Betänkande med utredning och förslag angående semester för husmödrar

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 4 2 : 1 9 SOCIALDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED UTREDNING OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

SEMESTER FÖR HUSMÖDRAR AVGIVET AV

FRITIDSUTREDNINGEN

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1942 Kronologisk

förteckning

Betänkande med förslag till plan för organisations9. 1911 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med förarbetet inom försvareväsendet. Beckman. 733 s. Fö. slag till folkskolans avlöningsreglemente m m (Till betänkandet höra dels en bilaga innehallande Marcus. 191 s. Fl. personalförteckningar m. m., avsedd endast för 10. Betänkande med förslag till brandlag och brand. tjänstebruk, dels oek ett hemligt bihang i tre delar.) stadga m. m. Norstedt. 164 s. K. Betänkande med förslag till lag med särskilda be11. Betänkande med utredning och förslag angående stämmelser om begränsning av vinstutdelning frän aktiebolag. Marcus. 22 s. Fl. betygssättningen i folkskolan. Hceggström. 330 s. K. 12. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapligaforskPromemoria rörande bostadsförsörjningen. Åv A ningens ordnande. 3. Förslag till åtgärder för Johansson. Beckman. 77 s. S. skogsproduktforskningens ordnande. ITreeeström De yngre sjukhusläkarnas avlönings-, arbets- och 124 s. II. bostadsförhållanden. Beckman. 106 s. S. 13. Betänkande oeh förslag angående förhållandet Promemoria med förslag till utvidgad vanhävdsmellan arbetsuppgifter och löneställning vid stalagstiftning. Marcus. 55 s. Jo. tens järnvägar. Del 1. Järnvägsstyrelsen. BeckUtredning rörande den tekniskt-vetenskapligaforskman. 88 s. K. ningens ordnande. 1. Allmänna uppgifter angående 11. Promemoria angåonde hyresreglering. Norstedt den tekniskt-vetenskapliga forskningsverksamhe51 s. Ju. tens nuvarande läge m. m. — Allmänna synpunkter rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningen. — 15. Betänkande med förslag till lag om vapenfria värnpliktiga. Beckman. 108 s. Fö. Erforderliga åtgärder för den tekniskt-vetenskap16. Betänkande med förslag rörande den centrala liga forskningens främjande och statens medverkan forvaltningsvorksambeten inom försvarsväsendet därvid. Hceggström. 195 s. H. Hseggström. 360 s. Fö. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forsk17 Betänkande med utredning och förslag angående ningens ordnande. 2. Förslag till åtgärder för främbarnmorskeväsendet. Idun. 101 s. 1 karta. S. jande av den tekniskt-vetenskapliga forskningen 18. Beskattningsorganisationssakkunnigas betänkande på byggnadsområdet. Hreggström. 76 s. II. med förslag till ändrad organisation av kammar1938 års pensionssakkunniga. Betänkande med rätten. Marcus. 128 s. Fi. förslag till tjänste- och familjepensionsreglementen for arbetare i statens tjänst. Marcus. 135 s. Fl. 19. Betänkande med utredning oeh förslag ang. semes. ter för husmödrar. Norstedt. 96 s. s,

bokÄa°tVdTÄ^

jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen dan 2 1 » » ™ ? . ' , ' er. t.-ecklesiastikdepartementet. Jo. = <nr 98) utgivas utredningarna*I < Ä med eZUl^Ttlr^hl^Z^ment « " » • " " « « • * » » -nordlin,

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1942:19

SOCIALDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED UTREDNING OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

SEMESTER FÖR HUSMÖDRAR A V G I V E T AV

FRITIDS UTREDNINGEN

STOCKHOLM 1942 KTJNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & 8ÖKEB 420912

W

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Socialdepartementet.

Fritidsutredningen får härmed vördsamt överlämna betänkande med utredning och förslag angående semester för husmödrar. Betänkandet har utarbetats av en inom utredningen nedsatt delegation, bestående av ledamoten av riksdagens andra kammare fru Ruth Gustafson, ordförande, samt föreståndaren för statens järnvägars resebyrå Axel Ekstam och sekreteraren i svenska landsbygdens kvinnoförbund fru Gärda Svenson. Fritidsutredningens ordförande landshövdingen Hilding Kjellman har deltagit i delegationens principdiskussioner angående husmoderssemesterns ordnande och i ärendets slutbehandling. Av utredningens övriga ledamöter har f. d. sekreteraren i Kungl. järnvägsstyrelsen Carl Nordenson likaledes deltagit i ärendets slutbehandling och avgivit särskilt, till betänkandet fogat yttrande, medan redaktören Nils Horney icke haft tillfälle taga del i förevarande arbete. På egen begäran blev överassistenten vid statens skogsförsöksanstalt fil. dr Lars-Gunnar Romell den 8 november 1940 entledigad från uppdraget att vara ledamot av fritidsutredningen. Från och med den 7 oktober 1940 har t. f. andre kanslisekreteraren i socialdepartementet Erik Montell varit förordnad såsom sekreterare åt fritidsutredningen. Genom beslut den 30 december 1939 förordnade Kungl. Maj:t, att utredningens arbete skulle fullföljas i vad avsåge dels frågan om tillhandahållande i erforderlig utsträckning av markområden, lämpade att utgöra tillflyktsorter under fritiden för städernas och de tättbebyggda samhällenas befolkning, dels ock spörsmålet om semester för husmödrar, men i övrigt tills vidare anstå. Med avgivande av detta betänkande är utredningens under nuvarande förhållanden sålunda begränsade uppdrag slutfört. Fullständig redogörelse för utredningens tidigare arbete återfinnes i den skrivelse till Herr Statsrådet, med vilken utredningen överlämnade sitt betänkande med utredning och förslag angående inrättande av fritidsreservat för städernas och de tättbebyggda samhällenas befolkning (statens offentliga utredningar 1940: 12).

4 Slutligen vill fritidsutredningen anmäla, att utredningen — som finner, att, även om de i förevarande betänkande framförda förslagen skulle föranleda proposition i ämnet till årets riksdag, den föreslagna organisationen dock icke kan genomföras i sådan tid, att den kan handhava husmoderssemesterverksamheten instundande sommar — i en till Kungl. Maj:t ställd, till statens fritidsnämnd den 28 januari 1942 ingiven skrivelse anhållit om ett anslag av 85 000 kronor från fonden för friluftslivets främjande för att under sommaren 1942 ordna semestervistelse åt mindre bemedlade husmödrar i huvudsaklig överensstämmelse med i skrivelsen angivna riktlinjer. Stockholm den 26 februari 1942. Å fritidsutredningens vägnar: HILDING KJELLMAN. Erik

Montell.

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG.

Utkast till Kungl. Maj:ts instruktion för statens husmodersseniesternämnd. 1 §• Statens husmoderssemesternämnd består av fem ledamöter. Ledamot förordnas för viss tid av chefen för handelsdepartementet, som ock bland ledamöterna utser en ordförande och en vice ordförande. Kungl. Maj:t bestämmer ersättning till nämndens ledamöter. 2 §. Nämnden åligger att a) utfärda bestämmelser angående den verksamhet, som skall utövas av husmoderssemesternämnderna för landstingsområden och städer utom landsling, b) mottaga och med eget utlåtande till Kungl. Maj:t vidarebefordra ansökningar om bidrag ur fonden för husmoderssemesterns främjande, c) meddela föreskrifter angående vad den, som söker bidrag u r nämnda fond, därvid har att iakttaga, d) utöva kontroll över att anvisade bidrag disponeras i enlighet med meddelade föreskrifter och fastställda villkor, e) fullgöra de särskilda uppgifter, som Kungl. Maj:t kan komma att ålägga nämnden, f) tillse, att medel finnas tillgängliga för i 3 § förordningen den angående husmoderssemesternämnder för landstingsområden och städer utom landsting omförmälda utbetalningar, förvalta medlen samt verkställa utbetalningarna i enlighet med i nämnda lagrum givna bestämmelser, g) i övrigt handhava de medel, som må ställas till nämndens förfogande, samt h) vaksamt aktgiva på husmoderssemesterns möjligheter och behov i olika avseenden samt vidtaga de åtgärder, som kunna befinnas lämpliga för husmoderssemesterns utveckling. 3 §• Statens husmoderssemesternämnd må utse någon av sina ledamöter att för föredragning inför nämnden bereda viss eller vissa grupper av ärenden.

6 4 §• Nämnden sammanträder på kallelse av ordföranden, så ofta omständigheterna därtill föranleda. Sammanträde må, där så av förhållandena påkallas, hållas å annan ort inom riket än Stockholm. Nämnden äger företaga eller åt någon sin ledamot uppdraga att företaga resa, som nämnden finner erforderlig. Räkning å resekostnadsersättning må icke gäldas, förrän räkningen av statskontoret granskats och godkänts till utbetalning. 5 §• Vid handläggning av ärende av allmän betydelse eller av större vikt böra så vitt möjligt samtliga ledamöter närvara. Beslut må ej av nämnden fattas med mindre minst hälften av antalet ledamöter deltaga, däribland ordföranden eller vice ordföranden. Såsom nämndens beslut gäller den mening, för vilken de flesta rösterna avgivits, eller vid lika röstetal den mening, som biträdes av ordföranden. Finnes utgången av fråga, som föreligger till behandling inom nämnden, vara av beskaffenhet att lända till nytta eller skada för ledamot av nämnden eller honom närstående person eller institution, m å den ledamot ej deltaga i handläggningen av frågan. Vid sammanträde skall föras protokoll, angivande de ledamöter som närvarit, de ärenden som behandlats samt besluten. Förekommer skiljaktig mening, skall denna antecknas till protokollet. Från nämnden utgående expeditioner undertecknas av ordföranden eller, efter nämndens bestämmande, av annan ledamot av nämnden. I utlåtande eller skrivelse, som avlåtes till Kungl. Maj:t eller chef för statsdepartement, skall angivas vilka ledamöter, som deltagit i nämndens beslut i ärendet. Har vid beslutets fattande skiljaktig mening förekommit, skall denna mening genom utdrag av protokollet eller på annat sätt bringas till uttryck i den utgående expeditionen. 6 §• Nämnden äger av verk och myndigheter erhålla de upplysningar och det biträde, som för nämndens verksamhet erfordras och av vederbörande kunna lämnas. 7 §• Kostnaderna för nämndens verksamhet bestridas av fonden för husmoderssemesterns främjande och äger nämnden att, i mån av behov, från statskontoret rekvirera erforderliga medel för ändamålet. 8 §• Det åligger nämnden att årligen dels före den 1 september till chefen för handelsdepartementet avgiva berättelse över nämndens verksamhet under se-

nast förflutna budgetår, dels ock inom därför stadgad tid till riksräkenskaps verket för granskning överlämna räkenskaper med tillhörande verifikationer för senaste räkenskapsår. Denna instruktion träder omedelbart i kraft.

Utkast till Kungl. Maj:ts förordning angående husmoderssemesternämnder för landstingsområden och städer utom landsting. Kungl. Maj:t har, med riksdagen, funnit gott förordna som följer: 1 §• För varje landstingsområde och stad, som ej deltager i landsting, skall finnas en husmoderssemesternämnd. Denna nämnd skall bestå av fem ledamöter, av vilka en såsom ordförande utses av länsstyrelsen. Av övriga ledamöter utses beträffande husmoderssemesternämnd för landstingsområde tre av landstinget och en av hushållningssällskapets förvaltningsutskott samt beträffande sådan nämnd för stad utom landsting samtliga av stadsfullmäktige. Finnas inom landstingsområde två hushållningssällskap, skall husmoderssemesternämnden för landstingsområdet bestå av sju ledamöter, utsedda en såsom ordförande av länsstyrelsen, fyra av landstinget samt en av vartdera hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Av de av landstinget respektive stadsfullmäktige utsedda ledamöterna skall en vara läkare. Flertalet av nämndens ledamöter bör vara kvinnor. Nämnden utser inom sig vice ordförande. För de av landsting, hushållningssällskaps förvaltningsutskott och stadsfullmäktige utsedda ledamöterna utses ersättare till lika antal och efter samma grunder som dessa. Ledamöter och ersättare utses för en tid av två år, räknad från den 1 januari nästföljande år. Vad nedan sägs om ledamot gäller i förekommande fall även för ersättare. 2 §• Husmoderssemesternämnden åligger att i olika avseenden befordra husmoderssemesteridéns förverkligande inom sitt område. Närmare bestämmelser angående husmoderssemesternämndens verksamhet utfärdas av statens husmoderssemesternämnd. 3 §•

Ledamot av husmoderssemesternämnd, som ej bor å den ort, där nämnden sammanträder, äger uppbära traktamente med 12 kronor för sammanträdesdag samt ersättning för kostnad för resa i tredje klass å järnväg samt, i

8 den mån resan icke kan företagas med järnväg, med användande av billigast möjliga färdsätt. Ledamot, som bor å den ort, där nämnden sammanträder, äger uppbära traktamente med sex kronor för sammanträdesdag. Ifrågavarande traktamenten och resekostnadsersättningar ävensom medel till för husmoderssemesternämndens verksamhet ofrånkomliga expenser skola av statens husmoderssemesternämnd efter behörig granskning av ingivna räkningar och rekvisitioner utbetalas av medel, som Kungl. Maj:t på framställning av statens husmoderssemesternämnd för ändamålet ställt till denna nämnds förfogande från fonden för husmoderssemesterns främjande. Denna förordning träder i kraft den Första gången ledamöter av husmoderssemesternämnd utses skola de omedelbart träda i verksamhet; dock skall mandattiden för dem räknas från den 1 januari

Kap. I. Historik, allmänna synpunkter och försöksverksamhet. Riksdagsbehandlingen av frågan om husmoderssemester m. m. Utredningsuppdragets omfattning i denna del. Vid 1937 års riksdag väcktes i första kammaren av herr Anton Pettersson m. fl. och i andra kammaren av herr Werner i Hojen m. fl. likalydande motioner angående beredande av semester åt husmödrar på landsbygden (I: 184 och 11:388). I motionerna anfördes: Såsom ett led i strävandena att åstadkomma en bättre och drägligare tillvaro för de folkgrupper i samhället, vilka ofta under ansträngande och uppslitande betingelser fullgöra sin arbetsinsats i samhällsförsörjningens tjänst, har frågan om beredandet av en tids ledighet och vila från det dagliga arbetet börjat allt mer vinna beaktande. Rätten till semesterledighet synes även numera vara allmänt erkänd. Icke blott praktiskt taget alla i allmän tjänst anställda, utan även en mycket betydande del av dem, som sysselsättas i enskilda företag, hava redan kommit i åtnjutande av denna förmån, i de flesta fall med därtill hörande ekonomiskt bidrag. Emot denna utveckling torde inga bärande invändningar kunna resas. När man alltså beträffande de anställda, vilka ofta äga goda inkomst- och arbetsförhållanden, betraktar det såsom naturligt och riktigt att bereda arbetskraften tillfälle till återhämtning och vila, och denna princip genom samhällets direkta medverkan numera även delvis genomförts, så har man härmed kommit in på ett problem av mycket stor omfattning och vars lösning icke i längden kan undanskjutas. För stora grupper av samhällets arbetande folk är semesterledighet ett hittills okänt och oupplevat begrepp. Detta gäller i all synnerhet de många tusentals husmödrarna i landsbygdshemmen, såväl den självägande jordbrukarens, arrendatorns som även lantarbetarens hustrur, vilka dag efter dag, år efter år i ett ständigt jäktande arbete bokstavligen slitas ut utan möjlighet att endast för någon dag få så att säga koppla av och hämta nya krafter samt nya impulser för de fortsatta arbetsuppgifterna. Det är ett obestridligt faktum, att när arbetsförhållandena på olika yrkesområden i snabbt stigande tempo underlättas och förbättras, då står utvecklingen, när det gäller samma förhållanden i jordbrukarhemmen, betänkligt stilla. Genom en alltmer kännbar brist på kvinnlig arbetskraft — flykten från landsbygden — synes därtill husmödrarnas arbetsuppgift för varje år bli än ytterligare belastad. Verkställda undersökningar visa huru illa det verkligen är ställt i länthemmen, exempelvis med anordningar för vatten, som ofta måste bäras långa vägar, med avlopp och värmeanordningar m. m. Härtill komma ofta obekväma och dåliga bostäder och djurstallar, vilkas undermåliga beskaffenhet i hög grad är beroende på bristande ekonomisk förmåga att ordna det till det bättre.

10 Ännu mera pressande blir husmoderns uppgift i de barnrika jordbrukarhemmen, där arbetet för och omsorgen om barnen måste förenas med hemmets mångfaldiga andra sysslor. Detta är den miljö, i vilken alltför många av landsbygdens husmödrar fylla sin för samhället ovärderliga uppgift. Lägger man härtill trycket av ekonomiska bekymmer i de otaliga fall, då en årsinkomst av endast några hundra kronor skall räcka till för familjens olika behov, då är det inte underligt att de unga landsbygdskvinnorna söka sig till andra och drägligare levnadsförhållanden. Bristen på kvinnlig arbetskraft vid jordbruket blir därför, såsom ovan antytts, för varje år alltmera kännbar och husmoderns arbetsdag följaktligen mera ansträngande. Nödvändigheten av att dessa hemmets hårt arbetande kvinnor åtminstone under någon del av året komma i åtnjutande av någon tids sammanhängande ledighet eller s. k. husmoderssemester har länge varit insedd och påtalats icke minst från läkarhåll. Genom enskilda sammanslutningar hava ock stora ansträngningar gjorts för att finna en framkomlig väg för frågans lösning. Efter framställning från svenska landsbygdens kvinnoförbund tillsatte sålunda bondeförbundets samtliga riksorganisationer vid 1935 års riksstämmor en gemensam kommitté för att föra frågan vidare. Denna kommitté har sedermera uppskisserat vissa riktlinjer beträffande såväl själva organiserandet som även en närmare detaljutformning av frågan med semesterhem, semesterresor, kurser etc. Den sålunda skisserade planen har sedermera tillställts riksförbundet landsbygdens folk och svenska lantarbetareförbundet. Försök till praktiskt genomförande av dessa planer hava även i någon mån kommit till utförande och givit goda resultat. Frågan är emellertid alltför omfattande för att kunna tillnärmelsevis lösas utan statsmakternas medverkan. Detta har även insetts från håll, där man från likartade utgångspunkter sökt angripa problemet. Sålunda återgav pressen för endast en kort tid sedan en notis om, hurusom socialdemokratiska kvinnoförbundet genom en delegation uppvaktat regeringen rörande arbetarhustrurnas semesterproblem och med påvisande av hur illa det är ställt på området påkallat statsmakternas medverkan i arbetet på en bättre sakernas ordning. Med hänvisning till vad sålunda anförts hemställde motionärerna, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla om skyndsam utredning och förslag i frågan om beredandet av semester åt husmödrar på landsbygden, vilka därav vore i behov. Andra kammarens femte tillfälliga utskott, till vilket den i kammaren väckta motionen hänvisades, inhämtade yttranden över densamma från allmänna valmansförbundets centrala kvinnoråd, riksförbundet landsbygdens folk, svenska landsbygdens kvinnoförbund, svenska landsbygdens ungdomsförbund, jordbrukareungdomens förbund, folkpartiets kvinnoförbund, svenska lantarbetareförbundet, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och Sveriges husmodersföreningars riksförbund. Allmänna valmansförbundets centrala kvinnoråd instämde med motionen samt framhöll, att ett lösande av detta viktiga spörsmål krävde avsevärda ekonomiska tillgångar, vidlyftig organisation samt, ej minst, god tillgång p å kompetent kvinnlig arbetskraft för husmödrarnas ersättande i hemmen. Riksförbundet landsbygdens folk erinrade om att hushållsarbete visserligen ej kunde anses vara allmänt erkänt såsom förvärvsarbete men att detta slags arbete likväl ofta kunde vara av större ekonomisk betydelse än

11 andra faktorer för en familjs ekonomi. Det vore därför välmotiverat med semester för husmödrar, i synnerhet på landsbygden, där arbetsförhållandena ofta vore tyngre än i städerna på grund av husdjurens krav på vård samt till följd av bristfälliga bekvämligheter (exempelvis frånvaro av vatten- och avloppsledningar). Svenska landsbygdens kvinnoförbund anförde, att förbundet under de senare åren samverkat med bondeförbundets olika organisationer för frågans lösning samt att en del uppslag härtill redan försöksvis omsatts i handling. »Semesterveckor» hade sålunda anordnats vid folkhögskola i samband med intresseväckande föredrag i populära ämnen av vederbörande hushållningssällskaps konsulenter, speciellt deras hemkonsulenter. Den ekonomiska sidan av problemet vore viktig och mångsidig. Olika uppslag anvisades, exempelvis tåghem. Inrättandet av en allmän, effektiv och efter landsbygdens förhållanden lämpad hemsysterinstitution förordades. Förbundet menade, att när samhället ansåge sig ha råd att årligen utgiva ett flertal miljoner kronor för musik, teater o. s. v. till beredande av förströelse åt storstädernas invånare, borde det vara rimligt att landsbygdens husmödrar bereddes ekonomisk hjälp till erhållande i någon form av ledighet i sina göromål. Svenska landsbygdens ungdomsförbund såg i husmödrarnas hårda och krävande arbete på landsbygden en anledning till flykten till städerna, vilken fråga vore alltför betydelsefull för landet för att kunna förbigås och på grund av sin stora omfattning ej kunde lösas enbart av enskilda organisationer. Jordbrukareungdomens förbund biträdde kravet på ordnande av husmödrarnas semesterfråga samt framhöll, att deras arbetstid torde vara omkring 75 procent högre än vad som i allmänhet ansåges vara normal arbetsdag. Som ett led i lösningen av frågan föreslogs, att flickor, som erhållit viss utbildning i husligt arbete, kunde bilda en beredskapskår, färdig att träda in som ersättare i den mån husmödrarnas semester kunde av ekonomiska skäl möjliggöras. Folkpartiets kvinnoförbund tillstyrkte livligt under erinran om att svårigheterna hittills att tillfredsställande ordna frågan ofta grundat sig på svårigheter att finna kompetenta ersättare under husmödrarnas ledighet. Svenska lantarbetareförbundet tillstyrkte en allsidig utredning i ärendet och anförde såsom huvudgrunder till att lantarbetarhustrur hittills ej kunnat beredas möjlighet till semester männens för låga inkomster med därav föranledd bristfällighet i utrustning för dylik ledighet, svårigheter att ordna tillfredsställande tillsyn av den ofta talrika barnskaran samt frånvaron av lämpliga semesterhem. Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund förordade livligt bifall samt åberopade en tidigare under år 1937 av förbundet hos Kungl. Maj:t gjord framställning, vari förbundet dels konstaterat behovet av ordnad semester för husmödrar, främst i mindre bemedlade arbetar-, jordbrukar- och tjänstemannahem med flera barn, dels framhållit betydelsen av hemsysterverk-

12 samheten, dels lämnat uppgifter rörande redan vidtagna åtgärder för frågans lösning, dels ock sammanfattat förbundets synpunkter på frågan efter vilka allmänna linjer en utredning borde ske beträffande statsmakternas eventuella medverkan för problemets lösning. Sveriges husmodersföreningars riksförbund tillstyrkte under erinran om att de flesta husmödrar på landet ej kände begreppet söndagsvila, än mindre vanlig semester. Första kammarens andra tillfälliga utskott, till vilket den av herr Anton Pettersson m. fl. väckta motionen hänvisats, och andra kammarens femte tillfälliga utskott avgåvo utlåtanden (nr 6 respektive nr 3) över motionerna av i huvudsak enahanda innehåll. Förstnämnda utskotts utlåtande, vilket är det utförligaste, återgives här i sin helhet: Kravet på en lämplig avvägning mellan arbete, vila och rekreation har under senare tid vunnit alltmera beaktande. Såväl genom lagstiftning som genom avtal hava för stora grupper samhällsmedlemmar, huvudsakligen statliga och kommunala befattningshavare samt anställda inom industri och handel, rätten till viss arbetsvila i form av semester uttryckligen erkänts. Vår tids alltmera hetsande arbetstakt gör behovet av dylik vila ständigt mera aktuellt. Denna utveckling har för övrigt icke blott humanitärt syfte; tvärtom synas vederhäftiga undersökningar giva vid handen, att denna omsorg om den mänskliga arbetskraften länder produktionen till fromma. Större företag inom industri och handel hava därför funnit med sin egen fördel förenligt att skänka uppmärksamhet åt hithörande spörsmål. För dem, som äro egna företagare i små omständigheter eller anställda hos sådana, yppas däremot större svårigheter för lösningen av frågan om beredande av arbetsvila i den form av några dagars ledighet i följd, som i brist på bättre namn även här må betecknas med termen semester. Dit hör dock huvudparten av landsbygdsbefolkningen i egentlig mening, såsom ägare och brukare av mindre jordbruk, lantarbetare o. s. v. Om också här i viss omfattning åtgärder vidtagits för att reglera arbetstid m. m., har dock litet eller intet gjorts för att bereda lindring och lättnad, då fråga är om de fattiga husmödrarna i lanthemmen. Det är lika känt som vittnat, att flertalet husmödrar, åtminstone sådana, som hava barn, hava en i många fall orimligt lång arbetsdag och därtill ett arbete, som ofta får utföras under tunga former. På grund av arbetets egenart (här behöver endast erinras om vad barn i olika åldrar kräva av omvårdnad å skilda tider samt om svårigheten att helt rationalisera arbetet med husdjur) kan lagstiftningen i dylikt fall i regel ej tillgripas för ernående av lättnad, Förslag att på andra vägar bereda lindring hava ock framkastats, vilka i regel gå ut på hushållsarbetets rationalisering i olika riktningar. Men någon allsidig utredning av möjligheterna till frågans lösning synes ej hava ifrågasatts; dock synes det svårligen kunna bestridas, att någon verklig vila icke kan erhållas på annan väg än genom fullständig avkoppling från den dagliga verksamheten av motsvarande slag, som härovan betecknats såsom semester. Utskottet nödgas därför i det följande använda denna i detta sammanhang helt oegentliga term. Det förefaller emellertid med hänsyn till spörsmålets synnerligen mångsidiga och komplicerade art otänkbart att en verklig lösning på bred basis kan komma till stånd utan statsmakternas ingripande. Visserligen hava enskilda kvinnoföreningar och Röda Korset gjort erkännansvärda ansträngningar för att framlägga förslag och bidraga till deras realiserande (exempelvis utbildandet av hemsystrar), men den sammanbragta utredningen i detta ärende ger en så tydlig bild av nödvändigheten att det allmänna redan från början tar hand om utredningen och framlägger förslag till åtgärder, vilka det ändock till sist ankommer på det allmänna att — om ock i anslutning

13 till enskilda föreningar o. s. v. — slutligt genomföra, att utskottet anser sig böra förorda verkställandet av en utredning i motionens syfte. Bland de olika uppslag, en dylik utredning kunde taga under övervägande, vill utskottet här endast framhålla några. Dit hör anordnande av olika slag av semestervistelse, såsom semesterhem, vilohem etc, vidare frågan om beredande av ersättning för resekostnader till och från semesterhem och om hjälp i hemmet under husmoderns frånvai-o. Vid frågan om anordningarna för semestervistelse borde också undersökas i vilken utsträckning sådana anordningar kunna komma till stånd direkt genom statens försorg eller eventuellt genom samverkan mellan det allmänna och enskilda organisationer, resp. kommun. Såväl i fråga om anordningar på semesterplats, om resebidrag och om ersättningshjälp i hemmet blir den huvudsakliga frågan dock till sist om kostnaderna samt i vilken utsträckning och form det allmänna anser sig kunna lämna bidrag. Var gränsen skall dragas mellan dem, som behöva en sådan ekonomisk hjälp, och dem, som kunna på egen hand skaffa sig erforderlig semestervila, bör också ingå i utredningen. I ytterligare åtskilliga avseenden kunde utredningen skärskåda denna fråga. Utskottet kan hänvisa exempelvis till motionen vid 1936 års riksdag II: 18 angående semesterhjälp ur allmänna arvsfonden åt behövande mödrar med minderåriga barn, samt vid årets riksdag de likalydande motionerna I: 140 och II: 291, i vilka för syftet att motverka folkströmningen från landsbygden till städerna kvinnornas ställning på landsbygden ägnats särskild uppmärksamhet. Med ovannämnda exempel, som i mycket lånats från de sammanslutningar som i ärendet yttrat sig, har utskottet endast velat bidraga till förtydligandet av hur nödvändigt det är, att detta spörsmål underkastas en grundlig utredning och erhåller en god lösning. Det gäller i detta fall en stor mängd samhällsmedlemmar, vilka hittills — allt under det många grupper befattningshavare fått sina levnads- och arbetsvillkor gång efter annan reglerade och förbättrade — synas hava blivit alldeles förbisedda från det allmännas sida. Och dock är det arbete, som denna befolkningsgrupp, utan att hava riktat några högljudda krav mot det allmänna, utfört i det tysta och under i regel tunga former och villkor, av en ojämförlig vikt och betydelse för det allmänna. Som tidigare framhållits kan det ofta anses viktigare för en familjs ekonomi än den direkta inkomstkällan. Det är alltså ingalunda för tidigt att de mindre bemedlade husmödrarnas ställning vinner mera beaktande än hittills. En dylik utredning synes givetvis kunna verkställas såväl oberoende för sig som ock i anslutning till andra redan befintliga utredningar (exempelvis befolkningskommissionen eller kvinnoarbetskommittén). I detta sammanhang må framhållas, att utomlands åtgärder av avsevärd räckvidd redan vidtagits i liknande syfte. I ett grannland har t. ex. en statlig organisation i viss utsträckning berett möjlighet för husmödrar att utan kostnad få vistas i främmande omgivning och där erhålla erforderlig fysisk vård och psykisk rekreation. Riksdagen beslöt på hemställan av utskotten skrivelse till Kungl. Maj:t (den 12 maj 1937, nr 270), vari anhölls om utredning och förslag i frågan om beredande av semester åt husmödrar på landsbygden, vilka därav vore i behov. Såsom av Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbunds ovan refererade yttrande över de motioner, som föranlett riksdagsskrivelsen, framgår, hade förbundet redan tidigare (den 15 januari 1937) i skrivelse till Kungl. Maj:t gjort likartad framställning; dock synes det hava varit förbundets mening, att utredningen skulle gälla alla husmödrar i behov av hjälp till semester, icke endast landsbygdens husmödrar. När chefen för socialdepartementet den 28 maj 1937 hemställde om Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla de sakkunniga, som antagit benämningen

14 fritidsutredningen, förklarade departementschefen i utlåtande till statsrådsprotokollet, att de sakkunniga borde — utöver de problem, som i allmänhet vore förbundna med fritids- och friluftsfrågor i egentlig mening — beakta spörsmålet om husmödrarnas semester och beredande av tillgång i erforderlig utsträckning till hemsköterskor med lämplig utbildning. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 14 januari 1938 anhöll riksförbundet landsbygdens folk bland annat, att frågan om anordnandet av möjligheter rör landsbygdens husmödrar att komma i åtnjutande av behövlig vila och rekreation måtte i hela sin vidd bli föremål för utredning. Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbunds och riksförbundets landsbygdens folk förenämnda båda skrivelser ha av socialdepartementet överlämnats till fritidsutredningen för att tagas i övervägande vid fullgörande av det utredningen meddelade uppdraget. Otvivelaktigt har fritidsutredningens uppdrag ursprungligen omfattat om icke hemhjälpsproblemet i dess helhet så dock den del därav, som frågan om anskaffande av vikarier åt semestrande husmödrar utgör. Tidigare har utredningen även ägnat denna fråga viss uppmärksamhet. Emellertid anhöll riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 maj 1939 (nr 268) om en allsidig utredning om hemhjälpsverksamhetens planmässiga organiserande och stödjande från det allmännas sida samt om framläggande för riksdagen av de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Den 15 september 1941 överlämnades denna riksdagsskrivelse till 1941 års befolkningsutredning, att tagas i övervägande vid fullgörande av det utredningen meddelade uppdraget. Vid sådant förhållande finner fritidsutredningen, att hemhjälpsproblemet icke längre kan anses tillhöra utredningens arbetsuppgifter. Fritidsutredningen kommer också i det följande att endast flyktigt beröra sistnämnda problem i samband med redogörelse för medlen att avkoppla husmodern från hemarbetet under semestertiden. Fritidsutredningen vill redan på detta tidiga stadium framhålla, att utredningen begränsat undersökning och förslag att avse endast husmödrarna i de mindre bemedlade hemmen. Med den utveckling hotell- och pensionatsväsendet ävensom semester- och vilohemsrörelsen fått i vårt land torde nämligen några särskilda svårigheter icke yppa sig för övriga husmödrar alt ordna sin ledighet.

Begreppsbestämning. Behovet och betydelsen av husmodersscmester. Husmoderssemesterns förhållande till familjesemestern. Enligt vedertaget språkbruk är begreppet semester knutet till begreppet löntagare och innebär ledighet med bibehållen lön. När frilidsutredningen använder ordet husmoderssemester för att beteckna de perioder av vila och avkoppling från det dagliga arbetet, som utredningen enligt det följande anser böra beredas husmödrarna, tages sikte mera å semesterns ändamål än å semesterbegreppet självt. Husmoderssemestern avser att skänka husmodern

15 nya krafter och ny arbetsglädje samt att därigenom hindra ett för tidigt undergrävande och nedbrytande av husmoderns hälsa. Med husmoder synes i förevarande sammanhang böra förstås varje kvinna, som sköter ett hem, bestående av — utom henne själv — minst en person. Behovet av en husmoderssemester av nyss antytt slag torde för envar, som ägnat problemet någon uppmärksamhet, ligga i öppen dag. Såsom i utskottsutlåtandena över de motioner, som föranlett riksdagens skrivelse i ämnet den 12 maj 1937, nr 270, framhölls, hade kravet på en lämplig avvägning mellan arbete, vila och rekreation redan då alltmera vunnit beaktande. Detta krav har av statsmakterna i princip godtagits genom lagen den 17 juni 1938 om semester. Semesterlagen äger emellertid endast tillämpning å den. som utför förvärvsarbete i egentlig mening. Husmoderns arbete i hemmet och — vad beträffar landsbygdens husmödrar — i ladugården och på åkern är icke av denna art. Och dock är det ofta minst lika ansträngande och av minst lika stor betydelse för familjen och samhället som förvärvsarbete. Arbetsdagen är icke reglerad och torde ej heller kunna bli det på annat sätt än genom införande av olika arbetsbesparande hjälpmedel och metoder i hemarbetet. Som regel torde husmodem vara den av familjemedlemmarna som tidigast och senast är i verksamhet. I familjer med svag ekonomi och många barn är husmoderns arbete mycket hårt och nervslitande. På husmoderns förmåga att få de knappa tillgångarna att räcka till vilar många gånger familjens existens. Kommer därtill, såsom ofta är fallet, att husmodern för familjens bestånd måste förena hemarbetet med förvärvsarbete, kan arbetsbördan bli henne övermäktig. Med utgångspunkt från det obestridliga och obestridda faktum, att husmödrarna i de mindre bemedlade hemmen utföra ett mycket hårt samt för familjen och samhället ytterst värdefullt arbete, framstår beredandet för henne av någon tids vila och kraftåterhämtning som ett samhällsintresse av stor vikt. Lättnad i husmoderns arbetsbörda synes kunna åvägabringas genom att husmodern någon tid erhåller ett biträde vid hemarbetet eller därigenom, att flertalet barn omhändertagas vid sommarkolonier. Även om man sålunda skulle kunna bereda den utarbetade husmodern ett visst mått av vila och kraftåterhämtning, kan hemhjälps- och sommarkoloniverksamhet enbart icke giva ett ur husmoderssemestersynpunkt fullgott resultat. Härför fordras, att husmodern under vilotiden helt avkopplas från hemarbetet och placeras i ny miljö. Husmoderssemesterns förhållande till familjesemestern torde i detla sammanhang böra beröras. Med familjesemester, som särskilt blivit uppmärksammad genom semesterlagens tillkomst, avses, att familjens medlemmar tillbringa den tid, då husfadern och eventuellt husmodern, om även hon har förvärvsarbete, åtnjuta semester, tillsammans och då väl i de flesta fall å annan plats än i hemmet. Utgör familjen även under semestern eget hushåll, uteblir emellertid som regel den med husmoderssemestern avsedda vilan och avkopplingen för husmodern. Om hushållets hjälpmedel — här syftas främst på vatten och avlopp — äro sämre å semesterorten än i hemmet, vilket för stadshus-

16 moderns vidkommande icke torde vara ovanligt, skulle familjesemestern snarare leda Ull en förtyngning än till en lättnad i husmoderns arbete. Även i det fall att husmodern under semestern helt eller delvis avkopplas från hushållsbestyren, exempelvis genom semesterns förläggning till pensionat el. dyl. eller därigenom att övriga familjemedlemmar biträda husmodern i hennes arbete, komma dock många omsorger om make och barn att alltjämt åvila husmodern. Fritidsutredningen har funnit, att familjesemestern som regel icke är någon idealisk art av husmoderssemester i den mening utredningen enligt det ovan sagda inlägger i begreppet husmoderssemester. Familjesemestern erbjuder visserligen i flertalet fall husmodern miljöbyte men icke det mått av vila och kraftåterhämtning, som är husmoderssemesterns särskilda syfte. Vid den enquéte, som fritidsutredningen hösten 1940 gjorde hos medlemmarna i de nämnder, som närmast omhänderhaft den av statens fritidsnämnd under sommaren samma år vid vissa internatskolor försöksvis bedrivna semesterhemsverksamheten för husmödrar, och vars frågeformulär som bilaga nr 1 fogats vid detta betänkande, uttalade också så gott som samtliga de tillfrågade, att husmödrarna själva syntes föredraga semester å egen hand framför familjesemester. I det följande kommer fritidsutredningen att behandla husmoderssemesterns möjligheter och behov utan hänsynstagande till och sammanblandning med familjesemestern i egentlig mening.

Behovet av samhällets medverkan för husmoderssemesterfrågans lösning. Inom de socialt ansvarskännande kretsar i vårt land, som först kommo till insikt om husmoderssemesterns betydelse, förstod man snart, att husmödrarna i de mindre bemedlade hemmen varken organisatoriskt eller ekonomiskt ägde möjlighet att bereda sig semester. För en familj med ett flertal hemmavarande b a r n och en årsinkomst av 1 500—2 000 kronor eller till och med ännu något högre inkomst är den utgift av 30—40 kronor, som resan till och uppehållet under en vecka vid ett billigt pensionat dock kostar, betydande och får som regel vika för till synes mer angelägna utgifter. Inom sagda kretsar sökte man därför tillhandahålla de mindre bemedlade husmödrarna goda semestermöjligheter till billiga priser. Man tilldelade behövande husmödrar penningbidrag för att fara bort och vila sig, man anordnade semesterhem i egna eller förhyrda lokaler, där husmödrar i behov av semester mottogos kostnadsfritt eller mot ringa avgift, man tillhandahöll på enahanda villkor i husligt arbete förfarna vikarier för semestrande husmödrar. Utom ett hängivet och uppoffrande arbete fordra emellertid dessa åtgärder pengar. Sådana ha mestadels anskaffats genom insamlingar, försäljningar och fester av olika slag. Även om pensionsstyrelsen samt olika allmänna och enskilda fonder ofta lämnat betydande bidrag till kostnaderna för anläggning av semesterhem, utgöra svårigheterna att erhålla bidrag till driftskostnaderna ett ständigt hot mot semesterhemmens existens. I sin tidigare berörda skrivelse till Kungl. Maj:t har också Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund beträffande

17 verksamheten vid de semesterhem, som skapats av förbundet närstående organisationer, uttalat, att denna knappast i längden skulle kunna finansieras utan ekonomiskt stöd från det allmänna. Detta gäller den nu uppbyggda husmoderssemesterorganisationen. H u r erkännansvärt det däri nedlagda arbetet än är, måste dock konstateras, att sagda organisation endast till en ringa del kan tillgodose det förefintliga behovet. Såsom av den vid betänkandet fogade bilagan nr 2 framgår finnas i vårt land cirka 110 000 familjer med högst 1 500 kronors inkomst och minst tre hemmavarande barn. Även om fritidsutredningen icke vill göra denna inkomst och detta barnantal till någon absolut norm för bestämning av behovet av hjälp till semester för husmodern, vilket emellanåt kan vara beroende av andra omständigheter, låter dock siffran 110 000 förstå, att detta behov är mycket stort. När sålunda enskilt initiativ och offervilja icke räcker till för ordnandet av den som ett viktigt samhällsintresse erkända husmoderssemestern, måste samhället träda stödjande emellan. Hela frågan är emellertid till sin natur sådan, att den för sin lösning kräver medverkan av enskilda krafter. Genom samhällets åtgärder få sålunda dessa krafter icke avkopplas utan endast uppmuntras och ekonomiskt stödjas i sitt arbete. Fritidsutredningen inser väl svårigheterna för det allmänna att anskaffa medel för täckande av den mångfald utgifter av betydande storleksordning, som sammanhänger med tidsläget. Att utredningen likväl vågar framlägga ett förslag till husmoderssemesterns ordnande förklaras dels därav, att husmoderssemesterfrågan enligt utredningens mening så länge befunnit sig å diskussions- och experimentstadiet, att den pockar på en rationell lösning, och dels därav, att husmödrarna i tider som de nuvarande med deras skärpta krav på arbete, omtanke och uppoffringar från husmoderns sida i ännu högre grad än eljest äro i behov av någon tids vila och kraftåterhämtning. Med hänsyn till de relativt knappa anslag från det allmänna som för närvarande torde kunna påräknas för husmoderssemesterverksamhet har fritidsutredningen emellertid vid avgivande av förevarande förslag strävat efter att med minsta möjliga kostnad skapa en organisation, som visserligen icke fullständigt men väl i någon mån förmår täcka det förefintliga behovet och som skall arbeta för en utvidgning av verksamheten och även själv k u n n a anpassas efter en sådan utvidgning.

Försöksverksamhet. I det anförande till statsrådsprotokollet den 28 maj 1937, som utgör fritidsutredningens direktiv, framhöll chefen för socialdepartementet, att det syntes förtjäna övervägas, om icke med fördel viss försöksverksamhet på de områden, som utredningsuppdraget omfattade, kunde komma till stånd. Fritidsutredningen har funnit det särskilt angeläget att genom sådan försöksverksamhet skaffa sig erfarenhet beträffande husmoderssemesterns ända2—420912

18 målsenliga anordnande. På begäran av fritidsutredningen har Kungl. Maj:t anvisat följande belopp för beredande av semestervistelse åt husmödrar, nämligen 5 000 kronor från femte huvudtitelns reservationsanslag till extra utgifter år 1938, 5 000 kronor från samma anslag och 15 000 kronor från femte huvudtitelns reservationsanslag till kommittéer och utredningar genom sakkunniga år 1939, 52 500 kronor från fonden för friluftslivets främjande år 1940 samt 40 000 kronor från samma fond år 1941. Bidrag till ändamålet ha åren 1938 och 1939 lämnats även av vissa organisationer. Av det för år 1940 anvisade beloppet disponerades endast 30 500 kronor, då semesterverksamheten på grund av krisläget i sista stund måste inskränkas och omläggas. Medlen ha åren 1938, 1939 och 1941 ställts till fritidsutredningens samt år 1940 till statens fritidsnämnds disposition. Den sålunda med bidrag från staten bedrivna semesterverksamheten för husmödrar har åren 1938 och 1939 i sin helhet samt åren 1940 och 1941 till största delen avsett anordnande av semesterveckor för husmödrar vid folkhögskolor, lantmannaskolor och lanthushållsskolor i olika delar av landet. Antalet husmödrar, som sålunda beretts en veckas semestervistelse, har utgjort 214 år 1938, 986 år 1939, 1 092 år 1940 samt 1 021 år 1941. Verksamheten har organiserats och övervakats av en inom fritidsutredningen respektive statens fritidsnämnd tillsatt delegation, vilken utfärdat allmänna anvisningar för verksamheten och därvid år från år sökt tillvarataga tidigare gjorda erfarenheter. Vid varje skola har funnits en lokal nämnd, bestående av skolans rektor såsom ordförande samt av representanter för vissa kvinnoorganisationer. Åren 1940 och 1941 ha sålunda ettvart av folkpartiets kvinnoförbund, högerns centrala kvinnoråd, svenska landsbygdens kvinnoförbund, Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och vita bandet ägt rätt att utse en representant i varje sådan nämnd. De lokala nämndernas främsta uppgifter ha varit att uppgöra program för semesterveckorna samt att uttaga husmödrar till deltagande i desamma. I de allmänna anvisningar, som utfärdats för verksamheten, har uttalats, att nämnderna borde anskaffa ombud på olika orter inom vederbörande nämnds verksamhetsområde. Ombuden skulle medverka till semesterveckornas bekantgörande och tillhandagå såväl nämnden som husmödrarna med råd och upplysningar. Kostnaderna för verksamheten ha i princip fördelats så, att husmodern fått svara för halva kostnaden för resa och inackordering, medan alla övriga kostnader, sålunda den andra hälften av reseoch inackorderingskostnaden samt hela kostnaden för administration och underhållning bestritts med de till fritidsutredningens (statens fritidsnämnds) förfogande ställda medlen. Tidigt visade det sig, att många husmödrar icke kunde komma ut med sin andel av kostnaden eller att brist på kläder emellanåt lade hinder i vägen för deltagande. För nämnderna, ortsombuden och kvinnoorganisationernas lokalföreningar har därför framhållits önskvärdheten av att medel insamlades för att på olika sätt hjälpa de ekonomiskt sämst ställda husmödrarna att få del av ifrågavarande verksamhet. Sådana insamlingar h a även företagits i

19 stor omfattning och —• såvitt utredningen kunnat finna — mestadels med gott resultat. Bidrag ha lämnats av ideella, politiska och fackliga organisationer, av sparbanker, bolag och enskilda. Vid vissa skolor, där semesterveckor anordnats år efter år, har, om hela det insamlade beloppet något år icke kommit till användning, överskottet tillgodoförts en fond, varifrån ett annat år eventuellt uppkommen brist blivit täckt. Försöksverksamheten har omfattat ytterligare tre former av husmoderssemester. Sommaren 1940 lät sålunda fritidsutredningen vid ett pensionat i Halland anordna semestervistelse för husmödrar, vilka fingo medtaga sina spädbarn. Verksamheten omfattade 20 husmödrar och 28 spädbarn. — År 1940 h a r vidare den delegation inom statens fritidsnämnd, som organiserade semesterveckorna vid folkhögskolor, lantmannaskolor och lanthushållsskolor, tilldelat envar av 100 husmödrar ett stipendium å 50 kronor att användas för semestervistelse. År 1941 har motsvarande delegation inom frilidsutredningen utdelat samma antal stipendier. Dock har stipendiebeloppet detta år måst nedsättas till 35 kronor. Förekomsten av sådana stipendier har bekantgjorts genom de kvinnoorganisationer, som utsett ledamöter i de lokala nämnderna för semesterveckornas ordnande. Stipendiegivningen har avsett att bereda mindre bemedlade husmödrar ekonomisk hjälp till en semester, som de själva kunnat organisera. Vanligt torde vara, att husmodern är erbjuden att mot ringa eller ingen ersättning gästa en anförvant eller vän på annan ort men att hon saknar medel till resa, kläder eller ersättare för sig i hemmet. Under stipendiegivningen ha trots dess ringa omfattning åtskilliga fall förekommit, då anförvanterna varit föräldrar, syskon eller barn, som vederbörande husmoder icke råkat på många år. Annat villkor har icke uppställts för erhållande av stipendium än att detta skulle i sin helhet användas till semester för husmodern. Semesterformen har visat sig å ena sidan fylla ett behov, å den andra vara förenad med den olägenheten, att stipendiets rätta användning är svår att kontrollera. — Slutligen har fritidsutredningen år 1941 tilldelat vissa organisationer bidrag å sammanlagt ca 6 500 kronor till av dem bedriven semesterhemsverksamhet för husmödrar. För att ge en närmare inblick i organisationen och erfarenheterna av försöksverksamhetens olika grenar och i synnerhet semesterveckorna ha såsom bilagor nr 3—8 vid detta betänkande fogats förslag till program för semesterveckorna 1940, anvisningar för husmoderssemesterverksamhet vid vissa folkhög- och lantmannaskolor sommaren 1941, inbjudan med därvid fästad anmälningsblankett till deltagande i semestervecka 1941 samt utdrag av berättelserna angående verksamheten åren 1938, 1940 och 1941 (för år 1939 har fullständig verksamhetsberättelse icke avgivits). Vissa skolors lämplighet som semesterhem. De av fritidsutredningen (statens fritidsnämnd) anordnade semesterveckorna vid folkhögskolor, lantmannaskolor och lanthushållsskolor ha — enligt vad som framgått både av husmödrarnas uttalanden till de ledamöter

av fritidsutredningen, som inspekterat semesterförläggningarna, och av ett stort antal tackbrev — i hög grad uppskattats av husmödrarna själva. Detta får givetvis ses mot bakgrunden av att det övervägande flertalet av husmödrarna efter sitt giftermål icke vid andra tillfällen än egen sjukdom eller barnsbörd eller anförvanters bröllop eller begravning haft några dagars sammanhängande ledighet. Det goda resultatet av försöksverksamheten förklaras främst därav, att ifrågavarande skolor visat sig vara mycket lämpliga för ändamålet. Som regel ha skolorna egna, smakfullt inredda elevbostäder. I den mån dessa på grund av kursernas förläggning stått tomma ha de använts för husmödrarnas inkvartering. I annat fall ha rum hyrts i skolans närhet. Logementsförläggning har undvikits och endast i undantagsfall ha fler än två husmödrar bott i samma rum. Måltiderna ha alltid intagits i skolans matsal. Maten h a r varit riklig, närande och omväxlande. Oavsett dessa gynnsamma yttre betingelser hade dock försöksverksamheten säkerligen icke givit fullgott resultat, om icke rektorer, lärare, övrig personal och elever visat intresse och förståelse för husmoderssemesteridén och handlat därefter. Vikten av personligt omhändertagande och vägledning framstår klar, när man betänker, att husmödrarna, som i flertalet fall äro sinsemellan obekanta, genom deltagandet i en semestervecka avkopplas från sin vanliga omgivning och vanliga intensiva verksamhet. Enstämmigt framhålles även av både husmödrar och dem, som omhänderhaft verksamheten, att husmödrarna haft svårt att komma ifrån oro för hur det skall gå därhemma, när de äro borta. Försöksverksamheten har utvisat, att ordnat dagsprogram är bästa sättet att eliminera denna för vilan menliga oro. De program, till vilka man kommit fram, upptaga icke endast nattvila, måltider, utevistelse för promenader, bad eller dylikt, gymnastik, »tyst timme» på eftermiddagen utan även föredrag i aktuella ämnen, demonstrationer av skolkök och handarbetssalar, utflykter och samkväm. Sistnämnda programpunkter, även de rent bildande såsom föredrag, ha livligt uppskattats av husmödrarna. Detta ä r också en omständighet, som gör ifrågavarande skolor mycket lämpliga som semesterhem för husmödrar. Man äger inom skolan tillgång till tränade föredragshållare samt erfarna ledare och medarbetare för god underhållning. Enligt fritidsutredningens mening torde emellertid genom förläggande av semesterhem för husmödrar till folkhögskolor och ifrågavarande, folkhögskolorna närstående yrkesskolor på landet icke endast husmoderssemesteridén utan även vad man kan kalla för folkhögskoletanken befrämjas. Husmödrarna skulle nämligen få inblick i och förtroende för dessa skolors mål och arbetsmetoder, vilket i sin tur skulle kunna fördelaktigt inverka på elevantalet. Vidare skulle den kontakt, som folkhögskolor, lantmannaskolor och lanthushållsskolor sträva efter att uppehålla med elever, f. d. elever och befolkningen i övrigt i den bygd, där vederbörande skola är belägen, kunna genom husmoderssemesterns anknytning till skolorna ytterligare befästas och fördjupas. Dessa förhållanden ha även i allmänhet insetts av styrelser

21 och rektorer vid dylika läroanstalter och torde •— vid sidan av intresset för husmoderssemestern som en social angelägenhet — vara förklaringen till att dessa skolors representanter visat och alltjämt visa ett utomordentligt tillmötesgående i fråga om skolornas användande som semesterhem för husmödrar.

Medel att avkoppla husmodern från hemarbetet under semestertiden. Husmodersvikarier. Sommarkolonier. Kombinerade semesteroch barnhem. Av berättelserna angående försöksverksamheten framgår, att medelåldern för husmödrarna vid semesterveckorna varit jämförelsevis hög, mellan 45 och 50 år. Ytterligare kan upplysas, att endast ett fåtal husmödrar under 40 år bevistat semesterveckorna. Detta förhållande måste betecknas som en betänklig brist. Även om de äldre husmödrarna få anses vara i hög grad förtjänta av det tecken på uppskattning från samhällets sida som möjligheten att deltaga i en av det allmänna understödd semestervecka utgör, torde det nämligen ur samhällets synpunkt vara av ännu större betydelse, att de unga husmödrarna, som stå mitt uppe i sin gärning, få behålla sina krafter obrutna, och härtill skulle husmoderssemestern kunna verksamt bidraga. Anledningen till att unga husmödrar i betydligt mindre omfattning än äldre deltagit i semesterveckorna synes väsentligen ligga däri, att de förra haft mycket större svårigheter att frigöra sig från arbetet i hemmet än de senare. Denna frigörelse från hemarbetet, som uppenbarligen är en nödvändig förutsättning för att husmodern skall kunna beredas ledighet, synes kunna åvägabringas på ettdera av följande två sätt: antingen får husmodern under den tid ledigheten varar en ersättare för sig i hemmet eller också begränsas hemarbetet genom de minderåriga barnens omhändertagande till ett minimum. I senare fallet förutsattes, att maken och de vuxna barnen under den korta tid varom här är fråga kunna reda sig utan hemhjälp. Ehuru fritidsutredningen, med hänsyn till vad tidigare anförts i ämnet, icke ansett sig böra ägna hemhjälpsfrågan någon mera ingående behandling, vill utredningen dock beröra frågan ur de synpunkter utredningen i förevarande sammanhang har att företräda. Till en början må fastslås, att frågan om husmodersvikarie beträffande de husmödrar, som deltagit i semesterveckorna, lösts lättare än fritidsutredningen vågat hoppas. Såvitt utredningen kunnat finna ha de flesta husmödrarna anförtrott hemmet åt dotter. Emellanåt har hemmet skötts av mannen, grannfru eller hemsyster. Många husmödrar — och detta gäller särskilt de unga — torde dock ha måst avstå från semestervistelsen på grund av svårigheten att erhålla lämplig vikarie. I svaren å tidigare omförmäld enquéte hos medlemmarna i de lokala nämnderna för husmoderssemeslerns ordnande år 1940 föreslogos utöver utbyggnad av hemsysterorganisationen och bidrag till avlöning av vikarie, som hus-

22 modern själv anskaffat, huvudsakligen följande vägar för vikariefrågans lösning, vilka alla förutsätta att vikarierna frivilligt och i allmänhet även kostnadsfritt ställa sin arbetskraft till förfogande: semestrande husmödrar kunde byta av varandra, samarbete med SLU och J U F samt riksförbundet kvinnlig samhällstjänst, lärarinnor från bondehem borde kunna förmås åtaga sig 14 dagars vikariat, vuxna döttrar med platser kunde vara villiga vikariera under en av de lagstadgade två semesterveckorna. Ett par medlemmar framhöllo, att vikariefrågan vore ett ömtåligt problem, som måste lösas av lokala organisationer, så att husmodern om möjligt finge en vikarie, som hon kände och hyste förtroende för. — Fritidsutredningen finner det icke erforderligt att semestervikarien har den kvalificerade utbildning, som tilläventyrs är behövlig, för att hon skall kunna anförtros skötseln av ett hem under husmoderns sjukdom eller andra för hemmet särskilt besvärande förhållanden. Behovet av semestervikarie avser ju en på förhand bestämd, relativt kort tid, för vilken husmodern kan företaga vissa förberedelser. Andra krav synas icke böra ställas på en semestervikarie än på en erfaren och duglig husmor. Semestervikarien bör sålunda vara en fullt pålitlig person, väl förtrogen med hemmets och barnens vård samt — vad angår vikarien för lanthemmets husmoder — med de i ett lanthem vanligast förekommande sysslorna. Någon kunskap i hemsjukvård torde även vara erforderlig. Det andra sättet att för en kort tid frigöra husmodern från hemarbetet är att taga hand om de minderåriga barnen och därigenom nedbringa sagda arbete i sådan grad, att de hemmavarande kunna reda sig utan hemhjälp. I den mån sådant omhändertagande för närvarande äger rum torde det till övervägande delen ske vid s. k. sommarkolonier. Vid anordnandet av sommarkolonier synes man i första hand ha tagit sikte på att bereda klena och undernärda barn från städer och samhällen tillfälle till sol, frisk luft, friluftsbad och närande kost. Beträffande den egentliga landsbygdens barn har behovet av sommarkolonivistelse hittills icke med samma styrka gjort sig gällande och sommarkolonier för dessa barn torde endast i ringa omfattning förekomma. Vissa preliminära resultat av en av socialstyrelsen under december 1941 och januari 1942 gjord undersökning angående sommarkolonier för barn ha ställts till fritidsutredningens förfogande samt utvisa, att av de c:a 25 600 barn, som enligt de insamlade uppgifterna vistades vid sådana kolonier sommaren 1941, minst 6 000 eller 24 % voro från landsbygden. Att märka är emellertid, att i undersökningens landsbygdsbegrepp även ingå alla samhällen, som ej äro städer eller köpingar. — Sommarkoloniverksamheten avser sålunda huvudsakligen barn från städer och samhällen men ej ens alla kategorier sådana barn. Som regel äro sommarkolonierna tillgängliga endast för barn i skolåldern. Enligt socialstyrelsens berörda undersökning voro av de 25 600 barn, som undersökningen omfattade, c:a 3 500 eller 14 % barn i förskolåldern. Tilläggas bör, att av sistnämnda barn drygt en tredjedel var från Stockholms stad. Ett flertal organisationer som driva semesterhem för husmödrar ha därför för att kunna få ut de unga husmödrarna till semesterhemmen nödgats låta dessa ta de yngsta barnen med sig eller

23 i n r ä t t a t s ä r s k i l d a b a r n k o l o n i e r för b a r n u n d e r s k o l å l d e r n . F r i t i d s u t r e d n i n g e n h a r n ä r m a r e undersökt några sådana kombinationer av semesterhem och b a r n h e m eller b a r n k o l o n i e r s a m t d ä r v i d funnit följande. Frälsningsarméns semesterhem för husmödrar i Lännersta, Bo socken. Vid hemmet, som hålles öppet från slutet av maj till slutet av september, mottagas gifta unga mödrar med sitt minsta eller sina två minsta barn. Barnen äro i åldern från några månader till 3—4 år. Plats finnes för 20 mödrar och 23 barn. Barnen bo i en villa för sig, helt skilda från mödrarna. Mödrarna uttagas för tre veckor och utföra under denna tid intet arbete. Hemmet skötes av sju slumsystrar och fyra biträden. Endast kunniga sköterskor handha vården av barnen. Vistelsen vid hemmet är helt avgiftsfri. Genomsnittliga bruttokostnaden per dag för mor och barn är 5l5 kronor. Häri ingå även kostnaderna för läkare och medicin, delvis kläder åt mödrarna och fullständig beklädnad av barnen. Verksamheten finansieras genom penninginsamlingar, syföreningar och försäljningar. Såväl mödrar och barn som personalen underkastas grundlig läkarundersökning, innan de mottagas vid hemmet. Från läkarhåll ha önskemål framförts, att hemmet skulle hållas öppet även på vintern. Detta är emellertid av ekonomiska skäl för närvarande icke möjligt. Stockholms stadsmissions vilohem Edesta och Hammarstugorna, Vårdinge socken. Vid hemmen, som hållas öppna från 18 maj till 18 september, kunna 22 respektive 24 husmödrar samtidigt mottagas. Då det visat sig särskilt svårt att få ut mödrar med barn under skolåldern, har med hemmen förbundits en barnkoloni för barn under 5 år, vilka sålunda få medfölja sina mödrar men vårdas skilda från dessa. Platsantalet vid barnkolonien är 28. Viloterminerna vid hemmen äro i regel 28 dagar. Under denna tid få mödrarna se sina barn endast ett par gånger medan barnen sova. Vid Hammarstugorna finns en särskild byggnad med ensamrum för mödrar, vilka ha sina spädbarn hos sig. Uttagningen av mödrar sker i flertalet fall på framställning av församlingsdiakonissa, då församlingens skyddsförening betalar 2-75 kronor för moder och 1-75 kronor för barn om dagen. Många husmödrar söka emellertid direkt hos stadsmissionen och få, om de efter noggrann behovsprövning bli antagna, helt kostnadsfri vistelse vid hemmet. Personalen vid barnkolonien består av föreståndarinna, examinerad barnsköterska och biträden. Eleverna vid stadsmissionens lanthem praktisera vid vilohemmen. Barnkolonien är fullt vinterbonad. Dess användande som barnpensionat överväges. Slockholmsdistriktets av svenska röda korset semesterhem Elvskogen, Tungelsta. Vid hemmet, som är öppet 12 juni till 12 augusti, mottagas självförsörjande änkor eller frånskilda kvinnor från Stockholm med sina barn, som regel i åldern 3—15 år men emellanåt ända ned till ett år. 12 mödrar kunna samtidigt beredas plats vid hemmet. Detta består av ett antal enkelt sommarmöblerade småstugor, försedda med kök eller kokvrå. Varje moder med sina barn bebor sin stuga och utgör ett eget hushåll. Som bidrag till hushållet lämnar hemmet 10 kronor per vecka för mor och 5 kronor per vecka för varje barn. Dessutom får envar av modern och första barnet en liter mjölk om dagen och varje därpå följande barn en halv liter. Sommaren 1941 har även potatis och ved ställts till förfogande i mån av behov. Mödrarna äga som regel tillbringa 8 veckor vid hemmet, såvida ej antalet sökande är mycket stort, då tiden för öppethållandet uppdelas i två 4-vec-

24 korsperioder. Personalen utgöres av föreståndarinna, som har överinseende över verksamheten, utdelar bidragen och delvis har hand om barnen, samt av en vaktmästare. Hemmet ligger i en skogstrakt med för klena stadsbarn mycket hälsosam luft. Konstgjort friluftsbad finnes. Barnen läkarundersökas innan de få komma ut till hemmet. Mjölken fås från reaktionsfri besättning. Kostnaderna för driften av hemmet och nödvändiga reparationer uppgå till 5—6 000 kronor om året. Inga anslag av allmänna medel erhållas. Ungdomens röda korsföreningar bruka bidraga till omkostnaderna; i övrigt bestrider distriktet utgifterna. Distriktet har vissa planer att inrätta hemmet så, att det skall kunna hållas öppet även vintertid. Såsom av framställningen under rubriken »Lokalinventering» framgår driver »föreningen semesterhem för arbetarkvinnor i Skåne» ett sådant hem i Revinge socken, Malmöhus län, med plats för 25 gäster. Efter omedelbart förestående tillbyggnad kan hemmet mottaga ytterligare 12 husmödrar. Föreningen ä m n a r härnäst söka få till stånd en barnkoloni för barn under skolåldern till husmödrar, som mottagas vid semesterhemmet. — Sedan tre år verkar i Malmö »koloniföreningen mor och barn» för att bereda sommarkolonivistelse åt barn, vilka komma från mindre bemedlade barnrika hem och vilkas mödrar äro i behov av semestervila. Sommarkoloniverksamheten bedrives i den s. k. Prippska villan i Limhamn, omgiven av en stor trädgård och belägen 20 minuters väg från havet. Malmö stad har mot en ringa avgift ställt villan till föreningens förfogande. Till kostnaderna för driften har staden lämnat bidrag med 1 000 kronor år 1939, 1 300 kronor år 1940 och 2 000 kronor år 1941. 25—30 barn kunna samtidigt mottagas vid kolonien. Innan barnen uttagas till kolonien, bli de läkarundersökta och under kolonivistelsen stå de under uppsikt av sjuksköterska. Personalen vid kolonien består av husmor, examinerad barnsköterska, kokerska och städerska. Norrköpings norra församlings diakonikrets' vilohem koloni Småbarnsgården, båda i Kvarsebo.

Säterhyddan

och

barn-

Å vilohemmet, som är beläget å rymlig skogstomt vid Bråviken, kunna 25—27 gäster samtidigt mottagas. Hemmet står öppet för kvinnor från alla Norrköpings församlingar. Tiden för öppethållandet är uppdelad i tre terminer, envar å fyra veckor. De två första terminerna gives företräde åt mödrar med småbarn, för vilka plats beredes vid barnkolonien. Som regel få dessa mödrar helt kostnadsfri vistelse vid hemmet. Gästerna under tredje terminen däremot erlägga en avgift, 3—350 kronor för dag, motsvarande hemmets självkostnad med undantag av ränta å nedlagt kapital. Personalen å vilohemmet utgöres av föreståndarinna, kokerska och ett biträde. — 1—2 km från vilohemmet ligger barnkolonien med plats för 27—30 barn i åldern 1—7 år. Med avsikt har kolonien förlagts ganska långt från vattnet till en skogstrakt med dess för klena småbarn särskilt hälsosamma luft. Barnkolonien, som delvis är vinterbonad, hålles öppen under de två första terminerna vid vilohemmet. Ett önskemål är att kunna utnyttja barnkolonien under en större del av sommaren än för närvarande. Personalen vid barnkolonien består av föreståndarinna, som är utexaminerad barnsköterska, kokerska, två biträden med utbildning i barnavård och två andra biträden. Till anläggningskostnaderna ha avsevärda bidrag lämnats, beträffande vilohemmet av pensionsstyrelsen och stiftelsen Karin och Ernst August Bångs minne samt beträffande barnkolonien av allmänna arvsfonden och Kronprinsessan Margaretas minnesfond. Huvudparten av driftskostnaderna bäres av diakonikretsen. Vid ö v e r l ä g g n i n g a r , s o m f r i t i d s u t r e d n i n g e n haft m e d s o c i a l v å r d s k o m m i t téns a v d e l n i n g för b a r n a v å r d o c h m e d a v d e l n i n g e n s e n s k i l d a m e d l e m m a r , h a r f r a m k o m m i t , a t t det u r b a r n a v å r d a n d e s y n p u n k t v o r e m i n s t l i k a angelä-

25 get att sommarkolonivistelse anordnades för barn från fattiga hem på den egentliga landsbygden som för barn från städer och samhällen. De barnavårdssakkunniga funno det även lämpligt, att barn i åldern 3—7 år bleve delaktiga av sommarkoloniverksamheten. Detta kunde ske antingen genom inrättande av särskilda kolonier för dessa barn eller därigenom, att barn i skolåldern och barn i åldern 3—7 år mottoges vid samma koloni. Ett gott resultat av kolonivistelsen förutsatte, att barnen, sedan de vant sig vid förhållandena vid kolonien, icke oroades genom upprepade besök av mödrarna. Ur barnavårdssynpunkt vore därför sammankoppling av kolonier för barn i nämnda åldrar och semesterhem för barnens mödrar varken nödvändig eller ens särskilt lämplig. — För de i olika avseenden ytterst känsliga spädbarnen och barnen i koltåldern, med vilka båda begrepp här avses barn i åldern intill tre år, vore den relativt enkla form av barnavård, som sommarkoloniverksamheten utgjorde, icke tillrådlig. Därest det ur husmoderssemesterns synpunkt ansåges nödvändigt, att mödrarna medtoge dessa barn till semesterhemmet, måste barnen där kunna givas samma vård som på ett barnhem. De barnavårdssakkunniga ville emellertid framhålla, att även en sådan anordning innebure avsevärd infektionsrisk för barnen och att denna risk icke motvägdes av det eventuella värde, som en vistelse vid ett barnhem under den korta tid varom här kunde bli fråga ägde. Då därtill vårdkostnaderna för barnen måste bli avsevärda, ifrågasattes, om det icke vore lämpligare, att de barn, som icke nödvändigtvis behövde moderns egen omvårdnad, under moderns semestervistelse stannade kvar i hemmet, vilket i så fall måste få en kompetent ersättare för husmodern. Ur synpunkten att kunna bereda den unga modern tillfälle till semestervila finner fritidsutredningen det önskvärt, att sommarkoloniverksamheten ytterligare utvecklas. Särskilt betydelsefullt synes vara, att den kommer att omfatta ett avsevärt större antal barn i åldern 3—7 år än för närvarande. — Vad härefter angår de barn i åldern intill 3 år, som icke med nödvändighet kräva moderns egen vård, eller i stort sett barnen mellan 1 7 2 och 3 års ålder böjer sig fritidsutredningen för barnavårdssakkunnigas ovan antydda argumentering för att låta dessa barn under den korta tid modern vistas på semester kvarbliva i hemmet under en duglig husmodersvikaries omvårdnad. Detta sker emellertid icke utan tvekan. Även när barnet uppnått en ålder av lV2 år och däröver torde nämligen de band, med vilka modern är fästad vid barnet, ofta vara så starka, att modern hellre avstår från semestermöjligheten än lämnar barnet helt i annans vård. En oeftergivlig förutsättning för att kunna bibringa modern en annan uppfattning i detta avseende och förmå henne att lämna ifrågavarande barn hemma och fara på semester utan oro för barnet är, att hon kan få en verkligt duglig vikarie för sig under semestertiden. Av en sådan vikarie torde behöva fordras större erfarenhet och utbildning i småbarnsvård än av en semestervikarie i allmänhet. Om en ersättare för husmodern anskaffas för ifrågavarande barns vård, är det ur husmoderssemesterns synpunkt givetvis intet som hindrar att även de äldre barnen stanna kvar i hemmet under moderns semester. — Beträffande de yngsta barnen slutligen

26 är det uppenbart, alt de i allmänhet äro så beroende av sina mödrar, att de icke kunna skiljas från dessa. För att de unga mödrarna skola bliva delaktiga av husmoderssemestern är det enligt fritidsutredningens mening nödvändigt, att de få till semesterhemmet medtaga sina barn i åldern intill ungefär F/2 år och att barnen där så omhändertagas, att mödrarna ändock beredas tillfälle till vila och kraftåterhämtning. Utredningen återkommer längre fram i betänkandet till denna kombination av semesterhem och barnhem.

Kap. II. Redogörelse för vissa utländska förhållanden. Tyskland. Under sommaren 1938 bereddes fritidsutredningens husmoderssemesterdelegation samt ordföranden tillfälle att företaga en studiefärd i Tyskland i syfte att förskaffa sig närmare kännedom om de vägar, på vilka m a n där slagit in för att lösa fritidsproblemet och organisationen härför. Genom stort tillmötesgående av de tyska myndigheterna fingo deltagarna under resan en god inblick i vad som åtgjorts i husmoderssemesterfrågan. Det visade sig, att problemställningen var alldeles densamma som hos oss. Det gällde i första hand att inrätta semesterhem i tillräcklig utsträckning samt vidare att bereda husmodern någon tids ledighet från eller åtminstone lättnad i hemarbetet genom att skaffa den behövliga extra hjälpen i hemmet eller, då det gällde familjer med små barn, att omhändertaga dessa, så att modern för någon tid kunde känna sig fri och ledig. Detta skedde dels genom vikarie i hemmet, dels genom barnens upptagande i barnhem eller kindergartenanläggningar. Det uppgavs, att det då fanns ungefär 560 semesterhem för mödrar; i ungefär hälften av dessa mottogos mödrar åtföljda av sina barn, i de övriga endast mödrarna själva. Verksamheten leddes av en institution benämnd N. S. Volkswohlfahrt, en sammanslutning fristående från partiorganisationen med enligt uppgift omkring 9 miljoner medlemmar och med organ överallt ute i landet. Av det mycket stora antalet aktivt verksamma arbetade den övervägande delen — det uppgavs 98 °/o — utan ersättning; endast ett mindretal utgjordes av avlönad arbetskraft. Organisationens uppgift angavs vara att i folkhälsans och folkökningens intresse tillgodose hjälpbehov inom familjen och särskilt barnrika familjer och att därvid taga vid där statens medverkan icke längre stod till buds. Hjälpverksamheten, vilken hade särskilt stark inriktning på barnet — jämte modern — bedrives under det betecknande namnet »Mutter und Kind» och syntes innefatta såväl åtskilligt som hos oss åstadkommits genom det allmännas åtgärder — såsom mödrahjälp och barnavårdsstationer — som också enskild hjälpverksamhet i form av spädbarnskrubbor, barnkolonier, semesterhem m. m. Utredningens ledamöter fingo ett starkt intryck av att mycket gott och värdefullt arbete uträttats och att man särskilt i fråga om husmoderssemesterns organisation hunnit långt. Därför tala icke blott de många semesterhemmen utan även andra sidor av samman-

27 slutningens verksamhet, Frågan om husmodersvikarier hade ägnats stor uppmärksamhet; som hjälp i hemmet användes flickor ur arbetstjänsten, studentskor och i hemarbete skolade krafter av andra kategorier. Under vistelsen i Berlin besökte resedeltagarna ett dagsemesterhem i en utkant av huvudstaden. Detta var förlagt i en liten park och bestod av en rad baracker och tält med matsalar, kök och andra lokaler av ganska blygsam beskaffenhet. Här mottogos dagligen ett 70-tal mödrar med inemot 200 barn. »Pensionärerna» infunno sig där klockan 8 på morgonen och fingo stanna till klockan 18, då man åter begav sig hem. Familjemedlemmarna avhämtades ofta av mannen, då denne återvände från arbetet. De vanliga dagsmåltiderna serverades i lägret, och vid avfärden fick man med sig ett mål mat även för mannen, så att hustrun ej skulle ha någon matlagning vid hemkomsten. Under dagen voro husmödrarna helt fria från arbete; lägret var väl utrustat med vilstolar, där husmödrarna, iklädda baddräkter — besöket inträffade under en mycket varm augustivecka — syntes tillbringa större delen av sin dag handarbetande och samtalande sins emellan. Matlagning, diskning m. m. sköttes av särskilt anställd arbetskraft, och barnen voro omhändertagna och sysselsattes av härför avdelad personal. För en storstad synas dylika daghem kunna vara en god tillgång; en svensk husmoder torde emellertid knappast finna någon trevnad i ett dylikt läger, och idén synes icke vara något atl taga upp i vårt land. Besedeltagarna fingo även besöka ett semesterhem benämnt Ferienheim »Mutter und Kind» i den lilla staden Furstenberg i Mecklenburg, ett 10-tal mil norr om Berlin. Det var inrymt i en av en stor park omgiven villa, som tidigare innehafts av en numera upplöst sjukkassesammanslutning. Vid besöket vistades där 30 mödrar med barn i åldern 2—9 månader, vilka omhänderhades av särskilda sköterskor. Barnen höllos så långt möjligt var avskilda från mödrarna, vilka sysselsatte sig med handarbete, läsning, gymnastik, lekar m. m. och även fingo åhöra föreläsningar i skilda ämnen. De behövde icke befatta sig med matlagning eller andra husliga sysslor, vilka sköttes av personal från arbetstjänsten. Vistelsen i hemmet för varje grupp utgjorde 4 veckor. Vid anordnande av sin å sid. 19 och 88—90 närmare omförmälda försöksverksamhet i Halland sommaren 1940 hade fritidsutredningen detta semesterhem till förebild. Semesterverksamhet för husmödrar förlagd till skolor på landet under dessas ferieuppehåll syntes icke förekomma; åtminstone hörde resedeltagarna icke talas därom. Med hänsyn till de utrikespolitiska förhållandena ha undersökningarna beträffande befintliga anordningar för husmoderssemester och förslag till dess utveckling i andra länder begränsats till Finland och Danmark. Finland. I Finland liksom i Sverige är husmoderssemesterverksamheten en jämförelsevis ny och ännu föga utvecklad form av socialvård. Med beaktande av

28 de olika förhållanden, under vilka husmödrarna arbeta i städerna och på landsbygden, har verksamheten under senaste tid inriktats på två olika linjer. Från de dammiga, trånga förhållandena i städer sändas utarbetade husmödrar till landet för att njuta av sol och frisk luft, medan för de i avlägsna och ensliga landsbygder boende husmödrarna anordnas exkursioner och kurser, vilka giva dem nya impulser och bereda dem rekreation. I städerna ha huvudsakligen två skilda organisationer haft husmoderssemestern om hand, nämligen marthaföreningarna och socialdemokratiska arbetarkvinnoförbundet. — Sedan flera år har Helsingfors' marthaförening upprätthållit ett sommarhem för sina medlemmar i närheten av staden. Till detta hem få husmödrarna komma när de önska och där få de vistas gratis så länge de kunna men böra själva draga försorg om sin mat. Dessutom ha marthaföreningarna i de större städerna på föreningens bekostnad sänt sådana mödrar i mindre bemedlade, barnrika familjer bland sina medlemmar, som äro i behov av vila, till bondgårdar och vilohem för rekreation. — Socialdemokratiska arbetarkvinnoförbundet har upptagit husmoderssemesterfrågan på sitt egentliga arbetsprogram. Detta förbund, som åtnjuter statsbidrag, anordnar sommarrekreation åt medellösa, barnrika husmödrar. De lokala föreningarna upprätthålla sommarhem, där uppehället för husmödrarna är avgiftsfritt och dit de även kunna medtaga sina barn, om de ej äro i tillfälle bekosta hjälp i hemmet under semestertiden. Flera sådana sommarhem finnas. De äro avsedda i synnerhet för husmödrar i större städer och industricentra. Statsbidrag har utgått till kostnaderna för verksamheten på villkor att husmoderns vistelse vid hemmet omfattar minst en vecka och högst två veckor och att vederbörande förening själv bekostar friplatser för ett antal barnrika mödrar, utgörande minst hälften av det antal husmödrar, vilkas vistelse bekostas av staten. Därtill ålägges föreningen att under semestern ansvara för vården av de barn, som modern är tvungen taga med sig till hemmet. På landsbygden har husmoderssemestern omhänderhafts av centralförbundet för lantbrukssällskapen (maatalousseurojen keskusliitto) genom dess lokala organisation »lantbrukskvinnorna» (»maalalousnaiset»). Förbundet h a r varje sommar anordnat rekreationstillfällen för sina kvinnliga arbetare i form av exkursioner och kursverksamhet samt beviljat stipendier åt mindre bemedlade småbrukarhustrur. Dessa kurser ha anordnats företrädesvis i form av studiedagar, vilkas huvudsakliga ändamål varit att sammanföra på detta område arbetande personer ävensom att bibringa husmödrarna ökade kunskaper och vidga deras vyer genom praktiska övningar på något speciellt område. För resor till dessa studiedagar ha husmödrarna å järnvägarna beviljats en specialrabatt av 25—50 % av biljettprisen. Även billiga bussresor ha anordnats för deltagarna, varförutom kostnaderna för deltagande i dessa kurser nedbringats genom att anordna gemensam inkvartering och gemensamma billiga måltider. Studiedagarna giva husmodern tillfälle till ombyte av miljö och befrämja hennes andliga utveckling. En för sommaren 1941 uppgjord plan att bereda även landsbygdens husmödrar tillfälle till vila och

29 rekreation genom deras mottagande antingen vid ett tillfälligt semesterhem eller i större lantbrukarhem på annan ort än vederbörande husmoders hemort måste till följd av kriget uppgivas. I sitt i maj 1940 avgivna betänkande har semesterkommittén, Finlands motsvarighet till fritidsutredningen, funnit, att husmodern hade behållning av sin semester endast då hon helt och hållet kunde lämna sin hemmiljö och sitt annars oavbrutet fortgående arbete samt åtnjuta fullkomlig vila med endast någon lält sysselsättning som tidsfördriv. Detta vore möjligt endast genom vistelse vid ett semesterhem. Då brist på lämpliga semesterplatser förelåge och nya semesterhem icke under nuvarande förhållanden kunde byggas, hade kommittén gjort förfrågningar, om icke redan befintliga, som semesterhem lämpliga anläggningar kunde användas för ändamålet. Därvid hade kommittén särskilt vänt sig till folkhögskolorna, vilkas arbetstermin upphörde före den egentliga semestertiden, från maj till oktober, och vilkas internat och andra bostadslokaliteter lätt kunde under nämnda tid apteras till semesterhem. Till förfrågningarna hade folkhögskolorna i allmänhet förhållit sig positivt. — Vid uttagning av husmödrar till semeslerhemmen borde endast ifrågakomma arbetsdugliga husmödrar, i synnerhet sådana med stor familj, vilka på grund av överansträngning eller trötthet vore i behov av ordnad vila och skötsel för återställande av sina krafter. Från dessa husmödrar skulle skiljas de fullkomligt arbetsodugliga och sjuka, för vilka sistnämnda andra vårdformer borde ifrågakomma. En skarp gräns kunde dock vara svår att uppdraga. Till följd av kriget hava de planerade åtgärderna för semesterledighet åt husmödrar icke kunnat fullföljas men såvitt möjligt komma de av semesterkommittén uppdragna riktlinjerna att följas i framtiden. Danmark. I Danmark finns ett antal semesterhem, som stå öppna for husmödrar men icke äro särskilt inrättade för husmödrar som sådana. Dessa semesterhem drivas i allmänhet av fackföreningar eller av den av de fackliga organisationerna bildade föreningen Dansk Folke-Ferie. Till alla hem kunna mödrarna medtaga sina barn och på många håll tillämpas en särskild rabatt för barnen. Såsom ett led i arbetslöshetens bekämpande har staten beviljat Dansk Folke-Ferie bidrag till anläggning av åtskilliga semesterbyar, som väntas bliva i stor utsträckning besökta av husmödrar. Däremot lämnar staten icke bidrag till semesterhemmens driftskostnader. Emellertid förtjänar omnämnas, att Arbejds- og Socialministeriet nyligen beslutat att under en tid av fem år från den i 5 § danska semesterlagen berörda semesterfonden ställa ett belopp av intill 20 000 kronor årligen till Dansk Folke-Feries förfogande för täckande av eventuellt underskott vid driften av föreningens semesterbyar. Åtskilliga kommuner ha beslutat lämna bidrag till kostnaderna för driften av nämnda, av Dansk Folke-Ferie dels planlagda, dels redan uppförda semesterbyar. Vidare har Kvindeligt Arbejderforbund i Danmark och en fackförening med huvudsakligen kvinnliga medlemmar under senare år inrättat ett antal — 75—100 per sommar — friplatser vid ett av Dansk Folke-Feries semesterhem.

30 Dessa förmåner kunna emellertid icke sägas vara avsedda speciellt för husmödrar, då de utdelas endast till organisationernas medlemmar, och mera i dessas egenskap av medlemmar än av husmödrar. Slutligen må anmärkas, att understöd beviljas av enskilda fonder till konvalescentvistelse av olika slag och av lantbruks- och varulotteriet till kurser, som äro avsedda uteslutande för husmödrar.

Kap. III. Planläggning och organisation av husmoderssemesterverksamheten. Försöksverksamheten har utvisat, att båda huvudformerna för husmoderssemestern, semesterhemsverksamhet och stipendiegivning, äro lämpliga och böra organisatoriskt och ekonomiskt stödjas av det allmänna. Fritidsutredningen övergår nu till att var för sig behandla de två semesterformerna.

A. Semesterhemsverksamhet. Med utgångspunkt från en av fritidsutredningen företagen inventering av befintliga semesterhem för husmödrar och av lokaler, lämpliga som semesterhem, kommer i det följande att verkställas undersökning angående kostnaderna för bedrivande av semesterhemsverksamhet och att framläggas förslag beträffande det allmännas deltagande i dessa kostnader. Efter en redogörelse för landstingens och hushållningssällskapens förhållande till husmoderssemestern äro vi framme vid fritidsutredningens huvudförslag i ämnet, nämligen förslagen om bidrag från stat och landsting till kostnaderna för bedrivande av semesterhemsverksamhet för husmödrar, formerna för denna bidragsgivning, den av det allmänna understödda husmoderssemesterns organisation samt statsbidrag till driftskostnaderna för barnhem, som kombineras med semesterhem. Kapiteldelen avslutas med utredning av vissa detaljspörsmål beträffande semesterhemsverksamheten. Lokalinventering. Befintliga semesterhem för husmödrar. Fritidsutredningen har icke gjort någon fullständig undersökning angående befintliga semesterhem för husmödrar. Anledningen härtill är, att resultatet av en sådan undersökning endast kort tid behåller sin aktualitet. Uppkomsten och fortbeståndet av ett semesterhem av ifrågavarande slag är nämligen mången gång beroende av ett fåtal personers initiativ och arbete. När dessa personer av ena eller andra anledningen lämna verksamheten, finns kanske ingen, som har vilja och förmåga att föra verket vidare, utan hemmet måsie nedläggas. Vid förfrågan hos vissa organisationer, som kunde antagas driva semesterhem för husmödrar av mera stadigvarande art, ha de upplysningar erhållits, som framgå av följande sammanställning:

31 Hemmets namn och belägenhet

Organisation

Tiden för öppethållande

Antal gäster, som samtidigt kunna beredas plats vid hemmet

Frälsningsarm én

Lännerstahemmet, Bo sn, Se under rubriken > Medel att avkoppla husmodern Stockholms län från hemarbetet under semestertiden>

K. F. V. K.

27 30 K. F. U. K:s vilohem för /6-16/8 trötta mödrar, Hässjö sn, Västernorrlands län Karlstads K. F. U. K:s vilo- Maj—sept 20 och semesterhem Grankullen, Edsgatan Södra K. F. U. K:s, StocköOunder somholm, vilohem Tallmaren, ID unbacken, Skarpö der vintern Edesta vilohem, Vårdinge iSe under rubriken >Medel sn, Stockholms län att avkoppla husmodern Vilohemmet Hammarstu- f från hemarbetet under goma, Vårdinge sn semestertiden» Stenfasta vilohem, c:a X Ve- 31 /8 60 km från Stallarholmen

t

Stockholms

stadsmission

Svenska Röda Korset Stockholmsdistriktet

Kronobergsdistriktet

Kalmardistriktet Sveriges husmodersföreningars riksförbund Hudiksvalls husmodersförening Skellefteå

husmodersförening

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund Distrikten driva semesterhem genom följande ekonomiska eller ideella föreningar: Stockholms läns arbetarkvinnors semesterhemsförening u. p. a. Föreningen husmödrarnas vilo- och semesterhem i Södermanland Föreningen arbetarekvinnornas semester- o. vilohem för Östergötland Arbetarekvinnornas i Kronobergs län semesterhemsförening u. p. a. Föreningen semesterhem för arbetarkvinnor i Blekinge

Elvskogen, Tungelsta

Se under rubriken >Medel att avkoppla husmodern från hemarbetet under semestertiden»

Stiftelsen Öjaby semester- Verksamhehem, Räppe (av de tre ten planerad ledamöterna i stiftelsens att fortgå styrelse utses endast ordf året om av distriktsstyrelsen) Djursvik, Söderåkra '/a—,6/»

15 /e—16/s Juni—aug.

18 Östra Staket, Bo sn

Ve- 1 /»

50 Lugnet, Ärila sn

Ve—'/e

17 Mauritzberg, ö s t r a Husby sn Annevik, 7 km från Växjö

/5—"79

13 Ekekullen, Spjutsbygd

V6-3%

16 Stenbo vilohem, Forsa sn »Sommarbo>, 11 km från Skellefteå

A—6/9

32 Organisation

Hemmets namn och belägenhet

Tiden för öppethållande

26 Föreningen semesterhem för arbetar- Revinge sn, Malmöhus län /6—V» kvinnor i Skåne Föreningen semesterhem för arbetar- Solvik, Gunnarps sn '•V*-15/* kvinnor i Halland Föreningen semesterhem för kvinnor Skogslyckan, Skallsjö sn Ve—31/s i Göteborg Juni—sept. Arbetarekvinnornas semesterhems- Prässebo förening »Sommarro > i Älvsborgs län 15 Semesterhemsföreningen i Örebro län Jägarhyddan, Öskevik /e—15/s Juni—aug. Föreningen husmödrarnas semester Almö-Lindö • hem i Västmanlands län Juni—aug. Arbetarkvinnornas semesterhem i Runnvika, Vika sn Dalarna 16 Kvinnornas semesterhem Vadtorp i 3 km från Söderhamn /e-30/8 Gävleborgs län s0 Kvinnornas semesterhemsförening i Böle, Genvalla /e- 2 n /e Jämtland Norrbottenkvinnornas semesterhem Mjölkudden, Luleå Juli månad

Vita Bandets lokalföreningar i Nyköping Eskilstuna Jönköping Nässjö Värnamo Oskarshamn Malmö Halmstad

Farneby, Vrena

V>-15/e

Kvicksund Bergsäter, Gisebo

I6

Toranäs, 7 km från Nässjö Granudden, 6 km från Värnamo Högskulla, Figeholm Tyringe, Kristianstads län Söndrums sn

Borås Falun

Mollaryd

Gävle

-Bönan», intill Gävle

Östersund

Ytterån

Luleå

Gammelstad

Svartskär, Vika sn

Svartbyn, Boden Boden Föreningen vita bandets vilohem i Lyckeby, Lösens sn Blekinge Stiftelsen Örebro vitabandsförenings Klacka-Lerberg vilo- o. semesterhem

Antal gäster, som samtidigt kunna beredas plats vid hemmet 25 25 18 20 11 27 18 15 8 10

,e— /s Juni—aug.

4 16 24

Ve-Ve e-'6/s

10 12

/e-16/8

20 Ve—3Vs

18 13 20

I5

16 Vo- 81 /8 Året om 10

/6-15/8

Under sommaren so/e-V» 6 veckor under juni-aug.

18 30 12 11

7«-VM

10 12

Året om

40 Juli

Svenska landsbygdens kvinnoförbund och dess lokalavdelningar, s am gjort beakt ansvärda insatser för husmoderssemestern, ha icke några egna semesterhem uta n ha bedrivit s emesterhemsverksamhet för husmödrar vid folkhögskolor och pensionat.

33 Beträffande samtliga semesterhemmen förklaras, att tillträde till desamma icke vore beroende av medlemskap i viss organisation eller dylikt utan att hemmen stode öppna för alla semesterbehövande husmödrar. Anmärkas må, att vid flertalet hem utom husmödrar även ensamstående självförsörjande kvinnor mottagas. Lokaler lämpliga som semesterhem för husmödrar. • Inventeringen av tillgängliga, som semesterhem för husmödrar lämpliga lokaler har bedrivits på det sätt, att till institutioner, kommuner eller organisationer, som kunde förväntas inneha sådana lokaler, frågor framställts, om så vore förhållandet, om de vore villiga att — i den mån lokalerna icke användes för sitt egentliga ändamål — ställa dessa till förfogande som semesterhem samt till vilket antal och under vilka tider semestrande husmödrar där skulle kunna mottagas. Frågeformulär med detta innehåll ha utsänts till rikets samtliga folkhögskolor, lantmannaskolor, lanthushållsskolor, landsting, städer utom landsting, hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser. Folkhögskolor, lantmannaskolor och lanthushållsskolor ha förklarat sig villiga mottaga semestrande husmödrar i den omfattning, som framgår av följande sammanställning: Tid, då skolan kan mottaga husmödrar

S k o l a

Väddö

Under september

folkhögskola

Västerhaninge

>

Jakobsbergs

»

Lillsveds

>

Åsa

»

Gripsholms

>

Sörängens > Värnamo > Jönköpings kristliga folkhögskola Grimslövs folkhögskola

3—429012

/9—,5/l0

>

20_a8

,e,

'/8-30/9 u

/a—"h

50 32 60

75 12 50 35 70 118

Vi—15/io med reservation för > semesterkurser >

3 veckor under juni och juli En vecka i juni och en i juli 5 veckor under juni, juli o. aug.

40 Slutet av maj—mitten av juni,

10 40-50 20-25

1-31/,

Gamleby folkhögskola och lantmannaskola >

1 Hela sommaren utom V>—"V» dessutom Ve- a l /7

Marieborgs folkhögskola

Ölands folkhögskola

/s— /io Ve—"/e, okt. mån. (med und. för ett par veckor under dessa två perioder)

Lunnevads folkhögskola och lantmannaskola

Högalids

I5

Antal husmödrar, som skolan samtidigt kan mottaga

>

'/(>— 10 /« 10

/5-2°/8

'-»/•

50 10 20

34 S k o l a

Tid, da skolan kan mottaga husmödrar

Hemse folkhögskola och lantmannaskola

Juli—augusti September—oktober "—31/3

10 30 50

September—oktober

44 Bräkne-Hoby folkhögskola, lantmannaskola ocr lanthushållsskola önnestads folkhögskola och lantmannaskola Munka-Ljungby folkhögskola Folkhögskolan Vilan Fridhems folkhögskola och lanthushållsskola Eslövs folkhögskola Östra Grevie >

Antal husmödrar, som skolan samtidigt kan mottaga

V7-

/8

2 veckor under tiden Ve—15/> och 2 veckor under tiden v'ji—31/s Maj—augusti

>*/*—*%

35 40

V.-'5/io

28 Katrinebergs Vendelsbergs

> »

Ve- 1 6 /? 15_Sy„

40 Ljungskile Fristads

» >

Första hälften av augusti

2—3 veckor under sommaren

50 20

Färgelanda folkhögskola, lantmannaskola och lanthushållsskola Viskadalens folkhögskola Tärna >

Ve—31/7 Senare hälften av augusti Möjl. senare hälften av augusti, hela september

50 100

Dalarnas Sjöviks

> >

Forsa

>

Västerbergs

>

De 2 sista veckorna i augusti, hela september

50 Ålsta

>

2 veckor närmast efter midsommar

30 Hola Hampnäs

> »

Vindelns Sunderby

> >

Tornedalens

>

»/*-»/• Under augusti 2 veckor närmast efter midsommar

3 Högsby lantmanna- och lanthushållsskola Svalövs lantmannaskola Skurups > Sätila lantmanna- och lanthushållsskola Tenhults lanthushållsskola Åkersbergs > Dingle

>

°/6-2%

— e, 3 veckor i juli, en orakr. 1 augusti

ls

7 Höje lantmannaskola Tenhults »

80 20

-30/9

/8-31A>

25 30 35 24

"/e-"/i Juli—augusti

">/«—«/« Juni—september

"Ve—'%

20 4

•»/»—Vu

60 Ve-Va Juli månad

16 12-15

Ve-'/9 22

/6-6/7

6 veckor under sommaren

16 28 24—25

35 Vid ovannämnda folkhögskolor, lantmannaskolor och lanthushållsskolor skulle, därest skolornas erbjudanden helt utnyttjades, under tiden 1 maj— 31 oktober varje år över 11 000 husmödrar kunna beredas en veckas semestervistelse, därav cirka 2 000 husmödrar under den ur allmän semestersynpunkt ofta mindre lämpliga tiden 15 september—31 oktober. Samtliga skolor med undantag av en förklarade sig villiga att själva genom rektor, lärare eller annan hos skolan anställd omhänderha semesterhemsverksamheten. — Fritidsutredningen vill i detta sammanhang framhålla önskvärdheten av att, såsom redan nu sker i vissa fall, lämpliga organisationer efter avtal med vederbörande skolor där bedriva semesterhemsverksamhet för husmödrar. — I allmänhet kunde husmödrarna inkvarteras i skolornas elevbostäder, en eller två, undantagsvis tre i varje rum. Endast vid Grimslövs, Vilans, Eslövs, Färgelanda och Dalarnas folkhögskolor skulle rum för samtliga husmödrar eller en del av dem behöva förhyras i skolans närhet. Några skolor påpekade, att husmödrarna måste medtaga sänglinne och handdukar, eventuellt även filt och en extra kudde. — Jälla, Fellingsbro, Själevads och Hussborgs lantmannaskolor, Mora lantmanna- och lanthushållsskola samt Benninge lanthushållsskola förklarade, att de efter vissa ny- eller tillbyggnader, vilka torde bli utförda i en nära framtid, vore villiga anordna semesterhem för husmödrar. Västerbottens läns landsting, Stockholms och Göteborgs städer, Hallands och Gävleborgs läns hushållningssällskap samt Västernorrlands och Jämtlands läns skogsvårdsstyrelser uttalade, att de vore villiga ställa vissa av dem innehavda lokaler till förfogande som semesterhem för husmödrar. Från olika håll föreslås, att sådana semesterhem skulle kunna anordnas i oanvända flygelbyggnader å bruks- och herrgårdar, i hembygdsgårdar, i reservsjukhus samt i sådana barnkolonibyggnader, som vore vinterbonade, och i arbetsstugorna i lappmarken, i sistnämnda båda slag av byggnader i den mån de icke användes för sitt egentliga ändamål. I detta sammanhang vill fritidsutredningen påpeka, att i de av Kungl. Maj:t i brev till statskontoret den 3 april 1936 fastställda allmänna villkor och bestämmelser för åtnjutande av understöd ur allmänna arvsfonden till anordnande av sommarkolonier för barn föreskrives, att den som beviljats sådant understöd skall inom två månader efter det understödet beviljats till statskontoret avlämna förbindelse av innehåll, bland annat, att icke utan Kungl. Maj:ts särskilda medgivande använda kolonianläggningen till annat ändamål. Fritidsutredningen ifrågasätter sådan omredigering av denna föreskrift, att anläggningen å tid då den icke användes som sommarkoloni för barn må, utan Kungl. Maj:ts medgivande i varje särskilt fall, utnyttjas som semesterhem för husmödrar. Ej heller inventeringen av lokaler, lämpliga som semesterhem, gör anspråk på någon grad av fullständighet. Den synnerligen viktiga grupp av sådana lokaler, som pensionaten utgöra, har ej ens berörts och detta därför att pensionalsbeståndet undergår ganska väsentliga förändringar från ett år till ett annat, att upplysningar angående större och permanenta pensionat kunna

36 erhållas ur tillgängliga publikationer samt att det bör vara en angelägen uppgift för husmoderssemesterns lokala organ, de s. k. länsnämnderna — varom mera i det följande — att införskaffa fullständiga uppgifter om övriga pensionat inom vederbörande nämnds verksamhetsområde. Avsikten med inventeringen har i första hand varit att utröna, hur många husmödrar, som kunna mottagas vid folkhögskolor, lantmannaskolor och lanthushållsskolor. Fritidsutredningen är nämligen — såsom tidigare framhållits — av den uppfattningen, att dessa skolor särskilt väl lämpa sig för ifrågavarande ändamål. I andra hand har inventeringen avsett visa, att sedan husmoderssemestern så vuxit i omfattning, att även andra lokaler än skolorna måste användas som semesterhem, sådana lokaler i stort antal förefinnas. Kostnader för bedrivande av semesterhemsverksamhet för husmödrar. Inackorderingskostnaden. Beträffande flertalet av de tidigare omnämnda permanenta semesterhemmen har bruttokostnaden för dag och husmoder angivits. Lägsta kostnaden är en krona 55 öre och den högsta fem kronor 60 öre. Genomsnittliga kostnaden är ungefär tre kronor 30 öre. De mycket låga kostnaderna vid vissa semesterhem torde förklaras därav, att hemmet är skuldfritt och därför ingen räntekostnad beräknats samt att åtskilligt arbete vid hemmet utföres utan ersättning. Inackorderingspriset för mindre bemedlade husmödrar ligger alltid avsevärt under bruttokostnaden. Vid ett fåtal hem förekomma rent av inga priser — hemmen hållas öppna så länge tillgångarna förslå och under denna tid mottagas obemedlade husmödrar avgiftsfritt. Flertalet semesterhem ha ett större eller mindre antal friplatser. Avgiften, i den mån sådan uttages, är lägst en krona och högst fyra kronor. Genomsnittspriset är ungefär två kronor 30 öre. De folkhögskolor, lantmannaskolor och lanthushållsskolor, som förklarat sig villiga mottaga semestrande husmödrar, ha genomsnittligt beräknat inackorderingskostnaden vid full beläggning och med livsmedelsprisen sommaren 1940 som norm till ungefär ire kronor 40 öre för dygn. Medan sagda kostnad av ett par skolor kunnat sättas så låg som två kronor, har den av en skola beräknats till fyra kronor 50 öre, av två skolor till fem kronor och av en skola till sex kronor 50 öre. Anledningen till dessa ganska avsevärda variationer torde mindre vara att söka i skillnad beträffande mathållning än i sådana förhållanden som att vissa skolor ha dryga anläggningskoslnader att amortera, vartill extra kursverksamhet måste bidraga, att vissa skolor äro belägna å orter, där livsmedelsprisen kraftigt avvika från eljest gällande. eller att vid vissa skolor, särskilt lanthushållsskolor, eleverna själva i stor utsträckning sköta hushållet, medan vid andra skolor anordnande av semesterveckor kräver utökning av ekonomipersonalen. Emellertid torde man beträffande det stora flertalet skolor kunna utgå från att de av dem begärda priserna överensstämma med deras egna kostnader, varvid hänsyn icke tagits till ränta å nedlagt kapital eller avskrivning å skolbyggnader och inven-

?,1

tarier. Billigare synes semesterhemsverksamhet för husmödrar icke kunna anordnas och dessa ekonomiska överväganden ge ytterligare stöd för fritidsutredningens uppfattning om ifrågavarande skolors lämplighet för ändamålet. Ur kostnadssynpunkt bör semesterhemsverksamhet vid pensionat bedrivas under icke-säsongtid och då i ej alltför liten omfattning. Pensionatsinnehavarna torde nämligen vara benägna att ytterligare nedsätta de under ickesäsong reducerade priserna, om de kunna garanteras ett jämförelsevis stort antal gäster under en längre tid. Beträffande en mängd goda pensionat synes inackorderingspriset under sådana förhållanden icke behöva normalt beräknas högre än till fyra kronor. Genomsnittliga inackorderingskostnaden för en semestervecka och husmoder torde sålunda ligga mellan 20 och 25 kronor. Härtill komma kostnaderna för administration, resa och underhållning. Administrationskostnaden blir beroende av den organisation, som husmoderssemestern får, och behandlas därför i ett senare sammanhang, medan de båda andra slagen av kostnader härnäst komma att beröras. Resekostnaden. Kesekostnadens storlek bestämmes givetvis av avståndet mellan hemorten och förläggningsorten. I avsikt att nedbringa resekostnaden vid den av fritidsutredningen (statens fritidsnämnd) bedrivna försöksverksamheten har bestämts, att de skolor, där sådan verksamhet anordnats, endast fått mottaga husmödrar från det egna länet och eventuellt delar av angränsande län. Utbyte av semestrande husmödrar mellan olika län är önskvärt. Därigenom skulle husmödrarna beredas både ett ur hälsosynpunkt nyttigt luftombyte och glädjen att se andra delar av landet än sin hembygd. Förverkligandet av detta önskemål är emellertid i första hand en kostnadsfråga. För att de anslag, som framdeles komma att beviljas till husmoderssemesterverksamhet, skola kunna beräknas i någon mån täcka behovet, torde det bli nödvändigt att begränsa resekostnaden. Om detta skall kunna ske på annat sätt än genom att göra resorna till semesterorten så korta som möjligt blir beroende av huruvida trafikföretagen, främst statens järnvägar, finna det ändamålsenligt att bevilja särskilda nedsättningar i biljettprisen för semestrande husmödrar. Fritidsutredningen hemställer, att statens och enskilda järnvägar måtte taga under övervägande, om icke den s. k. skyttetaxan kunde tillämpas för mindre bemedlade husmödrar på semester eller, med andra ord, om icke dessa husmödrar kunde få företaga resan från hemorten till semesterorten och åter mot 60 °/o av ordinarie biljettpris. Intill dess en sådan eller liknande resetyp införts, torde resekostnaden för varje husmoder kunna beräknas till i genomsnitt 10 kronor. Därvid har tillbörlig hänsyn tagits till de betydligt högre resekostnaderna i de nordligaste länen. Kostnaden för underhållning. Under försöksverksamheten ha skolornas kostnader för föreläsningar, samkväm, utflykter och annan underhållning intill ett belopp av fyra kronor (år

38 1941 emellanåt något högre belopp) för varje husmoder och semestervecka ersatts av till fritidsutredningens (statens fritidsnämnds) förfogande ställda medel. Sagda belopp har för skolornas vidkommande visat sig tillräckligt lör ändamålet. Vid de permanenta semesterhemmen, vilkas personal odelat ägnar sig åt gästernas välbefinnande och trivsel, torde olika slag av underhållning i allmänhet icke behöva föranleda särskilda kostnader. Däremot synas ifrågavarande kostnader kunna bli förhållandevis stora vid de semesterhem, som anordnas vid pensionat. Man torde nämligen få utgå från att pensionatens personal ofta sakna både tid och förmåga att verkligen ta hand om husmödrarna. I sådant fall blir det för husmödrarnas trevnad nödvändigt att anskaffa en person med uppgift att sammanföra husmödrarna med varandra och på olika sätt bereda dem förströelse. Därest icke någon utan ersättning ställer sig till förfogande för uppgiften — vilket väl många gånger torde bli fallet — måste en sådan person anställas vid semesterhemmet. De därav föranledda kostnaderna äro inom vissa gränser oberoende av semesterhemmets storlek. Även ur synpunkten att kostnaderna för underhållning per husmoder bli så små som möjligt är det därför angeläget, att vid pensionat anordnat semesterhem kan mottaga ett jämförelsevis stort antal husmödrar.

Kostnadernas fördelning mellan husmodern och det allmänna. Vid den tidigare omnämnda enquéten hösten 1940 hos medlemmarna i de lokala nämnder, som handhaft försöksverksamheten vid skolorna under sommaren samma år, uttalades i ungefär hälften av svaren, att samma kostnadsfördelning som under försöksverksamheten borde tillämpas även i fortsättningen. En norrbottensmedlem tillade, att Norrbotten borde på grund av de stora avstånden tilldelas ett extra anslag till resekostnader. Tre medlemmar önskade, att även för landet i övrigt resekostnaden helt måtte bestridas av allmänna medel, så att även de mera avlägset boende kunde få del av verksamheten. Två medlemmar föreslogo, att husmödrarna skulle indelas i sådana, som icke själva kunde betala något — såsom kriterium h ä r å angav ena medlemmen en maximiinkomst av 1 500 kronor och ett minimiantal barn av fem — och borde få hela semester vistelsen av det allmänna, samt övriga, vilka borde betala som hittills. Tre medlemmar ansågo, att det allmänna borde påtaga sig huvudparten av kostnaderna, fem, att hela kostnaden borde betalas av det allmänna. Ytterligare må nämnas ett förslag, att dellagande i semestervecka skulle utgå som prisbelöning med fullständig avgiftsfrihet och lön åt vikarie. Fritidsutredningen finner det varken lämpligt eller ur ekonomisk synpunkt möjligt att hela kostnaden för semesterhemsvistelsen bestrides av det allmänna. Husmodern bör själv bära en del av sagda kostnad. Kostnadsfördelningen bör ske med hänsyn till å ena sidan behovet av effektivt ekonomiskt stöd från det allmänna för att obemedlade och mindre bemedlade h u s mödrar skola kunna beredas någon tids semester samt å den andra nödvän-

39 digheten av att det allmännas utgifter för husmoderssemestern hållas inom rimliga gränser. Enligt den föregående framställningen kommer en veckas vistelse vid semesterhem, som anordnats å folkhögskola, pensionat eller dylikt, jämte resa att under normala tider betinga en genomsnittskostnad av ungefär 35 kronor. Fritidsutredningen föreslår, att det allmänna till bestridande av denna kostnad bidrager med 20 kronor samt att husmodern själv svarar för återstoden. Emellertid finner utredningen, att Norrbottens och Västerbottens län med sina stora avstånd och ofta mindre goda kommunikationer ur resekostnadssynpunkt intaga en särställning, samt föreslår därför, att det allmännas bidrag beträffande husmödrar, bosatta inom dessa båda län, höjes till 24 kronor. Bidraget från det allmänna till husmoderns resa till och vistelse vid annat semesterhem än de nyss nämnda bör utgå med likaledes 20 respektive 24 kronor med den begränsning likväl, att det icke får överskrida inackorderingskostnaden för en vecka jämte halva resekostnaden. Övriga kostnader för husmoderssemestern, vilka avse organisation samt föreläsningar, utflykter och annan underhållning, böra helt bestridas av det allmänna. Angående bidragens storleksordning torde siffrorna i bilagan nr 2 till detta betänkande ge en föreställning. Av landets samtliga familjer med en maximiinkomst av 1 500 kronor ha 200—220 tusen ett minimiantal barn av tre och ungefär 110 tusen minst tre hemmavarande barn samt 130—140 tusen ett minimiantal barn av fyra och ungefär 55 tusen minst fyra hemmavarande barn. Även en sådan utbyggnad av husmoderssemesterorganisationen, som i huvudsak endast toge sikte på husmödrar i familjer med högst 1 500 kronors inkomst och minst fyra hemmavarande barn, skulle sålunda med den föreslagna kostnadsfördelningen föranleda årliga utgifter för det allmänna å F/ 4 —F/2 miljon kronor, medan det allmännas utgifter per år, om alla husmödrar i familjer med nämnda maximiinkomst och minst tre hemmavarande barn finge motsvarande hjälp av det allmänna till en veckas semestervistelse årligen, skulle springa upp till cirka 23/< miljoner kronor.

Landstingens ekonomiska medverkan vid husmoderssemesterfrågans lösning. I närmast föregående avsnitt har föreslagits, att bidrag till kostnaderna för bedrivande av semesterhemsverksamhet för husmödrar skulle lämnas av det allmänna. Härmed avses i första hand staten. Anledning finnes emellertid att undersöka, om icke även andra samfälligheter borde lämna bidrag till dessa kostnader. Även om primärkommuner emellanåt anslagit medel för att bereda mindre bemedlade husmödrar, som h a hemort i kommunen, semester mot ringa eller ingen avgift, torde husmoderssemestern icke kunna anses vara en typisk angelägenhet för primärkommunen. Annorlunda synes saken ligga till beträffande landstingen och städerna utom landsting. Såsom tidigare framhållits avser husmoderssemestern att bereda husmodern någon tids av-

40 k o p p l i n g o c h vila s a m t a t t d ä r i g e n o m h i n d r a för tidigt u n d e r g r ä v a n d e o c h nedbrytande av husmoderns hälsa. Husmoderssemestern är därför att bet r a k t a s o m e n viktig del av den a l l m ä n n a h ä l s o v å r d e n o c h skulle säkerligen, d ä r e s t d e n finge v i d g a d o m f a t t n i n g , m e d f ö r a e n icke oväsentlig m i n s k n i n g a v det a l l m ä n n a s utgifter f ö r s j u k v å r d i olika f o r m e r . Dessa i a k t t a g e l s e r beträffande husmoderssemesterns natur ha bibragt fritidsutredningen den uppfattn i n g e n , a t t l a n d s t i n g e n o c h s t ä d e r n a u t o m l a n d s t i n g s å s o m b ä r a r e a v olika slag a v h ä l s o - och s j u k v å r d b ö r a v a r a i n t r e s s e r a d e för u t b y g g n a d a v h u s m o d e r s s e m e s t e r n och villiga a t t i viss u t s t r ä c k n i n g l ä m n a o b e m e d l a d e och m i n d r e b e m e d l a d e h u s m ö d r a r h j ä l p till n å g o n tids semester. N ä r m a s t l ä m n a s e n utförlig redogörelse för l a n d s t i n g e n s o c h s t ä d e r n a s u t o m l a n d s t i n g s t ä l l n i n g s t a g a n d e till h u s m o d e r s s e m e s t e r f r å g a n , i den m å n d e t s a m m a k o m m i t till u t t r y c k i beslut och u t s k o t t s u t l å t a n d e n . Stockholms läns landsting har sedan år 1937 beviljat anslag till den av Stockholms läns arbetarkvinnors semesterhemsförening u. p. a. bedrivna verksamheten, för år 1942 med 2 500 kronor. Första gången sådant bidrag gavs uttalade förvaltningsutskottet, att semesterhemmet såsom vilohem och för konvalescentvård kunde fylla en uppgift i länet och därför förtjänade ett understöd från landstinget. — 1939 års landsting uppdrog åt förvaltningsutskottet att verkställa allsidig utredning angående åtgärder, som från landstingets sida kunde vara påkallade för att underlätta för husmödrar i länet att erhålla nödvändig vila och rekreation. Utskottet har icke avgivit utlåtande i fråga om annan del av utredningsuppdraget än hemhjälpsverksamheten. Uppsala läns landsting har icke behandlat husmoderssemesterfrågan. Södermanlands läns landsting ställde för år 1939 ett anslag å högst 4 000 kronor till förvaltningsutskottets sjukvårdsavdelnings förfogande att av avdelningen användas antingen i form av bidrag till av staten anordnad husmoderssemester eller till främjande på annat sätt av samma syfte till förmån för i länet hemmahörande husmödrar, som vore i stort behov av semester men saknade erforderliga medel till att bereda sig dylik. I utlåtande över de motioner, som lågo till grund för beslutet, framhöll sjukvårdsavdelningen, att den verksamhet, som hade till uppgift att underlätta för behövande husmödrar att komma i åtnjutande av en kortare tids semester, måste anses vara av den beskaffenhet, att landstinget borde lämna densamma sitt stöd. Samma anslag har beviljats för ettvart av åren 1940—1942. Östergötlands läns landsting har sedan år 1937 anslagit medel, 1 000 kronor för år 1942, att användas till beredande av friplatser eller nedsättning i platsavgifter för obemedlade arbetarkvinnor från landstingsområdet å det hem, som drives av föreningen arbetarekvinnornas semester- och vilohem för Östergötland. Första gången sådant bidrag gavs, tillstyrkte förvaltningsutskottet och finansutskottet motion därom »på grund av det behjärtansvärda ändamålet». Jönköpings läns landsting tillsatte år 1939 en kommitté för utredning angående åtgärder, som kunde underlätta för utarbetade husmödrar att erhålla nödvändig vila och rekreation, med särskilt beaktande av möjligheterna att lämna bidrag av landstingsmedel åt kommunerna för anställande av hemsystrar, som vid husmoderns sjukdom eller dylikt kunde lämna hjälp åt hemmen. I sitt utlåtande begränsade kommittén utredningen till hemhjälpsproblemet. — Landstinget har icke beviljat anslag till husmoderssemesterverksamhet. Kronobergs läns landsting har icke behandlat husmoderssemesterfrågan. Kalmar låns norra landsting har för ettvart av åren 1940—1942 ställt 500 kronor till förvaltningsutskottets förfogande att fördelas såsom semesterbidrag åt mindre

41 bemedlade och obemedlade husmödrar. 1939 års landsting tillsatte en kommitté för utredning av frågan om semester och hemhjälp för landsbygdens husmödrar. 1 utlåtande till 1940 års landsting uttalade kommittén, att idealet för husmoderssemester vore ett inom landstingsområdet genom stats-, landstings- och kommunanslag åstadkommet vilohem — gärna kombinerat med konvalescenthem. Med hänsyn till nuvarande ekonomiska läge torde denna tanke dock tills vidare böra bordläggas. Däremot borde landstinget lämna bidrag till husmödrar, som själva ordnade sin semester, samt anslag för utbildning av hemsystrar och till kommuner, som anställde sådana. Förslaget har icke föranlett någon landstingets åtgärd. Kalmar läns södra landsting

har icke behandlat husmoderssemesterfrågan.

Gotlands läns landsting behandlade å r 1939 en motion om föranstaltande av skyndsam utredning angående åtgärder, som kunde underlätta för landsbygdens husmödrar att erhålla nödvändig vila och rekreation, med särskilt beaktande av möjligheterna att anställa hemsystrar, som vid husmoderns sjukdom etc. kunde lämna hjälp åt hemmen. Tredje utskottet framhöll det beaktansvärda i motionens syfte men, då liknande statlig utredning påginge, föreslog utskottet, att landstinget måtte besluta, att frågan finge vila tills sagda statliga utredning förelåge. Landstinget beslöt i enlighet med utskottets förslag. — Landstinget har icke beviljat anslag till husmoderssemesterverksamhet. Blekinge låns landsting har för ettvart av åren 1938—1942 anslagit 500 kronor till föreningens vita bandets vilohem i Blekinge verksamhet samt för ettvart av åren 1940—1942 likaledes 500 kronor till föreningen semesterhem för arbetarkvinnor i Blekinge för beredande av semestervistelse åt mindre bemedlade husmödrar och arbetarkvinnor från länet å föreningens semesterhem. Undervisningsutskottet tillstyrkte de motioner, som lågo till grund för första beslutet av vartdera slaget med motiveringen, att ifrågavarande verksamhet måste anses väl värd att understödjas från landstingets sida. Kristianstads läns landsting behandlade år 1940 en av föreningen semesterhem för arbetarkvinnor i Skåne gjord framställning om anslag till föreningens verksamhet, vilken framställning tillstyrkts av civilutskottet. 32 ledamöter röstade för bifall, 23 för avslag. Då anslaget förklarats avse nytt ändamål och kvalificerad majoritet sålunda erfordrades, blev beslutet avslag å framställningen. 1941 års landsting beviljade enhälligt föreningen ett anslag å 500 kronor. Malmöhus låns landsting beviljade för år 1939 föreningen semesterhem för arbetarkvinnor i Skåne anslag å 500 kronor att användas till beredande av friplatser å föreningens semesterhem åt obemedlade octi mindre bemedlade husmödrar från landstingsområdet. I utlåtande över den motion, som låg till grund för landstingets beslut, uttalade förvaltningsutskottet, att ehuru det syntes utskottet tveksamt, huruvida landstinget borde gå in för att understödja en dylik ny verksamhet, utskottet likväl, med hänsyn till att ändamålet måste anses behjärtansvärt och alt det begärda beloppet vore ringa, funnit sig böra tillstyrka motionen. Finans- och civilutskottet ville ha anmärkt, att, då här vore fråga om ett nytt anslagskrav, utskottet ägnat spörsmålet en ingående prövning och därvid icke kunnat komma ifrån en viss tveksamhet, huruvida landstinget borde engagera sig i denna nya uppgift. Då ändamålet emellertid förefölle behjärtansvärt och det ifrågasatta understödsbeloppet vore relativt ringa, tillstyrktes motionen. För ettvart av åren 1940—1942 har landstinget för samma ändamål beviljat 800 kronor. Hallands läns landsting har för ettvart av åren 1939—1942 ställt till styrelsens för Katrinebergs folkhögskola (där semesterveckor för husmödrar från länet anordnats av svenska landsbygdens kvinnoförbund m. fl.) förfogande ett anslag å 500 kronor för att husmödrar från obemedlade eller mindre bemedlade hem skulle

42 kunna deltaga i sådana semesterveckor avgiftsfritt eller mot nedsatt avgift. Förvaltningsutskottet uttalade, när anslag första gången gavs, att husmoderssemesterverksamheten syntes värd uppskattning och landstingets stöd. För år 1942 har landstinget beviljat föreningen semesterhem för arbetarkvinnor i Halland anslag å 500 kronor för beredande av en veckas fri vistelse å föreningens semesterhem för 20 husmödrar från länet och för bestridande av med deras resa till hemmet förenade kostnader. Göteborgs och Bohus läns landsting har icke behandlat husmoderssemesterfrågan. Älvsborgs låns landsting har för ettvart av åren 1940—1942 anslagit 800 kronor till arbetarekvinnornas semesterhemsförening »Sommarro» i Älvsborgs län, att användas i föreningens verksamhet till förmån för obemedlade eller mindre bemedlade husmödrar från landstingsområdet. Särskilda utredningsmän hade tillstyrkt anslag bland annat därför att ändamålet med verksamheten vore synnerligen betydelsefullt. Skaraborgs läns landsting moderssemesterfrågan.

och Värmlands

låns landsting

ha icke behandlat hus-

Örebro läns landsting tillsatte år 1938 en kommitté för utredning angående åtgärder för skapande av en sjukdomsförebyggande hälsovård. I skrivelse till 1941 års landsting lämnade kommittén en redogörelse för sin verksamhet och förklarade, att kommittén med hänsyn till den finansiella situationen icke ansett sig kunna framlägga några förslag, som kunde åsamka landstinget nya utgifter. Kommittén hemställde därför, dels att landstinget ville göra det uttalandet, att den motion, på grund varav kommittén tillsatts, berörde så stora och viktiga uppgifter, att landstinget, när bättre ekonomiska förhållanden inträtt, borde antingen i anslutning till ny motion eller genom ett av förvaltningsutskottet taget initiativ åter upptaga problemet till behandling, dels ock att landstinget ville befria de kommitterade från deras uppdrag. Landstinget beslöt att med bifall till kommitténs hemställan för närvarande avföra ärendet från vidare handläggning. — Samma landsting har för år 1942 beviljat Örebro läns arbetarkvinnors semesterhemsförening ett anslag av 750 kronor för föreningens verksamhet. Förvaltningsutskottet uttalade, att, då den av föreningen drivna verksamheten såsom sjukdomsförebyggande måste anses vara gagnelig, densamma syntes vara värd landstingets stöd. Västmanlands läns landsting beviljade redan år 1932 föreningen husmödrarnas semesterhem i Västmanlands län anslag å 1 000 kronor. Förvaltningsutskottet motiverade sin tillstyrkan bland annat sålunda: Föreningen hade föresatt sig en uppgift väl värd att vinna uppmuntran och understöd. Med uppskattning därför av den betydelse i flera hänseenden, som beredandet av några dagars vila åt den trötta och kanske utslitna husmodern hade, . Landstingsanslag för samma ändamål ha alltsedan dess utgått, från och med år 1937 med 1 500 kronor om året. — 1939 års landsting anvisade 4 000 kronor för att efter förvaltningsutskottets beprövande och i enlighet med av utskottet träffade bestämmelser användas till hjälp åt i länet hemmahörande husmödrar, som vore i stort behov av semester men saknade erforderliga medel att bereda sig dylik. Förvaltningsutskottet fann motionen om anslag vara av sådan beskaffenhet, att den förtjänade verkligt beaktande. Då endast en ringa del av anslaget togs i anspråk under år 1940, beslöt landstinget reservera resten för år 1941 och, då samma syntes bli förhållandet sistnämnda år, har landstinget reserverat återstående del av anslaget, som uppgår till nära 3 800 kronor, för år 1942. Kopparbergs läns landsting har för ettvart av åren 1939—1942 beviljat anslag å 1 000 kronor till arbetarkvinnornas semesterhem i Dalarna.

43 Gävleborgs läns landsting behandlade år 1937 motion om anslag till kvinnornas .semesterhem Vadtorp. Förvaltningsutskottet avstyrkte framställningen, då verksamheten icke syntes vara av beskaffenhet att böra stödjas av landstinget, konsekvenserna av bifall vore svåra att överblicka samt andra med stora utgifter förbundna hälso- och sjukvårdsfrågor skulle lösas. Utskottet för allmänna hushållningen m. m. uppskattade till fullo nyttan och betydelsen av hemmets verksamhet, vilken vore värd allt stöd och uppmuntran, men funne denna verksamhet icke vara av sådan natur att den kunde påräkna ekonomiskt stöd av landstinget. Motionen avslogs. — Vid 1938 års landsting väcktes samma motion. Förvaltningsutskottet och utskottet för allmänna hushållningen m. m. tillstyrkte nu framställningen, under villkor att hemmet stode öppet för alla kategorier av behövande husmödrar oavsett politiskt partimedlemskap. För ettvart av åren 1939—1942 har landstinget anslagit 1 000 kronor till verksamheten vid semesterhemmet. Västernorrlands läns landsting. I motion till 1939 års landsting hemställdes om skyndsam utredning angående åtgärder, som kunde underlätta för landsbygdens utarbetade husmödrar att erhålla nödvändig vila och rekreation, med beaktande av möjlighet för kommunerna att erhålla bistånd för anställande av hemsystrar, vilka vid behov kunde lämna hjälp åt hemmen. Med hänvisning till pågående utredning av i motionen avhandlade spörsmål genom statsmakternas försorg hemställde förvaltningsutskottet (med 4 röster mot 2), att landstinget skulle lämna motionen utan bifall. Allmänna utskottet uttalade, att utskottet funnit ifrågavarande spörsmål vara av synnerlig vikt och betydelse samt i behov av en snar och tillfredsställande lösning. De av motionärerna framhållna synpunkterna syntes utskottet behjärtansvärda och förtjänta av beaktande. Emellertid ansåg sig utskottet — som helt instämde i motionens syftemål — med hänsyn till de åtgärder på hithörande område, som kunde förväntas bli vidtagna genom statsmakternas försorg, icke för det dåvarande kunna biträda framställningen. Landstinget lämnade motionen utan bifall. — Landstinget har icke beviljat anslag till husmoderssemesterverksamhet. Jämtlands läns landsting har för ettvart av åren 1938—1942 beviljat föreningen kvinnornas semesterhem anslag av 700 kronor för beredande av semestervila åt husmödrar, som därav vore i behov. När bidrag första gången gavs, fann förvaltningsutskottet ändamålet behjärtansvärt och tillstyrkte, att landstinget, liksom redan skedde på vissa andra håll, måtte stödja dylik verksamhet. Västerbottens läns landsting uppdrog år 1939 åt förvaltningsutskottet att verkställa utredning av frågan om husmoderssemestern. Utskottet i sin tur överlämnade utredningsuppdraget åt tre personer, som i slutet av år 1940 inkommo till utskottet med skrivelse i ämnet. Kommitterade ansågo, att lösningen av husmoderssemesterfrågan lättast kunde åstadkommas genom att bilda en länsförening med uppgift att omhänderha verksamheten. I denna förening skulle som kärna ingå landstinget och länets aktiva kvinnoföreningar. På förslag av de kommitterade anordnades sommaren 1941 försöksverksamhet med husmoderssemester. Denna gav så gott resultat, att kommitterade hos 1941 års landsting hemställde om anslag å 4 000 kronor för samma ändamål år 1942. Allmänna utskottet uttalade, att husmoderssemestern ovillkorligen måste betraktas som en betydelsefull faktor i det hälsovårdande arbetet samt att det därför vore icke endast lämpligt utan även nödvändigt, att landstinget lämnade ekonomiskt stöd åt denna verksamhet och organisatoriskt upprätthölle kontakten med densamma. Landstinget biföll kommitterades hemställan. Norrbottens läns landsting har för år 1942 anvisat 1 000 kronor till stödjande av den av föreningen norrbottenkvinnornas semesterhem bedrivna verksamheten.

44 Stockholms stadsfullmäktige beviljade vartdera av åren 1931 och 1937 Stockholms kvinnliga arbeterskors semesterhemsförening bidrag av 25 000 kronor. Föreningen äger fastighet i Nacka socken, vara finnas uppförda konvalescenthemmet Anneberg, vilket drives av föreningen, samt ett antal småstugor, som föreningen mot låg hyra upplåter till arbetande kvinnor, särskilt sådana med minderåriga barn. På senare år har verksamheten ytterligare utvecklats. — Någon särskild utredning angående husmoderssemestern ha fullmäktige icke låtit företaga. I början av år 1939 väcktes emellertid motion om anläggande av en s. k. semesterby, delvis för husmödrar. Idrottsstyrelsen undersökte under förra hälften av å r 1939 olika förslag till markförvärv för anordnande av semesterbyar och underhandlade med folkrörelsernas semesterförening om organiserandet av sådan verksamhet. På grund av tidsläget har därefter detta och liknande ärenden fått vila intill sista tid, då underhandlingar om anläggande av en semesterby återupptagits. Stadsfullmäktige i Göteborg ha icke själva anslagit medel till husmoderssemesterverksamhet. Fullmäktige ha emellertid beslutat ur Olof och Caroline Wijks utdelningsfond av år 1935 ställa 50 000 kronor till drätselkammarens förfogande att förvaltas av denna samt utbetalas till föreningen semesterhem för kvinnor i Göteborg å tidpunkt, som drätselkammaren kunde med hänsyn till föreningens utveckling finna skäligt bestämma. Halva anslaget är numera använt till inköp av fastighet för semesterhemmet etc. — År 1938 tillsatte fullmäktige en kommitté för utredning av bland annat frågan, huruvida och i vilken omfattning staden skulle driva eller ekonomiskt understödja semester- och rekreationsverksamhet för husmödrar. Kommitténs arbete är ännu icke avslutat. Dock ha ledamöterna enat sig om följande preliminära slutsatser: »1) staden har anledning intressera sig för ifrågavarande verksamhet; 2) staden bör i första hand stödja enskilda sammanslutningar, som anordnat semester- och rekreationshem för husmödrar, först i andra hand driva dylikt hem i egen regi; samt 3) då platsbehovet måste antagas vara tämligen stort men icke låter sig med säkerhet beräkna, synes det lämpligast, att stadsfullmäktige bevilja ett förslagsanslag för understöd åt enskilda sammanslutningar, som driva semester- och rekreationshem, avsedda för i staden hemortsberättigade, obemedlade eller mindre bemedlade husmödrar. Erfarenheten får sedan visa, om beloppet är tillräckligt. Av anslaget lämnas bidrag med viss del, t. ex. hälften, av den enligt en för respektive sammanslutningar gemensam norm beräknade nettokostnaden per pensionär och dag, medan pensionärerna förutsättas själva erlägga återstoden. Dock kunna inrättas lämpligt antal friplatser, för vilka staden lämnar bidrag, motsvarande hela dagskostnaden.» Stadsfullmäktige i Norrköping ha sedan 1937 årligen ställt till föreningens arbetarekvinnornas semester- och vilohem för Östergötland förfogande ett anslag å 500 kronor att användas till beredande av friplatser eller nedsättning av platsavgiften å hemmet för därav i behov varande kvinnor från Norrköping. Första gången anslag beviljades uttalade drätselkammaren, med instämmande av beredningsutskottet: Enär hemmets verksamhet bland annat avsåge att skänka obemedlade och mindre bemedlade samhällsmedlemmar vila och rekreation och härigenom hos dessa förebygga ohälsa, funne kammaren skäl föreligga att från samhällets sida stödja verksamheten — . Stadsfullmäktige i Malmö, stadsfullmäktige i Hälsingborg Gävle slutligen ha icke behandlat husmoderssemesterfrågan.

och stadsfullmäktige

i

Av f ö r e s t å e n d e r e d o g ö r e l s e f r a m g å r , a t t s a m t l i g a d e l a n d s t i n g o c h s t ä d e r u t o m l a n d s t i n g , s o m tagit ställning till f r å g a n o m h u s m o d e r s s e m e s t e r , f u n nit — o m ä n m e d n å g o n t v e k a n i vissa fall — a t t h u s m o d e r s s e m e s t e r n v o r e en a n g e l ä g e n h e t , s o m l a n d s t i n g e n (städerna) b o r d e stödja. F r i t i d s u t r e d n i n g -

45 en, som väl inser, att landstingens (städernas utom landsting) många uppgifter å hälso- och sjukvårdens områden under nuvarande förhållanden hårt anstränga landstingens (sagda städers) ekonomi, föreslår, att de kostnader för bedrivande av semesterhemsverksamhet för husmödrar, som enligt fritidsutredningens mening böra bestridas av allmänna medel, i princip så fördelas mellan landstingen (städerna utom landsting) och staten, att för varje husmoder, som har sin hemort inom vederbörande landstings (stads) område och bör av det allmänna erhålla ekonomisk hjälp till semesterhemsvistelse, landstinget (staden utom landsting) bidrager med en fjärdedel och staten med tre fjärdedelar beträffande rese- och inackorderingskostnaden, medan staten svarar för samtliga kostnader för administration samt för föreläsningar, utflykter och annan underhållning. Detta betyder, vad angår det allmännas bidrag till rese- och inackorderingskostnaden, att beträffande varje ifrågavarande husmoder i Norrbottens eller Västerbottens län landstinget betalar 6 kronor och staten 18 kronor samt beträffande varje husmoder i riket i övrigt landstinget (staden utom landsting) erlägger 5 kronor och staten 15 kronor. Vid sitt beslut i bidragsfrågan skulle sålunda landstinget (fullmäktige i staden utom landsting) kunna räkna med ett statsbidrag till verksamheten, som står i direkt proportion till det egna anslaget. Emellertid torde man nödgas utgå från att statsanslaget — i varje fall till en början — blir begränsat. Vid fördelningen av detta anslag kan det då inträffa, att semesterhemsverksamheten inom något landstingsområde (stad utom landsting) icke erhåller ett statsbidrag, som — bortsett från bidraget till administration och underhållning — är tre gånger större än landstingets (stadens) bidrag. För rätt att i detta fall använda hela statsbidraget bör då endast erfordras, att så stor del av landstingets (stadens) bidrag tages i anspråk, att denna del förhåller sig till statsbidraget som ett till tre. Det torde tills vidare vara varken lämpligt eller nödvändigt att föreskriva skyldighet för landstingen (städerna utom landsting) att lämna bidrag till semesterhemsverksamhet för husmödrar. Flertalet landsting anslå redan nu, då intet eller endast obetydligt statsbidrag utgår, årligen större eller mindre summor för ändamålet. Enligt fritidsutrcdningens uppfattning kommer det föreslagna relativt stora statsbidraget att kraftigt sporra landstingen (städerna utom landsting) att lämna bidrag till denna verksamhet, som allmänt erkännes såsom synnerligen behjärtansvärd och vars utbyggnad säkerligen skulle i gynnsam riktning påverka landstingens (städernas utom landsting) utgifter för sjukvård i olika former.

Hushållningssällskapens förhållande till husmoderssemestern. I förevarande sammanhang torde redogörelse få lämnas för en av fritidsutredningen våren 1941 företagen undersökning, i vilken omfattning hushållningssällskapen anordnat eller lämnat bidrag till verksamhet för beredande av semester åt mindre bemedlade husmödrar.

46 Uppsala läns hushållningssällskap anordnade sommaren 1939 på försök en 10dagars »semestervecka» vid Jälla lantmannaskola för ett tjugutal småbrukarhustrur. Försöket säges ha utfallit mycket väl. Östergötlands läns hushållningssällskap anordnade under sommaren 1939 en s. k. semesterkurs för husmödrar från landsbygden vid Höje lantmannaskola, varvid kursdeltagarna erhöllo stipendier och resebidrag till ett sammanlagt belopp av omkring 100 kronor. Samma sommar anslog hushållningssällskapet 50 kronor till fördelning mellan fem husmödrar från länets landsbygd för att bereda dessa tillfälle att deltaga i av fritidsutredningen anordnad semestervecka å Sörängens folkhögskola i Jönköpings län. Jönköpings låns hushållningssällskap har under en lång följd av år anordnat s. k. husmoderskurser, vilka avsett att skänka dels vila och rekreation dels upplysning och undervisning på husmoderns arbetsområde. Kurserna ha varit förlagda till lanthushållsskolorna i länet, pågått en vecka, bekostats av hushållningssällskapet och varit ledda av hemkonsulenten. Husmödrarna ha haft gratis helinackordering vid skolan. Eftermälet av dessa kurser säges ha varit synnerligen gott. Älvsborgs läns södra hushållningssällskap anslog 50 kronor till de vid Fristads folkhögskola sommaren 1940 av statens fritidsnämnd anordnade semesterveckorna för husmödrar. Dessutom ha vissa krets- och underavdelningar beviljat anslag såsom hjälp till semester åt husmödrar inom avdelningarna. Kopparbergs låns hushållningssällskap har sedan några år anordnat s. k. studieoch semesterveckor för lanthusmödrar. Då det visat sig praktiskt taget uteslutet för lanthusmödrarna att få tid att deltaga i en semestervecka under sommaren samt av flera andra skäl har hushållningssällskapet förlagt dessa veckor till vintern. Vistelsen vid kurserna har för deltagarna varit helt kostnadsfri och i de fall, då deltagarna befunnits vara i behov av hjälp till bekostande av resorna till och från kur sen, ha hushållningssällskapets underavdelningar lämnat bidrag härtill. Kursdeltagarna ha uttagits av hushållningssällskapets s. k. hushållsnämnder, av vilka del finns en i varje socken och som bestå av tre lanthusmödrar jämte ordföranden i sällskapets underavdelning på respektive ort. Sällskapets hemkonsulent har handhaft ledningen av kurserna. — Är 1941 höllos under tiden 15 januari—13 februari tre sådana kurser, envar med ett deltagareantal av c:a 20, förlagda till Stabergs herrgårdspensionat. Våsternorrlands låns hushållningssällskap bestred under två år huvudparten av kostnaderna för semestervistelse för tio husmödrar vid Stöndars lanthushållsskola. Västerbottens läns hushållningssällskap har under en följd av år hållit semesterveckor, s. k. husmodersveckor, vid sina lanthushållsskolor i Strömsör, Malgomaj och Anderstorp. Husmodersveckorna ha letts av respektive skolas föreståndarinna med biträde av skolans lärarinnor och som extra hjälp vid veckornas anordnande ha endast hemkonsulenterna anlitats. Samtliga deltagare ha fått fria resor från hemorten till skolan och åter samt fri vistelse vid skolan. Övriga hushållningssällskap ha icke själva anordnat eller lämnat bidrag till anordnande av husmoderssemesterverksamhet. D e n u n d e r s ö k n i n g , v a r s r e s u l t a t o v a n s k i l d r a t s , synes utvisa, a t t åtskilliga h u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p ä r o i n t r e s s e r a d e för h u s m o d e r s s e m e s t e r f r å g a n och villig a att, i den m å n s ä l l s k a p e n s e k o n o m i det tillåter, b i t r ä d a vid frågans l ö s n i n g . Ä n t y d l i g a r e synes d e t t a f r a m g å d ä r a v , att d e n i s a m b a n d m e d u n d e r s ö k n i n g e n f r a m s t ä l l d a frågan, o m h u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p e t v o r e villigt a l t , i d e n m å n det vore förenligt m e d h e m k o n s u l e n t e r n a s övriga uppgifter, l å t a

47 hemkonsulenternas tjänstgöringsområde omfatta även verksamhet såsom föreläsare vid husmoderssemesterhem, genomgående besvarats jakande. Även om hushållningssällskapens ekonomiska ställning i allmänhet är sådan, att fritidsutredningen icke kunnat ifrågasätta, att bidragen från det allmänna till husmoderssemestern skulle stå i relation till hushållningssällskapens bidrag till ändamålet, anser utredningen sig ha grundad anledning antaga, att hushållningssällskapen och deras underavdelningar även framgent komma att såväl ekonomiskt som i andra avseenden stödja husmoderssemestern.

Statsbidrag till husmodersscniester. 1939 års lagtima riksdag förklarade, att från fonden för friluftslivets främjande bidrag skulle utgå även till anordnande av semester åt husmödrar. Att med utgångspunkt från denna förklaring beräkna hur mycket pengar, som ett visst år står till förfogande för husmoderssemesterverksamhet, erbjuder emellertid svårigheter. Avsättningen till fonden är först och sist beroende av i vilken mängd de s. k. tipsmedlen inflyta. Angående dispositionen av tipsmedlen fattade nämnda riksdag principbeslut av innebörd, att av den för staten tillgängliga andelen av aktiebolaget tipstjänsts behållning för löpande räkenskapsår 50 procent skulle tillföras fonden för idrottens främjande, 20 procent fonden för friluftslivets främjande och 30 procent användas för allmänna budgetära ändamål. Riksdagen anvisade för budgetåret 1939/40 till avsättning till fonden för friluftslivets främjande ett förslagsanslag av 3 000 000 kronor. Med anledning av den inträffade krissituationen beslöt 1939 års urtima riksdag sådan ändring i grunderna beträffande dispositionen av detta anslag, att under budgetåret 1939/40 till fonden endast skulle avsättas ett belopp av 20 procent av tipsmedlen minskat med 3 000 000 kronor, vilket belopp blev cirka 150 000 kronor. Den 22 juni 1939 anbefallde Kungl. Maj:t statskontoret att från fonden för idrottens främjande överföra per den 30 samma månad till fonden för frilufIslivets främjande 1 950 000 kronor. 1940 års lagtima riksdag anvisade 500 000 kronor till avsättning till sistnämnda fond. För budgetåret 1941/42 har någon avsättning till fonden icke ägl rum. I 1942 års statsverksproposition föreslår Kungl. Maj:t riksdagen att till avsättning till fonden för budgetåret 1942/43 anvisa 750 000 kronor. Även om m a n vid återinträde av normala tider vågade räkna med en årlig avsättning till fonden för friluftslivets främjande av 3 000 000 kronor, torde dock konkurrensen om dessa medel bli stor. Enligt av departementschefen i 1939 års statsverksproposition uppdragna riktlinjer för användning av fondens medel skola bidrag härifrån utgå till — utom husmoderssemesterverksamhet — ledarkurser, viss upplysningsverksamhet, stipendier åt obemedlade ungdomar för deltagande i läger och dylikt, scoutrörelsen samt — i främsta rummet — fas la anläggningar, såsom vandrarhem, raststugor, fjällstugor, friluftsvallar, skidstugor, lek- och idrottsplatser vid friluftsanläggningar, utmärkning av vandrarleder och skidspår, friluftsbad samt markområden.

48 Husmoderssemestern skiljer sig avsevärt från övriga fritids- och friluftsändamål, till vilkas förkovran fonden för friluftslivets främjande skall användas. Sålunda tager husmodersseines tern direkt sikte på hälsovård saml kräver vid en utbyggnad, som i någon mån kan anses motsvara behovet, avsevärda, årligen återkommande bidrag. Fritidsutredningen finner det därför riktigast, att för husmoderssemestern inrättas ett särskilt anslag av tillräcklig storlek under femte huvudtiteln. Det statsfinansiella läget torde emellertid för närvarande lägga hinder i vägen härför och även sedan normala förhållanden återkommit kunna statsmakterna vara obenägna för ett sådant anslag med hänsyn till 1939 års riksdags tidigare berörda uttalande i ämnet. Fritidsutredningen har därför tagit under övervägande, om icke tipsmedlens avsättning till fritids- och friluftsändamål skulle kunna ske på ett för husmoderssemestern fördelaktigare sätt än för närvarande. Den bidragsgivning till husmoderssemesterverksamhet, som hittills ägt r u m från fonden för friluftslivets främjande, har avsett verksamhet av ringa omfattning. Med den relativt kraftiga utvidgning av denna verksamhet, som fritidsutredningen finner önskvärd och organisatoriskt möjlig redan i en nära framtid, följer givetvis krav på avsevärt större statsbidrag till husmoderssemestern. För att undvika årligen återkommande avvägning mellan husmoderssemestern och varje annat, från husmoderssemestern ofta väsensskilt ändamål, vartill bidrag kan erhållas från fonden för friluftslivets främjande, föreslås, att för husmoderssemestern inrättas en särskild av tipsmedel härflytande fond, benämnd fonden för husmoderssemesterns främjande. Från fonden skola utgå dels bidrag till kostnaderna för bedrivande av semesterhemsverksamhet för husmödrar i enlighet med tidigare angivna grunder, dels ersättning åt ledamöterna i de nämnder, vilkas inrättande nedan föreslås, ävensom medel till bestridande av övriga organisationskostnader, dels bidrag till driften av barnhem, vilka anordnas i samband med semesterhem och vid vilka spädbarnen till de mödrar, som vistas vid semesterhemmet, mottagas, dels ock stipendier åt husmödrar, vilken stipendiegivning tidigare berörts och nedan utförligare behandlas. Fonden för husmoderssemesterns främjande skall sålunda användas för lämnande av bidrag till vad man kan kalla husmoderssemesterns driftskostnader men däremot icke till de från dessa artskilda kostnaderna för anordnande, utvidgning och reparation av semesterhem för husmödrar, anskaffning av inventarier för sådana hem och dylikt. Fritidsutredningen föreslår, att till fonden för husmoderssemesterns främjande under nuvarande förhållanden avsattes en fjärdedel av vad som enligt det av 1939 års lagtima riksdag fattade principbeslutet angående dispositionen av tipsmedlen skulle av dessa medel tillföras fonden för friluftslivets främjande, samt uppskattar den årliga avsättningen till förstnämnda fond vid den tid, då utredningens förslag angående husmoderssemesterns ordnande tidigast kunna realiseras, till 250 000 kronor. Sedan från detta belopp enligt den följande framställningen avdragits 20 000 kronor, utgörande bidrag till driften av vissa med semesterhem kombinerade barnhem, och 20 000 kronor, utgörande beräknad organisationskostnad, skulle med återstoden, 210 000 kronor, ungefär 9 500

49 husmödrar kunna beredas effektiv hjälp till minst en veckas semestervistelse under förutsättning att landstingens och städernas utom landsting sammanlagda bidrag till kostnaderna för bedrivande av semesterhemsverksamhet höjas från för närvarande c:a 25 000 kronor till ett belopp, utgörande en tredjedel av den del av statsanslaget, som avser bidrag till inackorderingsoch resekostnaderna, eller till 45—50 000 kronor om året. Därest statsmakterna icke skulle finna det lämpligt att inrätta en särskild fond för främjande av husmoderssemesterverksamhet, får fritidsutredningen föreslå, att statsmakterna ville förklara, att en fjärdedel av fonden för friluftslivets främjande samt lika stor del av vad som framdeles kommer att avsättas till denna fond skall användas för husmoderssemesterns olika grenar med undantag av kostnaderna för anordnande av semesterhem och därmed i det föregående likställda kostnader, vilka komma att beröras i fjärde kapitlet. Såsom fritidsutredningen i sitt betänkande med utredning och förslag angående inrättande av fritidsreservat för städernas och de tättbebyggda samhällenas befolkning (S. O. U. 1940: 12) å sid. 105 framhållit, anser utredningen, att frågan om tipsmedlens användning bör snarast möjligt efter det mera normala förhållanden återkommit upptagas till förnyad behandling samt att därvid möjligheten att få till stånd en för husmoderssemestern och friluftslivet mera förmånlig fördelningsgrund än den av 1939 års lagtima riksdag beslutade bör särskilt undersökas, därest icke vad husmoderssemestern beträffar medel anvisats under femte huvudtiteln.

Den av det allmänna understödda husmodcrssemesterns organisation. Den centrala organisationen. Den följande framställningen förutsätter — där icke annat särskilt utsäges — att statsmakterna godtaga fritidsutredningens i första hand framförda förslag beträffande sättet för anskaffande av medel till statsbidrag till husmoderssemesterns driftskostnader, nämligen att härför av tipsmedel inrättas en särskild fond, fonden för husmoderssemesterns främjande. Huvuddelen av den årliga avsättningen till fonden kommer otvivelaktigt att användas för lämnande av bidrag till kostnaderna för bedrivande av semesterhemsverksamhet för husmödrar. Då enligt fritidsutredningens förslag ett fast förhållande mellan statens, landstingets (stadens utom landsting) och den enskilda husmoderns andel i dessa kostnader skulle bestämmas och noggranna direktiv beträffande bidragsgivningen i denna del sålunda syntes kunna givas, har fritidsutredningen övervägt, om icke Kungl. Maj:t skulle kunna uppdraga åt underordnad myndighet eller n ä m n d att pröva ansökningarna om bidrag ur fonden. Då fondens medel äro begränsade, kan emellertid — såsom redan tidigare påpekats — inträffa, att den del av fondens behållning, som är avsedd att användas till bidrag till bedrivande av semesterhemsverksamhet, icke förslår till så stort bidrag till verksamheten inom varje landstingsområde (stad 4—420912

50 utom landsting), att bidraget beträffande inackorderings- och resekostnaderna är tre gånger större än landstingets (stadens) bidrag samt helt täcker de s. k. underhållningskostnaderna för ett motsvarande antal husmödrar. I den mån principen om ett fast förhållande mellan statens och landstingets (stadens utom landsting) andel i nu ifrågavarande kostnader icke kan upprätthållas måste den kompletteras med ytterligare fördelningsgrunder — närmast till hands torde väl ligga att låta behovet inom de olika landstingsområdena (städerna utom landsting) i andra hand bli bestämmande för fördelningen. När härtill kommer, att från fonden bidrag skola utgå till kostnaderna för driften av vissa barnhem, kombinerade med semesterhem, samt till husmoderssemeslerstipendier, för vilka båda slag av bidragsgivning några absoluta föreskrifter icke kunna meddelas, har fritidsutredningen stannat för att föreslå att Kungl. Maj:t behåller beslutanderätten i fråga om bidrag u r fonden för husmoderssemesterns främjande. Emellertid anser fritidsutredningen erforderligt, att beträffande husmoderssemestern ett organ finnes med uppgifter liknande dem, som beträffande friluftslivet åligga statens fritidsnämnd. Detta organ skall sålunda icke endast avgiva utlåtanden över ansökningar om bidrag ur fonden för husmoderssemesterns främjande och utöva kontroll över att anvisade bidrag användas på rätt sätt utan även stå i nära kontakt med kvinno- och andra organisationer, som äro verksamma inom husmoderssemeslerarbetet, och med husmoderssemesterns lokala organisation, för vars arbete organet skall utfärda bestämmelser, insamla och bearbeta erfarenheter beträffande husmoderssemesterverksamhet samt självt taga initiativ för husmoderssemesterns utveckling. Sådan verksamhet torde icke lämpligen kunna handhavas av central myndighet med en mångfald andra arbetsuppgifter. Fritidsutredningen föreslår därför, att Kungl. Maj:t låter för ändamålet inrätta en särskild nämnd, statens husmoderssemesternämnd. Fritidsutredningen har utarbetat utkast till instruktion för statens husmoderssemesternämnd. Utöver vad detta utkast innehåller får fritidsutredningen hemställa, att till ledamöter i nämnden — av vilka flertalet torde böra vara kvinnor — endast utses personer med praktisk erfarenhet av husmoderssemesterverksamhet. Därest statsmakterna skulle vara obenägna att inrätta en särskild fond för husmoderssemesterns främjande men godtaga fritidsutredningens alternativt framställda förslag, att en fjärdedel av fonden för friluftslivets främjande och av vad som framdeles kommer att avsättas till denna fond skall användas till bidrag till husmoderssemesterns driftskostnader, synas de uppgifter, som ovan föreslagits skola åligga statens husmoderssemesternämnd. böra tillkomma statens fritidsnämnd, varvid frågan om inrättande av ett särskilt centralt organ för husmoderssemestern förfaller. Emellertid ifrågasattes, om icke vid sådant förhållande statens fritidsnämnd bör förstärkas med ytterligare en eller två ledamöter med särskild sakkunskap beträffande husmoderssemestern.

51 Den lokala organisationen. Fritidsutredningen finner det lämpligt att låta husmoderssemesterns lokala verksamhetsområden sammanfalla med landstingsområdena och städerna utom landsting och detta så mycket hellre som statsbidragsgivningen till vissa kostnader för husmoderssemestern göres beroende av att landstingen (städerna utom landsting) lämna bidrag till ändamålet. För varje lokalt verksamhetsområde måste finnas ett organ, som på olika sätt handhar busmoderssemesterverksamheten inom området. Efter noggrant övervägande, om icke någon redan befintlig nämnd med samma verksamhetsområde eller landstingets hälsovårdsberedning (fullmäktiges i staden utom landsting motsvarande utskott, nämnd eller beredning) skulle kunna fullgöra de starkt personligt betonade uppgifter, som komma att åligga husmoderssemesterns lokala organ, har fritidsutredningen funnit, att detta icke är förhållandet. Fritidsutredningen föreslår därför, att för landstingsområden och städer utom landsting särskilda husmoderssemesternämnder inrättas. I det följande benämnas dessa nämnder ofta för korthetens skull ehuru icke fullt egentligt länsnämnder. Angående nämndernas sammansättning hänvisas till 1 § i utkastet till förordning angående husmoderssemesternämnder för landstingsområden och städer utom landsting. Landstingets (stadens utom landsting) starka representation i nämnden förklaras därav, att husmoderssemestern tjänar samma syfte som de olika slag av hälsovård, för vilka landstinget (sagda stad) är huvudman. Föreskriften, att en av de av landstinget (stadsfullmäktige) utsedda ledamöterna skall vara läkare, motiveras på enahanda sätt och därmed, att nämnden — såsom av den följande framställningen framgår — kan komma att i samband med semesterhem driva spädbarnshem och att det därvid är av särskilt stor vikt att nämnden inom sig äger tillgång till medicinsk insikt och erfarenhet. Beträffande fritidsutredningens förslag, att hushållningssällskapet skall utse en ledamot av nämnden, må anföras, att flertalet hushållningssällskap torde vara livligt intresserade av att landsbygdens husmödrar beredas hjälp till semester. Fritidsutredningens förslag, att flertalet av nämndens ledamöter bör vara kvinnor, torde icke tarva någon kommentar. Som allmän kvalifikation för ledamotskap skall givetvis gälla, att vederbörande ådagalagt intresse för och insikt i husmoderssemesterfrågan och sätten för dess lösning. Enligt fritidsutredningens förslag skola husmoderssemesternämnder finnas i alla landstingsområden och städer utom landsting, oavsett om vederbörande landsting (stadsfullmäktige) beviljat bidrag till husmoderssemestern och oavsett sålunda om någon av det allmänna understödd semesterhemsverksamhet för husmödrar bedrives inom landstingsområdet (staden). I utkastet till förordning angående husmoderssemesternämnder för landstingsområden och städer utom landsting angives dessa nämnders arbetsuppgift helt allmänt vara att i olika avseenden befordra husmoderssemesteridéns förverkligande inom sina verksamhetsområden. Fritidsutredningen vill i det följande antyda de omfattande och mångskiftande uppgifter, som åligga länsnämnderna.

52 Länsnämnden skall verka för att vid semesterhem, permanenta såväl som tillfälliga, kunna mottagas ett större antal husmödrar än för närvarande. Detta bör i första hand tillgå så, att organisationer, som i egna fastigheter driva semesterhem, förmås hålla dessa öppna större del av året än för närvarande är fallet samt att tillgängliga, för semesterhemsverksamhet lämpliga utrymmen utnyttjas som semesterhem. Nämnden skall underhandla med styrelser och rektorer för folkhögskolor, lantmannaskolor och lanthushållsskolor om dessa skolors upplåtande som semesterhem å tider, då skolorna ej alls eller endast delvis användas för sitt egentliga ändamål. Därest icke lämpliga organisationer efter avtal därom med vederbörande skolor äro villiga att driva semesterhemsverksamhet för husmödrar därstädes, torde det vara mest ändamålsenligt, att skolorna själva genom rektor, lärare eller annan vid skolan anställd omhänderha ifrågavarande semesterhemsverksamhet. Skolorna torde även i allmänhet vara villiga härtill. Vidare är det nämndens uppgift att uppspåra andra lokaler inom nämndens verksamhetsområde än skolor — och då väl i främsta rummet pensionat — i vilka semesterhem för husmödrar lämpligen kunna anordnas, samt att tillse att för verksamhetens bedrivande vid sådana tillfälliga semesterhem kommittéer med godtagbar sammansättning bildas. Nämnden skall på begäran avge yttranden i frågor, som angå husmoderssemesterns ordnande inom nämndens verksamhetsområde. Till hjälp i sitt arbete bör länsnämnden anskaffa ombud på de olika orterna inom nämndens verksamhetsområde. Såsom förbindelseled mellan nämnden och husmödrarna komma dessa ombud att få utomordentligt stor betydelse och böra därför av nämnden utväljas med omsorg. Liksom statens husmoderssemesternämnd skola även nämnderna för landstingsområden och för städer utom landsting intimt samarbeta med kvinnoorganisationer, som äro intresserade för husmoderssemesterfrågan och aktivt medverka till dess lösning. En annan och mycket viktig sida av länsnämndens verksamhet är anskaffning av medel till kostnaderna för bedrivande av semesterhemsverksamhet för husmödrar och fördelning av dessa medel. Årligen i god tid före landstingels sammanträde (beträffande stad utom landsting det sammanträde med stadsfullmäktige, vid vilket stadens utgifts- och inkomststat fastställes) skall nämnden för nästföljande år företaga dels en uppskattning av antalet husmödrar i behov av hjälp till semester, dels ock en inventering av antalet platser vid semesterhem för husmödrar. Resultaten av uppskattningen och inventeringen skola föreläggas landstinget (stadsfullmäktige), som har att besluta om anslag till semesterhemsverksamheten. Såsom tidigare framhållits kan landstinget (stadsfullmäktige) räkna med ett statsbidrag till verksamheten. som står i direkt proportion till det egna anslaget. Om landstinget (stadsfullmäktige) fattar positivt beslut i anslagsfrågan, skall länsnämnden snarast möjligt, förslagsvis senast den 15 januari, hos Kungl. Maj:t via statens husmoderssemesternämnd anhålla om bidrag ur fonden för husmoderssemesterns främjande. Vid denna anhållan skall fogas avskrift av landstingets

58 (stadsfullmäktiges) beslut ävensom de handlingar, vara detta beslut grundats. Statsbidraget till kostnaderna för bedrivande av semesterhemsverksamhet skall givas i två poster, av vilka den ena skall avse inackorderings- och resekostnaderna och bestämmas med hänsyn till den tidigare beskrivna principiella fördelningen mellan staten, landstinget (staden utom landsting) och husmodern av dessa kostnader samt, därest fonden icke skulle räcka till fullt statsbidrag enligt denna fördelningsgrund, med hänsyn till behovet i de olika landstingsområdena (städerna utom landsting). Den andra posten skall så bestämmas, att den för samma antal husmödrar, som komma att erhålla statsbidrag till inackorderings- och resekostnaderna, beräknas täcka samtliga kostnader för föredrag, utflykter och annan underhållning vid semesterhemmen. Före viss dag, exempelvis den 1 mars, skall länsnämnden genom ideella, politiska och fackliga organisationer, genom ortsombuden och genom dagspressen bekantgöra de semesterhem för husmödrar, som bliva tillgängliga under det närmast följande året. Husmödrarna själva skola efterhöra, om de kunna mottagas vid det hem, där vederbörande husmoder helst vill tillbringa sin semester, samt, om de önska bidrag från det allmänna till sin semesterhemsvistelse, göra ansökan därom hos länsnämnden. Ansökningarna, vilka synas böra ingivas till vederbörande semesterhem och av detta med eget kort yttrande vidarebefordras till länsnämnden, skola göras å särskilda blanketter, vari åtskilliga frågor, som avse husmoderns behov av semester och av ekonomisk hjälp härtill, framställas till besvarande. Lämnade uppgifter skola bestyrkas av ortsombud eller annan trovärdig person. Ur rättvisesynpunkt vore det kanske mest idealiskt, att alla ansökningar för året infordrades till viss dag och samtidigt vägdes mot varandra. I praktiken torde emellertid ett sådant förfarande vara ogenomförbart. Husmödrarna kunna nämligen icke inånga månader i förväg uppgöra några mera bestämda planer för sin semester. Ansökningsförfarandet och bidragsgivningen synes i stället böra ske i omgångar. Exempelvis kan bestämmas, att ansökningar om bidrag till en semestervecka i maj eller juni skola vara länsnämnden tillhanda senast den 1 april och av nämnden avgjorda senast den 20 april, att ansökningar, som avse en semestervecka i juli eller augusti, skola vara inkomna till nämnden senast den 1 och avgjorda senast den 20 juni samt att ansökningar, avseende året i övrigt, skola ha inkommit till nämnden senast den 1 och avgjorts senast den 20 augusti. Nämndens beslut skola omedelbart delgivas sökandena och vederbörande semesterhem. Utbetalningen av bidrag skall ske till semesterhemmen i mån av verksamhetens fortskridande. Nämnden skall utöva kontroll över att bidragen användas i enlighet med meddelade föreskrifter och fastställda villkor. Tidigare h a r förutsatts, att en — låt vara förhållandevis ringa — del av kostnaden skall bäras av husmodern själv. Erfarenheten visar emellertid, att de husmödrar, som mest äro i behov av semester, ofta ha svårast att komma ut med sin andel eller på grund av brist på kläder icke anse sig kunna fara till ett semesterhem. En mycket betydelsefull uppgift för länsnämnder, orts-

54 ombud och anordnare av semesterhemsverksamhet är därför att anskaffa medel för att bringa dessa husmödrar hjälp. Med kännedom om den entusiasm och offervilja, med vilken husmoderssemestern omfattas i allt vidare kretsar, anser sig fritidsutredningen ha grundad anledning antaga, att nämnda representanter för husmoderssemestern skola gå i land även med denna uppgift. Beräkning av organisationskostnaderna. För att husmoderssemesterverksamheten skall kunna effektivt bedrivas är sålunda enligt fritidsutredningens mening en ganska omfattande organisation nödvändig. Givet är, att en sådan organisation måste föranleda icke obetydliga kostnader. Ledamöterna av statens husmoderssemesternämnd torde för uppdraget böra åtnjuta dagarvode och annan ersättning enligt kungörelsen den 29 augusti 1921 (nr 517) med vissa bestämmelser angående kommittéer. Särskild sekreterare åt nämnden synes icke erforderlig. Enligt 3 § i utkastet till instruktion för statens husmoderssemesternämnd förutsattes, att beredningen av ärendena uppdrages åt viss ledamot eller fördelas mellan några av ledamöterna. Sådan ledamot synes härför böra tillerkännas skäligt arvode. Vidare skall nämnden enligt 4 § andra stycket i utkastet äga företaga eller åt någon sin ledamot uppdraga att företaga för insamling av erfarenheter och för inspektion av verksamheten erforderliga resor. Kostnaderna för nämndens verksamhet, däri inbegripet nämndens egna expensmedel samt kostnaderna för tryckning och distribution till länsnämnderna av blanketter till husmödrarnas ansökningar om bidrag från det allmänna till deras semestervistelse, beräknas till högst 2 500 kronor om året. Vad härefter angår ledamöterna i de föreslagna 31 husmoderssemesternämnderna för landstingsområden och städer utom landsting tala starka skäl för att de såsom innehavare av förtroendeuppdrag böra få ersättning endast för direkta utgifter för uppdragets fullgörande. Emellertid kommer säkerligen nämndernas arbete — särskilt i vad det avser granskning av hundratals bidragsansökningar — att bli mycket besvärligt och tidsödande. För att möjliggöra inval i nämnderna även av sådana som ledamöter lämpliga personer, vilka icke fritt förfoga över sin tid, föreslår fritidsutredningen i 3 § i utkastet till förordning angående husmoderssemesternämnder för landstingsområden och städer utom landsting, att ledamot, som ej bor å den ort, d ä r nämnden sammanträder, skall äga uppbära traktamente med 12 kronor för sammanträdesdag och att ledamot, som bor på sammanträdesorten, skall äga uppbära traktamente med sex kronor för sammanträdesdag. Fritidsutredningen förutsätter därvid, att nämnden icke sammanträder oftare än att vid sammanträdet förekommande arbete upptager en eller flera hela dagar och att ordföranden eller verkställande ledamoten vid mellan sammanträdena förefallande behov inhämtar övriga ledamöters mening per post eller telefon. Om man utgår från, att genomsnittliga antalet saimmanträdesdagar för nämnd och år är sex, fördelade på fyra sammanträdesperioder, att samtliga ledamöter i de sex nämnderna för städer utom landsting bo på den ort, där nämn-

55 den sammanträder, att av ledamöterna i envar av de 25 nämnderna för landstingsområden i genomsnitt två bo på sammanträdesorten och de övriga utanför denna ort, att den genomsnittliga resekostnaden för varje sammanträdesperiod för de ledamöter, som bo utanför sammanträdesorten, är 8 kronor (== biljettpriset för c:a 90 km tur och retur i tredje klass p å statens järnvägar), att sammanträdeslokal utan ersättning ställes till förfogande av landsting eller stad utom landsting samt att expenskostnaden för n ä m n d och ar i genomsnitt utgör 200 kronor, torde årskostnaderna för länsnämndernas verksamhet kunna beräknas sålunda: Traktamenten. För envar av 6 x 5 ledamöter 6 sammanträdesdagar å 6 kr. 1 080 ,25x2 » 6 » » 6 » 1 800 , 24 X 3 + 1 X 5 > 6 » 12 » 5 550

s A-m- —

Hesekostnadsersättningar. För envar av 24 x 3 + 1 X 5 ledamöter 4 resor å 8 kr

2 470: —

Expenskostnader. För envar av 31 nämnder 200 kr

6 200: — Summa 17 100: —

Ortsombuden förutsättas utan kostnad ställa sig till förfogande. Sammanlagda kostnaden för den av fritidsutredningen föreslagna organisationen beräknas sålunda till i runt tal 20 000 kronor eller 8 % av 250 000 kronor — det belopp som fritidsutredningen beräknar skola från början årligen avsättas till fonden för husmoderssemesterns främjande. Organisationskostnaderna kunna förefalla höga. Emellertid förtjänar påpekas, att dessa kostnader hänföra sig till fördelningen icke endast av statsbidraget utan även av bidragen från landsting och städer utom landsting till ett beräknat sammanlagt belopp av 45 000—50 000 kronor om året. Kommer därtill, att huslnoderssemesternämndernas verksamhet skall avse jämväl propaganda- och planeringsarbete för en utvidgning av husmoderssemestern och att flertalet kostnader för husmoderssemesterns organisation icke röna nämnvärd inverkan av en avsevärd sådan utvidgning, torde de nu beräknade organisationskostnaderna icke verka särskilt avskräckande.

Kombination av semesterhem och barnhem. Såsom fritidsutredningen tidigare framhållit anser utredningen särskilda anordningar erforderliga för att göra mödrar med spädbarn, varmed här förstås barn i åldern intill ca F/2 år, delaktiga av husmoderssemestern. Då spädbarnen som regel äro så beroende av sina mödrar, att de icke kunna skiljas från dessa, är det nämligen nödvändigt att bereda mödrarna möjlighet att medtaga sina spädbarn till semesterhemmet, vilket då får karaktären av en kombination av semesterhem och barnhem. Vid den fortsatta diskus-

56 sionen av denna kombination måste hållas i minnet, att den betingats av en önskan att bereda barnets moder någon tids vila, icke att skapa någon idealisk vårdform för barnet. På grund av den icke obetydliga infektionsrisk för barnen, som ett sammanförande av dessa alltid innebär, torde ur barnavårdande synpunkt vissa erinringar vara att göra mot ifrågavarande kombination. Häremot vill fritidsutredningen som sin mening uttala, att det förhållandet, att modern genom någon tids vila återfår sina krafter, med visshet kommer att indirekt utöva en fördelaktig inverkan på barnet. När frilidsutredningen föreslår, att viss del av fonden för husmoderssemesterns främjande skall användas för driften av med semesterhem kombinerade barnhem, sker emellertid detta i fullt medvetande om kombinationens vanskligheter och denna semesterform får därför tills vidare betraktas som en fortsatt försöksverksamhet. Under sådana förhållanden är det givet, att några kostbara anordningar för inrättandet av kombinerade semester- och barnhem icke böra vidtagas. förrän visshet vunnits om att vårdformen är ändamålsenlig. Tills vidare böra sådana hem anordnas endast i härför lämpliga, redan befintliga lokaler. En grundförutsättning för att en förläggningsplats skall kunna anses lämplig för ändamålet är enligt fritidsutredningens mening, att semesterhemmet och barnhemmet skola kunna anordnas i skilda lokaler — om icke nödvändigtvis i olika byggnader så dock i avgränsade utrymmen i samma byggnad. Genom att all onödig kommunikation mellan mödrar och barn undvikes torde man nämligen ernå både att mödrarna beredas största möjliga utbyte av semestertiden och att barnens omhändertagande icke blir alltför besvärligt. Vården av barnen kommer ändock att bli mycket arbetskrävande och dyrbar. Kök och andra ekonomilokaler böra givetvis vara gemensamma för semesterhemmet och barnhemmet. Även om det icke synes kunna ifrågasättas, att folkhögskolor, lantmannaskolor och lanthushållsskolor skola ställas till förfogande för inrättande där av kombinerade semester- och barnhem, torde härför lämpliga lokaler dock i viss utsträckning förefinnas, såsom vissa pensionat — det förtjänar påpekas, att fritidsutredningens försöksverksamhet på området år 1940 bedrevs just på ett pensionat — och väl ombonade sommarkolonibyggnader omedelbart före koloniverksamhetens början eller omedelbart efter dess avslutande. Förläggningen bör som regel enligt fritidsutredningens mening begränsas till 12—15 mödrar och ett något större antal barn. Till förhindrande av uppkomsten av epidemier skola icke endast mödrar och barn utan även personalen läkarundersökas omedelbart innan de mottagas vid hemmet. Semesterperioden föreslås bli 14 dagar, alltså dubbelt så lång som vid de vanliga semesterhemmen. Detta motiveras med att utarbetade mödrar med spädbarn i allmänhet torde behöva längre tids vila för att återfå sina krafter än andra husmödrar. För att största möjliga mått av vila skall kunna beredas modern erfordras, att hon i möjligaste mån avkopplas från vården av det eller de spädbarn, hon medför till hemmet. Under sådana förhållanden måste barnen omhändertagas av hemmets personal och denna få en sammansättning som såväl kva-

57 litativt som kvantitativt är tillfredsställande ur barnavårdssynpunkt. Fritidsutredningen finner, att för ett barnhem av den art och storleksordning det här är fråga om — ca 15 spädbarn — behöva anställas såsom ansvarig föreståndarinna en person med god teoretisk och praktisk utbildning i barnavård, helst en sjuksköterska med specialutbildning i barnavård, samt 3—4 dugliga biträden. Denna uppfattning har i huvudsak bekräftats vid samtal med barnavårdssakkunniga, vilka även framhållit, att det vore värdefullt om en läkare närmare följde denna försöksverksamhet, varigenom erfarenheter av en kort vistelse vid ett barnhem ur medicinsk synpunkt kunde erhållas. Då kombinerad semester- och barnhemsverksamhet tills vidare måste anses som en försöksform för husmoderssemestern och statsbidraget härtill under de närmaste åren måste bli begränsat, synas flera än två semesterperioder icke böra årligen anordnas för något landstingsområde eller någon stad utom landsting. På grund av anställningstidens korta varaktighet torde det emellanåt bli ganska svårt att till rimlig kostnad erhålla fullgod personal till barnhemmet. Fritidsutredningen anser sig därför icke våga räkna med lägre kostnad för vården av ett barn under en 14-dagarsperiod än 100 kronor. Vad härefter angår sättet för bestridande av de med ifrågavarande semesterform förbundna kostnaderna finner fritidsutredningen, att barnhemsverksamheten — vid det förhållande att den i första hand tillkommit i mödrarnas och icke i barnens intresse — icke kan anses som annan barnhemsverksamhet åligga primärkommunen. Så länge den kombinerade semesteroch barnhemsverksamheten får anses vara mer eller mindre försöksartad, synes icke lämpligt, att statsbidrag till verksamheten göres beroende av bidrag från landsting (städer utom landsting) i vidare mån än beträffande vanliga semesterhem. Landstinget (staden utom landsting) skall sålunda för varje moder bidraga med fem kronor (sex kronor beträffande Norrbottens och Västerbottens län) till resekostnaden och första veckans inackorderingskostnad. Fritidsutredningen föreslår, att kostnaden för barnets vård i sin helhet samt hela inackorderings- och underhållningskostnaden för modern under andra semesterveckan bestrides från fonden för husmoderssemesterns främjande. Såsom tidigare antytts är fritidsutredningen av den uppfattningen, att av det belopp å 250 000 kronor, som under nuvarande förhållanden beräknas bliva årligen tillfört nämnda fond, ca 20 000 kronor böra användas för driften av ifrågavarande barnhem. Med den av fritidsutredningen uppskattade vårdkostnaden per barn skulle sålunda denna semesterform kunna omfatta ca 200 mödrar med spädbarn. Kostnaden för inackordering och underhållning under en vecka för 200 husmödrar beräknas till 5 000 kronor. Hela den statliga bidragsgivningen till förevarande semesterform skulle sålunda tills vidare utgöra 4 000 kronor (bidrag till resekostnaderna samt till inackorderings- och underhållningskostnaderna för mödrarna under första veckan) + 5 000 kronor + 20 000 kronor ±= 29 000 kronor. Fritidsutredningen förutsätter, att de kombinerade semester- och barnhemmen drivas i vederbörande länsnämnders egen regi och att därvid de nämnds-

58 ledamöter som äro läkare ägna dessa hem särskild uppmärksamhet. Statsbidrag till denna semesterform skall sökas samtidigt med statsbidrag till andra grenar av husmoderssemestern. Fullständig beskrivning av den planerade semester- och barnhemsverksamheten skall därvid lämnas. Länsstyrelsens tillstånd till ifrågavarande, helt med statsmedel drivna barnhem torde icke vara erforderligt. Detaljspörsmål. Under denna rubrik sammanföras fritidsutredningens synpunkter på vissa mer eller mindre betydelsefulla spörsmål, av vilka det första avser husmoderssemestern i allmänhet och de övriga endast semesterhemsverksamheten. Enligt fritidsutredningens förslag skall länsnämnden pröva husmödrarnas ansökningar om bidrag till kostnaderna för semesterhemsvistelse och såsom av den följande framställningen framgår — deras ansökningar om semesterstipendier. Denna prövning synes böra ske med hänsyn till husmoderns behov av vila och avkoppling, å ena sidan, samt hennes behov av ekonomisk hjälp härtill, å den andra. Båda dessa faktorer äro emellertid i sin tur beroende av ett flertal omständigheter. Sålunda bestämmes vilobehovet icke endast av husmoderns arbetsbörda, varom man torde kunna bilda sig en uppfattning, om man känner antalet familjemedlemmar, barnens ålder, förekomsten av personell och materiell hjälp för hemmets skötsel samt huruvida husmodern deltager i annat arbete än hemarbetet, utan även av husmoderns allmänna kroppskonstitution. Av två husmödrar med ungefär samma arbetsbörda bör givetvis den klenare i första hand förhjälpas till någon tids semester. I detta sammanhang förtjänar ytterligare att understrykas, att husmoderssemestern är en form av hälsovård och såsom sådan avsedd för visserligen trötta men dock friska husmödrar, icke för sjuka eller för all framtid arbetsodugliga husmödrar. För de sistnämnda finnas andra vårdformer att tillgå. Den andra förutsättningen för att husmodern skall kunna få bidrag till semesterhemsvistelse eller semesterstipendium bör vara, att familjens ekonomiska ställning är sådan, att husmodern icke utan ekonomisk hjälp kan komma i åtnjutande av semester. Någon med hänsyn endast till familjens inkomst bestämd gräns mellan de husmödrar, som behöva hjälp till semester, och de, som själva böra kunna förskaffa sig sådan, torde icke vara möjligt att uppdraga. Utom av den sammanlagda inkomsten är nämligen familjens ekonomiska ställning beroende av sådana förhållanden som familjemedlemmarnas antal och ålder, levnadskostnaderna å familjens bostadsort och sjukdom i familjen. — Av det sagda torde framgå, att det icke är möjligt giva detaljerade och oryggliga bestämmelser för den länsnämnderna åliggande fördelningen av de medel, som av det allmänna komma att anslås till husmoderssemestern. Lämpligt synes däremot vara, att statens husmoderssemesternämnd — i likhet med fritidsutredningen vad angår den av utredningen omhänderhavda försöksverksamheten (se härom bilaga nr 4) — meddelar vissa allmänna före-

59 skrifter beträffande fördelningen och i övrigt giver länsnämnderna fri prövningsrätt. Tidigare har utan motivering förutsatts, att det allmännas bidrag till kostnaderna för bedrivande av semesterhemsverksamhet utan samband med barnhem skall avse endast en vecka för varje husmoder. Vid de permanenta semesterhem, vilkas förhållanden fritidsutredningen närmare undersökt, få husmödrarna stanna som regel 2—3 veckor, emellanåt en månad och undantagsvis 6—8 veckor. Enquéten hösten 1940 hos medlemmarna i de nämnder, som omhänderhaft försöksverksamheten vid skolorna under sommaren samma år, gav å frågan om semesterns längd svar, varierande mellan en och minst tre veckor. Ungefär en tredjedel av de medlemmar, som besvarade frågan, uttalade sig för bibehållande av veckosemestern, några med motiveringen att det vore svårt för husmodern att vara borta från hemmet längre tid. Många funno det lämpligt att utsträcka semestern till 10 dagar eller samma tid som returbiljett gällde. Ytterligare ett antal ansågo, att möjlighet borde finnas till veckosemester för dem, som icke kunde vara borta längre, och till 14 dagars semester för dem, som behövde vila upp sig or-; dentligt. Ehuru en veckas semestervistelse torde vara i knappaste laget för ernående av med densamma avsett syfte, har fritidsutredningen, med hänsyn till önskvärdheten av att så många husmödrar som möjligt skola kunna beredas hjälp till semester, likväl stannat för detta alternativ. Ett annat spörsmål gäller tidpunkten på året, då semesterveckor för husmödrar lämpligen böra anordnas. Behövde man vid bestämmandet av denna tidpunkt endast taga hänsyn till önskemålet att genom semestern bereda husmödrarna största möjliga nytta och trevnad, vore sommarmånaderna givetvis att föredraga framför andra årstider. Ytterligare ett par förhållanden äro emellertid av stor betydelse i detta sammanhang, nämligen skiftningarna alltefter årstiderna i husmödrarnas möjligheter att ta ledigt och i tillgången på utrymmen, lämpliga som semesterhem. Stadshusmodern, som icke har förvärvsarbete, torde som regel utan större svårighet kunna vara borta från hemmet en vecka den tid av sommaren, då barnen vistas å sommarkoloni. För landsbygdens husmödrar däremot är större delen av sommarhalvåret med sin mångfald av arbetsuppgifter inom jordbruket en bråd tid, då de icke gärna kunna vistas på semester. Vid skolorna kunna semestrande husmödrar mottagas endast under sommaren och hösten, medan pensionaten ur kostnadssynpunkt bäst lämpa sig som semesterhem för husmödrar under icke-säsong, vilket i allmänhet betyder andra årstider än sommaren. En viktig uppgift för länsnämnderna blir att tillse, att semesterhemmen hållas öppna å tider, då de olika kategorierna husmödrar kunna begagna sig av dem. Fritidsutredningen har haft under övervägande, om icke semestern för lanthusmödrar emellanåt kunde förläggas till större städer, där husmödrarna skulle beredas tillfälle studera sociala och kulturella inrättningar samt besöka föreläsningar, konserter och teatrar. Härigenom skulle i någon mån möjlighet beredas för husmödrar i avlägsna landsändar att bryta sin andliga

60 isolering och skaffa sig vidgade vyer på områden, för vilka de kunde vara intresserade. Fritidsutredningen finner det tveksamt, om sådan verksamhet bör understödjas av det allmänna som en form av husmoderssemester. Den skulle visserligen innebära miljöbyte och avkoppling i hög grad men ej medföra den rogivande vila, som är husmoderssemesterns särskilda syfte. Emellertid föreslår fritidsutredningen, att länsnämnderna, i den mån de finna det lämpligt, försöksvis understödja ifrågavarande verksamhet på samma sätt som annan semesterhemsverksamhet för husmödrar samt att statens husmoderssemesternämnd, sedan vidgad erfarenhet på området vunnits, till behandling upptager frågan, om denna verksamhet är en lämplig form för husmoderssemestern. En fråga, som ytterligare torde böra något beröras, avser underhållningen vid semesterhemmen. I anvisningarna för försöksverksamheten vid folkhögskolorna (bilaga nr 4) förklaras, att högst en föreläsning eller demonstration borde anordnas per dag, att ett samkväm och en utflykt borde inläggas i varje semestervecka samt att kostnaderna för underhållning och organisationsarbeten intill ett belopp av fyra kronor per husmoder ersattes av statsmedel. Under försöksverksamheten sommaren 1941 har man vid några folkhögskolor funnit sig böra låta en av skolans lärarinnor helt ägna sig åt husmödrarna. Kostnaderna härför ha bestritts från anslaget till underhållning och organisationsarbeten. Ändock har vid större semesterförläggningar betydligt mer än hälften av anslaget direkt kunnat användas för olika slag av underhållning. Vid den väntade kraftiga utvidgningen av skolornas semesterhemsverksamhet torde en sådan anordning ofta komma att visa sig ändamålsenlig och nödvändig.

B. Stipendiegivnmg. Den andra huvudformen för husmoderssemestern, stipendiegivningen, in^ nebär i princip, att husmodern av det allmänna erhåller en summa pengar såsom hjälp till av henne själv ordnad semester. Då semesterhemmens möjligheter att mottaga husmödrar under de närmaste åren torde kunna utan svårighet hålla jämna steg med det allmännas bidragsgivning till semesterhemsverksamhet samt stipendiegivningen ställer sig betydligt kostsammare för det allmänna än nämnda bidragsgivning, finner fritidsutredningen, att semesterstipendier tills vidare böra utdelas endast i begränsad omfattning och i syfte att underlätta för husmodern att besöka en avlägset boende släkting eller vän, hos vilken husmodern får vistas någon tid mot ingen eller ringa ersättning. Avvägningen av stipendiets storlek skall ske med hänsyn till, å ena sidan, att resekostnaden i detta fall regelmässigt blir avsevärt större än vid den av det allmänna understödda semesterhemsverksamheten samt, å andra sidan, att det allmänna vill bereda husmodern samma förmån med stipendier givningen som med bidragen till semesterhemsverksamheten, en effektiv hjälp till någon tids semester — vid den ena semesterformen lika väl som vid den andra skall husmodern själv svara för en del av kostnaden. Även om statens

61 och flertalet enskilda järnvägar skulle inrätta en billig resetyp för mindre bemedlade husmödrar på semester, synes stipendiebeloppet dock icke böra sättas lägre än till 50 kronor Några garantier torde icke kunna lämnas beträffande värdet ur hälsovårdssynpunkt av en semestervistelse, till vilken stipendium lämnats. En förutsättning för att husmodern mottages av den, hos vilken hon skall tillbringa sin semester, kan vara att hon deltager i förekommande hushållsarbete. Värdet av semestervistelsen kommer då främst att ligga i miljöbytet och glädjen för husmodern att någon tid få vara tillsammans med en kär anförvant eller vän. Stipendiegivningen kommer snarare att framstå som en uppmuntran för husmodern i hennes gärning än som ett led i en hälsovårdande verksamhet. Fritidsutredningen anser sig därför icke kunna föreslå, att landstinget (staden utom landsting) skall lämna bidrag till semesterstipendierna. Då sålunda stipendiets hela belopp skall utgå från fonden för husmoderssemesterns främjande, finner utredningen, att stipendiernas antal, intill dess den årliga avsättningen till fonden blir större än av utredningen beräknade 250 000 kronor, lämpligen bör begränsas till 500 för år. Av fondens medel skulle sålunda för stipendiegivning 25 000 kronor behöva årligen tagas i anspråk. För ifrågavarande semesterform föreslår fritidsutredningen följande organisation. Husmoderssemesternämndernas för landstingsområden (städer utom landsting) tidigare berörda anhållan om bidrag från fonden för husmoderssemesterns främjande skall avse både semesterhemsverksamheten och stipendiegivningen. Efter hörande av statens husmoderssemesternämnd fördelar Kungl. Maj :t semesterstipendierna med hänsyn till beräknat behov i de olika landstingsområdena och städerna utom landsting. Husmoderns ansökan om .semesterstipendium skall göras hos vederbörande länsnämnd samt innehålla uppgifter till ledning för bedömande av husmoderns vilobehov och ekonomiska ställning ävensom upplysning om, vartill husmodern ämnar använda ett eventuellt stipendium. De tider, inom vilka ifrågavarande ansökningar skola vara länsnämnden tillhanda respektive av nämnden avgjorda, torde böra överensstämma med motsvarande tider för ansökningar om bidrag till kostnaderna för semesterhemsvistelse. Redan tidigare, under rubriken »Detalj spörsmål» i första avdelningen av detta kapitel, har fritidsutredningen till behandling upptagit frågan efter vilka grunder prövningen av stipendieansökningarna bör ske. Här må endast tilläggas, att vid prövningen måste iakttagas, att stipendiernas ändamål tills vidare är begränsat på sätt ovan antytts. Vad slutligen angår utbetalningen av semesterstipendierna måste denna ske på sådant sätt att fullgod kontroll av stipendiets rätta användning erhålles. I sakens natur torde ligga, att ifrågavarande husmödrar i allmänhet icke kunna förskottera med semestern förenade kostnader för att sedan, när de visa att de verkligen varit på semester, få kostnaderna till en del ersatta med stipendiet. Stipendiebeloppet måste utbetalas innan semesterresan företages. Fritidsutredningen föreslår, att stipendiebeloppet av länsnämnden tillställes — om nämnden har ombud å den ort, där husmodern bor — detta ombud och eljest annan trovärdig person å husmoderns bostadsort, som åtager sig att i

denna angelägenhet biträda nämnden. Ortsombudets eller sistnämnde persons uppgift blir att omedelbart innan husmodern anträder sin semesterresa inköpa och till husmodern överlämna biljett från hemorten till semesterorten och åter, om möjligt så av trafikföretaget märkt att återbetalning till husmodern av biljettpriset icke kan förekomma, att, därest stipendiebeloppet är större än biljettpriset, vid samma tidpunkt utbetala mellanskillnaden till husmodern samt att så långt ske kan tillse att dessa medel verkligen användas till husmoderns semester. Effektivare kontroll beträffande stipendiets rätta användning synes icke kunna åvägabringas.

Kap. IV. Bidrag till Kostnaderna för anordnande av semesterhem för husmödrar. Av lokalinventeringen framgår, att de permanenta semesterhemmen för husmödrar som regel hållas öppna endast några månader under sommaren samt att för semesterhemsverksamhet lämpliga och tillgängliga utrymmen finnas i betydande omfattning men ännu föga utnyttjas. Fritidsutredningen anser, att det allmännas bidragsgivning till semesterhemsverksamhet för husmödrar bör ske på sådant sätt, att den stimulerar ett bättre tillvaratagande av de möjligheter att mottaga semestrande husmödrar, som redan finnas. Först i andra hand bör det allmänna understödja uppförande av semesterhem eller inköp av fastighet för inrättande där av sådant hem. Emellertid torde redan nu ett visst behov av bidrag från det allmänna till kostnaderna för anordnande av semesterhem föreligga. En organisation, som visat stort intresse för husmoderssemesterfrågan och nedlagt mycket arbete och pengar för frågans lösning, kan sålunda önska förvärva egen fastighet för att där driva semesterhemsverksamhet för husmödrar. Befintliga semesterhem kunna behöva undergå om- eller tillbyggnad eller mer eller mindre genomgripande reparationer. Efter användning under ett antal år kan vidare inventariebeståndet vid ett semesterhem vara i behov av komplettering och förnyelse. Samtliga dessa åtgärder äro att betrakta som fortlöpande anordnande av semesterhem. Bidrag till kostnaderna härför kunna icke lämnas från fonden för husmoderssemesterns främjande, då bidragsgivningen från denna fond enligt fritidsutredningens förslag skall begränsas att avse endast husmoderssemesterns driftskostnader, utan måste sökas på annat håll, varvid bl. a. följande möjligheter stå till förfogande. 1) Fonden för friluftslivets främjande. Från denna fond ha hittills tre kvinnliga semesterhemsföreningar beviljats anslag å tillhopa 27 300 kronor för tillbyggnad eller reparation av sina semesterhem. Av dessa anslag har emellertid ett å 10 500 kronor icke utnyttjats.

63 Vidare h a r statens fritidsnämnd tillstyrkt, att viss organisation skulle från fonden erhålla bidrag av 27 800 kronor för iordningställande av ett vilohem lör husmödrar, i vilket ärende Kungl. Maj:t ännu icke meddelat beslut. Kungl. Maj:t och statens fritidsnämnd synas sålunda i fråga om möjligheten att få bidrag till kostnaderna för anordnandet jämställa semesterhem för husmödrar med andra frilufts- och fritidsanläggningar. Fritidsutredningen förutsätter, att detta skall bli förhållandet, även om en särskild fond för lämnande av bidrag till husmoderssemesterns driftskostnader skulle inrättas eller statsmakterna skulle föreskriva, att viss del av fonden för friluftslivets främjande finge användas endast till sådan bidragsgivning. Det förtjänar påpekas, att bidrag från fonden för friluftslivets främjande beträffande fasta anläggningar som regel bestämmas till högst 60 °/o av hela den kostnad, varom i det särskilda fallet är fråga, samt att bidragets utgående göres beroende av att sökanden visar sig äga tillgång till medel alt täcka återstoden av denna kostnad. Fritidsutredningen ifrågasätter, om icke för erhållande av bidrag till nyanläggning av semesterhem för husmödrar eller till mera omfattande omeller tillbyggnad av sådant hem det villkoret ytterligare bör uppställas, att anläggningen i den mån den icke utnyttjas som semesterhem får tagas i anspråk för något annat fritidsändamål. 2) Lotterimedelsfonden. F r å n denna för främjande av kulturella, sociala och andra allmännyttiga ändamål inrättade fond ha på senare år bidrag lämnats även till kostnader för anordnande av semesterhem. Åren 1938—41 ha sålunda fyra föreningar eller stiftelser, som i egna fastigheter driva semesterhem, tilldelats tillhopa 59 000 kronor för utförande av vissa tillbyggnads- eller inredningsarbeten vid semesterhemmen. 3) Bidrag från pensionsstyrelsen. Å riksstaten finnes upptaget ett anslag till åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet, vilket ställts till pensionsstyrelsens förfogande. Vid sidan av den individuella invaliditetsförebyggande verksamheten har pensionsstyrelsen sedan år 1919 inriktat sig jämväl på åtgärder av mera allmän natur, ägnade att förebygga invaliditet och att höja folkhälsan. Dessa sistnämnda åtgärder ha delvis haft formen av bidrag till upprättande, utvidgning eller utrustning av konvalescent- och vilohem samt tidigare även till driften av sådant hem. Av styrelsen lämnade bidrag till konvalescent- och vilohem uppgå till sammanlagt något över 700 000 kronor. Såsom villkor för bidrag till kostnaderna för anordnande av konvalescent- och vilohem, vilket bidrag som regel avser endast en del av dessa kostnader, fordras, att sökanden visar sig kunna själv bestrida återstoden av kostnaderna, att garanti lämnas för driftens upprätthållande i viss omfattning och under visst antal —• dock högst 10 — år samt att person, som enligt läkarintyg är i behov av konvalescentvård, får kvarstanna å hemmet under härför erforderlig tid, dock högst två månader.

4) Allmänna arvsfonden. Med hänsyn till 1936 års riksdags beslut i anledning av en i andra kaminaren väckt motion, nr 18, angående semesterhjälp från allmänna arvsfonden åt behövande mödrar med minderåriga barn torde fonden icke få användas till stödjande av husmoderssemesterverksamhet i egentlig mening. Däremot torde hinder icke möta att från fonden lämna bidrag till kostnaderna för anordnande av barnhem i samband med semesterhem. 5) Bidrag frän landsting och städer utom landsting. Otänkbart är icke, att landsting och städer utom landsting låta uppföra eller lämna bidrag till uppförande av kombinerade semester- och konvalescenthem. 6) Bidrag från vissa stiftelser och fonder. Särskilt må erinras om stiftelserna Kronprinsessan Margaretas minnesfond samt Karin och Ernst August Bångs minne, båda med landsomfattande verksamhet. Dessa stiftelser förvalta betydande fonder, vilkas för utdelning disponibla medel skola användas till sociala eller välgörande ändamål. Bidrag till semesterverksamhet — huvudsakligen anordnande av semesterhem — ha lämnats av stiftelsen Kronprinsessan Margaretas minnesfond med sammanlagt ca 80 000 kronor och av stiftelsen Karin och Ernst August Bångs minne med ungefär samma belopp. Ytterligare torde finnas ett betydande antal fonder av olika storleksordning och med skiftande lokala verksamhetsområden, från vilka bidrag till ifrågavarande ändamål k u n n a påräknas. Slutligen vill fritidsutredningen uttala lämpligheten av att vid bidragsgivning till kostnaderna för anordnande av semesterhem för husmödrar samråd äger r u m med statens husmoderssemesternämnd eller med vederbörande länsnämnd för husmoderssemestern.

Sammanfattning och slutord. Fritidsutredningen sammanfattar sina huvudförslag beträffande den av det allmänna understödda husmoderssemesterns ordnande i följande punkter. 1. Husmoderssemestern skall bedrivas dels och huvudsakligen i form av semesterhemsverksamhet och dels i form av stipendiegivning. 2. Det allmännas ekonomiska stödjande av husmoderssemestern skall främst avse dess driftskostnader, d. v. s. kostnaderna för bedrivande av semesterhemsverksamhet och för stipendiegivning.

05 3. Kostnaderna för bedrivande av semesterhemsverksamhet för obemedlade och mindre bemedlade husmödrar skola i princip fördelas mellan staten, landsting (stad utom landsting) och husmodern själv, varvid fritidsutredningen räknar med att husmoderssemesterns organ och andra för husmoderssemestern intresserade komma att hjälpa de ekonomiskt sämst ställda husmödrarna att k o m m a ut med deras andel. 4. Den art av semesterhemsverksamhet, som avser mottagande vid kombinerade semester- och barnhem av mödrar och deras spädbarn, skall tills vidare bedrivas försöksvis, varvid hela kostnaden för driften av sådant barnhem skall bestridas av statsmedel. 5. Stipendiegivningen skall tills vidare ske endast i begränsad omfattning och helt utgå av statsmedel. 6. F ö r lämnande av statsbidrag till kostnaderna för bedrivande av semesterhemsverksamhet och därmed kombinerad barnhemsverksamhet — men däremot icke till kostnaderna för anordnande av semesterhem eller barnhem — samt för utdelning av semesterstipendier skall av tipsmedel bildas en särskild fond, benämnd fonden för husmoderssemesterns främjande, eller, i andra hand, viss del av fonden för friluftslivets främjande reserveras. 7. Husmoderssemesterns centrala organisation skall handhavas av ett nytt organ, statens husmoderssemesternämnd, eller, därest fritidsutredningens alternativt i andra hand framställda förslag beträffande sättet för medelsanskaffning till de statliga bidragen till husmoderssemesterns driftskostnader av statsmakterna föredrages, av statens fritidsnämnd. 8. Husmoderssemesterns lokala verksamhetsområden skola vara landstingsområden och städer utom landsting. 9. Husmoderssemesterverksamheten inom varje sådant område skall omhänderhavas av en särskild nämnd, vars ledamöter utses av länsstyrelsen såsom representant för staten, av landstinget eller stadsfullmäktige i staden utom landsting samt, i förekommande fall, av hushållningssällskapets förvaltningsutskott. 10. Husmoderssemesternämnderna skola (uppehålla nära kontakt med kvinno- och andra organisationer, som äro verksamma inom husmoderssemes-

terarbetet. Klart torde vara, att förenämnda förslag och de dem kompletterande detaljförslagen icke avse något fullständigt och slutligt ordnande av husmoderssemestern. Framläggande av sådana förslag har omöjliggjorts redan därav, att husmoderssemesterverksamhet hittills bedrivits endast i relativt ringa omfattning och att därför erfarenheterna av sådan verksamhet ännu äro begränsade. Vad fritidsutredningen med sina förslag syftar till är att samla och ekonomiskt stödja de krafter som arbeta för husmoderssemestern samt därigenom befrämja dessa krafters utveckling. Fritidsutredningen är nämligen av den meningen, att det enskilda initiativet och arbetet äro av utomordentligt stor betydelse för husmoderssemestern och icke kunna ersättas med ett opersonligt statligt eller kommunalt förvaltningsmaskineri. Husmoderssemestern får 5—420912

66 icke stelna i några på förhand bestämda former. Dess organ böra därför icke vara alltför försiktiga när det gäller att i praktiken omsätta nya uppslag, till en början försöksvis och senare, när de visat sig ändamålsenliga, i större omfattning. Det förtjänar erinras om att fritidsutredningen beträffande ett par grenar av semesterhemsverksamheten förordat ett sådant förfaringssätt. En viktig uppgift för statens husmoderssemesternämnd blir att tid efter annan samla och bearbeta erfarenheterna av de olika formerna för husmoderssemestern och på grundval härav meddela råd och anvisningar för fortsatt, av det allmänna understödd husmoderssemesterverksamhet.

Särskilt yttrande av herr Nordenson. De i föreliggande betänkande föreslagna åtgärderna för möjliggörande av husmoderssemester vill jag varmt förorda, alldenstund ett mycket stort behov av ordnad semester för husmödrar måste anses föreligga. Det gäller här en stor grupp samhällsmedlemmar, som utföra ett i regel tungt och slitsamt arbete av utomordentlig allmän betydelse. Det är därför ingalunda för tidigt, att mindre bemedlade jordbrukare-, arbetare- och tjänstehavarehustrur med flera barn erhålla semester i största möjliga omfattning. Enligt min mening är husmoderssemestern i första hand en social och hälsofrämjande, hela nationen berörande angelägenhet, och böra alltså kostnaderna härför bestridas med anslag av tillräcklig storlek under femte huvudtiteln. Att 1939 års riksdag, då det endast gällde försöksverksamhet i fråga om husmoderssemestern, beslöt, att för denna erforderliga medel skulle tagas ur fonden för friluftslivets främjande, berodde sannolikt främst på att något annat förslag ej förelåg och därpå att ingen visste något om vilka ansenliga belopp, som framdeles skulle komma att erfordras för möjliggörande i större skala av semester för husmödrar. Då kostnaderna nu kunna överblickas, borde utredningen enligt min mening stannat vid att föreslå att ett visst årligt belopp skulle anvisas å femte huvudtitelns stat. Såsom å sid. 48 i betänkandet anges, finner även utredningens majoritet detta vara riktigast. Utredningen har emellertid med hänsyn till det statsfinansiella läget och 1939 års riksdags uttalande i ämnet ej ansett sig böra framlägga förslag i sådan riktning. Jag hyser härutinnan en från majoriteten avvikande mening. Min reservation avser också det av utredningen alternativt framlagda förslaget, att statsmakterna måtte förklara, att en fjärdedel av fondens för friluftslivets främjande medel samt lika stor del av vad som framdeles kommer att avsättas till denna fond skall användas för bestridande av kostnaderna för husmoderssemesterns olika grenar med undantag av kost-

naderna för anordnande av semesterhem och vissa därmed likställda kostnader. Då även sistnämnda kostnader, såsom redan i ett flertal fall skett, skola kunna delvis bestridas med medel ur fonden för friluftslivets främjande, torde det vara att förutse, att detta medelsbehov, i den mån husmoderssemesterverksamheten successivt utökas, kan bli ganska avsevärt. Då vidare avsättningen till fonden för friluftslivets främjande, så länge nu rådande statsfinansiella läge varar — d. v. s. förvisso under en avsevärd tid framåt — i hög grad kommer att växla, kommer ständig ovisshet att råda, om erforderliga penningmedel överhuvud taget ett påföljande år stå till förfogande för en planerad semesterverksamhet. En sådan ordning kan väl ej motsvara denna frågas av alla parter vitsordade vikt och betydelse. För budgetåret 1942/43 skulle, därest utredningens ifrågavarande alternativa förslag följes, 187 500 kronor kunna disponeras för husmoderssemesterverksamheten, under det att allenast 562 500 kronor skulle finnas kvar dels för anordnande av semesterhem och dylikt, dels för de vittskiftande slag av åtgärder, som behövas för att främja ett sunt och stärkande friluftsliv i allmänhet. Dessa åtgärder torde i detta sammanhang böra omnämnas för att visa, att kostnaderna för husmoderssemester i tänkt omfattning icke kunna bestridas med medel ur fonden för friluftslivets främjande utan att övriga lika behjärtansvärda behov bliva åsidosatta. Friluftslivsfonden borde dock enligt fritidsutredningens tidigare förslag i första hand vara avsedd för anskaffning av mark för fritidsreservat, förvärv av samt uppförande och utbyggande av fasta anläggningar, avsedda att tillgodose befolkningens överhuvud friluftsliv och behov av semestervistelse (vandrarhem, raststugor, sporthem, friluftsgårdar, fjällstationer och fjällstugor, friluftsbad e t c ) , samt utrustning till dylika fritidsanläggningar. Vidare skulle särskilda åtgärder, avsedda att främja friluftsliv, såsom utmärkande av vandringsleder och skidspår samt propaganda för naturvett m. m., bekostas av medel ur friluftsfonden liksom ock stipendier lämnas åt mindre bemedlade ungdomar för deltagande i läger eller jämförbara anordningar för friluftsliv. Slutligen bör det framhållas att inom friluftslivets olika grenar verksamma riksorganisationer äro i trängande behov av bidrag till organisations- och administrationskostnader i likhet med vad de riksorganisationer åtnjuta, som få sina bidrag ur fonden för idrottens främjande. Då riksdagen år 1939 uttalade sig om dispositionen av tipsmedlen, varvid vissa procentsatser fastställdes, räknade man med att fonden för friluftslivets främjande årligen skulle tillföras 3 miljoner kronor. Denna summa har nu krympt ihop till enligt Kungl. Maj:ts förslag 750 000 kronor, under det att fonden för idrottens främjande för nästa budgetår skulle kunna disponera 1 V2 miljon kronor. Det torde numera icke behöva framläggas några siffror eller bevis på, att det idrottsbetonade friluftslivet i dess olika former omfattas av en mångdubbelt större skara medborgare än dem som gymnastisera eller utöva tävlingsbetonad idrott och vilka under en lång följd av år haft förmånen åtnjuta rikliga understöd av statsmedel för denna verksamhet.

68 Skulle, trots allt, på grund av det statsfinansiella läget, tipsmedel vara den enda källa, ur vilken medel till husmoderssemesterverksamheten kan tagas, bör en ny och mer grundlig omprövning än den ovan antydda ske av fördelningen av de medel, som härröra av aktiebolaget tipstjänsts verksamhet. På grund av vad sålunda anförts anser jag, att fritidsutredningen nu bort stanna vid att begära, att å femte huvudtitelns stat medel måtte bliva uppförda för husmoderssemesterns ordnande eller, om detta under nuvarande förhållanden icke ansetts kunna ske, att frågan om tipsmedlens fördelning för olika ändamål i detta sammanhang och helst omedelbart ånyo måtte prövas, varvid hänsyn bör tagas till att redan nu av tipsmedlen en avsevärd del disponeras för budgetära ändamål.

69 Bilaga

nr 1.

Frågeformulär vid fritidsutredningens enquéte hösten 1940 hos medlemmarna i de nämnder, som omhänderhaft den under sommaren samma år vid vissa internatskolor försöksvis hedrivna semesterhemsverksamheten för husmödrar. 1. Föreligger behov av att det allmänna träder emellan i organisatoriskt och (eller) ekonomiskt avseende för att bereda mindre bemedlade husmödrar semester? 2. Därest så icke anses behövligt, hur bör verksamheten i så fall anordnas? 3. Har försöksverksamheten utvisat, att den enskilde i allmänhet kunnat komma u t med de kostnader för semestern, som icke betalats genom fritidsutredningen? 4. Därest ekonomisk medverkan från det allmännas sida anses behövlig även i fortsättningen, hur böra i så fall kostnaderna regelmässigt fördelas mellan det allmänna och den enskilde? 5. Har erfarenheten givit vid handen, att med den av Eder såsom svar å frågan nr 4 föreslagna regelmässiga kostnadsfördelningen ytterligare bidrag måste tillskjutas för möjliggörande av semester för de husmödrar, som mest äro i behov därav, och i så fall från vilket eller vilka håll? (Man torde böra utgå ifrån att endast i undantagsfall hela kostnaden kan betalas av allmänna medel!) 6. Semesterns längd för varje husmoder? 7. Vilken av följande former för semester synas husmödrarna föredraga: a) enbart semester på egen hand, b) enbart familjesemester eller c) växling mellan semesterform a) ett år och semesterform b) ett annat år? 8. Ha i större utsträckning önskemål framkommit, att husmodern skulle till semestervistelsen få medtaga barn (de yngsta barnen), och skulle anordnandet av husmoderssemester i denna form fylla ett behov? 9. Har erfarenheten givit vid handen, att ersättare för husmodern under semester i allmänhet kan erhållas? 10. Om så ej är fallet, hur bör vikariefrågan kunna lösas? 11. Bör husmoderssemestern förläggas även till andra platser än skolor? I så fall vart? 12. Bör verksamheten som hittills omhänderhavas av en nämnd, förslagsvis omfattande ett län? 13. Hur böra ledamöterna i sådan nämnd lämpligen utses, genom olika kvinnoorganisationer, genom t. ex. landsting, hushållningssällskap, en kombination härav eller på annat sätt?

70 Bilaga nr 2.

Statistisk undersökning angående antalet husmödrar, vilka med hänsyn till familjens inkomst och harnantal hehöva hjälp till semester. Den partiella folkräkningens i mars 1936 resultat torde vara det enda statistiska material, som kan ge en föreställning om huru många de husmödrar äro, som med hänsyn till familjens inkomst och barnantal behöva hjälp till semester. Sagda folkräkning omfattade ungefär en femtedel av landets befolkning. Siffrorna för denna femtedel torde emellertid vara så representativa, att man genom att multiplicera dem med fem erhåller motsvarande (givetvis ungefärliga) siffror för landet i dess helhet. Att ur folkräkningens resultat härleda någon siffra, som direkt avser antalet husmödrar i familjer med viss maximiinkomst och visst minimiantal barn, torde icke vara möjligt. Tab. 1 och 4 utvisa ungefärliga antalet bestående äktenskap — däremot icke andra familjer — med minst 3 resp. 4 barn, oberoende av om de äro kvar i hemmet eller om de lämnat detta. De i redovisningen ingående barnen utgöras endast av makarnas gemensamma barn. Materialet till tabellerna är hämtat ur »Särskilda folkräkningen 1935/36», del VI, vari den äktenskapliga fruktsamheten som sådan och i dess sammanhang med olika faktorer belyses. Tab. 2 och 3 samt 5 och 6 utvisa ungefärliga antalet familjer med minst 3 resp. 4 hemmavarande barn. Med familj menas i detta sammanhang dels alla bestående äktenskap dels ock ogifta, hemskilda eller eljest ensamlevande gifta samt förut gifta personer med hemmavarande ogifta barn, vilka senare icke själva ha några hemmavarande barn. Huvudpersonen för familjen, d. v. s. den äkta mannen resp. den ensamlevande mannen eller kvinnan, benämnes här familjeföreståndare. Framhållas bör, dels att familjeföreståndaren icke alltid behöver vara hushållsföreståndare, enär familjen kan ingå i annan hushållsföreståndares hushåll, dels ock att ett större eller mindre antal personer, som icke äro familjemedlemmar, t. ex. släktingar, kunna jämte familjen utgöra ett hushåll. För varje familjeföreståndare har fastställts antalet hemmavarande ogifta barn. Vad angår bestående äktenskap räknas hit förutom makarnas gemensamma barn även endera makens i tidigare äktenskap eller utom äktenskapet födda barn samt adoptivbarn och fosterbarn. I fråga om övriga familjer räknas utom egna barn även styvbarn, adoptivbarn och fosterbarn. (Se »Särskilda folkräkningen 1935/36», del VII, sid 2*.) För läsning av tabellerna torde följande upplysningar vara erforderliga. Den taxerade inkomsten avser år 1935 och utgör den sammanräknade inkomsten, sedan de s. k. allmänna avdragen (kommunalskatt, underskott å förvärvskälla, periodiskt understöd, avgifter till folkpensioneringen, försäkringspremier m. m.) frånräknats. Fattigvårdsunderstöd samt ersättningar i annan form än livränta vid sjuk-, olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkring räknas icke som skattepliktig inkomst. Att observera är vidare, att en stor del av landsbygdsbefolkningens inkomster utgöres av naturaförmåner i form av bostad, bränsle och livsmedel, vilka i allmänhet värderas förhållandevis lågt och efter synnerligen växlande normer i olika orter. Detta gäller givetvis framför allt jordbruksbefolkningen.

71 B e t r ä f f a n d e tab. 1 och 4 b ö r a n m ä r k a s , a t t u n d e r s ö k n i n g e n i » f o l k r ä k n i n g e n s » sjätte del b e g r ä n s a t s till a t t a v s e e n d a s t b e s t å e n d e ä k t e n s k a p , i n g å n g n a efter å r 1900. E n l i g t uppgift i s j u n d e delen, sid. 3 * , h a d e av de 246 300 b e s t å e n d e ä k t e n s k a p , s o m f u n n o s i n o m d e n u n d e r s ö k t a f e m t e d e l e n a v l a n d e t s b e f o l k n i n g , 214 700 i n g å t t s efter å r 1900. S i f f r o r n a i t a b . 1 o c h 4 h a v a s å l u n d a e r h å l l i t s g e n o m a t t m u l t i p l i c e r a »sjätte delens» siffror m e d

=

115. T r o l i g e n ä r d e t t a t a l n å g o t för lågt, e n ä r de före

å r 1901 i n g å n g n a ä k t e n s k a p e n i g e n o m s n i t t t o r d e h a v a r i t b a r n r i k a r e ä n y n g r e äktenskap. E n l i g t u p p g i f t i s j u n d e delen, sid. 10*, v o r o 7 5 3 % av f a m i l j e f ö r e s t å n d a r n a i a n d r a familjer ä n b e s t å e n d e ä k t e n s k a p (tab. 3 och 6) ogifta, e n s a m l e v a n d e gifta eller f r å n skilda k v i n n o r eller ä n k o r . N å g o n r e d u c e r i n g av s i f f r o r n a m e d n ä m n d a p r o c e n t t a l s y n e s e m e l l e r t i d icke b ö r a ske. I f r å g a v a r a n d e r e l a t i v t s t o r a familjer m e d m a n l i g fam i l j e f ö r e s t å n d a r e t o r d e n ä m l i g e n r e g e l m ä s s i g t h a s k ö t t s av k v i n n o r o c h dessa s k o l a enligt b e g r e p p s b e s t ä m n i n g e n i b e t ä n k a n d e t v a r a a t t a n s e s o m h u s m ö d r a r .

Tab. U n g e f ä r l i g t a n t a l b e s t å e n d e ä k t e n s k a p med minst

tre

1.

barn.

Mannens och hustruns sammanlagda till statlig inkomstoch förmögenhetsskatt taxerade inkomst 0—949 kronor

B 0—1449 kronor

0—1949 kronor

162 100 16 700 178800

211500 27 400 238900

88400 Ej uträknat

Landsbygden. Städerna Summa

Landsbygden A + städerna B = 105 100. B + > C = 189 500.

Tab. U n g e f ä r l i g t a n t a l b e s t å e n d e ä k t e n s k a p med m i n s t

t r e

2.

hemmavarande barn.

Familjens (alltså i förekommande fall även hemmavarande barns) sammanlagda till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomst

Landsbygden. Städerna

A, -949 kronor

B, 0—1449 kronor

C, -1 949 kronor

42 600 Ej uträknat

82 300 5 800 88100

115 200 9 900 125100

Summa Landsbygden A, + städerna B, = 48 400. > B, + > C t = 92 200.

72 Tab. S. Ungefärligt antal andra familjer an bestående äktenskap med minst t r e varande barn.

hemma-

Familjens (alltså i förekommande fall även hemmavarande barns) sammanlagda till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomst 0—949 kronor Landsbygden . Städerna

13 000 Ej uträknat Summa

B2 0 —1449 kronor 17 500 3 800 21300

0—1 949 kronor 21700 4 800 26500

Landsbygden A2 + städerna B 2 = 16 800. > B2 + » C2 = 22 300. » A, + A 2 + städerna B, + B 2 = 65 200. B. + B 2 + » C. + C, = 114 500.

Tab. h. Ungefärligt antal bestående äktenskap med minst f y r a

barn.

Mannens och hustruns sammanlagda till statlig inkomstoch förmögenhetsskatt taxerade inkomst

Landsbygden. Städerna

0—949 kronor

B 0—1 449 kronor

0—1 949 kronor

62100 Ej uträknat

110 900 1O6U0

144 0OC 17 000

161000 Summa Landsbygden A + städerna B = 72 700. B + » C = 127 900.

73 Tab. U n g e f ä r l i g t antal bestående äktenskap med minst

fyra

5.

hemmavarande barn.

Familjens (alltså i förekommande fall även hemmavarande barns) sammanlagda till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomst

Landsbygden. Städerna

A, 0—949 kronor

B, 0—1449 kronor

23 500 Ej uträknat

43 700 2 500

0—1 949 kronor 61100 4 200 65300

46200 Summa Landsbygden A, + städerna B, = 26 000. B, + » C, = 47 900.

Tab. U n g e f ä r l i g t antal andra familjer än bestående äktenskap med minst hemmavarande barn.

6.

fyra

Familjens (alltså i förekommande fall även hemmavarande barns) sammanlagda till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomst 0—949 kronor 5 700 Ej uträknat

Landsbygden. Städerna Summa

B, 0—1449 kronor

0—1949 kronor

7 600 1400 9000

9 400 1800 11200

Landsbygden A 2 + städerna B 2 = 7 100. » B2 + > G2 = 9 400. » A, + A 2 + städerna B, + B 2 = 33100. » B, + B 2 + > C, + C2 = 57 300.

B e r ä k n i n g s m e t o d e r n a i f ö r e s t å e n d e u n d e r s ö k n i n g ä r o godhetsfullt g r a n s k a d e a v b i b l i o t e k a r i e n i s t a t i s t i s k a c e n t r a l b y r å n fil. d r J. Sjöstrand, vilken var ledare av 1935/36 års folkräkning.

74 Bilaga

nr 3.

Förslag till program för semesterveckorna 1940. Husmoderssemester Folkhögskola Lantmannaskola Lanthushållsskola

anordnad å

Semesterveckor för husmödrar komma att anordnas under tiden sålunda: l:a veckan: 2:a veckan: o. s. v.

Anmälningar till kurserna skola vara insända före den

Program för en vecka: l:a dagen Kl » » » » » 2:a dagen » » » » » 3:e dagen »

4:e dagen

5:e dagen

» » » » » » » » » » » » » »

Ankomst och inkvartering. Kaffe. 13 Middag 14—ie Vila 16 Kaffe 19 Kvällsmat 20 Samvaro 7-50 Frukost 9—10 Föredrag 13 Middag 16 Kaffe 19 Kvällsmat 7-50 Frukost. Utflykt under dagen till natursköna och sevärda platser. Mat medföres. 19 Kvällsmat 20-15 Samvaro med skolans elever. Event, kaffe. 7-50 Frukost 9—10 Föredrag 13 Middag 16 Kaffe 19 Kvällsmat 20 Samtals- och frågetimme 7-50 Frukost 9—10 Föredrag 13 Middag 16 Kaffe 19 Kvällsmat 20 Samkväm

6:e dagen

kl. i » » » 7:e dagen » » »

7-50 9—10 13 16 19 7-50 9—10 13

Frukost Föredrag Middag Kaffe Kvällsmat Frukost Föredrag Middag med avslutning

Anm.: På morgon och afton kan andakt anordnas och på morgonen gymnastik. Å söndag bör besök i närliggande kyrka med åtföljande kyrkkaffe anordnas. Söndag bör frukosten serveras senare och likaså middagen.

»

76 Bilaga

nr

4.

Anvisningar för husmoderssemesterverksamhet vid vissa f 01 ^" 0 ?" I skolor lantmanna-j sommaren 1941. Semestern skall för varje husmor omfatta en vecka. För varje husmor kan från staten påräknas ett bidrag med 15 kronor till inackorderingskostnaden samt ersättning för halva resekostnaden. F ö r föreläsningar, utflykter och organisationsarbeten kan efter prövning ersättning erhållas med högst fyra kronor per husmoder. Semesterförläggningen vid varje skola bör avse husmödrar från det län, inom vilket skolan är belägen, och eventuellt delar av angränsande län. Vid varje skola skall finnas en s. k. huvudnämnd. Nämnden skall bestå av skolans rektor såsom ordförande samt av representanter för de större kvinnoorganisationerna, som anmodats att till vederbörande rektorer insända uppgift om eventuell ledamot. De organisationer, som kunna ifrågakomma, äro folkpartiets kvinnoförbund, högerns centrala kvinnoråd, svenska landsbygdens kvinnoförbund, Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund samt vita bandet. Om så i något fall skulle anses lämpligt kan rektor med nämnden adjungera representanter för andra organisationer av facklig, ekonomisk eller politisk karaktär. Huvudnämnden bör anskaffa ombud på olika orter inom nämndens verksamhetsområde. Ombuden skola vara välkända, för saken intresserade och med god kunskap om sin orts förhållanden. Nämnden åligger att uppgöra program för semesterveckorna. Högst en föreläsning eller demonstration bör anordnas per dag och då i sådana ämnen, som kunna anses vidga och fördjupa husmödrarnas ekonomiska, kulturella och sociala erfarenhet. En variation av nytta och nöje anses lämplig, så att föredragen icke enbart komma att handla om, hemmets värld, d. v. s. den miljö i vilken husmodern utför sin dagliga gärning. Ett samkväm och en utflykt bör inläggas i varje semestervecka. Huvudnämnden skall på olika sätt (genom ortsombuden, genom politiska och fackliga organisationer, genom dagspressen, där denna utan kostnad ställes till förfogande) bekantgöra semesterveckorna. Ansökningsblanketter, som i erforderligt antal tillhandahållas av fritidsutredningen, skola distribueras av huvudnämnden. Huvudnämnden åligger vidare att uttaga husmödrar till semesterveckorna, varvid följande synpunkter kunna tjäna som vägledning: 1) Som allmän förutsättning bör gälla, att vederbörande husmoder är i verkligt behov av vila och ej genom semesterlagen tillförsäkrats rätt till ledighet. 2) I första hand böra yngre husmödrar med barn under 15 å r ifrågakomma. 3) Därnäst äldre mödrar, som på grund av strängt arbete och stor familj ej varit i tillfälle att åtnjuta nämnvärd ledighet.

77 4) Hänsyn bör tagas till sådana husmödrar, som förutom hemmets skötsel även deltaga i förvärvsarbete (ang. husmödrar, som ha lagstadgad semester, se ovan under 1)). 5) Husmödrar i familjer med många barn och små inkomster böra äga företräde. Det är önskligt, att husmödrarna i god tid underrättas om resultatet av uttagningen. Verksamheten åren 1938—40 har visat, att många husmödrar icke kunna komma ut med sin del av kostnaden eller att brist på kläder o. dyl. lagt hinder i vägen för deltagande. Vid sammanträde med representanter för de tidigare nämnda kvinnoorganisationerna och för fritidsutredningen onsdagen den 16 april 1941 betonades kraftigt önskvärdheten av att huvudnämnderna, ortsombuden och kvinnoorganisationernas lokalföreningar insamlade medel för att på olika sätt hjälpa de ekonomiskt sämst ställda husmödrarna att få del av ifrågavarande verksamhet. Tidigare år ha bidrag lämnats av kvinnoorganisationer, fackföreningar, riksförbundet landsbygdens folk, mejeriföreningar, slakteriföreningar, tidningar, sparbanker, enskilda m. fl. Nämnden bör sammanträda en gång för konstituerande och planläggning av sin verksamhet samt en gång för uttagning av husmödrar. I händelse verksamheten sträcker sig över flera veckor än tre, torde ytterligare ett sammanträde bliva nödvändigt. För deltagande i sammanträdena utgår till ledamot boende utanför sammanträdesorten dagarvode med tio kronor och ersättning för resa i tredje klass samt till annan ledamot dagarvode med fem kronor. Då från fritidsutredningens sida fullständig redogörelse för verksamheten skall inlämnas till handelsdepartementet före utgången av oktober månad, anhålles, att ansökningsblanketterna, ekonomisk uppställning över inkomster och utgifter samt redogörelse för verksamheten insändes till utredningen före den 1 oktober. I redogörelsen bör skolans erfarenhet av sommarens verksamhet komma till uttryck. I den mån semesterveckorna avslutas kunna räkningar å statsbidrag till inackorderingskostnad, hälften av resekostnad, utgifter för utflykter m. m. översändas till fritidsutredningen. Om så är erforderligt kan förskott å behövliga penningmedel erhållas. Med hänsyn till att riksräkenskapsverket i sinom tid skall granska räkenskaperna för ifrågavarande verksamhet, måste alla utgifter vara vederbörligen verifierade. För de bidrag från staten som genom skolornas försorg utbetalas till husmödrarna, skola bilagda kvittoformulär komma till användning (här utelämnade). Närmare upplysningar erhållas genom fritidsutredningens sekreterare, amanuens Erik Montell, socialdepartementet, Stockholm, till vilken all korrespondens för övrigt benäget torde ställas. Dessa anvisningar skola tillställas icke endast huvudnämndens ledamöter utan även ortsombuden (genom huvudnämnderna) och kvinnoorganisationernas lokalföreningar (genom deras riksförbund).

78 Bilaga

nr 5.

Inhjudan med därvid fästad anmälningsblankett till deltagande i semestervecka 1941. Inhjudan. Med anslag ur fonden för friluftslivets främjande anordnas vid innevarande sommar (Skolans namn) semesterveckor för husmödrar enligt bilagda program. De äro ett led i den verksamhet, som somrarna 1938—1940 redan ägt r u m å vissa skolor i olika delar av Sverige. Uttagningen av deltagare omhänderhas av en särskild nämnd. Barn k u n n a ej medtagas. Inackordering erhålles i skolans lokaler. Kostnaden härför är kr pr dag, för 7 dagar således kr Emellertid beräknas för varje deltagare ett stipendium av statsmedel å 15: — kr. I avgiften är allt inbegripet: det blir alltså inga extra kostnader för utfärder, samkväm, föredrag m. m. Av deltagarnas resekostnader från hemorten och åter beräknas hälften k u n n a täckas av s t a t s medel. Härutöver torde emellertid bidrag vara nödvändiga för a t t bereda möjlighet a t t deltaga i semesterveckorna för sådana husmödrar, som anordnarna helst skulle vilja se vid dessa veckor, nämligen de särskilt arbetstyngda, vilka i vanliga fall icke kunna komma ifrån hemmet och för vilka en semester vore av särskilt stort värde. Därför må uttalas den förhoppningen, a t t på de olika orterna organisationer och enskilda, som äro intresserade av saken, m å t t e lämna ytterligare ekonomisk hjälp å t sådana husmödrar. Husmödrarna skola medtaga sina ransoneringskort. Förfrågningar besvaras av rektor som även mottager anmälningarna. Dessa skola göras å vidfogade blankett och vara inkomna senast den Stockholm i april 1941. FRITIDSUTREDNINGEN (Skolans namn)

79 Anmälningsblankett. Undertecknad husmoder önskar bevista en av semesterveckorna vid sommaren 1941. Märk! Anmälan skall senast den insändas till J folkhögskola Rektor (lantmannaskola Namn : Hemort (bostadsort) Yrke (mannens, event, hustruns) Aider Gift eller änka Antal b a r n Antal barn under 12 år Antal personer i hushållet Vad har Ni för hjälp a t t sköta hemmet? H a r Ni a t t sköta husdjur? H a r Ni andra sysslor förutom hemmets skötsel? Vilka i så fall? H a r Ni haft någon ledighet utom hemmet sedan Ni blev gift? Vem skall sköta hemmet den vecka Ni blir borta? Vad kostar resan fram och tillbaka från Edert hem? I vilken av de för Eder tillgängliga semesterveckorna vill Ni helst deltaga? Märk! Till varje husmoder, som uttages till någon av dessa semesterveckor, utgår statsstipendium å 15: — kr. till inackorderingskostnaden, varjämte halva resekostnaden ersattes av statsmedel. Namnteckning. Adress. Härmed intygas, a t t ovanstående uppgifter om levnadsomständigheter överensstämma med av mig kända förhållanden. den

1941.

Namnteckning. Yrke, titel.

80 Bilaga

nr 6.

Berättelse angående försöksverksamheten med husmoderssemester år 1938 och framställning om anslag till samma ändamål för år 1939. Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Socialdepartementet.

1 enlighet med Kungl. Maj:ts direktiv och efter inhämtande av tillstånd hos Chefen för Socialdepartementet anordnade Fritidsutredningen under tiden 20 juni—28 juli 1938 en försöksverksamhet vid Gripsholms folkhögskola gående ut på att bereda en veckas semester för mindre bemedlade husmödrar. Två olika veckotyper anordnades, varav det ena slaget väsentligen var tillrättalagt för vila och förströelse medan den andra typen genom i programmet inlagda föreläsningar och diskussioner gjorts mera studiebetonad. Två veckor voro avsedda uteslutande för lanthusmödrar, två för husmödrar från städer och industrisamhällen, och en vecka var gemensam för husmödrar från såväl landsbygden som från städer och industrisamhällen. 214 husmödrar deltogo i försöksverksamheten, och ett 40-tal måste på grund av brist på plats avvisas. Det bör framhållas, att tiden för förberedelserna var ytterst knapp, varför antalet sökande måste anses vara oväntat stort. Det gynnsamma resultatet var i första hand beroende på statsmakternas, vissa organisationers och även enskildas visade intresse och offervillighet. Av de 214 husmödrarna voro 654 % över 45 år. Talrikast representerade voro åldersgrupperna 40—44, 45—49 och 50—54. Det synes Fritidsutredningen, som om de äldre husmödrarna med vuxna barn haft lättare att komma ifrån hemmen. För 208 husmödrar finnas fullständiga uppgifter och det framgår, att husmödrarna tillsammans hade 1 046 barn, d. v. s. i medeltal fem vardera. Fyra husmödrar hade inga barn och två husmödrar hade 14 barn vardera. Fritidsutredningen, som genomgått såväl ansökningarna som de många tackbreven från de i semesterveckorna deltagande husmödrarna, har kunnat konstatera den förnöjsamhet, som husmödrarna lagt i dagen över att beredas en i vissa avseenden rätt enkelt anordnad semestervistelse, som dock innebar ledighet från det dagliga arbetet under så pass kort tid som en vecka. Tillfredsställelsen får närmast ses mot den bakgrunden, att de flesta husmödrarna aldrig sedan de blivit gifta haft någon ledighet annat än i samband med barnsäng samt anförvanters död och begravning. De frågor, som Fritidsutredningen önskade få besvarade, voro följande: 1. Om och i vilken utsträckning bör tillfälle beredas till studier genom anordnande av föreläsningar, diskussioner m. m. samt böra särskilda anordningar vidtagas för underhållning, utflykter och förströelser? 2. Böra husmödrar från landsbygden å ena sidan och från städer och industrisamhällen å den andra beredas gemensam semestervistelse? 3. Vilken semestertid synes vara den lämpligaste? 4. Hur har frågan om ersättare för husmodern ordnats? Fritidsutredningen hade i samband med inbjudan till deltagande i semesterveckorna bifogat en anmälningsblankett, där vissa frågor gjorts till föremål för besvarande.

81 Inbjudan med vidfogad anmälningsblankett bilägges (här utelämnad). Med ledning av dels de insända anmälningsblanketterna, dels brev från husmödrarna och dels genom direkta förfrågningar hos husmödrarna under deras semestervistelse har Fritidsutredningen ansett sig kunna besvara frågorna sålunda: 1. Husmödrarna visade stor tacksamhet över de föreläsningar, som inlagts i de mera studiebetonade semesterveckorna. Deltagandet i föreläsningarna var frivilligt, men det var endast i ett par fall, som vederbörande icke deltogo. Deltagandet kan ju kanske bero icke enbart på intresse utan även på ambition, och utredningen har fått det intrycket, att det bildande momentet visserligen är värdefullt men ej bör alltför starkt betonas. Fritidsutredningen finner sig därför böra föreslå, att under en event, fortsatt försöksverksamhet i programmet bör inläggas endast en föreläsning per dag avseende frågor angående hemmets skötsel, sjukvård och dylikt. Vidare böra förekomma en utflykt samt tvenne samkväm. 2. Husmödrar från landsbygd å ena sidan och städer och industrisamhällen å den andra syntes trivas mycket bra tillsammans, varför någon anledning till uppdelning icke anses böra föreligga. Snarare torde ett umgänge mellan representanter för stad och landsbygd verka utjämnande och åvägabringa större förståelse mellan land och stad. 3. Det har framgått, att semestertiden bör förläggas till tiden för skolferierna. Lanthusmödrarna synas ha lättast att komma ifrån i slutet av maj och början på juni månader, och dessutom torde för husmödrar från Skåne även september vara en lämplig månad. 4. Det problem, som Fritidsutredningen trodde skulle föranleda de största svårigheterna att lösa, var frågan om ersättare för husmodern i hemmet. Det visade sig, att de flesta husmödrarna hade anförtrott hemmet åt hemmavarande dotter från 14 års ålder till den gifta dottern, som flyttat hem för att under en vecka bereda sin moder tillfälle till ledighet. Ibland har mannen ansetts kunna sköta huset, någon gång en grannfru och i några få fall har lejd hjälp kunnat anskaffas. Även om frågan lösts lättare än Fritidsutredningen förutsett, torde dock spörsmålet om ersättare i hemmet vid husmoderns semester böra bringas till en hjälplig lösning, ehuru problemet icke är lättlöst. Det framgår, som redan antytts, att de yngre husmödrarna varit i minoritet beroende på svårigheterna att vara ifrån barnen och hemmet. Det torde vara högst önskligt att på ett tidigt stadium bereda den yngre husmodern vila och ro för att förebygga ett för snart nedbrytande av psykiska och fysiska krafter. En erfarenhet, som försöksverksamheten bibringat Fritidsutredningen, är att husmoderns semester måste betraktas som en form skild från familjesemestern. De flesta husmödrarna ha på förfrågan förklarat, att skall verkligen full vila och avkoppling erhållas, bör husmodern vara befriad från ansvaret för hem, make och barn. Även om familjesemestern har sin mycket stora betydelse, blir det närmast husmodern, som får den minsta vilan under en dylik ledighet, då hon fortfarande har att svara för de sina. Det framgick, att lanthusmödrarna knappast kunna vara borta från sina hem under mer än en vecka, medan övriga husmödrar gärna såge semestern förlängd till 14 dagar. Det vore frestande att återgiva utdrag ur den korrespondens, som förts med husmödrarna. Följande torde dock vara tillräckligt för att giva vittnesbörd om hur behövlig en fortsatt verksamhet för beredande av vila åt husmödrarna i de mindre bemedlade hemmen är. En husmoder skriver: » . . . Nu håller jag på att känna mig trött och utsliten och skulle därför vara så oändligt tacksam, om jag kunde få en veckas semester och så därtill få se något av vårt vackra Sverige. Hittills har jag ej varit i tillfälle att se mera än de närmaste trakterna av den bygd, som sett mig f ö d a s . . . » En annan husmor skriver: » . . . Undertecknad vill på inga villkor gå miste om en av Fritidsutredningens semesterveckor vid Gripsholms folkhögskola, särskilt en vecka med föreläsningar, enär jag aldrig varit i tillfälle att åhöra en enda föreläsning . . . » 6—42li9t2

82 Ovan lämnade sammandrag över resultatet av försöksverksamheten på Gripsholms folkhögskola torde klart giva uttryck för att denna slagit väl ut och uppmuntrar till fortsatt verksamhet. Fritidsutredningen tillåter sig därför föreslå, att försöksverksamheten fortsätter även under år 1939 samt att den då förlägges till olika delar av landet för att skaffa Fritidsutredningen än mer erfarenhet avseende husmödrar från landsbygden, städer och olika industricentra. Fritidsutredningen har gjort en inventering, i vilken mån folkhögskolorna kunna tjäna som semesterhem, och det har visat sig, att av ett 70-tal tillfrågade folkhögskolor, lantmannaskolor och lanthushållsskolor 43 stycken äro beredda att biträda vid dylik verksamhet. Fritidsutredningen har ansett sig böra föreslå att event. fortsatt försöksverksamhet till kommande år förlägges till Tornedalens Folkhögskola! Norrbotten; Södra Ångermanlands Folkhögskola, Ångermanland; Fornby Folkhögskola, Dalarna; Gripsholms Folkhögskola, Södermanland; Jönköpings Läns Folkhögskola, Småland; Önnestads Lantmannaskola, Skåne; Älvsborgs Läns Folkhögskola, Västergötland; Göteborgs-Bohusläns Folkhögskola, Bohuslän; med sammanlagt plats för 1 080 husmödrar. Utredningen har gjort nämnda urval i avsikt att komma i kontakt med husmödrar från olika befolkningslager i landet, närmast från småbrukare- och lanthem, järn-, sten-, sågverks- och textilindustrien samt skogsarbetet m. m. För ordnandet av denna verksamhet förutsattes samarbete med ledningen för nämnda skolor och med för saken intresserade organisationer och enskilda. Utredningen har även för avsikt att å en eller flera orter närmare undersöka och inhämta erfarenhet om under vilka former frågan om ersättare för husmodern lämpligen kan lösas. Härvid syftas närmast på att bereda möjligheter till semester för yngre barnrika husmödrar. Med ledning av ovanstående förslag till fortsatt semesterverksamhet anser sig Fritidsutredningen böra föreslå, att statsanslag utgår med 10 kr. -4- halva resekostnaden, vilket torde kunna beräknas till sammanlagt omkring 15 kr. per husmoder, tillsammans 16 200 kr. För övriga omkostnader i samband med organisationen av ifrågasatta verksamhet anses 5 000 kr. vara behövliga. Detta belopp avser utredningen för utgifter, erforderligt tryck, blanketter och dylikt, sammanträden med representanter för de organisationer av olika slag, utan vilkas medverkan verksamheten svårligen kan ordnas, särskild skrivhjälp hos utredningen och andra organisatoriska åtgärder. Under åberopande av vad här ovan anförts får Fritidsutredningen vördsamt anhålla om ett förslagsanslag på 21 200 kr. för år 1939. Stockholm den 26 november 1938. För Fritidsutredningen: HILDING KJELLMAN. Gunnar

Carlesjö.

83 Bilaga nr 7.

Berättelse angående försöksverksamheten med husmoderssemester år 1940. Till Herr Statsrådet

och Chefen för

Handelsdepartementet.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 26 april 1940 bemyndigades statens fritidsnämnd att till åtgärder för beredande under år 1940 av semesterhemsvistelse åt husmödrar, i huvudsaklig anslutning till av fritidsutredningen avgivet förslag, av fonden för friluftslivets främjande disponera ett belopp av 52 500 kronor, därav till vissa lokala planläggningsåtgärder högst 2 500 kronor. Sedan nämnden fastställt vissa allmänna riktlinjer för verksamhetens bedrivande, utsågs att omhänderhava verksamheten ett arbetsutskott, bestående av ledamöterna Ekstam, von Essen och Gustafson med rätt för utskottet att såsom expert anlita fru Gärda Svenson. över verksamheten har ledamoten Ekstam utarbetat en redogörelse (bilaga A). Av sagda redogörelse framgår bland annat, att på grund av det ovissa läget under våren 1940 rådde viss tveksamhet om verksamhetens igångsättande. En förfrågan hos ett antal folkhögskolerektorer gav dock vid handen, att möjligheter förefunnos att åtminstone i viss utsträckning realisera den planerade verksamheten. Vid ett sammanträde med representanter för olika kvinnoorganisationer diskuterades den blivande semesterförläggningen samt principerna för fördelningen av de stipendier, som till ett sammanlagt belopp av 5 000 kronor stodo till nämndens förfogande. Fördelningen av sagda stipendier framgår av bilaga B. På grund av rådande förhållanden har verksamheten icke kunnat bedrivas i den omfattning, som från början avsetts. Orsakerna härtill hava varit flera, en del skolor voro avsedda för evakuering och kunde av detta skäl icke påbörja förberedelserna i tillräckligt god tid. För många husmödrar utgjorde beredskapstjänsten ett hinder för deltagande i semesterveckorna. Särskilt torde så hava varit fallet med lanthusmödrarna. Sammanlagt hava 1 092 husmödrar beretts semestervistelse å de olika skolorna mot ett beräknat antal av 2 000. Av den ekonomiska redogörelsen (bilaga C, här utelämnad) framgår, att de sammanlagda omkostnaderna uppgått till 24 151 kronor 94 öre. Liksom fallet varit under föregående års försöksverksamhet har verksamheten vid varje skola omhänderhafts av en nämnd, sammansatt av representanter för olika kvinnoorganisationer, med skolans rektor som ordförande. Rektorn har från nämnden erhållit en P. M. innehållande anvisningar om verksamhetens bedrivande. Semestervistelse för husmödrar med barn har dessutom anordnats vid Kärradal i Halland under 14 dagar. Sammanlagt hava 28 husmödrar, varav 20 st. med barn deltagit i semesterveckorna. Kostnaderna hava uppgått till 2 730 kronor, av vilket belopp nämnden tillskjutit 1 299 kronor 60 öre. Särskild redogörelse för denna verksamhet har lämnats av fru Svenson (bilaga D). Sammanlagda kostnaden för den av nämnden omhänderhavda verksamheten h a r uppgått till 30 451 kronor 54 öre. För organisationen av verksamheten genom lo-

84 kala nämnder har tagits i anspråk ett belopp av 1 953 kronor 97 öre. Av det beviljade anslaget äro alltså 22 048 kronor 46 öre icke disponerade. Slutligen vill nämnden framhålla, att samtliga till nämnden avgivna redogörelser ställts till fritidsutredningens förfogande vid dess överväganden rörande nn förevarande angelägenhet. Vid detta ärendes handläggning hava deltagit, förutom undertecknad, ledamöterna Lindeberg, Ekstam, von Essen, Gustafson och Horney. Stockholm den 7 februari 1941. Vördsamt För statens

fritidsnämnd:

WILHELM BJÖRCK. B. Enar

Gardell.

Bilaga A. R e d o g ö r e l s e för f ö r s ö k s v e r k s a m h e t e n m e d h u s m o d e r s s e m e s t e r n sommaren 1940. Åren 1938 och 1939 bedrev Fritidsutredningen i enlighet med av Kungl. Maj:t givna direktiv försöksverksamhet med husmoderssemester å ett antal folkhögskolor i landet. Det hade varit Fritidsutredningens avsikt att med ledning av de sålunda gjorda erfarenheterna till Kungl. Maj:t framlämna ett betänkande med förslag om ifrågavarande semesterverksamhets framtida ordnande. Krigsutbrottet i september 1939 omöjliggjorde denna plan. Då det emellertid ansågs nödvändigt att verksamheten icke upphörde, begärde Fritidsutredningen i skrivelse den 15 februari 1940 Kungl. Maj:ts tillstånd att med medel ur fonden för friluftslivets främjande få fortsätta försöksverksamheten i utvidgad form även under år 1940. Kungl. Maj:t biföll den gjorda framställningen. Då medlen beviljades efter tillstyrkande av Statens Fritidsnämnd ansågs det lämpligt att verksamheten fortsatte i Fritidsnämndens regi. Nämnden uppdrog åt en delegation, beslående av friherrinnan W. von Essen, fru Riksdagsledamot R. Gustafson samt undertecknad Ekstam, att handhava verksamheten. Dessutom ägde nämnden att som sakkunnig tillkalla fru G. Svenson, ledamot av Fritidsutredningen. På grund av det ovissa läget rådde tveksamhet om verksamhetens igångsättande. En förfrågan hos ett antal skolor gav dock vid handen att möjligheter förefunnos att åtminstone i viss utsträckning realisera den planerade verksamheten. Representanter för olika kvinnoorganisationer inbjödos till sammanträde i Stockholm den 11 april för att samråda med Fritidsnämndens delegation angående den planerade semesterverksamheten. Representerade voro: Folkpartiets Kvinnoförbund, Högerns Centrala Kvinnoråd, Socialdemokratiska Kvinnoförbundet, Sveriges Husmodersföreningars Riksförbund och Vita Bandet. Svenska Landsbygdens Kvinnoförbund var även inbjudet, men hade icke haft tillfälle att sända ombud. Vid sammanträdet diskuterades dels den blivande semesterförläggningen vid vissa skolor, dels av Fritidsnämnden framlagt förslag om utdelandet av ett antal stipendier till ett sammanlagt belopp av 5 000 kronor. För de sedermera utdelade stipendierna har särskild redogörelse lämnats till Fritidsnämnden den 25 maj 1940.

85 F ö r försöksverksamheten hade Fritidsnämnden tillstyrkt och Kungl. Maj:t beviljat ett anslag å 47 500 kronor, avsett att bereda en veckas semestervistelse för 2 000 husmödrar. Redogörelse för den ekonomiska sidan av verksamheten kommer att lämnas av Jägmästare E. Gardell. De skolor, vid vilka verksamheten ägde rum, framgå av bilagan. Vid Grimslövs folkhögskola, Hallands läns folkhög-, lantmanna- och lanthushållsskola, Göteborgs och Bohus läns folkhögskola samt Malungs folkhögskola hade mottagandet av semestrande husmödrar förberetts, men på grund av att skolorna måste tagas i bruk för med tidsläget sammanhängande behov inställdes den planerade verksamheten därstädes. Vid Västerbottens läns folkhögskola kunde på grund av samma skäl verksamheten icke komma i gång förrän i slutet av september månad och vid några av övriga skolor har deltagarantalet blivit mindre än beräknat. Orsakerna härtill torde hava varit flera. En del skolor voro upptagna i evakueringsplanerna och kunde av detta skäl icke påbörja förberedelserna i tillräckligt god tid. Beredskapstjänsten lade hinder i vägen för många husmödrar att kunna deltaga i semesterveckorna, särskilt torde så hava varit fallet med lanthusmödrarna. Sammanlagt hava 1 092 husmödrar deltagit i semestervistelsen å de olika skolorna. Av bilagan framgår, i den mån uppgifter härom lämnats, medelåldern för husmödrarna, antalet barn i medeltal per husmoder och i vilken utsträckning husmoder kommit från lanthem eller från stad och stadsliknande samhälle. Liksom föregående år har verksamheten vid varje skola omhänderhafts av en nämnd, sammansatt av representanter från olika kvinnoorganisationer, med skolans rektor som ordförande. Varje nämnd har haft 2 a 3 sammanträden för att dels förbereda semesterveckorna och dels uttaga deltagare till desamma. Rektor hade från Fritidsnämnden erhållit en P. M. innehållande anvisningar om verksamhetens bedrivande jämte förslag till veckoprogram, allt byggt på föregående års erfarenheter. Semesterveckorna hava bekantgjorts genom de olika organisationernas lokalavdelningar, genom tidningsartiklar, notiser och annonser i dagspressen. Av rapporterna från rektorerna framgår att åtminstone i vissa fall det har varit svårt att få semesterveckorna tillräckligt kända bland husmödrarna. Pressen har varit mycket intresserad för verksamheten och kraftigt bidragit till att bekantgöra densamma. Ett föredrag om dagen har hållits. Föredragen hava avhandlat sådana ämnen såsom köksträdgården, hemslöjd, hemmets hushållning i kristid, tekniska hjälpmedel i hushållsarbetet, skolor och andra bildningsmöjligheter för ungdom, socialvård, historiska ämnen, hembygdsfrågor, medicinska frågor såsom »våra nervers vardagsvård», m. m. Samkväm ha hållits 1 å 2 gånger i veckan, varvid förekommit uppläsning, föredrag, sång och musik. Ibland ha husmödrarna själva medverkat. Unison sång har idkats i stor utsträckning med hjälp av skolornas egna sångböcker. En skola h a r som gåva lämnat varje husmoder en kollektion plantor av perenna växter, recept till maträtter samt konserveringsbok för hjortron. Utflykter ha ordnats, oftast i samband med demonstrationer, exempelvis av bagerier, slakterier, tryckerier, mejerier, hembygdsmuséer, kyrkor, slott, industrianläggningar m. fl. Kyrkobesök ha företagits om söndagarna och frivilliga andaktsstunder hava anordnats under veckodagarna. En gång i veckan hava husmödrarna beretts tillfälle att deltaga i diskussion om husmoderssemestern. De synpunkter som därvid framkommit hava enhälligt bestyrkt behovet av fortsatt och utvidgad semesterverksamhet för husmödrar. Samfällt ha också husmödrarna betygat behovet av semester på egen hand men att det dess-

86 utom vore önskligt att semester även kunde beredas husmodern tillsammans med övriga familjemedlemmar. Beträffande semesterns längd ha önskningar framförts om 14 dagar, men å andra sidan har ofta framhållits svårigheterna för husmodern att kunna vara borta från hemmet längre tid än högst en vecka. Många husmödrar ha säkert icke kunnat använda sig av semesterveckorna av brist på kläder, pengar och ersättare för sig under frånvaron. Det sistnämnda gäller isynnerhet för husmödrar med småbarn. Det har förestagits att även pensionat och vilohem borde kunna användas som semesterförläggning. Samförståndet mellan husmödrar från land och stad har varit utmärkt. Ävenledes synes husmödrarna sätta värde på att komma tillsammans. Ett uttalande från en diskussionsafton på en skola vittnar om att »samvaron under ordnat dagsschema löste det psykiska problemet med en semester. Kroppsligen trötta och utan ordnad samvaro skulle semestern icke haft samma betydelse, då husmödrarna säkerligen icke kunnat släppa tanken på hemmet». Ett uttalande från föreståndarinnan å Tollarps lanthushållsskola är värt att citeras: »Tacksamma husmödrar, av livet hårt prövade men motståndskraftiga människor, förstående föredragshållare och soliga sommardagar ha givit mig en rik behållning i utbyte emot den tid och kraft jag under dessa dagar fick ägna dem.» Även om skolorna haft fördel av den erhållna kontakten med husmödrarna äro rektorer, lärare och övrig personal värda tacksamhet för ett intresserat och uppoffrande arbete. Pensionspriset har varierat mellan kr. 2: 75 och 3: 50 pr dag. Inspektion av semesterförläggningarna har verkställts av Fritidsnämndens ledamöter sålunda (se bilaga): Generaldirektör Björck: Skola med beteckning 2. Friherrinnan von Essen: » » » 6. Fru Gustafson: » » » 7 , 8, 9, 10 och 14. Herr Ekstam: » » » . 1, 3, 4, 5, 12 o. 13. Skola nr 11 har icke besökts. På förslag av fru Gärda Svenson i Fritidsutredningen anordnades under hennes ledning semestervistelse för husmödrar med barn å Bergfelts pensionat, Kärradal, Halland, under 14 dagar i augusti månad. Bidrag härtill hade lämnats av Fritidsnämnden. Särskild redogörelse för denna verksamhet har av fru Svenson lämnats till Fritidsnämnden. Det föreslås att handlingarna angående semesterverksamheten överlämnas till Fritidsutredningen, som har under utarbetande ett förslag angående semesterverksamhetens framtida planläggning, avsett att sedermera överlämnas till Kungl. Maj:t. Stockholm den 14 dec. 1940. AXEL EKSTAM.

87 Sammanställning över de skolor, vid vilka seinesterverksamliet för husmödrar varit anordnad under sommaren 1940.

S k o l a

Medel- Antal Antal från tal barn pr övriga; Beräk- Verk- för husTidpunkt för stad och nat ligt semesterveckorna antal antal lev- moder, lant- andra nads- medel- hem samålder tal hällen 20 juli—27 juli

4-5

8—14, 15—21, 2 2 - 2 8 juli

3. Tollarps Lanthushållsskola 1 - 7 , 8—14 juli 4. Älvsborgs läns Folkhög- 25 juni—1 juli, 4—10 juli skola, Fristad 5. Östergötlands Lantmanna- 27 juni—24 juli skola vid Höje 6. Gripsholms Folkhögskola 2 0 - 2 6 juli, 28 juli —3 aug., 5—11, 13—19 aug. 7. Jakobsbergs Folkhögskola 8 - 1 4 , 16—22, 24—30 juli, 9—15 aug. 8. Norra Hälsinglands Folk7—14 juli högskola, Forssa 9. Medelpads Folkhögskola, 30 juni—13 juli Ålsta 10. Norra Ångermanlands 29 juni—5 juli, Folkhögskola, Hampnäs 9—15 juli 11. Tornedalens Lanthushålls- 2—8 juli, 6—12, skola i Matarengi 13—19 aug.

40 100

40 106

4'0

49-5

5-5

4-4

47-6

5-o

50-8

5-0

12. Sunderby Folkhögskola

2—8, 9 - 1 5 , 1 6 22, 23—29 juli

13. Västerbottens läns Folk- 29 sept—5 okt. högskola, Vindeln 14. Södra Ångermanlands 1 - 7 juli Folkhögskola, Hola

14 46-0

4-2

1. Blekinge läns Folkhög-, lantmanna-o. lanthushållsskola 2. Folkhögskolan Hvilan

30 37 1346 1092

88 Bilaga B. Stipendier för husmödrar, u t d e l a d e vid s a m m a n t r ä d e m e d d e l e g a t i o n e n för husmoderssemestern d e n 2 2 — 2 3 m a j 1 9 4 0 . Ansökningar till stipendierna hava infordrats genom Folkpartiets Kvinnoförbund, Högerns Centrala Kvinnoråd, Svenska Landsbygdens Kvinnoförbund, Sveriges Husmodersföreningars Riksförbund och Sveriges Soc.-dem. Kvinnoförbund. Folkpartiets Kvinnoförbund hade inlämnat 26 ansökningar, Högerns Centrala Kvinnoråd 20, Svenska Landsbygdens Kvinnoförbund 8 och Sveriges Husmödrars Riksförbund 38. Sistnämnda förbund hade dock mottagit ett 80-tal ansökningar. Från Soc.dem. Kvinnoförbundet hade ansökningar inkommit genom respektive distriktsorganisationer, sålunda: Från Norrbottens Soc.dem. Kvinnodistrikt 137 ansökningar, från Medelpads 5, Dalarnas 1, Blekinge 6, Bohusläns 8, Skånes 5, Älvsborgs Södra 3, Hallands 5, Ångermanlands 5, Gävleborgs 10. Sammanlagt 185 ansökningar. Summa summarum utgör alltså antalet inkomna ansökningar 318. De 100 stipendierna hava utdelats i enlighet med bilagda förteckning (här utelämnad). Räknat efter de organisationer som förmedlat de insända ansökningarna har Folkpartiet erhållit 11, Högern 11, Svenska Landsbygdens Kvinnoförbund 7, Sveriges Husmödrars Riksförbund 28 och Soc.dem. Kvinnoförbundet 43 stipendier. Stipendiaterna hänföra sig till alla delar av Sverige sålunda: Från Norrbotten 23, Ångermanland 4, Medelpad 4, Västerbotten 3, Hälsingland 6, Gästrikland 3, Dalarna 4, Västmanland 5, Uppland 4, Stockholms stad 2, Södermanland 5, Värmland 1, Östergötland 3, Västergötland 9, Göteborgs stad 2, Bohuslän 2, Halland 5, Blekinge 4, Skåne 5 och Småland 6. I de fall där mannens yrke uppgivits framgår att följande grupper äro representerade: 32 arbetare, 25 småbrukare, 5 jordbruksarbetare, 1 fiskare, 11 änkor, 16 självförsörjande (mannen antingen arbetslös eller på annat sätt oförmögen att försörja familjen), diverse 10. Stockholm den 25 maj 1940. AXEL EKSTAM.

Bilaga D. Till Statens

Fritidsnämnd,

Stockholm.

I enlighet med av Statens Fritidsnämnd genom protokoll av den 11 juni 1940 meddelade föreskrifter, har under tiden 15—28 augusti 1940 anordnats semestervistelse för husmödrar med barn. över arrangemanget avgives härmed följande redogörelse. Semesterplanen realiserades å Bergfälts pensionat, Kärradal i Halland. Anmälningarna till semestern gjordes till en ut tagningsnämnd bestående av 4 personer, vilka tillhörde de ledande kvinnoorganisationerna i länet. Av de inkomna ansökningarna godkändes 30. På grund av förfall uteblevo dock tvenne av de uttagna

89 husmödrarna. I det ena fallet rörde det sig om intagning på sjukhus, och i det andra fallet var det omöjligt att anskaffa vikarie i hemmet under husmoderns bortovaro. De semestrande husmödrarna kommo från följande befolkningsskikt: 12 st. småbrukare- och lantbrukarehustrur, 2 » lantarbetarehustrur, 6 » industriarbetarehustrur, 6 » diversearbetarehustrur, 2 » hantverksarbetarehuslrur. Husmödrarna indelades i tvenne grupper. En äldre grupp utan medtagna barn. För denna kategoris del pågick semestern 8 dagar. Åldern för dessa deltagare varierade mellan 44 och 67 år, med en medelålder av 56 år. Denna grupps sammanlagda barnantal uppgick till 31 st. (En var barnlös.) Medelbarnantalet för de återstående 7 i denna grupp låg sålunda mellan 4 å 5 st. Den yngre gruppen beslod av 20 husmödrar, vilka medförde 28 spädbarn. Semestervistelsen för dessa deltagare pågick i fjorton dagar. Husmödrarnas ålder i denna grupp varierade mellan 24 och 46 år, med en medelålder av 34 år. Det sammanlagda barnantalet i denna grupp uppgick till 93, varför även medelbarnantalet i denna grupp låg mellan 4 och 5. En av husmödrarna i denna grupp hade 13 barn. För husmödrarna var semestern ordnad såsom helinackordering. De bodde i tvenne trevliga villor och intogo sina måltider i pensionatets stora matsal. Sovplatserna voro i de flesta fallen fördelade med två på varje rum. I tvenne fall förekom enkelrum, och i ett fall bodde fyra i ett särskilt stort och ljust rum, vartill hörde en större veranda. Vidare disponerades trädgårds- och parkanläggningar samt hade de semestrande husmödrarna god tillgång till salta friluftsbad. Till husmödrarnas trevnad var det sörjt för tvenne särskilt anordnade samkväm med lättare underhållning. Vidare förekom flera föreläsningar av länets hemkonsulent, vilken bl. a. talade om aktiv hushållning i kristid m. m. Det dominerande i semestervistelsen var dock lagt på avspänning och vila, vilket inte hindrade, att många av deltagarna efter middagsvilan företogo långa promenader i omgivningarna. För de 28 barnen, av vilka 5 voro dibarn, hade särskilda anordningar vidtagits. De voro under tiden helt skilda från sina mödrar, så att dessa icke skulle behöva på något sätt befatta sig med dem, och sålunda få den vila som en semester bör medföra. De ammande mödrarna fingo besöka sina barn på särskilt fastställda tider. Detta arrangemang med avskildhet från mödrarna var även nödvändigt för att icke oroa barnen i onödan och även för att vänja barnen vid den miljö som semestervistelsen för dem innebar. Barnavdelningen förestods av en sjuksköterska med specialutbildning i barnavård, en exam, barnsköterska samt tvenne biträden. Barnen voro placerade i 5 salar, varav en särskild för dibarnen. För barnens underhåll var sörjt med särskild matordning, övervakning skedde dygnet runt och vid vackert väder ordnades med friluftsvistelse i största möjliga utsträckning. För tvätt var särskild tvätterska anställd. Beträffande anordnande av semester för husmödrar med barn vanns den erfarenheten, att för barnens del kräves mycket arbete, ävensom att goda utrymmen erfordras, detta senare gäller särskilt när dålig väderlek lägger hinder i vägen för barnens utomhusvistelse. Hälsotillståndet bland såväl husmödrar som barn var under semestervistelsen gott. Helhetsintrycket av semesterarrangemanget var synnerligen lovande, och skrivelser, som från husmödrarna senare kommit undertecknad redogörare till del, hava givit belägg för deras uppskattning. En rundfråga till var och en av semesterdel-

90 tagarna om den lämpligaste tidsperioden för en semestervistelse var, att den bör hållas något tidigare, och enhälligt uttalades den uppfattningen, att den bör omfatta 14 dagar för att giva verklig avspänning och vila, särskilt när det rör sig om husmödrar med barn. Björnås pr Långås den 20 september 1940. GÄRDA SVENSON.

1)1

Bilaga

nr 8.

Berättelse angående försöksverksamheten med husmoderssemester år 1941. 7'i// Herr Statsrådet

och Chefen

för Kungl.

Handelsdepartementet.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 mars 1941 anhöll fritidsutredningen om anslag från fonden för friluftslivets främjande för att under sommaren 1941 ordna semestervistelse åt husmödrar i huvudsaklig överensstämmelse med i skrivelsen angivna riktlinjer. Verksamheten skulle sålunda omhänderhavas av utredningen i intimt samarbete med för saken intresserade kvinnoorganisationer. Vid sammanträde den 16 april 1941 med utredningen samt representanter för följande kvinnoorganisationer, nämligen folkpartiets kvinnoförbund, högerns centrala kvinnoråd, svenska landsbygdens kvinnoförbund, Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och vita bandets centralstyrelse, förklarade samtliga representanter, att av dem företrädda organisationer vore villiga till sådant samarbete, varjämte vissa allmänna riktlinjer uppdrogos för den planerade verksamheten. Genom beslut den 16 maj 1941 bemyndigade Kungl. Maj:t fritidsutredningen att till åtgärder för beredande under år 1941 av semestervistelse åt husmödrar, i huvudsaklig anslutning till av utredningen avgivet förslag, av fonden för friluftslivets främjande disponera ett belopp å 40 000 kronor, därav till vissa lokala planläggningsåtgärder högst 5 000 kronor samt till åtgärder av annat slag än anordnande av semesterkurser vid folkhögskolor och liknande institutioner högst 10 000 kronor. Den statligt understödda semesterverksamheten för husmödrar sommaren 1941 har inom fritidsutredningen omhänderhafts av fruarna Ruth Gustafson och Gärda Svenson och av herr Axel Ekstam samt har bedrivits efter följande tre linjer: 1. genom anordnande av semesterveckor vid ett antal folkhögskolor och lantmannaskolor, 2. genom bidrag till av vissa organisationer bedriven semesterhemsverksamhet för husmödrar och 3. genom stipendier till ett hundratal husmödrar, som själva kunnat organisera sin semester. 1. Liksom tidigare och i enlighet med Kungl. Maj:ts beslut om statsbidrag till verksamheten h a r densamma till övervägande delen bedrivits i form av semesterveckor vid folkhögskolor och lantmannaskolor. Då förberedelserna kunde igångsättas först jämförelsevis sent, ansågs det icke lämpligt att förlägga semesterveckorna till skolor, som tidigare icke anordnat sådana veckor. Följden härav h a r blivit, att västra Sverige även detta år i viss mån missgynnats i förhållande till övriga delar av landet. Semesterveckor ha anordnats vid Jakobsbergs folkhögskola, Stockholms län, Gripsholms folkhögskola, Södermanlands län, Höje lantmannaskola, Östergötlands län, Bräkne-Hoby folkhögskola, Blekinge län, folkhögskolan Vilan, Malmöhus

92 län, Forsa folkhögskola, Gävleborgs län, Ålsta, Hola och Hampnäs folkhögskolor, alla i Västernorrlands län, samt Sunderby folkhögskola, Norrbottens län. Det beräknade antalet husmödrar vid dessa skolor var 1 105 och det verkliga 1 021. Semesterhemsverksamheten för husmödrar vid skolorna har bedrivits i huvudsakligen samma former som föregående år. Sålunda har vid varje skola tillsatts en nämnd, bestående av skolans rektor som ordförande samt av representanter för de tidigare omförmälda kvinnoorganisationerna. Nämndens uppgift har varit att uppgöra program för semesterveckorna, att bekantgöra desamma och att uttaga husmödrar till semesterveckorna. Nämnderna ha som regel sammanträtt en gång för konstituerande och planläggning av sin verksamhet och en gång för uttagning av husmödrar. Nämnderna vid Jakobsbergs, Gripsholms och Sunderby folkhögskolor, där respektive fem, fem och fyra semesterveckor anordnats, ha haft tre sammanträden. Programmen ha i allmänhet upptagit en föreläsning eller demonstration per dag samt ett par samkväm per vecka. På grund av kommunikationssvårigheterna ha som regel endast kortare utflykter anordnats. Medelåldern för husmödrarna och antalet barn i medeltal per husmoder har utgjort vid Gripsholms folkhögskola 46 år respektive 46, vid Höje lantmannaskola 47 år respektive 5-3, vid folkhögskolan Vilan 47 år respektive 4-9, vid Forsa folkhögskola 50-4 år respektive 5-4, vid Ålsta folkhögskola 49-8 år respektive 5 i , vid Hola folkhögskola 49 år respektive 5 G samt vid Sunderby folkhögskola 45-6 år respektive 6. Uppgifter i förevarande hänseenden beträffande övriga skolor ha icke lämnats. Semesterveckorna ha i stort sett icke givit några nya erfarenheter utöver de i berättelsen för motsvarande verksamhet under år 1940 antecknade. Inackorderingsavgiften har hållit sig mellan 3: 30 kr. och 5 kr. för dag. Fritidsutredningen har av de medel, som ställts till utredningens förfogande för ändamålet, för varje husmoder utbetalat 15 kronor såsom bidrag till inackorderingskostnaden samt ett belopp motsvarande halva resekostnaden. För föreläsningar, utflykter och organisationsarbeten har ersättning utgått med 4—5 kronor per husmoder. Beträffande statens andel i kostnaderna för semesterveckornas anordnande hänvisas i övrigt till bifogade ekonomiska redogörelse. Jämlikt chefens för socialdepartementet beslut den 20 juni 1941 har inspektion verkställts av fru Svenson beträffande semesterförläggningarna vid Jakobsbergs och Gripsholms folkhögskolor ävensom vid Höje lantmannaskola samt av Ekstam beträffande förläggningarna vid Forsa, Ålsta, Hampnäs och Sunderby folkhögskolor. Fru Gustafson och utredningens sekreterare Montell ha av olika anledningar varit förhindrade inspektera i denna berättelse under 1. och 2. omförmälda semesterförläggningar, ehuru tillstånd därtill lämnats genom nämnda departementschefsbeslut. 2. Fritidsutredningen har vidare — såsom framgår av den ekonomiska redogörelsen —• tilldelat vissa organisationer bidrag å sammanlagt 6 580 kronor till av dem bedriven semesterhemsverksamhet för husmödrar. Som villkor för bidragens tillgodonjutande har gällt, att tillträde till semesterhemmet icke varit beroende av medlemskap i viss organisation eller dylikt samt att bidragen icke använts till förbättring av hemmens ekonomi. Bidragen ha uppdelats i 10-kronorsstipendier. Dessa stipendier ha — utan hänsyn till medlemskap i den organisation, som drev semesterhemmet, eller dylikt — tilldelats husmödrar, som eljest icke haft möjlighet att tillbringa någon tid vid hemmet. Den husmoder, som erhållit ett sådant stipendium, har sålunda för sin semestervistelse betalat en avgift, som varit 10 kronor lägre än eljest gällande. Emellanåt har husmodern med hjälp av stipendiet och medel, som tillhandahållits av semesterhemsorganisationen, kunnat beredas helt kostnadsfri semestervistelse. De semesterhem, som drivas av Stockholms läns arbetarkvinnors semesterhemsförening u. p. a., föreningen husmödrarnas vilo- och semesterhem i Södermanland och vita bandets lokalförening i Nyköping, h a inspekterats av fru Svenson. Ekstam

93 har inspekterat norrbottenkvinnornas semesterhem Mjölkudden, vita bandets lokalförenings i Luleå semesterhem i Gammelstad samt »västerbottenkommitténs» semesterhem i Ratan. 3. Slutligen har fritidsutredningen i likhet med föregående år utdelat 100 s. k. personliga stipendier, av vilka tre icke blivit utlösta. Stipendiebeloppen ha måst begränsas till 35 kronor. Annat villkor beträffande stipendiets användning har icke uppställts än att husmodern därmed skulle bereda sig semestervistelse i en eller annan form. Stipendierna ha bekantgjorts av de kvinnoorganisationer, som utsett ledamöter i de lokala nämnderna för semesterveckornas ordnande. Inemot 400 framställningar om stipendier ha inkommit till fritidsutredningen. Stipendierna ha efter rekvisition, vilken jämväl innehållit förbindelse att använda stipendiet på visst av .stipendiaten uppgivet sätt, utbetalats direkt till husmödrarna. Med det belopp av 35 346: 49 kronor, som ifrågavarande verksamhet sammanlagt kostat staten, har effektiv hjälp till någon tids semester beretts nära 1 800 husmödrar. Ä det till fritidsutredningens disposition ställda beloppet har uppstått en besparing av 4 653: 51 kronor, vilket belopp samtidigt härmed återlevereras till statsverket. Stockholm den 19 december 1941. ERIK MONTELL Fritidsutredningens sekreterare.

Bilaga.

Redogörelse'] för användningen av det belopp av 4 0 OOO kronor, som från fonden för friluftslivets främjande ställts till fritidsutredningens förfogande till åtgärder för beredande under år 1941 av semestervistelse å t husmödrar. Stipendier, Lokala resebidrag o. nämndens Summa kostn. f. under- sammantr. hållning ... 5 716:65 280: 15 5 996: 80

Semesterveckor

(261 husmödrar) vid Gripsholms folkhögskola (159 husmödrar) (90 husmödrar) vid Bräkne-Hoby (68 husmödrar)

...

3 811: 03

169: 10

3 980: 13

...

2 063: —

192: 45

2 255: 45

folkhögskola.. . . .

1 470: 10

94:55

1564: 65

...

1 901: 50

150: 20

2 051: 70

456: 80

18:60

475: 40

...

1 736: 95

94:50

1 831: 45

...

1 709: 75

144: 30

1854: 05

...

1 538: 50

205: 30

1 743: 80

...

3 093: 40

213: —

3 306: 40

(89 husmödrar) (22 husmödrar) (80 husmödrar) vid Hola folkhögskola (78 husmödrar) (69 husmödrar) (105 husmödrar) Summa 23 497: 68 1 562: 15 25 059: 83

059: 83

94 Bidrag till av vissa organisationer bedriven semesterhemsverksamhet. Hudiksvalls husmodersförening 180: — Skellefteå » 80: — »Av Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott och kvinnoföreningarna i länet tillsatt kommitté för utredning av husmoderssemesterfrågan» 1 000: — Kalmardistriktet av svenska röda korset 480: — Jönköpings distrikt av svenska landsbygdens k v i n n o f ö r b . . . . 230: — Kronobergs » » » » » 240: — Hallands » » » » » .. . 690: — RLF-kvinnornas arbetskrets i Hedemora 200: — Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund för fördeln. mellan förbundet närstående semesterhemsorganisationer 2 600: — Vita bandets centralstyrelse för fördelning mellan lokalföreningar, som driva semesterhem för husmödrar 880: — g 530: 97 semesterstipendier å 35 kronor 3 395: — 3 395; Centrala organisalionskostnader , 311: 66 3 H : gg S u m m a s u m m a r u m 35 346: 49

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid.

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet

3 Författningsförslag

5 Kap. I.

Historik,

allmänna

synpunkter

och försöksverksamhet

Riksdagsbehandlingen av frågan om husmoderssemester m. m. Utredningsuppdragets omfattning i denna del Begreppsbestämning. Behovet och betydelsen av husmoderssemester. Husmoderssemesterns förhållande till familjesemestern Behovet av samhällets medverkan för husmoderssemesterfrågans lösning.. Försöksverksamhet Vissa skolors lämplighet som semesterhem Medel a t t avkoppla husmodern från hemarbetet under semestertiden Husmodersvikarier. Sommarkolonier. Kombinerade ^semester- och barnhem.

9 9 14 16 17 19 21

Kap. IL Redogörelse för vissa utländska förhållanden Tyskland 26. Finland 27. Danmark 29.

26 Kap. III. Planläggning och organisation av husmoderssemeslerverksamheten ... A. Semesterhemsverksamhet Lokalinventering Befintliga semesterhem för husmödrar 30. Lokaler lämpliga som semesterhem för husmödrar 33.

30 30 30

Kostnader för bedrivande av semesterhemsverksamhet för husmödrar. . Inackorderingskostnaden 36. Resekostnaden 37. Kostnaden för underhållning 37.

36 Kostnadernas fördelning mellan husmodern och det allmänna Landstingens ekonomiska medverkan vid husmoderssemesterf rågans lösning Hushållningssällskapens förhållande till husmoderssemestern Statsbidrag till husmoderssemester Den av det allmänna understödda husmoderssemesterns organisation... Den centrala organisationen 49. Den lokala organisationen 51. Beräkning av organisationskostnaderna 54.

38 39 45 47 49

Kombination av semesterhem och barnhem Detaljspörsmål Stipendiegivning

55 58 gg-

B.

Kap. IV.

Bidrag till kostnaderna

Sammanfattning

och slutord

Särskilt yttrande av herr Nordenson

för anordnande

av semesterhem för husmödrar

62 g4 66

96 BILAGOR. Bilaga nr 1.

Bilaga nr 2.

Frågeformulär vid fritidsutredningens enquéte hösten 1940 hos medlemmarna i de nämnder, som omhänderhaft den under sommaren samma år vid vissa internatskolor försöksvis bedrivna semesterhemsverksamheten för husmödrar

69 Statistisk undersökning angående antalet husmödrar, vilka med hänsyn till familjens inkomst och barnantal behöva hjälp till semester

70 Bilagor nris 3—8.

Förslag till program samt anvisningar, berättelser m. m. avseende försöksverksamheten med husmoderssemester åren 1938—41

Statens offentliga utredningar 1942 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer I den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning.

Rättsskipning.

Fångvård.

VuttiMiväsun. Skogsbruk.

Bergsbruk.

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. 1938 ars pensionesakkunniga. Betänkande med förslag till tjänste- och famlljepensionsreglementen för arbetare i statens tjänst. [8] 1941 åra lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag till folkskolans avlöningsreglemente m. m. [9] Beskattningsorganisationssakkunnigas betänkande med förslag till ändrad organisation av kammarrätten. [18]

Industri. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande. 1. Allmänna uppgifterang. den tekniskt-vetenskapliga forskningsverksamhetens nuvarande läge m. m. — Allmänna synpunkter rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningen. — Erforderliga åtgärder för den tekniskt-vetenskapliga forskningens främjande och statens medverkan därvid. [6] 2. Förslag till åtgärder för främjande av den tekniskt-vetenskapliga forskningen på byggnadsområdet. [71 3. Förslag till åtgärder för skogsproduktforskningens ordnande. [12]

Kommunalförvaltning.

Handel o c h sjöfart.

Statens ocli k o m m u n e r n a s finansväsen. Betänkande med föralag till lag med särskilda bestämmelser om begränsning av vinstutdelning från aktiebolag. [2]

Ko niiiiunikat ions väsen. Betänkande oeh förslag ang. förhållandet mellan arbetsuppgifter och löneställning vid statens järnvägar. Del 4. Järnvägsstyrelsen. [13] Bank-, kredit- o e h vienningväseii.

Polltl. Betänkande med förslag till brandlag oeh brandstadga m. m. [10]

Nationalekonomi o c h socialpolitik. Promemoria rörande bostadsförsörjningen. [3] Promemoria ang. hyresreglering. {14] Betänkande med utredning oeh förslag ang. semester för husmödrar. [19] IIälso- och sjukvård. De yngre sjukhusläkarnas avlönings-, arbets- och bostadsförhållanden. [4] Betänkande med utredning oeh förelag ang. barnmorskeväsendet. [17]

Allmänt näringsväsen.

F a s t egendom. J o r d b r u k med binäringar. Promemoria med förslag till utvidgad vanhävdslagstiftning. [5]

Försäkringsväsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling 1 övrigt. Betänkande med utredning oeh föralag ang. betygssättningen i folkskolan. [11]

Försvarsväsen. Betänkande med föralag till plan för organisationsarbetet inom föravaraväsendet. [1] Betänkande med förslag till lag om vapenfria värnpliktiga. [15] Betänkande med förslag rörande den centrala förvaltningsverksamhcton inom försvarsväsendet [IG] Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Stockholm 1942. Kungl. Boktr. P. A. Norstedt & SBner 420912.