Betänkande angående bilregistrering m. m.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

:5-.0 STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1942:24 KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE ANGÅENDE

BILREGISTRERING M.M. AVGIVET AV 1942 ÅRS BILREGISTERUTREDNING

S T O C K H O L M 1 9

4 2

Statens offentliga utredningar 1942 K r o n o l o g i s k Betänkande med förslag till plan för organisationsarbetet inom försvarsväsendet. Beckman. 738 s. F ö . (Till betänkandet höra dels en bilaga innehallande personalförteckningar m. m., avsedd endast för tjänstebruk, dele ock ett hemligt bihang i tre delar.) Betänkande med förslag till lag med särskilda bestämmelser om begränsning av vinstutdelning frän aktiebolag. Marcus. 22 s. F i : 3. Promemoria rörande bostadsförsörjningen. Av A Johansson. Beckman. 77 s. S. De yngre sjukhusläkarnas avlönings-, arbets- och bostadsförhållanden. Beckman. 106 s. S. Promemoria med förslag till utvidgad vanhävdslagstiftning. Marcus. 55 s. J o . Utredning rörande den tekuiskt-vetenskapliga forskningens ordnande. 1. Allmänna uppgifter angäende den tekniskt-vetenskapliga forskningsverksamhetens nuvarande läge m. m. — Allmänna synpunkter rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningen. — Erforderliga åtgärder för den tekniskt-vetenskapliga forskningens främjande och statens medverkan därvid. Ihegeström. 195 s. H . 0 Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande. 2. Förslag lill åtgärder för främjande av den tekniskt-vetenskapliga forskningen på byggnadsområdet. Ha^ggström. 76 s. H . 1938 års pensionssakkunniga. Betänkande med förslag till tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare i statens tjänst. Marcus. 135 s. F i . 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag till folkskolanB avlöningsreglemente m. in. Marcus. 191 s. F i . 10. Betänkande med förslag till brandlag och brandstadga m. m. Norstedt. 164 s. K .

f ö r t e c k n i n g 11.' Betänkande med utredning oeh förslag angående betygssättningen i folkskolan. Ilaeggström. 830 s. E . 12. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande. 8. Förslag till åtgärder för skogsproduktforskningens ordnande. Hseggström. 121 s. H. 13. Betänkande oeh förslag angående förhållandet mellan arbetsuppgifter och löneställning vid statens järnvägar. Del 4. Järnvägsstyrelsen. Beckman. 88 s. K. 14. Promemoria angående hyresreglering. Norstedt. 54 s. J u . 15. Betänkande med förslag till lag om vapenfria värnpliktiga. Beckman. 108 s. F ö . 16. Betänkande med förslag rörande den centrala förvaltningsverksamheten inom försvarsväsendet. Hreggström. 360 s. F ö . 17. Betänkande med utredning oeh förslag angående barnmorskeväsendet. Idun. 101 a. 1 karta. S. 18. Beskattningsorganisationssakkunnigas betänkande med förslag till ändrad organisation av kammarrätten. Marcus. 128 s. F I . 19. Betänkande med utredning och förslag ang. semester för husmödrar. Norstedt. 96 s. S. 20. Utredning angående värmekostnaden i hyreshus. Idun. IS" s. S. 21. Betänkande med förslag till främjande av utskyldsbetalning genom erkända skatteförmedlingskassor. Marcus. 96 s. F l . 22. Förslag till ny lag om behörighet att utöva läkarkonsten, m. m. Norstedt. 251 s. S. 23. Promemoria med förslag angående registreringen av landets företagare m. m. Marcus. 60 s. H. 24. Betänkande angående bilregistrering m. m. Hseggström. 103 s. 12 bil. K.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E . = ecklesiastikdepartementet, J o . = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS

OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1942:24

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE ANGÅENDE

BILREGISTRERING M.M. AVGIVET AV 1942 ÅRS BILREGISTERUTREDNING

STOCKHOLM IVAR

HyECCSTRÖMS

1942 B O K T R Y C K E R I A.

•»•wo

V*z<x *

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Skrivelse till s t a t s r å d e t och chefen för kung], k o m m u n i k a t i o n s d e p a r t e m e n t e t

Sid. 5

S a m m a n f a t t n i n g a v utredningens b e t ä n k a n d e Bilregistreringens organisation. Ifrågasatt centralisering av bilskattedebiteringen. Intcrimsskatt. Åtgärder för att för allmänheten underlätta fullgörandet av registrerings- och anmälningsskyldighet. Slopande eller sammanförande av avgifter i registreringsärenden. Centralregistrets organisation; kostnader; övergången till det nya registersystemet.

7 Kap.

15 15 17 17 18 19 21 21

1. D e civila fordonsregistren Registreringens uppkomst Registreringens ändamål Gällande bestämmelser om registrering På länsstyrelserna ankommande åtgärder i samband med registrering Bilregistreringens ekonomi Registerarbetets omfattning och beskaffenhet Registerarbetets omfattning Registerarbetets beskaffenhet

»

2. D e t militära fordonsregistret

» »

3 . Tidigare i n r ä t t a d e centralregister 4. Y t t r a n d e n a n g å e n d e behovet av a t t ånyo i n r ä t t a centralt register

31 33

•»

5. Av länsstyrelserna och vissa organisationer avgivna y t t r a n d e n angående g r u n d e r n a för registreringsarbetets organisation m. m

»

6. Valet mellan centraliserat register och länsregister

»

7. Besiktningsinstrumentets (typintygets) reformering A. Instrumentets form

47 47

B. Instrumentets innehåll

40,

»

8. Bildandet a v länsregistren

»

9. Centralregistrets organisation

Sid. 10. D e t föreslagna systemets tillämpning p å omregistrerings-, avregistrerings- och anmälningsärenden a) Omregistreringsärenden (15 § 7 mom. M. F.) b) Tillfällig avregistrering med nyregistrering (15 § 2 mom. M. F.) . . . . c) Definitiv avregistrering (15 § 3 mom. M. F.) d) Anmälningsärenden 1. Anmälan i samband med nytt besiktningsinstruments utfärdande . . Ombesiktning enl. 10 § 1 mom. M. F Ombesiktning enl. 10 § 2 mom. eller 11 § 1 mom. M. F 2. Andra anmälningsärenden (15 § 5 och 6 mom. M. F.) 3. Av polisman eller länsstyrelse meddelade, i bilregistret antecknade beslut

58 58 61 61 61 61 61 62 63 61

11. Ansökningsförfarandets reformering a) Tillhandahållande av blanketter m. m b) Skyldighet för länsstyrelse att i bilregistreringsärenden kostnadsfritt översända handlingar till sådana sökande, som icke uttryckligen begärt kommissionärs medverkan c) Slopande eller sammanförande av avgifter i registreringsärenden

66 67

12. Debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av bilskatt Gällande bestämmelser Utredningens yttrande

70 70 74

13. I n t e r i m s s k a t t Gällande bestämmelser Olägenheter av gällande system Tidigare förslag till avskaffande av eller ändring i systemet Utredningens yttrande

80 80 80 81 84

14. Förläggningen av det centrala bilregistret

15. Beräkning av engångskostnader för övergång till den föreslagna organisationen a) Besiktningsmännen b) Länsstyrelserna c) Centralregistret

82 92 93 94

16. D e årliga kostnaderna för den föreslagna organisationen Länsstyrelserna och besiktningsmännen

98 98

Centralregistret 17. Å t g ä r d e r för den föreslagna organisationens ikraftträdande Särskilt y t t r a n d e av ledamoten Elliot

Bilagor.

65 65

98 101 103

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

kommunikations-

departementet.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 november 1941 har statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet den 5 december samma år uppdragit åt kanslirådet i nämnda departement Helge Berglund, besiktningsmannen för motorfordon i Stockholm, majoren Carl Walter Elliot och länsassessorn i Jönköpings län Nils Olof Åkesson att såsom sakkunniga inom departementet biträda med verkställande av utredning rörande frågan om en omorganisation av automobilregistreringsväsendet och därmed sammanhängande spörsmål samt avgiva de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Därjämte har statsrådet uppdragit åt Berglund att vara de sakkunnigas ordförande samt förordnat förste amanuensen i departementet Carl-Adam von Schéele att vara sekreterare åt de sakkunniga. I enlighet med statsrådets den 9 februari 1942 lämnade medgivande hava i de sakkunnigas överläggningar angående kontorstekniska frågor i samband med det system för bilregistreringens ordnande, som utredningen i det följande framlägger, tillika deltagit direktören Yngve Beckman och civilingenjören Th. I. Malmer. De sakkunniga — vilka antagit benämningen 1942 års bilregisterutredning — hava under den gångna tiden hållit ett femtontal sammanträden. Jämlikt särskilt tillstånd hava ledamöterna i utredningen jämte dess sekreterare i studiesyfte besökt två länsstyrelser och därvid bland annat haft tillfälle att med vederbörande befattningshavare dryfta föreliggande frågor. Under fortgången av arbetet har utredningen vidare närmare samrått med, förutom andra, representanter för arméförvaltningens tygdepartement,

statistiska centralbyrån, riksräkenskapsverket, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens trafikkommission och föreståndarna för bilregisteravdelningarna vid vissa länsstyrelser. Såsom resultat av sitt arbete får utredningen härmed vördsamt överlämna efterföljande betänkande. För att det principspörsmål angående registreringens ordnande, som detsamma behandlar, må kunna underställas den nu pågående riksdagen och i sammanhang därmed medel äskas för den föreslagna organisationens genomförande, har utredningen ansett sig böra redan nu framlägga sitt förslag i den omfattning, som erfordras för ståndpunktstagande i nyss angivna avseenden till detsamma. Utredningen ämnar, därest förslaget i dessa avseenden godkännes, återkomma med förslag till de författningsbestämmelser ävensom till de förvaltningsföreskrifter i övrigt, som av Kungl. Maj:t lära böra meddelas för den föreslagna organisationens genomförande. Undertecknad Elliot åberopar i vissa delar särskilt yttrande. Stockholm den 2 april 1942. HELGE BERGLUND WALTER ELLIOT

OLOF ÅKESSON I C-A. von Schéele.

Sammanfattning av utredningens betänkande. Frågan huruvida de särskilda hos länsstyrelserna förda registren över motorfordon lämpligen kunna ersättas med ett centralt, för hela riket gemensamt register, har under senare tid fått förnyad aktualitet. Anledningen härtill har närmast varit det numera ofta återkommande behovet att för beredskaps- eller transporthushållningsändamål kunna snabbt överblicka omfattningen och fördelningen av fordonsbeståndet samt att i vissa avseenden, exempelvis med hänsyn till drivmedel, ringbestånd och lastkapacitet, fortlöpande följa detta bestånds utveckling. En undersökning av det nyss antydda spörsmålet har emellertid befunnits påkallad även av den anledningen att det icke synts uteslutet, att vid en centralisering av registerföringen och den i samband därmed stående debiteringen av automobilskatten kunna genom användning av maskinella hjälpmedel ernå en viss besparing av statsverkets kostnader för dessa arbetsuppgifter. Tillika har frågan om en reformering av länsstyrelsernas registerföring genom övergång till något mera lätthanterligt system än det som för närvarande tillämpas ansetts böra i sammanhang därmed upptagas till prövning. 1942 års bilregisterutredning, som tillkommit för undersökning av nu omförmälda och övriga i sammanhang därmed stående spörsmål, kan sammanfatta resultatet av utredningsarbetet på följande sätt.

Bilregistreringens organisation. Utredningen har för sin del funnit sig övertygad om att ett centralt register över åtminstone den del av fordonsbeståndet, som icke överförts till beredskapsförteckning, måste under nu rådande förhållanden anses vara av sådan vikt ur beredskapssynpunkt och såsom grundval för olika åtgärder i trafikreglerande syfte, att inrättandet av ett sådant register icke längre kan undanskjutas. Å andra sidan har utredningen efter ingående undersökningar kommit till den uppfattningen, att ett sådant register åtminstone för närvarande icke kan sättas i stället för utan måste tänkas

såsom ett supplement till länsregistren. Hänsyn till länsstyrelsernas och polismyndigheternas ständigt återkommande behov av tillgång till uppgifterna i bilregistret och hänsyn även till att den allmänhet, som nu genom erläggande av registreringsavgifter utger mer än full ersättning för statsverkets av registreringsarbetet föranledda kostnader, icke förorsakas tidsspillan, bevär och utgifter mer än vad som är nödvändigt, föranleda enligt utredningens uppfattning, att åtminstone tillsvidare den till länsregistren knutna registerföringen bör i princip bibehållas. Det organisationsproblem, som under sådana förhållanden närmast påkallar lösning, är frågan huru ett länsregistren supplerande centralt register skall kunna uppläggas och föras utan allt för stora kostnader och onödigt dubbelarbete. En möjlighet härtill har utredningen — i anslutning till bland annat uppslag, som framförts av vissa länsstyrelser — funnit ligga i en reformering av besiktningsinstrumenten (typintygen) i förbindelse med dels en omläggning av de nuvarande i skruvliggare förda länsregistren till kortregister, dels ock samtidigt upprättande av ett centralt register genom kopior av länsstyrelsernas registerkort. För detta ändamål förordar utredningen, att besiktningsinstrumenten skola utfärdas på kort av sådan beskaffenhet, att dessa, sedan de försetts med vederbörliga, av registreringsmyndigheten gjorda anteckningar, kunna omedelbart infogas i de hos denna förda, av dylika kort bestående registren. Besiktningsinstrumenten böra enligt utredningens mening upprättas och i samband med ansökan om registrering ingivas i tre exemplar. Av dessa bör ett, såsom nyss nämnts, i samband med att registrering beviljas infogas i länsregistret, ett översändas till centralregistret och ett återställas till sökanden försett med anteckning om registreringen. På motsvarande sätt skulle förfaras vid omregistrering. Om eljest inträffade förändringar beträffande de förhållanden, som äro antecknade i länsregistret, skulle även centralregistret erhålla underrättelse från vederbörande länsregister till den del så erfordras för de uppgifter, centralregistret har att tillgodose. De i centralregistret befintliga uppgifterna skulle i första hand användas såsom underlag för med maskinella hjälpmedel gjorda statistiska bearbetningar eller andra utredningar. Vinsten med det nu angivna systemet skulle huvudsakligen ligga däri, att man, med bevarande av de väsentliga fördelar, som ovedersägligen äro såväl för förvaltningen som för allmänheten förenade med det nuvarande till länsstyrelserna knutna registreringssystemet, skulle med ett minimum av kostnad och arbete förskaffa sig det centrala register, som ur ovan angivna synpunkter befunnits erforderligt. Man skulle samtidigt hos länsstyrelserna åstadkomma en modernisering av registren genom övergång till kortsystem och — genom nedbringande av med registreringen förena-

de skrivgöromål till ett minimum — åstadkomma en besparing av arbetskraft, som, även om den icke toge sig uttryck i omedelbar reducering av lönestaterna, dock icke vore mindre reell därigenom att den skulle lösgöra arbetskraft för andra uppgifter eller möjliggöra att utan personalförstärkning ombesörja registrering av ett väsentligt större fordonsbestånd än tidigare. Genom att, såsom utredningen även föreslår, uppdela det nu för personbilar, omnibussar och lastbilar gemensamma registret i särskilda serier för varje fordonsslag, genom användning av olikfärgade kort för de särskilda serierna och eventuellt även genom successivt införande av skilda nummerserier avser man att åt länsstyrelsernas register ge en överskådlighet, som dessa hittills i alltför hög grad saknat. Från centralförvaltningens synpunkt sett skulle genom det nu angivna systemet ernås, att man — utan att för varje gång betunga länsstyrelserna med verkställande av särskilda utredningar och utan att behöva avvakta resultatet därav samt utan det arbete, som sammanställning och komplettering av från länsstyrelserna överlämnade uppgifter innebure — skulle omedelbart med maskinella hjälpmedel kunna erhålla översikt av fordonsbeståndet i vilket avseende och i vilken omfattning som helst, varom upplysning kunde erhållas ur fordonsregistret. Detta förhållande skulle också göra det möjligt att i vida större utsträckning än hittills taga det i fordonsregistret befintliga materialet i bruk och att fortlöpande följa ändringarna i fordonsbeståndet. Utredningens förslag att på ovan angivna sätt tillgodose behoven såväl av ett centralt som av länsvis förda register är icke avsett att innebära ett definitivt ställningstagande till frågan, huruvida i längden under mera stabila förhållanden än de nuvarande ett centralt register möjligen kan helt eller i viss omfattning ersätta länsregistren. Utredningen har i detta sammanhang — med ovan angivna resultat — måst begränsa sin undersökning till frågan om vad som under nu rådande förhållanden är lämpligt och möjligt. Tillkomsten av ett centralt register på ovan angivet sätt möjliggör emellertid också att successivt — utan de olägenheter, som en omedelbar övergång skulle innebära — till centralregistret från länsregistren överflytta arbetsuppgifter i den mån erfarenheten ådagalagt behovet och lämpligheten därav. Möjligt är att centralregistret på detta sätt kommer att i växande omfattning tjäna såsom grundval icke allenast för centrala statistiska utredningar utan även för andra fordonsbeståndet i hela riket berörande åtgärder såsom uttagning av fordon för vissa samhällsviktiga ändamål m. m.

10 Ifrågasatt centralisering av bilskattedebiteringen. Ett betydelsefullt spörsmål, som i sistnämnda avseende redan på nuvarande stadium är aktuellt och vilket utredningen därför ägnat särskild uppmärksamhet, är frågan, huruvida debiteringen av bilskatten och därmed omedelbart sammanhängande åtgärder kunde med utnyttjande av moderna maskinella hjälpmedel ske på grundval av centralregistret. A priori tala åtskilliga omständigheter och ej minst en jämförelse med organisationen av debitering och bokföring av premieavgifter inom de enskilda försäkringsföretagen för att en dylik anordning skulle vara ändamålsenlig. Av praktiska skäl måste emellertid det nu ifrågavarande problemet genast begränsas till att avse frågan om debitering endast av den årligen förfallande skatten. Tillfälliga debiteringar samt ärenden angående restitution, avkortning och avskrivning av debiterade skattebelopp måste under alla omständigheter komma att alltjämt handläggas av länsstyrelserna. Ur teknisk synpunkt kan en på dylikt sätt begränsad arbetsuppgift med fördel utföras centralt. Med anlitande av hålkortsmaskiner jämte alfabetiskt skrivande tabulator kan man i sådant fall snabbt och effektivt verkställa icke allenast debiteringen i skattelängderna utan även utskriften av skatteaviser jämte skattekvitton och därtill hörande förteckningar. Ur organisatoriska och ekonomiska synpunkter komme dock, enligt vad av utredningen verkställda undersökningar givit vid handen, saken att ställa sig väsentligen annorlunda. Organisatoriskt måste debiteringsarbetets fördelning på två olika instanser — länsstyrelserna och centralregistret — vilkas åtgärder var för sig påverka fordonsägareils rättsläge, nödvändiggöra skriftväxling dem emellan och i viss utsträckning ömsesidig bokföring av lämnade uppgifter. Nödvändigheten att hålla centralregistret ä jour med avseende å fordonsägarnas namn och adress kommer även att medföra ett omfattande arbete. Sannolikt kunna ej heller komplikationer, vilkas utredande i många fall komme att bereda icke allenast fordonsägaren utan även de berörda myndigheterna mycket arbete, undvikas. Ur ekonomisk synpunkt är följande att märka. För ett rationellt verkställande av en central debitering i nyss angiven omfattning erfordras, att samtliga till detsamma hörande arbetstempon, däribland utskrivandet av adresskorten till bilskattepostförskotten (med skattekvitton), kunna utföras hos det centrala registret. Härför kräves, såsom ovan antytts, bland annat tillgång till en alfabetisk tabulator. En sådan maskin drager emellertid hög hyreskostnad, och för arbetet förutsattes även, att hålkortsregistrets omfattning väsentligt ökas. Dessa anordningar synas, så vitt för närvarande kan bedömas, icke komma att tjäna några andra ändamål inom centralregistret, och merkostnaderna härför komma alltså att helt belasta den centrala

11 skattedebiteringen. Dessa årliga merkostnader ha uppskattats till ej oväsentligt högre belopp än de direkta merutgifter för år, länsstyrelserna hittills sammanlagt redovisat för den ordinarie bilskatteuppbörden. Förutom med förstnämnda årliga merkostnader har man även att räkna med en avsevärt höjd engångskostnad för inrättande av ett för skattedebitering lämpat centralregister. — I rådande läge tillkommer ytterligare den omständigheten att en tabulator av ovan angivet slag för närvarande icke torde kunna ställas till förfogande. En centralisering av bilskattedebiteringen skulle emellertid komma att medföra även vissa andra praktiska svårigheter. Bland annat skulle anordningen medföra en ur driftsynpunkt mycket oläglig anhopning av arbetet till kalenderårets början, medan det maskineri, som anskaffats speciellt för debiteringens utförande, under resten av året skulle stå outnyttjat. Det vore vidare knappast tänkbart, att ett centralt organ skulle kunna verkställa en sakligt riktig debitering av bilskatten med samma säkerhet som länsstyrelserna med deras närmare kontakt med den motorfordonsägande allmänheten och kännedom om beståndet av motorfordon inom länet. Vid ovan angivna förhållanden har utredningen funnit sig icke böra framlägga något förslag om införande av central debitering av bilskatt.

Interimsskatt. Enligt 7 § i kungörelsen om uppbörd av automobilskatt m. m. den 12 december 1924 må såsom behörigt bilskattekvitto för motorfordon eller släpvagn, som i avbidan å registrering användes i trafik lika med registrerat fordon, under högst tre veckor gälla av postverket utfärdat interimskvitto å belopp, svarande emot uppgiven skatt för fordonet intill det löpande kalenderårets slut. Denna bestämmelse har i praktiken visat sig medföra åtskilliga olägenheter. Systemet tillskapar merarbete i avsevärd omfattning för länsstyrelserna utan att likväl skänka tillräcklig garanti för att skatt rätteligen erlägges för i trafik nyinsatta fordon. Nöjaktig säkerhet för att så sker synes utredningen kunna vinnas med enklare medel och med mindre arbetskostnad för statsverket. I anslutning till ett av riksräkenskapsverket tidigare framlagt förslag om slopande av interimsbetalning av fordonsskatt förordar utredningen en lösning av frågan enligt följande linjer: De nuvarande till utseendet enhetliga besiktningsskyltarna utbytas mot sådana skyltar av två slag med olika uppgifter. Båda typerna besiktningsskyltar tillhandahållas endast av polismyndigheten. Den ena skylttypen reserveras för biltillverkares och bilhandlares egna behov; denna skylt tjänstgör samtidigt som skatteskylt, medan de nuvarande särskilda AH-

skyltarna slopas. Det andra slaget besiktningsskyltar är avsett för den motorfordonsköpande allmänhetens behov vid körning under 3-veckorsperioden. För erhållande av sådan skylt kräves ej längre, att fordonsskatten erlagts. I samband med skyltens utlämnande till fordonsägaren utfärdar polismyndigheten ett intyg, som berättigar denne att under tre veckor från intygets datum använda fordonet. Intyget, som bland annat bör innehålla vissa uppgifter rörande fordonet, utskrives med genomskrift i tre exemplar, av vilka ett överlämnas till sökanden att medföras vid färd med fordonet. Ett andra exemplar insändes till registreringsmyndigheten för kontroll av att ansökan om registrering i sinom tid ingives samt för att tjäna till ledning vid den skattedebitering, som då äger rum och varvid fordonsskatt uttages jämväl för den tid före registreringen, varunder fordonet varit i bruk. Det tredje exemplaret av intyget kvarbliver hos polismyndigheten.

Åtgärder för att för allmänheten underlätta fullgörandet av registrerings- och anmälningsskyldighet. Mycken tid och mycket arbete åtgår för närvarande både för tjänstemännen å länsstyrelsernas bilavdelningar och för allmänheten för justering och komplettering av felaktiga eller ofullständiga ansökningar och anmälningar till bilregistret. I syfte att i görligaste mån minska de olägenheter, som i sådant hänseende göra sig gällande, föreslår utredningen, att blanketter till vanligen förekommande ansökningar och anmälningar i bilregistreringsärenden skola av länsstyrelserna och vissa andra myndigheter kostnadsfritt tillhandahållas allmänheten. Blanketterna äro avsedda att även innehålla i populär form avfattade anvisningar i fråga om de handlingar och avgifter, som i de olika fallen skola bifogas ansökan eller anmälan. Utredningen har vidare framhållit önskvärdheten ur de synpunkter utredningen företräder av att registreringsförfarandet jämväl på det sätt förenklas och — ur allmänhetens synpunkt — förbilligas, att skyldighet stadgas för vederbörande befattningshavare att i tjänsteväg och utan debitering av kommissionärs- eller liknande arvode tillställa sökande handlingar i registreringsärenden.

Slopande eller sammanförande av avgifter i registreringsärenden. I bilregistreringsärenden förekomma nu avgifter av — bortsett från kommissionärsarvode — tre skilda slag: fordonsskatt, registreringsavgift och stämpelavgift. Oenhetligheten i det rådande avgiftssystemet är särskilt

13 påfallande i ärenden angående första registrering av (skattepliktigt) fordon, där sökanden ofta har att samtidigt erlägga alla tre slagen av avgifter. Självfallet medför denna avgiftssplittring avsevärt merarbete i olika hänseenden särskilt för länsstyrelserna. Utredningen har därför närmare undersökt möjligheterna av att förenkla gällande system genom avgifters slopande eller sammanförande med varandra. Därvid har emellertid framgått, att dessa möjligheter i allt fall i nuvarande läge äro praktiskt sett synnerligen begränsade. Endast i ett avseende har utredningen ansett sig kunna framlägga förslag till förenkling av avgiftssystemet. Utredningen förordar sålunda, att registreringsavgifter i anmälningsärenden borttagas och att i stället den avgift, som skall erläggas i samband med ingivande av ansökan om registrering av fordon, höjes, för bil från nuvarande 15 kronor till 25 kronor, för tyngre motorcyklar och för släpfordon från 5 till 10 kronor och för lättviktsmotorcyklar från 2 till 5 kronor. Avgiften för registrering av fordon i annat län än där registrering förut skett föreslås emellertid skola bibehållas vid nu föreskrivna, belopp för första registrering.

Centralregistrets organisation; kostnader; övergången till det nya registersystemet. Centralregistret bör enligt utredningens mening anslutas till och handhavas av en statsinstitution, vars arbetsuppgifter äro jämförbara med dem, som skola ankomma på registret, och som såvitt möjligt även har tillgång till sådana maskiner, som erfordras för den statistiska bearbetningen, och erfarenhet av sådana maskiners handhavande. Härigenom bör ernås en effektivare och billigare organisation, än om registret göres till en fristående institution. Ur nämnda synpunkter hava närmast antingen det militära centralregistret eller statistiska centralbyrån ansetts böra ifrågakomma. Efter undersökning såväl huru det med centralregistrets uppläggning förenade arbetet lämpligen bör organiseras som huru det löpande arbetet vid detsamma bör tänkas fortgå, har utredningen ansett registrets anslutning till statistiska centralbyrån ur båda dessa synpunkter vara att föredraga. Denna anslutning ställer sig jämväl billigare och ger större trygghet för att registret under kritiska perioder må kunna fylla de uppgifter, för vilka det avsetts, än vad dess förening med det militära centralregistret skulle innebära. Engångskostnaderna för centralregistrets inrättande i anslutning till statistiska centralbyrån och i samband därmed uppkommande kostnader för att till kortregister omlägga länsstyrelsernas nuvarande system för registrering av motorfordon m. m. beräknas — därest i centralregistret skulle, såsom utredningen förordar, till Hollerithkort överföras uppgifter rörande

14 samtliga i länsstyrelsernas bilregister upptagna fordon med undantag av lättviktsmotorcyklar — till 83 000 kronor. De årliga kostnaderna för centralregistret i förening med viss ökning av expenskostnaderna för besiktningsmännen och länsstyrelserna beräknas under samma förutsättning till 35 000 kronor. I betraktande av att inflytande avgifter för registrering av motorfordon under senare år lämnat ett nettoöverskott väsentligt överstigande en miljon kronor, att man genom den föreslagna organisationen torde hos länsstyrelserna ernå vissa besparingar av personalkostnaderna, och att man genom centralregistrets inrättande erhåller ett medel att i folkhushållningens och beredskapens tjänst effektivare än hittills utnyttja ett fordonsbestånd, vars värde uppgår till åtminstone ett hundratal miljoner kronor, synes den föreslagna utgiften fullt försvarlig. Åtgärder för den föreslagna organisationens ikraftträdande böra enligt utredningens mening vidtagas ofördröjligen, så snart riksdagens godkännande av förslaget erhållits och medel för ändamålet blivit tillgängliga. Övergången till det nya registersystemet kan beräknas hos länsstyrelserna vara fullbordad före den 1 oktober 1942. Det centrala registret förväntas kunna träda i verksamhet senast vid början av år 1943.

Kap. 1. De civila fordonsregistren. Registreringens uppkomst. 1906 års förordning. I förordningen den 21 september 1906 om automobiltrafik stadgades, att automobil icke finge tagas i bruk utan att vara försedd med av länsstyrelsen tilldelat igenkänningsmärke. Däremot innehöll nämnda förordning icke några bestämmelser om en särskild registrering av fordonen. Föreskrifter i sådant syfte hade visserligen övervägts under förarbetena till författningen men icke ansetts behövliga. 1912 års förslag. Förslag till bestämmelser i detta avseende framlades första gången i ett av tillkallade sakkunniga den 5 februari 1912 avgivet betänkande. Nämnda sakkunniga, som ägnade frågan om registrering av automobiler en ingående uppmärksamhet, förmenade (sid. 60 ff), att avsevärda fördelar skulle vinnas genom att införa en särskild registrering av automobiler. De föreslogo därför, att förandet av automobilregister skulle bliva obligatoriskt och åligga vederbörande länsstyrelser. I registret borde upptagas erforderliga anteckningar beträffande varje automobil. Registret skulle avse att underlätta identifiering av automobilen och att skaffa noggrannare kännedom om i landet befintliga automobiler, deras beskaffenhet och ägare. Förslaget förelades genom en proposition (nr 156) 1915 års riksdag. Föredragande departementschefen ansåg (sid. 17) ett obligatoriskt registreringssystem för automobiler vara av betydelse särskilt med hänsyn till automobilernas användning vid krigstillfälle. I likhet med de sakkunniga ansåg departementschefen (sid. 20) »uppenbart», att automobilregistret borde föras länsvis av vederbörande länsstyrelse. 1915 års författning. Sedan riksdagens yttrande inhämtats över förslaget, utfärdade Kungl. Maj:t den 11 juni 1915 förordning (nr 189) innefattande ändringar för nu angivna ändamål i 1906 års förordning om automobiltrafik. Den 12 november 1915 utfärdade Kungl. Maj:t vidare den första kungörelsen om automobilregisters förande (nr 449), vilken kungörelse jämväl innehöll bestämmelser om avgifter för registrering och dess kungörande.

16 1916 års förordning. De genom förordningen den 11 juni 1915 tillkomna bestämmelserna om registrering av automobiler inflöto sedermera väsentligen oförändrade i den nya förordning om automobiltrafik, som utfärdades den 30 juni 1916 och som avlöste 1906 års förordning. 1922 års förslag. I det betänkande (stat. off. utr. 1922:39), som avgavs a v 1920 års automobilsakkunniga, berördes bland annat jämväl spörsmålet om organisationen av bilregistreringen. De sakkunniga uttalade, bland annat, att några vägande skäl att övergå till ett n y t t registreringssystem med centralregistrering icke syntes föreligga; detta system skulle i allt fall säkerligen betinga kostnader för det allmänna, som måste anses alltför stora i förhållande till de möjliga fördelar, som kunde vara att hämta med uppläggande av ett centralregister för motorfordon. Bestämmelserna om registreringen behöllos i övrigt till väsentliga delar oförändrade i de sakkunnigas förslag. Två reservanter ifrågasatte emellertid införande av ett centralregister i stället för de tjugofem länsregistren. Reservanternas förslag var närmast föranlett av a t t de motsatte sig föreslagna bestämmelser om första besiktningar och periodiska efterbesiktningar av motorfordon. Reservanterna hemställde, att bestämmelser om anmälningar till register, eventuellt centralregister, i stället skulle införas. 1923 års förordning. I det förslag till förordning om motorfordon m. m., som genom proposition nr 124 förelades 1923 års riksdag och som sedermera resulterade i förordningen den 15 juni 1923 (nr 281), anslöt sig föredragande departementschefen till de sakkunnigas förslag (sid. 73). Departementschefen avvisade sålunda förslaget om införande av ett centralregister. Bestämmelserna om registrering i 1923 års förordning inneburo i enlighet härmed, att registren fortfarande skulle föras länsvis. Samtidigt kompletterades dessa bestämmelser i syfte att åstadkomma, att de automobilskattelängder, vilka skulle upprättas med ledning av registren, bleve tillförlitliga. 1930 års förordning. Ej heller i det betänkande med förslag till förordning om motorfordon, som framlades av 1927 års motorfordonssakkunniga (stat. off. utr. 1929: 16 sid. 86 ff) upptogos några väsentliga ändringar i förut gällande bestämmelser om registrering. Den på grundval av förslaget utfärdade motorfordonsförordningen den 20 juli 1930 (nr 284) innehöll därför icke någon principiell ändring av förut gällande bestämmelser i detta ämne. 1936 års förordning. I det av 1934 års vägtrafiksakkunniga avgivna betänkandet (stat. off. utr. 1935: 23) berördes (sid. 86 ff) vissa med gällande bestämmelser om registrering sammanhängande spörsmål, vilka dock icke

17 avsågo frågan huruvida ett centralregister vore att föredraga framför länsregister. Ej heller synes detta spörsmål hava berörts under förarbetena i övrigt till den nu gällande motorfordonsförordningen den 23 oktober 1936 (nr 561).

Registreringens ändamål. Bestämmelserna om förande av automobilregister hava, såsom av det föregående framgår, tillkommit närmast i det allmännas intresse för att möjliggöra översikt över motorfordonsbeståndet och såsom grund för uttagning av motorfordon för militära ändamål. Från och med år 1923 har automobilregistret kommit att utgöra grund jämväl för debiteringen av automobilskatt, och under senare år har det dessutom i större eller mindre utsträckning utgjort underlag för ett flertal åtgärder från statsmakternas sida i krisreglerande syfte (uttagning av fordon för särskilda ändamål, tilldelning av bränn- och smörjoljor m. m.). Tillika har automobilregistret tjänat som medel till kontroll över att fordonsägare fullgöra dem åliggande skyldigheter i fråga om besiktning av fordonen eller i fråga om erläggande av skatt och försäkringsavgift för desamma eller att andra med innehav av fordonet förenade anmälnings- och registreringsskyldigheter fullgöras.

Gällande bestämmelser om registrering. Bestämmelserna om registrering av motorfordon och släpfordon innehållas i 5 kapitlet av gällande motorfordonsförordning den 23 oktober 1936 (nr 561). (M. F.) En detaljerad redogörelse för innehållet av dessa bestämmelser torde i detta sammanhang icke erfordras; utredningen kan inskränka sig till att i huvuddrag erinra om de förpliktelser, som enligt desamma åligga ägare av motor- och släpfordon. Med vissa i 13 § M. F. angivna undantag må automobil och motorcykel ej tagas i bruk och släpfordon ej dragas av automobil förrän fordonen blivit registrerade och vederbörligen försedda med registreringsmärke. — I fråga om registrering av dylika, krigsmakten tillhöriga fordon gälla särskilda bestämmelser. För innehållet härav redogöres i en särskild avdelning i detta betänkande. Registrering sker hos länsstyrelsen i det län, där fordonet enligt meddelade bestämmelser skall anses hava sin hemort. Registreringen sker genom anteckning i automobilregistret. Angående förandet av registret hava närmare bestämmelser meddelats i en kungörelse den 31 oktober 1939 (nr 772). Automobilregister skall i enlighet med vid kungörelsen fogade formulär föras i fyra avdelningar, nämligen avdelning A för personautomobiler, omni2 — 420982

18 bussar och lastautomobiler, avdelning B för tyngre motorcyklar, avdelning C för släpfordon och avdelning D för lättviktsmotorcyklar. I registret skola i överensstämmelse med det för vederbörande avdelning fastställda formuläret införas uppgifter rörande fordon, som registreras, ävensom i förekommande fall ändring i sålunda införd uppgift. Första registrering. Vid ansökan om första registrering har sökanden jämlikt 14 § 2 mom. M . F . att dels uppgiva fullständigt namn, yrke, hemvist och postadress eller däremot svarande uppgift, dels ock foga vederbörligt besiktningsinstrument eller typintyg samt vederbörligt försäkringsbevis, allt i två exemplar. Därjämte är sökanden skyldig att erlägga skatt för fordonet; enligt 5 § i kungörelsen angående uppbörd av automobilskatt m. m. den 12 december 1924 får nämligen bevis om registrering icke utlämnas förrän intill årets slut belöpande skatt för fordonet blivit erlagd. Enligt 16 § M . F . har sökanden slutligen att vid ansökningen foga stadgad avgift, vars storlek utgör för automobil 15 kronor, för tyngre motorcykel och släpfordon 5 kronor samt för lättviktsmotorcykel 2 kronor. Bevis om fullgjord registrering tecknas å ena exemplaret av besiktningsinstrumentet eller typintyget, vilket skall av länsstyrelsen tillhandahållas sökanden; stämpelkostnaden härför utgör 2 kronor. Ändringar i första registrering. Ändring beträffande något av de förhållanden, som antecknats i samband med första registrering av ett fordon, skall från fordonsägarens sida föranleda antingen en anmälan till registret eller en ansökan om fordonets omregistrering. Närmare bestämmelser härom innehållas i 15 §. E t t avregistrerat fordon kan enligt i 15 § 2 mom. meddelade bestämmelser ånyo införas i registret. Särskilda regler gälla angående rätt att låta överföra fordon till beredskapsregistret eller att från detta register ånyo överföra det till automobilregistret. På länsstyrelse ankommande åtgärder i samband med registrering. Beviljandet av första registrering medför för registreringsmyndigheten skyldighet a t t vidtaga följande åtgärder: I automobilregistret skola i överensstämmelse med de formulär, som finnas fogade vid kungörelsen 772/1939, införas ett antal uppgifter, uppgående i fråga om personautomobiler, lastautomobiler och omnibussar till ett 20-tal, i fråga om tyngre motorcyklar till 8, i fråga om släpfordon till 9 och i fråga om lättviktsmotorcyklar till 6, vilka uppgifter erhållas direkt från besiktningsinstrumentet eller typintyget. Därjämte skola alltid följande uppgifter införas: Fordonets registreringsmärke, datum då uppgiften intogs i registret,

19 ägarens namn, yrke, hemvist och postadress, fordonets hemort och, utom för så vitt angår släpfordon, försäkringsanstaltens namn och försäkringsbevisets nummer. Vidare skall enligt 1 § uppbördskungörelsen den skattskyldige i registret påföras automobilskatt, och enligt 6 § 2 mom. skall automobilskattekvitto utfärdas, försett med debiteringsförrättarens namnunderskrift eller namnstämpel samt länsstyrelsens datumstämpel. Slutligen skall länsstyrelsen enligt M. F. 14 § 4 mom. å ena exemplaret av besiktningsinstrumentet eller typintyget teckna bevis om registrering och uppgift om det fordonet därvid tilldelade registreringsmärket, vilket bevis skall av länsstyrelsen tillhandahållas sökanden. Det ena exemplaret av ingivet försäkringsbevis skall länsstyrelsen tillika, försett med uppgift om fordonets registreringsmärke, översända till den försäkringsanstalt, som meddelat försäkringen.

Bilregistreringens ekonomi. De avgifter, som ägare av motorfordon enligt kungörelsen den 31 oktober 1939 (nr 772) hava att erlägga i samband med ansökan om registrering av fordon eller vid vissa anmälningar till bilregistret, utgöra för statsverket en icke oväsentlig inkomstpost. Storleken av densamma har under senare år växlat mellan 1.2 och 1.8 miljoner kronor, på sätt närmare framgår av följande sammanställning. Avgifter för registrering av motorfordon. Budgetår 1936/37 1937/38 1938/39 1939/40 1940/41

Inkomster

Utgifter

Nettoinkomst

1 211 898 1 462 300 1 817 308 1 686 930 1 396 044

1120 1290 2 374 5 583 6 192

1 210 778 1 461010 1 8 1 4 934 1 681 347 1 389 852

Av registreringsarbetet föranledda kostnader för statsverket äro dels personalkostnader för den personal hos länsstyrelserna, som för detsamma tagits i anspråk, och dels vissa materialkostnader. Storleken av personalkostnaderna har under senaste tid givetvis rönt inflytande av de extra ordinära förhållanden, som därunder varit rådande i fråga om nyregistreringar och avregistreringar; denna storlek kan därför icke anses normerande för förhållandena på längre sikt. Vissa utredningar angående storleken av dessa kostnader under tider av mera normal karak-

t ä r hava emellertid verkställts. 1934 års vägtrafiksakkunniga beräknade på sin tid den personal, som vid samtliga länsstyrelser, inklusive överståthållarämbetet, togs i anspråk för registreringsarbete, uppgå till 31 personer med full sysselsättning samt omkring 21 personer som delvis och 4 personer, vilka endast tidvis voro sysselsatta därmed. Enligt för besparingsberedningens räkning införskaffade uppgifter utgjorde den personal, som hos länsstyrelserna under förra delen av år 1941 i huvudsak var sysselsatt med bilregistreringsärenden, 38 manliga tjänstemän i högst landskanslists lönegrad (A 15) och 35 kvinnliga befattningshavare. Avlöningskostnaden för denna personal beräknades vid det senare tillfället uppgå till omkring 300 000 kronor. D e med registreringsarbetet förenade materialkostnaderna bestridas i nedan angiven utsträckning av ett under sjätte huvudtiteln anvisat förslagsanslag till utgifter för registrering av motorfordon, vilket under ett vart av budgetåren 1936/37—1941/42 upptagits till 1 000 kronor. Anslaget utbetalas och disponeras av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt överståthållarämbetet. Från detsamma gäldas enligt föreskrifter i kungl. brev den 26 februari 1937 utgifter för anskaffande av liggare, blad och blanketter, som avses i kungörelsen angående förande av automobilregister och beredskapsförteckning m. m., för blanketter angående körkort och trafikkort, för besiktnings- och skatteskyltar, för motorfordon och släpfordon ävensom ersättning till den räkenskapsförare hos överståthållarämbetet, som handhar uppbörden av registreringsavgifter för motorfordon. Anslaget tillgodoföres medel, som deponerats vid utbekommande av skyltar av nyssnämnda slag och som icke erfordras för återbetalning eller täckande av omkostnader. På grund av de avsevärda inkomster, som härigenom tillförts anslaget, har detsamma för budgetåren 1936/37—1938/39 uppvisat överskott. För budgetåren 1939/40 och 1940/41 hava däremot utgifterna å anslaget överstigit inkomsterna. Närmare uppgifter angående inkomster och utgifter å anslaget framgå av följande sammanställning: Förslagsanslaget till utgifter för registrering av motorfordon. Budgetår 1936/37 1937/38 1938/39 1939/40 1940/41

Utgifter

22 588 63 999 34 745

Inkomster

34146 40 207 28 591

Nettoulgift

Nettoinkomst 4 725 470 11558

23 792 6154

Den stora belastningen av anslaget under budgetåret 1939/40 beror på utgifter i samband med uppläggningen av den s. k. beredskapsförteckningen över avregistrerade motorfordon.

21 Ur budgetsynpunkt betraktat innebära ovan anförda förhållanden, a t t med registreringsverksamheten förenade inkomster för statsverket icke blott täcka därav föranledda kostnader utan därutöver giva ett icke oväsentligt överskott.

Registerarbetets omfattning och beskaffenhet. Registerarbetets omfattning. Antalet vid länens automobilregisteravdelningar under åren 1938 och 1939 handlagda ärenden samt fördelningen därav framgår av följande inom besparingsberedningen gjorda sammanställning: Antal ärenden m. m. vid länens automobilregister.

Län

Överståthållarämbetet . Stockholms län Uppsala län Södermanlands län . . . . Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs o. Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län . . . Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Summa

Avgiftsbelagda anmälningar och ansökningar

Utredningar om Utgående äganderätt och Övriga ärenden expeditioner och trafikförsäkskrivelser ring

32190 10120 4 970 6 650 11860 8 250 3 300 6170 2 050 2810 6 880 19 450 3 600 11550 8 470 6 390 6 930 8 260 6 800 8 560 7 560 6 200 3 810 5130 3 990

41870 12 500 7 220 9 330 17190 12 900 5 500 9 630 4 360 5 710 10 320 25 590 5 500 20 090 14 280 13 640 10 880 13 610 10 380 10 900 12 840 8 750

1440 880 410 620 1490 500 700 630 210 750 3 600 2 760 1 900 1820 2 320 1900 900 1380 1100 670 1720 1200 430 790

2 070 24 580 25 790 4 650 4850 1630 12 600 14 830 9 480 11580 300 90 4 900 5 840 1200 570 1400 1500 uppgift saknas 1770 6 000 7 000 2 000 3 000 970 3 400 4 370 7 430 15 480 2 000 3 000 1500 1100 2100 1910 520 3 020 3 800 6140 310 210 350 920 490 2 000 2 500 1600 1600 4 200 300 400 10 500 15 500 2 810 16110 16160 10 050 13 980 2 200 900 2100 800 2 500 1700 880 2 470 2120 670 2190 2 870 2 420 30 50 2 070 2 5C0 3150 6 800 15130 375 1580 2 780 1570 1050 1200 1420 3 000 2 000 2 200 6 300 7 770 1500 1350 2 100 400 1600 150 150 2 200 1290 1700 900 14 500 23 500 850 2 600 4 730 2 450 2 750 330 2 500 2 500 1250 960 880 6 050 7 390 4 380 11200 3 070 4 420 4 030 6 780 6 530

6 110 7 940 7 330

3 400 201950 304 370 33 520 34 655 104750 121 360 103 950 152 030

22 Till belysning av de ärenden, som helt eller delvis redovisas under »övriga ärenden» och omfattningen av dessa, intages följande uppgift från Stockholms län: År 1938: a) med posten inkomna ofullständiga registreringsärenden och anmälningar 422 b) adress- och namnändringar 100 c) periodiska efterbesiktningar 750 d) inkomna meddelanden från annan länsstyrelse, att fordon därstädes registrerats 2 500 c) avskrifter av besiktningsinstrument 050 f) utdrag ur bilregistret 75 g) inkomna meddelanden om upphörda trafikförsäkringar 5 500 h) inkomna meddelanden om nytecknade försäkringar utan samband med registrering 1 000 i) fordonsuttagningar för militärt ändamål 1 500 j) anteckningar om beslut enl. 11 § motorfordonsförordningen 100 12 597

Ar 1939: 1001 150 800 3 000 700 75 6 500 1 000 1 500 100 14 826.

Huruvida i antalet »övriga ärenden» ingå ärenden om restitution av automobilskatt, framgår icke av de lämnade uppgifterna utom i två fall, nämligen vad beträffar länsstyrelserna i Jönköpings län och Värmlands län. För dessa 'läns vidkommande uppgingo dessa ärenden under åren 1938 och 1939 till för förstnämnda län respektive 500 och 1 500 och för sistnämnda län respektive 584 och 1 836.

Registerarbetets beskaffenhet. Det vid länsstyrelsernas bilregisteravdelningar förekommande arbetet utgöres — såsom i viss mån framgår redan av föregående sammanställning — endast i begränsad omfattning av registerarbete i egentlig mening, d. v. s. av arbete med verkställande eller avförande av anteckningar i fordonsregistret. Beträffande karaktären av de med registerföringen förenade arbetsuppgifterna framhållcs i ett av länsstyrelsen i Uppsala län avgivet utlåtande, att den övervägande delen av arbetstiden vid ett bilregister icke åtgår för själva införandet av uppgifterna i registret. Expedition, utfärdandet av skatte- och kassakvitton, kompletteringar, besvarande av förfrågningar, upprättande av statistik, verkställande av utredningar m. m. kräva betydligt mera tid än registreringsarbetet i och för sig. Länsstyrelsens i detta avseende gjorda uttalanden bekräftas av en för besparingsberedningens räkning gjord utredning rörande beskaffenheten av arbetsuppgifterna å automobilregisteravdelningarna inom två län (Stockholms och Örebro). Enligt därvid gjorda detaljundersökningar ansågs det löpande arbetet med förandet av automobilregister kunna uppdelas på följande sätt:

1. Rent registerarbete, d. v. s. förande av registerblad vid nyregistrering, omregistrering, besiktningar, övergång av äganderätt etc. 2. Vid registrering förekommande granskning, komplettering av ofullständiga uppgifter m. m. 3. Vid registrering förekommande mottagning av allmänheten, personligen och i telefon. 4. Med registrets förande förenade utredningar av olika slag m. m., särskilt sammanställande av skilda uppgifter rörande motorfordonsbeståndet att tillhandahållas chefen för armén, statens trafikkommission, försvarsstaben m. fl. 5. Vid registrering förekommande tillfällig skatte- och avgiftsuppbörd. Enligt en i nämnda utredning gjord uppskattning av den ordinarie arbetstidens fördelning (ävensom av lönekostnaderna vid Stockholms läns bilregisteravdelning) skulle fördelningen på förenämnda arbetsuppgifter bliva följande, nämligen: Mom.

%

Kr/år

Kr/år för hela landet

1 2 3 4 5

14 14 17 30 25 100

1900 1900 2 300 4100 3 400 13600

46 000 46 000 56 000 100 000 83 000 331000

Den sista kolumnen, kr/år för hela landet, utgör en uppskattning, som grundar sig på förhållandet mellan antalet vid slutet av 1939 registrerade fordon vid Stockholms länsstyrelse (14 787) st. och vid samtliga länsstyrelser (359 116) st En dylik generalisering av förhållandena vid en länsstyrelse kan naturligtvis icke anses ge en fullt riktig bild av den verkliga fördelningen av kostnaderna inom samtliga länsstyrelser, men storleken av de med denna beräkningsmetod angivna kostnaderna för hela landet överensstämmer i huvudsak med summan av de enligt länsstyrelsernas uppgifter föreliggande kostnaderna. Förloppet av arbetsproceduren vid tre typfall av registreringsärenden, nämligen första registrering, omregistrering (vid flyttning till annat län) samt tillfällig avregistrering och överföring till beredskapsförteckning jämte därpå följande nyregistrering, åskådliggöres schematiskt genom efterföljande

tablåer.

24 Första registrering av forNuvarande Bilhandlare

Bilbesiktningsman

Avtal •<-

Bilköpare

Polis

Försäkringsbolag

>• Avtal / Ans. om förs. \ + premie

Söker försäkring Förs.-bevis 2 ex. -4-

Förs. bevis 2 ex.

Förs.-brev < —

Förs.-brev

Interimsskatt Interimsskattekvitto -4Besiktningsskyltar Besiktning 4—

- Besiktning

Utf. av bes.- \ instr. 2 ex. f"

• Bes.-instr. Ans. om reg. Förs.-bevis 2 ex. Bes.-instr. 2 ex. Skatt, reg.-avg. o. stämpelavg. Interimskv. Kassakvitton å skatt o. avg.

Reg.-bevis o. bilskatte- \ kvitto / Best. av reg.-skylt >• Reg.-skylten anbringas Besiktn.-skyltarna åter- \ sändas I

Kopia av förs.-bevis

25 Tablå 1. don, som ej typbesiktigats.

Jfr Tablå 1 a, bilaga 10.

organisation. L ä n s s t y r e l s e Postanstalt Landskansli

Landskontor

Statsverkets inkomstkonto

Riksräkenskapsverket

-> Interimsskatt f Interims"\ skattekvitto

>• Reg. handl.

f Kvittering o. journalise" \ ring av avg. o. skatt Granskning av ans. Nummerangivning Utf. av reg. bevis å bes.instr. Stämpelbeläggn. Mak. av interimskvitton. Utf. av bilskattekvitton Utskr. av reg. blad Insättn. i Iiggare Numr. av förs.-bevis Insättn. av ena ex. i förs.-reg. Översänd, av kop. Rem. av skatt o. avg. Inf. i skattelängder. Översändande av längderna -I- överblivna kvitton och stammar till blockkvitton

( Gransk>l ning och I kontroll

26 Omregistrering vid Nuvarande Bilhandlare

Bilbesiktningsman

Polis

Bilägare

Försäkringsbolag

Ans. om nytt förs. bevis / Utf. av nytt förs."\ bevis Ans. om. reg. Det g:la bes.-instr. jämte avskrift av detta. Gammalt skattekvitto Reg- och stämpelavg. Förs.-bevis i 2 ex. Kassakvitto

"I-

Reg. bevis och nytt bil skattekvitto

Kopia av förs.bevis

\ /"

27 Tablå 2. Jfr Tablå 2 a, bilaga 11.

flyttning till annat län. organisation. Gamla länsstyrelsen

Postanstalt

Nya länsstyrelsen

Statsverkets inkomstkonto

Riksräkenskapsverket

> Reg. handl.

Kvittering och journalisering av avg. Granskning av ans. Nummerangivning Utf. av reg.-bevis. Stämpelbeläggning. Utf. av nytt bilskattekvitto Makulering av g:la bilskattekvittot. Utskr. av reg.-blad. Insättn. i 1iggare. Numrering av förs.bevis. Insättn. av ett ex. i förs.-reg. Översänd, av kopia av förs.-bevis Remitt. av avg.

——

Inför, i längder Översändn. av längder + mak. kvitton och stammar till blockkvitton Avförande ur registret ;

Meddelande till g:la länsstyrelsen

/ Granskning ' l o. kontroll

28 Tillfällig avregistrering och överföring till beredskapsNuvarande Bilbesiktningsman

Bilhandlare

Tillfällig

avregistrering

Bilägare

Poli:

Försäkringsbolag

Ans. om avreg. och rest. av skatt. Reg.-avg. Skattekvitto

Ans. om upphör, av förs. \ Kvitto på avreg. avg. /

J U t f . av tillägg till \ förs.-brev om avreg. J Återbet. av premie"1 andel

Avanm. 2 ex. Återregistrering

Förnyelse av förs.

•CUtf. av förs.-bevis / samt övriga förs."\ handl.

Ans. om reg. Förs.-bevis i 2 ex. Intyg av sök. om ej ändr. ( Skatt o. reg.-avg.

Kopia av förs.-bevis

h

29 Tablå 3.

förteckning med därpå följande återregistrering.

Jfr Tablå 3 a, bilaga 12.

organisation. L ä n s s t y r e l s e Landskansli

>

Landskontor

Postanstalt

Statsverkets inkomstkonto

Biksräkenskapsverket

Behandling av ans.

f Utf. av kvitto på av"\ reg.-avg. Ant. på reg.-blad Överföring till beredskapsfört.

Ans.-handlingar

•>. Bokföring Rest. av skatt

Ant. på reg.-blad Ins. av avanm. i förs.reg.

Redovisning

f Granskning *~\ o. kontroll

i Utf. av kvitto å avg. *\Utf. av skattekvitto Journalisering Granskning Ant. å reg.-blad Överftyttn. till automobilreg. Numr. av förs.-bevis Insättn. av ena ex. i förs.-reg. / Översänd, av kopia av ~\ förs.-bevis -

Reg.-bevis Rem. av skatt o. avg. Inför, i skattelängder

Bokföring Översändande av längder + överblivna kvitton och stammar till blockkvitton

{ o.Granskning kontroll

Kap. 2. Det militära fordonsregistret. Genom kungörelse den 28 februari 1941, nr 114, som trätt i kraft den 1 april 1941 hava bestämmelser givits angående registrering av sådana krigsmakten tillhöriga motorfordon och släpfordon, som icke äro tillverkade för särskilda militära ändamål. I militär väg hava därjämte givits vissa närmare bestämmelser i fråga om registreringen och arbetet därmed vid truppförbanden och vid det militära fordonsregistret. Hos arméförvaltningens tygdepartement skall föras ett centralt militärt fordonsregister för nu ifrågavarande fordon, det s. k. militärregistret. Detta är upplagt enligt det s. k. Hollerithsystemet med hålkortsblanketter, vara erforderliga uppgifter finnas upptagna. Systemet är rent maskinellt. Tack vare långt driven teknisk fulländning kunna från registret synnerligen snabbt uppgifter lämnas i alla de hänseenden, varom uppgiftskorten innehålla upplysningar. Kapaciteten hos systemet medgiver lämnandet av uppgifter från cirka 4 800 kort på en timme. För systemets innebörd redogöres närmare å sid. 55 ff. När krigsmakten tillhörigt, militärt förband tilldelat fordon undergått besiktning upprättas på förbandet med stöd av besiktningsinstrumentet s. k. central- och detaljkort för förbanden och förvaras där. Med användande av sistnämnda kort upprätta förbanden detaljregister för sina fordon. För registrering i militärregistret insända förbanden dit dels besiktningsinstrument i två exemplar och dels centralkort. Militärregistret tilldelar fordonen militärt registreringsnummer, vilket stämplas på instrument och centralkort. Registreringsnummer meddelas i särskilda serier för automobiler, motorcyklar och släpfordon. Det ena exemplaret av besiktningsinstrumentet återgår därefter till vederbörande förband medan det andra förvaras på militärregistret. På grundval av centralkorten upprättar militärregistret hålkortsregister över fordonen, varvid sådana uppgifter instansas på hålkorten, som kunna tänkas erforderliga för lämnande av uppgifter angående fordonsbeståndets sammansättning och fördelning. Hos tygdepartementet föres därjämte med användning av samma system ett register över motorfordon, vilka med ledning av från länsstyrelserna infordrade uppgifter utvalts för att i händelse av behov inlösas av armén.

Kap. 3. Tidigare inrättade centralregister. I den förut omförmälda kungörelsen den 12 november 1915 (nr 449) om automobilregisters förande m. m. förekrevs bland annat skyldighet för länsstyrelserna att för varje kvartal inom 14 dagar efter kvartalets slut till chefen för generalstaben insända utdrag av automobilregistret, upptagande alla anteckningar, som under kvartalet skett i registret. Denna skyldighet bortföll genom en den 14 december 1923 utfärdad ny kungörelse om automobilregisters förande m. m. (nr 453), men upptogs ånyo genom en förordning den 22 maj 1925 (nr 200) och en samma dag utfärdad kungörelse angående ändrad lydelse i vissa delar av 1923 års kungörelse. Genom 1925 års förordning föreskrevs, att vad i det hos varje länsstyrelse förda automobilregistret antecknats skulle införas i ett särskilt centralregister i den omfattning och på det sätt Konungen bestämde. I anslutning härtill föreskrevs genom 1925 års kungörelse, att vad i automobilregistret antecknats skulle införas i det centralregister över motorfordon, som fördes i generalstaben. För detta ändamål hade varje länsstyrelse att om vidtagen registrering inom en vecka göra anmälan till generalstaben genom utdrag av automobilregistret i överensstämmelse med ett vid kungörelsen fogat formulär. Båda nu omförmälda stadganden, som trädde i kraft den 1 juli 1925, överfördes sedermera till 11 § 4 mom. av motorfordonsförordningen den 20 juni 1930 respektive 2 § i kungörelsen den 3 oktober 1930 om automobilregisters förande m. m. (nr 359). Emellertid upptog statens organisationsnämnd såsom ett led i uppgiften att undersöka möjligheten till förenkling av statsförvaltningens arbetsuppgifter under år 1931 till behandling frågan om lämpligheten att bibehålla den uppgiftsskyldighet, som enligt sistnämnda kungörelse ålåg länsstyrelserna i förhållande till generalstaben. I skrivelse den 18 maj 1931 framlade organisationsnämnden förslag att nämnda skyldighet skulle upphöra och ersättas med skyldighet för länsstyrelserna att en gång årligen till generalstaben insända en i enlighet med upprättat formulär avfattad uppgift angående antalet vid årets utgång i automobilregistret intagna motorfordon. Denna framställning bifölls av Kungl. Maj:t, som den 29 maj 1931 utfärdade författningar (nr 135 och 136) i överensstämmelse med organisationsnamn-

dens förslag. I enlighet härmed har från och med den 1 juli 1931, då sistnämnda författningar trädde i kraft, skyldighet för länsstyrelserna att lämna särskilda uppgifter till ett hos generalstaben fört centralregister upphört och ersatts med skyldighet att lämna nämnda årliga uppgift. Bestämmelser härom innehållas numera i 2 § kungörelsen den 31 oktober 1939 (nr 772) med tillhörande formulär.

Kap. 4. Yttranden angående behovet av att ånyo inrätta ett centralt register. Möjligheten att införa ett centralregister i stället för länsregistren har, såsom av det föregående framgår, dryftats under förarbetena till såväl 1916 som 1923 års förordningar utan att vid någotdera tillfället leda till positivt resultat. Såvitt av nu tillgängliga handlingar framgår, torde dock någon mera ingående undersökning av spörsmålet därvid icke hava skett. Ur skilda synpunkter har emellertid under senare tid behov av ett centralt fordonsregister framträtt. I ett av sakkunniga den 19 december 1941 avgivet betänkande angående revision av gällande rekvisitionslagstiftning (stat. off. utr. 1941: 37) föreslås, att en ny lagstiftning om uttagning av motorfordon och motorredskap för krigsmaktens behov skall anknytas till det system, som redan vunnit tillämpning i praktiken och för vilket ovan redogjorts. De sakkunniga förorda för detta ändamål, att hos arméförvaltningens tygdepartement i egenskap av biluttagningsmyndighet skall föras dels ett biluttagningsregister över uttagna motorfordon och motorredskap, dels ock en förteckning över motorfordon, som vid nyregistrering befunnits lämpliga att ingå i en kompletteringsreserv, ur vilken uttagning i mån av behov kan ske. I detta sammanhang hava de sakkunniga framhållit, att inrättandet av ett centralt civilt automobilregister i hög grad skulle underlätta det föreslagna uttagningsförfarandet. Det skulle sålunda innebära en betydande fördel för uttagningsmyndigheten att kunna inhämta erforderliga uppgifter om motorfordon från en enda myndighet i stället för såsom nu från samtliga länsstyrelser. Ur ett centralt maskinellt register skulle uppgifterna även kunna lämnas snabbare och säkrare än med ledning av de nuvarande mera svåröverskådliga automobilregistren. I ett av statens trafikkommission den 4 februari 1942 avgivet yttrande över de sakkunnigas förslag har trafikkommissionen, under erinran att ett centralt uttagningsförfärande på grund härav redan nu under hand börjat tillämpas, framhållit, att även erfarenheten från detta uttagningsförfarande visat, att det är av synnerlig betydelse att äga en ingående och fortlöpande kännedom om landets fordonsbestånd i vad avser fordonens antal samt beståndets sammansättning och fördelning. För en centralisering av uttag3 — 420982

ningen skulle otvivelaktigt enligt kommissionens mening en centralisering av automobilregistreringen vara av stort värde. En omläggning av registreringen i nyss antydd riktning skulle även för kommissionen innebära ökade möjligheter att skaffa sig så fullständig kännedom som möjligt om fordonsparkens omfattning och sammansättning, vilket vore betydelsefullt för att kommissionen skulle löpande och vid särskilt påkommande behov kunna träffa anstalter för att motorfordonsparken bleve utnyttjad på ändamålsenligaste sätt. Inrättandet av det centrala registret över de motorfordon, som tillhöra krigsmakten eller som eventuellt komma att uttagas för dennas räkning, har emellertid givit förnyad aktualitet åt frågan huruvida de särskilda vid länsstyrelserna förda automobilregistren lämpligen kunde ersättas med ett centralt register även för andra syften än för att främja militär beredskap eller för att skapa grundval för trafikreglerande åtgärder. Möjligheten att genom införande av ett centralt automobilregister åstadkomma besparing och förenkling inom statsförvaltningen upptogs sålunda till dryftande inom besparingsberedningen. Denna lät jämväl igångsätta vissa förberedande undersökningar i detta syfte. Besparingsberedningen kom emellertid härvid till den uppfattningen, att spörsmålet om organisationen av bilregistreringen berörde allt för många intressen för att lämpligen kunna behandlas endast ur besparingssynpunkt. Då beredningen i enlighet härmed ansåg spörsmålet böra upptagas till behandling av en särskild för ändamålet tillsatt kommitté, fullföljde den icke vidare dessa undersökningar. Sedermera har tanken på ett centralt register upptagits även inom kommunikationsdepartementet, där en undersökning av spörsmålet ansetts böra förbindas med en utredning av flera i sammanhanget aktuella frågor. Enligt de direktiv, som meddelats vid tillsättandet av 1942 års bilregisterutredning, åligger det denna att verkställa utredning angående lämpligheten att omlägga det nuvarande registreringsförfarandet i syfte att erhålla ett register, som bättre tillgodoser de olika krav, som böra ställas å detsamma såväl under extra ordinära som under normala förhållanden. Härvid böra de sakkunniga, jämsides med andra möjliga lösningar, undersöka, i vad mån ett civilt automobilregister bör uppläggas efter liknande principer som det militära registret. I de sakkunnigas uppdrag ingår emellertid tillika att undersöka möjligheten i övrigt till förenklingar och rationaliseringar i den nuvarande registerföringen i syfte dels att erhålla ökade möjligheter att med hjälp av registret överblicka fordonsbeståndets omfattning och sammansättning, dels ock att på grund av registret avlämna erforderliga uppgifter eller verkställa debitering av automobilskatten.

Kap. 5. A. v länsstyrelserna och vissa organisationer avgivna yttranden angående grunderna för registreringsarbetets organisation m. m. Utredningen har dels från samtliga länsstyrelser, dels ock från följande organisationer, nämligen Kungl. automobilklubben, Motormännens riksförbund, Sveriges automobilhandlareförbund, Stockholms automobilhandlareförening, Trafikförsäkringsföreningen, Automobilindustrikommittén och Bilbesiktningsmännens förening begärt yttranden beträffande frågan om de fördelar och olägenheter, som från det allmännas synpunkt, respektive med hänsyn till de intressen, vederbörande organisation representerade, vore förenade med det nuvarande systemet för bilregistrering. I samband därmed har utredningen även hemställt om länsstyrelsernas och nämnda organisationers uttalanden beträffande möjligheten att antingen inom ramen av nuvarande organisation eller i samband med en centralisering av registerföringen såvitt möjligt förenkla och förbilliga densamma utan eftersättande av det allmännas intressen. Beträffande till en början frågan, huruvida fördelarna för det allmänna respektive för allmänheten av en centraliserad bilregistrering kunde förväntas komma att uppväga därmed förbundna olägenheter har i nämnda ytt-: randen anförts följande. Länsstyrelsen i Blekinge län har besvarat frågan jakande. Länsstyrelserna i Örebro, Jämtlands och Västernorrlands län anse det vara svårt att för närvarande, utan erfarenhet av hur ett centralregister kan komma att fungera, besvara denna fråga. Länsstyrelsen i Västei-norrlands län förklarar sig emellertid anse olägenheterna icke vara oöverkomliga under normala förhållanden. Med hänsyn till smörjoljeransoneringen skulle emellertid under nu rådande förhållanden olägenheterna av en centralisering enligt länsstyrelsens mening överväga fördelarna. Länsstyrelsen i Stockholms län anser, att för dess vidkommande någon nämnvärd olägenhet vid en centralisering av bilregistreringen icke behövde uppstå under förutsättning att ett lokalregister över automobiler med hemort i länet upplades med stöd av dublettexemplar av centralregistrets registerkort. Vad särskilt länet beträffar anser länsstyrelsen ej, heller för allmänheten eller de lokala polismyndigheterna uppstå någon olägenhet vid en dylik centralisering för den händelse centralregistret skulle förläggas till Stockholm,

enär såväl förfrågningar som ansökningar och anmälningar till registret i så fall utan ökad kostnad för allmänheten eller större tidsutdräkt kunde göras hos centralregistret. För innehavare av tillstånd till yrkesmässig automobiltrafik torde emellertid centraliseringen komma att i vissa fall medföra tidspillan vid ansökningar om godkännande av automobil för dylik trafik. Länsstyrelsen anser dock under ovan angivna förutsättningar olägenheterna beträffande länet av en centralisering icke bliva större än att de komma att uppvägas av de fördelar, som en centralisering kan komma att medföra för det allmänna. Samtliga övriga länsstyrelser inklusive överståthållarämbetet anse däremot, att fördelarna för det allmänna icke skulle uppväga de med en centralisering förbundna olägenheterna. Såsom skäl härför åberopas huvudsakligen, att mycket stora olägenheter skulle uppstå vid fyllandet av länsstyrelserna åliggande arbetsuppgifter, därest länsstyrelserna icke, åtminstone i form av ett vid sidan av centralregistret upprättat hjälpregister, hade tillgång till de uppgifter, som för närvarande förekomma i de länsvis förda registren. Samtliga ovan omförmälda organisationer förklara — i likhet med nyss omförmälda länsstyrelser — såsom sin mening, att ur allmänhetens synpunkt fördelarna av en centralisering icke kunna förväntas komma att uppväga därmed förbundna olägenheter. I detta avseende framhåller exempelvis Sveriges automobilhandlareförbund, att vad som vid ett centralt register eventuellt kan komma att vinnas genom kostnadsminskning i fråga om skötsel, torde allmänheten komma att förlora till följd av större tidsutdräkt, ökat besvär och merkostnader för porton och telefoner. Med tanke på de pålagor av alla slag, som åvila bilägarna, böra dessa ha rätt begära, att nödvändig kommunicering med registreringsmyndigheterna skall kunna ske på för ägarna enklaste och bekvämaste sätt. Såsom redan antytts, lägges såväl från länsstyrelsernas som från de hörda organisationernas sida väsentlig vikt vid den fördel, som möjligheten för rättssökande och för registreringsmyndigheten att personligen eller genom telefon lätt komma i kontakt med varandra, innebär. I detta avseende uttalas i de av länsstyrelserna avgivna yttrandena bland annat följande: Länsstyrelsen i Uppsala län: Allmänheten har tydligt visat, att den, såvitt det är möjligt, önskar uträtta ett registreringsärende genom personligt besök på automobilregistrets expedition. Ofta föregås besöket av telefonförfrågan angående formaliteterna vid registreringen, storleken av det belopp, som skall erläggas såsom interimsskatt eller dylikt. Vid ingivandet av registreringshandlingen förekommer så gott som regelbundet förfrågningar i olika angelägenheter, exempelvis om fordonets godkännande för yrkesmässig trafik etc. Det anses i regel så brådskande vid nyregistrering av fordon, att bilägaren eller bilfirmans bud ofta anhåller att få låna telefon för att telefonledes kunna beställa registreringsskyltar. Under budgetåret 1938/39 ingåvos 88 procent av

37 samtliga avgiftsbelagda registreringsanmälningar och -ansökningar vid personligt besök, medan endast 12 procent inkommo till länsstyrelsen med posten. Det är för registrcringsarbetet av synnerlig tidsbesparande betydelse att omedelbart vid registreringsanmälningens emottagande kunna komplettera handlingarna t. ex. med uppgifter om förnamn, yrke, postadress och sådant. Länsstyrelsen i Kristianstads län: Vid frågan om centralisering eller ej synes det vara synnerligen viktigt att beakta ett intresse, som ofta kommer i skymundan, nämligen allmänhetens. Det råder icke något tvivel om att det är allmänheten, som får sitta emellan vid förekommande omorganisationer. Ärendenas handläggning fördröjes och kostnaderna komma självfallet att ökas för de rättssökande, varjämte många andra olägenheter följa av att den personliga kontakten mellan allmänheten och myndigheten brytes. Det vore av värde, om de synpunkter, som nu framhållits, kunde vinna beaktande, och att alltför stor vikt icke lades vid frågan om det eller det beloppet skulle kunna besparas, en bedömning, vilken sällan visar sig vara riktig. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Hänsyn torde böra tagas till den säkerligen ej oväsentliga ökning i arbetsbördan, som vid en centralisering kommer att uppstå därigenom att så gott som all komplettering av registreringshandlingar, vilken är avsevärd, måste ske genom korrespondens med vederbörande. I detta län, där huvuddelen av befolkningen är bosatt i residensstaden och dess närmaste omkrets, inlämnas större delen av registreringsansökningarna vid personligt besök å länsstyrelsen, och erhåller då vederbörande, därest handlingarna äro bristfälliga i ett eller annat avseende, muntligen besked härom. Vidare framställas i de fall vederbörande kan nås genom lokalt telefonsamtal begäran om komplettering per telefon. Länsstyrelsen i Norrbottens län: I stället för att såsom nu sker — t. o. m. i detta, landets i geografiskt avseende största län — den allmänhet, som har ärenden till bilregistret, i stor utsträckning personligen inlämnar sina ärenden och därvid får omedelbar upplysning om eventuella brister samt besked, huruvida och när vederbörandes önskemål kunna bifallas, så skulle den vid en centralisering hänvisas att med posten sända sina handlingar till Stockholm. Härigenom skulle den åsamkas kostnader, tidsödan och besvär, som den hittills sluppit. I en inom överståthållarämbetet för polisärenden har framhållits bland annat följande:

upprättad promemoria

Då handlingar för registrering eller dylikt inlämnas å bilregistret, äro dessa nästan alltid i behov av komplettering, i det att skattebeloppet eller registreringsavgiften ej medföres (vid omregistrering av bilar från annat län eller av fordon, som brukats före registreringen, har behörigt skatte- respektive interimskvitto kvarglömts), försäkringsbeviset saknas, om ej vederbörande rent av glömt att taga trafikförsäkring, ansökan om registrering — respektive äganderättsanmälan — saknas eller saknar namnunderskrift, uppgift om ägarens titel och adress m. m. är ofullständig och måste kompletteras. Personalen å bilregistret är emellertid i tillfälle att omedelbart se till att rättelse och komplettering verkställas, i synnerhet då ägaren själv ingiver handlingarna. Ofta insändes på uppmaning från bilregistret behövligt försäkringsbevis med bud direkt från försäkringsbolaget, varigenom registreringsfördröjande väntan för bilägaren undvikes — detta i sådana fall, att trafikförsäkring av sökanden tagits, men försäkringsbevis av en eller annan anledning icke medföljt de av sökanden personligen eller genom ombud inlämnade handlingarna. Fördelarna med samarbetet mellan personalen, som mottager registrerings-

38 oeh anmälningshandlingar beträffande motorfordon och de personer, som utlämna och återmottaga besiktnings- och skatteskyltar, samt personalen på expeditionen för yrkesmässig trafik och utredningspersonalen äro uppenbara. För att erhålla besiktningsskyltar fordras, att skatt och försäkringsåliggandena fullgjorts. Detta är ofta okänt för allmänheten, vadan registerpersonalen, som för detta ändamål från posten förskaffat sig blanketter till interimskvitton med inbetalningskort, i sådana rätt ofta återkommande fall hjälper sökanden med råd och anvisningar att ifylla blanketterna, uträkna skattebeloppet och upplyser i övrigt om vad som för ärendets fullföljande erfordras. Enahanda blir förhållandet, då en sålunda i trafik insatt bil sedermera skall registreras. Då, såsom rätt ofta sker, handlingar av ovannämnda slag inkomma per post, äro dessa i likhet med förut omnämnda i behov av komplettering. Dessa bliva då utförda efter telefonsamtal med sökanden. Finnes ej tillgång på ett eller annat sätt till telefon, utsändes en utredningsman — polisman — varefter ärendet med minsta möjliga omgång blir tillrättalagt. Mycket ofta inkomma å bilregistret personer, som förfråga sig angående förfaringssättet vid registrering av motorfordon, anmälningsskyldigheter, försäkrings- och skatteplikt, avregistrerings- och återregistreringsförfärande och dylikt, varvid av personalen lämnas uttömmande råd och upplysningar. Enahanda upplysningar och råd lämnas dagligdags även per telefon samt besvaras förfrågningar angående bilar och ägare, vilket sker även å andra tider än då expeditionsarbete förekommer. Det är ju uppenbart, att vid centralisering av bilregistreringen allmänheten i stort sett utestänges från ovannämnda intima kontakt med expeditionerna och deras personal. Länsstyrelsen

i Kopparbergs

län har i nu förevarande avseende anfört:

Allmänheten erhåller nu i mycket stor utsträckning genom personliga besök, per telefon eller brevledes önskade upplysningar av länsstyrelsen eller dess kommissionär. Hos länsstyrelsen har under tiden den 22/12 1941—12/1 1942 förts statistik över antalet telefon-samtal och besökande, som expedierats å bilavdelningen. Under de 14 arbetsdagar denna tidrymd omfattar har på bilavdelningen expedierats ej mindre än 100 besökande och 275 telefonsamtal enbart i registreringsärenden. Vid en centralisering av bilregistret torde detta icke längre låta sig göra i samma utsträckning. Länsstyrelserna i Södermanlands, Malmöhus och Västmanlands län hava likaledes framhållit de olägenheter, som en centralisering skulle medföra för allmänhetens vidkommande genom a t t denna betoges möjligheten a t t — såsom nu är fallet — genom personliga besök å länsstyrelserna eller per telefon kostnadsfritt erhålla råd och biträde i registreringsfrågor. I detta sammanhang må nämnas, a t t utredningen genom utrikesdepartementets förmedling från Tyskland, Ungern och Schweiz införskaffat upplysningar angående i dessa länder gällande principer för bilregistreringsväsendets ordnande. D å emellertid de lämnade upplysningarna befunnits icke tjäna till belysning av de problem, som i detta sammanhang äro aktuella, har utredningen icke ansett sig böra här närmare ingå på innehållet av desamma.

Kap. 6. Valet mellan centraliserat register och länsregister. Vid ett övervägande av frågan huruvida ett centralt eller ett till länsstyrelserna decentraliserat automobilregister är att föredraga, framträda otvivelaktigt i första hand många synpunkter till förmån för det förra alternativet. Till stöd för detsamma synes kunna anföras huvudsakligen följande: Om man såsom ett tankeexperiment föreställde sig, att det nu befintliga beståndet av motor- och släpfordon i riket vore oregistrerat, och att det gällde att utan anknytning till något redan bestående system åstadkomma registrering av samtliga dylika fordon, förefaller det knappast sannolikt, att ett förslag om ordnande av den förestående registreringen skulle gå ut på att registret skulle fördelas på de 25 olika länsstyrelserna. Om ett förslag i sådant syfte framkomme, skulle mot detsamma framföras huvudsakligen följande invändningar. Registreringsgöromålen måste bliva praktiskt taget likartade för alla fordon över hela landet och lämpa sig för den skull för enhetlig behandling. Ur rationaliseringssynpunkt måste det vara olämpligt att låta 25 olika tjänstemannagrupper tagas i anspråk för utförande av göromål, som med användning av mekaniska hjälpmedel skulle kunna utföras med en bråkdel av personalstyrkan vid en splittrad organisation, och att på 25 olika lokala serier fördela registreringen av ett trafikmedel, som just genom sin rörlighet ofta föranleder överflyttningar från ett lokalt registreringsområde till ett annat. Genom central registrering skulle omregistrering vid flyttning mellan olika registreringsområden bliva överflödig och kunna ersättas med adressanmälan. Den på registreringen grundade debiteringen, uppbörden, redovisningen och restantieindrivningen av bilskatterna måste även vid ett centralt registersystem komma att i hög grad förenklas. Kostnaden för debitering och utsändning av debetsedlar med användning av maskinella hjälpmedel inom ett centralt organ synes böra bliva avsevärt lägre än kostnaden för att verkställa motsvarande arbete inom varje länsstyrelse för sig.

40 Upprättandet av den årliga statistiken över fordonsbeståndet och i än högre grad åstadkommandet av sådana statistiska bearbetningar, som vid olika tillfällen visat sig nödvändiga för att erhålla översikt över detta bestånds sammansättning och fördelning ur olika synpunkter, skulle givetvis också i hög grad underlättas, om de kunde uppdragas åt ett med maskinella hjälpmedel utrustat centralt organ. Med fullföljande av denna tankegång skulle man vidare kunna säga, att det nuvarande systemet för registreringen över huvud förefaller vara grundat mera på tradition än på strävan efter rationalisering. Det stödes visserligen numera av att länsstyrelserna efter hand ålagts åtskilliga arbetsuppgifter, för vilkas ombesörjande de, åtminstone i viss utsträckning, måste hava tillgång till bilregistret, men å andra sidan kan ifrågasättas, huruvida icke just den omständigheten att länsstyrelserna varit innehavare av bilregistren i vissa fall föranlett, att på dem kommit att läggas uppgifter, vilka eljest lämpligen kunnat anförtros åt annan myndighet. Åtminstone i ett fall, nämligen beträffande uttagningen av motor- och släpfordon för krigsmaktens behov, har det också befunnits, att olägenheterna med att anförtro en dylik arbetsuppgift åt länsstyrelserna, varit så stora, att sakkunniga funnit sig böra föreslå (stat. off. utr. 1941: 37) dess överflyttning till en central myndighet, som för ändamålet utrustats med ett särskilt inrättat centralt register. Slutligen torde man till stöd för yrkandet på en centralisering av registerföringen kunna åberopa jämförelser med förhållandena inom det enskilda affärslivet. Inom detta synes särskilt den av försäkringsbolagen bedrivna rörelsen erbjuda organisationsproblem, som ur många synpunkter förefalla likartade med dem, som i detta sammanhang äro aktuella. I båda fallen är det fråga om ett stort antal, på jämförelsevis få huvudgrupper fördelade registrerings-, debiterings- och uppbördsförfaranden, vilka emellertid individuellt kunna i vissa avseenden variera och därför kräva anpassning efter dessa förhållanden. I samtliga försäkringsföretag torde man emellertid hava ansett sig böra låta registreringen och debiteringen av försäkringarna ske centralt för att kunna så rationellt som möjligt utnyttja tekniska hjälpmedel till besparing, översikt och kontroll, ehuru hinder givetvis icke förelegat för att även hos dessa 'bolag låta motsvarande åtgärder ske lokalt. Gentemot ovan anförda synpunkter till förmån för ett centralt register måste emellertid vägas följande omständigheter, som tala för bibehållande i princip av en decentraliserad registerföring. Det på länsstyrelsernas bilregisteravdelningar ankommande arbetet är icke begränsat till sådant rutinarbete, som otvivelaktigt kan med fördel överflyttas till ett med maskinella hjälpmedel utrustat centralt organ. Det innefattar dessutom granskning och komplettering av de föreliggande primär-

41 uppgifterna, besvarande av förfrågningar i samband med inlämnande av uppgifter till registret, verkställande av utredningar eller tillhandahållande av upplysningar på grundval av detsamma eller av till registret hörande handlingar s a m t uppbörd av skatt, registreringsavgift och stämpel i samband med besluts meddelande. Avgörande för frågan huruvida besparing av arbete och kostnader kan ernås genom a t t överflytta det nu på bilregisteravdelningarna ankommande arbetet till ett centralt organ är därför den omfattning, som nämnda rutinmässiga uppgifter — registreringsarbete i egentlig mening — har i förhållande till dessa avdelningars arbetsuppgifter i övrigt. Såvitt framgår av gjorda undersökningar och av utredningens egna iakttagelser, utgöra de egentliga registreringsgöromålen en jämförelsevis underordnad del av bilregisteravdelningarnas arbetsbörda. I den ovan (sid. 23) omförmälda utredning, som verkställts för besparingsberedningens räkning, uppskattades det egentliga registreringsarbetet icke till mer än 14 procent av det sammanlagda på registeravdelningarna ankommande arbetet. Därvid är emellertid att märka, att vid uppskattning av den totala arbetsbördan hänsyn icke synes hava tagits till den årligen återkommande skattedebiteringen. I ju högre grad arbetsuppgifter av annan karaktär än rent registerarbete sätta sin prägel på bilregisteravdelningarnas arbete, desto mera måste tvekan göra sig gällande angående lämpligheten av att till en central myndighet överflytta de på dessa avdelningar ankommande arbetsuppgifterna. För fullgörandet av dylika uppgifter måste nämligen otvivelaktigt länsstyrelserna, med vilka allmänheten i länet och förenämnda lokala myndigheter personligen eller genom telefon lätt kunna komma i förbindelse, vara bättre ägnade än en central myndighet, som, bortsett från en begränsad krets, kan nås endast genom korrespondens eller interurban telefonering. E n centralisering måste komma att medföra, att många felaktigheter eller brister i ingivna handlingar, som nu kunna avhjälpas omedelbart genom ett muntligt påpekande i samband med handlingarnas ingivande, i stället måste föranleda skriftväxling, och att upplysningar, som allmänheten nu kan få omedelbart eller per telefon, i stället måste begäras och lämnas genom korrespondens, samt att till följd härav såväl allmänheten som myndigheten själv förorsakas kostnad, tidsödan och besvär i vida större utsträckning än hittills. D e t är med andra ord såväl ur registreringsmyndighetens som allmänhetens synpunkt önskvärt, att kontakt dem emellan lätt kan upprätthållas. E n fortlöpande förbindelse erfordras vidare även mellan registeravdelningen, å ena, samt andra avdelningar inom länsstyrelsen eller polismyndigheter, besiktningsmän och andra lokala organ, å andra sidan. Ur allmänhetens synpunkt bör bland annat beaktas, att utdrag ur bilregistret torde, om registerföringen

överflyttas till ett centralt organ, behöva rekvireras och bifogas i varje under lansstyrelsens prövning hörande ärende, i vilket länsstyrelsen behöver tillgång till någon uppgift ur registret. Detta kommer att leda till att antalet dylika utdrag och därmed för allmänheten förenade kostnader av olika slag komma att stiga till vida större belopp än hittills. Registreringen är ju emellertid icke självändamål. Större vikt än frågan huruvida registret lättast kan åstadkommas på basis av ett centraliserat eller ett decentraliserat system, måste därför tillmätas frågan, huruvida ett centralt eller ett decentraliserat register bäst lämpar sig för att tillgodose de arbetsuppgifter, för vilka registrets anlitande är antingen en förutsättninoeller av väsentligt värde. I detta avseende har från länsstyrelsernas sida nära nog enhälligt gjorts gällande, att tillgång till åtminstone de flesta av de i registret förekommande upplysningarna är för dem nödvändig för att de skola kunna behörigen fylla ett flertal dem åliggande förvaltningsuppgifter, vilka icke utan olägenhet och utan väsentlig omarbetning av gällande författningar synas kunna för närvarande uppdragas åt annan myndighet. Vissa av de uppgifter, för vilka sålunda enligt länsstyrelsernas mening tillgång till bilregister erfordras, kunna visserligen enligt utredningens mening utan väsentlig olägenhet ombesörjas jamval genom en central registreringsmyndighet; men icke desto mindre kvarstår även enligt utredningens mening ett betydande antal arbetsuppgifter, for vilkas fullgörande länsstyrelserna icke kunna undvara en fortlöpande tillgång till uppgifterna i bilregistret. Över huvud torde med hänsyn till länsstyrelsernas allmänna förvaltningsuppgifter tillgång till bilregistret vara nödvändig för att bereda länsstyrelserna allmän överblick över och kännedom om trafikmedlen inom länet i dess helhet eller delar därav. Nyss åsyftade arbetsuppgifter äro enligt utredningens mening huvudsakligen följande: a) Fullgörande av länsstyrelse enligt gällande krislagstiftning åliggande uppgifter i fråga om ransonering av smörjmedel och flytande drivmedel. b) Handläggning av ärenden rörande uttagning av motorfordon för luftskydd, för evakuering, för samhällsviktiga varutransporter och dylikt. c) Tillhandahållande åt åklagare och polismyndigheter samt besiktningsmän av begärda uppgifter. _ d) Handläggning av vissa ärenden rörande vägväsendet och landsvägstrafiken, t. ex. frågor om dispens från föreskrifter om största hjultryck och fordonsbredd. i e) Övervakning av motorfordonsbeståndet i dess helhet samt för den speciellakontroll i skilda hänseenden, som jämlikt motorfordonsförordningen och närstående författningar det åligger länsstyrelserna att utöva, såsom t. ex.

kontroll och åtgärder, föranledda av eftersynsförelägganden eller körförbud eller av förändringar med avseende å fordons hemort eller beskaffenhet, restindrivning av automobilskatt samt prövning av frågor om restitution av dylik skatt. Vid krig eller krigsfara torde det vara nödvändigt för länsstyrelserna att äga omedelbar tillgång till bilregistret. Särskilt om vid krig förbindelsen mellan en viss länsstyrelse och centralregistret skulle avbrytas, måste länsstyrelsen vara i stånd att övertaga väsentliga uppgifter från centralregistret i samband med exempelvis organisering av evakueringar, militärtransporter och dylikt. Därest en centralisering av bilregistreringen genomföres, synes det — såsom av en länsstyrelse framhålles — för att minska de för länsstyrelserna härigenom uppkommande olägenheterna vara nödvändigt, att varje länsstyrelse från den centrala registreringsmyndigheten erhåller fortlöpande uppgifter om registrering av motor- respektive släpfordon med hemort inom länet samt om de förändringar, som ske med dessa fordon. Detta skulle i realiteten innebära, att fordonsregister fortfarande skulle föras hos länsstyrelserna. Den med centraliseringen avsedda besparingen av arbetskraft torde härigenom bli högst oväsentlig, helst som länsstyrelserna även efter en genomförd centralisering av registreringsväsendet sannolikt skulle i viss utsträckning komma att anlitas av registreringsmyndigheten som mellanhand vid utredningar i registrerings-, försäkrings- och bilskatteärenden. Nu rådande krisförhållanden påkalla enligt utredningens mening särskild varsamhet beträffande en ifrågasatt centralisering. Den ständigt fortgående ökningen och omgestaltningen av krisförvaltningen har visat sig medföra, att på länsstyrelserna kommit att läggas ett flertal arbetsuppgifter, med vilka de tidigare icke haft att taga befattning och för vilkas lösande tillgång till bilregistret varit nödvändig. Man torde därför böra räkna med möjligheten att även framdeles nya krisuppgifter av motsvarande beskaffenhet kunna uppkomma; redan denna omständighet talar enligt utredningens mening mot att under nuvarande förhållanden beröva länsstyrelserna tillgång till de i bilregistret förekommande uppgifterna. Vidare måste tagas i betraktande att under kritiska förhållanden risken för total förstöring av de oersättliga uppgifterna i ett bilregister måste bliva större, om dessa äro sammanförda på ett enda ställe än om de, såsom hittills, äro fördelade på de särskilda länsstyrelserna. Förflyttning av ett hela riket omfattande register förutsätter tillika förflyttning av de komplicerade maskiner, som erfordras för dess betjänande, och kan därför under kritiska förhållanden komma att erbjuda betydande svårigheter.

44 Vad angår möjligheten till besparing ur budgetsynpunkt genom övergång till ett centralregister må anföras följande. Bortsett från den årliga debiteringen av bilskatten — ett ämne, som nedan upptages till särskild behandling — torde det med bilregistreringen förenade arbetet i huvudsak kunna indelas i de fem grupper, som angivits i den ovan (sid. 23) omförmälda, för besparingsberedningens räkning verkställda utredningen. Kostnaderna för de arbetsuppgifter, som angivits i grupperna 2—5, torde i stort sett vara oberoende av huruvida registret föres centralt eller länsvis. I fråga om sådana under grupp 4 inbegripna utredningar, som kräva genomgång av bilregistret för hela riket, torde dock en väsentlig besparing kunna ernås genom användning av ett till centralt register hörande maskinellt registersystem. Å andra sidan måste man räkna med en väsentlig kostnadsökning i fråga om de arbetsuppgifter, som rubricerats såsom mottagning av allmänheten, personligen och i telefon (grupp 3), då nämligen detta arbete vid en central registrering i väsentlig utsträckning måste komma att ombesörjas genom korrespondens eller genom interurban telefonering. Möjligheten till besparing genom övergång till ett centralregister ligger på grund härav huvudsakligen i den kostnadsminskning, som eventuellt kan åstadkommas i fråga om de arbetsuppgifter, som upptagits under grupp 1 i omförmälda utredning, d. v. s. beträffande registergöromålen i egentlig mening. Personalkostnaden för utförande av dessa arbetsuppgifter torde summariskt, på sätt skett i nämnda utredning, få uppskattas till 14 procent av den totala med registerarbetet förenade personalkostnaden, cirka 300000 kronor, eller till omkring 42 000 kronor. Därtill komma vissa andra kostnader (andel i lokalhyror hos länsstyrelserna, kostnad för blanketter och liggare m. m.) vilka skattats till omkring 18 000 kronor. Dessa kostnader, tillsammans omkring 60,000 kronor, äro av den art, att de, åtminstone till större delen, skulle kunna inbesparas vid länsstyrelserna genom en övergång till ett centralt registersystem. Av kostnaderna för den årliga skatteuppbörden torde däremot endast länsstyrelsernas direkta merutgifter (omkring 15000 kronor) kunna inbesparas vid en centralisering, då avsevärd del av det nuvarande arbetet på grund av länsstyrelsernas elasticitet i personalhänseende kan utföras av deras fasta personal under ordinarie arbetstid. Den årliga besparing, som är möjlig, synes alltså uppgå till inemot 75,000 kronor. Till jämförelse må nämnas, att den årliga kostnaden vid användandet av ett centralt registersystem enligt en inom besparingsberedningen gjord preliminär kalkyl beräknats till omkring 74,000 kronor (med inräknande av kostnaden för centraldebitering). Även om nu anförda siffror endast angiva den ungefärliga storleken av de värden, som i detta sammanhang böra balanseras mot varandra, ge de dock vid handen, att möjligheten till direkt besparing å budgeten genom övergång

45 till en centraliserad registerföring är åtminstone i hög grad osäker. Gentemot den siffermässiga minskning, som eventuellt skulle kunna åstadkommas på anslaget till registrering av motorfordon, måste emellertid för förvaltningens del ställas en betydande utgiftsökning i form av kostnader för skriftväxling eller interurban telefonering, som nödvändiggöres av att upplysningar vid personliga besök eller genom avgiftsfri telefonering icke kunna lämnas i samma utsträckning som vid en decentraliserad registerföring. En reell, ehuru i budgeten icke direkt synlig samhällsekonomisk kostnad, som likväl närmast drabbar allmänheten, ligger också i den arbetsökning och tidsutdräkt, som genom det med ett centralt register ökade skriftliga förfarandet förorsakas denna. Såsom en påtaglig ekonomisk vinst av ett centralt register framstår däremot möjligheten att med hjälp av detsamma snabbt verkställa utredningar angående fordonsbeståndet eller angående fordon av vissa kategorier inom hela riket eller viss del därav samt att på grund härav också i vida större utsträckning än vad hittills varit möjligt taga registret i anspråk för utredningar av skilda slag. Den slutsats, som ur ekonomisk synpunkt synes kunna dragas av ovan anförda omständigheter, lärer vara, att registret, till den del detsamma skall stå i kontakt med allmänheten, bör fortfarande liksom hittills föras länsvis men att det, till den del det skall betjäna offentliga myndigheter för meddelande av upplysningar rörande fordonsbeståndets sammansättning och fördelning inom större områden än ett enstaka län, eller till den del det är avsett att läggas till grund för åtgärder, som anses böra verkställas efter enhetliga normer inom hela riket — såsom t. ex. uttagning av fordon för beredskapseller andra ändamål — bör föras centralt. Tillkomsten av ett sådant centralt register, som till en början skulle få karaktären av ett länsregistren supplerande, för vissa speciella uppgifter avsett hjälpregister, gör det emellertid också'möjligt att successivt till centralregistret överflytta olika arbetsuppgifter i den mån en sådan överflyttning befinnes lämpligen böra ske. Utan de risker, som en omedelbar övergång från länsregister till centralregister skulle innebära, kan man på detta sätt låta centralregistret växa in i den ena arbetsuppgiften efter den andra för att slutligen, om erfarenheten ådagalagt lämpligheten därav, låta det helt övertaga de funktioner, som nu tillhöra länsstyrelsernas bilregister. Det kan icke bestridas, att ett i denna ordning tillkommet centralt hjälpregister åtminstone temporärt medför en kostnadsökning. I viss omfattning torde denna ökning dock kunna motverkas genom de åtgärder till underlättande av arbetet å länsstyrelsernas bilregisteravdelningar, som utredningen i det följande föreslår. Den motväges också delvis därav, att tillkomsten

av ett centralt hjälpregister medför, att arbetskraft hos länsstyrelserna icke i samma utsträckning som eljest behöver tagas i anspråk för utredningar av central karaktär. Till den del icke desto mindre en kostnadsökning uppkommer, torde emellertid densamma enligt utredningens mening få anses under nu rådande förhållanden fullt försvarlig såsom avseende en beredskapsåtgärd. Behovet att fullständigt kunna överblicka fordonsbeståndet och att snabbt kunna ur olika synpunkter erhålla uppgifter om detsamma vid övervägande av åtgärder i knsreglerande syfte eller för skapande av ökad beredskap är i nu rådande situation praktiskt taget ständigt förnimbart; och för mötande av detta behov torde ett hjälpregister av nu angiven karaktär få anses erforderligt. Utredningen anser alltså, att åtgärder böra vidtagas för att, med bibehållande i allt väsentligt av de fördelar, som såväl för allmänheten som ur förvaltningssynpunkt visat sig vara förenade med den nuvarande hos länsstyrelserna försiggående registerföringen, söka tillgodose de krav, som från myndigheternas sida måste ställas på större överskådlighet i registret och på möjligheten att snabbt få fram sådana uppgifter, varav myndigheterna ha behov. Utredningen framlägger för detta ändamål i det följande förslag, att vissa i fordonsregistren förekommande uppgifter skola, till den del behov därav visat sig föreligga, sammanföras till ett centralt hjälpregister, som är avsett att ligga till grund dels för en gemensam fordonsstatistik, dels ock för sådana på central myndighet ankommande åtgärder, vid vilka tillgång till ett dylikt centralt register påkallas. Vidare framlägger utredningen förslag till åtgärder för att dels förenkla och underlätta arbetet med de fordonsregister, som för närvarande föras hos länsstyrelserna, dels göra desamma överskådligare än hittills. I fråga om uppbörden och redovisningen av de avgifter, som skola erläggas i registreringsärenden, föreslår utredningen ävenledes vissa förenklingar. Slutligen föreslår utredningen åtgärder för att för allmänheten underlätta fullgörandet av på densamma, i registreringsavseende ankommande förpliktelser. Vid sidan av dessa förslag angående organiserandet av registreringsarbetet i egentlig mening framlägger utredningen även förslag att genom borttagande av interimsskatten förenkla debiteringen och bokföringen av automobilskatten. Utredningen, som på ärendets nuvarande stadium anser sig böra tdl en början inhämta principiellt godkännande av de riktlinjer, utredningen i det föregående angivit för registreringsarbetets organiserande, går nu att ur denna synpunkt närmare redogöra för de förslag, utredningen i ovan angivna avseenden framlägger.

Kap. 7. Besiktningsinstrumentets (typintygets) reformering. A. Instrumentets form. Åtgärder syftande till en förenkling och arbetsbesparing i registerföringen böra enligt utredningens mening taga sin början med en reformering av besiktningsinstrumentet (under detta uttryck inbegripes i det följande även typintyget, där ej annat särskilt angivits) och en därmed förenad omläggning av sättet för bilregistrets förande. Av ett flertal länsstyrelser har påpekats, att det nu tillämpade systemet för registerföringen är föga rationellt. Till väsentlig del innebär nämligen registerföringen ett rent avskrivande av besiktningsinstrumentet; härigenom uppkommer onödig tidspillan och risk för felaktigheter. E n icke oväsentlig arbetsbesparing skulle kunna vinnas, därest besiktningsinstrumenten omgestaltades på sådant sätt, a t t de hos länsstyrelserna kunde omedelbart infogas såsom del av automobilregistret, sedan de försetts med anteckning om fordonets igenkänningsmärke samt om ägarens namn och hemvist. D e t härigenom hos länsstyrelserna u p p k o m m a n d e registret skulle, därest så finnes erforderligt, kunna kompletteras med ett enkelt namnregister och eventuellt även med ortsregister. Beträffande frågan om sättet för ordnandet av de särskilda registerblanketterna ha länsstyrelserna varit av olika meningar. Endast t v å länsstyrelser ha emellertid förklarat sig anse de nu för registerföringen a n v ä n d a skruvliggarna med tillhörande formulär ändamålsenliga. E t t flertal länsstyrelser h a däremot framhållit, a t t de anse användningen av dessa liggare medföra betydande olägenheter; liggarna äro enligt deras uppfattning tungarbetade och svårhanterliga samt medföra svårigheter a t t överblicka bilbeståndet. Dessa länsstyrelser förorda övergång till kortregistersystem. Belysande är i detta avseende ett yttrande av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen har tidigare motsatt sig användning av kortsystem för bilregistreringen. Med hänsyn till den omfattning bilregistret och arbetet med detsamma tagit under senare åren, anser länsstyrelsen emellertid det numera synnerligen önskvärt, att en övergång till kortregister snarast kommer till stånd, så att bland annat en förenklad registrering kan genomföras. En övergång till kortregister skulle även medföra, att bilregistret bleve mera lätthanterligt.

48 Även utredningen anser för sin del ett kortregister i lämplig utformning vara att föredraga. I anslutning härtill förordar utredningen, att det exemplar av besiktningsinstrumentet, som skall överlämnas till länsstyrelsen för att infogas i bilregistret, har form av ett kort av sådan beskaffenhet, att det kan omedelbart inordnas i hos länsstyrelserna förda kortserier. Vid sådan registrering av lättviktsmotorcykel, som enligt förordningen den 31 oktober 1939 (nr 770) må ske utan företeende av besiktningsinstrument eller typintyg, torde det böra ankomma på vederbörande länsstyrelse att upprätta det exemplar av registerkortet, som skall infogas i länsstyrelsens register. Detta bestyr kommer icke att innebära någon ökning av länsstyrelsens nuvarande åligganden vid registrering av dylika fordon. Förutom denna omläggning av besiktningsinstrumentets och därmed även av bilregistrets form föreslår utredningen, att det antal exemplar av besiktningsinstrumentet, som företes i samband med registrering, ökas från två till tre i avsikt att möjliggöra ordnande även av ett centralt register. Av dessa bör det första exemplaret, såsom redan anförts, hava formen av ett kort. För att förebygga att detta jämte tillhörande kopior av sökanden nedsolkas, vikes eller eljest deformeras, kunde lämpligen, såsom av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhålles, desamma av besiktningsmannen inläggas i ett kuvert med tryckt anvisning, att kuvertet ej finge vikas samt att detsamma jämte inneliggande handlingar skulle bifogas ansökan om registrering (respektive omregistrering) eller anmälan om ombesiktning. Motsvarande förfarande skulle åläggas den som tillhandahåller typintyg. Alternativt kan för nu ifrågavarande ändamål föreskrivas, att ett exemplar av besiktningsinstrumentet skall av besiktningsmannen omedelbart efter besiktningens avslutande insändas till den länsstyrelse, hos vilken sökanden uppger sig ämna söka registrering. Härigenom skulle kontroll vinnas över att bilägaren icke åsidosätter registreringsplikten samtidigt som man förebygger ovarsam behandling av registerkortet hos denne. Motsvarande skyldighet skulle åligga den, som tillhandahåller typintyg, så snart skyldighet att söka registrering av fordonet inträtt, d. v. s. i regel vid dess försäljning till annan än den, som tillverkar eller bedriver handel med motorfordon. De båda kopiorna skulle tillställas fordonsägaren med underrättelse att desamma skulle bifogas ansökan om registrering. Sedan registreringen verkställts, skulle samtliga exemplar av instrumentet förses med sådant bevis om registreringen och uppgift om det fordonet tilldelade registreringsmärket, som omförmäles i 14 § 4 mom. M. F. Under förutsättning att kortens text gives en lämplig uppställning torde ett kortformat av 250 X 176 mm eller 9" X 7" (225 X 175 mm) vara tillräckligt. Det förra formatet ansluter sig till DIN-formatens B-serie, och det senare utgör hittills bruklig standard. Frågan huruvida DIN-seriens format skall komma till användning sammanhänger nära med frågan om pappers-

49 formatens standardisering överhuvud, och efter samråd med Pappersformatsakkunniga anser utredningen användning av DIN-formatet vara att föredraga. Då avsikten är, att korten skola utskrivas såsom besiktningsinstrument redan i samband med besiktningsförrättningen, böra de vara förenade i tre exemplar, antingen genom blockning (klistring) eller såsom triplikat genom perforering, så att utskriften kan ske samtidigt med genomskrift. Av denna anledning bör även kartongen till korten vara sådan, att det tredje exemplaret blir fullt tydligt, samtidigt som korten skola ha tillräcklig styvhet för att bekvämt kunna hanteras i kortlådorna. Genom användning av styva ledkort kan eventuellt tjockleken av registerkorten i viss mån nedbringas samtidigt som större översiktlighet över desamma erhålles. Genom verkställda prov har utredningen övertygat sig om att för nu ifrågavarande ändamål lämplig kartong finnes att tillgå i marknaden. Vid utformningen av korttexten böra följande synpunkter beaktas: 1. Korten skola ifyllas med skrivmaskin. Radavstånden skola därför anpassas till skrivmaskinens standardavstånd. Några punkterade linjer böra icke förekomma annat än på de rader, som skola ifyllas för hand. För underlättande av utskriften böra utrymmen för maskinskrift grupperas så, att skrivmaskinens tabulator kan utnyttjas med så få tabulatorinställningar som möjligt. Dessa tabulatorinställningar böra vara gemensamma för alla de typer av textuppställning, som kunna ifrågakomma. 2. Korten böra förses med ett rutsystem för standardiserade anteckningar. Detta rutsystem förses med fasta rubriker för respektive typer av anteckningar, så att någon beskrivande anteckning icke behöver göras. 3. Trycket på baksidan bör placeras upp- och ned i förhållande till trycket på framsidan, så att kortet vid avläsning kan stjälpas i stället för att vändas. B. Instrumentets innehåll. Utredningen har från länsstyrelserna begärt uttalande, huruvida enligt deras uppfattning i bilregistret för närvarande intagas onödiga uppgifter eller huruvida registret enligt deras mening för närvarande saknar för förvaltningsarbetet erforderliga eller önskvärda uppgifter. I det förra avseendet hava åtskilliga länsstyrelser framhållit, att uppgifterna om axelavstånd samt, såvitt lastbilar angår, om lastutrymmets längd och bredd samt om draganordning synas skäligen överflödiga. Vid de tillfällen då tillgång till dessa uppgifter behoves, torde, har man i sammanhang därmed framhållit, desamma kunna inhämtas från den till bilregistret hörande registreringsakten. Såsom önskvärda ytterligare uppgifter i registret hava angivits bland annat anteckningar om motorstyrkan, uttryckt i hästkrafter, vilken uppgift är av 4 — 420982

50 betydelse särskilt i samband med prövning av frågor om tilldelning av brännoch smörjoljor, om cylinderdimensioner (beträffande motorcyklar), om maximilast svarande mot 2 500 och 2 000 kg hjultryck, samt, under nu rådande krisförhållanden, om ringutrustning samt för densamma tillåtna högsta belastning per ring och däremot svarande last. Vidare anse vissa länsstyrelser behov föreligga av utrymme för anteckning, huruvida fordonet godkänts för användning i yrkesmässig trafik samt om ägarens telefonnummer. I fråga om släpvagnar ha vissa länsstyrelser framhållit, att uppgift om totalvikten erfordras, då denna vikt men icke tjänstevikten är normerande för skattens storlek för dylika fordon. Utredningen anser för sin del, att ingen av de uppgifter, som nu intagas i registret, och vilkas indragning ifrågasatts av vissa länsstyrelser, för närvarande kan uteslutas därifrån. Uppgifterna om axelavstånd äro nämligen erforderliga för identifiering av fordonstypen; uppgifterna om lastutrymmets längd och bredd å lastbilar erfordras för vissa militära ändamål; uppgifterna om kopplingsanordning för lastbilar behövas åter för bedömande av frågan huruvida fordonet kan användas för dragande av släpfordon. Uppgifterna om chassi- och motornummer skola enligt den av Sverige biträdda internationella konventionen rörande automobiltrafik i Paris den 24 april 1926 (sv. förf. saml. 1930: 371) intagas i internationellt tillståndsbevis för automobiler, och måste därför kunna inhämtas ur bilregistret. Utöver de uppgifter, som för närvarande införas i bilregistret, anser utredningen i likhet med vissa länsstyrelser även uppgifter om motorns styrka, uttryckt i hästkrafter samt, beträffande tyngre motorcyklar, om cylinderantalet böra antecknas i registret med hänsyn till betydelsen därav för brännoch smörjoljetilldelningen. Rådande krissituation talar även för att uppgifter om fordons ringutrustning införas i registret. I fråga om lastbilar böra även uppgifter om för fordonet tillåtna högsta belastning per ring samt däremot svarande last samt om maximilast vid vissa allmänt tillåtna högsta hjultryck antecknas i registret för underlättande av länsstyrelsernas uppsikt över vägväsendet. De för släpvagnar i bilregistret intagna uppgifterna om tjänstevikt och maximilast böra utbytas mot uppgift om totalvikten. I registret torde lämpligen även böra antecknas fordonsägarens telefonnummer, därest uppgift därom lämnats. Anteckning att fordon godkänts för användning i yrkesmässig trafik kan ske inom det utrymme, som reserverats för övriga anteckningar. Det må emellertid erinras, att enligt av statens biltrafiknämnd fastställda formulär för register över yrkesmässig trafik uppgift om för dylik trafik godkända fordon skall intagas i sistnämnda register. Till åskådliggörande av huru enligt nu angivna principer registerkort och besiktningsinstrument böra kunna förenas, bifogar utredningen preliminära

51 förslag, avseende personautomobiler, lastautomobiler och tyngre motorcyklar. Förslagen hava som bilagorna 1—9 intagits i slutet av betänkandet efter texten. Bilagorna 1, 4 och 7 avse att visa de för länsstyrelsernas kortregister avsedda korten, bilagorna 2, 5 och 8 de kort, som skola översändas till centralregistret, och bilagorna 3, 6 och 9 de exemplar av korten, vilka — försedda med vederbörligt registreringsbevis — av länsstyrelsen överlämnas till registreringssökande efter skedd registrering. Det torde böra anmärkas, att radavstånden å bilagornas registerkort av tekniska skäl icke kunnat för närvarande exakt anpassas till för skrivmaskiner lämpligt radavstånd. I samband med att korten definitivt utföras efter kliché, bör erforderlig justering i detta avseende ske. Bilagorna innefatta icke prov på det papper eller de färger, som äro avsedda att komma till användning. Den föreslagna storleken av korten framgår av den tryckta randen. Förslagen, som framgått efter överläggningar mellan utredningsmännen, å ena, samt dels tjänstemän med erfarenhet av registerföringen inom vissa länsstyrelser, dels ock direktören Beckman och ingenjören Malmer, å andra sidan, äro på detta stadium närmast avsedda att visa den huvudsakliga funktionen av det föreslagna systemet i fråga om fordon, som icke undergått typbesiktning, och förutsättas komma att ur formell synpunkt bliva föremål för fortsatt studium. Typintygen böra till uppställning och innehåll så nära som möjligt ansluta sig till motsvarande slag av besiktningsinstrument.

Kap. 8. Bildandet av länsregistren. Länsregistren skulle, såsom i det föregående redan antytts, bildas därigenom att länsstyrelserna, i samband med att registrering beviljades, försåge de exemplar av de till länsstyrelsen insända besiktningsinstrumenten, som vore avsedda att ingå i länsregistren, dels med anteckning om registreringen och datum därför, dels med uppgift om respektive fordons registreringsmärke och hemort samt om ägarens yrke, namn, postadress, hemvist och telefonnummer, dels ock med anteckningar om skatt och försäkring. Härigenom kommer det arbete, som överförandet av uppgifterna från besÄktningsinstrumentet till fordonsregistret inneburit, att besparas länsstyrelserna samtidigt som möjligheten till fel vid en sådan överföring förebygges. Därjämte kommer arbetet med sortering och förvaring av besiktningsinstrumenten samt med deras framtagande, då avskrift därav skall verkställas, att; försvinna. Sedan registrering beviljats och länsstyrelsen å korten verkställt ovan angivna anteckningar, böra de exemplar därav, som äro avsedda att stanna hos länsstyrelsen såsom del av bilregistret, inordnas i serier, som upplagts med tanke på att redan hos länsstyrelserna så mycket som möjligt öka överskådligheten över det inom varje län befintliga fordonsbeståndet. För detta ändamål böra enligt utredningens mening lämpligen skilda serier uppläggas för lastautomobiler, personautomobiler, omnibussar, tyngre motorcyklar, lättviktsmotorcyklar samt släpvagnar och släpslädar. För underlättande av en sådan uppdelning böra besiktningsinstrumenten (typintygen) göras i olika färg med hänsyn till de särskilda fordonsslagen. Jämväl kan efter utredningens mening övervägas att upplägga särskilda nummerserier för varje fordonsslag. Detta kan ske exempelvis därigenom att för omnibussar, vilkas antal hittills icke i något län överstigit 400 (maximisiffran utgjorde, för Stockholms län, 352) reserveras numren 1—1 000, att för lastbilar (maximiantalet, i Stockholms stad, cirka 6 000) reserveras numren 1 001—10 000 samt att personbilar registreras på nummer över 10 000. Jämkning i dessa tal kan givetvis ske med hänsyn till förhållandena inom varje särskilt län. Genom en dylik uppdelning i nummerserier kan antalet fordon inom varje nyss angivna kategori och fördelningen av beståndet lättare överblickas än om samtliga dessa slag av fordon utan åtskillnad föras i en gemensam serie. Anordning av särskilda sifferserier bör dock enligt utredningens mening icke

53 vara obligatorisk utan bero på länsstyrelsernas eget beprövande. En övergång till dylika serier bör lämpligen ske successivt i den mån nyregistreringar och omregistreringar förekomma. Härigenom kan emellertid övergången beräknas bliva verkställd inom 6—7 år. Ytterligare överskådlighet över de hos länsstyrelserna förda registren skulle utan svårighet kunna åstadkommas därigenom, att desamma försåges med ryttare, flikar eller annan för ändamålet lämplig beteckning. Härigenom skulle exempelvis de i serien över lastautomobiler upptagna fordonen kunna klassificeras med hänsyn till maximilast, hemort eller annan indelningsgrund. För ifrågavarande ändamål torde ett s. k. vertikalkortsystem vara lämpligast, då det uppfyller de fordringar, som torde kunna ställas på registret i det löpande arbetet, och samtidigt är billigt i anskaffning och skötsel. De horisontalkortsystem, som i olika sammanhang föreslagits, torde ha vissa fördelar med hänsyn till de utredningar av statistisk art, som för närvarande skola utföras, men i och med att ett centralt statistiskt register inrättas, elimineras dessa arbetsuppgifter, varför ett dylikt system icke kan anses motiverat för den föreslagna organisationen. Systemet ställer sig därjämte dyrbart i anskaffning och torde vara mera krävande i underhåll än ett vanligt vertikalkortsystem. De skåp, i vilka korten skola förvaras, böra utformas så, att de lägsta lådorna få en höjd över golvet av minst 0.50 m och de översta lådorna få en högsta höjd av 1.60 m, mätt till lådans överkant. Dessa villkor uppfyllas öm skåpen förses med högst 5 lådrader i höjd. Med ett låddjup på cirka 50 cm invändigt kommer varje låda att rymma 800—1 000 kort; och för ett register, omfattande 10 000 fordon erfordras alltså 10 ä 12 lådor. Därtill kommer erforderligt utrymme för dublettkort, vilket icke kan på förhand beräknas.

Kap. 9. Centralregistrets organisation. Uppkomsten av ett centralt register. Den omständigheten att för länsstyrelserna en kopia av besiktningsinstrumenten blir tillgänglig utöver det exemplar, som infogas i länsstyrelsernas egna register, möjliggör för länsstyrelserna att till det organ, som har att ombesörja det centrala registret, vidarebefordra dessa kopior, försedda med samma anteckningar om registernummer och datum för registrering m. m., som införts å de hos länsstyrelserna kvarliggande huvudexemplaren. Dessa kopior böra hos centralorganet ordnas länsvis efter samma grunder som hos länsstyrelserna; härigenom uppstår stommen till ett centralt register, ur vilken centralorganet kan för maskinell bearbetning uttaga uppgifter i den utsträckning, det finner erforderligt. I den mån de översända uppgifterna icke komma till omedelbar användning, bilda de underlag för sådan statistisk eller annan bearbetning, som framdeles kan befinnas påkallad. I vilken omfattning det sålunda till den centrala registreringsmyndigheten inkomna materialet bör bliva föremål för särskild bearbetning i statistikmaskiner i syfte att möjliggöra att på mekanisk väg omedelbart uttaga vissa uppgifter eller översända vissa meddelanden, är ett spörsmål, som utredningen anser ieke böra i detta sammanhang definitivt avgöras; omfattningen av en dylik bearbetning bör bestämmas av uppkommande praktiska behov. I detta sammanhang är närmast fråga om att skapa förutsättningar för att en sådan bearbetning kan ske. För ordnandet av uttagning av motorfordon för krigsmaktens behov samt för uppläggning av en uttagningsreserv har en dylik bearbetning, såvitt angår vissa typer av lastautomobiler, såsom förut framhållits, visat sig i så hög grad påkallad, att densamma redan kommit till stånd. Det i statens offentliga utredningar 1941: 37 framlagda förslaget till ny rekvisitionslag bygger också på förutsättningen, att ett centralt register över för ändamålet lämpliga fordon föres av biluttagningsmyndigheten, arméförvaltningens tygdepartement. Det nu ifrågasatta centrala civila motorfordonsregistret torde böra upptaga de uppgifter rörande fordonsbeståndet inom landet, till vilka biluttagningsmyndigheten — utöver uppgifterna i det egna registret — kan behöva äga tillgång för uttagningens behöriga verkställande. För trafikkommissionens räkning hava vidare vissa uppgifter om tillgången på

55 olika slag av automobiler visat sig erforderlig; även detta behov k a n på motsvarande sätt tillgodoses, därigenom a t t för ändamålet erforderliga uppgifter uttagas ur det översända materialet. Över huvud är det emellertid enligt utredningens mening av vikt, a t t det centrala registret icke kommer a t t betraktas såsom självändamål utan a t t detsamma utvecklas och bearbetas endast i den m å n det visar sig tillgodose praktiska behov. Metod för maskinell bearbetning av uppgifterna i det centrala registret. Förekomsten i centralregistret av ett stort likformigt material möjliggör a t t på maskinell väg sammanställa och bearbeta uppgifter ur detsamma. Flera metoder k u n n a för sådant ändamål ifrågakomma. E n anslutning till det s. k. Hollerithsystemet erbjuder emellertid ur förvaltningens s y n p u n k t den fördelen, a t t samarbete kan etableras med andra förvaltningsorgan, som redan tidigare anskaffat maskiner tillhörande d e t t a system. Hollerithsystemet användes nämligen, bland annat, dels inom statsförvaltningen, av arméförvaltningens tygdepartement (för det militära fordonsregistret), av ammunitionsnämnden, statistiska centralbyrån, socialstyrelsen, järnvägsstyrelsen, riksförsäkringsanstalten och skogsförsöksanstalten och dels även inom Stockholms stads statistiska kontor. Genom anslutning till detta system k a n m a n därför, särskilt vid tillfällig arbetsbelastning, utnyttja även det på andra håll befintliga maskineriet för bearbetning av det i civila fordonsregistret befintliga materialet och möjligen även mera stadigvarande såväl för det civila fordonsregistret som för andra ändamål utnyttja sådana maskiner, som endast under begränsade perioder tagas i bruk. Likaledes blir det möjligt a t t exempelvis från det civila fordonsregistret till det militära eller omvänt för fortsatt bearbetning överlämna dubletter av sådana uppgifter, vilka böra vara tillgängliga hos båda dessa register. E n kortfattad redogörelse för innebörden av Hollerithsystemet torde i detta sammanhang böra lämnas. Hollerithsystemet. Hollerithsystemet är en metod för registrering, bokföring och statistisk bearbetning å maskinell väg. Metoden innebär, att man från förefintliga primärhandlingar överför de med hand- eller maskinskrift gjorda anteckningarna till särskilda kartongkort, s. k. hålkort, där anteckningarna erhålla formen av systematiskt utstansade hål. Det läge ett dylikt hål intager å kortet giver hålet ett visst siffervärde. På detta sätt komma de olika hål, vilka utstansats i ett kort, att tillsammans bilda ett slags »hålkortsskrift» av samma innehåll som motsvarande anteckningar å primärhandlingarna. Hålen möjliggöra i första

56 _ _ oooooooouooQoouoooooaooooaoooooooooooooooooooooboooDooooboooaaaooooooooaooaooooo i i i i i 11 i 11 i 11 111 11 11 i i i 11 i i i i i i i i i 11 11 i i i i 11 i 11 i i 11 i i 111 i i i i i n i i I I i 11 i i i 111 i i i i 2 2 1 2 2 2 2 2 2 2 ? 7 2 ? 2 2 J 2 7 7 2 ! 7 2 2 2 2 I 2 77 2 7 ? 2 2 2 2 7 2 2 2 2 2 2 2 22 2 2 2 2 I ! 2 3 2 2 2 7 2 2 2 2 2 2 2 2 2 ! 2 2 2 2 2 ! 2 2 2 2 {333333333333333333333 33333333333333333333333333333333333333333333333333333333333

S

| 4 4 4 4 4 4 4 * 4 4 ( 4 4 4 4 4 4 4 44 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 44 4 4 4 4 ' I U l U l I I I I I I 4 K II I II 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 1 4 4 4 4 I * ? „5555555>5555i5S555S55b5S^55i5 0 5S5555555555SS555S555555555555555555555555555SSS5sä. 4 6 6 6 6 k b 6 t t t b b t 6 6 b b k h k 6 i, 6 6 Ij 6 t t, b M 6 k 6 (. b '• b 6 6 k (i Ii k 6 6 t k « 6 t 6 1 6 6 k 6 6 1 6 6 6 6 k it 6 6 6

11111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111111 8 8 8 e 8 8 8 6 8 8 6 B 8 8 8 i C 6 fi S 8 6 8 B 8 J C 8 3 3 8 8 3 8 B 8 8 8 0 8 8 8 3 8 8 8 3 8 8 8 8 8 B 8 8 l 8 6 B 8 8 B B ! l l 9 9 l H f ) l ! m 9 l " m i ! l 1 l t i m m m H H H t 9 f H ! l l l l ! l H l l l l H H f H U f H 9 l H ! H ?

I

I

I

II

i?

II

II

il

iB ,7 M rt 91 M 31 )l

JÉ

Jl 10 «

II

II

II

»

i? i l

*

il

IS n

II

II

II

Ib n

M fl

n

II

hand en mekanisk sortering av korten efter valda indelningsgrunder samt i andra hand olika automatiska uträkningar på maskinell väg med de sorterade korten såsom arbetsmaterial. De ställen å hålkortet, där hål kunna stansas, äro ordnade i ett antal kolumner. Vidstående schematiska bild visar en hålkortsblankett med 80 kolumner. I varje kolumn finnas 12 möjliga ställen för anbringande av hål. Av dessa äro 10 i regel utmärkta med tryckta siffror, 0—9, vilka motsvara siffrorna i det vanliga talsystemet. Således återgives exempelvis talet 564 med ett hål i läget för siffran 5 i en kolumn, ett i läget för siffran 6 i nästa kolumn och ett i läget för siffran 4 i den därpå följande kolumnen. De elfte och tolfte platserna för hål, vilka äro avsedda för särskilda ändamål, befinna sig i korthuvudet ovanför O-läget. I Hollerithmaskinerna passera de stansade hålkorten elektriska borstkontakter, varvid strömkretsar slutas genom hålen. Till följd av hålens olika lägen å korten slutas strömkretsarna vid skilda tidpunkter. På så sätt erhåller vederbörande maskin varierande arbetsimpulser, som svara emot hålens olika siffervärden. Allt efter det speciella syfte, vartill hålkortet i visst fall skall nyttjas, indelas detsamma i kolumngrupper eller »fält». Dessa förses ofta med tryckta rubriker. Varje fält disponeras för en viss, ständigt återkommande detalj av på kortet erforderliga anteckningar. Antalet kolumner i ett fält bör vara lika med antalet siffror i det största tal, som kan förekomma i fältet. Sålunda skola t. ex. fälten för månad och för dag i månaden vartdera omfatta två kolumner. För stansning av sådana anteckningar, som ej från början föreligga i sifferform — namn och adresser, yrke etc. — erbjuder Hollerithmetoden två skilda system. Det ena och vanligast tillämpade av dessa är, att ifrågavarande anteckningar återgivas med sifferbeteckningar — länsnummer, yrkeskod, o. s. v. — enligt en systematisk sifferkod. Det andra systemet, som förutsätter användande av särskilda, bokstavsskrivande maskiner, möjliggör automatisk utskrift av såväl text som siffror. De olika bokstäverna stansas härvid i hålkorten i form av två hål med varierande lägen i samma kolumn; maskinen uppfattar sedan de skilda hålkombinationerna såsom motsvarande bokstäver och skriver dessa. I en Hollerithapparatur ingår ett flertal skilda maskinaggregat. Maskintyperna anpassas för övrigt i varje särskilt fall efter arten av de speciella arbeten, som skola utföras. För klargörande av systemets allmänna funktion

57 torde emellertid vara tillfyllest att lämna en kortfattad beskrivning över de tre mera väsentliga i apparaturen ingående aggregaten, nämligen stansmaskinen, sorteringsmaskinen och tabulatorn. 1. Stansmaskinen stansar ut önskade hål i kortet. Maskinen är försedd med ett tangentbord i stil med skrivmaskinens. Tangenterna, som utlösa stansknivar, »översatta» vid nedtryckningen den önskade texten till hålkortet. Förutom siffertext kan å maskiner, som försetts med därför erforderlig apparatur, såsom nyss antytts, å korten även skrivas bokstavstext i form av en kombination av två siffror (hål). Vid användning av dylik apparatur kan samtidigt med utstansningen av hålen å kortet erhållas en utskrift i vanliga tecken (bokstäver eller siffror) av den stansade texten, vilket möjliggör direkt avläsning av denna och underlättar utplockandet av vissa kort ur det kortregister, hålkorten tillsammans bilda. Korten matas automatiskt in i och ut ur stansmaskinen. 2. Sorteringsmaskinen uppdelar automatiskt de stansade hålkorten i önskade grupper. Maskinen är försedd med tretton kortfack, ett för vart och ett av förenämnda tolv möjliga lägen för hål i korten samt därutöver ett för kort, vilka sakna hål i den kolumn, på vilken man för tillfället sorterar. Korten nedläggas buntvis i maskinen, varefter sorteringen tillgår på det sätt, att korten ett i sänder matas förbi en selektionsmekanism, varvid de utstansade hålen påverka densamma allt efter hålens olika lägen å kortet. Korten glida därvid utefter en horisontell rullbana och fördelas från denna av selektorn automatiskt på de olika underliggande kortfacken. Selektorn kan inställas för sortering efter växlande grunder. Genom att »köra» korten ett antal gånger genom sorteringsmaskinen kan man sålunda få dem uppsorterade efter exempelvis datum, varuslag, å-pris etc. Sorteringen sker med en hastighet av omkring 20 000 kort per timme, för varje gång dock allenast efter en sorteringsgrund. — Det är vidare möjligt att med denna maskin endast utsortera kort med viss stansning utan att i övrigt rubba kortens inbördes ordningsföljd. 3. Tabulatorn är en kombinerad räkne- och skrivmaskin. Den är utrustad med räkneenheter för såväl multiplikation som addition och subtraktion. Med hjälp av denna apparatur kunna flera sifferkolumner samtidigt uträknas, varvid man exempelvis kan erhålla vederbörande tals produkter, dessas ackumulerade värde m. m. Uträkningarna omfatta omkring 9 000 kort per timme. Tabulatorn är vidare försedd med anordning för utskrivning av resultaten av uträkningarna. Är tabulatorn av det slag, som plägar benämnas alfabetiskt skrivande, kan densamma även verkställa utskrift av å korten införd text, vilket sker medelst skrivverk, innehållande samtliga i alfabetet förekommande bokstäver. Vid t. ex. reskontraföring kan man med en dylik maskin erhålla en lista över förslagsvis alla öppna konton med personerna upptagna i bokstavsordning och saidobeloppet angivet. Såväl korten som blanketterna för utskrivningen matas härvid fram automatiskt. Vid listskrivning är maskinens arbetstakt lägre men uppgår dock till cirka 5 000 per timme.

Kap. 10. Det föreslagna systemets tillämpning på omregistrerings-, avregistreringsoch anmälningsärenden. Ändringar i de uppgifter, som intagits i bilregistret i samband med ett fordons första registrering, kunna förekomma av skilda anledningar. Ur registersynpunkt kunna emellertid två huvudgrupper urskiljas. Å ena sidan föreligga de fall, då den ursprungliga registreringen upphör antingen i samband med ny registrering (omregistrering) eller utan sådant samband (avregistrering). Å andra sidan stå de fall, då den ursprungliga registreringen alltjämt kvarstår, men en anmälan om ändring av något i registret antecknat förhållande föranleder en däremot svarande anteckning i registret (anmälningsärenden). Utredningen går nu att granska, huru dessa ärenden skola handläggas med den organisation av läns- och centralregister, som utredningen ovan i huvuddrag angivit. a) Omregistreringsärenden (15 § 7 mom. M. F.). Omregistrering skall enligt 15 § 7 mom. ske därest sådan förändring beträffande äganderätten till fordon eller dess användningsområde eller eljest inträffar, att detsamma enligt 14 § 1 mom. bör registreras i annat län än där registrering förut skett. Det i praktiken vanligaste fallet är, att fordonet förflyttas för stadigvarande användning i annat län i eller utan samband med att det övergår till ny ägare. Omregistreringsärendena förorsaka utan tvivel fordonsägarna betydande kostnader och besvär. Någon särskild åtgärd för att få fordonet avfört ur det förra registret behöver fordonsägaren visserligen icke vidtaga; sådant avförande sker automatiskt på grund av anmälan från annan länsstyrelse, att fordonet blivit där registrerat (16 § 3 mom.). Om fordonet övergått till ny ägare, ligger det dock i förre ägarens intresse att göra anmälan om övergång av äganderätten; först därigenom kan han säkerställa sig mot att icke bliva påförd skatt för fordonet eller att ställas till svars för förseelser, för vilka fordonets ägare har att svara. Däremot innebär

59 sökande av omregistrering samma besvär och kostnader som vid sökande av den första registreringen; samma handlingar skola företes och samma avgift erläggas. Ny skatt behöver emellertid icke erläggas därest skatt för fordonet, gällande intill årets slut, erlagts. Önskvärt vore enligt utredningens mening, att omregistreringsförfarandet kunde förenklas och förbilligas; utredningen har dryftat möjligheten härav. Närmast kan för sådant ändamål övervägas att vid fordonets överflyttning till annat län låta detsamma med bibehållande av det redan tilldelade registreringsmärket införas i registret i det senare länet allenast på grund av en anmälan, förenad med företeende av nytt försäkringsbevis, såsom fallet är vid fordonets övergång till ny ägare utan förflyttning till annat län (15 § 1 mom.). Ur ren registreringssynpunkt skulle en sådan anordning icke behöva möta hinder. Länsstyrelserna emellan skulle ett sådant förfarande kunna ordnas på det sätt, att den länsstyrelse, hos vilken fordonet vore registrerat, överlämnade en avskrift av registerkortet till den länsstyrelse, hos vilken registrering skulle ske; sistnämnda länsstyrelse intoge det på sin plats i de efter bokstav och registernummer upplagda serierna. Ur andra synpunkter skulle emellertid svårigheter uppkomma. Särskilt gäller detta i fråga om sådana fall då det gäller att snabbt kunna identifiera ägaren till ett visst fordon. E t t system av nyss antydd beskaffenhet skulle medföra, att man icke visste i vilket länsregister uppgift om ägaren rätteligen borde sökas. Förekomsten av en viss länsbokstav skulle icke betyda annat än att den ursprungliga registreringen skett i detta län; om flera registreringar följt efter denna, skulle man icke kunna utröna, vem som vore fordonets ägare, utan att från länsstyrelse till länsstyrelse följa de förändringar i fråga om äganderätt och hemort, som fordonet undergått efter den första registreringen. Givetvis skulle ett sådant system i sin praktiska tillämpning visa sig alltför betungande. Därtill kommer, att härigenom föranledda svårigheter att identifiera ägaren till ett visst fordon skulle kunna utnyttjas av brottsliga eller illojala element. Även för den länsstyrelse, som hade fordonet infört i sin serie, skulle det vid behov av upplysning om förhållanden, som låge före fordonets intagning i länsstyrelsens register, vara ovisst till vilken länsstyrelse den för ändamålet borde vända sig. Registerkortet skulle ju nämligen allenast giva upplysning om det län, i vilket den första registreringen ägt rum, men icke om de län, i vilka fordonet därefter varit registrerat. Slutligen skulle det för den länsstyrelse, hos vilken den första registreringen skett, icke utan särskilda efterforskningar vara möjligt att åter taga det ursprungliga registreringsnumret i bruk för ny registrering, då ju nämligen länsstyrelsen icke skulle veta, huruvida numret alltjämt hos någon annan länsstyrelse vore använt för det fordon, som ursprungligen försetts därmed.

60 En variant av nyss angivna metod skulle vara att låta fordonet vid omregistrering i annat län behålla sitt ursprungliga, registreringsmärke med tillfogande, förslagsvis, ovanför det gamla registreringsmärket, av länsbokstaven för det län, i vilket registreringen är gällande. Beteckningen — A. X I I I

skulle exempelvis angiva en i länsregistret för Östergötlands län upptagen, ursprungligen i Stockholm med nummer A 1111 registrerad automobil. Härigenom skulle vissa av de ölägenheter, som anmärkts i fråga om nyss angivna system, kunna elimineras, och från myndigheternas synpunkt skulle en fördel vid tillämpningen av det rtii angivna systemet ligga däri, att identifieringen av fordon, som förflyttades från ett län till ett annat, skulle underlättas. Från fordonsägarens synpunkt skulle däremot en dylik omläggning knappast innebära någon fördel, då han nämligen för varje fall skulle bliva tvungen att hos den länsstyrelse, där fordonet är registrerat, rekvirera avskrifter av de handlingar, som erfordras för dess intagande i registret hos länsstyrelsen i det län, dit fordonet förflyttas. Hos länsstyrelserna skulle den splittring av nummerserierna, som komme att förorsakas genom tillämpningen av ett system av nu angiven innebörd, motverka den översiktlighet av registren, som utredningen önskar att befrämja. På nu anförda skäl har utredningen funnit sig icke kunna frångå det i dessa avseenden för närvarande gällande, i 15 § 7 mom. närmare angivna systemet, i vad detsamma innebär skyldighet för fordonsägaren att under angivna omständigheter söka omregistrering av fordon. Till frågan om avgiften för omregistrering återkommer utredningen nedan (sid. 67—69). Från fordonsägarens synpunkt kommer sökandet av omregistrering att i huvudsak ske på samma sätt som vad nu är fallet. Hos den länsstyrelse, där fordonet är registrerat, bör han »för omregistrering» begära avskrift av registerkortet. Detta utskrives i tre exemplar med utelämnande av sådana uppgifter, som komma att ändras, samt med gällande registreringsmärke på platsen för »förutvarande regjmärke». Därefter inneslutas blanketterna i ett kuvert, som lämnas till bilägaren. Denne förfar hos den »nya» länsstyrelsen på samma sätt som vid sökande av första registrering. Den »nya» länsstyrelsen sänder efter registreringen på nu tillämpat sätt ett meddelande härom till »gamla» länsstyrelsen. Hos den »gamla» länsstyrelsen bör bilens registerkort förses med anteckning om omregistreringen och i sinom tid arkiveras. Arkiveringen bör dock icke ske förrän erforderlig anteckning verkställts om inbetalning av skatt eller innan landskontorets kontroll över debiteringen ägt rum eller innan eventuellt erforderliga åtgärder för indrivning, avkortning eller avskrivning hunnit vidtagas.

61 Hos länsstyrelserna skedda omregistreringar böra komma till uttryck även i centralregistret. Sedan omregistrering beviljats, bör därför den länsstyrelse, hos vilken detta skett, insända kopia av registerkortet till oentralregistret. b) Tillfällig avregistrering med nyregistrering (15 § 2 mom. M. F.). Förfarandet vid tillfällig avregistrering kommer från allmänhetens synpunkt sett att bliva likadant som (hittills- Hos länsstyrelserna bör handläggningen ske på det sätt, att kortet framtages, förses med anteckning om avregistreringen å härför avsedd plats samt inordnas i beredskapsregistret, varjämte ett kort med anteckning härom insattes i bilregistret. Vid återregistrering blir förhållandet omvänt. I båda fallen sändes ett meddelande till centralregistret. c) Definitiv avregistrering (15 § 3 mom. M. F.). Vid definitiv avregistrering framtages kortet, påstämplas uppgift om avregistreringen och datum därför samt arkiveras på lämpligt sätt. Meddelande sändes till det centrala registret. d) Anmälningsärenden. De fall, i vilka jämlikt stadganden i 14 och 15 §§ anmälan till länsstyrelse om något i registret antecknat förhållande skall ske, kunna indelas i två grupper, nämligen dels sådana, i vilka dylik anmälan är föranledd av att nytt besiktningsinstrument utfärdats, och dels sådana, i vilka detta icke är fallet. 1) Anmälan i samband med nytt besiktningsinstruments utfärdande.

Nytt besiktningsinstrument utfärdas vid ombesiktning, företagen enligt 10 § 1 eller 2 mom., eller i anledning av länsstyrelses förordnande jämlikt 11 § 1 mom. Av dessa fall är det, som avses i 10 § 1 mom., det vanligaste. Ombesiktning enligt 10 % 1 mom. M. F. Enligt sistnämnda stadgande erfordras ombesiktning — med visst undantag i fråga om utbyte av motor — därest sådan ändring av motoreller släpfordon företagits, att de uppgifter, som äro upptagna i det för fordonet utfärdade besiktningsinstrumentet eller typintyget, icke längre äro överensstämmande med fordonets beskaffenhet. I sådant fall skall

besiktningsinstrument upptagande de förändringar, fordonet undergått sedan föregående besiktning, eller ock nytt fullständigt besiktningsinstrument av besiktningsmannen utfärdas. Jämlikt 15 § 4 mom. har ägaren av fordonet att till länsstyrelsen i det län, där fordonet är registrerat, om besiktningen göra anmälan och därvid foga vederbörligt besiktningsinstrument i två exemplar. Enligt 15 § 8 mom. skall den sålunda anmälda ombesiktningen antecknas i registret. Att tillämpa detta förfarande vid det registreringssystem, utredningen föreslagit, möter icke svårigheter. För ändamålet bör föreskrift meddelas om att besiktningsinstrumentet bör liksom vid första besiktning upprättas i tre exemplar och i lika många exemplar fogas vid den anmälan, som göres av fordonsägaren. Sedan det nya besiktningsinstrumentet, försett med vederbörliga anteckningar, infogats i länsstyrelsens register, bör länsstyrelsen översända det ena exemplaret, försett med anteckning härom till centralregistret. I praxis torde sällan eller aldrig förekomma, att besiktningsmannen vid företagande av ombesiktning enligt 10 § 1 mom. utfärdar ett besiktningsinstrument upptagande allenast den förändring, fordonet undergått sedan föregående besiktning. Vanligt är i stället, att besiktningsmannen utfärdar nytt fullständigt besiktningsinstrument; detta förfarande är för honom enklare, eftersom han därvid kan använda föreskrivet formulär, och för fordonsägaren ställer sig detsamma icke kostsammare (svensk författningssamling 1939: 772) än utfärdande av ett besiktningsinstrument, som endast anger ändringens beskaffenhet. Från registermyndighetens synpunkt erbjuder emellertid användningen av nytt fullständigt besiktningsinstrument en väsentlig arbetsbesparing, eftersom detsamma kan omedelbart införas i registret, sedan det försetts med anteckning om datum för gällande registrering och ombesiktning m. m. Härvid bör emellertid åtminstone under någon tid även det äldre registerkortet bevaras häftat vid det nya för att vara tillgängligt vid eventuellt uppkommande frågor angående förhållanden före ombesiktningen. För nyss angivna ändamål bör föreskriften om besiktningsinstrumentets utfärdande i 10 § 1 mom. tredje stycket ändras på sådant sätt, att nytt fullständigt besiktningsinstrument alltid skall upprättas efter sådan ombesiktning, varom i nämnda stadgande är fråga. Ombesiktning enligt 10 % 2 mom. eller 11 % 1 mom. M. F. De fall, i vilka ombesiktning plägar ske enligt 10 § 2 mom. eller 11 § 1 mom., äro när intyg erfordras om att motor- eller släpfordon är i överensstämmelse med föreskrifterna i motorfordönsförordningen. 10 § 2 mom. avser

det fall, när sådant intyg — vanligen i samband med ansökan om tillstånd till yrkesmässig trafik — påkallas av fordonets ägare och 11 § 1 mom. det fall, då länsstyrelse finner skäl inhämta intyg om samma förhållande. I båda dessa fall utfärdar vederbörande besiktningsman, om besiktningen ger stöd därför, ett bevis om den företagna besiktningen enligt av vägocih vattenbyggnadsstyrelsen fastställt formulär. Detta formulär innehåller ett intyg om att fordonet är i överensstämmelse med i motorfordonsförordningen meddelade bestämmelser. Angående ombesiktning, som skett enligt 10 § 2 mom., har ägaren att jämlikt 15 § 4 mom. göra anmälan till länsstyrelsen och därvid foga av besiktningsman utfärdat bevis om att besiktningen verkställts. Denna på fordonsägaren ankommande förpliktelse kommer vid tillämpning av nu föreslagna förfarande icke att undergå någon ändring. Någon anmälan från länsstyrelsen till centralregistret angående ombesiktningen torde icke erfordras. Om besiktning, som företagits enligt 11 § 1 mom., erhåller länsstyrelsen underrättelse direkt från besiktningsmannen, som jämlikt 11 § 3 mom. däröver skall utfärda intyg. Länsstyrelsen kan, om besiktningen därtill föranleder eller fordonet undanhålles besiktning, jämlikt 11 § 1 mom. meddela förbud mot fordonets användande; sådant förbud skall jämlikt 15 § 8 mom. antecknas i registret. Har fordonet hemort i annat län, skall länsstyrelsen i detta län underrättas om meddelat körförbud i och för vederbörliga anteckningars verkställande. Om dylikt körförbud torde länsstyrelsen böra lämna underrättelse jämväl till centralregistret. 2 ) Andra anmälningsärenden ( 1 5 § 5 och 6 m o m . M. F . ) .

De anmälningsärenden, vilka icke föranledas av att nytt besiktningsinstrument utfärdats, omförmälas i 15 § 5 och 6 mom. De avse antingen det fall, då ny trafikförsäkring tagits eller då ändring skett i fråga om registrerat fordons hemort eller ägarens namn, yrke, hemvist, postadress eller däremot svarande uppgift, varom inskrivning i registret skett. Huruvida och i vilken omfattning dessa anmälningar böra vidarebefordras till centralregistret, är tydligen beroende av de ändamål, för vilka registret skall utnyttjas. Om detsamma är avsett att läggas till grund för en central debitering av automobilskatten eller för direkt uttagning av fordon för olika allmänna ändamål, böra samtliga till länsstyrelserna enligt 15 § 6 mom. gjorda anmälningar delgivas även centralregistret. Om åter, såsom utredningen i annat sammanhang förordar, centralregistret tills vidare huvudsakligen allenast skall ge besked om fordonsbeståndets sammansättning,

närmare beskaffenhet och fördelning lära blott anmälningar om förändrad hemort böra vidarebefordras till centralregistret. Anmälningar om ny trafikförsäkring jämlikt 15 § 5 mom. torde i intet fall behöva vidarebefordras till centralregistret. 3 ) Av polisman eller länsstyrelse meddelade, i bilregistret antecknade beslut.

Jämlikt 11 § 2 mom. äger besiktningsman eller polisman i samband med flygande besiktning meddela förbud mot fordons användande, dock med skyldighet att ofördröjligen underställa förbudet prövning av den länsstyrelse, hos vilken fordonet är registrerat. Sådant förbud ävensom länsstyrelses jämlikt 11 § 3 mom. meddelade förklaring att hinder för fordonets användande icke längre föreligger skall jämlikt 15 § 8 mom. antecknas i registret. Jämväl i nu åsyftade fall synes underrättelse om meddelande av körförbud eller om förbudets upphörande böra ske till centralregistret.

Kap. 11. Ansökningsförfarandets reformering. a) Tillhandahållande av blanketter m. m. E n avsevärd tid och mycket arbete förspilles regelbundet såväl för tjänstemännen å länsstyrelsernas bilavdelningar som för allmänheten med anledning av a t t de handlingar, som ingivas för fullgörande av i M . F . stadgad registrerings- eller anmälningsskyldighet, äro ofullständiga eller felaktiga. En väsentlig anledning härtill ligger i den omständigheten, att de föreskrifter, som reglera detta ämne, äro allt för svåröverskådliga. I 14 § 2 mom. M. F. föreskrives i fråga om förfarandet vid sökandet av registrering av förut icke registrerat motorfordon, att vid ansökningen skola fogas vederbörligt besiktningsinstrument eller typintyg samt vederbörligt försäkringsbevis, allt i två exemplar. Att därjämte skall bifogas föreskriven registreringsavgift framgår däremot först av 16 § 1 mom., och storleken av denna avgift är reglerad på ett tredje ställe, nämligen i kungörelsen den 31 oktober 1939 (nr 772). Intetdera av nu anförda lagrum ger vid handen, att därjämte vid ansökningen skall fogas erforderligt skattebelopp; detta framgår först av 5 § kungörelsen angående uppbörd av automobilskatt m. m. den 12 december 1924; storleken av skattebeloppet åter regleras i förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt. Den, som önskar göra sig direkt ur författningarna underrättad om vad han i förevarande avseende har att iakttaga, är alltså ställd inför en tidsödande uppgift. Lämpligen borde en underrättelse om sökandens förpliktelser i samtliga dessa avseenden lämnas i ett sammanhang. Rättelse i nu åsyftade brister eller felaktigheter kan, d å sökanden inställer sig personligen eller genom ombud, lätt nog ske. Av de ansökningshandlingar, som insändas med posten, lär enligt till utredningen lämnad uppgift den övervägande delen vara felaktiga eller ofullständiga. I sådana fall blir en skriftväxling med sökanden nödvändig, för så vitt han icke kan nås med telefon. Såväl för allmänheten som för förvaltningen innebär nu angivna förhållande tidsödan, arbete och kostnader, som det enligt utredningens mening ligger i det allmännas intresse a t t söka undanröja eller nedbringa. Enklast synes detta kunna ske därigenom a t t blanketter för nödiga ansökningar och anmälningar till bilregistret på det allmännas bekostnad tillhandahållas; dessa blanketter böra tillika innehålla fullständiga upplysning5 — 420982

ar om de handlingar och avgifter, som skola bifogas. Länsstyrelser, besiktningsmän och polismyndigheter böra enligt utredningens mening åläggas skyldighet att på begäran tillhandahålla dylika blanketter. Det kan förväntas, att även försäljare av motorfordon eller av drivmedel för sådana fordon i eget intresse komma att hålla blanketterna tillgängliga för kunder. Beträffande lydelsen av nu åsyftade blanketter ämnar utredningen framdeles framlägga förslag. Tryckning och distribution av blanketterna torde böra åläggas antingen väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller blankettkommissionen. Kostnaden härför bör enligt utredningens mening gäldas av det under sjätte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till registrering av motorfordon.

b) Skyldighet för länsstyrelse att i bilregistreringsärenden kostnadsfritt översända handlingar till sådana sökande, som icke uttryckligen begärt kommissionärs medverkan. Utredningen har vidare även beaktat den möjlighet till förenkling och — ur allmänhetens synpunkt — förbilligande av registreringsförfarandet, som innefattas i stadgande av skyldighet för länsstyrelsen att utan särskild kostnad tillställa sökande handlingar i registreringsärenden. Utredningen har ansett sig så mycket hellre kunna något beröra även denna sida av problemet, som utredningen därvid kunnat anknyta till en redan förefintlig bestämmelse med liknande syfte om ock med begränsat direkt tilllämpningsområde, nämligen föreskriften i 16 § 1 mom. tredje stycket motorfordonsförordningen därom, att länsstyrelse har att om vägrad registrering eller anteckning till registret ofördröjligen till sökande med allmänna posten översända skriftlig underrättelse med uppgift tillika om skälen för avslaget. Denna bestämmelse är enligt utredningens mening praktisk och välmotiverad, och utredningen vill ifrågasätta, huruvida icke den direkta förbindelse mellan bilregistret och allmänheten, som genom densamma påbjudes, lämpligen borde utvidgas till att omfatta alla eller åtminstone flertalet moment i registreringsärendena. Frågan torde emellertid i själva verket äga en betydande principiell räckvidd. Den utgör sålunda, närmare betraktad, endast en detalj i den större frågan i vad mån statsmyndigheterna i allmänhet i expeditionellt hänseende böra träda i direkt — d. v. s. icke av kommissionär förmedlad — kontakt med den rättssökande allmänheten. Hela detta spörsmål är sedan någon tid tillbaka föremål för undersökning i särskild ordning av en av utredningsmännen. Vid sådant förhållande och då förslag i berörda ämne torde vara att emotse inom en förhållandevis snar framtid, inskränker sig utredningen i detta sammanhang till att endast framhålla önskvärdheten ur de synpunkter,

utredningen närmast har att företräda, av att en förenkling i görligaste mån kommer till stånd i fråga om formerna för bilregisteravdelningarnas å länsstyrelserna expeditionella kontakt med allmänheten. Vad särskilt angår översändande till sökande av handlingar av olika slag, tala enligt utredningens mening vissa skäl för att detta bör åligga vederbörande befattningshavare såsom tjänsteplikt utan debitering av kommissionärs- eller liknande arvoden. c) Slopande eller sammanförande av avgifter i registreringsärenden. Jämlikt 16 § 1 mom. gällande motorfordonsförordning skall ansökan om registrering av motor- eller släpfordon vara åtföljd av stadgad avgift (registreringsavgift), utgörande, enligt föreskrift i kungörelsen den 31 oktober 1939 (nr 772), för bil 15 kronor, för tyngre motorcykel eller för släpfordon 5 kronor samt för lättviktsmotorcykel 2 kronor. Vissa anmälningar till bilregistret skola också åtföljas av registreringsavgifter, som enligt samma kungörelse växla mellan 5 och 2 kronor. I sådana registreringsärenden, där sökanden har att ingiva besiktningsinstrument eller typintyg, upptages enligt gällande bestämmelser i ämnet därjämte en — vanligen till 2 kronor uppgående — avgift för stämpel till det bevis, som länsstyrelsen skall åsätta nämnda handling. Slutligen skall ägaren i samband med registrering erlägga skatt för fordonet enligt därom meddelade bestämmelser. Det är sålunda avgifter av icke mindre än tre skilda slag, som den bilägande allmänheten kan komma att få erlägga vid sina mellanhavanden med länsstyrelsernas bilavdelningar. Oenhetligheten i det rådande avgiftssystemet är särskilt påfallande i ärenden angående första registrering av ett fordon, då sökanden ofta har att samtidigt erlägga alla tre slagen av avgifter. (I detta sammanhang bortses naturligen från en ej sällan förekommande fjärde avgift, kommissionärsarvodet.) Självfallet medför denna avgiftssplittring avsevärt merarbete i indrivnings-, bokförings- och redovisningshänseende för länsstyrelserna samtidigt som allmänheten torde beredas en del olägenheter. Vid en undersökning av möjligheterna att rationalisera det nuvarande registreringsförfarandet lärer man därför icke kunna undvika att till diskussion upptaga jämväl frågan om avgiftssystemets förenkling. En dylik förenkling kan med hänsyn till statsverkets nuvarande behov näppeligen tänkas stå att vinna endast därigenom, att någon eller några av de nuvarande avgifterna utan vidare slopas. Vid sådant förhållande torde endast två utvägar stå till buds: antingen att i varandra inordna eller eventuellt med varandra samordna två av eller möjligen alla de bestående avgiftsformerna eller ock att, med fortsatt särskiljande av de tre olika slagen av avgifter, för varje särskilt fordon med varandra sammanslå

nu vid olika tidpunkter utgående avgifter av samma art; den sistnämnda metoden synes likväl egentligen endast kunna komma i fråga beträffande registreringsavgifterna. En lösning enligt det förra alternativet skulle givetvis teoretiskt kunna tänkas ske på flera olika sätt: genom ett sammanslående av skatt och registreringsavgift, av skatt och stämpelavgift, av registreringsavgift och stämpelavgift eller av alla tre avgiftsslagen till en avgift. Den genom dylik sammanslagning bildade avgiften kunde sedan — alltjämt rent teoretiskt sett — i de olika fallen utformas — förutom såsom en avgift av helt ny typ, från vilken möjlighet här dock torde kunna bortses — i det första fallet såsom skatt eller som registreringsavgift, i det andra fallet som skatt eller som stämpelavgift, i det tredje fallet som registreringsavgift eller som stämpelavgift och, vid sammanslagning av samtliga tre avgiftstyper, som vilken som helst av dessa. Ur praktisk synpunkt måste emellertid möjligheterna att på detta sätt sammanföra avgifter av olika slag anses skäligen begränsade. Skatten kan sålunda icke rimligen tänkas bliva sammanförd med registreringsavgiften på annat sätt, än att registreringsavgiften inarbetas i skatten. Av en sådan sammanslagning föranledd höjning av gällande skattesatser torde emellertid, åtminstone i nuvarande läge, av praktiska och psykologiska skäl om möjligt böra undvikas. En sammanslagning av skatt och stämpelavgift måste på samma sätt föranleda i någon mån förhöjd skatt och dessutom sannolikt möta vissa betänkligheter av kameralt-systematisk art. Rent praktiskt sett vore ock mycket litet vunnet med att stämpelavgiften, denna ur redovisnings- m. fl. synpunkter minst arbetskrävande avgiftsform, försvunne. En lösning, innebärande registreringsavgiftens eller stämpelavgiftens uppgående i fordonsskatten, låter sig för övrigt uppenbarligen ej genomföra med mindre även lättviktsmotorcyklarna beläggas med dylik skatt. — Ett eventuellt sammanförande av registreringsavgiften med stämpelavgiften kunde möjligen ske i den form, att den senare bleve den dominerande. Därigenom skulle onekligen en del fördelar vinnas ur arbetssynpunkt. Denna nya stämpels valör skulle emellertid komma att på ett markerat sätt avvika från eljest gängse stämpel valörer, förekommande under jämförliga förhållanden. En dylik stämpelavgift måste befaras bliva i hög grad impopulär. Härtill kommer att i vissa hithörande registreringsärenden det i allt fall för närvarande icke finnes någon handling att belägga med stämpel. Skulle åter registreringsavgiften få bestämma arten av den sammanslagna avgiften, kunde emot en avgiftssammanslagning i denna form anföras i huvudsak samma skäl av systematisk och praktisk natur som ovan andragits emot ett inarbetande av stämpeln i fordonsskatten. — Av det anförda lärer omedelbart framgå, att det även får anses praktiskt taget uteslutet att i någon form förena alla de tre avgifterna till ett slag av avgift.

69 En reform enligt det senare alternativet — sammanslående till en avgift av nu vid olika tidpunkter utgående registreringsavgifter, som hänföra sig till ett och samma fordon — synes då vara lättare att genomföra. Förslaget innebär ett slopande av alla andra avgifter än dem, som skola fogas vid ansökan om registrering, samt en höjning av sistnämnda avgifter i den utsträckning, som erfordras för att det allmänna, genomsnittligt sett, ej skall åsamkas inkomstminskning. Enligt vad tidigare verkställda undersökningar givit vid handen, skulle härför krävas i det närmaste en fördubbling av nuvarande avgifter för första registrering. Till förmån för en dylik lösning talar framför allt, att densamma otvivelaktigt skulle medföra en påtaglig lättnad i myndigheternas arbete. Riksräkenskapsverket, som utredningen hört i denna sak, har, ur de synpunkter ämbetsverket företräder, förklarat sig icke hava något att erinra mot en sådan anordning. Verket anser anordningen medföra vissa fördelar, nämligen förenkling i redovisningen av avgifterna och kontrollen över desamma. Emot förslaget kan anföras, att det principiellt måhända får anses mindre riktigt att genom höjning av registreringsavgifterna belasta förste ägaren av fordonet med nu föreskrivna avgifter för anmälan om övergång av äganderätt m. m. På denna grund avvisade ock 1934 års vägtrafiksakkunniga på sin tid tanken på en dylik kumulering av registreringsavgifterna (stat. off. utr. 1935: 23 sid. 88—89). Utredningen är emellertid för sin del knappast benägen att tillerkänna sist anförda synpunkt avgörande betydelse fÖT frågans bedömande. Med hänsyn främst till angelägenheten av att på denna punkt underlätta myndigheternas — särskilt länsstyrelsernas — arbete finner sig utredningen böra förorda en lösning efter nu diskuterade linje. Utredningen föreslår alltså, att alla avgifter i anmälningsärenden borttagas och att i stället den avgift, som skall erläggas i samband med ingivande av ansökan om registrering av fordon, höjes, för bil från nuvarande 15 till 25 kronor, för tyngre motorcyklar och för släpfordon från 5 till 10 kronor och för lättviktsmotorcyklar från 2 till 5 kronor. Av billighetsskäl synes emellertid, i enlighet med förslag av riksräkenskapsverket, avgifterna för registrering av fordon i annat län än där registrering förut skett böra bibehållas vid nuvarande belopp för första registrering.

Kap. 12. Debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av bilskatt. Gällande bestämmelser. De grundläggande bestämmelserna om den egentliga bilskatten, fordonsskatten, återfinnas i Kungl. Maj:ts förordning om automobilskatt den 2 juni 1922 (nr 260) med däri sedermera vid olika tillfällen — senast genom en förordning den 20 december 1940 (nr 1019) — vidtagna ändringar. Denna skatt erlägges endast för sådan automobil — under vilket uttryck i förordningen inbegripes även motorcykel — eller släpvagn, beträffande vilken enligt motorfordonsförordningen registreringsplikt föreligger. Skatten utgår med vissa för de olika fordonsslagen fastställda skilda belopp för kalenderår. För personbil utgår sålunda skatten med dels grundavgift å 50 kronor, dels ock 14 kronor för varje påbörjat tal av 100 kg. av bilens tjänstevikt, minskad med 900 kg., medan för lastbil skatten utgör dels grundavgift å 50 kronor, dels ock 18 kronor för varje påbörjat tal av 100 kg. av bilens tjänstevikt, minskad med likaledes 900 kg. Från fordonsskatt äro frikallade vissa i 2 § närmare angivna fordon, däribland lättviktsmotorcyklar. Skatteplikt för bil inträder med den kalendermånad, under vilken bilen första gången införes i bilregistret, samt upphör med utgången av den månad, varunder bilen avförts ur registret utan att hava blivit införd i annat sådant register. Blir bilen, innan den registrerats, i avbidan därå använd i trafik lika med registrerat fordon, skall dock skatten utgå från och med den kalendermånad, varunder bilen tagits i bruk. Inträder skattskyldighet under löpande kalenderår, skall för det året skatten utgå med belopp, motsvarande vad av skatten för helt år belöper å den eller de kalendermånader, skatteplikten gäller. Om bils beskaffenhet ändras under löpande kalenderår, skall därav föranledd höjning av skatten beräknas från och med den kalendermånad, under vilken ändringen skett. Av samma anledning föranledd sänkning av skatten beräknas åter först från och med nästföljande kalendermånad. Skattskyldig för bil är för visst kalenderår den, som vid årets början varit eller bort vara i bilregistret antecknad såsom ägare till fordonet, eller,

71 om detta blivit under kalenderåret första gången registrerat, den, som därvid antecknats såsom bilens ägare. Bil, för vilken skatt icke blivit behörigen erlagd, må ej brukas, förrän skatten blivit betald. Gällande bestämmelser om debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av bilskatt återfinnas i Kungl. Maj:ts kungörelse angående uppbörd av automobilskatt m. m. den 12 december 1924 (nr 513) med däri sedermera vid olika tillfällen — senast genom en kungörelse den 20 december 1940 (nr 1020) — vidtagna ändringar. Debitering av fordonsskatt verkställes enligt nämnda författning av registreringsmyndigheten, d. v. s. i Stockholm av överståthållarämbetet och i länen av länsstyrelserna, medelst anteckning i myndighetens bilregister. Sådan debitering sker första gången då fordonet registreras och sedermera för varje kalenderår, så länge fordonet är underkastat skatteplikt. Uppbörd av skatten för de motorfordon och släpvagnar, vilka vid kalenderårets början äro införda i registret (s. k. ordinarie uppbörd), verkställes genom postverkets försorg. Uppbörden försiggår under tiden den 1—15 februari varje år. Till skattskyldig skall i god tid före den 1 februari under postförskott utsändas av registreringsmyndigheten i förväg utskrivet behörigt kvitto å honom för året påförd fordonsskatt. Vid kvittot är fogat genom perforering frånskiljbart adresskort till postförskottsförsändelse, tillika innefattande av debiteringsförrättaren utfärdad debetsedel, samt å vederbörande länsstyrelse utställd postförskottsanvisning. Adresskortet med vad därtill hör tillställes av adresspostanstalten i vanlig ordning den skattskyldige såsom avis om försändelsen, medan bilskattekvittot under uppbördstiden å postanstalten hålles tillgängligt för inlösen. Genom postförskott till postverket influtna skattemedel skola genom verkets försorg snarast insättas å statsverkets checkräkning i riksbanken för länsstyrelsens räkning. Senast före februari månads utgång skall postverket till länsstyrelsen avgiva specificerad redovisning över inlösta och icke inlösta bilskattekvitton. Till grund för denna redovisning ligga av registreringsmyndigheten upprättade specifika förteckningar över ifrågavarande, av myndigheten till postanstalten överlämnade postförskottsförsändelser. Då motorfordon eller släpvagn anmäles till registrering eller dessförinnan tages i bruk ävensom vid anmälan till registrering av sådant under kalenderåret inträffat förhållande, som föranleder skyldighet för någon att erlägga fordonsskatt eller förhöjd sådan, skall till registreringsmyndigheten inbetalas intill årets slut belöpande skatt i den ordning, som gäller för inbetalning i allmänhet till denna myndighet (s. k. tillfällig uppbörd). I här avsedda fall får bevis om registrering icke utlämnas, förrän skatten blivit betald.

72 Ordinarie Nuvarande (Oförändrad enligt

Bilhandlare

Bilbesiktningsman

Bilägare

Inbetalning av skatt

A Iternativt: Inbetalning av skatt \ . dir. å länsstyr. /

Polis

Försäkringsbolag

73 Tablå 4.

skatteuppbörd. organisation. utredningens förslag.) L ä n s s t y r e l s e Landskansli

Postanstalt

Landskontor

Statsverkets inkomstkonto

Riksräkenskapsverket

Debitering av skatt i bilreg. Utskrivning av skattepostförskott Utskrivning av förteckning över skattekvitton (3 ex.) ( Kvitterat ex. av "V fört. ( Adresskort J frånskiljes och översändes till bilägaren

I

Skattekvitto Skattebelopp

Kvittering å ett ex.

C Redovisning i 2 _ ) ex. jämte icke I inlösta skatte\ kvitton

£. Arkivering

Kvitterat ex.

Anteckn. om skatte bet. i bilreg.

{ Granskning o. kontroll

Förteckning över skattekvitton jämte annan redovisning

Utskrivning och exped. av restläugd

Magistrat eller landsfiskal för indrivning av restfört belopp

71 A erlagd skatt utfärdas särskilt kvitto, bilskattekvitto, vilket skall under färd medföras å fordonet. Såsom behörigt sådant kvitto må för motorfordon eller släpvagn, som i avbidan å registrering användes i trafik lika med registrerat fordon, under högst 3 veckor gälla av postverket utfärdat s. k. interimskvitto. Vid fordonets registrering makuleras detta kvitto och utbytes emot ett i vanlig ordning utfärdat bilskattekvitto. Vad rörande restindrivning, avkortning och avskrivning är stadgat i fråga om allmänna utskylder till kronan gäller i tillämpliga delar även med avseende å bilskatten. Denna skatt bokföres och redovisas i kronans räkenskaper i enahanda ordning, som är stadgad för kronouppbörden i allmänhet. Enligt en speciell författning, Kungl. Maj:ts kungörelse om särskild skatt i vissa fall för användande i trafik av icke registrerade motorfordon m. m. den 18 november 1932 (nr 529), sedermera ändrad i vissa delar genom kungörelser den 2 juli 1940 (nr 443) och den 20 december samma år (nr 1021), skall den, som tillverkar eller driver handel med motorfordon eller släpvagnar, erlägga bilskatt av särskilt slag för användande i trafik av dylikt fordon, som av honom hålles till salu och icke är registrerat. Denna skatt utgår årligen med ett belopp av 100 kronor för bil, 20 kronor för motorcykel och 50 kronor för släpvagn. Skatten inbetalas hos länsstyrelsen i den ordning, som gäller för inbetalning i allmänhet till länsstyrelse. Tillverkare och handlande skola å nu avsedda fordon, till utmärkande av att skattskyldigheten blivit fullgjord, föra särskild skylt (skatteskylt). Såsom framgår av det ovan anförda, äro länsstyrelserna ålagda omfattande och betydelsefulla uppgifter med avseende å bilskattens debitering, uppbörd, indrivning och redovisning. Den ordinarie bilskatteuppbörden verkställes dock, på sätt jämväl antytts, till huvudsaklig del genom postverkets förmedling. Det i det föregående angivna förloppet av debitering och uppbörd av den årliga bilskatten åskådliggöres schematiskt i den tablå, som intagits å nästföregående sidor.

Utredningens yttrande. Till övervägande skall nu upptagas frågan i vad mån handhavandet av dessa olika kamerala uppgifter lämpligen kan centraliseras med anknytning till ett eventuellt hålkortsregister i Stockholm. Såsom tidigare i annat sammanhang framhållits, tala åtskilliga omständigheter — ej minst förhållandena inom det enskilda affärslivet, enkannerligen försäkringsbolagens arbetsformer — för att en dylik anordning skulle vara ändamålsenlig. Vid

75 en närmare undersökning av detta spörsmål torde man främst böra hålla i minnet, vilka speciella fördelar ett dylikt register med därtill ansluten maskinell utrustning erbjuder. Kort uttryckt hänföra sig dessa fördelar framför allt till snabb, prisbillig och säker mekanisk behandling av enklare massärenden utav ensartad karaktär. Så snart det åter gäller förhållandevis mindre talrikt förekommande ärenden, har man föga nytta av de särskilda egenskaperna hos ett centralregisters tekniska apparatur. Speciellt är detta fallet, därest ärendena kräva i någon mån individuell behandling. Ur dessa synpunkter framstår det såsom utan vidare klart, att sådana arbetsuppgifter som avkortning och avskrivning av bilskatt samt skatterestitutioner icke lämpa sig för central handläggning. Detsamma måste av flera skäl sägas vara fallet med den tillfälliga bilskatteuppbörden ävensom med indrivning och redovisning av restantier (med undantag allenast för upprättandet av längd över ogulden skatt). Även andra vägande skäl torde tala för att den tillfälliga uppbörden samt restantieindrivningen fr. o. m. utskrivandet av restlängder sker lokalt, d. v. s. genom länsstyrelsernas försorg. Återstår då i huvudsak den årliga debiteringen ävensom på länsstyrelserna nu ankommande förberedelser till ordinarie uppbörd av bilskatt samt redovisningen av därvid influten skatt. För utförande av dessa arbetsdetaljer är man a priori benägen antaga, att ett centralt, maskinellt fört register utgör ett ändamålsenligt hjälpmedel. Med hänsyn till det intresse, som tanken på en centraliserad bilskattedebitering — vare sig planen låter sig realisera eller ej — under alla förhållanden måste anses äga, lämnas här nedan en kortfattad redogörelse för huru en dylik skattedebitering i anslutning till ett centralt bilregister enligt hålkortssystem tekniskt kan tänkas tillgå. I de hålkort för de olika i registret intagna fordonen, vilka utgöra arbetsmedlet vid ett dylikt registersystem, instansas i erforderlig utsträckning hål, utmärkande de bestämningar av fordonen, som för nu ifrågavarande ändamål äro av betydelse, däribland det årliga skattebeloppet. Så länge tjänste(total-)vikt och skattesatser förbli oförändrade, behöver någon ny debiteringsåtgärd i form av markering å korten ej vidtagas. Man utskriver då endast vid beskattningsårets början medelst de redan iordningställda korten dels adresskort till postförskottsförsändelser, som tillika innefatta debetsedel å skattebeloppet, jämte skattekvitton, dels uppbördslängder i 3 exemplar. Detta sker helt maskinellt genom en alfabetiskt skrivande tabulator, vilken arbetar med stor hastighet. Transport-, del- och totalsummor för såväl antalet verkställda debiteringar som debiterade belopp erhållas automatiskt. Sedan hålkorten använts för verkställande av debiteringen, förses de med en stansning, som markerar, att skatten för ifrågavarande år blivit påförd. I nära överensstämmelse med nuvarande ordning, vilken i och för sig befunnits synnerligen ändamålsenlig, överlämnas postförskottsför-

sändelserna med vidsittande kvitton jämte uppbördslängder och däröver upprättade sammandrag till posten, som i sin ordning tillställer de skattskyldiga adresskorten såsom aviser om försändelserna och utlämnar kvitton i den mån skatt erlägges. Posten inlevererar därefter skattemedel, motsvarande de skedda inbetalningarna, och avgiver till centralregistret redovisning över uppbördsresultatet på grundval av uppbördslängderna; samtidigt därmed återställas de skattekvitton, för vilka likvid ej erhållits. Hos centralregistret urplockas de hålkort, som svara emot de sålunda återställda kvittona, och medelst dessa kort uppsättas å maskinell väg länsvis längder över oguldna skattebelopp. Dessa längder översändas till respektive länsstyrelser för verkställande av restindrivning i vanlig ordning. Korten insorteras därpå i registret. En debiterings- och uppbördsmetod av nu angiven art torde rent tekniskt sett få anses vara i hög grad rationell. Bland annat erbjuder densamma goda möjligheter till avstämning och kontroll i olika hänseenden av såväl debiteringens fullständighet och riktighet som uppbördens överensstämmelse med den verkställda debiteringen. Det maskinella förfarandet torde vidare i hög grad försvåra eventuella bedrägliga manipulationer från befattningshavares sida. Med hänsyn till de avsevärda belopp, varom — i allt fall under normala förhållanden — här är fråga, torde nu angivna omständigheter böra tilläggas ej ringa betydelse. Överhuvudtaget framstår systemet ur teknisk synpunkt såsom vida överlägset de tidskrävande manuella arbetsmetoder, länsstyrelserna enligt nu gällande ordning tillämpa vid debitering och uppbörd av bilskatt. Emellertid torde det möta betydande svårigheter att genomföra en centraliserad bilskattedebitering m. m. ens i nu ifrågasatta mera begränsade omfattning. Metoden i fråga förutsätter till en början icke blott att centralregistret redovisar samtliga slag av skattepliktiga fordon och upptager städse aktuella uppgifter om — förutom naturligtvis sådana förhållanden som fordonens tjänstevikt och dylikt — fordonsägares namn och adresser utan även att jämväl sistnämnda båda uppgifter äro instansade i (särskilda) hålkort. Är detta senare icke förhållandet, förefinnes nämligen ej möjlighet att verkställa utskrift av skatteaviser jämte tillhörande kvitton medelst ovan omförmälda alfabetiskt skrivande tabulator, vilken anordning emellertid torde innefatta det ifrågasatta maskinella systemets värdefullaste moment. Praktiskt sett torde man därför vara berättigad att betrakta överförandet å hålkort av fortlöpande uppgifter om bland annat fordonsägares namn och adresser såsom en nödvändig förutsättning för anordnande av en central bilskattedebitering m. m. Uppläggandet och förandet av ett hålkortsregister av denna speciella karaktär kräver emellertid, enligt vad av utredningen verkställda beräk-

77 ningar givit vid handen, avsevärt högre kostnader för framför allt maskiner och personal än ett hålkortsregister för endast beredskaps- och statistiska uppgifter. Merkostnaderna för ett register av det förra slaget torde sålunda uppgå till lågt räknat 20 000 kronor i engångsutgift och till ungefär samma belopp eller till och med något mera i årlig driftskostnad. Härmed böra jämföras de förhållandevis låga årliga direkta merutgifter — så vitt tillgängliga uppgifter utvisa tillhopa ej överstigande 15 000 kronor — länsstyrelserna trots delvis mindre rationella arbetsmetoder i allt fall hittills redovisat för den ordinarie uppbörden av bilskatten. Dessa av länsstyrelserna redovisade belopp kunna visserligen antagas icke täcka länsstyrelsernas samtliga verkliga kostnader för hithörande kamerala arbetsmoment, men å andra sidan torde de sannolikt någorlunda riktigt angiva de besparingsmöjligheter, varmed man för länsstyrelsernas del praktiskt har att räkna, för den händelse bilskattedebiteringen m. m. bleve centraliserad. Vid sådant förhållande lärer det vara uppenbart, att åtminstone vad angår den nu överblickbara framtiden överförandet å hålkort jämväl av uppgifter angående ägares namn och adresser ingalunda kan motiveras uteslutande eller väsentligen med några fördelar av systemet ur debiterings- och uppbördssynpunkt. Såvitt för närvarande kan bedömas, synes emellertid något annat samhällsintresse av stadigvarande natur knappast påkalla, att ett hålkortsregister av nyss angiven omfattning inrättas och hålles a jour. Av vad sålunda anförts lärer framgå, att det i allt fall tills vidare knappast kan anses ekonomiskt försvarligt att föranstalta om centralisering av ens de moment av debiterings- och uppbördsarbetet, varom i detta sammanhang närmast varit fråga. — I rådande läge tillkommer här ytterligare en betydelsefull omständighet, nämligen svårigheten, för att icke säga omöjligheten, av att nu anskaffa den för mekaniserad bilskattedebitering oundgängligen erforderliga, alfabetiskt skrivande tabulatorn. Någon sådan maskin, som måste importeras från Förenta staterna, kan nämligen icke för närvarande tillhandahållas av vederbörande firma. En centraliserad, maskinell bilskattedebitering m. m. skulle för övrigt i praktiken möta även en del andra — låt vara icke i och för sig oöverstigliga — hinder av olika slag. Såsom redan antytts, komme sålunda, även om den ordinarie skattedebiteringen skulle centraliseras, åtskilliga med debiteringen m. m. sammanhängande arbetsmoment under alla förhållanden att jämväl i fortsättningen åvila länsstyrelserna. I sådant hänseende är främst att nämna debiterings- och uppbördsåtgärder i anledning av nyregistreringar av fordon och ändringar i fordons tjänstevikt. En centralisering av den ordinarie bilskattedebiteringen skulle vidare medföra en synnerligen markerad och besvärlig anhopning av arbete vid kalenderårets början. Nu nämnda olägen-

heter skulle, efter vad det förefaller, icke kunna undvikas på annat sätt, än att den nuvarande ordinarie bilskatteuppbörden och den nuvarande tillfälliga bilskatteuppbörden sammansloges till en uppbördsform, varvid vederbörande fordonsägare regelmässigt finge erlägga bilskatt icke, såsom nu efter kalenderår, utan för ett år räknat från viss månad under löpande kalenderår. En sådan lösning skulle emellertid innebära en genomgripande omgestaltning av hela det gällande uppbördssystemet å bilskatteområdet och torde därför näppeligen böra upptagas till närmare diskussion i nu förevarande sammanhang. För övrigt skulle anordningen medföra bland annat svårighet att kontrollera, att skatten i rätt tid erlades av bilägarna, — Sannolikt skulle, må vidare framhållas, icke heller de till centralisering ifrågasatta kamerala arbetsuppgifterna kunna av en central myndighet nöjaktigt lösas utan medverkan i ett eller annat avseende av lokala förvaltningsorgan. — Även om man antoge, att centralregistret innehölle uppgifter om fordonsägares namn och adresser, vilka med avseende å fullständighet och aktualitet befunne sig på fullt samma nivå som länsregistrens motsvarande uppgifter, skulle icke därav följa, att en sakligt riktig bilskattedebitering kunde av det centrala organet verkställas med samma säkerhet och precision som av länsstyrelserna. Detta sammanhänger bland annat med, att de senare men icke centralorganet skulle kunna taga hänsyn till sådana utredningar och anteckningar rörande äganderättsförhållanden m. m., som å länsstyrelserna pläga vara tillgängliga vid sidan av bilregistret. De sannolikt ej mera omfattande felaktigheter, som av sådan grund uppstode, kunde dock antagligen utan allt för stor omgång eller olägenhet justeras i besvärsväg. I anslutning härtill må emellertid framhållas, att frågan huru rättelse skulle kunna åstadkommas av en i centralregistret verkställd, enligt fordonsägarens förmenande felaktig debitering, ingalunda vore lättlöst. Bland annat skulle här uppställa sig spörsmålen hos vilken myndighet besvär över debiteringen i sådant fall skulle anföras och vilket förvaltningsorgan, som skulle avgiva förklaring över besvären. På dessa frågor torde emellertid utredningen knappast hava anledning att nu närmare ingå. Såsom förut anförts, anser utredningen, att även under förutsättning av att det centrala, å registerkort upplagda register över samtliga skattepliktiga fordon, vars inrättande utredningen föreslagit, kommer till stånd, utredningen likväl icke kan för sin del tillstyrka en centralisering av ens den ordinarie bilskatteuppbörden. Med denna sin uppfattning vill utredningen i stället förorda, att man, med bibehållande i huvudsak av nuvarande ordning å förevarande område, i allt fall tills vidare inriktar sig på företagande av partiella reformer med avseende å länsstyrelsernas hithörande kamerala funktioner. Därvid synes i främsta rummet böra ifrågakomma ett utnyttjande i görligaste mån av genomskriftsmetoden vid bilavdelningarnas

skattedebitering och kassabokföring samt en förenkling av det nu flerstädes synbarligen rätt omständliga kontrollarbetet vid debitering och uppbörd av bilskatt. Till dessa detaljer torde utredningen emellertid få tillfälle att senare återkomma. Utredningen övergår därefter till att behandla ett speciellt spörsmål, avseende ett praktiskt betydelsefullt moment i den tillfälliga bilskatteuppbörden, nämligen frågan om upphävande av den s. k. interimsskatten.

Kap. 13. Interimsskatt. Gällande bestämmelser. Såsom ovan antytts, må såsom behörigt bilskattekvitto för motorfordon eller släpvagn, som i avbidan på registrering användes i trafik lika med registrerat fordon, under högst 3 veckor gälla av postverket utfärdat interimskvitto å inbetalning över postgiro till registreringsmyndigheten av belopp, svarande emot uppgiven skatt för fordonet intill årets slut. Vid fordonets blivande registrering erhålles hos myndigheten, mot avlämnande av interimskvittot, som makuleras, av myndigheten i vederbörlig ordning utfärdat bilskattekvitto. Dessa i 7 § i kungörelsen angående uppbörd av bilskatt m. m. inryckta, efter ordalagen att döma föga vittutseende ordningsföreskrifter utgöra, jämförda med vissa bestämmelser i 13 § motorfordonsförordningen och 10 § förordningen om bilskatt, den enda författningsmässiga grundvalen för den speciella, i praktiken så betydelsefulla provisoriska form av fordonsskatt, som plägar benämnas interimsskatt. Systemet med interimsskatt vilar på principen, att fordon ej må tagas i bruk, förrän bilskatten blivit erlagd. För underlättande av skattens snabba inbetalande i förväg har man emellertid för detta fall medgivit, att likvid må erläggas under enkla former under medverkan allenast av närmaste postkontor. Mot företeende av — förutom vederbörligt försäkringsbevis — det erhållna postkvittot (interimsskattekvittot) är köparen av fordonet berättigad att hos bilhandlaren (biltillverkaren) eller polismyndigheten utbekomma ett par besiktningsskyltar. Sedan dessa skyltar åsatts fordonet, må detsamma under högst 3 veckor, intill dess registrering skett, användas i trafik såsom om fordonet vore registrerat. Besiktningsskyltarna fungera sålunda under nämnda tid såsom ett slags provisoriska registreringsskyltar. •— Om inbetalningen av interimsskatten meddelar postverket registreringsmyndigheten underrättelse genom postgirokupongens insändande.

Olägenheter av gällande system. Anordningen med interimsskatt infördes år 1930 för att skapa en garanti mot att motorfordonsägare undandroge sig skattskyldighet genom att uppskjuta fordonets registrering. (Enligt tidigare gällande bestämmelser in-

81 trädde skatteplikten för det kalenderkvartal, varunder fordonet första gången intogs i bilregistret). Ur sådan synpunkt torde ock systemet — i allt fall jämfört med förut rådande ordning — åtminstone teoretiskt sett inrymma vissa värdefulla moment. I den praktiska tillämpningen hava emellertid ifrågavarande bestämmelser framträtt såsom skäligen bristfälliga. Olägenheterna med nuvarande ordning äro i huvudsak följande: Systemet torde i alltför ringa grad förhindra undandragande av skatt genom besiktningsskyltars användande på otillåtet sätt, vilket främst sammanhänger med att kontrollen över användningen av utlämnade skyltar är skäligen svagt organiserad. Vidare har principen, att hela det å kalenderårets återstående del belöpande skattebeloppet skall erläggas före fordonets tagande i bruk, icke kunnat med gällande bestämmelser i praktiken upprätthållas. Ej sällan betalas sålunda interimsvis endast en bråkdel av detta belopp, vilket möjliggöres av de nuvarande, såsom det vill synas, väl enkla formerna för skattens inbetalande. I andra fall åter erlägges av misstag — så mycket mer förklarligt som vid tiden för interimsskattens erläggande motorfordonets tjänstevikt ej alltid är känd — för högt belopp i skatt, varigenom registreringsmyndigheten åsamkas extra arbete med återbetalning till fordonsägaren av vad som erlagts för mycket. Härtill kommer, att det mången gång för myndigheten möter stora svårigheter att konstatera, till vilket fordon visst å postgiro inbetalt belopp hänför sig. Överhuvudtaget medför det nuvarande systemet med erläggande av interimsskatt betydande omgång och osäkerhet vid bilskattens debitering i sammanhang med fordons registrering samt avsevärt merarbete vid bilskattemedlens redovisning.

Tidigare förslag till avskaffande av eller ändring i systemet. Vid angivna förhållanden är det näppeligen ägnat att väcka förvåning, att redan kort tid efter det bestämmelserna om interimsskatten den 1 januari 1931 trätt i tillämpning, förslag väcktes om systemets avskaffande. I skrivelse till finansdepartementet den 12 november 1931 ifrågasatte sålunda riksräkenskapsverket — jämte det ämbetsverket framlade förslag till ändrade föreskrifter för redovisning av bilskatt — under åberopande av uttalanden i ämnet av olika länsstyrelser, huruvida icke den provisoriska skatteformen i 7 § kungörelsen angående uppbörd av bilskatt m. m. lämpligen borde slopas. Saken syntes enligt verkets uppfattning kunna enklast ordnas på det sätt, att den, som önskade begagna motorfordon i trafik, innan det registrerats, hos vederbörande polismyndighet 6 — 420982

82 på därom framställd begäran erhölle ett intyg, som berättigade honom att använda fordonet under 3 veckor. Den inkomstminskning, som bleve en följd av skattens slopande, kunde lämpligen kompenseras genom intygets stämpelbeläggning. Förslaget kom, med hänsyn till ett av riksräkenskapsverket sedermera framlagt, nedan omförmält nytt förslag, icke att föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. I skrivelse den 23 maj 1932 till finansdepartementet föreslog vidare länsstyrelsen i Jämtlands län, i viss anslutning till riksräkenskapsverkets nyssnämnda uttalande, en lösning av problemet enligt följande riktlinjer: Körning medgives utan föregående skatteinbetalning under 3-veckorsperioden med fordon, som åsatts besiktningsskyltar. Garanti mot obehörig användning av besiktningsskyltar åstadkommes därigenom, att polismyndigheten eller bilhandlaren samtidigt med utlämnandet av besiktningsskyltarna utfärdar intyg om rätt att inneha desamma, vilket intyg skall vid laga ansvar medföras vid färd med fordonet. Skatteplikten räknas fr. o. m. den kalendermånad, varunder intyget utfärdats. För möjliggörande av kontroll över att fordonet sedermera i samband med registreringen blir beskattat från tidpunkten för intygets utfärdande, förses blanketterna till besiktningsinstrument och typintyg med frånskiljbar kupong enligt särskilt formulär. Denna kupong är avsedd att ha en dubbel funktion. Dels skall besiktningsmannen, bilhandlaren eller i sista hand registreringssökanden själv angiva å kupongen, huruvida besiktningsskyltar använts å fordonet samt, därest så varit förhållandet, skyltarnas nummer och varifrån skyltarna utbekommits; med ledning av dessa uppgifter sänder sedermera registreringsmyndigheten meddelande om registreringen till den som utlämnat skyltarna. Dels skall besiktningsmannen eller bilhandlaren till ledning för debiteringsförrättaren å kupongen teckna intyg om dagen, då fordonet först tagits i bruk. Myndighet eller bilhandlare har att kontrollera, att utlämnade skyltar återställas och att registrering sker i laga tid ävensom att till åtal anmäla eventuella försummelser härutinnan. I de remissyttranden, som avgåvos över detta förslag, vitsordade de hörda myndigheterna — övriga länsstyrelser, överståthållarämbetet och riksräkenskapsverket — allmänt, att det nuvarande systemet med erläggande av interimsskatt vore behäftat med betydande brister; det tillskapade till synes onödigt arbete i betydande omfattning men skänkte likväl icke tillräcklig garanti för att skatt rätteligen erlades för i trafik nyinsatta motorfordon. Endast ett mindretal av myndigheterna funno sig emellertid kunna tillstyrka förslaget i befintligt skick. Åtskilliga ansågo det förordade kontrollsystemet med kuponger alltför omständligt, och ett stort antal myndigheter uttalade därjämte betänkligheter mot bilhandlandenas engagerande i kontrollen på sätt i förslaget förutsattes. Även andra erinringar framställdes mot detta. Riksräkenskapsverket uttalade för sin del, bland

83 annat, a t t ett genomförande av länsstyrelsens i Jämtlands län förslag icke syntes k o m m a a t t medföra någon mera avsevärd förenkling av det n u v a rande förfarandet. Såsom framginge av ämbetsverkets tidigare uttalande i iimnet, delade dock verket länsstyrelsens uppfattning, a t t interimsbetalningen av skatten borde slopas. I anslutning till förevarande förslag av länsstyrelsen i Jämtlands län ville ämbetsverket emellertid nu modifiera sitt förut tillkännagivna ståndpunktstagande till frågan därhän, a t t fordonsskatten föresloges skola vid registreringstillfället uttagas jämväl för den tid före registreringen, varunder fordonet varit i bruk. Härigenom vunnes, a t t bilbeskattningen även för tiden före registreringen bleve vederbörligen anpassad efter fordonets storlek. Vid en dylik ordning borde naturligen stämpeln å det av polismyndigheterna utfärdade intyget sättas till e t t förhållandevis lågt belopp. E t t efter dessa grunder uppbyggt system ansåge riksräkenskapsverket enklast kunna utformas på följande sätt: Automobilhandlarnas rätt att till köpare utlämna besiktningsskyltar borttages. Den, som önskar begagna inköpt fordon i trafik före registreringen av detsamma, har sålunda att vända sig till vederbörande polismyndighet och erhåller av denna mot ingivande av föreskrivna försäkringsbevis dels besiktningsskyltar, dels ett intyg, som berättigar honom att under 3 veckor från intygets datum använda fordonet. Intyget, som bör innehålla uppgifter om fordonets hemort, märke, art (personautomobil, lastautomobil, omnibus, motorcykel o. s. v.) motornummer och nummer å de av myndigheten utlämnade besiktningsskyltarna samt kvitto å mottagandet av dessa, utskrives genom självkopiering i 3 exemplar, av vilka ett överlämnas till sökanden att medföras vid färd med fordonet. E t t exemplar insändes till registreringsmyndigheten för att möjliggöra dennas kontroll över att ansökan om registrering göres och göres i laga tid. Sistnämnda exemplar skall vidare, i vad avser tidpunkten för fordonets tagande i bruk, ligga till grund för skattedebiteringen, varefter detsamma bifogas automobilregistret såsom verifikation. Det tredje exemplaret förvaras hos polismyndigheten såsom verifikation till förteckningen över utlämnade besiktningsskyltar. Å det exemplar, som överlämnas till sökanden, böra vara tryckta upplysningar om att intyget vid bötesansvar skall medföras vid färd med fordonet, att ansökan om registrering skall vid bötesansvar ske sist inom 14 dagar från det automobilen förvärvats, och att skyltarna skola återlämnas till polismyndigheten omedelbart efter fordonets registrering. För rätten att begagna fordonet före registreringen uttages en avgift genom stämpelbeläggning av intyget, exempelvis med 10 kronor för automobil och 5 kronor för motorcykel. — Enligt riksräkenskapsverkets förslag skulle det alltså åligga registreringsmyndigheten att utöva kontrollen över att föreskriven registrering av fordon sker och att, i händelse försummelse föreligger, föranstalta om åtal. Genom beslut den 18 november 1932 fann Kungl. Majit skrivelsen från länsstyrelsen i Jämtlands län icke för det d å v a r a n d e föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Frågan om interimsskattesystemets avveckling synes sedermera icke hava varit föremål för förnyad prövning.

84 Utredningens yttrande. Enligt utredningens mening finnas vägande skäl för att i detta sammanhang på nytt upptaga diskussionen i förevarande ämne. Man synes därvid lämpligen böra utgå från riksräkenskapsverkets nyssnämnda förslag. Det vill nämligen synas, som om man med tillämpning av där angivna riktlinjer skulle kunna vinna det med interimsskatten avsedda huvudändamålet — att skatt erlägges för motorfordon från det de börja användas i trafik — på ett enklare sätt och med mindre arbetskostnad för statsverket. För säkerställande av kontrollapparatens behöriga funktion synes emellertid förslaget böra närmare utvecklas eller kompletteras i främst följande hänseenden: De nuvarande till utseendet enhetliga besiktningsskyltarna utbytas mot sådana skyltar av två skilda slag med olika uppgifter. Den ena skylttypen reserveras för biltillverkares och bilhandlares egna behov. Denna skylt skall samtidigt tjänstgöra såsom skatteskylt, medan de nuvarande särskilda AH-skyltarna slopas. Besiktningsskylten i fråga får av polismyndigheten utlämnas allenast mot avlämnande av, förutom vederbörligt försäkringsbevis, kvitto å bilhandlarskatt för året. Besiktningsskyltens färg fastställes, på sätt för närvarande sker beträffande den särskilda skatteskylten, för varje år av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i samråd med riksräkenskapsverket. — Den andra typen besiktningsskyltar, som föreslås skola behålla den nuvarande röda färgen, är avsedd för den motorfordonsköpande allmänhetens behov vid körning under 3-veckorsperioden. Annan än den, som tillverkar eller bedriver handel med motorfordon, må framföra oregistrerat fordon, endast därest skyltar av sistnämnda slag finnas anbragta å fordonet. Båda typerna besiktningsskyltar tillhandahållas av polismyndigheten mot nedsättning av skäligt belopp, som med visst mindre avdrag återbetalas vid skyltarnas återställande. Polismyndigheten ålägges att före utlämnande av röd besiktningsskylt noggrant fastställa motorfordonsägarens identitet och fordonets blivande hemort. I samband med att skylten utlämnas, utfärdar polismyndigheten, på sätt av riksräkenskapsverket föreslagits, intyg i 3 exemplar, varav ett insändes till registreringsmyndigheten. För ytterligare underlättande av vederbörande myndighets kontrollarbete kan lämpligen i de blanketter till registreringsansökningar, vilkas användning utredningen ovan (sid. 65) förordat, intagas uppgift av fordonsägaren, huruvida röda besiktningsskyltar använts och, i jakande fall, när och av vilken polismyndighet skyltarna erhållits. En lösning i enlighet med riksräkenskapsverkets ifrågavarande förslag, på angivet sätt utbyggt, har enligt utredningens mening betydande företräden framför nu gällande ordning å området. Felaktiga inbetalningar av skatt, som förorsakas av det nuvarande interimsförfarandet, försvinna.

85 Den besvärliga bokföringen och redovisningen av interimistiskt inbetald skatt bortfaller likaså. Kontrollen över att motorfordon vederbörligen registreras utövas helt av myndigheterna, i första hand av registreringsmyndigheten själv. Härigenom samt genom den föreslagna uppdelningen av besiktningsskyltarna i två från varandra fullt skilda typer, vilka båda utlämnas allenast av polismyndigheten, torde möjligheterna till missbruk av besiktningsskylt hava åtminstone i hög grad beskurits. Uttagandet av en lämpligt avvägd stämpelavgift för polismyndighetens intyg är slutligen ägnat att begränsa antalet fall av utnyttjande av möjligheten att använda fordon före registrering. Då bilförsäljarna i regel torde driva sina rörelser å orter, varest polismyndighet är stationerad, skulle ett åläggande för fordonsköparna att vända sig till dylik myndighet för att utfå besiktningsskyltar knappast medföra någon större olägenhet. Det föreslagna förfaringssättet synes ej heller behöva medföra alltför kännbar ökning av polismyndigheternas arbetsbörda. Den omständigheten att man i förslaget gjort avsteg från grundsatsen, att fordon ej må brukas, förrän bilskatten blivit erlagd, torde sakligt sett icke heller innebära någon större svaghet hos det tilltänkta systemet, helst denna princip redan blivit i än högre grad uppgiven i fråga Om redan registrerade fordons användande under kalenderårets 6 första veckor. Egentliga betänkligheter synes det föreslagna systemet med lämnande av kredit å fordonsskatten för oregistrerade bilar under 3 veckor endast kunna väcka, därest man därigenom skulle ikläda statsverket nämnvärda risker för skatteförluster till följd av fordonsköpares insolvens, oanträffbarhet eller dylikt. Enligt utredningens mening måste dock dessa risker anses vara skäligen obetydliga. Det må till sist ock framhållas, att det sannolikt ej alltför sällan inträffande fall, att en person väl uttager besiktningsskyltar men sedermera underlåter att registrera fordonet på grund av att köpet gått åter, fordonet förstörts etc, knappast skulle vålla större svårigheter vid tillämpning av det förordade systemet än med nu gällande ordning. Enligt förslaget måste man i sådan händelse liksom för närvarande regelmässigt genom utredning in casu av polisen fastslå längden av den tid, varunder fordonet faktiskt varit i användning, och därefter i särskild ordning uppdebitera å denna tid belöpande fordonsskatt. Utredningen får sålunda för sin del förorda, att det nuvarande interimsskattesystemet avvecklas och ersattes med här ovan angivna ordning, enligt vilken skatten upptages först i samband med fordonets registrering.

Kap. 14. Förläggningen av det centrala bilregistret. Vid övervägande av frågan angående det centrala bilregistrets förläggning har utredningen funnit det uppenbart, att dess inordnande i ett redan bestående verk eller styrelse ur flera synpunkter är att föredraga framför att bereda det en ställning såsom självständig institution. Arbetstiden för den person, vilken tjänstgör såsom chef och arbetsledare för registret, kan icke beräknas bliva mer än delvis tagen i anspråk för nämnda uppgift; lämpligen bör denna därför kombineras med arbetsuppgifter inom något annat statligt organ. För ifrågavarande uppdrag bör man enligt utredningens mening söka erhålla en person med utbildning och erfarenhet i fråga om planläggning och utförande av statistiska undersökningar av massuppgifter med användande av modern maskinell teknik och så vitt möjligt även med kännedom om aktuella spörsmål inom motorfordonsväsendet. Särskild vikt måste därjämte läggas vid förmåga hos ledaren att organisera arbetet på sådant sätt, att registret kommer att stå i det praktiska livets tjänst och tillgodoser aktuella behov inom detsamma. Vad särskilt angår sådana uppgifter eller bearbetningar därav, som infordras av olika militära eller civila organ, är det tydligen i hög grad angeläget, att desamma kunna tillhandahållas med den skyndsamhet, som kräves för att de skola vara till gagn vid dryftande av de problem, som förekomma på detta område. Under förutsättning att chefskapet över registret uppdrages åt en person med nyss angivna kvalifikationer, kan, såsom av det följande framgår, det löpande arbetet med registret ombesörjas av en ringa och förhållandevis lågt avlönad personalstyrka. Å andra sidan kan behovet av personal temporärt stegras i samband med undersökningar, som påfordras av civila eller militära myndigheter. Även ur dessa synpunkter är registrets anknytning till ett redan bestående organ, vars personal eller maskinutrustning kan tillfälligt förstärka centralregistrets resurser, fördelaktigare än dess organiserande såsom en fristående institution. Särskilt framträder fördelen av en sådan gemensam förläggning, om registret kan anslutas till något organ, som med avseende å arbetsuppgifter och teknisk utrust-

ning är nära jämförbart med vad som i detta avseende kommer att krävas av det centrala registret. Ur sistnämnda synpunkt synes en anknytning av registret antingen till statistiska centralbyrån eller till det hos arméförvaltningens tygdepartement förda s. k. militärregistret böra i främsta rummet komma under övervägande. Registrets förläggning till andra institutioner, vilka med hänsyn till i viss mån gemensamma arbetsintressen skulle kunna ifrågakomma, nämligen väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens biltrafiknämnd och statens trafikkommission, framstår emellertid även av andra anledningar såsom mindre lämplig än något av nyss antydda alternativ. I sådant avseende kan anföras, i fråga om trafikkommissionen, att densamma är ett kristidsorgan, avsett att bestå endast så länge nu rådande utomordentliga förhållanden fortfara, i fråga om statens biltrafiknämnd, att dess verksamhet är begränsad till det fordonsbestånd, som användes i yrkesmässig trafik, samt i fråga om väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att denna redan förut är så belastad med arbetsuppgifter, att ytterligare en i fråga om arbetsmetoder och arbetsmateriel för densamma främmande uppgift icke för närvarande torde böra förläggas dit. Om sålunda frågan om centralregistrets förläggning i första hand begränsas till ett val mellan dess anknytning antingen till det militära centralregistret eller till statistiska centralbyrån, bör till en början undersökas innebörden i ekonomiskt avseende av dessa båda alternativ. För det löpande arbetet inom centralregistret erfordras tillgång till följande maskiner, nämligen 1 duplicerande stansmaskin, 1 kontrollstansmaskin och 1 (periodvis möjligen 2) sorteringsmaskiner. Av dessa beräknas likväl de två förstnämnda maskinernas kapacitet icke behöva tagas i anspråk mer än till ungefär hälften. S t a t i s t i s k a c e n t r a l b y r å n disponerar för närvarande två egna duplicerande elektriska stansmaskiner avsedda för numerisk stansning och likaledes två egna kontrollstansmaskiner. Dessa maskiner äro för närvarande icke i bruk, beroende på en temporär omläggning av befolkningsstatistiken, men behov kan uppkomma att åtminstone viss tid under året ånyo använda dem för det löpande arbetet i centralbyrån. För så vitt nu kan bedömas, kunna emellertid dessa maskiner av statistiska centralbyrån ställas till förfogande för det centrala bilregistret i den omfattning, som erfordras för det löpande arbetet vid detta register. Vid eventuell förläggning av det centrala bilregistret i anslutning till statistiska centralbyrån skulle på grund härav maskinbehovet för det lö-

pande arbetet vid bilregistret — utöver förstnämnda redan tillgängliga stansmaskiner — utgöra en, eventuellt två sorteringsmaskiner. På skäl, som närmare angivas i samband med diskussionen av de årliga kostnaderna för registret, anser utredningen emellertid icke mer än en sorteringsmaskin behöva förhyras. Hyreskostnaden för denna utgör omkring 2 500 kronor om året. I den mån centralregistret för användning av stansmaskinerna kommer att erlägga hyra till statistiska centralbyrån, utgör hyresbeloppet icke någon reell kostnad för statsverket utan innebär allenast en bokföringsmässig avräkning från den ena statsinstitutionen till den andra. Utöver nu angivna, för statistiska centralbyråns ordinarie behov anskaffade, verket tillhöriga stansmaskiner, har centralbyrån för den nu pågående folkräkningen förhyrt 16 stycken alfabetiska stansmaskiner, vilka även kunna nyttjas för numerisk stansning. Dessa, som beräknas bliva lösgjorda från folkräkningen under hösten 1942, kunna givetvis därefter i samband med uppläggningen av central registret under en kortare period tagas i bruk för att väsentligt påskynda fortgången därav. D e t m i l i t ä r a f o r d o n s r e g i s t r e t disponerar för sin verksamhet en duplicerande stansmaskin, en kontrollstansmaskin, en räknande sorterare och en numerisk tabulator. Ingen av dessa maskiner tillhör militärregistret, samtliga förhyras. Enligt vad utredningen inhämtat, erfordras de av militärregistret disponerade stans- och kontrollstansmaskinerna för militärregistrets normala arbete, vilket emellertid icke utesluter, att de under begränsad tid kunna ställas till förfogande för annat ändamål. Sorteraren och tabulatorn skulle det centrala bilregistret vid en förläggning i anslutning till militärregistret kunna disponera, i den mån dessa icke användas av militär registret. Emellertid lärer det icke vara möjligt att ställa det civila registrets arbete i så starkt beroende av det militära som vad en dylik anordning skulle innebära. Det må erinras, att man funnit det ovisst, huruvida det är tillräckligt med tillgång till allenast en sorteringsmaskin för det civila centralregistrets behov. För varje fall skulle man riskera, att vid tillfällen då brådskande uppgifter erfordrades för den civila förvaltningens räkning, sådana icke skulle kunna lämnas, emedan maskinen måste tagas i anspråk för militära ändamål. Om det centrala registret över civila fordon förlades tillsammans med militärregistret, torde på grund härav för dess räkning behöva förhyras icke allenast en stansmaskin och en kontrollstansmaskin utan även en sorteringsmaskin. Hyreskostnaden för dessa maskiner utgör för år respektive 900, 300 och 2 500 kronor. Vid en förläggning i anslutning till militärregistret skulle emellertid dess maskinpark för centralregistret utgöra ett värdefullt komplement till centralregistrets egen maskinutrusning. Särskilt måste tillgången till den av militärregistret disponerade tabulatorn anses vara av värde vid behov av tabellutskrift.

89 Realkostnaden för erforderliga maskiner vid något av nu ifrågavarande alternativ kommer i enlighet med vad nu anförts att ställa sig på följande sätt: Vid cenlralregistrets anslutning till

Årlig hyra för

1 duplicerande stansmaskin

Statistiska centralbyrån kr.

Militärregistret kr.

2 500

900 300 2 500

2 500

3 700

. . . .

Summa

Vad angår lokalkostnad vid något av nu angivna alternativ må nämnas följande. Hos arméförvaltningens tygdepartement, där det militära fordonsregistret är inrymt, finnas för närvarande inga lokaler tillgängliga för en eventuell förläggning av det centrala registret. Enligt vad utredningen erfarit, skulle dock tillräckliga och ändamålsenliga lokaler kunna anordnas i direkt anslutning till militärregistret. Kostnaden härför har beräknats till cirka 10 000 kronor. Vid en eventuell förläggning av centralregistret till statistiska centralbyrån skulle erforderligt lokalutrymme, sådana förhållandena nu gestalta sig, kunna utan särskild kostnad beredas i av denna nu för löpande eller tillfälliga utredningar disponerade lokaler. Registrets förläggning till militärregistret skulle i enlighet härmed komma att medföra en engångsutgift av 10 000 kronor, som icke erfordras vid dess anslutning till statistiska centralbyrån. Vad slutligen frågan om personaltillgången angår, innebära båda alternativen stora fördelar. Statistiska centralbyrån erbjuder tillgång till en för vetenskaplig statistik utbildad och i arbeten därmed erfaren ledning samt en med maskinella arbetsmetoder väl tränad personal, som — enligt vad utredningen inhämtat — skulle kunna ställas till förfogande för bilregistret icke allenast för det löpande arbetet utan även i den utsträckning, som kräves för uppläggning av detta register. Vid en eventuell förläggning av det centrala registret till militärregistret kan visserligen icke den för det senare använda personalen beräknas komma att annat än undantagsvis tagas i anspråk för det civila registret, men i stället skulle det bliva möjligt att mot en förhållandevis ringa tilläggsersättning anförtro chefskapet över detsamma åt en med bilväsendet och därmed sammanhängande spörsmål väl förtrogen ledning, vilken jämväl inhämtat erfarenhet i fråga om skötseln av ett register av i huvudsak samma karaktär som det nu ifrågavarande.

90 Enligt vad utredningen inhämtat, torde man från militärt håll icke komma att motsätta sig, att det centrala bilregistret eventuellt förlägges i anslutning till militärregistret under gemensam ledning av föreståndaren för detta. Ej heller möter från statistiska centralbyråns sida hinder mot centralregistrets anslutning till nämnda ämbetsverk. I detta fall beräknas den byråchef eller aktuarie, som därtill förordnas, kunna åtminstone tills vidare utan särskild ersättning övertaga ledningen jämväl av centralregistret. Såsom en sammanfattning av vad i det föregående anförts må framhållas följande. Vare sig det centrala bilregistret anslutes till statistiska centralbyrån eller till det militära fordonsregistret, erbjuder en sådan organisation väsentliga fördelar. Ur kostnadssynpunkt ställer sig dock en förläggning till statistiska centralbyrån billigare med avseende å såväl utgifterna för ledningen av registret som den årliga maskinkostnaden och med hänsyn till ordnandet av lokalfrågan. Skillnaden utgöres dels av särskild ersättning åt ledningen av militärregistret och dels av maskinkostnad, 1 200 kronor per år. För iordningställande av lokaler hos det militära fordonsregistret kräves därjämte en engångsutgift av cirka 10 000 kronor, som icke erfordras vid registrets förläggning till statistiska centralbyrån. Ur organisationssynpunkt innebära båda alternativen fördelen av att vid inträffande särskilt hög belastning av centralregistrets maskiner kunna utnyttja förefintlig maskinpark hos vederbörande myndighet. Möjligheten härtill måste dock under vissa omständigheter anses mera begränsad vid registrets förläggning till det militära registret. Skulle nämligen båda registren få sig förelagda uppgifter av brådskande och angelägen natur — ett fall, som under nu rådande förhållanden ingalunda är osannolikt — torde det vara att befara, att det centrala bilregistrets arbetsuppgifter måste stå tillbaka för det militära registrets, även om de förra i och för sig påfordras för samhällsviktiga ändamål. Ledningen för militärregistret synes nämligen i dylikt fall näppeligen kunna ägna tillräckligt med tid och krafter åt att organisera och övervaka två särskilda arbeten, som måste pågå vid sidan av varandra, utan måste i främsta rummet taga hänsyn till de militära uppgifterna. En sådan intressekollision — vilken skulle vara så mycket allvarligare som den innebure, att det civila registret sattes ur stånd att fylla de uppgifter, för vilka det inrättats, just i det ögonblick då dess funktion som bäst behövdes — synes icke vara att befara vid en förläggning i anslutning till statistiska centralbyrån. Vad personalfrågan angår, må erinras, att ifråga om registrets ledning under nu rådande utomordentliga förhållanden särskild hänsyn måste tagas

91 icke allenast till förmåga att för olika ändamål statistiskt åskådliggöra fordonsbeståndet inom landet och dess fördelning ur olika synpunkter utan även till kännedom om aktuella trafikpolitiska problem och till förmåga att snabbt och fortlöpande ställa registret till förfogande för belysning av dessa problem. Om i det förra avseendet statistiska centralbyrån genom tillgång till vetenskapligt utbildad och med praktiskt statistiskt arbete förtrogen ledning måste anses äga företräde framför militärregistret, så är ledningen av detta senare register i avseende å praktisk erfarenhet och förtrogenhet med problemen på nu ifrågavarande område otvivelaktigt centralbyrån överlägsen. Emellertid kan enligt utredningens mening förväntas, att bearbetningen av det jämförelsevis ringa antal statistiska data, som förekommer i de till centralregistret överlämnade korten, icke heller för statistiska centralbyrån kommer att erbjuda svårigheter, särskilt som en dylik bearbetning torde komma att ske efter samråd med de institutioner och organisationer, som närmast hava intresse av de i centralregistret tillgängliga uppgifterna. I avsevärd utsträckning torde därjämte organ eller ämbetsverk, som från centralregistret rekvirera uppgifter, på förhand precisera sina önskemål i fråga om uppställningen och omfattningen därav. Slutligen bör tagas i betraktande den omständigheten, att vid uppläggning av registret en anslutning till statistiska centralbyrån erbjuder den fördel, att denna för ändamålet kan i erforderlig utsträckning ställa till förfogande såväl personal som maskiner, vilka vid tidpunkten för registrets uppläggning äro disponibla. En anslutning av centralregistret till militärregistret erbjuder i detta avseende icke motsvarande fördel. På nu anförda skäl har utredningen efter noggrant övervägande av samtliga synpunkter funnit en förläggning av det centrala bilregistret i anslutning till statistiska centralbyrån innebära den mest förmånliga lösningen icke allenast med avseende å arbetet med registrets uppläggning utan även med hänsyn till fortgången av det löpande arbetet och särskilt till möjligheten att under kritiska tider fullgöra detsamma. Utan att underskatta de fördelar, som registrets anslutning till militärregistret skulle innebära, vill utredningen därför i första hand förorda det förra alternativet. Utredningen förutsätter emellertid, att en nära kontakt och samverkan upprätthålles mellan de båda institutionerna. I enlighet med nyss angivna ståndpunktstagande äro efterföljande beräkningar angående kostnaderna för registrets uppläggning och dess årliga skötsel upprättade.

Kap. 15. Beräkning av engångskostnader for övergång till den föreslagna organisationen. a) Besiktningsmännen. Av vad tidigare anförts framgår, att de besiktningsinstrument eller typintyg, som äro avsedda att fogas vid ansökan om första registrering eller omregistrering, skola utskrivas i huvudexemplar, med två genomslagskopior. Det synes uppenbart, att ifrågavarande handlingar böra, till den del de icke äro tryckta, utskrivas med skrivmaskin och icke förhand. Bestämmelse härom torde i vederbörlig ordning böra meddelas. Tillämpningen av en sådan bestämmelse torde icke komma att medföra svårigheter, såvitt utfärdandet av typintyg angår. Dessa tillhandahållas nämligen genom fabrikanternas och bilhandlarnas försorg och äro redan under nuvarande förhållanden tryckta med undantag allenast av datering och underskrift. Annorlunda förhåller det sig i detta avseende i fråga om utfärdandet av besiktningsinstrument. Besiktningsmännen äro för närvarande icke skyldiga att hava skrivmaskin. Skulle de på grund av nyss angivna föreskrift nödgas anskaffa sådan, torde de därför böra tillerkännas bidrag till täckande av anskaffningskostnaden. Principiellt skulle ett sådant bidrag icke innebära någon nyhet. Enligt 25 § Kungl. Maj:ts instruktion för besiktningsmän den 23 oktober 1936 (nr 564) äger nämligen besiktningsman, som tillika är bilägare, att såsom bidrag till täckande av kostnaderna för hållande av automobil av statsverket uppbära ett belopp, motsvarande 15 procent av i tjänsten under året influtna förrättningsavgifter, dock högst 900 kronor. För nu ifrågavarande ändamål synes emellertid statsverkets bidrag procentuellt böra sättas högre än i nyss anförda fall. Utredningen vill för sin del förorda, att detsamma bestämmes till 50 procent av anskaffningskostnaden, dock högst 300 kronor. För anskaffning av skrivmaskiner till rikets 63 besiktningsmän skulle i enlighet härmed erfordras ett anslag av omkring 18 000 kronor. Besiktningsmän, som vid tidpunkten för organisationens ikraftträdande redan inneha skrivmaskin, torde därvid i fråga om rätt till bidrag icke böra ställas i sämre läge än sådana, som icke dessförinnan

93 skaffat sig dylik. Däremot synes rätt till bidrag icke böra tillkomma besiktningsmän, som tillträda sin tjänst efter ikraftträdandet av den nu föreslagna organisationen, då det nämligen står dem fritt att avgöra, huruvida de vilja tillträda tjänsten under förutsättning att ikläda sig ifrågavarande kostnad eller icke. Villkor för bidrags åtnjutande torde i övrigt böra bestämmas av Kungl. Maj:t. b) Länsstyrelserna. Övergången till det föreslagna kortregistersystemet medför ett omfattande arbete hos länsstyrelserna. Allteftersom detta arbete fortskrider, kunna kopior av registerkorten tillhandahållas centralregistret för statistisk bearbetning. Med hänsyn till önskvärdheten att i nuvarande krissituation detta kan ske så snabbt som möjligt, bör arbetet hos länsstyrelserna bedrivas med skyndsamhet. I första hand böra uppgifterna angående de fordon, som för närvarande äro upptagna i bilregistret, överföras till det föreslagna kortregistret. Vid utskrift av kort för detta ändamål erfordras allenast en genomslagskopia, avsedd för det centrala bilregistret. Av registerkorten över lättviktsmotorcyklar torde emellertid någon kopia icke behöva göras; i det centrala registret torde nämligen uppgifter angående dessa fordon icke vara behövliga. Nu ifrågavarande arbete torde enligt utredningens mening kunna utföras inom tre månader. Vad angår de i beredskapsförteckningen intagna fordonen, torde uppgifter angående desamma icke behöva omedelbart överföras till kortregistret utan allenast i den mån dessa fordon genom nyregistrering återföras till bilregistret. De i det följande gjorda beräkningarna äro givetvis — i avsaknad av såväl arbetstidsstudier som uppgifter å de exakta kostnaderna för personal och kort — i fråga om såväl arbetstid som kostnader endast approximativa. — Därest utredningens förslag skulle i nu förevarande hänseende vinna statsmakternas bifall, vill utredningen förorda, att arbetet med överförandet av uppgifterna göres till föremål för tidsstudier samt att med dessa som grund viss ackordsersättning bestämmes. Enligt för utredningen tillgängliga uppgifter skulle det i länsstyrelsernas bilregister intagna nuvarande beståndet av person- och lastbilar, omnibussar, släpfordon och tyngre motorcyklar kunna beräknas till cirka 125 000 fordon. Utgår man från att överförandet kan äga rum under en tid av tre månader, skulle cirka 75 arbetsdagar stå till förfogande för arbetets utförande. Per dag skulle sålunda behöva överföras uppgifter i fråga om 1 666 fordon. Enligt vad utredningen inhämtat, torde man kunna räkna med en sådan arbetsprestation av varje med ifrågavarande arbete

sysselsatt person, att dagligen uppgifter beträffande 50 fordon överföras å kort samt kollationeras. I enlighet härmed skulle för ifrågavarande arbete och under sagda tid erfordras en personal av 34 personer. Med hänsyn till elasticiteten i arbetsförhållandena vid länsstyrelserna bör det enligt utredningens mening vara möjligt, särskilt för de större eller medelstora länsstyrelserna, att ställa någon eller några personer av personalen till förfogande för arbetets utförande. Åtminstone synes detta kunna ske under någon del av arbetsdagen. Uppskattningsvis skulle enligt utredningens uppfattning en arbetsprestation motsvarande full sysselsättning för sammanlagt 12 personer vid länsstyrelserna kunna påräknas för arbetet under härför beräknad tid. För utförande av det återstående arbetet skulle således erfordras en personal av 22 personer. Vid en beräknad genomsnittlig månadslön av 250 kronor skulle arbetet alltså draga en kostnad för tillfällig arbetspersonal hos länsstyrelserna av 16 500 kronor. Anskaffande av ifrågavarande personal torde böra ske efter samråd med statens arbetsmarknadskommission. Då man torde kunna utgå från, att länsstyrelserna endast i ett fåtal fall äga sådan tillgång till skrivmaskiner, att dylika kunna i tillräckligt antal ställas till förfogande för arbetets utförande, måste återstående erforderliga maskiner förhyras. Utredningen har förslagsvis beräknat behovet till 30 maskiner. Hyran för dessa under ifrågavarande tid torde böra beräknas till 2 000 kronor. Kostnaden för själva korten kan enligt av utredningen från olika firmor införskaffade upplysningar beräknas till cirka 5 300 kronor, inklusive omsättningsskatt. Härtill komma kostnader, beräknade till 1 000 kronor, för ledkort och viss celluloidbeklädnad å flikarna till korten. Länsstyrelsernas kortregister böra vara uppställda i kortfackskåp av stål, så ordnade att de medgiva utnyttjande av kortregistret utan att korten behöva uttagas. Utredningen har inhämtat, att kostnaden för erforderligt antal dylika kortfackskåp kan beräknas till cirka 7 000 kronor, inklusive omsättningsskatt. Kostnaden för omläggning hos länsstyrelserna till det av utredningen föreslagna kortregistret beräknas alltså till sammanlagt (16 500 + 2 000 + + 5 300 + 1 000 + 7 000) 31 800 kronor eller, med erforderlig avrundning och tillägg för oförutsedda utgifter, till 35 000 kronor. c) Centralregistret. I den mån kopior av de hos länsstyrelserna upplagda registerkorten inkomma till centralregistret, böra dessa därstädes länsvis inordnas i därför avsedda fackskåp. De på korten förekommande uppgifterna böra därefter,

95 i den omfattning så befinnes erforderligt, instansas på hålkort, vilka äro avsedda att bilda underlag för blivande statistiska bearbetningar. Innan arbetet med instansningen kan påbörjas, böra de från länsstyrelserna översända kopiorna av registerkorten i erforderlig utsträckning kompletteras med kodbeteckning i siffror. Kodarbetet synes — med hänsyn till nödvändigheten av att utstansningen av hålkorten icke får onödigtvis fördröjas — böra organiseras så, att det kan slutföras inom två månader. Därest arbetet skall omfatta hela det i centralregistret upptagna fordonsbeståndet, kräves härför sex kvinnliga biträden. Om åter kodningen begränsas till exempelvis lastbilar, omnibussar och släpfordon, erfordras endast tre kvinnliga biträden. För tillsyn över arbetet torde böra anställas en kvinnlig föreståndare. Lönerna för denna personal torde kunna beräknas för föreståndaren till 500 kronor och för personalen till 225 kronor i månaden eller i det förra fallet till (1 000 -f- 2 700) 3 700 och i det senare till (1 000 + 1 350) 2 350 kronor eller, med avrundning av sistnämnda tal, till 2 400 kronor. Arbetet med stansningen av hålkorten bör likaledes uppdragas åt kvinnlig arbetskraft. Enligt vad utredningen inhämtat, kan härvid en daglig arbetsprestation av omkring 1 000 kort per biträde påräknas. För kontroll i fråga om riktigheten av de överförda uppgifterna kan samma arbetskapacitet beräknas. Om uppgifter rörande samtliga i bilregistret förekommande fordon med undantag av lättviktsmotorcyklar överföras till hålkort, blir, såsom förut framhållits, antalet sistnämnda kort omkring 125 000; om åter överföringen inskränkes till att avse lastbilar, omnibussar och släpfordon, komma hålkorten att uppgå till omkring 60 000. Då det hos statistiska centralbyrån för närvarande pågående arbetet med 1940 års folkräkning, vilket utf öres med anlitande av Hollerithmaskiner, kan beräknas vara avslutat på hösten 1942, och därvid en del av den för detta arbete avsedda personalen kan frigöras för andra uppgifter, synes uppläggningen av de för det centrala bilregistret avsedda hålkorten böra ske i anslutning till folkräkningsarbetets avslutande. Såväl erforderlig maskinutrustning som personal torde härvid kunna ställas till förfogande genom statistiska centralbyråns försorg. Med hänsyn till önskvärdheten att de i det centrala bilregistret befintliga uppgifterna så snart som möjligt bliva tillgängliga för statistisk bearbetning, torde för hålkortens färdigställande icke böra anslås längre tid än en månad. Härför kräves — därest uppgifter rörande samtliga fordon skola överföras å hålkort — en arbetsstyrka av, utom föreståndare, 12 personer. Skulle endast uppgifter rörande det mindre fordonsantalet överföras, erfordras en personal av 6 biträden jämte föreståndare. Personalkostna-

96 derna skulle uppgå i förra fallet till (500 -f 2 700) 3 200 och i det senare fallet till (500 + 1 350) 1 850 eller, avrundat, 1 900 kronor. Maskinkostnaden torde kunna beräknas till 2 600 kronor, respektive 1 000 kronor. Hyreskostnad för lokaler för bedrivande av arbetet med uppläggningen av centralregistret torde i vanlig ordning böra redovisas å statens allmänna fastighetsfond. Kostnaden för hålkorten jämte kliohékostnad kan beräknas till i runt tal 1 000 kronor, respektive 600 kronor. Nu angivna kostnader för uppläggandet av det centrala bilregistret skulle således uppgå, därest uppgifter rörande samtliga i länsstyrelsernas bilregister upptagna fordon med undantag av lättviktsmotorcyklar överlämnades till det centrala registret och därstädes överfördes å hålkort, till (3 700 + 3 200 + 2 600 + 1 000) 10 500 och i det fall att endast uppgifter i fråga om i bilregistret intagna lastbilar, omnibussar och släpfardon överfördes till hålkort till (2 400 + 1 900 + 1 000 + 600) 5 900 kronor. För förvaring av de till det centrala registret översända kopiorna av länsstyrelsernas registerkort erfordras fackskåp, vilka torde kunna utföras i trä och betinga en kostnad av omkring 4 500 kronor. För Hollerithkorten torde motsvarande skåp böra utföras i stål; kostnaden därför beräknas på grundval av inhämtade uppgifter till omkring 2 000 respektive 1 000 kronor, beroende på omfattningen av det på dylika kort upplagda registret. Omedelbart efter det att det på Hollerithkort upplagda registret fullbordats, bör en statistisk inventering ur olika synpunkter av uppgiftsmaterialet äga rum. Med ledning härav böra därefter uppgöras tabeller angivande utgångsläget vid registrets tillkomst i fråga om fordon av olika slag. Dessa tabeller komma att bliva av stort värde som jämförelsegrund vid efterföljande statistiska bearbetningar. Kostnaderna för detta arbete torde böra upptagas till 3 500 kronor eller, om bearbetningen endast kommer att omfatta det i bilregistren upptagna beståndet av lastbilar, omnibussar och släpfordon, till 2 500 kronor. För oförutsedda utgifter och avrundning av slutsumman torde böra beräknas 9 000 kronor. Samtliga kostnader för uppläggandet och ordnandet av det centrala bilregistret skulle sålunda belöpa sig till, därest uppgifter rörande alla i länsstyrelsernas bilregister intagna fordon med undantag av lättviktsmotorcyklar skola i centralregistret finnas tillgängliga dels i form av kopior av registerkorten och dels instansade å Hollerithkort, (10 500 -f- 4 500 + + 2 000 + 3 500 + 9 000) 29 500 eller i avrundat tal 30 000 kronor. Därest åter omfattningen av det centrala bilregistret begränsas på det sätt, att överföring till Hollerithkort sker endast i förut angiven mindre omfattning, kommer motsvarande kostnad att uppgå till (5 900 + 4 500 -f+ 1 000 + 2 500 + 9 000) 22 900 eller i avrundat tal till 23 000 kronor.

97 Skillnaden mellan de båda alternativen är, såsom framgår av det föregående, beroende på den omfattning, i vilken de hos centralregistret på kopior av länsstyrelsernas registerkort förekommande uppgifterna om fordonsbeståndet skola överföras till Hollerithkort. Enligt det förra alternativet skulle sådan överföring ske i fråga om samtliga de fordon — med undantag av lättviktsmotorcyklar — som vid tidpunkten för centralregistrets uppläggning finnas upptagna i länsstyrelsernas bilregister. Enligt det senare alternativet skulle däremot dylik överföring ske endast i fråga om på motsvarande sätt registrerade lastbilar, omnibussar och släpfordon. För sin del vill utredningen förorda, att medel för varje fall beräknas för det förra alternativet. Utredningen förutsätter därvid, att det må ankomma på Kungl. Maj:t att med hänsyn till omständigheterna vid tidpunkten för registrets uppläggning eventuellt besluta viss inskränkning i överföringen av däri förekommande uppgifter. Att, såsom det senare alternativet innebär, redan på detta stadium utesluta möjligheten av att jämväl uppgifter angående beståndet av personbilar och tyngre motorcyklar skulle kunna underkastas maskinell statistisk bearbetning, anser utredningen icke tillrådligt. Kostnadsskillnaden mellan de båda alternativen är också föga betydande. Sammanställning av engångskostnader. I. Bidrag till besiktningsmännen för anskaffning av skrivmaskiner II. Med länsstyrelsernas arbete förenade kostnader III. Med centralregistrets upprättande förenade kostnader . . . . Summa kronor

18 000 35 000 30 0001 23 0002 83 0001 76 0002

1 Avser kostnaderna, därest i centralregistret skulle till Hollerithkort överföras uppgifter rörande samtliga i länsstyrelsernas bilregister upptagna fordon med undantag av lättviktsmotorcyklar. 3 Avser kostnaderna, därest i centralregistret skulle till Hollerithkort överföras uppgifter endast i fråga om i länsstyrelsernas bilregister upptagna lastbilar, omnibussar och släpfordon.

7 — 120982

Kap. 16. De årliga kostnaderna för den föreslagna organisationen. Länsstyrelserna och besiktningsmännen. Därest den av utredningen föreslagna organisationen skulle genomföras, torde det ordinära arbetet för bilbesiktningsmännen och länsstyrelsernas bilregisteravdelningar icke komma att draga några kostnader utöver de nuvarande. Hos länsstyrelsernas bilregisteravdelningar måste den förenkling av förfarandet vid första registrering och omregistrering, som en tillämpning av utredningens förslag innebär, ävensom befrielsen från skyldigheten att till olika centrala verk avgiva infordrade statistiska uppgifter i förening med försvinnandet av bestyren med interimsskatten medföra en icke oväsentlig minskning av arbetsbördan. Hos åtminstone vissa större länsstyrelser torde på grund härav någon personalreducering kunna förväntas bliva möjlig. Emellertid skulle ett realiserande av utredningens förslag medföra vissa merkostnader för expenser. I sådant hänseende torde böra beräknas ett belopp av 3 000 kronor för tillhandahållande åt besiktningsmännen av blanketter till registerkort och därtill hörande särskilda kuvert samt ett belopp av 5 000 kronor för tillhandahållande åt länsstyrelserna av vissa standardformulär samt åt allmänheten av blanketter till ansökningar och anmälningar i bilregistreringsärenden. Centralregistret. Till grund för utredningens beräkningar av de årliga kostnaderna för det centrala bilregistret har legat en inom statistiska centralbyrån upprättad promemoria. I enlighet med denna har utredningen utgått från att arbetet vid registret skulle stå under överinseende av någon högre tjänsteman hos statistiska centralbyrån. Tillsynen över arbetet skulle tillhöra dennes tjänsteåligganden utan att särskild ersättning därför skulle utgå. Skulle centralregistrets arbete bliva mera omfattande och följaktligen tillsynen över arbetet mera krävande än vad nu kan förutses, synes emellertid frågan om särskilt arvode till ifrågavarande tjänsteman böra bliva föremål för övervägande.

99 Den omedelbara ledningen av arbetet vid centralregistret bör enligt utredningens mening anförtros åt en kvinnlig befattningshavare. Med hänsyn till att innehavaren av denna befattning bör äga en genom praktiskt statistiskt arbete förvärvad förmåga att på egen hand planlägga och utföra smärre statistiska sammanställningar ävensom dokumenterad erfarenhet beträffande den maskinella arbetsmetodens teknik, synes tjänsten icke böra placeras lägre än i lönegrad 11 i löneplan Eo i civila icke-ordinariereglementet. Denna löneställning motsvarar i ortsgrupp I en årslön av 4 209 kronor, vara för närvarande utgår tillägg med tillhopa 1 136 kronor. Sammanlagda löneförmånerna för denna befattningshavare skulle alltså uppgå till 5 345 kronor. För arbetets behöriga skötsel torde i övrigt erfordras fyra kvinnliga biträden, varav ett för stans- och ett för kontrollstansmaskinen, ett för sorteringsmaskinen samt ett för in- och uttagning av kort ur registret. Skulle i centralregistret på Hollerithkort överföras uppgifter angående samtliga i länsstyrelsernas bilregister intagna fordon, med undantag av lättviktsmotorcyklar, torde erfordras ytterligare åtminstone ett biträde. Ifrågavarande personal beräknas kunna ombesörja även övriga förekommande göromål, såsonl skötseln av det utav insända kopior av régisterkort bildade kortregistret, skriftväxling med uppgiftsmyndigheter m. fl., expediering av telefonsamtal m. m. Av förenämnda biträden bör ett besitta statistisk vana öch närmare förtrogenhet med Hollerithsystemet. Denna befattningshavare torde därför böra placeras åtminstone i lönegrad Eo 4. De årliga löneförmånerna skulle i sådan händelse utgöra, i ortsgrupp I, 2 922 kronor jämte tillägg, som enligt nu gällande grunder uppgå till 789 kronor, eller sammanlagt 3 711 kronor. Övriga tre, respektive fyra befattningshavare synas böra placeras i lönegrad 2 i nämnda löneplan. Löneförmånerna skulle därvid, i ortsgrupp I, utgöra 2 562 kronor jämte tillägg, för närvarande uppgående till 692 kronor, eller tillhopa 3 254 för varje befattningshavare. Maskinkostnaderna torde, såsom förut framhållits, kunna begränsas till hyra för en sorteringsmaskin. Efter nuvarande dollarkurs utgör denna hyra omkring 2 500 kronor för år. Visserligen har ifrågasatts, huruvida icke två dylika maskiner skulle bliva erforderliga, men utredningen anser, att — åtminstone intill dess närmare erfarenhet vunnits i fråga om arbetets omfattning — hyra bör beräknas för allenast en sådan maskin, särskilt som det torde vara möjligt att vid tillfälligt förekommande stark belastning utnyttja de sorteringsmaskiner, som finnas tillgängliga på andra håll inom statsförvaltningen.

100 Övriga årliga kostnader torde böra beräknas till 2 000 kronor, innefattande kostnader för hålkort, telefon, elektrisk ström samt övriga expenser. Hyreskostnaden för lokaler åt det centrala bilregistret torde i vanlig ordning böra redovisas å statens allmänna fastighetsfond. I enlighet med vad nu anförts, skulle de sammanlagda årliga kostnaderna för centralregistret, på sätt av följande tabell framgår, bliva Alt I 1

Alt I I 2

Personalkostnader. 1 befattningshavare, Eo 11 . . . . 1

>

Eo

5 345

5 345

3 711

4 resp. 3 befattningshavare Eo 2

13 016

Maskin-kostnader

3 711 22 072 2 500

9 762

18 818 2 500

Övriga kostnader a) Besiktningsmännen och länsstyrelserna

8 000

8 000

b) Centralregistret

2 000

2 000

Summa kronor eller i runt tal

34 572

35 000

32 000

1 Därest registret, såväl på kopior av länsstyrelsernas registerkort som på hålkort, omfattar samtliga i bilregistren förekommande fordon med undantag av lättviktsmotorcyklar. 2 Därest registret omfattar, på kopior av länsstyrelsernas registerkort, samtliga i bilregistren förekommande fordon med undantag av lättviktsmotorcyklar men på hålkort endast i samma register förekommande omnibussar, lastbilar och släpfordon.

Kap. 17. Åtgärder för den föreslagna organisationens ikraftträdande. Under förutsättning att av nu pågående riksdag erforderligt anslag för den ifrågasatta organisationens inrättande äskas och beviljas, torde åtgärder för att till verkställighet bringa beslutet om organisationens inrättande böra vidtagas i följande ordning. 1. Erforderliga författningsbestämmelser innefattande ändringar i motorfordonsförordningen, i instruktionen för besiktningsmännen samt i kungörelserna angående förande av automobilregister och beredskapsförteckning, om uppbörd av automobilskatt, angående beskaffenheten av registreringsskyltar, om särskild skatt i vissa fall för användande i trafik av icke registrerade motorfordon samt i vissa andra närstående författningar torde böra meddelas av Kungl. Maj:t att träda i tillämpning, i vad angår ändrade bestämmelser om registreringsväsendet senast från och nied den 1 oktober 1942 samt i övrigt från och med den 1 januari 1943. Med hänsyn till att dessa bestämmelser helt komma att få karaktär av förvaltningsföreskrifter, syftande till verkställighet av ett av riksdagen i princip godkänt förslag, lärer riksdagens medverkan i övrigt till tillkomsten av dylika bestämmelser icke erfordras. 2. Kungl. Maj:t torde till länsstyrelsernas och statistiska centralbyråns förfogande böra ställa erforderliga medel för upprättande, i vad på vederbörande institution ankommer, av register upplagda i enlighet med av utredningen förordade principer samt torde meddela för sådant ändamål erforderliga närmare förvaltningsföreskrifter angående tryckning och tillhandahållande av registerkort, kortregistrens uppläggning hos länsstyrelserna samt översändande och bearbetning av korten hos centralregistret. I samband därmed torde även böra utfärdas för besiktningsmännen erforderliga instruktionsbestämmelser samt nya formulär till besiktningsinstrument och typintyg. Formulär av olika slag, som förutsättas komma till användning i samband med ansökningar om eller skriftväxling angående registrering i enlighet med det nya systemet, fastställas. Medel för bidrag till besiktningsmännen till inköp av skrivmaskiner torde anvisas. 3. Det på länsstyrelserna ankommande arbetet torde i enlighet härmed kunna påbörjas omkring den 1 juli 1942 och slutföras senast den 1 oktober samma år.

102 4. Centralregistret, som förutsattes hava successivt från länsstyrelserna mottagit kopior av registerkorten rörande det i deras bilregister upptagna fordonsbeståndet med undantag av lättviktsmotorcyklar, torde i enlighet med vad i det föregående anförts kunna slutföra kodningen av desamma före den 1 december 1942 och överföring på hålkort av uppgifterna före utgången av nämnda månad. Senast vid sistnämnda tidpunkt torde därför cebtralregistret kunna avlämna sådana statistiska uppgifter, avseende förhållandena inom mer än ett län, vilka tidigare måst rekvireras hos länsstyrelserna, samt i övrigt övertaga sådana förvaltningsuppgifter, som Kungl. Maj:t må finna böra ankomma på detsamma.

Särskilt yttrande av ledamoten Elliot. Undertecknad kan icke ansluta sig till det resultat, till vilket utredningen kommit angående dels förläggning av det centrala registret, dels angående registreringsmärken. Enär det för bedömande av de inkomna uppgifterna är nödvändigt att hava viss allmän och teknisk kännedom om motorfordon, och då ett vidare nyttiggörande av de i registret befintliga uppgifterna i många fall måste förutsätta, att vederbörande icke endast har statistisk förmåga utan därjämte intim kännedom om och kontakt med tekniska omständigheter och trafikförhållanden, anser jag för min del, att det föreslagna centralregistret bör anknytas till det militära fordonsregistret eller kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Då det enligt min erfarenhet från det militära fordonsregistret visat sig, att dubbelföring av registreringsmärken förekommit i ett flertal fall ock då det vållat mycket arbete att utreda desamma, synes mig ett genomgående registreringsmärkessystem erbjuda så stora fördelar att de mer än väl uppväga olägenheterna. På grund härav förordas i betänkandet sid. 60 första stycket angivna förslaget. Walter Elliot.

Bilaga Motornr

Chassinr

Fabrikat, typ, årsmodell

Registre ringsmärke

1.

I ersonbil

FSnrtv. registr.-miirke

Motoreffekt:

bla-

längd:

Antal cyl.:

st

u _| bredd: 3

o frambjul: a o .£ bakhjul:

15är. däck:

.-t

Tjänstevikt:

kg

Antal pass.

Reservdäck:

st

Största hjultr.:

kg

—

st

'tn

lteg.-m. vid bes.:

•B UD

Q

£

Axelavstånd:

Drivmedel:

Draganordn.:

Karossen

_

Pass. i förs.:

D a l . f. första reg.: Godkänd

Anm.

Dnr A n t . <3*g

Ägarens namn, yrke, poetadr., (leln:r, ev.,

Fordonets hemort

Besiktningsman för motorfordon. A u t o in o b i 1 s k a t t

Ant. oeh anmiirkn. Debiterat belopp

Länsstyrelsen

Bet.

Avkortn. Avskrivn.

Anmiirkn., restitution.

Registreringsmiirke

Anteckn.-dag

Kort nr

P

Agarens namn, yrke, postadress, (teln:r, ev.)

Fordonets hemort

Anteckn. och anmiirkn.

Trafikförsäkring Datum

Försäkringsanstalt

Bevis nr

Övriga anteckningar:

Avregistrering och äterrcgistrering Överförd till BF. den Återreg. den Avreg. den

Avanm. ink.

Bilaga Registreringsmiirke

Motornr

Chassinr

Fabrikat, typ, årsmodell

Kort nr I ersonbil

Förut v. registr.-märke

Motoreffekt:

hkr

längd :

Drivmedel:

Draganordn.:

Karossen .3 framhjul:

Bär. d ä c k :

st

Tjänstevikt:

kg

Antal pass.

Reservdäck:

st

Största h j u l t r . :

kg

_

Pass. i förs.:

st

D a t . f. första reg.

' in

Antal

cvl.:

Axelavstånd:

st

£ bredd: o

2 J bakhjul: "O

em

Reg.-m. vid b e s . : Godkänd

Anm.

den

Dnr Ant. dag

Agarens namn, yrke, posladr., (lcln:r, ev.]

Fordonets hemort

Besiktningsman lör motorfordon C e n t r a i r e trist re t a

Ant. och anmiirkn

Överförd t. BF.

Avreg.

den

den

den

Övriga

Centralregistret

anteckningar

Aterreg.

anteckningar

st

Registeringsmiirke

Kort nr

Sid.

Bilaga 3. Chassinr

Fabrikat, typ, årsmodell

Registreringsniärke

Molornr

I ersonbil

Förutv. registr. -märke

Motoreffekt:

hkr

längd:

.3 framhjul: 5!

Bär. d ä c k :

st

Tjänstevikt:

Antal cyl.:

st

,° bredd:

.3 bakhjul:

Reservdäck:

st

Största hjtiltr.:

s

Pass. i förs.:

Axelavstånd:

Drivmedel:

Draganordn.:

Karosseri

cm

_

kg

Antal pass.

Reg.-m. vid bes.

D a t . f. första reg.: Godkäm

Anm.

den

Dnr

År 194

blev

den

ifrågavarande

personautomobil härstädes registrerad och tilldelad registreringsmärket

; betygar i landskansliet som ovan. På tjänstens vägnar:

Reg. avg.

kr.

Stpl

kr.

Sana kr. Fordonsägaren

Besiktningsman för motorfordon

st

Bilaga 4. Registreringsmiirke

Kort nr

Molornr

Chassinr

Fabrikat, typ, årsmodell

lastbil

Förutv. registr.-märke Draganordn.:

Karosseri Motoreffekt:

längd: % 3 bredd:

hkr st

Axelavstånd:

Bär. d ä c k :

st

Tjänstevikt:

kg

Max.-last:

kg

bakhjul:

Reservdäck:

st

Största hjultr.:

kg

Tankrymd:

lit

W hjälphjul:

Pass. i förs.:

st

D a t . f. första reg.:

.2 framhjul: ' Vi

em

For

Antal cyl.:

cm

Drivmedel:

| 60

cm

Reg.-m. vid bes.:

Anm.

Av totalviklcn vilar pä

Av tjänstevikten vilar pä

Bakhj.-tryck

Lastutrymmets

Motsv. last

e t t framhjul:

kg

e t t framhjul:

kg

2,500 k g :

kg

»

bakhjul:

kg

»

bakhjul:

kg

2,000 k g :

kg

»

hj a l p h j u l :

kg

» hjälphjul:

kg

1,500 k g :

kg

Ant. dag

Ägarens namn, yrke, postadr., (teln:r. ev.)

F'ordonels hemort

Godkänd

längd:

cm

bredd:

em

överhäng:

em

den

Dnr

A u t o m o b i 1s k a t t

Ant. och anmärkn. År

.

Besiktningsman för motorfordon.

Debiterat belopp

Bet.

Avkortn. . • . Avskrivn.

!

. ... ,-, . Anmarkn., restitution

Registreringsmiirke

Anteckn.-dag

Kort nr

sid. 2 F'ordonets hemort

Agarens namn, yrke, postadress, i.te!n:r. ev.)

Anteckn. och anmärkn.

Trafikförsäkring Datum

Försäkringsanstalt

Bevis nr

Övriga anteckningar:

Avregistrering och återregistrering Överförd till BF. den Återreg. den Avreg. den

•

Avanm. ink.

Bilaga 5. Registreringsmiirke

Fabrikat, typ, årsmodell

Chassinr

astbil

Molornr

Forulv. regislr.-märke Karossen Motoreffekt:

hkr

Draganordn.:

längd:

.2 framhjul:

Bär. däck:

st

Tjänstevikt:

kg

Max.-last:

kg

.3 b a k h j u l : So

Reservdäck:

st

Största hjultr.

kg

Tankrymd;

lil

K hjälphjul

Pass. i förs.

•Si

Antal cyl. :

St

J2 bredd: o

Axelavstånd:

Drivmedel:

cm

iioja:

Av tjänstevikten vilar pä

Bakhj.-tryck

e t t framhjul:

kg

e t t framhjul:

kg

2.500 k g :

kg

bakhjul:

kg

s bakhjul:

kg

2,000 k g :

kg

hjälphjul:

kg

» hjälphjul:

kg

1.500 k g :

kg överhäng:

St

Reg.-m. vid bes.:

D a t . f. första reg.:

Anm.

Av totalvikten vilar p i

A.ut. dag

Agarens namn, yrke, posladr.. (teln:r, ev.)

Centralregistret

Motsv. last

Fordonets hemort

Lastutrymmets längd:

Godkänd cm

den

Dnr

Ant. och anmärkn.

Besiktningsman lör motorfordon. Ccntralregistrets

anteckningar

överförd t. BF.

Aterreg.

Avreg.

den

den

den

Övriga

anteckningar

Registeringsmiirke

L

Sid

.2

Bilaga Registreringsmärke

Fabrikat, typ, årsmodell

lastbil

Chassinr

6.

Molornr

Förutv. registr.-märke Karosscri

Motoreffekt:

hkr

Draganordn.

längd:

s

.2 framhjul:

Drivmedel:

Bär. däck:

st

Tjänstevikt:

kg

Max.-last:

Reservdäck:

st

Största hjultr.:

kg

Tankrymd:

•n

Antal cyl. :

st

J bredd:

s .3 bakhjul:

o

60 Axelavstånd:

PS hjälphjul:

liojd:

Pass. i förs.

st

Reg.-m. vid bes.:

D a t . f. första reg.:

Anm.

Av totalvikten vilar pä

Av tjänstevikten vilar på

ett framhjul:

kg

e t t framhjul:

kg

»

bakhjul:

kg

»

bakhjul:

kg

t

hjälphjul:

kg

» hjälphjul:

kg

Ar

194_

lastautomobil

den härstädes

märket

registrerad _;

och

Bakhj.-tryck

Reg. avg.

kr.

Stpl

kr.

S:ina kr. Fordonsägaren

Godkänc

längd:

cm

2,000 k g :

kg

b

cm

1,500 k g :

blev

ifrågavarande

tilldelad

registrerings-

i landskansliet som ovan. vägnar:

Lastutrymmets kg

betygar

P å tjänstens

Motsv. last

2,500 k g :

overnang

den

Dnr

Besiktningsman för motorfordon.

lit

Bilaga Registreringsmiirke

Kort nr Tyngre

Mc

Fabrikat, typ, årsmodell

Motc

Förutv. reg.-märke Motoreffekt:

ikr

A n t a ] eyl.:

st.

Bi v a g n : v i k t :

Anr

Antal p a s s :

st

Motorcykelns tjänstevikt:

kg

Last:

Reg.-m. vid hes.

D a t . f. första n Godkänd

Dnr Datum

Agarens namn. yrke, postadr.. (teknr, ev.)

Fordonets hemort

Besiktningsman för motorfordon.

Anleckn. och anmiirkn.

A u t o m o b i 1s k a t t Debiterat belopp

Länsstyrelsen

Bet.

Avkortn. Avskriva.

Anmärkn., restitution

7.

Registreringsmärke

Kort nr Tyngre

Mc Anteekn.-dag

Agarens namn, yrke, postadress, ,teln:r, ev.)

sid. 2 Fordonets hemort

Anteckn. och anmärkn.

Trafikförsäkring Datum

Försäkringsanstalt

Bevis nr

Övriga anteckningar:

Avregistrering och återregistrering Överförd till BF. den Aterreg. den Avreg. den

an

Avanm. ink.

Bilaga 8 Registreringsmärke

Kort nr

Tyngre

Mc

Motc

Fabrikat, typ, årsmodell

Förutv. reg.-märke Motoreffekt:

hkr

A n t a l cyl.

Bivagn: v i k t :

Anm.

kg

Antal p a s s :

st

Motorcykelns tjänstevikt:

kg

Last:

Reg.-m. vid bes.

D a t . f. första reg.

Godkänd den

Dnr Dalum

Agarens namn. yrke, post adr.. (Ickiir. ev.)

Fordonets hemort

Anteckn. och anmiirkn.

Besiktningsman lör motorfordon. Centralregistrets

överförd t. BF.

Äterreg.

den

den (ivriga

Centralregistret

anteckningar Avreg. den

anteckningar

Registeringsmärke

Kort nr

Tyngre

Mc

Sid.

Bilaga 9. Registreringsmärke

Kort nr

Tyngre

Raiiinr

F'abrikat, typ, årsmodell

Mc

Motornr

Förutv. rcg.-miirke Motoreffekt:

hkr

Antal cyl.:

st.

kg

Bivagn: v i k t :

Anm.

Antal p a s s :

st

Motorcykelns tjänstevikt:

kg

kg

Last:

Reg.-m. vid b e s . :

D a t . f. första reg.: Godkänd

den

Dnr

År 194 motorcykel

den härstädes

märk et

registrerad

och

blev

ifrågavarande

tilldelad

regis trerings-

; betygar i landskansliet som ovan. l'ä tjänstens v ä g n a r :

f

Reg. avg.

kr

Stpl

kr

S:ma kr. Fordonsägaren

Besiktningsman för motorfordon.

Bilaga 10. Tablå 1 a. Jfr Tablå 1, sid. 24—25.

Första registrering av fordon, som ej typbesiktigats. Föreslagen organisation.

Bilhandlare

L ä n s s t y r e l s e

Bilbesiktningsman

Bilköpare

Pol b

Försäkringsbolag

Centralregistret Landskansli

Landskontor

Postanstalt

Statsverkets inkomstkonto

Riksräkenskapsverket

*. Avtal

Avtal +-

Söker försäkring

(Ans. om förs. \ + premie

Förs.-bevis 2 ex. -4-

Förs.-bevis 2 ex.

Förs.-brev 4 Söker bes.-skylt ( Besiktningsl skyltar -f- in( t y g 1 ex. Kopia av intyg 1 ex. Besiktning ^ —

. Besiktning

Utf. av bes.- \ instr. 3 ex. / "

Bes.-instr. Ans. om reg. Förs.-bevis 2 ex. Bes.-instr. 3 ex. Skatt, reg.-avg. o. stämpelavg. Intyg Kassakvitton å skatt o. \ avg. (

>• Reg.-handl.

( Kvittering < journalise"\ ring av avg o. skatt Granskning av ans. Nummerangivning ( Utf. av reg.-bevis å bes. .! instr. Stämpelbeläggn. [ Utf. av bilskattekvitton

Reg.-bevis o. bilskattekvitto . Best. av reg.-skylt •>• Reg.-skylten anbringas Besiktn.-skyltarna återsändas

Kodifiering oeh stansning av hålkort. 4 Kopia av 1 förs.-bevis I

Kompl. av reg.-kort Insättn. av reg.-kort Numr. av förs.-bevis Ins. av ena ex. i förs.-reg. - Kopia av reg.-kort. I Översänd, av kop. av "f förs.-bevis Rem. av skatt o. avg.Inf. i skattelängder. Översändande av längderna -f- överblivna kvitton och stammar till blockkvitton

( Gransk^•< ning och I kontroll

Bilaga 11. Tablå 2 a. Jfr Tablå 2, sid. 26—27.

Omregistrering vid flyttning till annat län. Föreslagen organisation.

Bilhandlare

Bilbesiktningsman

Bilägare

Polis

Försäkringsbolag

Centralregistret

Gamla länsstyrelsen

Postanstalt

Nva länsstvrelsen

Statsverkets inkomstkonto

Riksräkenskapsverket

Ans. om nytt förs.-bevis •

»

»

. I Utf. av nytt •c bes.-instr. . 3 ex.

bes.-instr.

. / Utf. av nytt förs.\ bevis Ans. om. reg. Nytt bes.-instr. 3 ex. Gammalt skattekvitto Reg- och stämpelavg. Förs.-bevis i 2 ex.

>• Reg.-handl.

Kassakvitto å avgift

/ Kvittering och joumali\ sering av avg. Granskning av ans. Nummerangivning C Utf. av reg-bevis. Stämj pelbeläggning. Utf. av ( nytt bilskattekvitto

Reg.-bevis och nytt bil-\ skattekvitto )

Makulering av g:la bilskattekvittot. Kompl. av reg.-kort. Insättn. av reg.kort. Numrering av förs.bevis. Insättn. av ett ex, i förs.-reg.

Kodifiering och stansning av hålkort 4?

-Kopia av reg.-kort / Översänd, av kopia av \ förs.-bevis

Kopia av förs.bevis

Remitt. av avg.

———

Inför, i längder Översändn. av längder -+- mak. kvitton och stammar till blockkvitton Avförande ur \ registret /"

/ Meddelande till g:la ^ länsstyrelsen

f I /

$ Granskning * l o. kontroll

Bilaga /-'Tablå 3 a. Jfr Tablå 3. sid. 28—20.

Tillfällig avregistrering och överföring till beredskapsförteckning med därpå följande återregistrering. Föreslagen organisation. I' ;i n s s t v r Bilhandlare

Bilbesiktningsman

Tillfällig (i vrcgistrering

Polis

Bilägare

Centralregistret

Försäkringsbolag

Lamlskansli

Ans. om avreg. och rest. av skatt. Reg.-avg. Skattekvitto

Postanstalt Landskontor

Statsverkets inkomstkonto

Riksräkenskapsverket

Behandling av ans. I Utf. av kvitto på av"\ reg.-avg.

<r

Ant. på reg.-kort Överföring till beredskapsfört. Ans. om upphör, av förs.) Kvitto på avreg.-avg. f

I Utf. av tillägg til ^ ! förs.-brev om av-

Avförande ur registret

Ar

Anmälan

l reg. / Aterbet. av pre— i^ mieandel

Ans.-handlingar.

+. Bokföring Rest. av skatt

Ant. på reg.-kort Ins. av avanm. i förs.reg.

Avanm. 2 ex. Åtcrrcgistrering

Förnyelse av förs.

/ Utf. av förs.-bevis *"\ i 2 ex.

Redovisning.

it

•anskninf! kontroll

( samt övriga förs.—\ hand!. Ans. om reg. Förs.-bevis i 2 ex. Intyg av sök. om ej ändr. Skatt o. reg.-avg.

f Utf. av kvitto å avg. *"\Utf. av skattekvitto Joumalisering Granskning Ant. å reg.-kort överflytta, till automobilreg. Numr. av förs. bevis Insättn. av ena ex. i förs.-reg. Kopia av förs.- ^ bevis

-Översänd, av kopia Utskrivn. av kopior av reg.-kort 2 ex. -Reg.-bevis

r Kodifiering och stansning av hålkort

-Kopia av reg.-kort Rem. av skatt o. avg. _ Inför, i skattelängder

Bokföring Översändande av längder -f- överblivna kvitton oeh stammar till blockkvitton

( Granskning ^ \ o. kontroll

Statens offentliga utredningar 1942 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård.

V a t t e n v ä s e n . Skogsbruk. Bergsbruk.

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. 1938 Irs pensionssakkunniga. Betänkande med förslag till Ijänste- oeh familjepensionsreglementen för arbetare i statens tjänst. [8] 1911 Irs lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag till folkskolans avlöningsreglemente m. m. (9) Beskattningsorganisationssakkunnigas betänkande med förslag till ändrad organisation av kammarrätten, is

Industri. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande. 1, Allmänna uppgifter ang. den tekniskt-vetenskapliga forskningsverksamhetens nuvarande läge m m — Allmänna synpunkter rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningen. — Erforderliga åtgärder för den tekniskt-vetenskapliga forskningens främjande och statens inedverkan därvid. [0] 2. Förslag till åtgärder för främjande av den tekniskt-vetenskapliga forskningen på bvgguadsområdet. [7] 3. Förslag tilfc åtgärder för skogsproduktforskningens ordnande. [12]

Kommunalförvaltning.

Handel och sjöfart. Promemoria med förslag ang. registreringen av landets företagare m. m. [23] Statens och kommunernas finansväsen. Betänkande med förslag till lag med särskilda bestämmelser om begränsning av vinstutdelning från aktiebolag. [2 Kommunikationsväsen. Betänkande med förslag till främjande av utskvldsbetalBetänkande och förslag ang. förhållandet mellan arbetsning genom erkända skalteförmedlingskassor. [211 uppgifter och löneställning vid statens järnvägar Del i Järnvägsstyrelsen 18 Betänkande ang, bilregistrering m. m. [24] Politi. Betänkande med förslag till brandlag oeh brandstadga m. m. [10J

Nationalekonomi och socialpolitik. Promemoria rörande bostadsförsörjningen. [3] Promemoria ang. hyresreglering. [11; Betänkande med utredning och förslag ang. semester för husmödrar. [19] Utredning ang. värmekostnaden i hyreshus. [20]

Bank-, kredit- o c h p e n n i n g v ä s e n .

Försäkringsväsen.

K y r k o v ä s e n . U n d e r v i s n i n g s v ä s e n . Andlig odling 1 övrigt. H ä l s o - och sjukvård. De yngre sjukhusläkarnas avlönings-, arbets- och bostads- Betänkande med utredning och förslag ang. betvgssättförhållanden. [4] ningen i folkskolan, [11] Betänkande med utredning och förslag ang. barnmorskeväsendet. [17] Förslag till ny lag om behörighet att utöva liikarkonsten m. m. [22] Försvarsväsen. Betänkande med förslag till plan för organisationsarbetet Allmänt n ä r i n g s v ä s e n . inom försvarsväsendet. [1] Betankande med förslag till lag om vapenfria värnpliktiga. [15] Betänkande med förslag rörande den centrala förvaltningsverksamheten inom försvarsväsendet. [16; Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Promemoria med förslag till utvidgad vanbävdslagstift-

Utrikes ärenden.

n i n g . L5j

Stockholm 1942, Ivar Hxggströms Boktryckeri A. B.

Internationell rätt.