Utredning och förslag angående pappersformaten inom statsförvaltningen

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1943: 6 HANDELSDEPA-BTEMENTET

U T R E D N I N G OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

PAPPERSFORMATEN INOM STATSFÖRVALTNINGEN AVGIVNA AV

INOM

HANDELSDEPARTEMENTET

TILLKALLADE

SAKKUNNIGA

S T O C K H O L M 19 4 3 t.

Statens offentliga utredningar 1943 Kronologisk 1. Betänkande med författnings- och organisationsförslag för genomförande av ett förstatligande av den allmänna väghållningen på landet m. m. Beckman.. 321 s. K. 2. Flyttningsersättningjäsakkunniga. Betänkande med förslag till författningar angående ersättning för flyttningskostnad. Marcus. 156 s. Fi. 3. 1941 års familj eheskattningssakkunniga. Betänkande med förslag till ändrade grunder för familjebeskattningen. Marcus. 170 s. Fi.

förteckning: Utredning rörande skogsnäringens ekonomiska läge med förslag till åtgärder för höjande av näringens bärkraft. 3. Skogsbrukets transportfrågor: Vägar och järnvägar. Idun. 260 s. Jo. Utredning rörande polismäns anslutning till politiska ytterlighetsriktningar m. m. Norstedt. 40 s. S. Utredning och förslag angående pappersformaten inom statsförvaltningen. Beckman. 116 s. H.

,.. A u m - P™ särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. i jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) uteivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS

OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1943: 6

HAUDELSDEPABTEMENTET

U T R E D N I N G OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

PAPPERSFORMATEN INOM STATSFÖRVALTNINGEN A V G I V N A AV

INOM

HANDELSDEPARTEMENTET

TILLKALLADE

SAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1 9 4 3 K. L. B E C K M A N S B O K T R Y C K E R I [142 43]

Till Herr Statsrådet och Chefen for Kungl. Handelsdepartementet. Genom beslut den 14 februari 1941 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för handelsdepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning av frågan om införande inom statsförvaltningen av det s. k. internationella normalformatet på papper. I det yttrande till statsrådsprotokollet, varmed dåvarande departementschefen anmälde berörda ärende, anförde han bl. a. följande: »Med skrivelse den 21 juni 1932 överlämnade statens provningsanstalt, i anledning av ett av Kungl. Maj:t åt anstalten meddelat uppdrag, förslag till författning avsedd att ersätta förordningen den 12 juli 1907 (nr 55) angående de slag av papper, bläck, skrivmaskin- och stämpelfärger, som må till vissa offentliga handlingar användas. Sedan yttranden med anledning av förslaget inkommit från ett flertal myndigheter och organisationer, avgav provningsanstalten den 27 februari 1939 efter remiss förnyat utlåtande i ärendet. Provningsanstalten, som redan i det ursprungliga förslaget till behandling upptagit formatfrågan, samt därutinnan framlagt alternativa förslag, förordade i sistnämnda utlåtande bl. a. en definitiv övergång från de i 1907 års förordning intagna formatbestämmelserna till ett nytt formatsystem, benämnt det internationella eller metriska. Statens provningsanstalts i det föregående omförmälda författningsförslag, som bl. a. innebär skärpta kvalitetsfordringar, torde under nuvarande förhållanden icke lämpligen böra i dess helhet upptagas till avgörande. Formatfrågan synes emellertid kunna utbrytas och göras till föremål för särskild behandling. Till stöd för framställningarna om övergång till det internationella formatsystemet åberopas bl. a. fördelar av statsfinansiell natur, som därigenom skulle vinnas. Spörsmålet är, icke minst med hänsyn härtill, förtjänt av beaktande. Det föreliggande materialet giver emellertid icke en allsidig belysning av de frågor, som i detta sammanhang uppställa sig. Någon närmare utredning angående de besparingar, som genom nyssberörda övergång skulle vinnas, föreligger icke. Innan ståndpunkt tages i ärendet, erfordras en genomgång av statsförvaltningens olika grenar och de slag av handlingar — koncept, expeditioner, protokoll m. m. — vilka där förekomma, i syfte att få utrett huruvida en allmän övergång till det nya systemet är möjlig och lämplig eller om, och i så fall i vilken utsträckning, undantag påkallas. Vidare måste undersökas vilka återverkningar förslagets genomförande skulle få på olika områden. Arkiveringssynpunkter liksom också 1—142 43

4 synpunkter, vilka från pappersleverantörernas och andra av frågan berörda näringsutövares sida t u n n a anläggas på förevarande spörsmål, böra uppmärksammas. Genomföras de nya formatföreskrifterna, torde under alla förhållanden särskilda övergångsbestämmelser bliva erforderliga, avpassade med hänsyn till förefintliga förråd av papper och andra omständigheter, som i detta sammanhang kräva beaktande. Men även i andra avseenden torde en ändring av de nuvarande pappersformaten föranleda särskilda föreskrifter. Exempelvis må erinras, att de i förordningen den 7 december 1883 angående expeditionslösen intagna bestämmelserna om antalet rader och bokstäver i expedition icke lära kunna lämnas oförändrade. Förslag till de stadganden, som sålunda och i övrigt kunna påkallas, måste utarbetas.» Den 26 februari 1941 tillkallade departementschefen såsom sakkunniga statssekreteraren i ecklesiastikdepartementet Börje Anders Olof Knös, förste intendenten hos generalpoststyrelsen Nils-Fride Georg Antoni samt förste avdelningsingenjören vid statens provningsanstalt Sigurd Köhler, varjämte åt Knös uppdrogs att såsom ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar. Den 8 mars 1941 uppdrog Herr Statsrådet åt numera kontrollören hos generalpoststyrelsen Axel Albin Wallberg att tjänstgöra såsom sekreterare hos de sakkunniga. På framställning av de sakkunniga förordnade vidare t. f. departementschefen den 11 juli 1941 häradshövdingen i Södertörns domsaga Åke Hartelius, kyrkoherden i Botkyrka församling Josef Emanuel Lindholm och magistratssekreteraren i Stockholm Wilhelm Hilarion Wistrand att såsom experter biträda de sakkunniga vid behandlingen av frågor rörande ändring av formaten på domstolshandlingar, kyrkoböcker m. m. Den 26 november 1941 medgav Herr Statsrådet på de sakkunnigas hemställan att faktorn vid statens reproduktionsanstalt J. E. Danielsson finge för tiden 1 december 1941—28 februari 1942 såsom biträde anlitas av de sakkunniga. Genom beslut den 23 februari 1942 behagade Herr Statsrådet, likaledes på de sakkunnigas begäran, utsträcka detta medgivande att avse jämväl tiden 1 mars—30 april 1942. Under nämnda månader har Danielsson varit sysselsatt med kompletterande och förberedande bearbetning av sådant uppgiftsmaterial — prov å skrivpapper, blanketter, cirkulär och andra tryckalster — som i anledning av en utav de sakkunniga till statsmyndigheterna utsänd cirkulärskrivelse i betydande omfattning ingått från myndigheterna. De sakkunniga hava under utredningsarbetets gång haft överläggningar och samråd med ett flertal representanter för sådana industrier, företag och organisationer, vilkas intressen berörts av utredningen, samt med vissa i statlig, kommunal eller enskild tjänst anställda personer, som genom sin verksamhet haft tillfälle att göra rön och erfarenheter av värde för de sakkunnigas arbete. Sålunda hava de sakkunniga överlagt och samrått med representanter för pappersbruken: direktören J. E. Malmros såsom representant för Klippans och Lessebo pappersbruk samt Svenska pappersbruksföreningen, överingenjören E. Miede såsom representant för Grycksbo

5 pappersbruk, kaptenen frih. M. von Essen och överingenjören R. Wendel såsom representanter för A.-B. Papyrus, Mölndal; representanter för pappersgrosshandeln: direktören W. Fredholm såsom representant för Finpappersgrossisternas förening samt pappersfirman Ernst Söderberg A.-B., disponenten T. Odelstierna såsom representant för A.-B. Svanströms pappersagentur; representanter för pappersdetaljhandeln: bokhandlarne G. Josephson och G. Larsson såsom representanter för Svenska pappershandlarföreningen; representanter för tryckerierna: disponenten G. Smith såsom representant för Svenska boktryckareföreningen och Esselte A.-B., vilket sistnämnda företag vid vissa överläggningar representerats jämväl av bl. a. kamreraren R. Ehrlund och försäljningschefen Å. Ståhlbrandt; representanter för blankettkommissionen: landskamrern A. Wigert och landskontoristen G. O. Åström; representanter för standardiseringsorganisationer: verkställande ledamoten i Sveriges standardiseringskommission, bergsingenjören F. Lindgren och direktören för Norges Standardiserings-Förbund Kaare Heiberg. Härjämte hava de sakkunniga haft överläggningar och samråd med förste arkivarien i Stockholms stadsarkiv N. Staf, tryckerikonsulenten i statskontoret G. A. Lindholm samt faktorerna vid statens reproduktionsanstalt J. E. Danielsson och H. Friberg. Från Munkedals pappersbruk samt från ett flertal firmor och industriföretag hava de sakkunniga genom brevväxling och per telefon inhämtat för utredningen önskade upplysningar. Av Kungl. Maj:t har till de sakkunniga för att av dem tagas under övervägande vid utredningsuppdragets fullgörande överlämnats nedannämnda skrivelser: arméförvaltningens skrivelse till Konungen den 17 februari 1941 angående vid armén anställda försök med de s. k. internationella normalformaten på skrivpapper och blanketter samt lantförsvarets kommandoexpeditions till finansdepartementet ställda skrivelse den 21 mars 1941 i samma ämne. Sedan de sakkunniga nu avslutat det förelagda arbetet, få de sakkunniga härmed vördsamt till Herr Statsrådet överlämna betänkande och förslag i frågan rörande införande inom statsförvaltningen av de metriska pappersformaten. Stockholm den 15 februari 1943. Vördsamt BÖKJE NILS-FRIDE ANTONI

KNÖS SIGURD KÖHLER Albin

Wallberg

7 I. Formatfrågans utveckling och nuvarande läge. A. Gällande föreskrifter rörande pappersformat. De av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter, som beröra frågan om pappersformat inom förvaltningen, äro att söka i ett flertal vid olika tillfällen utfärdade författningar. Huvudbestämmelserna återfinnas i kungl. förordningen den 12 juli 1907 (nr 55) angående de slag av papper, bläck, skrivmaskin- och stämpelfärger, som må till vissa offentliga handlingar användas (i det följande benämnd normalpappersförordningen) samt i kungl. cirkuläret den 20 juni 1924 (nr 396) med bestämmelser rörande inköp och användning av vissa slag av papper, kuvert och läskpapper för statens behov (i det följande benämnt standardpappersf örordningen). I 1907 års normalpappersförordning § 3, sådan denna § lyder efter ändring genom kungl. förordningen den 29 september 1911 (nr 92), föreskrives bl. a., att där omnämnt, för särskilda offentliga handlingar avsett papper (normalpapper), vilket är med hänsyn till sin kvalitet indelat i fyra fastställda pappersklasser (normal 1, 2, 3, 4), skall i en var av dessa klasser hava något av formaten 36 X 45, 41 X 53, 46 X 59 eller 50 X 65 cm samt dessutom i klass 1 formatet 41 X 57 cm och i klass 2 formatet 38 X 48 cm. I de samtidigt ändrade 5 och 7 §§ lämnas kompletterande föreskrifter. Förordningens 5 § med tillägg genom kungl. kungörelsen den 13 oktober 1922 (nr 552) angiver, till vilka olika slag av handlingar normalpapper av de olika klasserna skall användas. I förordningen föreskrives härjämte i avseende å formaten, att papper av formatet 36 X 45 cm skall användas till protokoll, koncept, registratur, diarier, utgående expeditioner samt övriga handlingar, vartill större format ej oundgängligen erfordras; att papper av formatet 41 X 57 cm skall användas till församlingsböcker; att papper av formatet 38 x 4 8 cm skall användas till rådstuvurätters och underdomstolars på landet konceptdomböcker och konceptprotokoll; samt att papper av mindre format än 36 X 45 cm, erhållet genom skärning av normalpappersark, må användas för attester, betyg och andra handlingar med kort text. I normalpappersförordningens 6 § ålägges vederbörande ämbetsmyndighet att öva tillsyn över tillämpningen av givna bestämmelser samt dessutom bl. a., därest för några slag av handlingar, såsom journaler, längder, tabeller eller förteckningar, skulle erfordras annat format än de i 3 § upptagna, låta anskaffa papper av erforderlig beskaffenhet och lämpligt format. Vidare medgives i 7 §, att till offentliga handlingar av helt tillfällig betydelse, särskilt visst blankettryck vid några angivna förvaltningar, ävensom för blanketter till vissa statistiska primäruppgifter må enligt bestämmelse av vederbörande myndighet användas papper av beskaffenhet och format, som för ändamålet finnes lämpligt.

8 Genom standardpappersförordningen föreskrives i punkt 3, att i de fall, där normalpapper icke skall användas och särskilda skäl för användning av annan papperssort icke föreligga, papper av visst i cirkuläret närmare angivet slag bör användas. I punkt 4 säges, att sådant papper bör, där ej särskilda skäl för val av annat format föreligga, hålla ettdera av två angivna grundformat eller något av de format, vilka erhållas genom delning av grundformaten. Grundformaten äro folioformatet 36 X 45 cm och postformatet 46 X 59 cm. Där lämnas jämväl anvisning på vilka mindre format, som böra komma till användning och huru dessa erhållas genom delning av grundformaten. I punkterna 6 och 7 givas vidare bestämmelser rörande formaten på kuvert och läskpapper. I punkt 12 slutligen, sådan denna lyder efter ändring genom kungl. kungörelsen den 30 maj 1930 (nr 211), har medgivits bl. a., att — där så befinnes för statsverket förmånligt — anskaffning av papper, kuvert och läskpapper av andra format än de i cirkuläret tidigare föreskrivna må förekomma. Utöver dessa i berörda författningar givna allmänna föreskrifter finnas vissa bestämmelser för särskilda slag av handlingar. Så t. ex. föreskriver kungl. förordningen den 31 december 1921 (nr 827) angående vattenbokens inrättande och förande, § 9, att för sagda bok skall användas normalpapper av klass nr 1 i formatet 36 X 48 cm. I 4 § andra stycket Kungl. Maj:ts stadga den 8 september 1924 (nr 409) angående vissa offentliga arkiv föreskrives, att arkivförteckning skall skrivas på normalpapper av klass 2 i folioformat, alltså i formatet 36 x 4 5 cm. Vidare må erinras om stadgandena i 1 och 38 §§ kungl. förordningen den 3 december 1915 (nr 476) angående kyrkoböckers förande, vari beträffande kyrkoböcker respektive flyttningsbetyg föreskrives viss uppställning och formulering av förekommande tryck enligt vid förordningen fogade formulär, på vilka angives, att i fråga om vissa kyrkoböcker sidans höjd och bredd skall, räknat efter yttersta tryckta linjer, vara vissa angivna centimenter (höjd 35 cm, bredd 25 respektive 23 cm) samt att i fråga om flyttningsbetyg papperets format skall vara 23 x 29-5 cm. I såväl normalpappersförordningen som standardpappersförordningen lämnas, såsom ovan erinrats, under angivna förutsättningar en viss frihet vid val av annat format än de i författningarna föreskrivna. E t t stadgande av motsvarande innebörd finnes även i kungl. kungörelsen den 27 november 1919 (nr 754) med föreskrifter angående vissa för länsstyrelserna och fögderiförvaltningen erforderliga blanketter, där i 3 § fjärde och femte styckena åt en särskild kommission (blankettkommissionen) överlämnas bl. a, att fastställa de ifrågavarande blanketternas format. Vad angår formatet på tryckta författningar och andra publikationer finnas i huvudsak följande bestämmelser, nämligen: beträffande de statistiska publikationerna i kungl. brev till statistiska tabellkommissionen den 29 september 1911 samt i de i anslutning härtill av tabellkommissionen den 2 december 1911 fastställda bestämmelserna rörande det statistiska tryckets yttre anordning, genom vilka stadganden formatet

9 på dessa publikationer fastställes till oktavformat med dimensionerna 25*5 X 17 cm för sida i oskuret och 24*2 X 16'5 cm i skuret skick för häftat och 23'7 X 16*2 cm för kartonnerat exemplar, beträffande statens offentliga utredningar i kungl. kungörelsen den 3 februari 1922 (nr 98) angående statens offentliga utredningars yttre anordning, vilken föreskriver, att berörda publikationer skola utgivas i oktavformat med dimensionerna 17 X 25 cm för sida i oskuret skick, beträffande ämbetsverks och andra myndigheters kungörelser, cirkulär etc. i kungl. kungörelsen den 30 december 1922 (nr 609) angående ämbetsverks och andra myndigheters samlingar av kungörelser, cirkulär m. m., vilken för dessa tryckalster föreskriver samma format för sida i oskuret skick, som enligt vad nyss sagts skall gälla beträffande statens offentliga utredningar, d. v. s. 17 X 25 cm, samt beträffande länskungörelserna i kungl. kungörelsen den 23 oktober 1915 angående länskungörelser, sådan denna kungörelse lyder efter ändring genom kungörelsen den 26 oktober 1928 (nr 425), vilken för länskungörelser likaledes föreskriver ett format med dimensionerna 17 X 25 cm för sida i oskuret skick.

B. Tillkomsten av nu i bruk varande folioformat. Enligt de nu relaterade formatbestämmelserna är folioformatet, 36 X 45 cm, det dominerande inom den svenska statsförvaltningen. Innan detta format fastställdes genom 1907 års normalpappersförordning, gällde de av statskontoret genom dess kungörelse den 22 december 1885 meddelade formatbestämmelserna för s. k. statspapper nr 1 och nr 2, vilka skulle hålla formatet 37" 6 X 45*7 respektive 35*8 X 43*8 cm. Folioformatet 36 X 45 cm kom sålunda att intaga en mellanställning mellan dessa båda format. I ett av särskilda sakkunniga år 1901 avgivet förslag till förordning angående normalpapper och tryckpapper m. m. anföres (sid. 9): »Det föreslagna normalformatet överensstämmer också nära med det finska (35'5 X 44*5). I Preussen är normalformatet mindre, nämligen 33 X 42, och i Danmark nästan detsamma. Detta format, som även här var vanligt ända till midten af 1800-talet, är fördelaktigt, dels med hänsyn dertill att ofta blott en ringa del af ett pappersark upptages af den dera anbragta skriften, dels ock emedan ett papper af detta format kan lättare skyddas för sönderslitning i kanterna än papper af större format, hvartill kommer, att formatet inverkar på papperets vigt och derför också på priset. Men då man här blifvit van vid ett större format, som också anses lämpligare för vissa handlingar, t. ex. koncept, som behöfva bred marginal för rättelser, sådana protokoll och bref, som skrifvas på två spalter o. s. v., då vidare för en del handlingar erfordras fals för inbindning och då dessutom hänsyn bör tagas till bestämmelsen i Kongl. förordningen angående expeditionslösen, att minst 28 rader i medeltal böra finnas på hvarje fullskrifven sida och minst 36 bokstäfver på hvarje rad, så har kommissionen föreslagit formatet 36 X 45. Hvad beträffar större format (för vissa räkenskapsböcker, journaler, rullor, tabeller etc), så blir i följd af det kontrollsystem, som här hufvudsakligen efter

10 finskt mönster föreslås (§ 11), nödvändigt att så mycket som möjligt inskränka deras antal. I Finland föreskrifves endast ett större format (46 X 59) och endast för officielt papper nr 1. Kommissionen har emellertid vid granskning af de format, som inom olika förvaltningsgrenar användas, funnit, att man här svårligen kan reda sig med endast ett större format, men att dock de många format, som nu användas, i de flesta fall skulle kunna reduceras till tre (genom afknappning på onödigt breda eller förstoring af väl samla marginaler). Möjligen kan, derest i något visst fall ett nu brukligt format nödvändigt måste bibehållas, blifva erforderligt att medelst skärning minska något af de utaf kommissionen föreslagna format, men en sådan åtgärd torde icke medföra afsevärd kostnad eller besvär; och i hvarje fall har kommissionen genom ett i § 6 föreslaget stadgande sökt förekomma den olägenhet, som må kunna följa af bestämmande af vissa normalformat.» C. Det metriska formatsystemet. Såsom av den föregående redogörelsen framgår, användes inom den svenska förvaltningen ett flertal olika format, vilka kunna sägas vara utan inbördes sammanhang och vilka på sin tid torde hava fastställts med viss hänsyn till då föreliggande, numera förändrade förhållanden. I andra länder, där förhållandena varit likartade, har man ansett de av den starka splittringen i fråga om pappersformaten följande olägenheterna påkalla en systematisering på detta område och gripit sig an med uppgiften att skapa ett enhetligt och på vissa matematiska regler uppbyggt system. E t t sådant system, det metriska formatsystemet, (s. k. internationella normalformat eller Din-format), utarbetades i början av 1900-talet och har sedan funnit tillämpning inom ett flertal olika länder. Det metriska formatsystemet grundar sig på det förhållandet, att en rektangel med sidoförhållandet \: \J2 ( = förhållandet mellan sidan och diagonalen i en kvadrat) vid halvering parallellt med kortsidan bildar två nya rektanglar med samma sidoförhållande som utgångsrektangeln. Med tillämpning framförallt av denna regel hava formatserier erhållits, där formaten i varje serie bildas från ett utgångsformat genom upprepad tvärhalvering. Härav följer, att samtliga format i alla serier äro geometriskt likformiga. Serierna äro fyra och bruka betecknas med A, B, O och D. Formatens dimensioner angivas vanligtvis i millimeter. Utgångsformatet i varje serie betecknas med seriebokstaven jämte siffran 0; de övriga formaten betecknas likaledes med seriebokstaven jämte en siffra, angivande det antal halveringar, varigenom formatet erhållits. Användning av format, som på sådant sätt kunna delas, har ansetts medföra fördelar för såväl producenterna som konsumenterna, i det att man utan pappersförlust kan erhålla de mindre formaten ur de större i samma serie. Vidare har framhållits den större enhetlighet och reda både vid användning och förvaring av handlingar och akter, som blir en följd av formatens likformighet, och de möjligheter till standardisering, som det metriska formatsystemet i praktiken erbjuder. Hela systemet utgår från A-serien, som fördenskull benämnes huvud-

11 Tabell. (De i resp. seriekolumner utsatta måtten angiva färdigformat.)

Formatbeteckning

Serie A Huvudserie mm

BO

Hjälp8erier

B Mellanformat till A-serien mm

C Omslagsformat till A-serien mm

1 000 X 1 414 CO....

A 0

917 x 1 297 841 x 1189

B 1

707 x 1 000 648 x 917

C 1 .... Al

594 x 841 B 2

500 x 707 458 x 648

C 2 .... A 2

420 x 594 B 3

353 x 500 324 x 458

C 3 .... A3

297 x 420 B 4

250 x 353 229 x 324

C 4 .... A 4

210 x 297 B 5

176 x 250 162 x 229

C 5 .... A 5

148 x 210 B 6

125 x 176 114 x 162

C 6 A 6

105 x 148 B 7

88 x 125 81 x 114

C 7 A 7

74 x 105 62 x 88

B 8

57 x 81

C 8 A 8

52 x 74 B 9

A 9 B 10 A 10

44 x 62 37 x 52 31 x 44 26 x 37

serien. Dess utgångsformat, A 0, har dimensionerna 841 X 1189 mm och en yta av 1 m2. De i systemet ingående formaten kunna sålunda sägas ha sin grund i en enhet i metersystemet och kallas fördenskull, såsom ovan

12 nämnts, metriska format. Genom upprepad tvärhalvering med utgångspunkt från formatet A 0 erhållas efter hand formaten A l , A 2, A 3 , A 4 o. s. v. A-seriens format äro avsedda att med möjligast få undantag tillämpas för såväl skrivpapper som blanketter och andra tryckalster. Formatet A 3 (297 X 420 mm) avses skola ersätta folio helark (360 X 450 mm) och formatet A 4 (210 X 297 mm) såväl folio halvark (225 X 360 mm) som det vanliga brev-(postkvarto-)formatet (230 X 295 mm). B-serien är en hjälpserie — ett komplement till A-serien. Dess format utgöra medelproportionalen mellan två närliggande A-format. Den bör fördenskull väl lämpa sig för en lösning av formatfrågan i de undantagsfall, då det icke är möjligt att använda ett A-format, på den grund att av två ifrågakommande sådana det ena är för stort och det andra för litet för avsett ändamål. C-serien är likaledes en hjälpserie. Varje C-format utgör medelproportionalen mellan närmast större B-format och närmast mindre A-format. I en av alla tre serierna kombinerad formatserie komma alltså formaten att ligga i ordningen B 0—C 0—A 0, B 1—C 1—A 1 o. s. v. C-formaten äro speciellt avsedda för kuvert, omslag, samlingspärmar och liknande, vari handlingar och tryckalster i A-format skola försändas eller förvaras. Även D-serien är en hjälpserie, som emellertid numera tämligen allmänt anses överflödig. Enligt de sakkunnigas mening behöver densamma icke tagas i betraktande i förevarande sammanhang. Dimensionerna på de olika ifrågakommande metriska formaten framgå av tabellen på föregående sida. Utöver de ovan angivna, regelmässigt bildade formaten kunna för särskilda ändamål framställas vissa specialformat eller s. k. härledda format. Dessa format kunna vara antingen längddelningsformat, som erhållas genom halvering parallellt med långsidan, eller tvärdelningsformat, som erhållas genom delning i olika stora delar parallellt med kortsidan, eller ock kombinationsformat, som erhållas genom utökning på bredd eller längd av ett normalt format med en del av ett dylikt. De härledda formaten överensstämma alltså antingen till längden eller bredden med det format, ur vilket de bildats. Förutsättning för användning^ av dessa format är, att de i likhet med de regelmässiga formaten kunna erhållas utan spill ur utgångsformatet. D. Tidigare framställningar om de metriska formatens införande i svensk statsförvaltning. Frågan om de metriska formatens antagande inom den svenska statsförvaltningen torde hava varit berörd första gången i ett av statens provningsanstalt på Kungl. Maj:ts uppdrag utarbetat och den 14 oktober 1922 dagtecknat förslag angående åtgärder för normering och standardisering av annat papper än normalpapper ävensom beträffande åtgärder för åstadkommande av besparing i kostnaderna för statens pappersförbrukning, vilket förslag

13 efter viss omarbetning kom att läggas till grund för den år 1924 utfärdade standardpappersförordningen. I detta förslag förordade provningsanstalten »för att underlätta och förbilliga anskaffning och användning av papper» följande formatserier, vilka erhölles »genom fortsatt halvering eller neddelning av ett fåtal grundformat», nämligen, förutom de tidigare använda folioformatet (36 X 45 cm) och postformatet (46 X 59 cm), ett A-format (59*4 X 84*i cm) och ett B-format (70*7 X 100 cm). De två sistnämnda vore föreslagna internationella standardformat, vilka format efter provningsanstaltens mening sannolikt komme att få användning inom svenska industrikretsar. I anslutning härtill föreslogos också fyra olika serier av kuvertformat. Med anledning av provningsanstaltens förslag framförde Svenska pappersbruksföreningen till Kungl. Maj:t vissa erinringar i en den 28 november 1922 avlåten skrivelse, där föreningen hävdade, att folio- och postformaten borde kunna vara tillräckliga för det papper, som användes av statens olika verk och inrättningar. Ett antagande av de internationella formaten skulle icke komma att leda till ett förbilligande av papperspriserna, enär den dåvarande maskinella utrustningens kapacitet vid sådant förhållande icke skulle kunna fullt produktionsekonomiskt utnyttjas.. Vidare skulle härav följa en ökad lagerhållning genom att dessa nya format skulle föras vid sidan av de gamla, varav ävenledes ökade kostnader skulle bliva följden. Skulle utöver folio- och postformaten ytterligare format vara erforderliga, borde enligt pappersbruksföreningens åsikt i första hand en serie med utgångsformat 65 X 100 cm komma till användning och, om än flera storlekar erfordrades, en serie grundad på formatet 78 X 80 cm. I förnyat yttrande den 17 januari 1923 modifierade provningsanstalten sitt förslag därhän, att i första hand upptogos de vanliga folio- och postformaten, varjämte, »när andra format äro behövliga», standardserierna A och B borde användas, numera angivna till 29*7 X 42 respektive 35"3 X 50 cm, såsom grundformat. Svenska industriens standardiseringskommission upptog i utlåtande den 29 oktober 1923 frågan om pappersformaten och erinrade om en tidigare arbetande pappersstandardiseringskommitté. Dennas utredning hade utmynnat i ett förslag, att de då brukliga formaten helt borde ersättas med de fyra fullständiga s. k. internationella formatserierna. För egen del menade standardiseringskommissionen, att varken av provningsanstalten eller av pappersbruksföreningen föreslagna pappersformat kunde utan vidare läggas till grund för definitiva standardiseringsåtgärder. Emellertid kunde provningsanstaltens förslag rörande bestämmelser om pappersformat tillsvidare försöksvis tillämpas. I standardpappersförordningen upptogos emellertid icke de i ärendet berörda s. k. internationella formaten. Frågan om användning av de metriska formaten inom statsförvaltningen aktualiserades på nytt år 1932, då statens provningsanstalt den 21 juni detta

14 år i anledning av Kungl. Maj:ts uppdrag avgav förslag till ny förordning, avsedd att ersätta 1907 års normalpappersförordning. I detta förslag uppställde provningsanstalten med avseende å pappersformaten två alternativ, av vilka det ena avsåg bibehållande av de format, som i normalpappersförordningen fastställts för papper av klasserna 1, 2 och 3, dock med undantag för formatet 38 X 48 cm i klass 2, vilket provningsanstalten i anslutning till ett av riksarkivet framställt yrkande ansåg böra utgå. Det andra alternativet innebar tillämpning av det internationella normalformatsystemet — det metriska formatsystemet — och den föreslagna formatserien omfattade formaten A 2, A 3 och A 4 samt B 2, B 3 och B 4. Härtill var fogat den kompletterande anmärkningen, att »om så erfordras, må här angivna format anskaffas i dubbel eller flerdubbel storlek eller i genom halvering erhållna delar av ark». I sin motivering till det alternativa förslaget rörande de metriska formaten anförde provningsanstalten bl. a.: Antagas dessa två formatserier, behöver papperstillverkaren arbeta med endast två rullbredder och två grundformat eller, då av varje format erfordras ark med maskinriktningen sammanfallande med arkets tvärriktning, fyra rullbredder. Tryckerierna behöva endast föra i lager två slag av varje grundformat med olika fiberriktningar och förlusterna vid nedskärningen till mindre format böra kunna avsevärt nedbringas. Införandet av dessa normalformat bör därför kunna medföra besparing i fråga om kostnaderna för papper och tryck. Provningsanstalten utvecklade närmare de skäl, som talade för införande av de metriska formaten, samt erinrade, att anstalten samrått med riksarkivet och generalpoststyrelsen angående de två formatalternativen. Eiksarkivet hade förklarat sig icke för det dåvarande berett att taga bestämd ståndpunkt till frågan, under det generalpoststyrelsen för sin del tillstyrkt de metriska formatens införande. Själv ansåg provningsanstalten sig icke böra göra något bestämt uttalande i formatfrågan utan hemställde, att denna måtte på Kungl. Maj:ts föranstaltande ytterligare beredas. Särskilt framhölls önskvärdheten av att Sveriges standardiseringskommission skulle bliva satt i tillfälle att yttra sig i frågan. Ur de över provningsanstaltens förslag avgivna yttrandena må erinras om följande. Standardiseringskommissionen lät verkställa utredning av frågan, varvid särskilt uppmärksammades utvecklingen i utlandet. I sistnämnda avseende framhölls, att de internationella formaten blivit antagna såsom nationell standard i elva europeiska länder samt i Japan. Speciellt ansågos de i Tyskland genom dessa formats införande vunna resultaten, där det beräknades, att statsförvaltningen årligen sparade 10 % av kostnaderna för papper eller 2 miljoner mark, vara värda intresse. I detta land hade pappersfabrikanterna ursprungligen ansett förefintliga maskinbredder lägga hinder i vägen för formatstandardiseringsfrågan, men därutinnan hade uppfattningen numera ändrats. På samma sätt förhölle det sig praktiskt taget i alla de länder, där normalformaten införts såsom nationell standard. För egen del erinrade kommissionen därom, att den besparingsverkan, som eftersträvades med ett förenhetligande av pappersformaten, hänförde sig dels till själva pappersanskaffningen, dels till de anordningar, som erfordrades för hand-

15 lingars hanterande och bevarande, såsom pärmar, kapslar, fack, hyllor och a n d r a inredningar. Erfarenheten visade, att det expeditionsmässiga h a n d h a v a n d e t av handlingar underlättades och vunne i effektivitet. I vad anginge särskilt anskaffninger, av papper, bleve besparingsverkan självfallet större, ju större kvantiteter pappei enhetligheten omfattade. Kunde vidare samma format komma till allmän användning inom såväl statsförvaltningen som affärslivet, skulle den övervägande delen iv pappersförbrukningen bliva till formatet ensartad och besparingsverkan den största möjliga. För närvarande vore folioformatet dominerande inom statsförvaltningen och kvartoformatet inom affärskorrespondensen. Det metriska formaiet A 4 syntes kunna utan olägenhet ersätta båda. Att det, om utsikt funnes till eraående av allmän enhetlighet, skulle av näringslivet med begärlighet upptagas, hade kommissionen grundad anledning förmoda bl. a. med hänsyn till den utländska korrespondensen samt den omständigheten a t t genom ifrågavarande standardformats anslutning till de metriska serierna behovet av formatvariation överhivud taget kunde på ett tillfredsställande sätt tillgodoses. Kommissionen tillstyrkte enhälligt, i enlighet med provningsanstaltens alterntiv 2, införandet av dt metriska formaten såsom standardformat inom den svenska statsförval t n h g e n . Svenska pappersbruksföreningen ställde sig avvisande till frågan om de metriska formaiens införande och intog härvid samma ståndpunkt som tidigare de tyska pappersfabrikanterna. Den maskinella utrustningen vid de svenska finpappersbrukei vore anpassad för de gällande formaten, särskilt med hänsyn till bestämd fiberrktning i arken, och synnerligen olämplig för ekonomisk tillverkning av de nya f>rmaten. Man hävdade vidare, att de sistnämnda icke skulle k u n n a uttränga de äldre formaten 36 X 45 cm och 46 X 59 cm, som omfattade minst 75 % av laidets förbrukning av skriv- och postpapper. De olika formattyperna skulle då få lagerföras parallellt, vilket för de svenska bruken skulle medföra avsevärda extra lagringskostnader, innebärande en ytterligare ränteutgift av minst 100 000 krono\ Härtill komme kostnader för vad detaljister och grossister måste hålla i lager av dessa format. Vidare skulle betydande kapitalutlägg bliva erforderliga för aiskaffning av maskiner, lämpade för framställning av normalformaten. Exporcen från de svenska finpappersbruken ginge i huvudsak till länder, som icke hade lågon förbrukning av de nya formaten. Äv;n kommerskollegium avstyrkte de metriska formaten och stödde sig härvid på propersbruksföreningens yttrande. Vidare intogo några av landsarkivarierna en avnsande hållning eller ställde sig tvivlande till fördelarna ur arkivsynpunkt av en formatomläggning. Erinras må om y t t r a n d e t från landsarkivarien i Uppsala, ulken tillstyrkte de metriska formatens införande, dock under förutsättning att b e t ä m d a garantier förelåge för att den allmänhet, med vilken statens verk och myndgheter stode i beröring, inom viss kort övergångstid även antoge dessa forma;. Riksbibliotekarien förklarade utan närmare motivering, a t t enligt hans uppfa;tning ett stadgande om metriska format för tryckalster icke kunde ifrågasättas Geieralpoststyrelsen framhöll, att de metriska formaten sedan ett antal år tillbaia i stor utsträckning och med tillfredsställande resultat kommit till användning nom postverket, och ansåg sig på grund av vunna erfarenheter k u n n a förorda införandet av dessa format i statsförvaltningen. Styrelsen underströk därvid df väsentliga fördelar, bl. a. i form av en tvivelsutan betydande utgiftsminskning, som ett genomförande av de metriska formaten skulle innebära för staten såson pappersförbrukare. Stdskontoret förklarade sig icke ha något att invända mot genomförandet av en fomatreform i överensstämmelse med alternativ 2 (de metriska formaten) i provringsanstaltens förslag. Stidsarkivarien i Stockholm fann sannolikt, att en minskning av pappersfor-

matet till internationella normalmått icke skulle medföra någon svårighet för arkiv med ändamålsenligt inredda magasinslokaler. Han ansåg vidare, att vissa fördelar skulle vara förbundna med en dylik reform. Riksarkivet anförde bl. a., att det låge i öppen dag, att det internationella systemet statsekonomiskt sett medförde betydande besparingsmöjligheter. Enhetligheten i format, i den mån den verkligen kunde genomföras, torde också, efter en övergångsperiods avsevärda besvärligheter, komma att innebära icke obetydliga fördelar från arkivvårdens synpunkt. Vanskligheten vore emellertid för närvarande klarare skönjbar än fördelarna. Riksarkivet ville emellertid icke avstyrka de metriska formatens införande. Såsom framgår av den nu lämnade redogörelsen för de införskaffade remissyttrandena, hade någon samstämmig mening i frågan om de metriska formatens införande icke kommit till uttryck i dessa. Genom remiss den 8 oktober 1937 anbefallde Kungl. Maj:t statens provningsanstalt att med beaktande av de erfarenheter, som kunde hava vunnits efter avlämnandet av anstaltens tidigare förslag, avgiva förnyat utlåtande i ärendet. Då det kunde förväntas, att formatfrågan utvecklats, sedan provningsanstalten år 1932 avlämnade sitt förslag till ändring av normalpappersförordningen, lät anstalten verkställa ny utredning i ärendet, varvid yttranden inhämtades från generalpoststyrelsen, Sveriges standardiseringskommission, statens reproduktionsanstalt och Svenska pappersbruksföreningen. Av pappersbruksföreningens yttrande framgick, att denna alltjämt intog samma ståndpunkt som tidigare och följaktligen avstyrkte de metriska formatens införande. Gentemot den av pappersbruksföreningen meddelade uppgiften, att papper i metriska format icke skulle kunna tillhandahållas från lager utan högre kostnad, genmälde nu generalpoststyrelsen, att styrelsen under åren 1928—1937 upphandlat c:a 800 ton träfritt skrivpapper i dessa format från olika finpappersbruk inom landet. Härvid hade icke någonsin från brukens sida gjorts gällande, att pappersmaskinerna icke skulle vara anpassade för framställning av papper i metriska format eller att prisförhöjning skulle vara påkallad av sådan anledning. Sedan arméförvaltningen den 17 juni 1938 erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd att försöksvis använda de metriska formaten, hade generalpoststyrelsen för berörda myndighets räkning upphandlat jämväl normalpapper i dessa format utan att prisförhöjning ifrågasatts. Samma erfarenhet med avseende å prissättningen på papper i metriska format hade gjorts av statens reproduktionsanstalt. Denna anstalt anförde vidare såsom sin uppfattning, att de metriska formatens införande knappast kunde ur tryckeriteknisk synpunkt medföra några nackdelar men väl stora fördelar. Sveriges standardiseringskommission framhöll, att de metriska formaten allt allmännare vunnit insteg inom landets handel och industri och att den svenska fackpressen praktiskt taget definitivt övergått till dessa format. Bland de över 90 stycken tidskrifter, som numera utgåves i metriska format, återfunnes även Svenska pappersbruksföreningens officiella organ, Svensk papperstidning. Vad beträffade utvecklingen i andra länder, uttalade kommissionen, att erfarenheterna från med vårt land jämförbara länder gåve vid handen, att de metriska formatens införande medfört ekonomiska och praktiska fördelar för konsumenterna, däribland även statliga myndigheter, utan att innebära några olägenheter för producenterna. För egen del erinrade provningsanstalten i sitt förnyade utlåtande av den 27 februari 1939 därom, att Stockholms stads arkivnämnd föreslagit de metriska formatens införande inom stadens förvaltning. I motiveringen till

17 detta förslag hade framhållits bl. a. det förhållandet, att de i normalpappersförordningen föreskrivna formaten bestämts under uteslutande hänsynstagande till den då förhärskande handskriften och icke vore avpassade för den numera helt dominerande maskinskriften, som krävde mindre skrivyta än handskrift. För ett fullt tillgodogörande av denna förmån erfordrades en reform av formatbestämmelserna. Vidare yttrade provningsanstalten: Då sålunda utvecklingen efter 1932 gått därhän, att de internationella normalformaten börjat användas i allt större utsträckning och papper i dessa format numera tillhandahållas av pappersbruken även från lager till samma pris per kg som andra format, synas pappersbruksföreningens invändningar mot användning av de internationella formaten för arkivpapper och därmed även för standardpapper i Sverige helt eller till övervägande del hava förlorat sin betydelse. Yttrandet utmynnade i ett uttryckligt tillstyrkande av formatalternativ 2 (de metriska formaten) i anstaltens tidigare förslag. Något omedelbart beslut i formatfrågan från Kungl. Maj:ts sida föranledde emellertid icke provningsanstaltens förnyade utredning och yttrande. E. De metriska formatens antagande i vissa förvaltningsgrenar. I den vid världspostkongressen i Stockholm år 1924 ingångna världspostkonventionen bestämdes med tillämpning fr. o. m. den 1 oktober 1925 bl. a., att dimensionerna på brevkort i den internationella postutväxlingen icke finge överstiga 10" 5 X 15 cm. Härigenom kom i realiteten brevkortet att erhålla det metriska formatet A 6:s dimensioner 10'5 X 14'8 cm, vilka mått av det svenska postverket tillämpats för såväl brevkort som kortbrev alltsedan år 1925. I samma års världspostkonvention bestämdes vidare, att de blanketter, som de anslutna postförvaltningarna använda i sina inbördes förbindelser, skulle »så nära som möjligt» ansluta sig till det metriska formatsystemet. För de ifrågakommande blanketterna, sammanlagt 64 stycken, fastställdes format, som så gott som undantagslöst voro hämtade ur A-serien. Endast i ett fall valdes ett till B-serien hörande format, varjämte i ett par fall format ur sistnämnda serie fastställdes för alternativ tillämpning vid sidan av format, tillhörande A-serien. Sedermera hava de ifrågavarande blanketternas antal ökats. Genom världspostkonventionen i Kairo 1934, då uttrycket »så nära som möjligt» borttogs, ernåddes fullt inordnande av blanketterna i det metriska formatsystemet. Vid världspostkongressen i Buenos Aires år 1939 fastställdes formatet för ett 90-tal blanketter, varvid alltjämt format ur A-serien, på få undantag när, föreskrevos såsom standard för blanketterna i fråga. Sålunda kom det sig, att de metriska formaten redan år 1925, om ock i mycket begränsad omfattning, vunno insteg inom den svenska statsförvaltningen, nämligen vid postverket. Emellertid fann generalpoststyrelsen i detta sammanhang lämpligt att låta även de i den inrikes poströrelsen använda blanketterna undergå en standardisering efter samma normer, som tilllämpats beträffande de internationella blanketterna. Styrelsen bestämde sålunda., att jämväl postverkets inrikes blanketter skulle inordnas i det metriska formatsystemet, varvid i främsta rummet systemets A-serie skulle komma till 2—142 i*

18 användning. Formatändringen, som skedde .successivt i den mån nytryck av de olika blanketterna påkallades, var i stort sett genomförd vid slutet av år 1926. Så småningom kom standardiseringen att omfatta även författningar, taxor, tabeller och liknande trycksaker. Numera kan sägas, att det svenska postverkets tryck av olika slag är inordnat i det metriska formatsystemet så långt det med hänsyn till gällande bestämmelser i hithörande avseende och av praktiska skäl är möjligt. Förutom fördelen av ett jämförelsevis ringa antal format för det stora antal blanketter e t c , det här gäller, med därav följande likformighet och reda, har denna formatstandardisering medfört besparing såväl i trycknings- som papperskostnader, enär formaten i allmänhet kunnat göras något mindre än förut. Vidare hava under senare tid framställningar gjorts, vilka i ett par fall föranlett Kungl. Maj:t att för vissa förvaltningsgrenar lämna medgivanden om undantag från normal- och standardpappersförordningarnas formatbestämmelser till förmån för de metriska formaten. Sålunda hemställde arméförvaltningens intendenturdepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 februari 1938 om tillstånd att vid armén få anställa försök med de metriska formaten för såväl skrivpapper som blanketter. Såsom i det föregående i korthet omnämnts, medgav Kungl. Maj:t den 17 juni 1938, att sådana försök finge anställas, och anbefallde generalpoststyrelsen, som omhänderhar den centrala upphandlingen av papper m. m. för statens behov, att härför i erforderlig omfattning tillhandahålla papper av metriska format. Enahanda beslut har av Kungl. Maj:t den 22 januari 1943 fattats beträffande flygvapnet. I en till de sakkunniga överlämnad skrivelse den 17 februari 1941 framhöll arméförvaltningen, att där sedan den 1 januari 1939 för tjänsteskrivelser så gott som uteslutande använts papper i metriska format, vanligen i storleken A 4. Arméförvaltningen fastslog, att nämnda format ur såväl praktisk som ekonomisk synpunkt befunnits i allo lämpliga och ändamålsenliga. I jämförelse med folioformatet ansågs besparingen på papper kunna uppskattas till omkring 20 %. Även i fråga om blanketter av normalformat hade vunna erfarenheter varit enbart goda. Den pappersbesparing, som användning av blanketter av detta format medfört, ansåg ämbetsverket icke vara oväsentlig. Arméförvaltningen förklarade sig komma att fortsätta med försöken, men uttalade samtidigt den åsikten, att tiden kunde anses vara inne för utfärdandet av föreskrift om användning inom försvarsväsendet i största möjliga utsträckning av papper i metriska format, vederbörande myndighet dock obetaget att vid duplicering av handlingar och undantagsvis för vissa blanketter använda papper av annat format. I anslutning till Kungl. Maj:ts i det föregående berörda beslut den 17 juni 1938 rörande användning försöksvis av de metriska formaten vid armén utfärdade Kungl. Maj:t erforderliga bestämmelser beträffande dessa försök. Enligt nämnda bestämmelser skulle före den 1 mars 1941 rapport avgivas över de vid försöken vunna erfarenheterna, varvid från chefen för armén underlydande myndigheter införskaffade yttranden skulle bifogas.

I I

(

19 Till de sakkunniga hava sedermera överlämnats yttranden från 33 olika, arméchefen underställda militärmyndigheter. Med undantag av en hade alla dessa myndigheter funnit de metriska formaten lämpliga för den militära expeditionstjänsten. I en samtidigt till finansdepartementet ingiven och till de sakkunniga tillika med nyssnämnda yttranden överlämnad skrivelse från chefen för lantförsvarets kommandoexpedition framlades i stort sett samma synpunkter på frågan, som kommit till uttryck i arméförvaltningens här ovan omhandlade skrivelse av den 17 februari 1941. Under hänvisning till den samstämmiga uppfattning rörande normalformatens lämplighet, som uttalats i ovannämnda yttranden, samt till egna erfarenheter förklarade sålunda chefen för kommandoexpeditionen, i likhet med arméförvaltningen, hinder icke möta för en definitiv övergång till de metriska formaten för arméns vidkommande. Vid sammanträde den 24 november 1939 mellan representanter för bl. a. rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap, statens reservförrådsnämnd och de statliga krisorganisationerna förklarade sig nämnda representanter eniga om önskvärdheten av att såvitt möjligt anskaffa skrivpapper och kuvert i metriska format. Med föranledande härav hemställde generalpoststyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 januari 1940, under erinran om Kungl. Maj:ts nyssberörda medgivande för armén att anställa försök med de metriska formaten, om bemyndigande för styrelsen att till de statliga verk och myndigheter, för vilka styrelsen enligt gällande bestämmelser hade att verkställa upphandling av papper m. m. och vilka så önskade, leverera papper och kuvert i sådana format. Med anledning av denna skrivelse medgav Kungl. Maj:t den 2 februari 1940, att de s. k. internationella normalformaten på papper och kuvert finge, utan hinder av gällande allmänna bestämmelser, användas av de under folkhushållningsdepartementet lydande statliga myndigheterna och organen samt av statens transportkommission, numera statens trafikkommission. Liknande medgivande har Kungl. Maj:t den 22 januari 1943 lämnat Statens tekniska forskningsråd. I det föregående har berörts det av Stockholms stads arkivnämnd år 1938 framlagda förslaget till bestämmelser angående användningen av papper och viss skrivmateriel inom Stockholms stadsförvaltning. På grundvalen av detta förslag fastställde stadsfullmäktige den 20 februari 1939 dylika bestämmelser för tillämpning fr. o. m. den 1 januari 1941. Med avseende å formatet på papper stipulerades, att, där ej särskilda skäl till avvikelse förelåge, det metriska formatsystemets regler skulle tillämpas.

F. Formatfrågans aktualisering 1940. Sedan sålunda för Stockholms stads vidkommande blivit bestämt, att de metriska formaten skulle träda i stället för de eljest använda folio- och postformaten, fann sig stadsarkivarien i Stockholm föranlåten att till överståthållarämbetet rikta en framställning, att ämbetet — om så erfordrades efter inhämtande av Kungl. Maj:ts tillstånd — ville övergå till de metriska formaten vid skriftväxling med de kommunala organen i Stockholm. Vidare ifrågasatte

20 stadsarkivarien, om icke ämbetet i övrigt i största möjliga utsträckning ville acceptera de nya formaten med hänsyn därtill, att stadsarkivet utgjorde depå för förvaring av ämbetets arkiv, och det ansågs önskvärt, att likformighet beträffande handlingarnas förvaring och uppställning kunde ernås. överståthållarämbetet sade sig.i skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 augusti 1940 icke finna det lämpligt att söka utverka Kungl. Maj:ts tillstånd till användning av de metriska formaten enbart för skriftväxling med de kommunala myndigheterna i Stockholm. Däremot ansåg ämbetet tillräckliga skal föreligga för en allmän övergång inom verket till användning av papper i sagda format och hemställde i överensstämmelse därmed om medgivande att från tidpunkt, som ämbetet kunde finna lämplig, få begagna normalpapper i format efter de regler, som innefattades ,i det s. k. metriska systemet. I underdånig skrivelse den 1 juni 1940 hemställde Sveriges standardiseringskommission — efter att hava lämnat en kortfattad redogörelse för kommissionens i tidigare yttranden till Kungl. Maj.-t utvecklade ståndpunkt i formatfrågan och dennas läge vid tidpunkten i fråga — om utfärdande av sådana bestämmelser, att de metriska formaten på papper finge användas och, där så utan olägenhet kunde ske, snarast införas inom alla grenar av statsförvaltningen. Vidare avlät Svenska pappersbruksföreningen den 22 oktober 1940 till Kungl. Maj:t en skrivelse, vari föreningen ånyo framhöll sin i föregående yttranden uttryckta uppfattning, att en formatomläggning för pappersbruken skulle komma att medföra ökade kostnader, särskilt för lagerhållningen, med hänsyn till nödvändigheten att lagerföra grundformat med olika fiberriktningar. P å grund av särskilda kungl. remisser avgav riksarkivet den 4 december 1940 underdånigt utlåtande i anledning av nyssberörda framställningar från överståthållarämbetet, standardiseringskommissionen och svenska pappersbruksföreningen samt generalpoststyrelsens senast omnämnda skrivelse. Riksarkivet hade inhämtat yttranden i ämnet från landsarkivarierna, för vilka yttranden redogörelse lämnades och av vilka framgick, att av fem arkivföreståndare tre tillstyrkt en formatreform, medan två, därav en under vissa förutsättningar, avstyrkt en sådan. Beträffande dessa yttranden vilja de sakkunniga endast erinra om de av landsarkivarien i Vadstena och stadsarkivarien i Stockholm avgivna, vari de invändningar, som rests mot de metriska formaten ingående bemötas. För egen del erinrade riksarkivet om, hurusom genom Kungl. Maj:ts ovanberörda medgivanden samt Stockholms stadsfullmäktiges beslut det metriska systemet tydligen i avsevärd omfattning vunnit insteg hos svenska offentliga myndigheter, och framhöll, att genom dessa beslut den enhetliga tillämpningen av det i 1907 års normalpappersförordning fastställda formatsystemet beträffande stora områden av den statliga förvaltningen uppgivits och att arkiven på vissa punkter redan öppnats för de metriska formaten. Biksarkivet sade sig vidare hava erfarit, att de nya formaten på olika håll inom statsförvaltningen kommit till användning utan Kungl. Maj:ts tillstånd även

\ beträffande handlingar, för vilka författningsenligt krävdes folioformat. efter fortsätter riksarkivet:

21 Här-

Den blandning av olika format, vars konsekvenser med avseende på hyllutrymmet riksarkivet tidigare framhållit och mot vilken ej minst reformens motståndare eftertryckligt varna, är alltså redan genom de av Kungl. Maj:t lämnade medgi/andena bliven en verklighet. Man måste alltså befara, att förhållandena på detta område närma sig ett anarkiskt stadium, om icke enhetliga regler komma till stånd. Med hänsyn därtill anser riksarkivet, att de betänkligheter, som annars kunde förtjäna beaktande, icke böra hindra en konsekvent anslutning till det metriska systemet. Föi att snarast möjligt häva övergångstidens olägenheter bör man enligt dess mening tvärtom här gå radikalt till väga. Ett blott medgivande till de olika statsorganen att efter eget gottfinnande använda Din-formaten är ägnat att förlänga och förvärra det slöseri med utrymme, som uppkommer, då arkivalier av olika höjd måste placeras på samma hyllor. Riksarkivet anser därför riktigast att i princip ansluta sig till provningsanstaltens förslag, att normalpappersförordningen i sin nya ljdelse skall upptaga Din-formaten som normalformat. Ur samma synpunkt måste det också anses vara av stor vikt, att frågan om utfärdande av nämnda nya förordning snarast möjligt måtte bringas till avgörande. Efier att hava erinrat om de konsekvenser med avseende på arkivlokalerna, som en sådan lösning av formatfrågan måste föra med sig — därvid dock eventuella kostnader skulle uppkomma efter hand under en längre tidsperiod — hemställde riksarkivet dels om bifall till överståthållarämbetets ovanberörda framställning, dels ock om uppdrag för statens provningsanstalt att snarast möjligt i samråd med generalpoststyrelsen och riksarkivet utarbeta förslag till övergångsbestämmelser för allmän användning inom statsförvaltningen av de metriska formaten. Vidare må erinras, att direktionen för karolinska sjukhuset i Stockholm i skrivelse den 17 december 1940 hos Kungl. Maj:t hemställt om medgivande att utan ainder av gällande bestämmelser till olika slag av handlingar få använda papper av metriska format. Direktionen framhöll, att dessa format vid de densamma underställda sjukhusen visat sig mest ändamålsenliga för där förekomnande blanketter av olika slag och ansåg det vara ur såväl praktisk som ekoncmisk synpunkt till stor fördel, om formatens användning kunde utsträckts även till andra handlingar. Slutligen må framhållas, att riksdagens revisorer i sin berättelse om den av dem ir 1940 verkställda granskningen av statsverkets tillstånd m. m. framhållit angelägenheten av att undersökning utan dröjsmål verkställdes angående obligitcriskt införande inom statsförvaltningen av de metriska pappersformater. Det torde, enligt revisorernas mening, få anses uppenbart, att pappersförbrikningen härigenom skulle väsentligt nedbringas. G. De metriska formatens utbredning inom det enskilda näringslivet. Utvecklingen har sålunda gått därhän, att de metriska formaten kommit att tillämpas inom icke obetydliga områden av statsförvaltningen. Också inom den lommunala förvaltningen hava formaten vunnit insteg, såsom exemplet

22 från Stockholms stad visar. Vidare arbetar under Sveriges standardiseringskommission en särskild kommitté, sjukhusens standardiseringskommitté, bl. a. med frågan om de metriska pappersformatens införande vid landstingens m. fl. kommunala sjukhus. Utvecklingen av formatfrågan inom det enskilda näringslivet äger också sitt intresse. Redan år 1932 framhöll Sveriges standardiseringskommission i en utredning rörande standardisering av pappersformat, vilken med kommissionens i det föregående (sid. 14) berörda remissvar överlämnades till Kungl. Maj:t, att ett starkt intresse för de metriska formaten kommit till uttryck såväl från pressens sida som ock inom bankväsendet samt industrien och handeln i vårt land. Inom sistnämnda näringsgrenar hade ett flertal större och mindre företag redan övergått eller bestämt sig för att övergå till användning av de nya formaten. Såsom exempel på företag, som övergått, nämndes ett antal större industriföretag, vilka i yttranden till kommissionen sagt sig hava haft enbart goda erfarenheter av de nya formaten. Vidare framhölls i en av kommissionen senare • utarbetad och med dess förutnämnda skrivelse (se sid. 16) till Kungl. Maj:t överlämnad ny redogörelse för pappersstandardiseringens utveckling, att den av kommissionen vid denna tid rekommenderade formatserien (det metriska systemets A-serie) under de senaste åren fått en betydande spridning, särskilt bland landets industriföretag. Sedermera har kommissionen den 17 december 1941 fastställt de metriska formatens A-serie såsom svensk standard för affärshandlingar. Vidare har styrelsen för Sveriges mekaniska verkstäders förbund den 15 december 1941 beslutat rekommendera de metriska formatens A-serie till alla slag av affärshandlingar och C-serien till kuvert för affärshandlingar i A-seriens format. En av förbundet i februari 1942 verkställd utredning har visat, att de metriska formaten inom den av förbundet företrädda industrigrenen fått en mycket kraftig utbredning. 119 av 163 tillfrågade företag hade lämnat svar på ett av förbundet utsänt frågeformulär och av dessa 119 företag hade 108 eller 91 % godkänt och större delen redan infört de metriska formaten, 6 företag eller 5 % hade förklarat sig eventuellt komma att övergå, under det att 5 företag eller 4 % ansett sig icke böra godkänna formaten i fråga. Bland de 108 företag, som accepterat de metriska formaten, befunno sig flertalet större verkstäder; det sammanlagda antalet vid dessa 108 företag anställda arbetarna utgjorde 70 % av det totala antalet anställda arbetare inom hela verkstadsindustrien. Enligt förbundets uppfattning skulle de anförda siffrorna hava varit väsentligen högre, därest undersökningen utsträckts till att omfatta även icke medlemmar i förbundet. Vidare har ett större tryckeriföretag i Stockholm förklarat, att enligt cless erfarenheter användningen av de metriska formaten för trycksaker företer en kraftig stegring. Omkring hälften av de brevpapper och fakturor, som beställas vid detta tryckeri, är numera i metriskt format, företrädesvis A 4. Under det att tidigare endast stora företag använt de metriska formaten, frapperas man nu, enligt tryckeriets utsago, av det stora antal småföretagare, hänt-

23 verkare och enskilda personer, som beställa brevpapper och fakturor i dessa format. Bland anförda exempel på kunder, som använda de metriska formaten, återfinnas, förutom en mängd bolag inom olika branscher samt banker och bruksföretag, även föreningar och organisationer av skilda slag, advokater, annons-, försäkrings- och patentbyråer, stiftelser m. fl. Slutligen må nämnas, att enligt en av Sveriges mekaniska verkstäders förbund i maj månad 1942 uppgjord sammanställning ett hundrafemtiotal tryckerier på omkring 80 olika orter inom landet tillhandahålla trycksaker i de metriska formaten. Denna sammanställning gör dock icke anspråk på att vara fullständig.

24 II. De s a k k u n n i g a s förberedande u n d e r s ö k n i n g a r . A. Cirkulärskrivelser med infordrande av uppgifter från statsförvaltningen. I de för de sakkunnigas uppdrag lämnade direktiven erinrades, hurusom till stöd för inkomna framställningar om övergång till det internationella formatsystemet åberopats bl. a. fördelar av statsfinansiell natur, som därigenom skulle vinnas. Icke minst med hänsyn härtill ansågs spörsmålet förtjänt av beaktande. Någon närmare utredning angående de besparingar, som genom en sådan övergång skulle ernås, förelåge icke, och innan ståndpunkt toges i ärendet, erfordrades en genomgång av statsförvaltningens olika grenar och de slag av handlingar — koncept, expeditioner, protokoll m. m. — vilka där förekomme, i syfte att få utrett, huruvida en allmän övergång till det nya systemet vore möjlig och lämplig eller om, och i så fall i vilken utsträckning, undantag påkallades. För fullgörande av sitt uppdrag funno de sakkunniga erforderligt att få en så långt möjligt noggrann kännedom om förbrukningen inom statsförvaltningen av olika slag av papper i olika format. De sakkunniga vände sig fördenskull genom cirkulärskrivelse (bil. I) 1 till samtliga de statliga myndigheter och organ, som själva bekosta sitt papper av för ändamålet anvisade eller eljest avsedda statsmedel, med begäran om vissa uppgifter enligt särskilda av de sakkunniga utarbetade fyra olika formulär för envar av fyra olika grupper papper, i vilka de sakkunniga av praktiska skäl efter användningsändamålet uppdelat det inom statsförvaltningen använda papperet. Formulären jämte anvisningar med exempel för formulärens ifyllande ävensom iordningställda samlingar av formatprov, utvisande storleken av de vanligaste formaten i det nya systemet, tillställdes i erforderligt antal envar av de ifrågakommande myndigheterna. De olika formulären (bil. 2—5) 1 voro följande: formulär A över normal-, standard- och annat skrivpapper avsett för koncept, expeditioner, protokoll e t c , formulär B över blanketter, formulär — även för liggare, register, journaler, räkenskapshandlingar etc. — och liknande tryckalster avsedda att ifyllas med skrift, formulär C över tryckta författningar, cirkulär, kungörelser, meddelanden, statistiska arbeten, taxor, tabeller, broschyrer etc. samt formulär D över kuvert och läskpapper. I formulären skulle lämnas en specificerad fullständig förteckning över skrivpapper, blanketter m. m., som använts av de olika myndigheterna under 1

Ej intagna i det tryckta betänkandet.

25 år 1940. För varje särskilt slag av papper, blanketter e t c , tryckalster och kuvert m. m. skulle vidare enligt formulärens kolumntext meddelas upplysningar i följande hänseenden, nämligen: i formulär A papperets användningsändamål, pappersslag, format, förbrukning under 1940, kostnaden för årsförbrukningen, beräknad efter priset vid senaste upphandling före den 1 januari 1941, samt uppgift, huruvida övergång till närmast mindre metriska format mötte hinder och i så fall skälen härför, i formulär B blankettens etc benämning eller ändamål, pappersslag, format, förbrukning under 1940, kostnaden för denna förbrukning, beräknad efter priset vid senaste upphandling före den 1 januari 1941, samt uppgift, huruvida övergång till närmast mindre metriska format mötte hinder och i så fall skälen härför, varvid prov på den blankett etc, som icke ansågs kunna överföras till det nya formatsystemet, skulle biläggas, i formulär C författningens etc. titel, tryckpapperets kvalitet eller beteckning, format för varje sida, antal sidor per exemplar eller årgång, upplagans storlek och kostnaden för upplagan samt i formulär D kuvertets etc. beteckning, format, förbrukning under 1940 samt kostnaden för årsförbrukningen. B. Bearbetningen av det inkomna materialet. Uppgiftsmaterialet har av de sakkunniga bearbetats i syfte att erhålla kännedom om förbrukningen inom statsförvaltningen av olika slag av papper samt kostnaden därför, antalet förekommande olika format samt förbrukningens fördelning på de i gällande föreskrifter upptagna eller eljest vanligaste formaten samt möjligheten till övergång från nu använda format till de metriska formaten. För att bereda de sakkunniga tillfälle till en detaljprövning i fråga om möjligheten till en övergång till det metriska formatsystemet hade myndigheterna, såsom ovan nämnts, anmodats insända vederbörligt prov i varje fall, då övergång till närmast mindre metriska format enligt myndighetens mening icke vore möjlig. Då det kunde förutses, att myndigheterna i många fall, särskilt då det gällde blanketter och andra tryckalster, icke skulle hava möjlighe-; att lämna uppgift angående papperets kvalitet e t c , hade i anvisningarna för formulärens ifyllande föreskrivits, att prov skulle insändas till de sakkunniga även i varje sådant fall, då uppgift om pappersslag eller -kvalitet etc. icke kunde lämnas. Såsom framgår av föregående redogörelse för uppgifternas innehåll, hava de sakkunniga grundat sin utredning på pappersförbrukningen inom statsförvaltningen under 1940. Av vikt var nämligen att fixera det senaste år, för vilkel fullständiga uppgifter kunde erhållas. Visserligen hade den statliga förvaltningsapparaten genom tillkomsten av kristidsorganen vuxit, men dels kund* under samma år den ordinarie förvaltningsverksamheten på vissa om-

2.6 råden antagas förete en viss nedgång med avseende å pappersförbrukningen, dels hade under detta år kristidsorganens verksamhet ännu icke nått den omfattning, som senare blivit fallet. Det erhållna materialet har av de sakkunniga bearbetats och sammanställts enligt de ovan angivna huvudsynpunkterna. Rörande principerna för denna-bearbetning och de tillämpade arbetsmetoderna få de sakkunniga anföra följande. Beträffande det på formulär A upptagna materialet hava de sakkunniga, efter granskning av de utav myndigheterna lämnade uppgifterna, i de fall då hänvisning skett till bilagt prov, med ledning av detta fastställt papperets kvalitet och tjocklek. De lämnade prisuppgifterna hava kontrollerats mot generalpoststyrelsens centralupphandlings taxa. Med ledning av sålunda erhållna uppgifter om förbrukningen i antal ark av angivet format samt papperets vikt per m2 och pris per kg hava de sakkunniga för varje myndighet och slag av papper uträknat årsförbrukningens storlek, uttryckt i kg, samt kostnaden för densamma. Vad angår de på formulär B redovisade blanketterna, formulären e t c har det varit nödvändigt att taga hänsyn till vissa särskilda faktorer, nämligen, vad angår pappersåtgången, till avgång — det antal ark, som beräknas bliva förstörda i samband med tryckningen — samt spill — den förlust, som i vissa fall uppkommer vid utskärningen av det färdiga formatet — och vad angår papperspriset till det tillägg, som tryckerierna för täckande av lagrings- och förvaltningskostnader regelmässigt uttaga. Avgången växlar procentuellt sett med hänsyn till tryckets svårighetsgrad och tryckupplagans storlek och har endast kunnat approximativt beräknas. Spill har beräknats uppkomma i de fall, då -det färdiga formatet icke kunnat utskäras ur de gängse råformaten utan förlust av papper. Vid beräkning av spillets storlek har förutsatts, att det färdiga formatet utskurits ur det gängse råformat, som medfört minsta förlusterna. Papperspriset per kg har beräknats med ledning av tryckeriernas inköpspris med ett tillägg av i genomsnitt 10 %. Enligt dessa beräkningsgrunder och med tillämpning i övrigt av det förfaringssätt, som kommit till användning beträffande det på formulär A upptagna papperet, hava de sakkunniga för varje myndighet och varje på formulär B redovisad blankett etc uträknat årsförbrukningens storlek, uttryckt i kg, samt kostnaden för densamma. Beträffande de på formulär C upptagna tryckta författningarna etc. hava de sakkunniga med tillämpning av samma beräkningsgrunder och förfaringssätt, som kommit till användning beträffande det på formulär B. redovisade materialet, för varje myndighet och för varje på formulär C upptaget tryckalster uträknat storleken av årsförbrukningen av papper, uttryckt i kg, samt kostnaderna för densamma, Beträffande på formulär D upptagna uppgifter rörande kuvert och läskpapper hava med hänsyn till materialets beskaffenhet de sakkunniga funnit tillräckligt för utredningens syfte att göra en enklare beräkning än den som

27 kommit till uttryck beträffande det tidigare omhandlade materialet. De av myndigheterna här meddelade uppgifterna hava också efter vederbörlig kontrollering kunnat direkt utnyttjas för vidare bearbetning. I vissa fall hava, på grund av luckor i det föreliggande materialet, ovan angivna arbetsmetoder icke kunnat i detalj fullföljas. Så har fallet varit t. ex. med de av länsstyrelserna och fögderiförvaltningen använda blanketter, som fastställas av blankettkommissionen och tillhandahållas vederbörande genom statens reproduktionsanstalt såsom av kommissionen antagen leverantör. H ä r hava de sakkunniga, för att uppskatta förbrukningen, i stor utsträckning nöjt sig med vissa sannolikhetsberäkningar, verkställda på grundvalen av utav reproduktionsanstalten tillhandahållet material. I andra, må vara för utredningens resultat mindre betydelsefulla fall, där uppgifterna likaledes visat sig ofullständiga, hava de sakkunniga så långt det med ledning av det inkomna materialet varit möjligt, ävenledes verkställt en aproximativ uppskattning av förbrukningen och kostnaden. De av myndigheterna uppgivna kostnaderna för årsförbrukningen av papper enligt formulär B och C avse såväl pappers- som tryckningskostnader. Genom de sakkunnigas beräkningar har själva papperskostnaden erhållits. Skillnaden mellan den av myndigheterna uppgivna kostnaden och papperskostnaden motsvarar alltså tryckningskostnaden. Beräkningen av den sistnämnda har icke utförts, enär härför skulle med hänsyn till förekommande luckor i materialet krävas ett betydande arbete och frågan dessutom ej direkt faller inom de sakkunnigas uppdrag.

C Statsmyndigheternas förbrukning av papper av olika slag och format. Efter bearbetning på angivet sätt av uppgifterna från varje myndighet hava sammandrag över förbrukning och kostnader upprättats i tabellform. Av praktiska skäl hava sammanställningarna skett i olika tabeller (bil. 6—10)1. Tabell I avser myndigheternas förbrukning av normalpapper. I tabellen har för varje myndighet upptagits det i formulären A och B redovisade materialet var för sig, uppdelat på de fyra olika normalpappersklasserna och inom varje pappersklass på följande fyra olika formatgrupper: folioformaten, postformaten, de metriska formaten samt övriga format. Tabell I I avser myndigheternas förbrukning av standardpapper. För varje myndighet har här upptagits det i formulären A och B redovisade materialet var för sig, uppdelat på papperskvaliteterna A, B och C samt dupliceringspapper (kvalitet D) och inom envar av dessa kvaliteter på de fyra nyssnämnda formatgrupperna. Tabell I I I avser myndigheternas förbrukning av övrigt papper och kartong för skrivändamål och blankettryck. I tabellen har för varje myndighet upptagits det i formulären A och B redovisade materialet var för sig. Uppdelning av papperet har här skett i följande grupper: diverse skrivpapper, bok1

Ej intagna i det tryckta betänkandet.

28 papper, kartong av högre kvalitet (register-, elfenbens-, bristol- och brevkortskartong), kartong av lägre kvalitet (adress- och naturkartong) samt diverse papper och kartong för blankettryck. Inom envar av dessa pappersgrupper har uppdelning likaledes skett på de fyra förenämnda formatgrupperna, Tabell IV avser myndigheternas förbrukning av det i formulär C redovisade tryckpapperet och det i formulär D redovisade läskpapperet. Här härför envar myndighet angivits, vad beträffar tryckpapperet, vikten och kostnaden och vad beträffar läskpapperet, endast kostnaden. Tabell V avser myndigheternas förbrukning av kuvert. I tabellen har för varje myndighet upptagits antal av och kostnad för kuverten, uppdelade i följande grupper: vart och ett av de 18 olika slagen av standardkuvert, som tillhandahållas genom generalpoststyrelsens centralupphandling, kuvert i metriska format, kuvert i övriga format och specialkuvert utom fönsterkuvert samt slutligen fönsterkuvert. Av de nu nämnda sammandragen framgår att inom statsförvaltningen under år 1940 förbrukades sammanlagt c:a 6105 000 kg skriv- och tryckpapper samt kartong av olika slag och kvaliteter samt c:a 102 000 000 kuvert i olika storlekar och kvaliteter, ävensom att den sammanlagda kostnaden för denna förbrukning samt för läskpapper uppgick till i runt tal 5 460 000 kronor. Förbrukningen fördelar sig på olika slag av papper e t c på sätt framgår av följande tabell. P appe r ss]a g Normalpapper: Klass 1 » 2 .» 3 » 4 Standardpapper: Kvalitet A B C Dupliceringspapper (kval. D) Diverse skrivpapper Bokpapper K a r t o n g av högre kvalitet Kartong av lägre kvalitet Diverse papper och kartong för blankettryck Tryckpapper Summa

Vikt kg

Värde kronor

1128 44 968 30 984 18 498

5 721 181 774 87169 27 336

15 347 1 096 041 710 100 293 513 365 601 11123 193 505 308 814 169 813 2 845 986

28 001 1 065 135 368 997 255 356 446 838 19 506 204 822 174 364 153 751 1 579 339

6105121 Läskpapper.

39 975 Antal

Kuvert

102 140 000 Summa

825 052 5463136

Med avseende å de olika formaten fördelade sig det för skrivändamål (formulär A) samt för blankettryck (formulär B) använda papperet och

29 kartongen, vars sammanlagda viktmängd utgjorde c:a 3 260 000 kg, på följande sätt: F o r m a t Pappersslag

Normalpapper: Klass 1 » 2 » 3 » 4 Standardpapper: Kvalitet A B C Dupliceringspapper (kval. D) Diverse skrivpapper Bokpapper Kartong av högre kvalitet Kartong av lägre kvalitet Diverse papper och kartong blankettryck

Folioformatserien kg

Postformatsorien kg

Metriska formatserier kg

778 32 499 26 829 18185

718 1235

8 883 1864

350 2 870 1056 313

8 630 445 229 104 074 254 722 54 868 594 1423 114

797 71279 93173 26 955 42 659 227 5 007 497

2 978 253 963 300 531 11375 40 537 368 32 776 207 625

2 942 325 570 212 322 461 227 538 9 936 154 299 100 579

Övriga format kg

för

Summa

4 302

15 435

149 763

952 247

242 861

876 335

1187 999

Av tabellen framgår, att icke någon formatgrupp är fullständigt dominerande. Den sammanlagda vikten av papper i folioformatserien utgör omkring 29 % och i metriska formatserier omkring 27 % av totala förbrukningen för ifrågavarande ändamål. I postformatserien har blott omkring 8 % av totalvikten förbrukats. Inom gruppen övriga format återfinnes den största pappersmängden, nämligen omkring 36 % av hela förbrukningen. I fråga om enbart normalpapper är däremot folioformatserien dominerande, i det att icke mindre än 82 % av hela förbrukningen faller inom denna serie. Postformatserien visar däremot här endast en förbrukning av 2%. Av standardpapperet hör 38 % till folio- och 9 % till postformatserien. Frånräkias dupliceringspapperet, utgör papperet i folioformatserien 31 %, i postformatserien 9 %, i den metriska formatserien 30 % samt i gruppen övriga format 30 %. Av de fyra formatgrupperna inrymmer den med rubriken »övriga format» betecknade gruppen ett stort antal olika format. De sakkunniga hava förden. skull fuanit angeläget att söka bilda sig en uppfattning om det antal olika format, 30m statens skrivpapper och blanketter för närvarande uppvisa. En genomgaig för detta ändamål av samtliga myndigheters papper och blanketter slulle hava varit alltför tidsödande och har ej heller synts erforderlig. Det har befunnits vara tillfyllest att genom stickprov söka erhålla en uppfattning härom. Härvid hava valts fyra från olika synpunkter i förevarande hänseenle representativa myndigheter, nämligen telegrafverket, vattenfallsverket, narinförvaltningen och statistiska centralbyrån. Vid denna under-

30 sökning har hänsyn icke tagits till alltför små variationer i dimensionerna, utan olika format hava ansetts föreligga först när en skillnad av 0"5 cm förefunnits antingen i höjd eller bredd. Därvid har som resultat framgått, att de angivna myndigheterna använt 758 olika format till 4 252 olika blanketter, med en sammanlagd pappersförbrukning av 250 461 kg motsvarande en kostnad av 210 231 kronor. För jämförelse och till belysande av en genomförd standardiserings verkningar har en liknande undersökning gjorts rörande postverkets till metriska format standardiserade blankettryck. Denna undersökning har givit till resultat, att postverket använt för sagda blankettryck 38 olika metriska format till 2 322 st olika blanketter med en sammanlagd pappersförbrukning av 441 210 kg, motsvarande en kostnad av 224 581 kronor. Även beträffande kuvert hava de sakkunniga verkställt en undersökning rörande formaten. Här har emellertid icke kunnat göras någon jämförelse liknande den nyss angivna, enär något fall av konsekvent genomförd kuvertstandardisering icke funnits att tillgå. Undersökningen har därför inskränkts till att visa antalet förekommande olika kuvertformat inom statsförvaltningen. Densamma har givit till resultat, att ej mindre än c:a 230 st olika kuvertformat för närvarande äro i användning.

D. Statsmyndigheternas uppfattning angående möjligheten av en övergång till det metriska formatsystemet. För fullgörande av sitt uppdrag hava de sakkunniga, såsom ovan nämnts, enligt de givna direktiven haft att undersöka, huruvida en allmän övergång till de metriska formaten är möjlig och lämplig eller, i den mån så icke är fallet, i vilken utsträckning undantag påkallas. För sin undersökning i denna del hava de sakkunniga haft att tillgå dels av vissa myndigheter i särskilda skrivelser gjorda, mer eller mindre allmänt hållna uttalanden rörande möjligheten och lämpligheten av en formatomläggning, dels ock av samtliga uppgiftslämnande myndigheter — till antalet 178 — i de sakkunnigas A- och Bformulär meddelade upplysningar angående möjligheten av en dylik omläggning beträffande varje särskilt i formuläret upptaget slag av handlingar, blanketter etc. Vad först angår de av vissa myndigheter gjorda uttalandena i ovanberörda särskilda skrivelser, varmed uppgiftsformulären överlämnats till de sakkunniga, må följande anföras. Ett fåtal myndigheter hava framhållit omöjligheten av en övergång i fråga om vissa speciella handlingar samt därjämte intagit en till frågan rent avvisande hållning. Statens väginstitut har framhållit, att det visserligen vore klart, att en standardisering skulle vara till stor fördel och medföra besparingar. I många fall vore de använda formaten onödigt stora, medan å andra sidan en generell nedskärning icke vore lämplig. För standardisering vore emellertid pappersåtgången icke det väsentliga. Lämpligheten ur arbetssynpunkt vore av långt större betydelse; så exempelvis borde hänsyn till formatets lämplighet för skrivmaskins-

31 skrift vara av större betydelse än pappersåtgången enbart. Vidare framhölls vikten av att formaten ej nedskures så mycket, att man ej finge tillräckligt utr y m m e på en sida för det, som nödvändigt borde stå på denna sida. F o r m a t e t A 4 vore för litet för a t t ersätta det vanliga folioformatet. I fråga om vissa blanketter vore det omöjligt a t t på A 4 få utrymme för vissa diagram och protokoll, varjämte det i fråga om längre utlåtanden ginge fortare att skriva på folioformat än på A 4, på grund av de tätare rad- och sidbytena vid användningen av sistnämnda format. Med smalare bredd följde även ett sämre utnyttjande av varje rad, i det att antalet avstavningar av ord bleve flera ju smalare bredden vore. Nästa format under folio borde h a samma bredd som folioformatet; därigenom skulle icke erfordras en ny inställning av skrivmaskinen, man kunde behålla marginalinställningen, varjämte infästningspärmarna finge samma bredd som för folio. Det vanligen använda kvartoformatet uppfyllde detta krav, men vore i många fall för stort. Institutet hade grundat sitt byråarbete på folioformatet. Vertikalskåp och hyllor hade anskaffats för detta format, likaså pärmar; blanketter m. m. vore delar av folioformatet. Av denna anledning skulle följden bliva en icke så liten engångskostnad för övergång till ett annat sj^stem, vilken kostnad icke kunde täckas av institutets ordinarie expensanslag. En övergång under nu rådande höga prisläge skulle medföra särskilt höga kostnader. Institutet avstyrkte därför införandet av Din-formaten som standardformat. Lantmät er [styrelsen har erinrat, att arkivbestånden såväl i styrelsens eget kartarkiv som i lantmäterikontoren utgjordes av kartor och handlingar, vilka upprättats av lantmätarna i orterna samt författningsenligt redovisats och alltj ä m t redovisades dit. Leveranserna till styrelsens arkiv, de s. k. publika renovationerna av kartor och handlingar över lantmäteriförrättningar, hade alltsedan arkivets tillkomst på 1600-talet skett efter i stort sett enhetliga format. Kartorna, för vilka med nedannämnda undantag för mindre sådana vore fastställt formatet 54 X 66 cm, vore inlagda i pärmar — för närvarande omkring 4 400 st, vardera rymmande c:a 160 blad — av storleken 57 X 70 cm, vilka förvarades i rullhyllor i särskilt avpassade kartskåp av stål. Handlingar och mindre kartor i formatet 36 X 22'5 eller 36 X 45 cm, de sistnämnda vikta på mitten, förvarades i lådor av plåt i särskilda folioaktskåp av stål. Arkivet hade under de senaste femton åren omlagts, varvid pärmar och stålskåp anskaffats till betydande kostnader. I länens lantmäterikontor förvarades alltsedan 1600- eller 1700-talet upprättade konceptakter, omfattande sammanlagt över en miljon förrättningshandlingar med till dessa hörande i r u n t tal 800 000 kartor. För handlingar och mindre kartor gällde i fråga om format och iörvaringsanordningar detsamma som för styrelsens arkiv. Större kartor förvarades i väsentlig utsträckning i stålskåp av specialkonstruktion. Formatet på konceptkartorna bestämdes av förevarande mätningsområdes omfattning och kunde icke i vidare mån än när fråga vore om mindre områden — där föreskrivna formatet vore det ovan för mindre kartor angivna — fixeras till format enligt visst system. En övergång till det metriska systemets format på papper vore därför beträffande kartor och handlingar, som arkiverades i styrelsen och lantmäterikontoren delvis icke möjlig samt kunde i övrigt ej genomföras u t a n stora olägenheter och mycket betydande kostnader på grund av förändringar eller slopande av arkivinredningar, varjämte skulle förutsättas, att även distriktslantmätarna och extra lantmätarna, ehuru de själva hade att anskaffa och bekosta papper och blanketter till sina förrättningar, inordnades under de ifrågasatta bestämmelserna. Lantmäteristyrelsen ansåg därför, a t t i fråga om dess förvaltning en övergång

32 från de nu använda formaten till det internationella normalformatet i stort sett lämpligen icke kunde ske. Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt har påpekat, att beträffande papper för skrivändamål någon egentlig olägenhet av att övergå till Din-format icke syntes föreligga. E n mycket stor del av anstaltens förbrukning av pappersmaterial bestode emellertid av blanketter för observationer och av diagram till registrerande instrument. De flesta blanketterna vore avsedda för införande av observationer, gjorda en eller flera gånger dagligen. Observationer för en månad sammanfördes vanligen på en blankett, där dagarnas ordningsnummer stode längst till vänster och observationer och anteckningar av olika slag till höger. Nödvändiga förklaringar sammanfördes överst eller nederst på blanketterna. De flesta blanketter vore genom koncentration av innehållet nedskurna från ett större format till folio halvark (22*5 X 36 cm). E n ytterligare nedskärning till Din-format vore icke möjlig. Vissa blanketter vore avsedda för dagliga observationer under ett år. Observationerna infördes antingen med räknemaskin eller för hand och måste h a ett tämligen stort format. Folio halvark hade visat sig vara lämpligt. Beträffande diagrampapper för instrument berodde storleken av instrumentets utförande. Diagrampapperna vore i flera olika format, och en övergång till andra format skulle medföra dyrbara ändringar av instrumenten. Formatet måste rättas efter instrumentets art. Din-formatet förefölle i många fall direkt olämpligt. För många ä n d a m å l köptes instrument och registreringspapper från utlandet. Av anstaltens publikationer vore årsboken, som hade formatet 24'5 X 31 - 2 cm, den omfångsrikaste. Sidornas u t r y m m e vore väl tillvarataget, formatet lämpligt för innehållet och ändring till nämnvärt mindre format skulle medföra väsentlig ökning av antalet sidor. Meddelanden skulle kunna ändras till A 4, men torde dock böra h a samma format som årsboken. För Meddelanden, Serien uppsatser, vore det nuvarande formatet 16*5 X 24*2 cm att föredraga framför A 4 och A 5, varav det ena vore för stort och det andra för litet. Anstalten ansåg det olämpligt och i många fall icke möjligt att i fråga om blanketter, diagrampapper och kartor övergå till Din-format, samt påpekade därjämte, a t t förvaringsfack, dokumentskåp, portföljer etc. vore gjorda med hänsyn till n u använda format och a t t de i händelse av en formatminskning icke bleve fullt utnyttjade. I fråga om kortregister passade de befintliga kortlådorna icke till Din-formatet, utan måste vid en övergång ersättas med nya. N å g r a m y n d i g h e t e r h a v a likaledes framhållit omöjligheten av en ö v e r g å n g i fråga om vissa speciella h a n d l i n g a r , m e n icke ställt sig avvisande till en övergång i allmänhet. Riksför säkringsanstalt en har erinrat, a t t i dess verksamhet förekomme 10 olika formulär för anmälan om olycksfall och sjukdom, samtliga av folioformat. Formulärtexten kunde icke förkortas. Ej heller torde på a n n a t sätt utrymmesbehovet för denna text kunna minskas. En övergång vore icke möjlig beträffande ifrågavarande formulär. För olycksfallsanmälan med därtill hörande handlingar, funnes 5 olika konvolut, vilkas format beräknats efter anmälningsformulärens storlek, varför någon minskning ej kunde äga rum av konvolutens storlek. Beträffande 5 st arbetsgivareförteckningar, vilka utskreves i flertalet fall på vanlig skrivmaskin, hade anstalten prövat olika möjligheter för nedbringandet av formatets storlek till format A 2, men försöken hade lett till »ett alltför opraktiskt förfarande för att överhuvud taget komma ifråga» eller »högst väsentliga praktiska olägenheter i olika hänseenden». Riksförsäkringsanstalten fann sig nödsakad

33 a t t bestämt avstyrka en övergång till närmast mindre metriska format beträffande detta formulär. Chefen för stifts- och landsbiblioteket i Linköping har ansett sig generellt kunna säga, a t t i varje fall ingen olägenhet borde kunna befaras av en övergång till det metriska formatet. Dock erinrades om, att vissa slag av biblioteksmaterial redan i avsevärd utsträckning standardiserats och fått en utbredd användning i svenska bibliotek (bokkort, låntagarkort m. m.). I fråga om katalogkorten vore ett fasthållande vid det allmänt införda formatet 125 X 75 m m ofrånkomligt med hänsyn till redan upplagda serier. Riksbibliotekarien har framhållit, a t t i en del fall pappersformaten u t a n större olägenhet kunde ändras, medan i andra fall det icke funnes möjlighet a t t införa nya format, t. ex. i fråga om enhetliga serier, i vilka nytillkommande blad och handlingar skulle inordnas. Så vore fallet med kungl. bibliotekets nominal- och realkataloger, kortkatalogen för allmänheten, kataloger för handskriftsavdelningen samt pappersark som omslag om handlingar. I huvudsak enahanda synpunkter hava framhållits av överbibliotekarierna vid imiversitetsbiblioteken i Uppsala och Lund. Åtskilliga m y n d i g h e t e r h a v a av olika skäl funnit en a l l m ä n ö v e r g å n g icke ö n s k v ä r d eller icke lämplig. Rikets allmänna kartverk har uttalat beträffande det här ifrågavarande pappersmaterialet, a t t för ett verk som kartverket med liten pappersförbrukning för skrivändamål frågan torde hava mycket ringa ekonomisk betydelse, men a t t en övergång däremot säkerligen skulle medföra icke obetydlig nackdel med h ä n s y n till förvaring m. m. Skåp, pärmar, kartonger, kortregister m. m. vore avpassade för nuvarande formaten. Beträffande protokoll, koncept m. m. torde icke någon besparing kunna beräknas genom de mindre formaten, då dylika expeditionshandlingar hos kartverket fördes i följd och alltså formaten helt utnyttjades. Vid mindre format komme alltså antalet ark i dylika fall att i s a m m a m å n ökas. För mindre skrivelser användes alltid kvartformat med, i mån av behov, skrift på båda sidor. Icke heller h ä r skulle någon besparing uppstå. Järnvägsstyrelsen har påpekat, att frågan om införande av s. k. Din-format tidigare diskuterats inom styrelsen, och att sådant format även i viss m å n kommit till användning vid statens järnvägar, men att det visat sig förenat med svårigheter att i någon större omfattning genomföra detta system. Lantbruksstyrelsen har sagt sig visserligen i de allra flesta fall finna hinder icke möta för övergång till de metriska formaten, men ehuru styrelsen alltså icke kunde säga, att en dylik övergång vore alldeles utesluten, måste dock styrelsen framhålla starka betänkligheter häremot, då fråga vore om egentliga arkivhandlingar, såsom protokoll och koncept till utgående expeditioner samt även själva de utgående expeditionerna. I dessa handlingar inginge nämligen större utredningar och yttranden, upptagande ett stort antal, ej sällan flera tiotal sidor. Då formaten A 3 och A 4, som skulle ersätta nu brukade hel- och halvark, vore avsevärt mindre än nämnda hel- och halvark, skulle sidoantalet beträffande de mera vidlyftiga skrivelserna komma a t t svälla högst betydligt, och vid läsningen det härigenom förorsakade myckna bläddrandet i viss mån verka besvärligt. Styrelsens arkivinredningar, förvaringspärmar, diverse skåp och hyllor etc. vore avpassade efter de nu använda standardformaten. Övergång till mindre format skulle medföra ökat behov av hyllmeter i arkivet m. m. och förorsaka ej obetydliga kostnader. Försäkringsinspektionen har framhållit, a t t en omläggning av formatet för inspektionens årsredogörelse skulle vålla betydande olägenheter. Det borde även 3—142 43

34 påpekas, a t t uppställningen av rubrikhuvuden m. m. till förbilligande av kostnaderna år från år holies i förråd av vederbörande tryckeri. Arbetsdomstolen har hänvisat till ett av domstolen fattat beslut, vari uttalats, att hinder för en övergång mötte därutinnan, att då en minskning av formatet skulle medföra minskat radavstånd, domstolens handlingar skulle bliva mindre överskådliga. Kammarrätten har sagt sig beträffande utgående expeditioner (utslag) bestämt motsätta sig dessas utskrivande på de föreslagna formaten A 3 eller A 4. För den rättssökande allmänheten vore en minskning av de nuvarande utslagsformaten till de föreslagna mindre formaten av såväl praktiska skäl som ej minst ur värdighetssynpunkt olämplig. Det viktiga dokument, ett domstolsutslag utgjorde, borde tillställas parterna i sådant format, att sammanblandning med andra papper och därav följande risk för dokumentets förlust försvårades. De mindre formaten skulle medföra ej oväsentlig ökning av bindningskostnaderna för protokoll, registratur och domböcker. Då blanketter och liknande trycksaker — huvudsakligen avseende utslag, brev med flera expeditioner — borde äga samma format, som gällde för utgående expeditioner, kunde ej heller på det pappersformat, som hittills använts för nu ifrågavarande ändamål, förordas minskning. Däremot hade kammarrätten intet att erinra emot att de ifrågasatta mindre formaten komme till användning för konceptskrivelser. Hovrätten för Övre Norrland har framhållit, a t t det nu använda formatet icke visat sig vara förenat med några olägenheter. Detta format vore — med oförändrade bestämmelser om antalet bokstäver på varje rad — betydligt mer praktiskt än det i dess ställe ifrågasatta, vilket senare icke lämnade tillräcklig marginal; detta vore särskilt iögonenfallande beträffande expeditioner åt allmänheten. Föreskreves minskat avstånd mellan raderna i skriften, komme expeditionen etc. att te sig synnerligen hopgyttrad och föga tilltalande. Det nuvarande formatet vore estetiskt tilltalande; dess proportioner överensstämde nära med matematikens s. k. gyllene snitt, vilket ej vore fallet med det föreslagna formatet. Hovrätten vore ej i tillfälle bedöma de fördelar, som en övergång skulle medföra, men måste inskränka sig till att uttala, a t t övergång ur hovrättsarbetets och allmänhetens synpunkter vore, ehuru möjlig, icke önskvärd eller lämplig. Inom ecklesiastikdepartementet har en övergång till det ifrågasatta formatet ansetts komma att medföra svårigheter i bl. a, följande avseenden. Det nya formatet bleve ej användbart för fullmakter, resolutioner och utslag, där kungl. sigill skulle påsättas. Ur arkivsynpunkt syntes det olämpligt med olika format. E t t avsevärt antal expeditioner komme att erfordra mer än ett blad, varav följde ökad pappersförbrukning och betydligt ökat arbete, särskilt då många kopior skulle tagas samtidigt. Protokolls- och registraturband bleve mera ohanterliga, Rektorsämbetet vid universitetet i Uppsala har uttalat, att några fördelar med övergång till de metriska formaten icke syntes föreligga, varemot i många avseenden olägenheter komme att uppstå, särskilt i fråga om ersättande av nuvarande formatet folio helark med formatet A 3. Fördelarna ur besparingssynpunkt hava även dragits i tvivelsmål av överbibliotekarien vid universitetsbiblioteket därstädes. Domkapitlet i Västerås har hållit före, att användande av de internationella normalformaten skulle innebära en nackdel ur arbetssynpunkt, enär formatet A 3 vore för litet för att anses lämpligt vid uppsättande av protokoll, registratur och skrivelser.

35 Domkapitlet i Visby har påpekat, att för diariema det nuvarande formatet vore alldeles lagom för att man skulle få rum med två ärenden på varje sida, I allmänhet skulle en övergång medföra, a t t gammal hävd brötes, varför domkapitlet yrkade på a t t få bibehålla det hittills använda pappersformatet. Statens rasbiologiska institut har framhållit, att för det vetenskapliga arbetet mötte på många punkter svårigheter att standardisera. V i s s a m y n d i g h e t e r h a v a framhållit, att en övergång k u n d e i h u v u d s a k u t a n o l ä g e n h e t ske, varvid de dock p å p e k a t s v å r i g h e t e r n a härför beträffande vissa slag av p a p p e r och k o r t etc. Statens skogsförsöksanstalt har framhållit, att beträffande papper för skrivelser, brev, koncept och anteckningar anstalten kunde anpassa sig till de format, som befunnes lämpliga för statsförvaltningen i allmänhet. För vissa specialändamål vore det önskvärt, a t t de gamla formaten fortfarande funnes tillgängliga, så att övergång finge ske efter prövning i varje särskilt fall. I fråga om blanketter vore lämpligt, att övergången till nya format ej bleve ovillkorlig. Anstalten vore beredd att vid uppläggning av nya blanketter eller nytryckning av gamla eftersträva de format, som bleve anbefallda, men måste beakta, att blankettens ändamålsenlighet ur arbetssynpunkt hade ojämförligt större ekonomisk betydelse än papperskostnaden. Egnahemsstyrelsen har ansett hinder icke föreligga att med avseende på papper för koncept, expeditioner, protokoll e t c övergå till de internationella normalformaten; detsamma torde i allmänhet gälla i fråga om blanketter av olika slag. I sistnämnda hänseende förelåge emellertid svårigheter a t t använda format A 4 för så vidlyftiga blanketter som för vissa ansökningar och skuldförbindelser. Vidare förutsatte styrelsen, a t t för vissa räkenskapsböcker och eljest i särskilda undantagsfall finge utnyttjas andra format än standardformatet. Kontrollstyrelsen har förmenat, att övergång, vad beträffade samtliga slag av skrivpapper, kunde genomföras utan nämnvärda olägenheter. Det förutsattes dock, att beträffande myndigheter, som tillämpade dossiersystem för handlingarnas förvaring, åtgärder vidtoges i syfte att även allmänheten överginge. Styrelsen hade vid ny- och omtryckning av blanketter städse sökt nedbringa formatet. I flera fall hade metriskt format (särskilt A 4) kommit till användning. Det förtjänade uppmärksammas, att ändring i många fall innebure, a t t pärmar, askar, lådor m. m. måste ny anskaffas eller omändras, vilket skulle medföra icke ringa kostnader. Dylika förhållanden hade emellertid icke i något fall ansetts utgöra hinder för övergång. Chefen för livrustkammaren har framhållit, a t t den expeditionella pappersförbrukningen icke kunde, då de nya formaten vore genomgående mindre än de gamla, vålla några direkta svårigheter vid arkiveringen. För den vetenskapliga pappersförbrukningen däremot kunde en formatförändring icke genomföras u t a n synnerligen stora kostnader, då nya pärmar, kartonger och kapslar måste anskaffas samt hyllor ändras eller nygöras. Emellertid syntes B-formatet med något spill kunna för ändamålet användas. Chefen för nationalmuseum har ansett sig kunna tillstyrka nedskärningen av formaten utom med avseende å dels »inventariepapper», dels formulär, som komme till användning endast i begränsad utsträckning, då gåvor av större värde tillfördes museet, och därför borde bibehålla sin högtidliga prägel, dels ock vissa blanketter, vilka inginge i kortsystem, förvarade i särskilda kartonger. En ändring av formaten på såväl inventariepapper som nämnda blanketter skulle medföra olägenheter vid inbindningen och extra kostnader för anskaffande av nya kartonger m. m.

36 Tandläkarinstitutets inspektor har hållit före, att formaten A 3 och A 4 kunde med fördel nyttjas för mindre viktiga skrivelser, då däremot en ändring av formatet i de fall, då enligt gällande bestämmelser normalpapper n r 1 och 2 skulle användas, icke borde ske. Beträffande blanketter kunde de nya formaten icke tillstyrkas, såvida de icke fullt överensstämde med de nu använda, då fack, kartonger, hyllor och skåp särskilt anskaffats för deras förvaring och en ändring av dessa eller en nyanskaffning skulle draga avsevärda kostnader. Länsstyrelsen i Växjö har ansett i allmänhet ingen egentlig olägenhet av övergång föreligga utom beträffande vissa slag av blanketter, där behovet av större antal kolumner gjorde en minskning av formatet icke möjlig. Länsstyrelsen i Luleå har hållit före, att en övergång till de nya formaten som regel icke skulle medföra någon olägenhet. Beträffande särskilt blanketter till mantals-, taxerings- och restlängder ville länsstyrelsen emellertid framhålla, a t t de nuvarande formaten borde bibehållas, därest de uppgifter, som nu återfunnes på dessa längder, även i fortsättningen skulle inrymmas i desamma, Vidare har länsstijrelsen i Kristianstad beträffande dess landskontor framhållit, att formaten A 2 och A 6 syntes mindre lämpliga för dess behov. Formaten A 3—A 5, som närmast motsvarade nuvarande hel-, halv- och kvartsark i folioformat, vore visserligen i minsta laget men kunde dock mycket väl användas. Däremot n ä r m a s t svarande B-format syntes ändamålsenligare, icke minst därigenom a t t från allmänheten inkommande handlingar närmast svarade mot dessa. Hänsyn syntes jämväl böra tagas till nu förekommande normal skrivmaskinsbredd, så a t t icke utskrifter alltför mycket försvårades genom ideliga radskiftningar med åtföljande maskinslitning. Vid akademiska kansliet och räntekammaren i Lund hava de tilltänkta pappersformaten ansetts kunna utan olägenhet komma till användning utom beträffande foliopapper, som användes för protokollsskrivning, i vilket sistnämnda hänseende hittills använda format måste bibehållas för de fortlöpande protokollsserierna. Domkapitlet i Göteborg har ansett folioformatet alltfort böra få användas för löpande serier av protokoll, brevböcker, utslag, dombok och diarier, vilka alla inbundes. Beträffande expeditioner kunde givetvis övergång ske. Domkapitlet betvivlade dock, a t t några besparingar härigenom skulle uppstå. Redan nu användes i betydande utsträckning brevpapper av kvartoformat, som uppkomme genom klyvning av folioformat. Huruvida andra fördelar kunde vinnas genom övergång till det föreslagna formatet undandroge sig domkapitlets bedömande. Inom Utrikesdepartementet till de metriska formaten böcker o. d.

har intet ansetts vara a t t erinra mot en övergång utom i vad avsåg papper till vissa räkenskaps-

En viss erinran har gjorts av Söderbygdens vattendomstols kansli, som, efter a t t hava erinrat, att storleken av vattenboksbladen vore bestämd i § 9 i kungl. förordningen den 31 december 1921 om vattenbokens inrättande och förande (36 X 48 cm) samt a t t samma sak gällde de till vattenboken fogade ritningsbladen av kalkérväv (samma förordning § 15), ansett, att, vad diarierna beträffade, en övergång kunde ske icke till ett mindre utan snarare till ett större metriskt format på grund av utrymmesbehovet för kolumntrycket. I övrigt mötte intet hinder mot övergång till det metriska formatet, men akterna för målen komme a t t bliva svårhanterliga under övergångstiden. E n ö v e r g å n g till de m e t r i s k a f o r m a t e n h a v a följande m y n d i g h e t e r ej velat m o t s ä t t a sig, d ä r v i d dock som f ö r u t s ä t t n i n g angivits, a t t de n y a form a t e n k o m m e t i l l allmän a n v ä n d n i n g .

37 Svea hovrätt har framhållit, att en förutsättning, såvitt anginge hovrätterna, vore att motsvarande ändring infördes beträffande övriga domstolar i riket, sålunda även vid underrätterna, där papperskostnaderna i regel ej täcktes av statsmedel. Med hänsyn till den alltmera ökade betydelse, som aktbildningen ägde för domstolarna, skulle den föreslagna ändringen medföra betydande olägenheter, om man ej finge förutsätta, a t t även den statliga och kommunala förvaltningen samt den allmänhet, som vände sig till domstolarna, i regel överginge till de nya formaten. För mera omfångsrika akter hade de nuvarande formaten avgjort företräde i praktiskt hänseende. övergången vore förenad med åtskilliga svårigheter och kostnader. Sålunda vore hyllor, kartonger o. d., som anskaffats för förvaring av arkivalier, avpassade efter nu gällande ordning. Även beträffande skrivmaskiner kunde ändringar bli påkallade; under en sannolikt ganska lång övergångstid komme akter och arkivband att bestå av handlingar med mycket växlande format. Hovrätten ville dock ej motsätta sig reformens genomförande, om betryggande åtgärder vidtoges i syfte a t t bringa de metriska formaten till allmän användning. Statistiska centralbyrån har påpekat, att det hittills gällande standardformatet, folioformatet, lämpade sig huvudsakligen för längre och mera omfattande skrivelser, tabellarbeten och blanketter, men eljest vore onödigt stort. I avseende å formaten på blanketter vore att märka, a t t då dessas innehåll i m å n g a fall bestämts av Kungl. Maj:t eller av statistiska centralbyrån i samråd med andra myndigheter, ändringar i formaten vore beroende härav. Centralbyrån erinrade om vad ämbetsverket anfört i skrivelse till sjukhusens standardiseringskommitté den 3 september 1940. En systematisk standardisering av pappersformaten vore, hade centralbyrån här anfört, enligt ämbetsverkets mening otvivelaktigt fördelaktig ur flera synpunkter. Härvid förtjänade särskilt framhållas, att tillverkningskostnaderna nedbringades, att uppsättandet av brev och andra handlingar bleve mera likformigt och enkelt samt a t t förvaringen av från olika håll mottagna handlingar underlättades. För att sistnämnda fördel skulle kunna göra sig gällande i full utsträckning, krävdes dock, a t t en likformig standardisering genomförts i så stor utsträckning som möjligt hos såväl statliga och kommunala myndigheter som hos enskilda. Ur praktisk synpunkt torde det metriska formatsystemet böra tillerkännas företräde framför det för flertalet av statens verk nu fastställda. Nedre justiticrevisionen har framhållit, att en första förutsättning för över gång till närmast mindre metriska format vore icke blott att motsvarande övergång vunne tillämpning beträffande samtliga myndigheter u t a n även att allmänheten vid sina skriftliga hänvändelser till myndigheterna använde det mindre formatet. Betydande svårigheter skulle eljest uppstå vid aktbildningen och arkiveringen. Tillika måste förutsättas, att en viss icke alltför kort övergångstid utsattes" och att erforderliga anslag ställdes till statsmyndigheternas förfogande för gäldande av sådana kostnader, som kunde uppkomma med anledning av övergången till de nya formaten. Beträffande övergångskostnader borde följande nämnas. För duplicering vore pappersåtgången mycket stor. Dupliceringen skedde medelst stencil. Den n u av nedre revisionen begagnade dupliceringsmaskinen vore avpassad för papper av formatet 22*5 X 36 cm. Skulle i stället formatet A 3 användas, komme en stor del av varje stencil att bli outnyttjad och den redan nu höga kostnaden för inköp av stencil höjas avsevärt. Följden bleve, att ny dupliceringsapparat, avpassad för det mindre pappersformatet, måste inköpas. Vidare vore formatet A 3 för litet vid utskrift av vissa tabeller, v a d a n formatet B 3 i hjälpserien i stället skulle behöva anlitas. Flera nuvarande skrivmaskiner vore emellertid försedda med valsar, kortare än bredden på formatet B 3. Dessa skrivmaskiner skulle sålunda behöva utbytas mot maskiner, försedda med längre

38 valsar. Nämnas kunde även, att det kungl. sigillet, som anbringades på utgående expeditioner, vid minskning till formatet A 3, finge utbytas mot ett n y t t sigill av mindre storlek. Huruvida i det långa loppet någon fördel av statsfinansiell natur kunde vinnas genom införande av de minskade formaten vore svårt a t t bedöma. Någon nämnvärd minskning i åtgången av papper i ytenheter räknat syntes icke kunna påräknas. Genom minskningen av varje sidas storlek komme antalet sidor a t t i motsvarande grad ökas. Härigenom ökades den tidspillan, som uppkomme vid uttagning och insättning av papper i skrivmaskin, särskilt vid utskrift i flera exemplar. En viss utökning av arbetskrafterna för skrivarbete kunde alltså befaras. Sådan utökning skulle enligt gjord överslagsberäkning årligen kosta nedre revisionen omkring 750 kronor. Även skulle vid inbindning av protokoll, domar och utslag bandens tjocklek eller ock dessas antal ökas. Kostnadsökningen härutinnan bleve säkerligen icke ringa. Nedre revisionen ansåg sig alltså kunna uttala, a t t om än något hinder för övergång till de nya formaten icke förelåge, det dock kunde antagas, a t t någon ekonomisk vinst därav icke skulle uppkomma. Sannolikheten talade n ä r m a s t för en kostnadsökning. Formatet B 3 borde komma till användning vid utskrift av vissa bilagor. Detta format ansågs även bli det mest lämpliga för flertalet diarier. E t t p a r m y n d i g h e t e r h a v a förklarat h i n d e r för en ö v e r g å n g icke m ö t a m e n a n s e t t d e n s a m m a vara förenad m e d vissa k o s t n a d e r . Bank- och fondinspektionen har ansett, a t t därest inom statsförvaltningen en övergång till det s. k. internationella normalformatet på papper skulle anses böra komma till stånd, hinder icke mötte för att så skedde även för inspektionens del. Det kunde emellertid icke förbises, a t t en övergång kunde komma a t t medföra kostnad för nyinredning av skåp, hyllor o. d. Betänkligheter ur kostnadssynpunkt hava även uttalats av Kanslersexpeditionen för rikets universitet, som ansett, att övergången till metriska format icke skulle möta några större svårigheter men givetvis orsaka vissa extra utgifter. I h u v u d s a k eller r e n t t i l l s t y r k a n d e y t t r a n d e n h a v a avgivits av myndigheter:

följande

Länsstyrelsen i Visby har funnit de hittills använda formaten för papper och kuvert fullt ändamålsenliga såväl för expeditionsarbetet som ur arkivsynpunkt. Då det internationella normalformatet emellertid torde komma att medföra besparingar för statsförvaltningen, ville länsstyrelsen dock icke motsätta sig detsammas införande. Länsstyrelsen i Härnösand har för egen del intet att erinra mot en öyergång, därest densamma med hänsyn till kostnaderna och övriga inverkande omständigheter skulle visa sig för statsverket lämplig. Länsstyrelsen i Uppsala har framhållit, a t t för länsstyrelsens eget vidkommande liksom för länsstyrelsen underlydande förvaltningsorgan en övergång till det nya metriska sj^stemet syntes vara möjlig. Hinder syntes icke möta a t t ersätta nu använda format med närmast mindre metriska format. I vissa fall — såsom till diarier — syntes det dock nödvändigt, a t t B-seriens format komme till användning. Då dessutom påtaliga fördelar ur statsfinansiell synpunkt kunde förväntas, ville länsstyrelsen för egen del tillstyrka en övergång till det s. k. internationella normalformatet på papper. Riksräkenskapsverket har sagt sig för vissa blanketter hava börjat använda metriska format och ämna, i den mån det är möjligt, även framdeles övergå till

39 dylika format. Beträffande en allmän övergång till metriska format har ämbetsverket intet att erinra mot att en sådan kommer till stånd men dock framhållit, att undantag borde göras för rikshuvudboken samt ett fåtal för maskinbokföring eller kortregister använda formulär. Chefen för lantförsvarets kommandoexpedition har meddelat, att övergång till metriska format, i vad avser blanketter, i viss utsträckning skett och att man strävade efter att även för framtiden, i den mån det vore möjligt, giva blanketterna dessa format. Lotsstyrelsen har erinrat, att för dess vidkommande vissa blanketter redan år 1940 utförts i metriska format. Erfarenheten härav hade icke givit anledning till några erinringar. De mindre formaten hade tvärtom visat sig kunna medgiva bättre utnyttjande av papperet för tabellverk m. m. Då generalpoststyrelsens centralupphandling numera tillhandahölle papper i de metriska formaten, ämnade styrelsen efterhand övergå till dessa format. Statens kriminaltekniska anstalt har sagt sig ävenledes komma att i största möjliga utsträckning övergå till användning av de metriska formaten. Ett blankettsystem vore under utarbetande, vilket genomgående komme att givas format enligt det s. k. Din-systemet. Flygtekniska försöksanstalten har ingenting att invända mot att de internationella formaten på papper komme till användning inom statsförvaltningen. För anstaltens vidkommande hade detta format i de flesta fall använts sedan början av anstaltens verksamhet fr. o. m. 1 september 1940. Statens trafikkommission har ansett de nya formattyperna ändamålsenliga, ehuru formatet för vissa uppgifter syntes vara i minsta laget. Härjämte hava följande myndigheter utan särskild motivering antingen tillstyrkt en övergång till det metriska formatet eller förklarat sig icke hava något att erinra däremot eller ock ansett hinder icke möta för en dylik övergång, nämligen Justitiekanslersämbetet, Processlagberedningen, Lagberedningen, Göta hovrätt, Statskontoret, Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap, Veterinärhögskolan, Länsstyrelsen i Vänersborg, Statens institut för folkhälsan, Statens alkohohstanstalt på Venngarn, Statens byggnadslånebyrå samt Luftskyddsinspektionen. Av den sålunda sammanfattningsvis givna översikten över myndigheternas allmänna uttalanden framgår, att 3 myndigheter framhållit omöjligheten av en övergång i fråga om vissa speciella handlingar samt därjämte intagit en till frågan rent avvisande hållning, att 5 myndigheter likaledes framhållit omöjligheten av en övergång i fråga om vissa speciella handlingar, men icke ställt sig avvisande till en övergång i allmänhet, att 13 myndigheter av olika skäl funnit en allmän övergång icke önskvärd eller icke lämplig, att 13 myndigheter framhållit, att en övergång kunde i huvudsak utan olägenhet ske, varvid de dock påpekat svårigheterna härför beträffande vissa slag av papper och kort etc,

40 att 3 myndigheter icke velat motsätta sig en övergång, därvid dock som förutsättning angivits, att de nya formaten komme till allmän användning, att 2 myndigheter förklarat hinder för en övergång icke möta, men ansett densamma vara förenad med vissa kostnader, att 9 myndigheter avgivit i huvudsak eller rent tillstyrkande yttranden, samt att 13 myndigheter utan särskild motivering antingen tillstyrkt en övergång eller förklarat sig icke hava något att erinra häremot. övriga 117 myndigheter hava icke gjort några allmänna uttalanden rörande möjligheten och lämpligheten av en formatomläggning och hava sålunda icke tagit ställning till denna fråga annorlunda än, i likhet med övriga myndigheter, i samband med ifyllandet av uppgiftsformulären. Härom få de sakkunniga anföra följande. Kedan på förhand kunde förutses, att de egentliga svårigheterna för de nuvarande formatens ersättande med mindre metriska format skulle yppas i fråga om det i formulär B redovisade materialet, där det i regel gällde att överföra en given blankettext från ett större till ett mindre format, medan liknande svårigheter enligt sakens natur endast i undantagsfall borde förefinnas beträffande det till A-formuläret hörande och än mindre för det återstående pappersmaterialet. Myndigheterna hade att på A- och B-formulären för varje särskilt där upptaget slag av handlingar, blanketter etc. i en särskild kolumn angiva, huruvida hinder ansågs möta för övergång från det nu använda till närmast mindre metriskt format samt att närmare angiva arten av de hinder, som mötte härför, ävensom att, då det gällde B-formuläret, bifoga prov på den blankett etc, som icke ansetts kunna överföras till närmast mindre metriska format. Med ledning av det uppgifts- och blankettmaterial, som i anledning härav inkommit från myndigheterna, hava de sakkunniga, i syfte att erhålla ett siffermässigt uttryck för myndigheternas uppfattning rörande möjligheten till en formatomläggning, fördelat det i formulären A och B upptagna materialet i två grupper, den ena omfattande papper till sådana handlingar, blanketter m. m., som det var möjligt att överföra till i huvudsak närmast mindre metriska format, den andra gruppen omfattande dylikt papper, som icke kunde sålunda överföras eller där en övergång skulle medföra stora praktiska eller ekonomiska olägenheter. Inom vardera gruppen har pappersmaterialet upptagits dels till vikt och dels till kostnad. Den förra gruppen omfattar till en början allt material, för vilket de uppgiftslämnande myndigheterna i den därför avsedda kolumnen icke angivit, att hinder mötte för övergången. Till samma grupp har även hänförts papper till handlingar, blanketter etc, för vilka myndigheterna i den därför avsedda kolumnen i uppgiftsformulären angivit såsom skäl emot en övergång, att en sådan icke vore önskvärd eller lämplig eller skulle medföra vissa kostnader, eller ock liknande skäl. Det har nämligen här gällt att avgöra, i vilken utsträckning formatomläggning överhuvud är praktiskt möjlig; för-

41 delar och nackdelar av en sådan omläggning samt de ekonomiska konsekvenserna av densamma ämna de sakkunniga behandla i annat sammanhang. Den andra gruppen omfattar sådant pappersmaterial, beträffande vilket myndigheterna uppgivit, att textinnehåll eller kolumntryck icke kunnat rymmas på de mindre formaten, att formatet vore avpassat efter instrument, bokförings-, statistik- eller andra maskiner och därför icke kunde ändras, att det vore fråga om blad eller kort till redan existerande fortlöpande kortsystem, som vore i ständig tillväxt och icke rimligen kunde omskrivas på nytt format, samt slutligen att en övergång vore omöjlig, utan att dock några skäl härför anförts. De papperskvantiteter tillhörande denna andra grupp, beträffande vilken en övergång icke är möjlig, hava i första hand, uppdelade på olika pappersslag, uppförts på ett sammandrag för varje myndighet. Härvid erhållna slutresultat hava sedermera upptagits i en sammanställning, vari angives den mängd skriv- och blankettpapper, vilken enligt myndigheterna icke ansetts böra överföras till i huvudsak närmast mindre metriska format. Av denna sammanställning (bil. Il 1 , där även resultatet av de sakkunnigas eftergranskning enligt sid. 61 ff. intagits) framgår, att en övergång till i huvudsak närmast mindre metriska format enligt myndigheternas mening icke är möjlig beträffade en kvantitet av 255 000 kg, representerande ett värde av 248 000 kronor samt motsvarande c:a 8 % av totala viktmängden, 3 260 000 kg, och c:a 8 % av den totala kostnaden, 3 019 000 kronor, allt i avrundade tal. Alltså skulle omkring 92 % av den redovisade totala kvantiteten av här ifrågavarande papper enligt myndigheternas uppfattning kunna överföras till i huvudsak närmast mindre metriska format. De sakkunniga återkomma i det följande till denna sammanställning. Det sålunda framlagda resultatet grundar sig, såsom framgår av vad tidigare anförts rörande materialets insamlande och bearbetning, i huvudsak på myndigheternas egen prövning rörande möjligheterna för övergång till de metriska formaten. Det ifrågavarande materialet har varit mycket omfattande och de lämnade uppgifterna i en del fall mer eller mindre ofullständiga eller ungefärliga. Förutsättningarna för myndigheternas prövning hava också varit skiftande. Detta har medfört, att det resultat, till vilket de sakkunniga vid sina beräkningar kommit, bör betraktas blott såsom ett approximativt uttryck för, i vilken utsträckning en övergång till det metriska systemet är möjlig inom statsförvaltningen.

E. Särskild undersökning rörande format för papper till ritningar och kartor m. m. Förutom papper för skrivändamål och för tryck förbrukas inom statsförvaltningen i viss utsträckning även papper till ritningar, ritningskopior 1

Ej intagen i det tryckta betänkandet.

42 och kartor. Med hänsyn till detta pappers alldeles speciella användning samt därtill, att papperet mera regelmässigt förbrukas endast hos ett mindre antal myndigheter, hava de sakkunniga ansett sig böra göra detsamma till föremål för en särskild undersökning. Till en början må erinras därom, att Sveriges standardiseringskommission i mars 1939 fastställt de metriska formaten såsom standard för ritningar. Vidare vilja de sakkunniga framhålla, att Statens ammunitionsnämnd i skrivelse till standardiseringskommissionen den 25 juli 1940 meddelat, att de statliga förvaltningar, med vilka nämnden samarbetade, nämligen armé-, flyg- och marinförvaltningarna, samtliga arbetade med ritningar, vilkas format skilde sig från varandra och i intet fall överensstämde med det metriska formatet. Under framhållande av de svårigheter för nämnden, som vore en följd härav, i det att en uppläggning av ritningar över ammunitionsdetaljer med tillhörande verktyg, som för landets krigsberedskap vore nödvändig att företaga, av förklarliga orsaker blivit komplicerad, uttalade nämnden den förhoppningen, att standardiseringskommissionen ville upptaga det förevarande spörsmålet till övervägande med de olika nämnda förvaltningarna i syfte att åstadkomma ändring. Såsom svar på en från standardiseringskommissionen till de ifrågavarande förvaltningarna gjord skriftlig hänvändelse, vari erinrades om att det av kommissionen fastställda standardformatet för ritningar fått allmän användning inom den svenska industrien, meddelades från armé- och flygförvaltningarnas sida, att de metriska formaten redan i största möjliga utsträckning tillämpades av dem, och från marinförvaltningen, att införandet av desamma för dess vidkommande beslutats. För egen del hava de sakkunniga, för att bliva i tillfälle bedöma denna fråga, tillskrivit sådana myndigheter, som kunnat förmodas i mera betydande omfattning använda papper till ritningar och ritningskopior samt till kartor, med begäran om upplysningar i ämnet. Samtidigt översändes till en var förekommande myndighet ett exemplar av standardiseringskommissionens särtryck med normer för ritningars format och skalor. De sakkunniga hemställde i skrivelsen, att sådana myndigheter, som redan infört de metriska formaten, ville meddela dels vilka praktiska rön, som kunde hava gjorts, dels ock huruvida vederbörande ansåge, att genom formatändringen några besparingar för statsverket uppnåtts samt i så fall till vilket ungefärligt belopp dessa besparingar kunde uppskattas. Därjämte begärdes uppgift på den uppskattade årskostnaden för papper av omhandlat slag. Från myndigheter, som icke övergått till de nya formaten, utbådo sig de sakkunniga upplysningar, huruvida de i det bilagda särtrycket angivna formatnormerna kunde tillämpas inom vederbörande förvaltning. Härutöver borde, jämväl i detta fall, uppgift lämnas om uppskattad årskostnad för använt papper. Med anledning av denna förfrågan

hava till de sakkunniga inkommit

43 yttranden från 81 olika myndigheter, däri inbegripna vissa under de tillskrivna myndigheterna sorterande särskilda avdelningar och lokala organ. Den sammanlagda årskostnaden för papper till ritningar m. m. skulle enligt de inkomna uppgifterna för statsverket uppgå till c a 125 000 kronor. Då de av myndigheterna lämnade uppgifterna i vissa fall varit ofullständiga och en hel del ritpapper för statens behov betalas indirekt, i det att kostnaderna härför ingå i arkitektarvodena, är denna summa av allt att döma lägre än de verkliga sammanlagda kostnaderna. Den anförda slutsiffran torde emellertid giva en ungefärlig bild av statsverkets direkta utgifter för ritpapper. Av de angivna förbrukningskostnaderna belöpa 24 % på myndigheter, som helt övergått till de metriska formaten, 32 % » » » använda metriska format jämsides med andra format, 24 % » » » icke ställt sig avvisande till en övergång till de metriska formaten, 10 % » » » avstyrkt övergång till de metriska formaten och 10 % » » » icke tagit ställning till frågan om övergång. Bland dem, som redan infört de metriska formaten, märkas Flygförvaltningen, Arméförvaltningens tygdepartement, elektrotekniska laboratorium och sjukvårdsstyrelse, vissa större avdelningar inom Marinförvaltningen, Postverkets verkstad och ett par länsarkitekter. Beträffande de erfarenheter, som därvid gjorts, ansåges dessa i allmänhet hava varit goda. Några ölägenheter hade icke förmärkts, däremot hade man kunnat konstatera betydande fördelar ur arkiveringssynpunkt. I frågan rörande eventuellt uppkommen besparing hava närmare uppgifter endast undantagsvis kunnat lämnas. Så hade exempelvis arméförvaltningens tygdepartement ansett sig kunna uppskatta besparingen till 15 a 20 % av kostnaderna för väv och ritpapper. De myndigheter, som uppgivit sig använda de metriska formaten jämte andra, äro ett antal länsarkitekter, Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Statens provningsanstalt, Statens väginstitut, Järnvägsstyrelsen och Vattenfallsstyrelsen. Skälen till att de metriska formaten införts vore i många fall impulser från den privata industrien. Att emellertid de metriska formaten icke fullständigt införts torde i vissa fall hava berott därpå, att dessa format ej lämpade sig att fogas som bilagor till utredningar, yttranden o. d., så länge dessa ej skreves på papper i sådant format. I vissa fall hade dock de metriska formaten ansetts direkt olämpliga för speciella ändamål. Sålunda hade järnvägsstyrelsen ansett en utvidgning av normalformatens användning icke önskvärd. Vattenfallsstyrelsen hade däremot ansett de metriska formaten i allmänhet lämpliga och förordat en snar övergång till dessa format. Beträffande besparingarna hade man endast undantagsvis kunnat yttra sig och då ansett, att någon nämnvärd besparing icke stode att vinna genom en formatändring. Bland dem, som icke ställt sig avvisande till en övergång, äro vattendomstolarna, flera avdelningar inom Marinförvaltningen, ett antal länsarkitekter och några vägingenjörer, Luftskyddsinspektionen, Byggnadsstyrelsen, Skolöverstyrelsen, Lotsstyrelsen, Domänstyrelsen m. fl. Ur yttrandena må anföras, att ett par myndigheter funnit en standardisering av ritningar vara till stor nytta och ekonomisk fördel samt medföra fördelar ur förvaringssynpunkt. I andra fall ha dock

44 svaren avgivits med någon tvekan eller under framhållande av att några fördelar icke skulle vara att vinna genom en formatändring. Bland dem, som i en eller annan form och under olika motiveringar avstyrkt en övergång, märkas Lantmäteristyrelsen, som framhållit, att samma format använts alltsedan 1600-talet, och att dyrbara förvaringsskåp anskaffats, vidare Rikets allmänna kartverk, som funnit en övergång omöjlig, enär formatet vore bundet med hänsyn till förefintliga tryckplåtar och den successiva utgivningen av kartverken, samt Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt, som ansett formatens fastställande olämpligt, enär detsamma borde rätta sig efter kartbildens utseende. I övrigt återfinnas här flertalet vägingenjörer, av vilka ett par framhållit, att vägritningar i normalformat icke skulle, utan att behöva göras onödigt stora, kunna inrymma såväl plan- som profilritning, vilket ansetts önskvärt. Andra motiveringar för den intagna hållningen gentemot de metriska formaten hava varit, att dessa icke passade till förefintliga ritningsskåp, pärmar o. d. eller att beskrivningar och andra handlingar, vartill ritningar skulle fogas som bilagor, borde bibehållas vid folioformatet, vilket därför även borde gälla för ritningarna.

F. Pappersförbrukningen inom riksdagen och dess verk. I samband med undersökningen rörande förhållandena inom statsförvaltningen hava de sakkunniga ansett det vara av betydelse att söka erhålla en uppfattning om förbrukningen av papper jämväl inom riksdagen och dess verk, varvid de sakkunniga begränsat sig att införskaffa vissa upplysningar beträffande de årliga papperskostnaderna. Sådana upplysningar hava för riksgäldskontoret, riksdagen, dess ombudsmannaexpeditioner och bibliotek lämnats av riksgäldskontorets räkenskapsbyrå och för riksbanken av dess ekonomikontor. Kostnaderna för år 1939 hava för de först nämnda uppgivits till 106 675 kronor, därav till riksdagstrycket 77 980 kronor, och för riksbanken till 23 090 kronor eller sammanlagt till 129 765 kronor. Med avseende å papperskvaliteter och format torde inom riksdagens verk i stort sett gälla samma ordning som inom statsförvaltningen. Folioformatet är även här för skrivpapper det vanligast förekommande och postformatet är representerat i ungefär samma utsträckning som vid statliga verk och myndigheter. Liksom vid dessa senare äro ett stort antal kuvert i olika format i bruk; några av dessa överensstämma till formatet nära med vissa av statens standardkuvert. Enligt vad de sakkunniga inhämtat, har i samband med pågående omorganisation inom riksbanken en av riksbanksfullmäktige tillsatt kommitté på senare tid arbetat med frågan om standardisering av riksbankens blanketter, kuvert m. m. Denna kommitté har, enligt vad de sakkunniga försport, funnit de metriska formaten motsvara den moderna tidens krav på enhetlighet och ordning och torde komma att föreslå en konsekvent genomförd övergång till dessa format för riksbankens vidkommande. Inom en avdelning av banken, depositaavdelningen, har standardiseringen till metriska format redan satts i verket.

45 G. Överläggningar med representanter för pappersbruken, gross- och detaljhandeln m. m. Enligt de för utredningen gällande direktiven skulle de sakkunniga även undersöka, vilka återverkningar genomförandet av en formatomläggning inom statsförvaltningen skulle få på olika områden. Fördenskull skulle av de sakkunniga uppmärksammas bl. a. de synpunkter, som från pappersleverantörernas och andra av frågan berörda näringsutövares sida kunde anläggas på det förevarande spörsmålet. De näringsutövare, som här kunna komma i fråga, äro i första hand de pappersbruk, som tillverka skriv-, tryck- och liknande papper (s. k. finpapper), vidare gross- och detaljhandeln för sådant papper och slutligen tryckerierna. Till efterkommande av de lämnade direktiven i nu berörda del hava de sakkunniga haft överläggningar med representanter för såväl enskilda hithörande företag som ock vissa av de olika företagargruppernas riksorganisationer. Vad då först gäller pappersbruken må erinras därom, att från detta håll vissa synpunkter på formatfrågan redan på ett tidigt stadium framlagts i förut omnämnda skrivelser från Svenska pappersbruksföreningen. De synpunkter, som här kommo till uttryck, inneburo i korthet, att den maskinella utrustningen vid de svenska bruken vore anpassad för de nuvarande formaten och synnerligen olämplig för ekonomisk framställning av metriska format, att en väsentligt ökad lagerhållning med därav följande extra ränteutgifter skulle påbördas såväl bruken som tryckerierna och pappersgrossisterna genom införande av de metriska formaten, på den grund att de äldre och de nya formaten skulle behöva lagerföras parallellt, att exporten av de svenska finpappersbrukens tillverkningar i huvudsak ginge till länder, som ej infört de metriska formaten samt att en pappersstandardisering redan funnes genomförd i vårt land, i det att det skriv- och postpapper, som tillverkades för svensk marknad, vore till 75 å 80 % standardiserat i grundformaten 36 X 45 och 46 X 59 cm, d. v. s. i folio- och postformat. De sakkunniga hava haft överläggningar med representanter för Grycksbo, Klippans, Lessebo, Munkedals och Papyrus' pappersbruk i syfte att utröna de verkningar, som ett införande av de metriska formaten skulle få för pappersindustriens vidkommande. Vid överläggningarna med pappersbrukens representanter framhöllos i huvudsak följande synpunkter. I fråga om den maskinella utrustningen för tillverkning av normal-, skriv-, post- eller tryckpapper i metriska format var det i första hand pappersmaskinernas bredd, som vore av betydelse. Denna bredd vore icke lika hos samtliga maskiner, som användes för tillverkning av papper av ifrågavarande slag. Två bruk uppgåvo sig för tillverkning av normalpapper och standardpapper av kvalitet A hava vardera endast en med nödiga hjälpmaskiner utrustad pappersmaskin, nämligen i ena fallet med 145 cm bredd och i andra

46 fallet med 160 cm bredd. Därutöver hade dessa båda bruk för tillverkning av andra hithörande papperssorter ytterligare två maskiner vardera. Bredderna på dessa voro 180 och 210 cm respektive 207 och 240 cm. övriga tre bruk hade vardera tre maskiner. Bredderna på dessa maskiner voro respektive 180, 240 och 240 cm, 160, 200 och 240 cm samt 208, 210 och 212 cm. Då de sålunda förefintliga maskinbredderna icke skilja sig från varandra med mått, som äro lika med folio- eller postformatets, måste enligt de sakkunnigas mening anpassningen till dessa format vara mer eller mindre god hos de olika maskinerna. Vissa bruk lade också ringa eller ingen vikt vid det skälet mot de metriska formaten, som grundade sig på den maskinella utrustningens mindre lämplighet för dessa format. I detta sammanhang berördes frågan om möjligheten att bättre utnyttja maskinbredderna genom att uttaga olika format bredvid varandra ur samma pappersbana. Härvid måste enligt brukens mening hänsyn tagas till huruvida papper av samma slag och tjocklek (vikt per m2) med olika format kunde försäljas i ungefärligen samma proportioner, som motsvarade de för maskinbredderna gynnsamma kombinationerna av formaten. Möjligheten till en sådan kombination, vilken skulle underlättas genom minskning av antalet tjocklekar av papperen, vore svår att redan nu bedöma. De sakkunniga ansåge emellertid, att det kunde förutses, att, i den mån så med fördel kunde ske, sådana kombinationsmöjligheter komme att utnyttjas av bruken för en ekonomisk tillverkning. Kunde maskinerna väl utnyttjas, ansågos vid överläggningarna några svårigheter i allmänhet icke föreligga att övergå till framställning av papper i de metriska formaten. Vid ett bruk sade man sig icke stå helt oförberedd att vidtaga en sådan'omläggning; brukets senast förvärvade pappersmaskin vore anskaffad med tanke på möjligheten att även kunna framställa papper i metriska format. E n omständighet, som i viss mån påverkade möjligheten att utnyttja maskinbredderna genom formatkombinationer, vore kravet på att papperets maskinriktning i vissa format skulle sammanfalla med föreskriven sida i arket (bestämd fiberriktning). Det framhölls från pappersbrukshåll, att om detta krav komme att upprätthållas, de metriska formaten skulle komma att kräva två olika grundformat för varje formatserie; de olika formaten i varje serie erhölles nämligen genom upprepad tvärhalvering, varvid fiberriktningen bleve parallell med kortsidan i vartannat och med långsidan i vartannat format, som erhölles genom delning av ett och samma utgångsformat. Därest standardisering skedde med A-serien som huvudserie och B-serien som hjälpserie, skulle sålunda erfordas fyra olika grundformat. Det medgavs emellertid, att följden av en föreskrift om bestämd fiberriktning skulle bliva likartad vid bibehållande av de nu förekommande post- och folioformaten. Även dessa uppkomme nämligen genom upprepad tvärhalvering med utgångspunkt från grundformat och även för dessa formatserier skulle således under angiven förutsättning krävas två grundformat för vardera. Man ansåg sig kunna uttala, att pappersbruken, med hänsyn till de olägenheter,

47 som framträdde vid bindning, vikning eller rivning av papper med felaktig fiberriktning i arken, vore nödsakade att ägna all uppmärksamhet åt denna fråga, oavsett om de nuvarande formaten bibehölles eller de metriska infördes. Någon omöjlighet att med nuvarande maskinbredder tillverka de metriska formaten förelåge enligt brukens mening under alla förhållanden icke, om också en del maskinbredder icke kunde utnyttjas lika bra vid tillverkning av vissa metriska format, som vid tillverkning av folio- och postformaten. E n del metriska format medgåve däremot i något fall ett bättre utnyttjande av maskinbredden än folio- och postformaten. Beträffande dandyrullarna för vattenmärken i normalpapper framhölls från brukens sida, att dessa rullar, vilkas livslängd vore beroende av användningen och kunde uppskattas till minst 3 å 4 år, plägade importeras från Tyskland. Skulle vattenmärket anbringas på mitten av pappersarken, måste nya dandyrullar anskaffas, då nytt format infördes. I annat fall kunde däremot åtminstone i viss utsträckning befintliga rullar användas. Beträffande den inverkan på lagerhållningen, som kunde tänkas bliva en följd av ett införande av de metriska formaten, ansågo bruken ofrånkomligt, att desamma, genom att samtidigt hålla såväl de äldre som de nya formaten i lager, under viss tid finge vidkännas vissa stegrade lagerkostnader. Man höll dock på visst håll före, att dessa olägenheter skulle motverkas genom en inskränkning av antalet olika tjocklekar (vikt per m2) och möjligen också därigenom, att papper i stället för att lagerföras i ett stort antal färdigformat skulle kunna lagras i rullar i lämpliga bredder, ur vilka i mån av efterfrågan flera olika färdiga format skulle kunna uttagas, övergångstidens olägenheter ansåges av ett visst bruk icke böra överdrivas. Från annat håll uttalades, att statens övergång till de metriska formaten skulle ha till följd en anpassning från andra konsumenters sida, så att övergångssvårigheterna snart skulle vara eliminerade. Vidare framhöllos olägenheterna av en lång övergångstid vid en eventuell formatomläggning och påpekades betydelsen, ej minst ur besparingssynpunkt, av en så snabb övergång som möjligt. Vad beträffade exporten, meddelades av brukens representanter, att denna företrädesvis ägde rum till Brittiska Dominions och kolonier samt andra transoceana länder, där de metriska formaten icke vore införda. Exportformaten vore vanligen 18 X 23 engelska tum ( = 457 X 584 mm), vilket väl sammanfölle med det gällande inhemska postformatet. E t t bruk uppgav sig under åren 1930—39 hava exporterat 14 % av brukets hela tillverkning av tryckpapper och 14'4 % av dess tillverkning av »post-, skrivlimmat papper och bokpapper». Ett annat bruk hade under samma tidsperiod exporterat 40'4 % av tryckpappersproduktionen och 41'9 % av allt producerat »post- och skrivlimmat papper». För andra bruk åter vore exporten av ifrågavarande pappersslag försvinnande liten, i visst fall ingen alls. Den tidigare berörda synpunkten, att en standardisering av skriv- och postpapper redan vore genomförd, i det att 75 a 80 % av detta papper för närvarande tillverkades i folio- och postformaten, betonades även nu från ett visst

48 pappersbruks sida. Vad angår tryckpapperet framhölls, att en standardisering skulle vara synnerligen önskvärd och medföra en minskning av det mycket stora antal olika format, som nu tillverkades, vilket skulle innebära besparingar för såväl producenter som konsumenter. För utrönande av grosshandelns synpunkter på det föreliggande ämnet hava de sakkunniga haft överläggningar med representanter för Finpappersgrossisternas förening och för vissa större pappersgrossistfirmor. Med anledning av en under dessa förhandlingar framställd begäran från de sakkunnigas sida har nämnda förening i en skrivelse till de sakkunniga, daterad den 5 januari 1942 (bil. 12) \ meddelat, att en fullständigt genomförd standardisering av formaten på finpapper skulle för finpappersgrossisterna medföra stora fördelar, enär antalet lagersorter därigenom skulle avsevärt nedbringas. Några inköpssvårigheter för grossisterna ansågs icke vara att befara. Ett minskat antal lagersorter skulle möjliggöra för grossisterna att lagerföra större kvantiteter av varje sort, varigenom risken för tillfälliga utförsäljningar av vissa sorter skulle minskas. Vid en helt genomförd standardisering skulle det nu vanliga »bastardformatet» 46 X 61 cm, avsett att motsvara dels formatet 46 X 59 cm, dels formatet 43 X 61 cm, bortfalla; köparen till något av de två sistnämnda formaten måste nu betala för 2 respektive 3 cm för mycket, vilket innebure ett slöseri, som vore raka motsatsen till standardisering. Den minskning i grossisternas försäljning, som en standardisering av formaten kunde förmodas medföra, syntes icke av grossisterna komma att åberopas som skäl mot formatförändringen, övergångstiden skulle måhända för några grossister vålla vissa besvärligheter, men då dessa vore att anse såsom snabbt övergående och således ej av bestående natur, kunde de ej utgöra hinder för reformens genomförande. Härutöver har vid de muntliga förhandlingarna av grosshandelns representanter framhållits, att de metriska formaten redan i stor omfattning kommit i bruk. Man vore väl beredd att tillhandahålla de nya formaten, och pappersbruken ansåges i allmänhet komma att upplägga lager av maskinrullar, varur de nya formaten kunde skäras. I vissa fall lagerfördes redan de metriska formaten, beträffande vilka försäljningskatalog och reklamtryck även utkommit. Man vore, framhölls det, så väl rustad för en övergång till de nya formaten, även vad gällde kartong till pärmar och omslag, att verkningarna av en omläggning praktiskt taget icke skulle märkas. Samarbetet mellan grossistfirmorna vore så väl ordnat, att vid en övergång leveranssvårigheter i allmänhet icke skulle behöva uppkomma. Det meddelades vidare, att den svenska industrien börjat att i allt mer ökad omfattning införa de metriska formaten för sitt brevpapper, och att de större tryckerierna hade börjat upplägga lager av papper i dessa format. Den redan skedda omläggningen i formathänseende hade icke medfört någon fördyring av papperet. Företagen hade visserligen fått vidkännas viss stegring av lagerkostnaderna i form av 1

Ej intagen i det tryckta betänkandet.

49 ökade räntor, men dessa ansåges snabbt kunna nedbringas vid genomförandet av en standardisering. I fråga om detaljhandelns ställning till frågan om de metriska formatens införande hava de sakkunniga, efter överläggningar vid sammanträde med två ledamöter av centralstyrelsen för Svenska pappershandlareföreningen, mottagit en skrivelse i ämnet från nämnda centralstyrelse, daterad den 29 december 1941 (bil. 13)1. Av denna skrivelse framgår i huvudsak följande. Därest övergång till de metriska formaten bleve beslutad för statsförvaltningens vidkommande, uppstode givetvis ett starkt önskemål att även allmänheten i skrivelser till myndigheterna använde sig av de nya formaten. Pappershandeln kunde utan tvivel i hög grad påverka allmänhetens inköp i denna riktning. Tiden för obligatorisk övergång till de nya formaten inom statsförvaltningen borde göras tämligen lång (minst 2 år), så att hos pappershandlarna inneliggande lager kunde i största möjliga mån förbrukas. Under denna övergångstid komme dock en ganska betungande ökning av lagerhållningen att krävas, då såväl de gamla som de nya formaten skulle behöva lagerhållas vid sidan av varandra. Pärmar, boxar, kontorsböcker, skriv- och anteckningsböcker etc. måste så småningom ändra format, och detta komme att vålla såväl fabrikanter som detaljhandlare en hel del svårigheter. Det vore icke att förvänta, att efterfrågan på de gamla formaten helt skulle upphöra efter övergångstidens utgång, men i flertalet fall borde det icke bliva alltför svårt för säljaren att förmå allmänheten inköpa de format, som rekommenderades av honom. För att underlätta övergången till de nya formaten och deras allmänna användning vore det givetvis till stor fördel, om statens och kommunernas inköp i största möjliga utsträckning kunde ske genom pappershandeln. Därigenom skulle denna sättas i stånd att hålla större lager av dessa format och få starkt ökade möjligheter att påverka allmänheten i denna riktning. Föreningen förklarade sig slutligen beredd att i samarbete med fabrikanterna fästa sina medlemmars uppmärksamhet på önskvärdheten av en aktiv insats för att genomföra en formatändring i nämnd riktning, därest så befunnes önskvärt från det allmännas sida. För tryckeriernas vidkommande hava de sakkunniga diskuterat det ifrågavarande ämnet med en representant för Svenska boktryckareföreningen. Till bekräftande av vad därvid förekommit, har Boktryckarekammaren, Svenska boktryckareföreningens affärssektion, i en till de sakkunniga ställd skrivelse, daterad den 27 november 1941 (bil. 14)1, framhållit, att de metriska formaten redan i stor utsträckning tillämpades för tryckalster, särskilt beträffande tidskrifter, broschyrer, brevpapper och liknande, och att någon svårighet för tryckeriernas vidkommande vid ett allmännare införande av dylika format icke syntes uppstå. För närvarande användes även vissa äldre standard1

Ej intagen i det tryckta betänkandet.

4—14a 4»

50 format beträffande post- och skrivpapper, och under övergångstiden från äldre till nyare format väntades givetvis en del besvärligheter föreligga, på grund av att tillverkningen ofta vore anpassad efter de äldre formaten. Därest en mera allmän övergång till de nya formaten kunde på kort tid genomföras och pappersbruken bättre anpassa sin tillverkning efter dessa format, skulle även föreliggande svårigheter försvinna. Vidare framhölls, att gängse tryckmaskinstyper vore lämpade för de metriska formaten.

51 HI. De sakkunnigas utlåtande och förslag. A. Syftet med en formatstandardiseriug. De metriska formatens företräde. Principiellt förordande av desamma. Vid bedömandet av frågan angående formatstandardisering beträffande skriv- och liknande papper inom statsförvaltningen genom införande av de metriska formaten är det av vikt att först klargöra, vad en formatstandardisering i allmänhet i fråga om papper åsyftar. En dylik standardisering syftar till att vinna besparing i pappersförbrukningen samt rationalisering i handlingars handhavande och förvaring genom att ersätta en mångfald förekommande format med ett fåtal, som i fråga om form och storlek (yta) äro lämpliga för förekommande behov och samtidigt medgiva bästa möjliga ekonomiska utnyttjande av pappersytan. Under angivna förutsättningar bör enligt de sakkunnigas mening en sådan standardisering principiellt sett genomföras så, att största möjliga del av den pappersmängd, varom fråga är, förbrukas i format, vilka samtliga kunna erhållas genom delning utan pappersspill från ett enda utgångsformat, att inom en sådan serie förbrukningen i möjligaste mån koncentreras till ett fåtal format samt att bland detta fåtal format ett enda — i halv- eller helark — kommer till största möjliga användning bl. a. för skriftväxling samt till handlingar, som skola sammanföras till akter och bilda särskilda arkivserier (detta format benämnes i fortsättningen aktformat). Givet är, att en standardisering enligt dessa principer kommer, om den visar sig praktiskt genomförbar, att medföra många betydelsefulla fördelar, bl. a. tillverkningens rationalisering, minskad lagerhållning hos såväl tillverkare som grossister, detaljister, tryckerier och konsumenter, förenklad distribution, direkt minskning av pappersförbrukningen, ökad ordning och reda i handlingar vid deras förvaring, försändning och arkivering och slutligen skapandet av förutsättningar för en vittomfattande standardisering av olika förvaringseffekter och kontorstekniska hjälpmedel samt möbler, hyllor och liknande, genom vilket allt betydande besparingar måste uppkomma. Att en genomförd formatstandardisering rent principiellt sett är fördelaktig och önskvärd, har — såsom den tidigare lämnade redogörelsen giver vid handen — icke heller bestritts från något håll. Emellertid är det uppenbarligen icke möjligt att inom ett så stort område med så skiftande arbetsuppgifter, som statsförvaltningen representerar, helt genomföra en standardisering efter ovan angivna linjer. Sålunda kan enligt sakens natur icke hela utan endast en del av pappersförbrukningen inordnas i en enda formatserie. H u r stor denna del kan bliva, kan givetvis icke på förhand angivas; det enda som kan sägas är, att den för vinnande av här åsyftade fördelar bör vara så stor som möjligt. Förutsättningen härför är, så-

52 som ovan sagts, att formaten i denna standardserie, särskilt de mest använda och i all synnerhet aktformatet, äro så avpassade, att de äro användbara och lämpliga för skiftande praktiska behov. Den del av pappersförbrukningen, som likväl icke kan inordnas i standardserien, bör icke lämnas ostandardiserad, utan för denna del bör finnas helst endast en hjälpserie av format, ägnade att så fullständigt som möjligt komplettera huvudserien. För hjälpserien bör i övrigt gälla samma regler som för huvudserien. En prövning av frågan angående införande inom statsförvaltningen av de metriska formaten bör, enligt de sakkunnigas mening, ske genom undersökning, huruvida och i vilken mån dessa format fylla de ovan uppställda fordringarna. Härvid bör särskilt beaktas, om och i vilken grad en standardisering redan är i praktiken genomförd, och böra i så fall de befintliga standardformaten jämföras med de metriska ur de angivna synpunkterna. Såsom ovan omnämnts, upptaga såväl normalpappers- som standardpappersförordningen — frånsett ett allmänt medgivande att för vissa handlingar använda papper av för ändamålet lämpligt format — två formatsystem, nämligen folio- och postformaten, vilka jämte fyra särskilda normalpappersformat föreskrivits för ett antal särskilt angivna handlingar. Från pappersbrukens sida har gjorts gällande, att skriv- och postpapper för närvarande till 75 % framställdes i folio- och postformaten, varför med fog kunde göras gällande, att standardisering redan förelåge beträffande dessa slag av papper. I vilken mån detta är fallet beträffande statsförvaltningen, belyses av de sakkunnigas undersökningar rörande pappersförbrukningen inom denna (se bil. B). Enligt vad därvid framkommit, fördelar sig hela den av statsförvaltningen under ett år förbrukade viktmängden papper av nu ifrågavarande slag med c a 29 % på folioformatserien, c a 8 % på postformatserien, c:a 27 % på de metriska formaten och c:a 36 % på gruppen »övriga format», vilken senare kan beräknas inrymma bort emot ettusen olika formatstorlekar. De anförda siffrorna visa, att någon standardisering i den mening här avses i själva verket icke kan sägas vara genomförd inom statsförvaltningen. Bortsett från de metriska formaten äro emellertid folio- och postformatserierna de mest framträdande i den praktiska användningen. Då dessa båda formatsystem också, såsom ovan framhållits, enligt gällande författningar äro föreskrivna för vissa handlingar, synes det påkallat, att verkställa en jämförelse mellan å ena sidan folio- och postformaten och å andra sidan de metriska formaten i syfte att utröna deras lämplighet såsom standardformat vid en standardisering enligt ovan uppställda principer. E n nödvändig förutsättning för genomförandet av en standardisering enligt ovan uppställda grunder är, såsom framhållits, att de format, som väljas till standard, äro användbara och lämpliga för skiftande praktiska behov. Bortsett från format för reklam- och andra specialändamål äro alla vanliga, i praktiken använda format rektangulära med en kortare och en längre sida (bredden respektive längden). Avgörande för ett formats praktiska användbarhet är uppenbarligen storleken (ytan) och formen, vilken brukar be-

53 tecknas med förhållandet mellan bredden och längden. J u mera detta relationstal närmar sig siffran 1, desto mera närmar sig formatet den kvadratiska formen och ju mindre relationstalet är, desto mera långsmalt är formatet. För att ett format skall var praktiskt användbart och lämpligt för skiftande behov, måste dess relationstal tydligen ligga inom vissa gränser. Det rent kvadratiska formatet (relationstal 1) är, som redan antytts, i praktiken synnerligen ovanligt och föga användbart. Å andra sidan kan alltför långsmala format enligt sakens natur icke komma ifråga såsom standard. För jämförelse har i nedanstående tabell upptagits de vanligaste folio-, post- och metriska formaten jämte formatens relationstal. Aktformatet i halvark i varje formatserie har utmärkts med feta siffror. Folioformatserien Format cm 72 X 9 0 45 X 7 2 36 X 4 5 22-5X36 18 X22-5

Metriska format, A-serien

Relationstal

Format cm

0-80 0-GS 0-80 0-63 0-80

59-4X84-1 42-0X59-4 29-7X42-0 21-0X297 14-8X210

Postformatserien

Relationstal

Format cm

Relationstal

0-71 0-71 0-71 0-71 0-71

59 X92 46 X59 29-5 X 4 6 23 X29-5 14-75X23

0-64 0-78 0-64 0.78 0-64

Av tabellen framgår, att samtliga format i A-serien äro inbördes likformiga med samma relationstal 0*71. I såväl folio- som postformatserien förekomma två sinsemellan olikformiga formattyper med olika relationstal, nämligen för folio 0*6 3 respektive 0*8o och för postformatserien 0'6 4 respektive 0'7 8. Aktformaten i de olika serierna, vilka format även äro de praktiskt viktigaste, hava följande relationstal: i folioformatserien 0*6 3, i de metriska formatens A-serie 0'7i och i postformatserien 0"7 8. Kelationstalet för A-seriens aktformat utgör i det närmaste medeltalet av de båda andra aktformatens relationstal. Även de övriga formaten i A-serien intaga, såsom synes av tabellen, en liknande mellanställning i förhållande till motsvarande format i å ena sidan folioformatserien och å andra sidan postformatserien. Detta förhållande är tydligen av stor praktisk betydelse i fråga om förutsättningarna att ersätta såväl folio- som postformaten med A-formaten. Att de metriska formaten också i praktiken äro lämpliga för olika inom statsförvaltningen ifrågakommande användningsändamål framgår av clen detaljerade undersökning, som de sakkunniga verkställt rörande möjligheten av övergång till dessa format. Då det gäller att avgöra, vilken av de tre serierna, folioformatserien, postformatserien eller det metriska systemets A-serie, som är att föredraga ur synpunkten av bästa ekonomiska utnyttjande av pappersytan för olika praktiska användningsändamål, d. v. s. ur ren besparingssynpunkt, kan man till en början fastslå den självklara satsen, att av olika, för ett givet ändamål användbara och lämpliga format, det minsta är att föredraga. Om man från denna utgångspunkt jämför det viktigaste och mest använda formatet i de olika serierna, nämligen aktformatet, visar det sig, att A-seriens aktformat är 23 %

54 mindre än folioformatseriens och 8 % mindre än postformatseriens aktformat. En övergång till A-serien innebär sålunda, vad angår aktformatets vidsträckta användningsområde, en besparing av papper med 23 % respektive 8 % i alla de fall, då textinnehållet på ett visst antal sidor av folio- respektive postformatet rymmes på samma antal sidor av det metriska formatet. Vid längre sammanhängande text, som upptager ett större antal sidor i följd, uppkommer givetvis icke någon besparing. Emellertid är mängden av på dylikt sätt utnyttjat papper relativt obetydlig jämförd med den pappersmängd, som åtgår till den stora massan blanketter och kortare skrivelser. Även med avseende å övriga varandra motsvarande format inom de tre serierna (jfr tabellen sid. 53) gäller, att A-seriens format är 23 respektive 8 % mindre än motsvarande format ur folio- respektive postformatserien. Beträffande dessa övriga format innebär en övergång till A-serien i motsvarande format samma besparing under enahanda förutsättning som sagts beträffande aktformatet. En annan ur besparingssynpunkt viktig princip för en formatstandardisering är, att största möjliga del av den ifrågakommande pappersmängden förbrukas i format, vilka samtliga kunna erhållas utan spill ur ett enda utgångsformat. I det föregående hava de sakkunniga redogjort för en av dem gjord systematisering och sammanställning av myndigheternas uppgifter rörande pappersförbrukningen samt det siffermässiga resultatet härav. Av de anförda siffrorna framgår (sid. 41), att av den totala viktmängden papper, det här rör sig om, c:a 3 260 000 kg, en kvantitet av (3 260 000 — 255 000 = ) 3 005 000 kg, motsvarande c:a 92 % av den totala viktmängden, ansetts kunna förbrukas i metriska format. Det kan beräknas, att den mängd papper, för vilken myndigheterna ansett B-serien nödvändig, sannolikt icke överstiger 5 % av statsförvaltningens totala förbrukning. Följaktligen kan man enligt myndigheternas uppgifter räkna med att c:a 87 % av papperet kan förbrukas i format, tillhörande A-serien. Enligt förut anförda siffror hänför sig av hela den inom statsförvaltningen under ett år förbrukade viktmängden papper för skrivändamål och blanketter c a 29 % till folioformatserien och c:a 8 % till postformatserien eller till båda serierna sammanlagt c:a 37 %. Vid en jämförelse på grundvalen av myndigheternas uppgifter mellan de tre omhandlade serierna, visar det sig sålunda, att en betydligt större mängd av det till förbrukning förekommande papperet kan inordnas i A-serien än som nu förbrukas i folio- och postformatserierna och att A-serien följaktligen i detta hänseende överträffar såväl envar av de nu använda serierna som ock dessa båda tillsammantagna. Än mer framträdande bliva A-formatens fördelar, då man tager i betraktande, att man med tillämpning av A-serien såsom standardserie kan få fram den angivna större mängden ur ett enda utgångsformat, under det att vid användningen av folio- och postformatserierna erfordras två olika utgångsformat för framställning av en väsentligen mindre pappersmängd. Vad nu sagts rörande

55 antalet utgångsformat gäller dock endast under den förutsättningen, att hänsyn ej skulle behöva tagas till bestämd fiberriktning i papperet. I praktiken måste emellertid — framför allt då det gäller papper, avsett för handlingar, som skola bindas — detta krav upprätthållas. Av denna anledning erfordras två utgångsformat för A-serien. Men under enahanda förutsättning fördubblas på samma sätt antalet utgångsformat, även då det gäller folio- och postformaten; vid användning av dessa format skulle alltså med hänsyn till fiberriktningen i papperet erfordras fyra grundformat. Frågan om fiberriktningen i papperet synes dock vara av en relativt begränsad betydelse, enär den alldeles övervägande mängden av papperet förbrukas i format, som erhållas med rätt fiberriktning, då de uttagas ur ett enda utgångsformat. I detta sammanhang må beträffande de nu gällande formaten framhållas ett par omständigheter av viss betydelse, då det gäller att väga dessa format mot sådana ur det metriska formatsystemet. Vad då först angår folioformatet, kan man peka på, att detta format i praktiken visat sig vara för stort för många ändamål. Formatet ifråga kan med hänsyn till förhållandena vid tidpunkten för dess tillkomst samt dess begränsade användningsområde betecknas som ett handskriftsformat för den allmänna förvaltningen. Formatet har nämligen fått sin största användning inom förvaltningen och infördes där vid en tid, då man hade att taga hänsyn uteslutande till den då förhärskande handskriften. Det är således icke avpassat för den numera helt dominerande maskinskriften, som kräver mindre skrivyta än handskriften. Beträffande postformatet förtjänar framhållas den påfallande ringa användning formaten i denna serie fått inom statsförvaltningen, ehuru desamma såväl i normalpappersförordningen som i standardpappersförordningen fastställts såsom statliga pappersformat. Av hela den för skrivändamål och blankettryck använda pappersmängden har, såsom förut sagts, endast c:a 8 % förbrukats i postformat. Vid en jämförelse med de metriska formaten framgår, att dessa under den korta tid de varit i bruk och i trots av att desamma kunnat mera allsidigt tillämpas först efter inhämtande av Kungl. Maj:ts medgivande, fått en betydligt större användning än postformaten. För de metriska formaten är nämligen, såsom tidigare nämnts, motsvarande procentsiffra 27. Utvecklingen har uppenbarligen gått i en sådan riktning, att de metriska formaten mer och mer vunnit insteg i statsförvaltningen. Det förtjänar i detta sammanhang framhållas, att övergång till de metriska formaten — såsom redan tidigare visats — i icke ringa utsträckning även skett inom industrien och handeln i vårt land. Förut har också erinrats om standardiseringskommissionens åtgärder i denna fråga. De metriska formatens framträngande är sålunda tydligt påvisbart inom skilda områden i vårt land. Med hänsyn till den i våra dagar starkt utvecklade korrespondensen mellan statsförvaltningen och enskilda företagare är detta förhållande, särskilt för åstadkommande av enhetlighet och reda i akter och brevsamlingar, av betydelse, då det gäller att välja ett enhetligt pappersformat. I det föregående har hänsyn uteslutande tagits, till skriv- och liknande

56 papper. Beträffande övergång till metriska formatserier av tryckpapper och läskpapper gäller i huvudsak vad ovan sagts, även om en besparing för statsverket här framträder i betydligt mindre grad än i fråga om skrivpapper och blankettpapper. En standardisering av kuvert till det metriska systemets C-serie är givetvis beroende av det övriga papperets anpassning till företrädesvis A-serien i samma system. En begränsning av nu förekommande stora antal olika kuvertformat kan endast bidraga till att förbilliga produktionen och därmed statsverkets anskaffningskostnader. Som en sammanfattning vilja de sakkunniga anföra följande. Vid genomförandet av en standardisering av pappersformaten inom statsförvaltningen äro de metriska formaten att föredraga framför de nu gällande, dels enär man därigenom vinner direkta besparingar och i högre grad tillgodogör sig de fördelar, som följa med en standardisering i allmänhet, dels enär dessa format, enligt vunna erfarenheter, visat sig användbara och lämpliga för de flesta praktiska behov, dels ock enär dessa format redan nu fått en betydande och uppvisar en fortgående stegrad användning såväl inom som utom statsförvaltningen. De sakkunniga, som sålunda ansett sig kunna i princip förorda ett införande i statsförvaltningen av de metriska formaten, övergå härefter att pröva de praktiska förutsättningarna för en dylik formatreforms genomförande.

B. Möjligheten av en allmän övergång till de metriska formaten inom förvaltningen. 1. De sakkunnigas ställning till vissa av statsmyndigheterna gjorda allmänna uttalanden. Formatomläggningen och arkivväsendet. Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen, hava endast ett visst antal myndigheter gjort principuttalanden rörande möjligheterna för övergång till metriska format. Att dessa uttalanden, i den mån de innebära ett avstyrkande av de metriska formatens införande, icke representera någon nämnvärd del av statens pappersförbrukning, framgår av de nyss anförda, på myndigheternas detaljuppgifter grundade siffrorna rörande möjligheterna att övergå till metriska format. Emellertid hava de sakkunniga ansett sig böra här något närmare beröra de i nämnda uttalanden anförda synpunkterna. Av de olika omständigheter, som av myndigheterna i de förberörda uttalandena ansetts utgöra hinder för eller innebära avsevärdare svårigheter vid genomförandet av formatreformen, kunna enligt de sakkunnigas mening flertalet hänföras till övergångstidens speciella problem av praktisk eller ekonomisk natur. Dessa frågor komma att upptagas till närmare prövning av de sakkunniga i samband med behandlingen av spörsmålet om övergångstiden längre fram i betänkandet. Utöver betänkligheter av nyss nämnda art hava från skilda håll framförts

57 olika invändningar av praktisk innebörd. Sålunda har i en del fall framhållits, att texten på vissa blanketter icke medgiver nedskärning av blankettformatet eller att vissa publikationer med hänsyn till i desamma förekommande tabellverk etc. icke kunna beskäras. De sakkunniga vilja icke bestrida, att sådana svårigheter kunna möta, men resultatet av de sakkunnigas undersökning har dock visat, att desamma i flertalet fall kunna vid en mera ingående granskning av ifrågavarande blanketter etc. bemästras. Det torde vara av intresse att peka på den erfarenhet, som föreligger från formatreformens införande i Stockholms stads förvaltning. I ett utlåtande (bil. 15)1, som de sakkunniga fått mottaga från stadsarkivarien i Stockholm och där i korthet angivas de erfarenheter, som formatreformen medfört för Stockholms stads vidkommande, framhålles som obestridligt, att vissa svårigheter yppat sig att inom det givna mindre formatet pressa in de stundom mycket omfattande frågeformulär, som vissa blanketter innehölle. Men genom ett rationellt utnyttjande av skrivytan i förening med ett lämpligt val av tryckstilar hade det lyckats över förväntan väl att dimensionera även mycket omfångsrika blanketter i A 4. De sakkunniga hava mottagit exempel härpå (bil. 16—19)l. De sakkunniga äro fullt medvetna om att fall kunna förekomma, då en övergång visar sig vara omöjlig att genomföra och undantag från formatföreskrifterna kunna visa sig vara befogade. Vidare har i olika yttranden betonats, att för diarier, register, räkenskapsböcker och liknande blanketter, som i regel användas bundna, andra format än de metriska äro erforderliga. Dessa blanketter hava för närvarande folioformat eller större format än folio. I så måtto äro de sakkunniga ense med de ifrågavarande myndigheterna, att närmast mindre metriska format (här som regel A 4) i många fall icke lämpligen kunna användas för blanketter av den typ, det här gäller. Men övergång till metriskt format är här icke desto mindre möjlig. De sakkunniga hava funnit formatet B 3 böra tillämpas för blanketterna i fråga. Detta skulle i de fall, då folioformat nu användes, innebära övergång till något större format; i andra fall kan övergången innebära en minskning av formatet. Den samlade pappers förbrukningen av ifrågavarande blanketter beräknas härigenom icke bliva ökad, dels enär den i vissa fall inträdande ökningen i viss mån uppväges av den i andra fall uppkommande minskningen och dels därigenom att, då formaten ökas, skrivytan i många fall bättre kan utnyttjas. E t t par myndigheter hava framhållit, att de nu gängse formatens ersättande med mindre format — A 3 och A 4 — skulle medföra, att handlingar såsom utslag, resolutioner och andra utgående expeditioner skulle bliva mindre överskådliga, genom att textinnehållet på nuvarande format skulle sammanpressas på ett mindre. Härvid ledes tanken på den ändring av bestämmelserna i 7 § kungl. förordningen den 7 december 1883 angående expeditionslösen, som måste bliva en följd av mindre pappersformats införande inom 1

Ej intagna i det tryckta betänkandet.

58 statsförvaltningen. Enligt dessa bestämmelser äro vissa regler givna i fråga om antalet rader på sidan och antalet bokstäver på varje rad. För närvarande användes vid utskrift av expedition papper i folioformat (360 X 450 mm). Vid övergång till metriska format skulle för detta ändamål i stället komma att användas papper i formatet A 3. Den ändring av förenämnda paragraf i expeditionslösenförordningen, som härav betingas, synes, enligt vad de sakkunniga funnit, böra åsyfta en justering av antalet rader på sidan och antalet bokstäver på raden. Vid prov, som de sakkunniga verkställt (bil. 20—23)1, har det nämligen visat sig, att sådana jämkningar kunna vidtagas utan att överskådligheten blir lidande. Till den erforderliga ändringen av 7 § expeditionslösenförordningen återkomma de sakkunniga längre fram. Såsom en annan invändning har från ett par håll framförts, att vissa handlingars värdighet eller högtidliga prägel skulle gå förlorad eller minskas, därest för desamma skulle föreskrivas ett mindre format än det nu gängse. De sakkunniga hava icke funnit denna synpunkt vara av den betydelse, att något större avseende bör fästas därvid. Däremot torde den typografiska utsmyckning — klichétryck, ståltryck o. d. — som nu understundom förekommer på vissa för speciella ändamål avsedda papper, icke alltid kunna efter en formatändring bibehållas i oförändrat skick. En begränsning av storleken av denna utsmyckning lärer i många fall te sig eftersträvansvärd. De sakkunniga hava verkställt försök med nedbringande av storleken av vissa olika förekommande klichéer och funnit, att en dylik åtgärd icke kan anses inverka menligt på den högtidliga prägeln. Exempel härpå finnas på de prov (bil. 20—23) i , som belysa senare berört förslag angående ändring i lösenförordningen. I åtskilliga fall hava myndigheterna framhållit, att ändring av formatet på viss blankett icke kan ifrågakomma, enär blanketten i fråga fastställts av Kungl. Maj:t. Då emellertid Kungl. Maj:t i dylika fall endast torde hava lämnat föreskrifter om innehållet i blanketten men ej om dess format — såsom exempel härpå kan nämnas deklarationsformuläret — är vad myndigheterna härutinnan anfört riktigt, endast i den mån det visar sig omöjligt att överföra blankettrycket på en pappersyta i metriskt format. Enligt vad de sakkunniga funnit, bör emellertid detta i många fall låta sig göra . Svårigheter torde dock möta t. ex. beträffande nyssberörda deklarationsformulär och även för andra formulär med vidlyftigare text. I en del dylika fall bör det emellertid icke vara uteslutet att genom en sådan omredigering av texten, som de sakkunniga i annat sammanhang beröra, eller genom ändrad uppställning, minskning av tryckstilen och liknande möjliggöra en formatändring. Klart är dock, att formatändring icke kan genom dylika åtgärder möjliggöras beträffande allt hithörande blankettryck, utan vissa undantag måste göras. För dessa undantag liksom för bibliotekskataloger etc. (se sid. 62) torde, då blankettens upplaga är liten, få användas metriska grundformat, ehuru spill därvid måste uppkomma. I de fall, då blankettens upplaga är stor, t. ex. deklarationsformuläret, 1

Ej intagna i det tryckta betänkandet.

är det givetvis ekonomiskt fördelaktigare att beställa papper i erforderligt format. Den av ett par myndigheter framhållna synpunkten, att kontinuiteten skulle brytas genom de metriska formatens införande, vilket även framhållits som skäl för bibehållande av de nuvarande formaten, har närmast betydelse för arkivväsendet. De sakkunniga vilja därför i detta sammanhang något beröra den inverkan formatreformens införande kan tänkas få beträffande de offentliga arkiven. I sitt utlåtande den 5 januari 1933 över Statens provningsanstalts förslag av år 1932 anförde riksarkivet härutinnan: En sammanställning av de i de olika yttrandena gjorda beräkningarna visar, hur svårt det är att på förhand vinna någon exakt föreställning om reformens verkningar i fråga om arkivlokalernas ekonomi. Så mycket är dock obestridligt, att den utrymmesbesparing i höjdled, som skulle kunna uppväga arkivaliemassornas av den föreslagna formatreformen förorsakade ansvällning på bredden, endast kan förekomma, där en därefter avpassad, helst rörlig hyllinredning är införd. I alla arkiv med fasta hyllor, alltså såväl de äldre byggnaderna för statens arkivmyndigheter som den stora mängden av centrala och lokala myndigheters arkivlokaler, måste en formatändring inkräkta på det tillgängliga utrymmet. Riksarkivet behöver icke särskilt framhålla, att det härvid är tal om ett stort antal arkiv och om en visserligen icke närmare beräknad men i varje fall mycket betydande sammanlagd summa av hyllutrymme med inredning av den gamla typen. Även i fall då hyllorna äro flyttbara, inträder samma verkan överallt, där blandning av större och mindre format förekommer, eftersom ju hyllhöjden måste rätta sig efter det största formatet. I sitt utlåtande den 4 december 1940 i anledning av detta år gjorda förnyade framställningar i formatfrågan uttalade sig riksarkivet, såsom förut erinrats, för en formatreforms genomförande snarast möjligt samt yttrade vidare. Såsom en oeftergivlig förutsättning för dess ståndpunkt i formatfrågan måste gälla, att statsmakterna successivt komma att tillgodose de ökade utrymmesbehoven genom att anvisa de nödiga medlen. Riksarkivet kan icke garantera, att icke dessa kostnader bli avsevärda, men det må framhållas, att behoven kunna väntas anmälda endast efter hand under en längre tidsperiod, och att det i vad angår de statliga arkivdepåerna på grund av leveranstidsbestämmelserna torde dröja ganska länge,' innan konsekvenserna av en reform bli starkare kännbara. Dessförinnan torde man kunna hoppas, att förhållanden inträtt, som ge större möjlighet än de nuvarande till lösningen av de — även oberoende av formatändringen — trängande lokalfrågorna, och speciellt att därvid systemet med fasta arkivhyllor lämnat plats för den inredning med flyttbara hyllor, genom vilken det metriska formatets förmåner på detta område först kunna komma till sin rätt. Givet är, att en formatomläggning, som skulle ha till följd, att arkivbanden minskade i höjd men ökade i tjocklek, måste vålla arkivverksamheten svårigheter, särskilt så länge lokaler finnas, där rumshöjden och särskilt hyllinredningen äro avpassade för arkivalier i de nuvarande formaten. Emellertid torde man kunna säga, att i stort sett alla utrymmen i äldre arkivlokaler nu äro i det

60 närmaste helt utnyttjade. Sedan länge föreligger ett förslag att åt riksarkivet anskaffa nya tidsenliga lokaler, och frågan härom är för närvarande hänskjuten till omprövning av 1940 års arkivsakkunniga. För krigsarkivet har 1942 års riksdag beslutat uppföra en ny arkivbyggnad. Det ligger i sakens natur, att därest de metriska formaten komma att införas i statsförvaltningen, sådana anordningar träffas med avseende på rumshöjden och hyllinredningen i nya arkivlokaler, framför allt genom inredning med flyttbara hyllor, att handlingar i såväl nu gällande som de nya formaten kunna förvaras i lokalerna på ur utrymmessynpunkt ändamålsenligaste sätt. Beträffande landsarkiven är att uppmärksamma, att med hänsyn till gällande leveranstidsbestämmelser handlingar i de nya formaten skulle komma att ingå till dessa arkiv i regel först efter det etthundra år förflutit från formatreformens genomförande. Frånsett de norrländska landsarkiven, vilka hava nyuppförda lokaler med modern hyllinredning, förfoga de övriga landsarkiven över gamla, mer eller mindre otidsenliga lokaler. Dessa lära nu vara fullt disponerade, och krav på nya eller utvidgade utrymmen för mottagande av ytterligare arkivleveranser lära snart nog framkomma; för landsarkivet i Vadstena föreligger sedan flera år förslag till nybyggnad. I den mån ny- eller tillbyggnader här komma till stånd, är det uppenbart, att sådana anordningar beträffande hyllinredningen komma att vidtagas, vilka tillgodose en lämplig förvaring av de successivt inkommande leveranserna. De egentliga svårigheterna i arkivhänseende vid en formatreforms genomförande skulle uppkomma hos de myndigheter, som före leveranspliktens fullgörande under längre eller kortare tid själva förvara sina arkivalier. Hos dessa äro nu arkivhyllorna anpassade efter nuvarande format. I de fall, då modern hyllinredning med flyttbara hyllor finnes, torde svårigheterna lätt kunna avhjälpas. Där åter fast hyllinredning förekommer, bör denna ändras. Emellertid må erinras, att leveranserna i regel ske i tioårsperioder och att följaktligen eventuella kostnader för ändring av hyllinredningar framträda successivt. I detta sammanhang kan slutligen förtjäna omnämnas, att för Stockholms stadsarkiv en ny arkivbyggnad för närvarande är under uppförande. Då Stockholms stad redan infört de metriska formaten i sin förvaltning, vilja de sakkunniga fästa uppmärksamheten på frågan om anordnandet av utrymmena inom denna nya byggnad. Enligt vad de sakkunniga inhämtat, har man vid planerandet av arkivbyggnaden utgått från att arkivaliehyllorna skola vara åtkomliga utan användande av stege eller pall. Det fria hyllutrymmet har bestämts till c:a 2*io m, vartill kommer utrymme för hyllsockel och hyllbräden. Våningshöjden är nämligen fastställd till 2'2 5 m. Med dessa mått får man in 5 hyllor om 0*4 2 m per hylla, avsedda för nuvarande aktformat med varianter. Dessa hyllor lämpa sig även för handlingar i de metriska formaten B 3 (falsat) och B 4. För de metriska aktformaten A 3 (falsat) och A 4 kan man däremot anordna 6 hyllor i höjd, vardera om 0"3 5 m. Hyllorna göras givetvis flyttbara, så att de kunna placeras i olika höjdlägen. Det utrymme, som eventuellt skulle

61 erfordras för tillgodoseende av arkivseriernas utökning i bredd, synes väl kompenseras genom minskningen av arkivaliernas höjd och ökat antal hyllor i höjdled. Av intresse i detta sammanhang är emellertid det utlåtande, som de sakkunniga fått mottaga från stadsarkivarien i Stockholm, däri framhålles bl. a., att de undersökningar, som stadsarkivet vidtagit för att utröna, huru övergången från folio till formatet A 4 utfallit, på ett övertygande sätt givit vid handen, att handlingarnas omfång icke ökat i sidled, varvid dock undantag gjorts för sådana protokoll och längre skrivelser, vilka liksom domstolsprotokollen upptaga en över flera ark fortlöpande text. Gentemot påståendet att utrymmesvinsten för arkivet skulle gå förlorad genom att handlingarna skulle öka lika mycket i sidled som de minskade i höjd, genmäler stadsarkivarien: »Men efter de erfarenheter, som stadsarkivet vunnit under de två år, sedan reformen började genomföras, kan det anses konstaterat, att vinsten i övervägande grad och ofta fullständigt kommer att kvarstå.» De sakkunniga anse sig icke av ett enstaka utlåtande, även om detta kommer från ett så betydande arkiv som Stockholms stadsarkiv, böra draga några generella slutsatser. Skulle emellertid de för Stockholms stads vidkommande gjorda erfarenheterna visa sig även på andra områden av arkivväsendet, torde den tidigare av riksarkivet gjorda erinringen om arkivaliernas vid en formatreform befarade ökning i tjocklek delvis förlora sitt berättigande. 2. Detaljundersökning rörande de olika slag av handlingar och blanketter m. m., beträffande vilka övergång är möjlig. Erforderliga undantag. Vad först beträffar papper för skrivändamål och blankettryck framgår av den tidigare lämnade sammanfattningen av myndigheternas uppgifter, att av den på de förenämnda formulären A och B redovisade totala papperskvantiteten c:a 92 % ansetts kunna överföras till metriska format. Därvid har man räknat med att c:a 87 % kunnat förbrukas i format tillhörande A-serien. För att kunna bedöma, i vilken utsträckning myndigheterna vid sin prövning av frågan om övergång till mindre metriska format beträffande återstående 8 % tillvaratagit föreliggande möjligheter till sådan övergång, hava de sakkunniga först uppgjort ett denna kvantitet avseende specialsammandrag för varje myndighet, upptagande vikt och pris för förekommande olika pappersslag, fördelade i 23 grupper. Vidare hava de sakkunniga granskat varje insänd blankett och prövat, huruvida beträffande denna en övergång till metriskt format är möjlig. Därvid har i varje särskilt fall, där vederbörande myndighet ansett formatminskning ogenomförbar, undersökts möjligheten att inpassa den förekommande textytan på det närmast mindre formatet i A-serien, varvid dock sådana utvägar som omredigering av texten eller användande av mindre tryckstil som regel icke kommit i betraktande. Vid denna prövning hava de sakkunniga funnit, att ytterligare en del av den på A- och B-formulären redovisade viktmängden papper kan inordnas i det metriska systemets A-serie, såsom fram-

62 går av den förut (sid. 41) åberopade sammanställningen (bil. 111). Vid en fortsatt undersökning av möjligheterna att i särskilda fall beskära texten och minska stilsorten torde det visa sig, att A-serien kan tillämpas i ytterligare en del fall. Vid bedömande av frågan, i vad mån undantag från regeln om användning av närmast mindre metriska format kan bliva nödvändigt, hava de sakkunniga funnit, att för en viss del av den ifrågavarande papperskvantiteten utan ökning av pappersytan kunna användas format, härledda ur A-serien (jfr sid. 12). De sålunda tillkomna formaten ha den fördelen framför godtyckligt valda, att de i regel kunna erhållas utan spill ur större format i A-serien samt till höjden eller bredden överensstämma med det A-format, varur de härletts. För deras inordnande i aktsamlingar erfordras i vissa fall en enkel vikning. I en del fall hava de sakkunniga, såsom förut anförts, funnit det vara lämpligt, understundom även nödvändigt att tillämpa B-seriens format, företrädesvis formatet B 3. Detta har varit fallet främst beträffande diarier samt registeroch räkenskapsböcker. I övrigt hava B-format sporadiskt valts som format för större blanketter. Genom denna detalj granskning hava de sakkunniga kommit till det resultatet, att utöver ovannämnda 92 %, som enligt sammanställningen (bil. I l ) 1 ansetts kunna överföras, omkring 3A av återstoden även skulle kunna inpassas i det metriska formatsystemet, därvid den utan tvekan övervägande delen skulle kunna inordnas i A-serien. Man skulle alltså kunna räkna med, att omkring 98 % av hela den här ifrågavarande pappersförbrukningen kan överföras till nämnda system. Den återstående delen av statsverkets förbrukning av papper för skrivändamål och blankettryck, alltså c:a 2 %, utgöres av blanketter och liknande, vilka, såvitt de sakkunniga kunnat bedöma, icke utan genomgripande omredigering av texten, större engångskostnader eller ökad pappersförbrukning kunna överföras till metriska format. Till blanketter, vilkas överförande skulle medföra sådana engångskostnader, kunna hänföras kort eller blad till omfångsrikare, redan förefintliga och för framtiden fortlöpande kortsystem, såsom bibliotekskataloger och liknande, vidare blad, avsedda att insättas i självregistrerande instrument, tidstämplande ur o. d. samt vissa till sin uppställning och användning mera ovanliga blanketter. Sett på längre sikt torde väl en del av nu omhandlat papper även kunna överföras till metriska format. Där så icke kan bliva fallet, torde det erforderliga papperet i viss utsträckning efter en genomförd standardisering få framställas ur metriska grundformat med någon pappersförlust i form av spill. Med hänsyn till den ringa mängd papper, det här rör sig om, blir dock denna förlust mycket obetydlig. Beträffande åter sådana blanketter, för vilkas överförande skulle erfordras en genomgripande omredigering av texten, kräves givetvis en närmare prövning av möjligheterna i varje särskilt fall. Till denna fråga återkomma de sakkunniga längre fram. Vad nu sagts gäller det på formulären A och B redovisade papperet, alltså papper för skrivändamål respektive för blankettryck. Härutöver har, såsom av 1

Ej intagen i det tryckta betänkandet.

63 tidigare lämnad redogörelse framgår, uppgifter insamlats jämväl beträffande myndigheternas förbrukning av papper för tryckning av författningar, cirkulär, kungörelser, meddelanden, statistiska arbeten, taxor, tabeller, broschyrer etc. (formulär C) samt av kuvert och läskpapper (formulär D). Beträffande denna pappersförbrukning gälla andra förutsättningar för övergång till metriska format än för det tidigare omhandlade papperet. Vad angår tryckpapperet, må först erinras om att enligt myndigheternas uppgifter den sammanlagda förbrukningen därav uppgått till c:a 2 846 000 kg, motsvarande en kostnad av c:a 1 579 000 kronor. Den största delen därav, c:a 2 000 000 kg till en kostnad av c:a 840 000 kronor, åtgår för framställning av telefonkatalogen. En ändring av dennas format torde för närvarande icke böra ifrågasättas. Detta format har nämligen erhållits efter en ingående prövning av möjligheten att få fram en för ändamålet praktisk storlek. För katalogens framställande har också vederbörande tryckeri anskaffat en speciell och dyrbar maskinuppsättning, med hänsyn vartill ett flerårigt kontrakt plägar ingås rörande densamma. Papperet till katalogen tillverkas på särskild beställning, varför formatfrågan har mindre betydelse i detta sammanhang. Av återstoden, c:a 846 000 kg, förbrukas c:a 300 000 kg av försvarsväsendet med luftskyddsinspektionen, c:a 150 000 kg av kristidskommissionerna, c:a 140 000 kg av postverket och c:a 75 000 kg av statens järnvägar. För Svensk författningssamling beräknas för ett år åtgå omkring 31 000 kg papper till en kostnad av omkring 29 000 kronor. H i t höra, utom såsom nämnts, Svensk författningssamling, det statistiska trycket, Statens offentliga utredningar, myndigheternas kungörelser, cirkulär etc. och länskungörelserna, vilka publikationer hava i stort sett samma format för sida i oskuret skick, nämligen 17 X 25 cm (det statistiska trycket 17 X 25'5 cm). Detsamma gäller även riksdagstrycket, som i oskuret skick har sidoformatet 17 X 25 cm. För sistnämnda tryck åtgår årligen c:a 100 000 kg papper till en kostnad av c:a 78 000 kronor (år 1939), vilken pappersmängd icke är inräknad i förutnämnda vikt- och kostnadsuppgifter. Dessa format äro nära lika med det metriska formatet B 5, 17*6 X 25 cm, varför det skulle kräva den minsta ändring i de nuvarande förhållandena, om formatet för ifrågavarande tryck kunde göras lika med B 5. Det har emellertid visat sig, att bredden 17 cm är avpassad efter sättmaskinernas kapacitet. Göres sidobredden till 17-6 cm, skulle denna ökning därför icke kunna utnyttjas genom motsvarande ökning av textytans bredd, varför en sådan åtgärd skulle medföra ökad pappersförbrukning. En minskning av formatet hos ifrågavarande publikationer till närmast mindre metriska format, nämligen A 5, 14'8 X 21 cm, stöter även på svårigheter, särskilt då fråga är om det statistiska trycket, ifråga om vilket man t. o. m. ställer sig avvisande mot en minskning av sidans höjd från 25'5 till 25 cm. På grund härav hava de sakkunniga ej velat ifrågasätta ändring av nuvarande format hos dessa publikationer, helst en sådan ändring icke skulle medföra direkta besparingar för statsverket. För den återstående delen av statens tryck, vartill torde åtgå högst 1U av

64 den totala förbrukningen, c a 2 846 000 kg, finnas i regel inga formatnormer. En mindre del har väl under senare år överförts till metriska format, men i övrigt kan påvisas rika variationer i fråga om format. De sakkunniga anse en övergång i största möjliga mån till metriska format för detta statens tryck önskvärd. I praktiken går redan nu utvecklingen mot en standardisering av tryckpapperets format, och en sådan utveckling sammanfaller också, såsom framgår av det föregående, med pappersbrukens och tryckeriernas intressen. Då emellertid i anslutning till vad de sakkunniga nyss anfört, en övergång till metriska format i fråga om den långt övervägande delen av statens tryck icke synes vara lämplig och någon minskning av pappersförbrukningen icke kan påräknas genom en sådan övergång, hava de sakkunniga icke ansett författningsföreskrifter härom påkallade. I standardpappersförordningen är föreskrivet, att läskpapper bör, där ej särskilda skäl för avvikelse föreligga, till formatet hålla 145 X 230 mm eller 460 X 590 mm, av vilket sistnämnda format genom delning erhållas mindre format av lämplig storlek. Enligt bestämmelserna i punkt 12 av nämnda förordning, sådan denna punkt lyder enligt kungörelsen den 30 maj 1930, har medgivits, att läskpapper av annat format må upphandlas, där så finnes för statsverket förmånligt. Beträffande statsverkets förbrukning av läskpapper hava de sakkunniga, såsom tidigare berörts, verkställt beräkning endast rörande kostnaderna, Dessa hava uppgått till i runt tal 40000 kronor. E n ändring av läskpapperets nuvarande utgångsformat (460 X 590 mm) till motsvarande metriskt format möter givetvis inga praktiska hinder ur förbrukningssynpunkt. Såsom utgångsformat kan sålunda väljas formatet A 2 (420 X 594 mm), ur vilket genom delning kunna erhållas mindre format av lämplig storlek. Vad ritpapper beträffar hava de sakkunniga icke ansett sig böra föreslå några särskilda formatbestämmelser. Den utredning, som av de sakkunniga gjorts och för vilken redogörelse lämnats i det föregående, torde dock hava visat, att en anpassning i erforderlig utsträckning av ritningars format efter aktformaten i regel ej möter hinder. Kuvertförbrukningen inom statsförvaltningen har enligt tidigare anförda siffror uppgått till c:a 102 000 000 st i olika format, motsvarande en kostnad av omkring 825 000 kronor. Härav faller på exempelvis armén c:a 12 360 000 st kuvert för en kostnad av omkring 112 000 kronor, på postverket c:a 51 940 000 st för omkring 328 000 kronor och på telegrafverket c:a 10 600 000 st för omkring 85 000 kronor. I standardpappersförordningen är föreskrivet, att de kuvert, som inköpas och användas för statens behov böra hålla något av följande format, nämligen: 245 X 400 mm 235 X 310 » 195 X 250 »

158 X 250 mm 122 x 195 » 125 x 155 »

Med avseende å kvaliteten föreskrives, att kuvertpapperet skall vara av brun sulfatmassa (kraftpapper) samt väga: det till förstnämnda tre kuvertformat

65 använda papper 80 g eller 100 g per m2, det papper, som användes till formaten 158 X 250 mm och 122 X 195 mm, 60 g eller 80 g per m2 samt papperet till formatet 125 X 155 mm, 60 g per m2. Till vanlig brevpost må ock användas kuvert av format 125 X 155 mm av vitt papper av blekt sulfitmassa, vägande 75 g per m2 (kvalitet B) och försett med mörkfärgat innertryck. Enligt dessa bestämmelser skulle alltså med avseende å formatet för närvarande finnas sex olika kuvert (s. k. statens standardkuvert), vart och ett framställt i två olika papper och i allt sålunda 12 i olika hänseenden skiljaktiga kuvert. Genom en bestämmelse i punkt 12 i standardpappersförordningen, sådan denna punkt lyder efter ändring genom kungl. kungörelsen den 30 maj 1930, har emellertid medgivits, att kuvert av annat slag och format än som i förordningen sägs, må upphandlas, där så finnes för statsverket förmånligt. Sedan det i praktiken visat sig önskvärt att komplettera de förenämnda 12 standardkuverten, vilka tillhandahållas genom generalpoststyrelsens centralupphandling, med vissa andra typer, har generalpoststyrelsen med stöd av förberörda bestämmelse utökat deras antal till 18, representerande nio olika format (jfr Svensk författningssamling 608/1942). Emellertid har en av de sakkunniga verkställd undersökning, för vilken i det föregående redogjorts, visat, att inom statsförvaltningen för närvarande användas c:a 230 endast i formathänseende olika kuvert. Bland dessa finnas givetvis många, som till formatet endast obetydligt skilja sig från de ovannämnda standardkuverten och som i stort sett utan svårighet kunna ersättas av dessa; skiljaktigheterna torde här i många fall bero på att kuverten tillverkats vid olika fabriker. I vissa fall åter kunna formatavvikelserna förutsättas vara motiverade av kuvertens alldeles speciella användning. Emellertid är det uppenbart, att en sådan rikedom på kuverttyper, som för närvarande förekommer inom statsförvaltningen, icke kan ur ekonomisk synpunkt försvaras och att i besparingsintresse en standardisering av kuverten är påkallad. Såsom förut visats, skulle, efter en övergång till metriska format för skrivpapper och blanketter, huvudmassan därav kunna inordnas i A-serien och B-seriens format användas huvudsakligen till handlingar, som icke äro avsedda att inläggas i kuvert. Vid en dylik övergång böra de nu använda kuverten i första hand ersättas med kuvert ur det metriska systemets C-serie. Dessa kuvert äro särskilt avpassade för handlingar i A-format, varför kuverten genom tillämpning av C-serien skulle lämpa sig för de flesta handlingar, som försändas eller förvaras i kuvert. Den i standardpappersförordningen fastställda serien av kuvert — som nämnts sex olika storlekar — är i huvudsak avpassad för de nu gällande folio- och postformaten. Sålunda är där det största kuvertet avsett för det nu gällande aktformatet i folio, 225 X 360 mm, det i storleksordningen närmast liggande för postformatets aktformat, 230 X 295 mm, det näst minsta kuvertet för nyssnämnda folioformat efter vikning två gånger (s. k. korsvikning) och det minsta för postformatets aktformat efter enahanda vikning. Om folio- och postformaten vid en formatomläggning i huvudsak ersättas av A-seriens format, skulle nyssnämnda fyra kuvertformat 5—142 43

66 ersättas med två format ur C-serien. Dessa skulle bliva: för A-seriens aktformat A 4 i ovikt skick kuvertet C 4 (229 X 324 mm) och för samma format efter korsvikning kuvertet C 6 (114 X 162 mm). Mellan dessa två format ligger i C-serien formatet C 5 (162 X 229 mm), som är avpassat för aktformatet A 4 efter enkel vikning samt för formatet A 5. Dessa tre nämnda kuvertformat skulle i huvudsak ersätta alla de sex i standardpappersförordningen angivna formaten. Givetvis kunna i speciella fall ytterligare kuvertformat komma att bliva erforderliga, exempelvis för försändning av en större mängd handlingar i ett visst A-format eller i undantagsfall av handlingar i B-format. Skulle efter erfarenhet dylika format befinnas erforderliga, bör, i likhet mad vad för närvarande gäller, möjlighet till upphandling av dylika medgivas. De sakkunniga hava i samband med frågan om minskning av kuvertformaten icke funnit anledning föreslå annan ändring av gällande föreskrifter beträffande papperets kvalitet och tjocklek än en mindre anpassning i vissa fall av bestämmelserna rörande tjockleken efter de mindre formaten. Av de tre förenämnda kuverten i C-serien skulle sålunda formatet C 4 tillverkas av papper i brun sulfatmassa i tjocklekarna 100 och 80 g per m2, formatet C 5 av sådant papper i tjocklekarna 80 och 60 g per m2, och formatet C 6 dels av förenämnda slags papper i tjockleken 60 g per m2 dels ock av papper av blekt sulfitmassa (kvalitet B) i tjockleken 75 g per m2 och försett med mörkfärgat innertryck. Den nya standardserien av kuvert skulle sålunda i allt omfatta tre till formatet olika kuvert, vart och ett i två olika pappersslag. 3. Speciella förvaltningsområden (underdomstolarna, pastorsämbetena). I det föregående har redogjorts för de sakkunnigas behandling av och synpunkter på det material, som till följd av de särskilda cirkulärskrivelserna kommit under de sakkunnigas omprövning. Två särskilda förvaltningsområden hava emellertid icke berörts av denna undersökning, för vilka områden särskilda bestämmelser gälla i avseende å visst inom dem förbrukat papper och inom vilka huvudmassan papper icke bekostas av staten, utan kostnaden bestrides av enskilda eller av kommunala medel. De myndigheter, om vilka här är fråga, äro underdomstolarna — häradsrätter och rådhusrätter — samt pastorsämbetena. Dels föreligga här vissa av Kungl. Maj:t utfärdade formatbestämmelser, dels har i åtskilliga fall en viss formatpraxis utbildat sig; detta gäller såväl papper, som bekostas av statliga som av icke-statliga medel. Vad angår domsagorna må i detta sammanhang erinras därom, att huvudmängden av papper, som här förbrukas, för närvarande bekostas av domhavandena; till följd av beslut vid 1942 års riksdag rörande omorganisation av domsagoförvaltningen torde emellertid fr. o. m. den 1 juli 1943 papperskostnaden vid domsagokanslierna komma att bekostas av statsmedel. Vid rådhusrätterna och vid pastorsämbetena utgå papperskostnaderna till övervägande del av kommunala medel. För prövning av frågan om en formatändring beträffande förekommande handlingar inom dessa förvaltningsområden hava de sakkunniga haft tillfälle

67 att rådgöra med särskilda, av chefen för handelsdepartementet förordnade experter, nämligen häradshövdingen Å. Hartelius i frågor rörande häradsrätterna, magistratssekreteraren W. H. Wistrand i frågor rörande stadsdomstolarna och kyrkoherden J. E. Lindholm i frågor rörande pastorsämbetena. I särskilda, till de sakkunniga överlämnade och vid detta betänkande fogade promemorior (bil. 24—26)1 hava dessa experter, envar för sitt speciella område, framlagt vissa synpunkter, som de funnit kräva beaktande vid en eventuell formatreform. Vid häradsrätter och rådhusrätter användas för närvarande följande format: 380 X 480 mm, vilket jämlikt bestämmelse i 5 § normalpappersförordningen gäller för konceptdomböcker och konceptprotokoll och dessutom i viss utsträckning användes för rotlar, dagböcker m. m., 360 X 450 mm, som jämlikt samma paragraf normalpappersförordningen gäller för utgående expeditioner och dessutom användes i de flesta fall för renovationer av domböcker och s. k. småprotokoll samt" för dagböcker i inskrivningsärenden vid sådana domstolar, där protokoll över dylika ärenden alltjämt föras, 370 X 385 mm, som är formatet på bladen i nyssberörda dagböcker vid domstolar, där i stället för protokoll aktsystem tillämpas, samt 350 X 450 mm, som är formatet på de lösa bladen i de år 1933 införda fastighetsböckerna vid häradsrätterna. För övrigt förekomma för brev, kallelser, vissa blanketter o. s. v. varierande format. Med avseende å möjligheterna att ersätta nu nämnda format med metriska format har vederbörande expert framhållit, att formatet 380 X 480 mm icke lämpligen borde utbytas mot närmast mindre metriska format, vilket skulle bliva A 3 (297 X 420 mm). En sådan ändring skulle medföra olägenheter för domsagokansliernas arkiv, där hyllorna vore avpassade för de nu använda större formaten, och där arkivalierna skulle förvaras ett 100-tal år framåt. Att ombygga hyllorna, så att de finge för det mindre formatet lämplig höjd, skulle draga väsentliga kostnader, som icke komme att kompenseras genom någon pappersbesparing på grund av formatminskningen, enär konceptdomböcker etc. skreves i följd, så att sålunda något outnyttjat skrivutrymme aldrig uppkomme. Däremot kunde formatet B 3 (353 X 500 mm) ifrågakomma; en övergång till detta skulle praktiskt taget ej medföra några olägenheter. De sakkunniga hava intet att invända häremot, helst dessa konceptdomböcker etc. komma att i arkiven bilda särskilda serier och någon vare sig ökning eller minskning av pappersförbrukningen ej torde uppkomma vid övergång till sådant format. Format B 3 skulle sålunda komma till användning för konceptdomböcker och konceptprotokoll. I fråga om expeditioner och renovationer hava av vederbörande experter några svårigheter icke ansetts möta att ersätta det nu använda folioformatet (360 X 450 mm) med formatet A 3. De sakkunniga föreslå också, att detta sistnämnda format här kommer till användning. 1

Ej intagna i det tryckta betänkandet.

68 Beträffande dagboksblankett i inskrivningsärenden, som användes i domsagor, där protokoll föras, förorda experterna på angivna skäl användningen av formatet A 3. De sakkunniga hava häremot intet att erinra. Det vid vissa domstolar använda större dagboksformatet (sidformat 370 X 385 mm) hava experterna funnit icke kunna minskas. Såsom ersättning för detsamma hava dessa dock funnit ett metriskt specialformat användbart, nämligen 2/3 A 2 (396 X 420 mm). Med hänsyn till önskvärdheten ur arkivsynpunkt att erhålla ett format, som så nära som möjligt ansluter sig till nuvarande format, hava de sakkunniga för detta speciella ändamål funnit sidformatet 3 /4 B 3 (353 X 375 mm) lämpligt för ifrågavarande dagböcker. Fastighetsböckerna hava av vederbörande expert ansetts böra bibehållas vid nuvarande format (350 X 450 mm). Då det här gäller ett med stora kostnader på lösa blad upplagt och för framtiden fortlöpande enhetligt register samt då en ändring av registerbladen skulle påkalla ändring av de dyrbara skruvpärmarna, som'av staten anskaffats till dessa böcker, torde det enligt de sakkunnigas mening vara uppenbart, att någon ändring av formatet icke bör ifrågakomma. I vederbörande promemoria har också framhållits önskvärdheten av ett enhetligt format på de avskrifter, som enligt lagen den 3 juni 1932 med särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden skola biläggas den till grund för ansökningen liggande köpehandlingen, skuldebrevet o. s. v. Givetvis vore det enligt de sakkunnigas mening synnerligen önskligt, om dessa avskrifter erhölle samma format som de renovationer, vilka de skola biläggas. Att utfärda några reglerande bestämmelser i detta hänseende torde dock ej vara lämpligt, utan synes en vidgad upplysning om det metriska formatsystemet och om dess införande i förvaltningen kunna förväntas åstadkomma en anpassning av storleken av ifrågavarande avskrifter efter de handlingar, vilka de skola bifogas. Vid pastorsämbetena användas för närvarande följande format: 410 X 570 mm, som jämlikt 5 § normalpappersförordningen gäller för församlingsböckerna och dessutom tillämpas även för ministerialböckerna, samt 230 X 295 mm, som jämlikt anvisning på vederbörlig bilaga till 1915 års kyrkobokföringsförordning är fastställt som format på flyttningsbetyg. För andra attester än flyttningsbetyg förekomma skiftande format. Vad beträffar församlingsboken har vederbörande expert ansett formatet 410 X 570 mm kunna ersättas med formatet A 2 (420 X 594 mm). De sakkunniga hava intet att erinra häremot. Samma format skulle användas även för ministerialböckerna samt för boken över obefintliga, vilket de sakkunniga finna ändamålsenligt ej minst från arkivsynpunkt. Härvid böra de nu gällande bestämmelserna om tryckytans gränser ändras, så att större skrivutrymme erhålles på varje sida; i sådant hänseende förorda de sakkunniga allenast, att i betraktande av formatets ökning en sådan ändring vidtages beträffande anvisningen på bilagorna i 1915 års kyrkobokföringsförordning, att de där nu angivna bestämmelserna om sidans höjd, 35 cm, och bredd, 25 respektive 23 cm,

69 räknat efter yttersta tryckta linjer, ändras till 36 cm beträffande höjden och 26 respektive 24 cm beträffande bredden. Såsom format på flyttningsbetyg tillstyrker vederbörande expert A 4 (210 X 297 mm). De sakkunniga hava häremot intet att erinra. Beträffande övriga attester förordar experten i huvudsak en anpassning efter A-seriens format. Givetvis bör en dylik formatändring te sig eftersträvansvärd. Vidare har i vederbörande promemoria ifrågasatts fastställande av format för pastoratens räkenskapsböcker samt för kyrkoböckerna i Stockholm och Göteborg. E t t enhetligt format för räkenskapsböckerna är givetvis ur arkivsynpunkt att förorda. Några föreskrifter rörande dessa böckers utseende finnas icke liksom ej heller i fråga om de pappersslag, som för dem skola användas. Några formatbestämmelser anse sig de sakkunniga sakna anledning här föreslå, men vilja uttala det önskemålet, att böckerna anpassas till formatet efter de räkenskapsböcker, som komma till användning inom andra förvaltningsgrenar. I fråga om kyrkoböcker i Stockholm och Göteborg gäller vad därom i vissa avseenden särskilt är eller kan varda stadgat men i övrigt vad i 1915 års kyrkobokföringsförordning är föreskrivet. Några särskilda bestämmelser rörande formatet för ministerialböcker och andra handlingar i församlingarna i dessa städer finnas icke, utan torde härvid gälla vad finnes utsagt i kyrkobokföringsförordningen. E n ändring av dennas föreskrifter i nu ifrågavarande hänseende skulle sålunda äga tillämpning även på kyrkoböckerna i Stockholm och Göteborg.

C. Möjligheten för en allmän övergång till de metriska formaten för pappersbrukens, pappershandelns och tryckeriernas vidkommande. De praktiska spörsmål, som en övergång till metriska format inom statsförvaltningen skulle föra med sig för de av densamma berörda näringsutövarna, d. v. s. pappersbruken, gross- och detaljhandeln samt tryckerierna, hava av de sakkunniga berörts redan i samband med redogörelsen för överläggningarna med representanterna för dessa näringsgrenar. Vad först angår pappersbruken, torde här böra lämnas en redogörelse för de frågor av teknisk natur, med vilka man har att räkna vid en eventuell formatomläggning. Vid maskintillverkning av papper framkommer papperet i maskinen i form av en sammanhängande bana, som upprullas på s. k. haspel eller tambour. Då den erhållna pappersrullen nått lämplig diameter, brytes banan för att upprullas på en ny haspel. Bredden på pappersbanan är beroende på maskinernas bredd. Den s. k. maskinbredden brukar angivas som största bredden hos den färdiga renskurna pappersbana, som normalt erhålles från maskinen. Denna bredd är dock icke en konstant storhet, som är lika under alla förhållanden vid samma maskin. Den är nämligen beroende på vissa olika faktorer. Bl. a, krymper alltid pappersbanan i tvärriktningen mer eller mindre, under det den

70 passerar genom maskinen. Denna krympning är vanligen något olika för olika papperssorter. Sålunda angives den vara c:a 3 % för tryckpapper och upp till c:a 6 % för skrivpapper. Vidare inverkar ofta även åldern och den därav betingade nötningen av kanterna hos maskinens vira (den ändlösa metalltrådsduk, på vilken pappersbanan bildas) och våtfiltar. Vid ny vira och nya filtar kan pappersbanan vanligen göras något bredare än vid gamla sådana. Storleken av de växlingar i pappersbanans bredd från en och samma maskin, som av anförda skäl kunna uppkomma, torde kunna uppgå till åtminstone 5 å 10 cm. Vid tillverkning av papper i ett visst format på en pappersmaskin kan en större eller mindre produktionsminskning uppkomma därigenom att pappersbanans maximala bredd icke är en jämn multipel av formatets storlek i banans tvärriktning. Storleken av denna produktionsminskning är beroende på skillnaden mellan pappersbanans maximala bredd vid fullt utnyttjad maskin och bredden hos närmast mindre hela multipel av formatets utsträckning i banans tvärriktning. Exempel härpå visas i vidstående fig., där N är pappersbanans maximala nyttobredd, F formatets utsträckning i banans tvärriktning och P är produktionsminskningen. F I fig. antages, att 4 st format med < > <—> bredden F kunna uttagas bredvid varandra i banens tvärriktning. Produktionsminskningen blir N — 4 F = P. Produktionsminskningen kan angivas i t. ex. cm eller i procent av största nyttobredden hos banan på maskinen. Skall pappersbanan användas till framställning av ett format, till vilket icke banans maximala nyttobredd kan utnyttjas, inställes formatvagnen på viran så, att endast den erforderliga banbredden erhålles från maskinen. Man tillverkar sålunda icke under alla förhållanden den maximala banbredden, ty därigenom skulle produktionsminskningen i många fall uppstå i form av förluster i samband med utskärningen av formatet. Då råmaterialet för papperstillverkningen liksom arbeten, som äro oberoende av maskinens produktion, ingå med åtminstone 50—70 % av totala produktionskostnaden, innebär en viss procentuell produktionsminskning på pappersmaskinen genom minskning av banans bredd icke en lika stor procentuell ökning av papperets tillverkningspris. För erhållande av en ungefärlig bild av huru de metriska formaten passa i jämförelse med nuvarande vanliga format för de pappersmaskiner, som användas av svenska pappersbruk för tillverkning av normalpapper, standardpapper och finare tryckpapper, har från dessa bruk inhämtats uppgifter om föreliggande maskinbredder och sammanlagda antalet maskiner. Härvid hava följande bredder och antal maskiner uppgivits:

71 Pappersbruk

Maskinbredd

Klippan Grycksbo och Lessebo Klippan och Papyrus Grycksbo Lessebo Munkedal Klippan och Munkedal Munkedal Grycksbo, Lessebo och Papyrus

maskiner

145 cm 1 st 160 » 2 » 180 » 2 » 200 » 1 » 207 » 1 » 208 » 1 » 210 » 2 » 212 » 1 » 240 » 4 » Summa 15 st.

Bruken räkna med att de normalt kunna få fram nu angivna bredder vid tillverkning av ifrågavarande papperssorter. Som redan framhållits, kan den största nyttiga bredden växla något. För en fullt tillförlitlig jämförelse av produktionsminskningen vid de olika formaten skulle erfordras en detaljerad kännedom om produktionsförhållandena vid de olika bruken, som icke har kunnat vinnas. Sålunda skulle t. ex. uppgifter erfordras om kvantiteten av olika format och pappersslag, som tillverkas vid de olika bruken och på deras olika maskiner. Sker en allmän övergång till de metriska formaten, är det knappast möjligt att i detalj förutse, huru kvantiteterna komma att fördela sig på de olika maskinerna. Härtill kommer ytterligare svårigheten att på förhand bedöma, i vilken mån olika format eller samma format i olika fiberriktningar (korsformat) kunna uttagas ur samma pappersbana, varigenom maskinernas produktionskapacitet vanligen kan utnyttjas bättre än vid tillverkning av ett enda format i en fiberriktning. E n sådan kombination av olika format underlättas, om papperens tjocklek (vikt per m2) standardiseras till ett färre antal tjocklekar. En viss uppfattning av de olika formatens lämplighet för tillgängliga maskiner kan emellertid erhållas genom inbördes jämförelse av den vid deras tillverkning uppkommande produktionsminskningen. Följande redogörelse visar en sådan jämförelse beträffande de nu använda folio- och postformaten samt de metriska formaten A 2 och B 2. Förutsättningarna för densammas beräkning hava varit följande. Från pappersbanan uttagas s. k. råformat, som äro något större än färdigformaten. Dessa råformat beräknas hava följande dimensioner: för folioformatet 37 X 46 cm1 » postformatet 47 X 60 » » A2-formatet 43 X 61 » » B2-formatet 51*5X72 » Vidare förutsattes, att vid folioformatet sidan 46 cm, vid postformatet 47 cm, vid A 2 sidan 43 cm och vid B 2 sidan 51- 5 cm ligger i pappersbanans tvär1

Råformaten angivas i cm, färdigformaten i mm.

72 riktning. Härvid komma de vanliga formaten folio 360 X 450 mm falsat (helark), 225 X 360 mm piano (halvark), post 230 x 295 mm piano (vanligt brevformat), A 3 297 X 420 mm falsat, A 4 210 X 297 mm piano samt B 3 353 X 500 mm falsat och B 4 250 X 353 mm piano att ligga i rätt fiberled för vanligt bruk. Produktionsminskningen, beroende på ofullständigt utnyttjande av maskinernas bredd vid tillverkning av folio-, post-, A 2- och B 2-format på de uppgivna maskinerna, blir under nämnda förutsättningar följande: 1. Folio, råformat 46 x 37 cm: Pappersbanans max. bredd cm

Utny ttj a d bredd cm

145 160 180 200 207 208 210 212 240

138 138 138 184 184 184 184 184 230

Produktionsminsk per maskin cm

%

7 22 42 16 23 24 26 28 10 Medeltal 22

4-8 13-8 23-3

8-o ll-i 11-5 12-4 13-2 4-2 11-4

Tages hänsyn till hela antalet maskiner (15 st), blir produktionsminskningen i medeltal 21 cm eller ll - o %. 2. Postformatet, råformatet 47 x 60 cm: Pappersbanans max. bredd cm

Utnyttjad bredd cm

cm

%

145 160 180 200 207 208 210 212 240

141 141 141 188 188 188 188 188 235

4 19 39 12 19 20 22 24 5 Medeltal 18

2-8

Pro Iukti( msminsk per maskin

11-9 21-7

6-o 9-2 9-6 10-5 11-3 2-i 9-5

Tages hänsyn till hela antalet maskiner (15 st), blir produktionsminskningen i medeltal 17 cm eller 9" o %. I allmänna marknaden har postkvartoformatet vanligen storleken 225 X 285 mm eller 225 X 290 mm, och är råformatet härför 46 X 59 cm. Under dessa förhållanden blir produktionsminsk-

73 ningen, då hänsyn tages till antalet olika maskinbredder, densamma som vid folio-råformatet, således i medeltal 21 cm eller 11" o %. 3. Metriska format. a) A 2. råformat 43 X 61 cm: Pappersb a n a n s max. bredd cm

Utnyttjad bredd

145 160 180 200 207 208 210 212 240

129 129 172 172 172 172 172 172 215

Pappersb a n a n s max. bredd cm

Utnyttjad bredd

Produktionsmin sknin per maskin

cm

cm

% 16 ll-o 19-4 31 4-4 8 14-o 28 16-9 35 17-3 36 18-i 38 18-9 40 10-4 25 Medeltal 29 14-5 Tages hänsyn till hela antalet maskiner (15 st), blir produktionsminskningen i medeltal 27 cm eller 13*6 %. b) B 2, råformat 5Ps X 72 cm:

cm

] roduktionsminskni per maskin cm

%

42 29-o 103 3-4 5-5 154-5 25-5 14-2 154-5 45-5 22-8 154-5 0-5 1 206 2 l-o 206 4 1-9 206 2-8 6 206 34 14-2 206 Medeltal 18 10-o Tages hänsyn till hela antalet maskiner (15 st), blir produktionsminskningen i medeltal 20 cm eller 10* i %. Av sammanställningen framgår, att det icke föreligger någon avsevärd skillnad mellan produktionsminskningen i medeltal vid de olika formaten. Högsta medeltalet visar A 2-formatet, och det lägsta visar postformatet med råformat 47 x 60 cm; skillnaden mellan medeltalen för dessa två format är, om hänsyn tages till hela antalet maskiner (15 st), 10 cm respektive 4*6 %. Skillnaden mellan medeltalen för A 2-formatet och folioformatet är under nämnda betingelser 6 cm respektive 2*6 % och B 2-formatet och folioformatet visa i medeltal praktiskt taget lika produktionsminskning. Även om man för postformatet räknar med råformatet 46 X 59 cm, vilket gäller, då fråga är om en övergång även beträffande allmänhetens förbrukning, blir produktionsminskningen högst 145 160 180 200 207 208 210 212 240

74 för A 2-formatet. Skillnaden mellan produktionsminskningen för å ena sidan A 2-formatet och å andra sidan folio- och postformaten uppgår då till 6 cm respektive 2-6 %, och produktionsminskningen för B 2-formatet blir i stort sett densamma som för folio- och postfprmaten. Som sammanfattning av det anförda kan framhållas, att skillnaden i produktionsminskningen i medeltal mellan å ena sidan folio- och postformaten och å andra sidan A 2- och B 2-formaten vid tillverkning på maskiner med angivna bredder och under angivna betingelser icke är sådan, att den kan tillmätas avgörande betydelse, då fråga är om övergång från de två förstnämnda till de två sistnämnda formaten. Det kan i detta sammanhang förtjäna anföras följande utdrag ur ett den 27 september 1941 dagtecknat uttalande från de Norske Papirfabrikanters Inlandskonvensjon (bil. 27)x angående »Maskinbredder for norske papirmaskiner til fremstilling av finpapir». Där framhålles bl. a,: »Vi har anstillet endel undersokelser og mener å kunne uttale at forholdene for Sveriges vedkommende ikke ligger meget anderledes an enn i Norge hvad standardformatets tilpasning til maskinbredder angår. Som regel kan standardformatet kjores i to baneretninger — akkurat som det gamle postplanoformat — så maskinbreddene kan sokes utnyttet best mulig. Vi tror å kunne uttale at efter at standardformatet i förbindelse med standardisering av gramvekter nu i ho vedsak har vseret gjennemfort her i et par år, er bransjen gjennemgående meget tilfreds med resultatet.» I det föregående har lämnats en allmän översikt av de maskinbredder, som användas vid de pappersbruk, som hava intresse av formatfrågan och tillverka olika slag av papper for statens behov (standardpapper, tryckpapper, kartong e t c ) . En särskild ställning intager normalpapperet med hänsyn till de skiftande formaten och i betraktande av att detta papper tillverkas endast vid vissa bruk och på vissa maskiner. Normalpapperstillverkare äro Grycksbo, Klippan och Lessebo pappersbruk samt Kiksbankens pappersbruk i Tumba. Pappersbruket i Tumba tillverkar årligen en mindre kvantitet normalpapper tillhörande klass nr 2 och avsett för särskilt ändamål (stämpelpapper). Från bruket har muntligen meddelats, att tillverkning därstädes av metriska i stället för nuvarande format icke möter något hinder. På grund härav har detta bruk icke medtagits i det följande. För tillverkning av normalpapper disponeras vid de tre övriga bruken enligt lämnade uppgifter följande maskinbredder. Pappersbruk

Klippan Grycksbo och Lessebo Grycksbo 1

Ej intagen i det tryckta betänkandet.

Maskinbredder

145 cm 160 » 200 » 240 »

A °*al maskiner

1 2 1 1 Summa 5 st.

75 De författningsenliga normalpappersformaten äro följande: 360 X 450 mm 380 X 480 » 410 X 530 » 410 X 570 » 460 X 590 » 500 X 650 » De angivna storlekarna avse färdigformaten. Erforderliga råformat kunna beräknas vara 1 cm större i vardera riktningen. Under förutsättning att färdigformaten ligga i rätt fiberled för vanligt bruk (jfr sid. 72) erhålles följande produktionsminskning i medeltal för de olika maskinbredderna vid tillverkning av nuvarande format i jämförelse med A 2- och B 2-formaten, då hänsyn tages till samtliga 5 maskiner. Produktionsminskning

Nuvarande format. 3 6 x 4 5 (folio), råformat, 46 X 37 cm 38x48, » 49x39» 41x53, » 54x42 » 41x57, » 58x42 »

cm 15 24 41 30

% 8*9 13s 23-9 18-3

4 6 x 5 9 (post), 50x65,

12 23

6*9 12-5

26 27

14'8 14'6

» »

47x60 » 66x51 »

Metriska format. A 2, råformat, 43 X 61 cm B2, » 5 P Ö x 72 »

För normalpapperstillverkarna är enligt ovanstående sammanställning postformatet i medeltal gynnsammare än samtliga övriga format. Statens provningsanstalt har i motiveringen till sitt förslag till arkivpappersförordning den 21 juni 1932 angivit, att under den föregående 12-årsperioden tillverkningen fördelat sig på de olika formaten på följande sätt: Format

Vikt i % av hela produktionen

36 X 45 cm 75 38 X 4 8 » 4 41 x 53 » 5 41 X 5 7 » 1 46 X 59 » 5 50 X 65 » 2 övriga format 8 Fördelningen torde nu vara ungefär densamma. Av hela mängden normalpapper har under senare år c:a 3A tillverkats på en maskin med 160 cm bredd. P å denna maskin medför folioformatet en produktionsminskning av 22 cm eller 13*8 %, och samtliga ovan angivna format med undantag för »övriga

76 format» i den av provningsanstalten angivna viktfördelningen medför en produktionsminskning av i medeltal 23 cm eller 14-7 %. Denna produktionsminskning är nära densamma som för A 2- och B 2-formaten i medeltal för samtliga maskiner. Normalpapperstillverkarna lägga således icke sådan vikt vid produktionsminskningen vid tillverkning av nuvarande normalpappersformat, att de härför utnyttja de maskiner, som medföra den lägsta produktionsminskningen. I stället tillverkas c:a VA av allt normalpapper på den i detta hänseende minst gynnsamma av de 5 maskinerna. Svenska pappersbruksföreningen framhåller i sitt yttrande till kommerskollegium den 11 oktober 1932 över provningsanstaltens förslag, att införandet av de metriska formaten skulle medföra, att tillverkningen av normalpapper helt omöjliggjordes vid Klippan, beroende på att dessa format passade så dåligt för därvarande pappersmaskiner. Statens provningsanstalt har sedermera i skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 februari 1939 meddelat, att Klippan sedan flera år nästan fullständigt upphört att tillverka normalpapper. Sedan Klippan förvärvat Lessebo, har nämligen hela normalpapperstillverkningen vid Klippan förlagts till Lessebo. Överflyttningen av Klippans normalpapperstillverkning till Lessebo har ägt rum, ehuru produktionsminskningen på den maskin, som i Lessebo användes för tillverkningen, för folioformatet uppgår till 22 cm eller 13'8 %, vilket är obetydligt mindre än medeltalet för A 2-formatet enligt ovanstående sammanställning. Denna överflyttning har ägt rum, trots att Klippans maskin med hänsyn till produktionsminskningen ( = 7 cm eller 4'8 %) är betydligt gynnsammare för folioformatet än Lessebo-maskinen. Pappersbruksföreningens mening, att normalpapperstillverkningen skulle helt omöjliggöras vid Klippan, om de metriska formaten infördes för dessa papper, är svår att förstå, då A 2-formatet, varur A 3 och A 4 tillskäras, vilka senare äro avsedda att ersätta folio och halvt folio, på Klippans maskin skulle medföra en produktionsminskning ( = 1 6 cm eller ll-o %), som är mindre än den nuvarande vid Lessebo för folioformatet (22 cm eller 13-8 %). Av de här anförda siffrorna förefaller det snarare vara fördelaktigt för tillverkarna att, om de metriska formaten införas, överflytta hela normalpapperstillverkningen till Klippan. Visserligen skulle B 2-formatet där enligt här använda beräkningsgrunder medföra en produktionsminskning av 42 cm eller 29'o %. Då förbrukningen av normalpapper i B 2-formatet emellertid kan förutses bliva förhållandevis ringa och tillverkningen av B 2 i regel torde kunna kombineras med A 2, har detta förhållande en relativt underordnad betydelse. Möjligheten av en sådan överflyttning med hänsyn till andra omständigheter kan emellertid icke bedömas av de sakkunniga. Det kan dock ytterligare i detta sammanhang framhållas, att förhållandena vid Klippan skulle bliva ännu gynnsammare för tillverkning av de metriska formaten, om den därstädes befintliga 180 cm breda maskinen kunde utnyttjas för normalpapperstillverkningen. För A 2-formatet är nämligen denna maskinbredd med en produktionsminskning av 8 cm eller 4*4 % särskilt lämplig. Såsom en allmän slutsats vilja de sakkunniga framhålla, att de metriska

77 formaten synas kunna framställas av normalpapperstillverkarna utan någon nämnvärt större produktionsminskning i medeltal än vad nuvarande förhållanden uppvisa. Till sist må beträffande skrivpapper och blankettpapper i detta sammanhang erinras därom, att Svenska pappersbruksföreningen i förenämnda skrivelse den 11 oktober 1932 till kommerskollegium anfört, att papper i de metriska formaten skulle komma att betinga ett högre pris än i de nu använda formaten. Statens provningsanstalt har emellertid i sin skrivelse den 27 februari 1939 framhållit, att papper i de metriska formaten numera tillhandahålles från lager till samma pris per kg som andra format. Visserligen har sedermera, enligt vad som kommit till de sakkunnigas kännedom, en representant för pappersbruken i diskussion om de metriska formaten framhållit, att en allmän övergång till sådana format skulle medföra en ökning av priset per kg. Av de i det föregående gjorda beräkningarna framgår, att produktionsminskningen genom införande av de metriska formaten i medeltal icke är i avsevärd grad större än vid folio- och postformaten, varför det kan ifrågasättas, huruvida denna produktionsminskning över huvud behöver motivera en prishöjning, särskilt om man tager i betraktande de fördelar, som produktionen i övrigt kan draga av en genomförd standardisering till metriska format. I detta sammanhang kan förtjäna framhållas, att pappersbruken leverera papper med olika tjocklekar av samma kvalitet, t. ex. sådant som väger 60 g och 90 g per m2 till lika pris per kg. Normalt köres emellertid icke en pappersmaskin med tillnärmelsevis 50 % större hastighet vid tillverkning av 60 g än vid tillverkning av 90 g papper av ifrågavarande slag. Man får därför alltid räkna med en produktionsminskning vid tillverkning av det tunnare i jämförelse med vad som blir fallet vid tillverkning av det tjockare papperet. Denna produktionsminskning kan beräknas betydligt överskrida den, som i medeltal förefinnes vid tillverkning av metriska format i förhållande till de nuvarande, och dock levereras normalt 60 g och 90 g papper till lika pris per kg. Vidare kan erinras därom, att i Norge efter de metriska formatens införande, pappersbruken hava vidtagit åtgärder, som inneburit ett högre pris på papper av de gamla formaten i jämförelse med de nya. För de synpunkter, som från gross- och detaljhandelns sida föreligga i fråga om en övergång till de metriska formaten ävensom för den uppfattning, som tryckerierna härutinnan anlägga, har i det föregående redogjorts, och de sakkunniga inskränka sig här att hänvisa till de skrivelser, som respektive centralorganisationer avgivit i ämnet. Det framgår av dessa skrivelser, att man är beredd att inrätta sig för en övergång till metriska format och icke räknar med några större praktiska svårigheter i samband därmed. Bedan nu förekomma de metriska formaten i handeln i en ej ringa omfattning, och man torde därför för närvarande redan befinna sig i en övergångsperiod. En övergång till de metriska formaten för statsförvaltningen

78 skulle tvivelsutan inverka på gross- och detaljhandeln. Visserligen skulle en kommande övergångstid medföra vissa svårigheter, särskilt i vad gäller lagerhållningen, men om, såsom de sakkunniga tänkt sig, en viss bestämd övergångstid fastställes för statsförvaltningen, böra gross- och detaljhandeln liksom ock tryckerierna under denna tid kunna så anpassa sina uppköp och sin lagerhållning, att befarade svårigheter i väsentlig grad kunna reduceras. Bortsett sålunda från en övergångstids olägenheter, vilka drabba alla som beröras av en formatreform, torde för pappershandeln och tryckerierna inga svårigheter möta för en dylik reforms genomförande.

D. Besparingen för statsverket genom en övergång till metriska format. De sakkunniga skulle i enlighet med givna direktiv även söka fastställa, i vad mån en övergång till de metriska formaten kunde förutses medföra besparing i statsverkets kostnader för papper. Såsom tidigare (sid. 28) angivits, uppgingo dessa kostnader under år 1940 till i runt tal 5 460 000 kronor. Denna siffra fördelar sig, såsom framgår i fråga om skriv- och blankettpapper av bilaga B samt i övrigt av tabellen på sid. 28, på följande sätt: papper för skrivändamål » » blankettryck tryckpapper läskpapper kuvert '. allt i avrundade tal.

(formulär A) ( » B) ( » C) ( » D) ( » D)

805,000 kronor 2 210 000 » 1580 000 40 000 825 000 »

Till en början kan fastslås, att betingelserna för ernående av besparing genom de metriska formatens införande icke äro desamma för alla de nu angivna fem förbrukningsgrupperna. Vad först beträffar papper för skrivändamål, har besparingsfrågan av de sakkunniga redan tidigare (sid. 53 ff) något berörts. Där har sålunda framhållits, att A-seriens aktformat (A 4) är 23 % mindre än folioformatseriens och 8 % mindre än postformatseriens aktformat samt att denna skillnad mellan skrivytornas storlek föreligger även med avseende å övriga varandra motsvarande format inom de tre serierna. Vidare har där sagts, att en övergång till A-serien innebär en besparing av papper med 23 respektive 8 % i alla de fall, då textinnehållet på ett visst antal sidor av folio- respektive postformatet rymmes på samma antal sidor av det metriska formatet. Då det gäller att beräkna en eventuell besparing, har man emellertid att uppmärksamma de inom förvaltningen i viss utsträckning förekommande skriftliga handlingar, som upptaga många sidor i fortlöpande följd. I sådana fall innebär övergången från folioformaten till de mindre A-formaten icke någon besparing utan, om marginal och avstånd från sidans över- respektive underkant bibehållas lika efter övergången, tvärtom en förlust av skrivyta, som vid en jämförelse mellan folio halvark och A 4 enligt gjorda beräkningar kan uppskattas till 1'5 %. Beträffande de många skrivelser, remisser o. d., som icke taga större del av en sida eller ett ark i anspråk än som motsvarar

79 textytan på det metriska formatet, kan man däremot räkna med en direkt besparing, motsvarande den förut angivna skillnaden mellan formatens storlek. Avgörande för besparingsfrågan är sålunda den relativa frekvensen av skriftliga handlingar, vilkas textinnehåll rymmes på samma antal sidor respektive ark av det mindre metriska formatet. Vid sina försök att komma fram till en så långt möjligt tillförlitlig uppskattning härutinnan hava de sakkunniga stickprovsvis granskat förekommande aktmaterial hos vissa myndigheter. Härvid hava de sakkunniga ansett sig kunna konstatera, dels att i de sparsamma fall, där postformat kommit till användning, texten så gott som undantagslöst kunnat överföras till det mindre A-formatet utan ökning av antalet sidor, dels ock att vad gäller folioformatserien en betydligt större mängd papper förbrukas till skrivelser med kort text än till handlingar, som omfatta ett flertal sidor i sammanhängande följd, exempelvis vissa protokoll och större utlåtanden. Detta har befunnits gälla i särskilt hög grad de affärsdrivande verken samt de militära myndigheterna, vilka samtliga höra till de största pappersförbrukarna inom statsförvaltningen. Försiktigheten bjuder likväl att vid uppskattningen ur besparingssynpunkt av den mängd papper i folioformat, som användes till handlingar, vilkas innehåll kan utan ökning av sidoantalet överföras från folio till mindre A-format, icke räkna med mera än 50 %. Den direkta besparingen på papper för skrivändamål skulle sålunda vid ersättande av formaten i folioformatserien med A-format kunna beräknas tiU

50 23 50 ; 7 ^ x 777M ~ ^ X 100

1'6 T7^ eller till i runt tal 10%.

1UU

Tidigare har Stock-

holms stadsarkiv i en skrivelse till riksarkivet av den 16 november 1940 ansett en besparingssiffra av denna storleksordning sannolik, medan man inom generalpoststyrelsen vid en företagen mycket försiktig beräkning kommit till 8'3 %. Ett liknande utbyte av formaten i postformatserien, vilka så gott som undantagslöst använts för kortare skrivelser, kan, i enlighet med vad som förut framhållits, beräknas medföra en besparing av 8 1 Vanskligare ställer det sig att uppskatta den besparing, som kan tänkas uppkomma vid införande av metriska format i stället för de »övriga format», d. v. s. format ej tillhörande någon av folio-, post- eller metriska formatserierna, som i mindre utsträckning återfinnas bland det papper för skrivändamål, som myndigheterna redovisat. Visserligen ligger enligt en av de sakkunniga verkställd undersökning en betydande del av dessa format mycket nära folioformatet, och för dessa skulle det vara berättigat att tillämpa ungefär samma besparingsprocent, som nyss beräknats med avseende å folioformatet. Emellertid ingår här i viss utsträckning även papper i andra synnerligen varierande format. Årsförbrukningen av hela den papperskvantitet, det här rör sig om, uppgår dock endast till c:a 30 000 kg, sålunda en relativt obetydlig mängd. Även om här utan tvekan vissa besparingar stå att vinna, är dock den vinst, som kan göras, så ringa, att den icke behöver tagas i betraktande i detta sammanhang. Då, såsom framgår av bifogade tabeller (bil. B), årskostnaden för papper

80 för skrivändamål i folioformat uppgår till c:a 580 000 kronor och i postformat till c:a 65 000 kronor, skulle alltså de årliga besparingarna kunna beräknas till 10 % av 580 000 kronor, alltså 58 000 kronor, och 8 % av 65 000 kronor, alltså 5 200 kronor. En övergång till metriska format beträffande papper för skrivändamål skulle följaktligen innebära en årlig besparing av sammanlagt omkring 63 000 kronor. Vad beträffar papperet för blankettryck, föreligga större möjligheter än beträffande papper för skrivändamål att genom de nu gängse formatens ersättande med metriska format uppnå besparing. Tidigare (sid. 41, 61) har visats, att enligt den på myndigheternas uppgifter grundade beräkningen c:a 92 % av allt skriv- och blankettpapper kan överföras till metriska format, varvid 5 % beräknats falla på format ur B-serien och 87 % på format ur A-serien. Efter detalj granskning av myndigheternas uppgifter hava de sakkunniga funnit (sid. 62), att ytterligare en del eller c:a 3A av återstoden likaledes kan överföras till metriska format, därav övervägande delen i A-serien, varvid den totala procentsiffran höjts till 98. Siffrorna för A- respektive B-serien kunna beräknas komma att ligga vid 91 respektive 7. Såsom icke möjlig att överföra till metriska format har ansetts en kvantitet, motsvarande 2 % av hela den ifrågavarande papperskvantiteten. Av denna sistnämnda totalkvantitet utgör papper för skrivändamål ungefär en fjärdedel. Den återstående kvantiteten, som alltså innefattar det till blanketter förbrukade papperet, fördelar sig på olika formatgrupper sålunda: folioformat postformat metriska format övriga »

16 % 7 % 30% 47 % Summa 100 %

De 30 %, som utgöras av papper i metriska format, kunna i nu förevarande sammanhang omedelbart bortelimineras. Beträffande det papper, som förbrukats till blanketter i postformat, hava de sakkunniga vid den av dem verkställda genomgången av det från statsmyndigheterna inkomna materialet ansett sig kunna konstatera, att — liksom fallet var med motsvarande del avpapperet för skrivändamål — en övergång till närmast mindre format i det metriska systemets A-serie nästan undantagslöst är möjlig. För den pappersmängd, som de ifrågavarande blanketterna representera, kan således vid en övergång till metriska format räknas med en besparing av 8%. Vad som nu återstår av blankettpapperet, utgöres av papperet i folioformat och »övriga format». För uppskattandet av den vid övergång till metriska format beträffande dessa båda grupper uppkommande besparingen torde man böra utgå från de procenttal, som enligt tidigare verkställda beräkningar kunna anses angiva den kvantitativa fördelningen på format ur A- respektive B-serien. Dessa procenttal voro respektive 91 och 7. Återstående 2 % representera sådana format, som icke anses kunna överföras till metriska

81 format. Efter den totala pappersmängdens reducering dels med papperet för skrivändamål, dels ock med de kvantiteter, som blanketterna i metriska format och postformat representera, är6 dessa procenttal givetvis icke direkt tillämpliga på den återstående papperskvantiteten, d. v. s. blankettpapperet i folioformat och »övriga format». För denna papperskvantitet bliva enligt de sakkunnigas beräkningar de motsvarande procenttalen respektive 81, avseende den kvantitet, som kan överföras till A-serien, och 15, avseende den kvantitet, som kan överföras till B-serien, under det att formatändring icke är möjlig beträffande återstående 4 %. Dessa procenttal hava för här ifrågavarande besparingskalkyler tillämpats lika för de båda ifrågakommande formatgrupperna. Storleken av den besparing, som kan uppkomma vid de nu omhandlade formatens ersättande med metriska format, är här som i tidigare berörda fall beroende av, i vilken utsträckning de senare formatens införande innebär övergång från större till mindre format. I förhållande till formaten i folioformatserien är detta i allmänhet fallet vid övergång till A-format, vilket enligt vad ovan sagts kan beräknas vara möjligt beträffande 81 % av de hithörande blanketterna. Övergång från folioformat till B-seriens format, vilket såsom förut nämnts beräknats bliva fallet beträffande 15 % av den nu ifrågavarande pappersmängden, innebär däremot i viss utsträckning införandet av format, vilkas yta med 9 % överstiga folioformatets yta. Härigenom uppkommer en ökad pappersåtgång beträffande den här ifrågavarande papperskvantiteten, som kan uppskattas till omkring 1 %. Vad gäller blankettpapper i folioformat, skulle sålunda besparing kunna uppnås beträffande en kvantitet motsvarande (81—1) 80 % av det hela. Besparingen skulle alltså vad 80 23 gäller blankettpapper i folioformat bliva -— X ' j 7 ^ = 18"± % e l l e r avrundat 18 %. Vad beträffar blankettpapperet i »övriga format» föreligga, liksom då det gällde skrivpapperet i denna formatgrupp, särskilda svårigheter att komma fram till en mera tillförlitlig uppskattning av besparingen. Den pappersmängd, det här gäller, uppgår till c:a 1 160 000 kg. För sina beräkningar i detta hänseende hava de sakkunniga valt ut materialet från vissa större pappersförbrukare, vilka representera en sammanlagd förbrukning av omkring 900 000 kg, och därvid verkställt en undersökning rörande besparingen vid en övergång till metriska format. Härvid har befunnits, att man torde kunna räkna med en sådan besparing av i medeltal 5 % av hela kvantiteten, vilken siffra dock är mycket försiktigt beräknad och sannolikt ligger i underkant. Då, såsom framgår av bifogade tabeller (bil. B), årskostnaden för papper för blankettryck i folioformat uppgår till c:a 460 000 kronor, för blanketttryck i postformat till c:a 155 000 kronor och för blankettryck i »övriga format» till c:a 1 085 000 kronor, skulle alltså de årliga besparingarna kunna beräknas till 18 % av 460 000 kronor, alltså 82 800 kronor, till 8 % av 155 000 •6—142 43

\

82 kronor, alltså 12 400 kronor samt till 5 % av 1 085 000 kronor, alltså 54 250 kronor. En övergång till metriska format beträffande papper för blanketttryck skulle följaktligen innebära en årlig besparing av sammanlagt omkring 150 000 kronor. Nämnas må i detta sammanhang, att, enligt från generalpoststyrelsen lämnade uppgifter, överförandet till metriska format av större delen utav postverkets blanketter beräknats medföra en genomsnittlig besparing i papperskostnaderna av 14 %. I detta sammanhang vilja de sakkunniga erinra därom, att, i den mån en övergång till metriska format innebär en minskning av blankettsidornas format, man i vissa fall kan räkna med en icke obetydlig minskning av tryckningskostnaderna. Att verkställa någon uppskattning av denna indirekta besparings storlek har icke för de sakkunniga varit möjligt. Vid postverkets tryckeri verkställda beräkningar hava emellertid visat, att tryckningskostnaderna genom övergången till metriska format för den övervägande delen av verkets tryck minskat med c:a 10 %. För tryckpapperet gäller, att någon besparing genom minskad pappersförbrukning icke uppnås, enär formatomläggningen endast innebär en anpassning av den fortlöpande texten till flera eller färre sidor i ett nytt format. Vad beträffar läskpapperet, för vilket kostnaderna uppgått till c:a 40 000 kronor, skulle den övergång från det nuvarande postformatet (460 X 590 mm) till formatet A 2 ( 4 2 0 x 5 9 4 mm), som tidigare föreslagits, innebära en minskning av utgångsformatet med 8 %. Denna beskäring av formatet torde icke, vare sig läskpapperet användes i hela ark eller nedskuret i mindre bitar, medföra någon avsevärdare inskränkning i papperets normala användningstid, enär denna i övervägande grad måste anses vara beroende av den slitning och nedsolkning, som papperet utsattes för vid hanterandet av detsamma. Man torde fördenskull kunna räkna med att formatändringen även för läskpapperets del skulle medföra en viss besparing. Beträffande kuverten, för vilka kostnaderna, förekommande tryck däri inbegripet, uppgått till c:a 825 000 kronor, hava de sakkunniga tidigare (sid. 66) redogjort för, vilka nya typer som i första hand synas böra införas i stället för nu använda kuverttyper. Vad de sakkunniga sålunda föreslagit innebär dels en genomgående minskning av kuverten, dels ock i vissa fall — såsom en följd av formatens nedskärning — övergång till tunnare papper i desamma, Båda dessa förändringar måste givetvis verka till ett förbilligande av kuverten. Den besparing i statsverkets kostnader för kuvert, som måste bli en följd härav, hava de sakkunniga beräknat på så sätt, att kostnaderna enligt generalpoststyrelsens centralupphandlings priser för de förbrukade upplagorna av de i standardpappersförordningen angivna kuverten jämförts med kostnaderna för motsvarande upplagor av de kuvert ur det metriska systemets C-serie, som enligt de sakkunnigas förslag skulle ersätta de förra. På dessa senare kuvert, där det sålunda gällt färre typer men större upplagor, hava de sakkunniga från de av centralupphandlingen vanligen anlitade

83 leverantörerna införskaffat prisuppgifter, vilka, såsom var att vänta, uppvisat väsentligen lägre priser än de som gälla för de motsvarande standardkuverten. Den genomsnittliga prisreduktionen motsvarar omkring 20 %. Denna procentsats, som alltså utvisar besparingen vid jämförelse mellan priserna för å ena sidan C-seriens kuvert och å andra sidan de vanligaste av de nuvarande standardkuverten, bör kunna tillämpas även för beräkningen av den besparing, som uppkommer vid ersättandet av andra inom statsförvaltningen nu förekommande kuvert med kuvert ur C-serien. I detta senare fall måste emellertid procenttalet i fråga anses vara något för lågt. Såsom framgått av en av de sakkunniga företagen undersökning, för vilken tidigare (sid. 30) redogjorts, äro nämligen c:a 230 olika kuvertformat för närvarande i användning inom statsförvaltningen. E n dylik mängd av kuvertstorlekar är givetvis icke nödvändig ens under de förhållanden, som för närvarande råda beträffande pappersformaten, och måste helt naturligt medföra en stark fördyring av kuverten på den grund, att upplagorna av dessa inånga olika kuvert merendels måste bliva förhållandevis obetydliga. Om alla dessa kuvert vid en formatomläggning bliva ersatta med det fåtal olika kuverttyper, som förekomma i metriskt format, kunna upplagorna mångdubblas och priserna därigenom starkt reduceras. Fördenskull borde här uppenbarligen räknas med en väsentligen högre besparingsprocent än 20, men då kuvertkostnaderna inkludera kostnaden för tryck i viss utsträckning på de ifrågakommande kuverten, synes försiktigheten bjuda att icke räkna med en högre besparingsprocent än den nyss sagda. Denna procentsiffra kan likväl icke tillämpas på hela kuvertkostnaden. Först måste härvid frånräknas kostnaden för kuvert i mycket stora upplagor (millionupplagor), som kunna förutsättas bliva i oväsentlig grad berörda av formatändringen och för vilka priserna på grund av upplagornas storlek redan nu äro nedpressade så långt detta är möjligt. Kostnaden för dessa senare kuvert har uppgått till c:a 270 000 kronor. Vidare måste utöver de stora upplagorna frånräknas kostnaden för mindre upplagor av kuvert i metriskt format, c:a 47 000 kronor. Den återstående kuvertkostnaden uppgår till c:a 508 000 kronor. P å detta belopp kan sålunda räknas en besparing, motsvarande 20 %. Emellertid kan man beräkna, att även på det ovan angivna beloppet för mindre upplagor av kuvert i metriska format, c:a 47 000 kronor, vid konsekvent införande av dessa format, besparingar kunna göras, dels genom en i samband med formatändringen åvägabragd sänkning av papperets tjocklek i vissa fall, dels ock genom en med standardiseringen följande väsentlig ökning av upplagorna. Besparingen kan här uppskattas till c:a 15 %. Den totala besparingen i statsverkets kostnader för kuvert kan sålunda beräknas uppgå till 20 % av 508 000 kronor + 15 % av 47 000 kronor, alltså till i runt tal 109 000 kronor per år. Enligt de sakkunnigas beräkningar skulle alltså genom införandet inom statsförvaltningen av de metriska pappersformaten statsverkets kostnader för skriv- och blankettpapper samt kuvert, vilka sammanlagt beräknats

84 årligen uppgå till c:a 3 840 000 kronor, kunna nedbringas med följande belopp per år, nämligen: kostnaderna för papper för skrivändamål med » » » » blankettryck » » » kuvert med

c:a » »

63 000 kronor, 150 000 » 109 000 »

tillhopa eller avrundat 320 000 kronor.

c:a

322 000 kronor

Såsom förut erinrats, grunda sig de sakkunnigas beräkningar på pappersåtgången och papperspriserna under 1940, då en stegring av förkrigspriset med c:a 20 % redan skett. Sedermera har priset ökat ytterligare med c:a 25 % av förkrigspriset. Huruvida detta pris kommer att bliva bestående är vanskligt att säga. Att erinra är, att papperspriset under förra världskriget steg mycket under åren 1916—1920 för att under år 1921 sjunka praktiskt taget tillbaka'till förkrigspriset. Av intresse är att se den besparing, som formatreformen medfört för Stockholms stads vidkommande. I det förut omnämnda utlåtandet, som de sakkunniga fått mottaga från stadsarkivarien, framhålles, efter betonande av Omöjligheten att här kunna komma till några exakta siffror, att, av hittills gjorda erfarenheter att döma, staden torde »genom standardiseringen ha uppnått en pappersbesparing, som ligger mellan 10 och 25 % och i genomsnitt sannolikt närmare den sistnämnda siffran». I jämförelse härmed torde den besparingssiffra, till vilken de sakkunniga kommit för statsverkets vidkommande, få anses synnerligen försiktigt beräknad. E n övergång till metriska format kommer givetvis att i större eller mindre omfattning medföra vissa konsekvenser i ekonomiskt hänseende i fråga om olika slag av i sammanhang med pappersförbrukning förekommande materiel. En viss kostnadsökning torde i några fall bliva oundviklig, t. ex. i fråga om ett mindre utnyttjande av förekommande stenciler och nyanskaffning av åtskilliga utensilier. Denna ökning torde emellertid vara ringa i jämförelse med de såväl direkta som indirekta kostnadsminskningar, en formatövergång är ägnad att medföra. Av de direkta besparingarna vilja de sakkunniga, utöver vad som ovan anförts, endast peka på ett nedbringande av kostnaderna för karbonpapper. Att angiva storleken av denna besparing torde icke vara görligt. Vad beträffar de indirekta besparingarna, likaledes omöjliga att angiva i siffror, har ofta framhållits i diskussionen om en formatövergång, att dessa i längden kunna komma att bliva avsevärda. Man torde härvid hava att räkna med den kostnadsminskning, som kan påräknas såsom en följd av råformatens standardisering, minskade kostnader för lagerhållning samt de besparingar, som kunna vinnas genom skapandet av förutsättningarna för en vittomfattande standardisering av olika förvaringseffekter, kontorstekniska hjälpmedel samt vissa möbler. *

*

85 Såsom en sammanfattning av vad nu anförts vilja de sakkunniga framhålla, att från förvaltningens synpunkt goda förutsättningar finnas för införande av det metriska formatsystemet. De betänkligheter eller invändningar av olika slag, som framkommit från vissa myndigheter mot en dylik formatreform, torde icke vara av den art, att de kunna rubba uppfattningen om dessa formats företräde framför de nu använda. Givet är, att vissa undantag från den allmänna regeln kunna befinnas erforderliga. Även beträffande pappersbruken, pappershandeln och tryckerierna torde i fråga om möjligheten ur praktiska synpunkter av en formatreform kunna uttalas, att förutsättningar för en dylik reform visat sig vara för handen. Då härtill kommer, att en övergång till metriska format skulle för statsförvaltningen medföra ej oväsentliga besparingar, hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att de nuvarande formaten till skriv- och blankettpapper samt kuvert och läskpapper ersättas med format ur de metriska formatserierna. E. Vissa frågor och åtgärder i samband med övergången. 1. Övergångstidens längd. I fråga om längden av en eventuell övergångstid har framhållits, att denna bör med hänsyn till olika omständigheter sättas så kort som möjligt. Å andra sidan har av andra skäl övergångstiden icke ansetts böra tillmätas för snävt. Alla de som omedelbart beröras av formatomläggningen måste nämligen beredas tillfälle att dessförinnan vidtaga för en övergång erforderliga förberedande åtgärder. Pappersbrukens representanter hava framhållit i främsta rummet de olägenheter och kostnader, som skulle föranledas av lagerföring under någon längre tid av såväl de äldre som de nya formaten, varför de uttalat sig för kortast möjliga övergångstid. Någon lämplig tidrymd har emellertid från dessas sida icke nämnts. Icke heller grosshandelns representanter hava i detta avseende anfört någon bestämd tid, men av deras uttalanden i denna fråga framgår, att varje åtgärd för en snabb övergång till de metriska formaten av dem kommer att hälsas med tillfredsställelse. Från detaljhandlarnas sida hava visserligen framhållits olägenheterna av en dubbel lagerföring under övergångstiden men särskilt betonats vikten av att övergångstiden blir så tillmätt, att äldre lager kunna bliva utsålda. Härför hava vederbörande ansett en tid av två år vara tillfyllest. Vad beträffar förvaltningen, må först framhållas, att från riksarkivets sida en snabb övergång ansetts vara av största betydelse för att undvika en under en längre övergångstid uppkommande formatförbistring. Även om sålunda skäl föreligga för en snabb och omedelbar övergång, har man även att taga i betraktande vissa omständigheter, vilka tala för en viss övergångstid. I fråga om förvaltningen i allmänhet gäller, att denna tid bör tillmätas så, att befintliga lager av pappersvaror och tryckalster i icke-metriska format hinna förbrukas under densamma. Vad särskilt gäller här förekommande större

86 förråd, d. v. s. i främsta rummet generalpoststyrelsens centralupphandlings lager av pappersvaror för statsmyndigheternas räkning ävensom blankettkommissionens hos statens reproduktionsanstalt upplagda lager av blanketter för länsstyrelserna och fögderiförvaltningen, hava de sakkunniga efter inhämtade upplysningar funnit, att man där efter två års övergångstid skulle kunna vara praktiskt taget helt inställd på de nya formaten. Detsamma gäller generalpoststyrelsens förråd av helarksstämplar. I detta sammanhang må nämnas, att från A.-B. Hasse W. Tullbergs blankettförlag, som från lager tillhandahåller blanketter för undervisningsväsendet samt vissa av riksförsäkringsanstalten m. fl. myndigheter fastställda blanketter, under hand meddelats, att två års övergångstid synts tillräcklig och lämplig. Uppenbart är också, att statsmyndigheterna måste beredas tillfälle att överarbeta sina blanketter för desammas inordnande i det metriska formatsystemet, varvid i en del fall särskilda åtgärder såsom texternas omredigering, val av mindre stilar och liknande måste komma i fråga. De sakkunniga hava med hänsyn till vad som sålunda anförts samt till i övrigt föreliggande omständigheter funnit sig böra föreslå, att föreskrifter meddelas om en övergång snarast möjligt till de metriska formaten, men att samtidigt medgivande lämnas, att papper i hittillsvarande format må användas under en övergångstid av två år. De sakkunniga förutsätta sålunda, att under denna tid inneliggande lager av skrivpapper, blanketter, kuvert o. d.^ skola hinna förbrukas. Vidare förutsätta de sakkunniga, att under övergångstiden successivt och snarast möjligt en erforderlig omarbetning av blanketterna för att anpassa desamma till metriska format skall medhinnas. Givet är, att påbörjade räkenskapsböcker, liggare och liknande i nuvarande format skola förbrukas, innan nya sådana i metriska format anskaffas. Därest vid övergångstidens utgång större och dyrbarare upplagor av blanketter och liknande i nuvarande format till äventyrs skulle förefinnas böra av ekonomiska skäl sådana upplagor förbrukas. 2. Blankettrevisionen under övergångstiden. Såsom ovan nämnts hava de sakkunniga förutsatt, att myndigheterna skulle under den tvååriga övergångstiden successivt och snarast möjligt överarbeta sina blanketter i och för desammas inordnande i det metriska formatsystemet, överarbetningen skulle närmast taga sikte på möjligheten att överföra blanketterna till närmast mindre format i det metriska systemets Aserie. För att möjliggöra en övergång i största utsträckning till dessa format skulle vederbörande myndighet hava att pröva de utvägar, som kunna stå till buds för beskärning av textytornas storlek, nämligen omredigering och omdisponering av -texten, uteslutande av onödig text eller överflödiga skrivrader, minskning av stilens grad o. s. v. I mera svårbemästrade fall skulle undersökas möjligheterna att använda ur A-serien härledda format, och där icke ens sådana lösningar visade sig möjliga, skulle i sista hand format ur B-serien få tillgripas.

87 Uppdraget att på detta sätt överarbeta blanketterna synes inom varje ämbetsverk böra anförtros åt en särskild, härför lämplig tjänsteman, vilken, under iakttagande i all möjlig mån av reglerna om övergång till mindre metriska format, skulle upprätta förslag till blanketter i de nya formaten. Det kan emellertid förmodas, att denne icke alltid kan besitta erforderlig sakkunskap för att tillvarataga till buds stående möjligheter till minskning av formaten. De sakkunniga hava därför tänkt sig, att då avsteg från de nya formatföreskrifterna av denne anses påkallade, frågan härom bör underkastas prövning av ett särskilt under övergångstiden fungerande organ, företrädande på området förefintlig sakkunskap, med vilket organ den ifrågavarande tjänstemannen vid fullgörandet av sitt uppdrag skulle hava möjlighet att rådgöra. Med hänsyn till den erfarenhet, som på detta område finnes inom generalpoststyrelsen, synes detta ämbetsverk vara särskilt lämpat att handlägga dylika frågor. För säkerställande av i möjligaste mån fullständig, rationell och likformig övergång till de metriska formaten vilja de sakkunniga sålunda föreslå, att generalpoststyrelsen under övergångstiden och i mån av behov jämväl därefter beklädes med uppdrag att fungera såsom rådgivande och prövande organ i frågor rörande övergång till de metriska formaten inom den allmänna förvaltningen. Enligt vad de sakkunniga under hand inhämtat, är generalpoststyrelsen beredd att under de förutsättningar, som härefter i korthet skola beröras, ikläda sig fullgörandet av ett dylikt uppdrag. De sakkunniga hava icke förbisett, att det sålunda föreslagna uppdraget för generalpoststyrelsen skulle bliva förenat med vissa, såvitt nu kan förutses, relativt begränsade kostnader. Att på förhand beräkna dessa är icke möjligt, enär desamma helt naturligt måste bliva beroende av i vilken utsträckning de uppkommande formatproblemen kunde lösas av myndigheterna själva. E n möjlighet för generalpoststyrelsen att täcka de med det föreslagna uppdraget förenade kostnaderna synes kunna beredas på så sätt, att upphandlingen av blanketter för. statsmyndigheterna i den utsträckning, som kan befinnas lämplig, centraliserades till styrelsen, såsom nu sker beträffande papper, kuvert och läskpapper, stenciler, karbonpapper samt kontorsmaskiner. I vilken utsträckning detta bör ske, torde ankomma på generalpoststyrelsen att efter närmare utredning föreslå. Vid sådan centralupphandling av blanketter skulle generalpoststyrelsen hava att infordra anbud från tryckerier samt äga befogenhet att träffa avtal om tryckningsarbetenas utförande, varvid — där så befunnes vara för statsverket förmånligt — erforderligt papper skulle tillhandahållas av styrelsen. Fullgjorda leveranser skulle betalas av generalpoststyrelsen, som härför skulle utbekomma ersättning av den myndighet, för vars räkning beställning skett, jämte, såsom nu är fallet i centralupphandlingen, tillägg för sina administrationskostnader, däri inberäknade jämväl kostnaderna för ovanberörda uppdrag i samband med formatomläggningen. E n centraliserad blankettupphandling för statsmyndigheternas räkning kan med ledning av den erfarenhet, som föreligger beträffande den redan

88 genomförda centralupphandlingen, beräknas medföra en ej oväsentlig besparing för statsverket. E t t uppdrag för generalpoststyrelsen av ifrågavarande art torde beträffande blanketter, som anskaffas av styrelsen, påkalla undantag från kungörelsen den 11 september 1937 (nr 780) med vissa bestämmelser angående tryckning för statens räkning. I övrigt har förslag till föreskrifter i ovan angivna hänseende icke ansetts böra av de sakkunniga utarbetas på nuvarande stadium. 3 . I samband med formatomläggningen uppkommande frågor angående inventarier, förbrukningsartiklar och annan materiel. Till de spörsmål, som i samband med en formatändring måste uppmärksammas, hör bl. a. anpassningen av alla de inom förvaltningen förekommande inventarier, förbrukningsartiklar och annan materiel, som på ett eller annat sätt, och då särskilt i formathänseende, ha sammanhang med de pappersvaror, som komma till användning. Denna materiel kan uppdelas i tre grupper. Till den första gruppen är att hänföra viss nu förefintlig materiel, såsom tryckformar, stereotypplåtar, klichéer, stansar och större papperssigill. Dessas dimensioner omöjliggöra ofta deras användning i samband med mindre pappersformat, varför de i många fall måste ändras eller nyanskaffas vid ett eventuellt införande av sådana format. Här har man sålunda att räkna med vissa engångskostnader, som dock torde komma att ställa sig relativt blygsamma. Till den andra gruppen kunna hänföras sådana redan förefintliga föremål, som äro avsedda för förvaring av papper och handlingar, såsom hyllor, skåp, lådor, fack, korgar och pärmar. De nuvarande dimensionerna på dessa föremål medgiva i regel deras användning även efter en övergång till metriska format, enär dessa format äro mindre än motsvarande nu använda. I de fall, då de alltför stora utrymmena skulle medföra olägenheter, böra dessa kunna avhjälpas genom enkla ändringar. I den mån dessa förvaringseffekter komma att ersättas med nya, kan en anpassning ske efter de metriska pappersformaten. Den tredje gruppen utgöres av kontorsmaskiner, bland vilka i detta sammanhang skriv-, additions-, bokförings- och dupliceringsmaskiner äro av intresse. Förutsättningarna för användning av papper i metriska format i dessa maskiner äro i allmänhet gynnsamma. Vad först gäller skrivmaskinerna må framhållas, att antalet av i marknaden förekommande märken och modeller är betydende. Enligt uppgifter, som de sakkunniga införskaffat från Kontorsmaskinhandlarnas förening föra dess medlemmar i marknaden icke mindre än 12 olika märken och 82 modeller. Ytterligare några märken och modeller torde förekomma. Den skillnad mellan de olika skrivmaskinerna, som är av betydelse i detta sammanhang, hänför sig till vagnbredden, vilken är bestämmande för maximibredden på skriv-

89 papperet. Enligt förenämnda uppgifter variera vagnbredderna mellan 237 och 838 mm. Av de inom statsförvaltningen i bruk varande skrivmaskinerna har det stora flertalet vagnbredder, som äro avpassade med hänsyn till i främsta rummet de nu vanligaste pappersformatens — alltså folio- och postformatens — bredd. E n av generalpoststyrelsen år 1940 verkställd undersökning rörande antalet skrivmaskiner inom statsförvaltningen har visat, att av 10 020 st maskiner 8 340 st hade en vagnbredd ej överstigande 400 mm. De minsta förekommande vagnbredderna för olika skrivmaskinsmärken äro 237, 240, 249, 252, 279, 281, 282, 284, 285 och 338 mm. Såsom i det föregående sagts, skulle folio- och postformaten vid en formatändring komma att med få undantag ersättas av metriskt format med en bredd av 210 mm (A 3 falsat och A 4), varför de förekommande minsta vagnbredderna även äro tillräckliga för detta format. Man måste dock räkna med att även papper i B-seriens format med en bredd av 250 mm (B 3 falsat och B 4) understundom kan ifrågakomma såsom skrivmaskinspapper (exempelvis vissa större blanketter), och därvid kunna skrivmaskiner med vagnbredd understigande 250 mm icke användas. I dessa, såvitt man kan förutse, sparsamt förekommande fall torde man dock våga räkna med att bland de på vederbörande tjänsteställe förefintliga skrivmaskinerna någon med tillräcklig vagnbredd skall finnas att tillgå. Papper och blanketter av större bredd än de gängse skrivpappersformaten förekomma ju även under nuvarande förhållanden. Det förtjänar uppmärksammas, att av de i det föregående omhandlade 12 olika skrivmaskinsmärkena endast 5 hava en minsta vagnbredd, som understiger 250 mm, under det de övriga 7 hava en minsta vagnbredd, som överstiger 250 mm och sålunda medgiver skrivning på papper i formaten B 3 och B 4. I vilka proportioner maskiner med vagnbredd under respektive över 250 mm förefinnas inom statsförvaltningen, undandrager sig de sakkunnigas bedömande. I detta hänseende hava emellertid de av generalpoststyrelsens centralupphandling för kontorsmaskiner under år 1941 gjorda erfarenheterna ett visst intresse. Under året upphandlades och distribuerades till statsmyndigheterna — frånsett 1 685 portabla maskiner — sammanlagt 3 144 skrivmaskiner av standardtyp av 11 olika märken. Bland dessa senare förekom endast en maskintyp med vagnbredd understigande 250 mm, och av denna typ hade inköpts endast 90 st, vilket motsvarar 2' 9 % av hela antalet distribuerade maskiner av standardtyp. Av det anförda framgår, att den nuvarande uppsättningen av skrivmaskiner inom statsförvaltningen icke lägger svårigheter i vägen för övergång till metriska pappersformat. För additionsmaskinerna användes merendels papper i rullar, vanligen med en bredd av 59 mm. Även andra bredder, avpassade efter vederbörande maskiners räkneverk, förekomma, t. ex. 64, 87, 100 och 150 mm. Dessa pappersremsor kunna givetvis standardiseras till metriskt format, vad bredden beträffar, utan att därav skulle följa någon olägenhet för deras användning i additionsmaskinerna. För pappersförbrukarna saknar likväl en sådan stan-

90 dardisering praktiskt taget intresse. För pappersbruken kan det däremot, därest produktionen i övrigt inriktas på framställning av papper i metriska utgångsformat, måhända vara av en viss betydelse att även dessa remsor kunna erhållas ur dylika format utan spill. Genom en obetydlig minskning eller ökning av de olika remsbredderna bör detta mycket väl låta sig göra. Det torde böra helt överlåtas på pappersbruken att avgöra, huruvida någon åtgärd här kan visa sig erforderlig. Bokföringsmaskinerna arbeta understundom med otryckta pappersblad men företrädesvis med papper eller kort, försedda med tryck, alltså med blanketter. Dessa senare hava i stor utsträckning formaten 280 X 215, 280 X 280 eller 280 X 305 mm (motsvarande vissa amerikanska mått i tum), vilka typer av bokföringsblanketter ofta tillhandahållas av vederbörande maskinfirma. Bestämmande för formaten, såväl då det gäller otryckt som tryckt papper eller kartong, är antalet räkneverk hos vederbörande maskin. Huruvida metriska format kunna ifrågakomma för dessa pappersblad och blanketter, måste beträffande nu i bruk varande maskiner avgöras från fall till fall. Det må dock anmärkas, att redan nu i vissa fall blanketter användas, som helt eller mycket nära sammanfalla med visst metriskt format. Där detta icke är fallet och maskinernas konstruktion icke medgiver ändring av formatet, nödgas man för det ifrågakommande papperet vid eventuell övergång till metriska format tills vidare medgiva undantag från användningen av dessa format. Från en av landets största leverantörer av bokföringsmaskiner har emellertid upplysts, att det framdeles, då nya maskiner beställas, icke möter hinder att anpassa dessa efter metriska pappersformat. Medelst dupliceringsmaskinerna utföres skriftreproduktion med hjälp av stencil (ett på särskilt sätt impregnerat papper av s. k. japanfiber) eller tunn zinkplåt, vara med skrivmaskin eller för hand anbragts den text, som skall reproduceras. Maskiner, som arbeta med plåtar (Multilith- och Kotaprintmaskiner, på vilka dessutom även kan utföras offsettryck) torde förekomma inom statsförvaltningen endast i mycket ringa antal, under det att maskiner för stencil (Eddison Dick, Koto, Gestetner, Printa m. fl.) användas tämligen allmänt. Fördenskull torde det vara tillfyllest att här i korthet redogöra för huru tryckningsförfarandet tillgår på dessa senare maskiner samt i vilken mån pappersformaten hava betydelse i sammanhanget. Maskinerna äro utrustade antingen med en perforerad cylinder eller med tvenne icke perforerade cylindrar. P å den perforerade cylindern är anbragt en duk av relativt tjockt tyg, under det att över de båda icke perforerade cylindrarna löper en sidenduk. Färgfördelningen sker i maskiner av den förra typen genom tygdukens absorbtionsförmåga eventuellt med manuell eller halvautomatisk hjälpanordning samt i maskiner av den senare typen medelst en mellan cylindrarna roterande och oscillerande färgfördelare. I ena som i andra fallet fästes, stencilen på den förefintliga duken. Under tryckningen föres papperet, på vilket skriften skall reproduceras, mellan stencilen och en roterande gummivals. P å stencilen, som vanligen har en bredd av

91 215 230 mm och en höjd — fästanordningen oberäknad — av 400 mm, är skrivytan bestämd av dimensionerna på den färgfördelande ytan av tryckcylindern respektive duken samt den däremot svarande bredden på gummivalsen. Dessa dimensioner och sålunda även skrivytans maximala mått växla något för olika maskiner. Bredden kan variera mellan c:a 190 och 220 mm, medan höjden håller sig mellan 314 och 350 mm. Dessa mått överensstämma tämligen nära med dimensionerna på det nuvarande folioformatet i halvark (225 X 360 mm). Emellertid finnas även dupliceringsmaskiner för framställning av tryck i dubbel bredd, för vilka användas stenciler i storleken 460 X 420 mm. Skrivytan har i detta fall en bredd av 415-438 mm och en höjd 310 336 mm, alltså tämligen nära sammanfallande med folioformatet av 360 X 450 mm. Enligt uppgift förekommer dessutom en modell för en tryckyta av 350 X 500 mm; för denna användas stenciler med en bredd av 390 mm och en höjd av 560 mm. Maskiner för framställning av tryck i dubbel bredd finnas dock, såvitt framgår av stencilrekvisitionerna hos generalpoststyrelsens centralupphandling, endast hos fyra statliga myndigheter. Såsom av det förestående framgår, kunna maskinerna i allmänhet icke utföra tryck på större yta än skrivytan på ett pappersark i folio halvark respektive helark. Däremot möter intet hinder att utföra tryck på mindre papper; även så små ytor som ett ordinärt brevkort kunna ifrågakomma. Av vikt är emellertid, på vilket pappersformat trycket än skall utföras, att texten vid dess anbringande på stencilen placeras inom ett visst fält av denna. För att underlätta detta äro stencilerna försedda med linjer, som utvisa skrivytans läge för vissa olika pappersformat. Sålunda är på alla stenciler av den mindre storleken numera skrivytans läge vid tryckning på papper i metriska formatet A 4 markerad. P å vissa fabrikat är dylik markering införd jämväl för formaten A 5 och A 6. Användning av de metriska formaten i A-serien vid duplicering är alltså möjliggjord. Sådana format ur B-serien som B 4 eller större kunna däremot icke användas, enär de äro för breda för att passera genom maskinerna. Att utnyttja hela skrivytan på stencilerna vid duplicering på metriska format är sålunda för närvarande icke möjligt, men den förlust, som härvid uppkommer, torde uppvägas av den besparing av dupliceringspapper, som blir en följd av det mindre metriska formatets användning vid reproduktion av kortare text. I detta sammanhang hava de sakkunniga ansett sig böra beröra en annan fråga, som har betydelse vid en övergång inom statsförvaltningen till metriska pappersformat. Alltsedan skrivmaskinens införande torde den vanligast använda stilsorten hava varit den s. k. picastilen eller, som den typografiska benämningen lyder, corpus skrivmaskinsstil. Vid sidan av denna stilsort har på senare tid införts den s. k. elitestilen (petit skrivmaskinsstil), vilken framför allt till storleken skiljer sig från den föregående. Denna sistnämnda stilsort har på sistone blivit alltmer vanlig, särskilt inom försvarsväsendet och kristidsförvaltnmgen. Sålunda visar vid generalpoststyrelsens centralupp-

92 handling förda anteckningar, att de under år 1941 upphandlade och distribuerade skrivmaskinerna av standardtyp till 55 % voro försedda med elitestil, varjämte de portabla maskinerna genomgående torde ha varit försedda med sådan stil. Tendensen i utvecklingen på detta område är alltså tydligt påvisbar. Den är också fullt förklarlig, då elitestilen är mycket tydlig och lättläst samt till följd av den mindre stilgraden utrymmesbesparande. Det antagandet torde vara berättigat, att elitestilens nu påvisade framträngande haft ett samband med de metriska formatens alltmer utbredda användning under senare år. Att vissa myndigheter, som övergått till metriska format använda elitestilen, torde sålunda hava berott därpå, att de funnit denna särskilt lämplig för skrift på papper i dessa format. Verkställda prov hava också visat, att man på en pappersyta i gängse format kan vid användande av elitestil få in 13—17 % mera text än vid användandet av picastilen. Vid prov med den större stilen på papper i folioformat och den mindre stilen på papper i metriska formatet A 4 har framgått, att, ehuru skillnaden i storlek mellan formaten uppgår till 23 %, textmängden på det mindre formatet på grund av den minskade stilgraden understiger den på det större formatet med endast 13 %. Det framgår sålunda, att ett konsekvent införande av skrivmaskiner med elitestil vid övergång till de mindre metriska formaten skulle ha en mycket betydelsefull besparingsverkan. Därvid skulle nämligen den vid skrift i fortlöpande följd på ett större antal sidor av det mindre metriska formatet uppkommande pappersförlusten, tidigare (sid. 78) uppskattad till 1*5 % vid jämförelse mellan folio halvark och A 4, förvandlas till en vinst, uppgående till (23—13) 10 %. Häremot kan invändas, att en minskning enbart av stilgraden på skrivmaskinerna — med bibehållande alltså av de nuvarande pappersformaten — skulle medföra en besparing av 13—17 % och sålunda vara att förorda. Härvid förbises dock, att en viss proportion alltid bör råda mellan stilgraden och skrivradens längd (spaltbredden), vilket på ett utmärkt sätt åskådliggöres av textsidorna i de dagliga tidningarna. Genom den uppdelning av trycksidan i smala spalter, som där är vanlig, åstadkommes, att trycket icke blir tröttande för ögat och texten därigenom svårläst. Samma skäl — må vara kanske icke fullt så framträdande — torde i förening med strävandet att åstadkomma besparing av papper hava bidragit till införandet i allt större utsträckning av elitestilen på statsverkets skrivmaskiner, samtidigt med att de metriska pappersformaten där fått en ganska utbredd användning. Att den utrymmesbesparande och samtidigt tydliga och lättlästa elitestilen bättre lämpar sig för skrift på de metriska A-formaten än på de nuvarande bredare formaten torde i varje fall vara obestridligt. De sakkunniga anse sig fördenskull och framför allt ur besparingssynpunkt i nu förevarande sammanhang böra framhålla såsom ett önskemål, att — därest de metriska formaten skulle komma att införas i statsförvaltningen — statsmyndigheternas skrivmaskiner, där ej särskilda skäl till val av annan stil föreligga, i mån av nyanskaffning utrustas med typer av den s. k. elitestilen. De sakkunniga hava vidare uppmärksammat ett annat förhållande, som

93 även äger sin betydelse för ett effektivt utnyttjande av pappersytan. Enligt kungl. kungörelsen den 27 april 1906 (nr 24) är för utgående expeditioner föreskrivet, att på varje sida utmed ryggen av ett ark eller motsvarande del av enkelt blad en marginal av minst 3 cm bredd skall lämnas fri från skrift eller tryck. Avsikten med föreskriften är, såsom framgår av den i författningen intagna motiveringen, att undvika, att textinnehållet skadas vid den sedvanliga genomdragningen av handlingar förmedelst tråd före deras utsändande på remiss. Föreskriften innehåller sålunda en bestämmelse om allenast den minimala marginalbredden. Vid genomgång av ett stort antal handlingar hava de sakkunniga funnit, att i talrikt förekommande fall, särskilt i fråga om hand- eller maskinskrivna expeditioner, marginalbredden är betydligt större än som motsvarar syftet med föreskriften i nämnda kungörelse. Därest expedition i regel hölle en marginalbredd icke överstigande 3 cm, skulle pappersytan kunna bättre utnyttjas och följaktligen papper sparas. 4. Användning av de metriska formaten för allmänhetens skriftväxling med statens myndigheter. Såsom framgår av den i det föregående (sid. 30 ff) lämnade redogörelsen för innehållet i de skrivelser, vari en del myndigheter tillkännagivit sin principiella uppfattning rörande en övergång till det metriska formatsystemet, har från vissa håll framhållits, att för ett utnyttjande i full utsträckning av de med en formatreform förenade fördelarna måste förutsättas en allmän användning av de nya formaten. Dessa format borde sålunda, menade man, användas icke endast inom statsförvaltningen utan även av kommuner och enskilda vid skriftliga hänvändelser till statens myndigheter och organ. De sakkunniga hava givetvis velat framhålla betydelsen av att en såvitt möjligt allmän övergång till metriska format kommer till stånd, därest dessa format bliva fastställda för statsförvaltningens vidkommande. Det är givet, att detta spelar en stor roll särskilt beträffande arkivväsendet, såväl för de arkivserier, som bildas hos förvaltningsmyndigheterna, som för de serier, som sedermera komma att överlämnas till de olika arkivdepåerna. Av vikt är nämligen, att de handlingar, som skola sammanföras till särskilda akter och vidare till särskilda arkivserier, äro till formatet lika och att om möjligt en sådan formatförbistring undvikes, som skulle uppkomma, därest statliga myndigheters utlåtanden avfattades på papper i metriska format, medan från enskilda eller andra till statsmyndigheterna ingivna skrivelser vore avfattade på hittillsvarande eller allsköns andra olika format. Detta framträder även vid underdomstolarna, där ingivna inlagor ofta skola bindas tillsammans med protokollen. De sakkunniga hava förut påvisat, hurusom en allmän övergång till metriska format skulle för statsförvaltningen ställa sig ekonomiskt fördelaktig. I den allmänna diskussionen om pappersformaten har även påpekats, att en allmän övergång skulle innebära vinster ur nationalekonomisk synpunkt.

94 En allmän spridning av kännedomen om de metriska formaten för åstadkommande av en vidsträcktare användning av desamma är följaktligen, därest dessa format vinna insteg i statsförvaltningen, en fråga av stor vikt. Man får alltid räkna med att en övergång, då det gäller allmänheten, kommer att gå avsevärt långsammare än inom statsförvaltningen. Bedan nu har emellertid i detta hänseende en del åtgärder vidtagits från olika intresserades sida. De sakkunniga vilja erinra om den upplysningsverksamhet, som av Sveriges standardiseringskommission bedrivits för spridande av kännedom om de metriska formaten, samt om kommissionens beslut att fastställa formatet A 4 som svensk standard för affärshandlingar och ritningar. E n liknande verksamhet har utövats även av vissa företag inom tryckeribranschen samt av pappersgrossistfirmor genom utgivande av broschyrer och reklamtryck rörande de metriska formaten. Att dessa åtgärder icke varit resultatlösa, därom vittnar det av de sakkunniga tidigare berörda förhållandet, att de metriska formaten redan användas på många håll inom det svenska näringslivet. För närvarande är inom ett större tryckeriföretag en handbok till kundernas vägledning under utarbetande, vilken upptager uteslutande de metriska formaten, såväl då det gäller beställning av trycksaker som redigering av blanketter och uppställning av brev m. fl. frågor, som ha samband med pappersformaten. Då det gäller industrien och handeln eller i allmänhet företagare, som hava behov av s. k. finpapper i större kvantitet eller av trycksaker av det ena eller andra slaget, äro åtgärder av ovanberörd art givetvis ett verksamt medel att sprida kännedom om de metriska formaten. Då det åter gäller den stora allmänheten, ledes denna vanligen av vad som salubjudes i detaljhandeln. I den skrivelse från centralstyrelsen för svenska pappershandlareföreningerr, varom tidigare (sid. 49) talats, har föreningsmedlemmarnas möjlighet att påverka allmänheten vid valet av pappersformat särskilt understrukits, varjämte föreningen förklarat sig beredd att, därest de metriska formaten komme att införas inom statsförvaltningen, bland sina medlemmar verka för att dessa format bleve av dem rekommenderade hos kunderna. E n dylik inställning från detaljhandelns sida kommer givetvis att ej oväsentligt bidraga till att bland allmänheten sprida kännedom om de metriska formaten. Åtgärder av nu angivet slag äro tvivelsutan ägnade att, därest en övergång till metriska format kommer till stånd för statsförvaltningens vidkommande, i sin mån bidraga till en allmännare användning av dessa format. De torde emellertid icke vara tillfyllest för ändamålet. Såsom förut framhållits, ligger det i förvaltningens intresse, att enhetlighet i formathänseende snarast möjligt kommer till stånd, och det synes därför icke vara opåkallat, att från densamma en uppmaning utgår till alla dem, med vilka förvaltningen står i skriftlig förbindelse, att i sina skrivelser och inlagor till olika förvaltningsorgan använda samma format på dessa skrivelser och inlagor, som förvaltningen själv i sin verksamhet begagnar sig av. De sakkunniga vilja därför ifrågasätta, att Kungl. Maj: t må i cirkulär framhålla angelägenheten av att

95 till handlingar, som ingivas eller insändas till ämbetsverk och andra statliga myndigheter av kommunala organ, enskilda sammanslutningar, organisationer, företag m. m., framdeles såvitt möjligt användes papper i metriska formaten A 3 eller A 4 eller i därur erhållna mindre format. Att begränsning skett till nämnda format beror därpå, att det är dessa, som i nu förevarande sammanhang äro av betydelse. Vidare förorda de sakkunniga, att i samma cirkulär intages en föreskrift för statens verk och myndigheter att delgiva denna allmänna vädjan från Kungl. Maj:ts sida de kommunala organ, enskilda sammanslutningar m. fl., från vilka myndigheterna pläga mottaga skriftliga handlingar. Detta synes enklast kunna ske på det sätt, att cirkuläret av myndigheten ifråga tillställes vederbörande kommunala och enskilda sammanslutningar, varjämte myndigheten må i en särskild missivskrivelse tillfoga vad myndigheten i övrigt kan finna erforderligt för uppnående av det åsyftade ändamålet. E n dylik vädjan skulle hava sin särskilda betydelse, då det gäller Sveriges advokatsamfund, vars anslutning till strävandena för de nya formatens allmännare användning torde vara av vikt med hänsyn till dess medlemmars förbindelser med domstolarna samt deras omfattande uppgift att åt allmänheten uppsätta skrivelser och inlagor, som skola vidarebefordras till regeringen eller till statliga verk och myndigheter. Av betydelse i detta sammanhang äro även vissa andra större organisationer såsom exempelvis Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet, Svenska fattigvårds- och barnavårdsijörbundet, Jernkontoret, Svenska konsulterande ingenjörers förening, Svenska arkitekters riksförbund, Teknologföreningen m. fl. De sakkunniga vilja till sist erinra därom, att Kungl. Maj:t i kungörelsen den 27 april 1906 (nr 24) angående marginal på vissa expeditioner m. m. till allmänheten riktat en motsvarande vädjan, i detta fall att i till statliga myndigheter ingivna skrivelser iakttaga den för myndigheterna i samma kungörelse föreskrivna marginalbredden av minst 3 cm. *

.,

*

Sedan de sakkunniga avslutat realbehandlingen av sitt föreliggande betänkande, hava de erhållit kännedom om vissa av finska regeringen den 30 december 1942 utfärdade föreskrifter om standardformat för vissa slag av papper och tryckalster samt angående det papper, som skall användas av statsmyndigheterna i Finland. Dessa bestämmelser innebära ett obligatoriskt införande av de metriska formaten, ej endast inom den finska statsförvaltningen utan även för allmänhetens bruk, dock med vissa angivna undantag. Dessa föreskrifter, som i väsentliga delar sammanfalla med vad de sakkunniga här ovan föreslagit, innefatta dock en strängare och mera radikal lösning av formatfrågan, än vad de sakkunniga för sin del funnit lämpligt förorda. Särskilt må erinras om den obligatoriska föreskriften angående metriska format för allmänhetens vidkommande, i vilken fråga de sakkunniga begränsat sig till att

96 rekommendera åtgärder för att hos allmänheten stimulera intresset för dessa format; de sakkunnigas uppdrag har allenast åsyftat spörsmålet om de metriska formatens införande i statsförvaltningen.

F. Författningsföreskrifter. De författningsföreskrifter, vilka påkallas av de sakkunnigas förslag, kunna antingen innefattas i en särskild förordning, avseende allenast nu omhandlade formatbestämmelser och ersättande nu gällande, i olika författningar i detta avseende förekommande föreskrifter, eller också erhålla formen av ändringar av de i olika nu gällande författningar meddelade formatföreskrifterna. De sakkunniga hava av praktiska skäl stannat inför det senate alternativet. Förslag till författningsföreskrifter äro bilagda detta betänkande (Bil. A). Förslaget till ändringar i 1907 års normalpappersförordning. 3 §. I sin nuvarande lydelse är denna paragraf uppdelad på två moment, varav det första innehåller bestämmelser rörande normalpappers format och vikt. Detta moment har i de sakkunnigas förslag uppdelats i två, varav det första har avseende på papperets format och det andra på papperets vikt. Det nuvarande 2 mom. har som 3 mom. utan ändring intagits i de sakkunnigas förslag. 1 mom. Den föreslagna lydelsen anknyter till de sakkunnigas i det föregående framlagda förslag. Det har ansetts lämpligt i författningstexten angiva, att A-serien är huvudserie och B-serien hjälpserie. E t t kort omnämnande av de olika formatens benämning och inbördes förhållande har synts nödvändigt för att giva en bild av huvudprincipen i det metriska formatsystemet. En mera detaljerad redogörelse för detsamma torde icke hava sin plats i författningen. De sakkunniga hava funnit ändamålsenligt, att en dylik i form av närmare anvisningar gives av generalpoststyrelsen, som enligt de sakkunnigas förslag bör i förevarande avseende utöva en rådgivande verksamhet. Förslag till sådana anvisningar har också utarbetats av de sakkunniga. 1 nu förevarande moment hava de sakkunniga ansett tillfyllest att allenast angiva de för användning till handlingar inom förvaltningen viktigaste formaten, därvid för A 3 och A 4 i tydlighetens intresse tillagts »aktformat helark» respektive »aktformat halvark». De i författningsförslaget angivna formaten hava begränsats till fyra, motsvarande de format, som i 5 § i förslaget ifrågasättas för olika slag av handlingar. För undvikande av missförstånd föreskrives, att de angivna storlekarna avse färdigformat, sålunda icke råformat. 2 mom. Enligt viktbeslämmelserna i normalpappersförordningen gäller en särskild vikt per ris om 500 ark for varje särskilt format inom varje klass. Detta innebär, att vikten per m2 icke är enhetlig för allt papper av en och samma klass utan växlar i viss mån med formatens storlek. De större formaten hava sålunda i allmänhet högre vikt per m2 än de mindre. Förutsättningen

97 för att de metriska formaten inom samma serie skola kunna framställas ur ett gemensamt utgångsformat, är att dessa viktvariationer icke bibehållas vid övergång till dessa format. Ej heller torde, enligt vad erfarenheten visat, nu gällande högre vikter per m2 för de större formaten vara erforderliga, och bliva det i än mindre grad, därest genom övergång till metriska format en allmän reducering av formatstorlekarna kommer till stånd. De sakkunniga hava fördenskull för normalpapper i klasserna 1, 2 och 3 föreslagit samma vikter per m2, som i det av statens provningsanstalt tidigare avgivna förslaget till arkivpappersförordning förordats beträffande papper av motsvarande pappersklasser, d. v. s. respektive 110, 100 och 100 g. Dessa vikter äro ungefärligen desamma, som nu gälla för folioformatet och för större format upp till 41 X 53 cm i de tre klasserna. För papper av klass nr 4 föreslå de sakkunniga en vikt av 85 g per m2, som nära överensstämmer med den nu för folioformatet gällande vikten. Vad sålunda föreslagits har även sin betydelse ur besparingssynpunkt, enär papperspriset per ark för de större formaten bör sjunka i förhållande till minskningen av vikten per m2, varjämte papperets tillverkning kommer att förenklas och förbilligas. Sista stycket i det nu föreslagna momentet motsvarar första meningen i den i normalpappersförordningen 3 § 1 mom. intagna anmärkningen. Andra meningen i denna anmärkning, som handlar om ökning intill 25 % av vikten för papper av klass 1, därest fordran på särskilt hög grad av ogenomskinlighet för papperet skulle framställas, har av de sakkunniga uteslutits såsom överflödig, enär under en lång följd av år sådan tjocklek på papperet aldrig ifrågasatts. 3 mom. Detta moment överensstämmer, såsom förut sagts, med nuvarande 2 mom. 4 §. Enligt nuvarande bestämmelser skall varje ark normalpapper vara försett med en närmare angiven vattenstämpel, vilken skall på varje ark finnas fullständig, om än avbruten. Detta innebär, att vattenstämpeln skall finnas på varje ark med format 36 X 45 cm och däröver. Ett bibehållande av den nuvarande lydelsen av denna paragraf skulle vid en formatändring innebära, att alla format skulle vara försedda med vattenstämpel. Detta är givetvis icke meningen. I anslutning till innebörden av den nuvarande föreskriften, att folioformatet (36 X 45 cm) är det minsta format, på vilket vattenstämpeln skall förekomma fullständig, borde vattenstämpeln finnas fullständig, om än avbruten, på varje ark av det format, som skulle ersätta nuvarande folioformatet, nämligen 297 X 420 mm, samt på varje ark av större format. Nämnda format 297 X 420 mm, d. v. s. A 3, är mindre än nuvarande folioformat, varför en föreskrift om anbringande av fullständig om ock avbruten vattenstämpel på varje ark av formatet A 3 skulle nödvändiggöra anskaffande av nya dandyrullar. Med hänsyn till svårigheten att nu erhålla sådana och i betraktande av att dessa eventuellt skola ändras, därest 1907 års normalpappersförordning kommer att ersättas av en föreslagen arkivpappersförordning, föreslå de sakkunniga, att, för tillämpning tills vidare och till dess -142 43

98 Kungl. Maj:t annorlunda föreskriver, vattenstämpeln skall finnas fullständig om ock avbruten på varje ark av formatet 420 X 594 mm och på ark av större format. 5 §. Denna paragraf lämnar närmare föreskrifter om användningen av olika pappersklasser och pappersformat. Beträffande pappersklasserna föreslå de sakkunniga ingen ändring. I fråga om pappersformaten föreslå de sakkunniga sådana ändringar, som betingas av de i det föregående framlagda förslagen. Sålunda bör föreskrivas, att papper i format tillhörande A-serien i första hand skall komma till användning. Andra format böra med vissa i det följande angivna undantag icke väljas till handlingar, för vilka format ur A-serien utan avsevärd olägenhet kan användas, och icke utan medgivande av generalpoststyrelsen. Härvid upptager förslaget i huvudsaklig anslutning till nuvarande föreskrifter följande: formatet A 2, i stället för nuvarande format 41 X 57 cm, till församlingsböcker, formatet A 3 eller A 4, d. v. s. aktformatet helark respektive halvark, i stället för nuvarande 36 X 45 cm, till protokoll, koncept, registratur och sådana utgående expeditioner, för vilka mindre format icke kunna användas, ävensom, där så är möjligt, till diarier och räkenskapsböcker eller liknande, formatet A 4 eller mindre format, i stället för nuvarande »mindre format än 36 X 45 cm, erhållet genom skärning av normalpappersark», till attester, betyg och andra handlingar med kort text, samt formatet B 3, i stället för nuvarande 38 X 48 cm, till rådhusrätters och underdomstolars på landet konceptdomböcker och konceptprotokoll. E t t medgivande bör vidare lämnas till användning av format ur B-serien till diarier och räkenskapsböcker eller liknande, där ej för sådana format ur Aserien befinnas lämpliga. 6 §. Enligt denna paragrafs nuvarande lydelse har vissa i paragrafen angivna myndigheter tillerkänts befogenhet att, därest för några slags handlingar, såsom journaler, längder, tabeller eller förteckningar, skulle erfordras annat format än de i 3 § upptagna, anskaffa papper av lämpligt format. I anslutning till förslaget om föreskrift om de metriska formatens användning hava de sakkunniga i sitt förslag ur förevarande paragraf uteslutit det förberörda medgivandet. 7 §. Vad nyss under 6 § sagts rörande uteslutning av medgivandet för vissa myndigheter att välja andra format än de i 3 § nu föreslagna gäller även här. 11 § 1 mom. I detta moment hava de sakkunniga för förenkling och förbilligande av kontrollen föreslagit, att för underkastande av prov kontrollanten må uttaga efter gottfinnande provark från olika delar av det till undersökning anmälda papperspartiet sålunda, att inom varje pappersklass av samma tillverkning uttagas fem provark av varje format eller, om tillverkningen omfattar ett format, tio provark för varje 1 500 kg eller överskjutande del av partiet. övergångsbestämmelser. Beträffande dessa hänvisa de sakkunniga till vad härom förut (sid. 85 ff) i betänkandet sagts.

99 Förslaget till ändringar i 1924 års standardpappersförordning. Punkt 4. Denna punkt, som innehåller bestämmelser om pappersformat, hava de sakkunniga föreslagit skola ändras i huvudsaklig överensstämmelse med vad som ifrågasatts beträffande 3 § 1 mom. i 1907 års normalpappersförordning. Beträffande normalpapper hava de sakkunniga föreslagit, att format ur B-serien må kunna i vissa angivna fall komma till användning. Vad angår standardpapper förutsätta de sakkunniga i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits i 5 § normalpappersförordningen, att papper av format tillhörande A-serien i första hand skall användas; andra format må icke väljas till handlingar, för vilka format ur A-serien utan avsevärd olägenhet kunna användas, och icke utan medgivande av generalpoststyrelsen. Då vidare förekommer, att billigare papper än standardpapper i relativt stor utsträckning användes och då enahanda formatföreskrifter böra gälla även sådant papper, hava de sakkunniga föreslagit ett tillägg av sådan innebörd till nu ifrågavarande punkt. Punkt 5. Här föreslagna ändringar äro allenast sådana, som betingats av de sakkunnigas förslag att ersätta de vanliga folio- och postkvartoformaten (225 X 360 och 230 X 295 mm) med formatet A 4. Punkt 6. Denna punkt innehåller bestämmelser om format och beskaffenhet av kuvert. Beträffande de sakkunnigas förslag i denna punkt hänvisa de till vad de förut i betänkandet anfört i denna sak (sid. 66). Punkt 7. Denna punkt innehåller bestämmelser om läskpapper. Vad här föreslagits står i överensstämmelse med vad de sakkunniga härutinnan anfört i det föregående. De sakkunniga hänvisa härtill (sid. 64). Punkt 16. Denna punkt, som innehåller övergångsbestämmelser, torde böra utgå och ersättas av de särskilda övergångsbestämmelser, som föreslås av de sakkunniga. övergångsbestämmelser. Förslaget står i överensstämmelse med vad i motsvarande hänseende föreslagits beträffande normalpapper. Förslaget till Generalpoststyrelsens anvisningar rörande metriska pappersformat, tillhörande A- och B-serien. I fråga om detta hänvisa de sakkunniga till vad härom anförts i betänkandet (sid. 96). Någon särskild motivering till innehållet i detta förslag torde icke erfordras. Förslaget till Kungl. Maj:ts cirkulär till statsmyndigheterna angående användning av skrivpapper i metriska format. Även i fråga om detta förslag hänvisa de sakkunniga till vad härom anförts i betänkandet (sid. 94 ff). Förslaget till kungörelse angående ändrad lydelse av vissa på bilagor till förordningen den 3 december 1915 (nr 476) angående kyrkoböckers förande förekommande anvisningar. Vad här föreslagits torde icke tarva någon särskild motivering, utan hänvisa de sakkunniga till vad härom anförts i det föregående (sid. 68 ff).

ioo Förslaget till kungörelse angående andrad lydelse av 3 § 1 mom. i kungörelsen den 27 november 1919 (nr 754) med föreskrifter angående vissa för länsstyrelserna och fögderiförvaltningen erforderliga blanketter. Den av de sakkunniga föreslagna ändringen av detta moment innebär endast, att blankettkommissionen vid fastställandet av format på blanketter för länsstyrelserna och fögderiförvaltningen skall hava att iakttaga de nya bestämmelserna om användning av metriska format. Förslaget till kungörelse angående tillägg till kungörelsen den 11 september 1937 (nr 780) med vissa bestämmelser angående tryckning för statens räkning. Ifrågavarande kungörelse innehåller vissa bestämmelser angående statskontorets befattning med tryckningsarbeten för statens räkning. I anslutning till vad de sakkunniga i annat sammanhang (sid. 87 ff) anfört rörande eventuellt uppdrag för generalpoststyrelsen att i vissa fall taga befattning med de statliga myndigheternas blankettryck torde i kungörelsen allenast erfordras ett tillägg av innebörd, att vad i kungörelsen sägs ej skall gälla beträffande sådana, blanketter, som anskaffas genom generalpoststyrelsens förmedling. Förslaget till kungörelse angående ändrad lydelse av 7 § i förordningen den 7 december 1883 (nr 64) angående expeditionslösen. Enligt nu gällande bestämmelser skall på varje fullskri ven sida i medeltal finnas i expedition, som utskrives för hand", minst 28 rader med pä varje fullskriven rad i medeltal minst 24 bokstäver i rubrik och 36 bokstäver i det Övriga av expeditionen, samt i expedition, som utskrives medelst skrivmaskin, minst 20 rader med omkring 11 millimeters avstånd mellan varje rad samt med i medeltal på varje fullskriven rad minst 33 bokstäver i rubrik och 50 bokstäver i det övriga av expeditionen. Med hänsyn till de ändringar i expeditionslösenförordningen och i 1914 års förordning angående stämpelavgiften, som äro att vänta i samband med omorganisationen av domsagoförvaltningen och framför allt processreformens genomförande, hava de sakkunniga ansett sig böra inskränka sig till att genom en justering av lösenförordningens föreskrifter om antalet rader på sidan och antalet bokstäver på raden åstadkomma en i stort sett oförändrad textmängd per sida på det nya formatet. Efter verkställda prov hava de sakkunniga funnit, att en ändring i lösenförordningen, åsyftande en inskränkning av avståndet mellan de maskinskrivna raderna och en mindre jämkning av antalet bokstäver på raden, bör kunna vidtagas, utan att överskådligheten av den förekommande texten blir lidande. Vad först beträffar de numera rätt sällsynta för hand utskrivna expeditionerna, torde jämkningen böra inskränkas till en minskning av antalet rader från 2§ till 27 och en utökning av minimiantalet bokstäver på varje rad från 24 till 25 i rubrik och från 36 till 37 i det övriga av expeditionen.

101 I fråga om de maskinskrivna expeditionerna torde för bedömande av radantalet på sidan hänsyn först tagas till avståndet mellan raderna, vilket enligt nuvarande bestämmelser skall vara omkring 11 millimeter, synbarligen räknat från den ena textradens överkant till den ovanstående textradens underkant. Detta avstånd, vilket motsvarar c:a 13 mm, räknat från underkant till underkant, plägar betecknas med »3-kuggsavstånd», motsvarande en viss inställning hos skrivmaskinerna. E t t sådant avstånd är onekligen ganska spatiöst och synes kunna minskas något, utan att därigenom fördelen att kunna göra anteckningar mellan raderna blir lidande. De sakkunniga hava funnit, att detta avstånd utan olägenhet kan begränsas till omkring 11 millimeter, räknat från underkant till underkant, vilket motsvarar »2V2-kuggsavstånd». Skrivmaskiner med anordning för en dylik inställning finnas numera allmänt och komma mer och mer i bruk. Vissa äldre skrivmaskiner sakna dock möjlighet till inställning av ett dylikt »2V2-kuggsavstånd». I dessa fall finnes dock alltid möjlighet att använda »2-kuggsavstånd», vilket motsvarar ett radavstånd av omkring 9 mm. Ej heller i detta fall synas några väsentliga olägenheter framträda, även om möjligheten till anteckning mellan raderna i viss mån beskäres. I det förra fallet, d. v. s. vid ett »2V2-kuggsavstånd» mellan raderna, bör minimiantalet rader på sidan ökas från 20 till 21. Minimiantalet bokstäver på varje rad bör minskas från 33 till 32 i rubrik och från 50 till 48 i det övriga av expeditionen. Antalet bokstäver på varje sida blir i förhållande till nu gällande bestämmelser i stort sett detsamma. I det senare fallet, d. v. s. vid ett »2-kuggsavstånd» mellan raderna, bör minimiantalet rader på sidan ökas från 20 till 22. Minimiantalet bokstäver på varje rad bör minskas från 33 till 30 i rubrik och från 50 till 46 i det övriga av expeditionen. Antalet bokstäver på varje sida blir även i detta fall i förhållande till nu gällande bestämmelser i stort sett detsamma. De sakkunniga hava låtit utskriva exempel på expeditioner enligt nu gällande föreskrifter och enligt föreslagna ändringar (bil. 20—23)1.

G. Hemställan. I anslutning till vad i det föregående anförts få de sakkunniga hemställa, att Herr Statsrådet behagade föreslå Kungl. Maj:t att dels utfärda kungörelser av den lydelse, bilagor till detta betänkande utvisa, dels ock uppdraga åt generalpoststyrelsen att vidtaga de åtgärder, som betingas av de sakkunnigas i betänkandet framlagda förslag. 1

Ej intagna i det tryckta betänkandet.

102 Bilaga A. Förslag till kungörelse angående ändrad lydelse av vissa paragrafer i förordningen den 12 juli 1907 (nr 55) angående de slag av papper, bläck, skrivmaskin- och stämpelfärger, som må till vissa offentliga handlingar användas. Kungl. Maj:t har funnit gott förordna, att 3, 4, 5, 6, 7 §§ och 11 § 1 mom. i förordningen den 12 juli 1907 (nr 55) angående de slag av papper, bläck, skrivmaskin- och stämpelfärger, som må till vissa offentliga handlingar användas, 1 skola, 4, 5, 6, 7 §§ och 11 § 1 mom. i nedanstående delar, erhålla följande ändrade lydelse: 3§1 mom. För normalpapper skola i avseende å format gälla följande bestämmelser: Normalpapper skall hava format, tillhörande endera av två formatserier, benämnda A-serien, som är huvudserie, och B-serien, som är hjälpserie. Formaten inom vardera serien erhållas genom halvering parallellt med kortsidan av närmast större format. De sålunda erhållna formaten betecknas med seriebokstaven och en siffra, som angiver det antal delningar av seriens utgångsformat, varigenom formatet erhållits. Närmare anvisningar rörande A- och B-seriernas format utfärdas och tillhandahållas av generalpoststyrelsen. De för användning till handlingar inom statsförvaltningen viktigaste formaten äro: A 2 420 x 594 mm A 3 297 X 420 » (aktformat helark) A 4 210 X 297 » ( » halvark) B 3 353 x 500 » Angivna storlekar avse färdigformat. 2 mom. För normalpapper skola i avseende å vikt gälla följande bestämmelser. Pappersklass

Vikt i gram per m*

Nr 1 » 2 » 3 » 4

110 100 100 85

1 Senaste lydelse av 3 § se 1911: 92 och 1925: 508, av 5 § se 1911: 92 och 1922: 552 samt av 7 § se 1911: 92. Jfr även 1941: 42.

103 Vikten per m2 må kunna över- eller understiga ovanstående värden med högst 6 % för maskingjort och högst 10 % för handgjort papper. 3 mom. Allt normalpapper skall vara slätt, icke randigt, samt limfast och skuret; dock må normalpapper, som användes för mångfaldigande av skrift medelst duplicering eller därmed jämförligt förfarande, vara svagt limmat. 4 §• Normalpapper skall vara försett med vattenstämpel därigenom uppstår. Vattenstämpeln skall finnas fullständig, om än avbruten, på varje ark av format 420 X 594 mm eller av större format. 5 §• I avseende å användning av normalpapper till särskilda offentliga handlingar gäller: l:o) 2:o) 3:o) ' 4:o) 5:o) papper av format tillhörande A-serien skall i första hand användas; andra format må med nedan angivna undantag icke väljas till handlingar, for vilka format ur A-serien utan "avsevärd olägenhet kan användas, och icke utan medgivande av generalpoststyrelsen; för nedan angivna slag av handlingar gäller: papper av formatet A 2 skall användas till församlingsböcker; papper av formatet A 3 (aktformat helark) eller formatet A 4 (aktformat halvark) skall användas till protokoll, koncept, registratur och sådana utgående expeditioner, till vilka mindre format ej kunna användas, ävensom där så är möjligt, till diarier och räkenskapsböcker eller liknande; papper av formatet A 4 eller av mindre format skall användas för attester, betyg och andra handlingar med kort text; papper av formatet B 3 skall användas till rådhusrätters och underdomstolars på landet konceptdomböcker och konceptprotokoll; papper av format ur B-serien må användas till diarier och räkenskapsböcker eller liknande, där ej För dessa sistnämnda slag av handlingar format ur A-serien befinnas lämpliga. Anm. 1. Anm. 2. Anm. 3. 6 §. Överrätter, kollegier erforderlig beskaffenhet.

för vissa handlingar, låta anskaffa papper av

104 Till offentliga lämpligt.

7 §. papper av beskaffenhet, som för ändamålet finnes

11 §• 1 mom. När tillverkare tillverkat normalpapper. För underkastande av prov uttager kontrollanten efter gottfinnande provark från olika delar av det till undersökning anmälda pappersparti sålunda, att inom varje pappersklass av samma tillverkning uttagas fem provark av varje format eller, om tillverkningen omfattar ett format, tio provark för varje 1 500 kg eller överskjutande del av partiet. Alla de uttagna provarken i samma provserie skola av kontrollanten förses med ett gemensamt nummer i en för alla prov under varje kalenderår fortlöpande nummerföljd. Sedan provarken förseglingen intagas. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943, fr. o. m. vilken dag sådana bestämmelser angående format på normalpapper, vilka strida mot vad här ovan sägs, skola upphöra att gälla. Dock skola härvid iakttagas följande övergångsbestämmelser: 1. Under en övergångstid av två år från kungörelsens ikraftträdande må före ikraftträdandet på statsverkets bekostnad anskaffade lager av skrivpapper, blanketter, kuvert o. d. i hittillsvarande format förbrukas. Vidare må blanketter i hittillsvarande format under övergångstiden användas i de fall. då en sådan omarbetning av blanketterna, vilken erfordras för att anpassa dessa efter de nu föreskrivna formaten, icke medhunnits. 2. Även efter utgången av den i nästföregående stycke angivna övergångstiden må redan påbörjade räkenskapsböcker, liggare och liknande i hittillsvarande format ävensom kvarliggande större och dyrbarare upplaga av blanketter och liknande i äldre format förbrukas.

Förslag till

kungörelse angående ändrad lydelse av vissa punkter i cirkuläret den 20 juni 1924 (nr 396) med bestämmelser rörande inköp och användning av vissa slag av papper, kuvert och läskpapper för statens behov. Kungl. Maj:t har funnit gott förordna, att punkterna 4, 5, 6 och 7 i cirkuläret den 20 juni 1924 (nr 396) med bestämmelser rörande inköp och användning av vissa slag av papper, kuvert och läskpapper för statens behov skola, punkterna 5 och 6 i nedanstående delar, erhålla följande ändrade lydelse, ävensom att punkt 16 i samma cirkulär skall utgå: 4. För papper, som i punkt 3 sägs, här kallat standardpapper, skola i avseende å format gälla följande bestämmelser:

105 Standardpapper skall hava format, tillhörande endera av två formatserier, benämnda A-serien, som är huvudserie, och B-serien, som är hjälpserie. Formaten inom vardera serien erhållas genom halvering parallellt med kortsidan av närmast större format. De sålunda erhållna formaten betecknas med seriebokstaven och en siffra, som angiver det antal delningar av seriens utgångsformat, varigenom formatet erhållits. Närmare anvisningar rörande A- och B-seriernas format utfärdas och tillhandahållas av generalpoststyrelsen. De för användning till handlingar inom statsförvaltningen viktigaste formaten äro: A 2 420 X 594 mm A 3 297 X 420 » (aktformat helark) A 4 210 X 297 » ( » halvark) B 3 353 x 500 » Angivna storlekar avse färdigformat. Standardpapper av format tillhörande A-serien, skall i första hand användas; andra format må icke väljas till handlingar, för vilka format ur Aserien utan avsevärd olägenhet kunna användas, och icke utan medgivande av generalpoststyrelsen. Nu angivna formatföreskrifter skola även gälla i fråga om annat skriv-, koncept- och blankettpapper än standardpapper. 5. Vederbörande kontrollerande • onödigtvis användas. Till ledning följande anvisningar: Papper av kvalitet A — — — stor slitning. Papper av kvalitet B — papper erfordras. Papper av kvalitet C och arbetspapper. Vid val - a v färgpapperskopior. Papper vägande 45 g skola framställas. Papper vägande 60 g per m2 såväl av kvalitet B som av kvalitet C är närmast avsett för blankettryck av mindre format än A 4 (210 X 297 mm). men kan även användas för blankettryck av sistnämnda format, då papperet är utsatt för ringa mekanisk åverkan ävensom till genomslagskopior av viktigare slag. Papper vägande 75 g per m2 är närmast avsett för formatet A 4 (210 X 297 mm) eller större format. Denna tjocklek av kvalitet B bör dessutom användas såsom brevpapper med formatet A 4. Papper vägande 90 g större tjocklek. 6. Kuvert böra, där ej särskilda skäl för avvikelse föreligga, vara av den storlek och beskaffenhet, som nedan närmare angives. Kuvert' bör hålla något av följande, närmast för papper ur A-serien avsedda format: Formatets benämning

Storlek

04 05 06

229 X 324 mm 162 x 229 » 114 X 162 »

106 Kuvertpapper skall vara av brun sulfatmassa (kraftpapper) samt väga: det h l formatet C 4 använda papperet 100 g eller 80 g per m2, papperet till forma et 0 5 80 g eller 60 g per m2 samt papperet till formatet C 6 60 g n ^ r / . 4 S l s t n ä m n d a f o r m a t m å ock användas papper av blekt sulfitmassa (kvalitet B) vägande 75 g per m2 och försett med mörkfärgat innertryck I avseende å punkt 8 förmäles. Kuverten skola väl gummerade. Användning av e j förekomma. 7. Läskpapper bör, där ej särskilda skäl för avvikelse föreligga vara uteslutande av lump, väga 230 g per m2, hava jämn yta och god sugförmåga hava utgångsformatet A 2, av vilket genom delning erhållas mindre format av lämplig storlek, samt i avseende å utseende överensstämma med motsvarande prov i det provhäfte, varom i punkt 8 förmäles. 16. (Punkten utgår.) Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943 fr. o. m. vilken dag sådana bestämmelser angående format på standardpapper, vilka strida mot vad här ovan sagts, skola upphöra att gälla. Dock skola härvid iakttagas följande övergångsbestämmelser: 1. Under en övergångstid av två år från kungörelsens ikraftträdande må fore ikraftträdandet på statsverkets bekostnad anskaffade lager av skrivpapper, blanketter, kuvert o. d. i hittillsvarande format förbrukas. Vidare må blanketter i hittillsvarande format under övergångstiden användas i de fall då en sådan omarbetning av blanketterna, vilken erfordras för att anpassa dessa etter de nu föreskrivna formaten, icke medhunnits. 2. Även efter utgången av den i nästföregående stycke angivna övergångstiden må redan påbörjade räkenskapsböcker, liggare och liknande i hittillsvarande format ävensom kvarliggande större och dyrbarare upplaga av blanketter och liknande i äldre format förbrukas.

Förslag till

Generalpoststyrelsens anvisningar rörande metriska pappersformat, tillhörande A- och B-serierna. De i kungörelsen den angående ändrad lydelse av vissa paragrafer i förordningen den 12 juli 1907 (nr 55) angående de slag av papper black, skrivmaskin- och stämpelfärger, som må till vissa offentliga handlingar användas, angivna A- och B-serierna tillhöra det metriska pappersformatsystemet. Detta grundar sig på det förhållandet, att en rektangel med sidoförhållandet 1 : ^ 2 ( = förhållandet mellan sidan och diagonalen i en kvadrat) vid halvering parallellt med kortsidan bildar två nya rektanglar med samma sidoförhållande som utgångsrektangeln. I varje serie bildas formaten från ett utgångsformat genom upprepad tvärhalvering. Samtliga format i serierna äro följaktligen geometriskt likformiga. Formatens dimensioner an-

107 givas vanligen i mm. Utgångsformatet i varje serie betecknas med seriebokstaven jämte siffran 0; de övriga formaten betecknas likaledes med seriebokstaven jämte en siffra, angivande det antal halveringar, varigenom formatet erhållits. A-serien är huvudserien. Dess grundformat, A 0, har dimensionerna 841 X 1 189 mm och en yta av 1 m2. Genom upprepad tvärhalvering med utgångspunkt från formatet A 0 erhållas efter hand formaten A 1, A 2, A 3, A 4 o. s. v. De viktigaste formaten äro A 3 (aktformat helark, 297 X 420 mm), som skall ersätta förutvarande folio helark (360 X 450 mm), och A 4 (aktformat halvark, 210 X 297 mm), som skall utgöra gemensamt format för förutvarande folio halvark (225 X 360 mm) och det vanligaste post- (brev-, kvarto-) formatet (230 X 295 mm). B-serien är en hjälpserie. Dess format utgöra medelproportionalen mellan två närliggande A-format. Den bör fördenskull väl lämpa sig för en lösning av formatfrågan i de undantagsfall, då det icke är möjligt att använda ett A-format. Särskilt för diarier och räkenskapsböcker eller liknande må, i stället för formatet A 3, formatet B 3 (353 X 500 mm) komma till användning. På samma sätt kan det understundom visa sig erforderligt att för blanketter med vidlyftigare text eller många kolumner i stället för formatet A 4 använda formatet B 4 (250 X 353 mm). B-formaten böra dock användas med yttersta sparsamhet; de skola icke komma till användning för vanligt skrivpapper av något slag, framför allt icke till handlingar, som skola ingå i akter. Den huvudsakliga användningen av formaten i de olika serierna framgår av nedanstående tabeller: Format enligt A-serien (huvudserien). Beteckning

Storlek mm

A 0

841 X 1189

A 1 A 3

594 x 841 420 x 594 297 x 420

A 4

210 x 297

Aktformat halvark: protokoll, koncept, registratur, utgående expeditioner, blanketter, journaler, större kortsystem o. d. i stället för förutvarande folio halvark och postkvarfcoformatet.

A 5

148 x 210

Meddelanden, kortsystem samt blanketter, såsom avier, följesedlar, rekvisitioner m. m.

A 6

105 x 148

Brevkort, kortsystem, avier, kvittenser m. m.

A 7

74 x 105 52 x 74 37 x 52 2o x 37

A 2

A 8 A 9 A 10

Användning

> Anslag, kartor, ritningar, skyltar m.m. D:o, d:o samt till församlingsböcker. Aktformat helark: protokoll, koncept, registratur, utgående expeditioner, blanketter, journaler o. d. i stället för förutvarande folio helark.

Etiketter, kortsystem m. m. /•Etiketter m. m.

108 Utöver de regelmässigt bildade formaten kunna för särskilda ändamål ur ett A-format framställas vissa specialformat eller härledda format, särskilt s. k. bandformat. Bandformaten erhållas genom halvering parallellt med långsidan och andra härledda format genom tvärdelning i två olika stora delar (Va och 2/a) eller i tre lika delar (3/s). Dessa härledda format överensstämma alltså antingen till längden eller bredden med det format, varur de bildats. De härledda formaten betecknas med ett motsvarande bråk, exempelvis Vt A 4, Va A 4, 2/a A 4. Format enligt B-serien (hjälpserie). Beteckning

Storlek mm

B 0

1 000 X 1 414

B 1

B 5

707 x 1 000 Bådhusrätters och underdomstolars på landet konceptdomböcker och konceptprotokoll; diarier och räken 353 x 500 skapsböcker eller liknande, där ej för dessa sistnämnda två slag av 250 x 353 handlingar formatet A 3 befinnes lämpligt. 176 x 250

B 2 B 3 B 4

Användning

500 x 707

B 6

125 x 176

B 7

88 x 125

B 8

62 x 88

B 9

44 x 62

B 10

31 x 44

Andra format i B-serien än B 3 må komma till användning endast under förutsättning, att format ur A-serien eller format, härledda ur A-serien, icke lämpligen kunna komma i fråga, och endast efter generalpoststyrelsens medgivande.

Förslag till

Kungl. Maj:ts cirkulär till statsmyndigheterna augående användning av skrivpapper i metriska format. Kungl. Maj:t — som denna dag utfärdat kungörelser angående ändrad lydelse av vissa paragrafer i förordningen den 12 juli 1907 (nr 55) angående de slag av papper, bläck, skrivmaskin- och stämpelfärger, som må till vissa offentliga handlingar användas, samt angående ändrad lydelse av vissa punkter i cirkuläret den 20 juni 1924 (nr 396) med bestämmelser rörande inköp och användning av vissa slag av papper, kuvert och läskpapper för statens behov — vill härigenom framhålla angelägenheten av att till handlingar, som ingivas eller insändas till statsmyndigheter av kommunala organ

109 samt enskilda sammanslutningar, organisationer, företag m. fl., hädanefter, såvitt möjligt, användes papper i metriska formatet A 3 (297 X 420 mm) eller A 4 (210 X 297 mm) eller mindre format, erhållna ur dessa. E n var statlig myndighet, som i sin verksamhet mottager skriftliga handlingar från sådana icke-statliga organ m. fl., som ovan sagts, skall underrätta dessa om innehållet i detta cirkulär, ägande myndigheten att, i den mån så befinnes lämpligt, i särskild skrivelse tillfoga de anvisningar, som kunna befinnas ändamålsenliga för det avsedda syftemålets uppnående. Detta meddelas vederbörande till kännedom och efterrättelse.

Förslag till

kungörelse angående ändrad lydelse av vissa på bilagor till förordningen den 3 december 1915 (nr 476) angående kyrkoböckers förande förekommande anvisningar. Kungl. Maj:t, som denna dag utfärdat kungörelse angående ändrad lydelse av vissa paragrafer i förordningen den 12 juli 1907 (nr 55) angående de slag av papper, bläck, skrivmaskin- och stämpelfärger, som må till vissa offentliga handlingar användas, föreskriver, " att den på följande bilagor till förordningen den 3 december 1915 (nr 476) angående kyrkoböckers förande, nämligen formulär till blanketter för Församlingsbok, Inflyttningsbok, Utflyttningsbok samt Födelse- och dopbok förekommande anvisningen skall, i vad den avser bestämmelsen om sidans höjd och bredd, erhålla följande ändrade lydelse: På blanketter enligt detta formulär skall sidans höjd vara 36 cm och sidans bredd 26 cm, räknat efter yttersta tryckta linjer, att den på följande bilagor till samma förordning, nämligen formulär till blanketter för Konfirmationsbok, Lysnings- och vigselbok samt Död- och begravningsbok förekommande anvisningen skall, i vad den avser bestämmelsen om sidans höjd och bredd, erhålla följande ändrade lydelse: På blanketter enligt detta formulär skall sidans höjd vara 36 cm och sidans bredd 24 cm, räknat efter yttersta tryckta linjer, samt att den på följande bilagor till samma förordning, nämligen formulär till blanketter för Flyttningsbetyg inom Sverige samt Flyttningsbetyg till utlandet förekommande anvisningen om pappersformatets storlek skall erhålla följande ändrade lydelse: För blankett enligt detta formulär skall papperets format vara A 4 (210 X 297 mm). Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943; dock må utan hinder därav anskaffade förråd av böcker och betygsblanketter förbrukas.

110 Förslag till kungörelse angående ändrad lydelse av 3 § 1 mom. i kungörelsen den 27 november 1919 (nr 754) med föreskrifter angående vissa för länsstyrelserna och fögderiförvaltningen erforderliga blanketter. Kungl. Maj:t har funnit gott förordna, att 3 § 1 mom. i kungörelsen den 27 november 1919 (nr 754) med föreskrifter angående vissa för länsstyrelserna och fögderiförvaltningen erforderliga blanketter, skall i nedanstående delar erhålla följande ändrade lydelse:

3§i mom. I blankettkommissionens uppgift att fastställa blanketter skall ingå åliggande: att hava eller upphävas, att, innan yttra sig, att vid fastställande eller ändring av blankett bestämma icke blott blankettens lydelse utan även, under iakttagande av därutinnan gällande allmänna föreskrifter, blankettens format samt beskaffenheten av det papper, på vilket densamma skall tryckas, att även för sådan blankett, som fastställes genom allmän författning eller central ämbetsmyndighet och tryckes enligt denna kungörelse, likaledes under iakttagande av nyssberörda allmänna föreskrifter, bestämma format och papperssort, där föreskrift i sådant avseende icke meddelats vid blankettens fastställande, att, i fråga bör begagnas, att delgiva frågor samt att, då och föreskrift.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943.

Ill

Förslag till kungörelse angående tillägg till kungörelsen den 11 september 1937 (nr 780) med vissa bestämmelser angående tryckning för statens räkning. Kungl. Maj:t har funnit gott förordna, att till kungörelsen den 11 september 1937 (nr 780) med vissa bestämmelser angående tryckning för statens räkning skall fogas en ny paragraf, § 8, av följande lydelse: §8. Vad i denna kungörelse sägs skall ej gälla blanketter, som enligt av Kungl. Maj:t i särskild ordning utfärdade föreskrifter anskaffas genom generalpoststyrelsens förmedling. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943.

Förslag till

kungörelse angående ändrad lydelse av 7 § i förordningen den 7 december 1883 (nr 64) angående expeditionslösen1. Kungl. Maj:t — som denna dag utfärdat kungörelser angående ändrad lydelse av vissa paragrafer i förordningen den 12 juli 1907 (nr 55) angående de slag av papper, bläck, skrivmaskin- och stämpelfärger, som må till vissa offentliga handlingar användas, samt angående ändrad lydelse av vissa punkter i cirkuläret den 20 juni 1924 (nr 396) med bestämmelser rörande inköp och användning av vissa slag av papper, kuvert och läskpapper för statens behov — har funnit gott förordna, att 7 § i kungörelsen den 7 december 1883 (nr 64) angående expeditionslösen skall i nedanstående del erhålla följande ändrade lydelse:

?§• Expedition bör tydligt och felfritt skrivas. P å varje fullskriven sida böra i medeltal finnas, i expedition, som utskrives för hand, minst tjugusju rader och i expedition, som utskrives medelst skrivmaskin, minst tjuguen rader. I maskinskriven expedition bör radavståndet, räknat från underkant till underkant, utgöra omkring 11 mm (»2V2-kuggsavstånd»). På varje fullskriven rad böra i medeltal belöpa, i handskriven expedition minst tjugufem bok1

Senaste lydelse av 7 § se 1914: 216.

112 stäver i rubrik och trettiosju bokstäver i det övriga av expeditionen samt i maskinskliven expedition minst trettiotvå bokstäver i rubrik och fyrtioåtta bokstäver i det övriga av expeditionen. Är för redighet och ordning nödigt, att kolumner för siffror begagnas, eller beräknas lösen icke efter arktal, må i dessa avseenden förfaras efter omständigheterna. Användes för utskrivning av expedition skrivmaskin, som saknar anordning för inställning av ett radavstånd, räknat från underkant till underkant, av omkring 11 mm, bör sagda radavstånd utgöra omkring 9 mm (»2-kuggsavstånd») och antalet rader på varje fullskriven sida i medeltal utgöra minst tjugutvå. I detta fall böra på varje fullskriven rad i medeltal belöpa minst trettio bokstäver i rubrik och fyrtiosex bokstäver i det övriga av expeditionen. Om den eller de är stadgat.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943; dock skall 7 § i sin hittillsvarande lydelse äga tillämpning på expeditioner, som utskrivas på pappersformat enligt före nämnda dag gällande bestämmelser.

113 Bilaga B. Sammanställning över den med ledning av statsmyndigheternas uppgifter beräknade förbrukningen inom statsförvaltningen under år 1940 av normal-, standard- och annat skrivpapper, avsett för koncept, expeditioner, protokoll etc. Tillhopa

ÖTT i g a

Metriska

Pc s t

Folio

kg

kr

kg

kr

649 7 043 21123

2 189 5 036 18 204

61081 675 872 36 475

65 405

38 747 10 285 92 869 108 130 3 387 2 491 120906 135003

192 408 576 739 36163 805310

8%

15%

4%

3%

100%

100%

kg

kr

kg

kr

48 861 496 546 10 254

147 817 421 437 10 219

1286 64 153 2 607

3 655 57 397 4 353

555 661

579 473

68 046

72%

72%

9%

kg

kr

17%

Sammanställning över den med ledning av statsmyndigheternas uppgifter beräknade förbrukningen inom statsförvaltningen under år 1940 av normal-, standardoch annat s k r i v p a p p e r till blanketter, formulär och liknande trycksaker, avsedda att ifyllas med skrift. kr

kg

kg

kr

kg

29 430 316 108 51016

89 922 304 151 65 690

667 128 051 46 096

462 2 761 89 224 460 718 62 690 294 250

396 584

459 763

174 814

16%

21%

7%

7%

Tillhopa

Övriga

Metriska

Post

Folio

kr

kr

kg

kr

kg

109 590 34 498 15 284 441 082 1 439 129 1140 752 963 116 629 307 1 012 384 2 213458 2 486011 1085673 755 430 513347 1 1 5 9 1 8 3 100% 100% 49% 23% 47% 30% 1623 306 295 205 429

3 939 534 252 620 992

Sammanfattning utvisande totalförbrukningen enligt ovanstående sammanställningar.

kg

kr

kg

kr

kg

Tillhopa

Övriga

Metriska

Post

F olio

kr

kr

kg

kr

kg

301 998 95 579 4 588 17 473 40 370 10 747 6 416 1953 237 739 725 588 192 204 146 621 568 848 399 164 541 295 446 118 2115 001 1 717 491 67 043 296 741 208 816 642 115 647 511 1 048 859 999 279 75 909 48 703 220 080 876 336 648 350 1187 998 1111102 3 259439 3 018 768 242 860 952 245 1039 236 100% 100% 37% 36% 22% 27% 34% 7% 8% 29%

78 291 •812 654 61300

Sammanställning över förbrukningen av i l o r m a l papper. Papper av klass N r 1 (A)' (B) N r 2 (A) (B) N r 3 (A) (B) N r 4 (A) (B)

1 Metriska

Pc s t

Folio

kg

kr

—

—

— —

— —

— —

10 747

kr

kg

kr

421 357 24156 8 343 11758 15 071 12 526 5 659

2 037 1864 95 656 35 688 32 089 43 543 18 035 8 827

601 1 169 66

463 2 571 3192 190

—

78 291

237 739

kg

u?

8 676 34 356 886 207 4 391 1609 737 255

Övriga kg

kr

Tillhopa kg

kr

2153 445 116 24 326 1704 683 3 568 386 1529 33 335 132 004 2 483 10 625 11634 49 770 155 423 14 691 40 095 901 2 603 16 293 47 073 84 121 12 610 18156 229 352 5 888 9179 4 588 17 473 95 579 301998 100% 100% 6% 5%

13% 2% 82% 2% 11% 79% editioner, protokoll etc. icept, exj A = papper, avsett för koi B = pa pper till blanketter, formula r och liknande trycksaker, avsedda att ifyllas med skrift.

114 Sammanställning över förbrukningen av s t a n d a r d p a p p e r . Folio

Papperskvalitet A (A)* (B) B (A) (B) C (A) (B) B (A) (B)

1 Post

Metriska

Övriga

Tillhopa

kg

kr

kg

kr

kg

kr

kg

kr

kg

kr

2 612 6 017

4 389 11493

717 80

1 204 153

2 363 616

3 969 1176

9 2 933

16 5 602

5 701 9 646

9 578 18 424

189 679 167 543 35 771 32 341 80 787 71259 2 873 2 510 309 110 273 653 255 550 261 235 35 508 36 365 173 176 171 320 322 697 322 563 786 931 791 483 50 655 28 873 721 411 13 605 7 745 3 700 2109 68 681 39 138 53 419 30 446 92 452 52 697 286 926 133 799 208 622 112 917 641 419 329 859 253 600 220 632 26 944 23 441 11375 9 896 461 401 292 380 254 370 1122 977 11 9 1133 986 812 654 725588 192 204 146621 568 848 399164 541295 446118 2115001 1 717 491

38 % 42 % 9 % 9 % 27 % 23 % 26 % 26 % 100 % 100 % A = papper, avsett för koncept, expeditioner, protokoll etc. B = papper till blanketter, formulär och liknande trycksaker, avsedda att ifyllas med skrift.

Sammanställning över förbrukningen av skriv- och b l a n k e t t p a p p e r av annat slag än normal- och standardpapper. Papperskvalitet

Folio kg

kr

Post kg

kr

Met ri s k a kg

kr

Övriga kg

kr

Tillhopa kg

kr

Diverse (A) 1 10 038 10 001 2 523 4 261 2163 3115 16 887 12 800 31611 30177 (B) 44 829 59 347 40136 55 844 38 374 50173 210 651 251 296 333 990 416 660 Bokpapper 50 92 (A) 2 4 62 111 114 207 543 966 (B) 224 379 368 601 9 874 17 353 11009 19 299 Reg. kart. m . m . (A) 3 3 35 50 30 31 3 391 4 040 3 459 4124 (B) 1421 1548 4 972 5 854 32 746 32 811 150 908 160 485 190 047 200 698 Adresskarfc. m. m. (A) 60 50 60 50 114 85 497 (B) 394 207 625 108 280 100 519 65 555 308 755 174 314 Diverse kartong (A) 163 123 47 38 241 298 723 1203 1231 1605 4139 3 744 (B) 219 15137 13 564 149 040 134 618 168 583 152 145 267 61300 75909 48 703 67 043 296 741 208 816 642115 647 511 1048859 999 279 1 6 % |8 % 15 % 7 % 1 28 % 21 % 1 61 % 64 % 100 % 100 % A = papper, avsett för koncept, expeditioner, protokoll etc. B = papper till blanketter, formulär och liknande trycksaker, avsedda att ify las med skrift.

115 INNEHÅLL. Sid.

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. Handelsdepartementet..

3 I. Forraatfrågans utveckling och nuvarande läge A. Gällande föreskrifter rörande pappersformat B. Tillkomsten av nu i bruk varande folioformat C. Det metriska formatsysternet D. Tidigare framställningar om de metriska formatens införande i svensk statsförvaltning E. De metriska formatens antagande i vissa förvaltningsgrenar F. Formatfrågans aktualisering 1 940 G. De metriska formatens utbredning inom det enskilda näringslivet ..

7 7 9 10

II. De sakkunnigas förberedande undersökningar A. Cirkulärskrivelser med infordrande av uppgifter från statsförvaltningen B. Bearbetningen av det inkomna materialet C. Statsmyndigheternas förbrukning av papper av olika slag och format D. Statsmyndigheternas uppfattning angående möjligheten av en övergång till det metriska formatsystemet E. Särskild undersökning rörande format för papper till ritningar och kartor m. m F. Pappersförbrukningen inom riksdagen och dess verk G. Överläggningar med representanter för pappersbruken, gross- och detaljhandeln m. m III. De sakkunnigas utlåtande och förslag A. Syftet med en formatstandardisering. De metriska formatens företräde. Principiellt förordande av desamma B. Möjligheten av en allmän övergång till de metriska formaten inom förvaltningen 1. De sakkunnigas ställning till vissa av statsmyndigheterna gjorda allmänna uttalanden. Formatomläggningen och arkivväsendet .. 2. Detaljundersökning rörande de olika slag av handlingar och blanketter m. m., beträffande vilka övergång är möjlig. Erforderliga undantag 3. Speciella förvaltningsområden (underdomstolarna, pastorsämbetena) C. Möjligheten för en allmän övergång till de metriska formaten för pappersbrukens, pappershandelns och tryckeriernas vidkommande .. D. Besparingen för statsverket genom en övergång till metriska format E. Vissa frågor och åtgärder i samband med övergången 1. Övergångstidens längd 2. Blankettrevisionen under övergångstiden

12 17 19 21

*4 25 27 30 41 44 45 51 51 56 56

61 66 69 78 85 8° 86

116 Sid.

I samband med formatomläggningen uppkommande frågor angående inventarier, förbrukningsartiklar och annan materiel 88 4. Användning av de metriska formaten för allmänhetens skriftväxling med statens myndigheter 93 F. Författningsföreskrifter gg G. Hemställan JQI Bilaga

A.

Förslag till kungörelse angående ändrad lydelse av vissa paragrafer i förordningen den 12 juli 1907 (nr 55) angående de slag av papper, bläck, skrivmaskin- och stämpel färger, som må till vissa offentliga handlingar användas 102 Förslag till kungörelse angående ändrad lydelse av vissa punkter i cirkuläret den 20 juni 1924 (nr 396) med bestämmelser rörande inköp och användning av vissa slag av papper, kuvert och läskpapper för statens behov 104 Förslag till generalpoststyrelsens anvisningar rörande metriska pappersformat, tillhörande A- och B-serierna 106 Förslag till Kungl. Majrts cirkulär till statsmyndigheterna angående användning av skrivpapper i metriska format 108 Förslag till kungörelse angående ändrad lydelse av vissa på bilagor till förordningen den 3 december 1915 (nr 476) angående kyrkoböckers förande förekommande anvisningar 109 Förslag till kungörelse angående ändrad lydelse av 3 § 1 mom. i kungörelsen den 27 november 1919 (nr 754) med föreskrifter angående vissa för länsstyrelserna och fögderiförvaltningen erforderliga blanketter HO Förslag till kungörelse angående tillägg till kungörelsen den 11 september 1937 (nr 780) med vissa bestämmelser angående tryckning för statens räkning Hl Förslag till kungörelse angående ändrad lydelse av 7 § i förordningen den 7 december 1883 (nr 64) angående expeditionslösen 111 Bilaga

B.

Sammanställningar över statens pappersförbrukning

Statens offentliga utredningar 1948 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning.

Rättsskipning.

Fångvård.

Yattenväsen.

Skogsbruk.

Bergsbruk.

Industri. Utredning rörande skogsnäringens ekonomiska läge met förslag till åtgärder för höjande av näringens bärkraft 3. Skogsbrukets transportfrågor: Vägar och järnvägar. [4 Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Flyttningsersättningssakkunniga. Betänkande med förslag till författningar ang. ersättning för flyttningskostnad. [2] Utredning och förslag ang. pappersformaten inom statsförvaltningen. [6] Handel och sjöfart. Kommunalförvaltning.

Statens och kommunernas flnansväsen. 1941 års familjebeskattningssakkunniga. Betänkande med förslag till ändrade grunder för familjebeskattningen. [3]

Kommunikations vitsen. Betänkande med författnings- och organisationsförslag för genomförande av ett förstatligande av den allmänna väghållningen på landet m. m. [1]

Politi. Utredning rörande polismäns anslutning till politiska ytterlighetsriktningar m. m. [5]

Bank-, kredit- och penningväsen.

Nationalekonomi och socialpolitik.

Försäkrings väsen.

Hälso- och sjukvård.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt.

Allmänt näringsväsen.

Försvarsväsen.

Fast egendom. Jordbruk med binäringar.

Utrikes ärenden.

Stockholm 1943. JC. L. Beckmans Boktryckeri. 142 43

Internationell rätt.