Betänkande med förslag till lag med särskilda bestämmelser om uppfinningar m. m. av betydelse för rikets försvar
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
II STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1946:25 JUSTITIEDEPARTEMENTET
I I
BETÄNKANDE MED F Ö R S L A G
TILL
LAG MED SÄRSKILDA RESTÄMMELSER OM UPPFINNINGAR M. M. AV RETYDELSE FÖR RIKETS FÖRSVAR A V G I V E T AV
särskilt
tillkallade
sakkunniga •
S
T
O
C
K
1 9
H
O
6 L
M
•
Statens offentliga utredningar 1946 K r o n o l o g i s k
Betänkande angående rundradion i Sverige. Dess aktuella behov och riktlinjer för dess framtida verksamhet. Norstedt. 167 s. K. Dödföddheten och tidigdödligheten i Sverige. Dess samband med nativitetsminskningen och dess förhållande vid olika former av förlossningsvård samt dess socialmedicinska och befolkningspolitiska betydelse. Av C. Gyllenswärd. Beckman. 115 s. S. Betänkande med förslag till ändrade grunder för flottningslagstiftningen m. m. Haeggström. 99 s. Jo. Betänkande med förslag angående uniformspliktens omfattning för viss personal vid försvarsväsendet. V. Petterson. 59 s. Fö. Betänkande om barnkostnadernas fördelning med förslag angående allmänna barnbidrag m. m. V. Petterson. 351 s. S. Betänkande om barnkostnadernas fördelning med förslag angående allmänna barnbidrag m. m. Bilagor. Beckman. 153 s. S. Betänkande och förslag rörande åtgärder för att begränsa antalet kontraktsanställt manskap inom krigsmakten. Beckman. 136 s. Fö. 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag till boställsordning för folkskolans lärare m. m. Marcus. 146 s. Fi. 9. 1945 års universitetsberedning. 1. Docentinstitutionen. Haeggström. 62 s. E. 10. Betänkande med förslag till omorganisation av vägoch vattenbyggnadsstyrelsen m.m. Katalog- och Tidskriftstryck. 217 s. K. 11. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. A. Allmän del. Idun. 341 s. E. 12. Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m. m. Del 1. Beckman. 216 s. E. 13. Investeringsutredningens betänkande med utredning rörande personal- och materielresurser m. m. för genomförande av ett arbetsprogram enligt av utredningen tidigare framlagt förslag. Marcus 72 s. Fi.
f ö r t e c k n i n g
14. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 4. Realskolan. Praktiska linjer. Idun. 193 s. E. 15. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. B. Förslag till undervisningsplaner. Idun. 253 s. E. 16. Betänkando angående forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukets område i Norrland. V. Petterson. 133 s. Jo. 17. Den familjevårdande socialpolitiken. Beckman. 132 s. 8. 18. P M angående utvecklingsplanering på jordbrukets område. Marcus. 252 s. Jo. 19. Betänkande med förslag rörande don ekonomiska försvarsberedskapens framtida organisation. Idun. 92 s. Fo. 20. Betänkande angående den centrala organisationen av det civila medicinal- och veterinärväsendet. Idun. 361 s. S. 21. Betänkande med utredning och förslag angående rätten till arbetstagares uppfinningar. Norstedt. 71 s. Ju. 22. Betänkande med förslag till ordnande av kreditgiv nings- och rådgivningsverksamhet för hantverk och småindustri samt bildande av företagarnämnder. Marcus. 144 s. II. 23. Socialvårdskommitténs betänkande. 12. Utredning och förslag angående moderskap6bidrag. Beckman. 115 e. S. 24. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 1. Förslag till effektiviserad kurators- och arbetsförmedlingsverksamhet för partiellt arbetsföra m. m. Katalog- och Tidskriftstryck. 200 s. S. 25. Betänkande med förslag till lag med särskilda bestämmelser om uppfinningar m. m. av betydelse för rikets försvar. Norstedt. 37 s. Ju.
Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckovten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet Jo. = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1946:25 JUSTITIEDEPARTEMENTET
BETÄNKANDE MED FÖRSLAG
TILL
LAG MED SÄRSKILDA BESTÄMMELSER OM UPPFINNINGAR M. M. AV BETYDELSE FÖR RIKETS FÖRSVAR A V G I V E T AV
särskilt tillkallade sakkunniga
STOCKHOLM 1946 KUNGL. BOKTRYCKERIET.
V. A. NORSTEDT & SÖNER
«ff*
INNEHÅLL. Sid.
Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Justitiedepartementet .. Förslag till lag med särskilda bestämmelser om uppfinningar m. m. av betydelse för rikets försvar Kommitténs uppdrag Gällande lagstiftning Allmän motivering Speciell motivering Utkast till kungörelse angående vad med krigsmateriel skall förstås i lagen med särskilda bestämmelser om uppfinningar m. m. av betydelse för rikets försvar (Bil. I) Utländsk rätt (Bil. II)
f l — 461182
5 7 11 13 18 24
32 33
Till Herr Statsrådet
och Chefen för Kungl.
Justitiedepartementet.
Genom beslut den 30 november 1945 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för justitiedepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga jämte sekreterare att inom departementet biträda med utredning rörande behovet och utformningen av särskilda för fredstid avsedda bestämmelser om uppfinningar av betydelse för försvaret eller folkförsörjningen. Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade chefen för justitiedepartementet den 5 december 1945 såsom sakkunniga för ifrågavarande utredning undertecknade, generaldirektören N. T. Löwbeer, tillika ordförande, överingenjören B. Sundfeldt, t. f. byråchefen i försvarsdepartementet G. A. Widell, byråchefen Å. C. von Zweigbergk och generaldirektören S. A. E. Ödeen. Som sekreterare förordnades den 31 december 1945 e. o. byråsekreteraren i patent- och registreringsverket Frithiof Berglund. De sakkunniga ha under utredningen samrått med representanter för försvarsstaben, arméförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen och försvarets forskningsanstalt ävensom representanter för det enskilda näringslivet. Efter slutfört uppdrag få de sakkunniga, som antagit namnet 1945 års försvarsuppfinningskommitté, härmed vördsamt avgiva betänkande med utredning och förslag i ämnet. Stockholm den 1 mars 1946. NILS LÖWBEER B. SUNDFELDT
G. A. WIDELL
ÅKE v. ZWEIGBERGK
STIG ÖDEEN /Frithiof
Berglund
Förslag till
lag med särskilda bestämmelser om uppfinningar m. m. av betydelse för rikets försvar. i §• Uppfinning, som har särskilt avseende å krigsmateriel och tillkommit här i riket eller tillhör någon, som är bosatt härstädes, må ej offentliggöras eWer, när den icke är offentliggjord, göras till föremål för ansökan om patent eller annan skyddsrätt i främmande stat eller eljest yppas, där ej annat följer av vad nedan sägs. Vad med krigsmateriel skall förstås bestämmer Konungen. 2§. Vill någon, att förbud, som i 1 § stadgas, skall upphöra att gälla, ingive ansökan härom till myndighet, som Konungen bestämmer (granskningsmyndigheten) . 3 §•
Till patentmyndigheten inkommande patentansökningar skola av granskningsmyndigheten granskas med hänsyn till uppfinningarnas betydelse för rikets försvar. Patentansökningar och därtill hörande handlingar skola av patentmyndigheten hållas tillgängliga för granskningsmyndigheten. 4 §.
Göres ansökan, som i 2 § sägs, eller sökes patent å uppfinning, som i 1 § avses, och finner granskningsmyndigheten uppfinningen vara av särskild betydelse för rikets försvar och alltjämt böra hemlighållas, skall myndigheten besluta härom utan dröjsmål och senast inom en månad efter det så beskaffade ansökningshandlingar inkommit, att ansökningens föremål härav tydligt framgår. Föreligger ej sådant beslut inom nämnda tid, vare förbud, varom i 1 § stadgas, ej därefter gällande. 5 §• Om staten icke inom tre månader från granskningsmyndighetens beslut enligt 4 § förvärvat all rätt till uppfinningen, upphör förbudet, såvida ej Konungen, med hänsyn till särskilda omständigheter, beslutit förlängning av förbudstiden. Sådan förlängning må ej avse längre tid än två månader.
6§. Så länge förbudet är gällande, må offentliggörande enligt 7 § första stycket eller 20 § andra stycket förordningen angående patent ej äga rum. 7 §•
Finnes uppfinning vara av särskild betydelse för rikets försvar, äger Konungen föreskriva, att uppfinningen må utnyttjas för statens räkning eller av annan, som Konungen bestämmer. Är uppfinningen av beskaffenhet, som i 1 § sägs, äger Konungen föreskriva, att all rätt till uppfinningen skall avstås till staten. 8 §. Vad ovan i 1, 2, 4, 5 och 7 §§ stadgas med avseende å uppfinning skall äga motsvarande tillämpning å förfarande eller anordning av teknisk natur, som kan utnyttjas i industriell verksamhet men ej är att hänföra till uppfinning. 9 §. Sökes för statens räkning patent å uppfinning, som i 1 § sägs, äger Konungen, därest uppfinningen är av särskild betydelse för rikets försvar, föreskriva, att 7 § förordningen angående patent ej skall tillämpas å ansökningen. Äro ansökningshandlingarna fullständiga och har anledning ej förekommit att, efter vad i 6 § förordningen angående patent sägs, avslå ansökningen, varde hemligt patent meddelat samt bevis därom utfärdat; och må förty de till ärendet hörande handlingarna icke utan patenthavarens tillstånd utlämnas till annan eller något om dem yppas. Patentmyndigheten skall göra anteckning om patentet i ett särskilt register, som ej är tillgängligt för allmänheten. 10 §. Har statens rätt med avseende å uppfinning, som i 9 § avses, övergått till annan, eller upphäves föreskrift, som där sägs, skall alltjämt anhängig ansökan i fortsättningen handläggas enligt 7 § förordningen angående patent. Är patent meddelat, skall anteckning därom göras i det allmänna patentregistret samt kungörande och offentliggörande i övrigt ske i enlighet med sjätte stycket i samma paragraf. 11 §• Innan tre år förflutit från det hemligt patent meddelats, skall granskningsmyndigheten pröva, huruvida den uppfinning, patentet avser, alltjämt ä r av sådan betydelse för rikets försvar, att patentet bör hemlighållas. Finner myndigheten hemlighållande ej längre erforderligt, skall frågan underställas Konungens prövning.
9 12 §. Upprätthålles förbud, som i 1 § sägs, på grund av beslut jämlikt 4 eller 5 § eller meddelas sådant beslut, som avses i 7 §, skall skälig ersättning utgå av allmänna medel för skada eller intrång, som härigenom sker. Talan om ersättning, som nu sagts, prövas av Stockholms rådhusrätt i den sammansättning, som angives i 23 § förordningen angående patent. 13 §. Den som till följd av bestämmelserna i denna lag vinner kännedom om uppfinning, förfarande eller anordning, varom där sägs, må ej utnyttja vad han sålunda erfarit eller i oträngt mål yppa något därom. 14 §. Bryter någon mot förbud, som i 1 § sägs, eller mot bestämmelsen i 13 §, straffes med dagsböter eller fängelse, där ej gärningen enligt annat lagrum är belagd med strängare straff. 15 §. Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. 16 §. I mål om ersättning enligt 12 § eller om ansvar eller skadestånd på grund av brott, varom i 14 § förmäles, äge rätten förordna, att målet helt eller delvis skall handläggas inom stängda dörrar. Samma lag vare, där talan föres beträffande patent, som avses i 9 §. 17 §. Granskningsmyndigheten skall vid fattande av beslut i ärenden, som här avses, vara så sammansatt, att även det enskilda näringslivet blir företrätt. 18 §. Närmare bestämmelser angående tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946 och gäller till och med den 30 juni 1949. Den i 4 § angivna tiden av en månad skall ej räknas från tidigare dag än den, då lagen träder i kraft. Föreligger, när lagen den 30 juni 1942 med särskilda bestämmelser om uppfinningar av betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen m. m. upphör att gälla, beslut, varom i 6 § första stycket samma lag stadgas, skall den nya lagen äga tillämpning å uppfinning, som avses med beslutet.
10 Denna lag skall äga tillämpning å de hemliga patent, som äro i kraft, när lagen den 30 juni 1942 upphör att gälla, ävensom å de ansökningar om hemliga patent, som då äro under behandling. Beslut, som meddelats med stöd av 7 § denna lag, gäller utan hinder av att lagen upphör att gälla. När lagen upphör att gälla, skall vad i 10 § stadgas äga motsvarande tilllämpning, såvitt fråga ej är om patent, som icke längre är gällande. Stadgandena i 12—16 §§ skola lända till efterrättelse jämväl sedan lagen upphört att gälla.
11 Kommitténs uppdrag. I skrivelse den 29 o k t o b e r 1945 till chefen för j u s t i t i e d e p a r t e m e n t e t h a r g r a n s k n i n g s n ä m n d e n för vissa p a t e n t a n s ö k n i n g a r m . m . h e m s t ä l l t o m u t r e d n i n g r ö r a n d e s ä r s k i l d a för fredstid a v s e d d a b e s t ä m m e l s e r a n g å e n d e u p p f i n n i n g a r av b e t y d e l s e för rikets f ö r s v a r eller folkförsörjningen. N ä m n d a skrivelse föredrogs i s t a t s r å d e t d e n 30 n o v e m b e r 1945, v a r v i d dep a r t e m e n t s c h e f e n a n f ö r d e b l a n d a n n a t följande. Genom lag den 30 juni 1942 (nr 550) med särskilda bestämmelser om uppfinningar av betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen ha meddelats åtskilliga stadganden som avse att tillgodose det allmännas intresse av att kunna utnyttja uppfinningar av betydelse för försvaret eller folkförsörjningen och därmed jämförliga förfaranden och anordningar av teknisk natur. Lagen avser dessutom att möjliggöra hemlighållande av uppfinningar m. m. när det anses nödvändigt från allmän synpunkt. Den är emellertid av provisorisk natur. Ursprungligen gällde lagen till och med den 30 juni 1943 men har erhållit förlängd giltighet till och med den 30 juni 1946. De centrala bestämmelserna i lagen kunna enligt 1 § sättas i tillämpning av Kungl. Maj:t vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden. Sådant förordnande har meddelats av Kungl. Maj:t genom kungörelse den 30 juni 1942 (nr 552). Redan i det av 1938 års patentutredning avgivna betänkande, vilket ligger till grund för 1942 års lag, berördes frågan, huruvida särskilda bestämmelser med avseende å uppfinningar och anordningar av betydelse för rikets försvar vore behövliga även under fredstid. I betänkandet antyddes, att särskilda stadganden om militära uppfinningar måhända borde ingå i en blivande ny patentlag. Erfarenheterna vid en provisorisk lags tillämpning syntes bliva av värde vid avgörandet, huruvida i framtiden erfordrades särbestämmelser i ämnet. Spörsmålet har vidare upptagits i det betänkande med utredning och förslag angående rätten till vissa uppfinningar m. m., som den 20 juni 1944 avgivits av en inom handelsdepartementet tillkallad utredningsman (SOU 1944: 27). Utredningsmannen yttrade, att samma skäl, som talade för att staten i ofredstider skulle kunna förfoga över uppfinningar av militär art, gjorde sig gällande även i fred. Det syntes för staten vara ett väl så stort intresse att äga disponera över dylika uppfinningar under fredliga förhållanden som under krig. Möjligheterna till deras tillgodogörande i full utsträckning på mest ändamålsenliga sätt bleve därigenom större. Utredningsmannen förordade att frågan gjordes till föremål för särskild utredning. I flera av de över utredningsmannens betänkande avgivna yttrandena biträddes detta förslag. Granskningsnämnden har i sin inledningsvis omnämnda skrivelse yttrat, att starka skäl syntes tala för att särskilda bestämmelser om uppfinningar av betydelse för försvaret gällde jämväl i fredstid. Ej minst den senaste tidens utveckling på det krigstekniska området gjorde, att det syntes betänkligt att släppa möjligheten att även i framtiden med hänsyn till det allmännas intresse utöva kontroll på detta område. Nämnden, som icke ansåg sig böra framlägga något eget förslag till nya bestämmelser, förordade att hela frågan om behovet och den lämpliga utformningen f 2—461182
12 av särskilda stadganden om uppfinningar av betydelse för försvaret och folkförsörjningen m. m. upptoges till förutsättningslös utredning. Därvid borde bl. a. undersökas, huruvida för framtiden en särskild granskningsnämnd erfordrades eller om dess funktioner kunde övertagas av annat statsorgan. I likhet med granskningsnämnden finner jag vägande skäl kunna anföras till stöd för den uppfattningen, att det allmänna även under fredstid bör äga möjlighet till viss kontroll över sådana uppfinningar varom här är fråga, särskilt såvitt angår uppfinningar av betydelse för rikets försvar. Liksom fallet är under krig eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden, kan staten även eljest ha intresse av att på ett tidigt stadium få kännedom om tekniska nyskapelser av hithörande slag. Vidare kan det vara nödvändigt att trygga hemlighållandet av dylika nyskapelser av större militär betydelse. Även för fredsförhållanden kan slutligen föreligga behov för det allmänna att, där frivillig överenskommelse ej kan träffas på skäliga villkor, expropriera rätt till uppfinning. Dessa synpunkter ha, såsom granskningsnämnden framhållit, fått ökad betydelse genom den senaste utvecklingen på det krigstekniska området. Å andra sidan är det av vikt att ej för normala förhållanden meddelas lagregler som medföra för stora inskränkningar i näringslivets rörelsefrihet. Med hänsyn till det anförda vill jag förorda, att frågan om behovet och utformningen av en dylik lagstiftning nu upptages till utredning. Denna torde böra verkställas av särskilda sakkunniga inom justitiedepartementet. önskvärt är, att utredningen bedrives med sådan skyndsamhet, att förslag till de bestämmelser i ämnet, som kunna finnas erforderliga, kan föreläggas 1946 års riksdag. Under förutsättning att 1942 års lag, vars giltighetstid utgår den 30 juni 1946, icke behöver förlängas, vore det nämligen lämpligt att de nya bestämmelserna trädde i kraft den 1 juli 1946. Med a n l e d n i n g av v a d som förevarit tillsattes d e n n a k o m m i t t é för att i n o m j u s t i t i e d e p a r t e m e n t e t b i t r ä d a m e d u t r e d n i n g r ö r a n d e b e h o v e t och u t f o r m n i n g e n a v s ä r s k i l d a för fredstid a v s e d d a b e s t ä m m e l s e r o m u p p f i n n i n g a r a v b e t y d e l s e f ö r försvaret eller folkförsörjningen.
13 Gällande lagstiftning. Författningsbestämmelser för tillgodoseende av det allmännas intresse i fråga om uppfinningar och därmed likartade arbetsresultat av teknisk natur finnas för närvarande dels i förordningen den 16 maj 1884 angående patent, dels i lagen den 30 juni 1942 med särskilda bestämmelser om uppfinningar av betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen m. m. (S. F. S. n r 550). Patentförordningen har sedan sin tillkomst i 17 § bestämmelser av innehåll att, därest Konungen prövar nödigt, att patenterad uppfinning skall upplåtas till allmänhetens fria begagnande eller utövas för statens räkning, patentet ej utgör hinder häremot; patenthavaren är berättigad till full ersättning. Denna bestämmelse i patentförordningen har emellertid befunnits icke vara tillfyllest för det allmännas behov i förevarande avseende. I samband med det andra världskriget tillkom därför sagda lag den 30 juni 1942. Till grund för denna ligger ett av 1938 års patent utredning den 9 december 1941 dagtecknat betänkande. I detta framhöll utredningen, att det dåvarande rättsläget i olika avseenden vore mindre tillfredsställande. Sålunda kunde andra statsorgan än patentmyndigheten som regel icke få del av patentansökningshandlingar, förrän ansökningen författningsenligt kungjordes. Emellertid kunde det, särskilt under krigsförhållanden, vara av ej ringa värde, att därtill ägnade statsorgan snarast finge del av sådana handlingar för att kunna undersöka, i vad mån ansökningarna avsåge militära uppfinningar eller försörjningsuppfinningar. Man kunde därigenom erhålla del av uppfinningar, vilkas snabba exploatering låge i statens intresse och där det därför vore önskvärt att hastigt nå kontakt med patentsökandena. Kännedomen om en patentsökt uppfinning kunde också stundom påverka det allmännas dispositioner beträffande stöd för andra liknande uppfinningar. Vidare kunde det, särskilt när det gällde militära uppfinningar, vara ett vägande statsintresse, att uppfinningen ej komme till utomståendes kännedom. Ur militär synpunkt skulle det vara av värde, om något statsorgan hade befogenhet att föreskriva uppskov med patentansöknings kungörande samt att ålägga patentsökanden att hemlighålla uppfinningen och ej söka skydd därå i utlandet. I betänkandet erinrades härefter om att nuvarande bestämmelser om expropriation av patenträtt enligt 17 § patentförordningen gällde blott beviljade patent och att sådan expropriation finge gå ut på endast antingen att uppfinningen ställdes till allmänhetens fria förfogande eller att staten erhölle rätt att — jämte patenthavaren eller annan rättsinnehavare — utnyttja uppfinningen. Införande
14 av möjlighet att även före patentbeviljandet vidtaga expropriationsåtgärd syntes kunna vara av särskild betydelse med hänsyn både till snabb exploatering och till fortsatt hemlighållande. Åtminstone i fråga om militära uppfinningar kunde det vidare vara erforderligt att meddela föreskrift om att patenträtten skulle helt avstås till staten. Även när det gällde förfaringssätt eller anordningar, som icke patentsökts eller ens vore av patenterbar natur, kunde statsintresset kräva expropriationsåtgärder för att åstadkomma snabb exploatering eller framtvinga hemlighållande. För att expropriationsmöjligheten skulle bli effektiv syntes då även fordras, att staten finge möjlighet att framtvinga upplysningar om hemliga förfaringssätt och anordningar. Slutligen kunde för staten föreligga intresse av att å ena sidan bevara en uppfinning såsom hemlig men å andra sidan vinna rättsskydd mot att annan senare erhölle patent å liknande uppfinning eller eljest utnyttjade uppfinningen. Det mest effektiva medlet att vinna detta syfte syntes vara, att möjlighet bereddes staten att erhålla hemligt patent. För tillgodoseende av nämnda intressen hos det allmänna föreslog patentutredningen vissa lagbestämmelser. Vid föredragningen i statsrådet av ifrågavarande ärende framhöll chefen för justitiedepartementet, utöver vad patentutredningen anfört, att det vore ett lands intresse, att viktiga militära uppfinningar — oavsett om de vore patentsökta — ej komme främmande makt tillgodo. Det vore därför påkallat med ett allmänt förbud att utan tillstånd yppa uppfinningar samt andra förfaranden och anordningar, som hade särskilt avseende å krigsmateriel. Beträffande patentutredningens lagförslag och motiveringen till detta samt över detsamma avgivna yttranden ävensom vad departementschefen vidare anförde hänvisas till Kungl. Maj: te proposition n r 204 till 1942 års riksdag. Lagen den 30 juni 1942 är en fullmaktslag och avsågs gälda första gången till och med den 30 juni 1943. Konungen äger vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden förordna, att de centrala bestämmelserna i lagen skola helt eller delvis äga tillämpning (1 §). Sådant förordnande har givits och lagen har förlängts vid skilda tillfällen, senast för tiden till och med den 30 juni 1946. För granskning av patentansökningar med hänsyn till uppfinningarnas betydelse för rikets försvar (försvarsuppfinningar) eller folkförsörjningen i riket (försörjningsuppfinningar) ävensom för de uppgifter i övrigt, som angivas i lagen, skall finnas en särskild granskningsnämnd (2 §). Patentansökningar och därtill hörande handlingar, som granskningsnämnden behöver för sin verksamhet, skola av patentmyndigheten hållas tillgängliga för nämnden (3 §). För att staten skall ha möjlighet att erhålla kännedom om även icke patentsökta uppfinningar, innehåller lagen bestämmelser om viss upplysningsplikt. Sålunda stadgas, att, om det finnes angeläget med hänsyn till rikets försvar eller folkförsörjningen i riket, Konungen äger ålägga den, som företräder, förestår eller leder visst näringsföretag här i riket att meddela fullständiga upplysningar om vad som inom företaget är känt angående uppfinning, som berör företagets verksamhetsområde. Samma upplysningsplikt
15 kan Konungen, om det på grund av särskilda omständigheter finnes erforderligt, ålägga även annan, sedan tillfälle lämnats den som företräder, förestår eller leder företaget att uttala sig (4 §). I 5—11 §§ finnas bestämmelser om förbud mot uppfinnings offentliggörande m. m. Uppfinning, som har särskilt avseende å krigsmateriel och tillkommit här i riket eller tillhör någon, som är bosatt härstädes, får ej utan tillstånd av granskningsnämnden offentliggöras eller, när den icke är offentliggjord, göras till föremål för ansökan om patent eller annan skyddsrätt i främmande stat eller eljest yppas (5 §). Vad som skall förstås med krigsmateriel framgår av en kungörelse den 30 juni 1942 (S. F. S. nr 554). Fråga om tillstånd till yppande skall av granskningsnämnden prövas utan dröjsmål, och meddelat tillstånd kan återkallas, om synnerliga skäl därtill föreligga (9 §). I fall, där patent sokes å uppfinning, som nu nämnts, och granskningsnämnden finner, att uppfinningen är av sådan betydelse för rikets försvar att den alltjämt bör hemlighållas, skall nämnden underrätta patentmyndigheten om sitt beslut senast inom tre månader efter det så beskaffade ansökningshandlingar inkommit till myndigheten, att ansökningens föremål tydligt framgår därav. Kungörande av patentansökningen enligt patentförordningen skall då tills vidare ej äga rum. Lämnas ej sådan underrättelse, upphör förbudet mot yppande, men nämnden kan senare, om synnerliga skäl föreligga, besluta nytt dylikt förbud (6 §). Finner granskningsnämnden uppfinning, som ej h a r särskilt avseende å krigsmateriel, vara av sådan betydelse för rikets försvar, att den bör hemlighållas, kan nämnden, såframt det gäller uppfinning, som tillkommit här i riket eller tillhör någon, som är bosatt härstädes, föreskriva förbud enligt 5 § tills vidare. Gäller det patentsökt uppfinning, skall ej heller sådan patentansökan kungöras (7 §). Beträffande uppfinning, som enligt vad nu sagts bör hemlighållas, kan granskningsnämnden även meddela förbud tills vidare mot utnyttjande av uppfinningen. Nämnden kan dessutom stadga skyldighet, vid vite, att lämna uppgift om åtgärd eller förhållande, som kan ha gjort uppfinningen känd eller föranleda till att den blir känd (8 §). Befogenhet, som enligt vad nu sagts tillkommer granskningsnämnden, har lagen även tillerkänt Konungen (11 § andra stycket). Ett av granskningsnämnden enligt 6—8 §§ meddelat beslut har endast provisorisk karaktär. Vill nämnden, att det skall förbli gällande, skall den inom tre månader från beslutets dag underställa detsamma Konungens prövning. Om inte det sker, upphör ifrågavarande förbud eller föreskrift att gälla vid utgången av nämnda tid (10 §). Besvär över nämndens beslut får anföras hos Konungen utan begränsning till viss tid (11 § första stycket). För tillgodoseende av statens behov av förvärv av rätt till viss uppfinning stadgas i lagen, att, om uppfinning finnes vara av särskild betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen i riket, Konungen äger föreskriva, att uppfinningen får utnyttjas för statens räkning eller av annan, som Konungen bestämmer, eller att den skall ställas till allmänhetens fria förfogande. I fråga om uppfinning av särskild betydelse för rikets försvar äger Konungen fö-
16 reskriva, att all rätt till uppfinningen skall avstås till staten (12 §). Som synes har i detta avseende gjorts åtskillnad mellan å ena sidan försvarsuppfinningar och å andra sidan försörjningsuppfinningar. Beträffande den förstnämnda kategorien har lagen givit staten större rätt. Möjlighet för staten att erhålla hemliga patent lämnas genom bestämmelser i 13 §. Enligt dessa äger Konungen föreskriva, att ansökan, varigenom för statens räkning sökes patent å uppfinning, som är av särskild betydelse för rikets försvar, icke skall kungöras. Föreligger ej hinder mot patents meddelande, skall hemligt patent beviljas, och ansökningshandlingarna få icke utan patenthavårens tillstånd utlämnas till annan eller något yppas om dem. Anteckning om patentet skall göras i ett särskilt register, som ej är tillgängligt för allmänheten, övergår statens rätt med avseende å uppfinningen till annan eller upphäves Konungens föreskrift om hemlighållande skall enligt 14 § patentansökningen på vanligt sätt kungöras och patent överföras till allmänna patentregistret samt i övrigt författningsenligt offentliggörande ske. Vägras eller återkallas tillstånd till yppande av uppfinning eller meddelas, såsom ovan angivits, särskilt beslut om hemlighållande eller om förbud mot utnyttjande av uppfinning eller exproprieras rätt till uppfinning, skall skälig ersättning utgå av allmänna medel för skada eller intrång, som därigenom sker. Talan om ersättning prövas av Stockholms rådhusrätt i viss sammansättning (16 §). Den som till följd av bestämmelserna i lagen vinner kännedom om uppfinning, som där sägs, får ej utnyttja vad han sålunda erfarit eller i oträngt mål yppa något därom (17 §). Vad här ovan anförts i fråga om uppfinningar gäller i tillämpliga delar även förfaranden och anordningar av teknisk natur, som ej äro att hänföra till uppfinningar (15 §). För lagens efterlevnad finnas vissa straffbestämmelser (18 §), varjämte för bevarande av erforderlig sekretess införts stadgande om måls handläggande inom stängda dörrar (20 §). En översikt över granskningsnämndens verksamhet under tiden från dess början till och med den 31 december 1945 giver vid handen följande. Antalet granskade ärenden har utgjort 2 052. Dessa fördela sig, i den mån de hunnit bli avgjorda före sistnämnda dag, sålunda. Ingivna framställningar om tillstånd till yppande, vilka uppgått till 40 ha samtliga bifallits, i vissa fall dock först sedan framställningarna begränsats. I 119 fall sammanlagt har nämnden i fråga om patentsökta uppfinningar funnit anledning meddela beslut om uppfinnings hemlighållande. I samband härmed har nämnden underrättat den statsmyndighet, vanligen någon av de militära förvaltningarna, som ansetts närmast ha intresse av uppfinningen i fråga och begärt vidtagande av de åtgärder, som ur försvarets synpunkt kunnat anses lämpliga. Av nämnda statsmyndigheters svarsskrivelser har då framgått, att i vissa fall uppfinningen icke ansetts vara av sådan art, att vidare hemlighållande erfordrades, i andra fall har frivillig överenskommelse träffats mellan
17 innehavarna av respektive uppfinningar och vederbörande statsmyndigheter. I 59 fall h a r emellertid granskningsnämnden funnit anledning att i och för uppfinningens fortsatta hemlighållande underställa sitt beslut Kungl. Maj:ts prövning. Vidare har nämnden i 43 fall med stöd av 13 § i lagen tillstyrkt framställning från vederbörande statsmyndighet, att 7 § förordningen angående patent ej skulle tillämpas å ifrågavarande ansökningar, d. v. s. att ansökningarna icke skulle kungöras. Patentansökningar, som ingivits eller övertagits av statsmyndighet ha resulterat i beviljandet av 12 hemliga patent. Av de ansökningar nämnden granskat men där ett hemlighållandebeslut icke ansetts böra ifrågakomma ha dock, enligt av nämnden avgiven berättelse, vissa ansetts vara av sådan art, att nämnden låtit dem komma till vederbörande statsmyndighets kännedom. Utöver vad ovan nämnts om granskningsnämndens verksamhet har inhämtats, att nämnden icke funnit anledning att annat än i mindre utsträckning granska patentansökningar rörande försörjningsuppfinningar, och att i fråga om uppfinningar, förfaranden eller anordningar överhuvud taget tillämpning av bestämmelsen om upplysningsplikt ej påkallats i något fall. Vidare har, sedan uppfinning en gång frigivits, något beslut om förnyat förbud mot yppande icke fattats. Slutligen må nämnas, att stadgandena i 8 § ej vunnit tillämpning och att expropriation icke heller tillgripits vid något tillfälle.
18 Allmän motivering. Före tillkomsten av 1942 års lag med särskilda bestämmelser om uppfinningar av betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen m. m. funnos i svensk rätt icke några specialregler om uppfinningar av detta slag. Av allmänna bestämmelser, innefattande inskränkningar med hänsyn till statsintresset i den enskildes rätt till uppfinningar, kunna endast åberopas expropriationsreglerna i 17 § patentförordningen. Enligt nämnda stadgande äger Konungen föreskriva, att patenterad uppfinning skall upplåtas till allmänhetens fria begagnande eller utövas för statens räkning. Sådan föreskrift kan alltså enligt lagrummet ej meddelas, förrän patent beviljats å uppfinningen, och den kan icke gå ut på att patenträtten skall helt avstås till staten, så att endast denna äger utnyttja uppfinningen. I ett flertal främmande länder finnas däremot i patentlag eller eljest i ordinär, för fredsförhållanden avsedd lagstiftning bestämmelser om ganska långt gående ingrepp i den enskildes rätt, åtminstone såvitt gäller uppfinningar av betydelse för försvaret. Bland flerstädes återkommande bestämmelser må nämnas sådana om granskning av inkommande patentansökningar genom militär myndighet, om möjlighet att ålägga patentsökande att hemlighålla patentsökt uppfinning, om rätt för staten att expropriera hela rätten till patenterad eller patentsökt uppfinning samt om möjlighet för staten att erhålla hemliga patent. Angående detaljerna må hänvisas till den sammanställning av utländsk lagstiftning, som är fogad vid detta betänkande (Bil. II). 1942 års lag tillkom under trycket av det då pågående andra världskriget. Den innefattar vittgående inskränkningar i den enskilde medborgarens dittillsvarande rörelsefrihet och väckte därför visst motstånd från näringslivets sida. Genom bestämmelse om inkommande patentansökningars granskning av särskild granskningsmyndighet med hänsyn till uppfinningarnas betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen bröts den vanliga sekretessen omkring uppfinningarna. Eftersom staten ansågs behöva erhålla kännedom på ett tidigt stadium om de nyskapelser inom tekniken, som kunde vara av betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen, föreskrevs möjlighet för Konungen att ålägga enskild företagare och hans anställda viss upplysningsplikt rörande sådana arbetsresultat. För tillgodoseende av det allmännas intresse att hålla försvarsviktiga uppfinningar och härmed likartade förfaranden och anordningar hemliga stadgades dessutom förbud mot yppande av dessa utan tillstånd, varjämte staten erhöll möjlighet till hemliga patent å uppfinningar av särskild betydelse för rikets försvar. Slutligen infördes
19 expropriationsbestämmelser, som gåvo Konungen betydligt vidsträcktare rätt, än som härutinnan gäller enligt patentförordningen. 1942 års lag skall gälla till och med den 30 juni 1946. Eftersom lagen har avseende å krigsförhållanden, har fråga uppstått, huruvida behov av bestämmelser på ifrågavarande område kan anses föreligga även under fredstid. Vid behandlingen av denna fråga har man bland annat att taga hänsyn till betingelserna för tillkomsten av de gällande bestämmelserna samt huruvida dessa betingelser alltjämt äro för handen. Vidare bör uppmärksammas, hur lagen verkat under sin hittillsvarande giltighetstid. Det synes kommittén i princip eftersträvansvärt, att de restriktioner, som pålagts den enskilde under kriget och som föranletts av krigsförhållandena, såvitt möjligt avvecklas. Dessa inskränkningar kändes mindre svåra i dåvarande avspärrningsläge än under nuvarande förhållanden. Enligt kommitténs uppfattning böra därför bestämmelserna i 1942 års lag bortfalla, i den mån de icke enligt numera vunna erfarenheter måste anses erforderliga som ett led i normala beredskapsåtgärder till skydd för rikets säkerhet. Vid granskning av lagen ur sistnämnda synpunkt har kommittén — till dels efter samråd med representanter för försvarsintressena — funnit, att åtskilliga lättnader kunna medgivas. Vad först beträffar försörjningsuppfinningarna anser kommittén, att dessa kunna helt fritagas från särskild reglering. I det föregående har antytts, att sådan i allmänhet ej förekommer utomlands. Försörjningsuppfinningarnas intagande i lagen motiverades företrädesvis med att skillnaden mellan försvarsuppfinningar och försörjningsuppfinningar icke vore så skarp med hänsyn till den totala krigföring, som tillämpades. Även om detta må vara riktigt, torde dock en specialreglering ej erfordras under fredliga förhållanden och sedan importen av produkter för folkförsörjningens tillgodoseende ånyo öppnats. Påtagligt är, att en försörjningsuppfinning, som samtidigt är av betydelse för försvaret, under vissa omständigheter kan komma att hänföras till kategorien försvarsuppfinningar. Kommittén anser således, att ett uteslutande ur lagen av begreppet försörjningsuppfinningar icke träder något vitalt, allmänt intresse för nära och att lagen fördenskull bör avse allenast försvarsuppfinningar. I detta sammanhang kan måhända erinras om att av redogörelsen för granskningsnämndens verksamhet framgår, att i fråga om försörjningsuppfinningar några andra åtgärder enligt den nuvarande lagen än granskning av patentansökningar icke ifrågakommit. E n ytterligare beskärning av den gällande lagen anser kommittén kunna göras genom borttagande av den stadgade upplysningsplikten. Det kan visserligen tänkas förekomma fall, då det ur försvarssynpunkt kan föreligga intresse av att staten med anlitande av tvångsmedel av denna art erhåller kännedom om icke patentsökta uppfinningar samt med uppfinningar likartade förfaranden och anordningar. Men upplysningsplikten, särskilt sådan den kommer till uttryck i 4 § andra stycket av 1942 års lag, synes svårförenlig med det svenska samhällets rättstraditioner och den enskildes härpå grundade krav på personlig frihet och okränkbarhet. I betraktande härav
har kommittén icke funnit tillräckligt starka skäl tala för att bibehålla upplysningsplikten. Härtill kommer, att en bestämmelse av nämnda innehåll aldrig kan göras verkligt effektiv. Det bör även erinras om att den nuvarande upplysningsplikten vid sin tillkomst väckte mycken irritation inom det enskilda näringslivet. Vidare kan framhållas, att bestämmelserna härom i 1942 års lag icke i något fall behövt tillämpas. Beträffande 1942 års lag i övrigt har kommittén, ehuru med viss tvekan, kommit till den uppfattningen, att de stadgade begränsningarna, dock med vissa icke oväsentliga modifikationer, böra bibehållas. Erfarenheten, såväl i vårt land som i utlandet, får nämligen anses tala i den riktningen, att de erfordras även för normal beredskap. Även om den tidigare återgivna redogörelsen för granskningsnämndens verksamhet icke visar, att den gällande lagens bestämmelser behövt i alla avseenden tillämpas, torde härav icke få dragas den slutsatsen, att bestämmelserna saknat betydelse. Det kan h a förhållit sig så, att blotta tillvaron av desamma banat väg för godvilliga överenskommelser. Emellertid har kommittén låtit sig angeläget vara att utforma de återstående inskränkningarna i den enskildes fria förfoganderätt på sådant sätt, att härmed förbundna olägenheter i görligaste mån mildras. Det i 1942 års lag ingående förbudet mot yppande av inhemska uppfinningar, som ha särskilt avseende å krigsmateriel, h a r kommittén ansett ej kunna undvaras. Visserligen innebär ett sådant allmänt förbud ur den enskildes synpunkt ett allvarligt hinder, men utan en förbudsregel av detta slag torde en lagstiftning på området svårligen kunna göras effektiv, såsom också framhölls under förarbetena till 1942 års lag. Stadgandet innefattar för den enskilde, med straffansvar och utan att något särskilt beslut av myndighet föreligger, ett förbud mot yppande av uppfinning. Det lämnas alltså åt den enskilde att i första hand själv avgöra, om den uppfinning, han innehar, är sådan, att förbudet gäller med avseende å densamma. Med hänsyn härtill bör i rättssäkerhetens intresse objektet för bestämmelsen vara så noggrant angivet som möjligt. Enligt stadgandet skall det vara fråga om en uppfinning, som har särskilt avseende å krigsmateriel, och vad med sådan materiel förstås skall framgå av en särskild kungörelse. Denna borde enligt kommitténs mening i möjligaste mån göras fullständig och entydig. Den nu gällande kungörelsen angående krigsmateriel kan i dessa avseenden icke anses helt tillfyllest. Kommittén har utarbetat ett utkast till en författning (Bil. I), som enligt kommitténs uppfattning bättre motsvarar angivna krav än den nuvarande. Dock vill kommittén framhålla, att tillräcklig tid icke stått till buds för en så grundlig bearbetning av utkastet, som varit önsklig. Liksom enligt 1942 års lag skall lagens förbud mot yppande kunna upphävas efter antingen särskild ansökan härom eller patentansökning. Det har från det enskilda näringslivets sida framhållits såsom synnerligen angeläget för den enskilde att så snart som möjligt få besked, om han i förevarande avseende har fri förfoganderätt över sin uppfinning eller ej. Med anledning härav har tiden för lämnande av sådant besked starkt förkortats i förhållande till vad som gäller enligt den nuvarande lagen. Beslut om fortsatt hemlig-
21 hållande skall av granskningsmyndigheten fattas inom en månad från det myndigheten fått tillgång till fullständiga handlingar, i annat fall blir uppfinningen fri. Härigenom har den enskilde utsikt att i allmänhet redan inom en månad efter ansökan bli fri från ifrågavarande förbud. Förutsättningarna för fortsatt hemlighållande ha skärpts i förevarande lagförslag. För det första skall det alltid gälla en uppfinning, som har särskilt avseende å krigsmateriel. Endast beträffande sådana uppfinningar anser nämligen kommittén försvarsintresset tillräckligt starkt motivera ifrågavarande tvångsingrepp. Uppfinningen skall vidare vara av särskild betydelse för rikets försvar. Härmed h a r kommittén velat utsäga, att uppfinningen skall ha en mera avsevärd betydelse för försvaret. Det skall sålunda blott vara i undantagsfall, som det skall kunna bli fråga om upprätthållande av förbudet. Enligt kommitténs uppfattning kan staten ha ett berättigat krav på fortsatt hemlighållande blott i sådana fall, där den önskar förvärva hela rätten till uppfinningen. Först genom viljan till dylikt förvärv visas, att uppfinningen är av sådan betydelse för försvaret, att den bör hemlighållas. Med anledning härav h a r föreslagits;, att staten inom tre månader från granskningsmyndighetens beslut skall ha förvärvat hela rätten till uppfinningen. Sker ej detta, anser kommittén, att innehavaren av uppfinningen bör bli fri från förbudet. E n ä r emellertid stundom kunna föreligga stora svårigheter att avgöra, om uppfinningen är sådan, att den bör förvärvas, har kommittén ansett en möjlighet rimligen böra lämnas staten att få förbudstiden förlängd, dock ej med mer än två månader. Senast sex månader från det fullständiga ansökningshandlingar inkomimit skall sökanden sålunda alltid ha fri dispositionsrätt över sin uppfinning, såframt ej staten förvärvat hela rätten till densamma. I detta avseende innebär förslaget i jämförelse med nuvarande lag en väsentligt ökad trygghet för den enskilde. Kommittén anser sig icke skäligen kunna föreslå bibehållande av den nuvarande möjligheten för granskningsmyndigheten att, sedan en uppfinning blivit fri, besluta om nytt hemlighållande. Enligt kommitténs uppfattning är en sådan bestämmelse, som framkallar en menligt inverkande osäkerhet hos den enskilde medborgaren, umbärlig med hänsyn till statsintresset. Enligt vad kommittén inhämtat, har denna möjlighet hittills icke i något fall behövt tagas i bruk. Enligt 8 § i den nuvarande lagen äger granskningsnämnden meddela förbud tills vidare mot utnyttjande av uppfinning, som bör hemlighållas, varjämte nämnden kan stadga skyldighet, vid vite, att lämna uppgift om åtgärd eller förhållande, som kan ha gjort uppfinningen känd eller föranleda till att den blir känd. Kommittén har ej funnit erforderligt att bibehålla nämnda stadganden, vilka så att säga utgöra ett komplement till bestämmelserna om hemlighållandet. Vad särskilt angår förbudet mot utnyttjande av uppfinning, torde detta som regel omfattas av ett förbud mot yppande. I den mån det ej är fallet, torde ett utnyttjande icke vara till någon nämnvärd skada ur försvarssynpunkt
22 Beträffande statens möjlighet till expropriation av rätt till uppfinning ha mildare bestämmelser föreslagits. Då fortsatt hemlighållande enligt ovan kan beslutas endast för uppfinning, som har särskilt avseende å krigsmateriel och är av särskild betydelse för försvaret, h a r kommittén ansett, att blott i fråga om sådana uppfinningar staten skall äga expropriera hela rätten till uppfinningen. Inför frågan om bibehållande eller ej av bestämmelser om hemliga patent har kommittén känt stor tvekan. Ur principiell synpunkt är detta inslitut, som visserligen sedan länge funnits i åtskilliga länder, icke tilltalande och kan medföra olägenheter för den enskilde. Kommittén föreslår dock, att institutet bibehålies, enär det i vissa fall kan föreligga ett starkt intresse för det allmänna att på detta sätt hindra andra att få kännedom om en uppfinning och samtidigt genom patent trygga sin egen rätt till densamma. Emellertid anser kommittén förutsättningarna för hemligt patent böra skärpas på det sätt, att sådant patent må ifrågakomma, endast när det gäller uppfinning, som har särskilt avseende å krigsmateriel. Detta står i överensstämmelse med förutsättningarna för fortsatt hemlighållande samt expropriation av uppfinning. Härjämte har kommittén föreslagit en bestämmelse av innehåll, att varje hemligt patent skall med hänsyn till uppfinningens betydelse för rikets försvar omprövas inom tre år efter patentels meddelande. Befinnes det då icke längre ha den betydelse, som föranlett hemligt patent, bör hemlighållandet upphöra. En dylik omprövning måste anses väl befogad med hänsyn till att uppfinningar ur krigsteknisk synpunkt ofta äro underkastade en ganska snabb värdeminskning. Har så skett, föreligger ej längre fog för hemligt patent. Däremot kan det vara ett vägande såväl allmänt som enskilt intresse, att patentet blir offentliggjort och dess lära härmed tillförd teknikens allmänegendom. 1942 års lag jämställer med uppfinningar förfaranden och anordningar av teknisk natur, som ej äro att hänföra till uppfinningar. En liknande bestämmelse har medtagits i förevarande lagförslag. Detta ställningstagande av kommittén har skett med mycket stor tvekan. Det må här erinras om att bestämmelsens införande i den gällande lagen mötte stark protest från näringslivets sida. Bestämmelsen medför för de enskilda företagarna ett avsevärt hinder i deras rörelsefrihet och lider dessutom i den utformning, den har i 1942 års lag, av en viss oklarhet. Kommittén har med hänsyn härtill haft under övervägande att i lagförslaget helt utesluta dylika förfaranden och anordningar men funnit, att detta av praktiska skäl icke är tillrådligt. Begreppet uppfinning är obestämt och mycket svårt att fullt uttömmande och klart definiera. Det möter därför stora svårigheter att på ett sätt, som för allmänheten kan tjäna till tydlig vägledning, draga en gräns mellan sådana arbetsprodukter, som äro uppfinningar, och sådana, som ej äro att beteckna som uppfinningar. Kommittén har emellertid ansett ifrågavarande bestämmelse böra på visst sätt förtydligas. Härför redogöres närmare i den speciella motiveringen. Vad beträffar det administrativa förfarandet vid handläggning av hithö-
rande ärenden har kommittén icke velat utforma lagtexten så, att man genom den binder sig i frågan om den nuvarande granskningsnämnden bör bestå eller om dess funktioner böra läggas på annan, redan förefintlig statsmyndighet. Vid kommitténs överläggningar med företrädare för försvaret och det enskilda näringslivet har framgått, att man ej på dessa håll har något att erinra mot att kontrollen alltjämt fullgöres av en särskild nämnd. Kommittén anser, att det bör läggas i Konungens hand att efter omständigheterna avgöra, om det alltjämt bör finnas ett fristående organ eller om funktionerna — redan från lagens ikraftträdande eller isenare under dess giltighetstid — böra överflyttas till annan statsmyndighet, t. ex. krigsmaterielverket, som ju numera fungerar såsom försvarets patentorgan. I de fall, när enligt lagen åtgärder skola vidtagas av granskningsmyndigheten, har kommittén ansett garantier böra skapas för att det enskilda näringslivets synpunkter bli beaktade hos myndigheten. Med anledning härav har kommittén föreslagit vissa bestämmelser om myndighetens sammansättning. Den bestämmelse i 1942 års lag, som giver Konungen enahanda befogenhet, som tillkommer granskningsmyndigheten, har i detta sammanhang ansetts böra utgå. I den mån enligt vad ovan anförts ändringar i den gällande lagen icke föreslagits, ha de nuvarande bestämmelserna avsetts komma att bibehållas oförändrade. De begränsningar i den enskildes rörelsefrihet, som nu föreslås, avses bli aktuella i endast relativt få fall, då uppgörelse på godvillighetens väg icke kan träffas. Säkerligen kommer bestämmelsen om statens ersättningsskyldighet att utgöra en återhållande faktor, när det gäller att besluta ingrepp enligt lagen. Med hänsyn till den ovisshet, som karakteriserar den världspolitiska situationen, och då de ifrågasatta lagbestämmelserna utgöra en nyhet för vår normala rättsordning, varför erfarenhet saknas om deras betydelse för uppfinnarverksamheten och näringslivet under fredliga förhållanden, har kommittén ansett lämpligt, att den nu föreslagna lagen — såsom skett med vissa andra lagar — till sin giltighet begränsas, exempelvis till tre år. I god tid dessförinnan bör frågan om lagens fortsatta giltighet upptagas till ny prövning. Till slut må framhållas, att kommittén icke ansett ifrågavarande bestämmelser böra införas i patentförordningen, dels på grund av vad nyss sagts om bestämmelsernas begränsade giltighetstid och dels därför att de även avse förhållanden, som falla utanför patentväsendet.
24 Speciell motivering. I. Lagförslaget. 1 §• Lagtext: Uppfinning, som har särskilt avseende å krigsmateriel och tillkommit här i riket eller tillhör någon, som är bosatt härstädes, må ej offentliggöras eller, när den icke är offentliggjord, göras till föremål för ansökan om patent eller annan skyddsrätt i främmande stat eller eljest yppas, där ej annat följer av vad nedan sägs. Vad med krigsmateriel skall förstås bestämmer Konungen. Denna paragraf, som motsvarar 5 § i gällande lag och i det närmaste är likalydande med denna, innehåller det allmänna förbudet mot yppande. Fråga om hävande av förbud för visst fall har ansetts icke böra behandlas i denna paragraf utan i efterföljande stadganden, jämför 2, 4 och 5 §§. Kommittén har haft under övervägande att i lagtexten närmare definiera vilka uppfinningar, förbudet avser, i stället för att som nu hänvisa till särskilda stadganden. Då emellertid krigstekniken i rätt snabb takt genomgår stora förändringar, har kommittén ansett föremålet för förbudet alltjämt böra angivas i administrativ författning, som lättare kan lämpas efter förhållandena. Utkast till sådan författning föreligger i Bil. I. I uttrycket »särskilt avseende å krigsmateriel» har kommittén ej velat inlägga annan innebörd än för närvarande. Med offentliggörande av uppfinning förstås, att densamma göres tillgänglig för en obestämd krets av allmänheten, exempelvis genom tryckt skrift eller öppen utövning på sätt i 3 § patentförordningen sägs. Det må kanske här erinras om alt lagförslaget avser icke endast uppfinningar utan i tillämpliga delar även förfaranden och anordningar av teknisk np.tur, som ej äro att hänföra till uppfinningar, jämför 8 §. 2 §•
Lagtext: Vill någon, att förbud, som i 1 § stadgas, skall upphöra att gälla, ingive ansökan härom till myndighet, som Konungen bestämmer (granskningsmyndigheten). För den som i visst fall vill bli befriad från förbud, som föreskrives i 1 §, stå två utvägar till buds. Är det fråga om en uppfinning, kan förbudet komma att hävas, antingen efter det patentansökan ingivits eller på särskild ansökan härom enligt denna paragraf. Gäller det tekniskt förfarande eller anordning, som ej är uppfinning, kan endast det senare tillvägagångssättet användas. Hinder föreligger ej att före eller samtidigt med patentansökan in-
25 giva särskild ansökning om hävande av förbud. Förhållandet kan vara sådant, att sökanden icke h a r ett omedelbart behov av att bli fri från förbudet beträffande hela uppfinningen men väl är angelägen om att få ett snabbt besked, huruvida han i vissa avseenden kan få till annan nämna något om densamma. Detta kan vara av betydelse exempelvis för fortsatta experiment. Ansökan om hävande av förbud skall ingivas till myndighet, som Konungen bestämmer. Denna myndighet skall enligt 3 § även ha till uppgift att granska till patentmyndigheten inkommande patentansökningar. Vad som föranlett kommittén att i lagförslaget icke angiva något förefintligt statligt organ såsom granskningsmyndighet framgår av den allmänna motiveringen. Beträffande granskningsmyndighetens sammansättning stadgas i 17 §. Närmare föreskrifter angående granskningsmyndighetens verksamhet i de avseenden, som omförmälas i lagförslaget, torde böra meddelas i särskild instruktion. Beslut om hävande av förbud kan alltså meddelas endast av granskningsmyndigheten. Om denna vägrar, kan dess beslut överklagas hos Konungen enligt vanliga regler. Särskild bestämmelse härom torde vara obehövlig. Att i andra fall — i likhet med 1942 års lag — giva Konungen enahanda befogenhet, som tillkommer granskningsmyndigheten, har kommittén ej funnit erforderligt. Det bör påpekas, att förbudet mot yppande gäller jämväl myndigheter, som inneha sådan uppfinning, som nämns i 1 §. Även dessa måste således söka tillstånd hos granskningsmyndigheten, om de vilja bli fria från nämnda förbud. 3§. Lagtext: Till patentmyndigheten inkommande patentansökningar skola av granskningsmyndigheten granskas med hänsyn till uppfinningarnas betydelse för rikets försvar. Patentansökningar och därtill hörande handlingar skola av patentmyndigheten hållas tillgängliga för granskningsmyndigheten. Detta stadgande motsvarar 2 § första stycket och 3 § i gällande lag. Då den föreslagna lagens omfattning begränsats till allenast försvarsuppfinningar, bör granskningen av patentansökningarna avpassas i överensstämmelse härmed. Vad försvarsuppfinningarna angår bör granskningsmyndigheten för fullgörande av sina uppgifter tydligen äga tillgång till alla inkommande ansökningar, som avse sådana uppfinningar. 4 §.
Lagtext: Göres ansökan, som i 2 § sägs, eller sökes patent å uppfinning, som i 1 § avses, och finner granskningsmyndigheten uppfinningen vara av särskild betydelse för rikets försvar och alltjämt böra hemlighållas, skall myndigheten besluta härom utan dröjsmål och senast inom en månad efter det så beskaffade ansökningshandlingar inkommit, att ansökningens föremål härav tydligt framgår. Föreligger ej sådant beslut inom nämnda tid, vare förbud, varom i 1 § stadgas, ej därefter gällande.
26 I denna paragraf regleras granskningsmyndighetens förfarande, sedan ansökning enligt 2 § eller patentansökning ingivits, I båda fallen gäller det uppfinning, som har särskilt avseende å krigsmateriel. Myndigheten har att taga ställning till frågan, om uppfinningen är av särskild betydelse för rikets försvar och fördenskull alltjämt bör hemlighållas. Då det för den enskilde ofta är av stor vikt att så snart som möjligt få veta, om han blir fri från förbudet möt yppande eller ej, h a r föreskrivits, att myndigheten skall fatta sitt beslut utan dröjsmål och senast inom en månad efter det så beskaffade ansökningshandlingar inkommit, att ansökningens föremål tydligt framgår härav. Det är alltså samma utgångspunkt vid beräkningen av tiden, som gäller enligt den nuvarande lagen. När det är fråga om särskild ansökan om hävande av förbud, avses handlingarnas inkommande till granskningsmyndigheten, i annat fall till patentmyndigheten. Den fastslagna tiden av en månad för granskningsmyndighetens behandling av ärendet kan synas väl kort. Kommittén har emellertid ansett den rimlig dels med hänsyn till den enskildes behov av snabbt besked i saken, dels emedan myndigheten endast har att taga ställning till frågan om uppfinningens fortsatta hemlighållande med hänsyn till dess betydelse för försvaret. Visserligen skall som regel sådant hemlighållande ej ske, utan att staten anses ha intresse av att förvärva all rätt till uppfinningen, men frågan om dylikt förvärv har granskningsmyndigheten icke att avgöra. Myndigheten bör dock icke besluta fortsatt hemlighållande, om den ej har den uppfattningen, att ett förvärv av uppfinningen för statens räkning kan komma ifråga. Granskningsmyndighetens prövning skall utmynna i antingen ett beslut om fortsatt hemlighållande av uppfinningen eller också, att förbudet mot yppande upphäves. Fattas ej något beslut av granskningsnämnden inom den angivna tiden, upphör förbudet automatiskt att gälla. Beslutes hemlighållande, bör granskningsmyndigheten omedelbart underrätta den försvarsmyndighet, som har att pröva frågan om eventuellt förvärv av rätten till uppfinningen. Granskningsmyndighetens beslut skall dessutom — när det gäller patentansökning — delgivas patentmyndigheten för vederbörliga anteckningar, ty så länge förbudet gäller, får i patentförordningen föreskrivet offentliggörande ej äga rum. Slutligen bör sökanden få kännedom om fattat beslut. Bestämmelser om nämnda underrättelseplikt anser kommittén ej ha sin plats i lagen utan böra inflyta i instruktionen för granskningsmyndigheten. Av skäl, som anförts i den allmänna motiveringen, har kommittén uteslutit möjlighet för granskningsmyndigheten att, på sätt nu gäller, sedan en uppfinning blivit fri, besluta om nytt hemlighållande av densamma. 5 §.
Lagtext: Om staten icke inom tre månader från granskningsmyndighetens beslut enligt 4 § förvärvat all rätt till uppfinningen, upphör förbudet, såvida ej Konungen, med hänsyn till särskilda omständigheter, beslutit förlängning av förbudstiden. Sådan förlängning må ej avse längre tid än två månader.
27 Såsom i den allmänna motiveringen framhållits, anser kommittén, att sta* ten icke kan ha ett berättigat krav på hemlighållande av uppfinning annat än i fall, då staten vill förvärva all rätt till densamma. Ett enligt 4 § beslutat förbud bör alltså som regel resultera i ett sådant förvärv. Det ankommer på vederbörande försvarsmyndighet att inom ramen för sin befogenhet besluta om förvärvet och ingå avtal härom. Den tid, inom vilken sådant avtal skall ha träffats, eller, därest godvillig uppgörelse ej kan komma till stånd, beslut om expropriation fattats, anser kommittén skäligen böra bestämmas till tre månader från granskningsmyndighetens beslut om fortsatt hemlighållande. I vissa fall kan det givetvis möta svårigheter dels för staten att avgöra, om uppfinningen är av sådan betydelse, att all rätt till densamma bör förvärvas, dels för parterna att komma överens o m villkoren för ett avtal. Föreligga sådana särskilda omständigheter, anser kommittén, att förbudstiden genom beslut av Konungen bör kunna förlängas, dock ej med längre tid än två månader. 6 §.
Lagtext: Så länge förbudet är gällande, må offentliggörande enligt 7 § första stycket eller 20 § andra stycket förordningen angående patent ej äga rum. Denna bestämmelse ä r densamma som i 6 § tredje stycket i 1942 års lag med dess från och med den 1 januari 1945 ändrade lydelse. Bestämmelsens bibehållande i lagförslaget erfordras för att sekretessen kring uppfinningen skall kunna bevaras. 7 §•
Lagtext: Finnes uppfinning vara av särskild betydelse för rikets försvar, äger Konungen föreskriva, att uppfinningen må utnyttjas för statens räkning eller av annan, som Konungen bestämmer. Är uppfinningen av beskaffenhet, som i 1 § sägs, äger Konungen föreskriva, att all rätt till uppfinningen skall avstås till staten. Denna paragraf behandlar expropriation av rätt till uppfinning och har sin motsvarighet i 12 § gällande lag. En olikhet i förhållande till sistnämnda stadgande är, att här gjorts en åtskillnad mellan å ena sidan sådana uppfinningar av särskild betydelse för rikets försvar, som samtidigt h a särskilt avseende å krigsmateriel, samt å andra sidan övriga uppfinningar av nämnda betydelse. Endast i fråga om den förra kategorien av uppfinningar har, såsom i den allmänna motiveringen framhållits, kommittén ansett staten böra äga rätt att expropriera hela rätten till uppfinningen. En annan ändring är också föreslagen, nämligen att Konungen ej skall kunna föreskriva, att uppfinning skall ställas till allmänhetens fria förfogande. Nämnda bestämmelse torde ha varit betingad av att den nuvarande lagen avser även försörjningsupp tinningar. Beträffande försvarsuppfinningar föreligger knappast behov av dylikt frigörande av uppfinning.
28 Av bestämmelsen i 8 § följer, att, där fråga är om andra förfaranden eller anordningar än uppfinningar, vad i 7 § andra stycket stadgas avser endast sådana förfaranden och anordningar, som ha särskilt avseende å krigsmateriel. 8 §• Lagtext: Vad ovan i 1, 2, 4, 5 och 7 §§ stadgas med avseende å uppfinning skall äga motsvarande tillämpning å förfarande eller anordning av teknisk natur, som kan utnyttjas i industriell verksamhet men ej är att hänföra till uppfinning. Genom detta stadgande bibehålles med viss ändring vad som gäller enligt 15 § i 1942 års lag. Av den allmänna motiveringen framgå skälen för kommitténs ståndpunkt härutinnan. Ändringen innebär, att ifrågavarande förfaranden och anordningar givits den bestämningen, att de skola kunna utnyttjas i industriell verksamhet. Härigenom anknyter bestämmelsen till 1 § patentförordningen, där det stadgas, att för erhållande av patent å uppfinning erfordras bland annat, att densamma skall kunna utnyttjas i industriell verksamhet. Genom den vidtagna ändringen torde sålunda klarläggas, att bestämmelsen åsyftar sådana förfaranden och anordningar, som kunnat patenteras, därest de i fråga om nyhet och uppfinningshöjd uppfyllt de fordringar, som ställas på patenterbara uppfinningar. 9 §. Lagtext: Sökes för statens räkning patent å uppfinning, som i 1 § sägs, äger Konungen, därest uppfinningen är av särskild betydelse för rikets försvar, föreskriva, att 7 § förordningen angående patent ej skall tillämpas å ansökningen. Äro ansökningshandlingarna fullständiga och har anledning ej förekommit att, efter vad i 6 § förordningen angående patent sägs, avslå ansökningen, varde hemligt patent meddelat samt bevis därom utfärdat; och må förty de till ärendet hörande handlingarna icke utan patenthavarens tillstånd utlämnas till annan eller något om dem yppas. Patentmyndigheten skall göra anteckning om patentet i ett särskilt register, som ej är tillgängligt för allmänheten. Bestämmelsen motsvarar 13 § i gällande lag och utgör ett led i hemlighållandet av uppfinning. Den begränsningen i förhållande till vad som för närvarande gäller har vidtagits, att hemligt patent ej kan medgivas för varje uppfinning av särskild betydelse för rikets försvar utan endast för sådana, som ha särskilt avseende å krigsmateriel. Förfarandet hos patentmyndigheten i fråga om hemliga patent avses bli oförändrat. 10 §. Lagtext: Har statens rätt med avseende å uppfinning, som i 9 § avses, övergått till annan, eller upphäves föreskrift, som där sägs, skall alltjämt anhängig ansökan i fortsättningen handläggas enligt 7 § förordningen angående patent. Är patent meddelat, skall anteckning därom göras i det allmänna patentregistret samt kungörande och offentliggörande i övrigt ske i enlighet med sjätte stycket i samma paragraf.
29 I förevarande avseende har någon ändring i gällande bestämmelser ej föreslagits; jämför 14 § i 1942 års lag. 11 8. Lagtext: Innan tre år förflutit från det hemligt patent meddelats, skall granskningsmyndigheten pröva, huruvida den uppfinning, patentet avser, alltjämt är av sådan betydelse för rikets försvar, att patentet bör hemlighållas. Finner myndigheten hemlighållande ej längre erforderligt, skall frågan underställas Konungens prövning. Denna bestämmelse innebär en nyhet i förhållande till gällande lag. Sedan ett hemligt patent meddelats, kunna ändrade förhållanden inträda, som göra, att den uppfinning, patentet avser, icke längre h a r den betydelse för rikets försvar, som föranledde dess hemlighållande. Med hänsyn till att hemligt patent medför betydande olägenheter, anser därför kommittén, att en omprövning av berättigandet i patentets hemlighållande bör ske inom viss tid, skäligen tre år. Det åligger alltså granskningsmyndigheten att, innan tre år förflutit från det patentet meddelats, pröva detsamma i ovannämnda hänseende. Det är ingenting, som hindrar, att myndigheten, exempelvis därest särskild framställning härom göres, prövar frågan när som helst under den föreskrivna treårsperioden. Då det ursprungliga beslutet om hemligt patent meddelats av Konungen, anser kommittén, att, om granskningsmyndigheten vid sin behandling av frågan om fortsatt hemlighållande finner patentet böra offentliggöras, frågan skall underställas Konungens prövning. Upphäver Konungen därvid föreskriften om hemligt patent, kommer stadgandet i 10 § om offentliggörande i tillämpning. Skulle den av kommittén föreslagna lidsbegränsningen av lagens giltighet komma att bortfalla, bör här ifrågavarande omprövning fortsättningsvis ske på nytt för varje treårsperiod. 12 §. Lagtext: Upprätthålles förbud, som i 1 § sägs, på grund av beslut jämlikt 4 eller 5 § eller meddelas sådant beslut, som avses i 7 §, skall skälig ersättning utgå av allmänna medel för skada eller intrång, som härigenom sker. Talan om ersättning, som nu sagts, prövas av Stockholms rådhusrätt i den sammansättning, som angives i 23 § förordningen angående patent. Detta stadgande om ersättning är av motsvarande innehåll som det i 16 § i gällande lag. Ersättning skall utgå för skada eller intrång, som iskett genom granskningsmyndighetens eller Konungens beslut om fortsatt hemlighållande. För tiden före sådant beslut föreligger ej någon ersättningsskyldighet för det allmänna, ehuru förbud är gällande även under denna tid. I sistnämnda avseende må framhållas, att den enskilde, när han så önskar, kan få frågan om förbudets fortsatta giltighet prövat av granskningsmyndigheten.
30 13—16 §§. Lagtext: 13 §. Den som till följd av bestämmelserna i denna lag vinner kännedom om uppfinning, förfarande eller anordning, varom där sägs, må ej utnyttja vad han sålunda erfarit eller i oträngt mål yppa något därom. 14 §. Bryter någon mot förbud, som i 1 § sägs, eller mot bestämmelsen i 13 §, straffes med dagsböter eller fängelse, där ej gärningen enligt annat lagrum är belagd med strängare straff. 15 §. Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. 16 §. I mål om ersättning enligt 12 § eller om ansvar eller skadestånd p å grund av brott, varom i 14 § förmäles, äge rätten förordna, att målet helt eller delvis skall handläggas inom stängda dörrar. Samma lag vare, där talan föres beträffande patent, som avses i 9 §. Dessa p a r a g r a f e r h a sin m o t s v a r i g h e t i n u v a r a n d e 17—20 §§. N å g o n ä n d r i n g a v g ä l l a n d e b e s t ä m m e l s e r h a r icke ifrågasatts. 17 g. Lagtext: Granskningsmyndigheten skall vid fattande av beslut i ärenden, som här avses, vara så sammansatt, att även det enskilda näringslivet blir företrätt. G r a n s k n i n g s m y n d i g h e t e n b e s t ä m m e s av K o n u n g e n , och särskild i n s t r u k t i o n för d e n n a myndighet bör utfärdas. Såsom i den allmänna motiveringen f r a m h å l l i t s , h a r k o m m i t t é n ansett, a t t lagen b ö r i n n e f a t t a en g a r a n t i för att det e n s k i l d a näringslivets s y n p u n k t e r bli b e a k t a d e h o s m y n d i g h e t e n , d å åtg ä r d e r enligt d e n föreslagna lagen beslutas. N ä m n d a r e p r e s e n t a t i o n för n ä ringslivet b ö r självfallet b e r e d a s tillfälle att även deltaga i den f ö r b e r e d a n d e handläggningen av berörda ärenden. K o m m i t t é n h a r icke velat i lagen b i n d a m y n d i g h e t e n s s a m m a n s ä t t n i n g vid visst a n t a l l e d a m ö t e r , u t a n detta får bli b e r o e n d e p å vilken m y n d i g h e t , s o m k o m m e r a t t o m h ä n d e r h a i f r å g a v a r a n d e uppgifter. Skulle den n u v a r a n d e g r a n s k n i n g s n ä m n d e n b i b e h å l l a s m e d fem l e d a m ö t e r som för n ä r v a r a n d e , a n s e r k o m m i t t é n , att två l e d a m ö t e r b ö r a utses b l a n d p e r s o n e r , s o m f ö r e t r ä d a det e n s k i l d a näringslivet. 18 §. Lagtext: Närmare bestämmelser angående tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen. P a r a g r a f e n ä r l i k a l y d a n d e m e d 21 § i den n u v a r a n d e lagen. övergångsbestämmelserna. Lagtext: Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946 och gäller till och med den 30 juni 1949. Den i 4 § angivna tiden av en månad skall ej räknas från tidigare dag än den, då lagen träder i kraft. Föreligger, när lagen den 30 juni 1942 med särskilda bestämmelser om uppfinningar av betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen m. m. upphör att gälla, beslut, varom i 6 § första stycket samma lag stadgas, skall den nya lagen äga tillämpning å uppfinning, som avses med beslutet.
31 Denna lag skall äga tillämpning å de hemliga patent, som äro i kraft, när lagen den 30 juni 1942 upphör att gälla, ävensom å de ansökningar om hemliga patent, som då äro under behandling. Beslut, som meddelats med stöd av 7 § denna lag, gäller utan hinder av att lagen upphör att gälla. När lagen upphör att gälla, skall vad i 10 § stadgas äga motsvarande tillämpning, såvitt fråga ej är om patent, som icke längre är gällande. Stadgandena i 12—16 §§ skola lända till efterrättelse jämväl sedan lagen upphört att gälla. Lagen har föreslagits träda i kraft dagen efter den, då den nuvarande lagen upphör att gälla. Då vid lagens ikraftträdande kunna tänkas föreligga patentansökningar, som icke hunnit behandlas av granskningsnämnden men inkommit till patentmyndigheten mer än en månad före ikraftträdandet, torde vara erforderligt, att den i 4 § angivna tiden av en månad icke räknas från tidigare dag än den, då lagen träder i kraft. Har nämnden meddelat beslut om hemlighållande av uppfinning, bör den nya lagen äga tillämpning å uppfinningen. För att detta skall ske, fordras med hänsyn till övergångsbestämmelserna till 1942 års lag en särskild bestämmelse. Samma är förhållandet i fråga om hemliga patent och ansökningar därom. I den mån sådana förekomma vid den nya lagens ikraftträdande, bör lagen tillämpas å dem. De övriga övergångsbestämmelserna till den föreslagna lagen ha sin motsvarighet i nuvarande övergångsbestämmelser.
II. Utkastet till kungörelse. Förevarande utkast till kungörelse har kommittén sökt göra så fullständigt som möjligt för att icke behöva, såsom skett i den nuvarande kungörelsen, avsluta den specificerade uppräkningen av olika slags materiel med en kompletterande generell bestämmelse. I den gällande kungörelsen förekommande uttrycket »delar och tillbehör» till viss materiel har kommittén funnit icke behöva medtagas. Eftersom det enligt 1 § i lagförslaget skall vara fråga om uppfinning, som har särskilt avseende å krigsmateriel, torde en uppfinning av en del eller ett tillbehör till sådan materiel få anses inbegripen under lagen. Av samma skäl har kommittén funnit sig icke behöva särskilt angiva materialier, verktyg och maskiner för framställning av krigsmateriel. Vad beträffar de i utkastet upptagna materielgrupperna, kunde måhända rörande gruppen kemiska stridsmedel ifrågasättas, om icke densamma bör utökas med exempelvis biologiska stridsmedel, ehuru användandet av sådana i krig strider mot folkrättsliga regler. Under gruppen materiel för eldledning, spaning, alarmering och underrättelsetjänst får anses falla bland annat all för krigsbruk avsedd fotografisk materiel. Med transportanordningar avses bland annat land-, vatten- och luftfarkoster samt broar, hamnar och flygplatsanläggningar.
32 Bit.
I.
Utkast till kungörelse angående vad med krigsmateriel skall förstås i lagen med särskilda bestämmelser om uppfinningar m. m. av betydelse för rikets försvar. Med krigsmateriel skall förstås för krigsbruk särskilt avsedd materiel av följande slag: vapen och ammunition ävensom liknande materiel med spräng- eller brandverkan; kemiska stridsmedel; materiel för eldledning, spaning, alarmering och underrättelsetjänst; materiel för trådbunden eller trådlös överföring av tal, skrift eller bild ävensom materiel för signalering eller annan teckengivning; transportanordningar av alla slag, med eller utan stridsmedel; materiel till skydd mot åverkan genom vapen, brand, sprängmateriel eller kemiska stridsmedel; materiel till skydd mot spaning eller annan iakttagelse och materiel, tillkommen i vilseledande syfte; materiel, avsedd att försvåra eller förhindra förflyttningar och transporter.
33 Bil.
II.
Utländsk rätt. En sammanställning ur vissa främmande källor, utarbetad av e. o. byråsekreteraren Frithiof Berglund. Den enskildes rätt med avseende å inom tekniken framkomna nyskapelser har i ett flertal främmande länder fått träda tillbaka med hänsyn till det allmännas intresse. Sålunda förekomma bland annat författningsbestämmelser om hemlighållande av dylika arbetsresultat ävensom bestämmelser, som giva staten möjlighet till viss kontroll över de tekniska framstegen inom exempelvis industrien samt att genom expropriation förvärva rätt till patent och även erhålla hemliga sådana. Stadgandena härom finnas antingen i de olika staternas patentlagar eller i andra, särskilda författningar, varav en del synas utfärdade med anledning av rådande krigsförhållanden. Hemlighållande. Den finska patentlagen föreskriver, att företrädare för försvarsministeriet äger taga kännedom om de patentansökningar, som inkommit till patentverket. Befinnes därvid, att uppfinning har betydelse för landets försvar, kan ministeriet yrka, att med ansökningens kungörande skall anstå tills vidare. Under uppskovstiden skall uppfinningen hållas hemlig. Har icke ministeriet inom sex månader från det patentansökan inlämnats meddelat sin avsikt att vidtaga åtgärd för expropriation av uppfinningen, fortgår ansökningens behandling i vanlig ordning. Skrides däremot till expropriation, skall uppfinningen fortfarande hållas hemlig, såvida icke ministeriet anmäler, att hemlighållandet får upphöra. Ministeriet och försvarsväsendets vederbörande organ ha också rätt att yrka, att av dem ingivna patentansökningar skola behandlas såsom hemliga. Å uppfinning, som har betydelse för landets försvar, får icke i Finland bosatt uppfinnare eller hans rättsinnehavare söka eller berättiga annan att söka patent i utlandet, innan därå sökts patent i Finland och försvarsministeriet haft tillfälle att inlämna meddelande om vidtagande av expropriation. Enligt den nederländska patentlagen skall patentmyndigheten, om den finner en patentsökt uppfinning böra i försvarets intresse hemlighållas, meddela sökanden detta. Denne blir då skyldig att i fortsättningen iakttaga fullständigt hemlighållande med avseende å uppfinningen. Han får ej söka patent å densamma i utlandet eller överlåta sin rätt till annan än staten. Skyldigheten att hålla uppfinningen hemlig består, till dess patentmyndigheten medgiver befrielse därifrån eller ansökningen kungöres eller avslås. När normalt tiden skulle vara inne för ansökningens kungörande, uppskjuter patentmyndigheten detta och remitterar ansökningen till vederbörande försvarsminister. Denne skall inom tre månader återställa handlingarna och därvid antingen meddela, att staten ej önskar övertaga rätten till uppfinningen, eller översända avtal om sådant övertagande, för den händelse uppgörelse härom träffats med sökanden, eller delgiva kunglig resolution, vari uttalas önskvärdheten av en expropriation. I Ungern utfärdades den 4 mars 1939 lag beträffande landets försvar. Enligt denna erfordras tillstånd av industriministern, i samförstånd med försvarsministern, för att få patent i Ungern, söka patent eller annat rättsskydd i utlandet eller utnyttja eller offentliggöra uppfinning i Ungern eller utomlands. Detta gäller alla
34 uppfinningar, som kunna utnyttjas i näringslivet, alltså ej endast sådana av militär betydelse, och regeln är icke inskränkt till patentsökta uppfinningar. Enligt särskild tillämpningsförordning till lagen är det dock endast ungrare och i Ungern bosatta utlänningar, som behöva sådant tillstånd. Patent- eller tillståndsansökan skall redan ansökningsdagen tillställas industriministern. Om denne ej inom fjorton dagar vägrat tillstånd, anses sådant beviljat. Tillstånd kan endast vägras, om uppfinningen är av betydelse för landets försvar. Vägras i så fall tillstånd helt och hållet, alltså för alla länder, måste staten övertaga uppfinningen och låta patentera den för egen räkning. I Storbritannien finnas bestämmelser om hemlighållande av uppfinning intagna i särskilda på grund av krigsförhållanden utfärdade »Defence Regulations». Enligt stadgande häri kan patentmyndighetens chef i varje patentansökningsärende, som han anser vara av intresse för försvaret, på tillstyrkan av exempelvis amiralitetet eller fÖTsörjningsministern underlåta eller uppskjuta handläggningsåtgärd, som han eljest författningsenligt skulle vidtagit. Han kan också helt förbjuda eller begränsa offentliggörandet av meddelanden rörande ansökningsföremålet. För sökande utomlands av patent kräves medgivande av patentmyndighetens chef eller i vissa fall annan myndighet. Även i Frankrike ha bestämmelser i förevarande avseende utfärdats i särskilda förordningar vid sidan om patentlagen. I en förordning den 30 oktober 1935 bemyndigas försvarsministrarna att hos patentmyndigheten taga del av inkomna patentansökningar. Sedan den till patent berättigade sökanden underrättats om eventuellt beslut, att staten skall expropriera uppfinning, får han varken utnyttja eller yppa något om densamma. Den vidare behandlingen av patentansökningen uppskjutes och ansökningshandlingarna bli hemliga. Enligt en förordning av den 29 november 1939 gäller för alla patentansökningar, att patent ej får beviljas förrän tidigast åtta månader från ansökningen. Denna tid kan förlängas, om det gäller uppfinning, vars offentliggörande skulle vara till olägenhet för försvaret. I sådana fall k a n på yrkande av vederbörande försvarsminister uppfinnaren och hans rättsinnehavare förbjudas att offentliggöra eller utnyttja uppfinningen. Under den tid. patent ej får meddelas, är det förbjudet för envar, som har kännedom om uppfinningen, att bekantgöra densamma. Enligt italiensk lag kan visst industriellt rättsskydd, s. k. utställningsskydd, vinnas för uppfinningar genom att dessa utställas å utställning, som erhållit statligt erkännande. Den, som anordnar sådan utställning, är skyldig att senast tjugu dagar före dess öppnande lämna försvarsministerierna och understatssekrelariatet för krigsindustrien en lista å de utställningsföremål, som gälla ännu icke patentskyddade uppfinningar. Ministerierna äga förbjuda utställandet av föremål, som gälla uppfinningar, vilka anses ha betydelse för landets militära försvar. Beträffande patentansökningar stadgas, att patentmyndigheten skall lämna försvarsministerierna och understatssekretariatet för krigsindustrien förteckning å alla inkommande sådana, varvid uppfinningens benämning skall angivas. Ministerierna äga taga del av beskrivning och ritningar, om de anse uppfinningen vara av betydelse för försvaret. Detta skall ske inom tjugu dagar. Inom en tid av ytterligare tjugu dagar äga de begära, att meddelande av patent och dess offentliggörande skall uppskjutas. Sker detta, underrättas »1'intéressé», som därmed blir skyldig att tills vidare iakttaga hemlighållande. Meddelas ej inom åtta månader från ansökningen, att åtgärder för expropriation skola vidtagas, upptages handläggningen vid patentmyndigheten för beviljande av patent. Skyldighet att hemlighålla uppfinningen råder förutom under den tid, då handläggningen enligt ovan är uppskjuten, även under den tid, expropriationsförfarande fortgår, och vidare efter det expropriation beslutats, om så anses erforderligt. Samma hemlighållande gäller även i fråga om ovan berörda utställningar. I Grekland ha genom en lag den 8 juli 1940 meddelats särskilda bestämmelser om
36 uppfinningar av intresse för landets försvar. Enligt dessa gäller för envar grek som gjort en sådan uppfinning, provisoriskt förbud att överlåta eller yppa denna till annan än den grekiska staten. Den, som vill utnyttja uppfinningen, skall anmäla densamma hos vederbörande försvarsministerium. Ansökan om patent får ej ske, förrän besked erhållits därifrån. Sådant besked skall lämnas inom tre månader. Om det går ut på att uppfinningen ej anses vara av intresse för försvaret, är uppfinnaren befriad från sina förpliktelser till hemlighållande. Anses åter uppfinningen vara av värde för försvaret, ankommer på ministerrådet att bestämma, om nämnda förpliktelser skola fortbestå för all framtid eller för viss tid. I Amerikas förenta stater gäller enligt en provisorisk lag av den 1 juli 1940 atl patentverkets chef i fråga om uppfinning, vars offentliggörande eller spridning han anser kunna skada den allmänna säkerheten eller landets försvar, kan föreskriva, att uppfinningen skall hållas hemlig och meddelande av patent uppskjutas så lång fid, som anses lämpligt. Canada har i en Order in Council den 2 november 1940, utfärdad med stöd av The W a r Measures Act, vissa bestämmelser, enligt vilka chefen för patentverket kan, efter anvisning av The Minister of National Defence eller The Minister of Munitions and Supplies, underlåta eller fördröja publiceringen av patentansökan, därest det ligger i statens intresse »med hänsyn till krigstillståndet» att så sker. Ingen har rättighet att utan tillstånd från patentverkschefen ansöka om patent i främmande land. Upplysningsplikt. I Storbritannien och Canada finnes sådan plikt föreskriven. Sålunda kan en person åläggas att meddela upplysningar om uppfinning eller förfarande, varom han äger kännedom. Expropriation. Enligt den finska patentlagen kan för allmänt behov patent exproprieras för statens räkning. Expropriationen kan omfatta samtliga av patentet härflytande rättigheter eller endast rätt att utöva uppfinningen för statens behov. Uppfinning, som är av betydelse för landets försvar, kan exproprieras, så snart å uppfinningen sökts patent. Allmännyttig uppfinning, vara patent meddelats, kan upplåtas till allmänhetens fria begagnande. Uppfinning, som har betydelse för försvaret, kan på grund av förordnande eller uppdrag av försvarsministeriet eller behörigt organ i försvarsväs^ndet utövas för försvarsväsendets behov, ehuru något beslut icke fattats om expropriation. Den danska patentlagen föreskriver att, om det allmännas väl det fordrar, det kan i lag bestämmas, att patenterad uppfinning får nyttjas av staten utan medgivande av patenthavaren eller att patentet skall förfalla, så alt uppfinningen kan nyttjas allmänt. I Norge kan utan medgivande av patenthavaren en patenterad uppfinning genom Konungens beslut utövas för statens räkning. Enligt den österrikiska patentlagen kan staten helt eller delvis expropriera rätten till ett sökt eller beviljat patent, om detta fordras i försvarets eller den allmänna välfärdens intresse eller annat tvingande statsintresse. Vidare har »die Heeresverwaltung», efter samråd med handelsministern, rätt att för försvarsändamål använda vissa angivna slag av uppfinningar på det militära området utan hinder av patent. Likartade bestämmelser med de österrikiska finnas i Tjeckoslovakiens patentlag. Härutöver finnas stadganden om uppfinningar av vikt för landets försvar i en förordning av den 19 juni 1936. I denna redogöres för de områden av tekniken, å vilka förordningen är tillämplig. Dessa uppdelas i sex grupper, nämligen kampmedel, medel för det passiva försvaret, transportmedel, medel och anordningar för förplägnad och försörjning i krig. kommunikationer samt surrogatproduktion för
36 försvaret. När det inkommer ansökan om patent å uppfinning, som gäller något av berörda områden, skall patentmyndigheten översända ett exemplar av ansökningshandlingarna till försvarsministeriet, som därigenom får möjlighet till viss expropriation. I den tyska patentlagen gives en bestämmelse, enligt vilken riksregeringen kan föreskriva, att patenterad uppfinning skall utnyttjas för att främja det allmännas väl. Det kan avse en enkel licens eller en uteslutandelicens. För försvarsändamål kan expropriering ske enligt beslut av eller på uppdrag av vederbörande minister eller honom underordnad kompetent myndighet. Den nederländska patentlagen giver möjlighet till expropriation av beviljade patent i två fall, dels då försvarets intresse fordrar, att staten får uteslutanderätt till en uppfinning, dels då det allmänna intresset fordrar, att envar får rätt att använda en uppfinning. Expropriation skall i varje särskilt fall ske genom speciell lag, dock kan regeringen under krigstid i förstnämnda fall besluta om expropriation med omedelbar verkan. Staten kan även expropriera rätt till patentsökt uppfinning. I Polen kan på beslut av ministerrådet rätten till patent exproprieras helt eller delvis eller inskränkas till förmån för staten eller näringsfriheten, när detta är påkallat av hänsyn till det allmänna bästa. Enligt bestämmelse i den rumänska patentlagen kan krigsministeriet i samråd med handelsministeriet besluta att utan hinder av patent taga i bruk uppfinning, som är användbar för landets försvar. Patenterad uppfinning kan helt eller delvis exproprieras, om det allmännas intresse anses fordra, att den utnyttjas av staten. Den ungerska patentlagen stadgar, att inrikesministern kan bestämma, att patent helt eller delvis skall tagas i anspråk av staten för försvarets behov eller för ett statsmonopol. Patentlagen i Jugoslavien berättigar staten till expropriation, när av hansyn bil försvaret, offentlig ordning, den allmänna välfärden eller annat tvingande statsintresse erfordras, att patenterad eller patentsökt uppfinning uteslutande utnyttjas av staten eller överlämnas till allmänhetens fria begagnande. Regeringen beslutar om expropriation. Beträffande patenterad eller patentsökt uppfinning, som är av betydelse för landets försvar, kan vederbörande försvarsminister i samförstånd med handelsministern bestämma, att den omedelbart skall tagas i bruk för försvarets räkning antingen i statliga eller i för statens räkning arbetande privata verkstäder. Storbritannien har i sin patentlag bestämmelser om att departement eller företrädare för sådant kan bestämma, att uppfinning utan hinder av patent skall utnyttjas för statens behov. Enligt ovannämnda franska förordning den 30 oktober 1935 kan staten helt eller delvis expropriera rätten till patenterad eller icke patén terad uppfinning av betydelse för försvaret, antingen för att utnyttja den eller för att bevara den hemlig. I fredstid får expropriationsförfarandet ej inledas senare än tre år från patentets meddelande. Även om staten försummat den stadgade tiden för expropriation, äger den rätt till licens. Italiensk lag har bestämmelser av innehåll, att expropriation av rätt till patenterad eller patentsökt uppfinning kan ske, om det anses påkallat i försvarets intresse eller eljest med hänsyn till det allmänna bästa. Sker expropriation i försvarets intresse och är patenthavaren italienare, omfattar expropriationen även rätten att söka patent i utlandet, om ej annat bestämmes. Enligt den grekiska patentlagen kan staten bestämma, att uppfinning utan hinder av patent skall utnyttjas för försvaret eller eljest i offentlighetens intresse. Sokes patent å uppfinning, som kan användas för försvaret, äger vederbörande försvarsminister inom två månader förklara, att staten vill utnyttja uppfinningen. Den canadensiska patentlagen giver regeringen en allmän befogenhet att taga i bruk en patenterad uppfinning. I Japan finnes en särskild förordning om expropriation av rätt till patentsökta
37 och patenterade uppfinningar. Enligt denna avgör normalt handelsministern frågan om expropriation, men i brådskande fall kan av militära skäl eller eljest i det allmännas intresse vederbörande myndighet själv besluta att omedelbart börja utnyttja uppfinning. Hemliga patent. I Finland ha försvarsministeriet och försvarsväsendets vederbörande organ rätt att yrka, att av dem ingivna patentansökningar skola behandlas såsom hemliga. Patent, som hänför sig till uppfinning, vilken enligt vad tidigare sagts skall hållas hemlig, antecknas icke i patentregistret. Enligt de österrikiska och tjeckoslovakiska patentlagarna kan på yrkande av staten hemligt patent meddelas, som sökts av staten »im Interesse der Ausriistung der bewaffneten Macht öder sonst im Bundesinteresse» eller där staten gör gällande expropriationsrätt. Den tyska patentlagen lämnar möjlighet att bevilja hemliga patent. Förutsättning är, att det gäller ett patent, som sokes »vom Reich öder einer selbständigen Reichsverkehrsanstalt fiir Zwecke der Landesverteidigung». Ett hemligt patent utgör hinder mot beviljande av annans senare ansökning om patent å liknande uppfinning. Denna kan avslås på grund av det hemliga patentet, utan att sökanden därvid får taga del av detta. Enligt en den 1 september 1939 utfärdad förordning kan hemligt patent meddelas — utöver i de ovan nämnda fallen — så snart patentmyndigheten, efter att ha rådfört sig med vederbörande myndigheter, anser det önskvärt att i försvarets intresse bevara den patentsökta uppfinningen hemlig. Motsvarande gäller i fråga om nyttighetsmodell. Den polska patentlagen giver krigsministeriet rätt att få hemligt patent å uppfinning, som ministeriet förvärvat före patentets meddelande. Enligt patentlagen i Nederländerna kan hemligt patent meddelas, när staten söker patent på uppfinning, vars hemlighållande kan vara önskvärt med hänsyn till landets försvar. I Rumänien skola, om krigsministeriet tagit i anspråk en uppfinning eller patent exproprierats av staten, ansökningshandlingarna rörande patent vara hemliga. Ifrågavarande beviljade patent införas i ett särskilt register. Den ungerska patentlagen föreskriver, att hemligt patent kan meddelas, om ansökning därom skett av staten i försvarets intresse. Hemligt patent meddelas enligt den jugoslaviska patentlagen, om det sökes för statens räkning och i dess intresse. Även å uppfinning, rörande vilken expropriationsrätt gjorts gällande, kan sådant patent meddelas. Storbritannien har också bestämmelser om hemliga patent i sin patentlag. Enligt dessa stadganden kunna på yrkande av krigsministern, flygministern eller amiralitetet hemliga patent meddelas i anledning av patentansökningar, som ingivits eller övertagits av dessa myndigheter. Så kan även ske på grund av andra patentansökningar, därest nämnda myndigheter intyga, att det är ett statligt intresse, att uppfinningen ifråga hemlighålles. Tidigare omnämnda franska förordningen den 30 oktober 1935 medgiver, att staten på yrkande av vederbörande minister erhåller hemligt patent å uppfinning, som är av betydelse för landets försvar. Italiensk lag föreskriver, att hemligt patent kan beviljas, om ministerierna själva eller dem underställda myndigheter söka patentet. Såvitt gäller uppfinning av betydelse för försvaret offentliggöres ej meddelat patent, såframt vederbörande ministerium begär det och det gäller antingen ett av ministeriet sökt patent eller ett patent, mot vars beviljande ministeriet förklarat sig ej ha något att erinra. Utöver ovan nämnda stadganden finnas i de olika författningarna särskilda ersättnings- och straffbestämmelser i förevarande avseenden.
2—461182
Statens offentliga utredningar 1946 S y s t e m a t i s k
f ö r t e c k n i n g
(Siffrorna inom klämmer beteckna u t r e d n i n g a r n a s n u m m e r 1 den kronologiska förteckningen.)
Allmän
lagstiftning.
Rättsskipning.
Fångvård.
Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. B e t ä n k a n d e m e d förslag till ä n d r a d e grunder för flottningslagstiftningen m . m . [3]
Statsförfattning.
Allmän
statsförvaltning.
B e t ä n k a n d e m e d förslag till omorganisation av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen m . m . [10]
Handel och sjöfart.
Kommunalförvaltning.
S t a t e n s ocli k o m m u n e r n a s
flnansväsen.
Konimunikationsväsen. B e t ä n k a n d e ang, rundradion i Sverige. Dess aktuella beh o v och riktlinjer för dess framtida verksamhet. [1]
Politi. Bank-, kredit- och penningväsen. Nationalekonomi o c h socialpolitik. Dödföddheten och tidigdödligheten i Sverige. Dess samband med nativitetsminskningen och dess förhållande vid olika former a v förlossningsvård s a m t dess socialmedicinska och befolkningspolitiska betydelse. [2] B e t ä n k a n d e om barnkostnadernas fördelning med förslag till allmänna barnbidrag m . m . [5] Bilagor [6]. Investeringsutredningens b e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g r ö r a n d e personal- och materielresurser m. m . för genomförande a v e t t a r b e t s p r o g r a m enligt a v utredningen tidigare framlagt förslag. [13] Den familjevårdande socialpolitiken. [17] Betänkande m e d förslag rörande den ekonomiska försvarsberedskapens framtida organisation. [19] Socialvårdskommitténs betänkande. 12. Utredning och förslag ang. moderskapsbidrag. [23] K o m m i t t é n s för partiellt arbetsföra b e t ä n k a n d e . 1. Förslag till effektiviserad k u r a t o r s - och arbetsförmedlingsverksamhet för partiellt arbetsföra m . m . [24] Hälso- och sjukvård. Betänkande a n g . den centrala organisationen a v d e t civila medicinal- och veterinärväseendet. [20]
Allmänt näringsväsen. Betänkande med utredning och förslag ang. r ä t t e n till arbetstagares uppfinningar. [21] Industri. Betänkande med förslag till ordnande a v kreditgivningsoch rådgivningsverksamhet för h a n t v e r k och småindustri samt bildande a v företagarnämnder. [22]
Försäkringsväsen.
Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. 1911 å r s lärarlönesakkunniga. B e t ä n k a n d e m e d förslag till boställsordning för folkskolans lärare m . m . [8] 1945 å r s universitetsberedning. 1. Docentinstitutionen. [9] 1940 å r s skolutrednings b e t ä n k a n d e n och utredningar. IV. Skolpliktstidens skolformer.' 2. Folkskolan. A. Allmän del. [11] B . Förslag till u n dervisningsplaner. [15] 4. Realskolan. Praktiska linjer. [14] B e t ä n k a n d e om tandläkarutbildningens ordnande m. m . Del 1. [12]
Försvarsväsen. B e t ä n k a n d e m e d förslag ang. uniformspliktens omfattning för viss personal vid försvarsväsendet. [4] B e t ä n k a n d e och förslag rörande åtgärder för a t t begränsa a n t a l e t kontraktsanställt manskap inom krigsmakts 11 - f 7 l . •• T lij ^ « . B e t ä n k a n d e m e d förslag t d l lag m e d sarskdda b e s t ä m melser o m uppfinningar m . m . a v betydelse för r i k e t s försvar. [25] Utrikes ärenden. Internationell rätt.
Fast egendom. Jordbruk m e d binäringar. Betänkande a n g . forsknings- och försöksverksamheten p å jordbrukets område i Norrland. [16] P M ang. utvecklingsplanering p å jordbrukets område. [18] Stockholm 1946. Kungl. Boktr. P. A. Norstedt & Söner 461182