Djurstallars planering, värmehushållning och ventilation.

V>NC

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1943:26 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

LADUGÅRDSBYGGNADSSAKKUNNIGA MEDDELANDE NR 1

DJURSTALLARS PLANERING, VÄRMEHUSHÅLLNING OCH VENTILATION

S T O C K H O L M 1 9 4 3

Statens offentliga utredningar 1943 Kronologisk

1. Betänkande med författnings- och organisationsförslag för genomförande av ett förstatligande av den allmänna väghållningen på landet m. m. Beckman. 321 s. K . 2. Flyttningsersättningssakkunniga. Betänkande med förslag fill författningar angående ersättning för flyttningskostnad. Marcus. 156 c. F i . 3. 1941 års familjebeskattningssakkunniga. Betänkande med förslag till ändrade grunder för familjebeskattningen. Marcus. 170 s. F i . 4. Utredning rörande skogsnäringens ekonomiska läge med förslag till åtgärder för höjande av näringens bärkraft. 3. Skogsbrukets transportfrågor: Vägar och järnvägar. Idun. 260 s. J o . 5. Utredning rörande polismäns anslutning till politiska ytterlighetsriktningar m. m. Norstedt. 40 s. S. 6. Utredning och förslag angående pappersformaten inom statsförvaltningen. Beckman. 116 s. H . 7. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. Bilaga 1. Hygieniska förutsättningar för skolarbetet. Av U. Hjärne. Idun. 66 ». E . 8. Betänkande angående levnadskostnadsindex. Norstedt. 147 s. F i . 9. Utredning och förslag angående statsbidrag till daghem och lekskolor m. m. Beckman. 99 s. S. 10. 1940 års civila byggnadsutredning. Betänkande 1. Förslag till ändringar i Kungl. Maj :ts byggnadsstadga samt till föreskrifter rörande planläggning och utförande av byggnad för vissa vårdanstalter och folktandpolikliniker. Beckman. 80 s. K . 11. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande. Hseggström. 82 s. H . 12. Betänkande med förslag till statliga åtgärder för stödjande av den privata motorlösa flygningens och modellflygningens utveckling. Beckman. 77 s. F ö . 13. Besparingsberedningens slututlåtande. Marcus. 158 s. Fi. 14. Betänkande angående åtgärder mot spekulation i vattenkraft. Norstedt. 79 s. J u .

förteckning

15. Utredning och förslag angående statsbidrag till social hemhjälpsverksamhet. Beckman. 87 s. S. 16. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande. 5. Förslag till åtgärder för järnoch metallforskningens ordnande. Hxggström. 79 s. H. 17. Tillströmningen till de fria fakulteterna och arbetsförhållandena närmast efter avlagd examen samt militärtjänstgöringens inverkan på universitets- och högskoleungdomens studier och ekonomiska förhållanden. Norstedt. 145 s. S. 18. Utredning och förslag angående planmässigt sparande för familjebildning och statens bosättningslån. Beckman. 68 s. S. 19. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. Bilaga 2. Den psykologiska forskningens nuvarande ståndpunkt i fråga om den psykiska utvecklingen hos barn och ungdom m. m. Idun. 81 s. E . 20. Betänkande med förslag angående omorganisation av rättsmedicinalväsendet i riket. Beckman. 182 s. S. 21. Betänkande med förslag till reglering av det militära arvodesväsendet. Beckman. 165 s. F i . 22. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande. 6. Förslag till åtgärder för den geotekniska forskningens ordnande. Hseggström. 65 s. H. 23. Undersökning av taxeringsutfallet beträffande jordbruksfastighet å landsbygden vid 1938 års allmänna fastighetstaxering. Norstedt. 170 s. F i . 24. Betänkande med förslag till lag om redovisningsmedel m. m. Norstedt. 77 s. J u . 25. Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 3. Tiden juli 1941—juni 1942. Idun. 528 s. F o . 26. Ladugårdsbyggnadssakkunniga. Meddelande nr 1. Djurstallars planering, värmehushållning och ventilation. Rydahl. 153 s. J o .

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E . = ecklesiastikdepartementet. J o . =: jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

1¶LADUGÅRDSBYGGNADSSAKKUNNIGAS MEDDELANDE NR 1

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR JORDBRUKSDEPARTEMENTET

1943:26

LADUGÅRDSBYGGNADSSAKKUNNIGA MEDDELANDE NR 1

DJURSTALLARS PLANERING, VÄRMEHUSHÅLLNING OCH VENTILATION

S T O C K H O L M 194 3 RYDAHLS BOKTRYCKERI AB

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid.

Förord

7 Kap.

I.

Val a v b y g g n a d s p l a t s

»

II.

B e r ä k n i n g a r av u t r y m m e s b e h o v

»

III.

Allmänna f ö r u t s ä t t n i n g a r djurstallar

»

IV.

V.

uppvärmning

och v e n t i l e r i n g

av

4.

Värmetekniska

B.

Stalluften Temperatur Fuktighet Rörelse

17 18 18 23

C.

Djurstallars värmetillförsel Djurens värmeavgivning Beräkning av värmeproduktionsenheter Uppvärmningsanordningar Djurstallars orientering med hänsyn till solvärmets tillvaratagande

24 24 25 27

D.

»

för

begrepp

17¶Djurstallars vtirmeavgivande Ventilationsvärmeförluster Värmeförluster genom värmeströmning givning Värmeisolering hos golv » » tak » » dörrar » » fönster » » väggar

28 31 31

mot en kallare om35 37 38 39 40 43

B e r ä k n i n g a v en k o n s t r u k t i o n s v ä r m e g e n o m g å n g s t a l (av arkitekt G. Heimburger) A.

Beräkningsmetoder

B.

Värmeledningstal

52 C.

Värmegenomgångstal

för olika material

och konstruktioner

för olika väggkonstruktioner

68¶B e r ä k n i n g a v e r f o r d e r l i g t v ä r m e g e n o m g å n g s t a l för v ä g g a r , t a k m. m. i d j u r s t a l l a r

78 83

»

VI.

Beräkning av värmeförhållandena i djurstallar vintertid

»

VII.

Undersökning stallar

av

fuktighetsförhållandena

i

väggar

till

djur92

6¶Kap. VIII.

»

IX.

Ventilationsanordningar

104 A.

105¶Luftuttagets

utförande

B.

»

placering

C.

Luftintag

D.

Ventilationsanordningarnas

E.

Dimensionering

av ventilationstrummor

F.

Undersökning med hänsyn

av ventilationstrummors till vindens inverkan

skötsel

108 (av civilingenjör F. Widell) 109 placering

Fönster A.

Dagsljusets

B.

Fönstrens

Kurvblad 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. Ritning

106 107

1. 2. 3. 4.

och

utförande 117 129

sammansättning

och spridning

utförande

129 136

Sambandet mellan luftens temperatur och absoluta fuktigheten vid varierande relativ fuktighet. Luftens förmåga att efter uppvärmning upptaga vattenånga. Innertemp. + 10°. Luftens förmåga att efter uppvärmning upptaga vattenånga. Innertemp. + 15°. Ventilationsvolym, ventilationsvärme och transmissionsvärme pr tim. och vpe. Innertemp. + 10°. Ventilationsvolym, ventilationsvärme och transmissionsvärme pr tim. och vpe. Innertemp. -j~ 15°. Sambandet mellan lufttemperatur och mättningstemperatur vid varierande relativ fuktighet. Utrymme pr vpe. i ladugårdar av olika storlekar. Väggyta pr vpe. » » » » > Dörr- och fönsteryta pr vpe. i ladugårdar av olika storlekar. Diagram för bestämning av lämpliga k-värden för väggar m. m. till djurstallar. Ventilationstrumma. Luftintag. Fönster, förslag till standardtyper. » , detaljer.

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

jordbruksdepartementet.

Den 14 januari 1938 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga att inom departementet biträda med uppgörandet av förslag till förbättringsarbeten för ladugårdsbyggnader (ladugårdsbyggnadssakkunniga). Med stöd av detta bemyndigande tillkallade Herr Statsrådet den 8 februari 1938 såsom sakkunniga överdirektören i domänstyrelsen Einar Hedulff, ordförande samt ledamöterna av riksdagens andra kammare J. A. Andersson, Tungelsta och J. H. Johansson, Norrfors, Brännland. Den 21 februari 1938 förordnades civilingenjören J. Staél von Holstein att vara sekreterare åt de sakkunniga. Genom Kungl. Maj:ts bemyndigande av den 14 februari 1941 tillkallades samma dag som ytterligare sakkunnig agronom K. A. örbom, Alnarp. I direktiven för de sakkunnigas arbete angavs, att de sakkunniga borde söka få fram förslag till sådana ladugårdstyper, som kunde bliva av bestående värde för det mindre jordbruket och att därvid borde tillses, att ladugårdarna blevo försedda med praktiska anordningar, så att arbetet kunde rationaliseras i största möjliga utsträckning. Uppmärksamhet borde även ägnas åt byggnadsmaterialet samt åt sådana detaljer som ventilation, värme- och fuktisolering m. m., vilka voro ägnade att påverka såväl byggnadernas varaktighet som möjligheten att iakttaga en god hygien. Stor vikt skulle slutligen läggas vid ett ekonomiskt utnyttjande av de förefintliga resurserna, så att större kostnader än som vore absolut nödvändiga kunde undvikas. I skrivelse den 20 juni 1941 hava de sakkunniga lämnat en redogörelse för det av dem bedrivna och i fortsättningen planerade arbetet. Däri framhölls, att arbetet, som under år 1940 hindrades genom militärinkallelse för utredningens sekreterare, även i övrigt tidvis måst skjutas åt sidan för andra, med de rådande exceptionella förhållandena sammanhängande arbetsuppgifter, för vilka de sakkunniga blivit engagerade. I stort sett har arbetet dock kunnat fullföljas så, att erfaren-

8 heter samlats, vilka rätt utnyttjade synas kunna bliva av en stor praktisk betydelse. Under studieresor ha de sakkunniga fått bekräftat, att nybyggnadsverksamheten mångenstädes bedrives på ett otidsenligt sätt såväl med hänsyn till planlösningen som byggnadsmaterialens användning och de sanitära anordningarna. Den största delen av landets ladugårdarha byggts och bygges alltjämt av småföretagare med huvudsakligen genom tradition förvärvad sakkunskap. Så länge ladugårdarna byggdes av trä enligt gamla beprövade planlösningar och konstruktioner, kunde denna tradition komma väl till pass, men då utrymmesdispositionerna ändrats i väsentlig grad ofta under inflytande av utvecklingen inom bostadsbyggandet, eller då nya byggnadsmaterial tagits i bruk erfordras en ny teknik vad beträffar arbetenas utförande både i stort och i detaljer, för att resultatet skall nå upp till vad man kan fordra såsom en god standard. I sin ovannämnda skrivelse framhöllo de sakkunniga, att man borde söka få till stånd en ökad förståelse för ett tidsenligt byggnadssätt genom att i lämplig form publicera olika meddelanden med anvisningar i byggnadstekniska frågor. Sedan Kungl. Maj:t numera genom beslut den 29 maj 1942 ställt erforderliga medel till förfogande, hava de sakkunniga genom bifogade skrift »Djurstallars planering, värmehushållning och ventilation» velat lämna en redogörelse för de grundläggande principerna vid planeringen och utförandet av stallbyggnader. I nyssnämnda skrift intaget kapitel om beräkningen av en konstruktions värmegenomgångstal har utarbetats av arkitekten G. Heimburger och kapitlet om beräkningen av ventilationstrummor av civilingenjören T. Widell. Vid utredningsarbetet i övrigt hava de sakkunniga genom särskilda bemyndiganden samrått med professorn K. J. Eriksson och distriktsveterinären G. Nohrman samt med civilingenjören H. Edholm och byrådirektören N. Royen. Stockholm den 20 juni 1942. För Ladugårdsbyggnadssakkunniga EINAR HEDULFF ordförande J. Staél von Holstein sekreterare

Kap. I.

Val av byggnadsplats. Vid såväl hel nybebyggelse som delvis ombyggnad av en jordbruksegendom måste valet av byggnadsplats noga övervägas, innan arbetet igångsattes. Ett vid byggnadens uppförande begånget fel härvidlag, som från början kanske verkat oväsentligt, kan i det långa loppet komma att bli betungande för driften. Är felet en gång gjort, kan det nästan aldrig avhjälpas. Som av nedanstående framgår, är det många faktorer, som man måste taga hänsyn till. Ofta händer det, att man vid tillgodoseendet av de olika kraven tvingas taga ställning till vilket, söm innebär de största fördelarna och på bekostnad av ett oväsentligare låta detta bestämma placeringen. Vid fullständig nybyggnad på en jordbruksegendom bör det vara ekonomibyggnaderna, som i första hand bestämma »gårdens» läge och efter dem bör övrig bebyggelse utläggas. De faktorer man bör taga hänsyn till äro i huvudsak: 1. Centralt läge. Ekonomibyggnaderna böra placeras så centralt på egendomen som möjligt med hänsyn till förekommande transporter. 2. Läge i förhållande till vägar. Befintliga vägar böra i största möjliga utsträckning användas, då nya sådana oftast bli dyra i anläggning. Hänsyn bör även tagas till att vägar, som måste nybyggas, kunna utläggas med lämplig sträckning. Byggnaderna böra dock ej placeras i direkt anslutning till eventuellt befintlig allmän väg med hänsyn till de risker och störningar, som kunna uppkomma, utan på lämpligt avstånd från denna. 3. Höjdläge. Då de tyngsta transporterna gå mot ekonomibyggnaderna böra dessa ligga så lågt som möjligt i förhållande till den odlade arealen. Ur fukt- och dräneringssynpunkt är det dock önskvärt, att gården samtidigt får ett torrt läge. I huvudsak bör ekonomibyggnaden ligga på den lägsta delen av egendomen men där helst på någon mindre höjd eller en bit upp i en sluttning, så att avlopps- och avrinningsförhållanden bli goda.

4. Vatten. En viktig faktor att taga hänsyn till vid valet av byggnadsplats är tillgången på vatten. Riklig tillgång på förstklassigt vatten såväl för djuren som för diskning, rengöring m. m. måste finnas på eller i närheten av byggnadsplatsen. Undersökning av vattentillgången måste göras med största noggrannhet, så att man inte riskerar, att denna sinar under torrperioder. Kan vattenförsörjningen ordnas genom självtillrinning från någon högre än byggnaderna belägen källa, är detta ofta den billigaste anordningen. 5. Avlopp och dränering. Byggnaderna böra alltid läggas så högt över den omgivande terrängen, att tillräckligt fall erhålles på avloppsoch dräneringsledningar. För att säkert kunna undvika fukt i grund och golv bör golvet ligga tillräckligt högt över grundvattenytan. Även urinbrunnar böra helst ligga ovan grundvattenytan. Man måste även förvissa sig om att inte källådror eller vattenförande marklager förekomma på den tilltänkta byggnadsplatsen. Måste byggnaden placeras över sådana, är noggrann dränering kring byggnadsplatsen särskilt nödvändig. Avloppsledningar skola mynna i vattendrag eller dragas bort så långt från byggnaden, att fuktskador, generande lukt m. m. ej kan uppstå. 6. Läge i förhållande till väderstreck m. m. Som senare kommer att närmare beskrivas, har placeringen i förhållande till väderstreck stor betydelse för ljus- och värmeförhållandena i ett djurstall. Om särskilda skäl ej tvinga till annan placering, bör ett djurstall förläggas med de fria fönsterväggarna mot söder, öster eller väster. Det bör även om möjligt placeras vindskyddat. 7. Rastgårdar. För ungdjur, svin m. fl. böra rastgårdar kunna anordnas i närheten av djurstallarna. 8. Gödselstad och urinbrunn. Hänsyn bör tagas till att gödselstad och urinbrunn skola kunna anordnas utan större schaktningsarbeten och att gödselstaden bör kunna läggas så lågt i förhållande till djurstallets golv, att lämplig lagringshöjd erhålles, utan att utgödslingen behöver ske i motlut. Gödselstaden bör också ligga så till, att gödseln är lätt åtkomlig vid utkörningen. Urinbrunnen bör om möjligt placeras så att den kan tömmas genom en avloppsledning från brunnens botten direkt i spridarvagnen. På så sätt undvikes pumpningsarbetet. 9. Brandskydd. Gårdens olika byggnader böra ur arbetssynpunkt ej placeras för långt ifrån varandra, men avståndet mellan t. ex. bostadshus och ladugård bör dock alltid vara minst det, som föreskrives i gällande brandförsäkringsvillkor, så att det vid eventuell eldsvåda skall finnas möjlighet att begränsa elden. 10. Insyn. För att möjliggöra övervakning bör bostadshuset placeras så, att man därifrån har en god överblick över ekonomibyggna-

11 V////////////M

Fig. 1.

Urinbrunn med avloppsledning.

derna och vid de mindre jordbruken lämpligen så, att man från köket k a n hålla uppsikt särskilt över djurstallarna. Vid till- eller ombyggnad av ekonomibyggnad på en tidigare bebyggd egendom böra följande synpunkter beaktas. Innan något mera omfattande byggnadsarbete igångsattes, bör alltid en byggnadsplan för hela gården uppgöras. En sådan byggnadsplan, som även bör omfatta så fullständiga ritningar som möjligt över gårdens framtida gestaltning, medför, att utbyggandet lättare kan göras i etapper och planeras på lång sikt utan risk för planlös och osammanhängande bebyggelse. Allt för ofta händer det, att ombyggnader göras för ett tillfälligt behov utan tillräcklig hänsyn till den fortsatta bebyggelsen och så, att man därigenom för lång tid får dragas med olämpligt utformade eller placerade byggnadsdelar. Gårdstyper med en massa hus, utspridda över en stor yta, vittna oftast om ett sådant förfarande. Om t. ex. en loge skall ombyggas vid en äldre, låg och långsträckt, kanske vinkelbyggd ladugårdsbyggnad, måste vid planeringen hänsyn tagas till, att själva djurstallet inom en snar framtid kanske måste ombyggas och då anslutas till den nya logen för erhållande av en ur arbetssynpunkt fullgod enhet. Vid logens utformning bör hänsyn tagas härtill, t. ex. med avseende på höjd- och breddmått.

Kap. II.

Beräkningar av utrymmesbehov. När en nybyggnad eller mera väsentlig ombyggnad av ekonomibyggnaderna skall ske, bör man först omsorgsfullt pröva vilken driftsform och produktionsinriktning, som är lämpligast för egendomen. De utrymmen, som planeras, måste stå i ett bestämt förhållande härtill. I samband med en ny- eller ombyggnad kan det ofta visa sig vara förmånligt att lägga om gårdens drift. Alltför ofta bygges med hänsyn till den nuvarande kanske speciella produktionsinriktningen. Särskilt olämpligt är detta givetvis på arrendegårdar. När det gäller de mindre jordbruken, bör man komma ihåg, att animalieproduktionen i regel bör vara den viktigaste inkomstkällan. Det är i de flesta fall oriktigt, att småbrukare spekulera i oljeväxtodling och liknande och inrätta sin bebyggelse därefter. Det är lika oriktigt, att man vid utförandet av byggnaderna räknar med framtida arealökningar i form av nyodling, där dessa äro ovissa. Planeringen av byggnaderna bör då i stället göras så, att djurantalet, logutrymmet m. m. genom en enkel ombyggnad (flyttning av gavel eller likn.) kan utökas. Egendomens hävd vid byggnadstillfället kan vara sådan, att skördeuppgifterna icke giva direkt vägledning för byggnadens storleksberäkning. Likaså giver det förefintliga djurantalet icke alltid den rätta upplysningen åt en i jordbruksteknik icke sakkunnig rådgivare. Det kan hända, att lantbrukaren hållit ett för stort djurantal eller också, att han med hänsyn till egendomens beskaffenhet, betestillgången o. s. v. kunde utvinna mera genom att öka eller minska antalet djur av ett visst djurslag. Några bestämda riktlinjer för hela landet är, på grund av de växlande förhållandena, härvidlag omöjligt att angiva. En ny- eller ombyggnad skall göras på ett sådant sätt, att den förbättrar egendomens ekonomi. Problemet är icke så enkelt, att man bara behöver uppföra en ur byggnadsteknisk synpunkt fullt tillfredsställande byggnad. Just i benägenheten att endast se till det byggnadstekniskt riktiga torde ofta ligga orsakerna till att rådgivningen i bygg-

13 nadsfrågor i vissa fall misslyckats och av den byggande allmänheten omfattats med en viss misstro. Där ej exakta eller eljest tillförlitliga uppgifter rörande utrymmesbehovet vid en egendom finnas, kunna nedanstående uppgifter tjäna som vägledning. Vid tabellernas upprättande har räknats med medelskördar inom respektive områden med en tilläggsmarginal av 20 % i or god skörd. Där jordens beskaffenhet ger vid handen, att normalskörden på en viss fastighet avviker från antagen medelskörd för området, får korrigering företagas. Egendomar, belägna i gränsområden mellan angivna jordbruksdistrikt, böra vid beräkning hänföras till det område, som kan anses mest överensstämmande.

U t r y m m e s b e h ö v för o t r ö s k a d säd. Höstsäd.

Jordbruksdistrikt

Skånes slättbygder .... Sydsv. höglandet Öland o. Gotland Mellansv. slättbygder . i skogsbygder

Skörd/ha Lagringsvikt i ton kg/m 3 (otröskad) 11 6 6 7 6

90 80 80 80 80

Utrymmesbehov m 3 /ha

Tillägg 20 %

Summa m 3 /ha

120 75 75 87 75

24 15 15 18 15

145 90 90 105 90

Utrymmesbehov m 3 /ha

Tillägg 20 %

Summa m 3 /ha

83 67 67 75 67 54

17 13 13 15 13 11

100 80 80 90 80 65

Utrymmesbehov m 3 /ha

Tillägg 20 %

Summa m 3 /ha

80 67

15 13

95 80

Havre.

Jordbruksdistrikt

Skånes slättbygder Sydsv. höglandet Öland o. Gotland Mellansv. slättbygder » skogsbygder Norrlands slättbvgder

Skörd/ha Lagringsvikt i ton (otröskad) kg/m 3 7,5 5,0 5,0 6,0 5,0 4,0

90 75 75 80 75 75

Korn.

Jordbruksdistrikt

Skörd/ha Lagringsvikt i ton (otröskad) kg/m 3 8 6

100 90

14¶Utrymmesbehov för hö. Jordbruksdistrikt

Skånes slättbygder Sydsv. höglandet Öland o. Gotland Mellansv. slättbygder » skogsbygder Norrlands slättbygder » skogsbygder

Skörd/ha i ton

Lagringsvikt kg/m»

5,4 4,0 4,1 4,5 4,0 4,0 3,3

90 90 90 90 90 90 90

Utrymmesbehov m 3 /ha 60 44 45 50 44 44 37

Tillägg 20 %

Summa m 8 /ha

12 9 9 10 9 9 8

72 53 54 60 53 53 54

Vid planlösningen av djurstall bör man, utom för de minsta enheterna, utgå ifrån, att det stråfoder, som förbrukas under vinterutfodringen, skall kunna lagras på höskullen. Vid de mycket små gårdarna och i vissa fall även vid något större gårdar, där man, som exempelvis är fallet i Norrland, kör in foder från lador efter h a n d som man utfodrar under vintern, får givetvis beräknas ett motsvarande mindre skullutrymme. Vid lagring av hö inverkar lagringshöjden i hög grad på den viktsmängd, som rymmes per kbm. Som exempel på detta kan anföras en undersökning, utförd av Lantbruksförbundets byggnadsförening (L B F). Vid undersökningen skars ut 1 m 3 hö för varje meters lagringsdjup. Höet utgjordes av tidigt skördat, gräsblandat klöverhö. Undersökningen utfördes cirka en månad efter höets inbärgning, sålunda sedan höet hunnit sjunka på skullen. Nedanstående tabell anger medelresultatet av trenne dylika undersökningar. Lagringsdjup

kg/m3

5,o m 4,o » 3,o » 2,o >

125 110 90 70 40

1,0

»

Vid större lagringshöjder än 5 m synes vikten per m 3 hö vara praktiskt taget konstant. Som ett medeltal för vikten per m 3 lagrat hö kan man använda siffran 90 kg. Den mängd stråfoder, som behöver lagras för en utfodringsperiod, beror på stråfodergivornas storlek och utfodringsperiodens längd. Till vägledning för beräkningen kan angivas, att för varje kg hö, som utfodras per djur och dag, åtgår ett utrymme av cirka:

15 2,2 m 3 om foderperioden omfattar 200 dagar 2,5 » » > » 230 » 3,o » » » » 270 » .För yar/e &# halm (foderhalm och ströhalm), och dag, åtgår ett utrymme av cirka:

som användes pr djur

2,5 m 3 om foderperioden omfattar 200 dagar 2,8 » » » » 230 » 3,4 > » > » 270 » Med ledning av dessa värden kan erforderligt skullutrymme beräknas, då m a n känner den utfodringsstat, som tillämpas.

Utrymmesbehov i magasin. Vid beräkning av magasinsutrymmen måste hänsyn tagas till, huruvida spannmålen skall tröskas på en gång eller först efter hand som utfodring och försäljning ske. Vid utrymmesberäkning för spannmål kan nedanstående tabell tjäna som vägledning. Utrymmesbehov Skörd per ha i dt (tröskad)

i m3 per ha för tröskad 20

spannmål.

50¶Vete Råg

2,20

2,75

3,85

4,40

4,95

5,50

2,40

3,00

3,6 0

4,2 0

4,80

5,40

6,00

Korn

3,00

3,75

4,50

5,25

6,00

6,75

7,50

4,00

5,00

6,00

7,00

8,00

9,00

10,00

Vid beräkningen av kärnmängden per hektar har räknats med medelgod skörd och att k ä r n a n i viktsprocent av den otröskade spannmålen utgör för vete 35 %, råg 30 %, havre 40 % och korn 50 %. Vid exakt beräkning av erforderligt utrymme för lagring av spannmål i silor får beräkningen korrigeras med hänsyn till vilken torkningsmetod, som skall användas m. m. Vid lagring av spannmål i planbottensmagasin kan beräknas en lagringshöjd av högst 0,5 m. För gångar m. m. göres ett tillägg av cirka 15 % till den yta, spannmålen vid en sådan beräkning upptager. Som vägledning vid beräkning av golvytebehovet per hektar stråsäd k a n nedanstående tjäna.

16¶Golvyta

i planbottenmagasin 20

Skörd per h a i dt (tröskad)

i nr per 30

ha. 35

50¶Vete

6,0

7,5

9,0

11,0

12,5

14,0

15,5

Råg

6,5

8,0

10,0

11,5

13,0

15,0

16,5

7,0

9,0

10,5

12,5

14,0

16,0

17,5

9,5

12,0

14,0

16,5

19,0

21,0

23,5

Utrymmesbehov för maskiner och redskap. Utrymmesbehovet för maskiner och redskap är vanskligt att angiva. Behovet skiftar med jordmån, jordbruksdriftens inriktning, möjligheterna för gemensam maskinanvändning olika jordbrukare emellan o. s. v. Maskinernas livslängd är i väsentlig grad beroende på hur väl de förvaras. Ett oeftergivligt villkor är, att maskinerna vintertid kunna förvaras inomhus. Vid planeringen av jordbrukets ekonomibyggnader måste därför hänsyn tagas till utrymme för maskinernas vinterförvaring. Som förvaringsutrymme för maskiner, redskap m. m. kan lämpligen användas sådana utrymmen som genomkörsel i loge o. likn. I den mån detta utrymme icke är tillräckligt, måste det kompletteras med särskild lokal eller byggnad. Efter undersökningar avredskap och maskinbesättningar vid ett 100-tal lantbruk på olika jordar med olika driftsformer i södra och mellersta Sverige h a r nedanstående tabell uppgjorts av L B F. Siffrorna äro endast ungefärliga men kunna tjäna som vägledning, där man icke har möjlighet att genom direkt inventering få uppgift på utrymmesbehovet. Ungefärligt

utrymmesbehov

Åkerareal

2 — 10 har 10— 20 » 20— 40 » 40— 60 > 60—100 »

för vagnar, maskiner

redskap. Totalt m*

25 50 55 65 80

5 0 — 55 80—100 105—120 130—140 155—180

Golvytebehov i m för: Vagnar Maskiner och redskap

25— 30 30— 50 50— 65 65— 75 75—100

och

Kap. III.

Allmänna förutsättningar för uppvärmning och ventilering av djurstallar. För att en djurbesättning skall lämna största möjliga avkastning fordras bl. a., att de stallar, i vilka djuren tillbringa större delen av sitt liv, äro så hygieniska och ändamålsenliga som möjligt. Det är förutsättningarna för tillgodoseende av detta krav som i det följande skall närmare studeras.

A. Värmetekniska begrepp. Värmegrad eller temperatur anges i °C. Värmemängder anges i kilokalori (kcal). En kcal är lika med den värmemängd, som åtgår för att höja temperaturen hos 1 kg ( = 1 liter) vatten 1 grad. Specifikt värme. Samma kvantitet av olika ämnen fordra olika värmetillförsel för en och samma temperaturstegring. Variationerna härvidlag bero på ämnenas olika s. k. specifika värme. Ett ämnes specifika värme anger det antal kcal, som åtgår för att böja temperaturen hos 1 kg 1°. Specifika värmet hos vatten är = 1. Ångbildningsvärme. Värmes vatten av 100° temperatur, åstadkommes vid normalt lufttryck ingen temperaturstegring. Det tillförda värmet bindes vid alstringen av den ånga, som i stället uppkommer. När 1 kg vatten av 100° övergår till ånga av 100°, bindas 539 kcal, som åter frigöras, när denna ånga kondenserar till vatten av 100°. Denna värmemängd kallas vattnets ångbildningsvärme.

B. Stalluften. Det har vid tidigare undersökningar i djurstallar konstaterats, att luftens kemiska sammansättning (kolsyrehalt m. m.) i normala fall ej är av större betydelse för djurens välbefinnande, utan att det är luf2-Djurstallar.

18 tens fysikaliska tillstånd med avseende på temperatur, fuktig hets halt och rörelsehastighet, som är utslagsgivande för djurens avgivande av värme och vattenånga, vilket i hög grad påverkar deras hälsotillstånd och avkastning. Djurstallen skola således utföras på sådant sätt, att dessa tre faktorer kunna regleras inom lämpliga gränser. Detta är i huvudsak ett värmehushållningsproblem. Stalluftens temperatur. Den viktigaste av de ovan nämnda tre faktorerna är temperaturen. Håller man för låg temperatur i ett stall, måste djuren på något sätt söka skydda sig häremot. Detta sker till väsentlig del genom att de förbruka en större del av den genom fodret erhållna näringen för att täcka värmeförlusterna genom hudytan. Särskilt vid gödsvinsuppfödning har det vid utförda försök kunnat påvisas, att temperaturen i stallet har stor betydelse för det ekonomiska resultatet. Håller man hög temperatur i ett stall, kunna djuren till en viss grad anpassa sig härefter. Hårbeklädnaden blir nämligen då glesare och mindre värmeisolerande. På detta sätt kan dock anpassning ske endast till en viss gräns. Hästar bli vintertid utsatta för stora temperaturskillnader och ådraga sig därför lätt förkylningssjukdomar, om de stå i för varma stallar. Bestämda uppgifter rörande den lämpligaste stalltemperaturen kunna ej anges på grund av att man ännu icke helt känner till, hur de olika djurslagen reagera för olika kombinationer av de tre faktorerna temperatur, fuktighet och rörelsehastighet. Nedanstående värden på stalltemperaturen torde dock få anses godtagbara. Uppbundna mjölkkor Kalvar Ungdjur i box Digivande suggor Andra suggor Gödsvin Hästar Får och getter Höns .

10—15 10—15° 6—15 12—16° 4-—12° 12—18 6—10° 2—10 5—10°

Stalluftens fuktighet. Om luftens fuktighetshalt blir för hög, påverkar detta, som ovan nämnts, djurens välbefinnande och därmed avkastningen. Djuren måste kunna avge en del av det genom förbränningen i organismen frigjorda

19 värmet för att hålla kroppstemperaturen konstant. Denna värmeavgivning sker huvudsakligen genom vattenavdunstning samt genom ledning och strålning från hudytan. Normalt räknar man med att c:a 1U av värmeavgivningen sker genom vattenavdunstning dels via andningsorganen, dels från hudytan. Ju torrare den omgivande luften är, desto lättare upptages den av djuret avgivna fuktigheten, och temperaturanpassningen kan ske obehindrat. Är stalluftens fuktighetshalt hög, försvåras vattenavdunstningen, och värmeavgivningen genom ledning och strålning måste proportionellt ökas, om kroppstemperaturen skall kunna anpassa sig efter de yttre förhållandena. Det har vid försök konstaterats, att djuren sakna förmåga att i nämnvärd grad öka denna form av värmeavgivning, varför en för hög fuktighetshalt i luften kan förorsaka rubbningar i djurens hälsotillstånd. Luften innehåller alltid en viss mängd vatten i form av vattenånga (vatten i gasform). Denna luftens förmåga att hålla vattenånga varierar med temperaturen; ju varmare luften är, desto mer vattenånga kan den upptaga pr volymsenhet, innan den blir »mättad» (når daggpunkten), varmed menas det tillstånd, då ett ytterligare tillskott av vattenånga medför utfällning — kondensering — av vatten, till dess mättningsgraden åter underskrides. Fuktighetshalten i luften uttryckes vanligen i % relativ

fuktighet.

Med begreppet relativ fuktighet uttrycker man den mängd vattenånga, som luften vid ett visst tillfälle innehåller i % av den mängd, som mättad luft vid samma temperatur kan hålla. Om luften således vid ett tillfälle har en relativ fuktighet av 75 %, innehåller den 75 % av den mängd vattenånga, som mättad luft med samma temperatur kan hålla. Mättad luft har sålunda en relativ fuktighet av 100 %. Med uttrycket luftens absoluta fuktighet menas den viktsmängd vattenånga, som luften vid ett visst tillfälle innehåller. Vattenånga har samma strävan som andra gaser att jämnt fördela sig i hela det utrymme, i vilket den är innesluten. Om man t. ex. i ett rum med 10 m 3 volym släpper in 1 m 3 av en gas, blandar sig denna med luften i rummet, så att gasens volym blir 10 gånger större men dess koncentration, d. v. s. mängden ren gas pr volymsenhet blir blott 7io av den ursprungliga. Då de flesta byggnadsmaterial äro mer eller mindre porösa, d. v. s. de innehålla och äro genomsläppliga för luft, äro de även genomsläppliga för den i luften uppblandade vattenångan. Av kurvblad nr 1 framgår h u r mycket vatten (vattenånga), som luft av olika temperaturer kan innehålla, då den är mättad samt vid olika relativ fuktighet. Om t. ex. ytterluften vid ett tillfälle har en temperatur av —5° och en relativ fuktighet av 80 %, innehåller varje m 3 luft 2,„ gr vatten. Om denna luft föres in i en ladugård, d ä r den uppvärmes till + 1 5 ° , förändras den relativa fuktigheten. Då av kurvblad

20 nr 1 framgår, att mättad luft vid en temperatur av +15° kan innehålla 12,» gr vatten pr m3, kan det nya värdet på relativa fuktigheten (a) beräknas: a _ 2,6 TÖÖ 12,9 a = 20,2 % Med samma vattenhalt har således luftens relativa fuktighet sjunkit från 80 % till 20,2 % vid uppvärmningen från —5° till + 1 5 ° . Av kurvblad nr 1 framgår vidare, att vid + 1 5 ° och 80 °/o relativ fuktighet innehåller luften 10,25 gr vattenånga. I ovanstående exempel kan luften således upptaga ytterligare vattenånga, innan dess rel. fuktighet åter blir 80 °/o, n ä r m a r e bestämt: 10,25—2,« =

7,65 g r p r m 3

På grund av viktsskillnaden mellan varmare (lättare) luft och kallare (tyngre) erhålles vid uppvärmning en stigande och vid avkylning en sjunkande luftström. I ett djurstall uppvärmes luften kring djuren och avkyles vid tak, ytterväggar och golv. Även i ett djurstall, som helt saknar ventilationsanordningar, är luften därför i rörelse från djuren—uppåt—utåt väggarna—nedåt mot golvet samt åter in mot djuren. Då luften rör sig ut mot ytterväggen och där kommer i kontakt med en fönsterruta, vars temperatur på insidan endast är t. ex. + 3 ° , så kyles den varmare stallluften ner till denna temperatur. Av kurvblad nr 1 framgår, att mättad luft vid + 3 ° kan hålla högst 6,o gr vatten pr m3. Den 15-gradiga luften (i tidigare n ä m n d a exempel) innehöll 10,25 gr vatten pr m3. På fönsterytan kommer då att ske en kondensering (utfällning) av 10,25—6,o=4,25 gr vatten för varje m 3 luft, som passerar utmed rutan. Liknande kondenseringsförhållanden uppstå, om den varma, fuktiga stallluften skall föras ut genom en lufttrumma, som ej är tillräckligt värmeisolerad, eller kommer i kontakt med en dåligt isolerad vägg, dörr eller liknande. Den luft, som håller t. ex. 80 % relativ fuktighet (enl. ovanstående exempel) tål dock en viss avkylning, innan kondenseringen börjar. Av kurvblad nr 1 framgår, att den temperatur, vid vilken mättad luft håller 10,25 gr vatten pr m 3 , är 11,8°. Den 15-gradiga luften med 80 % relativ fuktighet kan således avkylas 3,7 grader till +11,8°, utan att kondensering inträffar. Vid denna temperatursänkning ökas relativa fuktigheten från 80 till 100 %.

Skall man med tillhjälp av luftväxling (ventilation) kunna bortföra så mycket som möjligt av den från djuren avdunstade, för både djur och byggnader skadliga vattenångan ur ladugården, skall friskluft (som har låg absolut fuktighet) införas och värmas upp, så att den kan upptaga vattenånga och sedan föras ut, utan att den inne i ladugården får utsättas för avkylning. Luften skall under sin väg genom djurstallet hela tiden gå från en kallare mot en varmare plats för att fuktutfällning skall undvikas. I ladugårdar, som sakna ventilationsanordningar, eller om dessa ej

*

21 äro så utförda, att luften tvingas att gå i en viss bestämd riktning, uppstår dock alltid som tidigare nämnts en viss luftcirkulation på grund av viktskillnaden mellan varmare luft och kallare. Då luften passerar djuren och uppvärmes, upptages den av djuren avdunstade vattenångan, så att luften här får högre relativ fuktighetshalt. Rör den sig sedan ut mot de kalla ytterväggarna och avkyles, blir resultatet, att en stor del av den från djuren »transporterade» vattenmängden kommer att utfällas på väggar, fönster, eller dörrar, eventuellt redan i taket, om detta är dåligt värmeisolerat och kallt. I en sådan ladugård sker således en ständig transport av vatten från djuren till väggar, tak och golv. Då t. ex. en ko avdunstar c:a 6—8 liter vatten per dygn, blir det avsevärda kvantiteter, som komma att fallas ut och förorsaka skador på dessa byggnadsdelar. Vad en sådan ständig fuktbildning på grund av bristande ventilation betyder för byggnadens bestånd, finnas otaliga avskräckande exempel på. Det är oerhörda ekonomiska förluster, som årligen åsamkas landets jordbrukare på grund av att djurstallarnas livslängd blir avsevärt kortare, än vad som beräknats vid byggnadernas planerande. Djuren i en dålig byggnad ge dessutom en lägre och kvalitativt sämre avkastning än sådana, som vistas i goda byggnader (som oftast kunna utföras för samma kostnad), vilket ytterligare bidrager till att försämra jordbrukets lönsamhet. Det värde på relativa fuktigheten i ett djurstall, som av hygieniska skäl eftersträvas, är ung. 60—70 %. 1 verkligheten torde en så låg fuktighetshalt, under den kallare delen av året, endast kunna hållas i större ladugårdar. Är djurstallet byggnadstekniskt rätt utfört, kan fuktighetshalten tidvis få gå upp till c:a 85 % utan risk att byggnaden tager skada. En så hög luftfuktighet torde ej kunna undvikas i svinstallar och mindre ladugårdar. Nämnvärt över 85 % bör dock fuktighetshalten ej få stiga, enär vattenutfällning i kallare delar av ladugården då knappast kan undvikas. Har fuktbildning väl börjat på ett ställe, kommer byggnadsdelens värmeisolerande förmåga att försämras. Fukten sprider sig till angränsande delar av väggen, vilken blir allt sämre isolerande ju mera vatten som upptages, varigenom risken för kondensering på väggytan ökas. Hur det i verkligheten ofta förhåller sig i fuktavseende i de mindre ladugårdarna i Norrland, ger figur 2 exempel på. Undersökningen omfattar ett 20-tal småladugårdar i Västerbotten och utfördes i februari 1939. Som av tabellen framgår, var luftens relativa fuktighet i ladugårdarna med mindre än 5 djur så hög som 84—97 % med medeltalet omkring 90 %.

22¶Undersökning

av egnahems-

ladugårdar

i

och

Västerbotten O

m so m luftkub pr vpe

T

småbrukare

februari

/939.

J°i/nAJ*r_

%nmmn

linje

75 i

Hönföro

lac/uqor

i

sig

-

x/rrttkalfill

samme

\ex. 1J

70 0

l

- i._

—.

i

55 50 o

O

o 0

o

40 o

<>

°

30 i

i lo

o

)

i

o

I i

<.

'

!

J

I

m310 I

i

m2 qo/t/yfa pr vpe

!

!

m x

I i

.

i

.

v

.

| •

•

,

I

: •

•"

m* 5

Xioo

>

»

re/, fuktiqhet gs i laduqården 90

X

l

k

K

L" x

i

X

X

X

i

X ;

x

i

!

X 75

X

6*

10 II

i 12

i ! 15

17¶Innertemp. i laduqården Fig. 2.

Undersökning utförd i samarbete med Kungl. Egnahemsstyrelsen. (Betydelsen av vpe, se sid. 25.)

23 Stalluftens rörelse. En faktor, som har stor inverkan på känslan av välbefinnande i en lokal, är luftens rörelsehastighet. Man har vid prov med människor, som instängts i ett lufttätt rum, konstaterat, att den känsla av obehag, som inställt sig sedan de vistats där så lång tid, att temperatur, relativ fuktighet och kolsyrehalt blivit onormalt höga, försvunnit, så snart luften satts i rörelse medelst en fläkt, trots att ingen ny luft tillförts. Detta beror på att luft, som befinner sig i rörelse, har en viss avkylningseffekt. För människans del har man konstaterat, att den lämpliga rörelsehastigheten hos luften är 0,3—0,4 m pr sek., medan en hastighet av 1,5 m pr sek. uppfattas som »drag» till följd av den alltför starka avkylningen och det tryck, som en sådan luftström utövar på huden. Några motsvarande värden för djurens del ha i varje fall hittills ej kunnat fastställas, men man k a n antaga, att dessa till följd av djurens hårbeklädnad, tjockare hud o. s. v. böra ligga högre. På liknande grunder kan m a n också antaga, att en väsentlig olikhet föreligger mellan olika djurslag och vid olika kondition hos ett och samma djurslag. Så t. ex. veta vi, att svin, särskilt smågrisar, med sin glesa hårrem äro ytterst känsliga för drag. Småkalvar böra av samma skäl alltid placeras så, att drag kan undvikas. Om m a n i ett djurstall har lågt sittande friskluftsintag utan någon avskärmningsanordning framför, kommer den inströmmande kalla luften att sjunka ner till golvet och drar sig sedan längs detta mot djuren (golvdrag). En sådan rörelseriktning på luften är skadlig för djuren. Den undvikes genom att friskluftsintagen placeras högt upp på väggarna och genom att rikta den inströmmande luften uppåt, så att den tvingas att blanda sig med den varma luften och därigenom uppvärmas något, innan den sjunker nedåt. Av samma anledning bör man tillse, att sådana draghål som otäta dörrar, gödselgluggar och liknande inte finnas i närheten av djuren. SAMMANFATTNING. Av det ovan sagda framgår, att ventilation (luftväxling) är nödvändig i ett djurstall för att kunna reglera temperatur och luftrörelser inom lämpliga gränser men framför allt för att bortföra den där alstrade, för djur och byggnader skadliga vattenångan. Är ventilationen så ordnad, att dessa krav uppfyllas, kan man alltid vara säker på, att luftomsättningen är så stor, att luftens kemiska sammansättning (i avseende på kolsyrehalt m. m.) blir tillfredsställande.

24 För att luften skall kunna upptaga och bortföra vattenånga måste den uppvärmas. För att täcka värmeförlusterna genom golv, tak och väggar erfordras även värme. Inom djurstallet måste således produceras så mycket värme, som erfordras för täckande av dessa värmeförluster. Förutsättningarna för att den i ett djurstall alstrade värmen skall vara tillräcklig för att täcka de nämnda värmeförlusterna, skall här närmare studeras.

C. Djurstallars värmetillförsel. Vid all diskussion om djurstallars värmeproblem samt vid själva stallplaneringen måste man hålla klart för sig skillnaden mellan att bygga ett ur uppvärmningssynpunkt fullgott djurstall och ett bostadshus. I det senare fallet bestämmer man först, h u r stort man vill ha huset och hur man vill bygga det samt beräknar sedan, hur stor uppvärmningsanordning som erfordras för att man skall kunna hålla lämplig temperatur. Vid planerandet av ett djurstall däremot måste man utgå från uppvärmningsanordningen — djuren själva — samt med utgångspunkt därifrån bestämma storleken på stallet samt graden av ombonad så, att temperaturen även vintertid kan hållas på en för djuren lämplig nivå, så vitt möjligt utan kostnads- och arbetskrävande uppvärmningsanordningar. Djurens värmeavgivning. På grund av många inverkande faktorer, såsom variationer i djurens storlek, utfodring, levnadsförhållanden (temperatur, ventilation, belysning) m. m., är ett exakt angivande av värmeproduktionen ej möjlig, utan man får nöja sig med ganska approximativa genomsnittsvärden. I utlandet har man genom undersökningar klarlagt djurens värmeproduktionsförhållanden, och det är med utgångspunkt från därvid erhållna resultat, som nedan nämnda värden beräknats. Härvid har hänsyn tagits till de olika nötkreatursrasernas storlek och medelavkastning, utfodringsförhållanden m. m. Inom landet förekomma i huvudsak tre olika raser, nämligen Svensk Kullig Boskap (S. K. B.), Svensk Röd och Vit Boskap (S. R. B.) samt Svensk Låglandsboskap (S. L. B.). För dessa har den totala värmeproduktionen sålunda uppskattats till 16000, 17000 resp. 18000 kcal pr djur och dygn.

25 Dessa, av djuren avgivna värmemängder, överföras till omgivningen till ung. 75 % genom ledning och strålning samt till ung. 25 % genom vattenavdunstning. Denna fördelning av värmeavgivandet varierar med levnadsförhållandena, varför den endast är ungefärlig. Vattenavdunstningen sker dels från djurens hudyta (c:a 60 %), dels från andningsorganen (c:a 40 % ) . Det genom vattenavdunstningen från djuren avgivna värmet är bundet i vattenångan och av det avgivna värmet är det endast den del, som avgives genom ledning och strålning, som kommer ladugården till del såsom fritt värme. Man kan således vid värmeberäkningar endast räkna med att 75 % av den totalt producerade värmemängden är tillgänglig för uppvärmning av byggnaden och ventilationsluften. Produktionen av fritt värme för djurstallets uppvärmning blir således för de tre raserna: S. K. B. 12000, S. R. B. 12750 och S. L. B. 13500 kcal pr dygn eller 500, 530 resp. 560 kcal pr tim. Den värmemängd, som är bunden i den avdunstade vattenångan, är således 4000, 4250 resp. 450O kcal pr dygn. Då man känner den värmemängd, som åtgår för att överföra vatten till vattenånga (ångbildningsvärmet), kunna de från djuren avdunstade vattenmängderna beräknas. Ångbildningsvärmet är vid i detta sammanhang vanligen förekommande temperaturer c:a 585 kcal pr kg vatten. De avdunstade 4250 _ nB 4500 _ en , vattenmängderna bli således . = 6,84 /,26 resp. = /,69 kg vatten pr 585 585 ' 585 dygn eller 285, 303 resp. 320 gr pr djur och tim.

Sammanställning. Medelvikt pr ko, Fot. värmeprod. pr ko, Avdunst. vattenånga pr ko, Prod, fritt värme pr ko,

S. K. B. S. R. B. S. L. B. kg. kcal/dygn kg/dygn kcal/dygn

40O

6,84

7,26

7,6»

13500 Beräkning av värmeproduktionsenheter (vpe.). Vid jämförelse mellan djurstallar måste de olika förhållandena uttryckas i en gemensam enhet för att bliva jämförbara. Då uppvärmningsförhållandena äro utslagsgivande för det hygieniska tillståndet i djurstallet, således för dess »funktion», ligger det närmast till hands att uttrycka jämförelsevärdena i förhållande till en för värmeproduktionen och i viss mån även för utrymmesbehovet karakteristisk enhet. I de flesta djurstallar representera korna den ojämförligt största värmeproduktionen, varför som jämförelseenhet har valts den värmemängd, som en fullvuxen, medelmjölkande ko normalt avger. Denna enhet kallas värmeproduktionsenhet, i det följande förkortat till vpe.

26 Liksom vid de flesta beräkningar av värme- och ventilationsförhållanden i djurstallar förekomma i samband med bestämmande av denna enhet många faktorer, som ej kunna exakt beräknas på grund av de stora variationerna från fall till fall. Det här gjorda valet av jämförelseenhet ger således ej exakta värden, men torde dock vara en enkel metod, som leder till relativt riktiga resultat, vilket även bekräftats av ett stort antal utförda uppmätningar. I storleksavseende bli ladugårdarna jämförbara med varandra, om värdena uttryckas i vpe., oberoende av de olika raserna och variationerna i värmeproduktion, emedan den större mängden fritt värme från de tyngre raserna uppväges av en motsvarande ökning av vattenavdunstningen för vars bortförande erfordras större värmemängd, varför det för uppvärmningen av byggnaden och ventilationsluften tillgängliga värmet kan antagas ungefär lika för de olika raserna. I ladugårdarna finnas i allmänhet ej endast fullvuxna, medelmjölkande kor, utan även kvigor, kalvar, hästar, tjurar, svin m. m. Om dessa djurs värmeproduktion uttryckes i förhållande till produktionen hos korna, erhållas följande reduktionstal för beräkning av antalet värmeproduktionsenheter (vpe.) i djustallar. Djurslag

Mjölkande ko Ungdjur (6—30 mån.) Kalv (t. o. m. 6 mån.) Tjur Oxe Häst (över 3 år) Unghäst (1—3 år) Föl (t. o. m. 1 år) Avelssvin (fullväxt) Gödsvin (inkl. smågrisar) Får och get Höns pr 10 st. (lättare ras) » » 10 » (tyngre ras)

vpe. pr djur

l,oo 0,50 0,20 l,oo l,oo 0,80 0,?o 0,30 0,25 0,15 0,is 0,20 0,25

Med ungdjur 6—30 mån. avses medelstorleken vid normal rekrytering. Hästar över 3 år, som normalt användas i arbete, komma att avge förhållandevis mindre värmemängd i stallet jämfört med unghästar och föl som huvudsakligen vistas inne, därför har hästens medelvärmeproduktion satts till 0,8 vpe. För gödsvin har räknats med en medelvikt på 50 kg.

27 F i n n a s t. ex. i en ladugård 8 kor, 4 kvigor, 2 kalvar, 2 hästar, 1 föl, 1 sugga och 5 gödsvin och i en annan 15 kor, 4 kvigor, 2 kalvar, 1 tjur och 1 häst, blir antalet djur i båda fallen 23 men antalet vpe, blir: 8X1,0

=8,o

4X0,5

=2,o

4X0,5=

2,o

2X0,2

= 0,4

2X0,2=

0,4

2X0,8

= 1,6

lXl,o=

l,o

1X0,3

=0,3

1X0,8=

0,8

S:a

19,2

1X0,25 = 0 , 2 5

1 5 X 1 , 0 = 15,o

5X0,15 = 0,75 S:a

13,30

Värmeproduktionen i den senare ladugården är sålunda nära 50 % större än i den

förra. Ett avsevärt tillskott till värmeproduktionen, som man ej räknar med, är det värme, som tillföres byggnaden genom solstrålning mot ytterväggarna. En tillnärmelsevis riktig beräkning av solvärmetillskottet är mycket komplicerad på grund av de många osäkra faktorer, som förekomma. Som närmare visas på sid. 29, är dock strålningsvärmet tidvis av sådan storleksordning, att man ej helt kan bortse från detsamma. Emellertid finnes även på värmeförlustsidan i djurstallets värmebalans en svårbestämbar faktor, som ej medtages i beräkningarna, nämligen vattenavdunstningen från själva byggnaden, såsom från gödselrännor, vattenkoppar, våta fönsterrutor samt fukt från golv, när detta spolats m. m. Liksom i den vattenånga, som avgives från djuren, bindes även vid denna ångbildning, värme, vilken bortföres ur ladugården vid ventilering. För att ej komplicera här genomförda värmeberäkningar har därför i dessa bortsetts från ovan nämnda värmetillskott och värmeförluster, då de i viss mån upphäva varandra.

Uppvärmningsanordningar. I flertalet ladugårdar i Norrland, men även på många ställen i angränsande landsdelar, har man en eldstad inne i ladugården. Denna är antingen utförd med inmurad bykgryta (fig. 3) eller som en öppen spis, i vilken en större kokkittel kan hängas eller ställas in (fig. 4). Det huvudsakliga ändamålet med dessa spisar lär, åtminstone i övre Norrland ha varit, att man skulle kunna värma vatten åt djuren och tillreda s. k. sörpa (hö uppblött i varmt vatten). I de flesta fall lär avsikten inte ha varit att elda enbart för värmens skull. Detta bruk att

28¶Fig. 3. Fig. 4. Vanligast förekommande typer av uppvärmningsanordningar i norrländska ladugårdar.

värma vatten åt djuren har alltmer försvunnit, och grytorna i ladugårdarna användas numera oftast för att värma tvättvatten. På många ställen försiggår hela tvätten inne i ladugården, och man har vid byggandet tagit till extra utrymme för att få plats med tvättbalja och bykkar! Då man i en ladugård skall sträva efter att så mycket som möjligt nedbringa luftens fuktighetshalt för att skapa hygieniska förhållanden för djuren och minska fuktskadorna på byggnaden, är det absolut förkastligt att använda ladugården som tvättstuga, då man därvid alstrar massor av vattenånga dels vid kokningen, dels genom allt vatten, som spilles ut på golvet. Om det under de kallaste dagarna på året är nödvändigt att elda för värmens skull, är den inmurade bykgrytan en synnerligen olämplig uppvärmningsanordning, då man är tvungen att ha vatten i denna vid eldningen. Den öppna spisen (utan kokkittel!) är härvidlag betydligt bättre, då ju vid eldningen även en effektiv ventilation åstadkommes genom skorstenen. Frågan om lämplig placering och utformning av uppvärmningsanordningar kommer att närmare behandlas i ett senare meddelande. Djurstallets orientering med hänsyn till solvärmets tillvaratagande. En byggnads värmeförluster äro bl. a. beroende på, hur denna ligger i förhållande till väderstrecken samt hur utsatt den är för vind.

29 De flesta djurstallar ha endast tre fria ytterväggar, då en vägg oftast gränsar mot en loge. I Norrland, där man vanligen även har inbyggt gödselhus, blir det endast två fria ytterväggar. Värmeförlusterna genom de fria ytterväggarna bli större än genom de »inbyggda», så länge de fria väggarna inte äro utsatta för direkt solbelysning. Förlusterna genom de inbyggda väggarna bli mindre, därför att de ej utsättas för vind, ofta äro motfyllda med hö eller halm eller delvis gränsa mot utrymmen, som hållas frostfria, såsom rotfruktsrum, mjölkavdelning eller liknande. För att så mycket som möjligt tillgodogöra sig solvärmet böra djurstallar placeras med de fria ytterväggarna mot soliga väderstreck. Storleken och fördelningen under året av den från solen utstrålande värmeenergien mot en vertikal yta har undersökts i Stockholm vid programutredningen till Stockholms stads nyplanerade centralsjukhus på Södermalm. De nedan angivna värdena gälla ju endast för en liten del av landet, men de torde ge en, för bedömandet av dessa frågor, tillräckligt klar bild av solvärmets variationer under året. Värmeenergi från solen överföres endast vid direkt solbelysning. Hur mängden värmeenergi mot vertikala ytor, orienterade i olika väderstreck, varierar under årets olika månader framgår av nedanstående tabell. Siffrorna ange den genom strålning överförda energimängden i gramcalorier pr kvadratcentimeter och dag. Reduktion har gjorts för inverkan av normalt förekommande molnighet.

Genom solstrålning

överförd

värmeenergi

i gramcal

pr

cnv.

Vertikal yta orienterad mot Månad

Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December S:a

%

Söder

Sydost Sydväst

Öster Väster

63 129 193 219 200 168 172 182 216 147 59 25

44 94 153 211 221 199 198 186 185 109 42 17

11 34 81 148 176 203 190 146 112 47 12 4

1773 100 %

1659 94 %

1164 66 %

Norr

7 40 66 50 14

177 10 %

Av tabellen framgår, att väggar mot öster och väster under hela året mottaga 06 % och väggar mot norr 10 % av den värmeenergi, som utstrålas mot en söderyta.

30 Då djuren i de flesta fall under en stor del av året vistas utom ladugården och då uppvärmningssvårigheter endast förekomma under den kallare årstiden, blir förhållandet något olika, om hänsyn tages härtill. Om tiden 1 maj—1 okt. uteslutes blir förhållandet:

Vertikalyta orienterad mot

S:a strålningsenergi Procentuell fördelning

Söder

Sydost Sydväst

Öster Väster

Norr

835 100 %

670 80 %

337 40 %

7 0,8 %

Som exempel på storleksordningen hos denna värmestrålning från solen kan ur tabellen utläsas, att 1 m 2 södervägg under februari månad mottager i medeltal 129X10000 . .,, ,. , .. ,. 4nnn TT , —— 1290 kcal/dag. Plade himlen ständigt varit klar och strålningen ej hindrats av moln, skulle värdet blivit 4020 kcal/dag. Då m a n uppskattar t. ex. en SRB-kos produktion av fritt värme pr dygn till c:a 12750 kcal, så inses, att det är ett avsevärt tillskott till ladugårdens värmebalans, det här gäller att tillvarataga. Som på sid. 36 visas, är ytterväggens förmåga att tillgodogöra sig värmestrålningen beroende på väggytans beskaffenhet. Skulle man i största utsträckning tillgodogöra sig solvärmet och skydda ladugården mot onödig värmeutstrålning, skulle fria ytterväggar av t. ex. tegel mot söder, öster och väster (i Norrland endast mot söder) kunna vara oputsade, men väggar mot norr (resp. norr, öster och väster) vara slätputsade och vitkalkade.

Solbelysningens inverkan på uppvärmningen av byggnaden är av sådan storleksordning, att det är oförsvarligt att placera en ladugårdsbyggnad så, att exempelvis logen ligger åt söder, om ej alldeles speciella lokala förhållanden tvinga härtill. Även ur belysningssynpunkt är det av stor betydelse, att byggnaden har de fria fönsterväggarna mot söder, öster och väster. (Se vidare härom på sid. 131 och följande.) En ladugård med tre fria ytterväggar bör således placeras så, att den fria gaveln ligger mot söder och långsidorna i öster och väster. Har ladugårdsbyggnaden endast två fria väggytor, varvid ena gaveln vetter mot logen och den andra mot ett inbyggt gödselhus eller liknande utrymme, tillgodogör man sig solvärmet och solljuset bäst genom att förlägga byggnaden så, att de fria långsidorna ligga åt söder och norr, om fönstren huvudsakligen placeras på södra sidan. Äro de fria väggarna en gavel och en långsida, bör byggnaden läggas så, att det fria hörnet kommer åt söder.

31¶SÖDER

G0D5CLWU5

Fig. 5.

D.

LADUGÅRD

LOGE

Djurstallars orientering i förhållande till väderstreck.

Djurstallars värmeavgivande.

Värme bortföres ur ett djurstall: a) genom ventilationsluften (ventilationsvärme) samt, b) genom väggar, dörrar och fönster, golv och tak (värmeströmning mot en kallare omgivning). Dessutom bortföres värme genom gödsel och urin, mjölk m. m., men dessa värmekvantiteter äro i förhållande till övriga förluster så små, att de här lämnas utan avseende. Vid praktiska beräkningar av värme- och ventilationsförhållandena i djurstallar bör man alltid beakta de ofta mycket stora felkällor, som kunna förekomma och som göra beräkningar av detta slag mer eller mindre osäkra. Felkällorna utgöras oftast av byggnadstekniska brister, som antingen finnas redan då huset uppföres eller senare uppstå på grund av fukt och frostskador eller direkt åverkan.

Ventilationsvärmeförluster. För att kunna upptaga den av djuren alstrade vattenångan måste, som tidigare nämnts, den i djurstallet införda, relativt torra friskluften uppvärmas. Det värme, som åtgår härför, kallas ventilationsvärmet. Då sedan denna uppvärmda luft bortföres ur ladugården och motsvarande mängd kall luft införes, uppstå ventilationsvärmeförlusterna. Ventilationsvärmeförlusterna samt förlusterna vid värmeströmning mot en kallare omgivning få tillsammans ej överskrida den inom djur-

32 stallet samtidigt alstrade värmemängden, om hygieniska förhållanden skola kunna upprätthållas utan extra uppvärmning. För att n ä r m a r e kunna studera förutsättningarna för djurstallarnas värmebalans — förhållandet mellan värmetillskott och värmeförluster — måste storleken av värmeförlusterna kunna beräknas. Här nedan skall redogöras för hur detta tillgår. Av tabellen på sid. 25 framgår, hur mycket vattenånga, som normalt avdunstas från djuren. Det är denna mängd vattenånga, som genom ventilation skall bortskaffas ur ladugården. Av kurvblad nr 1 framgår, hur luftens förmåga att upptaga vattenånga varierar med temperaturen och relativa fuktigheten. Då man kan räkna med att temperaturen i ladugården hålles ungefär konstant, blir den införda friskluftens förmåga att upptaga vattenånga beroende av friskluftens tillstånd i avseende på temperatur och fuktighetshalt samt den fuktighetshalt, man håller på luften i ladugården. Ytterluftens temperatur är ju beroende av klimatet. Dess fuktighetshalt har vid undersökningar, som utförts av Statens meteorologiskhydrografiska anstalt befunnits variera med temperaturen enligt nedanstående: Yttertemperatur.

omkr. + 1 5 ° + 10° till + 5° 0° till — 5° —10° till —40°

Relativ fuktighet

60 % 70 80 90

(Här bör observeras att den relativa fuktigheten vid de låga temperaturerna är hög men att den absoluta fuktigheten är mycket låg.) Med utgångspunkt från dessa värden har kurvblad 2 och 3 uppgjorts. Av dessa framgår, hur mycket vattenånga en m 3 luft kan upptaga, som uppvärmes från olika (ytter-) temperaturer till + 1 0 ° eller + 15° och varierande relativ fuktighet. Med hjälp av dessa diagram kan den erforderliga ventilationsluftmängden pr vpe. beräknas då man känner vattenavdunstningen pr vpe. Hur detta tillgår belyses bäst genom ett exempel: Hur stor skall ventilationsluftmängden (ventilationsvolymen) vara pr vpe. i en ladugård med SRB-djur vid en yttertemperatur av —15°, om man håller en innertemperatur av + 1 5 ° och vill ha en relativ fuktighet i ladugården av 75 %, för att all den av djuren avdunstade vattenångan skall bortföras genom ventilation? Ett SRB-djur avgiver 303 gr vattenånga pr tim. Av kurvblad nr 3 framgår, att luft, som uppvärmes från —15° till + 1 5 ° och 75 % relativ fuktighet, kan upptaga

33 8-s gr vattenånga pr n r . Skall den avdunstade mängden vattenånga bortföras ur 303 ladugården, fordras således, att mängden införd friskluft är = 36,6 m 3 pr tim. 8,3 Den erforderliga ventilationsvolymen är således 36,5 m 3 pr tim och vpe.

Av tabellen på sid. 34 framgår, hur erforderlig ventilationsvolym pr vpe. varierar vid olika yttertemperaturer samt fuktighetshalt i djurstallet. För att uppvärma ventilationsluften från yttertemperaturen till stall temperaturen åtgår värme = ventilationsvärme. Den härför erforderliga värmemängden beräknas enligt formeln: W = V • Cp • T där \V = ventilationsvärmemängden i kcal pr tim V = ventilationsvolymen i m 3 pr tim Cp = luftens specifika värme (se sid. 17) T = temperaturskillnaden i grader mellan ytter- och innertemperaturen. Luftens specifika värme är vid här ifrågakommande temperaturer 0,3

————, m 8 grad

således

åtgår

ung.

för att uppvärma t. ex. 5 m 3 luft från 0° till + 1 0 ° 5XO,sX10=15 kcal

Om beräkningen i det ovan nämnda exemplet fortsattes, blir således det erforderliga ventilationsvärmet enligt ovanslående formel (W = V . Cp . T) följande: VV = 30, 5 X0,sX30 = 328 kcal/tim

De mot ventilationsvolymerna svarande ventilationsvärmemängderna ha på detta sätt beräknats. De erhållna värdena framgå av tabellen på sid. 34. Värmeförlusterna från ett djurstall utgjordes ju dels av ventilationsvärmeförluster, vilkas storlek nu beräknats, dels av värmeförluster vid värmeströmning mot en kallare omgivning, i det följande benämnda transmissionsvärmeförluster. Då man vet produktionen av fritt värme pr vpe. (se sid. 25) och kan beräkna ventilationsvärmeförlusten, blir skillnaden häremellan det värme som finnes tillgängligt för täckande av transmissionsvärmeförlusterna. Av tabellerna på nästa sida framgår den erforderliga ventilationsvolymen samt däremot svarande ventilationsvärme, liksom även det tillgängliga transmissionsvärmet per vpe. och timme. Beräkningarna hänföra sig till SRB-djur (vattenavdunstning 7 260 gr per dygn) samt en innertemperatur av 10° respektive 15° vid varierande relativ fuktighet hos innerluften samt varierande yttertemperatur. Djurs tallar.

34¶Inner luftens rel. fuktigh.

%

I n n e r t e m p e r a t u r -f- 10°. Erforderlig ventilations vol. i m 3 , ventilationsvärme och tillg. transmissionsvärme i kcal pr tim. och vpe. vid nedanstående yttertemperaturer i °C. Yttertemp. Temp.-diff.

•40

-10| —5 20| 15

±0

+5

70 Vent.-volym ... Vent.-värme ... Transm.-värme

46,4 46,8 47,9 49,9 52,5 56,9 64,2 77,4 107,8j 201,3 696 632 575 524 473 427 385 345 323 I 302 - 1 6 6 - 1 0 2 —45 6 57 103 145 182 207 228

75 Vent.-volym ... Vent.-värme ... Transm.-värme

43,4 43,7 44,7 46,4 49,1 52,9 58,6 69,4 92,9 i 154,9 651 590 536 487 442 397 352 312 279 ' 232 - 1 2 1 - 6 0 —6 43 133 178 218 251 ! 298

80 Vent.-volym ... Vent.-värme ... Transm.-värme

40,8 41,1 42,0 43,4 45,8 48,7 53,9 62,9 80,5 I 123,3 612 555 504 456 412 365 323 283 242 | 185 26 74 118 165 207 247 288 i 345 —82 - 2 5

90 Vent.-volym ... Vent.-värme ... Transm.-värme

36,3 545 -15

36,6 37,3 38,2 40,0 42,5 46,4 52,9 65,6 494 448 401 360 319 278 238 197 36 82 129 170 211 252 292 3 3 3

Grafiskt återgivas resultaten

å kurvblad

Yttertemp

%

Temp.-diff.

— 4 0 —35 —30 — 2 5 - 2 0 — 1 5 — 1 0 — 5 SK an I 9 * 20 55 50 45 40

Vent.-volym Vent.-värme Transm.-värme Vent.-volvm 75 %

Vent.- v ä r m e Transm.-värme Vent.-volym

%

Vent.-värme Transm.-värme Vent.-volym

%

n:r 4.

%

137 I n n e r t e m p e r a t u r + 15°. E r f o r d e r l i g v e n t i l a t i o n s v o l . i m s , v e n t i l a t i o n s v ä r m e o c h t i l l g . t r a n s m i s s i o n s v ä r m e i k c a l p r t i m . o c h v p e . vid n e d a n s t å e n d e y t t e r t e m p e r a t u r e r i °C.

Innerluftens rel. fuktigh.

91,5

Vent.-värme Transm.-värme

±0

+ 5 | + 10

33,9 34,1 34,7 35,5 37,0 39,4 43,1 48,7 57,5 72,7 105,9 559 512 4 6 8 426 389 355 3 2 3 292 259 2 1 8 159 — 29 18 62 104 141 175 207 238 271 312 371 31,7 31,9 32,4 33,1 34,5 36,3 39,4 44,4 51,6 63,5 479 437 397 362 327 296 266 2 3 2 191 7 51 93 133 168 203 234 264 2 9 8 339

87,5

29,6 29,9 30,2 30,9 32,1 33,7 36,3 40,2 46,4 56,4 488 449 408 371 337 303 272 241 209 169 42 81 122 159 193 227 258 289 321 361

75,5

26,4 26,6 27,2 27,5 28,3 29,6 31,4 34,5 38,7 45,4 399 367 330 297 266 2 3 5 207 174 136 94 131 1 6 3 200 2 3 3 264 296 3 2 3 3 5 6 394

436 Grafiskt återgivas

resultaten

å kurvblad

n:r 5.

131 399

113 417 56,4 85 445

35¶Värmeförluster genom värmeströmning mot en kallare omgivning. (Transmissionsvärnieforluster.)

De värmeförluster, som icke äro att betrakta som ventilationsförluster, förorsakas huvudsakligen genom värmeströmmar av olika slag, varigenom värmet från värmekällan, i detta fall djuren, överföres till en kallare omgivning. Man skiljer härvid mellan a) den värmeöverföring, som sker inom själva byggnaden från värmekällan till omgivande ytor, väggar, dörrar och fönster samt golv och tak, b) värmetransporter genom dessa konstruktioner, som vanligen kallas värmetransmission, samt c) den egentliga värmeavgivningen till den yttre, kallare omgivningen. Dessa värmetransporter ske genom strålning och ledning, varvid i det sistnämnda fallet värmet antingen ledes direkt eller överföres genom den cirkulerande luftens förmedling, vilket även kallas konvektion. Strålning uppstår mellan två kroppar eller föremål, som befinna sig på något avstånd från varandra och åtskiljas exempelvis av ren luft. Härvid fortplantas värmet som en vågrörelse genom mediet utan att uppvärma detsamma. Alla kroppar eller föremål utstråla värme, men utstrålningen står i viss proportion mot kroppens temperatur och ytans beskaffenhet, vilket närmare kommer att beröras i det följande. En varmare eller mera utstrålande kropp kommer sålunda att avgiva mera värme, än vad som mottages från ett kallare eller mindre utstrålande föremål, vilket innebär, att den mera utstrålande kroppen kommer att avkylas på den sida, som vetter mot det mindre utstrålande föremålet, ett förhållande som man lätt kan iakttaga, om man sitter i ett rum i närheten av en kall yttervägg eller ett kallt fönster. Ledning uppstår, då två kroppar komma i direkt kontakt med varandra, t. ex. en djurkropp, som vilar direkt mot golvet, eller från den varma till den kalla sidan av en vägg av massiv konstruktion. Ledning uppstår också mellan en k r o p p och de hiftpartiklar, som komma närmast i kontakt med desamma. Däremot uppträder ledning i mycket ringa utsträckning mellan olika luftpartiklar, under förutsättning att dessa befinna sig i absolut stillhet. Detta är dock ett förhållande, som mera sällan förekommer, utan som regel kommer luften ocb därmed också luftpartiklarna i rörelse, varigenom värmet kan förmedlas. Denna värmeförmedling kallas, som redan angivits, för konvektion.

I ett djurstall komma de varma djurkropparna att utstråla värme mot angränsande kallare ytor. Utstrålningen, men också absorptionen ( = förmågan att upptaga värme), sammanhänger förutom med temperaturen även med ytans beskaffenhet. En ojämn yta absorberar mera värme än en slät, och det är därför av betydelse, at\ t. ex. ytterväggarna äro slätputsade på insidan, för att värmeabsorptionen skall begränsas. Väggytans färg torde, när det som här gäller den s. k. mörka strålningen, vara av underordnad betydelse; det är mera med hänsyn till hygien och belysning, som man eftersträvar en ljus yta.

36 Behandlingen av väggens utsida är även av betydelse, enär värmestrålning äger rum från väggen mot omgivningen, då denna är kallare. Denna värmestrålning blir mindre, om väggens utsida är ljus och slät, än om den är mörk och ojämn. Skall man tillgodogöra sig solvärmet, bör däremot utsidan vara mörk och ojämn. En ojämn utsida bidrager till en ökad utstrålning från väggen, men å andra sidan kan det tänkas, att denna ojämna yta inverkar fördelaktigt med hänsyn till värmeavgivningen genom konvektion, varför en viss utjämning äger rum. Ett effektivt tillgodogörande av solvärmet är dock av så stor betydelse, att en ojämn yta och en mörk färgton är att tillråda, även om detta medför, att värmeförlusten genom strålning under kalla nätter blir större. Under den varma årstiden kan det vara önskvärt att utestänga solvärmet. Detta gäller i all synnerhet fönstren, genom vilka det största värmeutbytet sker. I t. ex. mjölkrum kan man effektivt hindra strålningsvärmning sommartid genom att kalka fönstren utvändigt. Den värmeförlust, som uppstår genom ledningen av värme från djurkropparna vid direkt kontakt med det isolerade golvet, torde vara av mera underordnad betydelse. Däremot spelar konvektionen (luftens förmåga att »transportera» värme) en mycket stor roll. Genom luftpartiklarnas uppvärmning närmast djurkropparna uppkommer en stigande luftström, varvid de bortförda partiklarna ersättas med nya och kallare, som i sin tur uppvärmas o. s. v. Som tidigare också anförts, kommer den av djuren uppvärmda luften att vid taket tvingas åt sidorna mot ytterväggarna. Här inträffar ett motsatt förhållande, i det att de luftpartiklar, som komma i direkt kontakt med väggytan, avgiva värme till densamma och luften sålunda avkyles, varvid en sjunkande luftström uppstår ned mot golvet. På väggens utsida avgives värmet till ytterluften i huvudsak på samma sätt som beträffande värmeavgivningen från djurkropparna till rumsluften, men härtill kommer även det förhållandet, att genom vindens inverkan luftcirkulationen kan bliva avsevärt mycket större. Ytans jämnhet spelar härvid, som redan antytts, en viss roll. Värmetransmissionen genom själva väggen sker huvudsakligen genom ledning. Förekomma luftmellanrum, sker värmeöverföringen genom dessa genom såväl strålning som konvektion. I ett poröst material inträder* såväl ledning som strålning och konvektion. För praktiskt bruk karakteriseras ett materials värmeledande egenskaper genom dess värmeledningstal X, som anger det sammanlagda inflytandet av värmeledningen genom cellväggarna samt strålning och konvektion genom luftcellerna. I luftmellanrummen kommer konvektion att dominera, i den mån luftmellanrummen bli större.

37 Man kan för praktiskt bruk begagna sig av värden, som ange det sammanlagda inflytandet av strålning och konvektion för luftskikt av olika tjocklek.

Värmetransmissionen genom en vägg är sålunda beroende av materialet, konstruktionen och tjockleken samt anges av dess värmegenomgångstal k, varmed förstås den värmemängd i kcal, som per timme och m 2 passerar genom väggen, då skillnaden mellan lufttemperaturen på ömse sidor är 1° C. De totala transmissionsvärmeförlusterna från ett djurstall äro proportionella mot: a) skillnaden mellan inner- och yttertemperatur, b) de olika byggnadsdelarnas (golv, tak och väggars m. m.) värmegenomgångstal (k-värden), c) transmissionsytornas storlek. Temperaturskillnaden kan ju inte regleras, då man strävar att inomhus hålla en så jämn temperatur som möjligt och utvändigt är beroende av klimatet. Det är således byggnadsdelarnas värmegenomgångstal samt storlekar, som kunna avpassas efter förhållandena. Värmegenomgångstalen (k-värdena) äro beroende på hur gediget man har råd att utföra golv, tak och väggar. Kostnaden för en viss byggnadskonstruktion ökas, ju bättre den göres ur värmeisoleringssynpunkt (lägre k-värde). Det gäller därför att välja en konstruktion, som för lägsta kostnad uppfyller kraven på värmeisolering. Om lantbrukarna haft tillgång till sakkunnigare upplysningar på det byggnadstekniska området, skulle de nog ha konstaterat, att de ej haft råd att bygga så billiga (d. v. s. kalla) djurstallar, som de gjort. Det rör sig dock härvidlag sällan om några för hela bygget avgörande belopp utan oftast om en sådan bagatell som kostnaden för en ökning av en sågspånsfyllning med 5 å 10 cm, inläggning av ett papplager eller liknande. Tillvägagångssättet vid beräkningen av k-värden och värmeförluster för olika konstruktioner är närmare beskrivet i kap. IV. Värmeförlusterna genom golvet i djurstallarna äro relativt små jämfört med dem genom väggar och tak. Man räknar nämligen med, att markens temperatur under golvet är tämligen konstant året om och håller sig vid omkring + 4 ° , varför temperaturdifferensen mellan innertemperaturen och marken blir relativt liten. Ladugårdsgolven kunna därför utföras ungefär lika i hela landet, oberoende av klimatet. Förutsättningen för att temperaturen under golvet skall hålla sig konstant är, att sockeln och grundmuren är så väl isolerande, att den i marken utanför byggnaden nedträngande kylan hindras sprida sig in under golvet. Isoleringen av grundmuren runt om byggnaden måste därför göras effektivare ju kallare klimatet är.

38 Värmeförlusterna genom innertaket ha ej alltid beaktats i tillräcklig grad. Man anser oftast, att någon särskild isolering av taket är obehövlig, då det blir täckt av hö och halm. Om man verkligen hela vintern har ett lager hö eller halm över hela skullgolvet, är någon extra värmeisolering av detta obehövlig i större ladugårdar. Taket måste dock alltid vara absolut tätt, då den varma, fuktighetsmättade ladugårdsluften annars tränger upp i fodret och avkyles, varvid vatten utfälles och fodret tar skada. Ar taket otätt och skullgolvet ej helt täckt med foder, kommer utfällningen att ske på yttertakets undersida, varvid takstolar, åsar m. m. snart angripas av röta. Erfarenheterna ha visat, att det praktiskt taget aldrig förekommer, att hela skullgolvet är täckt av tillräckligt tjockt lager foder. Ute mot skullväggarna, där just det största behovet av värmeisolering föreligger, brukar täckningen vara särskilt dålig. På hösten, när djuren ställas in, är täckningen kanske tillräcklig, men när utfodringen fortgått någon tid, bli snart allt större delar av skullgolvet helt fria från foder. Är då detta oisolerat, blir det så avkylt, att kondensering i taket i ladugården blir följden. Den första fordran man måste ställa på innertaket i ett djurstall är, att del är tätt. Dessutom skall det vara värmeisolerande. Graden av värmeisolering får anpassas efter klimat och värmetillgång. Man bör därvid utgå från, att innertaket i allmänhet bör vara lika isolerande som ytterväggarna. Även om taket uppfyller detta krav, uppgå värmeförlusterna genom taket till 30—40 °/o av hela transmissionsförlusten från djurstallet, om ej taket är täckt med foder. Ilar man ett ordentligt isolerat tak samt dessutom foder på skullen, utgör den ökning av isoleringen, som detta innebär, ett gott tillskott i värmebalansen. Som exempel på fodrets värmeisolerande verkan kan nämnas resultatet av en undersökning, som gjorts i Danmark av ingenjör Högsbro. Han uppmätte temperaturen på skullgolvet vid olika tjock täckning med foder. Skullgolvet utgjordes av Västens valv av porös sten, på vilket gjutits betong för att få en jämn golvyta. Termometern låg vid mätningarna på skullgolvet. De uppmätta temperalurerna vid olika tjocklek på det täckande halmlagret voro: Halmlagrets tjocklek cm

0 10 (lös halm) 28 » » 125 (pressade halmbalar)

Temperatur °C

2 9 11 13,5

39 Temperaturen i stallet var c:a 15°. Blott 10 cm lös halm på skullgolvet minskade således värmeförlust-fn till hälften av förlusten vid det icke täckta golvet. Det bästa sättet att åstadkomma ett väl isolerande tak är att utföra det som fyllnadsbjälklag. Mot takbjälkarnas undersida spikas impregnerad förhydningspapp samt därefter späntad innerpanel. Pappskarvarna spikas uppifrån i innerpanelen, varefter lämplig fyllning, såsom sågspån, torv eller liknande påföres till erforderlig tjocklek. På bjälkarnas översida spikas sedan skullgolvet. Då denna konstruktion föreslagits, har det ofta invänts, att den är olämplig, emedan takbjälkarna angripas av röta, och det har också anförts exempel härpå. Skadorna ha dock alltid kunnat konstateras bero på sådana omständigheter som att regnvatten trängt ner i bjälklagsfyllningen uppifrån på grund av otätt yttertak, att pappen under fyllningen saknats, att innerpanelen varit otät eller att fyllningen varit otillräcklig. Om innerpanelen spikas på takbjälkarnas undersida, erhålles ett slätt innertak, vilket ur belysnings- och renhållningssynpunkt är mycket förmånligt. En ganska vanlig konstruktion är, att skullgolvet utföres av två lag bräder med papp emellan. Denna konstruktion är försvarlig i större ladugårdar i landets sydligaste delar men ställer sig så obetydligt billigare än ett fyllnadsbjälklag, att den på grund av den stora skillnaden i värmeisolering knappast är ekonomisk. Ett enkelt brädtak eller ett oisolerat betongtak är otillräckligt ur värmeisoleringssynpunkt även i landets sydligaste delar. De största transmissionsvärmeförlusterna ske genom väggarna samt genom dörrar och fönster. Genom variation av dessas konstruktion och därmed deras värmegenomgångstal har man de största möjligheterna att anpassa en ladugårdsbyggnad efter förhandenvarande klimat, storlek m. m. Dörrarnas utförande och därmed deras k-värden äro i de allra flesta fall ej tillfredsställande. De äro oftast otillräckligt värmeisolerande och otäta. Dörrarnas antal och placering har även stor inverkan på värmeförlusterna. Dörrar (även luckor för gödselgluggar) av ett enkelt lag bräder, som så ofta förekomma även i Norrland, äro ej tillräckliga ens i sydligaste Sverige. Det minimikrav man måste ställa på en dörr, särskilt för mindre djurstallar, är, att den är utförd av dubbla lag späntade bräder med pappmellanlägg, så att den i sig själv är tät och kan göras med erforderliga anslag för att sluta tätt. Denna dörrtyp kan anses vara tillräcklig i södra delarna av landet mellan ladugård och loge eller liknande utrymmen. Dörrar i fria ytterväggar

40 böra vara utförda med isolerande fyllning. I mellersta och norra delarna av landet bör man dessutom alltid vintertid ha dubbla dörrar, varvid den yttre dörren utföres som fyllnadsdörr och den inre ev. av två lag bräder med pappmellanlägg. Ur värmesynpunkt är det lämpligt, att den vintertid använda ingången skyddas för blåst av ett vindfång. Samma verkan ernås, om ingången vetter mot genomkörningen i logen eller liknande utrymmen. Detta gäller särskilt i nordligaste Sverige men även vid små djurstallar i hela landet. Fönstren i djurstallar ha hittills varit och äro alltjämt den minst studerade och i allmänhet sämst utformade detaljen i byggnaden. Oriktigt utförda fönster och fönsterbänkar torde kraftigast bidragit till, att landets ladugårdsbestånd är i så dåligt skick, som nu är fallet,

Fig. 6 och 7.

Fuktskador uppkomna på grund av olämpliga fönsterkonstruktioner i förening med dålig ventilation i ladugården.

och det är förvånansvärt, i hur liten utsträckning man på dessa punkter förstått att skydda byggnaderna för fuktskador. Figurerna 6 och 7 visa, vilka skador i väggar som olämpliga fönster och fönsterbänkar kunna åstadkomma. Orsaken till att kondensering uppstår på fönstren är den dåliga värmeisoleringsförmågan, som medför, att den inre glasytan blir nerkyld. Ett dubbelfönsters värmegenomgångstal är helt beroende på det mellan rutorna inneslutna luftskiktet. Glaset har praktiskt taget ingen värmeisolerande förmåga. Fönster med enkla glas, och särskilt sådana i oisolerade järnbågar, som äro mycket vanliga i södra och mellersta Sverige och som förekomma till och med i Norrland, äro absolut olämpliga i djurstallar. För ett luftskikt gäller ej som för byggnadsmaterial, att värmeisoleringen blir bättre, ju tjockare skiktet är. Luften är nämligen värmeisolerande endast så länge den är stillastående. Om ett luftskikt är

41 instängt mellan två ytor med olika temperatur, sättes luften i cirkulation genom att den uppvärmes mot den varmare ytan, stiger uppåt och tvingas över mot den kallare, varvid den avkyles och sjunker nedåt för att sedan åter uppvärmas mot den varmare ytan o. s. v. På detta sätt »transporterar» den i rörelse varande luften värme från den varmare till den kallare ytan. Det h a r vid undersökningar konstaterats att luftskiktets värmeisolerande förmåga stiger mycket starkt upp till ung. 1 cm tjocklek och sedan svagare upp till 5 å 6 cm för att därefter förbli ung. konstant, (se fig. 8). Avståndet mellan glasen i ett fönster bör således vara omkring 5 cm för att största isoleringsförmåga *y U.UI skall erhållas. K-värdet för själva glas- t> ytan i ett fönster med två rutor blir O 0.20 då c:a 2,8, men då man vet, att k-värdet för själva väggen bör vara betydligt mycket lägre, är risken för kondensering på fönstren alltid stor. I norra • ^ o.io delarna av landet bör man ha möjlig5 10 15 SO Luftskiktets tjocklek, cm. het att vintertid sätta in ytterligare en 0 ruta, så att två inneslutna luftrum Fig. 8. Värmemotstånd hos luftskikt av varierande tjocklek. om c:a 5 cm erhållas. K-värdet för glasytan blir ändå så högt som c:a 1,75. Som en jämförelse kan nämnas, att en enkel glasruta har ett k-värde av ung. 7,5. För att ej den kalla ytterluften eller varm, fuktig luft inifrån skall kunna tränga in mellan rutorna skola luftskikten vara tätt inneslutna mellan fönsterbågarna. Man måste dock ha möjlighet att ta isär fönsterbågarna för rengöring, varför dessa böra vara utförda med sammanskruvade bågar. Vanliga koppelhakar för bostadshusfönster äro ej lämpliga, då man med dessa ej kan erhålla tillräcklig tätning. Ett enkelt sätt att förbättra tätningen mellan bågarna är, att, omedelbart innan dessa skruvas ihop, lägga en i linolja eller liknande doppad bomullstråd mellan dem. Härigenom undvikes även att damm tränger in, varför fönstren bli lättare att hålla rena. Även på ett rätt utfört fönster av vanlig konstruktion kan kondensering inte alltid undvikas vid hög fuktighetshalt inomhus eller stark kyla utomhus. Fönsterbänkarna måste därför alltid utföras så, att de effektivt avleda eventuellt kondensvatten. En speciell lösning av fönsterfrågan visas å den i slutet av boken införda ritning 4. Denna fönstertyp började för några år sedan efter tyskt mönster användas framför allt i Skåne. Friskluft suges som följd av rådande undertryck i djurstallet in genom den mellan fönsterbågens

I

42 undersida och fönsterbänken befintliga luftspringan och riktas på grund av fönsterbänkens, utformning uppåt utmed rutan. Om utsugningsanordningen är effektiv, går denna tunna »luftridå» tätt utmed fönstret upp mot taket och böjer av inåt, såsom framgår av fig. 9. Anledningen till att den kalla luften går uppåt utmed rutan och ej sjunker ned mot golvet är, att intagsspringan är liten i förhållande till utsugningseffekten och således den inströmmande, uppåt riktade luftens hastighet mycket stor. På grund av denna ständiga luftström hindras den varma, fuktighetsmättade luften i djurstallet att komma i direkt kontakt med den kalla glasytan, och kondensering på denna undvikes. Här sker kondensering i stället vid kontakten mellan den torra kalla luftströmmen och den varma fuktiga ladugårdsluften, Fig. 9. Luftströmningen vid fönster med men de härvid bildade fina friskluftsintag. vattendropparna sugas med av den inströmmande ventilationsluften och transporteras bort ur ladugården tillsammans med denna. Det värme, som åtgår för att överföra vatten från flytande form till gasform (ånga), återvinnes, då vattenångan kondenseras. 1 detta fall frigöres värme vid kondensering i beröringsytan mellan de båda luftströmmarna och detta värme kommer den inströmmande luften tillgodo. Vid denna fönsteranordning bör således värmeförlusten genom fönstren vara betydligt mindre än vid tidigare använda fönsterkonstruktioner. Vad det betyder för byggnadens livslängd att kondensering på fönstren, och därmed oftast förenade fuktskador, undvikes, behöver ej närmare påpekas. För att möjliggöra reglering av luftspringans storlek och därmed fönstrets användande även vid de minsta ladugårdarna, i häst- och svinstall m. m. har den övre delen av fönsterbänken gjorts rörlig (se ritn. nr 4), så att den kan skjutas intill bågen och luftspringan varieras samt vid behov helt avstängas.

43 Väggarna äro de delar av djurstallarna, som uppvisa de flesta variationerna i utförande. Det har konstaterats att de flesta djurstallar i landet ha väggar, som ej kunna anses uppfylla kraven på värmeisolering. Härvid är dock att märka, att många av dessa i verkligheten otillfredsställande väggar, vid en beräkning med utgångspunkt från nya och fullgoda byggnadsmaterial, synas uppfylla fordringarna (se tab. sid. 70—77). Denna skillnad mellan erfarenhetsvärdena och de teoretiska beräkningarna beror på de svåra fuktighetsförhållanden, som oftast äro rådande särskilt i de mindre djurstallarna samt den därför ofta förekommande kondenseringen och därmed sammanhängande nedfuktningen av väggarna. Alla byggnadsmaterial ha i torrt tillstånd en betydligt större värmeisolerande förmåga än fuktiga. Ju mera vatten ett byggnadsmaterial innehåller, desto sämre är isoleringsförmågan. När man studerar reklambroschyrer för byggnadsmaterial, måste man komma ihåg, att de däri angivna värmegenomgångs- och värmeledningstalen nästan undantagslöst avse torrt material. Ofta äro undersökningarna gjorda med särskilt uttorkade provstycken. Dessa teoretiska värden kunna ej användas vid praktiska beräkningar, utan man måste i varje särskilt fall göra klart för sig, hur materialen komma att användas och lör vilka påfrestningar, särskilt i fuktavseende, som de komma att bli utsatta. Variationen i isoleringsförmågan hos material vid olika fuktighetshalt framgår av tabellen på sid. 65—67. Den fukt, som utfälles på den varmare sidan av en vägg, vandrar genom väggen mot den kallare ytan på grund av kondenseringsfenomen i väggen. Att genom denna fuktvandring avsevärda kvantiteter vatten kan transporteras genom en vägg framgår bl. a. av de i kap, VII beskrivna resultaten av väggfyllningsundersökningar. Vid många provtagningar var väggfyllningen dj r blöt och på vintern

Fig. 10 och 11. På grund av bristande ventilation nedfuktade ladugårdsväggar. På fig. 11 går väggen mellan ladugård och loge mellan fönstret och dörren till höger.

44 har konstaterats, att fyllningen i vissa fall frusit till ett isblock. Figurerna 10 och 11 visa exempel på inifrån nedfuktade ladugårdsväggar. Resultatet av denna nedfuktning av väggen blir, att i trävirke och fyllningar av spån och liknande uppstår röta, samt att murverkskonstruktioner frysa sönder. Har väggen på något ställe blivit fuktig och därigenom isoleringen försämrats, börjar här en matning av väggen med vatten på grund av kondensering på dennas insida. Fukten sprider sig till angränsande delar av väggen och den farliga kondenseringsytan ökas alltmer. I och med att väggarnas isoleringsförmåga minskar, blir det allt svårare att hålla dräglig temperatur i ladugården, varför de hygieniska förhållandena försämras. Ha väggarna i ett stall en gång blivit nedfuktade (exempelvis genom slarv med skötseln av ventilationsanordningarna eller liknande) under en vinterperiod, är det knappast möjligt att återställa normala förhållanden förrän under sommaren. Väggarna kan då genom kraftig ventilering fås att torka ut, såvida inte fukten stängts in i väggen av tätande skikt på båda sidor. Mot denna fuktvandring i väggarna och därmed sammanhängande förstöring av dem kan man skydda sig på två sätt. Antingen genom att utföra och framförallt sköta ventileringen av byggnaden så väl, att kondensering undvikes, eller genom att använda en sådan väggkonstruktion, som hindrar fukten att tränga in i väggen i sådana djurstallar, där man ej alltid kan räkna med så effektiv ventilering, att fuktbildning undvikes. I större djurstallar är värmetillgången i allmänhet så riklig, att det ej möter några svårigheter att göra ventilationen tillräckligt effektiv för att luftens fuktighetshalt skall kunna hållas låg och därmed kondensering undvikas. I stallar om mindre än c:a 5 djurenheter måste man dock enligt erfarenhet utgå från, att kondensering vid vissa tillfällen ej kan undvikas. Det behövs blott, att man tillfälligtvis har en ko mindre än normalt, för att värmebalansen skall bli rubbad och fuktighetshalten i luften för hög, emedan man ur uppvärmningssynpunkt ej har »råd» att ventilera tillräckligt. Vid konstruktion av väggar till djurstallar skall man komma ihåg, att det är fukten inifrån man i första hand skall skydda väggen för. Den fukt, som vid regn eventuellt trängt in utifrån, torkar snart ut igen, om den ej blir instängd i väggen. Som typiskt exempel på den allmänt rådande missuppfattningen, att den skadliga fukten kommer utifrån, kan nämnas en ladugård i Glommersträsk i Västerbotten, som de sakkunniga sågo under en resa. Väggarna voro gjorda på i orten vanligt sätt av två fristående V2 stens murar av cementsten med c:a 15 cm sågspånsfyllning mellan. Då

45 ägaren märkte, att väggarna blevo fuktiga och att frostskador uppstod© (på grund av felaktig planering och bristande ventilation), strök han väggarna utvändigt med något asfaltpreparat för att få dem riktigt täta. Detta resulterade i att förhållandena blevo ändå sämre, då genom denna åtgärd fukten i väggarna hindrades att torka ut. Asfaltstrykningen kompletterades på somrarna, men varje vinter fröso murfogarna sönder, så att strykningen här ramlade av. Hade han i stället strukit väggarna på insidan mot ladugården, hade en nästan idealisk väggkonstruktion erhållits — fukten hade då hindrats tränga in i väggen, den däri redan befintliga fukten hade »vandrat» ut och väggen skulle ha torkat, varigenom värmeisoleringen förbättrats så att en effektiv ventilation kunnat utföras. Att åstadkomma en väggkonstruktion, som är »fuktsäker», är ganska svårt, då vattenångans genomträngande förmåga är mycket stor. Vattenångans inträngningsförmåga i en väggkonstruktion är nämligen större än luftens, varför en lufttät vägg inte alltid är tät mot vattenånga. Att åstadkomma en mot vattenånga absolut tät väggyta, varigenom man skulle skydda sig mot fuktskador, är därför mycket svårt. Förslag till lämpliga väggkonstruktioner för djurstallar komma att lämnas i ett senare meddelande. Ett byggnadsmaterial, som väl de flesta tror skulle vara vattentätt och därför idealiskt för ladugårdsbyggnader är vanlig betong eller »cement», som betong i dagligt tal felaktigt kallas. Betongen blir tät, endast under förutsättning att man använder särskilt välgjord betong på rätt sätt. Den betong, som vanligen beredes på landsbygden, är ej så välgjord, att den blir vattentät. Fig. 12 och 13 visa exempel på otät betong i ladugårdsväggar. Bilderna visa en ett år gammal ladugård i Västerbotten, vars väggar utförts av två betongmurar med otillräcklig fyllning emellan. Särskilt under fönstren är fuktutfällningen kraftig, beroende på otäta

Fig. 12 och 13.

Fuktgenomslag på betongväggar till dåligt ventilerad ladugård.

46 fönsterbänkar, som förorsakat, att vatten runnit ned i fyllningen, vilken ruttnat och sjunkit ihop, och på att väggarna voro så dåligt gjorda, att de spruckit tvärs av under samtliga fönster. Dessa väggar komma säkert att stå kvar som ett stabilt minnesmärke över hur ett bra byggnadsmaterial inte skall användas, sedan hela ladugården i övrigt ruttnat ned. Att det inte går att få djur att trivas i en byggnad, som är så fuktig, behöver knappast påpekas. Ett vanligt exempel på dålig betonggjutning äro de vattenbassänger, som särskilt i Norrland äro placerade inne i ladugården. Det har under de företagna resorna konstaterats, att dessa bassänger nästan alltid äro mer eller mindre otäta, så att vatten dels tränger in i ytterväggarna dels rinner ut på golvet. I de flesta fall saknas dessutom lock på bassängen. Då det svåraste problemet i en ladugård är att undanskaffa vattenånga, är det synnerligen olämpligt att därinne placera en vattenbassäng, från vilken vattenånga alltid avdunstar. Kan något annat lämpligt frostfritt utrymme än själva ladugården ej åstadkommas, måste bassängen utföras med största omsorg, så att den blir absolut vattentät samt förses med tättslutande lock, som ej får tagas av. Om bassängen gjutes intill en yttervägg, måste särskild fuktisolering anbringas mellan bassängen och väggen, då fukt annars ofelbart kommer att »vandra» ut mot den kallare ytterväggen. Väggarnas värmeisoleringsproblem är i de mindre djurstallarna huvudsakligen en fuktisoleringsfråga. Kan man inte hindra fukten att tränga in i väggen, äro även de dyraste väggkonstruktioner otillfredsställande, men lyckas detta, går det att med enkla och billiga byggnadsmaterial åstadkomma en tillräckligt varm vägg. Ett av de stora fel, som begåtts vid övergången från de gamla timmerladugårdarna eller stenladugårdarna med otäta innertak till sådana med täta väggar och tak, är, att man förbisett den oftast mycket effektiva självventilation, som förekom i de förra tack vare alla otätheter. Så länge man inte mera allmänt inser betydelsen av att ventilationen ordnas, måste den övergång till tätare byggnadsmaterial för väggar och tak, som ägt rum under de senaste årtiondena, betecknas som ett stort steg bakåt såväl i byggnadstekniskt som framför allt i hygieniskt hänseende. Transmissionsytornas storlek. Som tidigare nämnts, är transmissionsvärmeförlusterna beroende av värmegenomgångstalen hos golv, tak och väggar samt dessas storlek. Skola värmeförlusterna kunna nedbringas, måste således även dessa ytors storlek minskas så mycket som möjligt.

47 Tänker man sig varje djur (värmeproduktionsenhet) i ett stall representerat av i\vn erforderliga luftkuben (se kurvblad 7), så blir i ett 1-djursstall luftkuben på alla sidor omgiven av »kallytor», d. v. s. ytor som gränsa mot kallare utrymmen och genom vilka värmeförluster äga rum. Ställer man två kuber intill varandra, får varje kub en kallyta mindre, då de ytor, som ligga intill varandra, inte bli utsatta för någon avkylning, varför värmeförlusterna för varje kub ha minskat med Va. Lägger man tre kuber i rad, ha de två yttersta kubernas värmeförluster minskats med Ve, men den mellersta minskats med 2/e, då den har två »varma» ytor. Lägger man fyra kuber ihop, har för samtliga värmeförlusten minskats med 2/« o. s. v. Vid tre rader ha värmeförlusterna för den mittersta radens inre kuber minskats med 4/c o. s. v. É

/

Fig. 14.

/

/

Schematisk bild visande förhållandet mellan »kallytornas» storlek vid djurstallar av olika storlek.

Av nedanstående tabell framgår, hur antalet kallylor pr vpe. varierar i olika stora ladugårdar med olika djuruppställning.

Ant. kor i ladugården

Ant. uppställningsrader

1 2 3 4 6 4 8 VI 14 24 9 15 21 20 24 32

1 1 1 1 1 2 2 2 2 2 3 3 3 4 4 4

Ant. kuber med 6

»kallytor» 1 2 2 2 2

1 2 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4

4 8 10 20 4 8 12 10 12 16

1 3 5 6 8 12

S:a ant. »kallytor»

Ant. »kallytor» pr vpe.

6 10 14 18 26 16 28 40 46 76 30 46 62 58 68 88

6,0 5,0 4,7 4,5 4,3 4,0 3,5 3,3 3,3 3,2 3,3 3,1 2,9 2,9 2,8 2,7

48 Man ser härav t. ex., att redan i en 24-djurs ladugård med djuren uppställda i 2 rader blir värmeförlusten pr vpe. endast c:a hälften av förlusterna i en 1-djurs ladugård. Denna sammanställning återger ej exakt de i verkligheten förekommande förhållandena utan avser endast att ge en föreställning om kallytornas och därmed värmeförlusternas storlek pr vpe. i olika ladugårdar. Av ovanstående framgår dock, hur viktigt det är att väl planera särskilt de mindre djurstallarna och ej göra utrymmena större än absolut nödvändigt.

För att nedbringa kallytornas storlek skall man som tidigare påpekats söka få en så regelbunden, kvadratisk plan som möjligt på stallutrymmet. Ett ofta förekommande fel vid planerandet eller tillbyggnad av ett djurstall är, att man från själva stallutrymmet gör utbyggnader för boxar, kättar, hästspiltor eller liknande. Sådana få ej förekomma, framför allt inte vid mindre stallar, emedan kallytorna i en sådan utbyggnad alltid bli för stora i förhållande till värmeproduktionen i dem. Denna utbyggnad blir kallare än själva stallet, vilket resulterar i fuktutfällning. I många ladugårdar har man t. ex. svin i boxar, som ligga i ett avskilt hörn i ladugården eller i en särskild utbyggnad på denna. I dessa utrymmen fuktar det nästan alltid. Den gängse förklaringen härtill är, att »svinen alstrar så mycket fukt». Någon sanning ligger ju i detta påstående, då ett svin nämligen alstrar något mer vattenånga än en ko i förhållande till värmeproduktionen. En bidragande anledning till fuktbildningen är ofta, att avrinningen från svinboxen är så dåligt ordnad, att urinen blir stående och får avdunsta. Den väsentliga orsaken till fuktbildningen är dock, att utrymmet (och därmed kallytorna) kring svinen blivit för stort i förhållande till deras värmeproduktion, så att de ej kunna uppvärma detta. Den varmare luften i den övriga ladugården kommer då att röra sig mot denna kallare plats, där fuktutfällning sker. Det är alltid vanskligt att i en ladugård placera svin och andra mindre djur med liten värmeproduktion i förhållande till erforderlig golvyta, ty takhöjden är oftast så stor, att luftkuben pr vpe. för dessa mindre djur blir större, än vad man ur uppvärmningssynpunkt »har råd till». I de flesta mindre ladugårdar håller m a n emellertid en eller ett par hushållsgrisar. Att ordna ett särskilt svinstall för dessa är otänkbart, då de ej skulle kunna uppvärma detta, utan de måste få stå i ladugården. Det är då av vikt, att de placeras på lämpligt sätt, så att de taga minsta möjliga utrymme men ändock ej förpassas till det kallaste hörnet i ladugården. Gäller det däremot ett flertal svin, böra de ej placeras i ladugården utan i särskilt svinstall. För att minska värmeförlusterna från detta, bör det lämpligen läggas så, att det har en vägg gemensam med ladugården.

49 Vid byggande av ladugårdar i samband med nyodlingsföretag är det vanligt, att ladugården de första åren ej på långt när är fullbesatt. I en sådan ladugård finns det inga möjligheter att upprätthålla hygieniska förhållanden utan extra uppvärmning. Men då man oftast varken har tid eller råd att ordna härmed, blir resultatet att ladugårdarna bli kalla och fuktiga. Skall en någorlunda lönande ladugårdsskötsel kunna bedrivas i dessa djurstallar, måste man anpassa stallutrymmet — och därmed värmeförlusterna — efter det förhandenvarande djurantalet. Helt naturligt vill man redan från början bygga ladugården så stor, att man inte efter några år blir tvungen bygga till den. Men bygger man en ladugård, som man vet kommer att vara för stor under kanske en längre tid, är det absolut nödvändigt att åtgärder vidtagas för att "E^T

r

E=I

T^T

IB:

H«imsoii5r VAGC

STAD

1¶SJDSELSTAO

•ox

o

r

®~1

IOX

I D rOJSU

1¶UWGGNAD55MDIET

Fig. 15.

D : iWU

lOKiUlf.

UTIYGGNADSSTAOIEI

Principritning till utbyggnadsladugard.

dels skapa hygieniska förhållanden under denna tid, dels samtidigt skydda byggnaden för den förstörelse, som den utsattes för på grund av den fuktbildning, som ofelbart uppstår, om ladugården ej är fullbesatt. Man måste på något sätt eliminera den obehövliga luftkuben och därigenom minska kallytornas storlek. Detta utföres enklast genom att antingen utföra ladugården så som visas i fig. 15 — man bygger stallväggar, golv och tak till full storlek men avbalkar de till en början oanvända utrymmena med en provisorisk men väl värmeisolerande vägg — eller genom att helt enkelt fylla igen de outnyttjade utrymmena med halm, torv eller liknande. En lätt flyttbar och väl isolerande vägg fås genom att trava halm- eller torvbålar från golv till tak. Denna anpassning av djurstallen efter förhandenvarande värmeförhållanden är en så enkel men effektiv åtgärd att förhindra byggnadsbeståndets förstörelse och att skapa drägliga hygieniska förhållanden -Djurstallar.

50 för djuren, att den borde komma till utförande i mycket större utsträckning, än vad nu är fallet. För att få en uppfattning om hur de olika kallytornas storlek pr vpe. varierar i olika stora ladugårdar har en uppmätning gjorts av c:a 125 st. utförda, väl planerade ladugårdsbyggnader från olika delar av landet. De värden, som därvid erhållits, framgå av kurvblad n r 7, 8 och 9. De uppmätta byggnaderna äro dels sådana som ritats av Domänstyrelsen eller L B F under de senaste åren, dels andra, som besökts under de sakkunnigas resor i olika delar av landet. Vid bestämmande av antalet vpe. har givetvis räknats med, att ladugårdarna varit fullbesatta. Följande regler ha tillämpats för mätningarna: 1. Alla mått mätas invändigt. 2. Väggyta avser nettoväggyta (fönster och dörrar borträknade). 3. Vaggar uppdelas i: Ytterväggar = vägg som vetter mot fria luften. Innerväggar 4. Vid dörrar och fönster mätas ytterkarmmått. 5. Invändig höjd mätes från gödselgång till skullgolvs undersida (ej till underkant på fria takbjälkar). 6. Vid mätning av väggar skiljes på ladugårdar med i huvudsak 3 fria ytterväggar (t. ex. en gavel direkt ansluten till loge) samt sådana med endast 2 fria väggar (t. ex. en gavel gränsar till loge, den andra till inbyggt gödselhus, annat djurstall el. likn.). Vid uppmätningar för jämförelse bör således samma förfaringssätt tillämpas. De erhållna värdena ha visat ganska stora variationer för samma antal vpe. särskilt beträffande väggarna. Värdena bli ju därvidlag beroende av i ladugården delvis inbyggda mjölkrum och liknande utrymmen, som kunna medföra att väggytan blir oproportionerligt stor.

Kurvor ha uppritats över medelvärdena dels för hela landet, dels för de minsta ladugårdarna i landets kallare delar. Vid kontroll av nya förslag till ladugårdar kunna dessa diagram vara till ledning. Ligga värdena lägre än vad kurvorna ange eller i närheten därav, kommer ladugården att bli »funktionsduglig», om den utföres rätt i avseende på värmeisolering och ventilationsanordningar. Ligger värdena i något eller flera avseenden väsentligt över diagrammens, bör man undersöka om ej förslaget behöver omarbetas. Då värmeförhållandena i ett djurstall i första hand avgöra dettas ändamålsenlighet och enklast och tydligast åskådliggöras genom värdena på golvyta pr vpe. samt luftkub pr vpe. i djurstallet, borde dessa värden alltid anges på alla ritningar till djurstallar. Genom undersökning av ett stort antal utförda byggnader har som ovan nämnts erfarenhet vunnits om, inom vilka ungefärliga gränser dessa värden böra ligga. Det är därför lätt att vid en jämförelse kon-

51 statera, om förutsättningar över huvud taget finnas, för att djurstallet skall »fungera» vintertid. Då det inte är enbart dessa båda uppgifter, som man önskar veta vid en granskning av ett ritningsförslag, föreslås, att alla, som syssla med uppgörande eller granskning av förslag till djurstallar, anskaffa en stämpel av ungefär nedanstående utseende. Denna anbringas på ritningen och ifylles, innan den slutgiltiga granskningen av ett förslag göres.

ÅKERAREAL

ha

ANT. VPE

GOLVYTA

m2

D-.q/VPE

tMV TAKHÖJD

m

KUB INNEHÅLL

m

D:o/VPE

5-A

F0NSTER6LASYTA

S^A REDUC. D:o VENTILATIONSAREA K-VARDE

FOR VÄGG

UTRYMME

Å SKULLE

Fig. 16.

rn

D:o/VPE

,..m2

D:o GOLVYTA

dm 2

D-.o/VPE

SI

A

INNERTAK m5

LOGE

m'

Förslag till stämpel att anbringas på ritningar till djurstallar.

Kap. IV.

Beräkning av konstruktions värmegenomgångstal. A. Beräkningsmetoder. I ett föregående kapitel har i samband med värmeförlusterna genom värmeströmning mot en kallare omgivning framhållits, att värmetransmissionen hos exempelvis en yttervägg är beroende av dess värmegenomgångstal k, som anger den värmemängd i kcal, som per timme och m 2 passerar genom väggen, då skillnaden mellan lufttemperaturen på ömse sidor är 1° C. Härvid är särskilt att märka, att man avser lufttemperaturerna och icke väggens yttemperaturer. Tack vare luftströmningarna (konvektionen) på väggens insida kommer nämligen väggtemperaturen på insidan att vara något lägre än den genomsnittliga lufttemperaturen inne i rumFig. 17. Temperaturens variation vid värmegemet och på samma sätt nomgång hos en vägg av ett homogent material. t r = rumstemp., t1 = yttemp. på väggens insida, kommer väggens yttre ytt 2 = yttemp. på väggens utsida och t y = yttertemperatur att vara något temperaturen. högre än den yttre lufttemperaturen. Temperaturförhållandena intill väggens båda sidor komma därför att variera på sätt, som angives av temperaturkurvan i fig. 17 mellan punkterna t y —1 2 och t r —tj. Förloppet då värme passerar genom en vägg av homogent material kan åskådliggöras genom fig. 17. Rumstemperaturen har betecknats med t f , yttemperaturen

53 på väggens insida med tj och på utsidan med t2 samt yttertemperaturen med ty. Om värmeflödet genom väggen är likformigt och om fortfarighetstillstånd råder, d. v. s. då de inre och yttre temperaturerna varit konstanta under så lång tid, att förhållandena hunnit stabilisera sig, måste den värmemängd, som per tidsenhet avgives från det varma rummet till väggen vara densamma, som per tidsenhet passerar genom densamma och som per tidsenhet avgives från väggen till den kalla ytterluften. Av erfarenhet vet man också, att denna värmemängd är proportionell mot de uppträdande temperaturskillnaderna. Följande beteckningar och benämningar införas: W = den värmemängd i kcal, som per timme passerar genom en viss vägg, då den totala skillnaden mellan inner- och yttertemperaturen är t r —ty A = väggens yta i m* «; = värmeingång stal = den värmemängd i kcal, som per m- och timme överföres från det varma rummet till väggen, då temperaturskillnaden är 1° A = värmeöverföringstal = den värmemängd i kcal, som per m 2 och timme överföres från väggens varma till dess kalla sida, då temperaturskillnaden mellan dessa är 1° a„ = värmeutgångstal = den värmemängd i kcal, som per m 2 och timme avgives från väggens kalla sida till ytterluften, då temperaturskillnaden är 1° k = värmegenomgångstal = den värmemängd i kcal, som per m 2 och timme överföres från det varma rummet till den kalla ytterluften, då temperaturskillnaden mellan dessa är 1°. Om nu samma värmemängd avgives från rummet till väggen, som passerar genom densamma och vidare avgives till ytterluften samt om de passerande värmemängderna äro proportionella mot temperaturskillnaderna, erhålles: W - = a, (tr — t i ) =

A (ti — ta) =

« u (ta—t y ) =

k (tr—ty)

A

Av dessa ekvationer finner man, att summan av de inverterade värdena av a-, A och ctu är lika med det inverterade värdet av k: 1 . 1 . 1 1 1 1 = T eller a{ A au k väggens värmegenomgångstal k =

+ TA + a-

a-, De olika termerna

u

—, — och — representera härvid det motstånd, som vart i A au . och ett erbjuder mot värmets genomströmmande och vars summa — motsvarar a

konstruktionens totala värmemotstånd. Följande beteckningar och benämningar införas: j A Inre ytmotstånd nii = — = — ( t r — t i ) ax W 1 A Väggmotstånd WA = — = — (ti — t a ) A W Yttre ytmotstånd

1¶A m u = — = — (t2—tv) aa W

Konstruktionens totala motstånd M = mi 4- m^-(- m u

54¶Härvid kan den föregående ekvationen på värmegenomgångstalet skrivas

k==

!

= 2

mi -+- ma + m u M Av den första ekvationen framgår vidare, att värmeförlusten per timme genom en viss given vägg är: W = A • k • (tr — ty) där A = väggens yta i m 2 och tr — ty = skillnaden mellan inner- och yttertemperaturen. För att beräkna värmeförlusterna måste man sålunda i första hand känna de olika värmemotstånden. Det föregående exemplet avsåg värmegenomgången hos en homogen vägg. Är väggen sammansatt av flera material i parallella skikt med olika värmeisoleringsförmåga, fig. 18, blir motståndet m* sammansatt av flera motstånd m 1? m 2 , m;{ o. s. v., vilka inbördes bliva proportionella mot de uppträdande temperaturintervallen.

Fig. 18. Värmegenomgången hos en vägg sammansatt av flera homogena material med olika isolerande egenskaper.

Betecknas

dessa

temperaturintervall med Aj A 2 och A 3 etc. erhålles A md = m , - f m 2 -f m a e t c , där ra, = - A j , m - A , och m s = - A s o. s. v. W Den generella formeln för värmegenomgångstalet kan sålunda skrivas:

k=

l

mi -f- m x -f- m 2 + ni 3 -f- • • • -\- m u Skulle väggen bestå av ett icke homogent material, kan man studera förloppet genom att mäta temperaturerna på olika djup, varav värmemotståndet för varje skikt kan beräknas, fig. 19. Att värmemotståndet varierar i olika skikt är ett förhållande, som vanligen uppträder, t. ex. då en vägg är fuktigare på ena sidan än på den andra, men för praktiskt bruk kan det ofta vara tillfyllest, om man känner den genomsnittliga isoleringsförmågan, vilket skulle motsvara ett temperaturfall inuti väggen utefter den prickade linjen på figuren.

55¶Fig. 19. Värmegenomgången hos en vägg bestående av icke homogent material (varierande värmeisoleringsförmåga.) Vad ytmotstånden beträffar, sammanhänga dessa, som redan angivits, med luftcirkulationen på väggens in- och utsida. Luftens rörelsehastighet spelar härvid en mycket stor roll. Hos en dåligt isolerande vägg, som är kall på insidan, blir luftens avkylning häftig och luftrörelserna livligare, än om väggen är väl isolerande. Detta medför ett mindre ytmotstånd för den dåliga väggen än för den bättre. På samma sätt blir det yttre ytmotståndet relativt litet på grund av att vinden sätter luften i rörelse och vid stark blåst försvinner detta ytmotstånd nästan helt och hållet. Som omnämnts i annat sammanhang kan en skrovlig muryta bidraga till en uppbromsning av luftens rörelser närmast väggytan, vilket medför ett något förbättrat ytmotstånd. I ett djurstall, med dess relativt höga luftfuktighet, är det särskilt viktigt, att det inre temperaturfallet icke blir för stort, då man i annat fall kan riskera kondensering på väggytan. Men som det inre temperaturfallet är beroende av väggisolationen, innebär detta, att temperaturfallet kan hållas inom vissa tillåtna gränser, bara väggisolationen göres tillräckligt god. Uppfylles detta krav, kan också det inre ytmotståndet betraktas som en konstant. Det yttre ytmotståndet är naturligtvis också beroende av väggisolationen, men inflytandet av vinden kommer att dominera, varför även detta motstånd kan betraktas som en konstant. Enligt verkställda prov kunna följande värden angivas å ytmotstånden:

Specifikation För innerväggar i normala rum För ytterväggar under vanliga förhållanden För ytterväggar utsatta för stark blåst

0,15 0,15 0,15

mu

mi + m u

0,11 0,05 0,0

0,26 0,2 0 0,15

Gäller det sålunda en yttervägg under vanliga förhållanden, räknar man med ett sammanlagt ytmotstånd på 0,20, men gäller det en vägg mellan själva djurstallet och ett bredvidliggande kallare men för vinden skyddat utrymme, räknar man med ett sammanlagt ytmotstånd på 0,20. Stark kyla och stark blåst förekomma mera säl-

56 lan samtidigt, varför man, då det gäller att beräkna den erforderliga graden av väggisolation, knappast behöver taga hänsyn till extrema vindförhållanden, försåvida icke platsen skulle vara särskilt utsatt för blåst. I och med att det inre ytmotståndet är fastlåst vid ett visst värde, är, som redan angivits, den erforderliga graden av väggisolation också bestämd. Med utgångspunkt från kondenseringsrisken kan man också beräkna den erforderliga graden av väggisolation vid olika rumstemperaturer och relativ fuktighet i luften, vilket närmare kommer att behandlas i följande kap. I detta sammanhang är det närmast frågan om hur man skall beräkna värmeisolationen hos en vägg av viss typ. De avgörande faktorerna äro härvid dels materialet, dels konstruktionen. Ett materials värmeisolerande egenskaper bestämmas av dess värmeledningstal /.. som anger h u r många kcal värme, som per m 2 och timme passerar genom en 1 m tjock vägg, då temperaturskillnaden mellan dess båda ytskikt är 1°. Värmemotslåndet hos en vägg av ett homogent material blir då direkt proportionellt mot väggens tjocklek och omvänt proportionellt mot materialets värmeledningstal / . Värmemotståndet kan sålunda skrivas: mr =

d -

där d = väggtjockleken i m samt

X =

materialets värmeledningstal.

Är väggen sammansatt av flera olika material med olika värmeledningstal, enl. fig. 18, blir det totala väggmotståndet: •

t

i

m = m x + m 2 -f m 3 +

d,

.

do

.

do

.

• • • = -1 -f- -2 -f - 3 -f- . . . Aj

A2

^3

där dj, d 2 , d 3 o. s. v. beteckna de olika materialskiktens tjocklek i meter och Åj, l2, A3 o. s. v. motsvarande värmeledningstal. Värmeledningstalet Ä kan laboratoriemässigt bestämmas, men härvid måste man dock observera, att 2-värdet för ett visst material icke under alla omständigheter är konstant, utan varierar i all synnerhet med materialets fuktighetshalt. I torrt tillstånd är ett material mera isolerande än i fuktigt eller vått. Värmeledningsförmågan eller värmeledningstalet l är sålunda lägre för ett torrt material än för ett fuktigl eller vått. Detta förklarar, varför en från början tillfredsställande isolering med liden kan bliva försämrad, om materialet blir nedfuktat. Ofta anges ett materials värmeledningstal l i fullt uttorkat tillstånd, men för att begagna sig av detta värde måste man känna till hur mycket värmeledningstalet försämras vid ökad fuktighetshalt, och vilken fuktighetshalt man kan påräkna att materialet erhåller i praktiken. I all synnerhet hos porösa material, som lätt kunna absorbera vatten, spelar fuktighetshaltens inflytande på värmeisoleringsförmågan en mycket stor roll. I en följande sammanställning av olika materials värmeledningstal angives också fuktighetshaltens inflytande på värmeisoleringsförmågan, samt vilken fuktighetshalt som man normalt bör kunna räkna med. Den inventering, som verkställts av olika ladugårdar inom landet, visar dock, att avvikelser från det normala, varmed i detta sammanhang menas fullgoda konstruktioner, tyyärr förekommer alltför ofta. Fuktighetens inflytande på en väggs värmegenomgångstal kommer också att belysas av* efterföljande räkneexempel. Ofta händer det, att man träffar på nya material, om vars värmeisolerande egenskaper man saknar närmare kännedom. Härvid kan man bilda sig en viss uppfattning om materialets värmeledningstal med utgångspunkt från dess volymvikt. Enligt

57 verkställda försök har nämligen följande samband fastställts för tegel och bruk samt liknande material.

A = konst.

\Z-L.2L

där y betecknar den torra volymvikten. Konstanten varierar med materialet och kan sättas till l,o för bruksliknande material, såsom kalk- och cementbruk, samt 0,8 för tegel. För t. ex. gasbetong eller liknande kan konstanten angivas till ungefär 0,9. I det föregående har antagits, att väggen består av ett homogent material i ett eller flera med väggytan parallella skikt. Är väggen däremot sammansatt av olika sektioner i skilda snitt, måste man beräkna k-värdet för varje sektion för sig samt bestämmes väggens genomsnittliga värmegenomgångstal av den procentuella förekomsten av varje typ. Som exempel kan angivas en stolpvägg, där den del av väggen, som omfattas av stolparna, representerar en typ och fyllningsdelen en annan. Har man för stolpdelen beräknat värmegenomgångstalet till ki och för fyllningsdelen till k 2 samt utgör den förra t. ex. 10 °/o av arean och den-senare 90 fl/o, blir väggens värmegenomgångstal kV!i = 0,10 • k, + 0,90 • k 2 . Härvid förutsattes, att värmet strömmar vinkelrätt mot väggytan genom de olika delarna av väggen. Hos murverk utbildade med luftmellanrum förekomma ofta bindare av sten, vars värmeledningsförmåga är avsevärt mycket större än luftens. Omkring dessa bindare blir värmegenomgången ej vinkelrät mot väggen utan värmet kommer även från omkringliggande delar av väggen att följa bindarna, varför ovan angivna beräkningsmetod ej kan tillämpas. Detta har konstaterats vid utförda provningar. Samma förhållande gäller även för vissa hålstenar, s. k. cementhålstenar. För en tegelmur skulle man i likhet härmed räkna de genomgående fogarna för sig och resten av murverket för sig, men med hänsyn till att tegel och bruk äro två så närbesläktade material kan man förenkla problemet genom att räkna med ett genomsnittligt A-värde. Antag, att teglets värmeledningstal är A, och brukets /L samt den procentuella förekomsten av vardera materialet 80 resp. 20 % , blir det genomsnittliga / - v ä r d e t : ^urverk = 0,80 ^ +

0,20

l%.

De föregående beräkningsmetoderna förutsätta dock, att värmet passerar i en ström vinkelrätt mot väggytan. Detta torde dock icke vara fallet, om t. ex. bindarna i en hålmurskonstruktion utgöras av ett material, som är i hög grad värmeledande i förhållande till de omgivande materialen. Procentuellt torde härvid mera värme passera genom bindarna än vad den föregående beräkningsmetoden anger och felet blir större ju mera bindarna dominera konstruktionen. Ett typiskt exempel härpå är en hålstenskonstruktion, där materialet mellan hålrummen kan betraktas som bindare. Det kan härvid vara berättigat att vid en beräkning betrakta materialet som homogent samt beräkna värmeledningstalet med utgångspunkt från stenarnas genomsnittliga volymvikt i enlighet med den tidigare givna formeln. Man erhåller härvid värden, som mera överensstämma med verkställda provningar på färdiga väggar. Vilken beräkningsmetod, som bör användas, kan ibland vara svårt att avgöra, men om man begagnar sig av den metod, som ger det sämsta värdet, d. v. s. högsta k-värdet, är man åtminstone på säkra sidan. Skulle isoleringen i verkligheten vara något bättre, än vad man beräknat, är ingen skada skedd, däremot kan en dålig isolering medföra avsevärda nackdelar, som senare endast med stora omkostnader kunna korrigeras. Innehåller väggen ett luftmellanrum, måste hänsyn tagas även till dess värmemotstånd, men detta är icke längre proportionellt mot tjockleken som förhållandet är

58 vid homogena material. I mycket stor utsträckning sker värmetransporten härvid därigenom, att luften försättes i cirkulation. Luftpartiklarna på den varma sidan upptaga värme från den varma insidan och transportera detta till den kalla utsidan av luftskiktet. Vid mycket tunna luftskikt uppbromsas luftens rörelser och värmetransporten försvåras. I förhållande till tjockleken äro därför tunna luftskikt mera isolerande än tjocka. Grafiskt visas luftskiktets värmemotstånd vid varierande tjocklek i fig. 8. Består luftskiktet av ett helt rum, kan man i enlighet med föregående räkna dess värmemotstånd lika med två invändiga ytmotstånd, 2X0,ts = 0,so. Då en konstruktion är sammansatt av flera materialskikt, som icke befinna sig i fullständig kontakt med varandra, uppträda dessutom vissa övergångsmotstånd. Vid hård anliggning mellan två relativt släta material, t. ex. en träpanel spikad mot en annan, finnas många kontaktpunkter, där värmet ledes från det ena materialskiktet till det andra och luftskiktets inflytande blir relativt ringa. Vid lös anliggning, t. ex. då man på insidan av en vägg spikar en träfiberplatta, blir luftskiktet mera utbildat och dess inflytande större. Däremot uppträda icke några övergångsmotstånd mellan puts och tegel eller då betong gjutits mot ett annat material. Vid inlägg av ett papplager i en konstruktion äro de omgivande luftskikten den ur värmeisoleringssynpunkt mest verksamma delen. Även härvidlag måste man taga hänsyn till om pappen är inklämd mellan två relativt släta material eller mer eller mindre frihängande, varvid luftskikten i det senare fallet äro mera utbildade. Om exempelvis en väggfyllning ligger an direkt mot en träpanel, r ä k n a r man inte med något särskilt övergångsmotstånd, då detta som regel redan inberäknats i fyllnadsmaterialets isolering, men om ett papplager inlagts mellan fyllning och panel, räknar man med ett övergångsmotstånd mellan papp och träpanel. I nedanstående tabell angivas en del för beräkningar lämpliga värden på övergångsmotståndens storlek.

Specifikation Vid fullständig kontakt mellan två olika material (sammangjutning) Vid ofullständig kontakt mellan t. ex. fyllning och panel el. likn. Vid relativt hård anliggning mellan två material Vid lös anliggning mellan två material, t. ex. träfiberplatta el. papp på insidan av en vägg, ett papplager på andra sidan begränsat av ett luftskikt el. likn Papplager inklämt mellan två material , Papplager mellan exempelvis en panel och fyllning

Övergångsmotstånd 0,0 0,0

0,05

0,10 0,10 0,05

Hos ett papplager, som t. ex. klistrats i asfalt mot ett underlag, uppträder däremot icke något övergångsmotstånd, utan man får endast räkna med pappens resp. asfaltens isoleringsförmåga. Beräkningsexempel. Beträffande de i dessa exempel använda värmeledningstalen hänvisas till tabellen på sid. 65—67. Exempel: lVs-stens yttervägg av 10" lättmurtegel murad med vanligt kalkbruk och putsad på båda sidor. Jfr lig. 20.

59¶YHerpufa

1.5 cm

Murvarh

SB cm

fnnerpufs

Is

t" yt/erpana/ / ho

->A 'pans/ cm

I lacf I'h"

f23 mm)

osfott/oopp f/3

mm)

Forhydn/nqspopp

fyllning

I loo

f28 mm)

förfrydninqapopp

Z ' p/onh I la<j

(W

mm)

popp

Fig. 21.

Fig. 20. Ytmotstånd

mi -f- m„ = 0,20 0,03 0,05 Motstånd av ytter- och in ner puts 0,62 0,38 0,77 » i> murverk 0,49 M

Väggens värmegenomgångstal

Exempel:

1,02 = 1 = 0,98

k

Yttervägg av trä bestående av 1 " ytterpanel (23 mm), 1 lag asfaltpapp, W panel (18 mm), 1 lag förhydningspapp, IV4" luftmellanrum fyllt med kutterspån (28 mm), 1 lag förhydningspapp, 2" späntad plank (49 mm) samt 1 lag papp. Jfr fig. 21. Ytmotstånd Motstånd av 1" ytterpanel >

» asfaltpapp s

...

/ 4 " panel

förhydningspapp 1»/*" fyllning

mi + rn u 0,20 0,023 = 0,18 0,13 = 0,10 0,018 = 0,14 0,13 = 0,06 0,028

= 0,47

0,06

= 0,05

förhydningspapp 2" plank

0,049 0,18

= 0,38 = 0,10

papp M Väggens värmegenomgångstal

k

= 1,67 _ _1_ = 1,67

0,60

Beräkning av värmegenomgångstal i speciella fall. Golv utlagda direkt på

mark.

Då ett golv anbringats direkt mot underliggande marklager, uppträder ett visst inre ytmotstånd m i# Härtill kommer själva golvbeläggningens värmemotstånd, men dessutom räknar man med ett visst värmemotstånd hos de underliggande marklagren, som kan betecknas med m.. Ekvationen för golvets värmegenomgångstal kan då skrivas: 1 k

mi + m, + m2 -j-

+ mj

60 där mj, m 2 etc. betecknar värmemotståndet hos golvbeläggningens olika delar. Värdet på mf kan angivas till ca l,is för jord och 0,95 för berg. Givetvis k o m m a dessa värden att variera från fall till fall allt efter markens beskaffenhet, vartill viss hänsyn bör tagas. Marktemperaturen på visst djup kan angivas till omkring + 4° och vid en värmeförlustberäkning blir då det totala temperaturfallet t r — 4°, varför som regel detta temperaturfall blir avsevärt mycket mindre än mellan rumsluften och den yttre luften. En feluppskattning av undergrundens värmemotstånd blir därigenom av mera underordnad betydelse. Exempel:

Båspall bestående av 2 cm cementbruk, 3 cm betongavjämning, 10 cm slaggfyllning, 3 cm betongavjämning samt 20 cm packstensfyllning direkt på jord. Jfr fig. 22.

jord

\

Fig. 22. Ytmotstånd

mi

Motstånd av cementbruk, 2 cm

—— = 0,02 1,15

betongavjämning 3 + 3 cm

— 0,13

>

»

—'•— = 0,03 1,80

»

» slaggfyllning, 10 cm

2li°. = 0,11 0,90

>

> packsten, 20 cm

- ^ = 0,37 0,54

>

> jord

= 1,18

Golvets värmegenomgångstal

M

= 1,84

k

=

= 0 54

Erfarenheten visar, att man, när det gäller golvmaterial utlagda direkt på mark, måste räkna med något högre fuktighetshall, än när det gäller material ovan mark. Värmeledningstalen för cementbruk, betong och slaggfyllning hava därför genomgående ökats med 25 °/o i jämförelse med vad man annars brukar anse vara normalt. Beträffande packstensfyllningens värmeledningstal har detta i brist på tillför4

litliga data beräknats enligt formeln X = C. -f C- under antagande av en volvm5 30 vikt på 1,6 kg/dm 3 . Mur delvis

under markytans

plan.

Då en mur delvis befinner sig under markytans plan, kan man tänka sig konstruktionen uppdelad i två olika väggdelar, dels den del, som befinner sig ovan mark-

01 planet, dels den del, som befinner sig under detsamma. Beträffande den förstnämnda delen bestämmes k-värdet på sedvanligt sätt samt beräknas värmeförlusterna med utgångspunkt från inner- och yttertemperaturerna. Vad den andra delen beträffar, måste värmet först passera genom själva muren och sedan genom det utanför varande marklagret, varför man härigenom erhåller ett extra värmemotstånd, som blir större ju djupare man kommer under markplanet. Värmet anses härvid passera utefter en cirkelbåge, vars medelpunkt ligger i vinkeln mellan markplanet och murens utsida, i enlighet med vad som angives å fig. 23. Vid beräkningen av värmeförlusterna kan man sålunda även här utgå från inner- och yttertemperaturerna.

Fig. 23.

Värmeströmning genom en mur under markytans plan.

Murens genomsnittliga värmegenomgångstal under mark blir: 2.3 03

log (1 + 1,5 ko hm) 1,5 h, där hm betecknar murens medeldjup under markytans plan samt k« murens värmegenomgångstal under antagande av att densamma omgives av luft på båda sidor. Formeln gäller för ett antaget värmeledningstal hos jordmassan l = 2,0, vilket relativt höga värde kan motiveras av att marken här ofta är ganska våt. I nedanstående tabell anges en del värden på k vid varierande värden på ko och medeldjup hm under markytans plan. k =

Medeldjup hm i meter under markytans plan

Värmegenomgångstal k hos murar nedsänkta under markytans plan vid varierande djup samt vid nedanstående värmegenomgångstal k 0 för muren enbart Värmegenomgångstal ko

hm — — 0,5

0,6

0,7

0,8

1,0

1,2

1,5

2,0

2,5

3,0

0,25 0,50

0,46

0,54

0,62

0,70

0,85

0,99

1,19

2,01

0,43

0,50

0,63

0,75

0,86

1,01

1,49 1,22

1,76

0,57

1,57

1,00

0,38

0,43

0,48

0,53

0,62

0,69

0,79

0,93

1,41 1,04

1,50

0,34

0,38

0,4 3

0,46

0,53

0,59

0,76

0,84

0,92 1

2,00

0,31

0,35

0,38

0,41

0,47

0,51

0,66 0,57

0,65

0,72

0,77 |i

1,14

62 Grafiskt återgivas resultaten å fig. 24. Man torde med tillräcklig noggrannhet kunna uppskatta mellanliggande värden härav. Liksom när det gäller golv, bör hänsyn tagas till att fuktighetshalten hos murmaterialet kan vara ganska hög, i all synnerhet om isoleringen på murens utsida skulle vara bristfällig. I dylika fall kan ett tillägg på 10 å 15 % vara tillrådligt.

/

<v/ 7

*7

•/

' <y

*yfA AS.

hs

l.zs

Murens värmeqenomqånash/

2o

fh) under mark

vid varierande värden på h0 och mede/d/op fa ) under markytans

p/an.

Fig. 24. Ouppvärmda

utrymmen

såsom skullar

etc.

Då ett ouppvärmt utrymme gränsar till en uppvärmd lokal, kommer värmet från denna först att passera genom skiljeväggen mellan dessa rum samt sedan från det ouppvärmda utrymmet till den kallare omgivningen. Per tidsenhet måste då samma värmemängd tillföras det ouppvärmda utrymmet, som avgives från detsamma. Antag, att det gäller en skulle över en ladugård. Skullgolvets värmegenomgångstal betecknas med kj och dess yta med A t . Yttertakets värmegenomgångstal betecknas med k 2 och dess yta med A 2 . Vidare betecknas djurstallets lufttemperatur med t r , skullens med t x och ytterluftens temperatur med ty. Den från djurstallet genom skullgolvet avgivna värmemängden per tidsenhet blir då: W, = k x A! ( t r - t x ) samt den genom yttertaket avgivna värmemängden: Eftersom

W, = k2A2 ( t x - t y ) \\\ = W 2 blir då skullens lufttemperatur

_ k j A ^ r + koAoty ki^x + koA, Vid beräkningen av k-värdena, måste man härvid observera, att de sammanlagda

63 ytmotstånden hos skullgolvet blir 0,26, eftersom det här rör sig om två invändiga ytor samt 0,20, för yttertaket med en ut- och en invändig yta. Ofta har man intet intresse av att känna skullens lufttemperatur utan vill endast beräkna värmeförlusterna från djurstallet. Härvid kan man utgå från skullgolvets och yttertakets sammanlagda värmemotstånd och endast taga hänsyn till rumstemperaturen t r och yttertemperaturen ty, men som yttertaket i regel har större yta än skullgolvet, måste yttertakets värmemotstånd minskas i relation till förhållandet mellan dessa ytor. Betecknas i enlighet med föregående skullgolvets värmegenomgångstal med k! och yttertakets med k 2 samt motsvarande ytor med Ai och A2 erhålles konstruktionens värmegenomgångstal: 1 KT

•^2

2¶Begränsas nu skullen icke blott av yttertak utan även av gavlar, dörrar och fönster, kan man räkna med ett genomsnittligt värmegenomgångstal för dessa i ovanstående formel. Betecknas de olika ytorna med k,', k," och k 2 "' etc. samt motsvarande ytor med A,', A 2 " och A,"\ erhålles det genomsnittliga värmegenomgångstalet för dessa ytor: _ k / A./ + k 0 " A , " + k / " A,"' A,' + A," + A,'" Värmemagasinerings

förmåga.

Den hastighet, varmed en byggnad avkyles vid ett plötsligt yttre temperaturfall, sammanhänger i hög grad med ytterväggarnas värmemagasinerande förmåga. På det hela taget har denna sak blivit mycket litet studerad och uppfattningen h ä r o m grundar sig mera på vissa erfarenheter än vetenskapliga undersökningar. Som regel är en tung vägg mera magasinerande än en lätt och av erfarenhet veta vi, att t. ex. en trävägg bör göras mera isolerande än en massiv stenvägg. Denna erfarenhet gäller dock bostadshus, där man som regel har vissa möjligheter att kompensera den plötsliga avkylningen genom mera intensiv uppvärmning. I ett djurstall har man däremot oftast icke denna möjlighet och därför borde egentligen en dåligt värmemagasinerande vägg göras betydligt mera värmeisolerande än en kraftigt värmemagasinerande sådan. Gäller det en byggnad, som hastigt skall uppvärmas för en kortare period, bör den egentliga värmeisolationen sitta på insidan, då det kan vara onödigt att värma upp hela ytterväggskonstruktionen, men då måste man också räkna med, att, sedan uppvärmningen upphört, avkylningen sker fort. För djurstallarna är däremot värmekällan mer eller mindre konstant och det är inflytandet av de yttre hastiga temperaturvariationerna, mot vilka man strävar att skydda sig. Härvid ställer det sig fördelaktigast, om värmeisoleringen är anbringad på utsidan, varigenom en hastig avkylning av väggens inre delar undvikes. Med hänsyn till dessa synpunkter, måste man nog konstatera, att djurstallarnas ytterväggar ofta äro felaktigt konstruerade ur värmemagasineringssynpunkt, och orsaken härtill är, att de särskilt värmeisolerande materialen äro ömtåliga för de klimatiska påfrestningarna och att man därför strävar efter att skydda dem genom att anbringa beklädnaden på väggens insida. Det bör dock uttryckligen framhållas, att risken för nedfuktning av väggens insida i ett djurstall många gånger kan vara betydligt större än på utsidan, med hänsyn till de begränsade avdunstningsmöjligheterna på insidan, varför den nämnda försiktighetsåtgärden ibland kan vara missriktad.

64¶Extra tillslag vid beräkning

av en byggnads

värmeförluster.

Vid en beräkning av ett bostadshus värmebehov brukar man göra vissa »tillslag» med hänsyn till väderstreck och inflytandet av ofrivillig ventilation. Vad väderstrecken beträffar har i annat sammanhang omnämnts, att man ej för summar inflytandet av solvärmet ur uppvärmningssynpunkt utan betraktar detta endast som en säkerhetsmarginal. Detta gäller dock endast för en vägg direkt mot söder. Vill man för övriga väggar hava samma säkerhetsmarginal, kan det vara berättigat att göra ett tillägg på värmeförlusterna genom dessa. Som lämpliga tillslag kunna följande värden angivas: För ytterväggar, dörrar eller fönster mot N, NV, NO och O mot V, SV och SO

K) °/o 5

B. Värmeledningstal (A-värden) for olika material och konstruktioner. Nedanstående värmeledningstal kunna anses gälla inom normalt förekommande temperaturintervall hos ytter- och innerväggskonstruktioner. Inom vissa materialgrupper förekomma olika fanrikat med ganska varierande egenskaper. De angivna värdena på värmeledningstalen avse medelvärden; såväl bättre som sämre värden kunna förekomma, men i normala fall böra de lämnade uppgifterna kunna ligga till grund för beräkning av byggnadskonstruktioners värmegenomgångstal. De angivna fuktighetshalterna äro att anse såsom normala, men givetvis kunna även här ganska stora variationer förekomma. I exceptionella fall bör man räkna med en högre fuktighetshalt än vad som angivits i tabellen. Som ledning härför har, där sådana uppgifter kunnat erhållas eller härledas, angivits den procentuella ökningen av l -värdet per viktsprocent högre eller lägre fuktighetshalt. Dessa värden äro dock delvis mycket ungefärliga, då tillräckligt omfattande undersökningar icke ha blivit utförda.

65¶Värmeledning stal. Torr volymvikt

Material

7o i kg/dm 3

Värmeledningstal \ vid fullt uttorkat tillstånd

A-värdets Fuktigökning i hetshalt % per i viktsyiktsproc. procent fukt

Lämpliga beräkningsvärden Af

Metaller. Aluminium J ä r n : Gjutjärn Smidesjärn Stål Koppar

2,70

7,25

32-54

7,80

32—64

7,85

23—47

8,90

2,60—2,70

2,85—3,05

2,95

2,60

2,30—2,70

2,50

2,60 2,40

2,05

2,05

1,35

1,36

2,65 — 2,70

1,30—1,70

2,00—2,90

2,45

Naturstenar. Granit Kalksten Marmor Sandsten Skiffer J_ klyv.-riktn

/./

»

,

»

»

»

Betong och bruk. Vanlig betong Klinkerbetong, tung > lätt Cementbruk Kalkbruk

Konstgjord

,

1,3 0

6,0

1,80

0,71

4,0

2,0 3,0 3,0 2,0 2,0

1,45 0,80

1,50

0,47

3,0

1,90

0,82

5,0

0,51

1,65

0,58

3,5

2,0

0,75

5,0

0,57

4,5

1,0 1,1

0,78

1,8 1,6

0,43

4,0

1,25

0,4 5

1,4 1,2 1,0 0,8

0,33

3,5

0,34

0,24

3,0

0,206

2,0

0,155

2,0

0,7

0,13

2,0

0,45

0,085

2,0

1,9

0,82

5,0

1,4 1,7 5,0 5,0 5,0 5,0 2,0

0,90 0,6 2

sten.

H å r d b r ä n t tegel Vanligt murtegel Lätt murtegel 1.4 tegel Högporöst tegel Gasbetong, Siporex, IKÅplattor, Santorin, slaggplattor eller liknande Cementstenar (Nopsa-sten) Cementhålstenar (se murverk). — Djurstallar.

2,14

0,60

0,26 0,23 0,17 0,14 0,10 0,90

66¶Torr volym vikt

Material

/o i kg/dm 3

Värmeledningstal Ac vid fullt uttorkat tillstånd

A-värdets ökning i % per viktsproc, fukt

Fuktighetshalt i viktsprocent

Murverk av konstgjord sten. A. Stenar i tegelstensformat (80 % sten, 20 % bruk). Hårdbränt tegel i kalkcementbruk Vanligt murtegel i kalkbruk Lättmurtegel, d:o 1,4-tegel, d:o Högporöst tegel, d:o Slaggbetong eller liknande i kalkbruk Cementsten (massivmur) i kalkbruk (Nopsa-system, se särskild tabell å olika k-värden.)

2,0 1,8 1,6 1,4 1,2

0,8

1,9

B. Block eller plattor (94 % sten, 6 % bruk). Tegelplattor

1,2

Gasbetong, Siporex, IKAplattor, Santorinplattor eller liknande

f 1,0 0,8 0,7 0,45

Hålstenar, räknat för 20 cm m u r : Klinkerbetongblock Poolblock Övriga hålstenar beroende på utförande

Trä, träprodukter liknande.

och

Trä J_ fiberriktningen Träfiberplattor o. liknande: Porösa Halvhårda Hårda Träullsplattor Halmplattor D:o asfaltimpregn Vassrörsmattor Papp och pappliknande beklädnadsmaterial

10 — 15

0,4—0,7

0,23—0,34

0,041

1,0

0,47 — 0,63

0,062

,4 — 1,7

6,0

0,92—0,99

0,11

,0 — 2,2

5,0

0,30—0,50

0,06—0,08

2,0

7,0

0,26

0,056

2,0

7,0

0,30—0,35

0,046

0,17

0,068

1,0

7,0

0,60 — 0,70

0,06—0,07

1,5

5,0

67¶Torr volymvikt

Material

i kg/dm*

Isoleringsplattor likn.

Värmeledningstal Ac vid fullt uttorkat tillstånd

A-värdets ökning i % per viktsproc, fukt

Fuktighetshalt i viktsprocent

2,0—2,3

10¶Lämpliga beräkningsvärden Af

och

Expanderade korkplattor . Korkbetong Glasullsmattor Stenullsmattor Sjögz'äsmattor Vaddmattor Wellit H Isoflex och liknande

0,11

0,032

0,3 7

0,05

0,10—0,11

0,031

0,11—0,16 0,031 — 0,032 0,10 0,030—0,035

0,035 0,060 0,031 0,032 1,0

0,036 0,030

0,08

0,032 0,01

0,040

0,04

Asbestcement- och gips plattor. Asbestcementplattor Gipsplattor

2,0—2,2

0,30

0,7

0,18

1,0

0,06

1,0

0,07

2,4

15 80

0,06

Fyllnadsmaterial. Träkolsst3 r bb Korkpulver Torvströ (löst utfylld) .... Kutterspån, löst packad Sågspån, lufttorr » våt , Målen lera 2 / 3 sand-f-Va sågspån Sand, lufttorr Granulerad slagg Koksslagg, lufttorr » våt

Diverse Glas Asfalt Asfaltpapp Linoleum Vatten

0,25 0,07

0,05

0,06

0,06

0,10

—

0,19

0,046

0,9

—

0,035 0,06 0,13

0,5

— — — —

0,7

0,18

0,20

0,7

0,18

0,43

2,4 — 3,2

0,5 — 0,9

0,7

2,1 1,1 — 1,2

0,6

0,6

0,12 — 0,20

0,16

1,2

—

0,16

1,25 1,4—1,6

0,13 0,18 12

0,06 0,14

material.

0,50

68¶C. Värmegenomgångstal (k-värden) för olika väggkonstruktioner. För att tjäna som ledning vid beräkning av värmeförluster vid vissa vanliga väggkonstruktioner samt för att visa förhållandet mellan dessa väggars k-värden dels i torrt, dels i nedfuktat tillstånd har i nedanstående tabeller gjorts en sammanställning av de väggtyper som påträffats vid de sakkunnigas studieresor i olika delar av landet. Sammanställningen anger således resultatet av en inventering utan hänsyn till de olika typernas lämplighet och får icke betraktas som ett förslag till ändamålsenliga väggtyper. Frågan om väggkonstruktioner för djurstallar är under utredning, och resultatet härav kommer att publiceras i ett senare meddelande. I tabellerna ha överst i de kolumner, som uppta antalet undersökta fall, inom parentes angivits de k-värden, som ytterväggarna i de olika landsdelarna borde ha haft, beräknade enligt den metod, vilken beskrives i kapitel V. Som framgår av tabellen, är det ytterst få av de undersökta väggarna, som uppfylla kraven på erforderlig värmeisolering. Skillnaderna i k-värde mellan yttervägg och innervägg av samma konstruktion beror på olikheten i ytmotstånd. För torr vägg har k-värdet beräknats med utgångspunkt från A-värden för normalt torra material (Af). Vid beräkning av värdena för våt och mycket våt \ägg har räknats med de försämrade A-värden, som erhållas för resp. väggdelar, då väggen utsattes för nedfuktning inifrån. Som ledning vid uppskattningen av fuktighetshalterna och därav A-värdena i de nedfuktade väggdelarna har tjänat resultaten av de fuktighetsbestämningar på väggprover, som närmare beskrivas i kap. VII. Den uppskattade graden av nedfuktning i väggarnas olika delar är beroende av det bättre eller sämre skydd, som väggkonstruktionen erbjuder mot fuktvandring inifrån och ut. De väggtyper, som uppvisa minsta skillnaden i k-värde mellan torr och våt vägg, äro således mest lämpliga i djurstallar, såvida de samtidigt uppfylla kravet på erforderlig värmeisolering.

SAMMANSTÄLLNING OVER

VÄRMEGENOMGÅNGSTAL FÖR VÄGGKONSTRUKTIONER I LADUGÅRDAR

70 rt e s

f

•r

-*

^1

o

• *

- +

r-i

-fl

lO

3¶Cfl S3

cs

• 1

tn

T3 >i :0 « CG .K

-3

ca

•-

c3 0 O

CG

J»S

§

Élj

a

•ö o i S k> '"'

o

u

ss

-as*

.3

<o°

lis

£8

"t* -3 M c

:ci O ^

•st

^ "V —T C :0 0

'C5 "°

t, <u

-<

hl

— aS3

'O

^1

PO

42 °

C

1 .5 g :3 t; « "* £ 0© "ra l-S — C

^

a

? 10 ""

00 i j :~ i* 0

10 PS

s

iM

rH

C5

T: O° 0 it 1

C S d

O

fc 1

K

0*0*

CM

_^ ^ "2 "* te

e>

c

0 o> «-( O

oc

00 IC t-

t^

ra

Ol

O

C

0 C

O

C

O

0 OJ 00

i-l t~

if t£

CO

o-

c^

to

era

'°

0 C

lO

i «

u c

• *

*i •cs

TJ

to

>-

O

t -

<T OC

lO 00

Ol

to

_ 0

tO 0

iH to

O

C

0 C

r-

O

O

u h

CO 00

- * r~

to

t2

Cl 10

O OC

<3

<3

r» t^ 0

0 rr 0

lO

«

a :

c fc.

"in bl U

g g

c L,

1-

^

<

«

. 3

c ti

/

ii B

C3

t/J

nd :sS

T3

, 1+ 1 :1 1 ^ U

"1-3

g -s ."2

S.+ :^

iC3

"*"*

s—•*

c.;"" c —

tc

s

ins

tt i cm eller um)

Trävägga

t ioi

"*«

ra

ne

gkonstru

t -

1-1

>

tC

>

r-

tt

Lrf

lO 0

s>

> t-.

•^

IT

<=

•33

te :C3

o

<M

1 i c tr C

<U

Ml

-»-»

I ^>

^i 3

c «-

tel C

fcT "

g -3

t«

s g

H —

m CN

1-

0 CO

>*

**

s

|

CJ

s 1

g

•

c

O

C3

O

P

-

c 0

gj

ii

III

3 "o

« 5 3

c

OJ

C3

O

—

0-

to •3

O

CJ

MI

* J

c 1 g S

t. aj

rt

ö

CA

«

«5 c p. p 03 eo

r-

Cfl

r-

^ I

!\

n

tto

o"

O

o

o

ra

ra

o"

o"

O

00 O*

5 g 3

.2 c

Jlal

"5 > £ 3 « 3 O

t. u -ö

cs

A

^

-1

h

3 o 3

M

C 0

te 3

g£ C3 00

Q. »5

-*

to O

72 IS

B E

T-l

[~-

—

ez

,-1

C/3

u m "O in

a CS

rO

T-

•O

?

> 1« CO

v ° t-T 0,-91

cS

- O

15 1 0

a-s c

C» O ( c tT 0

cS

M

BIO H3

H&d i 1 be '

«

C) ro

jd •o u

T? M 3 :s3 O •£ ö TO

t:

c

, d 'H e

•5 S :«

'O 10

J5 0 £ 1 B 1 <"

u

8o

u

0 *

c 1

,2 ' « ' u lO i-i p i

•"•

v

..

• £ d *cS 1' 10 <a -2 I d 2 £ :cS :CS - , ~ w

r-

T-

ö°

T^

C « d

iO

1 U

M

'O T - .

«

H0-° 00

—H

r-

C >

O

•2 3

te

te

^ ra

IC5

u

u

•CS

£

•

,M es

>•

la

0 U O

0*

*J

•es

0» O

o> O

2 *°

tO O»

T-l os

0"

0 *

0 T-l

CO O

-° 0"

00 10 0

ra O

i 2

«

S >

to

0 to

to

la U

•CS

M

c

£ a. 2

•CS

to

°"rå°"

c»

ra O

co O

Cl O

to CT>

M

—I

O

O

CS C

3 O 1 •*"

O

struk

Trä äggar

gko

B

>

tt i c i eller t

E3

•*-»

Ifelll

C

tn

*2

p.

J. -o2

Jjl in

1 § - SS^}

^^w»w=* ' r

• ' "' 1 {'•' 'i'1

—

1 T TT

wany>\

Cfl

*» 3

«o

t ^

c©

*-'

~—

**

73 TQ

fcl

e- -o

:0 « r/) >

•X!

£

03 O •M

C •jt

:c3 ii

<c ° to co .

b -TO

'

T *

5 t r rt

•es

I

Ml I

cp

tt

rfO •o3-

IB 3

> 5> 5— £ 3 3 « "a

s I S o °

:ci o

:0 © «4-l

©

cri T"!

IH

o

:eS c — J3 3

IH

r«"0

3 Sfl

O

W© °

o o o CJ

to

ra

•""

O

O t»

o

t-

n

« to e-i

to C<1

«

T-l T*

o

CM

O

O

O

O

C-l

1-1

"

O

o

to O

tO

iO

CM

CM

rt

OU

o o o

« N

T-l

ra O

CN O

CO

CM

Cl

ra ^ 1" lO

O

o M

-»i O

co e* CM O * <=>" ©~

TOWN

•

-.

3 •c

a

IH

TJ

3 •z:

•a

u

C

E 3 M

r

-C

•

B o

"i i i r

o cc

ii

b C5

te *-o> tea i^

c

> «= > ^3v ej

" t * !-.

Kl

tc n

(^ n

•ei/

r

>, 3— C u

—1

C

o

a 0>

U

•es

S

mmim mmw

E

si

•r, t)

s

S C

-

-

-

CM

-

1-H

r-i

-

-

c-i

CM

CM

ra

to

-J,

to

lO

1-1

©

©

ra 1-1

«J>

CO

-"

©

2?

tc

o

o

.3

TO

CM

©

•+

t£'

l &

c

-

l> • *

O m

TH

T H

g CM to

to to

'-

©

Ci

lO to

-"'

©

00 IO

ia

°

^'

•*f

o

CJ> ei

CO

,

©

""

CM tC

T-l -91

T-l

T-l

J J

u

mi

it

11 * '*'.' *"'•.'*.fe

_•

CN

. *'.. *'."«r: '..' .• v.-y • \ *•;•;•;

© CO

r'V , '/ «

•

'

•

«

,_; CO

'

*

*4

*':'*

'+1 . •* -4*-"- "* H

«a

3 cu to te 3

Si

l

t

T, + jt4"

> CS

tc

•M o o

a CM' CO

CO

co

76 CS

E

T-H

a

~

3 C/3

u rs

«•

T3

T3 :0 CG

®

>

* *>

T3

a CS

3 M

CO

"-

CM

w

o! ©

M

en

«<L®

; » oj T S K* ""•

CS

1 m

. 2 *-

U

c» > CG

""

*•"

KO

03 O* °

»3

"o

i i

H§D3

TO

TJI

<M

T

_£?. © * ©

<2 CS

•o u

lis

:ce) O O TQ

,

3 3 "és

1-5

:0

©*©

s

1¶V* H ("° -9". M T-l

•^©-°

j-1 d

«< 5 § d ^ 1 B

io

*

to - g :c3

T : © - ®

cp T3

i, d C o d

i

-H

O i «»

Z o ™ ^X2 HJ

TH

to X>0 •CS

a •a

_

>

)C8

»O TO

TO •->!

e» en

o ra

B»

I-H

I-H

©

°l

*1

TH

T-l

T—1

h

I O

TO i-*

o

to

•CS

h

a

ej> to

io en

©

©

O

TJI

ic

er.

o

3 *2

B

TH

-*

*s

ki

SS

a

I\ I"

lO

-91

•O TO

00 CO

t»

>*

u

•*e Oi

to ts

©

©

oo

tji i-l

T-, C*

C-» t -

O O

00 r-l

CO T-l

i—I

r-l

©

TH

r+

i-(

©

, o

(mått i cm e Her tu

B •

s

1**8

iff

g. r

7iT

lÄ

|

B

.2 E

^ÖSBi p ]™T

ä»W*ll»"«

^llÉPf^i^'

«

«5

H

i

-Sä 3

v B

•si

B O

g

^1 CS

E 4? v. S 2 C/3

da

gel- och bl ock v

Väggkoiist r u k t

:ca

F

u E 3 "C fa <u 3

8 3 s t * » ° W Is -2 —

CM

O

O .SS •cS

es

U

©

3 Di

KS

B >

te to

ICS t-

to ©

©

s. CS

Cä

o

.£* N

—H

W

•o CO

CO

r^

...

OC CO

tO

„

^

1-1

en ©

^*

o 00

en ©

o

,_,

t-

TT

©

©

o

©

to

» |H (M

©

to

1-1

en ©

en en ©

©

-1< 00

TO

o 00

to

O

©

©

III

r~

ill

IE

Kap. V.

Beräkning av erforderligt värmegenomgångstal for väggar, tak m. m. i djurstallar. På grund av de många svårbedömbara faktorer, som inverka på värmeförhållandena i ett djurstall, är det nästan omöjligt att genom beräkning av värmetillgång och värmeförluster komma fram till en exakt uppgift rörande den grad av värmeisolering, väggar och tak böra besitta i olika delar av landet. Vid beräkning av erforderliga k-värden är det därför lämpligare att välja andra utgångspunkter. Tidigare har framhållits, att man skall sträva efter att undvika kondensering på insidan av väggar och tak. Detta ernås dels genom en effektiv ventilation, som sänker stalluftens relativa fuktighet, dels genom att göra väggar och tak så värmeisolerande, att innerytans temperatur aldrig blir lägre än stalluftens kondenseringstemperatur. Utförda undersökningar ha visat, att i små djurstallar med mindre än ungefär 5 vpe. relativa fuktigheten ofta överstiger 80 °/o under den kallaste tiden, och man bör räkna med, att den tidvis kan gå upp till 90 °/o. I större djurstallar (20 vpe. och däröver), som äro någorlunda rätt utförda, och där ventilationen skötes, torde den relativa fuktigheten i allmänhet ej överstiga 80 °/o. Då det gäller att säkert skydda sig mot kondensering på väggarna, böra givetvis de värden på relativa fuktigheten, som man utgår från vid beräkning av erforderligt värmegenomgångstal, väljas så höga, att man är på den säkra sidan. Dock ha även små variationer i luftens fuktighetshalt stor inverkan på erforderligt k-värde och därmed på byggnadskostnaden, varför man bör söka i varje särskilt fall bedöma den väntade fuktighetshalten. Nedanstående ungefärliga värden torde i allmänhet vara lämpliga att räkna med under den kallaste delen av vintern.

79¶Ant. vpe. i stallet

Högsta relativa fuktighet i %

Mindre än 5 5—20 Fler än 20

85—90 80—85 75—80

Saknas ventilationsanordningar eller om dessa ej skötas, kan fuktighetshalten bli ännu högre. Som ovan nämnts, får, om kondensering ej skall uppstå på väggens insida, dennas yttemperatur ej sjunka under stalluftens »daggpunkt», d. v. s. den temperatur vid vilken stalluftens relativa fuktighet uppgår till 100 °/o. Då man känner en väggs konstruktion och därmed dess k-värde samt vet ytter- och innertemperaturen, kan väggens yttemperatur på insidan beräknas enligt följande. Ur den på sidan 53 angivna formeln: « i ( t r —t 1 ) = A(t 1 —t,) = « u (t 2 —ty) = k(tr—ty) kan tj lösas. k 1 Man får då ti = tr (tr — ty) där «i = — . Efter insättande av detta värde på &i fås ti = ti — k (tr — ty) m i , där mi = omkr. 0,14 för stenväggar och 0,17 för träväggar. Som medelvärde har här räknats med 0,15.

Man kan således med hjälp av denna formel beräkna den temperatur, som väggens insida kommer att få vid olika ytter- och innertemperaturer samt olika värden på väggens värmegenomgångstal (kvärde). Då det gäller att undvika kondensering under den kallaste delen av året, måste man veta den lägsta temperaturen för orten. Vid dimensionering av uppvärmningsanordningar för bostadshus och liknande lokaler brukar man använda sig av den i fig. 25 återgivna, av civilingenjör Hugo Theorell utarbetade isotermkartan. Denna anger medeltemperaturen för de 3 kallaste 3-dygns köldperioder, som förekommit under 50 år. Anledningen till att man räknat med 3-dygnsperioder är, att en byggnad inte omedelbart reagerar för en köldknäpp, utan temperaturen sjunker ganska långsamt i väggen, beroende på dennas värmemagasineringsförmåga. Ju tyngre material väggen är gjord av, desto större är värmemagasineringsförmågan, och desto långsammare sjunker (resp. stiger) väggens temperatur. I det följande har denna isotermkarta lagts till grund för beräkning av erforderliga k-värden.

80¶Fig. 25. Isotermkarta utvisande lägsta yttertemperatur. (Medeltemp. för de 3 kallaste 3-dagarsperioder som förekommit u n d e r 50 år. E n l . H. Theorell.

81 Exempel: Vad blir under den kallaste delen av året temperaturen på insidan av en vägg i en ladugård i trakten av Nyköping, om väggen har ett k-värde av 0,« och man håller en temperatur i ladugården av + 1 0 ° ? Av fig. 25 framgår alt min. temperaturen för Nyköping är —20°. tr = + 10° k =r 0,6 ty = — 20° mi = 0,15 ti = 10 — 0,6 (10 + 20) 0.15 ti = 7,3°.

Då man vet den önskvärda innertemperaturen i djurstallet och ungefär, vilken relativ fuktighet man kan hålla, kan härur beräknas den lägsta temperatur, som väggens insida får ha utan att kondensering skall inträffa, då stalluften kommer i kontakt med väggen. Exempel: Hur hög kan den relativa fuktigheten i ladugårdsluften i föregående exempel vara, utan att kondensering inträffar på väggen? Temperaturen på väggens insida var +7,8° och stalluftens temperatur + 1 0 ° . Av kurvblad nr 6 framgår, att 10-gradig luft skall hålla 85 % relativ fuktighet för att mätlningstemperaturen skall vara 7,s°.

Enligt denna beräkningsmetod har kurvblad nr 10 uppgjorts. Man kan ur detta utläsa erforderligt k-värde för väggar, tak, dörrar m. m. med utgångspunkt från klimatet i orten samt den relativa fuktighet, man beräknar kunna hålla i djurstallet. Exempel: Vilket k-värde måste väggarna ha i en ladugård för 15 vpe. i trakten av Ealun, för att kondensering ej skall uppstå på väggarna under den kallaste tiden på året? Av figur 25 framgår, att lägsta yttertemperaturen i trakten av Falun är —28°. Relativa fuktigheten i ladugården antages ej komina att överstiga 80 %>. Temperaturen i ladugården antages under den kallaste tiden vara + 1 0 ° . Av kurvblad nr 10 framgår, att i en punkt, där en vågrät linje genom 80 % och en lodrät genom —28° skära varandra, avläses ett k-värde på 0,64. Väggens k-värde bör således vara 0,64 eller lägre.

Ur kurvblad 10 ha de i tabellen på nästa sida angivna k-värdena lör olika temperaturområden avlästs. Dessa värden stämma väl överens med de erfarenheter som vunnits från väl byggda ladugårdar i olika delar av landet. För många komma måhända sådana fordringar på isolering hos väggar och tak att synas stränga. Man bör emellertid då hålla i minnet, att det för närvarande ej torde vara många av landets mindre ladugårdar, vars väggar kunna anses uppfylla rimliga krav på värmeisolering. 6—Djurstallar.

82¶Min. temp, enl. isotermkartan fig. 25 -14° —16° —18° —20° —22° -24° —26° —28° —30° -32° —34° —36° —38° -40°

Erforderligt k-värde vid en förmodad relativ fuktighet av: 75—80 %

80 — 85 %

85—90 %

1,3 —1,0 1,2 —0,95 1,1 —0,85 1,0 —0,80 0,95—0,75 0,90—0,70 0,85—0,65 0,80—0,65 0,75—0,60 0,70—0,60 0,70—0,55 0,65—0,55 0,65—0,50 0,60—0,50

1,0 —0,76 0,95—0,70 0,85—0,65 0,80—0,60 0,75—0,55 0,70—0,50 0,65—0,50 0,65—0,45 0,60—0,45 0,60 — 0,45 0,55—0,40 0,55 — 0,40 0,50—0,40 0,50—0,35

0,75—0,45 0,70 — 0,45 0,65—0,40 0,60—0,40 0,5 5—0,3 6 0,50 — 0,35 0,50 — 0,30 0,45 — 0,30 0,45—0,30 0,45—0,25 0,40 — 0,25 0,40—0,25 0,40—0,25 0,35 — 0,20

Med hänsyn till skillnaderna i avseende på värmemagasineringsförmåga mellan en massiv (tung) stenvägg och en sammansatt eller porös (lätt) vägg av stenmaterial eller trä kan, som i föregående kapitel påpekats, en tyngre vägg göras mindre värmeisolerande än en lättare. Vid massiva, tunga väggkonstruktioner kan därför något högre kvärden väljas, än vad som angives i tabellen.

Kap. VI.

Beräkning av värmeförhållandena i djnrstallar vintertid. De yttertemperaturvärden, man utgår ifrån vid beräkning av uppvärmningsanordningar för bostadshus och liknande lokaler framgå, som tidigare nämnts, av fig. 25. Kurvorna ange medeltemperaturen för de tre kallaste 3-dygns köldperioder, som förekommit under 50 år, således extrema köldperioder. Som jämförelse kan nämnas, att enligt Statens Meteorologisk-Hydrografiska anstalts mätningar medeltemperaturen i Stockholm under januari månad 1941, vilken som bekant var synnerligen kall, ej något dygn understeg —18°, medan motsvarande isotermkurva enligt fig. 25 anger en temperatur av —20 . Beräkningar av förhållandet mellan värmetillförsel och värmeförluster i utförda, noggrant uppmätta ladugårdar ha, då de i fig. 25 angivna temperaturerna tillämpats, lett till resultat, som ej synas motsvara de verkliga förhållandena. Dessa temperaturvärden torde således vara för låga för detta slag av beräkningar. Man kommer alltså fram till, att, fastän de hittills angivna temperaturvärdena böra användas för beräkning av lämpliga k-värden för väggar, tak m. m. till djurstallar, det kan vara tillåtet att utgå från något högre yttertemperaturer, då man skall beräkna själva värmehushållningen i samma stallar. I förstnämnda fall gäller det ju mot ytterluften direkt vettande byggnadskonstruktioner, vilka måste utföras med sådan grad av värmeisolering, att köldgenomslag och därmed kondensering ej inträffar ens under perioder av starkaste kyla. Däremot är i allmänhet den totala värmekapaciteten hos byggnaderna så stor, att dessa ej hinna bli utkylda under kortare perioder av låg temperatur, varför något fortfarighetstillstånd ej hinner inträda, medan »köldknäppen» varar. För att söka få en uppfattning om de normalt förekommande vintertemperaturerna har gjorts en undersökning med utgångspunkt från de i Statens Meteorologisk-Hydrografiska anstalts årsböcker förekommande temperaturuppgifterna.

84 ,98,ts-

~&0I8-

QÖT

-

0 6 s—

CM

T . T-

in

»8S-

TH T H

0 tZ •

—

T-C

CM

N

W

TH H «

N

«# — ' Ti

,Er,

^

-^. C O

«

K)

CM

CO

T-l O

H*

- * CO

O

CO T-l CO CO

M

H-t

1-1

•HH

N

QQX

CO —c

CM 1-1 CO

TH TJ c^

-*

— H •«*• co i-H r CO U O CM 0 0 0 0

0si-

TH

Ji

m

o c ers »o e o

pit-

T*

to

aoi-

O

0 0 T H T H OV

06-

08-

0 0 r— C M

»0

CM N

-* M

H

O

co

T

r—

« -

0 CO T *

CM

- * i.O

CO

T-

TH

1-

CO

TH CO

CM

T-

-H

C5 •*•!

TH

TH

CM CO LO

n i f i H H O

m

co C M c o

co

TH

CM

TH

m

r-

1^ O! O

1-» CM T H t— CM

•*

H

Ti

Tj

O

O © 'Xi CO o

CO CO i f

(I) - t rf 5) if!

©

TH

CO CO CO t— t—

T*

T-

in t^ 10 00

t^

i>- C i ©

CM l O

If)

t— 0 0 O CO t -

-H

r^

l>

o

i.O - *

0t-

CM CM O

oS-

r--

Oi ©

r—

©

CO CM ! > . CM CM

O

00 0 0 00

Tf

n

O

CM CM O

©

-»

TH

^

t>

c o urs

CM TH TH CO CO

OC

o9-

C O 1—

e

CO CO

CM KO CM

CO CM TH - H TH CO CO

TH TH TH CO

a

o

fl

t>

o

CO

©

CO 1-1

CM "O

CM l-O

O

1/) O ! CS

o

©

CO T H CM 0 0

t e i n T ) I CÄ

»

i> CM urj 00 00

IT) - t

00¶T-i »o r— ©

m

CO "O CM t ^

Cl O -f C5 O

OS ©

CO CO 0 5

0 0 t— " O CO CM

CO O

TH (>• TH

lO O t— © CM

oc - t

©

TH

T*

co CM co

o

O

- H T H CM

CO l O

nO

CM CO CM

CO 0 0 O

Tf

u"3 0 0

-f

• O r^ 0C CS © 1— .22 co c o e o -H. TH.

* j t 0 t ^ 0 3 0 i 0 e j c o c o c o c o TJ> C 5 C 5 OS CJi ©

^ C t » O0 O ! O >sj e o co c o e o Tt. OS OS CS O . CS

TS<

O

•*-«

U

O

CO t-> 0 0 C5 CO CO CO CO c i os a cji

CO C— 0 0 O i O CO CO CO CO - K cjs © © © ©

to

flHCOt-

r - 00 es c CO CO CO - +

TH

CO 0 0 o

00 © o CO CO - c os os os

85 Innan en redogörelse lämnas för denna undersökning, må framhållas, att den ej gör anspråk på att lämna ett exakt riktigt resultat, då de mycket omfattande undersökningar, som detta skulle ha krävt, ej ansetts motiverade i denna utredning. Uppgifter ha sammanställts för fem orter i landet, nämligen Gällivare, Härnösand, Stockholm, Göteborg och Malmö, där medeltemperaturen per dygn uppmätes för varje dag under året. Den här utförda undersökningen omfattar de fem vintrarna 1936/37—1940/41. I denna period ingå de två stränga vintrarna 1939/40 och 1940/41, varför de erhållna värdena ej torde vara för höga. Dessa ha sammanställts i tabellen på motstående sida. Värdena ange det sammanlagda antalet dygn, som resp. medeltemperaturer förekommit under de olika vinterperioderna. De lägsta temperaturerna ha endast undantagsvis förekommit under flera dygn i följd. Oftast ha de uppträtt under enstaka dygn, spridda över hela vinterperioden. För de i tabellen angivna orterna ha sedan uppskattals medelvärdena under 5-årsperioden av den lägsta temperatur, som förekommit under sammanlagt fem dygn i samma vinterperiod. Dessa värden för de olika orterna äro: Gällivare —16°, Härnösand —10,3°, Stockholm —7,5°, Göteborg —6,3° och Malmö —4,5°. Med utgångspunkt härifrån har en ny, med kurvorna i fig. 25 likformig isotermkarta uppritats, fig. 20. Denna anger således de lägsta vintertemperaturer, som man normalt torde böra utgå från vid beräkning av värmeförhållandena under fortfarighetstillstånd i ett djurstall. Då undersökningen av temperaturförhållandena ej gjorts för längre tidsperiod än 5 år, och den valda 5-dygnsvaraktigheten av temperaturen endast är ett uppskattningsvärde, är denna undersökning, som ovan påpekats, ej exakt utan får betraktas som ett försök att komma till rätta med utgångsvärdena för beräkning av ett djurstalls värmeförhållanden. Lokala avvikelser från de av kartan angivna temperaturförhållandena förekomma även, vartill hänsyn bör tagas vid beräkningar. Med utgångspunkt från dessa nya temperaturvärden och de uppmätningsresultat, som representeras av kurvorna på kurvblad 7, 8 och 9, har vidare genomförts en beräkning av transmissionsvärmeförlusternas storlek för att konstatera i vilken omfattning djurstallar med olika grad av värmeisolering kunna beräknas »fungera» i olika delar av landet utan extra uppvärmningsanordningar. Med fungera avses i detta sammanhang, att temperaturen i djurstallet ej bör få sjunka

»V -15

Fig. 26. Isotermkarta utvisande de yttertemperaturer man bör utgå från vid beräkning av värmeförhållandena i djurstallar.

87 under + 1 0 ° , när, för undvikande av kondensering, tillräcklig ventilering utföres. Beräkningen har gjorts för tre storlekar av djurstallar, 3, 10 och 25 vpe. med olika grad av ombonad, dels väl värmeisolerade med kvärde för väggar och tak = 0,3, dels normalt värmeisolerade med motsvarande k-värde = 0,6 samt isolering hos dörrar och fönster i proportion härtill. Vidare ha två olika yttertemperaturer valts nämligen —15° och — 5 ° . Ett k-värde av 0,3 för ladugårdsväggar torde åtminstone med nuvarande byggnadsvanor få anses mycket lågt och förekommer i praktiken endast i undantagsfall i de nordligaste delarna av landet, som framgår av sammanställningen på sid. 70—77. Vid stallstorleken 3 vpe. har räknats med en ladugårdstyp med två fria ytterväggar och två inbyggda, vid de båda andra storlekarna har räknats med 3 fria ytterväggar. Vid de båda mindre typerna, 3 och 10 vpe., har för en del ytor alternativa värden medtagits avseende medeltal dels för hela landet, dels för mindre ladugårdar i landets nordligare delar (se kurvbladen).

Beräkningarna ha sammanställts i tabellerna på följande sidor. Av dessa framgå, hur en transmissionsvärmeberäkning för ett djurstall skall utföras. Värdena i kol. 9 och 10 i tabellerna visa, hur transmissionsförlusterna fördela sig på de olika byggnadsdelarna. Särskilt bör observeras, hur stor del av värmeförlusterna som belöpa sig på tak och fönster, trots att det här har räknats med förhållandevis låga k-värden för dessa. Det är lätt att tänka sig, hur stora förlusterna skulle bli med t. ex. enkla rutor i järnbågar, vars k-värde blir 7 å 8 eller ett oisolerat innertak utan foder på skullen med k-värdet 1,5—2,5. De erhållna resultaten ha grafiskt åskådliggjorts i fig. 27. I detta diagram ha även inlagts de kurvor ur kurvblad nr 4, som ange hur mycket transmissionsvärme, som finnes tillgängligt för täckande av värmeförlusterna från byggnaden, sedan erforderligt ventilationsvärme frånräknats den totala värmeproduktionen.

88 3 vpe.

Innertemp. -4- 10°.

Byggnadsdel

TransmissionsförUtsidans Yta/vpe Antaget Tempdiff. lust i kcal pr tim. temp, vid en (W = YxkxT)vid (T) (Y) k-värde Y X k yttertemp. av en yttertemp. av (k) m2 - 1 5 ° - 5 ° - 1 5 ° — 5° - 1 5 ° — 5°

10¶Yttervägg (2 ytterväggar)

6,2

0,3 0,6

1,9 3,7

— 15 — 15

—5 —5

25 25

15 15

46,5 93,0

27,9 55,8

Innervägg (2 innerväggar)

7,0

0,8 0,6

2,1 4,2

— 10 — 10

—2 —2

20 20

12 12

42,0 84,0

25,2 50,4

Golv

7,8 7;2

0,6 0,6

4,7 4,3

+ 4 +* + 4 +4

6 6

6 6

28,1 25,9

28,1 25,9

0,3 0,6 0,3 0,6

2,3 4,7 2,2 4,3

— 10 — 10 — 10 — 10

0 0 0 0

20 20 20 20

10 10 10 10

46.8 93,6 43,2 86,4

23,4 46,8 21,6 43,2

7,8 Tak 7,2 Ytterdörr

0,1

0,6

0,1

— 15

—5

1,5

0,9

Innerdörr

0,6

0,9

0,6

— 10

—2

10,8

6,5

Fönster

0,65 0,45

2,5 2,! 1

1,6 0,95

— 15 — 15

—5 —5

25 25

15 15

40,6 23,6

24,4 14,2

3 bågar.

Sammanställning. Väl isolerad ladugård (k-vägg = 0,3)

A.

Normalt isolerad ladugård (k-vägg = 0,6)

Temo. — 15

—5

Tcmp. — 15

46,5 42,0 28,1 46,8

27,9 25.2 28,1 23,4

93,0 84,0 28,1 93,6

55,8 50,4 28,1 46,8

1,5

0,9 6,5

1,5

0,9 6,5

Medelstorlek.

10,8 40,f S:a 216,3

B. Mindre tgp. (I landets ne rdl. delar.)

C.

Medelstorlek.

— :•>

24,4

10,8 40,6

24,4

136,4

S:a 351,6

212,9

46,5 42,0 25,9 43,2

27,9 25,2 25,9 21,6

93,0 84,0 25,9 86,4

55,8 50,4 25,9 43,2

1,5

0,9 6,5

1,6

0,9 6,5

10,8 23,6 S:a 193,5

D. Mindre tgp rdl. (I landets nordl. delar.)

14,2

10,8 23,6

122,2

S:a 325,2

196,9

89¶Innertemp. - j - 10°.

10 vpe.

Byggnadsdel

Utsidans Tempdiff. Yta/vpe Antaget temp, vid en (T) (Y) k-värde Y X k yttertemp. av 2 (k) m - 1 5 ° - 5 ° — 15° - 5 °

Transmissionsförlust i kcal pr tim. ( W = Y x k x T ) vid en yttertemp. av — 15°

— 5°

10¶Yttervägg (3 fria ytterväg.)

5,3

0,3 0,6

1,6 3,2

— 15 — 15

—5 —5

25 25

15 15

39,8 79,5

23,9 47,7

Innervägg (1 innervägg)

2,1

0,3 0,6

0,6 1,3

— 10 — 10

—2 —2

20 20

12 12

12,6 25,2

7,6 15,1

Golv

8,3 6,95

0,6 0,6

5,0 4.2

+ +

4 4

+ 4 + 4

6 6

6 6

29,9 25,0

29,9 25,0

0,3 0,6 0,3 0,6

2,5 5,0 2,1 4,2

— 10 — 10 — 10 — 10

0 0 0 0

20 20 20 20

10 10 10 10

49,8 99,6 41,8 83,4

24,9 49,8 20,9 41,7

8,3 Tak 6,95 Ytterdörr

0,42

0,6

0,25

— 15

—5

6,3

3,8

Innerdörr

0,37

0,9

0,33

— 10

—2

6,7

4,0

Fönster

0,65 0,45

2,5 2,! 1

1,6 0,9

— 15 — 15

—5 —5

25 25

15 15

40,6 23,6

24,4 14,2

3 bågar.

Sammanställning. Väl isolerad ladugård (k-vägg = 0,3)

Normalt isolerad ladugård (k-vägg

0,6)

Temp. — 15

—5

Temp. — 15

39,8 12,6 29,9 49,8

23,9 29,9 24,9

79,5 25,2 29,9 99,6

47,7 15,1 29,9 49,8

6,3 6,7

3,8 4,0

6,3 6,7

3,8 4,0

Medelstorlek.

7,6

G.

Medelstorlek.

40,6

24,4

40,6

24.4 S:a 185,7

118,5

S:a 287,8

174,7

39,8 12,6 25,0 41,8

23,9 25,0 20,9

79,5 25,2 25,0 83,4

47,7 15,1 25,0 41,7

6,3 6,7

3,8 4,0

6,3 6,7

3,8 4,0

Mindre tgp. (I landets nordl. delar.)

7,6

Mindre tgp rdl. (I landets nordl. delar.)

23,6

14,2

40,6

24,4

S:a 155,8

99,4

S:a 266,7

161,7

90¶I n n e r t e m p e r a t u r + 10 c

25 v p e . Yta/vpe Antaget Byggnadsdel

1¶Yttervägg

(Y)

k-värde Y X k

ma

(k)

(3

fria y t t e r v ä g . )

3,1

7,85

Tak

7,85

Fönster

-15°

- 5 °

-15°

- 5 °

-15°

- 5 °

0,9

— 15

— 5

23,3

14,0

1,9

— 15

— 5

46,5

27,9

0,3

0,5

— 10

0,6

0,9

0,6

4,7

0,3

2,4

0,6

0,27 Innerdörr

Transmissionsförlust i kcal pr tim. (W = Y x k x T ) v i d en yttertemp. av

0,3

1,5

Golv

Tempdiff. (T)

0,6

Innervägg (1 i n n e r v ä g g )

Utsidans temp, vid en yttertemp. av

1,3

0,3

0,9

0,63

2,5

4,7 0,4 0,3 1,6

— 10

+ 4

9,0

5,4

— 2

18,0

10,8

+4

28,3

28,3

47,1 94,2

47,1

— 5

8,8

5,3

— 2

5,4

3,2

— 5

39,4

23,6

— 10

23,6

— 10 — 15 — 10 — 15

Sammanställning. Väl isolerad ladugård (k-vägg — 0,3)

Normalt isolerad ladugård (k-vägg = 0,6)

Temp. — 15

—5

Temp. — 15

— 5

23,3 9,0 28,3 47,1 8,8 5,4 39,4

14,0 5,4 28.3 23,6 5,3 3,2 23,6

46,5 18,0 28,3 94,2 8,8 5,4 39,4

27,9 10,8 28,3 47,1 5,3 3,2 23,6

S:a 161,3

103.4 S:a 240,6

146,2

91¶Transmissionsvormefor/usr'

pr Hm. och vpe i

laduqardor

med 3,10 och 25 i/pe

Ant . K- Bzvpei löqqitckbduq. ninq

Innerhmp

• +10

CO/pr <spt.

h tim 350

Ti/lqonqliqt tranamiss ionai/orme enl. kun/blod 4.

-17 -Ib

•/

-15 -14 -13 -12

to'

Yttertemperatur enl. fig. 26.

Fig. 27.

Ur fig. 27 kan med hjälp av isotermkartan i fig. 26 utläsas, inom vilka delar av landet som de ovan genomräknade stalltyperna kunna beräknas »fungera». Man finner t. ex., att i ett djurstall med 3 vpe., som är mycket väl värmeisolerat vägg = 0,s) och byggt med små utrymmen (bet. B), fuktighetshalten ej kan hållas under 90 °/o i landets nordligaste delar, vilket innebär, att extra värme måste tillföras djurstallet genom lämplig uppvärmningsanordning; att samma djurstall, fast med normal storlek och sämre isolering, (k vägg = 0,6, bet. C) ej kan »fungera» längre norrut än i höjd med Stockholm. Om fuktighetshalten skall kunna hållas under 80 °/o, vilket är önskvärt, kan denna stalltyp endast användas i Skåne och södra Sveriges kusttrakter; att i ett välisolerat stall för 25 vpe. (bet. I) fuktighetshalten kan hållas under 90 o/o i hela landet, ja till och med under 80 % med undantag för de nordligaste delarna, o. s. v.

Som tidigare nämnts, är denna beräkning baserad på vissa antaganden, särskilt vad beträffar isotermkartan, men avvikelserna från verkliga förhållanden torde ej vara alltför stora, enär de erhållna resultaten väl överensstämma med de praktiska erfarenheter, som de sakkunniga inhämtat. Vidare gälla beräkningarna endast under förutsättning att den starka medeltemperatursänkning, som förekommit vintrarna 1939—42, ej blir bestående.

K a p . VII.

Undersökning av fuktighetsförhållanden i väggar till djurstallar. Under de resor i olika delar av landet, särskilt Norrland, som ladugårdsbyggnadssakkunniga företogo 1938—39, konstaterades, att det tillstånd, i vilket framför allt de mindre ladugårdarna befunno sig, ofta var mycket otillfredsställande. Det mest synliga beviset på dåliga hygieniska förhållanden i en ladugård är, som tidigare nämnts, fuktutfällningar på väggar, golv. tak, fönster och dörrar. Fuktbildningen beror ju på, att den av djuren avdunstade vattenångan ej bortföres ur ladugården genom ventilering. Är byggnaden olämpligt planerad eller otillräckligt värmeisolerad, kan tillräcklig ventilering ej utföras, ty då skulle temperaturen i stallet bli så låg, att djuren toge skada. Ett byggnadsmaterial, som på senare åren kommit att allt mera användas på landsbygden, är cement och därav framställda produkter, främst betong och cementsten i varierande utföranden. Cementstenen är ju i vissa avseenden ett för lantbrukaren mycket lämpligt byggnadsmaterial. Cementen är billig, och de övriga ingredienserna, sand och vatten, finnas i allmänhet att tillgå utan större kostnad. Cementstenen är dessutom lätt att tillverka. Särskilt i Norrland, där man ej har god tillgång till tegel, har den vunnit stor spridning. Av de ladugårdar i Norrland, som de sakkunniga besökt, har det övervägande flertalet — i synnerhet de nybyggda — varit utförda med väggar av cementsten. Det vanligaste är, att man bygger väggarna av två fristående murar (tjockleken varierande från 6,5 till 12,5 cm) samt fyller mellanrummet mellan dessa med sågspån, kutterspån eller träkolsstybb (fig. 28 a och b). En annan vanlig typ är den s. k. Nopsa II enl. Svenska Cementföreningens anvisningar (fig. 28 c). Den består av tre st, murar, som således innesluta två luftrum, av vilka det inre fylles med lämpligt fyllnadsmaterial.

b Fig. 28.

Olika utföranden av cementstensväggar.

Pé grund av den ofta förekommande fuktbildningen i ladugårdarna, särskilt i de som voro utförda av cementsten, samt det därmed sammanhängande dåliga hygieniska tillståndet beslöts att närmare studera dessa förhållanden för att söka få klarhet i de fel, som eventuellt begåtts. I fyllnadsväggar av ovan n ä m n d a konstruktioner är det själva fyllnadsmaterialet, som utgör den egentliga värmeisoleringen. De omgivande murväggarna utgöra den bärande delen av väggen samt skola skydda fyllningen från väta. Väggens värmeisolerande förmåga är således nästan uteslutande beroende på fyllnadsmaterialets tjocklek och tillstånd.

För att få en uppfattning om sådana i bruk varande väggars beskaffenhet har dels utförts uppmätningar av väggkonstruktioner, dels insamlats prov på fyllnadsmaterial från ett 30-tal ladugårdar i norra Sverige. Proven ha uttagits på ett flertal olika ställen i varje ladugård. Provtagningen har tillgått så, att ett hål slagits i den ena av murarna, varefter ett rör instuckits och fyllnadsmaterial uttagits. Fyllningsprovet har omedelbart nedlagts i en glasflaska, som korkats, varefter kork ningen tätats med paraffin eller liknande. De uttagna proven ha sedan undersökts vid Statens provningsanstalt och vid Byggnadsstyrelsens laboratorium. Fuktighetshalten, uttryckt i viktsprocent vatten i förhållande till materialets torra vikt, har bestämts vid torkning dels till normal rumstemperatur (c:a 20° och 35 °/o rel. fuktighet), dels vid fullständig uttorkning, (c:a 100°). De erhållna värdena framgå av sammanställningen på sid. 96—103 och därur kan utläsas följande: Av prov nr i—4. att i väl planerade ladugårdar med mer än c:a 10 kor, där luftvolymen pr djurenhet är liten och sålunda värmeförhållandena så goda, att ladugården ständigt ventileras och därigenom den relativa fuktigheten hålles inom önskvärda gränser, uppstår ingen nämnvärd kondensering på väggarnas insidor och fyllningen förblir torr, varvid väggen bibehåller sin värmeisoleringsförmåga.

94 Av prov nr 2 c, e, 3 c, d. att i dessa förhållandevis bra ladugårdar ha fönsterbänkarna varit så illa utformade, att kondensvatten från fönstren trängt ner i fyllningen under dessa. Av provens utseenden framgick, att röta uppstått i fyllningen. Av prov nr A a, 5 a. alt vattenbassängerna i dessa ladugårdar varit så dåligt utförda, att vatten trängt in i väggen. Av prov nr 7—24. att i de mindre ladugårdar och svinhus, där planeringen varit mindre god och värmeförhållandena otillfredsställande, fuktbildning uppstått på väggarnas insidor. Denna fukt har »vandrat» genom väggen mot utsidan, varvid fyllningen blivit nedfuktad. Fuktighelshalter på 100—200 °/o innebär, att fyllningen varit fullständigt genomdränkt med vatten. Den använda väggkonstruktionen synes därför ej vara lämplig vid mindre ladugårdar. Av prov nr 13 b, 15 b. att i en för övrigt dålig ladugård fyllningen ej blivit fuktig, där väggens yttersida varit varm, så att insidan i sin tur blivit så varm att kondensering undvikits. Ex. vägg mot tvättstuga eller andra rel. varma utrymmen. Av prov 10 b, c, d, 15 c. att där väggens insida hållits särskilt varm, t. ex. på grund av att djur stått intill densamma, och sålunda kondensering ej uppstått, har fyllningen ej blivit fuktig. Av prov nr 25. att i en i värmehänseende mycket dålig ladugård med liknande väggkonstruktion som i prov 1—24, men där fyllningen skyddats av papplager, som hindrat fuktvandringen, har fyllningen förblivit torr. Av prov nr 30. att i en Nopsa Il-vägg i en relativt dåligt planerad ladugård, där fyllningen av någon anledning placerats i det yttre mellanrummet och ej i det inre, som föreskrives i arbetsbeskrivningen, fyllningen förblivit torr, troligen därför att fuktvandringen hindrats av det mellanliggande, något ventilerade luftrummet, som här gjort ungefär samma tjänst som papplagret i prov nr 25. Av prov nr 33, 3-4. att även i dåliga ladugårdar med fyllnadsväggar av trä, där tätande papplager inlagts mellan brädlager, har fyllningen förblivit torr. Av prov nr 25 e, 28 b. att fyllningen i skullbjälklagen är torr även i dåliga ladugårdar, då den är skyddad av ett papplager mellan fyllningen och takpanelen.

SAMMANSTÄLLNING OVER

UNDERSÖKNING AV FUKTIGHETSFÖRHÅLLANDEN I LADUGÅRDSVÄGGAR

96¶Undersökning u

ou CH

Väg g k on s t ru k tio n

G

2 o

av fuktig hets för-

Län

CL

Y'.'. '•/•' <]'•••'•: •:•'.• i

jlTilP»

V,/?,?'/

V/.w/.

r-t£M[Nl-'5Å05PÅN UMENT: 5TEN , ; f Y i u i . i ^ 3TEM i

INSID*

Vägg

Antal

i

vpe.

'•.:•/•*•'*/,••:•:•:•:•:•'.

a

Västerb.

5"

5"

5"

b

a

Norrb.

6"

5"

8"

6,6 7

24,6

16,10

6,19

YL

»

>

t

c

YL

d

YSv

a

J

Y S Norrb.

3"

5"

3"

I L

12,4

b

YL

»

c

YL

i

>

>

d

YS

a

Norrb.

3"

5"

3"

16,22

6,62 i

YL

10,9

16,23

7,06

b

YL

c

YL

» ))

» > » »

> » 1

6,95

21,37

9,29

YL

5,2

25,53

11,71

YL

> >

d

YL

e

Tak

a b

Västerb.

a

Västerb.

5"

7"

5"

IL YL

5"

5"

5"

c

YL

d

YL

e

YL

f

YL

»

YL

3,7 5* 46,91

a

Västerb.

5"

5"

5"

b

16,02

»

YL

b

14,8

YL

b

e 3

YL

>

YL

d

YL

>

> > >

e

YL

f

YL

g h

I L

> »

YL

3,0

33,72

> > >

> >

a

I L

Västerb.

5"

5"

b

5"

s

16,53

YL

c

YL

d

YL

e

YL

f

YL

Använda

20,39

*

YL

c

»

förkortningar:

Y = Yttervägg.

I = Innervägg.

L =

Ladugårdsvägg.

97 hållanden

i

Fyllningens fuktighetshalt i vikts-°/o avtorrt mtrl

ladugårdsväggar.

Provtagningsställe

Värme- och fuktförhållanden i ladugården (Där sädana upplysningar meddelats)

15,5 3,1

40 cm under tak 40 » över golv 30 > i sidl. fr. fönster

Ladugården torr med undantag av fukt under ett par fönster

11,8 6,8 157,0 51,8 104,0

20 cm över golv

Ladugården torr

100 cm öv. golv, und. fönster 30 > öv. golv 100 » öv. golv, und. fönster

17,2" 5,6 35,1 80,3

60 cm öv. golv 20 » öv. golv 50 » öv. golv, und. fönster 60 » » » » »

127,0 15,8 19,0 17,2 14,7

c:a 20 cm öv. golv v. vattenbass. c:a 20 cm över golv

110,2 20.4

150 cm öv. golv öv. vattenbass. 150 cm över golv

14,5 12,7 19,7 23,8 96,1 152,9

20 cm under tak. öv. fönster 20 cm under fönster v Mot söder 20 cm över golv 20 cm under tak, öv. fönster 20 cm under fönster 20 cm över golv

56,5 26,2 85,6 frusen 77,6 21,3 100,1 frusen 9,3 13,4

20 cm under tak 20 cm under fönster 20 cm över golv 20 cm under tak 20 cm u n d e r fönster 20 cm över golv 150 cm över golv

18,9 141,1 20,5 27,9 91,3 68,7

20 cm under tak 20 cm under fönster 20 cm över golv 20 cm under tak 20 cm under fönster 20 cm över golv

S = Stallvägg. 7 —Djurstallar.

>

5¶I stall och svinhus något fukt. vintertid Ladugården torr

Stallet något fuktigt vintertid Ladugården torr och varm Något fukt. i närheten av vattenbassängen Något fuktigt i tak och på väggar i hörnen

Ej eldat på hela vintern, rel. torrt * I regel 5 kor, således 5,7 5 vpe

»

Sv = Svinhusvägg.

Torr och välskött något fuktigt under fönsterna

o 2 >p

O t*

Väg gkoi i s t r u k t i o n i1-; •.••:•:••.••

Län

UTMP*

' 7. " . ' '-. CEKCNT '^ÅOSPÅI. CEMENT: T.STEN ; \YlLN. -STEN

INSIDA - i _ Q

Vägg

Antal vpe.

£

v £" i S

• . : • / • / " /

•:/•////&

W/SJ*

a b

Västerb.

a b c d

Norrb.

a b

Västerb.

a b c d

Norrb.

a b

Västerb.

a b c

Puts

3"

5"

Puts

3"

5"

Puts

„3

6"

YL YL

3,0 >

YL YL YL IL

3,4

YL TakL

1,5 »

YL YL YL YL

4,9 > > »

YL IL

1,2

5"

YL YL YL

3,5 > »

5¶YL IL YL IL

2,20

3"

67./'

5"

3"

6"

6"

Puts

Puts

5"

6"

3"

5" o

Puts

»

a b

Västerb.

5"

5"

5"

6,9 »

a

Västerb.

5'

5"

5"

8,9

5"

8,4 »

a b

0¶Västerb.

5"

5" o c "

I

*

Norrb.

5"

10,26

12,60 > >

>

a b e d

22,06 >

47,78 i

20,16 )) 14,69 » >

68,10 >

30,95 >

> » 5

;c 19

a b c d

Västerb.

5"

4"

5"

7,90 » > »

a b c

Västerb.

5"

4" | 5"

9,4

1!

»

-

99 Fyllningens fuktighetshalt i vikts-°/o av torrt mtrl

Provtagningsställe

Värme- och fuktförhållanden i ladugården (Där sådana upplysningar meddelats)

46,8 83,5

50 cm över golv, mellan fönster Ytterv. o. väggar mot lada starkt fukt. nedre del delvis blöt. Tak 140 cm över golv torrt öv. korna i övrigt fukt. Ngt is på ytterfönst. Fukt på innerv.

66,7

Under fönster Mellan fönster intill båsplats

14,2 11,6

>

»

»

11,8

»

»

i box

76,1 { fr*fen V i d 62,5

1 vttermur.

>

40 cm öv. golv, under fönster Vid fuktfläck

Väggar o. golv torra. Fukt o. delvis mögel i tak c:a 1 m fr. gavelvägg. Dörren fuktig

121.0 28,5 133,2 11,6

Under fönster Mellan > Under > Snett under fönster

142,0 frusen 16,0

60 cm öv. golv, mellan fönster Tak torrt. Ytterväggar fukt. Golv 130 > » » , mellan ladugård blött V2 m r u n t ytterv. elj. torrt. o. gödselrum Fukt på fönster.

90,7 156,0 65,9

Under fönster Mellan fönster

141,0 23,0 15,9 79,4

Under fönster Mot tvättstuga Mellan fönster i box

>

>

70,3 89,1

Ventilation gm lufttrumma Inga friskluftsintag

134,8

M3'cket dålig ventilation

109.2 113,9 58,3

Ventilation enbart genom rökgång. Röta i fyllningen

64,5 87,0 117,1 119,5 170,9 102,1 61,4

25 cm över golv, under fönster Ventilation otillfredsställande 20 cm över golv 5 cm över golv 100 cm över golv Dålig ventilation

100¶Väg gko n s t r u k t i o n

u

o

>oss

Län

••.-••:. ''-/.''/.A,

UT5IDA

INSIDA

Vägg

•CEHENT- 5AG5PAN- CEMENT-j 5TEN , EYLLN. t 51 EN 1

oj

Antal vpe.

CH

B.

£

• / / / ' /

1 21

a

Västerb.

5"

5"

9,90

a b c

Västerb.

6"

3"

3"

11,10 >

a b

Västerb.

5"

3"å 4"

5"

8,9 >

a b

Västerb.

6"

4" 2o

6"

25,10

a b c d e

Västerb.

a

Västerb.

•

2,5" | 5 " | 2,5"

Puts

CH

<" ] UT5IDA

PUTS

a

a b

Puts

— : &

LUFT

CEN. •STEN

u

Gävleborgs L

CEMSTEN

1 5 U - fCEM.

SPX 1

INSIDA,

YL YL YL YL TakL

1,0 » »

82,19

t

i

>

>

36,05 > > > >

TakL

1,20

48,17

22,10

i

STEN PUTS

• : ' ' > . '

Puts

3" 4"

3" 4'

3"

Puts

YL

2,0

31,07

14,5 9

Puts

3" 4"

3" -1'

3"

Puts

YL TakL

1.20 >

47,97 »

22,31

3" 4"

4'

50,08 >

22,67 t

54.39 > >

23,34 » » »

1 29

a b

Västerb.

Puts

3"

a b c d e f

Puts

YL

1,25 l

3"

Västerb.

1 v.y.y.vyy.

UTSIDA

-

-.-,-•-,-, - i - •::'••'•/: • ' CEMENT- 5ÅG C'É'M'- LUFT CEMENT S F » 5TEN '5TEN .STEN :'•'•'.

' , • ; « • '

.

:

• - '

5"

5" C»

IN5IDA

YL YL YL YL YL YL

2 > » > > »

» 1

101 Fyllningens fuktighetshalt i vikts-°/o av torrt mtrl

Provtagningsställe

Värme- och fuktförhållanden i ladugården (Där sådana upplysningar meddelats)

137,3

Ventilationen otillfredsställande (vent.-tr. finnes. Friskluftsintag saknas)

113,6 63,9 116,5

Ventilation otillfredsställande Fyllningen rötskadad

185,4 160,6

50 cm öv. golv, under fönster 100 cm öv. golv, vid fönster

192,0 79,8

Ventilation: 2 lufttrummor, inga friskluftsintag

19,9 15,0 28,6 18.8 18.1

1100 cm öv. golv mellan fönster och Papp på båda sidor om fylln. l vattenkran Väggar o. golv torra, taket fuktigt 20 cm öv. golv o. delvis blött 1—1,5 m fr. ena 30 cm under fönster ytterväggen. Fukt på båda 30 cm under tak fönsterglasen. Ytterdörren våt Fuktiga delar av taket

18,1

Takfyllning på takets mitt o. Golv o. väggar ngt fuktiga Fukt o. vattendroppar i taket c:a n ä r m a s t undertaket 1 m fr. ytterväggen. Stark fukt på fönstren. Vatten på fönsterbänkar

76,8

60 cm öv. golv, under fönster

Yttervägg o. golv fukt. el. blöta. Innerväggar huvuds, torra, tak torrtöv. korna elj.fukt.el.blött. Fönster o. dörr fuktiga

35,4 16,2

40 cm öv. golv, mellan fönster Fuktiga ställen i taket

Väggar och golv torra. Taket fukt. i ett hörn o. 0,5 m efter ena långsidan. Något fukt på fönster. Dörr våt, nedre delen

142 frusen 111 frusen

40 cm öv. golv, mellan fönster 30 cm under tak, > »

Golv o. yttervägg starkt fuktiga. Fukt på fönster. Taket fukt. v. yttervägg, i övr. torrt. Dörr våt, nedre del

14,5 9,3 15,4 10,4 9,0 11,8

Torrt. Under fönster 20 cm under tak 20 cm över golv Under fönster 20 cm under tak mellan fönster 20 cm över golv mellan fönster

Varmt

v

2 o h

o

Län

Väggkonstruktio

n

Antal Vägg

•~

vpe.

al CH

SS

SS

CH

a b c d

Västerb.

a b

Västerb.

a b c

Västerb.

a b

Västerb.

>J « O J*

BTG

~

5"

6"

TEGEL

C/3

6"

7"

LIGGTIMMER

UTSIDA

É

| •

1 |

INSIDA

rPANEL -M ^ PAPP — - i |

m

SAG-/k» * r PANEL 5PÅN -K £ PAPP * •"• •:: Mh

YL YL YL YL

10.90¶YL I L

2,0

46,92

20,40

>

>

»

Tak L YL 1L

2,0

34,69

16,52

»

>

>

YL I L

1,0

71,82

34,20

> >

i

1 4" | 34

UTSIDA

J

—

\

r PANEL - « PAPP g

ta

•1

§ INSIDA | - f PANEL ^ S-PAPP

:5AG-, SPÄN' (^ :•:•:•:

w.

1 4" 1

•

103 Fyllningens fuktighetshalt i vikts-°/o av torrt mtrl

Provtagningsställe

| '36,4 ' 122,5 116,3 i 24,3

120 cm över golv 15 > » » 60 » » » 30 > >

| 159 "( Prov ur 1 82,5| timret

Mot lada 100 cm över golv

i 31,3 i 36,8 j 24,0

30,6 23,2

Mot lada

50 cm öv. golv, mellan fönster Mot lada

Värme- och fuktförhållanden i ladugården (Där sådana upplysningar meddelats) Mycket dålig ventilation Fyllning rötskadad och fuktig Väggar starkt fukt. Ytterv. blöta o. mögliga. Tak torrt öv. korna. Ngt is på ytterfönst. Stark fukt pä innerfönster Ytterv. fukt. i nedre del. Tak o. golv fukt. 1 — 1,5 m fr. vägg. Is på ytterfönst. Fukt påinnerfönst. Innerdörr våt nedtill Vägg mot lada o. gödselh. i stort sett torr. Ytterv. fukt., blöta nedtill. Is på ytterfönst. Fukt på innerfönst. Ytterdörr våt. Golvet vått runt ytterväggarna

Kap. VIII.

Ventilationsanordningar. För åstadkommande av ventilation i djurstallar tillämpas i huvudsak två olika metoder, antingen s. k. naturlig ventilation eller mekanisk ventilation. Vid naturlig ventilation begagnar man sig antingen av viktsskillnaden mellan den kallare luften utanför och den varmare luften inuti djurstallet för att åstadkomma en stigande luftström i en vertikal lufttrumma eller också utnyttjar man vindens inverkan för åstadkommande av luftväxling genom horisontella trummor. Det senare av dessa alternativ ger ej tillfredsställande resultat, varför begreppet naturlig ventilation i det följande avser ventilationsanordningar med en vertikal lufttrumma. Mekanisk ventilation utföres medelst elektriskt drivna fläktar, som suga ut luften ur djurstallet. För de mindre djurstallarna, som denna utredning närmast behandlar, är den naturliga ventilationen lämpligast, ty med densamma bli ventilationsanordningarna billigare både i anläggning och underhåll, och de med fläktar förenade driftkostnaderna bortfalla helt. I det följande kommer därför endast anordningar för naturlig ventilation att behandlas. Ventilationens huvudsakliga uppgift har i kap. III konstaterats vara att bortskaffa den för både djur och byggnader skadliga vattenånga, som alstras i ett djurstall. Härför erfordras anordningar såväl för bortförande av den förbrukade luften som för insläppande av ny sådan genom s. k. friskluftsintag. För att ventilationsluften skall kunna upptaga och transportera bort vatten måste den uppvärmas samt bortföras ur stallet utan att avkylas. Det primära kravet på den naturliga ventilationen är därmed fastställt, nämligen att luftuttaget skall vara placerat över den varmaste platsen i djurstallet samt så väl isolerat, att ventilationsluften ej avkyles under passagen genom detsamma.

105 A.

Luftuttagets utförande.

Luftuttaget utföres som en vertikal, rak lufttrumma (se ritning nr 1). Enklast och bäst utföres trumman av trä och göres då lämpligen inifrån räknat av l " stående, smala, späntade bräder, som impregnerats, samt därefter ett lager impregnerad förhydningspapp, ett värmeisolerande lager av t. ex. såg- eller kutterspånsfyllning samt slutligen utvändigt ett lager *U"—l" liggande råspånt. Den bärande konstruktionen utföres av stolpar i hörnen, vars dimension beror på trummans storlek. Mot dessa hörnstolpar fästas spikreglar för den stående innerpanelen. Hur tjockt isoleringslagret bör vara i olika klimat, framgår av tabellen på sid. 117. Lufttrummor kunna även utföras av plåt, eternit m. m., men ett sådant utförande blir dyrare utan att därför medföra några nämnvärda fördelar. En rätt utförd trätrumma är lika hållbar. För att regn eller smältvatten, som ev. kan komma in i trumman, ej skall kunna söka sig in i bjälklaget, skall trummans innerpanel gå helt igenom detta samt sluta någon cm under innertaket med en droppnäsa. Den lämpligaste utformningen av denna behandlas närmare i det följande. Beträffande trummornas avslutning upptill har hittills rått mycket delade meningar. För att komma till klarhet med dessa frågor ha de sakkunniga låtit utföra vissa undersökningar, som finnas närmare beskrivna under avd. F. Av dessa undersökningar framgår bl. a. att trumman, tvärtemot vad tidigare ansetts, ej behöver dras upp i nocken utan kan placeras var som helst utmed takfallet. Vid placering nere i takfallet ökas till och med tidvis trummans effekt genom vindens inverkan. Vidare har konstaterats, att tak över trumman är till visst hinder för luftströmningen i densamma. Hur ett sådant bör utföras för att hindra så litet som möjligt framgår även av undersökningsresultatet. De jalusianordningar, som man hittills i allmänhet anbragt mellan trummans överkant och dess tak, ha visat sig försämra draget i trumman med ända upp till 40—50 °/o på grund av det hinder, de utgöra för luftströmmen, och böra därför aldrig komma till utförande. Om trumman sitter mitt över en gång eller ett foderbord i djurstallet, bör den utföras utan tak. Är trumman däremot placerad över en båsplats, katte eller dylikt, kan den förses med tak till förhindrande av regndropp på djuren. För att möjliggöra en reglering av luftströmningen i trumman skall densamma vara försedd med spjäll. Detta bör placeras i trummans övre del, ungefär i höjd med yttertaket, så att trumman alltid står fylld

106 med varm luft, även om spjället är stängt. För att spjället i stängt läge ej skall svälla fast i trumman bör mellan detsamma och trumväggen finnas en springa, som är minst V20 av trummans tvärmått. Härigenom möjliggöres också, att en svag luftströmning ständigt äger rum, så att nedkylning av trumman förhindras. I de minsta ladugårdarna samt i häststall och svinhus, där under kalla perioder den största sparsamhet med värme måste iakttagas, bör dock en fullständigare tätning kring spjället möjliggöras genom att anslagslister spikas i trummans väggar (ritning nr 1, alt. II). Spjället utföres lämpligen av två korsande lager ZU" eller 1 " råspånt samt upphänges excentriskt, så att det av egen tyngd ställer sig i öppet läge. Det hänges lämpligen på en Va"—*U" järnstång. Skulle spjället någon gång behöva nedtagas för reparation eller justering, fästes ett med krok försett rep i den lyftögla, som skall finnas i spjällets övre ände, varefter det kan lyftas ur spåren och firas ned. Spjället regleras medelst en wire eller fin kätting, som är fäst i lyftöglan och får hänga ned i trumman. Genom lämplig regleringsanordning i nedre ändan kan kättingen fästas, så att spjället intager olika öppningslägen. Hur man beräknar erforderlig area på lufttrummor samt deras isolering beskrives under avd. E.

B.

Luftuttagets placering.

/ varje djurstall får endast finnas en lufttrumma. Detta är ett grundvillkor för att den naturliga ventilationen skall fungera. Har man flera lufttrummor från samma lokal, föreligger nämligen alltid risk för, att det blir starkare »drag» i en av trummorna än i de andra. Detta kan bero såväl på, att trummorna sitta över olika varma platser i stallet, som på vindens inverkan (se vidare härom under avd. F). Är draget i en av trummorna starkare, blir resultatet, att denna >rår» över de andra, varvid luftströmmen i dessa kan komma att gå i fel riktning. De komma därvid att fungera som luftintag, så att kall luft sjunker direkt ned på djuren. Kravet på att endast en trumma får finnas gäller inte blott mindre ladugårdar utan även de största. Att man därvid kommer upp till en genomskärningsarea på trumman av flera kvm har vid utförda anläggningar visat sig ej innebära några olägenheter. Ett annat absolut krav, som måste uppfyllas för att den naturliga ventilationen skall fungera, är, att lufttrumman sitter placerad över den varmaste delen av djurstallet. Som tidigare omtalats, fordras nämligen, att luften successivt uppvärmes under sin passage genom stallet,

107 För att detta skall kunna ske, måste trumman vara placerad över den varmaste platsen, således över den plats där de flesta djuren stå uppställda. Mindre avvikelser från den varmaste delens mittpunkt kan dock givetvis utan olägenhet göras, t. ex. för att trumman ej skall sitta mitt över en båsplats eller komma i vägen för hissen på skullen. Det finns åtskilliga exempel på djurstallar, där ventilationen ej fungerar tillfredsställande, därför att lufttrumman placerats i ett hörn, intill en gavel eller på någon annan kallare plats i stallet.

C.

Luftintag.

Skall luftväxling kunna erhållas i ett djurstall, fordras inte blott, att den förbrukade luften bortföres, utan även att friskluft tillföres. Ett ofta fördelaktigt sätt att ordna frisklufttillförseln är att använda sådana fönster, som visas å ritning nr 4. Dessa fönster, som nedtill äro försedda med reglerbar springa för intagning av friskluft, ha med gott resultat prövats i ett flertal större och medelstora ladugårdar. Såsom Iramhålles under avd. D i detta kapitel fordra de emellertid vid blåsigt och kallt väder viss påpasslighet, för att icke isbildning skall inträffa i fönsterspringorna på byggnadens läsida. Då det gäller mindre ladugårdar, särskilt i Norrland eller ladugårdar med otillfredsställande värmebalans, bör man därför försiktigtvis räkna med, att dessa springor kunna medföra olägenheter under vintermånaderna. Huruvida detta behöver bli fallet, även om springorna hållas stängda under den kallaste tiden har, i brist på tillräckliga erfarenheter, ännu icke kunnat klart bedömas. Denna fönstertyp är ifråga om en viss detalj patenterad. Svenska Lantmännens Riksförbund, SLR, som förvärvat patenträtten och tillhandahåller densamma genom sina centralföreningar och lantmannaförbund, har emellertid medgivit ladugårdsbyggnadssakkunniga, att i samband med publiceringen av konstruktionen ställa denna till jordägarnas fria förfogande för tillverkning för egen räkning.

I byggnader, som äro försedda med fönster av sådan konstruktion, att de ej i stängt läge kunna tjänstgöra som luftintag, ordnas friskluftstillförseln lämpligen på sätt som framgår av ritning nr. 2. Sålunda upptagas på lämpliga ställen hål rakt genom väggen och dessa förses med avskärmnings- och regleringsanordningar. Hålen böra sitta relativt högt upp på väggen, c:a 0,5 m under innertaket. Avskärmningen göres sådan, att den inströmmande luften riktas uppåt. Hålens bredd bör anpassas till byggnadskonstruktionen och kan således bestämmas av storleken på murstenar m. m. Höjden på hålen bör inte göras för stor, ty då blir lätt avskärmningsanordningen klumpig, eftersom dess djup inåt stallet bör vara lika med hålets höjd.

108 I murade väggar kunna givetvis lufthålen utföras med inmurade rör i stället för de å ritningen angivna trätrummorna. I djurstallar, som endast ha luftintag i själva väggarna, bör intagens sammanlagda area vara minst lika stor som evakueringstrummans för att inte lufthastigheten i dem skall bli för stor. Luftintagen böra utplaceras jämnt fördelade runt djurstallets väggar, så att en jämn luftväxling erhålles. I större, ävensom i långsträckta stallar, bör av samma anledning luftintag ej placeras i närheten av lufttrumman. Draget i intagen blir nämligen kraftigare ju närmare trumman dessa sitta. För att minska vindens inverkan på luftintagen — luft pressas ju in i stallet, om vinden blåser mot en intagsöppning — bör man i mindre djurstallar söka placera intagen så, att de äro skyddade för blåst, alltså t. ex. i väggen mot logen. I de minsta stallarna är det också i allmänhet tillräckligt med endast sådan enkelsidig placering. Luftintag böra givetvis ej placeras i närheten av gödselstaden. Luftintag i form av stående kanaler, särskilt vanliga i murväggar, böra ej utföras, emedan de dels äro dyrbara att göra, dels ofta förorsaka fuktskador i väggarna på grund av att kondensering lätt uppstår i dem. Luftintag få ej heller utföras så, att de leda in kalluft nere vid golvet.

D. Ventilationsanordningarnas skötsel. För att ernå goda ventilationsförhållanden i ett djurstall erfordras inte blott ändamålsenliga ventilationsanordningar utan även att dessa skötas på rätt sätt. Den faktor, man härvid särskilt måste taga hänsyn till, är vinden. Om vinden blåser mot en byggnad, uppstår en sammanpressning av luften, ett övertryck, på vindsidan. Luften pressas härvid in genom alla öppningar och otätheter i väggen, och ett övertryck uppstår även inne i djurstallet. Detta övertryck strävar att jämna ut sig, så tillvida att luften i stallet pressas ut genom alla öppningar, som ej vetta mot vindsidan. Äro då ventiler och fönster på läsidan stängda, men ventilationstrumman — som går lodrätt upp och vars effekt således ej i nämnvärd grad påverkas av vindens riktning — står öppen, pressas luften ut denna väg, och den tidigare omtalade luftströmningen i trumman »får hjälp» på grund av temperaturskillnaden ute och inne. Dessa förhållanden ha säkerligen de flesta observerat, men det torde vara mindre känt, att samtidigt som byggnadens vindsida utsattes för ett övertryck, uppstår på läsidan ett undertryck, vars styrka varierar ni ed vindhastigheten och som strävar att suga ut luften ur alla öpp-

109 ningar och otätheter på denna sida av byggnaden. Hur detta undertryck uppstår och verkar, beskrives närmare under avd. F i detta kapitel. Har man stängt alla öppningar på byggnadens vindsida »för att det inte skall bli drag», men låter ventiler eller fönster på läsidan stå öppna, sugs luften i byggnaden ut den vägen, och det uppstår ett undertryck inne i stallet. Står nu lufttrumman öppen, kan det tänkas, att kall ytterluft kan sugas ned genom denna och en icke önskvärd kall luftström kommer in i djurstallet rakt på djuren. Blåser det hårt, kan nämligen denna sugning ned genom trumman, på grund av stort undertryck i stallutrymmet, bli så stark, att den förut uppåtgående luftströmmen övervinnes. Lufttrumman kommer nu att tjänstgöra som friskluftsintag och de öppna luftintagen på läsidan som utsugningsventiler. Man får alltså luftströmmen att gå bakvänt i djurstallet. Då luften ej längre går från den kallare till den varmare delen av ladugården utan tvärtom, uppstår snart fuktbildning, först kring de oegentliga utsugningsventilerna på läsidan — och man vill då gärna dra den slutsatsen att »lufttrumman är oduglig». För skötseln av ventilationsanordningarna kunna alltså följande regler uppställas: Vill man minska ventilationen då det blåser, skall man i första hand stänga alla ventiler och fönster på läsidan. Är ventilationen fortfarande så stark, att det ej går att hålla tillräckligt hög temperatur i stallet, stängas även luftintagen på vindsidan, och först i sista hand minskas ventilationen genom att strypa spjället i lufttrumman. Är det för varmt i ladugården, går man i omvänd ordning. Först öppnas spjället i trumman. Är det lugnt ute, kan sedan luftintagen öppnas runt om byggnaden. Blåser det, öppnas endast luftintag på vindsidan.

E.

Dimensionering av ventilationstrummor.

Vid användande av naturlig ventilation erhålles den drivkraft, som åstadkommer luftomsättningen, genom skillnaden i volymvikt mellan luftmassor av olika temperaturer. När luften uppvärmes, utvidgar den sig nämligen, så att volymen för en och samma luftkvantitet ökas och alltså vikten per volymsenhet, volymvikten, minskas. Halten vattenånga i luften inverkar även i viss mån på volymvikten, enär vattenångans volymvikt är lägre än den torra luftens vid samma tryck och temperatur. Vattenångans inverkan är emellertid så liten, att den kan försummas vid dessa beräkningar. Genom att inte ta hänsyn till luftfuktigheten erhållas resultat som ligga något på säkra sidan.

110 Av nedanstående tabell framgår, h u r luftens volymvikt varierar med temperaturen, om man bortser från fuktighetens inverkan. Ju större temperaturskillnaden är mellan innerluften och ytterluften, desto större blir även skillnaden i volymvikt och därmed drivkraften för ventilationen.

Temp.

Volymvikt i kg/m 3

— 40° — 35° — 30° — 25° — 20° -15° — 10° — 5° 0° + 5° + 10° + 15° + 20° Volymvikt

hos torr luft vid lufttrycket

1,5167 1,4844 1,4635 1,4240 1,3957 1,3685 1,3424 1,3173 1,2931 1,2697 1,2472 1,2255 1,2046

760 mm Hg och olika

temperaturer.

Vid beräkning av en lufttrummas dimension eller ventilationsluftmängden vid en given anläggning får man göra vissa förenklande antaganden. Beräkningarna böra givetvis avse de för ventilationen ogynnsammaste förhållandena, så att under alla förhållanden tillräcklig ventilation kan erhållas. Sålunda räknar man lämpligen med att vinden ej har något inflytande. För den naturliga ventilationen är en yttertemperatur mellan 0° och + 5 ° ogynnsammast. Det är för kallt för att man skall kunna öppna fönstren och åstadkomma en direkt genomluftning, men samtidigt är temperaturskillnaden mellan ytter- och innerluften så pass liten, att drivkraften i ventilationstrumman blir relativt svag och därmed den genomströmmande luftmängden liten. Motståndet i luftintagen kan försummas, emedan man vid denna temperatur kan öppna luftintagen så mycket, att motståndet blir försvinnande litet. Den genom skillnaden i luftens volymvikt ute och inne erhållna drivkraften kan då anses bli helt utnyttjad i själva ventilationstrumman. Drivkraften vid olika temperaturförhållanden beräknas på följande sätt. Vikten av en luftkub med 1 m 3 volym utlryckes, såsom förut nämnts, genom volymvikten. Tänker man sig två luftkuber med 1 m sida med olika temperaturer ställda bred-

Ill vid varandra, blir trycket under den kallare något större än under den varmare. Denna tryckskillnad är per m 2 räknat lika stor som skillnaden i volymvikt, räknad i kg/m 3 . Om man exempelvis antar innerluftens temperatur vara + 2 0 ° och ytterluftens temperatur 0°, erhålles ur tabellen på föreg. sid. volymvikterna 1,2046 respektive l,2»si kg/m 3 , alltså skillnaden 0,08ss kg/m 3 . För varje meter i vertikal led får man då en tryckskillnad på 0,08SÖ kg/m 2 . Trycket 1 kg/m 2 = 1 mm vattenpelare (mm vp) användes som enhet för tryck. Exempelvis skulle man vid en 10 m lång vertikal trumma under de angivna förhållandena få en drivkraft (»drag») på c:a 0,» mm vattenpelare. I tabellen härnedan anges draget per m i en vertikal trumma vid olika temperaturförhållanden. För olika längder på trumman erhålles draget genom enkel proportionering.

Drag ( A / ) pr m uttryckt i mm vp vid en innertemperatur av

Yttertemp.

+ 10°

+ 15°

+ 20°

— 40° -30° — 20° — 10° 5° 0°

0,2695

0,2912

0,3121

0,2063

0,2280

0,2489

0,1485

0,1702

0,1911

0,0952

0,1169

0,1378

0,0701

0,0918

0,1127

0,0459

0,0676

0,0885

+

0,0225

0,0442

0,0651

vid olika

temperaturförhållanden.

5°

Drag ( A / ) per m i en vertikal

trumma

Det på grund av temperaturskillnaden erhållna draget förbrukas i ventilationstrumman dels till att övervinna friktionen mot trummans väggar och dels för acceleration (hastighetsökning) av luften vid inströmningen i trumman samt för att övervinna förluster på grund av krökar eller dylikt. För beräkning av tryckförlusten genom friktion mot trummans väggar kan man lör de vid naturlig ventilation förekommande luflhastigheterna med tillräcklig noggrannhet använda formeln:

där

A P = C-L-^2 1 2g A. p = tryckförlusten i mm vp L = trummans längd i m y — luftens volymvikt i kg/m 3 v = lufthastigheten i m/s g = tyngdkraftsaccelerationen = 9,81 m/s 2 108 = en faktor, som beror av t r u m m a n s diameter d (mätt i mm) C = dl,281 eller kantlängd vid kvadratisk sektion. Värdet på C framgår av nedanstående tabell. Formlerna kunna även användas för t r u m m o r med rektangulär sektion. Om sektionen har sidorna a och b, beräknar man och använder sedan en likvärdig 2 ab diameter d, som erhålles ur uttrycket d = — — a + b

112¶Diameter d mm Konstant C =

200 ^ ^ 0,1218

0,0916

0,0725

0,0595

0,0502

0,0431

0,0377

0,0833

Diameter d m m

1100 Konstant C =

^ 0,0298

0,0270

0,0245

0,0224

0,0206

0,0177

0,0155

0,0137

Diameter d mm 1200 108 Konstant C = ^ 0,0128

0,0111

0,0101

0,0092

Olika material i trumman, såsom plåt, trä eller eternit, ge vid de relativt stora dimensioner, som förekomma, praktiskt taget ingen skillnad i trvckfall. Tryckfallet vid inströmningen i trumman är sammansatt dels även tryckförlust på grund av kontraktion, d. v. s. en åtstrypning av luftstrålen i inloppet, dels av det tryckfall, som erfordras för att åstadkomma lufthastigheten i trumman. Den totala tryckförlusten i inloppet kan då skrivas under formen

där konstanten K är en tryckfallsfaktor, vars storlek är beroende av inloppsöppningens form och dimensionsförhållande; i övrigt användas samma beteckningar som förut. Det lägsta värdet på K erhålles vid ett rundat inlopp, men även vid ett fasat eller t. o. m. ett inlopp utan fasning erhållas ej särskilt höga värden. Man bör däremot helst undvika inlopp med skarpa utskjutande kanter. I fig. 29 anges tryckfallsfaktorn för inlopp av olika form. Vid den i fig. 29 d visade formen varierar K mellan 1,6 och 4 beroende på hur skarp kanten är. Vid en knivskarp framskjutande kant blir K = 4. Om trumman anordnas med droppkant, bör denna vändas som i fig. 29 e och vinkeln göras ungefär

h

sr* /.os

/r» 7.25

H-7.S

%

m X-/.6-4

6eroenc/e formen

d Fig. 29.

po

/r- /.6

i oor t/nafV/iros

f

Värdet på trycktällsfaktorn K vid olika utformning av lufttrummans intagsöppning.

113 45 c . Placeras droppkanten på innersidan som i fig. 29 f, blir tryckförlusten större, varför denna konstruktion bör undvikas. Om trumman ej är rak utan går i vinklar och knän, tillkommer ett extra tryckfall. Detta kan också uttryckas med ekv. y v" 2c'

Ap = K

varvid värdet på K för olik/a vinklar framgår av fig. 30.

Fig. 30.

/T- 0.2

K~0,z

K-1,5-2

Q

b

C

Värdet på tryckfallsfaktorn K vid krökar på t r u m m a n .

Går en del av trumman horisontellt eller lutande, måste man taga hänsyn till detta vid beräkningen av draget, som ju är bestämt endast av den lodräta höjden hos trumman. En lutande trumma medför sålunda ett i förhållande till trummans längd minskat drag, och detta gör, att lufthastigheten måste bli lägre i lutande än i lodräta trummor vid samma längd. Sedan drivkraften (draget) och tryckförlusterna uträknats, kan man beräkna lufthastigheten i trumman. Drivkraften måste nämligen vara lika stor som summan av tryckförlusterna. Om H betecknar trummans lodräta höjd och L dess längd i m, får man med användande av beteckningarna enligt ovanstående H • A y = (C • L + K) * £ '

2g

där då K betecknar summan av inströmningsluften och förlusterna för eventuella vinklar. Ekvationen kan också skrivas under formeln

VA;<

2g L

H

H

och ur densamma kan hastigheten v beräknas, om man känner övriga storheter. 8 — Djurstallar.

114 Exempel. Beräkna lufthastigheten i en rak, lodrät ventilationstrumma med 400 mm diameter och av 10 m längd med luftinlopp enligt fig. 29 e. Innerluftens temperatur är + 1 5 ° och ytterluftens + 5 ° . Enligt tabellen på sid. 110 är luftens volymvikt vid + 15° = 1,2255 kg/m 3 , och draget A y per meter enligt tabellen på sid. 111 blir 0,0442 mm vp. Enligt tabellen på sid. 112 är C = 0,0502 och enligt fig. 29 e är K = 1,6. Då trumman är lodrät är H = L = 10 m, och man får enligt ekvationen här ovan 1 / 2 • 9,81 l/ 0.0442 v = \/ • = 1,84 m/s. V 1,2255 ./ rZ

V 0,0502 + 1 * 1

10¶En minskning av höjden, exempelvis till 5 m, skulle givit hastigheten v = l,ss m/s, och hade inströmningskanten varit enligt fig. 29 d med skarp kant och K = 4 hade vid 10 m höjd erhållits endast 1,25 m/s och vid 5 m höjd 0,oi m/s.

Luftvolymen V genom trumman, som vanligen anges i m 3 per timme, blir vid olika sektionsformer följande: Rund, diameter d (i meter) Kvadratisk, sida a (i meter)

V = - d2 • v • 3600 m 3 /tim. 4 V = a2 • v • 3600 »

Rektangulär, sidor a och b (i meter) V = ab • v • 3600

>

Här bör observeras, att d, a och b mätas i meter. Då erhålles volymen i kubikmeter per timme (m 3 /tim.). I nedanstående tabell anges luftvolymen per timme genom lodräta ventilationstrummor med kvadratisk genomskärning vid innerlufttemperaturen + 1 5 ° C och ytterlufttemperaturen + 5 ° G. Tryckförlustfaktorn K = 1,6 har antagits såsom i fig. 29 e. De ovan härledda formlerna äro speciellt lämpade för beräkning av lufthastigheter och luftvolymer i ventilationstrummor med givna dimensioner. Vid beräkning av en ventilationstrummas dimensioner, då man önskar en viss luftvolym vid en innertemperatur av + 1 5 ° och en yttertemperatur av + 5 ° (för vilka temperaturer man vanligen dimensionerar ventilationsanordningen) kan tabellen å nästa sida användas. Av kurvblad nr 5 framgår, att den erforderliga ventilationsvolymen pr vpe. vid dessa temperaturförhållanden och 70 °/o rel. fuktighet i djurstallet är c:a 75 kubikmeter per timme. Vid raka ventilationstrummor är det då lätt att med hjälp av omstående tabell beräkna erforderlig dimension på trumman. Den erforderliga ventilationsvolymen erhålles genom att multiplicera antalet vpe. med 75. Då man vet trummans längd, söker man i tabellen upp det värde, som ligger närmast högre och avläser trummans tvärsnitt.

115¶Trummans tvärsnitt i mm 300 400 500 600 700 800 90U 1 000 1 100 1 200 1300 1 400 1 500

Luftvolym i m 3 per tim. vid en trumhöjd av 3 m

5 m

10 m

15 m

350 635 1 000 1 460 1 990 2 610 3 310 4 100 5 000 5 900 6 950 8 100 9 300

435 800 1 270 1 840 2 530 3 320 4 220 5 250 6 450 7 550 8 900 10 300 11 900

565 1 060 1 700 2 500 3 460 4 570 5 820 7 250 8 800 10 500 12 350 14 400 16 600

635 1 210 1 970 2 920 4 050 5 370 6 860 8 550 10 450 12 450 14 700 17 100 19 800

Luftvolym i m* per timme i lodräta ventilationstrummor med kvadratisk genomskärning. Lufttemperaturen: -\-15° inne, + 5 ° ute. Tryckförlustfaktor Ar=l,6. Exempel: Hur stor area bör lufttrumman ha i ett djurstall med 14 vpe., då trummans längd är 7 meter? Ventilationsvolymen = 14X 75 = 1 050 nvVtim. Om trumman varit 5 m. lång, skulle tvärsnittet varit 50O mm och om den varit 10 m 400 mm. Då trumman aldrig får göras för liten men utan olägenhet kan vara något för stor, väljes tvärsnittet 500 mm.

Om man har annat inlopp än enligt fig. 29 e eller om trumman är lutande eller går i vinklar, måste man taga hänsyn till dessa förhållanden vid kontrollräkningen. Exempel. Beräkna en ventilationstrumma med mått enligt fig. 31 för ventilalionsluftmängden 1000 m 3 /tim. Innerlullens temperatur är + 1 5 ° och ytterluftens 4-5°.

Trummans lodräta höjd H är 9 m och dess längd 10,2 m. Enligt tabellen ovan får man för 400 mm trumma vid 10 m höjd 1060 nvVtim. Med hänsyn till den något

116 mindre höjden, 9 m, och krökarna, bör man välja något större dimension, förslagsvis 450 mm. Enligt tabellen på sid. 112 får man då konstanten C = 0,o«si. Totala tryckfallsfaktorn K. blir enligt fig. 29 c och 30 b K = 1 , 5 + 0 , 3 + 0 , 3 = 2,1 och lufthastigheten v enligt ekvation på sid. 113

-t£

V1 o. 0 4 4 2

9,81 2255

V 0,0431

= 1,55 m/s.

10,2 2,1 ~ 9 ~ + ~9~

Ur ekvationen på sid. 114 får man luftvolymen för en kvadratisk t r u m m a : V = 0,46 • 0,45 • 1,55 • 3600 = 1130 m 3 /h. Luftvolymen blir alltså riklig, men en minskning av trumman till 400 m m skulle givit för liten luftmängd. Den valda dimensionen kan därför anses lämplig.

För att underlätta bedömningen av luftvolymerna vid olika temperaturförhållanden kan man använda nedanstående tabell. n n e r t e m P-

Yttertemp. + -10° — 5 0°

+ 5° Luftvolym

10° 147 126 102 71

+

15° 163 144 124 100

+

20° 177 160 142 121

vid olika temperatur förhållanden, om luftvolymen vid + 15° temperatur och + 5 ° yttertemperatur sättes = 100.

inner-

Exempelvis framgår av denna tabell, att vid en innertemperatur av + 15° erhålles, om yttertemperaturen sjunker till —10°, en ökning av ventilationsluftvolymen med 63 °/o. Man får då i första hand minska friskluftsintagen och sedan genom reglering av spjället hålla ventilationen lagom stor. Värmeisolering. För att förhindra fuktutfällning inuti trumman är en värmeisolering nödvändig. Om man får fuktutfällning i trumman, kommer materialet i denna nämligen att snart bli förstört. En plåttrumma rostar och en trätrumma angripes av röta. Dessutom är det ju ej heller lämpligt, att kondensvatten droppar ner från ventilationstrumman. Den luft, som genom lufttrumman bortföres ur ett djurstall, kan, som tidigare nämnts, innehålla upp till 90—95 % relativ fuktighet. Mera sällan överstiger dock fuktighetshalten 90 % . I kap. V har redogjorts för hur man beräknar erforderligt k-värde hos en konstruktion, för att kondensering skall undvikas på konstruktionens insida vid

117 olika relativa fuktigheter hos innerluften samt varierande yttertemperatur. Ur kurvblad nr 10 kan man därför direkt avläsa det k-värde, som lufttrummans väggar måste ha, för att man vid olika yttertemperaturer skall undvika kondensering i trumman, om den utströmmande luftens fuktighetshalt är 90 °/o. De erhållna värdena framgå av nedanstående tabell. Ventilationstrummor utföras i regel med l " späntad panel invändigt, därefter ett lager papp, spånfyllning samt ett lager ZU"—l" ytterpanel. Variationerna i värmeisolering ernås genom att variera spånfyllningens tjocklek. Hur tjock denna behöver vara vid olika yttertemperaturer (enl. isotermkartan i fig. 25) framgår likaledes av nedanstående tabell. Lägsta

temperatur

enligt

fig.

25¶Erforderligt k-värde (enl. kurvblad 10) »

värmemotst. ( - p )

Värmemotst. i paneler + papp Erforderligt värmemotstånd i spånfyllningen Erforderlig tjocklek hos spånfyllningen (A — 0,06) i cm Erforderlig

F.

värmeisolering av ventilationstrummor och 90 % rel. fuktighet.

— 10° - 2 0 °

— 30° - 4 0 °

0,58

0,38

0,29

1,73

2,63

3,35

4,35

0,59

0,59 2,04

0,59 2,76

1,14 7

vid + 15°

3,76

innertemp.

Undersökning av ventilationstrummors placering och utförande med hänsyn till vindens inverkan.

Ett annat led i denna utredning rörande principerna för en rationell ventilation i djurstallar har varit att vinna klarhet om vindens inverkan på lufttrummornas övre del, samt hur man med hänsyn härtill bör utforma och placera dessa. Efter samråd med ventilationsexperter kommo de sakkunniga till den uppfattningen, att den säkraste och mest generella metoden att klarlägga dessa frågor, vilka efter vad som är bekant ej tidigare blivit undersökta, vore genom modellförsök. De frågor, som genom försöken borde klarläggas, voro följande: 1. Hur skall trummans avslutning uppåt vara utformad samt ett eventuellt tak för skydd mot nederbörd utföras? 2. Hur långt skall en ventilationstrumma dragas upp ovan yttertaket? 3. Var bör trumman placeras i byggnadens såväl längd- som tvärriktning? Undersökningarna utfördes i Tekniska Högskolans flygtekniska laboratoriums vindtunnel under ledning av prof. /. Malmer.

118¶För ändamålet tillverkades en modell av en ladugårdsbyggnad vars utseende framgår av fig. 32. LÄGE

-75-

I

I

m

15-^-75 51)0

MÅTT i nn

Fig. 32. Ladugårdsmodellens utseende vid vindtunnelförsöken.

I takfallen voro anbragta tre st. trummor, som kunde förskjutas i höjdled och vilkas »tak» voro rörliga i förhållande till trummans överkant. Trummorna voro placerade på varierande avstånd från ena gaveln. Modellbyggnaden var under proven monterad på en rund platta, som var infälld i en skiva, placerad mitt i luftströmmen. Plattan gick att vrida runt, så att olika »vindriktningar» kunde erhållas i förhållande till modellen. VinDTOrML

nODCLL A VRIDBAR 5K1VA —\

L.

Sektion. Plan. Fig. 33. Modellens placering i vindtunneln.

Till trummorna voro anslutna mätanordningar, varigenom luftströmningshastigheten (på grund av sugverkan) i trummorna (Vi) kunde uppmätas i förhållande till luftströmmens hastighet i vindtunneln (Vo).

119 Luftströmning i trummorna uppstår på grund av det undertryck (sugverkan), som bildas på läsidan av ett föremål, vilket utsattes för en luftström. Förklaringen härtill är, att det totala lufttrycket i olika punkter av en luftström alltid är konstant. Det totala lufttrycket är sammansatt av dels det statiska trycket, dels det dynamiska (rörelsehastighets-) trycket. Då en framrusande luftström träffar ett föremål, tvingas den del av luftströmmen, som skulle passerat fritt, om ej det bindrande föremålet funnits, ut åt sidorna, varvid luftströmmen här .sammanpressas kring föremålets kanter och strömningshastigheten ökas. (Alla ha erfarit hur starkt det kan blåsa runt en husknut!) Förhållandet är detsamma som vid vattnets strömning omkring en bropelare i ett vattendrag. Denna sammanpressning och hastighetsökning åskådliggöres tydligt av fig. 34 från försöken, där rök utsläppts genom tre munstycken i den fria luftströmmen. Rökstrimmorna pressas av byggnaden uppåt och tillsammans över byggnadens takås. Avståndet mellan strimmorna är där ungefär hälften så stort som i den fria luftströmmen, vilket innebär att lufthastigheten är nära dubbelt så stor vid takåsen som framför byggnaden. Som ovan sagts, är summan av det statiska och dynamiska trycket konstant. Då luftens hastighet ökas (och därmed det dynamiska trycket), när den passerar byggnadens kanter, måste det statiska trycket minskas, om summan skall förbli konstant. Ett minskat lufttryck in-

Fig. 34.

Modellfotografi utvisande luftens strömning över modellbyggnaden.

120 nebär ett undertryck (vacuum), som strävar att jämna ut sig genom att suga till sig luft från områden, där undertryck ej råder. Undertrycket är naturligtvis störst närmast takåsen för att sedan alltmer avtaga, alltefter som luftströmmen åter kan breda ut sig och hastigheten avtar. Om en lufttrumma mynnar ut i ett sådant undertrycksområde på läsidan av taket, kommer luft att sugas upp från ladugården, där normalt lufttryck råder. Utbredningen av detta undertrycksområde framgår tydligt av lig. 35, som visar ett modellfotografi, där rök släppts in underifrån i vindsidestrumman och sedan på grund av

Fig. 35.

Modellfotografi som visar undertrycksområdet på byggnadens läsida. Vinden kommer från vänster.

vindens inverkan suges upp ur trumman och sprider sig i hela undertrycksområdet. Liknande är förhållandet med en lufttrumma, som mynnar ut på vindsidan av taket. Intill taket har luftströmmen ändrat riktning, så att den är parallell med takytan. När denna luftström rusar förbi trummynningen, uppstår ett undertryck i trumman på samma sätt som bakom takåsen. Då en trumma på läsidan mynnar ut i ett större och jämnare undertrycksområde än det som uppstår kring en trumöppning på vindsidan, blir sugverkan i läsidestrumman större, vilket framgår av nedan beskrivna undersökningar.

121 Som tidigare nämnts, gällde det för det första att få klarlagt, hur trummans avslutning uppåt bör vara utformad för att draget skall bli så bra som möjligt. För detta ändamål gjordes en serie undersökningar med dels trummor utan tak och dels trummor försedda med tak av olika utföranden. De olika typer av trummor, som provades, framgå av nedanstående fig. 36.

:•,?.

5EKTI0I1

TILL

SAIULIGA TYPCfi

Fig. 36.

De utprovade trumtyperna.

De olika trumtyperna provades vid olika höjd på trumman över yttertaket. De olika höjdlägena framgå av nedanstående fig. 37, där de utritats för typerna A och G.

K

UOJDLAGC

1. Fig. 37.

2.

4.

Trummornas olika höjdlägen i förhållande till taknocken.

Resultaten av dessa undersökningar äro sammanställda i diagrammen nr 7 och 8 i fig. 44. I diagrammen äro vindriktningarna i grader avsatta längs den horisontella axeln. Längs den lodräta axeln är avsatt det procentuella förhållandet mellan hastigheten i den fria luftströmmen Vo (vindhastigheten) och den lufthastighet i trumman Vi, som förorsakas av den av vinden alstrade sugverkan kring trumöppningen. (Om t. ex. förhållandet Vi/Vo är 50 °/o innebär detta, att strömningshastigheten i lufttrumman är hälften så stor som vindhastigheten.)

Av diagrammen framgår: att vinden åstadkommer den största och jämnaste sugverkan på en trumma helt utan tak (typ E), d. v. s. här blir hastigheten hos den uppåtgående luftströmmen på grund av sugverkan i trumman störst i förhållande till vindhastigheten vid nästan alla vindriktningar. Som synes, kan den vid vissa vindriktningar uppgå ända till 90 % av vindhastigheten;

122 att av trummorna med tak ger typ C de jämnaste värdena, praktiskt taget lika med typ E. Därnäst komma typerna A, D och B i nämnd ordning med sämre (ojämnare) värden än typerna C och E; att sugverkan är störst och nästan lika för samtliga typer när trumman sitter på läsidan av byggnaden. Orsaken till att typ C ger bättre värden än typ A, när trumman sitter på vindsidan, är, att den med takytan parallella luftströmmen ej hindras av det med yttertaket parallella taket över trumman, vilket däremot är fallet vid typ A. Se fig. 38.

Fig. 38.

Luftströmningen omkring trummor med olika taklutning.

a Fig. 39.

b Rätt längd på trumman (a). För lång trumma (b).

Typ C kan dock ej användas annat än där trumtakets överkant kommer så lågt (fig. 39 a), att man ej riskerar att vinden, då trumman

123 sitter på läsidan, kan fångas av taket och pressas ner i lufttrumman, på sätt som framgår av fig. 39 b. Trummans läge i sidled bestämmes i allmänhet av det fria utrymmet i byggnadens mitt, som erfordras för hissen. I små ladugårdar, där hiss ej användes eller i ladugårdar, där fodertransporten utföres på annat sätt, t. ex. med fläkt, kan trumman dragas upp i byggnadens nock. Om sådan trumma skall utföras med tak, kan endast typ A ifrågakomma.

s'-x.-.Q'iQrm'

Fig. 40.

Erforderligt u t r y m m e för foderhiss.

För att närmare studera inverkan av trumtakets höjd över trummans mynning utfördes två undersökningar, vars resultat framgår avdi a grammen nr 1 och 3 i fig. 41 och 42. Av nr 1 synes, att vid trumma med vågrätt tak bättre värden erhållas, ju högre taket är placerat över t rum k an t en. Av nr 3, som dock är ofullständig, framgår, att också vid typ C bättre effekt nås, ju större avståndet är mellan trumkanten och taket, även om skillnaden i detta fall är nästan betydelselös. Som andra huvudpunkt i undersökningsprogrammet hade uppställts frågan om, hur långt ventilationstrumman bör dragas upp ovan yttertaket. Av den i diagram nr 2 och 4 i fig. 41 och 42 åskådliggjorda undersökningen framgår, att ett bättre medelvärde, om ock utan praktisk betydelse, fås ju mindre trumman skjuter upp över taket. Den jämförelse mellan typ C i lägsta läget och typ A i två olika höjdlägen, som framgår av diagram 2 i tig. 41, visar, att typ G, med undantag för om vinden kommer i det närmaste vinkelrätt mot husets långsida, ger bättre effekt. Särskilt vid stora trummor är det av ekonomisk betydelse att veta, att man ej behöver draga upp trumman längre över yttertaket än vad som är erforderligt med hänsyn till snödrivor, då den ovan taket uppskjutande delen alltid måste plåtklädas eller förses med annat effektivt skydd mot nederbörd och därför blir dyrbar i utförande.

124 Slutligen skulle undersökas trummans längd- och tvärriktning.

lämpligaste placering i husets

Av diagrammen 5 och 6 i tig. 43 framgår, att vid vind mot gaveln (180°) är placeringen närmast denna fördelaktigast, men att vid övriga vindriktningar placeringen ej har någon nämnvärd inverkan. De erhållna resultaten visa även, att man endast bör ha en ventilationstrumma i varje djurstall. Vinden åstadkommer en sugverkan i ventilationstrummorna, vars storlek är beroende på dels om trumman sitter på vindsidan eller läsidan av huset, dels på dess placering i husets längdriktning. Om flera trummor finnas från samma stallutrymme och utsugningen på grund av vindens inverkan således blir starkare i en (eller flera) av dessa, kan resultatet bli, att den (eller de) andra komma att verka som luftintag, varvid drag och fuktbildning kan uppstå i djurstallet. Det kan måhända tyckas, alt denna fråga om hänsynstagande till vindens inverkan på ventilationen blivit onödigt ingående behandlad i detta arbete, men en så fullständig undersökning som denna har veterligt ej tidigare blivit utförd, och då den på ett så tydligt sätt klarlägger frågor, om vilka man tidigare ej haft någon exakt kunskap, har en redogörelse för densamma ansetts motiverad.

12 / Jåmfdretie oc/? med

Ave//o/?fru/r?/r,<or/' o//ko Ao/d/daen skorm fak po o//ko/to/o'er. P/ac*r/»f

CJo-4)

Typ MycS/oy*

270 Jta*

Irjnc/rikfniny

Z. Jämfore/se me//a/7 voQrd//(A) oc/> sveff CO skormfak. (Ao/xSjdJo+.Ca/Hljcd/) ^ ^ ^ ^ ^

/oo\

27o Vindriktning Fig. 41.

Lufthastighet i trummor av olika utföranden.

.360*

3. Jnf/yfondef

ay sAorm/okeAs

hd/d di/er frumma

° x +

,270'

0° 90° 22S°

P/acer/no I I I

ot/fypc

Typ //o/ctfaoe C I C I C I

/oo

6m rrunvnana /nr* 6rmdd

Skärmtakens m/nsio no/d ovor trummans kon/

4. Jomfdre/se n?e//on frc/nmar ai/ fy/> A mecf o//ko Ad/o'er / /dr/?d/Jonde ?/// dygonodens fok [27°' Vl V ' 'OO .

, °' > I . 1

| ( /<&?' ° I ,

o x +

=^--j,

0' 90' 225' =.^il£l

P/ocer/ho E S 2 S

7yp A A A A

J7

-/O

0_, /O. 15 mm kan fens ho/d / forhaffande riff fok as en / . L •. ftO' , . 30 ', ' 40 mm KOnre.os ne/o oi/er trummans a>re skarn.//n/Q med taket

Fig. 42. Lufthastighet i trummor av olika utföranden.

127 S. Tam/dre/se

meffon

o//ko

p/acer/nqor

av venf/iafionäfru/nmorai/fyp

c

\270

)L

/<?<?•

0*

4¶P/acer/no

Typ

ffo/cffdoe

i jr

>4 A

/ i

>

m

— r

i

A

P T P

/

%

|« 1/

^X

-J so s*/

\ v\

$j

f/

r*^£y

s%

%A,LS \

\}\/ S

/

/ ^ ^

//

;\

/

\ •-

*w

360'

I//odr/kin/no

6¶Jdmfdreke

mekan

0¶O//Å:O /p/acer/no

90 Fi2. 43.

ay ^enf/'/af/onskum/rror

ov fyp C

P/acerino

//o/d/ooe

180 Typ

l/inc/r/krn/no Lufthastighet i trummor av olika utföranden.

360'

128 / Jamtdre/se

me//an o//ka typer

au

i/ent//af/onsframmor

/SO

360'

V/n&r/'k/ninq

& — —

P/oc«r/no I I I I Lr

Typ //o/djaqe A 2 3 2 C 2 D 2 £. 2_

360'

F i g . 44.

Lufthastighet i t r u m m o r av olika

Vindrik-fninq utföranden.

Kap. IX.

Fönster. Fönster är ett relativt sent tillskott till utrustningen av våra djurstallar. Det är icke stort mer än ett hundratal år sedan man överhuvud taget började förse djurstallarna med fönster. Dessförinnan voro stallarna större delen av dygnet helt mörklagda med undantag av de stunder på dagen, när mänskligt arbete uträttades därinne, varvid halvdörrar och eventuella luckor höllos öppna. Orsaken härtill var, förutom bristen på glas och den höga kostnaden härför, att söka i den omständigheten, att en fönsteryta är dåligt värmeisolerande. Med de relativt små möjligheter, man då hade att ordna värmeisolering av stallarna måste den yttersta sparsamhet med den av djuren producerade värmen iakttagas. Det är först under de senaste årtiondena man har sökt få en ordentlig dagsljusbelysning även i djurstallarna. Utvecklingen härvidlag är ungefär densamma som beträffande människans bostäder. En god dagsljusbelysning spelar för våra högproducerande djurbesättningar en viktig roll. Ljusets inflytande på stallhygienen har dock, som i det följande skall bevisas, huvudsakligen indirekt karaktär, i det att ett välbelyst stall lättare kan hållas rent och i denna mening hygieniskt. Sedan elektrisk belysning blivit mera vanlig i djurstallarna, kan dagsljuset, om strömkostnad m. m. tillåter detta, måhända till en del ersättas med artificiellt ljus, vilket vore ägnat att nedbringa värmeförlusterna.

A. Dagsljusets sammansättning och spridning. Den från solen utstrålande ljusenergien kan uppdelas i följande typer efter olika våglängder: 1. Det synliga ljuset Våglängdsområde 4000—7000 Å. E. 9—Djurstallar.

130 2. Det osynliga ljuset a) De infraröda värmestrålarna Våglängdsområde 7000—25000 Å. E. b) De ultravioletta, kemiskt och biologiskt verksamma strålarna Våglängdsområde 2900—4000 Ä. E. (Å. E. är ett längdmått, som användes för att ange mycket små längder. 1 Å. E. = en tiomil jondels m m ) . Den totala strålningsenergien fördelar sig vid 45° solhöjd på de olika ljustyperna med ungefär 40 % på det synliga ljuset, 59 % » » infraröda och ultravioletta. Vid lägre solhöjd förändras sammansättningen därhän, att mängden strålar procentuellt ökar.

infraröda

Då de infraröda strålarna äro för ögat osynliga värmestrålar, har i detta sammanhang det synliga ljuset och de ultravioletta strålarna störst intresse. Det ultravioletta ljuset är särskilt värdefullt på grund av sina biologiska verkningar. Det är nämligen starkt bakteriedödande samt vitaminalstrande. Det har visat sig, att det diffusa ljuset från himmelskupolen innehåller mera ultravioletta strålar än det direkta solljuset. Vintertid, då dessa strålar skulle vara av största betydelse, saknas de dock nästan helt. Vidare måste påpekas, att vanligt fönsterglas praktiskt taget helt utestänger de ultravioletta strålarna. Det har på en del håll gjorts försök med att använda blåaktigt glas, i tron att detta skulle genomsläppa det ultravioletta ljuset, men om glaset överhuvud taget haft denna förmåga vid insättningen, försvinner den ganska snart. Den blå färgen har endast en verklig fördel, nämligen att flugor inte sätta sig på glaset; nackdelen är att ljusets inträngande i ladugården försämras avsevärt. SoPljuset har bakteriedödande verkan inne i djurstallet, endast om fönstren äro helt öppna. Vad som i dagligt tal kallas dagsljus är sammansatt av direkt solljus samt det från hela himmelskupolen utstrålande diffusa himmelsljuset lav atmosfären och molnen reflekterat solljus). För dagsljusbelysning av rum och liknande är det jämna, från alla håll verkande diffusa himmelsljuset av större betydelse än det direkta solljuset. För Stockholms horisont har vid programutredningen till Stockholms stads nyplanerade centralsjukhus på Södermalm gjorts undersökningar om, hur dels del direkta solljuset (S), dels det diffusa himmelsljuset (D) mot en vertikal (fönster) yta varierar under året. De därvid erhållna värdena framgå av motstående tabell.

131 Strålningssummorna äro angivna i gramkalorier pr cm 2 och dag. Värdena avse normalt förekommande molnighet.

Alla väderstreck

Månad

Januari Mars April I Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December S:a

Söder

Sydost Sydväst

Öster Väster

D

S

S+D

s

S+D

S

S+D

9 22 38 39 47 59 38 40 36 27 18 9

63 129 193 219 200 168 172 182 216 147 59 25

72 151 231 258 247 227 210 222 252 174 77 34

44 94 153 211 221 199 198 186 185 109 42 17

53 116 191 250 268 258 236 126 221 136 60 26

11 34 81 148 176 203 190 146 112 47 12 4

20 56 119 187 223 262 228 186 148 74 30 13

1 773 2 155 1 659 1 941 1 164 1 546

Procentuell fördelning

100%

Norr S

7 40 66 50 14

9 22 38 46 87 125 88 54 36 27 18 9 559 26 %

72 %

90 %

S+D

För hela året gäller således, att mot en öster- eller västeryta strålas 72 %> och mot en norryta 26 °/o av den sammanlagda strålningen mot en söderyta. För t. ex. ett bostadsrum, som utnyttjas hela året, äro dessa värden direkt tilllämpbara, men för ett djurstall, som i de flesta fall ej användes under sommarmånaderna, ställer sig förhållandet något annorlunda. Om månaderna juni, juli och augusti borttages ur ovanstående sammanställning, erhålles:

Alla väderstreck D Summa Procentuell fördelning

245 Söder

Sydost Sydväst

Öster Väster

S

s

S

S+D

S

S+D

1 251 1 496 1076 1 321 625

292 S+D

100%

S+D

88 %

58 %

Norr

20 %

För ett djurstall gäller således, att ljusstrålningen mot ett öster- eller västerfönster är 58 °/o och mot ett norrfönster endast 20 °/o av motsvarande söderfönsters för orter belägna i höjd med Stockholm. Några undersökningar av liknande slag finnas ej utförda för andra orter i landet. Ju längre norrut man kommer, desto fördelaktigare blir en ren söderorientering av fönstren. Härav framgår, att det ur belysningssynpunkt är av mycket stor betydelse, att ett djurstalls fönsterväggar orienteras mot söder, öster och väster.

132 Vid tal om samt jämförelse mellan fönsterytor i djurstallar har man blott brukat ange den sammanlagda glasytan i djurstallet, eller dennas förhållande till golvytan. Då, som av ovanstående framgått, en fönsterytas effektivitet är starkt beroende av, i vilket väderstreck fönstret är beläget, är en sådan uppgift mycket missvisande. Skall effektiviteten i belysningsavseende hos olika orienterade fönsterytor kunna jämföras, måste en reduktion med hänsyn till väderstreck göras. På grundval av ovanstående undersökningar föreslås följande reduktionstal. Fönsterruta i huvudsak mot

Reduktionsfaktor

Söder

1,0

ÖStCr

) Väster J Norr

0,2

Om t. ex. två exakt lika ladugårdar med tre fria ytterväggar ligga så, att den ena (A) har en långsida mot söder och den andra (B) gaveln mot söder och de fria glasytorna i båda fallen äro 3,5 m 2 på långsidorna och 2,2 m 2 på gaveln, blir den sammanlagda glasytan i båda fallen 9,2 m 2 , men de reducerade (effektiva) glasytorna bli: A. söder väster norr

B. 3,»Xl,o = 3,s 2,2X0,6 = 1,3 3,sX0,2 = 0,7 Summa

öster söder väster

5,5 ni2

3,»X0,« = 2,i 2,2X1,0 = 2,2 3,sX0,6 = 2,i Summa

6,4 m*

och belysningen i de båda ladugårdarna i förhållande därtill.

Några exakta värden på hur stor den reducerade glasytan skall vara i förhållande till golvytan, för att tillfredsställande belysning skall erhållas i djurstallar, äro svåra att ange, då fönstrens placering, djurstallets bredd, tak och väggars färg och jämnhet m. m. äro så varierande. Vid de prov, som gjorts, har befunnits, att en reducerad fönsteryta av 2—4 °/o av golvytan i ladugårdar och 2—3 °/o i svinstallar i allmänhet ger tillräckligt god belysning. Valet av fönsterstorlek är dock så beroende av många för varje särskild byggnad olika faktorer, att några exakta regler härför ej kunna givas utan detta blir i varje särskilt fall en bedömningsfråga. Med hänsyn till fönstrens dåliga värmeisolering skall man dock aldrig göra fönsterytan större än som är nödvändigt med hänsyn till dagsljusbelysningen. Troligen på grund av den intensiva propaganda, som bedrivits för »ljus och luft» i människans bostäder, har man under de senare åren, utan någon tanke på eller förståelse för konsekvenserna, försett även

133 ladugårdarna med stora fönsterytor, som icke stå i rimlig proportion till de utrymmen, vilka skola belysas och framför allt ej till de föreliggande uppvärmningssvårigheterna. Ur hygienisk synpunkt ha fönstren i en ladugård ingen annan betydelse än att åstadkomma en lämplig arbetsbelysning, samt att i så motto bidraga till höjande av ladugårdshygienen, som bättre belysning kan medföra en noggrannare renhållning och trivsammare arbetsförhållanden för personalen. Fig. 45 och 46 ge exempel på dels ett gammalt, av sunt omdöme präglat fönsterutförande, som ger lämplig belysning, dels en modern »hygienisk» ladugård (för 2 kor!) i översta Norrland.

Exteriör. Interiör. Fig. 45. Gammal ladugård i Skåne med väl avpassade fönster.

i-

Fig. 46.

Ny ladugård för 2 kor i övre Norrland med för stora fönster. (Obs.! Liggande bostadshusfönster.)

134 Det har tidigare framhållits, att fönstren är den detalj i djurstallarna, som i allmänhet blir sämst utformad. De fel, som begås, äro vanligen: 1) Storleken är dåligt avpassad i förhållande till byggnaden. 2) Placeringen är olämplig. 3) Utförandet är felaktigt, så att värmeisoleringen och ljusgenomsläppligheten är otillfredsställande. 4) Fönsterbänkar och fönsteromfattningar äro utförda så, att kringliggande väggar skadas av fukt. Frågorna om fönsterytans lämpliga storlek och byggnadens läge i förhållande till väderstrecken ha här redan behandlats. Ytterligare faktorer, som inverka på belysningsförhållandena i ett djurstall äro fönstrens utformning och placering samt byggnadens form och utförande. Man bör eftersträva att få belysningen så jämnt fördelad som möjligt i djurstallet. En sålunda önskvärd fördelning av fönsterytan medför att fönstren böra vara förhållandevis låga och breda. Skall ljuset kunna sprida sig in förbi djuren måste fönstren också sitta högt (se fig. 45). De delar av fönstren, som sitta lägre än djurens ryggar komma endast att belysa golvet mellan vägg och djur, där det blir fullt tillräckligt ljust i alla fall. Ljusets ungefärliga spridning in i ett rum vid varierande fönsterhöjd framgår av diagrammet i fig. 47. Olika delar av ett rums fönster ha avskärmats så, som framgår av figuren, och uppmätningar av belysningsintensiteten ha gjorts vid golvet längs en linje vinkelrät mot väggen. I fall I (lågt sittande fönster) blir belysningen närmast väggen mycket stark, men redan 2 m in från väggen har den minskat till Vio av värdet på 0,75 m avstånd från densamma. I fall II förhåller det sig ungefär likadant, men ljusfördelningen blir något jämnare. I fall III, med fönstret placerat omedelbart under taket, blir belysningen närmast väggen betydligt svagare men däremot inne i rummet bättre än i tidigare fall. Förhållandet mellan belysningsminimum (Bmin.) och belysningsmaximum (Bmax.) anger ju jämnheten i belysningen. Detta värde Bmin./Bmax. blir i de tre fallen 1: 129, 1:22 samt 1:5,8.

Också ur rent byggnadstekniska synpunkter finns det anledning att placera fönstren så högt upp som möjligt. Särskilt vid murade väggar är det fördelaktigt, om valvmurning ovan fönstren ej behöver göras, varför dessa i stället böra placeras omedelbart under den bärlina, på vilken takbjälkarna vila (se ritn. nr 4). Valv ovan fönstren äro besvärliga och dyrbara att göra samt dessutom dåligt värmeisolerande, då de i regel bli så gott som massiva. För att det direkta ljuset skall nå så långt in som möjligt, böra fönstren i första hand placeras mitt för gångar, foderbord och andra

135 200

i avskärmad fönster yta fri fdnsten/ia

m •*•

\\ 150 i

\

\

m 100 — ^mII \ 1

T

Bmin _ 1 Bmax 129

jj-

Bmin _ 1 B max 22

rrj

Bmin _ 1 B max 5.8

wX\>\ ^

9 in. 2 3 4 Ay slån d från Fonsler — • Fig. 47.

5 m.

Ljusets spridning i ett rum vid olika höjdlägen på fönstren. (Efter Dr. ing. Fruhling.)

öppningar» i ladugården så att belysningen ej skymmes av djuren eller av stolpar och annan inredning. En sådan, ingalunda ovanlig placering av fönster, som framgår av fig. 48, är givetvis förkastlig inte blott ur belysningssynpunkt utan även därför att djuret tar skada avkylan från fönstret.

Fig. 48.

Olämplig placering av stallfönster.

Vid utplaceringen av fönster bör särskilt observeras, att inte fria ytterhörn på byggnaden få för stor fönsteryta. Dessa delar av ett

136 Riktig. Felaktig. Fig. 49. Exempel på placering av fönster vid hörn.

djurstall äro alltid svåra ur uppvärmningssynpunkt, varför detta förhållande inte får ytterligare försämras genom att fönster placeras på båda väggarna intill hörnet. Se fig. 49. Fönstren i en ekonomi-byggnad skola i första hand placeras »inifrån» och ej med hänsyn till exteriören. Av stor betydelse för ljusets spridning är också, hur innertaket och även väggarna i ladugården äro utförda. För att det skall sprida sig så långt in som möjligt, måste innerytorna vara sådana, att ljuset reflekteras väl — släta vita ytor äro effektivast i detta avseende. Ur både belysnings- och renhållningssynpunkt bör således släta (underpanelade) innertak eftersträvas. Ju bredare ladugården är desto viktigare är det, att takytan är slät, emedan kravet på ljusets inträngningsförmåga blir större.

B. Fönstrens utförande. Eftersom fönstrens uppgift är att släppa in dagsljus i djurstallet, böra de ha så stor fri glasyta som möjligt i förhållande till det utrymme, de ta i väggen. Fönsterytan bör inte onödigtvis uppdelas i .smårutor medelst skymmande spröjsar. Fönsterglas är numera så billigt även i de större dimensioner, som här kunna ifrågakomma, att det också blir ekonomiskt fördelaktigt med större rutor än med dyrbart och underhållskrävande spröjsverk. Om fönstren utföras och placeras på rätt sätt, är risken för sönderslagning av rutorna mycket liten. Blir en ruta sönderslagen, »ersattes» en liten sådan vanligen genom att man stoppar en säck eller liknande i hålet. Är rutan större, blir det kanske ej lika ofta fallet. Ytterligare en fördel med större rutor är att rengöringen underlättas. Vad detta betyder för ljusgenomsläppligheten, framgår tydligt av följande exempel från en ljusmätning i ett svinstall i Skåne.

137 Före tvättningen av fönstren (som ej tvättats på c:a 3 mån.) uppmättes följande medelvärden på belysningen: I boxarna

25 belysningsenheter

» fodergången

»

Efter tvättningen blevo värdena I boxarna 80 belysningsenheter » fodergången 15 »

Även efter vanliga ladugårdsförhållanden »tämligen» rena rutor hindra en avsevärd del av ljuset att passera. Ett annat förhållande, som har stor betydelse vid fönstrens tillverkning och framför allt vid reparation av trasiga rutor, är, att fönstren konstrueras, så att standardstorlekar av glas kunna användas utan att behöva skäras om. I det förslag till standardfönster, som visas på ritn. nr 3, ha endast lagerstorlekar på rutor kommit till användning.

Fig. 50.

Frostskador på tegelmur under fönsterbänk av betong.

I tegelladugårdar förekomma ofta fönsterbänkar av betong. Det är därvid myckel vanligt, att sådana skador på väggen uppstå, som framgå av fig. 50. Dessa bero oftast på att någon isolering ej gjorts mellan tegelmuren och betongplattan. På grund av olika värmekapacitet hos de båda materialen, och därav förorsakade kondenseringsfenomen, kommer den på betongplattans undersida utfällda fukten att vår och höst, då temperaturen ofta växlar mellan plus- och minusgrader, förorsaka frostsprängning i tegelmuren under betongplattan. Sådana frostskador kunna endast undvikas genom att anbringa ett effektivt isoleringslager, t. ex. grundisoleringspapp, mellan tegelmuren och betongplattan. En bidragande orsak till skadorna är ofta, att fönsterbänken saknar droppnäsa, så att allt vatten från fönstret vid blåst drives in mot väggen.

138 Alt fönsterbänkar av betong äro absolut olämpliga i djurstallar på grund av sin dåliga värmeisoleringsförmåga har tidigare påpekats. De ha därför omnämnts här endast för att ge en anvisning om, hur dessa skador kunna undvikas i stallar, som redan utförts med sådana fönsterbänkar.

För att fönstren, särskilt fönsterbågarna, skola bli hållbara och ej angripas av röta, böra de tillverkas av fullgott virke samt impregneras väl. Skall impregneringen bli verkligt effektiv, räcker det ej med att blott stryka fönstren med impregneringsmedel. Effektivast är om man före hopsättningen av bågarna sänker ned de färdigbearbetade delarna i ett bad med lämplig impregneringsvätska såsom cuprinol, soabol eller liknande, så att denna kan tränga in ordentligt i alla delar av virket. Beträffande fönstrens värmeisolerande förmåga, hänvisas till vad som sagts härom på sid. 41. Den i allmänhet sämst utformade fönsterdetaljen är fönsterbänken. Som framgår bl. a. av den i Kap. VII beskrivna undersökningen av väggar i Norrland ha även i övrigt väl utförda och skötta ladugårdar haft fönsterbänkar, som varit så dåliga, att väggkonstruktionen under fönstren tagit avsevärd skada, därför att kondensvatten från rutorna kunnat tränga ner i väggen. Det är ytterst sällan man träffar på ladugårdar, där fönsterbänkarna äro utförda, så att kondensvattnet avledes på ett effektivt sätt. Särskilt i djurstallar med äldre fönsterkonstruktioner måste fönsterbänkarna vara utförda med fall både utåt och inåt, så att inte regn- och kondensvatten kan bli stående, dessutom måste bänken vara tät, så att vattnet inte kan tränga genom denna. En träbänk bör utvändigt vara plåtklädd med den övre plåtkanten indragen under ytterbågen och infälld i fönsterbänken. Plåten skall vara försedd med »språng», så att vattnet ej rinner utmed väggen, vidare måste plåten vara ordentligt uppvikt mot sidorna, så att vattnet ej på något ställe kan komma i beröring med väggen. Även invändigt måste bänken vara tät, eventuellt kan den även här klädas med plåt. Plåtbeklädnaden får dock inte göras genomgående, d. v. s. så att en plåt lägges över hela fönsterbänken. Plåten leder då in kylan och kondensering uppstår. Fönsterbänkar kunna utföras av kalksten, stålslipat cementbruk, eternit och liknande, men sådana fönsterbänkar äro mindre lämpliga, då de ej äro tillräckligt värmeisolerande. Det har visat sig, att genomgående fönsterbänkar av högisolerande plattor, som skyddats av stålslipat cementbruk, spruckit sönder på grund av de starka temperaturskillnader i samband med fukt, som de vintertid utsättas för. Enklast och bäst äro fönsterbänkar av trä med ordentligt fall och

139 beklädda med plåt utvändigt, eventuellt även invändigt. Vid den på ritn. nr 4 visade fönstertypen kan kondensvatten, om det vid något tillfälle skulle bildas, ej rinna in i ladugården på grund av fönsterbänkens utformning. Även ovanför fönstren bör något skydd finnas, så att inte regnvatten, som rinner utmed väggen, kan rinna in mellan väggen och karmen eller mot fönsterytan. Hur detta skydd utföres, framgår av figur nr 52 samt ritning nr 4.

Fig. 51.

Olämpligt foder omkring fönster.

Ett utförande, som är förkastligt men mycket vanligt i vissa delar av landet, är, att man av estetiska skäl anbringar ett utanpåliggande foder omkring fönster och dörrar, så som framgår av lig. 51. Då delta ej sluter tätt till väggen, fångar det upp regnvattnet, som ledes in i väggen.

Det förslag till standardtyper för djurstallsfönster, som framgår av ritn. nr 3, har utarbetats på grundval av uppmätningar av ett stort antal ladugårdsbyggnader. I de flesta ladugårdar finnas sådana utrymmen som mjölkrum, i Norrland kokrum och liknande med så liten ytterväggyta, att det breda ladugårdsfönstret ej får plats, varför det erfordras ett smalare fönster av samma typ. (Se typ F l , F3 och F5 på ritning nr 3.) För sådana utrymmen som magasin och liknande utan krav på värmeisolering och där fönstren oftast ej behöva vara öppningsbara, böra de göras med endast en enkel båge, som fästes direkt i väggen eller om de skola gå att öppna, i en enkel karm enl. fig. 52.

140 M.T. DROrriJST

OANbJARN—

FAST BÅGE

Fig. 52.

ÖPPNINGSBAR BÅGE

Fönster i magasin och liknande utrymmen.

Då det av såväl praktiska som ekonomiska skäl vore synnerligen önskvärt, att en över hela landet genomförd standardisering av vissa detaljer till djurstallet komme till stånd, ha de här föreslagna standardtyperna utarbetats med tanke på att fylla största möjliga del av föreliggande behov av fönsterstorlekar.

KURVBLAD RITNINGAR

temnerarur

och ab^o/uta

fuktighet

i» qram vollenånqa pr tr? luft. 16

temperatur

Kurvblad 1.

143 Luftens förmåga att efter uppvärmning Grom

uppfaqa

vattenånga

vottenånqo

Som kan cos pr

upptam

luft

ytferluffeni_rel.

/5

fuktighet

T/5

60 X,

.to' titles' o'— Vs* 5"

80 •/.

70 -Å 90 a

dtalluftens i Innerluff em

temperatur

*I0'

r<l°!!»a_Juktiqhet^c

o

.5 yttertemperatur

Kurvblad 2.

Gram

vatf*n

anqa

*cm kan

uppta-

coå

/t///

pr m

ytter/ut'fens rel. fuktighet: -i r

/

I I Sta/tuffens

I femperofur

.IS' fiO'-Hl/'S'

60'i 70 v.

-10'

90 '/.

40'

t/5

2Qji

•5

'10

yttsrfemparofur

Kurvblad 3.

>/5"

144 \Atni - och tronsm -värmt kcal pr tim.

* 5' Werfemptratur lempwahjrdiff. Kurvblad 4. 500

Ven/. - och

/ronjm.- vörm* Mc& pr //m Lin/, vo/ym

-4055

-35 50

-30 45

-25 40

-20 35

-IS 30

Kurvblad 5.

-10 25

-5 20

O 15

T5 10

i-10'Werfamperafur 5 lemperoturdiff

i yf

Samt c ndet mellan lul Vetnptrotur

Luftens ttmp. it'

och rnath inasterriDtratur __. .rande

re

iy

vid

AA AA A ÄÅÅ/ ÅA A i A/

vaie-

tf/ |

fuktighet.

*

iy

ur - kT

L#T 7 i/

• \y

/

// V jX% &

ta

/

i

|/i

j

//

\

Ky/j

1 1

AAA

/ / '// / / / /

!/

i

i % K /

1 !

I

i

i

I

A\ 4 1 /

/

//// ' | /'•/// v

A/

///

i

///

/ , er

/

i 1/1/

1 1 J_

T »

Héftrwxptwpirafur.

Kurvblad fi.

10-Djurstallar.

146 I

1 1

1 i/rrvr in i»

pr vpe.

1 1 | Di K »1 / ladua& 'dar av o/ika

s/arlekaA

fe<*/*orefc

får ht/o lanti,/ --

t

n

lotfufCrt/ar , lo.-xttfs ka/lart ok/ar

^•- '

6o/vvta Takyta

m j» 1

»• -- -

7t

(höjd till innertak i loduqdrxf)

2*. 0 1 2 i 4 St 7 t 9 10 MU 131* If Anfa/ Kurvblad

yttervoqgyta m 9 pr vpe

: ! ! Väggyta pr

ype

yörm*produktioni*tth. i lodug.

7.

vid

olika

3S

/cduoård^itgrtekar

f444^Ä?2ÄE£^

Innerväggyta m 7 rpr vpe

X

1 N>

PJgg^L

O / t 3 4 5 6 7 6 9 »Il IS 13 M 15

*

45¶Ankd Kurvblad

8.

Sä

U

vårrr,tproo'u!:t:on5tnh. i loJm

1 17 ytterdörr yta m to pr i/pe.

Dörr-och fönster y/a_ pr vpe vid ofika

lodugårdss/or/ekor

10¶II « 1314 IS

<0

Innerdörryta m t pr vpe

Fönsteryta pr vpe

m lo

35¶Antal

Kurvblad 9.

45^ 50 SS vårmsproduktionitnh. i

hdtrf.

?!3S

-40

Innertempcratur

-35

-30

-25

-20

-IS

-10

-5

+ 10°

0+5+10 Yttertemperatur.

Kurvblad 10. Diagram för bestämning av erforderligt K-värde för väggar till djurstallar.

145)

AenH/afionsfrumma Vidphceriiq en.'iq/ Alklb.o.It.b behorer j' trumman ej dragas ,. = = ^ . i upp Aver roknocken. (7=1 '

Tb.

•

nä.""' Tak or 2/ay J/4~-/"rJ- ] Spont, som /äckel m*a, qot/.plå/. t~re.il. kjk I CV karragerodcfern//.,

Alf. I u/an

fak.

AH H med

fak

' P/o/en cSroqcs r?cr over skarven me/lan pane/en och /ackbrdaan ytter

,

*W

Omn y/hrhkat bekkydes trumman med qalv.plåf. filerrv'/ el. papp t pane/'(se A/t.llj

<ji Att bek/ödes •* hx;mman ffred //cg ost papp Somts/dende rå sponr. ack med to/bes /gg o v ga/v p/år

yt/er/akyÅ 5p/6/le/ u/kärvs a/ ~| Flog-fS-rstf/jpon/ och upphénges pJ j ta excentrisk/ pkx. I cfixl Spjälhf phc. <j 'tnjm/rrcns övre ^ i n J/ide. y'4' liqqonde rjjponr — i Sp/kreqlar c/c cal.om-10 Z5 cm isofer/'nq med ' 3åq- et kutttrspSn, ev. ha Irn. oqnor et. filen. (betr. isclerinqe?.i t/exfdekzakap. )] l/rjprco. fS-hydn.popp —-| >'s/Sende s'ef/spdn:'

lW2^Sp9,'ri/m fö.- tmdviken -iSife o v fos/své/foirtq• u /sn?å facksocjrc/crr, f V r ; håsfe/o// och sv/n- U r ' hus spikas o/7s/aqs\' /isjfer i frvm/noos ! väggar så of/ alen no v/d Pehov /kon j S/orrcfcs he//.

Av/oxlinq 2st. klofsar

per sida •' /•.4-hyv!—-

Ki-nsto/parfy-y^ beroe/rc/e po isa/e- r ring och /rummons låritfd

Tvvrsekfion A-B Trumman gores rak och bor helst ufforas med kvet droit sk Arean beråkngs efter l.s- 3 dm2 per vpe.

^rrff^ft

r,3'k/o/s -i •meH

-3ZZ2 H t - LTC - Trape/skrok • —\\l'- l'/4'Ekk/o/sor f&r wn~\ el. likn I 1 [hénqning av sp/d/'e/ j \—Ken/s f—r—i Bv. l-/ä7n. I-/Ö . tnTkc/ -Wire/os ncdcms/oenc/«: -tVire e/ fin kvdps + /Sr. rf* /)„,„ /-/örn Ritning l.

L-

Sprkrege./ i frummen, tnnerpane/.

tvärsckfron.

Friskluffsintaq.

Stoppb/cck

5/envogg

Trävägg

p/åfen v/'kres upp vid muren

Sektion

•Sek/ion A-B

Skjufbor '/ådaaf/ insättas i bef/nf/iqcy ver?///a/zons/'r>foc/.

n

P/an

Ritning 2.

C-D

151 FÖNSTER TILL EKONOMIBYGGNADER F2.

ra

yj F3.

rni

11 L

uit

675 F6

— £,?J -

-!

F8. F7.

,

-r

tiunlu

1 YTTCR; BAG ATT MSDCL K-VAK.E L i T T . i M R n n u r IMfEKBÅUR I3--E »A6C ( I A 6 [ M I M I B YTA 1 (m:RKAl?nnlu SBKCPIl kÖ;5 « " . ; : • W'J 3'-UIJ 3 1-lJ'i. 2 B5S*R : B M U

AMU^PKIUMOAI?.

n'

F1 |S45

575 F 2 j 930

575 ä)j

F3 | £75

£25 J 575 «5 I i 5 J/8

F4

|n?o

£25 j 1090

1000 F5 JE?J

715 j 5?5

6?J 5b? 6?5

FE J|2.'D 7 « F7 I KW

445 475 415 4(0

lOW; 1305

Ffl |1405 1310; 1335

W B l »Sot unn KARn ( i MimsiN o t y i )

tOO »370

0.133 I.b5

....

O.tM

1.30 Fta

SOB-450

0.206 I.74

1.28 F3a

...

0.413 I. 55

f U

bSO

600 »520

c. lie

Uli

1.33 F5a

i

£!0 j

—•-

O.JID

1.11 I.3S

FSa

i

?75

4 50<400

0.980 j 1.13

1.40¶IM 5 IIY5J jso^^ao

l . t J S J 2.05

475 S30 460

v?o 128! 1210

r.

Ritning

-».._ -,_ i

i 3.

152 KARMARNA

PROPPAS

PAST i

ni'RVAGG.

rOHSTCIrBUCKCT DRAGE5 UPP BAKQrt

KARMEN

BARTAPP (F45TE5

J

MED I

BRICK/

KARMEN)

P|L

rOHSTCRKLlHKA

PA5PIKAD Af15UG5LI5T

STOPPVIMKtL

VID rUMSTGl?

HED 3 BÅGAR

L rrjr15T[RKLiriKA

M O HAKE

KtHtfiUffi 5TCHHAI1J A.-B. CSUtfTOWA) U UKM.

n

UAHGBCSLAG

BÅRTAPP HED BRICKA

FÅ5TT5 PÅ

M 25 (AUG 5TCHHAf15 A.-B. EJKIISTVHA) CL. LIKHAUDC.

YTURMGF.N

-q>

UTrORAHDE AV rOflSTCRBAflK: TRÄVÄGG

Ritning 4.

Fönster till djurstallar (detaljer).

BARTAPP OCH

"1

MAriGBE5LAG

J

0B5! 5HCD5KARM.' AV ANSLAGETS AVSLUTNING KARMENS KEN MINST

siDosnc

AVSLUTAS 5 M M OVER !

EO'NSTERBANKEN

ronSTERBLLCK"! AV GALV. PLÅT

DA 15 Un.

TJOCK ASFALTERAD] rORHYDtlltlGSPAPPJ

KARMAR TILL P0N5TER ritD KOPFLADE BÅGAR UTFORAS AV t '/ft** 5 FÖNSTERBÅGAR -"-Hl/2%Z" 5PRDJ5AR •— - I I - I'/t'x | / 2 " rÖnSTCRBÅGARMA KOPPLAS MED 4 - E S T KCPFEL5KRUVAR "GEN" CL. LIKN. PLANA UORNJARN 4 ' * W IMPALLAS I YTTERBÅuENS INSIDA VID IIISA'TTANOC AV rÖnSTUR I VÄGG INPA55A5 FOR5T FÖNSTERBÄNKEN, 50M PLATBESLAS , DÄREFTER KARMEN

Ritning 4.

Fönster till djurstallar

(sektion).

Statens offentliga utredningar 1943 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmänt näringsväsen.

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård.

F a s t egendom. Jordbruk med binäringar. Statsförfattning.

Allmän

statsförvaltning.

Flyttningsersättningssakkunniga. Betänkande med förslag till författningar ang. ersättning för flyttningskostnad. [21 Utredning och förslag ang. pappersformaten inom statsförvaltningen. [6] Betänkande med förslag till lag om redovisningsmedel m. m. [241

Ladugårdsbyggnadssakkunniga. Meddelande nr 1. Djurstallars planering, värmehushållning och ventilation. [26] Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Utredning rörande skogsnäringens ekonomiska läge med förslag till åtgärder för höjande av näringens bärkraft. 3. Skogsbrukets transportfrågor: Vägar och järnvägar. [4J , ; Betänkande ang. åtgärder mot spekulation i vattenkraft. [14]

Kommunalförvaltning. 1940 års civila byggnadsutredning. Betänkande 1. Förslag till ändringar i Kungl. Maj :ts byggnadsstadga samt till föreskrifter rörande planläggningar och utförande av byggnad för vissa vårdanstalter och folktandpoliklinker. [103

Statens och kommunernas

Industri. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande. 4. Förslag till åtgärder för textilforskningens ordnande. [11] 5. Förslag till åtgärder för järn- och metallforskningens ordnande. [16] 6. Förslag till åtgärder för den geotekniska forskningens ordnande. [22] Handel och sjöfart.

finansväsen.

1941 års familjebeskattningssakkunniga. Betänkande med förslag till ändrade grunder för familjebeskattningen. [3] -Besparingsberedningens slututlåtande. [13] Undersökning av taxeringsutfallet beträffande jordbruksfastighet å landsbygden vid 1938 års allmänna fastighetstaxering. [23]

Kom mun i kat ions väsen. Belänkande med författnings- och organisationsförslag för genomförande av ett förstatligande av den allmänna väghållningen på landet m. m. [1] Bank-, kredit- och penningväsen. Försäkrings väsen.

Politi. Utredning rörande polismäns anslutning till politiska ytterlighetsriktningar m. m. [5]

Nationalekonomi

och socialpolitik.

. Betänkande ang. levnadskostnadsindex. [8] Utredning och förslag ang. statsbidrag till daghem och lekskolor m. m. [9] Utredning och förslag ang. statsbidrag till social hemhjälpsverksamhet. [15] Utredning och förslag ang. planmässigt sparande för familjebildning och statens bosättningslån. [18] Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 3. Tiden juli 1941—juni 1942. [25]

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. Bilaga 1. Hygieniska förutsättningar för skolarbetet. [7] Bilaga 2. Den psykologiska forskningens nuvarande ståndpunkt i fråga om den psykiska utvecklingen hos barn och ungdom m. ni. [19] Tillströmningen till de fria fakulteterna och arbetsförhållandena närmast efter avlagd examen samt militärtjänstgöringens inverkan på universitets- och högskoleungdomens studier och ekonomiska förhållanden. [17]

Eliilso- och sjukvård.

Försvarsväsen. Betänkande med förslag till statliga åtgärder för stödjande av den privata motorlösa flygningens och modellflygningens utveckling. [12] Betänkande med förslag till reglering av det militära arvodesväsendet. [21]

Betänkande med förslag ang. omorganisation av rättsmedicinalväsendet i riket. [20]

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

t

STOCKHOLM IQ43 RYDAHLS BOKTRYCKERI AB