Betänkande med förslag till förstatligande av polisväsendet i riket och åklagarväsendet i rikets städer. D. 2,

National Library of Sweden

)enna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

S T A T E N S OFFENTLIGA UTREDNING AU 1 9 4 4 : 5 4 SOCIALDEI'ABTEJIENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL

FÖRSTATLIGANDE AV POLISVÄSENDET I RIKET OCH ÅKLAGARVÄSENDET I RIKETS STÄDER AVGIVET AV'

1939 ÅRS

POLISUTREDNING

DEL II ORGANISATIONENS UTFORMNING, AVLÖNINGSFRÅGOR M. M.

S

T

O

C

K

1 9

H

O

4 L

M

Statens offentliga utredningar 1944 Kronologisk .

Jordbruksbefolkningens levnadskostnader. Av Ei Lindahl och L . Lemne. Marcus. 71 s. J o .

förteckning

28. 1941 års r e u m a t i k e r v å r d s s a k k u n n i g a s betänkande Del 2. Utredning och förslag rörande hehovet a och formen för statligt understöd till utbyggand Betänkande ined förslag angåonde långt jänstunderinom landets sjukvårdsväscn a v efterbehaudlin befäl ro. m . B e c k m a n . 91 s. Fö. och konvalcscentvård. Sv. Tryckeri A B . lo 1 i . Betänkande a n g å e n d e n y k t e r h e t s t i l l s t å n d e t under G ritn. S. krigsåren. Marcus. 33C 8. Fi. 29 Socialutbildningssakkunniga. 1. U t r e d n i n g och föj . Promemoria med förslag till lag med bestämmelser slag rörande den högre socialpolitiska och k o m m t om allmänna behörighetsvillkor för vissa k o m m u n a nala utbildningen. Hoeggström. 192 s. E. la uppdrag m . m . Hceggström. CG s. !S. i 30 U n g d o m s v å r d s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e 1 med ut . Betänkande med förslag till civilförsvarslag m. in. redning och förslag a n g å e n d e psykisk barna- oci Beckman. 202 s. S. ungdomsvård. Norstedt. 277 s. J u . . Betänkande m e d förslag till b y o r d n i n g a r och in31 . Ungdomsvårdskommitténs b e t ä n k a n d e 2 mod ul struktioner för ordningsmännen i l a p p b y a r n a . Marredning och förslag angående stöd å t ungdomen cus. 85 s. Jo. föreningsliv. Norstedt. 195 s. Ju. Utredningar a n g å e n d e ekonomisk cfterkrigsplanc- I 32. . S l u t u t l å t a n d e avgivet a v besparingsberedningen ring. 1. Marcus. 215 s. Fi. j ä r n vägssakkunniga. Marcus. 169 s. Fi. Betänkande m e d förslag angående revision av riks33 . Socialvårdens omfattning och k o s t n a d e r efter 193(1 dagens arbetsformer. Norstedt. 114 s. Ju. Beckman. 69 s. S. Processlagberedningens förslag till lag om införande 34.. Socialvårdskommitténs b e t ä n k a n d e . 9. UtrednirJ av n y a rättegångsbalken m . m. 1. L a g t e x t . Norstedt, och förslag angående revision av lagstiftningen or viij, 192 s. J u . barna vårdsanstalter och fosterbarnsvård. Beckmar 296 s. S. Processlagberedningens förslag till lag om införande av n y a rättegångsbalken in. m. 2. Motiv m. m. Nor35.. B e t ä n k a n d e med förslag till lag o m skyldighet fö stedt. 5J0 s. J u . innehavare av j ä r n v ä g eller s p å r v ä g a t t hålla stäna sel. N o r s t e d t . 7 0 s . Ju. 11 Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd a v s t o r m a k t s k r i g e t 1939 i n t r ä d d a krisen. Del 36. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsnlane 4. Tiden juli 1942—iuni 1943. I d u n . 559 s. Fo. ring. 6. Marcus. 130 s. Fi. 12 Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplane37. Kommunindelningskomraittén. 1. D e n lantkom ring. 2. Investeringsutredningens b e t ä n k a n d e med m u n a l a författningsregleringens historia. Av B förslag till investeringsreserv a v statliga, k o m m u nala och s t a t s u n d e r s t ö d d a anläggningsarbeten för 38. Schalling. Marcus. 108 s. S. B e t ä n k a n d e angående ordnandet a v civilanställnin budgetåret 1944/45. Marcus. 272 s. Fi. för avgående fast anställt m a n s k a p vid försvaret 13 Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplaneBeckman. 160 s. Fö. ring. 3. Bilagor till investeringsutredningens betän39. Betänkande med förslag i anledning a v u t r e d n i n l kande med förslag till investeringsreserv a v statliga, rörande tillstånd för juridiska personer a t t u t ö v kommunala o c h s t a t s u n d e r s t ö d d a anläggningsaryrkesmässig automobiltrafik. I d u n . 122 s. K. beten for b u d g e t å r e t 1944/45. Marcus. 77 s. Fi. 40. Promemoria angående socialvården under kris 14 Utredningar a n g å e n d e ekonomisk efterkrigsplane41. Idun. 115 s. S. ring. 4. Marcus. 153 s. Fi. Förslag till handledning i sexualundervisning föl Socialvårdskommitténs b e t ä n k a n d e . 7. Utredning 42. lärare i folkskolor. Haeggström. 70 s. 4 pl. K. 1"). och förslag angående lag om allmän sjukförsäkring 1943 års riksteaterutrednings betänkande och forsla Beckman. 3G0 s. S. angående rikstcaterns omorganisation m . m Bloir 43. 117 s. F . IG. Socialvårdskornmittcns betänkande. 8. Kostnadsberäkningar angående lag om allmän sjukförsäkringBetänkande med förslag till i n r ä t t a n d e av e t t forsl Beckman. 91 s. S. ningsråd p å jordbrukets område. Hajggström 10S i 44. Jo. 17. Betänkande med förslag till å l g ä r d e r för främiandeav lilleraturtjänsten inom de tekniska fackområdet Betänkande m e d förslag rörande u t n y t t j a n d e t a l na. Hrcggströrn. 165 s. E. ingenjörtekniskt utbildad personal inom försvar] 18. Betänkande m e d förslag till vägtrafikstadga in. m väsendet och därmed sammanhängande frågor. Idun 45. Beckman. S4 s. K. 169 s. Fö. 19. Om inrättande a v e t t samhällsvetenskapligt forskBetänkande med förslag till åtgärder för den j o r J ningsråd. Ha?ggström. 23 s. E. brukstekniska forskningens och upplysningsverk 46. samhetens ordnande. Idun. 75 s. J o . 20. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 1. Skolan i samhällets tjänst. Frågeställningar B e t ä n k a n d e med förslag till htg om ändring i v i s s och problcmläge. I d u n . 138 s. E. delar a v lagen den 18 juni 1926 om delning a v j o r l 21. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredninga landet s a m t lag om sammanläggning av fastighetel 47. ar. 2. Samhandet mellan folkskola och högre skola å landet, m . m . Norstedt. 294 s. J u . Idun. 354 s. E. Statens sjukhusutredniDg a v å r 1943. B e t ä n k a n d e 1 22. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningUtredning och förslag rörande den förvaltniugseko ar. 3. Ulredning och förslag angående vidgade möj48. nomiska statistiken vid kroppssjukhusen. Beckman ligheter till högre undervisning för landsbygdens 95 s. S. ungdom. I d u n . 104 s. E. 49. B e t ä n k a n d e med förslag till a l l m ä n ordningsstadgt 23. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. Bilaga 3. Förhandlingarna vid s a m m a n t r ä d e den m. m . B e c k m a n . 184 s. S. 50. 15—den 17 juni 1943 med 1940 å r s skolutrednings B e t ä n k a n d e angående organisationen a v garnisons rådgivande n ä m n d . I d u n . (2), 14S s. E. 51. sjukvården i Stockholm. B e c k m a n . 92 s. Fö. 24. Betänkande m e d förslag rörande revision av lagstift52. Strafflagberedningens b e t ä n k a n d e angående v e r k J ningen om kvinnas behörighet a t t inuehava statsstalligheten a v frihetsstraff m. m . Marcus. 388 s J u tjänst och a n n a t a l l m ä n t uppdrag. Norstedt. G5 s B e t ä n k a n d e i abortfrågan. Beckman. 351 s. S. Ju. 53. Folkbokföringskommitténs b e t ä n k a n d e med' förslai 25. Utredningar a n g å e n d e ekonomisk efterkrigsplanetill omorganisation a v folkbokföringen. Marcus iv ring. 5. Promemoria angående yrkesutbildning för 413s.Fi. arbetslösa m . m . Hajggström. 92 s. E. 54. B e t ä n k a n d e med förslag till förstatligande a v polis 26. Befolkningspolitik i u t l a n d e t . B e c k m a n . 239 s. S. väsendet i riket och åklagarväsendet i rikets städerB 27. Betänkando m e d u t r e d n i n g och förslag angående Del 1. Allmänna grunder. Norstedt. 408 s. 2 bil S r ä t t e n till vjssa uppfinningar m. m . Marcus. 83 s. II. B e t a n k a n d e med förslag till förstatligande a v polis väsendet i riket och åklagarväsendet i rikets städer Del 2. Organisationens A n » i . Om särskild t r y c k o r t ej angives, ä r t r y c k o r t e n Stockholm. Bokstäverna medutformning, fetstil u t - ö avlöningsfråga r a be-vnn P l« n m. m. Nt o rPs tT e dVt . -tnhinti^ri-J, 248 s. S. bokstaverna till d e t d e p a r t e m e n t , u n d e r vilket utredninsren avgivits „„?! Begynnelse .

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1944: 54 SOCIALDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL

FÖRSTATLIGANDE AV POLISVÄSENDET I RIKET OCH ÅKLAGARVÄSENDET I RIKETS STÄDER AVGIVET AV

1939 ÅRS

POLISUTREDNING

DEL II ORGANISATIONENS UTFORMNING, AVLÖNINGSFRÅGOR M. M.

STOCKHOLM 1944 KUNGIi. BOKTRYCKEBIET.

P. A. NORSTEDT <fe SÖNER

Inledning. I allmänna delen av betänkandet h a r redogörelse lämnats för de principer efter vilka enligt utredningens mening en statlig polis- och åklagarorganisation bör anordnas. I föreliggande del behandlas den närmare utformningen av utredningens organisationsförslag, varjämte befattningshavarnas lönegradsplacering och övriga med lönefrågan sammanhängande spörsmål upptagas till behandling. I kap. I behandlas polisstyrelsens organisation. Redogörelse lämnas för utredningens förslag, rörande byråorganisationen och ärendenas fördelning mellan de olika byråerna samt byråernas personalorganisation liksom ock rörande de särskilda befattningshavarnas huvudsakliga åligganden. Kap. II innehåller detaljutformningen av utredningens förslag rörande polismästardistriktsorganisationen och den lokala organisationen. Indelningen i polismästardistrikt framgår närmare av en i texten intagen uppställning. Däri redovisas jämväl personalorganisationen med avseende å högre befattningshavare. För att uppnå ökad överskådlighet upptages den nuvarande personalorganisationen jämsides med den av utredningen föreslagna; härigenom kan ur uppställningen omedelbart utläsas vilka förändringar, som påkallas av ett genomförande av utredningens förslag. Vid redovisningen av personalorganisationen i övrigt skiljes mellan å ena sidan den egentliga polispersonalen, omfattande befattningshavare i konstapels-, biträdande överkonstapels-, överkonstapels- och kommissariegraderna, och å andra sidan kontorspersonal och övrig biträdespersonal. Till den senare personalgruppen hänföras vissa vid de större poliskårerna förekommande befattningshavare såsom bilförare, montörer, radiotekniker, hästskötare m. fl. I tablåerna Bil. I—VIII lämnas specificerade uppgifter över personalbeståndet. Kap. III upptager utredningens förslag i avseende å befattningshavarnas lönegradsplacering. För varje grupp av befattningshavare redovisas det av utredningen införskaffade uppgiftsmaterialet samt de skäl på vilka utredningen grundar den föreslagna lönegradsplaceringen. Kapitlet avslutas med en sammanfattande uppställning över den för ordinarie och extra ordinarie befattningshavare inom polis- och åklagarväsendet föreslagna lönegradsplaceringen. Till texten ansluta sig tablåerna Bil. IX—XXVII. I de återstående tre kapitlen upptagas till behandling vissa med lönefrågan sammanhängande spörsmål. I kap. IV lämnas redogörelse för de regler, som enligt utredningens förslag skola gälla i avseende å befattningshavarnas uniformering och beväpning. Kap. V behandlar frågan om befattningshavarnas rätt till ersättning för i tjänsten företagna resor. Vissa statistiska uppgifter

4 rörande polispersonalens på landsbygden nuvarande resekostnader och deras innehav av motorfordon ävensom rörande tilldelningen av motorfordon enligt utredningens förslag ha sammanställts i tablåerna Bil. XXVIII och XXIX. I kap. VI behandlas vissa andra med lönefrågan sammanhängande organisationsspörsmål, nämligen frågor rörande tillhandahållande av skrivmaskiner, skrivmaterialier, telefon m. m., skyldigheten för fjärdingsmannen att ställa uppbördsborgen för i tjänsten omhänderhavda medel, ersättning för polisbevakning anordnad på enskild bekostnad samt frågor rörande lönernas utbetalande.

Kap. I. Polisstyrelsens organisation. För handhavandet av den högsta polisledningen i riket har utredningen på skäl, som närmare angivits i den allmänna delen av betänkandet, förordat inrättandet av en polisstyrelse, vilken skall utgöras av polisverkets chef (rikspolischefen), en polisdirektör, två byråchefer och fem av Kungl. Maj:t särskilt förordnade ledamöter. Till sitt förfogande skall styrelsen hava en byråorganisation, bestående av en polisbyrå, en personalbyrå samt en ekonomioch kanslibyrå. Polisdirektören skall vara chef för polisbyrån. De båda byråcheferna skola förestå var sin av styrelsens övriga byråer. Inom ramen för den sålunda föreslagna byråorganisationen har utredningen verkställt en beräkning av styrelsens behov av personal. Varje byrå har tilldelats det antal befattningshavare, som bedömts vara erforderligt med hänsyn till arten och omfattningen av de på byrån ankommande arbetsuppgifterna. P å grund av svårigheten att på förhand beräkna den arbetskraft som kan visa sig erforderlig sedan polisorganisationen utformats i sin helhet, har varje byrå allenast givits den sammansättning som kan antagas vara oundgängligen nödvändig vid polisreformens genomförande. Såsom ovan antytts grunda sig utredningens beräkningar angående personalbehovet på en uppskattning av den arbetsbörda, som kan förväntas komma att åvila polisstyrelsen. I avsaknad av statistiskt underlag rörande arbetsuppgifternas omfattning måste beräkningarna betraktas såsom endast preliminära. Allteftersom erfarenhet vinnes rörande behovet av arbetskrafter, torde frågan om byråernas personalorganisation böra tagas under omprövning. Huvudsyftet med de av utredningen verkställda beräkningarna har varit att erhålla en godtagbar grund för utredningens kostnadskalkyler. I det följande avser utredningen att i korthet redogöra för personalorganisationen inom de olika byråerna. Till belysande av personalbehovet finner utredningen erforderligt att även något beröra arten och omfattningen av de frågor som skola handläggas på de skilda byråerna. Endast de huvudsakliga arbetsuppgifterna kunna härvid redovisas. Bestämmelser om den närmare fördelningen av ärendena torde böra meddelas i den arbetsordning, som polisstyrelsen jämlikt föreskrift i sin instruktion skall hava att fastställa.

G

Polisbyrån. Arbetsuppgifter. Av redogörelsen i allmänna delen av betänkandet framgår att egentliga polisärenden skola handläggas å polisbyrån medan ärenden av övervägande administrativ natur skola fördelas mellan de båda övriga byråerna. Till handläggning å denna byrå skola sålunda i huvudsak hänföras ärenden rörande den allmänna planläggningen av polisverksamheten i riket, polisväsendets lokala och allmänna organisation (poliskårernas storlek och sammansättning, polisverksamhetens fördelning på olika avdelningar, rikets indelning i polismästardistrikt, landsfiskalsdistriktens indelning i tjänstgöringsområden för fjärdingsman, utnyttjandet av tekniska anordningar och hjälpmedel, granskning av förslag till ny- eller ombyggnad av polishus, polisstationer och arrestlokaler m. m.), samverkan mellan poliskårer i skilda polismästardistrikt, den allmänna planläggningen inom de olika polismästardistrikten av den polisverksamhet, som för närvarande utgör ordningsstatspolisens regelbundn a verksamhet, tillkallande av polisförstärkning och militärhandräckning, samarbetet i polisangelägenheter med andra verk och myndigheter, häribiand de åligganden som i detta hänseende för närvarande åvila statspolisintendemten, samt ärenden i övrigt rörande den egentliga polistjänsten, dess organisation och utövande. I detta sammanhang må även erinras om att polisdirektören och den på byrån placerade intendenten skola äga att genom inspektioner och liknande åtgärder utöva tillsyn över polisarbetets bedrivande inom de olika polismästardistrikten. Till följd härav torde icke oväsentliga arbetsuppgifter komma att påläggas även den övriga personalen å denna byrå. Personal. För de arbetsuppgifter utredningen sålunda avsett för denna byrå har utredningen beräknat följande personal: 1 byråchef (polisdirektör) 1 polisintendent 1 förste byråsekreterare 2 byråsekreterare 1 kanslibiträde 1 kontorsbiträde 1 e. o. skrivbiträde. Polisdirektörens och polisintendentens ställning och arbetsuppgifter ha närmare berörts i allmänna delen (s. 191—192 och 201—202). Här torde böra tilläggas, att med hänsyn till de göromål som skola ankomma på polisdirektören utredningen funnit det erforderligt att å polisbyrån anställes en

7 befattningshavare med den utbildning som en polisintendent besitter. Framhållas bör, att polisdirektören är avsedd att i första hand omhänderhava styrelsens inspektionsverksamhet och att polisintendenten skall i polisdirektörens frånvaro upprätthålla byråchefsbefattningen. Till biträde åt polisdirektören och polisintendenten har utredningen beräknat en förste byråsekreterare och två byråsekreterare. Förste byråsekreteraren och en byråsekreterare skola närmast tillhandagå polisdirektören och en byråsekreterare polisintendenten. För de ifrågavarande sekreterartjänsterna skall såsom behörighetsvillkor uppställas krav på polismästarkompetens. Utredningen har icke räknat med några särskilda rekryteringsbefattningar för tjänsterna utan har tänkt sig att rekryteringen skall ske från de aspiranter inom polis- och åklagarväsendet som förvärvat angiven kompetens. Hinder skall naturligen icke möta för en sekreterare på polisbyrån att söka högre befattning inom distriktsorganisationen. Tvärtom finner utredningen det önskvärt att i sådan ordning ett utbyte kommer till stånd mellan å ena sidan styrelsens befattningshavare, främst därvid befattningshavarna å polisbyrån, samt å andra sidan befattningshavarna vid distriktsorganisationen. Framhållas bör vidare, att utredningen övervägt att å polisbyrån inrätta en befattning som kommissarie. Främst vid fullgörandet av den praktiska polisverksamhet, som skall utövas av styrelsen, torde behov uppkomma att en befattningshavare med kommissaries kompetens står till styrelsens förfogande. Det kan emellertid ifrågasättas, om icke den ifrågavarande befattningshavaren i stället bör inorganiseras i Stockholms poliskår med skyldighet att, då hans arbetskraft icke tages i anspråk av styrelsen, tjänstgöra vid poliskåren. Med hänsyn härtill har utredningen icke tagit närmare ståndpunkt till förevarande organisationsspörsmål.

Personalbyrån. Arbetsuppgifter. Med hänsyn till den omfattning personalärendena kunna förväntas erhålla har det ansetts erforderligt att hänföra dessa ärenden till en särskild för ändamålet inrättad byrå inom styrelsen. Till byråns handläggning skola höra ärenden rörande tjänstetillsättningar och avsked, allmänna bestämmelser om antagning och avlöning av icke ordinarie personal, uttagning av elever till polisskolan, planläggning av polispersonalens rekrytering och utbildning i övrigt, förflyttning, tjänstledighet, semester, uppflyttning i löneklass och förordnanden i den mån sådana ärenden icke tillhöra lokal myndighet, samt bestraffningsärenden, som ankomma på styrelsen. Å personalbyrån skall därjämte ankomma förandet av tjänstematrikel.

8 Personal. För personalbyråns behov har utredningen beräknat följande personal: 1 byråchef 1 förste byråsekreterare 1 byråsekreterare 1 e. o. amanuens 2 kanslibiträden 1 kontorsbiträde 1 e. o. skrivbiträde. Förste byråsekreteraren skall vara byråchefens närmaste biträde i arbetet. Såsom ett viktigt åliggande för byråsekreteraren må antecknas förandet av den i tillämpningsföreskrifterna till allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena omförmälda tjänstematrikeln. Särskilt under en övergångstid, då man har att räkna med att tjänstemännen hava en längre eller kortare kommunal anställningstid sig tillgodo, torde arbetet härmed bliva både maktpåliggande och tidsödande. Såsom rekryteringsbefattning har utredningen upptagit en amanuenstjänst. P å sätt nedan framgår beräknar utredningen en sådan tjänst även å ekonomioch kanslibyrån, varför två rekryteringsbefattningar komma att finnas för de administrativa byråernas del. För dessa befattningar torde böra uppställas samma kompetensföreskrifter, som i allmänhet gälla för liknande tjänster inom den centrala statsförvaltningen; krav på polisutbildning bör däremot icke föreligga.

Ekonomi- och kanslibyrån. Arbetsuppgifter. Med hänsyn till de olikartade arbetsuppgifter som avses skola tillfalla denna byrå har det synts lämpligt att organisera densamma på två skilda avdelningar, nämligen en för ärenden av övervägande ekonomisk natur (ekonomiavdelningen) och en för övriga ärenden (kansliavdelningen) . Å ekonomiavdelningen skall bl. a. ankomma upprättande av förslag till utgiftsstat för polisväsendet, häri jämväl inräknat polisskolan, utförande av kostnadsberäkningar för polisväsendets behov, ombesörjande av den centrala upphandlingen för polisväsendet (motorfordon, vapen, klädespersedlar och annan utrustning), handhavande i övrigt av de statsmedel, som ställas till polisstyrelsens förfogande, handhavande av styrelsens huvudförråd, förande av liggare över inventarier, meddelande av råd och anvisningar rörande vård och förvaring av materiel, tillsynen i övrigt över polisväsendets egendom,

9 upprättande av allmänna föreskrifter i avseende å polispersonalens resor, upprättande av taxor att tillämpas vid polisbevakning, bekostad av enskild, eller vid betalningskommenderingar, samt frågor i övrigt av övervägande ekonomisk natur. Till handläggning å kansliavdelningen skola i huvudsak hänföras — förutom ärenden, som icke tillhöra annan byrås handläggning — ärenden rörande instruktioner, arbetsordningar och reglementen för polisväsendet, upprättande av förslag till yttrande i remissärenden i den mån upprättandet ej ankommer å annan byrå, ombesörjande av styrelsens expeditioner, verkställande av statistiska undersökningar för polisstyrelsens behov, upprättande av förslag till blanketter och handhavande av styrelsens blankettförråd och förråd av papper, kontorsutensilier o. dyl., samt tillsynen över styrelsens bibliotek ävensom redigerandet och utgivandet av polisverkets författningssamling. Protokoll vid styrelsens plena och över de ärenden, som efter föredragning inför verkets chef skola protokollföras, uppsättas på denna avdelning. Vidare bör åt en på denna avdelning placerad tjänsteman uppdragas att handhava regislratorsgöromålen för ämbetsverket. Personal. För de arbetsuppgifter som enligt vad ovan sagts skola ankomma å denna byrå bör enligt utredningens mening byrån förses med följande befattningshavare: 1 byråchef. Ekonomiavdelningen 1 byrådirektör 1 kamrerare 1 byråsekreterare 1 materialförvaltare 1 kansliskrivare (kassör) 1 kanslibiträde 1 kontorsbiträde 1 e. o. kontorsbiträde 3 skrivbiträden 1 e. o. skrivbiträde

Kansliavdelningen 1 förste byråsekreterare 1 byråsekreterare 1 e. o. amanuens 1 registrator 2 kontorsbiträden

Chefen för byrån avses att jämte sitt chefskap i första hand handlägga de ärenden som tillhöra kansliavdelningens arbetsområde och skall härvid närmast biträdas av en förste byråsekreterare. Byrådirektören skall handhava den omedelbara ledningen av ekonomiavdelningen. I denna egenskap skall det särskilt åligga honom att svara för upprättandet av styrelsens förslag till utgiftsstat samt att ombesörja och ansvara för den centrala upphandlingen för polisväsendet. Till närmaste biträde åt byrådirektören avses en

10 byråsekreterare. Kamreraren skall svara för förandet av styrelsens huvudbok och i övrigt övervaka bokföringen. Vidare skall det åligga honom att granska inkommande räkningar samt till- eller avstyrka utbetalningar, därvid redogöraransvar skall åvila honom. Han skall även biträda i arbetet med upprättandet av utgiftsstaten för polisväsendet. För ekonomiavdelningen avses vidare en materialförvaltare och en kansliskrivare. Den förre skall omhänderhava styrelsens huvudförråd. Kansliskrivaren skall, jämte övriga förekommande uppgifter, i enlighet med meddelade bestämmelser handhava och ansvara för styrelsens kassa samt verkställa vederbörligen beslutade utbetalningar. Materialförvaltaren och kansliskrivaren skola närmast lyda under kamreraren. Denne skall hava skyldighet att enligt styrelsens närmare direktiv verkställa inventering av såväl huvudförrådet som kassan. Beträffande den för kansliavdelningen avsedda personalen torde böra anmärkas att registratorn är avsedd för ämbetsverket i dess helhet. I den mån vissa av den för olika byråer beräknade kvinnliga biträdespersonalen anses böra placeras å ett för hela styrelsen gemensamt maskinskrivningskontor, bör övervägas att åt någon av kansliavdelningens befattningshavare anförtro uppsikten över detta och fördelningen av arbetsuppgifterna å detsamma. — Rörande amanuensbefattningen hänvisas till vad därom sagts i det föregående. Såsom för styrelsen gemensam personal beräknar utredningen dels för telefonväxeln två telefonister och dels för vaktmästargöromål en förste expeditionsvakt och tre expeditionsvakter.

Kap. II. Polisma'stardistriktsorganisationen och den lokala organisationen. Indelningen i polismästardistrikt och distriktens personalorganisation med avseende å högre befattningshavare. Den av utredningen föreslagna indelningen i polismästardistrikt framgår av nedanstående uppställning. För varje distrikt har angivits distriktets areal och folkmängd, polismästarstadens folkmängd samt distriktets omfattning i administrativt hänseende. Folkmängdssiffrorna avse förhållandena den 1 januari 1943. I den mån distriktsindelningen avviker från länsindelningen har vid angivande av distriktens omfattning den judiciella indelningen följts. Härigenom ha en del mindre magistratsstäder, vilka nu icke utgöra eller framdeles ej äro avsedda att utgöra egna åklagardistrikt, kommit att särskilt redovisas. Då emellertid tillika anmärkts vilka städer, som enligt organisationsplanen skola vara frislående i förhållande till landsfiskalsorganisationen, torde någon oklarhet i ifrågavarande hänseende icke kunna uppkomma. Slutligen har för varje distrikt intagits uppgift om antalet landsfiskalsdistrikt inom polismästardistriktet. I detta sammanhang må erinras om att den av utredningen föreslagna lokala polisorganisationen uppbyggts på den distriktsindelning, som ligger till grund för landsfiskalsreformen. Förslaget är upprättat med utgångspunkt från att denna reform blivit genomförd i sin helhet. Med föranledande av att Hudiksvalls stad enligt Kungl. Maj:ts beslut skall bibehållas såsom eget åklagardistrikt föreslår utredningen, att Forsa och Hälsingtuna landsfiskalsdistrikt sammanslås till ett distrikt, benämnt Forsa landsfiskalsdistrikt. Utredningen har i princip utgått från den gruppering av socknarna, som innefattas i landsfiskalsdistriktsorganisationen. I ett tiotal fall har utredningen emellertid föreslagit överförande av en socken från ett landsfiskalsdistrikt till annat, då väsentliga fördelar ur organisationssynpunkt befunnits förenade med en sådan anordning. Angående den närmare innebörden av överflyttningarna hänvisas till redogörelserna under polismästardistrikten nr 6—8, 17, 20, 21 och 26. I fråga om städernas hänförande till landsfiskalsdistrikt eller bibehållande såsom egna åklagardistrikt har utredningen däremot obetingat utgått från den organisation, som innefattas i distriktsåklagarreformen. I uppställningen har även redovisats personalorganisationen inom polismästardistrikten, såvitt angår de högre befattningshavarna, varmed avses chefsbefattningar och rekryteringsbefattningar för dessa. Beträffande personalorganisationen i övrigt hänvisas till redogörelsen å s. 36 o. ff. Under rubriken »Nuvarande organisation» upptagas för varje polismästardistrikt de befattningshavare, som den 1 januari 1944 funnos anställda med stationsort inom polismästardistriktet, och under rubriken »Föreslagen or-

12 ganisation» de befattningar som föreslås för polismästardistriktet. De nuvarande landsfogdeassistenterna i Stockholms, Malmöhus och Gävleborgs län hava redovisats inom de polismästardistrikt, dit befattningarna enligt utredningens förslag skola överföras. Med hänsyn till att ledningen av polis- och åklagarverksamheten inom polismästardistrikten icke organiserats enhetligt inom samtliga distrikt har det ansetts lämpligt att för varje polismästarbefattning angiva vilka uppgifter, som skola åvila vederbörande befattningshavare. På motsvarande sätt har för förste stadsfiskaler och stadsfiskaler, vilka tillika skola vara överåklagare, angivits vilka åligganden, som skola ankomma på dem. För polisintendenter, polisassessorer, polissekreterare, polisnotarier och amanuenser h a r anmärkts den polismästarstad, i vilken befattningshavaren skall vara stationerad. Att märka är emellertid att skyldighet kommer att föreligga för dessa befattningshavare att biträda polismästaren jämväl med polisarbetet utom polismästarstaden. Tidigare har nämnts att utredningen vid utformandet av organisationen sftersträvat att i största möjliga utsträckning utnyttja de befattningar, som för närvarande finnas inrättade. En jämförelse mellan den nuvarande och den föreslagna organisationen giver också vid handen att av de ordinarie befattningarna endast kriminalpolisintendentsbefattningen i Malmö, stadsfiskalsbefattningen i Borås och biträdande stadsfiskalsbefattningen i Göteborg äro helt nyinrättade. Då utredningen emellertid samtidigt föreslår att stadsfiskalsbefattningarna i Visby och Lund samt polismästarbefattningen i Karlskrona skola indragas medför inrättandet av de nya tjänsterna ingen utökning av antalet ordinarie befattningshavare. Inrättandet av en kriminalpolisinlendentsbefattning i Malmö är närmast betingat av den utökning av arbetsbördan, som kan förutses för polismästaren i Malmö efter en omorganisation av polismästartjänsten enligt de av utredningen föreslagna linjerna. Stadsfiskalstjänsten i Borås är icke i egentlig mening nyinrättad. Redan nu finnas nämligen två befattningar, en polismästar- och en stadsfiskalsbefattning. Enligt medgivande i instruktionen för polismästaren äger denne emellertid med sin tjänst förena befattningen som stadsfiskal i staden. Så är också för närvarande fallet. Man torde kunna utgå ifrån att vederbörande myndigheter vid bestämmandet av lönerna för de särskilda tjänsterna räknat med att samme befattningshavare i regel skall inneha båda tjänsterna. Enligt utredningens organisationsförslag skall polismästarbefattningen i Borås omorganiseras till en kombinerad polismästar-överåklagarbefattning för Borås polismästardistrikt. Detta har nödvändiggjort inrättandet av en särskild stadsfiskalsbefattning i Borås. Det kan här anmärkas, att en provisorisk uppdelning av tjänsterna redan nu skett så till vida, att polismästaren i Borås erhållit partiell ledighet från stadsfiskalstjänsten samt att de med denna tjänst förenade distriktsåklagargöromålen tills vidare fullgöras av särskilt förordnad vikarie. Befattningen som biträdande stadsfiskal i Göteborg slutligen föreslås inrättad med hänsyn dels till att åklagarorganisationen i staden jämväl skall handhava överåklagarväsendet inom Göteborgs polismästardistrikt och dels till att utredningen föreslår att tullåklagarorganisationen skall upp-

13 höra och dess verksamhet övertagas av det allmänna åklagarväsendet. — I ett fall har en befattning, som nu icke är ordinarie, i förslaget upptagits såsom ordinarie. Här avses den extra polisassessorsbefattningen vid poliskammaren i Göteborg, vilken av utredningen föreslås omorganiserad till en ordinarie polisnotariebefattning. Beträffande den icke ordinarie personalen ä r att anteckna att utredningen föreslår en viss utökning av antalet rättsbildade biträden. Förslaget upptager sålunda 12 e. o. polisnotarie- och 10 e. o. stadsfiskalsbefattningar mot för närvarande 7 landsfogdeassistentbefattningar samt 1 e. o. och 6 extra stadsfiskalsbefattningar. Enligt utredningens mening torde en ytterligare utökning av antalet rättsbildade biträden bliva nödvändig i samband med ikraftträdandet av nya rättegångsbalken. I fråga om landsfiskalsorganisationen föreslår utredningen ingen annan ändring — här bortses från vissa smärre jämkningar i biträdesorganisationen på landsfiskalskontoren — än att den för polischefen-åklagaren avsedda befattningen inom Mölndals och Karlskoga landsfiskalsdistrikt omorganiseras från landsfiskals- till stadsfiskalstjänst; i och med sammanslagningen av Forsa och Hälsingtuna distrikt kommer därjämte en landsfiskalsbefattning att upphöra. Med hänsyn till den uppdelning av landsfogdarnas nuvarande tjänstgöringsområden på skilda polismästardistrikt, som i en del fall föreslagits, har det ansetts lämpligt att under varje distrikt anmärka antalet landsfiskaler, som med den av utredningen föreslagna distriktsindelningen komma att underställas vederbörande polismästare. Däremot har det icke synts erforderligt att här upptaga landsfiskalsassistenterna, utan ha dessa redovisats tillsammans med den övriga biträdespersonalen på landsfiskalskontoren (jfr Bil. IV). Ytterligare ett organisationsspörsmål torde här böra något beröras. I samband med ett förstatligande av stadsfiskalsbefattningarna uppställer sig frågan, hur organisationen skall utformas i de städer där stadsfiskalen tillika är stadsfogde. Detta är, vad angår städer som skola vara fristående i förhållande till landsfiskalsdistriktsorganisationen, för närvarande fallet i 8 städer, nämligen Falun, Nyköping, Lidköping, Lidingö, Katrineholm, Hudiksvall, Falkenberg och Marieslad. I de fem förstnämnda av dessa städer torde med hänsyn till utmätningsmannagöromålens omfattning en uppdelning av tjänsterna på skilda befattningshavare böra genomföras. Intill dess en sådan uppdelning kan åvägabringas böra hinder dock icke möta mot ett bibehållande av den nuvarande ordningen även efter stadsfiskalstjänstemas förstatligande. Indrivningsavgifterna och övriga med stadsfogdetjänsten förenade sportler torde därvid böra tillfalla städerna mot att städerna åläggas skyldighet att bidraga till befattningshavarnas avlöning med ett med hänsyn till utmätningsmannagöromålens omfattning bestämt belopp. Beträffande städerna Hudiksvall, Falkenberg och Mariestad synes anledning till erinran mot ett bibehållande även för framtiden av den nuvarande organisationen icke föreligga. För dessa städers del föreslår utredningen alltså inrättandet av kombinerade stadsfiskals- och stadsfogdebefattningar. Befatt-

14 ningshavarna skola vara helt statsavlönade, men städerna böra på sätt ovan sagts åläggas viss bidragsskyldighet till statsverket och därvid berättigas uppbära de med stadsfogdebefattningarna förenade sportlerna. Samma organisation som föreslås för Hudiksvall, Falkenberg och Mariestad torde enligt utredningens mening böra genomföras även i Örnsköldsvik. Polisoch åklagargöromålen i denna stad torde icke vara av den omfattning, att de erbjuda tillräcklig arbetsbörda för stadsfiskalen. Det kan anmärkas att i den nyligen fastställda instruktionen för stadsfiskalen i Örnsköldsvik stadgas skyldighet för denne att, när så kan komma att beslutas, med sin tjänst förena befattningen som stadsfogde.

1. Stockholms polismästardistrikt. Areal land: 38,22 kvadratmil. Folkmängd: 845 111 personer. Polismästarstad: Stockholm (613 754). Omfattning: Stockholms, Södertälje och Vaxholms städer, Södra Roslags, Sollentuna och Färentuna samt Södertörns domsagor ävensom Vallentuna landsfiskalsdistrikt av Stockholms läns västra domsaga. — Till Stockholms polismästardistrikt ha sålunda hänförts, förutom Stockholms stad, de tre domsagor, som gränsa till Stockholm, tillika med de inom domsagorna belägna magistratsstäderna Södertälje och Vaxholm. Med distriktet har vidare införlivats Vallentuna landsfiskalsdistrikt; härigenom har distriktet i avseende å landgränserna erhållit samma utformning som Stockholms försvarsområde. De delar av Stockholms län som icke tillförts Stockholms polismästardistrikt, ha hänförts till Uppsala polismästardistrikt. Städerna Stockholm, Södertälje, Sundbyberg och Lidingö utgöra egna åklagardistrikt. Polismästardistriktet i övrigt omfattar 14 landsfiskalsdistrikt. Personalorganisation: Nuvarande

organisation:

Föreslagen A.

Polismästaren i Stockholm

Ordningspolisintendenten i Stockholm Kriminalpolisintendenten i Stockholm Kanslipolisintendenten i Stockholm Trafikpolisintendenten i Stockholm Polisassessorn i Stockholm (tjänstgör å polismästarens expedition)

organisation:

Polisväsendet:

Polismästare i Stockholms polismästardistrikt tillika lokal polischef i Stockholm Ordningspolisintendent i Stockholm Kriminalpolisintendent i Stockholm Kanslipolisintendent i Stockholm Trafikpolisintendent i Stockholm Polisassessor i Stockholm

15 En polisnotarie av 1 :a klass i Stockholm (tjänstgör å kanslipolisintendentens expedition) En polisnotarie av 1 :a klass i Stockholm (tjänstgör å trafikpolisintendentens expedition) En e. o. polisnotarie av l:a klass i Stockholm (tjänstgör å luftskyddsbyrån) 2 e. o. amanuenser i Stockholm. (En tjänstgör å polismästarens expedition samt en å kanslipolisintendentens expedition och poliskamrerarekontoret) En extra amanuens i Stockholm (tjänstgör å kriminalpolisintendentens expedition) En extra amanuens i Stockholm (tjänstgör å luftskyddsbyrån)

Polissekreterare i Stockholm med tjänstgöring hos kanslipolisintendenten Polisnotarie i Stockholm med tjänstgöring hos trafikpolisintendenten Befattningen överföres icke å polisverkets stat 2 e. o. amanuenser i Stockholm

En extra amanuens i Stockholm

Befattningen överföres icke å polisverkets stat B.

Förste stadsfiskalen i Stockholm

Landsfogden i Stockholms län

4 stadsfiskaler i Stockholm En biträdande stadsfiskal i Stockholm 5 extra stadsfiskaler i Stockholm

Åklagarväsendet:

Förste stadsfiskal i Stockholm tillika överåklagare i Stockholms polismästardistrikt Biträdande förste stadsfiskal i Stockholm tillika biträdande överåklagare i Stockholms polismästardistrikt 4 stadsfiskaler i Stockholm Biträdande stadsfiskal i Stockholm 5 e. o. stadsfiskaler i Stockholm C. Befattningshavare med uppgifter inom såväl polis- som åklagarväsendet.

Stadsfiskalen och polischefen i Södertälje Stadsfiskalen och polischefen i Sundbyberg Stadsfiskalen och polischefen i Lidingö (tillika stadsfogde) 14 landsfiskaler

Befattningen bibehålles Befattningen bibehålles Stadsfiskal och polischef i Lidingö (tillsvidare tillika stadsfogde) Oförändrad organisation.

16 2. Uppsala p o l i s m ä s t a r d i s t r i k t . Areal land: 84,33 kvadratmil. Folkmängd: 192 232 personer. Polismästarstad: Uppsala (39 887). Omfattning: Uppsala län utom Älvkarleby landsfiskalsdistrikt samt av Stockholms län Norrtälje och Sigtuna städer ävensom Norra Roslags och Mellersta Roslags domsagor samt Knivsta landsfiskalsdistrikt av Stockholms läns västra domsaga. — Till Uppsala polismästardistrikt ha sålunda hänförts dels hela Uppsala län utom Älvkarleby landsfiskalsdistrikt, vilket tillförts Gävle polismästardistrikt, dels ock de delar av Stockholms län, som icke hänförts till Stockholms polismästardistrikt. Uppsala stad utgör eget åklagardistrikt. Polismästardistriktet i övrigt omfattar 14 landsfiskalsdistrikt. Personalorganisation: Nuvarande

organisation:

Landsfogden i Uppsala län Landsfogdeassistenten i Stockholms län Polismästaren i Uppsala 14 landsfiskaler

Föreslagen

organisation:

Polismästare och överåklagare Uppsala polismästardistrikt E. o. polisnotarie

i

Stadsfiskal och polischef i Uppsala Oförändrad organisation.

3. Nyköpings polismästardistrikt. Areal land: 62,48 kvadratmil. Folkmängd: 194 290 personer. Polismästarstad: Nyköping (14 260). Omfattning: Södermanlands län. Städerna Nyköping, Katrineholm och Eskilstuna utgöra egna åklagardistrikt. Polismästardistriktet i övrigt omfattar 10 landsfiskalsdistrikt. Personalorganisation: Nuvarande

organisation:

Landsfogden i Södermanlands län Stadsfiskalen och polischefen i Nyköping (tillika stadsfogde)

Föreslagen

organisation:

Polismästare och överåklagare i Nyköpings polismästardistrikt Stadsfiskal och polischef i Nyköping (tillsvidare tillika stadsfogde)

17 Polismästaren i Eskilstuna Stadsfiskalen och polischefen i Katrineholm (tillika stadsfogde) 10 landsfiskaler

Stadsfiskal och polischef i Eskilstuna Stadsfiskal och polischef i Katrineholm (tillsvidare tillika stadsfogde) Oförändrad organisation.

4. Norrköpings polismästardistrikt. Areal land: 41,57 kvadratmil. Folkmängd: 144 376 personer. Polismästarstad: Norrköping (71947). Omfattning: Norrköpings och Söderköpings städer ävensom Bråbygdens och Finspånga läns samt Hammarkinds, Stegeborgs och Skärkinds domsagor av Östergötlands län. — Östergötlands län har uppdelats i två polismästardistrikt, det norra med Norrköping som huvudort och det södra med Linköping som huvudort. Staden Norrköping utgör eget åklagardistrikt. Polismästardistriktet i övrigt omfattar 7 landsfiskalsdistrikt. Personalorganisation: Nuvarande

organisation:

Föreslagen A.

Polismästaren i Norrköping

Polisnotarien i Norrköping (uppehåller för närvarande en nyinrättad polisintendentsbefattning på e. o.-stat)

Polisväsendet:

Polismästare i Norrköpings polismästardistrikt tillika lokal polischef i Norrköping Polissekreterare i Norrköping

B. Stadsfiskalen i Norrköping

organisation:

Åklagarväsendet:

Stadsfiskal i Norrköping tillika överåklagare i Norrköpings polismästardistrikt E. o. stadsfiskal i Norrköping C. Befattningshavare med uppgifter inom såväl polis- som åklagarväsendet.

7 landsfiskaler 2—440978.

II

Oförändrad organisation.

18 5. Linköpings polismästardistrikt. Areal land: 58,16 kvadratmil. Folkmängd: 178 646 personer. Polismästarstad: Linköping (43 494). Omfattning: Östergötlands län med undantag av de delar som hänförts till Norrköpings polismästardistrikt. Staden Linköping utgör eget åklagardistrikt. Polismästardistriktet i övrigt omfattar 11 landsfiskalsdistrikt. Personalorganisation: Nuvarande

organisation:

Landsfogden i Östergötlands län Polismästaren i Linköping 11 landsfiskaler

Föreslagen

organisation:

Polismästare och överåklagare i Linköpings polismästardistrikt Stadsfiskal och polischef i Linköping Oförändrad organisation.

6. J ö n k ö p i n g s p o l i s m ä s t a r d i s t r i k t . Areal land: 106,17 kvadratmil. Folkmängd: 245 458 personer. Polismästarstad: Jönköping (38 000). Omfattning: Jönköpings län. Staden Jönköping utgör eget åklagardistrikt. Polismästardistriktet i övrigt omfattar 17 landsfiskalsdistrikt. Personalorganisation: Nuvarande

organisation:

Landsfogden i Jönköpings län

Polismästaren i Jönköping 17 landsfiskaler

Föreslagen

organisation:

Polismästare och överåklagare i Jönköpings polismästaren'strikt E. o. polisnotarie Stadsfiskal och polischef i Jönköping Oförändrad organisation..

I landsfiskalsdistriktsindelningen föreslår utredningen följande ändringar: Mellby socken överföres från Eksjö till Mariannelunds landsfiskalsdistrikt och Flisby socken från Eksjö till Aneby landsfiskalsdistrikt. Genom omregleringen vinnes att distrikten kunna på ett bättre sätt än vad som nu är fallet indelas i fjärdingsmansdistrikt. Enligt utredningens meming erhålles en lämplig distriktsindelning om uppdelningen sker på följande sätt.

19 Mariannelunds

distrikt

Eksjö

1) Mariannelunds köping och Hässleby socken. 2) Ingatorps och Bellö socknar. 3) Mellby, Edshults och Hults socknar.

distrikt

Aneby

1) Höreda och Eksjö socknar. 2) Norra Solberga socken.

distrikt

1) Bredestads, Bälaryds och Flisby socknar. 2) Askeryds, Marbäcks och Frinnaryds socknar. 3) Lommaryds, Haurida och Vireda socknar.

Genom omregleringen vinnes även den fördelen att befattningshavarnas antal kan hållas lägre och personalens arbetskraft så effektivt som möjligt utnyttjas. I utredningens förslag till personalorganisation för landsfiskalsdistrikten (Bil. IV) räknas — vad landsbygden beträffar — med 9 befattningshavare för de tre distrikten. Med distriktens nuvarande omfattning torde det däremot bliva erforderligt med ytterligare en befattningshavare i Eksjödistriktet utan att därför antalet befattningshavare i de övriga distrikten kan minskas.

7.

Yäxjö polismästardistrikt.

Areal l a n d : 89,06 k v a d r a t m i l . F o l k m ä n g d : 152 133 p e r s o n e r . P o l i s m ä s t a r s t a d : Växjö (16 236). Omfattning: Kronobergs län. S t a d e n V ä x j ö u t g ö r eget å k l a g a r d i s t r i k t . P o l i s m ä s t a r d i s t r i k t e t i övrigt omf a t t a r 13 l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t . Personalorganisation: Nuvarande

organisation:

Landsfogden i Kronobergs län S t a d s f i s k a l e n o c h polischefen i Växjö 13 l a n d s f i s k a l e r

Föreslagen

organisation:

P o l i s m ä s t a r e och ö v e r å k l a g a r e Växjö polismästardistrikt Befattningen bibehålles

i

Oförändrad organisation.

I landsfiskalsdistriktsindelningen föreslår utredningen följande ändringar: Dädesjö socken överföres från Lenhovda till Åseda landsfiskalsdistrikt och Kanna socken från Lidhults till Ljungby landsfiskalsdistrikt. Genom omregleringen av Lenhovda och Åseda landsfiskalsdistrikt vinnes att antalet befattningshavare inom distrikten kan nedbringas med en man. Enligt utredningens förslag till polisorganisation för landsfiskalsdistrikten (se Bil. IV) skall i Åsedadistriktet anställas 1 polisuppsyningsman och 3 fjärdingsman samt i Lenhovdadistriktet 3 fjärdingsman. Med distriktens nuvarande omfattning torde det däremot bliva nödvändigt med 4 befattningshavare jämväl i Lenhovdadistriktet. Genom överflyttningen av Dädesjö socken vinnes även den fördelen att distriktens indelning i fjärdingsmansdistrikt kan ske på ett lämpligare sätt än vad som vore möjligt om socknen skulle ingå i Lenhovdadistriktet. Det av utredningen upprättade förslaget till personalorganisation bygger på följande distriktsindelning.

20 Åseda landsfiskalsdistrikt. 1) Åseda köping och Åseda socken. 2) Nottebäcks med Granhult socken. 3) Sjösås, Hornaryds, Drevs och Dädesjö socknar.

Lenhovda landsfiskaUdistrikt. 1) Herråkra och Lenhovda socknar. 2) Lämplig del av Älghulls socken. 3) Återstoden av Älghults socken.

Genom överflyttningen av Kanna socken från Lidhults till Ljungby landsfiskalsdistrikt erhålles en ur polissynpunkt bättre anpassning av de båda landsfiskalsdistrikten. Kanna socken torde böra sammanföras med Södra Ljunga och Hsmneda socknar till ett fjärdiiigsmansdistrikt. 8. Västerviks p o l i s m ä s t a r d i s t r i k t . Areal land: 43,67 kvadratmil. Folkmängd: 72 942 personer. Polismästarstad: Västervik (13 026). Omfattning: Städerna Västervik och Vimmerby jämte Tjusts samt Sevede och Tunaläns domsagor. — Kalmar län h a r uppdelats på två polismästardistrikt, det norra med Västervik som huvudort och det södra med Kalmar som huvudort. Västerviks stad utgör eget åklagardistrikt. Polismästardistriktet i övrigt omfattar 6 landsfiskalsdistrikt. Personalorganisation: Nuvarande

organisation:

Stadsfiskalen och polischefen i Västervik

6 landsfiskaler

Föreslagen

organisation:

Polismästare och överåklagare i Västerviks polismästardistrikt samt tillika stadsfiskal och lokal polischef i Västervik E. o. polisnotarie (skall huvudsakligen biträda med distriktsåklagargöromålen i Väslervik) Oförändrad organisation.

I landsfiskalsdistriktsindelningen föreslår utredningen den ändringen, alt Törnsfalls socken överflyttas från Hjorteds till Gamleby landsfiskalsdistrikt och Hallingebergs socken från Gamleby till Hjorteds distrikt. Härigenom vinnes att distriktens indelning i fjärdingsmansdistrikt kan ske på ett lämpligare sätt än eljest vore fallet, varjämte en fjärdingsmanstjänst synes kunna inbesparas. Den av utredningen föreslagna personalorganisationen för de båda landsfiskalsdistrikten (se Bil. IV) bygger på följande indelning i fjärdingsmansdistrikt. Gamleby landsfiskalsdistrikt. I) Loftahammars socken utom Gränsö samt lämplig del av Lofta socken.

Hjorteds landsfiskalsdistrikt. 1) Locknevi och Blackstads socknar samt lämplig del av Hjorleds socken

21 2) Återstoden av Loftahammars och Lofta .socknar samt lämplig del av Gamleby socken. 3) Törnsfalls socken och lämplig del av Gamleby socken. 4) Återstoden av Gamleby socken samt Odensvi socken.

2) Återstoden av Hjorteds socken. 3) Gladhammars och Västrums socknar. 4) Hallingebergs socken.

9. Kalmar polismästardistrikt. Areal land: 65,94 kvadratmil. Folkmängd: 155 469 personer. : Polismästarstad: Kalmar (22 553). Omfattning: Kalmar län med undantag av de delar, som hänförts till Västerviks polismästardistrikt. Städerna Kalmar och Oskarshamn utgöra egna åklagardistrikt. Polismästardistriktet i övrigt omfattar 12 landsfiskalsdistrikt. Personalorganisation: Nuvarande

organisation:

Landsfogden i Kalmar län Stadsfiskalen och polischefen i Kalmar Stadsfiskalen och polischefen i Oskarshamn 12 landsfiskaler

Föreslagen

organisation:

Polismästare och överåklagare Kalmar polismästardistrikt Befattningen bibehålles

i

Befattningen bibehålles Oförändrad organisation.

10. Visby polismästardistrikt. Areal land: 31,40 kvadratmil. Folkmängd: 59 275 personer. Polismästarstad: Visby (13 022). Omfattning: Gotlands län. Staden Visby utgör eget åklagardistrikt. Polismästardistriktet i övrigt omfattar 4 landsfiskalsdistrikt. Personalorganisation: Nuvarande

organisation:

Landsfogden i Gotlands län

Föreslagen

organisation:

Polismästare och överåklagare i Visby polismästardistrikt samt tilllika stadsfiskal och lokal polischef i Visby

22 E. o. polisnotarie (skall huvudsakligen biträda med distriktsåklagargöromålen i Visby) Befattningen indrages Oförändrad organisation.

Stadsfiskalen i Visby 4 landsfiskaler

11. Karlskrona polismästardistrikt. Areal land: 29,09 kvadratmil. Folkmängd: 146 329 personer. Polismästarstad: Karlskrona (31489). Omfattning: Blekinge län. Städerna Karlskrona och Karlshamn utgöra egna åklagardistrikt. Polismästardistriktet i övrigt omfattar 10 landsfiskalsdistrikt. Personalorganisation: Nuvarande

organisation:

Landsfogden i Blekinge län Polismästaren i Karlskrona Stadsfiskalen i Karlskrona Stadsfiskalen och polischefen i Karlshamn 10 landsfiskaler

Föreslagen

organisation:

Polismästare och överåklagare i Karlskrona polismästardistrikt Befattningen indrages Stadsfiskal och polischef i Karlskrona Befattningen bibehålles Oförändrad organisation.

12. Kristianstads polismästardistrikt. Areal land: 61,73 kvadratmil. Folkmängd: 249 487 personer. Polismästarstad: Kristianstad (22 119). Omfattning: Kristianstads län. Staden Kristianstad utgör eget åklagardistrikt. Polismästardistriktet i övrigt omfattar 21 landsfiskalsdistrikt. Personalorganisation: Nuvarande

organisation:

Landsfogden i Kristianstads län

Stadsfiskalen och polischefen i Kristianstad 21 landsfiskaler

Föreslagen

organisation:

Polismästare och överåklagare i Kristianstads polismästardistrikt E. o. polisnotarie Befattningen bibehålles Oförändrad organisation.

13. Malmö polismästardistrikt. Areal land: 32,52 kvadratmil. Folkmängd: 369 398 personer. Polismästarstad: Malmö (159 803). Omfattning: Malmö, Lunds, Ystads, Trelleborgs samt Skanör med Falsterbo städer ävensom Torna och Bara, Oxie och Skytts, Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads, Färs samt Frosta och Eslövs domsagor. — Malmöhus län har delats upp på två polismästardistrikt, det norra med Hälsingborg som huvudort och det södra med Malmö som huvudort. Städerna Malmö, Lund, Ystad och Trelleborg utgöra egna åklagardistrikt. Polismästardistriktet i övrigt omfattar 15 landsfiskalsdistrikt. Personalorganisation Nuvarande

organisation:

Föreslagen A.

Polismästaren i Malmö

Polissekreteraren i Malmö

Stadsfiskalen i Malmö En bitr. stadsfiskal i Malmö (arvodesbefattning)

Polisväsendet:

Polismästare i Malmö polismästardistrikt tillika lokal polischef i Malmö Kriminalpolisintendent i Malmö Kanslipolisintendent i Malmö B.

Landsfogden i Malmöhus län

organisation:

Åklagarväsendet:

Förste stadsfiskal i Malmö tillika överåklagare i Malmö polismästardistrikt Stadsfiskal i Malmö E. o. stadsfiskal i Malmö

C. Befattningshavare med uppgifter inom såväl polis- som åklagarväsendet. Polismästaren i Lund Stadsfiskalen i Lund Stadsfiskalen och polischefen i Ystad Stadsfiskalen och polischefen i Trelleborg 15 landsfiskaler

Stadsfiskal och polischef i Lund Befattningen indrages Befattningen bibehålles Befattningen bibehålles Oförändrad organisation.

14. Hälsingborgs polismästardistrikt. Areal land: 14,82 kvadratmil. Folkmängd: 165 839 personer. Polismästarstad: Hälsingborg (63 209). Omfattning: Hälsingborgs och Landskrona städer ävensom Luggude samt Rönnebergs, Onsjö och Harjagers domsagor. Städerna Hälsingborg och Landskrona utgöra egna åklagardistrikt. Polismästardistriktet i övrigt omfattar 7 landsfiskalsdistrikt. Personalo rganisation: Nuvarande

Föreslagen

organisation: A.

Polismästaren i Hälsingborg

Polisintendenten i Hälsingborg

Landsfogdeassistenten län

i Malmöhus

Polisväsendet:

Polismästare i Hälsingborgs polismästardistrikt tillika lokal polischef i Hälsingborg Polissekreterare i Hälsingborg B.

Stadsfiskalen i Hälsingborg

organisation:

Åklagarväsendet:

Stadsfiskal i Hälsingborg tillika överåklagare i Hälsingborgs polismästardistrikt E. o. stadsfiskal i Hälsingborg C. Befattningshavare med uppgifter inom såväl polis- som åklagarväsendet.

Stadsfiskalen och polischefen i Landskrona 7 landsfiskaler

Befattningen bibehålles Oförändrad organisation.

15. H a l m s t a d s p o l i s m ä s t a r d i s t r i k t . Areal land: 47,46 kvadratmil. Folkmängd: 152 355 personer. Polismästarstad: Halmstad (28 928). Omfattning: Hallands län. Städerna Halmstad, Falkenberg och Varberg utgöra egna åklagardistrikt. Polismästardistriktet i övrigt omfattar 9 landsfiskalsdistrikt.

25 Personalorganisation: Nuvarande

organisation:

Landsfogden i Hallands län Polismästaren i Halmstad Stadsfiskalen och polischefen i Varberg Stadsfiskalen och polischefen i Falkenberg (tillika stadsfogde) 9 landsfiskaler

Föreslagen

organisation:

Polismästare och överåklagare i Halmstads polismästardistrikt Stadsfiskal och polischef i Halmstad Befattningen bibehålles Befattningen bibehålles Oförändrad organisation.

16. Göteborgs polismästardistrikt. Areal land: 25,82 kvadratmil. Folkmängd: 365 002 personer. Polismästarstad: Göteborg (285 846). Omfattning: Göteborgs stad samt Askims, Hisings och Sävedals domsaga av Göteborgs och Bohus län ävensom Vättle landsfiskalsdistrikt av Vättle, Ale och Kullings domsaga i Älvsborgs län. — Till Göteborgs polismästardistrikt ha sålunda hänförts Göteborgs stad samt den staden omgivande Askimsdomsagan. Dessutom har det ansetts ur polissynpunkt lämpligt att även Vättle landsfiskalsdistrikt i Älvsborgs län hänföres till distriktet. Av de återstående delarna av Göteborgs och Bohus län har bildats ett polismästardistrikt med Uddevalla som huvudort. Göteborgs stad utgör eget åklagardistrikt. Polismästardistriktet i övrigt omfattar 5 landsfiskalsdistrikt. Personalorganisation: Nuvarande

organisation:

Föreslagen .4.

Polismästaren i Göteborg

Förste polisintendenten i Göteborg Andre polisintendenten i Göteborg Tredje polisintendenten i Göteborg Polissekreteraren i Göteborg Polisassessorn (arvodesbefattning) i Göteborg

organisation:

Polisväsendet:

Polismästare i Göteborgs polismästardistrikt tillika lokal polischef i Göteborg Kanslipolisintendent i Göteborg Ordningspolisintendent i Göteborg Kriminalpolisintendent i Göteborg Polissekreterare i Göteborg Polisnotarie i Göteborg

2G

B. En stadsfiskal i Göteborg

En stadsfiskal i Göteborg En e. o. stadsfiskal i Göteborg

Åklagarväsendet:

Förste stadsfiskal i Göteborg tillika överåklagare i Göteborgs polismästardistrikt Stadsfiskal i Göteborg Biträdande stadsfiskal i Gö eborg E. o. stadsfiskal i Göteborg C. Befattningshavare med uppgifter inom såväl polis- som. åklagarväsendet.

Stadsfiskalen i Mölndal (polischef och allmän åklagare jämväl inom Kållereds socken) 5 landsfiskaler

Organisationen bibehålles

Oförändrad organisation.

17. Uddevalla polismästardistrikt. Areal land: 42,68 kvadratmil. Folkmängd: 138 463 personer. Polismästarstad: Uddevalla (17 600). Omfattning: Göteborgs och Bohus län med undantag av Göteborgs stad samt Askims, Hisings och Sävedals domsaga. Staden Uddevalla utgör eget åklagardistrikt. Polismästardistriktet i övrigt omfattar 12 landsfiskalsdistrikt. Personalorganisation: Nuvarande

organisation:

Landsfogden i Göteborgs och Bohus län Stadsfiskalen och polischefen i Uddevalla 12 landsfiskaler

Föreslagen

organisation:

Polismästare och överåklagare Uddevalla polismästardistrikt Befattningen bibehålles

i

Oförändrad organisation.

I landsfiskalsdistriktsindelningen föreslår utredningen följande ändringar: Mo socken överföres från Kville till Tanums landsfiskalsdistrikt och Halta socken från Stenungsunds till Kungälvs landsfiskalsdistrikt. Genom omregleringen av Kville och Tanums landsfiskalsdistrikt möjliggöras inbesparing av en ordinarie befattning. I utredningens förslag till polisorganisation för landsfiskalsdistrikten (se Bil. IV) upptagas för Kville landsfiskalsdistrikt 3 fjärdingsman och för Tanums landsfiskalsdistrikt 1 polisuppsyningman och 4 fjärdingsman. Med distriktens nuvarande omfattning torde det bliva erforderligt med ytterligare en befattningshavare i Kvilledistriktet utan att därför någon minskning kan göras i personalorganisationen för Tanumdistriktet. Efter överflyttningen av Mo socken torde de båda landsfiskalsdistrikten lämpligen kunna indelas i följande fjärdingsmansdistrikt.

27 Kville landsfiskalsdistrikt. 1) Norra delen av Kville socken. 2) Södra delen av Kville socken. 3) Svenneby och Bottna socknar.

Tanums landsfiskalsdistrikt. 1) Grebbestads köping och lämplig del av Tanums socken. 2) Mo socken och lämplig del av Tanums socken. 3) Lurs socken och återstoden av Tanums socken. 4) Naverstads socken.

Genom att överflytta Halta socken från Stenungsunds till Kungälvs landsfiskalsdistrikt vinnes att distriktens indelning i fjärdingsmansdisLrikt kan ske på ett lämpligare sätt än eljest vore fallet. Om Halta socken bibehålles inom Stenungsunds landsfiskalsdistrikt torde det bliva nödvändigt att sammanföra socknen med Solberga och Jörlanda socknar till ett fjärdingsmansdistrikt, som i så fall skulle erhålla en folkmängd av 3 537 personer. Då utredningen icke avser att föreslå inrättandet av någon polisuppsyningsmansbefattning inom Stenungsunds landsfiskals distrikt, synes distriktet bliva för stort för en befattningshavare, överförd till Kungälvs landsfiskalsdistrikt kan däremot Halta socken sammanföras med Torsby och Lycke socknar varigenom erhålles ett såväl till belägenhet som folkmängd (2 586 inv.) bättre avvägt fjärdingsmansdistrikt.

18. Vänersborgs polismästardistrikt. Areal land: 44,59 kvadratmil. Folkmängd: 157 113 personer. Polismästarstad: Vänersborg (9 275). Omfattning: Vänersborgs, Alingsås och Åmåls städer jämte Tössbo och Vedbo, Nordals, Sundals och Valbo samt Flundre, Väne och Bjärke domsagor ävensom Ale och Kullings landsfiskalsdislrikt av Vättle, Ale och Kullings domsaga i Älvsborgs län. — Älvsborgs län med undantag av Vättle landsfiskalsdistrikt, som hänförts till Göteborgs polismästardistrikt, har fördelats mellan ett polismästardistrikt bestående av norra delen av länet och med Vänersborg som huvudort och ett polismästardistrikt bestående av södra delen av länet och med Borås som huvudort. Städerna Vänersborg och Alingsås utgöra egna åklagardistrikt. Polismästardistriktet i övrigt omfattar 11 landsfiskalsdistrikt. Personalorganisation: Nuvarande

organisation:

Landsfogden i Älvsborgs län Stadsfiskalen och polischefen i Vänersborg Stadsfiskalen och polischefen i Alingsås 11 landsfiskaler

Föreslagen

organisation:

Polismästare och överåklagare i Vänersborgs polismästardistrikt Befattningen bibehålles Befattningen bibehålles Oförändrad organisation.

19. Borås polismästardistrikt. Areal land: 68,19 kvadratmil. Folkmängd: 160 847 personer. Polismästarstad: Borås (49 409). Omfattning: Borås ooh Ulricehamns städer jämte Borås, Marks samt Kinds och Redvägs domsagor av Älvsborgs län. Staden Borås utgör eget åklagardistrikt. Polismästardistriktet i övrigt omfattar 9 landsfiskalsdistrikt. Personalorganisation: Nuvarande

organisation:

Polismästaren i Borås

Föreslagen

organisation:

Polismästare och överåklagare Borås polismästardistrikt Stadsfiskal och polischef i Borås Oförändrad organisation.

9 landsfiskaler

i

20. Mariestads polismästardistrikt. Areal land: 80,87 kvadratmil. Folkmängd: 241 466 personer. Polismästarstad: Mariestad (6 558). Omfattning: Skaraborgs län. Städerna Mariestad, Lidköping och Skövde utgöra egna åklagardistrikt. Polismästardistriktet i övrigt omfattar 18 landsfiskalsdistrikt. Personalorganisation: Nuvarande

organisation:

Landsfogden i Skaraborgs län

Stadsfiskalen och polischefen i Mariestad (tillika stadsfogde) Stadsfiskalen och polischefen i Lidköping (tillika stadsfogde) Stadsfiskalen och polischefen i Skövde 18 landsfiskaler

Föreslagen

organisation:

Polismästare och överåklagare Mariestads polismästardistrikt E. o. polisnotarie Befattningen bibehålles

i

Stadsfiskal och polischef i Lidkököping (tillsvidare tillika stadsfogde) Befattningen bibehålles Oförändrad organisation.

29 I landsfiskalsdistriktsindelningen föreslår utredningen den ändringen, att Vistorps, Yllestads och Näs socknar överflyttas från Falköpings till Slättängs' landsfiskalsdistrikt. Genom omregleringen möjliggöres inbesparing av en fjärdingsmansbefattning. Enligt utredningens förslag till polisorganisation för landsfiskalsdistrikten (se Bil. IV) upptagas för Falköpings distrikt, förutom polispersonalen i staden Falköping, 2 fjärdingsman och för Slättängsdistriktet en polisuppsyningsman och 4 fjärdingsman. Med landsfiskalsdistriktens nuvarande omfattning torde det däremot bliva erforderligt med ytterligare en fjärdingsman i Falköpingsdistriktet utan att därför någon reducering kan göras i den för Slättängsdistriktet föreslagna personalorganisationen. Vid beräkning av personalbehovet för de båda landsfiskalsdistrikten har utredningen räknat med följande indelning i fjärdingsmansdistrikt. Falköpings landsfiskalsdistrikt. Brismene, Börstigs, Kinneveds, Vårkumla och Luttra socknar. Falköpings östra, Karleby, Slöta, Mularps, Åsle, Tiarps, Vartofta-Åsaka ocli Kälvene socknar.

Slättängs landsfiskalsdistrikt. 1) Hångsdala, Skörstorps, östra Gerums, Dimbo, Ottravads, Sunlaks, Valstads, Kymbo, Vättaks och Härja socknar. 2) Vistorps, Yllestads, Näs, Utvängstorps och Sandhems socknar. 3) Nykyrka och Bjurbäcks socknar samt lämpliga delar av Habo och Gustav Adolfs socknar. 4) Återstoden av Habo och Gustav Adolfs socknar.

21. Karlstads polismästardistrikt. Areal land: 174,67 kvadratmil. Folkmängd: 268 895 personer. Polismästarstad: Karlstad (30 119). Omfattning: Värmlands län. Städerna Karlstad, Kristinehamn och Arvika utgöra egna åklagardistrikt. Polisdistriktet i övrigt omfattar 21 landsfiskalsdistrikt. Personalorganisation: Nuvarande

organisation:

Landsfogden i Värmlands län Landsfogdeassistenten i Värmlands län Polismästaren i Karlstad Stadsfiskalen och polischefen i Kristinehamn Stadsfiskalen och polischefen i Arvika 21 landsfiskaler

Föreslagen

organisation:

Polismästare och överåklagare Karlstads polismästardistrikt E. o. polisnotarie

i

Stadsfiskal och polischef i Karlstad Befattningen bibehålles Befattningen bibehålles Oförändrad organisation.

30 I landsfiskalsdistriktsindelningen föreslår utredningen följande ändringar: I samband med att staden Filipstad förenas med Storfors landsfiskalsdistrikt (därefter benämnt Filipstads landsfiskalsdistrikt) överföres Brattfors socken från Storfors till Färnebo landsfiskalsdistrikt. Ny socken överflyttas från Charlottenbergs till Arvika landsfiskalsdistrikt. Genom omregleringarna möjliggöres inbesparing av två fjärdingsmansbefattningar. Vid utarbetandet av förslaget till polisorganisation för landsfiskalsdistrikten (Bil. IV) har utredningen räknat med att Färnebo och Filipstads landsfiskalsdistrikt efter omregleringen skola indelas i följande fjärdingsmansdistrikt. Färnebo

landsfiskalsdistrikt.

1) Sydvästra delen av Färnebo socken samt Brattfors socken. 2) Nordvästra delen av Färnebo socken samt Nordmarks socken. 3) Ramens socken samt lämplig del av Gåsborns socken. 4) östra delen av Färnebo socken samt återstoden av Gåsborns socken.

Filipstads

landsfiskalsdistrikt.

1) Lungsunds socken och lämplig del av Kroppa socken. 2) Återstoden av Kroppa socken,

Angående utredningens förslag om överflyttning av Ny socken från Charlottenbergs till Arvika landsfiskalsdistrikt torde här böra anmärkas följande. Efter Arvika sockens inkorporering med Arvika stad uppkommer frågan om Arvika landsfiskalsdistrikts indelning i lämpliga fjärdingsmansdistrikt. Enligt utredningens mening böra Mangskogs, Brunskogs och Boda socknar tillsammans bilda två fjärdingsmansdistrikt. Älgå socken, som förut tillsammans med Arvika socken utgjort två fjärdingsmansdistrikt, är väl liten för att bilda eget ordinarie fjärdingsmansdistrikt. Under sådana förhållanden har utredningen ansett den bästa lösningen vara, att Ny socken överföres från Charlottenbergs till Arvika landsfiskalsdistrikt samt att därefter Ny och Älgå socknar sammanföras till ett ordinarie fjärdingsmansdistrikt.

22. örobro polismästardistrikt. Areal l a n d : 84,28 k v a d r a t m i l . F o l k m ä n g d : 230 868 p e r s o n e r . P o l i s m ä s t a r s t a d : Ö r e b r o (56 3 0 7 ) . Omfattning: Örebro län. S t a d e n Ö r e b r o utgör eget å k l a g a r d i s t r i k t .

Polismästardistriktet

i övrigt

o m f a t t a r 14 l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t . Personalorganisation: Nuvarande

organisation:

Föreslagen A.

L a n d s f o g d e n i Ö r e b r o län

organisation:

P.olisväsendet:

Polismästare i Örebro polismästardistrikt tillika l o k a l polischef i Örebro

SI B. Polismästaren i Örebro

Åklagarväsendet:

Stadsfiskal i Örebro tillika överåklagare i Örebro polismästardistrikt E. o. stadsfiskal i Örebro C. Befattningshavare med uppgifter inom såväl polis- som åklagarväsendet.

En av landsfiskalerna (polischefenåklagaren) i Karlskoga landsfiskalsdistrikt 14 landsfiskaler

Stadsfiskal i Karlskoga (polischef och allmän åklagare jämväl inom Degerfors köping och Bjurtjärns socken). Oförändrad organisation.

23. Yästerås polismästardistrikt. Areal land: 64,41 kvadratmil. Folkmängd: 171 967 personer. Polismästarstad: Västerås (40 797). Omfattning: Västmanlands län. Städerna Västerås, Sala och Köping utgöra egna åklagardistrikt. Polismästardistriktet i övrigt omfattar 10 landsfiskalsdistrikt. Personalorganisation: Nuvarande

organisation:

Landsfogden i Västmanlands län Polismästaren i Västerås Extra polisnotarie i Västerås

Stadsfiskalen och polischefen i Sala Stadsfiskalen och polischefen i Köping 10 landsfiskaler

Föreslagen

organisation:

Polismästare och överåklagare i Västerås polismästardistrikt Stadsfiskal och polischef i Västerås Någon befattning motsvarande vidstående ingår icke i utredningens organisationsplan med hänsyn till att utredningen föreslagit inrättande av en kommissariebefattning, avsedd för kriminalpolisavdelningen i Västerås. Befattningen bibehålles Befattningen bibehålles Oförändrad organisation

24. Falu polismästardistrikt. Areal land: 281,68 kvadratmil. Folkmängd: 251 132 personer. Polismästarstad: Falun (14 729). Omfattning: Kopparbergs län. Staden Falun utgör eget åklagardistrikt. Polismästardistriktet omfattar 22 landsfiskalsdistrikt.

i övrigt

Personalorganisation: Nuvarande

organisation:

Landsfogden i Kopparbergs län Landsfogdeassistenten i Kopparbergs län Stadsfiskalen och polischefen i Falun (tillika stadsfogde) 22 landsfiskaler

Föreslagen

organisation:

Polismästare och överåklagare Falu polismästardistrikt E. o. polisnotarie

i

Stadsfiskal och polischef i Falun (tillsvidare tillika stadsfogde) Oförändrad organisation.

25. Gävle polismästardistrikt. Areal land: 45,60 kvadratmil. Folkmängd: 129 056 personer. Polismästarstad: Gävle (39 912). Omfattning: Gävle stad samt Gästriklands västra och Gästriklands östra domsagor av Gävleborgs län ( = Gästrikland) ävensom Älvkarleby landsfiskalsdistrikt av Uppsala läns norra domsaga. — Gävleborgs län har uppdelats i ett polismästardistrikt för Gästrikland med Gävle som huvudort och ett polismästardistrikt för Hälsingland med Söderhamn som huvudort. Till Gävle polismästardistrikt har dessutom hänförts Älvkarleby landsfiskalsdistrikt i Uppsala län. Staden Gävle utgör eget åklagardistrikt. Polismästardistriktet i övrigt omfattar 8 landsfiskalsdistrikt. Personalorganisation: Nuvarande

organisation:

Polismästaren i Gävle Landsfogdeassistenten i Gävleborgs län Stadsfiskalen i Gävle 8 landsfiskaler

Föreslagen

organisation:

Polismästare och överåklagare i Gävle polismästardistrikt Befattningen överflyttad till Östersunds polismästardistrikt Stadsfiskal och polischef i Gävle Oförändrad organisation.

33 26.

Söderhamns

polismästardistrikt.

Areal l a n d : 140,15 k v a d r a t m i l . F o l k m ä n g d : 155 547 p e r s o n e r . P o l i s m ä s t a r s t a d : S ö d e r h a m n (9 808). Omfattning: Söderhamns och Hudiksvalls städer samt Sydöstra Hälsinglands, Bollnäs, Västra Hälsinglands och Norra Hälsinglands domsagor av Gävleborgs l ä n ( = H ä l s i n g l a n d ) . S t ä d e r n a S ö d e r h a m n och H u d i k s v a l l u t g ö r a egna å k l a g a r d i s t r i k t . P o l i s m ä s t a r d i s t r i k t e t i övrigt o m f a t t a r 15 l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t (ett l a n d s f i s k a l s d i s t r i k t , F o r s a distrikt, b i l d a t g e n o m s a m m a n s l a g n i n g av n u v a r a n d e F o r s a o c h H ä l singarna distrikt). Personalorganisation: Nuvarande organisation. L a n d s f o g d e n i Gävleborgs l ä n Stadsfiskalen och polischefen i Söderhamn S t a d s f i s k a l e n o c h polischefen i H u diksvall (tillika stadsfogde) 16 l a n d s f i s k a l e r

Föreslagen organisation: P o l i s m ä s t a r e och ö v e r å k l a g a r e i Söderhamns polismästardistrikt Befattningen b i b e h å l l e s Befattningen

bibehålles

15 landsfiskaler.

I landsfiskalsdistriktsindelningen föreslår utredningen i avseende å socknarnas gruppering följande ändringar: Norrbo socken överföres från Delsbo till Forsa landsfiskalsdistrikt och Ilsbo socken från Forsa till Bergsjö distrikt. Med den föreslagna omregleringen vinnes i första hand alt antalet ordinarie fjärdingsman inom distrikten kan nedbringas med en man. Därest Delsbo landsfiskalsdistrikt bibehålles vid sin nuvarande omfattning torde nämligen inom distriktet böra anställas en polisman och fyra fjärdingsman, överföres Norrbo socken till Forsa distrikt, synes däremot polisstyrkan i Delsbo distrikt kunna reduceras till en polisman och tre fjärdingsman. Sker samtidigt en överflyttning av Ilsbo socken från Forsa till Bergsjö distrikt, torde en sådan utjämning mellan distrikten ha ägt rum, att förändringen av Delsbo distrikt icke kommer att inverka på personalbeståndet i de båda övriga landsfiskalsdistrikten. Förutom personalbesparingen vinnes även den fördelen, att distriktens indelning i fjärdingsmansdistrikt kan ske på ett lämpligare sätt än eljest vore möjligt. Vid beräkning av personalbehovet inom de tre landsfiskalsdistrikten har utredningen utgått från följande indelning i fjärdingsmansdistrikt. Delsbo distrikt. 1) Norra delen av Bjuråkers socken. 2) Återstoden av Bjuråkers socken samt lämplig del av Delsbo socken. .3) Återstoden (södra deien) av Delsbo socken.

3—440978. IL

Forsa distrikt. 1) Norrbo och Högs socknar samt lämplig del av Forsa socken. 2) Återstoden av Forsa socken. 3) Rogsta socken och lämplig del av Hälsingtuna socken. 4) Återstoden av Hälsingtuna socken och Idenors socken.

Bergsjö distrikt. 1) Västra delen av Bergsjö socken. 2) Återstoden av Bergsjö socken och Ilsbo socken. 3) Hassela socken.

27. Sundsvalls polismästardistrikt. Areal land: 7086 kvadratmil. Folkmängd: 110 538 personer. Polismästarstad: Sundsvall (19 142). Omfattning: Sundsvalls stad samt Medelpads västra och Medelpads östra domsagor av Västernorrlands län ( = Medelpad). — Västernorrlands län har uppdelats i ett polismästardistrikt för Medelpad med Sundsvall som huvudort och ett polismästardistrikt för Ångermanland med Härnösand som huvudort. Staden Sundsvall utgör eget åklagardistrikt. Polismästardistriktet i övrigt omfattar 10 landsfiskalsdistrikt. Personalorganisation: Nuvarande

organisation:

Stadsfiskalen i Sundsvall

Landsfogdeassistenten i Västernorrlands län 10 landsfiskaler

Föreslagen

organisation:

Polismästare och överåklagare i Sundsvalls polismästardistrikt samt tillika stadsfiskal och lokal polischef i Sundsvall E. o. polisnotarie (skall huvudsakligen biträda med distriktsåklagargöromålen i Sundsvall) Oförändrad organisation.

28. H ä r n ö s a n d s polismästardistrikt. Areal land: 170,37 kvadratmil. Folkmängd: 165 021 personer. Polismästarstad: Härnösand (12 713). Omfattning: Härnösands stad samt Ångermanlands södra, Ångermanlands mellersta, Ångermanlands västra och Ångermanlands norra domsagor av Västernorrlands län ( = Ångermanland). Städerna Härnösand och Örnsköldsvik utgöra egna åklagardistrikt. Polismästardistriktet i övrigt omfattar 15 landsfiskalsdistrikt. Personalorganisation: Nuvarande

organisation:

Landsfogden i Västernorrlands län Stadsfiskalen och polischefen i Härnösand Stadsfiskalen och polischefen i ö r n sköldsvik 15 landsfiskaler

Föreslagen

organisation:

Polismästare och överåklagare i Härnösands polismästardistrikt Befattningen bibehålles Stadsfiskal och polischef i Örnsköldsvik (tillika stadsfogde) Oförändrad organisation.

29. Östersunds polismästardistrikt. Areal land: 476,70 kvadratmil. Folkmängd: 141 956 personer. Polismästarstad: Östersund (17 782). Omfattning: Jämtlands län. Staden Östersund utgör eget åklagardistrikt. Polismästardistriktet i övrigt omfattar 19 landsfiskalsdistrikt. Personalorganisation: Nuvarande

organisation:

Landsfogden i Jämtlands län Landsfogdeassistenten i Gävleborgs län Stadsfiskalen och polischefen i Östersund 19 landsfiskaler

Föreslagen

organisation:

Polismästare och överåklagare Östersunds polismästardistrikt E. o. polisnotarie

i

Befattningen bibehålles Oförändrad organisation.

30. Umeå polismästardistrikt. Areal land: 554,03 kvadratmil. Folkmängd: 223 872 personer. Polismästarstad: Umeå (14 092). Omfattning: Västerbottens län. Städerna Umeå och Skellefteå utgöra egna åklagardistrikt. Polismästardistriktet i övrigt omfattar 25 landsfiskalsdistrikt. Personalorganisation: Nuvarande

organisation:

Landsfogden i Västerbottens län Landsfogdeassistenten i Västerbottens län Stadsfiskalen och polischefen i Umeå Stadsfiskalen och polischefen i Skellefteå 25 landsfiskaler

Föreslagen

organisation:

Polismästare och överåklagare Umeå polismästardistrikt E. o. polisnotarie Befattningen bibehålles Befattningen bibehålles Oförändrad organisation.

i

36 31. Luleå polismästardistrikt. Areal land: 986,76 kvadratmil. Folkmängd: 223 117 personer. Polismästarstad: Luleå (15 208). Omfattning: Norrbottens län. Städerna Luleå och Boden utgöra egna åklagardistrikt. Polismäsardistriktet i övrigt omfattar 23 landsfiskalsdistrikt. Personalorganisation: Nuvarande

organisation:

Landsfogden i Norrbottens län

Stadsfiskalen och polischefen i Luleå Stadsfiskalen och polischefen i Boden 23 landsfiskaler

Föreslagen

organisation:

Polismästare och överåklagare Luleå polismästardistrikt E. o. polisnotarie Befattningen bibehålles

i

Befattningen bibehålles Oförändrad organisation.

Personalorganisationen i övrigt. I tablåerna Bil. I—Bil. VIII redovisas övrig personal inom polismästardistrikten. I vad tablåerna avse den nuvarande organisationen grunda de sig på uppgifter, som hänföra sig till förhållandena den 1 april 1943. Vid tablåernas upprättande har hänsyn dock tagits till förändringar som inträffat under tiden t. o. m. den 1 januari 1944 på grund av omorganisationsförslag, som förelegat vid förstnämnda tidpunkt. Den egentliga polispersonalen. Här torde böra erinras om att enligt utredningens förslag (se s. 169 i Del I av betänkandet) den ordinarie polispersonalen skall utgöras av följande befattningshavare, nämligen inom konstapelsgraden: ordningskonstaplar, fjärdingsman och polissystrar; inom biträdande överkonstapelsgraden: biträdande överkonstaplar vid ordningspolisen, polisuppsyningsmän och kriminalkonstaplar; inom överkonstapelsgraden: överkonstaplar; samt inom kommissariegraden: kommissarier. Vidare torde böra erinras om att inom överkonstapels- och kommissariegraderna icke skola finnas särskilda ordinarie befattningar för ordnings-

polisen och särskilda ordinarie befattningar för kriminalpolisen, utan att befattningarna skola upptagas såsom ordinarie överkonstapels-, respektive kommissariebefattningar vid ifrågavarande poliskårer. I det efterföljande förslaget har utredningen inordnat befattningarna i den organisationsplan, som utredningen sålunda förordat. Härvid bör emellertid uppmärksammas, att utredningen för översiktens skull fördelat överkonstapels- och kommissariebefattningarna mellan ordningspolisen och kriminalpolisen. Beträffande den icke ordinarie personalen är att märka att i tablåerna skiljes mellan extra och tillfälliga ordningskonstaplar. De såsom extra redovisade befattningshavarna äro stadigvarande och fullt sysselsatta vid vederbörande poliskårer och utgöra rekryteringsunderlaget för dessa. Till kategorien tillfälliga konstaplar h a hänförts dels sådana befattningshavare, vilka i de kommunala utgiftsstaterna upptagits över stat, och dels sådana befattningshavare, vilka endast tjänstgöra mera tillfälligt t. ex. under sommarmånaderna eller lördagar och söndagar. Med hänsyn till den av utredningen föreslagna rekryteringsgången ha de nuvarande extra konstaplarna i utredningens förslag upptagits som extra ordinarie. Därutöver har utredningen räknat med att behov av ett antal extra konstapelsbefattningar kommer att föreligga; dylika befattningar ha emellertid icke upptagits i tablåerna. Vidare har utredningen förutsatt, att anslag ställes till förfogande för bestridande av avlöning till personal med mera tillfällig sysselsättning. F r å n dessa principer för utredningens förslag beträffande den icke ordinarie personalen ha, såvitt polisorganisationen inom landsfiskalsdistrikten angår, avsteg gjorts så till vida, att då ett flertal extra eller tillfälliga befattningar funnits vid en poliskår, en eller flera av dessa befattningar, där förhållandena så påkallat, utbytts mot en ordinarie befattning. Hänsyn har härvid naturligen tagits till de nuvarande befattninghavarnas arbetsuppgifter. I övrigt får utredningen framhålla följande. Polispersonalen i städer som utgöra egna åklagardistrikt med undantag av polissystrar och statspolispcrsonal. Ifrågavarande personal redovisas i tablån Bil. I. 1 I anmärkningskolumnen äro angivna de förslag till förändringar i kårernas sammansättning som enligt till utredningen inkomna uppgifter varit föremål för prövning vid årsskiftet 1943—44. På grund av ämnets omfattning har utredningen i vad angår dessa städer icke funnit sig böra i egentlig bemärkelse ingå på prövning av frågan i vad mån omorganisation av de särskilda poliskårerna kan befinnas påkallad. Det bör enligt utredningens mening bliva en uppgift för polisstyrelsen att efter 1 Beträffande poliskåren i Stockholm må här anmärkas att stadsfullmäktige i Stockholm den 17 december 1943 fattat beslut om viss omorganisation av kåren innebärande att från och med den 1 maj 1944 skall inrättas en befattning som biträdande kommissarie, varvid samtidigt en då vakant kommissariebefattning skall indragas, samt att från och med den 1 januari 1944 22 nya befattningar som biträdande överkonstaplar må uppföras å polisnämndens stat under förutsättning dels att viss omläggning av polisbevakningen genomföres dels ock att motsvarande antal ordinarie konstapelsbefattningar indrages.

hand vidtaga de omorganisationsåtgärder, som härutinnan visa sig erforderliga. Utredningen har därför följt den principen, att utredningen i sitt förslag upptagit den nuvarande organisationen i stort sett oförändrad och m e d stöd därav verkställt sina kostnadsberäkningar. Med hänsyn till nu anmärkta förhållanden har utredningen icke ansett det erforderligt att redovisa förslaget i en särskild sammanställning utan tablån innefattar även utredningens förslag. Härvid är dock att märka, a t t de i tablån redovisade inspektionskonstapelsbefattningarna enligt utredningens förslag skola upptagas såsom biträdande överkonstapelsbefattningar och att vissa ändringar i övrigt påkallas för de nuvarande ordinarie befattningarnas inordnande bland de befattningar, som omfattas av utredningens organisationsplan. Förste kommissariebefattningarna vid Malmö och Norrköpings poliskårer skola sålunda enligt utredningens förslag utgöra kommissariebefattningar, de biträdande kriminalöverkonstapelsbefattningarna vid Göteborgs och Västerås poliskårer överkonstapelsbefattningar, avsedda för kriminalpolisen, och centralkonstapelsbefattningarna vid Göteborgs och Hudiksvalls poliskårer ordningskonstapelsbefattningar. I en stad, Västervik, föreslår utredningen, att kriminalöverkonstapelsbefattningen indrages; detta sammanhänger med att utredningen vid fördelningen av den nuvarande statspoliskåren föreslår inrättandet av en kommissariebefattning i Västervik. Polissysterorganisationen. I samband med upprättandet av förslag till organisation av lokalpolisen uppstår spörsmålet var polissystrar böra anställas och vilket antal befattningar som bör beräknas. I detta hänseende har i förslaget till en början upptagits samtliga de tjänster som nu finnas inrättade. Härvid har i Stockholm och Göteborg bibehållits den förefintliga uppdelningen mellan ordinarie och icke ordinarie befattningar, medan de icke ordinarie befattningarna i övrigt (i Norrköping, Västerås och Kristianstad) omändrats till ordinarie; detta enär de kunna anses vara för framtiden erforderliga och för övrigt av de kommunala myndigheterna äro tillämnade att med tiden bliva ordinarie tjänster. Utöver de nuvarande befattningarna har i förslaget räknats med en ordinarie polissysterbefattning i envar av städerna Örebro, Eskilstuna, Linköping, Gävle, Uppsala, Jönköping, Karlskrona, Karlstad och Halmstad. I dessa städer torde behov av polissyster under alla förhållanden kunna sägas föreligga. Meningen är emellertid, att polissystrarna skola vara tillgängliga för polisverksamhet inom hela det polismästardistrikt, där de äro anställda; i första hand torde det bliva överåklagarna som i sin verksamhet med brottmålsutredningar komma att anlita dem för denna vidgade verksamhet. Sett ur synpunkten av att polissystrarna skola anställas för tjänstgöring inom polismästardistrikten i deras helhet torde visst behov kunna sägas vara till finnandes för inrättandet av en polissysterbefattning inom varje polismästardistrikt. Förslaget har emellertid på sätt antytts begränsat nyanställningen till att avse de polismästardistrikt, där större städer finnas. Av tablån Bil. II framgår såväl den nuvarande polissysterorganisationen som organisationen enligt utredningens förslag.

39 Statspolisens fördelning. Den nuvarande statspoliskåren och densammas fördelning enligt utredningens förslag framgår av tablån Bil. III. Fördelningen har verkställts i överensstämmelse med de riktlinjer som angivits i den allmänna delen av betänkandet. Vid fördelningen av befälstjänsterna har eftersträvats att så långt detta varit möjligt tillgodose behovet av kvalificerat befäl inom de olika polismästardistrikten. Sålunda skulle det enligt utredningens mening vara av synnerligt värde om inom varje distrikt funnes tillgång till åtminstone en kommissarie. Detta har dock icke varit möjligt att genomföra i full utsträckning. Genom att de nuvarande kommissariebefattningarna inom statspolisen överflyttats till städer, som för närvarande sakna kommissarie, samt genom omorganisation av två överkonstapelsbefattningar till kommissariebefattningar har emellertid antalet polismästardistrikt, som komma att sakna kommissarie, kunnat begränsas till tre, nämligen Uddevalla, Vänersborgs och Mariestads. I övrigt har utredningen vidtagit de jämkningar i fråga om befälskårens fördelning, som befunnits lämpliga i anledning av statspolisens samorganisation med lokalpolisen. Såsom i annat sammanhang framhållits har utredningen funnit en viss reducering av ordningsstatspolisen kunna åvägabringas i samband med densammas inordnande med den allmänna polisen. Efter övervägande av olika på frågan inverkade omständigheter har utredningen ansett sig kunna föreslå en minskning med 22 konstapelsbefattningar. För närvarande finnes — på sätt närmare framgår av redogörelsen å sid. 83—84 betänkandets allmänna del — beriden statspolis i följande städer: Stockholm, Norrköping, Jönköping, Malmö, Göteborg, Örebro, Gävle och Sundsvall. Härutinnan föreslår utredningen ingen annan ändring än att sju av de för rytteriet i Göteborg avsedda hästarna överflyttas till Borås. Polisorganisationen inom landsfiskalsdistrikten. I tablån Bil. IV redovisas såväl den nuvarande som den föreslagna polisorganisationen inom landsfiskalsdistrikten. Därjämte innehåller tablån uppgifter angående biträdesorganisationen på landsfiskalskontoren. Rörande tablåns uppställning må här anmärkas följande. Tablån omfattar icke blott den egentliga landsbygden utan även de städer, som i polis- och åklagarhänseende ingå eller skola ingå i landsfiskalsdistriktsorganisationen. För varje landsfiskalsdistrikt angives distriktets areal och folkmängd, biträdesorganisationen på landsfiskalskontoret, den nuvarande polisorganisationen och den av utredningen föreslagna organisationen. I de fall då landsfiskalsdistrikt omfattar stad eller köping har det ansetts lämpligt att särskilt angiva hur stor del av den samlade polisstyrkan inom distriktet som är stationerad i staden resp. köpingen. Såsom tidigare nämnts har utredningen i ett tiotal fall föreslagit ändring av landsfiskalsdistriktsindelningen i så måtto, att utredningen överflyttat viss socken från ett landsfiskalsdistrikt till annat. I tablån har anteckning härom gjorts i anmärkningskolumnen vid vederbörande distrikt. För sådana distrikt angiva folkmängds- och arealuppgifterna distriktets omfattning efter ett genomförande av den av utredningen föreslagna omregleringen. Däremot har vid redovisningen av den nuvarande polisorganisationen hänsyn

icke tagits till de föreslagna ändringarna. På grund härav kan i dessa fall ingen direkt jämförelse göras mellan det nuvarande och det föreslagna antalet befattningshavare inom distriktet utan vid en sådan jämförelse måste det sammanlagda antalet befattningshavare inom de av ändringen berörda distrikten ställas mot varandra. Såsom i den allmänna delen (sid. 72—73) framhållits förekommer, särskilt i landsfiskalsdistrikt med samhällsbebyggelse, en mer eller mindre starkt utpräglad uppdelning av arbetsuppgifterna mellan å ena sidan fjärdingsman såsom huvudsakligen indrivningsmän och å andra sidan polismän för egentlig polisverksamhet. Vid redovisningen av den nuvarande fjärdingsmansorganisationen har det ansetts lämpligt att låta denna utveckling komma till synes genom att i tablån upptaga vederbörande såsom »polismän» resp. »fjärdingsman». De i tablån meddelade siffrorna rörande polisorganisationens storlek inom de olika landsfiskalsdistrikten, städerna och köpingarna avse antalet befattningar och ej befattningshavare. I sådana fall t. ex., då en befattningshavare jämte sin egen befattning upprätthåller en vakant befattning, hava i tablån upptagits två befattningar. Undantag härifrån har dock gjorts beträffande de extra fjärdingsmannen. Siffrorna för dessa avse antalet befattningshavare. Detta har i ett fall, Haninge landsfiskalsdistrikt i Stockholms polismästardistrikt, lett till att, ehuru utredningen icke avser att föreslå någon ändring i den nuvarande organisationen såvitt angår de extra fjärdingsmannen, uppgifterna i tablån närmast giva anledning förmoda att antalet extra fjärdingsmanstjänster utökats från tre till fyra. Detta beror alltså på att en av de nuvarande extra fjärdingsmannen jämväl uppehåller extra fjärdingsmanstjänsten i grannsocknen. Utredningen anser sig i detta sammanhang böra något utförligare redogöra för de principer, som legat till grund för utredningens beräkningar av personalbehovet inom landsfiskalsdistrikten. Det huvudsakligaste arbetet med organisationsplanens utformning i denna del har jämlikt särskilt uppdrag av utredningen utförts av ledamöterna Ros, Gustafsson och Wahl med biträde av sekreteraren. Under arbetets gång har tillfälle beretts landsfogdarna och de lokala myndigheterna att yttra sig. Grundstommen i personalorganisationen inom landsfiskalsdistrikten — i detta sammanhang bortses från de i desamma ingående städerna — skall utgöras av fjärdingsman, d. v. s. av befattningshavare med såväl egentlig polisverksamhet som exekutionsbiträdesverksamhet. För att erhålla en så tillförlitlig grund som möjligt för bedömande av den personalstat som erfordras har en indelning av landsfiskalsdistrikten i fjärdingsmansdistrikt företagits. Indelningen är icke avsedd att framläggas såsom ett förslag och redovisas därför icke i betänkandet utan är främst att anse som källmaterial för utredningens kostnadskalkyler. Den slutliga utformningen av fjärdingsmansdistriktsorganisationen kommer därför att utgöra ett spörsmål, som får lösas i samband med ett eventuellt förstatligande av polisväsendet och på grundval av den kommunala indelning, som då föreligger.

41 Huvudprincipen vid den av utredningen verkställda indelningen har varit att uppdela landsfiskalsdistrikten i lämpligt antal fjärdingsmansdistrikt, avpassade på det sätt, att de var för sig kunna beräknas lämna full sysselsättning åt en ordinarie befattningshavare. Till grund för arbetet ha legat dels uppgifter, hämtade ur den officiella statistiken, rörande landsfiskalsdistriktens och de däri ingående kommunernas storleks- och folkmängdsförhållanden och dels uppgifter, införskaffade från landsfiskalerna, rörande arbetsbördan i de olika polisdistrikten. Vid indelningen har även beaktats landsfiskalsdistriktens allmänna struktur i närings- och befolkningshänseende, samhällsbebyggelse och kommunikationsförhållanden m. m. Hänsyn har jämväl tagits till den nuvarande personalorganisationen, främst såvitt angår den ordinarie personalstaten. I den mån särskild anledning icke förefunnits att rubba på denna organisation, har densamma bibehållits oförändrad. Ett spörsmål som trätt i förgrunden har varit i vilken omfattning uppdelning av kommuner på skilda fjärdingsmansdistrikt bort företagas. Tveksamheten har härvid icke gällt de större kommunerna. Dessa kommuner, vilka i regel bilda egna polisdistrikt, ha redan under nuvarande förhållanden varit indelade i två eller flera fjärdingsmansdistrikt alltefter behovet. I avseende å dessa kommuner har utredningen företagit en liknande indelning. Problemet har däremot gällt huruvida indelningen vad övriga kommuner beträffar bort följa kommungränserna eller om ett brytande av dessa gränser varit tillrådligt. Främst med hänsyn till de olägenheter ur indrivningssynpunkt, som uppkomma därest olika delar av en kommun äro hänförda till skilda fjärdingsmansdistrikt, har utredningen följt den grundsatsen att icke utan vägande skäl klyva kommunerna. Vid indelningen har sålunda eftersträvats att såvitt möjligt sammanföra kommunerna till fjärdingsmansdistrikt, bestående av en eller flera hela kommuner. I sådana fall, där en lämplig distriktsindelning icke kunnat åvägabringas med mindre avsteg gjorts från denna grundsats, har en uppdelning av kommunerna vidtagits. Av organisatoriska skäl ha kommuner, tillhörande olika landsfiskalsdistrikt, icke sammanförts till gemensamma fjärdingsmansdistrikt. Vid indelningen har utredningen sålunda utgått från den gruppering av kommunerna, som innefattas i landsfiskalsdistriktsorganisationen. Såsom tidigare nämnts har utredningen emellertid i vissa fall föreslagit étt överförande av en kommun från ett landsfiskalsdistrikt till annat, därest utredningen därigenom funnit en lämpligare indelning i fjärdingsmansdistrikt kunna åvägabringas. Principen om tillskapandet av ur arbetssynpunkt likvärdiga fjärdingsmansdistrikt har icke överallt kunnat upprätthållas. Obenägenheten att stycka kommunerna har i och för sig medverkat till att en viss ojämnhet kommit att vidlåda indelningen; den variation som uppkommit till följd härav har dock hållit sig inom relativt snäva gränser. Mera betydande skiljaktigheter i fråga om distriktens storleks- och folkmängdsförhållanden ha däremot uppkommit av den anledning, att en del kommuner med hänsyn till sin belägenhet icke lämpligen kunnat sammanföras med andra kommuner till gemensamma fjärdingsmansdistrikt. Exempel på sistnämnda förhållande ut-

göra vissa av de kommuner, som bestå av skärgårdsöar. Även på fastlandet förekomma fall, då kommuner på grund av sitt avskilda läge icko kunnat på lämpligt sätt förenas med andra kommuner till fjärdingsmansdistrikt, oaktat detta organisatoriskt sett varit önskvärt. I ett begränsat antal fall har utredningen på grund av de svårigheter som mött för en genomgående indelning i ordinarie distrikt måst bibehålla kommuner såsom distrikt för extra befattningshavare. För riket i dess helhet uppgå dessa distrikt till ett trettiotal. I statistiskt hänseende har utredningen närmare bearbetat indelningen, såvitt angår Stockholms, Södermanlands, Kronobergs, Malmöhus, Värmlands, Örebro, Västernorrlands och Norrbottens län. De erhållna sifferuppgifterna ha sammanställts med motsvarande uppgifter rörande den fjärdingsmansdistriktsorganisation, som förefanns den 1 januari 1942. I nedanstående tablå, vilken omfattar allenast de ordinarie distrikten, ha areal- och folkmängdsuppgifterna intagits. Dessa bygga på förhållandena inom kommunerna den 1 januari 1940. Distrikten den 1 jan. 1942 Län

Kronobergs

Örebro Norrbottens

'.

Av utredningen beräknade distrikt

Antal distr.

Storlek i medeltal (har)

Folkmängd i medeltal

Antal distr.

Storlek i medeltal (har)

Folkmängd i medeltal

88 35 29 58 75 37 79 58

6 541 13 845 15 980 4 366 20 687 15 365 28 811 159 371

1968 2 580 2 586 2 318 2 540 2 559 2 852 3 216

87 41 41 85 78 50 81 62

7 863 14 815 20 838 5 246 22110 15 628 29 813 185 452

2 296 2 870 3132 2 602 2 663 2 627 2 906 3162

Av tablån framgår, att medeltalen för de av utredningen beräknade distrikten ligga över medeltalen för de tidigare distrikten i samtliga fall utom vad angår folkmängden för distrikten i Norrbottens län. Det lägre medeltalet i detta fall beror på att utredningen omändrat ett nuvarande extra distrikt (Karesuando socken), där folkmängden är relativt liten, till ordinarie distrikt. Såsom ovan nämnts skall fjärdingsmansorganisationen vara grundläggande såsom personalorganisation inom landsfiskalsdistrikten. Utredningen har beräknat denna organisation på det sätt, att uppkommande behov av utökning av personalen i regel skall fyllas genom tillsättande av polispersonal för egentlig polisverksamhet. Sådan personal har utredningen även upptagit för köpingar och andra samhällen. Härigenom kommer, på sätt redan nu är fallet, å tättbebyggda orter en mer eller mindre utpräglad uppdelning av arbetsuppgifterna mellan fjärdingsman såsom huvudsakligen verksamma inom exekutionsbiträdestjänsten och polismän för egentlig polisverksamhet att åvägabringas. Denna uppdelning kommer enligt utredningens förslag att vara så mycket mer framträdande som polismansbefattningarna organiserats såsom ordningskonstapelsbefattningar i vanlig bemärkelse.

43 Inom sådana landsfiskalsdistrikt, där på grund av samhällsbebyggelse eller andra på polisverksamheten särskilt inverkande förhållanden behovet av personal för egentlig polisverksamhet gör sig gällande inom distrikten i deras helhet, h a r utredningen, på sätt i betänkandets allmänna del närmare framhålles, inrättat polismansbefattningar avsedda att tillgodose detta behov. Vid uppbyggandet av denna organisation har utredningen gått fram efter två linjer. F ö r vissa distrikt hava upptagits ordningskonstapelsbefattningar med distrikten såsom verksamhetsområden. Skillnaden mellan dessa befattningar och övriga ordningskonstapelsbefattningar är främst den, att de förra befattningarnas innehavare skola mera regelbundet än innehavarna av de senare befattningarna kunna utnyttjas för polisverksamhet utom stationeringsorten, i första hand såvitt angår utredningsverksamheten. Inom de distrikt åter, där för utredningsverksamheten påkallats biträde av befattningshavare med större kvalifikationer än ordningskonstaplar, hava inrättats befattningar som polisuppsyningsmän. Erinras bör i detta sammanhang, att polisuppsyningsmännen även skola, efter polischefens bestämmande, utföra ordningspolisgöromål, vilken uppgift huvudsakligen skall vara knuten till stationeringsorten, samt att de, vad den egentliga polisverksamheten angår, skola intaga befälsställning i förhållande till befattningshavare i konstapelsgraden. Vid prövningen av behovet av polisuppsyningsmän har hänsyn tagits till organisationen med landsfiskalsassistenter. I distrikt, där landsfiskalsassistent finnes, har befattning som polisuppsyningsmän inrättats allenast i sådana fall, där särskilt starka skäl för en förstärkning av den främst för utredningsverksamheten avsedda polispersonalen förelegat. Polisuppsyningsmansorganisationen kan sålunda med ett visst berättigande sägas vara ett komplement till landsfiskalsassistentorganisationen, ehuru befattningarna icke äro likvärdiga vare sig i avseende å kvalifikationer eller arbetsuppgifter. Härtill kommer, att befattningarna som landsfiskalsassistenter äro av extra ordinarie natur under det att befattningarna som polisuppsyningsmän skola vara upptagna å ordinarie stat. Utredningen anser emellertid, att vid eventuellt uppkommande framtida behov av ytterligare personal för utredningsverksamhet det i varje fall bör övervägas, huruvida behovet lämpligen bör tillgodoses genom inrättandet av befattning som landsfiskalsassistent eller som polisuppsyningsmän. Vid anordnandet av polisuppsyningsmansorganisationen har hänsyn även tagits till den samorganisation som är ämnad att i och med förstatligandet åvägabringas mellan de olika poliskårerna inom landsfiskalsdistrikten. I sådana distrikt, där vid poliskår i stad eller annat samhälle överkonstapelsbefattning skall finnas, har allenast i undantagsfall inrättats befattning som polisuppsyningsmän; till följd av den vidgade tjänstgöringsskyldigheten kommer överkonstapeln, liksom även annan befattningshavare vid poliskåren att kunna utnyttjas för polisverksamhet inom hela distriktet. Däremot har i vissa städer och samhällen nu befintlig överkonstapelsbefattning eller annan befälsbefattning utbytts mot polisuppsyningsmansbefattning; frågan huruvida över-

44 konstapelsbefattning eller polisuppsyningsmansbefattning skall finnas har utredningen bedömt med utgångspunkt från vad polisväsendet i staden eller samhället kan anses kräva. Överkonstapelsbefattning har sålunda beräknats för sådana orter, där befälsbefattning befunnits erforderlig för tillgodoseendet främst av själva ortens behov, medan polisuppsyningsmansbefattning inrättats i sådana mindre städer och samhällen, där polisarbetet icke kan anses lägga hinder i vägen för att befattningshavarens mera regelbundna verksamhetsområde utsträckes till att omfatta hela landsfiskalsdistriktet. En sammanställning av utredningens förslag i avseende å polisuppsyningsmansorganisationen giver vid handen, att polisuppsyningsmän föreslagits i 166 landsfiskalsdistrikt. I sju distrikt hava föreslagits två och i två distrikt tre polisuppsyningsmansbefattningar, varför hela antalet befattningar uppgår till 177. Även i övrigt har utredningen i vad angår de städer vilka skola tillhöra landsfiskalsdistriktsorganisationen vidtagit sådana ändringar i personalorganisationen som betingas av samorganisationen. Särskild uppmärksamhet har ägnats frågan om organisationen i de städer som ännu icke tillförts landsfiskalsdistrikten men som i samband med att vakans uppkommer å stadsfiskalstjänsterna äro avsedda att ingå i dessa distrikt. I en del städer har organisationen icke ansetts böra undergå annan ändring än att, på sätt nyss sagts, överkonstapelsbefattning utbytts mot polisuppsyningsmansbefattning. I dessa fall bör enligt utredningens mening förändringen vidtagas redan i samband med ett förstatligande utan avvaktan på stadens införlivande med distriktet. Beträffande åtta städer har utredningen ansett att upphörandet av stadsfiskalsbefattningen bör medföra inrättandet av landsfiskalsassistentbefattning. Tillsättningen av assistent bör dock anstå till den framtida tidpunkt, då staden i samband med stadsfiskalens avgång upphör att utgöra eget åklagardistrikt. I övrigt ha några mera genomgripande förändringar icke företagits beträffande polisorganisationen i dessa städer. Beträffande Stocksunds, Saltsjöbadens och Nynäshamns köpingar torde böra nämnas, att i stället för de nuvarande kommissarietjänsterna föreslagits, i Stocksund en biträdande överkonstapelsbefattning, i Saltsjöbaden 1 överkonstapelsbefattning och i Nynäshamn en befattning som polisuppsyningsmän; dessa förändringar har utredningen funnit kunna vidtagas med hänsyn till att enligt organisationsplanen göromålen såsom polischef och åklagare skola överföras å landsfiskalerna. Beträffande Stocksund gäller emellertid, på sätt närmare framgår av tablån, att polisväsendet i avseende å befälsbefattningarna samorganiserats med polisväsendet i Djursholm och vad Nynäshamn angår har utredningen räknat med att landsfiskalsassistent skall anställas i samband med upphörandet av distriktsåklagartjänsten därstädes. Beträffande personalorganisationen inom landsfiskalsdistrikten må slutligen anmärkas, att utredningen vid personalstatens beräknande följt strängt restriktiva grundsatser. Utredningen har beaktat, att genom den större möjlighet att utnyttja personalen utom stationsorten som uppkommer till följd

45 av förstatligandet vissa personalbehov som för närvarande framträda torde nöjaktigt kunna tillgodoses utan att särskild personal beräknas för ändamålet. Vid personaltilldelningen har utredningen även räknat med att extra personal skall anlitas såsom biträde i polisarbetet i den utsträckning detta visar sig erforderligt och lämpligt; jämväl poliselever och polisaspiranter komma att i detta hänseende kunna begagnas till utfyllnad av den fasta personaluppsättningen. Utredningen vill emellertid framhålla, att den av utredningen upptagna personalstaten jämväl med hänsynstagande till berörda möjligheter i åtskilliga fall måst anses vara snävt beräknad; från de lokala polismyndigheterna framställda anspråk på personalökning har utredningen sålunda i regel sett sig förhindrad att tillmötesgå. I vissa fall har utredningen dock funnit sig böra anteckna att behov av ytterligare personal inom den närmaste tiden torde uppkomma. Detta har skett i sådana fall, då det med hänsyn till en orts utveckling e. dyl. stått klart för utredningen att en utökning av personalen inom en nära framtid måste företagas.

En sammanställning av polisorganisationen i samtliga polismästardistrikt enligt utredningens förslag finnes i tablån Bil. V. Tablån omfattar endast ordinarie och extra ordinarie befattningshavare.

Kontorspersonal och övrig biträdespersonal. I samband med genomförandet av den nya landsfiskalsorganisationen tillgodosågs även landsfiskalernas behov av biträdeshjälp genom tillskapandet av en särskild biträdesorganisation. Till landsfiskalernas förfogande ställdes dels kvalificerade biträden, landsfiskalsassistenter, dels ock biträden för det mindre kvalificerade expeditionsarbetet, kanslibiträden i vissa distrikt i övre Norrland samt i övrigt manliga biträden i lönegrad Eo 5 och skrivbiträden i lönegrad Eo 2. Såsom i annat sammanhang framhållits har utredningen ej funnit skäl att i samband med sin prövning av förutsättningarna för ett förstatligande av polis- och åklagarväsendet närmare ingå på frågan om landsfiskalsorganisationens utformning. Denna utredningens principiella inställning avser jämväl frågan om biträdesorganisationen inom landsfiskalsdistrikten. I sådana fall, då en stad ännu icke införlivats med vederbörande landsfiskalsdistrikt men detta är avsett att äga rum i samband med att vakans uppkommer å stadsfiskalstjänsten, har utredningen dock tagit hänsyn till det ökade behov av biträdeshjälp, som kommer att föreligga i distriktet efter stadens införlivande. I anmärkningskolumnen i Bil. IV har vid de därav berörda distrikten gjorts anteckning om de förändringar i biträdesorganisationen som utredningen sålunda räknat med. — Det kan i detta sammanhang anmärkas att vissa spörsmål, avseende bland annat en rationalisering av arbetet på landsfiskalskontoren och en därmed sammanhängande översyn av bi-

trädestilldelningen inom landsfiskalsdistrikten, för närvarande är föremål för särskild utredning inom socialdepartementet (jfr k. prop, nr 298/1943). Om sålunda biträdesfrågan inom landsfiskalsdistrikten och de därtill anslutna städerna icke påkallat särskild uppmärksamhet från utredningens sida är förhållandet ett annat beträffande de städer, som skola vara fristående i förhållande till landsfiskalsdistriktsorganisationen. För dessa städers del måste i samband med ett förstatligande jämväl frågan om biträdespersonalen upptagas till prövning. Härvid uppkomma i huvudsak två problem nämligen dels hur personalbehovet skall beräknas och dels vilken anställningsform och löneställning som bör fastställas för denna personal. För undvikande av onödig upprepning har det synts lämpligt att båda dessa frågor upptagas till gemensam behandling i förevarande avdelning. I ett följande kapitel om befattningshavarnas lönegradsplacering kommer därför, såvitt angår biträdespersonalen, hänvisning att göras till den här lämnade redogörelsen. Även polismästarnas biträdesfråga bör i detta sammanhang bliva föremål för undersökning. I polismästardistrikt där polismästaren tillika är lokal polischef i polismästarstaden sammanhänger denna fråga nära med frågan om biträdesorganisationen överhuvud taget i polismästarstaden. I övriga distrikt, där polismästaren icke har någon direkt befattning med det lokala polisväsendet i polismästarstaden, får däremot polismästarnas biträdesfråga lösas särskilt för sig. I dessa fall blir det närmast ett spörsmål om huruvida den nuvarande biträdespersonalen på landsfogdekontoren kan anses tillfyllest även efter ett ikraftträdande av den nya polisorganisationen. Under begreppet biträdespersonal inrymmes all personal, som icke kan hänföras till den egentliga polispersonalen. Till övervägande del utgöres biträdespersonalen av befattningshavare, vilka med ett gemensamt namn kunna benämnas kontorspersonal. Av lämplighetsskäl ha till denna kategori även hänförts poliskamrerarbefattningen i Stockholm och kamrerarbefattningarna vid polisnämnderna i Stockholm och Göteborg. Vad särskilt angår den förstnämnda befattningen, med vilken är förenad befattning som stadsfogde i Stockholm, skulle det kunna ifrågasättas huruvida icke denna i stället bort upptagas tillsammans med övriga juristbefattningar vid polisväsendet i Stockholm (jfr ovan s. 14). Anledningen till att så icke skett är närmast den, att det ur redovisningssynpunkt ansetts mindre lämpligt att göra en uppdelning av befattningshavarna vid poliskamrerarkontoret. Utöver kontorspersonal finnas vid de större poliskårerna vissa andra befattningshavare såsom bilförare, montörer, radiotekniker, hästskötare m. fl. I det följande användes för dessa den gemensamma benämningen övrig biträdespersonal. Kontorspersonal. Vad först angår b i t r ä d e s h j ä l p e n å t p o l i s m ä s t a r n a måste, som ovan nämnts, skillnad göras mellan å ena sidan polismästare, vilka tillika skola vara lokala polischefer i polismästarstäderna, och å andra sidan övriga polismästare. För de förras del blir det huvudsakli-

47 gen omfattningen av de med det lokala polischefskapet förenade arbetsuppgifterna, som blir bestämmande för biträdesorganisationens utformning. Att i dessa fall beräkna särskild personal för de uppgifter, som komma att åvila polismästarna i deras egenskap av chefer jämväl för polisväsendet utanför polismästarstäderna, torde icke vara erforderligt. Det bör nämligen ihågkommas att det här gäller rikets sex största städer med deras I regel väl utvecklade biträdesorganisationer. En i viss mån särskild ställning intaga polismästarna i de tre minsta polismästardistrikten, nämligen Västerviks, Visby och Sundsvalls. Dessa skola liksom det stora flertalet polismäst a r e tillika vara överåklagare inom respektive distrikt, men därjämte skola de vara lokala polischefer och distriktsåklagare i polismästarstäderna. Med hänsyn till distriktens jämförelsevis ringa omfattning ha de emellertid i biträdeshänseende jämställts med polismästarna-överåklagarna. För dessa senares del vill utredningen föreslå tillsättandet av ett kontorsbiträde i lönegraden A 4 inom varje polismästardistrikt. Detta innebär en viss förstärkning såväl i kvantitativt som kvalitativt avseende av den nuvarande biträdespersonalen på landsfogdekontoren. Enligt vad utredningen inhämtat funnos i slutet på 1942 heltidsanställda kvinnliga biträden endast hos 12 landsfogdar. I sju län tjänstgjorde något av länsstyrelsens kvinnliga biträden halva dagen på landsfogdeexpeditionen och halva dagen på länsstyrelsen. I de återstående fem länen fanns icke något särskilt biträde hos landsfogden, men ägde denne vid behov använda länsstyrelsens befattningshavare för skrivhjälp. Av de heltidsanställda biträdena voro två ordinarie kontorsbiträden i lönegrad A 4, sju extra ordinarie kontorsbiträden i lönegrad Eo 4 och två extra skrivbiträden i lönegrad Ex 2. I ett fall var biträdet anställt mot årligt arvode. Av de icke heltidsanställda biträdena var ett ordinarie kanslibiträde i lönegrad A 7, två ordinarie kontorsbiträden i lönegrad A 4, två extra kontorsbiträden i lönegrad Ex 4 och slutligen två anställda mot arvode. Den förstärkning av biträdespersonalen som utredningens förslag sålunda i stort sett innebär synes väl motiverad av den ökning av arbetsuppgifterna, som kan förutses för polismästarna. Här må endast erinras om att det efter ett förstatligande av polis- och åklagarväsendet bland annat kommer att åligga polismästarna att upprätta förslag till utgiftsstat för polismästardistrikten; ett arbete som säkerligen kommer att ställa ökade krav även på biträdespersonalen. Vad härefter angår k o n t o r s p e r s o n a l e n v i d p o l i s - o c h å k l a g a r v ä s e n d e t i d e f r i s t å e n d e s t ä d e r n a har utredningen för att erhålla en grundval för personalbehovets bedömande verkställt en undersökning rörande den nuvarande kommunalanställda kontorspersonalen i dessa städer. Resultatet av undersökningen framgår såvitt angår Stockholm av tablån Bil. VI och för övriga städer av tablån Bil. VII. Det bör erinras om att tablåerna grunda sig på uppgifter, som hänföra sig till förhållandena den 1 april 1943; dock att hänsyn tagits till förändringar, som inträffat under tiden t. o. m. den 1 januari 1944 på grund av omorganisations-

48 förslag som förelegat vid förstnämnda tidpunkt. 1 Vid tablåernas upprättande har någon genomförd terminologi för befattningshavarnas benämning icke tillämpats utan ha de av uppgiftslämnarna i varje särskilt fall använda benämningarna godtagits. Detta gör att befattningshavarna i regel icke kunna vare sig i avseende å tjänstens karaktär eller i lönehänseende direkt jämföras med statsanställda befattningshavare med motsvarande benämning. Ett undantag utgöra befattningshavarna vid poliskammaren i Stockholm; för dessa gälla nämligen tjänste- och avlöningsreglementen, som äro uppgjorda efter mönster av de statliga. Beträffande de fristående städer, som icke återfinnas i ovannämnda tablåer, kan anmärkas att för flertalet av dessa uppgivits, att det visserligen icke finnes någon särskild kontorspersonal anställd inom polis- och åklagarväsendet i staden, men att vederbörande polischef vid behov äger anlita vid andra kommunala institutioner anställda skrivbiträden. I ett icke ringa antal fall framgår av de lämnade uppgifterna att i brist på skrivhjälp polispersonal användes för expeditions- och skrivarbete. Vid övervägande av vilken biträdestilldelning utredningen bör räkna med vid uppgörandet av kostnadsplanerna för ett förstatligat polis- och åklagarväsende har utredningen i första hand tagit hänsyn till det nuvarande antalet befattningshavare. Även för städer som nu sakna kontorspersonal har utredningen emellertid ansett behov föreligga av åtminstone ett biträde. Såsom nyss antytts visar nämligen erfarenheten att där skrivbiträde saknas, polispersonal användes för rena skrivgöromål till men för den egentliga polistjänsten. Vad härefter angår lönegradsplaceringen blir detta närmast en fråga om personalens inplacering i de för kontorsbefattningarna avsedda lönegraderna i civila avlöningsreglementet. Valet av lönegrad kan därför i vad angår det stora flertalet befattningshavare icke i särskild grad påverkas av den kommunala lönesättningen utan måste i stället de inom statsförvaltningen tilllämpade principerna följas. På grund härav har det icke ansetts erforderligt att redovisa personalens nuvarande löneförmåner såvitt gäller befattningshavare för vilka icke högre lönegradsplacering än A 11 kan ifrågakomma. Redan har nämnts att utredningen för polismästarna-överåklagarnas biträden avser en placering i lönegrad A 4. Kontorsbiträdesgraden finner utredningen jämväl böra komma till användning i de städer, som endast tilldelats ett biträde. I avvaktan på att närmare erfarenheter vinnas rörande behovet av biträdeshjälp och de krav, som komma att ställas på biträdespersonalen, torde försiktigheten bjuda att befattningarna tillsvidare endast upptagas som extra ordinarie. Undantag härifrån synes dock böra göras för be-

1 Beträffande Stockholm kan anmärkas att arbetsförhållandena vid poliskammaren och stadsfiskalskontoret för närvarande äro föremål för allmän översyn genom särskilda av överståthållarämbetet och Stockholms stad utsedda sakkunniga. I de sakkunnigas uppdrag ingår bland annat a t t undersöka, huruvida icke genom förenkling eller slopande av vissa arbetsdetaljer samt genom polispersonals ersättande med annan personal administrationskostnaderna kunna nedbringas. I t v å promemorior, den ena av den 8 maj 1943, sedermera kompletterad den 22 juni samma år, och den andra av den 5 april 1944, ha de sakkunniga framlagt resultatet av sitt hittills utförda granskningsarbete.

49 fattningarna i de sex största av de här ifrågavarande städerna, nämligen Karlskrona, Halmstad, Lund, Kalmar, Kristianstad och Landskrona. Omfattningen och arten av de arbetsuppgifter, som komma att åvila biträdena i dessa städer, synas nämligen väl motivera att befattningarna redan från början göras ordinarie. Beträffande fördelningen på olika lönegrader i städer med två eller flera biträden hänvisas till tablån Bil. VIII. Här skall endast påpekas att i Stockholm och Göteborg en viss överflyttning av icke ordinarie personal till ordinarie ägt rum; härigenom har vunnits att proportionen mellan antalet ordinarie och icke ordinarie befattningshavare i nämnda städer blivit mera tillfredsställande. För poliskårerna i Stockholm, Göteborg och Malmö avser utredningen inrättandet av följande befattningar med högre lönegradsplacering än A 11: Stockholm

Göteborg Föreslagen lönegrad

1 poliskamrerare (tillika stadsfogde) A 26 1 kamrerare.... A 24 1 bokhållare . . . A 17 5 kanslister . . . . A 15 1 kassör A 14 1 kassör Eo 14

Föreslagen lönegrad 1 kamrerare.... A 20 1 kanslist A 15

Malmö

1 kassör

Föreslagen lönegrad A 17

Vad först angår de för Stockholm föreslagna befattningarna torde till att börja med vissa spörsmål av organisatorisk natur böra behandlas. I samband med ett förstatligande av polisväsendet kommer polisnämndens expedition att upphöra. För att omhänderhava medelsförvaltningen vid polis- och åklagarväsendet i Stockholm bör enligt utredningens mening inrättas en särskild avdelning inom poliskamrerarkontoret. För denna avdelning, som sålunda delvis får övertaga de uppgifter, som nu åvila polisnämndens expedition, beräknar utredningen följande personal: 1 kamrerare, 1 kanslist, 1 kassör, 1 kontorist och 1 kanslibiträde. Med hänsyn till svårigheten att på förhand bedöma behovet av befattningshavare i kontors- och skrivbiträdesgraderna har utredningen icke räknat med något visst antal dylika befattningar utan torde det få bliva en uppgift för polisstyrelsen att, sedan närmare kännedom om arbetets omfattning vunnits, begära den komplettering av personalen som kan anses erforderlig. Kamreraren, som skall hava redogöraransvar för de till polis- och åklagarväsendet i Stockholm anslagna statsmedlen, skall bland annat åligga att uppgöra förslag till utgiftsstat för polismästardiistriktet. Han skall vidare omhänderhava detaljupphandlingen för polis- och åklagarväsendet i Stockholm samt ansvara för löneutbetalningarna. 4—440978.

II.

50 Kanslisten skall i första h a n d biträda kamreraren med upprättandet av avlöningslistorna. Då det här gäller i runt tal 1 700 befattningshavare torde även avdelningens övriga befattningshavare någon del av månaden få sysselsättas med detta arbete. Vid förfall för kamreraren skall kanslisten i regel vikariera för denne. Kassören skall omhänderhava kassörsgöromålen samt därjämte närmast under kamreraren ansvara för bokföringen och den därmed sammanhängande räkenskapsgranskningen. För att biträda kassören med bokföringsarbetet har beräknats ett kanslibiträde. Kontoristen skall huvudsakligen tillhandagå kamreraren i dennes arbete med detaljupphandlingen. Såsom ovan nämnts torde kontoristen därjämte få tagas i anspråk för arbetet med avlöningslistornas iordningställande. Beträffande den för befattningshavarna föreslagna lönegradsplaceringen må här anföras följande. För de befattningshavare, som nu äro uppförda å poliskammarens stat, har föreslagits en placering, som nära överensstämmer med befattningshavarnas nuvarande placering på den kommunala löneskalan. Poliskamreraren är sålunda placerad i lönegrad B 26, 1 bokhållaren i lönegrad B 17, kanslisterna i lönegrad B 15 och kassören i lönegrad Eo 14. För tre av de befattningshavare, som enligt vad ovan sagts beräknats för den avdelning inom poliskamrerarkontoret, som närmast motsvarar den nuvarande expeditionen vid polisnämnden, föreslås högre lönegradsplacering än A 11, nämligen för kamreraren A 24, för kanslisten A 15 och för kassören A 14. Till jämförelse kan nämnas att med den nuvarande kamrerarbefattningen vid polisnämnden är förenad en högsta årslön utan indextilllägg av 10 824 kronor och vid index 221 av 14 591 kronor. Motsvarande löner i lönegrad A 24 på I-ort äro 10 515 kronor och 12 933 kronor. Den föreslagna kanslistbefattningen motsvaras närmast av befattningen som förste kammarskrivare vid polisnämnden. Innehavaren av denna senare befattning, vilken är uppförd å extra stat, åtnjuter en högsta årslön utan indextillägg av 5 160 kronor och vid index 221 av 7 017 kronor (den nuvarande innehavaren har därjämte ett särskilt lönetillägg av 816 kronor per år). Motsvarande löner i lönegrad A 15 på I-ort äro 6 816 kronor och 8 384 kronor. Någon direkt motsvarighet till den föreslagna kassörsbefattningen finnes för närvarande icke vid polisnämnden. För denna befattning har utredningen haft att välja mellan lönegraderna A 11 och A 14. Med hänsyn till den omfattande kassarörelse, som det torde bliva fråga om, har utredningen ansett sig böra föreslå att befattningen placeras i den högre lönegraden. 1 I den tidigare omnämnda promemorian av den 5 april 1944 (se not 1 sid. 48) har frågan om förbättrad löneställning för poliskamreraren berörts. Till de sakkunniga hade framförts förslag om uppflyttning av befattningen från 26 till 27 lönegraden. Då frågan ansågs falla utanför det åt de sakkunniga lämnade uppdraget framförde de sakkunniga icke något förslag på denna punkt. En av de sakkunniga var skiljaktig och ansåg, främst med hänsyn till den av de sakkunniga föreslagna överflyttningen av ordonnansavdelningens andra byrå till poliskamrerarkontoret, att poliskamrerarbefattningen i lönehänseende icke borde placeras lägre än i lönegrad B 27. Även inom utredningen har frågan om en uppflyttning av poliskamrerartjänsten till 27 lönegraden varit föremål för övervägande. E t t slutligt ståndpunktstagande härtill har emellertid ansetts böra anstå i avvaktan på att poliskamrerarkontorets organisation blir definitivt fastställd.

51 Ytterligare ett spörsmål torde i detta sammanhang böra något beröras. Tidigare har nämnts att poliskamreraren i Stockholm tillika är stadsfogde. Vad som i detta hänseende åligger honom framgår av redogörelsen i allmänna delen s. 70. I sitt arbete med stadsfogdegöromålen biträdes poliskamreraren dels av personalen på poliskamrerarkontoret, dels av polispersonal och dels av särskilda exekutionsbiträden (se under 6 Bil. VI). Då de senare uteslutande biträda med ärenden, som åligga poliskamreraren som stadsfogde, beröras de icke av utredningens organisationsförslag. För poliskamrerarens och den övriga personalens del har utredningen tänkt sig samma anordning, som föreslagits för de städer, där stadsfiskalen tillika skall vara stadsfogde (se s. 13 o. f.). Uppgörelse torde alltså böra träffas mellan kronan och Stockholms stad om ersättning från stadens sida för den befattning poliskamrerarkontorets personal, däri inräknad den vid kontoret tjänstgörande polispersonalen, kommer att taga med stadsfogdegöromål. Vad härefter angår de för Göteborg föreslagna befattningarna må här anföras följande. Den nuvarande kamrersbefattningen vid polisnämnden i Göteborg föreslås uppförd å riksstaten som kamrerarbefattning i lönegrad A 20. Kamreraren skall svara för utbetalningsärendenas författningsenligt riktiga behandling samt hava redogöraransvar för de till polis- och åklagarväsendet i Göteborg anvisade medlen. Vidare skall det åligga honom att upprätta förslag till utgiftsstat för polismästardistriktet samt omhänderhava löneutbetalningen till personalen vid polis- och åklagarväsendet i Göteborg. Med den kommunala kamrerstjänsten är för närvarande förenad en högsta årslön utan indextillägg av 8 531 kronor och vid index 221 av 9 611 kronor. Motsvarande löner i lönegrad A 20 på G-ort äro 8 100 kronor och 9 963 kronor. Såsom biträde åt kamreraren har upptagits en befattning som kansliskrivare (kassör) i lönegrad A 11 (se Bil. VIII). Befattningshavaren skall tillika handhava registratorsgöromålen. Till den nuvarande registratornkassören utgår en högsta årslön närmast motsvarande lönen i lönegrad A 17. Med hänsyn till att redogöraransvaret skall åvila kamreraren har utredningen emellertid icke ansett sig kunna föreslå högre tjänsteställning för nu ifrågavarande befattningshavare än som kansliskrivare. För den nuvarande kanslistbefattningen i Göteborg föreslås en placering i 15 lönegraden. För närvarande är med denna befattning förenad en högsta årslön utan indextillägg av 6 489 kronor och vid index 221 av 7 462 kronor. Motsvarande löner enligt lönegrad A 15 på G-ort äro 6 426 kronor och 7 904 kronor. Vad slutligen angår Malmö föreslår utredningen, såsom framgår av uppställningen ovan, inrättandet av en kassörsbefattning i 17 lönegraden. För denna befattning, vartill någon motsvarighet för närvarande icke finnes, avses i stort sett samma uppgifter som för kamrerarbefattningen i Göteborg, men med hänsyn till göromålens mindre omfattning synes befattningshavaren ej böra placeras högre än i lönegrad A 17.

52 övrig biträdespersonal. Vid poliskårerna i nedannämnda städer finnas följande icke tidigare redovisade befattningshavare: Stockholm

Göteborg

Malmö

Ordinarie 1 fotograf 1 förvaltare för hittegodsmagasin 9 bilförare

Ordinarie 1 förvaltare för hittegodsmagasin 1 förrådsföreståndare 1 verkstadsförman 1 radiotekniker 1 tekniskt biträde

Ordinarie 1 arrestvakt 1 motorskötare 1 hästskötare 1 » (vid statspolisavdelningen)

Extra ordinarie 6 bilförare 1 motorbåtsförare Extra 1 garageföreståndare 3 bilförare 5 montörer 2 magasinsbiträden

Anställda enligt kollektivavtal 1 radioreparatör 6 reparatörer 2 hästskötare 2 » (vid statspolisavdelningen)

Extra 1 hästskötare 2 » (vid statspolisavdelningen)

Kommunalt anställda hästskötare finnas dessutom vid poliskårerna i Norrköping (1 extra ordinarie och 1 extra) och i Sundsvall (1 ordinarie och 1 extra). Av statsverket direkt avlönade hästskötare finnas dels vid vissa av statspolisens avdelningar (sammanlagt 3 hästskötare och 4 bitr. hästskötare) dels vid poliskåren i Boden (1 ordinarie hästskötare). Beträffande lönegradsplaceringen för ifrågavarande personal får utredningen anföra följande. Den vid poliskåren i Stockholm anställde fotografen åtnjuter samma lön som överkonstapel och är underkastad det för polispersonalen gällande tjänstereglementet. Beslut föreligger att tjänsten vid nuvarande innehavarens avgång skall omorganiseras till en överkonstapelsbefattning med speciell inriktning på kriminaltekniska undersökningar. Med hänsyn till den lönegradsplacering som i det följande föreslås för överkonstapel i Stockholm har befattningen upptagits såsom tillhörande lönegrad A 16. Beträffande de vid Stockholms och Göteborgs polisverk förekommande befattningarna som förvaltare för hittegodsmagasin gäller, att befattningshavaren i Stockholm är i lönehänseende jämställd med kriminalkonstapel och befattningshavaren i Göteborg med centralkonstapel. Då befattningarna lämpligen böra rekryteras med för sysslan lämpade ordningskonstaplar, synas de böra i lönehänseende jämställas med kriminalkonstaplar. P å grund härav föreslås en placering i 13 lönegraden för befattningshavaren i Stockholm och i 12 lönegraden för befattningshavaren i Göteborg. Till 12 lönegraden hänföres även befattningen som förrådsföreståndare i Göteborg. Innehavaren av denna befattning förestår polisverkets vapen- och beklädnadsförråd. Förvaltaren för hittegodsmagasinet i Stockholm har till sin hjälp två manliga extra biträden. Deras löneförmåner motsvara ungefärligen vad som ut-

53 går i lönegrad Ex 2. Denna placering har utredningen även tills vidare räknat med vid uppgörande av personalstaten. Såsom av ovan intagna uppställning framgår finnas vid poliskåren i Stockholm 9 ordinarie, 6 extra ordinarie och 3 extra bilförare. Av dessa tjänstgöra emellertid 2 ordinarie, 5 extra ordinarie och samtliga extra som hästskötare. Då utredningen kommer att föreslå inrättandet av särskilda befattningar som hästskötare har utredningen endast räknat med 8 bilförare, 5 ordinarie och 3 extra ordinarie. För dessa föreslår utredningen en placering i lönegrad A 6 respektive Eo 6, vilket motsvarar den löneställning som tillkommer chaufförer upptagna på den vid civila avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen. Samma placering föreslås för befattningen som extra ordinarie motorbåtsförare vid poliskåren i Stockholm. Vad härefter angår hästskötarna finnas såsom ovan nämnts statsavlönade hästskötare vid vissa av statspolisens avdelningar och vid den statliga poliskåren i Boden. Till statspolisens hästskötare utgår lön enligt lönegrad 6 i löneplan MEo i militära icke-ordinariereglementet. Den vid poliskåren i Boden placerade hästskötaren är ordinarie befattningshavare i lönegrad A 5. Vid statspolisen finnes dessutom ett antal biträdande hästskötare, vilka äro anställda mot årligt arvode. Utredningen har i sitt förslag räknat med dels ordinarie hästskötare i lönegrad A 5, dels extra ordinarie hästskötare i lönegrad Eo 5 och dels mot arvode anställda biträdande hästskötare. Befattningen som arrestvakt vid polisverket i Malmö har jämställts med befattning som expeditionsvakt och sålunda upptagits i 5 lönegraden. Av uppställningen över den ifrågavarande biträdespersonalen framgår vidare att vid poliskårerna i Stockholm, Göteborg och Malmö tjänstgör viss teknisk personal, nämligen i Stockholm 1 garageföreståndare och 5 montörer, i Göteborg 1 verkstadsförman, 1 radiotekniker, 1 tekniskt biträde, 1 radioreparatör och 6 reparatörer samt i Malmö 1 motorskötare. Anställningsformen för dessa befattningshavare växlar. En del intaga tjänstemannaställning medan andra äro anställda genom kollektivavtal. Då en icke obetydlig förstärkning av den vid polisväsendet anställda tekniska biträdespersonalen torde bliva erforderlig i samband med en väntad utökning av antalet radiobilar 1 har utredningen ansett att frågan om denna personals anställnings- och avlöningsförhållanden bör bliva föremål för en särskild undersökning. Denna undersökning, som jämväl bör omfatta frågan om verkstadsrörelsens organisation, torde lämpligen böra anstå till den framtida tidpunkt då biträdesbehovet kan överblickas på ett bättre sätt än vad nu är fallet. På grund härav har utredningen icke föreslagit någon viss löneställning för den tekniska personalen u t a n i kostnadsplanen endast räknat med en summa, som motsvarar de nuvarande lönekostnaderna. Enligt utredningens förslag upptager tjänsteförteckningen i avseende å den nu ifrågavarande personalen sålunda följande befattningar. 1 För Stockholms del har 1943 års poliskommitté i sitt i sept. s. å. avgivna betänkande föreslagit en utökning av antalet radiobilar från 15 till minst 28.

64 Stockholm fotograf A 16 förvaltare för hitA 13 tegodsmagasin bilförare A 6 Eo 6 motorbåtsförare Eo 6 hästskötare.... A 5 Eo 5 magasinsbiträden Ex 2 3 bitr. hästskötare arvode

Göteborg förvaltare för hittegodsmagasin . . A 12 förrådsföreståndare A 12 hästskötare A 5 bitr. hästskötare arvode

Malmö 1 arrestvakt A 5 2 hästskötare . . . . A 5 3 bitr. hästskötare arvode

Härtill komma 1 hästskötare och 1 bitr. hästskötare i envar av följande städer, nämligen Norrköping, Jönköping, Borås (överflyttade från Göteborg), Örebro, Gävle, Sundsvall och Boden. Ovan har icke redovisats eldare, maskinister, värmeledningsskötare, gårdskarlar och övriga befattningshavare, vilka huvudsakligen anställts för skötseln av de utav polis- och åklagarväsendet disponerade fastigheterna och lokalerna. Med hänsyn till utredningens förslag i avseende å skyldigheten för kommunerna att även i fortsättningen tillhadahålla lokaler uppkommer icke frågan om denna personals överförande i statstjänst. Av uppgiftsmaterialet från vissa av de större städerna framgår att därstädes enligt särskilda avtal utgå arvoden till tjänsteläkare, gymnastiklärare, veterinärer m. fl. Frågan om tillhandahållandet av tjänsteläkare kommer i och med förstatligandet att lösas i enlighet med de för de statliga verken i allmänhet gällande grunderna. För täckandet av kostnaden för övriga arvodesbefattningar samt för tillfällig kontors- och biträdespersonal har utredningen räknat med att ett särskilt anslag ställes till polisstyrelsens förfogande. I avseende å biträdesorganisationen vill utredningen i övrigt ånyo understryka, att utredningen icke ingått på närmare prövning av biträdesbehovet i de olika städerna utan i stort sett inlemmat den nuvarande biträdespersonalen i den statliga organisationen. Biträdestilldelningen har härigenom kommit att lida av en viss ojämnhet. Det får emellertid bliva en uppgift för polisstyrelsen att efter hand vidtaga de omorganisationsåtgärder, vartill en vidgad erfarenhet kan giva anledning.

Kap. III. Befattningshavarnas lönegradsplacering. Den egentliga polispersonalen. För erhållande av underlag till bedömande av frågan om vilken lönegradsplacering som bör genomföras för polispersonalen inom en förstatligad polisorganisation ha undersökningar företagits rörande de löne- och pensionsförmåner, som för närvarande åtnjutas av den ordinarie polispersonalen. Undersökningarna, vilka omfattat såväl städerna som landsbygden, föreligga i ett antal tablåer och sammanställningar, vilka såsom bilagor fogats till betänkandet (se Bil. IX o. ff.). I det följande lämnas till en början en kortfattad redogörelse för tablåernas uppställning och innehåll, varjämte de utgående löneförmånerna göras till föremål för vissa statistiska undersökningar. Härefter redovisas den lönegradsplacering, som utredningen med ledning av resultaten av de verkställda undersökningarna och efter övervägande jämväl av andra på frågan inverkande omständigheter ansett sig böra föreslå. Till grund för undersökningarna beträffande de löneförmåner, som åtnjutas av polispersonalen i städerna, ha legat uppgifter avgivna av vederbörande polischefer. I de flesta fall ha uppgifterna lämnats medelst hänvisning till lönereglementen eller andra lönebeslut. Uppgiftsmaterialet, vilket avgavs i början av år 1939, har sedermera kompletterats till att avse förhållandena den 1 april 1943. Vid tablåernas upprättande har hänsyn emellertid tagits till förändringar som inträffat under tiden t. o. m. den 1 januari 1944 på grund av löneregleringsförslag, som förelegat berörda 1 april. I avseende å städernas polispersonal ha tablåer upprättats över ordningskonstaplarnas, ordningsöverkonstaplarnas, kriminalkonstaplarnas, kriminalöverkonstaplarnas och kommissariernas löner i högsta löneklassen. Lönerna ha för varje kategori av befattningshavare jämförts med lönerna i motsvarande löneklass inom vissa lönegrader i civila avlöningsreglementet; härvid har i avseende å dyrortsgrupperingen hänsyn icke kunnat tagas till ändringar som inträffat efter den 1 januari 1943. I tablåerna ha vidare intagits uppgifter om det sätt, på vilket uniformeringen av ordningspolispersonalen ombesörjes; beträffande kriminalpolispersonalen har redovisats i vilka fall särskilda bidrag och ersättningar utgå. Tablåerna utgöras av Bil. IX—XIII. Tablån över o r d n i n g s k o n s t a p l a r n a s löner (Bil. IX) omfattar städer med över 5 000 invånare. Anmärkas kan, att utredningen på ett förberedande stadium av sin verksamhet sammanställt en tablå över polispersonalens löner i samtliga städer, grundad på utredningens ursprungliga uppgiftsmaterial och avseende löneförmånerna vid årsskiftet 1938/39. Denna

56 tablå har utredningen icke funnit erforderligt att medtaga i betänkandet. I det följande kommer emellertid en sammanställning av tablån att lämnas i vad den avser ordningskonstaplarnas löner. I Bil. IX ha för åskådlighets skull städerna sammanförts i tre grupper, nämligen städer med över 20 000 invånare, städer med invånarantal mellan 10 000 och 20 000 samt städer med invånarantal mellan 5 000 och 10 000. Inom varje grupp ha städerna ordnats ortsgruppsvis; dock att i den grupp, som omfattar städer med över 20 000 invånare, städerna Stockholm, Göteborg och Malmö utbrutits och redovisats särskilt för sig. För varje stad har konstapelslönen i högsta löneklassen angivits och ställts i jämförelse med lönen i motsvarande löneklass inom lönegraderna A 9—A 11 i civila avlöningsreglementet. Enär den dyrtidsersättning som utgår till befattningshavarna endast undantagsvis beräknas enligt samma grunder, som gälla för statens befattningshavare, har det för erhållande av en riktig bild av det faktiska löneläget ansetts erforderligt att till jämförelse upptaga jämväl högsta årslönerna vid ett visst index. Härvid har valts det löneläge, som rådde under sista kvartalet 1941 (index 221 efter 1914 års serie). Tablån över o r d n i n g s ö v e r k o n s t a p l a r n a s löner (Bil. X) omfattar samma städer som tablån över ordningskonstaplarnas löner med undantag av Sandviken, Huskvarna, Värnamo och Avesta, vilka sakna överkonstapel, och har uppställts efter enahanda grunder som denna tablå, överkonstapelslönerna hava upptagits till jämförelse med lönerna i lönegraderna A 13—A 15 i civila avlöningsreglementet. Tablån över k r i m i n a l k o n s t a p l a r n a s löner (Bil. XI) omfattar samtliga städer i vilka kriminalkonstaplar finnas anställda. Städerna ha uppdelats i två grupper, den ena omfattande städer med invånarantal över 20 000 och den andra städer med lägre invånarantal. I övrigt har tablån uppställts efter samma grunder som de tidigare behandlade. Kriminalkonstaplarnas löner ha jämförts med lönerna i lönegraderna A 10—A 12 i civila avlöningsreglementet. Tablån över k r i m i n a l ö v e r k o n s t a p l a r n a s löner (Bil. XII), vilken omfattar samtliga städer i vilka befattningar som kriminalöverkonstapel finnas inrättade, har uppställts efter samma grunder som föregående tablå. Kriminalöverkonstaplarnas löner ha ställts i jämförelse med lönerna i lönegraderna A 13—A 15 i civila avlöningsreglementet. Tablån över k o m m i s s a r i e r n a s löner (Bil. XIII) omfattar samtliga städer i vilka kommissarier finnas anställda. Med hänsyn till det relativt ringa antal städer det här är fråga om har någon uppdelning av städerna i grupper efter folkmängden icke verkställts i annan mån än att Stockholm, Göteborg och Malmö utbrutits och redovisats först på tablån. I övrigt har även denna tablå uppställts efter samma grunder som de tidigare anmärkta. Kommissariernas löner ha jämförts med lönerna i lönegraderna A 18, A 20 och A 22. Förutom över lönerna ha tablåer jämväl upprättats över polispersonalens pensionsförmåner. Dessa tablåer, vilka utgöras av Bil. XIV och

57 XV, omfatta ordningskonstaplar och ordningsöverkonslaplar samt kommissarier i städer med över 20 000 invånare, därvid Bil. XIV innehåller uppgifter för de tre största städerna och Bil. XV för övriga städer. I tablåerna hava beloppen för ålderspension och änkepension angivits dels utan indextillägg och dels vid ett index av 221. Vidare hava medtagits uppgifter om pensionsålder, antalet tjänstår som erfordras för hel pension och pensionsavgifter. I de fall, då avgifter erläggas till särskilda pensionskassor, ha till följd av att avgifterna utgå med olika belopp beroende på befattningshavarnas ålder vid inträdet i kassorna uppgifter om pensionsavgifternas belopp icke kunnat lämnas. Pensionsbeloppen ha icke ställts i jämförelse med de pensionsbelopp som utgå enligt allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena. Såsom Bil. XVI har emellertid intagits en uppställning över de pensionsförmåner, som åtnjutas av statens befattningshavare, omfattande lönegraderna A 8—A 25. I vad angår tablåerna över polispersonalens löner har utrednignen utarbetat vissa sammanställningar till ytterligare belysande av hur en inplacering i de i tablåerna angivna lönegraderna skulle komma att verka. Dessa sammanställningar omfatta ordningskonstaplarnas, ordningsöverkonstaplarnas och kommissariernas löner; beträffande ordningskonstaplarna och ordningsöverkonstaplarna ha sammanställningarna begränsats till att avse städer med över 20 000 invånare. Vad kriminalkonstaplarna och kriminalöverkonstaplarna angår har någon motsvarande bearbetning av tablåmaterialet icke verkställts; lönesättningen för dessa befattningshavare torde huvudsakligen bliva avhängig av den lönegradsplacering som fastställes för ordningspolisen. Vid de företagna sammanställningarna har hänsyn icke tagits till utgående beklädnadsbidrag eller förmån av fri uniform. I de fall då i tablåerna anmärkts, att befattningshavarna själva skola bekosta uniform, har för överensstämmelses vinnande ett belopp av 300 kronor avdragits från de i tablåerna angivna lönesummorna. Sammanställningarna avse att visa dels i hur många städer och för h u r många befattningshavare löneförmånerna i de i tablåerna angivna statliga lönegraderna ställa sig bättre respektive sämre än de nuvarande kommunala löneförmånerna dels ock till hur stort belopp förbättringen respektive försämringen högst uppgår ävensom förhållandet till medellönen. Med medellönen avses medelvärdet av lönernas inbördes storlek i städer tillhörande samma dyrortsgrupp; uppgifterna utvisa sålunda icke medellönen för befattningshavarna i dessa städer. Förhållandet har betydelse enär befattningshavarnas antal i vissa fall är högst olika inom städer ingående i samma dyrortsgrupp. Sålunda tillhöra exempelvis Stockholm med 914 konstaplar och Solna med 15 konstaplar samma dyrortsgrupp (I). Sammanställningarna beträffande o r d n i n g s k o n s t a p l a r n a s löner utvisa följande:

58 A. Om högsta jämförelse:

årslönerna

utan

indextillägg

»to

" Co

£5,3 o» <•+ P< Ej & <• «

»••

jas n re

(%

O.

" 3 „,

1) Lönegrad A 9 ställer sig: C-orter D-orter E-orter F-orter G-orter I -orter

tagas till utgångspunkt

p tö a EJ- &fi b 1 3 rr pr er i - h <§ po » »i

-o!

<P

£-- V

<D <^"tr; » P o < r*^ « ^ CT>

2 4 3 1 2 12

<

Ml

•J*

g-. 3c 3

O: 3 CO W K O: f tr. ö * • « c]

*- £2 ° :

i—' O S &

23 27 82 135

336 46 510 173 980 324 1000 430 929 267 1902

3 3 3

3 c 3

2 <*> 5 3 P

3 <rr. ta

"*

i ' CT

336 420 120 320 660 690

108 168

1 I Kalmar (E-ort) med 29 befattningshavare samt i Uppsala och Gävle (F-orter) med tillhopa 101 befattningshavare utgår lönen med samma belopp som enligt lönegrad A 9.

2) Lönegrad A 10 ställer sig: C-orter D-orter E-orter F-orter G-orter I -orter 15

»2 »1 «2 7

23 27 284 319

540 720 1 196 241 1 222 430 929 653 1646 46

210 98 432 450

540 164 324 390

1 Lund och Karlskoga. — s Malmö och Borås. — * Göteborg. — * Stockholm och Solna.

8) Lönegrad A 11 ställer sig: C-orter D-orter E-orter F-orter G-orter I -orter 1

Göteborg.

Solna.

23 73 284 560 l

1 20

l »1 2

914 1854

780 966 1 448 1480 430 15 445

780 410 576 648 168 174

för rt Co ES Q.

s

i

3 f» n> „ O. "" CD H t ,

C O:

59 B. Om högsta årslönerna vid index 221 tagas till utgångspunkt förelse: Sämre i följande antal städer Bättre i följande antal städer

3 P to 3* ~. g. B Bt 2. B O' o: a TO Q, 3 «"* S TO SL - i TO & 3 en r&

O". 3 Co

TO Q. g.

*+< 2.

P S ! * P § f» 3 ö < t*, P » 2" p P • C : c- T re T«—? Q

för jäm-

3 c ta

g —&

i|I

CL 5" "" re K

3 T cr

1) Lönegrad Å 9 ställer sig: G-orter D-orter E-orter F-orter G-orter I -orter

— 2 6

— — '9

3 4 1 1 2 11

73 166 89 197 301 430 929 413 1795

357 524

323 549 322 395 967

1 I Kalmar (E-ort) med 29 befattningshavare och i Gävle (Fort) med 62 befattningshavare utgår lönen med samma belopp som enligt lönegrad A 9.

2) Lönegrad Å 10 ställer sig: C-orter D-orter E-orter F-orter G-orter I -orter

32 64 197 430 929 647 1652

305 172 623 797

»1 »2 »1 «1 6 2 7

23 41 220 363

1 3 7 8 1

— — — —

23 73 284 560 430

600 474 933 1115 210

'2 2

1 2 5 7

— —

64 283 49 115 672

305 45 171 424

1 Lund. — * Eskilstuna och Landskrona. — • Malmö. — * Göteborg. — * Stockholm och Solna.

3) Lönegrad A 11 ställer sig: G-orter D-orter E-orter F-orter G-orter I -orter 1

Stockholm och Solna.

— 20

929 929

600 347 481 742 210 332

60 Det må anmärkas, att sammanställningarna omfatta tillhopa 2 299 konstaplar, medan hela antalet konstaplar i städerna uppgår till 3 065. Till belysande av sammanställningarna må anföras följande. Av sammanställningen under A framgår, att högsta årslönen utan indextillägg (grundlönen + samtliga ålderstillägg) i lönegrad A 10 täcker ordningskonstaplarnas nuvarande löneförmåner i samtliga städer med över 20 000 invånare utom i Stockholm, Göteborg, Malmö, Borås, Solna, Lund och Karlskoga. Motsvarande lön i lönegrad A l l ställer sig bättre för befattningshavarna i samtliga ifrågavarande städer utom Göteborg och Solna. Ur sammanställningen kan utläsas, att försämringen i sistnämnda fall uppgår till 168 kronor för befattningshavarna i Göteborg och 174 kronor för befattningshavarna i Solna. Tages hänsyn till dyrtidsersättning utfalla jämförelserna annorlunda. Av sammanställningen under B framgår, att lönegrad A 11 vid index 221 fortfarande ställer sig sämre för befattningshavarna i Solna medan däremot befattningshavarna i Göteborg skulle få det bättre. Vad Stockholm beträffar gäller, att lönegrad A 11 täcker lönerna, om desamma utan indextillägg tagas till utgångspunkt för jämförelse, medan vid index 221 nämnda lönegrad ställer sig 332 kronor sämre. Stockholmskonstaplarnas löneförmåner vid ifrågavarande indexläge motsvarar ungefär lönegrad A 12; denna lönegrad skulle ställa sig omkring 7 kronor bättre för år. Medräknas beklädnadsbidraget, täcker först en placering i 13 lönegraden siffermässigt sett löneförmånerna; dock med ett överskott av 128 kronor. Enär befattningshavarna jämlikt civila avlöningsreglementet kunna påräkna att erhålla sina uniformspersedlar till 70 °/o av statsmyndighetens pris, skulle lönegrad A 13 dock i realiteten ställa sig mera förmånlig än nämnda överskott giver vid handen. Med de i maj 1944 utgående löneförmånerna ställer sig en jämförelse mellan stockholmskonstaplarnas löneförmåner i högsta löneklassen och motsvarande förmåner i lönegraderna A 9—A 13 på följande sätt:

Lönegrad A 13

Årslön

Dyrtidskompensation

Summa

Beklädnadsbidrag

5124 4 830 5 070 5 346 5 622 6 012

2 304 1497 1571 1657 1742 1863

7 428 6 327 6 641 7 003 7 364 7 875

— — — — —

I den av utredningen upprättade tablån över polispersonalens löner vid årsskiftet 1938/39 h a lönerna uträknats vid ett index av 170 (motsvarande ungefärligen 1939 års lönenivå). Uppmärksammas bör, att efter tablåns upprättande ändringar i åtskilliga fall inträtt i löneförmånerna, innefattande förbättringar i dessa förmåner. Även antalet städer har undergått förändring i det sju nya tillkommit. Sammanställningarna beträffande ordningskonstaplarnas löner enligt denna tablå utvisa följande:

§1

B

Bi

S- CL

"L Q, ~ p: re p:rere CL re P P 2

B* _, B r* tO B" te 0 : 3 Co : re Cl. Ö TO E S CL g. en tT. Ö

H.§£ P a

^p re er r* „,

P re i P P s P » •i 2 S re T«—•

Co

< ~ * < =, 3 B K 3g 5* re re „ 3 3n re ** re — CL re >-» re 3 *•£:*• cr O: §B ge 3re *— re pr gr i-T ?3CL

H*>

i-s Y" B*

1) Lönegrad A 9 ställer s i g : A-orter B-orter C-orter D-orter E-orter F-orter G-orter H-orter I -orter

4 16 26 23 12 13 3 3 100

3 2 2 3 4 1 1 16

9 56 136 229 255 370 29 110 1194

39 43 86 259 469 8 914

1 098 1307 2 166 1 025 1 784 1011 964 371

134 371 168 535 699 829 670

718 703 566 435 322 305 42 10 670

2) Lönegrad A 10 ställer sig: A-orter B-orter C-orter D-orter E-orter F-orter G-orter H-orter I -orter

4 16 29 23 14 14 3 3

9 56 175 229 341 383 29 110

4 16 29 25 14 15 5

9 56 175 272 341 438 42 110

32 246 463 8 914

1301 1517 2 382 1 247 2 013 1 246 1 205 619

149 300 458 581 416

921 913 782 657 551 540 283 238 416

1 I Varberg (D-ort) och Boden (G-ort) med tillhopa 17 befattningshavare utgå lönerna med samma belopp som enligt lönegrad A 10.

3) Lönegrad A 11 ställer s i g : A-orter B-orter C-orter D-orter E-orter F-orter G-orter H-orter I -orter

108 1 Malmö. — 2 Göteborg och Lidingö. — s Sundbyberg. — 1 Stockholm.

*1 2 2 3 1 '1 5

191 456 8 914 1569

1 543 1 765 2 636 1508 2 280 1 520 1 435 905

26 178 295 123

1 163 1 161 1 036 918 818 814 559 524 123

62 Sammanställningarna beträffande löner utvisa följande:

ordningsöverkonstaplarnas

A. Om högsta årslönerna utan indextillägg tagas till utgångspunkt för jämförelse: Sämre i förh. till medellönen med kr.

Bättre i förh. till medellönen med kr.

Sämre med individuellt högst kronor

Båttre med individuellt högst kronor

Sämre f. följ. antal befattningshavare

Båttre f. följ. antal befattningshavare Sämre i följande antal städer Bättre i följande antal städer

1) Lönegrad A 13 ställer sig: 1 1 6 3

4 5 32 19

2 1 5 1 2 11

6 6 50 37 85 184

850 957 1 154 1516

81 486 519 1326 1008

850 268 307 234 1326 936

—

—

1 198 1314 1 520 1891

1 198 625 120 673 144 609 942 606

2) Lönegrad A 14 ställer sig: 1 3 6 6

a6

4 11 32 39

1 1 4 1 6 2 5 3

6 23 37 85 151

_

942 534

1 I Gävle (F-ort) med 7 befattningshavare utgår lönen med samma belopp som enligt lönegrad A 14. — * Hälsingborg. — s Malmö. — 4 Göteborg. — 6 Stockholm och Solna. 3) Lönegrad A 15 ställer s i g : i 3 7 8

4 11 38 69 11 2

1 Göteborg. — * Stockholm och Solna.

1 546 1 671 1 886 2 266

2 3

37 85 122

1546 982 1 039 984 558 204

558 132

63 B. Om högsta förelse:

årslönerna

vid index

221 tagas P te

•-•Co

B. B fil « re 3o: TO 2 P

p i re re CL 5? P —

p i re re

B. ., _

£2

en

: i

B" er,

3a;

till utgångspunkt p Co

B. B TO 2 en Boss re CD

P

för

O: 3 Co 3 r»C9 » B to TO o, 8= 3 = g en *T. a

PT CL

2§3

re r*c

~< 3 §S3 3 •—; re

3 3 f»

5 2 &

2£

2 So-

P B

1) Lönegrad A 13 ställer sig: G-orter D-orter E-orter F-orter G-orter I -orter

1 3 3 1 2 10

7 22 33

4 16 36 37 85 178

718 446 1002 1045

151 821 578 1 072 1 874

718 213 82 240

2) Lönegrad A 14 ställer sig: C-orter D-orter E-orter F-orter G-orter I -orter

*2 2 1 8 1 <2 16

4 11 26 46

12 23 37 85 157

1 145 885 1452 1506

1 145 652 371 532 117 701 599 1380

1574 1324 1902 1 967

1574 1091 982 1162

x

Hälsingborg och Eskilstuna. — 2 Malmö. — s Göteborg. — 4 Stockholm och Solna.

3) Lönegrad A 15 ställer sig: C-orter D-orter E-orter F-orter G-orter I -orter 1

Göteborg. Solna.

4 11 38 69

19 2

Stockholm och

*1 2 2 3

37 85 122

jäm-

u Anmärkas må, att vid index 221 först lönegrad A 17 skulle till fullo kompensera överkonstaplarna vid poliskåren i Stockholm; dock med ett överskott av 163 kronor årligen. Inräknas beklädnadsbidraget, vid index 221 utgörande 448 kronor om året, skulle de sammanlagda löneförmånerna uppgå till 9 717 kronor, under det att lönen i lönegrad A 17 skulle utgöra 9 432 kronor; vid denna beräkning skulle sålunda en siffermässig brist av 285 kronor om året uppkomma. Å andra sidan skulle överkonstaplarna — i likhet med vad förut anmärkts beträffande konstaplarna — vinna på att uniformen komme att tillhandahållas mot nedsatt pris. Om de löneförmåner i högsta löneklassen som i maj 1944 gällde för överkonstaplarna i Stockholm jämföras med lönegraderna A 13—A 17 i motsvarande löneläge blir resultatet följande:

Överkonstaplarna i Stockholm

Årslön

Dyrtidskompensation

Summa

Beklädnadsbidrag

6 876 6 012 6 414 6 816 7 242 7 668

3 091 1863 1988 2 112 2 245 2 377

9 967 7 875 8 402 8 928 9 487 10 045

— — — — —

Sammanställningarna beträffande k o m m i s s a r i e r n a s löner omfatta samtliga de i Bil. XIII upptagna städerna med undantag av Sandviken, Nässjö, Strängnäs och Bollnäs, i vilka städer nuvarande kommissariebefattningar enligt utredningens förslag skola utbytas mot överkonstapelsbefattningar. I sammanställningarna ha kommissarierna redovisats utan angivande huruvida de tillhöra kriminal- eller ordningspolisavdelning. Förste kommissariebefattningarna i Malmö och Norrköping ha icke medtagits vid jämförelserna. Sammanställningarna utvisa följande:

65 A. Om högsta jämförelse:

årslönerna

utan indextillägg

Bi r+ B Cf p i re re CL

«-• Co P g:

2.fi£ TO 2=5"

tagas till utgångspunkt P Co

"i

pi re re

C/1

B „ „

p re r* 's « p 5 < l-b JB P C: Kl P

re B ~ i B _,

C^

Bo-

O

B 2

3 r+ ha O: 3 CO re C2 o.

£ a a TO Q, g:3 ~g:

a

3 3 «

«•< =f • i - B" t * ?T CL

5 2 M.

i g g O§3 g•—3 3pre, O-8*M. 3 — re P K CL

1) Lönegrad A 18 ställer sig: C-orter D-orter E-orter F-orter G-orter H-orter I -orter

»2 2 2 3 3 M 5 2 «2 12

1 1 4 11

2 4 11 16 3 25

1 2 7 13 1 1 1

1 1 9 16 3 24

486 1 1 2 5 2 229 1 150 750 1575 1059 1 995 1 5 9 7 1 125 2 724

486 310 174 19

1 Lund och Karlskoga. — 1 Jönköping och Hälsingborg. — 3 Uppsala, Malmö och Borås. — 4 Göteborg. — 6 Sundsvall och Luleå. — 6 Stockholm och Solna. — 7 Kommissarien i Boden uppbär lön enligt lönegrad A 18.

2) Lönegrad A 20 ställer sig C-orter D-orter E-orter F-orter G-orter H-orter I -orter

1 2 5 6 1 1 1 17

1 2 1 3 2 *1 s 2 6 1

936 1575 1 779 1600 300 2 025 825 450 1 5 4 5 2 097 675 270 2 274

936 7 760 624 469

1 Lund. — 2 Hälsingborg. — Malmö och Borås. — « Göteborg. — 6 Sundsvall och Luleå. — • Stockholm.

3) Lönegrad A 22 s t ä l l e r sig C-orter D-orter E-orter F-orter G-orter H-orter I -orter

1 2 6 8 1 3 1 22

1 Lund. Stockholm.

b—440978.

Göteborg. II.

1 911

1 2 8 22 1 4 1

2 550 2 575 2 838 1425 3 072

570 1299

1 911 982 1 735 1599 428 1 444

för

66 B. Om högsta förelse:

årslönerna

vid index

rei B R rf B pi re re Cw

re B •" -i 3 w,

2. B

- P CO B. 3 öt

P

o. xrEn 3 » - ~ pr 3 g 3 | g3 < l-h 3 >— (B p P 5» 3 2. re O rtp, g B; c 3, <-+• O:

-1 B

p

25: p i re

&B

£2

re

1) Lönegrad A 18 ställer sig: C-orter D-orter E-orter F-orter G-orter H-orter I -orter

1 2 6 13 1 1 1 25

1 2 9 16 3 24 55

«12

•1 »2 2 12

TO CL S : w ST. B

3 »

r+ta C B I

<?~

1 2 13 16 3 25 60

'1 »2

o**-. O: 3 b * B g

för

ttre i förh. 1 medellön med kr.

BS

till utgångspunkt

ättr div KSt

221 tagas

598 465 2 705 1668 1852 1400 1437 1315 2 026 1489 4 628

598 10 26

1 Lund. — * Eskilstuna och Hälsingborg. — 8 Uppsala, Malmö, Borås ochB Karlstad — « Göteborg. — Sundsvall och Luleå. — • Kommissarien i Boden uppbär lön enligt lönegrad A 18. 2) Lönegrad A 20 ställer sig: C-orter D-orter E-orter F-orter G-orter H-orter I -orter

1 2 4 6 1 1 1 16

l

l 2 2 »2 »1 '2 •1 9

1 151 1151 1019 2 151 564 2 222 1298 579 884 1953 762 553 149 936 2 580 333 4 074

1 Lund. — 2 Eskilstuna och Hälsingborg. — 3 Uppsala och 4 6 Malmö. — Göteborg. — Sunds vall och Luleå. — * Stockholm.

3) Lönegrad A 22 ställer sig C-orter D-orter E-orter F-orter G-orter H-orter I -orter 1 Lund. — Stockholm.

2 Eskilstuna.

1 2 5 8 2 3 1 22

1 2 7 22 17 4 »1 3

25 27

2 350 952 2 218 99 3 421 3 153 1752 3 779 1532 2 875

2 350 1078 1763 1779 1095 1348

jäm-

67 Det k a n anmärkas, att vid det löneläge, som gällde hösten 1941, kommissarierna i Stockholm uppburo lön ungefärligen motsvarande lönegrad A 27. Lönen i högsta löneklassen inklusive dyrtidskompensation utgick efter en årslön av 14 591 kronor. Löneförmånerna enligt lönegrad A 27 motsvarade en årslön av 14 484 kronor. Tages hänsyn till det till kommissarierna utgående beklädnadsbidraget, vid index 221 uppgående till 628 kronor om året, utgjorde kommissariernas löneförmåner 15 219 kronor för år räknat. En jämförelse mellan de till kommissarierna i Stockholm i maj 1944 utgående löneförmånerna samt lönegraderna A 21, A 23, A 25 och A 27 giver vid handen följande:

Kommissarierna i Stockholm Lönegrad A 21 Lönegrad A 23 Lönegrad A 25 Lönegrad A 27

Årslön

Dyrtidskompensation

Summa

Beklädnadsbidrag

10 824 9 030 10 020 11010 12 000

4 865 2 799 3106 3 348 3 348

15 689 11829 13126 14 358 15 348

676 I fråga om landsbygden har utredningen införskaffat uppgifter såväl beträffande fjärdingsmannens som de övriga polismännens löneförmåner. Uppgiftsmaterialet rörande fjärdingsmannen kommer att redovisas i det följande. Polismännens löneförmåner ha däremot icke gjorts till föremål för statistisk bearbetning. På grund av den avsevärda olikhet i tjänstgöringsavseende, som polismansbefattningarna på landsbygden sinsemellan förete, synes någon egentlig vägledning för bedömandet av frågan om polispersonalens lönegradsplacering icke kunna hämtas av de nuvarande befattningshavarnas ställning i lönehänseende. I stället torde lönegradsplaceringen för dessa polism ä n böra göras avhängig av den placering, som fastställes för polispersonalen i städerna. Den här nedan föreslagna lönegradsplaceringen har sålunda avseende å samtliga befattningshavare inom de olika tjänstegraderna oberoende av stationeringsorten. Ett viktigt spörsmål som möter vid en inplacering av polispersonalen å den statliga löneskalan är, huruvida en d i f f e r e n t i e r i n g i lönehänseende av befattningar inom samma tjänstegrad bör genomföras eller om en för hela riket enhetlig lönegradsplacering bör föreslås. Med hänsyn till tjänsternas olika karaktär torde frågan icke kunna lösas efter samma linjer för samtliga tjänstegrader. Vad först angår löneställningen för den grundläggande gruppen, ordningskonstaplarna, tala onekligen de nuvarande mycket varierande lönerna för en differentiering. Såsom torde framgå av det ovan redovisade jämförelsematerialet måste en enhetlig lönegradsplacering medföra att de individuella förbättringarna respektive försämringarna i vissa fall bliva rätt betydande. Vid en uppdelning av lönerna på flera lönegrader

68 kunde lönerna närmare anpassas efter de på olika orter rådande löneförhållandena. En sådan uppdelning behövde givetvis icke i och för sig innebära ett konserverande av det nuvarande löneläget i dess helhet. I sådana fall, då de kommunala löneförmånerna framstode såsom otillräckliga, oorde en löneförbättring komma till stånd i samband med förstatligandet. Å andra sidan finge en reducering genomföras i de fall, då de kommunala löneförmånerna nått en sådan höjd, att staten för sin del icke vore beredd att erbjuda motsvarande förmåner. Ur flera synpunkter framstår emellertid en lönedifferentiering såsom mindre ändamålsenlig. Mot en sådan talar i första hand det förhållandet, att det gäller i stort sett jämställda befattningar för vilka kommer att krävas samma formella kompetens. Någon egentlig skillnad i arbetsuppgifternas omfattning och art eller i det med tjänsten förenade ansvaret föreligger ej heller. Med hänsyn härtill skulle en differentiering av lönegradsplaceringen icke ställa sig rättvis. Vidare skulle stora ölägenheter uppkomma ur rekryteringssynpunkt, därest lönesättningen gjordes oenhetlig. De dugligaste aspiranterna komme att företrädesvis söka sig till de poliskårer, där lönevillkoren vore mest gynnsamma. En sådan lönesättning skulle även försvåra möjligheterna att företaga erforderliga omplaceringar inom poliskåren. Svårigheter skulle vidare vara förenade med bestämmandet av lönegradsplaceringen för olika orter. Mot en differentiering kan även anföras, att befattningshavarna inom ett förstatligat polisväsen icke på samma sätt som nu komma att vara knutna till en viss ort. Såsom i annat sammanhang framhållits, h a r utredningen räknat med, att befattningshavarna utan några formella hinder skola kunna tagas i anspråk för verksamhet utanför stationeringsorten. Att under sådana förhållanden införa en differentiering skulle vara mindre lyckligt. På nu anförda skäl har utredningen ansett sig böra eftersträva en enhetlig lönegradsplacering för ordningskonstaplarna. Av de av utredningen upprättade tablåerna och sammanställningarna framgår emellertid, att löneförhållandena vid poliskåren i Stockholm ställa sig betydligt förmånligare än för polispersonalen i allmänhet. Vid det löneläge som rådde hösten 1941 uppgick sålunda, på sätt tablån Bil. IX utvisar, årslönen i högsta löneklassen för en ordningskonstapel i Stockolm till omkring 1 000 kronor mera än för en ordningskonstapel i Göteborg och till omkring 1 200 kronor mera än för en ordningskonstapel i Malmö; dessa belopp överstiga väsentligt vad som kan påkallas ur dyrortssynpunkt. Därest nu rådande löneläge tages till utgångspunkt för jämförelsen, utfaller densamma än gynnsammare för slockholmskonstaplarnas del. Den förmånligare löneställningen beror visserligen lönetekniskt på den större dyrtidskompensation som tillkommer befattningshavarna i Stockholm. Detta oaktat har utredningen icke velat förorda en lönegradsplacering som alltför kraftigt komme att nedskära lönevillkoren för befattningshavarna vid en så stor kår som poliskåren i Stockholm. Vid sådant förhållande har utredningen funnit avgörande skäl tala för en viss differentiering till förmån för befattningshavarna i Stockholm. Av samma skäl, som åberopats i fråga om ordningskonstaplarna, har utredningen funnit, att lönegradsplaceringen jämväl för kriminalkonstaplarna

69 i princip bör göras enhetlig. I likhet med vad fallet är beträffande ordningskonstaplarna har undantag dock gjorts från den enhetliga lönegradsplaceringen såvitt angår befattningshavarna i Stockholm. Vad härefter angår befälstjänsterna göra sig delvis andra synpunkter än dem som anförts beträffande de grundläggande befattningshavargrupperna, ordnings- och kriminalkonstaplarna, gällande. Helt allmänt torde kunna sägas, att göromålens beskaffenhet och det ökade ansvaret i de större städerna motivera en förmånligare löneställning för befattningshavarna i dessa städer. Detta gäller framför allt kommissariebefattningarna för vilka utredningen också föreslår en uppdelning på tre skilda lönegrader. Även för överkonstapelsbefattningarna gör sig kravet på en differentiering gällande; dock icke med samma styrka som i fråga om kommissariebefattningarna. Detta sammanhänger i viss mån med att utredningen, såsom i annat sammanhang påpekats, för de minsta städernas del föreslagit att överkonstapelsbefattningarna ersättas med polisuppsyningsmansbefattningar, vilka i lönehänseende skola vara likställda med kriminalkonstapels- och biträdande överkonstapelsbefattningarna. Genom denna anordning har differentieringen av överkonstaplarnas löner kunnat begränsas till två lönegrader. Vad här sagts beträffande en uppdelning på skilda lönegrader av överkonstapelsbefattningarna har icke avseende å överkonstapelsbefattningarna i Stockholm. För dessa synes en ytterligare differentiering böra genomföras beroende dels på befattningshavarnas nuvarande löneställning och dels på den löneställning som enligt vad ovan sagts skall tillkomma ordnings- och kriminalkonstaplarna i Stockholm. Beträffande den lägsta befälstjänsten, biträdande överkonstapelsgraden, har icke föreslagits annan differentiering än den som följer av den högre löneställning, som skall tillkomma befattningshavarna i Stockholm. Vad härefter angår frågan i v i l k a l ö n e g r a d e r polispersonalen bör inplaceras gäller det i första hand att bestämma till vilken lönegrad ordningskonstaplarna skola hänföras; de befordrade polismännens lönegradsplacering torde, såsom tidigare antytts, i det stora hela bliva en fråga om ett lämpligt avvägande av de olika trappstegen inom löneskalan. Vid lönesättningen för ordningskonstaplarna har m a n främst att taga hänsyn till beskaffenheten av de göromål, vilka ankomma på befattningshavarna. Utredningen avser icke att närmare redogöra för de mångskiftande göromål, som ingå i konstaplarnas tjänsteåliggande, utan hänvisar i denna del till bestämmelserna i den för polispersonalen gällande normalinstruktionen. Vissa allmänna synpunkter på polistjänsten överhuvudtaget, vilka synas vara av betydelse för lönesättningen, torde emellertid böra anföras. Polistjänsten intager en viktig ställning i samhällslivet. Det är av utomordentlig betydelse för samhället, att polismännen på rätt sätt förmå fullgöra sina tjänsteplikter. Förutom krav på goda fysiska egenskaper och god utbildning måste även höga krav på polismännens karaktärsegenskaper uppställas. Åt polismannen är anförtrodd en befogenhet, som missbrukad kan medföra grova kränkningar av den enskildes rätt. Av polismannen måste fordras att han även i vanskliga situationer med gott omdöme, nit och skick-

70 lighet ingriper och fullgör sin tjänsteplikt. Även utanför tjänsten måste krävas att polismannen uppehåller en standard i sitt personliga uppträdande, som överensstämmer med hans ställning som polisman. En erinran härom h a r intagits i polisreglementet, där såsom tjänstefel bestraffas om polismannen i sin enskilda vandel förhåller sig på sådant sätt, att aktningen för polistjänsten sättes i fara. I polistjänstens natur ligger vidare, att polismannen måste underkasta sig inskränkningar i sin personliga rörelsefrihet vartill motsvarighet i regel saknas för andra befattningshavare. Tjänstfri polisman får sålunda icke utan särskilt tillstånd uppehålla sig utom tjänstgöringsområdet under tid, då han icke åtnjuter semester eller tjänstledighet. Tjänstfri polisman är vidare skyldig att, när helst det av särskild anledning kräves, utföra de tjänsteförrättningar, som kunna av förman anbefallas. Polismannen måste sålunda stå till tjänst vid alla tider på dygnet. Även i andra avseenden framstår polistjänsten såsom särskilt krävande. Polismannen måste i regel fullgöra sin tjänst utomhus, icke sällan nattetid och under svåra väderleksförhållanden. Från personalhåll har även med styrka framhållits att ingen tjänstemannagrupp torde ha tillnärmelsevis så mycket natttjänst som polismännen. En annan synpunkt, som bör beaktas vid bestämmandet av polismännens löneställning är, att polismännen böra intaga en i ekonomiskt avseende fullt oberoende ställning. I detta sammanhang må erinras om bestämmelsen i normalinstruktionen att polisman särskilt bör iakttaga, att han icke sätter sig i skuld hos någon, vars verksamhet han har att å tjänstens vägnar övervaka, eller anlitar sådan person som borgensman. Sammanfattningsvis torde kunna sägas att polismännen måste erbjudas så goda lönevillkor, att poliskåren kan rekryteras med för polistjänsten lämpade personer, vilka stanna i tjänsten och göra denna till sin livsuppgift. Vid överflyttning av en viss grupp befattningshavare från kommunal till statlig tjänst måste vid lönesättningen hänsyn jämväl tagas till den löneställning som tillkommer jämförbara tjänstemannagrupper inom den statliga förvaltningen. På grund av polistjänstens speciella natur finnas emellertid — med undantag för polismansbefattningarna vid poliskåren i Boden samt inom armén och marinen — icke några statliga befattningshavargrupper, med vilka polispersonalen mera omedelbart kan jämföras. 1 Även om egentligt vägledande jämförelser med större tjänstemannagrupper sålunda icke kunna göras, bör likväl vid lönegradsplaceringen för polispersonalen beaktas, att lönesättningen kommer att stå i överensstämmelse med den allmänna löneställning, som gäller för olika skikt inom den statliga befattningshavarkåren. 1 Den vid civila avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen upptager följande lönegradsplacering för befattningshavare vid poliskåren i Boden: konstapel (A 10), kriminalkonstapel (A 12), inspektionskonstapel (A 12), överkonstapel (A 15) och kommissarie (A 18). Det må erinras om att departementschefen i propositionen angående inrättandet av den statliga poliskåren i Boden framhöll, att godkännandet av den för befattningshavarna i Boden föreslagna lönegradsplaceringen icke finge anses innebära ett ställningstagande till frågan om lönerna inom polisväsendet vid ett eventuellt förstatligande därav. Den vid militära avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen upptager följande lönegradsplacering för den vid armén och marinen anställda polispersonalen: poliskonstapel (Ca 10) polisöverkonstapel (Ca 12), polisöverkonstapel, tillika poliskommissarie (Ca 14) och poliskommissarie (Ca 17).

71 Vid bestämmandet av lönegradsplaceringen för ordningskonstaplarna böra även befordringsutsikterna inom polisorganisationen uppmärksammas. Till belysande härav kan anmärkas att utredningens förslag upptager sammanlagt 4 674 fjärdingsmans- och konstapelsbefattningar, därav 3 293 konstapelsbefattningar, samt 1 363 befattningar i högre tjänstegrad. Härav framgår att för ett icke ringa antal ordningskonstaplar konstapelsbefattningen kommer att utgöra sluttjänst. I detta sammanhang torde böra redovisas av utredningen verkställda undersökningar rörande dels åldersfördelningen inom de olika personalgrupperna vid polisväsendet dels ock befordringsgången vid vissa poliskårer. Undersökningarna rörande åldersfördelningen, som hänföra sig till förhållandena den 1 januari 1942, utvisa följande medeltalssiffror för hela riket. Ordningspolispersonal

Befattning

Medelålder

Kommissarier Överkonstaplar Inspektionskonstaplar (bitr. överkonstaplar).. Konstaplar Extra konstaplar

52 47 42 38 28

Kriminalpolispersonal

Antal

Medelålder

Antal

67 366 124 3 211 486

53 46 52 40 —

25 112 5 453 —

Undersökningarna rörande befordringsgången avse förhållandena vid poliskårerna i Stockholm samt i tre städer utan statspolisavdelning, nämligen Hälsingborg, Borås och Uppsala, och omfatta samtliga befattningshavare, som år 1942 voro anställda vid respektive kårer i de i nedannämnda tablå upptagna graderna, med undantag dock för ordningskonstapelsgraden vid Stockholms poliskår, beträffande vilken undersökningen begränsats till att avse de år 1942 utnämnda befattningshavarna. En sammanställning av de vid undersökningarna erhållna medeltalssiffrorna lämnas i tablån Bil. XVII. Utredningen har efter övervägande av samtliga på frågan inverkande faktorer funnit sig böra föreslå en placering av ordningskonstaplarna i lönegrad A 10. Den högre löneställning, som enligt vad ovan sagts skall fastställas för befattningshavarna i Stockholm, bör enligt utredningens mening motsvara en lönegrad. Utredningen föreslår sålunda att ordningskonstaplarna i Stockholm hänföras till lönegrad A 11. Vid lönegradsplaceringen har förutsatts att befattningshavarna i princip skola erhålla fri uniformering enligt ett av utredningen utarbetat system (se härom vidare under kap. IV). I fråga om de icke ordinarie ordningskonstaplarna föreslår utredningen en placering i lönegraderna Eo 7 och Ex 7 respektive. Någon differentiering i avseende å löneställningen för dessa befattningshavare torde icke böra ifrågakomma. Lönegradsplaceringen för de befordrade polismännen utgör på sätt nyss framhållits närmast en fråga om ett lämpligt avvägande av de olika trappstegen inom löneskalan. Beträffande kriminalkonstaplarna och över-

72 konstaplarna torde först böra övervägas vilken skillnad i avlöningshänseende, som bör föreslås mellan å ena sidan ordningskonstapiar och kriminalkonstaplar och å andra sidan dessa senare och överkonstaplar. Tre möjligheter stå öppna. Man kan placera kriminalkonstapelsgraden mitt emellan de båda övriga eller också göra steget på löneskalan mellan ordningskonstaplar och kriminalkonstaplar antingen längre eller kortare än mellan kriminalkonstaplar och överkonstaplar. Till belysande av frågan har utredningen gjort en undersökning rörande polispersonalens placering å de kommunala löneskalorna i ett 20-tal städer med över 20 000 invånare. I fyra av de undersökta städerna — Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping — inneha ordningsöverkonstaplar och kriminalöverkonstaplar samma placering på löneskalan. I de övriga städerna äro kriminalöverkonstaplarna placerade högre än ordningsöverkonstaplarna. En jämförelse mellan å ena sidan placeringen för ordningskonstaplar och kriminalkonstaplar och å andra sidan dessa senare och kriminalöverkonstaplar utvisar följande. I 14 städer är det mindre löneskillnad mellan en ordningskonstapel och en kriminalkonstapel än mellan denne och en kriminalöverkonstapel. I 2 städer är förhållandet det motsatta och i de återstående 4 städerna är det lika många lönegraders skillnad mellan en ordningskonstapel och en kriminalkonstapel som mellan denne och en kriminalöverkonstapel. Om i stället ordningsöverkonstaplarnas placering tages till utgångspunkt för jämförelserna utfalla dessa på följande sätt. I 4 städer är det mindre löneskillnad mellan en ordningskonstapel och en kriminalkonstapel än mellan denne och en ordningsöverkonstapel. I 8 städer är förhållandet det motsatta och i 6 städer är skillnaden i lönegrader densamma. I de återstående två städerna äro kriminalkonstaplar och ordningsöverkonstaplar placerade i samma lönegrad. Främst med hänsyn till att lönegradsplaceringen bör ske med utgångspunkt från det med de olika tjänsterna förenade ansvaret har utredningen funnit sig böra föreslå, att det större steget-på löneskalan tages mellan kriminalkonstapelsgraden och överkonstapelsgraden. Såsom i allmänna delen av betänkandet framhållits skola överkonstapelsbefattningarna icke organiseras såsom särskilda ordinarie befattningar för ordningspolisen och särskilda sådana befattningar för kriminalpolisen. Av utredningens förslag i detta hänseende följer, att lönesättningen inom överkonstapelsgraden skall vara enhetlig. Såsom tidigare nämnts har utredningen för överkonstaplar i de mindre städerna tänkt sig en något lägre lönegradsplacering än den som eljest skall ifrågakomma. Att i dessa städer den nyss omnämnda proportionen mellan å ena sidan ordningskonstaplarnas och kriminalkonstaplarnas och å andra sidan dessa senares och överkonstaplarnas löner icke kommer att föreligga är uppenbart med hänsyn till att lönegradsplaceringen för ordnings- och kriminalkonstaplarna är enhetlig. Detta saknar emellertid nämnvärd betydelse ur löneteknisk synpunkt, enär i de städer, där överkonstapelsbefattningarna hänföras till den lägre lönegraden, i regel icke finnes befattning som kriminalkonstapel; detta är i själva verket endast fallet i två städer nämligen i Hudiksvall och Örnsköldsvik.

73 Med de nu angivna utgångspunkterna för lönesättningen av kriminalkonstapels- och överkonstapelsbefattningarna och med hänsynstagande jämväl till befattningshavarnas nuvarande löneställning föreslås att kriminalkonstaplarna placeras i lönegrad A 12 (Stockholm A 13) och det stora flertalet överkonstaplar i lönegrad A 15 (Stockholm A 16). För överkonstaplarna i de mindre städerna föreslås en placering i lönegrad A 13. Rörande den närmare fördelningen mellan de olika lönegraderna får utredningen vidare hänvisa till tablån Bil. XVIII. Anmärkas må, att i en var av städerna Sollefteå och Strömstad inrättats en överkonstapelsbefattning i 13 lönegraden och i Haparanda en överkonstapelsbefattning i 15 lönegraden, ehuru städernas storlek i och för sig bort föranleda inrättandet av polisuppsyningsmansbefattningar. Anledningen till denna åtgärd är, att tjänsterna i dessa städer ansetts vara mera krävande än i andra städer med motsvarande invånarantal. För biträdande överkonstaplar och polisuppsyningsmän föreslås samma lönegrad som för kriminalkonstaplar alltså lönegrad A 12 (för biträdande överkonstaplar i Stockholm lönegrad A 13). Landsbygdens behov av befälstjänster har i regel tillgodosetts genom inrättandet av polisuppsyningsmansbefattningar. På en del platser, där tjänsten ansetts särskilt krävande, ha emellertid även i landsbygdsdistrikt inrättats befattningar i överkonstapelsgraden. Behov härav har framför allt ansetts föreligga i vissa förortssamhällen till Stockholm och Göteborg. Sålunda ha överkonstapelsbefattningar inrättats i Tureberg, Bromsten och Saltsjöbaden samt i Långedrag. Vidare ha överkonstapelsbefattningar inrättats i Säffle, Kramfors och Kiruna. På dessa platser äro poliskårerna av den storleksordning, att befälet lämpligen bör utövas av en befattningshavare i överkonstapelsgraden. Slutligen har överkonstapelsbefattning föreslagits för Degerfors köping. På grund av sin belägenhet intill Karlskoga stad och de nära förbindelserna mellan de båda samhällena måste den i köpingen stationerade polispersonalen närmast betraktas som en avdelning av stadens poliskår. Av denna anledning har det synts riktigast att jämställa befälstjänsten i köpingen med överkonstapelsbefattningarna i staden. Nu nämnda åtta överkonstapelsbefattningar ha samtliga utom två placerats i lönegrad A 15. överkonstapelsbefattningarna i Säffle och Saltsjöbaden ha hänförts till lönegrad A 13. Vad härefter angår kommissariebefattningarna har redan nämnts, att utredningen med hänsyn till tjänsternas mer eller mindre krävande natur föreslår en uppdelning på tre skilda lönegrader. Med utgångspunkt från den lönegradsplacering som ovan förordats för överkonstaplarna finner sig utredningen böra föreslå, att kommissariebefattningarna hänföras till lägst lönegrad A 18. För kommissariebefattningarna i de tre största städerna torde böra ifrågakomma samma lönegradsplacering som för det stora flertalet lokala polischefer eller sålunda i lönegrad A 22. För en mellangrupp föreslås placering i lönegrad A 20. Den närmare fördelningen mellan de olika lönegraderna framgår av tablån Bil. XVIII. F ö r städernas del återstår att behandla lönegradsplaceringen för polis-

74 systrarna. I Bil. XIX h a r intagits en sammanställning av de nuvarande polissystrarnas löneförhållanden. Av uppgifterna torde framgå, att polissystrarnas nuvarande löneförhållanden äro rätt varierande i de olika städerna. Medan i Stockholm de ordinarie polissystrarna i lönehänseende äro jämställda med ordningskonstaplarna, äro polissystrarna i övriga städer inplacerade på ett lägre löneplan mer eller mindre avvikande från det för ordningskonstaplarna gällande. Någon fast vägledning för lönefrågans bedömande torde sålunda icke kunna hämtas ur de nuvarande lönevillkoren. Vid lönesättningen för polissystrarna torde man icke kunna följa det i Stockholm tillämpade systemet. Polissystrarnas lönegradsplacering skulle därigenom bliva alltför förmånlig i jämförelse med den lönegradsplacering, som gäller för närmast jämförbara befattningshavare i statens tjänst. För att jämställas med ordningskonstaplarna skulle polissystrarna — med tilllämpning av utredningens principer rörande ordningskonstaplarna — placeras i lönegrad A 11 för Stockholms vidkommande och i lönegrad A 10 i övriga städer. Till jämförelse kan nämnas, att sjuksköterskorna vid de statliga sjukhusen i Stockholm (Karolinska sjukhuset och Serafimerlasarettet) tillhöra lönegrad A 7, medan lönegrad A 11 gäller för den föreståndarinnebefattning, som finnes inrättad vid Serafimerlasarettet. Vid Karolinska sjukhuset finnes en första föreståndarinna, placerad i lönegrad A 12, och en andra föreståndarinna, placerad i lönegrad A 8. Nämnas kan vidare, att vid Karolinska sjukhuset finnas s. k. sociala kuratorsbefattningar, avsedda för kvinnor och placerade i lönegraderna A 9 och A l l . Dessa befattningshavare skola tillhandagå patienterna med anvisningar och råd i sociala angelägenheter. En jämförelse mellan sjuksköterskornas lönevillkor vid de statliga sjukhusen i Stockholm och vid Stockholms stads sjukhus utvisar följande. S t a t e n s s j u k h u s . Samtliga ordinarie sjuksköterskor, antingen de tjänstgöra som operationssköterskor, avdelningssköterskor eller nattsköterskor, äro placerade i lönegrad A 7. Lön (å I-ort) Lägsta löneklassen

Högsta löneklassen

3 651 839 4 490

4 395 1_0J0 5 405

Grundlön Tillägg vid index 221 Kronor

För bostad får befattningshavare årligen erlägga 636 kronor jämte värmetillägg. I summan ingår ersättning för städning och tvätt med 15 kronor per månad. För kost utgiver befattningshavare ersättning enligt kupongsystem med 2 kronor 40 öre per dag och 3 mål. För år räknat uppgår den sammanlagda utgiften om varje mål uttages till 876 kronor. S t o c k h o l m s s t a d s s j u k h u s . Operationssköterska och röntgensköterska tillhöra lönegrupp 7.

75 Lön. Lägsta löne- Högsta löneklassen klassen 3 360 4 296 1 209 1 546

Grundlön Tillägg vid index 221

Kronor

4 569

5 842

Annan sköterska än nyss nämnts tillhör lönegrupp 6. Lön. Lägsta löne- Högsta löneklassen klassen 3 120 4 056 1 123 1 460

Grundlön Tillägg vid index 221

Kronor

4 243

5 516

Befattningshavare åtnjuter fri tjänstedräkt samt fri tvätt och strykning. För bostad, i den mån sådan kan beredas inom sjukhusets lokaler, får befattningshavare årligen erlägga 696 kronor jämte värmetillägg. Därtill kommer ersättning för möblering och städning med sammanlagt 8 kronor i månaden. Hela kostnaden för bostad uppgår sålunda till 792 kronor per år jämte värmetillägg. För kost utgiver befattningshavare ersättning enligt kupongsystem med 2 kronor 80 öre per dag och 3 mål. För år räknat uppgår sålunda den sammanlagda utgiften om varje mål uttages till 1 022 kronor. Hur en jämförelse mellan de nuvarande ordinarie polissystrarnas löner i högsta löneklassen och lönerna i motsvarande löneklass i lönegraderna A 8—A 10 i civila avlöningsreglementet utfaller framgår av nedanstående tabell. Utan indextillägg

Stockholm Göteborg Malmö Hälsingborg Borås

Index 221

Polissysterlön

A 8

A 9

PolisA 10 systerlön

A 8

A 9

A 10

5124 4 819 4 032 4 350 4 200

4 590 4 302 4 158 4 014 4158

4 830 4 530 4 380 4 230 4 380

5 070 4 758 4 602 4 446 4 602

5 646 5 291 5114 4 937 5114

5 941 5 572 5 387 5 203 5 387

6 236 5 852 5 660 5 469 5 660

6 908 5 541 4 919 5 350 4 901

Vid övervägande av frågan om den lönegradsplacering som bör föreslås för polissystrarna ligger det närmast till hands att utgå från de statliga lönevillkoren för sjuksköterskorna. Med hänsyn främst till de naturaförmåner som tillkomma sjuksköterskorna har utredningen dock funnit en något förmånligare lönegradsplacering böra förordas för polissystrarna. På grund härav föreslås, att polissystrarna hänföras till lönegrad A S. De icke ordinarie befattningarna föreslås placerade i lönegraderna Eo 6 och Ex 6 respektive. Härtill skola polissystrarna erhålla visst årligt beklädningsbidrag; se härom under kap. IV.

76 Vad härefter beträffar fjärdingsmannen h a r utredningen icke funnit erforderligt att till specialundersökning upptaga löneförhållandena i samtliga län. Undersökningen har omfattat åtta län, nämligen Stockholms, Södermanlands, Kronobergs, Malmöhus, Värmlands, Örebro, Västernorrlands och Norrbottens län. Länen ha utvalts med tanke på att de skola vara representativa för olika delar av riket. En annan grund för urvalet har varit, att utredningen velat hänföra undersökningen, vilken avsett de ordinarie befattningshavarna, till län med ett förhållandevis stort antal sådana befattningshavare. Genom utredningens försorg har införskaffats följande uppgiftsmaterial: 1) Uppgifter rörande de f r å n polisdistrikten utgående l ö n e f ö r m å n e r n a , avgivna av landsfiskalerna enligt särskilt formulär. Dessa uppgifter, vilka lämnats för varje befattningshavare för sig, ha av landsfiskalerna inhämtats antingen från befattningshavarna själva eller från de kommunala myndigheterna. Uppgifterna avse förhållandena den 1 januari 1942. Formuläret har varit så uppställt, att de årliga löneförmånerna skolat uppdelas mellan å ena sidan grundlön respektive slutlön enligt gällande löneplan och å andra sidan särskilda bidrag såsom beklädnads- och resebidrag samt bidrag till telefon, skrivmaterialier, skrivmaskin och dylikt. Enligt formuläret ha uppgifter därjämte inhämtats om de grunder, enligt vilka dyrtidskompensation utgick under december månad 1941, eller alltså vid index 221. I förevarande kapitel komina allenast lönerna att göras till föremål för undersökning; frågor rörande beklädnadsersättning samt ersättning för utgifter i tjänsten komma att upptagas till behandling i ett senare sammanhang. 2) Uppgifter om befattningshavarnas s p o r t e l i n k o m s t e r under ett vart av åren 1938, 1939 och 1940. Dessa uppgifter ha likaledes lämnats avlandsfiskalerna. Sportelinkomsterna ha uppdelats på indrivningsprovision och annan sportelinkomst. I fråga om indrivningsprovisionen ha landsfiskalerna i allt väsentligt kunnat grunda uppgifterna å diarier, förda å landsfiskalskontoren. Endast i undantagsfall, då diarierna icke givit tillräcklig ledning — exempelvis vid täta förändringar av tjänstgöringsdistrikten inom större polisdistrikt — ha landsfiskalerna fått stödja sina uppgifter på upplysningar, som inhämtats från vederbörande befattningshavare. Såsom sportelinkomst av annan natur än indrivningsprovision ha redovisats delgivningsarvoden och ersättningar vid vissa förrättningar samt gottgörelse vid polistjänstgöring å fritid åt enskilda. Uppgifterna härutinnan hava grundats på befattningshavarnas egna upplysningar. I regel ha uppgifterna lämnats i form av uppskattningsvis beräknade rundsummor. Den brist i exakthet, som sålunda vidlåder uppgiftsmaterialet i detta hänseende, torde dock med hänsyn till inkomstens relativa litenhet sakna egentlig betydelse vid bedömandet av befattningshavarnas löneförmåner i stort sett. Anmärkas bör, att uppgifterna om sportlerna omfatta hela riket. Uppgiftsmaterialet har gjorts till föremål för statistisk bearbetning i olika avseenden. Resultatet framgår av sammanställningar för de åtta länen. Sammanställningarna, vilka fogats vid betänkandet såsom bilagor (Bil. XX—

77 XXV), omfatta samtliga ordinarie befattningar, som funnos inrättade inom respektive län den 1 januari 1942. Hänsyn har icke tagits till därefter inträffade förändringar. Detta har bl. a. medfört, att t. ex. fjärdingsmansbefattningarna i Solna landsfiskalsdistrikt medtagits, ehuru dessa befattningar efter tillkomsten av Solna stad omorganiserats till exekutionsbiträdesbefattningar. Bilagorna XXI—XXIII och XXV innehålla uppgifter för allenast 462 av de 468 befattningarna. Detta beror på att sex tjänster tillkommit efter 1940, varför några uppgifter om sportelinkomster beträffande dessa tjänster icke föreligga. I samtliga bilagor utom bilagorna XXI och XXII, vilka avse fjärdingsmannens inkomster av indrivningsprovision och övriga sportler, ha redovisats medeltalssiffror för varje län respektive ortsgrupp. De angivna medeltalen ha uträknats på grundval av fjärdingsmannens verkliga inkomster och icke på de i bilagorna till jämna hundratal avrundade inkomstbeloppen. Sportelinkomsternas betydelse ur avlöningssynpunkt komma att ytterligare belysas i det följande vid behandlingen av frågan om lönegradsplaceringen, därvid vissa på uppgiftsmaterialet i dess helhet grundade beräkningar komma att verkställas. För att statistiskt belysa hur en inplacering av fjärdingsmannen i vissa angivna lönegrader i civila avlöningsreglementet skulle komma att verka, ha jämförelser företagits mellan fjärdingsmannens nuvarande löneförmåner, sådana dessa framgå av de företagna undersökningarna, och lönerna i lönegraderna A 8—A 10. Till att börja med ha jämförelser verkställts mellan de utgående årslönerna i högsta löneklassen (grundlöner + samtliga ålderstillägg) och lönerna i motsvarande löneklass inom en var av nyssnämnda statliga lönegrader. Vid dessa jämförelser har sålunda bortsetts från dyrtidskompensation och sportler. Undersökningarna ha givit vid handen, att lönegrad A 8 skulle ställa sig bättre för 344 och sämre för 121 fjärdingsman, lönegrad A 9 bättre för 387 och sämre för 81 fjärdingsman samt lönegrad A 10 bättre för 427 och sämre för 41 fjärdingsman. Fjärdingsmannen fördela sig på följande sätt: Lönegrad A 8

D-orter

H-orter I -orter 1

Lönegrad A 9

Lönegrad A 10

Bättre

Sämre

Bättre

Sämre

Bättre

Sämre

127 87 62 46 5 6 8 3 0 *344

26 27 16 14 18 9 2 6 3

141 102 70 48 6 6 8 3 3 387

13 14 8 12 17 9 2 6 0

151 111 73 53 13 6 8 9 3

3 5 5 7 10 9 2 0 0

1 fjärdingsman å A-ort och 2 å B-or t ha samm a lön som u tgår enligt lönegrad i V 8.

78 De befattningshavare, för vilka försämring skulle inträda enligt de skilda lönegraderna, fördela sig mellan länen på följande sätt: Stockholms län

Södermanlands län

VästerKrono- Malmö- VärmNorrbergs hus lands Örebro norr- bottens län lands län län län län län

Samtliga åtta län

Lönegrad Å 8. A-orter B-orter C-orter D-orter E-orter F -orter G-orter H-orter I -orter

10 2 1 ,

Lönegrad Å 9. A-orter B-orter C-orter D-orter E-orter F-orter G-orter H-orter I -orter

4 4

10 15 9 2 3 3

3 6 5 10 15 9 2 3

3 1

1 5

— —

— — — — —

— — — —

—

4 2

—

— —

— — — — —

— — — —

4 3 3

26 27 16 14 18 9 2 6 3 121

13 14 8 12 17 9 2 6 81

2 2

—

1 3 3 7 10 9 2

1 1

—

—

— —

—

—

3 5 5 7 10 9 2

»

—

41 Lönegrad A 10, A-orter B-orter C-orter D-orter E-orter F-orter G-orter H-orter 1 -orter

—

fé

Av tabellerna framgår, att löneförsämringarna främst skulle drabba befattningshavarna i Stockholms län. Med tillämpning av lönegrad A 8 skulle 63 av länets 97 ordinarie fjärdingsman få vidkännas löneminskning, under det att motsvarande siffror skulle utgöra 53 vid tillämpning av lönegrad A 9 och 35 vid tillämpning av lönegrad A 10. Det torde böra uppmärksammas, att det stora flertalet av dessa befattningshavare äro bosatta å högre dyrorter än vad som är fallet för fjärdingsmannen i allmänhet. De flesta av dem äro stationerade i samhällen i Stockholmstrakten. För fjärdingsmannen i de lägre dyrorterna skulle sålunda jämväl inom Stockholms län redan lönegrad A 8 i regel innebära en förbättring. Beträffande övriga län, som varit föremål för undersökning, torde av tabellerna framgå de fördelar för fjärdingsmannens flertal, som skulle stå att vinna även vid en placering i lönegrad A 8. Det torde i

79 detta hänseende böra märkas, att i Kronobergs län icke någon fjärdingsman når upp till lönegrad A 8. De belopp, varmed lönerna skulle i de särskilda fallen förbättras respektive försämras, kunna icke utan ett synnerligen omfattande arbete statistiskt angivas i detalj. Här nedan skall frågan i viss m å n belysas genom jämförelse mellan fjärdingsmannens medellöner i vederbörande län och löneförmånerna enligt lönegrad A 8, varjämte vissa maximi- och minimiuppgifter skola meddelas. Lönegrad A 8 ställer sig i förhållande till medeltalet av fjärdingsmannens årslöner i högsta löneklassen: 1) förmånligare med följande belopp i kronor per år:

1 Stockholms län

Södermanlands län

Kronobergs län

Malmöhus län

Värmlands län

Örebro län

200 368 210 l 810 »564

636 882 *826

297 147 22 l 170

722 377 376 *320

245 229 126 *870

Väster- Norrnorr- bottens lands län län 888 613 438 379 889 541

413 452 118 583

Endast 1 befattningsha-' /are.

i

2) sämre med följande belopp i kronor per år: Stockholms län A-orter B-orter D-orter

G-orter H-orter

133 210 293 706 698 498 354 210

Södermanlands län

Kronobergs län

Malmöhus län

Värmlands län

Örebro län

Västernorrlands län

Norrbottens län

— — — —

—

— 114

Sistintagna tabeller utvisa, att lönegrad A 8 i allmänhet ligger icke obetydligt över medeltalen för de utgående löneförmånerna. I Stockholms län äro däremot med undantag för A-orter förhållandena omkastade. En mindre övervikt företer även medeltalet för H-orter i Norrbottens län (Gällivare och Kiruna).

80 Minsta och största individuella förbättring respektive försämring i förhållande till lönerna i högsta löneklassen skulle utgöra i kronor per år: Förbättring

Försämring

Minst

Störst

Minst

Störst

38 82 20 70 424 158 2 186

1438 1482 1126 1170 1014 1158 892 186

12 18 30 170 26 642 498 354 210

750 1718 1074 1130 966 742 498 414 210

1) Vid tillämpning av lönegrad A 8:

Avser 344 befattningshavare

Avser 121 befattningshavare

2) Yid tillämpning av lönegrad A 9: B-orter C -orter D-orter E-orter

H-orter I -orter

30 30 130 40 190 380 230 420

an

1630 1680 1330 1380 1230 1380 1120 420 30

Avser 387 befattningshavare

70 20 70 20 30 420 270 120

558 1520 926 920 750 520 270 180

Avser 81 befattningshavare

3) Yid tillämpning av lönegrad A 10:

C -orter

H-orter

22 53 84 30 60 602 498 54 270

1822 1878 1534 1590 1446 1602 1348 654 270

Avser 427 befattningshavare

78 22 66 90 354 198 42

366 1322 702 710 534 298 42

Avser 41 befattningshavare

Tagas årslönerna i högsta löneklassen vid index 221 (grundlöner + samtliga ålderstillägg + dyrtidskompensation enligt grunderna för december månad 1941) till utgångspunkt för jämförelserna utvisa dessa, att lönegrad A 8 ställer sig bättre för 375 och sämre för 90 fjärdingsman, lönegrad A 9 bättre för 409 och sämre för 59 fjärdingsman samt lönegrad A 10 bättre för 439 och sämre för 29 fjärdingsman. För 3 fjärdingsman har — som tidigare anmärkts—lönen

81 bestämts att utgå med belopp motsvarande lönegrad A 8. Fjärdingsmannen fördela sig på sätt framgår av följande tabell: Lönegrad A 8

Lönegrad A 10

Bättre

Sämre

Bättre

Sämre

Bättre

Sämre

139 98 69 46 6 6 8 3 0

14 16 9 14 17 9 2 6 3

149 109 74 50 7 6 8 3 3

5 7 4 10 16 9 2 6 0

152 113 77 53 18 6 8 9 3

*375

2 3 1 7 5 9 2 0 0 29

H-orter

1 Lönegrad A 9

1 fjärdingsman å A-ort och 2 å B-ort ha samma lön som utgår enligt lönegrad A 8.

De befattningshavare, för vilka försämring skulle inträda enligt de skilda lönegraderna, fördela sig mellan länen på följande sätt: VästerStock- Söder- Krono- Malmö- Värmnorr- Norrmanlands Örebro lands bottens hus holms lands bergs län län län län län län län län

Samtliga åtta län

Lönegrad A 8. 3 3 7 10 15 9 2 3 3

4 1 1

1 2 3 9 15 9 2 3

1 2

4 4

3 3 1 4 2 3

3 1

14 16 9 14 17 9 2 6 3

1 1 3

5 7 4 10 16 9 2 6

59 Lönegrad A 9.

D-orter ] i-orter

—

—

4 Lönegrad A 10. 1 1 D-orter

7 5 9 2

2 3 1 7 5 9 2

H-orter 26 6—440978. II.

82 Lönegrad A 8 ställer sig i förhållande till medeltalet av fjärdingsmannens årslöner i högsta löneklassen vid index 221: 1) förmånligare med följande belopp i kronor per år: Stockholms län

Södermanlands län

605 270 1

445 735 458 »1303 *694

D-orter

Kronobergs län

Malmöhus län

Värmlands län

Örebro^ län

971 1215 *674

635 310 249 l 475

979 680 480 »802

397 349 251 1070

Väster- Norrnorrbottens lands län län 1138 1050 798 1 621 1248 788

793 809 371 1065

H-orter 1

Endast 1 befattningshav are.

2) sämre med följande belopp i kronor per år: Stockholms län

D-orter

H-orter I -orter

Södermanlands län

163 703 858 613 435 258

Kronobergs län

Malmöhus län

Värmlands län

Örebro län

Väster- Norrnorrbottens lands län län

— —

—

—

—

—

58 Minsta och största individuella förbättring respektive försämring i förhållande till lönerna i högsta löneklassen skulle vid index 221 utgöra i kronor per år: Förbättring Minst

Störst

29 22 9 314 105 375 422 358

1929 2 306 1883 1550 1427 1424 1556 358

Försämring Störst

Minst

1) T i d t i l l ä m p n i n g av lönegrad A 8 :

Avser 375 bef ittningshavare

900 894 681 1100 1188 913 613 471 258 Avser 90 befsittningshavare 26 61 17 37 175 790 613 435 258

/

83 Förbättring Minst 2) Tid tillämpning ar lönegrad A 9: A-orter B-orter C-orter D-orter E-orter F-orter G-orter H-orter I -orter 3) Tid tillämpning av lönegrad A 10: A-orter B-orter C-orter D-orter E-orter F-orter G-orter H-orter I -orter

Störst

Försämring Minst

Störst

2 165 24 664 2 549 25 651 34 2 134 86 430 67 1808 53 842 91 1693 91 922 648 1697 517 640 703 1837 332 332 645 645 148 184 37 37 Avser 409 befattningshavare Avser 59 befattningshavare

27 96 2 401 428 66 27 2 793 407 179 135 2 385 179 165 110 2 067 583 60 656 1959 656 921 244 1970 367 983 52 2 117 52 104 933 332 332 Avser 439 befattningshavare Avser' 29 befattningshavare

De nu intagna tabellerna giva vid handen, att de ifrågasatta statliga lönevillkoren ställa sig mera gynnsamma i förhållande till fjärdingsmannens nu utgående löneförmåner, om hänsyn tages till dyrtidskompensationen än om så icke är fallet. Exempelvis kan påpekas, att med inräknad dyrtidskompensation lönegrad A 8 skulle medföra förbättring för 375 befattningshavare medan motsvarande siffra enligt tabellerna för årslönerna utan indextillägg utgör 344. Vid de ovan företagna undersökningarna har hänsyn icke tagits till fjärdingsmannens sportelinkomster. I nedanstående undersökning belyses frågan hur förhållandena gestalta sig, därest fjärdingsmannens samlade inkomster tagas till utgångspunkt för jämförelse. Fjärdingsmannens årslöner i högsta löneklassen vid index 221 ökade med befattningshavarnas sportelinkomster i medeltal under åren 1938—1940 (grundlöner '+ samtliga ålderstillägg -f- dyrtidskompensation + sportler) ställas därvid i jämförelse med löneförmånerna i högsta löneklassen i lönegraderna A 8—A 10 vid motsvarande indexläge. Erinras bör att sportelinkomsterna upptagits till sina bruttobelopp och att avdrag sålunda icke skett för utgifter för inkomsternas förvärvande. Undersökningarna giva vid handen, att lönegrad A 8 skulle ställa sig bättre för 282 och sämre för 180 fjärdingsman, lönegrad A 9 bättre för 333 och sämre för 129 fjärdingsman samt lönegrad A 10 bättre för 367 och sämre för 95 fjärdingsman. Fjärdingsmannen fördela sig på foljade sätt:

84 Lönegrad A 9

Lönegrad A 8

Lönegrad A 10

Bättre

Sämre

Bättre

Sämre

Bättre

Sämre

124 73 38 33 4 2 7 1

28 43 38 25 19 13 3 8 3

136 90 49 39 4 5 7 3

141 101 63 42 4 5 8 3

11 15 13 16 19 10 2 6 3

16 26 27 19 19 10 3 6 3 129

95 De befattningshavare, för vilka försämring skulle inträda enligt de skilda lönegraderna, fördela sig mellan länen på följande sätt: Stockholms län

VästerSöder- Krono- Malmö- VärmÖrebro norr- Norrman- bergs lands hus län lands bottens lands län län län län län län

Samtliga åtta län

Lönegrad A 8.

D-orter E-orter G-orter H-orter Summa

6 6 8 14 15 9 2 3 3

8 2 1

3 5 8 13 15 9 2 3 3

4 1 1

2 4 5 11 15 9 2 3 3

—

8 6 4

1 19 4

5 8 1

2 15 6

5 5 3

4 1 5

—

—

5 5 2

8 3

4 5 1

28 43 38 25 19 13 3 8 3 180

Lönegrad A 9.

E-orter

Summa

2 9 2

3 4 3

1 1 3

—

16 26 27 19 19 10 3 6 3 129

Lönegrad A 10.

C-orter D-orter E-orter

Summa

—

4 4

5 2

3 2

2 1

3 4 3

1 3

—

11 15 13 16 19 10 2 6 3 95

85 Lönegrad A 10 ställer sig i förhållande till medeltalet av fjärdingsmannens samlade inkomster vid index 221: 1) förmånligare med följande belopp i kronor per år: Stockholms län

Södermanlands län

735 346

658 949 743 *1534

D-orter

Kronobergs län

Malmöhus län

Värmlands län

1236 1546 *514

847 419 353 ^lS

1227 559 1

777 Örebro län

614 496 325 1260

VästerNorrnorrlands bottens län län 1270 1141 719 704 1273 465

389 918 538 912 117

G-orter H-orter 1

Endast en befat tningsha-\ rare.

2) sämre med följande belopp i kronor per år: Stockholms län

H-orter 1

Södermanlands län

39 342 1300 1203 1085 1405 909

1 Kronobergs län

Malmöhus län

Värmlands län

—

—

1 Örebro län

VästerNorrnorrbottens lands län län

—

—

—

Endast en befatl.ningshav are.

Minsta och största individuella förbättring respektive försämring i förhållande till de samlade inkomsterna skulle vid index 221 utgöra i kronor per år: Förbättring

Försämring

Minst

Störst

1 15 5 3 571 100 114 155

2 179 2 187 1566 1338 997 504 1117 155

Minst

Störst

1) T i d t i l l ä m p n i n g av lönegrad A 8 :

D-orter E-orter H-orter

Avser 282 befattningshavare

1342 12 2 510 7 2 629 2 2 006 11 3173 450 2 002 27 1782 533 2 871 163 1836 909 Avser 180 befattningshavare

86 Förbättring

2) Tid tillämpning av lönegrad A 9: A-orter B-orter C-orter D-orter E-orter F-orter G-orter H-orter I -orter

Försämring

Minst

Störst

6 13 35 10 837 82 395 113

2 415 2 430 1817 1596 1263 777 1398 442

Avser 333 befattningshavare 3) Tid tillämpning ar lönegrad A 10: A-orter B-orter C -orter D-orter E-orter F-orter G-orter H-orter I -orter

18 21 6 85 82 355 28 401

2 651 2 674 2 068 1855 1529 1050 1678 730

Avser 367 befattningshavare

Minst

Störst

14 1106 24 2 267 2 2 378 13 1748 172 2 907 412 1729 252 1501 438 2 584 624 1541 Avser 129 befattningshavare

9 870 28 2 023 2 127 36 1489 47 2 641 118 1456 139 1221 949 2 296 150 1246 329 Avser 95 befattningshavare

Förutom rörande avlöningsförmånerna ha uppgifter även införskaffats i fråga om fjärdingsmannens p e n s i o n s f ö r m å n e r . Med hänsyn till att flertalet fjärdingsman äro anslutna till statens pensionsanstalt har utredningen funnit lämpligt att inhämta uppgifterna ur de hos anstalten förda liggarna. Härvid ha emellertid fjärdingsmannen icke kunnat avskiljas från de hos anstalten försäkrade polismännen överhuvudtaget. Undersökningarna, som avsett förhållandena den 1 januari 1942, ha sålunda omfattat all den polispersonal som nämnda datum var ansluten till anstalten, ö v e r undersökningarna har upprättats en sammanställning, vilken intagits såsom Bil. XXVI. Av de i sammanställningen upptagna 1 158 befattningshavarna torde omkring 1 000 kunna betraktas såsom fjärdingsman i den av utredningen avsedda bemärkelsen. I tabellen har angivits till vilket belopp hel ålderspension lägst och högst uppgår samt medeltalet såväl för varje län som för riket i dess helhet. Vid jämförelse mellan de i tablån angivna pensionsbeloppen och motsvarande pensionsbelopp enligt allmänna tjänstepensionsreglementet bör uppmärksammas, att pensionsbeloppen enligt tabellen skola ökas med visst dyrtidstillägg. Se härom närmare den i bilagan införda anmärkningen. Beträffande pensionsförmånerna har icke gjorts någon statistisk sammanställning över hur dessa i de särskilda fallen förhålla sig till pensionsförmånerna i vissa lönegrader i civila avlöningsreglementet. E n viss uppfatt-

87 ning om h u r en sådan jämförelse skulle utfalla erhålles av nedanstående tabell, i vilken angives storleken av de pensionsförmåner, som vid vissa lönelägen utgå enligt reglementet för statens pensionsanstalt. Pensionernas grundbelopp ha ökats med de dyrtids- och kristillägg som skulle ha utgått vid index 221. Till jämförelse ha i tabellen intagits motsvarande förmåner i lönegraden A 10 enligt allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena.

Slutlön; resp. lönegrad

Hel familjepension vid index 221 Hel tjänstepension Änka Änka Två vid in- Ensam och ett och två E t t barn barn dex 221 änka barn barn Enligt reglementet för statens

1196 1277 1358 1439 1519

1649 1762 1859 1957 2 053

1794 1908 2 005 2 118 2 215

597 646 711 743 792

pensionsanstalt.

1196 1277 1358 1439 1519

3 600 4 050 4 500 4 950 5 400

3 286 3 697 4 108 4 519 4 930

Lönegrad A 10*.

3 394 | 1460 | 2 191 | 2 483 | 1460 1,2 191 |

Enligt allmänna tjänste- och

1 FamiljeTjänstepensionspensionsavgift resp. avgift resp. familjetjänstepensionspensionsavdrag avdrag

117 126 135 144 153

96 108 120 132 144

familjepensionsreglementena. 99

|

126 Slutlön 3 822 kr på A-ort och 5 070 kr på I-ort.

Vid angivande av pensionsbeloppen i fråga om befattningshavare med pensionsrätt enligt reglementet för statens pensionsanstalt har dyrtidstillägg å tjänstepension beräknats utgå efter 28 % och procentuellt tillägg å familjepension efter 26 °/o. Kristillägg har beräknats efter 8 °/o. Åtnjutandet av dessa tillägg är beroende på årlig prövning av statsmakterna. Till skillnad härifrån äro de å pensioner enligt allmänna tjänste- eller familjepensionsreglementena utgående rörliga tilläggen tillförsäkrade pensionstagarna i respektive reglementen. Av sammanställningen framgår att lönegrad A 10 ställer sig bättre såväl i tjänste- som familjepensionshänseende för fjärdingsman med fastställd kontant slutavlöning upp till 3 600 kronor. För fjärdingsman med slutavlöning i lönelägena 4 050—5 400 kronor skulle en placering i lönegrad A 10 innebära en försämring av tjänstepensionen men i regel en förbättring av familjepensionen. Undantag utgör endast hel familjepension åt ensam änka om den fastställda slutavlöningen uppgår till 5 400 kronor. Löneläget 3 710 kronor utgör den gräns vid vilken hel tjänstepension — vid nu gällande grunder för beräkning av dyrtidstillägg — enligt reglementet för statens pensionsanstalt sammanfaller med hel tjänstepension i lönegrad A 10 (vid index 221). Tagas de i tablån Bil. XX redovisade högsta årslönerna till utgångspunkt för jämförelse, innebär detta, att en placering i lönegrad A 10 skulle medföra att 350 av de 468 befattningshavare, som tablån omfattar, skulle få sina tjänstepensioner förbättrade. I familjepensionshänseende skulle en placering i lönegrad A 10 medföra förbättring för så gott som

88 samtliga 468 befattningshavare; reducering skulle endast inträda i änkepensionsbeloppen såvitt angår ett femtontal av de högst avlönade befattningshavarna. Innan frågan om fjärdingsmannens placering å den statliga löneskalan företages till bedömande, måste uppmärksamhet ägnas åt spörsmålet, huruvida fjärdingsmannen även efter ett förstatligande skola äga rätt att utöver den fasta lönen uppbära sportler eller om dessa i samband med förstatligandet böra indragas till statsverket. Såsom ovan nämnts har vid införskaffande av uppgifterna rörande sportelinkomsterna skilts mellan å ena sidan indrivningsprovision och å andra sidan övriga sportler. Såsom övriga sportler ha redovisats delgivningsarvoden och ersättningar vid vissa förrättningar samt gottgörelse vid polistjänstgöring å fritid åt enskild. Inkomst av sistnämnda slag är icke att hänföra till sportelinkomst i egentlig mening och kommer icke att omfattas av den följande redogörelsen. Indrivningsprovisionen är fjärdingsmannens ojämförligt viktigaste sportelinkomst. Bestämmelserna om provisionen finnas i uppbördsreglementet beträffande kronoutskylder och i kommunallagarna beträffande kommunalutskylder. Enligt dessa bestämmelser skall skattskyldig, vilken underlåtit att inbetala sina utskylder i föreskriven tid och ordning, vid indrivningen erlägga avgift, beräknad efter 4 öre för varje full krona av resterande utskylders slutsumma, dock ej mindre än 25 öre. Enligt restindrivningsförordningen äger exekutionsbiträde, som av utmätningsman anlitats i eller för indrivning av restförda krono- och kommunalutskylder, uppbära hälften av indrivningsavgiften för medel, med vilkas indrivande han sålunda tagit befattning. De nuvarande enhetliga provisionsbestämmelserna tillkommo genom ändringar i respektive författningar den 30 april 1943 och äga tillämpning från den 1 juli s. å. Dessförinnan gällde att å oguldna kronoutskylder beräknades en indrivningsavgift av 3 öre för varje full krona av resterande utskylders slutsumma, då densamma ej översteg 25 kronor, dock ej mindre än 25 öre, och av 6 öre för varje full krona av berörda slutsumma, när denna översteg 25 kronor. Å oguldna kommunalutskylder utgick tidigare en indrivningsavgift av 3 öre för varje full krona av det oguldna utskyldsbeloppet, dock ej mindre än 25 öre. Uppmärksammas bör att utredningens uppgiftsmaterial rörande sportelinkomsterna avser åren 1938—1940 och sålunda hänför sig till tid då de tidigare provisionsbestämmelserna alltjämt voro i tillämpning. Enligt vad som upplysts för utredningen fördelar sig indrivningen med ungefär 2 / 3 på kronoutskylder och Va på kommunalutskylder. Därest denna proportion är riktig — vilket utredningen icke haft tillfälle att kontrollera — skulle de nya provisionsbestämmelserna i stort sett innebära, att provisionen sänkts från i genomsnitt 27 2 °/o å hela det under ett år indrivna beloppet till 2 °/o. Någon minskning av indrivningsprovisionens totalbelopp efter den av utredningen verkställda undersökningen torde emellertid icke ha ägt rum beroende på att beloppet av debiterade skatter avsevärt stigit.

89 Bestämmelser rörande delgivningsarvoden samt ersättningar för förrättningar i s. k. enskilda mål finnas i förordningen den 12 juli 1878 angående ersättning till förrättningsmän för utmätning i enskilda mål samt till stämningsmän m. m. Enligt dessa bestämmelser utgår ersättning till vittne, som biträder vid utmätning, försäljning av utmätt lös egendom, kvarstad, vräkning eller a n n a n förrättning eller handräckning, som avses i utsökningslagen, eller vid handräckning enligt lagen om avbetalningsköp ävensom vid värdering i andra fall än vid utmätning eller handräckning enligt lagen om avbetalningsköp så ock vid besiktning, för varje förrättning med 2 kronor samt med 1 kronas förhöjning för varje timme utöver en, som åtgår för förrättningen. Vid arvodets bestämmande skall dock iakttagas, att detta, även om flera förrättningar verkställas samma dag, icke må överstiga ett belopp motsvarande traktamentsersättning för dygn i lägsta traktamentsklassen enligt allmänna resereglementet. För delgivning av stämning, domstols, myndighets eller tjänstemans beslut eller kallelse eller annan handling jämte bevis om delgivning utgår — med vissa undantag — en avgift av 2 kronor för varje person som undfår del av handlingen. Sker delgivning av s a m m a handling på en gång med två eller flera samtidigt närvarande, utgår ersättning blott såsom för delgivning med en person. Till sportelinkomst av förevarande slag torde även vara att hänföra den ersättning av 5 kronor, vilken utgår till polisman för förrättningar enligt 15 § förordningen den 6 augusti 1894 angående mantalsskrivning och enligt 35 § 1 mom. förordningen den 3 december 1915 angående kyrkoböckernas förande. Rörande sportelinkomsternas storlek har såsom tidigare omnämnts utredningen statistiskt bearbetat uppgiftsmaterialet för Stockholms, Södermanlands, Kronobergs, Malmöhus, Värmlands, Örebro, Västernorrlands och Norrbottens län (härom hänvisas till Bil. XXI och XXII). Därutöver lämnas i nedanstående tabell vissa uppgifter grundade på uppgiftsmaterialet för riket i dess helhet. Tabellen, som omfattar såväl ordinarie som extra fjärdingsman, utvisar dels totalbeloppet av indrivningsprovision och övriga sportler under ett vart av åren 1938—1940 dels ock medeltalet av sagda inkomster per befattningshavare under nämnda år. Indrivningsprovision

Ordinarie

1938 1939 1940

Totalbelopp

Per fjärdingsman

Totalbelopp

Per fjärdingsman

413 872 468 158 495 602

332 370 387

65130 65 811 61835

52 52 48

53 315 60 978 64 241

64 75 80

17 317 18 552 19 218

21 23 25

fjärdingsman.

1938 1939 1940 Extra

övriga sportler

fjärdingsman.

90 Hela beloppet av fjärdingsmannens sportelinkomster utgjorde sålunda 549 634 kronor år 1938, 613 499 kronor år 1939 och 640 896 kronor år 1940. Därav belöpte på indrivningsprovision 467 187 kronor, 529 136 kronor och 559 843 kronor respektive år. Frågan om sportler som avlöningsform har varit aktuell vid åtskilliga löneregleringar för statliga befattningshavare under de senaste åren. En genomgående tendens har därvid varit att avskaffa sportlerna. Här skall endast erinras om den år 1941 för landsfiskalerna genomförda löneregleringen, varigenom såväl landsfiskalernas andel i indrivningsprovision som övriga sportler indrogos till statsverket. Även för fjärdingsmannens del skulle ett avskaffande av sportelsystemet ur rent principiella synpunkter vara att förorda. Utredningen finner sig även böra föreslå en sådan anordning beträffande samtliga sportler utom provisionsandelarna. Mot ett indragande av de senare kunna däremot ur praktisk synpunkt resas så allvarliga invändningar, att utredningen för sin del icke är beredd att föreslå en lösning av fjärdingsmannens lönefråga efter en sådan linje. I det följande skall något närmare utvecklas de synpunkter utredningen lagt på förevarande spörsmål. Det kan enligt utredningens mening icke bestridas, att provisionssystemet utgör en viss sporre för vederbörande befattningshavare att utvinna bästa möjliga resultat av restindrivningen. Häremot skulle möjligen kunna invändas att någon försämring av indrivningsresultatet icke förmärkts efter indragningen av landsfiskalernas provisionsandelar. Det bör emellertid ihågkommas, att landsfiskalernas och fjärdingsmannens befattning med indrivningsarbetet icke är av samma slag. Landsfiskalernas verksamhet i fråga om indrivningen är i huvudsak av ledande och kontrollerande natur medan det egentliga indrivningsarbetet åvilar fjärdingsmannen. Det torde också kunna förutses, att ett förslag om provisionssystemels slopande skulle komma att mötas av motstånd från kommunerna, som i fjärdingsmannens rätt till provision å indrivna kommunalutskylder säkerligen se en viss garanti för att kommunernas intressen bliva på bästa sätt tillvaratagna även sedan fjärdingsmannen blivit statsanställda. Ett annat skäl som talar för ett bibehållande av provisionssystemet ligger däri, att denna inkomst är ägnad att åstadkomma en nödvändig och lämplig differentiering i lönehänseende av fjärdingsmanstjänsterna. Även efter en omreglering av fjärdingsmansdistrikten enligt utredningens förslag kan det icke undvikas, att vissa distrikt med avseende å indrivningsverksamheten bliva mera arbetstyngda och krävande än andra. Då den ökade arbetsbördan i regel motsvaras av högre indrivningsprovision åstadkommes en differentiering av löneförmånerna, som eljest finge åstadkommas på annan väg. Med frågan om fjärdingsmannens sportler sammanhänger även i viss mån spörsmålet om sättet för bestridandet av fjärdingsmannens utgifter i tjänsten. Till denna fråga vill utredningen närmare återkomma i ett senare sammanhang. Redan här skola emellertid anföras vissa synpunkter, som äro av omedelbar betydelse för bedömandet av frågan om sportlernas indragning. För närvarande ha fjärdingsmannen i regel att själva bestrida de med indriv-

91 ningsverksamheten förenade utgifterna. Beträffande den viktigaste utgiftsposten, resekostnaderna, gäller sålunda, att fjärdingsmannen icke äro berättigade till ersättning av statsmedel. De på sina håll utgående kommunala resebidragen torde också i regel endast vara beräknade för de med polistjänsten förenade resorna. Om sportlerna skulle indragas till statsverket, bleve det nödvändigt att staten övertoge de utgifter, som befattningshavarna bestrida med sportlerna. Med hänsyn till svårigheten att genom statlig kontroll uppnå en på rätt sätt avvägd begränsning av resekostnaderna, torde det kunna antagas, att statens utgifter för indrivningen skulle komma att väsentligt överstiga fjärdingsmannens nuvarande kostnader utan att därför indrivningsresultatet i sin helhet skulle förbättras. Härtill kommer att kostnaderna för indrivningen, som avser såväl statliga som kommunala restantier, finge fördelas mellan staten och kommunerna, vilket icke skulle kunna ske utan ett invecklat avräkningsförfarande. Då utredningen förordar ett bibehållande av det nuvarande systemet med provisionsandelar tillkommande fjärdingsmannen, sker detta givetvis med utgångspunkt från de gällande reglerna om skatteuppbörd. Skulle genom en reformering av uppbördsväsendet, vartill ansatser redan gjorts genom tillskapandet av erkända skatteförmedlingskassor, skatten framdeles komma att uttagas omedelbart vid inkomstkällan och restantierna som en följd härav avsevärt nedgå, måste frågan om provisionsandelarnas indragande bliva föremål för omprövning. Härefter skall spörsmålet om f j ä r d i n g s m a n n e n s lönegradsp l a c e r i n g upptagas till bedömande. Såsom framgår av det tidigare redovisade jämförelsematerialet skulle redan en placering i lönegrad A 8 medföra förbättringar för ett icke ringa antal fjärdingsman. Härvid torde emellertid böra uppmärksammas att de största förbättringarna uppkomma vid jämförelse med de löneförmåner, som åtnjutas av fjärdingsmannen i de minsta distrikten. Dessa distrikt skola dock enligt det utarbetade förslaget för den lokala polisorganisationen i görligaste mån försvinna. I detta hänseende torde den ovan å s. 42 intagna tablån över medelstorleken av de nuvarande och de av utredningen föreslagna distrikten vara belysande. Anmärkas må även att under tiden efter den 1 januari 1942, till vilken tidpunkt utredningens uppgiftsmaterial hänför sig, fjärdingsmanslönerna i en del fall undergått höjning, varför de verkställda jämförelserna icke på alla punkter med full tillförlitlighet återspegla förhållandena, sådana de skulle gestalta sig, därest de nu gällande löneförmånerna tagits till utgångspunkt för jämförelse. Avvikelserna hänföra sig huvudsakligen till ändrade regler för beräkning av dyrtidsersättning. Efter övervägande av frågan har utredningen funnit sig böra förorda i princip samma löneställning för fjärdingsmannen som för ordningskonstaplarna, d. v. s. motsvarande löneförmånerna i lönegrad A 10. Vid ett indragande av fjärdingsmannens provisionsandelar skulle fjärdingsmannen sålunda hänföras till nämnda lönegrad. Då fjärdingsmannen emellertid skola bibehållas vid rätten att uppbära provisionsandelar, måste vid lönegradspla-

92 ceringen hänsyn tagas till detta förhållande. Enligt utredningens mening bör lönesättningen ske så, att skillnaden mellan lönebeloppet i lönegrad A 10 och den lönegrad i vilken fjärdingsmannen bliva placerade ungefärligen motsvarar medeltalet av fjärdingsmannens inkomster av indrivningsprovision. Hur sagda medeltal för åren 1938—1940 förhåller sig till skillnaden i grundlön mellan lönegrad A 10 och de närmast därunder liggande två lönegraderna utvisar följande tabell: Skillnad i grundlön mellan

Indrivningsprovision i medeltal 1938

387 A 8 och A 10

A 9 och A 10 på A-ort

på I-ort

på A-ort

på I-ort

Lägst

Högst

Lägst

Högst

Lägst

Högst

Lägst

Högst

480 Med tillämpning av den angivna regeln har utredningen funnit fjärdingsmannen böra placeras två lönegrader lägre än ordningskonstaplarna. Utredningen föreslår sålunda att fjärdingsmannen hänföras till bönegrad A 8. Under semester och annan kortare ledighet skall fjärdingsman vara berättigad uppbära indrivningsprovision. Vid längre ledighet skall i varje särskilt fall bestämmas, huruvida provisionen skall tillfalla den ordinarie innehavaren eller uppbäras av den som uppehåller tjänsten. Då utgångspunkten för lönesättningen varit att i ekonomiskt avseende jämställa fjärdingsmannen med ordningskonstaplarna följer, att fjärdingsmannen i pensionshänseende skola vara att anse såsom befattningshavare i lönegrad A 10. Till frågan om polispersonalens rätt till ersättning för under fritid fullgjord polisbevakning, som skall bekostas av enskild, återkommer utredningen i ett senare sammanhang.

Högre befattningshavare inom polismästardistriktsorganisationen och den lokala organisationen. I förevarande avdelning behandlas lönegradsplaceringen för polismästare, polisintendenter, förste och biträdande förste stadsfiskaler, stadsfiskaler och biträdande stadsfiskaler, polisassessorer, polissekreterare samt polisnotarier ävensom rekryteringsbefattningarna för dessa. Med hänsyn till att ett genomförande av utredningens organisationsförslag i stort sett icke kommer att medföra ändring i landsfiskalernas arbetsuppgifter eller i deras tjänsteställning och då ny lönegradsplacering för dessa fastställts så sent som 1941, har utredningen icke funnit anledning att till prövning upptaga frågan om landsfiskalernas ställning i lönehänseende. Det förutsattes sålunda att för dessa hittills gällande lönegradsplacering skall äga tillämpning även efter ett förstatligande av polis- och åklagarväsendet. Den blivande

93 landsfiskalstjänsten i det genom sammanslagning av Forsa och Hälsingtuna landsfiskalsdistrikt bildade Forsa distrikt torde böra placeras i lönegrad A 22. Då landsfiskalstjänsterna i Forsa och Hälsingtuna distrikt båda tillhöra lönegrad A 22 kommer alltså personalförteckningen för landsfiskalerna att upptaga en befattningshavare mindre i nämnda lönegrad. En ändring i personalförteckningen föranledes jämväl därav, att enligt utredningens förslag de för polischefs- och åklagaruppgifterna avsedda landsfiskalstjänsterna i Karlskoga och Mölndals distrikt skola utbytas mot stadsfiskalsbefattningar och såsom sådana uppföras i personalförteckningen över polisverkets befattningshavare. Då de till omorganisation föreslagna landsfiskalstjänsterna tillhöra 24 respektive 23 lönegraden minskas antalet landsfiskalstjänster i en var av dessa båda lönegrader med en tjänst. En sammanställning över den av utredningen för de högre befattningshavarna föreslagna lönegradsplaceringen återfinnes i tablån Bil XXVII. Tablån upptager även vissa jämförelser mellan de nuvarande befattningshavarnas löneförmåner och löneförmånerna i de av utredningen föreslagna lönegraderna. Jämförelserna avse årslönerna i högsta löneklassen dels utan indextillägg (grundlöner + samtliga ålderstillägg) och dels vid index 221 (grundlöner + samtliga ålderstillägg + dyrtidskompensation enligt grunderna för december månad 1941). För de nuvarande befattningarna ha därjämte angivits sådana särskilda förmåner, som befattningshavarna åtnjuta utöver lönen, såsom beklädnadsbidrag, personliga lönetillägg och sportler. De senare ha upptagits med de belopp, till vilka de i medeltal uppgingo under åren 1938—1940. Vid bestämmandet av lönegradsplaceringen h a r utredningen förutsatt, att de statliga befattningarna icke skola vara förenade med rätt för innehavarna att vid sidan om den fasta lönen uppbära extra inkomster i form av sportler utan att sportlerna i samband med förstatligandet skola indragas till statsverket. Att i vissa fall de nuvarande befattningshavarna vid övergång i statens tjänst skola kunna beredas rätt till ersättning för förlorade sportelinkomster h a r omnämnts i samband med redogörelsen för övergångsbestämmelserna i betänkandets allmänna del. Vissa spörsmål, som uppkomma i samband med en indragning av sportlerna, komma att behandlas nedan vid respektive befattningar. I övrigt får utredningen i fråga om lönesättningen för de olika befattningshavarkategorierna anföra följande. Polismästare. Vid bestämmandet av lönegradsplaceringen för polismästarna har utredningen utgått från den placering som nu tillkommer landsfogdarna. På grund härav finner sig utredningen böra i korthet omnämna de synpunkter, som anlades på landsfogdarnas lönefråga i samband med genomförandet av den nuvarande landsfogdeorganisationen. I sitt den 24 september 1934 avgivna betänkande angående omorganisation av landsfogdetjänsterna förordade de sakkunniga en differentiering av landsfogdarnas löner på så sätt, att fem befattningar, nämligen landsfogdebefattningarna i Stockholms, Malmöhus, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län skulle hänföras till lönegrad B 30 och fem till lönegrad

94 B 28, nämligen landsfogdebefattningarna i Uppsala, Kronobergs, Gotlands, Blekinge och Hallands län. Återstående fjorton landsfogdebefattningar skulle hänföras till lönegrad B 29. 1 I propositionen till 1935 års riksdag anförde departementschefen till en början, att en betryggande rekrytering av landsfogdetjänsterna icke vore att påräkna med mindre desamma gjordes eftersträvansvärda framför allt i ekonomiskt hänseende. Vid bestämmandet av landsfogdarnas löner borde vidare beaktas, att landsfogdebefattningarna i regel komme att bliva sluttjänster. I socialt hänseende borde landsfogdebefattningarna anses fullt likvärdiga med flertalet sluttjänster inom administrationen. De sakkunnigas förslag om en differentiering av landsfogdarnas löneställning funne sig departementschefen i princip böra godtaga. För genomförandet av differentieringen måste det av de sakkunniga föreslagna systemet dock anses mindre lämpligt med hänsyn till, bland annat, därmed förbundna olikheter med avseende å pensionsförmåner och reseersättning. I stället syntes samtliga landsfogdar med undantag av landsfogden i Gotlands län böra hänföras till en och samma lönegrad, varjämte några landsfogdar borde erhålla på visst sätt beräknade lönetillägg. Den lönegrad, vilken härvid borde ifrågakomma, ansåge departementschefen icke kunna bestämmas lägre än till B 28. Vad anginge lönetilläggen borde desamma beräknas med belopp motsvarande skillnaden i avlöning mellan lönegraderna B 30 och B 28, respektive B 29 och B 28. Av de olika landsfogdebefattningarna skulle de i Uppsala, Kronobergs, Blekinge, Hallands och Jämtlands län hänföras till den lägsta lönegruppen, i vilken något avlöningstillägg icke skulle utgå. För landsfogdebefattningen i Gotlands län funne sig departementschefen icke kunna förorda högre placering än i lönegrad B 27. Till högsta lönegruppen, i vilken lönen skulle motsvara lönegrad B 30, skulle hänföras landsfogdebefattningarna i Stockholms, Malmöhus och Västernorrlands län. övriga femton landsfogdebefattningar skulle hänföras till den mellersta lönegruppen, i vilken det lägre lönetillägget skulle utgå. I sitt utlåtande över propositionen framhöll sammansatta stats- och första lagutskottet beträffande löneförmånerna för de tjänster, som omfattades av propositionen, och särskilt den differentiering av landsfogdarnas löner, som föreslagits i propositionen, att utskottet, utan att taga ställning därtill, ville nämna, att det enligt utskottets mening kunde förtjäna övervägas, huruvida icke samtliga landsfogdar med undantag av landsfogden i Gotlands län borde placeras i lönegrad B 29. Till stöd för detta förslag kunde enligt utskottets mening bland annat anföras, att i de län, där arbetsbördan vore särskilt stor, landsfogden komme att biträdas av landsfogdeassistent. Med de av utskottet gjorda erinringarna godkände riksdagen de framlagda grunderna för en omorganisation av landsfogdebefattningarna. I därefter utfärdad personalförteckning upptogos på sätt utskottet uttalat landsfogdebefattningarna i lönegrad B 29 utom landsfogdebefattningen i Gotlands län, som hänfördes till lönegrad B 28. 1 Löneplan B i dåvarande avlöningsreglemente motsvarar löneplan A i det nu gällande civila loningsreglementet.

95 I andra delen av sitt betänkande angående revision av tjänsteförteckningen i vad avser allmänna civilförvaltningen anförde 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga beträffande landsfogdarnas lönefråga att från tre länsstyrelser ävensom från personalhåll hos de sakkunniga gjorts framställning om förbättrad löneställning för landsfogdarna. Då befattningarna i fråga relativt sent erhållit sin lönegradsplacering och de sakkunniga dessutom ej kunde bedöma, i vad mån en processreform kunde påverka dessa befattningshavares uppgifter, hade de sakkunniga emellertid icke funnit anledning ingå på detta lönespörsmål. För u t r e d n i n g e n har frågan uppställt sig huruvida skäl föreligga att i samband med en omorganisation av landsfogdebefattningarna till polismästarbefattningar föreslå en höjning av lönegradsplaceringen. Landsfogdebefattningarna komma närmast att motsvaras av befattningarna som polismästare tillika överåklagare. Länspolischef skåpet skall emellertid, på sätt närmare klarlagts i allmänna delen, utvidgas i avseende å ledningen av polisverksamheten inom distriktet. Den ökning av arbetsuppgifterna, som härigenom kommer att inträda för polismästarna i förhållande till landsfogdarna, har föranlett utredningen att föreslå en förstärkning av biträdeshjälpen åt polismästarna. Beträffande befattningshavarna i de största av de ifrågavarande polismästardistrikten har utredningen därjämte övervägt en uppflyttning i lönegrad A 30. Tillräckliga skäl för en sådan åtgärd har utredningen dock icke ansett föreligga. Utredningen föreslår sålunda, att befattningarna som polismästare tillika överåklagare placeras i bönegrad A 29. Det kan påpekas, att landsfogdebefattningarna i Stockholms och Malmöhus län, vilka i ovannämnda proposition hänfördes till högsta lönegruppen ( = lönegrad A 30), icke motsvaras av polismästarbefattningar i den nya organisationen. Landsfogdebefattningen i Stockholms län har omorganiserats till en befattning som biträdande förste stadsfiskal i Stockholm tillika biträdande överåklagare i Stockholms polismästardistrikt. På liknande sätt har landsfogdebefattningen i Malmöhus län omreglerats till en befattning som förste stadsfiskal i Malmö tillika överåklagare i Malmö polismästardistrikt. Rörande lönegradsplaceringen för dessa hänvisas till framställningen nedan. Landsfogdebefattningen i Västernorrlands län, vilken jämväl i nämnda proposition upptogs i högsta lönegruppen, motsvaras i utredningens organisationsförslag av polismästarbefattningen i Härnösands polismästardistrikt, vilket tillkommit genom uppdelning av Västernorrlands län på två polismästardistrikt. Befattningen som polismästare tillika överåklagare i Sundsvalls polismästardistrikt, varmed skall vara förenad befattningen som lokal polischef och distriktsåklagare i Sundsvalls stad, torde böra i lönehänseende jämställas med övriga polismästar-överåklagarbefattningar. För befattningarna i Västerviks och Visby polismästardistrikt föreslår utredningen däremot en placering i lönegrad A 28 eller sålunda samma löneställning, som nu tillkommer landsfogden i Gotlands län. Såsom i allmänna delen av betänkandet framhållits skola polismästarbe-

«!

96 fattningarna i Stockholms, Göteborgs, Malmö, Norrköpings, Hälsingborgs och Örebro polismästardistrikt inrättas såsom förordnandetjänster och sålunda hänföras till avlöningsreglementets C-plan. Vid lönegradsplaceringen bör beaktas, att polismästarna i ifrågavarande distrikt komma att bära ansvaret för ordningens och säkerhetens upprätthållande i de största städerna i riket samt utöva det omedelbara befälet över betydande polisstyrkor. Även i övrigt komma polismästarbefattningarna i dessa distrikt att vara särskilt maktpåliggande och arbetstyngda. En gynnsam lönegradsplacering är därför motiverad. Uppenbart är emellertid att en differentiering i löneställningen bör företagas under hänsynstagande till befattningarnas inbördes betydelse. På grund härav och med beaktande jämväl av de löneförmåner som nu åtnjutas av polismästarna i de största städerna har utredningen ansett sig böra föreslå följande lönegradsplacering: Polismästarbefattningen i Stockholms polismästardistrikt Göteborgs » Malmö » Norrköpings » Hälsingborgs » Örebro »

Lönegrad G 10 c 8 c 7 C 6 C 6 C 6

Rörande lönebeloppens storlek och hur dessa förhålla sig till befattningshavarnas nuvarande löneförmåner hänvisas till Bil. XXVII. Polisintendenter. Polisintendenter skola enligt förslaget finnas i Stockholm, Göteborg och Malmö. P å sätt tidigare nämnts skola ordnings- och kriminalpolisintendentsbefattningarna inrättas som förordnandetjänster, medan övriga intendentsbefattningar skola tillsättas genom fullmakt. Såsom under polismästarna närmast ansvariga chefer för ordnings- respektive kriminalpolisverksamheten böra ordnings- och kriminalpolisintendenterna erhålla en något förmånligare lönegradsplacering än kanslipolisintendenterna, vilka fullgöra mera administrativt betonade uppgifter. Ordnings- och kriminalpolisintendenterna i Stockholm böra enligt utredningens förmenande placeras i samma lönegrad som polismästarna i Norrköping, Hälsingborg och Örebro. För kanslipolisintendenten i Stockholm föreslås en placering i lönegrad A 29. Intendentsbefattningarna i Göteborg och Malmö böra placeras en lönegrad under befattningarna i Stockholm. Denna åtgärd motiveras av den olikhet i fråga om poliskårernas storlek och arbetsuppgifternas omfattning som föreligger mellan nämnda städer. Lönegradsplaceringen för ordnings-, kriminal- och kanslipolisintendentsbefattningarna framgår av nedanstående uppställning: Lönegrad Ordnings- och kriminalpolisintendentsbefattningarna i Stockholm C 6 Ordnings- och kriminalpolisintendentsbefattningarna i Göteborg samt kriminalpolisintendentsbefattningen i Malmö G 5 Kanslipolisintendentsbefattningen i Stockholm A 29 Kanslipolisintendentsbefattningarna i Göteborg och Malmö A 28

97 Med hänsyn till arten och omfattningen av de på trafikpolisintendentsbefattningen i Stockholm ankommande arbetsuppgifterna föreslår utredningen, att denna befattning placeras i lönegrad A 28. Angående lönebeloppens storlek i de olika lönegraderna ävensom h u r dessa förhålla sig till nuvarande befattningshavares löneförmåner hänvisas till tablån Bil. XXVII. Förste och biträdande förste stadsfiskaler samt stadsfiskaler tillika | överåklagare. Denna grupp omfattar förste stadsfiskalsbefattningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö, biträdande förste stadsfiskalsbefattningen i Stockholm samt stadsfiskalsbefattningarna i Norrköping, Hälsingborg och Örebro. Med hänsyn till den vikt och betydelse som måste tillmätas befattningen som förste stadsfiskal i Stockholm tillika överåklagare i Stockholms polismästardistrikt föreslår utredningen, att denna befattning placeras i lönegrad A 30. De övriga här ifrågavarande befattningshavarna böra med hänsyn främst till sin ställning såsom överåklagare i lönehänseende jämställas med flertalet polismästare-överåklagare. Befattningshavarna böra sålunda enligt utredningens mening placeras i lönegrad A 29. Övriga stadsfiskaler samt biträdande stadsfiskaler. Av de till denna grupp hänförliga befattningshavarna vill utredningen först till behandling upptaga de b e f a t t n i n g s h a v a r e s o m e n b a r t ä r o å k l a g a r e , nämligen stadsfiskalerna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt biträdande stadsfiskalerna i Stockholm och Göteborg. Såsom i allmänna delen närmare berörts ankommer det i Stockholm i princip på varje stadsfiskal att, oberoende av brottens svårhetsgrad, utföra åtal i de brottmål som tilldelas hans rotel. På samma sätt ha stadsfiskalerna i Göteborg och Malmö att regelbundet utföra åtal även i överåklagarmål. Härutinnan avser utredningen ej att föreslå ändring. Med hänsyn härtill och med hänsyn jämväl till befattningshavarnas nuvarande löneställning finner sig utredningen böra föreslå, att ifrågavarande stadsfiskalsbefattningar placeras i lönegrad A 28. För biträdande stadsfiskalsbefattningarna i Stockholm och Göteborg föreslås en placering i lönegrad A 24. Sistnämnda lönegradsplacering överensstämmer med den som nu tillkommer biträdande stadsfiskalsbefattningen i Stockholm, vilken är placerad i lönegrad B 24 på den kommunala löneplanen. Vad härefter angår lönesättningen för s t a d s f i s k a l s - p o l i s c h e f s b e f a t t n i n g a r n a må till en början erinras om att utredningen icke ansett sig kunna uppställa enhetliga kompetensföreskrifter för samtliga dessa befattningar. Såsom framgår av redogörelsen i allmänna delen av betänkandet skall för befattningarna i de större städerna krävas samma kompetens som för polismästarbefattningarna (polismästarkompetens), medan för befattningarna i de mindre och medelstora städerna skola gälla samma kompetensfordringar som för landsfiskalerna (distriktsåklagarkompetens). I nära anslutning härtill finner sig utredningen böra föreslå, att lönesättningen för de senare sker i överensstämmelse med vad som gäller för landsfiskalstjänsterna. Lägst skola alltså dessa befattningar hänföras till lö7—440978.

II.

98 negrad A 22 och högst till lönegrad A 24. Efter övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter har utredningen funnit sig böra föreslå, att stadsfiskalstjänsterna i Kalmar, Kristianstad och Landskrona hänföras till lönegrad A 24 samt att de övriga befattningarna uppdelas mellan lönegrad A 23 och A 22 på sätt närmare framgår av tablån Bil. XXVII. Beträffande stadsfiskalsbefattningar för vilka den högre kompetensen skall krävas har utredningen, såvitt angår befattningarna i Borås, Linköping, Eskilstuna, Västerås, Gävle, Uppsala, Jönköping, Karlstad och Lund, ansett en placering i lönegrad A 28 motiverad med hänsyn till det ansvar och de arbetsuppgifter som komma att åvila dessa befattningar. För stadsfiskalsbefattningarna i Karlskrona och Halmstad har utredningen däremot icke funnit sig böra förorda högre placering än i lönegrad A 25; detta på grund av att polismästarna i Karlskrona och Halmstads polismästardistrikt kunna antagas på ett annat sätt än vad som blir fallet i de större polismästardistrikten erhålla möjlighet att ägna sig åt polis- och åklagarväsendet i polismästarstäderna. Inledningsvis har framhållits att utredningen vid lönegradsplaceringen utgått från att befattningshavarnas sportler 1 komma att indragas till statsverket i samband med förstatligandet. Anmärkas må, att detta i vad angår nu ifrågavarande befattningshavare endast gäller de med stadsfiskalstjänsten förenade sportlerna. I de fall då stadsfiskalen tillika är stadsfogde skall, såsom i annat sammanhang berörts, de med stadsfogdetjänsten förenade sportlerna i stället inlevereras till stadens kassa. Detta sammanhänger med att städerna i dessa fall skola vara skyldiga att med visst belopp bidraga till stadsfiskalenstadsfogdens avlöning (se härom sid 13 o. f.). Polisassessorer, polissekreterare och polisnotarier. Utredningens förslag upptager en polisassessorsbefattning i Stockholm, en polissekreterarbefattning i en var av städerna Stockholm, Göteborg, Norrköping och Hälsingborg samt en polisnotariebefattning i en var av städerna Stockholm och Göteborg. Polisassessorsbefattningen i Stockholm och polissekreterarbefattningen i Göteborg hava i oförändrad form överförts från den kommunala organisationen. Polissekreterarbefattningen i Stockholm motsvarar den nuvarande befattningen som polisnotarie av l:a klass å kanslipolisintendentens expedition. Polissekreterarbefattningarna i Norrköping och Hälsingborg ha ersatt intendentsbefattningarna vid poliskårerna i nämnda städer. Polisnotariebefattningen i Stockholm motsvaras av den befattning som polisnotarie av l:a klass, vilken är inrättad å trafikpolisintendentens expedition. I Göteborg h a r polisnotariebefattningen trätt i stället för den därstädes befintliga assessorstjänsten. För ifrågavarande befattningar föreslår utredningen följande lönegradsplacering: 1 Då det på sina håll förekommit att vid indragning av sportlerna till vederbörande stads kassa i samband med lönereglering beslutet om sportelindragningen icke ansetts omfatta de s. k. besiktningsarvodena, vill utredningen påpeka, att enligt den innebörd som utredningen inlagt i begreppet sportler besiktningsarvodena innefattas under nämnda begrepp och alltså efter befattningarnas förstatligande skola inlevereras till statsverket. Det kan erinras om att vid löneregleringen för landsfiskalerna även besiktningsarvodena indrogos till statsverket (jfr KK 30 aug. 1941 ang. redovisning till statsverket av vissa till landsfiskal utgående ersättningar).

99 Lönegrad

Polisassessor Polissekreterare Polisnotarie

A 27 A 24 A 21

Lönegradsplaceringen för polisassessors- och polissekreterarbefattningarna överensstämmer med den som gäller enligt den kommunala löneplanen för polisassessorsbefattningen respektive polisnotariebefattningarna av l:a klass vid poliskammaren i Stockholm. Såsom i annat sammanhang berörts föreslår utredningen, att för icke ordinarie polisnotarier och icke ordinarie stadsfiskaler skola gälla samma avlöningsbestämmelser som för de nuvarande landsfogdeassistenterna. Detta innebär, att befattningshavarna vid anställningen placeras i lönegrad 18 i den i civila icke-ordinarie reglementet intagna löneplanen för extra tjänstemän samt att de efter ett och ett halvt års tjänstgöring må kunna anställas såsom extra ordinarie tjänstemän i 19 lönegraden enligt den i förenämnda avlöningsreglemente intagna löneplanen för sådana tjänstemän. I överensstämmelse med vad som nu gäller för landsfogdeassistent under tid då han är anställd som extra tjänsteman skall icke ordinarie polisnotarie och icke ordinarie stadsfiskal under tiden för den extra anställningen vara berättigad åtnjuta semester under 20 dagar årligen. Innehavarna av amanuenstjänsterna vid polisverket i Stockholm böra i avlöningshänseende vara likställda med motsvarande befattningshavare inom den centrala förvaltningen.

Befattningshavare vid polisstyrelsen. För rikspolischefen föreslår utredningen en placering i lönegrad C 12 (grundlön 20 000) eller i samma lönegrad som i allmänhet tillämpas för generaldirektörer inom allmänna civilförvaltningen, förordnade på viss tid. Polisdirektörens lönegradsplacering bör avvägas med hänsyn till den löneställning, som föreslagits för å ena sidan verkschefen och å andra sidan polismästarna. Med beaktande härav har utredningen funnit sig böra föreslå en placering av polisdirektörsbefattningen i lönegrad C 8 (grundlön 16 000). Härvid har utredningen förutsatt, att innehavaren av befattningen icke skall uppbära särskilt arvode i sin egenskap av ställföreträdare för rikspolischefen. Chefsbefattningarna för personalbyrån samt ekonomi- och kanslibyrån skola placeras i lönegrad A 30, vilken placering överensstämmer med den som i allmänhet gäller för byråchefsbefattningar inom allmänna civilförvaltningen. Ersättning till de särskilda ledamöterna i styrelsen skall utgå i form av arvode. Detta bör enligt utredningens mening bestämmas till 1 500 kronor om året. Till suppleant bör utgå dagarvode med 25 kronor för sammanträdesdag. Härutöver bör till ledamot och suppleant utgå rese- och traktamentsersättning enligt rese- och traktamentsklass I B allmänna resereglementet. Den å polisbyrån inrättade befattningen som polisintendent bör placeras i lönegrad C 5 (grundlön 13 000). Såsom i allmänna delen av betänkandet

100 berörts skall polisintendenten vid förfall för polisdirektören upprätthålla befattningen som chef för polisbyrån. Särskild ersättning härför bör icke utgå. Då polisintendenten vid semester eller annan längre ledighet för polisdirektören förordnas som vikarie för denne, skall han däremot äga åtnjuta vikariatsersättning enligt vanliga grunder. Befattningen som byrådirektör och chef för ekonomiavdelningen har med hänsyn till omfattningen av de å befattningen ankommande göromålen placerats i lönegrad A 28. För övriga befattningar vid polisstyrelsen har föreslagits en lönegradsplacering som nära ansluter sig till den som gäller för motsvarande befattningar inom allmänna civilförvaltningen. De olika befattningarnas placering framgår närmare av sammanställningen nedan. Beträffande lönegradsplaceringen för kontorspersonal och övrig biträdespersonal inom polismästardistriktsorganisationen och den lokala organisationen hänvisas till framställningen ovan s. 45 o. ff. En sammanställning över den av utredningen i det föregående för ordinarie och extra ordinarie befattningshavare inom polis- och åklagarväsendet föreslagna lönegradsplaceringen lämnas i nedanstående tablå. I tablån redovisas under I befattningshavare å polisverkets stat och under II befattningshavare å justitiekanslersämbetets stat. För varje lönegrad angives jämväl antalet befattningar enligt utredningens förslag.

I. Befattningshavare å polisverkets stat. Polisstyrelsen. Lönegrad . . . C 12 ... G 8 ... C 5 . . . A 30 . . . A 28 3 förste byråsekreterare . . . . . A 24 . . . A 24 . . . A 21 . . . A 15 . . . A 14

Lönegrad 1 kansliskrivare (kassör) . . . . A 11 4 kanslibiträden A 7 1 förste expeditionsvakt . . . . A 7 3 expeditionsvakter A 5 5 kontorsbiträden A 4 2 telefonister A 4 3 skrivbiträden A 2 2 e. o. amanuenser . . . . högst Eo 18 1 e. o. kontorsbiträde Eo 4 3 e. o. skrivbiträden Eo 2

Polismästardistriktsorjranisationen och den lokala organisationen. Lönegrad

A.

3 polismästare

tillika

2 polismästare

tillika

Högre befattningshavare. G 10 C 8 C 7 C 6 c 65 c

Lönegrad överA 29 A 29 överA 28 A 28 A 28 A 27

101 Lönegrad 2 stadsfiskaler A 25 4 polissekreterare A 24 4 stadsfiskaler l A 24 2 22 » A 23 11 » A 22 2 polisnotarier A 21 12 e. o. polisnotarier Eo 19 2 e. o. amanuenser . . . . högst Eo 18 B. Egentlig polispersonal. 42 kommissarier A 22 28 » A 20 15 » A 18 118 överkonstaplar A 16 327 » A 15 35 » A 13 25 b i t r ä d a n d e överkonstaplar A 13 132 kriminalkonstaplar A 13 94 b i t r ä d a n d e överkonstaplar A 12 177 polisuppsyningsmän . . . . A 12 370 kriminalkonstaplar A 12 869 ordningskonstaplar A 11 2 424 » A 10 1 381 fjärdingsman A 8 28 polissystrar A 8 478 e. o. konstaplar Eo 7 4 e. o. polissystrar Eo 6 C. Kontorspersonal. 1 poliskamrerare 1 kamrerare

A 26 A 24

Lönegrad 1 kamrerare A 20 1 bokhållare A 17 1 kassör A 17 6 kanslister A 15 1 kassör A 14 7 kansliskrivare A 11 1 kontorist A 9 15 kanslibiträden A 7 2 förste e x p e d i t i o n s v a k t e r . . . A 7 2 expeditionsvakter A 5 2 förste telefonister A 5 8 telefonister A 4 92 kontorsbiträden A 4 30 skrivbiträden A 2 1 e. o. kassör Eo 14 7 e. o. telefonister Eo 4 31 e. o. kontorsbiträden Eo 4 40 e. o. skrivbiträden Eo 2 D.

Övrig

biträdespersonal.

1 fotograf A 16 1 förvaltare för hittegodsmagasin A 13 1 förvaltare för hittegodsmagasin A 12 1 förrådsföreståndare A 12 5 bilförare A 6 A 5 15 hästskötare 1 arrestvakt A 5 3 e. o. bilförare Eo 6 1 e. o. motorbåtsförare Eo 6 3 e. o. hästskötare Eo 5

1 Härav en stadsfiskal i Karlskoga stad tillika polischef och distriktsåklagare i Degerfors köping och Bjurtjärns socken. 2 Härav en stadsfiskal i Mölndals stad tillika polischef och distriktsåklagare i Kållereds socken.

II. Befattningshavare å justitiekanslersämbetets stat. Lönegrad förste stadsfiskal tillika överåklagare A 30 förste stadsfiskaler tillika överåklagare A 29 b i t r ä d a n d e förste stadsfiskal tillika bitr. överåklagare. A 29 stadsfiskaler tillika överåklagare A 29

Lönegrad 6 stadsfiskaler A 28 2 b i t r ä d a n d e stadsfiskaler . . A 24 1 kansliskrivare A 11 1 expeditionsvakt A 5 8 kontorsbiträden A 4 2 skrivbiträden A 2 10 e. o. stadsfiskaler Eo 19 1 e. o. kontorsbiträde Eo 4

U p p s t ä l l n i n g e n o m f a t t a r icke b e f a t t n i n g s h a v a r e i n o m l a n d s f i s k a l s o r g a n i s a t i o n e n . Dessa skola, s å s o m i a n n a t s a m m a n h a n g a n m ä r k t s , a l l t j ä m t b i b e h å l l a s s å s o m b e f a t t n i n g s h a v a r e vid l a n d s s t a t e n .

Kap. IV. Tjänstedräkt, tjänstetecken och beväpning. Gällande bestämmelser. Frågan i vilken o m f a t t n i n g befattningshavare vid polisväsendet under tjänstgöring skola vara iförda tjänstedräkt samt vara försedda med tjänstetecken och beväpning regleras i det av Kungl. Maj:t den 19 juli 1)41 fastställda polisutrustningsreglementet. Däri meddelas jämväl föreskrifter angående utrustningens utseende och beskaffenhet. Enligt bestämmelserna i reglementet äger polismästare, landsfogde, statspolisintendent, landsfiskal och stadsfiskal, som tillika är polischef, själv avgöra i vilken utsträckning tjänstedräkt skall bäras. Landsfogdeassistent, statspolisassistent och landfiskalsassistent samt sådant manligt kanslibiträde och skrivbiträde i landsfiskalsdistrikt, som tilldelats polismans skydd och befogenhet, skall vara iförd tjänstedräkt efter vederbörande förmans bestämmande. Ordningspolismän i stad eller i köping, som utgör särskilt polisdistrikt, ävensom fjärdingsman, som äro fullt sysselsatta av tjänsten, skola bära tjänstedräkt i den m å n ej polischefen annorlunda förordnar. För samtliga nu nämnda befattningshavare skall tjänstedräkten bestå av huvudbonad (skärmmössa eller pälsmössa eller hjälm eller lägermössa), livplagg (vapenrock med ståndkrage eller vapenrock utan ståndkrage) samt byxor (långbyxor eller spetsbyxor). De angivna föreskrifterna kompletteras med bestämmelser om uniformskappa, regnkrage, underpäls m. m. Fjärdingsman, som icke äro fullt sysselsatta av tjänsten, skola i den mån ej polischefen annorlunda förordnar under tjänsteutövning vara iförda tjänstedräkt, bestående av mössa och armbindel. Vederbörande länsstyrelse äger dock föreskriva att fjärdingsman, som huvudsakligen har att fullgöra egentlig polisverksamhet, skall bära fullständig uniform. Polissyster skall, i den mån ej polischefen annorlunda bestämmer, under tjänstgöring vara iförd sedvanlig sjuksköterskedräkt jämte armbindel. Kriminalpolisman må icke bära tjänstedräkt. Varje befattningshavare skall vara försedd med tjänstetecken (polisbricka). Som tjänstetecken må jämväl begagnas polisemblemet utfört i viss storlek (legitimationsmärke). Frågan i vilken utsträckning befattningshavarna under tjänstgöring skola vara försedda med vapen har reglerats i nära anslutning till skyldigheten att bära tjänstedräkt. Polismästare, landsfogde, statspolisintendent, landsfiskal och stadsfiskal, som tillika är polischef, äger sålunda själv avgöra i vilken utsträckning h a n skall föra vapen. Landsfogdeassistent, statspolisassistent och landsfiskalsassistent samt i landsfiskalsdistrikt anställt kanslibiträde och skrivbiträde, som tilldelats polismans skydd och befogenhet, skall efter vederbörande förmans bestämmande bära vapen, övriga polismän skola i regel under tjänstgöring vara försedda med beväpning. Den beväpning som enligt

103 polisutrustningsreglementet skall ifrågakomma utgöres av sabel, pistol och batong. Utöver den i polisutrustningsreglementet föreskrivna beväpningen kan polispersonalen utrustas med annan beväpning, som polisdistriktet eller statsverket tillhandahåller. Under krig föreligger en vidsträcktare skyldighet för polispersonalen att bära tjänstedräkt. Bestämmelser härom ha meddelats i kungörelsen den 3 mars 1944 angående tillämpning av lagen den 17 december 1943 om polisens ställning under krig. Enligt denna kungörelse skall envar polisman, som ej på grund av sjukdom eller svag hälsa erhållit befrielse från att deltaga i rikets försvar, under krig bära tjänstedräkt; extra polisman, som ej är fullt sysselsatt av tjänsten, dock endast under tjänstgöring. Polischef äger meddela kriminalpolisman ävensom annan polisman med uppgifter, vilkas fullgörande skulle försvåras genom bärande av tjänstedräkt, den jämkning i skyldigheten att bära tjänstedräkt, som med hänsyn härtill påkallas. Rörande polismans beväpning under krig ha särskilda bestämmelser utfärdats. Beträffande k o s t n a d e r n a för uniformering och beväpning gäller för den kommunalanställda personalen stadgandet i 8 § andra stycket polislagen, enligt vilket varje polisdistrikt har att draga försorg därom för sina befattningshavare. Beväpning åt personal, vilken tjänstgör såsom statspolis, skall dock ombesörjas av statsverket. Enligt motiven till polislagen står det polisdistriktet fritt att välja mellan att tillhandahålla uniformspersedlar in natura och att ålägga befattningshavarna att själva anskaffa sådana mot särskild beklädnadsersättning eller mot det att lönen bestämmes med hänsyn till ifrågavarande skyldighet. Systemet med särskild beklädnadsersättning torde vara det vanligaste såväl i städerna som på landsbygden. Beträffande städerna hänvisas till tablåerna Bil. IX—XIII, där för varje stad anmärkts hur uniformsfrågan lösts. Av tablåerna framgår att även kriminalpolismännen i stor omfattning tillerkänts beklädnadsbidrag, oaktat de icke äro uniformerade. Bidragsbeloppens storlek varierar betydligt på olika platser. Av utredningen verkställda undersökningar giva vid handen, att bidragsbeloppen åt konstaplar och överkonstaplar i städer med över 20 000 invånare i medeltal uppgå Ull 300 kronor. För fjärdingsmannen i åtta undersökta län är motsvarande siffra 170 kronor. Vid undersökningarna, vilka grunda sig på förhållandena den 1 januari 1942, har hänsyn icke tagits till att befattningshavarna på en del platser äro berättigade till dyrtidskompensation å beklädnadsersättningen. I vilken utsträckning polismästare, polisintendenter och stadsfiskaler åtnjuta särskild beklädnadsersättning utöver lön framgår av tablån Bil. XXVII. Det kan tilläggas att för ett flertal högre befattningshavare det i lönestaten särskilt utsagts, att lönen inkluderar beklädnadsersättning. Utredningen har funnit lämpligt alt lämna en närmare redogörelse för hur tjänstedräktsfrågan blivit löst i rikets tre största städer. I S t o c k h o l m har polispersonalen sedan lång tid tillbaka tillhandahållits uniformspersedlar genom polisverkets försorg. Inköp av tyger och övriga materialier verkställes av polisnämnden, medan tillverkningen handha-

104 ves av en skrädderifirma, med vilken nämnden träffat avtal däi Dn n till bestämda priser för de skilda plaggen. Tillverkningen sker enligt die för beställningsskrädderi gängse reglerna. Förmånen att genom polis\erkets förmedling erhålla beklädnad tillkommer överkonstaplar, biträdande överkonstaplar och konstaplar vid ordningspolisen samt polisverkets atfomobilförare. Enligt tjänstereglementet bestämmer polisnämnden, efter löirande av tjänstenämnden, vilka persedlar beklädnaden skall omfatta, de v ä r d e de skola anses äga samt deras beräknade slitningstid. I utrustningen skola ingå följande persedlar: 1 vapenrock med ståndkrage, 1 vapenrock Uam ståndkrage, 2 par långbyxor eller ridbyxor, 1 par linnebyxor, 1 regnkippa (sommarkappa), 1 vinterkappa, 2 skärmmössor samt 1 pälsmössa. Dtn normala brukningstiden beräknas utgöra för byxor ett år, för vapenrock, regnkappa och skärmmössa två år, för vinterkappa tre år och för pälsmössa fyra år. Värdet av beklädnadsförmånen uppskattas för närvarande- till 264 kronor om året, vartill kommer dyrtidstillägg. För var och en av n u ifrågavarande befattningshavare föres hos polisnämnden ett beklädnadskonto, vara polismannen debiteras för utbekomna persedlar i enlighet med en av nämnden fastställd tariff. Kontot avslutas kvartalsvis, därvid kontoinnehavaren gottgöres med en fjärdedel av det belopp, vartill beklädnadsförmånen uppgår för år räknat. Om och i den mån befattningshavaren icke uttager några persedlar äger han utfå kontant ersättning, därvid dock skall iakttagas, att minst 75 kronor skola kvarstå å kontot, så länge rätten till beklädnad varar. För närvarande överstiga polisverkets utgifter för uniformspersedlarna de belopp, som jämlikt förenämnda tariff påföras beklädnadskontona; tariffen är upprättad på grundval av persedelkostnaderna den 1 januari 1943. Underskottet utjämnas i räkenskaperna på det sätt, att polisnämnden allt eftersom uttag av persedlar äger rum tillgodogör sig det dyrtidstillägg, som befattningshavaren eljest skulle äga uppbära å beklädnadsersättningen. Till de polismän å polisnämndens stat, vilka icke erhålla beklädnad genom polisverket, samt till polissystrar utgå kontanta bidrag. Sålunda åtnjuter kommissarie 420 kronor, icke uniformerad överkonstapel 300 kronor, kriminalkonstapel och icke uniformerad konstapel 240 kronor och polissys ler 120 kronor, allt för år räknat, jämte dyrtidstillägg. Enligt avtal mellan polispersonalen och Stockholms stad skola grundbeloppen tills vidare utgå med 10 procents förhöjning. Polismästare och polisintendenter åtnjuta icke beklädnadsersättning. G ö t e b o r g s stad tillämpar ett system med fri uniformering. Enligt gällande beklädnadsordning erhåller varje befattningshavare, som fullgör egentlig ordningspolistjänst, vid anställningstidens början på polisverkets bekostnad uniformsutrustning bestående av 1 vapenrock med ståndkrage jämte 1 par långbyxor, 1 vapenrock utan ståndkrage jämte väst och 1 par långbyxor, 2 vinterkappor, 1 höst- och vårkappa (regnkappa), 1 skärmmössa och 1 pälsmössa. Under varje därpå följande år är befattningshavaren berättigad erhålla en ny uniform (vapenrock med eller utan ståndkrage jämte ett par långbyxor samt till vapenrock utan ståndkrage jämväl väst) medan utbyte av övriga beklädnadspersedlar sker i mån av behov och efter före-

105 gående besiktning av de förslitna plaggen. För befattningshavare, vilka kommenderas att tjänstgöra vid rytteriet eller som stadigvarande förare av polisverkets motorfordon eller som stadigvarande telegrafister å verkets radiobilar, gälla särskilda bestämmelser. I syfte att uppmuntra personalen till att väl vårda de utbekomna uniformspersedlarna h a r bestämts, att polisman vart tredje år äger utbekomma kontant ersättning för sparad uniform. Ersättning utgår dock icke för andra plagg än vapenrock och byxor och utbetalas först efter särskild besiktning, därvid den som gör anspråk på ersättning har att uppvisa ytterligare en fullt brukbar uniform. För att ersättning skall utgå för sparad uniformspersedel fordras, att den är ny eller ;såi gott som ny samt välpassande. Principen för ersättnings utbetalande är att ersättning skall utgå med det belopp, som persedeln kostar i nyanskaffning, dock aldrig med högre belopp än den sparade persedeln kostat. De utlämnade persedlarna anses vara polisverkets egendom, varför befattningshavare vid avgång från tjänsten har att återställa en omgång utrustning. Övertaliga persedlar äger dock befattningshavaren behålla. Uniformstillverkningen ombesörjes av en skrädderifirma enligt varje å r upprättat avtal. Tillverkningen sker efter bestämmelserna för beställningsskrädderi med en provning och en avprovning. Polismästare och polisintendenter äga rätt till fri beklädnad intill ett värde av 400 kronor om året. Årliga beklädnadsbidrag åtnjutas av kommissarier och kriminalöverkonstaplar med vardera 400 kronor och av polissystrar med 200 kronor. Kriminalkonstaplar äro icke berättigade till särskild beklädnadsersättning. I M a l m ö stads polisdistrikt är beklädnadsersättningen inräknad i grundlönen. Dessutom utgå särskilda beklädnadsbidrag, s. k. placeringstilliägg, till den beridna personalen och polisverkets automobilförare. De uniformerade polismännen få själva svara för anskaffning av föreskrivna persedlar med undantag av uniformsmössor, vilka tillhandahållas av polisverket och bekostas av ett särskilt utrustningsanslag. I allmänhet förskotteras dock kostnaderna för uniformeringen av polisverket, i samband varmed ett beklädnadskonto upplägges för befattningshavaren. Så länge polismannen häftar i skuld därå göres varje månad avdrag å hans lön med så stort belopp, som för å r räknat motsvarar för konstapel 240 kronor, för biträdande överkonstapel 276 kronor, för överkonstapel 300 kronor och för kommissarie 324 kronor. Med tillämpning av det sålunda gällande avlöningssystemet kommer dyrtidstillägg automatiskt att beräknas jämväl å beklädnadsförmånen. Då samtliga ålderstillägg tillika fastställts att utgå med viss procent å grundlönen, höjes även beklädnadsersättningen i motsvarande grad för varje intjänat ålderstillägg. Genom årligen återkommande persedelsmönstringar kontrolleras, att personalen håller sig med klanderfria uniformer. Kommissarierna verkställa, envar för sin avdelning, erforderliga besiktningar, därvid två av personalen utsedda gode män skola vara närvarande. Befattningshavarna vid kriminalavdelningen åtnjuta beklädnadsersättning efter enahanda grunder som den uniformerade personalen. För statsanställda befattningshavare vid polisväsendet — landsfogdar, landsfogdeassistenter, landsfiskaler, landsfiskalsassistenter, i landsfiskalsdist-

106 rikt anställda kanslibiträden och skrivbiträden, som tilldelats polismms skydd och befogenhet' ävensom befattningshavare vid den statliga poliskåren i Boden — gälla i princip civila avlöningsreglementets bestämmelser o n tjänstedräkt. Jämlikt 45 § nämnda reglemente äger tjänsteman, som är pliktig att under tjänstgöring vara iförd tjänstedräkt (uniform) eller bära tjänstetecken eller vars tjänstgöring påkallar nyttjandet av särskild skyddsbeklädnad, att genom vederbörande myndighets försorg bekomma för ändamålet erforderliga persedlar eller materialier antingen med ägandeätt, mot särskild ersättning enligt de i 46 § reglementet angivna grunderna eller, där så prövas lämpligt i fråga om tjänstetecken eller skyddsbeklädnad, såsom lån. Ersättning för utbekomna klädespersedlar eller materialier skall jämlikt sistnämnda paragraf motsvara myndighetens självkostnadspris. I fråga om tjänsteman, som är pliktig att under tjänstgöring bära fullständig uniform, skall dock vid ersättningens bestämmande avdragas ett belopp, motsvarande 30 % av självkostnadspriset; där särskilda skäl därtill föreligga, äger vederbörande myndighet medgiva större avdrag, dock högst 50 °/o av självkostnadspriset. Enligt 47 § må icke utlämnas persedlar eller materialier i större omfattning än som erfordras för befattningshavarens personliga bruk i tjänsten. Till ledning vid utlämnandet skall fastställas vad som för olika persedlar under skilda tjänstgöringsförhållanden skall anses motsvara normal brukningstid. Vad sålunda stadgats i fråga om tjänstedräkt för ordinarie tjänstemän gäller enligt 23 och 41 §§ civila icke-ordinariereglementet jämväl för extra ordinarie och extra tjänstemän. En viss modifikation i avlöningsreglementets bestämmelser angående tjänstedräkt har av Kungl. Maj:t i proposition nr 285 till 1943 års riksdag föreslagits såvitt angår landsfogdar, landsfiskaler och deras assistenter ävensom sådana i landsfiskalsdistrikt anställda kanslibiträden och skrivbiträden, vilka erhållit polismans befogenhet. Såsom närmare framgår av propositionen har det icke ansetts lämpligt, att bestyret med tillhandahållande av uniformspersedlar åt ifrågavarande befattningshavare åvilar länsstyrelserna, vilket med tillämpning av civila avlöningsreglementets bestämmelser skulle vara fallet. I stället har föreslagits att länsstyrelsernas åliggande i detta avseende skall överflyttas till generalpoststyrelsen. Vidare skall, i likhet med vad som medgivits för lots- och fyrstaten, möjlighet beredas befattningshavarna att erhålla kontant bidrag till sylön m. m. för det fall att endast material till uniformen rekvireras från generalpoststyrelsen. Riksdagen, som godkänt de i propositionen framlagda förslagen (riksdagens skrivelse nr 331/43), har framhållit, att man i fråga om ersättningen för tillhandahållna persedlar och bidraget till sylön torde böra utgå från att den rabatt, som är medgiven i 46 § civila avlöningsreglementet, skall motsvara 30 °/o av myndighetens självkostnadspris. Enligt vad utredningen inhämtat äro för närvarande närmare bestämmelser i hithörande frågor under utarbetande inom finansdepartementet. Erforderlig beväpning ävensom stålhjälmar tillhandahållas den statsanställda personalen på statsverkets bekostnad.

107 Utredningens förslag. Rörande o m f a t t n i n g e n av befattningshavarnas skyldighet att under i tjänstgöring vara iförda tjänstedräkt samt vara försedda med tjänstetecken I och beväpning föreslår utredningen i princip ingen ändring i hittills gällande föreskrifter. Polismästare, landsfiskaler och stadsfiskaler, vilka tillika äro polischefer, skola sålunda själva äga avgöra i vilken utsträckning tjänstedräkt och vapen skola bäras. Samma skall gälla för polisdirektören. Polisintendenten å polisbyrån skall efter polisstyrelsens bestämmande bära tjänstedräkt och vapen. E. o. polisnotarier skola i likhet med vad som nu stadgas för landsfogdeassistenter vara iförda tjänstedräkt och bära vapen enligt förmans bestämmande. Beträffande polispersonalen må anmärkas att de av utredningen föreslagna polisuppsyningsmännen skola vara pliktiga att bära uniform allenast under utförande av ordningspolistjänst. Poliseleverna skola i den mån polisstyrelsen finner erforderligt vara uniformerade och för polisaspiranterna skola gälla samma regler som för ordningskonstaplarna. I fråga om utrustningens u t s e e n d e o c h b e s k a f f e n h e t h a r utredningen ej ansett erforderligt att ingå på en närmare granskning av bestämmelserna därom i vidare mån, än att utredningen övervägt ändring av polisemblemet samt införandet av ny enhetlig vapenbeteckning på uniformsknapparna. Härom vill utredningen anföra följande. Till utredningen har från socialdepartementet överlämnats ett av riksheraldikerämbetet avgivet utlåtande om nytt polisemblem samt nytt emblem å krage och axelklaffar. I utlåtandet framhålles att berättigade anmärkningar kunna göras mot i bruk varande polisemblem. Såväl den å mössan förda plåten som ock de inom polisen använda tjänstetecknen förklaras strida mot lagen den 15 maj 1908 om rikets vapen, enär den med kunglig krona krönta skölden med de tre kronorna, rikets vapen, är förvanskad på det sätt, att detsamma ovidkommande emblem, två fasces, äro införda i skölden. Tillika anser ämbetet, att polisemblemet är av för stort format för att vara prydligt och att detsamma genom sin storlek omformar mössan, så att denna blir alltför stor framtill. Vidare anmärkes mot att å krage och axelklaffar bäres en kunglig krona, ehuru detta emblem icke sammanhör med kårens funktioner utan avser att känneteckna verksamhet av särskild till konungens person knuten art, exempelvis den verksamhet som utövas av kungliga hovets funktionärer. Vid utlåtandet finnas fogade av riksheraldikerämbetet utarbetade nya förslag till såväl polisemblem som emblem å krage och axelklaffar. Även från personalorganisationer inom polisväsendet har under utredningsarbetet inkommit förslag till nytt polisemblem. I likhet med riksheraldikerämbetet anser utredningen, att berättigade anmärkningar kunna framställas mot det nuvarande polisemblemets form och utseende i övrigt. Utredningen finner i anledning härav, att vid ett förstatligande av polisväsendet ett utbyte av polisemblemet bör vidtagas. I sam-

108 band härmed bör även övervägas ändring av emblemet å krage och axelklaffar. Utredningen har icke tagit ståndpunkt till frågan om de nya emblemens utseende. Det bör ankomma på polisstyrelsen att närmare utreda spörsmålet samt att framkomma med förslag i ämnet. Härvid bör även frågan om ny enhetlig vapenbeteckning å uniformsknapparna upptagas till behandling. Vad angår frågan om k o s t n a d e r n a för befattningshavarnas uniformering och beväpning efter ett förstatligande torde de regler som nu gälla för landsfogdar och landsfiskaler oförändrade böra tillämpas å befattningshavare tillhörande polismästar-, intendents- och landsfiskalsgraderna. Beträffande landsfiskalsassistenter och sådana kansli- och skrivbiträden inom landsfiskalsdistrikten, som tilldelats polismans skydd och befogenhet, föreslås ej heller någon ändring i nu gällande betämmelser. Bestyret med upphandling och tillhandahållande av uniformspersedlar och materialier, vilket enligt ovannämnda proposition till 1943 års riksdag föreslagits skola åvila generalpoststyrelsen, torde dock i samband med ett förstatligande böra överflyttas till polisstyrelsen. Rörande den egentliga polispersonalen har redan i samband med redogörelsen för lönegradsplaceringen anmärkts, att utredningen förutsatt att uniformspliktiga befattningshavare i princip skola komma i åtnjutande av fri uniformering. Ett lösande av tjänstedräktsfrågan efter denna linje har föranletts framför allt därav, att flertalet befattningshavare nu åtnjuta fri uniform eller särskild beklädnadsersättning. Skulle befattningshavarnas förmåner i detta avseende bortfalla i samband med förstatligandet komme den av utredningen förordade lönegradsplaceringen att framstå såsom alltför låg. Att å andra sidan vid bestämmande av lönegradsplaceringen utgå från befattningshavarnas kontantlöner ökade med beklädnadsersättningen torde icke böra ifrågakomma. För systemet med fri uniformering tala även följande icke oviktiga omständigheter. Polismännen komma på ett omedelbart sätt i beröring med allmänheten. Med hänsyn till polisverksamhetens art och det anseende, som bör tillkomma polismännen, är det av vikt att polismännens uniformer befinna sig i snyggt och vårdat skick. De fordringar som i detta avseende måste uppställas torde näppeligen kunna upprätthållas, därest icke det allmänna påtager sig kostnaderna för uniformeringen. För att i möjligaste mån begränsa statsverkets kostnader har den fria uniformeringen anordnats efter i huvudsak två olika system alltefter omfattningen av befattningshavarnas skyldighet att under tjänstgöring vara iförda tjänstedräkt. För ordningspolismän av olika grader, vilka regelmässigt under all tjänstgöring skola vara iförda tjänstedräkt, föreslår utredningen fri beklädnad med kontosystem i huvudsaklig överensstämmelse med vad som nu praktiseras i Stockholm. En sådan anordning förefaller bäst ägnad att hos den enskilde polismannen väcka intresse för att väl vårda de honom anförtrodda persedlarna. Vid uniformstillverkningen synes enligt utredningens mening med fördel kunna användas s. k. halvkonfektion, ett tillverkningssätt som numera allmänt begagnas av bland annat arméns officerare. Då

109 inköpen av tyger etc. kunna ske centralt för hela riket torde kostnaderna för statsverket kunna hållas inom rimliga gränser. Det årliga värde å beklädnaden, som man vid tillämpning av detta beklädnadssystem har att fastställa, torde icke behöva överstiga 200 kronor. Utredningen har härvid utgått från att kostnad för en fullständig uniformsuppsättning bestående av vapenrock med ståndkrage, vapenrock utan ståndkrage, 2 par långbyxor, ett par sommarbyxor, en vinterkappa, en sommarkappa, en skärmmössa av vintermodell och en skärmmössa av sommarmodell, en lägermössa, en pälsmössa samt en underpäls belöper sig till 500 kronor. Beräkningarna ha grundats på förkrigspriserna. Erforderliga bestämmelser om slitningstid, persedelmönstring o. dyl. böra utfärdas genom polisstyrelsens försorg. Förandet av beklädnadskonto skall ankomma på polischefen. Uppläggandet av sådant konto bör lämpligen förläggas till den tidpunkt, då vederbörande antages till polisaspirant. Å kontot skall befattningshavaren i den ordning nedan sägs påföras gjorda uttag av persedlar och gottskrivas det belopp, vartill beklädnadsförmånen uppskattats. Kontot skall avslutas kvartalsvis. Vid kontots öppnande skall aspiranten förses med de uniformspersedlar, varav han kan anses vara i behov, dock högst en fullständig uniformsuppsättning. Det för uniformspersedlarna fastställda priset skall påföras kontot. Kontot skall sedan vid slutet av varje kvartal gottskrivas en fjärdedel av det belopp, vartill beklädnadsförmånen uppskattats för år räknat. Vid nyuttagning av persedlar skall kontot på samma sätt påföras kostnaderna för de uttagna persedlarna enligt det fastställda priset. Kontot skall dock icke vid något tillfälle få belastas med högre belopp än som motsvarar värdet av hel uniformsuppsättning. Därest kontot vid kvartalsavslutning utvisar saldo polismannen till last, skall detta såsom skuld överföras till nästföljande kvartals konto. Utvisar däremot kontot behållning kontoinnehavaren till godo skall han äga utfå ett häremot svarande kontantbelopp, såvida han vid den årliga persedelmönstringen befunnits inneha fullgoda persedlar; på kontot skall dock alltid återstå 50 kronor befattningshavaren till godo. Vid avgång ur tjänsten skall slutlig kontoreglering ske. Befattningshavaren skall därvid äga uppbära eventuellt tillgodohavande å kontot. A andra sidan skall han, om kontot upptager saldo honom till last, genom kontant inbetalning utjämna kontot. Därest befattningshavare slutat sin anställning, innan han erhållit ordinarie befattning, och kontot utvisar, att han häftar i skuld för uttagna persedlar, skall han dock i stället för att utgiva kontant ersättning äga återställa de erhållna uniformspersedlarna. Kontoinnehavaren skall därvid gottskrivas det värde persedlarna vid besiktning befunnits äga, varefter kontoavslutning skall verkställas i vanlig ordning. Under elevtiden torde erforderliga uniformspersedlar böra tillhandahållas från polisverkets förråd. Det föreslagna kontosystemet förutsätter, att den ungefärliga brukningstiden för de olika persedlarna låter sig på förhand någorlunda säkert bestäm-' ma. För fjärdingsman och polisuppsyningsmän, vilka ha en mera begränsad uniformeringsskyldighet, måste beklädnadsfrågan lösas efter en annan

110 linje. Utredningen föreslår, att f j ä r d i n g s m a n vid tillträde av befattningen erhåller ett kontant ekiperingsbidrag motsvarande kostnaden för en fullständig uniformsutrustning. I samband härmed skall befattningshavarens tidigare beklädnadskonto avslutas. I den m å n kontot utvisar saldo befattningshavaren till last skall ett mot saldot svarande avdrag göras från ekiperingsbidraget före dettas utbetalande. Utöver ekiperingsbidraget skall befattningshavaren erhålla ett årligt bidrag för underhåll och förnyelse av tjänstedräkten. Det årliga bidragsbeloppet har i utredningens kostnadskalkyler beräknats till 100 kronor. För p o l i s u p p s y n i n g s m ä n föreslås en liknande anordning med årliga beklädnadsbidrag. Jämväl detta bidrag har utredningen beräknat till 100 kronor. Därest fjärdingsman befordras till polisuppsyningsmän kommer ändring i avseende å uniformsersättningen icke att inträda utan befattningshavaren äger att i samma ordning som tidigare uppbära årliga bidrag. Om befattningshavare med beklädnadskonto erhåller polisuppsyningsmansbefattning måste beklädnadskontot avslutas. Därest detta utvisar, att befattningshavaren häftar i skuld för uttagna persedlar, skall det med polisuppsyningsmanstjänsten förenade årliga beklädnadsbidraget gottskrivas kontot, till dess detta utjämnats. Någon utbetalning till befattningshavaren av beklädnadsbidrag kommer sålunda icke att ske förrän samtliga persedlar till fullo betalats. För de extra fjärdingsmannen har det icke ansetts lämpligt att uppställa några generella regler. Erforderliga bestämmelser synas i fråga om dessa befattningshavare böra intagas i anställningskontrakten för varje särskild tjänst. Såväl fjärdingsman som polisuppsyningsmän skola äga rätt att genom polisverketes försorg erhålla erforderliga uniformspersedlar till verkets självkostnadspris. Beträffande polissystrarna föreslås, att de erhålla beklädnadsbidrag med visst årligt belopp, förslagsvis bestämt till 100 kronor. Bidraget skall utgå till såväl ordinarie som icke ordinarie befattningshavare. Såsom tidigare påpekats åtnjuta kriminalpolismännen i de flesta städer särskilt beklädnadsbidrag, oaktat de icke skola vara uniformerade. Detta sammanhänger med önskemålet att icke i avlöningshänseende missgynna befattningshavare vid kriminalpolisen. Särskilt om ordningspolisman och kriminalpolisman i övrigt åtnjuta lika löneförmåner har det ur rekryteringssynpunkt synts vara nödvändigt att tillerkänna kriminalpolismannen ett mot ordningspolismannens belkädnadsersättning svarande kontantbelopp. Av nu angivna skäl finner sig utredningen böra föreslå, att överkonstaplar och kommissarier vid kriminal polisavdelning erhålla ett årligt lönetillägg motsvarande det belopp, som skall gottskrivas beklädnadskontona för befattningshavarna vid ordningspolisen. För kriminalkonstaplarnas del, vilka i lönehänseende äro placerade två lönegrader över ordningskonstaplarna, lärer däremot icke böra ifrågakomma någon särskild mot förmånen av fri beklädnad svarande ersättning. Innehavarna av de vid poliskåren i Stockholm inrättade befattningarna som bilförare böra förses med erforderliga uniformspersedlar enligt samma grunder som skola gälla för polismän med beklädnadskonto.

Ill Med tillämpning av de nu angivna principerna har utredningen gjort en ungefärlig beräkning av statsverkets kostnader för den egentliga polispersonalens uniformering. Enligt denna skulle statsverkets årliga kostnader uppgå till omkring 1 280 000 kronor. Därtill skulle komma en engångsutgift av 150 000 kronor för anskaffande av uniformer avsedda för befattningshavare på elevstadiet. Av de årliga kostnaderna belöpa 30 000 kronor på beklädnadsbidragen till befattningshavare vid kriminalpolisen. Till jämförelse kan nämnas att enligt utredningens uppgiftsmaterial de totala kostnaderna för polispersonalens uniformering uppgingo, under år 1938 till 1 448 000 kronor, under år 1939 till 1 470 000 kronor och under år 1940 till 1 649 000 kronor. Frånräknas kostnaden för uniformsbidrag till befattningshavare vid kriminalpolisen uppgingo kostnaderna till 1 308 000 kronor, 1 327 000 kronor och 1 498 000 kronor under respektive år. Erforderlig beväpning, skyddsbeklädnad samt annan av särskild tjänstgöring påkallad utrustning skall tillhandahållas befattningshavarna från polisverkets förråd.

Kap. Y. Ersättning för tjänsteresor. Gällande bestämmelser. Huvudreglerna angående polismans rätt till ersättning av statsmedel för resekostnader äro givna i kungörelsen den 24 november 1932 angående vissa ersättningar åt befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet m. m., här nedan benämnd ersättningskungörelsen. L a n d s f o g d e äger, med vissa i ersättningskungörelsen angivna jämkningar, vid resa i och för tjänsten åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet. Av kungörelsen den 19 juni 1942 med tilläggsbestämmelser till nämnda reglemente framgår, att samtliga landsfogdar, utom landsfogden i Gotlands län, såsom befattningshavare i lönegrad A 29 hänföras till rese- och traktamen tsklass I B. Landsfogden i Gotlands län, som är placerad en lönegrad under övriga landsfogdar, hänföres till rese- och traktamentsklass II G. I klass B uppgår traklamentsersättningen till 15 kronor för dag och 8 för natt eller tillhopa 23 kronor för dygn och i klass C till 13 kronor för dag och 7 kronor för natt eller tillhopa 20 kronor för dygn. Enligt ersättningskungörelsen utgör emellertid traktamentsersättningen vid landsfogdes resa för förrättning inom eget tjänstgöringsområde — oberoende av den lönegrad i vilken befattningshavaren är placerad — 13 kronor för dag och 7 kronor för natt eller tillhopa 20 kronor för dygn. I stället för vad i 17 § 2 mom. första och andra styckena allmänna resereglementet är stadgat om traktamentsersättning för dag gäller, att landsfogde icke äger åtnjuta dylik ersättning för dag varav högst sex timmar tagits i anspråk för resa eller förrättning. Statspolisintendenten äger vid resa i och för tjänsten åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet. I tilläggsbestämmelserna har statspolisintendenten hänförts till rese- och traktamentsklass I B. För l a n d s f o g d e a s s i s t e n t gälla i tillämpliga delar samma regler som för landsfogde. Landsfogdeassistent hänföres till rese- och traktamentsklass II D. I traktamentsklass D utgår ersättning med 12 kronor för dag och 7 kronor för natt eller tillhopa 19 kronor för dygn. Vid landsfogdeassistents resa inom eget tjänstgöringsområde utgör dock traktamentsersättningen 10 kronor för dag och 6 kronor för natt eller tillhopa 16 kronor för dygn. I samband med genomförandet av landsfiskalsreformen infördes nya regler ifråga om l a n d s f i s k a l s rätt till ersättning för tjänsteresa. Från att tidigare ha varit berättigade till resekostnadsersättning endast för vissa slag av resor och till traktamentsersättning som regel icke alls erhöllo lands-

113 fiskalerna generell rätt att av statsmedel uppbära resekostnads- och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet. Landsfiskaler tillhörande lönegrad A 24 hänföras till rese- och traktamentsklass II C och övriga landsfiskaler till klass II D. Vid landsfiskals resa för förrättning inom eget distrikt utgår dock — oavsett lönegradsplaceringen av de särskilda tjänsterna — traktamentsersättning med 10 kronor för dag och 6 kronor för natt eller tillhopa 16 kronor för dygn. Samma inskränkning i fråga om tillämpningen av bestämmelserna i 17 § 2 mom. första och andra styckena allmänna resereglementet om traktamentsersättning för dag, som stadgats för landsfogde, gäller även för landsfiskal. L a n d s f i s k a l s a s s i s t e n t äger uppbära resekostnads- och traktamentsersättning enligt samma grunder som landsfiskal. Landsfiskalsassistent hänföres till rese- och traktamentsklass II E. I traktamentsklass E utgår ersättning med 10 kronor för dag och 6 kronor för natt eller tillhopa 16 kronor för dygn. Vid landsfiskalsassistents resa inom eget tjänstgöringsområde utgår dock traktamentsersättning med 8 kronor för dag och 5 kronor för natt eller tillhopa 13 kronor för dygn. E x t r a t j ä n s t e m a n , varom i 23 § kungörelsen om antagande av aspiranter å landsfiskalstjänst m. m. är fråga, eller a n n a t i landsfiskalsdistrikt anställt b i t r ä d e än landsfiskalsassistent äger vid resa i och för tjänsten åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet, dock att vid tjänstemannens eller biträdets resor inom det distrikt, till vilket tjänstgöringen är förlagd, traktamentsersättningen utgår med 7 kronor för dag och 5 kronor för natt eller tillhopa .12 kronor för dygn. Motsvarande gäller beträffande resa som l a n d s f i s k a l s a s p i r a n t : eller l a n d s f i s k a l s e l e v företager under praktisk tjänstgöring på uppdrag av vederbörande landsfogde eller landsfiskal samt för till- eller frånträdande av förordnande inom polis- och åklagarväsendet. Har p o l i s m a n tjänstgjort såsom s t a t s - e l l e r reservpolis utom det polisdistrikt, i vilket han är anställd, utgår av statsmedel resekostnads- och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet med följande jämkningar. Enligt 17 § 2 mom. allmänna resereglementet utgår icke traktamentsersättning för dag varav högst 3 timmar tagits i anspråk för resa eller förrättning, eller för natt, varav högst 1 timme sålunda tagits i anspråk. För dag, varav mer än 3 men högst 8 timmar åtgått för resa eller förrättning, utgår traktamentsersättning med hälften av det belopp, som eljest skolat ifrågakomma. För ordningsstatspolisman eller reservpolisman av lägre grad än kommissarie gäller den inskränkningen, att traktamentsersättning icke utgår då högst 4 timmar tagits i anspråk för resa eller förrättning. Då mer än 1 timmar men högst 8 timmar tagits i anspråk, utgår, oberoende av tiden på dygnet, traktamentsersättning med hälften av den i allmänna resereglementet stadgade dagtraktamentsersättningen. Vid sammandragning av ordningsstatspolis- eller reservpolisstyrka å minst 4 man, därav minst ett befäl, skall, då tjänstgöringen kan beräknas fortgå 8—440978.

II.

114 med förläggning å samma plats längre tid än tre dygn, förplägnad och inkvartering om möjligt anordnas gemensamt. Anordnandet härav ankommer å det polisbefäl, vilket närmast under länsstyrelsen utövar chefskapet över styrkan, i samråd med förmannen för denna. I fall som här avses utbetalas traktamentsersättning med det belopp, som utgivits för erforderlig förplägnad och inkvartering. Detta må även ske, därest i annat särskilt fall den verkliga kostnaden för erforderlig förplägnad och inkvartering visas^ överstiga den traktamentsersättning, som enligt vad ovan sagts skulle utgå. För tid då gemensam förplägnad och inkvartering anordnats äro de särskilda polismännen jämväl berättigade att av statsmedel åtnjuta ett dagarvode av 5 kronor eller, för polisman som innehar befälsgrad, 8 kronor. Sådant arvode må jämväl eljest, efter statspolisintendentens bestämmande, utgå i fall då ordningsstatspolis tjänstgjort utom de län, för vilka densamma främst är avsedd, eller då reservpolis från visst län tjänstgjort utom de län, för vilka länets ordningsstatspolis främst är avsedd. I tilläggsbestämmelserna till allmänna resereglementet har poliskommissarie i stad, som är skyldig att tillhandahålla reservpolispersonal, hänförts till rese- och traktamentsklass II D, annan poliskommissarie, polisöverkonstapel och polisuppsyningsmän till klass III E samt poliskonstapel och fjärdingsman till klass III F. E l e v vid någon av staten bekostad eller understödd p o l i s s k o l a , som använts för polisverksamhet utom det polisdistrikt, där skolan är förlagd, är berättigad till ersättning för resor efter samma grunder, som gälla vid användning av detta distrikts polispersonal såsom stats- eller reservpolis. F j ä r d i n g s m a n s e l l e r a n n a n p o l i s m a n s rätt till ersättning av statsmedel för resor i andra fall än vid tjänstgöring såsom statseller reservpolis regleras i 5 § ersättningskungörelsen. I paragrafen skiljes mellan resor utom det område, för vilket polismannen är anställd, och resor inom samma område. För resa utom anställningsområdet utgår till fjärdingsman eller annan polisman såväl resekostnads- som traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet för tjänstgöring på grund av stadgandet i 7 § 1 mom. polislagen. De närmare bestämmelserna om polispersonalens användning enligt detta lagrum äro givna i 6 och 7 §§ polisreglementet. Av dessa bestämmelser framgår, att ersättning för tjänsteresa utom distriktet förutsätter, att vederbörande polisman av överordnad myndighet beordrats till sådan tjänstgöring samt att denna avser egentlig polisverksamhet. Resekostnads- och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet utgår även vid polismans resa utom anställningsområdet för meddelande av handräckning jämlikt lagen den 14 juni 1918 om fattigvården och lagen den 6 juni 1924 om samhällets barnavård. Rätten till ersättning av statsmedel för resor inom anställningsområdet är begränsad till fjärdingsman eller annan polisman, vars avlöning helt eller delvis bekostas av staten. I motsats till vad som gäller för resor utom

115 anställningsområdet utgår vid resor inom sagda område icke traktamentsersättning utan endast resekostnadsersättning. Denna är icke såsom i fråga om resor utom distriktet knuten till bestämmelserna i allmänna resereglementet utan äger länsstyrelsen i varje särskilt fall på framställning av polismannen tilldela honom ersättning för resekostnaden i dess helhet eller någon del därav. Icke för alla tjänsteresor inom det område, för vilket polisman är anställd, utgår ersättning. Bekostandet av de mera normala resorna inom distriktet ankommer principiellt på polismannen själv. Ersättning må tilldelas polisman om han enligt överordnads befallning företagit resa för ändamål som avses i 3 § 1 mom. 1)—18) ersättningskungörelsen eller för delgivning av stämning eller föreläggande i brottmål och resan förorsakat honom särskilt stora utgifter. Vidare kan ersättning ifrågakomma om polisman företagit resa för ändamål, som avses i 3 § 1 mom. 3), 4) eller 7) nämnda kungörelse, och resan förorsakat polismannen särskild utgift i anledning därav att dess företagande med särskild snabbhet varit av nöden. Hänvisningen till 3 § 1 mom. innebär, att ersättning kan ifrågakomma om resan företagits: 1) efter länsstyrelsens kallelse, till och från länsresidensstaden; 2) för verkställande av undersökning, varom förmäles i 16 § 1 punkten förordningen den 16 februari 1864 om nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall; 3) för förebyggande av brott eller brottslingars efterspanande och gripande; 4) för annan undersökning eller utredning med anledning av sådan överträdelse av lag eller allmänna stadganden, som utgör föremål för allmän åklagares beivran, eller med anledning av eldsvåda, såframt icke vid resans anträdande bort vara uppenbart, att eldsvådan icke påkallade åtgärd av polismyndighet; 5) för verkställande av beslag eller av kvarstad å tryckt skrift; 6) för inställelse vid ting, där landsfiskalen har att å tjänstens vägnar uppvakta, eller, efter kallelse, vid muntligt förhör inför hovrätt; 7) för inställelse å plats, där händelse, som stör allmän ordning och säkerhet, inträffat eller i följd av förekomna omständigheter kan befaras; 8) för lösdrivares anhållande; 9) för verkställande av vägsyn eller formlig efterbesiktning av väg; 10) för åtgärd, som ankommer på landsfiskal eniigt alkoholistlagen eller sinnessjuklagen; 11) för undersökning, som avses i förordningen den 18 juni 1927 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, i 21 £ lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete eller i kungörelsen den 9 november 1928 angående anmälan om olycksfall i arbete m. m.; 12) för undersökning eller utredning enligt lagen den 14 juni 1918 om fattigvården, barnavårdslagen den 6 juni 1924 eller bidragsförskottslagen

116 den 11 juni 1943 eller för handräckning enligt någon av förstnämnda båda lagar; 13) för verkställande av inventering hos landsfiskalen underställt, exekutionsbiträde; 14) för undersökning eller utredning i fråga rörande mantalsskrivning; 15) efter uppdrag av statsmyndighet, för undersökning eller utredning i fråga rörande allmänna arvsfonden; 16) för hämtning av skolpliktigt barn i fall, som avses i § 36 mom. 1 stadgan den 16 september 1918 för fortsättningsskolan eller i § 51 mom. 1 förnyade stadgan den 26 september 1921 angående folkundervisningen i riket; 17) för förande av talan i sådant mål om förvandling av böter, som i rättens ställe upptages av domaren; eller 18) för åtgärd som ankommer på landsfiskal i egenskap av luftskyddschef. Uppräkningen avser, som också ordalydelsen utvisar, närmast åtgärder som ankomma å landsfiskal. Före 1941 års ändringar var också landsfiskals ersättningsrätt begränsad till resor, som företagits för något av de uppräknade ändamålen. Genom alt gottgörelse för tjänsteresa kunde tilläggas den underlydande polismannen i samtliga fall, då landsfiskal ägde sådan rätt, ville man bereda möjlighet för denne att reservera sin arbetskraft för sådant arbete, som i första hand krävde hans personliga deltagande. Sedan landsfiskalerna numera erhållit generell rätt till ersättning för tjänsteresor saknar uppräkningen betydelse för dessa befattningshavare. Förutom den rätt till gottgörelse för tjänsteresor, som ovan behandlats, äger befattningshavare rätt att erhålla ersättning av statsmedel för särskild utgift, som han utöver kostnader för eget behov fått vidkännas för behörigt verkställande av åtgärd i tjänsten. Till sådana särskilda utgifter ha bl. a. hänförts kostnader för transport av omhändertagen person. Såvitt angår polisman, som avses i 5 § ersättningskungörelsen, utgår ersättning för dylika tjänsteutgifter emellertid icke i andra fall än då för en för den ifrågavarande åtgärden behövlig resa ersättning enligt nämnda paragraf kan tillläggas polismannen. Ersättningskungörelsen innehåller vidare bestämmelser om granskn i n g a v r e s e r ä k n i n g a r och om u t b e t a l n i n g a v r e s e e r s ä t t n i n g a r . Reseräkning bör inom tre månader efter det resa eller förrättning avslutats jämte behöriga verifikationer för vederbörlig granskning avgivas till länsstyrelsen i det län, där resan eller förrättningen ägt rum, dock att räkning från statspolisintendenten skall ingivas till överståthållarämbetet samt räkning å ersättning åt stats- eller reservpolispersonal till länsstyrelsen i det län, i vilket personalen är anställd, eller i vad rör stats- eller reservpolis från Stockholm till länsstyrelsen i Stockholms län. Efter prövning huruvida resa, för vilken ersättning begäres, varit av omständigheterna påkallad, skall länsstyrelsen eller överståthållarämbetet utanordna räknings godkända belopp, därvid beloppet skall bestridas, där fråga är om ersättning

117 till landsfogde eller landsfogdeassistent, från anslaget till landsfogdarna m. fl.: omkostnader, där fråga är om ersättning till landsfiskal, landsfiskalsassistent eller annat tjänstebiträde åt landsfiskal, från anslaget till landsfiskalerna m. fl.: omkostnader och i annat fall från anslaget till vissa ersättningar åt befattningshavare vid polisväsendet. Räkning å ersättning till annan befattningshavare än landsfogde, statspolisintendenten eller landsfiskal skall vara av vederbörande polischef attesterad, dock att i fråga om ersättning till ordningsstatspolis eller reservpolis räkning skall attesteras av landsfogden i det län, där tjänstgöringen ägt rum, eller, därest tjänstgöringen avsett flera län, landsfogden i det län, som densamma huvudsakligen avsett. I stället för attest av landsfogde må beträffande ersättning åt stats- eller reservpolispersonal godkännas attest av statspolisintendenten. Landsfogde skall underkasta från landsfiskalerna i länet inkommande reseräkningar granskning ur synpunkten av resornas ändamålsenlighet och planmässiga anordnande. I den mån så finnes lämpligt må länsstyrelsen i län, där statspolisavdelning finnes, eller i vad rör statspolisavdelningen i Stockholm länsstyrelsen i Stockholms län på rekvisition av vederbörande statspolisavdelnings föreståndare till honom utanordna förskott att användas till att bestrida, bland annat, stats- eller reservpolisens reseutgifter. Det åligger statspolisintendenten att vid inspektioner granska de över förskotten förda räkenskaperna och inventera kassan, varjämte länsstyrelsen har att, då så finnes lämpligt, låta förrätta sådan granskning och inventering. För att erhålla en uppfattning om s t o r l e k e n a v r e s e u t g i ft e r n a för landsbygdspolismännen har utredningen med ledning av från befattningshavarna lämnade uppgifter gjort en undersökning angående nämnda utgifter under år 1938. En sammanställning av de erhållna resultaten återfinnes i tablån Bil. XXVIII. Anmärkas må, att kostnaderna för hållandet av bil uppskattats till högst olika belopp och of la angivits i avrundade summor. Även i övrigt ha reseutgifterna i många fall endast angivits uppskattningsvis. I åtskilliga fall har av uppgiftslämnarna framhållits svårigheten att lämna exakta uppgifter rörande kostnaderna. I tablån har även anmärkts hur stor del av de sammanlagda resekostnaderna, som ersatts av statsverket respektive polisdistrikten; jämväl dessa uppgifter bygga på personalens egna upplysningar. Ersättningen från polisdistrikten utgöres till övervägande delen av bidrag för hållande av motorfordon. Ej sällan inräknas ersättning för hållande av motorfordon i vederbörandes lön. Från Uppsala län har sålunda uppgivits att för fjärdingsman, som åläggas hålla bil, i regel beräknas en lön som med 600—800 kronor överstiger normallönen för fjärdingsman utan bil. Den ovan lämnade redogörelsen avser polismans ersättningsrätt enligt 1932 års ersättningskungörelse. Dessutom förekomma emellertid regler om e r -

118 sättning för resekostnader i vissa special firfattn i n g a r. 1) Kungörelsen den 19 juni 1942 angående resekostnads- och trakamentsersättning åt förare vid fångtransport m. m. Enligt denna kungörelse hänföres den, som enligt vederbörlig fönassning tjänstgör såsom förare vid fångtransport, till rese- och traktamentskhss III F i allmänna resereglementet, och skola för sådan transportförare i tilämpliga delar i övrigt gälla föreskrifterna i samma reglemente, dock med iak tagande av vissa i kungörelsen angivna särskilda bestämmelser. Ersättning iör kostnad för transport av den förpassade utgår — med vissa inskränknngar — efter enahanda grunder, som gälla beträffande resekostnadsersätning åt transportförare. Kan natthärbärge åt den förpassade icke erhållas i häkte, äger transportföraren åtnjuta ersättning för den kostnad, som han /isar sig hava haft för anskaffat härbärge, dock att sådan ersättning icke n å utgå med högre belopp för natt räknat än 3 kronor, om en fånge ellei häktad medföres, samt 1 krona 50 öre för varje fånge eller häktad utöver en Därest den förpassade icke utsändes från fångvårdsanstalt och därvid förses med proviant från anstalten, må för hans underhåll under transporten til transportföraren utgå ersättning med 2 kronor 50 öre för dygn; länsstyrelse eller annan vederbörande myndighet dock obetaget att, när särskilda omständigheter såsom besvärliga trafikförhållanden föreligga, utanordna den högre ersättning, som befinnes skälig. Enligt kungl. brev den 15 juni 1935 skola kostnaderna för transporter av fångar — mellan olika fångvårdsanstalter eller för inställelser vid domstol eller inför domare eller inför länsstyrelse — som verkställas av annan än fångvårdsanstalternas personal, bestridas av anslaget till överståthåliarämbetets och länsstyrelsernas kostnader för fångtransporter. Ehuru uttrycklig föreskrift därom saknas, torde kungörelsen äga tillämpning jämväl i fråga om resor vid inställande av person inför domstol enligt rättens beslut. 2) Kungörelsen den 10 december 1937 angående transport av den som dömts till ungdomsfängelse och kungörelsen samma dag angående transport av den som dömts till tvångsuppfostran. Ersättning till vederbörande polisman för transporter, som avses i dessa båda kungörelser, utgår i enlighet med grunderna i kungörelsen angående ersättning åt förare vid fångtransporter m. m. Kostnaderna för transport av den som dömts till ungdomsfängelse bestridas från anslaget till överståthällarämbetets och länsstyrelsernas kostnader för fångtransporter och kostnaderna för transport av den som dömts till tvångsuppfostran från anslaget till kostnader för transport av minderåriga till uppfostringsanstalt. 3) Kungl. brev den 10 juli 1942 angående resekostnads- och traktamentsersättning åt förrättningsman vid vissa transporter av utlänningar. Enligt detta brev äger vederbörande förrättningsman, därest han ej tillhör fångvårdsanstalternas personal, vid resa inom eller utom riket för transport av avvisad, utvisad eller förpassad utlänning, åtnjuta resekostnads- och trak-

119 tamentsersättning enligt tilläggsbestämmelserna till allmänna resereglementet för resor inom riket, dock att vid sådan resa utom riket överstigande en timma viss förhöjning utgår. Ersättning för resekostnad för transport av utlänning, som ovan sägs, eller av utlänning som må uppehålla sig allenast å viss ort eller inom visst område i riket, utgår med belopp, som länsstyrelsen bestämmer. Vid resa, som varar längre tid än 6 timmar, utgår ersättning för de verkliga traktamentskostnaderna för utlänningen, dock högst 5 kronor för dygn. Resekostnads- och traktamentsersättning, som ovan avses, skall avföras å anslaget till överståthållarämbetets och länsstyrelsernas kostnader för fångtransport. 4) Kungörelsen den 9 oktober 1942 angående hämtning av värnpliktiga, som uteblivit från inskrivningsförrättning eller tjänstgöring m. m. Jämlikt kungörelsen åligger polischef att efterspana värnpliktig, som uteblivit från inskrivnings förrättning eller tjänstgöring samt, om han anträffas, hämta och inställa honom å plats, som uppgivits i efterspaningssedeln. Kungörelsen äger jämväl tillämpning vid hämtning av i tjänst varande värnpliktig som rymt, hållit sig undan eller eljest saknas. Vad i kungörelsen stadgas beträffande värnpliktig skall gälla även annan vid krigsmakten tjänstgöringsskyldig person, som är underkastad straff för rymning och olovligt undanhållande. Ersättning för hämtning beräknas i enlighet med de bestämmelser, som gälla angående resekostnads- och traktamentsersättning åt förare vid fångtransport. Ersättningen förskjutes av länsstyrelsen och bestrides, i händelse den hämtade saknar tillgång till dess gäldande, från vederbörligt anslag (de under fjärde huvudtiteln uppförda anslagen till armén, marinen och flygvapnet för resor och militärtransporter, inskrivnings- och färdkostnader) . 5) Kungörelsen den 21 maj 1931 angående kostnaderna för könssjuk persons införande till läkare eller sjukhus. Då någon jämlikt 22 § lagen den 20 juni 1918 angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar efter förordnande av hälsovårdsmyndighet eller sundhetsinspektör genom handräckning av polismyndighet införes till läkare eller sjukhus, skall för den sjuke utgå resekostnadsersättning enligt reseklass III i gällande allmänna resereglemente och dagtraktamente med högst 2 kronor. I här föreliggande fall skall resekostnads- och traktamentsersättning för såväl förrättningsmannen som den sjuke utgå från det under femte huvudtiteln uppförda anslaget till åtgärder mot utbredning av könssjukdomar. 6) Kungörelsen den 31 mars 1939 om kostnaderna för införande till läkare av person, som misstankes vara behäftad med smittsam tuberkulos. Då någon jämlikt 5 § tredje stycket tuberkulosförordningen den 31 mars 1939 genom handräckning av polismyndighet införes till läkare, skall för den införde utgå resekostnadsersättning enligt reseklass III i gällande allmänna resereglemente och dagtraktamente med högst 5 kronor. Resekostnads- och traktamentsersättning för såväl förrättningsmannen som den in-

120 förde skall utgå från det under femte huvudtiteln uppförda anslaget till vissa kostnader för allmän hälso- och sjukvård. 7) Kungörelsen den 27 maj 1932 om bestridande med statsmedel av vissa kostnader för tillfälligt omhändertagande av alkoholister m. m. Har någon i fall, då statsverket enligt 1 § denna kungörelse skall vidkännas kostnaden, blivit genom länsstyrelses eller polismyndighets försorg inställd å alkoholistanstalt, skola kostnaderna beräknas till 1) den verkliga resekostnaden för den vårdbehövande eller vårdade ävensom den verkliga kostnaden för resa fram och åter för erforderligt antal vårdare, dock att resekostnad högst må beräknas till belopp motsvarande resekostnadsersättning enligt reseklass III i allmänna resereglementet; samt 2) traktamentsersättning dels för den vårdbehövande eller vårdade, därest resan tagit i anspråk längre tid än 6 timmar, med högst 2 kronor för dygn, och dels beträffande resa fram och åter för erforderligt antal vårdare med högst ett belopp motsvarande traktamentsersättning enligt traktamentsklass F i allmänna resereglementet. Enahanda bestämmelser skola gälla beträffande beräkningen av kostnaderna för hämtning enligt 18 § fjärde stveket eller 21 § andra stycket alkoholistlagen. Vid hämtning, som avses i 21 § tredje stycket nämnda lag skall för den, som verkställer hämtningen, utgå resekostnadsoch traktamentsersättning enligt de för vårdare stadgade grunderna. I detta sammanhang må även erinras om kungörelsen den 27 maj 1932 om ersättning av statsmedel för vissa resekostnader vid tvångsintagning av alkoholister. Enligt denna kungörelse m å kommun, som är ansvarig för vårdkostnaden för person, om vilkens intagande å allmän alkoholistanstalt förordnande blivit meddelat, kunna erhålla ersättning av statsmedel för vissa av intagandet föranledda resekostnader. Resekostnaderna beräknas därvid på i huvudsak samma sätt som enligt den ovan i denna punkt anmärkta kungörelsen. Det tillkommer socialstyrelsen att i egenskap av uppsiktsmyndighet över alkoholistvården avgöra, huruvida resekostnaderna skola bestridas av statsmedel eller icke. Resekostnads- och traktamentsersättning, som utgår enligt nämnda båda kungörelser, gäldas ur särskilda under femte huvudtiteln upptagna anslag. 8) Kungl. breven den 19 oktober 1934 och den 13 april 1939 angående gäldande av kostnader för handräckning vid inställande eller återinförande av sinnessjuk eller sinnesslö till statens sinnessjukhus genom polismyndighet. På grund av avfattningen av 5 § ersättningskungörelsen skulle polisman i stad eller i köping, som är pliktig bekosta för köpingen erforderlig polispersonal, i regel icke vara berättigad till ersättning av statsmedel för resor, som föranledas av bestämmelserna i sinnessjuklagen. I nämnda brev har emellertid förordnats att sådan polisman skall äga åtnjuta ersättning för de kostnader, som föranledas av handräckning för intagning å statens sinnessjukhus — i fall, som avses i 43 § 3 stycket, 44 § 2 stycket, 46 § och 47 § 3 mom. 3 stycket sinnessjuklagen — av person, som antingen är för brott tilltalad eller på grund av sin sinnesbeskaffenhet är förklarad fri från an-

121 svar för brott eller är föremål för förfarande, avseende ådömande av tvångsarbete, allt såframt han vistats å fri fot. Vad sålunda stadgats gäller också, då polisman, som nyss sagts, jämlikt 52 § sinnessjuklagen till statens sinnessjukhus återför patient som avvikit därifrån eller patient som på försök utskrivits från sinnessjukhus och som, sedan förordnande om återintagning meddelats, underlåtit att åter där inställa sig. Medel, som erfordras för att bestrida nu ifrågavarande kostnader, avföras å det under femte huvudtiteln upptagna anslaget till statens sinnessjukhus. 9) Förordningen den 12 juli 1878 angående ersättning till förrättningsmän för utmätning i enskilda mål samt till stämningsmän m. m. Erfordras resa för verkställande av förrättning enligt denna förordning är förrättningsman berättigad till resekostnads- och traktamentsersättning enligt rese- och traktamentsklass II D i allmänna resereglementet med tilllämpning av det särskilda besparingsreglemente, som kan vara gällande för honom, samt vittne berättigat till resekostnadsersättning enligt lägsta reseklassen i allmänna resereglementet. Dessa kostnader gäldas i regel icke av statsverket. Detta kan dock undantagsvis bliva fallet, exempelvis då part beviljats fri rättegång. Har i utsökningsmål, däri lagen om fri rättegång icke är tillämplig, ersättning, som tillkommit landsfiskal i hans egenskap av utmätningsman, icke kunnat uttagas av enskild part på grund av att denne saknat utmätningsbara tillgångar och har sökanden icke varit pliktig att enligt givna stadganden eller på utmätningsmannens begäran förskjuta kostnaderna i målet, äger landsfiskalen enligt 3 § 3 mom. ersättningskungörelsen att av statsmedel erhålla ett belopp motsvarande den ersättning, vilken sålunda icke kunnat uttagas. 10) Kungörelsen den 3 juni 1938 angående omhändertagande för kronans räkning av vissa dödade eller fångade djur m. m. Har polisman efter underrättelse, varom förmäles i 26 § 1 mom. fjärde stycket jaktstadgan, vidtagit åtgärder för efterspanande och dödande av sårat eller eljest skadat djur, som avses i sagda stycke (älg, hjort, rådjur eller bäver), äger han enligt 3 § nämnda kungörelse att för därav föranledda resekostnader erhålla ersättning av jaktvårdsfondens medel enligt de grunder som gälla för hans resor i tjänsten.

Utredningens förslag. Efter ett förstatligande av polis- och åklagarväsendet skulle, om inga särskilda regler uppställdes, allmänna resereglementets bestämmelser bliva tilllämpliga på befattningshavarna. För personalen vid de statliga verken ha emellertid i allmänhet i besparingssyfte utfärdats särbestämmelser så vitt angår sådana regelbundet och ofta återkommande resor, vilka innefattas i tjänstemans vanliga tjänsteutövning. Utredningen har funnit det erforderligt att sådana bestämmelser utfärdas även för befattningshavarna vid polis- och åklagarväsendet.

122 Vad angår befattningshavarna vid polisstyrelsen har utredningen icke ansett förhållandena påkalla utfärdandet av särbestämmelser. Utredningen vill emellertid framhålla vikten av att de från styrelsens sida företagna inspektionsresorna planläggas på ett sådant sätt, att minsta möjliga kostnader uppkomma för statsverket. För polismästare, överåklagare och polisintendenter böra utfärdas besparingsreglementen av samma innehåll som nu gäller för landsfogdarna; dock att polismästaren i Stockholms polismästardistrikt, vilken tillhör rese- och traktamentsklass I A, vid resa inom eget distrikt skall äga uppbära traktamentsersättning med 15 kronor för dag och 8 kronor för natt eller tillhopa 23 kronor. De bestämmelser, som nu äro meddelade för landsfogdeassistenter, torde böra fastställas att gälla för e. o. polisnoiarier och e. o. stadsfiskaler. Beträffande de till organisationen knutna tingsutbildade aspiranterna föreslår utredningen, att de vid tjänsteresor skola äga uppbära resekostnads- och traktamentsersättning enligt rese- och traktamentsklass II E; dock att i annat fall än då resa företages för till- eller frånträdande av förordnande traktamentsersättning icke skall utgå för dag, varav högst 6 timmar tages i anspråk för resa eller förrättning. Vad angår landsfiskaler, landsfiskalsassisienter och andra tjänstebiträden åt landsfiskaler föreslår utredningen ingen ändring i nu gällande bestämmelser rörande ersättning för tjänsteresor. För stadsfiskalerna i Karlskoga och Mölndal, vilka tillika skola vara polischefer och allmänna åklagare i de utom städerna belägna delarna av respektive landsfiskalsdistrikt, torde böra gälla samma bestämmelser som för landsfiskaler i motsvarande lönegrader. 1 fråga om övriga stadsfiskaler ävensom polisassessorer, polissekreterare och polisnotarier synas med hänsyn till att befattningshavarnas tjänstgöring kommer att i huvudsak vara knuten till stationeringsorten några särföreskrifter i förevarande hänseende icke vara påkallade. Vad härefter angår den egentliga polispersonalen torde skillnad böra göras mellan å ena sidan fjärdingsman och å andra sidan övriga polismän. Enligt utredningens mening bör a n n a n p o l i s m a n ä n fjärd i n g s m an vid tjänsteresor utom stationeringsorten vara berättigad till resekostnads- och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet. I besparingssyfte böra emellertid i fråga om sådan polismans rätt att åtnjuta traktamentsersättning stadgas följande inskränkningar. Traktamentsersättning skall icke utgå, då högst 4 timmar tagits i anspråk för resa eller förrättning. Då mer än 4 timmar men högst 8 timmar åtgått, skall oberoende av tiden på dygnet, traktamentsersättning utgå med hälften av den i 2 § 2 mom. allmänna resereglementet stadgade dagtraktamentsersättningen. Det torde vidare kunna ifrågakomma att för särskilda fall ytterligare inskränkande bestämmelser böra utfärdas. I detta sammanhang må erinras om att Kungl. Maj:t genom beslut den 30 augusti 1940 och den 15 augusti 1941 utfärdat särskilda bestämmelser angående traktamentsersättning till statspolismän stationerade i Charlottenberg, Haparanda, övertorneå, Pajala och Pello.

123 Biträdande överkonstaplar och kriminalkonstaplar vid poliskåren i Stockholm skola hänföras till rese- och traktamentsklass III E, oaktat de föreslagits skola tillhöra lönegrad A 13 i civila avlöningsreglementet. För polisaspirant och poliselev skall hel traktamentsersättning utgöra 7 kronor för dag och 5 kronor för natt eller tillhopa 12 kronor för dygn. De föreskrifter som för närvarande gälla i avseende å anordnande av gemensam förplägnad och inkvartering för ordningsstatspolisstyrka ävensom angående beräknande av traktamentsersättning vid dylik förläggning skola vinna motsvarande tillämpning vid sammandragning av ordningspolis inom den statliga polisorganisationen. För tid, varunder gemensam förplägnad och inkvartering anordnats, skall polisman i likhet med vad som nu gäller för ordningsstatspolisman vara berättigad åtnjuta ett dagarvode av 5 kronor eller, för polisman som innehar befälsgrad, 8 kronor. Någon motsvarighet till bestämmelsen att sådant arvode jämväl eljest må, efter särskild prövning, kunna utgå, då ordningsstatspolis tjänstgjort utom de län, för vilka densamma främst är avsedd, skall icke förekomma. Beträffande tjänsteresor inom stationeringsorten torde polisstyrelsen böra gå i författning om att anordningar bliva träffade, varigenom polispersonalen i största möjliga utsträckning erhåller rätt att för sådant ändamål avgiftsfritt begagna stat, kommun eller enskild tillhörigt, för allmän trafik upplåtet kommunikationsmedel. Gentemot de nuvarande bestämmelserna om resekostnadsersättning åt f j ä r d i n g s m a n n e n har från personalhåll framförts åtskilliga erinringar så vitt angår rätten till ersättning för resor inom distriktet. Sålunda har framhållits, att det vore oriktigt, att ersättning endast lämnades för resor för särskilt angivna ändamål och som regel endast därest resan förorsakat vederbörande särskilt stora utgifter. I ersättningskungörelsen angåves ej närmare, när en resa skulle anses ha förorsakat polismannen särskilt stora utgifter. Detta i förening med alt länsstyrelserna i varje särskilt fall ägde rätt att bestämma, huruvida ersättning skulle utgå för resekostnaden i dess helhet eller för endast en del därav, hade medfört, att framställningar om reseersättningar bedömdes synnerligen olika i olika län. Genom den vittgående skälighetsprövning, som tillagts den utbetalande myndigheten, omöjliggjordes också i många fall för befattningshavaren att på förhand med säkerhet avgöra, huruvida resekostnaden komme att ersättas eller ej. Det vore vidare otillfredsställande, att fjärdingsmannen icke vore berättigade till traktamentsersättning vid resor och förrättningar inom sina distrikt, oaktat dessa i många fall voro synnerligen vidsträckta, och resorna som följd härav kunde taga avsevärd tid i anspråk. För erhållande av en översikt rörande den praxis, som utbildat sig vid tillämpningen av bestämmelserna om ersättning åt polismän på landsbygden för resor inom distriktet (5 § 2 st. ersättningskungörelsen), h a r utredningen från länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Kronobergs, Malmöhus, Värmlands, Örebro, Västernorrlands och Norrbottens län infordrat uppgifter angående de principer, efter vilka länsstyrelserna bedöma framställningar om ersättning för resekostnader jämlikt nämnda författningsrum.

124 Vid bedömande av huruvida resa förorsakat polismannen särskilt stora utgifter ha l ä n s s t y r e l s e r n a i S t o c k h o l m s o c h S ö d e r m a n l a n d s 1 ä n ställt utgiftens belopp i relation till befattningshavarens dagavlöning, varvid ersättning ansetts böra utgå, om utgiften uppgått till eller överstigit halva dagavlöningen. L ä n s s t y r e l s e n i V ä r m l a n d s l ä n har icke tillämpat någon särskild minimigräns utan frågan har avgjorts från fall till fall. Enär någon ersättning för hållande av motorfordon eller annan fast dylik ersättning icke utgår från polisdistrikten i länet till polismännen, har l ä n s s t y r e l s e n i Ö r e b r o l ä n ansett att varje kostnad för resa i tjänsten i och för sig måste anses förorsaka polismannen särskilt stora utgifter. För att förhindra, att polismännen använda dyrare färdsätt än nödvändigt, och för att begränsa statsverkets kostnader har länsstyrelsen dock i viktiga avseenden begränsat möjligheten att få ersättning. Sålunda utgår icke ersättning om sammanlagda våglängden fram och åter understiger 10 kilometer, såvida icke resan företagits för ändamål, som avses i 3 § 1 mom. 3), 4) och 7) ersättningskungörelsen och särskild snabbhet varit av nöden. Ersättning utgår ej heller om färdsättet varit cykel, skidor, sparkstötting eller fotvandring. Såsom särskilt stora utgifter har l ä n s s t y r e l s e n i V ä s t e r n o r r l a n d s 1 ä n betraktat alla resekostnader, som vederbörande polisman haft för vidtagande av åtgärd på överordnads befallning. Den enda begränsning, som i förevarande avseende tillämpats, har varit kravet, att förrättningsorten skolat vara belägen på minst 3 kilometers avstånd från befattningshavarens bostadsort. Denna praxis är enligt länsstyrelsens uppgift grundad på det förhållandet, att polis- och fjärdingsmannens relativt låga löner, vari i intet fall ingår ersättning för resekostnader, icke ansetts vara avsedda att täcka av tjänsten föranledda resekostnader. Även om utgift sålunda icke i och för sig kunnat anses såsom särskilt stor, ha dock utgifterna av ifrågavarande art under viss tidsperiod med hänsyn till de i regel stora avstånden måst betecknas såsom särskilt stora i förhållande till vederbörandes avlöningsförmåner under samma tider. L ä n s s t y r e l s e n i N o r r b o t t e n s l ä n har meddelat, att länsstyrelsen vid tillämpningen av ersättningskungörelsens bestämmelser iakttagit en restriktiv tolkning. Vid bedömande av huruvida kostnaden för en resa förorsakat polisman särskilt stor utgift h a r hänsyn tagits till såväl den för vederbörande polisman utgående avlöningen som till kostnadens natur. En vederbörligen styrkt utgift för färd med omnibus eller taxameterbil har som regel ersatts, om kostnaden för dylik färd överstigit 3 kronor. Därest färden företagits med eget motorfordon, har i allmänhet ersättning icke utgått av statsmedel, om sammanlagda kostnaden för dag understigit 4 kronor. L ä n s s t y r e l s e r n a i K r o n o b e r g s och M a l m ö h u s l ä n ha meddelat, att framställningar om reseersättningar förekomma så sällan, att någon praxis icke utbildat sig utan att framställningarna bedömts från fall till fall. Enligt ersättningskungörelsen äger länsstyrelsen tilldela polismannen ersättning för resekostnaden eller någon del därav.

125 Av det inkomna uppgiftsmaterialet framgår, att vid bestämmande av ersättningarnas belopp olika beräkningsgrunder kommit till användning inom olika län. L ä n s s t y r e l s e n i S t o c k h o l m s l ä n har meddelat, att länsstyrelsen undantagslöst utmätt ersättningarna enligt de i allmänna resereglementet fastställda grunderna. L ä n s s t y r e l s e r n a i V ä r m l a n d s , Ö r e b r o och N o r r b o t t e n s l ä n ha i regel ersatt den verkliga, med vederbörligt kvitto styrkta kostnaden, om resan företagits med järnväg, omnibus, taxameterbil eller lejd hästskjuts. Vid färd med egen bil eller motorcykel har ersättning utgått efter av länsstyrelsen fastställd taxa, i regel 30 öre respektive 15 öre för kilometer. För färd med cykel, skidor och sparkstötting ävensom vid färd till fots har däremot icke, utom i undantagsfall, utbetalats ersättning. L ä n s s t y r e l s e n i V ä s t e r n o r r l a n d s l ä n har tillämpat samma beräkningsgrunder som de tre sistnämnda länsstyrelserna; dock att ersättning jämväl medgivits vid färd med cykel med 5 öre för kilometer. Genom medgivande av ersättning i sistnämnda fall har länsstyrelsen velat uppmuntra polismännen till användande av nämnda färdsätt, när förhållandena i övrigt lämnat möjlighet därtill. Beträffande uttrycket särskild snabbhet varit av nöden synes detta icke ha vållat särskilda svårigheter vid tillämpningen. I regel har det varit fråga om ersättning för färd med automobil. Därest reseräkningen varit försedd med vederbörande landsfiskals attest, att resan varit av brådskande art och därigenom förorsakat polisman särskild utgift, har utbetalning sålunda regelmässigt skett. L ä n s s t y r e l s e n i S t o c k h o l m s l ä n har dessutom meddelat, att länsstyrelsen, med hänsyn till bestämmelsernas oklarhet, ansett sig kunna tilldela ersättning av statsmedel i så gott som samtliga polisärenden. Härigenom har, tillägger länsstyrelsen, den i 3 § 1 mom. ersättningskungörelsen verkställda uppräkningen av olika reseändamål kommit att få allt mindre betydelse. Den förebragta utredningen torde giva vid handen, att den nuvarande ordningen icke är tillfredsställande. Att medgiva fjärdingsmannen rätt till ersättning för alla tjänsteresor enligt allmänna resereglementet torde dock icke vara möjligt. Då fjärdingsmannen i stor utsträckning måste befinna sig på rörlig fot, skulle å ena sidan statsverket komma att förorsakas avsevärda kostnader och å andra sidan ersättningarna i många fall, då vederbörande icke har direkta utgifter t. ex. därför att han färdas till fots eller åker cykel, verka såsom lönetillägg. I vad avser resor, som fjärdingsman företager utom fjärdingsmansdistriktet, torde samma regler böra gälla som ovan föreslagits för annan polisman vid tjänsteresa utom stationeringsorten. Även rörande rätten att åtnjuta traktamentsersättning och dagarvode vid gemensam förläggning bör fjärdingsman likställas med annan polisman. Vad härefter angår resor inom fjärdingsmansdistriktet har utredningen

126 ansett sig böra i princip fasthålla, att fjärdingsmannen skola fullgöra den regelbundna polisverksamheten inom sina tjänslgöringsområden utan att kunna påräkna ersättning för resor. Det har emellertid stått klart för utredningen, att principen icke kan genomföras utan att i viktiga avseenden modifieras. Genom uppställande av en räjongbestämmelse har utredningen trott sig finna en lämplig lösning. Endast inom viss räjong från stationeringsorten skall befattningshavaren sålunda vara skyldig att utan särskild ersättning företaga tjänsteresor. Utom räjongen skall befattningshavaren däremot äga samma rätt till resekostnads- och traktamentsersättning som vid resor utom fjärdingsmansdistriktet; dock endast för den del av resan, som faller utanför räjongen. Undantag från bestämmelsen, att ersättning icke skall utgå för tjänsteresa inom räjongen, skall gälla för det fall, att resa förorsakat vederbörande särskild utgift i anledning därav att dess företagande med särskild snabbhet varit av nöden. Beträffande frågan hur långt befattningshavaren skall vara skyldig att färdas utan att i allmänhet vara berättigad till ersättning har utredningen ansett, att en lämplig avvägning erhålles, om gränsen dragés vid en mil. Enligt utredningens förslag skall räjongen sålunda i princip motsvara ytan av en cirkel med en mils radie och i vilken stationeringsorten utgör medelpunkten. Härvid har utredningen räknat med, att fjärdingsmannen skola inom sina tjänstgöringsdistrikt erhålla rätt att i tjänsten avgiftsfritt begagna stat, kommun eller enskild tillhörigt, för allmän trafik upplåtet kommunikationsmedel. Vidare föreslår utredningen, att till varje fjärdingsman utbetalas cykelbidrag med förslagsvis 60 kronor om året; sådan ersättning skall dock icke utgå till befattningshavare, som enligt vad nedan sägs, skall erhålla bidrag för hållande av motorfordon. För de mindre distriktens del skulle en räjongbestämmelse med den här föreslagna omfattningen medföra, att någon ersättning för resor inom distriktet — m e ( j undantag för resor, som förorsakat vederbörande särskild utgift i anledning därav att dess företagande med särskild snabbhet varit av nöden — i regel icke skulle ifrågakomma. I vissa av de distrikt, som icke helt täckas av räjongen, komme, beroende på stationeringsortens belägenhet i närheten av distriktets gräns eller distriktets mer eller mindre långsträckta form, i många fall en mindre del av distriktet att falla utanför räjongen. Att i sådana fall tillerkänna befattningshavaren ersättningslätt för resor utom räjongen, oaktat distriktets hela ytvidd måhända vore ringa, torde icke böra ifrågakomma. I stället bör det ankomma på polisstyrelsen att för distrikt, som icke helt täckas av den föreslagna räjongen, efter prövning i varje särskilt fall en gång för alla bestämma, huruvida befattningshavaren skall vara berättigad att för resor utom räjongen åtnjuta ersättning. Om förutsättningarna för ersättning enligt ovannämnda regler föreligga, torde ersättningsrätten icke böra begränsas till resor för vissa angivna ändamål utan omfatta samtliga resor i tjänsten. Ett undantag bör dock göras. Resor föranledda av den fjärdingsmannen åvilande indrivningen av utskylder skola icke ersättas av statsmedel. Då befattningshavarna enligt utred-

127 ningens förslag skola bibehållas vid rätten att uppbära indrivningsprovision, har det ansetts riktigast, att de även bestrida de med verksamheten förenade resekostnaderna. Har en befattningshavare i samband med en av honom företagen polisresa, vilken berättigar till ersättning, jämväl verkställt indrivning, skall någon uppdelning av resekostnaden emellertid icke ske utan hela kostnaden utgå av statsmedel; detta naturligen under förutsättning att kostnaden icke uppgått till högre belopp, än den skulle ha gjort, om resan icke jämväl skett för indrivningsändamål. Då ersättningsrätten skall vara knuten till allmänna resereglementets föreskrifter, följer härav, att den nuvarande bestämmelsen om att länsstyrelsen skall äga tilldela vederbörande ersättning för resekostnaden i dess helhet eller endast en del därav skall utgå. För ersättningsrätt bör i regel fordras, att resan företagits enligt överordnads befallning; undantag bör endast medgivas för resor för vilkas företagande särskild snabbhet varit av nöden. För att förhindra, att befattningshavaren väljer dyrare färdsätt än som i varje särskilt fall påkallas av omständigheterna, skall det åligga den som beordrar resan, alltså i regel landsfiskalen, att jämväl angiva färdsättet. De nu skisserade ersättningsreglerna torde vara till fyllest för det stora flertalet fjärdingsman. I vissa större distrikt torde emellertid föreligga behov för befattningshavarna att ha tillgång till motorfordon. För att erhålla en uppfattning om i vilken utsträckning landsbygdens polismän för närvarande hålla motorfordon för tjänsten har utredningen gjort en undersökning avseende sagda förhållande. En sammanställning av de erhållna resultaten återfinnes i tabellen Bil. XXIX. Siffrorna avse förhållandena i april 1943 utom beträffande Stockholms, Södermanlands, Kronobergs Malmöhus, Värmlands, Örebro, Västernorrlands och Norrbottens län, för vilka län uppgifterna hänföra sig till oktober 1941. Till jämförelse ha även motsvarande siffror för år 1938 medtagits. Då det gäller att bedöma fjärdingsmannens behov av motorfordon torde hänsyn böra tagas till distriktets storlek och folkmängd, denna senares fördelning inom distriktet, vägnätets beskaffenhet och utsträckning, tillgången på andra kommunikationsmedel, särskilt antalet trafikbilar, arten av föreliggande arbetsuppgifter m. m. Det torde emellertid icke vara möjligt att tilllämpa likartade bedömningsgrunder för riket i dess helhet. För de södra och mellersta delarna av riket synas främst distriktens areal och folkmängd böra vara avgörande för frågan om behov av motorfordon skall anses föreligga eller ej. För de norra länen med i allmänhet till arealen mycket stora distrikt torde däremot huvudvikten böra läggas på folkmängdens fördelning inom distrikten. Tilldelningen av motorfordon bör föregås av en ingående behovsprövning i varje särskilt fall. Denna prövning bör ankomma på polisstyrelsen. För att läggas till grund för utredningens kostnadskalkyler har utredningen gjort en preliminär undersökning rörande det ungefärliga behovet av motorfordon. Undersökningen, som grundar sig på den av utredningen företagna indel-

128 ningen i fjärdingsmansdistrikt, har av naturliga skäl måst göras synnerligen summarisk. De erhållna resultaten ha sammanställts i tablån Bil. XXIX. Av tablån framgår att utredningen räknat med att 202 fjärdingsman böra vara utrustade med bil, 219 med motorcykel och 15 med motorbåt. F ö r en del fall, där utredningen funnit behov av motorcykel föreligga, torde denna kunna utbytas mot lättviktsmotorcykel. Vid kostnadskalkylernas upprättande h a r utredningen emellertid icke vidtagit någon uppdelning i detta avseende utan beräknat ersättningen för samtliga enligt de regler, som föreslås för motorcykel. Till jämförelse kan meddelas, att landsfogdarna, som på begäran av utredningen inkommit med uppgifter angående behovet av niotorfordon, ansett oundgängligt behov av bil föreligga i 283 fall, av motorcykel i 97 fall, av lättviktsmotorcykel i 60 fall och av motorbåt i 12 fall. Ytterligare 32 befattningshavare ha ansetts vara i oundgängligt behov av motorfordon av något slag. Landsfogdarnas beräkningar äro grundade på den vid tidpunkten för uppgiftenias lämnande gällande indelningen i fjärdingsmansdistrikt. En annan betydelsefull fråga, som i detta sammanhang torde böra behandlas, är, huruvida erforderlig fortskaffningsmateriel skall tillhandahållas av polisverket, eller befattningshavarna själva skola hava att, mot bidrag avstatsmedel, hålla dylik materiel. Det förra systemet skulle säkerligen medföra alltför stora kostnader för staten för att visa sig praktiskt genomförbart annat än i begränsad omfattning. Systemet skulle även nödvändiggöra anordnandet av en ingående kontroll över fordonens användning och vård m. m. Härtill kommer att fjärdingsmannens behov av motorfordon hänför sig icke enbart till polistjänsten utan även till indrivningsverksamheten. På grund härav synes frågan böra lösas enligt det senare systemet med statsbidrag. Ersättningen av statsmedel bör utgå dels med ett fast årligt belopp, avsett, såsom bidrag till täckande av de fasta utgifterna för fordonets hållande (såsom förräntning, amortering, skatter och försäkringsavgifter), dels ock med belopp utgörande ersättning för de direkta driftkostnaderna för polisresor. Vad de fasta årskostnaderna angår, torde det icke vara möjligt att i varje särskilt fall fördela dessa mellan statsverket och befattningshavaren allt efter den beräknade användningen av fordonet för å ena sidan polisresor och å andra sidan övriga resor. I stället synas enhetliga bidragsbelopp böra fastställas för riket i dess helhet. Beträffande ersättningen for driftkostnaderna kan denna bestämmas antingen till ett visst för körd våglängd beräknat taxebelopp (jämför allmänna resereglementet) eller också utgå med ett belopp vartill dessa kostnader i varje särskilt fall visas uppgå. Utredningen anser övervägande skäl tala för en tillämpning av det förstnämnda beräkningssättet för här ifrågavarande resor. Vid bedömande av huruvida en befattningshavare, som för tjänsten håller motorfordon, skall vara berättigad till resekostnads- och traktamentsersättning, skola i princip tillämpas samma regler som för övriga fjärdingsman. Med resekostnadsersättning avses i detta sammanhang den ovan omnämnda

129 ersättningen för driftkostnader. För resor inom räjongen skall alltså i regel icke utgå vare sig resekostnads- eller traktamentsersättning. Undantag skall gälla för resor, vilkas företagande fordrat särskild snabbhet; för dessa skall befattningshavaren äga utfå resekostnadsersättning. Resor utom räjongen liksom resor utom fjärdingsmansdistriktet skola berättiga till såväl resekostnads- som traktamentsersättning; dock att rätten till traktamentsersättning skall vara begränsad på samma sätt som för övriga polismän. Med hänsyn till nu rådande förhållanden torde det icke vara möjligt att göra en tillförlitlig beräkning av ersättningarnas storlek. För att erhålla en viss uppfattning om totalkostnaderna för statsverket har emellertid i utredningens kostnadskalkyler räknats med fasta årsbidrag av 600 kronor för bil, 300 kronor för motorcykel och 200 kronor för motorbåt. Ersättningen för driftkostnaderna har utredningen beräknat till 50 öre per körmil för befattningshavare med bil och 25 öre för befattningshavare med motorcykel. Uppskattas den årliga körningen utom räjongen till i genomsnitt 400 mil, komma statsverkets kostnader för drivmedel m. m. att uppgå till 200 kronor för befattningshavare med bil och 100 kronor för befattningshavare med motorcykel. De årliga driftkostnaderna för motorbåt har utredningen beräknat till 100 kronor. För att underlätta anskaffningen av motorfordon torde fjärdingsmannen böra beredas möjlighet att av statsmedel erhålla lån på fördelaktiga villkor. För sådant ändamål synes det böra övervägas, huruvida det icke vore lämpligt att genom avsättning av statsmedel bilda en särskild fond. Fonden skulle stå under polisstyrelsens förvaltning och redovisas av styrelsen i dess räkenskaper å särskild titel. Det må i detta sammanhang erinras om att för tullverkets och lotsverkets personal möjlighet finnes att ur särskilda båtlånefonder erhålla lån för anskaffning av motorbåtsmateriel. Förutom den rätt till gottgörelse för tjänsteresor, som ovan behandlats, skall polisman, i likhet med vad nu är fallet, äga rätt att utfå ersättning för särskild utgift, som han utöver kostnader för eget behov måst vidkännas för behörigt verkställande av åtgärd i tjänsten. Till sådan särskild utgift är bland annat att hänföra kostnad för transport av anhållen eller eljest omhändertagen person. Att ersättning för transport av omhändertagen person i vissa fall skall utgå u r särskilda anslag har i annat sammanhang berörts. Härutinnan föreslår utredningen ingen ändring. Såsom tidigare nämnts sker granskning av reseräkningar och utbetalning av ersättningsbelopp för närvarande genom länsstyrelsernas försorg. Inom utredningen har övervägts, huruvida icke efter tillskapandet av en särskild polisorganisation dessa åligganden borde överflyttas på denna organisations egna organ. Härigenom skulle vinnas större enhetlighet genom att ersättningsfrågorna bleve centralt handlagda för hela riket. Av olika anledningar har utredningen emellertid icke ansett sig kunna förorda en sådan anordning. Ett av skälen har varit, att en överflyttning skulle nödvändiggöra en icke obetydlig utökning av polisstyrelsens personal. Ett annat skäl har varit, att vissa befattningshavare, i synnerhet landsfiskaler och fjärdingsman men även stä9—14097S.

IT.

130 dernas polispersonal, h a att företaga ett stort antal resor, som icke omedelbart föranledas av vederbörandes ordnings- eller kriminalpolisverksamhet. H ä r må endast erinras om resor, som företagits för meddelande av handräckning enligt olika lagar och författningar, för delgivning av myndigheters beslut och handlingar, för verkställande av varjehanda utredningar etc. I vad avser resor av förevarande art synas under alla omständigheter länsstyrelserna böra omhänderhava granskningen av reseräkningar och utbetalning av ersättningsbelopp. Utredningen föreslår sålunda, att länsstyrelserna bibehållas som utbetalande myndigheter beträffande reseersättningar, häri inräknat ersättningar för särskilda utgifter, till befattningshavare inom polismästardistriktsorganisationen och den lokala organisationen. Reseersättningar åt polisstyrelsens befattningshavare skola däremot utbetalas genom styrelsens försorg. Den landsfogdarna ålagda skyldigheten att granska reseräkningar torde i fortsättningen böra ankomma på polismästarna envar inom sitt distrikt. Om resan avsett egentlig polistjänst torde det icke vara erforderligt att länsstyrelserna vid sin granskning jämväl pröva, huruvida resa, för vilken ersättning begäres, varit av omständigheterna påkallad. Den granskning som polismästaren i detta hänseende verkställer torde vara tillfyllest. För att möjliggöra kontroll från polisstyrelsens sida torde, efter av polisstyrelsen meddelade grunder, hos polismästarna böra föras statistik över underlydandes tjänsteresor. De fasta årsersättningarna till befattningshavare, som för tjänsten hålla motorfordon, ävensom cykelbidrag skola utbetalas genom polisstyrelsens försorg. Utbetalningen av ersättning för driftkostnader till innehavare av motorfordon skall däremot omhänderhavas av länsstyrelserna. Ersättningen bör lämpligen utbetalas månadsvis i efterskott. Till ledning för beräknandet av ersättningsbeloppen skall befattningshavare, som för tjänsten håller motorfordon, vara skyldig att föra särskild körbok över av honom företagna resor, som berättiga till ersättning. För varje resa skall antecknas datum, körd vägsträcka och kortfattad redogörelse för anledningen till resan. Samtliga här ifrågavarande ersättningsregler torde lämpligen böra sammanföras i en särskild kungörelse, avsedd att ersätta de nuvarande bestämmelserna i 1932 års ersättningskungörelse. I den mån för vissa slag av resor (se ovan sid. 118 o. ff.) meddelats särskilda ersättningsregler synes någon ändring härutinnan icke böra göras. Dessa bestämmelser, som gälla även andra befattningshavare än polismän, innehålla i regel föreskrifter om att de av resorna föranledda kostnaderna skola bestridas från särskilda anslag. Ur redovisningssynpunkt torde det därför vara lämpligt, att dessa ersättningsbestämmelser även i fortsättningen upptagas i särskilda författningar. Sedan polismännens ställning i lönehänseende — och därmed även frågan om vilken rese- och traktamentsklass de skola tillhöra — blivit slutligen bestämd, torde nu ifrågavarande särskilda författningar böra undergå erforderlig ändring och komplettering.

Kap. YL Övriga med lönefrågan sammanhängande spörsmål Tillhandahållande av skrivmaskiner, skrivmaterialier, telefon m. m. Utgifter för inköp och underhåll av erforderliga skrivmaskiner och andra kontorsmaskiner, för skrivmaterialier, diarier, kontorsutensilier, avgifter för telefon till tjänstelokal m. m. skola bestridas av statsverket. Där så lämpligen kan ske, bör polisstyrelsen genom central upphandling anskaffa för befattningshavarna erforderliga kontorsförnödenheter ävensom på motsvarande sätt ombesörja bindning av böcker och handlingar samt rengöring och tillsyn av kontorsmaskiner. Utredningen finner sig i detta sammanhang böra något närmare beröra frågan om bekostandet av skrivmaskiner åt fjärdingsmannen. För att erhålla kännedom om vilka förmåner befattningshavarna för närvarande åt njuta i detta avseende har utredningen gjort en undersökning rörande föi hållandena i Stockholms, Södermanlands, Kronobergs, Malmöhus, Värmlands, Örebro, Västernorrlands och Norrbottens län. De infordrade uppgif terna avse förhållandena den 1 januari 1942. Hela antalet ordinarie fjär dingsmän inom de åtta länen uppgick vid ifrågavarande tidpunkt till 468. Av dessa tillhandahöllos 111 skrivmaskiner genom polisdistriktens försorg. Av de övriga, vilka med ett fåtal undantag samtliga innehade skrivmaskin, åtnjöto 76 årliga bidrag för hållandet härav. Bidragen varierade mellan lägst 15 kronor och högst 75 kronor; medeltalet utgjorde 48 kronor. Enligt u t r e d n i n g e n s mening bör statsverket tillhandahålla skrivmaskin i distrikt, där särskilda skäl kunna åberopas för en sådan anordning. Såsom exempel härpå må anföras, att poliskontor finnes inrättat inom distriktet och maskinen kan utnyttjas av mer än en befattningshavare. I andra distrikt, där behov av skrivmaskin prövas föreligga, torde befattningshavaren böra erhålla ett årligt bidragsbelopp avsett att täcka anskaffningsoch underhållskostnaderna för maskinen. Med ledning av de priser som 1941 tillämpades vid central statlig upphandling av skrivmaskiner och med beaktande jämväl av kostnaderna för rengöring och justering har utredningen funnit sig böra föreslå, att det årliga bidraget fastställes till 50 kronor. Statspolisintendenten, landsfogde, landsfogdeassistent och landsfiskal äro enligt bestämmelser i instruktioner, som gälla för befattningshavarna, pliktiga att hava rikstelefonförbindelse till bostaden. För sådan telefonförbindelse äger statspolisintendenten enligt Kungl. brev den 30 december 1941 och övriga befattningshavare jämlikt 6 och 10 §§ i den i föregående kapitel omnämnda ersättningskungörelsen att av statsmedel undfå ersättning för

132 inträdesavgift och, i förekommande fall, flyttningsavgift ävensom för abonnemangsavgift samt för hyresavgift för ledning, som anlägges och underhålles av telegrafverket men enligt gällande bestämmelser skall bekostas av abonnent. Landsfiskal är dessutom berättigad till ersättning för avgift för erforderlig extra ringklocka i sovrum ävensom, där så erfordras, för nattelefon. Där särskild telefonförbindelse till tjänstelokalen finnes anordnad, utgår för telefonförbindelse till bostaden ersättning för abonnemangsavgift med det lägsta belopp, som i sådant avseende blivit för vederbörande telefonstation fastställt. Enligt kungörelsen den 30 augusti 1941 om landsfiskalsassistenter samt övriga tjänstebiträden åt landsfiskalerna skall, därest länsstyrelsen så finner erforderligt, landsfiskalsassistent eller annat tjänstebiträde åt landsfiskal hava rikstelefonförbindelse till bostaden. Har sådant förordnande givits skall befattningshavaren jämlikt 11 § 3 stycket ersättningskungörelsen äga samma rätt till ersättning för förbindelsens anordnande som landsfiskal; dock att ersättning ej utgår för nattelefon. Jämlikt 3 § statsbidragskungörelsen äger stad, därest bostadslelefon åt statspolispersonal bekostas av staden, åtnjuta gottgörelse härför av statsmedel. Därest bostadstelefon icke bekostas av vederbörande stad, äga enligt 6 § 2 stycket ersättningskungörelsen kommissarie och överkonstapel med tjänstgöring vid ordningsstatspolisen ävensom kommissarie, överkonstapel och konstapel med tjänstgöring vid kriminalstatspolisen rätt att omedelbart av statsverket undfå ersättning enligt samma grunder som stadgas för landsfogde. Har polisdistrikt på landsbygden, med undantag av med stad likställd köping, beslutat att förse i distriktet anställd fjärdingsman med rikstelefonförbindelse, äger distriktet att av statsmedel utfå ersättning för hälften av de avgifter, som enligt vad ovan sagts, bekostas av statsverket vid anordnande av bostadstelefon åt landsfiskal. Finnes inom här omförmält polisdistrikt tjänstelokal, må i stället ersättning utgå för telefonförbindelse dit ävensom för anknytning därifrån till någon inom distriktet anställd fjärdingsmans bostad. För att utröna i vilken omfattning fjärdingsmannen tillhandahållas telefon har utredningen gjort en undersökning rörande förhållandena i de nyss angivna länen. Undersökningen har givit vid handen, att samtliga ordinarie fjärdingsman i dessa län utom sex tillhandahållas fri telefon. Enligt u t r e d n i n g e n s f ö r s l a g skola i avseende å skyldigheten att hava rikstelefonförbindelse anordnad till bostaden samt ersättningsrätten därför gälla följande bestämmelser. Skyldighet att hava bostadstelefon skall stadgas för rikspolischefen, polisdirektören, polismästarna, överåklagarna, polisintendenterna, stadsfiskalerna, biträdande stadsfiskalerna, e. o. polisnotarierna och e. o. stadsfiskalerna ävensom för kommissarierna samt polisuppsyningsmännen och fjärdingsmannen, övriga befattningshavare skola hava bostadstelefon i den mån polisstyrelsen finner detta erforderligt. Be-

133 träffande landsfiskalerna och deras biträden föreslår utredningen ingen ändring i hittills gällande bestämmelser. Angående befattningshavares rätt till ersättning av statsmedel för anordnandet av rikstelefonförbindelse till bostaden böra enligt utredningens förslag i princip samma regler som nu äro gällande vinna tillämpning. Ersättningsrätten skall sålunda omfatta inträdesavgift och abonnemangsavgift samt i förekommande fall flyltningsavgift och hyresavgift för ledning. Där särskild telefonförbindelse till tjänstelokalen finnes anordnad, skall ersättningen för abonnemangsavgift för bostadstelefon utgå med det lägsta belopp, som i sådant avseende blivit för vederbörande telefonstation fastställt. Samma rätt som nu tillkommer landsfiskal att erhålla ersättning för extra ringklocka i sovrum och för nattelefon bör medgivas även för annan inom landsfiskalsdistrikt anställd polisman för vilken sådan anordning befinnes erforderlig. Uppbördsborgen. Enligt 14 § polisreglementet skall å landet anställd polisman, som har att biträda vid åtgärd i utsökningsmål, vid indrivning av utskylder eller böter eller vid annan handräckning, vara pliktig att ställa uppbördsborgen för i tjänsten omhänderhavda medel. 1 Borgen skall ställas till det belopp, länsstyrelsen för varje särskilt fall bestämmer, antingen av svensk försäkringsanstalt eller ock av kommun eller polisdistrikt. Befattningshavaren kan i stället avlämna inteckning i fast egendom inom sex tiondelar av fastighetens taxeringsvärde eller pant av fullgoda värdepapper. Den ställda borgen skall förvaras av länsstyrelsen. I praktiken utgöres uppbördsborgen i regel av hos försäkringsanstalt tecknad garantiförsäkring. Garantisummans storlek bestämmes i förhållande till omfattningen av vederbörandes indrivningsverksamhet. I efterföljande tablå redovisas resultatet av en undersökning, som utredningen verkställt rörande storleken av de ordinarie fjärdingsmannens garantiförsäkringar i förut anmärkta åtta län: Garantiförsäkring tecknad för L ä n

lägst kr.

högst kr.

i medeltal kr.

1000 800 2 000 1 500 4 000 2000 2 000 1500

16 000 12 000 10 000 7 000 15 000 8 000 10100 10 0'0

5150 2 900 4 550 3 900 6 500 4 250 4 950 4 200

1 Exekutionsbiträde i stad är enligt 3 § kungörelsen den 18 december 1925 med vissa bestämmelser angående exekutionsbiträde underkastad motsvarande skyldighet.

134 I 1925 års proposition angående förslag till lag om polisväsendet m. m. räknades med en försäkringspremie av 15 kronor för varje 1 000 kronor av garantisumman. Numera kunna dylika försäkringar tecknas mot en årlig premie av 7 kronor per 1 000. Vid femårigt avtal minskas premien till 6 kronor 65 öre och vid tioårsavtal till 6 kronor 30 öre. Av de 457 fjäringsmän, som undersökningen omfattat, hade 334 att själva bekosta premieutgifterna medan 111 fingo premierna betalade av vederbörande polisdistrikt. 12 fjärdingsman erhöllo bidrag till premiernas betalande. För att erhålla en uppfattning om i vilken utsträckning försäkringarna tagits i anspråk för täckande av uppkomna brister har utredningen från fem större försäkringsbolag införskaffat uppgifter i berörda avseende. Av de inkomna uppgifterna framgår, att ifrågavarande fem bolag under tioårsperioden den 1 januari 1934—den 31 december 1943 utbetalat ersättningar med tillsammans 49 800 kronor, vilket motsvarar en genomsnittlig utbetalning per å r av 4 980 kronor. Hela antalet i nämnda bolag försäkrade fjärdingsman uppgick i september 1944 till 961. Vid fjärdingsmannens överförande i statstjänst har u t r e d n i n g e n haft att taga ställning till frågan huruvida skyldighet för befattningshavarna att ställa uppbördsborgen skall bibehållas. Till belysande härav vill utredningen först beröra frågan om statens ansvar för medel, som fjärdingsmannen omhänderhava i tjänsten. Enligt 6 § lagen den 10 juli 1899 om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänstemän med flera, skall ersättning utgå av allmänna medel, därest den, som enligt särskilda stadganden om indrivning av kommunalutskylder, allmänna avgifter med mera eller om indrivning och redovisning av böter av utmätningsman erhållit i uppdrag att verkställa indrivning eller utmätning, tillgriper och förskingrar medel, som han därunder fått om händer. Har sådan ersättning utgått äger kronan söka sitt åter av den, som är för det tillgripna och förskingrade ansvarig. Genom att kronan ålagts denna ansvarighet kommer uppbördsborgen — förutom att vara en garantisumma för kronan tillkommande medel, som uppburits av fjärdingsmannen — att huvudsakligen utgöra säkerhet för kronans regressfordran mot befattningshavaren. Av det ovan intagna uppgiftsmaterialet torde framgå att risken för förlust genom bristande redovisning av fjärdingsmannen är förhållandevis ringa. Med hänsyn härtill synes det icke vara påkallat, att staten sedan befattningshavarna blivit statsanställda avkräver dem säkerhet för i tjänsten omhänderhavda medel. Utredningen föreslår sålunda, att skyldigheten för fjärdingsmannen att ställa uppbördsborgen borttages i samband med att befattningshavarna övergå i statstjänst. Vid ett upphörande av bestämmelserna om uppbördsborgen torde statens ansvar enligt 1899 års lag böra utvidgas till att avse alla medel, som fjärdingsmannen fått om händer å tjänstens vägnar. Genom en sådan föreskrift skulle i nu ifrågavarande avseende samma regler bliva gällande för fjärdingsman och landsfiskaler. På sätt ovan framgår förutsattes för statens ansvar enligt förenämnda lag,

135 att befattningshavaren tillgriper och förskingrar de uppburna medlen. Den säkerhet som uppbördsborgen utgör sträcker sig emellertid längre och omfattar redovisningsskyldighetens riktiga fullgörande överhuvudtaget. Med hänsyn till de kontrollföreskrifter, som gälla i avseende å fjärdingsmannens medelsförvaltning, torde denna omständighet dock icke utgöra tillräcklig anledning för ett bibehållande av systemet med uppbördsborgen. I detta hänseende bör jämväl uppmärksammas, att jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juli 1939 det uppdragits åt särskilt tillkallad sakkunnig att inom justitiedepartementet biträda med en förberedande utredning om det allmännas ansvar för skada, som uppkommit genom fel eller försummelse av tjänstemän, men att denna utredning enligt departementschefens beslut den 23 december 1939 skall vila tillsvidare. Ersättning för polisbevakning anordnad på enskild bekostnad. I allmänna delen av betänkandet har frågan om när enskild skall vara skyldig att bekosta polisbevakning upptagits till behandling. I förevarande avdelning kommer att behandlas frågan om ersättningsbelopp och förfarande, då personal tillhörande den allmänna polisorganisationen anlitas för fullgörande av polisbevakning, som det åligger enskild att bekosta. För närvarande gäller att ersättning i regel utgår efter vissa av de lokala myndigheterna fastställda taxor. Av införskaffade uppgifter framgår att taxebeloppen variera högst avsevärt på olika orter. Därest tjänstgöringen fullgöres under polismannens fritid, erhåller polismannen ersättningen, men eljest tillfaller densamma vederbörande polisdistrikt eller därest statspolis anlitas statsverket. Ersättningsskyldigheten vid anlitande av stats- eller reservpolis är närmare reglerad genom kungörelsen den 24 november 1932 angående ersättningsskyldighet i vissa fall till statsverket vid anlitande av stats- eller reservpolis. Enligt 1 § nämnda kungörelse skall den enskilde gentemot statsverket skriftligen förbinda sig att gälda, därest statspolis användes, ett belopp av 2 kronor för varje hel eller påbörjad timme av polismans tjänstetid, som åtgår för bevakningen eller därav föranledd resa, och, därest reservpolis tillkallas, ett belopp motsvarande den ersättning för avlöningskostnad, vara vederbörande distrikt må göra anspråk. Tagas statspolisens hästar i anspråk för tjänstgöring, som här avses, skall ersättning utgå med ett belopp för var hel eller påbörjad timme av 1 krona för varje häst. Användas statspolisen tillhöriga motorfordon skall ersättning utgå med 2 kronor 25 öre för varje mil. Vidare skall det åligga den enskilde att utgiva gottgörelse för den skada, som kan åsamkas i bevakningen deltagande personal eller därunder använd materiel ävensom resekostnads- och traktamentsersättning enligt för sådan personal gällande bestämmelser. Enligt 2 § skall timersättning åt statspolispersonal ävensom ersättning för statspolisens hästar och motorfordon samt för skada å statspolisens materiel inlevereras till länsstyrelsen i det län, där tjänstgöringen ägt rum. övriga ersättningsbelopp skola antingen direkt gottgöras vederbörande polisdistrikt eller polisman eller också, därest beloppen utgivits av statsmedel, inlevereras till den länsstyrelse, som verkställt utbetalningen.

136 Att märka är att nämnda kungörelse endast avser de fall då stats- eller reservpolispersonal under tjänstetid anlitas för polisbevakning, scm det åligger enskild att bekosta. Har sådan tjänstgöring fullgjorts u n d o polismans fritid, torde hinder icke föreligga att uppgörelse träffas om ersätning enligt andra grunder. I den i allmänna delen omnämnda revisionsberättelsen till 19i8 års riksdag berörde riksdagens revisorer även frågan om sättet för ersättnngs utbetalande i de fall då statspolispersonal anlitas för bevakning, som det åligger enskild att bekosta. Enligt revisorernas mening måste det anses miadre lämpligt, att ersättning utbetalas av arrangören direkt till vederbörande polispersonal. Med hänsyn till denna personals ömtåliga ställning funno revisorerna det angeläget, att gottgörelsen i första hand inlevererades till länsstyrelsen för att därefter tillhandahållas polispersonalen. Detta skulle enligt revisorernas mening gälla såväl om bevakningen ut förts under tjänstetid som under fritid. I sitt förslag till bestämmelser i ämnet föreslog statspolisintendenten att 2 § i ovannämnda kungörelse den 24 november 1932 skulle erhålla följande lydelse: Belopp, som avses i 1 § denna kungörelse, skall snarast efter tjänstgöringens slut inlevereras till länsstyrelsen i det län, där tjänstgöringen ägt rum. Med anledning härav åligger det, då statspolis anlitats, föreståndaren för vederbörande statspolisavdelning och då reservpolis kommit till användning, polischefen i den stad, från vilken reservpolis rekvirerats, att efter det polisbevakningen slutförts cmedelbart i två likalydande exemplar upprätta specificerad räkning å de av polisbevakningen föranledda kostnaderna. Det ena exemplaret översändes till den ersättningsskyldige med anmodan att omgående inleverera beloppet till vederbörande länsstyrelse och det andra överlämnas till länsstyrelsen med anmälan, att det åligger enskild att betala i räkningen angivna kostnader. Storleken av de belopp som under ett vart av åren 1938—1940 av enskilda utbetalats för polisbevakning genom statspolis och ortspolis framgår av efterföljande tablå. Uppgifterna rörande ersättningsbeloppen för anlitande av statspolis ha lämnats av statspolisintendenten, övriga uppgifter ha erhållits från vederbörande polischefer. Från tre städer ha upplysningar rörande polismännens inkomster av polistjänstgöring, som det ålegat enskild att bekosta, icke kunnat erhållas. Från Malmö och Hälsingborg har meddelats, att i dessa städer i regel icke förekommer att polismännen å fritid fullgöra polistjänstgöring mot ersättning av enskild. 1) Ersättning för anlitande av statspolis 2) Polismännens i städerna inkomster av polistjänstgöring, som bekostats av enskild 3) Polismännens på landsbygden inkomster av polistjänstgöring, som bekostats av enskild 4) Polisdistriktens inkomster av polistjänstgöring, som bekostats av enskild Summa kronor

27 132

19 642

7 021

199 046

207 427

214 291

84 068

85 878

79 790

214 000 524 246

216 000 528 947

219 000 520 102

137 Anmärkas må att större delen eller omkring 130 000 kronor årligen av de under 4) upptagna beloppen avser bevakning av hamnanläggningar. Då bekostandet härav i regel åligger kommunerna, har det å polisväsendets stat uppförda bidragsbeloppet för hamnbevakning icke för vederbörande kommun inneburit någon verklig inkomst, enär utgiftsstaten för stadens hamnanläggning måst debiteras motsvarande belopp. Enligt u t r e d n i n g e n s mening böra i samband med polisväsendets förstatligande fastställas enhetliga bestämmelser rörande ersättning och förfarande vid anlitande av polispersonal för bevakning, som det åligger enskild att bekosta. Utredningen har emellertid icke funnit sig böra ingå på detaljbehandling av detta spörsmål, utan torde det böra ankomma på polisstyrelsen att i förevarande hänseende utfärda erforderliga bestämmelser. Härvid synes ersättningsbeloppet per timme för polispersonalens tjänstgöring böra bestämnias i huvudsaklig överensstämmelse med civila avlöningsreglementets regler om övertidsersättning. Rörande ersättningens omfattning i övrigt torde de föreskrifter, som nu gälla vid anlitande av statspolis, böra vinna tillämpning. Ersättning bör utgå efter samma grunder, oavsett om befattningshavaren fullgjort tjänstgöringen å tjänstetid eller å fritid. Den som vill anlita polispersonal för bevakning, som här avses, skall göra framställning därom hos polischefen. I överensstämmelse med vad som nu gäller skall polisman icke utan polischefens tillstånd äga åtaga sig att å tid, då h a n är tjänstfri, utföra uppdrag, som innebär fullgörande av polisverksamhet. I likhet med riksdagens revisorer finner utredningen det olämpligt att ersättning i något fall utbetalas direkt till den i tjänstgöringen deltagande polispersonalen. Ifrågasättas kan huruvida icke även efter ett förstatligande av polisväsendet ersättningen bör i överensstämmelse med statspolisintendentens förslag inbetalas till länsstyrelsen i det län där tjänstgöringen ägt rum. Utredningen anser dock att till undvikande av omgång ersättningen bör inlevereras till vederbörande polischef för att av denne i förekommande fall tillhandahållas polispersonalen. Statsverket tillkommande gottgörelse skall av polischefen redovisas till polisstyrelsen. Utbetalning av löner. Rörande lönernas utbetalande uppkomma vissa organisationsspörsmål, som tarva särskilda överväganden. På grund av poliskårens storlek och utplacering över hela riket torde en centralisering av löneutbetalningen till polisstyrelsen icke vara lämplig. En sådan anordning skulle vara alltför omständlig och kräva en alltför dyrbar organisation. Omhänderhavandet av löneutbetalningen synes därför böra decentraliseras. Härvid kan det ifrågasättas att anknyta uppgiften till polismästarkanslierna. Detta skulle emellertid innebära, att särskilda redogörare finge anställas vid dessa kanslier. Det torde med fog kunna ifrågasättas, om en dylik organisationsform skulle visa sig ändamålsenlig. Svårigheter skulle uppkomma att för redogörarbefattningarna förvärva personer med den förtrogenhet med behandlingen av avlöningsfrågor, som vore erforderlig, helst som utsikterna till befordran inom

138 polisverket skulle vara små. Utredningen föreslår på grund härav, att löneutbetalningen skall ombesörjas av länsstyrelserna, en var för de befattningshavare, som finnas anställda inom respektive län. Systemet bör emellertid på det sätt förenklas, att löneutbetalningen till befattningshavarna vid polisoch åklagarväsendet i de tre största städerna verkställes lokalt och att polischeferna i dessa städer skola berättigas att hos statskontoret såvitt angår Stockholm och hos vederbörande länsstyrelse såvitt angår de båda övriga städerna rekvirera det erforderliga lönebeloppet för varje månad. För att omhänderhava löneutbetalningen skall, såsom i annat sammanhang berörts, vid poliskårerna i Stockholm och Göteborg anställas en kamrerare och vid poliskåren i Malmö en kassör. Utredningen har däremot icke övervägt frågan huruvida en utökning av länsstyrelsernas personal kan bliva erforderlig på grund av uppgiften att handhava löneutbetalningen. Vid prövning av denna fråga, som sammanhänger med frågan om den inverkan på länsstyrelsernas personalbehov överhuvudtaget som ett förstatligande av polisväsendet kan medföra, bör emellertid uppmärksammas, att genom polisväsendets förstatligande en icke obetydlig lättnad kommer att inträda i länsstyrelsernas arbetsbörda. Utbetalning av löner till befattningshavare vid polisstyrelsen och statens polisskola skall ombesörjas av styrelsens ekonomiavdelning. Det av utredningen föreslagna systemet för lönernas utbetalande förutsätter att länsstyrelserna och de vid poliskårerna i Stockholm, Göteborg och Malmö anställda redogörarna erhålla uppgifter om samtliga förhållanden, som kunna vara av betydelse för lönernas uträknande. Detta torde enklast kunna ske genom att till vederbörande för kännedom översändas avskrifter av förordnanden samt beslut om beviljade tjänstledigheter, löneklassuppflyftningar m. m. Vad nu sagts har avseende å löneutbetalningen till befattningshavare, som äro statsanställda. Utbetalningen av löner till befattningshavare, som kvarstå i kommunal anställning, skall ombesörjas av vederbörande kommuner. Förandet av den i tillämpningsföreskrifterna till allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena omförmälda tjänstematrikeln skall för samtliga befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet ankomma på polisstyrelsen.

BILAGOR.

_

140 Bil. 1

Polispersonalen i städer som utgöra egna åklagardistrikt med undantag av polissystrar och statspolispersonal. Ordningspolis

Kriminalpolis K

Städer

g td Vi

Q

Vi

Anmärkningar

~,

JD SL

Stockholm

80 25

869 150

20 Södertälje . . Sundbyberg Lidingö . . . . Uppsala Nyköping . . Katrineholm Eskilstuna . . Linköping .. Norrköping .

Lund Landskrona Hälsingborg Ystad Trelleborg .. Halmstad . . Falkenberg .

1 och för förstärkning av kriminalavd* ningen äro för närvarande 43 ordning konstaplar kommenderade till tjänst g ring som kriminalkonstaplar. Samtidi| tjänstgöra 10 kriminalkonstaplar so kriminalöverkonstaplar. Med föranleda] de av ordningskonstaplarnas överföra] de till kriminalavdelningen har ordning avdelningen tillfälligt utökats med extra överkonstapel och 40 extra koi staplar.

3 1 1 6 1 1 6 6 12 En av kommissarierna vid ordningspolis* är förste kommissarie. Denna befattnil har i utredningens förslag upptagi såsom kommissariebefattning. 3 2 9

Jönköping . . . Växjö Kalmar Oskarshamn . Västervik . . .

Visby Karlskrona . Karlshamn . Kristianstad Malmö

11 35 13 23 174 32 22 64 11 13 27

Kriminalöverkonstapelsbefaltningenindn ges i samband med att kommissariebi fattning inrättas (jämför förslaget al gående statspolisens fördelning).

2 4 1 3 47 En av kommissarierna vid ordningspolis* är förste kommissarie. Denna befattnil har i utredningens förslag upptagi såsom kommissarieb«fattning. 4 3 10 2 1 3

141 Ordningspolis

o 03

Kriminalpolis

3-O

11 397

21 Anmärkningar

3 C

1 72

Av de såsom ordningskonstaplar redovisade befattningshavarna äro 11 s. k. centralkonstaplar och av kriminalöverkonstaplarna äro 5 biträdande. I utredningens förslag upptagas centralkonstapelsbefattningarna såsom ordningskonstapelsbefattningar i vanlig bemärkelse och de biträdande kriminalöverkonstapelsbefattningarna såsom överkonstapelsbefattningar, avsedda för kriminalpolisen.

Fråga om förändring av 1 extra ordningskonstapelsbefattning till ordinarie befattning samt 1 kriminalkonstapelsbefattning till kriminalöverkonstapelsbefattning är föremål för prövning.

Av de båda kriminalöverkonstapelsbefatt-ningarna är den ena biträdande. I utredningens förslag upptagas båda såsom överkonstapclsbefattningar.

1 1

3 —

fävle öderhamn ludiksvall [ärnösand undsvall Örnsköldsvik . . . Östersund Jmeå kellefteå ,uleå >oden Summa

6 1 — 1 — 4 — 6 — 1 — 1 — 2 — 1 1 3 — 2 — 280 81

—

19 En förste konstapelsbefattning har upptagits såsom biträdande överkonstapelsbefattning. Fråga om inrättande av 1 extra ordningskonstapelsbefattning och 1 kriminalöverkonstapelsbefattning är föremål för prövning.

3 48 7 2 10 3 — 10 1 Två ordningskonstapelsbefattningar motsvaras av centralkonstapelsbefattningar — 11 2 vid stadens poliskår. — 32 6 — 7 1 3 18 2 1 13 3 —9 6 — 12 2 1 22 4 Personalen är statsanställd. 22 25!4 406 116 22 98 406

142 Bil.

II.

Polissysterorganisationen.

Stationeringsort

Den nuvarande polissysterorganisationen Extra Ordinarie ordinarie 7

3 Extra

Polissysterorganisationen enligt förslaget Extra Ordinarie ordinarie

3 Extra 3

Uppsala 1

Karlskrona Kristianstad

1 3 1

Hälsingborg Halmstad Göteborg

4 1

1 Karlstad 1 Gävle Summa

143 Bil.

III.

Den nuvarande statspolisen och densammas fördelning enligt utredningens förslag. Kårens fördelning enligt utredningens förslag

Nuvarande statspoliskåren Ordningspolis

Kriminalpolis

Ordningspolis

Kriminalpolis

Stationeringsort o

3 O

3 O

en

*^

<-* <i

» rt "O *1

3 O

Vi

^

3 O en ^r* » n>

r+ <

ST

Stockholm Uppsala Eskilstuna Norrköping Linköping Jönköping Växjö Kalmar Västervik Visby Karlskrona Kristianstad Malmö Hälsingborg Halmstad Göteborg Uddevalla Vänersborg Trollhättan Borås Skövde Karlstad Charlottenbcrg 1 Örebro Västerås Falun Gävle Söderhamn Sundsvall Härnösand Östersund Umeå Luleå» Summa 1

11 5 7

5 7 11 5 8 14 16

5 7 20

1 5 5

2 50

25 5 5 4 4 7 5 4 3 3 4 6 11 5 3 14 5 5

15 3 2 2 1 2 1 2 1 1 1 2 4 2 1 4 2 2

6 5 7

2 1 2 2 1 2 3 2 2 2 3 1 5 5 81

6 7 10 6 5 7 18 216

1 1 1 1 1 1 1 22

Den nuvarande perronalen tillhör statspolisen i Karlstad. — * Av ordningspolisstyrkan i Luleå äro 1 överkonstapel och 8 konstaplar utstationerade för tjänstgöring i Tornedalen. Denna anordning torde böra bibehållas.

144 P o l i s o r g a n i s a t i o n e n in< i$ifuft g n i n l s l n ö ?

Areal land i hektar

Landsfiskalsdistrikt

Biträdesorganisationen på landsfiskalskontoren

mmm

Folkmängd Vi 1943

r

Nuvarande polisorgad

<

B.* 7T -i 3 3 en • - .

*o -K

1. Stockholms polismästardistrikt. 52 616 39 071

Vallentuna österåkers Vaxholms därav Vaxholms stad Gustafsbergs Solna Danderyds därav Djursholms stad » Stocksunds köping Sollentuna därav Sollentuna köping Spånga därav Hässelby villastads köping. Färentuna 10 Nacka därav Saltsjöbadens köping 11 T u m b a

31540 676 21896 1884 2 633 1 012 289 13 735 4 959 5132 534 21418 5 629 840

38 631

10 367 11704 7 487 2 944 7 550 29 286 15 808 6 192 3 957 19 324 13 451 14 458 2 463

6 398 14 046 3 419 24155

Öknebo

38 341

9 284

Sorunda därav Nynäshamns köping

35198 1 470

10 944 5 994

14 Haninge Summa 2.

55 557 10 052 363 281 190 863

Uppsala polismästardistrikt.

Håbo Enköpings därav Enköpings stad Ulleråkers

59 234 58163 I 179

11263 16187 6 652

82 620

15 705

1 1

1 12

ST

5 03 2 »: 5 cJO 3 •73 ö . — tt)

ndsfiskalsdistrikten.

FjärdingsmansorgaM nisationen t» P

*0 en'

3 p: 3

—

o 3 K-a pr 3 o 3

pi P. 6 R 3 * 3* era >-» TO vi ta en

Vi'

p -J

en 3 p P

r* P

P

p: 3

— — —

1 3 — — — " ~ — 3 8 — — — 2 0 — — 1 6 — — -

—

— 2

p

p

OQ en

O p: 3 O. en ej 3

•O P* H

P: 3

4 Pft

p: 3

— — 1

1 — —

1 1 —

3 4 15 1 — 9

l

— — —

1 1

Anmärkningar

•1

i

•i

H

7 2

5 1 i

2 — — 3 — l — — 3 — 1 — — 3 —

4 — 6

4 — överkonstapeln och biträdande överkonstapeln — l 7 — 5 — 6 —

(i

stationeras i Djursholm men äro avsedda jämväl för Stocksund. 7

i

i

i

3 — — — —

1 — — — —

3 — Den nuvarande extra ordningskonstapeln är

7 — — —

2 — —

6 —

LO

1 1

3 P

"E

c* 11»

aX

£. era TO » 52*' p,n en TO & opr pr §& 3 o3 en j a Vi en 3 B" r» en » 52. 3P> TO P <f •o

—

O o c Q. K 3.

T3

:

N

« s 5'3 3B B3 '»"I p!>i p

8 g. en

n' TEL >7 " "E. p" •1

7 2

o en <re C •o <t

3. pi

p: 3

-

IV.

Föreslagen polisorganisation

n

. »—>

Bil.

9 — — —

2 2

—

statsavlönad.

3 — — — — 10 — Behov av en överkonstapel i Huddinge torde inom

den närmaste tiden uppkomma. 5 4

,

1 7 5 11 74

2 I samband med upphörandet av distr.åkl.tjänsten 13 i Nynäshamn anställes landsfiskalsassistent i distriktet. Samtidigt utbytes skrivbiträdesbefattningen i Eo 5 mot en liknande befattning i Eo 2. Behov av ytterligare en ordningskonstapel i Nynäshamn torde inom den närmaste tiden uppkomma.

_

1 l

_

3 — — — 2 — — — — 5 4 1 1 5 17 4 4 38 7 65

4 4

5 1 4 — 4 — — — 1 — 1 — 7 1 4 — — — — — — i — l — 7 i — — — — 6 1 — — — — — — — — 7 — 1 i

10—440975.

//.

M

] o

146 Biträdesorganisationen på landsfiskalskontoren

o

Folkmängd r Vx 1943 P p

O:

O

o

<

<:

B

pr 2

re

& 3

3 3 OP^ 3 en 3* B P P "3 V T-, P •1 H -i

t— p_ en_ v.

en 3 •3

7 659

Norunda

10 901

Olands

64 488 47 372

Lövsta

66 713

9 321

Tierps därav Tierps köping

54 815

9 939

1 729

Frösåkers därav östhammars stad » Öregrunds stad Väddö

87 873

144 507

1 244 1 292

45 534

10106 Närdinghundra

63 033

Norrtälje därav Norrtälje stad Frötuna Knivsta därav Sigtuna stad

46 398

7 259 12125

Summa

7 590

1 047

5 386

68 829

58 420

1 375

841 677 152 345

3. Nyköpings polismästardistrikt. Jönåkers Rönö Trosa därav Trosa stad Daga Västerrekarne därav Torshälla stad österrekarne Strängnäs därav Strängnäs stad » Mariefreds stad Vingåkers Valla Villåttinge därav Malmköpings köping Summa

61859 65 664

10 021 14 024

64 621

10 294

1 058

42 515

7 903

58 777

13 758

2 069

56 528

9 761

67 926

17 731

1 894 1 462

5 577 1 437

14 373

75 456

13 561

58 090

1 340

612 445 126 531

12 K

2.

M •ea n O p 3 a pr 533° 2. P ° »3 s TO flQ. S3. 3 i P

p: 3

Vaksala

O:

mins Bitr verk

Areal land i hektar

Landsfiskalsdistrikt

Nuvaranle polisorganij

147 n

H

Föreslagen polisorganisation Fjärdingsmansorganisationen

O

3 3

11 TO en" P

3 P:

P= Q.

^ 9

P--

3 X r* 5 ' TO en *i TO en 3 » 3 3p:

O:

én° en P

a < o

3 3 r+ 3 P P

O 3 VI

I El pr o

» "3 23 CL 3

O d 3

o a W 3 X 3. 3* <"* 3 i P=

P H 5' TO en TO en

Vt ?r o

"2.

5* «> 3

4 1 3

- —

a.

H X c+ 1 p

Anmärkningar

1—h

g*

O 3en O3 ' 5* 3 3 TO St en <-+ P P en 5' <•+ P "3 2. 3 TO en p: P* 3

p: 31

—

-i

3 % p en j» 3 <f "3, V *E S" ST 5 ' XS O- P P •1 »—' Q H H TO H en P PP

P:

_ - — - —

o^

en' O: 3 •3 i cd <-l r'N -3 -t 3 : P. ** •t O 3 ' 7? en !

<

p:

_

4 O

—

2 l

2 2

—

ä

—

G

3 Behov a v en polisuppsyningsmän torde inom den n ä r m a s t e tiden u p p k o m m a .

3 l

— D e n i köpingen stationerade fjärdingsmannen ä r

avsedd för tjänstgöring j ä m v ä l inom Tolfta socken.

— —

— —

—

— — —

— — — —

-

- 1 - — 2 —

— — 1 — — — 6 1 3 1 2 6 l — — — — 1 — - — 2 7 — — — 1 — — — — 5 2 6 1 — — 1 — — 2 4 , . 1

— •

13 14

2 7

1 50

— — —

- —

2 2

— — — — — — —

- —

1 1

—

— —

—

— —

1 1

:s

k

- — 3 3 — 3 5 — — - — - — - — -

' - 23

6 8 i

— — —

—

— —

9 7

— —

__

3 1 1

O

—

— — — — — — 2 — 4 — — — — — — 1 — 5 — — 1 — — 2 — 6 — — l — — — — i — — 1 6 1 — 21 1 40 —

6 7

3 9 10

148 Biträdesorganisationen på landsfiskalskontoren Areal land

Landsfiskalsdistrikt

i

hektar

Nuvarande polisorgani

~ Folkmängd P r p l / x 1943 " g

*

O:

< pr 2.

§3 ro P

O

t*

Q. 3 3

pr

TO PT

£p

3 O

ja 3 •Ö &

P •3

3 P •O P

4. Norrköpings polismästardistrikt. Hällestads

87 944

9 866

Finspångs därav Finspångs köping

57 057

14188 Bråbo Lösings Vikbolandets Söderköpings därav Söderköpings stad Valdemarsviks därav Valdemarsviks köping . . . Summa

31 787

11 399

42 238

8 022

50 967

8 064

58 879

70 970

2 817

1 265

2 888

72429 Rimforsa

10 263

Kisa ödeshögs Boxholms därav Skänninge stad Mjölby därav Mjölby stad

113 368

13 064

10 828

65 804

12 611

Borensbergs

43 205

9 504

Motala därav Motala stad

10 396

20 769

8 269

Vadstena därav Vadstena stad

24 796

10 453

2 942

Gullbergs

40 700

9 646

Åtvidabergs

62 016

14 664

5. Linköpings polismästardistrikt.

Valkebo Summa

1 806

34811 5 890

12 717 0 272

52 652 10 633 575 516 135152

1 1 5

1 1 1 10

149 Föreslagen polisorganisation

b.

Fjärdingsmansorganisationen o

ra Vi P 3

P!

3 O: O <; ?1 o < CD i 3 Cl t-l -pr o 5 o

o en" 3 •3 •3 en

o O i-i

W X

p. W er 3< >-» ro CO I 3 . 3 S 3. 5' 5 ' O:

3 X

Is

*P'

s

P

Anmärkningar

TO P M» en £. TO en 3. P: pr pr pro *P-' P : 5 ' 3 p, o 3 -i "1 o ° 3 TO S 3 3 en 3 . 3 3 r+ 3 S S.w en" P P c+P 5' •ay P-3 en enr+ 3 O. Vi3 5 ' B 3 Xr* en "3- * "g. TO p S.3 p : TO P P »T TO TO en 3 p P P -3 en P en ^ 3 "3 2. 3 *-» 3 3 M <T>" P= 1 3/ro P' 3 P: 3 3 P:

i

•1

•1

<->•

_ i

ro

I 1

1 — 3 — 4 1 — 3 — 3 — — 2 1 — — — 1 — — 3 2 — — — — — — 1 — 3 — — 5 — — — — — — 1 — 4 — 3 — — 3 2 1 1 3 3 — — — — — 4 1 1 1 — 3 1 — — 1 — — — — _ — 5 — — — — — 2 — 5 — 2 — l — - — i — — — —

3 3

_ _ -

4 2 3 ~ _ — 5 3

1 2

1 3 — — — — — — 1 —

2 — - — — — — — — — — 2 _ — 1 4 — 1 — — 5 5 —— — — — 1 — — —— 4 1 1

1 1

— 16— — —

5 6 7

4 5 —

3 — 3 — Behov av en ordningskonstapel i Boxholm torde

6 4

— — inom den närmaste tiden uppkomma. 2 — 1 — — 3 — 2 4 — Behov av ytterligare fyra ordningskonstaplar i

4 — — 4 — — 4 1 3 38

1 25

3 4

1 2 —

3 4 — — — — — — — 4 1 2 6 1 — 21 4 37 1

Motala torde inom den närmaste tiden uppkomma. Ytterligare ett skrivbiträde i Eo 2 anställes i distriktet i samband med stadens införlivande.

5 6 7

8 9 10 11

150 Biträdesorganisationen på landsfiskalskontoren Areal land

Landsfiskalsdistrikt

i

hektar

Nuvarande polisorganil T3

Folkmängd

vi 3

en ST

Ii

en 3 I-I- 3 P P

r + i-t>

t i C*

O:

3 ?r 2 °3 a3 1

V, 1943 8g

W

K

•3 r

O:

i a 3i 2 »• 3 O.

<B "g-ro BO £

CO

P

ro

pr o 3

en

en r* P

Kl 6. Jönköpings polismästardistrikt. Gränna därav Gränna stad Huskvarna därav Huskvarna stad Nässjö därav Nässjö stad Mo därav Norrahammars köping . .

28 774 279

7 673

16 750

1 306

9 873

15 876

10 533

5 535

3 924

Mariannelunds därav Mariannelunds köping

48 699

7 350

1 452

Eksjö därav Eksjö stad

12 323

1 804

7 586

Aneby

8 771

Tranås därav Tranås stad . . . Bodafors därav Bodafors köping

13 932

Sävsjö Alseda Vetlanda därav Vetlanda stad Gislaveds . Långaryds Reftele Värnamo därav Värnamo stad Skillingaryds

7 782

83 687

10323 •

2 070

97 857 85906 45423

15 261 10 943 13 280

4 308

55 782 71169 67 530 75016

13337 9 900 9 370 16 315

5 873

9 928

Summa 1056960 207 458

>-l en

pr o 3

i-.

P

•d P i

151 Föreslagen polisorganisation Fjärdingsmansorganisationen *3 3 X TO vi

r* *i

s5

< ro *•1 / i

p- K 3 X

ro CO

*"3

2 »:

JV3 P P

3 Q, P 3

Anmärkningar

pro

3 a

3 O. S-3 P c

•a o. •—i ro p

•on.

Den i köpingen stationerade fjärdingsmannen är avsedd för tjänstgöring jämväl inom Barnarps socken.

15 Med av utredningen föreslagen organisation: Mellby socken överförd från Eksjö till Mariannelunds distrikt. Den i köpingen stationerade fjärdingsmannen är avsedd för tjänstgöring jämväl inom Hässleby socken. Med av utredningen föreslagen organisation: Mellby socken överförd från Eksjö till Mariannelunds distrikt och Flisby socken från Eksjö till Aneby distrikt. Behov av ytterligare en ordningskonstapel i Eksjö torde inom den närmaste tiden uppkomma. Med av utredningen föreslagen organisation: Flisby socken överförd från Eksjö till Aneby distrikt. Behov av ytterligare en ordningskonstapel i Tranås torde inom den närmaste tiden uppkomma. Den i köpingen stationerade fjärdingsmannen är avsedd för tjänstgöring jämväl inom Norra Sandsjö socken.

11 7 3

Landsfiskalsassistent tillsättes i distriktet i samband med införlivandet av Vetlanda stad. Samtidigt indrages skrivbiträdesbefattningen i Eo 5.

4 6 9 5 4 92

Landsfiskalsassistent tillsättes i distriktet i samband med införlivandet av Värnamo stad. Samtidigt indrages skrivbiträdesbefattningen i Eo 5. 46

152 Biträdesorga nisationen på landsfiskalskontoren

Landsfiskalsdistrikt

Areal land i hektar

Folkmängd Vi 1943

P

Nuvarande polisorganisj

% >n O -1

rp

CL

° 3 3 3 ro P

pr

2 »: 3 CL

3. g 65 3 T3 CL

i

p

pr o

3 en P *J

3 B

3 ro " r pr TO 3 *3

—• ro fe l-J

pr o

3 en P T) P

ET I

B B

7. Växjö polismästardistrikt. Åseda därav Åseda köping

9 203

1 662

Lenhovda

72 024

6 840

Kosta

65 601 75 891

12 347

4 260

2 190

Tingsryds därav Tingsryds köping

72 840

12 640

1 024

Kinnevalds

47 956 77 375 46 700 48 740 49 962

9 484 12 591 6 859 10 894 10129

Lessebo därav Lessebo köping

Norrvidinge Moheda Alvesta 10 Älmhults

därav Älmhults köping

7 842

2 688

2 900

77 901

13 920

5 326

5 615

12 Lidhults

98 313

9 808

13 Markaryds

77 421

13 340

1 174

11 Ljungby

därav Ljungby stad

därav Markaryds köping Summa

883 824 135 897

-

153 Föreslagen

11 Fjärdingsmansorganisationen

polisorganisation

O

o

a

o

a a X O: CL H CL r* <ro h-< o<ro én' a 3 3 33 Xa 5J 3 o i co 3 p i Jjj "O a p a 7^ S-' TO P 3 * * 2 . pr "3 ?r "i 5' 5" en a 3 pa i 3 3 3 o en 2 P* p TO d en p r o pr pi gi cn" 3 " pi t" 3 ' 3 •3 3 o, o3 pro 3 CL TO en H B*.M a 3 3 . rf en 3 TOén° a 3 X g rten P P P 5" 3 g r+ r+ 3-5' 3Pä S5". TO >3 ro* 5' ' P H. T* P P 3 era p P en TO 85 3 en 3 •» • i 2. 3 P: g P3: • a CL en 3 » "O 3/ f p: p 3 3 g 3 a 3 a p:

O!

—i

ro

a

-

— 4

Pä

— — — 1 — — — — 3 — Med a v utredningen föreslagen organisation: Däde-

l

— — 3 1 1

1 1

— —

— —

— — —— — —

l

2 4 — - — 1 10 - — 1 2 - — 3 4 2 2 — 2

3 Anmärkningar

I-+I

1 »-*>

34 51

1 1

—

1 1

sjö socken överförd från L e n h o v d a till Aseda distrikt. Den i köpingen stationerade fjärdingsmannen ä r avsedd för tjänstgöring j ä m v ä l i n o m Åseda socken.

3 Med a v utredningen föreslagen organisation: D ä d e sjö socken överförd från L e n h o v d a till Åseda distrikt.

3 — 4 Den i köpingen stationerade fjärdingsmannen 1

l

— — —— — —— — — — —— — —— — — — —— — —— — — — — 1 — — 2 — — — — — 2 — — —

i

— — — 3

3 1

—

— —

i

—

Den i köpingen stationerade fjärdingsmannen ä r avsedd för tjänstgöring j ä m v ä l inom Tingsås socken och lämplig del a v Väckelsångs socken.

—

3 1 41

—

0 7 8 9 10 Med a v utredningen föreslagen organisation: 11 K a n n a socken överförd från L i d h u l t s till L j u n g b y d i s t r i k t . Behov a v y t t e r l i g a r e en ordningskonstapel i Ljungby t o r d e i n o m den närmaste tiden uppkomma. Med a v utredningen föreslagen organisation: K a n - 12 n a socken överförd från Lidhults t i l l L j u n g b y distrikt. Den i köpingen stationerade fjärdingsmannen ä r 13 avsedd för tjänstgöring j ä m v ä l Inom Markaryds socken.

är avsedd för tjänstgöring j ä m v ä l inom lämplig del a v H o v m a n t o r p s socken.

3 — 4 — 2 — 3 — 3 1

154 Biträdesorganisationen på landsfiskalskontoren Areal land i hektar

Landsfiskalsdistrikt

Nuvarande polisorganis *TJ

Folkmängd P rp en 3 Vi 1943 vi 3

*

O:

O:

< ro

>-i

ro" t3 B

a irN

en S T

3 3 r+ 3 P P

•3 V W

a

2 v3 o«

3g

pr

o 3

>a O. ta

•0

»g

distrikt. Ukna Gamleby

101166 55 594

12 677

Hjorteds

88 733

12 943

Vimmerby därav Vimmerby stad Hultsfreds därav Hultsfreds köping Tunaläns därav Figeholms köping

62 981

9 431

2 304

4 112

44 448

7 742

2 294

83 577

9 991

64 028

Målilla

69 808

10 010

Virserums

60 028

8 780

Högsby

79 048

10 822

Stranda därav Mönsterå» köping

44 990

1 565

Summa 9.

Kalmar polismästardistrikt.

Norra Möre

92 648

15 792

Vassmolösa

43 764

8 556

Nybro

37 704

5 591

Vissefjärda därav E m m a b o d a köping

50 817

8 927

1 459

Torsås

39 898

9 994

Åkerbo

36 774

6 565

Borgholms därav Borgholms stad

9 412

2 027

Mörbylånga därav Mörbylånga köping

55 448

10 507

därav Nybro stad

Summa

652 864 119 684

a CL 3

b ro pr TO en i4 p

' ro P

a

8. Västerviks polismästar-

O Oä <n

pr o 3

en P *C P

155 on

5 1 5b 3

S'H

Föreslagen

Fjärdingsmansorganisationen

3 Q 3; m 3;

«r 3 ; D 3. 3 3t n crc •* a P

o en'

3 Pä

»

pi a

7 1

Bin

3 X S TO r* 5 ' en a TO 3 » en Pä

—

pi a

Cr.

PS o <

o^

<ro a

én' 3 "3 >3 en

polisorganisation

O:

a

3 5 3 ^ 3 pr g. O 3 pr 3 3 3 o << o én* <-• 3 3 en 3 en P p g . 23 ** P r+ o. en r-f a_ P ro' p 3 P 5 ' "3 a jar TO p 3 •o vt

g

pä

II

*3 CL •—• ro

g

P:

ro Cd

g

— — — — — — —

O a CL

M

o CL K

3 . 33 ?X 5 ' TO P TO en en pr p r o o 3 en r* P

3 CL en 3 " r*- a p P

X

3. Pa pi a

S 5' TO en

3 Pä

•o "3 3 . 3

g |«

—

5 Anmärkningar

pi a

g. 5' TO en 3

Pä

4 4

— Med a v utredningen föreslagen organisation: H a l -

lingebergs socken överförd från G a m l e b y till Hjorteds distrikt och Törnsfalls socken från Hjorteds till Gamleby distrikt.

— — — — — —

5 2 3 l

— — — — 2 — — — — —

1 1 1

— — — — 5

4 3

— 5 — — —

— Jfr a n m . vid Gamleby d i s t r i k t . — Skrivbiträde i E o 2 tillsättes i d i s t r i k t e t i s a m b a n d m e d införlivandet a v V i m m e r b y s t a d .

3 l

1 27

— — — —

—

D e n i köpingen stationerade fjärdingsmannen ä r avsedd för tjänstgöring j ä m v ä l inom lämplig del a v Misterhults socken.

—

— —

— 22 —

— — — 1 — — — — — — — — — —- 1 —

—

3 i

—

5 C

3 2

1 i

— — —

l

1 1

—

— — —

i

—

—

— — — —

— — —

— —

—

— 491 15

— Landsfiskalsassistent tillsättes i d i s t r i k t e t i sam-

3 l

—

7 Den i köpingen stationerade fjärdingsmannen är avsedd för tjänstgöring j ä m v ä l inom lämplig del av Vissefjärda socken.

—

il

D e n i köpingen stationerade fjärdingsmannen är 12 avsedd för tjänstgöring j ä m v ä l i n o m Mörbylånga, Kastlösa och Smedby socknar.

1 D e n i köpingen stationerade fjärdingsmannen ä r avsedd för tjänstgöring jämväl inom Mönsterås socken.

b a n d med införlivandet a v N y b r o s t a d .

i

5 1

e

3 4

— —

— — —

—

—

a 4

156 Biträdesorga nisationen på landsfiskalskontoren Areal land i hektar

Landsfiskalsdistrikt

Folkmängd P p 3 3 Vi 1943 vien t*. CL

Nuvarande polisorganisa

Cä

O:

<

ro LX

8praPS O a

en 5T

3 3

r* 3 P P "O T

n

i*

P* 32 Q.

3 P i» 3 T3 P-

»—' ro P

10.

Visby polismästar

distrikt. Slite därav Slite köping .

90 910 5 268

12 554

2 022

Roma

83 839

Klintehamns

9 347

Hemse

75 439

12 381

310 378

46 253

32 784 30 177

12 443

ma 11. Karlskrona p o l i s m ä s t a r distrikt. Kristianopels Lyckeby

9 932

Tvings

45 131

8 975

Nättraby

23 151

9 035

Ronneby därav Ronneby stad Hoby Asarums

28 679 412 40 496 22 916

16 226

Jämshögs därav Olofströms köping

38 725 2 538

10 912

5 889

10 272 8 565

2 867

Mörrums

15 908

7573 Sölvesborgs därav Sölvesborgs stad

10 225 844

10 854

Summa 12.

4 101

288192 104 787

Kristianstads polismästardistrikt.

Simrishamns

17 129

därav Simrishamns stad Löderups Tryde därav Tomelilla köping Brösarps

330 22 014 19 519 371 30 094

13 776 2 831

11561 11764 3 036

157 Föreslagen polisorganisation

on Fjärdingsmansorganisationen »a S

s E

o

3 3t én' It» "* P

1 BPä 3

i 1

3*pi pi a

a

s.

&W

3 X TO pa-

gä

3 TO en &3 3

— — 4

O:

PS < o 3 o **3. 5 3 3 3 5/1 3' i/i C/5

a- 3 P P

PS

o^

< ro a pr o 3 en r+ P

Oä

en' 3 •3 •3 en

i ca B5'

|

I'

g 3 r ro' g a g

a

C/i

3 Pä

o fl O a 3. fl X r+ 3 X 3. a gr 3 S pi P

CL

3 — — — 1 — — 1 —

— — 1 12 — — — — — — 1 — — 2 4 — — — — — — — — — 1 10 — — — — — — — — 8

29 O

5 — 4 — 5 —

avsedd för tjänstgöring jämväl inom Boge, Bals, Vallstena och Källunge socknar. 3 4

4 — — —

1 1 —

i

3 4

4 —

~

— — 3 — — — — — — — — — — 4 l

— — o 1 3

—

—

5 Behov av en polisuppsyningsmän torde inom den närmaste tiden uppkomma.

""

5 — Den i köpingen stationerade fjärdingsmannen är

—

Anmärkningar

ra P a a; g. TO a en *p! en %" pr pr S a ! o O pro 2 » 3en 3 5" B" en 3 &. TO TO 3 CL !-+ en en P 3g P 83 3 5 3 3Pä M g V. •6 g g 3 3. P 3* 3 &"* p « a a a

— —

— — — —

— — _

—

3 — Behov av en polisuppsyningsmän torde inom den

närmaste tiden uppkomma. Den i köpingen stationerade fjärdingsmannen är 4 avsedd för tjänstgöring jämväl inom lämplig del 1 — av Jämshögs socken.

7 8

— — — — — 3 — 5 — 2 — 1 —

1 — 40 — — —

<> —

1 35

"

2 2

— 4

1 1

3 3

4 — Skrivbiträde i Eo 2 tillsättes i distriktet i sam-

band med införlivandet av Simrishamns stad.

— — 4 4 — — — — — — — 4 — — — — 1 — — 1 — 4 — 2 3 4 2 — 1 — — — 1 — — 1 — l —• — — 1 7 — — — — — — — — 3

I"

2 3 4

158 Biträdesorga nisationen på landsfiskals kontoren

L a n dsf i s k a l s d i s t r i k t

Areal land i hektar

Folkmängd Vx 1943

N u v a r a n d e polisorganis

<

P » en a

C:

<

'. PS pr 2

3 "

—

a 5?

a

S-S* ro P

5 Degeberga

30 792 29192 24863

5 Äsphults Fjälkinge d ä r a v Åhus köping Näsums d ä r a v Bromölla köping } Färlövs )

Örkeneds

[

Osby d ä r a v Osby köping

! Verums 5 Hässleholms d ä r a v Hassleholms stad t Vinslövs d ä r a v Vinslövs köping 15

Brönnestads

5 Riseberga f

örkelljunga Gråmanstorps Björnekulla

)

Ängelholms d ä r a v Ängelholms stad

L Båstads d ä r a v Båstads köping Summa

8 631 9 979 12 821

2 026

39 351

2 422

34 023 38163 33 007

11930 7 568 9 261

2 359

43 411 32 307

9 037 12 247

2 171

6 872

25 032

8 628

38 444 35 968 37 986 25 861 18 576 18 684

10 643 9 713 9140 12 263 11623 14 446

1 086

6 075

17 390

9792 —

657 Oxie

611806 227368

9163 20 326

6 953 11234

1 748

1 014

Svedala d ä r a v Svedala köping

17 204

12 025

Lunds

16 952

2 162

13. Malmö polismästardistrikt. Vellinge d ä r a v Skanör m e d Falsterbo .

fl

1 965

9 953

. CL •— ro

159 Föreslagen polisorganisation

>n Fjärdingsmansorganisationen

3 g* •0

fE i £ o

pi a

03 en 3 Pä 3

l 03

Pä

1 S.fl

P^ o 3 3

Oä

<

ro a<

<ro a

**£ opr §1 en en P

a- 3

P

i? E 3 a_ p" &a 3 » ro' a a Pä

3 X K a-

PS

o én' 3 •3 •3 en

Oä

ro CJ a !—

i! C/J

3 5' E

? r p: ^ 23 p- pr o 3jo g - 3en 3 3- a >— ro P P

fl

o

O a

a

3 X 3" a3 a

B* 5' Jen3 P

03 en O

— — 3

d TO CL en 3 3 CL 3 TO Pä en

aP a

en 3 ' P

— —:

—

—

i

— —

— — 3 — 1 2 — — 2 — — 3 — 2 3 1 — 1

5 2

— — — 1 — —— — — — — 1 — — 1 — — — — 1 — —— — 3 — — — —— — — 2 — 6 1 — — 1 — —

4 2 4 4

z

pä

!

— — 5 — i —

5 i

ii 10

3 2

— —

— Den i köpingen stationerade fjärdingsmannen är 14

3 3 4 4

5 56

3 5

1 4

— — — 1 — — 2

3 4

— 3 — 1 — — 4

i

i

2 1

—

—

avsedd för tjänstgöring jämväl inom Norra Sandby, Gumlösa och Sörby socknar.

i

l

—

— —

•JO

— —

—

:

1 Den i köpingen stationerade fjärdingsmannen är avsedd för tjänstgöring jämväl inom lämplig del av Osby socken.

l

—

l

:

— — 3 — — — —— — —— — — — 1 3 — — 1 — — — 7 1 1

3 TS 3 . 5* • a

— — 1

Anmärkningar

pi a

° 3

—— — — 1 —

—

pi a

pr o

en

-— — 1 7 — —— — —— — 2 6 — — — — — 1 — —— — 1 _ 3 6 — — — — — — 2 — 1 — i — — — —— — — 2 — 1

X a P

CL K

3 "g. p" p p"

a

Pä

a

4 Den i köpingen stationerade fjärdingsmannen är avsedd för tjänstgöring jämväl inom lämplig del av Västra Karups socken.

—

1 Den i Skanör med Falsterbo stationerade ordningskonstapeln bör tillika vara exekutionsbiträde i staden.

a 3

— —

160 Biträdesorganisationen på landsfiskalskontoren Areal land i hektar

Landsfiskalsdistrikt

Nuvarande polisorgani •O o

Folkmängd P rp Vi 1943 evin a3

9£ pr 3.

en 5T

3 P P

ro P

w Dalby

27 473

9 857

Klågerups

23 066

8 597

Arlövs

7 661

11130 Klagstorps

17 384

Skurups därav Skurups köping Herrestads Sjöbo Bjärsjölagårds Eslövs därav Eslövs stad Hörby därav Hörby köping Höörs därav Höörs köping

22 370

10 879 11461

Summa

1 991

22 873

9 789

30 486 28 761

10 679 10 634

10 803

10 493

6 479

29 057

2 767

30 952

8 945

1 772

314 531 154 785

14. Hälsingborgs polismästardistrikt. Rönnebergs

13190 Röstånga

34 766

11817 Kävlinge

12 240

Höganäs därav Höganäs stad Kattarps Mörarps Ekeby

8 433

12 657

Summa

6 596

18 484

18 927

10 453

18 333 141939

9 710

15. Halmstads polismästardistrikt. Skottorps

43 802

10 464

Laholms

49 082

10 580

därav Laholms stad Harplinge Oskarströms

1 091

2 660

53 045

13 759 10 814

69 989

ET 3 •O •3

2* 3 a. 2.12

161 Föreslagen polisorganisation Fjärdingsmansorganisationen

t)

PN

O O

a

a CL

P a

P a

CL W

.3 .. ra 3 35 .' 3 X pi 5 TO g* sr P a E en TO pr pr en s. en 3g oen3 o3en p° r o3 TO 3 CL B 3b P 3 5' pä P •a CL T ) T3 "3 3. 3 "-• ro

I*'

a- 3 P P "3 V

S.K 3 X

9 1

3 6 2

i i

5 1 18

11—440978.

II.

57 Anmärkningar

162 Bitrndesorga nisationen på landsfiskals kontoren Areal land i hektar

Landsfiskalsdistrikt

FolkF mängd Vi 1943 P p

Nuvarmde polisorganii

O:

<! ro_,H t-t - .

<

n

^3.

en j-5

a- CL

I Oä

3 5.

a-3 P p "3 T

3» P 3

"g.* Årstads

70 517

10 817

Falkenbergs

52 889

12 553

Himle

40 085

11833 Viske

41696 Kungsbacka därav Kungsbacka stad Summa 16. Göteborgs

9 464 48 254 15 273 161 2 328 469 359 105 557

polismästar-

distrikt. Sävedals

24 551

14 499

Mölndals därav Mölndals stad . Askims Hisings därav Marstrands stad Vättle

7137 4 777

17 745

16 425

9 1 1

19 777 814

17103 16199 1 233

39 786

13 610

distrikt. Kungälvs därav Kungälvs stad

29 649 673

10 604

3 346

3 Stenungsunds Ljungskile . . .

7 753

39 774

8 374

41216 16 634

14412 Tjörns Lane

40 031

6 810

Lysekils därav Lysekils stad Sotenäs

18 222 582 15 959

13 032 5 231 12 406

53 338

10 717

22 086

5 954

Summa 17.

Uddevalla polismästar-

Orusts

Munkedals 10 Kville

,

8 746

163 Föreslagen

j

Fjärdingsmansorganisationen

1 *d 3. pi pi a

— o 3

c

c B v.

i 3 s 3 • ro'

én' Pä 3

3 X TO aen a

a

Ef Pä TO 3 en

3 . — Pä 32 2 1 1 • — 6 •

a SK

—

o^

Oä

< a- g ro a

pr **3 O a 3o 3 3- en en 3 r* r* 3 P P P •3 T3 V P a

en 3 •C "3 en

O:

O a

3 X g. 3* 3 a TO P TO en en

: p

3g

3Pä

o

Ps a

CL

CL K

5" H 2 » E pr p r o pr

3 B jo 3 TO en T3 CL •—' CD 3

7 8 9 8 1 — — —

polisorganisation

s

o

3 en rf P

o

3 en rf P

a

a

1 Anmärkningar

£2 pi TO ° 3 a 3 O. en

"g. P*

4 P

pi a CL B

vi 5 ' 3 a- 3 pt p P "3 3 . 3 "g. P* 3 / ro

1 — —

K X aa

a

s 5' TO en

3Pä 4 3 4 4 — 4 5 —

a 7 8 9

- — 27 40 — — —

4 — —

-

2 —

5 —

1 11 1 1 l n 2 1 7 1 3 — — 2 —

o

5 — 5 —

6 — — — 1

1 1

t

2 3

l

—

-

1 L

7 22

1 — —

1 — —

$ — i

—

-

—

- — L — - —

-

6 — — — 1 4 — — — 5

6 2

•

l

—

1 Behov a v t v å ordningskonstaplar i Partille t o r d e inom d e n närmaste tiden u p p k o m m a .

i Behov av en ordningskonstapel i Flöda t o r d e inom den n ä r m a s t e tiden u p p k o m m a .

1 20

o

22 —

3 —

l

Med a v utredningen föreslagen organisation: H a l t a socken överförd från Stenungsunds till Kungälvs distrikt.

3 — 4 — 6 — 3 — 3

Jfr a n m . vid Kungälvs distrikt.

—

3 6 3 4

i

- — L 1

2 36 —

— 5 5 5 3 5

l

1 —

3 4 5

E n l i g t n u v a r a n d e organisation ingår B ä v e socken i distriktet. Vid förslagets u p p r ä t t a n d e h a r u t r e d n i n g e n u t g å t t från a t t d e n n a socken inkorporeras med Uddevalla stad.

6 — 3 1 3

8 Med av utredningen föreslagen organisation: Mo socken överförd från Kville till T a n u m s distrikt.

164 Biträdesorganisationen på landsfiskalskontoren Areal land

Landsfiskalsdistrikt

i

hektar

11 Tanums

därav Grebbestads köping

12 Strömstads därav Strömstads stad Summa 18.

FolkF mängd P p V, 1943 en 3

9 849

46 593

12 206

2 958

O p: 3 CL

3 3

3 P

jo 3 •O CL

424126 120863

Vänersborgs polismästardistrikt.

Ale Kullings Väne Trollhättans Flundre-Bjärke Valbo

48 041 59848 37 228 2 626 35 896 69118 36 217

14 778 13 854 14149 18 548 11204 9 213 10 242

1 716

56 999 47 675

10 979 13 352

Nordals därav Melleruds köping Sundals Åmåls därav Åmåls stad 10 Dals-Eds

1 332

7 196

88 396

8 518

11 Bengtsfors

70 250

12 549

2 555

därav Bengtsfors köping Summa

19.

*r 2 o a'

vi 3 H-. O. en ö, ro P

69 775

Nuvarande polisorgan

—

552 294 137 386

Borås polismästardistrikt.

Skene

39 600

12 079

Horreds

57160 32 923 101 246 103 728 62 566

9 956 12 563 12 601 15 868 14 319

5 131

6 380

Kinna Svenljunga Tranemo Ulricehamns därav Ulricehamns stad

—

1 1

165 Föreslagen polisorganisation Fjärdingsmansorganisationen SK 3 X

K 3 X

CL

O:

< ro

Anmärkningar

f-i1

2 . i^ X" 2 ° B' 3 3 en 3 1 a- 3 p p "g, T* p"

pr C"

§3! 3 wg g

TJ CL

— ro

pr o

° 3

3 CL en 3' a- a P P "3 3 .

11 Jfr anm. vid Kville distrikt. Den i köpingen stationerade fjärdingsmannen är avsedd för tjänstgöring jämväl inom lämplig del av Tanums socken. 12

—

1 Landsfiskalsassistent tillsättes i distriktet i samband med införlivandet av staden Åmål. Den nuvarande ordningskonstapeln är anställd 10 för hela rikets behov. Den i köpingen stationerade fjärdingsmannen är U avsedd för tjänstgöring jämväl inom Ärtemarks socken.

36 14

Behov av ytterligare en ordningskonstapel i Skene torde inom den närmaste tiden uppkomma.

Landsfiskalsassistent tillsättes i distriktet i samband med införlivandet av Ulricehamns stad.

166 Biträdesorga nisationen på landsfiskals kontoren Areal land i hektar

Landsfiskalsdistrikt

Nuvarande polisorganj Ä

Folkmängd V, 1943

ro a rf

3 P P "3 T*

K Ås

44 779

Bollebygds Gäsene

10 875 11543 69 813 11634 564397 111438 52 582

Summa

20. Mariestads polismästardistrikt. Tidans

62 823

Karlsborgs

61876 Hasslerörs därav Töreboda köping Hova

50 251 3 612

66 726

11946 14167 13 404

Gudhems

13 980 12 402 3 034

Hjo därav Hjo stad

60 237 39165 838

Falköpings därav Falköpings stad

28 697 i 686

14 587

Tidaholms därav Tidaholms stad Slättängs

47 718 1 280

13 918

72 360

10 Skara därav Skara stad

29 335 3 374

12 957

i i Skånings 12 Vilske . . 13 Grästorps därav Grästorps köping

32 490 39 323 36 077

8 564 7 462 9 601

1 164

14 Vara därav Vara köping

35 247 1 286

12 228

15 Vedums

37 319

9 952 —

2 993

9 121

5 914

7 541

2 370

a a pra a 3 XI

•—C Lro

167 Föreslagen polisorganisation Fjärdingsmansorganisationen

*o

o CL K

g. * 5' a

*n

SK

K

Anmärkningar

TO P en PT O

3 E 3 P

°3 g3

33 p P "3 2.

3 X TO aen a

g P

p «

10 Fästningspolisen, omfattande 1 överkonstapel och 1 ordningskonstapel, indrages.

Skrivbiträdesbefaltning i Eo 2 tillsättes i distriktet i samband med införlivandet av staden Hjo. Med av utredningen föreslagen organisation: Vistorps, Yllestads och Näs socknar överförda från Falköpings till Slättängs distrikt. Landsfiskalsassistent och skrivbiträde i Eo 2 tillsättas i distriktet i samband med införlivandet av Falköpings stad. Med av utredningen föreslagen organisation: Vistorps, Yllestads och Näs socknar överförda från Falköpings till Slättängs distrikt. Landsfiskalsassistent och skrivbiträde i Eo 2 tillsättas i distriktet i samband med införlivandet av Skara stad.

Den i köpingen stationerade fjärdingsmannen är avsedd för tjänstgöring jämväl inom Bjärby socken. Den i köpingen stationerade fjärdingsmannen är avsedd för tjänstgöring jämväl inom Longs och Hällums socknar.

168 Biträdesorga nisationen på landsfiskalskontoren Areal land i hektar

Landsfiskalsdistrikt

Folkmängd Vi 1943

Nuvarande polisorgan]

<

ro

M

a /^

pr C

3 3

3 5'

p p XS V

K

Läckö

37184 Kinnefjärdings

30 736

9 481

Kinne

11191 Summa

9 677

801 730 209 036

21. Karlstads polismästardistrikt. Färnebo

137 110

9 076

Filipstads därav Filipstads stad

40 669 2 168

12 227 5 356

Visnums

57 862

7 595

Vase

8 535

Karlstads därav Forshaga köping Kils Ransäters Grums Näs därav Säffle köping . . . Gillbergs Årjängs därav Årjängs köping .

20 706

12 681

3 422

3 999

39 494

10 412

33 342

7 712

47 059

10 832

13 899

8 498

7 827

103 635 96 266

11868 9 588

1 257

Charlottenbergs

79 033 92 939

7 893 12 758

Arvika

65 298

8 549

Finnskoga .

223 634 154323 81380 58 953

7161 9154 12 653 6 434

Järnskogs

Ekshärads . Uddeholms Nyeds . . . .

K

p

Pä

3 CL 32= JO 3

XS CL I—' ro

169 Föreslagen polisorganisation Fjärdingsmansorganisationen

ro

3. a^ pr o 5' 3 3 en 3 *

SK 3

M

X

CL K 3 X

§ a a 3; O 115:

3 E

3 Aen 3" rf a p P "3 2 .

en £v a- 3 P g »ö CL

»—' ro

3 »

Anmärkningar

pr cr

30 Med av utredningen föreslagen organisation: Brattfors socken överförd från Filipstads till Färnebo distrikt. Jämför anm. vid Färnebo distrikt. Landsfiskalsassistent anställes i distriktet i samband med införlivandet av Filipstad stad.

Behov av en ordningskonstapel i Skoghall torde inom den närmaste tiden uppkomma.

Den i köpingen stationerade fjärdingsmannen är avsedd för tjänstgöring jämväl inom Silbodals socken. 1

—

—

Med av utredningen föreslagen organisation: Ny socken överförd från Charlottenbergs till Arvika distrikt. Den nuvarande ordningskonstapeln är anställd för hela rikets behov. Jämför anm. vid Charlottenbergs distrikt. I utmät- 14 ningshänseende ingår Arvika stad i distriktet. 15

—

16 17 18

170 Biträdesorga nisationen p; landsfiskalskontoren Areal land i hektar

Landsfiskalsdistrikt

-c

t/3

pr a

Folkmängd P fp en "-i V» 1943 2. g

a

a

P:

ro

en en P a_

K o

a

CL

K o

78 680 50 411

10 023

1 899

O

O

O:

£

<

ro i—i

n

vi •3

ro a 3 2. a-' &5 ro Ä a

•O Vi

a ?* S? pr 2 . Pr

2.

O B:

C

3 a

pr

P P • 3 , T* P 1

B

3 X! p a

£ ^, p a

P

a

P:

a Q.

O a en

pr o

en aP •3 P

a

o a

CL

B

TO TO en O 3 en P "O p" a

O en P

"g. P* 1

•

1 1

126 215 12 688 1 Summa 1 720 489 210935 10

Torsby

to

K

O:

§ 3 § 3 . 2» »P g° •Ö CL 3 ro' 3 3' <" TO *— ro B VI

CL

ro

Vi

därav Sunne köping

3 3

er

cr

a p:

2 K

Rottna

7^ o

<

<

3 "

rf * ro P -> ST

19 Nuvarande polisorgani

-

1 9

22. Örebro polismästardistrikt. 1 Örebro 2 Glanshammars 3 Sköllersta 4 Hall bergs därav Hallsbergs köping 5

Kumla därav Kumla stad

51651 56 850 67 316 39 567

10155 10 995 10 932 9 670

3 133

10 484

6 230

6 Grimstens

38 632

8 274

7 Askersunds

54 514

9 860

2 143

85 626 66 037

11734 36 842

43 049 9 217

28 699 6 744

99121 61581

10 609 10 041

därav Askersunds stad

8 Edsbergs 9 Karlskoga därav Karlskoga stad » Degerfors köping

10 Hällefors därav Nora stad

12 Fellingsbro

46 054 93 929

13 Lindesbergs därav Lindesbergs stad

1 213

14 Ljusnarsbergs därav Kopparbergs köping Summa

1 1 1

1 l

—

l

1 1

1 1

9 622

2 015

832 363 174 5 6 1

14 2

—

"~ 4 i

1 1

2 1

4 541

59 962

2 2

3 068

9 624 15 719

6J 7

1 1

t

1 29

171 Föreslagen

>n

H

Fjärdingsmansorganisationen 3j

a

pi a

TO o

a.

3P i

| p

en'

3 L_

i pi

2 — — 2

a

Oi

polisorganisation

o_

O

a CL

a

Oi

< t»3 t a 3 C> 3 2. PT 2 ro X)en a >-• 5" 3 O3 33 pr << pr a gpi pr VI o 3 o a S K en 3,3- en 5" 2 »'• en

<

o

-

5' X =5 ap 3 Pi 3

P a

P

p

P

3 7 *3 ro' » a a ST a

TO 3 CL en

a- 3 SB a •3 P-

3 P a

PI

i— ro

aP

H. p"

K

o CL K

3 X 5" 33 " rfa TO TO P en en

en

3 en

a- 3 3 P p p xi 2. 3/ ro P" a a

-

— 4

— — — — — — — —

2 1 — — — — — — — — 2 — — — 1 — — 1 —

— 2 — — — :

2 2

— — — 2 5

4 4

2 1

—

en

3 3 4 —

— — — 5 5

2 1

— —

1 1

—

2 —

—

1 2 3 i

2 —

5 Behov a v en polisuppsyningsmän torde inom den n ä r m a s t e tiden u p p k o m m a .

(i

— 5 —

!)

3 16

— 1

4 — 4 4 — 4 —

— — —

19 20

l

—

1 i

sB"

l

Anmärkningar

as

l

l

Pi

5 — 3 78

2 6 80 10

— — 4 — — 3

— — 4

2 P

pi a

Pi pr o S o pr 5 CL TO

_ _ 2 2 — — — 1 — — — — 1

X a-

— — 4 — — — — — 1 1 — 3 2 — — — 1 — — 2 1 1 — — — — l — — 2 1

4 — 3 — Skrivbiträde i E o 2 tillsättes i distriktet i s a m b a n d

3 2 — 4 •>

4 4 —

1 l

1 2

— — — 1 — — 4 1

1 i

— l — — — —10 — 45 19 1 1 4 5

1 1

_ _ 2 — — 2 — 2

3 32

—

— 7 50 —

10 ! i

med införlivandet a v Nora stad. 12

172 Biträdesorganisationen på landsfiskalskontoren Areal land i hektar

Landsfiskalsdistrikt

Folkmängd Vi 1943

P

Oi

t-1 p

< ro

en aP

K

Västanfors därav Fagersta stad Norbergs Ramnäs Västerås Kolbäcks därav Hallstahammars köping . . . Arboga därav Arboga stad » Kungsörs köping Hedströmmens Sala Heby 10

Våla Summa

26 924

10 669

71780 61017 64 634 36 329

10 501 11724 11930 13193

5 930

5 596

14 544

2 309 146

5 354 2 663

108 292 76 335

13 013 9 504

63 286 11166 76 009 9107 623 794 115 351

24. Falu polismästardistrikt. Stora Kopparbergs Svärdsjö Stora Tuna Borlänge By Avesta därav Avesta stad » Krylbo köping Hedemora därav Hedemora stad Säters därav Säters stad Smedjebackens därav Smedjebackens köping . . . 10

Ludvika därav Ludvika stad

49 680 139 030 80 550 3870 50300 11030

11063 9 080 13 646 18 680 9 956 11916

1230 300

6 133 2 142

46 040

12 292

1 170

4 444

69 770

13 570

2 194

96 601

12 267

2 742

19 219

6 932

M

2. ^ ^ 3 2 3 3 3

TTPT ro P

23. Västerås polismästardistrikt.

Nuvarande polisorganii

3' 3 p

O Mi

3 a 3 P

173 Föreslagen polisorganisation

a

Fjärdingsmansorganisationen HJ

o. en

3 •3 "3

SK 3 X

3 p

X3 T

g! Oi

K

a

3 a 33 pr ^ O

65:

TO en

P

pro

3 p, o pr "^ 3 3P 3 5' P g ena -

3 2 PI 3

Anmärkningar

P

3 CL en 3" a- a

P B "O ra 2. ro

P *S P

Den i distriktet stationerade polisuppsyningsmannen är avsedd för tjänstgöring jämväl Inom Våla distrikt.

1 — Jämför anm. vid Sala distrikt. 23

Den i köpingen stationerade fjärdingsmannen är avsedd för tjänstgöring jämväl inom lämplig de! av Norrbärke socken.

174 Biträdesorga nisationen på landsfiskalskontoren Landsfiskalsdistrikt

Areal land i hektar

Folka mängd en p p Vi 1943 " . 3a ,

Nuvarande polisorganis

< a

i^i

3 TO h en j.

pr 2

en „,

O a* 3en 3 3-

ro a

pr I

a- 3 P p

K

u Grangärde Nås Järna 13 11 Malungs IS Lima 18 Gagnefs 17 Leksands 18 Rättviks 19 Orsa 20 Mora 12

d ä r a v Morastrands köping 21 22

Älvdalens Särna

1 673

94170 11135 50 361 59 089 99 889 54 320 272

d ä r a v Storviks köping

40 820 39172

Torsåkers Älvkarleby Summa 26. Söderhamns polismästardistrikt. Hanebo Bollnäs d ä r a v Bollnäs stad

10855 7 254 8 803 8136 4 294 11540 11544 13 622 9 630 14 979

242 690 6 265 435 860 3 901 Summa 2 815 652 236 403

25. Gävle polismästardistrikt. Hedesunda Sandvikens Gävle Hille Ockelbo Ovansjö

Alfta Ovanåkers

73 432 143 320 106 960 174 870 240 460 69 021 108 774 195 043 258 287 200845

8 712 16 786 12140 8 368 7 961 12 793 1 747

448 956

11644 10 740 89144

39 290 81776

5 681 15 442

92 990 93 860

4 550

6 726 8 324

n

g, "

175 Föreslagen polisorganisation TI o O o_ a rx tr. o CL CL K a en B 3 X O < ro B cl a 5 ' TO P pa i a pr 2 a 3 j TO en 3 f+ipi 33 pr en ° 3' o g p: en TJ pi pr o pr <<1 3 3 en 3 3 CL o ° 2. TO o CL Sm VI 33 5' en 3 P 3 3 X P p a 3 Po. 3 a- CL -> 5° 3 3 TO xs T— ro 3 TO TO a2 . • 'O p P Pi P T) "O >3 -3 3 "3 2 . 3 p-- 3 3 P a a 3 a •— — aro a 3/ro

Fjärdingsmansorganisationen

Tn

Oi

Anmärkningar

s

p= P i 3

PI

a

II 12 13 1! I."» l(i 17 15 1!»

Den i köpingen stationerade fjärdingsmannen ä r 2 0 avsedd för tjänstgöring jämväl inom lämplig del a v Mora socken. 21 22

2 35

Behov a v en ordningskonstapel i U p p l a n d s b o d a r n a torde inom d e n närmaste tiden u p p k o m m a .

4 • 3

1 1

170 Biträdesorganisationen på landsfiskalskontoren Areal land i hektar

L an dsf iskals distrikt

T

Folkmängd P K p Vi 1943 " g

*"2 3o ga'

ro P

Skogs...

55 483

11143 Norrala .

13 276

Enångers

49 848

7145 Delsbo . .

115 570

9161 Forsa . . .

11046 Gnarps . Bergsjö

53 941

8 045

83 480

6 709

Arbrå..

48 942

6 449

Järvsö .

69 563

7 388

Ljusdals därav Ljusdals köping

181 626

12 279

2 180

281122 Summa 1395 227

138 290

Färila

9 476

27. Sundsvalls polismästardistrikt. 196 060

10 293

Torps

113 000

10 047

Stöde

62 930

5 246

Tuna

93 390

12 889

Njurunda

11539 Borgsjö

Sköns

4 720

13 695

Timrå

9 860

8 424

Alnö

7 310

5 672

Ljustorps

67 970

7 356

Indals

120 970

6 235

706 380

91396 Summa

Nuvarande polisorgani

a

a

Föreslagen polisorganisation

Fjärdingsmansorganisationen H

3 pi Ej a Hi

o

P

en"

3p i 3

pi a a SK

3 X S TO a5' a TO en » 3 3 PI

a Ti o

3 3 en VI

< ro

HM

Pr%

ii

P a_ ro' a en 3 rf P

Pi 3

_

O: o

O:

3 p

2. T p*

< ro a pr o3 en a-

p "Op a

en" 3 •O XS en

Ti O:

a

ÉfS

pr~

^ O3 JD:3 , o3 B 3 P TO M 3 en

Vi rf P

p

2. p

3p i -O»—*CLro 3

O

a CL

o

cl K

ro a 35 35 .' 3 X 3pi W5 a 3 ; B. TO TO P

a

a

pi a

xs 2. 2. p" E* « 3

pr en o pro 3 en rf P

B CL en 3 " a- a p P

a

a

S5 ' S TO en 5' 3P i TO en Pi 3

5 _

- — 7 — — — —— — — 1 — 5 — 2

—

3 5

— — —— — —

1 1

—

Anmärkningar

Ml

a

a

5 K X a P

Behov a v en ordningskonstapel i Ljusne t o r d e inom den n ä r m a s t e tiden u p p k o m m a .

5 6

2 3 — Med a v utredningen föreslagen organisation: Norrbo socken distrikt.

överförd

från

Delsbo till

7 8

Forsa

- — 3 —— 3

3 — 3 — Med av utredningen föreslagen organisation: Ilsbo

Distriktet omfattar nuvarande Forsa och H ä l singtuna distrikt m e d de ändringar, a t t N o r r b o socken tillförts distriktet från Delsbo d i s t r i k t och Ilsbo socken överförts från d i s t r i k t e t till Bergsjö distrikt. Landsfiskalsassistent tillsättes i d e t nybildade distriktet. I s a m b a n d h ä r m e d indrages den ena a v de båda n u v a r a n d e skrivbiträdesbefattningarna.

10 11

socken tillförd distriktet från Forsa d i s t r i k t .

12 — 1 3 — — — —— — — 1 — 2 — 13 - 1 2 — — — —— — — 1 — 2 — 1 6 1 4 1 — — — 1 2 — 4 — Den i köpingen stationerade fjärdingsmannen ä r 14 i — 1 — — — — 1 — — 2 — l — avsedd för tjänstgöring j ä m v ä l inom lämplig del av Ljusdals socken.

1 9

0 4 55

— — — 2 — — 13 — 48 1

« 2 1 1 3 2 5 1 1 1

3 3 2 6 3 5 2 2 4 - ! 1 4 — 18 34

1 1 1 3 2 5 1 1

4 — — — — 1 — — — 3 — — — — —— — — — 2 — — — — — 1 — — — 6 — — — — 1 — — — 3 — — — — — 1 — — — 5 — — — — — 1 — — — 2 — — — — —— — — — 2 — 1 3 — — — — — 1 — —— — 3 — — — — — 7 — — 15 — 33 —

12—440978.

II.

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

178 Biträdesorga nisationen pa landsfiskalskontoren Areal land i hektar

Landsfiskalsdistrikt

Folkmängd Vi 1943

Nuvarande polisorgani

a

Ti

a P

p

?r 2, P 3 XS CL ni

28. Härnösands polismästardistrikt. Säbrå

102 520

12 704

Gudmundrå

20 260

13 821

Bjärtrå

36 080

8 894

Nordingrå

56 390

6 950

Boteå

53 940

4 345

Nylands

42 890

8 974

Sollefteå därav Sollefteå stad Ramsele Ådalslidens Hotings Nätra Anundsjö Björna

103 330

14 427

3 479

186 010

8 854

220 850

8 790

8 909

120 280

252 060

8 380

159 020

7 976

Själevads

45 720

13 683

Arnäs

64 290

9 532 Summa 1698 470 146 438

29. Östersunds polismästardistrikt. Fors

164 940

6 922

Ragunda

212 168

10153 Bräcke

227 423

9 042

Brunflo

88 982

8 013

Rödöns

191 938

13 915

Föllinge

322 249

4 718

Hammerdals

153 400

6 098

Ströms

289 945

8 663

Frostvikens

378 995

2 471

Undersåkors

404 577

6 660

Mörsils

267 555

4 426

—

ro

179 Föreslagen

a

Fjärdingsmansorganisationen

7i o

3 pi gj a

3 3

.i-*»

TO P

o en'

3 PI

pi a

a

g. 5" TO 3 X

3 8 p5 Pi 3

-

vi p

O:

O:

< ro

< ro

H-

B-g §1

a pr O 3 en aP

55° < an 3 >3 •3

P

a

"3 P

a

p |

P-

a

3 P

en

B3 3 > 3 CL H— ro

3 Pi 3

ro a

0. 3 p :

5' in ro' 3 5 2. TO

en

polisorganisation

p

a

Ti a

3 O a

CL 3

K

o CL H 3

X

5' TO P en TO

spr pr p r o en

o

3 en aP

O 3 ^+ P

a

2.

2. P

p"

pi a

Anmärkningar

Hh

g» a 3 5" 5' TO P P 5' "3 2. TO 3 en 3 CL

p a

»

s s 3

pi

a

3 X aa P

pi

4 2

— — — 1 — 1 — 8 2 1 — — — 1 — — 1 — — — — —— — — 1 —

-

— 2 3 3 — 3 1 3 4 2 — 1 1 2 2 — 5 2 5 — — — — — — — 2 — 4 — C 2 4 — — — 1 1 — — 7 1 4 — 7 —— — — — 1 — — — 6 l —— 1 4 — — — — — — — 1 — 4!_ S <j 1 4 — — — —— — — 1 — 4 — . 1 4 — — — — — — — 1 — 4 — 10 1 2 1 — — — — — — 1 — 11 . 3 — 1 2 1 2 — 12 3 3 — Behov a v en polisuppsyningsmän torde inom d e n 13

-

2 2

— — — — 1 — — 2 — — — — —— — — 2 —

1 l

n ä r m a s t e tiden u p p k o m m a .

1 24 47

— 2 —

14 Ö

3 48

3 1

-

— 4 — 5 — — — —— — —— — — 2 3 — 5 1 — — —— — — 1 — — 2 1 1 1 1 — — —— — — 1 — 1 3 — — — —— — — 1 — — 1 — 3 1 — — — 1 — —— —

3 4

1 > P å landsfiskalskontoret finnes dessutom a n s t ä l l t

— 3 — 4 — 2 —

e t t kanslibiträde.

2 3

4 5 6

—

S

— P å landsfiskalskontoret finnes dessutom a n s t ä l l t 10

e t t kanslibiträde.

i-

180 Biträdesorganisationen på landsfiskalskontoren Areal land i hektar

Landsfiskalsdistrikt

a

Folkmängd P ap a Vi 1943 en vi 3 r CL

a roa fri

KN

pr 2

en en

O a 3 3 1/1

a-*" ro P

rf

n 2 Offerdals i Frösö i Ovikens 5 Bergs 5 Hede 1 Tännäs B Svegs

därav Svegs köping ) Ytterhogdals

242 791 23120 215 570 217 830 289 790 386 240 552184

6 815 7 220 5 369 7170 3 220 2 860 7 842

1 392

133 728

2 597

Summa 4 763425 124174

30. Umeå polismästar* distrikt. Vännäs därav Vännäs köping I Umeå 3 Sävars 1 Nordmalings 5 Bjurholms B Degerfors

Lycksele norra Lycksele södra därav Lycksele köping Stensele 0 Sorsele 1 Tärna 2 Fredrika 3 Åsele 1 Dorotea 5 Dikanäs 16 Vilhelmina

7 490

2 033

38 234 151370 149 450 135 936 275 383

12 025 11261 13 767 5 646 9 788

261 900

5 311

250 585

7 858

2 036

400 970 750 010 347 480 159 920 318 575 280 010 370 000 442 040

7 011 6 084 2 201 3 037 6 424 5 926 4 573 6 501

Nuvarande polisorgan;

3" 3

3 P 63 3 XS CL

181 Föreslagen polisorganisation

ti

Fjärdingsmansorganisationen

3 gj a pi pi a o^

P

en' en P

ro

H-i

PTZ

si

pr o 3 Vi rf

CL

i

a

3j

O SC: 3 CL

3 Anmärkningar

Ml

pi

TO a en S 3 Pen 3* 3 5' rf a p i TO P P xs 2. 3 en 3 äT o PI a 3 pro

3 en rf P XS

12 2 13 3 — 14 — 2 15 — 3 16 1 1 17 1 1 Den i köpingen stationerade fjärdingsmannen är 18 — 3

—

—

—

1 44

1 6

" — — — — — 2 — — — — — — 2

3 46 20

i

— — — — —

i

avsedd för tjänstgöring jämväl inom Älvros socken och lämplig del av Svegs socken. 19

Den i köpingen stationerade fjärdingsmannen är avsedd för tjänstgöring jämväl inom lämplig del av Vännäs socken.

4 — 3 1 3 — 2 — På landsfiskalskontoret finnes dessutom anställt 3

2 — På landsfiskalskontoret finnes dessutom anställt

—

"~ — 1 5 — ~ — — — — — 2 — — — 3 1 — -- — — — — — — 2 1 3 1 — — — — — — 1 — 1 — 2 1

aa P

pi a

5' TO B $ S. en P pr TO P 5'

%% pr" o o

|

K X

a

a 2 4 — — — — 1 — — 1 — 1 4 2 2 — 1 1 1 1 — — — — — — — 3 3 — — — — 1 —

— — 1

~~

p. K

3 a 1". 3.5' 3 X

P

- — - — - — —— _ — — — 3

o

<ro a

aa O o

Oi

en 3 "3 •3 en

en 3 aTO P S JQ rf 3 P en p 2. y 3 3 TO en3 Pa a_ P ft B" XS CL 2. 3 ro' •—i ro p a P p a pi p Vi PI a | 3 3 3 a Er pi

en'

_ 1

a < 3 g

S3 K X

a

a O:

"

3 4 5

ett kanslibiträde. Behov av en polisuppsyningsmän torde inom den närmaste tiden uppkomma.

ett kanslibiträde.

8 — — 3 — — — — — — — 1 — 3 — — i — — — — — — — 1 — 1 — — 1 3 — — — — 1 — — — — 3 — 1 På landsfiskalskontoret finnes dessutom anställt 9 jo 2 1 3 — — — — 1 — — — — 3 — J ett kanslibiträde. 11 1 — 1 1 — 12 1 — 1 1 1 1 13 — 1 2 — — — — 1 — — — — 2 —1 -- 1 2 — — — — 1 — — — — 2 — 1 På landsfiskalskontoret finnes dessutom anställt *• •

—

—

3 3 — — — —

1 — —

—

| 3 3 —j

ett kanslibiträde.

182 Biträdesorga nisationen på landsfiskalskontoren Areal land i hektar

Landsfiskalsdistrikt

Folkmängd Vi 1943

a i P p en 3 vi 3 H.. Q.

ro a a H g (»i a- 3 P p

3 "

xi v

a vY

ri>T Cl P

K

"• ST

Bygdeå

89 370 91150

Nysätra Burträsks Skellefteå södra Skellefteå norra Byske Jörns Norsjö Mala

31.

7125 8 615

185 840 10 042 86 387 14 233 81626 16 543 106 520 9 781 169 530 5 783 174 770 7 340 163 710 4 665 Summa 5 535 884 199030

11 Luleå polismästardistrikt.

Piteå norra därav Piteå stad Piteå södra

77 097

16 550

4 515

4 546

11252 Arvidsjaurs

181069 567 850

9169 10 294

Arjeplogs

1 296 720

4 711

Nederluleå

110 194 234 432

11146 8 340

48 560

5 496

:

Älvsby

Edefors överluleå 9 10

Jokkmokks Råneå

1814364 202 240

8 732 9112

ii

överkalix

277 900

8 813

83 280 88 440

5154 14 686

87 820

10 964

12 Tore 13 14

Nederkalix

Haparanda därav Haparanda stad .... 15 övertorneå

2 868

237 880

9113 Nuvarande polisorgani

1 —

3 a

183 Föreslagen

n Fjärdingsmansorganisationen 3J pi ' £; a pi a o^ a

TO en' 3

• P

PI

1 1

s

SK

3 X TO aen a

a

55'

Oi

a o o

""*

a

a

ro XS3 ro a g

CL

3 H~

CL K

a

aX aa

P 5" 3 X pi a TO a 3; XS en 3 Pr 2 a_ O P: g' B" B q *gi vt o P 3 § 3 3en <<! 3 Q. P pr o TO ca 5 ' aS 3.3 rf 3 3 P pg 3en pr o TO 5' P 3 O P 5 ' XS CL 3 rf 3 CL en g P p Xs TO 3 TO P

o

Anmärkningar

C/J

ro' a 2 . T" P"

3" 3 » TO PI en

3 1 P1I — 1

ao^

Of

polisorganisation

g

a

en

3P I

— roenrf

P

a

P 2. P"

—

3 5' Pi

P P 3 2. P "3 2. -

a

en

3 PI

J3 ro a

2 2 —

1 9 3 1 — — 1 — — 1 — 3 — 4 — — — — 1 — — 1 — 4 — 2 2 1 — 2 — — — — 1 — — — — 2 — 2 2 1 2 2 11 60 5 61 2 11 8

17 Behov av en polisuppsyningsmän torde inom den 18 n ä r m a s t e tiden u p p k o m m a .

i 3 3

1!)

1 2

20 21 22 23 21 25

'

— —

— — — — i — —

3 1

3 4

3 3

3 3 —

2 5 2

2 2

— 1

2 3

—

3 — 2 — — — — — — 1 —

— — — 3

1 1

— — —

2 — 3 — 3 3

P å landsfiskalskontoret finnes dessutom anställt e t t kanslibiträde.

4 P å landsfiskalskontoret finnes dessutom anställt e t t kanslibiträde.

5 G

P å landsfiskalskontoret finnes dessutom anställt e t t kanslibiträde.

7 I utmätningshänseende ingår Bodens stad i distriktet.

S

Behov av en polisuppsyningsmän torde inom den n ä r m a s t e tiden u p p k o m m a .

10 P å landsfiskalskontoret finnes dessutom anställt e t t kanslibiträde.

q

5 2

2 3

2 — 1

1 Behov a v en polisuppsyningsmän torde inom den n ä r m a s t e tiden u p p k o m m a .

3 4

2 4

3 —

12 Behov av ytterligare en ordningskonstapel i Kalix torde inom den närmaste tiden u p p k o m m a .

— 15

184 Biträdesorga nisationen på landsfiskalskontoren

Landsfiskalsdistrikt

Areal land i hektar

Folka mängd Vi 1943 KPvt 2a3 e* o.

C:

< £? a

10 Korpilombolo

Pajala

18 Malmbergets

därav Malmbergets municipalsamh.

316 400

5 803

473 260

8 287

7 747

4 132

19 Hakkas .

274 482

5 927

20 Gällivare

1 320 000

7 720

Vittangi

603 040

3846 Kiruna därav Kiruna municipalsamhälle .

715 070

14 545

10 785

626 590

23 Karesuando

Summa 9 862 814 198677

(S a as

pr 2 O a

3 05

a

17 Nuvarande polisorganii

K

3 3

rf 3 P P "O T

jo 3 >3 CL

11 Summa befattningshavare i hela riket 163 169 283 10

185 Föreslagen polisorganisation Fjärdingsmansorganisationen

O:

O: ro

H-i

a *>\ !*r 2

31 Sa 3 X

3"

§1

3 P p

•o r

a

K 3 X CL

ro a

Anmärkningar

ST a pr o 3 CL

3 CL

3P

3 5'

y B •O CL

p P "3 2 .

H - ro

P

På landsfiskalskontoret finnes dessutom anställt ett kanslibiträde. Polispersonalen i Malmbergets municipalsamhälle är avsedd för tjänstgöring inom hela landsfiskalsdistriktet. Kostnaden för personalen bestrides av Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag. På landsfiskalskontoret finnes dessutom anställt ett kanslibiträde. Behov av en polisuppsyningsmän torde inom den närmaste tiden uppkomma. Kostnaden för den i Kiruna municipalsamhälle stationerade personalen bestrides av Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

1 6

133S 574

177 16 15 563

1381 29

186 Bil. V.

Sammanställning över polisorganisationen i polismästardistrikten. Ordningspolis

Kriminalpolis

a a Polismästardistrikt

en

T,

3 "3 •3 en

^ Ti

8a 3 3;

Ant. om behc av ytterligar personal

3. ° xs 3

TO <f 3

P!

1) Stockholms Städer som utgöra egna åklagardistrikt Landsfiskalsdistrikt Hela polismästardistriktet 2) Uppsala Städer som utgöra åklagardistrikt Landsfiskalsdistrikt

egna

Hela polismästardistriktet 3) Nyköpings Städer som utgöra egna åklagardistrikt Landsfiskalsdistrikt Hela polismästardistriktet 4) Norrköpings Städer som utgöra egna åklagardistrikt Landsfiskalsdistrikt Hela polismästardistriktet 5) Linköpings Städer som utgöra egna åklagardistrikt Landsfiskalsdistrikt Hela polismästardistriktet 6) Jönköpings Städer som utgöra egna åklagardistrikt Landsfiskalsdistrikt Hela polismästardistriktet 7) Växjö Städer som utgöra egna åklagardistrikt Landsfiskalsdistrikt Hela polismästardistriktet

918 160 38 7 956 167

152 4 156

187 Kriminalpolis

Ordningspolis

a

a

a

Polismästardistrikt

xs ä O a cr. p en 05

2.S

<<

o a

3fr

a 3 y a Oj p

8) Västerviks Städer som utgöra åklagardistrikt Landsfiskalsdistrikt

egna

Hela polismästardistriktet 9) Kalmar Städer som utgöra egna åklagardistrikt Landsfiskalsdistrikt Hela polismästardistriktet 10) Visby Städer som utgöra egna åklagardistrikt Landsfiskalsdistrikt Hela polismästardistriktet 11) Karlskrona Städer som utgöra egna åklagardistrikt Landsfiskalsdistrikt Hela polismästardistriktet 12) Kristianstads Städer som utgöra åklagardistrikt Landsfiskalsdistrikt

egna

Hela polismästardistriktet 13) Malmö Städer som utgöra åklagardistrikt Landsfiskalsdistrikt

egna

Hela polismästardistriktet 14) Hälsingborgs Städer som utgöra åklagardistrikt Landsfiskalsdistrikt

241 11

egna

Hela polismästardistriktet 15) Halmstads Städer som utgöra åklagardistrikt Landsfiskalsdistrikt

egna

Hela polismästardistriktet

49 57

Ant. om behov av ytterligare personal 3

< •3 S o "3 en

fs?

sr ** 3 o fr "3 a en CL 3r 3 g. 3 . O 33 03 TO "3 f P*

188 Ordningspolis

a

Polismästardistrikt

Ant. om behoi av ytterligarj personal

Kriminalpolis K

Oi

t? a

<

<< HJ

5*1 "33. aov 3«e.3P

3 3 ca' M a

oj

3 3 TO en 3 <a a M TO

Eol

•3 T 16) Göteborgs Städer som utgöra åklagardistrikt Landsfiskalsdistrikt

egna 35 2

Hela polismästardistriktet 17) Uddevalla Städer som utgöra åklagardistrikt Landsfiskalsdistrikt

21 411 1 20 22 431

28 28

egna 4 2

—

—

3 2 5

—

8 1

11 Hela polismästardistriktet

20) Mariestads Städer som utgöra egna åklagardistrikt Landsfiskalsdistrikt Hela polismästardistriktet

4 3

9 2 11

6 4

4 2

8 2

4 Hela polismästardistriktet 18) Vänersborgs Städer som utgöra åklagardistrikt Landsfiskalsdistrikt

egna

Hela polismästardistriktet 19) Borås Städer som utgöra åklagardistrikt Landsfiskalsdistrikt

21) Karlstads Städer som utgöra åklagardistrikt Landsfiskalsdistrikt

egna

egna

Hela polismästardistriktet 22) Örebro Städer som utgöra åklagardistrikt Landsfiskalsdistrikt

egna

Hela polismästardistriktet 23) Västerås Städer som utgöra åklagardistrikt Landsfiskalsdistrikt

—

egna

Hela polismästardistriktet

ta

•3 en

189 Ant. om behov av ytterligare personal

a

Kriminalpolis

Ordningspolis

X]

K x) *

a

Polismästardistrikt

Sa 3 a C/>

%

i-j

XS

°3 fr3. 3 K sa tV

T\

"'& 5

Falun Städer som utgöra egna åklagardistrikt Landsfiskalsdistrikt Hela polismästardistriktet Gävle Städer som utgöra åklagardistrikt Landsfiskalsdistrikt

O:

pr0 < xs en O y S o ^3 . 0a 33 C3L

O a K P en

en 3" p TO XS <*> P

^B.

=8? 2.TO S3 en P' 3

27 35 62

egna

Hela polismästardistriktet Söderhamns Städer som utgöra egna åklagardistrikt Landsfiskalsdistrikt Hela polismästardistriktet

48 Sundsvalls Städer som utgöra egna åklagardistrikt Landsfiskalsdistrikt Hela polismästardistriktet Härnösands Städer som utgöra åklagardistrikt Landsfiskalsdistrikt

egna

Hela polismästardistriktet Östersunds Städer som utgöra egna åklagardistrikt Landsfiskalsdistrikt Hela polismästardistriktet Umeå Städer som utgöra egna åklagardistrikt Landsfiskalsdistrikt Hela polismästardistriktet

«) Luleå

Städer som utgöra egna åklagardistrikt Landsfiskalsdistrikt Hela polismästardistriktet

Hela riket

7 2

1 1

52 21

6 2

2 12 2 8 122 502 28 2S 119 3293 57 I 358 478 2

1 1

177 1381 29

190 Bil.

VI.

Kontorspersonal vid polis- o c h åklagarväsendet i S t o c k h o l m s s t a d . Nuvarande organisation. 1) Polismästarens och kanslipolisintendentens expeditioner. 2 ordinarie kanslister 2 » kansliskrivare 1 » kanslibiträde 1 » förste expeditionsvakt 5 » kontorsbiträden 2 extra ordinarie skrivbiträden 2 » skrivbiträden 2 tillfälliga skrivbiträden 2) Ordningspolisintendentens och telefonväxeln.

4)

5)

6)

expedition

1 ordinarie förste telefonist 3 » telefonister 1 » kontorsbiträde 5 extra telefonister 1 » skrivbiträde 3)

1 ordinarie bokhållare 2 » kanslister 1 extra ordinarie kassör 1 ordinarie kansliskrivare 2 » kanslibiträden 1 »> förste expeditionsvakt 5 » kontorsbiträden 2 extra ordinarie skrivbiträden 2 tillfälliga skrivbiträden

Trafikexpeditionen. 1 ordinarie kanslibiträde 9 » kontorsbiträden 2 extra ordinarie skrivbiträden I » skrivbiträde 7 tillfälliga skrivbiträden Kriminalpolisavdelningen. 2 ordinarie kansliskrivare 2 » kanslibiträden II » kontorsbiträden 7 extra ordinarie skrivbiträden 16 » skrivbiträden 54 tillfälliga skrivbiträden Poliskamrerarkontoret. 1 ordinarie poliskamrerare (stadsfogde)

Ordonnansavdelningen. 5 ordinarie exekutionsbiträden 1 » kanslibiträde 5 i kontorsbiträden 1 extra skrivbiträde 2 tillfälliga skrivbiträden

7)

Hittegodsmagasinet. 3 extra skrivbiträden

8)

Stadsfiskalskontoret. 1 ordinarie kansliskrivare 1 » expeditionsvakt 2 » kontorsbiträden 1 extra kontorsbiträde 3 » skrivbiträden

9) Polisnämndens

expedition.

1 ordinarie kamrerare 1 extra förste k a m m a r s k r i v a r e 1 » ordinarie registrator 1 » kammarskrivare 2 i assistenter 3 » skrivbiträden 1 » expeditionsvaktbitträde 1 sekreterare (arvodesbefaittning)

191 Bil.

VII.

Kontorspersonal vid polis- och åklagarväsendet i fristående städer utom Stockholm (beträffande Stockholm se Bil. VI). Nuvarande organisation. Stad Befattningshavare Uppsala 1 ordinarie kanslibiträde 1 » kontorsbiträde Eskilstuna 1 ordinarie kanslibiträde 2 » skrivbiträden Linköping 3 ordinarie skrivbiträden Norrköping 1 ordinarie kassörska 11 extra skrivbiträden (därav ett hos åklagaren) Jönköping 1 ordinarie poliskanslist 3 extra skrivbiträden Kalmar 1 ordinarie skrivbiträde Västervik 1 ordinarie skrivbiträde Visby 1 ordinarie skrivbiträde (gemensamt för polisverket och magistraten) Karlskrona 1 extra skrivbiträde Kristianstad 1 ordinarie skrivbiträde Malmö 1 ordinarie vaktmästare 1 » första skrivbiträde 5 » skrivbiträden (därav ett hos åklagaren) 4 extra ordinarie skrivbiträden 2 ordinarie telefonister 1 extra skrivbiträde

Stad Befattningshavare Lund 1 extra skrivbiträde Hälsingborg 1 ordinarie vaktmästare 1 » expeditionsbiträde 2 » kontorsbiträden (därav ett hos åklagaren) 1 extra kontorsbiträde 1 » skrivbiträde Trelleborg 1 ordinarie skrivbiträde Halmstad 2 extra skrivbiträden Göteborg 1 ordinarie kamrer (vid polisnämnden) 1 » registrator och kassör 1 » kanslist 1 » förste kontorsskrivare 1 » kontorsbiträde 3 » första skrivbiträden (därav ett hos åklagarna) 5 ordinarie skrivbiträden 4 » telefonister 4 extra ordinarie » 20 » » skrivbiträden 12 » skrivbiträden Uddevalla 1 extra skrivbiträde Vänersborg 1 extra skrivbiträde Alingsås 1 ordinarie skrivbiträde Borås 1 ordinarie förste kontorist 1 » skrivbiträde 3 extra skrivbiträden

192 Stad Befattningshavare Skövde 1 extra ordinarie skrivbiträde Karlstad 2 ordinarie skrivbiträden Örebro 2 ordinarie skrivbiträden 1 extra expeditionsbiträde 2 » telefonister 2 » skrivbiträden Västerås 1 ordinarie första skrivbiträde 1 » skrivbiträde Gävle 1 ordinarie skrivbiträde 1 extra telefonist (gemensam telefonväxel för polisverket och vissa andra kommunala verk) 1

Personalen är statsanställd.

Stad Befattningshavare Härnösand 1 extra skrivbiträde Sundsvall 1 extra skrivbiträde Örnsköldsvik 1 ordinarie skrivbiträde Östersund 2 extra skrivbiträden Luleå 1 extra skrivbiträde Boden1 1 ordinarie kontorsbiträde 1 » skrivbiträde

193 J3z7. VIII. Utredningens förslag rörande tilldelning av kontorspersonal i A 11 och lägre lönegrader vid polismästarnas expeditioner samt inom polis- och åklagarväsendet i fristående städer. Extra ordinarie

Ordinarie

re

a

re '

3* _ aa T> V Ti P p: 3 j. O! *. aen p. en Bl re tV. 3 ' o

All

A 7

A 7

5 1

2 VI

w

pr Ti < s

Polismästardistrikt

p £. a a-

L) Stockholms Polisväsendet i Stockholm 1 . . . . Åklagarväsendet i » .... «> 2)

si a *"£ a-"3

re a ' •.

re" Ti |H O re 3 2a C. a- re re ' re a a

A 5 A5

1 1

cr s: a 3;er c/3 a.a o o a- O P: r+ CL O re a 3 <f

S3: a

a 3 Ps 3 , O. O a

er

p: a

HTPT 8» a

O- 5'

3.5' 3re 7

A 4 A 4 A 2 Eo4 Eo2

Ex 2

12 3

^ 3' 3 ? re T 3

36 3

13 1 1 1 1

i Sundbyberg . . . .

Uppsala 1 1

3)

a pr

Extra

1 Nyköpings 1 1 1 »

i Katrineholm . . .

Norrköpings Polisväsendet i Norrköping . . . . Åklagarväsendet i » .... j) Linköpings

i)

5)

3 1 1 1

1 1

1 Jönköpings

1) Växjö 1 1 i)

Västerviks

))

Kalmar

1 1 1 » 1

i Oskarshamn

...

Härutöver 1 kontorist (A 9), 3 telefonis ter (E 3 4) 0(:h 2 te lefoni ster (I: x 4 ) .

13— 440978.

II.

194 Extra ordinarie

Ordinarie en

Polismästardistrikt

10) Vtsfty Polismästaren 11) Karlskrona Polismästaren Stadsfiskalen i K a r l s k r o n a . . . . * i Karlshamn 12) Kristianstads Polismästaren Stadsfiskalen i Kristianstad . . 13) Malmö Polisväsendet i Malmö Åklagarväsendet i » Stadsfiskalen i Lund » i Ystad » i Trelleborg . . . . 14) Hälsingborgs Polisväsendet i H ä l s i n g b o r g . . . Åklagarväsendet i » Stadsfiskalen i Landskrona . . . 15) Halmstads Polismästaren Stadsfiskalen i Halmstad » i Varberg » i Falkenberg.... 16) Göteborgs Polisväsendet i Göteborg 1 Åklagarväsendet i » 17) Uddevalla Polismästaren Stadsfiskalen i Uddevalla 18) Vänersborgs Polismästaren Stadsfiskalen i V ä n e r s b o r g . . . . » i Alingsås 19) Bords Polismästaren Stadsfiskalen i Borås 20) Mariestads Polismästaren Stadsfiskalen i Mariestad » i Skövde » i Lidköping . . . .

k^

pr a 2.»

B. v P= 3

g) en

5 a pr x ?xs

re T}

p ZL a a-

Q . en

re '

re S 3 '

All

A 7 A 7 A 5 A 5 A 4

a sa gra w?r a. a B er

r* O

P= rf

re" ° en

3 OM

O

tu

a

3 f

A 4 A 2 Eo4

10 1

1 Härutöver 4 telefonister (Eo 4). Av kansliskrivarbefattningarna är den ena kassörs- och registratorsbefattning.

195 Extra ordinarie

Ordinarie prTi < 3

Polismästardistrikt

a* a P

S3: 3 O, »

Sa rfXS

3 H

sa a- o 11

+ i 22 pr.

sa

3- O

All

A 7 A 7 A 5 A 5 A 4 A 4 A 2 Eo4

Karlstads Polismästaren Stadsfiskalen i Karlstad • » i Kristinehamn » i Arvika . . Örebro Polisväsendet i Örebro 1 .. Åklagarväsendet » Västerås Polismästaren Stadsfiskalen i Västerås . » i Sala i Köping Falu Polismästaren . Stadsfiskalen i Falun Gävle Polismästaren . Stadsfiskalen i Gävle Söderhamns Polismästaren . Stadsfiskalen i Söderhamn . » i Hudiksvall. Sundsvalls Polismästaren . Härnösands Polismästaren . Stadsfiskalen i Härnösand » i Örnsköldsvik Östersunds Polismästaren . Stadsfiskalen i Östersund — Umeå Polismästaren . Stadsfiskalen i Umeå . . . » i Skellefteå Luleå Polismästaren . Stadsfiskalen i Luleå . » i Boden 1

Summa personal Härutöver två telefonister (Ex 4)

1 15

196 Bil.

IX.

Ordningskonstaplarnas löner i högsta löneklassen jämförda med lönerna i motsvarande löneklass inom vissa lönegrader i civila avlöningsreglementet. O a

pr

Årslön utan indextillägg

rf en

vi a_ » P "O re P <*

a

Konstapels A 9 lön

Årslön vid index 221

Städer Folkmängd »/t 1943

TO 3

Städer med öyer 20000 invånare. Stockholm 1 613 754 Göteborg* 285 846 Malmö s 159 803

I G F

914 430 197

5124 5190 4 680

övriga städer. Kristianstad * 22 119 Halmstad J 28 928 Karlskoga l 28 699 Lund x 28 417 Hälsingborg» 63 209 Linköping» 43 494 Eskilstuna * 42 313 Jönköping l 38 000 Karlskrona l 31 489 Kalmar a 22 553 Landskrona x 21 531 Norrköping * 71 947 Örebro l 56 307 Borås• 49 409 Västerås x 40 797 Gävle 1 39 912 Uppsala J 39 887 Karlstad 2 30 119 Solna x 29 286

C D D D E E K E E E E F F F F F F F J

23 27 14 32 64 40 42 49 38 29 22 83 56 44 43 62 39 36 15

3 594 3 930 4134 4 374 3 570 I 4 500 >4080 4 290 4 536 4 308 4 650 4164 3 250 4 300 ;4 230 4446 4 698 4 256 4 230 4 308 , 4 458 3 456 4 700 4 269 >4380 4 602 4860 4 380 4 380 3 380 5 520 4830 5 070 5346

4 780 4834 5 085 5 380 5105 | 5 072 >5 018 5 277 5 579 5 341 ) 5 719 5121 5 752 4 846 5 203 5 469 5 779 5 234 5 203 5 514 4 965 5 035 5 297 4 863 >5387 5 660 5 978 5 387 5 299 5 340 6 789 5 941 6 236 6 576

Städer med inrånarantn l mellan 10000 och 20000 Växjö 1 16 236 C Lidköping l 12 092 C Ystad l 11 556 C Karlshamn x 10 053 c Trollhättan 2 18 548 D Uddevalla"17 600 D

17 12 11 13 14 17

3 474 | 3 840 4 000 [3 930 4134 4374 3 660 4140 4 000 }4080 4 290 4 536

4 273 1 4 646 4 800 J4 834 5 085 5 380 4 934 5 092 4 920 }5 018 53 277 5 579

>3 •3

KonA 10 A l l stapels A 9 lön

A 10 A 11

5 941 6 236 6 576 5 572 5 852 6177 5 387 5 660 5 978

4830 5 070 5346 6 908 4 530 4 758 5 022 5 967 4 380 4 602 4 860 5 709

•

Antal städer: 22 Antal konstaplar: 2 299

2 Uniformsbidrag utgår utö'*rer lön — Fri uniform. — * Befattningshavaren skall själv bekosta uniform. 1

197 O a Städer Folkmängd Vi 1943

Sandviken x Trelleborg x Arvika * Skövde 3 Västervik 3 Visby x Varberg 4 Nässjö x Alingsås x Falun l Nyköping 2 Katrineholm x Södertälje x Mölndal 2 Kristinehamn l Härnösand l Skellefteå • Umeå* Lidingö l Sundsvall 1 Östersund x Luleå • Sundbyberg 3

16 786 14 837 13 959 13 780 13 026 13 022 10 923 10 533 10 452 14 729 14 260 11186 16 718 16 425 13 882 12 713 10 750 14 092 11608 19142 17 782 15 208 12 168

a-

TO a

pr

§> a- rf p P

Årslön utan indextillägg

Årslön vid index 221

B XS XS

2.» P <+ a

Konstapels lön

D D D D D D D D D E E E F F F F F G G H H H H

8 13 12 17 13 11 11 8 9 27 11 8 11 11 13 11 9 20 5 48 23 32 8

3 870 4100 4 300 4 080 4 290 ' 4 0 8 0 4 290 4 536 4 056 4 290 3 561 3 990 3 900 4 090 >4 230 4 446 4 698 3 797 4188 4 920 4 260 4 380 4 602 4860 3 960 4 380 3 500 }4 530 4 758 5 022 4 860 5 040 | 4 446 4 914 >4 680 4 914 5184 4 848

4 760 5 020 5 031 4814 5 277 •5 018 5 277 5 579 5 273 5 277 4310 4 497 4 797 4859 J-5 203 5 469 5 779 4 670 5151 5 640 5 495 5387 5 660 5 978 4 801 5 387 4 998 i 5 572 5 852 6177 6 561 6 754 i 5 469 6 044 >5 756 6 044 6 376 6 351

B B B B B B C C C C C C C C

7 8 5 5 3 3 5 7 8 7 4 7 6 6

3 780 3384 3 450 [ 3 780 3 978 4 212 3 900 3 700 3 350 3 550 3 660 4 000 3 576 4134 4 374 3 800 •3 930 3 516 3 930 3 045

4 260 4162 3 888 4395 4 255 4120 4366 4 502 4508 4398 4 283 4 325 4834 4469

Antal städer: 29 Antal konstaplar: 423

A 9

KonA 10 A l l stapels lön

I

1 A 9

A 10 A l l

I

1 J

Städer med invånarantal mellan 5000 och 10000. Huskvarna x Eksjö 1 1 idaholm x Värnamo 1 Ljungby l Nybro ' Tranås * Skara x Falkenberg a Hässleholm 8 Höganäs l Mariestad 2 Eslöv x Ulricehamn 2

9 873 7 586 5 914 5 873 5 615 5 591 7 782 7 540 6 947 6 872 6 596 6 558 6 479 6 380

,4 649 4 893 5181

•4834 5085 5 380

1 Uniformsbidrag utgår UtÖA rer lön. — % Fri uniform. — * Befattningshavaren skall själv bekosta uniform. — 4 Fi *åga huruvida uniformsbidrag skall utgå är föremål för tvist i rättegång. — 5 Befattning >hav aren skall Själv bekosta uniform med undantag av päls, pälsmössa och kappa.

198 O aen

Stader Folkmängd

/l 1943

pr 3 >

Årslön utan indextillägg

g 3

TO rfP rfP KonA 9 3 •2.» stapels lön

A 10 A l l

"3 XS

Mjölby » Avesta * Ängelholm * Ronneby * Norrtäije • Filipstad x Arboga l Vänersborg l Falköping x Oskarshamn x Motala * Sala1 Köping l Åmål1 Enköping* Kumla x Strängnäs x Lysekil x Ludvika * Örnsköldsvik ' Söderhamn • Hudiksvall * Boden * Djursholm *

6 272 6133 6 075 5 889 5 386 5 356 5 354 9 275 9121 9 120 8 269 8 076 7 743 7196 6 652 6 230 5 577 5 231 6 932 5 870 9 808 7 449 9 232 6 192

C

c c c c c c

D D D D P D D D D D D E E F F G G

4 5 5 6 6 4 5 10 9 11 6 9 6 6 6 5 7 5 6 7 10 10 22 7

3820 4100 3 732 3 600 3 930 4134 4 374 3 690 3 720 3 500 3 966 3 549 3 744 3 920 3 450 3800 4 080 4 290 4 536 3 750 3750 4 200 3 420 3 750 4 200 } 4 230 4 446 4 698 3 500 4158 J4 380 4 602 4 860 4000 4 758 1 4 530 4 758 5 022 4 350

Årslön vid index 221 Konstapels lön

A 9

A 10 A l l

4 461 4 346 4 590 4329 4834 5 085 5 380 4159 4192 4165 4 680 4 365 4 418 4 743 4 243 4 442 ' 5 018 5 277 5 579 4 226 4 612 4 998 4 206 4 226 4 901 [5 203 5 469 5 779 5 013 4 782 [5 387 5 660 5 978 4 584 5 852 [5 572 5 852 6177 6 709

Antal städer: 38 Antal konstaplar: 258 1 Uniformsbidrag utgår utöver lön . — 2 Fri uniform. — • Befattningshavaren skall själv bekosta uniform. — * Befattningshavarna tillhöra den statliga poliskåren i Boden och äro v a d uniformeringskostnaderna beträff ar jämställda med övriga statstjänstemän. Framställning föreligger emellertid, att fri uniformering skall införas för polismännens del.

199 Bil.

X.

Ordningsöverkonstaplarnas löner i högsta löneklassen jämförda med lönerna i motsvarande löneklass inom vissa lönegrader i civila avlöningsreglementet. >

pr 3rf o P 3

Årslön utan indcxtillägg

I G F

84 37 23

6 876 6 984 6 000

C D D D E E E E E E E F F F F F F F I

4 5 2 4 6 6 6 6 5 5 4 7 6 7 6 7 6 7 1

4100 4170 5 200 5 208 6 090 5 004 4150 4 900 4 980 4 950 5 208 5 560 4 284

C

2 1 2 1 1 3

4086 4 770 4 600 4440 5 040 5160

Årslön vid Index 221

överöverP konkonXS O: A 15 stapels A 13 A 14 A 13 stapels p a < lön lön a re

Städer Folkmängd »/, 1943

S t ä d e r med över 20000 invånare. Stockholm l Göteborg 2 Malmö s övriga Kristianstad 2 Halmstad x Karlskoga x Lund x Hälsingborg 8 Linköping x Eskilstuna 2 Jönköping» Karlskrona x Kalmar 2 Landskrona » Norrköping 2 Örebro x Borås * Västerås x Gävle • Uppsala l Karlstad x Solna x

613 754 285 846 159 803

6 012 6 414 6 816 9 269 5 658 6 042 6 426 8 031 5 481 5 856 6 231 7 320

7 395 6 959 6 742

städer: 22 119 28 928 28 699 28 417 63 209 43 494 42 313 38 000 31 489 22 553 21 531 71 947 56 307 49 409 40 797 39 912 39 887 30 119 29 286

4 950 5 298 5 646 5 371 6 089 5 963 5127 5484 5 841 5860 6 306 6 457 7 490 6154 7 345 5304 5 670 6 036 5 522 ^6 524 6125 6 089 6 666 6178 6143 6 424 5 700 5 001 ?5 481 5 856 6 231 5"697 ?6 742 7 203 5 856 6 788 5 610 6 264 3 965 7 020 6 012 6 414 6 816 8 634 7 395

Antal städer: 22 Antal överkonstaplar: 244 Städer med invånarantali mellan 10000 och 20000. Växjö x Lidköping * Ystad x Karlshamn Trollhättan Uddevalla *

16 236 12 092 11556 10 053 18 548 17 600

C C

cD D

1 Uniformsbidrag utgår utöver lön. bekosta uniform.

5 026 5 772 4 950 5 298 5 646 5 520 5 984 6199 5 841 5127 5 484 6347

6 089

6 306

* Fri uniform. — * Befattningshavaren skall själv

200 O a3 P

Städer Folkmängd Vi 1943

P <

Trelleborg1 14 837 D Arvika x 13 959 D Skövde» 13 780 D Västervik* 13 026 D Visby 1 13 022 D Varberg* 10 923 D Nässjö 1 10 533 D Alingsås* 10 452 D Falun 1 14 729 E Nyköping 2 14 260 E Katrineholm x 11 186 E Södertälje 1 16 718 F Mölndal2 16 425 F Kristinehamn x 13 882 F Härnösand 1 12 713 F Skellefteå6 10 750 F Umeå 1 14 092 G Lidingö J 11608 G Sundsvall 1 19142 H Östersund J 17 782 H Luleå 2 15 208 H Sundbyberg 8 12168 H Antal städer: 28 Antal överkonstaplar: 57

Årslön utan indextillägg Årslön vid iniex 221 överöverkonkonA 13 A 14 A 15 stapels stapels A 13 / 14 A 15 lön lön

3 1 2 2 1 1 1 1 4 3 1 1 1 1 4 1 3 1 7 2 5 1

4 600 5 658 5100 5 967 5127 6 050 5127 6 306 5-5127 5 484 5841 4 836 6 287 4 782 5882 4383 5 391 5 070 5 714 4 700 5 781 4 745 5304 5 670 6 036 5 613 4 678 5 754 5 064 6 229 5 970 6 844 4 860 5 481 5 856 6 231 6 269 4800 5 820 5118 6 295 4 600 6 042 6 426 6 569 6180 5 658 8 343 5 040 6 754 5184 6376 6 228 6 621 6 621 5 835 8144 6 444 8 442

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

4176 4 650 4100 3 650 4 500 4 440 4400 4308 5100 4 812 4814 3 345 5 020 4 500 4344

6 306 6745 7184

6 524 6974 7 424

6 742 7203 7 664

6 959 7432 7 904 7177 7 360 8144

Stader med invånarantal mellan 5 000 och 10000. Eksjö x Tidaholm x Ljungby x Nybro l Tranås 2 Skara * Falkenberg 2 Hässleholm x Höganäs *• Mariestad 2 Eslöv J Ulricehamn * Mjölby 1 Ängelholm x Ronneby 2 1

7 586 5 914 5 615 5 591 7 782 7 540 6 947 6 872 6 596 6 558 6 479 6 380 6 272 6 075 5 889

B B B B C C C C C C C C C C C

5136 5 241 5 871 6 288 6 705 4 773 5112 5 451 4 715 4192 5535 5461 4959 5 299 5 748 4 950 5 298 5 646 5 918 }6 089 6 516 6 945 5 921 4932 5 721 5 535 5 224

Uniformsbidrag utgår utöver lön. — 2 Fri uniform. — » Befattningshavaren skall själv bekosta uniform. — * Fråga huruvida uniformsbidrag skall utgå är föremål för tvist i rättegång. — 6 Befattningshavaren skall själv bekosta uniform med undantag av päls, pälsmössa och kappa.

201 Städer Folkmängd Vi 1943

Norrtälje x Filipstad x Arbogal Vänersborg x Falköping l Oskarshamn x Motala x Sala 1 Köping x Åmåll Enköping x Kumla l Strängnäs x Lysekil x Ludvika Örnsköldsvik x Söderhamn * Hudiksvall * Boden • Djursholm 3

5 386 5 356 5 354 9 275 9 121 9 120 8 269 8 076 7 743 7 196 6 652 6 230 5 577 5 231 6 932 5 870 9 808 7 449 9 232 6192

O a

^ >3 pr O rf 3 P

Årslön utan indextillägg

Årslön vid index 221

överöverrf "jo sr aen rf konkon- A 13 A 14 A 15 TO A 15 3 A 14 A 13 2. 2a-. O: XS stapels < stapels XS aP re lön lön a C C

c

D D D D D D D D D D D E E F F G G

2 1

4 670 4 600 4 200 4824 4 536 4 416 4 780 4 320 4 400 4 900 4 750 5 000 4 560 4 750 5880 4150 5118 4 700 6 426 5 250

5 263 U 9 5 0 5 298 5 646 5184 >6 089 6 516 6 945 4 998 5 692 5 579 5 211 5 784 5 314 >5127 5 484 5841 5144 •6306 6 745 7184 5 522 5 842 5 950 5 609 5 353 . 6 882 16 254 6 974 7 424 j-5 304 5 670 6 036 5 944 5 886 16 742 7 203 7 664 {•5481 5 856 6 231 5 386 15 658 6 042 6 426 7 904 16 959 7 432 7 904 7 772

1 Antal städer: 35 Antal överkonstaplar: 36 2 Uniformsbidrag utgår utö>jer lön. — Fri uniform. — * Befattningshavaren skall själv bekosta uniform. — * Befattnin gshavai •na tillhöra den statliga poliskåren i Boden och äro v a d uniformeringskostnaderna beträffar jämställda med övriga statstjänstemän. Framställning föreligger emellertid, att fri un former ing skall införas för polismännens del. 1

202 Bil.

XL

Kriminalkonstaplarnas löner i högsta löneklassen jämförda med lönerna i motsvarande löneklass inom vissa lönegrader i civila avlöningsreglementet. a aen TO a 3 XS XS

Ant alet krim inalkonst aplar

Städer med invånarantal över 20000. Stockholm x 613 754 I Göteborg 285 846 G Malmö 2 159 803 F

153 82 57

5 700 6 056 5 040

3 3 3 4 10 6 7 4 5 4 3 15 9 9 6 10 6 9 4

4100 4134 4374 4 614 5371 5 085 5 380 5 675 3 870 5 534 1 5 000 U29O 4 536 4 782 5 635 >5 277 5579 5882 4884 6 056 5 370 6 605 4 595 5 635 3 800 6 726 4 700 *4 446 4 698 4 950 5 297 i 5 469 5 779 6 089 4 680 5 756 1 4 950 1 6 089 1 4 584 ) 5 867 ) 4 797 5 334 3 914 5 740 5 300 5 973 4 605 •4602 4 860 5118 5 246 5 660 5 978 6 295 4 860 5 978 1 4 980 1 6 025 3 705 5 853 5 880 5 070 5 346 5 622 7 232 6 236 6 576 6 915

3 2 2 1 2 2

4086 4 470 14134 4374 4 614 4 600 4140 4440 >4 290 4 536 4 782 4440

O

Städer Folkmängd Vi 1943

övriga städer: Kristianstad 22 119 C Halmstad' 28 928 D Karlskoga x 28 699 D Lund x 28 417 D Hälsingborg 63 209 E Linköping x 2 43 494 E Eskilstuna x 42 313 E Jönköping x 38 000 E Karlskrona 31489 E Kalmar 22 553 E Landskrona x 2 21 531 E Norrköping s 71 947 F Örebro x 56 307 F Borås 49 409 F Västerås x 40 797 F Gävle 39 912 F Uppsala x 2 39 887 F Karlstad x 30 119 F Solna x 29 286 I Antal städer: 22 Antal kriminalkonstaplar: 412 Städer med invånarantal under 20000. Växjö 16 236 Lidköping x 12 092 Ystad 11550 Karlshamn x 10 053 Trollhättan x 18 548 Uddevalla x 17 600 1

C C C C D D

Årslön utan indextillägg Årslön vid index 221 KrimiKriminalkon- A 10 A 11 A 12 nalkon stapels stapels A 10 A 11 A 12 lön lön

5 070 5 346 5 622 7 683 4 758 5 022 5 286 6 963 4 602 4860 5118 6148

6 236 6 576 6 915 5852 6177 6 502 5 660 5 978 6 295

5026 5409 15 085 5380 5 675 5 520 5 580 5 461 -5 277 5 579 5882 5 461

1 Beklädnadsbidrag utgår ute ver lön • — 2 Ersättning för utgifter i tjänsten utgår med visst belopp.

203 Ant krim konst

O a

Städer Folkmängd x/t 1943

Årslön utan indextillägg

2 1 2 3 1 3 1 1 1 2 1 5 1 1 1 3 1 2 2 3 1 1 8 1 10 5 7 1 5

4 536 4 400 4 700 4 536 4 782 4524 4 290 4536 4 782 4 782 3 726 4 710 4 494 4150 4 500 | 4 550 >4446 4 698 4950 4 407 3 910 4524 5 392 4 560 4 510 4 602 4860 5118 4860 4860 4 450 4000 14758 5 022 5286 5 460 4440 ) 4 914 5 454 >4 914 5184 5 454 5364 5 454

Årslön vid index 221

KrimiKrimiP S K" P TO •O 3 nalkon- A 10 A 11 A 12 nalkon- A 10 A 11 A 12 3 . p re r stapels a P a' + stapels 3 a ' lön lön XS rf

XS

x

Sandviken Trelleborg x Arvika x Skövde Västervik Visby Varberg Nässjö x Alingsås x Vänersborg Enköping x Falun x Nyköping x Katrineholm Örnsköldsvik l Södertälje x Mölndal x Kristinehamn x Härnösand x Skellefteå Söderhamn Hudiksvall Umeå Lidingö x Sundsvall x Östersund x Luleå Sundbyberg Boden *

16 786 14 837 13 959 13 780 13 026 13 022 10 923 10 533 10 452 9 275 6 652 14 729 14 260 11186 5 870 16 718 16 425 13 882 12 713 10 750 9 808 7 449 14 092 11608 19142 17 782 15 208 12 168 9 232

D D D D D D D D D D D E E E E F F F F F F F G G H H H H H

Antal städer: 35 Antal kriminalkonstaplar: 88 1

J

5 579 5 412 5 499 5 352 5 882 5 881 5 277 5 579 5 882 5 882 4583 5 308 5 303 5104 5 535 i 5 388 J5 469 6 779 6089 5 421 5 601 ) 5 565 6181 5882 5 468 • 5 660 5 978 6 295 5 978 5589 5100 5 712 lö852 6177 6 502 7 371 5 950 I 6 044 6 708 6044 6 376 6 708 7 027 6 708

Beklädnadsbidrag utgår u ;över 1(in. — * Tillhöra den statliga poliskåren i Boden.

204 Bil.

XII.

Kriminalöverkonstaplarnas löner i högsta löneklassen jämförda med lönerna i motsvarande löneklass inom vissa lönegrader i civila avlöningsreglementet. a ca a 3 XS XS

Antalet krimina löverkonsl aplar

O

Städer Folkmängd */i 1943

Årslön utan indextillägg Årslön vid index 221 KrimiKriminalövernalöverkonsta- A 13 A 14 A 15 konsta- A 13 A 14 A 15 pels lön pels lön

Städer med invånarantal över 20000. Stockholm x Göteborg x Malmö 2 övriga Kristianstad Halmstad x Karlskoga x Lund x Hälsingborg Linköping x 2 Eskilstuna x Jönköping x Karlskrona Kalmar Landskrona x 2 Norrköping * Örebro x Borås Västerås x Gävle Uppsala x 2 Karlstad x Solna x

613 754 I 285 846 G 159 803 F

40 24 9

6 876 6 984 6 000

C D D D E E E E E E E F F F F F F F I

1 1 1 1 2 1 1 2 2 2 1 4 3 2 2 3 1 2 1

4 539 4 950 5 298 5 646 5946 6 089 6 516 6 945 4 470 1 6 392 1 5 200 }5127 5 484 5 841 5 860 6 306 6 745 7184 5 928 7 330 6 450 7 897 \ 5 256 6 464 4 500 7 965 5 600 -5 304 5 670 6 036 6311 • 6 524 6 974 7 424 5390 6 629 5 670 6 974 5 208 6 666 5 560 ) 6178 . 4608 6 575 6 500 1 7 325 1 5 229 [5 481 5856 6 231 5 956 6 742 7 203 7 664 5856 7 202 5 940 7187 4 225 6 675 7 020 6 012 6 414 6 816 8 635 7 395 7 889 8 384

D D D D D

1 1 1 2 1

5400 5160 5300 5127 5 484

6 012 6 414 6 816 5 658 6 042 6 426 5481 5 856 6 231

9 269 8 031 7 320

7 395 7 889 8 384 6 959 7 432 7 904 6 742 7 203 7 664

städer: 22119 28 928 28 699 28 417 63 209 43 494 42 313 38 000 31489 22 553 21 531 71 947 56 307 49 409 40 797 39 912 39 887 30 119 29 286

1 Antal städer: 22 Antal kriminalöverkonstaplar: 106 Städer med invånarantal under 20000. Trollhättan x Uddevalla x Trelleborg x Skövde Västervik 1

18 548 17 600 14 837 13 780 13 026

5127 5484 5 841

6 642 6 347 6 519 6 050 6 745

6306 6 745 7184

Beklädnadsbidrag utgår utöver lön. — * Ersättning för utgifter i tjänsten utgår med visst belopp.

205 Visby Falun x Nyköping x Södertälje x Umeå x Sundsvall x Östersund x Luleå Boden 2

13 022 14 729 14 260 16 718 14 092 19 142 17 782 15 208 9 232

O a rf VI

a B XS XS

D E E F G H H H H

Antal mina konsl

Städer Folkmängd Vi 1943

Årslön vid index 221 Årslön utan indextillägg KrimiKriminalöverp 5 . » nalöver 2.< «- konsta- A 13 A 14 A 15 konsta- A 13 A 14 A 15 P 2 -T a V »-• pels lön pels lön 2 1 1 1 1 3 1 1 1

4836 5127 5 484 5 841 5 600 15304 5 670 6 036 4 940 5 064 5 481 5 856 6 231 4 600 5 658 6 042 6 426 5 400 5 454 J5835 6 228 6 621 6 621 6 621

6 287 6306 6 745 7184 6 888 Uö24 6 974 7 424 5 837 6 229 6 742 7 203 7 664 6 569 6 959 7 432 7 904 7 236 I 6 708 i 7 177 7 660 8144 8144 8144

Antal städer: 14 Antal kriminalöverkonstaplar: 18 1

Beklädnadsbidrag utgår utöver lö n. — ' Befattningshavaren tillhör den statliga poliskåren i Boden.

206 Bil. XIII.

Kommissariernas löner i högsta löneklassen jämförda med lönerna i motsvarande löneklass inom vissa lönegrader i civila avlöningsreglementet. Städer Folkmängd */i 1943

Stockholm 1 613 754 Göteborg 1 285 846 Malmö • 159 803 » l:e kommissarie

O Antal Årslön utan indextillägg Årslön vid index 221 a kommis KomKorasarier TO 3 O K • mis- A 18 A 20 A 22 mis- A 18 A 20 A 22 •3 sariesarie"3 P P lön lön en

I 14 G 10 F 4 1

10 10 824 6 9 645 3 8 784 9384

C D D D D D D E E E E E E E F

6 264 6 750 7 200 8175 7 705 8 303 8856 10055 5 850 ] 8 365 7 200 8114 9 204 16 975 7 425 8 400 11284 ( 8 5 7 9 9133 10332 5 841 ' 7184 4875 5 996 5 760 7 084 . 8 250 10147 7 080 8 708 6 050 10 708 1 7 500 7 200 7 650 8 625 8 452 ' 8 8 5 6 9 410 10 609 6 645 8173 6115 7188 5100 7152 1 7 029 7 733 7 433 8160 1 6 012 8 416 1 8 700 . 9 614 7 584 ' 7 425 7 875 8 850 8 639 ' 9 1 3 3 9686 10886 1 7 425 9132 1 7830 10570 1 5 850 9 243 7 650 7 650 8100 9 075 9 410 9 410 9 963 11162 8 340 I 11176 6 228 7 875 8 325 9300 7 660 9 686 10240 11439 9300 11439 8 280 8100 8 550 9 525 10184 9963 10 517 11716

8100 8 550 9 525 14 591 7 650 8100 9 075 10 725 7 425 7 875 8 850 10 716 11448

9 963 10 517 11716 9 410 9 963 11162 9133 9686 10886

Övriga städer: Växjö1 16 236 Halmstad x 28 928 Karlskoga x 28 699 Lund x 28 417 Sandviken x 16 786 Nässjö x 10 533 Strängnäs x 5 577 Hälsingborg 8 63 209 Linköping x 43 494 Eskilstuna x 42 313 Jönköping x 38 000 Karlskrona x 31 489 Nyköping 2 14 260 Bollnäs x 4 550 Norrköping x 71 947 » l:e kommissarie Örebro x 56 307 Borås s 49 409 Västerås * 40 797 Gävle • 39 912 Uppsala x 39 887 Karlstad x 30 119 Boden* 9 232 Sundsvall x 19 142 Östersund x 17 782 Luleå * 15 208

Solnax

F F F F F F G H H H 29 2861 I

Antal städer: 29 Antal poliskommissarier: 1

•

1 2 1 2 1 1

1 Beklädnadsbidrag utgå r utöver lön; till kriminalkommissarie i Norrköping utgår ersättning för utgifter i tjäns ten. — 2 Fri uniform. — 3 Befattningshavaren skall själv bekosta uniform; till kriminalkommis sarie i Malmö utgår ersättning för utgifter i tjänsten. — * Befattningshavaren tillhör den sta tliga poliskåren i Boden och är vad uniformeringskostnaderna beträffar jämställd med övr ga statstjänstemän. Framställning föreligger emellertid, a t t fri uniformering skall införas fe r polismännens del.

207 Bil.

XIV.

Tablå över polispersonalens pensionsförmåner i Stockholm, Göteborg och Malmö. Hel åldersTjänstPensionsavgift Hel änkepension Pen- år för pension sionshel Index Ålders- Familjepension ålder pension Grund- Index Grund221 pension belopp 221 belopp Ordningskonsiaplar: 1326 8651141 858

1949 9421243 1029

— —

4 889

2 462 12681674 1320

— —

4 008

1675 11641536 1100

30 30

7 224 6 430

5 856

10 619 2 464 7 008 1 5 0 0 1980 7 144 1 6 1 7

3 622 16352 158 1940

57 57

27 27

3 420 3 460

5 027 3 771

3 120

3 806

57 57

27 27

4 584 4 656

6 738 5 075

60 60 58

—

168 Avgifter till pensionskassa. D:o.

Överkonstaplar vid ordningspolisen:

Malmö

228 Avgifter till pensionskassa. D:o.

Kommissarier: Stockholm Göteborg

— —

360 Avgifter till pensionskassa. D:o.

Anm.: Stockholm: Såväl tjänstepension som familjepension utbetalas omedelbart av stadskassan, amiljepension till änka och barn utgår med familjepensionens grundbelopp (änkepensionen) ökat med ) %, om endast ett barn finnes, och därutöver med 30 % för varje ytterligare barn. Barn äro berätgade åtnjuta pension intill fyllda 21 år. Göteborg: Tjänstepensionen utgår av stadskassan och familjepensionen av en änke-och pupillkassa, amiljepensionen skall utgöra minst 25 % av ett efter vissa grunder beräknat delaktighetsbelopp och an av stadsfullmäktige höjas till 33 % av detta belopp. Det bestämda pensionsbeloppet är avsett för iväl änka som pensionsberättigade barn, d. v. s. barn under 21 år. Malmö: Tjänstepensioneringen ombesörjes omedelbart av staden och familjepensioneringen genom i av staden inrättad pensionskassa. För änka motsvarar pensionen befattningshavarens delaktighetselopp i kassan; för änka och pensionsberättigade barn ökas pensionen med 40 % av beloppet för ett am och 10 % för varje ytterligare barn. Barn äro berättigade till pension intill fyllda 18 år.

208 Bil.

XV.

Tablå över polispersonalens pensionsförmåner i städer med över 20 000 invånare med undantag av Stockholm, Göteborg och Malmö (beträffande sistnämnda städer se Bil. XIV). Hel åldersPen- Tjänst pension sions- år för ålder pension Grund- Index hel belopp 221

Hel änkepension

Pensimsavgift

Grundbelopp

Index 221

Ålderspension

168 S20 155 Avgifter till pensions kassa. 162 Avgifter :ill pensions kassa. 164-206 129 A\giftert.S.P.F Avgifter ;ill pensionskassa. 150 Avgifter till (S. K. P.) Avgifter till (S. K. P.) Avgifter till (S. K. P.) 193 150—179 Avgifter till pensionskassa. Avgifter till (S. K. P.)

Ftmiljepension

Ordningskonstaplar. Norrköping Hälsingborg l Örebro Borås

57 60 57 57

30 30 28 30

2 532 2 940 2 304 3 000

2 962 3 501 3 812 3 501

996 880 864 1125

1165 1082 1655 1312

Eskilstuna Linköping

55 57

25 30

1950 2 498

3 451 2 997

650 624

1150 748

Gävle Västerås Uppsala2 Jönköping

55 55 57 57

30 30 30 30

2 772 2 775 2 628 2 870

2 772 3 191 3179 3 349

970 855 876 1150

970 983 1342

57 55 57

2 160 2 493 2 205 2 772 2 952 2 501 2 040

3 168 3 938 3 153 3116 3 660 2 501 2 774

660 831 735 1155 984 833 510

1024 1521 1051 1298 1220 833 708

3 Karlskrona Karlstad * Halmstad Karlskoga 6 Lund Kristianstad 6 . . . . Kalmar 8

57 57 60

30 30 30 30 30 30 32

Landskrona 7

2 949

3 528

överkonstaplar vid ordningspolisen: Norrköping , Hälsingborg x Örebro Borås

57 60 57 62

30 30 28 30

3 180 3 864 2 856 3 667

3 720 4 524 4 639 4 279

1212 1158 1080 1375

1418 1424 1979 1604

Eskilstuna Linköping

60 57

30 30

2 490 3 002

4 407 3602

830 756

1504 907

Gävle Västerås Uppsala • Jönköping

55 60 57 57

30 30 30 30

3 347 3 399 3 366 3 270

3 347 3 908 4 072 3 816

1171 1047 1122 1310

1171 1204 1528

57 55 60

30 30 30 30 30 30

2 484 2 880 2 667 3 504 3 492 2 822

3 597 4 550 3 813 3 938 4 330 2 822

732 960 889 1460 1164 940

1125 1725 1271 1641 1443 940

8 Karlskrona Karlstad * Halmstad Karlskoga 8 Lund Kristianstad •

60 57

212 289 227 Avgifter till pensionskassa. 207 Avgifter till pensionskassa. 200—249 156 Avgifter t. S.P.P Avgifter till pensionskassa. 174 Avgifter till (S. K. P.) Avgifter till (S. K. P.) Avgifter till (S. K. P.) 234 167—205

209 Hel åldersHel änkepension Pensionsavgift Pen- Tjänstpension år för sionshel ÅldersGrundIndex Index Grundålder pension belopp 221 belopp 221 pension Familjepension almar * andskrona'

60 57

32 30

2 436 •3 495

3 312 4194

609 1 163

846 1395

älsingborg rebro Dras -...,...

60 60 65

30 25 30

4 284 4 044 5 508 4 008 5 400

5 012 4 731 6 168 6 365 6 301

1584 1500 1650 1500 2 000

1853 285 l:e komm 269 2:e » 1755 412 2 017 2 626 420 2 334 Avgifter Ull pensions-

ikilstuna nköping

65 65

35 25

3 630 4 280

6 425 5 136

1210 1080

2 141 1296

ävle ästerås ppsala inköping

60 60 60 60

30 30 25 30

4 742 4 539 4 698 5 000

4 742 5 079 5 684 5 835

1659 1398 1566 2 000

1659 1607

2 334

arlskrona arlstad almstad arlskoga 6 md

60 60 63

30 30 30 30 30

3 624 4 026 3 870 4 320 6 144

5 179 6 361 5 534 4 856 7 612

984 1312 1290 1800 2 052

1483 2 329 1844 2 023 2 544

Avgifter till (S. K. P.)

ommissarier: orrköping x

kassa.

302 Avgifter till pensionskassa. 280 353 210 — J Avgift till S.P.P. Avgifter till pensionskassa. 270 Avgifter till (S. K. P.) Avgifter till (S. K. P.) Avgifter till (S. K. P.) •414

Anm.: 1) Hälsingborq: Bestämmelserna gälla för befattningshavare, som äro underkastade ett år antaget pensionsreglemente. Enligt ett tidigare gällande reglemente av år 1913 var pensions:rn 55 år; pensionen utgick då med 60% av pensionsunderlaget mot nuvarande 66 */» %. 2) Uppsala: För konstaplar och överkonstaplar, anställda före l /i 1934, utgör pensionsåldern 55 år. sa falla under ett tidigare pensionsreglemente; de äro tillförsäkrade endast ålderspension men .icke iljepension. B) Karlskrona: Befattningshavare, anställda före år 1921, äro pensionsberättigade vid 55 års ålder. 4) Karlstad: Vissa befattningshavare, vilkas pension regleras av ett äldre reglemente, pensioneras t vid 57 års ålder. 5) Pensionsåldern har ännu icke slutgiltigt fastställts. 6) Kristianstad och Kalmar: Utredning pågår om ändring av pensioneringsbestämmelserna. — minalöverkonstapel i Kalmar pensioneras vid 57 levnads- och 30 tjänstår. 7) Landskrona: Vissa konstaplar, vilka i pensionshänseende äro underkastade ett äldre reglemente, sioneras vid 55 levnads- och 25 tjänstår.

.4—M0P78.

//.

210 Bil.

XVI.

Tablå över pensionsförmåner, som åtnjutas av statens befattningshavare i lönegraderna A 8—A 25. Hel ålderspension

Lönegrad A 8 » A 9 » A 10 A 11 » A 12 » A 13 » A 14 » A 15 » A 16 » A 17 » A 18 A 19 » A 20 » A 21 » A 22 » A 23 » A 24 » A 25

Hel änkepension

Pensionsavgift Ålders- Familjepension pension

Grundbelopp

Index

Grundbelopp

Index

2 484 2 616 2 760 2 916 3 072 3 300 3 528 3 768 3 996 4 236 4 500 4 800 4 800 5 124 5 436 5 736 6 036 6 360

3 055 3 217 3 394 3 586 3 778 4 059 4 339 4 634 4 915 5 210 5 535 5 904 5 904 6 302 6 686 7 055 7 416 7 740

1056 1128 1188 1260 1320 1392 1452 1548 1644 1752 1848 1944 1944 2 040 2 148 2 244 2 340 2 436

1298 1387 1461 1549 1623 1712 1785 1904 2 022 2 154 2 273 2 391 2 391 2 509 2 642 2 760 2 878 2 996

84 90 99 108 117 129 141 156 171 186 204 222 222 243 267 291 315 339

108 117 126 135 144 153 162 171 180 192 204 219 219 234 249 267 285 306

Anm.: Pensionerna äro icke dyrortsgrupperade utan utgå efter samma grunder över hela riket. Änka och barn äro berättigade till familjepension med änkepensionens belopp ökat med 50 %, om endast ett barn finnes, och eljest därutöver med 20 % för varje ytterligare barn. Barn erhålla familjepension intill fyllda 19 år.

211 Bil. XVII.

Sammanställning över vissa undersökningar rörande befordringsgången vid poliskårerna i Stockholm, Hälsingborg, Borås och Uppsala. Anställningstid i medeltal Tid befordran till

A.

Konstapel

Kriminalkonstapel

Bitr. överkonstapel

Överkonstapel

Kommissarie

år

mån.

år

år

mån.

år

mån.

år

mån.

3 1 1 2

6 7 3 5

2 5 5 3

24 21

11 3

17 24 16 19

1 5

17 27 19 20

4 4 11 6

-

mån.

Ordningspolisen.

Poliskåren i S t o c k h o l m . . . »

i Hälsingborg .

»

i Uppsala . . . .

B. Kriminalpolisen. Poliskåren i Stockholm . . » i Hälsingborg . »

21 15 13

13 17 7 8

i Uppsala . . . .

4 6 8 2

21 Ålder i medeltal vid befordran till

A.

B.

Krimina 1konstapel

Bitr. överkonstapel

överkonstapel

Kommissarie

år

år

år

år

år

45 40 37

41 48 41 43

48 41 36 37

41 50 43 45

49 Ordningspolisen.

Poliskåren i Stockholm . . » i Hälsingborg . »

Konstapel

i Uppsala

27 26 26 27

Kriminalpolisen.

Poliskåren i Stockholm . . » i Hälsingborg . »

i Uppsala

36 41 31 31

212 Bil.

XVIII.

Tablå över föreslagen lönegradsplacering för kommissarier och överkonstaplar. Föreslagen lönegrad Stationeringsort

Antal

Lönegrad A 20. Norrköping Hälsingborg Örebro . Borås Linköping Eskilstuna Västerås Gävle Uppsala Jönköping Karlskrona Karlstad Solna Halmstad Karlskoga Lund Summa: Lönegrad A 18. Kalmar Kristianstad Sundsvall Östersund Växjö Luleå Falun Nyköping Umeå Västervik Visby Härnösand Söderhamn Boden Summa:

Antal

Överkonstaplar

Kommissarier: Lönegrad A 22. Stockholm Göteborg Malmö Summa:

Föreslagen lönegrad Stationeringsort

Lönegrad A 16. 22 14 6 42 3 2 2 2 2 1 2 2 2 2 2 2 1 1 1

1 1 2 1 1 i 1 i 1 1 1 l l t 15

Stockholm

i 18

Lönegrad A 15. Göteborg Malmö Norrköping Hälsingborg Örebro Borås Linköping Eskilstuna Västerås Gävle Uppsala Jönköping Karlskrona Karlstad Solna Halmstad Karlskoga Lund j Kalmar Kristianstad Landskrona Sundsvall Borlänge Trollhättan Östersund Uddevalla . . . . . . Sandviken Södertälje Mölndal Växjö Luleå Trelleborg Falun Nyköping Umeå Arvika

63 30 10 9 9 10

10 9 7 6 8 2 7 3 5 6 7 5 9 1 2 3 5 1 2 1 2 6 4

5 4 4 1

Föreslagen lönegrad Stationeringsort

Antal

Kristinehamn Skövde Västervik Visby Härnösand Sundbyberg Lidköping Lidingö Ystad Katrineholm Varberg Skellefteå Nässjö Alingsås Karlshamn Huskvarna Söderhamn Fagersta Vänersborg Falköping Oskarshamn Boden Motala Haparanda Tureberg Bromsten Långedrag Degerfors Kramfors Kiruna Summa:

Wt

Lönegrad A 13. Sala Tranås Köping Eksjö Skara Hudiksvall Åmål Ludvika Falkenberg

213 Föreslagen lönegrad Stationeringsort

Antal

Föreslagen lönegrad Stationeringsort

Tidaholm . . . . . . . .

Antal

Föreslagen lönegrad Stationeringsort

Antal

Arboga Sollefteå

Ljungby Nybro

Säffle Summa:

214 Bil. XIX.

De nuvarande polissystrarnas löneförhållanden. Årslön

Index 221 Anmärkningar

» *

.....

Göteborg

»

.. ,

Norrköping

lägst

h

ögs t

lägst

högst

4 080

5 124

5 488

6 908

3 660

4 848

4 765

6 381

2 640

3 360

3 590

4 569

3 768

4 819

4 333

5 541

3 459 2 760

4 448 4 032

3 977 3 367

5 115 4 919

3 000

3 000

3 000

3 000

3 300

4 350

4 059

5 350

3 200

4 200

3 734

4 901

2 700 3 240

2 700

3 075

3 075

3 240 1 3 240 1 3 240 Summa

7 ord. polissystrar. Samma lönegrad som ord. konstapel. Fri uniform intill ett belopp av 120 kr. jämte rörligt tillägg därå. 3 extra ord. polissystrar. Samma uniformsförmåner som tillkomma ordinarie befattningshavare. 3 extra polissystrar. Samma uniformsförmåner som tillkomma ordinarie befattningshavare. 4 ord. polissystrar. En lönegrad lägre än ord. konstapel. Beklädnadsbidrag 200 kr. 1 extra ordinarie polissyster. 3 ord. polissystrar.'Begynnelselon samma som för extra konstapel; slutlön högre. 1 extra polissyster. Arvodesbefattning (250: — kr. i månaden.) Fri uniform. 1 ord. polissyster. Begynnelselönsamma som för extra konstapel; slutlön högre. 1 ord. polissyster. 3 lönegrader lägre än ord. konstapel. 1 extra polissyster. 1 extra polissyster. Arvodesbefattning (270 kr. i månaden.) 26

215 Bil.

XX.

Ordinarie fjärdingsmannens årslöner i högsta löneklassen den Vi 1942 utan indextillägg. Fördelningen verkställd länsvis för de åtta av undersökningen omfattade länen. Län

Samtliga VästerSöderåtta Stock- man- Krono- Malmö- Värm- Örebro norr- Norrbottens län lands hus holms lands bergs lands

Belopp

A n t a 1 b e f a 11 n i n g s h a v a r e 1 1 901—2 000 2 001—2 100 2 101—2 200 2 201—2 300 2 301—2 400 2 401—2 500 2 501—2 600 2 601—2 700 2 701—2 800 2 801—2 900 2 901—3 000 3 001—3 100 3 101—3 200 . . . . . . . 3 201—3 300 3 301—3 400 3 401—3 500 3 501—3 600 3 601—3 700 3 701—3 800 3 801—3 900 3 901—4 000 4 001—4 100 4 101—4 200 4 201—4 300 4 301—4 400 4 401—4 500 4 701—4 800 4 801—4 900 4 901—5 000 5 001—5 100 5 201—5 300 5 401—5 500

1 1

—

— — — — —

— 2 1 15 3 1 2 8 1 7 3 3 4

— —

— — 1 1 4 2 2 3 2 1 3 4 7 2

— — — — 1 1

1 2 2 2 2 2 5 4 2 1 3 2 1

— — — — — — — — —

— — 1 1 2 2 3 4 ,7 5 4 7 1 8 5 3 2

— 1

— —

1 1 6

— 4 1 1 6 10 11 11 3 9

— 4 2 1 1 1 1

— —

—

—

1 1

— 1 —

— 3

1 1 2 1

—

—

—

1 6 4 3 3 2 5 2 2 1

— — 2

—

3 5 4

16 3 2 6 9 4 6 4 10 — 1

— 1

—

8 2 18 5 9

— — — — — — — — — — — — — — 2 10 11 6 2 7 5

— — — 4

1 1

Summa

29 Medeltal i kronor

4 036

3 274

2 798

58 3 265

3 58

3 084

3 292

3 219

3 957

2 1 7 4 11

12 13 19 15 37 32 42 22 35 23 49 22 25 14 10 6 4 1 12 2 25 5 9 1 1 3 468 3 448

216 Bil.

XXL

Ordinarie fjärdingsmannens inkomster av indrivningsprovision i medeltal under åren 1938—1940. Fördelningen verkställd länsvis för de åtta av undersökningen omfattade länen. Län Belopp

Stock- SöderMalmö- Värm- Örebro Västerman- Krononorr- Norrholms lands bergs hus lands lands bottens Antal

50 1- 51- - 100 101- - 150 151- - 200 201- - 250 251- - 300 301- - 350 351- - 400 401- - 450 451- - 500 . 501- - 550 551- - 600 601- - 650 651- - 700 701- - 750 751- - 800 . 801- - 850 , 851- - 9 0 0 . 901- - 950 . 951- -X ooo . 1001- -1 050 . 1 0 5 1 - -1100 . 1 1 0 1 - -1 200 . 1 2 0 1 - -1 300 . 1 3 0 1 - -1 400 . 1 4 0 1 - -1 500 . 1 5 0 1 - -1 600 . 1 6 0 1 - -1 700 . 1 7 0 1 - -1 800 . 2 0 0 1 --2 100 . 2 1 0 1 - -2 200 . 2 3 0 1 -•2 400 . 2 4 0 1 - 2 500 . 2 8 0 1 - 2 900 . Summa

1 3 9 9 7 4 5 5 2 2 4 3 3 5 4 4 4 3 3

befattningshavare

1 14 17 6 6

6 11 7 5 3 2

1 2 9 5 10 6 8 6 6 5 2 1 1 1 1

2 3 5 9 5 8 6 7 6 6 1 3 2 3 2 1 1 1 2 2

5 1 3

2 1

2 1 1

1 75

57 Samtliga åtta län

217 Bil.

XXII.

Ordinarie fjärdingsmannens sportelinkomster utöver indrivningsprovision i medeltal under åren 1938—1940, Fördelningen verkställd länsvis för de åtta av undersökningen omfattade länen. Län Belopp

Väster- NorrSöderStock- man- Krono- Malmö- Värm- Örebro norrbottens lands hus holms lands bergs lands Antal

Uppgift saknas 1— 5 6— 10 1 1 — 15 16— 20 2 1 — 25 26— 30 3 1 — 35 36— 40 4 1 — 45 46— 50 5 1 — 60 6 1 — 70 7 1 — 80 8 1 — 90 91—100 101—110 111—120 121—130 131—140 141—150 151—160 161—170 171—180 181—190 191—200 201—210 211—220 231—240 241—250 261—270 271—280 291—300 301—310 321—330 351—360 361—370 401—410 411—420 501—510 591_600 641—650 Summa

9 2 1 6 3 3 8 8 4 5 3 13 3 2 6 1 0

— 1

— 1 2

.—.

—

—4

2 5 8 1 3 5 1 1 1 1

—

4 1

•— — — — •— — —-

1 1 1 1 1

— — 1 1

— — 2

befattningshavare 1 1 2 3 3 2 2 6 3 1 3 8 2 2 4 3 1

— 1 2

— —

—

—

1 1 1 1

_

— 4

— 2

14 7 11 2 11 3 1

4 1 4 2 1 1 1 6 1 1 2

3 6 2

— —

—

— —

2 2

1 2 3 1 3

•

—

— — 2

— —

z

— 1

— 1

— — 1

— 1 1

— — 7

11 2 7 7 8 12 9 2 2 1 3 2 3 2 2 3 2

1 2 5 1 3 2 5 3 5 5 2 3 4

— — — — — — —

— — 2

— 1 1

— —

z

, ,

1 1

,

.

— — —

— — —

—

1 1

— —. —.

— .—. —

—

—

.—

—

1 1

• — .

— —

—

—

— — —

—

—

1 95

28 Samtliga åtta län

1 57

33 o 29 41 34 41 28 39 16 16 19 33 22 13 20 10 12 3 6 1 0

7 1 3 3 1 3 1 3 1 1 1 1 1 1 1 1 2 1 1 1 1 462

218 Bil.

XXIIL

Sammanställning av uppgifterna i Bil. XX—Bil. XXII utvisande ordinarie fjärdingsmannens årslöner i högsta löneklassen den Vi 1942 utan indexlilllägg + samtliga sportelinkomster i medeltal under åren 1938—1940. Fördelningen verkställd länsvis för de å t t a av undersökningen omfattade länen. Län Belopp

Antal 2 001—2 100 2 201—2 300 2 301—2 400 2 401—2 500 2 501—2 600 2 601—2 700 2 701—2 800 2 801—2 900 2 901—3 000 3 001—3 100 3 101—3 200 3 201—3 300 3 301—3 400 3 401—3 500 3 501—3 600 3 601—3 700 3 701—3 800 3 801—3 900 3 901—4 000 4 001—4 100 4 101—4 200 4 201—4 300 4 301—4 400 4 401—4 500 4 501—4 600 4 601—4 700 4 701—4 800 4 801—4 900 4 901—5 000 5 001—5 100 5 101—5 200 5 201—5 300 5 301—5 400 5 401—5 500 5 501—5 600 5 601—5 700 5 701—5 800 5 801—5 900 5 901—6 000 6 001—6 100 6 101—6 200 6 201—6 300 6 301—6 400 6 901—7 000 7 201—7 300 Summa Medeltal i kronor

Samt-

VåsterStock- Söder- Krono- Malmö- VärmNorrÖrebro norrholms man- bergs hus lands lands lands bottens

—

—

1 2 1 3

— — 2 1 4 1 1 2 3 2 2 5 6 2 3 3 2 3 2 3

1 2

2 1 4

— 3 3 1 4 2

—. 1

befattningshavare

1 1 1 3 8 2 5 6 2 6 6 1 6 4 4 1 3

— —

2 2

—

3 1 6 1 8 5 2 5 3 1 1 1 2 1 95 4 725

35 3 562

28 3112

67 3 564

75 3 592

37 3 600

78 3 687

57 4 431

21P Bil. XXIV.

Ordinarie fjärdingsmannens årslöner i högsta löneklassen den Vi 1942 inklusive indextillägg enligt grunderna för december månad 1941 (index 221). Fördelningen verkställd ortsgruppsvis för de åtta av undersökningen omfattade länen. Or t 8 g r v PP Belopp

B

A

E

D

C

F

I

H

G

A n t a 1 bef a t t n i n g s h a v a r e 2 001—2 100 2 101—2 200 2 301—2 400 2 401—2 500 2 501—2 600 2 601—2 700 2 701—2 800 2 801—2 900 2 901—3 000 3 001—3 100 3 101—3 200 3 201—3 300 3 301—3 400 3 401—3 500 3 501—3 600 3 601—3 700 3 701—3 800 3 801—3 900 3 901—4 000 4 001—4 100 4 101—4 200 4 201—4 300 4 301—4 400 4 401—4 500 4 501—4 600 4 601—4 700 4 701—4 800 4 801—4 900 4 901—5 000 5 001—5 100 5 101—5 200 5 201—5 300 5 301—5 400 5 401—5 500 5 601—5 700 5 801—5 900 5 901—6 000 6 001—6 100 6 101—6 200 6 401—6 500 Summa Medeltal i kronor

— —. — — —.

— —, — — —

__ — — —. — —

_ — —. — — —

_ — — — —

—'

•— —, — — —

—

—

—

—

—•

—

—•

—.

—

—

—

—

1 3 2 3

—

—

— —

— —

— .—

5 2 4 7 7 10

—

—. —

—

— —

— —

—

—

—

—>

—

—

—

—

—

—

—•

— — — —

— —

— — — —

— — — —

— — — — —

1 3 2 2 1 9 2 7 8 11 11 6 12 7 17 10 8 10 6 5 3 1 9

— 1 1

— —. — 1

1 1 1

— 1 5 4 6 6 7 11 8 5 9 17 6 5 2 3 7 2 3 2 1 2

— — — 1

— — —, — — 1 1 2

— —. 1 3 7 4 5 3 8 7 7 7 4 5 4 4

— 1 3

— — 1

—. — 2 2 1 1 2 1

— 5 5 1

—

•

— — — — —

— • — •

— —

— —,

— —. —.

—. —

— —

— —.

— —

1 5

—

— —

154 3 502

116 3 791

78 4 033

60 4 406

23 5 286

15 5 327

10 4 879

4 5

— •

2 —>

—: —•

— — 3

3 —

•

—

3 9 6 012

•

i—

— — — 3

— —. — 3 5 904

220 Bil.

XXV.

Sammanställning av uppgifterna i Bil. XXI, XXII och XXIV utvisande ordinarie fjärdingsmannens årslöner i högsta löneklassen den Vi 1942 inklusive indextillägg enligt grunderna för december månad 1941 (index 221) + samtliga sportelinkomster i medeltal under åren 1938—1940. Fördelningen verkställd ortsgruppvis för de åtta av undersökningen omfattade länen. Ortsgrupp E1 e 1 o p p

A

B

G

D

Antal 2 001—2 100 2 2 0 1 --2 300 2 4 0 1 --2 500 2 5 0 1 --2 600 2 6 0 1 --2 700 2 701—2 800 2 8 0 1 --2 900 2 9 0 1 --3 000 3 001—3 100 3 101—3 200 3 201—3 300 3 301—3 400 3 401—3 500 3 501—3 600 3 601—3 700 3 701—3 800 3 801—3 900 3 901—4 000 4 001—4 100 4 101—4 200 4 201—4 300 4 301—4 400 4 401—4 500 4 501—4 600 4 601—4 700 4 701—4 800 4 801—4 900 4 901—5 000 5 001—5 100 5 101—5 200 5 201—5 300 5 301—5 400 5 401—5 500 5 5 0 1 - 5 600 5 6 0 1 - 5 700 5 701—5 800 5 801—5 900 5 901—6 000

, .

—

1 2 2 1 5 5 4 5 2 3 13 10 14 7 13 8 12 11 7 6 5 3 1 6 1

— —

— 1 •

—

1 1

—.

1 1

.—— — 1 2 4 3 2 4 10 5 5 7 11 8 8 9 6 6 5 2 3 2 2 1 1 1

•

—

1 1 1 1

— 2 2 2 1 3 5 4 2 7 5 3 2

—

2 1

1 4 1 1 1

—

—

3 1 1 1 1

—

— — — —

— — — — .— — — — — —

1 1 2 3 1 5 3 3 2 6 7 5 3 4 5 1 8 2 1

F

G

H

I

befattningshavare

.— — — —.— — — — •— _

E

— — — — —.—, — — — |— •

.

—

.

.— — — — — — — 1 1

— 1

— —. 1

— — — — -—

_ — — — — i

—

—. _ .— — — — —. — — — — — — _ — _ — — 1

— — 1 1 1 1

_ — _ — — — — —. _ — — —. .—. — — — — — — — —. .—. 1

— — — 2

_ —; — 1

.—. ,

_

i — •

— — .— — — —

_

•

— i -u-i..

•

. —. — —' — _

—' _ — — _ —— — — — _ ,— .—. — —; . — —. _ — i — _ ,—. — — — — — — — — i —

— ' — — : — —

—.

. , .—.

—

2 1

— —

—

__ —

— —

—

_ __

__ —

—i

—' — — — . — — _ —

221 Ortsgrupp Belopp

A

Antal

Summa Medeltal i kronor

befattningshavare 2

6 001—6 100 6 101—6 200 6 201—6 300 6 301—6 400 6 401—6 500 6 501—6 600 6 601—6 700 6 701—6 800 6 801—6 900 6 901—7 000 7 001—7 100 7 101—7 200 7 201—7 300 7 301—7 400 7 401—7 500 7 601—7 700 8 101—8 200 8 301—8 400

1 1

1 I

H

G

F

E

D

G

B

1 1 1 1

1 1 1 2 2 1 1 1 2

1 4 3

1 1 1

1 1 2

1 1

1 1 1 1 1 152 3 774

116 4 243

76 4 652

58 4 892

23 6 199

15 6196

10 5 658

9 6 795

3 7 145

222 Bil.

XXVI.

Tablå över de till statens pensionsanstalt anslutna fjärdingsmannens (polismännens) pensionsförmåner. Uppgifterna avse förhållandena den */i 1942. Antal befattningshavare

Län

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

,

Hela riket:

88 29 38 50 20 29 76 5 17 41 62 12 52 59 65 73 38 36 61 72 113 38 51 33 1 138

Hel

ålderspension

Minst

Störst

Medeltal

1333 1467 1333 1500 1333 1200 1067 1333 1200 1000 1467 1200 1200 1467 1200 1000 1467 1333 1400 1333 1200 750 1333 1800 750

3 480 3 067 3 067 2 600 2 400 2 267 2 553 2 933 2 400 2 400 2 800 2 333 3 456 2 800 2 733 2 933 2 933 2 600 2 733 2 700 3 333 2 800 2 667 3 600

2 636 2 288 2 068 2 010 1863 1680 1881 2 039 1708 1813 2 092 1854 2 158 2 156 1884 1964 2 202 2108 2 185 2 069 2 236 1899 2 016 2 371

3 600

2 094

Anm.: Hel ålderspension motsvarar i vanliga fall tjänstepensionsunderlaget. För ernående av jämförbarhet med motsvarande pension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet böra, så länge dyrtidstillägg enligt nu gällande grunder utgår, de i tabellen angivna pensionsbeloppen ökas med sådant tillägg vid index 156 i 1914 års indexserie. Härigenom ökas det i tabellen angivna lägsta pensionsbeloppet till 882 kronor och det högsta till 4 032 kronor. Familjepensionsunderlaget är lika med det belopp som med 300 kronor överstiger 20 % av tjänstepensionsunderlaget. Beloppet av hel änkepension motsvarar enligt reglementet för statens pensionsanstalt familjepensionsunderlaget. För änka och pensionsberättigade barn motsvarar pensionen änkepensionens belopp, förhöjt med 40 % för ett barn och därutöver med 10 % för varje ytterligare barn. — Befattningshavare som anslutits till statens pensionsanstalt före den 1 juli 1938 äger i allmänhet familjepensionsrätt allenast under förutsättning att han före den 1 januari 1939 anmält sig till erhållande av sådan r å t t .

223 Bil.

XXVII.

Tablå över föreslagen lönegradsplacering för polismästare, polisintendenter, stadsfiskaler, polisassessorer, polissekreterare och polisnotarier ävensom över vissa lönejämförelser för nämnda befattningshavare.

Föreslagna befattningar

Nuvarande befattningar

Årslön i högsta löneklassen Befattningen för föreslagna för nuvarande Orts- föreslås befattningar befattningar grupp placerad Vid Vid Utan i löne- Utan index index index index grad tillägg 221 221 tillägg

A. Befattningar å polisverkets stat Pollsmästarbefattningar. Polismästarbefattningen Polismästarbefattningen i Stockholm i Stockholms polismästardistrikt D:o i Göteborgs polis- D:o i Göteborg mästardistrikt D:o i Malmö polismäs- D:o i Malmö tardistrikt D:o i Norrköpings polis- D:o i Norrköping mästardistrikt D:o i Hälsingborgs polis- D:o i Hälsingborg mästardistrikt D:o i Örebro polismästar- Landsfogdebefattningen i Örebro län distrikt PolismästarbefattningBefattningar som arna i Uppsala, Nykölandsfogde pings, Linköpings, Jönköpings, Växjö, Kalmar, Karlskrona, Kristianstads, Halmstads, Uddevalla, Vänersborgs, Mariestads, Karlstads, Västerås, Falu, Söderhamns, Härnösands, Östersunds, Umeå och Luleå polismästardistrikt Polismästar- och Polismästarbefattningen stadsfiskalsbefatti Borås polismästarningarna i Borås distrikt D:o i Gävle polismästar- Polismästarbefattningen i Gävle distrikt D:o i Sundsvalls polis- Stadsfiskalsbefatt- . ningen i Sundsvall mästardistrikt

C 10

17 040

25 765

18 000

20 484

18 000 '19 080

16 000 18 484

16 080

19 617

15 000

17 484

13 250 •14 150

14 000

16 484

15 250

17 350

14 000

16 484

12 315

14 799

14 000

16 484

A 29

De föreslagna befattningarna placerade i samma lönegrad som landsfogdebefattningarna.

A 29

13 500

14 702

12 315

14 799

F

A 29

1 1 3 6 3 »13 976

12 315

14 799

II

A 29

7 860 •10 532

12 765

15 249

1 Härjämte fri beklädnad intill ett värde a v 400 kr. om året. Nuvarande befattningshavaren åtnjuter personligt lönetillägg med 180 kr. årligen. — a I årslönen ingår tillfällig löneförbättring med 350 kr. — s Härjämte sportler, vilka under åren 1938—1940 i medeltal uppgingo till 1 400 kr. per år. — « Härjämte sportler, vilka under åren 1938—1940 i medeltal uppgingo till 1 350 kr. per år.

224 Årslön i högsta löneklassen Befattningen för nuvarande för föreslagna Orts- föreslås befattningar befattningar grupp placerad Utan Vid Utan Vid i löneindex index index index grad tillägg 221 tillägg 221

Föreslagna befattningar

Nuvarande befattningar

Polismästarbefattningen i Västerviks polismästardistrikt

Stadsfiskalsbefattningen i Västervik

])

A 28

10 020

12 324

11 370

D:o i Visby polismästar- L andsf ogdebef attdistrikt ningen i Gotlands län

n

A 28

11 370

13 854

11 370

Ordnings- och kriminalpolisintendentsbefattningarna i Stockholm

C

13 800

20 896

14 000 12 990

Intendentsbefattningar. 6

Kanslipolisintendentsbefattningen i Stockholm

A 29

13 800

20 896

Trafikpolisintendentsbefattningen i Stockholm Ordnings- och kriminal Andre- och tredje popolisintendentsbefattlisintendentsbefattningarna i Göteborg ningarna i Göteborg KanslipolisintendentsFörste polisinten. befattningen i Götedentsbefattningen i borg Göteborg Krimin alpolisintendentsbefattningen i Malmö

A 28

13 800

20 896

12 495

C

13 359 »14 439

13 000

A 28

13 359 '14 439

12 045

Kanslipolisintendentsbefattningen i Malmö

A 28

Polissekreterarbefattningen i Malmö

C

5 13 440

16 788

13 000

15 484

14 301

14 304

14 079

Stadsfiskalsbefattnlngar. Stadsfiskalsbefattningen i Borås

A 28

D:o i Linköping

Polismästar-stadsfiskalsbefattningen i Linköping

A 28

D:o i Eskilstuna

D:o i Eskilstuna

A 28

D:o i Västerås

D:o i Västerås

D:o i Gävle

Stadsfiskalsbefattningen i Gävle Polismästaroch stadsfiskalsbefattningarna i Uppsala

D:o i Uppsala

12 528

15 012

10 500 «18 585

14 079

12 588 '14 340

14 304

A 28

9 895 •12 170

14 304

A 28

13 110 '15 863

14 304

1 Härjämte fri beklädnad intill ett värde av 400 kr. om året. — s Härjämte fri beklädnad intill ett värde av 400 kr. om året. — » Nuvarande befattningshavaren åtnjuter personligt lönetillägg med 360 kr. årligen. — « Härjämte sportler (besiktningsarvoden), vilka under åren 1938 —1940 i medeltal uppgingo till 125 kr. per år. — • Härjämte sportler (besiktningsarvoden), vilka under åren 1938—1940 i medeltal uppgingo till 125 kr. per år. — • Härjämte sportler (besiktningsarvoden), vilka under åren 1938—1940 i medeltal uppgingo till 350 kr. per år. — ' Härjämte sportler (besiktningsarvoden), vilka under åren 1938—1940 i medeltal uppgingo till 400 kr. per år samt ersättning för mistade bötesandelar med 1 000 kr. årligen. Den nuvarande befattningshavaren äger dessutom r ä t t att vart femte år på stadens bekostnad erhålla föreskrivna uniformspersedlar.

225 Årslön i högsta löneklassen Befattningen för föreslagna för nuvarande Orts- föreslås befattningar befattningar grupp placerad Vid Utan Vid i löne- Utan index index index index grad tillägg tillägg 221 221

Föreslagna befattningar

Nuvarande befattningar

Stadsfiskalsbefattningen i Jönköping

Polismästar-stadsfiskalsbefattningen i Jönköping

A 28

11600 D:o i Karlstad

D:o i Karlstad Polismästarbefattningen i Lund Stadsfiskalsbefattningen i Karlskrona Polismästar-stadsfiskalsbefattningen i Halmstad Stadsfiskalsbefattningen i Kalmar

A 28

11000 A 28 A 25

A 25

A 24

D:o i Lund D:o i Karlskrona

D:o i Halmstad

D:o i Kalmar D:o i Kristianstad D:o i Landskrona D:o i Östersund D:o i Uddevalla

13 236

14 079

17 380

14 304

15 924 '19 348

13 854

9 775 »12 023

10 110

12 435

10 350

14 770

9 885

12 159

10 605

12 537

9 615

11 826

8 330 •10 579 13 884

9 165

9 615

l

D:o i Kristianstad

C

A 24

D:o i Landskrona

E

A 24

10 968

D:o i Östersund

II

A 23

9 000

12 120

9 795

12 048

D

A 23

8 550 4 0 476

8 895

10 941

9 768 •12 014

9 345 11 494

D:o i Uddevalla

D:o i Södertälje

D:o i Södertälje

F

A 23

'D:o i Växjö

D:o i Växjö

C

A 23

8 280

8 670

10 664

II

A 23

12 048

A 23

11 200 '13 484 7 500 »9 225

9 795

D

8 895

10 941

E

A 23

5 950 »8151 4 300 " 5 891

9 120

11 218

D:o i Nyköping

E

A 23

13 500 "15 836

9 120

D:o i Umeå

G

A 23

10 000

12 923

9 570

11 218 11771

F D

A 23

10 020

12 925

9 345

11494 A 23

10 000

8 895

10 941

D:o i Luleå D:o i Luleå D:o i Trelleborg D:o i Trelleborg Stadsfiskals- och tillsvi- Stadsfiskals-stadsfogdare tillika stadsfogdedebefattningen befattningen i Falun i Falun D:o i Nyköping Stadsfiskalsbefattningen i Umeå D:o i Kristinehamn D:o i Arvika 1

^ D:o i Kristinehamn D:o i Arvika

Härjämte sportler (besiktningsarvoden), vilka under åren 1938—1940 i medeltal uppgingo till 250 kr. per år. — » Nuvarande befattningshavaren åtnjuter personligt lönetillägg med 372 kr. årligen. — * Härjämte sportler (besiktningsarvoden och lösen), vilka under åren 1938—1940 i medeltal uppgingo till 100 kr. per år. — * Härjämte sportler, vilka under åren 1938—1940 i medeltal uppgingo till 1 650 kr. per år. — 6 Härjämte sportler (besiktningsarvoden och lösen), vilka under åren 1938—1940 i medeltal uppgingo till 200 kr. per år. Beklädnadsbidrag utgår utöver lönen med 100 kr. om året. — • Beklädnadsbidrag utgår utöver lönen med 250 kr. om året. — ' Beklädnadsbidrag utgår utöver lönen med 180 kr. om året. Nuvarande befattningshavaren åtnjuter personligt lönetillägg med 325 kr. årligen. — » Härjämte sportler, vilka under åren 1938—1940 i medeltal uppgingo till 350 kr. per år. Beklädnadsbidrag utgår utöver lönen med 275 kr. om året. — » Lön för stadsfiskalstjänsten. Härjämte sportler, vilka under åren 1938—1940 i medeltal uppgingo till 500 kr. per år. — 10 Lön för stadsfogdetjänsten. Härjämte sportler, vilka under åren 1938—1940 i medeltal uppgingo till 3 300 kr. per år. — u Härjämte dels sportler från stadsfiskalstjänsten (besiktningsarvoden), vilka under åren 1938—1940 i medeltal uppgingo till 120 kr. per år, och dels sportler från stadsfogdetjänsten, vilka under samma tid i medeltal uppgingo till 90 kr. per år. 15—140078.

II.

226 Föreslagna befattningar

Nuvarande befattningar

Stadsfiskalsbefattningen i Skövde

Stadsfiskalsbefattningen i Skövde

D:o i Härnösand

D:o i Härnösand

D:o i Sundbyberg

D:o i Sundbyberg Stadsf iskals- och tillsvida- Stadsfiskals-stadsfogre tillika stadsfogdebedebefattningen i fattningen i Lidköping Lidköping D:o i Lidingö D:o i Lidingö Stadsfiskalsbefattningen Stadsfiskalsbefatti Ystad ningen i Ystad Stadsfiskals- och tillsvi- Stadsfiskals-stadsfogdare tillika stadsfogdedebefattningen i befattningen i KatrineKatrineholm holm Stadsfiskalsbefattningen i Varberg D:o i Skellefteå

Stadsfiskalsbefattningen i Varberg D:o i Skellefteå

D:o

D:o i Boden

i Boden

D:o i Alingsås

D:o i Alingsås

| D:o i Karlshamn

D:o i Karlshamn

D:o i Söderhamn

D:o i Söderhamn

D:o i Vänersborg

D:o i Vänersborg

D:o i Oskarshamn

D:o i Oskarshamn

D:o i Sala

D:o i Sala

D:o i Köping

D:o i Köping

Stadsf iskals-stadsfogdeStadsf iskals-stadsfogbefattningen i Hudiksdebefattningen i vall Hudiksvall D:o i Falkenberg D:o i Falkenberg

Årslön i högsta löneklassen Befattningen för nuvarande för föreslagna Orts föreslås befattningar befattningar grupp placerad Vid Utan Utan Vid i löneindex index index index grad tillägg 221 tillägg 221 D

II C

G C

/V

zo

9 225 »10 885

8 895 10 941

A 23

2 550 5 410

»3 091 »6 559

9 345 11 494

A 23 A 23

10 785

13 265

3 650 2 850

•4 416 6 3 448

9 795 12 048 8 670 10 664

A 23 A 23

10 560 »14 256 8 500

10 200

9 570 11 771 8 670 10 664

A 23

10 170

12 509

9 120 11 218

A 23

9 390

8 895 10 941

A 23 A 23 A 22 A 22 A 22 A 22 A 22 A 22 A 22

10 335 '12 712

A 22 A 22

9 840 12 103

9 345 9 570 8 400 8 175 8 850 8 400 8 400 8 400 8 400 8 850

11494 11 771 10 332 10 055 10 886 10 332 10 332 10 332 10 332 10 886

8 175

8 175

10 055

9 570

7 230 »8 437 8 340 11175 9 918 8 625 7 794

•9196

6 168 "»7 093 6 960

8 560 4 800 »5 611

10 055

1 Härjämte sportler (besiktningsarvoden och lösen), vilka under åren 1938—1940 i medeltal uppgingo till 300 kr. per år. — » Lön för poliskommissarietjänsten. Beklädnadsbidrag utgår utöver lönen med 350 kr. om året. — * Lön för stadsfiskalstjänsten. Härjämte sportler, vilka under åren 1938—1940 i medeltal uppgingo till 900 kr. per år. — « Lön för stadsfiskalstjänsten. Härjämte sportler, vilka under åren 1938—1940 i medeltal uppgingo till 400 kr. per år, samt ersättning för mistade bötesandelar med 354 kr. årligen. — * Lön för stadsfogdetjänsten. Härjämte sportler, vilka under åren 1938—1940 i medeltal uppgingo till 7 350 kr. per år. — • Beklädnadsbidrag utgår utöver lönen med 300 kr. om året. — ' Kallortstillägg utgår med 150 kr. om året. Löneförmånerna motsvara lönegrad A 25. — » Härjämte sportler (besiktningsarvoden och lösen), vilka under åren 1938—1940 i medeltal uppgingo till 800 kr. per år. Beklädnadsbidrag utgår utöver lönen med 360 kr. om året. — » Härjämte sportler (besiktningsarvoden och lösen), vilka under åren 1938—1940 i medeltal uppgingo till 500 kr. per år. — »o Härjämte sportler, vilka under år 1939 uppgingo till 600 kr. — " Härjämte sportler (besiktningsarvoden och lösen), vilka under åren 1938—1940 i medeltal uppgingo till 75 kr. per år, samt ersättning för mistade bötesandelar med 200 kr. årligen.

227 Föreslagna befattningar

Stadsf iskals-stadsfogdebefattningen i Mariestad D:o i Örnsköldsvik

Nuvarande befattningar

Årslön i högsta löneklassen Befattningen för nuvarande för föreslagna Orts- föreslås befattningar befattningar grupp placerad Vid Utan Vid i löne- Utan Index index index index grad 221 tillägg tillägg 221 »6199 »2 656

8 175

Stadsf iskals-stadsfog icbefattningen i Mariestad

C

A 22

5 040 2 160

10 055

Stadsfiskals- och stadsfogdebefattningarna i Örnsköldsvik»

E

A 22

7 475 *10 707 1 000 »1432

Polisassessorsbefattningen i Stockholm PolissekreterarbefattPolisnotariebef attningen i Stockholm ning av l:a klass i Stockholm Polissekreterarbefattningen i Göteborg

I

A 27

10 860

16 431

I

A 24

9 420

14 261

14 484 10 515 12 933

G

A 24

6 300

•6 300

10 065

12 380

F

A 24

9 939 '11 073

9 840

12 103

E

A 24

11 190

13 290

9 615 11 826

I

A 21

9 420

14 261

9 030 11 107

G

A 21

9 000

9 000

8 580 10 553

18 601

13 500

15 984

8 625 10 609

Polisassessors-, polissekreterare- och polis, notariebefattningar.

Polissekreterarbefattningen i Norrköping D:o i Hälsingborg Polisnotariebefattningen i Stockholm D:o i Göteborg

Polisintendentsbefattningen i Norrköping D:o i Hälsingborg Polisnotariebef attning av l:a klass i Stockholm Polisassessorsbefattningen i Göteborg (arvodesbefattning)

12 000

B. Befattningar å justitiekanslersämbetets stat. öreråklagarbefattningar. Förste stadsfiskalsbefatt- Förste stadsfiskalsningen i Stockholm befattningen i Stockholm

I

A 30

12 300

D:o i Göteborg

St adsf iskalsbef attning i Göteborg

G

A 29

13 359

14 439

12 540

15 024

D:o i Malmö

Landsfogdebefattningen i Malmöhus län

F

A 29

12 315

14 799

12 315

14 799

•

1 Lön för stadsfiskalstjänsten. Härjämte spc>rtler, vilka under åren 1938—1940 i medeltal uppgingo till 100 kr. per år. — 2 Lön för st idsfogd etjänsten. Härjämte sportler, vilka under åren 1938—1940 i medeltal uppgingo till 1 350 kr. pe r år. — » Den nuvarande innehavaren av stadsfiskalsbefattningen är icke tillika stadsfogd e; enlij*t föreskrift i den för honom gällande inmed sin tjänst förena befattstruktionen är han emellertid skyldig a t t , när ( letta k an beslutas, 5 ningen som stadsfogde. — * Lön för stadsfis kalstjä isten. — Lön för stadsfogdetjänsten. — • Härjämte sportler, vilka under åren 1938—19' 10 i mc;deltal uppgingo till 14 150 kr. per år. — 7 Intendentsbefattningen är extra. Befattning<;n inn<;haves av polisnotarien. Notarielönen är högst 5 199 kr. härtill kommer tilläggslön som intend 2nt 4 740 kr. I årslönerna ingå tillfälliga löneförbättringar med sammanlagt 489 kr. Bef attning shavaren har tilldelats uniform.

Föreslagna befattningar

Nuvarande befattningar

Årslön i högsta löneklassen Befattningen för nuvarande för föreslagna Orts- föreslås befattningar befattningar grupp placerad Vid Utan Vid i löne- U t a n index index index index grad 221 221 tillägg tillägg

Bitr. förste stadsfiskals- Landsfogdebefattbefattningen i Stockningen i Stockholm holms län

I

A 29

12 990

15 474

12 990

Stadsfiskalsbefattningen i Norrköping

Stadsfiskalsbefattningen i Norrköping

F

A 29

9 024

12 315 14 799

D:o Hälsingborg D:o i Örebro

D:o i Hälsingborg Polismästar- och stadsfiskalsbefattningarna i Örebro

E

A 29

F

A 29

11 700 '13 800 12 000 »16 464

9 846

12 090 12 315

15 474

14 574 14 799

Distriktsåklagarbefattningar. Stadsfiskalsbefattningarna i Stockholm Stadsf iskalsbefattStadsfiskalsbefattningen i Göteborg ning i Göteborg

I

A 28

G

A 28

Stadsfiskalsbefattningen i Malmö

F

A 28

Bitr. stadsfiskalsbefattnin gen i Stockholm

I

A 24

Bitr. stadsfiskalsbefattningen i Göteborg

G

A 24

12 495

14 979

14 439

12 045

14 529

1 1 6 6 4 •13 460 9 420 14 261

11820 10 515 10 065

14 304

11340 13 359

12 933 12 380

1 Härjämte sportler, vilka under åren 1938—1940 i medeltal uppgingo till 1 500 kr. per år — — * För uppburna besiktningsarvoden är befattningshavaren pliktig avstå visst årligt belopp till staden, för 1937—1940 bestämt till 500 kr. per år. — » Härjämte sportler (besiktningsarvoden och lösen), vilka under åren 1938—1940 i medeltal uppgingo till 400 kr. per år samt ersättning för mistade bötesandelar med 3 000 kr. årligen. — * Härjämte sportler (besiktningsarvoden), vilka under åren 1938—1940 i medeltal uppgingo till 900 kr. per år. Nuvarande befattningshavaren har löneregleringstillägg uppgående till 2 916 kr. per år jämte rörligt tillägg därå.

229 Bil. XXVIII.

•

•

•

-

'.

Polismännens på landsbygden resekostnader 1938.

Befattningsha- Befattningshavare med bil. vare utan bil.

L ä n

Resekostnaderna ha till följande belopp ersatts av statsverket

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus. Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro. Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens . . . . . . Norrbottens Summa kronor

25 799 11584 18 936 19 951 4 620 2 458 16 792 4 575 5 469 7 493 3 811 2 903 16 240 12192 20 413 17 281 19 934 9 999 21536 30 219 26 564 13 048 26126 28 283

9 850 4 609 5025 7 493 6150 4 778 7 986 1475 6170 6139 3 447 5 391 7 267 9 694 11301 9 375 5176 3 896 8592 11883 26 624 8 089 23 231 18 076

366 220

polisdistrikten

3 604 1915 1180

5 642 6 885

4 480

267 20

395 3 575

620 1791 1885

964 1214 2 465 1532 2 243 4 441 1897 1261 2 676 1771 31060

3 316 2 703

456 259 329 65 4 748 2 266 1046

890 1632

424 1688 1175 2145

978 30

24 850 16 084

3 300

230 Bil.

XXIX.

Polismännens på landsbygden innehav av motorfordon ävensom tilldelningen av motorfordon enligt utredningens förslag. B - bil Mc = motorcykel

Lv Mc = lättviktsmotorcykel Mb = motorbåt Innehav av motorfordon

L ä n

19 3 8 B

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus , Hallands Göteborgs och Bohus, Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens Hela riket Därav i extra distrikt . .

Mc

36 7 25 9 25 4 23 16 16 19 10 16 33 10 10 6 7 9 22 11 19 13 9 20 16 15 18 24 26 15 28 11 27 5 24 12 32 7 34 9 23 11 21 5 21 12 23 6 528 272 83 112

B

Mb 1

1 2 1 1 1 2 3 1 2 30 10

30 25 1 22 31 13 1 7 24 6 10 14 1 24 5 18 18 25 1 23 1 19 14 34 36 1 26 22 29 1 20 »495

19 4 3

Tilldelning av motorfordon enligt utredningens förslag

Mc Lv Mc Mb

B

Mc

1 4 2 10 13 12 5

10 9 13 20 23 20 20 7 2 4 9 1 25 11 16 16 12 1

7 4 8 15 2 11 3 8 16 12 9 4 14 12 10 2 10 3 4 4 3 2 163

5 9 9 11

3 14 12 9 15 9 3 1 1 4 2 6 7 3 1 1

2 2 8 1 16 5 4 22 20 21 12 28 14

202 Mb

1 Uppgifterna avse förhållandena 1941. — * På grund av svårigheterna att erhålla drivmedel m. m. voro 214 bilar, 37 motorcyklar, 27 lättviktsmotorcyklar och 2 motorbåtar ej i bruk (bilarna och motorcyklarna i regel avregistrerade).

SÄRSKILDA YTTRANDEN

233 Särskilt yttrande av herr Andersson. Utredningens förslag, att ordningskonstaplar, kriminalkonstaplar, biträdande överkonstaplar och överkonstaplar i Stockholm skola placeras en lönegrad högre än motsvarande befattningshavare i allmänhet på andra platser i landet, har jag icke kunnat biträda. De skäl utredningen anfört för en enhetlig lönegradsplacering (se s. 67 o. f!) anser jag så starka, att undantag därifrån i ovan berörda bemärkelse icke bör ifrågakomma. Majoritetens motivering för en diffenrentiering till förmån för befattningshavarna i Stockholm är den, att polispersonalen i huvudstaden för närvarande har betydligt högre löner än övrig polispersonal. Detta skäl finner jag icke bärande. Det är ej ifrågasatt någon reducering för redan anställd personal utan de lägre lönerna skola gälla endast vid nyanställning. Någon risk för att det skulle bliva brist på sökande med erforderliga kvalifikationer föreligger med säkerhet icke. Även vid placering i samma lönegrad bliva stockholmslönerna genom dyrortsgraderingen avsevärt högre än på de flesta andra orter. P å grund härav får jag föreslå, att ordningskonstaplar, kriminalkonstaplar, biträdande överkonstaplar och överkonstaplar i Stockholm erhålla samma lönegradsplacering, som av majoriteten föreslagits för motsvarande befattningshavare i allmänhet

Särskilt yttrande av herrar Gustafsson och Wahl. Polistjänsten ställer å sin utövare mycket stora krav. Det torde t. ex. icke finnas någon annan tjänstemannagrupp, som har ens närmelsevis så mycket nattjänst som polisen, och det torde icke heller å någon annan tjänstemannagrupp ställas så stora krav på fysisk styrka och uthållighet, som vad det vid vissa tillfällen ställes på polismännen. Vidare måste det stora flertalet polismän dag efter dag och år efter år förrätta sin tjänst utomhus, oavsett huru svåra väderleksförhållandena än kunna vara. Det må framhållas, att det sagda som regel gäller även polismännen på landsbygden. Visserligen är deras tjänst icke på samma sätt som stadspolismännens regelbundet indelad i nattjänst, men de måste dock mycket ofta tjänstgöra utomhus nattetid och även under de mest svårartade väderleksförhållanden. Och då detta ej sker regelbundet utan mestadels plötsligt och oförberett, kunna de ej på förhand inrätta sig därför. Detta gör givetvis deras tjänst än mer irriterande och svår. Det ovan sagda gäller de fysiska kraven. De psykiska ansträngningarna, vilka av allmänhet och myndigheter mindre beaktas, äro emellertid för de flesta polismännen ännu mera påfrestande än de fysiska, och de äro i flera avseenden av ganska nedbrytande natur. Redan den omständigheten, att polismannen ständigt måste så att säga leva på krigsfot med en del samhällsmedlemmar och att han ständigt måste vara på sin vakt, verkar ganska pres-

234 sande. Hans sinne blir också nedstämt och nedtryckt av allt det sorgliga, lumpna och tarvliga, som han under sin tjänsteutövning bland samhällets lägre skikt måste taga befattning med, liksom vid behandlingen av alla de djupt olyckliga individer, vilkas öden han måste lära sig känna. Därtill ligger det i polistjänstens natur, att polismännen till förhindrande eller uppdagande av brott måste ingripa i de mest ruskiga förhållanden liksom vid svårare olycksfall. Sådana tjänsteåtgärder äro för polismannen synnerligen psykiskt påfrestande och kunna ofta för längre och kortare tid uppriva hans nervsystem. Ej heller må förbises, att polismannen vid utförande av tjänsteåtgärd är mera utsatt för kritik än någon annan befattningshavare och att inte heller någon annan tjänsteman ens närmelsevis löper så stor risk som polismannen att vid utövandet av sin tjänst överträda bestämmelserna om rätt till nödvärn och om skyldigheten att icke bruka större våld än nöden kräver. Särskilt den sistnämnda bestämmelsen medför stora risker för polismannen. Det kan efteråt vara lätt att bedöma, huruvida det utövade våldet varit större än nöden krävt, men det är mestadels ofantligt svårt, ja ofta omöjligt att på förhand eller i det ögonblick då våld måste tillgripas, rätt avgöra huru stort våld som kräves för att tjänsteåtgärden skall kunna fullgöras. Under utövande av sin tjänst är dessutom polismannen utsatt för fara till liv och lem. Till följd av tjänstens krävande natur måste en polisman också avgå ur tjänst vid jämförelsevis tidig ålder och därvid vidkännas en betydande inkomstminskning. De nämnda förhållandena böra rättvisligen kompenseras med goda löneförmåner. Det ligger också i samhällets intresse, att varje polisman icke endast besitter goda fysiska egenskaper utan även att han också i andra avseenden fyller rätt högt ställda fordringar. En polisman har ofta att fullgöra ömtåliga och svåra uppgifter, och det är av stor betydelse för såväl den enskilde samhällsmedborgaren som för samhället i sin helhet, att han förmår på bästa sätt fullgöra dessa uppgifter. Av en polisman fordras bland annat, att han skall uppträda försynt men på samma gång med kraft och fasthet, att han skall ha god omdömesförmåga, ett gott minne, en god iakttagelseförmåga samt framför allt en starkt utpräglad ansvarskänsla. Polisverksamheten kräver av sina utövare dylika egenskaper i högre grad än vad som i regel kräves av befattningshavare inom andra verksamhetsområden. Det torde därför vara ett samhälleligt intresse av mycket stor betydelse, att polisen rekryteras bland personer, som besitta förenämnda egenskaper och sålunda äro väl lämpade för polistjänsten. En dylik rekrytering torde emellertid icke vara möjlig med mindre löneförmånerna sättas så högt, att de bäst skickade söka sig till polistjänsten och göra denna till sin livsuppgift. Med de av utredningens majoritet, i det följande kallad utredningen, föreslagna lönebeloppen för de lägre gradernas polismän torde det icke vara möjligt att rekrytera poliskåren på sätt som i samhällets intresse är önsk-

235 värt. De föreslagna lönebeloppen äro icke så höga, att de locka de bäst kvalificerade att söka polistjänst. Genom Stockholms kommunalkalender för Stockholms vidkommande och genom hänvändelse till samtliga länsstyrelser för riket i övrigt ha vi inhämtat uppgifter om vilka lönebelopp, som under 3:e kvartalet innevarande år voro fastställda och utgingo till samtliga ordinarie polismän i tjänstegraderna kommissarie, överkonstapel, biträdande överkonstapel, kriminalkonstapel, konstapel och fjärdingsman. Vid jämförelse mellan dessa uppgifter och de av utredningen föreslagna beloppen framgår, att utredningens förslag skulle för de av utredningen föreslagna 6 037 befattningarna i nämnda tjänstegrader medföra lönereducering för 2 438 med tillsammans icke mindre än 850 000 kronor. Stockholms 1 212 polismän i sagda grader skulle få vidkännas en årlig löneminskning med 543 590 kronor. Den skulle nämligen utgöra: för kommissarie 3 160, för överkonstapel 447, för biträdande överkonstapel och kriminalkonstapel 358 och för konstapel 400 kronor. Det är som synes en ganska betydande reducering. Därtill kommer emellertid, att polismännen i Stockholm nu erhålla tjänstepension utan erläggande av tjänstepensionsavgift, vilket ju icke skulle bliva fallet efter förstatligandet. Det pensionsbelopp, som Stockholms polismän nu uppbära, är dessutom högre än det, de skulle äga uppbära enligt utredningens förslag. I Göteborg skulle vid bifall till utredningens förslag 550 polismän få vidkännas en lönereducering med tillsammans 122 694 kronor. I Malmö skulle polismännen få vidkännas en löneminskning med 10 360 kronor. De 38 polismännen i Lund skulle erhålla lönereducering med 8 642 kronor. I övrigt skulle polismännen i Eskilstuna, Djursholm, Solna, Lidingö och Sundbyberg samt kommissarien i Luleå få vidkännas löneminskning, vilket även skulle bliva fallet för polismännen i Knivsta, Spånga, Sollentuna och Gustafsberg i Stockholms län, Älvkarleby och Vaksala i Uppsala län, Hörby i Malmöhus län, Älvsborgs municipalsamhälle i Göteborgs och Bohus län, ö r b y i Älvsborgs län, Hagfors och Björneborg i Värmlands län, Glanshammar i Örebro län samt Bollnäs och Arbrå i Gävleborgs län. Det skulle emellertid icke endast bliva polismännen i egentlig polistjänst, som skulle få vidkännas lönereducering vid bifall till utredningens förslag. Dessutom skulle av de föreslagna 1 381 ordinarie fjärdingsmannen 225 erhålla lönereducering med tillsammans 104 766 kronor. Sålunda skulle bland annat följande antal fjärdingsman i nedan angivna län få vidkännas reducering, nämligen 17 i Södermanlands län med 11 i Göteborgs och Bohus län med

. . . . 31 963 kronor 6 510 » . . . . 10 097 » 8 553 > .. .. 4 816 » 9 670 > » 5 605 » .... 8 568

236 Det kanske kan anses, att en jämförelse mellan lönebeloppen icke bör ske vid innevarande tidpunkt, enär nu beloppen i fråga påverkas i större eller mindre grad av utgående kris- eller dyrtidstillägg. I stället borde, kan kanske anses, jämförelsen avse tiden innan levnadskostnaderna påverkats av krisläget. Ifrågasättas kan dock, huruvida det kan vara riktigt att göra jämförelser vid sistnämnda tidpunkt, enär det torde vara synnerligen osäkert om, och i så fall när, levnadskostnaderna nedgå till den nivå, å vilken de befunno sig innan de påverkades av kristiden. Vid en jämförelse mellan lönebeloppen enligt levnadskostnadsindex den 1 juli 1939 skulle den årliga löneminskning, som Stockholms polismän finge vidkännas, reduceras till 106 572 kronor — vilket även det är ett betydande belopp. Att lönereduceringen blir så mycket lägre vid en jämförelse 1939 mot en jämförelse innevarande år är beroende på att till Stockholms polismän utgår ett jämförelsevis högt dyrtidstillägg. I Göteborg däremot, varest dyrtidstillägget är lägre än till statstjänstemän utgående rörlig lön och kristillägga skulle polismännens årliga löneminskning stiga till 292 709 kronor. Löneminskningen skulle i denna stad komma att utgöra 592 kronor för överkonstapel, 927 kronor för centralkonstapel, 816 kronor för kriminalkonsta-' pel och 458 kronor för konstapel. Polismännen i Malmö, Hälsingborg, Örebro, Lund, Solna, Sundbyberg, Lidingö, Djursholm och Bollnäs skulle ävenledes få vidkännas löneminskning vid jämförelse enligt 1939 års lönenivå. I alla de fall, då det kommunala dyrtidstillägget utgår efter samma grunder som till statstjänstemän utgående rörlig lön och kristillägg — och så är fallet för de flesta fjärdingsman — blir proportionen i löneminskningen densamma vare sig jämförelsen göres med nuvarande index eller med det index, som rådde före kristidens inträdande 1939. För ett rätt stort antal fjärdingsman har dock dyrtidstillägget bestämts till samma procenttal som i ramavtalet, för närvarande sålunda 20,7. Vid nedgående index komma givetvis de av dessa fjärdingsman, som vid förstatligande skulle erhålla lönereducering, att proportionellt få vidkännas än kraftigare sådan. I stället för ökning av lönebeloppen, vilket ur alla synpunkter är önskvärt, innebär sålunda utredningens förslag å många platser och för ett stort antal befattningar en lönesänkning, som i vissa fall är ganska betydande. Detta kommer givetvis att försvåra rekryteringen. Att lönebeloppen satts så höga, som vad t. ex. är fallet i Stockholm och Göteborg, har givetvis ytterst sin grund i nödvändigheten att erhålla en god rekrytering. Det oaktat har från olika håll, bland annat av »1943 års poliskommitté» i Stockholm uttalats önskvärdheten av en bättre rekrytering av poliskåren. Utan att ingå på prövning av frågan i vad mån påståendet om poliskårens ensidiga rekrytering är berättigat kan såsom en given konsekvens fastslås, att sänkas lönebeloppen går det ej att erhålla en mera allsidig eller bättre rekrytering utan måste den i stället bliva sämre. Liksom hittills måste nog poliskåren även i fortsättningen väsentligen rekryteras ur underbefälets led. Med de hittillsvarande lönebeloppen har det varit möjligt att rekrytera poliskåren med de bäst kompetenta bland underbefälet, och de flesta av dem, som vunnit anställning som

237 polismän, hava avlagt underofficersexamen. Sänkas lönebeloppen till de av utredningen föreslagna, torde det icke längre vara möjligt att rekrytera kåren bland de bäst kompetenta bland underbefälet, och det torde med sannolikhet vara uteslutet att någon av dem, som avlagt underofficersexamen, kommer att söka sig till polistjänsten. Visserligen är begynnelselönen för lägsta underofficersgraden, sergeant, något lägre än den föreslagna begynnelselönen för poliskonstapel, men med undantag för senare tid, då en kraftig ökning av underofficerskåren ägt rum, förekommer det högst sällan att en underofficer börjar i lägsta löneklassen. En underofficer får nämligen efter vissa grunder räkna tjänstetid från tiden för avläggandet av underofficersexamen, och detta innebär, att han vid befordran till underofficer redan intjänat något eller några ålderstillägg och därför flyttas upp motsvarande löneklass inom lönegraden. Därtill kommer, att slutlönen i lägsta underofficersgraden är betydligt högre än den slutlön som poliskonstapel skulle erhålla. Det är därtill att märka, att inom underofficerskåren praktiskt taget var och en erhåller ytterligare befordran, varemot inom poliskåren, där antalet befälsposter blir jämförelsevis lågt, endast ett fåtal erhålla befordran. Inom de flesta andra verk äro ävenledes befordringsutsikterna betydligt bättre än de äro och även efter förstatligandet bliva inom poliskåren. Det kanske är betecknande, att av dem, som inom postverket vunnit lägsta ordinarie anställningen, cirka 90 % vinna första befordran, cirka 5 0 % ytterligare befordran och cirka 10 °/o ännu en befordran, då däremot inom poliskåren av dem, som vunnit lägsta ordinarie anställning, endast cirka 29,5 °/o vinna en första befordran, cirka 12,5 °/o en andra befordran och allenast cirka 1,9 %> en tredje befordran. Detta kommer att medföra, att det väsentligen är lönebeloppen i den lägsta ordinarie graden, som ha betydelse vid kårens rekrytering; vederbörande sökande kan icke med någon större sannolikhet räkna med att erhålla högre lön än den för den lägsta graden bestämda. Såsom redan anförts är det ur det allmännas synpunkt av stor betydelse, att poliskåren kan rekryteras bland de bästa i samhället, att kåren kan rekryteras bland personer med god omdömesförmåga och karaktär. Om så skall kunna ske måste dock ovillkorligen lönebeloppen för de lägre gradernas polismän sättas betydligt högre än de av polisutredningen föreslagna. Utredningen föreslår såsom villkor för vinnande av anställning som extra polissyster, att vederbörande skall antingen hava avlagt socialpolitisk examen och undergått viss utbildning i allmän sjukvård och i sinnessjukvård eller ock hava avlagt sjuksköterskeexlamen och undergått viss utbildning i social verksamhet och i sinnessjukvård. För vinnande av ordinarie polissysteranställning kräves därtill, att hava genomgått utbildning i polisskola. Det kräves sålunda för vinnande av anställning som polissyster att hava förvärvat utbildning utöver sjuksköterskeutbildningen. Vid bestämmande av polissysters löneställning bör därför jämförelse icke göras med avlö-

238 ningen för sjuksköterskebefattning vid statens sjukhus utan med något högre befattning därstädes såsom föreståndarinne- eller kuratorsbefattning. Beaktas bör även, att polissyster icke kommer i åtnjutande av naturaförmåner till nedsatt pris såsom ä r fallet för befattningshavare vid statens sjukhus. I sammanhang härmed vilja vi erinra om, att 1944 års lagtima riksdag, efter motioner om förbättrade löneförmåner åt sjuksköterskor, beslutat att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning av de statsanställda sjuksköterskornas m. fl. löne- och därmed sammanhängande anställningsförhållanden. Vi vilja också erinra om, att enligt mellan landstingens centrala lönenämnd och svensk sjuksköterskeförening träffat avtal, som enligt vad vi kunnat finna godkänts av samtliga landsting, skall hos landsting anställd sjuksköterska, instruktionssköterska och husmor m. fl. fr. o. m. 1945 erhålla löneförhöjning, varierande mellan 20 och 34 °/o. Dessa befattningshavares avlöningsförmåner, inklusive värdet av naturaförmåner, överstiger därefter rätt avsevärt de lönebelopp, som av utredningen föreslås för polissystrarna. Skall polissysterkåren kunna rekryteras på sätt önskvärt är, torde det vara nödvändigt, att de av utredningen föreslagna lönebeloppen rätt väsentligt höjas. Polissyster bör placeras i samma lönegrad som ordinarie konstapel. Det torde ur flera synpunkter vara olämpligt att en del av fjärdingsmans avlöning skall utgöras av indrivningsprovision. I tättbefolkade trakter med befolkning, som har jämförelsevis hög inkomst, uppgår indrivningsprovisionen till rätt högt belopp. I glest bebyggda trakter med fattig befolkning ger den däremot endast helt ringa inkomst. Och dock är arbetet ofantligt mera betungande i de sistnämnda trakterna än i de förra. Avlöningsformen är med andra ord sådan, att ju mera betungande arbetet är, desto lägre är betalningen för detsamma. En sådan avlöningsform måste betecknas såsom varande i hög grad orättvis. För det stora antalet fjärdingsman skulle indrivningsprovisionens belopp icke ens närmelsevis motsvara två lönegrader, vilket utredningen förutsatt, under det den däremot för ett fåtal befattningshavare skulle giva högre belopp. Någon nämnvärd betydelse såsom medel att sporra fjärdingsmannen till mesta möjliga arbete torde indrivningsprovisionen numera efter införselinstitutets införande icke hava. Alla större utskyldsposter uttagas som regel medelst införsel, som på grund av därmed förenad kontroll måste utföras oberoende av provisionen, och å de mindre posterna blir indrivningsprovisionens belopp så obetydligt, att det ej utgör någon egentlig sporre. Än mindre betydelse i sagda avseende torde indrivningsprovisionen komma att få, därest de under 1943 genomförda bestämmelserna om skatteförmedlingskassor komma att förmånligt utveckla sig och ytterligare utbyggas. Däremot kan det nog med skäl befaras, att indrivningsprovisionen som avlöningsform i en del undantagsfall rent av kan vara till skada för indrivningsverksamheten. Indrivningsmannen kan, i hopp om att själv komma i

239 tillfälle att indriva beloppet, underlåta att skyndsamt översända indrivningsärendet till ort, varest den skattskyldige tillfälligt åtnjuter arbetsinkomst som kan bliva föremål för införsel eller utmätning. Denna inkomst kan i sådant fall h a upphört innan den skattskyldige återkommer till hemorten eller innan ärendet översändes till arbetsorten. Det torde vara dylika omständigheter som föranlett en del kommuner, att av sina medel tilerkänna indrivningsmännen indrivningsprovision på inom kommunen debiterade men inom annan kommun indrivna utskylder. IndrivningspSrovisionen har tidigare indragits för landsfiskalernas vidkommande. Och dock borde indrivningsprovisionen som sporre i arbetet haft betydligt större betydelse för landsfiskal än för fjärdingsman. Landsfiskal erhöll nämligen provision icke endast på vad han själv indrev utan även på det som fjärdingsmannen indrevo inom landsfiskalens distrikt. Landsfiskalen hade sålunda direkt ekonomiskt intresse utav att fjärdingsmannen drevo in största möjliga belopp. Detta borde givetvis ha sporrat landsfiskalerna till att icke endast själva driva in stora belopp utan även strängt övervaka och verka för att fjärdingsmannen så gjorde. Men det oaktat hesiterade statsmakterna icke för att indraga landsfiskalernas indrivningsprovision. Kunde indrivningsprovisionen indragas för landsfiskalernas vidkommande bör den med betydligt mindre risk för försämrad skatteindrivning kunna indragas för fjärdingsmannens vidkommande. Skulle däremot indrivningsprovisionen komma att bibehållas som löneform för fjärdingsmannen, skulle detta komma att av dem uppfattas som ett mot dem visat misstroende. De skulle komma att uppfatta ett sådant beslut som en av statsmakterna given förklaring, att fjärdingsmannen icke kunde visas samma förtroende, som man visat landsfiskalerna. Fjärdingsmannens andel av indrivningsprovision bör därför i likhet med vad som skett med landsfiskalernas andel indragas till statskassan. I stället bör fjärdingsman uppflyttas två lönegrader. I fråga om fjärdingsmans resekostnadsersättning dela vi utredningens uppfattning att fjärdingsman inom ett visst område, räjong, skall fullgöra den regelbundna polisverksamheten utan att kunna påräkna ersättning för tjänsteresor. Vi ifrågasätta dock lämpligheten av att göra denna räjong så vidsträckt som vad utredningen föreslår. Utredningen föreslår, att räjongen skall göras av sådan storlek, att dess diameter utgör två mil. Då förutsättningen skall vara den, att fjärdingsman å cykel eller, vid tid då cykel ej kan brukas, till fots skall förflytta sig inom räjongen, torde det ur effektivitetssynpunkt vara nödvändigt, att räjongen ej göres så vidsträckt, som av utredningen föreslås. Räjongens diameter torde ej böra ha större längd än 15 kilometer. Utredningen föreslår, att fjärdingsman vid resa utom räjongen skall uppbära ersättning endast för den del av resan, som faller utanför räjongen. Om fjärdingsman sålunda på överordnads befallning företager tjänsteresa,

240 som sträcker sig utanför räjongen, och särskild snabbhet ej är av nöden, måste fjärdingsmannen av egna medel betala den del av resan, som faller inom räjonggränsen. Vi finna detta obilligt och anse, att för tjänsteresa, som sträcker sig utanför räjonggränsen, bör utgå ersättning enligt samma princip och enligt samma grunder som för resa, vilken sträcker sig utom fjärdingmansdistriktet. Vid resa, som sträcker sig utom räjongen, torde reseersättning sålunda böra utgå från stationeringsorten. Utredningen föreslår ävenledes, att fjärdingsman ej skall erhålla ersättning för resa för indrivning av utskylder, enär han bibehålles vid rätten att uppbära indrivningsprovision. Utredningen har i sitt förslag anfört, att fjärdingsman bör placeras i samma löneläge som poliskonstapel, varvid dock indrivningsprovisionen skall anses motsvara två lönegrader. Innebörden av utredningens förslag, att ersättning ej skall utgå för resa i indrivningsärende, blir då den att indrivningsprovisionen skall utgöra ersättning icke endast för två lönegrader utan jämväl ersättning för resor i indrivningsärende. Att indrivningsprovisionen ingalunda motsvarar det sagda framgår av uppgifterna å sidan 92 i det föregående. Enligt å sagda sida intagen tabell utgjorde indrivningsprovisionen i medeltal för vartdera av åren 1938, 1939 och 1940 respektive 332, 370 och 387 kronor. Skillnaden i lön, inklusive den 1 juli respektive år utgående rörlig lön, mellan lönegraderna A 8 och A 10 utgjorde i högsta löneklassen: 1938 å A-ort 395 och å I-ort 494 kronor; 1939 å A-ort 407 och å I-ort 508 kronor; samt 1940 å A-ort 441 och å I-ort 550 kronor. Indrivningsprovisionen täcker sålunda icke ens två lönegrader, än mindre därtill kostnader för indrivningsresor. Det torde härav framgå, att därest det med något berättigande skall kunna sägas att fjärdingsman placeras i samma löneläge som poliskonstapel, måste fjärdingsman erhålla ersättning jämväl för resa i indrivningsärende utanför räjongen. Det torde heller icke föreligga risk för att ersättning för sådana resor skall medföra orimligt höga kostnader för statsverket eller att befattningshavarna skola orättmätigt tillskansa sig reseersättning. Såsom villkor för ersättnings utbetalande, skulle givetvis liksom för annan tjänsteresa fordras, att den företoges på överordnads befallning. Detta komme att utgöra garanti för att resa företoges endast då så vore nödvändigt och lämpligt. Den ersättning som utredningen föreslår för fjärdingsman, vilken för tjänsten håller motorfordon, torde utan överdrift kunna betecknas såsom icke skälig. I sammanhang härmed vilja vi erinra om den ersättning, som under normala förhållanden utgick i Danmark till polisman, som för tjänsten höll bil. Denna ersättning utgjordes dels av ett fast årligt belopp och dels av ett för kilometer beräknat taxebelopp. Det fasta beloppet, avsett såsom bidrag att täcka kostnaderna för fordonets anskaffande, skatter och försäkringsavgifter m. m., utgick med 600 kronor för beräknad körning av högst 7 000 kilometer, 720 kronor för beräknad körning av högst 8 000 kilometer, 840 kronor för beräknad körning av högst 9 000 kilometer, 960 kronor för beräknad körning av högst 10 000 kilometer och 1 080 kronor för körning över 10 000 kilometer. Taxebeloppet, som var

241 avsett att täcka de direkta driftkostnaderna, såsom drivmedel, olja, gummi, reparationer m. m., utgick med 23 öre per kilometer. Vederbörande polisman var skyldig att föra körbok över av honom företagna tjänsteresor och för varje resa anteckna datum, antalet körda kilometer samt kortfattad redogörelse för anledningen till resan. Vi anse, att ersättning till fjärdingsman, som för tjänsten håller bil, bör utgå efter samma grunder och med samma belopp som enligt förestående utgick till de danska polismännen; dock att, enär dels avstånden här i landet äro större än i Danmark och dels driftkostnaderna i vårt land med dess kuperade terräng högre än i slättlandet Danmark, de fasta beloppen böra utökas med ett å 1 200 kronor att utgå för beräknad körning av över 12 000 kilometer samt taxebeloppet höjes till 24 öre per kilometer. De angivna beloppen avse förkrigstiden, varför så länge dyrtid råder beloppen böra höjas i proportion till prisstegringen. Ersättning enligt taxa skulle utgå endast för resa som sträcker sig utanför räjongen och som företagits på överordnads befallning. Ersättning skulle dock även utgå för resa såväl inom som utom räjongen, därest den måst företagas på grund av att särskild snabbhet varit av nöden, över resor, för vilka ersättning skulle utgå, skulle föras körbok med antecknande av uppgifter av samma slag, som skedde i Danmark. I körbok antecknade resor skulle ligga till grund för beräkning av det fasta årliga belopp, som skulle utgå till fjärdingsmannen. Ersättning till fjärdingsman, som för tjänsten håller motorcykel, skulle utgå efter samma grunder som för hållande av bil men dock icke med högre belopp än hälften av de för bil stadgade. Vi känna oss tveksamma om huruvida bil kan utbytas mot motorcykel i så stort antal distrikt, som av utredningen föreslås. Utbytande av bil mot motorcykel torde icke heller medföra så stor besparing, som vad det kan förefalla. P å grund av otjänlig väderlek torde nämligen motorcykel icke kunna brukas under långa tider av året, och under dessa tider måste fjärdingsmannen använda sig av taxebil för sådana resor, för vilka motorcykel är avsedd. Utredningen föreslår, att kommissarier och överkonstaplar vid kriminalpolisavdelning skola erhålla ett årligt lönetillägg motsvarande det belopp, som skall gottskrivas beklädnadskontona för befattningshavarna vid ordningspolisen. För kriminalkonstaplarna föreslås däremot icke något sådant tillägg. Enligt utredningens förslag skola kriminalkonstaplarna placeras i samma lönegrad som biträdande överkonstaplar. Sistnämnda befattningshavare erhålla dock beklädnadskonto. I realiteten innebär därför utredningens förslag, att kriminalkonstaplarna placeras en lönegrad lägre än biträdande överkonstaplar. I sammanhang härmed vilja vi påpeka, att i städer, i vilka finnas anställda både kriminalkonstapel och biträdande överkonstapel (inspektionskonstapel), äro i samtliga utom en dessa befattningshavare placerade i samma 16—44007».

II.

lönegrad. I en stad, Borås, förefinnes skillnad, men den består däri att biträdande överkonstapel placerats i lägre lönegrad än kriminalkonstapel. Vi ha inhämtat, att i städer med över 20 000 invånare (22) åtnjuta kriminalkonstaplarna beklädnadsersättning eller motsvarande ersättning utom i fyra städer. Denna ersättning varierar från 194 till 440 kronor. Medeltalet per kriminalkonstapel utgör emellertid 313 kronor. Ett bifall till utredningens förslag i ifrågavarande avseende skulle, utöver den löneminskning som redan angivits, för kriminalkonstaplarna medföra ytterligare löneminskning. Denna skulle för kriminalkonstapel i Stockholm, som nu uppbär beklädnadsersättning med 385 kronor, komma att utgöra 743 kronor. Och för kriminalkonstapel i Göteborg skulle minskningen, därest levnadskostnaderna nedgå till 1939 års nivå, komma att uppgå till icke mindre än 818 kronor. Utredningen föreslår, att kriminalkommissarier och kommissarier vid ordningspolisen skola placeras i samma lönegrad. Detsamma föreslår utredningen beträffande kriminalöverkonstaplar och ordningspolisöverkonstaplar samt såsom redan nämnts även beträffande kriminalkonstaplar och biträdande överkonstaplar. För att därvid icke missgynna kriminalpolismannen synes det nödvändigt, anför utredningen, att tillerkänna kriminalpolismannen ett mot ordningspolismannens beklädnadsersättning svarande belopp. Detta skäl, som vi finna fullt riktigt, vill emellertid utredningen icke tillämpa i vad det avser kriminalkonstaplarna. Vi kunna icke finna annat än att sagda skäl bör väga med minst lika stor tyngd då det är fråga om den lägst avlönade kriminalpolisgraden som då det är fråga om de något högre avlönade graderna. Inom utredningen framhölls, att det var nödvändigt med ett dylikt beklädnadsförmånerna motsvarande belopp för att, om så ansågs önskvärt, kommissarie eller överkonstapel vid ordningspolisen skulle kunna överflyttas till motsvarande befattning vid kriminalpolisen. Det måste emellertid anses vara i än högre grad önskvärt, att möjlighet finnes för att kunna överflytta biträdande överkonstapel till kriminalkonstapelsbefattning. Dessa båda sistnämnda befattningar innebära den första befordran och innan denna vunnits torde det nog som regel icke hava varit möjligt att närmare utröna, huruvida vederbörande är bäst lämpad för befälstjänst vid ordningspolisen eller för kriminalpolistjänst. Visshet därom kan vinnas först efter en ej alltför kort tids tjänstgöring inom respektive verksamhet. Det är därför i hög grad önskvärt, att möjlighet förefinnes att överflytta befattningshavare från biträdande överkonstapelsbefattning till kriminalkonstapelsbefattning. Någon sådan möjlighet giver dock ej utredningens förslag. En annan olägenhet med att placera kriminalkonstaplar i en lägre löneställning än biträdande överkonstaplar blir givetvis, att de bästa kriminalkonstaplarna söka sig över till de biträdande överkonstapelsbefattningarna. Och med den allmängiltiga regeln, att den bäst meriterade skall hava företräde, torde detta icke böra eller kunna förhindras. En sådan ordning skulle dock komma att visa sig vara högst ofördelaktig för kriminalpolistjänsten.

243 Det torde vara nödvändigt, att kriminalkonstaplarna i likhet med överkonstaplar och kommissarier vid kriminalpolisavdelning erhålla ett årligt lönetillägg motsvarande befattningshavarnas vid ordningspolisen beklädnadsförmån. Att såsom utredningen föreslagit placera överkonstaplarna i vissa städer och samhällen två lönegrader lägre än motsvarande befattningar i andra städer och samhällen torde icke vara riktigt. Tjänstens art och ansvar äro lika å samtliga dessa platser. Det torde heller icke vara så, att arbetets kvantitet å de platser, som placerats i den lägre lönegraden, är sådan att den berättigar till en sådan nedsättning. Arbetskvantiteten beror icke allenast av samhällets storlek, utan den påverkas dessutom av flera andra omständigheter. Det torde vara svårt att anföra något bärande skäl för att överkonstaplarna i exempelvis Sala, Eksjö och Skara skola placeras två lönegrader lägre än överkonstaplarna i Alingsås och Falköping. Och det torde vara än svårare att prestera något verkligt skäl för att överkonstapeln i Sollefteå skall placeras i lägre lönegrad än t. ex. överkonstapeln i Fagersta. Samtliga överkonstaplar, med undantag för överkonstaplarna i Stockholm, böra placeras i samma lönegrad. I likhet med utredningen anse vi, att vid ett förstatligande av polisväsendet ett utbyte av polisemblemet bör vidtagas och att det bör ankomma på polisstyrelsen att utreda frågan samt inkomma med närmare förslag om det nya emblemets utseende. Det bör dock enligt vår mening till ledning för polisstyrelsen föreskrivas, att å det nya emblemet icke skall förefinnas å nuvarande emblem befintliga fasces, spöknippe med bila. Såsom en sammanfattning av vad vi ovan anfört få vi föreslå sådana ändringar i utredningens förslag, att följande befattningshavare placeras i nedannämnda lönegrader i löneplan A i statens civila avlöningsreglemente, nämligen konstapel (polisman) i Stockholm i 13 lönegraden, > » å annan ort i 12 » , biträdande överkonstapel och kriminalkonstapel (polisuppsyningsmän) i Stockholm i 15 , biträdande överkonstapel och kriminalkonstapel (polisuppsyningsmän) å annan ort samt polisuppsyningsmän i 14 » överkonstapel (polisöveruppsyningsman) i Stockholm i .. 17 » , y, » å annan ort i .. 16 » , 13 polissyster i Stockholm i » » samt » å annan ort i 12 » ; att fjärdingsmans andel av indrivningsprovisionen indrages till statsverket och fjärdingsman placeras i 12 lönegraden; att till fjärdingsman (polisman) skall utgå resekostnadsersättning efter de grunder vi ovan angivit; samt att till kriminalkonstapel skall utgå ett årligt lönetillägg motsvarande det belopp som gottskrives beklädnadskonto för befattningshavare vid ordningspolisen.

244 Särskilt yttrande av herr Ros. Med beklagande måste jag konstatera att de relativt förmånliga kommunala löneförmåner som många befattningshavare inom det nuvarande polisoch åklagarväsendet åtnjuta icke kunna läggas till grund för lönegradsplaceringen inom ett förstatligat polis- och åklagarväsende. Grunderna för den statliga löneregleringen äro sådana att vid inplacering på den statliga löneskalan av befattningarna inom det kommunala polis- och åklagarväsendet vissa befattningar av principiella skäl måste komma att erhålla lägre statliga löneförmåner än vad som nu utgår på kommunal stat. Emellertid anser jag att utredningens majoritet vid utformandet av sitt förslag om lönegradsplaceringen i vissa fall företagit kraftigare nedsättningar än vad som kan anses skäligt och i andra fall icke tillräckligt beaktat de vidgade arbetsuppgifter och det ökade ansvar som medföljer vissa befattningar inom ett förstatligat polis- och åklagarväsende. Med utgångspunkt härifrån och under hänvisning i övrigt till vad utredningens majoritet anfört om betydelsen av en relativt förmånlig löneställning för befattningshavarna inom polis- och åklagarväsendet får jag för min del föreslå sådan ändring i majoritetens förslag att ordningskonstapel placeras i lönegrad A 11 (sålunda samtliga ordningskonstaplar och icke såsom majoriteten föreslagit enbart ordningskonstaplarna i Stockholm). I anslutning härtill anser jag att följande befattningshavare böra placeras, icke ordinarie ordningskonstapel i lönegrad Eo 8 respektive lönegrad Ex 8, kriminalkonstapel i lönegrad A 13, det stora flertalet överkonstaplar i lönegrad A 16, överkonstaplarna i de mindre städerna i lönegrad A 14 (i de städer där majoriteten föreslagit en placering i lönegrad A 13), biträdande överkonstapel och polisuppsyningsmän i lönegrad A 13, polissyster i lönegrad A 9, icke ordinarie polissyster i lönegrad Eo 7 respektive lönegrad Ex 7 och fjärdingsman i lönegrad A 9 (i pensionshänseende m. m. lönegrad A l l ) . Beträffande de högre befattningshavarna får jag erinra om att majoriteten beträffande polismästarna-överåklagarna i de största polismästardistrikten övervägt en placering i lönegrad A 30 men dock stannat för lönegrad A 29. Till belysande av polismästardistriktens storlek i avseende å folkmängd, areal och antal distriktsåklagare får jag hänvisa till efterföljande uppställning, som dock icke avser sådana polismästardistrikt i vilka finnes särskild polismästare och särskild överåklagare. Polismästardistrikt 1) Karlstads 2) Falu 3) Kristianstads 4) Jönköpings 5) Mariestads 6) Umeå 7) Luleå

Folkmängd

Areal mil 2

268 895 2 5 1 132 249 487 245 458 241 466 2 2 3 872 2 2 3 117

174-67 281-68 61-73 10617 80-87 554'03 986-70

Antal distriktsåkl: 24 23 22 18 21 27 25

245 Polismästardistrikt 8) Nyköpings 9) Uppsala 10) Linköpings 11) Västerås 12) Härnösands 13) Borås 14) Vänersborgs 15) Söderhamns 16) Kalmar 17) Halmstads 18) Växjö 19) Karlskrona 20) Östersunds 21) Uddevalla 22) Gävle

Folkmängd 194 290 192 232 178 646 171967 165 021 160847 157 113 155 557 155 469 152 355 152133 146 329 141956 138 463 129 056

Arc sl mU, 62-48 84-33 58-16 64-41 170*37 68"19 44*59 140-15 65'94 4746 89'06 29'09 476-70 42'68 45-60

\nto.l distriktsåklagare 13 15 12 13 17 10 13 17 14 12 14 12 20 13 9

23) Sundsvalls 24) Västerviks 25) Visby

110 538 72 942 59 275

70-86 43"67 3140

10 6 4

Av u p p s t ä l l n i n g e n f r a m g å r att en r ä t t b e t y d a n d e s k i l l n a d i f r å g a o m arb e t s b ö r d a n s o c h a n s v a r e t s o m f a t t n i n g m å s t e a n s e s föreligga m e l l a n d e 7 t ö r s t u p p t a g n a d i s t r i k t e n o c h de övriga. J a g a n s e r d ä r f ö r att p o l i s m ä s t a r n a i Karlstads, Falu, Kristianstads, Jönköpings, Mariestads, Umeå och Luleå p o l i s m ä s t a r d i s t r i k t b ö r a p l a c e r a s i l ö n e g r a d A 30. B e f a t t n i n g a r n a s å s o m k a n s l i p o l i s i n t e n d e n t o c h t r a f i k p o l i s i n t e n d e n t i Stockh o l m h a v a av m a j o r i t e t e n p l a c e r a t s i l ö n e g r a d A 29 r e s p e k t i v e l ö n e g r a d A 28. B e t r ä f f a n d e d e n f ö r s t n ä m n d a b e f a t t n i n g e n m å s t e enligt m i n u p p f a t t n i n g utvecklingen leda till a t t p o l i s m ä s t a r e n i S t o c k h o l m p å g r u n d a v d e v i d g a d e a r b e t s u p p g i f t e r som g e n o m förslaget p å l ä g g a s h o n o m m å s t e befrias f r å n h a n d l ä g g n i n g e n av vissa ä r e n d e n i n o m p o l i s k a m m a r e n , s o m d å m å s t e i h u v u d s a k a n f ö r t r o s åt k a n s l i p o l i s i n t e n d e n t e n . D e n n e b ö r d ä r f ö r o c h m e d h ä n syn j ä m v ä l till sina ö v r i g a a r b e t s u p p g i f t e r p l a c e r a s i l ö n e g r a d A 30. T r a f i k p o l i s i n t e n d e n t e n s a r b e t s u p p g i f t e r ä r o s å d a n a och t r a f i k f r å g o r n a s h a n d l ä g g n i n g i n o m rikets h u v u d s t a d ä r o och k u n n a ä n n u m e r f ö r v ä n t a s bliva av d e n a r t och vikt att ä v e n d e n n a b e f a t t n i n g b ö r p l a c e r a s i l ö n e g r a d A 30. B e t r ä f f a n d e l ö n e g r a d s p l a c e r i n g e n för s t a d s f i s k a l e r m e d e n b a r t å k l a g a r u p p g i f t e r (enligt m i n vid a l l m ä n n a delen fogade r e s e r v a t i o n i stället b e n ä m n d a statsadvokater) a n s e r j a g , att förste s t a d s f i s k a l e r n a (förste s t a t s a d v o k a t e r n a ) i Göteborg och M a l m ö b ö r a p l a c e r a s i l ö n e g r a d A 30 eller s å l u n d a i s a m m a l ö n e g r a d som av m a j o r i t e t e n föreslagits för förste s t a d s f i s k a l e n i Stockholm.

246 Innehållsförteckning. Sid. 3

Inledning Kap.

I.

Polisstyrelsens organisation Polisbyrån Arbetsuppgifter Personal Personalbyrån Arbetsuppgifter Personal Ekonomi- och kanslibyrån Arbetsuppgifter Personal

5 Q 6 6 7 7 8 8 8 g

Kap.

II.

Polismästardistriktsorganisationen och den lokala organisationen Indelningen i polismästardistrikt och distriktens personalorganisation med avseende å högre befattningshavare Personalorganisationen i övrigt Den egentliga polispersonalen Polispersonalen i städer som utgöra egna åklagardistrikt med undantag av polissystrar och statspolispersonal Polissysterorganisationen Statspolisens fördelning Polisorganisationen inom landsfiskalsdistrikten Kontorspersonal och övrig biträdespersonal Kontorspersonal övrig biträdespersonal Befattningshavarnas lönegradsplacering Den egentliga polispersonalen Högre befattningshavare inom polismästardistriktsorganisationen och den lokala organisationen Polismästare Polisintendenter Förste och biträdande förste stadsfiskaler samt stadsfiskaler tillika överåklagare övriga stadsfiskaler samt biträdande stadsfiskaler Polisassessorer, polissekreterare och polisnotarier Befattningshavare vid polisstyrelsen Sammanställning över den av utredningen föreslagna lönegradsplaceringen

100 K a p . IV.

Tjänstedräkt, tjänstetecken och beväpning Gällande bestämmelser Utredningens förslag

102 102 107

Kap.

Ersättning för tjänsteresor Gällande bestämmelser Utredningens förslag

112 112 121

Kap. III.

V.

11 36 36 37 38 39 39 45 46 52 55 55 92 93 96 97 97 98 99

247 Kap. VI. övriga med lönefrågan sammanhängande spörsmål Tillhandahållande av skrivmaskiner, skrivmaterialier, telefon m. m Uppbördsborgen Ersättning för polisbevakning anordnad på enskild bekostnad Utbetalning av löner Bilagor Särskilda yttranden

Sid. 131 131 133 135 137 139 231

Förteckning över bilagor. Bilagor till kapitlet om polismästardistriktsorganisationen och den lokala organisationen. (Kap. II.) Bil. I. Bil. II. Bil. III. Bil. IV. Bil. V. Bil. VI. Bil. VII. Bil. VIII.

Polispersonalen i städer som utgöra egna åklagardistrikt med undantag av polissystrar och statspolispersonal Polissysterorganisationen Den nuvarande statspolisen och densammas fördelning enligt utredningens förslag Polisorganisationen inom landsfiskalsdistrikten Sammanställning över polisorganisationen i polismästardistrikten Kontorspersonal vid polis- och åklagarväsendet i Stockholms stad. Nuvarande organisation Kontorspersonal vid polis- och åklagarväsendet i fristående städer utom Stockholm. Nuvarande organisation Utredningens förslag rörande tilldelning av kontorspersonal i A 11 och lägre lönegrader vid polismästarnas expeditioner samt inom polis- och åklagarväsendet i fristående städer

Bilagor till kapitlet om befattningshavarnas lönegradsplacering. (Kap. III.) Bil. IX. Ordningskonstaplarnas löner i högsta löneklassen jämförda med lönerna i motsvarande löneklass inom vissa lönegrader i civila avlöningsreglementet Bil. X. Ordningsöverkonstaplarnas löner i högsta löneklassen jämförda med lönerna i motsvarande löneklass inom vissa lönegrader i civila avlöningsreglementet Bil. XI. Kriminalkonstaplarnas löner i högsta löneklassen jämförda med lönerna i motsvarande löneklass inom vissa lönegrader i civila avlöningsreglementet Bil. XII. Kriminalöverkonstaplarnas löner i högsta löneklassen jämförda med lönerna i motsvarande löneklass inom vissa lönegrader i civila avlöningsreglementet Bil. XIII. Kommissariernas löner i högsta löneklassen jämförda med lönerna i motsvarande löneklass inom vissa lönegrader i civila avlöningsreglementet Bil. XIV. Tablå över polispersonalens pensionsförmåner i Stockholm, Göteborg och Malmö

140 142 143 144 186 190 191 193

196 199 202 204 206 207

248 Sid. Bil. XV.

Bil. XVI. Bil. X V I I .

Bil. X V I I I . Bil. X I X . Bil. X X . Bil. X X I . Bil. X X I I . Bil. X X I I I .

Bil. X X I V .

Bil. X X V .

Bil. X X V I . Bil. X X V I I .

Tablå över polispersonalens pensionsförmåner i städer med över 20 000 invånare med undantag av Stockholm, Göteborg och Malmö Tablå över pensionsförmåner, som åtnjutas av statens befattningshavare i lönegraderna A 8—A 25 Sammanställning över vissa undersökningar rörande befordringsgången vid poliskårerna i Stockholm, Hälsingborg, Borås och Uppsala Tablå över föreslagen lönegradsplacering för kommissarier och överkonstaplar De nuvarande polissystrarnas löneförhållanden Ordinarie fjärdingsmannens årslöner i högsta löneklassen den Vi 1942 utan indextillägg Ordinarie fjärdingsmannens inkomster av indrivningsprovision i medeltal under åren 1938—1940 Ordinarie fjärdingsmannens sportelinkomster utöver indrivningsprovision i medeltal under åren 1938—1940 Sammanställning av uppgifterna i Bil. XX—Bil. X X I I utvisande ordinarie fjärdingsmannens årslöner i högsta löneklassen den Vi 1942 utan indextillägg -f samtliga sportelinkomster i medeltal under åren 1938—1940 Ordinarie fjärdingsmannens årslöner i högsta löneklassen den Vi 1942 inklusive indextillägg enligt grunderna för december månad 1941 (index 221) Sammanställning av uppgifterna i Bil. X X I , X X I I och X X I V utvisande ordinarie fjärdingsmannens årslöner i högsta löneklassen den Vi 1942 inklusive indextillägg enligt grunderna för december m å n a d 1941 (index 221) -f samtliga sportelinkomster i medeltal under åren 1938—1940 Tablå över de till statens pensionsanstalt anslutna fjärdingsmannens (polismännens) pensionsförmåner Tablå över föreslagen lönegradsplacering för polismästare, polisintendenter, stadsfiskaler, polisassessorer, polissekreterare och polisnotarier ävensom över vissa lönejämförelser för nämnda befattningshavare

Bilagor Ull kapitlet om ersättning för tjänsteresor.

208 210

211 212 214 215 216 217

220 222

(Kap. V.)

Bil. X X V I I I . Polismännens på landsbygden resekostnader 1938 Bil. X X I X . Polismännens på landsbygden innehav av motorfordon ävensom tilldelningen av motorfordon enligt utredningens förslag

229 230

Statens offentliga utredningar 1944 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen). Allmän lagstiftning. R ä t t s s k i p n i n g . F å n g v å r d . Processlagberedningens förslag till lag om införande av nya rättegångsbalken m. m. 1. Lagtext. [9] 2. Motiv m. m. [10, Betänkande med förslag rörande revision av lagstiftningen om kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag. [24] Betänkande med förslag till lag om skyldighet för innehavare av järnväg eller spårväg att hålla stängsel. [35] Strafflagberedniugons betänkande ang. verkställigheten av frihetsstraff m. m. [50] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. • Betänkande med förslag ang. revision av riksdagens arbetsformer. [8] Folkbokföringskommitténs betänkande med förslag till omorganisation av folkbokföringen. [52] Kommunalförvaltning. Promemoria med förslag till lag med bestämmelser om allmänna behörighetsvillkor för vissa kommunala uppdrag m. ni. [4] Kommunindelningskommittén. 1. Den lantkommunala författningsregleringens historia. [37] Statens och k o m m u n e r n a s finansväsen. Politi. Betiinkaude ang. nykterhetstillståndet under krigsåren. [3j Betänkande med förslaj till allmän ordningsstadgam.m. [48] Betänkande med förslag till förstatligande av polisväsendet i riket och åklagarväsendet i rikets städer. Del 1. Allmänna grunder. LÖ3| Del 2. Organisationens utformning, avlöning m. m. [54] Nationalekonomi och socialpolitik. Utredningar ang. ekonomisk efterkrigsplanering. l.[7]2. [12] 3. [13] 4. [14] 5. [25] 6. [36] Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 4. Tiden juli 1942—juni 1943. [11] Socialvårdskommitténs betänkande. 7. Utredning och förslag ang. lag om allmän sjukförsäkring. [15] 8.Kostnadsberäkningar ang. lag om allmän sjukförsäkring. [IG] ö. Utredning och förslag ang. revision av lagstiftningen om barnavårdsanstalter och fosterbarnsvård. [34] Befolkningspolitik i utlandet. [26] Socialvårdens omfattning och kostnader efter 1930. [33] Promemoria ang. socialvården under krig. [40] Betänkande i abortfrågan. [51] Hälso- och sjukvård. 1941 års reumatikervårdssakkunnigas betänkande. Del 2. Utredning och förslag rörande behovet av och formen för statligt understöd till utbyggande inom landets sjukvårdsväsen av efterbehandling och konvalescentvård. [28] Ungdomsvårdskommitténs betänkande 1 med utredning och förslag ang. psykisk barna- och ungdomsvård. [30] Statens sjukhusutredning av år 1943. Betänkande 1. Utredning och förslag rörande den förvaltningsekonomiska statistiken vid kroppssjukhusen. [47] Betänkaudeang. organisationen av garnisonssjukvården i Stockholm. [49] Allmänt näringsväsen. Betänkande med utredning och förrlaj ang. rätten till vissa uppfinningar m. m. [27] F a s t egendom. J o r d b r u k med binäringar. Jordbruksbefolkningens levnadskostnader. [1] Betänkande med förslag till byordningar och Instruktioner för ordningsmannen i lappbyarna [6]

Betänkande med förslag till inrättande av et t ningsråd på jordbrukets område. [43] Betänkande med förslag till åtgärder för den jordbruk tekniska forskningens och upplysningsverksambetci ordnande. [45] Betänkande med förslag till lag om ändring i vissa deh av lagen den 18 juni 1926 om delning av jnrd å lande samt lag om sammanläggning av fastigheter & lande m. m. [46] Vattenväsen,

Skogsbruk.

Bergsbruk.

Industri.

Handel ocJi sjöfart. K o m m u n i k a t i o n s väsen. Betänkande med förslag till vägtrafikstadga m. m. [IS Slututlåtande avgivet av besparingsberedningens järn vägssakkunniga. [32| Betänkande med förslag i anledning av utredning röran de tillstånd för juridiska personer att utöva yrkesmäs sig biltrafik. [39] Bank-, kredit- ocb penningväsen.

F ö r s ä k r i n g s väsen. Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Betänkande med förslag till åtgärder för främja.ndet a' litteraturtjänsten inom de tekniska fackområdena. [17 Om inrättande av ett samhällsvetenskapligt forsknings råd. [19] 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar 1. Skolan i samhällets tjänst. [20] 2. Sambandet mel lan folkskola och högre skola. [21] 3. Utredning oel förslag ang. vidgade möjligheter till högre undervis ning för landsbygdens ungdom. [22] Bilaga 3. För handlingarna vid sammanträde den 15—den 17 jun 1943 med 1940 års skolutrednings rådgivande nämnd [23] Socialutbildningssakkunniga. 1. Utredning och förslaj rörande den högre socialpolitiska och kommumala ut bildningen. [29] Ungdomsvårdskommitténs betänkande 2 med utredning och förslag ang. stöd åt ungdomens föreningsliv. [31 Förslag till handledning i sexualundervisning för lärar* i folkskolor. [11] 1943 års riksteaterutrednings betänkande och förslai angående riksteaterns omorganisation m. va. [42 Försvarsväsen. Betänkande med förslag ang. långtjänstundcrbefäl m m. [2] Betänkande med förslag till civilförsvarslag na. m. [5] Betänkande ang. ordnandet av civilanställning för avgå ende fast anställt manskap vid försvaret. [3;8J Betänkande med förslag rörande utnyttjandet a v ingen jörtekniskt utbildad personal inom försvarsväsende och därmed sammanhängande frågor. [44] Utrikes ärenden.

Stockholm 1944. Kungl. Boktr. P. A. Norstedt & Söner 41i>978

Internationell rättt.