Betänkande rörande särskilda åtgärder vid återförandet till civil verksamhet av till beredskapstjänstgöring inkallad personal

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 201.

o

STATENS

OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1945:3

FÖRSVARSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE RÖRANDE

SÄRSKILDA ÅTGÄRDER VID ÅTERFÖRANDET TILL CIVIL VERKSAMHET AV TILL BEREDSKAPSTJÄNSTGÖRING INKALLAD PERSONAL AVGIVET AV INOM FÖRSVARSDEPARTEMENTET

TILLKALLADE

UTREDNINGSMAN

S

T

O

C

K

H

O

1 9

5 L

M

Statens offentliga utredningar 1945 Kronologisk Betänkande med förslag till utlänningslag och lag angående omhändertagande av utlänning i anstalt eller förläggning. Norstedt. 169 s. J u . Betänkande med förslag till organisation av en luftfartsstyrelse m. m. Norstedt. 68 s. K.

förteckning 3. Betänkande rörande särskilda åtgärder vid återförandet till civil verksamhet av till beredskapstjänstgöring inkallad personal. Hoeggström 74 s. F ö .

A n m . Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E . = ecklesiastikdepartementet, J o . = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (ur 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS

OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1945:

3 FÖRSVARSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE RÖRANDE

SÄRSKILDA ÅTGÄRDER VID ÅTERFÖRANDET TILL CIVIL VERKSAMHET AV TILL REREDSKAPSTJÄNSTGÖRING INKALLAD PERSONAL AVGIVET AV INOM FÖRSVARSDEPARTEMENTET

TILLKALLADE

UTREDNINGSMÄN

STOCKHOLM IVAR

HvBGGSTRÖMS

1945 B O K T R Y C K E R I A. B.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid.

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Försvarsdepartementet I . Direktiven för utredningens arbete I I . Undersökning rörande vissa personalgruppers militära tjänstgöringsförhållanden m. m A. Allmänna synpunkter B . Reservofficerare och reservunderofficerare C. Över s t a t anställt m a n s k a p D . Värnpliktiga officerare och underofficerare E . Värnpliktigt f. d. fast anställt m a n s k a p F . Övriga värnpliktiga G. Krigsfrivilliga III. Undersökning rörande de långtidsinkallades återförande till civil sysselsättning A. A l l m ä n n a synpunkter B . Möjligheter till fortsatt militärtjänstgöring C. Möjligheter till återgång till civila yrkesområden I V . Gällande bestämmelser angående ekonomiska och andra förmåner . . A. Ekonomiska förmåner u n d e r beredskapstjänstgöring B . E k o n o m i s k a förmåner vid tjänstgöringens upphörande . C. A n d r a förmåner vid tjänstgöringens upphörande

5 7 1Q 10 13 14 16 16 17 j7 -jo 18 19 22 29 29 30 34

V. Utredningens förslag angående ekonomiska och andra förmåner A. A l l m ä n n a s y n p u n k t e r B . Utredningens förslag a n g å e n d e värnpliktslån C. Utredningens förslag a n g å e n d e avvecklingsersättning D . Utredningens förslag a n g å e n d e yrkesutbildning m. m E . Utredningens förslag angående ekonomiska förmåner i vissa fall å t värnpliktigt, f. d. fast anställt fnanskap

54 V I . Förutsättningar

för åtnjutande

V I I . Organ för handläggning inkallade

av föreslagna

av ärenden

förmåner

m. m

rörande förmåner

åt de

39 39 40 44 50

långtidscl

V I I I . Kostnadsberäkningar

66 I X . Sammanfattning

68 Bilagor. 1. Frågeformulär förhållanden

vid undersökning av den långtidsinkallade

personalens

2. Sammanställningsuppgift angående tjänstgöringsförhållanden för långtidsinkallad personal 3. Skrivelse till H e r r S t a t s r å d e t och Chefen för K u n g l . Försvarsdepartementet angående hempermittering a v viss långtidsinkallad personal

70 71 72

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Försvarsdepartementet.

Med stöd av Kungl. Maj:ts den 14 september 1944 givna bemyndigande tillkallade tillförordnade chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Quensel, samma dag f. d. landshövdingen A. B. Gärde, kaptenen i generalstabskåren K. G. Brandberg, underofficeren av 2. graden i flottans reserv 0 . H. Carlsson samt ledamoten av riksdagens andra kammare J. A. Ericsson att inom försvarsdepartementet biträda med omprövning av uppkommande frågor om till beredskapstjänstgöring inkallad personals återförande till civil verksamhet. Åt Gärde uppdrogs att i egenskap av ordförande leda utredningsarbetet, varjämte sekreteraren H. Karen anmodades att tjänstgöra såsom utredningens sekreterare. Utredningen har antagit namnet försvarsberedskapsavvecklingsutredning nr 1. I särskild skrivelse den 5 oktober 1944, vilken skrivelse såsom bilaga fogas till detta betänkande, har utredningen framlagt förslag dels rörande orientering för de långtidsinkallade om rådande förhållanden på arbetsmarknaden samt lämpligheten för deras vidkommande att snarast söka återknyta kontakten med denna, dels angående hempermittering eller hemförlovning från militärtjänstgöring i fall av vunnen anställning. Med anledning av remiss har utredningen den 24 november 1944 avgivit utlåtande över framställning från chefen för marinen rörande sättet och ordningen för inkallelse av viss marinen tillhörande reservpersonal till frivillig tjänstgöring i fredstid. Vidare har utredningen, likaledes i anledning av remiss, den 29 januari 1945 avgivit underdånigt utlåtande över VPM angående tidigare inkallelse av vissa värnpliktiga. Från försvarsdepartementet hava till utredningen överlämnats följande framställningar, nämligen 1) framställning den 14 september 1943 av svenska reservunderofficersförbundet rörande vissa förmåner åt långtidsinkallad reservpersonal; 2) framställning den 14 september 1943 av svenska reservunderofficersförbundet angående värnpliktslån åt underofficerare och flaggkorpraler i reserven;

(j

3) framställning den 24 november 1943 av svenska flottans reservofficersförbund angående pension till vissa reservofficerare vid flottan; samt 4) framställning den 17 oktober 1944 av centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden angående representation i utredningen. Härutöver hava från vissa personalsammanslutningar inom försvaret till utredningen ingivits framställningar och förslag i frågor, som beröras av utredningens arbete. Under sitt arbete har utredningen samrått med representanter för olika militära och civila myndigheter samt med representanter för olika personalsammanslutningar. Sedan utredningsarbetet slutförts, får utredningen vördsamt överlämna betänkande rörande åtgärder för lösandet av sysselsättnings- och försörjningsproblemen för de till längre tids militärtjänstgöring inkallade. Stockholm den 31 januari 1945. A. B . G Ä R D E K. G. BRANDBERG

HENRY CARLSSON

JOHN ERICSSON /

Hugo

Karen.

Kap. I. Direktiven för utredningens arbete. Direktiven för utredningens arbete innehållas i ett yttrande till statsrådsprotokollet den 14 september 1944 av tillförordnade chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Quensel. Inledningsvis framhöll tillförordnade departementschefen, bland annat, att det icke med någon grad av säkerhet kunde bedömas, när de yttre förhållandena stabiliserats så, att vårt försvars väsende kunde återgå till fredsfot. Även efter ett vapenstillestånd kunde förhållandena vara så osäkra, att fortsatt beredskap bleve oundviklig. Att helt på framtiden skjuta lösningen av de problem, som sammanhängde med en återgång till fredsorganisation, läte sig dock icke göra utan risk för att de åtgärder, som stode i samband därmed kunde komma att kräva längre tid än som vore oundgängligen erforderlig och medföra onödigt stora kostnader. Det syntes därför nödvändigt att, samtidigt med a t t den förstärkta försvarsberedskapen med all kraft vidmakthölles, åtgärderna för försvarets omställning till fredsfot planlades och förbereddes. I huvudsakligen tre skilda hänseenden hade behov funnits föreligga av särskilda undersökningar, däribland att för inkallad personal underlätta återgången till civil verksamhet. Härom anförde tillförordnade departementschefen: »De sysselsättnings- och försörjningsproblem, som vid en övergång till fredsorganisation uppkomma för vissa grupper inkallade, måste för de tvångsvis för längre tid inkallade bedömas och behandlas på annat sätt än då fråga är om andra inkallade eller om frivilligt tjänstgörande. De tvångsvis långtidsinkallade — till denna grupp torde i den mån personalen avkrävts långvarig tjänstgöring få räknas officerare och underofficerare i reserven (med undantag av pensionsavgången f. d. aktiv personal), f. d. landstormsofficerare, f. d. fast anställt manskap och över stat anställt manskap, värnpliktiga officerare och underofficerare samt vanliga värnpliktiga — ha under de långa, sammanhängande perioder under vilka de tagits i anspråk för tjänstgöring vid krigsmakten icke haft möjlighet eller i varje fall haft att övervinna stora svårigheter då det gällt att bibehålla kontakten med den civila verksamheten. I en del fall kan militärtjänstgöringen ha medfört fördelar för vederbörande, nämligen i den mån därigenom ett sysselsättningsproblem blivit löst eller ekonomiska förmåner erhållits, som vederbörande eljest icke haft möjlighet att förskaffa sig. I betydande utsträckning torde emellertid militärtjänstgöringen ha inneburit ekonomiska uppoffringar för vederbörande eller minskade möjligheter att hävda sig i civil konkurrens. I en del fall torde militärtjänstgöringen ha för långtidsinkallade framkallat sådana svårigheter, att klara arbetslöshetsfall vid en avveckling av bered-

8 skapen uppkomma. Vissa av statens arbetsmarknadskommission utförda undersökningar, som med skrivelse den 17 februari 1944 överlämnats till chefen för finansdepartementet, giva vid handen, att svårigheter kunna komma att i ej obetydlig omfattning uppstå för långtidsinkallade, när krigsmakten återgår till fredsfot. I den mån sådana svårigheter uppkomma synes det mig uppenbart, att särskilda åtgärder böra vidtagas för att underlätta för de från militärtjänstgöring hemförlovade att återgå till sin förra verksamhet eller, om detta icke är möjligt, på andra områden skaffa sig sin utkomst. I en del fall torde det för vinnande av detta syfte vara tillräckligt, att vederbörande erhåller visst rådrum före återgången till civil verksamhet. Vid den slutliga hemförlovningen av de inkallade bör det vara möjligt att i viss utsträckning lämpa tidpunkten för de långtidsinkallades hemförlovning efter deras individuella önskemål. En avveckling av beredskapen måste nämligen i sig själv medföra göromål, som kräva anlitande av personal utöver den i fred vid försvarsväsendet anställda, och dessa göromål böra kunna i viss omfattning utföras av ifrågavarande långtidsinkallade. Det uppskov med återgången till civil verksamhet, som härigenom kan erbjudas, underlättar dock icke en lösning av sysselsättningsproblemet för sådana långtidsinkallade, som i och för sig ha svårt att efter militärtjänstgöringens upphörande finna lämpligt förvärvsarbete. I fall av denna art finnas redan nu möjligheter att bevilja räntefria värnpliktslån till värnpliktiga i allmänhet och till underbefäl i reserven. Sådant lån kan beviljas den, som råkat i svårigheter av ekonomisk art, vilka kunna befaras äventyra hans möjligheter att efter slutad tjänstgöring fullfölja påbörjad yrkesutbildning eller vinna utkomst i det yrke eller den näring, vari han före inkallelsen haft sin bärgning, eller vilka eljest innebära en avsevärd rubbning av hans ekonomi. Såsom av den till årets riksdag avlåtna propositionen nr 149 (s. 20) och riksdagsskrivelsen 1944:274 framgår, äger Kungl. Maj:t medgiva värnpliktslåneförordningens tillämpning även å officers- och underofficerssamt därmed jämförlig personal. Enligt min mening bör det vara möjligt att på denna väg i många fall underlätta de svårigheter, som förorsakas av långvarig beredskapstjänstgöring. Såsom statens arbetsmarknadskommission anfört i ett i ärendet avgivet utlåtande kunna resultat härigenom uppnås med, efter vad det kan antagas, små ekonomiska uppoffringar för statsverket, vartill kommer, att den relativt fria prövningen av behov och andra förutsättningar för värnpliktslån icke på samma sätt som andra former för understödsverksamhet verkar prejudicerande på andra områden. Förutom den hjälp som på de nu antydda vägarna kan erbjudas — genom fortsatt anställning övergångsvis vid försvarsväsendet och genom beviljande av värnpliktslån — kan det visa sig behövligt att bereda långtidsinkallade, som icke på annan väg kunna erhålla yrkesutbildning, möjlighet till omskolning för ny verksamhet. I samband härmed kan övervägas att i viss utsträckning medgiva de långtidsinkallade, som därav äro i behov, skälig ekonomisk hjälp. Denna utväg bör dock tillgripas endast i den mån så är oundgängligen erforderligt. Vid övervägandet av de åtgärder, som i dessa hänseenden kunna komma i fråga, är det ett allmänt önskemål, att den hjälp, som gives, inriktas på de fall, där hjälpen kan vara till avsedd nytta. I främsta rummet måste sådana långtidsinkallade komma i fråga, som icke genom frivilligt åtagande förbundit sig till beredskapstjänstgöring. Den omständigheten, att sådant åtagande föreligger i fredstid — exempelvis genom anställning i reserven — bör dock icke utesluta att de åtgärder, som från statsverkets

9 sida i angivna hänseenden kunna komma att vidtagas, i skälig utsträckning komma jämväl nu avsedda långtidsinkallade till godo. Den tjänstgöring, som under den förstärkta försvarsberedskapen avkrävts en stor del av dessa långtidsinkallade, torde nämligen i många fall ha överstigit den som de skäligen haft anledning räkna med, när åtagandet skedde. I det föregående har avsetts sådan personal som under den förstärkta försvarsberedskapen under längre tid i följd varit i tjänst. Annorlunda ställer sig saken för dem som jämförelsevis korta perioder åt gången — med avlösning som regel efter tre månaders tjänstgöring — varit inkallade i militärtjänst. Den arbetslöshet, som efter beredskapstjänstgöringens upphörande i dessa fall kan komma att föreligga, torde som regel icke kunna anses vara föranledd av beredskapstjänstgöringen eller eljest stå i samband med denna utan mera betingas av det allmänna arbetsmarknadsläget eller av förhållandena i de individuella fallen. Den närmare utredning, jag finner erforderlig för de långtidsinkallades del, synes icke böra avse dessa grupper av inkallade. De sysselsättningsproblem, som för deras del kunna uppstå, torde komma att i vanlig ordning uppmärksammas av statens arbetsmarknadskommission. Såtillvida böra vid utredningen även dessa frågor uppmärksammas som de arbetstillfällen, vilka till följd av försvarsberedskapens upphörande uppkomma inom försvarsväsendet, böra komma även dylika arbetslösa till del. Ifrågavarande utredning, som bör slutföras snarast möjligt, synes böra verkställas av särskilda inom försvarsdepartementet tillkallade utredningsmän, på vilka jämväl bör ankomma att framlägga förslag i ämnet. Det är av vikt, att dessa förslag utformas så, att de bliva tillämpliga även för det fall, att den förstärkta , försvarsberedskapen på sätt inledningsvis anförts successivt avvecklas. På utredningsmännen synes icke böra ankomma att utföra den inventering av de vid en avveckling av beredskapen uppkommande arbetstillfällen inom förs vars väsendet, som i det föregående angivits. Frågan om på vad sätt en dylik inventering bör verkställas synes få bliva beroende på särskild framställning av utredningsmännen, vilken de böra ha att till Kungl. Maj:t ingiva, sedan de hunnit förskaffa sig erforderlig överblick över de på frågans bedömande inverkande omständigheterna. Utredningsmännen böra vid sin utredning hålla kontakt med de militära myndigheterna och med statens arbetsmarknadskommission samt med kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering. Det bör självfallet vara dem obetaget att föreslå även andra former för avhjälpande av de genom beredskapstjänstgöringen uppkommande arbetslöshetsproblemen än som i det föregående antytts. Vid utredningen böra beaktas de synpunkter i ämnet, som anförts i ett den 15 augusti 1944 av särskilt tillkallade sakkunniga avgivet betänkande angående ordnandet av civilanställning för avgående fast anställt manskap vid försvaret (statens offentliga utredningar 1944: 38).»

Kap. II. Undersökning rörande vissa personalgruppers militära tjänstgöringsförhållanden m. m. A. Allmänna synpunkter. Den 19 mars 1943 uppdrog chefen för kungl. finansdepartementet åt statens arbetsmarknadskommission att verkställa vissa förberedande utredningar, avseende arbetsmarknadsproblem i samband med ett vapenstillestånd. Med anledning härav överlämnade arbetsmarknadskommissionen med skrivelse den 17 februari 1944, bland annat, en V P M angående sysselsättningsproblem för vissa grupper av i försvarets tjänst anställda, vilka efter ett vapenstillestånds inträdande beräknades komma att friställas från nämnda tjänst. Ifrågavarande VPM återfinnes i »Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering», del VI (stat. off. utr. 1944: 36). Den av arbetsmarknadskommissionen sålunda utförda undersökningen omfattade, bland annat, vissa kategorier militär personal, som vid ett fredsslut kunde tänkas få särskilda svårigheter att återgå till civilt arbete. Undersökningen berörde den militära personal, som den 15 oktober 1943 sedan minst 6 månader tillbaka var i tjänst vid armén, marinen och flygvapnet och som tillhörde i huvudsak personalgrupperna officerare och underofficerare i reserven, landstormsofficerare, f. d. fast anställt manskap, krigsfrivilliga samt frivilligt tjänstgörande värnpliktiga. Antalet av undersökningen berörd personal uppgick till 8 306, vars förhållanden i olika avseenden underkastades granskning. Enligt meddelade direktiv skall utredningen huvudsakligen ägna uppmärksamhet åt de sysselsättnings- och försörjningsproblem, som vid en övergång till fredsorganisation uppkomma för de tvångsvis för längre tid inkallade. Ehuru den av arbetsmarknadskommissionen under år 1943 vidtagna undersökningen härvidlag tjänat utredningen till viss ledning, har den dock icke ansetts kunna lämna tillförlitliga uppgifter rörande de långtidsinkallades speciella förhållanden. I syfte att skapa underlag för bedömningen av uppkommande sysselsättnings- och försörjningsproblem för de långtidsinkallade har utredningen därför ansett erforderligt att från truppregistreringsmyndigheterna infordra särskilda upplysningar rörande viss i tjänst varande personal, som den 1 oktober 1944 under en tid av minst två år — bortsett från uppehåll av högst tre månaders varaktighet — fullgjort, oavbruten militärtjänst. Upp-

11 lysningarna hava avfordrats de inkallade å ett särskilt frågeformulär (bilaga 1). Undersökningen har berört följande personalgrupper, nämligen a) reservofficerare, utnämnda år 1942 eller tidigare, b) reservunderofficerare, c) över stat anställt manskap, d) värnpliktiga officerare, tillhörande 1941 års klass eller äldre, e) värnpliktiga underofficerare, tillhörande 1941 års klass eller äldre, f) värnpliktigt, f. d. fast anställt manskap samt g) övriga värnpliktiga, tillhörande 1941 års klass eller äldre. Från truppregistreringsmyndigheterna begärde utredningen särskilda sammanställningsuppgifter (bilaga 2), å vilka skulle angivas, förutom fördelning å personalgrupper, bland annat, »beredskapstjänstgöringens» längd och personalens fördelning å åldersgrupper samt huruvida tjänstgöringen vore att hänföra till »tvångsvis» eller »frivillig». Efter bearbetning av sammanställningsuppgifterna visade undersökningen, att antalet långtidsinkallade utgjorde 6 237 med den fördelning på personalgrupper, som framgår av efterföljande tabell 1. Anledning förefinnes emellertid för antagandet, att det sammanlagda antalet långtidsinkallade är något större än det här angivna. Efter avslutandet av den statistiska bearbetningen av undersökningsmaterialet hava nämligen till utredningen inkommit ett 100tal uppgiftskort, vilka alltså icke varit föremål för bearbetning. Tabell 1. Antalet inkallade. Fördelning å ferscmalgrupper. Personalgrupp

.V. Ileservoffieerare B. Reservunderofficerare C. Över stat anställt manska]) D. Värnnliktiga officerare E. Värnpliktiga underofficerare F. Värnpliktigt f. d. fast anställt manskap G. Övriga värnpliktiga Summa

Armén

284 266 31 542 568 569 1903 4163

Marinen

183 79 452 100 258 640 245 1957

Flygvapnet 48 8 36

14 11 117

Summa antal

%

515 353 519 642 826 1223 2159 6 237

8.3 5.7 8.3 10.3 13.2 19.6 34.6 1C0.0

De från truppregistreringsmyndigheterna infordrade uppgifterna, huruvida militärtjänstgöringen vore att anse såsom »tvångsvis» eller »frivillig», hava icke i samtliga fall varit fullt uttömmande. I några fall hava myndigheterna icke ansett sig kunna, särskilja personalen på av utredningen önskat sätt, i andra hava de angivit, att i den sammanlagda tjänstgöringstiden infallit perioder av »tvångsvis» tjänstgöring, medan de i andra fall åter upplyst, att

12 den »tvångsvisa» tjänstgöringen haft viss angiven varaktighet. För utredningen har det på grund härav förelegat vissa svårigheter att åstadkomma en fullt tillförlitlig sammanställning om antalet tvångsvis ianspråktagna. Det i efterföljande tabell angivna antalet och dess fördelning på olika personalgrupper är helt grundat på truppregistreringsmyndigheternas sammanstäliningsuppgifter i sådana fall, där det entydigt angivits, att de inkallade äro tvångsvis ianspråktagna. Tabell 2. Antalet tvångsvis ianspråktagna. Fördelning på personalgrupper. Personalgrupp

Armén

Marinen

A. Reservofficerare B. Reservunderofficerare C. Över stat anställt manskap D. Värnpliktiga officerare E. Värnpliktiga underofficerare F. Värnpliktigt f. d. fast anställt manskap G. Övriga värnpliktiga Summa

99 144

181 75 186 56 190 600 34 1322

12 157 155 145 229 961

Flygvapnet 45 7 27

6 10 95

antal 13.7 9.5 9.5 8.9 14.5 32.4 11.5 100.0

325 226 225 213 345 771 273 2 378

Anm.: Antalet tvångsvis ianspråktagna utgör 3S.1 % av hela antalet långtidsinkallade.

Av intresse för utredningen har vidare varit att få en överblick över de långtidsinkallades fördelning efter levnadsålder samt efter tjänstgöringstidens längd, eftersom en högre levnadsålder och en längre tids frånvaro från civilt förvärvsområde i det enskilda fallet måste vara ägnat att försvåra en lösning av sysselsättnings- och försörjningsproblemet vid en avveckling av nuvarande försvarsberedskap. De i nu närmast berörda avseenden bearbetade uppgifterna hava sammanställts i efterföljande tabeller. Tabell 3. Antalet inkallade. Fördelning efter hvnadsålder. Personalgrupp

Antal under 30

Antal mellan 30 o. 40

Antal över 40

Summt:

A. Reservofficerare B. Reservunderofficerare C. Över stat anställt manskap D. Värnpliktiga officerare E. Värnpliktiga underofficerare F. Värnpliktigt f. d. fast anställt manskap G. (Wriga värnpliktiga Summa

134 35 308 18 107 438 219 1259

196 170 128 267 391 548 879 2 579

185 148 83 357 328 237 1061 2 399

515 353 519 642 826 1223 2159 6 237

13 Tabell 4- Antalet inkallade. Fördelning efter tjänstgöringstidens längd. Med »beredskapstjänstgöringstid» av dagar Personalgrupp <720

C. Över stat anställt manskap E. Värnpliktiga underofficerare F. Värnpliktigt f. d. fast anställt manskap Summa

7 12 154 9 25 195 40 442

720—1080 1081—1440 >1440 48 24 52 77 135 173 505 1014

99 47 79 149 198 222 776 1570

361 270 234 407 468 633 838

3211 Summa

515 353 519 642 826 1223 2159 6 237

Anmärkningsvärt får anses vara, att av de 6 237 långtidsinkallade, som beröras av utredningens undersökning, icke mindre än 4 978 befinna sig i levnadsåldern över 30 år, därav 2 399 i levnadsåldern över 40 år. Av särskilt intresse är vidare, att 3 211 räkna en »beredskapstjänstgöringstid», som överstiger 1 440 dagar. Något mer än hälften av de långtidsinkallade har alltså varit i oavbruten militärtjänstgöring under mer än fyra år. Utredningen övergår härefter till en närmare granskning av de olika personalgruppernas förhållanden i hittills berörda avseenden. B. Reservofficerare och reservunderofficerare. Som redan inledningsvis framhållits, har undersökningen rörande reservofficerarnas förhållanden berört allenast dem som erhållit första utnämning under år 1942 eller tidigare. Då det gäller reservunderofficerarna, har undersökningen däremot berört alla dem som den 1 oktober 1944 befunno sig i tjänstgöring och efter den 1 oktober 1942 fullgjort oavbruten tjänstgöring i anledning av försvarsberedskapen eller såsom fast anställt manskap. För den sistnämnda gruppen har alltså tid för anställning såsom manskap vid försvaret i viss mån likställts med tid för beredskapstjänstgöring. Detta har ansetts befogat ur den synpunkten, att befordran till underofficer i reserven i huvudsak äger rum endast bland sådant fast anställt manskap eller förutvarande fast anställt manskap, som i anställning på aktiv stat kan räkna en tjänstetid av i regel minst sex år. I de fall, där nu ifrågavarande befordran ägt rum i samband med eller i nära anslutning till avgången från manskapsbeställningen och vederbörande omgående inkallats till militärtjänstgöring, har frånvarotiden från civilt verksamhetsområde blivit så avsevärd, att betydande svårigheter måste uppkomma att i det enskilda fallet lösa sysselsättningsoch försörjningsproblemet vid en avveckling av försvarsberedskapen. I förekommande fall har nämligen vederbörande haft militärtjänsten såsom enda

14 yrke. Undersökningen visar emellertid, att antalet berörda beställningshavare är ringa. Enligt tabell 4 räkna nämligen endast 12 underofficerare i reserven en kortare beredskapstjänstgöringstid än 720 dagar. Av sammanlagt 515 reservofficerare hava 325 eller 63.1 procent uppgivits vara tvångsvis tjänstgörande, 185 eller 35.9 procent hava uppnått en levnadsålder av minst 40 år. Av de individuella uppgifterna att döma torde en del av de senare uppbära pensionsförmåner såsom reservofficerare. I denna åldersgrupp återfinnes också ett antal beställningshavare, vilka övergått till reservanställning efter att tidigare hava varit i fredstid konstituerade landstormsofficerare. E t t icke obetydligt antal reservofficerare, nämligen 134, befinner sig i levnadsåldern under 30 år. Dessa torde i flertalet fall icke haft någon kontakt med den civila arbetsmarknaden, enär de erhållit reservofficersutbildning omedelbart efter avlagd studentexamen (likvärdig examen) och därefter i anledning av försvarsberedskapen tagits i anspråk för militärtjänstgöring. 361 reservofficerare, d. v. s. 70 procent, hava fullgjort beredskapstjänstgöring under en tid av minst fyra år. Vad gäller reservunderofficerare, som beröras av utredningens undersökningar, må framhållas, att av det sammanlagda antalet 226 eller 64.0 procent uppgivits vara tvångsvis inbeordrade till tjänstgöring. Antalet beställningshavare i åldern över 40 år utgör 148, d. v. s. 41.9 procent. Liksom är fallet beträffande reservofficerarna har jämväl en del av reservunderofficerarna uppnått den för åtnjutande av reservpension fastställda levnadsåldern. Av de individuella uppgifterna att döma torde några av de reservunderofficerare, som beröras av undersökningen, hava förordnats å s. k. arvodesbefattning. 270 reservunderofficerare, d. v. s. 76.5 procent, hava fullgjort beredskapstjänstgöring under en tid av fyra år och däröver. C. Över stat anställt manskap. Bestämmelser angående anställning över stat äro meddelade i särskilda kbr av den 22 september och den 14 oktober 1939 samt därjämte i kbr av den 6 september 1940 och den 10 oktober 1941. Det förstnämnda brevet har avseende allenast å förutvarande fast anställt manskap vid marinen. Brevet av den 14 oktober 1939 har avseende å vissa värnpliktiga tillhörande de dåvarande värnpliktsklasserna A och B . Några över stat anställda jämlikt breven av den 6 september 1940 och 10 oktober 1941 torde icke längre finnas, då den därigenom meddelade rätten att medgiva anställning över stat huvudsakligen åsyftade att möjliggöra fortsatt anställning vid armén av fast anställt manskap i avvaktan på den av 1942 års riksdag beslutade utökningen av manskapsstaterna. Dessa brev torde alltså i förevarande sammanhang sakna betydelse. Vad närmast gäller brevet av den 22 september 1939 tillkom detta i huvud-

15 sakligt syfte att möjliggöra fortsatt anställning för sådant fast anställt manskap vid marinen, som i samband med utgången av löpande anställningstid hösten 1939 skulle komma att lämna den innehavande beställningen på aktiv stat men på grund av försvarsberedskapen måste tagas i anspråk för fortsatt militärtjänstgöring. Då anställningen över stat medför enahanda förmåner, som skulle tillkomma vederbörande, därest han i vanlig ordning vunnit fast anställning, har alltså anställningsformen sin främsta betydelse i avseende på de med densamma förenade förmånerna. Enahanda är förhållandet med brevet av den 14 oktober 1939. Detta medger, som tidigare framhållits, anställning över stat av vissa värnpliktiga tillhörande de dåvarande värnpliktsklasserna A och B. Enligt bestämmelserna må av klass A vid armén, marinen och flygvapnet anställas värnpliktig i den tjänstegrad (tjänstbarhetsklass) inom manskapet, han innehade vid den tidigare anställningens upphörande eller som tillagts honom genom konstituering. Av klass B må över stat anställas vid flottan sjökaptener och likställda samt vid armén, marinen och flygvapnet värnpliktig, som genom teoretisk eller praktisk utbildning förvärvat insikter, som kunna vara till särskilt gagn i den befattning, i vilken vederbörande är avsedd att placeras. Anställningen över stat må för de klass B tillhörande ske i den tjänstegrad inom manskapet, som,, enligt vad därom särskilt stadgas, genom konstituering eller eljest tillagts vederbörande, eller, beträffande den som konstituerats till officer eller underofficer, i högsta manskapsgraden. Anställning över stat är enligt vad som i det föregående framhållits i vissa avseenden likvärdig med fast anställning såsom manskap vid försvaret. Anställning över stat är såtillvida frivillig, att den kan vinnas endast efter ansökan. Uppmärksammas måste emellertid, att frivilligheten i flertalet fall hänför sig endast till själva anställningsformen, däremot icke till militärtjänstgöringen såsom sådan. Förhållandet torde i regel vara, att anställning över stat vinnes i samband med att vederbörande tvångsvis inkallats till militärtjänstgöring. Vid handläggningen av de spörsmål, som sammanhänga med en lösning av sysselsättnings- och försörjningsproblemet för de till längre tids militärtjänst inkallade, föreligger alltså enligt utredningens uppfattning ingen principiell skillnad mellan de över stat anställda och övriga av utredningens undersökning berörda personalgrupper. Av uppgifter i tabell 1 framgår, att antalet av utredningens undersökningar berörda, över stat anställda uppgår till 519, av vilka flertalet eller 452 finnas vid marinen. Bland de vid marinen över stat anställda finnes ett icke ringa antal till officerare och underofficerare konstituerade. Av de över stat anställda hava 225 eller 43.4 procent uppgivits vara tvångsvis tjänstgörande, vilket synes utgöra bevis för att utredningens i det föregående uttryckta uppfattning angående anställningsformens karaktär delas av truppregistreringsmyndigheterna.

16 Ifråga om åldersfördelningen bland de över stat anställda visar det sig, scom väntat, att flertalet eller 59.3 procent befinner sig i levnadsåldern under 30 ; år. Detta får anses tyda på att det fast anställda manskapet i ganska avsevärd i utsträckning inbeordras till fortsatt militärtjänstgöring i omedelbar anslutniing till avgången från beställning på aktiv stat och vid sådant förhållande sökker och erhåller anställning över stat. Detta belyses till en del också av uppgiftcerna angående tjänstgöringstidens längd. Denna understiger för 154 två år. IFör 234 eller 45.1 procent uppgår den till minst fyra år. D. Värnpliktiga officerare och underofficerare. Som inledningsvis framhållits har undersökningen rörande de värnpliktiiga officerarna och underofficerarna begränsats till sådana, som tillhöra 1941 ;ars klass eller äldre. Det förefaller därför utredningen sannolikt, att ingen jäimlikt bestämmelserna i 1941 års värnpliktslag befälsutbildad värnpliktig mcedtagits i undersökningen. De berörda måste alltså hava meddelats befälsmtbildning antingen under tid för anställning på aktiv stat (i regel såsom f;ast anställt manskap) eller under tiden för åliggande värnpliktstjänstgöring' (i särskilda under tiden för försvarsberedskapen organiserade reservofficers- och reservunderofficerskurser) eller ock genom deltagande i frivillig befälsutbiildning (i den tidigare landstormsrörelsen). Vad närmast gäller de värnpliktiga officerarna uppgår deras antal till 642, av vilka 213 eller 33.2 procent uppgivits vara tvångsvis ianspråktagna. Flertalet tillhörande denna kategori är alltså i frivillig tjänstgöring. 357 eller 5>5.6 procent hava uppnått en levnadsålder av över 40 år, vilket närmast toirde sammanhänga därmed, att till gruppen värnpliktiga officerare hänförts en del av de förutvarande landstormsofficerarna. Tjänstgöringstidens längd utgör för 407 eller 63.4 procent mer än fyra år. Det sammanlagda, av utredningens undersökningar berörda antalet värnpliktiga underofficerare utgör 826. Av dessa hava 345 eller 41.7 procent uppgivits vara tvångsvis ianspråktagna för militärtjänstgöring. För 107 värnpliktiga understiger levnadsåldern 30 år och för 328 överstiger den 40 år. 468, d. v. s. något över hälften, hava fullgjort oavbruten militärtjänstgöringunder en tid av mer än fyra år. E. Värnpliktigt f. d. fast anställt manskap. Antalet av utredningens undersökningar berörda, tillhörande kategorien värnpliktigt f. d. fast anställt manskap uppgår till sammanlagt 1 223, av vilka något mer än hälften tillhör marinen. 771 eller 63.0 procent hava uppgivits vara tvångsvis ianspråktagna. Anmärkningsvärt är härvid, att prak-

tiskt taget samtliga (93.7 procent) i tjänstgöring vid marinen varande tillhöra gruppen tvångsvis ianspråktagna. Vad gäller fördelningen efter levnadsålder må framhållas, att ett förhållandevis stort antal (438) är under 30 år och relativt få (237) över 40 år. Tjänstgöringstidens längd är för 195 kortare än två år och överstiger för 633 fyra år. F. Övriga värnpliktiga. Gruppen övriga värnpliktiga är den i utredningens undersökningar till numerären största. Antalet tillhörande denna kategori utgör nämligen 2 159 eller 34.6 procent av samtliga. Å andra sidan är antalet tvångsvis ianspråktagna förvånansvärt ringa. Detta utgör nämligen endast 273 eller 12.6 procent. Omkring hälften har uppnått en levnadsålder av över 40 år, medan endast 219 eller 10.1 procent befinna sig i levnadsåldern under 30 år. Tjänstgöringstidens längd uppgår för 40 till mindre än två år och för 838 till mer än fyra år. G. Krigsfrivilliga. Som redan framgår av vad utredningen inledningsvis anfört, hava förhållandena för de krigsfrivilliga icke underkastats någon närmare undersökning från utredningens sida. Detta sammanhänger närmast därmed, att sysselsättnings- och försörjningsproblemen för denna kategori enligt de meddelade direktiven icke ansetts böra falla inom utredningsuppdraget. Utredningen vill emellertid framhålla, att det vid den av statens arbetsmarknadskommission företagna undersökningen, varom utredningen inledningsvis erinrat, visade sig, att antalet krigsfrivilliga för det dåvarande utgjorde 636. 62.1 procent av dessa hade vid undersökningstillfället fullgjort, militärtjänstgöring under en tid av minst två år. Ehuru de krigsfrivilliga sålunda fallit utanför ramen för utredningens undersökningar må dock framhållas, att de till en del utgöras av personer, vilka under tiden för försvarsberedskapen uppnått en levnadsålder av 47 år och därför avförts såsom värnpliktiga. Det synes alltså icke uteslutet, att det bland de krigsfrivilliga kan finnas sådana, vilka i egenskap av värnpliktiga fullgjort militärtjänstgöring under avsevärd tid. Till frågan, huruvida särskilda åtgärder för lösandet av sysselsättnings- och försörjningsproblemet i dylika fall böra vidtagas, återkommer utredningen i det följande.

-14-1800

Kap. III. Undersökning rörande de långtidsinkalladles återförande till civil sysselsättning. A. Allmänna synpunkter. Det torde icke vara möjligt att nu bedöma den tidpunkt, vid vilken (den förstärkta försvarsberedskapen kan vara avvecklad och den till beredskapstjänst inkallade personalen i sin helhet återförd till civilt sysselsättningsområde. Ej heller lär det vara möjligt att ställa någon prognos röramde arbetsmarknadsläget under avvecklingen. Om man emellertid utgår från, vilket i sammanhanget förefaller utredningen riktigast, att arbetsmarknaden vid försvarsberedskapens avveckling kommer att ställas inför med omställningen förenade svårigheter, ligger det i sakens natur, att sysselsättnintgsproblemet för de långtidsinkallade kan bliva svårbemästrat. På grund av i flertalet fall mycket lång frånvarotid från civilt sysselsättningsområde hava de långtidsinkallade förlorat kontakten med den civila arbetsmarknaden. Vid militärtjänstgöringens början uppnådd yrkesfärdighet har i många fall gått förlorad eller avsevärt nedgått. Om antalet arbetstillfällen i samband med en beredskapsavveckling kommer att bliva förhållandevis ringa, lära de långtidsinkallade av nyssnämnd anledning få betydande svårigheter att vinna utkomst på den civila arbetsmarknaden. Nu antydda svårigheter torde i särskilt hög grad komma att göra sig gällande, därest försvarsberedskapen kommer att avvecklas på förhållandevis kort tid. Det skulle nämligen innebära, att ett relativt stort antal personer under kort tidsperiod skulle komma att återföras till civila sysselsättningsområden. Det synes dock utredningen sannolikt, att avvecklingen av försvarsberedskapen kommer att ske gradvis. Ur de synpunkter, utredningen närmast har att företräda, är detta också eftersträvansvärt, eftersom i det enskilda fallet visst rådrum härigenom uppkommer för sysselsättningsproblemets lösning. Skulle å andra sidan en snabb avveckling av den egentliga försvarsberedskapen kunna äga rum, får man dock förutsätta, att försvaret under en övergångsperiod behöver disponera över större personalstyrka än den normalt i fred tillgängliga. Möjligheter till fortsatt militärtjänstgöring under någon tid torde alltså komma att förefinnas för de till beredskapstjänstgöring då inkallade. Härigenom minskas tvivelsutan de förut berörda svårigheterna på arbetsmarknaden. I det enskilda fallet kan också försörjningsproblemet på så sätt få en temporär lösning.

19 En lösning av frågan om de långtidsinkallades återförande utan onödig omgång till civilt förvärvsområde sammanhänger vidare intimt med de individuella förutsättningarna för återgång till tidigare eventuellt innehavd eller övergång till annan anställning. Av utredningen härutinnan infordrade uppgifter, vilka, redovisas i det följande, giva vid handen, att omkring % av samtliga långtidsinkallade kan beräknas få sitt sysselsättnings- och försörjningsproblem löst utan bistånd från det allmännas sida. B. Möjligheter till fortsatt militärtjänstgöring. I enlighet med vad förut framhållits, torde försvarets personalbehov komma att endast successivt, kunna minskas. Hur förhållandena härutinnan komma att gestalta sig vid de olika försvarsgrenarna är för närvarande undandraget bedömande. Man torde emellertid av olika anledningar kunna utgå från, att beredskapens omfattning icke kan nedgå i samma takt vid de skilda försvarsgrenarna. Redan på grund härav kommer återförandet till civilt sysselsättningsområde av den till militärtjänstgöring inkallade personalen att ske successivt under en viss övergångstid. Generellt torde i huvudsak två alternativ vara tänkbara ifråga om gången av försvarsberedskapens avveckling. Det ena skulle innebära, att den egentliga försvarsberedskapen, d. v. s. upprätthållandet av skyddet kring landets gränser, först kunde avvecklas, och avvecklingen av övriga med försvarsberedskapen sammanhörande åtgärder därefter äga rum. Det andra alternativet skulle då vara, att ett visst skydd kring landets gränser måste upprätthållas under relativt lång tid efter det europeiska krigets slut, medan avvecklingen av större delen av de i anledning av nuvarande försvarsberedskap vidtagna åtgärderna i övrigt kunde ske relativt snart. Utgår man från, vilket synes utredningen riktigt, att en icke obetydlig del av den långtidsinkallade personalen tagits och alltfortfarande kommer att tagas i anspråk för uppgifter, som ligga något vid sidan av upprätthållandet av den egentliga försvarsberedskapen, lär en avveckling av de i anledning av försvarsberedskapen vidtagna åtgärderna under alla förhållanden komma att erfordra en viss personalstyrka utöver den i fred tillgängliga. Vid samtliga försvarsgrenar lär sålunda särskild bevakningstjänst bliva ofrånkomlig, intill dess förråd m. m. kunnat fredsmässigt ordnas. Vid marinen torde vidare exempelvis minsvepning, även om denna kan ske relativt snabbt, kräva en förhållandevis riklig tillgång på personal. För huvuddelen av de långtidsinkallade böra alltså, vissa möjligheter till fortsatt militärtjänstgöring föreligga, varigenom i det. enskilda fallet visst rådrum synes kunna lämnas for ordnandet av återgången till civil sysselsättning. Samtliga långtidsinkallade måste dock under alla förhållanden inom en begränsad tidrymd återföras till civilt förvärvsområde. Med hänsyn till att

arbetsmarknadsförhållandena vid den tidpunkt, då försvarsberedskapen kar. upphöra eller i vart fall avsevärt nedgå, icke nu kunna överblickas, har utredningen för sin del ansett det vara av betydelse både för det allmänna, och i det individuella fallet, att de långtidsinkallade orienteras om de förhållanden, som för närvarande råda på arbetsmarknaden, intresseras för att återknyta kontakten med denna och i händelse av erhållen anställning hemförlovas eller hempermitteras från militärtjänst. Under utredningsarbetet har framställning i sådant syfte ingivits till chefen för kungl. försvarsdepartementet. Vid tidpunkten för utredningsarbetets avslutande har denna framställning emellertid icke slutbehandlats. Framställningen i fråga har såsom särskild bilaga (bilaga 3) fogats till detta betänkande. Hittills berörda synpunkter hava huvudsakligen avseende å de långtidsinkallade tillhörande gruppen övriga värnpliktiga. I viss mån annorlunda ställa sig förhållandena för de befälsutbildade av olika kategorier. Dessa synas i allmänhet hava tagits i anspråk vid fältorganiserade förband (motsvarande enheter), för utbildningsarbetet vid depåerna (motsvarande) samt för administrativa uppgifter. Behovet av att kvarhålla denna personal efter en avveckling av den egentliga försvarsberedskapen skulle sålunda till synes vara relativt mindre än då det gäller gruppen övriga värnpliktiga. På grund avsärskilda förhållanden, för vilka, utredningen i det närmast följande lämnar en kortfattad redogörelse, lär man dock kunna utgå från att ett visst be:alsbehov, som icke kan täckas av den aktiva kadern, kommer att förefirnas också efter beredskapsavvecklingen. Befälsutbildade tillhörande kategorien långtidsinkallade borde alltså kunna påräkna att viss tid få tillfälle att k/arstanna i militärtjänstgöring. I 1942 års försvarsbeslut har förutsatts, att officerare och underofficerare i reserven skola i fred efter frivilligt åtagande kunna inbeordras till tjänstgöring under längre tid. Härigenom skulle nämligen de aktiva befälskadrerna kunna hållas nere och kraven på viss elasticitet i försvarets personalorgarisation tillgodoses. Systemet är ännu så länge oprövat, men det förefaller utredningen sannolikt, att åtskilliga officerare och underofficerare i reser/en, vilka fullgjort långvarig beredskapstjänstgöring, komma att visa sig intresserade av att i anslutning till avvecklingen av försvarsberedskapen få fuliföra frivillig, tjänstgöring under viss tidsperiod. Förslag till bestämmelser angående dylik tjänstgöring i fredstid har för marinens vidkommande av chefen för marinen underställts Kungl. Maj:ts prövning. Utredningen har beretts tillfälle avgiva yttrande i ärendet. Då sådan frivillig tjänstgöring bidrager till att giva den enskilde visst rådrum för lösandet av sysselsättnings- och försörjningsproblemet, har utredningen för sin del intet haft att erinra mot chefens för marinen förslag i ärendet. Det synes utredningen önskvärt, att förslag till liknande bestämmelser för övriga försvarsgrenars vidkommande förelgga i god tid före en väntad avveckling av försvarsberedskapen.

21 Det torde vara att förvänta, att möjligheten för reservofficerare och reservunderofficerare att få fullgöra frivillig tjänstgöring i fredstid kommer att utnyttjas också av personal, som med rätt till ålderspension lämnar den aktiva militärtjänsten. Förhållandet har för övrigt förutsatts i 1942 års försvarsbeslut. Vid en avveckling av den nuvarande försvarsberedskapen synes det emellertid utredningen önskvärt, att reservutnämnda officerare och underofficerare givas visst företräde vid ansökan om fullgörandet av frivillig tjänstgöring. Under en följd av år har Kungl. Maj:t medgivit, att, bland andra, officerare i reserven fått efter frivilligt åtagande fullgöra militärtjänstgöring, därest officersbeställning på stat funnits vakant. För närvarande torde antalet vakanta officersbeställningar vara relativt stort, vilket också torde komma att vara fallet vid en avveckling av försvarsberedskapen. Genom fortsatt medgivande för officerare i reserven att i mån av tillgång på vakanta officersbeställningar få fullgöra frivillig tjänstgöring torde sålunda återförandet till civilt förvärvsområde för denna grupps vidkommande kunna ske i långsammare takt än eljest. Ett motsvarande medgivande lämnades ifråga, om underofficerare i reserven under år 1939. Vid några förband (motsvarande) förefinnas för närvarande vakanser inom den aktiva underofficerskåren. I vad mån dessa kunna fyllas före försvarsberedskapens avveckling kan icke säkert bedömas. Med viss sannolikhet torde man emellertid kunna utgå från att vakanta underofficersbeställningar därvid komma att finnas. Möjligheten för underofficerare i reserven att i mån av tillgång på vakanta beställningar inom vederbörlig befordiingsenhet efter frivilligt åtagande få fullgöra militärtjänstgöring synes utredningen böra bibehållas. Rekryteringen av fast anställt manskap vid armén och marinen har under åren 1943 och 1944 icke lämnat ett ur kvantitativ synpunkt tillfredsställande resultat. Vid åtskilliga förband tillhörande dessa försvarsgrenar förefinnas alltså för närvarande betydande vakanser i manskapsbeställningarna. På grund av delvis felslagen rekrytering i samband med förhållandevis stor avgång i anslutning till kontraktstidens utgång och — vid armén och kustartilleriet — uppsättning av en överfurirskader torde man kunna räkna med att vakanser redan nu finnas också i furirsbeställmngar. Antalet sådana vakanser torde under i vart fall den närmaste treårsperioden snarare komma att öka än minska. Tvivelsutan föreligger ett militärt behov av att i främsta rummet furirskadern kan hållas fulltalig. Möjligheter synas alltså föreligga för att förutvarande fast anställda, som innehava anställning över stat eller såsom värnpliktiga fullgjort längre tids militärtjänstgöring och till följd härav behöva visst rådrum för att ordna övergången till civilt förvärvsområde, kunna beredas tillfälle att även efter avvecklingen av försvarsberedskapen få fullgöra fortsatt militärtjänstgöring i beställning på aktiv stat.

22 På nu anförda skäl synes det utredningen sannolikt, att de långtidsinkallade i icke oväsentlig utsträckning kunna beredas tillfälle till fortsatt militärtjänstgöring under tiden för försvarsberedskapens avveckling. Såsom förutsättning härför torde emellertid få anses gälla, att inkallelser med stöd av § 28 gällande värnpliktslag kunna äga rum jämväl under denna tid och att möjligheterna till anställning över stat enligt därom särskilt utfärdade föreskrifter stå öppna under motsvarande tid. Utredningen får för sin del föreslå, att bestämmelser härom meddelas. C. Möjligheter till återgång till civila yrkesområden. I syfte att utreda förutsättningarna i det individuella fallet för de långtidsinkallade att vid beredskapsavvecklingen vinna utkomst på den civila arbetsmarknaden uppställde utredningen å det utsända frågeformuläret, bland annat tre frågor till besvarande. Den första frågan (nr 4): har Ni, om militärtjänstgöringen upphör, utsikter att återfå tidigare anställning? har i 1 249 fall besvarats jakande. 4 374 av de tillfrågade besvarade frågan nekande, medan 600 voro ovissa. Hur de olika personalgrupperna besvarat denna fråga framgår närmare av efterföljande tabell 5. Tabell 5. Fråga om återgång till tidigare anställning. Fördelning på personalgrupper. D ä r a v Hela antalet

Frågan jakande besvarad Frågan nekande besvarad »Ovisst» Summa

1249 4 374 G00 6 223

Reservofficerare

VärnVärnVärnResprvunrler- Över stat pliktiga pliktiga pliktigt övliga d. fast värnofflce- anställt office- underof- f.anställt rare manskap rare ficerare manskap pliktiga

182 257 76 515

129 193 29 351

50 408 61 519

173 388 81 642

177 567 78 822

194 914 110 1218

344 li47 165 2158

Av denna tabell framgår, bland annat, att 1 / B (20.1 procent) av de tillfrågade räknade med att återfå tidigare innehavda anställningar. Anmärkningsvärt är, att antalet ovissa är förhållandevis ringa och utgör allenast 9.6 procent. Den andra, av utredningen uppställda frågan (nr 5): kan Ni eljest påräkna att vinna anställning?, har jakande besvarats av ett förhållandevis ringa antal, nämligen 580 eller 11.7 procent. Även i detta fall är antalet ovissa garska litet. Bearbetningen av de inkomna svaren på denna fråga framgår nämare av efterföljande tabell 6.

28 Tabell 6. Fråga om övergång till annan Föl-delning på

anställning.

personalgrupper. D ä r å

Hela antalet

Frågan jakande besvarad Frågan nekande besvarad Summa

580 3 545

Reservofficerare

v VärnVärnÖvriga pliktiga pliktigt vsrnunder- f.d. fast anställt pliktiga officeman>kap rare

VärnReservunder- Över stat pliktiga anställt officeofficemanskap rare rare

4 974

1812 Vidare uppställde utredningen viss fråga angående eventuell hjälp för återgången till civil anställning. Frågan (nr 6) hade givits följande formulering: om Ni inte kan påräkna att utan statsmakternas bistånd vinna anställning, vilken form anser Ni då vara lämpligast av följande: a) ekonomiskt stöd i form av lån och/eller bidrag, b) yrkesutbildning? Svaren å denna fråga hava sammanställts i efterföljande tabell 7. Tabell 7. Fråga om hjälp till omställnings Fördelning på

vinnande.

personalgrupper. D ä r a v

Hela antalet

Yrkesutbildning Summa

Reservofficerare

VärnReservunder- över stat pliktiga anställt officeofficemanskap rare rare

VärnVärnpliktiga pliktigt f.d. fast underanställt oificemanskap rare

Övriga värnpliktiga

2 421

4 974

4 9

*45

1812 Vid bearbetning av de inkomna svaren visade det sig, att åtskilliga, som jakande besvarat frågan om övergång till annan anställning, ändock avgivit svar också på den nu närmast aktuella frågan. D å anledning förefanns för antagandet, att jakande svar å frågan 5 avgivits under förutsättning, att ekonomisk hjälp i någon form skulle kunna påräknas eller yrkesutbildning erhållas, har vid sammanställningen av svaren på frågan 6 medtagits samtlig personal med undantag dock för den som förklarat sig kunna återfå tidigare innehavd anställning. Uppgifterna i tabell 7 äro alltså i någon mån missvisande, vilket närmast sammanhänger därmed, att de som besvarat frågan 5 jakande och följdriktigt underlåtit att besvara frågan 6 vid bearbetningen av svaren å den sistnämnda frågan hänförts till gruppen »ovissa».

24 Av tabellen framgår emellertid, att nära hälften av de tillfrågade (48.7 procent) förklarat sig anse ekonomiskt stöd i form av lån och/eller bidrag vara det lämpligaste medlet för dem att efter militärtjänstgöringens slut skaffa, sig utkomst på den civila arbetsmarknaden. Till huvudsaklig del torde detta sammanhänga därmed, att genomsnittsåldern hos de långtidsinkallade är relativt hög och att det andra alternativet för bistånd från statsmakternas sida, nämligen yrkesutbildning, av nämnda anledning ansetts mindre lämpligt. Detta har också i åtskilliga fall direkt angivits å uppgiftskorten. Vidare förhåller det sig så, att de långtidsinkallade i icke obetydlig utsträckning före militärtjänstgöringens påbörjande varit egna företagare. Dessa hava tydligen förklarat det ekonomiska stödet vara att föredraga i hopp om att på så sätt erhålla det nödvändiga kapitalet för att efter avvecklingen av försvarsberedskapen starta något nytt företag. Ovan har antytts, att en av anledningarna till att så få tillfrågade uttalat sig för alternativet yrkesutbildning är att söka i den jämförelsevis höga levnadsålder, som de långtidsinkallade genomsnittligt uppnått. Detta bestyrkes jämväl av det förhållandet, att yrkesutbildningsalternativet relativt sett framstått såsom det bästa inom grupperna över stat anställt manskap och värnpliktigt, f. d. fast anställt manskap. I dessa grupper finnes, som tidigare framhållits, ett förhållandevis stort antal personer i åldern under 30 år. Ytterligare en anledning till att yrkesutbildningsalternativet för flertalet långtidsinkallade visat sig föga lockande kan vara att söka däri, att detta alternativ å frågeformuläret icke uppgivits vara förknippat med några förmåner avdirekt ekonomisk natur. I vissa fall hava också de som uttalat sig för nu ifrågavarande alternativ såsom förutsättning härför angivit ekonom.skt bistånd för att möjliggöra familjens försörjning. Utredningen uppställde slutligen till besvarande frågan (nr 7): om Ni anser att annan form för bistånd från statsmakternas sida än de under fråga 6 nämnda skulle vara lämplig, angiv då vilken! Syftemålet med denna friga var närmast att erhålla något generellt lämpligt uppslag till lösandet av sysselsättnings- och försörjningsproblemen för de långtidsinkallade. I den ntån några synpunkter över huvud anförts i anledning av denna fråga, hava dessa emellertid i flertalet fall haft en mycket individuell prägel. Bland de mera allmänt hållna svaren förtjäna emellertid framhållas sådana som »bistånd vid sökandet av anställning» samt »tillgodoräkning av militärtjänstgöringen i nerit- eller löneavseende». Resultatet av utredningens undersökningar i nu närmast berörda avseenden kan sammanfattas så, att något mer än % (70.6 procent) av samtliga långtiisinkallade förklarat sig komma att få svårigheter att lösa sysselsättnings- «ch försörjningsproblemen vid en avveckling av försvarsberedskapen. Flertdet av dessa (84.3 procent) har härvid ansett bistånd i någon form från shtsmakternås sida vara av behovet påkallat.

25 De individuella förutsättningarna för de långtidsinkallade att vid försvarsberedskapens avveckling erhålla anställning på den civila arbetsmarknaden sammanhöra, enligt utredningens uppfattning intimt med yrket och yrkesutbildningen. Utredningen har därför ansett lämpligt att undersöka yrkesfördelningen bland den berörda personalen. Uppgifter härom hava erhållits dels genom uppställd fråga (nr 3) å det utsända formuläret, dels genom avtrycket av vederbörlig registreringsplåt å formuläret. I de fall, där fråga 3 icke tillfredsställande besvarats, har yrket måst utläsas av plåtavtrycket, vilket med hänsyn till den i regel långvariga militärtjänstgöringen i nu berörda avseende icke i samtliga fall kan vara vägledande vid återgången till civilt arbete. Yrkesfördelningen framgår närmare av efterföljande tabell 8. Av tabellen framgår, bland annat, att näringsgrenen jordbruk och skogsbruk är ganska fåtaligt representerad bland de långtidsinkallade. Enahanda är förhållandet med gruppen »personer utan yrkestillhörighet». Beträffande denna grupp må för övrigt anmärkas, att till densamma hänförts ett i förhållande till omfattningen av gruppen i dess helhet icke oväsentligt antal över -tat anställda och värnpliktigt, f. d. fast anställt manskap. I de fall, där beredskapstjänstgcringen för de bägge sistnämnda personalkategorierna, påbörjats i omedelbar eller nära anslutning till innehavd fast anställning såsom manskap vid försvaret, har det nämligen icke ansetts rimligt att angiva någon egentlig yrkestillhörighet. Eventuellt innehavd anställning inom visst civilt yrke kan nämligen i sådana fall icke hava givit, någon yrkesfärdighet, på vilken vederbörande kan falla tillbaka, vid en avveckling av försvarsberedskapen. Vidare framgår av tabellen att näringsgrenen handel är främst företrädd och därnäst näringsgrenen industri och hantverk. Förhållandet synes utredningen naturligt. Inom handelns område ligga vissa branscher på grund av utrikeshandelns begränsade omfattning helt eller i avsevärd mån nere. Detta är förhållandet med till exempel handeln med bensin och brännoljor över huvud samt handeln med kolonialvaror. Av större intresse i förevarande sammanhang än en undersökning av yrkestillhörigheten för samtliga långtidsinkallade får emellertid en liknande undersökning rörande dem som vid en avveckling av försvarsberedskapen uppgivit sig komma att stå utan anställning anses vara. Utredningen har företagit en sådan undersökning, varvid alltså från hela antalet undantagits dem som besvarat endera av frågorna 4 eller 5 jakande. Bearbetningen har härvid kommit att omfatta 4 394 personer och resultatet framgår av efterföljande tabell 9. Uppgifterna i denna tabell giva vid handen, att den relativa fördelningen på näringsgrenar vid en jämförelse med tabell 8 ökat utom ifråga om samfärdsel samt allmän förvaltningstjänst och fria yrken. Detta torde närmast äga samband därmed, att de inom näringsgrenen samfärdsel sysselsatta i förhållandevis stor utsträckning räkna med att vid försvarsberedskapens avveckling kunna återgå till tidigare innehavda anställningar eller i vart fall

26 I'abell 8. Fördelning på näringsgrenar och yrken. Hela antalet.

Jordbruk och skogsbruk

Industri och hantverk

Kontorspersonal Teknisk personal Arbetsledare

Kontorspersonal Teknisk personal Arbetare

Samfärdsel

Kontorspersonal Teknisk personal

Handel

Allmän förvaltningstjänst och fria yrken

Personer utan yrkestillhörighet

Kontorspersonal Teknisk personal

( Studerande m. fl | Arbetare Summa

Summa

Procfent

43 9 10 19 276

91 60 60 72 1426

86 34 244 34 526

832 129 20 296 44 490

57 151 58 313 20 250

385 188

6 223

vinna anställning inom yrket. Inom näringsgrenen allmän förvaltningstjänst och fria yrken återfinnes ett icke obetydligt antal statstjänstemän, vilka likaledes räkna med att vid en beredskapsavveckling kunna återgå till sina tidigare innehavda anställningar. Av särskilt intresse torde vara, att tulltjänste-

27 Tabell 9. Fördelning på näringsgrenar och yrken. De som uppgivit sig sahna anställning.

Företagsledare Jordbruk och skogsbruk

Företagsledare Industri och hantverk

Teknisk personal Arbetare Företagsledare

Samfärdsel

Teknisk personal Arbetsledare Arbetare Företagsledare

Handel

Teknisk personal Arbetsledare

Allmän förvaltningstjänst och fria yrken

Personer utan yrkestillhörighet

Företagsledare Kontorspersonal Teknisk personal Tjänstemän Arbetsledare

Studerande m. fl Arbetare Summa

Summa

Procent

16 8 6 15 214

39 45 34 41 1101

35 20 130 30 363

574 104 13 252 39 408

27 110 29 99 14 159

307 162

4 394

4 394

män av olika grader, särskilt extra tullvakter, i stor utsträckning fullgjort långvarig beredskapstjänstgöring. Detta sammanhänger säkerligen med tullverkets minskade personalbehov på grund av utrikeshandelns nedgång under beredskapstiden.

28 Utredningen anser sig på grundval av det förebragta undersökningsmaterialet böra framhålla, att avsevärda svårigheter torde komma att uppstå vid ett återförande till civilt sysselsättningsområde av de långtidsinkallade. I vad mån dessa svårigheter komma att bliva särskilt markerade inom vissa näringsgrenar är undandraget ett säkert bedömande. Det förefaller emellertid utredningen av olika anledningar sannolikt, att de långtidsinkallade inom näringsgrenarna industri och hantverk samt handel härvid komma att möta större svårigheter än övriga. Som redan tidigare framhållits torde svårigheterna för de långtidsinkallade över huvud att erhålla anställningar vid beredskapsavvecklingen till en del kunna elimineras genom att dessa beredas möjlighet till fortsatt militärtjänstgöring under en övergångsperiod och på grund härav successivt komma att återföras till den civila arbetsmarknaden. Detta torde emellertid icke vara tillräckligt för lösandet, av sysselsättnings- och försörjningsproblemen för de närmast ifrågavarande. Jämväl andra åtgärder från statsmakternas sida äro enligt utredningens uppfattning erforderliga, och kommer utredningen i det efterföljande att framlägga förslag härutinnan.

Kap. IV. Gällande bestämmelser angående ekonomiska och andra förmåner. A. Ekonomiska förmåner under beredskapstjänstgöring'. Under fullgörandet av militärtjänstgöring utgå till de av utredningens undersökningar berörda personalkategorierna ekonomiska förmåner efter delvis skiljaktiga grunder. Officerare och underofficerare i reserven, över stat anställt manskap samt värnpliktigt f. d. fast anställt manskap, som innehar anställning i reserven, avlönas i huvudsak enligt de för personal på aktiv stat i motsvarande tjänstegrader gällande grunderna. Värnpliktiga officerare och underofficerare, värnpliktigt f. d. fast anställt manskap, som icke innehar anställning i reserven, samt övriga värnpliktiga uppbära förmåner såsom värnpliktiga. Ifråga om värnpliktiga officerare gäller dock, att den som från anställning såsom i fredstid konstituerad landstormskapten, landstormslöjtnant, landstormsfanrik eller i fredstid till officers tjänsteställning konstituerad (förordnad) medlem av frivilliga automobilkåren överförts till värnpliktig officer, skall äga att under nu rådande förstärkt försvarsberedskap och under mobilisering, som i anslutning därtill kan komma att anbefallas, så länge militärtjänstgöringen varar, åtnjuta samma avlöningsförmåner, som skulle hava tillkommit honom om han alltjämt innehaft sådan anställning (sv. förf. saml. nr 919/1943). Beträffande den personal, som enligt vad ovan framhållits, i huvudsak avlönas enligt för motsvarande personal på aktiv stat gällande grunder har efterföljande tabell 10 utvisande månadslönerna upprättats. Löneförmånerna äro angivna endast för lägsta, mellersta och högsta dyrort (A-, E- och I-ort) och beräknade efter näst lägsta löneklassen inom vederbörlig lönegrad. Officerare och underofficerare i reserven ävensom sådana värnpliktiga, som innehava anställning såsom underbefäl i reserven och äro gifta, åtnjuta städse månadslön efter mantalsskrivningsortens ortsgrupp. Därutöver är denna personal vid tjänstgöring under sådana förhållanden att det vanliga kvarteret icke kan bibehållas berättigad till fri inkvartering och förplägnad eller ersättning härför samt terminslön. Över stat anställt manskap åtnjuter däremot lön enligt förläggningsortens ortsgrupp. Övriga här ifrågavarande personalgrupper avlönas såsom värnpliktiga och äro alltså berättigade till terminslön samt, i förekommande fall,

-•30

Tabell 10. Månadslönebelopp inklusive rörligt tillägg och kristillägg efter 31 procent för viss militär personal. Beställningshavare (lönegrad och löneklass)

Kapten (rvttmästare) (Oa 3: 8) . Löjtnant (Oa 2: 4) Fänrik (Oc 1: 1) Fanjunkare (styckjunkare, flaggunderofficer) (UO 2: 4) . . . . Sergeant (underofficer av 2. graden) (UO 1: 2) Furir a) gift (Ma 3: 7) b) ogift (Ma 3: 7) Korpral (konstapel) a) gift (Ma 2:5) b) ogift (Ma 2: 5)

Månadslön å Anteckningar A-ort

E-ort

I-ort

719:20 465: 55 313:10

817:45 538:90 365:50

915: 70 612:25 417:90

393: 50

459: —

524: 50

340: 60

398: 25

455:90

253: 50 169: 10

285:05 169:10

316:50 169: 10

jämte fri uniform jämte naturaförmåner

223: 45 138: 95

254: 90 138:95

286: 35 138: 95

jämte fri uniform jämte naturaförmåner,

månadslön och hemortslön jämte naturaförmåner eller ersättning härför. Därtill berättigade uppbära familjebidrag och bostadsbidrag eller näringsbidrag enligt i gällande krigsfamiljebidragsförordning angivna grunder. Då storleken av dessa förmåner varierar högst avsevärt beroende på, i främsta rummet, den värnpliktiges familje- och bostadsförhållanden, har utredningen icke ansett sig kunna framlägga några siffervärden för månadsbeloppet av de sammanlagda förmånerna. Generellt sett torde emellertid en menig värnpliktig familjeförsörjare med två barn uppbära ekonomiska förmåner av omkring samma storleksordning som en fast anställd sergeant i motsvarande dyrortsgrupp. I de enskilda fallen torde emellertid avvikelser i såväl den ena som den andra riktningen vara förhållandevis talrika och högst avsevärda. B. Ekonomiska förmåner vid tjänstgöringens upphörande. Enligt för närvarande gällande bestämmelser utgå särskilda förmåner vid tjänstgöringens upphörande i huvudsak endast åt sådan personal, som innehaft fast anställning såsom manskap vid försvaret. Till dessa förmåner torde bland de av utredningens undersökningar berörda personalgrupperna praktiskt taget endast vissa reservunderofficerare, värnpliktiga underofficerare samt över stat anställt manskap kunna vara berättigade. Vid försvaret fast anställt manskap är under vissa betingelser vid avgång ur tjänst efter en minsta anställningstid av sex år berättigat till dels an-

.'31

ställning på civilanställningsstat, dels avskedspremie. Anställningen på civilanställningsstat, som får hava en varaktighet av högst sex månader, innebär, att den från aktiv stat avgångne må bibehållas vid sina under sista anställningsmånaden på aktiv stat utgående förmåner. Härigenom kan den avgångne under någorlunda tillfredsställande ekonomiska förhållanden beredas tillfälle att fullgöra oavlönad praktikanttjänstgöring eller genomgå för civilanställnings vinnande lämplig utbildningskurs. Om den på civilanställningsstat anställde vinner civilanställning, skall han emellertid avskedas ur militärtjänst. Utgå under eventuell praktikanttjänstgöring vissa förmåner, skola de beställningshavaren från försvaret tillkommande förmånerna i motsvarande mån reduceras. Avskedspremie, som utgår med ett belopp av 600 kronor efter en minsta anställningstid av sex år och 800 kronor efter en minsta anställningstid av 9 år, tillkommer den som lämnar den militära tjänsten utan att tillträda sådan anställning i statens tjänst, å vilken det allmänna tjänstepensionsreglementet äger tillämpning. Under tiden för den förstärkta försvarsberedskapen har från aktiv stat avgående fast anställt manskap i avsevärd utsträckning måst tagas i anspråk för fortsatt militärtjänst. Därest de genom sin militäranställning blivit berättigade till ovan nämnda civilanställningsförmåner, hava de alltså icke i samtliga fall kunnat utnyttja dessa förmåner vid avskedet från den militära anställningen. Bestämmelser hava därför utfärdats därom, att dylikt manskap, som avgått från beställning på aktiv stat med utgången av anställningsåret 1938/39 eller senare anställningsår och därefter tagits i anspråk för fortsatt militärtjänstgöring, må komma i åtnjutande av förmånen av anställning på civilanställningsstat vid den tidpunkt, då vederbörande kan frigöras från militärtjänstgöring. Likaledes må anställning på civilanställningsstat beredas den som avgår från den militära tjänsten efter en fortlöpande anställning på aktiv stat och över stat av sammanlagt sex år i en följd. Beställningshavare av sistnämnda kategori är jämväl under enahanda förhållanden berättigad till avskedspremie. Under år 1944 hava inom försvarsdepartementet särskilt tillkallade sakkunniga framlagt förslag angående ordnandet av civilanställning för avgående fast anställt manskap vid försvaret (stat. off. utr. 1944:38). Sakkunnigförslaget innebär, bland annat, vissa betydelsefulla förändringar ifråga om de här omnämnda förmånerna av avskedspremie och anställning på civilanställningsstat, vilka föreslagits utbytta mot en särskild övergångspremie samt övergångsersättning. Övergångspremie skall enligt de sakkunnigas förslag utgå med 300 kronor till envar fast anställd av manskapet, som avgår efter en minsta anställningstid av sex år. Denna premie är avsedd för anskaffning av bekläd-

nad och för andra i samband med militäranställningens upphörande nödvändiga utgifter av liknande natur. Den av här ifrågavarande sakkunniga föreslagna övergångsersättningen har närmast karaktären av en försäkring. Rätten att utnyttja denna ersättning är villkorlig. Ersättningsbeloppet skall alltså kunna uttagas endast i den mån behov härav föreligger. Ifråga om övergångsersättningens beräknande hava de sakkunniga framhållit, att den som avgår efter en anställningstid av sex år skall vara berättigad till sådan ersättning med ett maximibelopp motsvarande sex gånger den sista månadslön, beställningshavaren under anställning på aktiv stat ägde uppbära, jämte 600 kronor. Eör varje anställningsår ökas övergångsersättningen med en månadslön och 100 kronor. Övergångsersättningsbeloppet skall alltså efter en anställningstid av exempelvis tolv år vara maximerat till tolv gånger den senast uppburna månadslönen jämte 1 200 kronor. I fråga om övergångsersättningens utnyttjande hava de sakkunniga skisserat i huvudsak följande regler. Om den avgående eller avgångne vinner civilanställning på annan ort än den militära förläggningsorten eller kan göra sannolikt, att han genom att företaga flyttning kan vinna sådan anställning, må av övergångsersättningens fastställda belopp erforderlig del disponeras för täckande av flyttningskostnader. Vinner den avgångne civilanställning med lägre lön än som tillkom honom under sista månaden av den militära anställningen, må övergångsersättningen utnyttjas för att bereda honom lönefyllnad upp till den militära lönens nivå. Om den avgångne är arbetslös, må han av övergångsersättningen uppbära ett månatligt belopp, som utgör 90 procent av löneförmånerna under sista månaden för militäranställningen. Bedriver han studier i avvaktan på civilanställnings vinnande, må den som har försörjningsplikt av övergångsersättningen per månad uppbära högst 90 och eljest högst 60 procent av den honom i militäranställningen sist tillkommande månadslönen. För startande av eget företag må hela övergångsersättningens belopp kunna på en gång utbetalas. I intet fall får övergångsersättningen tagas i anspråk efter det tre år förflutit från avskedet från den militära tjänsten. I sakens natur ligger vidare, att. det för varje enskild fastställda maximibeloppet av övergångsersättningen i intet fall får överskridas. Det här berörda civilanställningsförslaget har under år 1944 varit remitterat för yttrande till ett flertal militära och civila myndigheter och är nu beroende på Kungl. Maj:ts prövning. Till förmåner vid militärtjänstgöringens upphörande torde böra räknas den möjlighet till erhållande av värnpliktslån, som står öppen för vissa av utredningens undersökningar berörda personalkategorier. Bestämmelser om sådana lån äro meddelade i förordningen den 31 augusti 1940 (nr 824) med

däri sedermera vidtagna ändringar. Enligt bestämmelserna må av statsmedel värnpliktslån kunna erhållas av den som inkallas till värnpliktstjänstgöring jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 av 1936 års värnpliktslag, vilka stadganden i 1941 års värnpliktslag motsvaras av § 28 mom. 1. Möjlighet att erhålla värnpliktslån finnes för följande av utredningens undersökningar berörda personalkategorier nämligen värnpliktiga officerare, värnpliktiga underofficerare, värnpliktigt f. d. fast anställt manskap samt övriga värnpliktiga. Undantagna från denna förmån äro sålunda för närvarande reservofficerare, reservunderofficerare samt över stat anställt manskap. I den mån en över stat anställd fullgjort tjänstgöring såsom värnpliktig torde han emellertid formellt få anses kunna erhålla värnpliktslån. För beviljande av värnpliktslån gälla följande allmänna förutsättningar. Sökande skall till följd av värnpliktstjänstgöringen hava iråkat svårigheter av ekonomisk natur, vilka kunna befaras äventyra hans möjligheter att efter slutad tjänstgöring fullfölja påbörjad yrkesutbildning eller vinna utkomst i det yrke eller näring, varav han före militärtjänstgöringens påbörjande hade sin bärgning, eller vilka eljest innebära en avsevärd rubbning av hans ekonomi. Sökande skall vidare hava gjort vad på honom skäligen kan hava ankommit för att avvärja svårigheterna. Vidare måste sökande vara ur stånd att utan hjälp av värnpliktslån inom rimlig tid övervinna de iråkade svårigheterna. Värnpliktslån må beviljas med lägst 200 och högst 5 000 kronor. Värnpliktslån är räntefritt och må utlämnas utan säkerhet. Sådan kan dock föreskrivas. Beviljat lån skall som regel återbetalas med en femtedel om året med början från och med kvartalet näst efter det ett år förflutit från beslutet om lånets utanordnande. Anstånd med amorteringens början och längre amorteringstid kan dock medgivas, där omständigheterna så föranleda. Lånet skall dock vara återbetalat senast inom tio år, räknat från kvartalet näst efter det ett år förflutit från lånets beviljande. Efter medgivande av 1944 års riksdag (skrivelse nr 274) har Kungl. Maj:t under år 1944 uppdragit åt Statens arbetsmarknadskommission att inkomma med förslag till, bland annat, värnpliktslån till värnpliktiga belalselever m. m. i fredstid samt värnpliktslån till viss reservpersonal, som inkallats till tjänstgöring i anledning av försvarsberedskapen. Kommissionen har i skrivelse den 28 september 1944 framlagt förslag till särskild värnpliktslånekungörelse i fred. Kommissionen har därvid erinrat om det uppdrag, utredningen fått sig förelagt, och på grund härav funnit frågan om rätt för viss reservpersonal, som inkallats till tjänstgöring i anledning av försvarsberedskapen, att komma i åtnjutande av värnpliktslån icke längre böra föranleda något förslag från kommissionens sida. Enligt kungörelseförslaget skall värnpliktslån kunna beviljas sådan värnpliktig, som uttagits för utbildning till officer eller underofficer vid armén 3 — 444860

eller kustartilleriet eller till underofficer vid flygvapnet, ävensom värnpliktig, vilken vid navigationsskola avlagt sjökaptens- eller styrmansexamen eller övermaskinistexamen och på grund härav fått sin tjänstgöringstid förlängd, samt slutligen även värnpliktiga läkare, tandläkare, apotekare, veterinärer, ingenjörer m. fl., vilka åläggas viss fortsatt tjänstgöring. Jämväl värnpliktig, som vid flygvapnet undergår utbildning till flygförare, bombfällare och navigatör eller flygskytt, är avsedd att kunna komma i åtnjutande av värnpliktslån liksom den vilken undergår utbildning till fänrik i sjö värnskåren. Ifråga om förutsättningarna för beviljande av värnpliktslån i här ifrågavarande fall har arbetsmarknadskommissionen i huvudsak ansett nu gällande bestämmelser böra tillämpas. Kommissionen har dock förordat, att värnpliktslån, då särskilda skäl därtill äro, skall kunna beviljas, ändock att iråkade ekonomiska svårigheter avse yrkesutbildning, som ännu icke påbörjats, eller yrke eller näring, varav sökanden icke före den fortsatta militärtjänstgöringen hade sin bärgning. Några ändrade grunder ifråga om värnpliktslånens storlek hava icke av arbetsmarknadskommissionen förordats.

C. Andra förmåner vid tjänstgöringens upphörande. Under tiden för anbefalld förstärkt försvarsberedskap hava vissa lagar stiftats i syfte att skydda de inkallade i ekonomiska och andra hänseenden, varjämte vissa föreskrifter meddelats angående rätt för i statens tjänst anställda att i olika avseenden få fullgjord militärtjänstgöring tillgodoräknad. Utredningen lämnar nedan en redogörelse för de viktigaste åtgär derna på ifrågavarande områden. Förbud mot arbetstagares avskedande med anledning av värnpliktstjänst göring m. m. utfärdades genom lag den 14. oktober 1939 (sv. förf. saml. nr 727/1939 med ändring nr 505/1940). I 1 § stadgas ett generellt förbud att från innehavande anställning skilja den som fullgör honom enligt värnpliktslagen åliggande tjänstgöring eller som han eljest jämlikt stadgande i lag är skyldig att utföra åt det allmänna. Ej heller må den som hör till krigsmaktens reservpersonal eller antagits såsom frivillig vid krigsmakten skiljas från anställning med anledning av tjänstgöring, som det på sådan grund åligger honom att fullgöra. I 2 § göres härifrån visst undantag. Arbetsgivare göres nämligen berättigad att från anställning skilja sådan arbetstagare, som har att fullgöra till tiden i lag bestämd värnpliktstjänstgöring av längre varaktighet än tre månader, därest vid arbetsavtalets ingående överenskommelse träffats,, att anställningen skall upphöra vid värn-

35 pliktstjänstgöringens början. Samma lags 8 § innehåller vissa bestämmelser av betydelse för befattningshavare i statens eller kommunens tjänst. Äro för dylika befattningshavare särskilda bestämmelser meddelade rörande i lagen avsedd tjänstgöring, skall nämligen vad sålunda bestämts gälla allenast såvitt den anställde icke därigenom berövas rätt, som enligt lagens stadganden skall tillkomma honom. Lagen trädde i kraft den 17 oktober 1939. Med den som anställts före lagens ikraftträdande fick i 2 § åsyftad överenskommelse med laga verkan träffas intill den 1 april 1940. Den 13 februari 1942 utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse angående tillgodoräknande av militär beredskapstjänstgöring vid tillsättning av vissa lärartjänster (sv. förf. saml. nr 44). Samma dag utfärdades vidare kungörelse angående undantag i vissa fall från gällande bestämmelser om åldersgräns för anställning i statens tjänst m. m. (sv. förf. saml. nr 45) samt cirkulär till statsmyndigheterna angående beredande av vissa lättnader i anställnings- och befordringshänseende för statsanställda, vilka fullgjort militär beredskapstjänstgöring m. m. (sv. förf. saml. nr 46). Gemensamt för samtliga dessa tre författningar är, att med militär beredskapstjänstgöring avses sådan militär tjänstgöring, som på grund av anbefalld förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering ålegat vederbörande såsom värnpliktig, såsom beställningshavare i reserven, å reservstat eller å övergångsstat, såsom officer i väg- och vattenbyggnadskåren eller såsom i fredstid konstituerad landstormsofficer eller ock såsom medlem i någon av de i kungörelsen den 2 juli 1940 (nr 678) omförmälda frivilliga försvarsorganisationerna eller i Sveriges frivilliga motorbåtskår (sjövärnskåren). Såsom militär beredskapstjänstgöring räknas jämväl värnpliktstjänstgöring, som infallit under tiden för anbefalld förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering, även om inkallelsen icke skett på grund av den anbefallda förstärkta försvarsberedskapen eller mobiliseringen. Kungörelsen angående tillgodoräknande av militär beredskapstjänstgöring vid tillsättning av vissa lärartjänster innehåller i huvudsak följande. Vid tillsättning av ordinarie lärartjänst skall tid, under vilken sökande efter fullgjorda akademiska eller andra till ordinarie läraranställning vid vederbörande läroanstalt berättigande kunskapsprov varit inkallad till militär beredskapstjänstgöring, tillgodoräknas honom som om han under samma tid fullgjort sådan lärartjänstgöring, som får tillgodoräknas vid befordran vid det slag av läroanstalter, ansökan gäller. Är viss minimitjänstgöring föreskriven såsom villkor för erhållande av behörighet till ordinarie lärartjänst, må vid prövning, huruvida nämnda villkor är uppfyllt, hänsyn tagas allenast till verklig lärartjänstgöring. Kungörelsen gäller i tillämpliga delar jämväl vid tillsättning av extra ordinarie lärarbefattning och bör iakttagas vid lärarförordnanden i övrigt samt trädde omedelbart i kraft.

36 Kungörelsen angående undantag i vissa fall från gällande bestämmelser om åldersgräns för anställning i statens tjänst m. m. innebär, att verk eller myndighet vid handläggning av anställnings- eller befordringsärende efter prövning i förekommande fall må medgiva undantag från föreskrift därom, att anställning hos verket eller myndigheten icke må vinnas av den som överskridit viss ålder, om vederbörande under längre tid varit inkallad till militär beredskapstjänstgöring. Vad sålunda föreskrivits skall äga motsvarande tillämpning, därest i av Kungl. Maj:t för högskola eller annan allmän läroanstalt utfärdad stadga, reglemente eller dylik författning föreskrivits, att såsom elev vid läroanstalten icke må antagas den, som överskridit viss ålder. Även denna kungörelse trädde omedelbart i kraft. Cirkuläret till statsmyndigheterna angående beredande av vissa lättnader i anställnings- och befordringshänseende för statsanställda, vilka fullgjort militär beredskapstjänst m. m., innehåller slutligen i huvudsak följande. Har myndighet meddelat föreskrift, som innebär att för anställning vid eller befordran till befattning vid verket fordras viss teoretisk kompetens eller genomgången viss teoretisk eller praktisk utbildningskurs, bör myndigheten vid handläggning av anställnings- och befordringsärenden i förekom mande fall taga under övervägande, om och i vad mån utan men för fullgod personalrekrytering ett eftergivande av sådant villkor kan ske ifråga om den som fullgjort längre tids militär beredskapstjänstgöring och därvid undergått befälsutbildning. Om såsom behörighetsvillkor för befordran till eller erhållande av förordnande å viss befattning vid verket föreskrivits viss tids föregående tjänstgöring vid verket eller eljest i statens tjänst eller enligt tillämpad praxis sådan föregående tjänstgöring krävts, bör myndigheten om och i den mån så finnes kunna ske, vid tjänstetillsättning eller meddelande av förordnande i förekommande fall såsom tjänstgöringstid tillgodoräkna vederbörande tid, varunder han varit inkallad till militär beredskapstjänstgöring. Där ej Kungl. Maj:t meddelat särskilda bestämmelser om tjänstårsberäkning för befordran, bör myndighet vidare vid handläggning av befordringsärenden, i den mån hänsyn härvid tages till längden av föregående tjänstgöringstid i statens tjänst, såsom sådan tid tillgodoräkna vederbörande jämväl tid, varunder han efter vunnen första fortlöpande statsanställning varit inkallad till militär beredskapstjänstgöring. Såsom förutsättning härför skall dock gälla, att han, därest beredskapstjänstgöringen icke mellankommit, skulle hava tagits i anspråk för tjänstgöring i civil statsanställning. Avbrott i anställningen eller tjänstgöringen på grund av inkallelse till militär beredskapstjänstgöring bör icke i och för sig föranleda rubbning i den befordringstur, vederbörande tidi gare kan hava innehaft inom verket. Den omständigheten, att befattningshavare på grund av inkallelse till militär beredskapstjänstgöring kunnat

genomgå eller avsluta vid vederbörande verk anordnad utbildningskurs först senare än eljest skulle hava blivit fallet, bör icke heller föranleda rubbning i hans befordringstur eller eljest lända honom till men i befordringshänseende. Därest myndighet meddelat föreskrift därom, att anställning vid verket eller befordran till viss befattning därstädes eller tillträde till vid verket anordnad utbildningskurs icke må vinnas av den som överskridit viss ålder, bör myndigheten i förekommande fall taga under omprövning, huruvida undantag från dylik föreskrift må medgivas den som under längre tid varit inkallad till militär beredskapstjänstgöring. Slutligen finnes föreskrivet, att cirkulärets bestämmelser i tillämpliga delar böra beaktas vid behandling även av anställningsfrågor, som angå arbetare i statens tjänst. I anslutning till den sålunda lämnade redogörelsen får utredningen erinra om att inom försvarsdepartementet tillkallade utredningsmän den 20 december 1943 framlade särskilt betänkande med förslag rörande meritberäkning m. m. för befälsutbildade värnpliktiga (stat. off. utr. 1943:47). Dessa utredningsmän ingingo jämväl på frågan om tillgodoräknande av militär beredskapstjänstgöring i olika avseenden, bland annat för löneklassplacering i efter beredskapstjänstgöringens upphörande vunnen anställning i statens tjänst. Utredningsmännen förordade också vissa ändringar i den här tidigare berörda kungörelsen angående tillgodoräknande av militär beredskapstjänstgöring vid tillsättning av vissa lärartjänster samt i cirkuläret angående beredande av vissa lättnader i anställnings- och befordringshänseende för statsanställda, vilka fullgjort militär beredskapstjänstgöring m. m. De föreslagna ändringarna hade principiell betydelse såtillvida, att tid, varunder sökande till ordinarie lärartjänst varit inkallad till militär beredskapstjänstgöring, skulle få tillgodoräknas även för det fall sökanden icke före beredskapstjänstgöringens påbörjande fullgjort akademiska eller andra till ordinarie läraranställning vid vederbörlig läroanstalt berättigande kunskapsprov Vidare skulle statsanställd för tjänstårsberäkning för befordran få taga i betraktande tid för militär beredskaps tjänstgöring, även om han, därest beredskapstjänstgöring icke mellankommit, icke skulle hava tagits i anspråk för tjänstgöring i civil statsanställning. Av utredningsmännen framlagda förslag hava hittills icke föranlett annan åtgärd än utfärdandet under år 1944 av särskild kungörelse med provisoriska bestämmelser angående meritberäkning för befälsutbildad värnpliktig m. m. (sv. förf. saml. nr 407) samt ett cirkulär till statsmyndigheterna med vissa bestämmelser angående handläggningen av anställningsfrågor rörande arbetare (sv. förf. saml. nr 408). Bestämmelserna ansluta principiellt nära till de i det tidigare omnämnda cirkuläret den 13 februari 1942 till stats-

38 myndigheterna angående beredande av vissa lättnader i anställnings- och befordringshänseende för statsanställda, vilka fullgjort militär beredskaps tjänstgöring m. m., intagna. Utredningen vill vidare i detta sammanhang erinra om att 1942 års civilanställningssakkunniga i sitt tidigare omnämnda betänkande framlade vissa förslag rörande utbildning i civilanställningssyfte för avgående och f. d. fast anställt manskap vid försvaret. De sakkunniga förordade härvid för det fast anställda manskapets vidkommande dels viss omläggning av den inom försvaret bedrivna frivilliga fritidsundervisningen, dels yrkesutbildning inom statliga och övriga verkstäder och anläggningar samt vid befintliga läroanstalter, dels ock yrkesutbildning i särskilda för fast anställt och f. d. fast anställt manskap anordnade kurser. De sakkunniga föreslogo, att understöd i form av stipendier om 85 kronor per månad skulle utgå till deltagare i dylika kurser, om de under kurstiden hade att själva bekosta sin inkvartering och förplägnad. Vid de särskilt anordnade kurserna borde enligt de sakkunnigas mening stipendium utgå under hela kurstiden och i andra fall begränsas förslagsvis till högst ett år. För rätt till stipendium borde vidare gälla, att den fasta anställningen såsom manskap vid försvaret innehafts under en tid av minst fem år. Som redan tidigare framhållits hava civilanställningssakkunnigas förslag ännu icke genomförts.

Kap. V. Utredningens förslag angående ekonomiska och andra förmåner. A. Allmänna synpunkter. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för finansdepartementet den 19 mars 1943 ett flertal utredningar i syfte att få klarlagt vissa väsentliga förutsättningar för landets ekonomiska politik efter det pågående krigets slut. De av utredningarna gjorda undersökningarna voro huvudsakligen av beredskapsnatur och av teknisk art samt avsågo att framlägga material för bedömning av landets utgångsläge inför fredshushållningens problem. Utan att närmare ingå på de ifrågavarande utredningsorganens arbetsuppgifter m. m. vill utredningen här erinra om att dessa avsågo, bland annat, riktlinjerna för landets penningpolitik efter ett vapenstillestånd, sysselsättning av den arbetskraft, som kommer att friställas vid försvarsberedskapens avveckling, arbetsförmedlingsfrågorna i allmänhet, industriens, jordbrukets och skogsbrukets sysselsättningsmöjligheter under vissa arbetsmarknadsförhållanden samt den statliga, kommunala och statsunderstödda anläggningsverksamheten m. m. Under år 1943 anhöll riksdagen i anledning av därom väckta motioner om tillsättandet vid lämplig tidpunkt av ett särskilt organ med uppgift att undersöka, hur näringslivets omställning till fredsproduktion borde ske, och vilka praktiska åtgärder, som för detta ändamål kunde vidtagas, samt hur de sociala efterkrigsproblemen borde lösas. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 11 februari 1944 tillsattes också ett dylikt organ, kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering, med uppgift närmast att samordna de dittills varande utredningsresultaten. För beredning av till behandling upptagna frågor har kommissionen tillsatt ett antal delegationer för, bland annat, planläggning och organisation av arbetsanskaffningen, kontantunderstödsverksamheten m. m. Kommissionen har under år 1944 avgivit betänkanden i vissa av de under dess handläggning fallande frågorna. Från statsmakternas sida har alltså, även om planerade eller föreslagna åtgärder ännu icke kunnat göras till föremål för slutligt ställningstagande, visats intresse för att förhindra uppkomsten av en sysselsättningskris i samband med den omställning av näringslivet och avveckling av den förstärkta försvarsberedskapen, som ett vapenstillestånd kan beräknas medföra.

40 De förslag till lösning av sysselsättnings- och försörjningsproblemen för de till längre tids militärtjänstgöring inkallade, som utredningen i det följande framlägger, böra ses mot bakgrunden av redan vidtagna eller planerade åtgärder från statsmakternas sida för en lösning av de sociala efterkrigsproblemen i allmänhet. Att utredningen för de långtidsinkallades vidkommande föreslår åtgärder, vilka måhända bliva förmånligare för den enskilde än dem som samhället i allmänhet kan komma att vidtaga för lösning av arbetslöshetsproblemen, sammanhänger med utredningens uppfattning, att de till längre tids militärtjänstgöring inkallade genom sin långa frånvaro från civil verksamhet komma att möta större svårigheter än andra vid lösandet av för dem uppkommande sysselsättnings- och försörjningsproblem. Den samhälleliga insats dessa haft att utföra under ofta påfrestande förhållanden bör jämväl, i den mån behov härav föreligger, berättiga dem till det allmännas särskilda omsorger vid återgången till civil sysselsättning.

B. Utredningens förslag angående värnpliktslån. Som tidigare framhållits hava åtskilliga långtidsinkallade anmält sig intresserade av att vid försvarsberedskapens avveckling komma i åtnjutande av lån. Det har också framhållits, att för flertalet av de av utredningens undersökningar berörda personalgrupperna möjlighet redan nu står öppen att erhålla värnpliktslån. Sådant lån kan emellertid utgivas för att bereda sökanden möjlighet att efter avslutad tjänstgöring fullfölja allenast påbörjad yrkesutbildning eller vinna utkomst endast inom det yrke eller den näring, varav han före inkallelsen haft sin bärgning. Värnpliktslån är maximerat vid 5 000 kronor. De sålunda meddelade bestämmelserna angående värnpliktslåneverksamheten äro i vissa avseenden icke tillfyllest, då det gäller de långtidsinkallade. Att för dem binda möjligheten att erhålla lån till fullföljandet av påbörjad yrkesutbildning, som kan beräknas komma att taga längre tid i anspråk och för vilken lån med hänsyn till de större kostnaderna får anses erforderligt, eller vinnande av utkomst inom det yrke eller den näring, varav vederbörande före militärtjänstgöringens påbörjande haft sin bärgning, kan enligt utredningens uppfattning icke vara lämpligt. Såsom av utredningens undersökningar av den långtidsinkallade personalens förhållanden i olika avseenden närmare framgått, har något mer än hälften nu varit i militärtjänstgöring under en tid av mer än fyra år. Vid tidpunkten för inkallelsen till militärtjänstgöring eventuellt påbörjad yrkesutbildning torde med hänsyn till inkallelsetidens längd i många fall icke med fördel kunna fullföljas. Åtskilliga långtidsinkallade torde finna det vara med sina personliga intressen mera förenligt att med utnyttjande av eventuella låne-

möjligheter genomgå annan utbildning av betydelse för vinnande av framtida utkomst. Det torde ej heller vara förenligt med individens intressen, att möjligheten att erhålla lån bindes vid återgång till det yrke eller näring, varav den sökande tidigare haft sin bärgning. I många fall torde ett sådant krav för övrigt komma att framstå såsom mindre lämpligt även med hänsyn till arbetsmarknadsförhållandena. Huru dessa komma att gestalta sig vid den tidpunkt, då försvarsberedskapen kan komma att avvecklas, kan icke för närvarande överblickas. Det kan måhända under vissa förhållanden framstå såsom ur arbetsmarknadssynpunkt angeläget, att påbörjad yrkesutbildning icke fullföljes respektive återgång icke äger rum till det yrke eller den näring, varav den långtidsinkallade hade sin bärgning före militärtjänstgöringens början. Utredningen finner det på anförda skäl erforderligt, att möjligheterna för de långtidsinkallade att i samband med försvarsberedskapens avveckling komma i åtnjutande av lån utsträckas till att över huvud taget omfatta yrkesutbildning av längre varaktighet ävensom möjlighet att vinna utkomst inom något yrke eller näring, oberoende av om den sökande före inkallelsen till militärtjänstgöring haft sin utkomst inom samma yrke eller samma näring. Vidare får utredningen föreslå att lånemöjligheter, varom nu är fråga, öppnas också för viss reservpersonal, bland annat i reserven utnämnda officerare och underofficerare. I syfte att erhålla kännedom om omfattningen av den hittillsvarande värnpliktslåneverksamheten och storleken i de enskilda fallen av beviljade värnpliktslån har utredningen införskaffat vissa uppgifter från arbetsmarknadskommissionen. Av dessa framgår, att värnpliktslånenämnderna till den 30 november 1944 beviljat omkring 8 300 värnpliktslån och arbetsmarknadskommissionen omkring 40. Av de sålunda beviljade lånen gällde omkring 100 en lånesumma av mer än 3 500 kronor, varav dock endast 3 mer än 4 500 kronor. Av arbetsmarknadskommissionens ifrågavarande uppgifter skulle man möjligen kunna utläsa, att den nuvarande maximeringen av värnpliktslånen vore lämplig. Huruvida samma maximeringsregel bör gälla beträffande lån, som kunna komma att utanordnas till de långtidsinkallade, synes emellertid utredningen tveksamt. Härvid har man att taga hänsyn till, bland annat, det förhållandet, att de långtidsinkallade i åtskilliga fall varit egna företagare, vilka på grund av inkallelsen till militärtjänstgöring och därmed sammanhängande förhållanden måst nedlägga sina företag. I och för sig är detta icke något för de långtidsinkallade specifikt förhållande, eftersom egna företagare finnas även bland övriga inkallade och värnpliktslånemöjligheterna tillskapades huvudsakligen för att bereda inkallade företagare tillfälle att med bistånd från staten upphjälpa det egna företagets ekonomi, om denna avsevärt försämrats på grund av militärtjänstgöringen.

42 Utredningen anser emellertid, att lånebehovet i berörda fall har visst samband med militärtjänstgöringens längd. Egna företagare, vilka varit inkallade till militärtjänstgöring under förhållandevis korta tidsperioder torde i allmänhet kunnat hålla företagen igång. Större svårigheter härutinnan lära tvivelsutan hava förelegat för de långtidsinkallade. I syfte att effektivare hjälpa dessa att efter hemförlovning i samband med försvarsberedskapens avveckling kunna återupptaga den rörelse, varav de tidigare haft sin bärgning, eller eventuellt starta något nytt företag, böra lånemöjligheterna förbättras och värnpliktslånens maximibelopp något höjas. Detta synes jämväl skäligt med hänsyn till de intressen, som kunna förfäktas av sådana långtidsinkallade, som fått sina möjligheter till fortsatta studier till tiden avsevärt förskjutna. Så torde exempelvis vara förhållandet med vissa reservofficerare, vilka kvarbeordrats i militärtjänstgöring efter genomgången reservofficersutbildning. I många fall torde dessa haft för avsikt att efter avslutandet av denna utbildning fortsätta sina studier vid någon högskola. På grund av militärtjänstgöringen har denna avsikt icke kunnat förverkligas och torde i många fall icke heller kunna förverkligas förrän vid den tidpunkt, då försvarsberedskapen kan avvecklas. I flera dylika fall torde redan nu studiearbetet hava förskjutits 4 eller 5 år. Att kompensera denna tidsförlust lär visserligen icke vara möjligt, men om de en gång planerade studierna komina att påbörjas, synes det utredningen skäligt, att dessa underlättas genom att eventuella lånebehov så långt som möjligt kunna tillgodoses. Från dessa utgångspunkter har utredningen funnit, att de föreslagna lånen böra maximeras vid 7 000 kronor. Härigenom skulle också de önskemål i denna fråga, vilka i särskild skrivelse till utredningen framställts av centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden, i viss mån bliva tillgodosedda. Centralstyrelsen har i sin skrivelse framhållit, att ett lämpligt avvägt maximibelopp för här ifrågavarande lån skulle ligga omkring 10 000 kronor. Som av den tidigare lämnade redogörelsen för de nuvarande värnpliktslånen närmare framgått skola dessa i regel återbetalas med en femtedel om året med början från och med kvartalet näst efter det ett år förflutit från beslutet om lånets utanordnande. Anstånd med amorteringens början kan dock medgivas, där omständigheterna så föranleda. Likaså kan längre amorteringstid, dock högst tio år ifrågakomma. För de långtidsinkallade och i främsta rummet då sådana, vilka utnyttja den av utredningen föreslagna lånemöjligheten för startande av eget företag eller för mera omfattande studier, torde ett påbörjande av lånens amortering ett år efter deras utanordnande vara mindre lämpligt. Utan att i nu ifrågavarande avseende vilja föreslå någon ändring i gällande värnpliktslåneförordning förutsätter utredningen dock, att vad i denna angivits som regel ifråga om tidpunkten

för amorteringens början och amorteringstidens längd vid handläggning av ärenden rörande de av utredningen föreslagna lånen snarare blir undantag. Tioårsgränsen för lånets återbetalande synes dock böra bibehållas. Utredningen har i denna fråga vidare övervägt, huruvida en särskild lånefond borde inrättas för den här berörda låneverksamheten eller denna sammankopplas med värnpliktslåneverksamheten. För det förstnämnda alternativet talar, enligt utredningens förmenande, att villkoren för beviljande av lån, såsom utredningen i det föregående framhållit, böra givas en delvis annan utformning än de som nu gälla värnpliktslånen. Genomförandet av detta alternativ förutsätter emellertid icke blott att ny lånefond upplägges utan måhända även att särskilda organ tillskapas för handläggningen av låneärendena. Detta har synts utredningen opraktiskt. Utredningen vill därför föreslå, att också de lån, utredningen i det föregående förordat skola kunna utgå till långtidsinkallade, få utgå av värnpliktslånefonden. Till frågan om låneärendenas handläggning återkommer utredningen i det följande. Vid sitt ställningstagande till denna fråga har utredningen också vågletts av följande förhållanden. Enligt tillgängliga uppgifter hava värnpliktslån till och med utgången av september månad 1944 utbetalats till ett belopp av i runt tal 6 200 000 kronor. Då värnpliktslånen finansieras från fonden för låneunderstöd och för ändamålet anvisats ett belopp av 9 000 000 kronor, återstod alltså vid här ifrågavarande tidpunkt av beviljade anslag ett belopp av omkring 2 800 000 kronor. Även om anspråken på värnpliktslån i dess egentliga form icke för närvarande kunna överblickas, synes det dock utredningen sannolikt, att en viss kapitalbehållning kommer att förefinnas vid den tidpunkt, då försvarsberedskapen kan avvecklas. Ifrågavarande kapitaltillgång torde emellertid icke komma att visa sig tillräcklig för den av utredningen föreslagna låneverksamheten, varför utredningen i annat sammanhang kommer att framlägga förslag om ytterligare anslag för ändamålet. Utredningen vill slutligen här beröra frågan om rätt för bland andra officerare och underofficerare i reserven att komma i åtnjutande av de vanliga värnpliktslånen. Som av den tidigare lämnade redogörelsen för detta ärende närmare framgått, har arbetsmarknadskommissionen erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag att avgiva förslag angående värnpliktslån till viss reservpersonal, som inkallats till tjänstgöring i anledning av försvarsberedskapen, men funnit berörda spörsmål, sedan utredningen tillsatts, icke längre böra föranleda något förslag från kommissionens sida. Det förhållandet, att utredningen här föreslagit, att reservpersonal skall kunna komma i åtnjutande av lån vid försvarsberedskapens avveckling, synes utredningen icke böra föranleda, att frågan om värnpliktslåneförordningens tillämpning över huvud taget på viss reservpersonal löses först vid den tidpunkt, då försvarsbered-

skapen kan avvecklas. Reservpersonal, som dessförinnan kan komma att hemförlovas eller hempermitteras, torde nämligen i flera fall vara i behov av att erhålla värnpliktslån. Utredningen får därför föreslå, att nu gällande värnpliktslåneförordning snarast göres tillämplig jämväl å viss reservpersonal i överensstämmelse med beslut i ärendet av 1944 års riksdag (riksdagens skrivelse nr 274). C. Utredningens förslag angående avvecklingsersättning. Av de under kap. III intagna tabellerna framgick, bland annat, att omkring 3 500 långtidsinkallade icke ansågo sig kunna påräkna att vid försvarsberedskapens avveckling erhålla arbete, medan omkring 800 voro ovissa. Enligt utredningens uppfattning finnes dock anledning antaga, att åtskilliga långtidsinkallade relativt kort tid efter hemförlovningen från militärtjänst skola kunna erhålla anställning på den civila arbetsmarknaden. Detta gäller givetvis under förutsättning, att arbetsmarknadsläget vid ifrågavarande tidpunkt kommer att vara någorlunda gynnsamt. Att i flera fall en längre eller kortare tidsperiod kan komma att förflyta mellan hemförlovningen och anställnings vinnande ligger emellertid, enligt utredningens uppfattning, i sakens natur. Det synes icke i samtliga sådana fall vara erforderligt eller lämpligt, att vederbörande i avvaktan på anställnings vinnande kommer att upptaga plats i yrkesutbildningskurs av något slag. Vid sådant förhållande uppkommer emellertid i det enskilda, fallet ett försörjningsproblem, för vars lösande statsmakternas bistånd får anses erforderligt. Som framgått av det tidigare anförda, utgöra de långtidsinkallade i avlöningshänseende en heterogen grupp. Under militärtjänstgöringen utgä till vissa inkallade förmåner enligt samma grunder, som gälla för den pä aktiv stat anställda militärpersonalen, medan andra uppbära förmåner såsom värnpliktiga, I det förra fallet variera förmånerna avsevärt beroende på vederbörandes beställning och i det senare fallet beroende på familjeförhållanden och i någon mån också på den ekonomiska standarden vid tidpunkten för inryckning till militärtjänstgöring. Dessa omständigheter återverka jämväl på sättet för utbetalningen av de med militärtjänstgöringen förenade förmånerna av olika slag. De långtidsinkallade, vilka avlönas enligt samma grunder som motsvarande personal på aktiv stat, erhålla sina ekonomiska förmåner genom de militära myndigheternas försorg. Övriga långtidsinkallade erhålla den egentliga krigslönen genom de militära myndigheterna, medan i förekommande fall hemortslön och familjebidrag utbetalas av vederbörlig familjebidragsnämnd. Härtill kommer, att månadslönen för de långtidsinkallade, vilka avlönas enligt samma grunder som motsvarande personal på aktiv stat, är ortsgrupperad enligt för befattningshavare i

45 statens tjänst i allmänhet fastställda grunder. Familjebidragen däremot äro ortsgrupperade enligt samma system, som tillämpas ifråga om folkpensionerna. Här berörda förhållanden medföra, enligt utredningens uppfattning, svårigheter att på ett tillfredsställande sätt lösa det föreliggande, för de långtidsinkallade så betydelsefulla ekonomiska problemet. Trots dessa svårigheter anser utredningen det dock skäligt och lämpligt, att statsmakterna lämna de långtidsinkallade ett direkt ekonomiskt stöd bland annat i de fall, där någon tid kommer att förflyta mellan tidpunkten för hemförlovning från militärtjänsten och tillträdandet av anställning på den civila arbetsmarknaden. Härför talar i främsta rummet det tidigare åberopade förhållandet, att de långtidsinkallade på grund av militärtjänstgöringens längd och andra omständigheter helt eller delvis förlorat kontakten med den civila arbetsmarknaden. I många fall torde vidare under inkallelsetiden tillfälle hava uppkommit till anställnings vinnande, vilket tillfälle emellertid icke kunnat utnyttjas på grund av svårigheten att erhålla hempermittering eller hemförlovning. Risken för förnyad inkallelse inom relativt kort tid efter hemkomsten kan också hava bidragit till att eventuellt erbjudande om anställning icke ansetts böra accepteras. Även om utredningen i det föregående förordat, att tidpunkten för hemförlovningen vid en avveckling av den förstärkta försvarsberedskapen skall så långt möjligt lämpas efter personliga önskemål, torde det ändock bliva omöjligt att i varje förekommande fall så ordna, att hemförlovningen kommer att sammanfalla med tidpunkten för anställnings tillträdande. Vid sådant förhållande är det, enligt utredningens uppfattning, befogat och ur samhälleliga synpunkter önskvärt, att de långtidsinkallade under den tidsperiod, som kan komma att förflyta mellan hemförlovningen och tillträdandet av anställning på den civila arbetsmarknaden, kunna beredas ekonomiska förmåner av sådan storleksordning, att påtagbara svårigheter för försörjningen icke behöva uppstå. Detta synes utredningen kunna ske på så sätt, att de långtidsinkallade på i det efterföljande angivna grunder göras berättigade till en särskild avvecklingsersättning, avsedd att utgå månadsvis efter individuell prövning. Huru lång tid efter hemförlovningen, som i det enskilda fallet kan förflyta till dess anställning vinnes, blir givetvis beroende på en mångfald, för närvarande svårbedömbara faktorer. Att möjligheten att erhålla avvecklingsersättning under alla förhållanden måste tidsbegränsas torde ligga i sakens natur. Utredningen har efter närmare övervägande stannat för att avvecklingsersättning skall kunna utgå under en tid av högst sex månader. Vad gäller storleken av de ekonomiska förmåner, som under här angivna förhållanden böra utgå till de långtidsinkallade, får utredningen framhålla, att det med avvecklingsersättningen nu närmast aktuella syftet bäst

torde nås, om ersättningen i det enskilda fallet bestämmes med utgångspunkt från de förmåner, som utgått under tiden för militärinkallelsen. Ett av de främsta skälen härför är, att i förekommande fall utgående familjebidrag äro behovsprövade och alltså anpassade i huvudsak efter föreliggande försörjningsplikt. Detta gäller emellertid endast den del av klientelet, som uppbär värnpliktigs förmåner. Till sådana långtidsinkallade, vilka avlönas såsom motsvarande personal på aktiv stat, utgående förmåner äro däremot icke behovsprövade i egentlig mening. Med hänsyn till konstruktionen av löneskalorna för befattningshavare i statens tjänst, synes det emellertid utredningen ändock riktigast att också för denna del fastställa avvecklingsersättningen med utgångspunkt från de förmåner, som utgingo under tiden för militärtjänstgöringen. Både när det gäller de såsom värnpliktiga och såsom fast anställda avlönade långtidsinkallade synes det emellertid utredningen nödvändigt, att avvecklingsersättningen, med vilken närmast avses att giva den långtidsinkallade möjlighet till en skälig försörjning vid återgång till civilt arbete, maximeras. Vid bedömandet av frågan, vid vilket belopp maximeringen skall ske, spelar ortsgrupperingen av i förekommande fall månadslön och familjebidrag en viss roll. Om, som utredningen föreslagit, avvecklingsersättningen kommer att fastställas med utgångspunkt från den långtidsinkallade under tiden för militärtjänstgöring tillkommande månadslön respektive familjebidrag, följer därav, att också avvecklingsersättningen kommer att bliva ortsgrupperad, ehuru efter något olika grunder beroende på de regler, efter vilka förmånerna under militärtjänstgöringen utgått. Detta skulle enligt utredningens uppfattning icke innebära någon olägenhet. En sådan skulle däremot uppstå, därest avvecklingsersättningen maximerades vid ett visst, för alla ortsgrupper lika stort belopp. Om detta belopp bestämdes med hänsynstagande till utgående förmåner på de högre dyrorterna, skulle detta för personal bosatt på lägre dyrorter innebära en förmånligare kompensation än för annan personal. Utgick man vid beloppets bestämmande från de lägre dyrorterna, skulle personalen på högre dyrorter komma att bliva missgynnad. I syfte att eliminera sålunda uppkommande orättvisor, vilka emellertid i vissa fall endast skulle komma att bliva skenbara på grund av att avvecklingsersättningen kan förutsättas komma att tagas i anspråk i mycket varierande utsträckning, har utredningen ansett erforderligt, att avvecklingsersättningen maximeras vid något olika belopp inom de olika dyrortsgrupperna. Härvid har utredningen emellertid icke funnit nödvändigt att tillämpa den för befattningshavare i statens tjänst i lönehänseende tillämpade dyrortsgrupperingsskalan utan vill av praktiska skäl föreslå ett system med endast tre dyrortsgrupper, ifråga om de familjebidragsberättigade anslutet till den för dem redan nu bestämda dyrortsgrupperingen och för övriga inne-

bärande en sammanslagning av de tre lägsta dyrortsgrupperna till en, av de tre mellersta till en och av de tre högsta till en. Ifråga om avvecklingsersättningens maximibelopp har utredningen — närmast ur skälighetssynpunkt — stannat för att föreslå 400, 450 och 500 kronor per månad i respektive lägsta, mellersta och högsta dyrortsgruppen. Då, som tidigare framhållits, avvecklingsersättningen huvudsakligen skall tjäna syftemålet att bereda de långtidsinkallade ekonomiska förmåner av sådan storleksordning, att påtagbara svårigheter för försörjningen icke behöva uppstå i avvaktan på anställnings vinnande men däremot icke att bereda dessa en arbetsfri inkomst under en tid av sex månader, har utredningen ansett, att såsom förutsättning för åtnjutande av avvecklingsersättning bör föreskrivas, att vederbörande finnes anmäld hos den offentliga arbetsförmedlingen. Vidare skall sådan arbetssökande icke av den offentliga arbetsförmedlingen hava kunnat hänvisas till för honom lämpligt arbete. Ifråga om vad som skall förstås med lämpligt arbete torde föreskrifterna i 15 § arbetslöshetskasseförordningen (sv. förf. saml. nr 264/1934 med däri vidtagna ändringar) böra tillämpas. I syfte att förebygga ett utnyttjande av avvecklingsersättningen såsom arbetsfri inkomst vill utredningen vidare föreslå, att dess belopp successivt reduceras med 10 procent per månad av det vid hemförlovningstillfället fastställda beloppet. Under sjätte månaden efter hemförlovningen skulle avvecklingsersättningen vid sådant förhållande kunna utgå med allenast hälften av ursprungsbeloppet eller, i förekommande fall, av avvecklingsersättningens maximibelopp. Från denna regel torde emellertid avsteg böra göras ifråga om dem som deltaga i fortbildnings- eller omskolningskurs. Till frågan härom återkommer utredningen i annat sammanhang. Av det tidigare anförda har framgått, bland annat, att utredningen för sin del anser det vara i hög grad angeläget, att de långtidsinkallade så snart som möjligt efter erhållen hemförlovning bliva inplacerade i förvärvsarbetet. Att så blir förhållandet är ett samhällsintresse av betydande storleksordning. I syfte att stimulera den enskilde att antaga för honom lämpligt arbete, även för det fall att arbetsinkomsten kan tänkas komma att ligga under avvecklingsersättningens begynnelsebelopp, och underlätta arbetsförmedlingens åtgärder i sammanhanget, synes det utredningen ändamålsenligt, att avvecklingsersättningen på i övrigt angivna grunder får tagas i anspråk för att bereda den långtidsinkallade löneutfyllnad upp till avvecklingsersättningsbeloppet i eventuellt erhållen anställning. Om alltså en långtidsinkallad vid hemförlovningstillfället är arbetslös och förklaras berättigad till avvecklingsersättning med exempelvis maximibeloppet 500 kronor och därefter genom arbetsförmedlingen kan erbjudas anställning mot en lön av 350 kronor per månad, skulle han äga att av avvecklingsers ätt-

48 ningsbeloppet såsom lönefyllnad uppbära under första månaden 150 kronor, under andra månaden 100 kronor och under tredje månaden 50 kronor. På detta sätt anser utredningen för sin del påtagbara lättnader komma att uppstå för de långtidsinkallade vid lösandet av sysselsättnings- och försörjningsproblemen. Utredningen får därför föreslå, att avvecklingsersättningen på här antytt sätt får tagas i anspråk för beredande av lönefyllnad i sådana fall, där långtidsinkallad av arbetsförmedlingen anvisas lämpligt arbete med lägre löneförmåner än avvecklingsersättningen övergångsvis kan erbjuda. Mot förslaget i denna del kan invändas, att långtidsinkallade, vilka vid hemförlovningstillfället återgå till tidigare innehavda anställningar, icke erbjudas någon motsvarande förmån. Utredningen anser en sådan invändning icke bärande. Dylika långtidsinkallade befinna sig nämligen i ett gynnat läge, då de kunnat räkna med att återgå till anställning efter militärtjänstgöringens upphörande. Utredningen har därför icke ansett skäl föreligga för att bereda dem möjlighet att erhålla viss lönefyllnad i den civila anställningen. I det föregående hava berörts allenast de allmänna grunderna för avvecklingsersättningens beräknande i det enskilda fallet. Med hänsyn till klientelets heterogena sammansättning har det emellertid synts utredningen erforderligt att något närmare ingå på detta spörsmål. Vad därvid först gäller den personal, som avlönas såsom motsvarande personal på aktiv stat och därvid äger uppbära allenast kontantlön (i huvudsak endast officerare och underofficerare i reserven) synes avvecklingsersättningen böra fastställas med utgångspunkt från vederbörande tillkommande månadslön, och hänsyn alltså icke tagas till terminslön eller andra eventuellt utgående förmåner. En sådan beräkningsgrund synes utredningen motiverad därav, att ifrågavarande personal vid tjänstgöring under sådana förhållanden, att det vanliga kvarteret kan bibehållas, icke äger uppbära andra förmåner än månadslön. Vad därefter angår personal, som väl åtnjuter löneförmåner såsom fast anställd personal på aktiv stat men avlönas enligt blandlönesystem (huvudsakligen endast värnpliktigt f. d. fast anställt manskap, som innehar anställning såsom underbefäl i reserven) torde avvecklingsersättningen böra fastställas med utgångspunkt från vederbörande tillkommande månadslön, inklusive i förekommande fall hyres- och ortstillägg. Vid beräkningen synes emellertid härutöver hänsyn böra tagas till utgående naturaförmåner av fri förplägnad och beklädnad. Då dessa förmåner äro utbytesförmåner och deras kontanta värde är fastställt, torde några svårigheter vid beräkningen icke behöva uppkomma. I stället för fri portion kan nämligen kontant ersättning erhållas med för närvarande 1 krona 90 öre per dag och i stället för fri beklädnad en dagsersättning av 65 öre. I fråga om den som tillhör nu ifrågavarande personalgrupp men icke åtnjuter eller

49 är berättigad a t t åtnjuta hyres- och ortstillägg torde vid fastställandet av avvecklingsersättningen böra så anses som om vederbörande vore berättigad till inkvarteringsersättning enligt meddelade bestämmelser (kbr 19/11 1943). Vid fastställandet av avvecklingsersättningen för personal, som avlönas såsom värnpliktiga och uppbära familjebidrag, torde utgångspunkten böra vara familjebidrag jämte krigslön och naturaförmånernas till kontanter omräknade värde enligt tidigare angivna grunder. Med hänsyn till att terminslönen för flottan tillhörande personal beräknas efter olika grunder vid tjänstgöring till sjöss och i land vill utredningen ur lämplighetssynpunkt föreslå, att vid fastställandet av krigslönens inverkan på avvecklingsersättningen under alla förhållanden skall så anses som om terminslön utgått med i 6 § gällande krigsavlöningsreglemente fastställt belopp. I det fall familjebidrag icke uppbäres, torde vid avvecklingsersättningens fastställande böra så anses som om vederbörande vore berättigad till inkvarteringsersättning enligt tidigare antydda bestämmelser. Ifråga om familjebidragsförmånerna gäller, att dessa äro underkastade vissa förändringar beroende på ändrade familjeförhållanden, eventuella inkomster, som hustru eller andra bidragsberättigade familjemedlemmar kunna hava, m. m. Utredningen utgår från a t t avvecklingsersättningen i dylika fall skall fastställas på grundval av förhållandena vid tidpunkten för hemförlovningen från militärtjänsten. Utredningen förutsätter emellertid, att avvecklingsersättningens månadsbelopp skall kunna undergå vissa förändringar i den mån sådana befinnas erforderliga på grund av att familjeförhållandena eller inkomstförhållandena inom familjen komma att undergå förändringar. Liknande bör givetvis vara förhållandet i sådana fall, där den till avvecklingsersättning berättigade själv kan komma att få inkomst av tillfällig anställning eller förvärvskälla. E n dylik prövning av frågan om avvecklingsersättningens storlek underlättas, om ersättningen ifråga utbetalas månadsvis i efterskott. E t t sådant utbetalningssätt vill utredningen för sin del förorda. I gällande krigsfamiljebidragsförordning finnes föreskrivet, a t t familjepenning skall utgå fem dagar efter hempermittering och att den, om särskilda skäl föreligga, må utgå högst under ytterligare tjugo dagar, ävensom att bostadsbidrag kan utgå högst trettio dagar efter tjänstgöringens upphörande. Utredningen förutsätter, a t t i förekommande fall hänsyn härtill tages vid avvecklingsersättningens bestämmande. I annat sammanhang kommer utredningen a t t framlägga förslag angående tillämpning av gällande bestämmelser rörande särskilda civilanställningsförmåner för avgående fast anställt manskap å vissa långtidsinkallade, förutvarande fast anställda. Utredningen kommer i det efterföljande att framlägga förslag angående de organ, som skola handlägga ärenden rörande avvecklingsersättning m. m. 4 — 444860

50 Redan nu anser sig utredningen emellertid böra fästa uppmärksamhet därpå, att kostnaderna för familjebidrag till en del täckas av kommunerna. Oberoende av sättet för avvecklingsersättningens utbetalande och den omständigheten, att kommunerna härigenom kunna tänkas undkomma vissa eljest ofrånkomliga utgifter för arbetslöshetens bekämpande, synes det utredningen lämpligast, främst med hänsyn till den heterogena sammansättningen av gruppen långtidsinkallade, att kostnaderna för avvecklingsersättningen i dess helhet gäldas av statsmedel. D. Utredningens förslag angående yrkesutbildning m. m. I särskild proposition till 1944 års riksdag (nr 281) anmälde Kungl. Maj:t fråga angående anvisande av anslag å allmän beredskapsstat för budgetåret 1944/45.1 en till propositionen fogad bilaga (nr 5) upptogs härvid till behandling vissa med yrkesundervisningen sammanhörande frågor och närmast då spörsmålet angående yrkesutbildning vid en arbetslöshetskris m. m. Härom framhöll föredragande departementschefen, bland annat, följande. De låga födelsetalen under senare delen av 1920-talet och början av 1930talet medförde visserligen, att de årskullar, från vilka arbetsmarknaden komme att rekryteras, under de närmaste åren bleve förhållandevis små. Detta oaktat måste man tyvärr räkna med, att, om en ny ekonomisk kris satte in, även denna gång stora svårigheter komme att uppresa sig för de unga, när det gällde att vinna eller bibehålla sysselsättning inom förvärvslivet. Allmän enighet rådde därom, att ungdomsarbetslösheten vore en av de för vårt folkmaterial olyckligaste företeelserna i nutiden. För den unga individen kunde en nödtvungen sysslolöshet medföra moraliska och själsliga skador med verkningar för livet. Och inom samhället kunde en bland de unga utbredd arbetslöshet blott alltför lätt bliva en källa till missnöje, slitningar och oro. Det vore en av samhällets viktigaste uppgifter att ingripa mot detta onda, varhelst och så snart det uppträdde. För en god beredskap mot en befarad konjunkturförsämring vore genomtänkta och väl förberedda åtgärder i syfte att omhändertaga den ungdom, som icke kunde vinna sin utkomst på arbetsmarknaden, ofrånkomliga. Tyngdpunkten i dessa åtgärder borde läggas på de ungas skolning för yrken. En väl organiserad yrkesutbildning i en lågkonjunktur betydde tillika en viktig förberedelse för ett följande konjunkturuppsving genom den tillgång, som därigenom skapades på yrkeskunnig och utlärd arbetskraft. Det vore därför befogat att betrakta dylika åtgärder som betydelsefulla led i strävandena att över huvud taget mildra de ogynnsamma verkningarna av växlingen mellan goda och dåliga tider. Föredragande departementschefen framhöll vidare, att de sålunda anförda

51 synpunkterna i viss mån hade tillämpning även när det gällde vidareutbildning och omskolning av arbetslösa män i de högre årsklasserna. I sådana fall, där arbetslösheten berodde på strukturella förändringar i näringslivet, bleve omskolningsverksamheten av särskild betydelse som ett medel att återföra äldre arbetslösa till produktionen. Goda erfarenheter hade i detta hänseende vunnits vid bland annat arbetsmarknadskommissionens beredskapskurser. I här ifrågavarande proposition redovisades vidare ett av överstyrelsen för yrkesutbildning framlagt förslag till åtgärder för yrkesutbildning och omskolning av arbetskraft, vilka kunde förväntas bliva aktuella efter ett vapenstillestånd. Ifråga om den oskolade eller ofullständigt skolade arbetskraften borde yrkesutbildningen vara av grundläggande natur och meddelas antingen vid särskilt anordnade nybörjarkurser eller i mån av platstillgång vid de ordinarie kurserna för yrkesutbildning. För sådan i viss grad yrkeskunnig arbetskraft, som blivit utan sysselsättning på grund av en tillfällig stagnation inom det egna verksamhetsområdet, borde kompletterande yrkesutbildning anordnas vid fortbildningskurser. För sådan ledig arbetskraft åter, som varit infogad i näringslivet men som på grund av ändrade produktionsförhållanden icke kunde beräknas erhålla framtida sysselsättning inom det tidigare yrkesområdet och därför borde överföras till andra yrken, borde särskilda omskolningskurser anordnas. Överstyrelsen hade vidare i samråd med arbetsmarknadskommissionen framlagt förslag beträffande understöd vid deltagande i fortbildnings- eller omskolningskurser. Enligt förslaget borde samma grunder tillämpas som beträffande deltagare i arbetsmarknadskommissionens beredskapskurser. En för vissa fall gjord sammanställning av förmånerna under tid för deltagande i här ifrågavarande kurser för månad om 25 arbetsdagar giver det resultat, som redovisas i efterföljande tabell 11. Av utredningens under kap. III redovisade undersökningar framgick, bland annat, att av de långtidsinkallade 1 283 uttalat sig för alternativet yrkesutbildning såsom hjälp till anställnings vinnande. Vidare framgick av tabell 9, att av gruppen »personer utan yrkestillhörighet» 469 uppgivit sig sakna anställning vid försvarsberedskapens avveckling. Flertalet av dessa utgjordes av studerande, vilka torde kunna förutsättas komma att i betydande utsträckning utnyttja de av utredningen tidigare föreslagna lånemöjligheterna för att skaffa sig erforderlig yrkesutbildning. Det torde också kunna förutsättas, att denna yrkesutbildning kommer att inhämtas vid ordinarie kurser för yrkesutbildning. Av dem som uttalat sig för alternativet yrkesutbildning torde alltså omkring 800 man kunna antagas vara i viss grad yrkeskunnig arbetskraft, som med hänsyn till den långa frånvarotiden från civilt sysselsättningsområde är i behov av kompletterande yrkesutbildning eller omskolning. Det synes emellertid utredningen icke

52 Tabell 11. Sammanställning av dagunderstöd och timpenning i vissa fall vid till hemorten förlagd kurs. Förmåner å Elevkategori

Ensamstående i åldern IG—17 år 18—19 år 20—24. år 25 år och mera Familjeförsörjare i åldern 20-—24. år, man + hustru + -f-1 barn Familjeförsörjare i åldern 25 år och däröver, man + -4- hustru -f- 1 barn

A-ort

E-ort

I-ort

77:50 102: 50 120:50 142: 50

87:75 112:75 132:75 154: 75

96 121 143 165

179: 25

196:50

211:75

201:25

218:50

233:75

Anm.: Till dessa förmåner kommer i vissa fall hyreshjälp med 10—45 kronor per månad för ensamstående person och 20—90 kronor per månad för familjeförsörjare, beroende på bostadsortens dyrortsgrupp.

osannolikt, att dylik utbildning kan komma att visa sig erforderlig för ett större antal långtidsinkallade. Ur samhällets synpunkter framstår det, enligt utredningens uppfattning, som i hög grad angeläget, att de långtidsinkallade snarast möjligt efter hempermittering eller hemförlovning kunna inlemmas i det produktiva arbetet. För att detta skall vara möjligt torde det vara nödvändigt att för en del långtidsinkallade anordna kompletterande yrkesutbildning och för andra omskolning till yrken, där behov av arbetskraft kan antagas komma att föreligga vid beredskapens avveckling. I sakens natur ligger emellertid, att någon yrkesutbildning av värde för anställnings vinnande icke kan ordnas under tiden för den militära tjänstgöringen. Sådan utbildning kan alltså ifrågakomma först i samband med att beredskapen avvecklas och de långtidsinkallade hemförlovas. Som inledningsvis framhållits, hava statsmakterna under år 1944 å beredskapsstat för innevarande budgetår anvisat betydande anslag för yrkesutbildning m. m. Utredningen förutsätter för sin del, att liknande anslag även för kommande budgetår skola anvisas. Möjlighet skulle härigenom kunna uppkomma för de långtidsinkallade att inplaceras i den yrkesutbildning, som under alla förhållanden kan förutsättas komma att anordnas. Vissa svårigheter torde emellertid förefinnas att under särskilt besvärliga förhållanden på arbetsmarknaden ordna yrkesutbildning av tillräcklig omfattning. I ett sådant läge kan sökandefrekvensen till förefintliga utbildningsmöjligheter beräknas bliva avsevärt större än tillgången på elevplatser. I syfte att tillgodose de långtidsinkallades egna och, som tidigare framhållits, även samhällets intressen av att ifrågavarande kategori snarast möj-

53 ligt efter avslutad militärtjänstgöring kan inplaceras i det produktiva arbetet, skulle det härvid sannolikt visa sig nödvändigt, att giva de långtidsinkallade företrädesrätt till utbildningsmöjligheterna. Utredningen vill för sin del icke förorda någon sådan. Lämpligare torde vara att anordna särskilda fortbildnings- och omskolningskurser för de långtidsinkallade. I sådana fall, där detta icke lämpligen låter sig göra, lär en temporär utvidgning av eljest anordnade kurser eller skolor icke vara otänkbar. Utredningen, som alltså vill föreslå anordnandet så långt möjligt av särskilda fortbildnings- och omskolningskurser för långtidsinkallade, får emellertid i anslutning härtill framhålla, att behovet och omfattningen härav vid avvecklingstillfället icke nu kan närmare bedömas. För de långtidsinkallade, vilka komma att deltaga i de föreslagna, för dem särskilt anordnade kurserna, skulle det givetvis vara möjligt att tilllämpa samma bidragssystem som vid andra liknande kurser. Emellertid har utredningen i det föregående framlagt förslag rörande särskild avvecklingsersättning för de långtidsinkallade, vilken i flertalet fall och under alla förhållanden under viss tid kommer att vara förmånligare. Det synes utredningen skäligt, att den föreslagna avvecklingsersättningen kommer att utgå jämväl till sådana långtidsinkallade, vilka deltaga i fortbildnings- eller omskolningskurser. Rörande kurstidens längd i olika fall kan något uttalande från utredningens sida icke göras. Sannolikt torde vara, att kurserna i vissa fall kunna bliva av kortare varaktighet än sex månader och i andra fall sträcka sig utöver denna tid. Utredningen, som tidigare föreslagit, att avvecklingsersättningen skall kunna utgå under en tid av högst sex månader, anser icke skäl föreligga för att denna ersättning skall tillkomma deltagare i nu ifrågavarande kurser under längre tid. Skulle kurstiden vara längre än sex månader får vederbörande övergå till de eljest för deltagande i dylika kurser fastställda bidragen. Sådan övergång skulle för övrigt i vissa fall böra ifrågakomma tidigare, nämligen då avvecklingsersättningens månadsbelopp kommer att nedgå under det belopp, med vilket de vanligen förekommande bidragen utgå. Av praktiska skäl synes det emellertid utredningen befogat, att avvecklingsersättningen i dylika fall får fortsätta att utgå under en tid av upp till sex månader men med det belopp, som svarar mot eljest ifrågakommande bidrag. Kostnaderna för kursverksamhetens bedrivande förutsätter utredningen skola i sin helhet bestridas av statsmedel. Vidkommande frågan om rätten till deltagande i fortbildnings- eller omskolningskurs torde, enligt utredningens uppfattning, böra gälla, att vederbörande långtidsinkallad anmält sig såsom arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen och att han icke kunnat av denna hänvisas till

54 för honom lämpligt arbete. Därest under utbildningstiden lämpligt arbete kan erhållas inom yrket, synes deltagare i fortbildningskurs böra vara skyldig att avbryta utbildningen. Deltagare i omskolningskurs däremot bör icke vara skyldig att avbryta utbildning för att taga erbjudet arbete. Till frågan om de organ, som böra handlägga ärenden rörande yrkesutbildning, återkommer utredningen i det följande.

E. Utredningens förslag angående ekonomiska förmåner i vissa fall åt värnpliktigt f. d. fast anställt manskap. Bland den av utredningens undersökningar berörda personalen intager gruppen värnpliktigt, f. d. fast anställt manskap i viss mån en särställning. På grund av de särskilda, med försvarsorganisationens uppbyggnad sammanhängande förhållanden, vilka återverka på det fast anställda manskapets anställningsform m. m., har det, såsom framgår av utredningens tidigare lämnade redogörelse i ämnet, ansetts befogat att redan under normala förhållanden tillförsäkra de avgående fast anställda vissa förmåner till hjälp för vinnande av anställning på den civila arbetsmarknaden. Under vissa förutsättningar äro alltså de fast anställda, då de lämna den militära tjänsten, berättigade till s. k. anställning på civilanställningsstat och kunna också komma i åtnjutande av viss avskedspremie. Genom särskilda beslut hava dessa förmåner tillförsäkrats över stat anställt manskap, som i oavbruten följd under en tid av minst sex år innehaft fast anställning såsom manskap och anställning över stat. Härtill kommer, att särskilda organ finnas tillskapade för handläggning av frågor rörande förmedling av anställning åt den här ifrågavarande personalkategorien. I syfte att underlätta övergången till civil statsanställning finnas därjämte vissa företrädesrättsbestämmelser meddelade (sv. förf. saml. nr 505/1936). De sålunda meddelade bestämmelserna angående viss företrädesrätt till civila statsanställningar för avgående fast anställt manskap äro sannolikt i en del fall tillämpliga också å värnpliktigt f. d. fast anställt manskap, nämligen där mindre än två år förflutit efter avskedstagandet från den på aktiv stat innehavda militära beställningen. I den mån inkallelsetiden haft längre varaktighet i direkt anslutning till avskedet från den militära beställningen synes det för övrigt utredningen skäligt, att denna företrädesrätt får bibehållas. Förslag i denna riktning har för övrigt framlagts av 1942 års civilanställningssakkunniga. De sakkunniga föreslogo nämligen, att företrädesrätten icke skulle brytas i det fall, att mer än två år förflutit efter

55 avskedstagandet, om den överskjutande tiden använts för, bland annat, tjänstgöring vid krigsmakten under förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering. Med hänsyn till nu berörda förhållanden har utredningen övervägt, om icke gruppen värnpliktigt, f. d. fast anställt manskap tillhörande inkallade under vissa betingelser borde göras berättigade till enahanda förmåner som övrigt fast anställt manskap. Härför talar i främsta rummet det förhållandet, att, som tidigare nämnts, ifrågavarande förmåner utsträckts till att omfatta också vissa över stat anställda. Huruvida en förutvarande fast anställd, som i omedelbar anslutning till avgången från beställning på aktiv stat inkallats till fortsatt militärtjänstgöring, kommit att fullgöra denna tjänstgöring i egenskap av över stat anställd eller värnpliktig har många gånger varit beroende av personliga överväganden rörande möjligheten av att snabbare erhålla hempermittering, ekonomiska förhållanden m. m. Tjänstgöringsförhållandena för förutvarande fast anställda med samma militära kompetens torde dock icke hava blivit skiljaktiga, därest den fortsatta militärtjänstgöringen i ett fall kommit att taga formen av överstatsanställning och i ett annat av tjänstgöring såsom värnpliktig. Av dessa ävensom av organisatoriska skäl får utredningen föreslå, att sådant värnpliktigt, f. d. fast anställt manskap, som i oavbruten följd fullgjort tjänstgöring såsom fast anställd och värnpliktig under en tid av minst sex år göres berättigat till de civilanställningsförmåner, som enligt nu gällande bestämmelser tillkomma avgående fast anställt manskap med enahanda tjänstetid. Därest befordran till underofficer eller flaggkorpral i reserven vunnits under tiden för den fortsatta tjänstgöringen, bör detta icke utesluta rätt till nu omhandlade förmåner. Villkoren i övrigt för åtnjutande av dessa förmåner förutsätter utredningen givetvis skola vara desamma som för avgående fast anställt manskap. I dylika fall uppkommer fråga angående sättet för beräknande av löneförmåner under eventuell tid för anställning på civilanställningsstat eller — om 1942 års civilanställningssakkunnigas förslag i detta avseende genomföres — sättet för fastställande av vederbörande tillkommande övergångsersättning. Utredningen får föreslå, att löneförmånerna respektive övergångsersättningen härvid beräknas som om beställningshavaren hela tiden kvarstått i sin vid tidpunkten för avskedet från den aktiva tjänsten innehavda beställning. Under förutsättning att avvecklingen av den förstärkta försvarsberedskapen slutgiltigt k a n komma att äga rum först under år 1946 synes det utredningen icke osannolikt, att i något fall en värnpliktig, f. d. fast anställd,

56 vilken avgått från den fasta anställningen ett eller flera år före den förstärkta försvarsberedskapens påbjudande i september månad 1939, kan såsom värnpliktig komma att uppnå en tjänstgöringstid av sex år. I eventuellt förekommande sådana fall anser utredningen emellertid, att vederbörande icke skall bliva berättigad till de för fast anställt manskap fastställda civilanställningsförmånerna utan falla under de bestämmelser angående ekonomiska förmåner m. m., som kunna komma att utfärdas i anledning av utredningens förslag rörande långtidsinkallade i allmänhet.

Kap. VI. Förutsättningar för åtnjutande av föreslagna förmåner m. m. De av utredningen i det föregående framlagda förslagen rörande ekonomiska och andra förmåner hava angivits under vissa villkor skola tillkomma de långtidsinkallade. Utredningen har däremot icke närmare sökt precisera begreppet långtidsinkallade. De utredningen meddelade direktiven lämna heller ingen direkt vägledning härutinnan. Att de föreslagna förmånerna skola tillkomma allenast sådana inkallade, vilka fullgjort militärtjänstgöring i oavbruten följd under avsevärd tid synes emellertid utredningen ligga i sakens natur, då för dessas vidkommande eventuella svårigheter vid lösandet av sysselsättnings- och försörjningsproblemen kunna sägas vara väsentligen konstituerade av militärtjänstgöringen, medan i övriga fall liknande svårigheter huvudsakligen få anses vara härledda av det allmänna läget på arbetsmarknaden. Utredningens undersökningar av den långtidsinkallade personalens förhållanden har, såsom av det tidigare anförda framgått, begränsats till dem som vid undersökningstillfället fullgjort i allmänhet minst två års sammanhängande »beredskapstjänstgöring». Efter närmare övervägande av de härmed sammanhängande spörsmålen har utredningen kommit till den uppfattningen, att en minimifordran av två års »beredskapstjänstgöring» i oavbruten följd torde böra uppställas såsom villkor för åtnjutande av de av utredningen föreslagna förmånerna av olika slag. Med beredskapstjänstgöring bör i förekommande fall jämställas anställning över stat. Enligt utredningens uppfattning bör sådan beredskapstjänstgöring anses hava fullgjorts i oavbruten följd, även för det fall att i tjänstgöringen förekommit ett avbrott av högst tre månaders varaktighet. Med hänsyn till att förstärkt försvarsberedskap varit anbefalld sedan september månad 1939 förefaller det utredningen sannolikt, att flera än de av utredningens undersökningar berörda kunna räkna en beredskapstjänstgöringstid av minst två år i oavbruten följd. Bland dessa torde åtskilliga hava hemförlovats och erhållit sysselsättning på den civila arbetsmarknaden. För deras vidkommande torde frågan om hjälp för lösandet av sysselsättnings- och försörjningsproblemen icke vara aktuell. Med rätt att komma i åtnjutande av de av utredningen föreslagna förmånerna torde

58 därför principiellt böra förknippas det villkoret, att vederbörande vid tiden för försvarsberedskapens avveckling skall befinna sig i militärtjänstgöring. Uppställandet av nu förordade villkor för r ä t t att komma i åtnjutande av de av utredningen föreslagna förmånerna kan emellertid enligt utredningens uppfattning föranleda vissa erinringar. Sålunda kan en person med högst avsevärd beredskapstjänstgöringstid tänkas befinna sig i tjänst vid tiden för försvarsberedskapens avveckling utan att därför vid detta tillfälle uppfylla villkoret om t v å års oavbruten militärtjänstgöring enligt tidigare given definition. Det synes ej heller osannolikt, a t t någon efter mycket långvarig beredskapstjänstgöring k a n hava hemförlovats strax före påbörjandet av försvarsberedskapens avveckling, utan att hemförlovningen varit föranledd av den inkallades därom uttryckta önskemål och utan att han vunnit anställning på arbetsmarknaden. I dylika tänkbara fall skulle det säkerligen framstå såsom orättvist, om vederbörande skulle förklaras icke berättigad att komma i åtnjutande av de av utredningen föreslagna förmånerna. Utredningen anser därför befogat, att de föreslagna förmånerna skola efter särskild prövning kunna utgå jämväl i sådana fall, där vederbörande vid tiden för försvarsberedskapens avveckling antingen icke befinner sig i tjänst eller icke vid ifrågavarande tidpunkt kan räkna en sammanhängande beredskapstjänstgöringstid av minst två år, under förutsättning dock a t t den sammanlagda beredskapstjänstgöringstiden i dylika fall är särskilt lång. Utredningen vill därför föreslå, att jämväl sådan hemförlovad, som vid tidpunkt, då på utredningens förslag grundade bestämmelser gälla, under de tre närmast före nämnda tidpunkt förflutna åren fullgjort beredskapstjänstgöring under sammanlagt minst två år, skall kunna komma i åtnjutande av förmånerna ifråga. Redan i de utredningen meddelade direktiven har framhållits, att uppkommande sysselsättnings- och försörjningsproblem måste på annat sätt bedömas för de tvångsvis för längre tid inkallade än för andra inkallade och frivilligt tjänstgörande. Av utredningens i kap. I I redovisade undersökning rörande den långtidsinkallade personalens förhållanden framgår, bland annat, att endast omkring 38 procent av hela antalet av utredningen k u n n a t hänföras till gruppen tvångsvis ianspråktagna. Emellertid framhöll utredningen i anslutning härtill, att det av vissa anledningar förelegat betydande svårigheter a t t åstadkomma en fullt tillförlitlig sammanställning i nu närmast ifrågavarande avseende. Av truppregistreringsmyndigheterna lämnade uppgifter rörande tjänstgöringens art hade nämligen icke i samtliga fall varit fullt u t t ö m m a n d e . Vid en bedömning av hithörande spörsmål synes för övrigt, enligt utredningens uppfattning, hänsyn böra tagas därtill, att för viss tjänstgöring icke alltid helt klarlagts, huruvida densamma varit fullt frivillig eller icke. I många fall är nämligen graden av fri villighet, enligt utredningens uppfattning, i större eller mindre mån tveksam. Endast

59 i ett fall, nämligen då någon arbetssökande av den offentliga arbetsförmedlingen hänvisats till militärtjänstgöring och på ansökan blivit inkallad till sådan, torde kunna fastslås, att fullständig frivillighet är för handen. I övrigt kan det exempelvis röra sig om sådana förhållanden, att det vid ett tillfälligt hempermitterat förband uppstått fråga om fortsatt tjänstgöring för ett fåtal av den förbandet tillhörande personalen i syfte att ordna upp vissa förråd eller dylikt. Under förutsättning, att det erforderliga personalbehovet icke kunnat täckas efter »frivillig» anmälan, har möjlighet för ianspråktagande medelst tvång ofta förelegat. Då det gäller reservpersonalen torde vidare i viss utsträckning militärtjänstgöringen baseras på en principiellt liknande frivillighet, d. v. s. vederbörande har efter en period av tvångsvis tjänstgöring tillfrågats, om han vore villig att fortsätta sin tjänstgöring under ytterligare någon tid. Inför risken av ett fortsatt ianspråktagande medelst tvång torde den tillfrågade många gånger hava förklarat sig villig att fortsätta tjänstgöringen i förhoppning att härigenom kunna erhålla hempermittering eller hemförlovning vid den med hänsyn till hans personliga intressen lämpligaste tidpunkten. Principiellt anser utredningen det vara riktigt, att de föreslagna förmånerna skola tillkomma allenast den som tvångsvis tagits i anspråk för militärtjänstgöring. Vad ovan anförts rörande den frivilliga tjänstgöringens karaktär i inånga fall synes utredningen dock vara av natur att böra föranleda ett jämförelsevis välvilligt bedömande i nu berörda avseende, då fråga är om långtidsinkallads rätt till föreslagna förmåner. Utredningen har i annat sammanhang något berört förhållandena för de krigsfrivilliga och därvid framhållit, att bland dem torde finnas ett mindre antal, som under tiden för en långvarig militärtjänstgöring uppnått en levnadsålder av 47 år och därvid avförts såsom värnpliktiga men fortsatt tjänstgöringen såsom krigsfrivilliga. Utredningen anser för sin del, att skäl kunna anföras för att dessa krigsfrivilliga under vissa betingelser bliva berättigade till de av utredningen föreslagna förmånerna. Med hänsyn till att arbetsmarknadsläget under senare år varit relativt gott och större svårigheter icke bort föreligga för de krigsfrivilliga att erhålla anställningar på den civila arbetsmarknaden men dessa valt att fortsätta militärtjänstgöringen, har utredningen dock icke ansett sig kunna föreslå, att denna personalkategori göres delaktig av här omhandlade förmåner. Utredningen förutsätter emellertid, att här berörda krigsfrivilliga i samband med försvarsberedskapens avveckling komma att i görlig mån beredas rådrum för lösandet av sysselsättnings- och försörjningsproblemen. Vidare vill utredningen i detta sammanhang något beröra frågan om de långtidsinkallades rätt att komma i åtnjutande av flera av de föreslagna förmånerna av värnpliktslån, avvecklingsersättning och yrkesutbildning. Principiellt bör, enligt utredningens uppfattning, en och samma långtids-

inkallad kunna komma i åtnjutande av allenast en av de föreslagna hjälpformerna. Härifrån har emellertid ett avsteg av praktiska skäl måst göras, nämligen ifråga om rätten till avvecklingsersättning och utbildning i fortbildnings- eller omskolningskurs. Något ytterligare avsteg torde emellertid, enligt utredningens uppfattning, icke böra ifrågakomma. Beträffande den tid efter hemförlovningen, inom vilken någon av de av utredningen föreslagna förmånerna skall sökas, torde bestämda regler böra uppställas. Då det kan förutsättas, att erforderligt planläggningsarbete för ordnandet av fortbildnings- eller omskolningskurser för de långtidsinkallade kan bedrivas före avvecklingen av försvarsberedskapen, torde de långtidsinkallade i förhållandevis god tid före väntad hemförlovning kunna orienteras om här uppkommande möjligheter. Som regel torde därför böra föreskrivas, att ansökan om deltagande i dylik fortbildnings- eller omskolningskurs skall föreligga senast en månad efter erhållen hemförlovning. Enahanda tidsbegränsning synes böra fastställas, såväl då det gäller rätten till avvecklingsersättning som värnpliktslån. Utredningen vill alltså föreslå, att de långtidsinkallade principiellt skola kunna komma i åtnjutande av allenast endera av följande förmåner, nämligen antingen värnpliktslån eller avvecklingsersättning vid arbetslöshet eller såsom lönefyllnad eller ock yrkesutbildning kombinerad med avvecklingsersättning.

Kap. VII. Organ för handläggning av ärenden rörande förmåner åt de långtidsinkallade. Under Kungl. Maj:t handhaves för närvarande ledningen av den erforderliga regleringen av arbetskraftens användning samt av viss hjälpverksamhet, som äger samband därmed, av statens arbetsmarknadskommission. Det tillkommer därjämte kommissionen, bland annat, att enligt gällande krigsfamiljebidragsförordning vara tillsynsmyndighet för familjebidragsverksamheten samt att fullgöra vissa uppgifter i avseende på värnpliktslåneverksamheten enligt gällande värnpliktslåneförordning. För handläggning av ärenden rörande civilanställning åt avgående fast anställt manskap finnes under Kungl. Maj:t en särskild byrå, försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå. Under tiden för den förstärkta försvarsberedskapen är statens arbetsmarknadskommission emellertid ersättare för styrelsen för ifrågavarande byrå. Högsta inseende över yrkesundervisningen i riket ävensom den yrkesutbildning, som med bidrag av statsmedel bedrives inom näringslivet, utövas av överstyrelsen för yrkesutbildning. Lokalt handläggas arbetsmarknadsfrågor av länsarbetsnämnderna och de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna. Ärenden rörande familjebidrag prövas av kommunala familjebidragsnämnder och ärenden rörande värnpliktslån av särskilda värnpliktslånenämnder, en för varje län, med biträde av familjebidragsnämnderna. Handläggning av ärenden rörande civilanställning av avgående fast anställt manskap sker av vid fredsförbanden särskilt organiserade civilanställningskommissioner. För förbanden i Stockholm och dess omedelbara närhet finnes dock en gemensam civilanställningskommission. Vid ett genomförande av de av utredningen i det föregående föreslagna åtgärderna för en lösning av de långtidsinkallades sysselsättnings- och försörjningsproblem lär det vara nödvändigt, att ledningen handhaves av ett centralt organ. Då åtgärderna bliva av tillfällig natur bör såvitt möjligt undvikas, att härför inrättas ett nytt organ. Mest ändamålsenligt synes vara, att denna ledning uppdrages åt någon redan befintlig myndighet med

likartade arbetsuppgifter. Härvid torde i främsta rummet antingen statens arbetsmarknadskommission eller det centrala civilanställningsorganet kunna komma ifråga. Vad gäller det sistnämnda organet, anser sig utredningen böra erinra därom, att 1942 års civilanställningssakkunniga framlagt ett ännu icke slutligt prövat förslag till omorganisation av byrån. Omorganisationen sammanhänger därmed, att de sakkunniga föreslagit en avsevärd omläggning <av civilanställningsverksamheten i dess helhet. Härutöver har byrån också enligt beslut under år 1944 av Kungl. Maj:t ålagts omfattande uppgifter i avseende på försvarets manskapsrekrytering. Byrån befinner sig på grund härav i en omorganisationsperiod. Att härunder ålägga densamma betydelsefulla uppgifter i avseende på lösandet av de långtidsinkallades sysselsättnings- och försörjningsproblem i vad avser annan personal än visst f. d. fast anställt manskap torde knappast vara lämpligt utan tvärtom ägnat att försvåra fullgörandet av de byrån normalt tillkommande uppgifterna. Vad åter gäller arbetsmarknadskommissionen torde det kunna förväntas, att vissa den åliggande uppgifter, främst då sådana som beröra de värnpliktiga, komma att till omfånget avsevärt minska i och med försvarsberedskapens avveckling. Även om å andra sidan viss ökning av arbetsuppgifterna kunna uppstå vid en eventuell sysselsättningskris, synes dock möjlighet föreligga för att arbetsmarknadskommissionen utan större svårighet skall kunna såsom centralorgan handlägga ärenden rörande särskilda förmåner åt de långtidsinkallade. Utredningen får därför föreslå, att åt arbetsmarknadskommissionen uppdrages att fungera som centralt organ för handläggning av frågor rörande sysselsättningsoch försörjningsproblem för de långtidsinkallade i samband med den förstärkta försvarsberedskapens avveckling. Vad gäller frågor rörande ordnandet av särskilda fortbildnings- eller omskolningskurser ävensom annan yrkesutbildning för de långtidsinkallade förutsätter utredningen, att erforderligt samråd kommer att äga rum mellan arbetsmarknadskommissionen och överstyrelsen för yrkesutbildning. Sistnämnda myndighet torde böra medverka vid uppgörandet av undervisningsplaner och i övrigt vid kursernas anordnande och bedrivande m. m. Av den inledningsvis lämnade redogörelsen har framgått, att ärenden rörande värnpliktslån för närvarande lokalt handläggas av särskilda värnpliktslånenämnder med biträde av familjebidragsnämnderna. Då alltså organ för handläggning av dylika ärenden redan nu finnas, synes anledning icke föreligga att uppdraga handläggningen av de värnpliktslån, varom här är fråga, åt särskilda myndigheter. Genom bibehållande av nuvarande lånemyndigheter även för denna låneverksamhet utnyttjas också den erfarenhet och sakkunskap, dessa genom sin hittillsvarande verksamhet för-

63 värvat. Utredningen får därför föreslå, att ärenden rörande värnpliktslån åt långtidsinkallade skola handläggas av värnpliktslånenämnderna med biträde av familjebidragsnämnderna. Vad därefter gäller frågor rörande den föreslagna avvecklingsersättningen, har utredningen i det föregående framhållit, att denna kommer att fastställas från olika utgångspunkter för skilda grupper av långtidsinkallade. Praktiska skäl synas emellertid tala för att ersättningsfrågorna avgöras och ersättningen utbetalas av en och samma myndighet. Härvid kan if rågakomma antingen vederbörliga militära myndigheter eller familjebidragsnämnder. Att under tiden för försvarsberedskapens avveckling belasta de militära myndigheterna med hithörande frågor torde icke vara rationellt, helst som frågornas handläggning fordrar ett intimt samarbete med den offentliga arbetsförmedlingen och de långtidsinkallade i många fall icke äro regionalt rekryterade till de militära förbanden. På grund härav vill utredningen föreslå, att hithörande ärenden handläggas av familjebidragsnämnderna. Beträffande själva förfarandet vid handläggning av ärenden, som röra långtidsinkallades rätt till här föreslagna förmåner, får utredningen framhålla följande. Vid tidpunkten för hemförlovning bör det ankomma på den långtidsinkallade att lämna vederbörlig militär myndighet uppgift rörande mantalsskrivningsort och sysselsättningsförhållanden efter hemförlovningen. Den militära myndigheten bör hava att lämna vederbörliga familjebidragsnämnder uppgift angående månadslön i förekommande fall för den personal, som avlönas i likhet med personal på aktiv stat, angående storleken av utgående krigslön ävensom övriga erforderliga upplysningar angående tidpunkt för hemförlovning, tjänstgöringstider, tjänstgöringens benämning m. m. På grundval av dessa upplysningar ävensom av den långtidsinkallade företett intyg av arbetsförmedlingsanstalt eller, i förekommande fall, uppgift angående löneförmåner i erhållen anställning bör familjebidragsnämnd äga preliminärt bestämma om avvecklingsersättningen i det enskilda fallet och utanordna ersättningsbeloppet. Då avvecklingsersättning enligt utredningens förslag helt skall gäldas av statsmedel, synes av principiella skäl frågan om ersättningsbeloppets storlek i det enskilda fallet böra underställas det centrala organ, som skall handlägga dessa ärenden, d. v. s. enligt utredningens förslag statens arbetsmarknadskommission. Skulle någon långtidsinkallad icke åtnöja sig med arbetsmarknadskommissionens beslut i dylikt ärende, torde han böra äga att söka erhålla rättelse genom besvär hos Kungl. Maj:t. Ifråga om f. d. fast anställt manskap, som i enlighet med utredningens förslag kan komma att beredas enahanda civilanställningsförmåner som avgående fast anställt manskap, synes det utredningen mest praktiskt att

hithörande ärenden handläggas centralt av försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå och lokalt av vederbörlig civilanställningskommission eller de organ, som i anledning av 1942 års civilanställningssakkunnigas förslag kunna komma att ersätta dessa. På de militära myndigheterna bör det enligt utredningens uppfattning ankomma att, vilket är förhållandet ifråga om det fast anställda manskapet, utbetala eventuellt utgående avskedspremie ävensom lön under tid för eventuell anställning på civilanställningsstat. Utredningen vill slutligen i detta sammanhang framhålla, att utredningen icke ansett sig böra framlägga förslag till erforderliga författningsbestämmelser, då utredningen förutsätter, att dylika lämpligen böra utarbetas av det centrala organ, som får sig anförtrott att handlägga frågor rörande nu föreslagna åtgärder. Beträffande ikraftträdandet av på utredningens förslag grundade bestämmelser har utredningen icke ansett sig kunna framlägga några preciserade förslag men får härom anföra följande. Omfattningen av de föreslagna åtgärderna blir uppenbarligen beroende av förutom sättet för försvarsberedskapens avveckling även det läge på arbetsmarknaden, som kan vara för handen vid tiden för denna avveckling. Därest goda sysselsättningsmöjligheter erbjuda sig vid ifrågavarande tidpunkt, synes det sålunda kunna övervägas, att exempelvis slopa den möjlighet till yrkesutbildning i fortbildnings- och omskolningskurser, som utredningen i det föregående föreslagit, eller att låta avvecklingsersättning kunna utgå allenast i syfte att bereda långtidsinkallad möjlighet till lönefyllnad o. s. v. Då dessa förhållanden icke för närvarande kunna överblickas och tidpunkten för avvecklingen av den förstärkta försvarsberedskapen ej heller kan närmare fixeras, vill utredningen föreslå, att på utredningens förslag grundade bestämmelser må träda i kraft i den omfattning och vid den tidpunkt, som Kungl. Maj:t efter förslag av överbefälhavaren i samråd med arbetsmarknadskommissionen kan finna skäl bestämma. Utredningen har vid sin bedömning av hithörande frågor utgått från att avvecklingen av den förstärkta försvarsberedskapen kommer att taga förhållandevis lång tid i anspråk och förutsatt, att de långtidsinkallade genom fortsatt militärtjänstgöring skola kunna beredas visst rådrum för lösandet av sysselsättnings- och försörjningsproblemen. Såsom förutsättning härför har utredningen emellertid ansett, att tjänstgöring jämlikt § 28 gällande värnpliktslag kan ifrågakomma och anställning över stat enligt nu gällande bestämmelser medgivas. Huru lång tid efter det avvecklingen av försvarsberedskapen påbörjats sådan tjänstgöring respektive anställning skall kunna fortgå anser utredningen icke för närvarande kunna angivas. Den tidpunkt, efter vilken de av utredningen föreslagna förmånerna icke längre skola

65 kunna tillkomma dem som hemförlovas, synes emellertid böra sammanfalla med den tidpunkt, då tjänstgöring jämlikt § 28 gällande värnpliktslag icke längre må ifrågakomma respektive nu gällande bestämmelser angående anställning över stat upphävas. Även beträffande sistberörda tidpunkt synes det utredningen böra ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av överbefälhavaren i samråd med arbetsmarknadskommissionen meddela beslut. Härvid kan det läget uppstå, att officerare och underofficerare i reserven, vilka fullgöra frivillig tjänstgöring eller tjänstgöring i vakanta beställningar, uteslutas från här föreslagna förmåner. Denna nackdel torde emellertid kompenseras av det längre rådrum, ifrågavarande personal beredes genom den nämnda tjänstgöringen. H

— 4148 CO

Kap. VIII. Kostnadsberäkningar. Det ligger i sakens natur, att kostnaderna för de här föreslagna förmånerna för närvarande endast approximativt kunna beräknas, då tidpunkten för försvarsberedskapens avveckling icke kan fixeras och läget på arbetsmarknaden vid denna tidpunkt icke heller nu kan överblickas. Antalet till förmånerna berättigade långtidsinkallade kan följaktligen för närvarande icke närmare beräknas. Den av utredningens undersökningar berörda personalen den 1 oktober 1944 uppgick till omkring 6 000, av vilka omkring 38 procent med säkerhet kunde anses tillhöra gruppen tvångsvis ianspråktagna. Utredningen har med hänsyn härtill och med beaktande av det tidigare framlagda förslaget om viss utvidgning av rätten till föreslagna förmåner att omfatta även viss av utredningens undersökningar icke berörd personal, ansett sig kunna räkna med att omkring 3 000 inkallade kunna bliva berättigade till de av utredningen föreslagna förmånerna. Med ledning av de gjorda undersökningarna har utredningen ansett sig kunna grunda kostnadsberäkningarna på följande antaganden. Omkring 600 av förenämnda 3 000 torde komma att åteigå till tidigare innehavda anställningar och på denna grund icke komma i åtnjutande av någon av de föreslagna förmånerna. Omkring 2 400 långtidsinkallade komma alltså att utnyttja förmånerna. Av dessa torde omkring 600 komma att åtnjuta värnpliktslån, omkring 1 200 avvecklingsersättning såsom övergångshjälp samt omkring 600 yrkesutbildning kombinerad med avvecklingsersättning. Vad därvid först gäller dem som komma att utnyttja förmånen av värnpliktslån, synes det vid kostnadsberäkningarna skäligt att räkna med en lånesumma av genomsnittligt 3 000 kronor per inkallad. För finansiering aV denna låneverksamhet skulle då fordras en kapitalinvestering av 1 800 0001 kronor. Som i annat sammanhang framhållits förefanns mot slutet av år 1944 ett odisponerat anslag av omkring 2 600 000 kronor för denna verksamhet. Det synes utredningen föga sannolikt, att hela denna kapitaltillgång kommer att inom den närmaste tiden tagas i anspråk för beviljande av värnpliktslån i vanlig ordning. Utredningen räknar för sin del med att omkring 1 000 000 kronor av nu ifrågavarande kapitalbehållning skall kunna disponeras för finansiering av den av utredningen föreslagna låneverksamheten. Med hänsyn härtill får utredningen föreslå, att för de särskilda värnpliktslånen åt långtidsinkallade härutöver beräknas ett till 1 000 000 kronor avrundat belopp för kapitalinvestering. Kostnaderna för avvecklingsersättning fördela sig på långtidsinkallade,

vilka behöva utnyttja ersättningen för sin försörjning i avvaktan på anställnings vinnande eller för lönefyllnad, samt på långtidsinkallade, vilka deltaga i fortbildnings- eller omskolningskurser. För den förstnämnda kategorien har utredningen ansett kostnadsberäkningarna kunna grundas på det antagandet, att envar kommer att behöva utnyttja ersättningen under en tid av tre månader och att ersättningen under denna tid utgår med i medeltal 350 kronor per månad. Från dessa utgångspunkter skulle det erforderliga anslaget i nu ifrågavarande fall kunna beräknas till 1 200 X 3 X 350 = — 1 260 000 kronor. För deltagare i fortbildnings- eller omskolningskurser synes anslagsberäkningen kunna grundas på antagandet, att kurserna få en varaktighet av sex månader ocl; att deltagarna härunder komma att uppbära avvecklingsersättning med i medeltal 275 kronor per månad. Det härför erforderliga anslaget skulle alltså komma att uppgå till 600 X 6 X X 275 = 990 000 kronor. Sammanlagt skulle för bestridandet av kostnaderna för avvecklingsersättning erfordras ett anslag av 1 260 000 + + 990 000 = 2 250 000 kronor. Vad slutligen gäller undervisningskostnaderna för yrkesutbildning har utredningen ansett sig kunna tillämpa samma beräkningsgrunder som 1942 års civilanställningssakkunniga i sitt tidigare omnämnda betänkande med förslag till ordnandet av civilanställning för avgående fast anställt manskap vid försvaret. Ifrågavarande sakkunniga räknade med en genomsnittskostnad per deltagare av 550 kronor vid en kurslängd av sex månader, vartill emellertid komme kostnader för lokaler med värme, lyse och städning. Ifrågavarande kostnader beräknade de sakkunniga till omkring 1 000 kronor för avdelning. För en kursverksamhet om 600 deltagare skulle alltså undervisningskostnaderna kunna beräknas till 600 X 550 = 330 000 kronor. Om man antager, att 40 avdelningar behöva organiseras för utbildningens ordnande, skulle kostnaderna för hyra m. m. komma att uppgå till 40 X X 1 000 = 40 000 kronor, varav följer, att de sammanlagda kostnaderna för den föreslagna yrkesutbildningen skulle belöpa sig till 330 000 + + 40 000 = 370 000 kronor eller, i avrundat tal, 400 000 kronor. Beträffande de förmåner av avskedspremie och anställning på civilanställningsstat, vilka utredningen föreslagit under vissa förhållanden skola kunna utgå till f. d. fast anställt manskap, har utredningen icke ansett sig kunna framlägga några kostnadsberäkningar. Antalet av utredningens här ifrågavarande förslag berörda torde emellertid kunna förutsättas vara ganska ringa. Då de normala kostnaderna för avskedspremier och anställning på civilanställningsstat bestridas från anslag under fjärde huvudtiteln, synas de merkostnader, som uppkomma vid ett genomförande av utredningens förslag om viss utsträckt rätt till avskedspremie och anställning på civilanställningsstat, böra bestridas från samma anslag, vilka för ändamålet möjligen kunna vara i behov av att något ökas.

Kap. IX. Sammanfattning. Utredningen har funnit erforderligt, att särskilda åtgärder vidtagas för att underlätta lösandet av sysselsättnings- och försörjningsproblemen vid försvarsberedskapens avveckling för de till längre tids militärtjänstgöring inkallade. Utredningen förordar, att tidpunkten för långtidsinkallades hemförlovning före och under avvecklingsperioden, i den mån så med hänsyn till de militära intressena kan ifrågakomma, bör väljas med beaktande av de individuella önskemålen och den enskildes möjligheter på arbetsmarknaden. I samma syfte föreslår utredningen, att värnpliktiga under tiden för försvarsberedskapens avveckling skola kunna bibehållas i tjänstgöring jämlikt 28 § värnpliktslagen. Nu gällande bestämmelser angående anställning över stat av visst manskap föreslås vidare skola äga fortsatt giltighet under avvecklingsperioden. Officerare och underofficerare i reserven böra under minst motsvarande tid beredas tillfälle att fullgöra frivillig tjänstgöring på vakanta officers- respektive underofficersbeställningar. Utredningen föreslår också vissa särskilda ekonomiska förmåner åt dem som vid tidpunkten för hemförlovningen komma att sakna anställning eller utkomstmöjligheter i övrigt. För att förbättra möjligheterna för de långtidsinkallade att lösa försörjningsproblemen i avvaktan på anställnings vinnande ävensom under tid för deltagande i fortbildnings- eller omskolningskurser samt för att i vissa fall underlätta för dem att taga erbjuden anställning även med relativt låga löneförmåner föreslår utredningen, att de långtidsinkallade på vissa villkor skola komma i åtnjutande av en särskild avvecklingsersättning. Storleken av denna ersättning föreslås bliva beroende av de förmåner, som utgått under tiden för den militära tjänstgöringen. Utredningen förordar dock, att ersättningen maximeras vid 400 kronor inom ortsgrupp I, vid 450 kronor inom ortsgrupp I I samt vid 500 kronor inom ortsgrupp III. I syfte att åstadkomma förenkling vid handläggning av dylika ärenden föreslår utredningen vidare, att A-, B- och C-orter i det statliga lönesystemet ifråga om avvecklingsersättningens maximibelopp skola utgöra en ortsgrupp (I), D-, E- och F-orter en ortsgrupp (II) samt övriga orter likaledes en ortsgrupp (III). Avvecklingsersättningen föreslås skola kunna utgå under högst sex månader efter hemförlovningen, varvid dess belopp månatligen skall reduceras med 10 procent av det under första månaden utgående beloppet.

69 Vissa personalkategorier, vilka för närvarande icke kunna erhålla värnpliktslån, föreslås bliva berättigade härtill. Villkoren för erhållande av värnpliktslån föreslås för de långtidsinkallades vidkommande uppmjukade i förhållande till vad nu gäller. Värnpliktslånens maximibelopp föreslås ökade från 5 000 till 7 000 kronor för denna kategori. Utredningen föreslår vidare, att yrkesutbildning i särskilda fortbildningsoch omskolningskurser skall anordnas för de långtidsinkallade med rätt för dem att härunder uppbära avvecklingsersättning. Härvid skall avvecklingsersättningen under alla förhållanden utgå med minst det belopp, som eljest kan komma att utgå till deltagare i dylika kurser. Utredningen föreslår, att de förordade åtgärderna principiellt endast skola avse sådan personal, som tvångsvis tagits i anspråk för beredskapstjänstgöring under minst två år i oavbruten följd — bortsett från ett avbrott av högst tre månaders varaktighet — och som vid tiden för försvarsberedskapens avveckling eller på utredningsförslaget grundade bestämmelsers ikraftträdande befinner sig i dylik tjänstgöring. Vissa avvikelser härifrån föreslås dock skola kunna göras i vad avser bedömande av den inverkan tjänstgöringens art och tjänstgöringstidens längd kan utöva. Personal, som under minst sex år i oavbruten följd fullgjort militärtjänstgöring såsom fast anställt manskap och värnpliktig eller i reservanställning, föreslås bliva berättigad till enahanda civilanställningsförmåner som fast anställt manskap med samma tjänstetid i beställning på aktiv stat. Utredningen föreslår vidare, att statens arbetsmarknadskommission skall fungera såsom centralt organ för handläggning av frågor rörande ekonomiska och andra förmåner åt långtidsinkallad personal. Ärenden rörande värnpliktslån föreslås lokalt skola handläggas av värnpliktslånenämnderna med biträde av familjebidragsnämnderna samt ärenden rörande avvecklingsersättning av familjebidragsnämnderna. Avvecklingsersättningen föreslås i motsats till vad som gäller beträffande familjebidrag åt värnpliktiga skola helt gäldas av statsmedel. Kostnaderna för ett genomförande av utredningsförslaget hava approximativt beräknats sålunda: Kronor

Avvecklingsersättning Yrkesutbildning: undervisningskostnader Värnpliktslån: kapitalinvestering

2 250 000 400 000 2 650 000 1 000 000.

<D Q. in T3

0) T3 C

O

m

CO

3 LU

B

co (0

2 w

LU

«t t o

«=£ M en O LU

LU OO CO

B

oc

«c s»

CO OB

O

LL.

l!

?l

iP ^ •*• Q

J3 •*

11 X)

> <

ro

ro

'> ro ro c

c c

oro Q.

j£

:ro

•—, en

ö.E i n {>.

._ c Z :ro =

*: ro c tn ro c

E

0 E

7. Om Ni anser att annan form för bistånd från statsmakternas sida än de under fråga 6 nämnda skulle vara lämplig, angiv då vilken!

-5

Q?

6. Om Ni inte kan påräkna att utan statsmakternas bistånd vinna anställning, vilken form härför anser Ni då vara lämpligast av följande: a) ekonomiskt stöd i form av lån och/eller bidrag. b) yrkesutbildning.

Nej

Ja

Svar:

z

3. Vilken sysselsättning hade Ni innan den nuvarande militärtjänstgöringen började?

*2i

4. Har Ni, om militärtjänstgöringen upphör, utsikter att återfå tidigare anställning?

-2

2. Om Ni innehaft fast anställning såsom manskap vid försvaret", angiv i så fall under vilken tid sådan anställning innehafts.

Svar: 1. Hur längeharNi nu i en följd fullgjort militärtjänstgöring, som icke för värnpliktiga är att hän- Sedan den 19 föra till första tjänstgöring, för reservofficerare till tiden före reservofficersutnämningen och för reservunderofficerare, underbefäl i reserven, över stat anställt manskap samt värnpliktigt f. d. fast anställt manskap till anställningstid såsom manskap på aktiv stat. (Vid kortare avbrott än tre månader anses tjänstgöringen ha pågått i en följd).

70 e

.—\

ro

4 i 10

ro

T3 0

c a>

<u

j

(t ro >

0)

i 1i

> Q3

"S en in

XI

<

71 e

E E

ös

-2 c5

ZJ

o ex •o

ta

Ifl

A o

Ol c

T

:0 Ol

to o

C > :ra

CO o

O

c o

> ;o

CL

L.

Jf

Q) Q. •a

•o 0) B XI "O CJ

(0 C :ta

<u •o

o

V

E o

c •o

tu

>

"O

ai c

•c

ra o

:0 •1

T

C

c

A

7 5

-—

o

o ro Q.

Jc

o

o CO o

T

i

c

"O O <D n •o

•

E

o

V

—i

o ra Ol ro > A

c

X>

<

o

:o •*-«

T o

Ol c

•ra

'O Ol

o m 0) -a c 3

c

» T 5

c

o o CO

CL

T o

0)

•o a)

O)

-O

o CM

•o O

V

Si

c

E

r~

H

LL

1-

ro 0)

tu o O)

ro a> u

o

LL c

<D l/) 0)

o

>

irö 'S

D

XI

in 0)

in a>

T3 C

c

>

LL

>

0) •a

o

h-

O)

<u

3 H gU. ro Q)

o

^rö

o

Vi c

ro

ro

* s.+-. in i_

ro ^ «n

> ro O E

O)

Q.

c

=ro >

H-

LL

a) "O

c

ro

en 13 a)

:* ro £ o

=ro t t > o

T Värnpliktigt f.d. fast anställt manskap F

Sammansl ällning suppgif t ringsförhållan den för viss iå ngtidsi

c

o

ro ro en

E E CO

Q.

c

:ro > ro en

>

O

I - LU 1-

LL

Bilaga -3

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Försvarsdepartementet. Med stöd av nådigt bemyndigande beslöt Herr Statsrådet den 14 september detta år tillkalla särskilda utredningsmän för att inom försvarsdepartementet biträda med omprövning av uppkommande frågor om till beredskapstjänstgöring inkallad personals återförande till civil verksamhet. Utredningsmännen, som antagit namnet försvarsberedskapsavvecklingsutredning nr 1, få såsom en första åtgärd för uppdragets fullgörande underställa Herr Statsrådets prövning frågan angående hempermittering av viss till längre tids militärtjänstgöring inkallad personal och få i ärendet anföra följande. Chefen för Kungl. Finansdepartementet uppdrog den 19 mars 1943 åt statens arbetsmarknadskommission att verkställa vissa förberedande utredningar, avseende arbetsmarknadsproblem i samband med ett vapenstillestånd. I ett den 24. april 1944 avgivet delbetänkande (stat. off. utr. 1944: 36) framlade kommissionen vissa utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering, vari bland annat också berördes sysselsättningsproblem för i försvarets tjänst anställda. Såsom utgångsmaterial för sistnämnda utredning hade kommissionen införskaffat uppgifter angående den personal av vissa kategorier, som den 15 oktober 1943 sedan minst sex månader tillbaka var i tjänst vid försvaret. Hela antalet sådan personal utgjorde 8 306, varav 4 751 frivilligt tjänstgörande värnpliktiga. Vid undersökningstillfället uppgick tjänstgöringstidens längd för 6 500 till två år och däröver, 1 044 hade varit i oavbruten tjänstgöring sedan krigsutbrottet. Försvarsberedskapsavvecklingsutredningen har föranstaltat om en liknande undersökning som den av arbetsmarknadskommissionen utförda i syfte att få ett nytt och aktuellare samt för utredningens syfte mera lämpat arbetsmaterial. Ehuru denna undersökning ännu icke slutförts, förefaller det utredningen sannolikt, att undersökningsresultatet i vad avser antalet till längre tids beredskapstjänstgöring inkallade kommer att uppvisa relativt små förändringar, om jämförelse göres med den tidigare omnämnda, av arbetsmarknadskommissionen gjorda undersökningen. Anledning finnes sålunda antaga, att' antalet i militärtjänst på grund av försvarsberedskapen varande personer med en tjänstgöringstid av två år och däröver kommer att visa sig vara relativt betydande. Behovet av stöd från statsmakternas sida vid ett återförande till civil verksamhet av den till beredskapstjänstgöring inkallade personalen torde, enligt utredningens uppfattning, i det individuella fallet till stor del bliva beroende av den militära tjänstgöringstidens längd, då denna tjänstgöringstid är liktydig med frånvarotid från civilt yrkesområde. Behovet av sådant statligt stöd måste vidare anses komma att få ökat omfång, därest försvarsberedskapen kan komma att avvecklas i förhållandevis snabb takt. All den arbetskraft, som då hempermitteras eller hemförlovas från militärtjänstgöring, torde icke utan omgång kunna påräknas att erhålla sysselsättning på den civila arbetsmarknaden.

73 För närvarande kännetecknas arbetsmarknaden av relativt goda anställningsmöjligheter för arbetssökande i praktiskt taget alla ålderslägen. Det erbjuder i allmänhet inga större svårigheter för de arbetsföra att erhålla anställningar, då brist på arbetskraft råder inom åtskilliga yrkesområden. Under de sistförflutna åren har också den offentliga arbetsförmedlingen utbyggts på ett sådant sätt, att den numera — allmänt taget — står bättre rustad att medverka till en ur den enskilde arbetssökandes synpunkt lämplig placering på arbetsmarknaden än vad tidigare varit fallet. Nu anförda synpunkter göra det enligt utredningens uppfattning angeläget, att personal, som fullgjort längre tids beredskapstjänstgöring, av vederbörande chef kan — i den mån beredskapskravet det medgiver — beviljas hempermittering eller hemförlovning i syfte att erhålla anställning inom civilt yrkesområde. I synnerhet torde detta gälla sådan personal, som fullgör tjänstgöring enligt frivilligt åtagande. Det torde emellertid kunna förutsättas, att den långtidstjänstgörande personalen, oberoende av om tjänstgöringen fullgöres enligt frivilligt åtagande eller blivit vederbörande tvångsvis ålagd, i betydande utsträckning förlorat kontakten med den civila arbetsmarknaden. Några försök att erhålla civil anställning genom hänvändelse till den offentliga arbetsförmedlingen eller direkt till arbetsgivare torde mera sällan hava gjorts från personalens sida. Det synes därför lämpligt, att den personal, varom nu är fråga, orienteras om nuvarande förhållanden på arbetsmarknaden och uppmanas att söka återknyta kontakten med denna via den offentliga arbetsförmedlingen eller på annat sätt. I främsta rummet torde en sådan orientering böra lämnas den personal, som efter frivilligt åtagande fullgör tjänstgöring. Det synes nämligen utredningen vara relativt sett lättare för de militära myndigheterna att avvara denna personal än den som tvångsvis tagits i anspråk. I den mån personal, som fullgjort längre tids beredskapstjänstgöring, på nu antytt sätt kan intresseras för att söka återgå till civila yrkesområden, böra förutsättningarna för den enskilde att finna en tryggad utkomst på den civila arbetsmarknaden kunna bedömas gynnsammare än om hempermittering eller hemförlovning äger rum först i samband med en allmän avveckling av försvarsberedskapen. Därest i det enskilda fallet en lämplig anställning kan erhållas, synes det därför utredningen angeläget, att de militära myndigheterna, med beaktande av kraven på erforderlig militär beredskap, pröva frågan om hempermittering eller hemförlovning med största möjliga hänsynstagande till individens intressen och allmänt sociala önskemål. Det ligger emellertid i sakens natur, att utredningens syftemål endast kan nås i sådana fall, där hempermittering eller hemförlovning kan förekomma under längre tid. Då den personal, varom här närmast är fråga, fullgjort avsevärt längre beredskapstjänstgöring än annan personal, synes dock hempermitteringen eller hemförlovningen i allmänhet kunna avse så lång tid, att den enskilde hinner få fast fot på den civila arbetsmarknaden. Det sistnämnda synes utredningen vara så betydelsefullt ifråga om den personal, som fullgjort längre tids beredskapstjänstgöring, att fördelarna ur samhällets synpunkt av en eventuell hempermittering eller hemförlovning i syfte att möjliggöra tillträdandet av civil anställning överväga eventuella nackdelar av att annan personal nödvändigtvis kan behöva inkallas till militär tjänstgöring. Med anledning av vad sålunda anförts får utredningen vördsamt anhålla,

74 att Herr Statsrådet måtte vidtaga sådana åtgärder, att personal, som i anledning av försvarsberedskapen efter frivilligt åtagande eller tvångsvis tagits i anspråk för längre tids sammanhängande tjänstgöring, dels orienteras om här anförda synpunkter och särskilt om nuvarande relativt gynnsamma förhållanden på arbetsmarknaden, dels i mån av möjlighet hempermitteras eller hemförlovas vid tillfälle, då i det enskilda fallet anställning på den civila arbetsmarknaden står till buds. I detta ärendes handläggning hava samtliga utredningens ledamöter deltagit. Stockholm den 5 oktober 1944. På utredningens vägnar: A. B. GÄRDE. Ordförande /

Hugo Karen.

Statens offentliga utredningar 1945 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) AUmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Betänkande med förslag till utlänningslag och lag angående omhändertagande av utlänning i anstalt eller förläggning. [1]

Fast e g e n d o m .

Jordbruk med binäringar.

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.

Statsförfattning.

Allmän statsförvaltning. Industri.

Kommunalförvaltning. Handel och sjöfart.

Statens och kommunernas

flnansväsen.

Kommunikationsväsen. Betänkande med förslag till organisation av en luftfaftsstyrelse m. m. [2]

Politi. Bank-, kredit- o c h p e n n i n g v ä s e n .

Nationalekonomi o c h socialpolitik. Försäkringsväsen.

Kyrkoväsen.

H ä l s o - och sjukvård.

Undervisningsväsen. odling i övrigt.

Andlig

Försvarsväsen. Betänkande rörande särskilda åtgärder vid återförandet till civil verksamhet av till beredskapstjänstgöring inkallad personal. [8]

Allmänt n ä r i n g s v ä s e n .

Utrikes ärenden.

Stockholm 1943 Ivar HseggStröms Boktryckeri A. B. 4*4860

Internationell rätt.