGA att alltid tacka Gud för eder, käre bröder, såsom tillbörligt är, därför att eder tro så mäktigt tillväxer, och den kärlek I haven till varandra mer och mer förökas hos eder alla och hos envar av eder. Därför kunna 4 vi själva i Guds församlingar berömma oss av eder, i fråga 288

Yttersta

domen

om eder ståndaktighet och eder tro under alla edra förföljelser, och under de lidanden I masten uthärda. S å d a n t ä r ett vittnesbörd om a t t Guds dom bliver rättvis. S å skolen I a k t a s värdiga Guds rike; för dess skull är det ock som I 6 liden. Guds rättfärdighet kräver ju a t t de som vålla eder 7 lidande få lidande till vedergällning, men a t t I som u t s t å n lidanden fån hugnad tillsammans med oss, när H e r r e n Jesus 8 uppenbarar sig från himmelen med sin makts änglar, »i lågande eld», och låter straffet drabba dem som icke k ä n n a Gud, och dem som icke äro vår H e r r e Jesu evangelium ly9 diga. D e s s a skola då bliva straffade med evigt fördärv, bort undan H e r r e n s ansikte och hans överväldigande härlighet, i 0 n ä r h a n kommer för a t t förhärligas i sina heliga och visa sig underbar i alla dem som h a v a kommit till t r o ; ty det vittnesbörd vi h a v a framburit till eder haven I trott. S å skall ske på den dagen.

EVANGELIUM: Matt. 2 5: 31—46. Inför Kristi

domstol

N

lÄR MÄNNISKOSONEN kommer i sin härlighet, och alla änglar med honom, då skall han s ä t t a sig på sin härlig32 hets tron. O c h inför honom skola församlas alla folk, och han skall skilja dem ifrån v a r a n d r a , såsom en herde skiljer S3 fåren ifrån getterna. O c h fåren skall h a n ställa p å sin 34högra sida, och getterna p å den vänstra. D ä r e f t e r skall Konungen säga till dem som stå p å hans högra sida: »Kommen, I min F a d e r s välsignade, och tagen i besittning det 35rike som är tillrett å t eder från världens begynnelse. T y jag v a r hungrig, och I gåven mig a t t ä t a ; jag v a r törstig, och I gåven mig a t t dricka; jag v a r husvill, och I gåven mig 36härbärge, 1 naken, och I kladden mig; jag v a r sjuk, och I be3 7 sökten mig; jag v a r i fängelse, och I kommen till mig.» D å skola de rättfärdiga s v a r a honom och säga: »Herre, n ä r sågo vi dig hungrig och gåvo dig mat, eller törstig och gåvo dig 38 a t t dricka? O c h när sågo vi dig husvill och gåvo dig här3 9 bärge, eller naken och klädde dig? O c h n ä r sågo vi dig 40 sjuk eller i fängelse och kommo till dig?» D å skall Konungen s v a r a och säga till dem: »Sannerligen säger jag eder: V a d 19—410467

Domsöndagen

helst I haven gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det haven I gjort mot mig.» D ä r e f t e r skall han ock säga till dem som s t å p å h a n s 41 vänstra sida: »Gån bort ifrån mig, I förbannade, till den eviga elden, som ä r tillredd å t djävulen och hans änglar. Ty jag v a r hungrig, och I gåven mig icke a t t ä t a ; jag var42 törstig, och I gåven mig icke a t t dricka; jag v a r husvill, och43 I gåven mig icke härbärge, naken, och I kladden mig icke, sjuk och i fängelse, och I besökten mig icke.» D å skola 44 också de svara och säga: » H e r r e , n ä r sågo vi dig hungrig eller törstig eller husvill eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig icke?» D å skall han s v a r a dem och säga:45 »Sannerligen säger jag eder: V a d h e l s t I icke haven gjort mot en av dessa minsta, det haven I ej heller gjort mot mig.» O c h dessa skola då gå bort till evigt straff, men de rätt-46 färdiga till evigt liv.

I. HÖGMÄSSA: Matt. 2 5: 1 —13. De visa och de fåvitska

jungfrur

JESUS SADE till sina lärjungar: » D å skall det v a r a med himmelriket, såsom n ä r tio jungfrur togo sina lampor och gingo ut för a t t möta brudgummen. M e n fem av dem voro oförståndiga, och fem voro 2 förståndiga. D e oförståndiga togo väl sina lampor, men3 togo ingen olja med sig. D e förståndiga åter togo olja i 4 sina kärl, tillika med lamporna. D å nu brudgummen dröjde, 5 blevo de alla sömniga och somnade. M e n vid midnatts-6 tiden ljöd ett anskri: 'Se brudgummen kommer! G å n ut och möten honom.' D å stodo alla jungfrurna upp och redde t i l l 7 sina lampor. O c h de oförståndiga sade till de f ö r s t å n d i g a s 'Given oss av eder olja, t y v å r a lampor slockna.' 1 M e n de o förståndiga svarade och s a d e : ' N e j , den skulle ingalunda räcka till för både oss och eder. G å n hellre bort till dem som sälja, och köpen åt eder.' M e n n ä r de gingo bort för 10 a t t köpa, kom brudgummen, och de som voro redo gingo in med honom till bröllopet, och dörren stängdes igen. O m - n 290

Yttersta

domen

sider kommo ock de a n d r a jungfrurna och sade: ' H e r r e , 12herre, låt upp för oss.' 1 M e n han svarade och s a d e : ' S a n i3nerligen säger jag eder: Jag känner eder icke.' —• V a k e n fördenskull; ty I veten icke dagen, ej heller stunden.»

AFTONSÄNG:

i Kor. i 5 : 22 — 28.

Gud skall bliva allt i alla JVLlNA BRÖDER. Såsom i Adam alla dö, så skola ock 23i Kristus alla göras levande. M e n v a r och en i sin ordning: Kristus såsom förstlingen, därnäst, vid Kristi tillkommelse, 24 de som höra honom till. D ä r e f t e r kommer änden, då n ä r han överlämnar riket å t Gud och Fadern, sedan han från andevärldens alla furstar och alla väldigheter och makter 25 h a r tagit all deras makt. Ty h a n måste regera »till dess han h a r lagt alla sina fiender under sina fötter». 26 Sist bland hans fiender bliver ock döden berövad all sin 27 makt; t y »allt h a r han lagt under hans fötter». M e n när det heter a t t »allt är honom underlagt», då är uppenbarligen den undantagen, som h a r lagt allt under honom. 28 O c h sedan allt h a r blivit Sonen underlagt, då skall ock Sonen själv giva sig under den som h a r lagt allt under honom. O c h så skall Gud bliva allt i alla.

II. HÖGMÄSSA:

Matt. i 3 : 47—5o.

Noten i havet JESUS FRAMSTÄLLDE för sina lärjungar denna liknelse: »Det ä r med himmelriket, såsom n ä r en not kastas i 48 havet och samlar tillhopa fiskar av alla slag. N ä r den så bliver full, drager man upp den på stranden och sätter sig ned och samlar de goda i kärl, men de dåliga k a s t a r man bort. 291

Domsöndagen

•—• S å skall det ock ske vid tidens ände: änglarna skola gå49 ut och skilja de onda från de rättfärdiga 1 och kasta dem iöo den brinnande ugnen; där skall v a r a gråt och tandagnisslan.»

AFTONSÄNG:

U P P b . 20: 11—21: 7.

Det nya

Jerusalem

T JAG, JOHANNES, såg en stor vit tron och honom som s a t t därpå; och för hans ansikte flydde jord och himmel, och ingen plats blev funnen för dem. O c h jag såg de döda, 12 b å d e stora och små, stå inför tronen, och böcker blevo uppl å t n a . O c h jämväl en annan bok blev upplåten; det v a r livets bok. O c h de döda blevo dömda efter sina gärningar, på grund av det som var upptecknat i böckerna. O c h havet i3 gav igen de döda som voro däri, och döden och dödsriket gåvo igen de döda som voro i dem; och dessa blevo dömda, v a r och en efter sina gärningar. O c h döden och d ö d s r i k e t ^ blevo kastade i den brinnande sjön; detta, den brinnande sjön, är den a n d r a döden. O c h om någon icke fanns skriven i5 i livets bok, så blev han kastad i den brinnande sjön. O c h jag såg en ny himmel och en ny jord; ty den förra21 himmelen och den förra jorden voro förgångna, och havet fanns icke mer. O c h jag såg den heliga staden, ett nytt Je-2 rusalem, komma ned från himmelen, från Gud, färdigsmyckad såsom en brud som är prydd för sin brudgum. O c h jag3 hörde en stark röst från tronen säga: »Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skola v a r a hans folk; ja, Gud själv skall v a r a hos dem1 och skall avtorka alla t å r a r från deras ögon. O c h dö-4 den skall icke mer v a r a till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall v a r a mer; ty det som förr v a r är nu förgånget.» O c h han som satt på tronen sade: »Se, jag gör alltings nytt.» Ytterligare sade han: »Skriv; ty dessa ord äro vissa och sanna.» 1 H a n sade vidare till mig: »Det är gjort. Jag ä r 6 A och O , begynnelsen och änden. Å t den som t ö r s t a r skall jag giva att dricka för intet ur källan med livets vatten. D e n som vinner seger, han skall få detta till arvedel, och 7 jag skall v a r a hans Gud, och han skall v a r a min son.» 292

Yttersta

domen

BÖN O Herre Jesus Kristus, inför vars tron jordens folk skola stå församlade, bidande ditt domsord. V i bedja dig av allt hjärta: Förläna oss nåd att alla vårt jordelivs dagar redhgen böja oss för samvetets dom och i tro mottaga din oförskyllda nåd, så att du på den yttersta dagen må kunna taga fram ur våra fattiga liv åtminstone någon gärning, som vi själva icke veta om, men som håller provet inför din dom, därför att du själv verkat den genom oss. Låt oss möta också domens dag i ödmjuk och fast förtröstan, att den oförskyllda nåden även då skall vara ny, och att den som tror på dig skall icke förgås utan hava evigt liv. D u som lever och regerar med Fadern och den Helige Ande, välsignad vare du i evighet. Amen.

KYRKOÅRETS ÖVRIGA HELGDAGAR JUNGFRUN MARIAS GÅNGSDAG

KYRKO-

eller

KYNDELSMÄSSODAGEN (Purificatio

Beatae

Mariae

Guds uppenbarelse i

Virginis)

Kristus

INTROITUS Vi tänka, Herre, på din nåd och härlighet, n ä r vi stå i ditt tempel: såsom ditt namn, o Gud, så n å r ditt lov intill jordens ändar; din högra hand är full av rättfärdighet. Stor ä r Herren och högt lovad, i v å r Guds stad, på sitt heliga berg. Ä r a vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, Såsom det var av begynnelsen, nu ä r och skall vara, från evighet till evighet. Amen. KOLLEKTBÖN O allsmäktige, evige Gud. Inför ditt majestät bedja vi ödmjukligen, a t t såsom din enfödde Son denna dag vart framburen inför dig i Jerusalems tempel också vi må förunnas att, med hjärtan renade från alla synder, i himmelen skåda dig. Genom samme din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen. 2

Guds

uppenbarelse

i Kristus

EPISTEL: Mal. 3: 1—4.

Förbundets ängel J&A SÄGER HERREN: Se, jag skall sända ut min ängel, och han skall bereda väg för mig. O c h med hast skall han komma till sitt tempel, den H e r r e som I åstunden, ja, förbundets ängel som I begären, se, han kommer, säger H e r 2 ren Sebaot. M e n vem kan uthärda hans tillkommelses dag, och vem kan bestå, n ä r han uppenbarar sig? Ty h a n skall v a r a såsom en guldsmeds eld och såsom valkares såpa. 3 O c h han skall s ä t t a sig ned och smälta silvret och rena det; han skall rena Levi söner och luttra dem såsom guld och silver; och sedan skola de frambära åt H e r r e n offer4 gåvor i rättfärdighet. O c h Juda offergåvor och Jerusalems skola då behaga H e r r e n väl, likasom i forna dagar och i förgångna år. EVANGELIUM: Luk. 2: 22—32. Simeons lovsång {Nunc

dimittiö)

VlD DEN TIDEN förde Josef och M a r i a b a r n e t Jesus upp till Jerusalem för a t t b ä r a honom fram inför Herren, 1 23 enligt den föreskriften i H e r r e n s lag, a t t »allt mankön som 24 öppnar moderlivet skall r ä k n a s såsom helgat åt Herren», så ock för a t t offra »ett p a r turturduvor eller t v å unga duvor», såsom stadgat v a r i H e r r e n s lag. 25 I Jerusalem levde då en man, vid namn Simeon, en r ä t t färdig och from man, som väntade på Israels tröst; och he26lig ande var över honom. O c h av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen a t t han icke skulle se döden, förrän 27 han hade fått se H e r r e n s Smorde. H a n kom nu genom Andens tillskyndelse till helgedomen. O c h när föräldrarna buro in barnet Jesus, för a t t så göra med honom som sed v a r 28 efter lagen, då tog också han honom i sin famn och lovade Gud och sade: 29 »Herre, nu låter du din tjänare fara h ä d a n i frid, efter ditt ord, 2

Jungfrun

31 arias

kyrkogångsdag

t y m i n a ö g o n h a v a s e t t d i n frälsning, v i l k e n du h a r b e r e t t till a t t s k å d a s a v a l l a folk: e t t ljus s o m s k a l l u p p e n b a r a s för h e d n i n g a r n a , och en h ä r l i g h e t som s k a l l g i v a s å t d i t t folk I s r a e l . »

3o Si 32

I. HÖGMÄSSA: Det gamla

Joh. i: 16—18.

förbundet

och det

nya

A.V JESU KRISTI fullhet h a v a vi a l l a f å t t , j a , n å d u t ö v e r n å d ; t y genom M o s e s b l e v l a g e n given, m e n n å d e n 17 och s a n n i n g e n h a v a k o m m i t g e n o m J e s u s K r i s t u s . I n g e n h a r 18 någonsin sett G u d ; den enfödde Sonen, som ä r i F a d e r n s sköte, h a n h a r kungjort v a d G u d är. AFTONSÄNG: Guds

Ps. 100: 1—5. trofasthet

±LN PSALM från Israel. H o j e n j u b e l till H e r r e n , a l l a l ä n d e r . T j ä n e n H e r r e n m e d 2 glädje, k o m m e n inför h a n s a n s i k t e m e d f r ö j d e r o p . Förnim-3 m e n a t t H e r r e n ä r G u d . H a n h a r g j o r t oss, och i c k e vi s j ä l v a , till s i t t folk och t i l l f å r i sin h j o r d . G å n in i h a n s 4 p o r t a r med tacksägelse, i hans gårdar med lov; tacken hon o m , l o v e n h a n s n a m n . T y H e r r e n ä r god, h a n s n å d v a r a r 5 e v i n n e r l i g e n och h a n s t r o f a s t h e t f r å n s l ä k t e till s l ä k t e . II. HÖGMÄSSA: Liknelserna

Matt. i 3 : 3i— 33.

om senapskornet

och

surdegen

JESUS FRAMSTÄLLDE en l i k n e l s e för s i n a l ä r j u n g a r ; h a n s a d e : » H i m m e l r i k e t ä r l i k t e t t s e n a p s k o r n s o m en m a n t a g e r o c h lägger n e d i sin å k e r . D e t ä r m i n s t a v a l l a f r ö n , 32 men n ä r det h a r v ä x t upp, ä r det störst bland k r y d d v ä x t e r ; 296

Guds

uppenbarelse

i

Kristus

ja, det bliver ett träd, så a t t himmelens fåglar komma och bygga sina nästen p å dess grenar.» 35 E n annan liknelse framställde han för dem: »Himmelriket är likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre skäppor mjöl, till dess alltsammans bliver syrat.» AFTONSÄNG: i Joh. i: 1—7. Kristus

stiftar livsgemenskap med Gud

ÄLSKADE. D e t som v a r från begynnelsen, det vi hava hört, det vi med egna ögon hava sett, det vi skådade och med egna händer togo på, det förkunna vi: om livets 2 O r d t a l a vi. Ty livet uppenbarades, och vi hava sett det; och vi vittna därom och förkunna för eder livet, det eviga, 3 som v a r hos F a d e r n och uppenbarades för oss. Ja, det vi hava sett och hört, det förkunna vi ock för eder, p å det a t t också I mån h a v a gemenskap med oss; och vi hava v å r gemenskap med F a d e r n och med hans Son, Jesus Kristus. 4 O c h vi skriva nu detta, för a t t v å r glädje skall bliva fullkomlig. 5 O c h detta är det budskap som vi hava hört från honom, och som vi förkunna för eder, a t t Gud är ljus, och a t t intet 6 mörker finnes i honom. O m vi säga oss h a v a gemenskap med honom, och vi v a n d r a i mörkret, så ljuga vi och göra M e n om vi v a n d r a i ljuset, såsom han är i 7 icke sanningen. ljuset, så h a v a vi gemenskap med v a r a n d r a , och Jesu, hans Sons, blod r e n a r oss från all synd. JMLINA

BÖN O Herre Gud, himmelske Fader, du som har skänkt oss din Son till en Frälsare, för att han skulle vara ett ljus för hedningarna och giva ditt folk Israel härlighet. V i bedja dig: L å t ditt ljus lysa i denna mörka värld, och giv våra skumma ögon syn, så att vi i denne din Son bliva varse din nåds uppenbarelse och hos honom finna hjälp mot fördärvets makter, till dess vi, frälsta från jordelivets nöd, få med alla dina heliga ingå i din glädje. Genom samme din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen. 297

Jungfrun

JUNGFRUN

Marias

Bebådelsedag

MARIAS

(Annuntiatio

BEBÅDELSEDAG

B ea ta c Mariae

Virginis)

Frälsaren bebådas INTROITUS Herrens härlighet skall varda uppenbarad, och allt kött skall tillsammans se den. Ty s å har Herrens mun talat. Sjungen till Herrens ä r a en ny sång, t y Herren har gjort under. Ä r a vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, Såsom det v a r av begynnelsen, nu ä r och skall vara, från evighet till evighet. Amen. KOLLEKTBÖN

O Gud, som av din oförskyllda nåd och barmhärtighet l ä t din ende Son, oss till salighet, födas h ä r p å jorden, såsom ängeln Gabriel bebådade. Giv oss, o himmelske Fader, a t t vi alltid och a v hjärtat tacka dig för frälsningens under och storligen prisa Jesu heliga namn. Amen.

EPISTEL:

Jes. 7: 10—15.

Immanuelstecknet £±ERREN TALADE till A h a s och sade: »Begär ett t e c - n ken från H e r r e n , din Gud; du må begära det vare sig nedifrån djupet eller uppifrån höjden.» M e n A h a s s v a r a d e : 12 »Jag begär intet, jag vill icke fresta Herren.» 1 D å sade Je-i3 saia, H e r r e n s profet: »Så hören då, I a v D a v i d s hus: Ä r det eder icke nog a t t I sätten människors tålamod p å prov? Viljen I ock p r ö v a min Guds tålamod? 1 S å skall d å H e r r e n ^ själv giva eder ett tecken: Se, den unga kvinnan skall v a r d a havande och föda en son, och hon skall giva honom namnet I m m a n u e l . Gräddmjölk och honung skall bliva hans mati5 inemot den t i d d å h a n förstår a t t förkasta vad ont ä r och utvälja vad gott är.» 298

Frälsaren

bebådas

EVANGELIUM:

Luk. i : 26—38.

Ängeln Gabriels budskap till

Maria

1 SJÄTTE MÅNADEN blev ängeln Gabriel sänd av Gud 27 till en stad i Galileen som hette N a s a r e t , till en jungfru som v a r trolovad med en man vid namn Josef, a v D a v i d s hus; och 28jungfruns namn v a r M a r i a . O c h ängeln kom in till henne och sade: »Hell dig, du högtbenådade! H e r r e n ä r med dig.» 29 M e n hon blev mycket förskräckt vid hans ord och tänkte 3opå vad denna hälsning månde innebära. D å sade ängeln till henne: »Frukta icke, M a r i a ; t y du h a r funnit n å d för Gud. 3i Se, du skall bliva havande och föda en son, och honom skall 32 du giva namnet Jesus. H a n skall bliva stor och kallas den Högstes Son, och H e r r e n Gud skall giva honom hans fader 33 D a v i d s tron. O c h han skall v a r a konung över Jakobs hus 34till evig tid, och p å hans rike skall ingen ände vara». D å sade M a r i a till ängeln: »Huru skall detta ske? Jag vet ju 35icke av någon man.» Ängeln s v a r a d e och sade till henne: »Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig; därför skall ock det heliga som varder 36fött kallas Guds Son. O c h se, jämväl din franka Elisabet h a r blivit havande och skall föda en son, nu p å sin ålderdom; och detta är sjätte månaden för henne, som säges v a r a 7,38 ofruktsam. T y för Gud kan intet v a r a omöjligt.» D å sade M a r i a : »Se, jag är H e r r e n s tjänarinna; ske mig såsom du h a r sagt.» O c h ängeln lämnade henne.

I. HÖGMÄSSA:

Maria

Luk. 1: 3 9 —45.

och Elisabet

JL DE DAGARNA stod M a r i a upp och begav sig skynd40 samt till en stad i Judeen, uppe i bergsbygden. O c h hon 41 t r ä d d e in i S a k a r i a s ' hus och hälsade Elisabet. N ä r då Elisabet hörde M a r i a s hälsning, s p r a t t b a r n e t till i hennes 42 liv; och Elisabet blev uppfylld av helig ande 1 och brast ut 299

Jungfrun

Marias

Bebo.

delsedag

och ropade högt och sade: »Välsignad vare du bland kvinnor, och välsignad din livsfrukt! M e n varför sker mig detta, 43 a t t min H e r r e s moder kommer till mig? Se, när ljudet av44 din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till av fröjd i mitt liv. O c h salig är du, som trodde a t t det skulle fullbor-45 das, som blev dig sagt från Herren.»

AFTONSÄNG: Jes. 49: 5, 6.

s.

Hednafolkens

ljus bebådas

'A SÄGER HERREN, han som danade mig till sin tjänare, när jag ännu v a r i moderlivet, p å det a t t jag måtte föra Jakob tillbaka till honom, så a t t Israel icke rycktes bort —• ty jag är ärad i H e r r e n s ögon, och min Gud h a r blivit min starkhet —' h a n säger: D e t är för litet för dig, 6 då du är min tjänare, a t t allenast u p p r ä t t a Jakobs stammar och föra tillbaka de bevarade av I s r a e l ; jag vill s ä t t a dig till ett ljus för hednafolken, för a t t min frälsning må nå till jordens ända.

II. HÖGMÄSSA: Luk. 1: 46—55. Jungfrun

Marias

lovsång

{M a g ni f i cat)

M ARIA SADE:

»Min själ prisar storligen H e r r e n , och min ande fröjdar sig i Gud, min F r ä l s a r e . T y han h a r sett till sin tjänarinnas ringhet; och se, härefter skola alla släkten prisa mig salig. T y den Mäktige h a r gjort stora ting med mig, och heligt är hans namn. H a n s barmhärtighet v a r a r från släkte till släkte över dem som frukta honom. H a n h a r utfört väldiga gärningar med sin arm, 300

47 48 49 5o 5i

Frälsaren

bebådas

han h a r förskingrat dem som tänkte övermodiga t a n k a r i sina hjärtan. 52 H ä r s k a r e h a r han störtat från deras troner, och ringa män h a r han upphöjt; 53 hungriga h a r han m ä t t a t med sitt goda, och rika h a r han skickat bort med tomma händer. 54 H a n h a r tagit sig an sin tjänare Israel 55 och t ä n k t p å a t t bevisa barmhärtighet 1 mot A b r a h a m och mot hans säd till evig tid, efter sitt löfte till v å r a fäder.»

AFTONSÄNG: Jer. 33: 14—16. Telningen av Davids

stam

J&Å SÄGER HERREN: Se, dagar skola komma, då jag skall uppfylla det löftesord som jag h a r t a l a t om Israels hus och angående Juda hus. i5 I de dagarna och p å den tiden skall jag l å t a en rättfärdig telning v ä x a upp åt D a v i d . H a n skall skaffa r ä t t och r ä t t 16färdighet p å jorden. I de dagarna skall Juda v a r d a frälst och Jerusalem bo i trygghet; och man skall kalla det så: Herren vår rättfärdighet. BÖN O H e r r e Gud, du som av förbarmande kärlek skänkt oss din Son till en Frälsare, starkare än alla fiendemakter som förtrycka oss, och genom din försyns skickelser låtit honom, när tiden var fullbordad, varda människa och komma till oss i vårt jordelivs ringhet, ondska och nöd. V i bedja dig: Giv oss att i tron med glädje mottaga honom som vår rätte Herre och Konung, på honom allena grunda vår förtröstan och varda saliga i hans gemenskap och i hans rikes tjänst. D u som med samme din Son och den Helige Ande lever och regerar, i en gudom, från evighet till evighet. Amen.

Den

helige

Johannes

Döparens

dag

DEN

HELIGE J O H A N N E S D ÖP A R E N S D A G eller

MIDSOMMARDAGEN Jordelivets kval och himmelrikets tröst I N T R O I T U S E n människas dagar äro såsom gräset, hon blomstrar såsom ett blomster på marken. N ä r vinden går däröver, d å ä r det icke mer, och dess plats vet icke mer därav. Men Herrens nåd varar från evighet till evighet över dem som frukta honom. Ä r a vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, Såsom det v a r av begynnelsen, nu ä r och skall vara, från evighet till evighet. Amen. KOLLEKTBÖN O H e r r e Gud, du som utkorade Johannes D ö p a r e n att genom predikan och döpelse bereda vägen för din Son, vår Frälsare. Giv oss nåd att efter denne vägrödjares ord ångra vår synd och efter hans exempel modigt brännmärka lasten, tåligt uthärda lidande för sanningens skull och i tron stadigt hålla oss till den han har visat oss till, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

EPISTEL:

Jes. 40: 1—8.

Blomstret förvissnar, Guds ord förbliver lRÖSTEN, TRÖSTEN mitt folk, säger eder Gud. Talen 2 ljuvligt till Jerusalem och prediken för det att dess vedermöda är slut, att dess missgärning är försonad, och att det har fått dubbelt igen av Herrens hand för alla sina synder. Hör, man ropar: »Bereden väg för Herren i öknen, banen3 på hedmarken en jämn väg för vår Gud. Alla dalar skola4 höjas och alla berg och höjder sänkas; vad ojämnt är skall 302

Jordelivets

kval

och

himmelrikets

tröst

ojämnas, och v a d oländigt är skall bliva slät mark. H e r r e n s härlighet skall v a r d a uppenbarad, och allt kött skall tillsammans se den. T y så h a r H e r r e n s mun talat.» 6 H ö r , någon t a l a r : »Predika!», och en annan s v a r a r : »Vad skall jag predika?» »Allt kött är gräs, och all dess härligG r ä s e t t o r k a r bort, 7 het såsom ett blomster p å marken. blomstret förvissnar, n ä r H e r r e n s andedräkt blåser därpå. 8 Ja, folket är gräs! 1 G r ä s e t t o r k a r bort, blomstret förvissnar, men v å r Guds ord förbliver evinnerligen.» EVANGELIUM: Luk. i: 57—8o.

s

Johannes Döparens födelse

Å VAR NU för Elisabet tiden inne, då hon skulle föda; 58 och hon födde en son. O c h när hennes grannar och fränder fingo h ö r a a t t H e r r e n hade bevisat henne så stor barm5 9 härtighet, gladde de sig med henne. O c h på åttonde dagen kommo de för a t t omskära barnet; och de ville kalla ho6onom S a k a r i a s , efter hans fader. M e n hans moder tog till orda och s a d e : »Ingalunda; han skall heta Johannes.» 1 6 i D å sade de till henne: »I din släkt finnes ju ingen som 62 h a r det namnet.» O c h de frågade hans fader genom tec63 ken vad han ville a t t barnet skulle heta. D å begärde h a n en t a v l a och skrev dessa ord: »Johannes är hans namn.» 64 O c h alla förundrade sig.1 M e n i detsamma öppnades hans mun, och hans tunga löstes, och han talade och lovade Gud. 65 O c h deras grannar betogos alla av häpnad, och ryktet om 66 allt detta gick ut över Judeens hela bergsbygd. O c h alla som hörde det lade märke därtill och sade: »Vad månde väl v a r d a a v detta barn?» O c k s å v a r ju H e r r e n s hand med honom. 67 O c h hans fader Sakarias blev uppfylld av helig ande och profeterade och sade: 68 »Lovad v a r e H e r r e n , Israels Gud, som h a r sett till sitt folk och berett det förlossning, 69 och som h a r u p p r ä t t a t åt oss ett frälsningens horn i sin tjänare D a v i d s hus, 70 såsom h a n hade lovat genom sina forntida heliga profeters mun. 71 T y han ville frälsa oss från v å r a ovänner och ur alla v å r a motståndares hand,

3°3

Den

helige

Johannes

Döparens

dag

och så göra barmhärtighet med v å r a fäder 72 och t ä n k a på sitt heliga förbund, vad han med ed hade lovat v å r fader A b r a h a m . 73 H a n ville beskära oss 74 a t t få tjäna honom u t a n fruktan, frälsta ur v å r a ovänners hand, ja, a t t göra tjänst inför honom 75 i helighet och rättfärdighet i alla v å r a dagar. O c h du, barn, skall bliva kallad 76 den Högstes profet, t y du skall gå framför H e r r e n och bereda vägar för honom, till a t t giva hans folk kunskap om frälsning, 77 i det a t t deras synder bliva dem förlåtna. S å skall ske för v å r Guds förbarmande kärleks skull, 78 som skall l å t a ett ljus gå upp och skåda ned till oss från höjden, för a t t 'skina över dem 79 som sitta i mörker och dödsskugga' och så styra v å r a fötter in på fridens väg.» O c h barnet växte upp och blev allt s t a r k a r e i anden. Och80 han vistades i öknen, intill den dag då han skulle t r ä d a fram för Israel.

HÖGMÄSSA: Luk. 1: 5—25. Ängeln Gabriels budskap till

Sakarias

A DEN TID då H e r o d e s v a r konung över Judeen levde en p r ä s t vid namn Sakarias, av Abias' »dagsavdelning». D e n n e hade till hustru en av A r o n s döttrar som hette Elisabet. D e 6 voro b å d a rättfärdiga inför Gud och v a n d r a d e ostraflligt efter alla H e r r e n s bud och stadgar. M e n de hade inga barn, t y 7 Elisabet v a r ofruktsam; och b å d a voro de komna till hög ålder. M e d a n han nu en gång, n ä r ordningen kom till hans av-8 delning, gjorde prästerlig tjänst inför Gud, 1 hände sig, vid9 den övliga lottningen om de prästerliga sysslorna, a t t det tillföll honom a t t gå in i H e r r e n s tempel och t ä n d a rökelsen. O c h hela menigheten stod utanför och bad, medan rökoffret 10 3°4

Jordelivets

kval

och himmelrikets

tröst

11 förrättades. Då visade sig för honom en Herrens ängel, 12 stående på högra sidan om rökelsealtaret. Och när Sakarias såg honom, blev han förskräckt, och fruktan föll över honom. i3 Men ängeln sade till honom: »Frukta icke, Sakarias; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en 14son, och honom skall du giva namnet Johannes. Och han skall bliva dig till glädje och fröjd, och många skola glädja i5sig över hans födelse. Ty han skall bliva stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han icke dricka, och redan i 16 sin moders liv skall han bliva uppfylld av helig ande. Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras i 7 Gud. Han skall gå framför honom i Elias' ande och kraft, för att 'vända fädernas hjärtan till barnen' och omvända de ohörsamma till de rättfärdigas sinnelag, så att han skaffar åt Herren ett välberett folk.» 18 Då sade Sakarias till ängeln: »Varav skall jag veta detta? Jag är ju själv gammal, och min hustru är kommen till hög 19 ålder.»1 Ängeln svarade och sade till honom: »Jag är Gabriel, som står inför Gud, och jag är utsänd för att tala till dig och 20 förkunna dig detta glada budskap. Och se, ända till den dag då detta sker skall du vara mållös och icke kunna tala, därför att du icke trodde mina ord, vilka dock i sin tid skola fullbordas.» 21 Och folket stod och väntade på Sakarias och förundrade 22 sig över att han så länge dröjde i templet; och när han kom ut, kunde han icke tala till dem. Då förstodo de att han hade sett någon syn i templet. Och han tecknade åt dem och 2 3 förblev stum. Och när tiden för hans tjänstgöring hade gått till ända, begav han sig hem. 24 Men efter den tiden blev hans hustru Elisabet havande 1 »Så har 25och höll sig dold i fem månader; och hon sade: Herren gjort med mig nu, då han har sett till min smälek bland människorna, för att borttaga den.» AFTONSÄNG: Apg. 17: 22—3i. Aposteln Pauli tal på Areopagen AJSÄR PAULUS var i Aten, trädde han fram mitt på Areopagen och sade: »Atenare, jag ser av allting att I aren mycket ivriga 23gudsdyrkare. Ty medan jag har gått omkring och betraktat 20-410467

Den

helige

Johannes

Döparens

dag

edra helgedomar, h a r jag ock funnit ett altare med den inskriften: ' Å t en okänd Gud.' O m just detta väsende, som I sålunda dyrken utan a t t känna det, är det jag nu kommer med budskap till eder. D e n Gud som h a r gjort världen24 och allt vad däri är, han som ä r H e r r e över himmel och jord, han bor icke i tempel som äro gjorda med händer, 1 ej 25 heller låter han betjäna sig av människohänder, såsom vore han i behov av något, h a n som själv åt alla giver liv, anda och allt. O c h han har skapat människosläktets alla folk, 26 alla från en enda stamfader, till a t t b o s ä t t a sig utöver hela jorden; och han h a r fastställt för dem bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skola bo — detta för a t t 27 de skola söka Gud, om de till äventyrs skulle kunna t r e v a sig fram till honom och finna honom; fastän han ju icke ä r långt ifrån någon enda av oss. Ty i honom är det som vi 28 leva och r ö r a oss och ä r o till, såsom ock några av edra egna skalder h a v a sagt: ' V i äro ju ock av hans släkt.' Ä r o vi nu av Guds släkt, så böra vi icke mena a t t gudomen 29 ä r lik någonting av guld eller silver eller sten, något som ä r danat genom mänsklig konst och uppfinning. M e d sådana okunnighetens tider h a r Gud hittills haft för-3o drag, men nu bjuder han människorna a t t de alla allestädes skola göra bättring. Ty han h a r fastställt en dag då han3i skall 'döma världen med rättfärdighet', genom en man som han h a r bestämt därtill; och han h a r åt alla givit en bekräftelse härpå, i det a t t h a n h a r låtit honom uppstå från de döda.» II. HÖGMÄSSA: Mark. 6: 14—29. Johannes

Döparens

halshuggning

yt yIL'IDhansDEN TIDEN fick konung H e r o d e s höra om Jesus, namn hade blivit känt. M a n sade: »Det är Johannes döparen, som h a r uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom.» 1 M e n andra s a d e : »Det är Elias.» i5 A n d r a åter sade: »Det ä r en profet, lik de a n d r a profeterna.» 1 M e n när H e r o d e s hörde detta, sade han: » D e t ä r 16 306

Jordelivets

kval

och

himmelrikets

tröst

Johannes, den som jag lät halshugga. H a n h a r uppstått från de döda.» i7 H e r o d e s hade nämligen sänt åstad och låtit gripa Johannes och binda honom och s ä t t a honom i fängelse, för H e r o dias', sin broder Filippus' hustrus, skull. Ty henne hade 18 H e r o d e s tagit till äkta, och Johannes hade då sagt till honom: »Det är icke lovligt för dig a t t hava din broders hustru.» 19 D ä r f ö r hyste nu H e r o d i a s agg till honom och ville döda 20 honom, men hon hade icke makt därtill. T y H e r o d e s förstod att Johannes v a r en rättfärdig och helig man, och han fruktade för honom och gav honom sitt beskydd. O c h n ä r h a n hade hört honom, blev han betänksam i många stycken; 21 och han hörde honom gärna. M e n så kom en läglig dag, i det att H e r o d e s p å sin födelsedag gjorde ett gästabud för sina stormän och för krigsöverstarna och de förnämsta 22 männen i Galileen. D å gick H e r o d i a s ' dotter ditin och dansade; och hon behagade H e r o d e s och hans bordsgäster. O c h konungen sade till flickan: »Begär av mig vadhelst du vill, 23 så skall jag giva dig det.» Ja, h a n lovade henne detta med ed och sade: »Vadhelst du begär av mig, det skall jag giva 24 dig, ända till hälften av mitt rike.» D å gick hon ut och frågade sin moder: »Vad skall jag begära?» H o n s v a r a d e : 1 O c h strax skyndade hon in 2 5 »Johannes döparens huvud.» till konungen och framställde sin begäran och sade: »Jag vill a t t du nu genast giver mig p å ett fat Johannes döparens 26huvud.» D å blev konungen mycket bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull ville han icke avvisa 27 henne. Alltså sände konungen strax en d r a b a n t med befallning a t t h ä m t a hans huvud. O c h denne gick åstad och 28 halshögg honom i fängelset 1 och b a r sedan fram hans huvud p å ett fat och gav det å t flickan, och flickan gav det åt sin 29 moder. M e n n ä r hans lärjungar fingo höra härom, kommo de och togo hans döda kropp och lade den i en grav. AFTONSÅNG: Ps. io3: 8—18. En människas

dagar

ALN PSALM från Israel. Barmhärtig och nådig ä r H e r r e n , långmodig och stor i 9 mildhet. H a n går icke ständigt till r ä t t a och behåller ej 3°7

Den

helige

M ik a els

dag

vrede evinnerligen. H a n handlar icke med oss efter våraio synder och vedergäller oss icke efter våra missgärningar. Ty så hög som himmelen är över jorden, så väldig ä r n hans nåd över dem som frukta honom. Så långt som östern är från väster låter han våra överträdelser vara från oss. Såsom en fader förbarmar sig över barnen, så förbarmar 13 sig Herren över dem som frukta honom. Ty han vet vad 14 för ett verk vi äro, han tänker därpå att vi äro stoft. En människas dagar äro såsom gräset, hon blomstrar 15 såsom ett blomster på marken. När vinden går däröver, 16 då är det icke mer, och dess plats vet icke mer därav. M e n i 7 Herrens nåd varar från evighet till evighet över dem som frukta honom, och hans rättfärdighet intill barnbarn, 1 när 18 man håller hans förbund och tänker på hans befallningar och gör efter dem. BÖN O H e r r e Gud, himmelens och jordens Herre, du som lät ditt ord komma till Johannes Döparen i öknen och utkorade honom a t t visa oss till din Son, vår Frälsare. V i bedja dig: Giv a t t vi för sommarens glädje och leende fägring icke glömma förgängelsens lag och livets heliga allvar, och a t t vi, när glädjen förgår och du ställer oss på prov, må hava vår tros fäste i Kristus och vår fröjd i löftet att våra namn äro skrivna i himmelen. Amen.

DEN

HELIGE Barnet

MIKAELS och

DAG

hjälten

I N TRO IT US Loven Herren, I hans änglar, I starke hjältar, som uträtten hans befallning, så snart I hören ljudet av hans ord. Lova Herren, min själ, och allt det i mig är hans heliga namn. Ä r a vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen.

Barnet

och

hjälten

KOLLEKTBÖN O Gud, du som i din höga vishet sänder dina heliga änglar att v a r a dina utkorade vänner till tjänst. Giv oss, o himmelske Fader, nåd att manligen strida mot vår vedersakare djävulen och med dina sändebuds bistånd övervinna allt det onda som han tillskyndar. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

EPISTEL: Mikaels

Uppb. 12: 7—12. strid med

draken

K N STRID

u p p s t o d i h i m m e l e n : M i k a e l och h a n s ä n g l a r g å v o sig i s t r i d m e d d r a k e n ; o c h d r a k e n och h a n s ä n g l a r s s t r i d d e m o t dem, 1 m e n de f ö r m å d d e i n t e t m o t d e m , o c h i 9 h i m m e l e n f a n n s nu i c k e m e r n å g o n p l a t s för d e m . O c h d e n store draken, den gamle ormen, blev nedkastad, h a n som kallas D j ä v u l och S a t a n , och som förvillar hela världen; h a n b l e v n e d k a s t a d till j o r d e n , och h a n s ä n g l a r k a s t a d e s n e d jämte honom. JO O c h j a g h ö r d e en s t a r k r ö s t i h i m m e l e n s ä g a : » N u h a r f r ä l s n i n g e n o c h m a k t e n och r i k e t blivit v å r G u d s , o c h v ä l d e t hans Smordes; ty våra bröders åklagare är nedkastad, han 11 s o m d a g och n a t t a n k l a g a d e d e m inför v å r G u d . D e ö v e r v u n n o h o n o m i k r a f t a v L a m m e t s b l o d och i k r a f t a v s i t t v i t t n e s b ö r d s o r d ; d e ä l s k a d e i c k e s å s i t t liv, a t t d e d r o g o 12 sig u n d a n d ö d e n . G l ä d j e n s f ö r d e n s k u l l , I h i m l a r o c h I s o m b o n i dem. M e n v e dig, du j o r d , och dig, du h a v ! T y djäv u l e n h a r k o m m i t n e d till e d e r i s t o r v r e d e , e f t e r s o m h a n v e t a t t den tid h a n h a r k v a r ä r kort.» EVANGELIUM: Stridsman

Matt. 18: 1 — 10.

mot världen,

barn inför

Gud

VlD DEN TIDEN t r ä d d e lärjungarna fram till Jesus 2 o c h f r å g a d e : » V i l k e n ä r d e n s t ö r s t e i himmelriket?» 1 D å k a l l a d e h a n f r a m e t t b a r n o c h s t ä l l d e d e t m i t t i b l a n d dem 1 3 o c h s a d e : » S a n n e r l i g e n s ä g e r j a g e d e r : O m I icke o m v ä n d e n e d e r och b l i v e n s å s o m b a r n , s k o l e n I i c k e k o m m a in i h i m 3°9

Den

helige

M ik a els

dag

melriket. D e n som nu så ödmjukar sig, a t t han bliver så-4 som detta barn, han är den störste i himmelriket. O c h den5 som tager emot ett sådant b a r n i mitt namn, han tager emot mig. M e n den som förför en av dessa små som t r o p å mig, 6 för honom vore det b ä t t r e a t t en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes ned i havets djup. V e världen för7 förförelsers skull! Förförelser måste ju komma; men ve den människa genom vilken förförelsen kommer! O m nu din hand eller din fot är dig till förförelse, så huggs av den och kasta den ifrån dig. D e t ä r b ä t t r e för dig a t t ingå i livet lytt eller halt, än a t t h a v a b å d a händerna eller båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden. O c h o m 9 ditt öga är dig till förförelse, så riv ut det och k a s t a det ifrån dig. D e t är b ä t t r e för dig a t t ingå i livet enögd, än a t t h a v a båda ögonen i behåll och kastas i det brinnande Gehenna. Sen till, a t t I icke förakten någon a v dessa små; ty jag 10 säger eder a t t deras änglar i himmelen alltid se min himmelske Faders ansikte.» I. HÖGMÄSSA:

Mark. 10: i3—16.

Att såsom ett barn mottaga Guds rike BAR FRAM b a r n till Jesus, för a t t han skulle r ö r a vid dem; men lärjungarna visade bort dem. N ä r Jesus 14 såg detta, blev han misslynt och sade till dem: »Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; t y Guds rike hör s å d a n a till. 1 Sannerligen säger jag eder: D e n som ickeiö tager emot Guds rike såsom ett barn, h a n kommer aldrig ditin.» O c h han tog dem upp i famnen och lade händerna 16 på dem och välsignade dem. JVLAN

AFTONSÄNG:

Hebr. 12: 18—29.

Riket som icke kan bäva JVLlNA BRÖDER. I haven icke kommit till ett berg som man kan taga på, ett som »brann i eld», icke till »töcken och mörker» och storm, icke till »basunljud» och till en 19 »röst» som talade så, a t t de som hörde den bådo a t t intet 310

Barnet

och

hjälten

20 ytterligare skulle talas till dem. Ty de kunde icke h ä r d a ut med det påbud som gavs dem: »Också om det är ett djur 21 som kommer vid berget, skall det stenas.» O c h så förskräcklig v a r den syn man såg, att M o s e s sade: »Jag ä r 22 förskräckt och bävar.» N e j , I haven kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och 2 3 till änglar i mångtusental, till en högtidsskara och församling av förstfödda söner som äro uppskrivna i himmelen, och till en domare som ä r allas Gud, och till fullkomnade 24 rättfärdigas andar, 1 och till ett nytt förbunds medlare, Jesus, och till ett stänkelseblod som t a l a r bättre än Abels blod. 25 Sen till, a t t I icke visen ifrån eder honom som talar. T y om dessa icke kunde undfly, n ä r de visade ifrån sig honom som h ä r p å jorden kungjorde Guds vilja, huru mycket mindre skola då vi kunna det, om vi vända oss ifrån honom 26 som kungör sin vilja från himmelen? H a n s röst kom då jorden a t t b ä v a ; men nu h a r han lovat och sagt: »Ännu en gång skall jag komma icke allenast jorden, u t a n ock him2 7 melen a t t bäva.» D e s s a ord »ännu en gång» giva till k ä n n a a t t de ting, som kunna bäva, skola, eftersom de äro skapade, bliva förvandlade, för a t t de ting, som icke kunna 28 bäva, skola bliva beståndande. D ä r f ö r , då vi nu skola undfå ett rike som icke kan b ä v a , så låtom oss v a r a tacksamma. P å det sättet tjäna vi Gud, honom till behag, med helig 29 fruktan och räddhåga. T y »vår Gud är en förtärande eld». II. H Ö G M Ä S S A : Luk. 10: 17—20.

Det stora

glädjeämnet

VlD DEN TIDEN kommo de sjuttiotvå lärjungarna tillbaka, uppfyllda av glädje, och sade: »Herre, också de onda 18 a n d a r n a ä r o oss underdåniga genom ditt namn.» D å sade Jesus till dem: »Jag såg S a t a n falla ned från himmelen så19 som en ljungeld. Se, jag h a r givit eder makt a t t trampa p å ormar och skorpioner och a t t förtrampa all ovännens h ä r s 20 makt, och h a n skall icke kunna göra eder någon skada. D o c k , glädjens icke över a t t a n d a r n a äro eder underdåniga, utan glädjens över a t t edra namn äro skrivna i himmelen.» 311

Den

helige

AFTONSÄNG:

Mikaels

dag

i Mos. 28: 10—17.

Jakobs

dröm

Al ÄR JAKOB v a r på väg till H a r a n , kom han till en helig n plats och stannade där över natten, t y solen hade gått ned; och han tog en av stenarna p å platsen för att h a v a den till huvudgärd och lade sig a t t sova där. D å hade han en dröm. 12 H a n såg en stege v a r a rest p å jorden, och dess övre ände räckte upp till himmelen, och Guds änglar stego upp och ned på den. O c h se, H e r r e n stod framför honom och s a d e : i 3 »Jag är H e r r e n , Abrahams, din faders, Gud och Isaks Gud. D e t land där du ligger skall jag giva åt dig och din säd. O c h din säd skall bliva såsom stoftet på jorden, och du 14 skall utbreda dig åt väster och öster och norr och söder, och alla släkter p å jorden skola varda välsignade i dig och i din säd. O c h se, jag är med dig och skall bevara dig, i5 varthelst du går, och jag skall föra dig tillbaka till detta land; ty jag skall icke övergiva dig, till dess jag h a r gjort vad jag h a r lovat dig.» N ä r Jakob vaknade upp ur sömnen, sade h a n : »Herren 16 är sannerligen p å denna plats, och jag visste det icke!» 1 O c h han betogs av fruktan och sade: »Detta måste v a r a 17 en helig plats; här bor förvisso Gud, och här är himmelens port.» BÖN O Herre Gud, du som gör vindar till dina sändebud och eldslågor till dina tjänare. Dig vare ä r a och tacksägelse för alla de synliga och osynliga budbärare och skyddsandar, med vilka du allt ifrån våra späda år hägnat oss och lett våra steg. V i bedja dig: Giv att såsom dina himmelska härskaror alltid som barn fröjdas inför ditt ansikte och som starka hjältar uträtta dina befallningar, också vi må i stillhet och bön inför din Sons heliga kors skåda din kärlek uppenbarad och undfå mod att manligen kämpa. Förläna oss nåd, så att vi icke giva efter för världen eller rygga tillbaka för korset, men ständigt på nytt söka dig i ditt ord, och låt din Ande vittna med vår ande, att vi äro dina barn. Amen. 312

Guds

helgon

ALLA HELGONS DAG Guds helgon I NTROI TU S Dessa äro de som komma ur den stora bedrövelsen, och som hava tvagit sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Ja, du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot från fall; jag skall få vandra inför Herren i de levandes land. Ä r a vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, Såsom det var av begynnelsen, nu ä r och skall vara, från evighet till evighet. Amen. KOLLEKTBÖN O allsmäktige Gud, du som genom din Helige Ande förenat dina utvalda, till gemenskap med dig och din Son i en helig, allmännelig kyrka. Förläna oss nåd a t t a v dina helgons ståndaktighet och tro fatta mod till helig strid, och giv att vi som nu, på jorden, begå deras åminnelses högtid må omsider förenas med dem i den stora lovsången inför din härlighets tron. Genom samme din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

EPISTEL:

Uppb. 7: 9—17.

Lovsången inför Guds tron JAG, JOHANNES, fick se en stor skara, som ingen kunde räkna, en s k a r a u r alla folkslag och stammar och folk och tungomål, stå inför tronen och inför Lammet; och de voro klädda i vita, fotsida kläder och hade palmer i sina händer. 1 ] 0 O c h de ropade med hög röst och sade: »Frälsningen tillhör 11 v å r Gud, honom som sitter p å tronen, och Lammet.» O c h alla änglar, som stodo runt omkring tronen och omkring de 3X3

Alla

Helgons

dag

äldste och de fyra väsendena, föllo ned på sina ansikten inför tronen och tillbådo Gud1 och sade: »Amen. Lovet ochi 2 priset, och visheten och tacksägelsen, och äran och makten och starkheten tillhöra vår Gud i evigheternas evigheter. Amen.» Och en av de äldste tog till orda och sade till mig: »Dessai3 som äro klädda i de vita, fotsida kläderna, vilka äro de, och varifrån hava de kommit?»1 Jag svarade honom: »Min 14 herre, du själv vet det.» D å sade han till mig: »Dessa äro de som komma ur den stora bedrövelsen, och som hava tvagit sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Där-i5 för stå de inför Guds tron och tjäna honom, dag och natt, i hans tempel. Och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem. ' D e skola icke mer hungra 16 och icke mer törsta, och solens hetta skall icke träffa dem, ej heller eljest någon brännande hetta.' Ty Lammet, som står mitt för tronen, skall vara deras 17 herde och leda dem till livets vattenkällor, och 'Gud skall avtorka alla tårar från deras ögon'.»

E V A N G E L I U M : Matt. 5: 1 — 12.

På saligheternas berg

ALVAR JESUS NU såg folket, gick han upp på berget; och sedan han hade satt sig ned, trädde hans lärjungar fram till honom. D å öppnade han sin mun och undervisade 2 dem och sade: »Saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem hör him-3 melriket till. Saliga äro de som sörja, ty de skola bliva4 tröstade. Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jor-5 den. Saliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdighet, 6 ty de skola bliva mättade. Saliga äro de barmhärtiga, ty7 dem skall vederfaras barmhärtighet. Saliga äro de ren-8 hjärtade, ty de skola se Gud. Saliga äro de fridsamma, tyg de skola kallas Guds barn. Saliga äro de som lida förföl-10 jelse för rättfärdighets skull, ty dem hör himmelriket till. 3M

Guds

helgon

Ja, saliga aren I, n ä r människorna för min skull smäda och förfölja eder och sanningslöst säga allt ont mot eder. Glädjens och fröjden eder, t y eder lön ä r stor i himmelen. Så förföljde man ju ock profeterna, som voro före eder.»

HÖGMÄSSA:

Matt. 5: i3—16.

Jordens salt och världens ljus

J.

'ESUS SADE till sina lärjungar: »I aren jordens salt; men om saltet mister sin sälta, varmed skall man då giva det sälta igen? Till intet a n n a t duger det än till a t t k a s t a s ut och t r a m p a s ned av männi14 skorna. 1 I aren världens ljus. Icke k a n en stad döljas, som i5 ligger uppe på ett berg? Ej heller t ä n d e r man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man s ä t t e r det p å ljusstaken 16 s å att det lyser för alla dem som ä r o i huset. P å samma s ä t t må ock edert ljus lysa inför människorna, så a t t de se edra goda gärningar och prisa eder F a d e r , som är i himmelen.»

AFTONSÅNG:

Hebr. 12: 1—3.

Trons hövding och

fullkomnare

BRÖDER. D å vi h a v a omkring oss en så stor hop av vittnen, må ock vi lägga a v allt som ä r oss till hinder, och särskilt synden, som så h å r t omsnärjer oss, och med uthållighet löpa framåt i den tävlingskamp som ä r oss före2 lagd. O c h må vi därvid se på Jesus, trons hövding och fullkomnare, p å honom, som i stället för a t t t a g a den glädje som låg framför honom, utstod korsets lidande och a k t a d e smäleken för intet, och som nu sitter p å högra sidan om Guds 3 tron. Ja, på honom, som h a r u t s t å t t så mycken gensägelse a v syndare, på honom mån I t ä n k a , så a t t I icke tröttnen och uppgivens i edra själar. AMLINA

3l5

Alla

Helgons

dag

II. HÖGMÄSSA:

Luk. 6: 20—26.

Saligheten är nödvändig för goda

gärningar

JE 'ESUS

LYFTE UPP sina ögon och såg på sina lärjungar och sade: »Saliga aren I, som aren fattiga, ty eder hör Guds rike till. Saliga aren I, som nu hungren, t y I skolen bliva mät- 2 i tade. Saliga aren I, som nu gråten, t y I skolen le. 1 Saliga 22 aren I, när människorna för Människosonens skull h a t a eder och förskjuta och smäda eder och kasta bort edert namn såsom något ont. Glädjens på den dagen, ja, springen upp av 2 3 fröjd, ty se, eder lön är stor i himmelen. P å samma sätt gjorde ju deras fäder med profeterna. M e n ve eder, I som aren rika, ty I haven fått ut eder 04 hugnad! V e eder, som nu aren mätta, ty I skolen hungra! 25 V e eder, som nu len, ty I skolen sörja och gråta! 1 V e eder, 26 n ä r alla människor t a l a väl om eder! P å samma s ä t t gjorde ju deras fäder i fråga om de falska profeterna.»

AFTONSÄNG: Uppb. 14: 1—3. Sången som blott de friköpta

JA( 'AG,

kunna

lära

JOHANNES, fick se Lammet stå på Sions berg, och jämte det ett hundra fyrtiofyra tusen som hade dess namn och dess F a d e r s namn skrivna på sina pannor. O c h 2 jag hörde ett ljud från himmelen, likt bruset av stora v a t t e n och dånet av ett starkt tordön; och ljudet som jag hörde v a r såsom när harpospelare spela p å sina harpor. O c h de 3 sjöngo inför tronen och inför de fyra väsendena och de äldste v a d som tycktes v a r a en ny sång; och ingen kunde l ä r a sig den sången, utom de ett hundra fyrtiofyra tusen som voro friköpta ifrån jorden. 316

Guds

helgon

BÖN O H e r r e Gud, vår Fader i himmelen, du som genom din Son, vår H e r r e och Frälsare, giver saligheten å t dem som i honom söka dig och därmed göra dem dugliga att utföra ditt rikes värv i världen. V i tacka dig, att saligheten står öppen för alla, och vi bedja dig: Förunna oss att vi icke söka starka känslor och upplevelser, utan i tro stilla mottaga ditt saliggörande ord. Giv a t t vi leva vårt liv i lydnad för dig, så att vi i dina värv helgas för din himmel. Teckna oss med ditt insegel, och förläna oss att en gång i den stora skaran inför din tron få prisa din nåds allmakt och sjunga din äras lovsång. Amen.

31?

DE FYRA ALLMÄNNA BÖNDAGARNA FÖRSTA

BÖNDAGEN

(B o t d a g e n)

Syndabekännelse

och bot

INTROITUS Herre, om du vill tillräkna missgärningar, vem kan då bestå? Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det a t t man må frukta dig. Herre, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede. Vänd åter, H e r r e , r ä d d a min själ, fräls mig för din nåds skull.

KOLLEKTBÖN V i bedja dig, allsmäktige Gud, himmelske Fader, att du förlänar oss en fast tro på dig och din Son, Jesus Kristus, ett oförskräckt hopp till din barmhärtighet och en gudomlig kärlek till vår nästa. Genom samme din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen.

EN ANNAN KOLLEKTBÖN O H e r r e Gud, himmelske F a d e r , du som icke har lust till syndares död, utan vill att de omvända sig och leva, avvänd nådeligen våra synders rättvisa straff och gör oss till ett folk som fruktar och tjänar dig. Genom din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen. 318

Syndabekännelse

EPISTEL:

och

bot

Rom 12: 1—5.

Att böja sig under Guds vilja

M

INA BRÖDER, jag förmanar eder, vid Guds barmhärtighet, a t t frambära edra kroppar till ett levande, heligt och Gud välbehagligt offer —• eder andliga tempeltjänst. 2 O c h skicken eder icke efter denna tidsålders väsende, u t a n förvandlen eder genom edert sinnes förnyelse, så a t t I kunnen pröva vad som är Guds vilja, vad som ä r gott och välbehagligt och fullkomligt. 3 T y i kraft av den nåd som h a r blivit mig given, tillsäger jag v a r och en av eder a t t icke h a v a högre t a n k a r om sig ä n tillbörligt är, utan t ä n k a blygsamt, i överensstämmelse med 4 det mått av t r o som Gud h a r tilldelat v a r och en. T y såsom vi i en och samma kropp h a v a många lemmar, men alla lemörnarna icke h a v a samma förrättning, 1 så utgöra ock vi, fastän många, en enda kropp i Kristus, men v a r för sig äro vi lem r mar, v a r a n d r a till tjänst.

EVANGELIUM:

Matt. 11: 20—24.

De dödsdömda städerna VlD DEN TIDEN begynte Jesus t a l a bestraffande ord till de städer i vilka han hade utfört så många av sina kraftgärningar, och förehålla dem a t t de icke hade gjort bättring: 1 21 »Ve dig, K o r a s i n ! V e dig, B e t s a i d a ! T y om de kraftgärningar som äro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, så skulle de för länge sedan h a v a gjort bättring i säck 22 och aska. 1 M e n jag säger eder: F ö r Tyrus och Sidon skall 23 det på domens dag bliva drägligare än för eder. O c h du, Kapernaum, skall väl du bliva upphöjt till himmelen? N e j , ned till dödsriket måste du fara. T y om de kraftgärningar som äro gjorda i dig hade blivit gjorda i Sodom, så skulle 24 det h a v a s t å t t ännu i dag. M e n jag säger eder att det för Sodoms land skall på domens dag bliva drägligare än för dig.» 3X9

Andra

Böndagen

BÖN O H e r r e Gud, himmelske Fader, hos vilken förlåtelse är, på det a t t man må frukta dig. V i bedja dig ödmjukligen: V ä c k våra hjärtan och samveten att betänka syndens börda, för vars skull din Son har lidit korsets bittra död, och att döma oss själva, på det att vi icke må varda fördömda med världen. Giv oss den sorg som är efter ditt sinne och kommer åstad en bättring som leder till frälsning. N ä r du nödgas sända oss din stränga tuktan, så förkasta oss icke, utan förläna oss nåd att ångra i tro och att tro i ånger, alltid förblivande därvid, att där syndernas förlåtelse är, där är ock liv och salighet. Amen.

ANDRA

BÖNDAGEN

(Reformationsdagen)

Guds ord och vår tro INTROITUS Gud ä r vår tillflykt och starkhet, halleluja, en hjälp i nödens tider, väl beprövad, halleluja, halleluja, halleluja. Evinnerligen, Herre, står ditt ord fast i himmelen: från släkte till släkte v a r a r din trofasthet. Ä r a vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen. KOLLEKTBÖN O H e r r e Gud, himmelske Fader, du som har förlänat oss frälsningens kunskap. H å l l ditt evangelium vid makt, och låt ditt ord förkunnas rent och klart, så a t t din församling sätter förtröstan allenast till din nåd och alltid varder bevarad i ett heligt leverne. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre, vilken lever och regerar med dig och den Helige Ande, från evighet till evighet. Amen.

32°

Guds

ord

EPISTEL:

och

vår

tro

Rom. i: 16, 17.

Den rättfärdige skall leva av tro J\~ÄRE BRÖDER. Jag blyges icke för evangelium; ty det ä r en Guds kraft till frälsning för v a r och en som tror, 17 först och främst för juden, så ock för greken. Rättfärdigheten från Gud uppenbaras nämligen däri, av tro till t r o ; så är ock skrivet: »Den rättfärdige skall leva av tro.» EVANGELIUM:

Guds väg till

Joh. 1: 1 — 14.

människan

1 BEGYNNELSEN v a r O r d e t , och O r d e t var hos Gud, 2, 3 och O r d e t v a r Gud. D e t t a v a r i begynnelsen hos Gud. Genom det h a r allt blivit till, och utan det h a r intet blivit till, 4, 5 som ä r till. I det v a r liv, och livet var människornas ljus. O c h ljuset lyser i mörkret, och mörkret h a r icke fått makt därmed. 6 E n man uppträdde, sänd av Gud; hans namn v a r Johan7 nes. H a n kom såsom ett vittne, för a t t vittna om ljuset, 8 på det att alla skulle komma till t r o genom honom. Icke var han ljuset, men han skulle vittna om ljuset. 9 D e t sanna ljuset, det som lyser över alla människor, 10 skulle nu komma i världen. I världen v a r han, och genom honom hade världen blivit till, men världen ville icke veta n a v honom. H a n kom till sitt eget, och hans egna togo icke 12 emot honom. M e n åt alla dem som togo emot honom gav han makt a t t bliva Guds barn, åt dem som tro på hans namn; i3och de hava blivit födda, icke a v blod, ej heller av köttslig vilja, ej heller av någon mans vilja, utan av Gud. 14 O c h O r d e t v a r t kött och tog sin boning ibland oss, och vi sågo hans härlighet, vi sågo likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han v a r full av nåd och sanning. BÖN Dig Herre Gud, himmelske Fader, hembära vi tacksägelse och pris, för a t t du för din tjänare M a r t i n Luther uppenbarade ditt heliga evangelium, och som alltfort genom ditt heliga ord skänker oss din Andes ljus, kraft och eld. 21 — 4 1 0 4 6 7

Tre

d j e.

Böndagen

Intryck ordet om korset i v å r a hjärtan, och l ä r oss att aktta det som själens högsta skatt. Uär oss att hålla din dag helig. Skapa i o>ss en levande t r o på dig och den du h a r sänt, Jeesus Kristus, £Ltt din kyrka ma. bevaras och tillväxa och din viljia ske på jorden såsom i himmelen. Amen. HÖGTIDSBÖN Himmelske F a d e r . V i frambära inför dig vart tack occk lov för att du för v å r a fäder åter upptände ljuset a v ditt evangelium och i gavdinia tjänare nåd att frimodigt b e k ä n n a din sanning. V i t a c k a dig oclk för att du allt hittills h a r låtit oss behålla ditt r e n a och k l a r a ord„ fastän vi för v å r otacksamhets skull hade förtjänt att mista det. V i bedjja dig: Uåt det bevaras oförvamskat åt v å r a efteerkommamde, och avvärji all villfarelse. Giv ditt ords tjänare nu och framjgent samma mod och vishet som dn gav åt de första bekännarna, o.chi låt diin kyrka alltmer enas i sanningen och kärleken, ditt heliga namn till pris coch ära. Amen.

TREDJE

BONDAGEM

(M i s s i o n s

dagen)

Världantiés ionen I N T R O I T U S Förtäljen bland hedningarna H e r r e n s ära, bland alla fcoli hans under. H e r r e n ä r konung. D ä r f ö r fröjde sig jorden. Havsländerrna glädje sig, så många de ä r o . Ä r a vare Fadern och Sonen ock den Helige Ande, Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från i evighet till evighet. Amen. KOLLEKTBÖN O Allsmäktige Gud. U p p väck din församling till a t t tjäna dig och till att utbreda ditt rike över hela jorden, så att alla folk få skåda din frälsning, och ditt namn ma varda förhärligat i alla land, från solens uppgång till dess nedgång. Genom din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e , vilken lever och regerar med dig och den Helige Ande, från evighet till evighet. Amen. 322

V ä r id si nu i s s i o> /c e n

EPISTEL:

P s . 96:

1—10.

Den levande Guden. Å^JUNGEN till H e r r e n s ä r a en ny sång, sjungen till H e r 2rens ä r a , a l l a l ä n d e r . Sjungen till H e r r e n s ä r a , loven h a n s 3 namn. B a d e n glädje v a r dag, för kunnen hans frälsning. 1 F ö r täljen bland h e d n i n g a r n a h a n s ä r a , bland alla folk hans under. 4 Ty stor ä r H e r r e n och högt lovad, frukt ans v ä r d ä r h a n 5mer än alla gudar. T y folkens alla g u d a r ä r o a v g u d a r , m e n 6Herren ä r den som l i a r gjort himmelen. M a j e s t ä t o c h h ä r lighet ä r o inför h a n s a n s i k t e , m a k t och glans i h a n s helgedom. Given å t H e r r e n , I folkens släkter, given å t H e r r e n ä r a 7 8och m a k t ; given å t H e r r e n h a n s n a m n s ä r a , Ibären fram Tillbedjen H e r r e n i 9 skänker, och k o m m e n i h a n s g å r d a r . 10 helig skrud, b ä v e n för hans a n s i k t e , alla länder. S ä g e n biand hedningarna: » H e r r e n ä r nu konung] D ä r f ö r s t å r jordkretsen fast o c h v a c k l a r icke; h a n dömer folken med r ä t t visa.» EVANGELIUM: Evangeliets

Matt. 4: i3 — 26. morgongryning

LÄMNADE N a s a r e t o c h begav sig till K a p e r naum, som ligger vid sjiön, p ä S a b u l o n s och Neftalims om14rade, och b o s a t t e sig där, 1 för att det skulle fullbordas, som var sagt genom p r o f e t e n E s a i a s , n ä r h a n s a d e : i5 »Sabulons l a n d och N e f t a l i m s land, trakten å t h a v e t till, landet p å a n d r a sidan J o r d a n , hedningarnas G a l i l e e n —• lodet folk som dlär s a t t i m ö r k e r fick se ett s t o r t ljjus; ja, de som sutto i d ö d e n s ängd och skugga, för dem gick upp e t t ljus.»' 17 F r å n den t i d e n Ibegynte J e s u s p r e d i k a och s ä g a : »Gören bättring, ty h i m m e l r i k e t ä r nära.» 18 D å h a n n u v a n d r a d e utmed G a l i l e i s k a sjön, fick h a n se två b r ö d e r , Simon,, som k a l l a s P e t r u s , o c h A^ndreas, h a n s JESUS

Tred

je

Böndagen

broder, k a s t a ut nät i sjön, ty de voro fiskare. O c h h a n sade 19 till dem: »Följen mig, så skall jag göra eder till människofiskare.» S t r a x lämnade de näten och följde honom. N ä r 20,21! han hade gått därifrån ett stycke längre fram, fick han se t v å a n d r a bröder, Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, hans broder, där de jämte sin fader Sebedeus sutto i b å t e n och ordnade sina nät; och han kallade dem till sig. O c h strax22 lämnade de båten och sin fader och följde honom. O c h han gick omkring i hela Galileen och undervisade i 23 deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla slags sjukdomar och allt slags skröplighet bland folket. O c h ryktet om honom gick ut över hela Syrien, och 24 man förde till honom alla sjuka som voro hemsökta av olika slags lidanden och plågor, alla som voro besatta eller månadsrasande eller lama; och han botade dem. O c h honom följde 25 mycket folk ifrån Galileen och Dekapolis och Jerusalem och Judeen och från landet p å a n d r a sidan Jordan. BÖN V i t a c k a dig, H e r r e Gud, himmelske Fader, för a t t du vill, att alla människor skola frälsas och komma till sanningens kunskap, och för att du har tänt ditt härliga ljus också för oss som voro fjärran. V i bedja dig: Gör våra hjärtan brinnande av kärlek till dig och till våra bröder i världen, så att vi bära vittnesbörd om dig inför hedningarna och inför ditt folk Israel; och giv dina sändebud visdomens och kraftens ande i deras arbete och förläna dem framgång, så att jordens folk må förenas i tro, alla knän böjas i din Sons namn och alla tungor bekänna, a t t Jesus Kristus är H e r r e , dig till ära. Amen. HÖGTIDSBÖN Allsmäktige, evige Gud, du som har skapat alla jordens folk och givit dem mångfaldiga vittnesbörd om din faderliga godhet. V i tacka och lova dig a t t du ock i tidens fullbordan sände din enfödde Son, till uppfyllelse av folkens längtan och ett ljus för alla dem som av hjärtat söka dig, både fjärran och nära. V i bedja dig: Uppfyll våra hjärtan med din kärlek, så att vi i sanning nitälska för ditt rikes utbredande. Sänd arbetare i din myckna skörd, styrk deras tro och välsigna deras verk. L å t ditt namn varda förhärligat över jordens hela krets. O c h låt oss en gång, tillsammans med den oräkneliga skaran av alla stammar och folk och tungomål, få evigt tjäna och lova dig. Amen.

Guds

FJÄRDE

lov

BÖNDAGEN

(Tacksägelsedagen)

Guds lov INTROITUS D e t är gott att tacka Herren och att lovsjunga ditt namn, du den Högste. Tacken Herren, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen. Ä r a vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen. KOLLEKTBÖN O allsmäktige Fader, all nåds Gud, som oavlåtligen bevisar oss välgärningar och skänker oss goda gåvor. Fyll våra hjärtan med tacksamhet, och giv oss nåd att alltid prisa och upphöja ditt heliga namn. Genom din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e , vilken lever och regerar med dig och den Helige Ande, från evighet till evighet. Amen. EPISTEL:

Ps. i o 3 : i—5.

Lova Herren min själ J-jOVA HERREN, min själ, och allt det i mig ä r hans heliga 2 namn. L o v a H e r r e n , min själ, och förgät icke vad gott han h a r 3gjort, han som förlåter dig alla dina missgärningar och helår 4 alla dina brister, han som förlossar ditt liv från graven och 5 kröner dig med nåd och barmhärtighet, han som m ä t t a r ditt begär med sitt goda, så a t t du bliver ung på nytt såsom en örn. EVANGELIUM:

Luk. 19: 37—40.

Lovsången för Kristi

kraftgärningar

AVAR JESUS p å sin färd upp mot Jerusalem v a r n ä r a foten av Oljeberget, begynte hela lärjungaskaran i sin glädje a t t med hög röst lova Gud för alla de kraftgärningar som 58de hade sett; och de sade: 325

Fj ä r d e

Böndagen

»Välsignad vare han som kommer, konungen, i H e r r e n s namn. Frid v a r e i himmelen och ä r a i höj den 1» O c h några fariséer som voro med i folkhopen sade till ho-39 nom: » M ä s t a r e , förbjud dina lärjungar att ropa så.» Men40 han svarade och s a d e : »Jag säger eder: O m dessa tiga, skola stenarna ropa.» BÖN O H e r r e Gud, du himmelens och jordens Herre, all nåds Gud. Värdigas mottaga ditt folks tacksägelse, du vars barmhärtighet icke tager någon ände och vars trofasthet varar från släkte till släkte. V i äro för ringa för all den barmhärtighet du bevisat oss. För dagligt bröd, för fred och lagfäst frihet, för hem och kall, för hälsa och glädje, för trofast kärlek och vänskap, för alla timliga gåvor, som din milda hand ger oss, vare dig pris och tacksägelse; men främst sjunga vi ditt lov för din nåds rikedom i ditt ord och dina sakrament, i din kyrka och de heligas gemenskap, för din Sons heliga kors och uppståndelse och evighetens hopp. Förlåt vår otro och våra själviska omsorger. Stäm vår håg och tunga till ditt namns pris, och låt denna dag vara en profetia om den stora tacksägelsedagen i evigheten. Ä r a vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen. HÖGTIDSBÖN Käre himmelske Fader. V i tacka dig av hjärtat för alla goda gåvor som vi av din milda hand hava undfått. D u har låtit ditt ord rikligen bo ibland oss. D u har ock beskärt oss mycken timlig välsignelse. H e r r e , vi äro alltför ringa till all den nåd och trofasthet som du bevisat oss. Upplåt, o Herre, i dag v å r a hjärtan att lova och prisa dig för allt vad du har gjort. Gör oss villiga att bruka vad du givit, till din ä r a och till vår nästas stöd. O c h hjälp oss att framgent förbliva ett folk som under alla skiften förtröstar på din mäktiga hjälp. Genom Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen.

LECTIONARIUM eller

S T Y C K E N UR D E N H E L I G A SKRIFT, ORDNADE FÖR DEN DAGLIGA ANDAKTEN I KYRKA OCH HEM A. För en andaktsstund

om dagen

För sön- och helgdagar äro inga särskilda läsestycken upptagna. D e t förutsattes att sådana dagar någon av de i Evangelieboken upptagna texterna kommer till användning

Hetgsmåhbön:

M. Jes. 6: 1—8 Ti. » 1: 2—'9 » 2 : 2—'5 O. To. » 5 : 1—7 Fr. » 5 : i 8 — 2 3 » 11:11—10 L.

43:3

5o:3

5o: 4, 5

41:1, 2 4 7 : 1, 2

41: 3 47:3 59: 6, 7

35: 1 592: 1 32: 5 49: 1 329: 4 4 4 : 1, 2

Hetgsmålsbön:

Jes. »> » »

4 0 : l'—1 1 4 2 : 1—7 43: 1 - 7 4 4 : 1—6 4 5 : 22—'25

»

4 9 : ! —'6

i

Ps. 49.

237: 3 , 4 4 1 : 4, 5 4 8 : 1, 2 2 5 4 : 6, 7 42:4 2 4 2 : 1—'3

433 441

444 436 442:6—9 449

400: 10, 1 1 .

Advent

3 5 : 4, 5 592: 5 , 6 32: 6

49: 3, 4 329: 5

44: 3, 4

Jer. 1:4 —10. 3 Söndagen

421 429 419 4 2 4 : 6—'9 4 2 7 : 1.—5 420

42: 3

Joel 2 : 3 o — 3 2 . 2 Söndagen

M. U p p . 1 : 4 — 1 1 Ti. » 2 : i ' — 7 O. ., 3 : 1—6 To. . 3 : 7 — 1 3 Fr. » 3 : 14—'22 » 21:9—12,22—'27 L.

Advent

43: 1,2 4 2 : 1, 2

59: 4, 5

Hetgsmålsbön:

i

Aftonpsalm*

Ps 41. 443.

Sak. 2: 10—i3. 1 Söndagen

M. Ti. O. To Fr. L.

Morgonpsalm*

Psalmer

Texter

i

423 422 426 4 3 o : 1—'4

455 3o6

445 453

434 452 324

P s . 35. 4 4 1 .

Advent

237: 5

4i:7 48: 3 254: 8 42: 5 242: 8, 9

425 4 2 8 : 1—5 4 3 i : 1—6 3 9 6 : 1 —'3

43o: 6'—'9 4 2 4 : 1—6

438 4 4 2 : 1 —'5 143

446 443 439

• F ö r den händelse man önskar börja morgonbönen med en morgonpsalm eller sluta aftonbönen med en aftonpsalm lämnas i dessa båda kolumner anvisning om lämpliga byten.

Le

ctionariu m

Texter

Psalmer

Helgsmålsbön:

Morgonpsalm

Jer. 2 3 : 5, 6.

Aftonpsalm

433.

Ps. 4:

4 Söndagen i Advent M.

Jes. 4 9 : i 3 — 1 8

Ti.

»

Ö2: 7 — 1 0

O. To. Fr.

. » »

5 5 : 1—7 6 2 : 1 —y 64: 1—'9

223: 5 255: 4 43:7 46: 5 3o: 5

2 2 3 : 1, 2

255: 1, 2 4 3 : 5, 6 4 6 : 3, 4 0 0 : 1, 2

457: 1—4 i5

43o:io,11 43i:6—10 456

454: 2—4 396: 4, 5 4 0 0 : i o , 11 142

4 o 3 : 6—9

Jultiden 24

/12. 1 Joh. 1: 1 —10

63:

-8

Helgsmålsbön på Julafton:

Jes. 1 1 : 1—5.

Aftonbön på Juldagen: Aftonbön på Annandag

Jul:

63: i 3 —151 424: 1—6

Jes. 9: 2—7.

Jer. 20: 7 —12a.

Helgsmålsbön när Söndagen ef Ler Jul infaller: W

/ M . 1 Joh. 2: 1—11 IVi- J e r - 3 i : i 5 — 1 7 *7 12 . » 3 i : 3i—34 ao / 12 . G a l . 3 : 26—4: 7 "Vis. Jes. 40: 25—3i

63:8,9 5o: 1, 2 34: 1, 2 6 2 : 1, 2 33o: 1, 2

Hetgsmålsbön på Nyårsafton: Helgsmålsbön

Jes. 12: 1—6 » 25: 6'—9 » 26: 1—9 » 29: 17.—'23 » 3o: 19—26 » 3 5 : 1 •—10

infaller:

Tre Honungars

z8

429 419

433 441 436 442: 6—9 600: 4—7

427: 1—5 420

Jes. 66: 1, 2.

204: 1, 2 2 0 7 : 1, 2

167: 1 3 i 3 : 6, 7 239: 1, 2 68:4

P s . 462. 4 6 6 : 6. a 422 426 43o: 1 —'4

P s . 68.

440 434 452 324

55=4.

425 428: 1—5 4 3 i : 1—6 396: 1—'3 43o: 6—9 424: 1—6

438 442: 1—5 309

446 443 439

P s . 207. 449.

Tre Konungars

204:4 207: 3 167: 2 3i3: 8 239: 4 68:5

P s . 66. 438.

dag

69: 3 61: 4 32: 2 67: 3—5 464: 3- 4 56: 7, 8

1 Söndagen efter Heliga M . M a r k . 1: 1 — 11 Ti. Luk. 4: 1—15 O. » 4: 16—3o To. » 5: 1—11 Fr. » 5: 17—'26 L. » 5: 27—'3g

P s . 5 6 : 4 — 8 . 439.

Tit. 3 : 4 — 7 .

4 6 1 : 6, 7 462: 8 467:6 68: 5

Mika 4 : 1 — 3 .

69:1 6 1 : 1,2 32: 1 67: i, 2 464: 1 56: 4—6

Helgsmålsbön:

Sef. 3 : 16, 17.

Jes. 46: 9, 10.

461: 1 462: 1, 2 4 6 7 : 3, 4 68: 1, 2

Heliga M. Ti. O. To. Fr. L.

P s . 62. 6 9 : 3 .

P s . i 5 o . 5o6: 7, 8 el. 3 5 9 : 7, 8.

6 3 : i 3 , 14 5o: 5 34: 6 6 2 : 4, 5 33o: 5

när Söndagen efter Nyår

Helgsmålsbön:

63: i3 —15.

Jer. 29: 11—14a. P s . 468. 400: 10, 11.

Aftonbön på Nyårsdagen: */i. Jak. 4: i 3 — i 7 Vi- 1 Joh. 3 : 1—8 */i» 3 : 13—24 Vi» 4:7-16

P s . 6 3 : 1—8.

dag

457: 1—4 16 43o: 10, 11 4 3 1 : 6 —10 456 2

447 396: 4, 5 4 0 0 : 10, 11

3 4 1 : 3—7 4 o 3 : 6—9 353

Lectionarium

Helgsmålsbön:

L.

»

7: 36—5o

M a r k . 3 : 20—35

33: 3, 4

149: 5 3i8:3, 4 3o: 3 298: 6, 7

429 419 424: 6—9 427: 1—'5 420

3i8: 1 3o: 1, 2 298: 1

»

288: 5, 6 292: 1

296: 1

36i:8, 9 3 2 0 : 1, 2

Jes. 3 o : i 5 a .

567: 2 35: 1, 2 294: 1, 2

56 7 : 6 35:6 294: 3, 4

17: 1

17: 2

39: 34—'4©: 9

»

42: 1—6

423 422 426

43o: 1—4 455 3o6

452 324

445 453

dag

428: 1—5 4 3 i : 1—'6 396: 1—3

43o: 5—g 424: 1—6

438 442: i—5 143

446 443 439 •

Pred. 3 : 17, 18a. P s . 25. 444.

5 Söndagen efter Heliga

L.

dag

Tre Konungars

209: 4 119M.5

Helgsmålsbön:

1: 1—22 2:1 —i3 7 : 1 —10 1 4 : 1 —'12 3 8 : 1—18

4 4 2 : 6—9

Ps. 3io. 44l-

2 0 9 : 1, 2 119: 1

8: 10—26

M . Job Ti. » O. » To. » Fr. »

Tre Konungars

32i: 4 288: 7, 8 292: 8 296: 5, 6 36i:10 320: 4

3 2 i : 1, 2

4 Söndagen efter Heliga

L.

444 436

Jes. 5 o : 10. P s . 392. 4 4 2 : 8, 9-

Helgsmålsbön:

Fr. Mark. 7: 24—3y

dag

278: 3

3 Söndagen efter Heliga

M . M a t t . 10: 24—33 Ti. » 10: 34—'42 O . Luk. 9: 7—17 T o . M a t t . i 5 : 1—20

Tre Konungars

278: 1, 2 3 3 : 1, 2

Helgsmålsbön:

M . Luk. 8: 4—18 Ti. M a t t . i 3 : 24—43 O. » i 3 : 44—58 T o . L u k . 8: 40—56 F r . M a t t . 10: 1—15 L. »> 10: 16—'23

Aftonpsalm

i M o s . i : 27, 28, 2: 24. P s . 4 8 1 . 329 eller 439.

2 Söndagen efter Heliga M . Luk. 6: 1—11 Ti. M a r k . 3 : 7 —19 O . Luk. 7: 1 —'17 To. » 7: 18—'35

Fr.

Morgonpsalm

Psalmer

Texter

Tre Konungars

562: 3, 4

257: 3 39i: 4 600: 3, 4 341:7 562: 5

16: 1

16: 2

257: 1 3 9 1 : 1, 2 600: 1

3 4 1 : 1, 2

Helgsmålsbön:

dag

457: 1—4 i5

447 396: 4, 5

43o: 10, 11 4 3 i : 6—10

4 0 0 : 1 0 , 11

4o3: 6—9

353 Jes. 54: 10. P s . 298. 324. Septuagesima

M . M a r k . 8: 2 7 — 9 : 1 Ti. » 9: 2 — i 3 O. » 9: 14—'27 To. » 9: 28—'37 Fr. » 9: 38—5o L. Luk. 9: 5i—'62

392:1, 2 i 6 3 : 1, 2 3 i o : 1, 2 25: 1, 2

402: 6 392: 3, 4 i63:3 \ 3io: 6 25: 3

35: 4, 5

35: 6

4 0 2 : 1, 2

3: 5—7 i3o i5 i38 291

592: 5—8 259: 3, 4 3i5 i3i

175 600:4—7

Lectionarium

Texter

Psalmer

Helgsmålsbön:

Morgonpsalm

Jes. 5 5 : 8 . — n .

P s . 173.

Aftonpsalm

6 0 0 : 5—7.

Sexagesima M . Luk. Ti. » O. » To. » Fr. » L. »

10: 1—'12 10: i3—'24 10: 35—42 11: 1—i3 1 1 : 27—'36 1 1 : 37—'54

309: 1 39: 1, 2 180: 1, 2 299: 1 2g3: 1, 2 23: 1, 2

Helgsmålsbön:

Jes. 4 2 : 1—4.

12: 1—'12 12: i 3 — 21 12:35—48 12: 49—'59 i 3 : 1—9 i 3 : 22.—35

7 0 : 1, 2 36o: 1, 2 116: 1, 2 40: 1, 2 114:4, 5

70: 3, 4 36o: 5 116: 3 40: 5 114: 8

37: 5

37: 6

309: 4 39: 7 180: 6 299: 7, 8 293: 3 23: 3

423 422

426 43o: 1—4 455 3o6

4Ö2 324

P s . 79 eller 89.

434 445 453

96 ellei' 44°-

Fastlagssöndagen M . Luk. Ti. » O. » To. » Fr. » L. »

Helgsmålsbön:

5 M o s . 6: 4—'8. P s . 77.

428: 1—5 4 3 i : 1—6 396: !•—'3 43o: 6—9 424: 1—6

442: i — 5 309

446 443 439

4 4 2 : 6—'9 eller 3 4 1 : 5 - 7 .

1 Söndagen i Fastan M . Luk. Ti. » O. » To. » Fr. » L. »

14: 1—11 14: 12—24 14: 25—35 i 5 : 1 —10 i 5 : 11 —32 16:1—i5 Helgsmålsbön:

345: 1, 2 77: 1 iÖ2: 2

82: 1 76: 1, 2

34: 3. 4

345: 3, 4 7 7 : 5, 6 i52: 3 8 2 : 5, 6

76:8 34=5

1 M o s . 3 2 : 22—28.

457: 1—4 i5

447 396: 4, 5

43o: 10, 11 4 3 i : 6—10

400: 1 0 , 1 1

4 o 3 : 6—9 353

2 I's. 278.

434.

2 Söndagen i Fastan M . Luk. Ti. » O. » To. » Fr. » L. »

16: 19—31 17: 1—19 17: 20—'37 18: 1—14 18: i 5 — 3 o 18: 3 i — 4 3 Helgsmålsbön:

79: 2 273: 1, 2 157: 1, 2 i 5 8 : 1, 2 90: 4 40: 1

79: 5 273: 3 i57:3 i58: 3 90: 5 40: 3, 4

1 Sam. 16: 14.—'23.

429 419

424: 6—9 427: 1 —5 420

P s. 123.

444 436 442: 6—9

449 439.

3 Söndagen i Fastan M . Luk. 19: 1 —10 Ti. » 19: 11 —27 O . M a t t . 26: 1—16 To. Luk. 19: 29—40 Fr. » 19: 41 —20: 8 L. M a t t . 2 1 : 28—46

33°

g3: 1

93: 3, 4

76: 6

76: 8 7 5 : 18 82:4,5

422 426

75: 1 82: 3 96: 1, 2 202: 2

96: 3, 4 202: 3

43o: 1 —4 455 3o6

452 324

445 453

Lectionarium

Helgsmålsbön: M . M a t t . 22: 1—14 Ti. M a r k . 12: i 3 — 3 4 O . M a t t . 23: 1—22 To. » 23: 23—36 F r . Luk. 2 1 : 1 —19 L. » 2 1 : 20—'38

'

Helgsmålsbön:

Jes. 5 5 : 1—6.

Aftonpsalm

Morgonpsalm

Psalmer

Texter

P s . 189: 3 —15

Midfastoåöndagen 24: 5 24: 3, 4 80: 10 80: 1 78: 2 78: 1 9 0 : 4, 5 90: 1 89:3, 4 89: 1, 2 76: 1 76:7.8

440. 438 4 4 2 : 1—5

428: 1—5 4 3 i : 1—6 396: 1—'3 43o: 6—g 424: 1—6 P s . 76.

Jes. 6 3 : 1.—3, 7—'9b.

446 443 439

96.

Passionssöndagen M . M a t t . 26: 17—29 eller Jer. 1: 1 —10 Ti. Luk. 22: 24—38 eller Jer. 2: 4 — i 3 O . Joh. i 3 : 1—'17 eller Jer. 7: 1 — i 5 To. M a t t . 26: 3o*—46 eller Jer. 7 : 2 1 —'28 F r . M a t t . 26: 47—58 eller Jer. 8: 18 — 22 L. M a t t . 26: 5 9 — 7 5 eller Jer. 9: 1.—9 Helgsmålsbön:

457: 1—4

79: 1

79=4

85: 1

8 5 : 5, 6

75:4

7 5 : 16, 17

43o: 10, 11

400: 10, 11

91: 1

91: 2

4 3 i : 6 —10

8 6 : 1, 2

86: 5

4 o 3 : 6—g

8 1 : 1, 2

81:8

447 396: 4, 5

i5 1

353 Sak. 9: 9, 10. P s . 80 <;ller 187. 444. Palmsöndagen

M . M a t t . 27: 1—10 eller Jer. 10: 6.—16 Ti. M a t t . 27: 1 1 — 3 i eller Jer. 14: 19 — 22 O . Luk a 3 : 26—38 eller Jer. 20: 7 — i 3 To. M a t t . 27: 38—56 eller Klag. 3 : 17—'26

L.

79: 6

79: 7

433 eller 4o3:6—g

89: 1, 2

89: 3, 4

441 eller 4 o 3 : 6—9

95:

95:4

444 eller 4o3:6—g

75: 3, 4

424: 6—9

436 eller 4 o 3 : 6—g

7 3 : 1, 2

Helgsmålsbön före Långfredagen: M a t t . 27: 57—66 eller Jes. 74: 1 - 3 Ö2: 1 2 — 5 3 : i 3

Jes. 5 3 : ,5—5.

7 4 : 5, 6

420 Ps.

96.

Lectio

na r iu m

Texter

Psalmer

Helgsmålsbön:

Jes. 5 7 : 1 , 2a.

Morgonpsalm

Ps. io5.

Aftonpsalm

111:7—10-

Påskdagen

Ti. O. To. Fr. L.

Aftonbön på Påskdagens kväll:

Jes. 25: 8, 9.

Aftonbön på Annandag

1 Sam. 2: 6—8. P s . 110.

Petr. 1: 1—9 » 1: i3—25 » 2:1 — 1 0 » 2: 11—'25

_»

3:8—17

Påsk:

104: 1, 2 108: 1, 2 ! n 3 : 1, 2 106: 1, 2

110: 3, 4

Helgsmålsbön:

P s . 107.

422 426

104: 6, 7

108: 0

n3: 4

43o: 1-4

106: 3,4 110: 6

455 3o6

H o s . 6: 1—3.

10 P s . 108.

5.

438.

434 45 2 324 445 453

446.

1 Söndagen efter Påsk

M. Rom. 1: 8—'17 2: 1 — 11 Ti. 5: 1—11 O. 6: 1 — 1 1 To. » 7: 14—'25 Fr. 8: 1 2 — 1 8 L.

1 1 0 : 1, 2

112:4 111: 9, 10 110: 6

io5: 1, 2

io5: 3

109: 4, 5

109: 6 102: 4

1 1 2 : 1, 2

111:1

102: 2, 3

Helgsmålsbön:

H e s . 3 4 : 11—16.

425 428: i—S 4S1: 1—6 396: i'—3 43o: 6—'9 424: 1—'6

P s . 119.

438 442: 1 — 5 309

446 443 439

443.

2 Söndagen efter Påsk

M. Rom. 8: 3 i b — 3 9 Ti. 1 1 : 33—36 O. 1 2 : 1—8 To. 12: 9—21 Fr. i3: 1 —10 L. 14: 5 — 17

1 0 6 : 1, 1 1 9 : 1, 222: 1

498: 1 362: 1 229: 4

Helgsmålsbön:

5--5

119 3 280 6

498 4. 5 362 5, 6 229

4 5 7 : 1—4 i5 43o:10,11 4 3 i : 6'—10 456

5 Jer. i 5 : 19 — 21.

P s 114.

447 396: 4, 5 400: 10, 11 3 4 1 : 3—7 4o3: 6 — g 353

441.

3 Söndagen efter Påsk

M. Ti. O. To. Fr. L.

Kor. i : IO—'25 1: 26.—3i 3 : 1 —'9 4: 1 - 7 9: 19—27 1 1 : 17—28

28:1,2 107: 1, 2 114:5,6 104: 2, 3 116: 4, 5 108: 1

Helgsmålsbön:

28:3 107: 4, 5 114:8 104: 4, 5 116: 6 108: 4, 5

H e s . 3 6 : 26—'29a. 4 Söndagen efter

M . 1 Kor. 12: 1 —'ii Ti. » 12: 12—3i O. » i3: 1 —i3 To. 2 Kor. 4: i 3 —18 Fr. » 5: 1 —10 L. » 6: i —10

174: 7—9

111:2

1 1 1 : 7, 8 102: 5

112: 8

161: 5

337:4

Ps. i38.

433 441

444 436 442: 6449

436.

Påsk

174: 1, 2 112:7 161: 3 102: 4 337: 1, 2

421 429 419 424: 6—9 427: 1 —5 420

423 422 426

434 45 2

43o: 1 — 4

455 3o6

445 453

Lectionarium

Psalmer

Texter

Helgsmålsbön:

Aftonpsalm

Morgonpsalm

Jer. 3 3 : 2, 3.

P s . 333.

449-

Bönsöndagen M . Gal.

1: 11—24

Ti. O.

2: 1 — 1 0 2 : 11 —'21

» »

Helgsmålsbön före

Kristi

Himmelsfärds

425 428: 1—5 4 3 i : 1—6

339: 4. 5 336: 3, 4 333: 3, 4

339: 1 3 3 6 : 1, 2 333: 1

4 4 2 : 1.—5 143

D a n . 7: i 3 , 14.

dag:

P s . 125. 438. F. L.

Hebr. »

1:1—g 2: 1—'9

127:1,2 125: 1, 2

Helgsmålsbön:

127:4—6 125: 3

Jes. 3 2 : i 5 — 1 8 . 6 Söndagen efter

M . H e b r . 2: 1 0 — 1 8 Ti. » 4 : 1—16 O. » IO! 19'—'20 To. » 11: 1 —10 Fr. » 11: 32—40 L. » 1 2 : 1 —'3

Helgsmålsbön:

P s . 129. 434.

Påsk

176: 6

176: 5 n 5 : 1, 2 173-. 1 2 0 6 : 2, 3 282: 1 1 3 7 : 1, 2

443 439

43o:6—g 4 2 4 : 1—'6

n5: 4 173= 3, 4 206: 4 282: 7, 8 137: 5, 6

Jes. 44: 3—6.

4 5 7 : 1—4 i5 43o:10,11 431: 6—10

447 396: 4, 5

4 o 3 : 6—g 353

400:10,11 142

2 Ps. i 3 i .

443.

Pingstdagen Aftonbön på Pingstdagens kväll:

Joel 2: 27—29.

Aftonbön på Annandagens kväll: Ti. Apg. O. » To. » Fr. » L. »

2: 37—47 5: 27b—42 8: 26—40 9: 1—19a 9: 19b—3i Helgsmålsbön:

134: i, 2 i 3 5 : 1, 2 128: 1,2 i 3 8 : 1, 2 137:4

Heliga M . Apg. i 3 : 1—16 Ti. » i 3 : 43—14: 7 O. To. Fr.

» » »

14: 8 — 2 0 a 14: 20b'—28 i 5 : 1—12

L.

»

i 5 : i3'—3i

134: 3

i 3 5 : 3, 4 128: 3

i38: 5 1 3 7 : 6, 7

Jes. 40: 12—18.

121:1 292: 1

197: 1 2 6 9 : 1, 2 4 7 4 : 1, 2

P s . 137.

i 3 6 : 8.

Jes. 28: 16. P s . 3o. 440. 429 419 424: 6 - 9 4 2 7 : 1—5 420

P s . 24: 2 — 5 .

Trefaldighets

444 436 442 449

443.

dag

i33:7 1 2 1 : 6, 7 292: 4, 5 197: 2 269: 3

474:5

423 422

426 43o: 1—4 455 3o6

452 324

434 445 453

Helgsmålsbön: H e s . 18: 25—29 eller H e s . 3 3 : 10, 1 1 . P s . 297. 436. 1 Söndagen efter M . 1 M o s . 3 : 1 —19 ». 4: 3 — i 6 Ti. » 12:1 —7 O. » 18: 20—32 To. Fr. » 22: 1 —14

L.

»

28: 10—'19a

66: 1, 2 7, 8 3 9 5 : 1, 2 4 7 5 : 1, 2 3 o : 1, 2 297: 2 283:

Trefaldighet

66: 3, 4 2 8 3 : 9, 10

395-. 3, 4 475:8 3o:3 297: 3

425 4 2 8 : 1—5 4 3 i : 1—6 3 9 6 : 11—'3

43o:6—g 4 2 4 : 1 —'6

438 442: 309

1—5

446 443 439

Lectionariunt

Texter

Psalmer

Helgsmålsbön:

Hos. 11:1—9.

2 Söndagen efter

M . 1 Mos. 32: 2 2 — 3o Ti. » 37: 1—11 O. » 37: 12—28 To. » 41: 46—42: Fr. » 45: 1—15 L. » 45: 16—28

162: 3 , 4

378:4 279: 3, 4 295: 4 293: 5 2o5: 3

293: 3, 4 2 o 5 : 1, 2

Jes. 6 5 : 1, 2.

J Söndagen efter

Helgsmålsbön:

143: 1 299: 1

4 3 o : 10, 11 4 3 i : 6'—10

456 2

1 7 1 : 1, 2

171: 5

3 i 8 : 3, 4

290: 1

290: 3, 4

i 3 : 3, 4

174: 9 — 11 38o: 4, 5 2 8 8 : 1, 2 207: 5

Helgsmålsbön:

429 419 424: 6 - 9 427: 1 — 5

433 441 444 436 442:6 — 9

2: 11 — 2 2

423 422

440 434

174: 1 2 — 1 4

426 43o: 1 —4 455 3o6

324 445 453

38o: 8 288: 4 2 0 7 : 7, 8

Trefaldighet

i 5 o : 5, 6 256: 5

3 8 : 1, 2

172: 7 3Ö2: 9 3 8 : 10

2 4 9 : 1, 2

249: 3

4 2 4 : 1—6

3 6 2 : 3, 4

5: 6'—20 6: 1 0 — 1 8

2 Mos.

2 0 : 2 —-17.

4Ö2

P s . 288. 4 3 3 .

425 428: 1—5 4 3 i : 1—6 396: 1—'3 43o: 6—g

4: 1—16 4: 2 4 — 5 : 2

Helgsmålsbön:

P s . 407. 444.

Trefaldighet

Jes. 6: 1—8.

i 5 o : 1, 2 2 5 6 : 1, 2 172: 4, 5

3 4 1 : 3—7 4o3: 6—9 353

1: 7

5 Söndagen efter 1: 3 — 14

4 0 0 : 1 0 , 11

326: 3

1:6

32Ö: 1, 2

447 396: 4, 5

Trefaldighet

3i8: 1

4 Söndagen efter

Ef. » » » » »

i5

P s . 362. 434.

143: 4, 5 299: 3, 4

i 3 : 1, 2

457: 1—4

S a k . 8: 16, 17 eller 3 M o s . 19: i 5 —18.

M . 4 M o s . 10: 33—36 Ti. » 2 1 : 4—9 O. » 27: 12—20 To. 5 M o s . 6: 4—9 Fr. » i 5 : 7—11 L. » 3 2 : 1—9

M. Ti. O. To. Fr. L.

Trefaldighet

1 6 2 : 1, 2 2 7 9 : 1, 2 29Ö: 1, 2

Aftonpsalm

P s . 2Ö5. 449.

3 7 8 : 2, 3

Helgsmålsbön:

M . 2 M o s . 3: 1 — 1 5 2 0 : 1—17 Ti. 2 2 : 2Ö—'23: 9 O. 2b: 8—22 To. Fr. 33: 12—23 L. 4 M o s . 6: 22—'27

Morgonpsalm

P s . 174: 9 — 14.

438 442: 1 — 5 143 446 443 439

442: 8, 9

tf Söndagen ej "ler Trefaldighet M . Fil. Ti. » O. » To. » Fr. » L. »

1: 1.—1 1

1 1 8 : 1, 2

1: 12—'26 2: 1 — 1 8

3 : 7 — 14

3 5 3 : 5, 6 i 3 8 : 5, 6 369: 1

3 : 17—'21

3 6 i : 1, 2

4:4-13

475:5,6

118: 3 353: 7 i38: 7 369: 7 36i: 6 475: 9

4 5 7 : 1—4 i5

A47 3g6: 4, 5

4 3 o : 1 0 , 11 43i: 6 —10

400: 10, 11

4o3: 6 - 9 353

Lectionarium

Texter

Hetgsmålsbön:

2 Mos. 33: 18—23. Kristi

M . Joh. >» Ti. » O. » To. .. Fr. » L.

3 : 1 —'21

4: 1—26 4: 27—42

5: 19—3o 6: 27—47 6: 48—71 8 : 1 — 11 10: 1 — 1 6 11: 1—16

Helgsmålsbön:

11: 17—3o 11: 3 i —'44 11: 45—Ö7 12: 1 — 1 1

12: 1 2 — 1 9 1 2 : 20—'33

i 3 : 1—'ii i 3 : 12.—20 i 3 : 211—3o

i 3 : 3 i — 38

123:8

i5:6

420 Jes. 29: i 3 — 1 6 .

P s . 175.

245: 1 i 5 i : 1, 2

394: 1, 2 3n: 1 284: 1 5Ö2: 1, 2

424: 6—9 4 2 7 : 1—5

444 436 442: 6—9 449

438.

Trefaldighet

245: 3 i5i:3 394:4 3 n : 3, 4

452 324

43o: 1—4 455 3o6

2 8 4 : 9, 1 0

552: 3

445 453

O r d s . 3o: 5—9. P s . 4 3 o : 9 — 11. 449.

2o3: 1 261: 1

397: 1 5oo: 1 402: 3, 4 i 5 2 : 1, 2

Trefaldighet

3i6: 1 4o3: 1 3 1 9 : 1, 2 260: 1 5 : 1, 2

2o3: 4 2 6 1 : 7, 8 3 9 7 : 4, 5 5oo: 4, 5 402: 5 i52: 3

Jes. 5: 1—7.

3 7 2 : 1, 2

Helgsmålsbön:

4 2 8 : 1—5 4 3 i : 1—6 3 9 6 : 1—'3 43o: 6—9 4 2 4 : 1—6

P s . 2o5.

438 442: 1—5 309

446 443 439

434.

Trefaldighet 4 5 7 : 1—4

372: 4 3i6: 4 4 o 3 : 6, 7 3ig: 5 260: 4. 5

i5

43o:10,11 4 3 i : 6 —10 456

5:3

D a n . 9: i 5 — 1 8 .

11 Söndagen efter M . Joh. » Ti. » O. » To. » Fr. D L.

i 5 : 1, 2

10 Söndagen efter 12: 34—43 12: 44'—5o

429 419

123: 1

Helgsmålsbön:

M . Joh. » Ti. » O. » To. >, Fr. » L.

3 4 5 : 1, 2 323:2,3

g Söndagen efter M . Toh. » Ti. » O. » To. »> Fr. » L.

dag

140: 3 254:8 3 4 5 : 9—a 1 323: 7

8 Söndagen efter

Aftonpsalm

P s . 140. 446 eller 433.

Förklarings

1 4 0 : 1, 2 2Ö4: 1, 2

1: 1'—14 1: i 5 — 3 4 1: 3 5 — 5 i

Hetgsmålsbön:

M . Toh. » Ti. » O. » To. » Fr. » L.

Morgonpsalm

Psalmer

2 P s . 260.

447 396: 4. 5 4 0 0 : 1 0 , 11

3 4 1 : 3—7 4 o 3 : 6—'9 353

444.

Trefaldighet

14: i-—11 14: 12—24 14: 2Ö—'3l i 5 : 1 —'ii

141: 2

141:4

275: 2 408: 3, 4

2 7 5 : 9, 1 0

441 444 436

i 5 : 1 2 —17

38: 5

408:7 298: 3 3 8 : 7, 8

429 419

i 5 : 18—'27

2 1 2 : 1, 2

212: 3

2 9 8 : 1, 2

424: 6—9 4 2 7 : 1—5 420

442: 6—9 449

Leclionarium

Texter

Psalmer

Helgsmålsbön:

O r d s . 12: 18—22.

12 Söndagen efter

M. Joh. 16: 1 —11 16:12—24 Ti. » 16: 25—33 O. » 17: 1—8 To. » 17: 9—19 Fr. » 17: 20—'20 L. » Helgsmålsbön:

358: 1 396: 1, 2 216 57Ö:1, 2 3 3 : 6, 7 9: 1, 2

j 358: 5 , 6 ! 396:3 412: 7 , 8 575:5 3 3 : 8, 9 9:8

481:4 342:8,9

347: 3, 4 5o6: 7, 8 154: 8 270: 5, 6

Jes. 3 5 : 1—6.

M. Joh. 19: 31—42 20: 1 — 1 0 Ti. » 2 0 : 11 — 1 8 O. » 20: 1 9 — 3 i To. • 2 1 : 1 —'14 Fr. » 2 i : l5—'20 L. » Hetgsmålsbön:

1 2 0 : 1, 2

120: 3

38o: 3

272: 1

207: 6, 7

Helgsmålsbön:

33 6

1 343 1

i3i 324 282 !7

1, 2 1, 2 1, 2 1

442: 1—5 143

446 443 439

436.

4 5 7 : 1—4 i5

447 3g6: 4, 5

43o: 10, 11 4 3 i : 6—10

4 0 0 : 10, 11

4o3: 6—9 353

0 P s . 317.

449.

Trefaldighet

Job 1 4 : 1 , 2 .

4 2 8 : 1—5 4 3 i : 1—6 3 9 6 : 1—3 424: 1—6

214: 4 254: 9 317: 3, 4 317=7.8 272: 2 207: 8

16 Söndagen efter

43o: 6.—g

3 i 2 : 8, 9 359: 3, 4 280: 6 16: 4

i5 Söndagen efter

317: 5, 6

445 453

442: 6— 9-

Ps. 270.

1 K o n . 17: 8—16.

0 1 7 : 1, 2

452 324

Trefaldighet

38o: 1, 2 3i2: 6 35g: 1, 2 280: 5 16: 3

214: 1 —3 254: 6, 7

43o: 1 —4 455 ; 3o6

Trefaldighet

14 Söndagen efter

441.

423 422 426

i3 Söndagen efter 4 8 1 : 2, 3 342: 1 347: 1 5o6: 1 154: 6, 7 270: 3

Aftonpsalm

Trefaldighet

P s . 3 8 : 8—10.

Helgsmålsbön:

M. Apg. 19: 21—40 20: 1 —16 Ti. » 20:17—38 O. 2 3 : 1.—11 To. 25: 1 —'is Fr. 28: 16—3i L.

P s . 212.

Ords. 3: 27—3o.

M. Joh. 18: 1—14 18: io.—'27 Ti. » 18: 28—40 O. » 1 9 : 1 —12 To. » 19: i 3 — 2 2 Fr. » 19: 23—3o L. »

M. Apg.i 5:35 —16:12 16: i3'—'24 Ti. » 16: 25—40 O. » 17: 1 —15 To. » 17: 16—34 Fr. • 18: 12 23 L. »

Morgonpsalm

429 419

424: 6—9 4 2 7 : 1—5 420

444 436 4 4 2 : 6—9

449 P s . 378, 3 9 6 : 4 , 5 . Trefaldighet

418:4 343: 4, 5 i3i: 3 324: 3, 4 282: 7 17: 2

423 422 426

43o: 1 —'4

452 324

455 3o6

445 453

Lectionarium

Helgsmålsbön:

Mika 6:6—8.

17 Söndagen efter

2 0 7 : 1, 2

207: 9

Helgsmålsbön:

5 M o s . 10: 12, i 3 .

18 Söndagen efter 5 i o : 1, 2

3i5: 5 3 7 1 : i, 2

479: 1, 2 278: 1 575: 1

Helgsmålsbön :

Aftonpsalm

433.

Trefaldighet

394: 3, 4

142: i, 2

5: 1 —26 5: 27—48 6: 1—18 6: 19—'34 7: i — M 7: i5'—'29

Ps. 402:3—7.

407: 5, 6 341: 6 346: 3, 4 142: 3 394: 5

407: 3 3 4 1 : 3, 4 346: 1

M . 1 Tim. 2: 1—10 Ti. » 6: 6 — 16 O . 2 Tim. 1: 6—14 To. » 2: 1—13 Fr. » 2: 14—'21 L. » 4 : 1—8

M. Matt. Ti. » O. . To. » Fr. » L.

Morgonpsalm

Psalmer

Texter

4 2 8 : 1—5 4 3 i : 1—6 396: 1.—'3 43o: 6—g 424: 1—6

P s . 39a.

438 442: i'—'5 309

446 443 439

441.

Trefaldighet 457: 1—4 i5 43o:10,11 4 3 i : 6 —10 456

5io: 4 3 i 5 : 6, 7 37i: 3 479: 3 278: 4, 5 575: 4, 5

2 H e s . 3 3 : 10, 11. P s . 269.

396: 4, 5 4 0 0 : 10, 11

3 4 1 : 3^7 4 o 3 : 6—9 353

4 4 2 : 8 , 9.

ig Söndagen efter Trefaldig het

M. Jak.

1: 1 — 1 9 a

32i: 1

3 2 i : 2, 3

433 Ti. O. To. Fr. L.

1: 1 9 b — ' 2 7

5 5 5 : 1, 2

333: 2

429 419

2: 1 — 1 3

2: 14—'20

297: 1

3 : 1 •—'12

3oo: 1 —3

4:

2o3: 1

555: 8 3 3 3 : 5, 6 297: 3 3oo: 7 2o3: 4

» » » »

1—12

Helgsmålsbön:

H e b r . 12: 14—17.

20 Söndagen efter M . Ords. Ti. » O. » To. »

1: 7—19 3 : 1—8 3 : 11—18 6: 6 . - 2 3

488: 1, 2 274: 1 184: 1, 2 329: 1 24: 2, 3

Fr.

»

12:

L.

»

i 5 : 1—'ii

i3'—22

18: 1

Helgsmålsbön:

2 a 1—410467

208: 1

20—'32

25g: 1 4i5: 1 309: 1

18:

33: 7 12 3 4 : 11 — l 6 3 6 : 25—28 3 7 : 1—14

281: 5 11:

1 P s . 280.

444 436 442: 6—g 449

440.

Trefaldighet

Jes. 4 0 : 2 9 — 3 i .

3: l 6 — ' 2 1

488:7 274: 5, 6 184:4 35i: 3 329: 3 24: 5

21 Söndagen efter M . Hes. Ti. » O. » To. » F r . »> L.

424: 6—9 427: 1 —'5

422 426

43o: 1—4 455 3o6

Ps. 341.

452 324

445 453

439.

Trefaldighet

208: 3, 4 259: 3, 4 4 i 5 : 5, 6 309: 4 285: 3 11: 3, 4

428: 1—5 4 3 1 : 1—6 396: i<—'3 43o: 6—9 424: 1.—6

438 442: 1 — 5 143 446 443 439

Lectionarium

Texter

Psalmer

Helgsmålsbön:

Sak. 7: 8 — i 3 .

22 Söndagen efter M. Ti. O. To. Fr. L.

Dan. Hos. Amos Mika Nah. Sak.

g: i 5 —19 11: 1 — 9

5: 12—24 6: 6—8 1: 2 — 7

7:4—14

3 : 1.—10

O.

1 0 : 1 —g

To.

»

Fr.

L.

3 : 5—15 17: 1 —16 18: 21—40 19: 1—18

4 5 7 : 1—4

1 3 7 : 1, 2

137: 3

4 0 0 : 10, 11

349: 4 357: 1, 2 4o3: 1, 2

349:5 j 357: 3 j 4o3: 4

43o: 10, 11 4 3 i : 6—10

4 o 3 : 6—9

Jer. 29: 4 — 7 .

Sef. 1: 14.—17a.

Helgsmålsbön:

33 8

2 4 1 : 1, 2 410: 1 2 6 6 : 1, 2 1 2 3 : 1, 2 5 8 6 : 1, 2

241: 3 410: 2

1: i , 2

442: 6—9

434 4Ö2 324

445 453

434.

P s . 597.

Domsöndagen 596: 3

589: 2

444 436

440.

Trefaldighet

Veckan före 5g6: 1, 2

5 9 7 : 1, 2 5 8 7 : 1, 2 590: 2 591: 1

433 441

441.

P s . 378.

266: 3, 4 123:8 586:4

D a n . 1 2 : 1 — 4 e l l e r Jes. 2:12—'22.

M . Luk. 2 1 : 29—38 Ti. M a t t . 2 4 : 3 7 — 5 i 25: 1 —13 O. » To. » 25: 14—3o Fr. » 25: 31—46 2 0 : 11 — 2 1 : 7 L. U p p .

436.

Trefaldighet

Jes. 59: i 3 — 20.

26 Söndagen efter

24 Söndagen efter Trefaldighet 574:3 574: 5, 6 423 i58:6 i58: 9 422 367: 1, 2 367: 3 426 359: 6, 7 359: 8 43o: 1 —4 55o: 2, 3 55o: 4 455 207: 3, 4 207:11 3o6

Helgsmålsbön:

Ti. i K o r . i 5 : 3 5 — 5 7 O . i Tess. 5: 1 — 11 To. 2 P e t r . 3: 8—18 Fr. Upp. 4 : 1 —11 L. » 19: 5—16

2 Ps. 5oo.

396: 4, 5

i5

Job 19: 2Ö>—'27. P s . 3o8.

25 Söndagen efter

2: 1 0 — 1 7

Trefaldighet

23 Söndagen efter Trefaldighet 600: 4. 5 1 600: 6 421 363:6 5o3:4 429 4 0 0 : 10 419 400: 4 348: 3 424: 6—9 348: 4 553: 1 553: 6, 7 427: 1—5 599: 1 599: 6, 7 420

Helgsmålsbön:

M. Jes.

449.

368: 7 343: 3

Helgsmålsbön: M . i Krön. 29: 1 0 — 1 9 Ti.2 K r ö n . 6: 1 2 — 2 3 O. > 6: 26—'42 To. E s r a 3 : 8—13 1: 1 — 1 1 Fr. Neh. 8: 9—18 L.

P s . 408.

Aftonpsalm

368: 4, 5 343: 1, 2

Hetgsmålsbön: M . i Sam. Ti. i Kon.

Morgonpsalm

Domsöndagen 597: 6 587:3 5go: 5, 6 591: 2

589:7 1: 6, 7

457: 1—4 i5

43o: 10, 11 4 3 i : 6—'io 456 589 P s . 5go. 3: 5—7 i3o i5 i38 291

5 5 i : 6—9 396: 4, 5 4 0 0 : 10, 11

3 4 1 : 3—7 4 o 3 : 6—'9 353

3 9 6 : 4 , 5. 5 9 2 : 5—8 2Ö9

3i5 i3i i75

600: 4 — 7

Lectionarium

K Y R K O Å R E T S ÖVRIGA

HELGDAGAR

Kyndelsmässa den 2 februari: M o r g o n P s . 3 5 : 1, 2. 3 5 : 6. Afton P s . 3 2 : 1, 2. 3 2 : 8. Helgsmålsbön: M a l . 1 : 1 1 . P s . 32. 433. Jungfrun Marias bebådelsedag den 25 mars: M o r g o n P s . 6 1 : 1, 2. 6 1 : 4 . Afton P s . 4 5 : 6 , 7 . 4 5 : 8 . Helgsmålsbön: Jes. 5 2 : 7 — ' i o . P s . 5o. 6 3 : i 3 — ' i 5 . Den 1 maj: M o r g o n P s . 474: 1—3. 474: 6 eller 5oo: 1—'3. 5oo: 5. Afton P s . 497: 1, 2. 497: 3. Den hel. Johannes Döparens dag den 24 juni: M o r g o n P s . 476: 1—'3. 4 7 6 : 4 . Afton P s . i 5 o : 1 —'3. i 5 o : 5, 6. Helgsmålsbön: Jes. 40: 6 — 8 . P s . 476 eller 474. 446. Den hel. Mikaels dag den 2g september: M o r g o n P s . 1^3: 1, 2. 143: 4, 5. Afton P s . 142: 1, 2. 142: 3. Helgsmålsbön: 1 M o s . 28: 10—19. P s . 142 eller 143. 446. Alla helgons dag den 1 november: M o r g o n P s . 144: 1—'3. 144: 6, 7. Afton P s . 35g: 1. 3 5 9 : 6—8. Helgsmålsbön: M a l . 3 : 16—'i8. P s . 144. 3 4 1 : 6 , 7 . / Böndagen. Helgsmålsbön: Jer. 2: 1 1 — i 3 . P s . 154. 0 4 1 : 4.—7. II Böndagen. Helgsmålsbön: 5 M o s . 3o: 11—14. P s . 40. 438. III Böndagen. Helgsmålsbön: Jes. 4 2 : 5—'8. P s . 5 6 : 4—'8. 446. IV Böndagen. Helgsmålsbön: 1 K r ö n . 29: 10—14. P s . 329. 4 4 3 .

B. För morgon- och

aftonandakt,

varvid den gammaltestamentliga textserien n ä r m a s t ä r avsedd för morgonandakten och den nytestamentliga för aftonandakten. F ö r sön- och helgdagarna brukas liksom vid förra serien stycken u r Evangelieboken. Vid morgonandakten Texter

Vid aftonandakten

Psalmer* 1 Söndagen

43: 3

i Advent

M . Jes. Ti. » O. » To. Fr. » L. »

1: 1 —18 2: 1—17 5: 1 —16 5: 18—3o 6: 11—i3 8: i6^—g: 7

4 3 : 1, 2 42: 1, 2 5o: 3 4 1 : 1, 2 47: 1, 2

M . Jes. Ti. » O. » To. » Fr. » » L.

1 1 : 1 —10 i 3 : 1.—i3 2 5 : ii—'9 2 6 : 1 —13 29: 8—'24 3o:8—18

35: 1 35: 4, 5 H e b r . 7: 1 —'14 592: 1 592: 5, 6 » 7: i 5 — 2 8 32:5 32: 6 8:1—13 49: 1 » 9: 1 —14 49: 3, 4 329:4 329: 5 » 9: i5—'28 » 10: 1—18 4 4 : 1, 2 44: 3, 4

5 9 : 4, 5

42: 3 5o: 4, 5 41: 3 47=3 5g: 6, 7 2 Söndagen

Psalmer8

Texter

Hebr. » » » » »

1: 1 —14 2: 1—18 3 : 1 —19 4 : 1 —16 5 : 1 —14 6: i<—20

41:6

4 1 : 1, 2 48: 1, 2 46: 1, 2 44= X, 2 43: 1

48: 3 46:3 44:3,4 43: 6, 7

42:4

42: 5

43: 2, 3 3i5: 1 324: 1, 2

43:5 3 i 5 : 4, 5 324: 3, 4 4i:7 369: 3, 4 223:

i Advent

41:4,5 369: 1 223: 1

För den händelse man önskar börja morgonbönen med en morgonpsalm eller sluta aftonbönen med en aftonpsalm hänvisas till avdelning A inom Lektionariet.

Lectionarium Vid aftonandakten

Vid morgonandakten Texter

Psalmer

Texter

Psalmer

3 Söndagen i Advent M . Jes. Ti. • O. . To. » F r . »> L. »

3o: 19—26 237: 3, 4 237: 5 3 5 : 1 —10 41: 4, 5 4 1 : 7 40: 1—18 4 8 : 1, 2 4 8 : 3 40: 21 —3i 254: 6, 7 254: 8 42: 1 —12 42: 5 42:4 43: 1 —13 242: 1.— 3 242: 8, 9

M . Jes. Ti. » O. » To. » Fr. »

43: 16—25 2 2 3 : 1, 2 2 2 3 : 3 4 4 : 1 — 2 2 2 5 5 : 1, 2 255: 4 4 5 : 1—8 43: 5, 6 4 3 : 7 4 5 : i 8 — 2 5 46: 3, 4 46: 5 48: 12—19 3o: 1, 2 3o: 5

H e b r . 10: 19—39 » » » » »

5o: 3

1 1 : 1 —'19 45: 1 1 1 : 2 0 — 4 0 394: 3, 4 1 2 : 1 —• 17 47: 1, 2 1 2 : 18—'29 562: 3, 4 4 3 : 3, 4 i 3 : 1 —2Ö

5o: 4, 5 4 5 : 5, 6 394: 5 47= 3 562: 6 43:6

4 Söndagen i Advent

M

Luk. » » » »

42: 3 l s i : 3, 4 5o: 3 35:6 242: 1 242:4—6 6 3 : 1—8 6 3 : i 3 — 1 5 58: 4 - 7 5 8 : 1, 2 56: 2, 3 56: 7, 8 61: 4 6 1 : 1, 2 3 6 : 1, 2 36:3 466: 2, 3 466: 6 465: 6, 7 465: 1 464: 1 464: 7 . 8 4 7 0 : 1, 2 470: 3, 4 67: 1—3 67: 6, 7

1: 1 —25 4 2 : 1, 2 1: 26—38 1 2 1 : 1 1: 39—36 5o: 1, 2 1: 57—'66 3 5 : 1, 2 1: 6 7 — 8 0

1 Joh. 1: 1 —10 /i2- S a k 27 » 2: 1 —14 6 3 : 8, 9 6 3 : i 3 , i 4 /i2- Jes- 49: 1—10 28 49: i 3 —19 5o: 1, 2 5o: 5 » 2: i5—'29 /l2- » 2 » 3 : 1'—'12 5o: 1 —10 34: 1, 2 34: 6 7l2- • 5 i : 1 —'i 1 6 2 : 1, 2 62: 4, 5 » 3 : i3—'24 */«. » 31 5 2 : 1 — 1 0 33o: 1, 2 33o: 5 » 4: 1 —10 /l2- • 4 6 1 : 6, 7 1 Joh. 4: 11 —21 •/,. Jes. 54: 1—17 461: 1 5 5 : 1 — 1 1 462: i, 2 462: 8 »/». »» » 5: 1 —'21 57: l5—'21 467: 3, 4 4 6 7 : 6 2 Joh. v. 1 — i 3 Vi. » 3 Joh. v. 1 — i 5 •A- • 58: 5 — 14 68: i, 2 6 8 : 5 2: 1 0 — i 3 4 2 4 : 1, 2 424: 3, 4

Heliga M . Jes. Ti. » O. » To. » Fr. » L. »

60: 9—22 6 1 : 1 —'ii 6 2 : 1 —'12

Tre Konungars

69: 1 6 1 : 1, 2 32: 1 6 7 : 1, 2

dag eller Trettondedag

69: 3 61: 4

1: 1—23

62: 4, 5

» »

2: 1 —'22 3 : 1—'2i

5 9 : 1, 2

32: 2

6 3 : 1—19 67: 3—5 64: 1 —12 464: 1 464: 3, 4 6 5 : 17—'25 56: 4—6 56: 7, 8

» »

1 Söndagen efter Heliga M. Ords Ti. » O. » To. » Fr. » L. »

1: 1 — 1 9 2 0 4 : 1, 2 204: 3, 4 1: 2 0 — 3 3 2 0 7 : 1, 2 2 0 7 : 3 3: 5—3o 167: 1 167: 2 4: 1 — 2 7 3 i 3 : 6, 7 3 i 3 : 8 8: 1 — 2 1 2 3 9 : 1, 2 2 3 9 : 4

9: 1—18

68:4

»

2 Söndagen efter Heliga

64: 1 4: 1 — 5 : 2 69: 2 5: 3—33 68: 1 6: 1—24 2 0 6 : 1, 2

Tre Konungars Luk. » »

68: 5

M . H o s . 1 1 : 1 —g 2 7 8 : 1, 2 278: 3 Ti. » i 3 : 4—15 3 3 : 1, 2 3 3 : 3, 4 O. » 14: 2 — 1 0 2 1 6 149: 5 To. Joel 2 : 1 —'14 3 i 8 : 1 3 i 8 : 3, 4 Fr. » 2: i 5 — 3 2 3o: 1, 2 3o: 3 L. » 3: 1 —21 298: 1 298: 6, 7

Jul

Ef.

3 : i'—22 4 : 1—i5 4: 16—3o 4:3i—44 5: 1—16 5: 17—'26

Tre Konungars

62: 6, 7 59: 3 64: 5 69: 3 6 8 : 3, 4 206: 4

dag i 6 5 : 1, 2 462: 3, 4 283: 1—3 359: 1, 2 345: 4, 5 481: 2, 3

i65: 5 462: 5 283: 4, 5 3 5 9 : 7, 8 345: 9.— 11 481:4

dag

Luk. 5: 27—39 326: 1, 2 244: 1, 2 M a t t . 12: 1—21 » 4 : 2 3 — 5 : 16 197; x » 5: 17—32 1 1 8 : 1, 2 5: 33—48 395: 1, 2 2 6 9 : 1, 2 6:1—18

326: 3, 4 244: 3, 4 197: 2 118: 3

3g5: 3, 4 269: 3, 4

Lectionarium Vid aftonandakten

Vid morgonandakten Texter

3 Söndagen efter Heliga Tre Konungars M . D a n . i : i —'21 2 : 1 —'23 Ti. »

O.

»

To. Fr.

» »

L.

3 2 i : 1, 2 3 2 i : 4

2 8 8 : 5, 6 2 8 8 : 7, 8 292: 1 292: 8 2: 2 4 — 4 9 3 : 3 i — 4 : 16 2 9 6 : 1 2 9 6 : 5, 6 4: 1 7 - 3 4 3 6 i : 8, 9 3 6 i : 10 5: 1 —3o 3 2 0 : 1, 2 3 2 0 : 4

Matt.

207: 3 2 5 4 : 6, 7 3 8 : 8, 9 7 i3—'29 7 . 1—17 i 5 i : 1, 2 7 : i8—35 323: 1 0 7 : 36—5o 3 i o : 1, 7

Luk.

209: 4 119: 4 , 5

1 Tim. 1

567:6 35: 6 294: 3, 4

3 4 5 6

»

17: 2

å Söndagen efter Heliga M . Job Ti. »

O.

.

To. Fr.

» »

L.

1: 1 —'22 2: 1 — i 3

3: 1 —26 4 : 1—21 5 : 17—'27 6: 1—3o

2S7: 1 3 9 1 : 1, 2 600: 1 3 4 1 : 1, 2

1 —'12

Upp.

39i: 4

»

600: 3, 4 341:7 562: 3, 4 5 6 2 : 5 16: 1 16: 2

» » » »

Ti. O. To. Fr.

» » . »

L.

»

7 : 1—27 8 : 1—'22 9 : 1 —'22 IO: 1 — 2 2

38: 42:

1—21 1—17

254: 9 3 8 : 10

i5i: 3 3 2 3 : 5, 6

3io: 6

dag i 3 8 : 3, 4 5oo: 1 276: 2 3 2 : 1, 2 3 4 3 : 1, 2

i38: 8 5oo: 4> 5

1 —'21

211: 1

211:2

2 7 5 : 9 , 10 32: 4

343: 3

dag

212: 3 2 1 2 : 1, 2 5 9 0 : 5 , 6 ögo: 7 2: 12—'29 3 9 7 : 1 397: 4, 5 3: 1 —i3 1 7 4 : 9- — 1 1 1 7 4 : 1 2 — 1 4 3 : 14—'22 2 9 1 : i - - 3 2 9 1 : 4 , 5 2 7 6 : 8, 9 4 : 1 — ' 5 : 10 2 7 6 : 5 i : 1 —'20

2: 1 — 1 1

6 Söndagen efter Heliga Tre Konungars

M. Job

2 0 7 : 1 0 , 11

1—15 1—16 1—16 1 —'20

1 —'20

Tre Konungars

257: 3

dag

6 19—34

4 Söndagen efter Heliga Tre Konungars 2 0 9 : 1, 2 M . D a n . 6: 1—13 6: 1 4 — 2 8 119: 1 Ti. » 567: 2 7 : 1 —'28 O. » 9 : 1—27 3 5 : 1, 2 To. » Fr. » 1 0 : 1 — ' S i : 1 294: 1 17: 1 L. » 12: 1—i3

Psalmer

Texter

Psalmer

3 o 8 : 1, 2 3 o 8 : 9 , 10 U p p . 5 : 11—'6: 17 » 7: 1 —17 1 2 0 : 1, 2 1 2 0 : 3 8: 1—13 552: 1 5 5 2 : 7, 8 1 4 2 : 1, 2 1 4 2 : 3 » 12: i-—17 » i 5 : 1—8 1 2 2 : 1, 2 1 2 2 : 4 » 2 1 : 1—'27 5 : 1, 2 5: 3

dag 171: 3, 4 597: 1 5 7 4 : 1, 2 358: 1 3n: 1

5 9 7 : 4, 5 574:6 358: 5, 6 3 n : 4, 5

2 7 9 : x. 2

279: 3, 4

1 7 2 : 1» 2

172: 4 329: 5 3 7 1 : 4, 5

171: 5

Sepluagesima M . i M o s . i : 1—2: 3 Ti. » 2: 4 25 3 : 1—24 O. » To. » 4 : 1—16 Fr. » 6 : 5—'22

4 0 2 : 1, 2 3 9 2 : 1, 2 i 6 3 : 1, 2 3 i o : 1, 2 2 Ö : 1, 2

3io: 6 25: 3

L.

35: 4, 5

35:6

»

7:

1—24

402: 6

392: 3, 4 i63: 3

M a t t . i 3 : 1—23 » i 3 : 24—'52 Luk. 8: 19—3g M a r k . 5: 2 1 — 4 3 » 6: 1 —16 » 6 : 17'—'29

329: 4 371: 1 349: 2 1 6 8 : 4, 5 401: 1

349: 4, 5 168:6 4 0 1 : 7, 8

Sexagesima M . l M o s . 8 : 1—22 309: 1 Ti. » 1 1 : 2 7 — 1 2 : 9 3 g : 1, 2 180: 1,2 O. . i 3 : 2—18 299: 1 To. » i 5 : 1—18 2 9 3 : 1, 2 F r . » 1 6 : !•—16 L. » 1 7 : Ii—'22 2 3 : 1, 2

3og: 4 3g: 7 180: 6 2 9 9 : 7, 8 2g3: 3 23: 3

M a r k . 6: 30—44 3 6 2 : 3 , 4 M a t t . 14: 22—36 3 o 6 : 1, 2 M a r k . 7: 1 —'23 2 7 0 : 1 , 2 7: 24—37 » 8 : i '—'20 M a t t . 16: i 3 — 2 8

237: 1 2 0 7 : 5, 6

79: x, 2

362: 5

3o6: 3 270: 4 237: 4, 5 207:

79= 3

Lectionariu Vid

ni

morgonandakten

Texter

Vid

Psalmer

aftonandakten

Texter

Psalmer

Fastlagssöndagen M . i M o s . 18: 1—19 7 0 : 1, 2 7 0 : 3 , 4 Ti. » 18: 20—'33 3 6 o : 1, 2 36o: 5 O. To.

» »

2 1 : 1 —21 2 2 : 1—19

Fr. L.

» »

24: 1—28 24: 29—'49

1 1 6 : 1, 2 1 1 6 : 3 4 0 : 1, 2 4 0 : 5 114: 4, 5 1 1 4 : 8

37: 5

37: 6

»

1 Söndagen i

Fastan

M . I M O S . 24: 5 0 — 6 7 3 4 5 : 1, 2 3 4 5 : 3, 4

Ti.

»

25: 7 — 1 1 , 19—34

O.

»

27:

To.

»

Fr. L.

» »

Luk. 9: 28.—'45 3 4 : 2, 3 M a r k . 9: 3 3 — 5o 24: 3, 4 M a t t . 18: 21—35 7 3 : i Luk. 9: 5 i —62 i 5 8 : 5 » 1 0 : 1—'24 299: 3, 4

Luk.

77: 1 7T- 5, 6 1Ö2: 3 1Ö2: 2 27: 3o—'46 8 2 : 1 8 2 : 5, 6 2 8 : i-—'22 7 6 : 1, 2 7 6 : 8 2 9 : 1—'20 34: 3, 4 3 4 : 5 1—29

10: 25—'42

11:11—i3

34:6 24: 5

75: 3, 4 i58: 9 299: 5

78: 1

78: 2

71: 7

71: 8

» »

1 1 : i4'—'36 3 9 1 : 3 , 4 1 1 : 37—54 4 0 : 1

39i: 7 40: 4, 5

» » »

1 2 : 1 '2 1 12: 3 5 — 3 9 i 3 : !•—'17

297: 3 1 8 9 : 1 1 , 12 280: 6

2 Söndagen i

297: 1 1 8 9 : 7, 8 280: 5

Fastan

M . i M o s . 3 i : 1—7, 79: 5 79: 2 2 7 3 : 1, 2 2 7 3 : 3 1 5 7 : 1, 2 i 5 7 : 3 3 3 : 1—20 3 5 : 1—20 i 5 8 : 1, 2 i 5 8 : 3 3 7 : 1—'ii 90: 5 90:4 3 7 : 1 2 — 3 6 40: 1 40: 3, 4 14—'21

Ti.

»

O. To. Fr. L.

» » » »

3 2 : 3—3o

Luk. • >» » » »

3 Söndagen i 1—23 93: 1 g 3 : 3, 4 76:6 76: 8 4 1 : 1 —36 4 1 : 3 7 — 5 7 7Ö: 1 7 5 : 18 4 2 : 1 —17 82: 3 8 2 : 4, 5 4 2 : 18—38 9 6 : 1, 2 96: 3, 4 4 3 : 1—34 2 0 2 : 2 202: 3

M . i M o s . 40:

Ti. O. To. Fr. L.

» » » » »

i3:18—35 121:1 77: 1 M: i—M 14: i 5 — 3 5 8 2 : 2, 3

1 2 1 : 5, 6

i 5 : 1 —10 i 5 : ii'—'32 16: 1 —17

76: 6, 7 83: 3

76: 1 8 3 : 1, 2 1 2 3 : 1, 2

77- A 82: 4

123: 8

Fastan

Luk.

16:19—3i

» »

1 7 : 1—19 17: 20—'37 1 8 : 1 — 14 M a r k . 10: 1 — 1 6 »

10:

17—3i

löi;: 90: 91: 85: 74:

1, 2 163; 3 1, 2 90: 3 91: 2 1 1 85: 5, 6 74: 4 - 6 1—3 273: 3 2 7 3 : 1, 2

Midfastosöndagen M . i M o s . 44: 1—34 Ti. » 4 5 : 1—i5 O . » 4 5 : 16—46: 7 T o . » 4 6 : 28—'47: 12 Fr. » 4 8 : i<—21 L. » 49:29—5o:1, 5o: i5'—26

24: 3, 4 80: 1 78: 1 90: 1 8 9 : 1, 2

24: 5 8 0 : 10 78: 2 9 0 : 4, 5

114:4 8 1 : 1, 2

1 1 4 : 781: 8

79: 6 95=4 75: 3

79: 9 9 5 : 5, 6

89: 3, 4

M a t t . 20: 1—16 M a r k . 10: 3 2 — 3 2 Luk. 19: 1 —10 » 1 9 : 11 — 2 7 » 19: 2 8 — 4 4

76: 1

7 6 : 7. 8

M a r k . 1 1 : 12—33

8 6 : 1, 2

86: 3, 4

7 0 : 1, 2 9 6 : 1, 2 8 9 : 1, 2

70: 3, 4

96: 3, 4 89: 3, 4

88: 2

93: 1

9 3 : 3, 4

8 0 : 2, 3

80: 5

7 5 : 20

Passionssöndagen M . Jer. Ti. » O. » To. » Fr. »

1: 1 •—'19 5: ii—19 7: i.—i5 9: 1—i3 17: 5 —17

79: 1 85: 1 75=4 91: 1 8 6 : 1, 2

86: 5

L.

1 8 : 1 —17

81:1,2

81: 8

»

79M 85: 5, 6 7 5 : 16, 17 91: 2

M a t t . 21: 28—46 Luk. 20: 20—47 »

21:1.—19

» 2 1 : 20—38 M a t t . 26: 1—19 Luk. 22: 14'—3o

Lectionarium

Vid morgonandakten Texter

Vid aftonandakten Texter

Psalmer

Psalmer

Palmsöndagen M . Jer. Ti. »

20: 7 — i 3 2 3 : 1—8, 23—'32 O. » 29: 4—13 To. Klag. 1: 1 —16 L. » 3 : 17—57

79 7

M a t t . 26 3o—56

89: 3, 4

M a r k . 14 53—72 M a t t . 27 1 —'20 Luk. 2 3 26—'49 M a t t . 27 5 7 —66

:

79= 6 89: 1, 2 95: 3 7 3 : 1, 2 74: 1 - 3

95:4

73: 3, 4 74: 5, 6

86: 1, 2

86: 3, 4

77: 1

77- 5, 6

75:4

7 5 : 16, 17 8 0 : 5, 6 111:9

80: 1 1 1 1 : 7, 8

Påskdagen Ti. 2 M o s . 1: 1—'14, O. To. Fr. L.

» » » »

22.— 2: 10 1 0 4 : 1, 2 104: 6, 7 1 0 8 : 1, 2 108: 3

2 : i l .—'25 3 : 1—22 4: 1—23 5: 1—23

n 3 : 1, 2 n 3 : 4 1 0 6 : 1, 2 1 0 6 : 3 , 4 110: 3, 4 1 1 0 : 6

1 P e t r . 1 1—'12 » 1 l3—'20 » »

1 0 6 : 1, 2 1 0 2 : 2, 3 2 1 —IO i o 5 : 1, 2 2 1 1 —20 1 1 2 : 1 3 1 —'12 1 0 8 : 1

106: 3, 4 102: 4

io5: 3 112: 7, 8 108: 4, 5

1 Söndagen efter Påsk M . 2 M o s . 6: 1—13, 7= 1—7 Ti. » 7: 8—25 O. » 8:1—15 To. » 8: 16—32 Fr. » 9: 1—21 L. » 9: 22—35

1 1 2 : 1, 2 111:1 1 1 0 : 1, 2 i o 5 : 1, 2

112: 4 111:9, 110: 6

io5: 3 109: 4, 5 109: 6 1 0 2 : 2, 3 102: 4

1 Petr. 3 l 3 — ' 2 2 » 4 1—19 5: I — M

Rom. » »

1: 1—17 1: l 8 — 3 2 2: l — l 6

104: 2, 3 107: 1—3 n 3 : 1, 2 116: 4, 5

104: 6, 7 107: 4, 5

n3: 3

1 0 6 : 1, 2

116: 6 106: 3, 4

407: 6

34: 5, 6

161: 3

161: 5 109: 6 108: 6 io3: 3 119: 5

2 Söndagen efter Påsk M . 2 M o s . 1 0 : 1—20 1 0 6 : 1, 2 126: 3—5 Rom. Ti. » 1 0 : 2 1 — 1 1 : 10 1 1 9 : 1, 2 119: 3 O. » 12: 1—'20 2 2 2 : 1 280: 6

2 17—29 3 l—l8 3 19—3i

To. Fr.

» »

L.

»

4 1 —'12 i o 3 : 1, 2 4 l 3 '20 1 1 9 : 4 5 1 —'11 n 5 : 1, 2

12: 21 —36 4 9 8 : 1 12: 37—'5i 362: 1 i 3 : !•—'22 2 2 9 : 4

498: 4, 5 362: 5, 6 229: 5

109: 1

108: 3, 4

n5: 4

3 Söndagen efter Påsl . M.2 Ti. O. To. Fr. L.

M o s . 1 4 : 1—18 2 8 : 1, 2 2 8 : 3 » 14: 1 9 — i 5 : 1 1 0 7 : 1, 2 107: 4, 5 » i 5 : 22 — 1 6 : 8 114: 5, 6 114: 8 » 16: 9—35 104: 2, 3 104: 4, 5 » 1 7 : 1 —16 116: 4, 5 116: 6 » 18: i'—'27 1 0 8 : 1 108: 4, 5

Rom. .

5: 12—21 6: 1 —11 6: 12—23

1 1 0 : 1, 2 112: 2 111:2 3 o : 1, 2 7 : 1—13 7 : 14—25 3 6 i : 1, 2 8 : 1—17 i o 5 : 1

110: 5 112: 4, 5 111: 9,10

3o: 5 36i: 6 io5: 3, 4

4 Söndagen efter Påst M . 2 M o s . 1 9 : 1—25 Ti.

O. To. Fr. L.

174: 1. 2 i 7 4 : 7 — 9 112:7 112: 8 » 24: 1 — 18 161: 3 161: 5 » 2 5 : 1 —22 1 1 1 : 2 1 1 1 : 7, 8 » 3 1 : 1 8 — 3 2 : 1 4 102: 4 102: 5 » 3 2 : i 5 — 3 5 337: 1, 2 337:4 »

Rom.

2 0 : 1—'21

» » »

8 : i 8 — 3 9 394: 1—3 394M 9 : 1—18 323: 2, 3 3 2 3 : 4 9 : 19—33 359: 1, 2 359: 4 10 : 1 —'21 110: 3, 4 11 : 1 — 2 1 3i6: 1 11 : 22—36 337: 1, 2

110: 6

3i6: 4 337:4

Lectionarium Vid aftonandakten

Vid morgonandakten

Texter

Psalmer

Texter

Psalmer

Bönsöndagen M. 2 Mos.33: i—23 Ti. » 34: 1—18 0. » 34:21—35 Fr. » 40: 17—38 L. 4 M o s . 9: i 5 — 2 3 , 10: 29—36

3 3 9 : 4, 5 Rom. 12: 1—'8 33g: 1 » 1 2 : 9—'21 336: 1, 2 336: 3, 4 333: 3 , 4 » i 3 : i'—14 333: 1 » 1 4 : 1 —'12 1 2 7 : 1, 2 127: 4—6 1 2 5 : 1, 2 125: 3

14: i3—'23

25: 1

25: 3, 4

Rom. i 5 : 1 — i 3

37:i

3 7 : 7. 8

»

6 Söndagen efter M . 4 M o s . 1 1 : 10—32 Ti. » i 3 : 1 —4, 18b—34

176: 5

O. To.

» »

1 4 : 1—2Ö 20: 1 — i 3 , 22—'29

173: 1

Fr.

»

21: 4—9,

176: 6

Påsk

n 5 : 1, 2 n 5 : 4

» »

173: 3 , 4

206: 2, 3 206: 4

294: 1, 2 294: 3, 4 3 3 5 : 1, 2 3 3 5 : 3 i2Ö: 4, 5 125: 6 1 2 6 : 1, 2 126: 3—5

i 5 : i4'—33 5 i o : 1, 2 5 i o : 3, 4 l 6 : Ii—'27 3 3 : 4, 5 3 3 : 6, 7

Tit.

1:1—16

254: 3, 4 254: 5, 6

» »

2: 1 — i 5 3 : 1 —15

5 5 5 : 1, 2 5 5 5 : 3

Apg. » » » »

2: 29—47 3 : 1 —16 3 : 17—26 4: 1 —'i8 4 : 19—'37

i 3 6 : 1, 2 i 3 6 : 3 i 3 i : 1, 2 i 3 i : 3 i 3 5 : 1, 2 i 3 5 : 3, 4 i 3 o : 1, 2 i 3 o : 4 3:4,5 3:6

2 2 : 1,

27: 12—'23 L. 5 M o s . i : 3 — 1 8

282: 7, 8 282: 1 137: 1, 2 137: 5 , 6

134: 1, 2 134: 3

Pingstdagen Ti. 5 M o s . 1: 19—46 O. » 3 : 18—29 To. » 5 : 1—21 Fr. » 6: 1—25 L.

»

2 9 : 10—'29

134: 1, 2 134: 3 i 3 3 : 1, 2 i 3 3 : 3 , 4 1 2 8 : 1, 2 128: 3 i 3 8 : 1, 2 i 3 8 : 5 137: 6, 7 i37=4 Heliga

Trefaldighets

i33: 7 M . 5 M o s . 3 o : 1—20 121:1 1 2 1 : 6, 7 Ti. » 3 i : 1 —13 292: 1 292: 4> 5 O. » 3 i : 14—'29 197: 2 To. » 3 i : 3 o — 3 2 : i 3 197: 1 269: 1, 2 269: 3 Fr. » 3 2 : 44—52 L. » 3 4 : 1—'12 474= 1- 2 4 7 4 = 5 22

1 Söndagen efter M. Ti. O. To. Fr. L.

Jos. 1: 1—18 » 2: 1—24 » 5: i 3 — 6 : 20 » 21:43—22:8 » 22: 9—34 » 24: 1, 2a, 13—28

6 6 : 1, 2 66: 3, 4 283: 7, 8 2 8 3 : 9, 10 395-. 1, 2 3 9 5 : 3, 4 4 7 5 : 1, 2 4 7 5 : 8 3o: 1, 2 3o: 3

297: 2

297: 3

.2 Söndagen efter M . D o m . 2: 6 — 17 Ti. » 6: 1—24 O. » 6: 25—40 To. » 7: ii—'23 Fr. » 1 1 : 1—28 L. » 11:29 —12: 7

dag

Apg. 5: 1—21a » 5: 21b—-42 6: 1—15 » 7: 1 —'19 » 7: 20—'43 » 7: 44—'8: 1

177: 5 9= 4» 5 5o6: 1 5o6: 7, 8 3i2: 1 3i2: 6 346: 1 346: 3, 4 35g: 6, 7 3 5 9 : 8 177: 4 9: 1

Trefaldighet

»

8: 2—'24 4 1 8 : 1, 2 418: 3, 4 8: 25—40 278: 1 278: 4, 5 9: 1—21 3 4 2 : 1, 2 342: 6, 7 9: 22—'43 2 4 0 : 1, 2 240: 3 IO: 1 —'23 274: 1 274: 6, 7

»

10: 24—'48 255: 1, 2 255: 4

Apg. »

»

Trefaldighet

1 6 2 : 1, 2 162: 3, 4 1 Apg. 1 1 : 1—18 » 1 1 : 19—3o 3 7 8 : 2, 3 3 7 8 : 4 » 1 2 : 1 —25 279: 1, 2 279: 3, 4 , » i 3 : 1 •—'12 295: 1, 2 295: 4 » i3: i3—3i 293: 3, 4 293: 5 » i 3 : 32—52 2o5: 1, 2 2o5: 3

1 8 0 : 1, 2 23o: 1

282: 6, 7 3 7 8 : 1, 2 16: 1 4 2 3 : 3, 4

180: 3 23o: 2 282: 8 378: 5 16: 2

J423: 5

Lectionarium Vid aftonandakten

Vid morgonandakten Texter

Texter

Psalmer 3 Söndagen efter

M. Dom. i 3 : i—25 Ti. » 14: 1—20 O. » 16: 4—3o To. Rut 1: 1—22 Fr. » 2 : 1 —'23 L. » 4:1—17

L43: 1 299: 1 171: 1, 2 .5 i 8 : 1 290: 1 i 3 : 1, 2

143: 4, 5 299: 3, 4 171: 5 3 i 8 : 3, 4 1290: 3, 4 | i 3 : 3, 4

4 Söndagen efter

Trefaldighet Apg. 14: 1 —'l3 » 14: 14—'28 » i 5 : 1 —'21 » i 5 : 22—'4i » 16: 1 —'24 » 16: 25—40

M . 1 Sam. 9: 26—1 10: 16 i 5 o : 1, 2 Ti. » 10: 17—27 256: 1, 2 O. » 12: 1—'25 172: 4. 5 To. » i 5 : 10—'3i 362: 3, 4 3 8 : 1, 2 Fr. » 16: 1 —'23 L. » 17: 1—3i 249: 1, 2

i 5 o : 5, 6 256:5 172: 7 362: 9 3 8 : 10 249: 3

6 Söndagen efter M . 1 Sam. 17: 32—5o 118: 1, 2 Ti. » 17: 55 — i 8 : 16 353: 5, 6 O. » 19: 1—18 i 3 8 : 5 , 6 To. » 20: 1 —17 369: 1 Fr. » 20: 18—43 3 6 i : 1, 2 L. » 24: 1 —'23 4 7 5 : 5, 6

118: 3 353:7 i38: 7 36g: 7 36i:6 475: 9 Kristi

M . 1 S a m . 2 8 : 3—20a 140: 1, 2 Ti. » 3 i : 1—13 254: 1, 2 O . 2 Sam. 1: 1.— 4> 17—27 345: 1, 2 To. » 5: 1—-10, 17—'25 3 2 3 : 2, 3 Fr. » 7 : 1 —16 123: 1 L. » 7: 17—29 i 5 : 1, 2

Apg. 20: 1 —'i6 » 20: 17—'38 » 2 1 : i'—17 » 2 1 : 18—'4o » 22: 1—'i6 » 22: 17—3o

600: 1 600: 3, 4 539: 2 539: 5 25: 1 25: 4 363: i, 2 3 6 3 : 5 540: 1, 2 540: 3 23: 1, 2 2 3 : 3

Trefaldighet Apg. 2 3 : 1—15 » 2 3 : 16—'35 » 24: 1—'27 » 2 5 : 1—'12 » 2 5 : i3—'27 » 26: 1—18

208: 3, 4 208: 1 278: 1, 2 278: 3 287: 1, 2 287: 3, 4 184: 1,2 184: 4 4 5 : 6, 7 4 5 : 8 424: 3, 4 4 2 4 : 6

dag

24: 2 24: 4, 5 Apg. 26: 19—32 » 27: 1—'i3 3o6: 1, 2 3 o 6 : 3 3 3 : 1, 2

3 3 : 3, 4

3 4 5 : 9—'ii

»

27: 14—'20

323: 7 123: 8 i5: 6

» » »

27: 27—44 348: 3 348: 4 28: 1—16 55o: 2, 3 55o: 4 28: 17—3i i 3 i : 1, 2 i 3 i : 3

8 Söndagen efter M . 2 S a m . 1 2 : 1 —10, i3—'23 245-. 1 Ti. » i 5 : 2—23 l f i i : 1, 2 O. » i5:24-—37 394: 1, 2 To. » 1 8 : 1 — 1 8 3 i 1: 1 Fr. » 24: 1—'25 284: 1 L. 1 K r ö n . 2 2 : 1—19 573: 1, 2

341: 1, 2 341: 6, 7 309: 1 309: 2, 3 474: 3, 4 4 7 4 : 5 1 2 0 : 1, 2 120: 3 407: 1 4 0 7 : 4, 5 404: 1 404: 5, 6

Trefaldighet

Förklarings

140: 3 254: 8

20: 4 20: 1 .^24: 1, 2 .524: 3, 4 53o: 1, 2 .53o: 5 543: 4, 5 .543: 1 298: 1, 2 298: 3 129: 2, 3 129: 4

Trefaldighet

Apg. 17: 1—i5 1:6 M . 1 Sam. 1: 1—'28 1: 7 » 17: 16—34 326: 3 Ti. » 3 : 1—4: 1a 326: 1, 2 174:12—14 » 18: 1—17 174: 9—11 O. » 4 : 1—'22 38o: 8 » 18: 18—28 To. » 7: 2 — 17 38o: 4, 5 » 1 9 : 1 1—'20 288: 4 Fr. » 8: 1—'2 2 288: 1, 2 » 19: 21—4° 207: 7, 8 L. » 9 : 1 —'20 207: 5 5 Söndagen efter

Psalmer

245: 3 161: 3 394: 4 3 n : 3, 4 284: 9, 10 573: 7

Trefaldighet Fil. » » »

1: 1—14 1: i 5 — 3 o 2:1—18 2: 19'—3o 3 : 1—14 3 : i5—'21

599: 1

5 9 9 : 5—'7

1 2 1 : 1, 2 1 2 1 : 3

564: 1, 2 5 6 4 : 5 4 7 6 : 3—5 476: 1 3 2 0 : 1, 2 320: 3 4i7:5 417:6

Lectionarium Vid morgonandakten Texter

Vid aftonandakten

Psalmer

Texter

g Söndagen efter M . i K r ö n . 2 9 : 1—'19 2 o 3 : 1 Ti. 1 Kon. 2: 1 0 — 1 2 3: 1—15 261: 1 O. » 4: 21—34 3 9 7 : 1 To. » 5: 1—18 5 o o : 1 Fr. » 6: 1—14 4 0 2 : 3 , 4 L. » 8 : 1 —'21 1Ö2: 1, 2

2o3: 4

Psalmer

Trefaldighet Fil.

4:1—9

, i 6 3 : 2, 3

i63: 6

»

4 : iO'—23

1 9 1 : 4, 5 2 7 3 : 1, 2 3 4 4 : 1, 2 259: 1 262: 4

191: 7 273: 5

344: 6

10 Söndagen efter Trefaldighet M . 1 Kon. 8: 22—43 3 7 2 : 1, 2 3 7 2 : 4 1 K o r . 3 : 10 — 23 2 9 2 : 2, 3 Ti. » 8: 44—61 3 i 6 : 1 3i6: 4 » 4: 1—21 i 5 5 : 1, 2 O. » 8:64—9:9 4o3: 1 4 o 3 : 6, 7 » 5: 1 — i 3 6 6 : 1, 2

292: 4

To.

»

Fr.

»

L.

»

261:7, 8

3 9 7 : 4, 5 5oo: 4, 5

1 Kor. 1: 1 — 16 » » »

402: 5 iÖ2: 3

1 10: 1 — i 3 , 2 3 — 2 9 3 1 9 : 1, 2 3 1 9 : 5 11:4—13, 26—43 2 6 0 : 1 260: 4, 5 12:1 —24 5 : 1, 2 5:3

1: 171—3i 2: 1—16 3 : 1 —g

»

6:1 —20

» »

7: 1 —'24 368: 4, 5 7: 2Ö 4 0 2 7 9 : 1, 2

243: 1

259: 3, 4 2 6 2 : 6, 7

i 5 5 : 5, 6 6 6 : 3, 4 2 4 3 : 3, 4 368: 7 279: 3 , 4

11 Söndagen efter Trefaldighet M . 1 Kon.14: 1—so 1 4 1 : 2 141:4 1 K o r . 8: 1 — i 3 33g: 1, 2 339: 3 Ti. » 16: i 5 — 34 2 7 5 : 2 275: 9,10 » 9: 1 — 1 2 173: 1 173: 4. 5 O. » 1 7 : 1 — 2 4 4 0 8 : 3, 4 4 0 8 : 7 » 9: i3—'27 1 2 2 : 1, 2 122: 4 To. » 1 8 : 1 — 2 0 2 9 8 : 1, 2 298: 3 » 10: 1 — i 3 4= 2 , 3 4: 4 Fr. » 18:21—46 38: 5 3 8 : 7, 8 » 10: i 4 ' — ' i i : 1 3 o 8 : 8—10 3 o 8 : 1 1 , 1 2 L.

»

19 : 1.—.21

2 1 2 : 1, 2

212: 3

»

11: 2—16

12 Söndagen efter M . 1 K o n . 2 1 : i.—29 Ti. » 22: 1—28 O. » 22: 2 9 — 5 4 T o . 2. K o n . i : 1 — 1 8 Fr. » 2: i<—'22 L. » 9: 1—20

358: 1

3 5 8 : 5 , 6 1 Kor. 1 1 : 17.—'34 553: 6, 7 396: 3 » 12: 1 —11 3 3 6 : 1, 2

4 1 2 : 7» 8

Ö75: 1, 2

575: 5 3 3 : 8, 9 9:8

3 3 : 6, 7 9 : 1, 2

M . 2 Kon. 9: 2 1 — 3 7 4 8 1 : 2 , 3 Ti. » 1 1 : a j . — 1 2 : 21 3 4 2 : 1

» »

Fr. L.

» »

14: 1—16 347: 1 14: 17—29 5o6: 1 1 6 : 1 — 2 0 154: 6 17: 1—23

» » » »

Söndagen efter

270: 3

Ti. O.

» »

To.

»

Fr. L.

» »

12: 1 2 — 3 i i 6 5 : 1 i3: 1 —13 3 5 7 : 1, 2 6 0 0 : 4, 5 1 4 : 1 —'19 1 4 : 20'—'40 4 0 2 : 1, 2

481:4 1 Kor. i 5 : 1 —11 342: 8 , 9 » i 5 : 12 — 1 9 » i5: 20—28 347: 3, 4 5o6: 7, 8 » i5: 29—44 154: 8 » i 5 : 45—58 2 7 0 : 5, 6 » 16: 1—'24

120: 3 18:1—12 58o: 1, 2 •58o: 3 1 8 : i 3 — 3 7 .5 i 2 : 6 5 i 2 : 8, 9 19: 1—.14 ,559: 1, 2 ,559: 3, 4 1 9 : i 5 — 3 y .280: 5 :280: 6 2 0 : 1 —21 16: 3 16: 4

553: 8 3 3 6 : 3, 4 i 6 5 : 4, 5 357: 3 600: 6 402: 7

Trefaldighet

14 Söndagen efter M . 2 K o n . 1 7 : 24—41 120: 1, 2

137=4

Trefaldighet

3 9 6 : 1, 2

i3

O. To.

137: 1 , 2

1 9 9 : 1, 2 3 6 7 : 1, 2 3 8 o : 9, 10 2 6 6 : 1, 2 4 i 3 : 1, 2 3 2 9 : 1, 2

199: 3

367: 3 3 8 o : 11

266: 3, 4 4i3: 3 329: 3

Trefaldighet

Joh. »

1: 1—18 1: 19—34

» » »

i:35—5i 2:1 —12 2: i 3 — ' 2 5 3 : 1 —'2i

2 9 3 : 1, 2 56o: 2 180: 3, 4 1.62: 1, 2 i 5 : 1, 2 517: 1, 2

293: 3

36o: 4, 5 1 8 0 : 5, 6 162: 3, 4 i5: 6 5i7: 8

Lectionarium Vid aftonandakten

Vid morgonandakten Texter

Psalmer

i5 Söndagen efter

Trefaldighet

Joh. 3 : 22—36 214: 1—3 214: 4 M . 2 Kon. 2 2 : 1 •—20 254: 6, 7 254: 9 » 4 : i ' — ' 15 Ti. » 2 3 : 1—15 .. 4: i 6 — 3 8 317: 1, 2 317: 3, 4 O. » 2 3 : 16.—'25 » 4 : 39—34 To. » 2 3 : 3 6 — 2 4 : 17 3 i 7 : 5, 6 3 i 7 : 7, 8 » 5: 1—18 272: 2 Fr. » 24: 18—'25: 17 272: 1 » 5: 19—3o 207: 6, 7 207: 8 L. » 25: 18—3o 16 Söndagen efter M . Esra Ti. »

O.

»

To. Fr. L.

» » »

1 1 —11 3 1—13 4 1-24 5 1—17 6 1 —'22 7 1—28

2 0 9 : 1, 2

362: 9 5o2: 3 256: 5 160: 7 573:3 209: 4

Trefaldighet

Trefaldighet

407: 3 407: 5, 6 Joh. 7: 40—33 » 8: 1 —20 3 4 1 : 3, 4 3 4 1 : 6 346: 3, 4 » 8: 21—45 346: 1 8: 46—59 142: 1, 2 142: 3 » 9: 1.—23 394: 3, 4 394: 5 2 0 7 : 1, 2 207: 9 » 9: 24—'41 18 Söndagen efter

M . Neh. 5: 1—19 Ti. » 6: 1—19 O. » 8: 1—18 To. » 9: 1 •—'23 Fr. » 9: 24—37 L. » i3: i5—3i

3Ö2: 6, 7 5o2: 1, 2 256: 1, 2 160: 6 573: i , 2

Joh. 5: 3i—'47 497: 1. 2 497: 3 418:4 418: 1 3 4 3 : 4, 5 » 6: 1—'21 460: 1, 2 460: 3 343: 1 » 6: 22—'4o 168: 1 168: 6, 7 i 3 i : 1, 2 i 3 i : 3 324: 1, 2 324: 3, 4 » 6: 41—71 174: 9—11 174: 12—14 282: 1, 2 282: 7 » 7: 1—24 204: 1, 2 204: 4 37: 7, 8 » 7: 25—39 3 7 : i 17: 2 17: 1 17 Söndagen efter

M . Esra 8 . i5—36 Ti. » 9 : 1—15 O. » 10 . 1—16 To. N e h . 1 1 — 1 1 Fr. » 2 : 1 —20 L. » 4 1 23

Psalmer

Texter

128: 4 164: 1, 2 3 i 3 : 6, 7 177: 1 337: 1, 2 592: 5

128: 5 164: 4 3i3:8 177: 4, 5

3 3 7 : 3, 4 592: 7, 8

Trefaldighet

Joh. IO: 1 —'21 5 i o : 1, 2 510: 4 » 10: 22—'42 3 i 5 : 6, 7 3i5:5 » l i : 1—'27 3 7 1 : 1, 2 3 7 i : 3 » 1 1 : 28—44 479: 1, 2 479= 3 278: 4, 5 » 1 1 : 45—^7 278: 1 » 12: 1 —19 575: 4, 5 575: 1

3 3 : 6, 7 335: 1, 2 276: 5

3 3 : 8, 9 335:3 276: 8, 9 38o: 4, 5 38o: 6 366: 1—3 366: 4, 5 283: 5—8 283: 9, 10

ig Söndagen efter Trefaldig het 32i: 1 M . P r e d . 1: 1—18 555: 1, 2 Ti. » 2 : 1 —23 333: 2 O. » 3:i—15 To. » 4 : 1 7 — 5 : 1 9 297: 1, 2 Fr. » 11:1—8 3oo: i - 3 L. » 1 1 : 9 — 1 2 : 14 2o3: 1

3 2 1 : 2, 3 Joh. 12: 20—33 » 12: 34—5o 555: 8 » i 3 : 1—20 3 3 3 : 5, 6 » i 3 : 21—38 297: 3 » 14: 1 —'i4 3oo: 7 » 14: i 5 — 3 i 2o3: 4

20 Söndagen efter 488: 1, 2 M . O r d s . i 3 : 1—15 Ti. » 14: 3 4 — ' i 5 : 17 274: 1 O. » i 5 : 1 8 — 1 6 : 9 184: 1, 2 To. » 16: 16—'17: 5 18: 1 329: 1 Fr. » 20: 1—i5 24: 2, 3 L. » 22: 1 —16

38: 1 498: 1, 2 290: 1

3 6 i : 8, 9 374:4 5 4 2 : 1, 2

3 8 : 5, 6 498:4 290: 3, 4 3 6 i : 10 374: 5 542: 6—8

Trefaldighet

Joh. i 5 : ii—'ii 488:7 » i 5 : 12—'27 274: 5, 6 » 16: 1—18 184:4 35i:3 » 16: 19.—'33 » 17: 1 —'20 329: 3 » 18: 1 —18 24: 5

2 0 2 : 1, 2 202: 3 567: 2, 3 5 6 7 : 6 364: 1, 2 364: 6 292: 1 292: 7, 8 298: 5, 6 298: 3 175: 1—3 175: 8, 9

Lectio

nar

i um

Vid morgonandakten Texter

Vid aftonandakten

Psalmer

Texter

21 Söndagen efter M. Hes. Ti. O. To. Fr. L.

» » » »

i : 1—14, 22—'28 2 0 8 : 1, 2

208: 3, 4 259: 3, 4 3: 4—'21 4 i 5 : 1 4 i 5 : 5, 6 l i : 14—'25 309: 1 309: 4 i 3 : 1 —16 2 8 i : 5 !285: 3 i 5 : 1—8 1 1 : 1, 2 11: 3, 4 2: 1 — 1 0

Trefaldighet

Joh.

259: 1

»

» »

» »

22 Söndagen efter M . H e s . 17: 1—24 18: 1 - 4 , Ti. » O. To. Fr. L.

» » » »

368: 4, 5 368: 7

343: 3 i37: 3 34: 1—16 3 4 9 : 4 349: 5 36: 22—36 357: 1, 2 3 5 7 : 3 3 7 : 1—14 4o3: 1, 2 4o3: 4

» »

1: 1 — 1 6 2: 1 — i 3

4: 1—13 5: 2 — i 5 6: 1—16 7: 1—19

600: 4, 5 363: 6 400: 4 348: 3 553: 1 599: 1

600: 6

5o3: 4 400:10

348: 4 5 5 3 : 6, 7 599: 6, 7

M. Ti. O. To. Fr. L.

574:3 i58: 6 2 : 1 — 1 6 367: 1, 2 3 : 1 — 1 2 359: 6, 7 3 : i 3 — 1 8 55o: 2, 3 4: 1—6 207: 3, 4 1: 2—'IO

1: 1—14

574: 5, 6 i58: 9 367:3 359: 8 55o: 4

1: 1.—'14

3 6 6 7

1 —'ii 1 —'24 1-14 1—17

8 1-14 9 1 —i5

410: 1 2 6 6 : 1, 2 1 2 3 : 1, 2

586: 1, 2

410: 2

266: 3, 4 123:8 586=4

J3io: 4 i 3 5 : 3, 4

»

5: 1 —'2i

i38: 9 20: 4

2 Kor. 6: 1 —7: 1 3 i 8 : i » 7: 2—16 402: 3 , 4 8: 1—24 280: 2, 3 » 9 : 1 — 15 16: 3 » 1 0 : 1.—'ii: 6 408: 3, 4 » 1 1 : 7—'33 5 7 3 : 1

3i8:5.6 402: 5 280: 6 16: 4 408:7 5 7 3 : 8, 9

Trefaldighet

Trefaldighet

2 Kor. 1 2 : 1 —-si » i3: 1 —i3 Gal. 1: 1—'24

207:11

596: 1, 2 5 9 6 : 3 2 4 1 : 1, 2 2 4 1 : 3

i 3 8 : 7, 8

»

» »

2 : 1 —21 3: 1 —29

»

4 : 1 —'3i

25 Söndagen efter Trefaldighet Se någon a v 552: 1 552: 7, 8 G a l . 5: 1—26 veckorna efter 283: 1—3 283: 4, 5 6: 1—18 Heliga T r e 273: 1 273: 5, 6 Kol. 1: 1 —'29 Konungars dag 592: 5 592: 7, 8 » 2: 1—'23 542: 1, 2 542: 6, 7 » 3 : 1 —4: 1 164: 1, 2 164: 6 » 4: 2—18

M . Amos Ti. » O. » To. » Fr. » L.

392: 3, 4 i 3 : 3, 4

5: 1, 2

Veckan närmast före

iÖ2: 3

i 5 2 : 1, 2 19: 23'—'42 3 9 2 : 1, 2 2 0 : i.—'I7 i 3 : 1, 2 2 0 : 1 8 3 l 3 i o : 1, 2 2 l : i •—'20 i 3 5 : 1, 2

347: 3, 4 i57:3 2 6 1 : 7, 8 5: 3

24 Söndagen efter M . Hagg. Ti. M a l . O. » To. » Fr. » L.

166: 3

1 9 : 1—'2 2

1: i 5 — 2 : 4 2 0 : 1 2: 5—'17 3 4 7 : 1 3 : 1 — 18 1 5 7 : 1, 2 4: 1 — 18 2 6 1 : 1

23 Söndagen efter M. Mika Ti. > O. » To. » Fr. » L.

18: 19—40 1 6 6 : 1, 2

Trefaldighet

2 Kor.

19—'32 343: 1, 2 3 3 : 1 — 2 0 1 3 7 : 1, 2

Psalmer

2o5: 1, 2 295: 3 545: 1 475: 8, 9 588: 1

2o5: 3 295: 6, 7 545: 7, 8 47Ö:10 i3i: 3 588: 5

3 4 1 : 3, 4 35o: 1 544: 5, 6

3 4 1 : 5—7 35o: 6, 7 544: 7

1 2 0 : 1, 2 296: 1 2 6 2 : 1, 2

296: 5, 6 262: 7

i 3 i : 1, 2

120: 3

Domsöndagen

M a t t . 24: 1—14 » 24: i 5 — 3 5 » 24: 36—'5i » 25: 1—'i3 » 2Ö: 14—3o » 25: 3 i —'46

55i: 1

345: 4, 5 575: 4, 5 140: 2

249: 3 589: 1, 2

551: 6, 7 345 9 — 11 575 6 140 3 249 4 589 7

Lectio

narium Vid aftonandakten

Vid morgonandakten Texter

Veckan M. Ti. O. To. Fr. L.

Sak. » •> » » »

i : i —17 2:1—13 3 : 1—10 4: 1—14 7: 1—14 9: 9—17

Texter

Psalmer närmast efter

597: 1, 2 5 9 7 : 6 5 8 7 : 1, 2 587: 3 590: 5, 6 590: 2 591: 2 5gi: 1 589: 7 589: 2 1: 6, 7 1 : 1, 2

Psalmer

Domsöndagen

Filem. v. 1—'20 1 Tess. 1: 1 —10 » 2: 1—20 » 3 : 1—13 » 4: 1—18 » 5: 1—28

260: 1 2g3: 3, 4 299: 2, 3 118: 1, 2

260: 4, 5 2g3: 5 299: 8 118: 3

154: 3, 4

154: 5, 6 43:4

4 3 : 1, 2

L e c t i o nar

P S A L M E R

UR

ium

PSALTAREN,

M O R G O N -

O C H

U N D E R

F Ö R D E L A D E

A F T O N B Ö N E R

SEX

V E C K O R

i :a veckan Morgon S. P s . 5: 2—8 M . » 19: 2—6 Ti. » 1 : 1 —6 O.

»

19: 8 —13

To. » 24: 1—6 F. » 18: 2—7 L. » 3 3 : 1, 4, 5,

4'.e veckan

Afton P s . 2 3 : 1—6 » 1 6 : 1'—11 » 1 8 : 29.—37, A7 » 34: 2—g » »

PÅ

Morgon S. P s . 6 3 : 2—5 M . » 6 8 : 5—7, 20 Ti. » 8 5 : 2—8

Afton P s . 84: 9 — 1 3 » i o 5 : 1—8 » 118: 24—29

O.

» 126: 1—6

» 8 9 : 2, 3, 6, 16, 17 To. » 9 3 : 1—3 F. > . 4 2 : 2—6 L. » g 8 : 1—5

4 6 : 1 '12 6: 2—5 32 : 1 —7

» 119: 169.—176 » i3g: 1 —12 » 145: i.—7

12, 22

2-.a vi '.ekan

5:e veckan

Morgon S. P s . 27: 1—5

Afton P s . 3 6 : 6—10

Morgon S. P s . 8 4 : 2—8

M. Ti. O.

» » »

M. Ti. O.

»> 5 i : 3—6, 8, 9 » 2Ö: 1.—.7 » 27: 7—14

To. » 6 2 : 6—9 F . » 22: 24—27 L. » 6 7 : 1—8

37: 3—8 2 8 : 6—g 7 3 : 1—3, 21 —26 » 8 5 : 9 —14 » 3 i : 2—6 » i o 3 : i3—22

.. 9 6 : 1—6 » 9 8 : 1—9 » 9 6 : 7—13

Afton P s . 9 1 : 1—6, 10 —12, i 5 , 16 » 116: !•—'9 » i 3 5 : 1—5, i 3 » i 3 o : 1—8

To. » 118: 14—19 F . » 8 6 : 3—13 L. » 100: 1—5

» i 3 6 : 1—4, 26 » 1 4 1 : 1 —4 a » 145: 8—14

3:e ve ekan

6:e veckan

Morgon S. P s . 43: 3, 4 M . » 5 i : 12 —15, 17—19 Ti. » 2 5 : 8—14 O . » 40: 6—9

Afton P s . 6 5 : 2—9 » 7 1 : 1—5, i 5 ,

To. »

» 1 o 3 : 1 — 13

16 >• 1 1 7 : 1 , 2

» 119: 8 9 — 9 4

Morgon S. P s . 9 5 : 1—8 a M . » 104: 1—5, 24, 27—3o Ti. » 119: 1—7 O . » 107: 1—9

Afton P s . i 11: 1.— i o » 116: 12'—19

To. » 148: i , 2, 11 —13 F . » 1 4 3 : 1, 2, 8

» i 3 8 : 1—8

» 147: 1—7 » 146: 1—3, 5 •—10

F.

»

9 0 : i'—'6, 12 -14 3 o : 5.—i3

» 121: 1—8

[ L.

35°

»

9 2 : 2—6, i 3 — 16

» n 3 : 1—6

L. i

» 142: 1—8

—11

» 108: 2—6

» 14a: i5'—21

BONER

FOR DEN ANDAKTEN

ENSKILDA

DEN DAGLIGA ANDAKTEN DET HELIGA FADER

VÅR

MED MARTIN LUTHERS INLEDNINGSORD Ack, käre Gud, himmelske Fader. Jag fattige syndare ä r icke värd a t t lyfta mina ögon och händer till ditt gudomliga majestät och bedja dig om något. M e n eftersom du har befallt oss a t t bedja och nådeligen tillsagt oss din vilja a t t höra oss samt därutöver genom din käre Son, Jesus Kristus, v å r Herre, lärt oss både ord och sätt, huru vi skola bedja, så kommer jag nu på din befallning a t t bevisa dig min lydnad och hörsamhet och förlitar mig på ditt nådiga löfte och din vissa tillsägelse och beder dig i min Herres, Jesu Kristi, namn samt med alla dina kristtrogna p å jorden såsom Jesus Kristus har undervisat och lärt mig:

F a d e r v å r som ä r i himmelen. Helgat varde ditt namn, tillkomme ditt rike, ske din vilja såsom i himmelen s å ock p å jorden. V å r t dagliga bröd giv oss i dag. O c h förlåt oss v å r a skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga ä r o . O c h inled oss icke i frestelse, u t a n fräls oss ifrån ondo. Ty riket ä r ditt och makten och härligheten i evighet. Amen. VÄLSIGNELSEN H e r r e n välsigne oss och bevare oss. H e r r e n late sitt ansikte lysa över oss och vare oss nådig. H e r r e n vände sitt ansikte till oss och give oss frid. I Guds, F a d e r n s och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen. 35 1

Böner

för

den

enskilda

andakten

MORGONBÖN Jag tackar dig, Gud, min käre himmelske Fader, genom Jesus Kristus, din älskade Son, a t t du i denna natt har skyddat mig för skada och farlighet, och beder dig, att du ville förlåta mig alla mina synder och i denna dag nådeligen bevara mig för synd, olycka och allt ont, så att mitt leverne och alla mina gärningar varda dig behagliga. Jag överlämnar mig med kropp och själ i dina händer. D i n faderliga vård vare mitt beskydd. Amen. LUTHER.

AFTONBÖN I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. V a k a över oss, Herre, himmelske Fader, och bevara oss för allt ont både till kropp och själ. Giv oss nåd att i denna natt tryggt få vila under ditt beskärm. O c h när omsider vår sista afton kommer, låt oss då få insomna i din frid, att vi må uppvakna till din härlighet. Genom din Son, Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen. FRÅN MEDELTIDEN.

ETT BARNS

BÖN

Gud som haver barnen kär, Se till mig som liten är. V a r t jag mig i världen vänder, Står min lycka i Guds händer. Lyckan kommer, lyckan går, du förbliver, Fader vår. Amen. GAMMAL SVENSK BÖN FÖR BARN (TR.

1780)

H E R R E N JESUS VÅR VÄN Herre Jesus, Son av Gud, Barnens vän, V a r min vän: L å t mina händer arbeta för dig. Gör mina fötter snabba att löpa dina ärenden. Gör alla mina ord goda och vänliga. Tag mitt hjärta, och gör det till ditt tempel. Tag mig helt och hållet, och gör mig glad att få vara din vän. Amen. 352

Den

i.

dagliga

andakten

HJÄRTATS

UPPLYFTANDE

N ä r man går till arbetet: Jesu, hjälp mig i dag att arbeta till ditt heliga namns ära. Amen. eller: Himmelske Fader, du vet vilka svårigheter, som ligga framför mig i dag. O m jag därunder glömmer dig, så glöm du ej mig. A m e n .

SIR

JACOB

ASTLEY

(FÖRE

SLAGET

2. Vid morgonringning: Lova Herren, min själ, O c h allt det i mig är hans heliga namn. 3. Vid aftonringning: O allsmäktige, evige Gud, giv våra själar den frid, som världen icke kan giva.

VID

EDGEHILL

1642)

Amen.

Amen.

4. Vid själaringning: O Gud, giv dem den eviga vilan, och låt ditt ljus lysa dem. Förläna dem med alla dina kristtrogna en glädjerik uppståndelse, för Jesu Kristi skull. Amen.

DAGLIG BÖN, N Ä R M A N GÅR TILL

BORDS

måltiden: 8 Före I Jesu namn till bords vi gå, Välsigna, Gud, den mat vi få.

Amen.

Efter måltiden: För mat och dryck dig vare lov, o Gud; L ä r oss i tron att hålla dina bud. Amen. eller: Före måltiden: Allas ögon lita till dig, Herre, O c h du giver dem deras mat i r ä t t tid. D u öppnar din milda hand O c h mättar allt levande med välbehag. Ä r a vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen. Fader vår (1) 23—410467

Böner

för

den

enåkilda

andakten

Herre Gud, himmelske Fader, välsigna dessa dina gåvor, som vi av din milda godhet mottaga, genom Jesus Kristus, v å r H e r r e . Amen. Efter måltiden: Tacken Herren, t y han ä r god, O c h hans godhet varar evinnerligen. Ä r a vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, Såsom det v a r av begynnelsen, nu ä r och skall vara, från evighet till evighet. Amen. V i tacka dig Herre Gud, Fader, genom Jesus Kristus, vår Herre, för alla dina välgärningar. D u som lever och regerar i evighet. Amen.

DEN DAGLIGA ANDAKTEN Ordning

för hemmets

dagtiga

andakt

MORGONANDAKTEN i . I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. Amen. 2. Visa mig, Herre, din väg; jag vill vandra i din sanning. Behåll mitt hjärta vid det ena att jag fruktar ditt namn. (Psalt. 8 6 : i i ) 3. Svensk psalm. 4. Bön. Jag tackar dig, Gud, min . . . (3) 5. Läsning ur skriften. Dagens text i lectionariet. 6. Ä r a vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, i evighet. Amen. 7. Trosbekännelsen. 8. Bön enligt böneserien. 9. Fader V å r (1) 10. Välsignelsen (2)

AFTONANDAKTEN Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn. 10 2.1. IHuru dyrbar ä r icke din nåd, o Gudl Människors barn hava sin tillflykt under dina vingars skugga. 3. Bön enligt böneserien. 4. Läsning ur Skriften. Dagens text i lectionariet.

Den 5. 6. 7. 8. 9.

dagliga

andakten

Ä r a v a r e F a d e r n och S o n e n o c h d e n H e l i g e A n d e , i evighet. Amen. B ö n . V a k a ö v e r oss . . . (4) Fader V å r (1) Välsignelsen (2) Svensk psalm.

FÖRSTA

VECKAN

SÖNDAG MORGON: ords bestånd. 11 OmK äGuds r e G u d , giv n å d d ä r t i l l a t t vi n o g a a k t a och s k y d d a d i t t heliga o r d . T ä n k p å a t t v å r a s j ä l a r s fiende i n t e t h ö g r e å s t u n d a r ä n a t t r y c k a d i n a löften och din n å d e l i g a f ö r s ä k r a n u r v å r a h ä n d e r . H j ä l p oss u r s o r g l ö s h e t e n , n ä r d e t g å r din församling v ä l , och förjaga i f r å n o s s a l l f ö r t v i v l a n , d å d e t g å r h e n n e e m o t . B e h å l l oss f a s t a i t r o n o c h i d i n f r u k t a n , så a t t v i m e d h j ä r t a och m u n alltid k u n n a b e d j a d e t h e l i g a F a d e r V å r . D å s k a l l du o c k s å b e h å l l a b å d e oss och v å r a efterk o m m a n d e vid evangelii saliga l ä r a . F ö r K r i s t i skull. A m e n . LUTHER.

SÖNDAG AFTON:

12 Om trons

visshet:

H e r r e G u d , himmelske F a d e r , du som h a r utgivit din egen S o n u t i o r o o c h å n g e s t , för a t t v i skulle h a v a frid genom honom, f ö r l ä n a oss a t t a l l e n a s t p å h o n o m g r u n d a v å r t r o s visshet, s å a t t vi k u n n a h a v a r o till v å r a s j ä l a r . V e d e r k v i c k oss med d i t t ord. B e n å d a oss r e d a n h ä r p å j o r d e n m e d den frid som ä r en försmak a v G u d s folks s a b b a t s v i l a . M e d a n d e t t a livs o r o l i g h e t s o r l a r oss förbi, v ä r d e s du med din H e l i g e A n d e l e d a a l l a v å r a företag, så a t t vi b l i v a b e v a r a d e i din frid. G e n o m J e s u s K r i s t u s , v å r H e r r e . A m e n . H . SCHARTAU.

MÅNDAG MORGON: nåds och barmhärtighet^ rikedomar. 13 OmO Gudd H e r r e v å r G u d , s o m b j u d e r ljuset l y s a i m ö r k r e t , vi t a c k a dig, a t t du l å t i t oss v a k n a u p p för a t t p r i s a din b a r m h ä r t i g h e t o c h b e d j a o m din n å d . M o t t a g v å r tillbedjan och v å r t a c k s ä g e l s e . G ö r oss till ljusets o c h d a g e n s b a r n , till a r v i n g a r a v d i t t g o d a . T ä n k , o G u d , i din s t o r a g o d h e t p å h e l a k y r k a n , p å alla, som med oss ä r o f ö r e n a d e i b ö n , a l l a v å r a b r ö d e r p å l a n d och h a v , a l l a s o m b e h ö v a din n å d o c h d i t t b i s t å n d , v a r h e l s t de m å befinna sig i d i t t s t o r a rike. S t r ö u t din b a r m h ä r t i g h e t s r i k e d o m a r , s å a t t vi, å t e r l ö s t a till k r o p p o c h själ och f a s t a i t r o n , m å p r i s a d i t t h ä r l i g a o c h u n d e r b a r a n a m n nu och alltid. Amen. GREKISKA KYRKAN.

Böner

för

den

enskilda

andakten

MÅNDAG AFTON: trons gåva. 14 OmHerre, vår Gud, huru levande och verksam och kraftfull ä r icke tron. Du, käre Fader, behöver alls icke söka eller fråga efter goda gärningar, ty tron gör dem innan någon hinner a t t spörja. Vilken levande tillförsikt till din nåd är icke tron. D e n som verkligen tror, tvekar icke att dö tusen gånger för sin tro. Tron gör människan glad och frimodig och villig både mot dig, o Gud, och mot hela skapelsen. O , att jag utan tvång vore redo och ivrig att göra v a r man gott, tjäna nästan och lida vad som helst, dig till behag. Herre Kristus, du trons hövding och fullkomnare, tag din boning i mig nu och alltid. Amen. LUTHER. TISDAG MORGON: begynnelsen af ett företag. 15 VidHelige Gud och Fader, du som ordnar och styr allt, regera alla mina gärningar med din Helige Ande, så att allt sker till ditt heliga namns ära. Gör mig duglig till det arbete jag skall förrätta. Råd du mig, så att jag r ä t t brukar de gåvor, som du har anförtrott mig. O c h emedan jag varken förstår a t t börja eller fortsätta eller sluta, så gör du, käre Gud, begynnelsen, och styr fortsättningen, och välsigna änden, och giv en lycklig utgång, ty du har allt i dina händer. Du, Israels väktare, hav vakt och vård om mig och de mina, nu och till evig tid. Amen. j . ARNDT.

16 TISDAG AFTON: Om mod. Tag oss, o H e r r e , i din fostran. V i äro högmodiga, gör oss ödmjuka. V i äro rädda, giv oss mod. Uppryck självförtroendets onda rot, och plantera i v å r t hjärta den obetingade tilltron till dig. M ä n niskors förhoppningar äro intet, men för den som tror är allting möjligt. Förlama därför hos oss allt förlitande på oss själva. Brottas med oss, och nedbryt oss så mycket som behöves, för att du må kunna välsigna oss så mycket som du vill. Gör sedan något helt av oss, till din ära, och bevara oss till evig tid från vankelmod och fruktan. Amen.

GOTTFRID BILLING.

ONSDAG MORGON: Guds nådiga regering. 17 OmHerre, min Gud, jag ä r viss a t t du ä r min skapare, min Frälsare, min milde och barmhärtige Fader. D u låter icke mitt hjärtas suckar gå dig förbi. Jag befaller i dag och alltid i ditt gudomliga beskydd mitt hus, mitt fädernesland och din församling i hela världen. D i n

Den

dagliga

andakten

gode A n d e r e g e r e oss. G i v n å d a t t d i t t h e l i g a o c h saliggörande o r d r e n t och k l a r t och o f ö r f a l s k a t h o s oss o c h v å r a e f t e r k o m m a n d e p r e d i k a s . L å t d i n a heliga s a k r a m e n t b ä r a f r u k t i v å r a h j ä r t a n . Avvänd tvedräkt. V ä l s i g n a u n g d o m e n i v å r a h e m och s k o l o r . D i n a heliga ä n g l a r b e s k ä r m e oss. A m e n . AXEL OXENSTIERNA.

ONSDAG AFTON: Om att icke göra motstånd mot Gud. O G u d , d u m i n a ögons eviga ljus, h ö r m i n b ö n och l å t mig bedja om d e t du giver. O m d u f ö r k a s t a r mig, m å s t e j a g förgås. M e n n ä r du ser till mig, f å r j a g n y t t liv. O m d u skulle se till min r ä t t f ä r d i g h e t , v o r e jag e t t a v s k r ä d e inför dig. G e n o m min s t o r a synd h a r jag förv e r k a t din n å d , m e n du, H e r r e , ä r m ä k t i g a t t p å n y t t f ö d a mig. T a g ifrån mig allt, som s t å r dig e m o t o c h i n y m p a h o s mig din A n d e , s o m ä r f ö r s a k e l s e n s , r e n h e t e n s och d e n t r o g n a k ä r l e k e n s A n d e . L ä m n a mig icke, d u m i t t h o p p , min s t a r k h e t , m i n b a r m h ä r t i g h e t , t y du ä r d e n eviga g o d h e t e n och du förbliver e v i n n e r l i g e n . A m e n . GREGORIUS DEN STORE.

TORSDAG MORGON: Om nåd att slå frestaren tillbaka. K ä r e G u d , d e n l e d e f r e s t a r e n v a k t a r ideligen efter tillfälle. I n g e n d a g g å r u t a n a t t h a n a n f a l l e r o s s . P å m i n n oss d ä r f ö r , o F a d e r , a t t din k ä r e S o n i sin frestelse slog h o n o m t i l l b a k a med d i t t heliga o r d . L ä r oss a t t b r u k a s a m m a v a p e n o c h v i n n a seger. Skulle d e t efter d i t t o u t g r u n d l i g a r å d l y c k a s h o n o m a t t f r å n t a g a oss d e t l e k a m liga b r ö d e t , s å h a r du ju m a k t e n a t t h å l l a oss vid liv genom d i t t k r a f t i g a o r d , m e d v i l k e t du b e s p i s a r d i n a v ä n n e r . G i v oss t a p p e r h e t e n a t t s l u n g a h o n o m d e t t a i a n s i k t e t , s å a t t h a n r y m m e r fältet. O c h k o m m e r h a n igen, s å giv oss s a m m a m ä k t i g a hjälp. Genom Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen. OLAUS PETRI.

TORSDAG AFTON: Om ett vaket samvete. S t o r e G u d och F a d e r , du h a r givit mig s a m v e t e t till en d o m a r e , för v i l k e n j a g a l d r i g k a n dölja n å g o t . D u h a r o c k s å l å t i t din H e l i g e A n d e ofta e r i n r a , l ä r a , t u k t a o c h f ö r m a n a m i t t s a m v e t e . H e r r e , m i n G u d , j a g b e k ä n n e r , a t t d e p å m i n n e l s e r , s o m s a m v e t e t och d e n H e l i g e A n d e h a v a givit mig, ofta v a r i t f ö r g ä v e s . J a g h a r f ö r t j ä n a t a t t du skulle t r ö t t n a p å mig. M e n f ö r b a r m a dig ö v e r mig, o du s t o r e F ö r b a r m a r e . L å t a l d r i g s a m v e t e t b l i v a t r ö g t i a t t g ö r a sin plikt. L å t a l d r i g d i n A n d e u p p h ö r a a t t u n d e r v i s a , straffa och t i l l r ä t t a v i s a . G i v mig ä n t l i g e n e t t v a k e t s a m v e t e o c h e t t lydigt h j ä r t a . G e n o m Jesus Kristus. Amen. ARNDT.

Böner

för

den

enskilda

andakten

FREDAG MORGON: O"!

Om hjärtaté

renhet och kraft

att

förlåta.

H e r r e J e s u s K r i s t u s , l e v a n d e G u d s S o n , som d ö t t för oss s y n d a r e p å k o r s e t och blivit oss en föresyn i k ä r l e k e n . G i v a t t varje k r i s t e n m ä n n i s k a t a g e r sig a n sin n ä s t a m e d b r o d e r l i g k ä r l e k . G i v o c k s å a t t k ä r l e k e n m å v a r a r ä t t s k a f f e n s och o s k r y m t a d , s å a t t v i ä l s k a i c k e med o r d eller t u n g a n u t a n i g ä r n i n g och s a n n i n g . U p p t ä n d g e n o m din H e l i g e A n d e v å r a h j ä r t a n a t t efter d i t t e x e m p e l g ö r a d e m gott, som h a t a oss. O G u d s S o n , l o s s a h ä m n d g i r i g h e t e n s h å r d a b a n d . G ö r oss till fria m ä n n i s k o r , som icke r e g e r a s a v d o l s k h e t eller a v u n d eller b i t t e r h e t . G ö r oss ä v e n till r i k a m ä n n i s k o r som h a v a r å d a t t f ö r l å t a slösaktigt. A m e n . HABERMANN. FREDAG AFTON: OO

Om att bygga allenast på Guds nåd. G u d , v å r himmelske F a d e r , om vi k o m m a till din eviga salighet, s å s k e r d e t a l l e n a s t genom din n å d . Ä v e n om vi h a d e n å g r a få och f a t t i g a g o d a g ä r n i n g a r , s å v o r e de, o G u d , i n t e t a t t b e t a l a m e d för d e n r i k a h i m m e l s k a lön, som du s k ä n k e r d i n a f a t t i g a t j ä n a r e . Ja, käre H e r r e , då man r ä t t övertänker saken, så blir alltsammans din fria g å v a , t y ä v e n till g ä r n i n g a r n a h a r du själv givit oss n å d och k r a f t . F ö r allting, för b å d e u t k o r e l s e n och k a l l e l s e n och d e t eviga livet h a v a vi dig, milde F a d e r , a t t t a c k a och l o v a . D e t ä r a l l t s a m m a n s din n å d . D i g ske p r i s i evighet. A m e n . OLAUS PETRI. LÖRDAG MORGON:

O^t

Om den Helige

Andes

upplysning.

H e r r e , du a l l r a h ö g s t e G u d , som giver f ö r s t å n d , j a g b e d e r dig a v a l l t h j ä r t a , a t t du s k ä n k e r mig vishet. S ä n d h e n n e n e d e r f r å n din heliga himmel. L å t h e n n e alltid l e d s a g a mig och flitigt v a r a v e r k s a m i mig. H e r r e , min G u d , du som h a r m i t t h j ä r t a i din h a n d o c h b ö j e r d e t v a r t du vill, böj d e t till a t t f r u k t a dig, s å a t t jag g ö r v a d dig b e h a g a r och v a n d r a r p å d i n a b u d o r d s v ä g a r i a l l a m i n a d a g a r . L e d mig efter d i t t r å d , o c h uppfyll mig m e d n å d , o c h hjälp mig a t t i a l l t som jag f ö r e t a g e r följa ditt ord. D u ä r min G u d . D i n gode A n d e före mig p å en j ä m n v ä g . A m e n . KARL XII:S DAGLIGA BÖN. LÖRDAG AFTON: O A

Om hjälp för

de sidta

stegen.

O H e r r e J e s u s K r i s t u s , hjälp oss de s i s t a s t e g e n a v v a n d r i n g e n , liksom du h a r h j ä l p t oss ä n d a s e d a n du f ö r d e v å r a f ö t t e r in p å livets v ä g . T i l l s t ä d icke själafienden a t t o r o a oss i v å r a sista ögonblick, u t a n l å t oss o c k s å få n j u t a friden, som du h a r f ö r v ä r v a t oss. V å r

35 8

Den

dagliga

andakten

s t y r k a ä r h ö g s t r i n g a . V ä r d e s d ä r f ö r a v p a s s a l i d a n d e t s b ö r d a efter d e n s t a r k h e t , s o m v i f å t t m o t t a g a a v dig. D å k o m m e r h j ä l p e n i r ä t t a s t u n d e n , o c h segern s k a l l icke u t e b l i v a . D ä r e f t e r s k o l a lovs å n g e r n a t a g a sin b ö r j a n , o c h vi s k o l a evigt t a c k a och p r i s a dig för din u n d e r b a r a hjälp. Amen. H. SCHARTAU.

ANDRA

VECKAN

SÖNDAG MORGON: Om att höra herdend röst i Ordet. K ä r e H e r r e K r i s t u s , du ä r den r ä t t e h e r d e n , v a r s r ö s t f å r e n k ä n n a igen m e d glädje. D u e n s a m h a r d e t eviga livets ord. D u v i s a r v ä g e n till d e n eviga s a l i g h e t e n . B e h å l l oss i t r o n o c h vid d i t t o r d i a l l a v å r a l i v s d a g a r , så a t t v i icke l y s s n a efter a n d r a r ö s t e r eller f a r a å s t a d efter d e r a s l o c k t o n e r , s o m icke p r e d i k a d i t t ord. G i v oss g o d a h e r d a r , som efterfölja dig och som vilja v a r a din m u n . P å m i n n dem dagligen a t t f å r a h j o r d e n icke t i l l h ö r dem o c h icke l e v e r a v d e r a s o r d eller a n d r a m ä n n i s k o r s ord u t a n a v d i t t o r d a l l e n a , d u s o m g a v d i t t liv för f å r e n . A m e n . OLAUS PETRI. SÖNDAG AFTON: Om nåd att känna livetd väg. D u , H e r r e , h a r förelagt mig v ä g e n till livet och v ä g e n till döden. V i s a mig h u r u n ö d v ä n d i g t d e t ä r a t t k ä n n a p å vilken v ä g jag g å r , s å a t t j a g i c k e v a n d r a r p å en slump m o t evigheten u t a n v e t v a r t d e t b ä r . Eljest, o H e r r e , k u n d e jag h a m n a , d ä r jag icke f ö r m o d a t , o c h först d å m ä r k a a t t jag f a r i t vilse, n ä r jag icke m e r k a n v ä n d a om. D i n A n d e l y s e o c h lede mig p å den r ä t t a v ä g e n . G ö r mig a n g e l ä g e n a t t flitigt b r u k a o r d e t , b ö n e n och n a t t v a r d e n . V e r k a hos mig en s a n n o m v ä n d e l s e o c h en r ä t t k ä n n e d o m om J e s u s K r i s t u s , så a t t visshet e n om a t t h a n ä r v ä g e n , s a n n i n g e n o c h livet giver mig d e t h o p p , s o m icke k o m m e r p å s k a m . A m e n . H. SCHARTAU. MÅNDAG MORGON: Om att icke fr ed tas över förmåga. N å d i g e o c h b a r m h ä r t i g e G u d , l å t oss icke b l i v a f r e s t a d e ö v e r v å r f ö r m å g a . O m du ä n d r ö j e r m e d din hjälp, så vilja vi icke k a s t a b o r t v å r frimodighet, som ju h a r en s t o r lön a t t v ä n t a . G i v oss själv, o H e r r e , d e t t å l a m o d s o m s t å r fast o c h h ä r d a r u t intill ä n d e n . D u s k a l l s ä k e r l i g e n icke d r ö j a för länge, t y du k ä n n e r h u r u s v a g a o c h ö m t å l i g a v i ä r o o c h h u r u l i t e t vi f ö r m å . D ä r f ö r s k a l l d u förvisso n o g a a v v ä g a l i d a n d e t , så a t t d e t icke r ä c k e r en timme, j a , icke en m i n u t för l ä n g e . H j ä l p oss d ä r f ö r a t t b i d a ä n n u n å g o t , så k o m m e r du. A l l t s a m m a n s v a r a r ju b l o t t en liten s t u n d och k a n icke j ä m f ö r a s m e d h ä r l i g h e t e n , s o m v a r a r i evighet. A m e n . BOGATZKY.

Böner

för

den

endkilda

andakten

MÅNDAG AFTON: OS

Om nåd att vandra med Gud. V i bedja dig, o Gud, omslut alla med din kärlek och din nåd. Se till varje människa, som är i ångest, anfäktelse och nöd och behöver din hjälp. Ty du, o Herre, är en hjälpare för de hjälplösa, en säker tillflykt för de hopplösa, en frälsare för dem som kämpa i stormen, en hamn för dem som segla på denna världens hav. O , min Herre och min Gud, bliv du inom mig för att styrka mig, utom mig för att bära mig, över mig för att skydda mig, intill mig för att uppehålla mig, framför mig för a t t styra mina steg, bakom mig så att jag ej viker bort från dig, ja, var du runt omkring mig såsom min försvarare. Välsignad vare du, o Gud, nu och alltid. Amen. LANCELOT ANDREWES.

TISDAG MORGON: OQ

Om frimodigt hjärta. O kraftens Gud, utbyt vår egenkärlek mot den heliga och sanna kärlek, vilken din kärlek föder i våra hjärtan. D å skola vi utan fruktan kämpa din strid och förbliva oövervinneliga. D u är i sanning vår starkhet, vårt stöd, vår vila, vårt värn. Låt lysa över oss ditt ansikte, så att icke de tillfälliga töcknen bedraga oss och omgiva v å r t hjärta med sina skuggor och förtaga oss modet. L å t oss taga fasta steg med våra fötter på din sannings väg. N ä r du löser bojorna och låter ljuset uppgå och anför striden, så skola vi segra. Herre, grip in. Herre, vakna och stå upp, kom, dröj icke. Amen. SAVONAROLA. TISDAG AFTON:

XQ

Om kraft att förlåta. Käre himmelske Fader, eftersom du är snar till att vara barmhärtig mot oss, så vill du att vi skola vara snara till att förlåta dem, som bryta mot oss. Ack, att vi hade ditt hjärta, käre Fader. Ty vårt hjärta är litet och trångt. D u vet att, när vi tillsäga fred och försoning åt någon som gjort oss orätt, så blir ofta en tagg sittande kvar i vårt hjärta. H a n blir oss icke lika kär som förr. V i tro honom icke om så mycket gott som förr. O Gud och Fader, giv oss kraft att förlåta helt och fullständigt och med glädje, alldeles som du har förlåtit oss. Förläna oss denna stora sällhet. Amen. OLAUS PETRI. ONSDAG MORGON:

%~i

360 Om handlingskraftig tro. M i n Gud, bevara mig för en död tro. Giv mig den sanna och levande tron som är verksam genom kärlek och rik på alla goda gärningar. För dig, min Gud, klagar jag att kött och blod och världens

Den

dagliga

andakten

f ö r v ä n d a v ä s e n d e ä r o mig till h i n d e r s . E f t e r s o m o c k s å den onde a n s ä t t e r och f r e s t a r mig så h å r t , s å u p p v ä c k du själv mitt b e g ä r efter a l l t gott v e r k . V e r k a i mig och s t y r k mig och giv a t t jag icke a l l e n a s t t r o r p å J e s u s , som h a r å t e r l ö s t mig, u t a n o c k s å u p p l å t e r mig för d e n H e l i g e Ä n d e , s o m h e l g a r mitt h j ä r t a o c h l e v e r n e . G ö r mig lydig m o t d i t t ord, s å a t t m i n a g ä r n i n g a r p r i s a dig. A m e n . SVEDBERG.

ONSDAG AFTON: XO

Om viddhet om förlåtelsen. A c k , H e r r e J e s u s , d u h a r f ö r v ä r v a t oss s y n d e r n a s förlåtelse och saligheten. G i v nu o c k s å v å r a ängsliga h j ä r t a n en r ä t t visshet om förlåtelsen, s å a t t vi få r o till v å r a s j ä l a r och m e d glädje k u n n a t a c k a dig. M e n om d u efter d i t t a l l v i s a r å d b e s l u t a t a t t f ö r h å l l a oss d e n k ä n n b a r a friden o c h trosglädjen, s å l ä r oss a t t m o t a l l a k ä n s l o r och förnimmelser f ö r t r ö s t a p å d i t t ord allena, t y v a d h j ä r t a t k ä n n e r ä r ingenting a t t l i t a p å , m e n v a d d i t t ord s ä g e r ä r sanning. E n gång omsider, d å v i k o m m i t u r d e t t a livs d u n k e l h e t till ditt k l a r a o c h eviga ljus, s k o l a v i se h e l a n å d e n s o m du b e t e t t och h e l a frälsningen som d u l å t i t oss v e d e r f a r a s s a m t p r i s a dig för evigt. A m e n . JOHAN WEGELIUS.

TORSDAG MORGON:

33 XJi

Om bönhörelde. O k ä r e himmelske F a d e r , j a g k o m m e r icke till dig p å grund a v min egen d j ä r v h e t , u t a n j a g k o m m e r p å d i t t k l a r a b u d och p å din befallning. G e n o m d i n ä l s k a d e S o n , J e s u s K r i s t u s , h a r du tillsagt mig a t t bedja, och l o v a t a t t å t den s o m b e d e r s k a l l v a r d a givet. P å d e t t a d i t t ord t r o r och l i t a r jag. P å d i t t eget löfte å b e r o p a r j a g mig. D u v e t b ä s t vilken n ö d , som nu t r ä n g e r mig m o t v ä g g e n eller som ligger p å l u r vid d ö r r e n . J a g k a n i c k e ö v e r v i n n a d e n u t a n a t t du giver mig k r a f t d ä r t i l l . S e i c k e p å m i n s t o r a o v ä r d i g h e t , u t a n gör v a d du h a r l o v a t i d i t t ord. A m e n . OLAUS PETRI.

TORSDAG AFTON: Om folkend fred. H e r r e , a l l s m ä k t i g e G u d , d e t k r i s t n a h o p p e t om en evig fred k a n icke k o m m a p å s k a m . M e n h å r d ä r d i n t u k t a n . H e r r e gör oss r e d o b o g n a o c h v i s a oss v å r n ä r m a s t e plikt. V i m i s s t r ö s t a ej. T y vi se icke p å v å r egen skuld och o f ö r m å g a eller p å v ä r l d e n s gång. U t a n v i se p å din b a r m h ä r t i g h e t , s o m l å t i t n å d e s o l e n länge s k i n a ö v e r v å r försummelse o c h o v ä r d i g h e t . S k y d d a r i k e t , dess ö v e r h e t och a l l a i n b y g g a r e . L e d folken genom m i l d h e t o c h t u k t a n till de m å l , du a l l e n a s t k ä n n e r . O c h f ö r l ä n a d e n n a s t r i d a n d e mänsklighet u n d e r d i t t h e r r a v ä l d e o m s i d e r en evig fred. G e n o m J e s u s K r i s t u s , v å r H e r r e . Amen. N. SÖDERBLOM. 36i

Böner

för

den

endkilda

andakten

FREDAG MORGON: X ^

Om Kristi

förbön

hod

Fadern.

S e , o himmelske F a d e r , p å din S o n s offer, och f ö r l å t oss för dess skull a l l a v å r a synder. H e r r e Jesus, du h a r e t t oförgängligt p r ä s t a d ö m e eftersom du h a r offrat d e t offer, som gäller evinnerligen. M e n fullborda nu, o du s t o r e Ö v e r s t e p r ä s t , v a d du begynt. L å t d i n förb ö n h o s F a d e r n k o m m a oss till godo. D i n b ö n ä r kraftig och f ö r m å r a t t n e d b e d j a ö v e r oss r ä t t f ä r d i g h e t och helgelse och ett oförgängligt v ä s e n d e . B e d för oss om m e r a ljus och om fullkomlighet. T r o f a s t e F r ä l s a r e , l o v a d v a r e du för din u t h å l l i g h e t i k ä r l e k e n . L o v a d v a r e du, a t t du b ä r oss dag för d a g .

Amen.

ROOS.

FREDAG AFTON: %()

Om tillflykt

hod Kr id tus.

H e r r e , jag v e t ingen a n n a n h o s vilken j a g k a n finna tillflykt ä n dig, och jag v e t ingen a n n a n som h a r f ö r s o n a t mig med dig och gjort tillfyllest för mig, ä n H e r r e n K r i s t u s . F ö r s ö k e r jag bygga p å n å g o t a n n a t ä n dig och m e d l a r e n K r i s t u s , b e g y n n e r a l l t s a m m a n s v a c k l a . T y , H e r r e , a t t inför ditt heliga a n s i k t e å b e r o p a g ä r n i n g a r ä r alldeles förgäves. I n f ö r dig ä r jag u t b l o t t a d och a v k l ä d d och o v ä r d i g och förl o r a d , ä n d a till dess j a g u p p h ö r a t t f ö r s v a r a mig och i stället k a s t a r mig i d i n a a r m a r , d ä r din enfödde S o n s i t t e r p å din h ö g r a s i d a o c h alltid b e d e r för mig. D å ä r jag härligt igenom. A m e n . LUTHER. LÖRDAG MORGON: Xfl

Om beskydd åt de våra. M i n Gud, dig befaller jag a l l a de m i n a . G i v välsignelse, l y c k a och dagligt b r ö d å t v a r och en a v dem. F ö r l ä n a dem a t t r ä t t s i n n i g t o c h fridsamt u m g å s med m ä n n i s k o r n a och a t t t r o g e t a r b e t a i k a l l e t . I n g i v dem, o H e r r e , din s a n n a fruktan, s å a t t de fly a l l a tillfällen till s y n d och i s y n n e r h e t allt fåfängt s ä l l s k a p . G ö r d i t t ord till d e r a s fött e r s l y k t a , och välsigna p å dem d i n a heliga s a k r a m e n t . O , min G u d , s k y n d a till d e r a s hjälp i frestelsen, så a t t de icke ö v e r m a n n a s o c h b l i v a förförda. M e n om de falla, s å led d e m till r ä t t a och r ä d d a f r ä m s t d e r a s själar. L å t dem r e d a n nu ä r v a välsignelse och till sist h i n n a fram till d e t oförgängliga livet. A m e n . BOGATZKY. LÖRDAG AFTON:

^ S

Om hjärtats

frid.

O G u d , som ä r evig frid, du h a r l ä r t oss a t t d e fridstiftande ä r o d i n a b a r n . K o m in med din frid i v å r a h j ä r t a n , s å a t t all t v e d r ä k t f ö r s v i n n e r u r din församling. O a t t allt s o m f r ä m j a r friden m å b l i v a oss ljuvt nu och alltid. O G u d allsmäktig, u p p l y s v å r a s j ä l a r så a t t vi se v ä g e n till fridens eviga b o n i n g a r o c h v a n d r a d e n i stillhet.

Den

dagliga

andakten

R e n a v å r a s a m v e t e n från a l l a anklagelser, s å a t t vi m e d h j ä r t a n , b e v a r a d e a v din frid, m å i d e n n a v ä r l d e n m i t t i o r o n h a v a t r y g g h e t u n d e r d i t t b e s k ä r m . F ö r l ä n a oss a t t i besittning a v din frid f ö r b i d a H e r r e n J e s u s K r i s t u s , s o m ä r fridsfursten i d i t t eviga r i k e . A m e n . MOZARABISKT

SACRAMENTARIUM.

TREDJE VECKAN SÖNDAG MORGON: Om rätta lärare. K ä r e F a d e r , b e v a r a din hjord för o k a l l a d e och o t r o g n a o c h oskickl i g a h e r d a r . G i v i s t ä l l e t din k r i s t e n h e t rättskaffens l ä r a r e o c h s j ä l a s ö r j a r e . B e n å d a dem med din H e l i g e A n d e , och uppfyll dem m e d i n s i k t i d i t t ord, så a t t de v i s a oss den r ä t t a v ä g e n . O G u d , l å t d e m icke f ö r l o r a n i t e t eller förfalla till o f ö r e t a g s a m h e t , u t a n gör dem b r i n n a n d e a v k ä r l e k till församlingen o c h till s j ä l a r n a . L ä g g b ä t t ringens o r d p å d e r a s t u n g a , s å a t t de s o v a n d e u p p v ä c k a s , o c h giv dem m a k t a t t t r ö s t a de b e k y m r a d e . F ö r l ä n a dem omsider d e n t r o g n e t j ä n a r e n s lön i d i t t eviga r i k e . A m e n . HABERMANN.

SÖNDAG AFTON: Om Guds väldignebe för våra troddydkon. E v i g e F a d e r i himmelen, t a g dig a n a l l a d i n a b a r n , som ä r o s p r i d d a ö v e r h e l a j o r d e n . D u h a r l o v a t a t t f ö r s a m l a dem från v ä r l d e n s a l l a ä n d a r . D u k ä n n e r v a r och en a v dem. V ä l s i g n a dem a l l a . V e d e r k v i c k d e r a s a n d e m e d evangeliets l e v a n d e v a t t e n . R ä d d a a l l a d i n a v ä n n e r , o t r o f a s t e G u d , u r t r å n g m å l och nöd. V i ä r o i b ö n e g e m e n s k a p med dem v a r d e ä n v i s t a s , och vi r o p a tillika m e d dem till dig för h e l a din k r i s t e n h e t och för a l l a församlingar. F ö r ö k a h o s a l l a d i n a b a r n t r o n och k ä r l e k e n o c h h o p p e t . L å t oss omsider m ö t a s i d e t eviga hemmet. Amen. FRANCKE.

MÅNDAG MORGON: Om förnöjdamhet med Gudd dtyrelse. K ä r e F a d e r , l å t ingenting alls ske d ä r f ö r a t t vi vilja det, u t a n l å t allting ske s å s o m du vill. D i n vilja ä r b ä s t . L ä r oss t å l a m o d p å d i t t eget gudomliga s ä t t genom a t t f ö r h i n d r a v å r vilja. L ä r oss a t t m e d g o t t l y n n e u t s t å sjukdom, fattigdom och f ö r a k t , s å s n a r t d e t b l i r k l a r t , a t t d u vill h a v a d e t s å . L ä r oss a t t icke s k y l l a eller k l a g a p å o n d a m ä n n i s k o r , d å n å g o t g å r oss emot, u t a n a t t t a g a m o t g å n g e n s å s o m d i n skickelse till v å r salighet. L ä r oss a t t t a c k a o c h v ä l s i g n a ä v e n v å r a m o t s t å n d a r e , så a t t de alltid finna oss g l a d a o c h vid g o t t mod. Amen. LUTHER.

Böner

för

den

endkilda

andakten

MÅNDAG AFTON: fi O

Om den tro som fräldar

djälen.

H e r r e J e s u s , v i ä r o till i n t e t s å odugliga som till t r o . D u v e t a t t i n t e t ä r oss s v å r a r e ä n a t t g ö r a v å r t r ä d d a och o t r o g n a h j ä r t a l e v a n d e , s å a t t t r o n blir en r ä t t t r o och icke a l l e n a s t en inbillning eller en f ö r m ä t e n h e t eller en u p p r ö r d h e t i k ä n s l a n . A c k , H e r r e , l å t ditt o r d s ljus s k a r p t och k l a r t l y s a in i v å r t h j ä r t a o c h förjaga all o t r o n s m a k t d ä r i f r å n , och s k a p a i s t ä l l e t e t t b r i n n a n d e b e g ä r efter dig. L ä r oss a t t r o p a efter dig o c h a t t k l a p p a p å din dörr, j a , a t t i n t r ä n g a i din k a m m a r e för a t t b l i v a h o s dig o c h med din hjälp genom a l l a t r å n g m å l n å fram till d e n t r o , som f r ä l s a r själen och giver d e n en evig salighet. A m e n . BOGATZKY.

TISDAG M O R G O N : h \

Om att få

vara Gudd

verktyg.

H e r r e J e s u s , gör n å g o t a v mig till ditt n a m n s ä r a . L å t mig v a r a l e r e t , som du f o r m a r , k ä r l e t , s o m du uppfyller m e d d i n a g å v o r , v e r k tyget, som du b e g a g n a r , t e m p l e t , i vilket du b o r . J a g ä r svag och alldeles oduglig, m e n gör mig b r u k b a r . J a g ä r en s y n d a r e men bliv min r ä t t f ä r d i g h e t . H j ä l p mig, H e r r e J e s u s , a t t b l i v a och v a r a en n y t t i g medlem a v din församling. L å t mig ä v e n d e n n a dag u t f ö r a n å g o t till din tjänst. B e h å l l mig j ä m t e a l l a d i n a t r o g n a i din g e m e n s k a p , o c h f ö r e n a oss a l l a i k ä r l e k e n till dig och i l o v e t a v ditt n a m n evinnerligen. A m e n . ROOS . TISDAG AFTON: ]i]i

Om Gudd frikostiga

kärlek.

H e l i g e H e r r e , allsmäktige G u d , e h u r u jag ä r en s y n d a r e , b e d e r j a g d o c k om din oförskyllda k ä r l e k . Å t dig ö v e r l ä m n a r j a g mig själv, s å o v ä r d i g jag ä r , och b e k ä n n e r , a t t j a g v a r i t o t a c k s a m m o t d i n a g å v o r . L o v a d v a r e du, min F a d e r , s o m h a r s k a p a t mig a v i n t e t g e n o m d i n m a k t l V ä l s i g n a d v a r e du, min F r ä l s a r e , som i evig v i s h e t h a r å t e r löst mig f r å n d ö d e n . P r i s a d v a r e du, o H e l i g e A n d e , s o m genom din g o d h e t k a l l a t mig från synd till n å d , från v ä r l d s l i g k l o k s k a p till andlig insikt, f r å n m ö d a till r o , f r å n själens b e t r y c k till d e l a k t i g h e t a v din saliga frid. G e n o m J e s u s K r i s t u s , som l e v e r och r e g e r a r m e d F a d e r n och d e n H e l i g e A n d e i evighet. A m e n . BONAVENTURA.

ONSDAG MORGON: Fi -C Om ljus i

mörker.

H e r r e o c h F r ä l s a r e , se till dem som ä n n u ä r o i m ö r k r e t men s o m v ä n t a a t t d e t skall d a g a s . V å r d a dig, o himmelske l j u s t ä n d a r e , om t r o n s r i n g a gnista, s å s n a r t d e n b e g y n t glöda. H a r d e n r e d a n b l i v i t

Den

dagliga

andakten

en flämtande låga, så släck den icke. Ropa till alla villfarande vandringsmän att de må vända om till Livets väg. Ropa till alla bedrövade a t t de må stiga upp ur sorgedalen till Sions borg. Ropa till alla fattiga att de må gå åstad och tigga bröd, innan de dö av hunger. Ropa så högt att alla berg och klippor och höga fjäll svara: Amen, halleluja. Amen. LAESTADIUS.

ONSDAG AFTON: Om tålamod i vedermöda. O all starkhets Gud. Även i dag har jag rönt, att var dag har sin plåga. Jag har också på nytt blivit varse, hur ringa kraft jag har a t t med tålamod fördraga den dagliga vedermödan. Förlåt mig, käre Fader allt missnöje som grumlat mitt sinne i dag, och överse med mitt knot och min klagan. Ack, att jag äntligen läte mig nöja med din vilja, min Gud. L å t din Helige Ande göra din Sons rena föredöme levande för min själ. O Jesus Kristus, hjälp mig att taga mitt kors på mig och efterfölja dig. D r a g mig närmare dig. D i n förbön hos Fadern göre denna bristfälliga bön kärkommen hos dig. Amen. ROOS.

TORSDAG MORGON: Om nåd att bära frukt. Allsmäktige Gud, all nåds Fader, verka i mig den frukt, som du har befallt mig att bära. Lägg ned i mitt hjärta den sorg, som är efter ditt sinne. Förvandla min synd till ånger, och låt min ånger förbytas i syndernas förlåtelse. L ä r mig att sorgfälligt giva akt på allt mitt handlande, så att jag icke bryter mot dina heliga bud. Hjälp mig, Herre, och låt mitt hela livs strävan bli att lyda dig, min själs största glädje a t t behaga dig och min djupaste åstundan att leva med dig i nådens och härlighetens rike. Amen. JEREMY TAYLOR.

TORSDAG AFTON: Om trygghet i Guds hägn. O min Gud, i ditt hägn är jag trygg. O m du håller mig intill dig h a r jag intet att frukta, men om du lämnar mig, står jag utan hopp. Giv mig, H e r r e , det som tjänar till mitt bästa, och tag ifrån mig det, som hindrar min frälsning. I dina händer överlämnar jag mig. O m du pålägger mig bördor, giv mig kraft att b ä r a dem och avhåll mig från otålighet. O m du ger mig hälsa och framgång i denna värld, bevara mig då, så att jag icke går bort från dig. Hjälp mig a t t alltmer lita på dig, älska dig, tjäna dig, leva för dig. Förläna mig till sist nåd att dö i den stund och på det sätt, som länder ditt namn till ä r a . Amen. j . H. NEWMAN.

Böner

för

den

enskilda

andakten

FREDAG MORGON: sann kärlek. 49 OmHerre, allsmäktige Gud, du är kärleken. Den som lever i kärleken, han lever i dig och du i honom genom Jesus Kristus. Vi arma, fattiga varelser ropa i dag till dig. V å r t hjärta gör oss ve. Sänd Kristi rena och obemängda kärlek in i våra hjärtan, så att vi älska varandra i sanning icke blott med orden utan med gärningarna. Hjälp, Herre, vår Gud, att sopa ut ur vår vandel allt skrymteri, som har sken av kärlek, men som icke kommer från ett rent hjärta. Bevara oss från att förlora själens fäste i den heliga kärlek, som Herren Kristus uppenb a r a t genom korset och blodet. Amen. LUTHER.

FREDAG AFTON: tröst av Kridti fördoning. 50 OmLovad vare du, käre Frälsare, Herre Jesus, att du har lidit döden för att försona oss med Fadern. Lovad vare du att du har bragt Guds nåd i ljuset och gottgjort vad vi brutit. Lovad vare du för att vi mitt i bedrövelsen äro i nåd hos Gud. Förläna oss att alltid trösta oss härmed. V å r a många synder vilja hindra oss att blicka upp till dig. Men, milde H e r r e Gud, nödga oss ändå att ropa till dig, fastän vi icke äro sådana vi borde vara. D u har själv betygat att du förlåter våra missgärningar och icke mer kommer ihåg våra synder. Tala sådana ord på nytt till oss och trösta oss. Amen. ROSENIUS.

LÖRDAG MORGON: ledning. 51 OmO Gudd min Gud, du allena vet allt och känner allt. Jag är viss om, att du vet vad som är bäst för mig. Ty du är allvis i din omsorg och allsmäktig i ditt beskydd. Jag tackar dig av allt hjärta, att du tager mig ut ur min egen åsyn och befaller mig att lägga mitt liv i dina händer. D u sörjer för mig bättre än jag själv förmår göra. O , Herre, genom din nåd vill jag följa dig, varhelst du går, och ej själv styra mina steg. Efter din ledning vill jag bida. N ä r du upplyser mig, vill jag gå åstad i uppriktighet och utan fruktan. O c h om du stundom håller mig i mörker och ovisshet, vill jag ej knota utan tåligt vänta efter ditt ljus. Amen. j . H. NEWMAN. LÖRDAG AFTON: överlåtelde till Gud. 52 OmHerre, jag vet att ingen, som vill helt leva för dig, kan själv bana sin väg. Jag vill överlämna mig åt din trofasta ledning och enfaldigt tro a t t du för mig väljer ut den väg, som bäst passar för mig och 366

Den

dagliga

andakten

för v a d du b e s t ä m m e r för mig. J a g vet, a t t d e n icke k o m m e r p å s k a m med sin tillit, som ej b e g ä r n å g o t a n n a t ä n a t t följa dig. J a g b e g ä r d å i n t e t a n n a t ä n a t t j a g m å t t e b e h a g a dig och a t t du m å t t e v a r a tillfreds m e d mig. M e n dig b e h a g a r jag, o c h du ä r tillfreds med mig, n ä r j a g ä r tillfreds m e d dig o c h med allt v a d d u gör, från m o r g o n till k v ä l l , i fråga om d e t i n r e o c h det y t t r e , för t i d och evighet. A m e n . TERSTEEGEN.

FJÄRDE

VECKAN

SÖNDAG MORGON: Om delaktighet av livetd bröd. O K r i s t u s , du livets b r ö d , som h a r k o m m i t n e d f r å n himmelen och givit v ä r l d e n liv. K o m ä v e n till mig, s å a t t liv och oförgänglighet v a r d a mig b e s k ä r d a . K o m för a t t r e n a m i t t h j ä r t a f r å n s y n d e n s b e s m i t t e l s e , s å a t t j a g k a n gå in i d e t a l l r a h e l i g a s t e i full t r o s visshet och frigjord f r å n e t t o n t s a m v e t e . K o m och helga min själ, o c h bliv m i t t b e s k y d d , o c h b o r t d r i v allt s o m s t å r mig efter livet. S å länge du, H e r r e , ä r h o s mig, h a r jag i n t e t a t t f r u k t a . F ö r b l i v hos mig, och tillstäd mig en gång a t t k o m m a dit, d ä r du ä r för a t t s k å d a dig a n s i k t e m o t a n s i k t e . A m e n . AMBROSIUS.

SÖNDAG AFTON: Om de kristnad förening i tron. H e r r e J e s u s K r i s t u s , d u h a r b e g ä r t a v din himmelske F a d e r a t t a l l a som t r o p å dig, m å t t e v a r a ett med v a r a n d r a , liksom du ä r ett med din F a d e r . L y s s n a i n å d till oss, som nu b e d j a s å s o m du h a r l ä r t oss genom ditt eget heliga f ö r e d ö m e . V i b e d j a dig a t t du ville förs a m l a a l l a , som b e k ä n n a d i t t n a m n och s o m m e d ord och g ä r n i n g a r b ä r a v i t t n e s b ö r d om dig. D u e n s a m ä r a l l a s d e r a s F r ä l s a r e . D u ä r d e n ende k o n u n g e n o c h h ä r s k a r e n i G u d s r i k e . F ö r e n a oss med v a r a n d r a s å a t t vi med en m u n och a v e t t h j ä r t a f ö r h ä r l i g a och p r i s a dig, tillika med F a d e r n o c h den H e l i g e A n d e , n u o c h i all evighet. Amen. CHRYSOSTOMUS. MÅNDAG MORGON: Om Gudd tjändt i vår kallelse. K ä r e H e r r e G u d , jag v e t a t t i n t e t b e h a g a r dig m e r a , ä n a t t jag t j ä n a r dig i m i t t k a l l . D u befaller i ditt o r d a t t jag s k a l l h e d r a fader och m o d e r , t r o g e t och flitigt t j ä n a h u s b o n d e o c h m a t m o r o c h m ä s t a r e , h j ä l p a till i h u s e t p å a l l t s ä t t . D u själv, k ä r e G u d , h a r ju h e l a v ä r l d e n s försörjning a t t b e s t y r a . D u s k o n a r dig icke, u t a n d u

Böner

för

den

enskilda

andakten

v e r k a r intill nu. A t t du l å t e r mig d e l a a r b e t e t m e d dig ä r e n ä r a . P å d i t t o r d g å r j a g nu till v e r k e t . I dag o c h s å l ä n g e du finner mig b r u k b a r , vill j a g g ä r n a a r b e t a med liv och l u s t . S e b l o t t till a t t j a g f å r m i t t dagliga b r ö d . Sörj för mig, o F a d e r , o c h l å t m i t t a r b e t e v ä l gå. A m e n . LUTHER.

MÅNDAG AFTON: när Gud döljer sig. 56 OmBförtröstan a r m h ä r t i g h e t e n s F a d e r , all hugsvalelses G u d , v ä l s i g n a d v a r e du som icke l ä m n a r d i n a e l ä n d a u t a n t r ö s t . D u t u k t a r dem, m e n du giver dem icke å t d ö d e n . D u s t ä l l e r dig s o m en fördold G u d , m e n förblir d o c k en G u d som f r ä l s a r . D u d r i v e r d e m u t i öknen, m e n d ä r t a l a r du ljuva o r d till dem. O H e r r e , l å t d e t t a b e s a n n a s ä v e n p å mig, n ä r å n g e s t e n t a g e r vid o c h j a g ingen h j ä l p u p p t ä c k e r . G i v mig t å l a m o d och gör mig stilla. S t y r k mig i t r o n , s å a t t j a g icke s l ä p p e r dig f ö r r ä n du v ä l s i g n a r mig. T i l l s t ä d aldrig a t t l i d a n d e t skiljer mig f r å n dig, u t a n u p p v ä c k mig j u s t d å till b ö n e n o c h till d i t t l o v . J a g ö v e r l ä m n a r mig h e l t och h å l l e t å t dig. A m e n . ARNDT.

TISDAG MORGON: förbidan. 57 OmM stilla i n G u d , du h a r t i l l s a g t mig a t t icke b l o t t b e d j a u t a n o c k s å förb i d a . L ä r mig a t t v ä n t a efter dig, efter din t i m m e , efter din b ö n h ö r e l s e och hjälp. Befria min v ä n t a n från o t å l i g h e t . G ö r d e n fört r ö s t a n s f u l l och stilla. D å s k a l l du, k ä r e G u d , u p p e n b a r a för mig h u r u ljuvlig du ä r , ä v e n d å m a n v ä n t a r efter dig. L ä r mig a t t s ä n k a m i t t ö s k a r a l l t djupare n e d i o r d e t s b r u n n , s å a t t j a g f å r fröjda mig å t d i n a löften. O a t t din n å d s sol m å t t e dagligen u p p g å a l l t k l a r a r e över mig u n d e r min v ä n t a n s tid. D å ä r den t i d e n alls icke f ö r g ä v e s . Amen. BOGATZKY.

TISDAG AFTON: rikedom. 58 OmH eKristi r r e , v i t a c k a dig, d ä r f ö r a t t du ä r m ä k t i g o c h f ö r m å r g ö r a m e r ä n v i b e g ä r a eller t ä n k a . P r i s v a r e dig för a l l a g o d a g å v o r , s o m d u h a r givit oss, m e s t a v a l l t för a t t du s ä n d e J e s u s K r i s t u s i v ä r l d e n . U t a n dig ä r o v i i n t e t . O m vi inbilla oss a t t h a v a nog i v ä r l d e n o c h i oss själva, s å ö p p n a v å r a ögon och l ä r oss se, a t t v i b e h ö v a dig. F y l l v å r fattigdom med K r i s t i r i k e d o m . G i v v å r t h j ä r t a f ö r t r ö s t a n och frid. F ö r ö k a k ä r l e k e n . U p p e h å l l h o p p e t . H j ä l p oss a t t t r o g e t f r a m h ä r d a till slutet. A m e n . N . SÖDERBLOM.

Den

dagliga

andakten

ONSDAG MORGON: till Gud. 59 OmO helG uöverlåtelse d , du som i obegriplig v i s d o m och b a r m h ä r t i g h e t s t y r allting för d i n a b a r n , led mig o c k s å d e n n a d a g vid din h a n d . D u k ä n n e r min s v a g h e t och b r i s t . D u v e t h u r m i t t h j ä r t a b ä v a r för å n g e s t och n ö d . H e r r e , j a g t r o r d i t t löfte, a t t du icke vill lägga s t ö r r e b ö r d o r p å mig ä n jag f ö r m å r b ä r a i din k r a f t . L ä r mig d e n n a d a g a t t t a g a e m o t allt u r din h a n d . G ö r mig villig a t t ö v e r l ä m n a mig själv till dig. L å t a l l a m i n a g ä r n i n g a r syfta till din ä r a . F ö r mig, genom allt, n ä r m a r e intill dig, dag för d a g n ä r m a r e dig själv och d e t eviga livet. Amen. E. B. PUSEY. ONSDAG AFTON: behållen i Guds nåd. 60 OmO attF a dvarda e r , s e n t h a r j a g b e g y n t a t t s ö k a dig, sent b ö r j a d e j a g ä l s k a dig. M e n du s ö k t e mig. D u böjde ditt a n l e t e i f ö r b a r m a n d e ö v e r mig, f a s t ä n j a g ä r a l l e n a s t stoft och a s k a . D å s k å d a d e jag dig o c h fick dig k ä r . D u , H e r r e , b l e v m i t t h o p p , min t r ö s t , min s t a r k h e t , mitt a l l t . M i n själ j u b l a r i dig. O du u n d e r b a r e och härlige, v e m ä r dig lik, o c h v e m h a r ä l s k a t mig s å s o m du? D u h a r b e f r i a t mig o c h d r a g i t mig till dig. S å övergiv mig icke någonsin, u t a n b e h å l l mig i din n å d , nu o c h alltid. L e d o c h r e g e r a mig och fullända mig i d i t t eviga r i k e . A m e n . AUGUSTINUS.

TORSDAG MORGON: i frestelsen. 61 OmH iseger m m e l s k e F a d e r , vi v e t a icke v a d i d a g eller framdeles k a n m ö t a oss, m e n du v e t det. V ä r d e s i din t r o f a s t h e t a v v ä n d a f r å n oss a l l a frestelser, som ö v e r s t i g a v å r f ö r m å g a . O c h f ö r l ä n a oss seger i a l l a de frestelser som du tillstädj er. G ö r oss f a s t a och o r u b b l i g a n ä r d e t gäller. S ä n d d i t t ljus o c h din sanning, s å a t t vi se din vilja o c h v a n d r a p å d i n a v ä g a r . L e d oss efter ditt r å d , och u p p t a g oss till sist med ä r a . G e n o m J e s u s K r i s t u s , v å r H e r r e . A m e n . ROOS.

TORSDAG AFTON: /iO

Om ett frimodigt hjärta. F ö r l ä n a oss, a l l s m ä k t i g e G u d , den frid, s o m ö v e r g å r a l l t förs t å n d , så a t t v i m i t t u n d e r d e t t a livets s t o r m a r och b e k y m m e r m å ä g n a v å r v i l a i dig. G ö r oss v i s s a om, a t t allting, v å r a liv o c h v å r a hem, ä r o h ä g n a d e a v din o m s o r g , s t y r d a a v din vilja, o m s t r å l a d e a v din k ä r l e k . G i v oss ett frimodigt h j ä r t a , så a t t vi k u n n a m ö t a l i v e t s nöd o c h b e s v i k e l s e r , j a , d e t d j u p a s t e m ö r k e r , m e d d e n fröjdefulla

24—410467

Böner

för

den

enskilda

andakten

v i s s h e t e n , a t t b å d e m ö r k r e t och ljuset k o m m a f r å n dig. L e d , b e v a r a och s t y r oss ä n d a till slutet, så a t t ingen a v oss g å r f ö r l o r a d , u t a n v i a l l a n å f r a m till d e n eviga glädjen. A m e n . GEORGE DAWSON. FREDAG MORGON: leva och rätt dö. 63 OmO nådH e raltr e rätt G u d , b e h å l l mig vid h ä l s a till k r o p p och sinne, s å länge j a g ä r i d e t t a l i v e t . G i v a t t j a g v ä l och k r i s t l i g t b r u k a r d e n tid jag h a r a t t l e v a . M e n r i k t a m i n a t a n k a r från d e t timliga till d e t eviga, s å a t t j a g i h j ä r t a t u m g å s m e d d e t h i m m e l s k a . H å l l mig s t ä n d i g t r e d o till u p p b r o t t . O c h n ä r jag f u l l ä n d a t l o p p e t , så f ö r l ä n a mig a v din s t o r a b a r m h ä r t i g h e t en salig h ä d a n f ä r d . U p p f y l l d å p å mig d i t t d y r b a r a löfte, a t t de s o m h ö r a din r ö s t och följa dig aldrig s k o l a förgås, och a t t ingen s k a l l r y c k a d e m u r din h a n d . G e n o m J e s u s K r i s t u s , vår Herre. Amen. SCRIVER. FREDAG AFTON: korset. 64 Under T å l a m o d e t s o c h t r ö s t e n s G u d , du k ä n n e r m i t t s v a g a v ä s e n d e . D u v e t a t t j a g i c k e k a n u t h ä r d a k o r s e t u t a n d i t t gudomliga b i s t å n d . D ä r f ö r r o p a r j a g till dig, G u d , min G u d , giv mig t å l a m o d . L ä r mig a t t v a r a stilla inför dig, n ä r d e t g å r mig e m o t . L ä r mig a t t p r ö v n i n g e n icke ä r ett t e c k e n till din o n å d u t a n fast h e l l r e till din omsorg om själen. H j ä l p mig, b a r m h ä r t i g e G u d , a t t ä v e n u n d e r k o r s e t k ä n n a igen d i t t f a d e r l i g a h a n d l i n g s s ä t t . S t y r k mig, s v a g a m ä n n i s k a , a t t f ö r h ä r l i g a dig g e n o m t å l a m o d , j a , a t t p r i s a dig m i t t i n ö d e n med e t t t a c k s a m t sinne. D i n ä r m a k t e n , ä r a n o c h h ä r l i g h e t e n i evighet. Amen. HABERMANN. LÖRDAG MORGON: mot Kristi kyrkas fiender. 65 OmR äbistånd t t f ä r d i g e G u d , t a g mig vid h a n d e n , s å a t t j a g icke s l å r följe m e d de t a n k l ö s a s h o p . L å t mig icke se p å v a d a n d r a g ö r a u t a n allen a s t p å v a d d i t t o r d s ä g e r , o c h giv mig k r a f t a t t l e v a efter d i t t o r d . S t y g g e l s e n k a n j a g icke h i n d r a , m e n u p p v ä c k , o H e r r e , din m a k t , o c h ikläd dig din heliga n i t ä l s k a n , och gör en ä n d e p å f ö r d ä r v e t , och fräls s n a r l i g e n d i n a u t k o r a d e , v i l k a r o p a till dig d a g o c h n a t t . U t n y t t j a , o J e s u s , fullständigt d e n seger, som du v u n n i t ö v e r m ö r k r e t s v ä l d i g h e t , s å a t t ä r a n , s o m t i l l k o m m e r dig, s n a r t och för evigt b l i r din. A m e n . ARNDT.

LÖRDAG AFTON: för Guds rike. 66 OmO nitälskan H e r r e , du s o m i n å d givit ä v e n oss d i t t heliga o r d och u p p t a g i t oss i din k r i s t e n h e t p å j o r d e n , u p p v ä c k v å r a h j ä r t a n till nit för d i t t r i k e . F r i g ö r f r å n t v e k a n e n v a r som du k a l l a r till ditt s ä n d e b u d ,

37°

Den

dagliga

andakten

s å a t t h a n s t r a x g å r å s t a d till a r b e t e t i din m y c k n a s k ö r d . U t g j u t din A n d e ö v e r v å r a b r ö d e r p å m i s s i o n s f ä l t e n i h e l a v ä r l d e n . G i v d e m som ä n n u i c k e k ä n n a dig m a k t a t t b l i v a d i n a b a r n . U p p v ä c k b l a n d de h e d n a k r i s t n a e t t t r o g e t p r ä s t e r s k a p . O c h l å t h e l a k r i s t e n h e t e n o m s i d e r i k ä r l e k f ö r e n a s till en e n d a k r o p p , v a r s h u v u d ä r J e s u s Kritus, vår H e r r e . Amen. s. STADENER.

FEMTE

VECKAN

SÖNDAG MORGON: Om Guds rena och klara ord. T r o g n e o c h v ä l s i g n a d e F r ä l s a r e , dig v a r e l o v o c h p r i s och ä r a för d e t eviga l i v e t s o r d . Giv oss en r ä t t a k t s a m h e t o m d i t t r e n a o c h k l a r a ord, s å a t t ingen f ö r t y d e r d e t eller s t y m p a r d e t eller u p p b l a n d a r d e t med d i k t a d e ting. G i v din k r a f t i g a v e r k a n med o r d e t , o c h gör d e t l e v a n d e p å v å r a h j ä r t a n efter v a r s o c h ens b e h o v . L å t d e t l ä n d a till de o t r o g n a s v ä c k e l s e , till d e v ä c k t a s g r u n d l i g a f ö r ö d m j u k a n d e o c h förkrosselse, till de f ö r k r o s s a d e s h e l a n d e g e n o m t r o n i J e s u blod o c h till de t r o g n a s besegling i n å d e n genom din H e l i g e A n d e . G u d T r e faldig v a r e ä r a evinnerligen. A m e n . P. L. SELLERGREN.

SÖNDAG AFTON: Om tillväxt i tron. A l l s m ä k t i g e G u d , b a r m h ä r t i g e F a d e r , j a g b e k ä n n e r inför dig m i t t h j ä r t a s m i s s t r o o c h r i n g a tillit till d i t t o r d o c h d i n a löften. F a d e r , förlåt mig d e n n a synd, och u p p t ä n d i m i t t h j ä r t a t r o n s ljus, och hjälp mig a t t d a g för d a g t i l l t a g a o c h v ä x a i t r o . H e r r e J e s u s K r i s t u s , v å r t r o s b e g y n n a r e och f u l l k o m n a r e , du s o m u t l o v a t a t t icke u t s l ä c k a t r o n s r y k a n d e v e k e eller k r o s s a e t t b r u t e t r ö r , l å t d e t t a d i t t löfte uppfyllas p å mig. S å s o m d i n a l ä r j u n g a r b å d o dig: H e r r e , f ö r ö k a oss t r o n , s å b e d e r j a g dig: A c k , H e r r e , f ö r ö k a min t r o . D u ä r ju v ä g e n , l å t mig icke f a r a vilse i t r o n . D u ä r ju s a n n i n g e n , l å t mig icke t v i v l a p å d i n a löften. D u ä r j u livet, för mig genom t r o n till l i v e t från s y n d e n s d ö d . O , du H e l i g e A n d e , d u h i m m e l s k a , eviga ljus, upplys m i t t h j ä r t a , f ö r d r i v o t r o n s m ö r k e r o c h g ö r mig genom t r o n till en n y s k a p e l s e . A m e n . JOHANN GERHARD.

MÅNDAG MORGON: Om trohet i

kallet.

A l l s m ä k t i g e , evige G u d , du giver v a r o c h en h a n s k a l l s o m en f a d e r f ö r d e l a r s y s s l o r n a m e l l a n b a r n e n . K ä r e F a d e r , giv a t t vi flitigt s k ö t a v a d som h ö r till v å r t k a l l , så a t t vi a l l t i d u p p f ö r a oss s å s o m d i n a 37x

Böner

för

den

enskilda

andakten

t r o g n a o c h lydiga b a r n . M e n o r d n a o c k s å o c h s t ä l l för oss så, a t t v i icke f ä s t a v å r a h j ä r t a n vid de j o r d i s k a tingen, u t a n l ä r oss njuta o c h b r u k a dem m e d h j ä r t a n , som i t a c k s a m h e t ä r o u p p l y f t a d e till dig. B e f r i a oss, k ä r e G u d , b å d e från l ä t t j a och från ö v e r d r i v n a omsorger, ja, från a l l t s o m m i s s h a g a r dig. P å dig h ä n g e r ju allt. D u v e t fullständigt v a d vi b e h ö v a . G i v oss d e t nådeligen. G e n o m Jesus Kristus. Amen. LUTHER.

MÅNDAG AFTON: 7f\

Om trond förökelse. O G u d , du ä r liv och v i s h e t och välsignelse, du evige och a l l e n a t r o f a s t e G u d . D e n som ä g e r dig h a r en outtömlig k ä l l a till glädje. L ä r mig a l l t m e r k ä n n a dig, p å d e t a t t j a g a l l t m e r m å ä g a dig och glädjas ö v e r dig. O c h f a s t ä n j a g i d e t t a livet icke u p p n å r d e n n a t r o n s r i k e d o m till fullo, s å l å t d e n l i k v ä l t i l l v ä x a dag för dag, till dess den fulländas i d e t eviga livet. M i n glädje ä r h ä r m e s t a d e l s en f ö r h o p p ning, men den skall d ä r b l i v a e t t fullkomligt å t n j u t a n d e . D i g v a r e ä r a , min H e r r e o c h min G u d . A m e n . ANSELM.

TISDAG MORGON: 7"!

Om undsättning i trångmål. V i a n r o p a dig, v å r H e r r e och G u d , om hjälp och u n d s ä t t n i n g . R ä d d a dem s o m ä r o i t r å n g m å l , f ö r b a r m a dig ö v e r dem s o m ä r o ens a m m a o c h ö v e r g i v n a . G i v d e s v a g a k r a f t , t r ö s t a de k l e n m o d i g a , m ä t t a de hungriga, u p p e n b a r a dig för a l l a s o m ä r o i n ö d . U p p s ö k o c h å t e r f ö r de fallna, fräls de o g u d a k t i g a , o m v ä n d de v i l s e f a r a n d e a v d i t t egendomsfolk. L å t din b a r m h ä r t i g h e t u t b r e d a sig till a l l a r u m , d ä r i f r å n g r å t och k l a g a n u p p s t i g a . S t i l l a all jämmer, och h ö r a l l a som å k a l l a dig. L å t a l l a m ä n n i s k o r k ä n n a a t t du a l l e n a ä r G u d . F ö r J e s u K r i s t i skull. A m e n . CLEMENS ROMANUS.

TISDAG AFTON: 7 0

372 Förbön för våra kära. K ä r e himmelske F a d e r , d u som u t b r e d e r din b a r m h ä r t i g h e t ö v e r a l l a m ä n n i s k o r p å h e l a j o r d e n , t ä n k p å d i n a b a r n , som med mig tillbedja dig och med vilka j a g ä r f ö r e n a d i a n d e n s enhet. A l l a s o m h a v a b e v i s a t mig k ä r l e k v a r e a n f ö r t r o d d a å t din faderliga g o d h e t . V a r o c h en som jag h a r k ä r lägger jag i d i n a a r m a r . B e v a r a dem, s o m m i t t h j ä r t a nu a n b e f a l l e r å t dig. O c h u n d s ä t t dem i varje nöd och s v å righet, s å a t t de m å b l i v a f r ä l s t a till k r o p p och själ och p r i s a d i t t heliga o c h u n d e r b a r a n a m n . G e n o m J e s u s K r i s t u s , v å r H e r r e . Amen. FRANCKE.

Den

dagliga

andakten

ONSDAG MORGON: för ungdomen. 73 Förbön Herre, vår Fader, giv alla föräldrar och lärare och husbönder det sinne mot barnen och ungdomen, som fanns hos din Son, Jesus Kristus. Förläna dem en kärlek, som hoppas allting, och gör dem uthålliga, så att de icke giva efter för tuktlösheten. Väck, o Gud, samvetet hos ungdomen i vårt folk och ingjut hos de unga en brinnande håg till allt vad sant, vad värdigt, vad r ä t t och rent är, ja, till allt vad dygd heter och allt som förtjänar att prisas. Gör fädernas kyrka kär för barnen, och låt den bliva uppfylld av unga skaror. H ö r oss, milde Herre Gud. Amen. s. STADENER.

ONSDAG AFTON: tröst åt dem som lida. 74 OmAllsmäktige Gud, vi anbefalla åt din barmhärtighet alla sjuka, bedrövade, fattiga och dem som på annat sätt lida. V a r deras tröst och hugsvala dem. L å t lidandet icke bliva dem för tungt. Se också i förbarmande till dem som nu genomkämpa livets sista timmar. Hjälp dem att stilla lämna sina själar i din hand. Upptag dem och för dem dit där ingen död eller plåga mer är. Bered oss alla så, att när lidandet kommer eller när döden står för dörren, vi modigt och med förtröstan följa din kallelse. Dig vare lov och ä r a och härlighet evinnerligen. Amen. SPENER.

TORSDAG MORGON: ljus från rättfärdighetens sol. 75 OmHelige Herre Gud, du som har bortjagat natten från oss och nu tillstädjer oss att upplyfta våra händer till dig. V i anropa din nåd. Låt din rättfärdighets sol lysa in i våra hjärtan, och gör oss till ljusets barn och till arvingar av dina eviga håvor. Tänk, o H e r r e , i din barmhärighet på ditt folk och på alla våra bröder, varhelst de befinna sig i ditt stora rike, i behov av din nåd och hjälp. L å t oss alla, fasta i tron och frälsta till kropp och själ, prisa ditt underbara namn. Amen. BASILIUS. TORSDAG AFTON: nådeverkningar. 76 OmO Andens Gud, du Helige Ande, som giver dig åt trogna själar och gör dem till Guds vänner och utvalda. Kom in i mitt hjärta, och driv därur allt som är nedifrån, och ingjut i dess ställe det som är av dig. D u undervisar den ödmjuke, du stödjer den stapplande, du vederkvicker den trötte. D u giver kraft åt den döende, när han

Böner

för

den

enskilda

andakten

s k a l l ö v e r s k r i d a evighetens g r ä n s . H e l g a mig, o H e r r e , h e l t och h å l l e t till a n d e , själ och k r o p p . G ö r mig till den helgedom, i vilken du k a n för alltid t a g a din boning. A m e n . ARNDT. FREDAG MORGON: alt vandra såsom om dagen. 11 OmP rnåd i s a d v a r e du, o G u d v å r F a d e r , a t t du å n y o h a r s k i n g r a t n a t t e n s skuggor och l å t i t oss u p p v a k n a till d a g e n s k l a r a ljus. V i upplyfta v å r a h j ä r t a n till dig. S e i n å d till v å r a s y n d e r . M o t t a g v å r a b ö n e r med din b a r m h ä r t i g h e t s fullhet, du, s o m ä r v å r tillflykt f r å n s l ä k t e till s l ä k t e . L å t din r ä t t f ä r d i g h e t s s a n n a sol l y s a in i v å r a h j ä r t a n , u p p l y s a v å r t f ö r s t å n d o c h r e n a v å r a s a m v e t e n . O c h giv oss kraft a t t v a n d r a v ä r d i g t s å s o m om d a g e n p å d i n a b e f a l l n i n g a r s väg, till dess vi h i n n a fram till d e t eviga livet och d ä r få fröjdas i d i t t ljus. T y du ä r livets k ä l l a och i d i t t ljus s k o l a vi se ljuset. A m e n . GREKISKA K Y R K A N .

FREDAG AFTON: glädjerik uppståndelse. 78 OmD uettvet,saligtk ä r eslutF a doche r ienhimmelen, a t t i n t e t g o t t finnes hos mig. D ä r o m b e h ö v a s ej m å n g a ord. M e n jag b e d e r dig a t t du ville v ä n d a din blick p å din S o n , min m e d l a r e , f ö r e s p r å k a r e och f r ä l s a r e , och a t t du ville för h a n s skull giva mig e t t saligt slut och en glad u p p s t å n d e l s e . L å t J e s u K r i s t i blod icke v a r a f ö r g ä v e s utgjutet, u t a n l å t d e t hos mig v e r k a b ä t t r i n g e n s frukt till m i n a s y n d e r s förlåtelse. V i l k e t ögonblick du s e d a n å t e r f o r d r a r min a n d e , v a r e den, o k ä r e F a d e r , befalld i d i n a h ä n d e r . T a g d e n u p p till dig för evigt. A m e n . LUTHER.

LÖRDAG MORGON:

79 OmO förnyelse. du helige G u d och F a d e r , u p p v ä c k v å r a s j ä l a r till a t t ödmjukt ä l s k a dig. L o v och ä r a v a r e dig för d e n g o d h e t och d e t t å l a m o d v a r m e d du hittills h a r f ö r d r a g i t oss. F ö r n y a h o s oss d e n f ö r s t a k ä r l e k e n , så a t t vi ö v e r l ä m n a oss å t dig m e d a l l t v a d vi ä g a . F ö r b a r m a dig ö v e r oss, som ila fram m o t evigheten, så föga b e r e d d a a t t m ö t a d i t t m a j e s t ä t . U p p v ä c k oss a t t dagligen e f t e r t r a k t a m e r a r e n h e t och r ä t t färdighet. F u l l b o r d a i oss d e t v e r k du h a r begynt, och l å t oss omsider m e d a l l a fullkomnade och heliga u t a n ä n d e få fröjda oss inför din tron. Amen. TERSTEEGEN. LÖRDAG AFTON: ål Gud. 80 OmG oöverlåtelse d e G u d , ofta h a r j a g s a g t : S k e din vilja, m e n s ä l l a n h a r j a g b e t t d e n n a b ö n p å d e t r ä t t a s ä t t e t . Ä n n u b o r inom mig l u s t e n a t t vilja f ö r e s k r i v a dig h u r u d u s k a l l h a n d l a m o t mig. J a g k l a g a r o c h 374

Den

dagliga

andakten

visar missnöje, när världen går mig emot. Ja, jag går till rätta med dig. Jag arma stoft vill vara visare än du, den Allvise. Hjälp mig, käre Fader, att äntligen lämna allt åt dig. E t t enda må vara min omsorg: att söka min eviga salighet. Allt det andra hör ju dig till, min Gud. Med denna tro kastar jag mig nu i dina armar, du evige Förbarmare. Amen. j . o. WALLIN.

SJÄTTE

VECKAN

SÖNDAG MORGON: Qi

Om Andens påminnelser och törst efter nådens medel. Herre, dig vare tack för det eviga livets ord. Mycket av vad du t a l a t är tyvärr av oss bortglömt och opåaktat. M e n tag icke för vår försummelses skull ditt ord ifrån oss. Utan giv oss din Ande, som påminner oss om vad du har sagt och leder oss till hela sanningen. Uppväck i oss törst efter ditt ord, och giv hela din församling att hon troget håller sig till dig i nådens medel. Hjälp oss alla att i tron på dig sluta oss t ä t t tillsammans, och låt oss erfara uppfyllelsen av ditt dyrbara löfte, att du är med oss alla dagar intill tidens ände. Amen.

GOTTFRID B I L L I N G .

SÖNDAG AFTON: till Guds ord. 82 OmO lustHerre Gud, vilken stor list brukar icke våra själars fiende. D e n onda världen har ju alltid leda vid ditt ord. M e n du ser också a t t många, som varit flitiga a t t bruka ditt ord, inbilla sig a t t de nu veta allt och nu icke längre behöva ditt ord. Käre Fader, bevara dina barn från att bliva övermätta och olustiga och lättjefulla i det andliga. Gör dem på nytt brinnande och låt elden icke förkolna. Väck ständigt på nytt deras hunger, och gör dem tacksamma för varje smula av det himmelska brödet, som är din käre Son, vår ende och rätte hjälpare. Amen. LUTHER. MÅNDAG MORGON: SiX

Om helt och fullt uppvaknande. O Jesus Kristus, dig t a c k a vi för din förbön, som har utverkat att både Guds tålamod med oss och den Helige Andes väckelser i oss fortfara trots all vår gensträvighet. Låt det nu komma till ett helt och fullt uppvaknande. Gör oss angelägna om Guds ord. Rädda v å r a själar att på nytt fångas i denna världens snaror. Frigör oss från all falsk blygsel för bekännelsen. N ä r du upptänder tron i v å r a hjärtan utan att vi själva veta det, så gör oss nöjda med att den först visar sig i en trofast väntan på nåden. Låt den sedan skrida fram till visshet och sluta en gång i evig glädje. Amen. H.

SCHARTAU.

Böner

för

den

enskilda

andakten

MÅNDAG AFTON: &A.

Om hjärtats

gemenskap

med

Gud.

O G u d , t a g h e l a mitt h j ä r t a i besittning. S l u t mig a l l t n ä r m a r e intill dig, så a t t j a g helt a n f ö r t r o r mig å t dig och ä l s k a r dig allt innerl i g a r e o c h u n d e r k a s t a r mig din vilja m e d lydigt sinne. Bestraffa mig i s a m v e t e t för d e t s o m h i n d r a r mig a t t v a r a ö p p e n o c h uppriktig m o t dig. B e f r i a mig från e g e n k ä r l e k e n , o c k s å d e n a l l r a finaste. A c k H e r r e , gör mig lös från a l l t s o m h å l l e r mig p å a v s t å n d f r å n dig. L ä r mig a t t alltid l y s s n a efter din r ö s t , så a t t jag a l d r i g k a n v a r a dig föru t a n . T a g mig till sist till dig, och l å t mig b l i v a h o s dig evinnerligen. Amen. BOGATZKY. TISDAG MORGON: SC

Om det sanna ljusets

uppgång.

O G u d , du som ä r ett ljus vilket i n t e t m ö r k e r b l i v e r n ä r , l å t ditt ljus u p p g å ö v e r a l l a folk. Uppfyll d i n a s a n n f ä r d i g a löften, och l å t d e n t i d e n s n a r t k o m m a , d å j o r d e n s k a l l v a r a s å full a v din kuns k a p som h a v s d j u p e t ä r uppfyllt a v v a t t e n , och d å a l l a k o n u n g a r s k o l a tillbedja dig och a l l a h e d n i n g a r t j ä n a dig. F ö r b a r m a dig o c k s å ö v e r din f a t t i g a k r i s t e n h e t . O m v ä n d dem som b ä r a K r i s t i n a m n , m e n l i k v ä l ä n n u s t å u n d e r m ö r k r e t s v ä l d e . L å t salighet v e d e r f a r a s a l l a m ä n n i s k o r , eftersom din S o n h a r å t e r l ö s t dem a l l a . A m e n . ROOS. TISDAG AFTON: $l(\

Om broderligt sinne. K ä r e himmelske F a d e r , giv mig en innerlig k ä r l e k , s å a t t j a g a k t a r a l l a m ä n n i s k o r s å s o m m i n a verkliga b r ö d e r och s y s t r a r och b e d e r till dig för v a r och en a v dem, s å s o m d e t e n a b a r n e t b e d e r för d e t a n d r a till sin fader. G i v o c k s å å t a l l a a n d r a en s å d a n k ä r l e k a t t ingen b l a n d oss s ö k e r a l l e n a s t s i t t eget b ä s t a . U t a n hjälp oss a t t ä l s k a v a r a n d r a s å s o m s a n n a och f r o m m a G u d s b a r n . D å s k o l a v i icke e n d a s t v a r för sig k a l l a dig F a d e r , u t a n m e d o c h för v a r a n d r a a n r o p a dig s å s o m v å r F a d e r i himmelen. K ä r e G u d , l ä r mig a t t s k å d a in med en b r o d e r s blick i varje m ä n n i s k a s a n s i k t e . A m e n . LUTHER. ONSDAG MORGON:

Ä 7

37 6

Om tro, hopp och kärlek. O G u d , v å r F a d e r , du som h a r b o r t j a g a t s ö m n e n f r å n v å " a ögon o c h f ö r s a m l a t oss å t e r inför d i t t a n s i k t e för a t t lyfta v å r a h j ä r t a n till dig och p r i s a d i n a r ä t t f ä r d i g a d o m a r . T a g e m o t v å r a b ö n e r . G i v oss d e n t r o , s o m icke k o m m e r p å s k a m , ett fast h o p p o c h en o s k r y m t a d k ä r l e k . V ä l s i g n a v å r u t g å n g o c h v å r ingång, v å r a t a n k a r , ord o c h g ä r n i n g a r . O c h l å t oss b e g y n n a d e n n a d a g m e d t a c k sägelse och l o v s å n g för d i n a outsägliga v ä l g ä r n i n g a r . H e l g a t v a r e ditt namn. Tillkomme ditt rike. Amen. GREKISKA KYRKAN.

Den

dagliga

andakten

ONSDAG AFTON: g g

Om starkhet. O Gud, all makts och härlighets Gud, gör mig stark. Utrusta mig med kraft från höjden. H e r r e , var icke fjärran, då jag kämpar för min frälsning. D u h a r satt i min hand bönens vapen; lär mig ock a t t r ä t t bruka detta vapen, så att jag kan stå emot på den onda dagen och äntligen behålla fältet. O m du icke i mitt hjärta ingjuter bönens Ande, så blir bönen matt och försagd och tjänar till intet. L ä r mig a t t ropa till dig och a t t icke släppa dig, förrän du välsignar mig. Giv mig a t t kämpa redligen, a t t jag må undfå rättfärdighetens segerkrans. Amen. A. NOHRBORG. TORSDAG MORGON:

ett oövervinneligt hjärta. 89 OmFörläna mig, allsmäktige och nådefulle Gud, att ivrigt begära och ihärdigt fullfölja allt det, som är behagligt för dig Låt hela mitt jordiska liv tjäna till ditt namns ära. O c h vadhelst du begär av mig, giv mig därtill villighet och kraft, a t t det må utföras såsom du vill. Hjälp mig att gå vägen till dig i visshet, uppriktighet och fullkomlighet intill änden. Giv mig, Herre, ett trofast hjärta, som icke dragés ned av otillbörliga böjelser. Giv mig ett oövervinneligt hjärta, som icke kan besegras av några bekymmer. Giv mig ett uppriktigt hjärta, som av intet orent syfte kan förledas. För Jesu Kristi skull. Amen. THOMAS AB AQUINO.

TORSDAG AFTON: Om tro på Guds försyn. Allsmäktige Gud, som i din visdom har ordnat och bestämt, a t t vi skola genomvandra vårt jordiska liv i tro och icke i åskådning. Förunna oss en sådan tro på dig, att vi mitt ibland alla de ting, vilka övergå vårt förstånd, förlita oss på din faderliga försyns omsorg och alltid ledas och hämta styrka av vissheten, att dina eviga händer b ä r a oss och att din nåd alltid varar. Genom Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen. FRÅN ENGLANDS KYRKA. FREDAG MORGON: ett gudhängivet sinne. 91 OmHerre, lär mitt hjärta att längta efter dig och a t t söka dig, till dess det finner dig, och att älska dig, när det har funnit dig. Min Gud, giv mig ett botfärdigt sinne, och gör mina händer villiga till allt vad gott är. Min Konung, släck begärelsernas eld inom mig, och tänd i stället din kärleks heliga låga. Herre befria mig från stoltheten och ikläd mig din ödmjukhet, förtag den uppbrusande vreden, och väpna mig med ditt tålamod, fräls mig från mitt bittra sinne, och skänk mig din mildhet. Amen. ANSELM.

Böner

för

den

enskilda

andakten

FREDAG AFTON: att förbliva en kristen bland världens barn. 92 OmFörunderlige Gud. Underfull är den förordning, som du i ditt nåderike har gjort, att onda och goda skola bo tillsammans med varandra. Såsom Skapare har du gjort dem alla, och såsom Återlösare har du utan åtskillnad frälsat dem med en och samma lösepenning, den du utgivit gemensamt för alla. Lär oss att akta härpå, så att vi i all frestelse och farlighet varken göra eller lida någon skada, utan befordra din ära, på det att du må befrämja vår salighet, genom Jesus Kristus, vår Herre, som du utgivit, och som lät sig utgivas a t t vara vår salighets grund. Amen. H. SCHARTAU. LÖRDAG MORGON: rättsinnig överhet. 93 OmO enHerre, himmelske Konung, på vilkens rike ingen ände skall vara, du utskiftar makten, och du anförtror människor herravälde i denna världens angelägenheter. Styr, allsvåldige Gud, deras rådslag, som makten hava, så att allas väl bliver främjat och dina avsikter bliva fullbordade. Gör dem freden tillgivna, och böj deras hjärtan till mildhet, så att de icke missbruka det välde med vilket de äro betrodda. Du, o Herre, är själv ditt folks beskärm och försvar. Dig, våra själars rätte hövding och härskare, tillhör majestät och ä r a evinnerligen. Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen. CLEMENS ROMANUS. LÖRDAG AFTON: inför tidens tecken. 94 OmH evaksamhet r r e Gud allsmäktig, för dina ögon ligger allting blottat och uppenbart. D e t som stundar är för dig lika känt som det som har förgått. Hjälp oss att efter ditt ords tillsägelse alltid vaka och vara beredda på vad som skall ske. ö p p n a våra ögon för vad som i denna tid tilldrager sig, och lär oss att i ljuset av ditt ord döma därom. H å l l alla de dina samlade omkring dig, fasta i ditt ord och i tron. D å , o Herre, skola de omvälvningar, som förestå, icke göra oss vilsna eller störta oss i förtvivlan. Utan du skall hjälpa din kristenhet igenom och själv behålla segern. Din vare äran. Amen. BENGEL.

SJUNDE VECKAN SÖNDAG MORGON: kraft i Kristi kyrka. 95 OmSe,Andens o Gud, i nåd till din kyrka i hela världen, och välsigna ditt ord och dina heliga sakrament, så att de sovande uppväckas och dina

37&

Den

dagliga

andakten

barn bevaras i tron. V a r deras starkhet som nu kämpa för sina själars räddning eller som lida förföljelse för Jesu namns skull. Tänk i miskund på din församlings fiender, och giv dem nåd att omvända sig och att undfå det eviga livet. Gör skaran av dem som tro enig och stark även i detta land, så att ditt ord må rikligen bo ibland oss och giva åt hela vårt folk visdomens och Herrens fruktans ande. H ö r oss, milde Herre Gud. Amen. w. RUDIN.

SÖNDAG AFTON: Om Guds ords framgång. Himmelske Fader, du som i dag hugnat mig med ditt heliga ord och givit min själ vila hos dig. L å t ditt ord bliva rikligen förkunnat i världen och hava framgång och komma till ära. Låt dess ljus lysa rent och klart. Sänd trogna lärare och välsigna deras arbete. Hjälp alla dina barn att i ord och gärning vandra efter din heliga vilja, så att genom var och en av dem ditt namn varder förhärligat. O c h låt oss en gång i den stora och högtidsfirande församlingen därovan få i evighet lova och prisa dig. Genom Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen.

J. TH. BRING.

MÅNDAG MORGON: Om gott samvete och fullkomlig tillförsikt. Käre Fader i himmelen, förläna mig ett saktmodigt sinnelag, så a t t om någon mot min vilja talar eller tiger, gör eller låter, jag icke däröver vredgas eller ropar eller dömer eller fördömer. Bevara mig från den förskräckliga synden a t t illa berykta min nästa. Ja, låt mig icke vara till plåga med en ond tunga, och gör mig stark, så a t t jag kan tåla och tiga och tillgiva mina ovänner. Barmhärtige Gud, v a r dem och mig nådig. L å t mig med ett gott samvete och i fullkomlig tillförsikt till din barmhärtighet både leva och dö. Amen. OLAUS PETRI.

MÅNDAG AFTON: Om sann ånger. Allsmäktige, helige Gud, du som av nåd bragt mina stora och svåra synder i dagen, jag beder dig ödmjukligen att du ville fortfara med din barmhärtighet mot mig. Giv mig den ånger, som är efter ditt sinne. Förbarma dig över mig för din käre Sons skull. K a s t a alla mina missgärningar i havets djup, så att du i din stränga dom aldrig mer tänker på dem. Ingiv mig avsky för dem, och förläna mig nåd a t t beständigt leva efter din vilja. Trösta min själ, o Herre, i din godhet, och upprätta mig. H ö r mig, arme syndare, för Jesu skull. Amen. BERNHARD AV

CLAIRVAUX.

Böner

för

den

enskilda

andakten

TISDAG MORGON: uppsökande och förekommande nåd. 99 OmDu,GudsHerre, känner oss fullkomligt. Men eftersom du vill, att vi också skola känna oss själva, så upptäck för oss vårt rätta tillstånd. Led oss rätt, och lär oss din väg. Sök oss, om vi ännu äro förlorade får, till dess du finner oss. För oss till rätta, om vi fara vilse. Hela oss, om vi äro sargade, och stärk oss, om vi äro svaga. Förhärliga din nåd och din trofasthet på oss. Låt denna dag för oss och för alla, som åkalla ditt namn, bliva en nådens dag. Låt den förflyta under din välsignelse, och låt oss sluta den med tacksamhet och lov. Amen. ROOS. TISDAG AFTON: 1 0 0

^m

^en ratta bekymmerslösheten. Himmelske Fader, du vet vad vi behöva. Du sörjer för liljorna på marken och för fåglarna under himmelen. Sörj också för oss. Bevara våra hjärtan från att förtyngas av omsorgen för morgondagen. Frigör oss från oro och bekymmer, och låt allt samverka till vårt bästa. Gör oss villiga att dela med oss åt andra, och låt ingen ibland oss förhärda sitt hjärta mot dem som behöva vår hjälp. Lyft, o Herre, våra själar över det förgängliga, och mätta dem med ditt ord, som är deras rätta spis. Dig som allt gott kommer av, vare tack nu och i evighet. Amen. h TH . BRINGONSDAG MORGON:

iQI

Om himmelskt mod i jordisk nöd. O himmelske Fader, du har i din godhet tillsagt oss, genom Jesus Kristus, vår käre broder, att vi kunna frimodigt bedja dig om vadhelst som göres oss behov. Tänk, o Fader, på oss som äro dina barn. Du är i himmelen, där frid och salighet, glädje och fröjd råda. Där är vårt rätta fädernesland. Vi, dina fattiga barn, dväljas här på jorden som främlingar och gäster, omgivna av frestelser och faror. Giv oss av din rikedom vad vi behöva till kropp och själ. Låt vårt arbete väl gå. Välsigna oss med din faderliga välsignelse, du som är Allsmäktig Gud, evinnerligen. Amen. OLAUS PETRI.

ONSDAG AFTON: 1 0 2

380 B°'n f°'r våra vänner. O Herre Gud, himmelske Fader, som gläder dig, när bröder älska varandra. Jag tackar dig för de vänner, du låtit mig möta på min väg. Tänk på dem i nåd, och välsigna dem utöver allt vad jag förmår bedja eller tänka. Lär oss att alltid glädjas var och en åt den andres välgång, och hjälp oss att vandra tillsammans i

Den

dagliga

andakten

din tjänst och på dina vägar, så att vi omsider må varda för alltid förenade inför ditt ansikte. Genom Jesus Kristus, vår Frälsare, vilken vare ä r a och pris med dig och den Helige Ande i evighet. Amen. A BOOK OF PRAYER. TORSDAG MORGON: ledning av överheten. 103 OmO Guds Gud, giv att jag och alla undersåtar må av överheten regeras med rättvisa och föra ett lugnt och stilla leverne. D u som leder de mäktigas hjärtan såsom vattenbäckar, styr också vår överhet, så att hon har ditt ord kärt och icke förhindrar, utan stödjer och bistår din kyrka och församling. Giv att hon lyssnar till de fattiges rop och icke förhåller änkor och faderlösa deras rätt. Skänk henne visa och rättsinniga rådgivare, och bevara henne för smicker och övermod. Välsigna hela vårt land, och skaffa våra gränser fred. Genom Jesus Kristus. Amen. ARNDT. TORSDAG AFTON: vilan i Gud. 104 OmAllsmäktige Gud, du har en sådan omsorg om var och en av oss, som frågade du blott efter honom ensam, och en sådan omsorg om alla, som vore de blott en enda. Jag ser att somliga ting förgå, och att andra komma i deras ställe, men du förgås aldrig. Min Gud och Fader, dig vill jag därför anförtro allt vad jag har emottagit från dig. D å skall jag intet förlora. D u giver beständig och säker trygghet. T y du, o Herre, har skapat mig till dig, och mitt hjärta är oroligt, till dess det finner ro i dig. Amen. AUGUSTINUS. FREDAG MORGON: nåd att bedja för våra ovänner. 105 OmKäre himmelske Fader, du vill att vi skola bära v å r t kors, som är a t t akta för intet emot det kors, som din älskade Son har burit för v å r skull. Giv oss nåd att tåligt fördraga, om någon smädar eller förtalar oss eller gör oss orätt, så att vi icke uppblossa av vrede eller hämnas. Uppväck i stället i oss kärlek till dem som h a t a oss, och låt oss betänka, a t t de skada sig själva mycket mera än oss. Förbarma dig, o Herre, i lika mått över dem och över oss. L å t varken över dem eller över oss komma våra synders rättvisa straff. U t a n omvänd oss alla, och lär oss att förlåta varandra. Amen. OLAUS PETRI.

FREDAG AFTON: | ( ) A Om hjärtats omskapande. H e r r e , Jesus Kristus, du som dött för mig, av kärlek till mig, usle, för dig vill jag leva. Jag vill icke leva för mig själv, utan försaka mig själv och efterfölja dig. I dig lever, lider och dör jag. 381

Böner

för

den

enskilda

andakten

Böj själv h ä r t i l l m i t t oböjliga, h å r d a h j ä r t a genom din A n d e . J a , o m s k a p a mig helt och hållet, så a t t j a g s ä t t e r all min ä r a , vinning och glädje d ä r u t i , a t t j a g ä r i dig och du i mig. J a , d u vill det, du k a n det, d u s k a l l g ö r a det, d i t t n a m n till p r i s , m i n s t o r e Frälsare. Amen. H . FL> R I N G I U S .

LÖRDAG MORGON: 71

1 0 7 O*

^

en evi a

9 fri-den.

B a r m h ä r t i g e G u d , jag b ö n f a l l e r dig om frid för min själ i d i n a h y d d o r . D u ä r m å l e t för min pilgrimsfärd. R e d a n nu u n d e r v a n d r i n g e n s ö k e r min a n d e sin v i l o p l a t s u n d e r d i n a v i n g a r s skugga. L å t m i t t h j ä r t a , d e t t a de oroliga v å g o r n a s h a v , finna frid h o s dig för a l l tid. M i n själ t ö r s t a r efter dig, du l e v a n d e G u d . N ä r skall j a g få se d i t t ansikte? D u vet, o H e r r e , din tid, d å du vill se till den s o m s t å r vid din d ö r r o c h k l a p p a r . L å t den d å ö p p n a s för honom, så a t t h a n f å r t r ä d a in i ditt hus med fria steg o c h b l i v a hos dig evinnerligen. Amen. AUGUSTINUS. LÖRDAG AFTON: t Q g

Om vilodagens

välsignelse.

N u t a c k a vi dig, o H e r r e , för a t t du enligt din a l l s m ä k t i g a s t y r e l s e l å t i t oss u p p n å slutet a v d e n n a a r b e t s v e c k a . O c h e f t e r s o m d e sex a r b e t s d a g a r n a haft sin rikliga l o t t a v v e d e r m ö d o r , s å l å t n u v i l o d a g e n b l i v a en glädjedag, d å vi s i t t a vid d i n a fötter för a t t h ö r a d i t t ord eller k o m m a inför dig med v å r a b ö n e r eller k n ä b ö j a vid d i t t n a t t v a r d s b o r d . L å t oss o c k s å en gång vid slutet a v v å r t livs a r b e t s v e c k a få med glädje s t å inför ditt a n s i k t e och med frimodighet s k å d a dig vid din tillkommelse s a m t d ä r e f t e r ingå i d e n eviga s a b b a t s v i l a n i himmelen. A m e n . H, SCHARTAU .

ÄTTONDE

VECKAN

SÖNDAG MORGON: 1 0 9

^°r

Guds kyrka i världen. A l l s m ä k t i g e , evige, b a r m h ä r t i g e G u d , du ser, h u r din k y r k a l i d e r b e t r y c k h ä r p å j o r d e n och vilka t r å n g m å l djävulen o c h v ä r l d e n v a r j e d a g b e r e d a h e n n e . T r ö s t a o c h s t y r k , för din enfödde S o n s skull, v å r a k l e n t r o g n a h j ä r t a n med din H e l i g e A n d e , så a t t v i icke giva din s a k f ö r l o r a d o c h falla i f ö r t v i v l a n . F ö r h i n d r a fiend e n s a n s l a g . K o m din församling till hjälp, du t r o f a s t e o c h u n d e r b a r e G u d . V i s a h e l a v ä r l d e n , a t t du r e g e r a r , b e s k y d d a r , u p p e h å l l e r och s t y r din k y r k a , du som ä r en e n d a evig G u d , F a d e r o c h S o n och H e l i g A n d e . A m e n . LUTHER.

Den

dagliga

andakten

SÖNDAG AFTON: 11 0

Själens rop efter Gud. K o m oss n ä r a , H e r r e v å r Gud, k o m oss n ä r a . T r ä n g dig p å oss, s å s o m fienden t v i n g a r sig p å sin o v ä n igenom a l l a h a n s f ö r s k a n s n i n g a r och d r i v e r s v ä r d e t t v ä r s igenom rustningen, s o m s k y d d a r hjärtat. K o m oss n ä r a s å s o m m o d e r n s k y n d a r till s i t t b a r n , d å d e t ä r i n ö d . T a g oss i d i n a a r m a r s å s o m din S o n tog till sig b a r nen, som h a n m ö t t e . K o m oss n ä r a s å s o m s a m v e t e t s r ö s t i v å r t i n r e , n ä r den ä r s o m s t a r k a s t o c h m e s t ångestfylld. K o m oss n ä r a s å s o m A n d e n , som t a l a r i v å r t h j ä r t a ä n n u l ä n g r e in. O c h n ä r s a m v e t e t a n k l a g a r , v i t t n a d å med v å r a n d e , a t t vi d o c k ä r o G u d s b a r n . A m e n . EINAR BILLING.

MÅNDAG MORGON: i kallelsen. 111 OmM trohet i n G u d , l ä r mig inse v a d som ä r min plikt. B e v a r a mig så a t t jag icke i n l å t e r mig m e d s å d a n t , som icke t i l l k o m m e r mig, u t a n s o m e n d a s t b r i n g a r mig a t t f ö r s u m m a v a d du h a r a n f ö r t r o t t mig. L å t mig aldrig l ö p a dig, o G u d , i förväg, u t a n l ä r mig a t t v ä n t a vid d ö r r e n , till dess du v i n k a r p å mig och ger mig befallning. G i v mig d å en s å d a n iver, a t t jag icke b l o t t ö n s k a r g ö r a n å g o t , u t a n o c k s å g r i p e r v e r k e t a n och s e d a n h å l l e r ut, till dess d e t ä r slutfört. S t y r k mig i t r o n , s å a t t j a g p å d i t t ord v å g a r allt och icke g r u v a r mig för n å g o t i världen. Amen. BOGATZKY. MÅNDAG AFTON: ~i ~i O

Om villighetens ande. O , H e r r e , v å r G u d , l ä r oss a t t r ä t t r o p a till dig om d i n a v ä l g ä r n i n g a r . S t y r v å r t livs f a r k o s t n ä r m a r e dig själv, du, s o m ä r d e n s ä k r a h a m n e n för a l l a d i n a b a r n . V i s a oss den väg, s o m vi s k o l a gå. F ö r n y a i oss villighetens a n d e . L å t din H e l i g e A n d e k u v a v å r egensinniga vilja och l e d a oss p å g o d h e t e n s och s a n n i n g e n s v ä gar, s å a t t vi h å l l a d i n a b u d o c h i a l l t v å r t a r b e t e och a l l a v å r a g ä r n i n g a r b e s t ä n d i g t glädjas ö v e r din h ä r l i g a och fröjdefulla n ä r h e t . T y din ä r ä r a n och lovet, i himmelen och p å j o r d e n , n u och e v i n n e r ligen. A m e n . BASILIUS. TISDAG M O R G O N :

"i i X

Om nåd att vara ett ljusets barn. L o v a d v a r e du, min F a d e r och min G u d , som u p p l y s e r m i n a ögon, så a t t j a g icke b o r t s o m n a r i s y n d e n . U t p l å n a m i n a ö v e r t r ä d e l s e r s å s o m du förjagar n a t t e n s d i m m o r . T a g ifrån mig m i n a s y n d e r s å s o m du l å t e r molnen v i k a för m o r g o n e n s sol. V ä l s i g n a mig, s å a t t

3%

Böner

för

den

enskilda

andakten

j a g m å v a r d a ett d a g e n s och ljusets b a r n . U p p e h å l l mig, n ä r jag faller, och lyft mig, n ä r j a g vill s j u n k a ned i synd och sorg. F ö r u n n a mig a t t d e n n a d a g g ö r a en god gärning, och giv mig f ö r n y a d erf a r e n h e t a v din n å d . L ä r mig a t t g ö r a d e t som b e h a g a r dig. D i n gode A n d e lede mig i d a g ä n n u e t t steg f r a m å t , h ä n mot r ä t t f ä r d i g netens land. Amen. LANCELOT ANDREWES.

TISDAG AFTON: vila i Gud. 114 OmA ctrons k , H e r r e , du k a n s t y r a min själs f a r k o s t l å n g t b ä t t r e ä n jag själv. S t å u p p , H e r r e , och befall m i t t h j ä r t a s u p p r ö r d a h a v a t t v a r a stilla, så a t t jag o s t ö r d m å b l i c k a u p p till dig och f i n n a vila och r o i dig. L å t mig icke föras h i t o c h d i t a v i r r a n d e t a n k a r , u t a n l å t mig f ö r g ä t a a l l t a n n a t för a t t se och h ö r a dig. S ä n d din H e l i g e A n d e till a t t s t ä n d i g t b o i mig, och gör mig till ditt t e m p e l o c h din helgedom. O G u d , du r i k e g i v a r e a v g o d a g å v o r , uppfyll mig med dig själv, s å h a r jag hugsvalelse och s t y r k a , glädje och frid till evig tid. G e n o m Jesus Kristus, vår H e r r e . Amen. ARNDT.

ONSDAG MORGON: vandel. 115 OmH eenr r ekristlig , s k ä n k mig ljus, d å j a g nu skall f o r t s ä t t a min v a n d r i n g , s å a t t j a g k l a r t k a n se v a d du vill, a t t j a g skall g ö r a eller l å t a . G i v mig k r a f t a t t i d a g redligt s t ä l l a mig i din tjänst. V ä l s i g n a m i t t j o r d i s k a k a l l o c h m i t t umgänge med m ä n n i s k o r n a . J a g b e d e r icke e n d a s t a t t b l i v a b e v a r a d f r å n a t t t a g a s k a d a och f r å n a t t g ö r a s k a d a , u t a n j a g b e d e r framför allt, a t t du i d a g ville g ö r a mig n y t t i g för n å g o n . S t y r , o G u d , mitt l e v n a d s l o p p , s å a t t d e t bliver e t t l ö p a n d e m o t d e t himm e l s k a m å l e t . F ö r J e s u K r i s t i , min F r ä l s a r e s , skull. A m e n . RO os.

ONSDAG AFTON:

116 OmO ljusH e r ir e ,natten. k o m s n a r t och lys u p p n a t t e n . S å s o m d ö e n d e l ä n g t a , s å l ä n g t a r j a g efter dig. S ä g min själ a t t i n t e t h ä n d e r , u t a n a t t d u tills t ä d j e r det, och a t t i n t e t s o m du tillstädj er ä r t r ö s t l ö s t . O J e s u s , G u d s S o n , du som stod t y s t inför dem som d ö m d e dig, å t e r h å l l m i n t u n g a , till dess jag f å t t b e s i n n a v a d och h u r u j a g s k a l l t a l a . V i s a mig v ä g e n , och gör mig villig a t t v a n d r a den. V å d l i g t ä r a t t d r ö j a o c h farligt a t t gå v i d a r e . S å uppfyll d å min å s t u n d a n , och v i s a mig v ä g e n . J a g k o m m e r till dig s å s o m d e n s å r a d e k o m m e r till l ä k a r e n . G i v , o H e r r e , mitt hjärta ro. Amen. DEN HELIGA BIRGITTA.

Den

dagliga

andakten

TORSDAG MORGON: i i *7 Om en rätt bot. Allsmäktige och barmhärtige Gud, all nåds och godhets källa, du känner de hemliga tankarna i våra hjärtan. D e t onda som vi gjort, är uppenbart för dina ögon. Rentvå oss, o Herre, och upprätta oss. Befria oss från syndens bojor. Skapa hos oss en uppriktig ånger. O eviga ljus, lys in i v å r a hjärtan. O eviga sanning, skingra vår okunnighets mörker. O eviga godhet, fräls oss från ondo. O eviga kraft, var du vårt stöd. Förläna oss av din oändliga nåd att vi i dag och alltid följa din Sons, den välsignades, fotspår och omsider få ingå i din utlovade glädje. Amen. ALKUIN.

TORSDAG AFTON: i"iö

Om ödmjukhet och lydnad. L ä r mig ödmjukhet, o du fridens Gud. L ä r mig följa din Son, som ödmjukade sig under både änglar och människor. Låt icke förakt mot någon människa uppstiga i mitt hjärta, ej ens mot den allra ringaste. Bevara mig från att falla i sådan blindhet och dårskap, att jag menar mig kunna utföra stora ting genom egen kraft. Hjälp mig att troget uträtta det du har förelagt mig, utan att trakta efter det, vartill jag icke blivit kallad. Bruka mig, Herre, till vad helst du behagar. Jag är helt och hållet din. Amen. ARNDT.

FREDAG MORGON:

It Q

Om Guds hjälp. All barmhärtighets Gud, du känner varje människa och vet hennes nöd och är hennes ende rätte hjälpare. Vänd i nåd ditt ansikte till dina tjänare, som nu åkalla dig. V i äro svaga, gör oss starka i dig, du mäktige Gud. Bekymmer trycka oss, giv oss glädje i dig, du vår salighets Gud. V i äro ovissa om vägen, bliv vår herde, du som är H e r r e över alla, som vandra på livets stigar och över alla, vilka redan hava nått fram till fridens boningar. Av din barmhärtighets hand vänta vi godhet här och salighet där. Dig vare ä r a utan ände, genom Jesus Kristus. Amen. SARUMBREVIARIET (ENGELSKT).

FREDAG AFTON: 10O

®m Guds nådes ljus. O , evige Gud, den väg, på vilken du för dina barn, är trång och smal. M e n du leder oss till evig salighet och glädje. D i n a vägar äro idel godhet och sanning för dem, som förbliva i ditt förbund och vittnesbörd. Så led oss med din godhet till att alltid vandra dina

25 ^410467

Böner

för

den

enskilda

andakten

vägar. Bliv när oss och övergiv oss icke. Visa oss var i öknen vi skola lägra oss. Kom till oss med ditt nådesljus, när det mörknar omkring oss. L å t oss då få se ditt ansikte och varda mättade av din salighet, när vi uppvakna till att evigt skåda dig. Amen. LARS LINDEROT.

LÖRDAG MORGON: J21

Om nåd att följa Kristi fotspår. Herre, du som en gång vandrade på jorden och lämnade efter dig fotspår, som vi skulle följa, du som från din himmel skådar ned till varje vandrare, styrker den trötte, uppmuntrar den försagde, förer den vilsegångne tillbaka, hugsvalar den stridande, du som vid tidens ände skall komma åter för att döma var och en, v å r H e r r e och Frälsare, låt din förebild stå tydlig och klar för vår själs öga, så att dimmorna skingras. O c h hjälp oss att i din efterföljd finna vägen till domen, men också till saligheten hemma hos dig. Amen. KIERKEGAARD.

LÖRDAG AFTON: t 0 0

Om Guds stöd och styrka. O Herre, stöd oss, styrk oss och stadfäst oss alla dagar detta bekymmersfyllda liv igenom, till dess skuggorna förlängas och aftonen faller på, världens brus domnar av, livets feber är över och vårt verk är fullgjort. D å , o Herre, giv oss i din nåd en trygg boning, helig vila och frid. Genom Jesus Kristus, vår Frälsare. A m e n

'

NEWMAN.

BÖNERPÅ KYRKANS HÖGTIDSDAGAR FÖRSTA SÖNDAGEN I ADVENT 123

°. H e r r e J e s u s Kristus, densamme i går och i dag och desslikes i evighet. Dig prisa vi, att, såsom du en gång kom till Israel, du nalkas också oss och i detta kyrkoår, över vars tröskel vi i dag stiga, öppnar för oss ditt himmelska rikes port. Giv oss att i t r o t r ä d a in och stilla förbliva i dig, trofasta i dina tempelgårdar, mottagliga för ditt ord och r ä t t a gäster vid din heliga nattvard, a t t din kraft må varda spord i våra liv och att vi förenas i gemenskap med dig och med varandra. Gör detta år för oss till ett nådens år. Välsignad vare du som kommer, i Herrens namn. Amen.

Böner

på