Betänkande med förslag till inrättande av ett forskningsråd på jordbrukets område.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1944:43 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED

FÖRSLAG TILL INRÄTTANDE AV ETT FORSKNINGSRÅD PÅ JORDBRUKETS OMRÅDE

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1944 K r o n o l o g i s k

f ö r t e c k n i n g

1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 1. Jordbruksbefolkningens levnadskostnader. Av E. LinBilaga 3. Förhandlingarna vid sammanträde den 15— dahl och L. Lemue Marcus. 71 s. J o . den 17 juni 1943 med 1940 års skolutrednings rådgi2. Betänkande med förslag angående långtjänstunderbevande nämnd. Idun. (2), 148 s. E . fäl m. m. Beckman. 91 s. F ö . 3. Betänkande angående nykterhetstillståndet under krigsBetänkande med förslag rörande revision av lagstiftåren. Marcus. 336 s. F i . ningen om kvinnas behörighet att innehava statstjänst 4. Promemoria med förslag till lag med bestämmelser om och annat allmänt uppdrag. Norstedt. 65 s. J u . allmänna behörighetsvillkor för vissa kommunala upp25. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. drag m. m. Hseggström. 66 s. S. 5. Promemoria angående yrkesutbildning för arbets5. Betänkande med förslag till civilförsvarslag m. ni. lösa m. m. Hseggström. 92 s. E . Beckman. 262s. S. Befolkningspolitik i utlandet. Beckman. 239 s. S. Betänkande med förslag till byordningar och instruk6. tioner för ordningsmännen i lappbyarna. Marcus. 85 s. Betänkande med utredning och förslag angående rätten Jo. till vissa uppfinningar m. m. Marcus. 83 s. H . 7. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. :>S. 1941 års reumatikervårdssakkunnigas betänkande. Del 2. 1. Marcus. 215 s. F i . Utredning och förslag rörande behovet av och formen 8 Betänkande med förslag angående revision av riksför statligt understöd till utbyggande inom landets dagens arbetsformer. Norstedt. 114 s. J u . sjukvårdsväseu av efterbehandling och konvalescent9. Process lagberedningens förslag till lag om införande vård. Sv. Tryckeri AB. 101 s. 6 ritn. S. av uya rättegångsbalken m. m. 1. Lagtext. Norstedt, Socialutbildningssakkunniga. 1. Utredning och förslag viij, 192 s. J u . rörande den högre socialpolitiska och kommunala ut10. Proeessiagberedningens förslag till lag om införande bildningen. Hseggström. 192 s. E . av nya rättegångsbalken m. m. 2. Motiv m. m. Norstedt. 500 s. J u . Ungdomsvårdskommitiéns betänkande 1 med utredning 11. Statsmakterna och folkhushållningen under den till och förslag angående psykisk barna- och ungdomsvård. följd av stormaktskriget 1939 inirädda krisen. Del 4. Norstedt. 277 s. J u . * Tiden juli 1942—juni 1943. Idun. 559 s. F o . Ungdomsvårdskommitténs betänkande 2 med utredning 12. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. och förslag angående stöd åt ungdomens föreningsliv. 2. Investeringsutredningens betänkande med förslag Norstedt. 195 s. J u . till investeringsreserv av statliga, kommunala och statsSlututlåtande avgivet av besparingsberedningens järnunderstödda anläggningsarbeten för budgetåret 1944,45. Marcus. 272 s. F i . Vägssakkunniga. Marcus. 169 s. F i . 13. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. Socialvårdens omfattning och kostnader efter 1930. 3. Bilagi-r till investeringsutredningens betänkande Beckman. 69 s. S. med förslag till investeringsreserv av statliga, komSocialvårdskommitténs betänkande. 9. Utredning och munala och statsunderstödda anläggningsarbeten för förslag angående revision av lagstiftningen om barnabudgetåret 1944,45. Marcus 77 s. F i . vårdsanstalter och fosterbarnsvård. Beckman. 296 s. S. 14. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. Betänkande med förslag till lag om skyldighet för inne4. Marcus. 153 s. F i . havare av järnväg eller spårväg att hålla stängsel. 15. Socialvårdskommitténs betänkande. 7. Utredning och Norstedt. 76 s. J u . förslag angående lag om allmän sjukförsäkring. Beckman 360 s. S. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. 16. Socialvårdskommitténs betänkande. 8. Kostnadsberäk0. Marcus. 130 s. F i . ningar angående lag om allmän sjukförsäkring. BeckKommunindelningskommittén. 1. Den lantkommunala man. 91 s. S. författningsregleringens historia. Av E. Schalling. 17. Betänkande med förslag till åtgärder för främjandet Marcus. 108 s. S. av litteraturtjänsten inom de tekniska fackområdena. Betänkande angående ordnandet av civilanställning för Hseggström. 165 s. E . avgående fast anställt manskap vid försvaret Beckman. 18. Betänkande med förslag till vägtrafikstadga m. va. 160 s. F ö . Beckman. 84 s. K. J9. Om inrättande av ett samhällsvetenskapligt forskBetänkande med förslag i anledning av utredning röningsråd. Hseggström. 23 s. E . rande tillstånd för juridiska personer att utöva yrkes20. 1940 års skolutrednings betänksinden och utredningar. mässig automobiltrafik. Idun. 122 s. K. 1. Skolan i samhällets tiänst. Frågeställningar och probPromemoria angående socialvftiden under krig. Idun. lemläge. Idun. 188 s. E . 115 s. S. 21. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. Förslag till handledning i sexualundervisning för lä2. Sambandet mellan folkskola och högre skola. Idun. rare i folkskolor. Haeggström 70 s. 4 pl. E. 354 s. E. 1948 års riksteaterutrednings betänkande och förslag an22. 19)0 års skolutrednings betänkanden och utredningar. gående riksteaterns omorganisation m m. Blom. J17 s. E. 3. Utredning och förslag angående vidgade möjlighrter Betänkande med förslag till inrättande av ett forskningstill högre undervisning för landsbygdens ungdom. Idun. 104 s. E. råd på jordbrukets område. Hseggström. 108 s. J o .

A n m . Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, J o . = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS

OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1944:43

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED

FÖRSLAG TILL INRÄTTANDE AV ETT FORSKNINGSRÅD PÅ JORDRRUKETS OMRÅDE

STOCKHOLM IVAR

H . E G G S T R Ö M S

19 4 4

B O K T R Y C K E R I

MMM

Mm

A. B.

I N N E H Å L L S F Ö R T E C K N I N G Skrivelse till H e r r S t a t s r å d e t och Chefen för Kungl. J o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t I. Inledning Utredningsuppdraget Utredningsarbetets bedrivande I I . Översikt över forskningsverksamhetens n u v a r a n d e organisation m. m. Forskningsorgan på jordbrukets område Lantbrukshögskolan Statens växtskyddsanstalt Veterinärhögskolan Statens veterinärmedicinska anstalt Övrig veterinärvetenskaplig forskning Statens forskningskommitté för lantmannabyggnader Svenska vall- och mosskulturföreningen Sveriges utsädesförening Jordbrukstekniska föreningen Weibullsholms växtförädlingsanstalt Lantbruksförbundets byggnadsförening Institutet för husdjursförädling Svenska sockerfabriksaktiebolaget Svenska lantarbetsgivareföreningen Forskningsorgan på trädgårdsodlingens område Statens trädgårdsförsök Trädgårdsekonomiska byrån Föreningen för växtförädling av fruktträd Institutet för växtforskning och kyllagring Sveriges pomologiska förening Forskningsorgan på skogsbrukets område Skogshögskolan Statens skogsförsöksanstalt Föreningen för växtförädling av skogsträd Sällskapet för praktisk skogsförädling Värmlands skogsarbetsstudier Föreningen skogsarbeten Skogsproduktforskning Forskningsorgan på fiskets och jaktens områden Statens undersöknings- och försöksanstalt för sötvattensfisket Svenska hydrografisk-biologiska kommissionens havsfiskelaboratorium . . . . Södra Sveriges fiskeriförening Svenska jägarförbundets viltundersökningar Forskningsorgan på livsmedelsproduktionens område Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut

Sida 5 7 7 3 10 11 ]_ j 14 j5 17 18 18 18 20 21 22 23 23 24 25 25 25 26 27 27 28 28 28 29 30 31 31 31 32 32 32 33 34 34 35 35

4 Svenska mejeriernas riksförening Sveriges slakteriförbund Övrig livsmedelsforskning Organ för kontroll- och provningsverksamhet på jordbrukets område Statens centrala frökontrollanstalt Lokala frökontrollanstalter Statens lantbrukskemiska kontrollanstalt Lokala lantbrukskemiska kontrollstationer Statens maskin- och redskapsprovningsanstalter För jordbruksforskningen betydelsefulla stödjande organ och kontaktorgan . . Kungl. lantbruksakademien Vetenskapliga stiftelser och fonder Nordiska jordbruksforskares förening Jordbrukets upplysningsnämnd

Sida 36 37 38 39 39 40 40 40 41 41 41 43 44 44

I I I . S a m b a n d e t mellan forskning och högre undervisning på j o r d b r u k e t s och angränsande områden

45 I V . Betydelsen av forskningen på jordbrukets och angränsande o m r å d e n

50 V. Behovet a v ytterligare åtgärder för forskningens främjande Avhjälpandet av bristen på forskare Ökning av forskningens omfattning och effektivitet Samordning av forskningen inom jordbrukets och angränsande områden Verksamhetsområdet för jordbrukets forskningsråd Jordbrukets forskningsråd Behovet av ett särskilt anslag för främjande av forskning på jordbrukets och angränsande områden Forskningsrådets sammansättning m. m Arbetets bedrivande Kostnader för rådets verksamhet

58 64 67 69 75 77 82 86 88 91

V I . J o r d b r u k e t s forskningsråds ställning till statens tekniska forskningsråd och vissa a n d r a organ Statens tekniska forskningsråd Statens lagringsforskningskommitté Lantbruksakademien Lantbruksstyrelsen Jordbrukets upplysningsnämnd Övriga myndigheter och organisationer

92 92 94 96 97 97 98

V I I . Sammanfattning

99 Bilagor: A. Statsanslag till forskning och högre undervisning samt därmed sammanhörande ändamål på jordbrukets och skogsbrukets områden 101 B. Förslag till Instruktion för jordbrukets forskningsråd 104 C. Förslag till Kungörelse angående statsbidrag till forskningsverksamhet på jordbrukets och angränsande områden 107

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl.

Jordbruksdepartementet.

Genom beslut den 14 januari och den 25 februari 1944 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla högst 11 utredningsmän för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande inrättandet av ett jordbrukstekniskt forskningsråd. Departementschefen tillkallade därefter såsom utredningsmän förre generaldirektören C. G. O. Malm, överingenjören H. T. Brahmer, professorn vid veterinärhögskolan K. J. Eriksson, filosofie doktorn H. Fredholm, rektorn vid lantbrukshögskolan N. R. Nilsson, föreståndaren för statens trädgårdsförsök F. W. Nilsson, ledamoten av riksdagens andra kammare B. S. B:son Norup, dåvarande överassistenten, nuvarande chefen för statens skogsförsöksanstalt H. M. E. Näslund, godsägaren N. Sahlström, direktören E. Sjögren samt professorn E. Å. Åkerman, varjämte åt Malm uppdrogs att vara utredningens ordförande. Den 5 februari 1944 förordnades förste assistenten vid jordbruksförsöksanstalten I. H. Bachér till sekreterare åt utredningsmännen. Till utredningen har enligt Kungl. Maj:ts beslut den 31 mars 1944 överlämnats en framställning från vissa statliga och statsunderstödda institutioner rörande jordbruksforskningens upprätthållande under rådande kristid för att av utredningen tagas i övervägande vid uppdragets fullgörande, vilket även skett. Utredningen får härmed avlämna ett betänkande med förslag till inrättandet av ett forskningsråd på jordbrukets område. Med Kungl. Maj:ts medgivande avlämnas ifrågavarande betänkande tryckt. Utredningens uppdrag torde härmed vara avslutat. Stockholm den 4 september 1944. G. MALM H. Brahmer

Karl Eriksson

Hugo Fredholm

Ragnar Nilsson

Fredrik Nilsson

Sam. B. Norup

Manfred Näslund

Nils Sahlström

Einar Sjögren

Å. Åkerman /1.

H. Bachér

I. Inledning. Utredningsuppdraget. D e för utredningens arbete meddelade direktiven utgöras av ett uttalande till statsrådsprotokollet den 14 januari 1944 av chefen för jordbruksdepartementet. Statsrådet har därvid, efter a t t inledningsvis ha refererat innehållet i tvenne av professorerna vid lantbrukshögskolan H . Flodkvist och H . Lundegårdh samt av Sveriges lantbruksförbund ingivna underdåniga skrivelser, i vilka hemställts om inrättandet av ett forskningsråd på jordbrukets område, anfört följande: »Under de senaste årtiondena har den vetenskapliga forskningen på jordbruksnäringens och skogsbrukets områden gjort avsevärda framsteg, vilka varit av största betydelse för folkförsörjningen och landets ekonomiska utveckling. E t t stort antal helt eller delvis med statsmedel understödda forsknings- och försöksanstalter äro i verksamhet för att föra den vetenskapliga forskningen på dessa områden ytterligare framåt. Betydande forskningsuppgifter torde alltjämt vara olösta, och möjligheterna för fortsatta forskningar och försök på ifrågavarande områden synas mycket omfattande. Uppenbart är, att forsknings- och försöksverksamheten skulle i hög grad främjas, därest bättre förutsättningar skapades för en intimare kontakt mellan de skilda forskningsområdena inom jordtbruksnäringen och skogsbruket. Erinras må, att på andra områden av vetenskaplig forskning inrättats forskningsråd. Sålunda tillkommo år 1940 statens uppfinnarnämnd samt år 1942 statens tekniska forskningsråd och statens kommitté för byggnadsforskning. Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t den 26 november 1943 har chefen för ecklesiastikdepartementet tillkallat särskilda sakkunniga för att inom ecklesiastikdepartementet biträda med utredning dels rörande lämpliga organisatoriska åtgärder för den< medicinska forskningens främjande, dels ock angående inrättandet av ett social-vetenskapligt forskningsråd. I likhet med professorerna Flodkvist och Lundegårdh samt Sveriges lantbruksförbund anser jag, att starka skäl kunna anföras för inrättande av en för den vetenskapliga forskningen på jordbrukets och skogsbrukets områden central instans, motsvarande forskningsrådet på det tekniskt-vetenskapliga området. Såsom i flertalet yttranden över lantbruksförbundets framställning uttalats synes emellertid nödvändigt att, innan slutlig ståndpunkt tages till förbundets framställning, frågan rörande ett dylikt jordbrukstekniskt forskningsråds organisation och verksamhetsområde underkastas en närmare utredning. Enligt min mening bör denna utredning snarast igångsättas och verkställas genom särskilt för ändamålet tillkallade utredningsmän. En av det ifrågasatta forskningsrådets huvuduppgifter synes böra bliva att samordna forskningsarbetena inom jordbruksnäringen och inom skogsbruket

8 så att onödigt dubbelarbete undvikes. Det torde nämligen understundom förekomma, att forskare, oberoende av varandra, äro sysselsatta med undersökning av samma fråga. Det torde även inträffa, att forskare av skilda anledningar —kanske främst av ekonomiska skäl — icke äro i stånd att fullfölja sina arbeten med lösande av betydelsefulla frågor. Det bör vara en uppgift för det nya forskningsrådet att samordna och befordra forskningsarbeten av antytt slag. En i möjligaste mån klar gräns bör uppdragas mellan statens tekniska forskningsråd och det nu ifrågasatta forskningsrådet för vetenskaplig forskning på jordbruksnäringens och skogsbrukets områden. Härvid bör, i samråd med statens tekniska forskningsråd, övervägas, till vilket organ exempelvis konserverings- och livsmedelsforskningen ävensom andra vetenskapliga forskningsgrenar på gränsområdena mellan förenämnda två forskningsråds verksamhetsfält böra hänföras. I den mån en klar gränsdragning icke kan komma till stånd, böra riktlinjer uppdragas för ett samarbete mellan ifrågavarande två forskningsråd. Under utredningen bör i anslutning till vad förut anförts klargöras, på vad sätt det ifrågasatta forskningsrådet skall kunna befrämja samarbetet mellan de vetenskapliga institutioner, som äro verksamma på ifrågavarande område, såsom lantbrukshögskolan, veterinärhögskolan, statens veterinärmedicinska anstalt samt skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt ävensom lantbruksakademien. Vidare bör undersökas, i vad mån genom ett intimare samarbete mellan de vetenskapliga institutionerna och övriga på jordbruksnäringens och skogsbrukets områden verksamma statliga eller privata organ, såsom lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen samt hushållningssällskapen och lantbruksförbundet, gynnsammare förutsättningar för den vetenskapliga forskningen kunna vinnas. Genom en förbättrad samverkan torde även möjligheter öppnas för besparingar i kostnaderna för den vetenskapliga forskningen. Det torde vara uppenbart, att berörda statliga och privata organ under sitt arbete komma i beröring med frågor i det praktiska livet, vilka för sin lösning påkalla vetenskapligt forskningsarbete. Under sådana förhållanden synes ett gagnande samarbete kunna åvägabringas mellan det praktiska livets och den vetenskapliga forskningens män. Det torde även vara av vikt att samverkan kommer till stånd mellan det ifrågasatta forskningsrådet och jordbrukets upplysningsnämnd för att därigenom underlätta att resultaten av det vetenskapliga forskningsarbetet snabbt bringas i tillämpning i det praktiska livet. Utredningen bör avgiva, förslag rörande det ifrågasatta forskningsrådets sammansättning och organisation, varjämte beräkningar böra uppgöras angående kostnaderna för rådets verksamhet. Till övervägande bör även upptagas frågan, huruvida forskningsrådet för att kunna fylla sin uppgift bör erhålla särskilda anslagsmedel för den tekniska jordbruksforskningens understödjande och stimulerande eller om forskningsrådet endast bör fungera såsom förslagsställande organ, medan prövningen av anslagsfrågorna skall ankomma på Kungl. Maj:t. Den förordade utredningen bör bedrivas med största möjliga skyndsamhet, och under arbetets gång bör samarbete upprätthållas med utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningen.» Utredningsarbetets bedrivande. Utredningen har, i enlighet med givna direktiv, etablerat visst samarbete med den likaledes under Malms ordförandeskap arbetande utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande. För överlägg-

ningar med nämnda utredning i vissa frågor rörande livsmedelsforskningens organisation har utredningen sålunda inom sig utsett en särskild delegation, bestående av herrar Brahmer, Fredholm, R. Nilsson, F. Nilsson och Sjögren. Utredningen har därjämte samverkat med den tekniska forskningsutredningen vid fullgörandet av dess särskilda uppdrag att utarbeta förslag till ordnande av forskning angående lagring av livsmedel inklusive råvaror och halvfabrikat för produktion härav. Utredningen har vidare under sitt arbete haft överläggningar med lantbruksakademien, representerad av dess preses, bruksägaren friherre C. BeckFriis, och dess sekreterare, professorn R. Torssell, rörande samarbetet mellan lantbruksakademien och det ifrågasatta forskningsrådet. Vissa av utredningsmännen ha på uppdrag av utredningen utarbetat promemorior rörande verksamheten vid de institut och anstalter, vid vilka de ha sin verksamhet, och belysande forskningsverksamhetens nuvarande organisation samt behov och önskemål för verksamhetens framtida utveckling. Uppgifter rörande lantbruksakademien och dess verksamhet ha lämnats utredningen av akademiens förutvarande vice preses, professorn emeritus Chr. Barthel, rörande den jordbruksekonomiska forskningen av professorn vid lantbrukshögskolan L. Nanneson samt rörande forskningen på mejeriområdet av föreståndaren för statens mejeriförsök, professorn B. Platon. Ett stort antal enskilda forskningsinstitutioner ha dessutom välvilligt ställt uppgifter om sin organisation och verksamhet till utredningens förfogande. Slutligen må nämnas, att Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund till utredningen ingivit en den 11 maj 1944 dagtecknad skrivelse, i vilken förbundet framfört vissa synpunkter på det ifrågasatta forskningsrådets sammansättning samt anhållit att få ifrågakomma som ett av de organ, vilka i sådant fall skulle ha att hos Kungl. Maj:t avgiva förslag till ledamot av forskningsrådet.

II. Översikt över forskningsverksamhetens nuvarande organisation m. m. Den forskning, som berör jordbruksnäringen och skogsbruket med binäringar, omfattar ett flertal stora och betydelsefulla forskningsområden. Innan utredningen här går att lämna en översikt över denna verksamhets nuvarande organisation, har det synts angeläget att klargöra innebörden av begreppet jordbruksforskning, taget i dess vidaste bemärkelse. M a n synes sålunda inom jordbruk och skogsbruk med binäringar kunna skilja på följande fem forskningsområden: 1. Egentlig jordbruksforskning. 2. Trädgårdsforskning. 3. Skogsforskning. 4. Forskning på fiskets och jaktens områden. 5. Forskning inom vissa delar av livsmedelsproduktionen (vilken ligger på gränsen till teknisk-industriell verksamhet). Till egentlig jordbruksforskning har då räknats det vetenskapliga utforskandet av problem sammanhörande med jordens brukning, växtodling, växtskydd, växtförädling, husdjursskötsel, jordbruksteknik, jordbruksekonomi och arbetsstudier inom jordbruket. Veterinärvetenskapens nära anknytning till husdjursskötseln gör det berättigat a t t hänföra även den veterinärvetenskapliga forskningen till den egentliga jordbruksforskningen. Trädgårdsforskningen anknyter i många avseenden nära till den egentliga jordbruksforskningen och skulle därför måhända kunna betraktas som ett led av denna. D å trädgårdsskötseln emellertid i stor utsträckning utvecklats till en från jordbruket skild näringsgren, kan det vara berättigat att hänföra trädgårdsforskningen till ett särskilt område. D e t t a områdes omfattning torde ej behöva närmare angivas. Skogsforskningen omfattar dels skogsproduktiva problem, d. v. s. frågor sammanhängande med skogens uppdragande och skötsel, dels skogsteknologiska problem i samband med trädens avverkning, virkets tillredning och behandling i skogen, transport m. m., varvid till den förra gruppen även hänföras frågor rörande ståndortens och skogsskötselns inflytande på skogsprodukternas kvalitet. Skogsforskningen som sådan utgör sålunda ett rätt väl avgränsat område utan närmare anknytning till målforskningen på jordbrukets område.

11 Det nära sambandet mellan jordbruk och skogsbruk i vårt land motiverar dock en fortlöpande intim kontakt mellan forskningen på de båda områdena. Fiske och jakt räknas sedan gammalt som jordbrukets och skogsskötselns binäringar, och utredningen har därför ansett det lämpligt att något beröra forskningen på dessa områden. D e problem, som livsmedelsforskningen har att lösa, äro i övervägande grad av teknisk och näringshygienisk natur. Jordbruket har emellertid ett stort intresse av denna forskning av den anledningen, att livsmedelsindustriens råvaror huvudsakligen utgöras av jordbruks- och trädgårdsprodukter. Så har exempelvis slakteri- och mejerihanteringens samt kvarnindustriens forskning många anknytningar till den egentliga jordbruksforskningen, de förras på husdjursskötselns och den senares på växtförädlingens och växtodlingens områden. Utredningen har därför ansett det lämpligt att i sin översikt medtaga även en redogörelse för i detta sammanhang viktiga delar av forskningen inom livsmedelsindustrien. Utredningen har vidare i översikten medtagit redogörelser för på jordbrukets område verksamma kontroll- och provningsanstalter samt för jordbruksforskningen betydelsefulla stödjande organ och kontaktorgan. Utredningen har, som framgår av det ovan anförda, ansett sig sakna anledning upprätthålla den i vanligt språkbruk gängse distinktionen mellan forskning och försöksverksamhet, varvid benämningen forskning hittills förbehållits sådan verksamhet, som arbetat med laboratorieexperiment och andra vedertagna vetenskapliga metoder, under det a t t försöksverksamhetens huvudsakliga arbetsmetoder ansetts vara fält- och djurförsök. Med forskning avser utredningen sålunda all vetenskaplig genomarbetning av uppkommande problem oavsett de arbetsmetoder, som därvid komma till användning.

Forskningsorgan på jordbrukets område. Lantbrukshögskolan. Lantbrukshögskolan, som är förlagd till Ultuna i närheten av Uppsala, började sin verksamhet år 1932. Dess uppgift är a t t genom vetenskaplig forskning främja lantbrukets utveckling samt att meddela på vetenskaplig grund vilande undervisning i för lantbruket viktiga ämnen (sv. förf. saml. nr G68/1938). Högskolan står under ledning av en styrelse, i vilken Kungl. Maj:t utser ordföranden och fyra ledamöter. Självskrivna ledamöter äro dessutom chefen för lantbruksstyrelsen och högskolans rektor. N ä r m a s t under styrelsen handhavas högskolans angelägenheter av dess rektor, lärarrådet samt för-

12 söksnämnden och tvenne försöksråd, ett för jordbruks- och ett för husdjursförsök. Försöksnämnden, som utgöres av högskolans rektor såsom ordförande, en av styrelsen inom sig utsedd ledamot, föreståndarna för högskolans anstalter för jordbruks- och husdjursförsök, professorerna i allmän jordbrukslära, i växtodlingslära samt i husdjurens utfodring och skötsel, Ultuna egendoms förvaltare och föreståndaren för svenska vall- och mosskulturföreningen, har till uppgift att utarbeta och för försöksråden framlägga förslag till försöksprogram samt att enligt högskolestyrelsens anvisningar handlägga vissa försöksfrågor av löpande natur. Försöksrådens uppgifter äro att utarbeta slutliga årsprogram för försöksverksamheten jämte kostnadsberäkningar för denna verksamhet. Högskolans rektor är ordförande i båda råden. Förutom denne består vartdera rådet av 11 ledamöter, av vilka Kungl. Maj:t utser fem samt högskolestyrelsen och lärarrådet vardera en. Självskrivna ledamöter äro de båda försöksanstalternas föreståndare, Ultuna egendoms förvaltare och föreståndaren för svenska vall- och mosskulturföreningen. Till försöksrådens överläggningar kunna dessutom kallas representanter för den lokala försöksverksamheten, försöksgårdarna och försöksstationerna, växtförädlingsanstalterna samt andra på jordbrukets område verksamma forskningsorgan. Lantbrukshögskolan är organiserad på ett kansli, 14 forsknings- och undervisningsinstitutioner, en jordbruksförsöksanstalt jämte sju försöksgårdar, en husdjursförsöksanstalt samt ett bibliotek. Forskningen vid institutionerna kan huvudsakligen betecknas som grundforskning,1 ehuru givetvis även problem av omedelbar praktisk betydelse upptagas till behandling. Utmärkande för institutionernas forskning är vidare, att den — i likhet med vad fallet i allmänhet är vid universitet och högskolor — är fri och endast beroende av respektive forskares egna initiativ. De 14 undervisnings- och forskningsinstitutionerna företräda följande ämnesområden: fysik och meteorologi, lantbrukskemi, marklära, systematisk botanik och ärftlighetslära, växternas anatomi och fysiologi, mikrobiologi, husdjurens anatomi och fysiologi, agronomisk hydroteknik, maskin- och redskapslära, allmän jordbrukslära, växtodlingslära, husdjurens avels- och raslära, husdjurens utfodring och skötsel samt jordbruksekonomi. Till den kemiska institutionen är anknutet ett större analyslaboratorium, där en avsevärd del av för institutionernas och försöksanstalternas forskningsverksamhet erforderliga kemiska analyser utföras. Vidare sorterar under den mikrobiologiska institutionen ett baljväxtlaboratorium, vilket Beträffande innebörden av detta liksom även av en del andra grundläggande begrepp får utredningen hänvisa till den översikt, som lämnats av utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande i dess betänkande I (S. O. U. 1942: 6, sid. 8—10).

13 tillhandahåller jordbruket vid baljväxtodling använda kulturer av B a c t. r a d i c i c o 1 a och bedriver i samband med dessa bakteriekulturers framställning och utnyttjande stående forskning. Tolv av institutionerna förestås av professorer, institutionen för fysik och meteorologi av en lektor och maskintekniska institutionen av en speciallärare. Personalen i övrigt utgöres av en laborator, tre stipendierade docenter, en förste kemist, sex förste assistenter och ett tjugutal assistenter. För forskningsverksamhetens bedrivande erforderliga medel erhållas dels ur ett anslag för institutioner och samlingar (huvuddelen av detta anslag torde dock komma undervisningen till godo), dels ur ett anslag för särskilda undersökningar. Under budgetåret 1943/44 uppgick det förra anslaget till 57 000 kronor och det senare till 43 000 kronor. Dessutom ha för speciella undersökningar utgått tillfälliga statsanslag varjämte bidrag erhållits från lantbruksakademien, ingenjörsvetenskapsakademien samt vissa vetenskapliga stiftelser och fonder. Forskningen vid högskolans försöksanstalter har huvudsakligen karaktören av målforskning och är, i motsats till den vid institutionerna bedrivna forskningen, styrd genom bestämmelser, meddelade i för högskolan gällande stadgar. Jordbruksförsöksanstaltens arbetsuppgifter skola sålunda avse agronomisk hydroteknik, jordbearbetning, gödsling och kalkning, växtodling samt ogräsbekämpning. Husdjursförsöksanstalten skall bedriva forskning rörande husdjurens utfodring och skötsel, foderkonservering och betesmarkernas utnyttjande. Jordbruksförsöksanstalten är för närvarande förlagd till Experimentalfältet men skall, så snart förhållandena det medgiva, överflyttas till Ultuna. Under anstaltens ledning utföras fältförsök vid sju till anstalten knutna försöksgårdar, ett tjugutal till lantbruks- och lantmannaskolor förlagda fasta försöksstationer samt, i samarbete med landets hushållningssällskap och försöksringar, hos enskilda jordbrukare i skilda delar av landet. Anstaltens personal utgöres av en föreståndare med professors ställning, två statsagronomer, sex försöksgårdsföreståndare, fem förste assistenter, tretton assistenter jämte hjälpkrafter. Förutom den egna verksamheten har jordbruksförsöksanstalten även ledningen av hushållningssällskapens lokala försöksverksamhet. Denna verksamhet avser i första hand att genom försök hos de lantbrukare, som härom uttalat en önskan, klargöra för den enskilda gården aktuella problem beträffande gödsling, kalkning och växtodling. Antalet lokala försök uppgick under åren närmast före krigsutbrottet till mer än 4 000 årligen men har nu nedgått till cirka 2 000. Husdjursförsöksanstalten är förlagd till Ultuna, där den förfogar över nybyggd, för försöksverksamhet specialinredd ladugård, svinhus och höns-

14 hus. Arbetslokaler för anstalten ha provisoriskt inretts i för högskolans bibliotek tidigare använda utrymmen i högskolans administrationsbyggnad och för laboratoriearbeten ha arbetsplatser tills vidare måst ordnas inom den kemiska institutionens och andra institutioners lokaler. Försök för anstaltens räkning utföras även vid Alnarps lantbruksinstitut, vid vissa försöksgårdar samt hos enskilda jordbrukare. Under husdjursförsöksanstalten sorterar den statliga svinstamkontrollen med försöksstationer i Hallsberg och Åstorp. Personalen utgöres av en föreståndare med professors ställning, två statsagronomer, två förste assistenter, tolv assistenter, varav tre för svinstamkontrollen, samt hjälpkrafter. För jordbruksförsöksanstaltens verksamhet har för budgetåret 1943/44 anvisats dels 32 000 kronor för ersättning till försöksvärdar m. m., dels 22 000 kronor för ersättningar till de fasta försöksstationerna. Som bidrag till lokala gödslings-, sort- och ogräsförsök m. m. har anvisats 89 000 kronor. Dessa bidrag utbetalas till hushållningssällskap och försöksringar i förhållande till antalet utförda försök. Anslaget till husdjursförsöksanstaltens forskningsverksamhet uppgick under samma tid till 19 800 kronor, varjämte anstalten för detta ändamål får använda de uppbördsmedel, som inflyta från ladugården, svinhuset och hönshuset. Till svinstamkontrollen utgår ett särskilt anslag å 35 900 kronor. De vid lantbrukshögskolan uppnådda forskningsresultaten publiceras dels i »Lantbrukshögskolans annaler», dels i försöksanstalternas »Meddelanden». Anslagen för publikationstryck uppgå sammanlagt till 15 200 kronor. Statens växtskyddsanstalt. Statens växtskyddsanstalt började sin verksamhet år 1932 och inrättades för att övertaga och fortsätta den verksamhet, som tidigare bedrivits av centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet botaniska avdelnings växtpatologiska sektion samt sagda anstalts entomologiska avdelning. Enligt för anstalten gällande instruktion av den 16 december 1932 (sv. förf. saml. nr 579/1932, ändr. 15/1940) har anstalten till uppgift att bedriva vetenskapliga undersökningar och praktiska försök i syfte att bereda den inhemska odlingen av växter skydd mot skadliga företeelser härrörande från växtriket och djurvärlden ävensom att lämna allmänheten råd och anvisningar i ämnen, som hänföra sig till anstaltens verksamhetsområde. Anstalten har även att enligt särskilda bestämmelser utöva kontroll och inspektion på växtskyddstjänstens område. Till växtskyddsanstaltens uppgifter hör vidare att undersöka och avgiva utlåtanden om i marknaden förekommande betningsmedel och andra för bekämpning av växtsjukdomar och skadeinsekter avsedda preparat.

15 Växtskyddsanstalten står under överinseende av en styrelse bestående av sex ledamöter, av vilka ordföranden jämte två ledamöter utses av Kungl. Maj:t, två ledamöter utses av lantbruksakademien varjämte anstaltens chef ingår i styrelsen såsom självskriven ledamot. Anstaltens chef och avdelningsföreståndare bilda en nämnd, som dels har a t t uppgöra förslag till arbetsprogram för anstalten, dels skall avgiva yttranden i frågor, som av styrelsen eller föreståndaren hänskjutas till nämnden. Anstalten är organiserad på tre avdelningar, nämligen botaniska avdelningen, zoologiska avdelningen samt upplysnings- och kontrollavdelningen. Anstaltens personal utgöres av tre avdelningsföreståndare, en filialföreståndare, fem förste assistenter, åtta assistenter samt erforderliga hjälpkrafter. E n av avdelningsföreståndarna förordnas av Kungl. Maj:t att vara chef för anstalten. Växtskyddsanstalten förfogar över en vid Bergshamra norr om Stockholm belägen institutionsbyggnad, utrustad med laboratorier, växthus och insektarier samt en vid Alnarp belägen filialstation, även den utrustad med växthus och insektarium. För utförande av fältförsök disponerar anstalten jord dels å kronoegendomen Bergshamra, dels å Alnarps egendom och vid statens trädgårdsförsök, varjämte anstalten i ej obetydlig omfattning beretts tillfälle att få försök utförda vid Sveriges utsädesförening och dess filialer, vissa av jordbruksförsöksanstaltens fasta försöksstationer samt, genom hushållningssällskapens förmedling, hos enskilda jordbrukare. Resultaten av vid växtskyddsanstalten utförda undersökningar offentliggöras i trenne av anstalten utgivna publikationsserier, nämligen »Meddelanden från statens växtskyddsanstalt», »Växtskyddsnotiser» och »Flygblad» . Till avlöningar åt vid växtskyddsanstalten anställda tjänstemän har för budgetåret 1943/44 anvisats 176 500 kronor och för omkostnader 73 000 kronor, av vilket belopp dock 6 000 kronor beräknas täckta av anstaltens inkomster för bekämpningsmedelskontroll och försålda publikationer. För bekämpning av växtsjukdomar utgår dessutom ett anslag av 70 000 kronor, som till större delen brukat anvisas till växtskyddsanstalten för speciella undersökningar. Veterinärhögskolan. Den nuvarande veterinärhögskolan började sin verksamhet år 1914, då en omorganisation av veterinärundervisningen företogs. Högskolan är förlagd till Albano omedelbart norr om Stockholm. Dess stadgeenliga uppgift är att bedriva vetenskaplig forskning och meddela på sådan forskning grundad undervisning i alla för en fullständig veterinärutbildning erforderliga ämnen (sv. förf. saml. nr 494/1940).

16 Veterinärhögskolan sorterar under jordbruksdepartementet och står under ledning av en styrelse, bestående av ordförande och tre ledamöter utsedda av Kungl. Maj:t, föredraganden för veterinärärenden hos medicinalstyrelsen samt högskolans rektor. N ä r m a s t under styrelsen handhavas högskolans angelägenheter av rektor och lärarkollegiet. Den vetenskapliga forskningen vid veterinärhögskolan är i huvudsak av fri karaktär. Varje vetenskapsidkare väljer sålunda själv sina forskningsobjekt. Forskningen liksom undervisningen omfattar husdjurssjukdomarnas etiologi, patologi, diagnostik och terapi, dessa sjukdomars förebyggande genom rationell husdjurshygien, skötsel, utfodring och avel samt animal födoämneshygien. Vid högskolan finnas tio avdelningar, företrädande följande ämnesområden: anatomi och histologi; fysiologi och farmakologi; kemi; patologisk anatomi; födoämneshygien, parasitologi och bakteriologi; kirurgi; medicin: obstetrik och bujatrik; avelsbiologi och husdjurshygien samt hovsjukdomar, hovbeslags- och anspannslära. Veterinärhögskolans personalstat upptager bland annat följande befattningar: nio professorer, en lärare i hovbeslag och hovens sjukdomar, två prosektorer, sju laboratorer samt sex assistenter. Dessutom medverka vid forskningsverksamheten preparatriser, tekniska biträden och andra hjälpkrafter. För högskolans undervisnings- och forskningsverksamhet utgår ett anslag till materiel m. m., för budgetåret 1943/44 upptaget till 46 000 kronor. Till de olika avdelningarna utgå av anslaget belopp växlande mellan 1 300 och 5 000 kronor. I enstaka fall har till högskolan av statsmedel anvisats särskilda forskningsanslag, och medel ha även ställts till förfogande av bolag och sammanslutningar. Veterinärhögskolan utgiver årligen en samling särtryck av i in- och utländska facktidskrifter publicerade vetenskapliga avhandlingar från högskolan. För tryckningen av dessa avhandlingar står ett anslag å 5 000 kronor till högskolans förfogande. Kungl. Maj:t har i proposition nr 118 till 1944 års riksdag föreslagit, att veterinärinrättningen i Skara skall omorganiseras och underställas veterinärhögskolans styrelse. N ä r m a s t under styrelsen skall den omorganiserade anstaltens angelägenheter handhavas av en nämnd med högskolans rektor som ordförande. I nämnden skola vidare ingå vissa professorer vid veterinäroch lantbrukshögskolorna samt representanter för Skaraborgs läns hushållningssällskap och det praktiska jordbruket i länet. Anstalten skall enligt förslaget organiseras på två avdelningar, en klinisk avdelning med hovbeslagsskola och en försöksavdelning. Personalen skall utgöras av en klinikchef och en försöksledare varjämte försöksavdelningen föreslås utrustad med en vetenskapligt utbildad assistent j ä m t e nödiga hjälpkrafter.

17 Förslaget har godkänts av riksdagen. Tidpunkten för omorganisationens genomförande bestämmes av Kungl. Maj:t. Statens veterinärmedicinska anstalt. Statens veterinärmedicinska anstalt har inrättats genom en åren 1943— 1944 genomförd omorganisation och i samband därmed stående utvidgning av statens veterinärbakteriologiska anstalt. Anstaltens uppgift är, enligt för densamma gällande instruktion av den 22 december 1943 (sv. förf. saml. nr 940/1943), dels att för myndigheters, sammanslutningars och enskildas räkning inom veterinärmedicinens och födoämneshygienens områden utföra praktiskt-vetenskapliga undersökningar och andra arbeten, som därmed äga samband, dels ock att utöva självständig vetenskaplig forskning inom området för sin verksamhet. Det åligger särskilt anstalten att utföra bakteriologiska, patologisk-anatomiska, sero-diagnostiska, kemiska och parasitologiska undersökningar inom sitt verksamhetsområde, att bereda och tillhandahålla sera, vacciner och andra bakteriologiska preparat samt att genom försök ej endast vid anstalten utan även hos djurägare söka vinna insikt om hur kampen mot olika kreaturssjukdomar skall föras med största utsikt till framgång. I instruktionen är vidare föreskrivet, att å anstalten tillfälle till självständig forskning bör beredas såväl där anställda vetenskapsidkare som, i den mån så lämpligen kan ske, andra forskare inom anstaltens verksamhetsområde. Anstalten står under ledning av en styrelse, bestående, förutom av anstaltens föreståndare såsom självskriven ledamot, av fem av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter, av vilka fyra utses efter förslag av medicinalstyrelsen, lantbruksstyrelsen, veterinärhögskolans lärarkollegium och styrelsen för svenska veterinärläkarföreningen. Kungl. Maj:t utser ordförande i styrelsen. Statens veterinärmedicinska anstalt omfattar en bakteriologisk avdelning, en patologisk-anatomisk avdelning och en serologisk avdelning, ett kemiskt och ett parasitologiskt laboratorium samt ett för anstalten gemensamt kansli. Personalen utgöres av en föreståndare med professors ställning, tre avdelningsföreståndare, sex laboratorer, två konsulenter och sex assistenter jämte preparatriser, tekniska biträden, djurskötare m. fl. Anstaltens forskningsresultat publiceras dels i en serie »Meddelanden», dels i »Skandinavisk veterinärtidskrift» och andra facktidskrifter. Anstalten har våren 1944 inflyttat i vid Experimentalfältet nyuppförda institutionsbyggnader, inrymmande arbetslokaler, laboratorier, stallar samt utrymmen för smärre försöksdjur. För anstaltens verksamhet ha för budgetåret 1944/45 anvisats anslag å tillhopa 907 200 kronor, varav 532 900 kronor för avlöningar och 374 300 kronor för omkostnader.

18 Övrig veterinärvetenskaplig forskning. Förutom vid veterinärhögskolan och statens veterinärmedicinska anstalt bedrives veterinärvetenskaplig forskning även vid Malmöhus läns hushållningssällskaps veterinärbakteriologiska laboratorium och vid Norrköpings slakthus samt av enskilda veterinärer. Vid den förra institutionen har forskningen huvudsakligen omfattat mul- och klövsjukan samt tuberkulosen och fölsjukan; vid den senare ha undersökningar rörande könstuberkulosen hos husdjur och trikinosen hos pälsdjur utförts. Statens forskningskommitté för lantmannabyggnader. Statens forskningskommitté för lantmannabyggnader började sin verksamhet hösten 1943. Enligt för kommittén gällande instruktion av den 20 augusti 1943 har densamma till uppgift a t t genom vetenskaplig forskning och praktiska försök främja lantmannabyggnadernas ändamålsenliga utformande, a t t undersöka möjligheterna för jordbruksproduktionens anpassning efter byggnadsekonomiska förhållanden samt att föranstalta om systematiskt samlande, ordnande och bearbetande av föreliggande forskningsresultat och praktiska rön beträffande lantmannabyggnader ävensom i samband därmed vidtaga erforderliga åtgärder för kunskapsmaterialets bekantgörande och nyttiggörande för jordbruket. Kommittén består av fem av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Den utser inom sig såsom sitt arbetsorgan en särskild forskningsavdelning för vilken kommitténs sekreterare är föreståndare. Personalen utgöres, förutom av sekreteraren, av tre forskningsassistenter, en fältassistent och ett skrivbiträde. För speciella undersökningar anlitas dessutom ett antal experter. Statens forskningskommitté för lantmannabyggnader är förlagd till Lund, där behövliga arbetslokaler förhyrts. För kommitténs verksamhet utgår statsanslag, under budgetåret 1943/44 uppgående till 60 000 kronor. För samma tid har kommittén dessutom från enskilt håll erhållit ett bidrag å 15 000 kronor och ytterligare 20 000 kronor ha ställts i utsikt. Kommittén avser att efter hand offentliggöra framkommande resultat i en serie egna meddelanden. Svenska vall- och mosskulturföreningen. Svenska vall- och mosskulturföreningen började sin verksamhet år 1939, då svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen sammanfördes. Föreningens uppgift är, enligt dess av Kungl. Maj:t den 27 maj 1938 fastställda stadgar, a t t inom landet verka för en rationellt genomförd betes-, vall- och mosskultur. D e t t a syfte skall föreningen söka

19 uppnå genom att utföra försök och undersökningar på betes-, vall- och mosskulturens områden, insamla och bearbeta rön på hithörande områden och följa motsvarande verksamhet i andra länder, främja en ändamålsenlig tillämpning av gällande bestämmelser rörande betesreglering samt utöva upplysningsverksamhet och på begäran tillhandagå jordbrukare och institutioner med råd i frågor, som ligga inom föreningens verksamhetsområde. Föreningen står under ledning av en styrelse bestående av sju ledamöter, av vilka ordföranden och tre ledamöter utses av Kungl. Maj:t och tre ledamöter av föreningen. Föreningens verksamhet är uppdelad på två avdelningar, vallavdelningen och mossavdelningen. Gemensamt för de båda avdelningarna finnas inrättade ett botaniskt-geologiskt och ett kemiskt laboratorium. Dessa laboratorier utföra även mot avgift undersökningar för allmänhetens räkning. Förutom försöksverksamhet utövar föreningen konsulentverksamhet med besök hos jordbrukare samt kurser i betesskötsel och mosskultur. Under föreningens ledning står vidare den inom norra Sverige bedrivna studiegårds verksamheten . De vid föreningens forskningsverksamhet uppnådda resultaten framläggas i föreningens »Meddelanden». Dessutom utgives en periodisk tidskrift, »Svenska vall- och mosskulturföreningens kvartalsskrift», behandlande frågor inom föreningens verksamhetsområde. Föreningens personal utgöres av två avdelningsföreståndare, av vilka den ene samtidigt är föreståndare för föreningen, fem konsulenter, föreståndare för de båda laboratorierna, två driftsledare för studiegårdarna, fyra assistenter jämte kamrer, vaktmästare och kontors- och laboratoriebiträden. Svenska vall- och mosskulturföreningen äger en vid Ultuna belägen institutionsbyggnad jämte särskild laboratoriebyggnad, i vilka erforderliga arbets- och laboratorieutrymmen jämte bostad för föreningens föreståndare finnas inrymda. För utförandet av sina fältförsök arrenderar föreningen försöksgården Sunnersta, belägen cirka 2 km från Ultuna och disponerar därjämte jord på Ultuna och Kungsängens egendomar. Föreningen har vidare fasta försöksfält på ett antal större egendomar samt utför en del ambulerande försök. Slutligen utföres en del försök för föreningens räkning på de statliga försöksgårdarna Flahult och Gisselås, vilka tidigare tillhört svenska mosskulturföreningen. Svenska vall- och mosskulturföreningen är för sin verksamhet så gott som helt hänvisad till bidrag av statsmedel. För budgetåret 1943/44 utgick sålunda ett anslag å 205 500 kronor jämte ett särskilt anslag å 34 000 kronor för inköp av konstgödsel. För statsbidragets utbetalande äro vissa villkor föreskrivna, bland annat skall föreningens arbetsprogram föreläggas lantbrukshögskolans styrelse för fastställande. Förutom statsanslaget åtnjuter föreningen bidrag från en del hushåll-

ningssällskap och landsting samt har vissa inkomster från medlemsavgifter och räntor. Enligt verksamhetsberättelsen för år 1942 uppgingo föreningens inkomster och utgifter för detta år till i runt tal 272 000 kronor. Frågan om föreningens omorganisation och forskningsverksamhetens införlivande med lantbrukshögskolans verksamhet är för närvarande föremål för utredning genom särskilda sakkunniga. Sveriges utsädesförening. Sveriges utsädesförening bildades år 1886. Dess uppgift är enligt stadgarna att verka för odling och utveckling av förbättrade sädesslag och frösorter samt denna odlings tillgodogörande inom landet och i utlandet. Verksamheten vid föreningen omfattar sålunda förädling av åkerbruksväxter och i samband därmed stående sortprövningar och andra undersökningar samt upplysningsverksamhet på hithörande områden. Föreningens angelägenheter omhänderhavas av en styrelse bestående av åtta ledamöter. Av dessa utser Kungl. Maj:t ordföranden och fyra ledamöter och föreningen tre ledamöter. Förädlingsverksamheten är med hänsyn till växtslaget uppdelad på följande avdelningar: vete och havre; korn och spånadsväxter; baljväxter; vallväxter; rotfrukter; potatis, råg, sötlupin och tobak; oljeväxter. Dessutom finnas en avdelning för kromosomforskning, en kemisk avdelning, ett cereallaboratorium och ett linlaboratorium. Slutligen är inom föreningen organiserad en kontrollavdelning, vilken i samarbete med statens centrala frökontrollanstalt utövar kontroll över av allmänna svenska utsädesaktiebolaget försålda utsäden av vid föreningen uppdragna sorter och stammar. Större delen av verksamheten är förlagd till huvudanstalten i Svalöv, där föreningen disponerar en större institutionsbyggnad samt för fältförsöken erforderlig jord jämte byggnader. Försök kunna dessutom utföras på utsädesbolaget tillhörande egendomar. Föreningen förfogar vidare över åtta i olika delar av landet belägna filialer med därtill hörande substationer. Föreningens personal utgöres av en föreståndare, sju avdelningsföreståndare, av vilka en tillika är filialföreståndare, sju filialföreståndare, sexton assistenter jämte hjälpkrafter. Vid föreningen uppnådda forskningsresultat publiceras i »Sveriges utsädesförenings tidskrift» eller, när det rör sig om forskning på den teoretiska ärftlighetslärans område, i tidskriften »Hereditas» eller andra internationella facktidskrifter. Försäljningen av vid föreningen uppdragna sorter och stammar av olika kulturväxter har överlåtits åt allmänna svenska utsädesaktiebolaget, som för denna rätt erlägger ett visst årligt belopp. Föreningen har såsom redan nämnts, genom sin kontrollavdelning möjlighet att ständigt kontrollera, att

21 det av bolaget försålda utsädet är sortäkta och för övrigt av fullgod beskaffenhet. Sveriges utsädesförening åtnjuter för sin allmänna verksamhet ett statsanslag, som för budgetåret 1943/44 uppgick till 295 000 kronor. Härtill komma särskilda anslag för förädling av oljeväxter och kvalitetsundersökningar av lin m. m. å tillhopa 33 600 kronor. Övriga inkomster utgöras av ersättningen från utsädesbolaget, viss ersättning från statens centrala frökontrollanstalt, anslag från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, kvarnindustrien, bryggeriindustrien m. fl. samt inkomster från vid kemiska avdelningen och cereallaboratoriet utförda undersökningar för utomstående uppdragsgivares räkning. Under år 1942 uppgingo föreningens utgifter till i runt tal 745 000 kronor. Statsanslagets utbetalande är förknippat med vissa villkor. Sålunda är föreningen bland annat skyldig att utan särskild ersättning upplåta lokaler och försöksjord åt ärftlighetsinstitutionen vid Lunds universitet. I denna bestämmelse får man se ett uttryck för det intima och för båda parter synnerligen värdefulla samarbete, som sedan länge varit rådande mellan föreningen och ärftlighetsinstitutionen. Föreningen är vidare skyldig att underkasta sig inspektion från statens sida, vilken inspektion utövas av lantbruksstyrelsen, samt att underställa sitt arbetsprogram lantbrukshögskolans styrelse för fastställande. Jordbrukstekniska föreningen. Jordbrukstekniska föreningen, som bildades år 1927, vill verka för en rationell användning av jordbrukets maskiner och redskap samt övriga tekniska anordningar, avsedda att nedbringa jordbrukets arbetskostnader. Föreningens uppgift är sålunda att verkställa undersökningar av teknisk och ekonomisk innebörd rörande konstruktion och användning av jordbrukets maskiner, redskap och byggnader, att pröva och utarbeta arbetsmetoder samt att verka för en ändamålsenlig standardisering av maskiner och redskap. Föreningen samarbetar mycket nära med lantbrukshögskolans maskintekniska institution och med statens maskinprovningar. Jordbrukstekniska föreningen står under ledning av en styrelse, i vilken föreningen utser åtta ledamöter. Därjämte utse följande institutioner vardera en ledamot i styrelsen, nämligen ingenjörsvetenskapsakademien, lantbruksakademien, vattenfallsstyrelsen, statens maskin- och redskapsprovningsanstalter, hushållningssällskapens ombud och Sveriges lantbruksförbund. Arbetet inom föreningen bedrives i viss omfattning genom särskilda kommittéer. För närvarande verka sålunda fyra dylika, nämligen standardise-

ringskommittén, vagnkommittén, kommittén för traktorplogar och kommittén för sprutor. Föreningens tjänstemän äro en sekreterare, en försöksledare, tre assistenter, ritare, verkstadsbiträde samt kontorspersonal. Dessutom anställes vid behov tekniskt eller agronomiskt utbildade extra assistenter. Föreningen förfogar över lokaler i en för föreningen, lantbrukshögskolans maskintekniska institution och statens maskinprovningar gemensam byggnad vid Ultuna. Resultaten av föreningens verksamhet framläggas i en serie »Meddelanden». Dessutom samlas alla de tidskriftsartiklar, som av föreningens tjänstemän publiceras på annat håll, i en särskild särtrycksserie. Jordbrukstekniska föreningen åtnjuter statsbidrag dels för verksamheten i allmänhet, dels för särskilda undersökningar. Dessa anslag uppgingo under budgetåret 1943/44 till 17 000 respektive 25 000 kronor. För budgetåret 1942/43 redovisade föreningen förutom dessa statsbidrag även särskilda anslag för undersökningar rörande starten av gengastraktorer samt för standardiseringsverksamhet å 20 000 och 2 500 kronor, ersättningar för kontroll av pappersskördegarn samt för vissa konstruktionsarbeten m. m. med i runt tal 33 800 kronor, årsavgifter, bidrag från hushållningssällskap och inkomster från försålda trycksaker. Enligt senaste årsberättelsen (1942/43) uppgingo föreningens inkomster och utgifter till i runt tal 198 000 kronor. Weibullsholms växtförädlingsanstalt. Weibullsholms växtförädlingsanstalt drives av W. Weibulls aktiebolag, ett av landets största företag inom utsädesbranschen. Växtförädlingsanstalten intager dock en i förhållande till bolaget i vissa avseenden fristående ställning, den har sålunda särskild ledning, egna räkenskaper m. m. Anstaltens uppgift är att bedriva växtförädling och därmed sammanhängande forskningsverksamhet med våra vanliga åkerbruks växter, köksväxter och prydnadsväxter. Arbetet bedrives på fyra avdelningar, nämligen avdelningen för foderrotfrukter och korn, avdelningen för vallväxter, havre, råg, trindsäd och potatis, avdelningen för höstvete, vårvete och tidigt korn samt avdelningen för trädgårdsväxter. Förädlingsanstaltens personal utgöres av föreståndaren, tillika förädlingsledare, två förädlingsledare och sex försöksledare jämte fältassistenter, tekniska biträden och andra hjälpkrafter. Weibullsholms växtförädlingsanstalt disponerar lokaler inom bolagets fastigheter i Landskrona, där erforderliga laboratorier, växthus m. m. inrättats. För fältförsöken förfogar anstalten över jord på bolagets egendomar i Landskronatrakten och har dessutom lokala försök i olika delar av landet.

23 Anstaltens vetenskapliga arbetsresultat offentliggöras i dess publikation »Agri Hortique Genetica». För verksamheten vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt utgår statsbidrag, under budgetåret 1943/44 uppgående till 100 000 kronor. Som villkor stadgas bland annat att anstaltens arbetsprogram skall överlämnas till styrelsen för lantbrukshögskolan för fastställelse. Lantbruksförbundets byggnadsförening (LBF). Lantbruksförbundets byggnadsförening är i första hand ett konsulterande och rådgivande organ i lantbrukets byggnadsfrågor. Föreningen åtnjuter för denna sin verksamhet statsbidrag. Därjämte utgår emellertid ett särskilt statsanslag, för budgetåret 1943/44 upptaget till 9 600 kronor, för viss av föreningen bedriven forskning på det byggnadstekniska området. Denna forskningsverksamhet är emellertid av begränsad omfattning och avser endast en del detaljproblem. Institutet för husdjursförädling. Institutet för husdjursförädling inrättades år 1928. Det har till uppgift att genom forskning och utredningar klarlägga grunderna för husdjursaveln och därigenom verka för våra husdjursrasers förädling. Institutet står under ledning av en styrelse, av vars fem ledamöter Kungl. Maj:t utser ordföranden och en ledamot samt lantbruksakademien, hushållningssällskapens ombuds förvaltningsutskott och styrelsen för lantbrukshögskolan vardera en ledamot. Arbetet vid institutet är uppdelat på tre avdelningar för nötkreatur, svin och höns. Dessutom finnas ett kemiskt laboratorium och en statistisk avdelning. Vidare pågå systematiska undersökningar av ullkvaliteten inom våra större fårstammar i avsikt att skapa fastare utgångspunkter för avelsarbetet med får. Personalen utgöres av tvenne avdelningsföreståndare, den ene tillika chef för institutet, tre laboratorer och fyra assistenter jämte behövliga hjälpkrafter. Institutet är förlagt till Viads egendom, Eldtomta, där det disponerar en institutionsbyggnad inrymmande arbetsrum, laboratorier och bibliotek, en specialinredd försöksladugård, svinhus, hönshus m. m. För husdjurens utfodring behövligt foder tages till större delen från det egna jordbruket, som omfattar cirka 200 hektar åker. Vid institutet framkomna resultat publiceras i skilda facktidskrifter såsom »Hereditas», de olika avelsföreningarnas tidskrifter m. fl. För institutets upprättande har Knut och Alice Wallenbergs stiftelse överlämnat tillhopa 995 000 kronor jämte ett räntefritt lån å 100 000 kronor.

24 För dess drift har samma stiftelse till och med år 1947 garanterat ett årligt anslag av 130 000 kronor. Staten anvisade år 1937 ett tillfälligt anslag av 3 000 kronor för vissa undersökningar på fårskötselns område, och anslag för detta ändamål har sedermera från och med budgetåret 1938/39 årligen utgått med 11 000 kronor. Institutet har vidare under åren 1939—1941 från Wenner-Grenska samfundet erhållit årliga anslag å 10 000 kronor för sina undersökningar rörande konstgjord sädesöverföring. Svenska sockerfabriksaktiebolaget. Svenska sockerfabriksaktiebolaget bedriver ej blott teknisk forskning utan har även igångsatt en omfattande forskningsverksamhet på sockerbetsodlingens område. Som organ för denna verksamhet har sålunda inrättats en betförädlingsinstitution och en statistisk byrå, båda sorterande direkt under bolagets styrelse. Vid den förra, som är belägen vid Hilleshög i närheten av Landskrona, bedrives växtförädling med sockerbetor och annan därmed sammanhörande verksamhet. Institutet är väl utrustat med laboratorier samt disponerar över försöksfält vid Hilleshög och på ett 30tal egendomar inom de sockerbetsodlande jordbruksområdena. Vissa undersökningar utföras i intimt samarbete med Sveriges utsädesförening. Institutionens personal utgöres av en föreståndare, två assistenter samt en stor stab av hjälpkrafter. Den statistiska byrån är förlagd till bolagets centrallaboratorium i Arlöv. Här bearbetas och sammanställas dels resultaten från bolagets fältförsök, dels det omfattande statistiska material rörande betodlingens teknik, som årligen insamlas. Personalen utgöres av en föreståndare och två assistenter jämte hjälpkrafter. Förutom genom dessa båda permanenta organ bedrives forskningsverksamhet av särskilda kommittéer. För närvarande arbeta sålunda en kommitté för fältförsök i allmänhet, som i första hand inriktat sig på att lösa sådana sockerbetsodlingen berörande problem, för vilka den officiella försöksverksamheten saknat resurser att snabbt nå tillförlitliga resultat, en kommitté för odlingstekniska undersökningar, som med sitt arbete avser att lämna en detaljerad beskrivning av jordbruksdriften inom de sockerbetsodlande områdena, en kommitté för undersökningar rörande betodlingens mekanisering samt en kommitté för undersökningar rörande möjligheterna att utnyttja sockerbetsodlingens och sockerfabrikernas avfallsprodukter för olika ändamål och då kanske i första hand som fodermedel. Resultaten från denna forskningsverksamhet publiceras i »Svenska sockerfabriksdirigenternas förenings förhandlingar». Vissa resultat av omedelbart praktiskt värde delgivas dessutom lantbrukarna i en serie »Odlaremeddelanden», genom broschyrer och flygblad samt genom muntlig upplysningsverksamhet, bedriven av de hos bolaget anställda betinspektörerna.

25 Svenska lantarbetsgivareföreningen. Inom svenska lantarbetsgivaref öreningen upprättades hösten 1942 en särskild avdelning med huvudsaklig uppgift att studera de rationaliseringsproblem inom jordbruket, som sammanhänga med arbetskraftens organisation och utnyttjande. För att fylla denna uppgift undersöker avdelningen på ett antal egendomar arbetsintensitet och arbetsresultat, och på grundval av dessa undersökningar lämnas anvisningar på förbättrade arbetsmetoder. Med arbetsstudiernas hjälp skall man även söka klarlägga frågan om ekonomibyggnadernas planläggning och utförande samt om nya maskiners och redskaps ekonomi ur arbetsbesparingssynpunkt. På avdelningens program står vidare att så småningom göra undersökningar rörande den ekonomiska företagsstorleken i jordbruket under olika driftsbetingelser och med hänsyn till brukningsdelarnas arrondering, fältens form m. m. Arbetsstudieavdelningen ledes av en föreståndare, vilken som närmaste medhjälpare har en civilingenjör och en agronom. För fältarbetet äro anställda tolv assistenter och vid bråda tillfällen, såsom under vårbruk och skörd, anställes extra arbetskraft. Alla med avdelningens verksamhet förenade kostnader bestridas av svenska lantarbetsgivaref öreningen.

Forskningsorgan på trädgårdsodlingens område. Statens trädgårdsförsök. Statens trädgårdsförsök upprättades år 1938. Denna institution övertog då den forskning, som, beträffande köksväxter, tidigare bedrivits av Alnarps trädgårdar och, beträffande fruktträd och bärbuskar, av Sveriges pomologiska förening och den permanenta kommittén för fruktodlingsförsök. Dess uppgift är, enligt gällande stadgar (sv. förf. saml. nr 632/1938, ändr. 19/1940), att bedriva försöksverksamhet på trädgårdsodlingens område med ändamål att genom undersökningar och praktiska försök utreda för trädgårdsodlingen viktiga praktiska frågor. Med försöksverksamheten är förenad skyldighet att genom utgivande av försöksberättelser samt genom föreläsningar, demonstrationer och annan upplysningsverksamhet giva allmänheten kännedom om uppnådda resultat samt, i den mån så lämpligen kan ske, meddela allmänheten råd och anvisningar i frågor fallande inom institutionens verksamhetsområde. Statens trädgårdsförsök är organisatoriskt förenad med Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut och står sålunda under ledning av styrelsen för detta institut. Vid behandlingen av frågor rörande trädgårdsförsök är institutionens föreståndare ledamot av styrelsen. Närmast under sty-

relsen handhavas trädgårdsförsökens angelägenheter av dess föreståndare samt trädgårdsförsöksrådet. I detta råd ingå, förutom Alnarpsinstitutets rektor och trädgårdsförsökens föreståndare och statsagronomer, tre av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Rådets huvuduppgift är, att efter av föreståndaren verkställd beredning uppgöra förslag till arbetsprogram för institutionen. Arbetet vid statens trädgårdsförsök är uppdelat på en avdelning för fruktodling och en avdelning för köksväxtodling, båda förlagda till Alnarps egendom, samt tre försöksstationer, belägna vid Rånna i Västergötland, Nyckelby på Ekerö och Söråker i Medelpad. Dessutom äro tvenne försöksstationer under utveckling vid Dingle i Bohuslän och Ekerum på Öland. Försök för institutionens räkning utföras vidare på jordbruksförsöksanstaltens försöksgårdar, varjämte institutionen har möjlighet att utföra vissa andra lokala försök. Personalen vid statens trädgårdsförsök utgöres av en föreståndare, två statsagronomer, tre försöksledare placerade vid försöksstationerna, två förste assistenter och en assistent samt trädgårdsmästare och behövliga hjälpkrafter. Vid institutionen uppnådda forskningsresultat publiceras i »Årsskrift från Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut» såsom meddelanden från statens trädgårdsförsök. Dessa meddelanden distribueras även som särtryck. Medel för trädgårdsförsökens forskningsverksamhet erhållas dels i form av statsanslag, dels från inkomsterna av försålda trädgårdsprodukter m. m. Då trädgårdsförsökens räkenskaper ej äro skilda från institutets är det emellertid svårt att närmare angiva de belopp, som åtgå för desamma. För den lokala försöksverksamheten är anvisat ett fast årligt anslag å 10 000 kronor samt ett tillfälligt anslag, som under budgetåret 1943/44 utgått med 7 000 kronor. Trädgårdsekonomiska byrån. Trädgårdsekonomiska byrån, som utgör en del av Alnarpsinstitutet och sålunda sorterar under dess styrelse, trädde i verksamhet år 1940. Dess uppgifter äro att genom redogörelser, föredrag och annan upplysningsverksamhet bringa vunna resultat på trädgårdsodlingens område till allmänhetens kännedom, att tillhandagå trädgårdsodlarna med råd i trädgårdsekonomiska frågor samt att mot fastställd ersättning biträda trädgårdsodlarna med bokslut, självdeklarationer m. m. I samband med fullgörandet av denna sistnämnda uppgift, som är byråns mest omfattande, samlas där ett betydande material, vilket utnyttjas för ekonomisk forskning på trädgårdsodlingens område. Byråns personal utgöres av en föreståndare, tillika lärare vid institutet,

samt ett antal kontorsbiträden. Dess verksamhet finansieras, förutom av inkomsterna från bokföringsuppdragen, av på Alnarpsinstitutets stat anvisade anslag. Föreningen för växtförädling av fruktträd. Föreningen för växtförädling av fruktträd stiftades år 1941 och har till syfte att söka få till stånd en vetenskaplig förädling av våra viktigaste fruktträdslag. Föreningens angelägenheter handhavas av en styrelse på sex personer. Verksamheten bedrives i intimt samarbete med statens trädgårdsförsök, vars föreståndare åtagit sig att tills vidare utöva den vetenskapliga ledningen. Personalen i övrigt utgöres av en assistent för de vetenskapliga arbetena och en trädgårdsmästare. Föreningens verksamhet är förlagd till egendomen Balsgård i Kristianstads län, inköpt och utrustad med medel, som ställts till förfogande av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. Medel för avlönande av assistenten ha för åren 1943 och 1944 erhållits från C. F. Lundströms stiftelse. Föreningen har hittills varken begärt eller erhållit några bidrag av statsmedel. Institutet för växtforskning och kyllagring. Institutet för växtforskning och kyllagring har till huvudsaklig uppgift att bedriva tillämpad forskning på jordbrukets, trädgårdsodlingens, livsmedelslagringens och livsmedelsindustriens områden. Avsikten med institutets verksamhet, som är av privat natur, är dels att söka få fram svenska produkter, lämpade för export till de länder, som anlöpas av rederiaktiebolaget Nordstjernans fartyg, dels att göra undersökningar, som äga samband med kylrumstransporter med rederiets båtar. Institutet är beläget i Nynäshamn och förfogar över ett allmänt forskningslaboratorium och ett kyllaboratorium. Det allmänna forskningslaboratoriet omfattar en kemisk, en bakteriologisk, en elektrofysiologisk, en andningsfysiologisk samt en fotografisk avdelning. Kyllaboratoriet innesluter en lagringsavdelning, en djupfrysningsavdelning och en gaskylavdelning. Jämte laboratorierna är institutet utrustat med växthus, dagslängdshallar, förgroningshallar, kärlförsöksgård, skuggård, bänkgård, lagringskällare och rotforskningskällare. För fältförsöksverksamheten disponeras jord å Nynäs gods. Personalen utgöres av en chef jämte tre vetenskapligt utbildade assistenter, trädgårdsmästare, tekniska biträden samt jordbruks- och trädgårdsarbetare. Institutet äges av rederiaktiebolaget Nordstjernan, som bestrider samtliga med dess verksamhet förenade kostnader. De framkommande forskningsresultaten torde i huvudsak komma att förbehållas institutets ägare.

28 Sveriges pomologiska förening. Sveriges pomologiska förening, som stiftades år 1900, har till uppgift att verka för den svenska fruktodlingens rationella utveckling. Föreningen har tidigare bedrivit en rätt omfattande försöksverksamhet på fruktodlingens område, men sedan denna verksamhet numera övertagits av statens trädgårdsförsök har föreningen inskränkt sig till en kontroll av fruktskörden i olika delar av landet. Därjämte utför föreningen vissa kvalitetsundersökningar av frukt- och bärkonserver samt andra undersökningar av mindre omfattning. Huvuddelen av föreningens verksamhet faller numera inom upplysningsverksamhetens område. Den anordnar sålunda föredrag, kurser, kongresser och utställningar samt utgiver ett flertal publikationer såsom en årsbok, tidskriften »Fruktodlaren» samt s. k. ströskrifter. Föreningens styrelse utgöres för närvarande av 32 ledamöter, representerande till föreningen anslutna länsföreningar, hushållningssällskap och organisationer. Styrelsen har inom sig utsett ett arbetsutskott med fem ledamöter, som närmast handhar föreningens angelägenheter. Föreningen åtnjuter ett årligt statsbidrag, som under de senaste åren uppgått till 15 000 kronor. Forskningsorgan på skogsbrukets område. Skogshögskolan. Skogshögskolan har enligt gällande stadgar (sv. förf. saml. nr 187/1937) till uppgift att meddela på vetenskaplig och praktisk grund vilande undervisning i skogshushållning samt att genom vetenskaplig verksamhet främja skogsbrukets utveckling. Högskolan sorterar under styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt, bestående av chefen för domänstyrelsen och chefen för skogsstyrelsen samt sex andra av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Vid behandlingen av ärenden avseende skogshögskolan inträder dessutom högskolans rektor i styrelsen. Styrelsens ordförande utses av Kungl. Maj:t. Närmast under styrelsen handhavas högskolans angelägenheter av rektor och lärarrådet. Undervisning och forskning företrädas vid högskolan av sex professorer med följande ämnesområden: skogsskötsel, skogsteknologi, skogsuppskattning och skogsindelning, skogsekonomi, skogsbotanik samt skoglig marklära. Personalstaten upptager dessutom två på övergångsstat uppförda lektorer, två stipendierade docenter, två assistenter samt ett antal speciallärare. Särskilda anslag för forskning utgå ej till högskolan, vars stat endast upptager ett mindre anslag till materiel m. m. Det forskningsarbete, som ut-

29 föres vid högskolan, har därför med avseende på arbetshjälp och andra omkostnader huvudsakligen finansierats genom anslag ur fonden för skogsvetenskaplig forskning eller genom understöd från enskilda skogsägare. Enligt 1936 års skogsutredning, som låg till grund för den av 1939 års riksdag beslutade organisationsplanen för statens skogsförsöksanstalt, skall anstalten utgöra det centrala huvudorganet för den skogliga forskningen, under det att högskolan intager samma ställning inom den högre skogsundervisningen men med forskning som en viktig komplementär uppgift. Utredningen underströk, att högskolans forskningsverksamhet ej borde föras längre, än att man bibehöll institutionens karaktär att i första hand vara ett spridningsorgan för den fond av kunskap och erfarenhet om skog och skogsbruk, som med åren hopbragts inom och utom Sverige. Vid högskolan skulle därför huvudsakligen upptagas mera på kort sikt lagda och praktiskt betonade undersökningar. Denna arbetsfördelning mellan skogsförsöksanstalten och skogshögskolan har följande förklaring. På grund av skogsbrukets särdrag sammanhängande med den långa tid, som förflyter mellan sådd och skörd, samt med sättet för skördens uttagande, måste skogsforskningen bygga på ett mycket omfattande observationsmaterial vars insamlande och bearbetning kräver en särskild organisation. Härtill kommer, att undervisningen vid högskolan måste bedrivas även under större delen av sommaren, varför den tid högskolans professorer kunna disponera för forskningsverksamhet är mycket begränsad. Statens skogsförsöksanstalt. Statens skogsförsöksanstalt utgör det centrala organet för den med statsmedel bedrivna skogliga forskningen i landet. Försöksanstalten har till uppgift att klargöra skogarnas tillstånd samt utforska förutsättningarna för en ändamålsenlig skogshushållning och anvisa vägar till förbättringar i detta avseende. Skogsförsöksanstalten sorterar under styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt. Vid behandling av ärenden avseende skogsförsöksanstalten inträder dock anstaltens chef som ledamot av styrelsen i stället för högskolans rektor. Den närmaste ledningen av anstaltens verksamhet handhaves av dess chef. Efter en den 1 juli 1944 genomförd omorganisation, innebärande en betydande utvidgning, omfattar anstalten fyra avdelningar: skogsavdelningen, avdelningen för skogsbotanik och marklära, skogszoologiska avdelningen samt statistiska avdelningen. Forskningen på skogsavdelningen avser skogsskötsel, skogsuppskattning och skogsteknologi. Avdelningen för skogsbotanik och marklära bedriver forskning inom geobotaniken, markbiologien, mykologien, genetiken och

närliggande områden. Skogszoologiska avdelningen sysslar med skogens och virkets skadeinsekter samt markfaunan. Statistiska avdelningen har till uppgift att genom fortlöpande inventering av landets skogstillgångar konstatera och följa dessas tillstånd samt inträdande förändringar däri (riksskogstaxering) . Skogsförsöksanstaltens personal utgöres av en chef, som tillika är föreståndare för den statistiska avdelningen, tre avdelningsföreståndare med professors ställning, åtta försöksledare, sex assistenter, skogsmästare, tekniska biträden och andra hjälpkrafter. Anstalten är liksom skogshögskolan förlagd till Experimentalfältet, där den disponerar en äldre institutionsbyggnad. En ny byggnad är dessutom under uppförande. Den beräknas kunna tagas i bruk år 1945. För forskningsverksamheten förfogar anstalten vidare över tre försöksparker med en sammanlagd areal produktiv skogsmark av 3 400 hektar. Resultaten av skogsförsöksanstaltens forskningsverksamhet bekantgöras i fyra av anstalten utgivna publikationsserier: »Meddelanden från statens skogsförsöksanstalt», »Skogliga rön», »Flygblad» och »Exkursionsledare». För verksamheten vid anstalten har för budgetåret 1944/45 anvisats statsanslag om tillhopa 860 000 kronor, fördelade sålunda: avlöningar 397 000, omkostnader 128 000, särskilda undersökningar 142 000, riksskogstaxeringen 138 000 och skogsproduktforskning 55 000 kronor. Det bor dock observeras, att i avlöningar ingår en post på 102 000 kronor för avlöning av riksskogstaxeringens personal. Kostnaderna för riksskogstaxeringen uppgå sålunda sammanlagt till 240 000 kronor, varför det för anstaltens egentliga forskningsverksamhet anvisade anslaget utgör 620 000 kronor. Föreningen för växtförädling av skogsträd. Föreningen för växtförädling av skogsträd stiftades år 1936. Dess syfte är att verka för förbättring av våra skogsträd genom växtförädling. I detta syfte skall föreningen i mån av krafter och tillgångar på skilda orter utföra noggranna försök för att utröna här i landet såväl som i utlandet förekommande skogsträds värde under olika förhållanden samt genom omsorgsfullt utförd växtförädling åstadkomma utmärkta skogsträd och verka för att dessa i största möjliga utsträckning komma till användning inom skogsbruket. Föreningen ledes av en styrelse på 11 personer. Verksamheten bedrives vid en till Ekebo i närheten av Svalöv belägen huvudstation samt vid fyra i olika delar av landet belägna filialstationer. Vid huvudanstalten finnes ett kromosomlaboratorium, ett köldlaboratorium, ett kemiskt och ett fotografiskt laboratorium samt växthus, bänkgårdar och plantskolor. Personalen utgöres av en föreståndare, fyra filialföreståndare, en försöks-

31 ledare, t v å laboratorieföreståndare, två fast anställda assistenter jämte extra assistenter och hjälpkrafter. Verksamheten bedrives med anslag från en stödorganisation, bildad av ett 120-tal svenska skogsindustrier. Till denna organisation har även domänstyrelsen anslutit sig och riksdagen har från och med år 1943 genom domänstyrelsen anvisat.ett statsbidrag till föreningen å 45 000 kronor. Föreningens inkomster och utgifter uppgingo under år 1943 till i runt tal 245 000 kronor. Sällskapet för praktisk skogsförädling. Till sällskapet för praktisk skogsförädling är för närvarande anslutna en skogsvårdsstyrelse och tolv skogsägande bolag. Sällskapets verksamhet, som bedrives sedan år 1941, avser främst a t t bibringa den förvaltande och bevakande personalen inom medlemsföretagen en mera ingående kännedom om den skogsbiologiska forskningens praktiskt betydelsefulla rön, speciellt de som stå i samband med den moderna skogliga ärftlighetsläran. Samtidigt arbetar sällskapet på längre sikt med a t t lägga grunden till en kontinuerlig skogsfröförsörjning med kvalitativt och kvantitativt gott material. I anslutning härtill utföras vissa mera praktiskt betonade undersökningar. Sällskapets personal utgöres av en föreståndare, en assistent och ett skrivbiträde. D e årliga kostnaderna för verksamheten, som helt bestridas av medlemsföretagen, uppgå för närvarande till 38 000 kronor. Värmlands skogsarbetsstudier. Verksamheten vid Värmlands skogsarbetsstudier bedrives samfällt av sju större skogsbolag i Värmland. Ledningen handhaves av en styrelse bestående av skogscheferna i dessa bolag. Verksamheten avser a t t klarlägga de rent skogliga förhållandenas inverkan på skogsarbetenas svårighetsgrad, att utvälja de lämpligaste redskapen samt a t t fastställa normala arbetsprestationer. Arbetet är uppdelat på fem avdelningar: fältstudieavdelningen för körningsarbetet, fältstudieavdelningen för huggningsarbetet, bearbetningsavdelningen, tekniska avdelningen samt en service verkstad för skogsredskap. Verksamheten ledes av en chef, som under sig har fyra avdelningschefer, fem arbetsstudiemän, ritare, verkmästare och biträden. Under år 1943 kunde Värmlands skogsarbetsstudier disponera 200 000 kronor för sin verksamhet. Föreningen skogsarbeten. Föreningen skogsarbeten är en sammanslutning mellan skogsarbetsgivare i Norrland och omfattar praktiskt taget samtliga större skogsföretag inom

detta område. Inom denna förening har sedan flera år funnits en särskild avdelning för arbetsstudier, sorterande direkt under föreningens styrelse. Avdelningens uppgift är att studera olika skogsarbetsmoments arbetsdryghet, att beskriva de arbetsmetoder, redskap och organisationsformer, som för närvarande finnas inom svenskt skogsbruk, främst i Dalarna och Norrland, samt att avgiva förslag till förbättringar med avseende på skogsarbetets bedrivande och konsulterande verksamhet samt genom redogörelser och broschyrer göra framkomna resultat tillgängliga för medlemmar och andra skogsägare. Det åligger även avdelningen att driva propaganda för goda arbetsförhållanden i skogen samt för god redskapsvård. Arbetet vid avdelningen är uppdelat på fyra underavdelningar, körningsavdelningen, huggningsavdelningen, vägavdelningen samt bearbetningsavdelningen. Under ledaren för arbetet sortera högskoleutbildade avdelningsföreståndare och övrig behövlig personal. Kostnaderna för arbetsstudieavdelningens verksamhet uppgingo under år 1943 till i runt tal 215 000 kronor. Skogsproduktforskning. Skogsproduktforskningen tillhör det tekniska forskningsfältet men har nära beröringspunkter med den skogliga forskningen. Sålunda pågå för närvarande inom detta område mycket omfattande undersökningar i samarbete mellan skogsförsöksanstalten och cellulosaindustriens centrallaboratorium. När svenska träforskningsinstitutet träder i verksamhet, skall detta institut fortsätta samarbetet med skogsförsöksanstalten. Undersökningarna avse att klargöra det inflytande, som olika ålder, växtplats, uppkomstsätt och beståndsvård har på skogsprodukternas kvalitet. Den av skogsproduktforskningens nuvarande organisation och omfattning intresserade hänvisas till den utförliga redogörelse härom, som lämnats av utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande i dess betänkanden I och I I I (S. O. U. 1942: 6 och 1942:12).

Forskningsorgan på fiskets oeh jaktens områden. Statens undersöknings- och försöksanstalt för sötvattensfisket. Statens undersöknings- och försöksanstalt för sötvattensfisket började sin verksamhet år 1932. Anstaltens arbetsuppgift är enligt dess av lantbruksstyrelsen fastställda arbetsordning att utreda de riktlinjer, efter vilka man bör gå fram för att erhålla en god och varaktig fiskavkastning i våra sötvatten och de av sötvattensfiskar befolkade skärgårdsområdena utmed våra östra kuster. Nya vägar härför skola undersökas, framkommande uppslag

prövas och erhållna resultat delgivas de fiskande för a t t komma till n y t t a i praktiken. Målet blir a t t höja fiskavkastningen samt a t t underlätta ett rationellt fiskande och en god avsättning för fisken. För a t t nå dessa mål måste verksamheten inriktas på följande arbetsområden: vattnets allmänna beskaffenhet, fiskarnas allmänna och speciella biologi, fiskevården samt fisket och handeln. Anstalten sorterar direkt under lantbruksstyrelsen. Föredraganden för sötvattensfisket inom lantbruksstyrelsen är sålunda samtidigt föreståndare för anstalten. Personalen utgöres i övrigt av t v å laboratorer, en fiskmästare, laboratorie- och kontorsbiträden och en vaktmästare. Anstalten är förlagd till Drottningholm, där den disponerar en institutionsbyggnad inrymmande bland a n n a t kemiska och bakteriologiska laboratorier och ett större akvarie- och kläckningsrum. För institutionsbyggnadens uppförande och utrustning erhölls bidrag från K n u t och Alice Wallenbergs stiftelse. Under anstalten sorterar dessutom fiskeriförsöksstationen vid Kälarna i Jämtland. I intimt samarbete med anstalten stå vidare samtliga direkt under lantbruksstyrelsen lydande fiskodlingsanstalter. I statsanslag till undersöknings- och försöksanstalten för sötvattensfisket utgick under budgetåret 1943/44 38 500 kronor till avlöningar och 15 700 kronor till omkostnader. Svenska hydrografisk-biologiska kommissionens h avsf iskelaboratorium. D e t i Lysekil belägna havsfiskelaboratoriet började sin verksamhet år 1929. Verksamheten är uppdelad på tvenne avdelningar, en biologisk och en fiskeriteknisk. Verksamheten vid den senare avdelningen ligger huvudsakligen på det tekniskt-vetenskapliga området och skall därför icke beröras i detta sammanhang. D e t vetenskapliga arbetet vid den biologiska avdelningen är inriktat på olika fiskeribiologiska undersökningar för lösandet av praktiska spörsmål rörande havsfisket. Undersökningarna gälla främst våra ekonomiskt viktiga fiskarter och utgöra en integrerande del av de omfattande undersökningar, som ledas av »Internationella havsforskningens råd». Undersökningsfartyget Skagerak står under normala förhållanden till disposition för undersökningar ute till havs. P å laboratoriet bearbetas det insamlade materialet med tillhjälp av moderna metoder, varvid man genom åldersbestämningar, fiskmärkningar och rasundersökningar kan konstatera de olika fiskarternas ålder, tillväxt, vandringar och rasförhållanden m . m . Havets näringsproduktion studeras även från olika utgångspunkter och laboratoriets planktonavdelning har d e t t a studium som sin särskilda uppgift. Laboratoriet sorterar under svenska hydrografisk-biologiska kommissionen och en av kommissionens ledamöter är föreståndare för laboratoriet. 3

34 På laboratoriet äro anställda en förste och en andre assistent, laboratorieoch skrivbiträden samt en vaktmästare. Verksamheten bedrives med statsanslag, anvisade till svenska hydrografisk-biologiska kommissionen. Hur stor del av detta anslag, som förbrukas av havsfiskelaboratoriets biologiska avdelning, är svårt att exakt angiva, men kostnaderna för avdelningens verksamhet, inklusive löner, torde för närvarande uppgå till omkring 35 000 kronor årligen. Södra Sveriges fiskeriförening. Södra Sveriges fiskeriförening stiftades år 1906. Dess ändamål är enligt stadgarna att genom planmässiga fiske- och fiskodlingsförsök i egna och arrenderade vattendrag och dammar utbilda rationella brukningsmetoder för insjö- och dammkultur samt att frambringa för södra Sverige lämpade, snabbväxande fiskraser. Föreningen upprätthåller dessutom en fiskeriskola och skall genom skrifter och konsulterande verksamhet verka för sötvattensfiskets utveckling inom föreningens område. För sin försöksverksamhet har föreningen upprättat en försöksstation vid Aneboda i Kronobergs län. Här har uppförts en huvudbyggnad innehållande laboratorium, kläckningsrum, kontor och föreläsningssal. Vidare finnas 42 dammar med en sammanlagd areal av cirka 42 hektar. Föreningen arrenderar dessutom dammområden på olika platser i Kronobergs län samt ett flertal sjöar eller delar av sjöar i Småland och Skåne. Den fast anställda personalen utgöres av en verkställande direktör, tillika föreståndare för försöksverksamheten och redaktör för föreningens »Skrifter», en sekreterare, en kontorist, en fiskmästare, en arbetsförman och en fiskare. Föreningen åtnjuter statsbidrag, som under budgetåret 1943/44 uppgick till 23 925 kronor, av vilka 15 550 kronor avsågs såsom bidrag till föreningens fiskeribiologiska försöksverksamhet och fiskodlingsverksamheten och resten som bidrag till upplysningsverksamheten. I övrigt finansieras verksamheten genom anslag från tre hushållningssällskap samt genom inkomster från fiske och fiskodling. Till Aneboda är även förlagt ett under limnologiska institutionen vid Lunds universitet sorterande limnologiskt laboratorium. Svenska jägarförbundets viltundersökningar. Svenska jägarförbundet har under de senaste åren igångsatt vetenskaplig forskningsverksamhet för att klargöra vårt jaktbara villebråds levnadsvanor, närings- och fortplantningsförhållanden m. m. samt praktiska undersökningar rörande möjligheterna för uppfödning av olika djurslag. Förbundet har för ändamålet inrättat en till Experimentalfältet förlagd försöks-

35 station och samarbetar dessutom med ett stort antal viltuppfödare i olika delar av landet. Verksamheten ledes av en försöksledare, tillika lärare vid skogshögskolan. Vid försöksstationen tjänstgör en djurskötare. För att få en uppfattning om arten och utbredningen av olika sjukdomar, som angripa viltet har jägarförbundet inlett samarbete med veterinärhögskolans avdelning för födoämneshygien, parasitologi och bakteriologi, som genom undersökningar av insänt fallvilt samlat ett ansenligt material för belysning av denna fråga. Viltundersökningarna finansieras genom bidrag från jaktvårdsfonden. Detta bidrag uppgick under år 1943 till 20 000 kronor.

Forskningsorgan på livsmedelsproduktionens område. Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut. Vid Alnarpsinstitutet bedrives forskning på mejerihanteringens område dels vid mejeriavdelningen, dels vid en till institutet knuten forskningsinstitution, statens mejeriförsök. Institutets mejeriavdelning har till huvuduppgift att meddela undervisning. Denna undervisning lämnas dels vid en högre kurs, dels vid en lägre kurs (mejeriskola). Den högre mejerikursen har till ändamål att lämna på vetenskaplig grund vilande undervisning i mjölkhushållning i och för utbildning av konsulenter, lärare och andra, vilka önska förvärva djupare kunskaper i ämnet. Vid mejeriskolan utbildas huvudsakligen mejerister. Avdelningens personal utgöres av två professorer, den ene företrädande ämnet mejerilära och mejeriekonomi och den andre ämnet mejerikemi och mejeribakteriologi, två ämneslärare, två assistenter samt ett antal speciallärare. Professorn i mejerilära och mejeriekonomi är tillika föreståndare för avdelningen och för Alnarps mejeri. De båda professorerna bedriva vid sidan av undervisningen forskning inom respektive ämnesområden. Denna forskningsverksamhet är, liksom vid högskolor i allmänhet, fri och omfattar såväl grundläggande som tillämpade problem. Mejeriavdelningen förfogar för såväl undervisning som forskning över Alnarps mejeri jämte erforderliga laboratorier. För verksamheten erforderliga medel anvisas på Alnarpsinstitutets stat. Statens mejeriförsök började sin verksamhet år 1938. Till institutionen överfördes därvid de arbetsuppgifter, som tidigare åvilat centralanstaltens för försöks väsendet på jordbruksområdet underavdelning för mejerihantering. Institutionens uppgift är sålunda att genom vetenskapliga undersökningar (grundforskning) och praktiska försök (målforskning) utreda för me-

jerihanteringen viktiga frågor. Med forskningsverksamheten är förenad skyldighet att bedriva upplysningsverksamhet samt bistå allmänheten med råd och anvisningar i frågor tillhörande institutionens verksamhetsområde. Statens mejeriförsök är som redan nämnts organisatoriskt förenad med Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut och sorterar sålunda under styrelsen för detta institut. Vid behandling av ärenden rörande mejeriförsöken inträder institutionens föreståndare som ledamot av styrelsen. Vid institutionen bedrives huvudsakligen laboratoriemässiga undersökningar. Statens mejeriförsöks resurser med hänsyn till lokaler, personal och driftsmedel möjliggöra nämligen icke kontinuerlig tillverkning av mejeriprodukter, ej heller försök i mejerimässig skala. De egentliga mejeriförsöken få inskränkas till kortvariga försök i liten skala. Större försök ha dock i viss omfattning kunnat bedrivas vid olika mejerier med stöd av särskilda statsanslag samt bidrag från bland annat svenska mejeriernas riksförening. Samarbetet med mejeriernas riksförening är även i övrigt mycket intimt, och många undersökningar ha delvis bekostats och bekostas alltjämt av riksföreningen, som dessutom i viss utsträckning ställt arbetskraft till förfogande. Statens mejeriförsöks fast anställda personal utgöres av en föreståndare med professors ställning, två förste assistenter och en försöksmejerist. Institutionen förfogar över vid Alnarp belägna laboratorie-, kontors- och bibliotekslokaler samt lokaler för mejeriförsök i mindre skala. Medel för avlöning av den vid mejeriförsöken fast anställda personalen, för omkostnader samt för med forskningsverksamheten förenade kostnader anvisas av staten på Alnarpsinstitutets stat. Vissa bidrag för forskningsverksamheten erhållas dessutom, som ovan nämnts, av svenska mejeriernas riksförening. Resultaten av forskningsverksamheten vid såväl mejeriavdelningen som vid statens mejeriförsök offentliggöras i meddelanden, vilka dels ingå i »Årsskrift från Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut», dels spridas i form av särtryck. Svenska mejeriernas riksförening. Svenska mejeriernas riksförening bedriver i enlighet med sin uppgift att främja mejerihanteringen forskningsverksamhet på detta område. I stor utsträckning planläggas och utföras, såsom redan nämnts, dessa forskningsarbeten i intimt samarbete med statens mejeriförsök. Föreningen bedriver emellertid även forskning i egen regi. Den har sålunda upprättat ett forskningslaboratorium i Malmö och en mejeriförsöksstation vid Kroksta mejeri i Örnskölds vikstrakten. Denna sistnämnda station, för vars upprättande föreningen erhållit bidrag av statsmedel, har trätt i verksamhet under år

1944. Vissa mejeritekniska försök bedrivas dessutom vid Kättilstorps mejeri i Skaraborgs län. Som ett led i forskningsverksamheten torde även få räknas den av vid riksföreningen anställda specialkonsulenter bedrivna verksamheten. För täckande av dessa konsulenters avlöning och resekostnader åtnjuter riksföreningen statsbidrag, under budgetåret 1943/44 utgående med 113100 kronor. Det kan nämnas, att mjölkcentralen vid sitt mejeri i Stockholm inrättat ett laboratorium, vars verksamhet dock i första hand är inriktad på driftskontroll inom det omfattande företaget. Forskningsverksamheten på mejerihanteringens område är för närvarande föremål för utredning genom särskilda sakkunniga. Riksdagens år 1942 församlade revisorer hade nämligen ansett, att forskningsverksamheten på detta område icke var tillfredsställande ordnad och därför förordat en allsidig utredning. Denna revisorernas uppfattning delades av riksdagen, som i skrivelse den 28 juni 1943 anhöll, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa sådan utredning. I sitt utlåtande hade riksdagens revisorer anfört tvenne alternativ, enligt vilka forskningsverksamheten på mejerihanteringens område skulle kunna ordnas. Enligt det ena alternativet skulle forskningsverksamheten (grundforskningen) utföras av ett statligt organ och den praktiska försöksverksamheten (målforskningen) av mejerinäringen själv. Enligt det andra alternativet skulle såväl grundforskning som målforskning omhänderhavas av ett särskilt institut under statens medverkan på så sätt, att staten lämnar bidrag för ändamålet och tillsätter ett visst antal ledamöter i institutets styrelse. Institutet förutsattes därvid erhålla bidrag jämväl från mejerinäringen. Statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet har i sina direktiv för utredningen förordat det förra alternativet. Sveriges slakteriförbund. Sveriges slakteriförbund har vid slakteriet i Enskede inrättat ett centrallaboratorium, som började sin verksamhet vid ingången av år 1943. Förutom detta laboratorium ha några av de till förbundet anslutna företagen inrättat egna laboratorier, belägna i Malmö, Halmstad och Kalmar. Vid dessa laboratorier utövas dock huvudsakligen driftskontroll. Vid centrallaboratoriet bedrives dels driftskontroll för samtliga till förbundet anslutna företags räkning, dels forskningsverksamhet. Vid den senare ha bland annat problem berörande kylhuslagring och snabbfrysning, konditionsfel och deras förebyggande, utnyttjande av sådana biprodukter, vilka hittills ej funnit ekonomisk användning, utarbetande respektive ut-

provning av nya tekniska förfaringssätt ävensom av lämpligaste förbrukningsartiklar m. m. upptagits till behandling. Centrallaboratoriet utgör en avdelning av slakteriförbundet. Förutom laboratorieföreståndaren äro vid laboratoriet anställda fem forskningsassistenter samt ett tiotal biträden. Laboratorielokalerna äro än så länge rätt blygsamma, men i en planerad n ybygg n a ( l komma fullt tillräckliga utrymmen att ställas till förfogande. Övrig livsmedelsforskning. Ledamoten av utredningen, överingenjör H. Brahmer, har på uppdrag av utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande utarbetat en översikt över livsmedelsindustrien i Sverige och livsmedelsforskningen i Sverige och vissa andra länder. Då denna översikt torde komma att framläggas av den tekniska forskningsutredningen i samband med vissa förslag rörande livsmedelsforskningens framtida ordnande, som för närvarande äro föremål för överväganden, har denna utredning icke ansett sig ha anledning att i föreliggande sammanhang närmare beröra forskningsverksamheten på livsmedelsområdet. Det må dock nämnas, att Brahmer i sin översikt såsom forskningsorgan på detta område omnämnt bland annat lantbrukshögskolans växtfysiologiska och mikrobiologiska institutioner, veterinärhögskolans avdelning för födoämneshygien m. m., Sveriges utsädesförenings kemiska avdelning och cereallaboratorium, svenska sockerfabriksaktiebolagets forskningsorgan, statens trädgårdsförsök samt statens mejeriförsök och Sveriges slakteriförbunds centrallaboratorium. För dessa forskningsorgan ha redogörelser redan lämnats. Bland övriga för livsmedelsforskningen betydelsefulla forskningsorgan anför Brahmer b i o k e m i s k a i n s t i t u t e t och W e n n e r - G r e n s i n s t i t u t f ö r e x p e r i m e n t e l l b i o l o g i , båda vid Stockholms högskola, t e k n i s k a h ö g s k o l a n , fysikalisk-kemiska i n s t i t u t i o n e n vid Uppsala universitet, h a v s f i s k e l a b o r a t o r i e t s f i s k e r i t e k n i s k a a v d e l n i n g och s t a t e n s ins t i t u t f ö r f o l k h ä l s a n . Dessutom ha en del större företag inom livsmedelsbranschen inrättat laboratorier, huvudsakligen avsedda för driftskontroll inom det egna företaget men även i stånd att utföra målinriktat forskningsarbete för företagets räkning. Forskningen på livsmedelsområdet måste, enligt Brahmers uppfattning, på vissa områden anses som illa tillgodosedd, i synnerhet om man ser den i förhållande till livsmedelsindustriens mycket betydande förädlingsvärde.

39 Organ för kontroll- och provningsverksamhet på jordbrukets område. Statens centrala frökontrollanstalt. Statens centrala frökontrollanstalt upprättades år 1925 i syfte att få till stånd en utsädeskontroll, som i alla avseenden svarade mot de stegrade kraven på denna för jordbruket mycket betydelsefulla verksamhet. År 1928 inrättades en under anstalten lydande filialstation vid Alnarp. Gällande instruktion för anstalten fastställdes den 3 februari 1939 (sv. förf. saml. nr 71/1939, ändr. 16/1940). Anstaltens uppgifter äro huvudsakligen dels att genom laboratorieundersökningar och fältodlingar utöva kontroll över utsädesvarors beskaffenhet i olika avseenden, dels att genom självständig forskning utveckla frökontrollens arbetsmetoder samt att till utredning upptaga olika spörsmål, som beröra utsädesvarornas värdeegenskaper Anstaltens verksamhet står under lantbruksstyrelsens överinseende. Ledningen av anstalten utövas av en styrelse, bestående av sex av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter jämte anstaltens föreståndare. I styrelsen skola finnas representanter för jordbruksvetenskap, praktiskt jordbruk och skogsbruk samt utsädeshandeln. Arbetet vid anstalten är uppdelat på tre avdelningar, renhetsavdelningen, groningsavdelningen och fältkon trollavdelningen. Arbetet vid filialen bedrives vid en renhets- och en groningsavdelning. Anstaltens personal utgöres av en föreståndare med professors ställning, två frökontrollanter och en fältkontrollant, en filialföreståndare, fem fältassistenter, två assistenter, kanslipersonal samt ordinarie, extra ordinarie och extra laboratorie- och frökontrollbiträden. Anstalten disponerar en vid Bergshamra belägen institutionsbyggnad samt för filialens del bottenvåningen av en vid Alnarp belägen, tidigare av ärftlighetsinstitutionen vid Lunds universitet disponerad byggnad. För fältkontrollverksamheten disponerar anstalten jord å Bergshamra kronoegendom och Alnarps egendom. Dessutom arrenderas vissa arealer av Tibble och Enebybergs egendomar vid Roslags-Näsby. Kontrollodling av köksväxter utföres enligt särskilt avtal för anstaltens räkning av statens trädgårdsförsök. För anstaltens verksamhet utgå av statsmedel anslag till avlöningar och omkostnader. För budgetåret 1944/45 har sålunda anvisats 534 000 respektive 230 000 kronor. Som ersättning för utförda undersökningar m. m. redovisade anstalten under budgetåret 1942/43 en inkomst av i runt tal 655 000 kronor.

40 Lokala frökontrollanstalter. Lokala frökontrollanstalter finnas inrättade i Linköping, Skara, Örebro, Törsta och Luleå. Till var och en av dessa anstalter utgår ett årligt statsbidrag å 1 000 kronor. Anstalternas verksamhet finansieras i övrigt av ersättningar för utförda undersökningar samt anslag från hushållningssällskapen. Statens lantbrukskemiska kontrollanstalt. Statens lantbrukskemiska kontrollanstalt började sin verksamhet den 1 juli 1939. Anstalten har, enligt för densamma gällande instruktion (sv. förf. saml. nr 166/1939, ändr. 17/1940), till uppgift a t t på begäran verkställa undersökning av handelsvaror och andra ämnen, vilka äro av betydelse för jordbruket och dess binäringar, genom kontrollundersökningar övervaka handeln med konstgödselmedel och fodermedel, a t t utarbeta och pröva för det lantbrukskemiska kontrollväsendet erforderliga analysmetoder och i samband därmed utöva inom anstaltens verksamhetsområde fallande vetenskaplig forskning, verkställa jämförande undersökningar av analysobjekt och s. k. normallösningar från de lokala lantbrukskemiska kontrollstationerna samt a t t även i övrigt vägleda dessa med råd och anvisningar och tillhandagå allmänheten med upplysningar i ämnen, som tillhöra anstaltens verksamhetsområde. Ledningen av anstalten handhaves av en styrelse, bestående av ordförande och fyra ledamöter, utsedda av Kungl. Maj:t, samt professorn i lantbrukskemi vid lantbrukshögskolan och anstaltens föreståndare såsom självskrivna ledamöter. Arbetet vid anstalten är uppdelat på en avdelning för jordprov och en avdelning för fodermedel, gödselmedel och diverse. Personalen utgöres av en föreståndare, två förste kemister, en botanist, en laboratorieassistent, ett 20-tal laboratoriebiträden samt kanslipersonal. Till anstaltens förfogande står en större laboratoriebyggnad och en mindre byggnad, huvudsakligen använd för preparering av jordprov, båda belägna vid Experimentalfältet. Vid kontrollanstalten framkomna forskningsresultat offentliggöras i anstaltens »Meddelanden». För anstaltens verksamhet har för budgetåret 1944/45 anvisats dels 107 000 kronor till avlöningar, dels 35 800 kronor till omkostnader. Inkomsterna från anstaltens analysverksamhet uppgingo under budgetåret 1942/43 till 81 500 kronor. Lokala lantbrukskemiska kontrollstationer. Lokala lantbrukskemiska kontrollstationer med i stort sett samma uppgifter som statens lantbrukskemiska kontrollanstalt finnas i Kristianstad,

41 Jönköping, Skara, Luleå och Visby. Till var och en av de fyra första utgå årliga statsbidrag med 6 000 kronor och till den sistnämnda med 3 000 kronor. Som villkor för bidragens utbetalande är stadgat a t t hushållningssällskap och landsting understödja verksamheten med minst lika stort belopp som statsbidraget. Statens maskin- och redskapsprovningsanstalter. Statens maskin- och redskapsprovningsanstalter ha, enligt för anstalterna gällande instruktion (sv. förf. saml. nr 680/1942), till uppgift dels att verkställa provning av i allmänna handeln förekommande maskiner och redskap för jordbrukets behov samt a t t genom tryckta meddelanden lämna allmänheten upplysningar om de därvid framkomna resultaten, dels a t t prova dylika maskiner, som icke förts i marknaden, och därvid lämna meddelande om resultatet till den, som påkallat provningen. Förutom provningsverksamhet bedrives vid statens maskin- och redskapsprovningsanstalter även viss forskning på det jordbrukstekniska området. Maskinprovningarna samarbeta därvid med lantbrukshögskolans maskintekniska institution och jordbrukstekniska föreningen. Ledningen av maskinprovningarnas verksamhet handhaves av en styrelse bestående av fem av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter jämte maskinprovningarnas föreståndare. Verksamheten är uppdelad på en lantbruksavdelning vid Ultuna samt en lantbruks- och mejeriavdelning vid Alnarp. Personalen utgöres av en föreståndare, t v å överassistenter, två provningsingenjörer, assistenter, montörer, provningsbiträden och kanslipersonal. Resultaten av utförda provningar publiceras i maskinprovningarnas »Meddelanden». För avlöningar åt maskinprovningarnas personal har för budgetåret 1944/45 anvisats 77 200 kronor och för omkostnader 43 700 kronor. Härav beräknas dock 30 000 kronor inflyta i form av provningsavgifter och inkomster från försålda meddelanden.

För jordbruksforskningen betydelsefulla stödjande organ och kontaktorgan. Kungl. lantbruksakademien. Kungl. lantbruksakademien instiftades år 1813. Dess uppgift är enligt stadgarna a t t med stöd av vetenskap och erfarenhet verka för svenska lantbrukets och därmed förenade näringars utveckling och förkovran. Före

lantbruksstyrelsens tillkomst år 1890 hade lantbruksakademien ett flertal betydande administrativa uppgifter, bland annat låg den centrala ledningen av hushållningssällskapens verksamhet hos akademien. Akademien sorterade härvid närmast under civildepartementet. Senare var akademien under hela den tid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet verkade huvudman för denna anstalt. Sedan anstaltens verksamhet från och med år 1939 helt införlivats med lantbrukshögskolan, har akademiens huvuduppgift blivit att på olika sätt stödja forskningen på jordbrukets och närstående områden. Detta stöd har dels varit av ideell natur, dels lämnats i form av bidrag för olika forskningsändamål. Enligt till utredningen lämnade uppgifter utgick sålunda under åren 1940/41 understöd till 20 forskare på tillhopa 30 800 kronor, 1941/42 till 15 forskare på tillhopa 27 900 kronor, 1942/43 till 25 forskare på tillhopa 45 700 kronor och 1943/44 till 19 forskare på tillhopa 44 100 kronor. Akademien förfogar över ett ansenligt bibliotek, som under de senaste åren utvidgats och nyordnats. Biblioteket samarbetar dels med lantbrukshögskolans, dels med andra vetenskapliga bibliotek och står fritt till jordbruksforskningens förfogande. En annan gren av akademiens verksamhet representeras av dess museum, det enda i vårt land som specialiserat sig på lantbrukets och dess binäringars utveckling. Vid akademiens trädgårdsavdelning bedrives i mindre omfattning forskning på trädgårdsskötselns område. Hit är även förlagd en trädgårdsskola. Lantbruksakademien består enligt dess nya stadgar, vilka väntas bli fastställda av Kungl. Maj:t innevarande år, av 15 hedersledamöter, 160 arbetande ledamöter, som icke uppnått 70 års ålder, samt högst 75 utländska ledamöter. De arbetande ledamöterna äro fördelade på sju avdelningar: lantbruksavdelningen, vetenskapsavdelningen, ekonomiska avdelningen, skogsavdelningen, trädgårdsavdelningen, tekniska avdelningen samt industriavdelningen. Akademiens angelägenheter handhavas av preses, vice preses, förvaltningskommittén samt sekreteraren och kamreraren. Preses och vice preses förordnas, sedan akademien inkommit med förslag, av Kungl. Maj:t för en tid av tre år. Sekreteraren, som har professors ställning, utnämnes likaledes av Kungl. Maj:t efter förslag av akademien. Förvaltningskommittén utgöres av preses, vice preses, en representant för var och en av de sju avdelningarna samt sekreteraren. Kommittén är att anse som akademiens styrande organ och har till uppgift att verkställa akademiens beslut, sköta dess ekonomi samt förvalta donationsfonder, akademiens hus, bibliotek, museum, trädgård och trädgårdsskola m. m. Ett av förvaltningskommittén inom sig utsett arbetsutskott, bestående av preses, vice preses, två av kom-

mitten inom sig utsedda ledamöter och sekreteraren, skall handha de löpande ärendena. Varje avdelning utser inom sig en ordförande. Akademien utgiver en egen tidskrift, »Lantbruksakademiens tidskrift». Dessutom har man beslutat utgiva ytterligare en publikation, avsedd att för en internationell publik framlägga resultaten av svensk forskning på jordbrukets och angränsande områden. För avlöning av akademiens båda tjänstemän utgår statsanslag, för budgetåret 1944/45 upptaget till 16 200 kronor. Akademien åtnjuter vidare för underhåll och skötsel av sitt bibliotek, museum m. m. ett årligt statsbidrag å 8 000 kronor. Vetenskapliga stiftelser och fonder. I vårt land finnes ett flertal vetenskapliga stiftelser och fonder, vilka, även om de icke instiftats med uteslutande uppgift att stödja jordbruksforskningen, dock lämna denna forskning betydande understöd. Främst bör här nämnas Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, som under årens lopp anslagit i det närmaste 5 500 000 kronor till olika forskningsorgan på jordbruksforskningens och närstående områden. Dessa anslag ha som regel utgått i form av större engångsanslag för verksamhetens igångsättande, nyoch tillbyggnader, anskaffande av apparatur m. m. Wenner-Grenska samfundet har under åren 1938—1943 anslagit tillhopa 264 000 kronor för liknande ändamål. Fonden för skogs vetenskaplig forskning fördelar årligen anslag på tillhopa cirka 20 000 kronor till olika forskningsarbeten på det skogliga området. I övrigt må nämnas vetenskapsakademiens Hierta-Retzius-fond och andra under denna akademis förvaltning stående fonder, Nilsson-Ehle-fonden och andra under fysiografiska sällskapets förvaltning stående fonder, stiftelsen Lars Hiertas minne, P. J. Lundelis fond för jordbruksstudier, C. F. Lundströms stiftelse samt Längmanska kulturfonden. Enligt till utredningen lämnade uppgifter ha de understöd, som från dessa stiftelser och fonder anvisats för forskning på jordbrukets, veterinärvetenskapens och skogsbrukets områden, under senare år uppgått till i medeltal cirka 15 000 kronor årligen. Det må i detta sammanhang även nämnas, att ingenjörsvetenskapsakademien på många sätt lämnar sitt stöd åt forskningen på jordbrukets och angränsande områden. Stora delar av livsmedelsforskningen se i denna akademi sitt naturliga forum, men ingenjörsvetenskapsakademien har även aktivt intresserat sig för jordbruksteknisk forskning och annan forskning på gränsområdet mellan jordbruk och teknik.

44 Nordiska jordbruksforskares förening. Nordiska jordbruksforskares förening stiftades år 1918 som ett organ för samarbete mellan jordbruksforskarna i de nordiska länderna. Föreningen är organiserad med ett generalsekretariat, fem avdelningar, omfattande Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island, tolv sektioner med medlemmar från samtliga länder samt en redaktionskommitté. Varje avdelning utser egen styrelse, och ordförandena i de fem avdelningarna bilda tillsammans med generalsekreteraren föreningens överstyrelse. Sektionerna utse inom sig särskilda styrelser. Föreningen verkar genom vart tredje år återkommande, för samtliga avdelningar gemensamma kongresser, genom avdelningsmöten samt genom sektionsmöten. Den söker vidare genom sin tidskrift »Nordisk jordbruksforskning» upprätthålla kontakten mellan de nordiska ländernas jordbruksforskare. Jordbrukets upplysningsnämnd. Jordbrukets upplysningsnämnd inrättades genom beslut av 1943 års riksdag och började sin verksamhet hösten samma år. Dess uppgift är, enligt för densamma gällande instruktion (sv. förf. saml. nr 776/1943), att bland allmänheten sprida kännedom om de resultat, som uppnås vid statlig och av staten understödd forsknings-, försöks- och provningsverksamhet på jordbrukets och trädgårdsodlingens områden. I detta syfte redigerar nämnden den månatligen utkommande publikationen »Försök och forskning», i vilken ingå populärt hållna sammanfattningar av forskningsresultat av sådan innebörd, att de äro av omedelbart praktiskt värde för jordbruket och trädgårdsodlingen. Nämnden distribuerar dessutom till jordbrukets och trädgårdsodlingens fackpress samt till dagspressen populära artiklar och meddelanden i jordbruks- och trädgårdsfrågor. Vidare skall nämnden utgiva en årsbok innehållande redogörelser för under året framlagda forskningsresultat. Nämnden skall slutligen även med andra medel verka för en effektiv upplysningsverksamhet inom jordbrukets och trädgårdsodlingens områden. Jordbrukets upplysningsnämnd står under lantbruksstyrelsens överinseende. Den utgöres av en ordförande och nio andra ledamöter, samtliga utsedda av Kungl. Maj:t. Nämndens personal utgöres av en sekreterare och ett kanslibiträde. För verksamheten har för budgetåret 1944/45 anvisats ett statsanslag å 37 000 kronor.

III. Sambandet mellan forskning och högre undervisning på jordbrukets och angränsande områden. För alla vetenskaper, humanistiska såväl som naturvetenskapliga och tekniska, gäller, att ett nära samband städse varit rådande mellan forskning och högre undervisning. Vetenskapens historia uppvisar sålunda upprepade exempel på, huru framstående forskare kring sig samlat stora skaror av lärjungar, vilka utvecklat lärofaderns uppslag och givit spridning åt hans läror. Detta samband mellan forskningen och den högre undervisningen har varit och är fortfarande av största betydelse ej blott för den andliga utan även för den materiella kulturens utveckling. Ett exempel härpå erbjuder den utveckling av vårt lands jordbruk, som började under 1800talets senare hälft och som fortfarande pågår. Denna utveckling torde nämligen huvudsakligen få ses som ett resultat av samspelet mellan forskningen, som anvisat nya vägar och hjälpmedel, och den högre undervisning, som ställt vetenskapligt utbildade personer, väl skickade att var och en på sitt område omsätta forskningens rön i praktiska åtgärder, till jordbrukets förfogande. Även ur andra synpunkter är sambandet mellan forskning och undervisning av stor betydelse. En forskare, som samtidigt har undervisningsskyldighet, tvingas sålunda dels att systematisera och sammanfatta resultaten av såväl egna som andras undersökningar, dels att ständigt hålla kontakt med utvecklingen inom hela ämnesområdet. Detta minskar givetvis risken för en allt för långt driven specialisering och isolering inom det egna, ej sällan starkt begränsade forskningsgebitet. Det är vidare en stor fördel för forskare att ur kretsen av en skara studenter kunna utvälja medarbetare och assistenter. Erfarenheten visar sålunda, att forskare, som ej på ett eller annat sätt äro knutna till universitet eller högskolor, alltid ha svårigheter att på ett tillfredsställande sätt sköta rekryteringen av vetenskapliga hjälpkrafter. Även fristående forskningsanstalter böra därför i någon form anknytas till den högre undervisningen, så att de unga studenterna redan från början få kontakt med och intresse för forskningen. Fördelarna för de högre undervisningsanstalterna att bland sina lärarkrafter kunna räkna framstående forskare torde ligga i öppen dag. Den undervisning, som — åtminstone delvis — bygger på egna forskningsresultat, måste kunna göras mera levande och vara mera ägnad att väcka studenternas intresse än undervisning av rent refererande natur. I all synnerhet gäller detta, när undervisningsanstalterna ha till uppgift ej endast att ställa

dugande tjänstemän och driftsledare till förvaltningens och näringslivets förfogande utan även att utbilda blivande forskare och lärare inom den högre undervisningen. Vid utbyggandet av de högre undervisningsanstalter, som i detta sammanhang äro av intresse, har man i allmänhet beaktat vikten av att professorerna vid högskolorna måste beredas tillfälle till forskningsverksamhet vid sidan av undervisningen. Forskningsverksamhetens omfattning har givetvis i de enskilda fallen fått anpassas så, att undervisningen ej blivit lidande. I vissa fall har dock huvudvikten lagts på forskningen. Så har exempelvis forskningsverksamhet beretts ett betydande utrymme vid lantbrukshögskolans samtliga institutioner. Detta sammanhänger delvis med att den forskningsverksamhet, som tidigare bedrevs vid centralanstaltens kemiska och bakteriologiska avdelningar samt den växtfysiologiska sektionen av dess botaniska avdelning, vid lantbrukshögskolans inrättande överfördes till motsvarande institutioner vid högskolan. Vid skogshögskolan möta förhållanden av motsatt art. Av i tidigare sammanhang berörda orsaker har man nämligen funnit det lämpligast att förlägga huvuddelen av den skogliga forskningen till statens skogsförsöksanstalt, varför skogshögskolans verksamhet kommit att i högre grad än de andra högskolornas domineras av undervisningen. Även vid organiserandet av de fristående statliga forskningsorganen har man som regel beaktat vikten av en god kontakt mellan forskning och undervisning. Härvid har man, såsom framgår av den i föregående kapitel lämnade översikten över forskningsverksamhetens nuvarande organisation, gått fram på olika vägar. Den målinriktade forskningsverksamhet på jordbrukets och husdjursskötselns områden, som tidigare bedrevs av centralanstaltens jordbruksoch husdjursavdelningar har sålunda efter långvariga och omfattande utredningar överförts till lantbrukshögskolan och förlagts till de i högskolan ingående anstalterna för jordbruks- och husdjursförsök. De statliga försöksgårdarna ha i samband därmed ställts under högskolans förvaltning. Vid försöksanstalterna meddelas icke fortlöpande undervisning. Anstalternas föreståndare och statsagronomer äro emellertid skyldiga att i viss, av styrelsen bestämd omfattning i anslutning till demonstrationer av försök meddela undervisning vid högskolan. Vidare kunna examensarbeten utföras vid försöksanstalterna. Den fristående forskningen på trädgårdsskötselns och mejerihanteringens områden har likaledes anknutits till den anstalt, som handhar den högre undervisningen på dessa områden, nämligen Alnarps lantbruks-, mejerioch trädgårdsinstitut, i form av forskningsinstitutioner med namnen statens trädgårdsförsök och statens mejeriförsök. Även i detta fall har forskningsinstitutionernas personal ålagts viss undervisningsskyldighet.

47 I samband med en år 1912 företagen omläggning av den högre skogsundervisningen ställdes den då nyinrättade skogshögskolan och den tidigare under domänstyrelsen lydande skogsförsöksanstalten under samma styrelse med i viss mån gemensam förvaltning. En del av skogsförsöksanstaltens tjänstemän ålades samtidigt en delvis rätt omfattande undervisningsskyldighet vid högskolan. Vid den innevarande år genomförda omorganisationen av statens skogsförsöksanstalt har systemet med gemensam styrelse för anstalten och skogshögskolan bibehållits. Den tidigare undervisningsskyldigheten har efter hand bortfallit, men det åligger fortfarande försöksanstaltens tjänstemän att efter styrelsens bestämmande hålla föreläsningar vid högskolan över försöksanstaltens verksamhet och därvid uppnådda resultat. Statens veterinärmedicinska anstalt ställdes vid dess nyligen genomförda omorganisation under egen styrelse efter att tidigare ha varit direkt underställd medicinalstyrelsen. Kontakten med veterinärhögskolan är ordnad dels genom att högskolans lärarkollegium äger föreslå en ledamot i anstaltens styrelse, dels genom att vissa av anstaltens tjänstemän äro skyldiga att i den omfattning, varom överenskommelse må träffas mellan anstaltens föreståndare och veterinärhögskolans rektor, hålla föreläsningar och demonstrationer för veterinärhögskolans studenter. Man har på sina håll ifrågasatt lämpligheten av att, såsom skett inom vissa delar av jordbruksforskningen, direkt anknyta även den målinriktade forskningen till högre undervisningsanstalter. Riksdagens år 1942 församlade revisorer ha sålunda uttalat, att forskningsverksamheten vid statens mejeriförsök vid av revisorerna förordad omorganisation av verksamheten borde avskiljas från Alnarpsinstitutet och ställas under särskild, sakkunnig ledning. Revisorerna ha vidare, i samband med sin år 1943 företagna granskning av jordbruksforskningens organisation påpekat, att det måhända vid allsidig omprövning av denna organisation kunde komma att visa sig erforderligt och lämpligt att frigöra jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna från sambandet med lantbrukshögskolan. Utredningen skall i det följande (sid. 68) närmare beröra den fortsatta behandlingen av detta revisorernas uttalande. Det är givet, att man, då det gäller att säkra en god kontakt mellan forskning och högre undervisning, måste anpassa formerna för anknytningen efter de speciella förhållanden, som råda i de enskilda fallen. Man kan sålunda icke utgå från, att en viss organisationsform under alla förhållanden är den lämpligaste. Vid bedömandet av organisationsformens lämplighet får man emellertid icke förglömma, att de forskningsorgan, varom det i det föregående varit fråga, inrättats med huvudsaklig uppgift att tjäna det praktiska jordbrukets och skogsbrukets intressen. Att man trots detta måste ordna så, att

en god kontakt mellan forskningen och den högre undervisningen på allt sätt underlättas, ligger i öppen dag. Frågans principiella sida har ingående behandlats av utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande (jfr S. O. U. 1942: 6 och 1942:12). De resultat, som man därvid kommit till, kunna i korthet sammanfattas sålunda. Om det är fråga om fri forskning, som kan ombesörjas med en högskoleinstitutions begränsade resurser, bör man vid nyorganisation lägga forskningen helt inom högskolans ram. Om forskningsverksamheten däremot kräver en större apparat och i synnerhet om den är i behov av intim kontakt med näringslivet och därmed även av möjligheten till självständigt handlande, bör den organiseras som ett självständigt institut underställt en särskild styrelse eller, om förhållandena i övrigt göra ett sådant arrangemang lämpligt, samma styrelse som vederbörande högskola. Kontakten med den högre undervisningen måste emellertid upprätthållas. Detta kan ske genom att forskningsinstitutet svarar för viss undervisning, exempelvis i form av kurser och demonstrationer, eller institutets avdelningsföreståndare kunna såsom lärare vid högskolan svara för viss del av undervisningen vid denna. Vidare bör högskolans studenter beredas möjlighet att utföra examensarbeten vid institutet. Utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande har i sina av statsmakterna godkända förslag rörande inrättandet av svenska träforskningsinstitutet och svenska textilforskningsinstitutet följt dessa principer. Det förra av dessa institut har därvid givits viss anknytning till tekniska högskolan i Stockholm och det senare till Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Det må emellertid anknytningsvis framhållas, att man icke utan vidare kan utgå från, att de principer, som befunnits riktiga när det gäller organiserandet av tekniskt-vetenskaplig forskning, även äga giltighet när det gäller forskning på jordbrukets område. Utredningen har i det föregående endast uppehållit sig vid sambandet mellan forskning och undervisning sådant det är ordnat vid de statliga forskningsorganen. Även vid de statsunderstödda och helt med enskilda medel drivna forskningsinstitutionerna har man emellertid insett fördelarna av ett sådant samband. Ett exempel härpå erbjuder samarbetet mellan Sveriges utsädesförening och institutionen för ärftlighetslära vid Lunds universitet. Utsädesföreningen är skyldig att ställa för ärftlighetsinstitutionens fältförsök erforderlig försöksjord och lokaler till dess förfogande, men föreningen har dessutom lämnat institutionen tillgång till hela sitt omfattande förädlingsmaterial att fritt utnyttjas för dess teoretiska ärftlighetsforskning och vid undervisningen. Institutionen å sin sida bistår föreningen med de för växtförädlingens teknik grundläggande rönen från den teoretiska ärftlighetsforskningen och från kromosomforskningen. Det stora flertalet av till

49 utsädesföreningen knutna tjänstemän i ledande ställning ha erhållit sin utbildning vid institutionen, och i gengäld ha många av institutionens doktorander och licentiater beretts tillfälle att utföra sina examensarbeten vid utsädesföreningen. E t t liknande samarbete har även etablerats mellan institutet för husdjursförädling och Stockholms högskola. Institutets föreståndare är nämligen samtidigt professor i ärftlighetslära vid högskolan, och de praktiska kurserna i ärflighetslära äro förlagda till institutet. Det intima samarbetet mellan jordbrukstekniska föreningen och lantbrukshögskolans maskintekniska institution är redan tidigare omnämnt. Även på andra områden har man redan vidtagit åtgärder till befrämjande av sambandet mellan forskning och undervisning eller förberett dylika åtgärder. Sveriges slakteriförbunds centrallaboratorium har sålunda förklarat sig berett att i mån av utrymme upplåta arbetsplatser för de studerande på livsmedelsforskningens område, som önska utföra sina examensarbeten vid laboratoriet. Det må dock icke förnekas, att på enstaka områden ett bättre samband mellan fristående forskningsanstalter och den högre undervisningen kunde vara önskvärt. Önskemål ha sålunda uttalats om en bättre kontakt mellan statens växtskyddsanstalt och lantbrukshögskolan i förening med en fördjupad undervisning i med växtskyddet sammanhörande ämnen vid högskolan. Det vore vidare, enligt vad dr F. Nilsson meddelat utredningen, önskvärt att ett intimare samarbete även komme till stånd mellan växtskyddsanstalten och den vid Alnarpsinstitutet bedrivna forskningen och undervisningen på trädgårdsodlingens område. Utredningen har med det anförda velat lämna en orientering om, hur på jordbrukets och angränsande områden sambandet mellan de olika forskningsorganen inbördes och deras anknytning till den högre undervisningen för närvarande är ordnad. I vissa fall synes man ej vara fullt övertygad om, att detta samband är organiserat på lämpligaste sätt. Utredningen saknar emellertid anledning att i detta sammanhang taga ställning till dessa, tidigare berörda frågor. Det må dock framhållas, att en förutsättning för att den samlade forskningsverksamheten skall nå höjden av effektivitet är, att varje enskild institution är ändamålsenligt organiserad. Det är vidare, såsom redan framhållits, ej nog med att god kontakt skapas mellan de olika forskningsorganen inbördes och med den högre undervisningen utan man måste även sörja för sambandet mellan dessa och den näring, i vars tjänst forskningen och undervisningen arbetar. Av denna anledning har utredningen velat påvisa de resultat, till vilka den senaste tidens överväganden av dessa betydelsefulla organisationsfrågor lett. Det forskningsråd, som man hoppas skall bli resultatet av denna utredning, torde få anledning att med uppmärksamhet följa frågans vidare utveckling och taga initiativ till åtgärder, som eventuellt kunna befinnas erforderliga. 4

IV. Betydelsen av forskningen på jordbrukets och angränsande områden. Trots att föga mer än 50 år förflutit sedan verkligt målmedveten jordbruksforskning började bedrivas här i landet, har redan en mångfald resultat framkommit, vilka varit av grundläggande betydelse för jordbruksnäringens utveckling. En uttömmande redogörelse för dessa resultat och deras betydelse faller emellertid utom ramen för denna utredning. Redan ett fåtal exempel på de framsteg, som möjliggjorts tack vare forskningen, torde dock vara tillräckligt för att understryka vikten av fortsatt, från det allmännas sida kraftigt understödd forskningsverksamhet. För växtodlingens del ha de måhända mest påtagliga framstegen åstadkommits genom växtförädlingen. Av höst vetet, som utgör våra dagars viktigaste brödsädesslag, ha sålunda de bästa nu odlade sorterna en avkastningsförmåga, som i medeltal överträffar de under slutet av 1800-talet odlade lantsorternas med omkring 420 kg per ha eller 30 procent. För de sydsvenska sorterna uppgå framstegen till 40—50 procent under det att de mellansvenska sorternas avkastningsförmåga ligger 15—20 procent över lantvetets. För höstrågen samt vårsädesslagen, med undantag för den föga odlade vårrågen, har avkastningsförmågan höjts med 12—15 procent, vilket omräknat till absoluta tal innebär med 180—200 kg kärna ökade hektarskördar. Växtförädlingen har vidare ej ensidigt inriktat sig på det kvantitativa utbytet utan har även beaktat odlingsmaterialets kvalitativa egenskaper. Som ett vackert exempel härpå kan anföras, att man genom en under de senaste 50 åren ständigt fortgående förädling lyckats höja sockerbetornas medelsockerhalt från 12 procent till 17.6 procent. Växtförädlingens möjligheter äro ännu ej på långt när uttömda. De hårda vintrarna 1939/40 och 1940/41 aktualiserade behovet av höstvetesorter, som bättre än de nuvarande i sig förenade egenskaperna hög avkastningsförmåga och god vinterhärdighet. Det råder föga tvivel om, att detta problem kommer att lösas. En stor uppgift för växtförädlingen är vidare att framställa för svenska förhållanden anpassade sorter och stammar av nya, tidigare ej eller blott obetydligt odlade kulturväxter, av vilka det ur olika synpunkter, bland annat för att trygga folkförsörjningen i händelse av avspärrning, kan vara önskvärt att odling upptages inom landet. Som exempel härpå kan anföras de nu så aktuella olje- och spånadsväxterna. Det bör

51 även observeras, att växtförädlingen i den moderna mutations- och kromosomforskningen fått nya hjälpmedel, vilkas möjligheter ännu icke kunna överblickas. Ett annat område, där forskningen möjliggjort mycket stora framsteg, är gödslingens. De anvisningar, vilka tjäna lantmännen som vägledning för ett rationellt utnyttjande av handelsgödselmedlen, äro nämligen grundade på resultaten av forskningen på området. Det förtjänar nämnas, att den lokala försöksverksamheten, samtidigt som den ställt ett värdefullt material för belysande av gödslingens effekt under olika förhållanden till forskningens förfogande, även har verkat i upplysningens tjänst och lärt lantmännen uppskatta och använda handelsgödsel. Belysande för de framsteg, som forskningen och upplysningsverksamheten medfört, är, att förbrukningen av handelsgödsel, som år 1913 uppgick till 39 000 ton kvävehaltiga (räknat som 15.5 procentig salpeter), 190 000 ton fosforhaltiga (räknat som 20 procentig superfosfat) och 48 000 ton kaliumhaltiga (räknat som 40 procentigt kalisalt), under gödselåret 1938/39 stigit till 180 000, respektive 305 000 och 88 000 ton. Mest påfallande är den ökade förbrukningen av kvävegödsel, vilken mer än fyrdubblats. Att denna ökade förbrukning av handelsgödsel betytt mycket för växtodlingens resultat framgår av en beräkning av skördeökningarnas storlek, som gjorts med ledning av en år 1937 verkställd inventering av handelsgödselanvändningen inom Götaland och Svealand och resultaten från inom dessa landskap utförda försök. Denna beräkning visade, att de genom användning av handelsgödsel erhållna skördeökningarna i medeltal uppgingo till för höstsäd omkring 330 kg kärna, för vårsäd nära 190 kg kärna, för alla slag av rotfrukter samt för potatis till mer än 60 dt rötter, respektive knölar samt för vall till omkring 300 kg hö, allt per hektar räknat. Detta innebär, att hektarskördarna tack vare gödslingen ökat med 15—20 procent i förhållande till de i slutet av 1800-talet erhållna skördarna. Även i detta fall gäller emellertid, att många och betydelsefulla problem fortfarande vänta på sin lösning. Man torde nämligen — även om däri ligger en viss överdrift — kunna säga, att forskningen på gödslingens område hittills i huvudsak inriktats på att utröna, var man bör gödsla och huru stora givor man därvid bör använda. Först på senare tid har man börjat uppmärksamma frågan när och hur man bör tillföra gödseln för att erhålla högsta möjliga utbyte. Redan utförda undersökningar rörande den lämpligaste tiden att tillföra salpeter till höstvete ha givit beaktansvärda resultat, och nu pågående undersökningar rörande fosfor- och kaliumgödselns nedbrukning m. m. komma sannolikt att resultera i viktiga förändringar i sättet för gödslingens utförande, vilka i sin tur torde komma att medföra ett betydligt bättre utbyte och därmed även ökad vinst av gödslingen. Andra frågor, som erbjuda många olösta problem, äro lämpligaste sättet

52 att utnyttja den naturliga gödseln samt de s. k. spårelementens betydelse. Även här står säkerligen mycket att vinna. Forskningen på växtskyddets område har likaledes varit av stor betydelse för växtodlingens utveckling. För att blott nämna ett exempel, är svartrosten, som tidigare orsakade svåra skador på höstvetet, numera en på detta sädesslag mycket sällsynt sjukdom. En mängd andra betydelsefulla problem bearbetas för närvarande och andra vänta på att upptagas till behandling. Till den svenska växtodlingens utveckling har givetvis även bidragit faktorer, vilka icke eller i varje fall i betydligt mindre grad än de ovan anförda grunda sig på resultat av svensk jordbruksforskning. Hit kan sålunda föras förbättrad torrläggning, främst genom täckdikning, samt tack vare mera ändamålsenliga maskiner och redskap förbättrad bearbetning av jorden. Några siffror belysande dessa faktorers inverkan på skördeutbytet kunna ej framläggas, men man kan exempelvis från den praktiska erfarenheten anföra många fall, där man efter täckdikning erhållit fullgoda skördar från tidigare så gott som sterila jordar. Det samlade resultatet av genom växtförädling förbättrat odlingsmaterial, rationell gödsling, växtskyddande åtgärder, bättre torrläggning och bearbetning m. fl. faktorer, som här ej skola närmare beröras, kan utläsas ur den officiella statistiken, som visar att hektarskörden, angiven i skordeenheter, stigit från i medeltal 1 450 under 1 O-årsperioden 1881/90 till 2 150 under perioden 1931/40 eller med i det närmaste 50 procent. Uppenbart är, att ett mångsidigt, målmedvetet och med kunnighet bedrivet forskningsarbete i hög grad bidragit till denna utveckling. På husdjursskötselns område har forskningen likaledes lett till betydande framsteg. Forskningen rörande husdjurens utfodring har främst inriktats på att fastställa de olika husdjursslagens näringsbehov (häri inbegripet behovet av mineralämnen och vitaminer) under växlande förhållanden samt att utarbeta mot näringsbehovet svarande utfodringsnormer. I samband härmed ha de olika fodermedlens sammansättning, smältbarhet och näringsvärde undersökts. Därjämte har man emellertid strävat efter att klargöra, hur utfodringen i största möjliga omfattning skall kunna baseras på hemmaproducerade fodermedel. Man har sålunda kunnat påvisa den tidiga höskördens fördelar, och man har i AIV-metoden ställt en utmärkt foderkonserveringsmetod till lantbrukets förfogande. AIV-metoden utgör samtidigt ett exempel på, hur grundforskningen kunnat lämna för praktiken direkt användbara resultat. De framsteg, som forskningsresultatens omsättning i praktiken medfört, kunna bland annat spåras i mjölkkornas ständigt stigande avkastning. Medelavkastningen i till kontrollföreningarna anslutna besättningar uppgick så-

53 lunda under 5-årsperioden 1910/14 till 2 900 kg mjölk med en fetthalt av 3.14 procent, under perioden 1934/38 hade den stigit till 3 590 kg med en fetthalt av 3.68 procent. Det är att märka, att denna ökning av mjölkavkastningen icke uppnåtts genom stegrad användning av kraftfoder. Tvärtom har kraftfodrets procentuella andel av årsfodret sjunkit från 32 procent till 24 procent eller med 8 enheter under det att betets andel stigit med 13 enheter från 18 procent till 31 procent och höets med 3 enheter från 16 procent till 19 procent. Till dessa resultat har, förutom den förbättrade utfodringen, även ett målmedvetet bedrivet avelsarbete i hög grad bidragit. I detta arbete har man ett ovärderligt stöd i den moderna ärftlighetsforskningen, och de institutioner, som arbeta på husdjursskötselns område, ha även i stor utsträckning inriktat sig på att utreda för husdjursaveln betydelsefulla ärftlighetsfrågor. För utvecklingen på husdjursskötselns område har även den veterinärvetenskapliga forskningen haft mycket att betyda. Det må blott som exempel nämnas, att verkligt goda resultat uppnåtts vid bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen och den smittosamma kastningen, sjukdomar, som var och en tidigare beräknats vålla den svenska husdjursskötseln förluster på lågt räknat 30 miljoner kronor årligen. Många andra sjukdomar av stor ekonomisk betydelse för husdjursskötseln återstå emellertid att komma till rätta med. Som exempel kunna nämnas bristsjukdomarna och steriliteten, juverinflammationerna, arvssjukdomarna och späddjurssjukdomarna. Nya sjukdomar dyka ständigt upp i samband med den allt längre drivna intensifieringen av husdjursskötseln och ändrade metoder inom foderväxtodling, utfodring och avelsarbete. För utforskandet av dessa sjukdomars orsaker och möjligheterna för deras förebyggande fordras en intensiv forskning på veterinärmedicinens område, bedriven i intimt samarbete med forskningen på utfodringens och gödslingens m. fl. områden. Såväl forskningen rörande husdjurens utfodring och avel som den veterinärmedicinska forskningen syfta till att förbättra det ekonomiska utbytet av husdjursskötseln. De ovan anförda uppgifterna rörande stegringen av mjölkkornas avkastning giva en antydan om de resultat, som uppnåtts genom det hittills bedrivna framstegsarbetet. För var och en, som är något insatt i svensk husdjursskötsel står det även klart, att vi icke kunna undvara en fortsatt, intensivt bedriven forskning på alla husdjursskötseln berörande områden. Forskningen på det jordbrukstekniska området har en stor uppgift att fylla när det gäller att anvisa vägar för att genom ökad mekanisering göra jordbruket mindre beroende av den mänskliga arbetskraften. Värdefulla resultat ha redan framkommit men mycket återstår att göra. Den nyligen

54 igångsatta byggnadsforskningen på lantbrukets område torde komma att verksamt bidraga till goda framsteg på det jordbrukstekniska området och detsamma gäller arbetsstudierna. Betydelsen av jordbruksekonomisk forskning ligger i öppen dag om man blott håller i minnet, att lanthushållningen ej endast är tillämpad naturvetenskap och teknik utan även och i första hand ekonomisk företagsverksamhet. Värdet av olika tekniska metoder och åtgärder inom jordbruket sammanhänger ytterst med de ekonomiska fördelar de förmå skapa. Med våra dagars snabba utveckling på jordbrukets skilda områden är en värdering enligt strängt ekonomiska synpunkter av inom jordbruksforskningen framkomna resultat av stor betydelse. För att jordbrukets rationaliseringssträvanden skola kunna genomföras efter sunda och effektiva linjer behövs stödet av en jordbruksekonomisk forskning, som kan angiva riktlinjer för driftens anpassning till de föreliggande och växlande förutsättningarna och som kan belysa, huru den tekniska och biologiska forskningens landvinningar bäst skola utnyttjas för att minska jordbrukets produktionskostnader och höja dess lönsamhet. Det är emellertid ej endast inom jordbruksproduktionen, som en intensiv ekonomisk forskning erfordras, utan detsamma gäller även frågor i samband med produkternas avsättning och jordbrukets olika marknadsproblem. Likaså finnes inom den till jordbruket anknutna förädlingsindustrien ett stort fält för ekonomisk forskning. Erfarenheter från hittills utförda driftsanalyser inom mejerihanteringen ha bekräftat detta. Inom slakteri-, brännerioch övriga förädlingsindustrier ha liknande erfarenheter gjorts. Det är med hänsyn till det anförda beklagligt, att den jordbruksekonomiska forskningen i Sverige kommit att få en i förhållande till övriga forskningsgrenar relativt blygsam omfattning. Trots de begränsade resurserna ha emellertid beaktansvärda resultat kunnat framläggas. Dessa skola dock ej närmare beröras här, då utredningen i ett senare sammanhang återkommer till denna fråga. Forskning på trädgårdsskötselns område har visserligen bedrivits här i landet sedan rätt lång tid tillbaka, men det var först när statens trädgårdsförsök inrättades år 193$ som denna forskning fick en fastare organisation. De framsteg, som hittills kunnat noteras, hänföra sig huvudsakligen till genom växtförädling frambragta nya sorter och jämförande försök rörande dessa sorters odlingsvärde. När det gällt odlingstekniska frågor har man huvudsakligen varit hänvisad till i första hand danska men även andra utländska forskningsanstalters resultat. Det råder emellertid intet tvivel om, att vi här i Sverige ha behov av en intensivt bedriven forskningsverksamhet på trädgårdsodlingens område. Konsumtionen av grönsaker, frukt och bär i såväl färskt som konserverat skick har under senare år ökat högst avsevärt även om den ännu icke nått samma omfattning som i en del fram-

55 mande länder, exempelvis Förenta staterna. Härmed ha även kraven på den svenska trädgårdsodlingens produktionsförmåga ökats såväl när det gäller produktionens kvantitet som även och i kanske än högre grad de skördade produkternas kvalitet. Erfarenheter från jordbrukets område torde visa, att verkliga framsteg knappast äro möjliga utan stöd från forskningens sida. Växtförädlingens insatser på trädgårdsforskningens område ha redan berörts. Genom densamma möjliggjorda framsteg torde för köksväxtodlingens del vara av ungefär samma omfattning som för jordbrukets växtodling. En verkligt målmedveten växtförädling med fruktträd har först helt nyligen påbörjats och några resultat av denna verksamhet ha därför helt naturligt ännu ej framkommit. Beträffande jordens gödsling och bearbetning m. m. erbjuder trädgårdsodlingen helt andra problem än jordbruket och kräver därför en speciellt på dessa problem inriktad forskningsverksamhet. Detsamma gäller i än högre grad för odling i drivhus och bänkar. Växtskyddet är för trädgårdsodlingen av särskilt stor betydelse, då de skadegörelser som växtsjukdomar och skadedjur kunna åstadkomma inom en handelsträdgård ofta få relativt sett mycket svårare ekonomiska konsekvenser än den skadegörelse, som på liknande sätt kan åstadkommas inom jordbruket. Forskningen på växtskyddets område har även insett detta och lagt upp sina arbetsprogram med hänsyn härtill. Vad slutligen den trädgårdsekonomiska forskningen angår, gäller här i stort sett samma synpunkter som anförts beträffande behovet och betydelsen av jordbruksekonomisk forskning. Fordringarna på den skogliga forskningen och dess bistånd för skogsavkastningens förkovran ha av flera orsaker efter hand väsentligt skärpts. Som exempel kan nämnas, att vår tids stränga krav på lönsamhet inom skogsbruket medfört bland annat en strävan efter kortare produktionstider med stegring av de bestånds vårdande huggningarnas andel i virkesuttaget. Frågan om de beståndsvårdande huggningarnas rationella utförande är därför en central uppgift för skogsforskningen. Även senare års allmänna sociala och ekonomiska utveckling har varit ägnad att framhäva nödvändigheten av en intensiv skogsforskning. I samma mån som ökade anspråk ställas på skogarna som försörjningskälla för en väsentlig del av landets befolkning och som råvaruleverantör till en förädlingsindustri av vital betydelse, har behovet av åtgärder avseende intensivare skogsvård och ett förbättrat tillgodogörande av virkestillgångarna blivit alltmera framträdande. På grund av den snabbt pågående avverkningen av den gamla skogen i Norrland har skogsbruket där ställts inför problem av allra största betydelse. Dessa problem sammanhänga dels med trävaruindustriens råvaruförsörjning, dels med skogarnas reproduktion. För att man skall kunna taga ställning till frågan om råvaruförsörjningen erfordras såväl den översikt över

56 virkestillgången, vilken erhålles genom riksskogstaxeringen, som den kunskap om huru skogen lämpligen bör skötas, vilken skogsforskningen lämnar. I samma mån som den gamla norrländska skogen faller för yxan träda föryngringsproblemen allt mera i förgrunden. Enligt en vid skogsförsöksanstalten utförd beräkning torde den årliga föryngringsytan under de närmaste 20 åren för Norrlands och Dalarnas del kunna uppskattas till omkring 170 000 hektar. Härav torde omkring 50 000 hektar behöva kultiveras genom sådd eller plantering. Det är av utomordentlig vikt att dessa kulturer utföras på mest ändamålsenliga sätt. Våra kunskaper härom äro emellertid bristfälliga när det gäller Norrland och speciellt dess övre och inre delar. Enligt den verkställda beräkningen kan återväxten på den återstående, större delen av föryngringsytan beräknas ske genom självsådd. Vägledande utredningar avseende åtgärder, som kunna och böra vidtagas för att underlätta denna form av föryngring, äro i hög grad önskvärda. Även för södra och mellersta Sverige finnas viktiga föryngringsfrågor, som vänta på sin lösning, samt stora skogsarealer, som böra skogsodlas inom den närmaste tiden. För lyckade kulturer är det av största betydelse, att lämpligt frö kommer till användning. Skogsbrukets fröförsörjning är därför en synnerligen viktig angelägenhet. För höjandet av skogsbrukets lönsamhet äro vidare undersökningar på arbetslärans område av grundläggande värde. Här finnes ett stort och mycket ofullständigt genomarbetat arbetsfält. Med det anförda har utredningen endast velat påvisa några aktuella forskningsuppgifter på skogsbrukets område. Rörande den skogliga forskningens insatser och framtida uppgifter i övrigt får utredningen hänvisa till den utförliga redogörelse härför, som lämnats av 1936 års skogsutredning (S. O. U. 1938: 58). Att de däri framförda synpunkterna på den skogliga forskningens betydelse ansetts bärande har bestyrkts av det förhållandet, att den av skogsutredningen föreslagna utvidgningen av statens skogsförsöksanstalt trots det rådande statsfinansiella läget i viktiga delar genomförts innevarande år. Forskningen på fiskets och jaktens område tillhör, även om utredningen i den tidigare lämnade översikten över forskningsverksamhetens nuvarande organisation (sid. 11) ansett sig böra lämna en redogörelse även för denna forskning, så väl avgränsade och från övrig jordbruksforskning fristående specialområden, att densamma i detta sammanhang ej torde behöva närmare beröras. Livsmedelsforskningen liksom även övrig forskning rörande förädling av jordbrukets och trädgårdsodlingens produkter har redan haft mycket att betyda för den svenska jordbruksnäringens utveckling, trots att man endast haft möjligheter att bearbeta begränsade delar av detta vidsträckta och

57 viktiga forskningsfält. Då det emellertid kan förutsättas, att frågan om denna forsknings betydelse kommer att behandlas i ett särskilt betänkande rörande livsmedelsforskningens organisation, som inom kort kommer att framläggas av utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande, har det ej ansetts nödvändigt att här behandla densamma. När detta den tekniska forskningsutredningens betänkande föreligger torde för övrigt jordbrukets företrädare få tillfälle att uttala sig om däri framförda synpunkter och förslag. Utredningen har hittills uteslutande uppehållit sig vid resultaten av den på praktiska frågor inriktade målforskningen. Det torde väl knappast behöva påpekas, att dessa resultat icke skulle varit möjliga att uppnå, om ej målforskningen kunnat falla tillbaka på arbeten, som utförts av den grundläggande naturvetenskapliga forskningen inom i första hand kemiens, fysikens, botanikens, mikrobiologiens, djur- och växtfysiologiens samt genetikens områden. Även ur denna forskning ha — såsom redan påvisats — resultat av omedelbart värde för praktiken framkommit. Som ytterligare exempel må blott nämnas kemiska och växtfysiologiska metoder för bestämning av markens gödslingsbehov samt många beaktansvärda rön på mikrobiologiens område. Den forskning, som ovan berörts, omfattar många och betydelsefulla områden. Trots detta finnes det problem av stor ekonomisk räckvidd för jordbruket och dess binäringar, som ännu ej blivit föremål för målmedveten vetenskaplig bearbetning. Som exempel må blott nämnas möjligheterna att med ekonomisk fördel utnyttja avfallsprodukter såsom vassle och halm och andra subekonomiska tillgångar inom jordbruk och skogsbruk. Utredningen har med det här anförda endast berört en del av de fakta, som skulle kunna andragas som belägg för forskningens på jordbrukets och angränsande områden stora betydelse för vårt land. Redan de exempel på genom forskningen möjliggjorda framsteg och på viktiga, ännu ej lösta problem, som utredningen anfört, torde emellertid visa, att den ekonomiska nyttan av jordbruksforskningen är av sådan storleksordning, att vårt land icke kan undvara en väl ordnad, effektivt arbetande forskning på dessa områden. Utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande har i sitt betänkande I framhållit nödvändigheten för vårt lands industri att kunna falla tillbaka på en inhemsk tekniskt-vetenskaplig forskning. Detta gäller i minst lika hög grad för jordbruket och skogsbruket, då utländska forskningsresultat — även om man kunde räkna med att dessa i framtiden komma att stå till vårt förfogande — som regel ej utan vidare äga giltighet under i Sverige rådande förhållanden.

V. Behovet av ytterligare åtgärder för forskningens främjande. Av de i det föregående lämnade redogörelserna framgår, att forskning bedrives i en ganska betydande omfattning på de flesta av jordbrukets områden. Särskilt beaktansvärt är det intresse, som statsmakterna visat i fråga om denna forskningsverksamhet. I själva verket är det väsentligen staten, som antingen genom egna organ eller genom understöd till enskilda organ bär upp forskningen på jordbrukets område. Det bör även erkännas, att statsmakterna — regering och riksdag — i stort sett och särskilt under senare år ställt sig förstående till inkomna framställningar om dels ökade anslag till pågående forskning, dels upptagande av ny forskning. Anledningen till att forskningen på ifrågavarande område kommit att i så hög grad påvila staten torde böra sökas dels däri, att företagsenheterna inom jordbruket till övervägande del äro små och därför ekonomiskt relativt svaga, dels däri, att forskningens natur är en annan än den industriella forskningens. Inom den senare kan man oftast skilja mellan grundforskning och målforskning eller tillämpad forskning. Grundforskningen ger först på lång sikt ekonomiskt fruktbärande resultat. Den har därför endast i mindre grad varit föremål för industriens direkta intresse och dess egentliga hemvist har varit tekniska och andra högskolor samt universiteten. Den tilllämpade forskningen lämnar snabbare och mera påtagliga ekonomiska resultat och har därför blivit jämförelsevis väl omhuldad av industrien. Inom jordbruksforskningen och likaså inom skogsforskningen sammanhänga i de allra flesta fall grundforskning och målforskning i en svårbrytbar kedja och de resultat, vilka ha värde för den praktiske jordbrukaren och skogsmannen, vinnas först efter åtskilliga års forsknings- och försöksverksamhet. Det har därför fallit sig naturligt, att staten i en betydande utsträckning påtagit sig ansvaret för jordbruksforskningen i vårt land, och det framstår som desto mer motiverat, när man besinnar den relativt svaga lönsamhet, som karakteriserat jordbruket under de senaste decennierna. Man har emellertid anledning att räkna med vissa förändringar, som kunna inverka i den riktningen, att jordbrukets målsmän både vilja och kunna mera direkt engagera sig i forskningen på området. Utredningen syftar här närmast på den process, som med all kraft pågår för att samla jordbrukarna i stora företagareorganisationer, väl lämpade att representera jordbrukarnas samlade forskningsintresse och ekonomiskt så situerade, att

59 de böra kunna svara för de ekonomiska insatser, som kunna befinnas skäliga för jordbrukets vidkommande. Vidare böra alla de åtgärder för a t t höja jordbrukets tekniska och ekonomiska nivå, vilka nu pågå eller igångsättas, så småningom leda därhän, a t t denna näringsgren kommer till en fullt självständig ekonomisk ställning, så a t t denna i samma grad som andra näringsgrenar kan göra en skälig insats i framstegsarbetet på det egna området. P å grund härav bör man vid ordnandet av jordbruksforskningen se till, a t t dessa jordbrukets ekonomiska organisationer på lämpligt sätt ekonomiskt och organisatoriskt kopplas in, när forskningsapparaten undan för undan utvecklas. Statsmakternas intresse för jordbruksforskningen har på sista tiden manifesterats icke minst genom igångsättandet av ett antal utredningar rörande forskningsverksamhetens organisation och upptagande av ny forskning. Sålunda pågå för närvarande enligt nådiga bemyndiganden följande utredningar: Jämlikt bemyndigande den 12 november 1943 har chefen för jordbruksdepartementet tillkallat sju utredningsmän för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande ledningen av forsknings- och försöksverksamheten på mejerihanteringens område samt beträffande verksamhetens framtida organisation. Utredningens direktiv ha tidigare berörts (sid. 37). Chefen för jordbruksdepartementet har vidare enligt bemyndigande den 3 december 1943 tillkallat fyra utredningsmän för att utreda och avgiva förslag rörande svenska vall- och mosskulturföreningens framtida verksamhet. Enligt direktiven skall utredningen i första hand undersöka möjligheten att genomföra ett av besparingsberedningen avgivet förslag, gående ut på att föreningens forskningsverksamhet bör överföras till lantbrukshögskolans anstalt för jordbruksförsök och dess upplysningsverksamhet till landets hushållningssällskap. Skulle det visa sig, att detta förslag icke lämpligen kan genomföras, skall utredningen överväga andra utvägar för en rationalisering av föreningens verksamhet. Utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande överväger för närvarande, delvis i samarbete med denna utredning, vissa förslag avseende livsmedelsforskningens utbyggande. Samma utredning har även i ett den 20 maj detta år avgivet betänkande föreslagit inrättandet av en statens lagringsforskningskommitté med uppgift dels att samordna nu bedriven forskning, dels att själv organisera och leda därutöver behövlig forskning på livsmedelslagringens område. Förutom dessa utredningar, vilkas arbete direkt avser omorganisation av befintliga forskningsorgan och igångsättandet av ny forskning, har även en del andra statliga kommittéer upptagit frågor berörande jordbruksforskningen på sina arbetsprogram. 1942 års jordbrukskommitté har sålunda som ett led i sin omfattande granskning av olika frågor av betydelse för den svenska jordbrukspolitikens framtida inriktning låtit verkställa en översyn av jordbruksforskningens nuvarande läge och dess behov av ökade resurser i olika avseenden. Resultatet härav har framlagts i särskilda promemorior. Jordbrukskommittén

60 framlägger dessutom, enligt vad utredningen erfarit, i dagarna ett förslag om inrättandet av ett jordbrukstekniskt forskningsinstitut. Norrlandskommittén torde komma att framlägga vissa förslag rörande utvidgad forskningsverksamhet inriktad på lösandet av för det norrländska jordbruket speciella problem. Slutligen överväger 1942 års torrläggningskommitté en del frågor i samband med forskningen på den agronomiska hydroteknikens område. Utöver de frågor, som sålunda redan äro under utredning, finnas emellertid andra, som fortfarande vänta på a t t upptagas till behandling. Av de redogörelser, som genom utredningens försorg inhämtats från olika forskningsorgan på jordbrukets och angränsande områden, framgår det sålunda, a t t många behov och önskemål stå ouppfyllda. För lantbrukshögskolans del ha från flertalet undervisningsinstitutioner anförts behov av ökat antal assistenter samt av institutionsvaktmästare, tekniska biträden och andra hjälpkrafter. I många fall anses en ombildning av de nuvarande, arvodesavlönade assistentbefattningarna till förste assistentbefattningar erforderlig dels för att möjliggöra skärpta krav på befattningshavarnas kvalifikationer, dels för att kunna knyta dem till högskolan för en följd av år. Allt för täta ombyten av assistenter har nämligen visat sig innebära allvarliga olägenheter för såväl forskningen som undervisningen. Högskolans institutioner arbeta genomgående med för små anslag, vilket, då de utgående anslagen i första hand måste användas för undervisningsmateriel, helt går ut över forskningsverksamheten. Till högskolan skulle därför behöva anvisas ökade anslag dels till institutioner och samlingar (57 000 kronor anvisade 1944/45), dels för särskilda undersökningar (93 000 kronor anvisade 1944/45). Lantbrukshögskolan har vidare anmält behov av nya byggnader och ökade utrymmen för bland annat försöksanstalterna, djurfysiologiska institutionen, institutionen för husdjurens utfodring och skötsel samt baljväxtlaboratoriet. Utrustningen behöver kompletteras med anläggningar för respirationsförsök med medelstora och större husdjur, köldlaboratorium, ny vegetationshall m. m., varjämte många institutioner förklarat sig vara i behov av modern forskningsmateriel av olika slag. Vidare framhålles det för högskolan vara synnerligen önskvärt, att professuren i jordbruksekonomi med handelslära uppdelades på tvenne professurer, den ena omfattande endast jordbruksekonomi och den andra marknadslära och agrarpolitik, samt att nya lärostolar upprättades i statistik, växtpatologi och jordbrukszoologi. Samtliga dessa professurer böra förenas med väl utrustade institutioner, som möjliggöra forskning inom respektive ämnesområden. Lantbrukshögskolans ledning har slutligen påpekat, att de med rektorsbefattningen vid högskolan förenade administrativa göromålen äro av sådan omfattning, a t t de göra det svårt för rektor att ägna tillräcklig tid åt aktiv forskning och undervisning vid den institution han som professor har att förestå. Detta innebär uppenbarligen betydande nackdelar. Till avhjälpandet av dessa bör man undersöka möjligheterna a t t genom stadgeändringar och utbyggande av högskolans kansli minska omfattningen av rektors administrativa uppgifter. I anslutning härtill skulle det måhända vara nyttigt med en allmän undersökning av institutionsföreståndarnas administrativa arbetsbördor i syfte att lätta dessa bördor i de fall de befunnos i högre grad hinderliga för vederbörandes forskningsarbete.

61 Vad lantbrukshögskolan här anfört gäller givetvis även för andra högskolor och för fristående forskningsorgan. Jordbruksförsöksanstalten har anfört behov av ökad personal. I första hand borde sålunda en tidigare ifrågasatt tredje statsagronombefattning med det snaraste inrättas. Därjämte har anstalten påpekat, att försöksgårdsfrågan fortfarande är aktuell. Nya försöksgårdar skulle sålunda i första hand behöva upprättas på skånska slättbygden, inom sydsvenska höglandet, på Östgötaslättens mullrika lerjordar, inom norra Bergslagen samt på Gotland. Enligt anstaltens mening bör vidare den lokala försöksverksamheten omläggas och i samband därmed väsentligt utvidgas. Husdjursförsöksanstalten önskar ökade utrymmen för försöken med nötkreatur och hästar, vissa kompletterande arbeten i svin- och hönshusen, en försöksgård för försök med får samt möjligheter för försöksverksamhet med pälsdjur och bin. Anstalten bör dessutom sättas i tillfälle att i ökad omfattning få försök utförda vid de statliga försöksgårdarna. För denna ökning av verksamheten fordras, förutom byggnader och utrustning, ett ökat antal assistenter samt bättre tillgång på hjälpkrafter. Statens växtskyddsanstalt är för att kunna fylla sina viktiga uppgifter i behov av omorganisation. Utredning härom har enligt särskilt uppdrag verkställts av länsassessorn E. Rolander, vilken i ett den 21 december 1939 dagtecknat betänkande framlagt vissa förslag avseende utvidgning av anstaltens verksamhet. Utredningsmannen ansåg, att anstaltens nuvarande organisation i huvudsak borde bibehållas. För att stärka anstaltens forskarestab borde tvenne förste assistentbefattningar ombildas till laboratorsbefattningar. Anstaltschefens arbetsbörda, som i dess nuvarande omfattning gjorde det så gott som omöjligt för denne att förutom de administrativa uppgifterna även ägna sig åt vetenskapligt arbete, ansågs vidare kunna lättas genoms-inrättandet av tvenne arvodesbefattningar, den ena som sekreterare och den andra som bibliotekarie vid anstalten. Därjämte syntes vissa anstaltschefen nu åvilande göromål kunna överflyttas på föreståndaren för anstaltens upplysnings- och kontrollavdelning. En ifrågasatt förstärkning av de till anstalten fast knutna hjälpkrafterna kunde utredningsmannen icke biträda. De framlagda förslagen ha ännu icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Anstaltens ledning har emellertid framhållit det angelägna i att åtgärder för stärkande av växtskyddsanstaltens resurser vidtagas så snart förhållandena det medgiva. Den veterinärmedicinska forskningen har under de senaste åren beretts ökade möjligheter genom omfattande nybyggnader och moderniserad vetenskaplig utrustning vid såväl veterinärhögskolan som framför allt vid statens veterinärmedicinska anstalt. Vidare har beslut fattats om veterinärinrättningens i Skara ombildning till en veterinärhögskolan underställd forskningsinstitution. För veterinärhögskolans del äro emellertid forskningsmöjligheterna trots detta mycket otillfredsställande på grund av de knappa forskningsanslagen och otillräcklig personal för forskningsverksamheten. Institutionsanslagen (under 1944/ 45 uppgående till sammanlagt 55 200 kronor) måste sålunda i första hand och till huvudsaklig del tagas i anspråk för anskaffning och underhåll av undervisningsmateriel. Institutionsföreståndarna äro strängt upptagna av undervisningsverksamheten och ha mycket svårt att med de villkor, som kunna erbjudas, erhålla stadigvarande assistenter. För att överhuvud taget kunna rekrytera de fåtaliga

62 assistentbefattningarna har man måst förena dessa med förmånen av dubbel tjänsteårsberäkning för viss del av tjänstgöringstiden. Även statens veterinärmedicinska anstalt har anmält, att anstalten med nuvarande personal och anslag har svårt att hinna med de löpande diagnostiska arbetena och den omfattande framställningen av sera, vacciner och andra bakteriologiska preparat. Skall till anstalten knutna forskares kapacitet därjämte kunna utnyttjas för i anstaltens instruktion förutsatt forskningsverksamhet, är det sålunda nödvändigt att anstalten tillföres ett ökat antal vetenskapliga hjälpkrafter och ökade, för forskningsändamål avsedda anslag. Statens trädgårdsförsök har, för att fullt kunna utnyttja sina övriga resurser, behov av ett ökat antal assistenter. Likaså behövas flera skrivbiträden och andra hjälpkrafter. Institutionen påpekar vidare, att köksväxtavdelningens lokalfråga fortfarande är olöst samt att den för att kunna utföra växthusförsök i erforderlig omfattning är i behov av flera växthus. För närvarande äro blott tre försöksstationer fullt utbyggda, men institutionen har tack vare tillfälliga statsbidrag kunnat börja liknande verksamhet på ytterligare två platser. Det är synnerligen önskvärt, att dessa båda kunna utbyggas till verkliga försöksstationer under ledning av fast anställda, med statsmedel avlönade assistenter. Frågan om utbyggandet av trädgårdsforskningen i övre Norrland är högaktuell och kräver en snar lösning. Slutligen kan i detta sammanhang nämnas, att växtförädlingen med trädgårdsväxter arbetar under betydligt svårare förhållanden än det egentliga jordbrukets växtförädling. Denna verksamhet är emellertid av mycket stor betydelse för landets trädgårdsodling och vore därför väl värd stöd från det allmännas sida. Sveriges utsädesförening har framlagt en rätt omfattande önskelista. Vid huvudanstalten i Svalöv bör sålunda uppföras en ny laboratoriebyggnad och nya växthus varjämte omfattande ombyggnadsarbeten äro erforderliga inom den gamla institutionsbyggnaden. I samband därmed behövs en omfattande komplettering av utrustningen i laboratorier och andra arbetslokaler. Det anses vidare som synnerligen önskvärt att större delen av huvudanstaltens fältförsök kunna förläggas till en föreningen tillhörig försöksgård. Föreningen bör därför snarast sättas i tillfälle att förvärva och utrusta en för ändamålet lämplig egendom. Föreningens Kalmarfilial, som för närvarande är förlagd till Ekerums gård på Öland, bör helst flyttas till fastlandet, där föreningen i så fall skulle förvärva en egendom som förläggningsplats för filialen. Vid övriga filialer erfordras en del, i vissa fall rätt omfattande ny- och ombyggnadsarbeten. Filialstationerna böra vidare kompletteras med ett nät av från filialerna skötta substationer. Den tekniska utrustningen vid såväl huvudstationen som vid filialerna är omodern och ofullständig. Man skulle därför behöva modernisera och komplettera denna utrustning genom anskaffande av traktorer, försökströskverk, motorfräsar, skördeapparater, torkanläggningar och rensningsanordningar m. m., varjämte vissa filialer äro i behov av modernare laboratorie- och kontorsutrustning. Föreningens personal skulle behöva ökas med bland annat en avdelningsföreståndare och ett antal assistenter, tvenne avdelningsföreståndarebefattningar böra överföras från extra till ordinarie stat och assistenternas samt hjälpkrafternas löner regleras.

63 I samma mån som denna utbyggnad av föreningen kan genomföras komma driftskostnaderna att öka. Anslagsbehovet beräknas av denna anledning komma att stiga med omkring 20 procent. Härtill komma de ökningar, som betingas av substationsnätets utbyggande. En preliminär beräkning av de med denna utbyggnad förenade kostnaderna har visat, att det skulle erfordras engångsanslag på tillhopa omkring 2 600 000 kronor samt att årsanslagen, sedan utbyggnaden i sin helhet genomförts, skulle behöva ökas med 225 000 kronor. Utsädesföreningen understryker, att de av föreningen uttalade önskemålen icke äro avsedda att omedelbart förverkligas utan att verksamheten bör utbyggas successivt och i den takt, som med hänsyn till det statsfinansiella läget är möjlig. Vad den skogliga forskningen beträffar, innebär den nyligen delvis genomförda omorganisationsplanen för statens skogsförsöksanstalt väsentligt ökade möjligheter för den skogliga forskningen att fylla sin viktiga uppgift. Det synes dock angeläget, att den av 1939 års riksdag i princip beslutade organisationen av skogsförsöksanstalten snarast möjligt förverkligas i sin helhet. Det har även framhållits, att skogsförsöksanstalten inom ramen av sina fasta anslag icke förmår utföra alla de forskningsuppdrag som åvila anstalten. Det är därför av vikt, att tillräckliga anslag för särskilda undersökningar ställas till anstaltens förfogande. Skogshögskolan saknar särskilda forskningsanslag, vilket måste betraktas som en brist. I syfte att bättre tillvarataga vid högskolan anställda lärares möjligheter till forskning bör därför även på högskolans stat uppföras ett anslag till särskilda undersökningar. Slutligen kan nämnas, att statens lantbrukskemiska kontrollanstalt meddelat, att den har svårigheter a t t inom nuvarande lokaler och med nuvarande personal hinna med det ständigt ökande antalet analysuppdrag och har sålunda än mindre möjlighet att ägna sig åt det forskningsarbete, som enligt instruktionen åligger anstalten. Av den ovan lämnade resumén liksom även av hela den diskussion rörande jordbruksforskningens framtida ställning, som rör sig i vida kretsar av intresserade, framgår, enligt vad utredningen k u n n a t finna, a t t de mest aktuella av de åtgärder, om vars genomförande önskemål uttalats, kunna sammanfattas i följande tre punkter. 1. Åtgärder för a t t avhjälpa bristen på för jordbruksforskningen lämpliga forskare. 2. Ökning av forskningens effektivitet genom höjda anslag för utrustning och personal ej endast för forskningen u t a n även för det administrativa arbetet. P å vissa områden erfordras utvidgning av den pågående verksamheten, på andra måste, i varje fall inom vissa delområden, ny forskning upptagas. 3. Samordning av forskningen genom härför lämpligt organ för a t t förbättra u t b y t e t av nedlagt arbete och anslagna medel samt för a t t undvika onödigt dubbelarbete. I följande tre avsnitt skola härför erforderliga åtgärder närmare belysas.

64 Avhjälpandet av bristen på forskare. Det är uppenbart, att god tillgång på kvalificerade forskare är en primär förutsättning för en effektiv forskningsverksamhet och att det måste anses åligga staten att ordna tillfredsställande utbildningsmöjligheter för forskare åt jordbruket. Inom jordbrukets forskningsverksamhet arbeta för närvarande forskare, vilka fått sin utbildning vid lantbrukshögskolan, vid universiteten och de allmänna högskolorna samt vid de tekniska högskolorna och andra fackhögskolor. Det är klart, att så måste vara fallet, då jordbruksforskningen omfattar en mångfald specialområden. Även för framtiden torde det bli nödvändigt att rekrytera jordbrukets forskare från olika utbildningsanstalter, alltefter behovet av specialutbildning. Utredningen skall i första hand behandla utbildningen av forskare vid lantbrukshögskolan, från vilken flertalet av inom den egentliga jordbruksforskningen verksamma forskare torde komma att rekryteras. I den år 1932 inrättade lantbrukshögskolan har vårt land fått en utbildningsanstalt, vilken förutom sin uppgift att meddela undervisning och utbilda konsulenter, lärare och andra tjänstemän inom jordbrukets förvaltning och den ekonomiska föreningsrörelsen, även är väl skickad att fostra blivande forskare inom såväl jordbruksbetonad grundforskning som jordbrukets målforskning. Vid högskolan kan avläggas en som ämbetsexamen lagd agronomexamen, varvid de studerande kunna välja mellan en jordbruks-, en husdjurs-, en ekonomisk- och en allmän linje. Agronomexamen kan utbyggas med agronomie licentiatexamen och högskolan har sedan ett antal år även rätt att kreera agronomie doktorer. Avsikten är, att man särskilt bland agronomie licentiater och doktorer skall få fram ämnen till ledare för forskningen inom stora delar av jordbruket, och i första hand måste de bli användbara i sådana befattningar inom forskningen, där det fordras överblick över hela jordbruksproduktionen och förståelse för det praktiska jordbrukets behov. Högskolan är väl ännu för ny för att man skall kunna bedöma, vilken hjälp man fått i densamma för att tillgodose behovet av forskare. De resultat, till vilka man kan komma, torde även vara beroende dels på ekonomiska åtgöranden i fråga om tillgången på stipendier för dem, som studera för licentiatexamen, dels på i vad mån forskarebanan göres ekonomiskt lockande, frågor till vilka utredningen senare skall återkomma. Det har inom utredningen meddelats, att man inom lantbrukshögskolans styrelse överväger att vid högskolan införa en parallellinje till agronomexamen, vilken senare förutom tvenne praktikår kräver 3—4 års studier vid högskolan och sålunda fordrar en ganska lång studietid. Denna studielinje skulle leda fram till agronomisk kandidatexamen och skulle möj-

65 liggöra mera djupgående studier inom speciella ämnesområden än den nuvarande agronomexamen. Den borde därför bättre än denna lämpa sig som förberedelse till agronomie licentiatexamen och doktorsgrad. Inrättandet av en agronomie kandidatexamen borde därför, enligt högskolestyrelsens uppfattning, komma att underlätta rekryteringen av forskare inom de ämnesområden, som finnas representerade vid lantbrukshögskolan. Även vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut förbereder man en viss omläggning av undervisningen, i det man avser att utbygga den högre trädgårdsundervisningen så att denna skulle bli av fullt högskolemässig karaktär. Genom en sådan omläggning torde rekryteringen av forskare på trädgårdsodlingens och den därmed sammanhörande växtförädlingens områden komma att väsentligt underlättas. I övrigt synas några särskilda, i samband med den grundläggande under 1 visningen stående åtgärder i syfte att vid andra fackhögskolor samt vid universiteten främja rekryteringen av forskare på jordbruks vetenskapens och denna närstående områden, såvitt utredningen har sig bekant, ej för närvarande vara aktuella. Det förutsattes då, att de överväganden rörande förbättrade möjligheter för forskning och i samband därmed även för utbildning av forskare och driftledare på livsmedelsområdet, som för närvarande pågå, komma att leda till avsedda resultat. I detta sammanhang må emellertid påpekas, att det för att få fram lämpliga jordbruksforskare många gånger skulle vara önskvärt med kombinerade studier vid universitetet, fackhögskolor och vissa fristående forskningsanstalter. I synnerhet skulle det vara lämpligt att universitetsmän, vilka i rätt stor utsträckning ägnat sig åt jordbruksforskning — liksom även åt tekniskt-vetenskaplig forskning, där de blivit högt skattade, särskilt när det gällt grundforskning — på ovan nämnt sätt beredes tillfälle att såsom special studerande vid lämplig högskola intränga i tillämpat ämne, som vore till gagn för vederbörande som forskare inom jordbruket. Dessa detaljer böra dock kunna lösas av högskolorna och universiteten själva. Det är emellertid ej tillräckligt att man ordnar med goda utbildningsmöjligheter. För att det avsedda resultatet skall uppnås måste dessa även utnyttjas. Huvudvillkoret härför är, att forskarebanan inom jordbruket göres så tillfredsställande i ekonomiskt avseende, att den i konkurrens med andra verksamhetsområden kan draga till sig för uppgiften lämpliga krafter. För närvarande lämna forskarnas avlönings- och anställningsförhållanden mycket övrigt att önska. Det är av vital betydelse för forskningsverksamheten, att de högre, ledande forskare tjänsterna bli så väl avlönade, att man till dem kan förvärva — och även behålla — verkligt framstående krafter. Som förhållandena nu äro, har forskningen ofta mycket svårt att konkurrera med näringslivet om de bästa krafterna. Detta gäller ej minst för de många statliga och statsunderstödda forskningsanstalterna.

66 Minst lika viktigt är emellertid, att de yngre, underordnade befattningshavarnas avlöningsförhållanden regleras uppåt. Man måste betänka, att unga begåvade män — och det är just dem man bör söka knyta till forskningsverksamheten — i vår tid med dess realistiska syn på tingen ej äro beredda att betrakta forskningen som ett kall utan som ett yrke. De söka sig sålunda i första hand till sådana verksamhetsområden, där de snabbt kunna räkna med förmånliga avlönings- och anställningsförhållanden. Då rekryteringen av forskarebanan inom jordbruket oftast sker via assistentbefattningar, är det ur rekryteringssynpunkt mycket ogynnsamt, att dessa befattningar, såsom nu är fallet, äro dåligt avlönade, osäkra och förenade med ovissa framtidsutsikter. Som ett belysande exempel kan nämnas, att ett stort antal assistentbefattningar vid lantbrukshögskolan icke kunnat besättas med utexaminerade agronomer och sålunda långt mindre med de bästa bland dessa, utan man har måst förordna agronomie studerande på dessa befattningar. Analoga förhållanden råda även vid andra högskolor. Än betänkligare är, att man på vissa håll så uppenbart förväxlat orsak och verkan, att man kunnat anföra detta förhållande som ett skäl mot en höjning av assistenternas löner. Dessa missförhållanden måste, enligt utredningens mening, rättas till. På den tekniskt-vetenskapliga forskningens område voro forskarnas anställningsförhållanden tidigare likaledes dåliga. Där har emellertid, särskilt inom industriens forskning, en snabb ändring ägt rum i samband med ökade insikter om forskningens betydelse och den genom utvidgad forskningsverksamhet uppkomna konkurrensen om forskarna. Uppenbart är, att staten vid sin forskningsverksamhet måste följa detta exempel, om den vill påräkna att få fullgoda krafter knutna till de statliga instituten och anstalterna för forskning. Man måste vid bedömandet av avlöningsförmånerna även beakta, att studietiden för kvalificerade forskare måste bli åtskilligt längre än för de studenter, som efter avlagd examen gå till praktisk verksamhet inom förvaltningen eller näringslivet. Det fordras därför utöver goda utsikter för framtiden i de flesta fall även ekonomiskt stöd under den förlängda studietiden för att utbildning till forskare skall ske i erforderlig omfattning. Med hänsyn härtill bör ett ökat antal stipendier för licentiatstuderande och doktorander inrättas. I första hand synes staten böra lämna härför erforderliga anslag, men här finnes även ett lämpligt fält för jordbruksorganisationernas stödjande verksamhet. I utredningens uppdrag ingår icke att framlägga några definitiva förslag i frågan om avhjälpandet av bristen på forskare, men den har med ovan givna allmänna orientering ansett sig böra belysa frågan för att på grundval härav kunna bedöma den insats, som ett ifrågasatt forskningsråd kan komma att göra för frågans lösande.

67 Utredningen har härvid kommit till den uppfattningen, att det framför allt måste åvila respektive högskolors styrelse och verkställande ledning att lägga upp linjerna för samt söka åvägabringa den erforderliga utbildningen av forskare på jordbrukets område. Det ifrågasatta forskningsrådet kan endast följa frågan och själv göra framställningar eller stödja av högskolorna gjorda framställningar i frågan samt i övrigt verka för att utbildningen av forskare främjas. Ökning av forskningens omfattning och effektivitet. Av de uppgifter, som utredningen inhämtat från olika forskningsinstitutioner och anstalter, framgår, att det på så gott som alla håll föreligger behov av ökad personal och utrustning för att med större kraft kunna driva pågående verksamhet eller gå in på nya områden. Utredningen skall har ej gå in på några detaljer utan hänvisar till den tidigare (sid. 60) lämnade resumén av från forskningsanstalterna uttalade önskemål, men kan dock, under hänvisning till vad utredningen anfört rörande den jordbruksekonomiska forskningens betydelse, icke underlåta att särskilt understryka behovet av ökad sådan forskning. Denna forskning kan giva den erforderliga kontrollen på det ekonomiska gagn, som framstegsarbetet inom jordbruket medför. Den kan även direkt medverka till förbättring av jordbrukets ekonomi, exempelvis genom tillämpandet av inom driftsläran uppnådda forskningsresultat. Den jordbruksekonomiska forskningen arbetar för närvarande med mycket fåtalig arbetskraft och starkt begränsade ekonomiska resurser, och verksamheten har därför endast kunnat bedrivas i begränsad omfattning. Det material, som hittills stått till förfogande för den driftsekonomiska forskningen inom jordbruket, har väsentligen utgjorts av räkenskaper och bokslut från till lantbruksstyrelsens ekonomiska undersökning och till lantbruksförbundets driftsbyrå anslutna jordbruk. Driftsekonomisk forskning inom mejerihanteringen har på motsvarande sätt varit hänvisad till mejeriernas räkenskaper. Det ligger i sakens natur, att detta material ej kan fylla de krav på exakthet, som forskningen måste ställa; ej heller lämnar det möjlighet att i detalj studera olika faser i jordbruks- och mejeridriften. Härför skulle erfordras ett från särskilda kontroll jordbruk och -mejerier insamlat, i varje detalj fullständigt och exakt primärmaterial. Likaså föreligger ett behov av att kunna utföra specialundersökningar av viktigare ekonomiska problem och förlopp. På arbetslärans område bedrivas dylika undersökningar av jordbrukstekniska föreningen och svenska lantarbetsgivarföreningens arbetsstudieavdelning. Det finnes emellertid många andra områden, vilkas utforskande kräva liknande undersökningar. Härför erfordras specialutbildad personal och framför allt tillräckliga medel.

68 Utan att vilja föregripa de resultat, till vilka ett närmare övervägande av denna viktiga fråga kan leda, vill utredningen framhålla, att jordbruksekonomisk forskning i första hand synes böra förläggas till lantbrukshögskolan, vars ekonomiska institution bör utrustas med personal och medel i sådan omfattning, att den kan bli en verklig forskningsinstitution och en centralhärd för svensk jordbruksekonomisk forskning. Allt efter som utvecklingen fortskrider måste man förutsätta, att det kommer att framträda behov av forskning på helt nya områden. I vissa fall bör sådan forskning kunna bedrivas inom redan befintliga forskningsorgan, i andra fall kommer det att behövas nya, självständiga sådana. I detta sammanhang vill utredningen särskilt fästa uppmärksamheten på den forskning — kanske i huvudsak av tillämpad natur — som upptagits av en och annan av de stora jordbruksorganisationerna (Sveriges slakteriförbund och svenska mejeriernas riksförening) och som det är av betydelse att få samordnad med annan närliggande forskning. Till ny forskning hör också lagringsforskningen, till vars ordnande förslag på särskilt uppdrag framlagts av utredningen rörande den teknisktvetenskapliga forskningens ordnande, samt livsmedelforskningen, till vilken utredningen återkommer i det följande. Det må i detta sammanhang även framhållas, att jordbrukets hela forskningsorganisation tydligen tarvar en översyn. Den nuvarande organisationen har vuxit fram ur successivt framkomna initiativ och presenterar sig därför helt naturligt för närvarande som en ganska stor samling självständiga organ. Behovet av bättre samordning har speciellt observerats av 1943 års statsrevisorer, vilka förordat en allmän översyn i syfte att skapa en mera, koncentrerad organisation med lägre administrationskostnader, minskat dubbelarbete och ökad effektivitet. 1944 års riksdag har anslutit sig till statsrevisorernas uppfattning och har sålunda, med bifall till ett av statsutskottet framlagt utlåtande (nr 226), beslutat att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville uppdraga åt utredningen rörande inrättandet av ett jordbrukstekniskt forskningsråd att verkställa översyn av forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukets område m. m. och framlägga de förslag, vartill en sådan översyn kan föranleda. För egen del vill utredningen redan nu i denna fråga anföra följande. Det är självfallet, att man bör sträva efter att sammanföra forskningen i organisatoriska enheter, som draga minsta möjliga förvaltningskostnader. Man bör emellertid ej till en enhet sammanföra andra forskningsgrenar än de, som på ett naturligt sätt höra samman, och ej skapa forskningsinstitut, vilka till sina ämnesområden äro allt för heterogena. Likaså måste man alltid beakta, att man har att göra med en så svårberäknelig faktor som forskarementaliteten. Organisationen måste därför vara sådan, att forskaren

kan arbeta under erforderligt mått av frihet. Hans arbete blir då mest effek* tivt. Å andra sidan måste man se till, att forskningen är inriktad mot målet och att vederbörande forskare ej sväva ut i det blå. E t t sammanförande av forskningsinstitutioner till större enheter måste av anförda skäl försiggå med iakttagande av nödig försiktighet. En översyn av jordbrukets hela forskningsorganisation blir sålunda en ganska svår och delikat arbetsuppgift, som kräver en djupgående inlevelse i varje enskilt organs uppgift och arbetssätt. I varje fall torde en ändring icke böra genomföras brådstörtat utan först efter ingående prövning och noggranna förberedelser. Kommer ett jordbrukets forskningsråd till stånd, torde detta bli väl skickat för uppgiften att verkställa den önskade översynen av jordbruksforskningens organisation. Samordning av forskningen inom jordbrukets och angränsande områden. Behovet av samordning inom den jordbruks vetenskapliga forskningen (i detta begrepps vidaste bemärkelse) synes ej i tillräcklig grad ha beaktats vid forskningsverksamhetens organiserande. Visserligen ha, såsom framgår av den i kap. III lämnade redogörelsen för sambandet mellan forskning Och högre undervisning, vissa anstalter träffats för att främja detta samband. Av till utredningen lämnade redogörelser rörande verksamheten vid olika forskningsinstitutioner har vidare framgått, att vissa institutioner upptagit och fortfarande uppehålla ett nära och för berörda parter synnerligen givande samarbete med andra institutioner, men i flertalet redogörelser framhålles med eftertryck behovet av bättre samordning inom den jordbruksvetenskapliga forskningen, och vägande uttryck för denna uppfattning ha framförts. Den 19 maj 1942 sammanträdde i Stockholm representanter för olika grenar av jordbruksforskningen för att dryfta frågan om ett fördjupat samarbete mellan olika inom detta område verksamma institutioner. Mötet beslöt att hos Kungl. Maj:t göra framställning om inrättandet av ett jordbruksvetenskapligt råd med huvudsaklig uppgift att främja detta samarbete. På uppdrag av mötet ingåvo professorerna vid lantbrukshögskolan H. Flodkvist och H. Lundegårdh den 9 juni 1942 underdånig skrivelse i ärendet. Såsom motivering för inrättandet av ett jordbruksvetenskapligt råd anfördes i denna skrivelse i huvudsak följande: Jordbruket har genom jordbruksforskningen nått betydelsefulla ekonomiska framgångar. Ett tiotal helt eller delvis med statsmedel understödda anstalter för forskning och försöksverksamhet med i många fall betydande medarbetar-

70 staber verka inom landet. Uppgifterna äro stora och mångskiftande, vilket gör att det ibland kan vara svårt att överblicka de vid sidan av den egna forskningen liggande arbetsområdena. Ofta gör sig även en önskan gällande om bättre kontakt mellan institutioner och forskare, vilka arbeta på samma område. En allt för stark centralisering av jordbruksforskningen är helt säkert icke enbart gagnande, men å andra sidan böra rena dubbelarbeten i görligaste mån undvikas. I många fall skulle det säkerligen vara till fördel att större uppgifter fördelades på flera institutioner. Genom en dylik samverkan inom forskningen skulle även den fördelen vinnas, a t t alla inom landet befintliga institutions- och laboratorieresurser utnyttjades till fullo, något som för närvarande icke alltid kan sägas vara fallet. Hittills har det emellertid saknats ett organ för åvägabringande av samverkan och samordning inom den jordbruksvetenskapliga forskningen. Bristen på ett sådant organ gör sig kanske särskilt gällande i kritiska tider som de nu rådande, då alla krafter måste anspännas för att uppnå högsta effektivitet av jordbruksforskningen. Detta krisläge kan beräknas fortvara avsevärd tid efter krigets slut, under vilken övergångsperiod fordran på samordning av alla krafter, icke minst inom forskningen, torde komma a t t starkt framträda. Det kan emellertid med fog förutsättas, att ett organ för samverkan inom jordbruksforskningen kommer a t t få en viktig uppgift även under normala tider. Inrättandet av ett sådant organ synes därför vara väl motiverat. Genom inrättandet av ett jordbruksvetenskapligt råd skulle vinnas, dels att forskare inom samma eller angränsande områden komma mera i direkt kontakt med varandra, dels att nya uppslag bliva allmänt kända och diskuterade av representanter för olika forskningsanstalter. Härigenom skulle säkerligen på ett bättre och fullständigare sätt än vad som hittills skett den praktiska tillämpningen av betydelsefulla forskningsuppslag kunna främjas med avseende på både undersökningarnas planläggning och möjligheterna för deras utförande. Statens jordbruks vetenskapliga råd är sålunda tänkt att fungera dels som ett organ för sammanförande av forskare och dryftande av nya uppslag, dels som ett remissinstitut för anslagsäskanden inom jordbruksforskningens område. E t t jordbruksvetenskapligt råd bör även kunna tillmätas ett visst omdöme beträffande den ekonomiska sidan av förekommande frågor. Sedermera inkom Sveriges lantbruksförbund den 13 oktober 1943 till Kungl. Maj:t med en framställning av liknande innebörd. Lantbruksförbundet anförde härvid bland annat följande: »I sin egenskap av centralorgan för jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse har Sveriges lantbruksförbund självklart ett stort intresse av en rationellt organiserad och målmedvetet bedriven forskningsverksamhet såväl i fråga om produktion av livsmedelsråvaror som förädling av dessa. Det svenska jordbrukets framtid är i väsentlig grad beroende av möjligheterna att ernå en ekonomisk och teknisk standard, som ligger i nivå med övriga näringsgrenars. De vägar, man därvid främst har a t t gå, äro enligt förbundets mening dels en genomgripande tekniskt-ekonomisk rationalisering av själva jordbruksproduktionen, dels ock ett samtidigt rationaliserat och förbättrat tillvaratagande av lantbrukets råvaruproduktion. Enligt förbundets mening föreligger ett oerhört behov av forskning på dessa områden, det må gälla växt- och husdjursförädling, odlingsbetingelser, skördemetoder, analysverksamhet, emballering, transport, standardisering, konserverings- eller andra bevaringsmetoder eller olika former av föräd-

71 ling av produkter eller biprodukter. Det bör vara en uppgift gemensam för jordbruket, industrien och det allmänna att skapa gynnsammast möjliga betingelser för en allsidig forskningsverksamhet på dessa områden. Det intima sambandet mellan produktion och förädling medför, att problemställningar och problemlösningar icke äro avgränsade till produktions- eller förädlingssidan utan äro av gemensam natur. Forskningsverksamheten synes därför böra organiseras så, att intim kontakt upprätthålles mellan forskningsverksamheten på båda dessa områden.En väsentlig del av förädlingsindustrien, främst slakteri-, mejeri-, bränneri-, spånadsämnes- och stärkelseindustrierna, handhaves numera av råvaruproducenternas egna sammanslutningar. Ekonomiskt stöd för båda dessa typer av forskning bör därför kunna påräknas från dessa organisationers sida antingen direkt eller genom lantbruksförbundet. De mest trängande behoven av forskning, syftande till direkta ekonomiska resultat, komma givetvis att i första hand intressera producent- och förädlingsorganisationerna, under det att grundforskning och målforskning på längre sikt, exempelvis frambringandet av lämpligt utsäde och lämpliga husdjursraser, får anses vara en angelägenhet, som liksom hittills huvudsakligen bör bekostas av det allmänna. Även från de organisationer och företag, enskilda och kooperativa, som ej hava anknytning till råvaruproducenterna torde ett stort intresse föreligga för ett intensivt och målmedvetet forskningsarbete samt önskemål, att detta i görligaste mån samordnas och i övrigt rationellt organiseras. Därvid anmäler sig främst behovet av utbildning av ökat antal forskare på livsmedelsråvaruproduktionens och livsmedelsindustriens område, fullt utnyttjande av tillgängliga resurser genom åstadkommandet av ytterligare laboratorier m. m. samt samordnande av forskningen för höjande av effektiviteten och undvikande av onödigt dubbelarbete. Genom statens tekniska forskningsråd har inrättats ett centralt organ med uppgift att dels söka kontinuerligt bilda sig en uppfattning, huruvida den bedrivna forskningen på olika områden motsvarar, vad landet behöver för att följa med i utvecklingen, dels verka för samordning av de forskningsintressen, vilka böra bringas a t t samverka, och dels taga de initiativ till forskningens främjande, som kunna vara av förhållandena påkallade.» Lantbruksförbundet, som tidigare i skrivelsen berört det tekniska forskningsrådet och därvid nämnt, a t t detta råds verksamhetsområde avgränsats så, a t t bland a n n a t teknisk tillämpningsforskning i fråga om skogsoch jordbruk med binäringar ansetts tillhöra gränsområdena, fortsätter därefter: »Enligt förbundets mening äro emellertid dessa sistnämnda områden så stora och betydelsefulla för den framtida utvecklingen av vårt näringsliv, att det i och för sig motiverar tillskapandet av ett särskilt centralt organ, ett jordbrukets forskningsråd, med i stort sett samma uppgifter på dessa områden, som det redan inrättade tekniskt-vetenskapliga forskningsrådet har på övriga forskningsområden. Även om en livsmedelsindustriens forskningscentral skulle kunna organiseras och leda till praktiska resultat, kvarstår alltjämt olöst frågan om en rationell lösning av de forskningsuppgifter, som mera intimt sammanhänga med råvaruproduktionen. Behovet av ett samordnande organ för denna forskningsverksamhet har gjort sig allt mer gällande. Detta gäller bland annat fördelningen av statsanslag och därmed inriktningen av forskningsverksamheten och formerna

72 för -samverkan mellan olika producentorganisationer och enskilda företag inbördes och med statsmakterna. I detta sammanhang vill förbundet erinra om att på ett närliggande område, nämligen byggnadsforskningens, tillskapats en särskild forskningskommitté för lantmannabyggnader, som vid sidan av och i samarbete med statens kommitté för byggnadsforskning skall samordna forskningsverksamheten beträffande lantmannabyggnader och själv bedriva forskning på detta område. E t t centralt jordbrukets forskningsråd bör givetvis stå i intim kontakt med det redan inrättade tekniskt-vetenskapliga forskningsrådet och i samverkan med detta söka lösa problem, som beröra de båda centralorganen gemensamt. Som tidigare framhävts, torde en av de viktigaste uppgifterna för ett sådant forskningsråd vara a t t skapa förutsättningar för utbildning av speciellt på detta område inriktade forskare och driftsledare. Därvid torde ekonomiska och andra förmåner, avancemangsmöjligheter och forskningsbetingelser så avvägas, att dessa ej lägga hinder i vägen för intresserade forskare att ägna sig åt detta relativt ringa bearbetade forskningsområde. Rådet torde även böra undersöka möjligheterna till centralisering av nu bedriven forskningsverksamhet av olika slag. Vid upptagande av ny forskning bör vidare undersökas, om denna ej bör förläggas till en central forskningsinstitution. En planmässig organisation på lång sikt av forskningsverksamhetens olika grenar är icke minst av betydelse för undervisningen. Såvitt förbundet kan bedöma, torde en utveckling i denna riktning vara en nödvändig förutsättning för beredandet av nödiga forskningsbe tinigelser och trygga anställningsförhållanden för forskarna. Dessa och liknande spörsmål böra bliva föremål för utredning och förslag av det ifrågasatta forskningsrådet. Andra uppgifter för rådet borde vara att stödja och själv taga initiativ till forskningens främjande, att avgiva utlåtande i frågor rörande organisation av statlig forskning samt rörande statsanslag och statsbidrag till forskningsverksamhet på dessa områden, ävensom att utreda förutsättningarna för lösandet av forskningsuppgifter genom samverkan mellan staten och näringslivet.» De båda framställningarna utgöra goda och vederhäftiga bevis för behovet av ett samordnande centralorgan inom jordbruksforskningen. Den förstnämnda framställningen inskränker sitt yrkande till ett forskningsråd med mycket begränsad omfattning och med små resurser. Den senare syft a r till ett centralorgan efter mönster av det för ett par år sedan inrättade statens tekniska forskningsråd. Över de båda framställningarna ha på sedvanligt sätt ett flertal myndigheter och institutioner anmodats avgiva yttrande. Över professorerna Flodkvists och Lundegårdhs framställning ha sålunda yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen, som dessförinnan inhämtat livsmedelskommissionens mening, samt av lantbruksakademiens förvaltningskommitté. Sveriges lantbruksförbunds skrivelse har varit remitterad till lantbruksstyrelsen, lantbrukshögskolan, Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, lantbruksakademien, statens växtskyddsanstalt, statens centrala frökontrollanstalt, statens lantbrukskemiska kontrollanstalt, statens maskin- och redskapsprovningsanstalter, svenska hydrografisk-biologiska kommissionen, egnahemsstyrelsen, veterinärhögskolan, statens veterinärmedicinska an-

stalts nämnd, domänstyrelsen, skogsstyrelsen, styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt, statens livsmedelskommission, tekniska högskolan, statens tekniska forskningsråd, utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande, statskontoret, ingenjörs vetenskapsakademien, jordbrukstekniska föreningen, Sveriges utsädesförening samt svenska vall- och mosskulturföreningen. Statskontoret har, förmenande att det föreslagna forskningsrådets arbetsuppgifter fölle inom statens tekniska forskningsråds verksamhetsområde, avstyrkt det framförda förslaget. Även tekniska högskolans avdelningskollegium för lantmäteri har, med instämmande av högskolans lärarkollegium, icke ansett behovet av ett jordbrukets forskningsråd vara aktuellt så länge andra viktigare frågor fortfarande väntade på sin lösning. Med dessa båda undantag har man emellertid enstämmigt vitsordat behovet av ett sammanhållande centralorgan inom jordbruksforskningen och därför i princip tillstyrkt de båda framställningarna. Man har därvid i allmänhet understrukit de av förslagsställarna anförda motiven för inrättandet av ett jordbrukets forskningsråd men har i en del fall även anfört ytterligare skäl härför samt anlagt nya synpunkter på frågor berörande forskningsrådets uppgifter och organisation. Av utrymmesskäl kan utredningen icke här referera samtliga yttranden. De framförda synpunkterna ha emellertid vederbörligen beaktats vid utformandet av de förslag, som i det följande komma att närmare utvecklas. Av det anförda framgår, att det såväl bland berörda forskningsinstitutioner som bland av frågan intresserade statliga verk föreligger en så gott som enhällig, positiv uppfattning om behovet av ett särskilt sammanhållande organ för forskningen på jordbrukets och skogsbrukets med binäringars områden. Även statsrevisorerna ha, som tidigare (sid. 68) omnämnts, framhållit behovet av en bättre samordning inom jordbruksforskningen. Utredningen har för sin del funnit så starka skäl föreligga för inrättandet av ett statligt centralorgan för jordbruksforskningen, att den utan tvekan vill föreslå inrättandet av ett sådant organ. Beträffande centralorganets arbetsuppgifter har utredningen den uppfattningen, att de i stort sett böra sammanfalla med dem, som inom den tekniska forskningen tillagts statens tekniska forskningsråd. Med denna utgångspunkt gäller det först att undersöka, om man skulle kunna utnyttja något redan befintligt organ såsom detta jordbruksforskningens centralorgan. Närmast vore härvid att tänka på lantbruksakademien, vars uppgifter enligt den i kap. I I (sid. 41) lämnade kortfattade redogörelsen för akademiens organisation och verksamhet ha vissa beröringspunkter med dem, som skulle tillkomma ett centralorgan för jordbruksforskningen. Dessa arbetsuppgifter skola närmare utvecklas i ett följande avsnitt.

74 I akademiens uppgifter ingår sålunda att hålla kontakt med forskningen, och det åligger bland annat akademiens sekreterare att i sin årsberättelse lämna en redogörelse för under året framkomna forskningsresultat av betydelse. Genom sin stora krets av ledamöter — till större delen framstående vetenskapsidkare och jordbrukare — har akademien vidare en utomordentligt god kontakt med vad som rör sig på jordbrukets alla forskningsfält. I sina fonder har akademien även ett verksamt medel att — låt vara i begränsad omfattning — understödja j ordbruks vetenskaplig forskning. Under de senaste fyra åren har akademien sålunda utlämnat forskningsunderstöd med sammanlagt omkring 150 000 kronor. I de yttranden, som lantbruksakademien avgivit över de i det föregående omnämnda förslagen om inrättandet av ett jordbrukets forskningsråd, avgivna dels av professorerna H. Flodkvist och H. Lundegårdh, dels av Sveriges lantbruksförbund, har akademien i princip uttalat sig för behovet av ett dylikt forskningsråd, dock under framhållande av att det, då de uppgifter, som rådet kunde få att fylla, till väsentlig del fölle inom akademiens arbetsfält, syntes vara lämpligt, att ett blivande forskningsråd organiserades i samverkan med lantbruksakademien. Det torde enligt utredningens mening förhålla sig så, att därest akademien varit lämplig som centralorgan för landets jordbruksforskning, så hade den på eget initiativ lagt sitt arbete så, att den i realiteten kommit att verka som ett dylikt organ. Frågan om inrättandet av ett särskilt centralorgan hade då sannolikt aldrig upptagits till diskussion, och i varje fall torde förslaget härom icke ha vunnit så allmän tillslutning som nu visat sig vara fallet. Mot förslaget, att åt lantbruksakademien uppdraga att vara ett centralorgan för jordbruksforskningen, vilket förslag vunnit stöd i ett par av de avgivna remissutlåtandena, talar vidare den enligt utredningens uppfattning avgörande omständigheten, att akademien — förutom sekreteraren — består av oavlönade, frivilliga krafter, vilka ej kunna åläggas visst arbete, medan det statliga organ, som det nu är fråga om att tillskapa, måste givas den karaktären, att staten av detsamma skall kunna fordra bestämda arbetsprestationer. I detta statliga organ måste vidare insättas män, som särskilt utvalts med hänsyn till deras lämplighet för uppgiften, så att man får nödig garanti för ett vederhäftigt och effektivt arbete. Det är emellertid uppenbart, att mycket står att vinna genom ett gott samarbete mellan lantbruksakademien och det statliga organ, som upprättas. Utredningen har genom förhandlingar med akademiens preses och sekreterare förvissat sig om, att man inom akademien kommer att ställa sig tillmötesgående till sådant samarbete. I det följande är närmare angivet i vilka avseenden detta samarbete i första hand skulle vara värdefullt.

75 Utredningen har ej k u n n a t finna några andra möjligheter a t t anknyta ifrågavarande uppgift till ett redan befintligt organ, utan anser sig böra föreslå upprättandet, direkt under Kungl. Maj:t, av ett fristående statligt forskningsråd, benämnt jordbrukets forskningsråd. I följande avsnitt skall utredningen framlägga förslag avseende detta forskningsråds verksamhetsområde, uppgifter och organisation. Verksamhetsområdet för jordbrukets forskningsråd. Såsom framgår av kap. I I har till jordbruksforskning i detta begrepps vidaste bemärkelse hänförts 1) egentlig jordbruksforskning, 2) trädgårdsforskning, 3) skogsforskning, 4) forskning på fiskets och jaktens områden samt 5) forskning inom vissa delar av livsmedelsproduktionen. Redan i detta sammanhang har utredningen emellertid anfört vissa reservationer, som torde visa, a t t verksamhetsområdet för ett jordbrukets forskningsråd enligt utredningens mening bör givas en mera begränsad omfattning. D e t har sålunda anförts, a t t skogsforskningen utgör ett r ä t t väl avgränsat område utan närmare anknytning till den egentliga jordbruksforskningen. Härmed är givetvis icke sagt, att beröringspunkter saknas. De grundläggande problemen inom exempelvis marklärans och botanikens ämnesområden äro sålunda i stort sett av samma natur, och även inom den tillämpade forskningen finnas anknytningar, exempelvis när det gäller skogsmarkens utnyttjande för betesändamål. Beträffande den centrala ledningen för den skogliga forskningen här i landet har 1936 års skogsutredning (S. O. U. 1938: 58) anfört bland annat följande: »De allmänna och enskilda intressena hava rätt fordra, att forskningsarbetet blir på ett rationellt sätt ordnat, så a t t resultat ernås, svarande mot de ekonomiska uppoffringarna. De av utredningen ovan föreslagna anordningarna hava detta syftemål. Emellertid vill synas som om detsamma bör ytterligare säkerställas medelst en organisatorisk ombildning av skogsförsöksanstaltens styrelse. Därest denna formas såsom ett mera allsidigt topporgan med vidgade funktioner, bör dess ställning som central förmedlare mellan statsmakterna och den skogliga forskningen kunna starkare befästas. För klargörande av de åligganden och befogenheter, som därvid företrädesvis torde böra tillkomma styrelsen, må följande anföras. Styrelsen bör i fortsättningen liksom hittills vara gemensam för försöksanstalten och skogshögskolan. I avseende å den skogliga forskningen bör styrelsen utgöra ett allmänt sammanhållande organ. Den skall sålunda hava till uppgift att, under hänsynstagande till skogsbrukets behov, befordra all skoglig forskning, som kan vara till näringens bästa. Sålunda bör den följa utvecklingen på skogsbrukets och den skogliga forskningens områden samt själv vidtaga eller hos statsmakterna framlägga förslag till åtgärder, vilka anses lämpliga för stärkande av forskningens effektivitet. Styrelsen skall hava överinseende över skogsförsöksanstalten, pröva och fastställa arbetsplaner för denna, tillse

76 att planerna bliva genomförda samt upptaga och vårda förbindelser med andra för skogsbruket direkt eller indirekt verksamma vetenskapliga institutioner ävensom med forskningsintresserade enskilda personer, företag och sammanslutningar. Den skall utgöra en naturlig remissinstans i alla den skogliga forskningen berörande ärenden, äska medel till forskningsändamål och fördela till dess disposition för forskningsuppgifter ställda anslag samt följa de arbeten, till vilkas utförande medel beviljats. Vidare iskall styrelsen främja samarbetet mellan olika institutioner och forskare inom området, ävensom söka motverka uppenbar omgång och dubbelarbete. Därförutom bör ämbetsbefattningen inrymma åtgärder för anordnande och stödjande av specialundersökningar, vilka styrelsen finner böra verkställas. Dylika kunna antingen upptagas på styrelsens initiativ, och då genom överenskommelse anförtros åt lämplig institution .eller person att utföra, eller ock föreslås av forskaren själv. Utöver det anförda har styrelsen att verka för, att i det vetenskapliga arbetet vunna resultat på lämpligt sätt komma praktiken till godo, och styrelsen skall sålunda meddela föreskrift angående offentliggörande av de vid forskningsverksamheten gjorda rönen. Slutligen må framhållas, att styrelsen hör såvitt möjligt erhålla fria händer att tjäna sina syften på mest praktiska sätt, utan a t t tyngas av onödiga formella bestämmelser. Den bör ej heller belastas med administrativa åligganden av enklare beskaffenhet». Dessa synpunkter ha understrukits dels i de yttranden över Sveriges lantbruksförbunds framställning om inrättandet av ett jordbrukstekniskt forskningsråd, som avgivits av skogsstyrelsen och styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt, dels av den skogliga forskningens företrädare inom utredningen, nuvarande chefen för skogsförsöksanstalten M . Näslund. Samtidigt har man emellertid u t t a l a t sig för behovet av en god k o n t a k t mellan den skogliga forskningen och ett blivande centralorgan för forskningen på jordbrukets område. Även utredningen kan helt ansluta sig till vad sålunda anförts rörande den skogliga forskningen och styrelsens för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt ställning såsom det sammanhållande organet för denna. Den omständigheten, a t t sagda styrelse från och med den 1 juli innevarande år utökats och därvid erhållit en sammansättning, som i stort sett överensstämmer med den av 1936 års skogsutredning föreslagna, har ytterligare styrkt utredningen i denna dess uppfattning. Den erforderliga kontakten mellan skogsforskningen och jordbrukets forskningsråd bör kunna tryggas genom a t t som ledamot i forskningsrådet insätta en representant för den skogliga forskningen. Forskningen på fiskets och jaktens områden är även den a t t hänföra till väl avgränsade specialområden. I samband med fiskerinäringen stående forskning bedrives endast vid e t t fåtal forskningsanstalter, samtliga mer eller mindre fast anknutna till lantbruksstyrelsens fiskeribyrå, vilken därför lämpligen bör kunna vara det sammanhållande organet för forskningen på detta område. Jaktforskningen är redan nu i viss mån anknuten till skogshögskolan och synes därför närmast böra räknas till den krets av

forskningsorgan, som sammanhållas av styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt. Verksamhetsområdet för jordbrukets forskningsråd bör sålunda omfatta, förutom grundläggande forskning, egentlig jordbmksforskning, trädgårdsforskning samt viss forskning avseende industriell förädling av inom jordbruket producerade råvaror. Denna precisering av verksamhetsområdet är av särskild betydelse för frågan om forskningsrådets sammansättning. Ett mera svårlöst problem uppkommer ifråga om forskning avseende industriell förädling av inom jordbruket producerade råvaror, ty på detta område skall även statens tekniska forskningsråd vara verksamt. Denna fråga kommer emellertid att närmare behandlas i kap. VI. Jordbrukets forskningsråd. Det gäller här närmast att precisera arbetsuppgifterna för jordbrukets forskningsråd. Med stöd av det ovan anförda och i anslutning till de uppgifter, vilka ålagts statens tekniska forskningsråd, bör jordbrukets forskningsråd enligt utredningens mening erhålla följande uppgifter: 1) att i stort sett följa och skaffa sig överblick över utvecklingen på jordbrukets område och hålla kontakt med den på detta område pågående forskningen samt vaka över att sådan forskning bedrives i den omfattning, som är erforderlig för en rationell utveckling av landets jordbruksnäring; 2) att verka för samordning av den forskning, som bedrives av olika forskningsorgan, för undvikande av onödigt dubbelarbete och höjande av forskningsverksamhetens effektivitet; 3) att stödja initiativ till för jordbruket betydelsefull forskning samt vid behov själv taga initiativ till för forskningens främjande och utökning avsedda åtgärder, även då fråga är om organisation av ny forskning; 4) att fördela det anslag för främjande av forskning på jordbrukets och angränsande områden, som i det följande föreslås skola anvisas av staten, samt att förvalta och fördela eventuella från enskilt håll för sådan forskningsverksamhet till förfogande ställda medel; 5) att främja samarbete mellan staten och enskilda, häri inbegripet jordbrukets riksföreningar, vid organiserandet av forskning på jordbrukets område; 6) att avgiva av Kungl. Maj:t och andra statliga myndigheter infordrade utlåtanden såväl i frågor rörande organisation av forskningsverksamhet på jordbrukets område som ock i frågor rörande statsanslag och statsbidrag till sådan verksamhet; 7) att enligt av Kungl. Maj:t lämnat uppdrag ordna kontroll över, att i särskilda fall för forskning beviljade medel användas i enlighet med givna villkor och föreskrifter samt

8) att verka för upplysning bland jordbrukarna om forskningens betydelse samt för att kännedom om vid forskningen framkomna resultat sprides i tillfredsställande grad. Det är ur principiell synpunkt av vikt att forskningsrådet, om det skall kunna fylla sin uppgift, icke anordnar forskning i egen regi. I annat fall kan rådet lätt förlora sin ställning som opartisk prövande instans och komma att betraktas som part, då det gäller fördelning av anslag för forskningsändamål. Det bör dock icke möta några hinder för forskningsrådet att lämna i uppdrag åt lämpligt organ att utföra forskning på ett oprövat område för att därigenom öppna väg för upptagande av ny forskning, och forskningsrådet bör då kunna anvisa medel ur det anslag, som enligt utredningens i följande avsnitt närmare utvecklade förslag avses skola ställas till rådets disposition, till sådan forskning. Då forskning på jordbrukets och angränsande områden för närvarande bedrives och även i framtiden säkerligen kommer att bedrivas av ett betydande antal självständiga statliga, statsunderstödda och enskilda organ, vart och ett med sin styrelse och sin förvaltning, får rådet ingen förvaltningsuppgift i förhållande till forskningsorganen, vilka sålunda icke få sägas »höra under forskningsrådet». Däremot måste rådet bemyndigas att från de statliga och statsunderstödda forskningsorganen erhålla de redogörelser och data, som erfordras för att rådet skall kunna fylla sina uppgifter. Med de enskilda forskningsorganen bör rådet kunna träffa avtal, som göra det möjligt för rådet att även från dessa erhålla önskade uppgifter. I övrigt skall rådets inflytande över forskningsverksamheten helt grunda sig på dess egen auktoritet och dess ställning som regeringens förtroendeinstans i forskningsfrågor. Utredningen skall här nedan närmare granska och kommentera forskningsrådets i ovanstående åtta punkter framlagda arbetsuppgifter. Vad då först de under punkterna 1, 2 och 3 angivna uppgifterna be träffar, innebära de bland annat, att rådet skall från samtliga forskningsorgan införskaffa ett ganska vidlyftigt material rörande forskningsprogram, uppnådda resultat m. m. Detta material skall på lämpligt sätt sammanställas och eventuellt även bearbetas. Allt detta torde komma att för rådet innebära ett omfattande och ej alltid så lätt arbete. Lantbruksakademien har även den intresse av detta arbete och är redan i viss utsträckning sysselsatt därmed. För att undvika onödigt dubbelarbete bör därför på denna punkt samarbete etableras mellan forskningsrådet och akademien. .Om sålunda akademien kan åtaga sig att på ett effektivt sätt ombesörja insamlingen, sammanställningen och bearbetningen av ifrågavarande material, bör forskningsrådet beredas möjlighet att utnyttja det sålunda hopbragta materialet. I annat fall bör man på lämpligt sätt fördela arbetet mellan forskningsrådet och akademien och träffa närmare överenskommelse härom.

79 De lämnade uppgifterna böra behandlas med nödig varsamhet och ej utan tillstånd från vederbörande forskningsorgan utnyttjas annat än för rådets egen räkning, ty eljest kan verksamheten måhända komma att mötas med misstro. Genom sina ledamöter kommer rådet att i stor utsträckning ha direkt kontakt med pågående forskningsverksamhet. Därest i fråga om visst, mera betydelsefullt område dylik kontakt icke skulle vara för handen, kan det vara lämpligt att uppdraga åt någon av rådets ledamöter att speciellt följa verksamheten inom detta område. Genom studium av ovannämnda material får forskningsrådet möjlighet att kontinuerligt följa arbetet inom hela forskningsfältet. Särskild uppmärksamhet bör därvid ägnas arbetsprogrammen för att få klarhet om, var samarbete bör äga rum och om i sådana fall samarbete redan etablerats eller om åtgärder härför böra vidtagas. I en del fall kan det kanske bli svårt att få klart besked endast genom studiet av arbetsprogram och andra till rådet överlämnade uppgifter, och man bör då ordna personligt samråd, eventuellt genom att lämpliga representanter för forskningsrådet avlägga personligt besök vid vederbörande institutioner. När det gäller för rådet att taga egna initiativ till vidgad forskning, ny forskning eller samordning av forskning, torde den berörda frågan i många fall behöva närmare utredas. Sådana utredningar kunna uppdragas åt sekretariatet eller åt någon eller några av rådets ledamöter. Då antalet ledamöter måste bli begränsat, får man emellertid även räkna med att det ibland kan bli nödvändigt att för dylika utredningar anlita utanför rådet stående sakkunskap. Sålunda anlitad sakkunnig bör erhålla skälig ersättning för sitt arbete och medel härför böra ställas till rådets disposition. Det är givet att ny forskning ej bör igångsättas förrän man genom allsidig utredning vägt nyttan mot beräknade kostnader samt undersökt, huru problemet bör angripas och till vilken eller vilka institutioner arbetet lämpligen bör förläggas. I regel torde man böra sträva efter att förlägga forskningsarbetet till redan befintliga institutioner och sålunda endast då synnerligen starka skäl föreligga överväga inrättandet av helt nya forskningsorgan. Forskningsrådet måste'förutsättas äga rätt att föranstalta om dylika utredningar i den mån de kunna utföras inom ramen av till rådet anvisade anslag. Forskningsrådets samordnande verksamhet skall syfta till att få en rationell fördelning av arbetsuppgifterna på olika organ och forskare, så att laboratorier och utrustning bli effektivt utnyttjade, att förebygga onödigt dubbelarbete och att sammanföra forskare med närgränsande uppgifter till gemensamma ansträngningar i frågor, som ligga i och omkring gränsskiktet för respektive forskares verksamhet. Det bör observeras, att dub-

belarbete ej alltid får betraktas såsom förspilld tid och bortkastade pengar. Tvenne forskare kunna sålunda angripa samma problem från olika utgångspunkter och resultaten kunna då på ett lyckligt sätt komplettera varandra. Det får emellertid icke utvecklas därhän, att två olika organ eller två forskare ensartat syssla med samma uppgift. Sådant är onödigt och måste förebyggas. Forskningsrådets medel att genomföra samordning bör i första hand vara, att vid av rådet ordnade konferenser och överläggningar på övertygelsens väg få vederbörande att gå med på av rådet föreslagna åtgärder. Klart är att ärendena måste handläggas med smidighet och takt. Som regel böra förhandlingar av detta slag ledas av forskningsrådets ordförande med biträde av sekreteraren och möjligen den eller de av rådets ledamöter, vilka äro särskilt sakkunniga på berörda område. Endast i det fall någon forskare skulle visa allt för stor brist på samarbetsvilja, bör de anslagsbeviljande myndigheternas inflytande påkallas. På detta sätt borde — får man hoppas — hela forskningsverksamheten så småningom komma att genomsyras av en klar insikt om samarbetets och samordningens stora betydelse för det hela. Initiativ till vidgad eller ny forskning kunna tagas av rådet eller komma utifrån genom framställningar till Kungl. Maj:t eller till rådet. I de flesta fall torde det väl bli så, att de olika forskningsorganen komma med initiativen, var och en inom sitt område. Forskningsrådet bör naturligtvis bli den rätta målsmannen, när det gäller för hela området gemensamma frågor, såsom exempelvis utbildningen avforskare för jordbruket och dessas anställnings- och avlöningsförhållanden. För diskussion av framkomna initiativ inom jordbruksforskningen, frågor om samverkan och samordning samt andra frågor, som äro av intresse för samtliga eller vissa grupper av forskare inom jordbruksområdet, bör rådet också kalla till konferenser av större eller mindre omfattning. I detta avseende skulle lantbruksakademien, som disponerar lämplig lokal, kunna lämna rådet värdefullt stöd. Enligt vad utredningen inhämtat torde det bliva möjligt att träffa överrenskommelse härom med akademien. Vid anordnandet av mera omfattande möten torde man även böra beakta möjligheten av samarbete med nordiska jordbruksforskares förenings svenska avdelning. Till den som punkt 4 angivna uppgiften skall utredningen återkomma i ett följande avsnitt. Beträffande den som punkt 5 betecknade uppgiften att främja samarbete mellan staten och enskilda, häri inbegripet jordbrukets riksföreningar, vid organiserandet av forskning på jordbrukets område, är denna uppgift så mycket viktigare som flera av dessa organisationer ådagalagt

81 e t t starkt forskningsintresse, vilket tagit sig det uttrycket, a t t de ordnat forskning — huvudsakligen av tillämpad natur — var och en inom sitt område samt deklarerat god samarbetsvilja. Utredningen är emellertid icke i stånd att framlägga förslag till grunder för sådant samarbete. Inom den tekniskt-vetenskapliga forskningen har m a n följt den linjen, att staten bekostar den grundläggande forskningen och näringslivet den tillämpade forskningen (målforskningen). P å jordbrukets område synes det dock ej vara möjligt a t t uppdraga gränserna mellan grundforskning och målforskning, vilket — det skall villigt medgivas — i många fall visat sig vara svårt även på det tekniska området. När samarbetet skall ordnas, och alla tillfällen härtill böra om möjligt utnyttjas, får varje fall bedömas för sig, och det statliga stödet åt den enskilda forskningen — eller vice versa — bestämmas efter skälighetsgrunder. Måhända kan forskningsrådet så småningom komma fram till lämpliga generella grunder, enligt vilken kostnaderna böra fördelas. Som ett allmänt omdöme kan sägas, att man beträffande samverkan mellan staten och näringslivet i första hand borde söka sig fram efter de vägar, som prövats, då det gällt samverkan mellan staten och industrien. I vissa fall komma troligen jordbrukets riksföreningar a t t själva påtaga sig kostnaderna för forskningen inom sina speciella områden, i andra fall torde statens medverkan bli erforderlig. Vad den under punkt 6 angivna uppgiften angår, är det naturligtvis beroende på statsmakternas eget bedömande i vad mån forskningsrådet skall anlitas för avgivande av utlåtanden. Enligt utredningens mening borde dock den begränsningen göras, att rådet ej belastas med den så a t t säga rutinmässiga granskningen av årliga fasta anslag, ej heller med automatiska höjningar av dessa anslag. Däremot bör rådets mening alltid inhämtas så snart det rör sig om av andra orsaker betingade väsentliga förändringar av utgående statsanslag och statsbidrag, när fråga är om ändring av ett forskningsorgans organisation, samt i alla frågor avseende upptagande av ny forskning. Dessutom böra statsmakterna anlita forskningsrådet såsom remissinstitut, när det gäller frågor, vilka kräva översyn över hela eller större delar av forskningsverksamheten på jordbrukets område. Skyldighet för rådet att avgiva utlåtanden bör föreligga, även då frågor fallande inom rådets verksamhetsområde remitteras till detsamma av statliga verk och myndigheter. Den som punkt 7 upptagna uppgiften avser ej endast kontroll över användningen av bidrag ur det »anslag för främjande av forskning på jordbrukets och angränsande områden», som av utredningen kommer a t t föreslås i ett följande avsnitt. Enligt detta förslag skall anslaget ställas till forskningsrådets disposition för vissa närmare angivna ändamål. Det är 6

utan vidare klart, att rådet under sådana förhållanden måste ordna kontroll över användningen av dessa bidrag. Detsamma gäller för forskning bedriven med bidrag ur medel, vilka från enskilt håll ställts till rådets förfogande. Det torde emellertid även kunna uppkomma fall, då Kungl. Maj:t anser det vara av behovet påkallat att ordna kontroll över användningen av anslag, som beviljats för forskningsändamål ur andra till Kungl Maj:ts förfogande stående anslag. Kungl. Maj:t bör då vara oförhindrad att uppdraga åt forskningsrådet att ombesörja denna kontroll. Kontrollen bör väl närmast uppläggas efter mönster från statens tekniska forskningsråd och statens kommitté för byggnadsforskning, vilka böra ha haft tillfälle att utforma lämplig praxis. Om ej rådets fast anställda personal skulle räcka till för rådet ålagda kontrolluppgifter, bör rådet äga rätt att uppdraga åt lämplig person, i första hand någon av dess ledamöter, att såsom kurator handhava sådant uppdrag. För lösande av under punkt 8 nämnda uppgifter bör forskningsrådet söka samarbete med i första hand jordbrukets upplysningsnämnd men även med lantbruksakademien och landets hushållningssällskap. För att säkra kontakten med jordbrukets upplysningsnämnd vill utredningen förorda, att forskningsrådets sekreterare ingår i upplysningsnämnden såsom självskriven ledamot. Slutligen bör det tillkomma forskningsrådet att genom andra, här ej närmare granskade åtgärder på allt sätt främja en intensiv, målmedvetet bedriven jordbruksforskning. Bland sådana åtgärder kan nämnas att ordna en god bibliotekstjänst. De synpunkter på denna fråga, som framlagts av 1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen och utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande i ett nyligen avgivet gemensamt betänkande (S. O. U. 1944:17), torde i princip äga giltighet även för inom jordbruksforskningen rådande förhållanden. Huru frågan praktiskt skall lösas för denna forsknings vidkommande torde dock behöva närmare utredas.

Behovet av ett särskilt anslag för främjande av forskning på jordbrukets och angränsande områden. Innan utredningen övergår att redogöra för sitt förslag till forskningsrådets organisation skall den här utveckla sin mening, rörande den i utredningens direktiv berörda frågan »huruvida forskningsrådet för att kunna fylla sin uppgift bör erhålla särskilda anslagsmedel för den tekniska jordbruksforskningens understödjande och stimulerande eller om forsk-

ningsrådet endast bör fungera som förslagsställande organ, medan prövningen av anslagsfrågorna skall ankomma på Kungl. Maj:t». Det framgår av den till utredningen bilagda sammanställningen (bil. A) att det är ganska betydande belopp, som staten årligen anvisar till forskning, högre undervisning samt kontroll- och provningsverksamhet m. m. inom jordbrukets och angränsande områden. Hur stor del av detta belopp, sammanlagt omkring 7.5 mill, kronor, som går till forskning och till undervisning eller andra ändamål, är svårt att exakt angiva, då vid högskolorna forskning och undervisning äro mycket nära sammankopplade. Vidare bedrives vid vissa statliga anstalter forskning jämsides med verksamhet av annan art (exempelvis vid statens veterinärmedicinska anstalt). Statens utgifter för forskningsverksamheten på jordbrukets och angränsande områden torde emellertid för närvarande kunna uppskattas till omkring 2,5 miljoner kronor. Beloppet kan synas stort, men är dock i förhållande till jordbrukets och skogsbrukets sammanlagda produktionsvärde, vilket med nuvarande penningvärde torde röra sig omkring 3 000 miljoner kronor, mycket blygsamt. Det är under alla omständigheter av största vikt att anslagen användas rationellt, och man bör därför sträva efter att få forskningsverksamheten så effektiv som möjligt. Utredningen har tidigare framhållit, att forskningsverksamheten i allmänhet arbetar med otillräckliga anslag, och har förordat en grundlig översyn av forskningsinstitutionernas anslagsbehov. Jorbrukets forskningsråd bör medverka härvid. Allmänna höjningar av till forskningsinstitutioner utgående anslag äro frågor av sådan natur, att de i varje enskilt fall måste föreläggas riksdagen för godkännande. Det finnes emellertid andra anslagsfrågor inom jordbruksforskningen, vilka synas kunna lösas på ett enklare och snabbare sätt. Utredningen syftar här huvudsakligen på följande tre fall. 1. Vid sidan av de särskilda forskningsinstitutionerna bedrives jordbruksforskning även av enskilda forskare. Sådan forskning bör enligt utredningens mening på allt sätt understödjas, då den ej sällan bearbetar på gränsområden liggande och därför av vederbörande institutioner i många fall förbisedda problem. Jordbruksforskningens område är för övrigt så stort och i många avseenden föga genomarbetat, att man ej bör avvisa någon, som har intresse för sådan forskning och förutsättningar att genom sina personliga insatser kunna föra utvecklingen framåt. 2. Vid i första hand statliga och statsunderstödda men även vid enskilda forskningsinstitutioner kunna understundom uppstå situationer, som kräva att vissa begränsade anslag utöver de ordinarie utan dröjsmål ställas till förfogande. Ett omedelbart upptagande av nya, i arbetsplanen ej förutsedda undersökningar kan kräva medel för vissa försöksanordningar, för inköp av apparatur och annan materiel m. m. och ett snabbt avslutande

av en pågående undersökning kan kräva en tillfällig förstärkning av arbetskraften för att blott nämna ett par exempel. Möjligheter böra finnas att tillgodose dessa behov. 3. Man måste vidare räkna med, att ett jordbrukets forskningsråd i samband med sin övriga verksamhet kan finna, att vissa tidigare föga bearbetade problem på grund av särskilda omständigheter fått en sådan betydelse, att de snarast möjligt böra klarläggas. Rör det sig då om forskning, som kräver flera års arbete och betydande penningmedel, bör framställning om anvisandet av erforderliga anslag i vanlig ordning göras hos Kungl. Maj:t. Även i sådana fall kan det dock vara nödvändigt för rådet att i avvaktan på Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut låta utföra vissa orienterande undersökningar och försök. Gäller det å andra sidan forskning, som kan utföras på relativt kort tid och utan mera betydande kostnader, bör rådet omedelbart kunna träffa avtal med lämplig forskningsinstitution om arbetets igångsättande samt ha möjlighet att till denna institution anvisa behövliga medel. Bidrag för under punkterna 1 och 2 angivna ändamål kunna för närvarande erhållas dels efter framställning hos Kungl. Maj:t, dels från lantbruksakademien och ett antal vetenskapliga stiftelser och fonder (jfr kap. II, sid. 43). De av staten anvisade bidragen, vilka som regel utbetalas från i riksstatens nionde huvudtitel under rubrikerna »Befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar» och »Extra utgifter» upptagna anslagsposter, ha hittills utgått med relativt obetydliga belopp. Under de senaste fem budgetåren har sålunda anvisats i medeltal omkring 24 000 kronor årligen. Lantbruksakademien och de vetenskapliga stiftelserna ha tillsammans årligen ställt omkring 60 000 kronor till förfogande. Härvid ha de stora understöd, som för skilda uppgifter anvisats av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse och Wenner-Grenska samfundet, ej medräknats, då dessa bidrag endast undantagsvis gällt här avsedda ändamål. De belopp, som sålunda stått till förfogande, motsvara enligt vad flera av utredningens ledamöter samstämmigt uppgivit ej det föreliggande behovet. Utredningen får därför föreslå, att i riksstaten under nionde huvudtiteln uppföres ett särskilt anslag för främjande av forskning på jordbrukets och angränsande områden. Anslaget bör, intill dess närmare erfarenhet rörande behovet föreligger, kunna begränsas till 100 000 kronor årligen. Det bör vidare, då behovet givetvis kan växla från år till år, givas karaktären av reservationsanslag. De ändamål, för vilka detta anslag skall få disponeras, framgå av det ovan anförda. Det synes ej böra offentligen tillkännagivas, att bidrag ur anslaget kunna sökas inom viss tid, utan framställningar om bidrag böra göras om och när verkligt behov härav föreligger.

85 Beträffande anslagets fördelning i övrigt bör stadgas, att anslaget ställes till jordbrukets forskningsråds disposition för angivna ändamål i enlighet med härom utfärdade bestämmelser. Utredningen har i bilaga C till detta betiänkande framlagt ett förslag till sådana bestämmelser, innefattande, blaind annat, att rådets beslut i frågor angående anslagets fördelning ej få överklagas. Motiven härför torde i huvudsak framgå av det redan anförda. Bidrag för under punkterna 2 och 3 angivna ändamål skola sålunda kunna utanordnas med minsta möjliga tidsspillan. Detta torde ej bli möjligt, om ärendenia skola avgöras av Kungl. Maj:t efter hörande av olika myndigheter och. institutioner. Beslutanderätten bör därför överlåtas åt ett i forskningsfrågor sakkunnigt organ, och forskningsrådet torde härvid bliva båttre skickat än något annat att snabbt kunna bedöma såväl det uppgivna ändamålets angelägenhetsgrad som de beräknade kostnadernas rimlighet. Att man i dylika fall ej utan stora olägenheter kan vänta med utbetalningen tills sedvanlig klagotid utgått och Kungl. Maj:t fattat ståndpunkt till ett eventuellt överklagande, torde utan vidare vara uppenbart. En av det föreslagna anslagets viktigaste fördelar skulle därmed vara tillspillogiven. De anförda skälen kunna måhända ej anföras med samma skärpa, när det gäller fördelningen av understöd åt enskilda forskare. Det torde emellertid vara att onödigtvis komplicera proceduren, om denna speciella uppgift skulle förbehållas Kungl. Maj:t. Man torde för övrigt kunna förutsätta, att rådet med hänsyn till anslagets måttliga storlek kommer att handskas försiktigt med detsamma, och man bör därför kunna överlämna all beslutanderätt i frågor rörande anslagets fördelning till jordbrukets forskningsråd. I sådant fall bör det även överlämnas åt rådet att bestämma de proportioner, efter vilka anslaget bör fördelas mellan enskilda forskare, forskningsinstitutioner såsom tillfälliga anslag samt av forskningsrådet dirigerad forskning. Några bestämda normer för denna uppdelning bör sålunda icke uppställas. En viss återhållsamhet synes dock böra iakttagas när det gäller understöd åt enskilda forskare. Över användningen av de bidrag, som sålunda lämnats till enskilda forskare och ej statliga institutioner, bör rådet såsom i det föregående angivits anordna kontroll. Det skulle säkerligen vara av stort värde för jordbruksforskningen, att det här föreslagna anslaget ställdes till dess förfogande. Den befattning forskningsrådet, enligt förslaget skulle få med anslagets fördelning skulle vidare för rådets del innebära väsentligt ökade möjligheter att göra sig gällande.

86 Med hänsyn till att lantbruksakademien numera ställer betydande belopp till förfogande för i stort sett samma ändamål som det föreslagna anslagets, bör forskningsrådet i frågor rörande anslagets fördelning samråda med akademien. Forskningsrådet bör likaså söka kontakt med de vetenskapliga stiftelser och fonder, vilka genom anslag stödja forskningen på jordbrukets och angränsande områden. Forskningsrådets sammansättning m. m. Inom utredningen ha vid överläggningarna rörande denna fråga framförts tre alternativa förslag. 1. Forskningsrådet skulle i likhet med statens tekniska forskningsråd utgöras av ett begränsat antal ledamöter, förslagsvis en ordförande och sex andra ledamöter. 2. Antalet ledamöter borde vara så stort, att de viktigaste forskningsgebiten inom rådets verksamhetsområde bleve företrädda inom rådet. Detta skulle innebära, att antalet ledamöter bleve omkring 15. 3. Det beslutande organet skulle liksom i alternativ 1 bestå av ett mindre antal ledamöter, men vid dess sida skulle ställas en rådgivande församling, inom vilken all möjlig sakkunskap skulle vara företrädd. Tanken på en lösning enligt alternativ 3 har utredningen redan från början lämnat åt sidan. De erfarenheter man har av rådgivande församlingar utan beslutanderätt visa nämligen, att dessa som regel ej förmå göra några mera betydande insatser. Då man mot varandra väger alternativen 1 och 2 måste detta göras under beaktande av de olika förhållandena inom den tekniskt-vetenskapliga forskningen och jordbruksforskningen. Den tekniskt-vetenskapliga forskningen omfattar ett mycket vidsträckt område, i sig inneslutande vitt skilda discipliner. Av denna anledning fann utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande det omöjligt att inom det tekniska forskningsrådet samla sakkunniga representanter för den tekniska forskningens alla grenar och stannade då inför alternativet med ett mindre råd, som dock ansågs böra kunna få en sådan överblick över den tekniska utvecklingen och behovet av teknisk forskning, att dess bedömande av dessa frågor borde kunna omfattas med förtroende. Även jordbruksforskningen omfattar ett flertal forskningsgebit men dock ej så många, att det synts utredningen otänkbart att få dem sakkunnigt företrädda inom forskningsrådet. Under sådana förhållanden erbjuder det större rådet påtagliga fördelar. Med det arbetssätt, som utredningen i det följande kommer att utveckla, torde det nämligen ej bli nödvändigt med så många plenisammanträden, men varje ledamot kommer att i rätt stor utsträckning behöva anlitas för speciella

87 frågor. Det bör vara lättare att finna härtill villiga personer, om man kan bereda dem den ställning och det inflytande, som bör följa med ledamotskap i forskningsrådet. Utredningen vill i detta sammanhang framhålla, att statens kommitté för byggnadsforskning, som utgöres av en ordförande och 20 ledamöter, visat sig vara en för sin uppgift synnerligen lämplig organisation. Den tekniska forskningsutredningen har vidare föreslagit, att lagringsforskningskommittén skall bestå av 15 ledamöter. Några farhågor för att ett forskningsråd bestående av så många som 15 ledamöter av just denna anledning skulle komma att visa sig mindre arbetsdugligt torde man sålunda ej behöva hysa. Utredningen föreslår alltså, att i jordbrukets forskningsråd insattes en ordförande och 13 ledamöter, samtliga utsedda av Kungl. Maj:t. Med hänsyn till det intima samarbete, som enligt utredningens mening bör komma till stånd mellan forskningsrådet och lantbruksakademien, föreslår utredningen dessutom, att lantbruksakademiens sekreterare inträder i rådet såsom självskriven ledamot. Antalet ledamöter i rådet skulle sålunda bli 15. Ordföranden och de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna böra förordnas för viss tid, förslagsvis tre år. Man måste ställa stora krav på forskningsrådets ordförande. Denne skall sålunda ha en vid överblick över jordbruket i hela vårt land samt intresse och förståelse för vetenskaplig forskning över hela det vidsträckta fältet. Han bör dessutom vara en initiativens man med god förhandlingsvana och administrativ erfarenhet samt ha tid att verka ledande inom rådet på sätt, som i det föregående visats vara behövligt. Rådets övriga ledamöter böra väljas bland kunniga och intresserade personer företrädande följande områden: 1. Praktiskt jordbruk med anknytning till såväl växtodling som husdjursskötsel. 2. Praktisk trädgårdsodling. 3. För jordbruket betydelsefull grundforskning. 4. Forskning på jordbrukslärans och den agronomiska hydroteknikens områden (gödsling och kalkning, växtodling, betesskötsel, ogräsbekämpning, jordbearbetning samt torrläggning och bevattning). 5. Forskning på husdjursskötselns område (utfodring och skötsel samt avel). 6. Veterinärmedicinsk forskning, speciellt forskning rörande husdjurshygien samt husdjurssjukdomarnas orsaker och förebyggande. 7. Jordbruksteknisk forskning. 8. Jordbruksekonomisk forskning. 9. Växtförädling.

88 10. Forskning på växtskyddets område. 11. Trädgårdsforskning. 12. Forskning rörande jordbrukets råvaruförädling, speciellt på slakterioch mejerihanteringens områden. 13. Skoglig forskning. Vid utredningens överläggningar rörande forskningsrådets sammansättning har man påpekat, a t t det praktiska jordbruket, grundforskningen samt forskningen rörande jordbrukets råvaruförädling med hänsyn till dessa områdens stora omfattning och betydelse vardera borde vara företrädd av två ledamöter i rådet. H ä r e m o t har invänts, dels a t t rådets ordförande förutsatts vara väl insatt i praktiskt jordbruk och sålunda vore a t t anse som en representant för detta, dels a t t man säkerligen kunde räkna med a t t bland rådets övriga ledamöter komme a t t finnas personer, vilka utom sitt egentliga fack även vore väl insatta såväl i grundforskningens problem som i de problem, varmed forskningen på råvaruförädlingens område arbetar. Av dessa anledningar, av vilka den senare givetvis även kan anföras som skäl mot en ökad representation för andra här nämnda samt för av utredningen ej föreslagna områden, och med hänsyn till önskvärdheten a t t begränsa antalet ledamöter i rådet enades utredningen om det ovan framlagda förslaget. Det bör även observeras, a t t forskningsrådet enligt utredningens förslag förutsattes få möjlighet a t t vid behov anlita särskilda sakkunniga.

Arbetets bedrivande. E t t råd med här föreslagen sammansättning kan icke och är ej heller avsett a t t in pleno behandla alla förekommande ärenden. Inom rådet bör sålunda finnas ett a r b e t s u t s k o t t , bestående av rådets ordförande och sekreterare samt tre av rådet inom sig utsedda ledamöter. Vidare erfordras ett s e k r e t a r i a t med en heltidsanställd sekreterare, ett bokföringskunnigt kanslibiträde och ett skrivbiträde. Sekreteraren bör förordnas av Kungl. Maj:t efter förslag av rådet. Han skall icke vara ledamot av rådet men väl av dess arbetsutskott. Sekreteraren bör vara väl kvalificerad för. befattningen och sålunda äga god förståelse för och kännedom om den forskningsverksamhet, varom här är fråga. H a n bör vidare vara väl lämpad för förhandlingar med forskare samt äga god expeditions vana och administrativ kunskap. D å det gäller ett mångskiftande forskningsområde k a n det ej begäras, a t t sekreteraren skall ha sakkunskap inom hela området. D e t största och viktigaste blir det agrara, varför sekreteraren helst bör besitta erforderlig kompetens inom detta område.

89 Arbetets fördelning mellan forskningsrådet in pleno, dess enskilda ledamöter, arbetsutskottet och sekreteraren synes lämpligen kunna ordnas enligt nedanstående grunder. D e t skall åligga f o r s k n i n g s r å d e t i n p l e n o att utse tre ledamöter av arbetsutskottet, att hos Kungl. Maj:t avgiva förslag till sekreterare hos rådet, att utfärda allmänna direktiv för arbetets bedrivande, medelsredovisning m. m., att granska och fastställa av arbetsutskottet uppgjorda förslag till arbetsprogram för på rådets initiativ tillkommen forskning samt härtill fogade kostnadsförslag, att hos Kungl. Maj:t och andra myndigheter göra de framställningar, som erfordras för främjande av forskningsverksamhet inom här berörda områden, att avgiva av Kungl Maj:t och andra myndigheter infordrade utlåtanden eller ock uppdraga åt arbetsutskottet a t t avgiva dessa, att efter beredning av arbetsutskottet pröva ansökan om bidrag ur anslaget till främjande av forskning på jordbrukets och angränsande områden samt besluta om tilldelning av sådant bidrag ävensom i övrigt om fördelningen av nämnda anslag i enlighet med särskilt utfärdade bestämmelser, att mottaga eventuella för forskning på jordbrukets och angränsande område avsedda donationer och h a n d h a v a dessa i enlighet med av vederbörande donator lämnade föreskrifter samt att i övrigt följa forskningsverksamheten på jordbrukets och angränsande områden samt själv taga eller stödja de initiativ, som kunna befinnas påkallade för denna verksamhets fortsatta utveckling. Det skall vidare åligga v a r j e e n s k i l d l e d a m o t a v f o r s k ningsrådet att på uppdrag av eller efter överenskommelse med rådet eller arbetsutskottet utföra för rådets verksamhet behövliga utredningar, att vid behov biträda vid förhandlingar och sammanträden, som anordnas för att åstadkomma samordning inom forskningen eller förbereda upptagandet av ny forskning samt att vid behov ställa sig till förfogande för a t t såsom kurator följa verksamheten vid forskningsorgan, som bedriver av rådet understödd eller p å dess initiativ tillkommen forskning. Vid behandling i rådet eller arbetsutskottet av ärende, som sålunda handhafts av viss ledamot av rådet, bör denne vara föredragande. D e t skall åligga a r b e t s u t s k o t t e t att anställa rådets personal utom sekreteraren, att planlägga rådets verksamhet, årligen uppgöra förslag till budget för

rådets egna utgifter samt utarbeta förslag till arbetsprogram för på rådets initiativ tillkommen forskning, att svara för redovisningen av inkomster och utgifter samt däröver låta föra erforderliga räkenskaper, att vidtaga åtgärder för utförandet av på rådets initiativ tillkommen forskning, sedan arbetsprogram härför fastställts av rådet, att uppgöra förslag till utlåtanden med anledning av remisser från Kungl. Maj:t och andra myndigheter, ävensom, efter av rådet erhållet uppdrag, själv avgiva dylika utlåtanden, att genom särskilda avtal med forskningsorgan och enskilda forskare eller på annat sätt organisera kontroll över sådan forskning, som bedrives med bidrag av genom rådet erhållna medel, och även i övrigt följa denna forskningsverksamhet, att ordna sådan kontroll över speciell forskning, som av Kungl. Maj:t uppdragits åt forskningsrådet samt att i övrigt i erforderlig omfattning bereda ärenden, vilka skola avgöras av forskningsrådet. Det skall slutligen åligga s e k r e t e r a r e n att med ovan angivna undantag vara föredragande vid rådets och arbetsutskottets sammanträden samt därvid föra protokoll, att verkställa av rådet eller arbetsutskottet påfordrade utredningar i den mån detta icke uppdragits åt viss ledamot av rådet, att tillsammans med rådets ordförande i förekommande fall ombesörja infordrandet av yttranden från myndigheter och institutioner, att mottaga och för behandling inom rådet och arbetsutskottet bereda inkommande ansökningar om bidrag till viss forskningsverksamhet, att efter arbetsutskottets anvisningar organisera erforderlig kontroll över med bidrag från rådet bedriven forskning samt att i övrigt utföra de med rådets verksamhet sammanhörande uppdrag, som rådet eller dess arbetsutskott bestämmer. Det torde sålunda till stor del bliva sekreterarens uppgift att sammanställa och bearbeta de uppgifter rörande forskningsprogram m. m., vilka av rådet infordrats från eller ställts till dess förfogande av olika forskningsorgan. Han skall även leda det löpande arbetet inom rådets sekretariat, ansvara för att inkommande och utgående ärenden behörigen diarieföras samt tillse, att av rådet fattade beslut bliva vederbörligen verkställda. Det blir för forskningsrådet högst önskvärt att kunna disponera över ett jordbruksbibliotek. Då lantbruksakademiens bibliotek är ganska fullständigt, vore det därför förmånligt, om forskningsrådet kunde få sina lokaler i närheten av akademien.

91 Kostnader för rådets verksamhet. Till rådets ledamöter bör, såsom tidigare framhållits, utgå skälig ersättning för deras arbete, t y det torde eljest bli svårt a t t finna lämpliga personer, som äro villiga att offra tillräcklig tid på dessa arbetskrävande och ansvarsfyllda uppgifter. Forskningsrådets ordförande synes sålunda böra erhålla samma arvode som ordföranden i statens tekniska forskningsråd eller 3 000 kronor för år. Arvodena till arbetsutskottets tre ledamöter synas böra utgå med 1 500 kronor för år. Till rådets övriga ledamöter bör utgå dels ett dagarvode med 20 kronor för varje sammanträdesdag, dels särskild ersättning för utrednings- och andra uppdrag, som ledamot utför för forskningsrådets räkning. Dessa ersättningar torde från fall till fall få bestämmas av rådet. Om ersättning utgår för uppdrag såsom kurator, bör kostnaden härför bestridas från anslaget för främjande av forskning på jordbrukets och angränsande områden. Såväl rådets ledamöter som sekreteraren böra beredas möjlighet a t t företaga erforderliga resor, bland annat för a t t studera verksamheten vid olika forskningsorgan, och ett belopp för täckande av härmed förenade kostnader bör därför upptagas i omkostnadsstaten. Rese- och traktamentsersättningar böra utgå enligt allmänna resereglementets bestämmelser, varvid för rådets ledamöter bör tillämpas klass I B och för sekreteraren den klass Kungl. Maj:t k a n finna skäligt bestämma med hänsyn till sekreterarens kvalifikationer. Särskilda hyreskostnader ha icke beräknats, då dessa i vanlig ordningtorde böra bestridas från statens allmänna fastighetsfond. Om möjligt böra, såsom i det föregående framhållits, rådets arbetslokaler vara belägna i närheten av lantbruksakademiens, då rådet i många avseenden skall samarbeta med akademien och även kan komma a t t i stor utsträckning behöva u t n y t t j a dess bibliotek och samlingssal. D e årliga kostnaderna för forskningsrådets verksamhet ha sålunda av utredningen beräknats till 43 000 kronor enligt nedanstående uppställning: Ordförandens arvode 3 000: — Arvoden åt arbetsutskottets ledamöter, tre ledamöter a 1 500:— . . . 4 500: — Dagarvoden och annan ersättning till övriga ledamöter 6 000: — Resekostnader 6 000: — Sekreterarens arvode 12 000: — Avlöningar till övrig personal (ett kansdibiträde och extra skrivhjälp) 7 500: — Ersättningar åt särskilda sakkunniga 2 500: — Telefon, skrivmaterial m. m 1 500: — Summa kronor 43 000: — Härutöver erfordras under rådets första verksamhetsår för anskaffning av möbler, kontorsutrustning m. m. ett engångsanslag av 4 000 kronor. Det sammanlagda anslagsbehovet för detta år uppgår sålunda till 47 000 kronor.

VI. Jordbrukets forskningsråds ställning till statens tekniska forskningsråd och vissa andra organ. Statens tekniska forskningsråd. Chefen för jordbruksdepartementet har i direktiven för utredningen anfört, a t t en i möjligaste mån klar gräns borde uppdragas mellan jordbrukets forskningsråds och statens tekniska forskningsråds verksamhetsområden. Utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande har i sitt betänkande I anfört följande beträffande omfattningen av det tekniskt-vetenskapliga forskningsområdet: »Med tekniskt-vetenskavlig forskning plägar man i snävare bemärkelse förstå den vetenskapliga utforskningen av de problem, som uppkomma i tekniken. I vidare mening brukar man därmed avse all sådan vetenskaplig forskning, som syftar till att utnyttja naturkrafterna och tillgodogöra naturtillgångarna. Varje landvinning på detta område kräver emellertid en fördjupad kännedom om naturlagarna. Även den rent vetenskapliga forskningen på exempelvis fysikens och kemiens områden blir sålunda av grundläggande betydelse för den tekniskt-vetenskapliga forskningen och gränsen för denna får därför ej dragas för snävt. Till den tekniskt-vetenskapliga forskningen räknas därför i det följande såväl utforskningen av naturkrafterna och undersökningen av möjligheterna för naturtillgångarnas tillgodogörande som lock övrig systematisk teknisk undersökningsverksamhet, som avser utveckling och nyskapande. Ur praktisk synpunkt har utredningen ansett sig böra begränsa sin befattning med den tekniskt-vetenskapliga forskningen till att avse den grundläggande forskningen och av tillämpningsforskningen endast sådan, som gäller industriella, byggnadstekniska och kommunikationstekniska tillämpningar. Teknisk tilllämpningsforskning i fråga om skogs- och jordbruk med binäringar kommer därför ur utredningens synpunkt att tillhöra gränsområdena.» D e t finnes åtskilliga gränsområden mellan jordbruksforskning och teknisk forskning. E t t sådant är den jordbrukstekniska forskningen, som i det föregående visserligen räknats till jordbruksforskningen men inom vilken den konstruktiva tekniska vetenskapen är e t t nödvändigt hjälpmedel. Med kanske lika stort fog skulle därför forskningen på detta område kunna betecknas som tillämpad teknisk forskning. E t t annat exempel är den forskningsverksamhet, som avser a t t utreda möjligheterna a t t utnyttja den elektriska energien för uppvärmning och

93 bestrålning i tillväxtbefrämjande syfte såväl inom trädgårdsskötseln (drivhus- och bänkkulturer) som inom husdjursskötseln (fjäderfä och svin). Det största och mest betydande gränsområdet, inom vilket jordbruksforskning och teknisk forskning mötas, är emellertid livsmedelsproduktionen 1 och annan förädling av inom jordbruket och trädgårdsodlingen framställda råvaror. Denna förädling, som drives i former från hantverk till storindustri, fordrar för sitt fortbestånd och sin utveckling dels en högvärdig tekniskt-industriell verksamhet, dels en god försörjning med lämpliga råvaror. Ur svensk och särskilt ur det svenska jordbrukets och den svenska trädgårdsodlingens synpunkt är det angeläget, a t t svenska råvaror i största möjliga utsträckning utgöra grunden för denna förädlingsindustri. Råvaruproduktionen bör således utvecklas och anpassas i denna riktning, vilket även lyckligen skett under de senaste årtiondena, ej minst med stöd av ett mångsidigt vetenskapligt forskningsarbete. Mycket torde dock återstå a t t göra i detta avseende. Det är emellertid ej nog med, a t t jordbrukarna få lämna råvaror till den industri, till vilken initiativ tagits från industriellt håll. Jordbrukarna ha även själva funnit sig böra taga initiativ dels för a t t få svenska råvaror bättre utnyttjade inom den svenska livsmedelsproduktionen, dels för a t t få till stånd industriell produktion, baserad på deras produkter. Den tekniskt-industriella utvecklingen inom denna förädlingsindustri fordrar givetvis väsentligen forskning av tekniskt-industriell natur under det a t t råvaruproduktionens utveckling i huvudsak måste bygga på jordbruksforskning. Av det anförda framgår emellertid, a t t inom området, bet r a k t a t som helhet, gripa tekniskt-industriella och jordbrukets intressen så in i varandra, a t t man inom detsamma icke kan göra någon indelning i klart avgränsade delområden, vilka skulle vara föremål för statens tekniska forskningsråds respektive jordbrukets forskningsråds omsorger. P å samma sätt förhåller det sig inom de tidigare omnämnda gränsområdena liksom även inom här ej berörda. Det är därför enligt utredningens mening uppenbart, att jordbrukets forskningsråd bör ha möjlighet a t t inspirera och stödja för jordbruket betydelsefull forskning inom vilket forskningsområde det än gäller och sålunda även inom det tekniska. Det torde ej behöva särskilt framhållas, a t t jordbrukets forskningsråd innan beslut fattas i sådana frågor bör inhämta det tekniska forskningsrådets mening. Överhuvud taget synes jordbrukets forskningsråd och statens tekniska forskningsråd böra arbeta i ständig, intim kontakt med varandra. Det torde i första hand få ankomma på de båda rådens ordförande och 1 Frågan om livsmedelsforskningens ställning till industri, respektive jordbruk torde komma att närmare behandlas i samband med framläggandet av det förslag till ordnande av denna forskning, som utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande för närvarande har under utarbetande.

94 sekreterare att svara härför. Mindre frågor av gemensamt intresse böra kunna redas upp genom förhandlingar mellan de båda ordförandena. Skulle någon av dem yrka på det, synas överläggningar även böra äga rum mellan de båda råden. Huruvida man till dessa överläggningar bör kalla samtliga ledamöter i de båda råden eller blott ett antal av respektive råd utsedda delegater bör i varje enskilt fall kunna avgöras av de båda ordförandena gemensamt. Utredningen anser sig sålunda icke böra föreslå något permanent organ för samarbetet mellan de båda råden. När det anses behövligt att utse särskilda delegationer, torde dessas sammansättning få bestämmas från fall till fall. Den här föreslagna formen för samarbete mellan jordbrukets forskningsråd och statens tekniska forskningsråd torde erbjuda tillräcklig garanti för att på gränsområden liggande frågor bli allsidigt belysta och objektivt behandlade. Statens lagringsforskningskommitté. Såsom tidigare omnämnts, har utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande enligt särskilt uppdrag den 20 maj detta år avlämnat ett betänkande med förslag till inrättandet av en statens lagringsforskningskommitté. Denna kommitté skall ha till uppgift dels att samordna och systematisera den forskning rörande lagring av livsmedel och andra jordbruksprodukter, som redan bedrives, dels att organisera och med anlitande av befintliga forskningsorgan bedriva därutöver erforderlig forskning på området. Kommittén skall bestå av en ordförande och 14 andra ledamöter. Kostnaderna för rådets verksamhet beräknas till 30 000 kronor årligen, vartill kommer ett reservationsanslag av 100 000 kronor för den av kommittén bedrivna forskningsverksamheten. Utredningen har på anmodan av den tekniska forskningsutredningen haft det av denna sistnämnda utredning framlagda förslaget rörande lagringsforskningens ordnande under behandling och därvid beslutat tillstyrka detsamma. Det torde vara lämpligt att här utveckla de synpunkter på frågan, som i samband därmed framfördes inom utredningen. Det är naturligt, att man vid frågans behandling upptagit till prövning, huruvida lagringsforskningen på något sätt borde anknytas till jordbrukets forskningsråd. Det funnes nämligen åtskilliga beröringspunkter mellan de båda organens arbetsuppgifter. Därvid har man först funnit det uppenbart, att lagringsforskningen, som visserligen kommer att skära igenom många jordbrukets råvaruproduktion berörande forskningsområden, dock har vetenskapligt sett speciella,

95 enhetliga särdrag och därför måste behandlas av ett specialorgan av den föreslagna typen med en kommitté, bestående av det föreslagna antalet för detta ändamål utsedda fackmän. Kommitténs sekreterare bör också utses med hänsyn härtill. Av denne bör sålunda fordras, att han har sådana tekniska kunskaper att han kan följa det vetenskapliga forskningsarbetet inom området. Han bör exempelvis vara väl hemmastadd i mikrobiologi, kemi och fysik. Jordbrukets forskningsråd skall enligt det av utredningen i tidigare avsnitt framlagda förslaget, sammansättas av ledamöter, vilka ha blick för sammanhangen inom hela jordbruksforskningen, och det är sålunda mycket osannolikt att forskningsrådet, sammansatt enligt för detta riktiga grunder, lämpligen skulle kunna fungera som lagringsforskningskommitté. För sekreteraren i forskningsrådet har också i det föregående angivits behörighetskrav av helt annat slag än vad som nyss anförts för sekreteraren i lagringsforskningskommittén. Härtill kommer, att forskningsrådets uppgift — särskilt under de första åren — blir så stor, att den ej bör kombineras med en så omfattande specialuppgift som lagringsforskningen, om man skall få någon effekt av arbetet. På samma sätt torde det vara beträffande lagringsforskningskommittén. För denna föreligger många angelägna uppgifter. Skall detta arbete kunna föras fram effektivt bör kommittén osplittrat få ägna sig åt den uppgiften. Det fordras sålunda, enligt utredningens mening, både ett jordbrukets forskningsråd och ett specialorgan för lagringsforskning, lagringsforskningskommittén. Frågan är nu om dessa på något sätt böra knytas samman. Den frågan får behandlas med försiktighet. Om lagringsforskningskommittén anknötes till forskningsrådet som ett underorgan, kunde det föreligga risk för att andra självständigt arbetande speciella institutioner, beträffande vilka forskningsrådet skulle ha att verkställa översyn, kunde komma att misstänka, att lagringsforskningen inom detta rådets eventuella underorgan skulle bli ensidigt gynnad. Ej heller kan utredningen se, att det för närvarande skulle innebära någon vinst med en sådan anordning annat än möjligen den, att kameral personal, skrivbiträden och vaktmästare kunde utnyttjas något bättre. Om det vore möjligt att få en auktoritativ kraft, som lämpade sig som ordförande i båda organen, skulle ett sådant arrangemang ej möta något hinder utan snarast innebära en fördel, ty genom denne kunde den nödiga samverkan då lätt åstadkommas. I den utredning, som verkställts rörande lagringsforskningens ordnande, har även denna lösning framhållits såsom möjlig. Alternativt har man föreslagit, att lagringsforskningskommitténs ordförande skulle ingå såsom självskriven ledamot av forskningsrådets arbetsutskott.

96 Enligt utredningens mening böra de båda organen därför upprättas såsom självständiga organ men, för det fall de inrättas samtidigt, om möjligt lokalt förläggas intill varandra, så a t t de lätt kunna hålla kontakt och eventuellt hjälpa varandra med expeditionspersonal. Sedan verksamheten kommit igång inom både forskningsrådet och lagringsforskningskommittén och några års erfarenhet vunnits, bör det vara lättare a t t avgöra om en mera intim anknytning mellan de båda organen bör ske, och då får frågan på n y t t upptagas till prövning. Av ovan anförda skäl tillstyrkte utredningen, som redan nämnts, genomförandet av det i maj i år framlagda förslaget avseende inrättandet av en statens lagringsforskningskommitté, oberoende av a t t utredningen rörande jordbrukets forskningsråd vid denna tidpunkt ännu ej var slutförd. Samma uppfattning finnes uttalad i det av utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande avlämnade betänkandet rörande lagringsforskningens ordnande, där det i den berörda frågan anföres följande: »Även den frågan torde böra prövas, huruvida man bör avvakta slutförandet av den pågående utredningen rörande ett jordbrukets forskningsråd, innan förslag rörande organisation av lagringsforskning framlägges. I den frågan kan anföras, att en statens kommitté för lagringsforskning bluett organ i raden av de många, som skulle komma att ligga inom intressesfären för ett statligt forskningsråd för jordbruket. Det kan ej gärna komma ifråga att direkt inlemma ett sådant specialorgan inom det statliga forskningsrådet för jordbruket. Detta torde fastmer böra intaga likartad ställning till jordbrukets alla specialorgan iför forskning. Man synes ej heller behöva befara, att man åsamkar statsverket onödiga utgifter genom att igångsätta lagringsforskning enligt det framlagda förslaget eftersom förslaget icke innebär investering av större engångsbelopp i byggnader och utrustning, utan anslagsbeloppen helt och hållet avse löpande utgifter för dirigering och bedrivande av forskningsverksamhet. Med hänsyn härtill har ej heller utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga iforskningens ordnande tvekat att framlägga denna utredning separat samt hemställa om förslagets genomförande.» N ä m n d a utredning, som för närvarande har under utarbetande ett för slag till organiserande av livsmedelsforskning, vilket väntas bli framlagt innevarande höst, uttalar även, att förslaget till lagringsforskningens ordnande kan genomföras oberoende av den pågående utredningen rörande 1 i vsmedelsf orskningen. Lantbruksakademien. Utredningen har tidigare framhållit betydelsen av ett nära samarbete mellan jordbrukets forskningsråd och lantbruksakademien och har även för a t t säkra denna kontakt föreslagit, a t t lantbruksakademiens sekreterare skall ingå i rådet som dess ende självskrivne ledamot.

97 Såsom i det föregående utvecklats, bör samverkan mellan forskningsrådet och lantbruksakademien speciellt vara till nytta när det gäller att följa verksamheten vid olika forskningsinstitutioner samt att anordna diskussionsmöten och andra större sammanträden. Samarbete bör vidare äga rum i frågor rörande fördelning av forskningsunderstöd. Det förutsattes även, att forskningsrådets ledamöter och tjänstemän beredes tillgång till lantbruksakademiens bibliotek. Vad slutligen ytterligare samarbete med akademien angår, torde det få ankomma på forskningsrådet att ordna härmed och träffa erforderliga överenskommelser med lantbruksakademien. Lantbruksstyrelsen. Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande över professorerna Flodkvists och Lundegårdhs tidigare berörda framställning anfört bland annat, att styrelsen borde vara företrädd i ett blivande forskningsråd på jordbrukets område eller i varje fall beredas tillfälle att nära följa rådets förhandlingar. Med de uppgifter, som enligt utredningens mening böra tillkomma forskningsrådet och som även avspegla sig i det förslag rörande rådets sammansättning, som utredningen framlagt, har utredningen icke kunnat biträda lantbruksstyrelsens i denna fråga uttalade uppfattning, detta så mycket mera som forskningsrådet ej bör tilläggas några som helst administrativa uppgifter utan endast bör, stödd på sin fackliga auktoritet, söka på frivillighetens väg uppnå bästa möjliga samordning inom jordbruksforskningen. Man torde vidare få förutsätta, att av forskningsrådet handlagda ärenden av sådan natur, att de böra underställas lantbruksstyrelsens prövning, även komma att på vanligt sätt remitteras till styrelsen. Utredningens förslag upptager redan 15 ledamöter i forskningsrådet. Då detta antal ej utan tvingande skäl bör överskridas, bör kontakten mellan forskningsrådet och lantbruksstyrelsen kunna ordnas genom särskilda överenskommelser mellan rådet och styrelsen. Några närmare direktiv i detta avseende från utredningens sida torde ej vara erforderliga. Jordbrukets upplysningsnämnd. I direktiven för utredningen har chefen för jordbruksdepartementet anfört bland annat, att det även vore av vikt att samverkan kommer till stind mellan forskningsrådet och jordbrukets upplysningsnämnd för att därigenom underlätta att resultaten av det vetenskapliga forskningsarbetet snabbt bringas i tillämpning i det praktiska livet. Utredningen har tidig£re (sid. 82) till befrämjande av sådan samverkan förordat, att forsknings(

rådets sekreterare borde insättas i upplysningsnämnden såsom självskriven ledamot. Med den kännedom, som denne bör få om pågående forskning och uppnådda forskningsresultat, skulle en sådan anordning säkerligen vara till ej ringa fördel för upplysningsnämnden. Samverkan av annat slag, exempelvis genom upplysningsnämndens anknytning i en eller annan form till forskningsrådet, bör enligt utredningens mening ej ifrågasättas. Upplysningsnämnden har mycket speciella och väl avgränsade uppgifter, vilka ej kunna påläggas forskningsrådet. Man synes på denna fråga kunna anlägga i princip samma synpunkter som på frågan om forskningsrådets och lagringsforskningskommitténs inbördes ställning. Övriga myndigheter och organisationer. Det jordbrukets forskningsråd, vars arbetsuppgifter och organisation utredningen tidigare utvecklat, bör givetvis för att kunna fylla sina uppgifter söka och upprätthålla kontakt med ej endast varje inom dess intressefär arbetande forskningsorgan utan även med av jordbruksforskning och jordbruksnäringen i allmänhet berörda och intresserade myndigheter och organisationer. Forskningsrådet bör dessutom under utvecklingens gång söka kontakt med varje annan forskningsverksamhet inom naturvetenskap, medicin, teknik och socialpolitik i den mån sådan forskning kan vara av betydelse för den svenska jordbruksnäringens utveckling. Det torde ej vara nödvändigt för utredningen att närmare beröra formerna för detta samarbete. För övrigt är det enligt utredningens uppfattning så, att allt samarbete trivs bäst under fria, från fall till fall anpassade former. Samarbete låter sig sålunda svårligen enbart organiseras fram utan bygger som regel på den personliga insatsen. Det är av denna anledning av synnerlig vikt, att man vid utseendet av ledamöter i forskningsrådet i första hand väljer personer, vilka i handling dokumenterat sin förståelse för samarbetets betydelse.

VII. Sammanfattning. Forskning på jordbrukets, veterinärmedicinens, trädgårdsodlingens och livsmedelsproduktionens liksom även på skogsbrukets områden bedrives för närvarande i vårt land vid ett stort antal statliga, statsunderstödda och enskilda institutioner och anstalter. Den storartade utveckling, som svenskt jordbruk genomgått under de senaste 50—60 åren lämnar otvetydiga bevis för forskningens betydelse. Mycket återstår dock ännu att göra, ty forskningsfältet är vidsträckt och i viktiga delar föga genomarbetat samt är för övrigt ständigt växande, varför åtgärder avseende ökning och effektivisering av verksamheten snarast böra vidtagas. Först och främst måste man sörja för en bättre rekrytering av forskare. Utbildningsmöjligheterna synas i stort sett vara ordnade på ett tillfredsställande sätt. För att stimulera till fortsatta studier för licentiatexamen och doktorsgrad måste dock ett ökat antal stipendier ställas till förfogande. En avgörande förbättring av rådande förhållanden förutsätter vidare, att forskarebanan göres mera lockande genom höjda löner och tryggare anställningsförhållanden. Många statliga och statsunderstödda institutioner arbeta med allt for knappa anslag, vilket gör det svårt att bedriva forskningen med den effektivitet som, med institutionernas resurser i övrigt, skulle vara möjlig. Ökade insatser från det allmännas sida synas här vara påkallade. Man torde emellertid även kunna räkna med, att jordbrukarna själva genom sina stora riksorganisationer, vilka redan på många sätt dokumenterat sitt intresse för forskningsverksamheten, i allt större utsträckning komma att lämna verksamheten såväl ekonomiskt som ideellt stöd. Jordbruksforskningens arbetsfält är, som redan nämnts, mycket vidsträckt och bearbetas av ett stort antal institutioner och anstalter. För att verksamheten skall bli effektiv är samordning nödvändig. Behovet av förbättring i detta avseende har på den senaste tiden med skärpa framhållits från flera håll. Av denna anledning bör staten skapa ett centralorgan med i stort sett samma uppgifter inom jordbruksforskningen som de, vilka inom den tekniska forskningen tillagts statens tekniska forskningsråd. För ändamålet föreslås inrättandet av ett jordbrukets forskningsråd med å sid. 77—90 angivna arbetsuppgifter och organisation, samt anvisandet av ett årligt anslag av 43 000 kronor för rådets verksamhet jämte ett engångsanslag av 4 000 kronor för anskaffande av möbler och annan kon-

100 torsutrustning. Anslagsbehovet för rådets första verksamhetsår uppgår sålunda till 47 000 kronor. Forskningsrådet bör intimt samarbeta med lantbruksakademien, varför det föreslagits, att akademiens sekreterare skall ingå i rådet såsom självskriven ledamot. För att upprätthålla kontakten mellan forskningsrådet och jordbrukets upplysningsnämnd har det synts lämpligt, att rådets sekreterare insattes som ledamot av upplysningsnämnden. Frågan om jordbrukets forskningsråds ställning till statens tekniska forskningsråd har belysts å sid. 92—94 och dess ställning till en föreslagen statens lagringsforskningskommitté å sid. 94—96. Till forskningsrådets förfogande bör ställas ett anslag, som gör det möjligt för rådet att i förekommande fall ingripa stödjande av för svensk jordbruksnäring betydelsefull forskning. Det har föreslagits, att detta anslag under de första åren — intill dess närmare erfarenhet om behovet av bidrag föreligger — upptages till 100 000 kronor årligen. Detta förslag har närmare motiverats å sid. 82—85. Med åberopande av det anförda får utredningen härmed som sammanfattning hemställa att ett jordbrukets forskningsråd måtte inrättas enligt i det föregående framlagt förslag, att för täckande av kostnaderna för rådets verksamhet m. m. måtte för budgetåret 1945/46 anvisas ett anslag av 47 000 kronor samt att för budgetåret 1945/46 måtte anvisas ett reservationsanslag av 100 000 kronor för främjande av forskning på jordbrukets och angränsande områden.

101 Bilaga A

Statsanslag till forskning och högre undervisning samt därmed sammanhörande ändamål på jordbrukets och skogsbrukets områden.

Lantbrukshögskolan: Avlöningar Omkostnader Materiel m. m Undervisningsmateriel Bokinköp etc. Stipendier Underhåll av byggnader Byggnadsarbeten etc Byggnadsarbeten m. m. för försöksverksamhet Undersökning rörande trippelanalysmetoden Försöksverksamhet med matpotatis Särskilda undersökningar Avkastningsbedömning rörande avelssvin3 Bidrag till lokala försök Bidrag till fast försöksverksamhet vid lantbruks- och lantmannaskolor3 Inventarier för försöksgård i Kristianstads län Centralanstalten för försöks väsendet på jordbruksområdet:1 Avlöningar Omkostnader Byggnadsarbeten Fasta försöksgårdar för jordbruket:4 Lanna Borregården Offers gård Statens växtskyddsanstalt: Avlöningar Omkostnader Byggnadsarbeten Ve terin ärhögskolan: Avlöningar Omkostnader Materiel m. m Bokinköp etc. Stipendier Inredning och utrustning Veterinärinrättningen i Skara: Statens veterinärmedicinska anstalt: Avlöningar Omkostnader Inredning och utrustning

1935/36

1939/40 1

1942/43

1943/44

1944/455

289 700 162 200

794 300 287 500 141 200 43 800 14 500 8 000 117 400 43 700

902 000 255 000 120 000 4 000 12 000 8 000 15 000 973 400

912 700 201 500 120 000 4 000 12 000 8 000 15 000 44 700

935 500 201 500 146 400

183 300

85 000

6 300 10 000

5 000 3 000 12 000

43 000

93 000

35 900 89 000

35 900 89 000

35 900 89 000

22 000

22 000

22 000

50 000

211 100

25 000

33 000

12 000 8 000 15 000 28 000

132 000 G 000 22 000 133 600 147 600 87 300 35 300 22 000 24 000 78 000 42 000

152 900 78 800 5 800

166 800 66 000

169 400 67 000

176 500 62 000

264 600 21200 39 750 8 400 4 000 8 500

441 700 89 000 40 800 5 200 6 000 40 000 8 500

492 100 98 400 38 000 4 500 4 000 20 000 14 700

502 000 117 000 46 000 4 500 4 000 38 800 10 500

542 500 122 200 55 200 4 500 4 000 323 000 12 000

135 300 99 600

397 400 297 000

462 700 255 000

502 300 309 300 700 000

532 900 374 300 81900

Efter avdrag av enligt prop, nr 79/1939 gjorda besparingar. Enligt 1944 års statsverksproposition. Utgingo 1935/36 som särskilda anklag, disponerade av centralanstalten. Införlivade med lantbrukshögskolan den l/l 1939.

102 1935/36

1939/40

1942/43

1943/44

1944/45

198 800

205 500 34 000

205 500 34 000

205 500 34 000

224 000

280 600

295 000 15 600 85 700

295 000 15 600 95 500

65 000

97 000

100 000

100 000

8 000

8 000

17 000 25 000

17 000 25 000

Understöd åt svenska mosskulturföreningen"

110 000

Bidrag till svenska betes- och vallföreningen"'

89 400

Bidrag till svenska vall- och mosskulturföreningen Särskilt bidrag till föreningen'' Befrämjande av fröodling m. m.: Bidrag till Sveriges utsädesförening . . . . Särskilt bidrag till föreningen Bidrag till viss byggnadsverksamhet . . . . Understödjande av verksamheten å Weibullsholm Undersökning av rödklöverns befruktningsförhållanden

Bidrag till jordbrukstekniska föreningen: Verksamheten i allmänhet 12 000 19 000 Särskilda undersökningar 25 000 Statens forskningskommitté för lantmannabyggnader Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Avlöningar 160 600 284 400 Omkostnader 49 500 159 500 Materiel m. m 16 200 Bokinköp etc. 6 000 Stipendier m. m 5 200 Byggnadsarbeten m. m 280 000 97 800 Byggnadsarbeten för försöksverksamhet 68 000 Lokala trädgårdsförsök 4 000 Skogshögskolan: Avlöningar 169 100 215 800 Omkostnader 62 500 58 400 Materiel m. m 500 Bokinköp etc. 7 000 Stipendier 4100 Byggnadsarbeten Statens skogsförsöksanstall: Avlöningar 156 500 201 700 Omkostnader 65 700 88 200 Särskilda undersökningar 49 200 Norrlandsavdelningens provytor 6 250 6 000 Utrustning m. m Riksskogstaxering etc Skogsproduktforskning Undersöknings- och försöksanstalten för sötvattensfisket: Avlöningar 26 200 34 000 Omkostnader 13 200 17 700 Statens centrala frökontrollanstalt: Avlöningar 207 900 318 500 Omkostnader 97 800 141 300 Understöd åt lokala frökontrollanstalter 6 000 5 000

60 000

335 700 145 000 10 000 4 000 5 000

337 600 144 900 10 000 4 000 5 000 45 000

10 000

10 000

233 100 62 700 500 4 000 3 000 3 000

234 100 62 700 500 4 000 3 000

212 900 78 000 97 200

214 400 78 000 127 200

18 000 240 000

37 500 15 700

38 500 15 700

395 100 145 000 5 000

418 100 180 000 5 000

524 000 230 000 5 000

Föreningarna sammanslagna den 1/1 1939. Häri ingår ett belopp av 102 000 kronor för avlöning av riksskogstaxeringens personal.

103 1935/36 Statens lantbrukskemiska kontrollanstalt: Avlöningar Omkostnader Inredning, inventarier m. m Understöd åt lokala lantbrukskemiska kontrollanstalter

43 000

Understöd åt kemiskt-växtbiologiska stalten i Norrbottens länG

36 500

1939/40

1942/43

1943/44

54 400 16 500 5 000

72 600 24 000

90 000 27 300

27 000

27 000

27 000

77 200 13 700

77 200 13 700

1944/45

an-

Statens maskin- och redskapsprovningsanstalter: Verksamheten i allmänhet Särskilda undersökningar Avlöningar Omkostnader Lantbruksakademien: Avlöningar Bidrag till bibliotek m. m Jordbrukets upplysningsnämnd Bidrag till Sveriges pomologiska förening Ur anslagsposterna »Befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar» samt »Extra utgifter» (9: de huvudtiteln) ha anvisats bl. a.: Till institutioner och enskilda personer för forskning och därmed sammanhängande verksamhet Bidrag till vissa tidskrifter Ur diverse anslagsposter ha för forskningsändamål anvisats Ur anslagsposten »Befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen» har anvisats till Södra Sveriges fiskeriförening för dess försöksverksamhet Av anslaget till »Svenska hydrografisk-biologiska kommissionen» har för havsfiskelaboratoriets biologiska avdelnings verksamhet disponerats uppskattningsvis . . . .

55 500

60 000 31000

13 400 12 000

16 500 15 400

17 700 8 000

14 000

20 000

15 000

17 700 8 000 38 000 15 000

12 650 8 300

12 900 9 600

23 350 14 200

13 900 13 200

26 000

37 500

137 900

15 250

15 550

15 550

15 550

20 000

25 000

32 000

35 000

Summa kronor 3 793 800 6 280 450 7 150 500 7 559 350 Dessa anslag kunna fördelas på följande poster:8 A. Driftskostnader (avlöningar, omkostnader m. m.) för jordbruks-, trädgårds- och mejeriforskning 900 000 1 800 000 1 800 000 1 900 000 skogsforskning 200 000 300 000 300 000 400 000 forskning på fiskets område 100 000 100 000 100 000 100 000 högre undervisning 1 200 000 1 900 000 2 000 000 2 000 000 kontroll, upplysning m. m 900 000 1 600 000 1 700 000 2 200 000 B. Byggnadsarbeten och andra engångsanslag 0 8 9

500 000

600 000 1 200 000

900 000

Anstaltens verksamhet införlivad med lantbrukshögskolan den l/l 1939. Enligt av utredningen gjord uppskattning. Beloppen avrundade till närmaste 100 000-tal kronor. Uppgifter ännu ej tillgängliga.

104 Bilaga B.

Förslag till Instruktion för jordbrukets forskningsråd. 1§. Jordbrukets forskningsråd har till uppgift att skaffa sig överblick över utvecklingen på jordbrukets och angränsande områden, följa och hålla kontakt med på dessa områden pågående forskning samt vaka över att sådan forskning bedrives inom landet i den omfattning, som är erforderlig för jordbruksnäringens fortsatta framåtskridande. 2 §•

Forskningsrådet består av 15 ledamöter. Av dessa utser Kungl. Maj:t för en tid av tre år ordföranden och ytterligare 13 ledamöter. Bland de sålunda utsedda böra finnas representanter för praktiskt jordbruk och trädgårdsodling, för grundforskning samt för tillämpad forskning på jordbrukslärans och den agronomiska hydroteknikens, husdjursskötselns, veterinärmedicinens, jordbruksteknikens, jordbruksekonomiens, växtförädlingens, växtskyddets, trädgårdsodlingens och jordbrukets råvaruförädlings områden ävensom för forskningen på skogsbrukets område. Självskriven ledamot av forskningsrådet är sekreteraren hos lantbruksakademien. Forskningsrådet äger att inom sig utse vice ordförande. Ersättning till forskningsrådets ledamöter bestämmes av Kungl. Maj :t. 3 §•

Hos forskningsrådet skall finnas anställd en sekreterare, vilken förordnas av Kungl. Maj:t. Ersättning till sekreteraren bestämmes av Kungl. Maj:t. 4§. Inom forskningsrådet skall såsom dess verkställande organ finnas inrättat ett arbetsutskott, bestående av rådets ordförande, tre av rådet inom sig utsedda ledamöter samt rådets sekreterare. Ersättning till arbetsutskottets ledamöter bestämmes av Kungl. Maj:t. Till fullgörande av sin uppgift åligger det forskningsrådet att verka för samordning av den forskning, som bedrives av olika forskningsorgan, för undvikande av onödigt dubbelarbete och höjande av forskningsverksamhetens effektivitet, att stödja initiativ till för jordbruket betydelsefull forskning samt vid behov själv taga initiativ till främjande av sådan forskning, att främja samarbete mellan staten och enskilda, häri inbegripet jordbrukets riksföreningar, vid organiserandet av forskning på jordbrukets område, att avgiva av Kungl. Maj:t och andra statliga myndigheter infordrade utlåtanden såväl i frågor rörande organisation av forskningsverksamhet på jordbru-

105 kets och angränsande områden som ock i frågor rörande statsanslag och statsbidrag till sådan verksamhet, att hos Kungl. Maj:t och andra myndigheter göra för bedrivande av rådets verksamhet erforderliga framställningar, att samarbeta med statliga myndigheter och organ, vetenskapliga sammanslutningar och näringslivets organisationer inom de områden, som beröras av rådets verksamhet samt att i övrigt vidtaga de åtgärder till främjandet av isyftet med forskningsrådets verksamhet, som kunna befinnas lämpliga. 6§. Det åligger forskningsrådet att i enlighet med härom särskilt utfärdade bestämmelser handhava medel, som av riksdagen anvisas för främjande av forskning på jordbrukets och angränsande områden, ävensom att förvalta och fördela eventuella från enskilt håll för isådan forskningsverksamhet till förfogande ställda medel. Rådet skall övervaka, att dessa av staten anslagna eller från enskilt håll donerade medel komma till avsedd användning. Rådet skall vidare, enligt av Kungl. Maj:t lämnat uppdrag, övervaka, att i särskilda fall för forskning beviljade medel användas i enlighet med givna villkor och föreskrifter.

7§. Annan för fullgörandet av rådets arbetsuppgifter erforderlig personal än sekreteraren antages av arbetsutskottet. Ersättning till denna personal bestämmes av arbetsutskottet, som dock icke utan Kungl. Maj:ts medgivande må fastställa högre ersättning till någon befattningshavare än 400 kronor i månaden. 8§. Sekreteraren handhar ledningen av det löpande arbetet inom forskningsrådet. Han är ansvarig för att inkommande ärenden behörigen diarieföras och företagas till avgörande samt att av forskningsrådet fattade beslut bliva vederbörligen verkställda. Närmare föreskrifter rörande sekreterarens åligganden samt bestämmelser i fråga om rådets personal i övrigt meddelas, i den mån så erfordras, av rådet eller, efter rådets bestämmande, av arbetsutskottet. 9 §•

Forskningsrådet äger att av statliga myndigheter och institutioner erhålla de upplysningar och det biträde, som erfordras för rådets verksamhet och som vederbörande kunna lämna. Rådet äger vidare att, i den mån så prövas nödigt för fullgörandet av viss uppgift och medel härför finnas tillgängliga, tillkalla särskilda sakkunniga. Ersättning till sålunda tillkallad sakkunnig bestämmes av rådet. 10 §. I den mån så prövas nödigt för fullgörandet av dess åligganden äger forskningsrådet uppdraga låt en -eller flera av sina ledamöter, sekreteraren eller annan hos rådet anställd befattningshavare att företaga resor inom landet.

106 11 §• Forskningsrådet ävensom dess arbetsutskott sammanträder på kallelse av ordföranden så ofta omständigheterna därtill föranleda. Vid sammanträde skall föras protokoll, angivande de ledamöter som närvarit, de ärenden som förevarit till behandling, föredraganden av ärendena samt besluten. Protokollet justeras av ordföranden. Det åligger ledamot ävensom föredragande att låta till protokollet anteckna sin mening, därest denna icke överensstämmer med fattat beslut. Har vid handläggning av ärende, som skall anmälas hos Kungl. Maj:t eller chef för statsdepartement, skiljaktig mening förekommit, skall d'enna mening genom utdrag ur protokoll eller på annat sätt bringas till .uttryck i den utgående expeditionen. 12 §. Från forskningsrådet utgående expedition undertecknas av ordföranden eller, efter rådets bestämmande, av annan ledamot eller av sekreteraren. I skrivelse, som avlåtes till Kungl. Maj:t eller chef för statsdepartement, skall angivas vilka som deltagit i ärendets slutliga avgörande. 13 §. Det åligger forskningsrådet att årligen dels före den 1 september till chefen för jordbruksdepartementet avgiva berättelse över rådets verksamhet under senast förflutna budgetår, dels ock att inom därför stadgad tid till riksräkenskapsverket för granskning överlämna räkenskaper med tillhörande verifikationer för senaste räkenskapsår.

107 Bilaga C.

Förslag till Kungörelse angående statsbidrag till forskningsverksamhet på jordbrukets och angränsande områden. Kungl. Maj:t har — sedan riksdagen för budgetåret anvisat medel till Främjande av forskning på jordbrukets och angränsande områden — funnit gott förordna som följer. 1§. Bidrag ur anslaget till Främjande av forskning på jordbrukets och angränsande områden må kunna utgå för följande ändamål: 1) till enskilda personer, som bedriva eller ämna upptaga för svenskt jordbruk och lantmannanäringar betydelsefull forsknings- eller undersökningsverksamhet, 2) till statliga, statsunderstödda och enskilda forskningsorgan för vissa brådskande undersökningar av mindre omfattning samt 3) till brådskande eller orienterande undersökningar, som på uppdrag av eller enligt överenskommelse med jordbrukets forskningsråd upptagas vid statliga, statsunderstödda eller enskilda forskningsorgan utom ramen för dessas ordinarie arbetsprogram.

2§Fördelningen av bidrag från anslaget omhänderhaves av jordbrukets forskningsråd. Ansökan om bidrag från anslaget för i 1 §, punkt 1 och 2, angivna ändamål, skola ingivas till forskningsrådet. I ansökan skall uppgivas 1) det ändamål, för vilket bidrag sökes, 2) plan för undersökningens bedrivande, 3) uppställning över för undersökningens genomförande beräknade kostnader, 4) de övriga omständigheter, sökanden önskar åberopa.

3§Det åligger jordbrukets forskningsråd att utan onödigt dröjsmål pröva inkomna ansökningar om bidrag samt härom meddela beslut. 4 §•

Av jordbrukets forskningsråd beviljade bidrag utbetalas av statskontoret efter av forskningsrådet utfärdad eller godkänd anvisning. 5§Den som av jordbrukets forskningsråd tilldelats bidrag för viss forskningsverksamhet är skyldig underkasta sig kontroll rörande medlens användning. Det åligger forskningsrådet att utöva denna kontroll.

108 6§. Jordbrukets forskningsråd skall årligen före den 1 september till Kungl. Maj:t avgiva berättelse över anslagets användning samt över de kontrollåtgärder rörande utnyttjandet av beviljade bidrag, som vidtagits av forskningsrådet. 7 §• Jordbrukets forskningsråds beslut i ärenden rörande fördelningen av bidrag från anslaget till Främjande av forskning på jordbrukets och angränsande områden må ej överklagas.

Denna kungörelse träder i kraft etc.

Statens offentliga utredningar 1944 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) Allmän lagstiftning. R ä t t s s k i p n i n g . F å n g v å r d . Fast e g e n d o m . Jordbruk med binäringar. Processlagberedningens förslag lill lag om införande av nya Jordbruksbefolkningens levnadskostnader. [1] rättegångsbalken m. m. t Lagtext. [9] 2. Motiv m. m. [10] Betänkande med förslag till byordningar och instruktioner Betänkande med förslag rörande revision av lagstiftningen föi- ordningsmannen i lappbyarna. [6] om kvinnas behöriyhet att innehava statstjänst och annat Betänkande med förslag till inrättande av ett forskningsråd allmänt uppdrag. [24] på jordbrukets område. [43] Belänkande med förslag till lag om skyldighet för innehavare av järnväg eller spårväg att hålla stängsel. [35] Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Betänkande med förslag ang. revision av riksdagens arbetsformer. [8]

Industri.

Handel och sjöfart. Kommunalförvaltning. Promemoria med förslag till lag med bestämmelser om Kommunikationsväsen. allmänna behörighetsvillkor för vissa kommunala uppBetänkande med förslag till vägtrafikstadga m. m. [18] drag m. m. [4] Slutntlatande avgivet av besparingsbereduingens järnvägsKomnmnindelningskommittén. 1. Den lantkommunala försakkunniga. [32] fattningsregleringens historia. [37] Betänkande med förslag i anledning av utredning rörande tillstånd för juridiska personer att utöva yrkesmässig biltrafik. [39] Statens o c h k o m m u n e r n a s finansväsen. Bank-, kredit- o c h p e n n i n g v ä s e n . Politi. Betänkande ang. nykterhetstillståndet under krigsåren. [3]

Försäkringsväsen. Kyrkoväsen.

Nationalekonomi o c h socialpolitik. Utredningar ang. ekonomisk efterkrigsplanering. 1. [7] 2. [12] 3. [13] 4. [14] 5. [25] Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av .stormaktskiiget 1939 inträdda krisen. Del 4. Tiden juli 1942-jmii 1948. [11] Socialvårdskommittéiis betänkande. 7. Utredningar och förslag ang. lag om allmän sjukförsäkring. [16] 8 Kost nadsberäkningar nng. lag om allmän sjukförsäkring [Hi] 9. Utredning och förslag ang. revision av lagstiftningen om barnavårdsanstalter och fosierbatnsvård. [34] Befolkningspolitik i utlandet. [26] Socialvårdens omfattning och kostnader efter 1930. [33] Promemoria ang. socialvården under krig. [40]

U n d e r v i s n i n g s v ä s e n . Andlig odling i övrigt. Betänkande med förslag till åtgärder för främjandet av litteraturtjänsten inom de tekniska fackområdena. [17] Om inrättande av ett samhällsvetenskapligt forskningsråd. [19] 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 1. Skolan i samhällets tjänst. [20] 2. Sambandet mei'an folkskola och högre skola. [21] 3. Utredning och förslag ang. vidgade möjligheter till högre undervisning för landsbygdens ungdom. j22] Bilaga 8. Förhandlingarna vid sammanträde den 1 5 - d e n 17 juni 1943 med 1940års skolutrednings rådgivande nämnd. [23] Sociahubildningssakkunniga. 1. Utredning och förslag rörande den högre socialpolitiska och kommunala utbildningen. 129] önudomsvå-vlskommifténs betänkande 2 med utredning och förslag ang. stöd åt ungdomens föreningsliv. (311 For-dag till handledning i sexualundervisning för lärare i folkskolor. [41] 1943 års riksteaterutrednings betänkande och förslag angående riksteaterns omorganisation m, m. [42]

H ä l s o - och sjukvård. 1941 års reumatikervårdssakknnnigas betänkande. Del 2. Utredning och förslag rörande behovet av och formen för statligt understöd till utbyggande inom landets sjukFörsvarsväsen. vårdsväsen av efterhehandling och konvalescentvård. 128] Unpdomsvflrdskommitténs betänkande 1 med utredning Betänkande med förslag ang. långtjänstunderbefäl m. tn. [2] och förslag ang. psykisk barna- och ungdomsvård. [30] Betänkande med förslag till civilforsvarslag m. m. [5] Betänkande ang ordnandet av civilanställning för avgående fast anställt mauskap vid försvaret. [38] Allmänt n ä r i n g s v ä s e n . Betänkande med utredning och förslag ang. rätten till vissa uppfinningar m. m. [27] Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Stockholm 1944 Ivar Hreggströms Boktryckeri A. B.