Den tyska propagandan i Sverige under krigsåren 1939-1945.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 4 6 : 8 6 SOCIALDEPARTEMENTET

DEN TYSKA PROPAGANDAN I SVERIGE UNDER KRIGSÅREN 1939-1945

S

T

O

C 1 9

K

H

O

6 L

M

Statens offentliga utredningar 1946 K r o n o l o g i s k 1. Betänkande angående rundradion i Sverige. Dess aktuella behov och riktlinjer för dess framtida verksamhet. Norstedt. 167 s. K. 2. Dödföddhelen och tidigdödligheten i Sverige. Dess samband n e d nativitetsminskningen och dess förhållande vid olika former av förlossningsvård s a m t dess socialmedicinska och befolkningspolitiska betydelse. Ar C. Gyllenswärd. Beckman. 115 s. S. 3. Betankande m e d förslag till ändrade grunder för flottningslagstiftningen m. ra. Haeggström. 99 s. J o . 4. Betänkande med förslag angående uniformspliktens omfattning för viss personal vid försvarsväsendet. V. Petterson. 59 s. F ö . 5. Betänkande om barnkostnadernas fördelning med förslag angiende allmänna barnbidrag in. m. V. Petterson. 35] s. S. C. Betänkande om barnkostnaderhas fördelning med förslag angående allmänna barnbidrag m . ra. Bilagor. Beckiaan. 153 s. S. 7. Betänkande och förslag rörande åtgärder för a t t begränsa amalet kontraktsanställt manskap inom krigsmakten. Beckman. 136 s. Fö. 8. 1941 års lärarlönesakkunuiga. Betänkande med förslag till boställsordning för folkskolans lärare m. m . Marcus. 116 s. F i . 9. 1945 å r s universitetsberedning. 1. Docentinstitutionen. Hieggström. 62 s. E. 10. Betänkande med förslag till omorganisation av vägoch vattenbyggnadsstyrelsen m.m. Katalog- o. Tidskriftstrycj. 217 s. K. 11. 1940 å r s skolutrednings betänkanden och utredningar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. A. Allmän del. Idun. 341 s. E. 12. Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m. m. Del 1. Beckman. 216 s. E. 13. Investeringsutredningens betänkande med utredning rörande personal- och inaterielresurser m . m . för genomförande av e t t arbetsprogram enligt av u t r e d ningen tidigare framlagt förslag. Marcus. 72 s. Fl, 14. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar.' 4. Skclplikt8tidens skolformer. 4. Realskolan. Praktiska linjer. I d u n . 193 8. E. 15. 1940 å r s skolutrednings betänkanden och utredningar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. B . Förslag till undervisningsplaner. I d u n . 253 s. E. 16. Betänkande angående forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukets område i Norrland. V. P e t terson. 133 s. J n . 17. Den fainil;evårdande socialpolitiken. Beckman. 132 8. S.

18. P M angående utvecklingsplanering p å jordbrukets område. Marcus. 252 8. Jo. 19. Betänkanue med förslag rörande den ekonomiska försvarsberedskapens framtida organisation. I d u n . 92 s. Fo. . tl 20. Betänkande angående den contrala organisationen av det civila medicinal- och veteriuärväsendet. Idun. 361 s. S. , x 21. Betänkande med utredning och förslag angåonde r ä t t e n till arbetstagares uppfinningar. Norstedt. 71 22. Betänkande med förslag till ordnande av kreditgivnings- och rådgivningsverksamhet för hantverk och ernåindustii samt bildande av förotagarnämnder. Marcus. 144 s. II. 23. Socialvårdskommitténs betänkande. 12. Utredning och förslag angående moderskapsbidrag. Beckman. 115 s. S. 24. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 1. Förslag till effektiviserad kurators- och arbetsförmedlingsverksamhet för partiellt arbetsföra m. m. Katalog- o. Tidekriftstryck. 200 s. S. 25. Betänkande med förslag till lag med särskilda bestämmelser om uppfinningar m . m. a v betydelse för rikets försvar. Norstedt. 37 s. J u . 26. Betänkande angående tjänstepensionsförsäkringens organisation. Marcus. 71 s. II. 27. Betänkande med förslag till investeringsreserv for budgetaret 1946/47 av statliga,kommunala och statsunderstödda anläggningsarbeten. Marcus, vij, 378 s. Fi.

f ö r t e c k n i n g 28. Bilagor till b e t ä n k a n d e med förslag till investeringsreserv för b u d g e t å r e t 1946/47 a v Btatliga, k o m m u nala och s t a t s u n d e r s t ö d d a anläggningsarbeten!. Marcus. 95 s. Fi. 29. 1943 års jordbrukstaxeringssuikkunniga. B e t ä n k a n d e m e d förslag till ä n d r a d e beistämmelser i fråga om t a x e r i n g a v inkomst av jordbruksfastighet s a m t lag o m jordbraksbokföring. Mancus. 282 s. 3 bil. Fi. 30. Socialutbildningssakkunniga. 2. Utredning o c h förelag rörande statsvetenskapliga examina m . m. Hteggström. 127 s. E. 3 1 . 1940 å r s skolutrednings b e t ä n k a n d e n och u t r e d ningar. 6. Skolans inre a r b e t e . S y n p u n k t e r p å fostr a n och undervisning. I d u n . 194 s. E. 32. B e t ä n k a n d e med förslag till förordning angående a l l m ä n t k y r k o m ö t e m. m . Hseggström. 161 8- E. 33. Försäkringsutredningen. Föirslag till lag oun försäkringsrörelse m . m . 1. L a g t e x t . Norstedt, i v , 150 s. II. 34. Försäkringsutredningen. F ö r s l a g till lag onn försäkringsrörelse m . m. 2. M o t i v . Norstedt, v j , 441 8. II. 35. S t a t s m a k t e r n a ooh folkhushållningeu under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 6. Tiden juli 1 9 4 4 — j u n i 1945. Idun. 476 s. Fo. 36. P a r l a m e n t a r i s k a undersökningskommissionen angående flyktingärenden och s ä k e r h e t s t j ä n s t . 1. B e t ä n k a n d e angående flyktingars behandling. "Jcckman. 500 8. S. 37. Socialvårdskommitténs b e t ä n k a n d e . 13. Forslas angående folkpensioneringens a d m i n i s t r a t i v a h a n d h a v a n d e m . m. V . P e t t e r s o n . 114 s. S. 38. B e t ä n k a n d e med förslag r ö r a n d e officersutbildningen inom a r m é n m. m . Haeggström. xiij, 504 s. Fö. 39. D e n svenska växtodlingens utvecklingstendenser s a m t dess inriktande efter k r i g e t . I d u n . 106 s. J o . 40. B e t ä n k a n d e angående h a n t v e r k e t s och småindustriens befrämjande. Marcus. 192 s. II. 4 1 . B e l ä n k a n d e m e d förslag till skogs vårdslag m . m. Marcus. 430 s. J o . 42. Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Del 1. I d u n . 282 s J o . 43. B e t ä n k a n d e m e d förslag till verkstadsorganisation för väg- och vattenbyggnads väsendet. Sv. Tryckeri AB. (2) 105 s. K. 44. Sakkunniga angående arbetsförmedlingens organisation. Del 1. Den offentliga arbetsförmedlingen under krigsåren. V. Petterson. 3 9 0 s. Fi. 45. B e l ä n k a n d e m e d förslag till å t g ä r d e r för främjande a v ridhästaveln m. m. Norstedt. 94 s. Fö. 46. Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Dol 2. I d u n . 606 s. J o . 47. Rationalitetsvariationerna i n o m d e t svenska jordbruket. Av L . Nanneson. I d u n . 81 s. J o . 48. 1945 å r s lönekommitté. 1. B e t ä n k a n d e med förslag till statliga löneplaucr m. m. Marcus. 240 s. Fi. 49. Ärvdabalksakkuunigas förslag till föräldrabalk. Norstedt. 192 8. J u . 50. B e t ä n k a n d e m e d förslag till nyorganisation av kyrkomusikerbefattningarna m . m. Del 2. Sv. T r y c keri A B . i v , 216 s. E. 5 1 . Sakkunniga angående arbetsförmedlingens organisation. Del 2. D e n offentliga arbetsförmedlingens framtida organisation. M o t i v och förslag. V. Petterson. 189 s. Fi. 52. Socialvårdskommitténs b e t ä n k a n d e . 14. Utredning och förslag angåonde å l d e r d o m s h e m m. m. Beckm a n . 88 s. S. 53. B e t ä n k a n d e o m befolkningspolitikens organisation m. m . Beckman. 70 8. S. 54. U t r e d n i n g angående reglering a v den territoriella församlingsindelningen i S t o c k h o l m . Av E . Schalling. V. P e t t e r s o n . 254 s. E. 55. Utredning rörande sexualundervisningen i högre skolor j ä m t e förslag till h a n d l e d n i n g i sexualundervisning för lärare i högre skolor. Heeggström. 103 s. 4 pl. E. 56. 1944 års skattesakkunniga. 2 . B e t ä n k a n d e med förslag angående i d r o t t s s a m m a n s l u t n i n g a r s beskattning för inkomst. V. Petterson. 198 s. F i . ( F o r t s , å omslagets 3:e sida.)

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1946:86 SOCIALDEPARTEMENTET

DEN TYSKA PROPAGANDAN I SVERIGE UNDER KRIGSÅREN 1939—1945

STOCKHOLM 1946 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER 463151

5^p

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Skrivelse till Herr Statsrådet Eije Mossberg Kap.

I. Inledning

Kap.

II. Propagandacentraler i Tyskland DeU

Kap.

Kap.

( 1 e

Ch te 3U d ne U ;I t ih^ e r A "i H

V

^

l t

Ch Falke

*u " ? n-Verlag. - Nordische Gesellschaft. : ; ? £ * h „ Auslander-Dienst. - Propagandacentralen Rudolf Mirbt. iyska iorlag. — Akademiska propagandacentraler. — AAnåsemitiska n r a s e m i t l s k a nrnpagandacentraler. — »Freundschaftskorrespondenz». P ro ~ III. Tyska legationen 9„ 1. Inledning 2. Allmän verksamhet 2„ Föredrag, konserter och uppläsningsaftnar. — Filmförevisningar — Utställningar. - Inbjudningar till Tyskland. - Diverse planer köp av svensk daglig tidning; Samarbete med svensk tidningskoncern Stöd at Dagsposten; »Opolitisk tidskrift». S^oncem, Mod 3. Övervakning av svensk press, teater, film och radio etc 39 Övervakning av tysk språkundervisning i Sverige. — Svensk press — P Svenska böcker. — Teater och film. — Svensk radio. 4. Distribution av trycksaker Trycksaker till tidningar. — Trycksaker till allmänheten:^ Massdistribution; Mindre sändningar. - Samarbete med svenska tryckerier! IV. Deutsche Akademie Jj^

1. »Deutsch-Schwedische Mittelstelle, Stockholm» . . . Förberedelser till ett språkinstitut. - Den första terminen•' Bibliotek och läsrum; Sommarkurser i Båstad 1941. — Höstterminen 1941 Vårterminen 1942: Sommarkurser i Båstad och Stockholm 1942 - H ö s T terminen 1942: Akademiens tyska klubb. - Vårterminen 1943. 2. Filialer i landsorten Lektorat i Göteborg: Underavdelning i Borås; Underavdelning i lön' köping. - Lektorat i Malmö. - Planerade lektorat och^ underavdeT nmgar: Uppsalat och Lund; Hälsingborg och Norrköping Gävle Sund" navien ° ^ ^ " A k a d e m i e n * Stockholm central förSkandi3. Övrig verksamhet Språkkurser i Norrland. — Föredragsverksamhet. — StipendiatkursPr Kap.

V. Deutscher Akademischer Austauschdienst »Zweigstelle Stockholm». — Inbjudningar till kurser och kongresser Formedling av stipendier. _ Praktikantförmedling. - SamaSete m ^

nÄnv^Ä^ - Kontakt med Ä * * Ä Ä £ 2

Kap.

VI. Deutsches Wissenschaftliches Institut Intensifiering av kulturpropagandan. — Bibliotek. — Kontakt med sven'^l akademiker - Språkundervisning och praktikantförmednng S bojkottens följder for institutet. — Planer på nva lokaler P£? Y Giesecke i Lund. - Tidskrift. - Sista skedet ~ Professor

4 Kap.

V I I . Tyska skolan ;; • • • •••••• Förberedelser. — Skolans syften. — Skolarbetet. — Sista skedet.

K a p . V I I I . Tyska turistbyrån Byråns uppgift. 1. Utlåning av skioptikonbilder och filmer 2. Distribution av trycksaker Pressmaterial. — Trycksaker till allmänheten.

Sid. qovo

1 05 106 107

110 3. Skyltfönsterpropaganda Skvltlönsterpropagandan i landsorten: Värvningsresa i Norrland 1940; Värvningsresa i södra och mellersta Sverige 1940; Ny värvningsresa 1941; Inspektionsresa 1942. — Skyltfönsterpropagandan i Stockholm: Skyltfönstret på Kungsgatan (med redogörelse för ett urval skyltningar 1941—1944); Andra skyltfönster och skyltlådor.

4. Sammanfattande översikt av Turistbyråns verksamhet 1939—1941. — 1942. — 1943. — 1944—1945. 5. Demonstrationer mot Turistbyrån Kap.

122 12o

i28 I X . Tyska informationscentralen 128 1. Inledning iOU 2. Allmän verksamhet Syften. — Bibliotek, diskotek och filmarkiv. — Skyltfönster och utställningar. — Upplysningsverksamhet. 135 3. Tyska Röster Tvska Röster en succé. — Omdömen om Tyska Röster. — Svensk hjälp vid spridandet av Tyska Röster. — Ökning av upplagan. — Inskränkning i gratisdistributionen. — Tyska Röster även i förenklad upplaga. — Tyska Röster — TR, Tidsrevyn. — Ett sista försök. 4. Distribution av broschyrer och flygblad 146 Tackbrev. — Brev från indignerade mottagare.

Kap

X. Tyskinfluerade nyhetsbyråer i Stockholm 150 Skandinavisk Telegrambureau. — Bulls' Presstjänst. — Radio Mundial.

Kap

X I . Svensk-tyska affärsförbindelser i propagandans tjänst 159 Blockad av judiska företag. — Tyska handelskammaren som propagandaorgan. — Propagandatryck i varuförsändelser. — Spridning av ekonomiska tidskrifter.

Kap.

X I I . Tysk film "» lbö 1. Spelfilm Den tvska filmens ställning i Sverige under krigsåren: 1940—41; 1941— 42- 1942—43; 1943—44. — Åtgärder för att förbättra den tyska filmens ställning- Planer på tysk-svensk filmproduktion; Planer på inköp av biografer i Sverige; Ny tysk filmagentur i Stockholm; Propaganda genom filmtidskrifter; Reklam för spelfilmer; Planer på att förhindra kopiering av engelska och amerikanska filmer. 171 2. Journalfilm 173

3. Smalfilm 4. Tysk övervakning av den svenska filmmarknaden 175 von Gosslers rapporter om allierad film. — Missnöje med den svenska filmcensuren.

5 Sid. K a p . X I I I . Tysk radio Utsändningar på svenska. — Reklam för utsändningarna på svenska: Annonser; Broschyr om den tyska radion; Propaganda för Königsbergssändaren.

181 Lyssnarbrev Igg Uttalanden om sändningstider och mottagningsförhållanden etc. — önskemål och förslag. — Protestbrev. — Tack- och sympatibrev. K a p . XIV. Tysk tryckt propaganda Inledning.

201 A. Periodiska skrifter 202 1. Dagliga tidningar: 202 Försäljning. — Gratisdistribution. 2. Tidskrifter: 206 a. Försäljning 206 Tyskspråkiga tidskrifter: Das Reich; Die Wehrmacht; Der Adler; Die Woche; Illustrierte Zeitungen; Tyska skämttidningar; Diverse periodiska skrifter. — Signal: Den tyska upplagan; Den svenska upplagan; Mottagandet i Sverige; Kontakt med läsekretsen; Svenska specialsidor; Samarbete med den svenska importfirman; Annonser i svensk press. — Planer på ytterligare en propagandatidning. b. Gratisdistribution 220 Tysk Veckorevy. — Specialtidskrifter för Skandinavien. — Facktidskrifter. — Antisemitiska tidskrifter. — Pressöversikter. B. Broschyrer och flygblad 229 1. Antiallierad propaganda 229 Krigsorsakerna. — Mot Polen, — Frankrike, — England, — USA, — Sovjetunionen riktade skrifter. 2. Förhärligande av Tredje riket 247 Den tyska krigsmakten. — Sociala förhållanden i Tyskland. — Den tyska krigspotentialen. — Hitlers person. 3. Broschyrer efter invasionen i Europa C. Diverse trycksaker Väggtidningar och fickkalendrar. — Camouflerad propaganda.

259 263

Till Herr Statsrådet Eije Mossberg.

Efter överläggningar hösten 1945 mellan herr statsrådet och dåvarande säkerhetschefen, underståthållare Eric Hallgren, uppdrogs åt fil. lic. Georg K:son Kjellberg, tidigare föreståndare för säkerhetstjänstens informationskontor, att utarbeta en sammanfattande redogörelse för den tyska propagandan i Sverige under krigsåren 1939—1945. Såsom sekreterare h a tjänstgjort fru Karin Janzon samt, under en kortare tid, fru Sigrid Modig, vilka tidigare varit anställda vid säkerhetstjänstens informationskontor. Denna redogörelse bygger på uppgifter ur brev, telefonsamtal, telegram och propagandapublikationer, vilka passerat säkerhetstjänstens olika organ, samt på annat material, som ställts till säkerhetstjänstens förfogande. Den 30 april 1940 rapporterade säkerhetschefen till regeringen, att från tyskt håll bedrevs en »ivrig propaganda» i Sverige i form av massförsändelser av propagandatryck, såsom tidningar, tidskrifter, broschyrer etc. Samtidigt meddelade han, att av dylika från Tyskland inkomna trycksaker ca 100 stora säckar kvarhållits av den svenska censuren. Från denna tid underkastades samtliga från Tyskland hit inkommande korsbandsförsändelser noggrann kontroll och försändelserna kvarhöllos i allt större omfattning. På hösten 1940 gjordes inom säkerhetstjänsten nya iakttagelser, som visade att vårt folk var föremål för en intensiv tysk propagandaaktion i olika former. Med anledning av dessa iakttagelser upprättades i slutet av september 1940 en särskild avdelning inom säkerhetstjänsten, informationskontoret, med uppdrag att från säkerhetstjänstens olika avdelningar samla och i rapporter framlägga uttalanden och uppgifter om bl. a. denna propaganda. Från slutet av 1940 till maj 1945 lämnade informationskontoret sålunda bl. a. löpande rapporter om den tyska propagandan i Sverige. Dessutom gjor-

8 des successivt mera detaljerade sammanställningar beträffande de olika tyska propagandacentralernas verksamhet i Sverige. Av det kontinuerligt granskade materialet framgick, att den på hösten 1940 observerade propagandaaktionen icke var en tillfällig företeelse utan ingick som ett led i en stort upplagd tysk propagandaoffensiv mot Sverige, vilken konsekvent genomfördes. Till klarläggande av den tyska propagandan i Sverige under krigsåren 1939—1945 har det av säkerhetstjänsten samlade materialet härom på nytt grundligt genomgåtts och sammanställts. Resultatet framlägges i föreliggande redogörelse, som härmed vördsamt överlämnas. Stockholm den 31 december 1946.

GEORG K:SON KJELLBERG. / /

Karin

Janzon.

KAP. I.

INLEDNING. Propagandan var ett av det nationalsocialistiska Tysklands främsta vapen i dess k a m p för hegemonien i Europa. Det tyska rikspropagandaministeriet, under ledning av rikspFopagandaminister Joseph Goebbels, hade till sitt förfogande en totalitär regims alla resurser, vilka till det yttersta utnyttjades. Sverige var under krigsåren föremål för en metodiskt och synnerligen aktivt bedriven tysk propaganda. Till en början bearbetades den svenska allmänheten huvudsakligen direkt från Tyskland genom massförsändelser av propagandatryck och genom radioutsändningar på svenska. Samtidigt bedrevs inom Sverige en livlig propagandaverksamhet av Tyska legationen och Tyska turistbyrån i Stockholm. På hösten 1940 skärptes den tyska propagandan mot Sverige och tog från och med då fastare former. Redan på våren samma år hade de tyska tidningsutgivarnas riksförbund placerat en egen representant i Stockholm med uppgift att h ä r öka försäljningen av tyska tidningar och tidskrifter samt att förbereda utgivandet av en svensk upplaga av den tyska krigsmaktens speciella propagandaorgan, bildtidningen Signal. I september 1940 ankom till Stockholm en representant för den världsomspännande tyska organisationen Deutsche Akademie i Mimenen för att här upprätta ett språkinstitut med underavdelningar i ett stort antal svenska städer. Den ovan nämnda Tyska turistbyrån, vars normala verksamhet av naturliga skäl då inskränkts till ett minimum, ställdes helt i propagandans tjänst och utvecklade under höstmånaderna en livlig verksamhet över hela landet. Tyska filmproducenter gjorde stora ansträngningar för att vinna terräng på den svenska filmmarknaden. Nyhetsförmedlingen från Tyskland till den svenska pressen utökades genom medverkan av vissa nyhetsagenturer i Stockholm. En organiserad »Freundschaftskorrespondenz» avsåg att skapa ett nät av personliga förbindelser mellan svenskar och tyskar i den ömsesidiga förståelsens tecken. Ett allt mera omfattande utbyte mellan Sverige och Tyskland av akademiker, skådespelare, konstnärer och författare planerades. Varje tillfälle och varje till buds stående medel utnyttjades för att öppna nya vägar för den tyska propagandan avsedd för Sverige. I september 1941 öppnades i Stockholm en sedan länge planerad tysk skola, som på ledande tyskt håll ansågs bli av allra största betydelse.

10 Vid årsskiftet 1941/42 upprättades en svensk underavdelning av den tyska propagandaorganisationen Deutsche Informationsstelle, benämnd Tyska informationscentralen. Denna institution och dess tidskrift Tyska Röster kommo att spela en viktig roll i den tyska s. k. kulturpropagandan. I januari 1943 utnämndes till minister i Stockholm envoyén Hans Thomsen, tidigare vid ambassaden i Washington. I ständig kontakt med tyska utrikesoch propagandaministerierna medverkade han vid planläggandet av de kontinuerligt genomförda propagandaaktioner, s. k. Stossaktionen, som i anslutning till krigshändelsernas utveckling eller till här rådande stämningar och förhållanden under olika motton riktades mot Sverige. I september 1943 upprättades i Stockholm en underavdelning av Deutsches Auslands-Wissenschaftliches Institut i Berlin, kallad Deutsches Wissenschaftliches Institut, med uppgift att knyta fastare förbindelser mellan Tyskland och svenska vetenskapliga kretsar. Tillkomsten av detta institut betecknade kulmen av den tyska propagandans organisatoriska uppbyggnad i Sverige. I den tyska propagandans tjänst arbetade även lokalavdelningar av tyska organisationer, som hade till uppgift att stärka sammanhållningen mellan Tredje riket och i Sverige bosatta tyska medborgare (Reichsdeutsche) och svenska medborgare av tysk härkomst (Volksdeutsche). Den förnämsta av dessa organisationer var Auslandsorganisation der NSDAP Landesgruppe Schweden (det nationalsocialistiska partiets utlandsorganisations svenska lokalavdelning). Ledare för Landesgruppe Schweden — Landesgruppenleiter — var under de första krigsåren Dipl. Ing. W. Stengel, därefter legationsrådet Heinz Gossmann. Sverige var indelat i distrikt, s. k. Ortsgruppen, exempelvis Ortsgruppe Göteborg, Orlsgruppe Borås etc. under ledning av respektive Ortsgruppenleiter. På de större platserna hade den tyska kolonien egna samlingslokaler exempelvis i Stockholm: Heim des Deutschen Verbandes, Sveavägen 29, i Göteborg: Deutsches Heim, Kungsportsavenyen 31, i Malmö: Haus der Deutschen Kameradschaft, Adolf Fredriksgatan 6. Genom den livaktiga verksamhet, som särskilt under de första krigsåren bedrevs inom dessa lokala tyska sammanslutningar i form av koloniaftnar med underhållning av olika slag — föredrag av bemärkta tyskar, filmförevisningar m. m. — till vilka svenskar i stor utsträckning inbjödos, kommo även dessa sammanslutningar att spela en icke oväsentlig roll i den tyska propagandaverksamheten i Sverige. Slutligen bör tilläggas att — enligt många uttalanden — praktiskt taget alla härvarande tyskar ansågo sig ha en mission att fylla i den tyska propagandans tjänst såsom »propagandaapostlar» för de nazistiska idéerna. Den resonans för den tyska propagandan, som otvivelaktigt funnits hos vissa svenskar, särskilt på hösten 1940, senare i samband med tysk-ryska krigsutbrottet i juni 1941 och slutligen i viss utsträckning även under 1942,

11 blev efter h a n d allt mindre märkbar. De demonstrationer mot den utländska propagandan, som förekommo i svensk radio 1940 och vid ett hundratal protestmöten på hösten 1941, följdes av en i breda lager av svenska folket växande opinion mot alla yttringar av tysk propaganda. Den s. k. kulturbojkotten mot Tyskland vid årsskiftet 1943/44 innebar ett definitivt avståndstagande från den tyska propagandan även i dess mera moderata former. Visserligen fortsatte man på tyskt håll alltjämt att i radioutsändningar och genom tryckt propaganda bibringa den svenska allmänheten den uppfattningen att Tysklands seger vore nära förestående. En ny tysk radiosändare, Kattowitz, insattes sålunda i januari 1944 uteslutande för radiopropaganda på Sverige, och distributionen av tysk tryckt propaganda var under sommaren och hösten 1944 synnerligen omfattande. Krigshändelserna under åren 1944 och 1945 voro dock mera övertygande än all propaganda och med Tysklands sammanbrott i maj 1945 upphörde den från Tredje riket dirigerade propagandaapparaten att fungera.

Kursiveringar i citat ha, med några få undantag (exempelvis s. 253 och 257), gjorts vid redigeringen av detta arbete; kursiv i originalet har återgivits med spärrad stil.

12 KAP. II.

PROPAGANDACENTRALER I TYSKLAND. Vid krigsutbrottet i början av september 1939 funnos i Tyskland ett stort antal institutioner med uppgift att sprida tysk propaganda i utlandet. De bedrevo sin verksamhet huvudsakligen genom att till enskilda personer översända propagandapublikationer av olika slag, flygblad, broschyrer, böcker etc, samt genom att i stor utsträckning inleda och upprätthålla korrespondens med personer i utlandet av alla kategorier. Nedan lämnas en kortfattad redogörelse för de viktigaste av dessa propagandacentraler och deras verksamhet på Sverige. Deutscher Fichte-Bund e. V. och Falken-Verlag. 1 Enligt uppgift i Deutscher Fichte-Bunds publikationer hade denna organisation »grundats i januari 1914 till åminnelse av den tyske filosofen Fichte», som givit nationalitetsprincipen, i synnerhet den tyska, dess filosofiska motivering. 2 De syften som Fichte-Bund arbetade för efter år 1933 funnos angivna i vinjetten på förbundets brevpapper: »Deutscher Fichte-Bund, Världsunion för sanningens främjande. Främjar ömsesidig förståelse genom att sända kostnadsfria upplysningar beträffande det nya Tyskland. Beskyddar kultur och civilisation genom att sprida sanningen om ödeläggande makter i världen.» På hösten 1940 pågick en livlig korrespondens mellan Fichte-Bund och den svenska allmänheten. Att döma av många uttalanden i brev hade denna korrespondens pågått redan flera år före krigsutbrottet, i ett fall exempelvis från 1935. Efter krigsutbrottet hade den fått en mycket stor omfattning och kulminerade under åren 1940—1941. Breven från Fichte-Bund utgjordes dels av cirkulär, dels av mera personligt hållna skrivelser, samtliga undertecknade av ledaren för Fichte-Bund, »president» Kessemeier, som ofta uppgav, att han fått den svenske adressatens namn och adress genom vederbörandes »vänner» i Tyskland. Jämsides med dessa brev distribuerade Fichte-Bund till enskilda personer och företag i Sverige stora mängder av publikationer, huvudsakligen flygblad och broschyrer främst riktade mot England och Frankrike. Många av dessa 1 2

e. V. = eingetragener Verein, inregistrerad förening. Citat ur Fichtes Reden an die deutsche Nation förekommo ofta i propagandatryck.

13 b r o s c h y r e r u t g å v o s i serier b l a n d vilka särskilt m ä r k t e s England ohne Maske och Frankreich gegen die Zivilisation. F i c h t e - B u n d u p p m a n a d e vanligen a d r e s s a t e r n a att låta d e n e r h å l l n a litterat u r e n c i r k u l e r a b l a n d v ä n n e r och b e k a n t a . S o m e x e m p e l a n f ö r e s n e d a n s t å ende b r e v f r å n Kessemeier till en s v e n s k officer: »Vi sända Eder härmed två exemplar av en synnerligen aktuell och intressant liten skrift, som Ni och Edra bekanta säkert komma att läsa med intresse. Vi ställa med nöje ytterligare exemplar till förfogande. Vi sända i allmänhet denna skrift endast till våra mångåriga förbindelser i det neutrala utlandet. Med vänliga hälsningar från Tyskland.» (29. 7. 40. ö . fr. ty.) E n s v e n s k s t u d e n t erhöll följande b r e v : »Jag sänder Eder nu boken Die Läge als politische Waffe Englands, som överallt i det neutrala utlandet mottagits med stort intresse. Om Ni så önskar, skulle jag kunna sända ytterligare ett exemplar utan särskilda omkostnader för Eder. Det lönar sig att läsa igenom den av Herr Prof. Ernst Schulze författade boken, i synnerhet som den avslöjar Englands hemliga metoder mot hela pressväsendet. England begagnar i hög grad lögner för att genomföra sina planer på världsherravälde. Ni erhåller vidare två mindre illustrerade tyska skrifter, och jag ber Eder till slut att vänligast bekräfta mottagandet. Vi ha redan fått många brev från våra vänner i Sverige. Jag skall längre fram tillsända Eder våra boknyheter. — Med hjärtliga hälsningar från Tyskland. Th. Kessemeier. P. S. Ni kan gärna svara på svenska. D. S.» (15. 11.40. Ö. fr. ty.) A d r e s s a t e r n a u p p m a n a d e s ä v e n a t t b e k r ä f t a m o t t a g a n d e t av p u b l i k a t i o n e r n a . De s o m e f t e r k o m m o d e n n a ö n s k a n e r h ö l l o d å ett n y t t b r e v f r å n F i c h t e B u n d m e d u p p m a n i n g att o m g å e n d e i n s ä n d a a d r e s s e r p å a n d r a i n t r e s s e r a d e , till vilka k u n d e s k i c k a s l ä m p l i g l i t t e r a t u r . E t t b r e v till en teol. s t u d . i U p p sala h ö s t e n 1940 c i t e r a s : »Jag tackar för insändandet av Eder adress, som vi ha noterat. Då Ni med säkerhet under Edra studier kommer i beröring med en del kamrater, anhåller jag att Ni vid tillfälle ville meddela mig adresserna till sådana av dem, vilka liksom Ni själv önska upplysningar angående Tyskland. Vi komma att sända dem upplysningsskrifter både på tyska och svenska. Vi ha förbindelse med otaliga personer i Sverige och vilja göra allt för att nå så vida kretsar som möjligt. I Stockholm mottaga t. ex. flera bekanta präster regelbundet våra upplysningsskrifter.» (23. 10. 40. ö . fr. ty.) Ofta innehöllo f ö r s ä n d e l s e r n a b e s t ä l l n i n g s s e d l a r m e d svensk text, vilka m o t t a g a r e n a n m o d a d e s v i d a r e b e f o r d r a till v ä n n e r och b e k a n t a . K o r r e s p o n d e n s e n m e l l a n F i c h t e - B u n d och d e n s v e n s k a a l l m ä n h e t e n ö k a d e påtagligt u n d e r å r 1940. I d e c e m b e r detta å r s ä n d e Kessemeier n e d a n återg i v n a p å s v e n s k a a v f a t t a d e t a c k s k r i v e l s e till ett stort a n t a l s v e n s k a r . I b r e vets vinjett syntes r i d d a r e n och d r a k e n , j u l k l o c k o r och julljus s a m t m o t t o t Veritas vincit: »Åter närmar sig julen, årets största högtid, vars innersta mening för oss alla alltjämt är 'frid på jorden'.

14 Ni har visat oss genom Eder delaktighet i vårt arbete att Ni även i f ortsättnngen vill hjälpa oss i kampen mot lögn och hets, och jag tackar Eder därför nu föj allt förtroende, som Ni visat vårt upplysningsarbete under det snart gångna året. Englands och Frankrikes krigsförklaring mot Tyskland tvingade oss till försvar, och vi kunna i dag säga att välsignelse vilar över de tyska vapnen. När önskai om frid på jorden lever i våra hjärtan, då gäller denna önskan samtidigt att folken äntligen skall givas den säkerhet som behövs för att kunna leva fredligt efte* det oss påtvingade krigets segerrika slut. Vad vi tyskar måste genomgå efter den s. k. Versaillesfreden, var ingenting mnat än en fortsättning på världskriget med andra vapen tills vår Fiihrer Adolf Hitler förde oss mot en ny framtid. Enbart under år 1932 förlorade vårt folk tusentals människor, som i sin förtvivlan sökte döden. Vår Fiihrer byggde då upp ett nytt Tyskland och gjorde allt för att lindra nöd och elände. Men våra fiender, franför allt England, ville inte att Tyskland skulle återfå sin plats i solen. Vi tacka Eder särskilt mycket denna jul 1940 för att Ni visat förståelse och vänskap för vårt folk och bedja Eder bevara denna vänskap även i framtiden. Vi cnska Eder till slut en God Jul och samtidigt ett framgångsrikt Gott Nytt År! — Med varma hälsningar från Tyskland. Eder Th. Kessemeier.» Av m å n g a s v a r s b r e v f r a m g i c k a t t d e n n a j u l h ä l s n i n g livligt u p p s k a t t a d e s . Ett exempel citeras: Stockholmare till Deutscher Fichte-Bund: »Jag är skyldig Eder, Herr President, ett stort tack för Edert sista brev med den vänliga jul- och nyårshälsningen. Jag har mycket att tacka Eder för från det nu snart gångna året 1940. Inga av de upplysningsskrifter, som jag fått från Falken Verlag har fallit i dålig jord. Det är inte bara de många beundrare av Tyskland och det Tyska Folket, som jag har lämnat skrifter till, utan även motståndare har fått så mycket jag har haft över av de olika sändningarna. Jag skulle vara mycket tacksam om jag skulle kunna få sändningar lite oftare i den mån Ni har lämpligt material. Till slut ber jag få önska Eder, Herr President, Ett Gott Nytt År, samtidigt som jag önskar full seger för det Tyska Vapnet under det kommande året.» (26. 12. 40.) I n n e h å l l e t i en del a v F i c h t e - B u n d s p u b l i k a t i o n e r g a v emellertid den svensk a c e n s u r e n a n l e d n i n g a t t k v a r h å l l a åtskilliga försändelser, vilka s å l u n d a icke n å d d e a d r e s s a t e r n a . Detta k o m e f t e r h a n d till v e d e r b ö r a n d e s i T y s k l a n d k ä n n e d o m och f ö r a n l e d d e Kessemeier att i r e k o m m e n d e r a d e försändelser skicka en cirkulärskrivelse, varur citeras: »Eftersom sändningar till det neutrala utlandet ofta gått förlorade vore jag Eder tacksam om Ni snarast möjligt ville bekräfta mottagandet av vårt brev och ovannämnda sändning. — — — Jag ber Eder nu att sända Edra meddelanden till oss i r e k o m m e n d e r a t b r e v , ty bland de skrivelser som avsänts från Göteborg [här nämndes olika platser] ha många gått förlorade.» (30. 1. 41 ö . fr. ty.) I b ö r j a n av å r 1941 iakttogos dagligen ett 20-tal s å d a n a försändelser, vilka e m e l l e r t i d efter h a n d u p p h ö r d e a t t k o m m a . M a n p r ö v a d e d ä r e f t e r a n d r a sätt att k o n t r o l l e r a att s ä n d n i n g a r n a k o m m o a d r e s s a t e n t i l l h a n d a P å h ö s t e n 1941

15 åtföljdes b r o s c h y r e r n a ofta a v ett b r e v , v a r i m o t t a g a r e n u p p m a n a d e s a t t p å e n bifogad k u p o n g »för o r d n i n g e n s skull» i n s ä n d a fullständigt n a m n o c h a d r e s s till f ö r b u n d e t . »Jag sänder Eder separat skriften Allés fur den Bauern och hoppas, att den skall komma fram och intressera Eder. För att kunna kontrollera, huru många av mina sändningar som gå förlorade, ber jag Er att fylla ii nedanstående kupong och skicka tillbaka den såsom trycksak till vårt förlag.» (15. 10. 41.) U n d e r 1941 o b s e r v e r a d e s m å n g a ej t i d i g a r e i a k t t a g n a flygblad, b r o s c h y r e r o c h a n d r a p r o p a g a n d a a l s t e r . F ö r att i n t r e s s e r a allt flera kategorier av d e n s v e n s k a p u b l i k e n a n v ä n d e f ö r b u n d e t sig a v olika medel. E x e m p e l v i s erhöllo s v e n s k a skolpojkar s ä r s k i l d a f ö r s ä n d e l s e r , vilket framgick av n e d a n s t å e n d e b r e v f r å n Kessemeier: »Jag har härmed äran meddela, att jag i dagarna tillsänt Eder en modellkartong för vårt Stukaplan Ju 87 jämte byggnadsbeskrivning på tyska språket. Så snart jag erhåller beskrivningen på svenska skall den likaledes tillsändas Eder. Jag förmodar att Ni eller någon pojke i Eder bekantskapskrets är intresserad av Stukaplanens byggnad och jag skall gärna sända Eder ytterligare modeUkartonger. Det skulle glädja mig mycket om Ni ville skicka mig ett fotografi av det färdigbyggda flygplanet. Som erkännande erhåller Ni då en nål i form av ett Stukaplan.» (17. 11.41. ö. fr. ty.) Även j u l e n 1941 u t s ä n d e F i c h t e - B u n d en l ä n g r e j u l h ä l s n i n g , v a r i särskilt f r a m h ö l l s d e n e u r o p e i s k a ö d e s g e m e n s k a p e n i k a m p e n m o t bolsjevismen — det vid d e n n a t i d p u n k t d o m i n e r a n d e t e m a t i d e n t y s k a p r o p a g a n d a n : »Endast några få dagar återstå och vi fira redan för tredje gången julhelgen under detta krig. Det är givetvis många tankar och känslor, som röra våra hjärtan under denna adventstid. Mer än någonsin känna vi en inre gemenskap med de tappra kämparne för det kommande nya Europa, Tysklands och dess allierades soldater samt de många frivilliga, som stå vid den jättelika fronten från Norra Ishavet ända ned till Afrika i kamp mot bolsjevismen och den därmed förbundna plutokratien. Våra tankar äro hos de tappra soldater, som under julen — fjärran från hemmet — stå vid fronten, hos de gemensamt kämpande unga europeiska människor, vilka äro beredda att offra sina liv för det kommande nya Europa. Hur rik är inte vår tid på största offervilja och stilla hjältemod! För första gången i världshistorien har den europeiska ungdomen en stor gemensam mission att fylla, och våra varmaste önskningar äro också denna julen hos alla dem, som måste fullgöra sin plikt framme i främsta linjen. Uppfyllda av djup vördnad tänka vi i all synnerhet på de fallna hjältarna. Låt deras offer vara för oss både maning och förpliktelse; ty såsom dessa hjältar höllo samman i trohet och kamratskap, så vilja även vi i fortsättningen vara varandra trogna i vår andliga kamp mot mörkrets makter. Måtte därför känslan av ödesgemenskap bliva allt starkare i de med oss förbundna folkens hjärtan, vilket är nödvändigt för att kunna bevara vår europeiska kultur. Å presidentens för Deutscher Fichte-Bund vägnar ber jag till slut få önska Eder en fridfull julhelg.» D e n n a j u l h ä l s n i n g f ö r a n l e d d e l i k s o m d e n f ö r e g å e n d e åtskilliga s v a r s b r e v .

16 K o r r e s p o n d e n s e n m e l l a n F i c h t e - B u n d och d e n s v e n s k a a l l m ä n h e t e n vittn a d e o m a t t f ö r b u n d e t s p u b l i k a t i o n e r u p p s k a t t a d e s i vida k r e t s a r o c h att i n å n g a s v e n s k a r beredvilligt h j ä l p t e till a t t s p r i d a » u p p l y s n i n g s s k r i f t e r n a » . Några brev h ä r o m citeras: Svensk nationalsocialist: »Får härmed vördsamt anhålla om Edra skrifter, som jag med glädje läser. Har mottagit flera sändningar, jag brukar dela ut dessa åt mina kamrater och därför räcker det ej till. Vi hoppas alla att nästa år den här tiden, vilar fred över världen, och det nya Europa trätt fram istället för England. Vi svenska Nationalsocialister skall och vill hjälpa Eder i upplysningsarbetet som vi med glädje gör. Med varma hälsningar från varat gäng.» (3.3.41.) En ingenjör i Stockholm: »Jag tackar Eder även för de olika propagandabladen. De falla hos mig i god jord, ty jag låter alltid dela ut dem i boningshusens brevlådor genom en hos mig anställd person.» (27. 3. 41. Ö. fr. ty.) En person i en svensk småstad: »Jag har tacksamt mottagit Eder senaste sändning flygblad och broschyrer. Dock får jag meddela att dessa under den senaste tiden endast sänts i ett fåtal ex. varför jag ej kunnat utdela dem till alla som förut erhållit av dem (ca 100 personer) och vore jag därför tacksam om Ni ville sända mig ytterligare ex. så att alla kunna få som vanligt. Jag har under senaste året endast erhållit ett 10-tal ex. av varje flygblad och endast 1 ex. av broschyrerna. De trycksaker som jag först och främst skulle önska i fullt antal äro: nr. 1388, 1368, 1378, 1298, 1278 [härmed avsåg brevskrivaren olika flygblad] samt De mördade anklaga! samtliga på svenska språket. Dessutom av broschyrer: Rikskansler Adolf Hitlers tal inför riksdagen den 6 oktober 1939, von Ribbentrops tal i Danzig den 24 okt. 1939, D:r Goebbels på rikspartidagen 1936, Kommunismen i teori och praktik, Hitlers tal i Niimberg 1936, Emigranter, krigsanstiftare — Europa anklagar Eder! av B. M. Roelli, Det brittiska Imperiet (med karta), av Jens Erdmann, Förtalet som politikens verktyg utgiven av Tyska Informationsbyrån, Fälttåget i Frankrike 10 maj—23 juni 1940 samt några ex. av den tyska upplagan Der Feldzug in Frankreich. Jag vore även tacksam erhålla av korten Tysklands och Englands självförsörjning med födoämnen samt kortet om England, John Bull i 4 bilder.» (7. 3. 41.) Även a v b ö j a n d e * b r e v iakttogos. S o m e x e m p e l citeras följande f r å n »en svensk soldat» till F i c h t e - B u n d : »Jag återkommer i dag till mitt brev av den 13 april i år, i vilket jag hövligt uppmanat Eder att i fortsättningen ej skicka mig Edra flygblad, exempelvis Adolf Hitler på de fallna hjältarnas dag eller Sjökriget mellan Tyskland och England. Tyvärr ha Ni ej tagit hänsyn till mitt brev. Som svensk soldat sätter jag min ära i att icke tjäna några politiska intressen. Det tjänar alltså ingenting till att skicka mig dessa hundratals flygblad. Var god meddela detta även till Falken-Verlag.» (11.6. 41. Ö. fr. ty.) I och m e d u t g å n g e n av å r 1941 u p p h ö r d e k o r r e s p o n d e n s e n m e l l a n Deuts c h e r F i c h t e - B u n d och Sverige så gott s o m fullständigt, o c h d i s t r i b u t i o n e n a v f ö r b u n d e t s p r o p a g a n d a t r y c k övertogs a v T y s k a l e g a t i o n e n och T y s k a inf o r m a t i o n s c e n t r a l e n i S t o c k h o l m . F i c h t e - B u n d h a d e r e d a n u n d e r d e första

17 krigsåren fyllt sin troligen viktigaste uppgift i Sverige: att skaffa adresser på för Tyskland intresserade personer och att därigenom förbereda terrängen för kommande aktioner från de tyska propagandacentralerna i Sverige.

Nordische Gesellschaft. Nordische Gesellschaft i Liibeck hade bildats redan år 1921 med uppgift att verka för tyskt-nordiskt kulturpolitiskt samarbete. Föreningen hade — även under krigsåren — betalande svenska medlemmar (ausserordentliche Mitglieder). Efter nationalsocialismens genombrott år 1933 ombildades Nordische Gesellschaft under ledning av Alfred Rosenberg, Tredje rikets specialist på världsåskådning, och byggdes ut till en riksomspännande propagandaorganisation. 1 Enligt en uppgift i föreningens huvudorgan, tidskriften Der Norden, hade denna propagandacentral år 1940 över 40 lokalavdelningar i olika tyska städer, vilka alla bidrogo till att främja de kulturella förbindelserna mellan Tyskland och Norden, enkannerligen Sverige. Nordische Gesellschaft utgav flera periodiska publikationer: Der Norden, Pressedienst Nord och Wirtschaftswart Nord, av vilka de två förstnämnda under krigsåren kontinuerligt översändes i stora upplagor till Sverige.2 Wirtschaftswart Nord var snarast en ekonomisk facktidskrift, som observerades endast i mindre upplagor. Dessutom utgav Nordische Gesellschaft ett betydande antal broschyrer och böcker i »tysk-nordisk» anda, varibland må nämnas en serie större broschyrer, Veröffentlichungen der Nordischen Gesellschaft zum Zeitgeschehen. I denna serie ingick bl. a. en broschyr, England öder Deutschland?, av en svensk professor; den utgavs i en upplaga om 80 000 exemplar. Särskilt under de första krigsåren distribuerades Nordische Gesellschafts skrifter till ett stort antal svenskar, av vilka många hjälpte till att sprida dem i vidare kretsar. Ett brev till Nordische Gesellschaft citeras: ^ »Jag är Eder mycket tacksam för de många tillförlitliga upplysningsskrifter om vår tids väldiga händelser, som Ni sänt mig och som jag även låtit mina vänner ta del av.» (15.11.40.) Nordische Gesellschaft hade en särskild s. k. kulturavdelning under ledning av en dr Heinrich Jessen med uppgift att i Sverige och Tyskland stödja och arrangera manifestationer av svenskt-tyskt kulturellt och konstnärligt samarbete. Till kulturavdelningens ständigt återkommande evenemang hörde bl. a. en varje sommar avhållen kongress i Liibeck, en s. k. Reichstagung (zur Sommersonnenwerde), till vilken även svenska deltagare brukade infinna sig. Några exempel på ytterligare initiativ från kulturavdelningen må anföras. I januari 1941 inbjöds genom ordföranden i Uppsala studentkår ett antal 1 2

I den högsta ledningen märktes dessutom bl. a. Darré, Frick och Himmler. Jfr under Periodiska skrifter, s. 223.

2—463151

18 studenter till ett av Nordische Gesellschaft anordnat vinterläger i Tyrolen. Ehuru inbjudningen accepterats och deltagare utsetts, blev emellertid resan på tysk önskan uppskjuten. På sommaren 1941 föreslog Nordische Gesellschaft anordnandet av en teknisk utställning i Stockholm i samarbete med Ingenjörsvetenskapsakademien och Svenska teknologföreningen. Huruvida utställningen kom till stånd framgick icke av korrespondensen. Till hösten 1942 förbereddes en rad tysk-svenska arrangemang i respektive länder. Många kända svenskar inbjödos sålunda till Tyskland: en sångerska engagerades för en konsertturné, en känd konstnär erbjöds utställa sina arbeten på olika platser i Tyskland, en rektor ombads att hålla populärvetenskapliga föreläsningar om tekniska framsteg i Sverige, en skådespelare anmodades att hålla en serie föreläsningar om svensk teater förr och nu, etc. En svensk, som i januari 1941 på inbjudan av Nordische Gesellschaft gjort en föreläsnings turné i femton tyska städer, skrev i sitt tackbrev bl. a. följande: »Min resa har varit intressant, lärorik och givande, och detta trots att jag faktiskt inte haft tid att se ett enda dugg mer än något i Liibeck och Wismar. Uppehållen i dessa städer och den personliga bekantskapen med Nordische Gesellschafts ombud där är för mig resans höjdpunkter. Ett hjärtligt och varmt tack för denna värdefulla kontakt med älskvärda, präktiga människor. Här uttrycker jag också en förhoppning, att denna kontakt inte måtte brytas. Kan jag här i mitt land göra något för att hålla den vid liv, vore det mig kärt.» (6. 2.41.) Genom Nordische Gesellschaft, ofta i nära samarbete med Tyska legationens kulturavdelning, inbjödos under krigsåren tyska musiker, skådespelare, konstnärer och akademiker att uppträda och föreläsa i Sverige. Av många samtal mellan Nordische Gesellschaft och chefen för legationens kulturavdelning framgick att dessa initiativ vanligen understöddes av propagandaministeriet i Berlin. Nordische Gesellschaft bemödade sig också om att upprätthålla förbindelsen med de svenskar, som man på ett eller annat sätt kommit i kontakt med. Dessa erhöllo kontinuerligt Nordische Gesellschafts publikationer och fingo dessutom allt emellanåt mottaga personliga brev och hälsningar. Under de första krigsåren skickades exempelvis julhälsningar i form av marsipantårtor till en hel del svenskar, som deltagit i »kulturutbytet».

Nordische Gesellschaft fortsatte — till skillnad från Deutscher Fichte-Bund — korrespondensen med enskilda svenskar även under de senare krigsåren och anordnade så länge detta var möjligt utbyte av konstnärer, skådespelare och författare etc. Nordische Gesellschafts verksamhet i den tyska kulturpropagandans tjänst måste betecknas som synnerligen effektiv och torde ha varit särskilt värdefull u r tysk synpunkt med hänsyn till att man härigenom knöt förbindelser med huvudsakligen intellektuella och konstnärliga svenska kretsar.

19 Deutscher Ausländer-Dienst. Den tyska propagandacentralen Deutscher Ausländer-Dienst i Berlin hade enligt eget uttalande till uppgift att i nära samarbete med statliga tyska inr stitutioner bereda utländska gäster en angenäm vistelse i Tyskland. Dessutom kunde varje utlänning vända sig till Ausländer-Dienst med förfrågningar på sitt eget språk och kostnadsfritt erhålla alla slags upplysningar om det nya Tysklands ekonomiska, politiska och kulturella utveckling. Ausländer-Dienst utgav flera publikationer. Dess främsta organ var en veckotidskrift, som utkom på fjorton språk. Den svenska upplagans namn var Tysk Veckorevy. För att i Sverige vinna spridning åt denna tidskrift inledde AusländerDienst på hösten 1940 en omfattande propagandaaktion och följande cirku 1 lärbrev på svenska tillställdes tusentals personer i alla delar av landet: ! »Vi hava önskan att understödja Eder i Edert bedömande av det nuvarande politiska och kulturella läget genom noggrann, sanningsenlig berättelse och taga oss friheten att översända ett provexemplar av Tysk Veckorevy. Samtidigt bifoga vi en broschyr, vilken skall informera Eder över Deutscher Ausländer-Dienst och dess uppgift. Vi bedja om benäget meddelande om Ni önskar regelbunden tillsändning av Tysk Veckorevy, vilken utkommer en gång i veckan, naturligtvis utan några som helst omkostnader för Eder. Alla förfrågningar beträffande tidskriftens innehåll bedja vi att sända direkt till oss. Vi vilja göra vårt bästa för att besvara Edra frågor så utförligt som möjligt. ; Skulle bland Edra vänner intresse bestå att regelbundet emottaga broschyren(, [Tysk Veckorevy] taga vi gärna emot deras respektive adresser. Skulle resvägen någon gång föra Eder via Berlin så stå vi gärna till förfogande för att hjälpa Eder på alla sätt, samt emottaga Eder hos oss.» Samtliga mottagare uppmanades att på en cirkulärskrivelsen bifogad lista uppge n a m n och adress på personer, till vilka tidskriften lämpligen kunde sändas. Resultatet av denna stora propagandaaktion visade sig snart. Enbart under november 1940 iakttogos sålunda mer än 200 svarsbrev till AusländerDienst, innehållande över 1 800 namn och adresser. Dessa och senare brev med adresslistor kvarhöllos emellertid av den svenska censuren, varigenom Deutscher Ausländer-Diensts sannolikt viktigaste uppgift — insamling av adresser — försvårades. Tysk Veckorevy inkom i växande upplagor under 1940 och 1941 men avlöstes därefter av tidskriften Tyska Röster som utgavs av Tyska informa* tionscentralen i Stockholm och vars första nummer utkom i december 1941.1

Propagandacentralen Rudolf Mirbt. Propagandacentralen Rudolf Mirbt utsände förutom propagandaskrifter även tysk litteratur, såväl klassisk som modern. Tyske lektorn i Uppsala, 1 dr 1

Om Tyska Röster se s. 135 ff. och om Tysk Veckorevy se s. 221 ff.

20 Wolf, erhöll i januari 1940 en sändning om 116 band, avsedda för die Deutsche Biicherei därstädes. Av dessa böcker hade många utpräglad propagandakaraktär: Frankreichs biologischer und wirtschaftlicher Selbstmord, Der Tod in Polen och Mein Weg nach Scapa Flow. Svensk-tyska föreningen i Lund fick vid flera tillfällen mottaga boksändningar från Rudolf Mirbt: i januari 1941 erhöll föreningen 37 band och i januari följande år 42 band. Även bland dessa förekommo åtskilliga böcker av propagandistisk karaktär. En lärare vid en skola i stockholmstrakten tackade vid olika tillfällen för översända böcker. Följande brev från en dam i Stockholm citeras: »Då och då kommer det trycksaker från Eder. Johst: Erkenntnis und Bekenntnis; Frontbriefe unbekannter SA-Männer; Madame de Staél: Deutschland und Frankreich; Pnien: Mein Weg nach Scapa Flow; Woweriss: Deutsche Fibel; Wirtschaft im neuen Europa; Die neue Schau; Der Bucherwurm; Deutsche Lehrbucherei im Ausland och förvisso många fler som jag nu ej kommer ihåg. En hel mängd har jag i mitt arbetsrum i Stockholm. Jag tackar Er hjärtligt för alla böcker och tidskrifter och hoppas, att Ni befinner Er väl.» (12. 8. 41. ö. fr. ty.)

Tyska förlag. Förutom hittills nämnda propagandacentraler funnos hundratals tyska förlag, vilka under krigsåren sände olika propagandapublikationer till svensk a r av olika kategorier. Till de mest aktiva hörde Terramare Office under ledning av dr Richard Mönnig i Berlin samt Verlag H. R. Hoffmann i Miinchen. Terramare Office utgav bl. a. en serie om ca 30 broschyrer på tyska och engelska benämnd Terramare Publications, huvudsakligen av ideologiskt innehåll. Förutom dessa spred Terramare Office olika tyska tidningar och tidskrifter, särskilt Das Reich, Goebbels' organ. Detta förlag inriktade sin verksamhet främst på intellektuella kretsar och sökte bl. a. kontakt med Deutscher Akademischer Austauschdienst och Tyska skolan i Stockholm för att sprida sina publikationer i Sverige. Nedan citeras ett brev till föreståndaren för Deutscher Akademischer Austauschdienst i Stockholm: »Vi vända oss till Eder med följande anhållan. Skulle det var möjligt att meddela oss adresserna till några särskilt aktiva personer eller institutioner inom Edert arbetsområde, som gjort sig kända för sin medverkan till tysk-svenska vänskapliga förbindelser (die sich auf dem Gebiete der deutsch-schwedischen Freundschaft hervorgetan haben). Vi skulle gärna för att stimulera och befordra de goda vänskapliga förbindelserna mellan våra båda länder vilja tillsända dessa personer några böcker om den kulturella och andliga utvecklingen i våra dagars Tyskland, vilka stå till vårt förfogande.» (13. 4. 42. ö. fr. ty.) Likalydande brev iakttogos till andra härvarande tyska institutioner såväl som till enskilda svenskar. Från H. R. Hoffmann i Miinchen sändes till Sverige regelbundet vissa stencilerade publikationer av utpräglad propagandistisk karaktär, såsom News

21 from Germany och Die Deutsche Stimme, huvudsakligen avsedda för journalister och tidningsredaktioner. 1 Vidare bör i detta sammanhang nämnas att de flesta tyska tidningsofficinerna arbetade som propagandacentraler och spredo sina publikationer i Sverige. Bland dessa må särskilt nämnas Zentralverlag der NSDAP i Berlin.

Akademiska propagandacentraler. Ännu en kategori av propagandacentraler utgjorde vissa tyska fackorganisationer. Genom brevväxling och distribution av propagandatryck sökte de kontakt med liknande organisationer i Sverige och inbjödo svenska kolleger till vistelse i Tyskland. Bland dessa organisationer märktes särskilt ett stort antal akademiska föreningar, exempelvis Auslandsamt der Dozentenschaft, Alexander von Humboldt-Gesellschaft, båda i Berlin, Hansische Universität, Hamburg, Universität Rostock,2 Ernst Moritz Arndt-Universität, Greifswald, som hade både ett Schwedisches Institut och ett Deutsche Gesellschaft zum Studium Schwedens, m. fl. Kontakt mellan tyska och svenska akademiker förmedlades också av propagandacentralen Deutsch-Ausländischer Buchtausch i Berlin. Denna organisation hade enligt egen uppgift att för tyska biblioteks räkning förmedla utbyte av vetenskaplig litteratur. Av brev framgick att svenska vetenskapsmän erhöllo fack- och propagandalitteratur och i gengåva sände egna verk. Vid ett tillfälle (januari 1942) observerades 372 brev till svenska läkare, vilka erfa jödos att gratis erhålla en nyutgiven medicinsk tidskrift: Folia Therapeutica. Brevet citeras: »Som standardverk på terapiens område utgives fr. o. m. detta års början 'Folia Therapeutica', en tidskrift innehållande korta redogörelser över nya rön inom det diagnostiskt-terapeutiska området. Glädjande nog ha 200 exemplar av 'Folia Therapeutica' ställts till förfogande för Deutsch-Ausländischer Buchtausch att användas inom dess bytesverksamhet. Vi skulle nu gärna vilja använda denna tidskrift till att utvidga kretsen av våra vänner i utlandet och taga oss därför friheten att sända Eder 'Folia Therapeutica' och be Eder ta del av den. Vi hoppas, att innehållet skall motsvara de fordringar Ni ställer på Edra egna arbeten och vore Eder därför tacksamma, om Ni vid tillfälle till de tyska biblioteken, för vilka vi ju egentligen arbeta, ville sända en gengåva i form av dubblettexemplar från Edert eget bibliotek eller någon av Eder utgiven tidskrift. Deutsch-Ausländischer Buchtausch kommer att tillsända Eder 'Folia Therapeutica' under hela detta år, vilket vi hoppas Ni kommer att uppskatta.» (30.1.42. Ö. fr. ty.) I januari 1941 ankom till Chalmers tekniska högskola i Göteborg en större sändning böcker från Deutsch-Ausländischer Buchtausch, med förutom veten1 2

Jfr Periodiska skrifter, s. 226 f. Jfr Akademischer Austauschdienst s. 81 ff.

22 skaplig litteratur ett 60-tal volymer politisk propaganda. Av ett brev i februari 1941 från dr Jörgens, föreståndare för Deutsch-Ausländischer Buchtausch, framgick att denna boksändning varit feladresserad och avsedd för Svensk-tyska föreningen i Stockholm. Deutsch-Ausländischer Buchtausch försåg även härvarande tyska propagandacentraler med litteratur. Vid ett tillfälle erhöll sålunda Deutscher Akademischer Austauschdienst i Stockholm fyrtio exemplar av en propagandabroschyr England und das Festland för distribution.

Antisemitiska propagandacentraler. Antisemitismen var som bekant en av de ledande idéerna i den nationalsocialistiska rörelsen. Särskilda propagandacentraler hade därför till uppgift att knyta kontakt med antisemitiska kretsar i utlandet och att vinna nya anhängare genom att sprida antisemitisk propaganda. Welt-Dienst, Internationales Institut zur Aufklärung uber die Judenfrage, Frankfurt am Main, intog en ledande ställning bland dessa centraler. I brev från Welt-Dienst till många enskilda svenskar observerades följande uttalande om dess syften: »Welt-Dienst är ett internationellt institut, som har till mål att sprida upplysning i judefrågan, samt att göra nationalmedvetna människor i alla länder uppmärksamma på de faror som hota folkens frihet och självständighet från judendomen och dess internationella utgreningar och förbindelser.» (ö. fr. ty.) Welt-Dienst sökte liksom övriga propagandacentraler komma i förbindelse med svenskar av olika kategorier genom att inleda korrespondens och översända publikationer, främst institutets egen tidskrift Welt-Dienst, på svenska benämnd Världs-Service.1 Med de flesta försändelser följde listor avsedda att returneras ifyllda med namn och adress på personer, som borde erhålla institutets publikationer. Många dylika adresslistor iakttogos, upptagande ända till 50 namn vardera. Den svenska censuren kvarhöll emellertid dessa, vilket föranledde Welt-Dienst att periodvis distribuera brev och publikationer i rekommenderade försändelser med förfrågan huruvida adressaten regelbundet erhölle trycksakerna. Till en person i en svensk småstad, vilken erbjudit sig att sprida institutets publikationer, skrev Welt-Dienst: »Vi äro mycket intresserade i Edert anbud. Vi tillåta oss att översända Eder hädanefter alltid 10 ex. av varje nummer av Världs-Service och vi hoppas att det skall vara möjlig att Ni därigenom understöder vårt just idag så viktiga upplysningsarbete. Dessutom ha vi nöjet att idag sända Eder några skrifter med illustrationer på svenska språket för spridning. Kanske kunde vi be Eder att låta oss veta så snart Ni konstaterar att Världs-Service ej längre kommer Eder regelbunden till hands.» (26.8.42.) Welt-Dienst uppehöll givetvis förbindelser med organiserade svenska antisemitiska kretsar. Nedanstående brev till en svensk meningsfrände citeras: 1

Jfr s. 225 f.

23 »Vi tacka för Edra sändningar av olika flygblad och följa med intresse Er kamp mot judendomen i Norden. Då det för vårt arbete är av största intresse att få en överblick över de viktigaste rasfientliga (antirassistischen) judiska organisationerna i Sverige, skulle vi vara Er mycket tacksamma om Ni kunde skaffa oss dylikt adressmaterial.» (13. 6. 41. ö. fr. ty.) Bland övriga tyska propagandacentraler, som bedrevo antisemitisk verksamhet kunna nämnas Antijudische Welt-Liga i Niirnberg och Institut zur Erforschung der Judenfrage i Frankfurt am Main. Den förra hade till motto för sin verksamhet »Utan judefrågans lösning ingen befrielse för mänskligheten» (Ohne Lösung der Judenfrage keine Erlösung der Menschheit). Båda dessa organisationer hade liksom Welt-Dienst kontakt med antisemitiska kretsar i Sverige, med vilka de utbytte publikationer. Den antisemitiska propagandan synes i vårt land icke ha mötts av någon större förståelse utom i vissa mycket begränsade kretsar. »Freundschaftskorrespondenz.» Slutligen må i detta sammanhang omnämnas organisationen Bund zur Pflege persönlicher Freundschaften mit Ausländern e. V. (BPA), Berlin, som hade till uppgift att förmedla korrespondens mellan tyskar och personer i utlandet. Särskilt under de första krigsåren utsändes ett stort antal brev till svenskar över hela landet, innehållande en utförlig redogörelse för BPA:s verksamhet samt ett vidlyftigt frågeformulär, som mottagaren anmodades ifylla och återsända. I formuläret begärdes upplysningar om mottagarens ålder, civilstånd, särskilda intressen — konst, musik, teater, litteratur, resor, sport, yrkesfrågor, politik, sociala frågor etc. I svaret skulle även uppges huruvida vederbörande ville inleda Freundschaftskorrespondenz med en tysk herre eller dam. Till sist uppmanades mottagaren att på i formuläret särskilt angiven plats uppge namn och adress på bekanta, som önskade brevväxla med tyskar. Redogörelsen som åtföljde frågeformuläret återges, då den väl belyser organisationens syften: »Bund z u r P f l e g e P e r s ö n l i c h e r F r e u n d s c h a f t e n m i t A u s l ä n d e r n (BPA), är en organisation i Tyskland, som omfattar alla tyskar, vilka behärska ett främmande språk, och som till dem förmedlar adresser på utlänningar, som önska brevväxla. Genom utbyte av brev skola människorna lära känna varandra närmare; dock skall denna bekantskap per brev blott vara början till en varaktig vänskap. Vår årslånga erfarenhet har visat, att genom en sådan brevväxling uppstår hos båda parterna en önskan att lära känna varandra personligen. Detta önskemål går i uppfyllelse genom ömsesidiga besök. På så sätt lära brevvännerna känna, uppskatta och förstå varandras land och folk. Vår organisations stora mål vidgas alltmera och våra medlemmar i Tyskland fördela sig över hela det stortyska riket. Den av dem ombesörjda brevväxlingen sträcker sig till jordens alla länder, och dagligen gå hundratals brev över gränserna åt ena eller andra hållet. Våra medlemmar äro sammanfattade i ortsgrupper (Ortsverbände) och många stödjepunkter (Stiitzpunkte) så att BPA är representerat i rikets alla större städer. I dessa ortsgrupper och stödjepunkter skola de främmande språken vårdas och tankar utbytas, vilka ge liv åt brevväxlingen med utlandet. Lika

24 skiftande som 'livet är brevväxlingen, ty den visar som en spegel tidsskeéndet och dess verkan på den enskilde; genom diskussion klarlägger den olika ståndpunkter, den uttrycker förhoppningar och önskemål och spekulerar över hur dessa skola gå i uppfyllelse. Den ger även upphov till yrkes- och livsfrågor och främjar deras lösning, och ger avspänning genom att man berättar om sina hobbies. Brevväxlingen blir genom allt detta en bro mellan de enskilda människorna och därigenom samtidigt också mellan folken. BPA har alltid bemödat sig och bemödar sig alltjämt om att förmedla kontakt endast mellan personer, som ha samma ålder, kunskaper, erfarenheter och samma önskemål beträffande korrespondensen. Det har också visat sig att detta är det rätta tillvägagångssättet, ty genom den av oss förmedlade brevväxlingen ha i många fall vänskapsband i ordets sannaste betydelse knutits. Även till Eder skulle vi i dag vilja vända oss och föreslå att Ni ansluter Eder till den långa raden av brevvänner i utlandet. Denna anslutning förpliktar ej på något sätt och förorsakar ej heller — bortsett från brevportot — några kostnader. Vi be Eder blott att till oss insända bifogade frågeformulär, ifyllt så noga som möjligt, så att vi kunna få reda på Edra önskemål beträffande korrespondensen. Skulle Ni själv ej ha något intresse för ett vänskapligt brevutbyte, har Ni säkert i Eder bekantskapskrets många som gärna skulle inleda ett dylikt. Det skulle glädja oss, om Ni ville vidarebefordra detta formulär till sådana, som äro intresserade. Själva brevväxlingen kan ske på Edert eget modersmål eller också omväxlande på de olika språken så att båda brevvännerna få tillfälle att förkovra sig i den andres modersmål, fördjupa sitt vetande och därmed på samma gång främja den ömsesidiga förståelsen. Ni kan vara förvissad om att allt skall göras från vår sida för att främja och understödja denna ömsesidiga vänskap mellan folken, och Ni kan vända Eder till oss i varje fråga, som angår vårt land. Vi skola bemöda oss om att uppfylla Edra önskemål inom ramen för våra möjligheter och att besvara Edra frågor.» (ö. fr. ty.) D e n n a a k t i o n ledde till en o m f a t t a n d e » v ä n s k a p s k o r r e s p o n d e n s » m e l l a n Sverige o c h T y s k l a n d , vilken pågick u n d e r flera år. T u s e n t a l s b r e v observerades i båda riktningarna.

D e s t o r a a n s t r ä n g n i n g a r , s o m gjordes av en m å n g f a l d t y s k a p r o p a g a n d a c e n t r a l e r för att k o m m a i k o n t a k t m e d s v e n s k a r av olika k a t e g o r i e r , o c h d e n l i k f o r m i g h e t i t a n k e g å n g a r och f o r m u l e r i n g a r , s o m k o m till u t t r y c k i b r e v e n till d e n s v e n s k a a l l m ä n h e t e n , t y d a p å att den t y s k a p r o p a g a n d a n m o t Sverige d i r i g e r a d e s från ett och s a m m a h å l l . D ä r p å t y d e r ä v e n d e n g e n o m g å e n d e u p p r e p n i n g e n av vissa ö n s k e m å l , exempelvis i fråga o m p e r s o n l i g a u p p l y s n i n g a r o c h b e g ä r a n o m adresser. Det finns a n l e d n i n g f ö r m o d a a t t d e s s a u p p l y s n i n g a r centralt r e g i s t r e r a d e s och s a m m a n s t ä l l d e s i b e s t ä m d a syften i d e n t y s k a p r o p a g a n d a n s h ö g k v a r t e r , p r o p a g a n d a m i n i s t e r i e t i Berlin. Jämsides med de ovan behandlade propagandacentralerna i Tyskland arbet a d e en r a d p r o p a g a n d a c e n t r a l e r inom Sverige. Att de s e n a r e s v e r k s a m h e t v a r d e n u t a n j ä m f ö r e l s e m e r a b e t y d a n d e ä r helt n a t u r l i g t ; d e k u n d e j u m y c k e t l ä t t a r e ä n d e förra n å och u p p r ä t t h å l l a k o n t a k t m e d d e n s v e n s k a a l l m ä n h e t e n , i a k t t a g a dess r e a k t i o n e r och s n a b b t a n p a s s a sig därefter, s a m t u t n y t t j a d e n s y m p a t i och h j ä l p s o m e r b j ö d s . I d e n följande r e d o g ö r e l s e n ä g n a s ett särskilt k a p i t e l åt v a r och en a v dessa p r o p a g a n d a c e n t r a l e r .

25 KAP. III.

TYSKA LEGATIONEN. 1. I n l e d n i n g . Den inom Sverige bedrivna propagandaverksamheten, som snabbt utvecklades under de första krigsåren, leddes av Tyska legationen i Stockholm i nära kontakt med utrikes- och propagandaministerierna i Berlin. 1 Chef för tyska beskickningen i Stockholm vid krigsutbrottet 1939 var Prinz Victor zu Wied, som innehaft denna post sedan år 1933. Han efterträddes i januari 1943 av envoyén Hans Thomsen, vilken förflyttats till Stockholm från ambassaden i Washington. Orsaken till detta chefsbyte var — enligt uttalanden från härvarande tyskar — en önskan från tysk sida att på ett effektivare sätt än dittills motarbeta den anglo-amerikanska propagandan. Härtill syntes Thomsen väl skickad då han — enligt samma uttalanden —• grundligt lärt känna den amerikanska pressen och propagandan, »som ju fortfarande är 'dernier cri' för en del av den svenska pressen». (11. 1. 43. ö . fr. ty.) Dessutom var h a n genom sin norska härkomst förtrogen med de skandinaviska språken och insatt i skandinaviska förhållanden. I och med Thomsens ankomst till Stockholm märktes en ny aktivitet i den tyska propagandan här i landet. Han tog personligen livlig del i denna verksamhet genom att till Berlin föreslå olika åtgärder i samband med de kontinuerliga, därifrån dirigerade propagandaaktionerna mot Sverige. Han tog initiativ till utarbetande av nya broschyrer och översättningar av andra samt lämnade själv i flera fall material till dylika, kontrollerade noga det från Berlin kommande propagandamaterialet och kritiserade ofta innehåll och översättning. Dessutom rapporterade Thomsen och hans närmaste medarbetare dagligen till Berlin om allt av intresse ur tysk synpunkt som tilldrog sig i Sverige — bl. a. om den allierade propagandan här — och rekommenderade lämpliga motåtgärder. Den löpande propagandaverksamheten ombesörjdes under ministerns ledning av legationens kultur- och pressavdelningar. 1

Reichsaussenministerium (Auswärtiges Amt) och Reichspropagandaministerium (Promi).

26 Chef för »Kulturabteilung» var under de första krigsåren kulturattachén dr Hermann Kappner, vars personliga insats i hög grad präglade denna avdelnings verksamhet. Genom sin fleråriga vistelse i Sverige före kriget, bl. a. i egenskap av reselektor för Kungl. skolöverstyrelsen, genom sina svenska släktförbindelser och genom sin stora bekantskapskrets hade han från början god kontakt med vidsträckta svenska kretsar. På grund av dessa omständigheter utgjorde han otvivelaktigt en värdefull tillgång för legationen under hela den tid han tjänstgjorde där. Kappners verksamhet var främst inriktad på att skapa kontakt mellan svenska och tyska akademiska kretsar. Han yttrade härom vid ett tillfälle: »Jag har ju alltid arbetat för att få ut så många studenter som möjligt. Jag anser det vara den effektivaste och bästa form av propaganda som finns.» (1. 4. 41. ö. fr. ty.) Kappner hade ett nära samarbete med alla härvarande tyska propagandainstitutioner. Vid tillsättandet av de tyska lektorerna i Sverige utövade han också ett visst inflytande. För svenskar, vilkas resor till Tyskland och till de ockuperade länderna voro önskvärda ur tysk synpunkt, utverkade Kappner ofta särskilda inresetillstånd, s. k. Sondergenehmigungen. Vid ett tillfälle förordade han en persons resa till Danmark med följande motivering: »Han är en av de bästa här och har gjort oss stora tjänster, vi stå ii stor tacksamhetsskuld till honom. När Knappertsbusch [tysk dirigent] var här, gjorde han en svår operation på honom gratis — av kärlek till Tyskland.» (15. 5. 43. ö. fr. ty.) Av materialet framgår vidare att Kappner hade goda förbindelser med Riksföreningen Sverige-Tyskland, med Nationella förbundet samt med Svensk socialistisk samling. Många uttalanden av Kappner visade, att han dock var angelägen om att hans förbindelser med ovannämnda organisationer icke märktes utåt. I samband med en intensifiering av den tyska propagandan i Sverige på hösten 1941 utsågs till ny chef för kulturavdelningen legationsrådet dr Heinz Thorner, tidigare knuten till tyska ambassaden i Washington och utgången från »Dienststelle Ribbentrop». Thorners ankomst hit sammanhängde vidare med tillkomsten av Tyska informationscentralen i Stockholm, vars verklige chef han blev. Legationens pressavdelning förestods under de första krigsåren av pressrådet dr Gerhard Kleeberg, sedermera av dr Staudacher och slutligen av dr Hepp. Pressattaché var under hela kriget dr Paul Grassmann, enligt olika uppgifter tillika chef för »förlaget Europa-Edition», Nybrokajen 7, Stockholm. 1 Genom mångårig vistelse i Sverige hade Grassmann goda förbindelser i olika svenska kretsar och synes ha haft en inflytelserik ställning på legationen. 1

Jfr s. 135.

27 Förutom kultur- och pressavdelningarna med deras intill sista krigsåret ständigt växande personal voro även andra avdelningar av legationen engagerade i propagandaarbetet, i främsta rummet de som förestodos av militär-, marin- och flygattachéerna. Den mest betydande personen i detta sammanhang var militärattachén, general Bruno von Uthmann. Vid legationen funnos vidare en »filmattaché», dr Werner Boening, som förestod utlåningen av filmer och ombesörjde legationens egna filmföreställningar, samt en »radioattaché», legationsrådet baron Ulrich von Gienanth, som på hösten 1943 förflyttades till Stockholm från ambassaden i Washington. Legationen dirigerade den tyska propagandaverksamheten i Sverige icke endast genom ovannämnda propagandaavdelningar och enskilda befattningshavare. Den hade dessutom stort inflytande på samtliga härvarande tyska propagandaorganisationer, i främsta rummet på Tyska informationscentralen, och spelade i många avseenden en avgörande roll för deras propagandaarbete. I nära samarbete med legationen bedrevs i viss utsträckning propaganda likaledes av härvarande tyska konsulat och av de tyska lektorerna vid svenska universitet och högskolor. Nedan ges en översikt över de viktigaste formerna för legationens propagandaverksamhet och dess övervakning av antinazistiska tendenser i svenskt offentligt liv. Legationens inflytande på de övriga tyska propagandacentralerna belyses i redogörelserna för dessas verksamhet.

2. Allmän verksamhet. Föredrag, konserter och uppläsningsaftnar. En av kulturavdelningens uppgifter var att bereda tillfällen för bemärkta tyskar att här hålla föredrag. Dessa anordnades vanligen i samarbete med de svensk-tyska föreningarna i Stockholm och landsorten och andra intresserade organisationer. Vid många tillfällen uppträdde medlemmar av legationen som föredragshållare. Så höll exempelvis tyske militärattachén, general von Uthmann, föredrag inför studenterna i Uppsala våren 1941 över ämnet Det militära läget 1917 och 1941. Flera åhörare kommenterade evenemanget i brev till Tyskland: Student, Uppsala: »I går hörde jag ett underbart föredrag av den tyske militärattachén, general von Uthmann. Föredragshållaren var studentkårens gäst och talade mycket bra och objektivt. Efteråt voro vi ungefär 50 personer tillsammans på en restaurang till kl. 2 och hade det riktigt trevligt. Det sjöngs och talades, till diskussion kom det inte, eftersom alla voro av samma mening.» (26.4.41. ö. fr. ty.)

28 Student, Uppsala: »I går var jag och hörde ett föredrag av tyske militärattachén i Stockholm, general Bruno von Uthmann. Oj, oj, vilken strong kille. Det är ju reklam bara en sådan visar sig. Han höll också ett utmärkt föredrag inför fullsatt auditorium. Han betonade uttryckligen att han gjorde det som privatman.» (26.4.41.) I flera städer, bl. a. i Stockholm, Norrköping, Jönköping och Gävle, anordnade legationen föredrag av biträdande tyske flygattachén, kapten Peter Riedel, internationellt känd som segelflygare. Enligt föredragshållarens egen uppgift mottogs han överallt med största hjärtlighet och intresse. Då han i Stockholm talade på Deutsches Wissenschaftliches Institut över ämnet Segelflug und Wissenschaft, hade till detta föredrag inbjudits ca 30 officerare och ca 60 vetenskapsmän, om vilka föredragshållaren i ett brev yttrade: »Dessa vetenskapsmän ha en utpräglat politisk inställning.» (25.4.44. ö . fr. ty.) Tyske kulturattachén nedlade ett stort arbete på att få hit representativa och lämpliga föredragshållare från Tyskland, mestadels kända vetenskapsmän, vilka företogo av legationen omsorgsfullt planerade föredragsturnéer. I anslutning till föredragen anordnades ofta banketter och mottagningar, varvid de tyska gästerna bereddes tillfälle att komma i personlig kontakt med svenskar i bemärkt ställning på respektive orter. Södra Sverige, med Lund som centrum, gynnades speciellt med celebra besök, särskilt av tyska naturvetenskapsmän. Ofta visades film i samband med föredragen, huvudsakligen turistfilmer och naturvetenskapliga filmer. Politiska ämnen affischerades aldrig. Några telefonsamtal mellan legationstjänstemän rörande dylika föredrag citeras: »Siiss har talat på Stockholms högskola och på studentföreningen i Uppsala om Schopenhauer och Goethe. Stämningen var bra. Många av professorerna ii Uppsala ha en icke önskvärd inställning.» (12.12.40. ö. fr. ty.) »Lektor Meyer har talat på Utrikespolitiska föreningen i Uppsala om Det nya Europas struktur. Anslutningen var mycket stor.» (14. 12. 40. ö. fr. ty.) Den tyske journalisten Hans Wendt meddelade vid ett tillfälle legationen, att han samma kväll skulle hålla föredrag i Riksföreningen Sverige-Tyskland i Norrköping om Deutschland von innen und aussen, Eindrucke eines Journalisten. Wendt uppmanades då av Kappner att vara försiktig och »inte låta den politiska propagandan lysa igenom för mycket». (19.11.41. ö . fr. ty.) I ett samtal med Berlin några dagar senare omtalade Kappner, att en till Svensk-tyska föreningen i Stockholm inbjuden föreläsare på hans initiativ också inbjudits till Utrikespolitiska föreningen i Uppsala den 11 december. Kappner tillade: »Var vänlig säg honom, att jag skulle sätta stort värde på att han antog denna inbjudan. I Uppsala tala alla slags illustra personligheter, många från andra sidan, så det skadar inte att han också låter sin röst höras.» (25.11.41. ö. fr. ty.)

29 På hösten 1943 anordnade legationen en serie föreläsningar bl. a. i Stockholm, Malmö, Hälsingborg, Lund och Landskrona. Föredragshållare voro djurfotografen Paul Eipper, professor Meyer-Habicht, Gaupropagandaleiter Kuno Popp m. fl. Så sent som i januari 1945 inbjöds genom legationens förmedling chefen för »arkivkommissionen» vid Auswärtiges Amt, professor Willemsen, att hålla ett föredrag i Svensk-tyska föreningen i Stockholm. Många ytterligare exempel på av legationen anordnade besök i Sverige av kända tyska föreläsare skulle kunna anföras. Uppläsningsturnéer av tyska skådespelare ansågos som lämplig kulturpropaganda, och många sådana planerades och genomfördes under krigsåren. Bland dem som besökte Sverige kunna nämnas skådespelarna Heinrich George, Mathias Wiemann och Heinz Ruhmann, recitatrisen Asta Siidhaus och dr Gnauk, vilka båda senare tillsammans turnerade i Norrland 1942, samt Kristina Söderbaum med make, regissören Veit Harlan. Ett föredrag av den senare synes h a gjort ett starkt intryck på åhörarna: Fru i Enköping i brev till Tyskland: »Jag var så hänförd över Veit Harlans föredrag och fru Kristina var så rar. Föredraget var fullständigt fascinerande och följdes av en packad sal med andlös tystnad.» (28.3.43.) Även musiken ställdes i propagandans tjänst, och de framstående orkestrar, solister och dirigenter, som gästade Sverige, betraktades på tyskt håll som nationalsocialistiska propagandister. I samband med Wiener Philharmonikers besök i Sverige i maj 1943 under ledning av Wilhelm Furtwängler anhöll sålunda minister Thomsen hos Auswärtiges Amt, att orkestern skulle få hålla ytterligare en konsert i Stockholm utöver det fastställda programmet. Ministern underströk särskilt både det kulturella och det rent politiska värde som en tredje konsert kunde h a och yrkade t. o. m. på direkt hänvändelse till propagandaminister Goebbels för att få till stånd en sådan. (13. 5. 43.) I början av februari 1944 planerades konserter på olika orter i Sverige av violinisten Georg Kuhlenkampff och av Gerhard Taschner. Minister Thomsen uppmanade vederbörande att bemöda sig om punktlighet då varje tecken till nonchalans skulle ge den då pågående kulturbojkotten vind i seglen. 1 Ett gästspel av Berliner Philharmoniker och Berliner Staatsoper föreslogs av tyska propagandaministeriet att äga rum i mars 1944. Filmförevisningar. I stor utsträckning utnyttjade Tyska legationen filmen i sin verksamhet. Då ett av huvudsyftena för den tyska propagandan i utlandet var att injaga respekt och fruktan för de tyska vapnen och därigenom uppamma defaitistiska tendenser, visades i synnerhet realistiska krigsfilmer. Sådana före1

Jfr s. 93 ff. och s. 168.

ställningar anordnades av de tyska militär- och filmattachéerna och voro särskilt talrika under de första krigsåren. Om de av legationen anordnade filmföreställningarna skrev en i Stockholm bosatt tysk i brev till Tyskland, januari 1941: »I Sverige har under de senaste tre månaderna stämningen slagit om till Tysklands förmån. Personligen har jag i samarbete med Tyska legationens propagandaavdelning bearbetat min stora bekantskapskrets. Var fjortonde dag ordna vi gratisvisningar av tyska försvarsmaktens ocensurerade filmer. Till dessa föreställningar utsändas inbjudningar, och publiken har varit tacksam.» (ö. fr. ty.) Som exempel på de krigsfilmer, vilka oftast visades i Sverige, må nämnas: Der Feldzug in Polen, Sieg im Westen, Eben Emael, Schlachtschiff in Fahrt, Unternehmen auf Kreta, Deutsche Flieger etc. Den ojämförligt mest uppmärksammade av dessa filmer var Sieg im Westen som första gången visades på Röda Kvarn den 22 februari 1941. Till denna föreställning hade »egentligen bara officerare» inbjudits samt representanter för svenska utrikesdepartementet. En vecka före denna visning anhöll tyske filmattachén hos Kappner om »ytterligera 100 biljetter att fördelas bland svenska flygofficerare». Han tillade, att det måste ordnas: »Vi ha fått stränga order att utöka vår verksamhet på det området.» (14. 2. 41.) Efter föreställningen skulle anordnas en mottagning på restaurang Cecil, varvid noggrant skulle kontrolleras, att ingen obehörig kom in. (tel. 13. 2. 41.) En person, som varit närvarande vid en senare förevisning av samma film, skrev härom: »Filmen var fylld av autentiska vedervärdigheter, explosioner, jätteeldsvådor, ohyggliga närbilder etc. — många utsökta kameraskott, som borde ha ägnats åt mera mänskliga motiv.» Själv hade brevskrivaren fått en personlig inbjudan och uppgav, att lokalen varit fullsatt med svenska officerare. (9. 3. 41.) Sieg im Westen visades efter kort tid vid offentliga föreställningar och gick bl. a. flera månader på biografen Skandia i Stockholm; den hette då Seger i väster. I mars 1942 visade legationen för en utvald samling svenska journalister en film över de sex första veckorna av kriget på östfronten. En medlem av legationen yttrade härom: »Först måste dock alla olämpliga bilder, såsom kringströdda lik o. s. v., klippas bort, då dessa bilder endast skulle ge upphov till olämpliga artiklar i tidningarna.» (tel. 20. 3. 42.) I september 1942 anordnades på initiativ av tyske militärattachén en förevisning av krigsfilmer med motiv från Afrika och Sevastopol, von Uthmann meddelade legationsrådet Dankwort, att föreställningen skulle äga rum på Saga. »Biljetter skola reserveras för svenska officerare.» (tel. 24. 8. 42. ö . fr. ty.) I oktober 1943 inbjöd legationen till en liknande föreställning för svenska försvarsstaben i Stockholms borgarskola (tel. 14. 10. 43.) Även i landsorten anordnades på initiativ av legationen förevisningar av

31 tyska filmer. Inbjudningar utfärdades då i regel av vederbörande tyske konsul eller Ortsgruppenleiter. Legationen förevisade emellertid dessa filmer icke uteslutande i egen regi. De utlånades även till förevisningar för svenska militärer, ibland på svenskt initiativ. Till belysande härav återges nedanstående samtal mellan en svensk filmman (X) och legationen: X.: Jag skall lämna rapport sedan, som Petermann [biträdande militärattaché] ville, om hur många som ser filmerna. Nu har det ju bara varit en fyrtio, femtio stycken personer, men på Svea garde blir det en stor sak, tror jag, så där 5 000 å 6 000 personer. Vi börjar med Polen [Der Feldzug in Polen], så tar vi Sieg im Westen sedan och sist flygfilmen. Har ni några fler filmer? Leg.: Nej, de är gamla allihop. X.: Jag tänkte, att vi skulle be Ufa att klippa dhop journaler från 1918 till dato, så att de kunde bli som en kavalkad. Så skulle de få se hur Tyskland blivit behandlat, och hur det rest sig. Leg.: Tror du, att det skulle bli bra? X.: Jag har talat med flera filmgubbar och vi tror alla, att det skulle bli rusning. Man kunde visa den på alla regementen. — (6. 5. 41.) En fältbiografföreståndare i södra Sverige meddelade legationen, att han anordnat en filmförevisning för 500 soldater och officerare av den tyska filmen Fälttaget mot Ryssland i två avdelningar. »Några som helst inkomster har jag ej haft på filmen här, men en sak är säker: det har varit en mycket god och effektiv propaganda.» (10.8.42.) En representant för marinförvaltningens personalförening begärde hos legationen att få låna en tysk propagandafilm, »helst om u-båtar», att förevisas vid personalföreningens årsmöte. En kamratförening vid ett stockholmsregemente skrev till legationen: »Ber få framföra vår tacksamhet till general v. Uthmann för att vi beretts tillfälle se den aktuella filmen om kriget i Grekland.» (30.14.41.) överhuvud taget utlånades legationens filmer frikostigt, och det var många slutna sällskap, som begagnade sig av möjligheten att för sina medlemmar förevisa ocensurerade tyska såväl krigs- som andra filmer. Exempelvis utnyttjade studenternas filmstudio i Uppsala och Lund ofta denna möjlighet, vilket framgick av åtskilliga brevuttalanden till Tyskland. Student, Lund: »Der Feldzug in Polen visas i studenternas Filmstudio. Halvt om halvt har ställts i utsikt, att vi skola få se även fälttåget i Flandern. Vad jag mest längtar efter är — fälttåget i England!» (8.12.40.) Tysk gästföreläsare i Uppsala: »Förra veckan såg jag i en studentförening en film Feuertaufe — det hela någonting underbart. Den visar Polens erövring, Stuka-flygarnas elddop, helt otroligt vad de kunna uträtta. Filmen hade ställts till förfogande av tyska legationen i Stockholm och visas blott i slutna sällskap.» (11.12.40. ö. fr. ty.) I januari 1941 meddelade legationen till studenternas filmstudio i Uppsala, att filmen Der Gouverneur ankommit samt att Stockholms och Lunds

filmstudios redan underrättats härom. Till Uppsala utlånades filmen den 20 februari 1941. En firma, som arrangerade privata filmförevisningar för sin personal, anhöll att få låna »den tyska filmen, som visar de tyska fallskärmshopparna vid invasionen i Holland [Eben Emael\y>. (11. 1. 43.) Ännu i februari 1945 utlånades filmer, exempelvis till Svenska underbefälsförbundet, avsedda att visas i dess olika föreningar »som propaganda och upplysning». I detta sammanhang meddelade legationen, »att m a n gärna lånar ut sina filmer till slutna sällskap av svenskar och inbjudna». Förutom de utpräglat militära filmerna visade legationen flera rena tendensfilmer, vilka icke passerat den svenska censuren. Exempel på dylika filmer voro Ohm Kriiger, antiengelsk film om den sydafrikanske statsmannen »Oom Paul» och boerkriget, samt Jud Suss, efter den i Tredje riket eljest ej uppskattade författaren Lion Feuchtwangers bekanta roman om den mäktige hovjuden Josef Siiss i Wiirttemberg på 1700-talet. Biljetter till dessa privata visningar distribuerades till svenskar som på ett eller annat sätt hade kontakt med legationen. Att föreställningarna voro mycket uppskattade, framgick av den mängd förfrågningar och biljettrekvisitioner som per telefon och post inkommo till legationen. I samband med förberedelserna till en anti-kommunistisk propagandakampanj på sommaren 1944 rekvirerade minister Thomsen, i januari samma år, filmen Kamerad för visning i slutna sällskap. I början av mars översändes till legationen från Deutsche Arbeitsfront sju filmer i vardera två kopior avsedda att belysa tyska välfärdsanordningar. Filmerna skulle visas i samband med en allmän propagandaaktion om sociala förhållanden i Tyskland. Från början av 1942 anordnades regelbundet flera dagar i veckan filmförevisningar av Tyska informationscentralen i dess egen filmstudio, Kaptensgatan 6.1 Utställningar. Utställningar av olika slag tillmättes stort propaganda värde. Flera sådana kommo också till stånd under krigsåren. I legationens regi anordnades 15 januari—3 februari 1941 en stor tysk bok- och grafikutställning, Das deutsche Buch (Tyska böcker och modern tysk grafik) i Nationalmuseum i Stockholm, vid vars öppnande ett stort antal bemärkta svenskar och tyskar närvoro. Den synnerligen påkostade utställningen tilldrog sig livlig uppmärksamhet från press och publik och var talrikt besökt. Kappner hade redan i december 1940 på tal om densamma sagt, att den var »det mest omfattande företaget i denn a stil sedan 1915.» Nedan citeras några uttalanden av olika besökare, som i brev kommenterade evenemanget. Professor, Stockholm. »I dag har den tyska bokutställningen öppnats här. Men det är ingen bokkonstutställning utan en utställning, som skall göra propaganda för den tyska boken med hänsyn till dess innehåll. Därför ombedjas de besökande att taga böckerna i 1

Jfr s. 132.

3a handen och bläddra igenom dem — ja t. o. m. läsa dem. Alltså direkt propaganda.» (15. 1.41. Ö. fr. ty.) Den tyske journalisten Erich Schlie till Tyskland: »Det är något underbart nationellt med denna bokutställning. Allt främmande gods, som tillfälligt acklimatiserats i Tyskland, är bortkastat. Nästan allt är uppbyggt på nytt men på en vördnadsvärt traditionell grund, till vilken varje folkskikt, varje tysk stam och varje tyskt landskap fogat en fast och dyrbar sten. Mången torde på denna utställning sakna ett eller annat, så t. ex. 'esprit' och ironi, vilka en gång stodo högt i kurs hos oss. Men båda dessa uttrycksformer äro franska och skola förbli Frankrikes egenart. Vår humor ligger på ett annat plan och är av annat slag (unser Humor liegt anderswo und ist andersartig). Men godmodig, helgdagslik och full av mening lever den dock i våra landskapsoch stadstyper. — Kanske förstår man här i det germanska Norden dessa böcker bättre än annorstädes. Och sannolikt kommer även nordbon att en dag mer begärligt gripa efter vår nya generations verk, efter Blunck, Johst, Brehm, Ina Seidel, von der Goltz, lika vetgirigt som vi sökt oss till Selma Lagerlöf, Heidenstam, Bengt Berg, Hallström och framför allt Sven Hedin.» (17. 1. 41. ö . fr. ty.) Stockholmare, till Deutscher Fichte-Bund, Hamburg: »Jag var häromdagen på den tyska bokutställningen i Stockholm. Det är verkligen roligt, att det har gått så långt här i Sverige i alla fall, att man på offentlig plats kan få ta del av Tysklands kamp för sitt folk och sitt land och för sitt existensberättigande. Jag såg på denna utställning även en bok av Hoffman: Hitler in Böhmen—Mähren—Memel. Skulle Ni ha någon möjlighet att skaffa mig denna bok?» (23. 1. 41.) I m a j f ö l j a n d e å r a n o r d n a d e s p å Statens h a n t v e r k s i n s t i t u t i S t o c k h o l m i s a m a r b e t e m e d T y s k a h a n d e l s k a m m a r e n en tysk h a n t v e r k s u t s t ä l l n i n g , Handwerk und Technik. D å u t s t ä l l n i n g e n ej tilldrog sig d e n u p p m ä r k s a m h e t , s o m m a n från t y s k t h å l l v ä n t a t sig, gjorde legationen stora a n s t r ä n g n i n g a r för att få dit en s t ö r r e p u b l i k . M a n f ö r h ö r d e sig bl. a. h o s skolöverstyrelsen och h o s r e k t o r e r för olika s t o c k h o l m s s k o l o r o m möjligheten a t t a n o r d n a v i s n i n g a r för eleverna, bl. a. av den t e k n i s k a a v d e l n i n g e n , v a r v i d i n t r ä d e t skulle bli fritt u n d e r l ä r a r e s l e d n i n g . » S k o l o r n a s besök ä r verkligen inte stort. K a n i n t e ni g ö r a n å g o t åt s a k e n ? » (tel. 18. 5. 42.) E n svensk t j ä n s t e m a n vid legation e n v ä n d e sig till en överingenjör vid L. M. E r i c s s o n och a n m o d a d e d e n n e a t t u p p m a n a företagets a r b e t a r e b e s ö k a u t s t ä l l n i n g e n . O m d e n n a u t s t ä l l n i n g skrev d e n t y s k e j o u r n a l i s t e n E r i c h Schlie i en artikel till B e r l i n : » H e d e r å t d e t t y s k a h a n t v e r k e t ! All verksamhet, som under krigstider verkar för Tyskland i utlandet, vänder sig icke blott till en liten publik, som genom uppfostran och yrkesarbete ändå har andlig gemenskap med Tyskland. Filmer, utställningar och andra kulturella manifestationer ha inverkan även på den stora massan. Vad båtar det oss, om vi i den stora andliga kampen ha en tiondel av intelligentsian på vår sida, fyra tiondelar emot oss och resten förblir passiv och ointresserad? Även de stora massorna måste lära sig förstå Tyskland och fatta vårt arbete och vår kulturs europeiska mission. över Östersjön har genom den tyska hantverksutställningen Handwerk und Technik ett nytt band knutits mellan tyskar och svenskar. Även svenskarna önska fortsätta detta andliga och tekniska utbyte. Om svenskarna någon gång ville sända några för Sverige karakteristiska alster till en utställning i Tyskland, skulle detta hälsas med glädje av tyskarna.» (17. 5.42. ö . fr. ty.) 3 — 463151

34 En icke-tysk besökare meddelade i ett brev, att tyskarna i Stockholm öppnat en hantverksutställning, som föregåtts av en storartad reklam men som trots detta blivit ett fullständig fiasko. De stora salarna vore alltid tomma och de enda åskådarna speciellt ditkommenderade tyskar. Svenskarn a lyste med sin frånvaro och tyskarna gnisslade tänder av raseri. Brevskrivaren omtalade vidare, att samma utställning tidigare visats även i Köpenhamn, där man emellertid måst stänga före den utsatta tiden, eftersom ingen haft lust att se den. (11.5.42.) Om resultatet av utställningen meddelade Tyska handelskammaren i Stockholm till Berlin, att man blott haft 8 000 besökare, men att den likväl varit »en stor framgång». (27. 5. 42.) Till hösten samma år planerades en ny utställning i Stockholm, Werkstoff, som skulle äga rum i mitten av november och eventuellt även visas i Malmö och Göteborg. Handelskammaren ansåg 18 dagar vara lagom lång period med hänsyn till den svenska mentaliteten. Denna utställning kom dock aldrig till stånd, vilket ej heller blev fallet med flera andra av legationen planerade liknande företag, såsom tekniska utställningar, konstutställningar och ytterligare en tysk bokutställning samt en utställning av tyskt undervisningsmaterial, tidigare visad i Köpenhamn. Slutligen anordnades en antikommunistisk utställning 1 på sommaren 1944 i Tyska informationscentralens lokaler. Denna utställning hade planerats äga rum redan i juli 1941 men blev av okänd anledning uppskjuten till den senare tidpunkten. Inbjudningar till Tyskland. Stor betydelse för utvidgandet av de svensk-tyska förbindelserna tillmättes besök av framstående svenskar i Tyskland. På ort och ställe skulle dessa övertygas om den tyska regimens förträfflighet i olika avseenden. Legationen planlade och ordnade under kriget många tysklandsresor för svenskar av olika kategorier, ehuru det under de senare åren blev allt svårare att få representativa svenskar att antaga inbjudningar. Enstaka personer, som redan voro bekanta för sina nazistsympatier, accepterade visserligen gärna inbjudningar så länge resor överhuvud taget voro möjliga, men ur propagandasynpunkt såg man på tyskt håll hellre att »opolitiska» representanter för press, vetenskap, konst, musik, industri, hantverk, etc. bedrevo studier och föreläste i Tyskland. På hösten 1940 anordnades av Auswärtiges Amt och legationen i Stockholm en studieresa för femton svenska journalister till de ockuperade områdena i Frankrike och Belgien. På resan medföljde tyske ministern i Stockholm, prinsen av Wied, och dr Megerle, känd i Sverige för de skarpa uttalanden han gjort om vissa svenska tidningars ställningstagande vis-å-vis Tyskland. Resan företogs i åtta bilar, och färden gick över Berlin, Potsdam, Leip1

Se härom s. 132.

35 zig, Lutzen, Erfurt, Eisenach, Wartburg, Weimar, Strassburg, Metz, Verdun, Sedan och Reims till Paris. De svenska journalisternas artiklar voro ur tysk synpunkt så tillfredsställande att tyske pressattachén i Stockholm sammanställde dem för utgivande i en volym under titeln 15 svenska journalister se västfronten. Manuskriptet torde emellertid icke ha blivit tryckt, då någon bok med denna eller liknande titel icke iakttagits. 1 Samma höst (1940) inbjödos genom legationen en grupp svenska filmjournalister till Tyskland för att under en vecka, 18—25 november, i Berlin studera tysk film. Under resan voro samtliga deltagare de tyska filmbolagen UFA:s och Terrafilms gäster. De svenska filmjournalisternas besök i Tyskland ansågs likaledes vara mycket tillfredsställande och resultaterade bl. a. i ett stort antal för tysk film fördelaktiga artiklar i den svenska pressen. Detta framhölls också av UFA:s representant i Stockholm i en skrivelse till Berlin, vari även han yttrade att resan visat sig lönande, »die Reise hat sich gut bewertet». (10. 12. 40. Ö. fr. ty.) Även svenskar av andra kategorier inbjödos att bese det nya Tyskland. Sålunda skrev en svenska följande till vänner i Berlin: »Min far är nu d Tyskland för att jaga. Han har inbjudits av tyska staten tillsammans med nio andra svenska jägare. Han har aldrig förr varit i Tyskland. Jag tror, att de resa till Steiermark och även besöka Wien och Berlin.» (29. 11. 40.) På våren 1941 inbjödos en del svenskar att deltaga i en av Berlins universitet 4—16 juni anordnad kurs om Det nya Europa. Legationen meddelade att det inte var »en kurs för studenter utan för mera avancerade personer. Statssekreterare och dylika kommer att hålla föredrag». De inbjudna svenskarna erbjödos fria resor i Tyskland och fritt uppehälle under vistelsen där. (tel. 23. 5. 41.) Hösten 1941 anordnades en rundresa i Tyskland, till vilken ledande personer inom svenskt turistväsende inbjudits av tyska staten. Tyska turistbyråns chef i Stockholm, baron von Gossler, kommenterade de svenska deltagarnas reaktion i ett brev till Berlin: »Extratåget, bil-armadan genom Salzkammergut och mycket annat är ju något som i nuvarande tider borde göra ett rent fantastiskt intryck! Men om allt detta sade våra svenska vänner inte ett ord av förvåning eller uppskattning. De framhöllo bara hur trevlig dagen i Mosel var, hur härligt de funno Elsass och hur fantastisk utsmyckningen av huvudbangården i Nurnberg var. De höllo sig alltså mycket skickligt till 'den neutrala linjen'! Det kan ju hända att de säga litet meT i sina tackbrev till Kleinmann, men det tror jag inte, ty det är alldeles tydligt, att de före avresan fått något slags förhållningsorder om att avhålla sig från alla erkännanden liksom från all kritik av sina iakttagelser under resan.» (1.10.41. ö. fr. ty.) 1

Jfr i detta sammanhang Facktidskrifter s. 224.

36 Framstående personer i de skandinaviska länderna inbjödos på hösten 1941 till Berlin för att besöka ett nyupprättat institut för förvaltningsfrågor (Verwaltungsakademie). Legationen i Stockholm anmodades föreslå någon lämplig person i ledande ställning »aus der Verwaltung», vilken kunde inbjudas från Sverige. I oktober 1942 begärde ledande filmkretsar i Berlin härvarande legations medverkan för att inbjuda åtta kända svenska filmskådespelare till Berlin, Miinchen och Wien på ett tio dagars besök. »Det avser propaganda och publicitet.» Filmattachén Boening förhörde sig med anledning därav hos olika svenska skådespelare och filmkritiker, om de önskade medfölja på en veckas resa till Tyskland, fyra dagar i Berlin och tre dagar i Wien, där man skulle besöka teatrar och se film. I ett samtal med Berlin meddelade han om resultatet: Boening: Jag har gjort upp en lista på 16 personer — 'die prominente Prominenz' — och alla vill gärna komma, men som alltid när det rör sig om berömdheter är de ju alla mycket upptagna. Fyra kommer i alla fall säkert och antagligen två till. Berlin: Sex är alldeles tillräckligt. Boening: Det passar dem bäst mellan den 2 och 9 november. Berlin: Då får jag ändra det med finnarna, för de vill fara den 5 november. Och jag vill inte ha dem samtidigt. Boening: Nej, det blir ju inte bra. Berlin: Då kan de ju också få fara till Wien med mellanlandning i Prag, så de får se hur förtryckta de stackars tjeckerna är. Boening: Det är [nämner sex svenska filmartister]. — (7. 10. 42. ö. fr. ty.) Till en kongress i Rostock i november 1942 med föreläsningar över ämnet Germanenthum—Christenthum inbjödos ett antal svenskar, likaledes genom förmedling av legationen. Arrangörerna anhöllo om besked snarast, »ty vi vill ha dit önskvärda personer, som är starkt germanskt orienterade». På hösten 1943 inbjöds ett antal framstående svenskar att deltaga i en universitetskurs i Weimar under tiden 21 november—4 december. I de från Berlin till Tyska legationen givna instruktionerna för inbjudningarna hette det: »Vi ser helst att det inte blir så många redaktörer, inte bara redaktörer. Vi tänkte oss folk med inflytande i sällskapslivet eller vetenskapsmän . . . I varje fall representativt folk.» (20. 10. 43. ö . fr. ty.) Till en av Arbeitswissenschaftliches Institut anordnad socialpolitisk kongress i Bad Salzbrunn (Schlesien) 14—18 mars 1944 voro likaledes flera bemärkta svenskar inbjudna. Frågornas behandling skulle, enligt uttalande från Berlin, ha rent vetenskaplig karaktär. Efter kongressen skulle deltagarna beredas tillfälle att besöka tyska sociala institutioner. Exempel på inbjudningar, som utfärdades av legationen till olika kategorier av svenskar, skulle kunna mångfaldigas. 1 1

Se även under Deutsche Akademie, s. 75 ff.

37 Diverse planer. Köp av svensk daglig tidning. På våren 1941 hade man på tyskt håll planer på att inköpa en daglig tidning i Göteborg, avsedd att utgöra en motvikt mot »Segerstedt-koncernen». Kappner gjorde upprepade resor till Göteborg för att förhandla med vederbörande och berörde även hithörande frågor per telefon. Som belägg för det planerade köpet anföres nedanstående samtal mellan Auswärtiges Amt och legationen i Stockholm: Berlin: En annan sak, beträffande Göteborgs Morgonpost, hur äro köpevillkoren? Det måste vi få veta. Legationen: Jag skall ta reda på allt om det och ge er rapport sedan. — (30. 5.41. Ö. fr. ty.) Dessa planer kommo emellertid ej till utförande. Samarbete med svensk tidningskoncern. Kort tid därefter, i början av juli 1941, meddelade Tyska legationen till Berlin att man nu enligt order från chefen för pressavdelningen i Auswärtiges Amt, envoyén Schmidt, upprätthölle mycket nära (engsten) kontakt med innehavaren (Besitzer) av de två största dagliga tidningarna i Stockholm. Denne hade visat långt gående förståelse (weitgehendes Verständnis), särskilt beträffande eftermiddagstidningens politiska inställning. Vid fortsatta överläggningar mellan legationen och nämnde tidningsinnehavare hade framkommit — »efter ömsesidiga försäkringar om strängaste hemlighållande» — att denne planerade att starta en ny tidning i Göteborg, där han ansåg att en motvikt mot den tyskhetsande pressen vore särskilt nödvändig. Den nya tidningen skulle vara nära lierad med ovan nämnda eftermiddagstidning i Stockholm och i varje fall ha samma politiska färg som denna. Liksom ifrågavarande stockholmstidning — »den största i norra Europa» — skulle den nya tidningen »vända sig till breda lager av den svenska allmänheten, särskilt arbetare och andra kategorier, som tillhörde de socialdemokratiska och liberala partierna». (8. 7. 41. ö . fr. ty.) Det beräknade startkapitalet för den planerade tidningen vore en miljon kronor. Legationen framhöll för Berlin att det erforderliga utländska kapitalet måste ges sken av att komma från svenskt håll. »Tillförlitliga svenska personer, som skulle kunna förmedla denna transaktion stå till vårt förfogande.» (8. 7. 41. ö . fr. ty.) Ett strängt hemlighållande vore absolut nödvändigt även för att hindra motåtgärder från andra svenska tidningskoncerner. Den planerade aftontidningen kom emellertid ej till stånd. Stöd åt Dagsposten. Vid samma tidpunkt underrättade legationen Auswärtiges Amt, att ett svenskt konsortium bildats av personer i kretsar, med vilka legationen tidigare haft kontakt, och som nu ställt 200 000—300 000 kr. till förfogande för inköp av veckotidningen Nationell Tidning, vilken fr. o. m. den 1 september 1941 under namn av Dagsposten skulle utkomma som en daglig tidning i

38 Uppsala. Denna tidning skulle bli det gemensamma organet för den »nationella oppositionens» olika grupper och skulle under alla förhållanden komma till stånd även utan tysk kapitalinsats. Det tyska stödet till tidningen skulle inskränka sig till annonsuppdrag och hjälp med att hålla korrespondenter i Berlin och Oslo. Någon hjälp därutöver hade vid denna tidpunkt inte diskuterats. Dagsposten utkom den 1 december 1941 med redaktionen förlagd till Stockholm och icke såsom planerats i Uppsala. »Opolitisk»

tidskrift.

Att få till stånd en egen tidskrift synes ha varit en av legationens mest omhuldade planer att döma av de under årens lopp återkommande diskussionerna i detta ämne mellan legationen och för saken intresserade svenska kretsar. I oktober 1942 vände sig legationen till flera kända svenskar med förfrågan, om de önskade medverka till att förverkliga legationens planer på att utgiva en »kulturtidskrift» på svenska: »Det skulle vara bra med ett rent svenskt namn. Är ni intresserad? Germanskt samarbete skall vara huvudtanken i den.» (8. 10.42.) Ungefär ett år senare, i augusti 1943, diskuterades på legationen den blivande tidskriften, som skulle vara »ägnad att befästa förståelsen mellan svenskt och tyskt» och som nu tycktes ha kommit ett steg närmare sitt utgivande. »Vi ha redan fått en hel del framstående personligheter, som lovat att stödja tidskriften moraliskt. Finansiellt är det redan klart.» Nästa varsel om legationens nya »opolitiska» tidskrift kom några månader senare, då den tyske pressattachén, dr Grassmann, vände sig till en chefredaktör i Göteborg med förfrågan, om denne ville inträda i styrelsen för ett tidskriftsaktiebolag. »Det skall startas en opolitisk tidskrift.» Den tyske pressattachén framhöll, att presidenten för Riksföreningen Sverige-Tyskland vore medlem av styrelsen, (tel. 28.10. 43.) På våren 1944 gjordes av legationen bl. a. genom pressattaché Hepp försök att få till stånd en uppgörelse om tryckning av en publikation i tidskriftsformat omfattande ett 40-tal sidor i flerfärgstryck. Dessa försök ledde emellertid ej till önskat resultat. Under hösten 1944 inleddes underhandlingar mellan ett legationen närstående företag, Gefa — stockholmsfilial av den officiella tyska annonsbyrån Gesellschaft fur Auslandswerbung, Berlin — och svenska förlag och tryckerier rörande tryckningen av en reklambroschyr för en ny tidskrift. De tillfrågade företagen voro dock obenägna att åtaga sig uppdraget, trots påtryckningar och trots de goda förtjänstmöjligheter, som ställdes i utsikt. Nedan återges två telefonsamtal från september 1944 mellan en direktör i Gefas stockholmsfilial och en av cheferna för ett svenskt tidskriftsförlag: Gefa: Kan det inte förändra er inställning, att vi ha varit i förbindelse med firma Y i Stockholm, och de är villiga att ta det? Tänk på att jag personligen har gjort insatser för er, så att jag har klarat er från den där löjliga svarta listan, som tyskarna har haft er på. Gör klart för er

39 Förlaget: Gefa: Förlaget: Gefa: Förlaget: Gefa: Förlaget: Gefa: Förlaget. Gefa: Förlaget: Gefa:

följande: beställaren har gjort er stora personliga tjänster, och nd kan inte förhindra, att trycksaken kommer ut. Det finns ju inget prov på tidningen. Den är ju inte tryckt än, men det hör inte hit, ni ska ju bara trycka en reklambroschyr, som är alldeles oskyldig. I den finns inte ett ord politik. Men hur kommer tidningen att bli? Det skall bli något i samma stil. Vilka står bakom? [uppräknar namnen på tre svenskar] — och en del pennskaft. Det säger ju ingenting. Jag vet inte mera själv. Är det överhuvud taget en svensk tidning? Ja. Är den lika svensk som Signal eller något sådant? Naturligtvis inte, Signal är ju en tysk tidning — men detta är en svensk tidning med redaktion i Stockholm. — Om firma Y betraktar det hela som ren affär, varför skall inte ni kunna göra det då? Jag ligger ju bokstavligen och tigger på mina bara knän. Jag kommer att ta tåget ner i natt för den här sakens skull. — (6. 9. 44.)

Förlaget:

Det kan ju hända, att om vi fick se manuskript av t i d n i n g e n . . . Men jag vill inte lova något. Vi går här hela kriget och dras med en bojkott — varför skulle vi då hjälpa till nu? Gefa: Jag förstår era synpunkter, men det är ju en affär. Tala med de övriga herrarna så få vi höra av varandra vid 3-tiden i eftermiddag. Förlaget: Ja. Men jag vill ha garantier för att det inte är någon skum politisk riktning bakom. Gefa: Det vore skäligen idiotiskt att sätta i gång med sådant nu från den sidan. Det är ju fem år för sent ii så fall. Förlaget: Man kan vänta sig vad som h e l s t . . . — (6. 9. 44.) T r o t s p å t r y c k n i n g a r n a n e k a d e e m e l l e r t i d förlaget a t t å t a g a sig u p p d r a get. I f r å g a v a r a n d e b r o s c h y r som g ä l l d e r e k l a m e n för e n n y tidskrift, Tele, u t g a v s p å a n n a t håll. I o k t o b e r 1944 k o m första n u m r e t av tidskriften Tele, utgiven a v » F ö r l a g s aktiebolaget Illustra», vilket företags r e p r e s e n t a n t e r h a d e n ä r a f ö r b i n d e l s e r m e d T y s k a legationen. 1

3. övervakning av svensk press, teater, film, radio etc. L e g a t i o n e n s p r o p a g a n d a v e r k s a m h e t v a r emellertid ej b e g r ä n s a d till o v a n n ä m n d a positiva y t t r i n g a r u t a n ä v e n i n r i k t a d p å att b e k ä m p a v a r j e a n t i n a zistisk t e n d e n s i svenskt offentligt liv. I detta syfte ö v e r v a k a d e legationen s y n nerligen n o g g r a n t d e n s v e n s k a pressen, d e n s v e n s k a b o k m a r k n a d e n , t e a t e r o c h filmföreställningar, r a d i o u t s ä n d n i n g a r etc. S n a r t sagt varje u r t y s k s y n p u n k t misshaglig företeelse p å dessa o m r å d e n gav a n l e d n i n g till d e m a r c h e h o s v e d e r b ö r a n d e s v e n s k a m y n d i g h e t e r . F ö r s ö k gjordes ä v e n v i d flera tillfällen att p å t v i n g a t i d n i n g a r n a n y h e t s m a t e r i a l . 1

Jfr s. 220.

40 Övervakning av tysk språkundervisning i Sverige. Kappner höll ett vakande öga på att undervisningen i tyska språket ej åsidosattes. Bl. a. framförde han vid ett tillfälle i mars 1943 klagomål till professorn i tyska vid Stockholms högskola mot att Folkuniversitetet anordnat endast en kurs i tyska, under det att för de flesta andra språk anordnats flera. Legationen yrkade på att minst två kurser skulle anordnas — en för lärare och en för studenter — och att som lärare för dessa skulle insättas tyske lektorn vid Stockholms högskola samt föreståndaren för Deutsche Akademie i Sverige. »Utan att hysa förutfattade politiska åsikter» önskade legationen, att tyska emigranter ej skulle anställas som lärare vid Folkuniversitetets kurser. 1 Svensk press. Tidningar med utpräglat antinazistisk hållning, såsom Göteborgs Handelsoch Sjöfarts-Tidning, Eskilstuna-Kuriren, Nordens Frihet, Trots Allt! m. fl., rapporterades givetvis kontinuerligt till Berlin. Samtliga övriga tidningar iakttogos även vaksamt, och dagliga rapporter avgåvos från legationen till Berlin om den svenska pressens behandling av viktigare frågor. Speciell uppmärksamhet ägnades de svenska tidningarnas återgivande av de meddelanden, som lämnades de utländska journalisterna vid presskonferenserna i Auswärtiges Amt och Promi. 2 Ofta gåvo enstaka artiklar eller nyhetsmeddelanden anledning till överläggningar inom legationen och specialrapporter till Berlin. Några exempel härpå utgöra följande samtal mellan olika tyska legationstjänstemän: X.: Har ni läst ledaren i Svenska Dagbladet? Y.: Nej. X.: Det var synd. Den behandlar Frankrike, och det i en ganska otrevlig form. Berlin kommer säkert att kasta sig över den. Y.: Jag skall läsa den så får vi talas vid mera sedan. — (17. 6. 42. Ö. fr. ty.) X.: Har ni läst ledaren i Dagens Nyheter i dag? Jag har uppfattat sista meningen som en stor oförskämdhet mot oss. Hela artikeln är gemen, »eine Biesenunverschämtheit». Y.: Då hade jag alltså inte missuppfattat den. Ni tänker väl anmäla den? X.: Ja, det har jag redan gjort. Det går den vanliga vägen. — (18. 1.43. Ö. fr. ty.) X.: Det var en intressant artikel i Social-Demokraten om den 4 juli. Jag skall skicka den till Berlin. Y.: Detta svansviftande för Amerika! Mig upprör det. Det är mig fullkomligt oförståeligt hur en oberoende tidning kan vara så utan stolthet. Om det hade varit en negertidning eller någon tidning nere i Guatemala, som för sina finanser var beroende av Amerika! — (9. 7. 43. ö. fr. ty.) 1 Legationen tog vid flera tillfällen initiativ till att tal av tyskar i framskjuten ställning spredos i undervisningssyfte. Sålunda tillfrågades Ministerialrat Walter om han medgåve, att ett mycket ansett förlag i Stockholm tryckte ett avsnitt av hans föredrag (december 1941) i en snart utkommande skolbok. Förslaget accepterades med motivering att det var god p r o p a g a n d a : »det kommer ju i m å n g a händer». 2 Propagandaministeriet.

41 B i t r ä d a n d e t y s k e p r e s s a t t a c h é n S t a u d a c h e r f ö r h ö r d e sig vid ett tillfälle h o s A u s w ä r t i g e s A m t a n g å e n d e s a n n i n g s h a l t e n i en i Social-Demokraten p u b l i c e r a d a r t i k e l , » T y s k a civila p å flykt f r å n U k r a i n a och P o l e n » , vilken väckt stort uppseende i Stockholm: Berlin: Har detta meddelande kommit från Berlin? Stockholm: Ja, privat till Social-Demokraten från Berlin. Det här är en sak, som man enligt min mening måste ge tidningens korrespondent en ordentlig skrapa för. Jag anser det upprörande, att tidningen i sin ohämmade hets mot oss infört ett sådant alarmerande meddelande utan att först kontrollera det, och jag skulle ge korrespondenten en skarp reprimand. Det måste ske med starkt eftertryck. — (11. 11. 43. ö . fr. ty.) X.: Jag vill fästa er uppmärksamhet på ett telegram i Svenska Y.: Jag har lagt märke till det. X.: Varje ord i det kunde vara dikterat av en kommunist. Y.: Vi får göra en rapport om det. — (2. 9. 42. ö . fr. ty.)

Morgonbladet.

X.: I Svenska Morgonbladet är det en förskräcklig artikel om Norge. »Fruktansvärt tillstånd i fånglägren i Norge». Jag tycker den är så stark, att vi måste vidtaga åtgärder. Det är den enda tidning som har ett sådant meddelande. Y.: Då skall jag genast titta på det. — (11. 5. 43. Ö. fr. ty.) Samtal mellan Deutsches Nachrichtenbiiros stockholmsrepresentant, v. Knorre, och Berlin: v. Knorre: Den svenska aftontidningen Nya Dagligt Allehanda offentliggör på första sidan en karikatyr, som förlöjligar Tysklands kamp i öster. Bilden visar Adolf Hitler, som förgäves ror mot en störtvåg. På muren bakom honom ser man hammaren och skäran. Berlin: Så oförskämt! v. Knorre: Ja, och över bilden står den ironiska överskriften »Vågbrytaren». Jag har givit order om att det genast skall meddelas vidare. — (14. 2. 43.) X.: Vill du titta efter i listan om Eskilstuna-Kuriren är en vänligt stämd tidning. Y.: Ja, men det tror jag inte. Ett ögonblick — X.: Det finns två tidningar där. Y.: Nej, det finns tre och alla tre är på vår lista markerade med en röd ring och en krumelur (Kringel). X.: Alltså, alla tre är fientligt inställda? Y.: Ja. — (18. 4.42. ö . fr. ty.) D e n s v e n s k a p r e s s e n s u t t a l a n d e n i s a m b a n d m e d de n o r s k a k v a r s t a d s b å t a r n a s a v g å n g f r å n Göteborg gav tyske m a r i n a t t a c h é n a n l e d n i n g till följande k a t e g o r i s k a u t t a l a n d e vid s a m t a l m e d en k o l l e g a : »Den s v e n s k a p r e s s e n s f r ä c k h e t och o f ö r s k ä m d h e t h a r gått för långt nu.» M a n ö v e r l a d e o m att r i n g a till n å g r a a v c h e f r e d a k t ö r e r n a , m e n e n a d e s o m a t t det inte v o r e l ä m p ligt. M a n skulle emellertid inte g l ö m m a s a k e n , a n s å g m a r i n a t t a c h é n och tillade: »Vi får svälja många 'saure Klösse' nu, för att då tiden är mogen stöta upp dem igen. Allt detta får vi skriva upp på Sveriges debetsida, där det redan finns en hel del.» (7.4.42. ö . fr. ty.)

42 ö v e r v a k a n d e t gällde emellertid inte e n d a s t d a g s t i d n i n g a r . V e c k o t i d n i n g a r och tidskrifter blevo s å l u n d a lika omsorgsfullt r e g i s t r e r a d e och s y s t e m a t i s k t klassificerade: X.: Skall tidningen Idun registreras som fientlig? Y.: Ja, den är en smula aggressiv. Hur så? X.: Det har jag fått från er lista. T.: Den är emot oss, den saken är klar, vi har tyvärr inte så många på vår sida. Men jag kanske har varit för sträng. Jag skall undersöka saken. — (3. 6. 42. Ö. fr. ty.) X.: Vad anser ni om Söndagsnisse-Strix? Y.: Ja — den skulle ju inte vara politisk egentligen. Men det är den. Zetterström är ju naturligtvis inte imponerad av tyskarna, men han är så försiktig, så man kan inte göra något. Men hans ställning är klart och tydligt emot. I Svenska Dagbladet har han aldrig varit så skarp. X.: Jaså. — Men ett rött kors behöver vi väl inte — ett blått räcker väl? Y.: Ja, ett blått räcker. — (16.6.42. ö . fr. ty.) X.: Känner ni till Svenska Turistföreningens tidning? Y.: Jag har en förteckning på tidningar här. X.: Vi har nog samma förteckning. Ni känner inte till värdesiffrorna för de olika tidningarna? Y.: Nej, vad är det för siffror? X.: Det är svårt att förklara i telefon, men vi delar in dem från 1—5, Dagsposten t. ex. har 5. Y.: Den här tidningen är nog tämligen opolitisk. — (6.7.43. ö. fr. ty.) L e g a t i o n e n s s p r å k r ö r — Dagsposten och Folkets Dagblad — fingo ofta i u p p d r a g att t r y c k a l ä m p l i g a a r t i k l a r och föra f r a m t y s k a å s i k t e r och f a k t a . D e s s a t i d n i n g a r voro d o c k enligt legationen a v m i n d r e betydelse, d å j u d e r a s i n s t ä l l n i n g vore a l l m ä n t k ä n d och d e ej n å d d e n å g o n s t ö r r e läsekrets. F ö l j a k t l i g e n gjordes även u n d e r s t u n d o m p å t r y c k n i n g a r p å a n d r a t i d n i n g a r i syfte att få ö n s k v ä r d a n y h e t e r p u b l i c e r a d e . S o m e x e m p e l k a n a n f ö r a s , att chefen för p r e s s a v d e l n i n g e n i A u s w ä r t i g e s Amt, e n v o y é n S c h m i d t , d e n 14 juli 1941 i en »Blitzmeldung» (blixttelegram) a n m o d a d e T y s k a legationen i S t o c k h o l m att » u n d e r alla o m s t ä n d i g h e t e r och m e d vilka m e d e l och m e t o d e r s o m helst» (unter allén U m s t ä n d e n , wobei Mittel u n d M e t h o d e k e i n e Rolle spielen) f ö r m å S t o c k h o l m s - T i d n i n g e n eller Aftonb l a d e t att o m g å e n d e i n f ö r a ett m e d d e l a n d e »av allra s t ö r s t a vikt». »Auswärtiges A m t f ö r u t s ä t t e r att d e n n a a n g e l ä g e n h e t ovillkorligen ordnas.» Några t i m m a r s e n a r e k u n d e d r G r a s s m a n n vid legationen i S t o c k h o l m g e Berlin följ a n d e telegrafiska b e s k e d : »Aftonbladet har stoppat sina pressar för att redan i dag få in Edert meddelande under stora rubriker. Man har försäkrat mig att telegrammet skall stå på första sidan under rubriken: Roosevelt beredd sätta gnistan till durken. US A-flottan uppges ha fått order att 'ordna ett intermezzo'.» M e d d e l a n d e t , som d e n 14 juli återgavs i Aftonbladet u n d e r r u b r i k , h a d e följande lydelse:

ovanstående

»New York, måndag (AB). Från kretsar, som stå president Roosevelt nära, förljudes att denne så snart som möjligt har för avsikt att framkalla krigstillstånd med Tyskland för att redan före ett segerrikt tyskt avslutande på fälttåget i öster stå vid Englands sida. För detta ändamål ha enheter i USA:s flotta fått order att utan varning öppna eld mot varje tysk u-båt, flygmaskin och krigsfartyg. Skulle en på detta sätt utan varning angripen tysk enhet trots detta rapportera det amerikanska övergreppet till Tyskland, har den amerikanska regeringen för avsikt att förneka övergreppet och framställa saken som en förväxling med engelska stridskrafter. Skulle däremot ett sådant amerikanskt övergrepp utlösa ett tyskt motangrepp, ämnar Roosevelt fastslå ett tyskt anfall och proklamera krigstillstånd utan att fråga kongressen.» Enligt ett telegram från Tyska legationen till Berlin en månad senare, den 14 augusti 1941, hade Aftonbladets chefredaktör underställt legationen en artikel för granskning och godkännande. Artikeln var avsedd att ingå som nummer tre i en serie om sex artiklar om en resa på östfronten, som företagits av tidningens innehavare och dess chefredaktör. Artikeln skildrade svenskarnas besök i det tyska högkvarteret och återgav ett samtal de haft med utrikesminister von Ribbentrop. Artikeln telegraferades omgående till Berlin i ordagrann översättning för godkännande. I svaret från Berlin meddelades, att riksutrikesministern var av den uppfattningen, att hans samtal med vederbörande varit av rent personlig och förtrolig art och icke varit avsett som en intervju, varför ifrågavarande artikels publicering absolut icke vore önskvärd. Den 16 augusti meddelade tyske ministern i Stockholm Berlin, att han nu kunde garantera att ingen artikel komme att publiceras angående riksutrikesministems samtal med vederbörande svenska tidningsmän. I april 1943, då ett av de stora slagnumren i den tyska propagandan var uppgiften om upptäckten av 10 000 mördade polska officerare vid Katyn, sökte legationen — ehuru till en början förgäves — att få denna »nyhet» införd i den svenska pressen. Ett samtal härom återges nedan: Samtal mellan Auswärtiges Amt, Berlin, och tyske pressattachén i Stockholm: Berlin: Vi sakna i dag i svenska pressen något om de ryska massmorden på polska officerare. Det är ju oneutralt och ologiskt att utesluta detta, när man offentliggör grymheter som begås i andra länder. Jäderlund var ju med på journalistresan och besökte ju också Smolensk. Stockholm: Då borde åtminstone Stockholms-Tidningen ha tagit upp det. Berlin: Det borde inte bara den utan alla de andra ha gjort. Stockholm: Det är bara Dagsposten som har det i dag. Berlin: Tala med ministern om detta. Stockholm: Ja, det skall jag göra. Om det inte står något i tidningen i morgon, så skall jag tala med Jäderlund och hjälper inte det skall jag vända mig till UD. — (14. 4. 43. ö. fr. ty.) Av ett annat samtal samma dag mellan Stockholm och Berlin framgick, att saken väckt stor uppståndelse i initierade kretsar i Berlin, att tyske ministern i Stockholm avgivit rapport i frågan samt att Auswärtiges Amt låtit förstå,

44 att de svenska tidningarnas hållning ansågs vara »en ytterst oneutral handling». Vid ett senare tillfälle (29 januari 1944) utsände legationen en extrabulletin till hela den svenska pressen, innehållande »förre polske ministerpresidenten Koslowskis» svar på en rysk kommuniké om Katyn. Bulletinen återgavs i svenska tidningar med angivande av att materialet kommit från Tyska legationen. 1 I samband med uppgifter i svensk press om att tyskarna plundrat Rom (november 1943) föreslog minister Thomsen, att Berlin skulle sprida artiklar till svenska tidningar genom den officiella nyhetsförmedlingen om att tyskarna räddat Roms konstskatter undan krigets härjningar. Den svenska s. k. kulturbojkotten, som föranletts av de norska studenternas deportation till Tyskland i november 1943, gav anledning till en tysk motaktion. Sålunda spriddes i stora upplagor två flygblad, benämnda Vill Du ha krig? och Skall Sverige gå i krig före jul? Med tillfredsställelse rapporterade minister Thomsen på nyåret 1944, att i dessa flygblad framförda tankegångar återgivits i två icke protyska, svenska tidningar. I december 1943 anbefallde chefen för pressavdelningen i Auswärtiges Amt, envoyén Schmidt, legationen att låta införa ett meddelande i icke tyskvänliga svenska tidningar om att Churchill befunne sig i Italien för att utreda den där rådande komplicerade politiska situationen. Minister Thomsen nödgades dock meddela Berlin, att endast Dagsposten velat publicera detta meddelande, och framhöll samtidigt att det vore omöjligt att påverka den tongivande svenska pressen. Svenska böcker. Den svenska bokmarknaden var likaledes föremål för oavbruten övervakning, och misshagliga böcker rapporterades utförligt. Bland sådana som blevo föremål för uppmärksamhet voro ex.vis författaren Vilhelm Mobergs Rid i natt och fil. dr Johannes Wickmans böcker. Några samtal mellan medlemm a r av Tyska legationen om dessa böcker citeras: X.: Känner ni till Rid i natt? Det är en ganska ful sak eller hur? Y.: Nåja! Handlingen tilldrar sig på 1600-talet, och där finns en viss fogde, som naturligtvis är tysk. X.: Jag har sett, att den säljs mycket. Titta i Stockholms-Tidningen för i går! Boken intresserar mig. •— (9. 2. 42. ö. fr. ty.) »Det har kommit ut en rad gräsliga böcker, framför allt en av Johannes Wiickman om Nyordning i Europa. Det måste göras en ingående rapport om den saken, det kommer att intressera.» (21.3.42. Ö. fr. ty.) Legationen ingrep även mot många till svenska översatta böcker, vilket framgick av nedanstående samtal mellan tyska legationstjänstemän: Y.: Nu skall den där engelska Conservative Revolution komma ut på svenska. X.: Har vi protesterat mot den? Y.: Nej, den fanns ju bara på engelska förut! — (9. 2. 42. ö. fr. ty.) 1

Jfr s. 224 f.

45 Om en bok, Att sjunga med änglarna, av Maurice Hindus sades: »Bokens syfte är klart: att fullkomligt kompromettera nationalsocialismen och nyordningen i Europa. Att sjunga med änglarna är en föga önskvärd bok, vars spridning måste förhindras med alla till buds stående medel.» (17.11.42. Ö. fr. ty.)

Teater och film. I kulturavdelningens uppgift att kontinuerligt övervaka alla sidor av det svenska kulturlivet ingick även kontroll av teater- och filmföreställningar både i Stockholm och landsorten. Nedan ges några exempel på ingripanden med anledning av offentliga nöjestillställningar. I samtal mellan två legationstyskar i Stockholm diskuterades Chinarevyns senaste program, vari förekommit en parodi på »Gubben Noak» sjungen efter olika länders mentalitet. Man klagade över att alla versioner utom den tyska varit sympatiska: »Endast den tyska var fullkomligt löjlig — sångarna stampar omkring på scenen i noggrann marsch, skriker Achtung! o. s. v. Den svenska publiken roade sig naturligtvis kungligt, men som tysk kunde man inte känna sig särskilt väl till mods. Sketchen tangerar gränsen. Det är väl knappast något att göra, men jag skall tala med ministern.» (4.4.42. ö. fr. ty.) Med anledning av Bertil Malmbergs skådespel Excellensen gjordes följande uttalande av en tysk legationstjänsteman: »Jag har hållit på med den där Excellensen hela förmiddagen. Jag var där med N. N. i går. Han skall försöka få polisen att förbjuda den, för på sina ställen är den alltför nervkittlande. Vi få hoppas att den inte får uppföras mer. Jag har gjort en rapport och den skall gås igenom på måndag. Det är förfärligt.» (28. 11. 42. Ö. fr. ty.) Tyske konsuln i Malmö uppmanades vid ett tillfälle att gå på teatern och se operetten Sköna Helena: »Föreställningen är en fullkomlig skandal, man förlöjligar Hitler.» (15.2.43. ö . fr. ty.) Konsuln lovade att undersöka saken och ringde efter sitt besök på teatern till legationen: Konsuln: Jag har talat med polisen här om saken. Leg.: Om ni kommer till något resultat med polisen i Malmö, så behöver vi ej göra något härifrån, annars får vi vända oss till svenska UD. — (16. 2. 43. Ö. fr. ty.) I samband med att två amerikanska filmer, Sergeant York och Om tycke uppstår, visades på biografer i Stockholm, uttalade legationen vissa betänkligheter: »Man får sörja för att inte sådana filmer visas. Förra vintern var det ju några, sedan blev det lugnare, men nu tycks det ha börjat igen. Uppmärksamheten måste skärpas på detta.» (25.8.42. ö . fr. ty.) Beträffande övervakningen av filmföreställningar hänvisas vidare till kapitlet Tysk film (s. 175 ff.).

4G

Svensk radio. Slutligen må även tilläggas, att de svenska radioprogrammen noggrant avlyssnades och att varje programpunkt, där någon öppen eller antydd kritik av nazismen kunde spåras, omedelbart rapporterades. Uttalanden av personer som voro kända för sin tyskfientliga inställning övervakades särskilt rigoröst vilket framgick exempelvis av nedanstående: X.: Så var det om utsändningen i radio häromdagen; ministern undrar om ni tog upp Karl Gerhards halvtimme? Y.: Nej, det var ju inga nya bitar precis. X.: Det vet ni väl, att det inte inverkar, allt av honom skall tas. Han är ju så elak ibland, att det fordrar protest. Y.: Ja, men inte får han vara det i radion, där kontrolleras ju allt först. X.: Det har ni inte med att göra, han är ju så oberäknelig och slätar alltid över en elak sak med något oskyldigt. Kom ihåg, att ministern fordrar, att ni skall hålla reda på allt sådant. Om det är någon annan, som brukar vara ironisk mot tyskarna, ska ni observera det med. — (4. 10. 43. ö. fr. ty.)

4. Distribution av trycksaker. Trycksaker till tidningar. Från legationens pressavdelning utsändes dagligen stencilerade bulletiner huvudsakligen till tidningar över hela Sverige. Dessa Pressmeddelanden, senare kallade Deutscher Pressedienst, samt bulletinen Politische Information, utgingo i ca 600 ex. vardera per dag under hela den period, som den av säkerhetstjänsten anordnade trycksaksgranskningen omfattade. Parallellt med dessa politiska nyhetsbulletiner utsändes dagligen under de första krigsåren även ett växlande antal stencilerade artiklar (i genomsnitt 500 ex. per dag) under det gemensamma namnet Dagsaktuellt, vilka närmast kunde rubriceras som spaltfyllnad för tidningarna (ex. »På Adolf Hitlers födelsedag», »Kvinnorna under den uppgående solens baner», »Dynamomaskinen 75 år», e t c ) . Dessutom utsände pressavdelningen fr. o. m. december 1942 två gånger i veckan bulletinen Europäische Wirtschaftsdienst, »värdefullt material över den europeiska uppbyggnadens utveckling och fortskridande» (500 ex. per nummer). Nedan citeras ett brev till legationen från en sydsvensk tidning om Deutscher Pressedienst: »Det material, som nu utsändes är alltför polemiskt. Det borde läggas större nyhetskaraktär över det. Därmed finge det större användning i pressen. Pressedienst bör också taga under omprövning att leverera klichéer eller matriser till tidningarna över aktuella krigshändelser eller stämningsbilder från Tyskland, Italien m. fl. länder. Dessa skulle onekligen göra god nytta och mottagas utan vidare för införande. Vi motse med nöje Edra artiklar i fortsättningen, men betona att vi ha större möjlighet att placera dem, om de ha starkare nyhetskaraktär än polemisk sådan.» (1. 11.42.)

47 Från pressavdelningen utsändes dessutom ett stort antal artiklar i aktuella politiska frågor till de svenska tidningarna. Legationen övervakade mycket noga i vilken utsträckning dessa infördes. Föreståndaren för Tyska turistbyrån kommenterade i brev till Berlin legationens nyhetsmaterial: »Vi påpeka särskilt hur omfattande legationens material är, det berör alla områden: politik, kultur, ekonomi, konst, kyrkliga och sociala frågor o. s. v.» (17. 4. 41. Ö. fr. ty.) Från pressavdelningen utsändes även bilder och fotografier dels avsedda att återgivas i tidningarna, dels till skyltning i depeschfönstren. Vid ett tillfälle rekvirerade legationen från Oberkommando der Wehrmacht i Berlin fotografier från tyska rustningsindustrier för distribution: »Det skall v a r a stora maskinhallar med massor av tanks och flygmaskiner. Här i landet inbillar folk sig att sådana finns bara i Amerika.» (14.11.42.) Tyska konsulatet i Göteborg erbjöd i mars 1943 en av stadens tidningar bilder för dess depeschfönster. »Ni ha ju bara amerikanska bilder. — Vi ha en del fina saker nu.» En svensk reklamfirma, som huvudsakligen arbetade för brittiska legationens räkning, framhöll vid ett tillfälle den stora omfattningen av Tyska legationens gratisdistribution av pressmaterial: »Det är endast de större tidningarna förbehållet att ha råd att införa engelska bilder och betala för dem. Den tyska propagandan fortsätter att skicka ut sitt bildmaterial i fri och obegränsad utsträckning och gynnar dessutom tidningarna här och var med annonser om sina propagandatidskrifter eller sina exportartiklar.» (3.6.42.) Trycksaker till allmänheten. Största delen av de från legationen utgående trycksakerna utgjordes av den mångfald propagandapublikationer, som i korsbandsförsändelser tillställdes enskilda svenskar. För denna ständigt pågående och snabbt växande distribution av broschyrer, böcker, tidningar och flygblad hade legationen engagerat en talrik personal, som arbetade med översättning, bearbetning, adressanskaffning, inslagning, adresskrivning etc. Att en broschyr distribuerades i 50 000 ex. hörde ej till ovanligheterna. Denna masspridning av propagandatryck från legationen tog sin egentliga början under år 1941. Dessförinnan hade trycksakerna i regel sänts från Tyskland direkt till de svenska adressaterna. Massdistribution. Den omfattande distributionen av tryckt propaganda verkställdes systematiskt efter telefonkataloger och matriklar av olika slag, vilket framgick av nedanstående order från legationen till en svensk adressanskaffare: »Det är till på torsdag. Alla specerihandlare i hela Sverige. Jag har räknat ut att det blir ungefär 7 225 stycken.» (12. 12. 41.) »Det rör sig om alla skräddare i Sverige. — Jag har räknat ut att det rör sig om ca 4 000 stycken.» (12. 12. 41.)

48 »Det skall vara alla damfriseningar i hela Sverige. — Jag har räknat ut alt det rör sig om ca 4 OOO stycken.» (15. 12. 41.) »Nu vill vi ha adresser till valla rörläggare i hela Sverige. Det är ungefär 1500 stycken.» (15. 12. 41.) F ö l j a n d e t e l e f o n s a m t a l m e l l a n två s v e n s k a t j ä n s t e m ä n p å T y s k a legationen f ö r t j ä n a r a t t i d e t t a s a m m a n h a n g c i t e r a s : X.: Jag har tittat på Göteborgskatalogen, det är alltför få som inte ha någon titel. V.: Tag då enklare t i t l a r . . . X.: Handlande, lantbrukare och sådana? Y.: Ja just, men bara enkelt folk, inga ingenjörer och sådana. X.: Urmakare? Y.: Det kan också gå. — (13. 8. 41.) Vid ett tillfälle f r å g a d e legationen en a v sina d i s t r i b u t ö r e r av p r o p a g a n d a litteratur, p å vilka y r k e s g r u p p e r en viss b r o s c h y r fördelats, och fick till s v a r : »Ett ö g o n b l i c k . . . det är nr 5, 6, 7, 8, 9. Närmare bestämt skogvaktare, hemmansägare, lantbrukare, godsägare, trädgårdsmästare och arrendatorer. Och det var efter katalogerna 5, 6, 7, 8, 9.» (26.9.41.) I s a m b a n d m e d en m a s s p r i d n i n g i juli 1941 av T y s k l a n d s vita bok, Kriget mot Sovjetryssland1 — m i n s t 100 000 ex. — gav en l e g a t i o n s t j ä n s t e m a n följ a n d e o r d e r till en s v e n s k m e d h j ä l p a r e : X.: När du är färdig så kan du ta alla frisörer, kaféer och små konditorier; gå efter yrkesregistret. Y.: Skall jag inte ta restauranger också? X.: Nej, visst inte, och ta bara små konditorier. — (1. 7. 41.) D e n n a b r o s c h y r tillställdes bl. a. ä v e n samtliga t j ä n s t e m ä n vid livsmedelsk o m m i s s i o n e n s olika a v d e l n i n g a r i landet, vilket gav a n l e d n i n g till k o m m e n t a r e r i s v e n s k press. Av ett s a m t a l framgick, a t t p r o p a g a n d a d i s t r i b u t i o n e n för en tid f r a m å t skulle i n r i k t a s »på l a n t b e f o l k n i n g e n i N o r r l a n d , d. v. s. p å g r u v a r b e t a r e , l a n t h a n d l a r e och m i n d r e h e m m a n s ä g a r e » (13. 3. 42.) Att m a n a n v ä n d e sig a v s ä r s k i l d a a d r e s s a n s k a f f a r e f r a m g i c k ä v e n av n e danstående samtal med legationen: Leg.: »Vill du skriva 1 000 adresser för 20 kronor? Vi måste ha tillförlitligt folk, som inte babblar. Du kan få 5 000 adresser att skriva. Du kunde be din pappa hjälpa dig. Det är rätt bråttom, vi har 40 000 adresser att skriva ut.» (29. 6. 41.) N å g r a m å n a d e r s e n a r e e r b j ö d en a n n a n a d r e s s a n s k a f f a r e , s o m tydligen a r b e t a d e p å s a m m a villkor, legationen sina t j ä n s t e r : »När jag för en kort tid sedan levererade de där adresserna för 20 kr. per 1 000 st. så blev det en del över, flickorna satt och skrev för många. Nu har jag 1 497 folkskollärare och -lärarinnor över. Och dem tänkte jag nu sälja för rabatterat pris. Ni kan ju ha lika stor nytta av dem också, fast det är litet efteråt.» (6.9.41.) 1

Jfr under Broschyrer, s. 243.

49 Mindre sändningar. Vid sidan av den periodvis återkommande spridningen av massupplagor av vissa broschyrer förekom en daglig distribution av mindre sändningar, innehållande en eller flera olika publikationer. Dessa voro avsedda dels för personer, som själva begärt att få propagandamaterial, dels för av legationen utvalda olika yrkesgrupper, vilka systematiskt bearbetades. Läkare fingo sålunda medicinska skrifter (Deutsche Medizinische Wochenschrift, Deutsches Tuberkulose-Blatt), lärare och elever vid lantbruksskolor skrifter om jordbruk (Deutsche Agrarpolitik, Allt för landsbygdens folk), ingenjörer och tekniker teknisk litteratur (Der Bergbau, Der Flieger), präster kyrklig litteratur (Den katolska kyrkan och Tyskland, Zerstörte Kirchen — lebende Gemeinde) för att blott nämna några exempel. Andra kategorier, som i stor utsträckning erhöllo propagandasändningar, voro akademiker av alla grader samt framför allt officerare och officersmässar. De senare erhöllo regelbundet sändningar innehållande militära fack- och propagandapublikationer (Signal, Die Wehrmacht, Die Kriegsmarine, Der Adler, Deutsches Reiterheft, Gluckhafte Strategic, Weltmächte am Pazifik etc.). Även ett s. k. Luftwaffenspiel ingick i dessa legationens sändningar. Ofta innehöllo dessa försändelser ett tryckt kort med texten »Von der Deutschen Gesandtschaft ergebenst uberreicht». Mången mottagare framförde skriftligen sitt tack för de erhållna publikationerna. Några exempel på dylika brev citeras: Fru i Kalmar, till Tyskland: »Jag fick sånt vänligt nyårsbrev från Deutsche Gesandtschaft i Stockholm. Jag hade skrivit till dem till jul och tackat för alla broschyrer jag fått under året.» (21. 1.42.) Folkskollärarinna till Tyska legationen: »Med denna skrivelse vill jag uttala mitt hjärtliga tack för de intressanta publikationerna och de vackra planschverken som jag fått genom Tyska legationen. Jag är glad att äga sådana historiska dokument som den tyske rikskanslerns tal, de vita böckerna och den utmärkt sammanställda skriften Sanningens seger. Därigenom är jag i stånd att i min umgängeskrets sakligt vederlägga många av de förhärskande felaktiga föreställningarna om kriget. Skrifterna ge mig även en klar bild av det tyska folkets frihetskamp, som jag följer med största beundran. Även för den underbara bildkalendern tackar jag varmt. Enligt min erfarenhet arbetar den tyska propagandan' d Sverige med exemplariskt rena metoder (vorbildlich sauberen Mitteln). Den är saklig, kultiverad och tillförlitlig och måste göra intryck på var och en som överhuvud taget låter påverka sig av fakta och söker verklig upplysning.» (19.2.42, ö. fr. ty.) Folkskollärare: »Sedan en tid tillbaka har jag från Eder haft äran att då och då erhålla olika broschyrer på svenska, bl. a. Bikskansler Hitlers tal. De senare framför allt ha berett mig den allra största glädje, i synnerhet som de anlända i ostympat skick. För vad jag sålunda från Eder fått mottaga ber jag få framföra mitt förbindliga tack. Då jag tror, att många med mig skulle vilja taga del av nämnda broschyrer, har jag tagit mig friheten att lämna en del adresser på dylika personer i förväntan, 4—463151

50 att även de i fortsättningen skola få dem. [Avs. bifogade en lista med 70 namn på personer i sin hemtrakt.] Möjligen har jag medtagit för många namn, men det går ju lätt att utesluta en del. För mig personligen är det nu som alltid en önskan att kunna bidraga till en ännu mera utbredd förståelse för Tyskland och Tysklands sak. Jag vet vare sig, om det låter sig göra, eller om Ni tycker, att det är för mycket begärt, men jag har länge önskat, att jag ägde en bra bild av Bikskansler Hitler att ha här i mitt arbetsrum. Storleken av bilden kunde ju t. ex. vara 15 X 10 cm. Skulle Ni vilja villfara detta mitt livliga önskemål vore jag Eder mycket tacksam.» (17. 3. 42.) Officer, Stockholm, till von Uthmann: »På uppdrag av Oberkommando der Wehrmacht har Ni, herr general, sänt mig boken Gluckhafte Strategie och jag ber Eder mottaga samt till Oberkommando der Wehrmacht förmedla mitt djupt kända tack.» (25.1.43. ö . fr. ty.) All t r y c k s a k s p r o p a g a n d a f r å n legationen föll d o c k i n t e i god j o r d . S ä r s k i l t u n d e r k r i g e t s s e n a r e s k e d e o b s e r v e r a d e s ofta en k r a f t i g r e a k t i o n m o t d e u t sända publikationerna. Några exempel citeras: E n »värmländsk humanist»: »Jag har i min ägo ett exemplar av Eder förträffligt illustrerade broschyr från olika krigsområden. Då jag förmodar Eder avsigt är att ge den så stor spridning som möjligt, har jag låtit den cirkulera bland vänner och bekanta. För att kunna ytterligare befrämja den goda saken anhåller jag, att — om så låter sig göra — få mig tillsända så många exemplar som möjligt av samma publikation. I särskild grad ha vi rörts av de förtjusande bilderna från Krim och annorstädes, där den förtryckta befolkningen med det kristna korset i sina händer möter befriarna. Likaså ha vi värmts av den rörande bilden från Belgien. Vi hoppas nu att fortsättningen må bli lika god. Om vi finge framlägga ett program för den fortsatta utgivningen, ville vi föreslå, att vi nästa gång finge se några bilder från Holland och — något, som ligger oss närmare om hjärtat — Norge. Förslagsvis: Rotterdam resp. Nybergssand, Kristiansand o. s. v. — Det tjeckiska folkets djupa sorg över riksprotektor Heidrichs bortgång kan kanske vara svårt att fånga med kameran men exempelvis Prag med flaggorna på halv stång skulle ändå ge en gripande bild av hur ett folk känner förlusten av en god och avhållen vän. — Dessa uppslag och mycket annat skulle vi gärna se förverkligade men oavsett detta följa vi alltid med största intresse, vad som bjudes — och ett är visst: En bättre propaganda än denna står inte att finna; härvidlag råder ingen tvekan. Hela vår provins torde instämma i detta omdöme.» (13.6.42.) Stockholmare, till Tyska legationen. »Några av mina vänner och jag själv ha erhållit jul- och nyårshälsningar bestående av fyra bilder av en ängel, som kommer med ett paket. Ängelns vingar äro i engelska och amerikanska flaggornas färger, han flyger till de befriade folken som vänta på bröd men som i stället fdnna en hammare och skära i paketet. Det finns nationer för vilka julen är en helig fest och till dessa kan Sverige med rätta räkna sig. Att sammanbinda en julhälsning med en sådan smutspropaganda som detta oss nu tillsända exemplar, kan endast betraktas som en oförskämd förolämpning av våra känslor. Är det verkligen möjligt att den kulturella nivån i Tyskland sjunkit så lågt, att julen utnyttjas för dylik smutspropaganda?

51 Vi kunna endast förmoda, att den nu erhållna julhälsningen utsänts av Tyska legationens propagandaavdelning och den effekt, som härigenom uppnås, torde väl ligga i öppen dag. Det är mer än tragiskt, att Tyskland i sin oförmåga att driva politik fått hela världen till sina fiender och inte vill lära sig något av alla sina bakslag. Föreliggande propagandapekoral är ett gott bevis för denna oförmåga. Ni kunna vara övertygade om, att negrer skulle ha visat större takt och urskillning.» (23. 12. 44. ö. fr. ty.) På legationen hade man redan på ett tidigt stadium funnit att de i Tyskland framställa propagandabroschyrerna ofta ej voro lämpade för svensk publik: översättningarna voro dåliga och innehållet ej anpassat efter svensk mentalitet. Nedan återgivna uttalanden utgöra belägg härför. Samtal mellan Promi, Berlin, och tyske militärattachén i Stockholm angående för Sverige avsedda publikationer. Berlin: Så var det den andra saken. Jag har låtit trycka 2 000 ex. Har ni sett några? v. Uthmann: Ja, Petermann [biträdande militärattachén] visade mig dem i morse, men de är lite väl primitiva för härvarande förhållanden. Det var bl. a. ett tyskt soldathuvud i stålhjälm. Jag kan inte rå för det, men den svenska kulturen är lite för högtstående för den vanliga tyska propagandan. — (13. 6. 41. ö. fr. ty.) Dr Schreiber, Tyska legationen, till en svensk översättare: »Ni fick i går Dem deutschen Arbeiter geht es gut. Ni skall bättra på den och göra den mera saklig. Den var gjord för balkanstaterna och mera enkelt folk än svenskar. Måste bli färdig om 14 dagar.» (tel. 19. 7. 41.) Legationen meddelade den 5 maj 1942 i samtal med konsulatet i Göteborg, som anhållit om propagandatryck, att flera broschyrer som kommit från Berlin, bl. a. Den tyske arbetaren, Den tyske bonden, De allierades sanningar och segrat, Atlanten, innehållit så grova översättningsfel att upplagorna makulerats. Vid ett senare tillfälle gav en medlem av legationen uttryck åt sitt missnöje med det från Berlin hitsända materialet: »Man skickar oss så dumma saker. Först den här broschyren, som är så dåligt översatt, att den måste göras om. Det är mycket bättre att vi få göra översättningarna här. Så denna Europa-handbok, som för all del är mycket vacker men absolut ointressant. Och den trycks i 12 000 ex. d dessa pappersbristens tider! Och så en väggtidning, som är under all kritik. Sedan skickar man oss en vit bok om Katyn. Varför? Vi ha gjort allt som varit möjligt av saken, nu är det bäst att låta den vara. Tryck i stället Fallada, ty här vill folk köpa tyska böcker, och då finns det dnga. Bokhandlarna få 50 ex., när de begära 500. Ni förstår vad jag menar, det vore bättre propaganda.» (tel. 7. 6. 43. ö. fr. ty.) För att få fram publikationer av högre kvalitet och bättre lämpade för svenskarna fick legationen i allt större omfattning hand om utgivandet av propagandaskrifter. Från Tyskland inkommo dock även fortsättningsvis stora upplagor av nya publikationer, som genom legationen distribuerades til] den svenska allmänheten.

52 Samarbete med svenska tryckerier. Många av de broschyrer och flygblad som skickades ut från Tyska legationen trycktes alltså på svenska tryckerier. De företag, som verkställde tryckningen, bistodo i regel legationen med anvisningar och råd av alla slag. Ibland uttalade sig de svenska firmorna även om ifrågavarande tryckalsters propagandavärde och ombesörjde delvis distributionen. Vid ett tilllfälle åtog sig till och med ett större tryckeri och förlag att gratis trycka 3 000 ex. av en illustrerad publikation, som senare utsändes av legationen. Några exempel på underhandlingar mellan svenska tryckerier och legationen citeras nedan. Boktryckare: »Jag har fått de två böckerna och läst dem. Den där Hur man bor i Tyskland är ju bra med vackra bilder, den är nog värdefull, men den andra Den tyske arbetaren reser är ju mera en resebroschyr. Men om ni tycker det, så kan vi ju ta båda.» (22.8.41.) Boktryckare i Stockholm och dr Schreiber: Boktr.: Har herr Schreiber fått provet på de nya flygbladen? Leg.: Ja, men jag vill ha samma färg som på broschyren Västmakterna och Tyskland. Har vår redaktör godkänt texten? Boktr.: Ja. Flygmaskinsbroschyren är också klar nu. Leg.: Hur är det med Tonnage-flygbladet, det är mycket brådskande, det måste vara färdigt i morgon kväll, så att det kan distribueras omedelbart för högtryck. Boktr.: Ja, det skall bli. — (28. 5. 41.) Boktryckare i Stockholm: Leg.: Hur mycket blir det för sättningsarbetena för dokumenten om Ryssland? Boktr.: Det blir 182 kronor. Leg.: Bra, och hur är det med de andra? Blir Tysk socialism snart utskickad? Boktr.: Den blir färdig denna vecka; och jag tror jag har hittat någon, som kan översätta den danska boken. — (21. 7. 41.) Efter hand blev det svårare för legationen att göra affärer med de svenska företagen, då dessa många gånger råkade ut för obehag genom sitt arbete för tyskarna. Nedan relateras ett exempel på de växande friktionerna i legationens förbindelser med svenska firmor: Firman: Vi har en tid arbetat åt er och det har vi gärna gjort, men saken är den, att vi förlorat så många kunder för den skull redan. Leg.: Hur har det kommit ut? Är det verkligen möjligt! Det visste ju bara ni och vi. Firman: Jag har varit uppkallad på amerikanska legationen och fått besked, att jag står på deras svarta lista. När jag frågade efter anledningen, meddelades det mig, att det var jag, som gjorde de tyska propagandabilderna. Vi hade ju alla de stora amerikanska filmfirmorna som kunder och även de svenska och de ha allesammans slutat. En av mina anställda har brutit sig ut och öppnat egen firma. Förmodligen är det han, som uppvaktat dem och spritt ut saken. Jag hoppas ni förstår vår ställning. Vi arbeta inte för någon legation. Leg.: Jag skall åtminstone försöka förstå. — (6. 10. 44.)

53 Till sist må omnämnas en alldeles speciell form av propaganda, som bedrevs under medverkan av legationen, nämligen s. k. viskningspropaganda. I de från Berlin till legationen regelbundet lämnade direktiven för propagandaaktioner (de tidigare nämnda s. k. Stossaktionen) ingingo ofta anvisningar för spridande av olika rykten i Sverige. Sålunda angavs exempelvis i november 1943 som lämpliga ämnen för viskningspropaganda Finlands kapitulation utan villkor och kommunistiska oroligheter på Korsika. Följande månad beordrade Berlin att rykten skulle spridas om rådande förvirring i Jugoslavien i samband med den då aktuella frågan om bildande av en partisanregering. För att underblåsa kommunistskräcken skulle i »borgerliga kretsar» utspridas uppgifter om kommunistiska grymheter i Aten. Alla dessa rykten skulle spridas samtalsvis »som tecken på de allierades oförmåga att rädda små nationer undan bolsjevismen».

Tyska legationens verksamhet i propagandans tjänst torde kunna betecknas som anmärkningsvärt mångsidig och intensiv.

54 KAP IV.

DEUTSCHE AKADEMIE. Deutsche Akademie i Stockholm var en underavdelning av Deutsche Akademie i Miinchen. I en intervju för Dagsposten uttalade den dåvarande föreståndaren för sverigeavdelningen, dr Muller, bl. a. följande om syftet med Deutsche Akademie: »Den kom till under Tysklands förnedringstid efter förra världskriget och bildades i Miinchen av framstående tyska vetenskapsmän som, i medvetande om Tysklands kulturella roll, ständigt ville mana det egna folket till samling inför hela världen, slå vakt om sdna vetenskapliga och konstnärliga traditioner och därigenom visa, att Tyskland på dessa områden inte förlorat sin rangplats. Genom Deutsche Akademie vill man bl. a. visa, vari tysk anda består och befästa den tyska kulturens ställning och anseende i världen. Studiet av tyska språket intar en central ställning.» (17.2.43.) Av en rapport från Deutsche Akademie i Miinchen i mars 1941 framgick, att vid denna tidpunkt upprättats sammanlagt 129 »lektorat» i olika länder, däribland Sverige. Femton av dessa — i Brittiska Indien, Grekland, England och Irak — vore dock »för tillfället stängda». Ytterligare 38 lektorat vore planerade. I det följande redogöres för planläggandet av Deutsche Akademies verksamhet i Sverige, för språkundervisningen i Stockholm och i landsorten samt slutligen för dess övriga verksamhet.

1. "Deutsch-Schwedische Mittelstelle, Stockholm". Föreståndare: Dr. Josef Muller till mars 1943; därefter Dr. Siebelt Djuren. Lokal: Drottninggatan 108. Deutsche Akademie i Stockholm — Deutsch-Schwedische-Mittelstelle — existerade redan före kriget men torde då ha fungerat i ganska blygsam omfattning. På hösten 1940, då den stora tyska propagandaoffensiven sattes in mot Sverige, vidtogos på ledande tyskt håll förberedelser för att utnyttja även Deutsche Akademie i Stockholm på ett effektivare sätt än dittills. Den dåvarande föreståndaren för stockholmsavdelningen förflyttades, och under ledning av den nye chefen, dr Josef Muller, inleddes en synnerligen aktiv

55 o c h e x p a n s i v era. V e r k s a m h e t e n h a r f r a m till m a r s 1943 — d å Muller l ä m n a d e Sverige — k o n t i n u e r l i g t k u n n a t följas dels g e n o m Mullers m y c k e t t ä t a r a p p o r t e r till h u v u d o r g a n i s a t i o n e n i Miinchen, dels g e n o m h a n s o m f a t t a n d e privatkorrespondens. D e u t s c h e A k a d e m i e i S t o c k h o l m v a r u n d e r s t ä l l d T y s k a legationens k u l t u r a v d e l n i n g och d ä r m e d i viss m å n b e r o e n d e av dess f ö r e s t å n d a r e . O m sin förflyttning till S t o c k h o l m o c h o m u p p t a k t e n till a r b e t e t h ä r s k r e v Muller: »ödet h a r tämligen plötsligt fört mig från Aten och hit. Svårigheter hade uppstått med Akademiens ledare i Stockholm, och jag fick i uppdrag att sanera förhållandena härstädes. På så sätt kom jag till Sverige. Arbetet är vansinnigt svårt, eftersom härvarande tyske kulturattaché, dr Kappner, lägger enorma svårigheter i min väg.» (8.11.40. ö . fr. ty.) Förberedelser till ett språkinstitut. Mullers första s t o r a u p p g i f t v a r a t t o r d n a s p r å k u n d e r v i s n i n g vid D e u t s c h e A k a d e m i e s s t o c k h o l m s a v d e l n i n g . D e n n a u n d e r v i s n i n g k u n d e av p r a k t i s k a s k ä l — lokal- och p e r s o n a l f r å g o r etc. — ej o m e d e l b a r t i g å n g s ä t t a s . I a v v a k t a n h ä r p å gjorde d r Muller en m ä n g d f ö r u n d e r s ö k n i n g a r b e t r ä f f a n d e u n d e r v i s n i n g e n i t y s k a s p r å k e t vid s k o l o r o c h i n s t i t u t i o n e r i S t o c k h o l m och r a p p o r t e r a d e h ä r o m utförligt till D e u t s c h e A k a d e m i e i M u n c h e n . S a m t i d i g t sond e r a d e h a n g r u n d l i g t t e r r ä n g e n för d e n k o m m a n d e v e r k s a m h e t e n i Sverige. Till b e l y s a n d e h ä r a v återges n e d a n u t d r a g u r en av Mullers tidigast observ e r a d e r a p p o r t e r , från n o v e m b e r 1940: »Ni skall senare genom Tyska legationen få min utförliga rapport angående härvarande 'Mittelstelles' arbete, som hittills tyvärr givit negativt resultat. Jag ser i Sverige verkliga arbetsmöjligheter och är övertygad om att vi även i Stockholm skola nå vårt mål. Eftersom vi ännu ej kunnat börja med undervisningsarbetet, ha vi under tiden åstadkommit följande: 1. En förteckning över den sedan år 1900 i Sverige utkomna litteratur, som användes för undervisning i tyska vid skolor, universitet o. s. v. 2. En förteckning över i Sverige använda tysk-svenska grammatikor, ordböcker, läroböcker o. s. v. är under utarbetande. 3. Inom de närmaste dagarna skall ett kartotek över de svenska universiteten, skolorna, folkhögskolorna o. s. v. påbörjas. 4. Ett tidningsarkiv skall läggas upp över alla uttalanden i pressen om språk, litteratur, undervisning, teater, konserter, film o. s. v. vilka beröra de tysk-svenska relationerna, och skall ordnas i samarbete med Deutscher Akademischer Austauschdiensts härvarande avdelning. För detta ändamål ha vi prenumererat på de fem största stockholmstidningarna. 5. Alla vederbörande tyska institutioner här ha besökts. De svenska institutioner, som vi skola samarbeta med, skall jag uppsöka under de närmaste veckorna. 6. Inköp av möbler ha vi diskuterat med Deutscher Akademischer Austauschdienst, som har samma problem som vi. Inredningen i svenska skolor och andra institutioner är utmärkt solid och smakfull, och för att överhuvud taget våga hoppas på en gynnsam början måste vi uppträda på ett värdigt sätt. Jag hoppas att inredningen åtminstone i stora drag skall vara färdig till januari, trots nuvarande leveranssvårigheter.» (5. 11. 40. ö . f r . ty.)

56 L e d n i n g e n av D e u t s c h e A k a d e m i e i M i i n c h e n föreslog Muller att f ö r s ö k a få till s t å n d ett s a m a r b e t e m e d S t o c k h o l m s b o r g a r s k o l a . U r Mullers utförliga s v a r m e d a n l e d n i n g h ä r a v c i t e r a s : »Ert förslag beträffande samarbete mellan oss och Stockholms borgarskola är Kågot, som jag redan tänkt på. För oss är emellertid förhållandet något annorlunda än för Alliance Francaise. Det svåraste problemet, som väl knappt kan övervinnas, består i att undervisningen i tyska förmedlas av judiska lärarkrafter. Till min sista rapport fogar jag följande kompletterande detaljeT: enligt dr Albrechts [föreståndare för Deutscher Akademischer Austauschdienst] uppgifter äro i Borgarskolan åtta lärare heltidsanställda enbart för den tyska språkundervisningen. Två av dessa äro av tysk och tre av svensk nationalitet. De återstående tre äro med säkerhet judar eller emigranter. Det torde bli utomordentligt svårt, om inte omöjligt, att infoga våra lektorer i denna lärarstab. Men kanske saken kunde ordnas genom förhandlingar, liksom även lönefrågan, diplomfrågan etc. Vad som emellertid förefaller mig viktigare är, att genom en dylik reglering vår ställning här skulle undergå en fundamental förändring. I så fall skulle vi inte längre vara ett lektorat i betydelsen verkligt undervisningslektorat, utan huvudsakligen ett organ för att sköta alla övriga uppgifter, som förekomma vid en avdelning av Deutsche Akademie. Om judefrågan vid Borgarskolan kunde klaras upp till vår belåtenhet, skulle, enligt min åsikt, ingenting hindra att vi gjorde reklam för undervisningen i tyska vid denna skola och inledde ett intimt samarbete — av liknande slag som etablerats mellan Borgarskolan och Alliance Francaise. I så fall skulle vår avdelnings rent kulturpolitiska uppgifter kunna avsevärt intensifieras och bilda en starkare motvikt mot Alliance Franchise's verksamhet här. Jag skulle naturligtvis inte vilja företaga en dylik ändring utan ingående överläggningar med Er. (Hurudan är situationen vid Rom-avdelningen?) Jag är medveten om att det kommer att bli utomordentligt svårt att i fråga om våra egna kurser konkurrera med Borgarskolan. Denna är en gammal institution, vars lärarkrafter äro välkända i Stockholm — de äro också de enda som hålla föredrag och undervisa i tyska i radio. Genom Borgarskolans prospekt vet var och en, att undervisningen stödes från tysk sida medelst pengar, resestipendier och bokgåvor. Enligt min åsikt är det också uteslutet att nu plötsligt upphöra med dessa bidrag. Detta skulle endast föra till obehagliga diskussioner och i längden skulle i alla fall Deutsche Akademie bli lidande därpå. Dessutom har jag just hört, att Borgarskolans nye rektor, vilken tillträder den 1 jan. 1941, är docent i engelska språket vid Stockholms högskola, en svensk som tillbragt största delen av sin studietid d England. Ni ser, att problemet Borgarskolan inte är så lättlöst. Ni förstår nu också, varför jag vid ordnandet av egna kurser lägger stor vikt vid reklam genom annonser i tidningarna, genom att utdela prospekt samt genom personliga besök. Det är därtill absolut nödvändigt att börja verksamheten i värdigt inredda lokaler, med erforderlig tillgång till lärare, läroböcker och undervisningsmaterial av alla slag, om inte en del av våra elever genast skall gå tillbaka till Borgarskolan. Som Ni förstår, är situationen i Stockholm annorlunda än den vi tidigare mött i andra länder. Hur långt kan jag sträcka mig i ekonomiskt avseende, och hur mycket pengar står eventuellt ytterligare till min disposition? Hur skall det bli med Borgarskolan här? Skall Sverige-avdelningen av Deutsche Akademie fortsätta efter samma linjer som hittills? Dessa frågor äro för ögonblicket de viktigaste för oss och vårt arbete. Vidare får jag be Er sända mig namnen på de svenskar, som stå i något slags förbindelse med Deutsche Akademie [i Miinchen] (riksdagsmän, skolungdom m. fl.).» (14. 11.40. Ö. fr. ty.)

57 Den första terminen. Oberoende av ett eventuellt samarbete med Borgarskolan beslöts efter på tryckningar från legationen att Akademien snarast skulle starta språkundervisning i egen regi. Muller hade i januari 1941 funnit en lämplig lokal, en större lägenhet i omedelbar närhet av Stockholms högskola, nya möbler hade beställts och inredningsarbetet pågick. Muller var dock icke odelat nöjd med att redan nu börja undervisningen. Enligt hans mening vore det av olika skäl lämpligare att vänta till hösten med att inviga »det nya tyska språkinstitutet». Först då skulle man vara fullt beredd att taga emot elever och övriga intresserade. Han skrev härom till Deutsche Akademie i Munchen: »Att våra kurser i möjligaste mån börja denna termin och i provisoriskt inrättade lokaler, sker på härvarande legations uttryckliga önskan. Jag framlade naturligtvis våra betänkligheter, som huvudsakligen stödja sig på två skäl: 1. Vi börja vår verksamhet mitt i vårterminen, under det att i alla andra skolor kurser pågå sedan september. 2. Trevligt inredda, representativa lokaler äro i Sverige en grundbetingelse för all undervisning. Vi måste följaktligen snarast möjligt iordningställa våra lokaler för att kunna konkurrera med andra utländska institut. Även legationen erkänner detta, men är dock ytterst angelägen om att Akademien omedelbart börjar sin verksamhet (15 febr.—1 mars). Då tyska bokutställningen öppnades i Nationalmuseum i Stockholm hade jag tillfälle att tala med envoyén von Twardowski [chef för kulturavdelningen vid Auswärtiges Amt]. Han lade stor vikt vid ett försiktigt, återhållsamt arbete men anslöt sig i princip till att vårt arbete skulle utföras efter förut diskuterade riktlinjer.» (30.1.41. ö.fr.ty.) Även i privatbrev uttryckte Muller sitt missnöje med det av legationen framforcerade öppnandet av språkinstitutet: »Arbetet i Stockholm skall i alla fall börja nu i sista minuten. Jag är visserligen rätt skeptisk, men legationen fordrade det uttryckligen, och då måste jag börja, antingen jag ville eller inte. Då vi alltjämt vänta på tillstånd att ta hit våra egna möbler, hålla vi till i nödtorftigt möblerade rum. Det är verkligen synd, eftersom man i Sverige fäster stort avseende vid personliga inbjudningar, kvällssammankomster etc.» (30. 1. 41. ö. fr. ty.) Legationens intresse för att få i gång Akademiens verksamhet framgick bl. a. av ett samtal mellan Kappner och en annan medlem av legationen, som av Kappner ombads anmoda Muller att effektivare bearbeta lärarna i tyska vid skolorna i Stockholm och att till dem utsända en cirkulärskrivelse, vilken dock ej finge adresseras till skolorna och ej vara undertecknad. Språkinstitutets öppnande utsattes till den 24 februari. Dessförinnan infördes annonser i de ledande stockholmstidningarna: förutom tre språkkurser för olika stadier skulle även anordnas kurser i tysk litteraturhistoria och handelskorrespondens. Muller skrev om det första resultatet av annonseringen : »I söndags annonserade vi och i går bestormades vi med förfrågningar. Visserligen hade vi flera förfrågningar än anmälningar, men om vi få lika många anmälningar som förfrågningar, ha vi sannerligen inte något att klaga över.» (18.2.41. ö. fr. ty.)

58 Intresset för de tyska kurserna visade sig vara ganska stort. Under våren 1941 iakttogos ofta entusiastiska uttalanden av Akademiens chef och personal över det ständigt stigande antalet elever. Enligt en uppgift i maj 1941 av Mullers sekreterare, Sibylle von Vietinghoff, hade man under terminen haft 280 elever, och Muller räknade förhoppningsfullt med ännu flera för det kommande läsåret. Under denna första termin anställdes ytterligare tre personer vid Akademien, däribland dr Otto Wehrle som biträdande lärare. Bibliotek

och

läsrum.

Med utvecklingen av språkinstitutet hade Muller alla skäl att känna sig nöjd. Men även genom andra åtgärder sökte han bland den svenska publiken vinna ökad förståelse och större intresse för tysk kultur och tysk-nordisk gemenskap. Redan från början av sin verksamhet arbetade han sålunda ivrigt på att att få till stånd ett välförsett tyskt bibliotek vid Akademien. Ett brev till Verbindungsstelle zum N. S. Lehrerbund, Nordische Gesellschaft, Liibeck angående planerna på detta bibliotek citeras: »Vi ha kunnat konstatera, att i synnerhet i student- och akademiska kretsar stort intresse förefinnes för modern tysk litteratur, litteraturhistoria och språkvetenskap. Härvarande bibliotek äro i detta avseende mycket dåligt försedda, så att varken de studerande eller den övriga publiken ha någon möjlighet att låna dessa verk. Vi vilja inom^ den närmaste tiden råda bot för detta missförhållande. Genom att inrätta ett sådant bibliotek kunna vi otvivelaktigt bättre än hittills intressera många svenskar för tysk litteratur och kultur och vinna dem för våra föredrag och sammankomster.» (3.3.41. ö.fr.ty.) Detta bibliotek kompletterades successivt med fack- och skönlitteratur. I bokbeståndet ingingo obligatoriskt även den nationalsocialistiska rörelsens grundläggande verk — enligt föreskrifter för samtliga utlandsavdelningar av Deutsche Akdemie. Biblioteket erhöll dessutom litteratur från olika propagandacentraler i Tyskland. I anslutning till biblioteket ordnades ett läsrum, som stod öppet för allmänheten. »Där ligga tidningar och tidskrifter av alla slag och där kan vem som helst uppehålla sig, som har intresse för Tyskland.» (31.1.41. Ö.fr.ty.) Sommarkurser i Båstad 1941. I anslutning till språkundervisningen i Stockholm anordnade Muller redan sommaren 1941 under tiden 10—31 juli feriekurser i Båstad, dels allmänna språkkurser, dels fortsättningskurser för lärare. Förberedelserna för dessa kurser pågingo under hela vårterminen, och stort arbete nedlades av Muller och hans medarbetare på att göra detta Akademiens andra framträdande för offentligheten så värdigt som möjligt. I maj 1941 meddelade Muller till Tyskland, att reklamkampanjen för kurserna börjat:

59 »I dag satte jag in de första tidningsannonserna för våra sommarkurser i Båstad. De kostade mig 1 000 kr. Allt som allt beräknar jag att reklamen för dessa kurser kommer att kosta 5 000 kr.» (11. 5. 41. ö . fr. ty.) Muller h a d e av allt a t t d ö m a fria h ä n d e r d å det gällde k o s t n a d e r n a för a t t f ö r b e r e d a k u r s e r n a . I m a j 1941 e r h ö l l h a n följande m e d d e l a n d e f r å n Deutsche Akademie i Munchen: »Vi ha i dag telegrafiskt uppmanat Berlin att över Tyska legationen till Eder utbetala den summa Ni önskar till reklamen för kurserna i Båstad.» (21.5.41. Ö. fr. ty.) F ö r d e n o m f a t t a n d e r e k l a m k a m p a n j , s o m därefter följde, r e d o g j o r d e M u l ler utförligt till M u n c h e n : »Jag har nu erhållit 3 500 RM. för propagandaändamål. Hur svårt det är att göra reklam för våra feriekurser, kunna Ni förstå enbart av det förhållandet, att 50 000 sv. kr. som ett första belopp stå till engelsmännens förfogande för deras propaganda för Sigtuna (British Council Summer School's feriekurs på 4 veckor)! Hittills ha vi sänt ut ca 4 500 prospekt. Härigenom nås alla Sveriges studenter och lärare i tyska. Dessutom ha vi ställt ett lämpligt antal prospekt och anslag till såväl vårt lektorats i Göteborg som till universitetslektorernas och de 32 tyska konsulatens förfogande. Annonserna om våra feriekurser stodo i de 32 största Stockholms- och landsortstidningarna, i de 4 lärar- och de 4 studenttidskrifterna, i 2 andra facktidningar samt i 'Der Deutsche in Schweden' [tyska koloniens tidskrift]. Vid en stor .filmföreställning, som inom kort skall anordnas av tyska kolonien på Stockholms största biograf, skola titelbladet och innehållet i våra prospekt visas på vita duken. Prospekt och reklamblad äro likaledes utlagda i de olika avdelningarna av legationen och konsulatet, på Deutsches Heim [tyska koloniens samlingslokal] och Tyska turistbyrån. Till följd av British Council's och Alliance Franchise's intensiva propagandametodcr se vi oss tvungna att införa annonserna i tidningarna ytterligare 3 gånger och i tidskrifterna ytterligare en eller två gånger. (En engångsannons i tidningar och tidskrifter kostar ca 1 200 kr.) I nästa nummer av de fyra lärartidskrifterna (sammanlagt ca 27 000 ex.) skall dessutom bifogas ett prospekt över våra feriekurser. Ni kan föreställa Er, att det hela kräver ofantligt mycket arbete. Programmet för fortsättningskurserna h a r vunnit gillande på alla håll. Jag har talat med legationen och hoppas att den kommer att vara representerad då kurserna öppnas. Jag betonade särskilt, att engelske ministern kommer att närvara vid British Council Summer School's invignings- och avslutningssamkväm. Jag kommer att göra allt för att våra planer skola lyckas och att våra kurser få en lika officiell karaktär.» (29.5.41. ö . fr. ty.) E n v e c k a s e n a r e s ä n d e Muller e n n y r a p p o r t till M u n c h e n , v a r i h a n ytterl i g a r e m o t i v e r a d e de s t o r a k o s t n a d e r n a i s a m b a n d m e d f ö r b e r e d e l s e r n a : »Vid detta laget har väl kostnadsförslaget för våra feriekurser i Båstad kommit Er tillhanda. Ni ser därav, att vi lagt ned all upptänklig energi på att värva deltagare. Ni måste betänka, att det är första gången som tyska feriekurser överhuvud taget hållas i Sverige. Huruvida vår reklam kommer att krönas med framgång är f. n. svårt att yttra sig om.» (6. 6. 41. ö . fr. ty.) Muller f r a m h ö l l v i d a r e a t t vissa k o m p l i k a t i o n e r u p p s t å t t o c h a t t flera a v de u p p k o m n a s v å r i g h e t e r n a s a m m a n h ä n g d e m e d en a l l m ä n a n t i t y s k s t ä m n i n g i Sverige:

60 »Kurserna i Båstad hålla på att ta form. Men stämningen där mot oss tyskar är så stark, att jag inte en gång kunde få biografen för att visa en tysk film!» ( 7 . 6 . 4 1 . ö.fr.ty.) Vid a n m ä l n i n g s t i d e n s u t g å n g v a r r e s u l t a t e t a v Mullers s t o r a a n s t r ä n g n i n g a r enligt h a n s egen u p p f a t t n i n g m y c k e t n e d s l å e n d e : »Hittills ha vi erhållit allt som allt 13 anmälningar till fortsättningskurserna för svenska lärare i tyska språket och 24 anmälningar till de allmänna språkkurserna. Som jag hört, ha engelsmännen till årets feriekurs i Sigtuna — med en ekonomiskt sett åtta gånger starkare reklam — fått 60 deltagare (förra året ca 150). Fransmännen ha ungefär 70 deltagare. Tillbakagången vid samtliga feriekurser har i främsta rummet sin förklaring i de omfattande militärinkallelserna i Sverige men även — och detta gäller i synnerhet för våra kurser — i det mycket spända tidsläget. Vidare orsaker kan jag meddela Eder vid ett personligt samtal.» (18.6.41. Ö. fr. ty.) E m e l l e r t i d synes Muller vid d e n n a tid h a fått o p å r ä k n a d h j ä l p i k r i g s h ä n d e l s e r n a s utveckling. K u r s e r n a fingo n ä m l i g e n g e n o m m å n g a e f t e r a n m ä l n i n g a r en o v ä n t a t s t o r a n s l u t n i n g . E n a v A k a d e m i e n s s e k r e t e r a r e s k r e v en m å n a d senare h ä r o m : »Mot förväntan hade i alla fall 80 deltagare anmält sig till Deutsche Akademies sommarkurser: 50 till den allmänna och 30 till fortsättningskursen för svenska lärare i tyska språket. — En mycket trevlig samling på det hela taget.» (25.7.41. Ö. fr. ty.) B å d e l ä r a r e och elever tycktes h a v a r i t synnerligen tillfredsställda m e d k u r s e r n a . T v å s v e n s k a l ä r a r i n n o r s o m deltagit u t t a l a d e sig e n t u s i a s t i s k t : »I 14 dagar var jag i Skåne som deltagare i en tysk språkkurs, anordnad av Deutsche Akademie. — Hela kursen var verkligen en jättesuccé. Lärarkrafterna voro mycket goda, och det var också ett mycket trevligt sällskapsliv. Vi badade och cyklade och gingo ute och promenerade på stranden om kvällarna. Då, liksom under lektionerna, fick jag höra mycket talas om Tyskland av i dag.» ( 2 . 8 . 4 1 . Ö.fr.ty.) »Här i 'Nordens Sorrento' haT jag deltagit i en kurs för lärare i tyska, anordnad av Akademien i Munchen. — Kursen var helt enkelt glänsande och har givit oss alla mycket. Sådan propaganda gillar jag. Inte ett ord sades om politik, och det var bara klokt. Bland alla deltagare, manliga som kvinnliga, råder odelad entusiasm, och vi skiljas under saknad. Några av de tyska lektorerna resa härnäst till en kongress i Munchen. Då jag vet att din man så ofta träffar Er Landesvater, skulle jag vara mycket glad om han hade tillfälle att till högsta ort — det är väl Akademiens chef — framföra den belåtenhet man här känt beträffande kurserna.» ( 1 . 8 . 4 1 . Ö.fr.ty.) H ö s t t e r m i n e n 1941. P å hösten återupptog Deutsche Akademie språkundervisningen h o l m . H ä r o m b e r ä t t a d e Muller i b r e v till en a n f ö r v a n t :

i Stock-

»I går började våra kurser, som förskaffa mig mycket arbete. Stämningen här i Sverige är synnerligen ogynnsam för oss. Det märker jag på att kursdeltagare icke anmält sig i väntad utsträckning, trots den intensiva reklam vi bedrivit i pressen och i broschyrer. Här motarbetar man för närvarande oerhört kraftigt allt tyskt

61 i synnerhet inom fackföreningarna och i arbetarkretsar, och det finns ingen möjlighet att vinna de bredare lagren för våra kurser. Men den publik vi ha ar prima (Qualitätsware).» (16.9.41. Ö.fr.ty.) Fjorton dagar senare meddelade Muller, att 130 betalande elever skrivit in sig, och fortsatte: »Jag är under nuvarande omständigheter mycket nöjd med detta elevantal. Pa min litteraturkurs är det denna gång över 25 personer, en utmärkt uppsättning. Det gör arbetet till ett sant nöje.» (28.9.41. Ö.fr.ty.) I mitten av september inspekterades Akademien av chefen för »Abteilung Auslandslektorate» vid Deutsche Akademie i Munchen, dr Nitzschke. Muller skrev härom: »Som jag redan berättat var Nitzschke här några dagar. Han var mycket nöjd med avdelningen i Stockholm och särskilt efter att ha sett Deutscher Akademischer Austauschdiensts och italienska institutets lokaler betecknade han våra rum med sin klubbetonade inredning som rena mönsterlokaler.» (28.9.41. Ö.fr.ty.) Vårterminen 1942. I januari anställdes en ny infödd tysk lärare, fröken Wally Berger, vid Akademien och följande månad engagerades även en tysk handelslektor. På våren samma år infordrade Deutsche Akademie i Munchen uppgift om huruvida lektoratet i Stockholm kunnat genomföra specialkurser i tyska för särskilda yrkesgrupper. Svaret blev nekande, men föreståndaren trodde sig kunna lova, att försökskurser skulle ordnas för tekniker, ingenjörer och läkare, dock »tidigast hösten 1942». Om sitt arbete skrev dr Muller i maj 1942: »Svenskarna äro verkligen ett egendomligt folk, de hålla fortfarande på England. Alla gamla legationer, exempelvis den polska, tjeckoslovakiska och norska, finnas fortfarande kvar och fortsätta sin gamla verksamhet med alla de medel England ställer till deras förfogande. Du förstår alltså, att Deutsche Akademie har en omfattande utländsk propaganda att kämpa emot. Ryssland är synnerligen aktivt och Rysslands minister är mycket verksam. Här i Sverige bedriver det ena tolket mer propaganda än det andra. Det är ofta en verklig häxkittel, och vårt arbete går oss på nerverna. Jag har trots alla svårigheter kunnat upprätta en utmärkt avdelning av Deutsche Akademie här i Sverige.» (3.5.42. ö.fr.ty.) Sommarkurser i Båstad och Stockholm 1942. Liksom föregående år anordnades på sommaren 1942 feriekurser i Båstad under tiden 1—31 juli. Även detta år omfattade undervisningen allmänna språkkurser och specialkurser för lärare i tyska. Parallellt anordnades denna sommar kurser även i Stockholm, vilka leddes av Wally Berger och i främsta rummet voro avsedda för nybörjare. Muller kommenterade kurserna i brev till Tyskland: »För tillfället ha vi mycket att göra. Våra sommarkurser i Stockholm ha samlat fler deltagare än väntat. Det är första gången, som någon vågat sig på att sommartid anordna språkkurser d Stockholm. Kappner motsatte sig mina planer, då han inte ville ha ansvaret för kurserna. Jag åtog mig ensam allt ansvar, och resultatet blev över 90 anmälningar.» (6. 6. 42. ö. fr. ty.)

62 Höstterminen 1942. Förberedelserna för höstterminen började tidigt, och stora förhoppningar ställdes på framtiden med anledning av de nya tyska militära framgångarna. Detta belyses av nedanstående brev från en av Akademiens sekreterare till en svensk stipendiat vid Deutsche Akademie i Munchen: »Vi ha f. n. mycket att göra, då våra kurser börja den 15 september. Som del ser ut ar intresset stort och vi få många deltagare. Tyskarnas snabba frammarsch i Kyssland, engelsmännens misslyckanden, Dieppe, Indien, ha kommit många att mse nyttan av att lära sig tyska språket. Och var lugn för att begeistrdngen kommer om den inte finns där redan nu! Vet Du, man blir både road och rörd över sådana brev, som ett vi hade för någon tid sedan och som slutade: 'Länge leve Gross-Deutschland och dess store Ledare! Lange leve Hitler!' Det var en den allra enklaste arbetare i mellansverige, som begärde fa reda på vilka böcker, som användes av de utländska arbetarna i lyskland. Ja, nog mäTker man mer och mer en omsvängning bland de breda (27r8n,42 ) d G n m ° t S a t t a S i d a n S P r ° P a 8 a n d a v ä l annars gör sig mest gällande.» Dr Muller ansåg att anslutningen till höstterminens kurser överträffade alla förväntningar: »Våra kurser för detta läsår började den 15 dennes med en överraskande god upptakt Antalet deltagare uppgår till över 400, vilka alla kunna undervisas endast trän kl. 18.15—21.30. Alla språkkurser ha måst dubbleras på grund av denna överbeläggning. Av dessa orsaker var jag tvungen att anställa en rad nya lärarkrafter, eftersom Deutsche Akademies egna lärare (dr Wehrle, fröken Berger och jag) äro fullt upptagna. Då yår nye lektor, herr Djuren, ännu ej kommit, har fröken Berger liksom hittills tagit första och andra kurserna. Dr Wehrle undervisar i tredje fjärde och femte kurserna och har dessutom en timme konversation och grammatik i varje kurs. Själv har jag en tredje språkkurs, en litteraturkurs, en litteraturförelasning samt en stihstik- och en översättningsövning. Förutom Akademiens egna lärare undervisa nu vid våra kurser: Studienrat Boettge och Studienrat Sommer från Tyska skolan, lektor Carsten från Stockholms högskola, dr Khngemann samt dr Meyer, lektor vid Stockholms handelshögskola Dessutom skall inrättas en kurs i tysk handelskorrespondens under ledning av dr Engelhardt, som är rikstysk, Studienrat, lektor vid två handelsinstitut här och godkänd av legationen.» (17.9.42. Ö.fr.ty.) Akademiens

tyska

klubb.

I slutet av september 1942 bildades »av svenska lärare i tyska och andra vänner av tysk kultur» en förening benämnd Freunde des Lektorats Stockholm der Deutschen Akademie Tyska Klubben. Klubbens styrelse bestod av sex svenskar och en tysk, lektor Carsten vid Stockholms högskola. Tyska klubbens svenske ordförande gjorde vid ett tillfälle en förfrågan hos foreståndaren för Deutsche Akademie i Munchen, huruvida denne vid sitt förestående besök i Stockholm skulle vilja hålla ett föredrag i Tyska klubben och karakteriserade därvid klubbens uppgift sålunda: »Denna förenings syfte är att utgöra en vänkrets kring Deutsche Akademie i Mockholm och därigenom stödja dennas arbete. Föreningen har även uppställt som sittmal att främja de kulturella förbindelserna mellan Tyskland och Sverige genom åtgärder av olika slag.» (24.10.42. ö.fr.ty.)

63 Klubben skulle anordna sammankomster var fjortonde dag i Deutsches Heim [Heim des deutschen Verbandes, Sveavägen 29, Stockholm]. Då m a n fruktade, att det skulle bli ringa anslutning vid den första sammankomsten, gav Muller order om att inte spara på reklamen: »Ni måste göra propaganda. Det spelar ingen roll vad det kostar, folk måste inbjudas.» (tel. 6. 10.42.) Den första sammankomsten ägde rum den 10 oktober 1942 och vann livlig anslutning, ca 150 personer deltogo. Endast två månader efter att klubben bildats uppstod en schism mellan styrelsen och ledningen för Akademien. Detta berodde på att det ursprungliga stadgeförslaget på Mullers initiativ nu ändrats på ett sätt som icke kunde godkännas av klubbens svenska styrelsemedlemmar. Den svenske ordföranden avsade sig sitt uppdrag och utträdde ur föreningen under motivering att förändringarna voro så vittgående att det nu funnes all anledning att betvivla klubbens helt opolitiska syften. Han tillade, att det i framtiden säkerligen skulle visa sig svårt att förfäkta den synpunkten att klubben vore enbart kulturell.

Vårterminen 1943. Även denna termin hade Akademien över 400 elever. I januari anordnades en specialkurs för lärare i tyska under ledning av framstående pedagoger från Deutsche Akademie i Munchen. Kursen samlade ett 50-tal deltagare. Vid denna tidpunkt inspekterades stockholmsavdelningen av en av de ledande personerna inom Deutsche Akademie, legationsrådet von Holleben från Berlin. Samtidigt därmed gjorde Muller det tidigare citerade intervjuuttalandet i Dagsposten (se s. 54) vari han även gav en allmän översikt över verksamheten i Sverige: »Här i Stockholm hålla vi först och främst på med en rad språkkurser för elever på olika stadier och med specialkurser i litteratur, konsthistoria, handelskorrespondens o. s. v. Alla lärare äro infödda tyskar, och all undervisning meddelas på tyska. Deltagarna i språkkurs IV, för mera försigkomna, kunna efter avlagt särskilt prov erhålla Deutsche Akademies 'Sprachdiplom fiir die Mittelstufe', och deltagarna i kurs V kunna få Deutsche Akademies 'Sprachdiplom fiir die Oberstufe'. All undervisning ges på kvällarna mellan kl. 18.15 och 21.30. Och åtta lärare äro i verksamhet. Vi mottaga bara vuxna elever. De flesta äro personer under trettio år. Vid undervisningen i tyska tillämpas den direkta metoden, d. v. s. att det talas tyska ända från början. Man märker ett ökat intresse för att lära tyska. Fler och fler tycks vara intresserade av att lära handelskorrespondens. Genom föredragshållare från Tyskland söker Tyska Akademien också sprida kännedom om modern tysk litteratur. Flera tyska författare ha hållit föredrag i Sverige, bl. a. Paul Alverdes, Karl Benno von Mechow och Heinrich Zillich. — — — Vi ha filialer i Göteborg och Borås, och från 1 mars även i Malmö och Jönköping. Där undervisas i samma ämnen som här i Stockholm, och anslutningen är bra. Vidare hålla vi 3-veckors-kurser i Gävle, Sundsvall, Umeå, Skellefteå och Östersund. — Tyska Akademien arbetar självfallet fullständigt opolitiskt — jag menar därmed, att vi inte bedriva propaganda eller dela ut tryckt propagandamaterial.» (17. 2. 43.)

64 Som nämnts lämnade Muller Sverige i mars 1943, då han återkallades till Tyskland. Fr. o. m. höstterminen 1943 bedrevs verksamheten under delvis nya förhållanden; se härom s. 79, 88 och 92.

2. Filialer i landsorten. En av Mullers första uppgifter efter ankomsten till Sverige var att grunda underavdelningar av Deutsche Akademie i landsorten, främst i städer där tyska konsulat funnos. Redan under hösten 1940 inrättades ett lektorat i Göteborg, och förberedande åtgärder vidtogos hösten 1940 och våren 1941 för att bilda nya avdelningar i Uppsala, Lund, Malmö, Hälsingborg, Jönköping, Norrköping, Gävle, Sundsvall, Umeå och Luleå. Muller besökte samtliga dessa städer och etablerade samarbete med därvarande tyskar och tyskintresserade svenskar. Av de många planerade underavdelningarna kommo dock blott ett fåtal till stånd: förutom i Göteborg endast i Borås och Jönköping samt i Malmö. Nedan lämnas en översikt över verksamheten i landsorten samt över de åtgärder, som vidtogos för att ytterligare utvidga den.

Lektorat i Göteborg. Lokal: Götabergsgatan 30. Föreståndare: Dr. phil. habil. Johannes Klein.1 Knappt tre veckor efter sin ankomst till Sverige hösten 1940 begav sig Muller till Göteborg, där dåvarande lektorn i tyska vid Göteborgs högskola, dr Johannes Klein, redan från början av höstterminen (1940) lett språkkurser i tyska »i enlighet med Deutsche Akademies principer». Dessa kurser hade han emellertid ej lyckats genomföra i full utsträckning på grund av många svårigheter, bl. a. bristen på lämpliga lokaler. I Mullers överläggningar med Klein om lektoratets utformning deltogo tyske generalkonsuln Daenhardt och vicekonsuln i Göteborg, Graf Meran, samt nationalsocialistiska partiets Ortsgruppenleiter därstädes, dr Munzert, vilka samtliga voro mycket intresserade av lektoratets verksamhet och lovade sitt stöd och bistånd. Bl. a. skulle Deutsches Heim, tyska koloniens samlingslokal, ställas till lektoratets förfogande för föredragsaftnar, större sammankomster etc. och dess elever inbjudas till filmkvällar och övriga för tyska kolonien anordnade sammankomster. I en utförlig rapport härom till Munchen underströk Muller speciellt, att Deutsche Akademie i Göteborg kunde vara viss om det starkaste stöd från Munzerts sida. I samförstånd med ovannämnda tyska myndighetspersoner uppdrog Muller åt Klein, som vid denna tid entledigats från sin befattning vid Göteborgs högskola, att leda 1

Habil, motsvarar ungefär det sv. docent.

65 l e k t o r a t e t . O m sitt p e r s o n l i g a i n t r y c k a v Klein r a p p o r t e r a d e Muller i o v a n n ä m n d a u t f ö r l i g a skrivelse till D e u t s c h e A k a d e m i e i M u n c h e n : »Om dr Klein personligen ber jag få meddela följande: Han gör ett trevligt och arbetsvilligt intryck (detta intygades även av de ovannämnda herrarna). Visserligen verkar han eftergiven, och ibland 'bokmal'; han är mycket litterärt intresserad. Eftersom han redan varit verksam i Göteborg i två år, talar och förstår han svenska språket. Hans frus stamtavla är ganska oklar, dr Klein kommer personligen att ge en mera noggrann redogörelse för den. Hans anställning som lektor vid högskolan är mycket tvivelaktig. Även angående denna följer noggrannare uppgifter. Dr Klein är en utmärkt duktig lärarkraft, och det vore synnerligen önskvärt att hålla honom kvar inom Deutsche Akademie.» (30. 10. 40. ö. fr. ty.) I ett a n n a t b r e v till T y s k l a n d i o k t o b e r 1940 u t t r y c k t e Muller sin stora b e l å t e n h e t m e d l e k t o r a t e t i Göteborg o c h tillade: »Det g å r b r a i d e n n a m y c k e t e n g e l s k v ä n l i g a stad.» I likhet m e d Muller i S t o c k h o l m , e h u r u ej i s a m m a o m f a t t n i n g , l ä m n a d e Klein r a p p o r t e r o m v e r k s a m h e t e n i Göteborg till D e u t s c h e A k a d e m i e i M u n c h e n . Ur n å g r a a v Kleins r e d o g ö r e l s e r f r å n h ö s t e n 1940 citeras n e d a n : »I undervisningen deltaga sammanlagt 103 personer, fördelade på följande sätt: Herrar: 39 Gossar: 3 Damer: 13 Flickor: 48 Kursdeltagarnas yrken (många elever oroa sig för att lämna exakta uppgifter): 3 studenter resp. studentskor, 13 fruar (särskilt yrke icke uppgivet), 2 kassörskor, 2 sjuksköterskor, 13 kontorister (manliga och kvinnliga), 6 uppge liknande yrken som expedit, korrespondent o. s. v., 7 kalla sig handlande, affärsinnehavare eller köpmän och synas ha självständig ställning, 1 matros, 1 menig i armén, 1 trädgårdsdräng, 1 resande, 1 försäkringstjänsteman, 10 montörer, verkmästare och arbetare, 2 hembiträden, 1 frisör. Det stora flertalet är med all säkerhet kontorister.» (31. 10.40. Ö.fr.ty.) O m v e r k s a m h e t e n u n d e r n o v e m b e r m å n a d r a p p o r t e r a d e Klein: »Arbetet utvecklar sig på ett tillfredsställande sätt, om man betänker de svårigheter, som vi ha i lokalhänseende. — — — Jag hoppas nu, att under nästa år få egna lokaler. Det lyckas alltid att få kursdeltagarna med till de offentliga sammankomsterna i tyska kolonien. Men detta räcker inte. Jag skall, ehuru med risk för stora ekonomiska utgifter, själv försöka anordna något. Deltagandet är livligt och stämningen utmärkt. Som vanligt ha naturligtvis några avvikit, som ej orkade hålla ut. — • Den 7 november gav jag den första filmaftonen, då en film om de tyska alperna visades (stumfilm från Tyska turistbyrån i Stockholm). Antalet besökare var stort. Den 18 november höll jag för de mera försigkomna ett föredrag med ljusbilder om den romantiske landskapsmålaren Casper David Friedrich. Jag ger deltagarna möjlighet att skänka frivilliga bidrag till omkostnaderna.» (4. 12.40. Ö.fr.ty.) L e k t o r a t e t i Göteborg e r h ö l l så s m å n i n g o m egna l o k a l e r -— c e n t r a l t belägn a i n ä r h e t e n a v Göteborgs h ö g s k o l a — och d ä r a r r a n g e r a d e s k u r s e r , förel ä s n i n g a r , s a m k v ä m , vis- o c h u p p l ä s n i n g s a f t n a r etc. Klein a n s å g d e l t a g a r a n t a l e t g a n s k a tillfredsställande m e n f r a m h ö l l samtidigt, att l e k t o r a t e t s f r a m tid d ä r m e d ej v o r e t r y g g a d : b—463161

06 »Lektoratets framtid kommer att bero på, om vi lyckas intressera större skikt av befolkningen och komma bort från karaktären av aftonkurser. Ännu är detta inte möjligt, det är lektoratet för ungt till. Därtill komma de speciella omständigheterna. Namnet 'Tyska Institutet' hade jag avskaffat, men kunde inte förhindra, att det mot min anvisning åter dök upp i tidningsnotiser.» (18. 3. 41. ö. fr. ty.) Klein n e d l a d e stor m ö d a och a n s t r ä n g n i n g p å a t t få d e n g ö t e b o r g s k a allm ä n h e t e n till sina k u r s e r , f ö r e l ä s n i n g a r och s a m m a n k o m s t e r av olika slag. Att h a n o c k s å u p p n å d d e g o d a resultat, v i t s o r d a d e s av Muller: »Lektoratet i Göteborg har i år under vår lektors, Dr. Phil. Johannes Klein, ledning undergått en glädjande utveckling. Det till en början ringa elevantalet har stigit till ca 135, språkkurserna voro ända till terminens slut talrikt besökta, och även vid lektoratets samkväm (aftnar på das Heim, föredrag etc.) har ett ytterst tillfredsställande besökarantal kunnat noteras. Just på föredragsväsendets område har dr Klein gjort allt, som ligger inom möjligheternas gräns. Genom sina litteratur- och konsthistoriska föredrag har han under terminens lopp även lyckats draga till sig en akademiskt bildad publik. Man torde kunna påstå, att just dessa föredrag utgöra en mycket välkommen utvidgning av fru Garlberg-Rosenhagens undervisningsverksamhet såsom lektor vid Göteborgs högskola. Dr Kleins framgångar äro desto mer beaktansvärda som han utövar sin verksamhet i en stad, vars avgjort engelskvänliga karaktär icke betvivlas av någon svensk.» (17. 6. 41. ö . fr. ty.) Kleins e g n a r a p p o r t e r o m a r b e t e t i Göteborg v o r o d o c k i a l l m ä n h e t ej lika o p t i m i s t i s k a s o m Mullers j u s t citerade. N å g r a u t t a l a n d e n a v Klein vid höstt e r m i n e n s b ö r j a n 1941 a n f ö r a s : »Eftersom Ni frågar mig, måste jag svara: Sverige har inte blivit tyskvänligare. Det finns här kretsar, som varken kunna eller vilja lära om. Efter min återkomst har arbetet blivit mycket svårare än före Tysklands-resan, och varje klok människa förstår, att den tillbakagång vårt arbete lider av har politiska orsaker. Att det gäller en gemensam fiende, är det många som inte förstår och man hyser ofta en farligt stor förkärlek för England.» (14. 10. 41. ö. fr. ty.) »Arbetet går för ögonblicket icke alls bra. Stor tillbakagång, jag är besviken och missnöjd. Men vem skulle bli min efterföljare om jag slutade? Vi få ju inte en gång lektorer för de planerade lektoraten. Hur skulle man då kunna avvara någon? Kurserna, även de högre, äro dåligt besökta.» (21. 10. 41. ö. fr. ty.) I n o v e m b e r 1942 b i l d a d e s i Göteborg, l i k s o m t i d i g a r e i S t o c k h o l m , p å initiativ a v Klein en förening för » v ä n n e r till tysk k u l t u r » , k a l l a d Svenskt y s k a k u l t u r e l l a sällskapet. E n av k l u b b e n s stiftare y t t r a d e h ä r o m : » N a m n e t b ö r icke u p p v ä c k a m i s s t r o e n d e , d å föreningen ä r h e l t opolitisk.» E n styrelsemedlem skrev om den nya föreningen: »Dess uppgift är att under gemytlig samvaro sammanföra Deutsche Akademies nuvarande och tidigare elever samt övriga vänner till tysk kultur. Det är meningen att anordna sällskapsaftnar med dramatiska uppvisningar, filmförevisningar, kulturella föredrag, musik, sång och dans.» (21. 11.42.) D e n n y a k l u b b e n v i s a d e sig synnerligen livaktig. I f e b r u a r i 1943 skrev en m e d l e m a v t y s k a k o l o n i e n i b r e v till T y s k l a n d f ö l j a n d e : »Svensk-tyska kulturella sällskapet har nu efter knappt tre månader över 200 medlemmar. Två fester ha hittills anordnats, och jag var inbjuden som gäst, efter-

67 som jag är medlem av tyska kolonien och de gärna vill ha några med, som kunna tyska riktigt. Vi sjöngo tyska folkvisor gemensamt, det finns även en sångkör, och så dansade vi. —- Föredrag hållas även, men det bästa av allt är, att det aldrig förekommer politik. Trots att föreståndaren är god tysk och nationalsocialist.» (27. 2. 43. Ö. fr. ty.) I Kleins åligganden ingick bl. a. även att utdela bokpremier till skolor och institutioner i Göteborg. Han skrev härom till Munchen: »När jag gör en överblick över alla institutioner i Göteborg, som bedriva undervisning i tyska, och som ifrågakomma för Deutsche Akademies premier, konstaterar jag, att antalet premieböcker måste bli oerhört stort. Det finns åtminstone ett 20tal läroanstalter, varav en stor del äro läroverk och dessutom finnas 3 högskolor. Läroverken ha inånga klasser, av vilka blott de högre komma i fråga för premier. Var drar ni gränsen? — Jag anser premieutdelningen vara ett utmärkt propagandamedel och är därför tacksam för omedelbart besked i denna fråga.» (28. 10. 41. ö. fr. ty.) Vid ett samtal mellan Klein och Deutsche Akademie i Munchen angående premieböcker meddelade Klein, att den »representativa» boken bäst lämpade sig för svenskarna: Munchen: Kan ni börja använda er av politisk litteratur? (Känn bei Ihnen das politische Buch eingesetzt werden?) Klein: Nej, inte ännu. — (15. 10. 41. ö. fr. ty.) Om lektoratets fortsatta verksamhet i Göteborg framgår av tillgängligt material endast att den fortsatte under de närmaste åren med språkundervisning etc. efter från början fastställt program. Av dr Kleins korrespondens framgick även att arbetet där bedrevs under alltmera pressade förhållanden. Det sist observerade brevet från Klein var daterat den 10 april 1945.1 Underavdelning i Borås. Lokal: övre Kvarngatan 43. Föreståndare: frk Wally Berger till sept. 1943; därefter dr Klein. I februari 1942 upprättades i Borås en underavdelning av Akademiens lektorat i Göteborg, på initiativ av bland andra den tyske konsuln i Borås, Wenger, och Auslandsorganisation der NSDAP:s mycket livaktiga sektion Ortsgruppe Borås. (Ett betydande antal s. k. folktyskar voro anställda vid textilindustrien i och utanför denna stad.) Till en början anordnades kvällskurser en gång i veckan under ledning av Klein, som för detta ändamål regelbundet besökte Borås. Under våren 1942 hade ett 30-tal elever anmält sig till kurserna. Kleins undervisning syntes emellertid icke i något avseende ha haft större framgång. Till sommaren planerade kurser kommo sålunda icke till stånd, trots av legationen och tyske konsuln uttalade önskemål. På hösten 1942 beslöts att förordna en av stockholmslektoratets lärare, 1

Brevet citerat s. 70.

68 d e n t i d i g a r e n ä m n d a f r ö k e n W a l l y Berger, att t j ä n s t g ö r a i B o r å s . D e t t a beslut t o r d e h a p å s k y n d a t s av att e n g e l s m ä n n e n fr. o. m . d e n 1 s e p t e m b e r s a m m a å r a n o r d n a d e s p r å k k u r s e r i s t a d e n . Muller u n d e r s t r ö k i b r e v till M u n c h e n v i k t e n av att ä r e n d e t b e h a n d l a d e s s n a b b t : »Tyske konsuln i Borås har redan flera gånger vänt sig till legationen och till Landesgruppenleiter och sökt få till stånd en underavdelning i Borås för att där kunna anordna tyska språkkurser som motvikt till såväl de engelska språkkurserna som till vissa politiska företeelser. Legationen och Landesgruppenleiter Stengel äro synnerligen angelägna att dessa kurser snarast möjligt förverkligas, då vi annars komma att förlora terräng.» (2. 9.42. ö. fr. ty.)

K u r s e r n a togo sin b ö r j a n i m i t t e n av n o v e m b e r i de lokaler, s o m t i d i g a r e d i s p o n e r a t s av det vid d e n n a lid n e d l a g d a t y s k a k o n s u l a t e t . F r ö k e n Berger g a v en livfull s k i l d r i n g av sitt a r b e t e n å g r a v e c k o r efter sin a n k o m s t till Borås: »Dr Muller har givit mig de mest vittgående fullmakter och är övertygad om att framgången ej skall låta vänta på sig. Även dr Klein i Göteborg har givit mig fria händer här. Den morgon jag anlände till Borås, tog jag in på stadshotellet och sedan började en tid av intensivt arbete. Först annonserade jag i tre olika tidningar om kuserna, som började 18 november. En skrivmaskin beställdes och prospekt, som vi fått från legationen, utsändes till alla större firmor. Därefter besökte jag de mest betydande personerna i staden. Dr Muller hade förut tagit mig med på besök till dessa. Sedan beställdes telefon, elektriskt ljus, skyltar till ytterdörrarna, möbler till kontoret, bläck, pennor, läskpapper m. m. Under tiden tog jag emot anmälningar till kurserna och försökte själv värva deltagare. Borås är en stad som man måste krusa för (die umworben sein will). Du förstår nog varför NSDAP lägger så stor vikt vid Borås. Jag har satt mig i förbindelse med Ortsgruppenleiter i staden, och han kommer att understödja mig. Det finns många folktyskar här. Jag har föresatt mig att efter jul undervisa dessa folktyskars barn, som knappast kunna tyska. Jag gör det på eget initiativ och anser det som en intressant uppgift. Vi ha låtit trycka affischer för kurserna. En journalist, som jag nyligen lärt känna här i staden, har skrivit en artikel i sin tidning om oss. — Detta är ett mycket ansvarsfullt arbete. Jag förhandlar för närvarande med en fabrik, som önskar undervisning för 10—15 av sina anställda. De bo utanför Borås, och jag har därför antagit dem som frielever. Vi ha nämligen rätt att helt eller delvis slopa avgifterna för mindre bemedlade personer.» (25.11.42. ö . f r . t y . ) F r ö k e n B e r g e r v i n n l a d e sig tydligen o m att k n y t a g o d a f ö r b i n d e l s e r : »Jag känner redan flera inflytelserika personer i Borås. Det år av oerhört stor betydelse.» (6. 12. 42. ö . fr. ty.) Enligt u p p g i f t a v f r ö k e n Berger u t g j o r d e a n t a l e t elever f r å n b ö r j a n ca 60 och steg i j a n u a r i till över 100. Vid ett s a m t a l m e d en b e k a n t i S t o c k h o l m yttrade hon härom: »Det är väl fint när man tänker på att de bara har 118 i Göteborg. Nu skall jag försöka komma in på regementet också. Det kan ju vara bra. Du förstår nog.» (24. 1. 43.)

CA) Verksamheten utvecklades snabbt. Det blåste förliga vindar för Deutsche Akademie i Borås och dess energiska föreståndare. Därom vittnade många av fröken Bergers brev till Tyskland under de första månaderna 1943: »Vår avdelning här i Borås går framåt. Dr Muller är mycket nöjd och skall i denna vecka besöka Malmö, Göteborg och Borås. Vi ha inrett vårt sällskapsrum här så att det blivit mycket trevligt och liknar Akademiens rum i Stockholm. Jag har just fått meddelande, att Deutsche Akademie gett oss tillstånd att köpa en radio. När allt kommer i ordning, skall jag anordna regelbundna sällskapsaftnar. Sedan skall jag kanske köpa ett ping-pongspel eftersom vi har ett rum som vi inte behöver. Jag är övertygad om att det kommer att bli mycket uppskattat. Det är i själva verket den bästa propagandan. I januari hade vi en berömd rocitatris, Teamaria Lenz, på besök i Borås. Jag hade samlat ihop ett större antal åhörare än i någon annan stad hon tidigare besökt. Det gladde mig mycket och gav mig full valuta för det myckna arbete jag hade haft. När jag känner mig riktigt utarbetad, behöver jag bara tänka på våra soldater . . . Jag är då alltid så lycklig över att jag får sätta in all min kraft för Tyskland här i Sverige.» (25.2.43. ö.fr.ty.) Sedan Muller återkallats till Tyskland och lämnat Sverige i slutet av mars 1943, förefaller det som om fröken Berger icke längre varit persona grata hos Akademiens ledning i Stockholm. Hennes närmaste chef, Klein i Göteborg, framhöll i en rapport till Deutsche Akademie i Munchen vid denna tid, att verksamheten i Borås genom fröken Bergers bristande kompetens sjunkit ner till enbart språkundervisning: »I vårt arbete ligger någonting som når utöver den enskildes prestation. Jag menar det kulturella sammanhanget och den stora överblicken, alltså det som gör Akademien till vad den är. Vi kunna därför inte nöja oss med enbart undervisning i tyska, allra minst vid en så isolerad avdelning av Akademien som i Borås. Lärjungarna måste få en känsla av att vi ha något mera att bjuda dem, enbart språkundervisning kunna de ju erhålla av sina egna landsmän.» (20. 3. 43. Ö. fr. ty.) Fröken Berger fick emellertid i uppdrag att leda även Akademiens sommarkurser i Jönköping 1943. I början av augusti samma år erhöll hon dock en skriftlig uppsägning från Klein, som meddelade, att hennes anställning vid Deutsche Akademie upphörde den 30 september 1943. Av sina elever synes fröken Berger ha varit mycket uppskattad, vilket bl. a. tog sig uttryck i protestskrivelser till Deutsche Akademie i Munchen i samband med hennes avskedande. Till efterträdare i Borås utsågs en svenskfödd dam, som tills vidare ledde undervisningen där enligt direktiv av Klein. Underavdelning i Jönköping. Lokal: Lantmätargränd 6. Föreståndare: olika personer under ledning av Dr. Klein. I november 1942 reste Muller — på förslag av tyske konsuln Wenger i Borås — till Jönköping för att med ledande personer där diskutera bildandet av en ny underavdelning till Deutsche Akademie. Ur hans brev härom till Munchen citeras:

70 »Man ansåg att vi kunde räkna med ett minimiantal av 40 deltagare i våra kurser. Först skulle endast nybörjarkurser och en konversationskurs anordnas. Då en rikstysk lärare icke finnes att tillgå föreslog man, att en vid stadens läroverk anställd lärare i tyska på uppdrag av Deutsche Akademie skulle taga hand om nybörjarkurserna. Jönköping skall betraktas som en underavdelning till lektoratet i Göteborg.» (16.11.42. Ö.fr.ty.) Av Mullers k o r r e s p o n d e n s m e d M u n c h e n framgick, a t t m a n u r s p r u n g l i g e n h a f t för a v s i k t a t t börja k u r s e r n a i J ö n k ö p i n g d e n 1 j a n u a r i 1943. T i d p u n k t e n för ö p p n a n d e t f r a m f l y t t a d e s d o c k två m å n a d e r . O m a r b e t e t vid u n d e r a v d e l n i n g e n s k r e v en av eleverna, en t y s k d a m : »Sedan den 1 mars ha vi nu här en avdelning av Deutsche Akademie, huvudsakligen för språkundervisning. Vi ha än så länge 40 lärjungar, alla över aderton år. — Föredrag med ljusbilder samt filmförevisningar ha också anordnats. Jag hade fått i uppdrag att hyra lokal och inreda den, vilket var förenat med mycket arbete, men jag är glad över att det lyckades så bra. — • Vi få även använda lokalen för våra föredrag i Svensk-tyska föreningen.» (5.3.43. ö . f r . t y . ) U n d e r s o m m a r e n 1943 a n o r d n a d e s s o m förut n ä m n t s s p r å k k u r s e r i J ö n k ö p i n g u n d e r l e d n i n g av fröken Berger. K u r s e r n a blevo en stor f r a m g å n g för h e n n e och r ä k n a d e ett sextiotal d e l t a g a r e . H ö s t e n 1943 sköttes v e r k s a m h e t e n i J ö n k ö p i n g av två t y s k a d a m e r s a m t e n m a n l i g l ä r a r e . Underavdelningen i Jönköping torde aldrig h a k u n n a t r ä k n a med någon s t ö r r e succé. Detta f r a m g i c k bl. a. a v följande u t t a l a n d e av K l e i n : »Då grundandet av en underavdelning i Jönköping var ett misstag och aldrig kunde motsvara de anspråk som namnet Akademie innebär, undrar jag, om vi inte själva skulle ta upp frågan om att nedlägga den. Våra föredrag kunna vi ändå hålla. Lokalen har alltid berört mig obehagligt och var ej värdig sitt ändamål, fastän den gjorts så trevlig som möjligt. Ett garage är ingen Akademie.» (10. 4. 45. ö . fr. ty.) Lektorat i Malmö. Lokal: Haus der deutschen Kameradschaft, Adolf Fredriksgatan 6. Föreståndare: Dr. Ernst Blauert. P l a n e n p å ett b l i v a n d e l e k t o r a t i Malmö o b s e r v e r a d e s första g å n g e n i Mullers k o r r e s p o n d e n s i j a n u a r i 1941. I s e p t e m b e r s a m m a å r f r a m h ö l l Muller, a t t f r å g a n o m d e t t a l e k t o r a t k r ä v d e s k y n d s a m b e h a n d l i n g . M e r ä n ett å r senare pågingo fortfarande underhandlingar i ärendet: »Det har sedan länge ansetts både önskvärt och nödvändigt att i Malmö upprätta en underavdelning till Deutsche Akademie, den tredje i ordningen av Sveriges städer. Detta har hittills strandat på svårigheter beträffande personalfrågan. Nu har emellertid en vid polisen i Malmö som lärare i tyska anställd tysk medborgare förklarat sig villig att leda denna underavdelning, som sedan skall ombildas till lektorat. 'Deutsche Kameradschaft', representerat av tyske generalkonsuln och tyske pastorn i Malmö, har älskvärt erbjudit Deutsche Akademie att för undervisningsändamål få använda Haus der Deutschen Kameradschaft. — Som tyske generalkonsuln meddelade vore det mycket önskvärt, om underavdelningen i Malmö kunde inleda sin verksamhet i januari 1943. Avgörande beslut har ännu inte fattats.» (16. 11. 42. Ö. fr. ty.)

7i I j a n u a r i 1943 m e d d e l a d e A k a d e m i e n i M u n c h e n till Muller, a t t beslut d å förelåg o m att u p p r ä t t a en u n d e r a v d e l n i n g i M a l m ö . Till f ö r e s t å n d a r e u t s å g s l e k t o r n i t y s k a vid L u n d s universitet, d r E r n s t B l a u e r t . Av en a r t i k e l u r D e r D e u t s c h e in S c h w e d e n — t y s k a k o l o n i e n s i Sverige egen tidskrift — i a p r i l 1943 framgick, att l e k t o r a t e t i M a l m ö r e g e l b u n d e t a n o r d n a d e s ä l l s k a p s a f t n a r i t y s k a k o l o n i e n s lokaler. B l a u e r t f ö r k l a r a d e syftet m e d dessa s a m m a n k o m s t e r v a r a »att u n d e r a n g e n ä m a o c h o t v u n g n a form e r förena lärare och lärjungar kring ämnen, som beröra den tyska kultur e n , s a m t ä v e n a t t f ö r h j ä l p a eleverna till s t ö r r e f ö r t r o g e n h e t m e d d e t t y s k a s p r å k e t » (ö. fr. t y . ) . E n elev i M a l m ö skrev o m en s å d a n s a m m a n k o m s t : »Det kanske kan intressera dig att höra, att jag har anmält mig till Deutsche Akademie här, som anordnar kurser i tyska språket. Jag är glad över att ha gjort det, ty det är säkert bra. Kursmedlemmarna ha även tillträde till tyska koloniens sällskapsaftnar. Vid ett tillfälle hörde jag ett kåseri av Hans Hass. Det var heit enkelt u n d e r b a r t . . . Efteråt fingo vi först kaffe med tårta och sedan öl, korv och potatissallad.» (5. 3. 43. ö. fr. ty.) P l a n e r a d e lektorat o c h underavdelningar. Av Mullers r a p p o r t e r till M u n c h e n f r a m g i c k att h a n ivrigt a r b e t a d e p å a t t u p p r ä t t a l e k t o r a t o c h u n d e r a v d e l n i n g a r i ytterligare en r a d s v e n s k a s t ä d e r . Dessa s t ä d e r v o r o bl. a.: Uppsala o c h Lund: F ö r b e r e d a n d e ö v e r l ä g g n i n g a r o m s p r å k k u r s e r ägde r u m i U p p s a l a d e n 8 o c h 9 o k t o b e r 1940 m e l l a n Muller o c h d r Wolf, l e k t o r n i t y s k a vid U p p s a l a universitet. N å g r a m å n a d e r s e n a r e s k r e v Muller följande till M u n c h e n : »Uppsala, Sveriges andliga centrum, har ungefär 37 000 invånare. De tyska kurserna vid Uppsala universitet under ledning av dr Wolf besökas av ungefär 70 studenter. Då på grund av Sveriges politiska inställning till Tyskland inrättandet av ett Deutsche Akademie-lektorat där utan tvivel skulle stöta på svårigheter, bör i stället planen på språkkurser, som två gånger i veckan skulle givas av en lektor från Stockholm, noga undersökas. Därför skall dr Wolf inom de närmaste dagarna sätta sig i förbindelse med några handelsfirmor och tjänstemannaorganisationer (Angestelltenverbände), eftersom man för tillfället kan förvänta det största intresset för tyska språket just i dessa kretsar. En definitiv uppgörelse torde sannolikt kunna uppnås om 14 dagar. Att dr Wolf själv övertar kurserna är omöjligt, eftersom han är överhopad med arbete.» (5. 12.40. Ö.fr.ty.) Muller till Munchen: »I sådana kulturellt betydande städer som Uppsala måste man försöka inrätta lektorat, även om vi till en början blott kunna påräkna ett ringa antal elever. I städer som Uppsala är det ej så viktigt att anordna stora språkkurser, som att vinna de tongivande, kulturellt ledande kretsarna genom en något annorlunda lagd verksamhet, i synnerhet vad föredrag och 'aftnar' beträffar. Om Akademien kunde stå bakom dessa arrangemang, skulle enligt min åsikt mycket vara vunnet.» (21. 3. 41. Ö. fr. ty.) Muller i privatbrev till Tyskland: »Efter de samtal jag hittills haft med Kappner förefalla mig utsikterna mörka för ett lektorat i Uppsala i år. Jag sade honom, att vi i längden omöjligt kunna underlåta att upprätta lektorat i båda de svenska universitetsstäderna. Såtillvida

72 kommo vi överens, att lektorat i Uppsala och i Lund komma till stånd nästa år.» (23. 4. 41. Ö. fr. ty.)

med all sannolikhet skola

Hälsingborg och Norrköping: Muller till Munchen: »För upprättande av ett lektorat i Hälsingborg är a synnerhet vår Landesgruppenleiter, herr Stengel, intresserad. — — — Han är också en ivrig förespråkare för ett lektorat i Norrköping.» (23. 4. 41. ö . fr. ty) F r å g a n o m ett l e k t o r a t i H ä l s i n g b o r g v a r p å n y t t a k t u e l l s o m m a r e n 1943, d å f ö r e s t å n d a r e n för l e k t o r a t e t i M a l m ö , d r B l a u e r t , skrev h ä r o m : »För ögonblicket funderar jag på att utvidga lektoratsverksamheten till att omfatta även Hälsingborg och Landskrona. För detta projekt fann jag den största förståelse hos minister Thomsen och de andra höga herrarna (som jag träffade vid öppnandet av våra sommarkurser i Båstad). All behövlig ekonomisk hjälp utlovades också.» (9.7.43. ö . f r . t y . ) Gävle: Muller till Tyskland: »Måndagen den 3 februari reser jag till Gävle med anledning av att ett lektorat skall inrättas där.» (30. 1. 41. Ö. fr. ty.) Sundsvall, Umeå och Luleå: Muller till Tyskland: »Med anledning av att Deutsche Akademies språkliga verksamhet i höst skall utvidgas, avreser jag i morgon i samförstånd med Tyska legationen på några dagars resa till norra Sverige och skall då besöka städerna Sundsvall, Umeå och Luleå. Vår Landesgruppenleiter är likaledes mycket intresserad härav. Jag hoppas det är möjligt att kunna inrätta lektorat åtminstone i Sundsvall.» (19. 5. 41. ö. fr. ty.) »Luleå och Umeå äro små snygga landsortsstäder, där vi nog kunna uträtta ganska mycket. Den dag jag tillbringade i Luleå kommer att stå för mig som en av de trevligaste jag tillbringat i Sverige. I morgon onsdag skall jag vara hos konsuln i Holmsund (vid Umeå), på kvällen reser jag vidare till Sundsvall och skall träffa konsuln där. På eftermiddagen skall jag till konsuln i Härnösand, fredag eftermiddag är jag i Gävle och på kvällen tillbaka i Stockholm. Luleå skall efter allt att döma få ett lektorat i december—januari. Sundsvall m å s t e få ett till hösten. Ju längre man kommer mot norr, desto större är respekten och aktningen för tyskarna. Här saknas helt och hållet den avsky för propagandan, som man finner i Stockholm. Människorna här uppe äro ej övernervösa eller halvtokiga utan jämna som de ljusa nätterna i midnattssolens närhet. — I varje fall komma vi att arbeta även här uppe, och Akademiens föredragsschema måste jag, kosta vad det kosta vill, anpassa efter detta.» (20. 5. 41. ö. fr. ty.) I ett a n n a t b r e v av s a m m a d a t u m s k r e v Muller o m sitt besök i Luleå: »Jag hade även tillfälle att tala med flera svenskar. Det var mycket upplysande och intressant. I varje fall har resan visat sig lönande för Akademien.» (20.5.41. Ö. fr. ty.) Till en t y s k frontsoldat skrev Muller s a m m a n f a t t a n d e o m sin resa i N o r r land:

73 »Vi ämna inrätta lektorat även här uppe i Norden för att i högre grad än hittills kunna sprida kunskap om det tyska språket. Detta är för närvarande en ganska ansträngande uppgift. Men det gäller ju Tyskland och Ni soldater ha det inte bättre. Vi i vårt civila yrke böra ju också anstränga oss så mycket som möjligt att göra vår plikt och skyldighet.» (20.5.41. Ö.fr.ty.) Akademien i Stockholm central för Skandinavien. I detta sammanhang bör slutligen omnämnas, att Muller energiskt arbetade på att få till stånd en avdelning av Deutsche Akademie även i Norge. Efter ett besök i Oslo maj 1941 uppgjorde han en utförlig plan för Akademiens arbete där. Åtskilligt tyder på att Deutsche Akademie i Stockholm var avsedd att bli en central för Akademiens verksamhet i hela Skandinavien. Som belägg härför citeras nedanstående brev från Muller till inspektorn för de tyska skolorna i Skandinavien, Ministerialrat Huhnhäuser för Abteilung Schul- und Bildungswesen vid rikskommissariatet i Oslo: »Jag vore Eder synnerligen tacksam om Ni hos rikskommissarie Terboven ville verka för vårt arbete i Norge, och jag är naturligtvis beredd att om det skulle visa sig nödvändigt gärna ännu en gång resa till Oslo i denna angelägenhet. Deutsche Akademies verksamhet i Sverige gör goda framsteg. — Jag hoppas allt skall gå bra — även i Norge!» (27. 5. 41. ö. fr. ty.) Två veckor senare skrev Muller till Tyskland: »I varje fall har jag nått mitt mål. I dag fick jag brev från Ministerialrat Huhnhäuser, enligt vilket rikskommissarien givit sitt tillstånd till upprättande av en avdelning av Deutsche Akademie i Oslo! Nu är i alla fall Auswärtiges Amt med i saken. Huhnhäuser önskar att jag åter skall resa till Oslo i slutet av juni.» (7.6.41. Ö. fr. ty.) Om någon avdelning av Deutsche Akademie verkligen upprättades i Norge framgår icke av tillgängligt material. Deutsche Akademie i Munchen planerade en avdelning även i Finland under ledning av Deutsche Akademie i Stockholm. Ett brev härom från Muller på hösten 1941 citeras: »I november eller början av december måste jag resa till Finland för att i Helsingfors efter stockholmsavdelningens mönster inrätta en avdelning av Deutsche Akademie. Med Nitzschke [chefen för Auslandslektorate vid Akademien i Munchen] diskuterade jag alla möjliga planer, som nu även vunnit legationens gillande.» (9. 10. 41. ö. fr. ty.)

3. övrig verksamhet. Språkkurser i Norrland. Då planerna på att upprätta lektorat och underavdelningar i ett flertal norrländska städer, vilka tydligen betraktades som mycket viktiga platser, icke kunde förverkligas, beslöt Muller att tills vidare inskränka sig till att i dessa städer anordna kurser om tre å fyra veckor i tyska språket och litteraturen. Första gången anordnades dylika kurser i januari 1942 i Umeå och

74 Östersund. Vid dessa kurser medverkade förutom Akademiens egna lärare två kända tyska uppläsare, dr Gnauk och Asta Siidhaus, vid särskilt anordnade uppläsningsaftnar. Om kursen i Umeå skrev dr Wehrle: »Jag skall vara ungefär tre veckor i Umeå för att leda tyska språkkurser och hålla några föredrag. Vårt arbete här må synas obetydligt, men vi försöka att till det yttersta göra vår plikt på den plats som tilldelats oss, ty det är viktigt, då motparten arbetar febrilt på detta område.» (10. 1. 42. Ö. fr. ty.) I samband med kurserna anordnades föredrag och uppläsningar i läroverken i respektive städer. Recitatrisen fru Siidhaus besökte dessutom Gävle, Göteborg, Luleå, Sollefteå, Skellefteå, Örnsköldsvik och Stockholm. Ämnet för hennes uppläsningar var Deutsche Dichtung aus 7 Jahrhunderten. Enligt de av Muller givna instruktionerna skulle fru Siidhaus undvika alla dikter med politisk anstrykning: »Jag skulle vilja att Ni utelämnar de moderna politiska dikterna och i stället föredrar några moderna opolitiska dikter, Ni förstår varför.» (29. 12. 41. ö. fr. ty.) I en redogörelse till Deutsche Akademie i Munchen uttalade fru Sudhaus sin tillfredsställelse med den svenska publiken, vilken visat stort intresse. Hon tillade, att »rektorerna voro lika nöjda som eleverna». (24. 1.42. Ö. fr. ty.) Om dessa första vinterkurser i de norrländska städerna skrev Muller till Munchen: »Det är första gången tyskar hålla föredrag i norra Sverige, och desto mera glädjande är det då, att det var Deutsche Akademie, som anordnade dessa föredrag!» (24. 1. 42. ö. fr. ty.) Liknande kurser ägde rum under de närmast följande åren. Om kurserna 1943 skrev Muller: »Vi anordnade under januari månad en 3-veckorskurs i några städer i norra Sverige, samt föredrag och recitationsaftnar i tolv norrländska städer. Dessa kurser och föredrag åhördes av sammanlagt 5 000 svenskar.» (15.2.43. ö.fr.ty.) Då Muller vid denna tid övervägde möjligheterna av att inleda lektoratsverksamhet i Östersund, avråddes han bestämt därifrån av tyske konsuln därstädes: »Stämningen här har försämrats avsevärt, då förhållandena i Trondheim återverka på Östersund.» (16. 1. 43.)

Föredragsverksamhet. På initiativ av Muller inbjödos många framstående vetenskapsmän till Sverige för att hålla föreläsningar, särskilt i universitetsstäderna. Mullers uppfattning om betydelsen av dylika besök och föredrag framgick av nedanstående citat ur hans korrespondens: »I går talade professor Troll på Stockholms Högskola inför vetenskapsmän och studenter över ämnet Högfjällens natur. Jämförande geografiska studier av jordens högfjäll.

75 Sådana föredrag äro — detta visade sig på nytt i går — den bästa och anständigaste formen av propaganda för oss. Härtill kommer att just de naturvetenskapliga ämnena äro mycket omtyckta i Sverige, och föredragen härom vinna alltid anklang. Under ett längre samtal med professor Troll kommo vi på den idén att under nästa termin försöka anordna en serie naturvetenskapliga föredrag i de skandinaviska länderna.» (27. 3. 41. Ö. fr. ty.) Att p l a n e r n a p å en för de n o r d i s k a l ä n d e r n a g e m e n s a m f ö r e d r a g s v e r k s a m h e t m y c k e t i n t r e s s e r a d e Muller f r a m g i c k ä v e n av ett s e n a r e brev till chefen för D e u t s c h e A k a d e m i e i K ö p e n h a m n , h e r r W . Griitter: »I synnerhet bereder oss föredragsarbetet stora svårigheter. Här måste vi sätta in all vår kraft! (Hier muss man noch ganz schwer einhaken!) För 14 dagar sedan var jag i Oslo, där, efter allt att döma, Akademien kan börja i höst. Sedan fattas här i Norden bara Finland. Det skulle glädja mig mycket om Ni kunde berätta litet närmare om arbetet i Danmark. Vi skulle kunna ha stor nytta av varandras erfarenheter och för framtiden samarbeta för det skandinaviska blocket.» (25.4.41. Ö. fr. ty.) Stipendiatkurser i M u n c h e n . F ö r a t t s k a p a y t t e r l i g a r e k o n t a k t m ö j l i g h e t e r m e l l a n s v e n s k a och t y s k a s t u d e r a n d e o c h a k a d e m i k e r ställde A k a d e m i e n stipendier till förfogande för svenska deltagare i Deutsche Akademies sommarkurser i Munchen. R e d a n i n o v e m b e r 1940 t o r d e Muller b ö r j a t f ö r b e r e d e l s e r n a för 1941 å r s s o m m a r k u r s e r . Det visade sig emellertid vid d e n n a t i d p u n k t v a r a allt a n n a t ä n lätt att f i n n a l ä m p l i g a o c h villiga d e l t a g a r e , vilket m a n p å t y s k t håll h a d e s v å r t att förstå m e d h ä n s y n till d e n s t o r a a n s l u t n i n g e n till d e i S t o c k h o l m a n o r d n a d e k u r s e r n a . Ur ett a v Mullers b r e v till D e u t s c h e A k a d e m i e i Miinchen i denna angelägenhet citeras: »På grund av nuvarande läge i Sverige förhåller man sig ytterst avvaktande, och på eventuella förfrågningar erhåller jag blott undvikande, om ej avböjande svar. Jag har dock fortsatt mina ansträngningar; resultatet har hittills tyvärr varit negativt. Det är utom all fråga, att läget kommer att bli helt annorlunda efter krigets slut.» (3. 1. 41. ö . fr. ty.) K u r s e r n a i M u n c h e n v o r o u p p d e l a d e i l ä g r e och h ö g r e s p r å k k u r s e r . Stip e n d i e r n a u t d e l a d e s p å r e k o m m e n d a t i o n a v p r o f e s s o r e r n a i t y s k a och de t y s k a l e k t o r e r n a vid de s v e n s k a u n i v e r s i t e t e n och h ö g s k o l o r n a s a m t till D e u t s c h e A k a d e m i e s e g n a elever. I m a j 1941 v ä n t a d e m a n i M u n c h e n p å a n m ä l n i n g a r f r å n Sverige o c h f ö r h ö r d e sig d ä r o m h o s Muller: »Hur går det med anmälningarna till stipendier för våra sommarkurser i Munchen? Vi måste ännu en gång enträget be Eder att betrakta stipendiatkurserna i Munchen som en lika viktig angelägenhet som feriekurserna i Båstad.» (21. 5. 41. ö . fr. ty.) P å denna förfrågan svarade Muller: »Om jag hittills ännu inte skrivit något i stipendiefrågan, så har detta endast berott på att jag först velat invänta alla anmälningar. Under tiden har saken med hjälp av professorerna vid universiteten och högskolorna här framskridit så långt, att jag hoppas i början av nästa vecka kunna lämna Er detaljerade meddelanden. Vi ha tagit stipendiesaken mycket allvarligt, de sökande ha vid våra lektorat i Stock-

76 holm och Göteborg underkastats skriftlig och muntlig prövning och sedan utvalts efter de vanliga principerna. Vi tro oss kunna antaga, att Ni kominer att bli mycket nöjd med stipendiaterna både för fortsättnings- och språkkurserna.» (29.5.41. Ö. fr. ty.) Av a n d r a b r e v f r å n Muller f r a m g i c k , att » m a s s o r av u t l å t a n d e n o m de s ö k a n d e » e r f o r d r a d e s , och a t t h a n själv v o r e e n s a m a n s v a r i g för alla åtg ä r d e r i s t i p e n d i a t f r å g a n . F j o r t o n d a g a r s e n a r e i n s ä n d e Muller en förteckn i n g ö v e r de u t v a l d a : »Av de 14 stipendier, som vi hade till vårt förfogande, ha 13 kunnat utdelas. Två deltagare betala full avgift.» (13.6.41. Ö.fr.ty.) D e n bifogade f ö r t e c k n i n g e n över de 15 s v e n s k a d e l t a g a r n a visade bl. a., att så gott s o m e n b a r t s t u d e n t e r och y n g r e l ä r a r e uttagits. E n a v de s v e n s k a s t i p e n d i a t e r n a skrev h e m till Sverige o m k u r s e r n a och o m m o t t a g a n d e t i M u n c h e n i följande o r d a l a g : »Vi ha blivit indelade i grupper, och jag kommer att tillhöra en grupp för lärare i tyska. Vi komma att syssla med allmänna, kulturella ämnen, såsom litteratur, musik, teater, uppfostran o. s. v. Så blir det väl också litet fonetik, språklära o. d. Det hela verkar vara mycket trevligt upplagt. I fredags kväll var det mottagning hos presidenten för Deutsche Akademie, och efteråt bjödos vi på en konsert. Det var en underbar upplevelse att få höra så'n musik, som man kan få höra endast här i Tyskland. Efteråt var vi svenskar tillsammans med tyske lektorn i Stockholm på ett ställe, som hette 'Kunstler Haus', dit man endast kommer, om man har relationer bland konstnärer och dylikt folk. I morgon börjar kurserna. Vi äro visst 300 å 400 st. kursdeltagare; över 20-talet nationer äro representerade.» (13.8.41.) M u l l e r a n m o d a d e de s v e n s k a s t i p e n d i a t e r n a a t t efter h e m k o m s t e n skriftligen r e d o g ö r a för vistelsen i M u n c h e n . Dessa r e d o g ö r e l s e r skulle h a n s e d a n v i d a r e b e f o r d r a till M u n c h e n »på vanlig väg». I n t r e s s e t för s o m m a r k u r s e r n a i M u n c h e n , s o m f r å n b ö r j a n varit relativt obetydligt, ö k a d e m ä r k b a r t s e d a n d e n första s o m m a r e n s s t i p e n d i a t e r å t e r v ä n t h e m . H ä r o m v i t t n a d e d r Mullers u t t a l a n d e i m a j 1942: »Särskilt stort intresse visas för stipendierna, som vi även i år kunna ställa till förfogande för sommarkurserna i Munchen. Om man toge hänsyn till detta stora intresse skulle jag kunna dela ut över 100 stipendier här!» (3. 5. 42. Ö. fr. ty.) D e n t y s k e l e k t o r n i U p p s a l a , d r Wolf, h a d e s a m m a

erfarenhet:

»För övrigt ha vi massor som söka stipendier. Folk ända uppifrån Luleå och Haparanda, och det fastän vi ingen reklam gjort. Det är mest lärare.» (21. 5 42 Ö. fr. ty.) I 1942 å r s k u r s e r deltogo 20 s t i p e n d i a t e r f r å n Sverige. S a m t l i g a voro, enligt Mullers u t s a g o , »stormförtjusta». — »De s o m ej voro t y s k s i n n a d e förut, ä r o det h u n d r a p r o c e n t i g t nu.» ( 2 5 . 9 . 4 2 . Ö. fr. ty.) Även s o m m a r e n 1943 s k i c k a d e A k a d e m i e n s t i p e n d i a t e r till M u n c h e n . E n av Akademiens medarbetare skrev h ä r o m : »Just nu håller vi på att ordna för stipendiaterna, det är många som bli lyckliga i sommar, men endast lärare komma i fråga.» (5.5.43.)

77 S o m m a r e n 1944 inställdes k u r s e r n a helt o c h hållet. Klein y t t r a d e h ä r o m : »Med nuvarande svåra bombanfall kan man inte hålla några kurser. Deltagarna skulle bara bli nervösa och resa sin väg.» (12. 3. 44. Ö. fr. ty.)

Andra stipendier o c h premier. E t t s ä r s k i l t s t i p e n d i u m , ett s. k. g e r m a n i s t p r i s , u t d e l a d e s årligen till en y n g r e s v e n s k a k a d e m i k e r för det b ä s t a a r b e t e t i t y s k s p r å k v e t e n s k a p (»die beste g e r m a n i s t i s c h e N a c h w u c h s a r b e i t » ) . M e r a b l y g s a m m a s t i p e n d i e r i f o r m a v b o k p r e m i e r u t d e l a d e s till elever vid l ä r o v e r k , h a n d e l s s k o l o r etc. över h e l a l a n d e t . Muller skrev h ä r o m vid ett tillfälle till M u n c h e n : »Just nu har jag av Kappner fått ett brev från rektorn för ett handelsinstitut, som ber om ett antal premieböcker till sin skola. Såvida jag rätt förstår brevet, gäller det åtminstone 14 premier åt elever i tysk handelskorrespondens. Detta institut har tidigare fått premieböcker genom Tyska legationen. Jag vore tacksam om Ni kunde övertaga förmedlingen av dessa premieböcker. Legationen lägger särskild vikt vid att dylika böcker utdelas även i fortsättningen. (29.5.41. ö . f r . t y . )

Distribution av trycksaker. D e u t s c h e A k a d e m i e i M i i n c h e n u t g a v e n tidskrift för l ä r a r e i t y s k a , Deutschunterricht im Ausland, s o m tillställdes även s v e n s k a l ä r a r e . F r å n och m e d h ö s t e n 1941 o m b e s ö r j d e s d i s t r i b u t i o n e n i Sverige av A k a d e m i e n i S t o c k h o l m . Ur ett b r e v f r å n Muller h ä r o m till M u n c h e n c i t e r a s : »Jag får härmed meddela, att vi gärna omhändertaga spridningen av tidskriften Deutschunterricht im Ausland. Eftersom tidskriften hittills gratis utsänts till de svenska lärarna i tyska, över vilka vi tidigare insänt en förteckning, är det naturligtvis svårt att begära, att de abonnenter, som nu tillkomma, skola erlägga prenumerationsavgift. Det vore väl bättre att bibehålla det nuvarande tillvägagångssättet, i synnerhet som denna tidskrift gör utmärkt reklam för Deutsche Akademies arbete. Vid feriekurserna i Båstad visade det sig att namnen Derleth och Gerken, tidskriftens utgivare, voro bekanta för nästan alla de deltagande lärarna.» (11. 11.41. ö . f r . t y . ) Av s e n a r e b r e v f r å n M u l l e r till M u n c h e n framgick, att tidskriften ä v e n i f o r t s ä t t n i n g e n u t d e l a d e s g r a t i s till s v e n s k a l ä r a r e i t y s k a , d o c k m e d vissa u n d a n t a g . Muller a n s å g n ä m l i g e n , att h ä n s y n b o r d e t a g a s till v e d e r b ö r a n d e s politiska i n s t ä l l n i n g : »Bland mottagarna befinna sig även judar och en rad lärare i tyska, vilkas hållning här är känd som absolut tyskfientlig. Skulle det inte vara bäst att sända oss en förteckning över de svenska mottagarna, så att vi kunde göra en gallring?» (10. 12.41. Ö.fr.ty.) I M u n c h e n v i s a d e m a n förståelse för dessa s y n p u n k t e r : »Vi bedja Eder, att så vitt möjligt beträffande de enskilda lärarna meddela, om de med hänsyn till sin inställning till Tyskland böra ifrågakomma för erhållande av Deutschunterricht im Ausland.» (31. 3. 42. ö . fr. ty.) Enligt u p p g i f t u t d e l a d e s t i d s k r i f t e n till 2 500 p e r s o n e r i Sverige. (21. 8. 42.)

78 Det torde vara utom allt tvivel, att Deutsche Akademie med denna »lärartidskrift» syftade längre än till enbart språkundervisning. Detta framgick av en rundskrivelse från Munchen till utlandsavdelningarna i mars 1943 i samband med att tidskriftens omfång skulle utökas: »Trots alla restriktiva åtgärder beträffande den tyska pressen har denna utökning möjliggjorts, emedan vår tidskrift anses särskilt viktig.» (ö. fr. ty.) Redaktionen avsåg att hädanefter bereda större utrymme åt artiklar om tysk litteratur, historia, musik, konst e t c , så att de utländska lärarna i tyska erhölle en mer omfattande inblick i Tysklands andliga liv och finge impulser ej blott för sin egen utbildning utan även för sin praktiska verksamhet. För att befordra utbyte av erfarenheter inom språkundervisningen skulle tidskriften innehålla en särskild avdelning, dit läsekretsen kunde insända bidrag. Den stora betydelse som Deutsche Akademie tillmätte tidskriften framgick av ovannämnda cirkulär till Akademiens föreståndare i utlandet: »Vi känna det som vår oavvisliga plikt att med Edert bistånd göra vår tidskrift till en viktig faktor i tysk kulturpolitik och till ett representativt organ för Deutsche Akademie. Av denna anledning bedja vi Eder och lektorerna vid de olika avdelningarna att aktivt deltaga i tidskriftens utformande och att lämna förslag till bidrag, vilka Ni själv eller Edra medarbetare vid lektoraten anse vara representativa för just Edert arbetsområde. Dessutom ha vi för avsikt att låta ledande germanister i utlandet sända bidrag till tidskriften. Vi bedja Eder därför att så snart som möjligt inkomma med förslag till medarbetare. Ni har naturligtvis redan nu full frihet att söka kontakt med lämpliga personer. Honoraren för dessa bidrag komma att motsvara tidskriftens utvidgade betydelse och representativa uppgift.» (30.3.43. ö.fr.ty.) Muller medverkade även till att i Sverige sprida tidskriften Das Deutsche Echo, likaledes avsedd för lärare i tyska i utlandet och utgiven av Deutsches Institut fur Ausländer, som direkt sorterade under Auswärtiges x\mt. I april 1941 utsände Muller reklamskrivelser och beställningssedlar för tidskriften till rektorerna för samtliga läroverk och folkhögskolor i Sverige. I september samma år skrev h a n om sitt arbete för tidningen till redaktionen i Berlin: »För en kort tid sedan fingo vi 250 ex. av nr 4/5 av Das Deutsche Echo. Jag planerar en ny och kraftigare propagandaaktion denna termin, eftersom enligt vår erfarenhet hösten är lämpligast för sådant, och beklagar, att vi icke längre kunna få några äldre årgångar. Jag skulle då ha kunnat tillsända varje lärare i tyska ett provexemplar.» (10. 9. 41. ö. fr. ty.) Den i Sverige spridda upplagan av Das Deutsche Echo uppgick enligt en uppgift i september 1942 till ca 600 exemplar per nummer.

Sista skedet. Som tidigare nämnts återkallades Muller till Munchen i mars 1943. Åtskilliga uttalanden i korrespondensen visade att hans avlägsnande från befattningen som föreståndare för Deutsche Akademie i Sverige länge förberetts. Primus motor i denna aktion synes ha varit föreståndaren för Tyska

79 legationens kulturavdelning, dr Hermann Kappner, i samförstånd med dr Wehrle. Samarbetet mellan Kappner och Muller hade ända från början präglats av stridigheter. Genom sina stora personliga insatser spelade Muller säkerligen en betydande roll för Akademiens verksamhet här. Han synes också i allmänhet ha varit mycket uppskattad både av elever och personal vid Akademien. Hans efterträdare blev den nyutnämnde lektorn vid Deutsche Akademie i Stockholm, dr Siebelt Djuren. På hösten 1943 upphörde Deutsche Akademie att vara en självständig institution. Akademien inordnades då i den i Stockholm nyupprättade propagandacentralen Deutsches Wissenschaftliches Institut under benämningen: Sprachabteilung des Deutschen Wissenschaftlichen Instituts.

Som ett exempel på den inställning till Sverige och svenskarna, som en av de ledande inom den tyska propagandaverksamheten här hade, citeras nedanstående ur ett privatbrev från Muller till en vän i Tyskland våren 1941: »Vad är egentligen Tyskland i svenskarnas ögon? Ett starkt, mäktigt och våldsutövande land; ett land utan hänsyn, utan kärlek och utan nåd; ett land som tror på sig självt och på sin egen kraft, men som kan driva andra nationer till förtvivlan. En svensk sade nyligen till mig: 'Man måste verkligen ha goda nerver för att stå ut med att bevittna vad som sker.' Detta uttalande är det bästa belägget för det psykiska och fysiska tillstånd vari detta folk nu befinner sig. När komma svenskarnas nerver att ta slut? Då först skola vi kunna arbeta här. Men ännu sitter man här vid smörgåsbordet och punschen och diskuterar inte ens vad som händer därute i världen. Allting tilldrar sig ju långt borta och ter sig som ett enda kaleidoskopiskt virrvarr. Är det barn eller åldringar, som titta i kaleidoskopet? Därute på gatan drar frälsningsarmen sjungande förbi med sin fana i spetsen. En ung officer deklarerar att de svenska soldaterna äro de bästa i världen! 2 000 års kristendom och 150 år utan krig! Quo vadis, quousque tandem — äro sannerligen de frågor som svenskarna sist av allt ställa sig!» (15. 4. 41. ö. fr. ty.)

80 KAP. V.

DEUTSCHER AKADEMISCHER AUSTAUSCHDIENST. »Zweigstelle Stockholm». Lokal: Smålandsgatan 4, Stockholm. Föreståndare: Dr. F. V. Albrecht till sept. 1941; därefter Dr. Helmut Bauersfeld. Förutom Deutsche Akademie arbetade ytterligare en tysk organisation i Stockholm i kulturpropagandans tjänst, nämligen Deutscher Akademischer Austauschdienst, Zweigstelle Stockholm. Huvudorganisationen hade grundats år 1931 1 och sorterade, i likhet med Deutsche Akademie, under Auswärtiges Amt. Zweigstelle Stockholm var liksom Akademien här underordnad Tyska legationens kulturavdelning. Austauschdiensts främsta uppgift var att knyta fastare kulturella och vetenskapliga förbindelser mellan svenska och tyska akademiker. I detta syfte förmedlade den ett omfattande utbyte av tyska och svenska studerande av alla kategorier, genom inbjudningar till kurser och kongresser, genom utdelning av stipendier samt genom anordnande av praktikantutbyte och genom samarbete med tyska studentorganisationer. Till skillnad från Deutsche Akademie bedrev Austauschdienst ingen undervisning och hade inga underavdelningar i landsorten. Redan före kriget fanns i Stockholm en avdelning av Austauschdienst. På hösten 1940 vidtog en intensifiering av verksamheten under ledning av dr F. V. Albrecht. Vid denna tidpunkt anskaffades större, centralt belägna lokaler och samtidigt utökades personalen. Austauschdiensts nyanställda tyska sekreterare, fröken Ilse Spors, skrev härom i november 1940: »Vi ha just flyttat in i större lokaler. Här arbetas med kraft och beundransvärd fart. Det bereder oss alla en oerhörd glädje att hjälpa till därmed. Innebörden av att arbeta för större internationellt samförstånd inser man bättre, då man är utomlands. Ät denna uppgift ägnas all kraft och med ett gott resultat.» (4. 11. 40. Ö. fr. ty.) Inbjudningar till kurser och kongresser. Av ett brev från Albrecht till Deutsches Auslandswissenschaftliches Institut i Berlin hösten 1940 framgick, att många svenskar genom hans förmedling deltogo i en av institutet anordnad kurs i Berlin. (14. 10. 40.) 1 President sedan 1933 var enligt uppgift SS-Brigadefuhrer Generalmajor Ewald von Massow och »Leiter> var Oberregierungsrat Wilhelm Burmeister.

81 Genom Austauschdiensts förmedling deltogo ett antal svenska vetenskapsmän i en akademikerkongress i Rostock den 24P—30 november 1940, anordnad av Auslandsamt der deutschen Dozentenschaft. Programmet upptog — utom föredrag av svenska och tyska akademiker — utfärder, besök vid sociala institutioner etc. Deltagarna voro under hela upphållet i Tyskland Dozentenschafts gäster. Nedan återges några svenska vetenskapsmäns svar på inbjudningen till kongressen: »Jag har alltid funnit det vara ett viktigt vetenskapligt intresse, ej minst på mitt studieområde, att stå i kontakt med vårt södra grannland Tyskland, med vilket även de folkliga kulturförbindelserna sedan äldsta tider varit så betydelsefulla.» (2. 11.40. Ö.fr.ty.) »Jag ber att få uttrycka min varma tacksamhet och gläder mig oerhört åt att få en officiell inbjudan till akademikerkongressen i Rostock. Vi ha alltifrån hednisk tid mottagit en rikedom av kulturella värden från Tyskland och jag tror att framtiden kommer att ge oss ännu mera. Ledareprincipen (das Fuhrerprinzip), d. v. s. personlig redobogenhet och rätt till handling och den därtill hörande personliga ansvarskänslan äro värden, som det synes mig att vi äro i stort behov av.» (5. 11. 40. ö. fr. ty.) Om sina intryck från kongressen skrev en av de svenska deltagarna till en vän i Sverige: »Här har varit ett tyskt-svenskt akademikermöte i Rostock under senaste veckan, som varit särskilt lyckat. Mötet har säkert hjälpt fram det svensk-tyska kulturella samarbetet väsentligt. Du förstår att jag gläder mig ofantligt åt det goda resultatet.» (1. 12.40.) Tre svenska studerande inbjödos att deltaga i en socialpolitisk kurs i Berlin i februari 1941 och erhöllo vardera ett stipendium på 150 RM. På våren 1941 försökte Austauschdienst värva deltagare till en ingenjörskurs i Tyskland. Albrecht skrev härom till Tyskland: »Jag har försökt' göra så mycket reklam som möjligt för Era kurser. Jag kan f. ö. nämna, att just anordnandet av ingenjörskurser väckt största intresse här i Sverige, och jag är övertygad om att större framgång kunde nåtts, om vi haft tid att göra förberedelser.» (12. 6. 41. ö. fr. ty.) Även på sommaren 1943 inbjöd Austauschdienst ett 20-tal svenskar att deltaga i kurser för ingenjörer i Munchen. Förmedling av stipendier. I likhet med Deutsche Akademie förmedlade Austauschdienst stipendier ; till svenska studerande för studier i Tyskland. Det förnämsta av dessa var det stora stipendium som Austauschdienst, på uppdrag av Alexander von Humboldt-Stift ung,1 varje år utdelade till en yngre svensk akademiker. Detta stipendium innefattade en längre tids vistelse i Tyskland vid valfritt universitet. Av ett utförligt brev, som den svenske stipendiaten för höstter1 Alexander von Humboldt, 1769—1859, tysk fysisk-geografisk vetenskapsman och forskningsresande.

§—463151

82 m i n e n 1940 erhöll från f ö r e s t å n d a r e n för Humboldt-stiftelsen framgick, att vissa f o r d r i n g a r ställdes p å * h a n s intresse för det n y a T y s k l a n d . Brevet cit e r a s i väsentliga delar, d å det väl belyser A u s t a u s c h d i e n s t s syften: »Vi be att få lyckönska till detta stipendium och hälsa Er hjärtligt välkommen som ny medlem i Alexander von Humboldt-stiftelsen. Vi foga därtill en önskan, att Ni skall lyckas uppnå de studieresultat, som Ni avser med vistelsen i Tyskland och förvärva sådana kunskaper och impulser, som kunna vara till hjälp för Er kommande verksamhet. Stiftelsen skulle med glädje se, att Ni vid sidan av det egentliga studiearbetet begagnade tillfället att lära känna Tyskland och det tyska folket och i synnerhet vara tillsammans med Edra tyska kamrater. För att underlätta Er kontakt med fackkretsar, akademiska organisationer och familjer har Deutscher Akademischer Austauschdienst givit i uppdrag åt alla sina utlandsavdelningar i samtliga tyska universitetsstäder att särskilt taga sig an utländska stipendiater och på allt sätt vara dem behjälpliga. Den akademiska utlandsavdelningen på platsen utbetalar varje månad Ert stipendium och bistår Er även i övrigt på olika sätt. Dessutom kommer Ni att bliva inbjuden av ett antal andra föreningar och sammanslutningar, t. ex. Die zwischenstaatlichen Verbände, Das Auslandsamt der deutschen Dozentenschaft, Die Reichsfuhrung der Studentenschaft, samt även av ekonomiska och vetenskapliga organisationer. Vi hoppas att Ni under vistelsen i Tyskland skall kunna utnyttja alla tillfällen att komma i förbindelse med tyska personligheter i olika kretsar och bättre lära känna livet i Tyskland än det i allmänhet är möjligt för en utländsk gäst. Vi be att Ni å Er sida ville bidra till att de tyskar, med vilka Ni sammanträffar, få veta något om Ert eget lands historia och kultur och att Ni på detta sätt gagnar det kulturella utbyte, vars främjande Alexander von Humboldt-stiftelsen har gjort till sin uppgift.» (30.10.40. ö . f r . t y . ) E n student, s o m två å r s e n a r e (1943) erhöll Friedrich List-Stipendium der deutschen Wirtschaft1 för s t u d i e r i T y s k l a n d , m o t t o g en l i k a l y d a n d e skrivelse från Deutsches Studienwerk fur Ausländer, Berlin. D e t y s k a i n s t i t u t i o n e r n a s f o r d r i n g a r p å s t i p e n d i a t e r n a togo u p p e n b a r l i g e n m e r a sikte p å v e d e r b ö r a n d e s a l l m ä n n a i n s t ä l l n i n g till det n y a T y s k l a n d ä n till r e n a f a c k k u n s k a p e r n a . M å n g a a v s t i p e n d i a t e r n a h a d e själva d e n n a inställning. S o m e x e m p e l h ä r p å citeras ett b r e v f r å n en t a n d l ä k a r k a n d i d a t till Austauschdienst: »Själv önskar jag ju gärna komma i åtanke för ett stipendium, då huvudavsikten med min resa ej är studiesyfte utan helt enkelt att få komma i kontakt med tysk ungdom i dagens Europa.» (28.5.43.) Av k o r r e s p o n d e n s e n m e l l a n A u s t a u s c h d i e n s t o c h T y s k l a n d f r a m g i c k också att t y s k a s t u d e n t e r tilldelades stipendier för vistelse i Sverige. Även de h a d e till uppgift att vid s i d a n a v sina egentliga s t u d i e r k n y t a förbindelser m e d s v e n s k a kolleger och k a m r a t e r . Detta v i s a d e bl. a. ett utförligt u t t a l a n de a v A u s t a u s c h d i e n s t s f ö r e s t å n d a r e o m en tysk stipendiat, Karl K u p f r i a n , s o m vistades i L u n d v å r e n 1943: »Kupfrian har alldeles uppenbart arbetat plikttroget och intensivt. Det av honom samlade materialet är omfångsrikt och tyder på stor flit. Kupfrian själv anser jag vara en hygglig och bra människa, som blott har den nackdelen att han är 1

Friedrich List, professor, 1789—1846, epokgörande forskare inom tysk nationalekonomi.

83 alltför informell. Å andra sidan är han mycket påverkbar och så absolut beredd att rätta sig efter instruktioner att svårigheter aldrig torde behöva uppstå med honom. Därför skulle jag gärna ha sett, att han finge möjlighet att stanna här en längre tid och att detta skulle kunna ordnas ekonomiskt genom att ge honom en lämplig befattning här. I annat fall måste förutsättas att Kupfrian återvänder till Tyskland så snart hans stipendium är slut. Jag beklagar att min institution härigenom kommer att förlora en man, som med så gott resultat knutit personliga förbindelser med yngre högskolekretsar i Lund. Det återstår nu att se, om vi eventullt för det kommande studieåret lyckas få en annan stipendiat till Lund, som kan återupptaga och utvidga Kupfrians förbindelser.» (15.6.43. ö.fr.ty.) Kupfrian anställdes på hösten 1943 vid det då nyöppnade Deutsches Wissenschaftliches Institut i Stockholm såsom bibliotekarie. 1 Praktikantförmedling. Varje år förekom utbyte av ett visst antal praktikanter mellan Tyskland och Sverige, företrädesvis av medicinare, kemister, teknologer och agronomer. Austauschdienst besvarade i stor utsträckning förfrågningar om dylikt utbyte från svenska studerande. Några exempel: en studentska önskade plats i någon lämplig familj i Berlin; en ingenjör bad att få anvisning på en högre handelshögskola med tvåårig kurs; medicine studerande sökte praktikanttjänst vid tyska sjukhus etc. 2 Att antalet förfrågningar var stort kunde utläsas av ett brev daterat i november 1940 från Austauschdienst till huvudorganisationen i Berlin, vari anhölls om ytterligare formulär för praktikantutbyte, »då efterfrågan i Sverige betydligt stigit under senaste tiden». I viss omfattning förmedlade Austauschdienst dessutom kontakt mellan svensk och tysk studerande ungdom genom att lämna adresser för korrespondens mellan likasinnade. Flera brev från Albrecht vittna härom. Samarbete med tyska studentorganisationer. Föreståndaren för Austauschdienst synes tillika ha varit de tyska studentkårernas kontaktman i Sverige. Vid flera tillfällen hjälpte Albrecht sålunda tyska studentorganisationer att komma i förbindelse med svenska universitetskretsar. Särskilt studentkåren i Hamburg visade stort intresse härför och tillfrågade Albrecht i detta syfte om lämpligheten att till svenska studenter sända sin tidskrift Hansische Hochschulzeitung. Med anledning härav skrev Albrecht till ordföranden i studentkåren vid universitetet i Hamburg, H. U. Wahlkamp f: »Jag håller för närvarande på med en utredning om de tysk-svenska studentförbindelserna. Beträffande Ert förslag att sända Hansische Hochschulzeitung till svenska studenter skulle jag vilja tillråda att den i första hand skickas till studenter, vilkas politiska inställning är Er bekant. Det måste i varje fall undvikas, att svenskarna på något sätt få det intrycket att vi bedriva propaganda.» (28. 10. 40. ö. fr. ty.) 1 2

Jfr vidare s. 89 f. och s. 94. Se även Deutsches Wissenschaftliches Institut s. 92.

84 P å i n r å d a n a v A l b r e c h t ö v e r s ä n d e k o r t d ä r e f t e r W a h l k a m p f ett b r e v a v följande lydelse till flera y n g r e a k a d e m i k e r i L u n d : »Det är min önskan att återknyta de genom tidsförhållandena avbrutna förbindelserna med Lunds universitet. Jag vore mycket tacksam, om Ni ville råda mig i detta avseende. Min avsikt är att skicka Hansische Hochschulzeitung till alla dem, som ha intresse av förbindelsernas återupptagande. Denna tidning innehåller artiklar och meddelanden, som beröra livet vid universitetet i Hamburg. Tyvärr har jag dock inte adresser på de svenska studenter, som varit våra gäster. Skulle Ni kunna hjälpa mig i detta avseeende?» (15. 11. 40. ö . fr. ty.) N å g r a m å n a d e r s e n a r e å t e r k o m W a h l k a m p f i b r e v till Albrecht m e d ett utförligt förslag till s v e n s k t - t y s k t a k a d e m i s k t u t b y t e i s a m a r b e t e m e d Austauschdienst i Stockholm: »Som Ni vet har jag länge hyst planer på Sverige-arbetet, vilka jag tyvärr ej kunde förverkliga förra terminen. Kontakten med de svenska universiteten var då så svag, att det icke enbart genom brevväxling kunde bli något resultat. Därför har jag för avsikt att på uppdrag av Reichsstudentenfuhrung i slutet av februari eller början av mars ordna ett personligt sammanträffande med svenska akademiska kretsar och under nästa termin förverkliga min nedan skisserade plan för ett svenskt-tyskt akademiskt samarbete: Studentutbyte Föredragsresor Praktikantutbyte Turistresor Sport (idrottstävlingar mellan universiteten) Vetenskapligt tankeutbyte Kulturellt samarbete Studieresor (dessa skulle hälsas med stort intresse, speciellt av medicinska fakulteten, eftersom just den svenska medicinen kan giva många uppslag i detta avseende). Jag skulle vara Eder synnerligen tacksam, om Ni kunde vara mig behjälplig i mitt förehavande och bistå mig med råd och dåd, eftersom Ni säkerligen genom Edert arbete i Sverige känner förhållandena bättre än jag. Jag vore Eder mycket tacksam, om Ni snarast möjligt läte mig få vela Edert ställningstagande i denna sak, då som Ni förstår arbetet brådskar.» (30. 1. 41. ö . fr. ty.)

Kontakt m e d s v e n s k a akademiker. P å h ö s t e n 1941 l ä m n a d e Albrecht Sverige o c h förflyttades till R o m . H a n e f t e r t r ä d d e s av d r Bauersfeld, s o m a n l ä n d e till S t o c k h o l m i slutet av sept e m b e r 1941. Bauersfeld synes m e d stort intresse h a gått in för sin u p p g i f t h ä r o c h vidtog o m e d e l b a r t å t g ä r d e r för att k o m m a i personlig k o n t a k t m e d l e d a n d e s v e n s k a a k a d e m i k e r . H ä r p å t y d d e bl. a. ett s a m t a l , s o m h a n k o r t efter sin a n k o m s t , d e n 27 s e p t e m b e r 1941, h a d e m e d en d r S c h u r e k p å T y s k a legation e n , v a r v i d h a n h o s d e n n e f ö r h ö r d e sig o m d e n politiska i n s t ä l l n i n g e n h o s flera k ä n d a a k a d e m i k e r i Uppsala, vilka h a n h a d e för a v s i k t att b e s ö k a i n o m d e n n ä r m a s t e tiden. Ungefär en m å n a d s e n a r e reste B a u e r s f e l d till Lund för att »söka k o n t a k t m e d universitetskretsar» d ä r s t ä d e s , varefter h a n fortsatte till Berlin för a t t avlägga r a p p o r t o m de första v e c k o r n a av sin v e r k s a m het här. Att s a m a r b e t e t m e d i n t r e s s e r a d e k r e t s a r i Uppsala o c h Lund a n s å g s ytterst betydelsefullt f r a m g i c k av ett b r e v i b ö r j a n a v 1942 f r å n B a u e r s f e l d

85 till huvudorganisationen i Tyskland, vari han bad om tillstånd att få företaga nya resor till dessa städer: »Arbetet vid Deutscher Akademischer Austauschdiensts Sverige-avdelning har nu framskridit så långt, att intimare kontakt bör upprättas med Uppsala och Lund för att utnyttja de många möjligheter till samarbete, som där förefinnas.» (2.2.42. Ö. fr. ty.) Även Stockholms högskola var föremål för intresse, vilket framgick av en skrivelse till Das Aussenamt der Reichsstudentenfuhrung, Abteilung Auslese, Berlin, vari vissa frågor i samband med en tysk studentskas studievistelse i Stockholm diskuterades. Bauersfeld tillstyrkte vederbörandes ansökan med följande motivering: »Eftersom fröken Kramer gör ett gott intryck, och vi absolut behöva åtminstone några tyska studentskor vid högskolan här, tillstyrker jag att hon beredes tillfälle att studera i Stockholm.» (26.1.42. ö.fr.ty.) Vid ett senare tillfälle uttalade Bauersfeld återigen som sin bestämda uppfattning, att Austauschdiensts arbete kunde bli framgångsrikt endast om man lyckades etablera ett nära samarbete med de svenska studentföreningarna. Då från svenskt håll påpekades, att Austauschdienst uttryckligen måste framhålla, »att det inte gäller politik» blev svaret: »Men för Tysklands del gäller det i grund och botten bara politik.» (tel. 4. 5. 42. ö . fr. ty.) I juni 1942 begärde Bauersfeld tillstånd att få göra en tjänsteresa till Uppsala i samband med doktorspromotionen därstädes: »På samma gång hoppas jag få tillfälle att lära känna universitetets ledande personer, och 'titta på' de studenter, som sökt stipendier till feriekurser i Tyskland.» (1. 6. 42. ö. fr. ty.) I slutet av maj 1943 planerade Bauersfeld en ny resa till Lund: »Min avsikt är att utvidga Austauschdiensts förbindelser med det stora antal vetenskapsmän och studenter vid Lunds universitet som jag redan känner och att komma i personlig kontakt med nya kretsar. Slutligen föreligger en önskan från vår generalkonsul Nolda, att jag tillsammans med honom och vissa universitetslärare på ort och ställe skulle diskutera några aktuella frågor rörande studier i Tyskland och stipendieväsendet.» (19.5.43. ö.fr.ty.) Det planerade besöket i Lund kom till stånd i början av juni. Efter återkomsten till Stockholm skrev Bauersfeld ett tackbrev till generalkonsul Nolda i Malmö, i vilket han även utförligt redogjorde för sina sammanträffanden med vetenskapsmän och studenter i Lund. Han betecknade resultatet av sin resa som synnerligen tillfredsställande: »Dagarna i Lund ha varit mycket värdefulla för mig och till stor nytta för mitt arbete. Genom denna resa står det återigen klart för mig, att jag längre fram måste resa till Lund mycket oftare än hittills. Detta universitet har nämligen icke blott betydande vetenskapsmän, utan framför allt även ovanligt goda vetenskapliga förbindelser med 'das Reich'. Enligt min uppfattning böra dessa befordras och understödjas av vår organisation i Berlin. Jag är därför tacksam för varje förslag och varje önskan härom, som framföres till Austauschdienst i Berlin.» (15 6 43 ö fr. ty.)

86 Av ett brev den 18 augusti 1942 från Bauersfeld till tyska generalkonsulatet i Stockholm framgick, att Austauschdienst ställde vissa förhoppningar på samarbete med Sveriges akademiska idrottsförbund. I samband med en landskamp mellan svenska, schweiziska och ungerska studenter planerade Bauersfeld enligt nämnda brev »att uppnå en så intim kontakt mellan den svenska och den tyska, respektive den italienska universitetsidrotten, att grunden lägges till ett samarbete mellan våra universitet på alla områden. Denna resa till Basel erbjuder en möjlighet att låta de svenska akademiska idrottsmännen, som utvalts med den allra största omsorg, på färden genom Tyskland sammanträffa med så många inflytelserika tyskar som möjligt.» (18. 8. 42. ö. fr. ty.) Distribution av trycksaker. Austauschdienst distribuerade i viss utsträckning tyska propagandatrycksaker. Av korrespondensen med olika tyska institutioner framgick, att distributionen var anmärkningsvärt omfattande med hänsyn till den mycket begränsade publik den var avsedd för. I ett brev till Illustrirte Zeitung, Leipzig, meddelade Bauersfeld, att han utdelat ett antal exemplar av tidskriftens julnummer för år 1941: »Genom legationen erhöll jag tyvärr ej tillräckligt många exemplar av Illustrirte Zeitungs julnummer. Desto omsorgsfullare har jag varit, då jag vidarebefordrat dessa nummer till svenska akademiker.» (15. 1. 42. ö. fr. ty.) Austauschdienst förmedlade även den tyska studenttidningen Die Bewegung. Ett brev från Bauersfeld till Das Aussenamt der Reichsstudentenfurung i Berlin citeras: »Det gläder mig oerhört, att det så snart lyckats Er att tillförsäkra Sverige 20 st. kostnadsfria helårsprenumerationer på tidskriften Die Bewegung, som jag sålunda kan fördela härstädes. Jag har gjort upp en förteckning på personer och institutioner, som ifrågakomma för detta gratisabonnemang och ber Eder underrätta redaktionen för Die Bewegung, att vi regelbundet komma att vidarebefordra tidskriften till för kulturarbetet värdefulla personer och institutioner här i Sverige. Jag har vid sammanställningen av namnförteckningen principiellt utvalt abonnenter med tanke på att tidningen icke blott skall nå enskilda personer utan genom dem även vidare kretsar. Jag ämnar tillsammans med de första numren utsända en uppmaning till mottagarna att sprida tidningen.» (13. 1. 42. ö. fr. ty.) Till professorer, studenter och ett antal tidningar sände Austauschdienst dessutom regelbundet tidskriften Europäische Akademische Korrespondenz i ca 100 ex. per nummer. På uppdrag från Berlin distribuerades i maj 1943 ca 400 försändelser till studerande vid svenska universitet och högskolor. Försändelserna innehöllo boken Europa als Lebenskampfgemeinschaft samt 4—5 olika nummer av tidskriften Junges Europa. Denna tidskrift som utgavs av Der Akademische Kulturaustausch i Berlin innehöll kulturella, ekonomiska och politiska artiklar av författare från hela Europa. Ett cirkulär från Austauschdienst, vari

87 mottagaren uppmanades att på bifogad blankett gratisprenumerera på tidskriften, medföljde försändelserna: »Vi tillåta oss att till Er översända den akademiska tidskriften Junges Europa, vilken ställts till vårt förfogande för vidarebefordran till svenska akademiker. Tidskriften har för sin tillblivelse att tacka viljan hos de akademiska frontkämparna i öster att utöver kamratskapets upplevelser under kriget även dokumentera sin andliga gemenskap och därmed giva uttryck åt sin förpliktelse mot Europa. Om Ni är intresserad av att gratis erhålla Junges Europa regelbundet, skola vi med nöje tillmötesgå denna önskan. Vi bedja Er i så fall att genom bifogade svarsformulär meddela oss härom.» (ö. fr. ty.) Tidskriften utdelades därefter regelbundet i ca 400 ex. per nummer. Bland övriga propagandapublikationer från Austauschdienst förtjänar särskilt uppmärksammas de s. k. Europäische Studienmappen, ett slags vetenskapliga publikationer för fysik, kemi, medicin, geografi, biologi etc. Dessa utsändes från och med nyåret 1943 och innehöllo rekvisitionsblanketter, på vilka mottagaren uppmanades beställa den »Mappe», som mest intresserade honom. Så gott som dagligen under åren 1943 och 1944 iakttogos sådana rekvisitioner, huvudsakligen från teknologer och medicinare. I juni 1943 utdelades olika Europäische Studienmappen i sammanlagt ca 4 000 ex. per månad.

På hösten 1943 upphörde Deutscher Akademischer Austauschdienst, Zweigstelle Stockholm, att vara en självständig organisation. I likhet med Deutsche Akademie inordnades den i den nyupprättade »vetenskapliga» tyska propagandainstitutionen Deutsches Wissenschaftliches Institut och benämndes därefter Akademische Abteilung des Deutschen Wissenschaftlichen Instituts.

88 KAP. VI.

DEUTSCHES WISSENSCHAFTLICHES INSTITUT. Lokaler: Smålandsgatan 4 (f. d. Deutscher Akademischer Austauschdienst) och för »språkavdelningen» Drottninggatan 108 (f. d. Deutsche Akademie), Stockholm. Föreståndare: Dipl. Ing., Dr. Phil. Fritz Giesecke; för »språkavdelningen» Dr. Siebelt Djuren och för den »akademiska avdelningen» Dr. Helmut Bauersfeld. Intensifiering av kulturpropagandan. Som tidigare nämnts i redogörelserna för Deutsche Akademies och Deut scher Akademischer Austauschdiensts verksamhet upprättades tidigt på hösten 1943 ett nytt organ för den nazistiska kulturpropagandan i Sverige: Deutsches Wissenschaftliches Institut. Detta utgjorde en underavdelning av den tyska propagandacentralen Deutsches Auslands-Wissenschaftliches Institut i Berlin, som lydde under Auswärtiges Amt och hade underavdelningar i ett flertal länder, däribland Frankrike, Jugoslavien, Schweiz och Ungern. Det nya institutets främsta uppgift var att intensifiera de akademiska och vetenskapliga förbindelserna mellan Sverige och Tyskland. I detta syfte inordnades Deutsche Akademie och Deutscher Akademischer Austauschdienst i institutet som »språkavdelning» respektive »akademisk» avdelning. Dr S. Djuren från Deutsche Akademie, och dr Bauersfeld från Deutscher Akademischer Austauschdienst kvarstodo som ledare för dessa avdelningar. Dessutom tillkom den s. k. vetenskapliga avdelningen, som tills vidare inrymdes i de lokaler, som tidigare disponerats av Deutscher Akademischer Austauschdienst. Chef för det nya institutet blev professorn vid universitetet i Berlin, SSledaren och partiveteranen dr Fritz Giesecke, som anlände till Sverige i början av september 1943. Om sin nya uppgift skrev han kort efter ankomsten hit till en kollega i Berlin: »Som jag tidigare meddelat har jag lämnat min post som professor vid Berlins universitet och föreståndare för 'Institut fur Pflanzenernährungslehre und Bodenbiologie' i Berlin-Dahlem och beordrats till Stockholm, där jag skall organisera upp ett nytt tyskt vetenskapligt institut. Jag är naturligtvis medveten om den ära och det ansvar, som ligger i att jag, just i egenskap av agrikulturkemist, fått ledningen av ett sådant institut, som är så viktigt för den tyska vetenskapen. Jag kommer att med all kraft sträva efter att göra en insats för det tyska kulturella och vetenskapliga arbetet i utlandet.

89 Det nya institutet skall icke företräda eller speciellt ägna sig åt någon särskild vetenskapsgren, utan dess syfte skall vara att representera, vårda sig om och genom forskning befrämja hela den tyska vetenskapen, från teologi, filosofi, naturvetenskap, medicin o. s. v. till konst- och musikvetenskap samt att inleda samarbete med svenska forskare och vetenskapsmän på alla områden. F. ö. har institutet jämte sin vetenskapliga verksamhet övertagit de uppgifter som förut tillkommo Deutsche Akademie och Deutscher Akademischer Austauschdienst. En härlig men arbetsfylld uppgift!» (18. 9. 43. ö. fr. ty.) Det förefaller som om mycket stora projekt förelågo för det nya institutet, flera uttalanden antydde t. o. m., att det var avsett att bli ett slags tysk högskola i Stockholm. Sålunda skulle anställas ca 15 lektorer från Deutsche Akademie i Munchen samt ett antal högskole- och universitetslektorer. Giesecke till professor K. Meyer, Berlin: »Det blir inte lätt att hamra in ett enhetligt program i så många huvuden, men jag hoppas kunna övervinna alla svårigheter.» (2. 10. 43. ö. fr. ty.) Nedan lämnas en redogörelse för institutets verksamhet såsom den avspeglade sig i Gieseckes och hans medarbetares mycket omfattande korrespondens till institutioner och privatpersoner i Tyskland. Officiella rapporter från Giesecke till hans överordnade i Berlin torde huvudsakligen ha gått via legationen. Bibliotek. De redan befintliga biblioteken vid Deutsche Akademie och Deutscher Akademischer Austauschdienst skulle nu komplettereras med vetenskaplig, särskilt naturvetenskaplig litteratur. I anslutning därtill skulle också anskaffas ett arkiv för ljusbilder och annat naturvetenskapligt demonstrationsmaterial. Giesecke vädjade till tyska förlag och vetenskapliga institutioner att sända avhandlingar, böcker och tidskrifter etc. till institutet i Stockholm. Som exempel på dessa förfrågningar återges nedanstående brev till professor Fink, Institut fur Gärungsgewerbe, Berlin: »Jag ber Er i största möjliga utsträckning tillställa oss alla publikationer som utges av Eder. Om Ni även regelbundet kan sända oss Er tidskrift, vore jag mycket tacksam. Genom att lägga ut tyska tidskrifter och böcker i institutets lokaler och bibliotek samt exponera dem vid bokutställningar kunna vi göra propaganda ej blott för tysk vetenskap utan även för tidskrifterna som sådana . .. Deutsches Wissenschaftliches Institut skall i möjligaste mån representera alla ämnen som förekomma vid tyska högskolor och universitet, och att få till stånd ett dylikt bibliotek ställer sig både svårt och kostsamt. Hittills är endast vårt rent språkliga litteraturförråd välförsett och vårt biblioteks stolthet är en Goethesamling på 3 000 band.» (11.10.43. ö.fr.ty.) Till föreståndare för biblioteket utsågs den i annat sammanhang nämnde Diplomvolkswirt Ernst Karl Kupfrian, tidigare Hitlerjugendfiihrer och tysk stipendiat i Lund. 1 Om sin anställning vid institutet skrev Kupfrian i januari 1944: 1

Se s. 82 f.

90 »Jag tillhör nu staben vid Auswärtiges Amts RJF-avdelning [Reichsjugendfuhrung] och har fria händer i ett på mig helt överlåtet, mycket intressant arbetsområde. Min huvuduppgift är emellertid en bibliotekaries. Jag har massor att göra. ty de 6 000 böckerna här skola katalogiseras och ordnas på ett alldeles nytt sätt.» (Ö. fr. ty.) Vilken b e t y d a n d e roll Giesecke tillmätte d e t t a bibliotek f r a m g å r a v följ a n d e u t t a l a n d e till d r H . Bietze vid universitetet i I n n s b r u c k : »Att främja det vetenskapliga arbetet är institutets viktigaste uppgift och vi hålla nu på att bygga ut den vetenskapliga avdelningen. Det är naturligtvis omöjligt att ge institutet karaktär av att vara ett tyskt universitet. Men å andra sidan är det nödvändigt att visa svenskarna, att det efter nationalsocialismens genombrott i Tyskland alltjämt bedrives vetenskaplig forskning och detta alldeles särskilt efter krigsutbrottet. Det enklaste sättet att visa detta är att upprätta ett omfattande bibliotek, som innehåller de viktigaste verken på alla vetenskapliga områden. Även en stor avdelning för särtryck skall komma till stånd. Då vi naturligtvis inte kunna hålla oss med samtliga vetenskapliga tidskrifter, föreställer jag mig att ett särtrycksbibliotek vore ägnat att ge svenska fackmän uppslag, som kunde leda till att de mer än hittills intresserade sig för den tyska vetenskapens problem. Jag tror också, att detta kommer att främja både vår korrespondens och vår personliga kontakt med de svenska vetenskapsmännen.» (23.3.44. ö.fr.ty.) Gieseckes o m f a t t a n d e k o r r e s p o n d e n s m e d t y s k a v e t e n s k a p l i g a i n s t i t u t i o n e r o c h förlag m e d b e g ä r a n o m l i t t e r a t u r gav resultat. I slutet av a u g u s t i 1944 m e d d e l a d e s å l u n d a K u p f r i a n i ett brev att det p å institutet låg u n g e f ä r 500 n y k o m n a v o l y m e r och att det dagligen k o m n y a s ä n d n i n g a r . P å h ö s t e n 1944 entledigades K u p f r i a n f r å n sitt u p p d r a g som bibliotekarie. O m sitt a v s k e d a n d e s k r e v h a n , a t t detta officiellt s k e d d e »inom r a m e n av d e n a l l m ä n n a n e d s k ä r n i n g e n och totalmobiliseringen», m e n fortsatte: »Den verkliga orsaken var emellertid mitt A.V.-arbete, som alltid misshagade professor Giesecke och om vilket man ej var överens inom Auswärtiges Amts kulturpolitiska avdelning Nu hörde jag också, att mitt avskedande skulle berott på att jag utan tillstånd gift mig med en svenska.» (12. 12. 44. ö. fr. ty.) K u p f r i a n e f t e r t r ä d d e s av fröken Anneliese Z a n d e r , tidigare b i b l i o t e k a r i e vid D e u t s c h e s W i s s e n s c h a f t l i c h e s Institut i P a r i s . I b r e v till T y s k l a n d skrev f r ö k e n Z a n d e r o m i n s t i t u t e t i S t o c k h o l m och o m sitt a r b e t e : »Antalet medarbetare är naturligtvis mycket mindre här än i Paris. Jag sköter ensam hela biblioteket och har fortfarande oerhört mycket att göra med att ordna och katalogisera. Mitt arbete består nu i motsats till i Paris av rena arkivgöromål, någon livlig utlåningsverksamhet förekommer inte. Vi skicka för det mesta endast på begäran litteratur till vetenskapsmän. Jag hoppas att det skall bli annorlunda, när biblioteket kommer riktigt i ordning.» (15.11.44. ö.fr.ty.) I f e b r u a r i 1945 s k r e v den n y a b i b l i o t e k a r i e n : »Mitt bibliotek är ännu i hög grad i vardande och jag kan inte klaga över brist på arbete. Den livliga utlåningen från parisinstitutet saknas naturligtvis här.» (8.2.45. ö.fr.ty.) E n d a s t g r u n d e n h a n n läggas till d e t t a så storslaget p l a n e r a d e och b r e t t u p p l a g d a v e t e n s k a p l i g a bibliotek, i n n a n institutets v e r k s a m h e t n e d l a d e s .

91 Kontakt m e d svenska akademiker. R e d a n f r å n b ö r j a n a r b e t a d e Giesecke i n t e n s i v t p å a t t k o m m a i k o n t a k t m e d s v e n s k a v e t e n s k a p s m ä n p å olika o m r å d e n och särskilt m e d s å d a n a , som h a d e t y s k a förbindelser. Ur ett b r e v till d r S c u r l a vid D e u t s c h e r A k a d e m i s c h e r A u s t a u s c h d i e n s t i Berlin c i t e r a s : »För mitt arbete här i Sverige synes det mig nödvändigt att lära känna de svenska vetenskapsmän, som stå i närmare kontakt med Tyskland. Jag ber Er därför att få en förteckning över de vetenskapsmän och praktiker, som erhållit utmärkelser från tyska universitet och högskolor. Det vore kanske möjligt att Ni för min räkning förhörde Er om vilka svenskar som varit inskrivna vid tyska universitet eller av dessa utsetts till hedersledamöter, hedersdoktorer etc. Jag skulle vilja ha upplysning ej blott om namn och adress utan även om utmärkelsens art, datum då den tilldelades och skälet varför vederbörande erhöll den.» (29.10.43. Ö. fr. ty.) S o m e n s t o r f r a m g å n g i n r e g i s t r e r a d e Giesecke a t t h a n fått i n b j u d a n från l a n t b r u k s h ö g s k o l a n i U l t u n a att d ä r h å l l a »ständiga g ä s t f ö r e l ä s n i n g a r » : »Jag är mycket stolt över att jag under den korta tid jag arbetat här redan lyckats uppnå avgörande framsteg. Jag har nämligen från rektorn vid Ultuna lantbrukshögskola fått erbjudande att där hålla ständiga gästföreläsningar. Jag får därigenom helt naturligt en utmärkt språngbräda för mitt arbete, då jag på detta sätt kan nå den akademiska ungdomen, som håller betydligt mer på Tyskland än en stor del av professorerna, i synnerhet de i Stockholm.» (20. 10. 43. ö . fr.ty.) Även a n d r a l ä r o a n s t a l t e r s y n a s h a gjort Giesecke l i k n a n d e e r b j u d a n d e n . D ä r o m v i t t n a d e följande u t t a l a n d e i b r e v från h o n o m till e n p r i v a t p e r s o n i Tyskland: »Det torde intressera Dig att höra att jag nu troligen skall överta även undervisningen i kemi vid Veterinärhögskolan i Stockholm.» (8. 11. 43. ö. fr. ty.) Av allt a t t d ö m a v a r Giesecke efter de första m å n a d e r n a s vistelse i Sverige m y c k e t tillfredsställd m e d sin n y a v e r k s a m h e t och d e dittills u p p n å d d a res u l t a t e n . I ett b r e v till o v a n n ä m n d e d r S c u r l a h e t t e det: »Arbetet på institutet har kommit bra i gång. Sedan jag återknutit mina gamla förbindelser med mina kolleger på agrikultur-, skogs- och veterinärvetenskapens områden, söker jag nu få kontakt med medicinare och tekniker. Med humanisterna voro redan förbindelserna etablerade genom dr Bauersfeld och högskolelektorern a . . . Jag har på sista tiden gjort en mängd nya bekantskaper. Mina förbindelser med legationen äro synnerligen goda. Jag får mycket stöd från deras sida, dock med undantag för den person, som Ni omnämnde i vårt sista samtal, som man måste vara mycket försiktig med, så mycket mer som han använder sig av metoder som äro fullkomligt okända för mig såsom vetenskapsman och som jag måste ta avstånd från. [Giesecke torde syfta på dr Kappner.] Det obehagliga är att han genom sina metoder, som jag inte känner till, försöker ändra på mina riktlinjer (meine gerade Linie umzubiegen versucht). Jag är i alla fall glad att ha fått denna uppgift mig anförtrodd och hoppas snart vara i stånd att, trots den allmänna inställningen här i Sverige, inrapportera positiva resultat.» (29.10.43. ö . f r . t y . ) K o n t a k t m e d s v e n s k a v e t e n s k a p s m ä n o c h a k a d e m i k e r sökte Giesecke å s t a d k o m m a ä v e n g e n o m att p å institutet a n o r d n a s a m m a n k o m s t e r av olika

92 slag, vanligtvis i samband med besök av tyska vetenskapsmän och föredragshållare. Exempelvis inbjödos ett stort antal svenskar till en temottagning den 13 oktober 1943 för att få sammanträffa med professor Otto Hahn, direktör för Kaiser-Wilhelm-Institut fiir Chemie. Vid ett samkväm på institutet i januari 1944 deltogo — enligt Kupfrian — tjugufem svenska vetenskapsmän, däribland flera mycket framstående — »trots 'kulturbojkotten' och det skärpta kulturpolitiska läget». Att sådana sammankomster voro vanliga framgick av ett brev från institutets bibliotekarie, fröken Zander: ^ »Här är ofta sammankomster och föredrag, som man måste gå på. Då vi ha föredrag på institutet, där det finns ytterst små utrymmen, måste varje gång salen utrymmas och möbleras om. Var och en släpar på stolar och bär på bord och föreståndaren föregår med gott exempel. Efter sådana föredrag få vi te och kakor, och man samtalar med institutets svenska vänner.» (15. 12. 44. ö. fr. ty.) Språkundervisning och praktikantförmedling. Vid språkavdelningen — förutvarande Deutsche Akademie — fortsatte undervisningen efter de av Muller uppdragna riktlinjerna. Ett uttalande från en elev tydde dock på att verksamheten efter Mullers avresa och sammanslagningen med institutet icke längre bedrevs med samma intensitet som tidigare: »På Deutsche Akademie är allting så dött nu. Dr Siebelt Djuren [den dåvarande föreståndaren] hör inte just till dem, som tycka om att arbeta, och det märks genast. Det hela har gått tillbaka, men allting kan ju förklaras med kulturbojkotten. Den kom precis i rattan tid, och då är det ju lätt att säga, att folk inte längre har så stort intresse för Akademien.» (18. 4. 44. ö. fr. ty.) Även institutets akademiska avdelning — förutvarande Deutscher Akademischer Austauschdienst — arbetade under sin föreståndare, dr Bauersfeld, med samma uppgifter som tidigare. Sålunda förekommo ännu sommaren och hösten 1944 praktikantutbyten mellan Tyskland och Sverige. För tre tyska studenter hade Giesecke förberett praktikantarbete på svenska gårdar. Han skrev härom: »Mina svenska vänner skulle mycket gärna bereda tyska studerande tillfälle att få en inblick i svenskt lantbruk.» (2. 3. 44. ö. fr. ty.) I maj 1944 iakttogos flera brev från medicine studerande till Bauersfeld, av vilka framgingo, att institutet erbjudit dem praktikanttjänstgöring i Tyskland. Ett brev från en svensk medicine studerande återges: »Jag ber att på det hjärtligaste få tacka för upplysningarna beträffande praktikanttjänstgöring i Tyskland denna sommar, vilka jag finner tillfredsställande utom i ett avseende: tidpunkten för arbetets början. Då min höstkurs tager sin början redan den 15 aug. och jag varken har tid eller råd att försumma en hel termin, ser jag mig nödsakad att avstå från Edert anbud, som jag eljest är synnerligen intresserad av. — Emellertid vill jag ogärna uppge hoppet. Som jag antydde redan i mitt brev av den 22 ds, har jag blott tagit några få steg på den medicinska banan och är alltså väl medveten om att för mig kan ifrågakomma endast grövre arbete inom facket. Jag vore Eder därför oändligen tacksam, om Ni ville undersöka möj-

93 ligheterna för mig att börja arbetet redan den 15 juni. Jag gör mig säkert till tolk för många svenska studenter om jag ber Eder, att om möjligt nästa år tillkännagiva praktikant-möjligheterna tidigare, så att formaliteterna kunna undanstökas redan under vårterminens lopp.» (26.5.44.) F ö r e s t å n d a r e n för d e n n a sektion, d r Bauersfeld, utvisades från Sverige i f e b r u a r i 1945.

Kulturbojkottens följder för institutet. D e n s. k. k u l t u r b o j k o t t e n m o t T y s k l a n d , s o m f ö r a n l e d d e s av d e n t y s k a a k t i o n e n m o t s t u d e n t e r n a vid Oslo universitet i n o v e m b e r — d e c e m b e r 1943, i n n e b a r för institutets del ett k ä n n b a r t a v b r ä c k i dess v e r k s a m h e t . 1 Detta f r a m g i c k av e n m ä n g d u t t a l a n d e n i b r e v till T y s k l a n d från Giesecke och hans medarbetare: »Själva arbetet är under nuvarande förhållanden intressant men tyvärr mycket försvårat. Det skulle ha varit lättare, om ej en kulturbojkott igångsatts och underblåsts av våra motståndare.» (2.1.44. ö . f r . t y . ) »Vi å vår sida göra allt, som står i vår makt. Den stora svårigheten är emellertid, att det kulturpolitiska läget här är mycket spänt till följd av den tyska aktionen i Oslo, som har framkallat ett slags 'kulturbojkott', till vilken även den svenske utrikesministern anslutit sig, i det att han i ett offentligt yttrande i riksdagen förklarat, att inresevisum för tyska vetenskapsmän i fortsättningen starkt skulle begränsas. 2 » (23. 1. 44. ö. fr. ty.) Giesecke o m n ä m n d e vid d e n n a tid i så gott s o m v a r j e b r e v i sin o m f a t t a n de k o r r e s p o n d e n s den s v e n s k a k u l t u r b o j k o t t e n m o t T y s k l a n d , vilken u n d e r s t u n d o m t y c k s h a ingivit h o n o m t a n k e n p å a t t ge u p p sitt v e r k . Ur ett b r e v till en professor F . Scheffer, J e n a , citeras: »Min uppgift här är verkligen inte lätt, men det vore väl ändå alltför tidigt att lämna ifrån sig alla uppgifter, som anförtrotts mig. Det kanske intresserar dig att höra att jag här har kommit i kontakt med många människor, särskilt naturligtvis med gamla vänner, som trots det förhandenvarande motståndet på det kulturella området ge bevis på sin högaktning, för att inte säga kärlek till Tyskland. Det finns naturligtvis också andra: de som äro anhängare av den anglo-amerikanska kulturen och som helt stå på motståndarsidan.» (24. 1. 44. ö.fr.ty.) Till en t y s k v e t e n s k a p s m a n , professor K. Meyer, B e r l i n - D a h l e m , s o m skulle hållit f ö r e l ä s n i n g a r i Sverige, skrev Giesecke: »Att under nuvarande förhållanden inbjuda tyska föreläsare till Sverige är en ytterst ömtålig sak. Det är emellertid ganska intressant att se, hur svenskarnas åsikter just nu gå vitt isär. Somliga ha genom demonstrationerna mot Tyskland blivit så uppretade, att de just nu gärna skulle vilja inbjuda tyska professorer till Sverige. Till dessa hör också vår gemensamme vän, som du vid en samvaro i Schöneberger Ratskeller ansåg dig böra sporra till ett klarare ställningstagande. X har aldrig kommit tillbaka till denna händelse, men har verkligen nu — även utåt sett — intagit en hållning, som är alldeles utomordentlig.» (24. 1.44. ö.fr.ty.) 1

Jfr även s. 29 och s. 168. Åsyftar dåv. utrikesminister Gunthers deklaration vid remissdebatten i FK den 17 januari 1944. 2

94 Till en l ä k a r e i T y s k l a n d s o m Giesecke h a f t för a v s i k t a t t a n s t ä l l a vid institutet skrev en i S t o c k h o l m b o s a t t tysk, Dr. Med. W . Michael, a t t a n s t ä l l n i n g e n t o r d e gå o m intet: »Planerna på att anställa en läkare vid institutet i Stockholm komma säkerligen att gå i stöpet, eftersom svenska regeringen inlett en kulturbojkott mot Tyskland och inga tyska vetenskapsmän mer få inresetillstånd. Nyligen vägrade man att bevilja inresetillstånd för en skådespelare, som är absolut opolitisk och som skulle ha talat i Svensk-tyska föreningen. Därmed är det slut med det vetenskapliga utbytet. Du ser alltså hur långt här har gått nu.» (30. 1.44. ö . f r . t y . ) Kupfrian

skrev:

»Man har nu med anledning av aktionen mot oslostudenterna konsekvent vidtagit åtgärder mot oss. Till att börja med får ingen tysk vetenskapsman visum till Sverige — inte ens efter inbjudan från svensk sida. T. o. m. vår 'Reichsredner' som skulle hålla högtidstalet den 30 januari blev — trots sin ställning — nekad inresevisum. Matthias Wiemann, som skulle tala i Svensk-tyska föreningen i Stockholm — inför ett mycket exklusivt sällskap — fick inte komma hit. Chefen för svenska institutet vid universitetet i Greifswald, som redan före aktionen i Oslo erhållit visum, angreps i den svenska pressen, då han kom till Sverige. Det finns dock även glädjande undantag, och en del personer ha gjort invändningar mot kulturbojkotten. Men den svenska utrikesministern har till sist själv tagit positiv ställning till aktionen. Därtill har Göteborgs högskola — visserligen med knapp majoritet — beslutat avbryta de kulturella förbindelserna med Tyskland under den nuvarande regimen. Här lyser det rent politiska motivet tydligt igenom. Universiteten i Uppsala och Lund ha varit försiktigare. Lund har inte reagerat så starkt, men i Uppsala, som är fullt av norska flyktingar, bedrives en verklig hets för bojkotten mot Tyskland. Dock börjar den allmänna stämningen här bli något tyskvänligare, då de ryska framgångarna skapa en viss oro, men vem vet hur länge detta varar?» (16.2.44. Ö. fr. ty.) Av ett a n n a t brev f r å n K u p f r i a n i f e b r u a r i 1944 f r a m g i c k att Gieseckes s v e n s k a visum, s o m t i d i g a r e förlängts för t r e m å n a d e r v a r j e gång, n u beviljats för e n d a s t sex v e c k o r f r a m å t . Giesecke själv u p p g a v emellertid till s y n e s icke h o p p e t o m att, t r o t s allt, p l a n m ä s s i g t k u n n a b y g g a u p p sitt institut o c h förlitade sig d ä r v i d p å sina goda s v e n s k a förbindelser: »Mitt arbete med Deutsches Wissenschaftliches Institut går inte så friktionsfritt som man kunde önska, men svårigheterna äro ju till för att övervinnas, och jag torde nog också kunna påstå, att jag haft en del beaktansvärda framgångar. För tillfället äro ju förhållandena på det kulturpolitiska området inte precis sådana, att de ge anledning till någon större optimism. Uppbyggandet av institutet fullföljes dock planmässigt, och många gamla svenska kolleger och vänner understödja mig på ett utomordentligt sätt.» (1. 2. 44. ö . fr. ty.) R e d a n följande m å n a d , m a r s 1944, b e d ö m d e Giesecke läget betydligt ljus a r e . H a n s k r e v h ä r o m till professor Meyer i B e r l i n : »Beträffande kulturbojkotten förefaller det nu som om förhållandena här så småningom skulle bli bättre, d. v. s. det ser ut som om hela saken från svensk sida skulle rinna ut i sanden. Det är därför inte alldeles uteslutet, att vi fram i april eller maj åter kunna börja tänka på att inbjuda tyska professorer hit. Naturligtvis kan man inte säga något med bestämdhet — en ändring kan ju inträffa när som

95 helst. I varje fall förbereda vi nu i all tysthet den tidigare planerade sammankomsten av agronomer och vid lantbruket sysselsatta botaniker. I mitten av mars blir här en svensk lantbruksvecka . . . Jag tänker använda tillfället att slå ett slag för våra planer.» (2. 3. 44. ö . fr. ty.) S a m t i d i g t a r b e t a d e Giesecke p å a t t få hit en tysk n a t i o n a l e k o n o m , p r o fessor Giese f r å n F r a n k f u r t a m Main. Avsikten m e d d e n n e s besök skulle v a r a att få till s t å n d e n n ä r m a r e k o n t a k t m e l l a n institutet o c h s v e n s k a n a t i o n a l e k o n o m i s k a k r e t s a r . Ur k o r r e s p o n d e n s e n h ä r o m c i t e r a s : »Den krets av svenska jurister och nationalekonomer, som står i förbindelse med institutet, är ytterst liten. Ett besök i Stockholm från Er sida skulle kunna bidraga till att utöka våra vetenskapliga förbindelser i den riktningen. Kanske har Ni redan några goda vänner bland de svenska vetenskapsmännen? I så fall skulle vi vara mycket tacksamma om Ni godhetsfullt ville meddela oss namn och adress på dessa kolleger, så att vi kunde ordna en formell inbjudan genom dem. Det är helt naturligt bättre, om det föreligger en inbjudan från svensk sida än om den kommer från oss. Det skulle glädja oss mycket om förhållandena här skulle ändra sig därhän, att vi snart kunde hälsa Er välkommen hit!» (24. 3. 44. ö . fr. ty.)

Planer på n y a lokaler. P l a n e r p å att a n s k a f f a en egen fastighet för institutet d i s k u t e r a d e s r e d a n p å h ö s t e n 1943. H ä r o m s k r e v Giesecke till en tysk kollega: »Då institutets språkavdelning och akademiska avdelning ännu ha skilda lokaler är vårt närmaste mål att så snart som möjligt komma under samma tak. Vi ha på förslag en lämplig fastighet som jag tror att vi i dagarna skola förvärva. Det är visserligen en avigsida att huset inte blir ledigt förrän i april nästa år, så att vi efter nödvändiga ombyggnader torde kunna flytta in först i slutet av maj 1944. Innan vi flyttat in i det nya huset kunna vi på grund av lokalfrågan inte tänka på att utvidga institutets personal, då vi redan nu sitta som 'packade sillar' i våra arbetsrum.» (19. 11. 43. Ö. fr. ty.) I f e b r u a r i 1944 skrev Giesecke f ö r h o p p n i n g s f u l l t : »Jag tror, att jag i en nära framtid kan sätta i gång för fullt i egen institutionsbyggnad.» (1.2.44. ö.fr.ty.) P l a n e r n a p å en egen fastighet l e d d e emellertid ej till n å g o t resultat.

Professor Giesecke i L u n d . F ö r att k n y t a p e r s o n l i g a f ö r b i n d e l s e r m e d s v e n s k a v e t e n s k a p s m ä n vid universitetet i Lund o c h vid olika v e t e n s k a p l i g a institutioner i s ö d r a Sverige företog Giesecke i slutet av m a r s 1944 en resa till S k å n e . I en n o t i s i D e r D e u t s c h e i n S c h w e d e n , a p r i l 1944, u p p g a v s att Gieseckes a v s i k t m e d d e n n a resa v a r »att besöka Lunds universitet, studera den skånska utsädesförädlingen vid besök på lantbruksskolorna i Landskrona, Svalöv och Alnarp, personligen sätta sig i förbindelse med de ledande inom den svenska •lantbruksvetenskapen samt genom föredrag sprida kännedom om de nyaste vetenskapliga rönen på agrikulturkemiens område i svenska lantbruksvetenskapliga kretsar», (ö. fr. ty.)

96 Under denna resa höll Giesecke föredrag i Malmö, Landskrona, Lund, Hälsingborg och Svalöv, bl. a. över »Die Humusforschung in ihrer Forderung fiir die landwirtschaftliche Praktik» och »Deutsche Forschung im arktischen Raum». Efter föredragen anordnades mottagningar och luncher, vartill inbjudits kända svenska vetenskapsmän och ledande personligheter. Om sin resa skrev Giesecke till en tysk kollega: »Det var nödvändigt att företaga denna resa, eftersom jag ville göra personlig bekantskap med vetenskapsmännen i södra Sverige, som jag hittills lärt känna endast genom brevväxling. Den personliga kontakten är ju alltid utomordentligt viktig och kanske särskilt i min nuvarande verksamhet.» (1.4.44. ö.fr.ty.) Giesecke föreläste ända fram på våren 1945 i olika svenska städer, företrädesvis i södra Sverige: »Om jag berättar för Er att jag skall hålla ett föredrag på svenska i Mellansverige i januari och i Sydsverige i mars kommer Ni att le och jag själv med förresten, men jag läser på och professor X skriver den svenska texten till bilderna. Jag skall tala om humus och hästgödsel. I mars 1945 skall jag dessutom hålla ett föredrag på tyska för en underavdelning av livsmedelskommissionen i Stockholm. Föredraget handlar om sporernas betydelse (Die Bedeutung der Spurenelemente).» (15. 12. 44. ö. fr. ty.) Tidskrift. Giesecke planerade att utgiva en tidskrift för institutet. I denna skulle refereras innehållet i de viktigaste vetenskapliga verk och tidskrifter, som utkommo i Tyskland. Dessutom skulle utgivas ett Mitteilungsblatt avsett att »få mycket stor spridning». Att döma av iakttagna rekvisitionsblanketter under december 1944 utgav institutet vid denna tidpunkt en vetenskaplig tidskrift benämnd Forschungen und Fortschritte, som kostnadsfritt tillställdes intresserade.

Sista skedet. De svårigheter för institutet, som uppkommit i samband med »kulturbojkotten», blevo bestående. Detta framgick bl. a. av följande yttrande av Giesecke i brev till Tyskland: »Här på neutral mark göra våra fiender sitt yttersta för att störa mitt arbete och kompromettera, misstänkliggöra och nedsätta mina medarbetare och vårt institut. Pressen t. ex. tar gärna upp sådana saker. Vi låta oss emellertid inte nedslås av detta, särskilt som en hel del svenska vetenskapsmän stödja oss.» (11.12.44. ö. fr. ty.) Även hans sekreterare, fröken Lehmann, skrev härom: »Också vårt institut har nyligen beskyllts för att vara ett 's. k.' vetenskapligt institut och vår professor endast en 's. k.' vetenskapsman. Förr skulle något sådant ha upprört mig våldsamt, men nu skrattar man bara och frågar sig vad det skall bli nästa gång. Vi ha sannerligen för mycket att göra med vetenskap vid institutet, för att vi skulle få någon tid över för politik. Men i varje tysk myndighet (Dienststelle) vädrar man ju nu en camouflerad politisk organisation.» (23. 11. 44. ö. fr. ty.)

97 Att döma av ett telefonsamtal mellan Bauersfeld och dåvarande Landesgruppenleiter dr Gossman efter Bauersfelds återkomst till Stockholm från ett besök i Tyskland i januari 1945, syntes frågan om vissa »förändringar» inom institutet ha berörts i Berlin. Detta hindrade emellertid ej att Giesecke planerade en hel rad föredrag av särskilt inbjudna tyskar under de närmaste månaderna. För att få inresetillstånd skulle dessa inbjudas av ledande svenska vetenskapsmän. Huruvida de planerade föredragen kommo till stånd är icke bekant. Av det sista observerade brevet från Giesecke, i början av mars 1945, framgick att institutets medarbetarstab minskats i samband med totalmobiliseringen i Tyskland. Han tillade: »Trots detta bereder mig arbetet alltjämt glädje, ty det förnämsta för mig är att få tjäna den rena vetenskapen! (der reinen Wissenschaft dienen zu diirfen!) Ni vet ju att jag alltsedan ungdomens dagar har uppsatt detta som mitt främsta mål!» (3. 3. 45. ö. fr. ty.)

Deutsches Wissenschaftliches Institut i Stockholm var som nämnt uppenbarligen avsett att bli en mycket betydande institution. Genom de olika underavdelningarna, språksektionen, den akademiska och den vetenskapliga sektionen, skulle nära förbindelser upprättas med svenska universitet och skolor samt med svenska vetenskapsmän, akademiker och studerande av alla discipliner. Den stort upplagda planen kom dock icke över det förberedande stadiet.

7—463151

98 KAP. VII.

TYSKA SKOLAN. Lokal: Karlavägen 25, Stockholm. Rektor: »Dr. Dr.» Paulus Dorff. Den 1 september 1941 öppnades Tyska skolan i Stockholm. I samband härmed publicerade Deutsche Zeitung in Norwegen (nr 10, 1941) en längre artikel, Deutsche Schulen im Norden, av inspektorn för de tyska skolorna i Skandinavien, Ministerialrat Huhnhäuser i Oslo. Denne framhöll, att tillkomsten av Tyska skolan i Stockholm innebar återupplivandet av en gammal tysk tradition och erinrade om de kulturella förbindelserna mellan Sverige och Tyskland under tidigare tyska storhetsperioder: »I tre stora vågor har tyskheten flödat in över de nordiska länderna — under Hansans tid, under reformationstiden och under 1700-talet — starkast och mest ihållande under en period, som sträcker sig från medeltiden fram till reformationen. Under den därpå följande tiden visade det sig dock, att en kultur varaktigt kan stråla ut bortom den egna folkenhetens gränser, blott då den stöder sig på en stark politisk makt. En sådan makt existerade under Hansans blomstrande tid; när den försvann, minskade så småningom den tyska kulturens inflytande.» (ö. fr. ty.) Därefter redogjorde Huhnhäuser för den förutvarande tyska skolan i Stockholm, som grundats under senare hälften av 1300-talet och länge haft stort anseende. Mot slutet av 1700-talet hade dess betydelse avtagit — i samband med den franska kulturens framträngande — och år 1885 hade skolan nedlagts. »Först år 1941 har det lyckats tyskarna i Stockholm att efter energiska strävanden, med Tyska rikets bistånd, åter grunda en ny tysk skola i Stockholm.» (ö. fr. ty.) Förberedelser. Av en redogörelse för skolans tillkomst, som i början av augusti 1941 översändes till de tyska myndigheterna i Oslo, Abteilung Schul- und Bildungswesen, framgick att i Stockholm bosatta tyskar länge arbetat på att få en tysk skola till stånd, men att alla tidigare försök strandat på ekonomiska svårigheter. Enligt redogörelsen hade under de senare åren »en starkt ökad aktivitet i denna angelägenhet» gjort sig gällande.

99 Det första prospektet över den blivande Tyska skolan i Stockholm utsändes i början av november 1940 »an unsere Eltern» — och var undertecknat av professor H. v. Euler, Landesgruppenleiter W. Stengel samt kulturattachén vid Tyska legationen, doktor Hermann Kappner. I detta prospekt meddelades, att på hösten 1941 ett tyskt läroverk skulle öppnas i Stockholm: »Vi hoppas nu kunna uppfylla de önskningar som så ofta framförts till oss från olika håll: att skapa en skola, vilken våra föräldrar kunna betrakta med stolhet, våra elever tillhöra med glädje och som intar en värdig plats i Sveriges kulturella liv.» (6. 11.40. Ö.fr.ty.) Prospektet riktade sig till »rikstyska föräldrar, föräldrar, som erhållit svenskt medborgarskap samt vidare till kretsar, vilka vilja låta sina barn få tysk uppfostran». Det avslutades med en maning till alla tyska föräldrar att »även i det fall då Edert barn enligt Eder egen åsikt icke ifrågakommer för Tyska skolan» ifylla och till Tyska legationen återsända ett till prospektet fogat frågeformulär. I detta skulle mottagaren lämna uppgift om antalet egna barn samt adresser på personer, som kunde tänkas vara intresserade för skolan. Dessa formulär avsågo uppenbarligen att inregistrera alla härvarande tyska barn.

För skolan köptes en fastighet, f. d. Anna Sandströms skola. I maj 1941 anlände till Sverige den blivande Tyska skolans rektor, d r Paulus Dorff. I brev till Tyskland omtalade han, att han intill skolans öppnande skulle vara knuten till Tyska legationen, varifrån han skulle sköta det förberedande arbetet. I slutet av maj infördes för första gången ett meddelande i tidningarna om att skolan skulle öppnas på hösten 1941. Rektor Dorff skrev härom: »Det första slaget har utkämpats och min skola har trätt ut i offentlighetens ljus. Det skedde i form av stora annonser i dag i alla mera betydande svenska tidningar. — Någon av de närmaste dagarna skall 'nyheten' även kungöras i tysk press och radio.» (21.5.41. Ö.fr.ty.)

I detta sammanhang må anföras ett yttrande av fru Dorff i brev till Tyskland några månader senare: »Vi ha en känsla av att vi kommit hit just i det rätta ögonblicket för att frigöra det goda Tyska Blod, som nu håller på att försvenskas av svenskarna (um das gute Deutsche Blut, das von den Schweden eingeschwedet wird, wieder herauszulösen).» (22. 11.41. Ö.fr.ty.) Den 13 juni hölls i skolans aula ett föräldramöte. I ett tidigare utsänt cirkulär hade vederbörande uppmanats att vid detta tillfälle anmäla sina barn för inträde i skolan. Enligt brev till Tyskland från en i Stockholm bosatt tysk dam hade den nye rektorn på föräldramötet lovat att den Tyska skolan skulle göra allt för att ställa alla andra härvarande skolor i skuggan. (7. 7. 41.)

100 Rektorn bedrev en energisk elevvärvning, besökte alla rikstyska och »folktyska» föräldrar med barn i skolåldern och yrkade på hundraprocentig anslutning. En i Stockholm bosatt tyska skrev härom: »Rektorn för Tyska skolan har redan tre gånger satt sig i förbindelse med mig. Han vill nämligen, som han säger, nå alla tyska barn och har bett mig uppge, varför jag är den enda som inte vill skicka mina barn till Tyska skolan.» (19.7.41. Ö. fr. ty.) Ekonomiska skäl för ett nekande godtogos ej, då skolans ledning frikostigt beviljade nedsättning av terminsavgifterna. Samtliga elever utlovades gratis skolmaterial under det första året och dessutom kostnadsfri lunch. Vidare skulle de barn som hade lång väg till skolan hämtas i av skolan betalda hyrbilar. Lärarna utvaldes med stor omsorg och efter noggranna undersökningar av deras politiska antecedentia. Tyske pastorn i Stockholm blev sålunda, trots ansökan, ej antagen till kristendomslärare, då han ej ansågs ha ett ur nazistisk synpunkt fläckfritt förflutet. I hans ställe engagerades enligt uppgift en svensk präst. De i Stockholm bosatta tyskarnas glädje över den nya skolan var mycket stor, vilket bl. a. framgick av många uttalanden i brev till Tyskland. En tysk dam i Stockholm till Berlin: »Skrev jag att en tysk skola skall öppnas i Stockholm den 1 september? Äntligen! 150 barn äro redan anmälda. Våra båda skall naturligtvis också dit. — Så lycklig jag är över den nya skolan! Grundspråket där är tyska, svenska förekommer bara i de svenska ämnena — och så framför allt den tyska disciplinen! Nu kunna våra barn utvecklas utan hämningar, nu bli de inte längre utsatta för någon tyskfientlighet från skolans sida. Må den gode Guden ingripa och snart ge oss den slutliga segern.» (18.6.41. ö.fr.ty.)

Skolans öppnande. Tyska skolan inledde sin verksamhet den 1 september 1941 och invigdes officiellt den 21 oktober detta år. Vid den högtidliga invigningsceremonien angav legationsrådet Dank wort 1 i sitt tal skolans syfte i följande ordalag: »Tyska skolan har en tredubbel uppgift: den skall vara ett fäste för det stortyska hemlandet, en främjare av den svensk-tyska vänskapen och en tolk för våra båda länders gemensamma germanska kultur!» (ö. fr. ty.) Skolan omfattade kindergarten, bottenskola, realskola och gymnasium. Dess första studentexamen beräknades äga rum våren 1945. I sin formella indelning anslöt sig Tyska skolan alltså till den i svenska skolor brukliga och var gemensam för pojkar och flickor. Skolan erbjöd möjlighet till övergång från och till skolor i Sverige såväl som i Tyskland. I sitt bildningspro1

Tyske ministern, prinsen av Wied, som skulle ha förrättat invigningen, hade genom sjukdom blivit förhindrad att deltaga i ceremonien.

101 gram anslöt den sig nära till den i Tyskland genomförda skolreformen men tog, enligt dr Dorff, på samma gång i största möjliga mån hänsyn till den svenska bildningstraditionen. Vid invigningen meddelade rektor Dorff, att 185 elever anmält sig: »50 °/o av lärjungarna äro rikstyskar, 30 °/o rena svenskar, 20 °/o utlandstyskar och andra utlänningar, varibland märkas bl. a. italienska, rumänska, ungerska och japanska barn.» En framstående medlem av tyska kolonien uttryckte sin tillfredsställelse med den lyckade starten: »Elevantalet har med en gång rusat upp till 185, en högst beaktansvärd siffra med hänsyn till härvarande förhållanden. Fortsätta våra militära framgångar som hittills, komma vi snart att ha det tredubbla antalet, om inte mer.» (1.9.41. Ö. fr. ty.) En tysk dam skrev några dagar efter skolans öppnande: »Den tyska skolan!! Jag har gått som i ett rus de senaste dagarna genom allt det nya och underbara, alltsedan uppropet i måndags. När barnen komma hem, störta de sig över mig och berätta, och jag måste fördela ordet lika!! Så ha nu dessa dagar varit något alldeles nytt även för mig; såsom en vandring i drömmarnas värld till kända trakter, något alldeles underbart att liksom känna sig i tysk miljö, så att jag ibland är nära att tilltala svenskar på tyska, något som under alla dessa år aldrig hänt mig. Likadant med min flicka, också hos henne har det språk hon lärde som barn plötsligt vaknat till liv redan efter andra skoldagen. Sent på kvällen vaknar hon upp ur sin sömn och börjar att t a l a tyska!!» (5. 9. 41. ö. fr. ty.) En annan tysk målsman skrev vid ett senare tillfälle följande om Tyska skolans betydelse: »Det är en stor lättnad för oss att kunna skicka vår son till Tyska skolan. Bara genom att leka med svenska barn lever han sig alltför mycket in i svenskt väsen (lebt er allzutief in schwedisches Wesen hinein). Hemma i Tyskland har man nog bara en vag föreställning om hur nödvändigt det är, att utlandstyskarna hålla samman. Att nu denna skola är ett faktum betyder mycket; den kommer att hjälpa till att avvärja motpropagandan, som särskilt i Sverige är mycket kraftig.» (12. 12.42. ö.fr.ty.) Skolarbetet. I fråga om undervisningen hämtade Tyska skolan helt naturligt sina impulser från Tyskland. Huvudvikten lades vid inlärandet av tyska språket och undervisningen bedrevs som förut nämnts i huvudsak på tyska. Politisk skolning var ett ämne på schemat: varje måndag fingo eleverna i aulan åhöra en rapport om det politiska läget. Ännu ett för svenska skolor okänt ämne som ingick i undervisningen var raslära (Rassenkunde). Av en räkning från Schroppsche Landkarten und Lehrmittel Anstalt, Berlin till Tyska skolan framgick att »åskådningsmaterial till raslära» vid ett tillfälle levererats för 569 RM. Ytterligare ett ämne — även detta främmande för svensk undervisning — var flygfysik som tydligen tillmättes en viss betydelse. Rektorn skrev härom till die Lehrmittelstelle fur Luftfahrttechnik:

102 »Tyska skolan i Stockholm har för avsikt att lägga undervisningen i fysik på flygfrågor. Detta understödes av NS-Fliegerkorps och tyska aeroklubben. NS-Fliegerkorps har förklarat sig villig att sörja för undervisningsmaterial och material för modellflygbygge. För att den 'flygfysikaliska' undervisningen skall kunna genomföras regelrätt ber jag Er göra i ordning en fullständig uppsättning undervisningsmaterial. — Jag ber Er avsända detta så fort som möjligt, då undervisningen i flygfysik m å s t e börja den 15 september.» (2.8.41. ö . f r . t y . ) E n a v s k o l a n s l ä r a r e m e d d e l a d e , a t t h a n skulle resa till Göttingen för a t t g e n o m g å en t e r m i n s k u r s i segelflygning: »Skolan f o r d r a r det och b e k o s t a r utbildningen.» (10. 11. 41.) M a n l a d e stor vikt vid att eleverna deltogo icke blott i u n d e r v i s n i n g e n u t a n ä v e n i a v s k o l a n a n o r d n a d e fester a v olika slag. I ett m e d d e l a n d e från r e k t o r n till f ö r ä l d r a r n a h e t t e d e t : »Exkursioner och skolfester ingå i skolans program; lärjungarna äro skyldiga att deltaga däri precis som i den vanliga undervisningen.» (11. 9. 41. ö . fr. ty.) E n stor h ö g t i d s d a g v a r H e l d e n g e d e n k t a g , s o m firades i b ö r j a n a v m a r s v a r j e å r . E n elev skrev o m en s å d a n fest a n o r d n a d a v N S D A P i Sverige: »Förra söndagen firade vi Heldengedenktag i Tyska skolan. Det var mycket vackert arrangerat. På scenen var ett altare med en bekransad stålhjälm och det hela var insvept i blått ljus. På ömse sidor om altaret stodo två 'Landsknechtstrommeln'. Först spelades två musikstycken, sedan höll der Ortsgruppenleiter ett kort anförande. Därpå gick jag och en kamrat upp på scenen och trummade till sången 'Der gute Kamerad'. Vi var naturligtvis i uniform. Det var mycket stämningsfullt. I första raden sutto attachéerna och officerarna från de tre vapenslagen och övriga legationsherrar med ministern, prinsen av Wied, i spetsen. Sedan visades journalfilmer och ministern höll tal. Det var nog nära 800 personer närvarande.» (17. 3. 42. ö . fr. ty.) E n a n n a n årlig h ö g t i d s d a g v a r Hitlers födelsedag. E n av l ä r a r i n n o r n a s k r e v vid ett tillfälle: »I går på Fuhrerns födelsedag hade jag prytt aulan festligt. Klockan 11 hade vi en högtidlighet, vari även skolans styrelse deltog.» (21.4.42. ö.fr.ty.) O m en s a m m a dag a n o r d n a d högtidlighet i T y s k a s k o l a n i Helsingfors s k r e v en elev till Sverige: »Som du kanske vet fyllde Hitler 54 år i går. Det var fest i Tyska skolan och en höll tal i två timmar och så fint, du kan aldrig ana. Han kallade Engelsmännen, Judarna och Amerikanarna för 'svin'. Vidare sade han att om ett svin går in i ett stall så förblir det dock ett svin. På samma sätt är det med judarna. Då en jude kommer till Frankrike blir han ej Fransman utan förblir 'svin', förlåt jude. — Han höll ett väldigt fint tal.» (21.4.42.) D e n c i t e r a d e t a l a r e n , s o m tydligen gjort ett d j u p t i n t r y c k p å sina u n g a å h ö r a r e , t o r d e varit Ministerialrat H u h n h ä u s e r , i n s p e k t o r för de t y s k a skol o r n a i S k a n d i n a v i e n , »der d e u t s c h e R e i c h s b e a u f t r a g t e fiir die s k a n d i n a v i s c h e n L ä n d e r » , vilken vid d e n n a t i d p u n k t b e s ö k t e Helsingfors. 1 Vid s k o l a n funnos u n d e r a v d e l n i n g a r a v Hitlerjugend (HJ) och Bund Deutscher Mädel (BDM). E t t p a r elever, som t i l l h ö r d e d e n s v e n s k a s c o u t r ö 1

I början av maj fortsatte Huhnhäuser på inspektionsresa till Stockholm.

103 relsen, omtalade i brev, att de måste lämna denna för att inträda i de tyska ungdomsorganisationerna. På somrarna ordnades läger för både Hitlerjugend och Bund Deutscher Mädel för att stärka den tyska andan och disciplinen hos eleverna. Helst hade man velat anordna läger i Tyskland, men när detta icke lät sig göra, anordnades dylika i Sverige. En lärarinna skrev efter ett BDM-läger i Skåne sommaren 1942: »Det var roligt, men nog så ansträngande, emedan barnen här ännu inte äro riktigt vana vid sådant lägerliv och äro mycket mindre disciplinerade än barnen i Tyskland.» (15. 8. 42. ö. fr. ty.) En av skolans elever, som var medlem av Hitlerjugend, skrev vid ett tillfälle: »För övrigt far jag kanske till Finland i sommar. Die Reichsjugendfiihrung har ordnat så att Hitlerjugend i Sverige skall få sin militärutbildning i ett läger i Finland, vilket land står under tysk (militär) ledning. Jag hoppas att vi blir ordentligt gnuggade, så att dessa pojkar få litet pli på sig (ein bisschen Zucht in die Knochen kriegen). Det blir ju lättare för oss i värnplikten sedan. Många av pojkarna här ha en smula egendomliga politiska åsikter. Det beror väl delvis på att de i ett kör få se, höra och läsa så mycket fientlig propaganda. Pressen i Sverige är ju rätt beroende av England och nästan alla allierade filmer visas. Hitlerjugend har delvis ansvar för detta: pojkarna få intet riktigt stöd i sin tyskhet (keinen Ruckhalt auf ihr Deutschtum).» (7. 5. 42. ö. fr. ty.) Redan tidigt planerade skolans ledning att anskaffa ett skolhem i Stockholms omgivningar. Om betydelsen av ett dylikt skolhem skrev en av lärarna: »Först genom de gemensamma upplevelserna i ett sådant hem kunna svenskar och tyskar verkligen lära förstå och respektera varandras egenart, och först därigenom kommer skolans språkliga arbete att vila på tillräckligt säker grund.» (15. 10. 42. Ö. fr. ty.) Att Tyska skolan så småningom förvärvade ett dylikt hem framgick av ett brev från en av lärarna: »Vi ha nu ett eget skolhem på landet! Det ligger vid Staket i närheten av Mälaren. Genom en lycklig slump ha vi lyckats komma över ett stort privathus, som tidigare bebotts av en tysk familj.» (6.5.44. ö.fr.ty) Då man var synnerligen angelägen att alla rikstyska barn skulle tillhöra skolan, utövades fortlöpande en rigorös kontroll över de familjer, som ansågos böra ha sina barn där. Vid ett tillfälle översände sålunda rektor Dorff till Landesgruppenleiter Stengel på dennes begäran en förteckning över i Sverige bosatta rikstyskar, vilkas barn ej gingo i Tyska skolan. »Särskilt grova fall (krasse Fälle) har jag strukit under med grönt.» (7. 8. 42.). Tyska legationen, som fick del av förteckningen, förklarade att man skulle undersöka, varför ifrågavarande barn ej inskrivits i skolan: »Naturligtvis skall tyskarna sända sina barn till våra skolor. Detta skall vara en angelägenhet för Landesgruppe och inte en föräldrasak.» (12.8.42. ö.fr.ty.) Begreppet »rikstysk» fick i denna förteckning en synnerligen vid tolkning, då listan upptog även namn på en del svenskfödda barn. Tyska legationen ansåg detta vara fullt i sin ordning:

104 »Naturligtvis skall de svenskar, som förtjäna sitt levebröd hos oss, sätta sina barn i våra skolor. Det blir i alla fall den rätta andan och uppfostran de få.» (12.8.42. Ö. fr. ty.) I en rapport från denna tid uttalade rektor Dorff som sin uppfattning, att skolans uppgift vore — förutom att sörja för de rikstyska barnens uppfostran — att utbreda den tyska kulturen i Sverige genom att bereda undervisning åt svenska barn. Vid höstterminens början 1942 uppgav skolans rektor i ett brev, att »elevantalet vid det nya läsårets början ökat med 50 °/o» (17.9.42). I början av januari 1943 skrev en av lärarna, Studienrat Boettge: »Vi ha nu under vårt andra skolår efter skolans grundande redan nära 250 elever — ett bevis för vilken tvingande nödvändighet det var att upprätta detta viktiga kulturinstitut. Vi ha många folktyska barn, som först måste lära sig hemlandets språk. Flertalet elever, även de rikstyska, behärska svenska bättre än tyska. Därför ställer just undervisningen i tyska särskilda fordringar på oss lärare, då ju i varje klass barn med utmärkta kunskaper sitta bredvid sådana, som knappast kunna uttrycka sig på tyska. Men det första svåra året har fört oss ett gott stycke framåt, och man ser nu hur arbetet lönar sig.» (28. 1. 43. ö. fr. ty.) Att skolan regelbundet åtnjöt tyskt statsbidrag, framgick av en styrelseberättelse över skolans verksamhet under år 1943. Denna upptog på kreditsidan »Tyska statsmedel (bidrag för skolverksamhetens bedrivande) kr. 257 112:50», medan »terminsavgifter» samma år inbringade kr. 35 687:50. Rapporter under de följande åren från skolans rektor utvisade, att många planer förelågo för Tyska skolans ytterligare utveckling, bl. a. skulle den utvidgas att omfatta ca 500 elever. Sista skedet. De flesta av Tyska skolans planer måste emellertid skrinläggas på grund av växande svårigheter bl. a. blev det allt besvärligare att anskaffa undervisningsmaterial från Tyskland. De rikstyska lärare, som från början anställts, inkallades efter hand till militärtjänst i Tyskland eller lämnade skolan av andra orsaker. Även på rektorsposten förekommo flera ombyten. Rektor Dorff efterträddes sålunda i februari 1943 av dr Sommer, vilken i sin tur i augusti 1943 efterträddes av dr Wilstermann, enligt uppgift tidigare rektor för tyska skolan i Guatemala. De tyska militära motgångarna blevo utslagsgivande för skolans utvecklingsmöjligheter, och på våren 1945 — då den första studentkullen skulle ha lämnat skolan — upphörde verksamheten efter fyra läsår.

I en fickkalender, som vid årsskiftet 1941/42 utdelades av de tyska propagandacentralerna i Stockholm, lästes följande anekdot: »Engelsmannen Swift sade en gång, att man lätt kan särskilja olika folk genom det sätt på vilket de börja upprätta en ny koloni: fransmännen bygga först en fästning, spanjorerna en kyrka, engelsmännen en krog. Han hade bort tillägga: och tyskarna bygga först en skola.»

105 KAP. VIII.

TYSKA TURISTBYRÅN. Lokal: Kungsgatan 16—18, Stockholm. Föreståndare: Baron Bernd von Gossler till okt. 1944; därefter som t. f. hans sekreterare. Byråns uppgift. Tyska turistbyrån i Stockholm hade bedrivit sin verksamhet i Sverige sedan år 1935. På sommaren 1938 blev baron Bernd von Gossler byråns chef. I denna befattning kvarstod han till hösten 1944, då han av de svenska myndigheterna anhölls såsom misstänkt för spioneri och i november samma år utvisades från Sverige. von Gossler karakteriserade vid ett tillfälle Turistbyråns verksamhet på följande sätt: »Tyska turistbyrån i Kungshuset representerar i Sverige den världsomspännande organisationen Reichsbahnzentrale fur den Deutschen Reiseverkehr (RDV) med huvudkontor i Berlin, en tysk motsvarighet till Svenska trafikförbundet [numera Svenska turisttrafikförbundet]. RDV förfogar över ungefär 50 underavdelningar i hela världen, vilka ha till uppgift att meddela upplysningar om resor i Tyskland, förse resebyråerna med broschyrer och affischer, låna ut landskaps-, kultur- och sportfilmer samt skioptikonbilder o. s. v., allt i avsikt att sprida ökad kännedom om Tysklands mångsidighet som turistland.» (3. 11. 42. ö. fr. ty.) Den egentliga turistbyråverksamheten kunde givetvis ej vara särskilt omfattande under kriget. I Turistbyråns rapporter lämnades kontinuerligt statistik över till allmänheten lämnade s. k. turist- och allmänna upplysningar. År 1943 hade sålunda byrån lämnat 1 128 turistupplysningar och 3 953 upplysningar av allmän art. Turistbyrån framhöll att dessa siffror voro anmärkningsvärt höga. Till Turistbyråns ursprungliga huvuduppgift »att sprida ökad kännedom om Tysklands mångsidighet som turistland» sällade sig ganska snart efter von Gosslers ankomst 1938 andra, mera aktuella tjänster för Tyskland, i Turistbyråns rapporter benämnda »speciella uppgifter» eller »aktuellt upplysningsarbete». Turistbyrån erhöll ett årligt anslag på 10 000 kronor från

106 tyska propagandaministeriet och var under krigsåren, i likhet med övriga härvarande tyska institutioner, en nazistisk propagandacentral. Dess chef fungerade dessutom som en vaken och skarp iakttagare och rapportör av den svenska pressens och allmänhetens reaktion inför den nazistiska regimens manifestationer på olika områden. Turistbyråns verksamhet har kontinuerligt kunnat följas dels genom löpande rapporter, månads- och årsberättelser, som av von Gossler översändes till huvudkontoret i Berlin, dels genom dennes mycket omfattande privata korrespondens med hemlandet.

1. Utlåning av skioptikonbilder och filmer. Skioptikonbilder utlånades i samband med föredrag om Tyskland. Denna verksamhet var dock ganska obetydlig. Sålunda rapporterades för 1940 endast 6 föredrag, för 1942 och 1943 respektive 34 och 39. Mera omfattande var utlåningen av filmer. För detta ändamål disponerade Turistbyrån över ett betydande antal normal- och smalfilmer. Nedanstående uppställning visar utlåningens omfattning: Antal normalfilmer Antal föreställningar Antal smalfilmer Antal föreställningar

80 3 479 29 978

26 3 946 53 874

38 10 584 47 775

20 2 785 51 570

Som synes kulminerade utlåningen av normalfilmer under 1942 för att följande år successivt minska. För 1944 föreligga inga fullständiga uppgifter, men av rapporten för fjärde kvartalet detta år framgick att utlåningen vid denna tid gått ytterligare starkt tillbaka. Turistbyråns chef framhöll ofta i sina brev till huvudkontoret vikten av byråns filmverksamhet. Särskilt underströk han smalfilmens betydelse med hänsyn till de stora möjligheter, som erbjödo sig att förevisa dylik film i skolor, klubbar e t c : »Under vintermånaderna, det vill säga under den tid då föreningar, skolor och liknande institutioner äro i full gång, är nästan allt vårt smalfilmsmaterial utlånat, och vi måste ofta avslå allmänhetens begäran om filmer. Nästan varje förening, skola, klubb och framför allt samtliga militärförband ha en smalfilmsapparat. I våra filmrapporter ha vi under de senaste åren kunnat inrapportera ett icke ringa antal föreställningar vid svenska truppförband, något som vi naturligtvis anse särskilt viktigt.» (19. 5. 42. Ö. fr. ty.) Utlåningen av smalfilmer avtog dock redan från och med år 1941. I årsberättelsen för år 1942 konstaterade von Gossler, att Turistbyråns filmutlåning påverkats av den svenska allmänhetens reaktion mot den utländska propagandan:

107 »Under det gångna året har i Sverige både i press, skolor och inom föreningar gjorts en målmedveten och tydligen framgångsrik propaganda mot visning av utländska filmer i skolor och liknande institutioner.» (15.3.43. ö . f r . t y . )

2. Distribution av trycksaker. Pressmaterial. T u r i s t b y r å n h a d e en s ä r s k i l d m a t r i s - och a r t i k e l t j ä n s t för t i d n i n g a r n a . D e n n a n å d d e d o c k aldrig s t ö r r e o m f a t t n i n g o c h v a r efter å r 1942 m y c k e t obetydlig. N e d a n s t å e n d e siffror visa u t v e c k l i n g e n : 1940

1942 Specialartiklar ) Mindre artiklar och notiser . . . . j 8 b 7 Matriser

155 814 2 229

61 298 2 963

1943 (jan.—sept). 23 73 1 000

T u r i s t b y r å n s s v å r i g h e t e r a t t få i n a r t i k l a r i s v e n s k a t i d n i n g a r belystes i n e d a n s t å e n d e citat u r en r a p p o r t f r å n von Gossler till h u v u d k o n t o r e t i B e r l i n : »Den förnämsta orsaken till att Turistbyråns nyhetsmaterial allt mindre utnyttjas i den svenska pressen är, att vi sedan krigsutbrottet ej längre införa annonser i tidningarna. Hela pressen vet också, att vi ej kunna genomföra en annonskampanj, så länge kriget varar. Förut infördes Turistbyråns nyhetsmaterial i stor utsträckning, då redaktionerna visste att vi vid fördelningen av våra annonser skulle ta hänsyn till detta. Från månad till månad ha vi emellertid tydligt kunnat konstatera, att tidningarnas intresse för vårt material blir allt mindre. Det material, som utsändes av legationen placeras lättare i tidningarna, ty i gengäld bjuder som bekant legationen de svenska journalisterna på studieresor till Tyskland och de besatta områdena i väster. Tyvärr är nu en gång inställningen i Sverige sådan, att man bara gör det, varav man väntar sig en omedelbar eller åtminstone snar fördel, och då mestadels av ekonomisk art.» (20. 1.41. ö . f r . t y . ) Ofta å t e r k o m v o n Gossler till d e v ä x a n d e s v å r i g h e t e r n a a t t b e v e k a d e n svenska pressen: »Vi måste än en gång framhålla, hur utomordentligt svårt det är att få tyskt material infört i den svenska pressen och hur detta vecka efter vecka blir allt svårare, ehuru vi — som förut — distribuera allt som på något sätt är användbart.» (22. 10. 43. Ö. fr. ty.) P å h ö s t e n 1944 f ö r h ö r d e sig h u v u d k o n t o r e t i Berlin h o s v o n Gossler o m l ä m p l i g h e t e n och m ö j l i g h e t e n av att ö k a d e n a v T u r i s t b y r å n b e d r i v n a p r o p a g a n d a n i svensk p r e s s , v o n Gossler a v r å d d e d å b e s t ä m t f r å n a t t intensifier a d e n n a v e r k s a m h e t m e d h ä n s y n till läget i Sverige: »Om — såsom man hoppas — den allmänna opinionen och stämningen här åter komma att ändras, skola vi meddela Er och då diskutera att eventuellt återupptaga en eller flera specialtjänster på svenska. Men för ögonblicket tycks en fortsättning av detta arbete endast vara slöseri med tid och pengar.» (23. 10. 44. ö . fr. ty.)

108 Trycksaker till allmänheten. Turistbyrån medverkade effektivt vid spridningen av tysk tryckt propaganda och samarbetade härvidlag såväl med legationen som med Informationscentralen, vilka försågo Turistbyrån med material. Omfattningen av distributionen framgår av nedanstående siffror: Utdelade publikationer

1940 21 805

1941 56 553

1942 46 740 + 5 000 fickkalendrar

1943 13 376

Den stora ökningen av broschyrutdelningen under år 1941 kommenterades av von Gossler i den sammanfattande rapporten för detta år: »Under år 1941 har — i jämförelse med 1940 — distributionen av aktuella skrifter i vår upplysningsbyrå nästan tredubblats, och till allmänheten ha sammanlagt 56 553 aktuella skrifter av alla slag utdelats, exempelvis de tyska vita böckerna, tal av der Fiihrer och andra tyska statsmän. Enbart den oerhörda ökningen av dessa siffror synes oss vara ett slående bevis för den alltmer ökade betydelsen av vårt aktuella upplysningsarbete. Det rör sig till största delen om material, som legationen ställt till vårt förfogande för gratisutdelning och vilket vi genom personlig kontakt med allmänheten kunnat överlämna i rätta händer. På så sätt undvikas massförsändelser, varav det mesta hamnar oläst i papperskorgen.» (ö. fr. ty.) Turistbyrån tillhandahöll även i stor omfattning tyska tidningar och tidskrifter till besökande och till av byrån kända personer i landsorten. Då man i Berlin vid ett tillfälle övervägde att minska Turistbyråns distributionsexemplar, skyndade von Gossler att försäkra huvudkontoret om betydelsen av att detta ur propagandasynpunkt så värdefulla material finge utdelas även i fortsättningen: »De av oss i Turistbyrån utlagda exemplaren läsas dagligen av en fast stampublik och skickas därefter till adresser i hela den svenska landsorten. Mottagarna försäkra oss ständigt om sitt intresse och göra oss genast skriftligen uppmärksamma på om ett eller annat exemplar uteblir eller anländer för sent. Dessutom ha vi här liggande en rad adresser, till vilka vi för ögonblicket ingenting kunnat sända på grund av materialbrist, men som vi trots detta vid tillfälle förse med enstaka exemplar. Utsändandet av tidningar och tidskrifter är alltså för oss ett viktigt propagandamedel, och vi bedja Eder därför att om möjligt även i framtiden tillsända oss material i samma utsträckning som hittills.» (3. 10. 41. ö. fr. ty.) Vid årsskiftet 1941/42 utdelades bl. a 5 000 fickalmanackor. Detta påtalades i en artikel i Trots Allt! (nr 9, 1942), vilket emellertid av Turistbyrån endast ansågs som en god extrareklam. I sin propagandadistribution tillämpade Turistbyrån — såsom antytts — genomgående en annan metod än legationen och Informationscentralen. Broschyrer och tidningar utdelades till allmänheten vanligen endast på vederbörandes egen begäran och icke — som från de båda andra institutionerna

109 — till u r telefonkataloger och k a l e n d r a r t a g n a n a m n och adresser, v o n Gossler skrev h ä r o m till h u v u d k o n t o r e t : »Vi ha erhållit 15 000 ex. av Tysklands vita bok [Kriget mot Sovjetryssland] och äro nu sysselsatta med att utdela den — på personlig anhållan — till den svenska allmänheten, som nästan stormar vår upplysningsbyrå. Denna metod att sprida broschyrer anse vi alltjämt som den effektivaste.» (16. 7.41. ö.fr.ty.) T i d s k r i f t e n Deutschland, Illustrierte Zeitschrift fur alle Zweige der deutschen Kultur, s o m u t g a v s av R e i c h s a u s s c h u s s fiir F r e m d e n v e r k e h r i Berlin, d i s t r i b u e r a d e s fr. o. m . h ö s t e n 1942 v a r j e m å n a d i en u p p l a g a a v 2 200 — 2 400 ex. Tidskriften o m f a t t a d e 8—10 i l l u s t r e r a d e sidor m e d bildtext p å 13 s p r å k . Dess utstyrsel v a r enkel o c h k o n s t l ö s . F r å n och m e d 1944 i n k o m tidskriften i en m e r a p å k o s t a d u p p l a g a o m ca 40 sidor, i n n e h å l l a n d e r i k t i l l u s t r e r a d e a r t i k l a r a v turist- och k u l t u r h i s t o r i s k t intresse, v o n Gossler s k r e v o m ett n u m m e r a v d e n n y a u p p l a g a n : »Vi finna detta nummer alldeles utmärkt och anse tidskriften i sin nuvarande utformning särskilt lämplig för att spridas i Sverige. Detta därför att den inte längre innehåller grov propaganda, något som även tidigare knappast var lämpligt här och under nuvarande omständigheter är absolut omöjligt och endast skulle uppnå rakt motsatt verkan. Föreliggande nummer har distribuerats till följande kategorier av mottagare: hotell i Stockholm hotell i landsorten bibliotek resebyråer tyska myndigheter och institutioner idrottsföreningar frisersalonger i Stockholm frisersalonger i landsorten privatpersoner i Stockholm privatpersoner i landsorten (läkare, vetenskapsmän, konstnärer etc.) tidningar

120 304 64 30 39 34 276 443 393 443 150 2 296

Resten av upplagan har delats ut av legationen. Något omdöme om Deutschland ha vi endast kunnat erhålla från de personer, som ständigt hämta tidskrifter och broschyrer hos oss. Dessa ha alla yttrat sig mycket entusiastiskt och även förklarat, att de gladde sig åt att tidningen, som i sin gamla form inte alls tilltalade dem, nu hade återkommit i en värdigare och förnämligare upplaga. Något uttalande från dem som erhållit Deutschland per post ha vi nämligen ej fått, oaktat vi, då vi sände ut det första numret, uttryckligen i en bifogad skrivelse begärde ett omdöme om tidskriften. Ingen enda har skrivit! Men då vi fingo ett ytterst ringa antal exemplar i retur — från adressater som av politiska skäl vägrat mottaga tidskriften — kan man utan vidare räkna med att den fick ett synnerligen positivt mottagande av våra 'abonnenter'!» (24.8.44. ö.fr.ty.) T u r i s t b y r å n u t g a v själv e n a n s p r å k s l ö s p u b l i k a t i o n p å s v e n s k a , ResebyråMeddelanden (av T u r i s t b y r å n b e n ä m n d Reiseburopressedienst). Denna utkom å r e n 1941—1943 m e d r e s p e k t i v e 40, 36 o c h 20 n u m m e r s a m t u t s ä n d e s f r ä m s t till t i d n i n g a r .

110 Förutom de nämnda publikationerna utsändes till privatpersoner i viss utsträckning även artiklar. Därom handlar bl. a. nedanstående avsnitt ur årsrapporten för år 1940: »Vi ha här översatt flera dussin av de artiklar på tyska Ni skickat oss, vilka som specialpropaganda utsänts till tusentals privatadresser (till läkare, affärsmän, militärer, arkitekter m. fl.). Direkta förfrågningar och brev från respektive adressater bevisa det stora intresse, med vilket dessa artiklar mottagits.» (ö.fr.ty.)

3.

Skyltfönsterpropaganda.

Turistbyråns verksamhet under kriget dominerades av skyltfönsterpropaganda. Denna bedrevs från början i samråd med och senare helt enligt direktiv från olika tyska myndigheter, i främsta rummet legationen, Informationscentralen, Landesgruppe Schweden av Auslandsorganisation der NSDAP samt Auswärtiges Amt och tyska propagandaministeriet, ofta med ekonomiskt stöd av dessa. De många konferenser om skyltfönsterpropagandan, som ägde rum såväl i Stockholm som i Berlin, och den mängd brev och telefonsamtal som växlades i hithörande frågor visa, att den största vikt lades vid denna del av Turistbyråns verksamhet. Förklaringen till att samtliga ovannämnda tyska myndigheter så livligt intresserade sig för speciellt denna del av Turistbyråns arbete berodde utan tvivel på att skyltfönstren, som tidigare enbart använts för turistpropaganda, lämpade sig särskilt väl för att nu insättas i den politiska propagandans tjänst.

Skyltfönsterpropagandan i landsorten. På hösten 1940 förberedde Turistbyrån — i likhet med övriga tyska institutioner i Stockholm — en stor propagandaoffensiv i Sverige. I detta syfte uppdrogs åt von Gosslers kvinnliga sekreterare att besöka olika svenska städer för att hyra skyltfönster, i vilka skulle utställas fotografier, s. k. aktuella bilder, och annat propagandamaterial. Hennes resor ha kunnat följas i tvenne utförliga rapporter från von Gossler till huvudkontoret, vilka nedan återges i sammandrag. Värvningsresa i Norrland 1940. Ur von Gosslers rapport till Berlin den 16 november 1940: »I samtliga besökta städer har Turistbyrån lyckats hyra ett eller flera skyltfönster mot en ringa ersättning. Kiruna, Boden, Luleå erbjödo till en början svårigheter. Fackföreningen i Kiruna har nyligen beslutat bojkotta tysk film, och stämningen där är alltjämt starkt anti-tysk. Bojkotten gäller emellertid endast staden Kiruna; kringliggande landsbygd har avböjt att deltaga. Affärsmännen i Kiruna våga ej skylta med tyska fotografier av fruktan för 'pöbeln'.»

Ill Av r a p p o r t e n f r a m g i c k a t t skyltfönster f ö r h y r t s i följande s t ä d e r : Kiruna: 2 skyltfönster Boden: 2 » Luleå: 2 » »I ovanstående städer disponeras under december månad endast en del av skyltfönstren med 20 foton och ingen hyra betalas. Vederbörande önska vänta med en definitiv uppgörelse till den 1 jan. 1941 dels på grund av den ordinarie julskyltningen men även för att iakttaga befolkningens reaktion med anledning av propagandan. I Luleå ha fotografierna placerats i skyltfönster på både höger och vänster sida utefter Storgatan. På varje sida hänga 6—9 fotografier alldeles innanför glasrutan. För Luleå äro naturligtvis dessa bilder en nyhet. En mängd åskådare samlas ständigt där.» Östersund: 1 skyltfönster och 1 skyltlåda. »Firma X, som tidigare samarbetat med Turistbyrån, ställer utan ersättning ett skyltfönster och en skyltlåda till förfogande och anhåller särskilt om stora foton. Vidare hade Östersunds-Postens stora nyhetsfönster vid vår medarbetares besök i staden en utställning av 30 aktuella foton under de uthängda löpsedlarna. Av dessa foton voro ej mindre än 25 av tyskt och 2 av italienskt ursprung medan endast två av engelskt. Av förfrågningar framgick att Östersunds-Postens skyltfönster alltid är ordnat på detta för oss så glädjande sätt.» Sundsvall:

1 skyltfönster

Gävle:

»

(»För dec. disponeras skyltfönstret endast delvis; från 1 jan. 1941 helt och hållet»)

Uppsala: 2 skyltlådor (»från 1 jan. 1941») »Den hyra, som skall betalas för skyltfönstren är obetydlig, i genomsnitt 40 kr. per månad, i en del fall 25 kr., i andra 60 kr.» (ö. fr. ty.) T u r i s t b y r å n s o m b u d h a d e i s a m t l i g a d e s s a s t ä d e r s a t t sig i f ö r b i n d e l s e m e d d ä r v a r a n d e skolor och fått till s t å n d u p p g ö r e l s e r o m u t l å n i n g av T u r i s t b y r å n s filmer o c h skioptikonbilder. Värvningsresa i södra och mellersta Sverige 1940. Av v o n Gosslers r a p p o r t till Berlin d e n 28 n o v e m b e r 1940 f r a m g i c k a t t skyltfönster f ö r h y r t s i följande s t ä d e r : Malmö: 5 skyltfönster i fem boklådor. (I dessa skyltfönster skulle placeras 10—20 foton var 10:e dag). I Malmö b e s ö k t e T u r i s t b y r å n s o m b u d nio skolor liga ö v e r e n s k o m m e l s e o m u t l å n i n g av t y s k a filmer.

och t r ä f f a d e m e d samt-

Lund:

3 skyltfönster i tre boklådor. (Även här skulle utställas 10—20 foton var 10:e dag. En bokhandel lovade att samtidigt skylta med aktuell tysk litteratur.)

Hälsingborg:

3 skyltfönster, varav ett i bokhandel, ett i konfektionsfirma och ett i resebyrå samt skyltning å ett hotell. (»Vi få här ställa ut vårt material i den stora hallen där ett stort runt bord med glasskiva ställts till vårt förfogande.»)

Göteborg:

2 skyltfönster varav ett i bokhandel och ett i Kungspassagen. (»Hyran, för skyltfönstret i Kungspassagen belöper sig till 100 kr. per månad.»)

112 »För den som känner till Göteborg, betyder våra skyltfönsters läge där lika mycket som det läge vår byrå har på Kungsgatan i Stockholm. Det rör sig om den elegantaste och mest trafikerade gatan respektive passagen i staden. Vårt skyltfönster på Västra Hamngatan är placerat mitt framför ingången till en stor restaurang, som i fråga om publik är att jämställa med Grand Hotell och Operakällaren i Stockholm, och Kungspassagen är att jämföra med Linden-Passage i Berlin och Burlington-Arcade i London. Bland de tio skolor i Göteborg, hos vilka Turistbyråns ombud avlagt besök för överenskommelse om utlåning av våra filmer, befinner sig också Göteborgs högre samskola, som särskilt anhållit om ljusbilder till föredrag. Detta är lika förvånande som roande, då det här rör sig om en skola, i vilken sedan länge många av de rikaste judarnas barn få sin uppfostran. I tidningen Ny Tids skyltfönster i Göteborg såg Turistbyråns ombud 20 engelska foton och ett grekiskt, men inte ett enda tyskt eller italienskt. Här har uppenbarligen ett engelskt konkurrentföretag varit framme.» Karlstad:

1 skyltfönster i en bokhandel. (»Här lämnades den upplysningen, att man även från engelskt håll gjort ansträngningar att få hyra skyltfönster, men att dessa förhandlingar strandat.») »På stadshotellet i Karlstad, stadens bästa hotell, är underligt nog en underavdelning av franska legationen inkvarterad, vilket har till följd, att d läsrummet och på väggarna allt utländskt turist- och propagandamaterial enbart är av franskt ursprung — med undantag av ett prospekt från Hotel Atlantic i Hamburg.» (ö.fr.ty.) v o n Gosslers s l u t o m d ö m e o m de f ö r e t a g n a v ä r v n i n g a r n a och h a n s förh o p p n i n g a r p å ett f r a m g å n g s r i k t fortsatt p r o p a g a n d a a r b e t e k u n d e u t l ä s a s av n e d a n s t å e n d e b r e v till R D V i B e r l i n : »Vi äro utomordentligt nöjda med det resultat vår sekreterare uppnått på sin resa i den svenska landsorten, vilket vida överträffat våra förväntningar. Vi förfoga nu över sammanlagt 24 skyltfönster i den svenska landsorten och bedja Er därför att hädanefter skicka 25 kopior av de aktuella fotografierna, eftersom vi själva behöva en kopia i Stockholm. Det har tidigare icke ansetts lämpligt att här ordna en dylik propaganda i större skala, på samma sätt som man kunde göra i Danmark och Norge efter dessa länders besättande. Förhållandena ha emellertid ändrats så fullkomligt i Sverige, att vi för framtiden kunna räkna med att bedriva ett lika omfattande arbete här som i Danmark, ja kanske ännu mera. Uppslaget till den nu av oss företagna aktionen gavs genom en resa, som ett par tjänstemän i byrån företogo i Norrland. Härvid konstaterades genom samtal med ledande personer inom näringslivet den omsvängning till Tysklands förmån, som nu ägt rum i Sverige.» (28. 11. 40. ö. fr. ty.) O m d e f ö r h y r d a s k y l t f ö n s t r e n s v ä r d e u r p r o p a g a n d a s y n p u n k t u t t a l a d e sig von Gossler i å r s r a p p o r t e n för 1940: »Våra utställningar i skyltfönster i landsorten ha visat sig synnerligen effektfulla, vilket framgår såväl av uttalanden från en erkännsam publik som av skarpa angrepp från tyskfientliga kretsar, respektive tidningar. Vi äro hittills det enda land, som hyrt dylika skyltfönster utanför Stockholm.» (ö.fr.ty.)

Den svenska landsorten visade sig emellertid ej vara fullt så lättarbetad, som man från början trott. Efter att under några månader ha tagit emot Turistbyråns »aktuella fotomaterial» uppsade sex firmor i olika städer sitt avtal med byrån:

113 »Fyra av firmorna motiverade sin uppsägning med att de nu själva behövde sina skyltfönster och ej kunde avvara något utrymme, under det att vi från Malmö och Hälsingborg erhållit mycket oförskämda brev. Dessa båda företag förklara, att vi skickat huvudsakligen krigsbilder, att detta skadat affären och avskräckt deras kunder från att handla hos dem! Enligt vår åsikt sammanhänger detta handlingssätt med den greklandspropaganda, som sedan några veckor bedrives här med stor intensitet och med offentliga insamlingar på gatorna för 'de tappra grekiska soldaterna' etc. Här leka de nu igen farligt med elden!» (28. .4. 41. ö. fr. ty.) Ny värvningsresa

1941.

T u r i s t b y r å n s chef lät sig emellertid ej n e d s l å s av m o t g å n g a r n a u t a n a r b e t a d e träget p å att intensifiera s k y l t f ö n s t e r p r o p a g a n d a n i l a n d s o r t e n . H a n s a m a r b e t a d e d ä r v i d m e d e n svensk u t e r e k l a m f i r m a i S t o c k h o l m , s o m för T u r i s t b y r å n s r ä k n i n g u n d e r h a n d l a d e o m att h y r a a n n o n s p e l a r e och skyltfönster i y t t e r l i g a r e ett a n t a l s t ä d e r , bl. a. i Borås, J ö n k ö p i n g och Ö r e b r o . D å m y n d i g h e t e r n a i B o r å s g j o r d e i n v ä n d n i n g a r m o t att a n n o n s p e l a r e u t n y t t j a d e s för u t l ä n d s k p r o p a g a n d a , n ö d g a d e s i n n e h a v a r e n av a n n o n s p e l a r n a i s a m t l i g a dessa s t ä d e r b r y t a d e n i n g å n g n a ö v e r e n s k o m m e l s e n m e d T u r i s t b y r å n , v o n Gossler b e k l a g a d e d e t t a m e n t i l l a d e : »Vi komma i fortsättningen att försöka placera våra aktuella fotografier på andra platser i dessa städer, liksom även annorstädes i landsorten.» (30.9.41. Ö. fr. ty.) Turistbyrån lyckades också att genom s a m m a reklamfirma kort därefter e r h å l l a skyltfönster i flera städer, v o n Gossler u t t r y c k t e sin tillfredsställelse m e d det v u n n a r e s u l t a t e t : »Chefen för en reklamfirma i Stockholm har för vår Täkning företagit en flera dagars resa till södra Sverige för att på ort och ställe försöka nya möjligheter att hyra skyltfönster för vår räkning. I alla städer som han besökte visade det sig först omöjligt att uppnå något resultat. Alla direkta förhandlingar strandade, men chefen för reklamfirman lyckades slutligen genom affärsvänner hyra följande nya skyltfönster: Norrköping:

Här fingo vi en skyltlåda på Drottninggatan mitt i trafikens brännpunkt. Detta är den mest trafikerade gatan i Norrköping och vår skyltlåda är dessutom placerad vid den livligaste delen av gatan.

Malmö:

Vi lyckades hyra 3 skyltlådor: vid Hotell Kramer, stadens förnämsta hotell, beläget vid den gata, som går från centralstationen till stadens centrum, Gustav Adolfs torg; vid tidningsståndet i hörnet av Gustav Adolfs torg och Tullgatan, som är den viktigaste affärsgatan i det inre av staden; vid tidnings- och telefonkiosken på Triangeln, en brännpunkt för trafiken i Malmö, där de flesta av stadens och förorternas spårvagnsoch busslinjer löpa samman. Skyltlådan är placerad precis vid hållplatsen för dessa trafiklinjer.

Göteborg:

Här förhyrdes 2 skyltlådor: på Järntorget, som är en stor spårvägsknutpunkt, där de flesta passagerare måste byta. Alldeles bredvid vår skyltlåda h a r Göteborgs stadsteater en affischeringsplats, där teaterns program och fotografier utställas. En av Göteborgs stora biografer har även en skyltlåda där;

8—463151

114 vid hörnet av Kungsportsplatsen och St. Nygatan. Mittemot ligger Göteborgs största och elegantaste tidningskiosk. Till yttermera visso är skyltskåpet placerat på Göteborgs-Postens hus. Som sammanfattning kunna vi med den kännedom vi ha om dessa städer och deras trafikväsen konstatera, att det i samtliga ovannämnda fall rör sig om det bästa läge vi överhuvud kunnat få, och vi äro utomordentligt tillfredsställda med dessa nya arrangemang.» (15.10.41. ö.fr.ty.) Inspektionsresa 1942. I april 1942 företog von Gossler en resa till Malmö och Göteborg för att inspektera Turistbyråns skyltfönster och skrev om sina intryck från denna: »I Malmö konstaterade jag att de fyra stora boklådor, som för ett år sedan förklarade sig villiga att utan ersättning utställa foton i sina fönster, icke hade utställt något av vårt material. Jag hoppas att efter mitt besök saken nu skall vara ordnad för framtiden. Det propagandistiska värdet av några fotografier i ett med böcker i allehanda färger uppfyllt fönster torde dock vara minimalt, och då vi nu hyrt ett stort antal skyltlådor på så många platser, äro vi icke längre beroende av dessa boklådor. Göteborgspublikens intresse för vårt montage i Kungspassagen var påfallande. Detta konstaterade jag vid upprepade besök. Vår skyltlåda var fullkomligt belägrad av åskådare, och i Göteborg bosatta tyskar försäkrade mig, att publikens intresse ständigt är lika stort. Beträffande inställningen till Tyskland kunde jag konstatera, att stämningen gentemot oss liksom förut är mycket hätskare i Göteborg än i Stockholm. Detta beror dels på den där utkommande stora dagstidningen Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning, vilken sedan gammalt bedriver en rent engelskfärgad giftpropaganda, dels på att stadens ekonomiska liv, som uteslutande koncentrerats på transocean handel, till största delen är lamslaget.» (25. 4. 42. ö. fr. ty.) Det antal »aktuella bilder» som utställdes i Turistbyråns samtliga skyltfönster och skyltlådor, ökades successivt under krigsåren. Under 1941, 1942 och 1943 utställdes sålunda sammanlagt respektive 11 000, 13 000 och 44 000 sådana bilder. För åren 1944 och 1945 föreligga inga slutsiffror. Det stora arbete, som Turistbyrån nedlade på skyltfönsterpropagandan i landsorten, gav till en början ett gott resultat, men fortsättningen blev ej lika framgångsrik. De stora aktionerna i den svenska landsorten ha här så utförligt behandlats för att belysa hur systematiskt och intensivt Turistbyrån bedrev sin verksamhet. Skyltfönsterpropagandan i Stockholm. Skyltfönstret på Kungsgatan. Den största omsorgen nedlades givetvis på Turistbyråns stora skyltfönster i Stockholm, Kungsgatan 16—18, där byrån hade sina lokaler. Förutom det aktuella bildmaterial, som regelbundet utställdes jämte officiella tyska kommunikéer, ordnades i skyltfönstret en rad utställningar med olika motiv, ofta i anslutning till krigshändelsernas utveckling och alltid med uppenbar propagandatendens. I utförliga rapporter, vanligen åtföljda av fotografier, redogjorde von Gossler till huvudkontoret i Berlin för dessa utställningar och

115 för den r e a k t i o n de utlöst h o s den s v e n s k a a l l m ä n h e t e n . Med h ä n s y n till den stora b e t y d e l s e u r p r o p a g a n d a s y n p u n k t s o m troligen m e d r ä t t a tillmättes dessa u t s t ä l l n i n g a r r e d o g ö r e s n e d a n för n å g r a av d e mest u p p m ä r k s a m m a d e s k y l t n i n g a r n a u n d e r å r e n 1940—1945 m e d å t e r g i v a n d e av citat u r v o n Gosslers r a p p o r t e r till h u v u d k o n t o r e t a v R D V i Berlin. »Den tyska

Hansan.»

Även T u r i s t b y r å n b e g a g n a d e detta i den t y s k a p r o p a g a n d a n ofta u t n y t t jade motiv: »Vi översända härmed texten till vår aktuella skyltfönsterdekoration Den tyska Hansan: Liksom en gång den stolta Hansan, känna vi oss i dag åter som förmedlare mellan östra och västra Europa. På den tiden voro blott några löst förbundna städer bärare av denna storslagna tanke, i dag står ett starkt, inom sig slutet, stortyskt rike bakom denna omfattande idé. Den tidens Hansa måste böja sig under de engelska piraternas förtryck, den nya Hansan kommer att segra i kampen om en för alla folk rättvis världsordning och ekonomisk nyordning.» (12.2.41. Ö.fr.ty.) Hitlers

födelsedag

1941.

Med a n l e d n i n g av Hitlers födelsedag d e n 20 a p r i l 1941 a n o r d n a d e T u r i s t b y r å n flaggning o c h specialskyltning. O m d e k o r a t i o n e n s k r e v v o n Gossler: »Mot en vit bakgrund läses i guldbokstäver: 'Den 20 april 1941.' På vänstra delen av väggen står en meterhög bild av der Fiihrer i uniform, på den högra en allegorisk figur av en krigare med ett uppåtriktat svärd (Segerns Genius i.v Adolf Wamper). På båda sidor ha vi placerat blommor.» (21.4.41. ö . f r . t y . D e n n a s k y l t n i n g gav a n l e d n i n g till d e m o n s t r a t i o n e r m o t T u r i s t b y r å n och fönstret n e d s m u t s a d e s flera n ä t t e r i följd. V-propaganda. P å o r d e r a v de t y s k a m y n d i g h e t e r n a a n o r d n a d e s i b ö r j a n av s e p t e m b e r 1941 en u t s t ä l l n i n g k r i n g den d å a k t u e l l a s e g e r s y m b o l e n V. E f t e r e n d a s t två d a g a r borttogs emellertid m o n t a g e t , d å det a v v o n Gossler a n s å g s olämpligt o c h a v h o n o m s k a r p t k r i t i s e r a d e s i en skrivelse till R D V i B e r l i n : »Vi vilja redan nu meddela, att i och med V-modellens utställande i n g e n e n d a gatutrafikant längre stannade framför vårt fönster. Medan undeT de senaste två åren täta rader av åskådare — i synnerhet under de livligaste timmarna på dagen — trängts utanför vårt fönster för att beskåda de utställda fotografierna, har sedan V-modellen utställts ej ens mellan kl. 12—13 eller 17—19 någon enda person stannat utanför vårt fönster. Det som undertecknad befarade och även framhållit i Berlin har sålunda inträffat, nämligen att V-propagandan på grund av den till leda kända stämningen i Sverige totalt skulle misslyckas. Vi ha i dag tagit bort V-modellen och ha ej för avsikt att använda den i fortsättningen, då vi ej vilja minska dragningskraften hos vårt skyltfönster.» (5.9.41. ö.fr.ty.) P å u p p d r a g a v T u r i s t b y r å n u t a r b e t a d e e n svensk d e k o r a t i o n s f i r m a n y t t m o n t a g e . O m d e n n y a s k y l t n i n g e n s k r e v v o n Gossler:

ett

116 »Den utövar en rent av förbluffande inverkan på de passerande, som hittills aldrig i så stora skaror stannat framför vår byrå. Trots att i dag regnet fallit i strömmar ha de i täta rader belägrat vårt skyltfönster.» (13. 9. 41. Ö. fr. ty.) Krigsrapporterna

från östfronten

1941.

D å f ä l t t å g e t m o t R y s s l a n d i b ö r j a n av o k t o b e r 1941, enligt t y s k a uppgifter, v a r avgjort, tilldrogo sig d e i T u r i s t b y r å n s fönster u p p s a t t a k r i g s r a p p o r t e r n a f r å n ö s t f r o n t e n livlig u p p m ä r k s a m h e t : »Härmed översända vi kopia och negativ av det fotografi, som vi den 9 okt. läto taga av den folkmassa, som var församlad framför vårt skyltfönster. Fotografiet visar publikens oerhörda intresse för vårt material. När vi i torsdags e. m. hängde ut den stora specialrapporten från östfronten, 1 samlade sig under de första 10 minuterna många hundra personer, som stodo långt ute på Kungsgatan och läste våra nyheter. Då buss- och spårvagnstrafiken på denna sida av Kungsgatan faktiskt blev lamslagen genom den ständigt växande folkmassan, måste flera poliser ingripa för att få mängden att skingra sig och åtminstone göra körbanan på Kungsgatan fri. Den enorma trängseln fortsatte till sent på natten, och fastän vi äro bortskämda vad beträffar dragningskraften hos vårt aktuella skyltfönster, var detta allmänhetens intresse verkligen enastående.» (11. 10. 41. Ö. fr. ty.) Julskyltning

1941.

I slutet a v d e c e m b e r 1941 utställdes ett s t o r t fotografi a v H i t l e r d å h a n firade j u l m e d t y s k a soldater. N a t t e n till d e n 30 d e c e m b e r k r o s s a d e s fönstret, vilket v ä c k t e stor u p p s t å n d e l s e och f ö r b i t t r i n g i t y s k a k r e t s a r , v o n Gossler a v g a v utförliga r a p p o r t e r till Berlin, v a r v i d h a n bl. a. s k r e v : »Vi ha ju här sedan krigsutbrottet då och då blivit föremål för ohämmade yttringar av 'vänskapliga' känslor, men det här är kronan på verket!» (30.12.41. Ö. fr. ty.) Krigsfångestatistik

1942.

I m a r s 1942 utställdes p å initiativ a v A u s l a n d s - O r g a n i s a t i o n d e r N S D A P i B e r l i n e n s k y l t f ö n s t e r m o d e l l , som i siffror o c h bilder visade a n t a l e t tillfångatagna allierade soldater under detta och föregående världskrig. Figur e r n a v o r o i f ö r d a r e s p e k t i v e l ä n d e r s u n i f o r m e r o c h a v t e c k n a d e sig tydligt mot en färggrann bakgrund. »Skyltfönstret väcker det allra största intresse hos publiken och vi ha sällan haft så stora människomassor framför vårt skyltfönster. Modellen, som ställer sig ganska dyrbar — 150 kr! — har betalats av Landesgruppe Schweden. Under dikterandet av detta brev erhöll undertecknad för en stund sedan personligt besök av ett legationsråd, som meddelade oss, att i går kväll svenska utrikesdepartementet hos Tyska legationen inlagt protest mot vårt ovan beskrivna skyltfönster, varför legationen nu ber oss ändra det.» (21.3.42 ö.fr.ty.) Fälttåget

i

Afrika.

F r a m g å n g a r n a i Afrika p å s o m m a r e n 1942 g å v o den t y s k a p r o p a g a n d a n t a c k s a m m a motiv, vilka även T u r i s t b y r å n u t n y t t j a d e . 1

Åtta sovjetarméer rapporterades inringade o. dyl.

117 »Skyltfönstret var faktiskt belägrat av intresserade åskådare. Även inom inflytelserika tyska kretsar uttalade man sig på flera håll ytterst erkännande och välvilligt om vårt skyltfönster.» (26. 6. 42. ö. fr. ty.) Firandet av Kairos fall förbereddes intensivt av Turistbyrån i Stockholm och en utställning planerades, av vilken von Gossler väntade sig en »alldeles ovanligt stor framgång, tack vare bildernas sällsynta slagkraft och deras rika motivurval». Han tillade: »Innan Du fått detta brev vet man aldrig var vår Rommel befinner sig med hans tempo! Jag har låtit förstora ett 40-tal av mina egna egyptenbilder till samma format som våra 'aktuella bilder' och de ha blivit alldeles utmärkta — så bra bilder ha vi aldrig fått från Berlin! De skola ställas ut i Stockholm, Göteborg och Malmö i en extra skyltfönsterutställning, så snart vi tagit Kairo.» (2. 7. 42. Ö. fr. ty.) Av känd anledning kom denna utställning aldrig till stånd. Korståget mot

Sovjet-Ryssland.

I augusti 1942 skyltade Turistbyrån i likhet med flera tidningars depeschkontor med en jättestor »levande» karta över krigsoperationerna på östfronten, vilken enligt von Gossler väckte ett oerhört intresse hos publiken. I samband med en därefter planerad skyltning Korståget mot SovjetRyssland diskuterades mellan Turistbyrån och Berlin att upptaga Sverige i förteckningen över de stater, som deltogo i kampen mot bolsjevismen. I Berlin ställde man sig avvisande, medan von Gossler tycktes överväga lämpligheten härav. Ur en längre skrivelse från von Gossler till RDV i Berlin citeras: »Vi bedja Eder överväga om det inte vore lämpligt att vid en uppräkning av de europeiska stater, som deltaga i kampen mot bolsjevismen, även medräkna Sverige, eftersom även svenska frivilliga ta aktiv del i striderna i Finland. Framför allt gjorde de en stor insats vid återerövringen av Hangö och kämpa nu sedan flera månader tillbaka i de främsta linjerna vid Svirfronten. Visserligen gäller detta blott ött obetydligt antal frivilliga. Sverige befinner sig ej heller i krig med Sovjetunionen och har i motsats till de andra av Eder uppräknade länderna ej heller avbrutit de diplomatiska förbindelserna med detta land. Frågan om man skall nämna Sverige eller ej i en sådan uppräkning är mycket komplicerad. Gör man det icke, sårar man den ej fåtaliga kretsen av anförvanter och vänner till de svenska frivilliga och den extrema högern. Om Sverige medtages i uppräkningen, riskerar man en kraftig reaktion från regeringens pressorgan och måste eventuellt räkna med att svenska utrikesdepartementet via vår legation kommer att fordra att hela fönstermontaget borttages, emedan Sverige officiellt uppehåller vänskapliga förbindelser med Sovjetunionen. Vi meddela Eder detta och anhålla att Ni själva ville fatta beslut i denna sak, då vi icke anse oss kunna göra detta.» (27.8.42. Ö. fr. ty.) Konung Gustafs

85-årsdag.

I samband med konung Gustafs 85-årsdag, den 16 juni 1943, utställde Turistbyrån ett stort porträtt av konungen och hissade hakkorsflaggan, »den enda utländska flaggan på Kungsgatan, som i ett hav av svenska lyste vida

118 o m k r i n g » . D e t t a g a v S o c i a l - D e m o k r a t e n a n l e d n i n g till vissa o b s e r v a t i o n e r , s o m k o m m e n t e r a d e s a v v o n Gossler i b r e v till Berlin p å följande s ä t t : »Hittills ha vi inte i någon tidning kunnat upptäcka ett enda ord till uppskattning av vad vi tyskar gjort för att hylla landets konung — snarare tvärtom. Ur dagens nummer av Social-Demokraten kunna vi citera: T människohavet på Kungsgatan rörde sig samtalet bl. a. om de otaliga svenska flaggorna. En åskådare sade efter att ha sett sig omkring ett ögonblick: 'Jag tror att jag aldrig förr sett så många svenska flaggor på en gång.' — 'Men', genmälte en annan ur mängden (och pekade samtidigt på en viss flagga) 'där hänger i alla fall en, som inte är svensk.' —• 'Ja, visserligen, men den verkar i dag som en sparv i tranedans.'» Till detta 'tack' för vår lojalitet tillåta vi oss den anmärkningen, att Social-Demokraten sannerligen kunde ha låtit bli att på en sådan dag begagna tillfället att utdela detta lika skickliga som fräcka hugg mot allt tyskt. Ovanstående passus: 'och pekade på en viss f l a g g a ' . . . är en oförskämdhet. Vi voro de enda icke-svenskar, som flaggade på Kungsgatan, och detta hade verkligen kunnat konstateras på ett mera objektivt sätt, än att till tack förhåna hakkorsflaggan genom detta dumma uttryck 'en viss flagga'. Vad beträffar uttrycket 'sparv i tranedans', så menas därmed att vår flagga var den enda utländska — vilket var alldeles riktigt. Men jag reagerar kraftigt även mot detta hugg, som man inte behöver vara särskilt illvillig för att märka: i dag verkar den tyska flaggan som en sparv i tranedansen, d. v. s. man känner skadeglädje över att de tyska färgerna för en gångs skull hänga där så ensamma och övergivna. Mig förefaller det fullständigt överflödigt att använda detta i och för sig förträffliga ordspråk då det gäller ett främmande lands flagga. Jag skulle vilja höra det ramaskri den svenska pressen skulle upphäva, om en tysk tidning använde liknande ordalag om de svenska färgerna på en tysk festdag . . . Otack är världens lön! Men kanske skola dessa uttalanden en vacker dag återverka som en mycket obehaglig bumerang!» (17. 6. 43. ö.fr. ty.) Tvåårsdagen

av anfallet

mot

Sovjet-Ryssland.

Med a n l e d n i n g av t v å å r s d a g e n av t y s k - r y s k a krigets u t b r o t t a n o r d n a d e T u r i s t b y r å n e n s p e c i a l s k y l t n i n g i j u n i 1943 p å u p p d r a g a v A u s w ä r t i g e s A m t . v o n Gossler ö v e r s ä n d e i vanlig o r d n i n g fotografier a v fönstret till h u v u d k o n t o r e t och k o m m e n t e r a d e u t s t ä l l n i n g e n s effekt p å d e n s v e n s k a p u b l i k e n : »Fönstret verkar som en riktig magnet på de tusentals trafikanterna på Kungsgatan och är från morgon till kväll så belägrat av skådelystna, att man inte ens kan komma i närheten av det. Den .färgklick de olika nationernas flaggor utgör utövar naturligtvis särskilt stor dragningskraft. De fotografier, som ställts till vårt förfogande av Informationscentralen, äro mycket lämpliga för detta ändamål, eftersom de upptaga motiv från alla nationer vilka kämpa på vår sida.» (23.6.43. Ö.fr.ty.) Bombkriget. Vid d e n n a tid t i l l k o m ett n y t t m o t i v i den t y s k a p r o p a g a n d a n , n ä m l i g e n d e allierades s k u l d till b o m b k r i g e t . S a m t i d i g t s o m stora u p p l a g o r av b r o s c h y r e r a v t y p e n Vem fällde den första bomben? o c h Konst i spillror d i s t r i b u erades av Informationscentralen i Stockholm,1 ålades Turistbyrån av myndigh e t e r n a i Berlin att i sin s k y l t f ö n s t e r p r o p a g a n d a u t n y t t j a detta ä m n e . 1

Jfr s. 236 ff.

119 En första dylik skyltning anordnades i Turistbyråns fönster i början av juli 1943 under mottot Brittiska bombmål med bilder av den skadade Kölnerdomen. I mitten av samma månad utställdes bilder av en rad bombhärjade tyska städer. Därom skrev von Gossler: »Vi översända härmed fotografier av vårt skyltfönster. — — — Hela bildmaterialet har ställts till vårt förfogande av Informationscentralen och är av utmärkt verkan. Varje motiv visas i två bredvid varandra placerade bilder, vilka framställa de olika städerna dels i oskadat, dels i sönderbombat tillstånd. Sålunda utställas motiv från Berlin, Nurnberg, Rostock, Köln, Essen, Mainz, Antwerpen, Genua, Turin etc. Texten till bilderna har modifierats i enlighet med legationens önskan. Vi hade föreslagit skarpare ordvändningar, vilket legationen dock ej önskade. Man var där angelägen att inta en särskilt måttfull hållning just nu. Utställningen väcker ett sådant intresse från publikens sida vid alla tider på dagen, att det ibland t. o. m. uppstår trafikstockningar framför vårt fönster. Ofta hör man någon bland åskådarna, som på den ena eller andra bilden igenkänner en plats känd från tidigare tysklandsresor, öppet uttala sin sorg och harm över den förödelse, som dessa anglosaxiska gangsters åstadkommit.» (16.7.43. ö.fr.ty.) Skyltningen

hösten

1943.

Under hösten 1943 anordnades ett flertal uppmärksammade skyltningar. Till två av dessa hade Informationscentralen tagit initiativ och ställt erforderligt material till förfogande: 1918—19431 samt / korsets tecken. Kritik mot

stockholmspressen.

Under de senare krigsåren, då segerrapporterna blevo alltmera tunnsådda, inriktades den nazistiska propagandan på nya motiv. I mars 1944 anordnade Turistbyrån en skyltning i vilken sammanställts rubriker och artiklar ur stockholmspressen »i avsikt att visa den svenska allmänheten det absurda i de svenska tidningarnas krigsjournalistik och särskilt i samband med gissningarna och spådomarna om invasionen». Materialet även till denna utställning hade ställts till förfogande av Informationscentralen, »som sedan månader tillbaka samlat ihop de enskilda detaljerna». I en rapport till huvudkontoret i Berlin översände von Gossler fotografier av utställningen, som beskrevs på följande sätt: »övre delen av fönstret upptages av löpsedlar med bl. a. följande rubriker: Invasion i väster, lovar Churchill (Dagens Nyheter) Churchill: Invasion före hösten (Svenska Morgonbladet) Februari invasionsmånad (Aftonbladet) Invasion inom två veckor » London: I dag kommer invasionen (Stockholms-Tidn. 10. 6. 43.) Hitler flyr till Argentina (Stockholms-Tidn.) Hitler flyr till Japan efter sammanbrottet » Störtflod av rykten om revoltplaner d Tyskland (Aftonbladet) Tysk uppmarsch mot Spanien (Nya Dagligt Allehanda) 1

Jfr broschyren med liknande namn, s. 255.

120 Mitten av fönstret upptar ett montage med skarp polemik mot 'den förrådda Atlantdeklarationen' med citat av Churchill. Atlantdeklarationen är överkorsad med ett kraftigt 'Makuleras'. Därunder hänger en löpsedel från Aftonbladet på vilken läses: 'Inom 100 dagar faller slaget, säger London efter Teheran.' Där bredvid hänger en väggalmanack med avrivna blad, som utströdda över skyltfönstrets goiv åskådliggöra, hur många av dessa hundra dagar, de allierade redan förspillt i overksamhet. De hundra dagarna räknade vi från avslutningen av Teherankonferensen, och den 16 mars, som var den hundrade dagen, lade vi ut en söndersprucken pappersgubbe med sorgset månansikte och på gubbens mage ett almanackblad för den 16 mars! Som vi redan meddelat, väcker vårt skyltfönster ett enormt intresse, och den kvicka och snarfyndiga utställningen framkallar mestadels den största munterhet hos åskådarna.» (27. 3. 44. Ö. fr. ty.) Hitlers födelsedag

1944.

Hitlers födelsedag den 20 april hade de föregående åren högtidlighållits av Turistbyrån och förberedelser härtill gjordes även våren 1944. Detta år avrådde emellertid tyske ministern bestämt från såväl specialskyltning som flaggning, trots att det var Fuhrerns 55-årsdag. Motiveringen framgick av von Gosslers brev: »Ministern befarar nämligen — och säkerligen icke utan orsak — att med den hypernervösa folkstämning, som nu råder på grund av invasionsrykten och andra orsaker, en dylik utställning skulle kunna reta upp den svenska allmänheten till att nu eller om någon tid åter krossa vårt stora skyltfönster, med alla de högst problematiska följder detta medför. Den tjänsteman vid legationens kulturavdelning som meddelade oss beslutet i frågan bad, att Turistbyrån skulle godta framförda skäl och inte tro att 'defaitistiska tendenser' råda på legationen. Vi inse naturligtvis att särskilda skäl föreligga, men beklaga mycket att vi, just till vår Fiihrers 55-årsdag, inte få anordna någon hyllning. Vi önska meddela Eder de omständigheter som Turistbyrån haft att ta hänsyn till, så att det inte plötsligt heter att det var v i, som inte ville vara med (damit es nicht plötzlich heisst, w i r hatten kalte Fusse gekriegt)!!» (20.4-44. ö.fr.ty.) Förlöjligande

av

invasionshotet.

Allt djärvare och hånfullare förlöjligades de allierades invasionsplaner i den tyska propagandan. Även Turistbyrån slog in på denna väg. Från slutet av april t. o. m. den 2 juni 1944 visades sålunda i Turistbyråns fönster en s. k. invasionskurva, som förespådde den eventuella invasionens förlopp under rubriken De må gärna komma. Kurvan utvisade, hur invasionen omedelbart utlöste triumferande engelska rapporter om stora framgångar. Dessa följdes emellertid snart av uppgifter om dåligt väder och oväntat starkt tyskt motstånd. Slutligen meddelades att de allierade gjort en lyckosam reträtt och återinskeppat sina styrkor för hemfärd till England. Sista texten lydde: »De allierades invasion blev bara en lyckad commandoraid.» Denna skyltning tilldrog sig stor uppmärksamhet från allmänheten såsom ett onekligen djärvt inlägg i den då pågående debatten om invasionen.

121 »Världsfaran bolsjevismen.» I samband med en av Infonnationscentralen anordnad antirysk utställning i juni 1944, arrangerade Turistbyrån ett skyltfönster under mottot Världsfaran bolsjevismen. von Gossler beskrev utställningen på följande sätt: »Överskriften till den sovjet-ryska bostadsinteriören lydde: 'Sovjetarbetarens eländiga bostad.' Därunder stod med mindre stil mot svart bakgrund: 'Efter 25 års sovjetherravälde ha arbetarna i städerna inte ens en egen bostad.' Till vänster om mittstycket syntes krigsbilder från östfronten, till höger bilder från utgrävningen av GPU:s massgravar. De nederst i fönstret anbragta löpsedlarna ur svenska tidningar hade bland annat följande rubriker: Helsingfors utsatt för svårt bombanfall Röda Armén mot Estland Ryska bomber mot Stockholm, Södertälje och Strängnäs 20 ryska flygplan över Umeå Lappland Sovjetrepublik.» (5. 7. 44. Ö. fr. ty.) Enligt von Gossler gjorde Sovjetlegationen efter några dagar en demarche hos utrikesdepartementet med anledning av utställningen, vilket hade till följd att denna omedelbart upphörde. V

1-propaganda. Under sommaren 1944 förbereddes en utställning av det omtalade nya tyska vapnet, i den tyska propagandan benämnt V 1. Utställningen, som ägde rum i slutet av augusti, och hade arrangerats av legationen, kritiserades skarpt av von Gossler. Denne ansåg, att materialet icke utnyttjats på rätt sätt: »Skyltfönstret motsvarar inte alls våra intentioner. V l:s egenskap av vedergällningsvapen har inte på något sätt framhållits. Så som utställningen nu ter sig, framstår enligt vår åsikt V 1 som ett lika renodlat terrorvapen som fiendens terrorbombningar. Publiken visar stort intresse — det är ju när allt kommer omkring ändå huvudsaken, men just därför hade det varit bra om man kunnat trumfa in vedergällningsmomentet bättre.» (22. 8. 44. Ö. fr. ty.) »Europa fem år i krig.» Med anledning av att kriget i september 1944 pågått i fem år ordnades i slutet av augusti detta år en utställning under mottot Europa fem år i krig. Avsikten var att åskådliggöra resultatet av de båda krigförande parternas insats under rubrikerna »Tysk krigföring och ockupation» samt »Allierad krigföring och 'befriande'». För de skyltningar i Turistbyråns fönster, vilka anordnades från slutet av september 1944 fram till det tyska sammanbrottet i maj 1945 avgåvos inga detaljerade rapporter till Berlin r von Gossler utvisades som nämnts i november 1944.

122 Andra skyltfönster och skyltlådor i Stockholm. Förutom skyltfönstret vid Kungsgatan disponerade Turistbyrån över tre andra stora skyltfönster i Stockholm, samtliga hos Norddeutscher Lloyd vid Gustav Adolfs torg. Här visades mindre montage, fotoserien Der Bildfunk meldet samt Turistbyråns förut omtalade s. k. aktuella fotografier (huvudsakligen bestående av krigsbilder). Vidare disponerade Turistbyrån en tid fyra annonsplatser på pelare i Stockholm (vid Tegelbacken, Sturegatan, Jarlaplan och Kungsträdgården) samt över åtta skyltlådor (bl. a. vid Karlavägen, Sveavägen, Götgatan, S:t Eriksgatan). Även h ä r utställdes, liksom i skyltfönstren och skyltlådorna i landsorten, de »aktuella bilderna».

Av årsrapporterna framgick att Turistbyråns s. k. aktuella bilder, d. v. s. de krigsbilder som utställdes i byråns skyltfönster, även användes för annat ändamål: 1941: »På begäran av den svenska krigsmaktens filmavdelning ha vi till denna överlämnat ett antal aktuella fotografier, vilka som ljusbilder visats i olika kaserner. » 1942: »Även under detta år ha vi överlämnat ett stort antal fotografier till tyska institutioner i Sverige samt till olika sektioner av den svenska krigsmakten.» 1943: »Vi ha överlämnat ett stort antal fotografier med och utan ramar till tyska institutioner i Sverige samt till olika avdelningar inom den svenska krigsmakten. »

4. Sammanfattande översikt av Turistbyråns verksamhet. 1939—1941. Turistbyråns »aktuella» verksamhet hade utvecklats synnerligen snabbt under de första krigsåren. Detta framgick även av nedanstående rapport från von Gossler. »Till följd av våra oavlåtliga bemödanden att utbygga vår aktuella tjänst, det ständigt stigande antalet av oss förhyrda skyltfönster och skyltlådor och de på grund av den fortskridande fördyringen i Sverige nödvändiga löneförhöjningarna, ha våra omkostnader stigit kolossalt alltsedan krigsutbrottet, så att vi nu för vårt aktuella upplysningsarbete årligen måste använda nästan det tredubbla mot den summa jag fixerade under mitt besök i Berlin i november 1939. Av våra till huvudkontoret översända rapporter framgår ju också hur enormt antalet av oss distribuerade bilder vuxit. Trots att vi anställt fyra personer uteslutande för den aktuella bildpropagandan, kunna vi sedan lång tid tillbaka endast med yttersta svårighet hinna med att förse fotografierna med text och byta ut dem i alla våra åtta skyltfönster i Stockholm.» (8. 8. 41. ö. fr. ty.) 1942. Den sammanfattande rapporten för å r 1942 vittnar om nya framgångar för Turistbyrån men även om ett visst motstånd beroende på den svenska allmänhetens skärpta reaktion mot den nazistiska propagandan:

123 »År 1942 har visat sig särskilt lyckosamt för Tyska turistbyrån i Stockholm, då under året vissa överenskommelser ingåtts med härvarande tyska beskickning, vilka äntligen klarlagt en mängd hittills ovissa frågor. Vår verksamhet har även under 1942 hos den svenska allmänheten väckt stort intresse, vilket tagit sig både positiva och negativa uttryck.» (ö. fr. ty.) 1943. I början av februari 1943 ägde en för Turistbyrån betydelsefull konferens rum på Tyska legationen i Stockholm. Anledning härtill var att Auswärtiges Amt beordrat en intensifiering av skyltfönsterpropagandan i utlandet. Konferensen ägde rum under ledning av dåvarande chefen för legationens kulturavdelning Heinz Thorner. Övriga närvarande voro dr O. Wehrle som representant för Informationscentralen, chefen för Handelskammaren, dr E. Becker, ledaren för NSDAP i Sverige, Landesgruppenleiter W. Stengel, tyske militärattachén, B. von Uthmann, samt von Gossler. Enligt de av Auswärtiges Amt givna direktiven skulle hädanefter hela skyltfönsterpropagandan i Sverige ombesörjas av Turistbyrån i samarbete med övriga härvarande tyska institutioner. Tidigare hade även legationens kulturavdelning, Informationscentralen och Handelskammaren självständigt bedrivit dylik propagandaverksamhet. Samma dag konferensen hållits skrev von Gossler till Berlin om detta för Turistbyrån på samma gång så glädjande och svåra uppdrag: »För närvarande torde skyltfönsterpropagandan ej kunna utvidgas, då det som bekant är förbundet med de allra största svårigheter att få hyra skyltfönster i Sverige. Man hyser emellertid berättigade förhoppningar att genom samarbete mellan de olika tyska institutionerna skyltfönstrens antal skall kunna ökas, då varje tysk institution här har sin speciella krets av förbindelser. " Tyska handelskammaren meddelade t. ex., att den kunde hyra skyltlådor på de större hotellen och lyxrestaurangerna i Stockholm, där naturligtvis helt opolitiska utställningar måste anordnas. Men även sådana skyltlådor skulle utgöra ett värdefullt tillägg till vår propaganda, om där t. ex. kunde anordnas vetenskapliga utställningar eller tyska modeexposéer. Vidare skall i de tyska konsulatens lokaler på konsulatens bekostnad sättas upp stora skyltskåp i vilka aktuella bilder skola utställas. Turistbyrån skall ombesörja även dessa utställningar. Vi hälsa med glädje, att samarbetet med legationen på nytt igångsatts och att det goda förhållandet mellan legationen och Turistbyrån lett till ytterligare samarbete.» (5. 2. 43. ö. fr. ty.) Denna uppgörelse betecknade kulmen av Turistbyråns verksamhet. Det dröjde emellertid föga mer än ett halvår, förrän byrån nödgades avsevärt inskränka sin verksamhet och avskeda större delen av sin personal. Från och med utgången av juli månad 1943 avskedades sju av tio anställda. Enligt vissa uppgifter berodde denna radikala nedskärning på en omorganisation av RDV:s byråer i alla länder, enligt von Gossler på en mot honom personligen riktad aktion. Vilken anledningen än må ha varit för dessa åtgärder mot Turistbyrån, begränsades dennas verksamhet hädanefter successivt. Trots kraftigt motstånd av von Gossler nödgades Turistbyrån sålunda att från och med den 1 oktober 1943 frånträda större delen av sina lokaler — kontors- och lager-

124 utrymmen — på Kungsgatan 16—18 och fick endast behålla den s. k. expeditionslokalen åt gatan med skyltfönstren. Samtidigt ställdes hela skyltfönsterverksamheten under direkt ledning av legationen, som hädanefter påtog sig omkostnaderna för samtliga skyltfönster i Stockholm och landsorten. För att belysa den ekonomiska situation, vari Turistbyrån vid denna tid befann sig, återges följande telefonsamtal mellan von Gossler och huvudkontoret i Berlin: von Gossler: Vid packningen här sa' några, som tittade på, att de undrade om Hitler nu beslutat sig för att slå igen butiken eller om detta också är en 'frontförkortning'. Det är bra! . . . Bilen har vi inte heller lyckats sälja, ingen får åka med så stor bil här efter 1 oktober. Skall vi garagera den? RDV Berlin: Nej, vi har inte råd med några garagekostnader, låt den stå på gatan i stället! — (28. 9. 43. Ö. fr. ty.) Även motgångar av annat slag mötte. I december 1943 meddelade von Gossler till Berlin, att ett flertal tyska firmor i Stockholm vägrat att använda Turistbyråns fönster för sina reklamskyltningar: »Läget har undergått en väsentlig förändring. Det stora intresse som härvarande tysk-svenska firmor tidigare visat oss, har — enligt vad handelskammaren meddelat — nu slagit om. De frukta nämligen att avsättningssvårigheter skola uppstå, om de använda våra skyltfönster för sin reklam, emedan vi i ett av våra fönster ha en politisk utställning!!! Då vi inte ville tro att Osram, Telef unken etc. ha denna högst egendomliga inställning, ha vi efter överenskommelse med legationen riktat personliga skrivelser till de stora tyska koncernernas samtliga härvarande dotterbolag och erbjudit dem att använda vårt skyltfönster utan ersättning. Detta skedde för en vecka sedan — hittills har endast Osram svarat, vänligt men avböjande. Det är intressant att iakttaga, att ej blott i fredstid utan även i början av kriget Zeiss m. fl. firmor anordnade stora utställningar i vårt fönster men att vårt politiska fönster nu plötsligt verkar så avskräckande.» (13. 12. 43. ö. fr. ty.) Trots den starkt reducerade personalen skötte dock von Gossler och hans medarbetare målmedvetet och energiskt Turistbyråns verksamhet: »Våra rapporter visa att propagandan i skolor, föreningar etc. med filmer och utlåning av diapositiv är alldeles särskilt framgångsrik och — trots allt — snarare går framåt än tillbaka. Vi söka naturligtvis också ständigt efter nya förbindelser och använda olika metoder för att uppnå detta.» (17. 1. 44. ö. fr. ty.) 1944—1945. Ännu så sent som kring årsskiftet 1943/44 ägde överläggningar rum på legationen angående möjligheterna för en ännu effektivare skyltfönsterpropaganda. Därvid fastställdes — enligt von Gossler — att den tyska skyltfönsterpropagandan även fortsättningsvis skulle ombesörjas av Turistbyrån, då detta visat sig vara fördelaktigt. Samtidigt enades m a n om att verksamheten hädanefter borde inriktas mera på ekonomisk än såsom tidigare på politisk propaganda. Mot slutet av sommaren 1944 uttalade von Gossler vissa farhågor för att Turistbyrån skulle nödgas ytterligare inskränka sin verksamhet, i likhet med

125 övriga tyska propagandainstitutioner i Sverige, exempelvis Deutsche Akademie och Deutsches Wissenschaftliches Institut. I ett brev av den 1 september framhöll han emellertid, att någon minskning för Turistbyråns vidkommande ej vore att befara — tvärtom hade man från vederbörligt håll i Berlin tillrått »en förstärkt insats». I september 1944 föreslog legationen, att Turistbyrån självständigt skulle få disponera vissa anslag och därmed bestrida kostnaderna för skyltningen, von Gossler tillstyrkte detta förslag för att därigenom få tillfälle att själv ordna utställningarna och därmed som han trodde undgå nya attentat: »Om det kunde ordnas så, att vi för framtiden finge lov att använda dessa pengar för vårt stora skyltfönster, be vi Eder att det ofördröjligen måtte beslutas, att legationen skall upphöra med sina mest aggressiva politiska skyltningar. Naturligtvis äro vi beredda att vid behov låta legationen disponera fönstret igen, men endast sedan vi konstaterat att den planerade skyltningen ej är aggressiv eller utmanande. Få vi återigen övertaga skyltningen i vårt stora fönster, ha vi tänkt att utnyttja detta främst för kulturell propaganda. I den mån det blir fråga om aktuella politiska skyltningar skola vi förfara på samma sätt som tidigare och skylta med bra sammanställda, aktuella foton men absolut inte med tidningsurklippsreportage av sådant slag, som sedan månader exponerats i fönstret och som utan tvivel varit skulden till de allt oftare förekommande sabotagen mot Turistbyråns fönster.» (28. 9. 44. Ö. fr. ty.) Kort tid härefter — i oktober 1944 — anhölls, som tidigare nämnts, von Gossler såsom misstänkt för spioneri och utvisades ur landet. Turistbyråns verksamhet fortsatte dock — som förut nämnts — fram till det tyska sammanbrottet. Byrån förestods under denna tid av von Gosslers sekreterare. Den senast observerade rapporten gällde mars 1945.

5. Demonstrationer mot Turistbyrån. P å våren och försommaren 1940 förekommo demonstrationer mot Turistbyrån i samband med den tyska invasionen i Norge, Danmark, Holland, Belgien och Frankrike. Upprepade gånger hade skyltfönstret smutsats ner. Liknande demonstrationer upprepades under 1941, bl. a. vid två tillfällen då ett porträtt av Hitler var utställt. 1 Vid det senare tillfället, den 29 december, då elva norrmän hade arkebuserats, krossades den stora glasrutan. Natten mellan den 16 och 17 augusti 1943 krossades den på nytt, vilket torde få sättas i samband med att norska officerare dagen förut häktats för att deporteras till Tyskland. Under hösten 1944 förekommo flera attentat mot Turistbyrån. Natten till den 10 september krossades sålunda ånyo det stora skyltfönstret vid Kungsgatan. Den krossade rutan ersattes nu — för att minska kostnaderna vid eventuellt nya attentat — med två mindre, förenade med en tunn list av metall. 1

Se s. 116.

126 De allt oftare återkommande fönsterkrossningarna medförde i längden betydande utgifter (3 400 kr. varje gång), då skyltfönstret efter de första attentaten icke längre kunde försäkras. Enligt von Gossler berodde demonstrationerna mot Turistbyråns fönster på att byrån av legationen påtvingats alltför aggressivt material för skyltningarna. Demonstrationer förekommo vid denna tid även mot Turistbyråns övriga skyltfönster och skyltlådor. Den svenska reklamfirma, som tidigare samarbetat med Turistbyrån, borttog i september 1944 utan föregående varning byråns bilder ur två skyltlådor i Stockholm (på Karlavägen och i Medborgarhuset). Åtgärden motiverades med att kritik framförts i pressen (Aftontidningen 23. 9.) mot att skyltlådor uthyrdes för nazistpropaganda. Några månader därefter förfor samma firma på liknande sätt med ännu en skyltlåda i Stockholm (på Sveavägen) samt med två i Göteborg (på Järntorget och på Kungsportsplatsen). I samråd med legationen beslöt Turistbyrån att icke vidtaga några åtgärder med anledning av dessa kontraktsbrott. Ett nytt attentat mot det stora skyltfönstret ägde rum den 7 november som protest mot utställningen Det olyckliga Warszawa. En fyrdelad glasruta beställdes nu, men redan innan den levererats, blev det nödtorftigt hoplappade fönstret fullkomligt söndersmulat och ersattes tills vidare med en plywoodskiva. En ström av brev ingick vid denna tid till Turistbyrån. Några av dessa citeras: »Hela Stockholm gläder sig åt och jublar över att Era skyltfönster gång på gång krossas. När ni så handgripligt få se hur hatade, avskydda och föraktade ni äro i Sverige liksom över hela världen, borde ni verkligen bestämma er för att lämna landet. Er lögnpropaganda är gränslös och både myndigheterna och allmänna opinionen kommer snart att jaga ut er härifrån. Ni ha ingenting här att göra — vem skulle vilja resa till Tyskland, till mördare och banditer?» »Vet ni inte att en skickligt upplagd propaganda skall vara en väl avvägd blandning av lögn och sanning? Kan ni inte förstå att det gör människor rasande att alltid se era skönmålningar? Blanda upp dessa med fotografier av 'krigsviktiga' handlingar, t. ex. av förstörda fiskodlingar i Finland, tusentals nedbrända fattiga finska hem, tortyrkammare i Polen, förstörelsen i Grekland o. s. v. Om ni gör detta, kommer ert skyltfönster att dagligen betraktas av en 'beundrande' skara. Tag lärdom av engelsmännens smidiga propaganda, som dagligen förskaffar dem nya anhängare.» Enligt ett uttalande av minister Thomsen i november 1944 skulle demonstrationerna mot Tyska turistbyråns fönster ha sin förklaring däri att »tyskarnas överlägsna och väl dokumenterade skyltningskonst» väckt så stort intresse hos den svenska allmänheten att de allierade med våld försökte tvinga legationen att inställa skyltningarna. Turistbyrån mötte vid denna tidpunkt, november 1944, även andra motgångar. Den firma, som dittills ombesörjt skyltningarna i det stora skyltfönstret, vägrade nu att längre samarbeta med Turistbyrån. Härom skrev byråns sekreterare till Berlin:

127 »Herr X., som sedan flera år har gjort dekorationerna för våra skyltfönster, meddelade oss i dag, att han tyvärr inte kan fortsätta att arbeta för oss, d. v. s. med det av Tyska legationen levererade materialet. Hans personal har vid flera tillfällen överfallits på gatan av obekanta personer, därför att man sett dem arbeta i vårt skyltfönster, och vägrar nu att arbeta för oss.» (21. 11. 44. ö. fr. Ty.) I februari 1945 krossades Turistbyråns fönster ånyo. Byråns sekreterare skildrade i brev till Berlin det inträffade: »På söndag kväll, strax före kl. 7, placerades en bomb utanför vårt stora skyltfönster, vari pågick utställningen Tysklands kraft är obruten, med det resultatet, att ett stort hål uppstod i den vänstra delen av rutan. Att man nu gick lös med bomber mot oss kan väl förklaras på så sätt, att man hade hoppats kunna spränga hela fönstret med stålskenor och allt i luften — vilket emellertid ej lyckades denna gång. En ny ruta har redan satts in. I morgon blir den nya utställningen Tysk konst färdig.» (5. 2. 45. ö. fr. ty.) E n vecka senare, den 12 februari, kastades under pågående mörkläggningsövning i Stockholm en sten genom den nyinsatta rutan. Dagen efter detta attentat meddelade byråns sekreterare, att Turistbyrån varnats i ett anonymt brev, vari bl. a. sagts »att Turistbyrån måste vara härifrån före den sista februari». (13.2.45.) Nya attentat följde därefter slag i slag och till sist gav Turistbyrån upp försöket att reparera skadorna. Under de sista veckorna före det tyska sammanbrottet var det stora skyltfönstret igenspikat.

Tyska turistbyrån bedrev sitt propagandaarbete anmärkningsvärt systematiskt, och det har därför synts vara av intresse att utförligt redogöra för dess verksamhet. Särskild uppmärksamhet har ägnats denna tyska propagandainstitution även på grund av att baron Bernd von Gossler, i egenskap av chef för Turistbyrån, också utförde uppdrag, som i allmänhet icke bruka vara förenade med ledningen för en turistbyrå. Vid sidan av sin verksamhet som föreståndare för Tyska turistbyrån hade von Gossler sålunda till uppgift bl. a. att rapportera om film- och teaterföreställningar, vilket uppdrag han genomförde med stort nit. Sålunda rapporterade han till Berlin noggrant och utförligt om innehållet i engelska och amerikanska filmer och om publikens reaktion inför dessa. 1 von Gossler utvidgade denna uppgift att omfatta övervakning av alla utslag av allierad propaganda i Sverige såväl som av alla yttringar i svenskt offentligt liv av intresse för den nazistiska regimen. Hans korrespondens härom var synnerligen omfattande. von Gossler höll även ett vakande öga på övriga härvarande tyska myndigheter och institutioner och sparade icke på kritik. Hans rapporter framför allt rörande legationens kulturavdelning och dess föreståndare, legationssekreteraren dr Kappner och legationsrådet dr Thonier, samt Informationscentralen, klarlade ofta det komplicerade förhållandet mellan härvarande tyska institutioner och bidrogo till att förklara många av den nazistiska propagandans yttringar i Sverige. 1

Se härom även kap. Tysk film, s. 176 ff.

128 KAP. IX.

TYSKA INFORMATIONSCENTRALEN. Lokal: Kaptensgatan 61, Stockholm. Föreståndare: Legationsrådet Dr. Heinz Thorner.

1. Inledning-. På hösten 1941 förbereddes i Stockholm en ny tysk propagandainstitution, senare benämnd Tyska informationscentralen. Dess egentliga verksamhet tog sin början i december 1941, ehuru den officiella invigningen ägde rum först på våren 1942. Tyska informationscentralen hade vuxit fram ur härvarande legations kulturavdelning. Härvarande legationstyskar omtalade den som »legationens informationsavdelning»: »Vi skall flytta nu. En trappa upp skall tyska informationsbyrån vara. Där är jag, två trappor är för Kappner och Kulturabteilung, och tre trappor upp kommer dr Kleeberg [pressråd] att hålla till.» (21. 8. 41.) Samtidigt utgjorde Informationscentralen emellertid även en underavdelning av den stora propagandacentralen Deutsche Informationsstelle i Berlin. Denna bedrev i olika former en livlig verksamhet i utlandet och hade bl. a. upprättat »informationscentraler» i ett flertal länder. Så fanns exempelvis i New York en dylik underavdelning redan före krigsutbrottet 1939, benämnd German Library of Information, vilken sannolikt kom att tjäna som förebild för Tyska informationscentralen i Stockholm. German Library of Information karakteriserades i en broschyr av sin föreståndare, professor Matthias Schmitz, som »en informationscentral föi trovärdiga upplysningar om Tyskland på nästan alla områden, tillkommen i syfte att underlätta förståelsen för Tyskland, dess land, folk, styrelsesätt och kulturella arv» (ö. fr. eng.). Han underströk att alla de utländska avdelningarnas arbete bedrevs efter en gemensam plan. Efter Pearl Harbor, december 1941, stängdes detta German Library of Information av de amerikanska myndigheterna såsom starkt misstänkt för att vara spioncentral. Tio av de anställda, däribland den ovannämnde föreståndaren, utvisades.

129 I januari 1942 besökte samme professor Schmitz Stockholm för att med härvarande tyska institutioner överlägga om propagandaarbetet i Sverige. Tyska turistbyråns föreståndare, von Gossler, som deltog i konferenserna med Schmitz, meddelade därom följande till sitt huvudkontor i Berlin. »Professor Schmitz, som tidigare lett kurserna för utlänningar vid universitetet i Heidelberg och därefter byggt upp Deutsche Informationsstelles avdelning i New York, har nu lämnat Auswärtiges Amt i fullt samförstånd med denna myndighet och övergått till propagandaministeriet. Han skall där erhålla titeln 'Oberregierungsrat' och — inom ramen för de mellan propagandaministeriet och Auswärtiges Amt nyligen fastställda grundsatserna för samarbete beträffande utlandspropagandan — spela en avgörande roll vid utformandet av Deutsche Informationsstelles verksamhet i utlandet. Om resultatet av professor Schmitz' besök i Stockholm kan ännu så länge intet bestämt sägas, eftersom han nu först trätt i personlig förbindelse med alla härvarande tyska institutioner, som sysselsätta sig med propaganda — d. v. s. vissa avdelningar av legationen, Turistbyrån, Deutscher Akademischer Austauschdienst, Deutsche Akademie och Tyska skolan — för att få ett allmänt intryck av situationen och för att på grundval därav vid sin återkomst till Tyskland genomdriva en bättre organisation och medverkan från Berlin.» (12. 1. 42. ö. fr. ty.) En svensk som träffat Schmitz i Heidelberg 1939 gjorde följande kommentar till dennes närvaro i Stockholm: »Du minns kanske den där P r o f . M a t t h i a s S c h m i t z som skickade broschyrer till mig från New York. Vet du, han är i Sthlm f. n.! Säkerligen av någon mystisk anledning. — — — Han är nog här för mullvadsarbete och det är så det knottrar sig i huden, när man tänker på, vad han kan ställa till. Säkerligen har han oj kommit till Sverige för en liten nöjestripp! Ev. kanske en filial till Informations Library skall upprättas i Stockholm. Har för mig, att det stod något i de broschyrer, jag har hemma, om att 'filialer' har upprättats och skall upprättas i många länder. Blev så pinsamt berörd av hans härvaro i S.» (8. 1. 42.) Deutsche Informationsstelles avdelning i Sverige, den blivande Tyska informationscentralen hade dock redan före Schmitz' besök i Stockholm inlett sin verksamhet. Eftersom Deutsche Informationsstelles »upplysningsarbete» delvis sammanföll med Turistbyråns verksamhet, förutsåg von Gossler redan tidigt en ovälkommen konkurrens på sitt eget område. I utförliga rapporter till Berlin under hösten 1941 informerade han sitt huvudkontor om det energiska arbete legationen i Stockholm nedlade på att utveckla Deutsche Informationsstelles svenska verksamhet med hjälp av Auswärtiges Amt och propagandaministeriet. Redan i september 1941 meddelade von Gossler, att gemensamma överläggningar mellan Auswärtiges Amt och propagandaministeriet resulterat i ett beslut att i samförstånd intensifiera propagandaarbetet i Sverige. En månad senare inrapporterade von Gossler det första påtagliga beviset härför, nämligen att legationens kulturavdelning erhållit en ny chef: »Ledningen för den hittills av legationssekreteraren dr Kappner ledda kulturavdelningen övertogs för några veckor sedan av legationsTådet Thorner, som utgått från 'Dienststelle Ribbentrop' och hittills tjänstgjort i Washington. Herr Kappner har alltså fått träda i bakgrunden. Jag har det intrycket, att herr Thorner med ener9—463161

130 gi och sakkunskap går in för sin uppgift härstädes samt att han framför allt är angelägen att befordra ett aktivt samarbete med andra tyska institutioner i Stockholm och i synnerhet med oss. Den uppenbara omsvängning, som ägt rum, och den nya anda, som nu dragit in i kulturavdelningen, kommer säkerligen att medföra ett intimt och fruktbärande samarbete.» (22. 10. 41. ö. fr. ty.) Thorners ankomst till Tyska legationens kulturavdelning medförde, att planerna på ett »Informationsstelle» i Stockholm snabbt togo fastare form. Frågan om vem som skulle bli den nya institutionens chef tillmättes mycket stor betydelse, vilket framgick av de diskussioner och förhandlingar samt det intrigspel, som i denna sak fördes både i Stockholm och Berlin, i synnerhet efter Schmitz' besök i Stockholm. Problemets komplicerade natur framgick av följande uttalande av Turistbyråns föreståndare, själv djupt engagerad i denna fråga: »Man har synbarligen för avsikt att som kontaktman för propagandaministeriet hitsända en lämplig person eller också på denna post placera en tysk, som redan är bosatt i Sverige och som är insatt i propagandaarbetet. Han skall inneha ställning som attaché vid legationen, men i princip oberoende av denna företräda propagandaministeriets intressen. Thorner kommer att fara till Berlin i slutet av januari för att där överlägga oni principerna för uppbyggandet av härvarande Informationsstelle» (12. 1. 42. ö. fr. ty.) Frågan om chefskapet avgjordes slutligen så, att legationsrådet Thorner jämte sin befattning som föreståndare för legationens kulturavdelning även i fortsättningen blev den verklige ledaren för Deutsche Informationsstelles avdelning i Sverige. Av okänd anledning meddelades emellertid till den svenska pressen, att Informationscentralen förestods av en dr Hans-Joachim Schreiber. Denne var en av legationens yngre tjänstemän (26 år) och hade tidigare innehaft en underordnad ställning på kulturavdelningen; han lämnade Sverige i november 1942. — Legationsrådet Thorner synes emellertid ha haft sista ordet i alla frågor rörande Informationscentralen.

2. Allmän verksamhet. Syften. Invigningen av Tyska informationscentralens lokaler ägde rum den 28 april 1942 och förrättades av tyske ministern, prinsen av Wied, i närvaro av ett stort antal inbjudna. I invigningsanförandet erinrade ministern bl. a. om att det politiska läget ej medgåve studieresor i Tyskland i samma utsträckning som tidigare och framhöll att Informationscentralen hade möjligheter att i viss utsträckning kompensera dessa resor. Härvarande tyska journalister framhöllo i korrespondenser till sina tidningar den stora betydelsen av den nya institutionens tillkomst. I nummer 7 av tidskriften Dienst aus Deutschland skrev en korrespondent följande under rubriken I kulturutbytets tecken:

»Så har genom detta nya Informationsstelle skapats en central för att förmedla frukterna av tyskt andligt och kulturellt liv till Sverige.» (ö. fr. ty.) Deutsches Nachrichtenburos korrespondent telefonerade till Berlin: »Denna nya avdelning av Tyska legationen är avsedd att bidraga till fördjupandet av de historiska och kulturella förbindelserna mellan Sverige och Tyskland.» (ö. fr. ty.) Syftet med denna nya »kulturinstitution för mellanfolklig förståelse» klarlades i första numret av Informationscentralens tidskrift Tyska Röster, som utkom i december 1941: »Inför den europeiska gemenskap, som redan är en kraftigt verkande realitet, har Tyskland emellertid den ledande stormaktens förpliktelser att bana väg för en mera upplyst och fördomsfri mellanfolklig förståelse. Det är denna mellanfolkliga förståelse den nyinrättade Tyska Informationscentralen i Stockholm vill tjäna. Den har icke tillkommit såsom ett led i den politiska propagandan, som från annat håll lössläppts för att uppjaga de krigiska lidelserna. Den är avsedd att äga bestånd -såsom en varaktig kulturinstitution för fredlig europeisk samverkan. Det agitatoriska elementet är också, som varje besökare skall finna, helt utgallrat. Syftet är rätt och slätt information —• upplysning.» I januari 1942 uppmanades den svenska allmänheten genom Tyska Röster att vända sig till Informationscentralen med alla slags förfrågningar rörande tyska förhållanden: »Tyska Informationscentralens upplysningsbyrå, bibliotek och arkiv av filmer och grammofonskivor med musik och tal står till tjänst för de svenskar, som vilja förskaffa sig mera ingående kunskap om det nya Tyskland, dess europeiska uppbyggnadsarbete och dess strävanden att åstadkomma bättre sociala förhållanden och mera fruktbart samarbete mellan Europas alla folk.» Under det första halvåret efter den officiella invigningen utsändes personliga inbjudningskort till ett stort antal svenskar. Enbart under augusti och september 1942 iakttogos närmare 5 000 sådana. I ett illustrerat prospekt, som medföljde korten, redogjordes för Informationscentralens lokaler, verksamhet och syften. Bibliotek, diskotek och filmarkiv. Informationscentralens bibliotek förestods av lektorn vid Deutsche Akademie dr Wehrle. Det omfattade från början enligt ovannämnda prospekt 3 000 band. Böckerna hade utvalts för att bilda kärnan i ett referensbibliotek om tyskt kulturliv. Läsrum med enligt uppgift 150 olika tidskrifter stodo till förfogande för dem, som önskade studera böcker och tidskrifter: »De aktuella tyska tidskrifterna finnas tillgängliga för läsrummets besökare, och avsikten är, att man här skall kunna få en snabb överblick över hela den värdefulla tyska tidskriftslitteraturen, även på olika fackområden.» I Informationscentralens lokaler fanns även ett diskotek, omfattande flera tusen grammofonskivor. Stommen i detta grammofonarkiv utgjordes av skivor, som förut tillhört NSDAP, Landesgruppe Schweden. Efter komplettering och omordning innehöll det nu Hitlers tal, språkkurser, klassisk tysk

132 musik, folkvisor, marscher, soldatvisor, dansmusik m. m. Man lät de besökande lyssna till dessa skivor i en särskilt inredd studio och lånade även gärna ut dem till intresserade. Många institutioner, skolor och enskilda begagnade också denna möjlighet: Kyrkoherde i västra Sverige till Informationscentralen: Avs. anhöll om att få Tyska Röster och tillade: »Finnes englandssången på skiva? Englandssången, som begagnas vid Sondermeldung [i radio], då t. ex. båtar sänkts och dyl. gegen Engeland, gegen Engeland .. . Den är så kolossalt stilig.» (19.6.42.) Informationscentralens filmverksamhet bedrevs efter två linjer: dels anordnades regelbundet föreställningar för »slutna sällskap» i de egna lokalerna eller på olika biografer i Stockholm och i landsorten, dels utlånades filmer till enskilda personer och sammanslutningar. Filmförevisningarna voro mycket populära, och utlåningen av filmer var periodvis betydande. Distributionen omfattade företrädesvis smalfilm. Den na tillmättes i Tyskland den största betydelse som »kulturfaktor» och i enlighet härmed planerade man att upprätta ett stort smalfilmsarkiv vid Informationscentralen. 1 Repertoaren bestod av »kulturfilmer, dokumentariska filmer och aktuella journaler». »Ortsförbundet» i Göteborg av Svensk opposition, som lånat en av Informationscentralens dokumentariska filmer, tackade på följande sätt: »Den evige juden var en utmärkt orientering. Helst skulle vi vilja visa den som smalfilm. Den enda anmärkning som kan göras är, att Ni endast bör medtaga en skäktningsscen. Rent psykologiskt slår nu denna scen över och verkar på mången motsatsen. Hoppas att vi i god tid får besked om nästa filmer, som vi tänkt visa söndagen den 19 mars kl. 7 e. m.» (28. 2. 44.) Skyltfönster och utställningar. Vid flera tillfällen anordnade Informationscentralen utställningar av böcker m. m. i förhyrda skyltfönster. Efter hand inställdes dock denna del av verksamheten. Skyltfönsterpropagandan överläts fr. o. m. sommaren 1942 tills vidare helt och hållet på Turistbyrån, som hade större erfarenhet på detta område. Flera utställningar planerades men veterligen kom efter långa förberedelser endast en till stånd, en antirysk utställning 1944. Till denna inbjöds allmänheten genom flera tusen utsända brev: »Med anledning av årsdagen av den europeiska frihetskampens mot bolsjevismen början, anordnar Tyska Informationscentralen under tiden 22 juni—5 juli 1944 i sina lokaler Kaptensgatan 6, 1 tr., en utställning under titeln 'Världsfaran bolsjevismen. Utställningen omfattar ett rikt bildmaterial, bl. a. original ur ryska källor. Tyska Informationscentralen har härmed äran bifoga ett inträdeskort med förhoppning om att Ni och Edra vänner måtte vara i tillfälle att nyttja detsamma.» Den tyske journalisten Theodor Bottiger i Stockholm kommenterade utställningen i en korrespondens till Tyskland: 1 Jfr kap. Tysk film, s. 173 ff. — I april 1942 diskuterades av Thorner och von Gossler ett intimt samarbete mellan Informationscentralen och Turistbyrån för att till fullo utnyttja de mångåriga och goda förbindelser den senare hade med svenska institutioner, i synnerhet skolor.

133 »Tyska informationscentralens lokaler hade tagits i anspråk för utställningen, och här fick man se, vad vi tyskar sedan länge kände till, men som för de flesta svenska besökare var skrämmande nyheter. Här förevisades bilder av GPU:s tortyrkammare, förstörda kyrkor, ödelagda kyrkogårdar och religionsförföljelse. Betänksamma lämnade de talrika besökarna utställningen, som hölls öppen cirka 14 dagar. De ha i dag också all anledning att vara betänksamma, ty den tid är förbi, då man ansåg bolsjevikfaran begränsad till Östeuropa.» (13. 7. 44. ö. fr. ty.)

Upplysningsverksamhet. Kontakten mellan Informationscentralen och den stora allmänheten i hela landet förmedlades främst av dess tidskrift, Tyska Röster. Där uppmanades läsekretsen att vända sig till Informationscentralen »med alla förfrågningar rörande tyska förhållanden», vilket ledde till att Informationscentralen erhöll ett stort antal brev från enskilda svenskar av alla åldrar och samhällsklasser. Nedan lämnas exempel på i korrespondensen framställda önskemål och förfrågningar. Många brevskrivare önskade få anställning i Tyskland: två studerande i Lund ville genom jordbruks- eller intellektuellt arbete under sommarferierna »komma i närmare kontakt med det tyska språket och tyskt väsen överhuvud taget»; en trädgårdsmästare i Malmö önskade anställning vid en fruktträdsodling. En dam i landsorten: »Jag önskar intet högre än att få ett arbete i Tyskland, ty jag älskar detta land och beundrar dess ledare och folk.» (12. 10.42.) En rättare: »Dels av intresse för jordbruket, dels av politisk beundran för Tyskland vill jag gärna erhålla plats som lantbruksbefäl i Norge, särskilt som de sakna pålitligt folk där.» (15.9.42.) En särskild kategori av brevskrivare utgjorde de svenskar som ville inträda i tyska armén eller Waffen-SS. En sergeant som varit frivillig i finska kriget skrev: »Eftersom jag är svensk nationalsocialist vill jag fortsätta striden vid mina tyska bröders sida till den slutliga segern för Stor-Tyskland.» (5. 10.42.) En skrivelse från Svenska aktiva studentförbundet citeras: »Svenska Aktiva Studentförbundet är en samling av nationella studenter. Vi önska bli i tillfälle att följa Tysklands nationella kamp. För att detta skall bli möjligt skulle vi önska att Informationscentralen i fortsättningen sänder lämpligt antal broschyrer och dyl. av intresse. Vi skulle även vilja att Ni meddelade, på vilka villkor vi kan få film av upplysningskaraktär ställd till förfogande.» (12. 9. 42.) Bland brevskrivarna märktes vidare sådana personer, som i vetenskapligt eller annat fack-intresse begärde upplysningar i något viss ämne. En elev vid ett folkskoleseminarium, vilken av lektorn i kristendom fått i uppdrag att hålla föredrag i judefrågan, rekvirerade litteratur i ämnet »för att allsidigt kunna behandla det». (25.6.42.) En lärare i tyska bad om råd be-

134 t r ä f f a n d e b ö c k e r l ä m p l i g a a t t r e k o m m e n d e r a eleverna för enskilt a r b e t e i t y s k a och tillade: »Som bekant hyser man här en överdriven fruktan för tyskvänlig propaganda, och vi lärare måste mycket noga akta oss för att rekommendera något som kan tolkas som reklam för nationalsocialismen.» (21.5.42.)

F a c k i n t r e s s e t b l a n d a d e s ofta m e d politiskt intresse. R e k t o r n för ett h a n delsinstitut r e k v i r e r a d e tidskrifter, b r o s c h y r e r och b ö c k e r för sin s k o l a s a m t tillade: »Ur privat synpunkt föreligger intresse även för politik och propagandalitteratur, men ur skolsynpunkt torde litteratur, som behandlar det tyska näringslivet vara värdefullt.» (3.9.42.)

E n i n t e r n a t s k o l a b a d o m 10 ex. av Die W o c h e eller Die W e h r m a c h t (!) att a n v ä n d a s för u n d e r v i s n i n g e n ( 6 . 1 1 . 4 2 ) . B l a n d b r e v s k r i v a r n a m ä r k t e s i n å n g a , s o m h a d e k o n t a k t m e d olika u n g d o m s r ö r e l s e r : En person i västra Sverige: »Jag är själv ungdomsledare, innehar ledarpost inom svensk scoutrörelse. Jag skulle mycket gärna vilja komina i närmare kontakt med tysk ungdomsrörelse, och därför vore jag mj^cket tacksam om material tillsändes mig. Om vi lyckas föra tysk och svensk ungdom närmare varandra, anser jag att vi tjäna höga ideal!» (4.4.42.) En präst i Skåne: »Härmed göres en vördsam förfrågan, huruvida Ni kan rekommendera någon tysk veckotidning, som är lämplig för ungdom och som belyser moderna ungdomsproblem i Tyskland.» (3.11.42.) B r e v s k r i v a r n a b e g ä r d e ofta u p p l y s n i n g s l i t t e r a u r o m n a t i o n a l s o c i a l i s m e n s idéer: E n p e r s o n i M a l m ö a n h ö l l o m en historisk s a m m a n f a t t n i n g o m n a t i o n a l s o c i a l i s m e n s första k a m p t i d e r i T y s k l a n d och dess l e d a r e . (9. 9. 42.) En person undrade: »Vad innebär nyordningen, har försökt men ej fått någon klarhet? Ett är dock klart för mig: det gamla systemet har ohjälpligt kört fast, något nytt måste komma.» (6. 5. 42.) En göteborgare: »Undertecknad, som är mycket intresserad av Edert rike vore tacksam få några upplysningar, ev. tidskrifter på det sociala området i Tyska Riket.» (19.9.42.) En person i Jönköping begärde upplysning »om de olika välfärdsanordningar vid olika tyska industrier samt i övrigt vad som åtgjorts från de enskilda industriernas sida för höjandet av arbetarnas sociala standard.» (16. 10.42.) En »marinintresserad» person: »Jag önskar köpa några tavlor föreställande tyska krigsfartyg eller fartygsmodeller och ber även om en grammofoninspelning av en 'Sondermeldung' helst från ett tillfälle då en särskilt lysande seger av den tyska krigsmakten bekantgöres.» (7.9.42.) L i t t e r a t u r och b i l d m a t e r i a l r ö r a n d e flygväsendet r e k v i r e r a d e s ofta.

135 Slutligen b ö r f r a m h å l l a s , a t t b r e v s k r i v a r n a i a l l m ä n h e t utgingo f r å n a t t d e skulle få det b e g ä r d a m a t e r i a l e t k o s t n a d s f r i t t . E r b j u d a n d e a t t b e t a l a f ö r d e n r e k v i r e r a d e l i t t e r a t u r e n f ö r e k o m ytterst sällan. I n f o r m a t i o n s c e n t r a l e n v a r a v allt att d ö m a s y n n e r l i g e n a n g e l ä g e n a t t tillmötesgå den svenska allmänheten. Enskilda personers begäran o m upplysn i n g a r p å olika o m r å d e n b e s v a r a d e s s å l u n d a g e n o m ö v e r s ä n d a n d e av p r o p a g a n d a l i t t e r a t u r o c h k o r t a r e eller l ä n g r e b r e v . N å g r a e x e m p e l c i t e r a s : »Tyska informationscentralen tackar Eder för Eder skrivelse och konstaterar med glädje Edert intresse för det nya Tyskland och det tyska folkets kamp mot bolsjevismen. Enligt Eder önskan ha vi som gåva tillsänt Eder en serie upplysningsskrifter över det nationalsocialistiska Tyskland. Ytterligare boknyheter kunna erhållas genom förlaget Europa-Edition,1 Nybrokajen 7, Stockholm.» (17.4.42. ö . fr. ty.) »Tyska informationscentralen ber härmed till Eder få framföra sitt synnerligen varma tack för Eder skrivelse av den 4. 1. 1942 och uppskattar mycket att från så sakkunnigt håll få höra att Ni erhållit helt andra intryck beträffande de kyrkliga problemen och själavården i den tyska armén, än som de ofta framställas av en illvillig propaganda. Vi sända Eder därför nu bildmaterial — i den mån sådant står till Informationscentralens förfogande — ävensom en skrift där de kyrkliga missförhållandena i Sovjetryssland offentliggjorts. Vi anhålla att Ni efter användandet återsänder materialet. För övrigt rekommendera vi Eder att för anskaffande av ytterligare material vända Eder direkt till de namngivna institutionerna i Tyskland. Enligt Eder önskan kommer vår publikation Tyska Röster att för framtiden tillsändas Eder.» (17. 2. 42. Ö. fr. ty.)

3. Tyska Köster. I n f o r m a t i o n s c e n t r a l e n u t g a v fr. o. m . d e c e m b e r 1941 en egen tidskrift p å svenska, T y s k a Röster, vilken m e d ett p a r n u m m e r i m å n a d e n g r a t i s s p r e d s i Sverige. T i d s k r i f t e n v a r m y c k e t p å k o s t a d , f ö r n ä m l i g t u t s t y r d o c h rikt i l l u s t r e r a d från första till sista n u m r e t . I n e d a n s t å e n d e u p p r o p i tidskriftens första n u m m e r , d a t e r a t d e n 22 d e c e m b e r 1941, p r e s e n t e r a d e I n f o r m a t i o n s c e n t r a l e n T y s k a R ö s t e r s o m sitt » s p r å k r ö r » : »Tyska Informationscentralen i Stockholm vänder sig med föreliggande första nummer av Tyska Röster till alla de svenskar, som ha intresse av att vidga sina kunskaper om Tyskland, dess samhällsstruktur och institutioner i större utsträckning ån vanligen brukar kunna ske. De intima förbindelser, som alltid och på alla områden existerat mellan Sverige och Tyskland, ha inte slappnat eller upplösts under det nu pågående kriget utan på många områden tvärtom förstärkts och fördjupats. Tyska Röster vill verka för att dessa förbindelser ytterligare fördjupas och befästas. Tyska Röster vill som språkrör för Tyska Informationscentralen i Stockholm, vars studiearrangemang i dessa dagar göras tillgängliga för den svenska allmänheten, bidra till att främja och stärka förståelsen mellan de svenska och tyska folken. Vi bedja Eder av denna anledning vända Eder till Tyska Informationscentralen med alla förfrågningar, uppslag, önskemål och annat, som kan vara av värde för detta ändamål.» 1 Som en jämförelse kan nämnas, att Deutsche Informationsstelle i Berlin utgav broschyrer på ett förlag >Europa Verlag«. Jfr vidare under Broschyrer, s. 231.

136 Tyska Röster inriktade sig från början på att genom en synnerligen energisk och målmedveten propaganda uppnå kontakt med allt vidare kretsar av den svenska allmänheten. Ett av de tillvägagångssätt som härvid tillämpades var att metodiskt bearbeta olika samhällsgrupper. Från början adresserades sålunda tidningen till än den ena än den andra yrkesgruppen inom en viss del av Sverige eller inom hela landet, präster, akademiker, läkare, affärsmän, lantbrukare, hantverkare e t c ; vid ett tillfälle skickades Tyska Röster till alla svenska officerare. I många fall erhöll adressaten ett flertal exemplar av tidskriften; ofta observerades sålunda försändelser, vardera innehållande 10 ex. av samma nummer, till tobakshandlare och privatpersoner på en viss ort eller till personer inom vissa yrken etc. etc. Tyska Röster distribuerades i stor utsträckning till hotell, restauranger, konditorier, kaféer, frisersalonger etc. och tidningens förekomst på offentliga lokaler runt om i landet övervakades noggrant från tyskt håll. I Norrköping t. ex. beordrades tyska konsulatet av legationen att utlägga Tyska Röster på stadens näringsställen, och åt en i staden bosatt tysk uppdrogs att kontrollera resultatet. Denne rapporterade härom till legationen: »På systemrestaurangerna, t. ex. Druvan och Nordstjernan m. fl., finns den alltid. — Tidigare, för c:a 2 månader sedan, fanns den även på Norcopias ölstugor lite varstans i staden, men nu är den försvunnen därifrån och nu finns där bara Nyheter från Storbritannien.» (16.7.43.)

Tyska Röster en succé. Tyska Röster möttes vid sitt framträdande av en för vederbörande själva oväntad framgång. Redan efter första numret inströmmade brev med tack och förfrågningar. I Tyska Röster nr 2, meddelades sanningsenligt: »Sedan första numret av Tyska Röster utkom bringar varje dag en ny packe brev med posten från personer, som önska erhålla vår publikation i fortsättningen. Många lämna hela adresslistor på vänner och bekanta som likaledes äro intresserade av att få publikationen. Detta synes vara ett från vår synpunkt glädjande bevis för att de gamla vänskapliga förbindelserna mellan två nära befryndade folk alltjämt äro bundna med starka band.» För att hinna besvara alla brev måste Informationscentralen inrätta en särskild korrespondensavdelning. Detta meddelade den förut omnämnde Schreiber och tillade: »Bara i dag ha vi fått 150 brev med tack och förfrågningar.» (19. 1.42.) I början av april 1942 erhöll man »tusentals brev» med begäran om Tyska Röster. — »Vi få kolossala mängder brev, mer än vi hinna klara upp.» (17.4.42.) Distributionen av övrig propagandalitteratur kom därigenom att ligga efter, »det är en riktig villervalla». (10.4.42.) Vid ett samtal med det svenska tryckeriet bekräftade Informationscentralen den stora framgången för tidskriften: »För övrigt är den svenska tillfredsställelsen ytterligt stor. Vi få ca 100 brev om dagen varav högst ett är negativt. Inalles ha vi inte fått mer än ca 20 brev som varit negativa.» (21.6.42.)

137 O m d ö m e n o m T y s k a Röster. Till r e d a k t i o n e n för T y s k a Röster i n k o m m o t a c k b r e v i en s t ä n d i g s t r ö m u n d e r t i d s k r i f t e n s första å r . I dessa v a n l i g e n m y c k e t e n t u s i a s t i s k a b r e v utt a l a d e l ä s a r n a sig ofta o m tidskriftens förtjänster. N å g r a e x e m p e l å t e r g e s : En göteborgare: »Undertecknad får uttrycka sin stora tacksamhet över att Eder tidskrift Tyska Röster sänts till mig. Med endast ett ord, men ett som säger mycket, så är den: BRA!» (4.4.42.) En östgöte: »Jag finner Tyska Röster utmärkt då den företräder de åsikter jag hyser.» (27.8.42.) En präst: »Är mycket nöjd med Tyska Röster. Det finns ingen tidning, försäkrar jag, som jag läser så ingående som just Tyska Röster.» (7.6.42.) En dam i Stockholm: »Jag vore tacksam få Eder charmanta, strålande tidning även i fortsättningen.» (8.11.42.) B r e v s k r i v a r e n m o t i v e r a d e i c k e s ä l l a n sin b e l å t e n h e t m e d a t t t i d n i n g e n tillfredsställde h a n s k r a v p å s a n n i n g s e n l i g h e t : En person i Äppelviken: »Genom Tyska Röster får man åtminstone höra sanningen och jag är glad varje gång ett nummer kommer med posten.» (20.6.42.) En major: »Jag tror på tysk ärlighet och sanning i meddelandena.»

(14.5.42.)

En studerande: »Då jag alltid hyst starka sympatier för Tyskland och dess ledare, är det mig ett sant nöje att erhålla en informationskälla sådan som Tyska Röster, ur vilken jag kan ösa verkliga fakta, rena från fiendepropagandans förvrängande kommentarer.» (10. 10.42.) En norrlänning: »Som gammal Tysklandsvän gladde det mig mycket alt läsa detta nummer, emedan jag tycker att vi svenskar ej kunna få nog många nyheter om och från Tyskland, om det pågående kriget, sett med tyska eller åtminstone tyskvänliga ögon.» (10.5.42.) M å n g a b r e v s k r i v a r e a n s å g o att T y s k a Röster h a d e en s t o r m i s s i o n att fylla: En lantbrukare i Värmland: »Då tidskriften på grund av dess saklighet och förstklassiga redigering är av största betydelse för vederläggande av den lögnpropaganda, vilken för närvarande nästan översvämmar detta land och sålunda kan medverka till en objektiv inställning till de stora händelser, som nu ske och äro under förberedelse, får jag föreslå att följande personer inom lantbrukarkretsar kostnadsfritt erhålla tidskriften.» (7.9 42.) En tjänsteman vid ett bruk: »Undertecknad fick först nyligen tillfälle att läsa ett nummer av Tyska Röster, vilket tydligen står skyhögt över den andra sidans — Skenheliga Alliansens — pro-

138 pagandaalster, det borde erkännas, oavsett vilken politisk åskådning läsaren har.» (12.3.42.) En järnvägstjänsteman: »Det är verkligen skönt att i dessa lögnaktiga dagar få höra något sakligt och ej som t. ex. Nyheter från Storbritannien, som en normal människa mår illa utav att läsa.» (16.9.42.) U r åtskilliga b r e v till I n f o r m a t i o n s c e n t r a l e n t a l a d e en v a r m e n t u s i a s m för Tyskland. En pastor skrev: »Tacksam för Eder uppmärksamhet att tilldela också en ringa lantpräst i Norrland den välskrivna och instruktiva tidskriften Tyska Röster, vill jag försäkra att jag är mycket tacksam att också i fortsättningen erhålla densamma. Samtidigt vill jag göra Eder uppmärksam på en Tysklands verklige vän, som gärna och intresserad skulle emotse Tyska Röster regelbundet, nämligen X. Om redbara människors varma och uppriktiga välgångsönskningar för Tyskland och dess folk i den pågående hårda kampen mot bolsjevismens herravälde kan tillmätas något värde, våren förvissade om att sådana ständigt utgå också från norrländska bygder.» (19.9.42.) En person i västra Sverige: »Tidskriften är typografiskt väl uppställd, varjämte innehållet ger en god bild av den framåtanda, som bär vårt södra grann- och frändefolk och av den genialitet, med vilken dess ledning arbetar.» (6.5.42.) En hemmansägare i södra Sverige: »Jag hoppas innerligen att Tyskland utgår som segrare i detta krig och sedan ordnar det sig nog till det bästa, icke minst för Sveriges del.» (21.9.42.) Svensk hjälp vid spridandet av Tyska Röster. M å n g a e n s k i l d a s v e n s k a r erbjödo sig att v a r a r e d a k t i o n e n b e h j ä l p l i g a m e d att s p r i d a tidskriften, dels g e n o m att själva fungera s o m » o m b u d » , dels genom att insända adresser. Några exempel må n ä m n a s : En direktör i Göteborg bad om flera exemplar, »ty Eder tidskrift kommer tydligen att ge ytterligare en del argument vid resonemang med mina bekanta, som i likhet med många i denna stad lida av engelska sjukan». (6.8.42.) En pensionerad officer: »Samtidigt får jag förfråga mig. huruvida Informationscentralen vill draga nytta av mig vid Tyska Rösters distribuering för att nå värdefulla kretsar i Sverige?» (8. 5. 42.) En affärsidkare i Västergötland: »Undertecknad, som av en vän erhållit 1 ex. av Tyska Röster får anhålla att i fortsättningen få mig tillställt några ex., som jag med största nöje skall överlämna till sympatisörer.» (5.4.42.) En lantbrukare i Småland rekvirerade ett antal exemplar: »Intresset här i socknen är stort för att få närmare kännedom om förhållandena i Tyskland. Edert förtroende för min ringa person kanske ökas, om jag omnämner att jag är medlem av organisationen Svensk Opposition.» (18. 6. 42.)

139 En professor: »Om så önskas skall jag angiva många flera, som icke ha tidskriften, men som skulle må gott av att läsa den.» (3. 9. 42.) En pastor: »Jag skall även gerna stå till tjänst med adresser å andra personer, vilka säkerligen skulle vara intresserade av att mottaga tidskriften.» (17.8.42.) En ingenjör: »Dessa exemplar kommer jag i min tur att dela ut till intresserade. Kan jag göra någon tjänst genom att lämna adresser?» (18. 3. 42.) En officer i södra Sverige: »Även en och annan sosse skall få friska upp sin grumliga själ med ett exemplar.» (14.5.42.) En lantbrukare i Dalarna: »Jag vill göra allt som står i min förmåga för att sprida upplysning om verkliga förhållandena i Tyskland, — som motvikt mot brittiska nyheter och den judeinspirerade svenska pressen.» (26.5.42.) En studerande i Uppsala: »Om ni inte redan tänkt därpå vill jag fästa Eder uppmärksamhet på just studenthemmens betydelse. Där ventileras dagshändelserna i en anda av vänskap och förståelse.» (14.7.42.) Bland rekvisitionsskrivelserna märktes m å n g a från personer, som genom sitt arbete k o m m o i beröring med allmänheten: Innehavarinna av en restaurang i Stockholm: »Gärna 2 ex. för att sprida den bland besökande i min affär. Jag äger en liten blygsam restaurang i Stockholm men där kommer alla sorters folk och kan jag utan alltför stora kontroverser göra propaganda för Tysklands sak, gör jag det med glädje.» (18.6.42.) En läkare: »Tack för Tyska Röster som jag alltid låter ligga framme i mitt väntrum.» (6. 10 42.) En överförmyndare: »Jag har öppen expedition och där kan tidningen komma under mångas ögon.» (8. 10. 42.) En inkallad: »Meningsskiljaktigheterna härute äro delade, varför Tyska Röster på mitt skrivbord giver mycken anledning till givande diskussioner.» (18.6.42.) E n v ä r n p l i k t i g s o m s l u t a d e sin skrivelse m e d » K a m p h ä l s n i n g » r e k v i r e r a d e T y s k a Röster o c h a n d r a t i d s k r i f t e r till sin förläggning. E n s e r g e a n t ö n s k a d e tidningen för a t t l ä g g a u t d e n p å m ä s s e n ( 5 . 8 . 4 2 ) . E n f o l k s k o l l ä r a r e , s o m » m e d stort nöje» m o t t a g i t ett ex. a v T y s k a Röster, ö n s k a d e s a m t l i g a n u m m e r av första å r g å n g e n för politiska d i s k u s s i o n e r m e d sina kolleger. (16. 9. 42.) E n r e k t o r t a c k a d e för a t t h a n s s k o l a e r h å l l i t ett e x e m p l a r a v T y s k a Röster: »Jag vore synnerligen tacksam om Ni ville tillsända oss samtliga Edra publikationer. Likaledes vore jag tacksam erhålla desamma till min bostadsadress.»

140 En kyrkoherde: ^ »Det exemplaret jag fått av Tyska Röster har jag givit min ene son. Han skall få binda in den. Det är ett härligt praktverk, som vittnar om ett stort folk. Kunde jag få något mer exemplar vore jag innerligt tacksam. Men till oss är det förvisso bland de tacksammaste som Ni kunna sända det till. Och i en prästgård går ju alltid mycket folk och jag är ej rädd att bekänna färg. Därför hata mig ock många. Men det bryr jag mig ej om.» (18. 7. 42.) Bland breven förekommo även rekvisitioner av ett större antal exemplar samt erbjudande om adressanskaffning i stor omfattning. En kyrkoherde rekvirerade sålunda tidskriften för 15 personer i sin hemtrakt; en studerande översände adresser på 19 yngre tulltjänstemän, »då jag gärna ser att tidningen vinner så stor spridning som möjligt». En avdelning av Svenska målarförbundet rekvirerade Tyska Röster till 22 medlemmar; en person i övre Norrland, som ansåg att Tyska Röster »har en uppgift att fylla beträffande samförståndet mellan det svenska och tyska folket», önskade tidningen översänd till 51 adresser; en malmöbo insände en förteckning över 83 konditorier i staden. En person översände 133 adresser från en socken i Gävleborgs län och en annan från en mindre stad i Västmanland 400; en jönköpingsbo slutligen erbjöd Informationscentralen en förteckning på 1 000 personer, vilka »lämpligen borde erhålla Tyska Röster», etc. etc. Ökning av upplagan. Beträffande upplagan av Tyska Rösters första nummer föreligga inga exakta uppgifter. Informationscentralen nämnde dock i sina instruktioner härom till det svenska tryckeriet: »De första 10 000 skall vikas. De skall alltså falsas så att man kan lägga dem i kuvert.» (tel. 27. 12.41.) Fr. o. m. början av mars 1942 var Tyska Rösters upplaga 30 000 ex., enligt ett samtal mellan Informationscentralen och det svenska tryckeriet, (tel. 3. 3. 42.) I slutet av april 1942 diskuterades en höjning av upplagan. En räkning av 16 juni 1942 från det svenska tryckeriet upptog trycknings- och leveranskostnader — 7 864 kr. — för en upplaga på 40 000 ex. av Tyska Röster nr 8. Ett uttalande av det svenska tryckeriet till Informationscentralens chef bekräftade ytterligare denna siffra: »Så leverera vi 10 000 i morgon och sedan 10 000 varje dag. Upplagan är ju på 40 000.» (7. 7.42.) F r å n och med början av augusti 1942 övervägdes en ytterligare ökning av upplagan med tio- eventuellt tjugotusen exemplar. Tyska legationen påyrkade gång på gång beslut från Berlin i denna angelägenhet: »Var god framför till herr H., att vi önska få Tyska Rösters upplaga höjd från 40 000 till 60 000 ex. Vi måste verkligen få ett avgörande i saken.» (2. 9. 42.) I början av oktober 1942 meddelade legationen att Tyska Röster fr. o. m. n r 15 (10. 10. 42) skulle utgå i en upplaga på 60 000 ex. Detta var den största upplagssiffra som iakttogs. Inskränkning i gratisdistributionen. P å hösten 1942 ansåg tydligen Informationscentralen, att gratisdistributionen av Tyska Röster blev för kostsam om tidskriften fortsättningsvis

141 skulle hållas på samma nivå och spridas i allt större upplaga. Allmänheten hade ju dessutom visat tidningen så stort intresse, att m a n trodde sig ha anledning förmoda att de så välvilligt inställda läsarna gärna skulle gå med på att betala en låg prenumerationsavgift. Informationscentralen utsände därför med Tyska Röster nr 19 följande meddelande: »För att tillmötesgå en önskan från läsarna av Tyska Röster har Tyska Informationscentralen beslutat att utom den kostnadsfria utdelningen även bereda möjlighet till en prenumeration på tidskriften genom postverket. Prenumerationspriset har fastställts till 6:— kr per helår och 3 : — pr halvår för två nummer i månaden. Nytillträdande abonnenter hänvisas sålunda till att verkställa prenumeration på Tyska Röster genom posten. De som hittills erhållit Tyska Röster gratis genom Tyska Informationscentralen, men som numera önska övergå till postprenumeration be vi ha vänligheten att underrätta Tyska Informationscentralen därom med närslutna kort.» (1. 12.42.) Från 1 januari 1943 »beredde man alltså läsarna möjlighet till postprenumeration på Tyska Röster», gjorde tidningen ännu mer attraktiv och ökade samtidigt sidantalet från 20 till 32. Dessutom skulle tidskriften försäljas i lösnummer å 25 öre genom Svenska pressbyrån. Att gratisdistributionen nu skulle upphöra, motiverades i ett yttrande av en tjänsteman i Informationscentralen med att »upplagan växer så oerhört. Vi måste gallra». I ett brev till en läsare hette det: »Tidskriften utdelades de första åren gratis till alla dem, som på något sätt uttryckt sin önskan om att erhålla den. Till slut blev emellertid antalet intressenter så stort, att vi omöjligt kunde tillgodose dem alla och övergingo därför till prenumeration. Några få, som ej äro i stånd att betala den synnerligen lågt satta prenumerationsavgiften, sändes 'Tyska Röster' emellertid fortfarande gratis, och vi skola även i Edert fall förfara på samma sätt.» (10.9.43.) Läsarnas reaktion inför förslaget »att försäkra sig om alla nummer till årets slut för den blygsamma summan av 6 kr.» blev säkerligen en stor överraskning och missräkning för redaktionen. Under de första två månaderna 1943 anmälde sig sålunda sammanlagt 835 prenumeranter. Därefter tillkommo endast enstaka abonnenter. Tills vidare erhöll det överväldigande flertalet läsare tidskriften gratis jämte exemplar för utdelning.

Tyska Röster även i förenklad upplaga. Detta försök att få betalande prenumeranter hade allså misslyckats. Andra åtgärder vidtogos emellertid. I maj 1943 tillkännagavs, att endast betalande prenumeranter fortsättningsvis skulle erhålla tidskriften i den ursprungliga upplagan. Hädanefter skulle dessutom tryckas en enklare B-upplaga, vilken från och med n r 9 (juni 1943) skulle utgå till icke-betalande läsare. Denna upplaga, som endast var 8-sidig och tryckt på sämre papper, skulle huvudsakligen innehålla citat och bilder ur den stora upplagan. Mottagarna av den enklare upplagan uppmanades att prenumerera på Tyska Rösters A-upplaga.

142 L ä s a r n a u p p s k a t t a d e i a l l m ä n h e t icke den v i d t a g n a f ö r ä n d r i n g e n . D ä r o m v i t t n a d e t a l r i k a b r e v till I n f o r m a t i o n s c e n t r a l e n , v a r a v n å g r a e x e m p e l c i t e r a s : En malmöbo: »Tidigare har jag haft nöjet emottaga en publikation — Tyska Röster — vilken på senare tid blivit ersatt med någon synnerligen tråkig papperskorgsupplaga. Jag har för princip att icke betala för propagandaalster, och därest Ni icke i fortsättningen vill kostnadsfritt sända mig den tidigare upplagan av nyssnämnda tidning undanber jag mig under alla omständigheter det nu sända s. k. särtrycket.» (23. 8. 43.) En norrlänning: »Jag för min del kan i de två numren i den förenklade utstyrseln av er tidning finna att det ingenting är, får jag inte den stora upplagan gratis så vill jag inte ha den enkla upplagan, någon pren. från min sida blir det inte. Då jag skrev till er om att få eder tidning så fick jag det svaret att ni hade mottagit min skrivelse med tacksamhet och att jag skall få eder tidning gratis i livstid, och då var tidningen 32-sidig.» (18.7.43.) En malmöbo: »Upplysningsvis vill jag meddela att jag ej bett Eder sända tidningen — det är en sak som får stå för Eder egen del. Kostnaden för prenumeration om än så ringa som 3 kr. är otillständig. Det kommer icke an på svenska medborgare att betala tysk propaganda. Alla alster från Edert förlag undanbedes hövligt men synnerligen bestämt.» (14.9.43.) »Till Redaktionen av Tidsrevyn! Varför envisas att exponera det tyska eländet genom Eder allt mer rudimentära tidskrift? Det har nu gått så långt, att man skäms för det tyska namnet. Tyvärr med allt skäl så som den nuvarande 'ordningen' inom Tyskland bär sig åt på alla håll. Låt oss slippa Eder pinsamma erinran om hur det står till. Spar Edra pengar, de komma att behövas för bättre ändamål. Man propagerar icke för en sak, som ligger i dödsryckningarna. Men en dag skall randas då verkliga Tysklands vänner icke skola behöva blygas längre för 'tyska röster'. 99 °/o av dem, som mottagit Tidsrevyn.» (25. 10.43.) T r o t s a t t s a m m a n l a g t e n d a s t 12 ytterligare p r e n u m e r a n t e r a n m ä l d e sig p e r post u n d e r j u n i — j u l i — a u g u s t i 1943 m e d d e l a d e s i n r 10 a v T y s k a Röster: »Med glädje kunna vi konstatera, att våra läsare visat den största förståelse för den förändring i distributionen, som vi sett oss föranlåtna att vidtaga och vi tacka för den uppmuntran det innebär att så många genom prenumeration visat att de uppskatta tidningen och gärna vilja ha den stora 32-sidiga upplagan. Vi skola också på allt sätt bemöda oss så att våra prenumeranter skola bli mer tillfredsställda. Tyska Rösters utveckling har nämligen ingalunda avslutats med den nu vidtagna förändringen.» (15. 10.43.) M å n g a a d r e s s a t e r fingo d o c k ä v e n f o r t s ä t t n i n g s v i s d e n s t ö r r e u p p l a g a n g r a t i s . D e n n a u t k o m n u m e r a e n d a s t i ca 10 000 ex. m e d a n d e n e n k l a r e u p p l a g a n d i s t r i b u e r a d e s i ca 40 000 ex. T y s k a Röster — TR, Tidsrevyn. M e d a n l e d n i n g a v att i ett n u m m e r av t i d n i n g e n »såsom b i l a g o r n å g r a f a l s k a p r o p a g a n d a b l a d » i n s m u g g l a t s f r a m h ö l l r e d a k t i o n e n i n r 3 1943:

143 »Tyska Röster utges uteslutande i det syftet att söka förebygga onödiga, störande missförstånd genom att till svenska läsare förmedla en viss inblick i tyska förhållanden och en viss förståelse för Tysklands hårda kamp. Tidningen påkallar icke av sina läsare något ställningstagande utanför den svenska neutralitetens korrekta ram, och våra läsare torde ha lagt märke till att tidningen nogsamt avhåller sig från att behandla ämnen, som på något sätt beröra svensk politik och inre svenska förhållanden. Den redogör uteslutande för tyska synpunkter. Det är många av våra vänner, som för oss påpekat att tidningen, så bra som den enligt deras mening är, skulle få mycket större spridning om den framträdde under annat namn. Men vi ha inte ens velat överväga alt kalla tidningen för 'Kontakt med Europa' eller något dylikt — hur befogat ett sådant namn än kunnat vara — utan just genom titeln velat framhäva ett förtroendefullt, öppet och rent spel.» 1 R e d a n i s e p t e m b e r 1943 ä n d r a d e s emellertid tidskriftens n a m n till »Tidsr e v y n m e d T y s k a Röster» och efter y t t e r l i g a r e en m å n a d tog m a n steget fullt u t : n a m n e t T y s k a Röster f ö r s v a n n definitivt och v a r h ä d a n e f t e r »TR, Tidsrevyn». I samband med namnförändringen sänktes A-upplagan från 10 000 till 5 000 ex. F r å n h ö s t e n 1943 u t k o m tidskriften allt m e r a oregelbundet. I d e t t a s a m m a n h a n g b ö r f r a m h å l l a s att tidskriften, för vilken T y s k a inf o r m a t i o n s c e n t r a l e n u r s p r u n g l i g e n stått s o m u t g i v a r e , f r å n b ö r j a n av 1943 u t g a v s a v F ö r l a g s AB Odal. 2 Ett sista försök. I n o v e m b e r 1944 i n l e d d e r e d a k t i o n e n en n y k a m p a n j för tidskriften. E n s ä r s k i l d agent, f. d. m e d l e m i Sveriges fascistiska k a m p o r g a n i s a t i o n , a n ställdes. F ö r I n f o r m a t i o n s c e n t r a l e n s r ä k n i n g r e s t e d e n n e o m k r i n g i alla d e l a r a v l a n d e t m e d uppgift a t t f ö r m å t o b a k s a f f ä r e r o c h t i d n i n g s k i o s k e r a t t bli å t e r f ö r s ä l j a r e av T R . H a n g r e p sig m e d stort n i t a n sin uppgift och i n r e g i s t r e r a d e u n d e r s i n a första r e s o r vissa f r a m g å n g a r . I täta r a p p o r t e r r e d o g j o r d e h a n för r e s u l t a t e t p å respektive orter. S å l u n d a h a d e i Göteborg 29 t o b a k s a f f ä r e r tagit v a r d e r a 3 ex. till försäljning, i U l r i c e h a m n 2 c i g a r r a f f ä r e r v a r d e r a 5 ex., i J ö n k ö p i n g 35 försäljningsställen 3 ex., i Nässjö 23 affärer 3—5 ex. etc. etc. Även u n d e r de f ö l j a n d e m å n a d e r n a i a k t t o g o s r a p p o r t e r f r å n d e m i e a g e n t a n g å e n d e h a n s v e r k s a m h e t för »Tidsrevyns h e l i g a s a k » . Av dessa r a p p o r t e r framgick, att m å n g a affärer, s o m tidigare å t a g i t sig försäljning, r e d a n efter k o r t tid g j o r d e svårigheter. E n pessimistisk r a p p o r t f r å n V a r b e r g å t e r g e s : »Min resa till Varberg i dag blev då sannerligen ingen seger. Att detta var en sådan bushåla nu, hade jag aldrig kunnat drömma om. 1936 fanns i Varberg över 200 organiserade NSAP:are. Det var en sorglig erfarenhet. Men tiderna kanske kunna ändra sig! Alla stadens f. d. försäljare voro som galningar. Maken av samling uppjagade dårhushjon har jag hittills aldrig sett. — I Varberg är en vansinnig upphetsning rådande och de där liggande 'baggarna' veta att hålla 'stämningen' uppe. Vare sig Tele eller Signal finnes att uppbringa! Ser mörkt ut. 1 Senare delen av detta meddelande var föranlett av att vid denna tidpunkt utgavs en tidskrift Kontakt Med Världen, som av Tyska legationen benämndes »det amerikanska konkurrentföretaget». 2 Ett för ändamålet startat förlag med adress Kaptensgatan 6 1 , Stockholm.

144 Firma X lämnade alla exemplaren i retur. Fröken X hämtade fram dem från ett inre rum, varav man kunde draga den slutsatsen, att hon låtit skrämma sig och därför tagit bort dem från disken. Hon var f. ö. alldeles vild och skällde i ett på nassarna. Hos firmorna Y och Z låg tidningen på disken, men de kunde ej ha den i fönstret, ty då bli de genast trakasserade. Det finns stora norska förläggningar i närheten av Kungsbacka.» (6.12.44.) Dessa r e s o r p å g i n g o ä n d a till april 1945. I a g e n t e n s uppgift ingick ä v e n att k o n t r o l l e r a i vilken u t s t r ä c k n i n g till hotell o c h r e s t a u r a n g e r g r a t i s d i s t r i b u e r a d e e x e m p l a r f u n n o s tillgängliga för a l l m ä n h e t e n . Detta f r a m g i c k a v ett b r e v från en t j ä n s t e m a n vid I n f o r m a t i o n s c e n t r a l e n till a g e n t e n : »Här får Ni en extra möjlighet att förtjäna litet mera, ty jag skall ordna så, att 1 kr. utbetalas för varje ställe ni undersöker. Kontrollera alltså, huruvida Tidsrevyn ligger framlagd i vederbörande hotells läs- eller matsalar. Om inte, så fråga om tidningen brukar komma, vem som tar hand om den, vart den tar vägen. Och avgör sedan om vi i fortsättningen bör sända den, eller om det är bortkastade portoavgifter. Besök alltså hotellen. Telefonförfrågan anser jag inte tillfyllest. Och rapportera sedan varje fall till förlaget. Sätt upp dessa ställen som anskaffade återförsäljare på notan. P. S. Men tag det mycket försiktigt och taktfullt. Undvik att ställa till uppståndelse och sensation med åtföljande artiklar i pressen, ty då heter det bara att "nazisterna intensifierat sin propaganda', överallt måste vi just n u för tillfället vara mycket 'tysta' och rent omärkligt 'smyga ut' Tidsrevyn i marknaden. D. S.» (10. 11.44.) D e flesta r a p p o r t e r n a visade, att T R vid d e n n a t i d p u n k t i a l l m ä n h e t ej l a d e s u t p å hotellen. Ä n n u vid årsskiftet 1944/45 ingingo m å n g a t a c k b r e v till I n f o r m a t i o n s c e n t r a l e n i vilka bl. a. t i d n i n g e n s f ö r b ä t t r a d e u t s t y r s e l b e r ö m d e s : En person i Landskrona: »Jag vill härmed tacka för det gångna året 1944! Dubbelt händelserikt har det varit att följa året 1944 genom Tidsrevyn.» (12. 1. 45.) Skåning: »Hjärtligt tack för Eder nyårsönskan. Ber härmed få beställa en st. samlingspärm till Eder utmärkta tidskrift 'Tidsrevyn' för det nu tilländalupna gamla året. Till sist vill jag här också till Förlaget och Tyska Informationscentralen framföra mitt hjärtligaste tack för all vänlighet och gåvor jag erhållit under det gångna året och önskar nu slutligen av hela mitt hjärta ett Gott Lyckosamt Framgångsrikt Nytt År med den välförtjänta Stortyska Segern i sitt sköte.» (2. 1.45.) I f e b r u a r i 1945 o b s e r v e r a d e s n e d a n s t å e n d e c i r k u l ä r s k r i v e l s e i s t o r t a n t a l f r å n t i d s k r i f t e n s r e d a k t i o n till — enligt uppgift i c i r k u l ä r e t — f ö r u t v a r a n d e p r e n u m e r a n t e r . D e n v i t t n a d e y t t e r l i g a r e o m de a n s t r ä n g n i n g a r , s o m g j o r d e s a v I n f o r m a t i o n s c e n t r a l e n , för att in i d e t sista i n g e d e n s v e n s k a a l l m ä n h e t e n f ö r e s t ä l l n i n g e n att T y s k l a n d s k r a f t e r a l l t j ä m t v o r e o b r u t n a och a t t T R T i d s r e v y n skulle u t k o m m a ä v e n i f o r t s ä t t n i n g e n : »Vi ha under senaste tiden sänt Eder ett par olika nummer av vår tidskrift 'Tidsrevyn', som enligt vårt abonnentregister tidigare haft nöjet räkna Eder bland

145 sina abonnenter. Tidskriften har under tiden genomgått en utveckling — bland annat genom införandet av flera sidor 3- och 4-färgstryck — som våra läsare synas uppskatta, om man får döma av det oavlåtligt stigande antalet fasta prenumeranter. Då vi bemöda oss, att under det innevarande året göra tidningen ännu intressantare och innehållsrikare skulle vi sätta värde på att i fortsättningen åter ha äran räkna Eder bland våra prenumeranter. Tidningen säljes för övrigt nu också i lösnummer i många välsorterade tidningsaffärer i Stockholm och på ett flertal orter. Skulle Ni däremot inte tycka om tidningen i dess nuvarande form, så vore vi tacksamma även för ett närmare meddelande härom.» (1.2.45.) Några månader senare — april 1945 — utkom nr 4 av Tyska Röster, alias TR. Tidsrevyn. På första omslagssidan lästes: »Avslutningsnummer. Med detta nummer tager Tidsrevyn avsked av sina läsare och nedlägges.» Ur redaktionens epilog citeras: »Denna tidning har i enlighet med sitt program givit uttryck åt de tyska förhoppningarna om att kunna avvärja den fara, som hotade nationen, den tyska tron på möjligheterna att finna en väg till segern, och åt tyska synpunkter på målen för den stora ansträngningen. Den har gjort det, för att under svåraste förhållanden dock ge ett bidrag till mellanfolklig förståelse, och i en förhoppning, som har styrkan av en tro, att efter krigets ondska, som hos varje folk jämsides med en kämpande idealitet även låter den inskränkta, våldsdyrkande brutaliteten komma till synes, under alla omständigheter de goda, sunda och rättänkande, positivt uppbyggande krafterna skulle komma att bestämma den framtida gestaltningen. Och den tystnar nu med orubbad tro på att dessa krafter även skola mer och mer träda fram och göra sig gällande hos de segerherrar, som från denna stund bestämma över Europa och därmed över ett mycket kritiskt framtidsavsnitt av hela mänsklighetens historia.

Av ovan lämnade redogörelse torde framgå att Tyska Röster spelade en viktig roll i det nazistiska propagandaarbetet i Sverige och mottogs med intresse i vida svenska kretsar. Den främsta avsikten med den omfattande distributionen av denna tidskrift var att upprätthålla kontakten med tysksympatisörer över hela landet och att värva nya. Därom vittnade bl. a. den ständigt återkommande uppmaningen till läsarna att tillskriva redaktionen i alla möjliga frågor och att inkomma med namn och adress på för Tyskland intresserade personer. Därpå tydde även den omständigheten att Tyska Röster var en för svensk publik speciellt redigerad ersättare för propagandatidningen Tysk Veckorevy, som tidigare direkt från Tyskland distribuerats här i betydande upplagor i syfte framför allt att inregistrera svenska tysksympatisörer. 1 1

Se under Periodiska skrifter, s. 221 ff.

10—463151

4. Distribution av broschyrer och flygblad. F ö r u t o m T y s k a Röster u t s ä n d e I n f o r m a t i o n s c e n t r a l e n ett s y n n e r l i g e n stort a n t a l p r o p a g a n d a p u b l i k a t i o n e r , h u v u d s a k l i g e n b r o s c h y r e r och f l y g b l a d p å svenska. Den övertog i detta avseende successivt legationens uppgift. H u r o m f a t t a n d e d e n n a v e r k s a m h e t var, k a n ej fastställas, d å u p p l a g o r n a s storlek i b l a n d ej k u n d e k o n s t a t e r a s . Av s ä k e r h e t s t j ä n s t e n i a k t t a g n a f ö r s ä n d e l s e r vis a d e emellertid att den v a r m y c k e t b e t y d a n d e och o a v b r u t e t ö k a d e . S å l u n d a o b s e r v e r a d e s å r 1943 c a 500 000 och å r 1944 ca 600 000 ex. a v olika f r å n Inf o r m a t i o n s c e n t r a l e n u t s ä n d a p u b l i k a t i o n e r , e x k l u s i v e T y s k a R ö s t e r o c h Hitlers tal, vilka s e n a r e s k i c k a d e s u t i ca en m i l j o n e x e m p l a r . 1 N e d a n l ä m n a s en f ö r t e c k n i n g över de p u b l i k a t i o n e r f r å n I n f o r m a t i o n s c e n t r a l e n s o m o b s e r v e r a t s i större u p p l a g o r — m i n s t 10 000. (Beträffande i n n e h å l l e t i dessa b r o s c h y r e r h ä n v i s a s till k a p i t l e t T y s k t r y c k t p r o p a g a n d a . ) Broschyrer: Allt för landsbygdens folk Arbete nyckeln till seger Bombterrorn Den dag skall komma Den europeiska fronten Dollardemokratin USA Europas korståg mot bolsjevismen Europas splittring och dess enande Europa starkare med varje år Fuhrern och hans folk För vad kämpar Europas arbetare? Hitlers tal Hur Rysslands konst- och kyrkoskatter förstöras av bolsjevikerna. Katyn

Konst i spillror Krigets gentlemän Krigets gentlemän II Livet går vidare Låt dem bara komma Om axelmakterna förlora Produktionsökning inom husdjursskötseln Ribbentrops tal Slaget om Berlin Socialismens seger Stad och land en gemenskap Tysklands sjömakt Vem fällde den första bomben? 18 = 43?

Flygblad: V 1 V 1 och den brittiska propagandan V 1 fortsätter Tackbrev. M o t t a g a r n a av I n f o r m a t i o n s c e n t r a l e n s b r o s c h y r e r v i s a d e i s t o r u t s t r ä c k n i n g sin e r k ä n s l a och t a c k s a m h e t g e n o m l ä n g r e eller k o r t a r e t a c k s k r i v e l s e r . S o m e x e m p e l citeras n e d a n s t å e n d e b r e v f r å n en k y r k o h e r d e : »Ett vördsamt tack för brevet av den 18.8.42. Och hur skall jag nog kunna tacka för den gåva, som jag erhöll i böcker. Ord räcker ej till. Jag blott kan framstamma ett enkelt men hjärtevarmt: tack. Den ena boken var bättre än den andra. Ack, att folk finge upp ögonen för det rätta. Jag har alltid, då jag resonerat med människor sagt, att från Tyskland får 1

Jfr s. 140 och under Broschyrer s. 256.

147 man höra sanningen. Ett mer slående bevis på detta mitt påstående kan man ej tänka sig, än just den bok bl. a., som jag erhöll från Eder: 'Slut på Illusionerna'. Själv har jag ju hört nästan allt i radio, vad där står. Men den uppställningen är verkligen mer än bra: först Tyska krigsmaktens kommunikéer, sedan alla lögner, som radio och press säga. Här kan jag nu med den boken i min hand visa folk, hur rätt jag har sagt, då jag har sagt, att man endast får höra sanningen från Tyskland. Det var det mest utmärkta bevis, som Ni satt i min hand. Den ena boken är bättre än den andra. Jag bara känner min ringhet inför Eder vänlighet och godhet mot mig. Ännu en gång: Tack. Eder ringe . . . » (22. 2. 42.) T a c k b r e v e n till I n f o r m a t i o n s c e n t r a l e n a v s l u t a d e s ofta m e d u t t r y c k som »Heil H i t l e r » , »Leve T y s k l a n d och dess F i i h r e r ! » , »En svensk som s y m p a t i s e r a r m e d T y s k l a n d i dess k a m p för E u r o p a » , » E n i n n e r l i g ö n s k a n o m T y s k l a n d s f r a m g å n g i k a m p e n m o t j u d a r n a s alla f ö r e n a d e m a k t e r » . I ett b r e v l ä s t e s följande u n d e r s k r i f t : » E d e r intill d ö d e n t y s k ä l s k a n d e och o m seger för T y s k l a n d å alla fronter m o t alla fiender o c h över alla fiender alltjämt bedjande ...» Några längre sympatiuttalanden återges: En person i Jönköping: »Ända sedan jag var 10-årig pojke har jag hyst den största beundran för Adolf Hitler och därmed för det tyska folket, och jag vågar trots den svenska censuren tillskriva Eder och uttala mitt hopp om att Europas sak äntligen måtte segra, så att icke den västerländska kulturen går sin undergång till mötes. Jag försöker också påverka mina vänner och bekanta att förstå det heroiska i Adolf Hitlers och det tyska hjältefolkets kamp.» (2. 12. 42.) En kyrkoherde i södra Sverige: »Jag och hela mitt hus äro beundrare av det stiliga tyska folket. Vi hava alltid varit tysklandsvänner. Varje dag höra vi på de fyra utsändningarna från Tyskland på svenska, dessutom på tyska kl. 11.30 svensk tid och kl. 13 och naturligtvis på så många segerrapporter som det är möjligt. Vi glädja oss åt Tysklands seger. Jag brukar säga: Tysklands seger är Sveriges seger, Tysklands undergång är Sveriges undergång. Och jag kan nog tryggt säga: hela Europas undergång.» (18.7.42.) M å n g a b r e v s k r i v a r e u t t r y c k t e ä v e n sin b e u n d r a n för T y s k l a n d s l e d a r e . S å l u n d a b e r ä t t a d e e n p r ä s t d o t t e r att h o n b r u k a d e s ä g a till s i n a v ä n n e r o m Hitler: »Jag vill att ni skall beundra honom lika uppriktigt som jag, vi behövde ha fenomenet här för att skapa om den svenska folksjälen. Gud beskydde Tyskland, der Fiihrer och soldaterna.» (19.9.42.) En lantbrukare i Småland benämnde Hitler »allas vår käre ledare och en utpinad mänsklighets enda hopp . . . hans ord är som den ljuvligaste musik i mina öron.» (29.6.42.) Brev från indignerade mottagare. I d e t t a s a m m a n h a n g b ö r p å p e k a s att p r o p a g a n d a f ö r s ä n d e l s e r u n d e r s t u n d o m r e t u r n e r a d e s av m o t t a g a r n a , ofta m e d p å s k r i f t e r s å s o m : » T y s k a Q u i s lingcentralen», »Tyska Spioncentralen», »Tyska Lögncentralen», »Tyska Inf o r m a t i o n s s t i a n » etc. P å en b r o s c h y r l ä s t e s : » B e s v ä r a e r ej a t t s k i c k a flera skrivelser till oss, d e h a m n a i p a p p e r s k o r g e n b a r a . » ( 1 5 . 9 . 4 2 . )

148 Returnerade försändelser Som exempel citeras:

åtföljdes n å g o n e n s t a k a g å n g av l ä n g r e

brev.

En stockholmare: »Tack v i behöva inga informationer om det 'nya' Tyskland. Vi vet tillräckligt om dess brutala metoder, särskilt mot vårt norska broderfolk, något som aldrig kommer att glömmas och aldrig förlåtas här i Norden. Det är tyskarna som behöva informationer om nordisk mentalitet, ty det ha de ingen aning om. Förr beundrade vi Tyskland som en högt stående kulturstat. Vi beklaga att vi nu ha en helt annan åsikt och intet folk är oss så främmande som det tyska.» (1. 7. 42.) En stockholmare: »Undertecknad får härmed återsända och tacka för lånet för den smutslitteratur som kommit mig till del från Eder ärade 'kulturcentraT. Vad som närmast ger anledning till dessa rader var ordet 'kultur'. Är det i de Norska koncentrationslägren som den existerar och i behandlingen av det Norska folket för övrigt? Kallar Ni detta för kultur?» (11.5.42.) En person i stockholmstrakten: »Redan för ett par år sedan bad jag er att i fortsättningen bespara er besväret sända mig edra propagandaalster. Det oaktat har ni envisats i er strävan att fylla min papperskorg i onödan. Jag tror på en G u d. Hitler, denne indirekte mångtusenmördare, göre sig ej besvär, ej heller agenter för hans 'herrefolk'! Spara därför på papperet! Eller använd det till något annat, t. ex. till manuskriptpapper åt Goebbels, då han nästa gång skall skriva något om begreppet 'frihet'! Det lät så underhållande! Eller varför inte till tryck av en avhandling om den stolta tyska flottans heroiska kamp och ärorika seger i slaget mot de med allehanda ohyggliga fiskredskap beväpnade svenska västkustfiskarna anno 1943.» (8.10.43.) En person i sundsvallstrakten: »På grund av senare tiders allt mera ökade våld och förtryck, som utövas mot ockuperade länder, särskilt då Danmark och Norge som tydligt ger bevis för att våld har fått efterträda rätt, får jag på grund av religiös övertygelse taga avstånd från det nazistiska systemet och beder att Edra publikationer ej vidare sändes mig.» (25. 10. 43.) En kyrkoherde: »I Eder propagandalitteratur har Ni bett mottagaren yttra sig över de mottagna alstren. Det är mig ett sant nöje att här få uttrycka vad vi som svenskar känna för Tyskland just nu. Detta återger också vad människor av alla åldrar och alla politiska ståndpunkter känner och tänker och talar om. Först måste sägas, att den avsky, som vi känner för tyskarna just nu saknar alla gränser. Svenskarna äro ett högtstående folk och som sådant måste det med vemod se hur allt vad rätt och civilisation heter trampas under fötterna i de av Tyskland ockuperade länderna. Vi betrakta även judarna som människor. Det är inte raserna som bestämma ett folks rätt att vara eller icke vara. Det finns högt stående och lågt stående raser. Men alla ha samma rätt att finnas till. Och därmed att de äro insatta i den givna världsordningen ha de även sin uppgift att fylla. Tyskarna ha sått en säd, som de en gång med fasa kommer att få uppskära. Det sades en gång: 'Min broder Abels blod ropar till mig från marken.' Den rösten kommer en gång det tyska folket att med fasa få lyssna till. Och det är inte bara det judiska blodet, som ropar från marken. Det nordiska blodet ropaT, inte på barmhärtighet men på vedergällning. Kan det tyska folket bära lidandet på samma hjältemodiga sätt som våra norska och danska bröder ha gjort? Det kan inte lämnas svar på den frågan nu och det behövs inte heller. Framtiden får själv ge det rätta svaret.

149 Den rättskultur, som tagit århundraden att bygga upp, har av tyskarna trampats under fötterna som något värdelöst och i de ockuperade länderna ersatts med den fullständiga rättslösheten. Jag behöver inte anföra exempel härpå. Jag hänvisar till de i Tjeckien utplånade byarna, norska patrioters vittnesbörd om tortyr, om judeförföljelserna i olika länder och nu sist i Danmark, som kommit bägaren att flöda över. De 'hjältedåd', som sålunda ha begåtts av tyskarna mot värnlösa åldringar, kvinnor och barn kan ej uppräknas. En gång komma de förvisso att radas upp i ett större sammanhang. Mottag vår innerligaste avsky för de tyska dåd, som nu utkräva oskyldigt blod.» (8. 10. 43.)

Tyska informationscentralen var den tyska propagandaorganisation i Sverige som bäst lyckades att få kontakt med de breda lagren av svenska folket, medan de övriga huvudsakligen inriktade sin verksamhet på vissa bestämda kategorier av svenska medborgare. Tyska informationscentralen med dess organ Tyska Röster k a n därför utan överdrift betecknas som det effektivaste verktyget för den nazistiska propagandan i Sverige.

150 KAP. X.

TYSKINFLUERADE NYHETSBYRÅER I STOCKHOLM. Vid sidan av den ordinarie nyhetsförmedlingen från Tyskland till den svenska pressen — från Deutsches Nachrichtenburo till Tidningarnas Telegrambyrå eller genom enskilda svenska tidningars egna korrespondenter i Berlin — försiggick under krigsåren en omfattande nyhetsförmedling till svenska tidningar genom vissa starkt tyskinfluerade nyhetsagenturer i Stockholm, vilka kunde betecknas som organ i den tyska nyhetspropagandans tjänst. De nyhetsagenturer som avses voro: Skandinavisk Telegrambureau (STB), Bulls' Presstjänst och Radio Mundial. I detta sammanhang må erinras om att Deutsches Nachrichtenburo (DNB) från och med hösten 1942 utsände vissa meddelanden med ursprungsbeteckningen Internationales Informationsbiiro, av DNB kallade Interinf-Meldungen. Företeelsen tilldrog sig stor uppmärksamhet i härvarande in- och utländska presskretsar och kommenterades livligt. Av kommentarerna att döma förefaller det som om främsta avsikten med denna speciella beteckning för vissa av Deutsches Nachrichtenburos meddelanden varit att för läsaren dölja att nyheterna härstammade från Berlin.

Skandinavisk Telegrambureau. Skandinavisk Telegrambureau (STB) i Stockholm grundades 1938 och var formellt en filial till nyhetsbyrån Schweizer Press-Telegraph i Zurich. I realiteten voro båda företagen helt underordnade Schweizer Press-Telegraphs tyska avdelning i Berlin, vilken i sin tur var intimt lierad med det stora tyska nyhetsföretaget Europapress. Sålunda voro de ledande personerna i Schweizer Press-Telegraphs »filial» i Berlin identiska med motsvarande befattningshavare i Europapress och de båda företagen hade t. o. m. gemensamma lokaler i Berlin. Därtill kom, att Schweizer Press-Telegraph icke hade någon egen nyhetsorganisation, utan endast förmedlade Europapress' nyheter till STB i Stockholm.

151 STB i Stockholm hade en redaktion i Berlin, som var förlagd till Europapress' depeschbyrå. Den svenska redaktionspersonalen i Berlin bearbetade Europapress' nyhetsmaterial och vidarebefordrade detta per telefon till Stockholm. På STB:s redaktion i Stockholm samlades hela det inkommande nyhetsmaterialet, bearbetades ytterligare och distribuerades därifrån till den svenska pressen. Här redigerades även det nyhetsstoff, som sedan sändes vidare till STB:s avdelningskontor i Helsingfors, Köpenhamn och Oslo. Dessförinnan hade nyhetsmaterialet från Tyskland sammanställts med i Stockholm tillgängligt stoff från engelskt, amerikanskt och ryskt håll. Det sålunda bearbetade materialet fick därigenom ofta en annan karaktär än vad det ursprungliga tyska haft. Emellertid bibehölls dateringen Berlin, och det framgick av telefonsamtal och skrivelser att såväl Berlin som Tyska legationen i Stockholm noga övervakade det av STB utsända nyhetsmaterialet. Inte bara i fråga om nyhetsmaterialet utan även i ekonomiskt avseende var STB i Stockholm beroende av Berlin. Därom vittnade de månatliga redogörelserna till Schweizer Press-Telegraph därstädes, av vilka framgick, att varje månad ett visst belopp överfördes från Berlin för att täcka det underskott verksamheten i Sverige medförde. Detta belopp uppgick under åren 1941 och 1942 i genomsnitt till något över 4 000 kronor per månad och under 1943 till ca 5 000 kronor i månaden. På anmodan av Berlin företog föreståndaren för STB i Stockholm flera resor i Sverige för att värva nya kunder bland landsortstidningarna, med resultat att avsättningen av byråns nyhetsmaterial starkt ökade. Antalet abonnenter växte sålunda under 1941 från 15 till 34, vilket gav anledning till erkännande uttalanden från Berlin. 1942 kunde STB inregistrera nya framgångar. Inkomsterna under detta år voro dubbelt så stora som föregående år. I början av 1943 nådde STB kulmen av sin verksamhet och hade i april det året 48 kunder. I svenska tidningar förekommo vid flera tillfällen uttalanden om STB:s tyska beroende. Härvarande representanter för amerikansk och engelsk press benämnde vanligen denna pressbyrå »the nazi-controlled STB news agency». Till karakteriserande av STB återges slutligen ett uttalande av en av de svenska medarbetarna i brev till Berlin, m a r s 1941: »För att återgå till byrån, så äro vi synnerligen tyskvänliga. Men trots detta ha vi i Stockholm så olikfärgade tidningar som Svenska Dagbladet, Socialdemokraten och Nya Dagligt Allehanda. Som du förstår tyder detta dels på en skickligt förd politik från vår sida, dels på att våra tidningar och därmed allmänheten börjat inse att man inte kan stoppa huvudet i busken. Vi ha haft en besvärande propaganda från engelska legationens sida, som gått ut på att vi var en rent tysk propagandacentral, vilket är absolut lögn. Vi sovra och sortera vårt material fullt självständigt men hela personalens inställning är rent pro-tysk och att så skilda tidningar taga vårt material är ju bevis nog.»

*

152 Bulls' presstjänst. Bulls' presstjänst var ursprungligen en norsk firma, grundad i Oslo 1922, som flyttade sitt huvudkontor till Stockholm år 1929 med bibehållande av en filial i Oslo. 1 En av företagets viktigaste uppgifter var försäljning till svenska tidningar av amerikanska tecknade serier för King Features Syndicate. För detta material hade Bulls agenturen för Sverige, Danmark, Norge och Finland. Förmedlingen av dagsnyheter till svensk press tog sin egentliga början under 1940. I augusti detta år träffade Bulls' pTesstjänst överenskommelse om utbyte av nyheter med det amerikanska nyhetsföretaget INS. 2 Om planerna på denna nyhetsservice skrev företagets verkställande direktör till King Features Syndicate Inc., New York: »När jag såg, att det blev allt svårare att upprätthålla postförbindelserna med USA, och fruktade att Förenta staterna skulle inträda i kriget, varigenom våra postförbindelser kanske helt och hållet skulle avbrytas, började jag min nyhetstjänst i augusti förra året. Jag köpte INS' londonrapporter och knöt några få andra förbindelser. — Naturligtvis är, som varenda människa vet, en stor del av de nyheter som utsändas från Berlin, Rom, Köpenhamn och Oslo propagandanyheter, en sak som jag var fullt medveten om. Mina instruktioner till mina nyhetsredaktörer lydde emellertid på följande sätt: försök alltid att om möjligt få varje Tapport bekräftad. Om ni inte kan få en rapport bekräftad, men trots detta finner den användbar, så klargör under alla förhållanden för våra abonnenter, att denna rapport inte har blivit bekräftad. Skär bort propagandamaterialet och begagna endast själva nyheterna. Kom ihåg INS' slagord: g e t i t f i r s t , b u t g e t it r i g h t . Kom också ihåg att om vi kan skaffa Bull's nyheter anseende för att vara pålitliga och neutrala, så kan vi ge United Press, vår främsta konkurrent, en välbehövlig läxa.» (20. 2.41. ö. fr. eng.) Samma år (1940) träffades en uppgörelse om nyhetsutbyte mellan Bulls och den ovan behandlade nyhetsagenturen Skandinavisk Telegrambureaus Köpenhamnsfilial, som förestods av den tyske majoren Ernst Gilbert. Denna nyhetsbyrå var liksom STB i Stockholm formellt en filial till Schweizer Press-Telegraphs tyska avdelning i Berlin och därmed även helt beroende av Europapress i Berlin. De förhandlingar, som ledde till denna uppgörelse, fördes huvudsakligen mellan direktören för Bulls och tyske pressattachén i Stockholm, dr Grassmann. I ett samtal den 20 maj 1940 uppgjordes, att nyheter från Köpenhamn skulle sändas per telefon till Bulls i Stockholm, som eventuellt skulle vidarebefordra dessa nyheter även till norsk och finsk press. 1 Enligt uppgift i Rudolf Fleck: Die schwedische Provinzpresse der Gegenwart unter besonderer Beriicksichtigung ihrer historischen Grundlagen (Zeitungswissenschaftliche Abhandlungen, 2, Leipzig 1939). — Fleck uppehöll sig under 1930-talet tidvis i Sverige dels för att samla material för sin nu nämnda gradualavhandling, dels för vissa spionageuppdrag för Tysklands räkning, för vilka han också avtjänade fängelsestraff här. 2 INS = International News Service, ett amerikanskt nyhetsföretag, som i likhet med det ovan nämnda King Features Syndicate tillhör den amerikanske tidningskungen William R. Hearsts koncern.

153 Att G r a s s m a n n i detalj m e d v e r k a d e vid p l a n l ä g g n i n g e n a v d e n n a n y h e t s tjänst, f r a m g i c k a v ett a n n a t s a m t a l d e n 20 m a j 1940 m e l l a n G r a s s m a n och d i r e k t ö r e n för B u l l s : Grassmann: Jag ville bara säga, att om allt går efter beräkning, så kommer »der Dienst» kl. 19.00. Jag har avtalat allt med Berlin, så jag tror att allt kommer att gå bra. Så kanske ni kan säga mig i morgon, hur det skulle ställa sig med en presstjänst till grannländerna, i synnerhet då till Finland, och vad ni ser för möjligheter därtill. Bulls: Ja, det skall jag. Oslo och Köpenhamn går nog bra, när man har fått tillåtelse att telefonera. De finska tidningarna däremot ha ju blivit så fattiga, man vet inte vad de kan betala. Grassmann: Jag hade tänkt, att vi skulle ge det gratis åt dem första månaden, bara låta dem betala telefonkostnaderna t. ex. Bulls: Ja, de största tidningarna kan man ju få pengar ifrån, men inte från de mindre. Grassmann: Jag skulle föreslå, att det kommer i gång så snart ni har möjlighet. Bulls: Jag skall underrätta er i morgon och kan kanske komma till ert kontor. Grassmann: Bra. Då kan ni säga mig: Det där var bra, det där var dåligt, det där måste ändras e t c , så får vi diskutera det. Y t t e r l i g a r e e n viktig förbindelse m e d T y s k a legationen k n ö t Bulls g e n o m e n ö v e r e n s k o m m e l s e att till d e n n a försälja sitt L o n d o n - m a t e r i a l för v i d a r e b e f o r d r a n till Berlin. Till b e l y s a n d e h ä r a v citeras n e d a n s t å e n d e t e l e f o n s a m t a l : Grassmann: Vi höll på att rådgöra, om det skulle vara möjligt att utvidga det här med londonmaterialet. Jag har bara ett förbehåll och det stör ju inte er, nämligen att vi får vidarebefordra det till Tyskland omedelbart. Kommer det på engelska eller svenska? Bulls: På svenska. Grassmann: Vi är beredda att överta kostnaderna, om vi genast får sända det vidare till Berlin. Så ordnar vi det så, att det först bearbetas här. — Vi kunde ju ta det på prov en tid. Vi betalar två pund per dag. — (9. 7. 40.) I ett a n n a t s a m t a l , d e n 26 juli 1940, f r a m k o m att legationen ä m n a d e överf ö r a ä v e n Bulls' N e w Y o r k - m a t e r i a l till Berlin p e r telefon. O m de r e s u l t a t s o m Bulls u p p n å d d e r e d a n f r å n b ö r j a n m e d f ö r m e d l i n g e n a v t y s k t n y h e t s m a t e r i a l till d e n s v e n s k a p r e s s e n v i t t n a d e flera b r e v från h ö s t e n 1940: Bulls, Stockholm, till Skandinavisk Telegrambureau (major Gilbert), Köpenhamn: »Besultåtet av första månadens verksamhet är sålunda mycket tillfredsställande. Sammanräkna vi fasta kunder och provkunder, betjäna vi för närvarande flera tidningar med telefontjänst än STB Stockholm. Som synes av listan ha vi kunder inom alla politiska läger, och vi ha anledning vänta en särskilt kraftig framryckning inom den socialdemokratiska pressen i landsorten. Fasta kunder: Engelholms Tidning, Ängelholm Åsbo Härads Tidning, Ängelholm öresundsposten, Hälsingborg Söderhamns Tidning, Söderhamn Högnanäs Tidning, Höganäs Nya Norrland, Sollefteå.» (17. 10. 40.) Bulls, Stockholm, till Bulls' Presstjänst, Oslo: »Vi her har fått Sveriges to störste aviser, nemlig Stockholms-Tidningen og Aftonbladet, foruten en rffikke andre.» (24. 10. 40.)

154 Bulls, Stockholm, till Skandinavisk Telegrambureau (Gilbert), Köpenhamn, i början av november 1940: »I dag hade vi 5 telegram på Stockholms-Tidningens viktigaste utrikessidor med rubriker över hela sidan. I eftermiddag hade vi rubriker över Aftonbladets hela första sida och 6 telegram inne. Vi dominerade alltså i dag Sveriges båda största tidningar. För detta måste jag omgående tacka Er. Hålla vi tjänsten sådan varje dag är det ingen fara. För övrigt fick vi i dag en ny och mycket betydelsefull provkund, nämligen norra Sveriges ledande socialdemokratiska tidning, Nya Samhället, Sundsvall, som börjar med sin provtjänst på måndagen den 4 november. Lyckas vi få denna tidning, har porten öppnats på vid gavel till den betydelsefulla socialdemokratiska landsortspressen, varav vi redan ha en, nämligen Nya Norrland, Sollefteå.»

F ö r e s t å n d a r e n för S k a n d i n a v i s k T e l e g r a m b u r e a u i K ö p e n h a m n , Gilbert, s k r e v efter d e första m å n a d e r n a s s a m a r b e t e m e d Bulls till n y h e t s b y r å n s direktör: »Mange Tak for Deres elskvserdige Brev fra 15. November. Jeg synes det er et glimrende Resultat, ogsaa ekonomisk. Det har varet meget laengere inden vi her i Kobenhavn opnaaede samme Belob. Jeg er ked af STB:s Dumping, men jeg kan ikke se, hvorledes jeg skal kunne aendre det. Jeg rejser imidlertid i naeste Uge til Berlin og vil drofte Sägen med Koncernen. Jeg er saerlig glad, for at jeg kan fremvise Deres Resultater överfor Koncernen. De har i Lobet af to Maaneder opnaaet det dobbelte af, hvad STB har opnaaet i 3 Aar. Det er dog et glimrende Resultat, og det beviser, at jeg har haft Ret.» (22.11.40.)

Det v ä n s k a p l i g a f ö r h å l l a n d e , s o m från b ö r j a n r å d d e m e l l a n f ö r e s t å n d a r e n för S k a n d i n a v i s k T e l e g r a m b u r e a u i K ö p e n h a m n och Bulls' P r e s s tjänst i S t o c k h o l m , e f t e r t r ä d d e s så s m å n i n g o m a v konflikter. 1942 s ä n d e B u l l s ' P r e s s t j ä n s t en egen k o r r e s p o n d e n t till Berlin.

R e l a t i o n e r n a m e l l a n Bulls' P r e s s t j ä n s t och T y s k a l e g a t i o n e n i S t o c k h o l m s y n a s ä v e n i f o r t s ä t t n i n g e n h a v a r i t d e b ä s t a , o c h ett i n t i m t s a m a r b e t e ägde r u m b å d e v a d b e t r ä f f a r n y h e t s f ö r m e d l i n g och u t b y t e a v i n f o r m a t i o n e r . S å l u n d a fick Bulls vid m å n g a tillfällen n y h e t e r d i r e k t f r å n T y s k a legationen o c h l ä m n a d e e g n a i u t b y t e . S t u n d o m f a n n s dock a n l e d n i n g till t y s k k r i t i k , e x e m p e l v i s n ä r Bulls i sin n y h e t s t j ä n s t vid n å g o t e n s t a k a tillfälle r å k a d e inf ö r a för T y s k l a n d o f ö r d e l a k t i g a n y h e t e r . I ett s a m t a l m e d f ö r e s t å n d a r e n för B u l l s ' P r e s s t j ä n s t d e n 20 n o v e m b e r 1941 k r i t i s e r a d e s å l u n d a legationen, a t t Bulls u t s ä n t ett u r tysk s y n p u n k t olämpligt l o n d o n m e d d e l a n d e ; Bulls d i r e k t ö r slog genast till r e t r ä t t , u r s ä k t a d e sig och gav sin p e r s o n a l s k u l d e n : Grassmann: Angående den nyhet jag talade med dig om, har du sett den? Den står på sidan 3 i dag, spalt 2. Från London, ryska rapporter: »Kölden på centralfronten: Enligt direkta rapporter från Ryssland bekräftas att tyskarna lida svårt av kölden. Ryssarna ha funnit ett stort antal döda soldater, vilka för.frusit på grund av otillräcklig vinterutrustning.» Detta är väl ändå lite väl starkt, inte sant?

155 Bulls:

I det nummer jag har står inte detta meddelande, det måste vara en annan upplaga. — Ja, detta är nog från oss och jag har redan skällt ut dem ordentligt här nere. Det har gått igenom utan att jag sett det, du förstår. Förlåt mig!

E n a m e r i k a n s k stockholmskorrespondent l ä m n a d e följande karakteristik a v de b å d a n y h e t s b y r å e r n a S T B o c h Bulls' P r e s s t j ä n s t : »Mycket mera framgångsrika än någon tysk eller svensk nazisttidning är de tyskkontrollerade nyhetsagenturerna 'Skandinavisk Telegrambureau' (STB) och Bulls Presstjänst. Deras nyheter publiceras dagligen av dussintals svenska tidningar, som naturligtvis utväljer de rapporter, som innehåller minst propaganda och mest nyheter, men som ändå sväljer en hel del av det förstnämnda. STB är i själva verket endast ett annat namn för 'Europapress' eller 'Transozean' (vilka på sista tiden har sammanslagits). STB har några få egna korrespondenter — i Helsingfors, i Oslo och i Berlin. Men bortsett från detta får den alla sina nyheter från Europapress eller från andra filialföretag till Europapress, såsom Schweizer Press Telegraph m. fl. Alla dessa nyheter får STB gratis, bortsett från mycket moderata bidrag från dess egna korrespondenter i Oslo och Helsingfors, vilkas löner, åtminstone delvis, också betalas av Europapress. Inte att undra på att STB kan erbjuda svenska tidningar sina nyheter till billigt pris. En annan fördel är att den kan erbjuda nyheter från axelländerna, något som de allierade agenturerna inte kan. Då emellertid omkring 90 procent av alla axelnyheter är officiella och därför distribueras av DNB eller 'Internationales Informationsburo', är denna fördel inte av så stor betydelse som man kunde tro. Den andra nyhetsagenturen som sprider nazipropaganda är 'Bulls' Presstjänst'. Tack vare sin smidighet har företaget lyckats camouflera sin rätta natur förvånansvärt väl, men huvudorsaken till dess framgång är dess rätt att distribuera Musse Pigg och andra Walt Disney-serier, som det förvärvade tillsammans med INS' tjänst (eller rättare sagt INS tjänst tillsammans med Musse Pigg). — Bulls' Presstjänsts tyska propaganda är mer eller mindre av samma slag som STB:s. Dess nyheter från Berlin och Balkan-länderna är ingenting annat än cirkulär från propagandaministeriets tjänstemän omstuvade för svensk konsumtion. Det finns starka skäl misstänka att många av 'Bulls' nyheter aldrig går genom 'Bulls' egna kanaler utan levereras 'fritt Stockholm' av Tyska legationen i Stockholm. Jag är beredd att framlägga bevis för detta påstående.» (15. 7. 44. ö . fr. eng.) Det k a n i detta s a m m a n h a n g v a r a a v intresse att citera f ö l j a n d e u t t a l a n d e a v d e n p å d e n t y s k a p r o p a g a n d a n s o m r å d e väl h e m m a s t a d d e Gösta F . Block, f. d. p r o g r a m c h e f för d e n t y s k a r a d i o n s s v e n s k a p r o p a g a n d a s ä n d n i n g a r , i h a n s b o k Tyskland inifrån, S t o c k h o l m 1943: »Vilka tidningar som i dag äro svenska eller inte äro det, är emellertid så allmänt känt, att jag inte behöver tala om det. Dessutom äro åtminstone två 'svenska' nyhetsagenturer rent tyska propagandaorgan, nämligen en telegrambureau och en presstjänst!»

156 Radio Mundial. I b ö r j a n a v s e p t e m b e r 1941 ö p p n a d e s i S t o c k h o l m en a v d e l n i n g a v d e n »internationella» n y h e t s b y r å n R a d i o Mundial, vilken g r u n d a t s i j u l i s a m m a år i Lissabon. »Ur en »PM a n g å e n d e R a d i o M u n d i a l s b e s k a f f e n h e t o c h o r g a n i s a t i o n » , u p p s t ä l l d a v R a d i o M u n d i a l s s t o c k h o l m s k o n t o r , återges n å g r a p u n k t e r : »Upprättandet av radio-nyhetsagenturen Radio Mundial har skett med tanke på följande fakta: De viktigaste nyhetsagenturerna tillhöra två inbördes fientliga läger, axel-området och det anglo-amerikanska området. På grund av den långsamhet och övervakning, som utmärker de totalitära staternas nyhetstjänst, äro de tyska och italienska agenturerna icke i stånd att upptaga konkurrens på världsmarknaden ens då det gäller nyheter från Europa. De angloamerikanska nyhetsbyråerna å sin sida äga numera verkliga europeiska nyhetskällor endast i Portugal och Schweiz samt i Stockholm. Vad nyheter från Centraleuropa beträffar, ha de sålunda blivit otillförlitliga. I kommersiellt hänseende förefinnes alltså möjligheten att finna avsättning för nyheter från Europa i den transoceana världen, såvida dessa nyheter utgå från en agentur, som visserligen är neutral men likväl underhåller goda förbindelser med de europeiska regeringarna. Fm internationell grupp personer erhöll av de portugisiska myndigheterna tillstånd att grunda en dylik agentur i Lissabon och fick samtidigt, tack vare sina goda förbindelser, av vissa Berlinkretsar löfte om all nödvändig teknisk hjälp med nyhetsanskaffning, detta under förutsättning att verklig neutralitet iakttoges. Eftersom nämnda grupp huvudsakligen är sammansatt av radiojournalister, beslöt man inrikta agenturens arbete på korta radiomeddelanden och därmed skapa den första europeiska radionyhetsagenturen. Grundandet ägde rum i Lissabon, emedan de schweiziska myndigheterna i början uttryckte vissa betänkligheter på grund av juridiska svårigheter. Aktiebolaget grundades den 14 juli 1941 med ett kapital av 1 milj. escudos. Stiftarna äro resp. danska, tyska, franska, brasilianska, mexikanska, amerikanska och portugisiska medborgare. Av aktierna skall upp till 30 °/o försäljas till solida schweiziska, franska eller svenska intressenter, för att firmans internationella sammansättning än starkare må understrykas. Bolaget ämnar under år 1941 sända korrespondenter till Madrid, Vichy, Geneve, London, Rio de Janeiro, Berlin, Rom, Stockholm, Bukarest och Ankara eller ev. anskaffa korrespondenter å nämnda orter. Bolaget h a r redan ställt sig till förfogande för de portugisiska myndigheterna (censuren och propagandasekretariatet) som officiöst språkrör, och har för avsikt att rikta samma erbjudande till varje stat, som vill främja den idé, som en neutral nyhetsagentur innebär.» R a d i o M u n d i a l u t g a v sig s å l u n d a för att v a r a en r e n t n e u t r a l n y h e t s b y r å . E n l i g t u p p g i f t f r å n en i R a d i o M u n d i a l s a f f ä r e r väl i n i t i e r a d p e r s o n skulle e m e l l e r t i d d e t y s k a m y n d i g h e t e r n a h a g a r a n t e r a t n y h e t s b y r å n ett årligt a n slag o m 1 000 000 RM u n d e r två å r . D e n n a g a r a n t i skulle u t g å den 30 j u n i

m 1943, om Radio Mundial till dess icke lyckats organisera sin verksamhet till Tysklands belåtenhet Den ursprungliga avsikten hade varit att etablera huvudredaktionen i Geneve. Den förlades emellertid från början till Berlin, varifrån den sedermera överflyttades till Geneve i slutet av 1941. Enligt instruktioner från Berlin skulle Radio Mundials stockholmskontor dels avlyssna utländsk radio och dels inhämta muntliga informationer om ur internationell synpunkt intressanta — ej alltför »lokalbetonade» — angelägenheter. Det sålunda hopsamlade materialet skulle avfattas i form av korta notiser, lämpliga för uppläsning i radio. Radio Mundial i Berlin skulle i sin tur sända nyhetsmaterial till redaktionen i Stockholm för försäljning till svenska tidningar. I en längre artikel den 13 september 1941 karakteriserade Daily Mail's stockholmskorrcspondent företaget som »en ny tysk-dirigerad propagandabetonad nyhetsbyrå med förgreningar över hela Europa och Amerika». I början av december 1941 anmodade Berlin stockholmskontoret att driva upp försäljningen av nyheter, och några dagar senare meddelades från Stockholm, att redaktionen lyckats placera nyhetsmaterial i den då nystartade tidningen Dagsposten. Det visade sig emellertid svårt att i andra tidningar placera nyhetsmaterialet från Berlin. Anledningen härtill framgick av nedanstående telefonsamtal: Stockholmskontoret till Berlin: »Er ton anses i svenska kretsar som alltför propagandistisk. Radio Mundial har stora svårigheter. Vi måste hålla på vår neutralitet.» (21. 10.41.) I Berlin beslöts då, att nyhetstjänsten för Sveriges vidkommande skulle läggas om, och åt stockholmskontoret uppdrogs att omredigera materialet »efter den svenska mentaliteten». Stockholmskontoret medverkade aktivt för att få till stånd ett kontor även i Helsingfors. I början av januari 1942 rapporterades till Berlin, att »allt gått sagolikt bra i lås — allt som vi egentligen kunnat önska oss». Förutom i Helsingfors upprättades, likaledes genom svensk medverkan, kontor även i Bukarest och Ankara. Genom stockholmskontoret gjordes även försök att upprätta avdelningar i London och New York. I sådant syfte vände sig en representant för Radio Mundial i Stockholm till de härvarande engelska och amerikanska legationerna. Han uppgav att han därvid bemötts »mycket älskvärt och vänligt av engelska pressattachén fastän dom var litet skeptiska från början». Det dröjde emellertid inte länge förrän Radio Mundial i Berlin meddelade stockholmskontoret, att »stora svårigheter uppkommit». Till följd av de tyska myndigheternas ingripande nedlades kontoret i Berlin i april 1942. Där-

158 med var Radio Mundials öde beseglat och stockholmskontoret avvecklades hastigt. Anledningen till de tyska myndigheternas ingripande mot Radio Mundial har icke kunnat klarläggas. Vad stockholmskontoret beträffar hade dess verksamhet bedrivits påfallande amatörmässigt och till synes med ett resultat, som ingalunda motsvarat den organisatoriska uppläggningen och de stora kostnader, som varit förenade med tillkomsten av denna nyhetsbyrå.

159 KAP. XI.

SVENSK-TYSKA AFFÄRSFÖRBINDELSER PAGANDANS TJÄNST.

I PRO-

Den nazistiska ideologien kom att spela en icke oväsentlig roll även i affärsförbindelserna mellan Sverige och Tyskland. Sålunda drev antisemitisk fanatism tyska affärsmän, företag och organisationer att i många fall avbryta förbindelserna med »icke-ariska» enskilda företagare och firmor i Sverige. Även det tyska affärslivets officiella representation i Sverige — Tyska handelskammaren i Stockholm med filial i Göteborg — gjorde en viss insats i det politiska propagandaarbetet här. Politiskt betonad verksamhet bedrevs även av Gefa i Stockholm, Sverige-filialen av den officiella tyska annonsbyrån Gesellschaft fur Auslandswerbung, m. b. H., Berlin. 1 Blockad av judiska företag. Under hösten 1940 kunde ur korrespondensen avläsas att enskilda tyska affärsmän i allt större omfattning vidtogo blockadåtgärder mot svenska företag under judiskt inflytande. Från officiellt tyskt håll inleddes blockaden med att »Reichss telle fiir den Aussenhandel» i Berlin i en konfidentiell skrivelse (15. 11. 40) till Tyska handelskammaren i Stockholm gav direktiv för en allmän aktion mot svenska judiska importörer av tyska varor. Speciellt framhölls önskvärdheten av att allt samarbete med judiska och tyskfientliga firmor snarast upphörde. Nya avtal med svenska firmor finge endast avslutas efter godkänd prövning av vederbörande firmas ledning med hänsyn såväl till judiskt inflytande som till dess politiska inställning. Undantag skulle dock göras för sådana icke rent ariska företag, som behärskade marknaden inom respektive branscher. I skrivelsen från Berlin angavs ej i detalj, h u r bojkotten skulle praktiskt genomföras. Varandra motsägande direktiv och därav följande allmän tveksamhet präglade därför från början den antisemitiska kampanjen. Den egentliga orsaken härtill torde ha varit motsättningarna mellan de politiska och de ekonomiska intressena. Det ligger i öppen dag, att den antisemitiska kampanjen icke var ägnad att främja Reichswirtschaftsministeriums arbete på att i största möjliga utsträckning upprätthålla exporten på Sverige. 1

Jfr Tyska legationen, s. 3S och Tysk radio, s. 182 ff.

160 Innehållet i ovan omnämnda skrivelse väckte stor oro och uppståndelse inom svenska affärskretsar. Tyska handelskammarens chef, dr Eitel Becker, fann sig med anledning därav nödsakad att vid årsskiftet 1940/41 föreslå, att aktionen tills vidare skulle inställas. Ur ett brev härom från Becker till Ministerialrat Ludwig i Berlin citeras: »Åter sysslar den svenska pressen med ev. stegring av handelsutbytet mellan Tyskland och Sverige, och jag hoppas, att vi åtminstone skola kunna bevara status quo och om möjligt genomföra en eller annan förbättring. Den alarmerande underrättelsen, att judiska inköpsfirmor icke skulle erhålla leveranser, har spritt sig till vida kretsar, men vi hänvisa till att de tyska firmorna i sin tur måste utverka exporttillstånd från vederbörande tyska myndigheter. Detta tillvägagångssätt underlättar säkert icke en stegring av handelsomsättningen. Vi börja nu göra reklam för Leipzig- och Wienmässorna, och även här blir väl den frågan aktuell, huruvida icke-ariska uppköpare skola erhålla inresevisum till Tyskland. Man kan många gånger fråga sig huruvida det icke skulle löna sig att vara mindre formalistisk, då man ju har för avsikt att förbereda största möjliga omsättning på mässorna.» (8. 1. 41. ö. fr. ty.) Att Beckers uppfattning ej tilläts göra sig gällande framgick bl. a. av följande uttalande i ett senare brev från handelskammaren till Reichsstelle fiir den Aussenhandel: »Vi få dessutom meddela att vi naturligtvis endast komma att gynna firmor, som i rashänseende äro oklanderliga samt enligt vår uppfattning pålitliga i politiskt avseende.» (3. 2.41. Ö. fr. ty.) Tyska handelskammaren i Stockholm kom genom den antijudiska kampanjen i en mellanställning, som avsevärt försvårade dess verksamhet. Detta framgick bl. a. av nedanstående brev från Handelskammaren till Reichsstelle fur den Aussenhandel: »Vi ha av Reichswirtschaftsministerium fått bestämd order att icke underlåta något, som kan befrämja den tyska exporten. Det är därför vår uppfattning, att man tills vidare bör låta frågan om leverans till icke-arier bero.» (april 1941. ö.fr.ty.) Kampanjen mot svenska judiska firmor fortsatte emellertid. Icke blott tyska myndigheter utan även enskilda tyska industriorganisationer gåvo de tyska exportfirmorna direktiv för deras affärsförbindelser med icke-ariska företag i utlandet. De tyska exportörerna hade emellertid ofta svårt att avgöra om en svensk firma var judisk, tyskfientlig eller »camouflerad». Många gjorde därför förfrågningar härom direkt hos svenska kunder eller infordrade önskade uppgifter genom svenska juridiska byråer. Några exempel på brev med dylika förfrågningar från tyska firmor till svenska företag återgivas nedan: Mechanische Weberei, Schwarzenbach, till firma i Stockholm: »En av våra fabriker för råmaterial har meddelat oss att försäljning ej får äga rum till icke-ariska firmor i utlandet. Trots att vi veta att Eder firma är arisk, anhålla vi för ordningens skull om bekräftelse på att Ni ej har några judiska delägare eller kunder, som äro judar.» (2.12.40. ö.fr.ty.)

161 I. Schärer, Augsburg, till direktör i Stockholm: »Vi ha blivit uppmärksammade på att Ni med orätt föregivit Eder vara arier. Ni tillhör följaktligen icke den kategori personer, som har rätt att representera tyska firmor. Vi utbedja oss en förklaring, som vi kunna tillställa vederbörande myndigheter.» (2. 12. 40. Ö. fr. ty.) Många tyskorienterade svenska företagare utnyttjade tillfället att skada konkurrenter genom att angiva dem hos vederbörande tyska firma såsom icke-arier. Detta angiverisystem tog sådana proportioner, att Tyska handelskammaren ansåg sig föranlåten att skriftligen såväl hos Reichswirtschaftsministerium som hos Reichsstelle fiir den Aussenhandel protestera mot att angivelser från privat håll godtogos: »Det skulle vara lämpligt att Tyska legationen eller Tyska handelskammaren i dessa fall på förhand tillfrågades, då det i många fall visat sig, att anklagelsen varit ogrundad eller varit ett utslag av illojal konkurrens. Enligt vår åsikt fordrar varje upptagande av en svensk firma i kartoteket för osäkra firmor i utlandet en noggrann och ingående prövning på grund av de stora ekonomiska skador detta annars kan medföra.» (1. 9. 41. ö. fr. ty.) Största omfattning synes blockaden ha fått inom textilindustrien. »Den tyska beklädnadsindustriens prövningsnämnd» hade nämligen rättighet att själv avgöra, huruvida order finge effektueras till en utländsk firma eller ej. Flera stora svenska textilfirmor utestängdes sålunda på ett tidigt stadium från alla ytterligare leveranser, vilket föranledde livliga protester från härvarande tyska agenter i branschen. Dessa framhöllo, att den svenska marknaden genom sådana åtgärder definitivt skulle gå förlorad för tyska textilvaror. Vid en sammankomst i september 1941 upptog Tyska handelskammaren på nytt till behandling den ömtåliga frågan om tysk blockad mot judiska företag i Sverige. Därvid beslöts, att det skulle avgöras från fall till fall huruvida tyska firmor finge leverera varor till ett svenskt judiskt företag. Handelskammaren skulle från Reichsstelle fur den Aussenhandel erhålla meddelande om varje dylikt beslut. Vid denna tidpunkt — hösten 1941 — hade kampanjen mot svenska judiska företagare nått sin kulmen och avmattades därefter successivt. Detta berodde givetvis, som tidigare framhållits, i främsta rummet på den stora vikt som — all nazistisk ideologi till trots — lades vid att upprätthålla den tyska exporten och importen i största möjliga omfattning. Tyska handelskammaren som propagandaorgan. Lokal: Nybrokajen 7, Stockholm. Föreståndare: Generalsekretär Dr. Eitel Becker. Att Tyska handelskammaren i Stockholm åtminstone periodvis utnyttjades som propagandacentral framgick bl. a. därav att dess chef på sommaren 1943 kallades till Berlin för att deltaga i en konferens mellan representanter för de tyska handelskamrarna i utlandet, varvid direktiv gåvos för en 1 1 — 463151

162 o m l ä g g n i n g av dessas v e r k s a m h e t . E n av B e c k e r s m e d a r b e t a r e s k r e v h ä r o m till T y s k a h a n d e l s k a m m a r e n i S t o c k h o l m : »Propagandarådet (Werberat) planerar en stort upplagd aktion i utlandet, varvid de tyska handelskamrarnas karaktär och uppgift att tjäna ekonomiska intressen lämnas fullständigt obeaktad. Handelskamrarna skola ställa sitt goda rykte och sina vidsträckta förbindelser till förfogande för ändamål, vilka otvetydigt falla utanför det ekonomiska o m r å d e t . . . Bakom hela denna aktion står L. ftroligen Minsterialrat Ludwig] som under konferensen gick så långt, att han hotade med att dra in halva årsunderhållet för Handelskammaren, om den inte gick med på förändringen, då den i så fall skulle vara nästan värdelös för honom.» (6. 8. 43. ö . fr. ty.) Såväl T y s k a h a n d e l s k a m m a r e n s o m T y s k a l e g a t i o n e n i S t o c k h o l m ställde sig a v v i s a n d e g e n t e m o t de n y a p l a n e r n a . B e c k e r n ö d g a d e s dock efter k o n f e r e n s e n i Berlin gå m e d p å en o m l ä g g n i n g av H a n d e l s k a m m a r e n s v e r k s a m h e t i enlighet m e d W e r b e r a t s ö n s k n i n g a r . H a n a n s å g sig emellertid i vissa fall b ö r a kraftigt p r o t e s t e r a m o t från Berlin e m a n e r a n d e p r o p a g a n d a f ö r s l a g . Som e x e m p e l a n f ö r e s n e d a n s t å e n d e skrivelse till A r b e i t s g e m e i n s c h a f t fiir S c h a u fensterpropaganda im Ausland: »Motivet Dödsfienden och hans vapen kunna vi under inga omständigheter tillråda för skyltfönsterpropaganda i Sverige. Vi avråda Er från att sända hit det, då denna i andra länder utan tvivel framgångsrika propaganda kommer att få direkt motsatt verkan i Sverige. Bortsett från att, enligt min uppfattning, de svenska lagarna, som försäkra samtliga religionssamfund lagligt skydd, skulle förbjuda användningen av ett sådant motiv i ett skyltfönster och göra ett polisingripande sannolikt, har den tyskfientliga hållningen i landet, särskilt efter de senaste händelserna i Danmark i samband med judedeportationerna, stegrats därhän, att användningen av 'judeskylten' av den svenska allmänheten skulle uppfattas som en provokation, och det kunde befaras attacker mot skyltfönstret.» (5. 10. 43. ö. fr. ty.) I b ö r j a n av å r 1944 u t v e c k l a d e B e c k e r sin s y n p u n k t p å H a n d e l s k a m m a r e n s politiska p r o p a g a n d a i brev till R e i c h s w i r t s c h a f t s k a m m e r i B e r l i n : »Jag har själv alltid ställt mig skeptisk till de omdiskuterade propagandaplanerna, och vad beträffar deras tillämpning på det rent ekonomiska området har jag endast med stor tvekan tagit mig an saken. För det mesta har jag sett mig nödsakad att bromsa upp, för att undvika att ekonomisk reklam och politisk propaganda sammanblandas.» (5. 1. 44. ö . fr. ty.) Med a n l e d n i n g a v att en s ä r s k i l d r e k l a m - o c h p r o p a g a n d a m a n , d r Post, s ä n t s till S t o c k h o l m vid årsskiftet 1943/44 för a t t l e d a H a n d e l s k a m m a r e n s p r o p a g a n d a v e r k s a m h e t , s k r e v B e c k e r n å g r a d a g a r s e n a r e till R e i c h s w i r t schaftskammer i Berlin: »Dr Post har varit här. Han är mycket säker på sig själv och sin förmåga. Att ständigt sysselsätta en reklamfackman här finner jag under nuvarande förhållanden oförsvarligt. Att han ofta kommer hit och meddelar oss sina erfarenheter från Berlin, anser jag däremot fördelaktigt. överhuvud taget måste man beträffande reklam och propaganda säga, att det är ett outtömligt kapitel, och jag för min del tycker, att man skall ta saken så enkelt som möjligt. Den bästa propagandan är i alla fall det tyska folkets och den tyska försvarsmaktens prestationer. Mer eller mindre krystade artiklar, plakat och upprop, bortsett från filmer och föredrag, äro av mindre vikt. En gång kommer man att ge mig rätt på denna punkt.» (7. 1. 44. ö . fr. ty.)

163 I samband med den totala krigsmobiliseringen på sommaren 1944 erhöll Tyska handelskammaren nya direktiv från Berlin. Drastiska besparingsåtgärder skulle omedelbart vidtagas, vilka hade till följd att filialen i Göteborg nedlades och personalen på stockholmskontoret minskades från 19 till 11 anställda. Härmed torde allvarligare försök från tysk sida definitivt ha upphört att utnyttja Tyska handelskammaren i Stockholm för den politiska propagandan. Propagandatryck i varuförsändelser. Även varuleveranser från Tyskland till svenska firmor utnyttjades för propagandaändamål. Sålunda hittades ofta i försändelser därifrån under de första krigsåren ett slags små gummerade etiketter med propagandatext och bilder. En serie dylika etiketter benämnda Veckans paroll (Parole der Woche), tryckta på nationalsocialistiska partiets förlag, Zentralverlag der NSDAP i Munchen iakttogos periodvis i stora mängder. 1 Den i allmänhet mycket grovt formulerade texten var oftast riktad mot England eller USA. Ett prov på en dylik Veckans paroll (nr 10, 1941) återges: » OCH UTAN KOMPROMISS! Under rubriken 'Gud och kriget' skrev nyligen londontidningen News Chronicle: 'Om nazistregimen icke blir fullständigt tillintetgjord, komma vi i egenskap av Guds verktyg att ställas till ansvar därför, emedan vi icke ha tagit hämnd på denna Guds värsta fiende, som världen någonsin skådat. Med bibeln i ena handen, svärdet i den andra och utan kompromiss! I Cromwells anda!' Denna blodsprängda melodi, sjungen av de plutokratiska fariséerna vid Themsen, är icke så ny. För fyrtio år sedan t. ex. förklarade de boerfolket kort och gott vara 'Guds störste fiende', emedan de då traktade efter boernas guld- och diamantfält. Denna gång har tydligen det hycklande blodsugarpacket i London råkat på fel adress. Det nationalsocialistiska Tyskland kommer att sörja för att denna samvetslösa krigsförbrytarklick för sista gången missbrukar Guds namn i sitt manglande med folkens blod. Det s k a l l g ö r a s s l u t på dem — och det u t a n k o m p r o m i s s ! ! ! » (Ö. fr. ty.) I en paketförsändelse i maj 1943 innehållande kammar från en firma i Tyskland till ett svenskt företag observerades små tryckta lappar med nedanstående prov på tysk propagandalyrik: »Ungebrochene deutsche Kraft, Noch massenweise Kämme schafft. Auch Bomben hindern nicht däran, Du siehst es selbst, D e u t s c h l a n d voran!»2 Av ett brev vid denna tid från chefen för Tyska handelskammaren till en skofirma i Tyskland framgick att ifrågavarande firma till kunder i Stock1 Jfr 2

även Wandzeitungen, s. 263. Tysklands obrutna kraft producerar ännu massvis med kammar. Ej ens bomber hindra att Tyskland gar framåt — det ser du själv! '

164 holm skickat ett flygblad, benämnt Europa in Todesgefahr, tydligen ett bidrag till den anti-allierade propagandan. Tyska handelskammaren ansåg att detta vore en ytterst olämplig form för propaganda i »det neutrala utlandet». Spridning av ekonomiska tidskrifter. Många tyska ekonomiska facktidskrifter distribuerades i propagandasyfte till svenska affärsmän. Bland dessa märktes särskilt: Das Echo, Export, Exportmarkt, Helios, Progressus, Stahl und Eisen, Ueberseepost, Wirtschaftswart Nord, Wirtschaft und Exportzeitung m. fl. Nedan citeras ett avsnitt ur en artikel i den ovannämnda tidskriften Export, Zeitschrift fur Welthandel und Exportpraxis (nr 1, januari 1941), som visar den nazistiska synpunkten på de tyska varumassorna och handelspropagandan överhuvud taget: »Så länge som mässor och utställningar anordnats, ha de tjänat högre nationalpolitiska uppgifter. Redan vid den första utställningen år 1793 i det revolutionära Paris, framkom tydligt tendensen att införa ett nytt vapen i striden genom att medvetet framhäva franska varor framför engelska. På samma sätt måste nu de tyska mässorna betraktas. Efter den ekonomiska nyordningen på kontinenten till följd av den militära utvecklingen, bildar Tysklands ekonomiska ställning genom handeln med de besatta områdena och de självständiga grannländerna en ryggrad för den vidare krigföringen. Leipzig har blivit den stora medelpunkten, centrum för varuutbyte. Fredsarbetet i krig har alltså ett dubbelt ändamål: att dokumentera Rikets ekonomiska enhet och att samtidigt föra det i handelsförbindelser stående utlandet i närmare kontakt med tysk handel och industri. Med dessa mål i sikte äro mässorna och ekonomisk propaganda ett medel till seger i kampen mot England.» (ö. fr. ty.)

I detta sammanhang bör slutligen tilläggas att det svenska affärslivet under kriget var föremål för en synnerligen noggrann övervakning av olika tyska myndigheter. Genom ett icke obetydligt antal härvarande rapportörer, bl. a. journalister och affärsmän, erhöllo vederbörande tyska myndigheter kontinuerligt utförliga rapporter om alla tilldragelser i den svenska affärsvärlden, som kunde tänkas vara av intresse för den tyska regimen.

165 KAP. XII

TYSK FILM. Tidigare har redogjorts för den propaganda genom film som bedrevs av Tyska legationen, Turistbyrån och Informationscentralen. Nedan redogöres för den tyska spelfilmens ställning i Sverige under krigsåren samt för de åtgärder, som från tyskt håll — med hjälp av vissa härvarande filmbolag — vidtogos för att på den svenska marknaden få in tysk spel-, journal- och smalfilm. Vidare belysas vissa tyska försök att hindra framförandet av engelska och amerikanska filmer på svenska biografer. Slutligen lämnas några exempel på den övervakning, som icke-tyska filmer voro underkastade av härvarande tyska rapportörer. En av de mest aktiva av dessa var chefen för Tyska turistbyrån, baron Bernd von Gossler.

1.

Spelfilm.

Den tyska filmens ställning i Sverige under krigsåren. 1940—41. Om den betydelse ur propagandasynpunkt, som filmen ansågs äga, vittnade de uttalanden, som härvarande tyska rapportörer — von Gossler, filmjournalister, representanter för tyska filmbolag etc. — kontinuerligt sände angående den tyska filmens ställning på den svenska marknaden. Av dessa uttalanden framgick tydligt, att stora ansträngningar gjordes för att vinna marknad i Sverige för tyska spelfilmer. I en artikel för Nordische Gesellschaft i Liibeck hösten 1940 från en tysk filmjournalist i Stockholm, Marguerite Duvinage, framhölls att den svenska filmmarknaden sedan 1934 översvämmats av amerikanska, engelska och franska filmer, vilka nästan helt och hållet trängt ut de tyska. E n av orsakerna till denna utveckling skulle ha varit att möjligheterna att försälja tyska filmer till Sverige avsevärt försvårats på grund av det beslut om blockad mot tyska varor, som fattats på den internationella arbetarekongressen i Brussel 1933. Då denna blockad upphävdes av Svenska landsorganisationen i september 1940 följde omedelbart vissa framgångar för den tyska filmen i Sverige. Redan efter en månad ansågs den tyska filmen ha vunnit terräng här. Ur ovannämnda film journalists artikel citeras:

166 »Vad som inte förekommit på ett årtionde har nu inträffat. Tysk film öppnade här det nya spelåret och alla svenska tidningar uppmärksammade denna stora tyska filmoffensiv. Samtidigt försvunno nästan helt och hållet engelska och franska filmer.» (8. 10. 40. ö. fr. ty.) I en r a p p o r t från U F A : s ( U n i v e r s u m F i l m Aktien Gesellschaft) r e p r e s e n t a n t i S t o c k h o l m p å s o m m a r e n 1941 k o m m e n t e r a d e d e n n e resultatet a v s p e l året 1940—41: »Vad de tyska filmerna beträffar, är att märka att deras antal varit i starkt stigande, d. v. s. från 13 förra säsongen till 41 denna säsong, vilka siffror ju visa på en betydande förbättring. Man kan däremot icke, så när som på vissa undantag, fastslå att publiken givit dem ett gynnsammare mottagande.» (16. 8. 41. ö. fr. ty.) F ö r a t t y t t e r l i g a r e s t i m u l e r a intresset för t y s k a filmer h a d e D e u t s c h e F i l m e x p o r t G. m . b . H. p å v å r e n 1941 i s a m a r b e t e m e d ett svenskt f i l m b o l a g a n o r d n a t en tysk filmvecka i Sverige. U r ett b r e v f r å n i f r å g a v a r a n d e filmb o l a g till D e u t s c h e F i l m e x p o r t c i t e r a s : »Eder avsikt att anordna en tysk filmvecka i Sverige finna vi utomordentlig, och vi skola göra vårt bästa att under den veckan få till stånd en eller två premiärer på tyska filmer, t. ex. Das Abenteuer geht weiter, eller Unser Fråulein Doktor, vilka filmer vi antagligen kunna sända ut i april. Vi ha i denna angelägenhet satt oss i förbindelse med Tyska legationen i Stockholm. Vidare vilja vi meddela Eder, att vi tagit initiativ till en konferens mellan samtliga utlånare av tyska filmer i Sverige för att åstadkomma en gemensam propaganda i pressen. Vi hoppas att kunna genomföra detta och att den tyska filmen därigenom får större framgång.» (4. 4. 41. ö . fr. ty.) U r v o n Gosslers b r e v till Berlin o m » f i l m v e c k a n » : »Filmen önskekonserten såg undertecknad två dagar efter premiären. Till min förtvivlan måste jag konstatera, att biografen tredje speldagen var nästan tom. På raden var första bänk besatt, på de övriga 20 bänkarna voro inalles ca 30 platser besatta och på parkett såg det lika tröstlöst ut! Unser Fråulein Doktor och Das Abenteuer geht weiter ha hållit sig en enda vecka på tredje klassens biografer. Den första går dock ännu på en förstadsbiograf.» (9. 5. 41. ö . fr. ty.) T r o t s att filmveckan s y n b a r l i g e n b e t r a k t a d e s s o m ett m i s s l y c k a n d e , m å s t e l i k v ä l s p e l å r e t 1940—41 i stort sett b e t e c k n a s s o m f r a m g å n g s r i k t för t y s k film i Sverige. 1941—42. P å h ö s t e n 1941 seglade t y s k film å n y o i m o t v i n d . D e n s v e n s k a f i l m p u b l i k e n blev a l l t m e r a likgiltig för de p r o p a g a n d i s t i s k a t y s k a f i l m e r n a . S a m t l i g a u t t a l a n d e n a v h ä r v a r a n d e f i l m r a p p o r t ö r e r p r ä g l a d e s vid d e n n a tid a v d j u p p e s s i m i s m , v o n Gossler c i t e r a s : »För goda tyska filmer finns nu ingen publik i Sverige. Neutraliens filmpublik är ej neutral.» (30. 9. 41. ö . fr. ty.) P å v å r e n 1942 förbjöds u p p f ö r a n d e t a v t y s k a filmer p å s a m t l i g a F o l k e t s h u s - b i o g r a f e r i Sverige. E n t y s k j o u r n a l i s t r a p p o r t e r a d e h ä r o m till B e r l i n :

167 »Detta är en ny fas i LO:s bojkott av tyska alster. Bakom beslutet stå fackföreningarna och socialdemokraterna. Det rör sig om 154 biografer.» (25.3.42. ö. fr. ty.) I juli samma år rapporterade UFA:s representant i Stockholm: »Läget på filmmarknaden är mycket allvarligt för oss, och någon förändring till det bättre har ännu ej inträtt.» (24. 7. 42. ö. fr. ty.) 1942—43. Under hösten 1942 inregistrerades ytterligare motgångar, vilket belyses av följande uttalande av von Gossler: »Det är uppseendeväckande, att i en verklig störtflod av premiärer på amerikanska och engelska storfilmer icke en enda ny tysk film finnes upptagen på stockholmsbiografernas program och att de tyska filmer, som för närvarande spelas i Stockholm (U-båt västerut och Du stal min dotter), visas på små tredje klassens biografer, där de knappast locka någon större publik.» (dec. 1942. ö.fr.ty.) Ett liknande uttalande gjordes vid deima tid av en tysk journalist i Stockholm: »Eftersom de amerikanska filmerna helt enkelt blockera svenska biografer, återstår ingen plats för tysk film. Kurvan för den tyska filmen i Sverige, som i våras visade en starkt stigande tendens är alltså i sjunkande. Omsvängningen ägde rum i höstas.» (15. 12. 42. ö. fr. ty.) I mars 1943 klagade UFA:s härvarande representant hos legationssekreterare Kappner över svårigheterna att få en lämplig biograf att spela filmen Den gyllene staden. Han uppgav, att UFA erbjudits endast en andra klassens biograflokal i Stockholm och tillade: »Det är amerikanarna som stå bakom. Svensk filmindustri anser förstås, att med de förb-e tyskarna kan man göra hur som helst.» (tel. 15. 3. 43.) Legationsrådet Thorner ansåg saken vara av så ömtålig natur, att den måste föreläggas tyske ministern. UFA fortsatte underhandlingarna med Svensk Filmindustri men utan resultat: »Trots att vi sagt att premiären skall äga rum den 22 mars vägrar biografen att sluta köra den amerikanska filmen. Det är inget tvivel om att det hela är politiskt organiserat av sådana personer, som ha intresse av att amerikanska filmer gå länge. De köpa biljetter och skicka dit" folk.» (20. 3. 43. Ö. fr. ty.) 1943—44. 1943—44 års säsong medförde ingen förbättring av läget. Svårigheterna torde snarast ha ökat. I en rapport till Berlin i oktober 1943 konstaterade von Gossler med indignation, att amerikanska filmer nu helt dominerade på biograferna i Stockholm: »Av Stockholms 59 biografer spela 35 amerikanska filmer (därav 8 rena krigssaker med delvis vansinnig hets, som t. ex. filmen Casablanca), 16 biografer visa svenska filmer (däribland den infamt antityska filmen Det brinner en eld från det ockuperade Norge). På två biografer gå en dansk och en fransk film, och på de återstående 6 summa tre tyska filmer, en med Jannings, en färgfilm, Borgmästarinnan badar, och en gammal film med Zarah Leander. Att märka är, att de tre tyska

168 filmerna gå antingen på fjärde klassens biografer eller långt ute i förorterna. Detta förhållande är betecknande: av 59 biografer visa 35 anglo-amerikanska filmer, 16 svenska och 6 tyska filmer.» (15. 10. 43. Ö. fr. ty.) I s a m b a n d m e d d e n s. k. k u l t u r b o j k o t t e n i b ö r j a n av 1944 m i n s k a d e ytterligare d e n s v e n s k a p u b l i k e n s intresse för t y s k film, s o m u n d e r trycket av k r i g s h ä n d e l s e r n a s u t v e c k l i n g sköts a l l t m e r a i b a k g r u n d e n . 1 Åtgärder för att förbättra d e n t y s k a filmens ställning. UFA vidtog r e d a n 1940 förberedelser för att få till s t å n d en för s v e n s k p u b l i k a v p a s s a d tysk f i l m p r o d u k t i o n ; n å g o t s e n a r e , p å v å r e n 1941, p l a n e r a d e U F A att i n k ö p a egna b i o g r a f e r i S t o c k h o l m och p å a n d r a o r t e r i Sverige; i augusti s a m m a å r ö p p n a d e s ett n y t t t y s k t filmbolag i S t o c k h o l m , etc. etc. N e d a n r e d o g ö r e s för dessa och a n d r a å t g ä r d e r för att f ö r b ä t t r a d e n t y s k a filmens ställning. Planer

på tysk-svensk

filmproduktion.

I n o v e m b e r 1940 b e s ö k t e en överregissör F r i c k e vid U F A i Berlin Stockh o l m för att e t a b l e r a t y s k t - s v e n s k t s a m a r b e t e p å f i l m p r o d u k t i o n e n s o m r å d e . Han rapporterade härom: »Här är säkert åtskilligt att göra för den tyska filmen. UFA:s svenske representant har sagt, att 90 °/o av de svenska filmskådespelarna säkerligen gärna fore till Tyskland. De våga bara inte visa sin tyskvänlighet, på grund av judisk press o. s. v. Men det kommer ju att ändra sig! I dag åt jag lunch med Tyska legationens pressattaché. Han förutsäger en stark kulturpolitisk verkan av våra planer. Det är överhuvud taget min erfarenhet, att det vore mycket lätt att vinna dessa små nordiska länder med deras synnerligen utvecklade nationalstolthet, om man bara ville filma lämpliga motiv ur deras stolta historia. Man måste bara ta ur dem deras misstro och ängslan, att Berlin skall sluka dem helt och hållet. Man måste vara mycket försiktig och visa särskilt intresse för deras egna skådespelare. Om det skulle lyckas oss att utnyttja dessa länders tacksamma historiska motiv utan att våldföra oss på dem, komme vi säkert att slå den amerikanska, filmen ur brädet här. I Sverige understrykes att de flesta filmer med skandinaviska motiv som inspelats i Berlin inte haft någon framgång, eftersom de verkat, oäkta. En filmman, som har stor erfarenhet från USA, uttalade sin förvåning över bristande tyskt initiativ i detta avseende. Vi ha tekniskt mycket att lära av vår militära organisation: grundligt förarbete och därefter en koncentrerad stöt. Här borde finnas en tysk central med betydande resurser, som arbetade efter klara linjer.» (20. 11. 40. ö . fr. ty.) E n tid efter å t e r k o m s t e n till Berlin u n d e r r ä t t a d e F r i c k e en svensk kollega i S t o c k h o l m o m att h a n s u p p s l a g från sverigevistelsen n u skulle b ö r j a r e a liseras: »Nu har det äntligen kommit så långt, att jag den 1 februari kan börja det praktiska arbetet vid UFA för att realisera en tysk-nordisk filmproduktion. Vi ämna först inbjuda ett antal nordiska filmmän till överläggningar i Berlin. Dessutom vore jag tacksam om Ni kunde meddela namnen på några svenska skådespelare som kunna komma i fråga för de planerade filmerna. Deras tyska språkkunskaper behöva ej 1

Om kulturbojkotten se s. 29 och 93 f.

169 vara perfekta, eftersom vi i förekommande utbildning.» (23. 1. 41. Ö. fr. ty.)

fall skola ombesörja deras vidare

Av tillgängligt m a t e r i a l f r a m g å r ej h u r u v i d a dessa p l a n e r verkligen k o m m o till u t f ö r a n d e . Planer på inköp av biografer i Sverige. P å v å r e n 1941 p l a n e r a d e U F A att a n s k a f f a e g n a b i o g r a f l o k a l e r i S t o c k h o l m och p å a n d r a o r t e r i Sverige. D e t t a f r a m g i c k av n e d a n s t å e n d e b r e v f r å n U F A : s r e p r e s e n t a n t i S t o c k h o l m till h u v u d k o n t o r e t i B e r l i n : »Strängt konfidentiellt! I princip är det visserligen synnerligen önskvärt, att vi erhålla egna teatrar icke endast i Stockholm utan också på andra platser i Sverige. Men vi måste därvid räkna med olika svårigheter. Hittills har man i Sverige vetat att avvisa alla försök från utländsk sida att köpa biografer här. Vad en teater på Stureplan beträffar, kan först konstateras, att läget är utmärkt. Stureplan motsvarar närmast platsen vid Gedächtniskirche i Berlin, och de flesta spårvagns- och busslinjer stanna i närheten av den påtänkta biograflokalen [nuv. Anglais]. Så långt är det gott och väl. Emellertid bör observeras, att en mängd stora biografer redan befinna sig i platsens omedelbara närhet, bl. a. Röda Kvarn, Rigoletto, Saga, Royal, Spegeln, Sture, Aveny och Olympia. Hur bra en vacker premiärteater må vara i och för sig, äro vi inte behjälpta därmed. Vi få inte glömma, att de viktigaste och bästa andrahandsteatrarna ingå i teaterkoncerner med vilka vi skulle bli konkurrenter och vilka alltså inte så gärna skulle spela våra filmer. Vidare måste man ta hänsyn till att hitintills aldrig någon biograf i Stockholm kunnat föra fram ett enda lands filmproduktion. Som Ni redan vet, har Paramount gjort ett sådant försök men misslyckats. Vi kunna sannolikt inte klara en biograf med enbart tyska filmer. Även om vi skulle vilja spela amerikanska filmer, skulle de amerikanska bolagen här säkert inte ge oss några. Vad beträffar svenska filmer får man inte förbise, att de förnämsta filmproducenterna samtidigt ha egna biografer. Vi skulle därför bara kunna få ett ringa antal filmer från de mindre svenska filmbolagen. För att lyckas [att stärka den tyska filmens ställning] måste vi sålunda förfoga över en hel kedja av biografer; då bleve det också lättare att få tillgång till filmer av icke-tyskt ursprung. För tillfället står icke någon sådan kedja av biografer till disposition. Hur läget kommer att vara om 1—F/2 år, är svårt att förutsäga. Det är ju emellertid inte alldeles uteslutet, att vi då mycket lättare än nu skulle kunna få en uppgörelse till stånd med någon av de stora biografägarna.» (14. 5. 41. ö . fr. ty.) Ny tysk filmagentur i Stockholm. I augusti 1941 ö p p n a d e — enligt v o n Gossler — det t y s k a filmbolaget T o b i s - C i n e m a - F i l m G. m . b . H. e n a v d e l n i n g i S t o c k h o l m u n d e r ledning a v en a n f ö r v a n t till d r K a p p n e r . D e n n e s k u l l e enligt s a m m a k ä l l a h a m e d d e l a t d e s v e n s k a filmbolagen, att » g r u n d a n d e t av T o b i s ' stockholmsfilial är svaret p å de svenska filmbolagens b r i s t a n d e i n t r e s s e för tysk film». T o b i s ' stockholmsfilial synes e m e l l e r t i d h a v a r i t e n f e l k a l k y l o c h m e d f ö r d e endast ö k a d e s v å r i g h e t e r att p l a c e r a t y s k a spelfilmer p å d e s v e n s k a b i o g r a f e r n a . F ö r k l a r i n g e n h ä r t i l l gavs a v v o n Gossler:

170 »De svenska filmbolagen äro på grund av sina kontrakt med hundratals biografägare i landsorten förpliktade att hyra ut ett visst antal filmer under vintersäsongen. Hittills ha filmbolagen i Stockholm hyrt ut även Tobis-bolagets filmer. När nu Tobis upprättat en egen byrå i Stockholm, inta de svenska filmbolagen helt naturligt den ståndpunkten, att de ej ha något som helst ekonomiskt intresse av att placera Tobis' filmer, eftersom ju dessa numera uthyras genom en egen byrå i Sverige. De luckor, som eventuellt uppstå i programsättningarna i landsorten, fyllas därför ut med amerikanska och framför allt med nya engelska filmer. Eftersom kontrakten mellan filmbolagen i Stockholm och biograferna i landsorten alltid uppgöras ett år i förväg, så har — i varje fall beträffande denna säsong — den beklagliga situationen inträtt, att öppnandet av en filial för Tobis i Stockholm till en början medfört en stark tillbakagång för den i Sverige redan så sällsynta tyska filmen. — Man kan blott hoppas, att Tobis-byrån till nästa säsong hunnit inarbeta sig så, att den ensam kan avsluta ett fördelaktigt kontrakt och sedan genom ökad avsättning för sina filmer fylla ut det absoluta vakuum, som uppstått denna säsong. Men man måste naturligtvis räkna med att de svenska filmbolagen icke komma att vara overksamma under mellantiden och att de till fullo komma att utnyttja sina årslånga förbindelser med landsorten för att även i framtiden säkra marknaden för sig själva och i möjligaste mån utestänga Tobis.» (4. 12. 41. Ö. fr. ty.) Knappt två månader därefter meddelade von Gossler, att Tobis' stockholmsfilial stängts »i samband med en omorganisation av film väsendet i Tyskland»: »Det för Tobis' Sverige-avdelning avsedda arbetet har övertagits av UFA:s filial i Stockholm, vilken kommer att fortsätta dess verksamhet.» (26.1.42. ö.fr.ty.) Propaganda genom filmtidskrifter. Ett nytt försök att propagera för tysk film gjorde UFA i Stockholm genom att distribuera en tysk filmtidskrift. UFA:s direktör skrev härom till huvudkontoret i Berlin: »Beträffande de till oss översända specialnumren av tidskriften Der Deutsche Film kunna vi meddela, att vi utsänt denna tidskrift jämte julkort till alla biografägare i Sverige samt till hotell, restauranger, väntrum, bibliotek, frisersalonger o. s. v. i Stockholm och i landsorten. Även ledande personer i olika organisationer inom filmbranschen ha erhållit tidskriften. Vi anse att den med sin verkligt vackra utstyrsel måste vara en mycket god reklam för tysk film.» (28. 1. 42. ö. fr. ty.) I samband härmed undersökte UFA möjligheterna att utgiva en filmteknisk facktidskrift i Sverige, som skulle utkomma med 10 nummer per år. UFA:s stockholmsrepresentant rekommenderade livligt tillkomsten av en dylik tidskrift men framhöll samtidigt, att det till en början nog skulle bli svårt att finna prenumeranter och att tidskriften icke heller torde kunna finansieras genom annonser. (24. 1. 42.) Reklam för

spelfilmer.

En intensiv reklamkampanj bedrevs för många av de tyska spelfilmerna. Som exempel härpå citeras nedanstående ur meddelanden från UFA:s representant i Stockholm till huvudkontoret i Berlin:

171 »Vad beträffar reklamen för filmen . . . reitet fiir Deutschland kunna vi bl. a. meddela, att vi till premiären inbjudit kända ryttare och ledande personer inom hästsporten. Vi skola om möjligt utnyttja deras omdömen om filmen i den fortsatta reklamen. Med anledning av att kapplöpningssäsongen samtidigt tog sin^ början, läto vi förra lördagen och söndagen utdela flera tusen reklamblad till åskådarna vid de olika tävlingsbanorna.» (20.8.41. ö . f r . t y . ) »Publiken var icke fulltalig såsom önskat var vid premiären på Unga vingar och bestod till största delen av segelflygbitna ungdomar. Stämningen bland publiken var god, och filmen applåderades kraftigt. Såsom reklam för filmen ha vi tillsammans med Kungliga svenska aeroklubben i biografens foajé arrangerat en utställning, vilken omfattar flygplansmodeller samt foton och bilder om segelflyg.» (23.3.42. Ö.fr.ty.)

Planer

på att förhindra

kopiering

av engelska

och amerikanska

filmer.

E n l i g t v o n Gossler i n k o m m o d e e n g e l s k a o c h a m e r i k a n s k a f i l m e r n a till Sverige e n d a s t i e n s t a k a e x e m p l a r , o c h k o p i e r a d e s h ä r p å f r å n T y s k l a n d i m p o r t e r a d råfilm. I b ö r j a n a v 1942 h o t a d e m a n p å tyskt h å l l m e d att s t o p p a all e x p o r t av r å f i l m till Sverige, d ä r e s t a m e r i k a n s k a och engelska filmer a l l t j ä m t finge förevisas p å s v e n s k a biografer. H ä r o m s k r e v v o n Gossler: »För tillfället är stämningen mycket upprörd inom härvarande filmkretsar över att man från tysk sida har fordrat, att inga amerikanska filmer längre skola få visas i Sverige. Därest Sverige ej efterkommer detta tyska önskemål, ämnar man från tysk sida spärra all export hit av råfilmsmaterial. För att ytterligare förhandla om dessa komplicerade frågor befinna sig, enligt vad som meddelats oss, för närvarande tre tyska herrar i Stockholm. Ännu ha vi dock ej kommit till några resultat i denna angelägenhet.» (17.2.42. ö . f r . t y . ) E t t h a l v å r s e n a r e k o n s t a t e r a d e v o n Gossler m e d besvikelse, att f ö r h a n d l i n g a r n a icke lett till n å g o t positivt r e s u l t a t : »Dessa förhandlingar ha, såvitt vi veta, icke utfallit så som en tysk skulle önska. Vår fordran har uppenbarligen icke kunnat genomdrivas, och filmerna kopieras nu som förr här i Sverige. Genom att på detta sätt leverera råmaterial bereder Tyskland sina fiender möjlighet att sprida filmer i Sverige.» (15.9.42. ö . fr. ty.) Alla å t g ä r d e r i syfte a t t v i n n a t e r r ä n g i Sverige för t y s k a spelfilmer v o r o e m e l l e r t i d — s o m r e d a n sagts — förgäves.

2. Journalfilm. E t t viktigt led i d e n t y s k a p r o p a g a n d a n v a r att visa j o u r n a l f i l m p å s v e n s k a biografer. D i s t r i b u t i o n e n o m h ä n d e r h a d e s av U F A : s a g e n t u r i S t o c k h o l m . U n d e r de första k r i g s å r e n fingo t y s k a j o u r n a l f i l m e r allt större s p r i d n i n g . E n l i g t uppgift f r å n U F A skulle s å l u n d a i o k t o b e r m å n a d 1940 d y l i k a filmer h a visats p å 80 biografer, v a r a v 18 i S t o c k h o l m , och i d e c e m b e r 1942 p å 126

172 biografer. Därmed nådde visningen av tysk journalfilm sin kulmen. I juli 1941 meddelade von Gossler, att två av UFA:s journaler blivit föremål för spontana applåder från den svenska publikens sida. Han tydde detta som »ett glädjande tecken på det omslag i stämningen, som nu långsamt börjat inträda i Sverige till följd av det tysk-ryska kriget». Han tillade, att det i varje fall var första gången som en UFA-journal applåderats, medan »de engelska journalerna mestadels mottogos av publiken med applåder för öppen ridå». I augusti 1941 distribuerade Ufa i Stockholm en reklamaffisch till samtliga biografer, som visade dess journaler. Affischen hade följande text:

AKTUELLT EXTRANUMMER. UFA-JOUR N Å L E N NR. 518 innehåller denna vecka bl. a. TYSKA MÄSTERSKAPEN I ALLMÄN IDROTT. — KRIGET MOT SOVJET-RYSSLAND: Danska frivilliga avresa till Finland — nya bilder från fronten i Norra Finland — kring Stalinlinjens nyckelställning — ryska bombplan i skottlinjen — första bombangreppet mot Moskva — Kreml brinner. VAR SJÄLV MED DÄR VÄRLDSHISTORIA SKAPAS!

SE U F A - J O U R N A L E N V A R J E VECKA! Redan i maj 1941 hade UFA:s representant i Stockholm föreslagit huvudkontoret i Berlin att vidtaga åtgärder för att göra journalerna populärare i Sverige. Ur ett längre brev härom citeras: »För att göra vår journal populärare här kunna olika åtgärder försökas. En organisation i Stockholm för att blanda in svenska upptagningar i journalen ha Ni ju redan länge ställt i utsikt. Om Ni fortfarande på allvar ha för avsikt att upprätta en dylik organisation, vore det tillrådligt att börja med förberedelserna redan nu, så att vi stå rustade till början av nästa säsong. Det är ju klart att en UFAjournal, som inte blott innehåller utländska utan också de viktigaste svenska händelserna är mycket intressantare. Svensk filmindustri har ju en sådan 'veckorevy', som är mycket populär. Det kan antagas, att UFA-journalen försedd med svenska bilder också skulle få ett helt annat mottagande i pressen än vad som nu är fallet. Från vinterspelen i Garmisch-Partenkirchen ha Ni skickat mycket litet bilder av de svenska (och även finska) prestationerna där, praktiskt taget blott av de tyska. Detta är ett psykologiskt fel. Här skulle det göra ett mycket gott intryck, om Sveriges deltagande i dylika idrottsevenemang framhävdes starkare. Bilder av den svenske boxaren Tandbergs uppträdande i Berlin kunna här annonseras extra i tidningen och skulle draga många åskådare till de teatrar där UFA-journalen spelas. Vidare vore det önskvärt att man finge se upptagningar av svenske ministern i Berlin, tysk-svenska evenemang, den svenska kolonien o. s. v. Vi förstå väl, att dessa upptagningar skulle förorsaka ganska stora extrakostnader, men om vi vilja göra vår journal populär här, blir detta likväl nödvändigt.» (16. 5. 41. ö.fr.ty.) Förslaget ledde snart till positivt resultat. Från och med november 1941 (journal n r 533) kommenterades sålunda samtliga tyska journalfilmer av en

173 svensk speaker och innehöll därefter ofta även reportage från Sverige. Detta möjliggjorde kortfilmsföreställningar med tyska journalfilmer i större utsträckning än tidigare. UFA:s representant i Stockholm lyckades också att på senhösten 1941 få till stånd dylika föreställningar på en mängd biografer i Sverige: på Saga i Stockholm, på Boulevard i Göteborg samt på biografer i Arvika, Eskilstuna, Eslöv, Hälsingborg, Hörby, Karlskrona, Linköping, Lund, Norrköping, Uppsala, Örebro med flera orter. Den betydande framgång som detta innebar för de tyska journalfilmerna var dock av kortvarig natur. Det dröjde inte länge, förrän kortfilmsföreställningarna på biograferna å flertalet ovannämnda orter inställdes. Det blev samtidigt allt svårare att placera de tyska journalerna som förspel till tyska långfilmer. UFA:s representant skrev härom: »Särskilt den del av publiken, som går på bio för att ha en trevlig kväll, har icke intresse av några krigsbilder. Hur stort antal biobesökare vi förlora genom att våra journaler framföras samtidigt som våra filmer kan knappast anges i siffror. I industrisamhällen och på biografer, vilka huvudsakligen besökas av arbetare, är detta antal mycket stort.» (5. 6. 42. ö. fr. ty.) I september 1942 mötte UFA nya svårigheter med anledning av en journalfilm om den engelsk-amerikanska raiden mot Dieppe. Samma dag filmen skulle ha premiär på 20 biografer i Stockholm ströks den i sista minuten från programmet på åtta av dessa, till följd av ingripande från ett amerikanskt filmbolag. Härom skrev von Gossler: »Då UFA i en annons nu påpekar, att flera stockholmsbiografer — trots kontrakt — på uppmaning av amerikanska filmbolag vägrat visa UFA-journalen med bilder från Dieppe, är detta blott ett erkännande av ett faktum som Tyska turistbyrån ofta framhållit och uppriktigt beklagat: att den tyska filmen i Sverige helt och hållet utkonkurreras av den amerikanska. Ett bevis härför är att någon förändring ej inträtt i detta förhållande, oaktat en stort upplagd och med talrik medarbetarstab arbetande UFA-filial sedan ett år tillbaka finnes i Stockholm. (15. 9. 42. ö. fr. ty.) Trots UFA:s alla ansträngningar att i Sverige sprida tysk journalfilm visasades sådan under de senare krigsåren kontinuerligt endast på ett fåtal biografer.

3.

Smalfilm.

Tyska legationen i Stockholm visade under hösten 1941 och början av år 1942 ett livligt intresse för att sprida tysk smalfilm i Sverige. I ett samtal mellan legationen och UFA i Stockholm framhölls, att legationen under flera månader varit sysselsatt med denna angelägenhet. Legationen uttryckte en förhoppning om att inom kort kunna meddela UFA »glädjande nyheter om tysk smalfilm» (6. 2. 42.). Därmed åsyftades troligen de vid denna tidpunkt avancerade planerna på att i Sverige öppna en agentur för Deutsche Schmalfilmvertrieb Gesellschaft, Descheg, med uppgift att uthyra och utlåna

174 smalfilmer, von Gossler, som tillfrågades om utsikterna för ett dylikt företag, sade sig förmoda att ett relativt litet antal smalfilmsapparater funnes i privat ägo här. Han framhöll dock att stora möjligheter funnos att visa smalfilm i Sverige: »Nästan varje förening, skola, klubb och framför allt samtliga militärförband ha en smalfilmsapparat. I våra filmrapporter ha vi under de senaste åren kunnat inrapportera ett icke ringa antal föreställningar vid svenska truppförband, något som vi naturligtvis anse särskilt viktigt.» (19. 5. 42. ö. fr. ty.) På våren 1943 aktualiserades ånyo frågan om att i Stockholm öppna en agentur för Descheg. I ett telefonsamtal med Berlin, den 8 maj 1943, uttalade legationen som sin uppfattning, att representationen för Descheg borde uppdragas åt ett dotterbolag till Zeiss. UFA skulle vara representerat i Deschegs styrelse för att kunna utöva en viss kontroll. Berlin underströk bestämt vikten av att UFA icke syntes utåt i detta sammanhang. De syften för vilka Descheg arbetade framgingo bl. a. av ett brev i augusti 1942 från detta bolag till filmattachén vid Tyska legationen i Stockholm, dr Werner Boening. I brevet anmodades legationen att vända sig till framstående svenskar på det kulturella området för att av dem erhålla uttalanden om smalfilmens betydelse: »Härvidlag är det ej i främsta rummet fråga om smalfilmen, utan om de möjligheter den ger att »göra en väsentlig kulturell insats för Europas olika folk.» Uttalandena skulle användas i samband med en smalfilmskongress i Agram september 1942. Ur skrivelsen citeras vidare: »Vid denna 'Siidost-Tagung' skall offentligen framhållas att ett metodiskt utnyttjande av smalfilmen har en utomordentligt stor kulturell uppgift i Europa, som normalfilmen knappast kan fylla och som är av den största betydelse för Europas andliga utveckling. Smalfilmen kan och skall giva framför allt de miljoner människor, som icke bo i städerna och ej ha tillgång till biografer med dagliga föreställningar möjlighet att tillgodogöra sig filmens kulturvärden. Smalfilmen skall med kulturfilmer, dokumentariska filmer, journalfilmer etc. bidraga att fördjupa miljoner människors världsbild. Därigenom skall smalfilmen hjälpa till att bygga andliga broar mellan folken, en uppgift, som hittills ägnats föga uppmärksamhet. Att uppnå detta mål är därför i högre bemärkelse att fylla en europeisk uppgift, i synnerhet som vi i vårt arbete för smalfilmens framgång ej se som vårt högsta mål att öka filmens uthyrningsmöjligheter utan först och främst förmedla de andliga och själsliga värden, som skola skapa en europeisk kultur av den latenta kraften hos olika folk. Deschegs 'Siidost-Tagung' skulle väcka så mycket större genklang om vi från ledande personligheter i olika länder kunde erhålla uttalanden, som i nyssnämnda anda förklara och understryka den europeiska och kulturella betydelsen av att sprida smalfilm. Vi önska e j uttalanden från personer, som ägna sig åt filmverksamhet utan från sådana, som spela en roll som kulturpersonligheter i respektive länder, ledande män inom landets styrelse, diktare, konstnärer, filosofer, forskare etc. Vi bedja Eder nedlägga stora ansträngningar på denna angelägenhet, i synnerhet som ett uttalande från Sverige, sådant förhållandet nu är (so wie die Dinge heute liegen) skulle göra ett starkt intryck.» (11.8.42. ö.fr.ty.)

175 Även andra tyska filmbolag än Descheg gjorde propaganda i Sverige för tysk smalfilm. På våren 1942 utsände exempelvis Tobisfilm i Berlin till svenska filmbolag och fotografiska affärer ett stort antal brevkort med reklam för en serie smalfilmer av ren propagandakaraktär benämnd Degeto Weltspiegel. Innehållet å brevkorten var av följande lydelse: »Käre smalfilmsvän! Degeto-Weltspiegel har nyligen färdigställt en ny smalfilmsserie, serie 23, vilken uteslutande ägnar sig åt att skildra Europas kamp mot bolsjevismen. I den första filmen visas de viktigaste avsnitten från de första veckornas strider mot Ryssland, i synnerhet de baltiska staternas befrielse och genombrottet vid Brest-Litowsk. Vi rekommendera Eder att redan nu beställa denna intressanta och värdefulla film. Ytterligare filmer i denna serie Europas kamp mot bolsjevismen skola inom kort utkomma.» (ö.fr.ty.) På kortets framsida avtecknade sig, mot bakgrunden av Europas karta, en bepansrad näve med ett mot Sovjet-Ryssland riktat svärd, överst på kartan angavs filmens innehåll med följande rubriker: »I morgongryningen går den tyska hären till anfall på bred front. — Inga gränspålar hindra längre våra arméers frammarsch. — De första fångarna. — Utan uppehåll rycka infanteri- och pansartrupper fram. — Kowno har fallit. — Våra trupper hälsas med glädje i den forna litauiska huvudstaden. — Diinaburg intages med stormning. — Infanteriet rensar fientliga nästen. — Grodno befinner sig i våra händer. —• Striden rasar häftigt kring Brest-Litowsk.» (ö. fr.ty.)

4. Tysk övervakning av den svenska

filmmarknaden.

På officiellt tyskt håll följde man noga spelprogrammen på de svenska biograferna. Exempelvis hade tyska konsulatet i Malmö i uppdrag att till Auswärtiges Amt insända veckorapporter över alla filmer, som visades inom konsulatsområdet. En dylik rapport för sista veckan i februari 1941, återges nedan i sin helhet: »Programmen å 124 biografer i Malmö konsulatsområde ha undersökts. Av de 124 filmerna voro 13 tyska (varav 2 journalfilmer), 39 svenska, 50 amerikanska, 13 engelska, 6 franska, 1 finsk, 1 kanadensisk och 1 tjeckisk. 2 filmer kunde icke fastställas till sitt ursprung. Malmö: 1 tysk film jämte 1 tysk journalfilm, 4 svenska och 9 amerikanska filmer, 1 engelsk och 1 fransk film. Lund: 1 tysk journalfilm, 1 svensk, 1 fransk och 4 amerikanska spelfilmer. Hälsingborg: 1 tysk film, Aufruhr, vilken av ortspressen omnämnes som 'en mycket ovanlig film', 1 svensk och 5 amerikanska filmer. Trelleborg: Här visades med stor framgång den tyska filmen Der Postmeister, 2 svenska och 2 amerikanska filmer. Kalmar: 1 tysk film, Das Meer brennt, 1 svensk, 1 fransk och 3 amerikanska filmer. Ystad: 2 tyska filmer Hurra, ich bin Papa, som av kritiken betecknades som 'utomordentligt charmfuH', samt Die rote Orchidee som likaledes hade god press, 1 svensk och 1 amerikansk film.

176 I den lilla staden Hörby visades under denna vecka 2 tyska filmer: under första hälften Der komische Hut och därefter Mutterliebe. I Västervik: 1 svensk, 2 amerikanska filmer; Oskarshamn: 1 svensk, 2 amerikanska; Växjö: 4 amerikanska, 1 fransk; Kristianstad: 1 svensk, 4 amerikanska; Karlshamn: 1 svensk, 1 engelsk, 2 amerikanska; Karlskrona: 3 svenska, 1 engelsk, 3 amerikanska; Landskrona: 3 svenska, 1 tjeckisk, 3 amerikanska. På landsbygden ha inga tyska filmer förevisats.» (Ö. fr. ty.) Det finns a n l e d n i n g f ö r m o d a att l i k n a n d e r a p p o r t e r a v l ä m n a d e s ä v e n f r å n a n d r a tyska konsulatsområden. P e r m a n e n t a r a p p o r t ö r e r voro ä v e n U F A : s r e p r e s e n t a n t i S t o c k h o l m o c h f ö r e s t å n d a r e n för T y s k a T u r i s t b y r å n , v o n Gossler. Den förre h a d e s å l u n d a i u p p d r a g av T y s k a l e g a t i o n e n att fr. o. m. o k t o b e r 1942 varje vecka till Berlin i n s ä n d a f ö r t e c k n i n g över de b i o g r a f e r i Sveriges tio största s t ä d e r , vilka förevisade tysk film. Den s e n a r e å t e r h a d e till uppgift att i f r ä m s t a r u m m e t r a p p o r t e r a o m filmer p å S t o c k h o l m s biografer av icke tyskt u r s p r u n g , företrädesvis a m e r i k a n s k a och engelska. U r ett b r e v f r å n von Gossler: »Alltsedan min återkomst till Stockholm den 16 februari har jag åter haft otroligt mycket att göra. — Sedan min avresa i slutet av januari har här dykt upp så många nya utländska filmer, att jag varit tvungen bevista 2 föreställningar per kväll. Det hör numera till mina uppgifter att avlägga rapport om biografprogrammen. » (24. 2. 42. ö . fr. ty.) v o n Gosslers rapporter o m allierad film. N e d a n citeras u t d r a g u r von Gosslers r a p p o r t e r till Berlin företrädesvis o m engelska och a m e r i k a n s k a filmer s a m t o m d e n s v e n s k a p u b l i k e n s r e a k t i o n inför dessa. Nattexpressen. »Det märkvärdiga med filmen är att den redan från första dagen mottagits med stormande applåder av biopubliken. Framför allt applåderas det naturligtvis alltid då en uniformerad tysk tjänsteman får ett knytnävsslag i ansiktet av en engelsman samt i slutet av filmen varje gång en tysk gränsvakt eller SS-man skjutes av de engelska spionerna vid den kamp som uppstår då männen fly ur Tyskland. Då jag såg filmen vid gårdagens eftermiddagsföreställning, var biografen nästan tom och publiken bestod så gott som uteslutande av ungdom mellan 17 och 20 år, vilken reagerade på ovannämnda vis med ljudliga applåder. Varje gång någon i filmen hälsade med tysk hälsning bröt publiken ut i skallande skratt. Som jag hörde har Tyska legationen respektive kulturattachén med anledning av en personlig rapport från den vid premiären närvarande redaktören för 'Essener Nationalzeitung', herr Wagener, förhandlat med de svenska myndigheterna och försökt få filmen förbjuden, men underhandlingarna strandade på motstånd från svenskt håll.» (13. 1. 41. ö . fr. ty.) »Engelsk hets film». »På den stora Stockholmsbiografen Spegeln spelas nu en engelsk hetsfilm, som visar hur engelska flygplan nedskjuta massvis med tyska flygare. Den svenska publiken applåderar kraftigt.» (8. 8. 41. ö. fr. ty.)

177 Utrikeskorrespondenten. »Hetsfilmen Utrikeskorrespondenten var under sin rekordlånga speltid på 3 månader på lyxpremiärbiografen Royal nästan genomgående utsåld med 97 % betalda biljetter. Detsamma gäller övriga engelska och amerikanska filmer, antingen de varit allvarliga eller lustspelsbetonade. Och som en sammanfattning kunna vi konstatera, att ännu i dag den tyska filmen inte slagit igenom här, trots den glädjande ökningen av här uppförda filmer från Riket.» (9. 5. 41. ö . fr. ty.) S.F.-s journal, nr 1 119. »Det viktigaste vid premiären var dock förspelet, Svensk filmindustris journal nr 1 119. Denna innehåller — utom ett idrottsreportage från Sverige — huvudsakligen endast bilder av ryskt ursprung. De flesta bilderna ägnas åt polacken Sikorskys besök i Moskva med anledning av den rysk-polska vänskapspaktens avslutande för någon tid sedan. Under flera minuter ser man Stalin och Molotov i närbild samt bilder från en av de sedvanliga stora militärparaderna på Röda torget i Moskva. De svenska kommentarerna till dessa bilder äro häpnadsväckande. Speakern inleder bildserien med följande ord: 'Denna gång se vi en leende och skämtsam Stalin framför kameran!' Enligt min mening såg Stalin ut som en gammal räv. Man kände sig mycket illa berörd vid närbilderna av Stalin och Molotov. Den fulltaliga publiken betraktade filmen utan att visa den ringaste motvilja eller förvåning. Jag kunde icke uppfatta så mycket som ett mumlande. Lugnet i salongen vittnade alls icke om någon avsky för dessa bilder utan tvärtom om mycket spänt intresse. Samma journalfilm visade ytterligare frontfotografier av ryskt ursprung med — enligt min åsikt — uppkonstruerade genombrott av tunga ryska tanks genom 'tyska' ståltrådshinder, kraftigt skjutande pansarvärnskanoner, annat artilleri samt ryskt kavalleri i underbart teatralisk ritt över vidsträckta snöfält.» (24. 2. 42. ö . fr. ty.) En yankee flyger till London. »Det mest intressanta i filmen En yankee flyger till London är en rad originalupptagningar av engelsmännens flykt från Dunkerque, vilka oerhört realistiskt visa en oöverskådlig mängd 'tommies' vadande i vatten och förtvivlat kämpande för livet. De luftstrider, som samtidigt utkämpas över Dunkerque, äro utan tvivel även hämtade ur det officiella reportaget från Dunkerque, medan naturligtvis de närstrider, i vilka filmhjälten Tyrone Power är invecklad — förresten utomordentligt skickligt gjorda — äro ateljébilder. Slaget vid Dunkerque utgör för övrigt höjdpunkten i filmen, som slutar med de evakuerade engelska truppernas hemkomst. Den engelska propagandan låter naturligtvis trupperna gå i land i England pigga och glada och vid god vigör, trots att den svenska pressen publicerade ingående rapporter från engelska och neutrala ögonvittnen, som konstaterade, att trupperna återkommo till England totalt utmattade och fullständigt nedbrutna. För flera veckor framåt hade de varit odugliga till krigstjänst. Filmen kan betecknas som utmärkt i alla avseenden. Det är naturligtvis rena fiendepropagandan, vilken dock på ett skickligt sätt och framställd utan stora överdrifter knappast kan förfela sin verkan på publiken.» (19. 2.42. ö . fr. ty.) Korsdrag i paradiset. »På Royalbiografen såg jag i går Lubitschfilmen Korsdrag i paradiset, som sedan något tid tillbaka spelats där. Filmen är ett typiskt amerikanskt lustspel med en obruten kedja av komiska situationer. I den senare delen av filmen förekommer 12—463151

178 emellertid en scen, som bokstavligen tog andan ur mig såsom varande tysk. Det är mig fullständigt obegripligt, att den svenska censuren ej har klippt denna oerhört grova förolämpning mot statsöverhuvudet i en vänligt sinnad stat. Huvudrollens innehavare, Melwyn Douglas, som i filmen spelar en Mr. Baker, säger i en fingerad äktenskapsscen ordagrant följande: 'And I am going to be the mad dog of 685 Park-Avenue, Heil Baker!' och beledsagar de båda sista orden med knyckig tysk hälsning. På grund av den inställning USA redan före sitt inträde i kriget hade gentemot oss, är det ej förvånansvärt att filmen upptagit den smutskastning mot vår Fiihrer, som under de sista åren så ofta förekommit i engelsk och amerikansk press, där Fuhrern som bekant kallas 'den galne hunden i Wilhelmstrasse'. Det är mig fullkomligt ofattbart, att denna film så länge fått spelas på en av Stockholms största biografer utan att någon människa har gjort invändningar mot ovannämnda scen. — — — Jag skulle slutligen vilja särskilt betona, att denna passus med lätthet hade kunnat klippas bort utan att filmen på något sätt blivit lidande därpå.» (25.2.42. Ö.fr.ty.) Farligt

månsken.

»Filmen Farligt månsken innehåller en utmärkt skickligt gjord antitysk propaganda, som dock framföres i en sådan form, att ett inskridande mot filmen — enligt min mening — är fullkomligt omöjligt, då ingenstädes i dialogen direkta angrepp mot Tyskland förekomma. Den antityska tendensen går liksom vid sidan av den egentliga handlingen och visar sig mest i en skickligt arrangerad bakgrund. Som exempel kan nämnas, att ett tyskt luftangrepp mot Warszawa utspelas mot bakgrunden av ruinerna efter en just bombad kyrka. Inte ett ord yttras om kyrkan, men man kan naturligtvis inte undgå att hela tiden se den, och syftet med denna bakgrund — att publiken skall bli upprörd — uppnås efter vad vi kan förstå helt och fullt.» (19. 5. 42. ö.fr.ty.) Internationella divisionen. »Filmen Internationella divisionen hade i går premiär på Saga. Filmen är i motsats till Farligt månsken helt och hållet en krigsfilm och tycks ha inspelats nyligen. Även denna film är i högsta grad farlig för oss genom sin oerhört skickliga antityska propaganda. Icke heller i detta fall ha vi någon möjlighet att ingripa mot att filmen visas. Även i fråga om denna film gäller det som sagts om Farligt månsken. Det är framför allt bakgrunden till den egentliga handlingen, som påverkar åskådarna i den riktning det amerikanska filmbolaget önskar, nämligen till ett förbittrat hat mot allt tyskt. Filmens titel Internationella Divisionen föranleder åskådaren att tro att representanter för alla eller åtminstone för de flesta av de för England kämpande folken skola uppträda i filmen. Detta är emellertid icke fallet. Jämte huvudrollen, som spelas av en amerikan, förekommer endast en belgare i en biroll. Andra folk äro icke representerade. (En polack och en tjeck presenteras visserligen men förekomma därefter inte mera.) Norrmän, danskar etc. saknas alltså. Glädjande nog för oss tyskar är detta en brist i filmen, som måste minska dess framgång i Sverige, då intresset här naturligt nog är särskilt stort för landsflyktiga norrmän och danskar. För övrigt är filmen i alla avseenden förstklassig och därigenom naturligtvis mycket farlig. Man får genast det intrycket att filmen är inspelad med tanke på att visas i neutrala länder. Detta är säkerligen också fallet. Publiken applåderade livligt vid filmens slut.» (19. 5. 42. ö. fr. ty.)

179 Mrs

Miniver.

»De amerikanska och engelska filmer, som visas här, äro så späckade med krigspropaganda och sysselsätta sig så fullständigt undantagslöst med de allierade flygoch sjöstridskrafternas hjältedåd, att det inte längre lönar sig att regelbundet kontrollera dem, för så vida inte alldeles särskilda omständigheter motivera ett besök. Den fientliga propagandan i dessa filmer är dels mycket grov, dels subtil och skickligt gjord, men enligt omdömesgilla personers utsago dock av sådan karaktär, att ett officiellt inskridande inte skulle ha någon utsikt till framgång och inte heller är direkt nödvändigt. Den största kassafilmen är alltjämt den utmärkta krigsfilmen från den engelska hemmafronten, Mrs Miniver, som nu har gått i månader på Rigoletto för fullsatta hus.» (27. 3. 43. ö . fr. ty.)

Missnöje m e d den svenska filmcensuren. F ö r flera t y s k a filmer u t g j o r d e d e n s v e n s k a c e n s u r e n ett effektivt h i n d e r , E x e m p e l p å e n dylik film v a r Jud Suss, som förbjöds a v c e n s u r e n i b ö r j a n a v 1941. N o r d i s k Tonefilm, s o m försökt p l a c e r a den, skrev h ä r o m till T e r r a Filmkunst i Berlin: »Vi ville gärna veta om Ni anser att vi skola klippa ned filmen nu eller om även Ni är av den åsikten, att vi skola vänta därmed till i höst, för att då sända filmen i nyredigerat skick till censuren. Vi hoppas nämligen, att om ungefär ett halvt år en större förståelse för denna film kommer att förefinnas i Sverige.» (28. 2. 41. ö . fr. ty.) F i l m e n Jud Suss visades aldrig offentligt i Sverige m e n vid flera tillfällen vid a v T y s k a legationen o c h L a n d e s g r u p p e S c h w e d e n a n o r d n a d e föreställn i n g a r för särskilt i n b j u d n a . 1 Vid åtskilliga tillfällen f r a m k a l l a d e f i l m c e n s u r e n s g o d k ä n n a n d e a v i c k e t y s k a filmer stort m i s s n ö j e p å t y s k t håll. S o m e x e m p e l h ä r p å citeras ett telefonsamtal mellan Deutsches Nachrichtenburos redaktör i Stockholm, v o n K n o r r e , och f i l m a t t a c h é n vid T y s k a legationen, d r B o e n i n g : v. Knorre: Jag ringer för att rekommendera en film, som ni absolut måste se, Casablanca på Park-biografen med Ingrid Bergman. Boening: Tack, det var förfärligt vänligt! Jag går så gärna på bio. v. Knorre: Jag ringer närmast för att tala om, att det är den mest tyskfientliga film som överhuvud taget kan tänkas. Den har legat 3 månader i svenska censuren i avvaktan på att det politiska läget skulle bli sådant, att den kunde släppas ut. Nu är det tydligen så, att när vi inte lämnade något svar på noten om judarna, har filmen släppts. Det är nu önskvärt att alla tyska journalister se filmen snarast möjligt, för den kanske kommer att få följder. Så ju förr ni ser den desto bättre (12. 10. 43. ö. fr. ty.)

F i l m e n i den t y s k a p r o p a g a n d a n s tjänst k o m h ä r aldrig att få d e n b e tydelse s o m m a n p å t y s k t h å l l r ä k n a t m e d t r o t s d e v i t t g å e n d e å t g ä r d e r s o m vidtogos för att v i n n a d e n s v e n s k a p u b l i k e n . O r s a k e r n a h ä r t i l l t o r d e h a v a r i t 1

Jfr s. 32.

180 dels svårigheterna att producera filmer av tillräckligt hög standard, dels den mycket hårda konkurrensen på filmmarknaden. Vissa kategorier av svenskar togo därtill från början avstånd från tysk film genom att sympatisera med från svenskt håll vidtagna blockadåtgärder, och den stora massan av svenska biografbesökare reagerade snart mot det oftast mycket genomskinliga propagandistiska innehållet.

181 KAP. XIII.

TYSK RADIO. Utsändningar på svenska. Den tyska radion ställdes omedelbart efter det nationalsocialistiska partiets övertagande av makten i januari 1933 i den nya regimens tjänst för propaganda såväl inom som utom Tredje riket. Efter krigsutbrottet 1939 fick radiopropagandan på utlandet givetvis större betydelse än tidigare. Den tyska radions riksorganisation — Reichsrundfunk-Gesellschaft, m. b. H. i Berlin — var direkt underställd propagandaministeriet. Chef för radiopropagandan var en av Goebbels närmaste män, dr Hans Fritzsche, Ministerialdirektor i rikspropagandaministeriet och chefredaktör i Deutsches Nachrichtenburo i Berlin. Från och med den 23 november 1939 sände den tyska radion dagligen program på svenska. En stab av svenska medarbetare på Reichsrundfunk voro tyskarna behjälpliga med att utarbeta för Sverige lämpliga program för dessa sändningar och flera svenskar tjänstgjorde som hallåmän. »Köningsbergsradion» blev från början centralen för den på Sverige riktade radiopropagandan. Utsändningar ägde rum över Königsberg (291 m), över Weichsel (1 339 m) samt över kortvågssändaren DXM (41,27 m), m. fl. sändare. På hösten 1943 förstärktes sändaren i Weichsel för att intensifiera radiopropagandan i Sverige, enligt ett uttalande av en tjänsteman på Tyska legationen i Stockholm: »Och nu håller de på att bygga om ledningarna . . . vilket gör att utsändningarna bli betydligt starkare och man beräknar att ytterligare 60 000 personer här i Sverige skall kunna lyssna.» (7.10.43.) I början av 1944 insattes en ny sändare, Kattowitz (346 m), uteslutande för propaganda på Sverige. Till en början ägde utsändningar rum två gånger om dagen och pågingo en kvart, omfattande huvudsakligen dagsnyheter och kommentarer till dessa. Senare utökades sändningarnas antal och omfattade även underhållning av olika slag, särskilt musik men också kortare föredrag, dialoger m. m. över den ovan nämnda Kattowitzsändaren pågingo dagligen program på svenska från kl. 6 em. till kl. 1 på natten. Icke sällan behandlades i de tyska radio-

182 programmen även svenska interna förhållanden, och vid flera tillfällen kritiserades av svenska regeringen vidtagna åtgärder. Tyska legationen i Stockholm ägnade den tyska radiopropagandan stor uppmärksamhet, och därmed sammanhängande ärenden handlades på en särskild avdelning under ledning av en radioattaché, från våren 1943 legationsrådet Ulrich von Gienanth. Minister Thomsen tog själv livlig del i alla radiofrågor och i täta rapporter till Berlin kommenterade och kritiserade han programmen för de svenska sändningarna och gav uppslag till ämnen, som lämpligen borde behandlas. Exempelvis föreslog han, att bombkriget skulle göras till föremål för ett särskilt radioreportage och att i Tyskland bosatta svenskar skulle engageras för att skildra sina upplevelser från bombanfall och skicka hälsningar till anhöriga i Sverige. Minister Thomsen trodde, att ett sådant program skulle kraftigt stimulera intresset för sändningarna. Vid ett tillfälle, i januari 1944, framhöll h a n att den antijudiska propagandan i Königsbergsradion icke längre vore opportun med hänsyn till läget i Sverige. Han underströk, att den antijudiska propagandan måste vara strängt saklig för att här göra åsyftad verkan. Under slutet av 1944 dominerade i de svenska radioutsändningarna från Tyskland den antiryska propagandan. Svenskarna förebråddes för likgiltighet inför den ryska frammarschen och för bristande neutralitet i sin inställning till de krigförande. I december 1944 återupptogs temat Katyn i radiopropagandan. Frågan om de baltiska flyktingarna i Sverige och spekulationer om det ökade ryska inflytandet i Norden behandlades ofta i programmen. Den 24 januari 1945 upphörde de svenska utsändningarna från Königsbergsradion. Den 25 januari nådde ryska trupper under sin framryckning mot Berlin fram till Frisches Haff och hade därmed isolerat tyskarna i Ostpreussen. Enligt ett brev i februari 1945 från en av de svenska hallåmännen i Königsbergsradion hade de svenska utsändningarna vid denna tid förlagts till Norge.

Reklam för utsändningarna på svenska. Annonser. Meddelanden om den tyska radions utsändningar återfunnos regelbundet i olika tyska propagandatidningar, bl. a. i Tysk Veckorevy och i Tyska Röster. Annnonser infördes också periodvis i svenska tidningar och tidskrifter. Förmedlare av dessa annonser var Gefa i Stockholm, Sverigefilialen av den officiella tyska annonsbyrån Gesellschaft fiir Auslandswerbung. 1 1

Jfr s. 38 och s. 159.

183 Efter h a n d u p p s t o d o s v å r i g h e t e r för Gefa att p l a c e r a R e i c h s r u n d f u n k s a n n o n s e r i svensk p r e s s . E t t t e l e g r a m f r å n Gefa c i t e r a s : »Samtliga veckotidningar vägra att införa annonser för Reichsrundfunks utsändningar. Annonser införas däremot regelbundet i 70 dagliga tidningar. Av vårt anslag för annonsering återstår nu ca 100 000 kr.» (1. 2. 44. ö . fr. ty.) S o m e x e m p e l p å d e i p r e s s e n i n f ö r d a a n n o n s e r n a återges texten till e n d y l i k f r å n å r 1944: Vad

säger

Tyskland!

En klar och objektiv mening över dagens militära, sociala och ekonomiska frågor kan Ni först få, om Ni också hör Tysklands röst KÖNIGSBERGSRADION sänder dagligen på svenska kl. 18.00—02.00 över sändaren Kattowitz 346 m., 868 kc/s samt kl. 18.00—18.15, 19.30—20.15, 20.45—21.00 och 22.15—22.45, 23.00—01.00 över Weichsel på 1339 m. 224 kc/s. Nyheter och dagens aktuella kommentar. Glimtar från det dagliga livet i krigets Tyskland, ögonvittnesskildringar från krigsskådeplatserna, reportage, föredrag i sociala och tekniska frågor, underhållningsmusik, gammal och modern dansmusik. S o m alltid i n t r e s s e r a d e sig B e r l i n s ä r s k i l t för s t o c k h o l m s p r e s s e n s ställn i n g s t a g a n d e . T r o t s Gefas alla f ö r s ö k och i vissa fall p å t r y c k n i n g a r ställde sig d o c k allt flera t i d n i n g a r a v v i s a n d e . Ur ett av s a m t a l e n h ä r o m m e l l a n Berlin och Gefa i S t o c k h o l m c i t e r a s : Berlin: Vi har just en representant för Reichsrundfunk här, och han vill veta om de stora stockholmstidningarna tar deras annonser. Gefa: Inte alla tidningar och inte alla annonser. Vi ha ju fått lov att arbeta om annonserna alldeles men ibland tar de dem inte ändå. Alla hundratals socialdemokratiska tidningar tar inga annonser . . . (8. 3. 44. ö . fr. ty.) E n n y a k t i o n av Gefa — i slutet a v m a r s 1944 — att p l a c e r a R e i c h s r u n d f u n k s a n n o n s e r i s v e n s k a t i d n i n g a r r e s u l t e r a d e i följande b e s k e d till h u v u d k o n t o r e t i Berlin: »Vi kunna meddela, att hela den svenska pressen med undantag av Dagsposten och Folkets Dagblad utan vidare kommer att vägra att införa de i Eder skrivelse av den 10. 3. planerade annonserna. Vi ha mycket goda personliga förbindelser med vissa tidningar, hos vilka vi ytterst konfidentiellt inhämtat upplysningar i denna fråga. På grundval av dessa upplysningar kunna vi säga, att en sådan aktion icke har någon som helst utsikt att lyckas.» (30. 3. 44. ö . fr ty.) Broschyr om den tyska radion. Gefa h a d e r e d a n t i d i g a r e föreslagit a n d r a å t g ä r d e r för r a d i o p r o p a g a n d a n : »Vi tillråda enträget, att en broschyr om Reichsrundfunk omedelbart utarbetas och massdistribueras. Om så önskas, kan den sammanställas av oss och snabbtryckas

184 här i ca 800 000 ex. I så fall bedja vi Eder sända oss lämpligt material.» (1. 2. 44. Ö. fr. ty.) P l a n e r n a p å att u t a r b e t a en b r o s c h y r togo f a s t a r e f o r m i s a m b a n d m e d a t t en r e p r e s e n t a n t från W e r b e r a t i Berlin, dr A. Post, 1 i m i t t e n av f e b r u a r i 1944 b e s ö k t e S t o c k h o l m . F l e r a ö v e r l ä g g n i n g a r ä g d e r u m m e l l a n d e n n e o c h Gefa a n g å e n d e d e n t y s k a p r o p a g a n d a n i Sverige. I ett b r e v till h u v u d k o n toret i Berlin skrev Gefa h ä r o m : »Vi kunna meddela Er att en representant för Werberat i Berlin under sin vistelse i Stockholm dryftat åtskilliga propagandaplaner med oss. Framför allt diskuterades Reichsrundfunk ingående. Bl. a. uppdrogos riktlinjerna för en broschyr om Reichsrundfunk. Werberats representant har framlagt materialet för legationen och tog sedan med sig det till Berlin när han for i går kväll. Propagandan i Sverige för Reichsrundfunk är inte så lyckad i sin nuvarande utformning — såsom vi tidigare framhållit. Vi ha därför hälsat med stor tillfredsställelse, att denna propaganda nu, tack vare Werberats mellankomst, intensifieras.» (29. 2. 44. ö. fr. ty.) I flera b r e v och t e l e f o n s a m t a l till Berlin f r a m h ö l l Gefa betydelsen av a t t få till s t å n d en b r o s c h y r o m R e i c h s r u n d f u n k , vilken i m a s s u p p l a g a k u n d e s p r i d a s över h e l a l a n d e t : »Det enda riktiga vore att göra en broschyr. Då är det bara att trycka på en knapp, så får vi ut den över hela Sverige. En sådan organisation finns redan.» (tel. 8. 3. 44. Ö. fr. ty.) Gefa a n s å g det s y n n e r l i g e n viktigt a t t p å detta sätt n å d e n s v e n s k a p u b l i k e n , d å d e n engelska r a d i o n r e d a n spritt flera b r o s c h y r e r i Sverige. I ett s a m t a l m e d en t j ä n s t e m a n p å legationen — vid ett tillfälle av legationen kall a d » R u n d f u n k s a c h b e a r b e i t e r » — y t t r a d e Gefa h ä r o m : »Vi ha redan färdigt ett manuskript. Det skall kosta 90 å 100 000 kr. för en broschyr att lägga i varje svensk brevlåda. Engelsmännen ha redan sin fjärde broschyr i tryck. — Det är så bra med en broschyr. I den kan vi säga vad vi vill och kan garantera att alla få läsa det också.» (7. 3. 44. ö . fr. ty.) O v a n n ä m n d e l e g a t i o n s t j ä n s t e m a n h a d e o m e d e l b a r t h ä r e f t e r ett s a m t a l m e d r a d i o a t t a c h é v o n G i e n a n t h , som d ä r v i d bl. a. y t t r a d e p å tal o m d e n a v Gefa föreslagna b r o s c h y r e n : G. Ja, den har han [dr Post] visat mig också, men jag hann bara ögna igenom den litet. Det var samma dag jag kom, och han for samma dag på kvällen. Den är så politisk, så det går inte alls och jag sade, att jag förbehåller mig rätten att bestämma den slutgiltiga formen av broschyren. Så som jag ser saken, så är den helt felaktig. Den skall vara rent saklig utan någon politik. I den här stod en massa politiska historier. (7. 3. 44. ö . fr. ty.) I d e c e m b e r 1944 m e d d e l a d e Gefa T y s k a legationen att m a n f r å n Berlin erhållit 60 000 k r . att a n v ä n d a s för R e i c h s r u n d f u n k s r ä k n i n g . Vid d e t t a tillfälle b e s t ä m d e s att ö v e r l ä g g n i n g a r skulle ä g a r u m m e l l a n Gefa o c h b a r o n v o n G i e n a n t h a n g å e n d e a n v ä n d n i n g e n av dessa medel. Av e n r ä k n i n g d e n 31 m a r s 1945 från Gefa till R e i c h s r u n d f u n k - G e s e l l s c h a f t 1

Jfr s. 162.

185 i Berlin v i a T y s k a legationen framgick, att en b r o s c h y r b e n ä m n d Weltzeituhr t r y c k t s i S t o c k h o l m i 100 000 e x e m p l a r . K o s t n a d e r n a för t r y c k n i n g a v d e n n a b r o s c h y r u p p g å v o s v a r a 37 200 k r o n o r . H u r u v i d a Weltzeituhr verklig e n d i s t r i b u e r a d e s ä r ej b e k a n t . Enligt en uppgift h a n n e n d a s t en m i n d r e del a v u p p l a g a n delas u t före det t y s k a s a m m a n b r o t t e t .

Propaganda

för

Königsbergssändaren.

U n d e r s o m m a r e n 1944 gjordes en särskild p r o p a g a n d a a k t i o n för Königsb e r g s r a d i o n . E n av dess m e d a r b e t a r e , e n svenskfödd d a m s o m k a l l a d e sig » T a n t e E m m a » , och s o m tydligen v a r i t en av de l e d a n d e i n o m S v e n s k - t y s k a f ö r e n i n g e n i H a m b u r g , s ä n d e d å ut h u n d r a t a l s b r e v k o r t till e n s k i l d a svensk a r . I n n e h å l l e t v a r s y n n e r l i g e n f a m i l j ä r t och g a v i n t r y c k av att b r e v s k r i v a r e n h a f t personlig k o n t a k t m e d a d r e s s a t e r n a . Dessa u p p m a n a d e s att l y s s n a p å K ö n i g s b e r g s r a d i o n s a m t a t t s k r i v a till postbox 5127 i S t o c k h o l m (Reichsr u n d f u n k s s v e n s k a postadress) o c h u t t a l a sig om) p r o g r a m m e n och de m e d v e r k a n d e s a m t f r a m f ö r a eventuella ö n s k e m å l . U p p m a n i n g a r n a voro u p p b l a n d a d e m e d fraser o m s o m m a r e n , v ä d r e t , g e m e n s a m m a b e k a n t a , t a c k för Sverigevistelse 1943 etc. I m å n g a fall u p p m a n a d e s a d r e s s a t e r n a att u n d e r t e c k n a s i n a b r e v till d e n t y s k a r a d i o n m e d » H a m b u r g a r e » . N å g r a e x e m p e l p å » T a n t e E m m a s » b r e v från K ö n i g s b e r g å t e r g e s : »Jag tackar hjärtligt för Ert kära brev. Tyvärr skriver Britta inte Svens nya adress. Jag har skrivit till Margareta att hon skulle besöka Er och be Er skriva en önskelista till Box 5127, Stockholm, och tala om, vad ni vill höra i radio. Kalla Er 'Hamburgare' och be att få höra Friedel Hedenborg; föreslå att Tant Emma skall tala; be om folkdanser m. m. Kanske medverkar Marianne E. på 346-metersutsändningen. Justus R. besökte Inga W. här på sin genomresa. Den äldste brodern har stupat. Anne måste flytta till Malmö, eftersom det var strejk i Danmark, Inga och Ingrid S., född W., tala varje dag i radion här, kunde Ni inte säga något trevligt om dem? Om vi kommer att stanna kvar här? Det är inte så mycket flyglarm här, men desto mera i Hamburg. Den 11 juli tackade jag i radio för förra året. Med många hjärtliga hälsningar. Er Tant Emma.» (5. 8. 44. ö. fr. ty.) »Mitt tack för de tio dagarna i Sverige 1943 framförde jag den 11 juli i radio (346 m + 868 kz, kl. 18). Det finns mycket vacker musik. Föreningen i Hamburg arbetar vidare, även min adress där är kvar. önskningar om musik och annat kan var och en skriva till Box 5127, Stockholm. Vi ha här ett härligt sommarväder och mycket litet flyglarm. Jag har behållit min lägenhet i Hamburg. Kan Ni också få njuta av de vackra sommardagarna? Med tysk-svensk hälsning. E. A. W. kallad Tant Emma.» (5. 8. 44. Ö. fr. ty.) »Nu har ett år gått sedan vi träffades i Årstaklubben och jag tackade i radio den 11 juli för de härliga dagarna. (346 m + 868 kz kl. 18.) Sedan dess ha både Liibeck och Hamburg förstörts. Jag har kvar min lägenhet, där bo utbombade och flyganfallsskadade. Föreningen fortsätter, själv arbetar jag för tillfället här. Hör Ni någon gång på Königsbergssändaren? Ni kan gott önska Er något, musik eller annat, skriv till Box 5127, Stockholm, och kalla Er 'Hamburgare', som så många göra, som voro i vår förening. Och hur är det med Ert arbete? Hälsningar från Tyskland, Tant Emma.» (5. 8. 44. ö . fr. ty.)

186 Lyssnarbrev. De svenska lyssnarna uppmanades ofta att i brev till den tyska radion uttala sig om programmen, om utsändningstider och mottagningsförhållanden, samt framställa önskemål e t c Många svenska lyssnare efterkommo också dessa uppmaningar, och skrevo till Reichsrundfunk, som därefter muntligt besvarade breven i sändningarna, citerade och kommenterade dem. Från och med våren 1940 observerades fyrtio till femtio brev om dagen, till en början uteslutande tackbrev, ofta med sådant innehåll att de kvarhöllos av den svenska censuren. Detta kom så småningom till Reichsrundfunks kännedom, som med anledning härav upprepade gånger under hösten 1940 lät den svenske hallåmannen i Königsberg framföra kritik mot de svenska myndigheterna. Vid ett tilfälle yttrade denne följande: »Det händer ofta, att svenska resande i Tyskland komma upp hit och tacka oss muntligen för dessa våra utsändningar på svenska. På senare tid ha de emellertid många gånger frågat, hur det kommer sig, att de numera nästan aldrig höra något från oss till svar på sina brev. Ja, bästa lyssnare, på den frågan måste vi svara, att felet inte är vårt. Vi glädja oss mycket åt alla brev, som vi få, och besvara dem genast. Men sedan en längre tid tillbaka komma Edra brev mycket oregelbundet. I dag t. ex. fick vi ett brev från två lyssnare i Enebyberg, som frågade, varför det inte har kommit något svar på deras brev av den 4 november. Detta brev ha vi aldrig fått. Liknande förfrågningar ha vi tidigare fått både telegrafiskt och per brev, och därför ha vi tvungits att draga den slutsatsen, att det inom någon svensk myndighet finns s. k. 'hemliga Svenssöner', som sedan längre tid tillbaka praktisera brevtjuvens föga ansedda yrke och helt enkelt lägga vantarna på våra lyssnares brev. Dessa 'hemliga Svenssöner' ha tydligen inte hunnit följa med i tiden och utvecklingen så pass, att de veta, att en brevcensur av försvarsorsaker ingalunda behöver betyda beslagtagande av hela utlandsposten. Därför håller man på så där med att smussla undan breven och lämnar därigenom ett sorglustigt bidrag till kampen för demokratiens existens. Vi veta, att vi bara behöva antyda faktum, för att alla frihetsälskande svenskar skola protestera eftertryckligt. Att just Sveriges folk förses med munkorg, det är väl ändå att gå litet för långt, herrar hemliga Svenssöner!» (28. 12.40.) Efter detta och liknande meddelanden märktes en omedelbar stegring i korrespondensen med tyska radion: indignerade svenska lyssnare gåvo uttryck åt sin harm över att deras brev icke nått fram. I maj 1941 uppmanades den svenska allmänheten att hädanefter adressera sina brev avsedda för den tyska radion till Tyska legationen i Stockholm för att därigenom undgå den svenska censuren. Många efterkommo denna uppmaning men en stor del av lyssnarna sände även i fortsättningen sina brev direkt till Berlin. Från hösten 1941 konstaterades emellertid en påfallande minskning av antalet brev till Reichsrundfunk. I januari 1943 skaffade sig den tyska radion en svensk adress: Reichsrundfunk, box 5127, Stockholm, och de svenska lyssnarna uppmanades då att ställa sina brev dit. Denna uppmaning ökade till att börja med ej nämn-

187 värt korrespondensen, som vid denna tidpunkt endast omfattade ca 30 brev per månad. Efter h a n d ökade åter brevens antal och uppgick på hösten 1943 till ca 100 brev i månaden. Insättandet av Kattowitz med dess omfattande program åstadkom en markerad höjning av antalet brev, som på hösten 1944 omfattade 150 å 200 per månad. Sammanlagda antalet brev från svenska lyssnare beräknas approximativt ha uppgått till ca 30 000. Därav voro endast en obetydlig del protestbrev. Breven härrörde från alla kategorier av svenskar och visade att radiopropagandan hade en omedelbar effekt på lyssnarna, som ofta i direkt anslutning till ett program gåvo uttryck åt sina synpunkter. Till den stora korrespondensen bidrog säkerligen att de svenska hallåmännen ofta uppmanade lyssnarna att skriva till Reichsrundfunk med förfrågningar och önskemål av olika slag. I åtskilliga lyssnarbrev återfunnos den tyska propagandaretorikens vanligaste fraser och slagord, och samma synpunkter, som kommit till uttryck i sändningarna, utvecklades ofta av de svenska brevskrivarna. För många svenskar blev Reichsrundfunk en central, dit man vände sig för att få upplysningar av alla slag. Sålunda förekom att brevskrivare förhörde sig om möjligheterna att få arbete i Tyskland och att företaga studieresor dit. Ofta begärdes propagandalitteratur, adresser för korrespondens, fotografier av Hitler och övriga naziledare etc. Icke sällan voro breven undertecknade med vederbörandes namn och adress men i stor utsträckning av signaturer av typen »Trogen Königsbergslyssnare», »Tysklandsvän och daglig lyssnare», »20 lyssnare i Stockholm», »Germanofil sedan 1914», etc. Många svenskar rapporterade om avlyssningsförhållanden på de olika våglängderna, utsändningstidernas lämplighet, störningar e t c Andra insände mer eller mindre detaljerade programförslag — ofta begäran om »önskeskivor» — eller uttryckte sin tacksamhet för radioutsändningarna och sin sympati för Tredje riket och dess ledande män. Nedan har sammanställts ett litet urval av brev från svenska lyssnare till den tyska radion under tiden sommaren 1940—februari 1945 under några samlande rubriker. Uttalanden

om utsändningstider

och mottagningsförhållanden

etc.

Karlstadbo: Vi äro fortfarande glada över Edra värdefulla utsändningar och ännu mera gläder oss Tysklands fenomenala framgångar i kampen för sin rättvisa sak. Beträffande middagsutsändningarna så gå dessa oss tyverr förbi under sommarmånaderna, vilket vi anse oss böra meddela. (13. 6. 40.) Lantbrukare: Angående Edra utsändningar kl. 18.30 passar utmärkt för oss lantbrukare nu vintertid, men sommartid föreslår jag kl. 20 som vi hade i sommar. Det finns allt

188 svenskar som tänker på Er må Ni tro, det har varit svårigheter men må segern varda Er given. (25.11.40.) Lantbrukarehustru: Kära vänner i Tyskland! Som en liten hälsning, häruppe ifrån Norden vill jag sända några enkla rader. Följer med intresse alltid Edra nyhetsutsändningar, vilka så gott som utan undantag hörs tydligt och klart. Här på denna lilla plats på jorden som kallas »gutars ö» eller Gotland leva vi ett lugnt och lyckligt liv. Jag har ett litet men mycket lyckligt lanthem, till yrket är vi lantbrukare, men man kan ändå ej undgå att reflektera över vad som händer ute i världen. Det var mycket bra att tiden för Edra utsändningar blev ändrad till den nuvarande, den blev mera tillgänglig för alla, men det bör nog vara den ordinarie rösten som med sin varma svenska klang ger liv åt orden. Kunde nog ha skrivit lite till men får vänta och se om jag får svar först, hoppas nu ej att några alltför nitiska »Svenssöner» beslagtar dessa enkla ord, som blott är en liten hälsning. (8.12.40.) Norrlänning: Utsändningarna på Svenska höres tydligt och åhöres med stort intresse. I Norrland har vi de flesta mottagare på våglängderna 200—2 000. Det vi önskar är att vi får höra nyheter från Tyskland fortfarande. (27.11.40.) Kalmarbo: Jag och min familj höra de tyska nyheterna på svenska varje dag kl. 6,30, och det tycka vi är intressant, då vi funnit, att de komma sanningen närmast. Och många svenskar tycka likadant som vi, det vet jag. (8. 12. 40.) Skåning: Vidare skall jag framföra min obeskrivligt stora glädje och tacksamhet över Edra nyhetsutsändningar på svenska, vilka äro så bra på alla sätt och vis, och åhörs med största spänning varje kväll, de hörs alldeles utmärkt och äro lätta att ta in från Königsberg, men sändaren Weichsel och kortvågssändaren hörs inte fullt så bra, ty där förekommer rätt ofta störningar och avbrott. Skulle därför bli mycket glad om det går för sig att sända den andra utsändningen från en annan sändare som hörs tydligare och bättre. Och så ett hjärtligt tack till Eder, Ni som talar till oss här uppe i norden, Ni kan inte tro hur glad jag blir när jag hör Eder vänliga och hjärtevärmande röst i högtalaren som två gånger varge kväll låter oss här uppe få höra sanningen från vårt älskade, hjältemodiga och tappra Stortyska broderfolk, Gud välsigne och starke Eder, och hjälpe Eder att tala till oss även i fortsättningen. (18. 1. 41.) En dam i Östergötland: En trägen åhörare av Edra svenskspråkiga sändningar tager sig friheten fråga om man, snarast möjligt, — kunde få sig tillsänd uppgift om vilka ändringar voro som meddelades oss häromdagen. Jag har ej sändaren Weischel på min stationsskala; men Königsberg har hörts utmärkt bra. Nu mer än någonsin är jag mån om Edra utsändningar. Jag tager först in Königsberg, och strax därefter Helsingfors — sedan Motala. (27. 6. 41.) Norrlänning: Har under snart två års tid hört Eder svenska utsändning och ofta även den finska utsändningen och ber att härmed få framföra min stora tillfredsställelse och mitt hjärtliga tack för Edra sakliga och mycket intressanta program.

189 Jag tillhör den stora lyssnargrupp, som med varm sympati följer det tyska folkets kamp för sin vara eller icke vara, måtte Eder kamp inte vara förgäves!^ Kunde inte Eder svenska utsändning kl. 17.45 sändas även på mellanvåg i likhet med de andra utsändningarna, kortvågen på 31,38 m. är mycket svår att få in. (3. 10.41.) Västeråsare: Med anledning av treårsdagen för de svenska utsändningarna från Berlin ber undertecknad härmed att få tacka för de ofta mycket intressanta programmen. Den under hösten nytillkomna morgonsändningen var en trevlig överraskning. Under denna sändning är man givetvis tacksam att i största möjliga utsträckning erhålla rena telegramnyheter i koncentrerad form. Sändaren Königsberg är utmärkt vintertid på morgonen. Den besväras^ denna årstid ej heller så mycket av den egendomliga fading, som alltid vidlåder denna station. Weichsel på långvågen är för det mesta hörbar med god styrka. Kortvågssändaren DXX på 48,86 m besväras ofta av starka störningssändare, men höres stundom med god styrka. (23. 11. 42.) »Politiskt intresserade»: Edra utsändningar hörs inte längre så bra som förut. På nästan samma våglängd som Königsberg finns en stark engelsk (ausgerechnet, som tysken säger) station, som ibland tar bort stora delar av Edra utsändningar. (17.11.44.) önskemål

och

förslag.

Halländsk bonde: Jag skulle vilja framföra ett önskemål beträffande Edra utsändningar. Kunde Ni inte någon gång ge korta glimtar om hur de svenska bönderna systematiskt utsuges. Det finnes säkert inte någon yrkesgrupp i Sverige där nationalsocialismen har så många sympatisörer som bland bönderna, men tack vare ett utbrett korruptionssystem bland våra ledare och den till större delen judebehärskade pressen få vi bönder inte veta hur andra samhällsklasser leva flott på vår bekostnad. Genom att socialdemokraterna ideligen tuta sina dogmer om hur bra allting är här i Sverige och hur vi måste göra uppoffringar för att värna vår frihet så finnes det ändå många bönder som inte förstå sanningen att det är vi bönder som få betala försvaret för fackföreningstyranneriet och tjänstemannaväldet. Alltså om Ni i Edra sändningar upplyste om sådana saker som till ex. att om en bonde och en statsavlönad tjänsteman, låt oss säga en brevbärare, äro inkallade till militärtjänstgöring vid samma förband och båda äro meniga, så har bonden en månadslön av kr. 30 men brevbäraren har 30 kr. + 80 °/o av sin lön = 210 kr. och så vidare om de tusen och en orättvisor som bönderna bli utsatta för, från de härskande klassernas sida, så kanske Sveriges bönder kunde lära sig förstå vilket politiskt system som gynnar deras intressen. (15.11.40.) »Vän till Tyskland»: Mitt hjärtas innerliga önskan är att Tyskland skall få ett segerrikt slut på kriget. Ett krossat England till julen! (12.12.40.) Stockholmare: Angående Edra svenska utsändningar ber jag få meddela Eder att de är mycket välbehövliga i nuvarande tidsläge med anledning av att vissa svenska tidningar glömmer sin neutralitetsplikt och publicerar engelska lögner på löpsedlarna och inuti tidningarna med stor fetstilsrubrik. Arbetaren och Socialdemokraten utmärkte sig särskilt häromdagen därmed. Allehanda utgör inget undantag från regeln, ej

190 heller Aftonbladet eller Svenska Dagbladet, Stockholmstidningen eller Dagens Nyheter. En liten erinran till dem samtliga om deras plikt som tidningsorgan i en neutral stat kan ej skada från tyskt håll. En sak som de även brister i neutralitet är meddelanden från Norge. Oftast publiceras artiklar som arbetar emot den där rådande regimen med fetstilsrubriker inuti tidningarna och innehållet i artiklarna gör att många får en skev uppfattning av vad som för närvarande försiggår i vårt västliga grannland. Sverige är visserligen en demokratisk stat, men därför bör ej demokratien utnyttjas av tidningsmurvlar med en antinazistisk åskådning så att hela svenska folket får en skev uppfattning av vad som händer och sker i stort och smått för närvarande. (9. 1. 41.) Stockholmare: Om det går för sig så vore det bra om Ni kunde inlägga lite mer antisemitisk propaganda i Edra utsändningar ty den är för närvarande välbehövlig i vårt land. Vi översvämmas snart av judiska emigranter och demokratiagenter från Norge i antitysk och antinazistisk tjänst och den antisemitiska propagandan i vårt land är kvävd i sin linda. (19. 11.41.) Person i stockholmstrakten: Jag undrar om doktor Fritzsches tal i radio finnes i tryck i så fall skulle jag förfärligt gärna vilja ha dem. Han är värd alla pengar när man hör honom i radion. Känner du någon inflytelserik så säg åt dem att de översätter hans radioföredrag till svenska och sprider dem här i landet, jag tror dom skulle göra lycka. (13. 12. 41.) Småländsk bonde: ^ Jag vill härmed uttala mitt uppriktiga tack för de många goda upplysningar jag fått från den tyska radion, vilken många gånger varit mig till stor hjälp i diskussioner med englandssympatisörer. Edra utsändningar äro mycket bra avfattade, och händelseutvecklingen har alltid bevisat de tyska kommunikéernas sanningsenlighet. Jag skulle dock vilja föreslå, att Ni lämnade större utrymme åt det brittiska imperiets kolonialkrig i Edra program. Tala om opiumkriget, boerkriget, utrotandet av den infödda befolkningen på Tasmanien m. m.! Ägna också en kvarts timme i veckan åt korta biografier över Englands motståndare under dessa krig t. ex. boergeneralen De Wet m. fl. Anmäl också den nya tyska och italienska litteraturen, som översatts till svenska. Jag avslutar nu dessa rader med att uttrycka min oförställda beundran för det tyska folket och dess ledare. Jag är också förvissad om att Adolf Hitler är mannen, som slutgiltigt skall krossa den marxistiska hydran, som vill göra Europas bonder (till vilken yrkesgrupp jag hör) till slavar. Med en varm hälsning till det kampande Tyskland! (1. 8. 42.) Malmöbo: Vidare vill jag beröra en sak, som är av allra största värde för Eder propaganda. Det galler de svenska utsändningarna från Tyskland. Många äro de ibland oss, som med glädje lyssnat på dessa utsändningar. Vi ha förstått vilken nytta dessa göra mot den alltmera tilltagande angloryska lögnfloden.. Det är därför med ledsnad vi nödgats konstatera, hurusom de svenska utsändningarna sedan lång tid tillbaka misskotas. Varför tager man inte upp till bemötande den i anglorysk tjänst stående »svenska» pressens utgjutelser mot Tyskland och det nya Europa 1 ? Det händer visserligen någon enstaka gång, men tyvärr alltför sällan. Och varför polemiserar och ironiserar man inte mot lögnbladet »Nyheter från Storbritannien»? Förstår man inte huru viktigt det är, att utsändningarna på svenska skötas väl? Det ser inte sa ut. Programmen böra uppläggas mera omsorgsfullt och innehålla verklig propaganda. Sia gärna på stora trumman för den europeiska solidariteten Det

191 lönar sig. Och till sist: Hallåmännen måste vinnlägga sig om ett bättre och tydligare uttal. De svenska utsändningarna måste än en gång bli lika goda, som de voro för länge sedan, då man hade en så utmärkt hallåman. (6. 9. 42.) Lantbrukstekniker i Skåne: Jag har med stort nöje tagit del av Edra utsändningar och ber att få tacka för de många aktuella och kulturella inslagen i dessa. Som Ni bett lyssnarna framföra sina önskemål, skulle jag gärna vilja anföra, att de svenska lantbrukarna äro mycket gynnsamt inställda angående Edra utsändningar. De skulle nog önska, att mera lantbrukstekniska saker medtogos i dessa. T. ex. korta anföranden av lantbrukstekniker, intervjuer med män och kvinnor i lantbrukets tjänst, redogörelser för arvegårdar och statens övriga åtgärder för lättande av lantbrukarnas svårigheter. (19.4.43.) En person i Norrland: Vore intressant att i ett föredrag angående Edra radioutsändningar höra något om judeväldet i Tyskland före Nationalsocialismens genombrott. Var god sänd svar så får jag se om våra svenska Judedrängar har nappat åt sej brevet under vägen. Svarsporto medföljer. Leve Nationalsocialismen! (16. 10. 43.) Tysklandsvän, Landskrona: Den politiska delen av utsändningarna är väl det som de flesta vill höra när man knäpper på tysklandsradion, varför jag anser att denna del bör utökas på bekostnad av jazzmusiken i den tredje utsändningen. — Som ytterligare material föreslås, gärna med angivande av källa, direkta översättningar av artiklar och uppsatser ur tyska tidskrifter, såsom doktor Goebbels ledare i Das Reich som man ibland kan få se brottstycken av i den svenska pressen, samt de översikter av krigsläget som hålles i tyska radion av tyska militärer och akademiker. Vidare skulle det vara intressant att få höra en kort biografi över framgångsrika stridsflygare och generaler som stupat på sin post samt över intressanta personer i övrigt som då och då dyker upp på världsarenan. Så slutar jag med en hälsning till er svenskar som för Tysklands röst, Tyskland vars kultur och vänliga men rakryggade folk jag lärt känna under ett par korta men oförgätliga semestrar, varav den ena i Liibeck, och vars vandalisering beredde mig lika stor smärta som om det varit värden som tillhört mig själv. (18. 10. 43.) »Svensk och Tysklandsvän»: Jag är förvånad över den smidiga propaganda man nu får höra över Edra radiostationer på kvällarna. Särskilt den där dialogen mellan en man och hans hustru, och hon frågar honom om England verkligen har v i l j a och m ö j l i g h e t e r att diktera freden, är mästerlig. Jag är en stor beundrare av Tyskland, har bott där i 2 år, Berlin, och avskyr judarna. Jag har av övertygelse om Tysklands storhet sakta men s k i c k l i g t och envist arbetat bland bekanta och vänner för att försvara Edert handlingssätt. Och jag har övertygat många, så att, om de inte precis beundra Er, de dock förstå Ert handlingssätt. 1) Tala om för Svenskarna att ingen som inte bott i Tyskland efter förra kriget förstår judeproblemet. Brodera på detta ämne, icke ö v e r l ä g s e t och s j ä l v k l a r t utan h ö v l i g t och u n d e r v i s a n d e . De förstå bättre n u när flyktingarna ta många bra platser för dem. Tala om detta. B e k l a g a n d e , ej med s k a d e glädje! 2) Just nu äro Svenskarna irriterade av kartfynden. Tala om att vi ha lika många kartor över uppmarschområden i Tyskland. Påpeka att det är helt naturligt a t t . T y s k 1 a n d har kartor över gränsområdena till Norge. V i har det över Finland.

192 3) Tala om att de hänsynslösa engelsmännen kanske invaderar Norge, utan att bry sig om Sveriges farliga ställning i detta fall. Tala om att de vill tvinga oss till krig mot Eder på detta skamliga sätt. 4) Ang. Eder behandling av sabotörer, så tala om att ni m å s t e behandla dem som vanliga brottslingar. Även om ni f ö r s t å deras handlingssätt och kanske gjorde likadant så m å s t e ni straffa dem hårt. Annars skulle kaos bli följden. Man kan förövrigt inte ha sympati för en sabotör som riskerar livet på sin familj och sina vänner. Det är inte hjältemodigt det är dumt! Tala om detta l u g n t , s a k l i g t , vänligt. 5) Spela så mycket modern dansmusik som möjligt. Det är d e t folk vill lyssna på. Vad bryr sig u n g a demokrater om g a m l a mästare?! T ä t a och k o r t a propagandastunder mellan musiknumren. Vid ett personligt sammanträffande kunde jag ge Eder många goda råd. (6. 5. 44.) Lidingöbo: Vi vill i c k e tro att en sådan föregångsstat och ett sådant Folk som det tyska som givit Världen så mycke härlig odödlig musik, Ingeniörskonst m. m. skall slås ner av Judendom och all annan ondska. Nej detta får icke ske det Nationalsocialistiska Tyskland skall Leva för att Världen därmed kan bli bättre. Om vi får en gång besvära med en önskeskiva kan vi då få lyssna till Eder vackra kampsång Horst Wessel som allsång. (6. 9. 44.) Stocholmare: En programpunkt som lyser med sin frånvaro är »Barnens brevlåda», en dylik programpunkt kan organiseras på följande sätt: Barnens studio upprättas i Stockholm där sång och musik som åstadkommes upptages genom en inspelningsapparat på grammofonskivor, grammofonskivorna sändes därefter till radiostationen i Tyskland där de sedan återgives i utsändningen tillsammans med besvarandet av brev som inkommit i brevlådan. En dylik programpunkt bör omfatta minst e n timma t v å gånger i veckan. Postgången kan ombesörjas av postboxen i Stockholm eller den event, upprättade studion i Stockholm. Tävlingar bör anordnas, en cykel eller ett par skidor för den bästa teckningen eller dikten etc. Genom annonsering i populära veckotidningar t. ex. på följande sätt: Teckningstävlan för barn första pris en cykel, andra pris ett par skidor o. s. v. urklipp vidstående kupong med uppgift om ålder samt adress jämte bifogad ritning till Barnens studio i Sthlm resultatet av tävlingen utlyses i sändarna den eller den etc. (24. 10. 44.) Affärsman i Göteborg: Några kvällar har Ni på Edert program haft redogörelser för de bolschevikiska våldsdåden mot tyskar i Ostpreussen. Skulle Ni vilja sända mig en avskrift på denna redogörelse helst med fotografier, så att jag kan låta trycka en massupplaga här i landet för utdelning. Jag har icke ännu erhållit de i min förra skrivelse begärda uppgifterna om judarna, som likaledes är avsedd att tryckas ii större upplaga. Med intresse hörande från Eder tecknar jag med utmärkt högaktning. (1. 11. 44.) Jur. stud. i Stockholm: Tillåt mig i min egenskap av i det närmaste daglig lyssnare till Eder utsändning att komma med ett par förslag, önskvärt vore, att jazzmusiken snarast byttes ut mot underhållningsmusik av mera gedigen kvalitet. Jag tror, att ett dylikt utbyte skulle hälsas med största tillfredsställelse av de allra flesta lyssnarna. F ö r övrigt äro programmen bra. Att de hälsas med glädje av oss alla, som i Tyskland se vårt enda värn mot asiatiskt förtryck och asiatisk brist på kultur, mot

193 engelsk skenhelighet och mot amerikansk-judisk penningförgudning — det kan jag försäkra Eder. I hopp om en slutlig fullständig seger för de tyska vapnen, tecknar med en s ä r s k i l d hälsning till den tyske soldaten Eder (6. 11. 44.) »Vän av Tyskland, ej konjunkturriddare»: Så till sist: Ett hjärtligt tack för alla Edra hittillsvarande sändningar, som jag hoppas skola fortsätta. Edra reportager andas en sådan äkthet och förtröstan som endast tron på det rätta i den sak för vilken man kämpar brukar kunna skänka en sådan återgivning. I förhoppning om att jag får ett så uttömmande svar omständigheterna medgiva har jag äran avsluta denna min epistel. Men dessförinnan vill jag gärna framföra en begäran om att få höra »Peter Kreuder spielt Benatsky» samt för min 3-årige sons räkning »Gökvalsen». (15.11.44.) Protestbrev. Skåning: Förlåt mig, men är Ni klok? I måndagens, den 2 dec, utsändning från Königsberg sa' Ni bland annat, att danskarne voro lyckliga över, att tyskarna besatt deras land, då de därigenom undgingo risken att bli anfallna av fientliga trupper. Mig veterligen har Danmark alltid varit neutralt och har det n u någon fiende så är det väl Tyskland, som utan vidare anföll landet och besatte det på ett lömskt sätt. Den danska armén gjorde dock delvis motstånd eller hur? Det kan Ni väl ej förneka? Så fienden är Tyskland och inget annat land! — Vidare sade Ni, att de tyska soldaterna i Danmark uppförde sig mycket hyggligt. Bruka då inte de tyska besättningstrupperna i de ockuperade länderna göra detta? Förstår Ni inte att just det att Ni talar om det, så uppstår misstanken att det inte varit som det skulle med deras uppträdande. Nej, min bästa speaker (förlåt ordet) Ni är en dålig förespråkare för den tyska propagandan. Det verkar raka motsatsen mot vad Ni hoppas. Vi här i Sverige, i synnerhet vi som bo i Skåne, känna mycket väl till förhållandena i Danmark. Vi äro ofta i beröring med danskar som komma hitöver och själva hava vi vid ett par tillfällen varit i Köpenhamn på fotbollsmatsch och teater, och då få vi höra, hur den verkliga stämningen är. Var för all del försiktig med Edra yttranden om Danmark och Norge. Vi äro som sagt fullt inne i allt vad som händer och sker i dessa stackars länder. Och så en sak kom ihåg, att vi svenskar tänka och reflektera och icke vilka lögner som helst gå i oss. Vi äro inte som de stackars tyskarne viljelösa varelser, som inte få ha en självständig tanke, inte våga yttra en egen åsikt, då de skulle riskera komma i koncentrationsläger. (4. 12. 40.) »En äkta arier»: Brukar ibland höra på Edra »Nyheter» i Radio och att ni uppmanar lyssnarna att skriva till Er och tala om vad vi tycker om Edra sändningar. Vad som då mest förvånar mej är att någon riktig svensk vill låna sig till något så tarvligt som att läsa upp sådana lögner och propaganda. Varför talar ni aldrig om när tyskarna har lidit nederlag, utan ljuger ihop en massa framgångar ni haft som aldrig existerat, det är ju inga nyheter utan ren lögnpropaganda. Varför talar ni inte om vad som verkligen har hänt i Norge och Danmark? Varför talar ni inte om alla avrättningar och arresteringar ni gjort på en massa oskyldiga människor i dessa länder. Sådant skulle ni tala om, då trodde folk på Er, och inte dessa s. k. »nyheter» de går inte att lura i Svenska folket det kan ni vara förvissade om. När man jämför Edra och Englands svenska nyheter så äro ju England mycket uppriktiga och talar om både motgångar och framgångar och äro mycket intressantare att höra på där finns ingen lögnpropaganda i deras sändningar. Ni brukar ibland slå på en klocka 13—463151

194 som markerar hur många allierade båtar ni har sänkt. Jag undrar om ni inberäkmar alla svenska fiskebåtar som ni sänker också, det får ni lämna oss upplysning om i Edra nyheter. Ja, detta är endast en liten tanke om Edra utsändningar. Vi får ju hoppas att kriget snart är slut och all namnlös sorg och lidande som Tyskland och nazisterna ställt till i hela världen må upphöra, och att England måtte vinna en ärofull seger över nazisterna. (4. 9. 43.) »Vän av rättvisa»: Då jag för en gångs skull råkade lyssna på eder sändning i radio blev jag förvånad över att du som Svensk vill och kan förnedra dig att i radio till Tyskarnas förmån plädera och skryta om Tyskarnas ofelbarhet. Du torde känna Svenska folket så mycket att dessa icke går att slå i vad smörja som helst. Vi tänker och reflekterar, ser och hör vad dessa djävulska Tyska barbarer far fram både i sitt och de ockuperade länderna. (11.11.43.) Stockholmare: Undertecknad hörde att vi i Sverige skulle skriva och meddela hur vi uppfatta Edra sändningar. Ni två svenska Quislingar, vilka har hand om utsändningar på svenska språket kan sluta när som hälst med E d e r l ö g n p r o p a g a n d a . Undertecknad kan omtala för Edert herrefolk att det icke finnes något mera land som bedriver en sådan lögnpropaganda trots att Dr. Göbbels lögnpropagandaministerium gick upp i lågor. Men trots detta, mitt herrefolk, så är Ni evigt förlorade i den stora kraftmätningen vilken ännu försiggår runt det s. k. stortyska riket, men det skall komma att bliva litet till slut. Och nu bill sist efter vad Gestapo företagit mot studenterna i Oslo så kanske att Ni får smaka hur det svenska stålet biter. (26. 12. 43.) »En som trott och önskat m e n b l i v i t b e s v i k e n » : Söndagen den 4 . 3 . 4 4 . var Ni mycket bekymrade för kommunismen i Sverige och svenska folkets önskningar. Nazismen är portförbjuden som ni nog vet, vi kan låsa porten för mera sådant. Nazismen i Sverige har några få anhängare (lycksökare och slödder). Tänk att det finns svenska män som vill låna ut sig till propaganda för den värsta råhet som någonsin dragit över både Tysklands eget folk och isynnerhet ockuperat land. Hur ska någonsin Tyskland kunna gottgöra allt ont det öst över oskyldiga människor. Den mannen bär skulden som i stället för att odla hatet hade kunnat ena alla folk och blivit en hjälte inför både Gud och människor men nu bara en usel missdådare. Kom inte med flera matrecept man har knappast hört löjligare. Servera då hellre försvarsframgångar och elastisk front. Presentera hallåmännen, så göra andra land, annaTs kan man tro att dom skäms för sitt yrke och är fega och rädda, det inger inte minsta förtroende. Upprepa inte kvickheterna dag för dag. (10. 3. 44.) »Allierad», Arvika: Vore tacksam om Ni ville vara vänliga och tala lite mera sanning i Edra utsändningar. Ni bara ljuger och pratar en massa smörja ni kan väl förstå att hålla på om detta svammel inte är någon idé, utan jag föreslår Eder att inte sända på svenska språket, det är synd att sådant pratas på svenska, sänd ut på tyska i stället, för ni har inga sympatier i Sverige, Tyskland kommer att bli det landet, som inte har något att säga till om. Leve Ryssland. Leve England. Leve Amerika. Vänligen Allierad. (9.9.44.) Person i trakten av Hudiksvall: Med anledning av lördagens den 28. 9. 44 lögnaktiga sändning får vi fråga vad ni menar med norrmännen på Grini, dödsfabrikerna i Polen, massmorden i katynskogen, Gestapos framfart i ockuperade länder, tvångsmobilisering av arbetskraft, och Polens judar som transporterats direkt till dödsfabrikerna och svälten i Grekland detta skall sent glömmas. »

195 Vet ni att 99 % av Sveriges befolkning önskar en allierad seger? Vet ni vilket straff Hitler skall få? — — — Om ni ville ha ett tips för ändringar i era utsändningar så skulle vi vilja tillråda, att ni alldeles upphörde med edra sändningar. Vi kan gott klara oss utan eder dyngspridning med 75 °/o lögner. (30. 10. 44.) Signaturen »Vårt fria Sverige»: Bäste fantaster! Vid avlyssnandet av gårdagens utsändning från Deutschland — den sedvanliga kvällspropagandan — kan man inte avstå från att fråga: »Kan en svensk åtaga sig, att i tysk radio uppläsa en sådan barnslig och intetsägande propaganda!» Först och främst bör det vara en trevligare röst och inte denna stammande och nervösa mans. Han är högst opassande till detta viktiga uppdrag. Kanske har Ni bara en, och jag hoppas, att det inte är flera som engagerar sig till sådant »förräderi». Bemöt gärna den »engelska propagandan» om hur t>skar härja och förstöra i Finland, Norge och Danmark. Hur tyskarna far fram som vilda uthungrade djur. Hur de skjuta ner helt lugnt promenerande danskar på gatorna, hur de — eller Ni — stjäla och bränna hö för de fattiga bönderna i Karesuando i Sverige. Detta blev precis ingen önskan om att höra en viss skiva, men jag har givit Er uppslag till utsändningar under Testen av detta år. (10. 11. 44.) Tack-

och

sympatibrev.

Bohuslänning: Vårt folk har mycket att tacka Ert för t. ex. den Lutherska läran, jämte därtill hörande goda författare, vidare i vetenskap och uppfinnare av skillda slag. Vår tidningspress av osund kvalité förstör folk som blivit dess slavar. I min grannkrets är ca 35 pers. av samma tänkesätt som jag. Hälsning från Sverige. (25. 11. 40.) Svensk adelsman: Härmed först en självbekännelse; tack vare den likriktade judiska marxistiska »svenska» pressen har jag förut varit en fanatisk hatare av Tyskland, Hitler och nationalsocialismen; men genom det tyska folkets och Hitlers gärningar ha mina ögon öppnats och genom Edra utmärkta radiosändningar har jag blivit en uppriktig vän av Tyskland, Hitler och nationalsocialismen. Men Herrans kvarnar mala långsamt, majoriteten av svenska folket är ännu förgiftat, marxistiskt likriktat och Churchillvänligt; denne krigsförbrytare och samhällets fiende nr 1, denne övergangster har fortfarande stort inflytande övr den »svenska» — läs engelsksvenska pressen med Göteborgs Handels och Sjöfartstidning som god etta. Att den t y s k a r i k s r e g e r i n g e n fortfarande tolererar denna churchillska lögnblaskas permanenta krigshets mot Tyskland är för det rättänkande svenska folket en gåta! Här måste en snar ändring ske innan det är försent och en katastrof inträffat. Men Ni kan göra mycket genom Edra radioutsändningar; de få ej bara innehålla objektiva nyheter, utan meddelanden om sociala och andra förhållanden i Tyskland. Sovjetunionen har varje kväll en halvtimmes utsändning av detta slag på svenska; ofrånkomligt är att de svenska sändningarna från Königsberg även ökas till en halvtimme. Tekniska skäl måste vika för huvuduppgiften att upplysa det svenska folket, som till stor del är inställd på en churchillsk seger; detta faktum kan leda till krigsfara mellan Tyskland och Sverige, så upphetsad som en stor del av folket i Sverige är mot Tyskland. Sverige tillhör numera de facto det stortyska livsrummet och detta måste upplysas för svenska folket. Varje barn kan se att Tysklands seger och Englands nederlag är given, men stora delar av svenska folket vägrar att se sanningen i ögat utan talar och handlar som om Churchills seger var given och Tysklands nederlag säkert. Jag tror som sagt det viktigaste vore att utöka den svenska sänd-

196 ningstiden från Königsberg till minst en halvtimme och t. ex. läsa på svenska de utmärkta i den tyska radion förekommande politiska kommentarerna till dagsläget: det skulle klarna mången grumlig svensk hjärna! (3. 12. 40.) Upplandsbo: Min öfvertygelse är att Tyskland är sjikat för bringa rätvisa i värden, om allt folk ville förstå detta då gjick det fort, men det ser icke så utt, Leve Tyskland och des Furir. (9. 12. 40.) Skåning: Undertecknad, friherre X., med friherrinna, grevinnan Y. m. fl. bedja med dessa rader få tacka Herr Hallåmannen från Königsberg för de alltid så omfattande och framför allt så s a n n i n g s e n l i g a uppgifterna per radio varje kväll kl. 1/2 7. Vi liksom många andra svenskar höra så gerna därpå!. Utsändningen är tyvärr inte a l l t i d så god, men i regel är den ju det! Ni kan nog förstå åt vilket håll mina intressen ligga! Dock en svensk skall ju vara neutral, men!! Som sagdt, vi längta varje kväll till kl. 7 2 7 ! Helsningar till Eder Herr Hallåman från många svenskar i som så gerna höra honom. (9. 12. 40.) Stockholmare: Ett hjärtligt tack för alla Edra radioutsändningar under år 1940. Sanningen i Edra nyhetssändningar kan med glädje konstateras. Eder propaganda har varit till stor välsignelse, och jag hoppas att varje dag under år 1941 skall ge mer och mer samförstånd. Jag önskar Er, bästa hallåman, samt hela tyska rikets nation med dess högsta ledning ett välsignelserikt år 1941. Måtte Ni alla få kraft att i fortsättningen strida för sanning och rättvisa, samt bekämpa lögn och bedrägeri. Sanningen är stor och skall segra om ock genom hårda svärdsslag. Måtte alla lögnens och bedrägeriets tjänare få sin rättvisa dom. (4. 1. 41.) Skåning: Då detta är det första brevet jag skriver till Eder i år skall jag först framföra mitt varmaste, outsägligaste och innerligaste tack till den ärorika segerrika Stortyska nationen dess älskade Ledare och folk, ljusets, sanningens, rättvisans, fredens och frihetens högborg på jorden, för alla de stora, goda och ofattbara ting som med Guds hjälp uträttats under det gångna händelserika året, ja, när man blickar tillbaka på detta, kan man inte nog tacka den gode Guden för att han sänt Eder store, geniale och älskade Ledare och Rikskansler Adolf Hitler, det tyska folkets och därmed kulturens och civilisationens räddare och symbol, och den största, ridderligaste och noblaste statsman, fältherre, hjälte och gentleman som någonsin funnits i historien, vilken med Guds hjälp befriat världens bästa och ridderligaste folk, det tyska folket från alla de fruktansvärda orättvisor och grymheter som begicks i den djävulska versaillesfreden, och gjort det tyska folket stort, starkt och mäktigt som aldrig förr, och givit det ett oövervinnerligt svärd som garanterar denna välförtjänta storhet i all framtid, vilket under det gångna året sopat bort det engelska odjuret en gång för alla från vår världsdel, och besparat oss här uppe från krigets fasor och olyckor, vilket det engelska förbrytarväldet hade svurit på även skulle komma över oss. — Det är också min varmaste önskan att snart få komma ner till Edert vackra Stortyska fosterland och arbeta där och ställa mina krafter helt till Stortysklands förfogande. (18. 1. 41.) Svensk fru: Jag sitter dagligen tillsammans med min Familj och lyssnar på de svenska nyheterna från Tyskland. Och de ge mig nästan känslan av samhörighet till såväl

197 Er som det tyska folket. Och Ni låter oss också förstå att det Nordiska folket hör till Tyskland till såväl sinne som kultur och ras. (19. 2. 41.) Stockholmsk förstadsbo: För mig är nyhetsutsändningen 20,45 den viktigaste programpunkten, emedan jag då får höra s a n n i n g e n a v m ä n , som annars är omöjligt. • Med djupaste beundran och högaktning för Tyskland och världens frälsare, Rikskansler Adolf Hitler tecknar jag . (21. 3. 41.) »Kvinna i statens tjänst»: Ni uppmanar Edra svenska lyssnare att skriva och säga vad vi tycka om Edra utsändningar m. m. själv lyssnar jag ofta till Edra utsändningar kl. 20,45. De äro alltid mycket lyckade. Jag hörde reportaget från Leipzigermässan och Edert samtal med de svenska sjömännen. Mycket intressant! Och så är det skönt att slippa höra dessa evinnerliga och löjliga Reutertelegram, som man ständigt och jämt matas med. Min beundran för Tyskland, och det tyska folket och främst der Fiihrer, världshistoriens största personlighet, har ingen gräns! Det måste vara en lycka för den tyske soldaten att få gå ut i strid för ett sådant land och en sådan ledare! Heil Hitler! (4. 4. 41.) Dam i stockholmstrakten: Som tacksam ägarinna av radioapparat med världens bästa märke Telefunken har jag sedan maj månad 1940 varit i tillfälle att varje kväll få avlyssna med största välbehag Edra utomordentligt väl sammansatta och klassiskt utförda sång- och musikprogram. Man måste helt enkelt falla i hängiven beundran för Tyskland som så storslaget med både musik och sköna toner bjuda oss andra människor även söndagse.m. önskekonserter som äro både glada och vackra samt de käcka och friskt sjungna kampsångerna (men jag saknar Hortz Wesselsången sedan länge). Får inte glömma Hallåmannens skildringar hållet så praktfullt på svenska språket. Till sist hjärtligt tack för jubileumsprogrammet den 7 / 5 vars Solo, kör och orkester var något enastående mäktigt och vackert, jag tror jag kan säga utan konkurrens bland världens alla radioprogram. (9. 5. 41.) Stockholmare till tyska radions engelske hallåman Lord Haw-Haw: Jag ber Eder förlåta, att jag såsom främling vågar skriva till Eder, men jag känner att jag måste tacka för alla underbara utsändningar, där jag haft förmånen att lyssna till Eder. Jag vet, att Ni huvudsakligen vänder Eder till engelska och amerikanska lyssnare men jag är övertygad om att Edra utsändningar mottagas med stor uppskattning av många engelsktalande svenskar. —Jag begagnar även tillfället att tacka för boken om England författad av William Joyce, vilken enligt de svenska förläggarnas utsago är identisk med Eder. Kapitlet om judarna är den mest upplysande och samtidigt mest skrämmande exposé jag hittills läst över det skändliga förtryck den internationella judendomen pålagt oss. Jag har levat många år i Amerika och jag kan därför desto bättre urskilja hotelsen från dessa Israels omättliga gangsters. För att tjäna dessa är Roosevelt och hans kreatur Churchill villiga att offra all ära och all anständighet. Med fullkomlig förtröstan på Der Fiihrer och med en beundran över alla gränser för Eder kunna min syster och jag endast säga Heil Hitler! (11. 11. 41. ö . fr. eng.) Stockholmare: »Jag måste betyga tysk radios ledning och överstyrelse min djupaste aktning för ' dess vakna vänlighet och vänliga vakenhet. Och jag är om m ö j l i g t ännu fastare fästad vid det nya Tyskland och dess intressen än någonsin.» (13. 11. 41.)

198 »Vän av ordning»: Eder utsändning är alla tiders. Jag lyssnar på den varje kväll. Men varför talar ni inte om hur svårt det är här i det socialdemokratiska Sverige, där judar regera och bolsjeviker och engelsmän få göra vad de vill för att fördärva landet? (26. 8. 43.) »En sympatisör»: Edra program äro mycket bättre än vad man får höra frän förrädarna i London. Men jag vill höra föredrag om hur ledaren skall skaffa nyordning i Sverige efter kriget och vad man skall göra med krigsförbrytarna W. G. och Roosevelt. Ni bör icke vara rädd för att tala mera aggressivt mot judedrängarna här i landet, Dagens Nyheter, Göteborgs Handelstidning, Se, Trots Allt och vad de heter. (28. 8. 43.) Stockholmare: För min del, så önskar jag att kl. 20 utsändningarna även utsändes över Königsberg eller Veicksel, men min allra största önskan är, att den tyska krigsmakten kan hålla ut i denna Europas kamp. Jag är 60 år, men måtte jag bara få leva den dag, då Tysklands arméer stå segrande på slagfältet. Jag har så ofta bett till Gud att han måtte välsingna den tyska riks- och krigsledningen samt hela det tyska folket, denna min önskan vet jag att tusentals svenska bönder också har. (18. 8. 43.) Haparandabo: Jag följer med största medkänsla de tappra tyska soldater och det tyska folkets kamp mot bolsjevismen. Går det an vill jag medelst Reichsrundfunks förmedling skicka de bästa hälsningar och lyckönskningar åt det tyska folket och dessa tappra soldater med dess 100 % ledning. (1. 11. 43.) Västkustbor: Nu tycka vi det är valuta att ha radion, då kan man få höra sanningen. Vi äro uppfödda till Tysklandsvänner. Vår bön är till Gud att bli förskonade för bolsjevismens förbannelser. Hela vår släkt är Hitler-vänner. (2. 12. 43.) Västmanlänning: Hör dagligen på Edra radioutsändningar på Königsberg och är uppriktigt sagt helt begeistrad av dem och överhuvud taget allt som rör der Fiihrer och det Tyska riket. Min oerhörda beundran för honom och hans skapande av ett nytt och evigt Tyskland kan ej med ord beskrivas. Jag följer världshändelserna med största spänning och är naturligtvis helt och hållet inställd på Tysklandsseger. (16. 12. 43.) »En glödande fanatisk Tysklandsvän»: Fast det inte är mer än några dagar sedan jag skrev mitt förra brev vill jag åter med anledning av den glädjande stora utökningen av Edra värdefulla utsändningar på svenska [syftar troligen på den nyinsatta sändaren i Kattowitz] skriva några rader for att ge uttryck åt min oerhörda glädje och tacksamhet härför. Jag har har inte ord nog till att beskriva denna min glädje och tacksamhet över denna sanningens, kulturens och civilisationens glädjekälla från vårt älskade eviga Stortyskland, och hur jag njuter av den underbara Tyska musiken. Vidare är jag så glad for att utsändningarna går över mellan- och långvågsstationer vilka alltid hörs utmärkt och på vilken apparat som helst, och att det numera är sändning hela kvällen så att alla har de bästa tänkbara tillfälle vid vilken tid som helst på kvällen att höra vad som i verkligheten händer och sker. (23. 3. 44.) »Tyskvänliga östgötar»: Med anledning av det avskyvärda brev, undertecknat av BBC i Lycksele som lästes upp i brevlådan Måndagen den 6 November, bedja vi, trogna tyskvänner, å

199 många liktänkandes och egna vägnar som en motvikt till detta brev, få uttrycka våra varmaste sympatier o. beundran för hela det tyska folket o. dess Ledare. Vi, som inte äro förblindade av det judiskt inspirerade tyskhatet, veta vilken oerhörd betydelse Tysklands seger har för hela vår världsdels existens, o. vi äro övertygade om framgång för Tyskland i dess tappra Kamp för Europas framtid. Samtidigt vilja vi här uttrycka vår stora tacksamhet o. glädje för de u t m ä r k t a utsändningarna från Königsbergsradion, som vi dagligen lyssna till. (17. 11. 44.) »Svenska vänner»: Då vi numera ofta tyvärr får läsa i svenska tidningar osanna uppgifter om tyska folket och deras ledare, har mina vänner bett mig, att framföra vår uppriktiga ledsnad däröver. Jag kan försäkra, att inte alla svenskar äro illasinnade mot tyska folket eller dess ledare som vi ibland bliva beskyllda för. Miljoner svenska män och kvinnor äro s å tacksamma mot Eder och vi äro mycket väl på det klara med vad saken .gäller!!! Vi hoppas och önskar att Tyskland avgår med segern — trots allt — i detta krig. — Jag menar, att det i bland ser så hotfullt ut för tyskarna just nu. Men vi har ju Königsbergsradion som vi i någon mån får tröst av. En gammal verkligt fin herre sade till mig: Skriv, att jag i mina böner alltid tar med tyska folket! Ja, sådana äro nästan alla jag är bekant med. Alltså, säg inte i Königsbergsradion — »Svenska folket» etc. tycker så — det gör oss s å o n t att höra och vi bliva nästan förtvivlade däråt. Jag vill särskilt tacka Författarinnan fru Clara Nordström som en dag sade: Vi veta ju här i Tyskland, att de flästa svenskar fortfarande äro våra vänner. Tack för dessa orden fru Nordström!! V i kunna alltså icke hjälpa att en del redaktörer skriva. Det är ju djupt osanning då de gå i borgen för hela svenska folket, detta påpekade också fru Nordström. V i glädja oss åt varje framgång tyskarna göra. V i kunna heller ej hjälpa vad vår regering i bland gör, som icke överensstämmer med vår önskan. T i l l a l l a som sköter Königsbergsradion ber vi att få tacka hjärtligt!! Varmaste lyckönskningar och h o p p om l y c k l i g u t g å n g för tyska folket som vi äro s å tacksamma mot — önskar: Svenska vänner. (18. 11. 44.) Östgöte: Aldrig läser jag krigsrapporterna eller hör i radio därpå, men Königsbergs-radion har blivit min högskola och nyhetskälla. Jag hoppas att den tid ej skall vara långt borta då den Tyska ledningen skall så manövrera ut sina motståndare att de slutligen möta sitt Vaterloo. (24. 1. 45.) »Alfredus»: Härmed vill jag uttala mitt varma tack för det gångna året, för allt vad vi fått höra genom Königsbergssändare, som vi räkna som »vår radio». Faktiskt måste man tänka sig den som sådan sedan »Sveriges radio» övergått att bokstavligt talat bli de allierades språkrör. I tider som dessa, då politiken, enkannerligen världsläget, tvingar människan till eftertanke och ställningstagande är det en vederkvickelse och lisa att det genom etervågorna fortfarande finns möjlighet för sanningen att tränga igenom lögnernas Dimridåer. — Nu har hunnerstormen brutit lös på allvar mot Tyskland. Rapporterna tala bara om ryska framgångar och det är med oro, ja, ångest man frågar sig: skall Tyskland kunna stoppa den än en gång. Världens öde ligger i vågskålen, skall den väga över till Tysklands och därmed hela Europas favör. Gud give det! I rapporterna talas om att Königsberg är hotat. Hur går det med sändningen om så olyckligt bleve att staden måste lämnas? Vi hoppas innerligt att tyskarna äga möjlighet att stoppa den röda floden innan den översvämmar hela Ostpreussen. (28. 1. 45.) Stockholmare: Härmed en förfrågan: Varför de svenska utsändningarna från Königsberg ej låter höra sig numera. Här hemma hos mig har vi lyssnat alla dagar, men nu är det

200 stopp. Nu kan jag inte få det minsta begrepp om händelsernas gång. Skulle de svenska utsändningarna från Tyskland utebli, så är det så gott att jag slänger den här fördömda lögnapparaten. (29. 1. 45.) Hallänning: Jag vore tacksam om Ni omgående brevledes kunde lämna mig svar när de svenska utsändningarna komma att upptagas. Jag hör så gott som dagligen på nyheterna på tyska från Deutschlandssender, men man saknar utsändningarna från Königsbergsradion. Man tycker sig då få djupare kontakt med de för oss germaner allt avgörande händelserna, när man får sanningsenliga skildringar och kommentarer på sitt eget modersmål. Pladdret från den s. k. Sveriges radio gitter man knappast längre höra. Ni kunna vara förvissade om att det överallt i Sveriges land i dessa dagar växer fram förståelse för Tysklands sak och insikten om nödvändigheten av en seger för de tyska vapnen vinner insteg i allt bredare lager av vårt folk. (4. 2. 45.)

I d e t t a s a m m a n h a n g e r i n r a s o m följande ofta c i t e r a d e u t t a l a n d e a v r i k s p r o p a g a n d a m i n i s t e r Goebbels: »Det skrivna ordet kan kontrolleras och bemötas, men något av det talade ordet stannar alltid kvar hos åhörarna.»

201 KAP. XIV.

TYSK TRYCKT PROPAGANDA. Inledning. Den tyska tryckta propagandan omfattande dagliga tidningar, tidskrifter av alla slag, broschyrer, böcker och flygblad etc. vällde under krigsåren i en oavbruten och ständigt växande ström in över vårt land. Den svenska allmänheten erhöll under de första åren dessa trycksaker direkt från utgivningscentralerna i Tyskland, men under de senare krigsåren inkom en allt större del med kurirpost till Tyska legationen, varifrån den distribuerades till den svenska allmänheten antingen direkt eller genom olika tyska propagandacentraler i Stockholm. Många publikationer trycktes under dessa år även i Sverige. De ojämförligt viktigaste propagandatrycken voro de stora svenskspråkiga tidskrifterna Signal och Tyska Röster samt de många broschyrer på svenska, vilka i massupplagor — ända upp till 100 000 ex. — spredos över landet. I den stora mängden av trycksaker framfördes i olika utformning de bärande huvudmotiven i den tyska propagandan: angrepp mot de allierade nationerna och deras ledande män, antisemitism, förhärligande av Tredje riketrjch dess ledare, av den tyska krigsmakten, de nationalsocialistiska välfärdsanordningarna samt Europas nyordning under tysk ledning. Såväl innehåll som utstyrsel var mycket varierande: grova och vulgära tryck distribuerades samtidigt med sådana av skenbart saklig karaktär, de torftigaste tryckalster omväxlande med förnämligt utstyrda publikationer. Med den tryckta propagandan bearbetades kontinuerligt och metodiskt skilda kategorier av svenska medborgare: akademiker och vetenskapsmän, präster och lärare, officerare och militärpersonal av alla grader, affärsmän, lantbrukare, arbetare, tjänstemän, skolungdom etc. etc. I det följande avsnittet ges en översikt över den tyska tryckta propagandan i den mån den observerats av säkerhetstjänstens olika avdelningar.

202 A. Periodiska skrifter. 1. Dagliga tidningar. Försäljning. I den tyska propagandan avsedd för Sverige ingick som ett viktigt led att sprida tyska tidningar och tidskrifter såväl genom försäljning som genom gratisdistribution. På våren 1940 sände de tyska tidningsutgivarnas riksförbund en representant till Stockholm, Otto Friedrich Mauer, med uppgift att i de skandinaviska länderna stimulera försäljningen av tyska tidningar och tidskrifter. Mauers fullständiga titel var Sonderbeauftragter fiir Skandinavien des Reichsverbands der deutschen Zeitungsverleger in der Reichspressekammer. (Die Reichspressekammer stod under propagandaministeriets ledning.) Mauer var stationerad här ända till februari 1945. Importen av de tyska tidningarna ombesörjdes av firman WennergrenWilliams AB, huvudimportören av utländska pressalster till Sverige. På hösten 1940 då en allmän tysk propagandaoffensiv mot Sverige igångsattes, inleddes också en stor aktion för den tyska dagspressen. Sålunda genomfördes annonskampanjer för ett stort antal tyska tidningar och tidskrifter och mängder av reklamskrivelser riktades till den svenska allmänheten. På tyskt håll trodde man, att stora förutsättningar funnos för att en sådan aktion skulle ha framgång, och att tyska dagstidningar skulle bli allmänt köpta och lästa i Sverige. Det visade sig dock vara mycket svårt att finna avsättning för dem, vilket torde ha berott dels på det likriktade, rent propagandistiska innehållet — den tyska pressen var ju sedan länge ett språkrör för den nazistiska ledningen — dels också på den tyska frakturstilen och de tyska dagstidningarnas torftiga utstyrsel, som så påtagligt skilde sig från den i Sverige vanliga, fylligare tidningstypen. Mauer kom också snart till insikt om att en framgångsrik försäljning av tysk dagspress i Sverige ej var möjlig. På tyskt håll vägrade man emellertid att acceptera detta faktum och Mauer uppmanades att göra nya försök. De tyska tidningar, vilka man i främsta rummet försökte sälja, voro: Völkischer Beobachter Hamburger Fremdenblatt Berliner Börsenzeitung Kölnische Zeitung Deutsche Allgemeine Zeitung National Zeitung, Essen " Frankfurter Zeitung Rheinisch-Westfälische Zeitung Ur Mauers korrespondens med de tyska tidningarna citeras två brev: Till Kölnische Zeitung: »I Sverige mötas våra ansträngningar av hinder, som det icke står i vår makt att övervinna (deren Ueberwindung sich unserem Machtbereich entzieht).» (11 5 42 Ö. fr. ty.) Till Danzig er V or posten: »Tyvärr kan jag under nuvarande omständigheter med bästa vilja inte tillråda ett försök att vinna avsättning för Eder tidning här i landet. För en sådan aktion

203 måste man välja en tidpunkt, som erbjuder åtminstone en viss utsikt till framgång, vilket icke är fallet just nu. Vi anse att den nuvarande sorteringen av tyskspråkiga tidningar fullkomligt täcker behovet.» (5.7.43. ö . f r . t y . ) Vissa t i d n i n g a r ville d o c k — trots alla m o t g å n g a r — icke ge u p p f ö r h o p p n i n g a r n a o m ö k a d a v s ä t t n i n g o c h i n s i s t e r a d e p å fortsatt r e k l a m . S o m e x e m pel anföres n e d a n s t å e n d e b r e v till M a u e r f r å n National Zeitung Essen: »I fråga om vår tidning förhåller det sig på samma sätt som med andra tyska tidningar som försäljas i utlandet: stora leveranser, stort antal returexemplar. Vi vilja ingalunda bortse från de speciella svårigheter, som möta oss i Sverige — det politiska läget, transportförhållandena etc. Det vore dock beklagligt, om vi såge oss tvungna att helt och hållet inställa leveranserna till Sverige. Vi bedja Eder därför kraftigt verka för att försäljningen av vår Nationalzeitung på allt sätt främjas. Kanske kunna vi då senare öka våra leveranser. För närvarande måste vi tänka på att inte helt utträngas från marknaden. Vi äro övertygade om att vi ifall alla parter visa litet god vilja kunna uppnå högre avsättningssiffror än hittills.» (30.10.42. ö.fr.ty.) A n d r a t i d n i n g a r försökte p å olika sätt g ö r a i n n e h å l l e t l ä t t a r e tillgängligt för u t l ä n d s k p u b l i k , exempelvis g e n o m a t t i n f ö r a antikvastil. I b r e v till Rheinisch-Westfälische Zeitung m e d d e l a d e M a u e r s å l u n d a a t t »de v i k t i g a s t e t y s k a d a g s t i d n i n g a r n a r e d a n ö v e r g å t t till antikvastil» och u p p g a v d e t t a s o m en f ö r u t s ä t t n i n g för ö k a d f ö r s ä l j n i n g i Sverige (oktober 1943). E t t flertal t i d n i n g a r u t g å v o ä v e n s ä r s k i l d a S k a n d i n a v i e n - och s v e r i g e - n u m m e r etc. etc. De stora k o s t n a d e r n a för i m p o r t och d i s t r i b u t i o n av de t y s k a dagstidn i n g a r n a s y n a s ej h a u t g j o r t n å g o t h i n d e r för att fortsätta f ö r s ä l j n i n g s a r b e tet, och u p p r e p a d e stora a n n o n s k a m p a n j e r g e n o m f ö r d e s u n d e r å r e n . T r o t s att d e n f ö r s å l d a u p p l a g a n i b ä s t a fall u t g j o r d e en tredjedel, v a n l i g e n en fjärde- eller femtedel — i b l a n d e n d a s t en t i o n d e l eller m i n d r e — av d e n levererade upplagan, minskades importen anmärkningsvärt långsamt. Som exempel h ä r p å återges n e d a n en statistik f r å n d e n s v e n s k a i m p o r t f i r m a n r ö r a n d e försäljningen av n å g r a t y s k a d a g s t i d n i n g a r u n d e r fjärde k v a r t a l e t 1943 s a m t u n d e r första och a n d r a k v a r t a l e n 1944. Levererade Returnerade Försålda 4:e kvartalet 1943 Völkischer Beobachter Hamburger Fremdenblatt Der Angriff Kölnische Zeitung

16 242 5 360 1 212 820

11 963 4 054 1 079 817

4 279 1 306 133 3

l:a kvartalet 1944 Völkischer Beobachter Hamburger Fremdenblatt Der Angriff

15 910 5 536 1 193

12 112 4 095 1 104

3 798 1 441 89

2:a kvartalet 1944 Völkischer Beobachter Hamburger Fremdenblatt Der Angriff

14 471 4 661 120

10 667 3 106 120

3 804 1 555 0

204 »85 % a v Deutsche Allgemeine Zeitung går i retur», meddelade s v e n s k a i m p o r t f i r m a n till t i d n i n g e n s r e d a k t i o n o c h tillade:

den

»Om upplagan ökas och nya platser bearbetas, kommer utan tvivel antalet osålda exemplar att stiga så att returupplagan då uppgår till minst 90 % eller mer På grund av de stora returupplagorna är distributionen redan nu ett förlustbringande företag.» (6.9.43. Ö.fr.ty.) Till slut m å n ä m n a s a t t Mauer, tydligen p å o r d e r f r å n Berlin, d å o c h d å g j o r d e försök a t t l a n s e r a vissa n y t i l l k o m n a t i d n i n g a r . Dessa försök m i s s l y c k a d e s g e n o m g å e n d e , d å i f r å g a v a r a n d e t i d n i n g a r ej p å n å g o t sätt k u n d e i n t r e s s e r a s v e n s k a l ä s a r e . N å g r a exempel m å n ä m n a s : Pariser Zeitung, Deutsche Zeitung in den Niederlanden, Deutsche Zeitung in Norwegen och Fritt Folk.

Gratisdistribution. F ö r s ä l j n i n g e n a v d a g l i g a t y s k a t i d n i n g a r v a r s å l u n d a t r o t s alla a n s t r ä n g n i n g a r ett föga f r a m g å n g s r i k t företag. Vid s i d a n a v M a u e r s v e r k s a m h e t b e d r e v s en o m f a t t a n d e r e k l a m k a m p a n j direkt från d e t y s k a t i d n i n g a r n a s r e d a k t i o n e r i f o r m a v c i r k u l ä r b r e v till e n s k i l d a s v e n s k a r , s o m erbjödos p r o v p r e n u m e r a t i o n till r e d u c e r a t pris. E n d a s t e n s t a k a s v a r s s k r i v e l s e r o b s e r v e r a des o c h d e flesta a d r e s s a t e r n a erhöllo t i d n i n g a r n a gratis. Från Deutsche Allgemeine Zeitung, Berlin, till en fru i Borås: »Vi hänvisa till vår med Eder i juli och augusti föregående år förda korrespondens med anledning av ett fast abonnemang på Deutsche Allgemeine Zeitung. Ni meddelade oss då, att det tyvärr icke var Eder möjligt att bli fast prenumerant på var tidning, men att Ni gärna skulle se, att vi även i fortsättningen gratis tillställde Eder densamma. Vi ha sedan dess regelbundet tillsänt Fder vår tidning; vi hoppas även att Ni mottagit den och läst den med allra största intresse. Då vi nu åter skriva till Eder, sker det för att vi skulle vilja be Eder om en hten tjänst. Det är av största vikt för oss, att vi göra vår Deutsche Allgemeine känd bland alla dem, som intressera sig för en tysk dagstidning. Säkerligen finns i Eder bekantskaps- och vänkrets mången som skulle glädja sig åt att kostnadsfritt och utan förbindelse få tillfälle att lära känna vår tidning. Vi vore Eder därför mycket tacksamma, om Ni ville visa vår tidning för Edra vänner. Om detta icke är möjligt på grund av för stora avstånd, bedja vi Eder sända oss ifrågavarande personers adresser. Vi skola då gärna härifrån sända dem vår tidning nå B V prov.» (10. 1.41. Ö.fr.ty.) T a l r i k a l i k n a n d e b r e v o b s e r v e r a d e s ä v e n u n d e r de f ö l j a n d e å r e n . I j a n u a r i 1945 s k r e v Deutsche Allgemeine Zeitung till en i n g e n j ö r i S t o c k h o l m : »Med anledning av Edert brev av den 4 dennes, vari Ni avbeställer Edert abonnemang på Deutsche Allgemeine Zeitung, vilja vi meddela att vi på uppdrag av en härvarande industrifirma i fortsättningen komma att tillställa Eder tidningen kostnadsfritt. Vi skulle därför uppskatta, att Ni också fortsättningsvis ville taga emot vår tidning.» (13. 1. 45. ö. fr. ty.)

205 Gratisdistributionens omfattning. Gratisdistributionen av dagliga tidningar var tidvis synnerligen omfattande. Då den regelbundna granskningen av korsbandsförsändelser från Tyskland till Sverige i april 1940 tog sin början, inkommo gratisexemplar av dagstidningar i tillsammans ca 15 000 ex. per vecka. Denna distribution ökade ganska snart avsevärt och upfigick hösten 1940 till ca 30 000 ex. per vecka; den torde då ha nått sin kulmen. De tidningar som i främsta rummet gratisdistribuerades voro Frankfurter Zeitung, Hamburger Fremdenblatt och Rheinisch-Westfälische Zeitung. Frankfurter Zeitung representerade på hösten 1940 omkring två tredjedelar av de inkommande tidningarna alltså 20 000 ex. per vecka. Den ansågs tydligen ligga speciellt väl till för svensk publik — Frankfurter Zeitung var ju den gamla ledande demokratiska tidningen med internationellt rykte för oberoende och vederhäftighet i det längsta — och stora ansträngningar gjordes för att få den ytterligare inarbetad på den svenska marknaden. Under åren 1940—1942 levererades tidningen sålunda gratis till 11 000 svenska adressater, vilka samtidigt bearbetades med reklam- och beställningskort. Ehuru denna bearbetning blev praktiskt taget utan resultat — »två eller tre abonnenter ha tillkommit och lösnummerförsäljningen har visat obetydlig ökning» — förordade Mauer dock i brev till förlaget en fortsatt reklam för Frankfurter Zeitung: »Jag är av den åsikten att man inte bör låta saken bero, och skulle därför vilja föreslå, att Ni gör ett ytterligare försök med de 11000 adresserna. Det bästa vore att utsända ett reklambrev — författat på tyska och skrivet på Frankfurter Zeitungs papper — som jämte en allmän reklamtext om tidningens betydelse etc. skulle omnämna tidigare gratisleveranser och dessutom innehålla prenumerationserbjudande och eventuellt även ett beställningskort.» (6. 12. 42. ö. fr. ty.) Mauers förslag ledde till en ny reklamkampanj, som även denna blev utan resultat. Man fick nöja sig med att som förut huvudsakligen gratis distribuera tidningen. Förutom ovan nämnda tidningar: Frankfurter Zeitung, Hamburger Fremdenblatt och Rheinisch-Westfälische Zeitung, inkommo för gratisdistribution stora upplagor även av Deutsche Allgemeine Zeitung och Berliner Lokalanzeiger samt Kölnische Zeitung, Deutsche Bergwerkszeitung m. fl. Av säkerhetstjänsten företagna adressundersökningar rörande ett flertal tidningar utvisade, att den svenska allmänheten utsattes för en planmässig och systematisk bearbetning från de tyska tidningsofficinernas sida. Ett nummer av Berliner Lokalanzeiger gick exempelvis till tio orter med begynnelsebokstaven A och ett annat till tio orter med begynnelsebokstaven B. Vid en senare adressundersökning konstaterades, att ett stort antal exemplar sänts till vissa orter och där till alla personer, vilkas namn började på A; under en och en halv månad sändes hela gratisupplagan till Göteborg etc.

206 F r å n och m e d h ö s t e n 1941 sjönk u p p l a g a n a v de g r a t i s d i s t r i b u e r a d e tidn i n g a r n a till ca 10 000 ex. per v e c k a m e n höll sig därefter t ä m l i g e n k o n s t a n t till s e p t e m b e r 1943. Vid d e n n a tid u p p h ö r d e Frankfurter Zeitung att u t k o m m a i T y s k l a n d o c h dess b e t y d a n d e g r a t i s u p p l a g a — ca 3 000 ex. p e r v e c k a — bortföll. D e å t e r s t å e n d e t i d n i n g a r n a m e d Deutsche Allgemeine Zeitung i s p e t s e n fortsatte d o c k a t t k o m m a i b e t y d a n d e u p p l a g o r — s a m m a n lagt 6 000 å 7 000 ex. p e r v e c k a — u n d e r y t t e r l i g a r e ett å r f r a m å t . F r å n m i t t e n av o k t o b e r 1944 u p p h ö r d e flera t i d n i n g a r att i n k o m m a i Sverige o c h s a m t l i g a g r a t i s u p p l a g o r m i n s k a d e s y t t e r l i g a r e . D e n 21 april 1945 i n k o m Deutsche Allgemeine Zeitung s o m den sista dagliga tidningen f r å n T y s k l a n d i 400 ex. N e d a n citeras n å g r a b r e v från t a c k s a m m a s v e n s k a r , vilka u n d e r en l ä n g r e tid g r a t i s erhållit en eller flera t y s k a d a g s t i d n i n g a r och delat ut d e m b l a n d v ä n n e r och b e k a n t a . En apotekare till Deutsche Allgemeine Zeitung: »Än en gång ber jag få tacka för sändningen av Deutsche Allgemeine Zeitung och förklarar mig som förut beredd att visa tidningen för alla intresserade. Den ligger dagligen i vårt vardagsrum och visas för alla vänner, som komma på besök.» (12.4.41. ö . f r . t y . ) En professor i Stockholm till Deutsche Allgemeine Zeitung: »Under flera månader har Ni tillsänt mig Eder ärade tidning och det har alltid berett mig en särskild glädje att läsa den, då dess behandling av olika dagsfrågor nästan alltid varit den rätta. Artiklarna om Tyskland och andra länder äro för mig alltid av största intresse, och jag skulle bara önska, att de svenska tidningarna redigerades på ett lika objektivt och sanningsälskande sätt som Deutsche Allgemeine Zeitung. Tyvärr tillåter mig icke min ekonomi att prenumerera på Eder tidning. Kanske kunde jag få lämna textbidrag med kortare artiklar från mitt fackområde ?» (19 3 41. v Ö. fr. ty.) En lärarinna i Stockholmstrakten till Völkischer Beobachter: »Hjärtligt tack för Völkischer Beobachter, skulle önska att prenumerera på denna intressanta tidning om min moderata, i dessa tider hårt anlitade inkomst tilläte det. Da jag önskar att upplysa så många Svenskar som möjligt om Tyska folkets segerrika hjältebragder i kampen emot Europas fiender, så väl som om vad Nationalsozialismen uträttat inom Stor Tyska riket, sänder jag tidningarna och tidskrifter, som jag erhåller, ut till vänner, bekanta och till namnet kända personer att de ma bh i tillfälle att lära känna det Nationalsozialistiska Tyska riket. Jag önskar och är viss om seger för Tyskland.» (1.8.42.)

2.

Tidskrifter.

a. Försäljning. I d e n t r y c k t a p r o p a g a n d a n i n t o g o de t y s k a t i d s k r i f t e r n a en d o m i n e r a n d e ställning. H ä r t i l l b i d r o g givetvis att d e r a s i n n e h å l l g e n o m g å e n d e v a r m e r a lättillgängligt ä n t i d n i n g a r n a s , särskilt för en u t l ä n d s k p u b l i k , p å g r u n d a v det r i k a i l l u s t r a t i o n s m a t e r i a l e t och i n n e h å l l e t s r e d i g e r i n g i övrigt.

207 De mest betydande av de tyska tidskrifter, som infördes i Sverige till försäljning voro Das Reich, Die Wehrmacht, Der Adler, Die Woche, ett stort antal s. k. Illustrierte Zeitungen samt i främsta rummet bildtidningen Signal. Nedan lämnas en redogörelse för dessa tidningars karaktär och deras spridning i Sverige, med huvudvikten lagd på Signal.

Tyskspråkiga tidskrifter. Das Reich. Veckotidning i dagstidningsformat, största inkommande upplaga ca 2 000 ex. per n u m m e r (oktober 1942). Tidningen, som var Goebbels eget språkrör, gjorde följande självdeklaration i en annons, införd i svensk press april 1941: »Den stora tyska veckotidningen DAS REICH ser vidsynt på världen och ger en allsidig bild av tyskt liv och arbete. Das Reich tänker redan i dag på morgondagen. I klarläggande, framåtblickande artiklar ger tidningen en omfattande översikt över det politiska, militära, kommersiella och kulturella skeendet i våra dagar och över Europas nyordning. Ledande personer på olika områden tala i den stora tyska veckotidningen till Er. Fackmän undersöka fakta och möjligheter och kända författare göra Er förtrogen med vår tids bästa litteratur. Även mode och sport ägnas tillbörlig uppmärksamhet i denna rikt illustrerade veckotidning.» Det syntes emellertid som om försäljningsresultatet blivit ganska klent. Ur Mauers korrespondens om Das Reich: »För att befästa tidskriftens ställning torde det vara oundgängligen nödvändigt att med det snaraste sätta igång en så omfattande annonskampanj som möjligt. Dessutom skall jag låta en ljusreklam å 50 kr. i månaden visas på Chinavarietén.» (11. 6. 41. Ö. fr. ty.) Das Reich inkom till Sverige sista gången 28 april 1945 i 310 exemplar. Die Wehrmacht. Denna Oberkommando der Wehrmachts (OKW) egen tidning utkom var fjortonde dag. Största inkommande upplaga var 4 800 ex. per nummer (december 1942). I ett upprop till den svenska allmänheten, en månad före tysk-ryska krigets utbrott, gavs följande karakteristik av Die Wehrmacht: »Bilderna och texten förmedla till Eder ett levande intryck av de tyska soldaternas prestationer till lands, till sjöss och i luften. Som organ för Oberkommando der Wehrmacht är denna tidning, som är den största i sitt slag i världen, i stånd att ge sina läsare snabba och uttömmande besked om alla händelser i kriget. När den tyska krigsmakten åter slår till, då blir de var 14 :e dag utkommande numren av Die Wehrmacht dokument av historisk betydelse.» (28. 5. 41.)

208 F ö r att tillfredsställa »en hos t i d n i n g e n s l ä s a r e länge förefintlig ö n s k a n » beslöt Verlag Die W e h r m a c h t att fr. o. m . h ö s t e n 1941 utge e n s ä r s k i l d u p p l a g a a v s e d d för u t l a n d e t . E n n ä r m a r e r e d o g ö r e l s e för d e n n a n y a u p p l a g a , o m vilken förlaget h y s t e stora f ö r h o p p n i n g a r , l ä m n a d e s i följande b r e v till den svenska importfirman: »Den av Oberkommando der Wehrmacht utgivna tidskriften Die Wehrmacht utkommer fr. o. m. den 26 november 1944 i e n s ä r s k i l d u p p l a g a för utlandet med beteckningen u p p l a g a A. Denna upplaga kommer att uppfylla alla de fordringar, som den intresserade läsaren i utlandet kan ställa på en tysk illustrerad tidskrift. Vi vilja nedan meddela Eder några detaljer om denna vår nya upplaga: 1) Det hittillsvarande tidskriftshuvudet kommer att ersättas med ett nytt i antikva-stil. 2) Utlandsupplagan erhåller ett klatschigt omslag i fyrfärgstryck. 3) Utlandsupplagan får i motsats till inrikesupplagan, vilken för närvarande är 16-sidig, ett omfång på 24 sidor. Härav utgöras 3 sidor av annonser. 4) Die Wehrmacht skall liksom hittills utkomma var 14 :e dag och utlandsupplagan en vecka efter inrikesupplagan. Vårt provnummer kommer att övertyga Eder om att utlandsupplagan av Die Wehrmacht uppfyller en hos tidningens läsare länge förefintlig önskan. Även hos läsarna utom Tysklands gränser är just nu intresset större än någonsin för tyskarnas och de med dem förbundna arméernas hjältemodiga insatser. Var och en av Edra kunder, som Ni erbjuder vår utlandsupplaga i dess nya form, blir säkert intresserad för den nya tidskriften och kommer även i framtiden att begära den för att med hjälp av dess bilder och artiklar, hämtade ur säker källa, hålla sig underrättad om tidens största tilldragelser.» (3. 11. 41. Ö. fr. ty.) M a u e r föreföll ö v e r t y g a d o m att Die Wehrmachts nya upplaga hade en m i s s i o n att fylla. H a n s k r e v h ä r o m till förlaget: »Jag gläder mig mycket åt denna så länge efterlängtade speciella utlandsupplaga, och jag är övertygad om att tidningens avsättning och dess syfte i hög grad komma att främjas därigenom. En annonskampanj för den nya upplagan i de fyra skandinaviska ländernas viktigaste tidningar är naturligtvis mycket att rekommendera. För S v e r i g e s del hoppas jag att de hinder, som nu föreligga för en sådan kampanj, i god tid skola kunna undanröjas.» (3. 11. 41. ö. fr. ty.) Förlaget i n s k r ä n k t e sig emellertid ej till a t t låta M a u e r b e a r b e t a den s v e n s k a pressen u t a n f ö r s ö k t e själv u p p r e p a d e g å n g e r f ö r m å l e d a n d e svens k a tidningar att införa n o t i s e r o m d e n n y a u p p l a g a n »av v ä r l d e n s s t ö r s t a illustrerade försvarstidskrift». Dessa försök m i s s l y c k a d e s d o c k . Enligt en uppgift f r å n Verlag Die W e h r m a c h t v a r a n t a l e t försålda e x e m p l a r i de s k a n d i n a v i s k a l ä n d e r n a u n d e r j u n i m å n a d 1942: i Danmark 4 230 ex. i Sverige 8 671 ex. i Finland 6 747 » i Norge 10 000 » I s e p t e m b e r 1944 m e d d e l a d e M a u e r till T y s k l a n d , a t t r e t u r u p p l a g a n a v Die Wehrmacht d å u p p g i c k till m e r ä n 85 %>. T i d s k r i f t e n o b s e r v e r a d e s sista g å n g e n i b ö r j a n a v o k t o b e r 1944 d å 2 100 ex. i n k o m m o . »Världens största illustrerade försvarstidskrift» h a d e u p p h ö r t a t t i n t r e s s e r a d e n s v e n s k a allmänheten.

209 Der Ädle t. Denna tidskrift, utgiven på Verlag Scherl under medverkan av Reichsluftfahrtministerium, utkom var fjortonde dag. Största inkommande upplaga var ca 5 200 ex. (oktober 1942). Ur en text- och bildannons för Der Adler införd i svensk press den 9 december 1941 citeras följande: »Under ständiga anfall brusa de tyska stuka-eskadrarna fram över fiendens bakre linjer, upprivande tillförselvägar, truppkolonner, materialtransporter och järnvägsanläggningar. Inga andhämtningspauser tillåtas. — De senaste och aktuellaste bilderna från flygstriderna i öster ger den stora tyska illustrerade flygtidskriften Der Adler. — Ytterligt fängslande är ett reportage kring en tysk fältväbels hjältemodiga flygprestation.» Stora annonskampanjer ledde till att Der Adler försåldes i en större upplaga än någon annan tyskspråkig veckotidning. Der Adler var också »propagandans stora slagnummer». Den inkom sista gången till Sverige i september 1944. Ovannämnda tre tidskrifter voro såsom framhållits organ för olika tyska myndigheter. Av annan typ voro nedan behandlade tidskrifter: Die Woche. Veckotidning, utgiven av Verlag Scherl, högsta upplagssiffra 750 ex. (oktober 1942). Die Woche presenterade sig för den svenska läsekretsen som en vederhaflig tysk tidning för familjen. Ur en annons i svensk press: »Var och en som är van att se alla tilldragelser i deras stora sammanhang läser i Tyskland Die Woche. Sedan över 40 år tillbaka är denna aktuella, illustrerade veckotidskrift omtyckt och uppskattad tack vare sin ansvarsmedvetna, klara, koncisa och dock omfattande framställning av alla väsentliga företeelser inom det politiska, kulturella och ekonomiska livet. Enbart i läsarens fråga 'Vad säger Die Woche?' ligger redan ett bevis på det förtroende, som Die Woche förstått att förskaffa sig. (ie också ni Die Woche ett tillfälle att vinna Edert förtroende!» (23. 12.41.) Ulustrierte Zeitungen. Ett stort antal s. k. Ulustrierte Zeitungen, huvudsakligen veckotidningar, i allmänhet utan färgtryck men med rikt bildmaterial, mer eller mindre kraftig antiallierad propaganda och specifikt tyska skämtsidor, inkommo under krigsåren i Sverige och försåldes genom den svenska importfirman. De vanligaste voro: Berliner Ulustrierte Zeitung Wiener Ulustrierte Zeitung Deutsche Ulustrierte Zeitung Illustrirte Zeitung, Leipzig Hamburger Ulustrierte Zeitung Illustrierter Beobachter Kölnische Ulustrierte Zeitung Das Ulustrierte Blått Neue Ulustrierte Zeitung Miinchener Ulustrierte Presse Stuttgarter Ulustrierte Zeitung 14—463151

210 Av dessa tidningar inkom endast Berliner Ulustrierte Zeitung i en mera betydande upplaga, ca 2 300 ex. per vecka hösten 1942. övriga tidningar kommo mer eller mindre regelbundet i upplagor varierande mellan 50 och 600 ex. per nummer. Försäljningen ökade ej märkbart trots reklamskrivelser och gratisdistribution. Returupplagorna uppgingo i vissa fall ända till 90 °/o. En särställning bland de illustrerade tidningarna intog Illustrirte Zeitung, Leipzig högsta upplagan 200 ex. per nummer, med undantag för de s. k. specialnumren, vilka nådde betydligt högre siffror. Särskilda ansträngningar gjordes av såväl förlaget, J. J. Weber, Leipzig, som av Mauer för att göra denna tidskrift känd och såld i Sverige. Illustrirte Zeitung, Leipzig var av förnämare typ än övriga Ulustrierte och innehöll förnämliga konst- och kultursidor, ofta i flerfärgstryck. Förlagets konstintresse tog sig bl. a. uttryck i att man i maj 1942, med anledning av tidskriftens stundande hundraårsdag, utlyste en pristävlan till förhärligande av kriget. Ur ett brev från förlaget till den svenska importfirman citeras: »En önskan att genom mångsidighet och högsta konstnärliga gestaltning göra konstnärens skildring av krigsupplevelserna till ett varaktigt dokument av kriget har givit Illustrirte Zeitung, Tysklands äldsta med konsttryck illustrerade tidskrift, idén att inbjuda tyska målare, tecknare och grafiker till tävlan. Tävlingen går ut på att skildra såväl händelserna vid fronten i deras historiska storhet som även andra ämnen, vilka stå i samband med krigshändelserna både bakom fronten och i hemorten i den mån de kunna anses vara av betydelse som tidsdokument.» (14. 5. 42. Ö. fr. ty.) Illustrirte Zeitung, Leipzig utgav med jämna mellanrum utöver sin ordinarie upplaga förnämligt utstyrda specialnummer med utökat sidantal vilka behandlade »ett speciellt ämne eller land i brännpunkten för det allmänna intresset». Så småningom kom turen till Sverige att vara ett land »i brännpunkten för det allmänna intresset, såsom förut t. ex. Kroatien och Generalguvernementet Polen», och ett rikt illustrerat sverige-nummer utkom på sommaren 1941. Förlaget och Mauer väntade sig helt naturligt mycket av detta speciella svenska propagandanummer och nedlade ett stort arbete och intresse på att få till stånd en framgångsrik försäljning. Varje år utkom av Illustrirte Zeitung ett stort, extra påkostat julnummer, speciellt avsett för utlandet och utgivet på uppdrag av de tyska myndigheterna, vilka enligt nedan citerade skrivelse från förlaget till Mauer ansågo det utomordentligt betydelsefullt, att detta nummer spreds i största möjliga antal till icke-tyskar: »Illustrirte Zeitung har även i år av vederbörande myndigheter fått i uppdrag att utgiva ett stort och representativt julnummer, som enbart får spridas i utlandet, för att där verka i den tyska kulturpropagandans tjänst (um dort dm Sinne deutscher Kulturpropaganda zu wirken). Den statspolitiska betydelse, som är förknippad med detta uppdrag, framgår av det faktum att det gives vid en tidpunkt, då utgivandet av alla slags specialnummer på det strängaste förbjudits med hänsyn till pappersbristen. Vi översända sam-

211 tidigt kopia av brev till Wennergren-Williams, Stockholm, och Bladkompaniet, Köpenhamn, och bedja Eder använda hela Edert inflytande för att vi skola vinna avsättning för vårt specialnummer. Vi översända samtidigt ett exemplar av vårt julnummer 1940. Det är av största vikt, att exemplaren så vitt möjligt komma i händerna på icke-tyska personer och vinna avsättning bland firmor, institutioner, myndigheter, skolor o. s. v.» (3. 11. 41. ö . fr. ty.) S a m t i d i g t e r h ö l l M a u e r en r e k l a m s k r i v e l s e , a v s e d d a t t d i s t r i b u e r a s till de svenska skolorna: »Vi ha redan i en skrivelse av den 14. 7. uppmanat Eder att bli abonnent på vår tidning. Vi ta oss nu friheten att ännu en gång rikta denna uppmaning till Eder och nu med särskilt eftertryck, eftersom under nästa kvartal vårt stora julnummer skall utkomma som specialnummer och tillsändas alla abonnenter. Detta nummer, som kommer att omfatta 200 sidor och innehålla bidrag av Tysklands ledande personligheter på det kulturella området samt talrika vackra illustrationer och reproduktioner i färg, har säkert mycket att ge just Edert lands ungdom. Skulle Ni önska ett större antal exemplar av vårt specialnummer för seminarielokaler, lärorum och bibliotek, skola vi gärna tillsända Eder sådana extra exemplar. Priset är då per häfte RM 2.50 + porto.» (24.9.41.) V å r e n 1942 g j o r d e e n r e p r e s e n t a n t för Illustrirte Zeitung, d r K u m m e r , e n r u n d r e s a i de s k a n d i n a v i s k a l ä n d e r n a . N e d a n citeras en r e s e b e r ä t t e l s e f r å n förlaget till d r Muller vid D e u t s c h e A k a d e m i e i S t o c k h o l m , vilken v i t t n a d e o m stor tillfredsställelse m e d d e u p p n å d d a r e s u l t a t e n : »Sedan alla svårigheter övervunnits, reste dr Kummer först till Norge, därefter till Finland, Sverige och Danmark. I alla dessa länder sammanträffade han först och främst med Tysklands representanter men dessutom även med tongivande personer inom press- och bokhandlarkretsar. På grund av vårt årslånga samarbete med Auswärtiges Amt och andra tyska myndigheter har vår tidskrift blivit känd och högt uppskattad hos herrarna inom dessa institutioner. Alla uttryckte samstämmigt sin glädje över tidskriften och gåvo sitt erkännande åt vårt förlags topprestation under föregående år, det stora julnumret. Först i utlandet har man ju möjlighet att till fullo fatta det verkliga värdet och framgången av en dylik utlandspropaganda. Men det var icke blott detta som gjorde resan så angenäm. Dr Kummer kunde konstatera, att det fanns många avsättningsmöjligheter för vår tidskrift, och han kom tillbaka med den fasta övertygelsen, att ingen möda och intet arbete vore förgäves. Flera av herrarna inom de olika [tyska] institutionerna beklagade, att de hade så få exemplar av tidningen till sått förfogande för sitt arbete. En ville gärna dela ut dem till studenter, en annan ville använda dem vid språkundervisningen i skolan eller till sina språkkurser. En tredje åter kände till viktiga platser i landet, för vilka innehållet och bildmaterialet i vår tidskrift skulle vara det enda medlet för att där åstadkomma en gynnsam inställning till Tyskland. Till vår stora glädje voro besöken och samtalen hos de utländska myndigheterna och hos framstående personer inom konst, vetenskap och handel i de skandinaviska länderna mycket angenäma. Dr Kummer fann i såväl de finska ämbetsverken som i svenska utrikesdepartementet Illustrirte Zeitung liggande intill häften av L'I1lustration. Utlänningarna själva lämnade oss i stor utsträckning värdefulla redaktionella uppslag. Då ju överallt det önskemålet gjorde sig gällande, att det egna landets förtjänster borde framhållas och uppskattas, bekräftades här riktigheten av att vi utgiva våra specialnummer för respektive länder, vilket vi tyvärr f. n. ej kunna göra så ofta som förr och endast med ett mindre antal sidor.

212 I bokhandlarkretsar introducerades dr Kummer av de tyska tidningarnas representant [Mauer]. Även här hade julnumret haft strykande åtgång, tusentals häften hade slutsålts på några få dagar. Därför hade man vår tidning i gott minne, och man var slutligen beredd att med oss diskutera och genomföra omfattande propagandaplaner. Dr Kummer återkom hem full av nya idéer och planer och hyste stor tillförsikt beträffande fortsatt framgång för Illustrirte Zeitung i de skandinaviska länderna. Vi och alla de, som arbeta med vår tidskrift, kunna vara fullt förvissade om att här fylles med stor framgång en för Tyskland i propagandahänseende viktig uppgift, nämligen att vinna andra folks förståelse och hjärtan för Tvskland.» (15. 3. 42. Ö. fr. ty.) Trots denna anmärkningsvärt omfattande reklamapparat visade den svenska publiken ringa förståelse för den påkostade tidningen. Försäljningsstatistiken tydde på att under 1942 returupplagorna i genomsnitt uppgingo till inte mindre än 80 % av de levererade upplagorna (med undantag för julnumret). Den inkommande upplagan minskades i april 1943 till 60 ex. per nummer. I november 1944 nekade den svenska importfirman att överhuvud taget införa tidskriftens nya »Kultur-Sonderausgabe». Der europäische Mensch. Tyska skämttidningar. Tyska skämttidningar hade av gammalt god marknad i Sverige. Simplicissimus, Kladderadatsch, Fliegende Blatter och Lustige Blotter inkommo under de första krigsåren också traditionsenligt i smärre upplagor, ehuru det snart visade sig, att dessa tidningars blandade innehåll av politiska karikatyrer och skämtsidor ej tilltalade den svenska läsekretsen. Försäljningen av dessa tidningar upphörde under år 1942, ehuru Mauer gjort stora ansträngningar för att de alltjämt skulle införas. Enstaka nummer inkommo dock fortsättningsvis i gratisexemplar. Diverse periodiska skrifter. Försök gjordes dessutom av olika tyska förlag att introducera även tidskrifter huvudsakligen avsedda för tysk publik och av föga intresse för svenska läsare. Några exempel på sådana publikationer: Junge Welt Deutsche Monatshefte in Norwegen Die Kunst im Deutschen Reich Oberseepost Das Echo Deutsche Agrarpolitik Europäische Wirtschaft 1943 Auswärtige Politik Die Kriegsmarine Europäische Literatur. Särskilda åtgärder vidtogos för att i utlandet ge ökad spridning åt de båda sistnämnda tidskrifterna. Sålunda planerade Albert Limbach Verlag, Berlin, på våren 1943 en aktion för att åstadkomma större spridning i utlandet av tidskriften Auswärtige Politik, organ för Das Deutsche Institut fiir Aussenpolitische Forschung. Förlaget skrev till tyska konsulatet i Gävle och anhöll om dess medverkan:

213 »Just Auswärtige Politik är en tidskrift, som mera än någon annan är ägnad att i utlandet väcka intresse i de kretsar, vilka sysselsätta sig med utrikespolitiska frågor. Tidskriften står på en utomordentligt hög nivå. Att den i Tyskland tillmätes särskilt stor betydelse framgår bäst av det faktum, att den även i fortsättningen tillätes utkomma månatligen och ej inskränkts till att utgivas en gång i kvartalet. Vi ha genom en höjning av upplagan lyckats reservera 50 ex. för Sverige och skulle vara mycket tacksamma, om Ni ville understödja oss i vår strävan att låta dessa exemplar komma lämpliga abonnenter till hända. Det skulle sålunda vara en mycket värdefull hjälp, om Ni ville sända oss adresser på lämpliga personer. Das Deutsche Institut fiir Aussenpolitische Forschung lägger största vikt vid att tidskriften sprides i utlandet, och även vi äro övertygade om att den bättre än någon annan tidskrift kan propagera för Tysklands sak. Därför äro vi så mycket mera angelägna om att tidskriftens spridning sker efter de riktlinjer, som de tyska beskickningarna i utlandet anse lämpligast.» (17. 5. 43. ö. fr. ty.) Deutscher Verlag, Berlin, sände i maj 1942 till den svenska importfirman och till bokhandlare i Sverige ett meddelande, att förlaget då hade börjat utge en ny månatlig litteraturtidskrift, Europäische Literatur, vilken adressaterna uppmanades beställa och sprida i sin kundkrets: »Det är alltflera tecken, som tyda på att det andliga och konstnärliga utbytet mellan de olika nationerna inom det europeiska rummet ökar. Alldeles särskilt är detta fallet på det litterära området. Vi behöva här blott hänvisa till att Europäische Schriftstellervereinigung för någon tid sedan grundades i Weimar. Fr. o. m. maj månad utkommer på tyska språket på vårt förlag en ny månatlig tidskrift, Europäische Literatur, som vill främja denna i så många hänseenden glädjande utveckling. Av betydelse är framför allt att Europäische Literatur icke är en ren facktidskrift, som riktar sig till övervägande filologiskt bildade litteraturkännare. Den skall i stället, genom att sätta in boken i de stora tidshändelsernas levande sammanhang, giva värdefulla hänvisningar och idéer åt en större konstoch litteraturälskande publik.» (15. 5. 42. ö. fr. ty.) Varken Auswärtige Politik större spridning i Sverige.

eller Europäische

Literatur

fick dock någon

Försök till försäljning gjordes även med så utpräglat nazistiska publikationer som antisemiten Julius Streichers hetstidning Der Sturmer och SS-tidningen Das Schwarze Korps. Mauer ansåg dock våren 1941, att »tiden icke var mogen för sådana publikationer», men uppmanade förlaget för Der Sturmer att tills vidare avvakta händelsernas utveckling, »då större förståelse för de av tidskriften behandlade problemen kunna förväntas föreligga inom överskådlig framtid». Förhoppningarna i detta avseende infriades dock ej. Någon försäljning av Der Sturmer förekom aldrig. Den inkom dock regelbundet till ett mindre antal enskilda adressater. Das Schwarze Korps däremot såldes, om också i ringa utsträckning, ända till våren 1945. Signal. Huvuduppgiften för Mauers verksamhet i Sverige var att introducera Tysklands stora propagandatidning Signal, som utgavs av Deutscher Verlag

214 i Berlin. Den stod under Oberkommando der Wehrmachts kontroll, trycktes på flera språk och var anpassad huvudsakligen för utländska läsare. Den var de segerrika tyska vapnens triumffanfar till ockuperade och neutrala länder för att förkunna Tysklands oslagbarhet på alla fronter och injaga respekt hos vänner och fiender. Den tyska upplagan. Signal inkom under hösten 1940 var fjortonde dag i ca 2 500 ex. per nummer. Försäljningssiffrorna samt brev från den svenska allmänheten vid denna tid visade, att redan den tyska upplagan av Signal var en synnerligen populär publikation, även om inte alla läsare voro lika entusiastiska som en svensk redaktör i brev till Berlin: »Med stort intresse ha vi läst Eder tidning Signal — en underbar tidning -— och nu ämna vi göra en effektiv reklam för den bland svensk sportpublik genom att i vår fackbok skriva en berömmande artikel om den.» (4.12.40. ö.fr.ty.) Den svenska upplagan. Omedelbart efter Mauers ankomst till Sverige — våren 1940 — vidtogos förberedelser för att utgiva en svensk upplaga av Signal. Dessa förberedelser voro mycket omfattande och ofta förknippade med stora svårigheter bl. a. måste det första numret av tidskriften, som i Tyskland översatts till svenska och hitsänts i en upplaga om 50 000 ex., makuleras på grund av den bristfälliga översättningen. Ett nytt nummer översattes med bättre resultat och utsläpptes i marknaden den 16 april 1941 föregånget av en omfattande och mycket påkostad annonsering i den svenska pressen. Till reklam för tidskriftens första nummer hade anslagits 16 000 RM, det trycktes i ca 50 000 ex. och blev en stor framgång: det såldes överallt i hela Sverige och ådrog sig stor uppmärksamhet både från press och publik. Under en tid framåt hade Signal en strykande åtgång och rapporterades slutsåld av många försäljare. Tidskriften var rikt illustrerad, särskilt med bilder från de olika krigsskådeplatserna och som nämnts i första hand ett propagandainstrument för den tyska krigsmakten. I talrika artiklar belystes dock även nationalsocialismens välsignelsebringande inflytande på »Festung Europas» sociala förhållanden. I ett av tidskriftens första nummer lästes följande: »'Signal' börjar nu med en ny artikelserie. Härvid komma vi att behandla olika frågor, som beröra hela Europa. Konturerna av det kommande Europa börja redan framträda, i vilket folkfamiljerna skola bo bättre och lyckligare. Det skall här ej bli fråga om några drömmar, utan om fakta. 'Signal' vill härmed skissera några av huvudpunkterna i den framtida och redan synliga utvecklingen. I dag skall — i vårens tecken — talas om längtan och möjligheten att förvandla hela Europa till en blommande trädgård.» (Nr. 10 1941.) Enligt en lagbestämmelse, som trädde i kraft den 1 juni 1941, måste en svensk medborgare stå som ansvarig utgivare för den svenska upplagan.

215 e h u r u d e n t r y c k t e s i T y s k l a n d . I s a m r å d m e d t y s k e m i l i t ä r a t t a c h é n i Stockh o l m , g e n e r a l v o n U t h m a n n , e n g a g e r a d e M a u e r för d e n n a uppgift en s v e n s k 'in u n s e r e r L i n i e ' , n ä m l i g e n chefen för b o k f ö r l a g e t Svea R i k e . H ä r o m s a d e M a u e r : »Vi få n o g betala h o n o m 1 000 k r o n o r p e r m å n a d för det.» (30. 5. 41.) Mottagandet

i

Sverige.

H u r Signal m o t t o g s av den s v e n s k a l ä s e k r e t s e n f r a m g i c k av m å n g a b r e v uttalanden, varav några exempel anföras: En affärsman i Stockholm till Leipzig: »Denna tidskrift har här funnit många köpare för såväl den tyska som svenska upplagan, eftersom ju här utom de skandinaviska knappt några utländska tidningar stå att få. I varje fall ser man den utlagd i många av stadens tidningsstånd och boklådor. Läsarna äro väl huvudsakligen att söka i intellektuella kretsar.» (12. 5. 41.) En person i Umeå, till Berlin: »Undertecknad, som är ständig läsare av Eder tidning Signal ber att få framföra min komplimang över det goda innehållet i densamma. Edert beslut att även trycka Signal på svenska språket har gjort det möjligt för en ständigt större läsekrets att få inblick i tyska sociala och politiska problem. Som det i regel brukar vara slutsålt av Signal redan 3—4 dagar efter det den utbjudes till försäljning, vore det önskvärt att den svenska upplagan utökades i Umeå.» (3.8.41.) En person i Norrland, till Essen: »Varje vecka läser jag den tyska tidskriften Signal, som är ytterst intressant med sina vackra kolorerade bilder. Denna tidskrift köper vi svenskar mer än våra egna tidningar. Mycket intressant, allrahelst som man vet att de engelska icke köpas av en enda människa.» (26. 10. 41. ö . fr. ty.) En apotekare till Hannover: »Jag läser den tyska tidningen Signal, som kommer ut i svenskt tryck. Genom denna tidning vinner Tyskland mycket här i landet. Jag tycker den är enastående med sina fotografier och sitt innehåll. Ja, här är mycket att reparera, ty plutokraterna ha under många år sått ut sitt hat här i Norden.» (28. 9. 41. ö . fr. ty.) Kontakt

med

läsekretsen.

Signal tillfredsställde dock ej d e n s v e n s k a l ä s e k r e t s e n u r alla s y n p u n k t e r ; m å n g a l ä s a r e k l a g a d e i b r e v till r e d a k t i o n e n p å d e n bristfälliga översättn i n g e n o c h flera e r b j ö d o sig a t t h j ä l p a till m e d ö v e r s ä t t n i n g s a r b e t e t . I allm ä n h e t v a r d e n n a k r i t i k d o c k s y n n e r l i g e n positiv o c h v i t t n a d e o m stort intresse för t i d n i n g e n s f r a m g å n g . En person i Varberg till Deutscher Verlag: »Jag läser Signal varje vecka och måste tyvärr framhålla, att man däri finner många fel och språkliga orimligheter. Om Ni så önskar skulle jag gärna ställa mig till Edert förfogande som korrekturläsare och stillist genom korrespondens från Sverige eller direkt i Tyskland.» (10.11.41. Ö.fr.ty.) En kapten i södra Sverige till Deutscher Verlag: »Jag måste påpeka att den militära terminologien i den svenska upplagan av Signal ofta verkar tämligen amatörmässig och detta observeras och diskuteras i militära kretsar. Jag tillåter mig nämna några exempel:

216 Nr 11 sid. 5 • » » 13 » 14 » 19 » 15 » 13 » 16 » 14

angreppsmål framskjuten post skarpskytt krypkedja maskingevär

heter anfallsmål » postering » prickskytt > larvfötter » kulspruta el. kulsprutegevär.

Då tidskriften läses mycket just i militära kretsar, är det viktigt att översättningens militära termer äro korrekta. Nästa vecka kommer jag till Tyskland och hoppas då få ett samtal med Eder.» (15. 11. 41. Ö.fr.ty.) Även beträffande innehållet fick redaktionen mottaga förslag: En elev i internatskola: »Eder tidning är mycket intressant och bra, men jag tror att den kunde bli ännu bättre om den handlade något om de neutrala länderna. Det står ju litet, men det räcker inte. Ni kunde t. ex. skriva om försvaret i de olika länderna, det skulle säkert intressera militärer och alla andra.» (19. 11. 42. ö. fr. ty.) En tysk journalist i Sverige: »Här väntar man sig något nytt av Signal. Ett fängslande reportage från Medelhavet eller Stilla Oceanen skulle vara lämpligt för Er tidskrift. — Om Ni vill visa svenskarna en uppmärksamhet, vore det mycket bra att i intervjuer låta framstående svenskar uttala sig i frågor av världsbetydelse.» (16. 4. 42. ö. fr. ty.) Svenska

specialsidor.

Förlaget hade ett öppet sinne för allt, som kunde göra Signal mera lämpad för svensk publik, och på hösten 1942 beslöt man att tillmötesgå ovan citerade och liknande önskemål genom att utöka den svenska upplagan med fyra s. k. Auswechselseiten, upptagande ämnen som särskilt kunde vara av intresse för svenska läsare. Man anmodade bl. a. den tyske korrespondenten för Deutsche Allgemeine Zeitung i Sverige, dr Sigurd Paulsen, att leverera material för dessa sidor, exempelvis artiklar och bildreportage av särskilt intresse för svensk publik, intervjuer med kända svenskar etc. Som exempel på innehållet i dessa Auswechselseiten kan nämnas ett reportage om svenska skådespelare på tyska scener, en artikel av Kristina Söderbaum om hennes far, den kände kemisten, ett reportage från svenska legationen i Berlin, en artikel om neutralitetens problematik samt för julnumret 1942 en skildring av H. G. Andersens sammanträffande med Jenny Lind i Berlin 1845, etc. etc. Redaktionen intresserade sig också för att få en redogörelse för de nyaste rönen i forskningen rörande Karl XII:s död »kvickt formulerad och så vetenskapligt korrekt som möjligt» (spritzig und wissenschaftlich möglichst gut fundiert). Betydelsen av dylika specialartiklar för den svenska publiken underströks i ett brev från redaktionen till ovannämnde tyske korrespondent: »Vi vilja med dessa nya 'Auswechselseiten' i Signal få ett ännu kraftigare medel att uppnå de mål vi föresatt oss för tidskriften: att genom speciellt svenska ämnen vinna Sverige för Tysklands sak. Därför vore det mycket värdefullt för oss, om Ni kunde säga oss vilka politiska, handelspolitiska, militära och andra ämnen som för ögonblicket äro föremål för intresse och diskussion i Sverige. Vi tänka härvid icke nödvändigtvis på ämnen,

217 som i geografiskt hänseende äro begränsade till Sverige utan även på sådana tyska eller europeiska spörsmål, vilka kunna antagas vara särskilt ägnade att väcka intresse hos svenskarna.» (15. 10. 42. ö. fr. t}7.) Såsom framgår av ovanstående, gjordes från tyskt håll allt som tänkas kunde för att få Signal att ingå i det allmänna medvetandet som en trevlig och underhållande tidning. Det tyska förlaget anmodade Mauer att inhämta noggranna uppgifter om tidskriftens svenska konkurrenter. Av Mauers svar framgick, att han ansåge Vecko-Journalen vara den tidning, som närmast kunde jämföras med Signal. För att ytterligare anpassa tidningen efter svenska förebilder lät man svenska experter omarbeta annons- och affischtexter, som utarbetats i Tyskland. Mauer skrev härom till förlaget i Berlin: »Det av Eder översända förslaget till annonser för Signal nr 7 kan icke användas i Sverige. Vi skulle riskera ett avböjande från de tidningar vi nyss vunnit, och det vilja vi under alla omständigheter undvika. Vi ha därför utvalt ett annat motiv och skola nästa vecka införa en annons utan bild, alltså en ren textannons med stor rubrik: 'En mot femtio', varefter segrarens upplevelser under sextio pansardueller i korthet skisseras i annonsen. Denna överskrift är för övrigt synnerligen lämpad för svensk mentalitet, då den väcker minnen av historiska tilldragelser under det senaste svensk-ryska kriget 1809.» (15. 3. 43. Ö. fr. ty.) Samarbete

med den svenska

importfirman.

I samband med planerna på en stor affischkampanj över hela Sverige för Signal uppmanade en svensk reklamfirma tidskriftens redaktion att låta göra en affisch i starka färger med flammande vårdkasar, dels för den goda affischverkans skull och dels med hänsyn till den symboliska innebörden: >I forna tider tändes i Sverige stora eldar som tecken på att fara för ett fientligt överfall hotade landet.» (5. 5. 43.) Den svenska firma, som skötte distributionen, bedrev en fortlöpande reklamkampanj för Signal och andra tyska tidskrifter genom annonser i svensk press, affischer och löpsedlar. Att tyskarna voro nöjda med den spridning, som tidskriften fått framgick av följande brev till den svenska importfirman: »För två år sedan anlände den första sändningen av Signal till Eder. Det var blott några få tusen exemplar, som vi då gåvo Eder i uppdrag att sprida. Vi voro därvid medvetna om att de utvecklingsmöjligheter, som utan tvivel funnos för denna representativa tyska bildtidning, endast kunde utnyttjas till fullo under benägen medverkan från våra affärsvänner. Efter två års intensivt samarbete har nu Signal en miljonupplaga. Även i Sverige har Signal, tack vare det intresserade arbete Ni nedlagt därpå, kunnat nå allt större spridning, så att tidningen nu finnes till salu överallt i landet och omsättningen mer än tiodubblats. Härför be vi att till Eder och till de ledande herrarna på Eder försäljningsavdelning få framföra vårt synnerliga tack. Vi be också få uttrycka den förhoppningen, att Signal även under sitt tredje år kommer att bli föremål för Edert benägna intresse. Framgången hittills, särskilt sedan den svenska upplagan kommit till, inger förhoppningar att vi nästa år skola kunna se tillbaka på en ännu fördelaktigare utveckling.» (21. 4. 42. ö. fr. ty.)

218 Av en samtidigt avlåten tackskrivelse till Mauer framgick att Deutscher Verlag var särskilt belåten med omsättningen i Sverige. Däremot hade »försäljningen av de danska och norska upplagorna sedan en tid tillbaka stått stilla». Förlaget skrev vidare: »Detta utmärkta resultat är till ni3'cket stor del Eder förtjänst. Just det område, där Ni arbetar som särskild representant för Reichsverband der deutschen Zeitungsverleger, d. v. s. Skandinavien, är synnerligen svårarbetat, och det är egentligen endast Finland, som kan jämföras med övriga länder, där Signal uppnått utomordentliga framgångar, t. ex. Ungern och Rumänien. Desto större anledning är det för oss att även vid detta tillfälle än en gång till Eder framföra vårt synnerliga tack. Vi hoppas att under det tredje året avsättningen i Finland kommer att öka ytterligare. De krigshändelser, som äro att vänta under denna sommar, komma säkerligen att bidraga till en större spridning av Signal även i de andra skandinaviska länderna. Vi bedja Eder underrätta oss, om Ni ser möjligheter till en särskilt framgångsrik propaganda i de nordiska länderna vid sidan av vår allmänna reklamverksamhet.» (24. 4. 42. ö. fr. ty.)

Annonser i svensk

press.

Ett viktigt led i arbetet för Signal var annonseringen i den svenska pressen, framför allt i dagstidningarna. Till en början accepterades Signal-annonserna av alla tidningar, till vilka de erbjödos — Göteborgs Handelstidning och Trots Allt! ifrågakommo ej. Efter de kraftiga opinionsyttringarna mot den utländska propagandan under hösten 1941 vägrade emellertid alla de stora stockholmstidningarna att mottaga annonserna. Deutscher Verlag uppmanade Mauer att förnya sina ansträngningar att förmå tidningarna, speciellt Dagens Nyheter, att ändra ståndpunkt. Det vore viktigare att få annonserna införda i Dagens Nyheter än att fästa sig vid tidningens politiska tendens: »Signal kommer i så fall att köpas av en kategori människor, vilka vi ur propagandasynpunkt äro ytterst angelägna att nå» (18. 11.41). Dagens Nyheter vägrade emellertid även i fortsättningen att införa annonser för Signal. På tyskt håll försökte man göra det bästa möjliga av motgångarna i fråga om annonsering genom att hädanefter endast »godkänna» vissa tidningar. Förlaget skrev härom till Mauer: »Vi hade egentligen ej väntat att svårigheter av detta slag skulle uppstå. Vid eventuella propagandaplaner i framtiden måste sådana tidningar, som nu avböjt våra annonser, från början uteslutas för att undvika att vi för andra gången få mottaga en vägran från deras sida.» (25. 8. 41. ö. fr. ty.) Listan på »villiga» tidningar varierade; vid ett tillfälle, den 27 mars 1942, »godkändes» endast följande tidningar av huvudkontoret i Berlin: Dagsposten Kalmartidningen Barometern Hälsingborgs Dagblad Blekinge läns tidning Östgöta Correspondenten Nya Wermlandstidningen

Sundsvalls-Tidningen Norrbottens-Kuriren östersundsposten Gefle Dagblad Örebro Dagblad.

219 P å h ö s t e n 1942 s k r e v M a u e r en s a m m a n f a t t a n d e r e d o g ö r e l s e för a n n o n s e r i n g e n i d e n s v e n s k a p r e s s e n o c h de för ögonblicket f ö r e l i g g a n d e möjligheterna: »De svenska rikstidningarna, d. v. s. de stora stockholmstidningarna samt Göteborgs-Posten, Sydsvenska och Skånska Dagbladen, Malmö, ha sedan över ett år avböjt all annonsering för den svenska upplagan av Signal. I juni 1941 då annonskampanjen för att introducera den svenska upplagan av Signal på den svenska marknaden inleddes, införde alla svenska tidningar annonser för Signal utan att göra några som helst svårigheter. Även under de närmast följande månaderna fortgick annonseringen utan förändringar. Under höstpropagandan i september 1941 erhöllo vi för första gången avböjande skrivelser från svenska tidningar. Vår distributionsfirma, som även har hand om annonseringen, meddelade mig, att en överenskommelse träffats mellan chefredaktörerna för de stora stockholmstidningarna, vilken haft just dessa avböjande skrivelser till resultat. Den dåvarande ledaren för legationens pressavdelning såväl som tyske pressattachén gjorde genom privata underhandlingar stora ansträngningar att återvinna åtminstone Kreugerpressen för Signal-annonserna, men utan framgång. Annonseringen för bildtidningen Signal samt även för andra tyska pressalster ändrades därför från och med senhösten 1941 till att omfatta endast landsortspressen. I Stockholm erhålla fortfarande Dagsposten och i Göteborg Göteborgs Morgonpost våra annonser.» (15. 10. 42. ö . fr. ty.) I b ö r j a n a v 1943 l y c k a d e s M a u e r o c h d e n s v e n s k a d i s t r i b u t i o n s f i r m a n efter stora a n s t r ä n g n i n g a r f ö r m å vissa s t o c k h o l m s t i d n i n g a r att å t e r i g e n i n f ö r a a n n o n s e r för Signal, v a r i g e n o m m a n h o p p a d e s att b o j k o t t e n m o t a n n o n s e r för t y s k a tidskrifter så s m å n i n g o m helt skulle u p p h ä v a s . H ä r o m m e d d e l a d e M a u e r till D e u t s c h e r V e r l a g : »Efter långvariga förhandlingar har Svenska Dagbladet, Stockholms-Tidningen och Aftonbladet samtyckt till att åter införa annonser för Signal. Detta är så mycket mera glädjande, som man tidigare från officiellt tyskt håll ej lyckats komma till något resultat i denna fråga. Det skulle vara fördelaktigt att snarast möjligt utnyttja denna tillåtelse. Jag har tänkt mig eventuellt tre annonser i två till tre på varandra följande nummer av nedanstående tidningar: Svenska Dagbladet Dagsposten Stockholms-Tidningen Folkets Dagblad Aftonbladet (Tidningen Folkets Dagblad riktar sig till en mindre men ytterst intresserad läsekrets, något i stil med Dagsposten.) Vi ha som bekant under en längre tid ej kunnat uträtta något i Stockholm, varför det säkerligen vore mycket lämpligt att nu inleda en annonskampanj här. Under det sista året har ju vår propagandaverksamhet för Signal nästan uteslutande varit förlagd till landsorten.» (16. 2. 43. ö . fr. ty.) D e n n a f r a m g å n g blev e m e l l e r t i d a v k o r t v a r a k t i g h e t . Det v i s a d e sig s n a r t , att t i d n i n g a r n a s m e d g i v a n d e v a r h ö g s t tillfälligt, och f ö r n y a d e försök a t t få d e m att i n f ö r a d e t y s k a a n n o n s e r n a m i s s l y c k a d e s . M a n r e s i g n e r a d e o c h l ä m n a d e därefter a n n o n s u p p d r a g e n å t e n d a s t ett fåtal t i d n i n g a r , d ä r i b l a n d Dagsposten och F o l k e t s D a g b l a d . I j a n u a r i 1945 u p p t o g l i s t a n ö v e r villiga tidningar ett e n d a n a m n : D a g s p o s t e n .

220 Som tidigare nämnts utgjorde Signals svenska upplaga vid tidningens framträdande i svensk version liksom även fortsättningsvis ca 50 000 ex. P å våren 1943 såg man sig nödsakad att nedskära upplagan, och trots de förut nämnda annonskampanjerna måste förlaget minska denna med varje nummer. I februari 1944 utgjorde upplagan 25 000 ex. och skars ytterligare ned till 13 000 ex., vilken siffra anmärkningsvärt nog bibehölls till i april 1945^ trots att antalet returexemplar vid denna tidpunkt var synnerligen betydande. Ovanstående redogörelse för bildtidningen Signal har gjorts utförlig med hänsyn till tidningens dominerande ställning jämförd med övriga tyska tidskrifter. Vid ett tillfälle, den 11 oktober 1941, talade Mauer om Signal som »vårt viktigaste handelsobjekt i Sverige». Planer på ytterligare en propagandatidning. I januari 1944 vidarebefordrade minister Thomsen till Nordische Verlagsgesellschaft i Wien ett förslag, som härrörde från »en intresserad person i Stockholm», om utgivande av en svensk upplaga av den tyska tidskriften Auslandsillustrierte. Den svenska upplagan skulle innehålla särskilt för svensk publik avpassade artiklar, författade av bemärkta svenskar. Ett utförligt förslag till artiklar i olika ämnen bifogades med angivande av namn på lämpliga författare. Varje nummer skulle dessutom innehålla en bild i fyrfärgstryck av svenskar i ledande ställning, exempelvis medlemmar av kungahuset och regeringen samt en reproduktion av ett känt konstverk. Chefen för ovannämnda Nordische Verlagsgesellschaft, dr Matouschka, besökte på hösten 1944 Stockholm och hade då kontakt med Förlagsaktiebolaget Illustra, som i oktober utgav första numret av den tidigare omtalade tidskriften Tele. Enligt uppgift skulle denna tidskrift tillkommit på initiativ av riksutrikesminister von Ribbentrop, som utlovat obegränsade medel för detta ändamål. Av detta och andra skäl framgår, att ovannämnda projekt och tillkomsten av Tele stå i samband med varandra. 1 b.

Gratisdistribution.

Av de ovan behandlade tidskrifterna förekom, som inledningsvis nämnts, vid sidan om försäljningen även gratisdistribution, både direkt från Tyskland och genom legationen, Tyska informationscentralen och andra tyska propagandacentraler i Sverige. De mycket stora reslupplagorna av de flesta till försäljning inkommande tidskrifterna distribuerades sålunda delvis som gratispropaganda till intresserade svenskar, med undantag dock för Signal. som veterligen endast i ett sammanhang utnyttjades på sådant sätt. 2 övervägande antalet gratisdistribuerade tidskrifter voro dock aldrig avsedda för försäljning. 1

Jfr även s. 38 f. - Jfr Tyska legationen, s. 49.

221 Tysk

Veckorevy.

Den under de första krigsåren mest spridda gratispublikationen var Tysk Veckorevy, som trycktes i fjorton upplagor på olika språk, bl. a. svenska. Den var, enligt vad som angavs, organ för Deutscher Ausländer-Dienst (DAD). 1 Till såväl utstyrsel som innehåll var tidningen synnerligen torftig; den innehöll populärt hållna krigsrapporter, enkla ideologiska utläggningar och lättfattliga utfall mot de allierade och deras ledare. Sommaren 1940 inkom Tysk Veckorevy till Sverige i ca 6 000 ex. per nummer och ökade därefter successivt till ca 15 000 ex. Med varje exemplar av tidskriften följde ett formulär, avsett att av mottagaren ifyllas med n a m n och adress på personer, som kunde tänkas vara intresserade av att erhålla tidskriften. Dylika adresslistor återsändes i betydande omfattning ofta upptagande ett stort antal namn. 1 I september år 1940 beslöto de svenska censurmyndigheterna, att dessa adresslistor ej fingo vidarebefordras till Tyskland. Denna åtgärd resulterade i att tidningen i februari 1941 insatte följande notis: »Då vi av oss okänd anledning under de sista månaderna ej erhållit brev med nya adresser från våra läsare — i motsats till vad förut var fallet — så tillåter vi oss sända Eder två, i stället för ett häfte, för att Ni må kunna ge det ena vidare till intresserade inom Er bekanskapskrets. Tysk Veckorevy sändes fortfarande kostnadsfritt till alla som önska få den.» Då detta meddelande ansågs kunna röja den svenska censuren, kvarhöllos detta och de följande numren av Tysk Veckorevy, vilka innehöllo samma notis. På så sätt kvarhöllos 13 nummer i följd, vilket givetvis så småningom kom till redaktionens kännedom. Med anledning härav infördes en ny notis i tidningen av följande lydelse: »Sedan det har kommit till vår kännedom att vår tidskrift i flera fall inte kommit fram till adressater i Sverige, sända vi från och med detta häfte tidskriften under rekommendation till samtliga läsare i Sverige. Skulle tidskriften inte komma regelbundet fram, så bedja vi våra svenska läsare att meddela detta till Tyska Legationen i Stockholm för vidare befordran till oss.» Därefter sändes en del (omkr. 2 000 ex.) av upplagan rekommenderat och resten i vanligt korsband. Samtliga korsband kvarhöllos av den svenska censuren medan de rekommenderade försändelserna expedierades. Även följande nummer inkommo delvis i rekommenderade försändelser, varför den svenska censuren beslöt att i fortsättningen vidarebefordra hela upplagan. Tysk Veckorevy kom sålunda ånyo i full utsträckning den svenska läsekretsen till hända. De ifyllda utgående adresslistorna kvarhöllos dock även i fortsättningen. Förutom att Tysk Veckorevy åtnjöt stor popularitet bland sina läsare torde den främsta orsaken till att man på tyskt håll tillmätte denna publikaJfr s. 19.

222 tion ett p r o p a g a n d a v ä r d e , s o m m o t i v e r a d e så stora a n s t r ä n g n i n g a r och k o s t n a d e r för att s p r i d a den, h a v a r i t a t t m a n j u s t h ö s t e n och v i n t e r n 1940/41 ville i n s a m l a a d r e s s e r p å s v e n s k a r s o m v o r o välvilligt i n t r e s s e r a d e av T r e d j e liket. F ö r att belysa i n n e h å l l e t s o c h ö v e r s ä t t n i n g e n s n i v å citeras följande d r a g u r o l i k a n u m m e r av t i d n i n g e n :

ut-

»En cirkel av judar och halvjudar, av judevänner och med judar besläktade och av judar köpta figurer går genom hela det Rooseveltska systemet. De äro inte valda av folket och ha inte det minsta intresse att sörja för den till 96 °/o uppgående ariska befolkningens väl, utan deras enda önskan går ut på att främja de judiska strävandena. » »Kort efter deras inmarsch i Benghasi plundrade engelsmännen guvernörspalatset, prefekturen och hotell Berenice, och mobiliaret fördes till Egypten på den sista ångare, som inte hade blivit försänkt. Därefter plundrades affärslokaler, butiker och privata bostäder. Till och med en apotek utplundrades. Även brittiska matroser deltogo i plundringarna och medförde därtill nödvändiga lämpliga verktyg för att bryta sig in i husen och öppna lådorna. Dessutom förekom talrika rån på gatorna genom brittiska militärpersoner.» N e d a n återges n å g r a b r e v f r å n svenska l ä s a r e till tidningens r e d a k t i o n . En affärsman i Linköping: »Jag tackar för de nummer av Tysk Veckorevy, som sänts till mig, och skickar nu några adresser på bekanta, som säkert skola ha intresse av denna tidning. Om Ni skulle vilja ha ytterligare adresser på personer, står jag gärna till tjänst med att sända Eder dem. Jag står även gärna till förfogande med att meddela Eder min åsikt om den betydelse, som denna tidning har i propagandans tjänst. Synnerligen lämpligt för distribution finner jag nummer 51 vara, vilket innehåller ett tal av Fuhrern. Som affärsman skulle jag ej vilja att mitt namn på något som helst sätt namnes.» (30.12.40. ö.fr.ty.) En göteborgare: »Har observerat Eder tidskrift hos en god vän här i staden och funnit den synnerligen intressant, varför jag vore mycket tacksam att få mig densamma tillsänd. Då jag befinner mig i den synnerligen lyckliga omständigheten att vara 'nyordnad'. skulle jag även hava stor nytta av Edra sakliga artiklar vid de dagliga diskussioner jag råkar i med vänner och bekanta. Jag kan vidare om Ni så önskar tillställa Eder adresser på folk i mitt umgänge som skulle uppskatta Eder tidning.» (21. 2. 41.)

En advokat i en landsortsstad: »Ni anmodar mig att sända adresser på personer, till vilka Ni vill sända Tysk Veckorevy. Om Ni anser det lämpligt att försöka nå bondebefolkningen, skulle jag föreslå, att Ni skickade bladet till nämndemän och stämningsmän på landsbygden. Dessa personer hava ju i regel förtroendeställning. De äro mestadels välbärgade bönder med gott anseende i sin ort. Om Ni vill, kan jag skicka ett par hundra sådana adresser för denna landsända, men jag vill ej sätta igång med utskrivningen, innan jag vet, att det motsvarar Edra syften.» (dec. 40.)

223 En malmöbo: »Närslutet insändes 1 st. förteckning över personer som böra erhålla Tysk Veckorevy. På listan märkes 4. komp. I 7 Revingehed. Det är mitt kompani. Det är synnerligen värdefullt om Ni sänder Tysk Veckorevy dit. Vi bliva nämligen varje vecka begåvade med den löjliga engelska propagandaskriften 'Nyheter från Storbritannien' och behöva sålunda Tysk Veckorevy som motvikt.» (21.8.41.) En representant för svensk-tyska föreningen, Stockholm: »Ni har haft älskvärdheten att till Svensk-tyska föreningen översända ett par exemplar av Eder veckotidskrift Tysk Veckorevy samt uppmanat oss att översända listor på personer, vilka önska få sig Eder tidskrift kostnadsfritt tillsänd. Vi bifoga två namnlistor. Om Ni önskar ytterligare namn kan jag sända en förteckning över samtliga medlemmar i vår förening.» (16. 11. 41. ö. fr. ty.) I slutet av oktober 1941 ändrade tidskriften namn till Tysk Revy och anlände därefter mera oregelbundet — vanligen endast var fjortonde dag men alltjämt i samma upplaga fram till början av 1942. Därefter minskade upplagan hastigt och under 1943 inkom den endast i 50 ex. per nummer, och efter denna tid mycket sporadiskt. Alt Tysk Revy — en av de viktigare tyska propagandapublikationerna — upphörde att inkomma stod i samband med att Tyska informationscentralen i Stockholm fr. o. m. december 1941 utgav tidskriften Tyska Röster.1 Enligt flera uttalanden av härvarande tyskar ersatte denna nya tidning Tysk Revy. Specialtidskrifter

för

Skandinavien.

Av Nordische Gesellschaft i Liibeck utgåvos tidskrifterna Pressedienst Nord och Der Norden. Denna organisation var såsom i annat sammanhang nämnts ett av huvudorganen för den för Skandinavien avsedda tyska propagandan, vilken anslog speciellt nordiska strängar och betonade norra Europas historiska och geografiska samhörighet och gemensamma kulturella och politiska intressen. 2 Den flerspråkiga Pressedienst Nord utkom varje vecka och var den mest spridda av Nordische Gesellschafts publikationer. Sommaren 1940 var upplagan omkring 3 000 ex. per nummer och ökade därefter successivt för att på våren 1941 uppgå till ca 10 000 ex. per nummer. Ännu i februari 1945 inkom Pressedienst Nord i samma upplaga. Den var enkelt utstyrd, tryckt på dåligt, blågrönt papper och var av obetydligt omfång, endast undantagsvis var den försedd med illustrationer och då vanligen politiska karikatyrer. Artiklarna voro till största delen avfattade på tyska, men samtliga nordiska språk, särskilt det norska, voro representerade. I stor utsträckning behandlades ämnen som berörde Norden och dess ställning i den kommande nyordningen. Man bemödade sig om att få representativa skandinaver till medarbetare: bidrag förekommo av Knut Hamsun, Erling Björnson, Karl Olivecrona m. fl. 1 2

Tyska Röster behandlas utförligt i kapitlet om Tyska informationscentralen, s. 135 ff. Jfr s. 17.

224 Månadstidningen Der Norden var Nordische Gesellschafts förnämsta publikation. Den inkom regelbundet i 6 000 å 7 000 ex. per n u m m e r fram till oktober 1944, då den senast iakttogs. Tidskriften var av hög klass med påkostad utstyrsel. Innehållet var starkt nordiskt betonat, och bidrag från framstående skandinaver förekommo ofta här liksom i Pressedienst Nord. Med förkärlek odlades tesen om »östersjörummet», och ett genomgående tema var hansatiden, vilken framställdes som en storhetstid för östersjöfolken. En svensk författare som ofta deltog i Nordische Gesellschafts olika arrangemang sände vid ett tillfälle flera dikter till Der Norden. Ur en av dessa citeras nedanstående strofer till karakteristik av den anda, som genomsyrade de av Nordische Gesellschaft utgivna publikationerna: »Gå inte svenska mannar i Liibecks stad i land så hemvant som hos grannar och ta en tår på tand?

Här känna vi oss hemma, här fälla vi vår stav, oss binder samma stämma från samma fria hav.

Vi bilda ju en Hansa, ett östersjöförbund, så länge vågor dansa kring svensk och nordtysk grund.»

Facktidskrifter. Den tyska organisationen Die Deutsche Arbeitsfront utgav en samling stencilerade artiklar kallad Tyska socialpolitiska nyheter. Publikationen tillkom i november 1940, enligt uppgift som en följd av att svenska journalister just vid denna tid, på inbjudan av tyska staten, företagit en resa i Tyskland, Frankrike och Belgien. Man ville anknyta till och befästa de intryck och upplysningar deltagarna i denna resa fått. Publikationen presenterades med följande upprop: »Högt ärade! Svenskar, som under den senaste tiden uppehöllo sig i Tyskland, uttryckte vid upprepade tillfällen en önskan, att fortlöpande erfara om de socialpolitiska framstegen inom riket. Dessa personers kontakt med den Tyska Arbetsfrontens samtliga inrättningar kunde under den korta uppehållstiden endast medgiva en ringa inblick i de socialpolitiska prestationerna, men inför samtliga vaknade en önskan att, också efter hemkomsten till hemlandet, ingående sysselsätta sig med dessa frågor. Den Tyska Arbetsfronten såsom organisation för alla arbetande tyskar — den räknar runt 25 millioner medlemmar — utgiver på grund härav ett eget informationsblad på svenska, vars första nummer härmed tillställes ett flertal tidningsredaktioner och samtidigt ett större antal framstående personer inom det offentliga livet. Redaktionen för Tyska Socialpolitiska nyheter kommer att bemöda sig om att giva en fortlöpande saklig bild av förhållanden och händelser på socialpolitiska området inom Tyskland. Utgivandet är tillsvidare avsett att äga rum två gånger i månaden.» Detta »informationsblad» inkom till Sverige mycket oregelbundet i en upplaga om ca 500 exemplar per nummer.

225 Vidare må nämnas Sudost-Echo, en veckotidning som utkom i Wien och Budapest. Den iakttogs första gången i januari 1942, och inkom sedan regelbundet ända fram till det tyska sammanbrottet våren 1945. De första åren var upplagan 100 ex. men steg sommaren 1944 till ca 2 000 ex. per nummer. Sudost-Echo innehöll artiklar i aktuella politiska, ekonomiska och industriella frågor med speciell anknytning till Sydösteuropa. För svensk publik torde den ha saknat större intresse, varför det förefaller egendomligt att så pass stora upplagor av tidningen gratisdistribuerades här. Sålunda inkommo under januari och februari 1945 ca 13 000 ex. av denna tidskrift. Antisemitiska

tidskrifter.

Världs-Service, en hätskt antisemitisk propagandaskrift, »Internationell korrespondens för upplysning över judefrågan», utkom var fjortonde dag och trycktes förutom på svenska på 15 språk; utgivare var den på annat ställe behandlade Welt-Dienst, Internationales Institut etc. 1 På första sidan av den svenska upplagan lästes: »Eftertryck tillåten och önskas, men endast med tydlig uppgift om källan och emot insändning av tre beläggsexemplar». Denna publikation var både beträffande utstyrsel och innehåll synnerligen enkel. För att ge en föreställning om innehållet och tonen i tidningen återges nedan rubrikerna ur ett ovanligt digert nummer av den svenska upplagan: 1. Huru judarna redan före världskriget hetsade Förenta Staterna och England mot det antijudiska Ryssland. 2. I alla tider och i alla länder judiska sändebud. 3. Det schweiziska frimureriet känner sig starkt. 4. Först frimurare och sedan minister. 5. Även general de Gaulle kämpar för judarna. 6. Det var Frankrike! 7. Judarna vilja störta Förenta Staterna i kriget. 8. Så talar en judehörig premierminister! 9. Den franska vetenskapens förjudning vid hundraårsskiftet. 10. Rothschilds egendomar tjäna nu bättre ändamål. 11. Det antifrimureriska Norge. 12. Slovakiet planerar nya antijudiska åtgärder. 13. Upprättande av en judecentral i Slovakiet. 14. Judarnas utbredning i Europa och i de övriga världsdelarna. — (15. 2. 41.) Världs-Service inkom regelbundet under krigsåren i ca 2 000 ex. per nummer. En tysk upplaga, Welt-Dienst, en engelsk, World-Service, och en fransk, Service Mondial, inkommo dessutom i tillsammans några tusen exemplar per nummer. Även enstaka exemplar av en dansk, norsk och rysk upplaga iakttogos. P å grund av sitt innehåll kvarhöllos flera nummer av den svenska censuren. För att belysa innehållet i Världs-Service refereras en artikel ur 1-oktobernumret 1942 med rubriken »Judiska spioncentraler i Sovjetunionens och Englands tjänst oskadliggjorda i Sverige». 1

Se kap. II, s. 22.

15—46.3/5/

226 I artikeln framhölls att huvudagenterna i det spionagenät, som England och Sovjetunionen utspänt över de neutrala staterna vore judar, som »mot klingande mynt missbruka den gästfrihet, som dessa länder på ett storsinnat sätt visa dem». Världs-Service gav i artikelns fortsättning sina läsare »en liten inblick i personkretsen hos dessa judisk-engelsk-ryska spionageorganisationer i Sverige» och uppmanade Sverige och övriga neutrala stater att tillgripa försvarsåtgärder mot den underjordiska judiska propagandan och hetsverksamheten. »Det ryska och engelska spionagets omfattning just i Sverige tyder på att Sverige i Rysslands och Englands och därmed världsjudendomens planer spelar en särskilt viktig roll.» Att döma av tidningens korrespondens med svenska läsare väckte dess grovt antisemitiska propaganda ett visst gensvar i de kretsar den vände sig till. Nedan citeras ett dylikt brev: En stockholmare till redaktionen av Världs-Service, Frunkfurt am Main: »Jag tar med synnerligen stort intresse del av 'Världs-Service' och låter den cirkulera bland mina bekanta, för att så många som möjligt skola få läsa den. Jag vill nu fästa Eder uppmärksamhet på en sak, om vilken upplysning verkligen skulle behövas. Som bekant hava judarna en omätlig äregirighet, och detta har bl. a. medfört, att de lyckats få sina namn fastade vid en mängd geografiska föremål över hela jordklotet, t. ex. Newton Land, Kap Newton, Newtongebirge o. s. v., för att nu endast nämna ett av de mest kända judiska namnen. Ur historisk-geografisk synpunkt skulle det vara av mycket stort intresse att få klarlagt den judiska infiltrationen på kartorna. I många fall torde de judiska geografiska namnen vara mycket svagt motiverade. Jag och säkerligen många med mig, icke minst inom den geografiska vetenskapen, skulle vara Eder mycket tacksamma, i fall Ni kunde ägna denna fråga en välvillig uppmärksamhet.» (15.3.41. ö.fr.ty.) Den förut omnämnda Der Sturmer observerades regelbundet i ett mindre antal exemplar, adresserade till privatpersoner. Pressöversikter. Från Tyskland inkommo flera olika publikationer av typen aktuella pressöversikter, huvudsakligen adresserade till svenska journalister och tidningar. Nedan redogöres för de viktigaste av dessa, samtliga utgivna av propagandacentralen H. R. Hoffmann i Miinchen. 1 News from Germany inkom under de första krigsåren regelbundet två gånger i månaden i ca 300 ex. per nummer. Tidningen var skriven på engelska och hade som motto bibelspråket: »And ye shall know the truth and the truth shall make you free.» Denna text utlades i en notis till läsekretsen på följande sätt: »Ni önskar få veta sanningen om oss. Det är vad dessa nyhetsblad önska skänka Er. Ända sedan 1914 har man berättat för Eder, att tysk propaganda' är liktydigt med lögner och försvarstal. Det är bevis på den stora träffsäkerheten hos en mästerligt ledd presspropaganda, att denna har lyckats bibringa Er detta intryck. Vi försöker — och vi ber Eder hjälpa oss — att bekämpa detta. Inte för att hjälpa oss att vinna kriget, utan i avsikt att underlätta en ärlig och bestående fred med det brittiska folket. 1

Jfr s. 20.

227 Vi ha ingen anledning att frukta sanningen, hela sanningen och ingenting annat än sanningen. Vi bedja Er att noga pröva våra News from Germany med förstoringsglas och att protestera vid minsta tvivel. Hjälp oss att bekämpa lögnernas och smädeskrifternas giftgas från vilken sida den än må komma. Vi önska att sanningen skall gå segrande fram. Ur sanning och förståelse skola vänskap och fred växa upp.» (Ö. fr. eng.) Die Deutsche Stimme i n n e h ö l l i l i k h e t m e d News from Germany hätsk antiengelsk p r o p a g a n d a . Den i n k o m i ca 100 ex. 2 å 3 g å n g e r i m å n a d e n u n d e r h e l a kriget. I j a n u a r i 1944 u t k o m y t t e r l i g a r e en p u b l i k a t i o n , Kontinentalnytt för press och informationstjänst, vilken d i s t r i b u e r a d e s två g å n g e r i m å n a d e n ä n d a f r a m till krigsslutet i ca 650 ex. p e r n u m m e r . P u b l i k a t i o n e n p r e s e n t e r a d e s för l ä s a r n a m e d f ö l j a n d e företal: »Vi ha härmed nöjet förelägga Eder det första numret av Kontinentalnytt, en informations- och presstjänst avsedd att utsändas två gånger i månaden. Vad vi vilja är att stå våra läsare till tjänst med artiklar och orienteringar i kulturella och vetenskapliga frågor, speciellt i sådana, som beröra våra båda länders kulturrelationer. En internationellt känd man ger Eder i en artikel i Kontinentalnytt sin syn på sin verksamhet eller kanske en annan gång sina intryck från Sverige. Ett nytt konstnärsnamn har blivit aktuellt genom ett gästspel eller boksuccé — l å t ' o s s giva Eder en kort presentation. Samtidigt vilja vi så långt sig göra låter vara en spegel för det intresse, som kommer svenskt kulturliv till del på Kontinenten, är det nu på vetenskapens, konstens, litteraturens, musikens, filmens eller på sportens område. Vi behöva väl ej påpeka, att Kony's innehåll stå alla redaktioner, journalister och övriga läsare till fritt förfogande. I slutet av varje häfte lägga vi fram resultatet av våra strövtåg med saxen genom tyska pressen — och kanske ibland också genom den svenska! Ni skall finna en samling smånyheter, som här och där utgöra ett beskt piller för oss — eller för Eder. Vi be Eder till slut att fördomsfritt taga del av värt första nummer och skulle det härigenom lyckas oss att vidare intressera svenska kretsar för det kulturella liv som levs i Tyskland, anse vi oss ha nått vårt mål.» I d e n av ett föregivet lettiskt förlag u t g i v n a p r e s s ö v e r s i k t e n Europas Neue Stimme, Blätter z u r N e u o r d n u n g E u r o p a s u n t e r d e m B l i c k p u n k t d e r e u r o p ä i s c h e n Völker, d o m i n e r a d e d e n a n t i r y s k a s k r ä c k p r o p a g a n d a n . T i d n i n g e n u t k o m i juli 1943 o c h u t s ä n d e s s e d a n r e g e l b u n d e t ett å r f r a m å t m e d 500 ex. p e r n u m m e r en g å n g i m å n a d e n . I ett företal v ä n d e sig u t g i v a r e n f r ä m s t till f o l k e n i E u r o p a s m i n d r e n a tioner, vilkas » k o m m a n d e ö d e n ä n n u ä r o i n s v e p t a i s t r i d e n s t ö c k e n » : »Med detta nummer presenteras 'Europas Neue Stimme' för allmänheten. Den har till uppgift att ur de mindre europeiska folkens synpunkt ta ställning till alla frågor, som sammanhänga med Europas politiska, kulturella, ekonomiska och sociala återuppbyggande samt bidra till den ömsesidiga förståelsen genom ett mångsidigt meningsutbyte de olika länderna emellan. På grundval av de hårda lärdomar som de baltiska staterna fått göra under ett år av bolsjevikiskt herravälde, känner sig det lettiska Kontinent Verlag kallat att

228 utge en 'Pressedienst', som arbetar för de europeiska folkens sammanhållning och ett gemensamt försvar för den europeiska kulturen. Rent ideella motiv ligga till grund för förlagets utgivande av 'Europas Neue Stimme'.» (ö.fr.ty.) Utöver o v a n n ä m n d a tidskrifter i n k o m m o u n d e r k r i g s å r e n flera h u n d r a t y s k a tidskrifter m e d m e r eller m i n d r e p r o p a g a n d a b e t o n a t i n n e h å l l i varier a n d e a n t a l e x e m p l a r . De ö v e r s ä n d e s till e n s k i l d a s v e n s k a r a n t i n g e n direkt f r å n T y s k l a n d eller via h ä r v a r a n d e T y s k a legation. N å g r a a v d e vanligast f ö r e k o m m a n d e u p p r ä k n a s n e d a n för att b e l y s a m å n g s i d i g h e t e n i de tyska f ö r s ö k e n a t t n å så m å n g a g r u p p e r av l ä s a r e s o m möjligt: Rena propagandatryck och politiska publikationer: Berlin—Rom—Tokio Griine Blätter Griine Briefe Junges Europa Kraft durch Freude Das Neue Europa Neues Volk Odal, Monatschrift fiir Blut und Boden Volk und Reich Das XX. Jahrhundert Militära tidskrifter: Deutsche Reiterhefte Der deutsche Sportflieger Deutsche Wehr Marinerundschau Die Panzertruppe Die Sirene

Motortidningar: Motor und Sport Das Motorrad Motorschau Die Strasse und die Autobahn Historiska, konst- och litteraturhistoriska tidskrifter: Westermanns Monatshefte Velhagen und Klasings Monatshefte Die Kunst fur alle Die Musik Pantheon German art and culture Europäische Revue Die neue Rundschau Die neue Schau Rassenpolitische AuslandsKorrespondenz

Modetidningar: Medicinska och vetenskapliga tidningar: Die neue Linie Die Mode Deutsche Medizinische WochenMöderne Welt schrift Silberspiegel Deutsches Tuberkulose-Blatt Das Herren journal Deutscher wissenschaftlicher Dienst Tidskrifter för film och teater: Der Globus Film welt Die Medizinmechanik Filmwoche Die Umschau Ekonomiska

facktidskrifter:

se s. 164.

229 B. Broschyrer och flygblad. 1. Anti-allierad propaganda. 1.

Krigsorsakerna.

Ett av huvudmotiven i den nazistiska propagandan under krigsåren var, liksom u n d e r förra världskriget, att Tyskland vore den oskyldigt angripna p a r t e n . T y s k l a n d h a d e e n d a s t velat fred o c h s a m f ö r s t å n d , m e n p å g r u n d a v m o t s t å n d a r n a s s a m m a n s v ä r j n i n g m o t T r e d j e riket t v i n g a t s g r i p a till v a p e n . De först g r a n s k a d e f r å n T y s k l a n d a n k o m m a n d e b r o s c h y r e r n a s k i l d r a d e också d e n n a i n r i n g n i n g av T y s k l a n d o c h de allierades p l a n e r p å a t t tillintetgöra h e l a det t y s k a folket. E x e m p e l p å d y l i k t f r a m s t ä l l n i n g s s ä t t å t e r f u n n o s sålunda i e n m ä n g d broschyrer, exempelvis: Die alten Manner wollten Krieg, »om fredsfördraget i Versailles och engelsk plutokrati». Secret Service, die Bedrohung der Welt. Beiträge zur Geschichte und Praxis des englischen Geheimdienstes; av H. Schneider. Deutschland und die Westmächte, ein Buch von wahrhaft weltpolitischen Weitblick, das Ursache und Ziel des deutschen Selbstverteidigungskampfes entscheidend klären hilft; av A. Halfeld (168 sidor). Dokumente zur Vorgeschichte des Krieges, utgiven av Auswärtiges Amt. 100 Dokumente zur Vorgeschichte des Krieges, utgiven av Deutsche Informationsstelle, Berlin.

2. Mot P o l e n riktade skrifter. Det verkliga sakläget k r i n g det t y s k a anfallet m o t P o l e n a n s å g s b e h ö v a k l a r g ö r a s för svensk o p i n i o n . E t t flertal b r o s c h y r e r a v g r e u e l k a r a k t ä r o m p o l a c k e r n a s b e h a n d l i n g av d e n t y s k a b e f o l k n i n g e n i P o l e n u t s ä n d e s i betyd a n d e u p p l a g o r . Som e x e m p e l p å d y l i k a p u b l i k a t i o n e r k u n n a n ä m n a s : Die polnischen Greueltaten an den Volksdeutschen in Polen Dokumente polnischer Grausamkeit, utgiven på uppdrag av Auswärtiges Amt. De polska illdåden mot den tyska folkgruppen i Polen, utgiven på uppdrag av Auswärtiges Amt; övers, av föregående. Polnische Blutschuld, utdrag ur föregående. Polnische Dokumente zur Vorgeschichte des Krieges, utgiven av Auswärtiges Amt 1 . Höllenmarsch der Volksdeutschen in Polen Urkunden zur letzten Phase der deutsch-polnischen Krise, utgiven av Auswärtiges Amt 2 . Das französische Gelbbuch: eine Selbstanklage, utgiven av Deutscher Verlag, »TJberreicht durch Deutscher Ausländer-Dienst». 1 Polska dokument till krigets förhistoria. Tyska UD:s handlingar 1940:3. Övers, utgiven på 2Medéns förlag; 128 sidor. Urkunder rörande sista fasen av den tysk-polska krisen, övers, utgiven på Bonniers förlag.

230 De flesta av dessa broschyrer voro officiella skrifter, s. k. vit-böcker, sammanställda och utgivna på uppdrag av Auswärtiges Amt. Många av dem voro av den art, både ifråga om text och bilder, att de kvarhöllos av den svenska censuren. Tyska legationen i Stockholm erhöll emellertid med kurirpost samma broschyrer och lyckades ge en viss spridning åt dem. Det polska fälttågets »ärorika» förlopp skildrades i starka färger i en mängd broschyrer, varibland särskilt observerades: Der Feldzug der 18 Tage, Chronik des polnischen Dramas. Die Wahrheit iiber den Ostfeldzug, Dokumente englischer Liige und Irrtumer . . . Wir zogen gegen Polen, Kriegserinnerungen . . ., utgiven av Zentralverlag der NSDAP. Vormarsch in Polen, Krigsdagbok. Der Sieg im Osten, ein Bericht vom Kampf des deutschen Volksheeres in Polen. Das Oberkommando der Wehrmacht sibt bekannt.1

3. Mot Frankrike riktade skrifter. Fälttåget mot Frankrike våren 1940 hade föregåtts av ett stort antal mot detta land riktade anklagelseskrifter, vilka voro avsedda att skapa misstro mot Frankrike och vilka i varierande antal exemplar inkommo till Sverige. Sålunda utgav den tyska propagandacentralen Das deutsche Institut fur aussenpolitische Forschung en skriftserie kallad Frankreich gegen die Zivilisation, vari uppräknades Frankrikes alla förmenta brott mot de egna kolonierna och mot den övriga världen och vari den franska degenerationen och omoralen utmålades i starka färger. Titlarna i denna skriftserie äro belysande för innehållet. En så vitt möjligt fullständig förteckning återges nedan: Die Bedrohung Europas durch Frankreich Französische Kolonialpolitik Frankreichs Universalismus, ein Feind Frankreich in Syrien des Volkstums Der Kreuzzug der f ranzösischen Kardinäle Klassenkampf in Frankreich Frankreich, Zentrale des internationalen Poincaré am Rhein Mädchenhandels Frankreich und der deutsche Geist Frankreich sabotiert die Abriistung Frankreichs Propaganda gegen Deutsch- Frankreich und das deutsche Bildungsland reich Das Gesicht der französischen Wahrheit Die Alliance francaise Frankreich kolonisiert Indochina Frankreichs öffentliche Meinung Der Niedergang der französischen Natur- Hassdichtung in Frankreich wissenschaften Rauschgift und Verbrechen in FrankDer Einfluss des Judentums auf das reich französische Denken der Gegenwart Nationalisms und Chauvinismus in Völkerrecht und französische MachtpoliFrankreich tik von Richelieu bis Reynaud Frankreich versagt in Kamerun. Frankreichs Protestantismus im Krieg Denna serie av mot ett visst land systematiskt riktade anklagelseskrifter var den första i sitt slag som uppmärksammades här. 1 Tyska överkommandot meddelar: Det polska kriget i dikt och verklighet, med förord av Henri de Champs. Övers, utgiven på Skandiapress i enl. uppgift 4 uppl.

231 Även det tyska fälttåget mot Frankrike var ämnet för en rad publikationer: Hemliga akter från franska generalstaben (ca 1 000 ex.), Tyska UD:s Vita bok nr 6; Odin förl. Sthlm. Maginotlinjens och Verduns storhet och fall (ca 3 000 ex.), enl. uppgift förf. även tjeckisk general; utgiven i Prag. Der Feldzug in Frankreich (ca 5 000 ex.). Sistnämnda broschyrer distribuerades i stor utsträckning av Tyska legationen i Stockholm, företrädesvis till officerare i alla grader. I och med ockupationen av Frankrike i juni 1940 upphörde i stort sett den mot Frankrike riktade propagandan.

4. Mot England riktade skrifter. Hätskhet mot England var från början ett av de mest framträdande dragen i den tyska propagandan. Av de hundratals broschyrer av skiftande slag, som från och med våren 1940 och under större delen av 1941 inkommo från Tyskland och observerades vid trycksaksgranskningen, voro de flesta riktade mot England. Många av dessa inkommo i tusentals exemplar. Skriftserier. Flertalet av dessa tidiga anti-engelska publikationer ingick i skriftserier, utgivna av olika tyska propagandainstitutioner. Karakteristiskt för dessa serier var att de huvudsakligen innehöllo skildringar av händelser, som gått till historien och som därför kunde behandlas på ett friare sätt än det dagsakturella skeendet, som ju i många fall var lättare kontrollerbart. De mest uppmärksammade av dessa serier voro: Weltpirat England, från Uhlmann Verlag, Berlin. England ohne Maske, utgiven av Deutsche Informationsstelles, Berlin, på eget förlag. Informationsschriften, utgiven av Deutsche Informationsställe, Berlin, på Europa Verlag.1 Das Britische Reich in der Weltpolitik, utgiven av Das deutsche Institut fur aussenpolitische Forschung. I serien Weltpirat England sades: »Att räkna upp Englands gemenheter i världshistorien ä r syftet med denna broschyrserie, vars blotta titel, Weltpirat England, är en basunstöt.» (Ö.fr.ty.) De »historiska händelserna» skildrades i äventyrsberättelsens eller novellens form. Många av dessa skrifter voro av ren greuelkaraktär och kvarhöllos av den sverfska censuren. Följande förteckning torde ge en föreställning om deras innehåll: Raub der deutschen Kolonien Standrecht in Irland Wie Gibraltar englisch wurde Indien unter britischer Faust Ausbeuter Indiens Satan in Palästina Irlands Versklavung Opiumkrieg in China 1

Jfr Europa Edition i Stockholm och Tyska informationscentralen, s. 135.

232 Vergewaltigtes Burenvolk Blutiger Sudan Kopenhagen in Flammen Um Spaniens Silberschiffe

Knechtung Aegyptens Kampf um Malta Henry Morgan, der Flibustier Verrat von Ceylon.

I serien England ohne Maske s k i l d r a d e s E n g l a n d s o m » i m p e r i e b y g g a r e » , o c h d e n g a m l a t y s k a a n i m o s i t e t e n m o t det engelska k o l o n i a l - och m a n d a t väldet tog sig s t a r k a u t t r y c k ; ideologiska u t l ä g g n i n g a r s a k n a d e s d o c k helt. De flesta b r o s c h y r e r n a i s e r i e n v o r o f ö r s e d d a m e d o m s l a g i k l a t s c h i g a färger o c h texten v a r r i k t i l l u s t r e r a d m e d t e c k n i n g a r . Mottot för serien k u n d e utläsas u r följande: »Hat mot det brittiska riket, vars ordbok ersatt gemenhet med kallblodighet, korruption och last med sanning, fräckhet, hat och despotism med dygd och civilisation. H a t m o t E n g l a n d ! En kristen, som strävar att komma närmare Jesus och Guds moder skulle bära en enda övertygelse inom sig: H a t m o t E n g l a n d ! . . . En orkan går över världen, som griper i oskuldens vagga, som förintar hemmen och bringar blodskum på de läppar, som ville le: E n g l a n d ! » (Ur Geschåndete Neutralität. ö . fr. ty.) Der »Athenia»-Fall Die Lage der Arbeiter in Indien Englands Regiment in Palästina England annektiert Englands Herrschaft in Indien Strategie und Taktik der englischen Englands Gewaltpolitik am Nil Kriegspropaganda Englands Gewaltherrschaft in Irland Geschändete Neutralität England und die Buren England in englischer Kritik Die Greuel von Denshawai Afrikanische Eingeborene unter britiEngland als Sklavenhändler und scher Herrschaft Sklavenhalter Nord-Irland, Englands Garnison auf Der Ueberfall auf die »Altmark» irischem Boden 100 Familien beherrschen das Empire Frauen- und Kinderarbeit in England Die Luge als politische Waffe Englands Musterdemokratie England? England gegen Skandinavien F l e r a a v dessa b r o s c h y r e r i n k o m m o i s v e n s k ö v e r s ä t t n i n g i s t o r a u p p lagor. I serien Informationsschriften å t e r f u n n o s s a m m a t o n g å n g a r o m engelsm ä n n e n s v å l d s h e r r a v ä l d e i k o l o n i e r n a , m e n h ä r r i k t a d e s a n g r e p p e n även m o t E n g l a n d s p o l i t i s k a roll i E u r o p a o c h m o t s o c i a l a m i s s f ö r h å l l a n d e n i n o m l a n d e t . D e flesta b r o s c h y r e r n a i n n e h ö l l o blott text, s a m m a n s t ä l l d så att d e n s k u l l e ge s k e n a v att b y g g a p å a u t e n t i s k a d o k u m e n t : o k o n t r o l l e r b a r a m e m o a r e r , brev, dialoger o c h s i t u a t i o n e r c i t e r a d e s j ä m s i d e s m e d engelska s a m h ä l l s k r i t i k e r etc. E t t fåtal h ä f t e n i n n e h ö l l o e n b a r t bilder, fotografier eller t e c k n i n g a r , m e d figurtext. T i t l a r n a p å b r o s c h y r e r n a i d e n n a serie m å t a l a för sig själva: 1. Lob des Krieges 7. Freie Bahn dem Tuchtigen! 2. Franzosen iiber England 8. Wo liegt die Zukunft? 3. Irland in der englischen Hölle 9. Marokko 4. Opium in Indien 10. Das Grab der Kabylen 5. Englisches Selbstbildnis 11. Das Fest von Ambiky 6. Vier Millionen suchen eine Wohnung 12. 24 Kilometer in 60 Jahren

233 13. Fuchsjagd öder Bröt? 14. Kautschuk am Kongo 15. Politik und Religion 16. England und das europäische Festland 17. Schusse in El Abid 18. Die Prophezeiungen des Nostradamus 1.9. Dichtung und Wahrheit 20. Juden in England 21. Zweierlei Recht 22. Kriegsgefangen in Frankreich 23. Worum geht es in diesem Krieg? 24. Was ist Belize? 25. Die Sassoons 26. Englands siebenfache Schuld 27. Wie werde ich M.P.?

28. Die Memoiren des Mr Gree 29. Schwarzes Elfenbein 30. Brief an John 31. Was ist denn nun eigentlich Demokratie? 32. Ein Jude spricht 33. Die Manner um Churchill 34. Der Baralong-Fall 35. Die britischen Seedöggen 36. Englands Kriegsziele 37. Der Seher von Salon 38. Hungersnot in England 39. So lebt der Arbeiter 40. Die Blulschuld von Azizia 41. Arbeiterwohnungen in England und in Deutschland.

Das Britische Reich in der Weltpolitik u t g a v s av D a s d e u t s c h e I n s t i t u t f u r a u s s e n p o l i t i s c h e F o r s c h u n g . D ä r m e d ville m a n ge s k e n av v e t e n s k a p lig s a k l i g h e t åt s k r i f t e r n a i d e n n a serie, e h u r u de voro lika t e n d e n t i ö s a s o m d e o v a n o m t a l a d e . Ideologiska r e s o n e m a n g s a k n a d e s visserligen n ä s t a n helt o c h h å l l e t ; m e n i stället h a d e f ö r f a t t a r n a — m e s t a d e l s n a m n g i v n a professorer, d o k t o r e r o c h m i l i t ä r e r — b e m ö d a t sig att låta skickligt v a l d a o c h s a m m a n s t ä l l d a f a k t a o c h citat tala. L i k s o m i institutets a n d r a serie — d e n tidig a r e n ä m n d a F r a n k r e i c h gegen die Zivilisation — h ä m t a d e s ä m n e n a u r h i s t o rien eller a k t u e l l a f ö r h å l l a n d e n : Bankerott Jer englischen WirtschaftspoW a r u m fiihrt England Krieg? litik Englische Mandatsverwaltung in Afrika Cant. Die englische Art der Heuchelei Seeräuberstaat England Die Strasse der Macht zwischen Gibraltar Die soziale Ruckständigkeit Grossbritanniens und Aden. England gegen USA Irland im Schatten Englands England als Wucherbankier Englands politische Moral in SelbstBritisches Christentum und britische zeugnissen Weltmacht Der wirtschaftliche Liberalismus als System der britischen Weltanschauung Englands Hand in Ägypten Englands Liigenpropaganda im Weltkrieg Der englische Geheimdienst und heute Englands Spiel mit Polen Erbeutung und Ausbeutung Sudafrikas Zypern. Griechen unter britischer Gewalt Frankreich und England Englischer Kultur-Imperialismus. Der England und der abessinische Krieg British Council als Werkzeug der Das Freiheitsringen der Inder geistigen Einkreisung Deutschlands. Hitlers Versuche zur Verständigung mit British is best. Das System der englischen England Selbstgerechligkeit Britannien, Hinterland des WeltjudenDie englische Rohstoffbasis in Krieg und tums Frieden England im skandinavischen Urteil Das Empire gegen Europa Britischer Imperialismus in Ostasien England kämpft bis zum letzten Fran- England der Reaktionär zosen. Eine Verlustbilanz des Welt- England gegen Arabien England, Land ohne Liebe krieges

234 England und die Freimaurerei Englands Einbruch in China

Die Wahrheit iiber Hitler aus englischem Mund

Flera skrifter i denna serie observerades även i svensk översättning. Diverse broschyrer 1940—Al. Förutom ovannämnda serier inkommo under de första krigsåren ytterligare ett stort antal mot England riktade broschyrer, bl. a. följande: A la merci des Anglais Hitler step by step. 1933—1939 [särtryck Anschlag gegen den Frieden ur The Times] Breschen in Albions Bollwerk G. Brie sieht Gross-Britannien Chamberlain beschirmt und unbeschirmt Ich komme soeben aus England England der Totengräber kleiner Na- In acht Kriegswochen 107 mal gelogen tionen Känn England den Krieg gewinnen? Brittiska imperiets landförvärv Karusell in Westminster Das Kriegsziel der Weltplutokratie Krieg den Kriegshetzern Die alleinige Kriegsschuld Englands Raubstaat England England und die Neutralität Secret Service Deutschland und England Ueber die englische Humanität Dokumente iiber die britische Plutakratie Ueber Liigen und Leichen zum Empire England annektiert Inför slutstriden [om luftkriget mot EngEnglands Maske ist gefallen land 1940] Engländer iiber Krieg und Gewalt Das ist Churchill Falsehood and truth [särtryck ur The Vad gäller det pågående kriget? Times] Av dessa distribuerades de tre sistnämnda i flera tusen exemplar vardera. Förhånande av Englands krigsmakt. Det för Tyskland till en början så gynnsamma förloppet av kriget mot England gav upphov till en mängd publikationer med triumferande uttalanden. Englands flottförluster gåvo sålunda anledning till att flera skrifter i stora upplagor spredos av Tyska legationen: Atlanten, de stolta förhoppningarnas grav (5 000 ex.), The admirality regrets to announce (10 000 ex.) och Neptun (30 000 ex.). I broschyrerna Sanningens seger (ca 3 000 ex.) och De allierades sanningar och segrar (ca 10 000 ex.) gjordes jämförelser mellan engelska och tyska krigsrapporter, och det engelska motståndet mot den i allo överlägsna tyska krigsmakten bagatelliserades. Kritik av engelska sociala missförhållanden. Samtidigt som Englands krigsprestationer förringades, spekulerade den tyska propagandan i motsättningar inom det engelska samhället och förutspådde ett inre sammanbrott på grund av sociala missförhållanden. I broschyren Den utstötte arbetaren; dokument rörande den brittiska socialpolitiken, hade sammanställts citat ur engelska böcker, tidningsartiklar och parlamentstal i syfte att åstadkomma en svartmålning av det engelska samhällsskicket. Denna publikation hörde till det stående propagandamaterial, som

235 utgick f r å n T y s k a legationen. E n l i k n a n d e f r a m s t ä l l n i n g av f ö r h å l l a n d e n i E n g l a n d gåvo bl. a. följande b r o s c h y r e r : 100 familjer behärska imperiet Englisches Mitleid — englische SozialRikemans skolor och fattigmans barn politik Engelska slumkvarter Hungersnot in England Frauen- und Kinderarbeit in England Musterdemokratie England? England ganz von innen gesehen Die soziale Riickständigkcit Gross-BritanEngland in englischer Kritik niens. »Englands

inhumana

krigföring».

N ä r k r i g s h ä n d e l s e r n a så s m å n i n g o m utvisade, a t t d e n t y s k a s l u t s e g e r n i n t e v o r e alldeles s ä k r a d , och E n g l a n d t. o. m . gick till m o t a n f a l l , ä n d r a d e d e n t y s k a p r o p a g a n d a n delvis k a r a k t ä r . 1 N u a n k l a g a d e s d e n engelska k r i g s m a k t e n i c k e l ä n g r e för passivitet o c h ineffektivitet u t a n för långt g å e n d e g r y m h e t o c h o m ä n s k l i g krigföring. E t t t y p i s k t e x e m p e l p å d e n n a n y a fas i p r o p a g a n d a k r i g e t v a r b r o s c h y r e n Krigets Gentlemän, som i f e b r u a r i 1943 u t s ä n d e s a v T y s k a legationen i S t o c k h o l m i 20 000 ex. P u b l i k a t i o n e n , s o m v a r t r y c k t i T y s k l a n d , u t g j o r d e ö v e r s ä t t n i n g av och k o m m e n t a r e r till en ins t r u k t i o n s b o k för b r i t t i s k a a r m é n m e d titeln All-in-fighting. D e n gav enligt företalet » d o k u m e n t a r i s k a bevis för att en k r i g f ö r a n d e m a k t i i n s t r u k t i o n e r till s i n a s o l d a t e r d i r e k t u p p m a n a r dessa att k a s t a alla civiliserade b e g r e p p ö v e r b o r d o c h e r s ä t t a d e m m e d s t e n å l d e r s m e t o d e r » . Därefter följde u t d r a g u r i n s t r u k t i o n s s k r i f t e n , bl. a. r e a l i s t i s k a bilder av n ä r s t r i d e r . B r o s c h y r e n v ä c k t e stor i n d i g n a t i o n i h ä r v a r a n d e engelska kretsar, och b r i t t i s k a legation e n i S t o c k h o l m fäste d e svenska m y n d i g h e t e r n a s u p p m ä r k s a m h e t p å att s k r i f t e n i d e t t a skick d i s t r i b u e r a d e s h ä r i landet. D e n k o n f i s k e r a d e s u t a n r ä t t e g å n g i m a r s s a m m a år. N e d a n återges n å g r a u t t a l a n d e n av p e r s o n e r som m o t t a g i t b r o s c h y r e n : En person i Stockholm: »Jag har även fått mig sagda broschyr tillsänd och ber nu att få rekvirera 100 ex., vilka jag kommer att sprida i min bekantskapskrets. Jag finner nämligen broschyren synnerligen läsvärd och instruktiv — den ger åtminstone mig en klar inblick i den engelska mentaliteten, vilken man förut sett så många ohyggliga prov på. Man bör få läsa att den engelska armén infört kniven som legaliserat vapen i krig.» (2. 3. 43.) En person i Stockholm: »Ni sköter propagandan dåligt, för det här häftet skulle spridas i 100 000 ex. i Sverige. När man läser det där, så ryser man. Det är min mening att kunna sprida 100-tals häften här.» (12.3.43.) En person i Stockholm: »Ett uppriktigt tack för broschyren! Den gladde mig ur djupet av mitt hjärta. Jag skickar den åter, så att ni skall bli i tillfälle att sända ut den än en gång, tyskar 1 Den 30 september 1942 hade Hitler högtidligen lovat att taga Stalingrad; den 18 oktober hade rikspropagandaminister Goebbels själv förklarat att kampen då gällde Tysklands existens; den 8 november s. å. hade den allierade landstigningen i Afrika ägt rum och i januari 1943 hade bombningen av Berlin inletts. Vidare hade i Tyskland den 18 februari 1943 proklamerats den totala krigsmobiliseringen efter misslyckandet vid Stalingrad.

236 har ont om alla slags varor och all sparsamhet är av godo. Det vore synd om den inte kunde få spridas i åtminstone ännu en familj. Ni blir väl inte ledsna om jag säger att det skulle vara klädsammare och framför allt mera »heroiskt» om ni inte gnällde och tiggde om sympati när ni börjar få stryk och det börjar göra ont. Ser ni det är med sympati som med tillgångar av alla slag — det finns inte mer än ett visst kvantum. Vi har förbrukat en stor del av det lager vi haft — på Finland under första kriget, på Danmark och på Norge . . . Och resten? Se på omslaget på den broschyr, som ni kallar »krigets gentlemen». Den brittiske soldaten med stålhjälmen glatt och käckt på svaj, det är just den symbol, som vi här hoppas på. Ni får förlåta oss, att vi är lite trögflirtade, men vi saknar nog den charm i umgänget hos tyskarna, som gör att man faller till föga. Och ni får förlåta oss ännu mera, att vi tycker att behandlingen av tyskarna enligt fig. 115, 116, 124 etc. tyder på något som skulle kunna rubriceras med ordet vedergällning och som bara är ett litet ringa uttryck och en allra första början till vad världen och vi väntar på denna välsignade och soliga och hoppingivande vår.» (25. 2. 43.) Den engelska »bombterrorn». Det engelska bombkriget mot Tyskland bagatelliserades till en början, men när anfallen kommo tätare och förstörelsen ökades, anslogos andra tongångar. Indignerat påpekade den tyska propagandan, att de engelska angreppen avsiktligt riktades mot icke militära mål: mot sjukhus, kulturminnesmärken och bostadsområden. Samtidigt betonades, hur de tyska flygarna alltid bemödade sig om att angripa utesluiande krigs viktiga industrier etc. Ett exempel på detta propagandatema utgjorde broschyren Liibeck und Rostock (ca 1 000 ex. i december 1942), som innehöll en samling bilder tagna före och efter de engelska luftraiderna mot dessa städer. Innehållet avsåg att »belysa skillnaden mellan vad man uppgav sig hava förstört och vad som verkligen förstörts», d. v. s. ej militära mål utan kyrkor och historiska byggnader. Publikationen var typografiskt av hög klass och innehöll ett rikhaltigt illustrationsmaterial. En mycket förenklad och reducerad upplaga av denna broschyr benämnd Konst i spillror distribuerades ett år senare (sept. 1943) av Tyska informationscentralen i över 100 000 ex., huvudsakligen till lantbrukare över hela Sverige. Broschyren avsåg att ge breda lager av svenska läsare en föreställning om de allierades hänsynslösa bombkrig mot civila mål: »kyrkor och slott, bostadskvarter och villastäder, allt som till äventyrs finns inom det utstakade målområdet utplånas, ej ens de döda få vila i ro.» Åtskilliga läsare återsände broschyren, och kommenterade den i indignerade ordalag. I ett fall hade på det returnerade broschyrexemplaret skrivits: »Kapitulera till England!», i ett annat fall: »Som man bäddar får man ligga!» En anonym avsändare i Nättraby hade försett broschyren med följande påskrift: »Jag undanber mig all propaganda. Vore intressant att se Er förstörelse på London m. fl. platser. Allt går igen!» — Brev från ytterligare några mottagare citeras: En småländsk bonde till Tyska informationscentralen: »Jag har tagit del av Eder skrift, Konst i spillror. Ni har dock tydligen glömt, att införa foto av städerna i Polen, Belgien, Jugoslavien, Holland samt arbetare-

237 bostäderna och kyrkorna i London, det hade varit lämpligt om dessa varit med. Ävenså hade det varit lämpligt om Ni fotograferat alla de n o r s k a u n d e r s å t a r som de fina T y s k a k r i g s h e r r a r n a m ö r d a t . Vem var det som började detta förbannade K r i g ? V e m var det av de krigförande som började att ödelägga fredliga s t ä d e r ? Hela det Tyska riket dryper av Blod, men var säker på att straffet blir fruktansvärt.» (10.9.43.) En person i Lidköpingstrakten till Tyska informationscentralen: »Har i dag erhållit skriften Konst i spillror. Vore tacksam om Ni till mig ville sända ett större antal exemplar av densamma till utdelning då den ypperliga, talande skriften ej på långt när kan nå alla genom postens gruppkorsband. På förhand ett hjärtligt tack.» (11.9.43.) D e n a l l i e r a d e b o m b f ä l l n i n g e n över L u n d i o k t o b e r 1943 u t n y t t j a d e s a v T y s k a legationen till a t t d i s t r i b u e r a en r e s t e r a n d e u p p l a g a a v Konst i spillror till s t ä d e r n a L u n d , M a l m ö , K a r l s k r o n a och Göteborg. P u b l i k a t i o n e n Dokumente iiber die Alleinschuld Englands am Bombenkrieg gegen die Zivilbevölkerung i n n e h ö l l en s a m l i n g »officiella, icke t i d i g a r e offentliggjorda d o k u m e n t » ö v e r k r i g f ö r i n g e n i luften. Den u t g a v s a v A u s w ä r tiges A m t o c h u t s ä n d e s i a u g u s t i 1943 i ca 500 ex. h u v u d s a k l i g e n till p r o f e s s o r e r och a n d r a a k a d e m i k e r . Med varje försändelse följde e n skrivelse f r å n T y s k a legationen v a r u r c i t e r a s : »Den tyska riksregeringens vita bok innehåller förutom förslag till fullständig nedrustning av luftstridskrafterna och ett förbud för bombardemang från luften, som Tyskland lade fram vid avrustningskonferensen 1932, en rad delvis ännu icke offentliggjorda dokument över krigföringen i luften under åren 1939—1943.» E n ö v e r s ä t t n i n g och b e a r b e t n i n g a v o v a n s t å e n d e b r o s c h y r k a l l a d Vem fällde den första bomben? En undersökning rörande luftkriget mot civilbefolkningen (72 sidor) d i s t r i b u e r a d e s i Sverige u n d e r h ö s t e n 1943 av T y s k a inform a t i o n s c e n t r a l e n i 50 000 ex. i syfte a t t övertyga d e n s v e n s k a a l l m ä n h e t e n o m »die Alleinschuld E n g l a n d s » . I b r o s c h y r e n sökte m a n bevisa, att E n g l a n d h a d e b ö r j a t b o m b k r i g e t och a t t T y s k l a n d visserligen h a d e s v a r a t m e d s a m m a v a p e n , d o c k först efter e n l å n g tids v ä n t a n och i f ö r h o p p n i n g , a t t engelsm ä n n e n skulle u p p h ö r a m e d »sitt brottsliga f ö r e h a v a n d e » . I första k a p i t l e t , »Europa anklagar», hette det: »Engelska och amerikanska flygares bomber falla på gamla ärevördiga domkyrkor, på världsberömda härdar för konst och vetenskap, på arbetande människors anspråkslösa bostäder, på sjukhus och lasarett. De falla i Tyskland och Italien, i Frankrike, Belgien och Holland. Inte heller skonas neutrala länder som Schweiz och Danmark eller ens Sverige. Englands och Förenta Staternas flygare ha bragt tusentals värnlösa åldringar, kvinnor och barn om livet, de ha berövat beskedliga, präktiga människor deras hem och livsinnehåll, de ha förstört, vad många generationer med flit och möda byggt upp för att ge människorna skönhet, glädje och lycka.» Därefter följde en s a m m a n r ä k n i n g av h u r m å n g a skolor, k y r k o r o c h s j u k h u s , som förstörts i T y s k l a n d s e d a n krigets b ö r j a n t. o. m . m a j 1943, s a m t

238 en utförlig skildring av anfallens verkningar i vissa städer, exempelvis Köln, Nurnberg, Lubeck, Rostock och Berlin. Engelsmännen beskylldes för att uteslutande ha inriktat sig på att förstöra icke krigsviktiga mål, medan tyskarna däremot sades ha strängt hållit sig till att — under fullt korrekta former — anfalla orter av militär betydelse. Om bombningen av Warszawa sades exempelvis att den ägt rum endast därför att »en oansvarig polsk militärledning gjort staden till stridsområde genom att vidtaga militära försvarsanordningar och uppmana hela befolkningen till franktirörkrig». De tyska trupper, som belägrade Warszawa, hade funnit sig i beskjutningen från staden »med ett tålamod utan motstycke», men n ä r »detta tålamod var uttömt» och den tyska krigsmakten tröttnat på ett tillstånd, som »var ett slag i ansiktet på all folkrätt», då först hade det tyska flygvapnet gått till anfall. Detta anfall kunde och finge emellertid ej betraktas som flyganfall i egentlig mening, ty »flygvapnet var vid Warszawa ingenting annat än artilleriets förlängda arm». Likadant hade det varit med Rotterdam etc. etc. I broschyrens sista och tolfte kapitel »Historien dömer» fastslogs ännu en gång, att Tyskland var utan skuld: »Tyskland, den tyska regeringen och det tyska folket äro medvetna om sina mänskliga skyldigheter och sitt kulturella ansvar. Adolf Hitler har som det tyska folkets ledare från första dagen sedan maktövertagandet fördömt bombkriget mot civilbefolkningen och gjort allt för att undvika det Så har det också förblivit allt intill innevarande dag, ty den tyska krigsledningen har alltid varit medveten om Moltkes ord, att i krig väga karaktärsgåvorna tyngre än förståndsgåvorna.» Många läsare återsände broschyren med beska kommentarer: »Till Tyska Informationscentralen, Stockholm! I besittning av Eder översända boken 'vem träffade första bomben' vill jag fråga om det fins någon som tror att det går att tvätta sig vit i oskyldigt Männeskoblod så går det ann att försöka. Tyskarna vill försöka göra sig oskylldiga på detta sätt det fins inte E n enda förnuftig människa som ej vet vem som är skulden till denna f ö r b a n n e l s e , den största historien känner! och vet ej tyskarna det, så bifogas hermed ett fotografi på den som utan orsak släppt löst mänsklighetens största hälvete som någonsin funnits. [Ett fotografi av Hitler bifogat.] — En Moraliskt rätt tänkande Svensk.» Liksom av Konst i spillror skickades en restupplaga även av denna broschyr ut i Lund, Malmö, Karlskrona och Göteborg omedelbart efter den allierade bombfällningen över Lund i oktober 1943. På våren 1944 distribuerades en bildbroschyr, Was hat England gewonnen? i en upplaga om ca 5 000 ex. Angrepp mot Churchill. Bland de många övriga antiengelska broschyrer, som utsändes, må slutligen nämnas nedanstående, vilka riktade sig mot premiärminister Churchill personligen. Broschyren Min bundsförvant. Av Winston Churchill utsändes i 20 000 ex. sommaren och hösten 1944 och innehöll kortare avsnitt ur tal och artiklar av Churchill riktade mot Sovjet. Uttalandena illustrerades av politiska

239 skämtteckningar, alla hämtade ur engelska och amerikanska tidningar och tidskrifter. Ur förordet citeras: »Vad texten beträffar, innehåller denna bok ingenting annat än muntliga eller skriftliga uttalanden av Winston Churchill om bolsjevismen under det senaste kvartsseklet. Den är ett absolut sanningsenligt och ovederläggligt dokument, som talar för sig självt. Vi ha här en i sanning häpnadsväckande bok, som tvingar läsaren att ständigt fråga sig själv, om det verkligen kan vara samme man, som under 25 år så envist höjt stridsropet mot boljsevikfaran, och som i dag marscherar arm i arm med sin forne fiende. Framförallt är det emellertid en bok, som ingen skall kunna lägga åt sidan utan en känsla av att ha blivit våldsamt skakad av det tragiska ansvar den påvisar.» Ovannämnda broschyr förekom även i tysk upplaga. Ytterligare en anklagelseskrift mot Churchill utgjorde broschyren Mannen som såg Stalin (ca 7 000 ex.). Den förekom i såväl tysk som svensk upplaga; den tyska spreds som bilaga till tidskriften Signal. I inledningen gjordes en jämförelse mellan två fotografier av premiärminister Churchill, det ena ett porträtt av en »levnadsglad äldre bankir, som innan h a n avgår från den säkert grundade firman än en gång låter porträttera sig för styrelsens mörkpanelade sessionsrum». Mot detta porträtt, som broschyrförfattaren ansåg vara »ett vällyckat viktorianskt arbete», ställde h a n upp det andra fotografiet, som enligt hans åsikt visade »den verklige Churchill av i dag»: »Bilden har tagits i Egypten efter hans återkomst från Teheran. Premiärministern är maskerad som överste för 3. Husarregementet. Som på alla senare fotografier av Churchill blickar det sällsynt feta och dästa ansiktet över isterhakan med sammanknipna ögon uttryckslöst ut i tomma intet. Gestalten verkar som om den nedtrycktes av en osynlig men oerhörd börda över den krokiga ryggen. Det är ej den med en saturerad akademikers konventionella pensel målade äldre bankiren. Det är mannen, som såg Stalin.» Dessa båda fotografier av Englands premiärminister voro enligt broschyren symboliska för hela Englands hållning: utåt bibehölls »jämvikten och en leende säkerhet», medan m a n i själva verket vore rådlös och förvirrad och synnerligen osäker på krigets utgång. Churchill kritiserades icke blott som statsman och politiker; också mot hans personliga egenskaper riktade den tyska propagandan anfall. Invektiven drinkare, tjuv, förbrytare och mördare användes som bekant i officiella uttalanden om Churchill och saknades följaktligen ej heller i de flesta av ovan omtalade broschyrer. Ytterligare några exempel på broschyrer, vari denna propagandaform renodlats, må nämnas: Bakom rökmolnen från cigarren Churchills Reden und Täten im Scheinwerfer der Presse und Karikatur Churchill, Verbrecher aus Angst.

240 5. Mot USA riktade skrifter. Redan före Amerikas inträde i kriget i december 1941 hade den tyska propagandan levererat kritiska och polemiska skildringar både av inre amerikanska förhållanden och av amerikansk utrikespolitik. Denna kritik riktade sig i första hand mot president Roosevelt, som gjordes ansvarig för Amerikas inblandning i den europeiska politiken och för försök att hetsa Amerika in i kriget. Angrepp mot president Roosevelt. I broschyren Makten bakom presidenten, först observerad i november 1941, konstaterades att det var den judiska storkapitalismen, som helt dirigerade Roosevelts politik och därmed hotade att draga hela det amerikanska folket i fördärvet. Samma tongångar återkommo i Eine Sfinx ohne Geheimnis, Roosevelt hat sein Volk betrogen av Virginio Gayda och i Roosevelt & Co., Krieg-Liige-Verbrechen. Grova smädelser riktades också mot Roosevelt personligen såväl som mot medlemmar av hans familj. Efter Amerikas inträde i kriget utgav Auswärtiges Amt en ny samling »autentiska dokument»: Roosevelts Weg in den Krieg. Geheimdokumente zur Kriegspolitik des Präsidenten der Vereinigten Staaten. Publikationen, som distribuerades av Tyska legationen, ville ge en översikt över motiv, metoder och mål för president Roosevelts utrikespolitik samt en föreställning om dennes alla »krigsvänliga» handlingar fram till den dag, då han »lyckades» föra Amerika in i kriget. Enligt företalet stödde sig framställningen på en rad franska, polska och belgiska diplomatiska dokument och rapporter, vilka återgåvos in extenso, en del även i faksimil. I april 1943 utsände Tyska legationen broschyren Började kriget i U.S.A.? i 20 000 ex. Den kvarhölls av den svenska censuren och konfiskerades utan rättegång. Bl. a. framhölls hur Roosevelt för att dölja de många felgreppen i sin politik »med djävulsk samvetslöshet» arbetat på att störta Europa och därefter även Amerika i krig. Atlantmötet. Atlantdeklarationen var ett omtyckt tema, till vilket den tyska propagandan ofta återkom. I publikationen Zwischen Themse und Potomac (3 000 ex.) och Onward, Christian Soldiers! (ca 10 000 ex.) gavs en skildring av Atlantmötet, och Roosevelts och Churchills »skenheliga ömmande för de små nationernas rätt och frihet» förhånades och de sades driva en hänsynslös maktpolitik. Ett ytterligare exempel var broschyren Atlantdeklarationen, som i september 1944 distribuerades i ca 12 000 ex. från Tyska legationen. Kritik mot det amerikanska samhället. I syfte att motarbeta den i Sverige utbredda uppfattningen om Amerika som ett demokratiskt föregångsland utsände Tyska legationen flera broschy-

241 rer, vari Amerikas sociala och ekonomiska förhållanden utmålades i dystra färger. Ett typiskt exempel härpå utgjorde broschyren Die Krisis des Kapitalismus in den Vereinigten Staaten. I Erziehung und Unterricht — som i en underrubrik uppgavs vara ett särtryck ur ett större verk, Kultur in USA — sades inledningsvis, att »fastän ingen nation i världen offrar så stora summor på uppfostran och undervisning som Amerika, står dock genomsnittsamerikanen på en betydligt lägre bildningsnivå än genomsnittseuropéen». Detta sökte man också bevisa genom allehanda exempel: »Av en rundfråga bland studenter år 1926 framgick, att man trodde Luther var en botaniker, Kant en general och Goethe en grek.» Amerikanen sades vara vidskeplig och Amerika alltför stort för att goda folkbildningsresultat skulle kunna uppnås: »Det finns stora städer, vackra villor, moderna slott, planteringar och naturreservat — men helhetsintrycket av kontinenten är trots allt, att det är ett obebott och vanskött, i bokstavligaste mening 'okultiverat' land.» (ö. fr. ty.) Efter dessa allmänna uttalanden följde en redogörelse för det amerikanska skolväsendet, vilket — enligt broschyren — i sina få goda sidor utformats efter tyskt mönster men som helhet betraktat vore förflackat, förljuget och korrumperat. Många amerikaner sades ha insett detta och försökte åstadkomma förbättrade förhållanddh: »Men allt som göres tar endast bort de ytliga symptomen och tränger ej ner till det ondas rötter. Det förhåller sig med undervisningsväsendet i USA som med politiken och finanserna: missförhållandena äro så djupt rotade, att mänsklig kraft ej längre förmår att här åstadkomma en grundlig förändring. Här kan blott en högre makt förmå något, en oerhörd historisk omskakning, som går till väsendets grund. Ett sådant ingrepp är kanske omedelbart förestående.» (ö. fr. ty.) I november 1943 rekvirerade minister Thomsen från Tyskland 1 000 exemplar av Erziehung und Unterricht för utdelning genom legationen, och broschyren skickades i februari 1944 ut till lärare och skolor i hela landet. Dollardemokratien U. S. A. riktade sig till en större publik och utsändes i mussupplaga — ca 11 000 ex. — i juli 1943. Publikationen utgjorde ett skarpt angrepp mot Amerikas förenta stater, som från att ha varit en demokrati skulle ha förvandlats till ett judiskt-plutokratiskt samhälle. Karakteristiska för innehållet voro följande kapitelrubriker: Från liberaldemokrati till plutokrati, Politikens underkastelse under penningens herravälde, Utplundring av folk och samhälle, Filantropi och folkbedrägeri.

»Världsmakterna kring Stilla Havet.» De japanska framgångarna i Fjärran östern inspirerade den tyska propagandan till stolta skildringar av axelbroderns bedrifter. Som exempel må nämnas boken Weltmächte am Pazifik, som översattes av Tyska legationen, och utgavs på ett svenskt förlag, varefter den distribuerades i över 500 ex. 16— 463151

242 i december 1942, huvudsakligen till officerare. Med varje försändelse följde nedanstående meddelande till adressaten: »Från amerikansk sida har i dagarna publicerats uppseendeväckande erkännanden om de svåra förluster, som tillfogats den amerikanska flottan i Stilla Havet. Såsom en kompletterande information angående bakgrunden till dessa händelser översändes härmed såsom gåva bokverket 'Världsmakterna kring Stilla Havet'.; Amerikas inhumana krigföring. De uppgifter om japanska grymheter mot civilbefolkning och fångar, som genom pressen kommo till den svenska allmänhetens kännedom, föranledde tyskarna att gå till motattack och angripa den amerikanska krigföringen, liksom man tidigare angripit den engelska. Som en fortsättning på Krigets Gentlemän utkom i slutet av juli 1943 Krigets Gentlemän II, vari den amerikanska krigföringen behandlades. Broschyren utsändes i ca 12 000 ex. men konfiskerades utan rättegång den 6 augusti 1943 och torde sålunda icke i större antal ha nått till allmänheten. Broschyren uppgavs innehålla en analys av den amerikanska tidskriften Life. Det framhölls, att tidskriften »för att även i ödesdigra krigstider upprätthålla kontakten med sina läsare» måste anpassa sig efter läsekretsens mentalitet. Broschyren illustrerades med löjeväckande och makabra bilder från olika områden av amerikanskt samhällsliv. Större delen av broschyren upptogs av kapitlet »Blood for Franklin» med ett föregivet fotoreportage ur Life från soldatutbildningen i Amerika. Här visades bl. a. hur den amerikanske soldaten tränades att »dräpa» en tysk soldat: genom att stöta en kniv i hans rygg bakifrån, skära av hans huvud med en pianosträng. hugga av hans rygg med en yxa etc. Kritik mot Amerikas krigföring utgjorde även den makabra broschyren Amerikas flygande likkistor, som i september 1944 utsändes i ca 5 000 ex. från Tyska informationscentralen. I denna broschyr sökte man bevisa, att Amerikas 4-motoriga bombplan genom tyskarnas allt starkare luftvärn förvandlats från flygande fästningar till flygande likkistor. Massor av flygande fästningar skötos ner, sades det, och förorsakade Amerika enorma förluster i människoliv och dyrbart material, då varje sådant flygplan kostade 600 000 dollars och hade en besättning av 9—10 man.

Den allierade propagandan utsattes naturligtvis för angrepp från tysk sida så ofta man tyckte sig ha anledning därtill. En liten handbok i sitt slag var Der Feldzug mit der anderen Waffe, som påvisade propagandans betydelse i krig och med harm vände sig mot engelsmännens och amerikanarnas antityska greuelpropaganda. Boken spreds av Deutscher Fichte-Bund som själv tryckt den på sitt Falken-Verlag. En av mottagarna tackade med följande kommentar:

243 Ingenjör i Stockholm till Fichte-Bund: »Härmed bekräftar jag med hjärtligt tack mottagandet av Eder bok 'Der Feldzug mit der anderen Waffe'. Boken är oerhört intressant och lärorik och jag beklagar blott att de däri skildrade fakta ej komma den svenska allmänheten till del, ty det är otroligt med vilken stor okunnighet man här dryftar politik. Genom Reuters gift och de amerikanska filmerna är befolkningen här, även de intelligenta, så besmittad att man knappast kan tala förnuftigt med dem.» (27. 3. 44. O. fr. ty.) 6. Mot Sovjetunionen riktade skrifter. Sovjetryssland och kommunismen voro Hitlertysklands äldsta fiender, och i det med stor intensitet och målmedvetenhet bedrivna propagandakriget var Sovjet efter det tysk-ryska krigsutbrottet den 22 juni 1941 föremål för de skarpaste utfallen från Goebbels' högkvarter. Antirysk broschyrserie. I den tidigare omnämnda serien Informationsschriften, som tidigare huvudsakligen varit riktad mot England, utgavs nu ett tiotal broschyrer med antiryskt innehåll. Namnen på några av dessa broschyrer återges här med sina serienummer. 40. Der Sohn des Kulaken 46. Die Stimme des Bolschewismus 44. Kinder in Waffen 48. Vom »kurzen» und vom »langen» 45. Zwiegespräch mit der GPU Rubel. Försvar för kriget mot Sovjet. Omedelbart efter krigsutbrottet i juni 1941 kom i stor upplaga — ca 100 000 ex. — broschyren Kriget mot Sovjetryssland, en officiell redogörelse för anledningen och upptakten till kriget. Den innehöll Hitlers tal vid krigsutbrottet och sammanställningar av diplomatiska noter. Tyskarna i Sverige använde den för propaganda bland sina vänner och uttryckte sin entusiasm: »das war wirklich eine anständige Sache» (Ortsgruppenleiter Sonntag, Borås, 21.7.41). huv. förhållanden

i Sovjet.

Den tyska propagandan i Sverige fortsatte att skickligt utnyttja den situation, som uppstått genom det tysk-ryska krigsutbrottet, och under mottot »korståg mot bolsjevismen» utsändes under de närmaste åren en rad »autentiska skildringar från bolsjevikhelvetet». Av skenbart saklig typ voro publikationerna Die sowjetrussische Wirtschafts- und Sozialpolitik, Die Agrarpolitik der Sowjetunion och Bolschewistische Kulturpolitik (i 2 delar). Dessa av Auswärtiges Amt utgivna publikationer ville inge läsaren föreställning av att utgöra vederhäftiga skildringar av Sovjetunionens inre sociala, ekonomiska och kulturella liv. Med varje exemplar följde en skrivelse från Tyska legationen, vari meddelades, att

244 framställningen grundade sig på av den tyska förvaltningen insamlat autentiskt material. Dessa skrifter utsändes i vardera ca 1 500 ex. Till samma kategori kunde hänföras Das Justizwesen der U. d. S. S. R. som i ca 500 ex. utsändes till häradshövdingar och advokater, och Ein französischer Diplomat iiber die bolschewistische Gefahr (ca 1 000 ex.) enligt uppgift innehållande hemliga dokument, som uppsnappats vid det franska sammanbrottet. Hemliga informationer framlades jckså i broschyren Pakten mot Europa. Några ord om fördraget mellan England och Sovjet-Ryssland av den 26. 5. 1942, vari redogjordes för de allierades »förräderi mot Europa» (ca 25 000 ex i december 1942). Mera populärt hållna skildringar av de inre förhållandena i Sovjetryssland och de ryska randstaterna — ofta av ren greueltyp — voro exempelvis följande broschyrer: Der Untermensch Das russische Tor ist aufgestossen Bolschewistisches Frauenschicksal Und Du Siehst die Sowjets J?ichtig Deutsche Soldaten sehen die Sowjet- Die historische Leidenszeit Estlands ununion, Feldpostbriefe aus dem Osten ter der Sowjetherrschaft. Sistnämnda broschyr rekvirerades i november 1943 från Tyskland av minister Thomsen i 500 exemplar. Katyn. Ett av de stora numren i den tyska propagandan blev fyndet av massgravarna vid Katyn i närheten av Smolensk. Tyska informationscentralen utsände i maj 1943 ca 10 000 ex. av flygbladet Katyn. Detta var utdrag och översättning av en bok på tyska: Amtliches Material zum Massenmord von Katyn, som även utsänts i ca 1 000 ex. Som bevismaterial lämnades rapporter från tyska officerare, polismyndigheter och läkare, vidare en »förteckning över de 4 143 lik, som identifierats t. o. m. 7 juni 1943» samt omkring 60 sidor illustrationer till största delen av greuelkaraktär. Ytterligare skrifter om Katyn distribuerades senare. Flygbladet Sanningen om massgravarna i Katynskogen utsändes i ca 100 000 ex. sommaren 1943. ] Publikationen inleddes med frågan »Har propagandageniet Goebbels eller den ryske utrikesministern Molotov rätt?» Svaret på denna fråga gavs av del s. k. Institutet för folkupplysning (IFFU), en i Sverige dittills okänd institution. Detta IFFU hade nu »undersökt vilka uppgifter, de tyska eller de ryska, som de svenska landsortstidningarna sätta tro till» och kommit till resultatet, att en »enig svensk press fördömer massmorden». Uttalanden från flera landsortstidningar citerades, och som slutomdöme om Katynfrågan återgavs ett uttalande u r en »ledare i Kalmar-Kalmar läns Tidning 6 maj»: »Det var sanning! Bevisen äro så klara, att ingen makt i världen kan motsäga dem. — Några kommentarer till denna bestialiska händelse tarvas knappast. Den talar för sig 1 Detta flygblad utgavs av ett svenskt förlag, Institutet för folkupplysning, vilket srmmaren 1943 utgav ytterligare två flygblad: Har planeras freden? (30 000 ex) och Varför icke m>ra hjälp åt Norge? (100 0U0 ex.).

245 själv, talar så realistiskt, att varenda människa i världen, som ej är förblindad, måste konstatera vådan av, att detta asiatiska mörker i en framtid skall breda ut sig vidare över en värld, som gör anspråk på att bära kulturens kännetecken. Ve det eller de folk, som tvingas att komma under slikt regemente. Bättre är då, att kvarnstenar bindas vid deras hals för att sedan sänkas i havets djup.» Ett å r s e n a r e u t s ä n d e s b r o s c h y r e n Nackskottet. Dödsskogen vid Katyn, vilken h a d e i n k o m m i t f r å n T y s k l a n d . T y s k a legationen u t t r y c k t e emellertid i s a m t a l m e d Berlin sitt m i s s n ö j e m e d d e n n a b r o s c h y r , d å m a n s o m m a ren 1944 a n s å g t e m a t K a t y n tillräckligt utnyttjat. 1 Kritik

av kyrkliga

förhållanden

i

Ryssland.

K y r k a n s ställning i R y s s l a n d v a r ett o m t y c k t t e m a i d e n a n t i r y s k a p r o p a g a n d a n . F r å n A u s w ä r t i g e s A m t k o m en diger s a m m a n s t ä l l n i n g a v »autentiska d o k u m e n t » m e d titeln Bolschewistische Verbrechen gegen Kriegsrecht und Menschlichkeit, v a r i h u v u d v i k t e n lagts p å förbrytelser m o t k y r k a n . D e n r e k v i r e r a d e s f r å n T y s k l a n d a v legationen i 500 ex. i n o v e m b e r 1943 o c h u t s ä n d e s till samtliga b i s k o p a r i Sverige, till p r ä s t e r , l ä r a r e och p r o f e s s o r e r s a m t religiösa f ö r e n i n g a r och s a m f u n d . I b r o s c h y r e n Die Gottlosen, som d i s t r i b u e r a t s i b e t y d a n d e a n t a l u n d e r 1942, åskådliggjordes den p å s t å d d a religionsförföljelsen i bilder. I Bolsjevismen i kamp mot Gud, 1917—1942 l ä m n a d e s e n s. k. h i s t o r i s k redogörelse över k a m p e n m e l l a n s t a t e n och k y r k a n . D e n d i s t r i b u e r a d e s u n d e r d e c e m b e r 1943 i ca 13 000 ex., v a r a v ett stort a n t a l till p r ä s t e r . I b r o s c h y r e n gavs en detaljrik s k i l d r i n g a v religiösa f ö r h å l l a n d e n i Sovjet. Det f ö r t r a m p a d e r y s k a folket sades emellertid h a fått h j ä l p av den segerr i k a t y s k a a r m é n , s o m åter ö p p n a t k y r k o r n a för folket. I ett k a p i t e l b e r ä t t a d e en tysk f ä l t p r ä s t o m d e i n t r y c k »han fått p å det religiösa o m r å d e t i d e n från bolsjevismen befriade delen av Sovjetunionen», och e n tysk k r i g s k o r r e s p o n d e n t b i d r o g m e d följande skildring »över krigets m e n i n g » , efter att h a deltagit i en t y s k g u d s t j ä n s t i k a t e d r a l e n i Smolensk i a u g u s t i 1 9 4 1 : »Ingen lever mer för framtiden än soldaten vid fronten. Allt hans görande är bragd, som över sig själv visar hän mot framtiden och som kräver uppfyllande inom ett område, som ännu blott längtan känner till. Allt närvarande, hur mäktigt det än må behärska sinnena, är ingenting annat än ett taktiskt läge, ett provisorium. Djupt känner han betydelsen av ordet 'tjänst' med vapen i hand, ty att tjäna betyder att lämna bidrag till ett verk och tjänst är blott där, varest den kommande, skapande meningen fordrar krafter. Att tysken aldrig kan taga på sig en sådan tjänst blott för egen tillväxt utan att hans kamp och möda i skapande mening alltid gagnar hela världen, det är de därom medvetnas på samma gång storhet och plåga. Det skall i ett rent hjärta blott stärka ansvarskänslan och lägga band på övermodet. Men därmed ha vi också begåvats med lyckokänslor, som andra sakna. Så var det för oss en stärkande gåva att vi sistförflutna söndag fingo vara med om att uppleva den första gudstjänsten på mer än tjugu år i Smolensks katedral. För ögonblicket lyftes vi ur det blott taktiska nuet och skådade en smula av glansen i en förblivande mening, som våra strider och offer beskärt det ryska folket. Ty överallt i världen, där de inre värdenas naturliga ordning blir giltig, uppstår en bundsförvant till det sanna tyska riket.» 1

Jfr s. 43.

246 Tillsammans med ovanstående broschyr utsändes även ett flygblad Kyrkotragedien i Sovjet (13 000 ex.) I detta flygblad varnades läsaren på det bestämdaste för att lita på den för tillfället religionsvänliga sovjetryska inställning, som tagit sig uttryck bl. a. i återupprättande av den ryska statskyrkan och den heliga synoden samt insättande av metropoliten Sergius som patriark, vilken sades vara Stalins lydiga redskap. Ytterligare ett flygblad utsändes tillsammans med ovan nämnda skrifter, nämligen Bomberna mot Vatikanen, i vilket de allierades »hycklade intresse för religionen får sin rätta belysning». Rysk »demonumentalisering». Vid årsskiftet 1943/44 utsändes av Tyska informationscentralen 40 000 ex. av broschyren Hur Rysslands konst- och kyrkoskatter förstöras av bolsjevikerna, en rikt illustrerad skildring av h u r »internationalens hammare gick lös även på det nationella förflutnas ärevördiga minnesmärken». Författaren ville först tillbakavisa »propagandalögnen om sovjetregeringen som de nationella konsternas beskyddare» och som »kulturens, humanismens och litteraturens enda sanna och säkra bålverk mot det fascistiska barbariet». Enligt broschyren hade ett så stort antal oskattbara kulturminnesmärken förstörts eller helt utplånats, att man kunde tala om en verklig »demonumentalisering». Framställningen avslutades med att påvisa det orimliga i att Sovjetryssland ville framställa sig som »kulturens försvarare». »Stalinismen». Broschyren Stalinismen. Sovjetpolitiken under det andra världskriget gjorde anspråk på saklighet och vederhäftighet genom att ett författarnamn var utsatt, Vindex — »en i Europa mycket känd personlighet». Dessutom angavs ett pris av 2: 75 och ett bokförlag Argus stod som utgivare. Den utsändes sommaren 1944 i 7 700 ex. av Tyska informationscentralen. I förordet till boken angav författaren, att han strävat efter att framlägga sanningen om bolsjevismen, och han trott sig ha möjlighet att göra det med opartisk och objektiv saklighet: 3 Författaren brukar i allmänhet icke framträda under pseudonym. Han är i själva verket en i Europa mycket känd personlighet. I denna bok är det emellertid icke en personlighet som vill komma till tals, utan den oerhörda mångfalden av dokumentariska fakta rörande sovjetismen, som talar sitt eget språk direkt ur tidens stora händelser. Denna dokumentation skall och måste tala för sig själv. Därför tecknar sig författaren med det namn, som tillkom de fria medborgarnas talesmän i det gamla Rom: Vindex.» I fortsättningen hävdades att sovjetimperialismen hade felbedömts och undervärderats på ett sätt, som skulle komma att medföra de allvarligaste konsekvenser för Europa, om ej Sovjets makt bröts. England förmådde härvidlag ingenting. Den enda makt, som förmådde något i denna katastrofala situation, vore »Europa» självt med stöd och hjälp av det nationalsocialistiska Tyskland.

247 »Korståget mot bolsjevismen.» Den uppfattning om kriget mot Sovjet, som den tyska propagandan ville bibringa den svenska allmänheten, framlades i ännu en broschyr, Europas korståg mot bolsjevismen, som spreds i en stor upplaga (20 000 ex.) i april 1943 och vari en rad »framstående personligheter i det nya Europa» uttalade sig om Tysklands kamp mot bolsjevismen. Den innehöll ett rikhaltigt fotoreportage från de fronter, där soldater från till Tyskland anslutna nationer och frivilliga legioner från andra länder tillsammans med de tyska arméenia kämpade mot »den från öster hotande stormfloden» för att »rädda dyrbara gemensamma kulturvärden». Krigsinsatserna av finnar, rumäner, italienare, ungrare, slovaker, spanjorer, fransmän, holländare, flamländare, valloner, danskar, norrmän, kroater, litauer, letter, ester, ukrainare och tatarer lovordades, och skildringen av deras prestationer framhävdes i skarp kontrast till de kusliga bilderna under rubriken »Sovjetparadiset — sådant det avslöjades för de europeiska soldaterna». Bland publikationerna riktade mot Sovjetryssland bör slutligen nämnas även tre större broschyrer, utgivna på »bokförlaget Omnia», Stockholm, och distribuerade av Tyska legationen: Fem minuter före segern (september 1943), Atlantdeklarationen (september 1944) samt Ett polskt livsöde (september 1944). Dessa broschyrer innehöllo skräckskildringar av ett framtida Europa under rysk hegemoni och varnade för följderna av en rysk seger. Genomgående framställdes Tysklands kamp mot Sovjet som »korståget mot bolsjevismen».

2. Förhärligande av Tredje riket. 1. Den tyska krigsmaktens överlägsenhet. Den viktigaste uppgiften i den för Sverige avsedda nazistiska propagandan var, att i »det neutrala utlandet» skapa förståelse för nyordningen på alla fronter i Tyskland. En förutsättning för genomförandet av den europeiska nyordningen var, att Tysklands krigsmakt stod som en skyddande stålvall runt Europa. E n serie på omkring etthundrafemtio nummer benämnd Kriegsbucherei der deutschen Jugend innehöll krigsförhärligande och eggande skildringar från de olika fronterna. Många nummer i denna serie inkommo till Sverige. Några talande exempel på titlarna: Vor dem Sturmangriff So fiel Hela! Das war die »Courageous»! Dreimal iiber London Drei Flieger und ein ganzes Regiment Dem Feinde entronnen! Bomben iiber Warschau »Hände hoch, Gentlemen!» Englands erste Schlappe So sturmten wir Luttich! Messerschmitt-Zerstörer greifen an! Schnellboote vor Dover

248 Stukas gegen Panzer Der tolle Wolf Deutsche U-Boote greifen an Heirikel-Bomber iiber Paris Wir durchstossen die Maginotlinie! Der Tiger der Fjorde Schusse im Teufelswald Volltreffer auf der »Glorious» Fallschirmjäger iiber Holland Siebzehn Mann stossen vor Zerstörer, Kurs Narvik! Husarenstreich auf englischem Boden!

Pioniere kampfen Eben Emael nieder Torpedo los! Bomben auf Coventry Zerstörer im Handelskrieg Fernbomber iiber dem Atlantik Kampfgeschwader iiber Serbien Auf Fahrt nach Drontheim Panzerpioniere im Häuserkampf Stukas greifen Malta an Flammenwerfer vor! Wir jagen die Sowjets Pioniere zerstören sowjetische Rollbahn.

Varje ny tysk seger gav upphov till utförliga skildringar av de tyska vapnens oövervinnlighet, och vid sidan av de i annat sammanhang nämnda, i stora upplagor inkommande tidskrifterna, som behandlade olika grenar av tyska krigsmakten och dess segrar (Signal, Die Wehrmacht, Der Adler, Die Kriegsmarine o. s. v.), erhöll — särskilt under de första krigsåren — den svenska allmänheten från propagandacentraler och enskilda personer i Tyskland krigsskildringar i form av böcker och broschyrer. Exempel på dylika redogörelser för tyska militära segrar voro: Panzer packen Polen Slut på illusionerna: det franska nederDer Sieg im Osten laget Die Polen in den Handen der deutschen Libyen und die italienischen Kraftfelder dn Nordafrika Soldaten Der Untergang Abessiniens Der Feldzug in Frankreich Front am Polarkreis Der Krieg im Westen Tyska blixtkrig på Balkan. Sieg iiber Frankreich Utöver de ovan nämnda broschyrenia, vilka huvudsakligen framhöllo den tyska arméns och det tyska flygvapnets insatser distribuerades även många skildringar av den tyska flottans framgångar. Ett stort slagnummer var bildbroschyren Tysklands sjömakt. En första upplaga utsändes i ca 30 000 ex. 1941. I text samt bilder i svart-vitt och i färgtryck skildrades den tyska örlogsflottans uppkomst och utveckling intill år 1941: »Rent numerärt kunde den visserligen inte mäta sig med den brittiska flottan, men var såsom flotta till ett folk av tänkare, uppfinnare och tekniker av högsta kvalitet i tekniskt avseende liksom även dess besättning var genomsyrad av samma hjältemod, som hade grundlagt och vidmakthållit den tyska soldatandans ryktbarhet till lands. Må den brittiska motståndaren gärna ha fördelen av numerär överlägsenhet, den tyska flottan har framtiden för sig.» Denna mycket populärt hållna broschyr omarbetades och utökades för att ge en ännu klarare föreställning om »det speciella och oförgätligt sköna i krigs- och fredstjänsten inom den tyska flottan» och skickades på nytt ut i ett stort antal exemplar hösten 1943. Broschyren ville framför allt bevisa, att den tyska flottan var betydligt överlägsen den engelska. Ehuru England

249 på allt s ä t t sökte f ö r n e k a det, vore T y s k l a n d »genom sin historia och sitt läge p r e d e s t i n e r a t att v a r a e n s j ö f a r a n d e n a t i o n » : »Tyska folket har ej endast varit hänvisat till havet på grund av sina förfäder vikingarnas stolta bragder i svunnen tid, på grund av Hansatidens historia, sitt framträdande i elfte timmen under Bismarck såsom kolonialmakt eller den unga tyska flottans prestationer under världskriget utan även på grund av sitt geopolitiska läge i Europas hjärta. Varje droppe vatten, som faller i Tyskland, söker och finner sin väg till havet. Liksom alla världshavens vatten dunsta, vända tillbaka som moln och genom nya regnskurar göra landet i Europas hjärta fruktbart, så behöver det tyska folket, som på grund av sin andliga, ekonomiska och fysiska prestationsförmåga alltjämt gör anspråk på att räknas till världens ledande och mest fruktbara folk, fritt utbyte av dessa krafter över haven med andra jordens folk till deras och sin egen nytta.» B r o s c h y r l o r f a t t a r e n s s l u t o m d ö m e o m d e n t y s k a flottan v a r f ö l j a n d e : »Vad tyska övervattensstridskrafter och u-båtar presterat och hur den brittiska flottan samtidigt utan uppehåll fått jaga omkring förslitande material, bortplottrad och decimerad, allt detta kommer först efter den tyska slutsegern att få sitt rätta värdeomdöme i sjökrigets historieskrivning. Dittills måste vi nöja oss med det stolta medvetandet, att den tyska marinens ledning och besättningar presterat det till synes omöjliga och alltjämt fortsätta på samma väg: att träffa och skada Storbritanniens sjömakt och världshandelns känsligaste punkt, tills allt störtar samman!» E t t b r e v från en m o t t a g a r e av b r o s c h y r e n , vilket samtidigt ger en illustration a v s p r i d n i n g s a r b e t e t , m å c i t e r a s : Person i Småland i brev till Finland: »Härom dan fick vi 10 kg. propaganda från tyska legationen att dela ut. Det var en bok om 'Tysklands Sjömakt'.» (4.2.44.) Mera a l l m ä n t h å l l n a b e t r a k t e l s e r över d e n t y s k a k r i g s m a k t e n s överlägsenhet f ö r e k o m m o exempelvis i följande p u b l i k a t i o n e r : Tyska överkommandot meddelar Vom Sinn dieses Krieges Warum wir diesen Krieg gewinnen Ledning och soldatanda. Vissheten om segern Den s i s t n ä m n d a b r o s c h y r e n ö v e r s ä n d e s av T y s k a legationen i ca 800 ex. till svenska p o l i s m ä n a v olika g r a d e r .

2.

Sociala förhållanden i Tyskland.

Ä n d a från n a t i o n a l s o c i a l i s m e n s tillblivelse h a d e i p r o p a g a n d a n s t a r k beton i n g lagts p å det a n d r a ledet i r ö r e l s e n s n a m n . Socialism sedd ur nazistisk s y n v i n k e l v a r helt v ä s e n s s k i l d f r å n d e n i E u r o p a tidigare p r a k t i s e r a d e l ä r a n o m alla m ä n n i s k o r s likställdhet. I det nationalsocialistiska T y s k l a n d e m a n e r a d e alla v ä l f ä r d s a n o r d n i n g a r f r å n p a r t i e t s och statens t o t a l i t ä r a ledning, o c h det a r b e t a n d e folket h a d e b a r a att t a c k s a m t i n o r d n a sig i n å g o n a v d e m å n g a av r e g i m e n p å b j u d n a o r g a n i s a t i o n e r n a och d ä r i g e n o m i d e n t y s k a f o l k g e m e n s k a p e n . Alla k a t e g o r i e r av lojala, r a s r e n a m e d b o r g a r e o m h u l d a d e s ,

/

250 ehuru ett speciellt intresse förefanns för vissa befolkningsgrupper — exempelvis barn, ungdom och landsbygdens folk — vilka ansågos särskilt värdefulla för en ung, kämpande nation.

Barn- och

ungdomsvård.

Barnens och ungdomens vård i det nya Tyskland behandlades i en mängd publikationer, vilka i stora upplagor spredos till fackmän i Sverige, såsom läkare, socialarbetare, lärare etc. Följande broschyrer hörde till de mest spridda: Barnfienden nr 1, Stor-Tysklands seger Ungdom under spaden över rachitis Ungdom i plikt och glädje Den tyska ungdomslagstiftningen Deutsches Jugendrecht Ungdomens fostran i Tyskland Tysklands arbetande ungdom. Arbetstjänsten i Tyskland Den nationalsocialistiska familjen omhändertogs — enligt en rad broschyrer — på bästa sätt; allt gjordes för att befrämja en sund familjebildning med största möjliga antal barn under av staten tryggade förhållanden. Sådana broschyrer voro: Familjen i det nya Tyskland Arbeiterwohnungen in England und in Der soziale Wohnungsbau in DeutschDeutschland land Tysk hälsovård i krigstid * Den tyska kvinnans

ställning.

Den tyska kvinnan försvarades i en rad skrifter, vari kraftigt underströks, att hon icke endast vore familjens medelpunkt utan även gjorde en betydande insats utanför hemmet, för sitt folk och för segern. Exempel härpå voro broschyrerna: Kvinnan i den nationalsocialistiska staten Kvinnor arbeta för Tyskland Frauen im Werk Frauen helfen siegen. Die Frau fur ihr Volk Vidare må nämnas skriften Das weite Wirkungsfeld. Frauen schaffen in Deutschland, utgiven av Hauptabteilung Presse-Propaganda der Reichsfrauenfuhrung. Den distribuerades till flickskolor, kvinnoorganisationer etc. och gav en överblick över »den moderna tyska kvinnans andel i det tyska folkets väldiga arbetsinsats». Dess syfte framgick av en skrivelse till läsarna från Tyska legationen: »Den gamla uppfattningen, att den tyska kvinnan skulle vara tillbakasatt och förtryckt och endast hänvisad till sitt eget trånga arbetsfält, blir här genom fakta vederlagd på ett övertygande sätt. Man får dessutom också en intressant inblick i alla de möjligheter som stå den tyska kvinnan till buds så väl i fråga om utbildning som i fråga om verklig insats av allmän social betydelse. Vi äro övertygade om att det i föreliggande broschyr finns mycket som kan vara av högsta intresse även för svenska föregångsmän och -kvinnor på detta betydelsefulla område.»

251 M å n g a svenska k v i n n o r t o r d e emellertid h a ställt sig s k e p t i s k a till d e n n a r e d o g ö r e l s e : Detta f r a m g i c k bl. a. av n e d a n s t å e n d e b r e v f r å n en s m å s k o l l ä r a r i n n a i U p p l a n d . Brevet h a r m e d t a g i t s s o m ett utförligt o c h sakligt genm ä l e m o t tysk p r o p a g a n d a : »Ni h a r till min förvåning sänt mig en broschyr "Das weite Wirkungsfeld' en sorts redogörelse för den tyska kvinnans ställning. Jag är nämligen inte alls någon föregångskvinna inom skolans eller det sociala arbetets fält. Men kanske är det med avsikt Ni sänder dylika redogörelser till landsortslärarinnor? Ni litar kanske på att vi ha dåligt minne eller att vi inte följa med tidshändelserna. Intetdera är fallet. Vi ha ett mycket bra minne, och vi äro i de flesta fall lidelsefullt intresserade avvad som rör sig i tidenBroschyren vill nu bevisa, att den tyska kvinnans verksamhetskrets vidgats, men det imponerar inte det minsta på oss. Vi ha själva kvinnor som ha ledande befattningar inom olika områden. Hela den nazistiska människo- och samhällsuppfattningen är oss svenska kvinnor djupt förhatlig. Vi åstunda ingen att kröka nacken för uppåt, och vi behöva ingen att trampa på nedåt! Vi anamma aldrig fiihrerprincipen. Om den svenska kvinnan skulle byta sin ställning med den tyska, skulle det för henne bli, som det berättas att det blev för lommen, då han bytte fötter. Om lommens öde i den situationen är känt, att han bittert förbannade sin tillvaro. Vidare glömma de svenska kvinnorna ej vad som hänt i Norge sedan den nionde april 1940. Utan överdrift kan man påstå, att den norska kvinnans ställning intresserar oss oändligt mycket mera än den tyska. Vi komma heller aldrig att förgäta, att de kretsar som ockupationsmakten sökte anknytning till i vårt broderland, voro lan ds förrädarnas, lycksökarnas och de kriminellas skara, kort sagt slöddrets. Vi veta allt om de politiska fångarnas behandling, hur gisslan skjutits, alla andra skändligheler att förtiga. Människor, som handla på sådant sätt, kalla vi i Sverige för fähundar, de må sedan vara fiihrer av högsta eller lägsta grad! Om de franska bourbonerna sades en gång, att de intet lärt och intet glömt, om de svenska kvinnornas inställning till nazismen gäller, att de lärt sig allt och ingenting glömt! Nej, uppbygg med Eder propaganda den lilla köpta landsförrädarklicken, som Ni har under Ert beskydd. Jag menar Lindholm, Furugård, Engdal och de andra småfuhrerna. Vi svenska kvinnor nappa inte på kroken. Den är för grov.» Det tyska

jordbruket.

I d e n t y s k a Blut-und-Boden-ideologien s p e l a d e givetvis b o n d e n en avgör a n d e roll, och den t y s k e l a n t b r u k a r e n s ställning o c h i n s a t s e r g j o r d e s till f ö r e m å l för p a n e g y r i s k a s k i l d r i n g a r , s o m b e r ä k n a d e s g ö r a speciellt god effekt i ett j o r d b r u k s l a n d s o m Sverige. Detta slag av b r o s c h y r e r s p r i d d e s i m a s s u p p l a g o r över h e l a l a n d e t . B r o s c h y r e n Vad Tyskland gjort för landsbygdens folk. De tyska lantbruksföreningarnas gemensamma insatser för jordbrukets bästa u t s ä n d e s första g å n g e n i o k t o b e r 1941. U p p l a g a n t o r d e h a u p p g å t t till m i n s t 50 000 ex. B r o s c h y r e n Bonden i det stortyska riket d i s t r i b u e r a d e s 1941 i ca 10 000 ex., Allt för landsbygdens folk, 1942, i 50 000 ex. och Stad och land, en gemenskap i 50 0O0 ex. s a m m a år. D e t m y c k e t i m p o n e r a n d e resultatet av d e n statliga j o r d b r u k s p o l i t i k e n skildr a d e s utförligt ä v e n i följande b r o s c h y r e r : Tyska mönsterföretag Produktionsökning inom husdjursskötNy jord genom fredligt arbete seln Större skördar i Europa

252 Produktionsökning inom husdjursskötseln. Ett europeiskt problem utsändes i ca 20 000 ex. adresserade till lantbrukare, godsägare, trädgårdsmästare och köpmän över hela landet. Den framhöll alla de förbättringar och framsteg inom lantbruket och speciellt inom husdjursskötseln, som sedan nationalsocialismens tillkomst genomförts i Tyskland. Större skördar i Europa utsändes under november och december 1944 i ca 10 000 ex., huvudsakligen adresserade till lantbrukare. Följande redogörelse för det tyska jordbrukets organisation torde kommit de svenska lantbrukarna att häpna: Den myndighet som, enligt broschyren, lett återuppbyggandet av det tyska lantbruket vore organisationen Reichsnährstand, till vilken alla som hade att göra med landsbygdens näringsliv vore anslutna. I spetsen för Reichsnährstand stode en riksbondeledare, som under sig hade länsbondeledare, kretsbondeledare och ortsbondeledare. Reichsnährstand skulle övervaka alla praktiska detaljer men även »själsligen och andligen fostra medlemmarna av Reichsnährstand därhän, att de kunna uppfylla de på dem ställda stora ekonomiska uppgifterna». De svårigheter, som mötte Reichsnährstand vid genomförandet av dess program, hade undanröjts på typiskt nazistiskt sätt: »Detta snabba genomförande av stora lantbrukskulturella företag möjliggjordes, förutom av de kraftiga statsbidragen, endast därigenom att man skapade nya grundvalar för de hittills gällande rättsbestämmelserna, vilka underkastades kraftiga reformer. Genomförandet av ett projekt kan numera icke äventyras genom några tjurskallars opposition, utan också här är ledareprincipen genomförd i vidsträcktaste omfång.» I flygbladet Får Europa skörda mera?, som medföljde broschyren Större skördar i Europa, gavs en dyster redogörelse för vad de europeiska bönderna och det europeiska jordbruket hade att vänta efter en rysk eller angloamerikansk seger. I broschyren Om axelmakterna förlora gavs likaledes en skrämmande skildring av jordbrukarnas ställning i ett Europa, som översvämmats av »angloamerikaner och bolsjeviker». Broschyren distribuerades i mars 1943 i 70 000 ex. till landsbygdens befolkning. Några för innehållet belysande kapitelrubriker må anföras: Det judiska inflytandet, Utrotandet av bönderna i Ryssland, Bondebefolkningens undergång i England. Broschyren avslutades med en appell till den svenska bondebefolkningen. »En Västgöta bonde» som mottagit broschyren skrev till Tyska informationscentralen: »Om axelmakterna förlora! Som svar å detta vill jag bara säga att det inte lönar mödan att söka slå i svänska bönder Hitlers usla lögnpropaganda. Inte menar ni väl att vi skall tro att det blivit bättre för bönderna i de länder där Hitlers våldsmän rövat å skövlat, jag tycker ni borde skämmas för sådan Herre, men dagen närmar sig då Hitler å hans våldsmän skall få stå till svars och få sitt välförtjänta straff för alla de oskyldiga länder å falk de överfallit å skövlat. Nej, fram till seger för Europa över hitlerismen som är skuld till detta krig.» (24.8.43.)

253 Den tyske arbetarens

ställning.

E n av Tysklands viktigaste uppgifter — och enligt den nazistiska terminologien därmed även Europas — var att hålla produktionen uppe, främst beträffande krigsmateriel. Enligt många broschyrer gjorde man från ledande håll allt för att underlätta och berika den tyske och naturligtvis även den europeiske arbetarens tillvaro, och själva arbetet omgavs med ett romantiskt skimmer. Exempel på dylika broschyrer voro: Die soziale Revolution Den tyske arbetaren reser Verwandlung von Wirtschaft und Gesell- Praktisk nationalsocialism, vad del naschaft tionalsocialistiska arbetarpartiet gör Das deutsche Handwerk för det tyska folket Arbetets skönhet i Tyskland Socialismens seger. Den tyske arbetaren Broschyren Socialismens seger (ca 2 000 ex.) innehöll en samling fotografier, som åskådliggjorde de fördelar den tyske industriarbetaren åtnjöt inom det företag där han arbetade: ljusa och glada arbetslokaler, matsalar, tvätt- och duschrum, bibliotek, trädgårdsanläggningar, friluftsbad, musikunderhållning etc. Fotografierna voro sammanställda under mottot: »I dag tyska förebilder — efter kriget hela Europas egendom.» Publikationen innehöll endast en sida text: »/ detta krig kommer även arbetarens öde att avgöras! Hans sociala nivå, hans frihet, hans hem och hans familj, allt detta är i fara. österns bolsjevism och västerns plutokrati äro hans fiender, vars krigsmål är att förslava och utsuga honom. Striden gäller därför de sociala framstegen och en lycklig framtid för den europeiske arbetaren, vilken som fri man på fri grund vill njuta sitt arbetes lön under fredliga förhållanden. Socialismens seger betyder fred, frihet, bröd och välstånd för alla. / det nya Europa kommer det inte att finnas någon arbetslöshet och inte heller proletariat och klassmotsättningar. Samma rättigheter, samma skyldigheter och samma chanser för alla. En lyckligare och ljusare framtid väntar den europeiske arbetaren. Vårt århundrade kommer då att bli ett århundrade för skapande arbete. Det år detta kriget gäller!» »För vad kämpar Europas

arbetare?»

Slutligen må nämnas den rikt illustrerade broschyren För vad kämpar Europas arbetare? Däri förekommande skönmålningar av den tyske och »europeiske» arbetarens levnadsvillkor utgjorde en skärande kontrast tiU verkligheten i Europa år 1944. Inledningsvis sades, »att endast det nya nationalsocialistiska systemet gav arbetaren rätt till arbete, lön för arbetet och människovärde». I broschyren framhölls h u r väl organiserat arbetet vore i »Festung Europa». Man fick exempelvis se utspisning av tyska arbetare i Opels fabriker och bilder från deras fritid i vackra omgivningar. Vidare illustrerades h u r väl det sörjdes och ordnades för »utländska arbetare i riket», och h u r bra

254 dessa trivdes. Följande uttalande av »statssekreterare dr Landfried, vicepresident i Tyska världshushållningssällskapet» återgavs: »Det nya Europa tryggar folkens försörjning och höjer levnadsstandarden.» Broschyren avslutades med ett reportage från olika europeiska länder, dalman lärt sig av Tyskland att »arbetet adlar människan, när det gagnar hela folket». Några figurtexter till bilderna lydde: I Finland ha alla arbetare tillförsäkrats en tryggad ålderdom, Ett litet barnparadis i Frankrikes huvudstad, Glada och obekymrade tillbringa danska arbetarbarn från städerna sina ferier vid havet, Mönstergilla sociala åtgärder ha vidtagits på de belgiska arbetsplatserna etc. etc. På sista sidan gavs ännu en gång svaret på fråggan »För vad kämpar Europas arbetare?»: »Glada leenden och ansikten som präglas av förtroende och lycka, känslan av frihet, nära samhörighet med hembygden, det är den 'europeiska socialismens' mål, för det kämpa i dag den europeiska kontinentens miljoner arbetande män och kvinnor, sida vid sida med Tysklands arbetar-soldater. Segern kommer att bli gemensam för dem, den kommer att rädda den europeiska socialismen och låta den gå i fullbordan.»

3. Den tyska krigspotentialen. I en rad broschyrer framställdes som resultatet av den »europeiske» arbetarens och den tyska ledningens gemensamma ansträngningar ett starkt och produktivt Tyskland med en enastående kapacitet: Tyskt näringsliv utan kriser, Stormakten Stål (1 000 ex.), Stortyskt ABC (10 000 ex.) m. fl. I publikationen Europa starkare med varje år. T remakts förbundets krigspotential (distribuerad i 20 000 ex. september 1943), gavs en sammanfattning av denna maximala kapacitet och den därav följande tyska överlägsenheten. Broschyren ville bevisa att »ordningsblocket» — även kallat ordningsstaternas block, d. v. s. Tyskland och med det förbundna stater — på alla punkter vore de allierade ojämförligt överlägset, och att allt samverkade på bästa tänkbara sätt för att säkra segern åt Tyskland: »Av en — visserligen endast obetydlig — underlägsenhet vid krigets början har under tiden blivit en obestridlig överlägsenhet. Den som ännu icke kommit underfund härmed skall få veta det genom denna broschyr, som ej vill övertyga med fraser och spådomar utan endast och allenast genom fakta.» För att klargöra dessa »fakta» använde sig författaren av statistiska uppgifter från tiden före kriget, vilka sades endast ha den nackdelen, att de undervärderade Tysklands produktionskapacitet, som nu på alla områden vore större än under år 1938. Sålunda hade Tyskland från »knappt utrymme» plötsligt fått »gott utrymme», därigenom att »grannskap och parallellitet i politiska intressen fört åtskilliga länder över på axelstaternas sida». »Ordningsmakterna» hade därtill lyckats minska de allierades tillförsel av krigsförnödenheter. Så till exempel kunde England ej längre fritt disponera över sina oljetillgångar i Iran och Irak utan vore hänvisat till import av den amerikanska oljan över haven.

255 I förvissning om att Tysklands krigspotential var större än någonsin, distribuerade Tyska informationscentralen i början av 1944 en broschyr med titeln 18 = 43? i ca 50 000 exemplar. I denna rikt illustrerade broschyr gjordes jämförelser mellan Tysklands ställning 1918 och 1943: »Kan historien upprepa sig? Amerika och England ha gjort detta påstående genom att framföra den slagordsartade frågeställningen '18 = 43'. Året 1943 har nu gått till ända utan att medföra det av västmakterna väntade resultatet. Läsaren kan på följande sidor själv jämföra de två ödesrika åren och själv besvara frågan: är 18 =s 43?» På 25 sidor, huvudsakligen krigsbilder med korta beledsagande texter, illustrerades Tysklands 25 punkter, d. v. s. Tysklands 25 tillgångar gentemot de allierade. Några av de 25 punkterna citeras: »Norge och Danmark försvaras av tyska trupper; De brittisk-amerikanska krigsflottorna ha berövats herraväldet på de sju världshaven; Den europeiska arbetarpotentialen står jämte miljoner ryssar till förfogande för de tyska krigsansträngningarna; Det europeiska kampblocket förfogar över tillräckligt med råvaror; Den europeiska bonden utkämpar detta krig för att bevara sin torva; De allierade kämpa endast för att bevara föråldrade privilegier; Världens unga folk äro eniga om detta krigsmål, och därur hämta de också kraft att hålla ut till det yttersta.» Till sist upprepades ännu en gång frågan: »År 18 = 43?» och mot bakgrunden av en jättelik tysk soldat kom svaret: »Nej! Ty 1918 + 25 års erfarenhet = 1943. I januari 1944 hade legationen från Tyskland med kurirflyg erhållit 5 000 små broschyrer, s. k. folders, 25 Punkte, avsedda för spridning. De ovannämnda 25 avslutande punkterna utgjorde en översättning till svenska av denna broschyr. Broschyren Arbete nyckeln till seger, den europeiska arbetskraften, innehöll en jämförelse mellan den tyska och den engelska krigskapaciteten. I broschyren framhölls bl. a. att Tyskland blivit »ett av detta krigs på arbetskraft rikaste länder». Vidare hette det: »I stället för den ständiga och smygande avtappningen har nu kommit den ständiga och öppna arbetartillväxten. Denna tillväxt kommer dessutom icke blott från de i kriget deltagande länderna själva utan från praktiskt taget hela Europa, den kontinent, som icke blott med hänsyn till sin befolkningssiffra i förhållande till sin yta utan framför allt beträffande arbetsinsatsernas kvalitet obestridligen är den ledande.» Slutligen framhölls Tysklands stora fördelar framför de allierade, bl. a. med hänsyn till »arbetarens egen kvalitet vilken högst betydligt' förhöjer kvantitetens betydelse» samt »den tyska arbetsinsatsens slagkraftiga organisation, ledningen och placeringen av de till förfogande stående arbetsstyrkorna, vilka själva ta ut största möjliga effekt av både kvantitet och kvalitet». Framställningen kulminerade i följande slutsats: »Arbete som nyckeln till seger — Tyskland håller denna nyckel fast i händerna och vet också att använda den.» — Denna broschyr observerades i 25 000 ex.

256 I broschyren Europas Kräfte und Reserven och Europas unerschutterliche Wirtschaftskraft förfäktades samma teser om Tysklands och »Festung Europas» oförminskade kapacitet. Ur den sistnämnda broschyren citeras: »Sålunda går Tyskland, går Europa, iförd sin ekonomiska rustning oförsvagat in i krigets sista skede. Dess ekonomiska grundvalar äro oomkullrunkeliga, och dess motståndskraft är tryggad.» (ö.fr.ty.) 4. Hitler i den tyska propagandan. All propaganda för det nya Tyskland — för den oövervinneliga tyska krigsmakten, de förbättrade sociala förhållandena, den fasta sammanhållningen — syftade ytterst till ett förhärligande av ledarens gestalt. Broschyrer om Hitler och hans gärning spredos även i Sverige i stort antal. Hitlers tal. Hitlers tal under åren 1939—1943 utkommo samtliga i svensk översättning och spredos i massupplagor. Totalupplagan av dessa i Sverige spridda publikationer torde ha uppgått till minst en miljon. Senare tal av Hitler observerades ej. Hitler som Europas räddare. I många broschyrer citerades — som redan nämnts — utdrag ur Hitlers tal. Några ytterligare exempel på dylika broschyrer voro Europas splittring och dess enande (20 000 ex.) och Den europeiska fronten (25 000 ex.). Den senare broschyren, som utsändes i augusti 1943, innehöll bl. a. följande apoteos över Hitler: »över hans oförlikneliga, i högsta grad militärt bestämda ledarförmåga skapade en av hans närmaste medarbetare, rikspresschefen dr Dietrich, dessa ord: 'Ordet ledare har för folket blivit vår tids väsensbegrepp. Det är ingen titel, som blivit utdelad, utan en verklighet, vilken bäraren av densamma förskaffat sig. Innan ledaren k a l l a d e s »ledare», v a r han det'. Detta begrepp ledare härrör från vår tids tankegång, det har alla väsenskännetecken på vår världsåskådning. Adolf Hitlers ledarskap är i förbindelse med högsta form av personlighet så djupt rotat hos folket, som någonsin en statsform kan berömma sig av. Denna ledares folkstat är till sin författning och organisation ett genialt drag. Han övervinner i oförliknelig, revolutionerande djärvhet de historiska problem i den statliga sammanlevnaden mellan människorna, vilka ha upprättat en motsättning av statik och dynamik mellan ledning och folk. All statsföring strävar nödvändigtvis mot jämvikt — men förekomsten av människor är ett pulserande liv, är oupphörlig dynamik. Därför tjänar den härskarform bäst folkens lycka, där ledarskapet utvecklas ur folkets dynamik.» Hitler intime. Mycket populära i Tyskland voro bilderböckerna om Fiihrern, vilka sammanställts av hans hovfotograf, professor Heinrich Hoffmann. Serien omfattade ett tjugotal böcker, spridda även i Sverige, och innehöll panegyrisk text och en stor samling fotografier: Hitler hälsad av jublande människo-

257 m a s s o r i olika delar a v l a n d e t , H i t l e r i p r i v a t l i v e t , u t e i n a t u r e n eller i sitt h e m b l a n d bergen, H i t l e r b l a n d b a r n o c h g a m l a o c h p å b e s ö k h o s s å r a d e s o l d a t e r etc. etc. D e n F u h r e r k u l t , s o m i d e n n a serie tog sig s å s t a r k a u t t r y c k , k u l m i n e r a d e i p u b l i k a t i o n e r m e d a v b i l d n i n g a r a v Hitlers h ä n d e r och a n s i k t e . N å g r a titlar p å dessa b ö c k e r å t e r g e s : Hitler holt die Saar heim Jugend u m Hitler Hitler baut Grossdeutschland Ein Volk ehrt seinen Fiihrer Mit Hitler im Westen Das Antlitz des Fiihrers. Hitler wie ihn keiner kennt P å h ö s t e n 1943 s p r e d s i över 50 000 ex. e n till s v e n s k a ö v e r s a t t skrift, Fuhrern och hans folk. Adolf Hitler på alla områden av det offentliga livet. En bok om Adolf Hitler och hans arbete i Tyskland och för det tyska folket. D e n i n n e h ö l l k o r t a r e textavsnitt m e d i l l u s t r a t i o n e r o c h f o r m a d e sig till e n h ä n f ö r d h y l l n i n g till d e n t y s k e l e d a r e n o c h h a n s verk. »Folket h å l l e r p å Adolf Hitler. H a n s n a m n k a s t a r sin g l a n s ö v e r allting i T y s k l a n d » . F ö r a t t belysa b r o s c h y r e n s i n n e h å l l citeras n e d a n n å g r a u t d r a g : >Ungdomen bär Adolf Hitlers namn: I ett urval uttagas särskilt begåvade tyska ynglingar till Adolf-Hitler-skolorna, där det bästa av det yngre släktet utbildas på statens bekostnad. Adolf Hitler gör allt för att bereda de unga väg in i framtiden. Det är en ära för den tyska ungdomen att Adolf Hitler redan givit dem en så stor andel av det arbete, som måste presteras för segern. Adolf Hitler och hans bönder: Under 1933—38 frambringade Adolf Hitler 21 206 nya bondgårdar. — Bonden är tack vare Adolf Hitlers åtgärder inte längre utsatt för spekulation. Aktad av hela det tyska folket, gynnad av staten, skådar bonden med tillförsikt mot framtiden. Adolf Hitler och hans arbetare: Outtröttligt verkar arbetarskaran för att framställa vapen, och den blickar full av kärlek upp till Adolf Hitler och hans segerrika och starka här. Även på söndagarna stå arbetarna frivilligt vid masugnar och arbetsbänkar för att framställa de erforderliga krigsredskapen. Adolf Hitler och hans soldater: De bilder från förra världskriget, på vilka man ser Adolf Hitler som okänd soldat mitt i kamratkretsen, betraktas av det tyska folket med värme och hjärtlighet. Vem kunde vara mera kallad till att bli överste fältherre än denne soldat, vilken som man i ledet visat ett så stort mått av mod och omtänksamhet under angrepp och som rapportkarl? Adolf Hitler och byggnadskonsten: När Adolf Hitler föll igenom som elev vid akademien förklarade hans bedömare att han syntes bättre passa till byggherre än som målare . . . Inte endast antalet och den oerhörda storleken på de till kriget genomförda byggena låta oss i Adolf Hitler skåda alla tiders största byggmästare, utan också det faktum att hans byggnadsverk äro fyllda av den skapande kraftens ande. Adolf Hitlers seger är säker: Sovjetunionen uppbådar sina sista reserver för att kunna betvinga Tyskland, men i Tyskland har Adolf Hitler först nu gett signal till totalt krig. De väldiga tyska truppreserverna och den till sin högsta spets drivna produktionen av krigsmateriel insättas först nu. Adolf Hitler i bergen: Redan sedan lång tid tillbaka var Obersalzberg vid Berchtesgaden Adolf Hitlers älsklingsplats. Innan den lilla villan byggts där för hans räkning, tillbringade han sina få fria dagar där mitt ibland bergen och bergsbönderna.» B r o s c h y r e n a v s l u t a d e s m e d följande u t t a l a n d e : »Adolf Hitlers fredskärlek och beslutsamhet: Men den internationella judendomen ville kriget, därför att den till följd av Adolf Hitlers kloka politik inte längre kunde 17—461151

258 göra ockeraffärer. Dessutom förtjäna judar alltid på krig . . . Men lika stor som Adolf Hitlers fredskärlek var och är, lika fast är hans beslut att slutgiltigt besegra och avkoppla judarna och därmed alla länders utplundrare.» Till och m e d i p r o - t y s k a k r e t s a r i Sverige r e a g e r a d e m a n m o t d e n n a Hitler-apoteos o c h f r a m f ö r d e till T y s k a l e g a t i o n e n k r i t i k m o t d e t t a slag av t y s k p r o p a g a n d a . N e d a n återges ett s a m t a l m e l l a n en i det t y s k a företaget Gefa a n s t ä l l d s v e n s k (X) och Heinz D e l b r u c k p å T y s k a l e g a t i o n e n (Y): X: Jag har fått en broschyr, Fuhrern och hans folk, som jag läst tillsammans med min vän herr H. Han ligger sjuk sedan dess, då han så gott som skrattade ihjäl sig då han läste broschyren, så vansinnig var den för svenska förhållanden. Vet ni, vem som är ansvarig för dess utgivande? Y: Ja, det vet jag. Det är jag. X: Jaså. Men ni vet säkert inte hur meningslös och opsykologisk den verkar på en svensk. Den måtte vara översatt från tyskt original direkt och ordvändningarna äro fantastiska. För oss betyder det ju ingenting. Men för dem, som ej äro fullt så pro-tyska som vi, är det verkligen en urusel propaganda. Nej, en annan gång tar ni en svensk till översättare, eller allra helst en duktig svensk propagandaman, och så begär ni råd innan ni sätter i gång med något. Y: Ja, ja, ni har säkert rätt. Ville ni inte göra mig den tjänsten att med rött stryka för de ställen ni anser olämpliga — med frågetecken, streck och dylikt, samt sedan komma upp hit när ni har era vägar förbi, så kan vi få diskutera saken och kanske få en ändring till stånd. Jag är er som sagt ytterst tacksam, och jag kommer att sätta värde på era råd för framtiden, liksom jag gör det nu. (7. 10. 43. ö . fr. ty.) Hitlers

bild.

I detta s a m m a n h a n g m å slutligen f r a m h å l l a s , att T y s k a i n f o r m a t i o n s c e n t r a l e n lät f r a m s t ä l l a Hitlers fotografi i t r e f ä r g s t r y c k o c h i tre olika storlekar, vilka u t d e l a d e s i stora m ä n g d e r u n d e r å r e n 1941—1943 och voro m y c k e t efterfrågade a v I n f o r m a t i o n s c e n t r a l e n s p u b l i k . E x e m p e l p å rekvisition e r a v Hitlers p o r t r ä t t återges n e d a n . En präst: »Det är många af bönderna här i min församling som bedt mig skaffa dem bilder af Der Fuhrer, och jag hade våren 1940 beställt 20 st., som jag på grund af trakasserierna mot mig, hvilka äro kända af Tyska konsulatet måste låta gå tillbaka. Jag har sedan försökt få dem sända till mig på nytt, men det har ej lyckats. Själfva har vi Der Fuhrer i olika bilder i tre av våra rum. Många af mina bönder afundas mig, att jag har så vackra bilder af Nordens beskyddare och ligga ofta öfver mig med sin begäran, att jag skall skaffa dem likadana.» (26.6.43.) En person i Stockholm: »Ehuru jag är i besittning av ett kabinettsfotografi av rikskansler Hitler vore jag mycket tacksam erhålla ett ytterligare porträtt av denne store german, den störste och ädlaste människa, som fötts till världen sedan Jesus Kristus, och emotser tacksamt ett sådant i storlek 21 X 29,7 cm.» (10. 6. 43.) En person i Eskilstuna: »Efter att hava läst Tyska Röster ser jag att det finns en del porträtt av Tyska Rikets ledare och hela mänsklighetens befriare från judar och frimurare = demokrater och bolsjeviker = mänsklighetens värsta avskum — med ett ord hela mänsk-

259 lighetens bödlar!! Många med mig tror att Adolf Hitler skall lyckas i detta krig att göra slut för alltid och befria mänskligheten från ovannämnda judar och deras betalda agenter. Jag är därför ytterst tacksam om Ni vill sända mig tre st. av ovannämnda porträtt i olika storlekar. Jag skall lämna de 2 till värdiga personer och ett skall pryda mitt skrivbord alltid!!!» (30. 5. 43.)

3. Broschyrer efter invasionen i Europa. »Låt dem bara

komma».

I mitten av juni 1944 utsände Tyska informationscentralen 20 000 ex. av brochyren Låt dem bara komma. Broschyren, som distribuerades nio dagar efter invasionens början, 1 ville i text och bilder tala om för världen, att Tyskland stod redo att taga emot en invasion av de allierade. I inledningen framhölls, att vad som hittills uträttats på invasionsfronten mest tycktes ha varit löst prat: vad England i själva verket sysslade med, vore att sprida hat och splittring, död och förintelse både över sina bundsförvanter och forna allierade och »för att uppmjuka den tyska moralen låter man amerikanska flygare med maskingevär nedmeja tyska kvinnor och barn». Svaret på invasionen kunde endast bli ett: »Varför skulle den nu vederfaras ett annat öde än på sin tid vid Åndalsnäs, Dunkerque, Grekland, Dieppe och S:t Nazaire?» Därefter följde en rad fotografier till belägg för att den tyska krigsmakten befunne sig i högsta försvarsberedskap. Det framhölls ånyo att engelsmännen tidigare misslyckats och endast uppnått död och fångenskap för sina soldater och stora förluster: »Även den här gången kommer det inte att gå annorlunda.» Denna broschyr med dess stolta slutord var karakteristisk för flertalet av de publikationer, som i massupplagor spredos i Sverige under sommaren och hösten 1944 — ett sista uppflammande av den nazistiska propagandaretoriken med alla dess standardfraser och ett sista försök att i Sverige vinna ökad förståelse och sympati för Tredje rikets ödeskamp. Broschyrer om »det meningslösa bombkriget». Broschyren Vad vi kämpa för observerades i juni 1944 i 10 000 ex. Den visade i bilder, vad det tyska folket hade att försvara: barnen och det tryggade hemmet, arbetarna — landets »största rikedom» — bönderna och det vackra Tyskland. Alla dessa värden sökte nu de allierade att förstöra genom fruktansvärda bombanfall. Bombanfallen skildrades bl. a. i följande broschyrer: Bombterrorn. Dokument till skuldfrågans belysning och Slaget om Berlin, vilka distribuerades i gemensamma försändelser under juli—augusti 1944 i 15 000 ex. Bombterrorn. Dokument till skuldfrågans belysning innehöll en kortfattad historik över officiella tyska och engelska åtgärder och uttalanden beträffande det för civilbefolkningen så förödande bombkriget. 1

Den 6 juni 1944.

260 Slaget om Berlin var en illustrerad redogörelse för de skador det allierade flyget åstadkommit i den tyska huvudstaden. Engelsmännen sades h a »hatbombat» Tyskland, och man citerade återigen uttalanden av ledande engelsmän. Därpå skildrades, hur slaget om Berlin rasade, hur staden kämpade för sitt liv och lyckades leva vidare genom den enskilde berlinarens storartade insats. I en rikt illustrerad broschyr, Europas förlorade skatter, som i oktober 1944 utsändes i 10 000 ex., gavs en dramatisk resumé över de kulturella värden, som gått förlorade genom de allierades bombanfall. I broschyrens inledning hette det bl. a.: »Bilderna å efterföljande sidor förmå endast ge en mycket svag aning om hela vidden av den förödelse, som under några år gått över Europa, men de tala det oaktat sitt tydliga språk.» P å hösten 1944 sändes till präster och kyrkliga samfund en broschyr benämnd Zerstörte Kirchen — lebende Gemeinde, utgiven av Evangelischer Bund i Tyskland. I en medföljande cirkulärskrivelse från Evangelischer Bunds styresman förklarades, att skriften tillkommit som ett bevis på den tyska kyrkans orubbliga ståndaktighet och lugn inför de katastrofer, som hemsökt den: »Sedan trettioåriga krigets dagar, då otaliga städer, byar och kyrkor blevo lågornas rov, har den tyska kyrkan inte hemsökts av en sådan förstörelse, som den luftkriget under det senaste året medfört. När vi sända denna skrift även till några av våra utländska vänner, sker det i medvetandet om, att deras intresse för den tyska kristna gemenskapen inte kommer att avta inför de senaste händelserna. Måtte även de inse, att troslivet inte kan utplånas genom förstörandet av kyrkor, församlingssalar, prästgårdar, diakonissanstalter, sjukhus, ålderdomshem o. s. v. Detta ligger oss särskilt om hjärtat att framhålla, eftersom vi utomlands vid olika tillfällen mött den för oss obegripliga uppfattningen, att kyrkan i Tyskland för en tynande tillvaro. Det i föreliggande skrift påvisade faktum, att den evangeliska församlingen tillika med det folk, den genom Guds försyn tillhör, tappert bär krigets fasor och orubbligt fyller sitt uppdrag att förkunna ordet, talar för trons obrutna kraft. Vi veta, att inte endast vårt utan även hela den vilseförda världens öde vilar i Guds hand, och hälsa våra vänner som bröder i den kristna gemenskapen.» (Ö. fr. ty.) Texten innehöll bl. a. citat ur tyska tidningar och uttalanden av evangeliska konsistorier samt statistik över antalet förstörda kyrkor, församlingsbyggnader och prästgårdar. Flyganfallen omnämndes i allmänhet såsom terrorangrepp, och man talade om »den flod av hat, som genom de skoningslösa luftangreppen över hela Europa strömmar mot England». I broschyren Livet går vidare, som i ca 25 000 ex. distribuerades i augusti 1944, skildrades i text och illustrationer, h u r engelsmännens bombterror riktat svåra slag mot tysk kultur och tyskt näringsliv, men h u r Tyskland och det tyska folket alltjämt vore obrutet, alltjämt arbetade vidare. Ur inledningskapitlet, Sursum Corda, citeras följande:

261 »Icke utan avsikt ha vi som överskrift till dessa inledande ord valt "Sursum Gorda', upplyften Edra hjärtan! Om i dag tusentals människor sörja vid martyrernas gravar, de martyrer, som offrats för en bättre framtid, så veta vi dock, att i den eldstorm, som nu sveper fram över himmel och jord, krafter födas och härdas, vilka en dag komma att övervinna den både i inre och yttre måtto. Tyskland har därför medvetet avstått från att utomlands igångsätta ett reklamfälttåg för att väcka internationellt medlidande. På följande sidor visas endast enstaka verkliga episoder från bombkriget, vilka inom ramen för de gränser som under krig alltid sättas för ett reportage, skola ge den opartiske läsaren en bild av hur tyska folket reagerar mot luftterrorn.» På de följande sidorna visades prov på befolkningens insats för att skydda sig mot bombskador, och hur bärgnings- och röjningsarbetet fungerade. När luftanfallen väl vore över, fortsatte enligt broschyren produktionen av försvarsvapen obehindrat. Den avslutades med ett citat ur Hitlers tal den 8 november 1943, under en bild av der Fuhrer i talarstolen. I detta sades, att de hundratusentals utbombade vore »hämndens avantgarde». Denna broschyr, vars tyska upplaga, Das Leben geht weiter, Tyska legationen i Stockholm fått i provexemplar i januari 1944, hade av minister Thomsen betecknats som mycket lämplig att spridas i Sverige, då den skapade respekt för det tyska luftvärnet, översättningen till svenska hade ombesörjts av legationen, varefter den tryckts i Berlin.

Vedergällningen. En fruktansvärd vedergällning för bomberna mot Tyskland utlovades i broschyren . . . den dag skall komma . . . med undertiteln Europa svarar de antieuropeiska terroristerna. Broschyren utsändes i juli och augusti 1944 i 20 000 ex., och med varje försändelse följde ett exemplar av flygbladet V 1. (Jämför nedan.) Broschyren innehöll sex kortare uppsatser, varav fem enligt uppgift författats av utländska skribenter: en svensk köpman, en fransk arkitekt, en bulgarisk advokat, en italiensk professor och en högre slovakisk prästman. Sista avsnittet var en sammanfattning av dessa utomståendes vittnesbörd: »Krigets lag — vilka slutsatser en tysk drar av allt detta.» I detta kapitel bebådades en fruktansvärd vedergällning för vad Tyskland fått lida till följd av de allierades bombanfall: »Tysken är inte hämndlysten. Under sin långa och av lidande fyllda historia har den fördragit och förlåtit mycket. Men om han någonsin glömmer och förlåter dessa tusentals kvalfulla nätter, dessa hundratusentals nedslaktade kvinnor och barn, dessa miljontals ruiner, då vore han värd det öde vartill den engelska blasfemin i förväg dömt honom. Denna terror känner blott till ett enda svar: Vedergällning! Och vedergällningens dag skall komma.» I en serie flygblad, som utsändes fr. o. m. sommaren 1944, redogjordes för den tyska hämndens vapen, robotbomben.

262 Det första flygbladet, benämnt V 1, återgav under mottot »Quod licet J o vi — non licet bovi» brittiska och amerikanska uttalanden före och efter den dag — 15 juni 1944 — då Tysklands nya hemliga vapen, robotbomben V 1, insatts. Svaret på frågan »Vad är V 1?» löd: »V 1 är den europeiska befolkningens försvarsvapen mot britternas och amerikanernas bombterror. Det skall ge de europeiska staternas av bombterrorn hemsökta folk medel i hand att för alltid befria sig själva och sina efterkommande från bombterrorns hot mot deras liv, hälsa och egendom. Bombterrorn har berövat hundratusentals civila, mest kvinnor, barn och åldringar, livet och sårat och lemlästat hundratusentals andra, samtidigt som miljoner plågats och alltjämt plågas. För deras skull har vapnet V 1 uppfunnits och insatts som det första i en serie av motvapen, och för dem skola de snart följande, ytterligare V-vapnen fylla sin uppgift att effektivt avvärja och till slut övervinna bombterrorn.» Detta flygblad utsändes i 100 000 ex. I september 1944 utsändes, likaledes i ca 100 000 ex., ett andra flygblad benämnt V 1 och den brittiska propagandan. Detta innehöll dels uttalanden ur den engelska pressen om verkan av det nya vapnet och dels tyska synpunkter på V l:s ödesdigra verkningar: »Alltsedan den 15. 6. 44, kl. 23.40 flyger V 1 över England. Alltsedan dess vacklar den engelska informationstjänsten med alla sina till förfogande stående propagandamedel mellan ständigt växlande framställningssätt. Hur länge skall den brittiska propagandan kunna hålla ut mot V I ? Dess utsikter äro minimala. Moraliskt därför att V 1 försvarar Europa, dess folk, dess ägodelar och dess levnadsgrundvalar mot den anglosaxiska bombterron. Den tyska krigsmakten, som skapat detta försvarsinstrument, kommer att använda det med samma beslutsamhet och ståndaktighet, som när en familjefader med blanka vapen försvarar sin rättsvidrigt angripna familj. Militärt därför att V 1 så småningom kommer att slå sönder den tillförselorganisation i Sydengland och Stor-London, som i längden är så absolut nödvändig för vidmakthållandet av fronterna i västra och södra Europa. Ännu under den tionde veckan av oavbruten V 1-eld har det brittiska hemlandsförsvaret varken kunnat hitta på något motvapen eller någon effektiv avvärjningstaktik. Faktiskt därför att V 1 uppfyller ett den tyska krigsmaktens löfte till den marterade befolkningen i de av luftkriget drabbade områdena. Samtidigt innebär V 1 ett nederlag för den brittiska propagandan, vilken ända från begynnelsen försökt vifta bort antydningarna om nya tyska vapen som bluff. V 1 har gjort sig lika effektivt gällande mot den engelska propagandan som mot de många motmedel England förgäves försökt mot det nya tyska vapnet. VI f o r t s ä t t e r ! » Nästa flygblad om robotbomben, V 1 fortsätter!, utsändes i oktober 1944 i samma upplaga som de båda föregående (100 000 ex.). Detta flygblad innehöll, liksom de båda tidigare, huvudsakligen engelska pressuttalanden, sammanställda under rubrikerna »V l:s tryck på England fortsätter» och »V l:s verkningar i belysning av brittiska medgivanden».

263 I december 1944 upphörde den svenska kontrollen över den inom Sverige distribuerade tyska tryckta propagandan. Efter denna tid föreligga inga exakta uppgifter om de propagandapublikationer, som i fortsättningen utsändes av de tyska propagandacentralerna i landet. Av senare uppgifter från Tyska legationen framgick emellertid att under våren 1945 utsändes flera broschyrer, däribland tre med falsk ursprungsbeteckning (se s. 266) samt broschyren Pansar. I denna broschyr gjordes jämförelser mellan Tysklands läge då och under förra världskriget. Broschyren var tryckt 1943 och hade uppenbarligen icke omredigerats för distributionen år 1945.

C. Diverse trycksaker. Väggtidningar och fickkalendrar. Stora affischer i flerfärgstryck med bilder och kort, slagkraftig propagandatext, på tyska benämnda Wandzeitungen, var en form av propaganda, som tyskarna — enligt flera uttalanden från ledande håll — ansågo ha mycket stort värde. De voro avsedda att sättas upp i av allmänheten frekventerade lokaler — kaféer, frisersalonger, tobaksaffärer o. s. v. — i syfte att åskådligt visa den svenska allmänheten Tysklands överlägsenhet i förhållande till de allierade, särskilt Sovjetryssland. Väggtidningarna distribuerades från Tyska legationen i stora upplagor, dock torde de i ringa utsträckning kommit till användning. Några exempel på väggkartor: Sovjetbarbariets förintande betyder Europas fred och frihet (5 000 ex.) Bolsjevismens undergång Finlands räddning (5 000 ex.) Europa rustar mot bolsjevismen (5 000 ex.) Så upplevde europeiska soldater Sovjetparadiset (20 000 ex.) Segern på Krim (30 000 ex.) Av många telefonsamtal mellan propagandaministeriet i Berlin och Tyska legationen i Stockholm framgick, att man i Berlin ansåg väggtidningarna vara av mycket stor betydelse, medan man på legationen lade särskild vikt vid motivvalet. Väggtidningarna distribuerades huvudsakligen under år 1941 och 1942 dels direkt från Tyska legationen dels genom en särskild distributör i legationens tjänst. Förutom dessa väggtidningar på svenska inkommo under åren 1941—1942 även dylika med tysk text. Dessa utgåvos i Tyskland en gång i veckan under benämningen Parole der Woche och utsändes av Reichspropagandaleitung der NSDAP. 1 De flesta nummer av denna »parteiamtliche» publikation torde ej ha inkommit i någon större mängd; ett flertal kvarhöllos av den 1

Jfr s. 163.

264 svenska censuren på grund av den grovt anti-allierade propagandan i text och illustrationer. Exempel på några Parole der Woche: Ein Weltreich geht zugrunde Porträt eines Kriegshetzers Das Ziel der Kriegsverbrecher So hassen sie uns Deutsche Kinder als Sklaven und Geiseln Kronzeuge Churchill Die Gottlosen Wer ist am Kriege Schuld? Tyska legationen utsände vid årsskiftet 1941/42 10 000 ex. av en fickkalender på svenska, som förutom almanacka innehöll text och illustrationer. I kalendern funnos porträtt av tyska generaler, yttranden av Napoleon mot England och av Churchill mot Sovjet etc. En kyrkoherde, »gammal tyskvän», till Tyska legationen: »Jag har från Eder mottagit en almanacka för år 1942. Tyvärr har jag ingen användning för denna almanacka, då den saknar almanackans viktigaste egenskap: en hjälp att orientera sig i tiden. Man får inte veta söndagarnas namn, inte ens står det angivet när jul, påsk och pingst infalla utan det får man själv leta reda på medelst en tabell i början av boken. När den japanske kejsaren är född får man väl veta men inte ett ord om de stora kristna högtids- och helgdagarna. Skall denna almanacka vara utsänd som reklam för Tredje riket, så måste jag som gammal tyskvän beklaga att den måste verka i rakt motsatt riktning.» (15. 1.42.) Även vid årsskiftet 1942/43 utsändes fickkalendrar i stort antal exemplar.

Camouflerad propaganda. I flera fall använde tyskarna sig av anonym propaganda för att uppnå sina syften; d. v. s. man utsände tryckalster, vilka av det yttre att döma ej härstammade från tyskt håll, då ursprungsbeteckning antingen saknades eller var förfalskad. Vid en flyktig granskning kunde läsaren gå i fällan, men i allmänhet förelågo inga svårigheter att förstå vem den verklige utgivaren av publikationen var. Nedan redogöres för några dylika. I slutet av februari 1943 iakttogs ett antal exemplar av ett propagandablad benämnt The first year of war. A survey, som uppgavs vara utgivet av ett »Institute of World Affairs c/o University of International Relations, 3351 University Avenue, Los Angeles, California». I texten redogjordes för Amerikas förluster och vinster under det första krigsåret. På vinstkontot upptogs bl. a. att amerikanarna satt sig i besittning av engelska baser, penetrerat brittiskt territorium även i europeiska farvatten och övertagit de tidigare franska kolonierna i Afrika. Texten avslutades med orden: »De förenade nationerna skola vinna kriget under ledning av Amerikas förenta stater! I syfte att trygga segern och en evig fred måste A m e r i k a s f ö r e n a d e n a t i o n e r komma till stånd.» (ö. fr. eng.) Svenska och amerikanska mottagare av broschyren riktade amerikanska legationens uppmärksamhet på dess förekomst. I sin bulletin Comments

265 from the American Press dementerade amerikanska legationen uppgifter att The first year of war skulle vara av amerikanskt ursprung: »Medlemmar av amerikanska legationen och andra personer i Sverige ha under de senaste dagarna per post mottagit ett flygblad kallat The first year of war. A survey. Det angives att flygbladet utgivits av ett institut i Los Angeles, som är okänt för amerikanska legationen. De grammatiska felen äro dessutom tydliga bevis för att flygbladet författats av någon, som icke är förtrogen med engelska språket.» (Ö. fr. eng.) En franskspråkig publikation i tidskriftsformat, Nos amis les Anglais, enligt uppgift utgiven av en »Bureau Central de la Presse», iakttogs i mars 1943 i ca 1 500 ex., adresserade till svenska professorer, lärare och privatpersoner. Publikationens första omslagssida utgjordes av ett fotografi av engelska kungaparet vid deras besök i Paris i juli 1938 samt texten: »öppna denna tidskrift och beundra resultaten av deras majestäters besök.» (ö. fr. fr.) I utförliga fotoreportage från Dunkerque, Mers-el-Kebir, Dakar, Sfax, Syrien, Madagaskar etc. samt olika orter i Frankrike skildrades ödeläggelsen och civilbefolkningens lidanden till följd av de engelska flyganfallen. Fotografierna voro försedda med stora rubriker, exempelvis: Frankrikes återuppbyggande under engelska bombardemang, Hur våra vänner mördarna älska Frankrike, Man begråter ej sina döda, man hämnas dem, RAF:s militära mål: kyrkogårdar, kyrkor, skolor, byar, fabriker. Under tidskriftens sista bild, föreställande Winston Churchill på en bombad gata i London, lästes: »Med belåten min och cigarren i mun promenerar Winston Churchill genom Londons ruiner. Den tvetydiga silhuetten påminner om Jack the Ripper och Mr Hyde. Kanske kommer en dag någon författare på djävulslärans område att bevisa att W. C. i själva verket ej är något annat än ett slags officiell vampyr, som kan förlänga sitt liv blott genom att låta andras blod flyta.» (ö. fr. fr.) I april 1944 iakttogos enstaka exemplar av en publikation på engelska, ett förfalskat nummer av den amerikanska tidskriften Life, som i tryck, uppställning, illustrationssätt etc. var en exakt kopia av den amerikanska tidskriften. På andra omslagssidan fanns angivet: Life is published weekly by Time Inc. 330 East 22nd Street, Chicago 16, 111. Printed in U.S.A. Publikationen innehöll ett fotoreportage, som uppgavs vara taget under de svåra kravallerna i Detroit den 20 juni 1943, under vilket »vita och svarta slogo, pryglade, stenade, sparkade, stucko ned och sköto varandra med följd att 31 personer dödades, 600 skadades och 1800 arresterades». Reportaget inleddes med citat u r en tidning, som uppgavs heta Detroit Free Press: »Raskrig i Detroit! Under de senaste tre åren har utvecklingen i Detroit sakta men säkert lett fram till ett rasupplopp. För en månad sedan strejkade 20 000 arbetare vid Packardfabrikerna, emedan tre negerarbetare hade beordrats att delta i arbetet vid de löpande banden.» (ö. fr. eng.) De realistiska bilderna av negrer, som förföljdes och misshandlades av

266 vita, interfolierades med texter och citat ur Declaration of rights och reportaget avslutades med ytterligare ett citat ur Detroit Free Press: »Ehuru upploppet var en avgjord seger för Adolf Hitler och andra fiender till Amerikas förenta stater, finns intet bevis för att det planlagts av utländska agenter, lokala fascistorganisationer eller andra. Det helt enkelt bröt ut en söndagskväll, och dess egentliga orsak var en fläck på Förenta staternas samhällsliv: fördomar och missförstånd mellan den vita och svarta rasen.» (ö. fr. eng.) Enligt ett uttalande från korrespondenten i Sverige för tidskriften Time och Life, var ovannämnda publikation en utomordentligt skickligt gjord tysk förfalskning av tidskriften Life. Enligt samma källa hade den tryckts i 60 000 ex. och distribuerats av Tyska legationen.

Ett ytterligare exempel på denna försåtliga form av propaganda utgjorde broschyren Common Sense in British and American Press Comments, observerad i maj 1944. I dess utseende och uppställning fanns ingenting, som angav att den var av tyskt ursprung. Uppgift om tryckort och utgivare saknades, men den rubricerades som »nr 5» och enligt ett meddelande på titelbladet utgavs den varje månad. Common Sense innehöll artiklar u r enligt uppgift brittiska och amerikanska tidningar, vilka blottade vissa mindre fördelaktiga fakta om England och Amerika. Vid en närmare granskning av innehållet syntes uppenbart, att även denna publikation ledde sitt ursprung från någon av de tyska propagandacentralerna. Sommaren 1944 distribuerades av Tyska legationen en broschyr på engelska Speech by General Smuts, Printed and published by The Times publishing Company Ltd, in the City of London. Den innehöll ett tal av general Smuts enligt uppgift i broschyren hållet i november 1943, i vilket förekommo skarpa uttalanden mot England. Broschyren distribuerades bl. a. till medlemmar av svensk-engelska och svensk-amerikanska föreningen samt till American Club i Stockholm efter ett kortregister med 5 000 adresser, som Tyska legationen »lyckats komma över». Till det yttre överensstämde denna broschyr med en i november 1942 av Sydafrikanska Unionens legation i Stockholm utdelad broschyr innehållande antinazistiska uttalanden. På våren 1945 utsände Tyska legationen ytterligare tre camouflerade broschyrer : Big Ace, vars omslag var en imitation av den amerikanska tidskriften Time, innehöll en jämförelse mellan de tyska och allierade jaktflygarnas prestationer till de förstnämndas favör; Bombterrorn, som uppgavs vara utgiven av Bombing Restriction Committee i London, var illustrerad med sex foton av bombskadade tyska städer och innehöll fördömande uttalanden om bombterrorn som det värsta brottet i modern krigföring;

267 The Red Cliffs of Dover, en som Penguin-bok camouflerad pamflett med uttalanden av engelska författare mot Sovjetunionen. Den utsändes i främsta rummet till medlemmar av de allierade ländernas kolonier i Sverige.

Slutligen bör tilläggas att tysk tryckt propaganda spreds i Sverige även från de av Tyskland ockuperade länderna, särskilt från Norge, både i form av broschyrer, flygblad och tidskrifter. Från Norge inkom sålunda från november 1942 regelbundet en dylik illustrerad tidskrift, Nytt från Norge, med svensk text, innehållande rekvisitionsblanketter avsedda att av mottagarna ifyllas med namn och adress på personer, som borde erhålla tidskriften. Upplagan som från början var ca 1 000 exemplar, ökade snabbt till ca 5 000 ex. per nummer. Tidskriften sändes huvudsakligen till firmor, läkare, tandläkare, präster och lärare m. fl. Med ett par nummer av Nytt från Norge i början av 1944 följde ett fotografi av en samling »norska» pojkar, beledsagat av nedanstående text: »Den norske ungdommen hilser Sverges. Det står bra til med oss. Vare eldre brödre tar et tak i denne tiden for å sikre framtiden. De står i forreste rekke på östfronten. Vi unge gjör hva vi kan her heime, og vi skal nok klare oss bra. Oghvagjör Dere?» Denna förfrågan resulterade bl. a. i att en hel del upprörda svenskar delgåvo tidningens redaktion sina synpunkter på ifrågavarande fotografi. Nedan citeras ett brev från en bibliotekarie i Uppsala: »Härmed undanber jag mig på det bestämdaste att besväras med exemplar av Eder fatala publikation i min brevlåda. Den surrogatrektor, som krypande för sitt lands utländska herrar, låter kamrater och studenter bortföras mot tortyren i Gestapos fångläger, väcker djupt förakt i Sverige. Det är enfaldigt av Er att tro, att det fotografi Ni sände av 14 missledda, norska barn i detta land skall väcka annat än ömkan. Kanhända är det också en förfalskning, utseendena verkade i hög grad lika Edra tyska herrars barn.» (15. 2.44.)

Ovan lämnade redogörelse för tyska propagandatryck gör icke anspråk på att vara uttömmande. Det h a r icke varit möjligt att i detta sammanhang ägna uppmärksamhet åt varje tyskt propagandaalster, som spritts i Sverige. Den här gjorda sammanställningen torde dock ge en föreställning om den mycket stora omfattningen av den tyska tryckta propagandan, som spriddes i vårt land under krigsåren 1939—1945.

268 PERSONREGISTER över i texten nämnda tyskar, som medverkat i propagandaarbetet i Sverige. D = Deutsch; DA = D. Akademie; DAAD = D. Akademischer Austausch-Dienst; DNB = D. Nachrichten-Buro Vertretung; DS = D. Schule; DWI = D. Wissenschaftliches Institut; STB = Skandinavisk Telegram-Bureau. Kursiverade siffror ange de ställen, där vederbörande omnämnes utförligast.

Albrecht, F. V., föreståndare för DAAD 80 ff. Alker, Ernst, tysk lektor i Stockholm. Bauersfeld, Helmut, föreståndare för DAAD 80, 84 ff., 88, 91, 97. Becker, Eitel, chef för tyska handelskammaren i Sverige 123, 160, 161 ff. Berger, Wally, lärarinna vid DA 61, 62, 67 ff. Blauert, Ernst, tysk lektor i Lund, vid DA i Malmö 70 ff. Boening, Werner, filmattaché 27, 36, 174, 179. Boettge, Hans, lektor vid DS 62, 104. Bottiger, Theodor, red. för »Der Deutsche in Schweden», korresp. för Völkischer Beobachter 132. Carsten, Heinz, tysk lektor i Stockholm, lärare vid DA 62. Dankwort, Werner, legationsråd 30, 100. Delbruck, Heinz, vid ty. inf.centralen (trycksaksdistr.) 258. Djuren, Siebelt, föreståndare för DA 54, 62, 79, 88, 92. Dorff, Paulus, rektor för DS 98 ff. Daenhardt, Heinrich, gen.kons. i Göteborg 64. Engelhardt, Karl, lärare vid DA 62. Fritzsche, Hans, propagandachef för tysk radio 181, 190.

Gienanth, Ulrich von, 27, 182, 184. Giesecke, Fritz, föreståndare för DWI 88 ff. -. Gilbert, Ernst, chef för STB i Köpenhamn 152 f. Gossler, Bernd von, föreståndare för tyska turistbyrån 35, 105 ff., 129, 130, 132 not, 165 ff., 176 ff. Gossmann, Heinz, Landesgruppenleiter och legationsråd 10, 97. Grassmann, Paul, pressattaché 26, 38, 42, 152 ff. Hepp, Ernst, pressattaché 26, 38. Huhnhäuser, Alfred, Ministerialrat i Oslo 73, 98, 102. Jessen, Heinrich, ledare för kulturavd. av Nordische Gesellschaft 17. Kappner, Hermann, legationssekreterare, chef för tyska legationens kulturavdelning 26, 28, 30, 40, 55, 57, 71, 77, 79, 91, 99, 127, 128, 129, 167, 169. Kessemeier, president i Fichte-Bund 12 ff. Kleeberg, Gerhard, pressattaché 26, 128. Klein, Johannes, tysk lektor i Göteborg, vid DA 64 ff., 77. Klingemann, Gisbert, tysk lektor i Stockholm, lärare vid DA 62. Knorre, Werner von, redaktör vid DNB i Stockholm 41, 179. Kupfrian, Ernst Karl, bibliotekarie vid DWI 82 f., 89 ff.

269 Lehmann, Else, sekreterare vid DWI 96. Ludwig, Ministerialrat 160. Mauer, Otto Friedrich, »Sonderbeauftragter» för tysk press 9, 202 ff. Megerle, Karl, chefredaktör 34. Meran, vicekonsul i Göteborg 64. Meyer, Ernst A., tysk lektor i Stockholm, lärare vid DA 28, 62. Munzert, Ortsgruppenleiter i Göteborg 64. Muller, Josef, föreståndare för DA 54 ff., 64, 211. Nitzschke, vid DA i Munchen 61, 73. Nolda, Mark, konsul i Malmö 45, 85. Petermann, Wilhelm, biträdande militärattaché 31, 51.

Sommer, Franz, lektor vid DS 62, 104. Spors, Ilse, sekreterare vid DAAD 80. Staudacher, pressattaché 26, 41. Stengel, Friedrich Wilhelm, Landesgruppenleiter 10, 68, 72, 99, 103, 123. »Tante Emma», Hamburg 185. Thomsen, Hans, minister 10, 25, 29, 32, 44, 72, 126, 167, 182, 220, 241, 244, 261. Thorner, Heinz, legationsråd, chef för ty. inf.centralen 26, 123, 127, 128 ff., 167. Twardowski, von, chef för kulturavdelningen vid Auswärtiges Amt 57. Uthmann, Bruno von, militärattaché 30, 123, 215.

27,

Wahlkampf, Hans-Ulrich, studentledare i Hamburg 83. Wehrle, Otto, lektor vid DA 58, 62, 74, Riedel, Peter, biträdande flygattaché 28. 79, 123, 131. Wendt, Hans, korrespondent för Zeitungsdienst Graf Reischach 28. Schlie, Erich, tysk journalist 33. Schmidt, Paul, envoyé vid Auswärtiges Wenger, konsul i Borås 69. Wied, Victor zu, minister 25, 34, 100 not, Amt 37, 42, 44. 130. Schmitz, Matthias, förest, för D. Inf.Stelle, New York, vid propaganda- Vietinghoff, Sibylle von, sekreterare vid DA 58. ministeriet 128 f. Schreiber, Hans, vid ty. inf.centralen 52,, Wilstermann, rektor för DS 104. Wolf, Alfred, tysk lektor i Uppsala 20, 130, 136. 71, 76. Schurek, Joachim, vid ty. legationens kulturavd. 84. Scurla, Oberregierungsrat, vid DAAD i Zander, Anneliese, bibliotekarie vid DWI 90, 92. Berlin 91.

Rättelser. S. 17 rad 3 nedifrån står Sommersonnenwerde, skall vara S. 44: noten skall hänvisa till s. 244.

Sommersonnenwende.

7. B e t ä n k a n d e angående vissa organisations-, utbildnings- och tjänstgöringsfrågor vid domstolarna. Norstedt. 330 a. J u . 8. B e t ä n k a n d e r ö r a n d e u t b y g g n a d av civila flygplatser ra. ra. I d u n . 153 s. 1 k a r t a . K. 9. B e t ä n k a n d e med förslag angående h e m v ä r n e t . Beckm a n . 157 s. 1 bil. Fö. 0. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om s k y d d m o t ohälsa o c h olycksfall i a r b e t e m. m . Almqvist & Wioksell, Uppsala. 867 3. S. 1. Riktlinjer för d e n framtida jordbrukspolitiken. Del 3 . Bilagor. I d u n . 149 s. J o . 2. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om t r y g g a n d e a v b y g g n a d s a r b e t a r e s lönefordran m. m . N o r s t e d t , iv, 229 s. J u . 3. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om virkesmätning in. m . Marcus, iv, 128 8. J o . 14. B e t ä n k a n d e med förslag till ny lagstiftning om u p p sikt å j o r d b r u k . Beckman. 160 s. J o . 15. K o m m i t t é n s for partiellt arbetsföra b e t ä n k a n d e n . Bil. 2 . Arbetsterapi, e t t led i sjukvården. Statens R e p r o d u k t i o n s a n s t a l t . 54 s. S. 16. B e t ä n k a n d e angående reglering av anställningsförh å l l a n d e n a för viss civil personal inom statsförvaltningen. Del 1. Marcus. 138 8. Fi. (7. B e t ä n k a n d e m e d utredning och förslag angående löneställningen för viss statsanställd sjukvårds- och ekonomipersonal m. m. V. Petterson. 223 s. Fi. 18. B e t ä n k a n d e och förslag angående d e t fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Del 1. Beckman. 251 s. E. 19. Förvaltningsförfarandet. Förberedande u t r e d n i n g a n g å e n d e reglering av förfarandet hos förvaltningsm y n d i g h e t e r i ä r e n d e n r ö r a n d e enskild r ä t t och d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e frågor. Av N . Herlitz. Marcus. 221 s. J u . f 0. U t r e d n i n g e n om föreningsjordbruk. B e t ä n k a n d e med förslag till lag om sambruksföreningar. V. P e t t e r s o n . 198 s. Jo, fl. B e t ä n k a n d e om deltidsarbete i allmän t j ä n s t m. m . Marcus. 199 s. Fi. f2. 1940 å r s skolutrednings b e t ä n k a n d e n och utredningar. 7- Radio och film 1 skolundervisningen. Idun- 64 s- E.

73. Utlåtande rörande metoder och materiel vid skogsbrandsläckning. Marcus 142 s. K. 74. B e t ä n k a n d e angående socialvetenskapernas ställning vid universitet och högskolor m. ni. Haeggström. 180 s. E . 75. Betänkande och förslag angående förhållandet mellan befäl och meniga inom krigsmakten m. m. Beckman. 301 s. Fö. 76. De medicinska högskolornas organisationskommitté. 1. Organisatoriska åtgärder till främjande av medicinsk forskning. I d u n . (2) 235 s. E. 77. Naturvetenskapliga forskningskommittén. 2. Förslag till reformer rörande doktorsavhandlingar och a n n a n publiceringsverksamhet inom naturvetenskaperna. Den marinbiologiska forskningen. Utbildningen a v laboratoriebiträden. I d u n . 114 s. E. 78. Jordbruksbefolkningens möjligheter till sysselsättning u t o m jordbruket. Av S. Grundström. I d u n . 192 s. J o . 79. 1945 å r s statsskatteberedning. B e t ä n k a n d e m e d förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen s a m t angående kvarlåtenskapsskatt m . m . Beckman. 456 s. Fi. 80. Utredning angående vissa lägenhetsupplåtelser å kronomark i Norrlands fjälltrakter. Marcus. 87 s. Jo. 8 1 . 1945 års universitetsberedning. 2. Akademiskalärarbefattningar s a m t anslag till d e n vetenskapliga utbildningen m . m . Beckman. 202 s. E. 82. B e t ä n k a n d e m e d förslag angående kommunernas bidrag till folkpensionskostnaderna. I d u n . 95 s. S. 83. B e t ä n k a n d e med förslag till strafflagstiftning för krigsmakten. Norstedt. 268 s. J u . 84. B e t ä n k a n d e angående vissa åtgärder till förbättrande a v transportförhållandena i Norrland. V. P e t tersson. 200 s. K . 85. B e t ä n k a n d e med förslag till en u t ö k a d köttkontroll m . m . I d u n . 71 s. 1 karta. J o . 86. Den t y s k a propagandan i Sverige under krigsåren 1939—1945. Norstedt. 270 s. S.

Anm. O m särskild tryckort ej angives, å r tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t . ex. E.«- ecklesiastikdepartementet Jo. = j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning ( n r 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

Statens offentliga utredningar 1946 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

\UmUn

lagstiftning.

Rättsskipning.

Fångvård.

S.rvdabalksakkunnigas förslag till föräldrabalk. [49] Betänkande ang. vissa organisations-, utbildnings- och ' tjänstgöringsfrågor vid domstolarna. [57] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. b e t ä n k a n d e m e d förslag till omorganisation av v ä g - o c h vattenbyggnadsstyrelsen m. rn. [10] 1945 å r s lönekommitté. 1. B e t ä n k a n d e med förslag till statliga löneplaner m. m. [48] Betänkande ang. reglering a v anställningsförhållandena för viss civil personal inom statsförvaltningen. Del 1. [66] Betänkande m e d u t r e d n i n g och förslag ang. löneställningen för viss statsanställd sjukvårds- och ekonomi personal m. m. [67] Förvaltningsförfarandet. Förberedande u t r e d n i n g a n g . : reglering a v förfarandet hos förvaltningsmyndigheter i ä r e n d e n r ö r a n d e enskild r ä t t och därmed s a m m a n h ä n g a n d e frågor. [69] Betänkande om deltidsarbete i allmän tjänst m . m. [71] Kommunalförvaltning. Statens och kommunernas finansväsen. 1943 å r s jordbrukstaxeringssakunniga. B e t ä n k a n d e m e d förslag till ä n d r a d e bestämmelser i fråga om taxering

av inkomst a v jordbruksfastighet samt lag om j o r d bruksbokföring. [29] 1944 å r s skattesakkunniga. 2. B e t ä n k a n d e ang. i d r o t t s sammanslutningars beskattning för inkomst. [56] 1945 års statsskatteberedning. B e t ä n k a n d e med förslag till omläggning a v den direkta statsbeskattningen s a m t ang. k v a r l å t e n s k a p s s k a t t m . m . [79] ! B e t ä n k a n d e med förslag ang. kommunernas bidrag till folkpensionskostnaderna. [82] Politi. Parlamentariska undersökningskommissionen ang. flyktingärenden och säkerhetstjänst. 1. Betänkande ang. flyktingars behandling. [36] ; Den t y s k a p r o p a g a n d a n i Sverige u n d e r krigsåren 1939 —1945 [86] Nationalekonomi och socialpolitik. Dödföddheten ocb tidigdödligheten i Sverige. Dess samband med nativitetsminskningen och dess förhållande vid olika former a v förlossningsvård s a m t dess socialmedicinska och befolkningspolitiska betydelse. [2] Betänkande om barnkostnadernas fördelning med förslag till allmänna barnbidrag m . m . [5] Bilagor. [6] Investeringsutredningons b e t ä n k a n d e mod utredning r ö r a n d e personal- och materielresurser m. m. för genomförande a v e t t a r b e t s p r o g r a m enligt a v utredningen tidigare framlagt förslag. [13] (Forts, å omslagets 4:e sida)

Den familjevårdande socialpolitiken. [17] Betänkande med förslag rörande den ekonomiska försvarsberedskapens framtida organisation. [19] Socialvårdskommitténs betänkande. 12. Utredning och förslag ang. moderskapsbidrag. [23] 13. Förslag ang. folkpensioneringens administrativa handhavande m. m. [37] 14. Utredning ooh förslag ang. ålderdomshem m. m. [52] Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 1. Förslag till effektiviserad kurators- och arbetsförmedlingsverksamhet för partiellt arbetsföra m. ra. [24] Bilaga 2. Arbetsterapi, ett led i sjukvården. [65] Betänkande med förslag till investeringsreserv för budgetåret 1946/47 av statliga, kommunala och statsunderstödda anläggningsarbeten. [27] Bilagor. [28] Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 6. Tiden juli 1944—juni 1915. [35] Sakkunniga ang. arbetsförmedlingens organisation. Del 1. Den offentliga arbetsförmedlingen under krigsåi-en. [44] Del 2. Den offentliga arbetsförmedlingens framtida organisation. Motiv och förslag. [51] Betänkande om befolkningspolitikens organisation m. m. [53] Betänkande med förslag till lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete m. m. [60] H ä l s o - och s j u k v å r d . Betänkande ang. den centrala organisationen av det civila medicinal- ooh veterinärväseendet. [20] Allmänt näringsväsen. Betänkande med utredning och förslag ang. rätten till arbetstagares uppfinningar. [21] F a s t egendom. J o r d b r u k med b i n ä r i n g a r . Betänkande ang. forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukets område I Norrland. [16] P M ang. utvecklingsplanering på jordbrukets område. [181 Den svenska växtodlingens utvecklingstendenser samt dess inriktande efter kriget. [39] Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Del 1. [42] Del 2. [46] Dol 3. Bilagor. [61] Betänkande med förslag till åtgärder för främjande av ridhästaveln m. ra. [45] Rationalitetsvariationerna inom det svenska jordbruket. [47] Betänkande med förslag till ny lagstiftning om uppsikt å jordbruk. 164] Utredningen om föreningsjordbruk. Betänkande med förslag till lag om sambruksföreningar. [70] Jordbruksbefolkningens möjligheter till sysselsättning utom jordbruket. [78] Utredning ang. vissa lägenhetsupplåtelser å kronomark 1 Norrlands fjälltrakter. [80] Betänkande med förslag till en utökad köttkontroll m. m. [85] Vattenväsen. Skogsbruk. B e r g s b r u k . Betänkande med förslag till ändrade grunder för flottningslagstiftningen m. m. [31 Betänkande med förslag till skogsvårdslag m. m. [41] Betänkande med förslag till lag om virkesmätning m. m. [63] Utlåtande rörande metoder och materiel vid skogsbrandsläckning. [73] Industri. Betänkande med förslag till ordnande av kreditgivningsoch rådgivningsverksamhet för hantverk och småindustri samt bildande av företagarnämnder. [22] Betänkande ang. hantverkets och småindustriens befrämjande. [40] Betänkande med förslag till lag om tryggande av byggnadsarbetares lönefordran m. m. [62]

H a n d e l och sjöfart. Kommunikationsväsen. Betänkande ang, rundradion i Sverige. Dess aktuella b e | hov och riktlinjer för dess framtida verksamhet. [1] Betänkande med förslag till verkstadsorganisation föl väg- och vattenbyggnadsväsendet. [43[ Betänkande rörande utbyggnad av civila flygplatsei m. m. [58] Betänkande ang. vissa åtgärder till förbättrande &-\ transportförhållandena i Norrland. [84] Bank-, kredit- och penningväsen. Försäkringsväsen. Betänkande ang. tjänstepeneionsförsäkringens organisa tion. [26] Försäkringsutredningen. Förslag till lag om försäkrings rörelse m. m. 1. Lagtext. [33] 2. Motiv. [34] Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. 1941 års lärarlönesakknnniga. Betänkande med förslai till boställsordning för folkskolans lärare m. m. [8 1945 års universitetsberedning. 1. Docentinstitutionen [9] 2. Akademiska lärarbefattnlngar samt anslag til den vetenskapliga utbildningen m. m. [81] 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar IV. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. A. Allmän del. [11] B. Förslag till un dervisningsplaner. [15] 4. Realskolan. Praktiska linjer. [14] VI. Skolans inro arbete. Synpunkter på fostran oel undervisning. [311 VII- Radio och film i skolundervisningen. [72] Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m. m Del 1. [12] Socialutbildningssakkunniga. 2. Utredning och förslås rörande statsvetenskapliga examina m. m. [30] Betänkande med förslag till förordning ang. allmänt kyrkomöte m. m. [32] Betänkande med förslag till nyorganisation av kyrkomusikerbefattningama m. m. Del. 2. [50] Utredning ang. reglering av den territoriella församlingsindelningen i Stockholm. [54] Utredning rörande sexualundervisningen i högre skolor jämte förslag till handledning i sexualundervisning för lärare i högre skolor. [551 Betänkande och förslag ang. det fria och frivilliga folk«s bildningsarbetet. Del 1. [68] Betänkande ang. socialvetenskapernas ställning vlå universitet och högskolor m. m. [74] De medicinska högskolornas organisationskommitté. If Organisatoriska åtgärder till främjande av medlclnsl| forskning. [76] 1 Naturvetenskapliga forskningskommittén. 2. Förslag till reformer rörande doktorsavhandlingar och annaä publiceringsverksamhet inom naturvetenskapernas Den marinbiologiska forskningen. Utbildningen af laboratoriebiträden. [77] Försvarsväsen. Betänkande med förslag ang. uniformspliktens omfatt< ning för viss personal vid försvarsväsendet. [4] Betänkande och förslag rörande åtgärder för att begrän? sa antalet kontraktsanställt manskap inom krigsmak* ten. [7] Betänkande med förslag till lag med särskilda bestämmelser om uppfinningar m. m. av betydelse för rikets) försvar. [25] Betänkande med förslag rörande officersutbildningen inom armén m. m. [38] Betänkande med rörslag ang. hemvärnet. [59] Betänkande och förslag ang. förhållandet mellan befä och meniga inom krigsmakten m. m. [75] Betänkande med förslag till strafflagstiftning för krigs makten. [83] Utrikes ärenden. I n t e r n a t i o n e l l rätt.

Stockholm 1946. Kungl. Boktr. P. A. Norstedt & Söner 463151