1944 års allmänna skattekommitté. 1,

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS O F F E N T L I G A UTREDNINGAR 1 9 4 4 : 6 2 FINANSDEPARTEMENTET

1944 ÅRS ALLMÄNNA SKATTEKOMMITTÉ

I BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL

FÖRFARANDE VID AVVECKLING AV KRIGSKONJUNKTURBESKATTNINGEN

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1944 K r o n o l o g i s k

f ö r t e c k n i n g :

32. S l u t u t l å t a n d e avgivet a v besparingsberedningens järnvägssakkunniga. Marcus. 169 8. F i . 33. Socialvårdens omfattning och kostnader efter 1930. Beckman. 69 s. S. 34. Socialvårdskommitténs b e t ä n k a n d e . 9. Utredning och förslag angående revision av lagstiftningen om b a r n a v å r d s a n s t a l t e r och fosterbarnsvård. Bockman. 296 s. S. 35. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om skyldighet för innehavare av j ä r n v ä g eller spårväg a t t hålla stängsel. N o r s t e d t . 7 0 s . Ju. 36. U t r e d n i n g a r angående ekonomisk efterkrigsplane ring. 6. Marcus. 130 s. Fi. 37. K o m m u n i n d e l n i n g s k o m m i t t é n . 1. D e n lantkomm u n a l a författningsregleringens historia. A v E . Schalling. Marcus. 108 s. S. 38. B e t ä n k a n d e angående ordnandet a v civilanställning för avgående fast anställt manskap v i d försvaret. Beckman. 160 s. Fö. 39. B e t ä n k a n d e m e d förslag i anledning a v utredning rörande tillstånd för juridiska personer a t t u t ö v a yrkesmässig automobiltrafik. I d u n . 122 s. K. 40. Promemoria angående socialvården under krig. I d u n . 115 s. S. 41. Förslag till handledning i sexualundervisning för lärare i folkskolor. Hoeggström. 70 s. 4 p l . E. 42. 1943 års riksteaterutrednings betänkande och förslag angående riksteaterns omorganisation m . m . Blom. 117 s. E. 43. B e t ä n k a n d e m e d förslag till i n r ä t t a n d e a v e t t forskningsråd p å jordbrukets område. Hoeggström. 108 s. Jo. 44. B e t ä n k a n d e med förslag rörande u t n y t t j a n d e t a v ingenjörtekniskt utbildad personal inom försvarsväsendet och därmed sammanhängande frågor. I d u n . 169 s. Fö. 45. B e t ä n k a n d e med förslag till åtgärder för den jordbrukstekniska forskningens och upplysningsverksamhetens ordnande. I d u n . 75 s. J o . 46. B e t ä n k a n d e med förslag till lag om ändring i vissa delar a v lagen den 18 juni 1926 om delning a v jord å landet s a m t lag om sammanläggning av fastigheter å landet, m . m . Norstedt. 294 s. J u . 47. S t a t e n s s j u k h u s u t r e d n i n g a v år 1943. B e t ä n k a n d e 1. U t r e d n i n g och förslag rörande den förvaltningsekonomiska statistiken vid kroppssjukhusen. Beckman. 95 s. S. 48. B e t ä n k a n d e m e d förslag till allmän ordningsstadga m . m . B e c k m a n . 184 s. S. 49. B e t ä n k a n d e angående organisationen a v garnisonss j u k v å r d e n i Stockholm. Beckman. 92 s. Fö. 50. Strafflagberedningens b e t ä n k a n d e angående verkställigheten a v frihetsstraff m . m. Marcus. 388 s. Ju. 5 1 . B e t ä n k a n d e i abortfrågan. B e c k m a n . 351 s. S. 52. Folkbokföringskommittéiis b e t ä n k a n d e m e d förslag till omorganisation a v folkbokföringen. Marcus, i v , 413 8. Fi. 53. B e t ä n k a n d e m e d förslag till förstatligande av polisv ä s e n d e t i riket och åklagarväsendet i rikets s t ä d e r . Del 1. Allmänna grunder. Norstedt. 408 8. 2 bil. S. 54. B e t ä n k a n d e m e d förslag till förstatligande a v polisväsendet i riket och å k l a g a r v ä s e n d e t i rikets städer. Del 2. Organisationens utformning, avlöningsfrågor m . m . N o r s t e d t . 248 s. S. 55. B e t ä n k a n d e rörande organisatoriska å t g ä r d e r för den medicinska forskuingens främjande. Hajggs t r ö m . 214 s. E. 56. B e t ä n k a n d e med förslag angående den s t a t s u n d e r 25. U t r e d n i n g a r angående ekonomisk efterkrigsplanestödda torrläggningsverksamheten. Hasggström. ring. 5. Promemoria a n g å e n d e yrkesutbildning för 307 s. 3 bil. J o . arbetslösa m . m . Hreggström. 92 s. E. 26. Befolkningspolitik i u t l a n d e t . B e c k m a n . 239 8. S. 57. U t r e d n i n g a r angående ekonomisk efterkrigsplanering. 7. F r a m s t ä l l n i n g a r och u t l å t a n d e n från k o m 27. B e t ä n k a n d e med u t r e d n i n g och förslag angående missionen för ekonomisk efterkrigsplauering. 1. r ä t t e n till vissa uppfinningar m . m . Marcus. 83 s. II. Marcus. 159 s. Fi. 28. 1941 å r s r e u m a t i k e r v å r d s s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e . 58. U t r e d u i n g och förslag angående förhållandet mellan Del 2. U t r e d n i n g och förslag rörande behovet a v arbetsuppgifter och löneställni ng f ör perso nål vid s t a och formen för statligt understöd till utbyggande t e n s j ä r n v ä g a r s smalspåriga baudelar. B e c k m a n . 103 inom landets sjukvårdsväsen a v efterbehandling S. K. och konvalescentvård. S v . Tryckeri A B . 101 s. 6 ritn. S. 59. B e t ä n k a n d e med förslag till ä n d r a d semesterlagstiftniug. B e c k m a n . 354 s.H^h- S o . 29. Socialutbildningssakkunniga. 1. U t r e d n i n g och for60. Fångvårdsstyrelsens u t r e d n i n g angående f å n g v å r d s slag rörande den högre socialpolitiska och kommupersonalens utbildning och rekrytering m . m . Marnala utbildningen. Hseggström. 192 s. E. cus. 46 s. J u . 30. U n g d o m s v å r d s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e 1 med u t 6 1 . B e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g och förslag angående redning och förslag a n g å e n d e psykisk b a r n a - och t a n d v å r d e n vid försvarsväsendet. B e c k m a n . 2 3 1 s.Fö. u n g d o m s v å r d . Norstedt. 277 s. J u . 3 1 . U n g d o m s v å r d s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e 2 m e d u t - 62. 1944 å r s a l l m ä n n a s k a t t e kommitté. 1. B e t ä n k a n d e m e d förslag till förfarande vid avveckling a v krigsredning och förslag angående stöd å t ungdomens k o n j u n k t u r b e s k a t t n i n g e n . Marcus. 97 s. Fl. föreningsliv. Norstedt. 195 s. J u . 1.

Jordbruksbefolkningens levnadskostnader. Av E . Lindahl och L. Lemne. Marcus. 71 s. J o . B e t ä n k a n d e med förslag angående långt jänstunderbcfäl m . m . Beckman. 91 s. Fö. 3. B e t ä n k a n d e angående nykterhetstillståndet under krigsåren. Marcus- 336 8. Fi. 4. Promemoria med förslag till lag med bestämmelser om allmänna behörighetsvillkor för vissa k o m m u n a la u p p d r a g m . m . Hoeggström. 60 s. S. 5. Betänkande med förslag till civilförsvarslag m . m . Beckman. 262 s. S. 6. B e t ä n k a n d e m e d förslag till byordningar och instruktioner för ordningsmannen i l a p p b y a r n a . Marcus. 85 s. Jo. 7. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. 1. Marcus. 215 s. Fi. 8. B e t ä n k a n d e med förslag angående revision av riksdagens arbetsformer. Norstedt. 114 s. J u . 9. Processlagberedningcns förslag till lag om införande a v n y a rättegångsbalken m . m . 1. L a g t e x t . Norstedt, viij, 192 s. J u . 10. Processlagberedningcns förslag till lag om införande av nya rättegångsbalken m . m. 2. Motiv m. m. Norstedt. 500 s. J u . 11. S t a t s m a k t e r n a och folkhushållningen under den till följd a v stormaktskriget 1939 i n t r ä d d a krisen. Del 4. Tiden juli 1942—juni 1943. Idun. 559 s. Fo. 12. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. 2. luvesteringsutredningens b e t ä n k a n d e med förslag till investeringsreserv a v statliga, k o m m u nala och statsunderstödda anläggningsarbeten för budgetåret 1944/45 Marcus. 272 s. Fi. 13. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. 3. Bilagor till investeringsutredningens betänkande med förslag till investeringsreserv av statliga, ' kommunala och s t a t s u n d e r s t ö d d a anläggningsarbeten för budgetåret 1944/45. Marcus. 77 8. Fi. 14. U t r e d n i n g a r angående ekonomisk efterkrigsplanering. 4. Marcus. 153 s. Fi. 15. Socialvårdskommitténs betänkande. 7. Utredning och förslag angående lag om allmän sjukförsäkring Beckman. 360 s. S. 16. Socialvårdskommitténs betänkande. 8. Kostnadsberäkningar angående lag om allmän sjukförsäkring. Beckman. 91 s. S. 17. B e t ä n k a n d e med förslag till å t g ä r d e r för främjandeav litteratur tjänsten inom de tekniska fackområdet na. Hoeggström. 165 s. E. 18. Betänkande med förslag till vägtrafikstadga m . m . Beckman. 84 s. K. 19. Om i n r ä t t a n d e a v e t t samhällsvetenskapligt forskningsråd. Hreggström. 23 s. K. 20. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 1. Skolan i samhällets tjänst. Frågeställningar och problemläge. Idun. 138 s. K. 21. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 2. Sambandet mellan folkskola och högre skola Idun. 354 s. K. . 22. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 3. Utredning och förslag angående vidgade möjligheter till högre undervisning för landsbygdens ungdom. Idun. 104 s. E. 23. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. Bilaga 3. Förhandlingarna vid s a m m a n t r ä d e den 15—den 17 juni 1943 med 1940 å r s skolutrednings rådgivande n ä m n d . I d u n . (2), 148 s. E. 24. Betänkande med förslag rörande revision av lagstiftningen om kvinnas behörighet a t t innehava statstjänst och a n n a t allmänt uppdrag. Norstedt. 65 s. 2.

A n m . Om pärskild t r y c k o r t ej angives, ä r tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till d e t d e p a r t e m e n t , under vilket utredningen avgivits, t . ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars y t t r e anordning

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1944: 62 FINANSDEPARTEMENTET

1944 ARS ALLMÄNNA SKATTEKOMMITTE

I BETÄNKANDE MED FÖRSLAG T IL L

FÖRFARANDE VID AVVECKLING AV KRIGSKONJUNKTURBESKATTNINGEN

STOCKHOLM

1944 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 448898

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Finansdepartementet.

Med stöd av Kungl. Maj:ts den 26 maj 1944 meddelade bemyndigande h a r Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet samma dag tillkallat bankdirektören E. Browaldh, professorn E. Lindahl, direktören N. W. Lundblad, professorn A. Montgomery, skattedirektören K. G. A. Sandström, ledamoten av riksdagens första kammare, kassören A. W. Strand och ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren O. E. Werner att såsom sakkunniga inom departementet biträda med utredning rörande inadvertenser i nuvarande skattesystem. Ät skattedirektören Sandström uppdrogs att i egenskap av ordförande leda de sakkunnigas arbete. Sedermera har kammarrättsassessorn N. G. Lindquist förordnats att såsom sekreterare biträda de sakkunniga. De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1944 års allmänna skallekommitté, hava igångsatt en allmän översyn av skattesystemet i anslutning till de av Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet meddelade direktiven. Därvid hava de sakkunniga funnit sig böra i första hand ägna uppmärksamheten åt den nuvarande krigskonjunkturbeskattningen. Denna beskattningsform har från början så anordnats, att dess slutliga effekt i beskattningshänseende skulle framträda i samband med en vid skatteformens avveckling skeende slutavräkning. Några föreskrifter om det sätt, vara denna slutavräkning skall äga rum, hava emellertid hittills icke meddelats. Härigenom har framkallats en viss osäkerhet och tvekan hos de av skatten berörda och en allmän oklarhet beträffande frågan, i vad mån hittills gällande bestämmelser rörande krigskonjunkturbeskattningen en gång i framtiden skola med retroaktiv verkan frångås eller i vad mån deras fortsatta giltighet kan påräknas jämväl i samband med avvecklingen av krigskonjunkturbeskattningen.

4 Det har synts skattekommittén erforderligt, att berörda förhållanden snarast möjligt avhjälpas. I sådant syfte har skattekommittén utarbetat vissa förslag, avseende förfarandet i samband med krigskonjunkturskattens avveckling. De sålunda upprättade förslagen jämte därtill hörande motiv får 1944 års allmänna skattekommitté härmed vördsamt överlämna. Stockholm den 8 december 1944. K. G. A. SANDSTRÖM E. BROWALDH

ERIK LINDAHL

N. W. LUNDBLAD

ARTHUR MONTGOMERY

AXEL STRAND

OSC. WERNER / Nils G.

Lindquist

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Förslag till

förordning om avveckling av krigskonjunkturbeskattningen. Härigenom förordnas som följer. 1 §• För inkomstökning, som uppkommer efter utgången av år 1944, skall krigskonjunkturskatt icke erläggas. Dock skall detta icke gälla i fråga om tantiem eller likartad inkomst, som hänför sig till år 1944 men som uppburits eller blivit tillgänglig för lyftning efter nämnda års utgång. 2 §•

Rörande förfarandet vid avvecklingen meddelas bestämmelser i förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1945, såvitt fråga är om 1945 års taxering. I den mån taxering till krigskonjunkturskatt i särskilda fall måste ske efter 1945 års utgång äger Kungl. Maj:t därom meddela närmare föreskrifter med iakttagande av, att de beträffande avvecklingsförfarandet meddelade bestämmelserna i förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1945 jämväl därefter skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

6 Förslag till

förordning om krigskonjunkturskatt för år 1945. Härigenom förordnas som följer. 4 § 6 mom. Utjämningsavdrag fastställes för varje förvärvskälla för sig, såvitt den skattskyldige är fysisk person, till tjugufem procent av jämförelseinkomsten, och såvitt den skattskyldige är juridisk person, om jämförelseinkomsten ej överstiger 50 000 kronor, till tjugufem procent av denna, och, om jämförelseinkomsten är högre, till tjugufem procent av den del av jämförelseinkomsten, som ej överstiger tolv procent av genomsnittligt eget kapital i förvärvskällan under andra förkrigsinkomståret — eller, såvitt angår skattskyldig som börjat bedriva ifrågavarande rörelse först efter andra förkrigsinkomstårets utgång, under första verksamhetsåret — men minst 12 500 kronor, dock för såväl fysisk som juridisk person till minst tjugufem procent av den merinkomst av förvärvskällan som återstår efter tilllämpning av 4 mom. Om kostnadsutjämningsfond, som avses i 16 § förordningarna om krigskonjunkturskatt för åren 1941—1944, tages i anspråk under beskattningsåret, må utjämningsavdrag ej åtnjutas. 7 inom. Vad i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen samt förordningen den 26 maj 1944 med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst år 1944 av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg stadgas om särskild ordning beträffande beskattning av ersättning eller köpeskilling som nu sagts skall icke äga tillämpning vid taxering till krigskonjunkturskatt, utan skall vid uppskattning av inkomst såväl för förkrigsinkomståren som för beskattningsåret beträffande dylik ersättning eller köpeskilling förfaras enligt de regler, som gälla för taxering av ersättning på grund av försäkring av annan till inventarier hänförlig egendom än fartyg, eller av köpeskilling vid avyttring av sådan annan egendom. (Se vidare anvisningarna.) 7 §•

2 mom. Det fastställes i vad mån den uppskattade merinkomsten av annan fastighet med sannolikhet kan anses hava berott på förhållanden som

7 omförmälas i 1 §. Det sålunda fastställda beloppet minskat med utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs, utgörande tjugufem procent av jämförelseinkomsten, upptages såsom taxerad merinkomst. (Se vidare anvisningarna.) 8 §• Beträffande under beskattningsåret — 1 §, så ock b) intäkt i andra varit för handen. Såsom taxerad merinkomst skall dock i intet fall upptagas högre belopp än det, varmed inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet, med undantag av realisationsvinst och lotterivinst samt belopp som erhållits genom restitution av allmänna skatter, för beskattningsåret överstiger motsvarande jämförelseinkomst med tillägg av ett belopp svarande mot utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs, utgörande tjugufem procent av jämförelseinkomsten. (Se vidare anvisningarna.) 9 §. Beträffande realisationsvinst omförmälas i 1 §. Det sålunda framkomna beloppet, minskat med avdrag som stadgas i andra stycket samt med utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs, utgörande tjugufem procent av beloppet, upptages såsom taxerad merinkomst. Vid fastställande skäligt belopp. (Se vidare anvisningarna.) 10 §. 7 mom. Till krigskonjunkturskatt 3 000 kronor. „ Avdrag som ovan sagts tillgodonjutes i första hand från taxerad merinkomst av rörelse. Återstående avdrag göres från summan av övriga taxerade merinkomster. Skattskyldig, som 2 000 kronor. Har skattskyldig kronor, bortfaller. (Se vidare anvisningarna.) 11 §• 1 mom. För krigskonjunkturskatten fastställes ett grundbelopp. Detta skall utgöra 50 procent av den beskattningsbara merinkomsten. Avser beskattningsåret taxerat belopp. (.§§ 13—20 i 1944 års förordning om krigskonjunkturskatt utgå.) Restitution av krigskonjunkturskatt. 13 § (förutvarande 21 §). 1 mom. Restitution av krigskonjunkturskatt, som påförts provisoriskt vid 1940—1944 års taxeringar, skall efter framställning från skattskyldig medgivas av prövningsnämnd, om och i den mån före beskattningsårets utgång,

8 a) varuförnyelsefond använts för enligt denna förordning medgiven nedskrivning å lagertillgångar, som anskaffcds i stället för de under beskattningsåren 1939—1943 avgångna lagertillgångarna (med varuförnyelsefond avses i 11 § förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1940 samt i 14 § förordningarna om krigskonjunkturskatt för åren 1941—1944 angiven fond), b) lagertillgångar levererats och prisfluktuationsfond använts för sådan nedskrivning av dylika tillgångar, som enligt denna förordning skulle medgivits för beskattningsåren 1939—1943, om tillgångarna då levererats (med lagertillgångar och pr is fluktuations fond avses sådana lagerliUgångar och sådan fond som i 12 § förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1940 samt i 15 § förordningarna om krigskonjunkturskatt för åren 1941—1944 sägs), c) kostnadsutjämningsfond, som i 16 § förordningarna om krigskonjunkturskatt för åren 1941—1944 sägs — i fall där till rörelse hänförlig förvärvskälla utvisar inkomstminskning, som icke uppkommit oberoende av i 1 § omförmälda förhållanden — med högst mot inkomstminskningen svarande belopp använts för omkostnader i rörelsen, för vilka avdrag skulle medgivits vid taxering till krigskonjunkturskatt, därest fonden ej disponerats för ändamålet. Restitution av skatt, som påförts provisoriskt för kostnadsutjämning, medgives i första hand därest fondmedlen disponerats för sådana omkostnader som skulle hava varit avdragsgilla, om i stället andra medel använts för omkostnaderna. Dock må i fall där kostnadsutjämningsfond ej tagits i anspråk för täckande av omkostnader som nu avses, restitution likväl medgivas, därest ett belopp, svarande mot de omkostnader för vilka fonden enligt sitt ändamål kunnat disponeras, tillägges vid inkomstuppskattningen enligt denna förordning. Vad sålunda stadgats skall i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande restitution i fall, där kostnadsutjämnings fond ej avsatts men provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt det oaktat skett på grund av bestämmelserna i 20 § andra stycket förordningarna om krigskonjunkturskatt för åren 1942—1944. Därest skattskyldig, vilken med medel av kostnadsutjämningsfond gäldat samtliga på beskattningsåret belöpande omkostnader som i c) sägs men ej därigenom kunnat helt undgå inkomstminskning, till täckande helt eller delvis av denna disponerat ytterligare medel ur fonden, må i motsvarande mån restitution som ovan sagts äga rum, såsom om medlen använts för i c) avsedda omkostnader. 2 mom. Restitution av krigskonjunkturskatt, som påförts provisoriskt vid 1940—1944 års taxeringar skall efter framställning från skattskyldig av prövningsnämnd medgivas, om och i den mån a) tillgång, som i 13 § förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1940 samt 17 § förordningarna om krigskonjunkturskatt för åren 1941—1944 sägs. före taxeringens avslutande nedgått i värde under det, vartill den i beskattningsavseende enligt denna förordning avskrivits, b) belopp, som enligt 14 eller 15 § förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1940 samt 18 eller 19 § förordningarna om krigskonjunkturskatt för

9 åren 1941—1944 insatts i riksbanken, före utgången av år 1949 disponerats för sådan anskaffning av tillgång, som insättningen avsett, och i räkenskaperna sådan avskrivning å tillgången skett som enligt i denna förordning angivna grunder skulle kunna godkännas vid taxering till krigskonjunkturskatt för anskaffningsåret, eller c) tillgång som i b) sägs före utgången av år 1949 nedgått i värde under det, vartill den i beskattningsavseende enligt denna förordning avskrivits, dock att, därest i fall som avses i 14 § förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1940 samt 18 § förordningarna om krigskonjunkturskatt för åren 1941—1944 den under beskattningsåret avyttrade eller förlorade tillgången varit belastad med intecknad gäld och däremot svarande belopp ej blivit insatt i riksbanken, den omständigheten att jämväl andra medel än i riksbanken ins(dta använts för anskaffning av den nya tillgången ej skall betaga den skattskyldige den rätt till restitution, som skulle tillkommit honom, därest medlen uttagits ur riksbanken. 3 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i 1 och 2 mom. här ovan skall iakttagas, att avsättning till fond av ifrågavarande slag skall anses hava tagits i anspråk i den ordning som i 4 mom. nedan föreskrives i fråga om utnyttjande av avdrag för inkomstminskning. Restitution skall i vart och ett av de i 1 och 2 mom. angivna fallen avse det belopp, varmed skatten för respektive beskattningsår skulle hava minskats, om avdrag med den i punkten angivna nedskrivningen, omkostnaden, avskrivningen eller värdeminskningen skett vid den beskattningsbara merinkomst ens fastställande. 4 mom. Har av skattskyldig bedriven rörelse under något eller några av beskattningsåren 1940—1944 vid tillämpning av de för respektive beskattningsår gällande bestämmelserna utvisat inkomstminskning, må efter därom hos prövningsnämnd gjord framställning restitution av krigskonjunkturskatt, som påförts vid 1940—1944 års taxeringar, medgivas, om och i den mån inkomstminskningen ej uppkommit oberoende av förhållanden, som omförmälas i 1 §. Inkomstminskning, som uppstått i till rörelse hänförlig förvärvskälla under beskattningsåret 1944, skall i första hand avdragas å inkomst från annan eller andra förvärvskällor under samma år enligt bestämmelserna i denna förordning och får således endast med därefter eventuellt återstående belopp tagas i beräkning för åtnjutande av restitution. Inkomstminskning, som uppkommit under beskattningsåren 1940—1943, må tagas i beräkning för åtnjutande av restitution allenast i den mån avdrag därför ej tidigare utnyttjats. Till inkomstminskning må ej hänföras utjämningsavdrag. Vid bestämmande av huruvida avdrag för inkomstminskning skall anses hava utnyttjats vid tidigare års taxeringar skall bortses från det i 10 § omförmälda avdraget å 3 000 kronor. Restitution, som i första stycket sägs, skall avse det belopp, varmed skatten för respektive beskattningsår skulle hava minskats, om avdrag för ovan

10 omförmäld inkomstminskning skett vid den beskattningsbara merinkomstens fastställande. Inkomstminskning skall i första hand utnyttjas det år den beskattningsbara mcrinkomsten i förhållande till jämförelseinkomsten är störst och därefter övriga år enligt samma grund. Om två år utvisa lika stora beskattningsbara merinkomster, skall avdrag i första hand utnyttjas å det äldre av åren. (22 § utgår) 14 § (förutvarande 23 §). A erlagd, provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt, som enligt 13 § restitueras, utgår ränta med två och en halv procent, dock ej i den mån fråga är om restitution enligt 13 § 1 mom. c) och 4 mom. (15—18 §§ motsvara 24—27 §§ i förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1944.) 19 § (förutvarande 28 §). Taxering verkställes statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Frågor om rätt till restitution av påförd krigskonjunkturskatt skola handläggas av prövningsnämnd. (20 § motsvarar 29 § i förordningen om krgskonjunkturskatt för år 1944.) 21 § (förutvarande 30 §). / mom. Därest taxeringen fastställes. 2 mom. Prövningsnämnden skall verkställa taxering till krigskonjunkturskatt så snart ske kan efter det nämnden fastställt taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1945, dock senast den 31 december samma år. Om särskilda skäl därtill föranleda må prövningsnämnd uppskjuta verkställigheten av taxeringen till krigskonjunkturskatt, dock ej längre än till den 31 december 1946. Därest i 23 § här nedan omförmälda nämnd därtill lämnar medgivande, må beträffande visst slag av rörelse eller visst företag taxeringen uppskjutas ytterligare, dock att taxering senast skall verkställas år 1949. 3 mom. Sedan prövningsnämnden — den 31 december 1945. (22 § motsvarar 31 § i förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1944.) 23 § (förutvarande 32 §). Kungl. Maj:t Om nämndens stadgas i 21 §.

tillämpning. befogenhet att i visst fall medgiva

uppskov

med

taxering

(24—26 §§ motsvara 33—35 §§ i förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1944.)

11 Arc» för viss

27 § (förutvarande 36 §). av krigskonjunkturskattelängden. 28 § (förutvarande 37 §).

/ mom. Har skattskyldig prövningsnämndens protokoll. (29—31 §§ motsvara 38—40 §§ i förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1944.) Anvisningar till 4 §. 4. Vid uppskattning av vid inkomstuppskattningen. b) Lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse vid beskattningsårets utgång må ej vid inkomstuppskattningen nedskrivas till lägre belopp än som erhålles vid uppskattning enligt de principer och den prisnivå som tillämpats beträffande lagervärderingen för jämförelseårets utgång, d. v. s. uppskattningen enligt räkenskaperna av lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång (förkrigslagret). Därest det vid uppskattning enligt sagda principer och prisnivå befinnes, att lagret vid beskattningsårets utgång mera avsevärt översteg förkrigslagret, må dock ej beträffande lagerökningen godkännas nedskrivning till lägre värde än en och en fjärdedel gånger anskaffningskostnaden vid sista förkrigsinkomstårets utgång. Om lagret vid utgången av augusti 1939 (krigsutbrottet) visas hava varit större än vid sista förkrigsinkomstårets utgång skall dock lagret vid krigsutbrottet räknas som förkrigslager. I dylikt fall må så stor del av det vid beskattningsårets utgång befintliga lagret, som motsvarar lagerökning under tiden Vi—'Vs 1939 i regel icke upptagas till lägre värde än den verkliga anskaffningskostnad, som gällt för denna del av förkrigslagret. I de fall lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång räknas som förkrigslager och lagerökning därefter skett må vid inkomstuppskattningen lagret vid beskattningsårets utgång sålunda ej nedskrivas till lägre belopp än summan av värdet d förkrigslagret uppskattat efter nyss angivna principer och prisnivå och värdet å lagerökningen uppskattat till en och en fjärdedel gånger anskaffningskostnaden vid sista förkrigsinkomstårets utgång. I de fall åter då lagret vid krigsutbrottet räknas som förkrigslager må lagret vid beskattningsårets utgång vid inkomstuppskattningen ej nedskrivas till lägre belopp än som erhålles då från summan av anskaffningskostnaden för förkrigslagret och värdet å lagerökningen — uppskattat till en och en fjärdedel gånger anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet — dragés det belopp, varmed lagrets värde vid sista förkrigsinkomstårets utgång visas hava överstigit dess i beskattningshänseende enligt denna förordning då gällande värde. Hänsyn skall dock vid bedömande av nedskrivningen tagas till inträffad värdeminskning på grund av prisfall eller av annan orsak, så ock till i vad mån efterfrågan å tillgången kan antagas bliva minskad eller upphöra, när normala förhållanden åter inträda. Om den dolda reserven i lagret vid beskattningsårets utgång vid uppskatt-

VI ning av lagertillgångarna till förkrigspris eller till den verkliga anskaffningskostnaden vid nämnda tidpunkt ej är större än den dolda förkrigsreserv som avses i 4 § 4 mom. första stycket (jfr punkt Ila har nedan), skall lagret ej anses nedskrivet till lägre belopp än som godkännes enligt förra stycket. Med förkrigspris förstås kostnaden för att anskaffa tillgångar av ifrågavarande slag vid krigsutbrottet, eller, därest lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång räknas såsom förkrigslager, vid sistnämnda tidpunkt. Har den skattskyldige ej vid sista förkrigsinkomstårets utgång haft lagertillgång, må vid uppskattningen av inkomsten för beskattningsåret tillgången i regel ej nedskrivas till lägre värde än som kan antagas hava motsvarat en och en fjärdedel gånger kostnaden för att anskaffa tillgången vid utgången av augusti 1939, skäligen reducerat med hänsyn till redan inträffad värdeminskning på grund av prisfall eller av annan orsak eller till befarad värdeminskning vid krigskonjunkturens upphörande. Om anskaffningskostnaden å lagertillgång vid taxeringens avslutande ej uppgår till en och en fjärdedel gånger anskaffningskostnaden vid sista förkrigsinkomstårets utgång eller där lagret vid krigsutbrottet utgör förkrigslager, till en och en fjärdedel gånger anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet, må lagerökning upptagas till den vid förstnämnda tidpunkt gällande anskaffningskostnaden. Kan skattskyldig visa, att före taxeringens avslutande priset å lagertillgång nedgått mera, än som motsvarar sålunda angivet värde, böra dylika lagertillgångar upptagas till detta lägre pris, i den mån den skattskyldige genom prisfallet skulle lida förlust. Dock skall detta icke gälla i fall då försäljning skett till pris, som uppenbarligen understiger gällande marknadsvärde. Om av skattskyldig bedriven rörelse under kriget mera avsevärt utvidgats och den skattskyldige kan visa att för den sålunda utvidgade rörelsen fordras större lager än som vid utgången av sista förkrigsinkomståret ansågs vara nödvändigt för driften med rörelsens dåvarande kapacitet, må lagerökning, som visas vara normal med hånsyn till rörelsens ökade kapacitet, upptagas till förkrigspris. Vid tillämpning av vad ovan stadgats skall iakttagas, att nedskrivning vid inkomstuppskattning enligt denna förordning ej må ske till lägre belopp än det bokförda värdet vid beskattningsårets utgång, såvitt ej den skattskyldige visar att vid uppskattningen enligt räkenskaperna hänsyn ej tagits till nedskrivning som enligt god köpmannased varit uppenbart påkallad. Tillika skall iakttagas, att av skattskyldig i räkenskaperna gjord värdesättning av lagertillgång, som godkänts vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, ej bör, med mindre särskilda omständigheter därtill föranleda, vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning frångås, försåvitt ej de beträffande räkenskaperna tillämpade grunderna kunna antagas leda till resultat som i genomsnitt mera avsevärt skilja sig från dem som framkomma vid tillämpning av föreskrifterna i denna punkt. Som lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning må endast räknas levererade tillgångar av omnämnt slag. Om lagret vid beskatt-

13 ningsdrets utgång är mindre än förkrigslagret, skall dock såsom levererad vara anses så stor del av kontrollerad varumängd, som vid värdering till förkrigspris motsvarar lagerminskningen. Kostnader nedlagda å av annan beställt fartyg, avtalat att levereras till visst pris må vid inkomstuppskattningen ej upptagas till lägre belopp än som kan anses därå belöpa av den likvid, som kan beräknas inflyta i anledning av beställningen. c) Om lagret vid beskattningsårets utgång, värderat till förkrigspris, understiger motsvarande värde å förkrigslagret, må avdrag vid inkomstuppskattningen medgivas med en fjärdedel av skillnaden. Är den sammanlagda anskaffningskostnaden vid sagda tidpunkt lägre än förkrigspriset skall vid tilllåmpning av vad nu sagts lagret värderas efter anskaffningskostnaden. d) I de fall lagret vid beskattningsårets utgång, värderat till förkrigspris, överstiger såväl förkrigslagret som lagret vid utgången av det beskattningsår för vilket taxering ägt rum år 1944 må den del av lagret, som överskjuter lagret vid sistnämnda tidpunkt i regel icke upptagas under den verkliga anskaffningskostnaden. e) Avdrag för nedskrivning a kontrollerade men vid beskattningsårets utgång icke levererade varor må utom i fall, som i b) här ovan sägs, medgivas allenast i den mån den skattskyldigc visar, att på grund av särskilda förhållanden verklig risk är förenad med de beställda varorna, exempelvis att levererade varor icke kunnat försäljas eller att marknadspriset i avsevärd grad fallit under det kontrollerade priset. f) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt åren 1940—1944 eller något av dessa år avdrag åtnjutits för minskning av dold förkrigsreserv i tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse, och har under beskattningsåret den avgångna dolda förkrigsreserven genom nybildning av motsvarande dold reserv helt eller delvis återvunnits, skall ett belopp svarande mot återvinningen tilläggas vid inkomstuppskattningen för detta år, dock att, därest återvinning skett av dold förkrigsreserv som minskats under det beskattningsår som låg till grund för 1940 års taxering till krigskonjunkturskatt, tillägg för återvinningen i denna del ej skall göras med mera än skillnaden mellan det belopp, för vilket avdrag för minskning av den dolda förkrigsreserven åtnjutits vid nämnda taxering, och återvinningen av samma reserv under de beskattningsår, som 1941—1944 års taxeringar avsågo. Återvinningen under beskattningsåret av avgången dold förkrigsreserv ulgöres av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, varmed vid uppskattning för taxering till krigskonjunkturskatt lagret vid beskattningsårets utgång var nedskrivet under förkrigspriset, och å andra sidan det belopp, varmed lagret vid beskattningsårets ingång var nedskrivet under nämnda pris, dock högst skillnaden mellan det belopp, varmed dold förkrigsreserv minskats under tidigare beskattningsår, och det belopp som motsvarar återvinning av sådan reserv under de beskattningsår, som 1941—1944 års taxeringar avsågo. Avdrag för minskning av dold förkrigsreserv vid taxering till krigskonjunkturskatt år 1940 skall anses hava åtnjutits högst med det belopp, som motsvarar den vid nämnda taxering uppskattade merinkomsten.

M

g) För värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader eller andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk medgives i regel avdrag efter samma grunder som tillämpats vid uppskattning enligt denna förordning av inkomsten för sista förkrigsinkomståret, eller, där beräkning efter sådan grund ej kan ske, med belopp motsvarande den med utgångspunkt från anskaffningskostnaden beräknade verkliga värdeminskningen. Avdrag för värdeminskning överstigande den normala av sådant slag, som avses i punkt 3 c) fjärde stycket anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen, medgives i den mån denna värdeminskning visas hava uppkommit under beskattningsåret och motsvarande avdrag skett i räkenskaperna. I räkenskaperna gjort avdrag å tillgång som nu sagts för överpris eller merkostnad av sådant slag, som angives i femte stycket nämnda anvisningspunkt, skall likaledes få åtnjutas, dock, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, högst med så stort belopp att det vid ifrågavarande beskattning återstående oavskrivna värdet å tillgången nedbringas till en och en fjärdedel gånger det pris den kan anses hava betingat vid utgången av augusti 1939. Beträffande industriella nybyggnader och nyanskaffade maskinutrustningar eller dylikt, som införlivas med vederbörande anläggningar för stadigvarande bruk, bör större avdrag för överpris än nyss sagts i regel ej medgivas. Kan det med hög grad av sannolikhet förutses, att en tillgång skall helt förlora sitt värde efter krigets slut, bör dock avdrag få ske för hela anskaffningskostnaden, om motsvarande avdrag skett i räkenskaperna. Vidare må större avdrag för överpris ån nyss sagts medgivas i det fall att fartyg eller annan tillgång för stadigvarande bruk, som den skattskyldige innehaft före krigsutbrottet, gått förlorad och annan liknande tillgång anskaffats i dess ställe. I dylikt fall må avdrag för överpris åtnjutas högst med så stort belopp att det vid ifrågavarande beskattning återstående oavskrivna värdet nedbringas till förkrigsvärdet å den nyanskaffade tillgången eller, om detta värde överstiger motsvarande värde för den förlorade tillgången, till summan av förkrigsvärdet å denna tillgång och — i regel — en och en fjärdedel gånger det belopp varmed förkrigsvärdet å den nyanskaffade tillgången överstiger förkrigsvärdet å den förlorade tillgången. I vissa fall kan Kungl. Maj:t med stöd av särskilt av riksdagen meddelat bemyndigande att medgiva eftergift beträffande krigskonjunkturskatt fastställa särskild grund för beräkning av avdrag för överpris eller merkostnad. h) Om skattskyldigs tillgångar för stadigvarande bruk kunna antagas hava undergått värdeminskning genom att nödiga reparationer måst eftersättas under den tid kriget varat, skall avdrag efter framställning av skattskyldig medgivas vid inkomstuppskattningen med skäligt belopp motsvarande den värdeminskning, som uppstått på grund av nämnda förhållanden. I regel bör avdraget, därest icke den skattskyldige ådagalägger, att han på grund av särskilda omständigheter är berättigad till avdrag efter annan grund, beräknas till skillnaden, uppräknad till efterkrigspris, mellan å ena sidan fem gånger medeltalet av reparationskostnaderna under förkrigsinkomståren, som ej tillagts vid jämförelseinkomstens beräkning, och å andra sidan sum-

15 man av motsvarande kostnader under beskattningsåren 1940—1944 reducerade till förkrigspris. Utgår skattskyldigs räkenskapsår efter den 28 februari 1945 skall dock avdrag, varom nu är fråga, icke medgivas vid taxeringen till krigskonjunkturskatt för år 1945. i) Har avdrag erhållits för nedskrivning å fordringar vid taxeringarna till krigskonjunkturskatt åren 1940—1944 och fordringarna kunna antagas återfå sitt värde helt eller delvis efter det att kriget upphört, skall motsvarande belopp tilläggas vid inkomstuppskattningen. (j)—n) motsvara nuvarande e)—i).) 5. Vid uppskattning ekonomiska föreningar. 6. a. I förekommande fall skall den enligt denna förordning beräknade inkomsten fördelas å tid före och efter årsskiftet 1944/45; härvid skall dock undantag göras för sådan enligt denna förordning icke tillåten reserv, som uppkommit efter den 31 augusti 1939. Vad, som efter denna fördelning belöper a tid före den 31 december 1944, skall efter tillägg av beloppet av dylik reserv anses utgöra ifrågavarande skattskyldigs inkomst under ifrågavarande del av år 1944. 7. Vid beräkning finnes skälig. 11. a) Avdrag medgives för minskning av dold förkrigsreserv i tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse. Såsom nämnda tidpunkt. 12. Vad angår ett belopp av 3 000 kronor. till 5 §. 5. Såsom taxerad merinkomst av jordbruk skall, där ej utredning som avses i nästa punkt förebringas, upptagas den uppskattade merinkomsten med avräkning av dels ett belopp utgörande tio procent av den uppskattade merinkomsten, avsett att täcka av kriget förorsakad värdeminskning genom försämrad hävd med mera, dels ock ett belopp svarande mot utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs, utgörande tjugufem procent av jämförelseinkomsten. till 6 §. 4. I fall, då växande skog avyttrats i samband med avyttring av marken, beräknas nettointäkt av skogsbruk enligt denna förordning så att från den för skogen erhållna köpeskillingen avdrag göras dels med ett belopp svarande mot den växande skogens uppskattade värde vid utgången av augusti 1939 eller, om skogens för ägaren gällande ingångsvärde var större, detta värde, dels för de i samband med avyttringen uppkomna kostnaderna i den m å n de belöpa på skogen. Den sålunda beräknade nettointäkten av skogsbruk, minskad med utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs, utgörande tjugufem procent å nettointäkten, upptages såsom taxerad merinkomst å avyttringen av den växande skogen. Vid uppskattning av värdet å den växande skogen vid utgången av augusti 1939 iakttages, att bevisning rörande dess

16 storlek i regel ej kan åläggas den skattskyldige. Värdeökningen å den växande skogen sedan nämnda tidpunkt må följaktligen ej beräknas till högre belopp än som finnes med sannolikhet svara mot utvecklingen av den allmänna fastighetsmarknaden beträffande skogsegendomar å orten. 5. Har skattskyldig tillämpade prissättningen. 6. Vad i punkt — motsvarande tillämpning.

M OTIV

Kap. 1.

K r i g s k o n j u n k t u r s k a t t e n u n d e r förra v ä r l d s k r i g e t .

Genom proposition den 30 april 1915 (nr 196) föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att antaga en förordning om krigskonjunkturskatt. Enligt förslaget skulle skatten utgå för den ökade inkomst, som tillfördes skattskyldig på grund av det genom dåvarande krigstillstånd framkallade läget. Skatten i fråga skulle erläggas under ett vart av åren 1915 och 1916. Skattskyldigheten skulle, under de i förordningen angivna villkor, åligga den, som taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt för inkomst av rörelse eller yrke, realisationsvinst samt andra inkomster av tillfällig natur, varvid inkomsten av varje inkomstkälla vore att beräkna för sig. Inkomst av fast egendom, inkomst av kapital samt inkomst av vanlig arbetsanställning skulle alltså icke falla under förordningen. Krigskonjunkturskatt skulle emellertid utgå blott under följande villkor: 1. Inkomsten skulle för att bliva skattepliktig överstiga medeltalet av motsvarande inkomst, sådan den beräknats vid taxeringarna 1913 och 1914 eller ettdera året, därest taxering ej skett för bägge, och skatten skulle utgå å det överskjutande beloppet, den s. k. merinkomsten. För skattskyldiga som ej alls taxerats för inkomst av ifrågavarande slag 1913 eller 1914 vore hela inkomsten att betrakta som merinkomst. 2. Den skattskyldiges hela inkomst skulle uppgå till minst 15 000 kronor. 3. Därjämte skulle, i fråga om inländska aktiebolag och solidariska bankbolag, bolagets inkomst dels överstiga 5 procent av bolagets kapital, sådant det vid taxeringen beräknats, dels, beräknad i procent å nämnda kapital, överstiga inkomstprocentens medeltal enligt taxeringarna 1913 och 1914. 4. Merinkomsten skulle uppgå till minst 1 000 kronor. Riksdagen anmälde genom skrivelse den 26 maj 1915 (nr 190), att riksdagen godkänt propositionen om krigskonjunkturskatt med vissa ändringar. Ifrågavarande krigskonjunkturskatt hade tydligtvis karaktären av en ren avkastningsskatt, eftersom den inkomst, som beskattades, beräknades fristående för sig och utan avdragsrätt för sådana kostnader, som hänförde sig till den skattskyldiges personliga förhållanden. I övrigt erhöllo beskattningsreglerna en relativt enkel utformning i det att man i huvudsak anknöt till taxeringen till den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten. Det var den härvid framkomna inkomsten, som direkt jämfördes med medeltalet av förkrigsårens inkomst. En sådan regel var vid denna tidpunkt möjlig att uppställa, enär de skattskyldiga då ännu icke till2—44S898.

18 erkänts senare meddelade möjligheter att själva reglera framkommande vinst genom fri lagervärdering, fri avskrivning o. dyl. Dock gavs en JLsteringsregel beträffande inkomstberäkningen. Hade någon vid beräkningen av deklarerad inkomst avdragit driftkostnad, som icke var att hänföra till verklig sådan eller icke stod i rimligt förhållande till rörelsens omfattning, eller eljest avdragit kostnad, som uppenbarligen saknade samband med inkomstens förvärvande, skulle man i fråga om krigskonjunkturskatten bortse härifrån. Den förordning, som i överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdades den 11 juni 1915 (nr 210), avsåg, såsom förut är nämnt, allenast åren 1915 och 1916. Med hänsyn härtill framlades för 1916 års riksdag förslag om fortsatt tillämpning av den nya skatteformen. Kungl. Maj:ts förslag härutinnan, i proposition den 5 maj 1916 (nr 241), innefattade emellertid icke enbart utsträckning av den förra förordningens giltighetstid ulan jämväl vissa ändringar i densamma. Enligt förslaget skulle taxering till krigskonjunkturskatt äga rum år 1916 och sedermera årligen till och med året efter det, under vilket genom kungörelse tillkännagivits, att krigstillståndet upphört. Då 1915 års förordning omfattade åren 1915 och 1916, stadgades i 1916 års förordning till förebyggande av dubbel beskattning, att skatt — vilken alltjämt skulle utgå för vinst uppkommen genom det av dåvarande krigstillstånd framkallade läget — vore att erlägga i den mån vinsten icke blivit genom taxering år 1915 enligt förordningen den 11 juni 1915 beskattad. Själva huvudbestämmelsen, varigenom beskattningen anknöts till det av krigstillståndet framkallade läget, behölls alltså i det nya förslaget. För att klarare framhäva dess innebörd gjordes i författningstexten uttryckligen skillnad mellan den matematiska merinkomsten, eller det inkomstbelopp som framkomme vid det rent aritmetiska utrönandet av inkomstökningen, och den beskattningsbara merinkomsten eller den del av förutnämnda matematiska merinkomst vars grund vore det genom krigstillståndet framkallade läget. Metoden att utröna den matematiska merinkomstens storlek föreslogs vidare ändrad därhän, att som jämförelsetal skulle användas den högsta inkomsten under ettdera av åren 1913 och 1914, med vilken bestämmelse även följde motsvarande ändring beträffande bolagens inkomslprocent. I de under förordningen fallande inkomstarterna skulle jämväl innefattas tantiemer och därmed jämförliga inkomster, hänförliga till inkomst av tjänst eller anställning. I skrivelse den 15 juni 1916 (nr 268) anmälde riksdagen, att riksdagen antagit förslaget till förordning om krigskonjunkturskatt med vissa ändringar. De av riksdagen beslutade ändringania i förslaget inneburo sålunda för det första en viktig utvidgning av krigskonjunkturbeskattningens allmänna ram, i det att även inkomst av fast egendom blev beskattningsbar under lika villkor som inkomst av arbete. I avseende å metoden för merinkomstens beräknande återgick riksdagen till den medeltalsberäkning för åren 1913 och 1914, som var stadgad i 1915 års förordning. Av statsfinansiellt stor betydelse

19 var, att riksdagen med vidhållande av den progressiva principen skärpte den i propositionen föreslagna skatteskalan. Förordning i överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdades den 30 juni 1916 (nr 260). Vid 1917 års riksdag framlades icke av Kungl. Maj:t något förslag till ändring i senast nämnda förordning. På enskild motionärs hemställan beslöt emellertid riksdagen bland annat att ytterligare skärpa skatteskalan. Till 1918 års riksdag avlät Kungl. Maj:t tvenne propositioner (nr 401 och 448) med förslag om vissa ändringar i förordningen om krigskonjunkturskatt. Ändringarna avsågo i huvudsak dels de för taxeringsförfarandet gällande tidsbestämmelserna, dels införandet av rätt till avdrag för gäldränta — vilken avdragsrätt närmast betingades därav att inkomst av fastighet indragits under krisbeskattningen och att fastigheterna åvilande gäldränta i då gällande deklarationsformulär redovisades under allmänna avdrag — dels slutligen skatteskalan. Förslagen biföllos av riksdagen utom vad beträffar en för vissa svenska aktiebolag och solidariska bankbolag samt alla utländska bolag föreslagen tilläggsskatt, vilken helt förkastades. I 15 § förordningen den 30 juni 1916 om krigskonjunkturskatt stadgades, att taxering enligt förordningen skulle äga rum år 1916 och sedermera årligen till och med året efter det, under vilket genom kungörelse tillkännagivits, att krigstillståndet skulle anses hava upphört. Departementschefen anförde i anslutning härtill år 1919 bland annat, att såvitt man kunde bedöma sådan kungörelse torde kunna utfärdas under loppet av 1919. Taxering till krigskonjunkturskatt skulle i varje fall ske under 1920. Men efter all sannolikhet komme sådan taxering icke, frånsett vissa särskilda undantagsfall, att ifrågakomma senare. Kristidens extra ordinära förhållanden vore visserligen ännu icke förbi; en finansiell jätteuppgift återstod att lösa vid den slutliga uppgörelsen av de stora förluster, kristiden torde komma att medföra för statsverket. Departementschefen utginge emellertid ifrån att förordningen om krigskonjunkturskatt icke skulle tillämpas längre än vad i själva författningen från början avsetts. Härmed bleve också den allmänna riktning bestämd, i vilken gällande bestämmelser skulle förändras. De borde taga sikte på själva avvecklingen av skatteformen i fråga och i avseende därå giva klara föreskrifter när och i vilken mån uppkommande merinkomster skulle upphöra att betraktas som beskattningsbara krigsvinster. Vidare borde sådana stadganden införas, varigenom den finansiella avskrivningen av krigskonjunkturskatten som statsintäkt toge sin början redan 1920. Eljest skulle de oförmedlat och till hela sin vidd inställa sig under å r 1921. Slutligen funne departementschefen angeläget att, inom ramen för det statsfinansiellt möjliga och med beaktande dels av framförda önskemåls praktiska betydelse, dels av deras genomförbarhet utan djupgående omläggningar av taxeringsförfarandet, medverka till åvägabringande av viss allmän lätt-

nad för de enligt krigskonjunkturskalteförordningen skattskyldiga och viss utjämning dem emellan av skattebördan. Vid 1919 års riksdag genomfördes efter proposition (nr 258) i ämnet vissa ändringar i förordningen. Krigskonjunklurskatten ställdes under avveckling. Sålunda infördes den bestämmelsen att inkomstökning, beroende på att skattskyldig rörelseidkare efter ingången av 1919 börjat utnyttja nya eller utvidgade anläggningar, ej vore att anse som krigskonjunkturvinst. Därjämte gjordes till villkor för skattskyldighet i fortsättningen att taxering till krigskonjunkturskatt varit den skattskyldige påförd något av åren 1915— 1919. Vidare sänktes skatteskalan såväl för enskilda som för bolag. Slutligen infördes en spärr beträffande den beskattningsbara merinkomsten genom en bestämmelse att denna icke finge upptagas till högre belopp än den matematiska merinkomsten minskad med 25 procent. I sistnämnda båda hänseenden gick riksdagen längre i riktning mot mildrande av skatten än Kungl. Maj:ts förslag. Är 1920 utfärdades en förordning (nr 443) av innehåll att taxering till krigskonjunkturskatt icke skulle äga rum beträffande vinst, som uppkommit efter 1919 års utgång. Sättet för uttagande av krigskonjunkturskatt under förra världskriget blev föremål för mycket kritik. Av de anmärkningar, vilka framfördes under skatteformens giltighetstid och kanske än mera, sedan skatten upphört att utgå, må här erinras om följande. Den svenska krigskonjunkturbeskattningen hade med tiden kommit att verka väsentligen som en skatt å försämrat penningvärde, vilken svårligen kunde från principiella synpunkter försvaras. I de balanser, som lågo till grund för företagens vinstberäkningar, redovisades i mycket stor utsträckning inventarier och varulager till värden, vilka dels sedda på längre sikt voro for höga därför att penningvärdet sedermera åter steg, och dels också voro fiktiva på den grund att de hänförde sig till tillgångar som hade ett väsentligt värde endast så länge krigstillståndet varade men som efter krigets slut voro helt eller i det närmaste värdelösa. Skattelagstiftningen med sina schematiska regler om rätt till avdrag för värdeminskning medgav icke mer än sedvanliga procentuella avdrag å de mestadels uppskruvade anskaffningskostnaderna för under kriget förvärvade tillgångar för stadigvarande bruk. Affärsföretagen torde oftast i sina räkenskaper hava nöjt sig med avskrivningar motsvarande dem som voro avdragsgilla vid beskattningen. Detta var i och för sig en brist på förutseende inom affärslivet. Krigskonjunkturbeskattningen var emellertid ej så inrättad att beskattning av fiktiva vinster kunde undvikas. Beträffande värdering av varulager var skattelagstiftningens inställning vid nämnda tid mindre klar. Då emellertid nedskrivningar vanligen i affärsföretagens räkenskaper skedde med hänsyn till dagspriserna för inköp eller försäljningar, kommo varulagren oftast att bokföras till priser, som efter kriget visade sig hava varit alldeles för höga. På grund av dylika värderingar kommo avsevärda belopp för prisstegringar å lager att ingå i de redovisade vinsterna. Då de bokförda

21 vinsterna utgjorde utgångspunkt för beskattningen, kom denna även härutinnan att i avsevärd grad träffa fiktiva vinster. Det nu anförda torde kunna sammanfattas så, att betydande belopp, vilka rätteligen bort användas för affärslivets konsolidering, i stället indrogos till statsverket i form av skatter. De ogynnsamma verkningarna i nu angivet avseende torde stundom hava skärpts därigenom att skatten kommit att träffa före kriget hopsamlade dolda reserver, vilka realiserats under kriget och rätteligen bort användas för förnyelse men nu i stället delvis måste användas för skattebetalning. Sättet för merinkomstens beräkning i förhållande till förkrigsinkomsten var i hög grad summarisk. Oklarhet rådde om, huru bevisbördan skulle fördelas mellan de skattskyldiga och beskattningsmyndigheterna. I följd härav blev tillämpningen ojämn och den uppskattade merinkomsten beskattades ofta såsom krigskonjunkturvinst, även om ovisshet förelåg, huruvida inkomst i verklig mening överhuvudtaget var förhanden. Icke minst gjorde sig detta missförhållande gällande beträffande nystartade företag, vilkas hela inkomst ofta rubricerades såsom merinkomst och drabbades av skatten. Enligt statistisk årsbok för år 1923 avkastade krigskonjunkturskatten under förra världskriget följande belopp: 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1922

89 131 119 85 739 012 251025 857 303 454 584 272 977 170 117 200 012 3 262 023 1 122 789 777

Enligt uppgift avse de återgivna beloppen i regel de influtna skattebeloppen, så vitt möjligt med avdrag för restitutioner. Emellertid torde betydande restitutioner hava ägt rum under senare år. Några uppgifter hava icke stått att erhålla utom beträffande 1918 års taxering. Genom statsbokföringskommittén hade 1919 års bevillningsutskott (bevillningsutskottets betänkande samma år, n r 72) erhållit följande uppgifter beträffande taxeringen till krigskonjunkturskatt för år 1918: influtet belopp 376 119 248:39; restituerat belopp 71810 573:24. Beträffande antalet till skattedomstolarna inkomna krigskonjunkturskattemål föreligga följande uppgifter: År

Kammarrätten

Regeringsrätten

1915 1916 1917 1918 1919 1920

481 2 427 3 684 4 446 5 234 1913

— — 53 148 235 344

22 År

1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929

imarr itten

147 — — — — — —

Regeringsrätten

—

477 390 519 320 99 19 7 5 1

2617 Enligt vad som framgår av Regeringsrättens årsbok avgjordes det sista krigskonjunktursskattemålet av Kungl. Maj:t år 1930.

Kap. 2. Krigskonjunkturbeskattningen under pågående världskrig. Vid utformningen av krigskonjunkturskatten under nu pågående världskrig sökte man uppmärksamma de missförhållanden, vilka i enlighet med det nyss anförda vidlådit den tidigare krigskonjunkturbeskattningen. Man eftersträvade sålunda att beskatta endast verkliga vinster och icke fiktiva sådana. För att nå detta syfte infördes särskilda bestämmelser, för vilka redogöres närmare i det följande. § 1. De olika förordningarna om krigskonjunkturskatt. I. 1940 års förordning. Genom proposition den 1 augusti 1940 (nr 2) föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att antaga förordning om krigskonjunkturskatt för år 1940. Riksdagen anmälde i skrivelse den 17 augusti (nr 2), samma år, att riksdagen godkände propositionen med vissa ändringar. Enligt den antagna förordningen skulle för år 1940 erläggas krigskonjunkturskatt till staten för inkomstökning, som uppkommit efter utgången av augusti 1939 och kunde antagas hava berott på förhållanden, vilka föranletts av pågående krig eller dessförinnan rådande krigskonjunktur (1 §). Skattepliktig inkomstökning år 1939. 2 §. Man begränsade skatteplikten till uppkommen ökning efter krigsutbrottet av: a) inkomst av rörelse; b) inkomst i form av tantiem, provision, gratifikation eller likartad inkomst av tjänst, därest inkomsten utgått från rörelse, ävensom med tantiem etc. jämförlig inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet, oavsett om den utgått från rörelse; c) inkomst av icke yrkesmässig avyttring av lös egendom.

23 I samtliga fall förutsattes, att inkomsten var skattepliktig enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Härifrån gjordes emellertid två undantag, som innefattade utvidgning av det vanliga inkomstbegreppet. Fysisk person, som avyttrat maskiner och inventarier, dock ej sådana, som vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänfördes till byggnad, skulle bliva jämställd med de juridiska personer, som angivas i punkt 4 anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen. Detta innebar att vinsten skulle bliva skattepliktig såsom inkomst av rörelse oberoende av tiden för innehavet. Dessutom hänfördes till inkomst av rörelse ersättning på grund av försäkring av nyssnämnda tillgångar, även om intäkten eller ersättningen ej var skattepliktig enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller densamma enligt sagda förordning hänfördes till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet. Vidare skulle stadgandet i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen om särskild ordning beträffande beskattning av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg icke äga tillämpning vid taxering till krigskonjunkturskatt. Skattskyldig var principiellt envar, som åtnjutit inkomstökning av någon av de ovan angivna förvärvskällorna. Enligt huvudregeln i 3 § skulle till grund för beskattningen ligga en jämförande uppskattning av inkomsterna för dels beskattningsåret och dels ett vart av de två beskattningsår, som gått till ända närmast före den 1 september 1939 (förkrigsinkomståren). Uppskattningen skulle verkställas enligt bestämmelserna i förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, men med sådana avvikelser, som erfordrades för att åstadkomma likformighet i inkomstberäkningen för de olika åren samt under iakttagande av de i förordningen meddelade särskilda föreskrifterna. Inkomsterna måste med andra ord vara jämförbara för såväl beskattningsåret som förkrigsinkomståren. Detta innebar, att omkostnadskonton och övriga resultatkonton för samtliga åren borde granskas och alla onormala utgifter elimineras vid jämförelsen. Motsvarande gällde för inkomstposter. Vidare skulle avdrag eller tillägg göras för ränta å ökning eller minskning av eget kapital i rörelsen. Genom en jämförelse mellan medeltalet av de sålunda justerade rörelseresultaten för förkrigsinkomståren (jämförelseinkomsten) och beskattningsåret erhölls den för sistnämnda år föreliggande uppskattade merinkomsten. Det var emellertid icke nödvändigt att alltid taga medeltalsinkomsten för förkrigsinkomståren till jämförelseinkomst. Om resultatet på så sätt icke bleve rättvisande kunde nämligen annan beräkning av jämförelseinkomsten ifrågakomma (3 punkten anv. till 4 §). Särskilt om förkrigsinkomståren visat underskott eller eljest onormala vinstresultat, borde jämförelseinkomsten fastställas till annat belopp, som med hänsyn till omständigheterna kunde anses skäligt. För beräkning av merinkomst av realisationsvinst skulle icke fastställas någon jämförelseinkomst. För rörelse skulle sådan uppskattning och jämförelse göras för varje förvärvskälla för sig, därvid såsom särskild förvärvskälla skulle anses särskild

förvärvskälla enligt kommunalskattelagen. I fråga om tantiem och likställd inkomst samt inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet skulle göras gemensam beräkning. Realisationsvinst beräknades för sig. Om vid tillämpningen av berörda regler angående beräkningen av uppskattad merinkomst inkomstminskning i stället uppkommit i viss till rörelse hänförlig förvärvskälla, ägde den skattskyldige från uppskattad inkomstökning avdraga den på liknande sätt uppskattade inkomstminskningen. För kvittningsrätt krävdes, att inkomstminskningen uppkommit efter krigsutbrottet och berott på förhållanden, som föranletts av kriget eller krigskonjunkturen. Förelågo flera rörelser fanns, utöver bestämmelsen om inkomstminskningen, en specialregel om begränsning av taxerad merinkomst (4 § 3 mom.). Vid taxering av merinkomst av andra förvärvskällor än rörelse saknades bestämmelser om rätt till avdrag för inkomstminskning. Uppskattad merinkomst presumerades hava uppkommit efter augusti 1939. Det ankom på den skattskyldige att bevisa, att merinkomsten uppkommit före utgången av augusti 1939 eller att merinkomsten borde lika eller på annat sätt fördelas på hela året. Antagandet att den uppskattade merinkomsten uppkommit efter krigsutbrottet kunde brytas genom enkel sannolikhetsbevisning. Kunde den skattskyldige visa, att i den uppskattade merinkomsten ingick belopp, varmed dold förkrigsreserv minskats under beskattningsåret, skulle merinkomsten i motsvarande mån icke anses hava berott på i 1 § omförmälda förhållanden. Med dold förkrigsreserv avsågs det belopp, varmed lagrets verkliga värde vid utgången av augusti 1939 översteg dess i beskattningshänseende (enligt krigskonjunkturskatteförordningen) gällande värde vid nämnda tidpunkt. Därefter återstod att taga ståndpunkt till frågan, i vad mån den merinkomst, som belöpte på tiden efter krigsutbrottet, kunde antagas hava berott på förhållanden, som angåvos i 1 §. Enligt förordningen presumerades, att så varit fallet, men denna presumtion kunde av den skattskyldige brytas genom förebringande av bärande sannolikhetsskäl. Omständigheter, vilka kunde gälla såsom sådan motbevisning angåvos i punkt 11 anvisningarna till 4 §. Ovanberörda bevisregler gällde i tillämpliga delar även beträffande fastställande av inkomstminskning, dock att inkomstminskning, som kunde anses hava uppkommit efter krigsutbrottet, skulle antagas hava berott på förhållanden, som avsågos i 1 §, såvida ej vederbörande taxeringsmyndighet gjorde sannolikt, att inkomstminskningen uppkommit oberoende av kriget. Sedan för envar av olika förvärvskällor i rörelse dels fastställts den uppskattade merinkomsten dels ock vidtagits de eventuella ändringar av denna merinkomst, som kunde vara betingade av förebragt bevisning i nyssnämnda hänseenden, sammanlades de sålunda erhållna inkomstbeloppen. Den därvid erhållna summan utgjorde taxerad merinkomst av rörelse. Beskattningsbar merinkomst och beräkning av krigskonjunkturskatt. Den beskattningsbara merinkomsten skulle enligt 7 § fastställas särskilt för rö-

25 relse och särskilt för övriga förvärvskällor tillsammans. Anledningen härtill var sättet för skattesatsens bestämmande. Från taxerad merinkomst i första hand från taxerad merinkomst av rörelse skulle avdragas ett belopp på 4 000 kronor. Motiveringen för detta avdrag var att det skulle medföra olägenheter att vid bestämmande av den gräns, från vilken krigskonjunkturskatten skulle börja utgå, taga hänsyn till den skattskyldiges rent personliga inkomstförhållanden i övrigt; i stället fastställdes ett schablonavdrag. Vidare framhölls att ett dylikt avdrag skulle medföra att skatten blev tämligen starkt degressiv och att det innebar en rimlig säkerhetsmarginal mot felbedömningar. Att avdraget bestämdes till 4 000 kronor syntes hava berott på en önskan att såvitt möjligt begränsa antalet taxeringsfall 1940. Utöver nämnda avdrag medgavs avdrag för gåva, som efter krigsutbrottet utgivits till luftskydd och luftvärn och som fått avdragas vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Krigskonjunkturskatten beräknades beträffande rörelse å den del av den beskattningsbara merinkomsten, som ej översteg 20 procent av motsvarande jämförelseinkomst, till 50 procent. Å den del av den beskattningsbara merinkomsten, som översteg 20 procent men ej 50 procent av motsvarande jämförelseinkomst beräknades krigskonjunkturskatten till 60 procent samt å den del, som översteg 50 procent av motsvarande merinkomst till 70 procent. Med motsvarande jämförelseinkomst skulle förstås en tredjedel av den sammanlagda jämförelseinkomsten för de till rörelse hänförliga förvärvskällorna, om beskattningsåret sammanföll med kalenderåret 1939. I annat fall skulle motsvarande jämförelseinkomst beräknas för det antal månader, varmed tiden efter krigsutbrottet ingick i beskattningsåret. Hela jämförelseinkomsten skulle i sistnämnda fall fördelas på varje månad. Exempel: Jämförelseinkomsten utgör 12 000 kronor, varav å de sista fyra månaderna år 1939 sålunda belöper 4 000 kronor. Den taxerade merinkomsten utgör 6 000 kronor. — Den taxerade merinkomsten minskas till en början med 4 000 kronor, varvid erhålles den beskattningsbara merinkomsten, uppgående till 2 000 kronor. Å den del härav, som ej överstiger 20 % av 4 000 kronor (som var jämförelseinkomslen), d. v. s. å 800 kronor, utgör skatten 50 °/o eller 400 kronor. Ä den del, som överstiger 20 men ej 50 % av 4 000 kronor, d. v. s. å 1 200 kronor, utgör skatten 60 °/o eller 720 kronor. Krigskonjunkturskatten blir alltså sammanlagt 1 120 kronor. Den för beskattningen av rörelse valda formen för progressivitet ansågs icke lämpad för realisationsvinster och ej heller för tantiem och liknande inkomster. För alla dessa inkomster infördes därför en enda skattesats, lika med den för bottenskiktet i den progressiva skalan. Krigskonjunkturskatten beträffande inkomst av tantiem eller likartade inkomster och realisationsvinst skulle alltså utgöra 50 °/o av den beskattningsbara merinkomsten. Avdrag för krigskonjunkturskatten skulle ex officio göras vid den statliga inkomsttaxeringen, varigenom såväl den statliga inkomstskatten som värnskatten och särskild skatt å förmögenhet nedsattes. Äkta makar skulle taxeras tillsammans (9 §).

26 I det följande skall givas en redogörelse för vissa bestämmelser av större vikt gällande beräkningen av uppskattad och taxerad merinkomst ävensom de möjligheter till provisorisk skatte påför ing, som givits i förordningen. Beräkning av uppskattad och taxerad merinkomst av rörelse. Vid uppskattningen av inkomsten för förkrigsinkomståren skulle enligt punkt 2 anvisningarna till 4 § den uppskattning av inkomst, som verkställts vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, frångås bland annat i följande fall. 1) Lagervärderingen. Om vid värdering av lager vid början och slutet av vartdera förkrigsinkomståret tillämpats grunder, som genomsnittligt mera avsevärt skilde sig från varandra, och en i förhållande till företagets omfattning mera avsevärd nybildning eller minskning av dold reserv förelegat under dessa år, skulle enligt punkt 2 a) anvisningarna till 4 § viss jämkning av lagervärdena äga rum. Hade under året genom nedskrivning bildats dold reserv i lager skulle denna tilläggas och hade genom uppskrivning sådan reserv minskats, skulle minskningen avdragas. Denna regel innebar en inskränkning i den frihet vid värdering av lager, som var medgiven vid den ordinarie beskattningen, och motiverades av, att krigskonjunkturskatten avsåg att med särskilt höga skattesatser under en begränsad tidsperiod träffa under perioden uppkommande inkomstökningar. Kravet på jämnhet blev därför starkt framträdande, vilket gjorde det betydelsefullt, att skatten blev i görligaste mån oberoende av den skattskyldiges bokföringsmässiga dispositioner. — Beträffande lagervärderingen för förkrigsinkomståren framhöll departementschefen, att denna ej kunde utom i rena undantagsfall hava påverkats av hänsyn till eventuell krigskonjunkturbeskattning. Ur denna synpunkt borde för dessa år den i räkenskaperna vidtagna lagervärderingen, som godkänts vid den ordinarie beskattningen utan vidare kunna godtagas. Avvikelse torde vara avsedd endast i fall, där under förkrigsinkomståren dold reserv bildats eller förut befintlig sådan minskats, emedan jämförelseinkomsten starkt påverkades i dylika fall. De föreslagna reglerna hade förestavats av en önskan att begränsa det subjektiva bedömandet vid merinkomstens fastställande till det minsta möjliga. Skulle det befinnas, att de vid statsbeskattningen beräknade inkomsterna för förkrigsinkomståren ej vore rättvisande på den grund att de påverkades av minskning eller nyskapande av dolda reserver, ansåg departementschefen riktigast, att på grundval av en summarisk justering av lagervärderingarna omräkna dessa inkomster och på så sätt erhålla en tillfredsställande grund för beräkning av jämförelseinkomsten. Valet av värderingsnorm kunde emellertid vid ändrad lagersammansättning direkt påverka inkomsternas storlek. Helt allmänt torde den lagervärdering, som närmast överensstämde med inköpspriset under förkrigsinkomståren vara lämpligast. För det lager, som kvantitativt och kvalitativt var detsamma för in- och utgången av vartdera förkrigsinkomståret var det likgiltigt vilken norm, som valdes, men beträffande överskjutande lagertillgång av varje slag kunde för samliga tidpunkter exempelvis inköpsprisen

27 för sista förkrigsinkomstårets slut användas som värderingsgrund. Man fick dock bedöma i det särskilda fallet huru den mest rättvisande jämförelsen skulle kunna erhållas. Om möjligt borde, därest omvärdering ifrågakomme, denna ske efter enhetlig grund. Det var väl att märka, att omvärderingen endast avsåg att få fram storleken av de båda förkrigsinkomstårens inkomster, vilka i sin tur bestämde jämförelseinkomsten, men att oavsett detta den värdesättning, som vid sista förkrigsinkomstårets utgång faktiskt skett i räkenskaperna, borde få anses utgöra lagervärde vid jämförelseårets slut och ingångsvärde för beskattningsåret. 2) I de fall, då för förkrigsinkomståren avsevärt större avdrag för värdeminskning å maskiner m. m. medgivits, än som kunde antagas hava motsvarat den verkliga värdeminskningen under året, skulle enligt punkt 2 b) anvisningarna till 4 § det överskjutande beloppet tilläggas vid inkomstberäkningen. 3) Enligt punkt 2 c) anvisningarna till 4 § skulle, om för något av förkrigsinkomståren avdrag skett för avsättning till konjunkturinvesteringsfond eller, med större belopp än som kunde anses motsvara normal årsavsättning, till pensionering av anställda eller annat likartat ändamål, beloppet tilläggas vid inkomstuppskattningen. Hade å andra sidan i inkomsten ingått belopp av sådant slag och av sådan storlek, som uppenbarligen icke kunde anses normalt för rörelsen, skulle sådant belopp ej upptagas såsom intäkt. Denna bestämmelse överensstämde med principen, att inkomstberäkningen skulle vara likformig för de olika åren. Vid uppskattning av inkomsten för beskattningsåret skulle enligt punkt 4 anvisningarna till 4 § den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda inkomstuppskattningen frångås bland annat i följande fall. 1) Lagervärderingen. (Punkt 4 a) anvisningarna till 4 §.) Det spörsmål, som h ä r närmast gällde att lösa, avsåg huru stor nedskrivning å lagret vid beskattningsårets utgång, som fick äga rum. Det var givet, att utformningen av denna regel var i högsta grad avgörande för den vinst, som blev underkastad krigskonjunkturbeskattning. Lagstiftaren hade härvid utgått från värderingen av det s. k. förkrigslagret. Detta innebar alltså, att man i princip utgick från förkrigspriset och från de värderingsprinciper, som vid samma tidpunkt tillämpades inom vederbörande företag, detta för vinnande av likformighet vid bedömningen. — Huvudregeln blev nu, att varulagret vid beskattningsårets utgång ej fick nedskrivas till lägre belopp än som erhölles, då man dels värderade detsamma till förkrigspris och dels å den därvid erhållna summan verkställde samma nedskrivning, som tillämpats å förkrigslagret. — Skulle emellertid lagret vid beskattningsårets utgång — sedan detsamma värderats till förkrigspris och nedskrivits på sätt nyss angivits »mera avsevärt» överstiga förkrigslagret, så hade ytterligare stadgats, att lagerökningen i fråga icke fick nedskrivas till lägre värde än anskaffningskostnaden vid sista förkrigsinkomstårets utgång. Med förkrigslagret avsågs som regel varulagret vid utgången av sista för-

28 krigsinkomståret. Kunde emellertid den skattskyldige visa, att lagret vid utgången av augusti 1939 varit större än lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång, skulle lagret vid krigsutbrottet räknas såsom förkrigslager; i dylikt fall fick, därest lagerökning förelåg vid beskattningsårets utgång, denna ej nedskrivas till lägre värde än anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet och nedskrivningen skulle beräknas gemensamt för förkrigslager och för lagerökning. Lagret i dess helhet vid beskattningsårets utgång fick alltså ej vid inkomstberäkningen nedskrivas till lägre belopp än summan av värdet å förkrigslagret uppskattat efter nyss angivna principer och prisnivå och värdet å lagerökningen uppskattat till anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet. I vissa fall kunde emellertid medgivas nedskrivning av varulagret till lägre värde än enligt huvudregeln. Detta kunde ske om värdeminskning redan inträtt till exempel genom prisfall eller genom att varorna blivit inkuranta eller om av särskild orsak framtida värdeminskning kunde befaras, ett förhållande, som kunde tänkas särskilt beträffande surrogatvaror. För det fall då den skattskyldige icke haft något lager vid sista förkrigsinkomstårets utgång fick lagret vid beskattningsårets utgång icke nedskrivas till lägre värde än som kunde anses motsvara kostnaden för att anskaffa lagret vid utgången av augusti 1939. Denna beräknade kostnad fick dock skäligen reduceras med hänsyn till redan inträffad värdeminskning på grund av prisfall o. d. I samband med lagervärderingen berörde departementschefen möjligheten till nedskrivning i räkenskaperna å kontraherade men ej levererade varor. Departementschefen yttrade bland annat, att han lör sin del var av den uppfattningen, att, där det var fråga om leveranskontrakt ingångna med personer med vilka den skattskyldige ej stod i intressegemenskap, och kontrakten ej kunde ryggas, samma nedskrivning var befogad å den kontraherade varan som å redan inköpt sådan. Härför talade allmänna principiella synpunkter. Hade en dylik nedskrivning gjorts i räkenskaperna, borde den alltså godkännas oavsett att det här var fråga om en i realiteten frislående avsättning till en — låt vara i anslutning till lagret bokförd — riskfond och ej om värdering av befintliga varor; ett uttryck för denna avsättningens karaktär var att prisfluktuationskontot kunde komma att uppgå till högre belopp än hela det inneliggande lagrets värde. De regler som upptogos i anvisningarna beträffande värderingen av varulagret avsågo sålunda ej direkt detta fall och lade följaktligen ej heller hinder i vägen för att en i och för sig befogad riskavsättning vid ifrågavarande beskattning godkändes. Den nu omnämnda principen kompletterades med viss möjlighet till provisorisk skattepåföring. En verklig likformighet förelåg icke, därest ej den skattskyldige fick avräkna sådana påtagliga förlustrisker som han iklätt sig ena året i motsats till det andra. Genom avräkningsförfarandet efter kriget kunde rättelse ske, om felbedömning skulle visa sig hava förelegat. Med det sagda hade ställning icke tagits till vad som vid den ordinarie beskattningen var tillåtligt eller ej. Även om en sådan rättstillämpning som departementschefen nu berört ej skulle överensstämma med eljest gällande skattelagstiftning, kunde det likväl ifrågakomma vid krigskonjunkturbeskattningen.

29 2) Beträffande avdrag för värdeminskning å maskiner m. m. gällde enligt punkt 4 b) anvisningarna till 4 § den huvudregeln, att avdrag skulle beräknas efter samma grunder, som tillämpats vid inkomstuppskattningen enligt ifrågavarande förordning för sista förkrigsinkomståret, d. v. s. rätten till fri avskrivning upphävdes vid taxeringen till krigskonjunkturskatt. Detta innebar emellertid icke, att samma procentsats av anskaffningskostnaden som för sista förkrigsinkomståret nödvändigt skulle tillämpas. Om den skattskyldige kunde visa, att slitningen varit avsevärt större än normalt, förelåg ej hinder att jämka procentsatsen med hänsyn härtill. Kunde beräkning icke ske efter ovan angiven grund, fick avdrag verkställas med belopp motsvarande den verkliga värdeminskningen, beräknad med utgångspunkt från anskaffningskostnaden. Utöver avdrag enligt huvudregeln kunde avdrag för värdeminskning överstigande den normala av sådant slag, som avsåges i punkt 3 c) fjärde stycket anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen medgivas i den mån det visades, att värdeminskningen uppkommit under beskattningsåret och motsvarande avdrag för nämnda år skett i räkenskaperna. Ett annat undantag från huvudregeln utgjorde \öv er prisavdrag et. Med överpris förstås enligt gängse terminologi, det pris, som erlägges utöver det normala, d. v. s. som regel utöver marknadsvärdet före kriget. Överprisavdraget är således ett riskavdrag, genom vilket tillgången kan nedbringas i ett värde, som är lägre än det, som gäller vid beskattningsårets slut. Beträffande detta stadgades, att i räkenskaperna gjort avdrag för överpris eller merkostnad av sådant slag, som angåves i femte stycket ovannämnda anvisningspunkt till 29 § kommunalskattelagen, skulle få åtnjutas. Såvida icke särskilda omständigheter föranledde till annat fick emellertid avdraget tillgodonjutas högst med så stort belopp, att det vid taxeringen till krigskonjunkturskatt återstående oavskrivna värdet å tillgången nedbringades till l1/* gånger det pris, den kunde anses betinga vid krigsutbrottet. Avdrag skulle sålunda i regel medgivas schablonmässigt för Va av överpriset. Beträffande beräkningen av överprisavdraget yttrade departementschefen 1940: »Härtill kommer slutligen överprisavdraget, som är ett riskavdrag, genom vilket tillgången kan nedbringas i ett lägre värde än det som gäller vid beskattningsårets slut. Huru långt en dylik avdragsrätt lämpligen bör sträckas är uppenbarligen med nuvarande konjunktur ytterst vanskligt att bedöma. I den remitterade promemorians motivering till 17 § uttalas, att den centrala nämnden skulle kunna avgiva vägledande yttranden i dylika frågor. Även för denna nämnds bedömande lära mycket stora svårigheter komma att föreligga. Jag föreslår därför en rent schablonmässig grund för överprisavdragens beräkning i normala fall, i det dylikt avdrag, om ej särskilda omständigheter till annat föranleda, ej skall beräknas med högre belopp än att det vid ifrågavarande beskattning återstående värdet å tillgången nedbringas till en och en tredjedel gånger det pris, som tillgången kan anses hava betingat vid utgången av augusti 1939. Det är tydligt, att en så schablonmässig regel som denna — vilken dock medger undantag med såväl större som mindre avdrag — knappast vore lämplig, därest den ej kompletterades med den provisoriska skattepåföringen för återstoden av i räkenskaperna gjort avdrag. Överprisavdraget bör

30 ej vara större än att det med stor sannolikhet kommer att ligga inom ramen för värdeminskningen under och närmast efter kriget, med bortseende från den värdeändring, som kan bliva en följd av ett försämrat allmänt penningvärde. Hinder finnes ej att vid den ordinarie beskattningen medgiva högre överprisavdrag än vid krigskonjunkturbeskattningen. Anledning att även vid sistnämnda beskattning medgiva större avdrag än de efter nämnda schablon uträknade föreligger uppenbarligen beträffande t. ex. en nyanskaffad maskin som kan användas endast för specialtillverkning av kristidsvaror.» Beträffande skattskyldigs i räkenskaperna gjord värdesättning av lager eller avskrivning för värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader och liknande tillgångar för stadigvarande bruk föreskrevs, att om dylik värdering eller avskrivning godkänts vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skulle den även som regel godkännas vid taxeringen till krigskonjunkturskatt. Räkenskaperna skulle frångås endast om de däri t i l l lämpade grunderna i genomsnitt mera avsevärt skilde sig från de i punkterna 4 a) och b) medgivna. I fråga om rörelse för vilken icke förts handelsböcker och beträffande vilken de ovan återgivna bestämmelserna om i räkenskaperna vidtagna åtgärder icke kunde tillämpas, skulle vid lagervärderingen motsvarande hänsyn tagas till vad som i det särskilda fallet syntes skäligt. 3) Enligt punkt 4 e) anvisningarna till 4 § var avdrag ej medgivet för avsättning till konjunkturinvesteringsfond. För avsättning till pensionering av anställda eller annat likartat ändamål medgavs icke avdrag med högre belopp än som kunde anses motsvara normal årsavsättning. Ej heller medgavs avdrag för omkostnad, som uppenbarligen haft till syfte att ned-, bringa beskattningen för beskattningsåret. Bestämmelser, vilka voro gemensamma i fråga om beräkning av inkomsten för förkrigsinkomståren och beskattningsåret, gåvos beträffande beskattning av utdelning å svenska aktier m. m. och beräkning av ränta å i rörelsen nedlagt kapital. Beräkning av taxerad merinkomst av tantiem m. m. Enligt 5 § 1 mom. skulle uppskattad merinkomst beräknas gemensamt för nämnda slag av inkomst till det belopp, varmed inkomsten under beskattningsåret översteg motsvarande jämförelseinkomst. Den uppskaltade merinkomsten skulle upptagas såsom taxerad merinkomst om och i den utsträckning däri ingick 1) till intäkt av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet hänförligt belopp, vars storlek varit beroende antingen av sådant resultat av rörelse, som belöpte på tiden efter utgången av augusti 1939 eller av omsättningen i eller omfattningen av rörelse, som bedrivits efter nämnda tidpunkt, samt 2) till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänförligt belopp, vars storlek varit beroende av tillfällig affär, som gjorts efter augusti 1939. Taxerad merinkomst av realisationsvinst å lös egendom. Vid beräkning av inkomst av ifrågavarande slag skulle såsom tidigare framhållits ej fastställas någon jämförelseinkomst. Enligt 6 § skulle realisationsvinst å lös egendom, vari även skulle inräknas realisationsvinst å värdepapper, upptagas såsom taxerad merinkomst, i den mån vinsten kunde antagas hava berott

31 på värdestegring, som uppkommit efter krigsutbrottet. Detta såvida icke den skattskyldige kunde visa, att vinsten skulle hava uppkommit oberoende av de i 1 § omförmälda förhållandena. Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt. Såsom ett led i anordningarna till förhindrande av att fiktiva vinster träffades av krigskonjunkturskatt infördes möjligheter för rörelseidkare att påföras krigskonjunkturskatt allenast provisoriskt. Förfarandet avsåg sådana fall, där det syntes naturligt, att den skattskyldige för beskattningsåret fick komma i åtnjutande av avdrag, som i verkligheten finge anses hänföra sig till detta år, men som bokföringsmässigt redovisades på ett följande år. Efter framställning från skattskyldig rörelseidkare kunna provisorisk påf öring ske i följande fem fall: a) för framtida nedskrivning av ersättningslager (11 §), b) för mötande av framtida prisfall (12 §), c) för befarad framtida värdeminskning (13 §), d) för framtida anskaffning av ersättningstonnage m. m. (14 §), samt e) för framtida nyanskaffning av fartyg (15 §). Märkas bör emellertid, att den provisoriskt påförda skatten i regel skulle i vanlig ordning inbetalas under uppbördsterminen. I de under d) och e) angivna fallen behövde däremot någon krigskonjunkturskatt icke erläggas, med mindre prövningsnämnden eventuellt meddelat särskilt föreläggande i sådant avseende. a) Provisorisk påföring för framtida nedskrivning av ersättningslager. Reglerna härom avsågo att bereda skattskyldig möjlighet att, där lagerminskning under beskattningsåret ägt rum, genom uppläggning av varuförnyelsefond få från detta års inkomst åtnjuta nedskrivning å ersättningslager, som ännu icke inköpts. En rörelseidkare, som förverkligade en från början tillkännagiven avsikt att använda vinsten för anskaffande av ersättningslager, skulle genom denna möjlighet till provisorisk påföring komma i åtnjutande av i stort sett samma förmån, som han skulle haft, om han ersatt lagret under beskattningsåret. Någon särskild redovisning av medel svarande mot varuförnyelsefonden behövde ej ske. Redan uppläggandet av kontot under angivna villkor ansågs innebära en garanti för att medlen reserverats för ifrågavarande ändamål. I bokföringen kom transaktionen till synes på det sätt, att varuförnyelsefonden antingen redovisades som ett konto på kreditsidan eller som ett minuskonto på aktivsidan. Vid bestämmande av den provisoriska skattepåföringen enligt 11 § skulle verkställas en summarisk uppskattning av vad det skulle hava kostat att vid beskattningsårets utgång ersätta lagerminskningen. Det belopp, å vilket den provisoriska påföringen skulle beräknas, utgjorde skillnaden mellan denna kostnad och värdet av det i ersättning inköpta lagret, beräknat enligt de principer och den prisnivå, som tillämpats vid uppskattningen enligt räkenskaperna av värdet å lagertillgångar vid beskattningsårets ingång (beskattningsårets ingång sammanföll i detta fall med »utgången av augusti 1939», varom talas i punkt 4 a) anv. till 4 §). Den provisoriska skattepåf öringen kom alltså att avse det belopp, varmed ersättningslagret enligt i förordningen

ö-l givna bestämmelser skulle fått nedskrivas, om det anskaffats vid beskattningsårets utgång. Från det belopp, på vilket sålunda provisorisk skaitepåföring fick ske skulle emellertid avdragas belopp, som vid den beskattningsbara merinkomstens fastställande kunde hava avräknats, såsom innefattande framtagande av dold förkrigsreserv i de avyttrade eller eljest avgångna lagertillgångarna. (Det sistnämnda beloppet skulle sedermera anses hava i första hand använts till sådan nedskrivning av ersättningslager, varigenom motsvarande dold reserv bildats). Givetvis begränsades det belopp å vilket provisorisk skattepåföring kunde ske även av fondavsättningens storlek, varjämte ytterligare begränsning kunde ske, då fondavsättning skett jämväl efter 12 §. Den provisoriskt påförda skatten skulle utgöra det belopp, varmed krigskonjunkturskatten skulle hava minskats, om det belopp, vara den provisoriska skattepåföringen beräknades, avdragits från den beskattningsbara merinkomsten. Om ersättningslager anskaffades ett senare år och nedskrevs med anlitande av varuförnyelsefonden enligt grunder, som jämlikt punkt 4 a) anvisningarna till 4 § kunde godkännas vid inkomstuppskattning det året, skulle enligt 17 § på framställning av den skattskyldige den på nedskrivningen belöpande skatten (vilken ju måst erläggas i vanlig ordning) restitueras efter beslut av prövningsnämnd. Hade åter fonden disponerats för annat ändamål än det avsedda, upphörde rätten till restitution i motsvarande mån. Om vid den tidpunkt, som sedermera skulle fastställas, förutsättningar för restitution av viss del av det provisoriskt påförda skattebeloppet ännu ej förelågo, skulle rätten till sådan restitution hava förfallit. b) Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för mötande av framtida prisfall. Dylik provisorisk påföring kunde medgivas under förutsättning av att ett verkligt köp av varor kommit till stånd men att leveransen ej fullgjorts under beskattningsåret samt att vid beskattningsårets utgång avsättning av vinstmedel till en särskild prisfluktuationsfond skett i räkenskaperna för att möta framtida prisfall å varorna. Även i detta fall ansågs sålunda avsättningen till fonden utgöra en garanti för att medlen kunde förväntas komma till användning för det angivna ändamålet. Den provisoriska påföringen skulle avse det belopp, varmed skatten skulle hava minskats, om de inköpta lagertillgångarna levererats under beskattningsåret och vid beskattningsårets utgång enligt i förordningen medgivna grunder nedskrivits högst med det till prisfluktuationsfonden avsatta beloppet. Om provisorisk skattepåföring för avsättning till prisfluktuationsfond skedde, medgavs provisorisk skattepåföring för avsättning till varuförnyelsefond ej i större utsträckning än sådan skattepåföring skulle hava medgivits om de med avsättningen till prisfluktuationsfonden avsedda varorna varit levererade vid beskattningsårets utgång. I fråga om provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för mötande av framtida prisfall anförde departementschefen 1940: Han hade förut i sam-

33 band med spörsmålet om värdering av varulager berört frågan om behandlingen av kontrakt rörande framtida leveranser i fall då prisfall var att vänta. Den där antydda möjligheten att erhålla nedsättning vid inkomstberäkningen medgav emellertid ej för rörelseidkarna att alltid på förhand bedöma, om nedsättning skulle komma att beviljas eller ej, bland annat på den grund att graden av prisfallsrisk kunde bedömas olika. Den där avsedda möjligheten gällde för övrigt det fall, då sådan åtgärd vidtagits, vilken minskat den redovisade vinsten. Departementschefen hade därför ansett, att den angivna möjligheten borde kunna kompletteras genom en bestämmelse rörande rätt till provisorisk skattepåföring, därest vid beskattningsårets utgång avsättning av vinstmedel skett till en särskild prisfluktuationsfond för mötande av framtida prisfall å tillgång avsedd för omsättning eller förbrukning i rörelsen, vilken under beskattningsåret inköpts men icke levererats. Den provisoriska skattepåföringen torde böra avse det belopp, varmed skatten skulle minskats, om tillgången levererats under beskattningsåret och nedskrivning å densamma skett enligt i förordningen medgivna grunder. Restitution syntes böra äga rum, då fonden använts för detta ändamål. c) Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för befarad framtida värdeminskning. Om vid inkomstuppskattningen avdrag icke kunde medgivas för avskrivning för överpris eller merkostnad, som skett i räkenskaperna för beskattningsåret, beträffande tillgång för stadigvarande bruk i rörelse, skulle denna form av provisorisk skattepåföring ske. Den skulle avse det belopp, varmed skatten skulle hava minskats, om avdrag för den i räkenskaperna gjorda avskrivningen i sin helhet hade medgivits vid inkomstuppskattningen. När ifrågavarande tillgång visades hava nedgått i värde under det, till vilket det i beskattningshänseende nedskrivits enligt krigskonjunkturskatteförordningen, fick enligt 17 § restitution ske av så stor del av den provisoriskt påförda skatten, som svarade mot den påvisade ytterligare värdeminskningen. Om tillgången vid lidpunkt, som sedermera skulle fastställas, alltjämt hade högre värde än det, till vilket den nedskrivits i räkenskaperna för beskattningsåret, skulle rätten till ytterligare restitution hava förfallit. Dessa stadganden sammanhängde med bestämmelserna i punkt 4 b) anvisningarna till 4 §, för vilka redogörelse tidigare lämnats. För att provisorisk skattepåföring skulle kunna ske uppställdes i samtliga de tre fall, för vilka nu redogörelse lämnats, krav på att vissa åtgärder skulle hava företagits i den skattskyldiges räkenskaper. Vid 1940 års taxering var det emellertid fråga om bokslut för räkenskapsår, som redan gått till ända. På grund härav lämnades (16 § första stycket) föreskrifter om att senare vidtagna åtgärder skulle godkännas som om de hade skett i räkenskaperna för beskattningsåret. d) Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida anskaffning av ersättningstonnage m. m. Denna form av provisorisk skattepåföring, som närmast åsyftade rederiföretagen, avsåg de fall, att fartyg tillhörigt rörelse försålts eller fartyg eller annan tillgång för stadigvarande bruk i rörelse förlorats, samt köpeskillingen eller försäkringssumman icke använts för ny3—U889S.

31 anskaffning av fartyg eller annan tillgång för stadigvarande bruk i rörelsen. Stadgandet omfattade icke det fall att annan tillgång än fartyg försålts. För att stadgandet skulle bliva tillämpligt fordrades vidare, att köpeskillingen eller försäkringssumman eller del därav insatts å särskilt konto i riksbanken för att framdeles användas för nyssberörda ändamål. Om fartyg sålts för högre pris än det i beskattningsavseende gällande värdet utan att under beskattningsåret ersättas med annat fartyg, skulle vinsten komma att vid taxeringen inräknas i rörelseinkomsten. Om däremot annat fartyg anskaffats under samma år skulle vinsten oftast kunna uppvägas av avdrag för värdeminskning. Avsåg säljaren att använda köpeskillingen eller någon del därav till nyanskaffning, kunde han genom att insätta i riksbanken det belopp h a n sålunda ämnade disponera erhålla rätt till provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt. Rätten till provisorisk påföring avsåg det belopp varmed krigskonjunkturskatten skulle hava minskats, om skillnaden mellan det insatta beloppet och fartygets i beskattningshänseende (enligt krigskonjunkturskatteförordningen) gällande värde avdragits vid uppskattningen av inkomst vid taxeringen till krigskonjunkturskatt. Särskilda bestämmelser gällde för det fall fartyget vid avyttringen varit belastat med intecknad gäld, av innebörd att den provisoriska påföringen skulle beräknas på samma sätt som o m fartyget icke varit intecknat och hela köpeskillingen sålunda kunnat insättas i bank. Rätt till skatterestitution skulle sedermera erhållas (17 §) om det avsatta beloppet användes för nyanskaffning av fartyg och i räkenskaperna skedde sådan avskrivning å detta, som kunde föranleda avdrag vid taxeringen till krigskonjunkturskatt. Vid restitution i fall där på grund av att fartyget varit intecknat med gäld endast del av köpeskillingen kunnat insättas skulle iakttagas, att om även andra medel än i riksbanken insatta använts för inköp av nytt fartyg, fingo dessa visserligen medräknas som köpeskilling som om medlen uttagits från riksbanken, men restitution fick endast beräknas på det i riksbanken insatta beloppet. Om vid beräkningen av beskattningsbar merinkomst avdragits belopp, som motsvarade framtagande av dold förkrigsreserv i fartyg, fick givetvis detta belopp ej ingå i det, vara provisorisk påföring beräknades. Samma regler, som gällde köpeskilling vid avyttring av fartyg, skulle tilllämpas å ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller annan tillgång för stadigvarande bruk i rörelse. Beträffande inom vilken tid det nya fartyget skulle anskaffas för att befrielse av skatt skulle erhållas yttrade departementschefen, att han ej ansåg det möjligt att i detta avseende göra ett bestämt uttalande. Då varje möjlighet till bedömande saknades rörande efterkrigskonjunkturens utveckling, skulle varje uttalande härom vara förhastat. Det låg emellertid i sakens natur att, när viss anordning vidtagits för att tillgodose rederinäringen och det ur det allmännas synpunkt var ett positivt intresse att ersättningstonnage anskaffas för avgånget tonnage, slutavräkning ej kom att företagas förrän vid sådan tidpunkt då läget hunnit stabilisera sig efter kriget. Möjligheten

35 stod också öppen att på en av redareföreningen antydd väg tillgodose rederinäringens intressen vid krisens avveckling, nämligen på det sätt att kontrakt om fartygsinköp beträffande rätt till avskrivning likställdes med redan inköpta fartyg. Stod sådan möjlighet öppen, torde tiden för avräkningsförf ärande t kunna sättas tidigare. Beträffande villkoret om insättning hos riksbanken av köpeskillingen eller ersättningen framhöll departementschefen, att han för sin del ansåg detta villkor vara på sin plats. Det var i och för sig ingen orimlig fordran att ett företag manifesterade sin avsikt att för det erhållna beloppet ersätta det avyttrade eller förlorade fartyget genom att avskilja, ej en fond i balansräkningen, utan själva de erhållna pengarna. För rederinäringen såsom sådan borde det vara en direkt fördel att ett villkor uppställdes, som skapade trygghet för att medlen ej förforos utan verkligen stodo till förfogande för inköp av det ersättningstonnage, vars anskaffande innebar ett så betydelsefullt allmänt intresse. I likviditetsavseende försattes ett företag genom insättning av medlen i riksbanken merendels knappast i sämre men ofta i bättre läge än om företaget haft fartyget kvar, då det ju ej heller i sistnämnda fall haft tillgång till pengarna men behövt rörelsekapital till fartygels nyttjande. Kravet på insättning i riksbanken uppmjukades genom de särskilda föreskrifterna i 16 § andra stycket. Det erinras om att i nu berörda fall den provisoriskt påförda skatten icke behövde erläggas förr än prövningsnämnden meddelat föreläggande härom. Sådant föreläggande skulle meddelas, om den skattskyldige uttagit i riksbanken insatta medel för användning till annat ändamål än sådant, som berättigade till restitution av krigskonjunkturskatt. e) Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida nyanskaffning av fartyg. Bestämmelsen härom hade tillkommit på grund av ett från redarehåll framställt önskemål, att provisorisk skattepåföring skulle kunna ske även i det fall, då annan vinst än på grund av avyttring eller försäkring av fartyg insattes i riksbanken för framtida tonnageanskaffning. Stadgandet innebar att om skattskyldig, som drev rederirörelse av disponibla vinstmedel på särskilt konto hos riksbanken insatte ett belopp avsett att användas till anskaffande av fartyg, skulle provisorisk skattepåföring ske å det belopp, varmed skatten skulle hava minskats, om halva det insatta beloppet avdragits vid inkomstuppskattningen. Departementschefen yttrade härom, att delta innebar motsvarande tilllämpning på ett speciellt område vid ifrågavarande beskattning av den för den ordinarie beskattningen gällande möjligheten att göra avsättning till konjunkturinvesteringsfond. En dylik bestämmelse borde kunna uppmuntra rederiföretagen att använda vinstmedel till framtida tonnageanskaffning. Bestämmelsen syntes böra avfattas i huvudsaklig analogi med den som meddelades beträffande fartygsförsäljningsvinster. Provisorisk skatt borde följaktligen påföras, ej för det insatta beloppet i dess helhet, utan för viss del, vilken skäligen syntes kunna bestämmas till hälften av detta. Beträffande skyldigheten att erlägga skatt och rätten att erhålla restitu-

3G

tion gällde samma regler som för restitution av skatt som påförts provisoriskt för framtida anskaffning av ersättningstonnage m. m. Särskilda föreskrifter lämnades angående erläggande av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt enligt 14 och 15 §§ samt rätt att disponera hos riksbanken insatta medel. Ränta skulle utgå efter tre procent å erlagd, provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt, som restituerades. 1940 års lagstiftning angående krigskonjunkturskatt gällde endast för året. Taxering till krigskonjunkturskatt har därefter ägt rum åren 1941— 1944 enligt för varje år utfärdade särskilda förordningar. Samtliga förordningar bygga i stort sett i princip på 1940 års lagstiftning. Vissa ändringar hava emellertid vidtagits på grund av vunna erfarenheter samt genom att nya spörsmål trätt i förgrunden, som fordrade nya eller ändrade reg er. I det följande kommer att lämnas en allmän redogörelse för de viktigare avsteg från 1940 års lagstiftning, som skett under åren 1941—1944. Endast de lagstiftningsåtgärder under ifrågavarande år, som kunna vara av betydelse för bedömande av spörsmål i samband med ett ifrågasatt avräkningsförfarande, komma att bliva något utförligare behandlade. II. 1941 års förordning. 1941 års förordning (proposition den 7 mars 1941, nr 173) införde en utvidgning av beskattningen så, att den skulle omfatta även inkomstökning hänförlig till jordbruk, skogsbruk, annan fastighet och icke yrkesmässig avyttring av fast egendom. Dessutom skulle till inkomstökning av tantiem o. d. även räknas vissa tillfälliga inkomster, oavsett om de voro jämförliga med tantiem eller därmed likställd inkomst. Beträffande rörelse infördes vissa kompletterande föreskrifter bland annat angående återvinning av dold förkrigsreserv och värdesättning av lagerökning, som inträtt efter sisia förkrigsinkomstårets utgång. En del ändringar i tidigare stadganden företogos i förtydligande syfte. Bestämmelserna om avdrag för värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader m. m. voro av samma innehåll som motsvarande bestämmelser i 1940 års förordning med den skillnad, att den för överpris eller merkostnad stadgade spärrgränsen nu ändrades. Därförut var gränsen bestämd till en och en tredjedel gånger det pris, som tillgången kunde anses hava betingat vid utgången av augusti 1939. Nu sänktes denna gräns till en och en fjärdedel gånger nämnda pris. Denna sänkning ansågs motiverad med hänsyn till den tendens prisutvecklingen visat beträffande de tillgångar, som huvudsakligast berördes av detta avdrag, nämligen fartyg. Villkoret att avdraget skulle hava skett i räkenskaperna borttogs såsom varande sakligt överflödigt. För jordbruk antogs beräkningen i allmänhet skola ske enligt en summarisk uppskattningsgrund, den s. k. bruttometoden, vid vilken hänsyn skulle tagas till ökningen av bruttointäkterna och den uppskattade ökningen av

37 omkostnaderna sedan förkrigsinkomståren. Metoden visade sig emellertid föga användbar i praktiken. Efter särskild utredning kunde en mera specificerad beräkning enligt den s. k. nettometoden företagas. Principiellt förutsattes, att till beskattning icke borde upptagas högre belopp än som motsvarade prisstegring vid avyttring av jordbruksprodukter utöver vad som erfordrades för att täcka kostnadernas ökning i förhållande till prisläget före kriget. Sistnämnda princip gällde även för skogsbruk, såvitt angick avyttrade eller för förbrukning i egen rörelse uttagna skogsprodukter. Inkomstökning av annan fastighet skulle beskattas endast om den uppkommit på grund av uthyrningsmöjligheter, vilka icke brukade vara förhanden under normala förhållanden, men som kunnat utnyttjas under år 1940 och som sannolikt berodde på krigsförhållandena. Såsom ovan nämnts utvidgades skatteplikten för tantiem och liknande inkomster. Skatteplikten omfattade även tantiem o. d., som utgått från skogsbruk och jordbruk samt inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet såsom uppfinnare eller av tillfälligt uppdrag ävensom annan jämförlig inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet. Däremot inbegrepos tjänsteinkomster i allmänhet icke under beskattningen. I ett annat betydelsefullt avseende följdes beträffande tantiem och liknande inkomster en annan linje än vid 1940 års beskattning, nämligen i fråga om begreppet »uppskattad merinkomst». Detta begrepp föll n u bort för de skattepliktiga intäkterna inom ifrågavarande grupp och för dessa fastställdes endast taxerad merinkomst. Såsom sådan skulle dock ej upptagas högre belopp än det, varmed den skattskyldiges sammanlagda inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet, med undantag för realisationsvinst o. d., översteg motsvarande jämförelseinkomst. Här infördes alltså en spärregel i det att man för fastställande av den taxerade merinkomsten skulle taga hänsyn även till sådana inkomster, som icke voro skattepliktiga till krigskonjunkturskatt. Beträffande realisationsvinst beskattades den värdeökning, som inträtt å den avyttrade egendomen efter krigsutbrottet. Denna värdeökning borde emellertid vid realisationsvinst å fast egendom icke beräknas till högre belopp än som funnes med sannolikhet svara mot utvecklingen av den allmänna fastighetsmarknaden å orten. Hänsyn skulle tagas till om skattskyldig mera regelbundet, ehuru ej yrkesmässigt gjorde försäljningar, exempelvis av aktier. Kvittningsrätt infördes mellan inkomstökning å en förvärvskälla mot inkomstminskning å en annan krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla. — Avdrag fick efter beskattningsnämnds prövning medgivas med högst inkomstminskningens belopp. Skälig hänsyn skulle tagas till om den skattskyldige haft inkomstökning å förvärvskälla, som icke var underkastad krigskonjunkturskatt. Avdragen skulle i första hand tillgodogöras från taxerad merinkomst av rörelse. Återstående avdrag skulle göras från summan av övriga taxerade merinkomster. Beträffande möjligheten att mot inkomstökning å en förvärvskälla kvitta inkomstminskning å en annan anförde departementschefen:

38 »Skatteberedningen har i sitt förslag sökt att i viss utsträckning tillgodose detta syfte genom att i paragrafen om beskattningsbar merinkomst införa ett stadgande om rätt för taxeringsmyndigheterna att medgiva sådan kvittning. Förslaget i denna punkt har emellertid i många av remissyttrandena ej ansetts tillfredsställande. Jag föreslår fördenskull en väsentlig utvidgning av kvittningsrätten, framför allt i det avseende där denna framstår såsom mest betydelsefull, nämligen när jordbrukare kompenserat inkomstminskning i fråga om jordbruket med större virkesuttag, men också i vissa andra avseenden. Till denna fråga återkommer jag i det följande under olika punkter och vill här endast framhålla att det, med hänsyn till den olika utformningen av skatten beträffande olika förvärvskällor, ej torde vara möjligt att beträffande kvittning genomgående meddela kategoriska bestämmelser i det allmänna stadgande, som behandlar de icke eljest reglerade kvittningsfallén.»

Reglerna för skattens beräkning ändrades endast därutinnan, att de särskilda bestämmelser, som hänförde sig till beskattningsårets uppdelning på tiden före och efter krigsutbrottet strökos. I stället för att som vid 1940 års taxering nedsätta den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten m. m. såsom om från därvid taxerat belopp fått avdragas krigskonjunkturskatten infördes den bestämmelsen, att krigskonjunkturskatten skulle utgöra det enligt huvudregeln uträknade grundbeloppet efter avdrag för de belopp, varmed statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt och särskild skatt å förmögenhet skulle hava minskats, om grundbeloppet avdragits från det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet. Det skattefria merinkomstbeloppet sänktes från förutvarande 4 000 kronor till 3 000 kronor. Beträffande provisorisk skattepåföring stadgades, att provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt beträffande rörelse kunde äga rum under samma förutsättningar som vid 1940 års taxering, men därjämte infördes en bestämmelse, att provisorisk skattepåföring skulle kunna ske även i det fall, att en särskild kostnadsutjämningsfond avsatts för att användas till omkostnader i rörelsen under ett följande år. Den provisoriska påföringen skulle avse det belopp, varmed skatten skulle hava minskats, om de avsatta medlen, dock högst en tjugondel av omsättningen under beskattningsåret, eller om det blev förmånligare, en femtedel av skillnaden mellan omsättningen under beskattningsåret och medeltalet av omsättningen under förkrigsinkomståren, använts för avdragsgilla omkostnader under beskattningsåret. Avsättning kunde ske av redovisad årsvinst eller besparade vinstmedel. Om en sådan fond togs i anspråk ett följande år för omkostnader, skulle för det året ej medgivas avdrag vid taxeringen till krigskonjunkturskatt för de ur fonden disponerade medlen. Restitution av påförd skatt skulle medgivas endast om fondmedlen disponerats för sådana omkostnader, som skulle hava varit avdragsgilla, om andra medel i stället använts för omkostnaderna. Det skulle likväl anses som om avdrag skett vid taxeringen till krigskonjunkturskatt för det år då omkostnaden ägt rum. Beträffande denna möjlighet till provisorisk skattepåföring anförde departementschefen följande:

39 »Jag har i fråga om kostnadsutjämningsfonden bland annat beaktat att för vissa företag som haft krigskonjunkturvinst denna vinst kan ha berott ej på omsättningsbeloppets ökning utan på omkostnadernas minskning med hänsyn till bortfallet behov av annonsering, annan reklam, minskade försäljningskostnader o. dyl. För att ej försätta dylika företag i sämre läge än andra föreslår jag den alternativa grunden för beräkning av godkänd avsättning till kostnadsutjämningsfond att denna må kunna uppgå till fem procent av omsättningen under beskattningsåret. Å skatterestitution, som erhålles i samband med att kostnadsutjämningsfond tages i anspråk, synes ränta ej böra utgå. Den förmån som här erbjudes är nämligen att betrakta som en ren eftergift från statens sida.» De väsentliga nyheterna i övrigt i fråga om den provisoriska skattepåföringen i förhållande till 1940 års taxering voro följande. Beträffande avsättning till varuförny else fond för framtida nedskrivning av ersättningslager uppställdes särskilda regler för det fall, att lagret vid krigsutbrottet räknades såsom förkrigslager. I det fall, som avsåg provisorisk skattepåföring för befarad framtida värdeminskning, infördes rätt till uppskov med skattens erläggande jämväl då ny tillgång kunnat anskaffas och medel därför disponerats före den tidpunkt då de eljest behövt insättas i riksbanken. Beträffande avsättning till varuförny else-, prisfluktuationsoch kostnadsutjämningsfond infördes uttryckliga föreskrifter om att avsättningen skulle göras med beskattade vinstmedel. I fråga om provisorisk skattepåföring för framtida nyanskaffning av fartyg infördes den begränsningen, att den provisoriska påföringen skulle avse högst hälften av den vid inkomstuppskattningen för taxeringen till krigskonjunkturskatt beräknade inkomsten för beskattningsåret. III.

1942 års förordning.

1942 års förordning (proposition den 15 maj 1942, nr 287) innehöll endast ett fåtal ändringar av större betydelse i förhållande till 1941 års förordning. Fysisk person befriades från skattskyldighet om för honom för beskattningsåret fastställdes ett till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp ej överstigande 6 000 kronor. Vidare fastställdes för fysisk person en minimigräns för jämförelseinkomsten, som icke fick bestämmas till lägre belopp än 3 000 kronor beträffande förvärvskälla, av vilken denne haft sin huvudsakliga försörjning. Dödsbo skulle vid ifrågavarande taxering betraktas såsom fysisk person. Den viktigaste nyheten i 1942 års förordning var bestämmelsen om att vid fastställande av den taxerade merinkomsten hänsyn skulle tagas till höjning av den allmänna prisnivån med mera genom särskilt utjämningsavdrag. Beträffande utjämningsavdraget anförde departementschefen bland annat, att det icke kunde bestridas att, då en merinkomstbeskattning i allmänhet motiverades med att en viss förändring ägt r u m i en rådande inkomstfördelning, motiven för densamma försvagades ju längre tid som för-

flöt från den tidpunkt, då förändringen skedde. Bevillningsutskott anslöt sig till denna ståndpunkt. Huvudregeln i fråga om utjämningsavdrag var, att avdrag skulle medgivas beräknat efter femton procent av den fastställda jämförelseinkomsten. Vissa undantag finnas dock. För rörelse gällde det undantaget, att om den skattskyldige var juridisk person och jämförelseinkomsten var högre än 50 000 kronor, skulle utjämningsavdraget bestämmas till femton procent å den del av jämförelseinkomsten, som icke översteg tolv procent av eget kapital i föl-värvskällan vid sista förkrigsinkomstårets utgång. För såväl fysisk som juridisk person gällde, att avdraget icke fick understiga femton procent av den till krigskonjunkturskatt uppskattade merinkomsten. Beträffande jordbruk, i fall där bevisning om prisstegring utöver omkostnadsökning förebringades, och skogsbruk stadgades att utjämningsavdraget skulle beräknas till femton procent av den vinst, som skulle hava uppkommit, om avyttring eller uttag till egen rörelse av jordbruksprodukter av samma slag som under beskattningsåret skett under förkrigsinkomståren. För realisationsvinst bestämdes utjämningsavdraget till femton procent av den till krigskonjunkturskatt skattepliktiga vinsten. Vidare utvidgades den enligt 1941 års förordning gällande kvittningsrätten. Nu infördes rätt att mot inkomstökning under det beskattningsår, 1942 års taxering avsåg, kvitta inkomstminskning under närmast föregående beskattningsår. Bestämmelsen innebar att sådant avdrag för inkomstminskning, som skulle hava medgivits vid föregående års taxering, om inkomstökning förelegat å annan krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla, skulle medgivas vid den beskattningsbara merinkomstens bestämmande 1942, i den mån avdrag därför icke kunnat utnyttjas 1941. Avdraget skulle i första hand tillgodonjutas från taxerad merinkomst av förvärvskälla, å vilken inkomstminskningen uppstått. Återstående avdrag skulle göras från merinkomst av rörelse och därefter, i den mån det icke kunnat utnyttjas fullt, från summan av övriga taxerade merinkomster. Vid bestämmande av huruvida avdraget kunnat utnyttjas vid 1941 års taxering skulle man bortse från det skattefria avdraget å 3 000 kronor. Rörande denna kvittningsrätt anförde departementschefen: »Såsom kammarrätten framhållit kunna vissa svårigheter tänkas uppstå i det fall då i det tidigare beskattningsåret ingå vissa månader belöpande på tiden före krigsutbrottet. Olägenheten synes svårligen kunna undvikas. Det synes emellertid kunna överlämnas åt praxis att med hänsyn till omständigheterna reglera dylika fall. Det av delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. framställda yrkandet att utsträcka kvittningsrätten att avse även inkomstminskning under det beskattningsår, för vilket taxering verkställdes år 1940, kan jag däremot icke tillmötesgå. Mot en dylik kvittningsrätt tala olika taxeringstekniska synpunkter. Möjligheten återstår alltid att reglera dylika fall genom det planerade avräkningsförfarandet efter krigets slut. Nyssnämnda delegerade ha även hemställt, att kvittningsrätten göres oberoende av huruvida inkomstminskningen berott av krigsförhållandena eller ej, och att densamma göres ovillkorlig. Redan sistlidet år belystes särskilt den sistnämnda frågan rätt utförligt, och det påvisades varför kvittningsrätten begränsades på det sätt som skedde. Det har ej kommit till min kännedom att denna kvittningsrätt i

41 praktiken visat sig otillräcklig vid kvittning mellan olika förvärvskällor under samma år, och jag föreställer mig att detta icke heller skall bliva fallet med den nu föreslagna kvittningsrätten mellan olika år. Alltjämt kan hänvisas till möjligheten att vid det planerade avräkningsförfarande! reglera fall, i vilka en materiell orättvisa anses ha förelupit. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har fäst uppmärksamheten på de komplikationer beträffande kvittningsrätten som kunna tänkas uppkomma genom fastställande av ny jämförelseinkomst. Det lämpliga synes mig vara att, om beslutet i sådant avseende närmast är att betrakta såsom en justering av tidigare beslut, den genom den nya beslutet fastställda jämförelseinkomsten lägges till grund jämväl för beräkning av inkomstminskning under tidigare år, medan detta däremot icke sker där den nya jämförelseinkomsten är föranledd av branschutökning eller dylikt. Att med tanke på framtiden inkomstminskning för beskattningsåret för viss skattskyldig skulle formellt fastställas, kan jag icke förorda. Däremot finner jag det självklart att beskattningsmyndighet, som närmare granskat en skattskyldigs deklaration men funnit denna resultera i inkomstminskning, bör teckna sig till minnes erhållna resultat för att nyttiggöras ett följande år. Hinder föreligger givetvis icke att giva skattskyldig del av dylikt resultat, vilket dock uppenbarligen bör betecknas såsom allenast preliminärt.» Den s. k. bruttometoden för beräkning av inkomstökning av jordbruk uteslöts i 1942 års förordning. På grund härav kompletterades den s. k. nettometoden med vissa regler om en schablonmässig fördelning av omkostnader å jordbruk och skogsbruk. Beträffande skogsbruk skedde en avsevärd uppmjukning av beskattningen i syfte att främja önskvärda avverkningar. Beträffande provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt infördes den ändringen att avsättning till kostnadsutjämningsfond icke längre var maximerad till viss procent av omsättningen. Ytterligare en ändring infördes beträffande provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt till kostnadsutjämning i det att sådan icke fick medgivas, om restitution av provisoriskt påförd sådan skatt för föregående år skett för omkostnader under beskattningsåret. IV. 1943 års förordning. 1943 års förordning (prop, den 9 april 1943, nr 193) byggde i huvudsak på samma principer som förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1942 men innehöll dock en del nya bestämmelser. Den år 1942 införda bestämmelsen om att från skattskyldighet skulle undantagas fysisk person, för vilken fastställts ett till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp ej överstigande 6 000 kronor, uteslöts nu, enär bestämmelsen missbrukats. Beträffande realisationsvinst infördes den bestämmelsen, att då fastighet avyttrats genom expropriation eller efter frivillig överenskommelse, där expropriationsanledning förelegat, skulle den genom överlåtelsen uppkomna vinsten icke anses hava berott på förhållanden föranledda av pågående krig eller dessförinnan rådande krigskonjunktur. Samma regel skulle äga motsvarande tillämpning i fall där skog avyttrats i samband med avyttring av marken och intäkten av avyttringen var att hänföra till intäkt av skogsbruk.

42 Vidare infördes detaljerade regler om kvittning dels mellan merinkomst å en förvärvskälla och inkomstminskning å en annan förvärvskälla under samma beskattningsår, dels ock mellan inkomstminskning under de år taxeringarna till krigskonjunkturskatt för åren 1941 och 1942 avsågo samt merinkomst under beskattningsåret. Inkomstminskningen för varje år skulle bedömas enligt de för respektive år gällande föreskrifterna. Bestämmelserna om sistberörda kvittningsrätt voro i princip av samma innebörd, som enligt 1942 års förordning med den skillnad, som föranleddes av att det nu var fråga om ett senare år. Vid beräkning av inkomstminskning å viss förvärvskälla under det beskattningsår, som 1942 års taxering avsåg, fick hänsyn ej tagas till å förvärvskällan belöpande utjämningsavdrag. Kvittning såväl mellan olika förvärvskällor som olika beskattningsår skulle ske ex officio. Om kostnadsutjämningsfond tagils i anspråk under beskattningsåret, fick utjämningsavdrag ej åtnjutas med högre belopp än den merinkomst som skulle hava uppkommit, om fonden icke tagits i anspråk. Enligt bestämmelserna om kvittning mellan inkomstminskning ett tidigare år och merinkomst under beskattningsåret fick utjämningsavdrag å viss förvärvskälla, som icke kunnat utnyttjas, ej överflyttas till ett senare år. Samma princip ansågs skola gälla vid kvittning mellan merinkomst under ett tidigare år mot inkomstminskning under ett senare år. I inkomstminskningen borde således icke inräknas det mot utjämningsavdraget svarande beloppet. Systemet med provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt och restitution under ett senare år innebar ju en sådan kvittningsmöjlighet som nyss sagts. Förhållandet kunde vid 1943 års taxering bliva aktuellt endast då kostnadsutjämningsfond togs i anspråk med därav följande skatterestitution, varför endast detta fall reglerades. Vidare stadgades, att om kostnadsutjämningsfond toges i anspråk under beskattningsåret, fick det skattefria avdraget å 3 000 kronor medgivas endast i den mån avdraget skulle kunnat tillgodonjutas, om fonden ej tagits i anspråk. V. 1944 års förordning. 1944 års förordning (proposition den 17 mars 1944, nr 242) innehöll icke några principiella avvikelser från de för år 1943 gällande bestämmelserna utan endast smärre ändringar i dessa. F r å n skattskyldighet befriades befälhavare och besättning på handelsfartyg, såvitt angick inkomst av anställningen. Skattelättnad infördes beträffande inkomst av havsfiske. Skattskyldig, som haft sin huvudsakliga försörjning av havsfiske berättigades nämligen att från merinkomsten av rörelse, utöver sedvanligt avdrag å 3 000 kronor, åtnjuta ett ytterligare avdrag å 2 000 kronor. Merinkomst av rörelse. Rätten att vid den ordinarie taxeringen göra avdrag för gåva till luftvärnet o. d. upphörde att gälla från och med 1944 års taxering och följaktligen skedde motsvarande ändring i förordningen. Be-

43 träffande den förut medgivna rätten att verkställa nedskrivning å varulager till förkrigspris skedde icke någon ändring. Av departementschefen och skatteberedningen gjordes emellertid i detta hänseende vissa uttalanden, vilka närmast togo sikte på den slutavräkning, som skulle komma att äga rum i samband med den blivande avvecklingen av krigskonjunkturskatten. Skatteberedningen yttrade därvid: »Det har gjorts gällande, att åtskilliga rörelseidkare — antagligen för att undgå krigskonjunkturskatt — på grund av rätten att vid taxering till sådan skatt göra nedskrivning å befintliga och kontraherade varor till förkrigspris, inköpt betydligt större varulager än som varit behövligt eller avslutat kontrakt om framtida varuleveranser, vilka kontrakt eljest ej skulle ha kommit till stånd. Det har darfor under förslagets utarbetande övervägts, huruvida någon ändring borde vidtagas beträffande de regler, som hittills gällt för värdering av tillgångar av nyssnämnda slag. Av olika skäl har det dock icke ansetts lämpligt att framlägga förslag att for närvarande frångå de hittills tillämpade reglerna. Det bör dock förutskickas, att en ändring härutinnan kan bliva erforderlig ett följande år, och att förhållandet i varje fall måste beaktas vid den bebådade slulavräkningen. För denna böra — enligt de redan vid första tillblivelsen av lagstiftningen om krigskonjunkturskatt uppställda förutsättningarna — reglerna avfattas så, att under kriget uppkommen dold reserv i varulager kommer att beskattas, och det förefaller sannolikt att därvid nedskrivning ej kan godkännas å andra kontrakt å varuleveranser än sådana, som kunna visas utgöra ett led i rörelsens normala drift, ej heller med större belopp än förhållandena vid den tidpunkten verkligen påkalla.» Departementschefen anförde i detta sammanhang: »I enlighet med vad i skatteberedningens promemoria anförts böra vid den slutavräkning, som förutsattes komma till stånd i samband med krigskonjunkturskattens avveckling, beaktas de dolda reserver i varulager m. m., som uppkommit under kriget. Därvid lärer kunna komma i fråga att vägra godkännande av skedda nedskrivningar å de här avsedda tillgångarna i vidare mån än tillgångarna falla inom ramen för rörelsens normala omfattning. Detta spörsmål torde emellertid framdeles få upptagas till närmare prövning i samband med andra problem som röra avvecklingen.» Bestämmelserna beträffande avdrag för överpris eller merkostnad ändrades så, att rätt till större nedskrivning än 125 procent av förkrigspriset kom att gälla endast då det var fråga om ersättning för fartyg eller annan tillgång för stadigvarande bruk, som den skattskyldige innehaft före krigsutbrottet. Om jämväl ersättningsfartyget gick förlorat skulle, enligt departementschefens uttalande, även det nya ersättningsfartyget böra anses anskaffat i stället för det före krigsutbrottet innehavda fartyget. § 2. Rättstillämpning m. m. Avsikten med lagstiftningen om taxering till krigskonjunkturskatt var att efter matematiska grunder åstadkomma största möjliga rättvisa, därvid endast i ringa mån lämnats plats för en på skälighetsprövning grundad uppskattning av den skattepliktiga merinkomsten. På grund av reglernas invecklade natur hava emellertid deras tillämpning medfört avsevärda svårigheter för såväl myndigheter som skattskyldiga. I synnerhet gällde detta taxeringen

för år 1940, som ju avsåg endast de sista fyra månaderna av år 1939, i följd varav bland annat särskilda regler voro erforderliga för uppdelning av merinkomst på tiden före och efter krigsutbrottet. Lagstiftningen avsåg, såsom nämnts, att i största möjliga utsträckning begränsa utrymmet för en på skälighetsprövning grundad uppskattning av den skattepliktiga merinkomsten. Vid rättstillämpningen torde emellertid för undvikande av uppenbart obilliga resultat förekommit åtskilliga avgöranden, som grundat sig på subjektiv bedömning. Detta synes hava medfört att, åtminstone de första åren, en viss ojämnhet uppkommit i praxis. Så småningom hava emellertid vissa »hjälpregler» utkristalliserat sig inom ramen för de givna lagbestämmelserna och efter hand vunnit hävd. På grund av det stora område lagstiftningen om krigskonjunkturskatt omspänner och på grund av alla de detaljerade bestämmelser, som ansetts erforderliga, är det icke möjligt att här ens tillnärmelsevis redogöra för rättstillämpningen i hela dess vidd. Eftersom området för redogörelsen sålunda måste starkt begränsas, har till föremål för densamma valts vissa av de för beräkning av inkomst av rörelse gällande reglerna. Erinras må, att här avsetts redogörelse för endast de regler, som kunna antagas nu gälla. Jämförelseinkomsten. Beträffande beräkningen av jämförelseinkomst för rörelse gälla olika regler för äldre företag och nystartade företag. Med nystartade företag torde förstås sådana företag, som ej hava något helt förkrigsinkomstår. Vidare har beträffande s. k. familjebolag utformats vissa speciella regler. Beträffande beräkningen av jämförelseinkomsten för äldre företag må erinras om att, om beskattningsåret omfattar längre eller kortare tid än tolv månader härav betingad jämkning skall ske i det belopp, som framkommer med ledning av nedan angivna regler. Då angår äldre företag synes i praxis hava tillämpats följande regler för jämförelseinkomstens beräkning. 1) Medeltalet av rörelseinkomsterna för de båda förkrigsinkomståren. 2) Medeltalet av rörelseinkomsterna under femårsperioden 1934—1938 eller i vissa fall (t. ex. rederirörelse) tioårsperioden 1929—1938. 3) Om ett företag nått sin fulla kapacitet först år 1938 torde i regel detta års inkomst ensam kunna upptagas såsom jämförelseinkomst. 4) 6 procent å det verkliga egna kapitalet i rörelsen, eller, om detta blir förmånligare för den skattskyldige, 6 procent å såväl eget som upplånat kapital med avdrag för ränta, som belöper på det upplånade kapitalet. I upplånat kapital få därvid ej inräknas varuskulder, uppburna förskott å leveranser, omkostnadsskulder o. d. Om den skattskyldige är fysisk person skall det belopp, som erhålles enligt denna regel, ökas med hänsynstagande till värdet av den skattskyldiges personliga arbetsinsats. (Denna regel torde i allmänhet ej gälla familjebolag eller företag, som äro anslutna till koncern.) 5) För rörelse, som börjat eller mera väsentligt utvidgats vid ingången av andra förkrigsinkomståret eller under åren dessförinnan torde en regel, liknande den i punkt 4 tillämpas. Härvid torde dock jämförelseinkomsten i allmänhet beräknas efter 10 procent å kapitalet vid sista förkrigsinkonnstårets utgång.

45 För nystartade företag synes jämförelseinkomsten i allmänhet beräknas efter något av följande alternativ. 1) Jämförelseinkomsten bestämmes med utgångspunkt från resultatet av annan under liknande förhållanden bedriven rörelse. 2) Jämförelseinkomsten bestämmes till 12 procent eller, om kapitalinvesteringen kan anses förenad med särskilt stora risker eller annat bärande skäl därtill visas, till 15 procent av såväl eget som lånat kapital i rörelsen. För fysisk person tages därjämte hänsyn till personlig arbetsinsats i rörelsen. 3) Om rörelse övertagits från annan, kan jämförelseinkomsten fastställas med ledning av det tidigare resultatet, men hänsyn bör därvid tagas till det arbete respektive ägare nedlagt i rörelsen. 4) Om enskild firma ombildats till aktiebolag synes i regel såsom jämförelseinkomst upptagas medeltalet av den enskilde rörelseidkarens inkomster för förkrigsinkomståren. Härifrån bör dock avgå den skattskyldiges eventuella jämförelseinkomst för från företaget åtnjuten inkomst av tjänst. Beträffande familjebolag synes, då jämförelseinkomsten beräknas till viss procent å kapital i rörelsen, jämkning ske, om löner till aktieägarna under förkrigsinkomståren och beskattningsåren utgå med olika belopp. För rederier (trampfart) synes jämförelseinkomsten kunna beräknas till summan av 4,5 procent å förkrigsvärdet å de fartyg, som funnos under andra förkrigsinkomståret och 4,5 procent av det egna verkliga kapitalet under samma år. För nystartade rederier torde, därest annan uppskattningsgrund ej står till buds, jämförelseinkomsten kunna beräknas till 9 procent av fartygens förkrigsvärde ökat med den del av eventuellt överpris, som ej får avdragas vid taxering till krigskonjunkturskatt, och 6 procent å det egna i rörelsen investerade kapitalet. Ändring av jämförelseinkomst synes i allmänhet med framgång kunna yrkas om 1) felaktighet begåtts vid fastställande av jämförelseinkomsten; 2) fullständigare utredning förebringas, varav framgår att tidigare fastställd jämförelseinkomst ä r för låg; 3) utvidgning av företaget har skett i sådan omfattning, att praktiskt taget ny rörelse föreligger. Sänkning av jämförelseinkomst synes kunna förekomma om ett företag på grund av försäljning e. d. avsevärt minskat sin kapacitet. Minimigränsen för jämförelseinkomsten, 3 000 kronor, får tillämpas endast beträffande en förvärvskälla, den av vilken den skattskyldige haft sin huvudsakliga försörjning. Lagret. Här skola endast beröras några speciella principer. Investeringsfond för ersättande av förkrigslager betraktas vid lagervärderingen som en verklig fond, alltså ej som ett motkonto till varulagret. Vid ränteberäkningen däremot betraktas ifrågavarande investeringsfond såsom skuld. Å kontraherade varor synes nedskrivning kunna ske på samma sätt som å befintligt lager d. v. s. i regel till förkrigspris. Med kontraherade varor

förstås varor som inköpts men ej levererats vid beskattningsårets utgång. Förutsättningen för sådan nedskrivning är, att ett verkligt avtal föreligger, att avtalet ej tillkommit under omständigheter, som kunna anses strida mot god köpmannased samt att kontraktet bokförts såsom tillgång. Det avtalade beloppet skall bokföras såsom skuld. Om kontraktet ej bokförts såsom tillgång, k a n provisorisk påföring — utan att skatten behöver erläggas — erhållas enligt 15 § i 1944 års förordning om krigskonjunkturskatt. Avtal mellan närstående personer eller företag synas i regel icke kunna betraktas såsom verkliga avtal. Avdrag för minskning av dold förkrigsreserv kan i regel ifrågakomma endast vid lagerminskning. Avdrag får ske för hela den under beskattningsåret uppkomna minskningen i den dolda förkrigsreserven, även om denna minskning ä r större än lagerminskningen. Undantagsvis må sådant avdrag förekomma vid lagerökning. Om vid värderingen enligt räkenskaperna hänsyn ej tagits till nedskrivning, som enligt god köpmannased varit uppenbart påkallad, kan vid taxeringen avdrag medgivas för för hög värdering enligt räkenskaperna. Om avdrag vid 1940—1943 års taxeringar erhållits för minskning av dold förkrigsreserv, skall vid 1944 års taxering tillägg ske för återvinning — d. v. s. för den under 1944 vid värdering till förkrigspris uppkomna reservökningen. För återvinning av dold förkrigsreserv, som minskats under beskattningsåret 1939, skall emellertid tillägg ej ske med högre belopp än skillnaden mellan det vid 1940 års taxering utnyttjade avdraget och återvinningen under beskattningsåren 1940—1942. Om minskning av dold förkrigsreserv uppstått under flera beskattningsår ä r det den senast uppkomna reservminskningen som i första hand skall anses återvunnen. Den återvinning, som motsvarar minskning under beskattningsåren 1940—1942, skall i sin helhet tilläggas, oavsett om avdrag kunnat utnyttjas vid taxeringen eller ej. Däremot skall återvinning av motsvarande reservminskning under beskattningsåret 1939 tilläggas endast med det belopp, som kunnat utnyttjas vid 1940 års taxering. Detta belopp skall dessutom minskas med eventuellt vid 1941 och 1942 års taxeringar gjort tillägg för återvinning av reservminskning under 1939. Avdrag för naturlig utveckling. Avdrag för naturlig utveckling synes i allmänhet medgivas, om någon eller några av följande omständigheter kunna åberopas. 1) Anläggningarna hava utvidgats och den nya anläggningen har tagits i anspråk för rörelsen under hela beskattningsåret eller del därav. 2) Nya affärer eller avdelningar av fredskaraktär hava öppnats. 3) Tillverkningen eller försäljningen h a r utan att utvidgning av anläggning e. d. ägt rum utökats med nya artiklar av fredskaraktär. 4) Nya större varaktiga kunder utöver förlorade sådana hava förvärvats. 5) Konsumtions- och jordbruksföreningar hava förvärvat nya medlemmar. 6) De tillverkade eller försålda varorna hava under en följd av år varit föremål för ökad konsumtion, som varit oberoende av den allmänna konjunkturen.

Al 7) Om ett rederis genomsnittliga tonnage varit större än under jämförelseåret. De här anförda fallen äro endast exempel. Det må erinras att om hänsyn till de åberopade omständigheterna tagits vid jämförelseinkomstens fastställande avdrag för naturlig utveckling synes icke kunna ske. Avdragen synas i regel beräknas efter schablon t. ex. den normala vinstökning, som skulle hava uppkommit under förkrigsinkomståren, om anläggningen då varit i bruk, minskad med 6 procent ränta å i anläggningen investerat eget kapital. Närbesläktat med avdrag för naturlig utveckling är avdrag för rationalisering. För att erhålla detta avdrag måste den skattskyldige förete utredning om de besparingar, som gjorts genom rationaliseringen. Avdrag för överpris å industriella nybyggnader och inventarier m. m. synes i regel medgivas ned till förkrigsnivån, detta i trots av stadgandet i punkt 4 d) första stycket anvisningarna till 4 §, enligt vilket nedskrivningen i regel ej skulle ske längre än till en och en fjärdedel gånger priset vid utgången av augusti 1939. Praxis torde därvid stödja sig på punkt 4 d) andra stycket anvisningarna till 4 §, däri uttalas, att beträffande tillgångar av nyssnämnt slag kan sådan omständighet, som bör föranleda större avdrag för överpris än som erfordras för nedbringande av det oavskrivna värdet å tillgången till en och en fjärdedel gånger priset vid utgången av augusti 1939, ofta anses vara för handen. Beträffande fartyg gäller emellertid den vidgade avskrivningsrätten endast då det är fråga om ersättning för fartyg eller annan tillgång för stadigvarande bruk, som den skattskyldige innehaft före krigsutbrottet. För fartyg, som gått i trafik utanför »spärren» under hela beskattningsåret, torde värdeminskningsavdrag i regel medgivas med en och en halv gånger normalt avdrag. § 3. Taxeringsutfallet; tillika en approximativ beräkning av den krigskonjunkturskatt, vars uttagande hittills kunnat uppskjutas genom nedskrivning av lager m. m. Ur uppgifter, som lämnats av statistiska centralbyrån beträffande skattetaxeringarna för åren 1940—1943, h a r inhämtats följande: Uträknad krigskonjunkturskatt Å r

1940 1941 1942 1943 S:a

Antal skattskyldiga

Belopp

Därav provisoriskt påfört

1423 8 763 9 446 13138 32 770

22 487 132 49 582 522 42 326 583 65 305 043 179 701 2S0

2 832 850 24 082 422 25 665 310 45 740 972 1)8 321 554

Nedsättning på grund av år 1940 påförd krigskonjunkturskatt i: statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

värnskatt

särskild skatt å förmögenhet

4 365 006

2 257 313

4 068

18 Av riksräkenskapsverkets budgetredovisning inhämtas i fråga om krigskonjunkturskattens avkastning följande avseende influtna skattebelopp och restitutioner. Budgetår

1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 S:a

Inkomst

^ tuludsak)

Nettoinkomst

20 639 403:50 42 348 879:02 38 030 603:65 62 787 808: 33 163 806 694:50

726 152:20 4 010 720:03 7 233 232: 98 11970 105:21

20 639 403:50 41622 726:82 34 019 883:62 55 554 575: 35 151836 589:29

Beträffande besvärsfrekvensen hos skattedomstolarna har inhämtats att till Regeringsrätten och Kammarrätten under krigskonjunkturskatteperioden t. o. m. den 6 december 1944 inkommit följande antal besvär i krigskonjunkturskattemål: År 1941 1942 1943 1944

Kammarrätten 373 2 039 2 095 2 911 S:a 7 418

Regeringsrätten 17 105 296 405 823

Man torde kunna beräkna att vid utgången av år 1944 i Kammarrätten finnas omkring 3 300 mål och i Regeringsrätten omkring 300 mål, som då ännu icke hunnit avgöras. Enligt inhämtade uppgifter innestodo hos riksbanken i oktober 1944 av medel, som jämlikt bestämmelserna för provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt skola insättas i riksbanken, följande belopp: för framtida anskaffning av ersättningstonnage m. m., 19,1 miljoner, fördelade på 20 insättare; för framtida nyanskaffning av fartyg 24,1 miljoner, fördelade på 22 insättare. I övrigt lärer provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt, med få undantag, hava skett endast för kostnadsutjämning. På basis av uppgifter rörande 280 industriföretag, tillhörande olika industrigrupper hava gjorts vissa beräkningar om förhållandet mellan de bokförda lagervärdena och lagervärden till förkrigspris för åren 1938—1943. De undersökta företagen representera enligt industristatistiken något över 40 procent av salutillverkningsvärdet för motsvarande industrigrupper. Man kan emellertid icke av undersökningen draga några säkra slutsatser beträffande lagervärdena för de icke undersökta 60 procenten. Undersökningen omfattar nämligen i huvudsak stora företag och den lagerökning, som ägt r u m inom industrien, synes i stort sett hava förekommit endast hos de större företagen. Dessa hava också ökat sina dolda lagerreserver under krigsåren, under det att för de mindre företagen, av undersökningen att döma, en successiv förtäring av dold reserv ägt rum sedan 1940. Vidare hör erinras om att uppgif-

49 ter, som gälla lager, alltid måste bliva mer eller mindre ungefärliga. Därtill kommer att vissa företag bland varulager upptagit även kontraherade varor. Surrogatvaror hava vid beräkningarna nedskrivits till förkrigspris, där sådant funnits, eljest till 20 procent av anskaffningskostnaden. Uppgifterna rörande här ifrågavarande 280 industriföretag hava sammanställts i följande tabeller: Samtliga ^r 1938 1939 1940 1941 1942 1943

berörda

industriföretag.

Miljoner kronor. Lagervärde Bokfört till förkrigspris lagervärde 884-2 516-5 887-4 551-6 1010-9 670-6 1012-3 654-3 1143-306 782-862 1251-898 867-740

Dold lagerreserv 327'7 3358 340-3 358-0 360-0 384-0

Den å r 1943 inträffade lagerökningen torde i huvudsak hänföra sig till järn- och metallindustrien och då framför allt till skeppsvarven. De särskilda

industrigrenarna.

Järn- och metallindustri (inklusive skeppsvarv). ^r 1938 1939 1940 1941 1942

Miljoner kronor. Lagervärde Bokfört till förkrigspris lagervärde 368-5 227-0 420-0 260o 494 5 330-1 519-5 336-1 617-6 437-5

Dold lagerreserv 141'5 160-0 164-4 183*4 180-1

Några siffror för skeppsvarven enbart hava icke kunnat erhållas. Den kraftiga lagerökning, som framgår av tabellen, är emellertid, efter vad som upplysts, koncentrerad till mekaniska verkstäder och skeppsvarv. Beträffande de undersökta skeppsvarven kan dock inhämtas följande. Om lagervärdet 1937/1938 sättes lika med 100 utgjorde lagervärdet till förkrigspris 1938 103 1941 224 1942 298 Jord- och stenhuggeriindustri. ^r 1938 1939 1940 1941 1942 4—448898.

Miljoner kronor. Lagervärde till förkrigspris 14-9 17-4 16-1 17-5 17-0

Bokfört lagervärde 10'8 12-6 13-6 16o 13-3

Dold lagerreserv 4-1 4-8 2-5 1-5 3-7

i 1938 1939 1940 1941 1942

Skogsindustri. Miljoner kronor. Lagervärde till Bokfört lagervärde förkrigspris 181-3 105-8 150o 85-0 119-2 186-4 164-0 93-0 151*6 79-6

1938 1939 1940 1941 1942

Pappersbruk. Miljoner kronor. Lagervärde till förkrigspris 52-6 42-0 47-8 42-8 42-5

i "r 1938 1939 1940 1941 1942

Livsmedelsindustri. Miljoner kronor. Bokfört Lagervärde till lagervärde förkrigspris 22i 43-7 32o 54o 33-9 52-7 34-4 53o 39-9 60-9

s

i 1938 1939 1940 1941 1942

t 1938 1939 1940 1941 1942

Dold lagerreserv 75-5 65-0 67-2 71-0 72-0

Bokfört agervärde

Dold lagerreserv

41-4 32-0 35-9 31-8 33-5

11-2

Textilindustri. Miljoner kronor. Bokfört Lagervärde till lagervärde förkrigspris lOli 59-8 72-0 113o 78-3 118-9 82-6 121-0 78-3 1176 Läder-, sko- och gummivaruindustri. Miljoner kronor. Lagervärde till Bokfört förkrigspris lagervärde 55-5 34o 59'0 37-o 57-8 34*4 56-9 33-3 49-o 25-4

lOo 11'9

llo 9-o

Dold lagerreserv 21-6 220 18-8 18'6

21-o

Dold lagerreserv 41-3 41-o 40-6 38-4 39-3

Dold lagerreserv 21'5 22*o 23-4 23-6 23'6

2 1938 1939 1940 1941 1942 Jämförelse

mellan i

Kemisk- Teknisk industri. Miljoner kronor. Lagervärde till Bokfört förkrigspris lagervärde 26-6 15-6 32-o 21o 36-7 25-2 37-6 27-1 40-7 31-7

Dold lagerreserv 11-0 ll-o 11-5 10-5 9o

utvecklingen för samtliga berörda industriföretag 70 största och de 10 minsta företagen.

samt

de

Samtliga 70 största 70 minsta företag företagen företagen Lagervärde till förkrigspris

1938 1940 1941 1942

105 125 126 136

106 129 130 144

100 120 117 114

1937 1938 1940 1941 1942

97 103 134 131 148

Bokfört lagervärde 96 104 137 132 155

102 98 122 122 119

Dold lagerreserv 1937 1938 1940 1941 1942

93 107 111 117 117

91 109 118 127 126

93 107 116 104 101

T a b e l l e r n a för de olika g r u p p e r n a av i n d u s t r i f ö r e t a g utvisa, a t t lagerökn i n g a r av n ä m n v ä r d betydelse å r 1942 förelågo i n o m j ä r n - och metallind u s t r i e n , livsmedels- o c h t e x t i l i n d u s t r i e r n a s a m t d e n k e m i s k - t e k n i s k a ind u s t r i e n m e d ett s a m m a n l a g t f ö r k r i g s v ä r d e av 296,7 m i l j o n e r k r o n o r . F r å n 1942 till 1943 h a d e enligt t a b e l l e n ö v e r s a m t l i g a b e r ö r d a företag i n t r ä t t en y t t e r l i g a r e l a g e r ö k n i n g p å 108,6 m i l j o n e r k r o n o r , i h u v u d s a k h ä r l e d a n d e f r å n järn- och metallindustrigruppen. Den s a m m a n l a g d a lagerökningen sedan 1938 skulle alltså enligt dessa b e r ä k n i n g a r vid u t g å n g e n av b e s k a t t n i n g s å r e t 1943 u p p g å till n å g o t över 400 m i l j o n e r k r o n o r . Av d e n n a l a g e r ö k n i n g s y n e s m e d h ä n s y n till r å d a n d e v a r u b r i s t e n d a s t en m i n d r e del k u n n a a n t a g a s b e l ö p a p å v e r k l i g e n l e v e r e r a d e v a r o r u n d e r det a t t å t e r s t o d e n t o r d e h ä n f ö r a sig till k o n t r a h e r a d e v a r o r . H u r b e l o p p e t i i f r å g a v a r a n d e h ä n s e e n d e f ö r d e l a r

52 sig är omöjligt att med säkerhet säga med ledning av föreliggande uppgifter. På basis av vissa approximativa beräkningar torde dock möjligen kunna antagas att högst 100 miljoner kronor avse levererade varor. Minst 300 miljoner kronor skulle då hänföra sig till kontraherade varor. Dessa siffror gälla endast de undersökta 280 företagen. Då de icke undersökta företagen i huvudsak äro mindre sådana, kan icke direkt av ovannämnda siffror dragas någon slutsats beträffande lagerökningen hos dessa företag. E h u r u de ovan återgivna tabellerna synas giva vid handen, att tendensen till lagerökning i huvudsak är att finna hos de större företagen, torde man dock kunna utgå från, att de nyss nämnda approximativa siffrorna böra icke obetydligt höjas för att återspegla förhållandena i ifrågavarande avseende hos alla företag. Sannolikt gör man en försiktig beräkning, om man antager, att hos icke undersökta industriföretag förelegat en lagerökning av omkring 25 miljoner kronor såvilt angår levererade och av omkring 60 miljoner kronor såvitt angår kontraherade varor. Om man bygger vidare på dessa synnerligen approximativa siffror och söker göra en beräkning angående storleken av det skattebelopp, som avräkningsförfarandet enligt de i föreliggande förslag angivna reglerna kan tänkas giva, kommer man till följande resultat. Även dessa beräkningar, som icke omfatta den av själva rörelsen under innevarande beskattningsår uppkommande krigskonjunkturvinsten, äro givetvis ytterst approximativa. Av den på de undersökta 280 företagen belöpande lagerökningen på ungefär 400 miljoner kronor härflyta omkring 350 miljoner kronor från gruppen järn- och metallindustri, inklusive skeppsvarv. Enligt kommerskollegii index för grosshandelspriser hava »gruv-, metalloch maskinindustrivaror» till oktober 1944 stigit med ungefär 54 °/o i förhållande till decembersiffran 1938. Om man tager hänsyn till att indextalen för de varugrupper, som närmast kunna antagas falla inom ramen för lagerökningarna i övrigt stigit avsevärt mera — textilvaror exempelvis med omkring 92 °/o — och att den totala lagerökningen sannolikt till en ganska avsevärd del beror på bokfört värde å bränsle på vilket prisstegringen är ännu större, synes man för en approximativ uppskattning av här ifrågavarande slag kunna antaga, att den genomsnittliga prisstegringen för varugrupper, som ingå i lagerökningssiffrorna, motsvarar omkring 70 °/o på förkrigspriserna. Det torde vidare kunna antagas, att lagerökning av såväl levererade som kontraherade varor i allmänhet nedskrivits åtminstone till förkrigspris. Om man slutligen räknar med en skatteprocent av 50, innebär denna, i den mån det enligt 11 § 2 mom. krigskonjunkturskatteförordningen medgivna avdraget för statsskatter kan utnyttjas, en nettoskatteprocent av 34. Såsom nedan vid behandlingen av frågan om skatteprocenten närmare utvecklas, torde man emellertid böra förutsätta, att avdraget i stor utsträckning icke kommer att kunna utnyttjas, varför medelskatteprocenten säkerligen blir avsevärt högre. Här antages gissningsvis en medelskatteprocent av 45.

53 Med dessa utgångspunkter skulle kalkylen ställa sig på följande sätt: Antagen lagerökning av levererade varor: 100 + 25 — 125 miljoner kronor; Vid en efterkrigsprisnivå av 125 °/o skulle avräkningsförfarande! medföra en uppskrivning av detta belopp med 25 °/o eller 31,25 miljoner kronor, vara skatt skulle utgå med i genomsnitt 45 % = . . . 14,06 miljoner kronor. Antagen lagerökning av kontraherade varor: 300 + 60 = 360 miljoner kronor. Eftersom här hela nedskrivningen, som antagits utgöra 70 °/o, i regel skall upptagas till beskattning, blir det beskattningsbara beloppet 360 X 0,70 = 252 miljoner kronor och skatten härå 252 X 0,45 = 113,4 miljoner kronor. S:a 127,46 miljoner kronor. Enligt dessa beräkningar skulle alltså de för lagervärderingen vid avräkningsförfärandet ifrågasatta reglerna kunna antagas giva ett skattebelopp av ungefär 130 miljoner kronor. Även om denna siffra med hänsyn till osäkerheten i de gjorda antagandena måste betecknas såsom mycket ungefärlig, torde den dock icke böra frånkännas allt värde såsom mätare på storleksordningen av det skattebelopp det kan komma att gälla. Utöver den beskattning, som lagervärderingsreglerna sålunda kunna komma att medföra, torde man hava att räkna med att en del av den provisoriskt påförda skatt, som sammanhänger med de tidigare enligt 18 och 19 §§ i krigskonjunkturskatteförordningen i riksbanken innestående beloppen å sammanlagt 43,2 miljoner kronor, blir definitiv, nämligen i den mån beloppen icke komma till användning för avsett ändamål. Vidare må erinras om att rederiernas nedskrivning å fartygskontrakt torde kunna uppskattas till omkring 75 miljoner kronor. Dessa nedskrivningar skola återföras till beskattning i den mån kontrakten annulleras. Av allt att döma torde detta emellertid komma att ske endast i ringa omfattning och blott beträffande mindre rederier, varför man näppeligen torde kunna räkna med att ifrågavarande nedskrivningar skola föranleda någon nämnvärd beskattning. Därtill kommer att någon uppgift icke föreligger beträffande de rena handelsföretagens lagerbehållningar.

54 Kap. 3. Inkomna yttranden rörande krigskonjunkturskattens verkningar m. m. I skrivelse den 30 juni 1944 har kommittén anmodat ett stort antal myndigheter och näringsorganisationer att lämna kommittén besked om de hänseenden, där enligt myndighetens eller organisationens uppfattning, lämpligheten av gällande skatteregler kunde ifrågasättas. Av de myndigheter och organisationer, vilka hittills besvarat nämnda skrivelse, hava några berört vissa med krigskonjunkturbeskattningen förenade spörsmål. I så gott som samtliga nu ifrågakomna yttranden understrykes önskvärdheten av att krigskonjunkturskatten avskaffas så snart förhållandena det medgiva. Sålunda uttalar Sveriges Köpmannaförbund, att krigskonjunkturskatten snarast borde avskaffas, då den uppenbarligen verkade hämmande på företagsamheten och näringslivets utveckling. Sedan kriget nu pågått i över fem år, vore det mycket svårt eller rentav omöjligt att avgöra i vad mån en merinkomst berodde av kriget eller av andra orsaker. Helt säkert hade i inånga fall en av naturlig utveckling och företagarens energi och duglighet beroende merinkomst behandlats som beroende av kriget, då alltför stora krav ställts på bevisningen. Kooperativa förbundet framhåller såsom sin bestämda uppfattning, att krigskonjunkturskatten i sin helhet borde avskaffas så snart krigsregleringarna upphörde. Skatten hade medfört så många skadliga biverkningar och hade under årens lopp blivit så svårberäknelig, att dess förhållandevis ringa avkastning icke motiverade dess bibehållande. Handelskammaren i Karlstad för Värmlands län, Dalsland och Bohuslän uttalar såsom sin, uppfattning, att krigskonjunkturskatten medfört och även i fortsättningen kommer att medföra avgjort skadliga verkningar för näringslivet, om den bibehålies. Handelskammaren anför: »Krigskonjunkturskattens grundprincip, att inkomstökning, föranledd av pågående krig och rådande krigskonjunktur, i största utsträckning bör konfiskeras, är otvivelaktigt riktig. Det torde dock icke finnas möjligheter att giva lagregler en sådan smidighet, att en dylik beskattning endast kommer att drabba den oskäliga och oförtjänta merinkomsten. Det har också visat sig i praktiken, att krigskonjunkturskatteförordningens bestämmelser icke kunnat giva ett rättvist resultat vid tillämpningen. I stället har krigskonjunkturskatten kommit att medföra de redan vid dess införande av näringslivets män befarade verkningarna, att en hämsko lagts på företagsamheten och att en tendens uppstått till penningförstöring i avseende å sådana kostnader, vilka äro avdragsgilla vid krigskonjunkturbeskattningen, medan en förnuftigare medelsanvändning många gånger avvisats inför möjligheten att ändock få huvudparten av detta kapital konfiskerat genom krigskonjunkturskatten. Under dessa förhållanden anser Handelskammaren, att krigskonjunkturskatten sna-

55 rast bör avskaffas.» Därjämte uttrycker handelskammaren vissa önskemål om ändringar av krigskonjunkturskattebestämmelserna, därest krigskonjunkturskatten av något skäl ej kan avvecklas snart. Västergötlands och Norra Hallands Handelskammare yttrar, att krigskonjunkturskatten i flera olika hänseenden medfört olyckliga verkningar liksom dess tillämpning lett till ojämna resultat och därmed orättvisor i förhållandet mellan de skattskyldiga. Handelskammaren anför vidare: »Det är ett känt faktum, att krigskonjunkturskatten, som statsfinansiellt sett torde vara i det närmaste betydelselös, varit till direkt skada genom att hindra uppkomsten av ny verksamhet. Detta har framträtt med desto större styrka, som skatten rent psykologiskt verkat mera hindrande än som betingas av dess rena ekonomiska verkningar. Lika säkert är att krigskonjunkturskatten genom sin förekomst verkat återhållande på företagens vinstredovisningar, och det förefaller högst sannolikt, att det allmänna härigenom berövats skatteintäkter i den årliga beskattningen, som väsentligt överstiga de belopp, som tillförts staten genom skatten. Härvid är ju särskilt att observera, att kommunerna icke fått någon som helst kompensation. Det lär icke kunna förnekas, att krigskonjunkturskatten blivit ett spel med tillfälligheter i större utsträckning än som — även med allt hänsynstagande till statens nödvändiga behov av inkomster och intresset av att, folkpsykologiskt sett, krigsvinster icke undgå skärpt beskattning — borde vara tillåtet eller rimligt. Företag, som händelsevis haft goda år 1937—1938 och varit i tillfälle att då avsätta reserver, äro sålunda gynnsamt ställda vid denna beskattning, medan motsatsen blir förhållandet med dem, som av en eller annan anledning legat illa eller sämre till under sagda jämförelseperiod och detta trots att de sistnämnda bra mycket bättre behövde få tillfälle till konsolidering än de förstnämnda. I viss mån i strid mot lagens mening och mycket beroende på den tunga bevisbörda, som lagts på de skattskyldiga, har det ofta nog i tillämpningen blivit så, att de rent matematiska beräkningsgrunderna fått vara vägledande vid skattskyldighetens bedömande. Dock kan det, enligt handelskammarens förmenande, konstateras, att detta i högre grad gäller de lägre taxeringsmyndigheterna än de högre, varest ett fullständigare hänsynstagande till de särskilda fallen gjort sig bättre gällande. Enligt handelskammarens mening skulle det till allra största delen vara av godo såväl för det allmänna som näringslivet om denna beskattningsform, som ju också införts genom särskilda lagar för varje år, icke vidare komme till användning.» Handelskammaren i Gefle hyser den uppfattningen, att krigskonjunkturskatten utan jämförelse är den mest omdiskuterade och till sina verkningar för näringslivet ofördelaktigaste skattereformen inom den svenska skattelagstiftningen. Vid de tillfällen, då förslagen till krigskonjunkturskatt utsänts på remiss till näringslivets olika organisationer, har från detta håll en kompakt inställning mot densamma givit sig tillkänna. Handelskammaren yttrar sig därefter utförligt angående de med krigskonjunkturskatten förenade olägenheterna samt refererar handelskammarens

56 och Handelskammarens i Göteborg till Konungen år 1942 ingivna underdåniga skrivelser i vilka olika reformer föreslås. Sammanfattningsvis framhåller handelskammaren, att den som sin bestämda mening hävdar, att krigskonjunkturskatten snarast möjligt måste bringas att upphöra. Om så icke kan ske yrkar handelskammaren, att de reformförslag, som framlagts i förenämnda underdåniga skrivelser måtte beaktas. Östergötlands och Södermanlands Handelskammare yttrar i denna del bland annat: »I den år 1940 för införande av 'krisskatt' åberopade motiveringen anfördes bl. a., att ingen enskild borde erhålla särskilda fördelar av en hela samhället drabbande olycka såsom krig eller krigsfara. Handelskammaren anslöt sig till denna allmänna motivering men uttalade samtidigt, att inkomstens natur av krigsvinst kunde fotas allenast på ett antagande, vars riktighet i regel varken kunde bevisas eller motbevisas, samt att förordningens text och tillämpning borde präglas av den varsamhet, som med hänsyn härtill vore påkallad. Konjunkturutvecklingen torde i väsentlig mån blivit annorlunda än år 1940 väntades. I varje fall äro nuvarande förhållanden icke sådana, att exportindustrien, avstängd från sina marknader, kan befaras göra vinster på grund av krigskonjunkturen. Att en förändring i läget, medförande sjöfartsförbindelsernas återupptagande, kommer att påkalla en anspänning av näringslivets alla krafter för att återerövra och behålla förlorade marknader, därom torde ävenledes alla vara ense. Sedan statsmakten därjämte genom priskontroll skapat ett effektivt korrektiv gentemot oberättigade prissättningar å hemmamarknaden, ha de skäl, som på sin tid påkallade lagens tillkomst, numera förlorat giltighet. Krigskonjunkturbeskattningen och i än högre grad det obestämda hotet om sådan beskattning har visat sig ägnad att hålla tillbaka och lamslå fruktbärande initiativ till nyskapande och till befordran av näringslivets konkurrens förmåga. Ett fortsatt bibehållande av denna lagstiftning skulle med hänsyn härtill föga överensstämma med de strävanden, som tagit sig uttryck i den under statlig ledning pågående efterkrigsplaneringen, därvid medel efterlyses för stärkande av den näringslivets effektivitet och initiativkraft, som kräves för mötande av befarad depression och för tryggande av arbetskraftens sysselsättning. Handelskammaren förordar ett omedelbart upphörande av denna lagstiftning.» Handelskammaren framhåller vidare, att dess i tidigare yttranden gentemot krigskonjunkturskattelagstiftningen anförda kritik i huvudsak hänfört sig till tre punkter. I förhand har handelskammaren sålunda vänt sig emot skattesatsens höjd, vilken vore ägnad lamslå initiativet till nyskapande verksamhet och dämpa det nödvändiga ständigt aktiva intresset för förbättringar och rationaliseringar. Handelskammaren har därjämte påvisat, hurusom lagens bestämmelser och de grova schabloner, som av skattemyndigheterna följas vid dess tillämpning, avsåge att förhindra en ökning av dolda reserver och sålunda motarbetade den konsolidering av näringslivet, som vore önskvärd icke minst ur det allmännas synpunkt och som vore erforderlig med hänsyn till såväl krigstidens speciella risker som den beredskap, som

57 krävdes för att möta efterkrigstiden. Så länge reserver i konsolideringssyfte behölles inom företagen och icke av dess ägare toges i anspråk för annat ändamål, borde den ökning av reserverna, som enligt teoretiska grunder kunde konstateras, vara befriad från krigskonjunkturskatt. Kontrollen över att reserverna bibehöllos inom företagen kunde visserligen erbjuda svårigheter i fråga om rörelse, bedriven av enskild person, men däremot icke i fråga om rörelse, bedriven i aktiebolagsform. En enkel och rationell regel vore, att av aktiebolag intjänt merinkomst bleve föremål för krigskonjunkturbeskattning allenast i den mån densamma genom utdelning ställdes till delägarnas förfogande. Handelskammaren h a r slutligen framhållit, att den omständigheten, att varken vid bestämmande av jämförelseinkomsten eller vid uträknande av beskattningsårets inkomst hänsyn tages till betalda skattebelopp, ledde till det oefterrättliga resultat, att, oaktat nettovinsten (i detta fall = vinsten efter avdrag av betalda skatter) icke ökat utan kanske tvärtom minskat, rörelseidkaren till följd av sina utomordentligt ökade skatteutgifter riskerade att bliva föremål för krigskonjunkturskattetaxering. Trots de anmärkningar, som från olika håll framställts, har det visat sig ogörligt att få en rättelse till stånd. I Svensk Skattetidning, häfte 1 och 2 år 1942 har i tabellform påvisats de oefterrättliga resultat, vartill nuvarande bestämmelser leda. Smålands och Blekinge Handelskammares uttalande går i samma riktning: »Krigskonjunkturskatten har enligt handelskammarens uppfattning gjort betydligt mera skada än nytta. Detta icke minst på grund av de orimligt höga skattesatserna 50—70 °/o, vilka tillsammans med övriga skatter leda till en total beskattning av s. k. krigsvinster från 76 till 90 % och mer, där kommunalskatten är hög. Satsen 90 % inträffar för många företag, som under jämförelseåren haft små vinster, redan vid mycket blygsamma vinstbelopp. Om det vid krigets början i viss mån kunde vara möjligt att bedöma en merinkomsts avhängighet av krigsförhållandena, så torde det icke finnas någon så vis man, att han efter mera än fem års krig och därmed följande omkastningar inom näringslivet kan annat än i rena undantagsfall avgöra, om en uppkommen vinst är beroende på kriget eller på andra omständigheter, såsom till exempel företagets naturliga utveckling, skicklig ledning, förändringar i tillverkningen, i råvaror eller dylikt. Möjligheten därtill minskas dessutom ytterligare med varje år som går. Redan detta borde vara skäl nog för att avskaffa skatten. De höga skattesatserna verka dessutom förlamande på företagsamheten, då just sådana företag, som ha en energisk och skicklig ledning med framåtanda, uppenbarligen äro de, som närmast komma i farozonen. En industriledare eller annan näringsidkare, som känner ansvar för företagets framtid och som med den företagsamhet, vilken dess bättre kännetecknar sådant folk i vårt land, reflekterar på att utöka tillverkningen eller taga upp en eller annan önskvärd nytillverkning, måste därför ofta, då han väger risken av nyinvestering i maskiner till nuvarande höga priser eller i råvaror till måhända dubbla eller mångdubbla fredspriser, komma till det resultatet, att vinstchanserna äro

58 så ytterligt små jämförda med förlustriskerna, att han beklagligtvis måste avstå. Att krigskonjunkturskatten dessutom lett till att vinster användas på ett osunt sätt, till improduktiva investeringar, till representation och onödiga utgifter, torde vara allmänt känt. Utom den skada en dylik kapitalförstöring medför minskas därigenom kommunernas skatteunderlag. Skattens avkastning, omkring 50 miljoner kronor under år 1943, är alltför liten för att spela någon nämnvärd roll i vår nuvarande milliardbudget. Med all sannolikhet skulle de ordinarie skatterna, om krigskonjunkturskatten vore borta, lämna ett merbelopp, som väl uppvägde dennas avkastning. Att märka är dessutom att en mycket stor del av de ledande männens inom industrien och våra köpmäns tid numera upptagas av skatteproblem i stället för av produktivt arbete. Den förlust, som uppkommer härav och av det tekniska arbetet med deklarationerna, är svår att exakt uppskatta i penningar men är säkerligen ej ringa. Till detta bör läggas statens kostnader för den allt större apparat, som blivit nödvändig för deklarationskontroll m. m. Skattebestämmelserna såväl som taxeringspraxis ha ändrats år från år och äro numera så komplicerade, att de för närvarande utom av skattemyndigheterna torde behärskas endast av ett fåtal privata experter och även dessa sväva naturligt nog ofta på målet i viktiga frågor. Storindustrien, som i regel anlitar sådana experter och dessutom har sin bokföring rationellt ordnad, har nog i stor utsträckning kunnat begagna sig av de möjligheter till nedskrivning i varulager m. m. och av andra konsolideringsåtgärder, som lagen lämnar. Mindre företag ha i regel icke kunnat utnyttja dessa möjligheter och handelskammaren har sig bekant att många sådana företag på grund härav belastats med högst betungande och i sak fullständigt omotiverad krigskonjunkturskatt. Ju längre kriget varar, desto orimligare och orättvisare kommer krigskonjunkturskatten att verka. Handelskammaren anser därför dess avskaffande vara den viktigaste åtgärd, som för närvarande bör företagas på skattelagstiftningens område.» Beträffande det avräkningsförfarande varigenom krigskonjunkturskatten avsetts skola avslutas framhåller Sveriges Köpmannaförbund, att säkerligen många detaljhandlare påförts krigskonjunkturskatt framför allt under de första krigsåren, ehuru de icke bort påföras dylik skatt. De skattskyldiga förstodo bl. a. icke hur reglerna om lagervärderingen skulle tillämpas och de kände icke till hur naturlig utveckling skulle påvisas, ej heller h u r provisorisk påföring skulle erhållas. Visserligen kunde satsen »okunnighet om lagen ursäktar ingen» åberopas även i detta fall, men hänsyn måste tagas till att många av förordningens bestämmelser voro och äro mycket oklara och att i början någon praxis icke fanns, som kunde tjäna till ledning. I samband med krigskonjunkturskattens avskaffande och det i utsikt ställda avräkningsförfarandet fann förbundet det därför skäligt, att hänsyn toges även till sådana fall, som nu berörts, där en skattskyldig alltså obehörigen påförts skatt och där han kunde visa, att ett uppenbart misstag förelåge.

59 Kooperativa Förbundet uttalar: »Man synes hava förutsatt, att företagen skola kunna utgå ur kriget med samma reserver i sina balansräkningar som de hade före kriget. Det har emellertid även antytts, att en »avräkning» skulle ske i samband med krigskonjunkturskattens avveckling, därvid det kunde tänkas, att lagerökningarna icke som hittills skulle få bibehållas i förkrigsvärde utan skulle uppskrivas till det reella värde de kunde få med hänsyn till det penningvärde, som kunde beräknas bli gällande efter krigets slut. Om nu en sådan avräkning skall göras — den måste dock medföra stora skattetekniska svårigheter — så bör den enligt styrelsens mening genomföras med synnerligen stor varsamhet, så att icke de enskilda företagens soliditet äventyras. Man måste nämligen förutse, att det svenska näringslivet efter krigets slut sannolikt kan komma i ett ganska kritiskt läge på grund av den risk för depression, som måste följa av näringslivets omställning till fredsförhållanden. » Skånes Handelskammare har sammanställt yttranden från ett trettiotal medlemmar i en promemoria. Av denna framgår att ifrågavarande medlemm a r dela den allmänna uppfattningen, att en avveckling av krigskonjunkturskatten ej onödigtvis bör fördröjas. I promemorian anföres: »De många vägande skäl, som härvid anförts, ha nu återupprepats. Sedan årets bevillningsutskott även uttalat sig för en avveckling, synes frågan härom nu böra upptagas till omprövning. Härför talar även att den nuvarande ovissheten om h u r u härvid kommer att förfaras bl. a. med företagens dolda reserver, för företagen utgör en allvarlig anledning till oro samt för dem medför svårigheter att disponera för framtiden. Skulle beskattningen härvid drabba varje sådan ökning av dolda reserver å lager- och inventarier, som uppkommit i förhållande till motsvarande reserver vid 1938 års utgång, skulle därmed följa en enorm likviditetsåderlåtning för sådana företag, vilka under kriget kunnat väsentligt öka sina tillgångar av detta slag och utnyttjat dessa till nedskrivningar. Alldeles särskilt gäller detta under det sannolika antagandet, att nuvarande prisnivå ej nämnvärt kommer att sänkas. Ytterligt allvarliga konsekvenser skulle dessutom uppstå, därest dessa reserver tages till beskattning vid en tidpunkt, då prisnivån ännu ej stabiliserats till viss nivå. Ett dylikt avräkningsförfarande bör därför begränsas till nödvändiga åtgärder i samband med den provisoriska skattepåföringen. Går man längre blir nödvändigt att skydda företagen mot en likviditetskris. Under alla omständigheter bör en dylik längre gående engångsbeskattning utspridas under en lång tidrymd så att skatten så att säga får avbetalas. Men man bör ej stanna härvid. Det bör jämväl tillåtas att till någon slags fond avsätta till följd av kriget framräknad merinkomst under garanti att fonden ej får skattefritt disponeras annat än för ur produktionssynpunkt lämpliga ändamål. Möjligen kan även tänkas att dylik skattefrihet bör medgivas redan om sådana medel avsättas till reservfond. Vidare bör beaktas, att nu gällande regler för lagervärdering kunna leda till orimligheter och bli missvisande vid en eventuell slutavräkning. För en igång varande industri är det lika nödvändigt att hålla ett visst lager av rå-

GO

varor och färdigfabrikat som att ha tillgång till maskiner och fastigheter. Den värdeökning, som därå uppkommer till följd av en penningförsämring, är icke och bör icke få betraktas som en dold reserv. Skall krigskonjunkturskatten bibehållas ytterligare någon tid bör i så fall så långt möjligt tillses, att avdragsreglerna vid taxering till krigskonjunkturskatt i görligaste mån närmas till samma regler som i den ordinarie inkomstbeskattningen. — Ju längre tid, som förflyter från jämförelseåren desto mera nödvändigt är det att rimliga hänsyn tagas till vad som är s. k. naturlig utveckling och till vidtagna rationaliseringsåtgärder.» Sveriges Grossistförbund, som i sitt yttrande i olika andra sammanhang berört frågan om skattereglernas speciella verkningar i samband med en fredskris, vill särskilt understryka den utomordentligt stora betydelsen av att en avveckling av krigskonjunkturskatten äger rum under sådana former, att företagen icke berövas de reserver, som kunna ha uppkommit genom avskrivningar å varulagren, och vilka reserver äro avsedda att användas för mötande av prisfallsrisker. Länsstyrelsen i Uppsala län anför: »Ehuru krigskonjunkturskatten medfört dels ökad arbetsbörda för skattemyndigheterna dels ett stort antal skattetvister, anser dock länsstyrelsen, att krigskonjunkturskatten varit nödvändig under nuvarande förhållanden, men att densamma bör avskaffas så snart normala tider åter bli rådande.» Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län yttrar, att det torde vid upprepade tillfällen från näringslivets sida hava framhållits de direkt skadliga verkningar, krigskonjunkturskatten haft, varför handelskammaren anser det överflödigt att på nytt gå in på denna fråga. Föreningen auktoriserade revisorer utgår i sitt yttrande från, att krigskonjunkturskatten i sin nuvarande form tämligen snart kommer att avvecklas, varför föreningen icke ansett sig behöva behandla denna skatteform. Gotlands JIandelskammare anser, att krigskonjunkturskatten bör få avdragas vid taxeringen i likhet med vad som gäller för omsättningsskatten. Handelskammaren i Göteborg åberopar ett yttrande av Aktiebolaget Svenska Kullagerfabriken, däri uttalas ett önskemål om att någon ändring i reglerna för inkomstuppskattningen vid taxering till krigskonjunkturskatt icke måtte vidtagas. Såväl de skattskyldiga som myndigheterna torde numera hä blivit så invanda vid de i och för sig invecklade bestämmelserna, att en ändring av desamma endast skulle föranleda ytterligare arbete. Bolaget förmodar nämligen, att någon ändring i beskattningens principer icke kan tänkas komma till stånd under den tid, som återstår för denna beskattningsform; Länsstyrelsen i Kopparbergs län åberopar ett yttrande av taxeringsrevisorn Torsten Hintze. Denne framhåller, att det inflytande krigskonjunkturskatten kommit att få på den ordinarie taxeringen torde knappast ha varit avsett. Vissa ogynnsamma återverkningar ha förut berörts. Det kan befaras att dessa bliva bestående även efter det krigskonjunkturskatten upphävts. Desto angelägnare förefaller det att en bestämd gräns dragés mellan å ena sidan krigskonjunkturskattens och å den andra inkomsttaxeringens regler.

61 E h u r u åtskilligt vore alt säga om krigskonjunkturskatten, synes det dock givet vara att föredraga, att dess invecklade regler, såvitt möjligt är, oförändrade bibehålies under återstoden av den tid lagstiftningen kommer att vara i kraft. Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller, att det synes hårt, att förefintlighet av inkomstökning i förvärvskälla, som författningsenligt principiellt ä r undantagen från krigskonjunkturskatt, skall under viss i § 10 krigskonjunkturskatteförordningen angiven förutsättning på en omväg tagas till krigskonjunkturskatt. Länsstyrelsen i Skaraborgs lån uttalar den uppfattningen, att rättsinstitutet är och har för övrigt ur taxeringssynpunkt alltid varit svårhanterligt. Det kan knappast betraktas som ett taxeringsförfarande utan mera som ett socialpolitiskt eller ekonomiskt-politiskt beskattningssystem, därvid beskattningsmyndigheternas skönsuppskattningar icke kunna betraktas som exakta taxeringar. Länsstyrelsen i Örebro län yttrar: »Krigskonjunkturskatten får väl anses som en krisföreteelse, avsedd att avskaffas med krigets upphörande. I det stora hela får denna lagstiftning anses hava fungerat tillfredsställande, där den tillämpats med det omdöme, som de säregna föreskrifterna påkallat. Ju mera man avlägsnar sig från förkrigstiden ju vanskligare blir det att avgöra vad av en inkomst, som beror på kriget. Redan härigenom h a r behovet av en revision av lagstiftningen i fråga gjort sig kännbart. Denna revision torde i första hand böra avse att betydligt höja det inkomstbelopp, vid vilket skattskyldighet uppkommer. För en mera genomgripande revision av denna skatt lärer tiden nu icke vara den rätta, då man väl närmast får inrikta sig på frågor, som stå i samband med skattens avveckling. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller: »Rent organisatoriskt vållar krigskonjunkturskatten länsstyrelsen stora olägenheter. Den personal, som måste användas för detta arbete, hindras i väsentlig omfattning under minst två månader att utföra annat arbete inom länsstyrelsen med påföljd att andra viktiga uppgifter måste på ett betänkligt sätt eftersättas. Vidare vill länsstyrelsen framhålla att skatten icke sällan verkat onödigt hård och orättvis till följd av att skatteskalorna konstruerats oberoende av den skattskyldiges övriga, i princip efter skatteförmågan utmätta skattebörda. » Länsstyrelsen i Gotlands län framhåller, att för Gotlands läns vidkommande det taxeringsresultat, som utvinnes på grund av krigskonjunkturskatten bestämmelserna, icke står i god proportion till det arbete, som lägges å såväl länsstyrelsen som de skattskyldiga. Framförallt är detta förhållandet beträffande taxeringen av jordbrukarna, för vilka särskilt innevarande år med tillämpning av den s. k. prisstegringsmetoden taxerad merinkomst av jordbruk och skogsbruk oftast icke uppkommer. Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden anser, att — då det knappast kan tänkas att krigskonjunkturbeskattningen, som nu mänskligt att döma snart står inför sin avveckling, blir underkastad någon

mera avsevärd omarbetning — han kan inskränka sig till att uttala att denna förordning visat sig mycket svår att tolka och tillämpa och att dess verkningar blivit ojämna, främst av det skälet att jämförelseinkomstens regelmässiga anknytning till åren 1937 och 1938 gynnat somliga näringar och missgynnat andra. Länsstyrelsen i Västerbottens län anför: »Nu gällande förordning om krigskonjunkturskatt synes länsstyrelsen ej giva anledning till några mera väsentliga erinringar. Stundom kan väl beskattningen synas hård, t. ex. beträffande en sådan grupp rörelseidkare som bilåkeriägare, enkannerligen lastbilsåkare. Dessa hava ju haft betydande inkomster på grund av kriget och därav föranledda förhållanden och bliva ej sällan föremål för förhållandevis höga beskattningar. Fordonen slitas hårt och de flesta torde innan krigets slut vara mer eller mindre förbrukade. Huru prisläget och övriga förhållanden ställa sig för denna kategori rörelseidkare efter kriget vet man inte, men sannolikheten talar för såväl höga anskaffningskostnader å bilar, som sämre inkomstförhållanden, och det synes icke mer än rimligt, om dessa genom någon form av provisorisk påföring, bleve satta i bättre ställning att möta efterkrigsverkningarna.» Länsstyrelsen i Hallands lån framhåller: »Trots alla bemödanden torde skatten drabba en del skattskyldiga orättvist, medan å andra sidan vissa skattskyldiga på grund av tillfälligheter — såsom exempelvis onormalt gynnsamma jämförelseår — undgå beskattning. Sedan prisstoppet införts, framstår skatten såsom mindre ändamålsenlig än den ursprungligen varit. Ett avsevärt arbete måste — ofta i onödan — nedläggas på beräkningar och kalkyler samt på framskaffandet av äldre deklarationer och annat material. Då därjämte skatten på grund av restitutioner torde lämna statsverket en relativt liten behållning, bör skatten enligt länsstyrelsens åsikt snarast avvecklas.» Västmanlands och Jämtlands läns Handelskammare anser, att denna form av beskattning bör upphävas. Utgångsläget för bedömandet av om s. k. krigsvinst föreligger eller ej, kan lätt bli felaktigt. Med ett ogynnsamt utgångsläge åren 1937—1938 kan företagare bliva debiterad krigskonjunkturskatt även om den ökade inkomsten icke härrör sig från konjunkturen under krigsåren. Sveriges advokatsamfund finner erfarenheten hava visat, att krigskonjunkturskatten drabbar orättvist och ojämnt, och styrelsen är av den uppfattningen, att skatten snarast möjligt bör avvecklas.

63 Kap. 4.

Tidigare uttalanden angående krigskonjunkturskattens avveckling samt beträffande betydelsen härav för beskattningens utformning.

Vid utformningen av den nuvarande krigskonjunkturbeskattningen har en av de ledande huvudprinciperna varit att endast beskatta verkliga vinster och i görligaste mån undvika beskattning av fiktiva sådana. Lagstiftaren har försökt nå detta mål på olika vägar, av vilka i detta sammanhang det största intresset knyter sig till de möjligheter, som genom reglerna om värdering av varulager beretls den skattskyldige att skjuta beskattningen på framtiden. Genom att begagna sig av den nu angivna möjligheten åsamkade sig emellertid den skattskyldige en skatteskuld till staten, för vars indrivande fordras ett särskilt förfarande. Ett sådant har också förutsatts skola komma att äga rum och tanken synes hava varit den, att då de förhållanden, vilka föranlett krigskonjunkturbeskattningen, upphört, avsluta densamma genom ett avräkningsförfarande. Uttalanden härom hava gjorts i olika sammanhang. I den promemoria, som låg till grund för 1940 års förordning anfördes i den allmänna motiveringen: »En huvudsynpunkt å den ifrågasatta konjunkturvinstbeskattningen bör vara att denna ej bör träffa fiktiva vinster. Å andra sidan måste å beskattningen uppställas kravet på effektivitet. En rättvis avvägning av skattebördan de olika skattskyldiga emellan kräver att ej vissa av dem undandraga sig skatten i fråga med hänvisning till rådande ovisshet huruvida en uppkommen vinst verkligen är definitiv. Att under krigstillståndet uppmuntra till bildandet av dolda reserver är ur vissa synpunkter önskvärt. De tillgångar som användas för sådant ändamål tagas i allmänhet ej i anspråk för omedelbar konsumtion, då de ej motsvaras av någon post å balansräkningens passivsida, utom möjligen i form av avskrivnings- eller förnyelsefonder eller dylikt. Undandragande av tillgångar från konsumtion på detta sätt bidrager givetvis till att motverka en inflationistisk utveckling av det svenska penningväsendet. En form, i vilken dessa olika synpunkter torde kunna tillgodoses, synes vara att, så länge det extraordinära tillståndet varar, de dolda reserverna bliva föremål för en i beskattningsavseende välvillig behandling, men att efter detta tillstånds upphörande ett avräkningsförfarande äger rum, genom vilket det konstateras, i vad mån under kriget skapade dolda reserver alltjämt hava kvar sitt värde, varefter beskattning av de återstående värdena sker. Möjligen kan det visa sig lämpligt att uppskjuta detta avräkningsförfarande till viss tid efter krigets upphörande och att intill den tidpunkten behålla en konjunkturvinstbeskattning avseende de ifrågavarande reserver som under mellantiden hinna realiseras. Därigenom torde avräkningsförfarandet underlättas och större trygghet vinnas att de reserver som beskattningen träffar hava bestående värde. De skattskyldiga böra emellertid vara beredda på att efter kriget få sådana behållna dolda värden varom fråga är på en gång beskattade genom konjunkturvinstskatt. Står detta från början klart för dem, bör det utgöra en anledning att ej genom oskäliga och onödiga avskrivningar eller nedvärderingar söka undandraga sig skatten i fråga. Att ett dylikt slutligt avräkningsförfarande kommer att erbjuda svårigheter bör ej förbises. Å andra sidan kan dock antagas, att, så länge krigstillståndet varar, så stora fördelar i taxeringstekniskt avseende skola vinnas, att dessa komma att

64 mer än uppväga svårigheterna. Om ett sådant avräkningsförfarande konmer att äga rum, bör detta nämligen för taxeringsmyndigheterna kunna innebära motiv för att ej motsätta sig rimliga avdrag och för de skattskyldiga en anledniig att ej utan starka skäl insistera på avdrag, vilka med sannolikhet komma att visa sig i längden ej vara effektiva.» I promemorian framhölls därjämte, att i särskilda fall de synpunkter, som ovan anlagts, syntes böra tillgodoses på annat sätt än genom avräknngsförfarandet, nämligen i de fall blott en provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt borde äga rum. Dessa fall vore sådana, då å ena sidan staten ej utan vidare kunde eftergiva beskattningsrätten, emedan det ännu ej visat sig att förutsättningar för skattefrihet med hänsyn till befogenheten av visst avdrag förelågo, men å andra sidan den skattskyldige kunde hava skäligt anspråk att få åtnjuta avdrag just från den inkomst som träffades av krisskatt, om förutsättningarna sedermera uppfylldes. Det vore alltså fråga om sådana fall, där ett efterföljande avräkningsförfarande ej tillräckligt tillgodosåge statsintresset, eventuellt med hänsyn till att mycket stora skattebelopp stode på spel, eventuellt därför att skälen för omedelbar skattefrihet vore så jämförelsevis svaga, att det kunde betraktas som ett särskilt tillmötesgående mot den skattskyldige att i någon form bereda honom speciell förmån. Provisorisk påföring av krisskatt ifrågasattes sålunda dels om rörelseidkare ej kunnat förnya det varulager han hade vid krigsutbrottet, för skälig nedskrivning å sedermera inköpt sådant lager, dels om rörelseidkare i sina räkenskaper gjort avdrag för överpris eller merkostnad med större belopp än som funnes omedelbart kunna medgivas, för sådant ytterligare avdrag som sedermera visat sig vara berättigat, dels ock om rörelseidkare sålt eller förlorat fartyg och ej kunde omedelbart använda köpeskillingen eller utfallet försäkringsbelopp till anskaffande av annat fartyg, för skälig nedskrivning å fartyg som sedermera inköptes för beloppet. Departementschefen yttrade 1940, att han delade den i promemorian uttalade uppfattningen, att en slutavräkning borde äga rum avseende viss tidpunkt efter krigets slut. Departementschefen anförde härutinnan: »Med ett sådant förfarande i utsikt blir det möjligt att vid den årliga beskattningen nöja sig med en mindre rigorös tillämpning av de principer man finner sig böra uppställa, till fördel dels för de skattskyldiga, å vilka mindre krav på utredning synas behöva ställas i de särskilda fallen, dels för taxeringsmyndigheterna, för vilka i många fall fullgörandet av skyldigheten att i detalj granska de skattskyldigas lagervärderingar m. m. underlättas. Enligt sakens natur är det ej möjligt att nu uppdraga riktlinjerna för detta förfarande. Att detta ej skulle innefatta en ny beskattning utöver den som åsyftas med beskattningen under kriget, utan skulle vara avsett endast att komplettera denna, där den blivit ofullständig, är givet. Det bör dock fastslås att en sådan komplettering genom ett slutligt avräkningsförfarande är alt motse.» 1941 framhöll departementschefen i anledning av framförda önskemål om rätt att från inkomstökning under visst år avräkna inkomstminskning under ett annat, att möjligheterna härav knappast kunde helt överskådas förrän i samband med avräkningsförfarandet efter krigets slut.

65 Bevillningsutskottet

u t t a l a d e 1943:

»När krigskonjunkturskatten första gången infördes genom beslut vid 1940 års urtima riksdag, förutsattes såsom naturligt, att en sådan beskattning skulle komma att bestå så länge som krigskonjunkturen varade. Detta framgår ej minst av de uttalanden som gjordes rörande ett avräkningsförfarande sedan läget efter kriget stadgat sig, genom vilket ifrågavarande beskattning skulle slutgiltigt likvideras. Lagstiftning om krigskonjunkturskatt har visserligen varje gång genomförts för blott ett år i sänder, men detta förhållande har betingats av de växlingar i den ekonomiska utvecklingen som vid varje tidpunkt kunnat förutses och som förutsatts böra påverka lagstiftningens detaljer. Men lagstiftningens utformning har genomgående erhållit sin prägel av avsikten att tillsvidare varje år förnya densamma. Därom bära särskilt bestämmelserna om provisorisk skattepåföring och om kvittning mellan inkomstminskning ett år och inkomstökning ett följande år vittne. Vid sådant förhållande bör enligt utskottets förmenande krigskonjunkturskatten tills vidare bibehållas, därest ej vägande skäl kunna åberopas för dess avskaffande. Att avskaffa denna skatt lärer för övrigt ej vara möjligt utan särskilda förberedelser, då under beskattningens bestånd uppkomna svävande förhållanden av olika slag måste regleras. De skäl som i olika sammanhang och nu särskilt i de likalydande motionerna I: 249 och II: 358 framförts för att icke förnya lagstiftningen om krigskonjunkturskatt synas icke äga en sådan bärkraft att bifall till motionerna kan förordas. Chefen för finansdepartementet har funnit det med bestämdhet kunna påstås att avskaffande av krigskonjunkturskatten icke skulle kunna föranleda någon ökning av den för närvarande mycket omfattande investeringsverksamheten. Vunna erfarenheter och kända förhållanden gåvo ej heller, såvitt departementschefen kunde finna, stöd åt uppfattningen att krigskonjunkturskattens borttagande skulle på ett mera betydelsefullt sätt påverka den industriella investeringsverksamhetens storlek och inriktning i gynnsam riktning. Att dessa uttalanden äro berättigade synes svårligen kunna bestridas. När det i motionerna yttras att krigskonjunkturskattens borttagande uppenbarligen skulle innebära en stimulans för näringslivets olika grenar till ökad produktion och strävan att begränsa utgifterna med omedelbar höjning av skatteunderlaget till följd, så synes detta uttalande i denna del såtillvida träffa vid sidan om kärnpunkten som en mera avsevärd produktionsökning lärer omöjliggöras genom brist på råmateriel och arbetskraft. Det lärer visserligen icke kunna förnekas att ifrågavarande skatleform medför olägenheter, men utskottet kan icke finna att dessa äro av den storleksordning att de uppväga de av departementschefen liksom av utskottet tidigare vid flera tillfällen åberopade skälen för en sådan beskattning. Enligt utskottets förmenande har i motionerna krigskonjunkturbeskattningens penningpolitiska betydelse väsentligen förringats. Det torde ej råda något tvivel om att en av ökade avskrivningar förorsakad hopkrympning av ett företags tillgångsredovisning bidrager till återhållsamhet beträffande företagets dispositioner samt att den fondbildning, som förutsattes för provisorisk skattepåföring, är ägnad att föranleda uppskov med anskaffningar av olika slag. . . Vad angår den i nämnda motioner särskilt berörda frågan om rederiernas förhållande vill utskottet understryka att den gällande lagstiftningen utformats under stort hänsynstagande till dem och till önskvärdheten av att det svenska tonnaget i möjligaste mån vidmakthålles och förnyas. Det torde också förhålla sig så att för närvarande alla möjligheter i sådant avseende utnyttjas, och att genom avsättningar till fonder för framtida anskaffning av ersättningstonnage m. m., för framtida nyanskaffning av fartyg eller för kostnadsutjämning rederiföretagen bereda sig pä att så snart tillfälle erbjuder sig efter kriget förnya tonnaget genom beställningar eller inköp av fartyg frän utlandet innan det planerade avräkningsförfarande! äger rum.» 5—448898.

66 I den skatteberedningens promemoria, som låg till g r u n d för f ö r o r d n i n g en o m k r i g s k o n j u n k t u r s k a t t för år 1944 framhålles b l a n d a n n a t : »Det har gjorts gällande, att åtskilliga rörelseidkare — antagligen för att undgå krigskonjunkturskatt — på grund av rätlen att vid taxering till sådan skatt göra nedskrivning å befintliga och kontraherade varor till förkrigspris, inköpt betydligt större varulager än som varit behövligt eller avslutat kontrakt om framtida varuleveranser, vilka kontrakt eljest ej skulle ha kommit till stånd. Det har därför under förslagets utarbetande övervägts, huruvida någon ändring borde vidtagas beträffande de regler, som hittills gällt för värdering av tillgångar av nyssnämnda slag. Av olika skäl har det dock icke ansetts lämpligt att framlägga förslag att för närvarande frångå de hittills tillämpade reglerna. Det bör dock förutskickas, att en ändring härutinnan kan bliva erforderlig ett följande år, och att förhållandet i varje fall måste beaktas vid den bebådade slutavräkningen. För denna böra — enligt de redan vid första tillblivelsen av lagstiftningen om krigskonjunkturskatt uppställda förutsättningarna — reglerna avfattas sä, att under kriget uppkommen dold reserv i varulager kommer att beskattas, och det förefaller sannolikt att därvid nedskrivning ej kan godkännas ä andra kontrakt å varuleveranser än sådana, som kunna visas utgöra ett led i rörelsens normala drift, ej heller med större belopp än förhållandena vid den tidpunkten verkligen påkalla.» Departementschefen

a n f ö r d e i d e n n a del 1944:

»I enlighet med vad i skatteberedningens promemoria anförts böra vid den slutavräkning, som förutsattes komma till stånd i samband med krigskonjunkturskattens avveckling, beaktas de dolda reserver i varulager m. m., som uppkommit under kriget. Därvid lärer kunna komma i fråga att vägra godkännande av skedda nedskrivningar å de här avsedda tillgångarna i vidare mån än tillgångarna falla inom ramen för rörelsens normala omfattning. Detta spörsmål torde emellertid framdeles få upptagas till närmare prövning i samband med andra problem som röra avvecklingen.» Bevillningsutskottet f ö r k l a r a d e 1944, att utskottet icke h a d e a n s e t t sig k u n n a förorda, att å t g ä r d e r r e d a n då vidtoges för en avveckling a v k r i g s k o n j u n k t u r s k a t t e n . Utskottet y t t r a d e : »De skäl av folkpsykologisk art, som bidrogo till krigskonjunkturskattens införande, kvarstå alltjämt och kunna även sägas ha vunnit i styrka genom uttagandet av konsumtionskatter av olika slag, mot vilka vägande invändningar kunna resas. Härtill kommer, att, ehuru intäkterna av denna skatt icke äro av avgörande betydelse, i nuvarande statsfinansiella läge d t avstående från möjligheten att erhålla sådana intäkter måste noggrant övervägas, innan en avveckling av skatten kan ifrågakomma. Utskottet förutsätter nämligen, att den minskning av skatteintäkterna, som komme att uppstå genom krigskonjunkturskattens snara avskaffande, måste på ett eller annat sätt täckas genom höjning av andra skatter. Ehuru utskottet sålunda icke finner sig kunna förorda, att åtgärder redan nu vidtagas för en avveckling av krigskonjunkturskatten, synes det dock utskottet förtjäna tagas under närmare övervägande, vid vilken tidpunkt och under vilka betingelser en avveckling av denna skatteform kan anses möjlig att genomföra. Med hänsyn till vad sålunda anförts, finner sig utskottet under förhandenvarande omständigheter böra ansluta sig till det i propositionen framlagda förslaget om krigskonjunkturskattens bibehållande för innevarande är och tillstyrker följaktligen i princip detta

67 Kap. 5. S k a t t e k o m m i t t é n s förslag r ö r a n d e k r i g s k o n j u n k t u r s k a t t e n s avveckling; allmän motivering. § 1. Inledning. Vid behandlingen av spörsmålet om' krigskonjunkturskattens avveckling har det synts kommittén lämpligast att först söka klarlägga de allmänna principer, enligt vilka ett avräkningsförfarande bör äga rum. Dessa allmänna principer bliva tydligtvis i allt väsentligt desamma oberoende av den tidpunkt, som slutligen kan fastställas för avräkningens verkställande, och diskussionen av sistnämnda fråga kan förty tillsvidare lämnas åsido. Av den tidigare lämnade redogörelsen för bestämmelserna rörande krigskonjunkturskattens uttagande lärer framgå, att möjlighet till uppskjutande av skattebetalningen i huvudsak endast beretts rörelseidkare. En given konsekvens härav bliver då även, att avräkningsförfarande! får sin egentliga betydelse endast för denna grupp av inkomsttagare. Emellertid återverkar berörda förhållanden jämväl å tantiemtagare, vadan särskilda regler påkallas med avseende å detta slag av inkomster. Än vidare måste i samband med ett avräkningsförfarande hänsyn tagas till vederbörande näringsidkares räkenskaper och bestämmelser meddelas till förebyggande av att genom omläggning av räkenskapsåret krigskonjunkturskatten vid den slutliga avräkningen undgås. I enlighet med gjorda uttalanden bör tydligtvis den slutliga avräkningen avse att klarlägga i vad mån vederbörande rörelseidkares inkomster påverkats av krigskonjunkturen. Bestämmelserna böra följaktligen så utformas, att hänsyn i möjligaste mån tages till krigskonjunkturperioden i dess helhet. Detta innebär bl. a., att faktiska vinster, som uppkommit under krigstiden men vilkas beskattning enligt gällande regler fått uppskjutas, nu framtagas och underkastas krigskonjunkturskatt. De möjligheter, vilka framför allt stått rörelseidkarna till buds för att uppskjuta ifrågavarande beskattning, hava bestått i rätten att nedskriva inträffande lagerökning till förkrigspris samt att såsom inneliggande lager bokföra och nedvärdera kontraherade men icke levererade varor. Det är tydligtvis därför främst i dessa två avseenden, som särskilda bestämmelser måste meddelas i samband med en avräkning. § 2. Tillgångarnas värdering vid krigskonjunkturskattens avveckling; allmän motivering. Lagervärderingen. De speciella värderingsregler, vilka här erfordras, måste avse värderingen av sådan ökning av inneliggande lager, som befinnes hava inträtt vid jämförelse med lagerbehållningen vid sista förkrigsinkomstårets slut. Beträffande lager, som i förkrigsvärde motsvarar lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång, bör det däremot naturligtvis alltjämt vara medgivet

68 och detta även vid avräkningsförfarandet — att nedskriva lagrets värde enligt samma normer som tillämpats beträffande sådant förkrigslager. Å andra sidan måste tydligtvis, då det gäller avräkningsförfarandet, i princip det kravet uppställas, att i lager endast få inräknas sådana varor, vartill äganderätten övergått å rörelseidkaren; kontraherade varor böra i regel icke vid avräkningen få upptagas såsom inneliggande lager. Från denna regel synes dock böra göras undantag i visst fall, varom redogörelse lämnas i det följande. Ett särskilt spörsmål uppkommer här, därest under krigsåren ett företag utvidgat sin kapacitet och därmed även måst utöka normallagret utöver vad som var fallet före kriget. Om skattskyldig kan med bärande sannolikhetsskäl styrka detta förhållande ävensom att den ökade kapaciteten är en följd av företagets naturliga utveckling och kommer att kunna utnyttjas även under fredstid, bör en viss jämkning av de förut återgivna reglerna kunna anses motiverad. Den lagerökning, som motsvarar ökning av normallager under angivna förhållanden, skulle då icke behöva värderas lika högt som lagerökning i övrigt. Givetvis har för nedskrivning av den lagerökning, varom bär är fråga, använts icke krigskonjunkturbeskattade vinstmedel och företaget kan dessutom vid tidigare taxeringar till krigskonjunkturskatt hava kommit i åtnjutande av avdrag för naturlig utveckling, men kommittén finner likväl billighetsskäl tala för att i vissa fall ett avsteg göres från principen att alla under kriget uppkomna vinster skola beskattas. Ett strängt fasthållande vid nämnda princip synes nämligen i nu berörda fall medföra, att skattskyldig kan komma i sämre läge än om krigsförhållandena icke förelegat, trots att han kan hava erhållit avdrag för naturlig utveckling. Om. t. ex. ett företag, som före kriget arbetat med ett lager till värde av 200 000 kronor, är statt i utveckling, öppnar filialer etc, kan vid avräkningstillfället ett lager till ett värde av 300 000 kronor vara nödvändigt för att företaget skall kunna arbeta. För ett företag däremot, som utbyggts t. ex. för ett speciellt ändamål under kriget, skola de vanliga reglerna gälla — Vid tillämpningen av nu föreslagna särskilda medgivande synes dock lagerökningen i fråga aldrig böra få nedskrivas lägre än till förkrigspris, för så vitt sådan längre gående nedskrivning icke är enligt därom gällande bestämmelser på grund av prisfall e. d. medgiven jämväl för annat slag av lagerökning. Särskild uppmärksamhet måste ägnas det fall, då i lagret vid avräkningstillfället ingå s. k. surrogatvaror i större eller mindre utsträckning. Härvidlag kan bliva nödvändigt att beträffande efterkrigslager av surrogatvaror medgiva en omvärdering enligt särskilda regler. Det torde i detta sammanhang böra erinras om, att företag kunna hava inneliggande lager av kol av sådan beskaffenhet, att den måste betraktas som surrogatvara. Om skattskyldig gör gällande och sannolikt, att en varas värde efter kriget kommer att avsevärt nedgå, skall hänsyn härtill tagas vid värdets åsättande. Sådana

09 omständigheter kunna tydligtvis även föreligga att något värde över huvud taget icke kan åsättas. I nära anslutning härtill böra beaktas de förhållanden, som gälla beträffande lager av bränsle. Medan industrien före kriget tillgodosåg sitt bränslebehov i huvudsak med kol, har det därefter inträdda läget å bränslemarknaden i allt större omfattning medfört, att behovet i fråga måste tillgodo* ses medelst ved eller torv. Härigenom hava emellertid kvantiteterna av erforderligt bränsleförråd kommit att väsentligt utökas, enär värmevärdet å kol är betydligt högre än å torv och ved. För ernående av samma värmeeffekt som medelst 1 ton kol av nuvarande kvalitet lärer sålunda erfordras i runt tal 2V2 ton torv eller 6V2 kbm ved. Vid bedömande av storleken av normallager bränsle synes erforderligt att taga hänsyn härtill. Detta skulle enklast kunna ske genom att vid bedömande av normallager av bränsle utgå från värmeenheter i stället för från andra beräkningsgrunder, varvid 1 ton kol betecknas såsom värmeenhet. — Slutligen bör i detta sammanhang observeras, att åtskilliga industrier äro i besittning av kollager, som väl tillhöra dem men som äro under beslag och förty icke få utnyttjas. Med avseende å dylika lager är dock att märka, att desamma kunnat av ägaren utnyttjas för nedskrivning av vinsterna under krigskonjunkturskatteåren samt att denne vid en återgång till fredsförhållanden kan antagas återfå dispositionsrätten till lagret. I den mån ett dylikt beslagtaget parti inbegripes i den bränslekvantitet, som utgör normallagret, uppkomma inga särskilda svårigheter; även den beslagtagna kvantiteten får då värderas i enlighet med normallagervärderingsprincipen. Faller däremot det beslagtagna partiet så att säga utanför det eljest redovisade normallagret lärer väl näppeligen kunna ifrågasättas ett dylikt, ur den skattskyldiges synpunkt gynnsammare bedömande. Däremot bör givetvis beaktas den eventuella förlustrisk, som kan för den skattskyldige uppkomma, därigenom att han på grund av beslaget förhindras att avveckla den överskjutande kvantiteten innan priset å densamma eventuellt sjunkit under det antagna efterkrigspriset. Vad härefter angår den lagerökning i övrigt, som föreligger vid avräkningstillfället i jämförelse med utgången av sista förkrigsinkomståret, måste — såsom tidigare framhållits — en justering äga rum av hittillsvarande värdering av denna lagerökning. Enligt gällande bestämmelser har denna ökning fått upptagas till förkrigspris, varmed avses anskaffningskostnaden vid sista förkrigsinkomstårets utgång —- här bortses tills vidare från den nedan behandlade frågan om lagret vid krigsutbrottet. Vid avräkningen måste lagerökningen i stället upptagas till vad som anses bliva anskaffningskostnaden enligt normalt efterkrigspris. Vid fastställandet av detta efterkrigspris torde det icke vara praktiskt möjligt att taga prisläget för varje vara eller varugrupp för sig till utgångspunkt för ett bedömande. Det torde bliva nödvändigt att i princip fastslå en viss i förhållande till förkrigstidens allmänna prisnivå fixerad genomsnittlig efterkrigsprisnivå såsom norm och att därefter med tillämpning av denna norm fixera efterkrigspriset för varje vara för sig. Huru denna generella

efterkrigsprisnivå bör bestämmas skall senare upptagas till särskild behandling. Utgångspunkten bör emellertid vara, att prisnivån icke skall ligga högre än den som kan antagas komma att gälla under något så när stabiliserade efterkrigsförhållanden. I det följande betecknas den genomsnittliga anskaffningskostnad, som skall anses utgöra efterkrigspris, såsom E-pris. Den första åtgärden vid avräkningsförfarandet blir således, att värdet av sådan lagerökning, som icke enligt det föregående skall räknas som normallagerökning, beräknas till E-pris. Skulle emellertid anskaffningskostnaden för vissa lagertillgångar vid avräkningstillfället icke uppgå till E-pris, bör tydligtvis lagerökningen i denna del få upptagas till den lägre, verkliga anskaffningskostnaden. Skulle däremot i visst fall prisstegringen vara större än det beräknade E-priset, bör med den angivna utgångspunkten hänsyn därtill icke tagas. Än ytterligare synes det medgivandet böra lämnas, att om skattskyldig visar att före taxeringens avslutande varor av visst slag måst utförsäljas till genomsnittligt lägre nettoförsäljningspris än det nyss angivna, så bör vid avräkningen det lägre försäljningsvärdet gälla för både den försålda kvantiteten och för inneliggande varor av liknande kvalitet. Analoga regler böra tilllämpas för råvaror och material av det slag, som kommit till användning i försålda varor. Denna reduktionsregel bör dock ej gälla i den mån försäljningspriset uppenbarligen understigit vid försäljningen gällande marknadspris. De ovan föreslagna bestämmelserna avse endast fall då inneliggande lager vid sista förkrigsinkomstårets slut lagts till grund för beräkning av normallagret; härvid har sålunda hänsyn icke tagits till eventuell lagerökning, som ägt rum under tiden Vi—31/8 1939. Enligt den i praxis tillämpade tolkningen av nuvarande regler för lagervärderingen har däremot skattskyldig, som kunnat visa att lagret varit större den 3V8 1939 än den S1 /i 2 1938 fått nedskriva augustilagret enligt samma normer som lagret per den 31 /12 1938. I och för denna nedskrivning kunna tydligtvis vinster hava kommit till användning, som uppstått efter krigsutbrottet och varit föranledda av kriget. I den mån på detta sätt krigskonjunkturvinst undgått beskattning måste tydligtvis rättelse härulinnan äga rum i samband med avräkningen. Så sker genom det föreslagna förfarandet att vid avräkningen utgå från lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång, enär härvid framkomma de vinster under år 1939, som tidigare använts för nedskrivning av lagerökning under detta år. — Naturligtvis äga de skattskyldiga möjlighet att påvisa att på så sätt framkomna vinster under beskattningsåret 1939 helt eller delvis icke orsakats av kriget; bevissvårigheterna bliva visserligen h ä r betydande, men den år 1940 avgivna krigskonjunkturskattedeklarationen bör kunna lämna viss ledning. I nu berörda fall kan ifrågasättas viss gynnsammare värderingsmetod för det fall, att den skattskyldige kan uppgiva den verkliga anskaffningskostnaden för lagerökning, som infallit under tiden Vi—31/s 1939. Ifrågavarande

71 lagerökning bör då värderas till nämnda anskaffningskostnad, där denna är lägre än E-priset. Förkrigslagret komme i så fall att bestå av lagret vid 1938 års utgång, värderat enligt då tillämpade principer och prisnivå, med tillägg av lagerökningen under ifrågavarande tidsperiod, värderad efter den verkliga anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet. Emellertid synes med hänsyn till hittills gängse praxis vara riktigare att bestämma, att i fall av nu ifrågavarande art hela lagret per den 31 augusti 1939 skall värderas efter sistnämnda dag gällande anskaffningspris. Därefter må den kvantitet av sagda lager, som motsvarar lagerkvantiteten per den 31 december 1938, nedskrivas efter de vid sistnämnda tidpunkt tillämpade principer (exempelvis med 20 °/o, om detta varit den av företaget tillämpade nedskrivningsprocenten), medan därefter inträdd lagerökning upptages till den verkliga anskaffningskostnaden. Därest man i fråga om avräkningen stadgar, att, såsom här föreslagits, det förkrigslager, som hänför sig till sista förkrigsinkomstårets utgång, alltjämt får värderas efter de principer och den prisnivå, som tillämpades före kriget, förhindras tydligtvis att den fiktiva värdeökning, som uppstått å detta lager genom penningvärdets fall, blir föremål för beskattning. Föreligger minskning av förkrigslagret, bliva däremot särskilda bestämmelser erforderliga. För minskning av dold förkrigsreserv får tydligtvis avdrag ske enligt tidigare regler; dock synes anledning icke förefinnas att vid slutavräkningen uppehålla kravet å att lagerminskning skall föreligga för att dylikt avdrag skall få äga rum. Om lagret minskas under förkrigslagrets kvantitet, bör därutöver visst avdrag erhållas vid beräkningen av återstående inkomst. Detta avdrag bör motsvara det belopp, varmed lagerminskningen, värderad efter E-pris, överstiger lagerminskningens värde enligt förkrigspriset. I det fall kontraherad vara, i enlighet med vad nedan föreslås, räknas såsom levererad, måste tydligtvis detta avdrag i motsvarande mån reduceras. Ifrågasättas kan emellertid, huruvida icke undantag från de föreslagna reglernas tillämpning borde göras beträffande sådana rörelseidkare, vilka på beställning utföra arbeten. Kommittén har jämväl övervägt, huruvida någon allmän regel lämpligen kunde meddelas beträffande dylika fall. Emellertid möta här i regel betydande svårigheter att så att säga individualisera de tillgångar, som anskaffats eller bearbetats just för en viss beställares räkning. Så länge detta icke är fallet finnes återigen intet utrymme för en specialregel. Kommittén har för den skull funnit lämpligast att begränsa en regel av åsyftat slag till den speciella rörelse, för vilken densamma har sin största och egentliga betydelse, nämligen till varvsindustrien och beträffande vid denna industri tillverkade fartyg. Enligt hittills gällande regler har möjlighet förelegat att nedskriva material m. m., som nedlagts å beställda fartyg, till förkrigspris eller, i den mån lagerökning icke föreligger, därunder. Då emellertid icke varvet utan beställaren står risken för ett inträdande prisfall, kunde synas, som om i förevarande fall de nedlagda kostnaderna borde upptagas till sitt verkliga värde;

desamma motsvara ju en fordran hos beställaren. Att sedan i speciella fall denna fordran kan anses mindre värd än dess nominella värde inverkar icke å det sagda och är för övrigt något, som gäller alla fordringar. Såsom nedlagda kostnader torde få anses icke enbart kostnader för sådan material, som kommit till användning vid fartygsbygget, utan även kostnader för sådan material, som speciellt anskaffats för beställningen. Det är givetvis riktigt, att varvsindustrien har kontrakt å de beställda fartygen, vilka kontrakt enligt sitt innehåll säkerställa varven i händelse av prisfall och överflytta risken därav å beställaren. Emellertid har häremot invänts, att erfarenheterna från depressionstiden efter föregående världskrig utvisa, att dylika kontrakt icke kunna tillerkännas alltför stort värde. Under föregående depressionsperiod annullerades nämligen de tecknade kontrakten i stor utsträckning — och detta även i fall, då beställarna utgjordes av stora rederier — och varven drabbades därigenom synnerligen starkt av prisfallet, särskilt som det anskaffade materialet i regel icke kunde oförändrat användas för andra arbeten än de en gång avtalade. Någon möjlighet för varven att inleda processer för att ernå ersättning för kontraktsbrotten förelåg praktiskt taget icke; en sådan åtgärd hade endast inneburit ett fullständigt brytande av förbindelserna med deras kunder. Om dessa erfarenheter från tiden efter föregående världskrig kunna befaras komma att nu upprepas, vore föga skäligt att beträffande leverantörer av beställda fartyg uppställa någon särskild värderingsregel. Det torde dock kunna påstås, att förhållandena för närvarande i väsentlig grad avvika från vad händelsen var under nyssberörda tidigare depressionstid. Detta beror icke minst på att företagen nu på ett helt annat sätt än tidigare konsoliderat sin ekonomiska ställning samt att riskerna för annullerandet av ingångna kontrakt därigenom väsentligt förminskats. Vid sådant förhållande synes det riktigast, att i huvudsak bortse från erfarenheterna från föregående efterkrigstid samt i stället fasthålla vid uppfattningen, att en mindre gynnsam värderingsmetod bör gälla för leverantörer av fartyg, vilka genom kontrakt tryggats mot prisfallsrisk. För att emellertid lämna möjligheten öppen att beakta alla på frågan inverkande omständigheter synes bestämmelsen i fråga lämpligen böra avfattas sålunda, att de if rågakommande kostnaderna ej må upptagas till lägre belopp än som kan beräknas därå belöpa av den likvid, som kan antagas inflyta i anledning av beställningen. Skattekommittén har slutligen övervägt frågan, huruvida särskilda regler äro erforderliga till förebyggande av att skattskyldig före avräkningens verkställande inköper särskilt stora lager uteslutande i syfte att därigenom bereda sig fördelar vid slutavräkningen. En tillsynes tillfredsställande spärrregel skulle kunna givas den avfattningen, att det efterkrigslager, som må nedskrivas till E-pris, aldrig må vara större än lagret per den 31 december 1943. överskjutande lager skulle då i regel upptagas till anskaffningskostnaden. Kommittén har ansett sig böra framlägga förslag härom. Undantag må dock rimligtvis göras för sådana företag, vilka på föranledande av myndig-

73 het ökat sina lager; i dylika fall synes nedskrivning böra medgivas till vad som visas vara eller kan antagas bliva genomsnittligt nettoförsäljningspris, därest detta är lägre än den verkliga anskaffningskostnaden. Likaledes bör gälla att om det före taxeringens avslutande visas, att anskaffningskostnaden sjunkit i förhållande till den verkliga, detta lägre värde bör tillämpas. Kontraherade, men icke levererade varor. Förut har uttalats, att i den mån kontraherade men icke levererade varor tidigare inräknats i lagerbehållningen, så icke i princip får ske vid avräkningen. Å kontrakten gjorda nedskrivningar måste alltså nu förekomma till beskattning. Med levererad vara avses här vara, som avlämnats, avsänts eller under betryggande former avskilts för köparens räkning. Emellertid hava nedskrivningar ägt rum å kontraherade varor enligt andra metoder, framför allt för antagen kontraktsrisk. Vid avräkningsförfarandet bör som regel avdrag för dylika nedskrivningar icke heller medgivas. Emellertid är givet, att särskilt inom vissa rörelsegrenar en kontraktsrisk kan föreligga även vid avräkningstillfället. Möjligheten att taga hänsyn härtill synes böra hållas öppen på det sätt, att avdrag för nedskrivning må kunna ske i den mån den skattskyldige visar, att på grund av förhållandena verklig risk är förenad med de beställda varorna. Speciell hänsyn synes jämväl böra tagas till det fall, då skattskyldig under krigsåren minskat sitt lager utan att kunna ersätta detsamma. För att sådan skattskyldig icke skall komma i sämre ställning än skattskyldig, som haft möjlighet att efter hand förnya sitt lager, synes vara skäligt att tillåta nedskrivning av kontraherad vara till förkrigspris, i den mån den kontraherade varans förkrigsvärde faller inom ramen för förkrigslagrets motsvarande värde. De i det föregående återgivna reglerna för värderingen av inneliggande lager och kontraherade varor hava bl. a. till konsekvens, att avräkningsförfarandet kommer att i betydande omfattning innefatta en uppskrivning i förhållande till bokföringsvärdena med därav följande ökning av den uppskattade merinkomsten. Det kan emellertid hava förekommit, alt i bokföringen gjorda nedskrivningar redan vid tidigare krigskonjunkturskattedeklarationer återförts och tillagts vid inkomstuppskattningen. Hänsyn härtill måste givetvis fortfarande tagas, så att vid avräkningsförfarandet dubbelräkning och dubbelbeskattning av dylika återförda belopp icke sker. De betr. lagervärdering meddelade bestämmelserna betaga givetvis icke den skattskyldige honom tillkommande rätt att styrka, att de vid avräkningsförfarandet till beskattning framtagna nedskrivningarna skett med anlitande av vinstmedel som uppkommit oberoende av kriget, exempelvis på grund av företagets fortgående utveckling, vidtagna rationaliseringsåtgärder el. d. Nedskrivning å fordringar och aktier m. m. Under krigsåren hava givelvis fordringar i utlandet samt aktier i utländska företag i betydande omfattning bortskrivits eller nedskrivits. I samband med avräkningen måste en omvärdering äga rum. I den mån sådana nedskrivna fordringar eller aktier vid avräkningstillfället äga ett värde, som innebär återvinning av be-

lopp, vilka under kriget bortskrivits och därvid påverkat beräkningen av merinkomsten, bör hänsyn till dylik återvinning tagas vid avräkningsförfarandet. Även i detta fall kan emellertid tänkas, att den slutliga värderingen måste förläggas till en senare tidpunkt än avräkningen avser. Kommittén återkommer härtill i det följande. Överprisavdrag å byggnader och inventarier. Hittills h a r avdrag för överpris och merkostnad i regel medgivits ned till förkrigsprisnivån. Visserligen förutsattes i punkt d) anv. till 4 § krigskonjunkturskatteförordningen, att dylikt avdrag som regel skulle få åtnjutas högst med så stort belopp, att tillgången nedbringas till lx/é gånger priset vid utgången av augusti 1939, men praxis har förmodligen med stöd av punkt 4 d) andra stycket anvisningarna till 4 § beträffande industriella nybyggnader och inventarier icke tagit hänsyn härtill. Vid avräkningen kan däremot tydligen icke medgivas nedskrivning längre än till byggnadens eller inventariernas E-pris. Denna strängare regel får dock betydelse endast i det fall tillgångar av angivet slag anskaffats under beskattningsåret före den taxering, varvid avräkningen äger rum. Under tidigare år redan medgivna överprisavdrag komma icke att beröras av de skärpta bestämmelserna. Reparationskostnader. Spörsmålet om avdrag för reparationskostnader påkallar givetvis sin särskilda lösning. I detta sammanhang må erinras om, att i en vid 1943 års riksdag framlagd motion föreslogs att skattskyldig skulle äga rätt att vid taxering till krigskonjunkturskatt avdraga medel som avsattes för byggnads- och reparationsarbeten m. m. Bevillningsutskottet ansåg att särskild avdragsrätt för dylika kostnader icke vore erforderlig utan att reglerna för provisorisk skattepåföring för kostnadsutjämning innefattade en i huvudsak tillfyllestgörande lösning av de framställda problemen. I utskottets betänkande (nr 35 1943 s. 11) framhålles härom följande: »Därvid bör beaktas att enligt den tankegång, som ligger till grund för bestämmelserna om kostnadsutjämningsfond, förutsättning för restitution är att de avsatta medlen tagas i anspråk före det avräkningsförfarande som är avsett att utgöra slutpunkten för ifrågavarande beskattning, men att tidpunkten för detta beräknas infalla först då förhållandena efter kriget stabiliserat sig. Då det lärer kunna antagas, att en ej alltför obetydlig tidrymd efter krigets upphörande måste förflyta innan detta blir fallet, kan det också förutsättas, att tillräckligt rådrum kommer att stå den skattskyldige till buds att igångsätta de planerde arbetena med möjlighet att tillgodogöra sig avdrag för kostnaderna antingen genom restitution eller genom avdrag för det beskattningsår varom då må vara fråga. Icke förty kunde utskottet allvarligt reflektera på att biträda motionärernas förslag i vad detta avser reparationsarbeten, därest det vore möjligt att meddela regler vilka läte avdragsrätten efter kriget bliva i huvudsak beroende av huruvida fråga vore om eftersatta reparationer.» Enligt skattekommitténs uppfattning synes ur många synpunkter icke tillrådligt att det slutliga avräkningsförfarandet alltför länge uppskjutes. Om detta förfarande igångsattes så snart med hänsyn till rådande förhållanden

75 anses möjligt, finnes troligen intet rådrum för de skattskyldiga att igångsätta tidigare planerade arbeten i sådan tid att de kunna få tillgodogöra sig avdrag för kostnaderna vid den sista taxeringen till krigskonjunkturskatt. Vid sådant förhållande och för att icke beskattningen skall särskilt hårt drabba dem, som under krigsåren nödgats inskränka reparationsarbetena, lärer vara nödvändigt att i samband med slutavräkningen medgiva visst avdrag lör beräknade reparationskostnader. För fastställande av detta avdrags storlek fordras besked om det belopp, vartill reparationskostnaderna uppgått under förkrigsinkomståren, samt det belopp, vartill motsvarande kostnader uppgått under hela krigskonjunkturskatteperioden. En jämförelse får sedan äga rum mellan medeltalet av de förra kostnaderna, multiplicerade med antalet år under krigskonjunkturskatteperioden (därvid torde kunna bortses från de fyra månaderna under 1939), å ena sidan, samt summan av kostnaderna för reparationer under krigsåren, reducerade till förkrigspris. I den mån det första beloppet överstiger det senare bör avdrag kunna medgivas för skillnaden vid beräkningen av den uppskattade merinkomsten, därvid detta skillnadsbelopp skall uppräknas till E-pris. I vissa fall torde emellertid denna regel för beräkning av reparationsavdrag icke giva rättvisande resultat, särskilt då fråga är om beräkning av eftersatta värdeminskningsavdrag å maskiner. Sådana fall uppkomma särskilt då — såsom ej sällan varit fallet — maskinparken under kriget utnyttjats intensivare än därförut, exempelvis genom övergång till arbete i flera skift eller då maskinparken mera avsevärt utökals. I dylika och likartade fall kan tydligtvis den allmänna regeln för beräkning av reparationskostnader icke tillämpas utan måste hänsyn tagas till föreliggande särskilda omständigheter. Beträffande byggnader torde man kunna bortse från ökad förslitning genom intensivare användning. Däremot måste man där taga hänsyn till ökat reparationsbehov på grund av att driftbyggnadsbeståndet ökat. Avdraget i fråga synes dock böra reduceras om och i den mån vid föregående taxeringar till krigskonjunkturskatt medgivits extra stora värdeminskningsavdrag med hänsyn till att tillgångar för stadigvarande bruk (främst fartyg) icke kunnat normalt underhållas. Utjämningsavdraget. Frågan om utjämningsavdragets procentbelopp sammanhänger enligt skattekommitténs mening med frågan om efterkrigsprisnivån. Kommittén kommer förty i det följande att i ett sammanhang upptaga dessa båda frågor till behandling. Provisorisk skattepåföring. I samband med en slutavräkning beträffande krigskonjunkturskatten måste tydligtvis bestämmelser meddelas angående provisoriskt påförd sådan skatt. Härvidlag synes emellertid skillnad böra göras mellan två olika fall. Då fråga är om provisorisk påföring för framtida anskaffning av ersättningstonnage m. m. eller för framtida nyanskaffning av fartyg synes icke erforderligt att verkställa en slutlig reglering i samband med avräkningen. Medlen äro ju i dessa fall deponerade i riksbanken. Huru länge möjligheten att erhålla restitution av påförd — men icke gulden — krigskonjunkturskatt i

7G

dessa fall bör hållas öppen kan vara föremål för olika meningar. Skatekommittén har för sin del ansett en tidsperiod av fem år, räknat från let sista beskattningsårets utgång, vara skälig. Beträffande övriga fall av provisorisk skattepåföring synes däremot kunna bestämmas, att det sista beskattningsårets utgång jämväl är den tdpunkt, efter vilken restitution icke kan påkallas på grund av därefter vidhgna åtgärder. § 3. Skatteskalan. Den nuvarande skatteskalan vid krigskonjunkturskatten är ju progressiv och stiger, såvitt fråga är om inkomst av rörelse, från 50 till 70 °/o av den beskattningsbara merinkomsten. Ett bibehållande av denna progression även vid den slutliga avräkningen skulle tydligtvis komma att mycket hårt belasta åtskilliga skattskyldiga, som använt sig av den enligt författningarna medgivna möjligheten att uppskjuta krigskonjunkturbeskattningen. Resultatet skulle väl ofta bliva, att av cessa nu på en gång uttoges en krigskonjunkturskatt, som vore till beloppet väsentligt större än vad fallet blivit om de uppkomna vinsterna tagits till bestattning varje särskilt år. Det vore enligt skattekommitténs mening icke gärra tänkbart att på detta sätt i efterhand så att säga införa en extra straffskitt å de fullt lojala rörelseidkare, som utnyttjat de av statsmakterna anvisade möjligheterna för uppskov med beskattningen. Härjämte bör beaktas, att det främsta motivet för den hårda beskattningen av krigskonjunktur vinster torde hava varit en önskan att förebygga krigskonjunkturbetonade spekulationer. Dessa psykologiska moment äro emellertid icke längre för handen vid tidpunkten för krigskonjunkturskattens avveckling. Än vidare må erinras om, att eftersom olika regler gälla för inkomstberäkningen enligt kommunalskattelagen och enligt krigskonjunkturskatteförordningarna kan det redan nu understundom inträffa, att krigskonjunkturskattens grundbelopp överstiger det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet. Detta medför då vid tillämpningen av den i 11 § 2 mom. givna regeln, att krigskonjunkturskattens grundbelopp undergår mindre reduktion än vad som eljest skulle varit fallet; den skattskyldige kommer med andra ord att drabbas av hårdare krigskonjunkturskatt än som avsetts. Eftersom meningen är att vid avräkningen upptaga under kriget skapade dolda reserver till krigskonjunkturbeskattning, torde nyss angivna missförhållande komma att därvid inträffa vida oftare än vad hittills varit fallet och kan komma att avse betydande belopp. Även detta förhållande talar med styrka för en begränsning av skattesatsens storlek. Därest progressionen stannade vid 60 % skulle ändock nyss angivna omständighet ofta kunna föranleda, att den totala beskattningen, inklusive kommunala skatter, komme att överstiga hela merinkomsten. Det synes därför kommittén som om starka skäl skulle tala för att i detta

sammanhang utesluta progressionen och låta skatten utgå med en fix procentsats av 50. Kommittén har ansett sig icke böra ingå på uppbördsförfarandet. Givetvis kommer det emellertid att finnas fall, där svårigheter att erlägga skatten kan tänkas uppstå och det synes därför som om viss möjlighet för betalning av skatten på längre sikt bör hållas öppen.

§ 4. Slutavräkningens facit; restitutionsförfärandet. Slutavräkningen avser att klarlägga i vad mån vederbörande rörelseidkares inkomster påverkats av krigskonjunkturen. Man har alltså därvid att taga hänsyn till krigskonjunkturperioden i dess helhet. Det avgörande är icke om under det ena eller andra året uppkommit en ökning eller minskning av vinsten, utan är huruvida slutresultatet för hela denna period visar inkomstökning. Därest denna kan anses utgöra krigskonjunkturvinst, som förut icke tagits till beskattning, skall krigskonjunkturskatt påföras. Finnes i stället att någon beskattningsbar krigskonjunkturvinst icke uppkommit, ehuru skatt tidigare erlagts eller att sådan vinst icke uppkommit i den omfattning, för vilken skatt erlagts, skall för mycket erlagd skatt restitueras. Någon skillnad synes härvid icke böra göras mellan sådana fall, då skatten påförts provisoriskt, och övriga fall. Å restituerad krigskonjunkturskatt synes ränta icke böra utgå, då ju här icke är fråga om restitution av någon genom felaktigt förfarande påförd skatt. Vid tillämpningen av nu i korthet skisserade förfarande synes böra iakttagas följande. Hänsyn skall givetvis tagas till under tidigare år vid krigskonjunkturbeskattningen redovisad inkomstminskning. En skyldighet att ex officio iakttaga detta är ju redan nu stadgad med avseende å föregående år, men vid slutavräkningen måste en kontroll ske beträffande samtliga tidigare år. Ett undantag måste dock göras beträffande inkomstminskning under år 1939. Avdrag för sådan inkomstminskning har hittills icke medgivits och de härför åberopade skälen hava varit dels att en dylik kvittningsrätt skulle medföra åtskilliga komplicerade problem med hänsyn till inkomstens uppdelning å olika perioder av år 1939 och dels att kvittningsrätten skulle bliva tämligen betydelselös. De skäl, vilka sålunda tidigare åberopats för ett underlätet beaktande av inkomstminskning under år 1939, göra sig tydligtvis med lika styrka gällande vid den ifrågasatta slutavräkningen och torde böra föranleda till att även härvid, såsom nyss antytts, helt bortses från eventuell inkomstminskning under år 1939. Däremot skall naturligtvis restitution äga rum även av den vid 1940 års taxering påförda krigskonjunkturskatten i den mån föreliggande omständigheter därtill föranleda. Därest inkomstminskning vid avräkningsförfarandet förekommer, vartill hänsyn vid tidigare taxeringar ej tagits, bör restitutionen avse det belopp, varmed skatten för respektive beskattningsår skulle hava minskats, om

78 nämnda inkomstminskning beaktats vid den beskattningsbara merinkomstens fastställande. Här uppkommer dock ett sär.skilt spörsmål, nämligen hur man skall förfara, därest vid slutavräkningen konstateras dels inkomstminskning för något år och dels inkomstökning för två eller flera år. Å vilket eller vilka års inkomstökning skall inkomstminskningen avräknas? Detta spörsmål är ingalunda betydelselöst, eftersom krigskonjunkturskatt utgått efter en progressiv skala och sålunda t. ex. beträffande ett års inkomstökning kan hava utgått med upp till 70 % men beträffande ett annat års inkomstökning med endast 50 %\ för den skattskyldige fördelaktigast är uppenbarligen att få avräkna inkomstminskningen å det års inkomstökning, som beskattats efter högre procent än 50. Ur taxeringsmyndigheternas synpunkt återigen — och jämväl ur synpunkten att förfarandet bör i tillämpningen bliva det enklast möjliga — vore önskvärt, att restitutionen i sista hand skulle avse 1940 års taxering. Rörande detta års taxering gäller ju, att så snart beloppet av påförd krigskonjunkturskatt ändras, måste jämväl taxeringen ändras i vad densamma avser inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt samt särskild skatt å förmögenhet; en nedsättning av den år 1940 påförda krigskonjunkturskatten medför höjning, i vart fall av de två förstnämnda skatterna och föranleder utsändandet av nya debetsedlar därå. Ifrågavarande spörsmål har i viss utsträckning förelegat även under de år, krigskonjunkturskatten hittills utgått; vid restitution av provisoriskt påförd skatt har nämligen denna fråga stundom aktualiserats. I avsaknad av varje lagbestämmelse rörande frågans lösning har praxis därvid intagit den ståndpunkten, att den skattskyldige själv fått välja, å vilket års inkomstökning en föreliggande inkomstminskning skulle avdragas; detta har givetvis lett till, att inkomstminskningen regelrätt avräknats å det års inkomstökning, som beskattats hårdast. A andra sidan har i 1944 års förordning om krigskonjunkturskatt, 21 § andra stycket, för första gången meddelats en bestämmelse, som i viss utsträckning reglerar spörsmålet i fråga; det är även här av naturliga skäl blott fråga om sådan restitution, som löranlelts av att skatt provisoriskt påförts å den grund att avsättning till viss fond ägt rum. Därvidlag gäller nu i fråga om restitionsförfarandet, att i detta fall en tidigare gjord fondavsättning skulle anses hava tagits i anspråk före sådan avsättning, som skett enligt 1944 års förordning. Följaktligen skall härvidlag 1944 års krigskonjunkturskatt restitueras i sista hand, medan beträffande tidigare år valfrihet alltjämt får anses stå den skattskyldige öppen. När det nu gäller att bestämma en regel rörande rätten att vid slutavräkningen avdraga inkomstminskning å tidigare års inkomstökningar, k u n d e den i 1944 års förordning sålunda givna regeln i viss utsträckning synas bindande. Att återigen därutöver lämna frågans lösning helt åt den skattskyldiges fria skön, torde dock icke vara lämpligt. Vid övervägandet av huru en regel i angivna hänseende bör utformas kunde starka skäl synas tala för

79 en utvidgning av den i 1944 års förordning meddelade bestämmelsen på sådant sätt, att inkomstminskningen skulle i första hand avdragas å det första år, då krigskonjunkturskatt påförts, därefter å närmast följande år o. s. v. Emellertid kunde härigenom de skattskyldiga, som först i samband med slutavräkningen erhålla restitution, bliva hårdare drabbade än de, som erhållit sådan tidigare på grund av provisorisk skattepåföring. Än vidare synes i hela principen för ett avräkningsförfarande ligga, att tidigare enligt högre procentsats påförd skatt bör i första hand få nedsättas i den mån möjlighet därtill föreligger. Slutligen må åberopas det tidigare påpekade önskemålet att icke onödigtvis behöva rubba den år 1940 gjorda krigskonjunkturskattetaxeringen. Sist angivna skäl synas böra föranleda till en sådan regel — i viss mån stridande mot den i 1944 års förordning meddelade — att föreliggande inkomstminskning i första hand skall avdragas å det år, som företer största inkomstökning, därnäst å det år, som företer näst största inkomstökning o. s. v. Skulle inkomstökningen vara lika stor under två eller flera år — vilket torde vara synnerligen sällsynt — lärer kunna bestämmas, alt i sådant fall avdraget skall i första hand ske å det äldre av dessa år, därefter å det näst äldsta o. s. v. I den inkomstminskning, varom nu varit tal, bör icke få inräknas utjämningsavdrag, som icke kunnat utnyttjas; i motsatt fall komme man ju att i efterhand medgiva en förskjutning av ej utnyttjade sådana avdrag. Ej heller får till inkomstminskning hänföras ej utnyttjat bottenavdrag å 3 000 kronor; detta utgör ej heller någon verklig, av kriget föranledd inkomstminskning. Exempel: 1) Den sista taxeringen utvisar en inkomstökning om 10 000 kronor. Under tidigare år har förelegat inkomstminskning om sammanlagt 5 000 kronor. Krigskonjunkturskatt skall då, beräknad på vanligt sätt, debiteras å en merinkomst av 5 000 (10 000 — 5 000) kronor. 2) Den sista taxeringen utvisar en inkomstökning om 5 000 kronor. Under tidigare år hava förelegat enbart inkomstminskningar om sammanlagt 10 000 kronor. I detta fall ifrågakommer tydligtvis ingen debitering av krigskonjunkturskatt och ej heller någon restitution därav, ty ingen krigskonjunkturskatt är ju eiiagd. 3) Den sista taxeringen utvisar en inkomstminskning om 10 000 kronor. Vid 1940 års taxering har förelegat en inkomstökning om 5 000 kronor, varför krigskonjunkturskatt erlagts. Åren 1941—1943 utvisa varken ökning eller minskning. Då inkomstminskningen vid slutavräkningen överstiger merinkomsten vid 1940 års taxering, skall tydligtvis hela den då påförda krigskonjunkturskatten restitueras.

80 4) Den sista taxeringen utvisar en inkomstminskning om 10 000 kronor. Under ettvart av taxeringsåren 1940—1942 har vid taxeringen upptagits en merinkomst, varför krigskonjunkturskatt erlagts, om följande belopp. 1940 4- 4 000 kronor 1941 + 6 000 » 1942 + 5 000 » Här skall tydligtvis krigskonjunkturskatt slutligen endast gäldas för ett belopp om 5 000 kronor samt förty restitution medgivas för den krigskonjunkturskatt, som belöper å ett belopp av 10 000 kronor. I enlighet med den i det föregående föreslagna regeln skall då inkomstminskningen i första hand avdragas å den år 1941 redovisade merinkomsten; detta medför då att hela den för nämnda år påförda krigskonjunkturskatten restitueras. Återstående inkomstminskning, 4 000 kronor, avdrages sedan enligt samma regel å den år 1942 redovisade inkomstökningen. Därav återstår sedan ett belopp om 1 000 kronor och sedan härå belöpande krigskonjunkturskatt uträknats, restitueras jämväl det belopp, varmed för år 1942 erlagd krigskonjunkturskatt överstiger det sålunda uträknade beloppet. 5) Den sista taxeringen utvisar en inkomstminskning om 7 500 kronor. Under de tidigare taxeringsåren fördela sig inkomstökningar, vara skatt erlagts, och inkomstminskningar på följande sätt: 1940 1941 1942 1943

+ 4 000 kronor + 6 000 » + 5 000 » - 2 500 »

Här synes inkomstminskningarna böra sammanläggas och den då erhållna summan, 10 000 kronor, dragés från inkomstökningarna med början å den största av dessa, d. v. s. den vid taxeringen år 1941 redovisade. Resultatet blir i övrigt lika med det i exempel 4 angivna. § 5.

Taxeringsförfarandet.

Taxeringsförfarandet i samband med den slutliga avräkningen synes kunna ske i enahanda former som tidigare. Emellertid kan taxeringen i detta fall icke begränsas till året efter slutavräkningsdagen. Om denna dag exempelvis fastställes till den 31 december 1944, möter visserligen ur taxeringssynpunkt ingen svårighet att för det stora flertalet skattskyldiga hösten 1945 verkställa slutlig taxering och avräkning. Så är fallet med alla de rörelseidkare, vilkas räkenskapsår sammanfalla med kalenderåret eller i vart fall går till ända före den 1 mars 1945 (jfr 3 § kommunalskattelagen). Dessa skola i vanlig ordning avgiva deklaration och kunna då år 1945 bliva beskattade jämväl för de konjunkturvinster, som uppkommit t. o. m. den 31 december 1944; för dem, vilkas räkenskapsår gå till ända efter den 31 december 1944 men före den 1 mars 1945, erfordras givetvis vissa särskilda föreskrifter rörande vinstens uppdelning å de olika kalenderåren.

81 Beträffande rörelseidkare återigen, vilkas räkenskapsår utlöpa den 1 mars 1945 eller senare, kominer sistsagda års deklaration endast att avse viss del av år 1944. Sålunda kommer deklarationen aldrig att avse de sista månaderna av nämnda år. Deklaration, avseende inkomsten under sistsagda tid (jämte en större eller mindre del av år 1945), avgives först år 1946. Nu berörda förhållanden synas i och för sig nödvändiggöra, att sluttaxeringen till krigskonjunkturskatt måste utsträckas över en tidsperiod av två år; uti det angivna fallet således över åren 1945 och 1946. Visserligen vore teoretiskt tänkbart att undgå detta genom att ålägga alla ifrågakommande skattskyldiga att år 1945 deklarera för all inkomst, som belöpte å 1944; de praktiska svårigheter, som skulle uppstå vid ett dylikt sönderbrytande av tidigare tillämpade regler angående vinstredovisning och deklaration, äro emellertid så betydande, att varje tanke härå synes böra övergivas. En utsträckning av taxeringsperioden över år 1946 påkallas jämväl därav, att eljest tantiembelopp och därmed likartade inkomster, utgående av 1944 års vinst, undandragas beskattning Dessa tantiem m. fl. belopp utbetalas ju först under år 1945 och kunna då icke framkomma i den år 1945 avgivna deklarationen. Även i dessa fall måste då förutsättas, att deklaration avgives även år 1946 samt att en taxering verkställes jämväl sistnämnda år. I nu berörda fall synas alltså de förut angivna bestämmelserna angående avräkningsförfarandet böra komma till användning både år 1945 och 1946. Detta betyder i sak, att ett avräkningsförfarande för nu berörda skattskyldiga äger rum år 1945 samtidigt som för övriga sådana, ehuru avseende en något kortare tidrymd. Är 1946 följer därefter för dessa skattskyldiga en tilläggsavräkning. Emellertid påkallas i dessa fall vissa särregler. Det lärer sålunda vara givet, att exempelvis det föreslagna avdraget för kostnad för uppskjutna reparationer i dylika fall icke kan bestämmas förr än vid 1946 års taxering och då med hänsyn till hela den tidsperiod, avräkningen sagda år avser. Medgåves nämligen avdrag enligt förut redan angivna grunder vid 1945 års taxering, kunde vederbörande därutöver under samma år verkställa olika reparationsarbeten, för vilkas kostnader — om annat ej bestämdes — avdragsrätt förelåge vid 1946 års taxering. Beträffande skattskyldiga, vilka taxeras år 1945 men vilkas räkenskapsår utlöper efter den 31 december 1944 — här avsedda skattskyldiga äro alltså sådana för vilka räkenskapsåret utgår efter sagda dag men före den 1 mars 1945 — erfordras, som nämnts, särskilda bestämmelser med avseende å den uppskattade merinkomstens beräkning; det bliver ju här fråga om beskattning endast av sådan merinkomst, som belöper på den under år 1944 infallande delen av räkenskapsåret. Motsvarande problem mötte vid 1940 års taxering, då det gällde att uppdela merinkomsten under år 1939 allt eftersom densamma belöpte å tiden före eller efter krigsutbrottet, men frågan reglerades icke i författningen med undantag för den periferiska bestämmelsen i punkt 8 anv. till 4 § krigskonjunkturskatteförordningen. I praxis löstes sistberörda spörsmål i regel så, att den uppskattade merinkomsten för hela år 1939 fördelades å tiden före och efter krigsutbrottet i förhållande till 6—448898.

82 omsättningsökningen under motsvarande tidsperioder; med omsättningsökning förstods stegringen i omsättningen utöver »jämförelseårets» omsättning. Vid taxering av nu ifrågavarande företag, vilkas räkenskapsår avslutas efter den 31 december 1944 (men före den 1 mars 1945) måste uppmärksammas, att i de flesta av dessa fall den på förut angivet sätt framkomna, uppskattade merinkomsten för beskattningsåret inkluderar, förutom årsvinsten, även vinster, som uppkommit under tidigare år av krigskonjunkturperioden. Vid inkomstens uppdelning på angivna tidsperioder måste då bortses från sådan förefintlig dold reserv, som uppkommit efter den 31 augusti 1939, men före beskattningsårets ingång. Ytterligare synes böra bortses från under beskattningsåret nybildad sådan reserv. Till det belopp, som av den återstående inkomsten belöper å tiden före utgången av år 1944, skall därefter läggas hela beloppet av den under nyss angiven tid uppkomna dolda reserven. Från den sålunda erhållna slutliga summan dragés sedan motsvarande jämförelseinkomst, d. v. s. den del av jämförelseinkomsten, som belöper å motsvarande tidrymd. I förslaget till lagtext har icke lämnats någon regel angående fördelningen av den inkomst, vilken i enlighet med det anförda skall uppdelas å olika tidsperioder. Denna frågas lösning torde liksom vid 1940 års taxering kunna överlämnas åt praxis. I allmänhet torde väl även motsvarande förfarande kunna komma i tillämpning som vid sistnämnda taxering. I vissa fall torde en enklare fördelning kunna vara motiverad med hänsyn tagen uteslutande till antalet driftsmånader under den ena eller den andra lidsperioden. Det nu anförda torde måhända enklast kunna anknytas till uppställningen på 1944 års deklarationsblankett. Enligt denna uppställning skall till den räkenskapsmässigt redovisade nettovinsten vid krigskonjunkturskattetaxeringen läggas följande tillkommande poster. 1) Belopp, som vid ifrågavarande uppskattning skola upptagas såsom inkomst men ej inräknats i nettointäkten. 3) Ej tillåten nedskrivning av varulager vid beskattningsårets utgång. 4) Återvinning av dold förkrigsreserv i varulager i den mån avdrag för minskning av sådan reserv åtnjutits vid tidigare års taxering till krigskonjunkturskatt. 5) Vid 1943 års taxering till krigskonjunkturskatt åtnjutet avdrag för i räkenskaperna ej gjord nedskrivning å varulager. 6) Vid nettointäktens beräkning gjorda avdrag för: a) värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader eller andra dylika tillgångar, i den mån avdragen överstiga vad som medgives vid ifrågavarande inkomstuppskattning, b) avsättning till konjunkturinvesteringsfond eller investeringsfond, c) utbetalning eller avsättning till pensionering av anställda eller annat likartat ändamål, i den mån avdragen överstiga vad som medgives vid ifrågavarande inkomstuppskattning, d) annan omkostnad som ej skall avdragas.

83 Från de sålunda angivna olika tillgångsposterna skall sedan diverse avdrag ske, varefter »återstående inkomst» erhålles. Samtliga nu angivna tillgångs- och avdragsposter skola i nu förevarande fall proportioneras på tidigare angivet sätt före beloppens införande i deklarationen. Härtill skall sedan läggas hela beloppet av de därförut dolda, under krigskonjunkturperioden uppkomna reserver, vilka framkomma genom lagerökningens uppskrivning till E-pris samt genom att nedskrivningar å kontrakt ej längre medgivas. För ändamålet erfordras visst mindre tillägg å den eljest nyttjade deklarationsblanketten. Skulle underskott uppstå, när de på året belöpande positiva och negativa posterna salderats, skall givetvis beloppet av framkomna, tidigare dolda reserver minskas i motsvarande grad. Givetvis skall härvid alltjämt gälla den i 4 § 4 mom. andra stycket medgivna rätten för vederbörande skattskyldig att med »bärande sannolikhetsskäl» ådagalägga, att det sålunda uträknade beloppet helt eller delvis uppkommit oberoende av »pågående krig eller dessförinnan rådande krigskonjunktur». I nu avsedda fall kan denna bevisning tydligtvis bl. a. taga sikte å, att inkomstökningen till större del än den schablonmässiga regeln utvisar, hänför sig till tiden efter den 31 december 1944. Emellertid kunna även fall föreligga, då det ur nu angivna synpunkter icke är nödvändigt att uppskjuta den slutliga taxeringen och avräkningen till år 1946 men då starka skäl tala för att så ändock bör ske; så kan exempelvis händelsen vara i fall, då värdesättning måste ske av fordringar i utlandet per den 31 december 1944 eller eljest då särskilda svårigheter anse» föreligga att bedöma de tillgångsvärden, som skola ligga till grund för avräkningen. I dylika fall synes en möjlighet för prövningsnämnderna böra förefinnas att uppskjuta taxeringen till en senare lidpunkt, dock icke efter utgången av år 1946; givetvis behöver i nu berörda fall ingen ny deklaration avgivas år 1946. Beträffande vissa rörelsegrenar, exempelvis rederi- och varvsnäringarna, lärer ej ens under år 1946 en slutavräkning kunna ske. Dessa företag äro ingalunda fria från påverkan av kriget eller av kriget föranledda förhållanden i och med att fientligheterna i Europa avslutats; stora risker kunna i nu berörda fall kvarstå så länge det utomeuropeiska kriget fortgår. För rederierna kommer därtill den under en längre eller kortare tid efter ett fredsslut kvarstående minfaran. Med hänsyn till dylika förhållanden är det uppenbart att betydande svårigheter möta att i berörda eller liknande fall inom angiven lid fastställa efter vilka grunder avräkningen bör ske. Dessa överväganden hava föranlett skattekommiltén att föreslå, att ett centralt organ — förslagsvis centrala krigskonjunkturskattenämnden — skall erhålla bemyndigande att beträffande vissa näringsgrenar eller eventuellt visst bestämt näringsföretag medgiva att uppskov må äga rum med den slutliga taxeringen och avräkningen under ytterligare högst tre år; i det antagna fallet skulle således slutavräkningen i detta fall kunna uppskjutas till senast år 1949.

81 Åtgärder bliva tydligtvis erforderliga till förebyggande av att skattskyldig genom att omlägga silt räkenskapsår undandrager sig den slutliga taxeringen och avräkningen. Genom den föreslagna åtgärden, att taxeringsperioden skall omfatta två år, lära väl möjligheterna till dylika manipulationer hava starkt försvårats. Emellertid synes härutöver böra föreskrivas, att, därest räkenskapsåret omlägges för viss skattskyldig, han skall senast år 1946 deklarera för den å år 1944 belöpande vinsten. Sammanfattningsvis föreslår kommittén sålunda följande, alltjämt under den antagna förutsättningen, att slutavräkningen äger rum per den 31 december 1944: 1) Deklarationsskyldigheten fullgöres på vanligt sätt. Skattskyldiga, vilkas räkenskapsår utgår den 1 mars 1945 eller senare, hava sålunda att avgiva deklaration till krigskonjunkturskatt såväl år 1945 som år 1946. Detsamma gäller skattskyldiga, vilka uppbära tantiem. 2) Omlägges räkenskapsåret för viss skattskyldig, skall han ändock vara skyldig att senast under år 1946 deklarera för den å år 1944 belöpande vinsten. 3) Senast under år 1946 skall sådan tantieminkomst deklareras, som hänför sig till under år 1944 uppkommen vinst. 4) Deklarationer, avgivna år 1945 av skattskyldiga, vilkas räkenskapsår avslutas före den 1 mars, böra i regel föranleda taxering och slutavräkning under nämnda år, prövningsnämnden dock obetaget att, om särskilda skäl därtill föranleda, uppskjuta taxeringen till år 1946. 5) Därest centrala krigskonjunkturskattenämnden därtill lämnar medgivande, må beträffande visst slag av rörelse eller visst företag taxeringen uppskjutas ytterligare, dock ej längre än till år 1949. § 6. Prisnivån efter krigets upphörande; tillika frågan om utjämningsavavdraget vid slutavräkningen. En av huvudprinciperna för det planerade avräkningsförfärandet är att de reserver, som skapats under kriget, skola tagas till beskattning genom att

lagerökningar uppräknas till E-pris. E-priset kommer därför alt bliva av avgörande betydelse icke endast för avräkningsförfarandets resultat ur statsfinansiell synpunkt utan även och kanske framför allt för de skattskyldiga, vilka enligt denna beräkningsgrund åsamkat sig skatteskuld till staten. Kommittén har utgått från att såsom grund för beräkningen av E-pris skulle läggas den allmänna prisnivå, som kan antagas bliva gällande sedan förhållandena efter krigets upphörande stabiliserat sig. Vid några tidigare tillfällen har prisutvecklingen före och under kriget varit under diskussion i samband med skattelagstiftning. Sålunda ansågs vid lagstiftningen om krigskonjunkturskatt för år 1941 den för överpris och merkostnad enligt 1940 års förordning stadgade spärrgränsen av en och en tredjedel gånger det pris, som den tillgång avdraget avsåg, kunde anses hava betingat vid utgången av augusti 1939, skäligen böra sänkas till en och en fjär-

85 dedel g å n g e r detta p r i s ; delta m e d h ä n s y n till d e n t e n d e n s p r i s u t v e c k l i n g e n visat b e t r ä f f a n d e de tillgångar, s o m h u v u d s a k l i g e n b e r ö r d e s av detta a v d r a g , n ä m l i g e n faryg. I f ö r o r d n i n g e n d e n 12 j u n i 1942 o m r ä t t att vid taxering till k o m m u n a l i n k o m s t s k a t t s a m t till statlig i n k o m s t - och f ö r m ö g e n h e t s s k a t t åtn j u t a a v d r a g för a v s ä t t n i n g till i n v e s t e r i n g s f o n d b e s t ä m d e s storleken av d e n a v d r a g s g i l l a a v s ä t t n i n g e n till fond för e r s ä t t a n d e av förkrigslager till »ett bel o p p m o t s v a r a n d e m i n s k n i n g a v dold r e s e r v i v a r u l a g e r i s a m b a n d m e d lag e r m i n s k n i n g från u t g å n g e n a v det b e s k a t t n i n g s å r , som gick till ä n d a n ä r m a s ! före den 1 s e p t e m b e r 1939, till u t g å n g e n av det b e s k a t t n i n g s å r , taxer i n g e n avser, m e d tillägg av 20 p r o c e n t av den b e r ä k n a d e anskaffningskostn a d e n vid f ö r s t n ä m n d a t i d p u n k t för det därefter a v g å n g n a lagret, . . . » M a n utgick h ä r v i d tydligen från att p r i s n i v å n efter krigets u p p h ö r a n d e skulle k o m i n a att ligga 20 p r o c e n t över f ö r k r i g s p r i s n i v å n . Departementschefen anförde 1942: »Såsom jag redan framhållit är det frågan om storleken av den avdragsgilla avsättningen till fond för ersättande av förkrigslager som utgjort huvudtemat i remissyttrandena. Under det att länsstyrelserna i den mån de särskilt yttrat sig i frågan, anse att det remitterade förslaget inrymmer en för stor avdragsrätt, uttalas frän de hörda representanterna för näringslivet mer eller mindre långt gående önskemal om en utvidgning av denna rätt. Länsstyrelserna utgå vid frågans bedömande från det i och för sig riktiga betraktelsesättet att den enligt skattelagstiftningen medgivna möjligheten att vid beskattningen fä betydande nedskrivningar å varulager respekterade har sin grund däri att, när dolda reserver i varulager realiseras, de också bliva beskattade, och att en eftergift i sådan beskattning sålunda innebär ett avsteg från en ledande grundtanke vid skattesystemets utformning, vilket ej bör göras större än omständigheterna nödvändiggöra. De hörda näringsorganisationerna — till vilkas uppfattning kommerskollegium anslutit sig — återigen utgå i stort sett från den uppfattningen att varje näringsföretag borde erhålla full trygghet att kunna till under kriget gällande priser ersätta sitt lager och åtnjuta ett skatteuppskov tillräckligt för att under alla förhållanden säkerställa den dolda reserv, som fanns före kriget. I Skatteberedningens promemoria förutsattes såsom normalfall att återanskaffning av avgånget lager ej skall ske förrän efter det avspärrningen från importmarknaderna upphört, i vilket fall äteranskaffningen bör kunna ske till priser som ej mera avsevärt skilja sig från förkrigspris, men har dock ifrågasatts en sådan — låt vara schablonmässigt bestämd — storlek av den skattefria avsättningen att återanskaffning av lagertillgångar kan i ej ringa utsträckning ske till priser rätt avsevärt överstigande förkrigspris. Det förefaller mig som om skatteberedningens utgångspunkt måste vara i huvudsak riktig. Den ifrågasatta lagstiftningen kan väntas bli verkligt behövlig egentligen i sådana fall där lagren mycket väsentligt nedgått, och i dessa fall torde full lagerersättning vanligen kunna påräknas först efter krigets slut.» I proposition d e n 28 a p r i l 1944 (nr 252) a n g å e n d e fortsatt befrielse för r i k s b a n k e n från s k y l d i g h e t e n att inlösa av b a n k e n u t g i v n a sedlar m e d guld m. m. s a m m a n f a t t a d e departementschefen de h u v u d p u n k t e r i fråga o m p e n ningpolitikens i n r i k t n i n g efter kriget, o m vilka enighet v u n n i t s u n d e r ä r e n dets f ö r b e r e d a n d e b e h a n d l i n g . Med h ä n v i s n i n g i övrigt till den diskussion av de p e n n i n g p o l i t i s k a p r o b l e m e n , s o m f r a m l a g t s a v b a n k o f u l l m ä k t i g e och k o m m i s s i o n e n för e k o n o m i s k e f t e i k r i g s p l a n e r i n g y t t r a d e d e p a r t e m e n t s chefen:

86 »Den tid efter krigets slut, som avses, omfattar den period, varunder de olika processer försiggå, som gradvis leda till den extraordinära varuknapphetens avveckling och jämviktens återställande inom pris- och kostnadssystemet. 1. En stabilisering av penningvärdet bör eftersträvas inom de gränser, som betingas av fluktuationer i varuförsörjningen sammanhängande med växlingar i den inhemska produktiviteten eller i bytesrelationerna med utlandet. I enlighet härmed bör en förbättring i försörjningen efter kriget föranleda en motsvarande förbättring av penningvärdet. 2. Penninginkomsterna böra i regel varken höjas eller sänkas. Vid en prisfallsrörelse bör en inkomstsänkning icke eftersträvas av penningpolitiska skäl i syfte att åstadkomma en höjning av penningvärdet utöver vad som svarar mot den förbättring av försörjningsläget som prisfallet återspeglar, önskvärdheten av en sådan höjning utgör alltså icke ett tillräckligt skäl för en sänkning av inkomstnivån, om priserna falla, överhuvud bör icke såsom mål för penningpolitiken uppställas en återgång till någon viss prisnivå. 3. Vid tillämpningen av prissänkningsprogrammet bör tillses, att depressionsverkningar, som hota att leda till en mera allmän arbetslöshet, undvikas, samtidigt som det emellertid bör iakttagas, att en så fullständig återgång av den under kriget inträdda prisstegringen som möjligt är önskvärd. 4. Valutastabilitet bör eftersträvas, även om detta skulle innebära, att den interna målsättningen för penningpolitiken i någon mån finge eftersättas. I händelse Sverige skulle utsättas för ett kraftigare inflytande i depressiv eller inflatorisk riktning från utlandet, bör dock en justering av växelkurserna tillgripas som medel att möta detta inflytande, i den mån en dylik justering är förenlig med Sveriges internationella åtaganden. En växelkursanpassning som medel i konkurrensen på de internationella marknaderna bör däremot icke ifrågakomma. 5. Den nuvarande ränteslabiliseringen bör tills vidare fullföljas. I ett depressionsläge blir emellertid en omprövning av räntepolitiken nödvändig. Därvid bedömes räntan närmast ur sysselsättningssynpunkt. Vid en eventuell inflatorisk utveckling bör ökad kontroll över penningmarknaden eftersträvas genom lämpliga monetära åtgärder. En höjning av den låga räntan bör emellertid icke ske. Kommissionen har särskilt uppmärksammat frågorna om utrymmet för och behovet av ändringar i fråga om inkomstavvägningen olika grupper emellan inom ramen av det här angivna programmet samt om priskontrollens betydelse och utformning vid programmets genomförande. Jag saknar anledning att i detta sammanhang gå närmare in på dessa frågor men vill understryka vad kommissionen framhållit, nämligen dels att om inkomstjusteringar under här ifrågavarande period skulle tendera att bli allmänna och väsentligt förlöpa i samma riktning, kunde hela det penningpolitiska programmets fullföljande komma att vedervågas, dels också att rationaliseringar och andra kostnadsreduktioner i regel böra komma samtliga inkomsttagare tillgodo genom en sänkning av priserna. Till slut må tillfogas att det här sammanfattade programmet icke avser att fastlägga en penningpolitik som skall tillämpas oberoende av den faktiska utvecklingen Inom ramen av de allmänna principer som programmet angiver måste denna utveckUng tvärtom bli bestämmande för penningpolitikens utformning. Det må vidare understrykas, att programmet icke innefattar ett ståndpunktstagande till frågan vilken inkomstpolitik som vid en senare tidpunkt och på längre sikt kan vara motiverad ur penningpohtiska synpunkter eller med hänsyn till det svenska näringslivets internationella konkurrenskraft. Det program för efterkrigstidens penningpolitik varom enighet nätts under frågans förberedande behandling synes även mig utgöra en lämplig ram, när det gäller n l r r i / " 1 T , l g U * d 6 n f , a k t i s k a m a r k ™ d s u t v e c k l i n g e n utforma den ekonomiska politiken. Jag kan även ansluta mig till vad bankofullmäktige och kommissionen anfört till motivering och förklaring av programmets olika delar.»

87 Vid bestämmandet av E-prisnivån, måste tydligen stor försiktighet iakttagas. Om den prisnivå, som skall ligga till grund för avräkningsförfarandet, kommer att ligga för högt, kunna konsekvenserna bliva olyckliga, bl. a. med hänsyn till beskattningsmyndigheternas arbete. Å andra sidan får siffran icke sättas så lågt, att de skattskyldiga, som i huvudsak beröras därav, nämligen de, vilka i större utsträckning begagnat sig av möjligheterna att uppskjuta krigskonjunkturbeskattningen, favoriseras framför de skattskyldiga, som redan erlagt skatten. Kommittén har för sin del funnit skäligt räkna med en E-prisnivå motsvarande 125 procent av förkrigstidens prisnivå eller rättare av prisnivån i december 1938 (eller i augusti 1939). Ett spörsmål, som enligt kommitténs uppfattning bör lösas i samband med fastställande av E-priset, är beräkningen av utjämningsavdragets storlek. Departementschefen har vid några tillfällen 1 tidigare bestämt tagit avstånd från en höjning av utjämningsavdraget. Skälen härtill torde hava varit av såväl penningpolitisk som social natur. Emellertid var situationen då departementschefen gjorde sina uttalanden annorlunda än nu. Prisstegringen beräknades till 15 procent och man räknade med att prisnivån skulle kunna återgå till nivån före kriget. Nu bör beaktas att man — om efterkrigsnivån beräknas till 125 procent av förkrigsnivån — fastslagit, en däremot svarande försämring av penningvärdet. Det måste vid sådant förhållande framstå såsom en logisk konsekvens härav, att utjämningsavdraget, som jämväl bör stå i relation till penningvärdets fall, fastställes till motsvarande tal eller 25 % ; särskilt som här är fråga om utjämningsavdragets beräkning vid exakt samma tidpunkt, då E-priset antages vara 125.

§ 7. Frågan om tidpunkten för avräkningens verkställande. Kommittén har redan i det föregående uttalat, att det icke syntes tillrådligt att alltför länge uppskjuta den slutliga avvecklingen av krigskonjunkturskatten. Med avseende härå har kommittén framförallt funnit det vara av vikt att de produktionshämmande verkningar, som en skatt av här ifrågavarande slag måste antagas hava särskilt vid ett såsom nu är fallet i övrigt högt skatteläge, icke filiates bestå inför den kommande omställningsperioden efter krigets slut och de krav på effektiva åtgärder från näringslivets sida för svårigheternas övervinnande, som då måste ställas. Kommittén har ej heller kunnat underlåta fästa avseende vid de för varje år alltmer ökade besvärligheterna, då det gäller att avgöra, huruvida förefintliga merinkomster verkligen äro beroende å krig eller krigskonjunktur. Kommittén har emellertid ansett det icke å densamma ankomma att framlägga något förslag angående tidpunkten för en sådan avveckling. 1

Prop. 1942, nr 287, s. 99. utsk. 1943, nr 36. s. 10.

Prop. 1943, nr 193, s. 77.

Prop. 1944, nr 242, s. 64.

Jfr Bev.-

88 Kap. 6.

Specialmotivering till författningsförslagen.

Kommittén har i det föregående uttalat, att det icke syntes tillrådligt att alltför länge uppskjuta den slutliga avvecklingen av krigskonjunkturskatten. Däremot har kommittén ansett det icke å densamma ankomma att framlägga något förslag angående tidpunkten för en sådan avveckling. Då det gällt alt avgiva förslag till författningsbestämmelser angående avvecklingsförfarandet och den därmed förenade avräkningen har emellertid varit nödvändigt att för vinnande av en överskådlig formulering arbeta med en viss antagen tidpunkt, efter vilken uppkommande vinster icke skulle underkastas krigskonjunkturbeskatIning. I författningsförslagen har denna antagna tidpunkt angivits såsom 1944 års utgång. Förslag till förordning om avveckling av krigskonjunkturbeskattningen. Då den under föregående världskrig rådande krigskonjunkturbeskattningen på sin tid avvecklades, skedde detta genom en förut omnämnd kungörelse av den 22 juni 1920 (nr 443), vari förklarades, att taxering till krigskonjunkturskatt icke skulle äga rum beträffande vinst, som uppkommit efter 1919 års utgång. Avvecklingen av den hittillsvarande krigskonjunkturbeskattningen under nu pågående världskrig kan av tidigare anförda skäl icke äga rum på samma enkla sätt. Det fordras därutöver närmare bestämmelser angående det från början förutsatta slutavräkningsiörfarandet, varigenom hittills icke beskattade krigskonjunkturvinster skulle framtagas till beskattning, men å andra sidan även restitution kunna äga rum av erlagd krigskonjunkturskatt, därest förhållandena under krigskonjunkturperioden i dess helhet därtill föranledde. Vid övervägande av de olika former, vari dessa båda syften lämpligast skulle tillgodoses, har skaltckonitniltén icke funnit görligt all i en enda författning meddela samtliga ifrågakommande bestämmelser. På sätt föregående framställning utvisar, måste enligt kommitténs uppfattning taxeringsförfarandet i samband med slutavräkningen åtminstone i vissa fall sträcka sig över två år, detta beroende dels på uppläggningen av vederbörande rörelseidkares bokföring och dels på att tantiem och därmed likartade inkomster i regel icke förekomma till taxering förrän andra året efter det, vartill denna inkomst hänför sig. Då hittills under krigskonjunkturperioden varje år utfärdats en särskild författning rörande det årets taxering till krigskonjunkturskatt, synes så jämväl böra vid avvecklingen förfaras, så att med den angivna arbetshypotesen förordning i första hand utfärdas om krigskonjunkturskatt för år 1945, i samband varmed meddelas föreskrifter rörande den samma år skeende av-

89 räkningen, samt att påföljande år utfärdas förordning om krigskonjunkturskatt för år 1946 med motsvarande avräkningsbestämmelser. Emellertid måste enligt kommitténs mening härutöver i likhet med vad fallet var år 1920 meddelas en särskild författning, varigenom bestämmes, att krigskonjunkturskatt icke skall erläggas för inkomstökning, som uppkommer efter den bestämda tidpunkten, i författningsförslaget angiven till utgången av år 1944. Från denna bestämmelse måste på nyss angivna skäl undantag göras i fråga om tantiem eller likartad inkomst, varemot dylikt undantag icke erfordras beträffande rörelseidkare, vars räkenkapsår utgår den 1 mars 1945 eller senare; i detta fall blir nämligen aldrig fråga om beskattning av inkomstökning som uppkommit efter utgången av år 1944. Bestämmelser av nu angiven innebörd hava intagits i 1 § förslaget till förordning om avveckling av krigskonjunkturbeskattningen. Ytterligare synes i nu förevarande författning böra uttryckligen uttalas, att i den särskilda förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1945 bestämmelser meddelas rörande förfarandet vid avvecklingen, såvitt fråga är om 1945 års taxering. Förut har påpekats, att i vissa fall avvecklingsförfarandet kommer att utsträckas jämväl till 1946 års taxering. Uppenbarligen måste därvid de beträffande 1945 års taxering meddelade bestämmelser, som avse avvecklingsförfarandet, i tillämpliga delar fortfarande lända till efterrättelse. Detta förhållande synes jämväl lämpligen böra komma till uttryck i avfattningen av den nu föreslagna förordningen. Därest så sker lärer utfärdandet av den erforderliga förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1946 närmast få karaktär av en verkställighelsåtgärd. Vid sådant förhållande torde Kungl. Maj:t kunna bemyndigas att meddela därutinnan erforderliga föreskrifter. Förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1945. 1 angivna förslag redovisas endast sådana ändringar, som föreslås i förhållande till förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1944. Därvid hava dock ej redovisats sådana erforderliga ändringar i sagda förordning, som föranledas därav, att den nu föreslagna förordningen avser ett senare år än år 1944. 4 § 6 mom. Bestämmelserna om utjämningsavdraget hava ändrats, så att avdraget föreslås till 25 % av jämförelseinkomsten i stället för hittillsvarande 15 °/o; med avseende å skälen härför hänvisas till den allmänna motiveringen. Sista stycket av detta moment innehåller i gällande krigskonjunkturskatteförordning en regel för det fall, att kostnadsutjämningsfond »som avses i 16 §» tages i anspråk under beskattningsåret. 16 § avser emellertid det fall, då dylik fond avsattes under beskattningsåret, och denna fond kan då icke

90 hava tagits i anspråk under samma år. Regeln i 4 § 6 mom. måste i stället, trots dess avfattning, anses gälla det fall, då kostnadsutjämningsfond, som avsatts under tidigare år, tagits i anspråk under beskattningsåret; på detta sätt har bestämmelsen — som haft sin motsvarighet i föregående författnjingar rörande krigskonjunkturskatt — även tillämpats av beskattningsnämnderna. I nu föreliggande förslag har bestämmelsens avfattning ändrats så att dess verkliga tillämpningsområde angives. I sista stycket av detta moment föreslås vidare en ändring, som korresponderar med den föreslagna lydelsen av 13 § 1 mom. c). Med avseende å motiveringen härför hänvisas till vad nedan anföres under 13 § 1 mom. 7, 8 och 9 §§. I dessa paragrafer gjorda ändringar äro föranledda av de föreslagna ändrade bestämmelserna rörande utjämningsavdraget. 10 § 1 mom. 1 förslaget har utelämnats den hittillsvarande bestämmelsen rörande bottenavdragets beräkning, då kostnadsutjämningsfond tages i anspråk och restitution förty skall äga rum. Enligt 13 § 1 mom. c) nedan må i dylikt fall restitution medgivas allenast om rörelsen visar inkomstminskning och högst med däremot svarande belopp. Det finnes förty intet utrymme för bottenavdraget, när kostnadsutjämningsfond tages i anspråk, och den ifrågavarande bestämmelsen har därför blivit överflödig. 11 § 1 mom. Den procentsats, varefter krigskonjunkturskatten skall utgå, har ändrats till 50. Med avseende å skälen härför hänvisas till den allmänna motiveringen. 13 §. Här lämnas huvudreglerna för restitutionsförfarandet, vilket enligt förslaget blir av två olika slag. Den ena formen därav anknyter till de hittillsvarande bestämmelserna i 21 § förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1944, ehuru med av avräkningsförfarandet föranledda ändringar; bestämmelserna hava uppdelats å två moment. Den andra formen innefattar den restitution, som blir en följd av förfarandet vid avräkningen, då inkomstminskning före legat något år av krigskonjunkturskatteperioden. / mom. Enligt gällande 21 § krigskonjunkturskatteförordningen må restitution äga rum av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt, därest vissa åtgärder vidtagits »före viss tidpunkt, som sedermera fastställes». Detta uttryck har i praxis ansetts innebära, att restitution skulle i angivna fall städse få äga rum och rätten därtill icke upphöra förrän vid någon framtida, av Kungl. Maj:t i förväg bestämd tidpunkt, innan vilken i paragrafen angivna åtgärder skola vara vidtagna, för att restitution skall kunna ske. I

91 princip bör denna tidpunkt bliva densamma, som den, vilken fastställes för själva avräkningsförfarandet. Vissa undantag härifrån återfinnas i det föreslagna andra momentet. I de fall, som behandlas under 1 mom. a) och b) uppstår frågan, huru stor nedskrivning å däri avsedda lagertillgångar, som skall medgivas. Möjligheterna kunna synas vara två: Nedskrivning enligt de i tidigare förordningar medgivna grunder eller nedskrivning endast till de belopp, som i den föreslagna nya förordningen medgivas. Emellertid lärer i verkligheten endast den sistnämnda möjligheten stå öppen, eftersom de föreslagna reglerna angående avräkningen förutsätta en sådan värdesättning. Det vore ju näppeligen tänkbart att vid avräkningen värdera ett och samma lager efter två olika principer samt på grund av den ena värderingen medgiva restitution och på grund av den andra påföra krigskonjunkturskatt. Enligt förslaget skall förty nedskrivningen i fråga ske enligt de i denna förordning stadgade grunder. Beträffande stadgandet under c) föreslås en mera omfattande ändring i jämförelse med nuvarande bestämmelse i 21 § c). Detta sammanhänger med och föranledes av det tidigare berörda förslaget, att vid avräkningen skatten ej längre skall vara progressiv. Härav blir ju en följd, att det i många fall kan ställa sig ekonomiskt fördelaktigt att utgöra krigskonjunkturskatt i samband med avräkningen om i stället på motsvarande inkomstbelopp belöpande, tidigare påförd krigskonjunkturskatt restitueras. En möjlighet härtill skulle stå öppen, om ändring icke skedde i avfattningen av stadgandet i nuvarande 21 § c). Restitution av tidigare påförd krigskonjunkturskatt är ju för närvarande medgiven, därest kostnadsutjämningsfond ej tages i anspråk men ett motsvarande belopp tillägges vid inkomstuppskattningen. Förklaringen härtill är, att dylikt belopp krigskonjunkturbeskattats det tidigare år, då fonden avsattes, och jämväl beskattas det år, beloppet sedan tillägges vid inkomstuppskattningen; till förebyggande av denna dubbelbeskattning medgives då restitution av tidigare påförd skatt. Då enligt förslaget vid slutavräkningen skatt skall utgå efter 50 °/o i stället för tidigare gällande progressiv skala, skulle det, såsom nyss påpekats, bliva en ekonomisk vinst för vederbörande, att, även där ingen inkomstminskning är för handen, vid inkomstuppskattningen tillägga ett belopp, motsvarande kostnadsutjämningsfonden. Visserligen beskattades då detta belopp, men enligt den föreslagna, lägre skalan; däremot restituerades den tidigare påförda skatt, som utgått efter den hårdare skatteskalan. Till förebyggande av sådana transaktioner har nu stadgats under c) att restitution får äga rum endast i fall, då till rörelse hänförlig förvärvskälla utvisar inkomstminskning och med högst det belopp, som motsvarar inkomstminskningen. Om sålunda vid inkomstuppskattningen tillägges högre belopp, än nu sagts, föranleder det överskjutande beloppet icke någon restitution av tidigare påförd skatt. Skulle emellertid, där skattskyldig anser inkomstminskning föreligga och på angivet sätt tillägger visst belopp till täckande härav, beskattningsnämnderna

92 i stället anse, att ingen inkomstminskning är för handen, skall naturligtvis det av den skattskyldige tillagda beloppet icke beskattas såsom inkomstökning. Tillämpningen av nu föreslagna bestämmelser kompliceras för det fall, att skattskyldigs räkenskapsår går till ända efter den 31 december 1944. Såvitt gäller 1945 års taxering blir här endast tal om de skattskyldiga, vilkas räkenskapsår går till ända under januari och februari månader 1945; för dem, vilkas räkenskapsår utgår senare, blir spörsmålet aktuellt först vid 1946 års taxering. I fall av nu berörd art måste uppenbarligen en uppdelning ske av inkomstminskningen i anslutning till de i punkterna 9 och 10 av anv. till 4 § givna regler, så att man kommer fram till en beräknad inkomstminskning per den 31 december 1944. Med inkomstminskning i rörelse avses emellertid enligt gällande bestämmelser (punkt 1 anv. till 10 §) summan av den egentliga inkomstminskningen och ett belopp, svarande mot det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget. I nu förevarande fall, då kostnadsutjämningsfond tages i anspråk, torde dock icke kunna medgivas, att till inkomstminskning hänföres även utjämningsavdraget; detta innebure nämligen i sak en förskjutning av dylikt avdrag mellan olika år. Härav har föranletts den nu gällande bestämmelsen i 4 § 6 mom. sista stycket. Denna begränsningsregel anknyter dock till uppkommen merinkomst. Enligt nu föreliggande förslag skulle restitution få äga rum endast om inkomstminskning föreligger och anknytningen av begränsningsregeln till förefintlig merinkomst bör förty utgå. Begränsningsregeln återfinnes som nämnts i 4 § 6 mom. krigskonjunkturskatteförordningen och därstädes är i förslaget dylik ändring gjord. 1 övrigt har åt förevarande stycke c) givits en sådan avfattning, att därav bör klart framgå, att inkomstminskning skall presumeras bero å omständigheter, som i 1 § omförmälas, intill dess beskaltningsmyndigheterna ådagalägga annat förhållande. 2 mom. I delta moment hava sammanförts de fall, som för närvarande återfinnas i 21 § d)—f) krigskon junk t urskal teförordningen. Anledningen Ull denna ändrade uppställning av bestämmelserna i fråga är, som ovan anmärkts, att den tidpunkt, innan vilken vissa åtgärder skola vara vidtagna för att restitution skall ifrågakomma, bär är annorlunda bestämd än i de fall, som upptagas under 1 mom. I 17 § gällande krigskonjunkturskatteförordning medgives provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för »befarad framtida värdeminskning», därest i räkenskaperna avskrivning skett för överpris eller merkostnad beträffande »tillgång för stadigvarande bruk i rörelse». Bestämmelsen har närmast haft avseende å fartyg och torde i praxis kommit till användning i huvudsak endast beträffande sådana. Vid tillämpningen av motsvarande restitutionsregel i 21 § d) har man med stöd av bestämmelsen i 22 § 3 mom. krigskonjunkturskatteförordningen medgivit restitution om tillgången i fråga efter beskattningsårets utgång men före taxeringens verkställande nedgått i värde under det, vartill tillgången i beskattningsavseende »avskrivits». I an-

93 slutning härtill föreslås under 13 § 2 mom. a) en bestämmelse om rätt till restitution, därest tillgången på angivet sätt nedgått i värde före taxeringens avslutande; med den ståndpunkt, som i förslaget intagits, betyder alltså detta, att hänsyn skall tagas även till nedgång i värde, som inträtt under år 1945 innan taxeringen sagda år i det särskilda fallet avslutats. Har den slutliga taxeringen enligt därom meddelade bestämmelser uppskjutits till år 1946 eller eventuellt senare tidpunkt blir det möjligt att beakta även senare värdeminskning, som faller inom den genom uppskovet ernådda tidsramen. Under b) föreslås en bestämmelse av innebörd att rätten till restitution i där avsett fall hålles öppen till utgången av år 1949; med avseende å anledningen härtill hänvisas till den allmänna motiveringen. 3 mom. I 21 § andra stycket gällande krigskonjunkturskatteförordning är stadgat, att vid tillämpning av bestämmelserna rörande restitution skall iakttagas, att tidigare till fond av ifrågavarande slag gjord avsättning skall anses hava tagits i anspråk före sådan avsättning till dylik fond, som skett enligt sagda förordning. Förut har framhållits att vid slutavräkningen synes en regel vara påkallad av innehåll, att inkomstminskning skall i första hand avräknas å det års inkomstökning, som är störst. Under sådant förhållande synes förstberörda regel icke böra bibehållas oförändrad, låt vara att densamma avser andra fall av restitution, enär i sådan händelse två olika principer komme till användning vid restitutionen. En omformulering av bestämmelsen har därför föreslagits, varjämte densamma upptagits i ett särskilt moment. Innebörden av den föreslagna bestämmelsen är i enlighet med det nyss anförda, att den fond anses i första hand tagen i anspråk, som avsatts det år, då inkomstökningen var störst; därefter anses den fond tagen i anspråk, som avsatts det år, då inkomstökningen var näst störst o. s. v. Att stadgandet upptagits i ett nytt tredje moment beror på att detsamma är tillämpligt i fall, som angivas i såväl 1 mom. som 2 mom. Till samma moment har hänförts den för mom. 1 och mom. 2 gemensamma regeln om beräkningen av restituerat skattebelopp. // mom. Under detta moment gives den helt nya föreskriften rörande restitution i samband med slutavräkningsförfarandet. Med avseende härå hänvisas till den allmänna motiveringen. I samma moment har intagits en föreskrift, som även återfinnes i punkt 3 anv. till 10 § och som innebär, att vid bestämmande av, huruvida avdrag lör inkomstminskning skall anses hava utnyttjats vid tidigare års taxeringar, skall bortses från bottenavdraget å 3 000 kronor. Kommittén har icke förbisett, att denna redan gällande bestämmelse i anv. till 10 § i tillämpningen föranlett vissa icke tillfredsställande resultat. Om nämligen en inkomstökning upp till 3 000 kronor förelegat ett år och sålunda helt borttagits genom bot lenavdraget samt inkomstminskning föreligger ett följande år, t. ex. med 8 000 kronor, anses hela sistnämnda belopp om 8 000 kronor vara outnyttjat och kan användas ett senare år. Om däremot förhållandet varit det omvända — så att inkomstminskning förelegat ett tidigare år med 8 000 kronor och

94 ett senare år haft inkomstökning å t. ex. 3 000 kronor, vilken inkomstökning utjämnats av bottenavdraget — så anses endast 5 000 kronor av inkomstminskningen vara outnyttjade. Här skall nämligen bortses från bottenavdragets verkningar och sålunda inkomstminskningen å 8 000 kronor ett tidigare år nedsättas med den inkomstökning om 3 000 kronor, som förelåg ett senare år. Ett riktigare resultat skulle i nu berörda fall tydligen ernås därest man konsekvent betraktade hela krigskonjunkturskatteperioden som en enhet och läte tidigare inkomstökning, som täcktes av bottenavdraget, avdragas även å senare inkomstminskning. Kommittén har emellertid icke ansett sig böra framlägga förslag härom, enär en bestämmelse av angivet innehåll skulle i hög grad komplicera taxeringsförfarandet utan att för den skull nämnvärt påverka skattebeloppen. De ifrågakommande inkomstökningar, vartill rätteligen hänsyn borde tagas ehuru med den föreslagna regeln så icke sker. äro ju genomgående av ringa storleksordning. 21 §. Ifråga om här föreslagna ändringar hänvisas till den allmänna motiveringen. Det lärer vara uppenbart, att i fall, då angivet uppskov med taxeringen beträffande visst slag av rörelse eller visst företag medgivits, hinder ändock icke möter för skattskyldig, som så finner önskvärt, att icke begagna sig av det medgivna uppskovet. 26 § (förutvarande 35 §). I 1 mom. bör ordet »provisoriskt» utgå, då provisorisk påföring ej längre skall ifrågakomma. Anvisningar till 4 §. Här föreslagna ändringar och tillägg jämte skälen därtill torde i huvudsak vara angivna i den allmänna motiveringen. Under b) återfinnes en särskild regel för det fall, att det s. k. normallagret ökat på grund av att kapaciteten hos en rörelse ökat. Härav föranledd lagerökning må upptagas till förkrigspris. — En bestämd förutsättning härför är dock, att den skattskyldige verkligen visar, att för den utvidgade rörelsen fordras större normallager än tidigare. I den mån det gäller äldre företag, som utvidgat sin verksamhet genom att taga upp nya tillverkningar, försäljning av nya varuslag, öppna nya filialer el. d., torde några större svårigheter att förebringa sådan bevisning icke föreligga; det senast sagda bör även gälla i sådana fall, där utvidgningen av verksamheten skett genom bildande av dotterbolag el. d. Om det däremot gäller ökad produktion av tidigare tillverkade produkter eller ökad omsättning av tidigare försålda produkter, måste uppenbarligen stora krav ställas på bevisningen.

95 I sista stycket under b) h a r upptagits förbud mot att till varulager r ä k n a annat än levererade varor. Kontraherade men icke levererade varor få således i regel icke upptagas såsom ingående i varulagret. Dock föreslås, alt om vid beskattningsårets utgång lagret är mindre än förkrigslagret skall såsom levererad vara anses så stor del av kontraherad vara, som motsvarar lagerminskningen. Under d) har upptagits en spärregel till förebyggande av att lagerökningar vidtagas i syfte att därigenom undgå beskattning. Man har härvid anknutit spärren till lagerbeståndet vid utgången av det beskattningsår för vilket taxering ägt rum år 1944. För det fall att räkenskapsåret sammanfaller med kalenderåret, blir alltså den avgörande tidpunkten den 31 december 1943 Givetvis skall denna spärr dock icke tillämpas om lagret vid angiven tidpunkt understiger förkrigslagret; i sådant fall blir sistnämnda lagerbehållning den avgörande. Uppenbarligen bör spärregeln ej heller träda i tilllämpning, då fråga är om företag, som igångsatt sin rörelse under år 1944 eller eljest så sent, att de för rörelsens bedrivande i normal omfattning erforderliga lagertillgångarna icke kunnat anskaffas före utgången av det beskattningsår, för vilket taxering ägt rum år 1944. Under e) stadgas i princip förbud mot nedskrivning för befarad förlust å kontrakt beträffande icke levererade varor; vissa begränsade undantag äro dock medgivna, vilka emellertid uttryckligen förutsätta att särskilda förhållanden äro för handen. Härmed åsyftas bl. a. de förhållanden, som beträffande surrogatvaror av olika slag kunna antagas inträda vid en övergång till efterkrigsperioden. Vidare måste här beaktas sådana fall, då rörelseidkare för att trygga sin bränsleförsörjning nu måste laborera med långtidskontrakt angående leverans av ved eller torv. Motsvarande regel har icke givits i fråga om andra tillgångar än varor. Detta sammanhänger med att man velat lämna öppen en viss möjlighet till nedskrivning för kontraktsrisk i en del speciellt markanta fall; särskilt har man härvid tänkt på kontraherade fartyg. Under punkt 7 lämnas regler för inkomstberäkningen i sådana fall, då skattskyldigs räkenskapsår utlöper senare än per den 31 december 1944. För bestämmelsernas innebörd har redogörelse lämnats under den allmänna motiveringen. till 5 och 6 §§. Häri vidtagna ändringar äro föranledda av de föreslagna ändrade bestämmelserna angående utjämningsavdraget.

90 Innehållsförteckning. Sid.

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet . . . .

3 FÖRFATTNINGSFÖRSLAG. Förslag till förordning om avveckling av krigskonjunkturbeskattningen Förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1945

5 6

MOTIV. Kap. 1. Kap. 2.

Krigskonjunkturskatten under förra världskriget Krigskonjunkturbeskattningen under pågående världskrig § 1. De olika förordningarna om krigskonjunkturskatt I. 1940 års förordning

17 22 22 22

Skattepliktig inkomstökning år 1939. — Beskattningsbar merinkomst och beräkning av krigskonjunkturskatt. — Beräkning av uppskattad och taxerad merinkomst av rörelse. — Beräkning av taxerad merinkomst av tantiem m. m. — Beräkning av taxerad merinkomst av realisationsvinst å lös egendom. — Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt.

I I . 1941 års förordning I I I . 1942 års förordning IV. 1943 års förordning V. 1944 års förordning § 2. Rättstillämpning m. m Jämförelse-inkomsten. — Lrigrel, — Avdrag för naturlig utveckling. — Avdrag för överpris å industriella nybyggnader och inventarier m. m.

Kap. 3. Kap. 4. Kap. 5.

§ 3. Taxeringsutfallet; tillika en approximativ beräkning av den krigskonjunkturskatt, vars uttagande hittills kunnat u p p skjutas genom nedskrivning av lager m. m Inkomna yttranden rörande krigskonjunkturskattens verkningar m. m Tidigare uttalanden angående krigskonjunkturskattens avveckling samt beträffande betydelsen härav för beskattningens utformning Skattekommitténs förslag rörande krigskonjunkturskattens avveckling; allmän motivering § 1. Inledning

36 39 41 42 43

47 54 63 67 67

97 Sid.

IKap. 6.

§ 2. Tillgångarnas värdering vid krigskonjunkturskattens avvecklande jämte i samband därmed stående frågor Lagervärderingen. — Kontraherade, men icke levererade varor. — Nedskrivning å fordringar och aktier m. m. — Överprisavdrag å byggnader och inventarier. — Beparationskostnader. — Utjämningsavdraget. — Provisorisk skattepåföring. § 3. Skatteskalan § 4. Slutavräkningens facit; restitutionsförfärandet § 5. Taxeringsförfarandet § 6. Prisnivån efter krigets upphörande; tillika frågan om utjämningsavdraget vid slutavräkningen § 7. Frågan om tidpunkten för avräkningens verkställande Specialmotivering till författningsförslagen

1—448898.

76 77 80 84 87 88

_

Statens offentliga utredningar 1944 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen). Allmän lagstiftning. Rättsskipning. F å n g v å r d . Processlagberedningens förslag till lag om införande av nya rättegångsbalken m. m. 1. Lagtext. [9] 2. Motiv ni.ra.[10] Betänkande med förslag rörande revision av lagstiftningen om kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag. [241 Betänkande med förslag till lag om skyldighet för innehavare av järnväg eller spårväg att hålla stängsel. [35] Strafflagberedningens betänkande ang. verkställigheten av frihetsstraff m. m. [50] Fångvårdsstyrelsens utredning ang. fångvårdspersonalens utbildning och rekrytering m. m. [60J Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Betänkande med förslag ang. revision av riksdagens arbetsformer. [8] Folkbokföringskommitténs betänkande med förslag till omorganisation av folkbokföringen. [52], Kommunalförvaltning. Promemoria med förslag till lag med bestämmelser om allmänna behörighetsvillkor för vissa kommunala uppdrar m. m. [41 Kommunindelningskommittén. 1. Den lantkommunala författningsregleringens historia. [37] Statens ocli k o m m u n e r n a s flnansväseii. 1944 års allmänna skattekommitté. 1. Betänkande med förslag till förfarande vid avveckling av krigskonjunkturbeskattningen. [62] Politi. Betänkande ang. nykterhetstillståndet under krigsåren. [31 Betänkande med förslag till allmän ordningsstadgam.m. [48] Betänkande med förslag till förstatligande av polisväsendet i riket och åklagarväsendet i rikets städer. Del 1. Allmänna grunder. 153) Del 2. Organisationens utformning, avlöning m. m. [54] Nationalekonomi ock socialpolitik. Utredningar ang. ekonomisk efterkrigsplanering. l.[7]2. [12] 3. [13] 4. [14] 5. [25] 6. [36] 7. [57] Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 4. Tiden juli 1942—juni 1943. [11] Socialvårdskommitténs betänkande. 7. Utredning och förslag ang. lag om allmän sjukförsäkring. [15] 8.Kostnadsberäkningar ang. lag om allmän sjukförsäkring. [16] 9. Utredning och förslag ang. revision av lagstiftningen om barnavårdsanstalter och fosterbarnsvård. [34] Befolkningspolitik i utlandet. [26] Socialvårdens omfattning och kostnader efter 1930. [33] Promemoria ang. socialvården under krig. [40] Betänkande i abortfrågan. [51] Betänkande med förslag till ändrad semesterlagstiftning. [59] I l ä l s o - och sjukvård. 1941 års reumatikervårdssakkunnigas betänkande. Del 2. Utredning och förslag rörande behovet av och formen för statligt understöd till utbyggande inom landets sjukvårdsväsen av efterbehandling och konvalescentvård. [28] Ungdomsvårdskommitténs betänkande 1 med utredning och förslag ang. psykisk barna- och ungdomsvård. [30] Statens sjukhusutredning av år 1943. Betänkande 1. Utredning och förslag rörande den förvaltningsekonomiska statistiken vid kroppssjukhusen. [47] Betänkande ang. organisationen av garnisonssjukvården i Stockholm. [49] Betänkande med utredning och förslag ang. tandvården vid försvarsväsendet. [61] Allmänt näringsväsen. Betänkande med utredning och torrlag ang. rätten till vissa uppfinningar m. m. [27] F a s t egendom. J o r d b r u k med binäringar. Jordbruksbefolkningens levnadskostnader. [1] Betänkande med förslag till byordningar och Instruktioner för ordningsmännen i lappbyarna [6]

Betänkande med förslag till inrättande av ett forskningsråd på jordbrukets område. [43] Betänkande med förslag till åtgärder för den jordbrukstekniska forskningens och upplysningsverksamhetens ordnande. [45] Betänkande med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet samt lag om sammanläggning av fastigheter a landet, m. m. [46] Betänkande med förslag ang. den statsunderstödda torrlägguingsverksamheten. [50] Vattenväsen. Skogsbruk.

Bergsbruk.

Industri. Handel och sjöfart. K o m m u n i k a t i o n s väsen. Betänkande med förslag till vägtrafikstadga m. m. [18] Slututlåtande avgivet av besparingsberedningens järnvägssakkunniga. [32] Betänkande med förslag i anledning av utredning rörande tillstånd för juridiska personer att utöva yrkesmässig biltrafik. [39] Utredning och förslng ang. förhållandet mellan arbetsuppgifter och löneställuing för personal vid statens järnvägars smalspåriga, baudelar. [58] Bank-, kredit- ocb peniiingväseii. Försäkringsväsen. Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Betänkande med förslag till åtgärder för främjandet av litteraturtjänsten inom de tekniska fackområdena. [17] Om inrättande av ett samhällsvetenskapligt forskningsråd. [19] 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 1. Skolan i samhällets tjänst. [20] 2. Sambandet mellan folkskola och högre skola. [21] 3. Utredning och förslag ang. vidgade möjligheter till högre undervisning för landsbygdens ungdom. [22] Bilaga 3. Förhandlingarna vid sammanträde den 15—den 17 juni 1943 med 1940 års skolutrednings rådgivande nämnd. [23] Social utbildningssakkunniga. 1. Utredning och förslag rörande den högre socialpolitiska och kommunala utbildningen. [29] Ungdomsvårdskommitténs betänkande 2 med utredning och föi-slag ang. stöd åt ungdomens föreningsliv. [31] Förslag till handledning i sexualundervisning för lärare i folkskolor. [41] 1943 års riksteaterutrednings betänkande och förslag angående riksteaterns omorganisation m. m. [42] Betänkande rörande organisatoriska åtgärder för den medicinska forskningens främjande. 155] Försvarsväsen. Betänkande med förslag ang. långtjänstunderbefäl m. ra. [2] Betänkande med förslag till civilförsvarslag m. m. [51 Betänkande ang. ordnandet av civilanställning för avgående fast anställt manskap vid försvaret. [38J Betänkande med förslag rörande utnyttjandet av ingenjörtekniskt utbildad personal inom försvars väsendet och därmed sammanhängande frågor. [44] Utrikes ärenden. I n t e r n a t i o n e l l r ä t t .

Isaac Marcus Boktr.-A.-B., Sthlm 448898