Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m. m. D. 2,

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 4 6 : 8 7 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE OM

TANDLÄKARUTBILDNINGENS ORDNANDE M. M. Del II. HJÄLPKRAFTERNA A V G I V E T AV

1944 ÅRS TANDLÄKARUTBILDNINGSSAKKUNNIGA

S T O C K H O L M 19 4 6

Statens offentliga utredningar 1946 Kronologisk

förteckning

29. 1943 å r s j o r d b r u k s t a x e r i n g s s a k k u n n i g a . Betänkande 1. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e r u n d r a d i o n i Sverige. Dess aktum e d förslag till ä n d r a d e b e s t ä m m e l s e r i fråga om ella b e h o v ocli r i k t l i n j e r för dess f r a m t i d a v e r k s a m h e t . t a x e r i n g av i n k o m s t a v j o r d b i u k s f a s t i g h e t s a m t l a g om N o r s t e d t . 167 s. K . j o r d b r u k s b o k f ö r i n g . M a r c u s . 282 s. 3 b i l . F i . 2. D ö d f ö d d b e t e n o c b t i d i g d ö d l i g h e t e n i Sverige. D e s s 30. S o c i a l u t b i l d n i n g s s a k k u n n i g a . 2. U t r e d n i n g o c h förslag samband m e d nativitctsminskningen'och dess förhålr ö r a n d e s t a t s v e t e n s k a p l i g a e x a m i n a ni. m . l i i e g g s t r ö m . l a n d e vid olika f o r m e r av f ö r l o s s n i n g s v å r d s a m t d e s s 127 s. E . socialmedicinska och befolkningspolitiska betydelse. Av C. Gryllenswärd. B e c k m a n . 115 s. S . i 3 1 . 1940 å r s s k o l u t r e d n i n g s b e t ä n k a n d e n och u t r e d n i n g a r . 3. B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g till ä n d r a d e g r u n d e r för flott6. S k o l a n s i n r e a r b e t e . S y n p u n k t e r p å fostran och n i n g s l a g s t i f t u i m r e n m . m . Hajggström. 9 9 - s . J o . u n d e r v i s n i n g . I d u n . 194 s. F . 4. B e t ä n k a n d e i n e d förslag a n g å e n d e u n i f o r m s p l i k t e n s i 32. B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g till f ö r o r d n i n g a n g å e n d e all o m f a t t n i n g f ö r v i s s p e r s o n a l v i d f ö r s v a r s väsen det. V. m ä n t k y r k o m ö t e m . n i . Hreggström. 161 s. E . P e t t e r s o n . 59 s. F ö . 33. F ö r s ä k r i n g s u t r e d u i n g e n . F ö r s l a g till lag o m försäk5. B e t ä n k a n d e o m b a r n k o s t n a d e r n a s f ö r d e l n i n g m e d förr i n g s r ö r e l s e m . m . 1. L a g t e x t . N o r s t e d t , i v , 150 s. II. slag a n g å e n d e a l l m ä n n a b a r n b i d r a g m . m . Y. P e t t e r s o n . 34. F ö r s ä k r i n g s u t r e d n i n g e n . F ö r s l a g till l a g o m försäk351 s. S. r i n g s r ö r e l s e m . i n . 2. Motiv. N o r s t e d t , v j , 441 s. H. C. B e t ä n k a n d e o m b a r n k o s t n a d e r n a s f ö r d e l n i n g m e d förslag a n g å e n d e a l l m ä n n a b a r n b i d r a g m . m . B i l a g o r . 35. S t a t s m a k t e r n a o c h f o l k h u s h å l l n i n g e n u n d e r d e n till B e c k m a n . 153 s. S. följd av s t o r m a k t s k r i g e t 1939 i n t r ä d d a k r i s e n . D e l 6. T i d e n j u l i 1 9 4 4 - j u n i 1945. I d u n . 476 s. F o . 7. B e t ä n k a n d e o c h förslag r ö r a n d e å t g ä r d e r för a l t b e g r ä n s a a n t a l e t k o n t r a k t s a n s t ä l l t m a n s k a p i n o m krigs36. P a r l a m e n t a r i s k a u n d e r s ö k n i n g s k o m m i s s i o n e n a n g å e n d e m a k t e n . B e c k m a n , 136 s. FÖ. flyktingärenden och s ä k e r h e t s t j ä n s t . 1. B e t ä n k a n d e an8. 1941 å r s l ä r a r l ö n e s a k k u n n i g a . B e t ä n k a n d e m e d förslag g å e n d e flyktingars b e h a n d l i n g . B e c k m a n . 500 s. S. t i l l b o s t ä l l s o r d n i n g för folkskolans l ä r a r e m . m . M a r c u s . 37. S o c i a l v å r d s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e . 13. F ö r s l a g angå146 s. F l . ende folkpensioneringens administrativa handhavande 9. 1945 å r s u n i v e r s i t e t s b e r e d n i n g . 1. D o c e n t i n s t i t u t i o n e n . m . ni. V. P e t t e r s o m 114 s. S. Haeggström. 62 s. E . 38. B e t ä n k a n d e m e d förslag r ö r a n d e o f f i c e r s u t b i l d n i n g e n 10. B e t ä n k a n d e m e d förslag till o m o r g a n i s a t i o n a v vägi n o m a r m é n m . m . Hreggström. xii.j, 504 s. F ö . och v a t t e n b y g g n a d s s t y r e l s e n m . m . Katalog- o. Tid39. D e n svenska v ä x t o d l i n g e n s u t v e c k l i n g s t e n d e n s e r s a m t s k r i f t s t r y c k . 217 s. K . d e s s i n r i k t a n d e efter kriget. I d u n . 106 s. J o . 11. 1940 å r s s k o l u t r e d n i n g s b e t ä n k a n d e n o c h u t r e d n i n g a r . 4. S k o l p l i k t s t i d e n s s k o l f o r m e r . 2. F o l k s k o l a n . A. All- i 40. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e h a n t v e r k e t s och s m å i n d u s t r i e n s b e f r ä m j a n d e . M a r c u s . 192 s.' 11. m ä n d e l . I d u n . 341 s. E. 41. B e t ä n k a n d e m e d förslag till s k o g s v å r d s l a g m . m . 12. B e t ä n k a n d e o m t a n d l ä k a r u t b i l d n i n g e n s o r d n a n d e m . m . M a r c u s . 430 s. J o . Del 1. B e c k m a n . 216 s. E. 13. I n v e s t e r i n g s - u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g I 42. K i k t l i n j e r för d e n f r a m t i d a j o r d b r u k s p o l i t i k e n . Del 1. I d u n . 282 s. J o . r ö r a n d e p e r s o n a l - o c h m a t e r i e l r e s u r s e r m . m . för gen o m f ö r a n d e av e t t a r b e t s p r o g r a m e n l i g t av u t r e d n i n g e n i 43. B e t ä n k a n d e m e d förslag till v e r k s t a d s o r g a n i s a t i o n för väg- o c h v a t t e n b y g g n a d s v ä s e n d e t . Sv. T r y c k e r i AB. (2) t i d i g a r e f r a m l a g t förslag. M a r c u s . 72 s. VI. 105 s. K. 14. 1940 års s k o l u t r e d n i n g s b e t ä n k a n d e n och u t r e d n i n g a r . 44. S a k k u n n i g a a n g å e n d e a r b e t s f ö r m e d l i n g e n s organisa4. S k o l p l i k t s t i d e n s s k o l f o r m e r . 4. R e a l s k o l a n . Prakt i o n . D e l 1. D e n offentliga a r b e t s f ö r m e d l i n g e n u n d e r t i s k a linjer. I d u n . 193 s. E. k r i g s å r e n . V. P e t t e r s o n . 390 s. F i . 15. 1940 å r s s k o l u t r e d n i n g s b e t ä n k a n d e n o c h u t r e d n i n g a r . .15. B e t ä n k a n d e m e d förslag till å t g ä r d e r för f r ä m j a n d e av 4. S k o l p l i k t s t i d e n s s k o l f o r m e r . 2. F o l k s k o l a n . B . F ö r r i d h ä s t a v e l n m . m . N o r s t e d t . 94 s. FÖ. slag till u n d e r v i s n i n g s p l a u e r . I d u n . 263 s. E . ; 46. R i k t l i n j e r för d e n f r a m t i d a j o r d b r u k s p o l i t i k e n . D e l 2. 16. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e forsknings' ocb f ö r s ö k s v e r k s a m I d u n . 606 s. J o . h e t e n p å j o r d b r u k e t s o m r å d e i N o r r l a n d . V. P e t t e r s o n . i 47. E a t i o n a l i t e t s v a r i a t i o n e r n a i n o m d e t s v e n s k a j o r d b r u k e t . 133 s. J o . Av L . N a n n e s o n . I d u n . 84 s. J o . 17. Den f a m i l j e v å r d a n d e s o c i a l p o l i t i k e n . B e c k m a n . 132 s. S. 48. 1946 a r s l ö n e k o m m i t t é . 1. B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g till 18. P M a n g å e n d e ivtvecklingsplanering pä j o r d b r u k e t s o m statliga l ö n e p l a n e r m . m . M a r c u s . 240 s. F i . r å d e . M a r c u s . 252 s. J o . 19. Ä r v d a b a l k s a k k u n n i g a s förslag till föräldr&balk. Nor19. B e t ä n k a n d e m e d förslag r ö r a n d e d e n e k o n o m i s k a förs t e d t . 192 s. J u . s v a r s b e r e d s k a p e n s f r a m t i d a o r g a n i s a t i o n . I d u n . 92 s. Ko. 50. B e t ä n k a n d e m e d förslag till n y o r g a n i s a t i o n a v kyrko20. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e d e n centrala o r g a n i s a t i o n e n a\ d e t m u s i k e r b e f a t t n i n g a r n a m . m . D e l 2. Sv. T r y c k e r i AB. civila m e d i c i n a l - och v e t e r i n ä r v ä s e n d e t . [ d u n . 361 s. S. i v, 216 s. E . 21. B e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g och förslag a n g å e n d e r ä t t e n 51. S a k k u n n i g a a n g å e n d e a r b e t s f ö r m e d l i n g e n s o r g a n i s a till a r b e t s t a g a r e s u p p f i n n i n g a r . Norstedt. 71 s. J u . t i o n . Del 2. D e n offentliga a r b e t s f ö r m e d l i n g e n s fram22. B e t ä n k a n d e m e d förslag till o r d n a n d e av k r e d i t g i v n i n g s t i d a o r g a n i s a t i o n . Motiv o c h förslag. V. P e t t e r s o n . o c h r å d g i v n i n g s v e r k s a m h e t för h a n t v e r k o c h s m å i n d u 189 s. F i . stri s a m t b i l d a n d e av f ö r e t a g a r n ä m n d e r . M a r c u s . 114 s. H. 52. S o c i a l v å r d s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e . 14. U t r e d n i n g och 23. S o c i a l v å r d s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e . 12. U t r e d n i n g o c h förslag a n g å e n d e å l d e r d o m s h e m m . m . B e c k m a n . 88 s. S. förslag a n g å e n d e m o d e r s k a p s b i d r a g B e c k m a n , lb") s. S. 53. B e t ä n k a n d e om befolkningspolitikens organisation 24. K o m m i t t é n s för p a r t i e l l t a r b e t s f ö r a b e t ä n k a n d e . 1. m . m . B e c k m a n . 70 s. S. F ö r s l a g till effektiviserad k u r a t o r s - o c h a r b e t s f ö r m c d 54. U t r e d n i n g a n g å e n d e r e g l e r i n g av d e n t e r r i t o r i e l l a förl i n g s v e r k s a m h e t för p a r t i e l l t a r b e t s f ö r a in. m . Katalog s a m l i n g s i n d e l n i n g e n i S t o c k h o l m . Av E . S c h a l l i n g . o. T i d s k r i f t s t r y c k . 200 s. S. V. P e t t e r s o n . 254 s. E . 25. B e t ä n k a n d e m e d föralag till l a g m e d s ä r s k i l d a b e s t ä m 55. U t r e d n i n g r ö r a n d e s e x u a l u n d e r v i s n i n g e n i h ö g r e s k o l o r m e l s e r om u p p f i n n i n g a r m . m . av b e t y d e l s e för r i k e t s j ä m t e förslag "till h a n d l e d n i n g i s e x u a l u n d e r v i s n i n g försvar. N o r s t e d t . 37 s. J u . för l ä r a r e i h ö g r e skolor. Haeggström. 103 s. 4 p l . E . 26. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e t j ä n s t e p e n s i o n s f ö r s ä k r i n g e n s or5C. 1944 å r s s k a t t e s a k k u n n i g a . 2. B e t ä n k a n d e m e d förslag g a n i s a t i o n . M a r c u s . 71 s. II. a n g å e n d e i d r o t t s s a m m a n s l u t n i n g a r s b e s k a t t n i n g för 27. B e t ä n k a n d e m e d förslag till i n v e s t e r i n g s r e s e r v för budi n k o m s t . V. P e t t e r s o n . 198 s. F i . g e t å r e t 1916 47 av statliga, k o m m u n a l a o c h s t a t s u n d e r 57. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e vissa o r g a n i s a t i o n s - , u t b i l d n i n g s s t ö d d a a n l ä g g n i n g s a r b e t e n . M a r c u s , v i j , 378 s. F i . oeh t j ä n s t g ö r i n g s f r å g o r vid d o m s t o l a r n a . Norstedt. 28. B i l a g o r till b e t ä n k a n d e m e d förslag till i n v e s t e r i n g s 330 s. J u . r e s e r v för b u d g e t å r e t 1916/47 av statliga, k o m m u n a l a och statsunderstödda anläggningsarbeten. Marcus. 58. B e t ä n k a n d e r ö r a n d e u t b y g g n a d av civila flygplatser 95 s. F i . m . m . I d u n . 153 s. 1 k a r t a . K .

(Forts, å omslagets 3:c sida)

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 4 6 : 87 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE OM

TANDLÄKARUTBILDNINGENS ORDNANDE M. M. Del II. HJÄLPKRAFTERNA AVGIVET AV

1944 ÅRS TANDLÄKARUTBILDNINGSSAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1946 K. L. BECKMANS BOKTRYCKEEI [1795 46]

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid.

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen fur Ecklesiastikdepartementet

5 Kap. 1. Tandteknikernas och tandsköterskornas ställning i tandvårdsarbetet I. Tandtekniker II. Tandsköterskor m. m

7 8 9

Kap. 2. Nuvarande iitbildjiingsmöjligheter I. Tandtekniker-utbildningen: Tandläkarinstitutets tandteknikerkurs Enskilda läroanstalter ni. m

16 II. Tandsköterskeutbildningen: Tandläkarinstitutets tandsköterskekurser Eastmaninstitutets tandsköterskekurser III. Slutsatser

16 17 17 18 20

Kap. 3. Beräkningar rörande behovet av tandtekniker och tandsköterskor I. Tandtekniker II. Tandsköterskor

21 21 27

Kap. 4. Tandtekniker- och tandsköterskeutbildningen i andra länder I. Tandteknikerutbildningen II. Tandsköterskeutbildningen

30 30 37

Kap. 5. Grundläggande synpunkter på utbildningen av tandtekniker och tandsköterskor I. Det allmännas ingripande II. Statlig eller kommunal utbildning III. Den statliga utbildningens omfattning IV. Den statliga utbildningens ordnande V. Den statliga utbildningens uppdelning och karaktär a) Tandteknikerutbildningen b) Tandsköterskeutbildningen VI. Central ledning och tillsyn

42 42 45 46 47 48 48 52 54

Kap. 6. De sakkunnigas förslag I. Tandteknikerutbildningen 1. Den förberedande elevtiden 2. Intagning vid statens tandteknikerskolor 3. Utbildningen vid statens tandteknikerskolor 4. Elevernas ekonomiska förhållanden under skoltiden 5. Praktikanttjänstgöringen m. m 6. Tandteknikerskolornas organisation och kostnader 7. Övergångsbestämmelser

57 57 57 59 59 60 61 62 65

4 Sid.

II. Tandsköterskeutbildningen 1. Den förberedande elevtiden 2. Intagning vid statens tandsköterskekurser 3. Utbildningen vid statens tandsköterskekurser 4. Elevernas ekonomiska förhållanden under skoltiden 5. Praktikanttjänstgöringen 6. Tandsköterskekursernas organisation och kostnader 7. Övergångsbestämmelser III. Försöksutbildning av tandhygienister IV. Sammanfattning av kostnader

65 66 67 67 69 70 70 71 72 74

Bilagor: 1) Redogörelse för enskilda skolor, vilka utbilda tandtekniker och tandsköterskor 2) Förslag till kursplan för statens tandteknikerskolor 3) Approximativt kostnadsförslag till utrustning av tandteknikerskola om 25 elever 4) Förslag till kursplan för statens tandsköterskekurser

78 88 92 93

Till Herr Statsrådet och Chefen for Ecklesiastikdepartementet. I direktiven för 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga anförde föredragande departementschefen bland annat följande. »Ytterligare torde i sammanhang med frågan om den egentliga tandläkarutbildningen böra undersökas behovet av en statlig utbildning av tandsköterskor och tandtekniker. Det är nämligen uppenbart, att om tandläkarnas kapacitet skall kunna på ett rationellt sätt utnyttjas i samhällets tjänst komma stora krav att ställas på de tekniska medhjälparna. Beträffande utbildningen av tandtekniker har tandläkarinstitutets lärarråd med skrivelse den 18 december 1939 framlagt förslag i ämnet. Vid min anmälan av den tidigare nämnda propositionen till årets riksdag angående fullföljandet av tandläkarinstitutets omorganisation har jag ansett, att lärarrådets förslag rörande tandteknikerutbildningens ordnande borde bli föremål för ytterligare översyn, men i avbidan härpå har jag förordat, att medel äskas för inrättande av en provisorisk statlig läroanstalt för tandtekniker. Frågan om den definitiva utformningen av denna undervisning liksom spörsmålet om tandsköterskeutbildningen torde lämpligen böra prövas av de nu tillämnade sakkunniga i samband med översynen av den högre undervisningen. Härvid bör prövas, i vilken utsträckning befintlig lärarpersonal och kvalificerad sköterske- och teknikerpersonal skall kunna utnyttjas för tandtekniker- och tandsköterskeutbildningen. De sakkunniga böra därjämte fastställa, för vilket antal elever undervisningen bör ordnas, undervisningsplanernas utformning och omfattning ävensom frågan om eventuell legitimation av de utexaminerade eleverna.» Vid fullgörandet av detta uppdrag ha de sakkunniga genom en särskild delegation samrått med förutvarande t. f. byrådirektören i medicinalstyrelsen U. Holmer, professorn vid tandläkarinstitutet O. Norberg och förutvarande professorn vid tandläkarinstitutet G. Thourén. Tandteknikern H. Adler, huvudläraren vid statens tandteknikerkurs tandläkare C. Bertoft, avdelningstandläkaren vid tandläkarinstitutet J. Engström, tandläkaren F. Jansson, tandsköterskan fru A. Karlsson-Bergquist, tandteknikern K. Mosséen, chefstandläkaren O. Osvald, avdelningstandläkaren vid tandläkarinstitutet O. Palmqvist, ombudsmannen fröken S. Pettersson, tandteknikern A. Staflund samt avdelningstandläkaren vid Eastmaninstitutet S. Stenberg ha biträtt delegationen i dess arbete. Byrådirektören C. Söderqvist

6 och förste byråingenjören F. Wallmark i överstyrelsen för yrkesutbildning ha vid sammanträde med denna delegation ställt sin sakkunskap till förfogande. I fråga om åtgärder för en effektiviserad yrkesvägledning har samråd skett med fil. lic. E. Neymark i statens arbetsmarknadskommission. De sakkunniga ha i gemensamt sammanträde med 1946 års folktandvårdssakkunniga dryftat aktuella problem rörande tandtekniker och tandsköterskor. För att tagas i övervägande vid fullgörande av detta åt de sakkunniga givna uppdrag ha överlämnats följande framställningar: dels en den 22 mars 1945 dagtecknad underdånig skrivelse från medicinalstyrelsen angående utbildning av tandtekniker, dels en den 11 maj 1945 dagtecknad skrivelse från Svenska Tandteknikerförbundet angående tandteknikernas ställning och utbildning m. m. De sakkunniga hemställa, att dessa remisser måtte få anses besvarade genom vad de sakkunniga anföra i detta betänkande. Remissakterna återgå. Såsom biträdande sekreterare åt de sakkunniga har tjänstgjort förste amanuensen i skolöverstyrelsen Karin Romberg. 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga få härmed vördsamt överlämna betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m. m. del I I : Hjälpkrafterna. Stockholm den 10 december 1946. T H O R E ENGSTRÖMER ERLAND VON HOFSTEN

BIRGER KJELLGREN

EJNAR LINDBÄRG

OSKAR NORDLANDER

TURE PETRÉN

FILIP PÅLSSON

J. P. STRÖMBECK

GÖSTA WESTIN

ÅKE WIKBLAD

Karin Romberg

Wilhelm

Romberg

7 Kap. 1. Tandteknikernas och tandsköterskornas ställning i tandvårdsarbetet. Ursprungligen utfördes det arbete, som numera anförtros hjälpkrafterna, av tandläkaren själv eller dennes medhjälpare. Före den statliga tandläkarundervisningens tillkomst måste nämligen den, som önskade utbilda sig till tandläkare, först skaffa sig en viss praktisk-teknisk erfarenhet genom att tjänstgöra hos en tandläkare som medhjälpare i dennes laboratorium och praktik och kunde därefter avlägga examen inför sundhetskollegium. Allteftersom tandläkarkonsten utvecklades och tandläkarundervisningen ordnades vid särskilda, utbildningsanstalter försvunno emellertid dessa medhjälpare eller elever och ersattes med dels särskilda biträden i tandläkarens laboratorier, tandtekniker, dels särskilda kvinnliga biträden i tandläkarens behandlingsoch väntrum, tandsköterskor. Tandläkarkonstens utövning regleras genom de föreskrifter, vilka äro meddelade genom »Ordning för tandläkarekonstens utöfning» fastställd den 18 juni 1861 med senare ändringar och tillägg. Av dessa föreskrifter gälla fortfarande § 1 angående de förrättningar, som tillkomma tandläkarkonstens utövare; § 8 angående tandläkares rätt att i och för sin yrkesutövning föreskriva, använda och tillhandahålla läkemedel; § 9 angående förbud för andra än tandläkare och legitimerade läkare att utöva tandläkarkonsten; § 10 angående förbud för tandläkare att åtaga sig andra läkarförrättningar än dem, som äro angivna i ordningens l:a §; samt vissa föreskrifter angående anmälningsskyldighet och tillsyn över tandläkares verksamhet. Denna lagstiftning angående tandläkarkonsten är byggd på förutsättningar, vilka i flera avseenden sedan länge förlorat sin aktualitet. Hjälpkrafterna i tandvården voro sålunda ett okänt begrepp vid tidpunkten för lagens tillkomst; numera är självfallet praktiskt taget all tandvård, som eventuellt skulle utövas utan hjälpkrafter, mindre rationell i den meningen, att den medför ett otillräckligt utnyttjande av tandläkarens arbetskapacitet. Det ankommer icke på de sakkunniga att avgiva förslag till de föreskrifter, vilka under nu rådande och överblickbara förhållanden böra reglera behörigheten att utöva tandläkarkonsten och därmed sammanhängande spörsmål. Härom torde för övrigt medicinalstyrelsen inom kort komma att framlägga förslag. Då det emellertid här gäller att ordna utbildningen för hjälpkrafterna, ha de sakkunniga självfallet funnit det nödvändigt att beröra såväl hjälpkrafternas nuvarande ställning i tandvårdsarbetet som den behörighet och kompetens, vartill den utbildning syftar, vilken de sakkunniga ur sina synpunkter finner vara nöd-

8 vändig. För den skull komma de sakkunniga att i detta kapitel redovisa sin syn på den behörighet, vilken bör tillkomma tandtekniker och tandsköterskor. De sakkunniga förutsätta härvid, att statsmakterna, därest de dela de sakkunnigas uppfattning, tillse, att erforderliga bestämmelser härom inarbetas i den nya lag angående tandläkarkonstens utövning, vilken måste förutsättas komma till stånd.

I. Tandtekniker. I sitt betänkande del I ha de sakkunniga redogjort för tandteknikernas arbetsuppgifter och därav framgår, att de sakkunniga såsom tandtekniker beteckna den, vilken med stöd av tandläkarens anvisningar och med utgångspunkt från av denne utförda avtryck m. m., i laboratorium utför rent tekniska arbetsmoment vid utformning och framställning av proteser, tandregleringsapparatur och delersättning av tänder. Den ännu gällande författningen från 1861 har en sådan formulering i § 9 att det icke otvetydigt därav framgår, huruvida tandläkaren överhuvudtaget äger rätt att anlita medhjälpare för protesernas tekniska förfärdigande. Av praktiska skäl anställdes emellertid redan under senare hälften av förra århundradet i laboratorierna ofta biträden, vilka sålunda kommo att utgöra de första tandteknikerna i Sverige. De sakkunniga ha icke anledning att här relatera diskussionen angående bland annat de lagliga grunderna för tandteknikernas hittillsvarande ställning i tandvårdsarbetet, eftersom detta problem samt frågor om utbildningen och en utvidgad behörighet för tandteknikerna ingående skildrats i ett flertal offentliga och andra utredningar. Härom hänvisa de sakkunniga till bland annat följande litteratur: »Utlåtande och förslag angående tandläkarhögskola» (1920). »Äro de s. k. tandteknicis upprepade försök att erhålla legitimation såsom tandvårdare berättigade» (Svenska Tandläkare-Sällskapets och Sveriges Tandläkarförbunds kommitterade 1923). »Betänkande angående ordnande av folktandvård» (SOU 1928: 17). »Betänkande angående frågan om tandteknikerundervisningens ordnande» (Sveriges Tandläkarförbunds tidning 1934, häfte 8). »Betänkande angående folktandvård» (SOU 1935: 46). »Folktandvård» (SOU 1937: 47). »Betänkande med utredning och förslag angående utbildning av tandtekniker m. m.» (Tandläkarinstitutets lärarråd den 18 december 1939). De sakkunniga erinra om att utöver i denna litteratur redovisade framställningar till statsmakterna angående tandteknikers behörighet m. m. ha dessa spörsmål ventilerats bland annat i motion nr I: 192 till 1944 års riksdag. I direktiven till de sakkunniga underströk föredragande departementschefen, att stora krav komma att ställas på de tekniska medhjälparna, om tandläkarnas kapacitet skall kunna på ett rationellt sätt utnyttjas i samhällets tjänst. Kungl. Maj:t har vidare i proposition nr 241/1946 anslutit sig till den uppfattningen, att tandvårdsbehovet icke bör tillgodoses med anlitande bland annat av självständigt och på eget ansvar verksamma tekniker, men samtidigt

9 anfört, att det är uppenbart, att tandvårdsutövningen även innefattar en mängd behandlingsåtgärder, i vilka tandläkaren med fördel kan biträdas av lägre kvalificerade medhjälpare. Med hänsyn till vad som tidigare uttalats av de sakkunniga och det instämmande däri, som Kungl. Maj:t gjort i nämnda proposition, konstatera de sakkunniga, att tandteknikernas befogenheter i tandvår ds arbetet böra begränsas till att avse att efter tandläkarens anvisningar utföra laboratorietet niskt arbete samt att detta, bör uttryckligen utsägas i den lag rörande tandläkarkonstens utövning, för vilken, som nämnts, förarbeten nu pågå inom medicinalstyrelsen. Det ökade utnyttjandet av hjälpkrafter inom tandvården, varigenom tandläkarna skulle avlastas mindre kvalificerade arbetsuppgifter, synes enligt de sakkunnigas uppfattning främst kunna vinnas genom andra kategoriers arbete än tandteknikernas. De sakkunniga underskatta dock på intet sätt den utomordentliga tillgång för en effektiv tandvård, som utgöres av tandläkarens kompetenta tekniska medhjälpare. I samma mån som det rent laboratoriemässiga arbetet mer och mer överflyttas på tandtekniker av tillräcklig kompetens, uppnås också att tandläkaren erhåller mera tid för den patientvårdande verksamheten.

II. Tandsköterskor in. m. Tandsköterskorna hade ursprungligen till huvudsaklig uppgift att hålla praktiklokalen i ordning, taga emot patienterna och hjälpa dem till rätta; efter hand anförtroddes dem instrumentsterilisering, handräckning m. m. Så småningom ha dessa kvinnliga hjälpkrafter fått alltmer vidgade arbetsuppgifter som biträden i operationsrummet vid tandläkarens patientbehandling och ha som följd härav blivit allt oumbärligare för tandläkaren. Dennes arbetsprestationer inom tandvården ha bland annat härigenom kunnat öka väsentligt både i kvantitativt och kvalitativt hänseende. Med hänsyn till utvecklingen under senare årtionden är det därför ganska naturligt, att frågan om tandsköterskornas utbildning och befogenheter ofta ventilerats och även berörts i flera utredningar. Härvidlag hänvisa de sakkunniga till den förteckning över litteratur, vilken lämnats på s. 8. Då cle sakkunniga i sitt betänkande del I endast haft anledning att i största korthet beröra tandsköterskornas m. fl. ställning i tandvårdsarbetet och då, enligt de sakkunnigas uppfattning, det framför allt genom sådana hjälpkrafter kan vinnas en avlastning för tandläkaren, ha de sakkunniga ansett det motiverat att här ägna den tidigare diskussionen samt förhållandena i utlandet en mera ingående redogörelse än i fråga om tandteknikerna. I tandläkarundervisningssakkunnigas betänkande av år 1920 togo dessa sakkunniga bestämt avstånd från framkomna förslag att åt hjälpkrafter överlämna viss enklare tand- och munbehandling och föreslogo, att de under benämningen tandsköterskor skulle ha till uppgift att biträda och assistera tandläkaren i dennes verksamhet utan att arbeta direkt å patient. För att dessa

10 tandsköterskor bättre skulle kunna fylla sin uppgift inom tandvården föreslogo de sakkunniga anordnandet av en särskild utbildningskurs för tandsköterskor på 10 månader, uppdelad i dels 6 månaders elevtjänstgöring å en för ändamålet lämpad skoltandklinik, dels 4 månaders kurs vid tandläkarinstitutet eller annan lämplig, fullständig tandvårdsinrättning. Deras förslag föranledde inga åtgärder. Utbildningen av tandsköterskor skedde huvudsakligen alltjämt hos enskilda tandläkare. Redan före år 1920 påbörjades emellertid vid tandläkarinstitutets tandkirurgiska avdelning utbildning av kvinnliga biträden för institutets eget behov och år 1'925 bemyndigade Kungl. Maj:t lärarrådet att även för den privata och sociala tandvårdens behov årligen utbilda ett visst antal tandsköterskor genom en till institutets olika avdelningar förlagd undervisning, meddelad av lärare vid institutet samt av där anställda sjuksköterskor, främst av den å tandkirurgiska avdelningen anställda sjuksköterskan. Undervisningen ordnades därvid i huvudsaklig överensstämmelse med den plan, som ovannämnda undervisningssakkunniga angåvo. Utbildningstiden Add institutet omfattade till en början omkring 6 månader. Den har sedan så småningom utökats till 14 månader. I folktandvårdssakkunnigas betänkande av år 1928 framhålles, att det är av vikt, att det för såväl skol- som folktandvården anställes särskilda tandsköterskor, som härför erhållit särskild utbildning. Man förordade, att i folktandvården skulle användas kombinerade tandsköterskor-tandtekniker, varför kurserna skulle kompletteras med den ytterligare utbildning, som erfordrades för tandteknisk assistans. En allmän tandvård, omfattande både barn och vuxna, kunde enligt sjukvårdssakkunnigas betänkande angående folktandvård av år 1935 icke undvara biträde av sköterska, därest tandläkarens kapacitet skulle kunna effektivt utnyttjas. En sköterskas främsta uppgift vore att vid folktandvårdspolikliniken mottaga patienterna samt vidtaga de förberedande åtgärder, som lämpligen kunde ifrågakomma för att underlätta tandläkarens arbete. Bland annat borde hon tillse, att barnen lärdes att i möjligaste mån hålla sig rena i munnen och lämna erforderliga upplysningar om personlig mun- och tandhygien. Vid lokalbedövning borde hon efter tandläkarens anvisningar tillreda därför erforderliga lösningar. Förutom biträde åt tandläkaren med erforderlig journalföring och enklare expeditionella göromål borde hon ombesörja rengöring och sterilisering av instrument och utensilier samt under tandläkarens överinseende ansvara för de allmänna hygieniska förhållandena i operationslokalen. I åtskilliga folktandvårdsdistrikt borde hon tillika i viss utsträckning tjänstgöra som tandtekniker. Sjukvårdssakkunniga togo icke ställning till huruvida tandsköterskan borde anförtros uppgifter, som falla inom ramen för enklare tandbehandling, såsom att avlägsna beläggningar och polera tänderna. Ett sådant ställningstagande borde nämligen anstå i avvaktan på vidare erfarenhet och spörsmålet bedömas med en viss återhållsamhet. I folktandvårdssakkunnigas betänkande av år 1937 anföres beträffande

L tandsköterskans uppgifter, att hon liksom i privatpraktiken borde anförtros »allmän passning under patienternas behandling». Beträffande frågan om tandsköterskan eljest åliggande göromål anslöto sig folktandvårdssakkunniga i allt väsentligt till vad sjukvårdssakkunniga anfört, men tvekade rörande lämpligheten av kombinerade tandsköterskor-tandtekniker. Slutligen bör framhållas, att tandläkarinstitutets lärarråd i sitt betänkande av år 1939 uttalade, att tandsköterskornas dåvarande arbetsuppgifter inom tandvården borde åtminstone tills vidare utgöra grundvalen för deras verksamhetsområde och det lämnades åt framtiden att avgöra huruvida en utökad befogenhet som medhjälpare vid tandläkarkonstens utövning borde tillerkännas denna yrkesgrupp. Såsom framgår av ovanstående har under senare årtionden genomgående betonats den stora nyttan och det uppenbara behovet för tandläkarverksamheten av tandsköterskor med ungefär nuvarande arbetsuppgifter. I samband med frågan om utbildningen av dessa hjälpkrafter har man emellertid också till diskussion upptagit spörsmålet om vidgande av deras verksamhet utöver den, som hittills tillkommit dem. Det har sålunda erinrats att i fråga om patientvård sjuksköterskan ger läkaren en hjälp av större omfattning än vad tandsköterskan ger tandläkaren. Särskilt för folktandvården har framhållits betydelsen av en bättre utnyttjad hjälpkraft. I denna fråga ha från olika håll framställts förslag av mer eller mindre vittgående natur med avseende på tandsköterskornas arbetsuppgifter och befogenheter. Avsikten har därvid varit, att man ur tandläkarkonsten skulle kunna avskilja vissa behandlingsområden, där terapin är av så enkel, teknisk art, att personer med mindre krävande utbildning i viss omfattning skulle kunna bedriva tandvårdsverksamhet vid sidan om tandläkaren, som skulle förbehållas den mera kvalificerade tandvården. Man har därvid i första rummet tänkt sig, att den instrumentella munhygieniska behandlingen, den s. k. munprofylaxen, skulle kunna anförtros åt en kvalificerad hjälpkraft. Så har skett i de länder, där på tandläkarkårens initiativ särskilda hjälpkrafter tillskapats, benämnda tandhygienister (dental hygienists). Det är först och främst i U. S. A., som man har erfarenhet av tandhygienisterna och deras verksamhet. Såsom antytts utföra de ett mera självständigt, profylaktiskt tandvårdsarbete direkt å patient. Deras uppgift är sålunda att sköta viss rnunhygienisk behandling, såsom tandstensskrapning, tvättning, spolning, puts och polering å tändernas fria ytor samt enklare tandköttsbehandling. De bedriva dessutom instruktions- och propagandaverksamhet rörande munhygienen. Dessa hjälpkrafter började användas i U. S. A. 1906 och den första skolan för tandhygienister grundades 1913. För närvarande finns det 16 sådana skolor. Av dessa äro 11 anslutna till tandläkarinstitut, 3 till större offentliga barntandpolikliniker och 2 till lärarseminarier. För tillträde till skolorna erfordras vanligen avgångsbetyg från High School (motsvarande något mer än vår realexamen). Kurserna för tandhygienister äro vanligen 1- eller 2-åriga. I senare fallet omfattar första kursåret ungefär saroma

12 kursschema, som tillämpas för utbildning av tandsköterskor. Det andra året upptages i stort sett av en fortsättningskurs med dels teoretisk undervisning, dels praktiska och kliniska övningar, som sätta den blivande tandhygienisten i stånd att sköta sitt speciella, profylaktiska tandvårdsarbete å patient. Kursavgifterna (inklusive kostnader för material, böcker m. m.) vid de olika 1-åriga skolorna röra sig om belopp, som variera från omkring 250 till 500 dollars. Vid de 2-åriga skolorna variera motsvarande belopp från omkring 350 till 650 dollars. »The Council on Dental Education» 1 (det amerikanska odontologiska undervisningsrådet) har ännu icke ansett sig kunna utfärda några enhetliga normer för utbildning av tandhygienister, varför denna är ganska varierande till sin omfattning och kvalitet. Enligt de statslagar, som reglera tandhygienisternas verksamhet, få dessa i allmänhet endast arbeta under tandläkares överinseende och i de flesta stater utgöra de härför utfärdade närmare bestämmelserna integrerande delar av den lag, »Dental practice act», som reglerar tandläkarens verksamhet. För närvarande kunna tandhygienisterna erhålla licens att praktisera inom 32 av 48 stater och därjämte i Columbiadistriktet och på Hawaii. Under starkt inflytande från U. S. A. påyrkas för närvarande även utbildning av tandhygienister i Kanada. I provinsen Quebec beslöts vid lagstiftande församlingens sammanträde i april 1946 ett tillägg till dåvarande lagbestämmelser rörande tandläkarkonstens utövande, varigenom provinsens tandläkarstyrelse (»Dental Board»), när den anser lämpligt och lägligt, bemyndigas igångsätta och legalisera tandhygienisternas verksamhet. Det torde därför ej dröja alltför länge, förrän utbildning av tandhygienister påbörjas även i Kanada. Man har därvid tänkt sig att för dem, som genomgått 1-årig tandsköterskekurs och ämna utbilda sig till tandhygienister, ordna en särskild 1-årig fortsättningskurs. Även i Norge ha tandhygienisterna prövats. Sedan år 1925 har vid olika tillfällen vid tandläkarhögskolan i Oslo utbildats denna typ av hjälpkrafter, som benämnas »tannpleiersker», sålunda väl att skilja från de norska tandsköterskorna, som benämnas »klinikhjelpersker» eller »kontorssostre». I Norge ha tandhygienisterna erhållit en 1-årig utbildning, som varit dels teoretisk, förlagd till tandläkarhögskolan, dels praktisk, som givits vid Oslo kommunala skol- och folktandvård. Dessa kurser ha planerats få en något ökad omfattning samtidigt som man, med ledning av vunnen erfarenhet, avser att förbättra själva kursplanen. De i Norge utbildade tandhygienisterna ha i huvudsak vunnit anställning vid de större offentliga tand1 The Council on Dental Education utgör en inspekterande, rådgivande och klassificerande överinstans rörande den odontologiska undervisningen i U. S. A. och består av 9 medlemmar, av vilka 3 utses från var och en av följande tre organisationer: 1) »The American Dental Association» (de amerikanska tandläkarnas huvudorganisation), 2) »The National xYssociation of Dental Faculties» (en sammanslutning av de amerikanska odontologiska fakulteterna), 3) »The National Association of Dental Examiners» (en sammanslutning av de olika staternas tandläkarexamensnämnder, som bland a n n a t ha till uppgift a t t examinera tandläkare och tandhygienister, innan praktiklicens utfärdas).

13 poliklinikerna, såsom vid Oslo och Bergens skoltandvård, där man enligt uppgift sätter stort värde på deras profylaktiska verksamhet, vilken anses ha bidragit till att förbättra och effektivisera tandvården samt minska kariesfrekvensen. I Oslo arbeta tandhygienisterna med 1. kariesundersökning och undersökning av bettet och tandköttet med angivande av undersökningsresultatet på journalkort och klasslistor; 2. maskinell profylax med putsning av fria tandytor samt tandstensskrapning; 3. undervisning av skolbarn i tandborstning och kontroll av densamma genom stickprov; 4. undervisning för mödrar i kariesprofylax a) genom en effektiv, personlig tand- och munhygien och b) en ändamålsenlig kariesprofylaktisk standarddiet i enlighet med cheftandläkarens anvisningar; 5. sammanfattning av klasslistor för utarbetande av statistik. Tandhygienisten arbetar självständigt och har på varje skoltandklinik eget behandlingsrum med ungefär samma utrustning samt understundom liknande assistans som en tandläkare. De sakkunniga ha redan tidigare i detta kapitel understrukit den utomordentliga vikten för höjande av tandläkarens kapacitet av ett effektivt anlitande av hjälpkrafter av typ tandsköterskor eller hygienister. Därvid får det dock anses helt uteslutet att nå en lösning på så sätt, att samtliga tandsköterskor erhålla en sådan vidgad kompetens, att de realiter bliva hygienister. Erfarenheterna från U. S. A. och Norge ha nämligen visat, att som regel endast större tandpolikliniker av olika slag haft avsedd, användning för tandhygienister. Inom privattandvården ha de ännu ej på långt när utnyttjats i den utsträckning, man ursprungligen tänkt sig. Sålunda hade år 1943 endast omkring 4 % av privattandläkarna i U. S. A. anställt tandhygienister i sin tjänst. Privattandläkaren har vanligen icke samma möjligheter att anställa och effektivt utnyttja tandhygienisterna som en större, offentlig tandpoliklinik, där flera tandläkare bedriva sin verksamhet. Bland privattandläkare framhålles sålunda bland annat, att det i deras praktik ofta icke finnes full sysselsättning för en sådan hjälpkraft. Eftersom tandhygienisten av flera skäl vanligen icke kommer att fungera som tandsköterska, trots sådan utbildning, och eftersom tandhygienisten behöver ett särskilt behandlingsrum, har följden blivit, att en tandläkare med begränsad praktik generellt föredrar tandsköterskan som hjälpkraft. De sakkunniga vilja sålunda icke föreslå, att den normerande utbildningen av tandsköterskor sktdle avse en efter svenska förhållanden modifierad form av tandhygienister. Betydligt mera komplicerat blir ställningstagandet till frågan, huruvida man bör anordna fortbildning till hygienister för vissa tandsköterskor, avsedda att användas vid t. ex. större offentliga tandvårdsinrättningar. Även

om de sakkunniga med stöd av de ingalunda entydiga erfarenheterna från de länder, där man praktiskt prövat värdet av de s. k. tandhygienisternas verksamhet, hysa någon tveksamhet inför tanken att skapa två kategorier tandsköterskor med skilda kompetensområden, vilja de sakkunniga å andra sidan icke förneka, att anställandet av tandhygienister vid större offentliga tandpolikliniker kan bidraga till att förbilliga och effektivisera tandvården. Rekryteringshänsyn tala också obestridligen till förmån för inrättande av en särskild hygienistkår, enär med en dylik differentiering av tandsköterskorna skulle vinnas förbättrade utsikter till befordran särskilt för tandsköterskorna inom folktandvården. De sakkunniga äro heller icke främmande för att den negativa inställning till hygienist verksamheten, som otvivelaktigt råder, i viss utsträckning bottnar bland annat i en felaktig uppfattning om tandhygienistens arbetsuppgifter. Även om man bör pröva alla de möjligheter, som kunna leda till en effektivisering av tandvården i Sverige, synes det de sakkunniga icke lämpligt att enbart med stöd av en icke entydig utländsk erfarenhet utan föregående praktisk prövning taga bestämd ståndpunkt till frågan om hygienistutbildning. De sakkunniga vilja därför nu förorda, att det ordnas en försöksverksamhet, genom vilken ett mindre antal, förslagsvis 20, tandsköterskor utbildas till tandhygienister, vilkas praktiska verksamhet och användbarhet vid offentlig tandvårdsinrättning sedermera under en lämplig tidrymd studeras. Först sedan erfarenhet härom vunnits, torde tidpunkten vara inne att taga definitiv ställning till frågan om tandhygienisters plats i svensk tandvård och därmed till anordnandet av ytterligare utbildningskurser. I försöksverksamheten med hygienister bör utbildningen förläggas till ett av tandläkarinstituten och prövningen av hygienisternas praktiska betydelse ske vid tandläkarinstitut och folktandvårdspolikliniker. Ehuru det är angeläget att denna försöksverksamhet snarast igångsattes, finnas förutsättningar härför först under år 1948. De sakkunniga lämna i kap. 6 en översikt av den undervisningsplan, som bör tillämpas. De sakkunniga förutsätta, att en sådan tandhygienist skall ha till uppgift att på tandläkarens ansvar utföra 1) munhygienisk behandling, varmed avses profylaktiska åtgärder såsom tandstensskrapning, tvättning, spolning, rengöring och polering, allt å tändernas fria ytor; 2) instruktions- och propagandaverksamhet rörande munhygienisk hembehandling (tandköttsmassage, Fishbehandling e t c ) ; 3) enklare kariesundersökning; 4) puts och polering av fyllningar å tandens fria ytor; 5) näringsprofylaktisk propagandaverksamhet; 6) röntgenbildtagning. Även en kvalitativt fullgod utbildning av övriga tandsköterskor utgör enligt de sakkunnigas åsikt en effektivitetsökande faktor. Amerikanska undersökningar visa t. ex., att tandläkarens kvantitativa arbetsprestationer ökas samtidigt som kvaliteten vanligen också stiger, om han assisteras av en tränad,

15 effektiv tandsköterska. Detta har uttryckts så att erfarenhetsmässigt två tandläkare med sådan assistans uträtta samma och bättre arbete än tre tandläkare utan sådan. Denna faktor kan ytterligare förstärkas, om även dessa tandsköterskor medgivas rätt att efter tandläkarens direktiv och på hans ansvar utföra vissa förberedande göromål direkt å patient. De sakkunniga ha därvid i främsta rummet ifrågasatt tandsköterskornas medverkan vid röntgenundersökning, då det gäller enklare och mera rutinmässig bildtagning, samt vid anbringande och avlägsnande av anordningar, som tjäna till att torrlägga operationsfältet och möjliggöra behandlings utförande. Även om den odontologiska och radiologiska sakkunskapen ställt sig i någon mån tveksam till frågan huruvida dessa arbetsuppgifter lämpligen kunna överflyttas till tandsköterskorna, vilja de sakkunniga, som anse sig böra bevaka, att tandläkarens kapacitet på bästa sätt utnyttjas, med understrykande av att det arbete, som en tandsköterska utför, alltid sker helt på vederbörande tandläkares direktiv och ansvar, för sin del förorda, att den nya lagen för tandläkarkonstens utövning i detta avseende så utformas, att det är tandläkaren obetaget att på eget ansvar överlåta nyssnämnda arbetsuppgifter på tandsköterskan. Med hänsyn till de betydande svårigheterna att vid tandsköterskeundervisningen ordna fullgod utbildning i nämnda hänseenden, anse de sakkunniga, att det bör överlåtas på vederbörande tandläkare att för dessa uppgifter själv instruera sin sköterska. Tandsköterskans arbetsuppgifter tillhöra i första hand följande områden. 1. patientmottagningen; 2. tillsynen över samtlig i tandläkarens rörelse ingående utrustning och inventarier; 3. det direkta assistansarbetet åt tandläkaren; 4. skriv- och kontorsgöromål. Utbildningen av tandsköterskor bör taga sikte på att göra tandsköterskeeleverna kompetenta att fylla dessa funktioner, vilka rätt utnyttjade kunna innebära betydande vinster i tid och arbetskraft för tandläkaren. I kap. 6 lämna de sakkunniga en mera detaljerad förteckning över de åligganden, som enligt de sakkunnigas åsikt normalt kunna anses tillhöra tandsköterskan.

16 K a p . 2. N u v a r a n d e utbildningsmöjligheter. I. Tandteknikerutbildningen. D e n n u v a r a n d e t a n d t e k n i k e r u t b i l d n i n g e n sker så gott som u t e s l u t a n d e p å privat väg. S e d a n h ö s t e n 1944 h a r dock vid t a n d l ä k a r i n s t i t u t e t i Stockholm ärligen a n o r d n a t s en k u r s för u t b i l d n i n g av t a n d t e k n i k e r . Vid d e n n a kurs, som har k a r a k t ä r av försöksverksamhet, h a l ä s å r e t 1944—1945 u t b i l d a t s 19 tekniker, varav 9 manliga och 10 kvinnliga, s a m t l ä s å r e t 1945—1946 respektive 20, 11 och 9. D e sakkunniga, som vad a n g å r tillkomsten av d e n n a k u r s hänvisa till l ä r a r r å d e t s b e t ä n k a n d e av år 1939 och K u n g l . Maj:ts proposition nr 194/1944, redogöra n e d a n för k u r s e n s o r g a n i s a t i o n samt gällande u t b i l d n i n g s p l a n e r och skola i kap. 5 och 6 framlägga de erfarenheter, som v u n n i t s u n d e r den tid, den statliga t e k n i k e r u n d e r v i s n i n g e n pågått. F ö r i n t r ä d e vid tandläkarinstitutets tandteknikerkurs, avsedd för 24 elever, erfordras följande. »Helst två års praktik i yrket på något tandtekniskt laboratorium. Vid lika meriter har den företräde som arbetat å folktandvårdslaboratorium. Om antalet sökande är större än antalet tillgängliga platser har den företräde som har realexamen eller därmed jämförliga kunskaper i åtminstone kemi, fysik och biologi. Önskvärda äro även kunskaper i något språk (tyska eller engelska) samt frihandsteckning. Kunskaper i dessa ämnen kunna exempelvis inhämtas per korrespondens. Elev bör ha gott färg- och formsinne, vara praktisk och händig, äga god fysik samt ha god syn (korrektion tillåten). Ansökan om inträde vid kursen ställes till inspektor, tandläkarinstitutet, Holländargatan 17, Stockholm. Tid för ansökningars inlämnande kungöres i allmänna pressen. Ansökan skall åtföljas av åldersbetyg och övriga handlingar sökanden önskar åberopa.» Till den första k u r s e n var antalet i n t r ä d e s s ö k a n d e o m k r i n g 100 och till d e n a n d r a o m k r i n g 50. D e t lägre antalet s ö k a n d e b e r o r p å a t t man då med l e d n i n g av v u n n a erfarenheter från den första k u r s e n p r e c i s e r a t och s k ä r p t inträdesfordringarna. K u r s e n , som d i s p o n e r a r egna lokaler, förestås av en h u v u d l ä r a r e och undervisningen m e d d e l a s av d e n n e och lärare vid t a n d l ä k a r i n s t i t u t e t samt av särskilt a n s t ä l l d tekniker. U n d e r v i s n i n g s p l a n e n omfattar i s a m m a n d r a g följande ämnen. Till dess detaljer å t e r k o m m a de s a k k u n n i g a i s a m b a n d med framläggandet av sina förslag i kap. 6. Å m n e

Antal undervisn.timmar.1

1. Bettets och munnens byggnad, funktioner och sjukdomar 20 (30) 2. Tandanatomi och tandmodellering 45 (30) 3. Laboratorieteknik för porslinsarbeten 45 (75) 4. Instrument-, material- och varukännedom 55 (30) 5. Laboratorieteknik för avtagbara proteser 300 6. Laboratorieteknik, tandreglering 20 7. Laboratorieteknik för inlägg, kronor, stifttänder och broar 120 8. Bokföring och laboratorieekonomi 14 9. Föredrag om försäkringar \ Summa timmar 620 1

Inom parentes angivet timantal avser läsåret 1944/1945.

17 Tentamen i samtliga ämnen hålles i närvaro av tandläkarinstitutets inspektor samt cheferna för protes- och tandfyllningsavdelningarna. Läsåret omfattar tiden 1 augusti—30 juni med uppehåll under julferierna m. m. Arbetsveckan omfattar 40 timmar. Kursavgiften utgör 150 kronor. Obemedlad eller mindre bemedlad kan helt eller delvis befrias från avgift. Omfattningen av tandteknikerutbildningen hos enskilda tandläkare kan icke närmare preciseras. Utvecklingen i detta avseende har genom tillkomsten av självständiga laboratorier så småningom lett till en proportionell minskning av antalet hos enskilda tandläkare utbildade tandtekniker. Det kan här nämnas, att Sveriges Tandläkarförbund beslutat, dels att medlem icke bör åtaga sig att mot betalning utbilda tandtekniker, dels att tandteknikerelev bör vara berättigad till viss lön efter sex månaders elevtid. Beträffande utbildningen vid självständiga tandtekniska laboratorier, vilka icke driva enskild skola för tandtekniker, låter sig utbildningens omfattning icke med säkerhet bestämmas. Utöver nu nämnda former för utbildning av tandtekniker förekommer i betydande omfattning en utbildning vid enskilda tandtekniska skolor, vilka äro av växlande karaktär och utbildningskapacitet och vid vilka utbildningens art och kvalitet företer stora variationer. Förhållandena vid sådana enskilda skolor, vilka drivas med de ekonomiska intressena såsom de dominerande och med ingen eller ringa offentlig eller sakkunnig insyn och övervakning, torde i främsta rummet ha lämnat underlag till de många framställningar, som under åren gjorts hos statsmakterna. De sakkunniga inskränka sig i detta sammanhang till att hänvisa till motion nr I I : 390 till 1946 års riksdag. De sakkunniga anse det motiverat att i bilaga 1 lämna en relativt ingående redogörelse för de enskilda skolor, vilka för närvarande utbilda tandtekniker (respektive tandtekniker-tandsköterskor). Förteckningen är dock icke fullständig.

II. Tandsköterskeutbildningen. Även tandsköterskeutbildningen sker i stor utsträckning hos enskilda tandläkare och vid enskilda skolor. Den nuvarande tandsköterskekåren torde till bortåt 90 % bestå av tandsköterskor, som äro utbildade av enskilda tandläkare. För de enskilda skolorna lämna de sakkunniga en redogörelse i bilaga 1. Utbildning av tandsköterskor sker därutöver vid tandläkarinstitutet och Eastmaninstitutet. Vid tandläkarinstitutets tandsköterskekurser utexaminerades 44 elever under år 1945. Kurserna anordnas enligt följande. Två kurser hållas årligen med 32 elever i vardera. Kursavgiften utgör 300 kronor för varje elev. Varje tandsköterskekurs omfattar en undervisningstid av 14 månader. Kurserna börja den 15 september och den 15 mars med ansökning före den 25 augusti respektive den 15 februari. 2—:1795 46

18 Den som vill bliva antagen som tandsköterskeelev skall till tandläkarinstitutets inspektor insända ansökan därom med bifogande av åldersbevis, merithandlingar samt läkarintyg angående hälsotillstånd. Beslut om antagande av elev fattas av kursföreståndaren inom en vecka efter ansökningstidens utgång. De första två månaderna av kursen utgöra provtid, så att den kursdeltagare, som under denna tid visar sig av en eller annan anledning olämplig för utbildning till tandsköterska, avskiljes från kursen. Fordringar: Ålder i regel ej under 17 år och ej över 26 år. Folkskola. Den, som avlagt studentexamen eller avgångsexamen från 8-klassigt läroverk för flickor, äger företräde vid eljest lika meriter. Lärarrådet har därjämte beslutat att föregående väl vitsordad utbildning i allmän sjukvård eller tandvård må anses såsom särskild merit för antagning som tandsköterskeelev. Ansökningen till tandsköterskekurs, bifogade betyg och övriga merithandlingar skola insändas i bevittnad avskrift. Tandsköterskeutbildningen vid tandläkarinstiutet följer för närvarande i huvudsak nedanstående undervisningsplan. Tandkirurgiska avdelningen. Föreläsningar och demonstrationer: Tandsköterskans allmänna uppgifter m. m 24 timmar Allmän kirurgi, tandkirurgi, farmakologi, röntgen 18 » Anatomi, fysiologi 12 » Tandf yllnadsavdelningen: Tandanatomi; karies, pulpans sjukdomar föreläsningar 18 » Tandfyllnadsmaterial och -instrument 4 demonstrationer Protesavdelningen: Föreläsningar 18 » Teknisk kurs 3 veckor (normalt 30 dagar) 8 demonstrationer Summa 90 föreläsningar. 12 fristående demonstrationstimmar. Den praktiska elevtjänstgöringen fördelar sig på tandläkarinstitutets avdelningar på följande sätt. Tandfyllnadsavdelningen 75 dagar Tandkirurgiska avdelningen 76 » Protesavdelningen 33 » Röntgenavdelningen 33 » Barntandvårdsavdelningen 33 » Proteskurs 30 » Summa 280 dagar jämte provtid. Dessutom meddelas en maskinskrivningskurs om 60 timmar (Bar-Lockinstitutet) samt en kortare kurs i journalföring. Genom tandsköterskekurserna vid Eastmaninstitutet utexaminerades under år 1945 15 elever. Undervisningens karaktär m. m. framgår av nedanstående utdrag ur Eastmaninstitutets bestämmelser. I enlighet med donationsbestämmelserna anordnas vid Eastmaninstitutet kurser för utbildning av tandsköterskor.

19 För tillträde till kurserna fordras: att hava ådagalagt gott uppförande, att äga god hälsa samt god munhygien, att ej vara under 18 och ej över 30 år, att äga god skolunderbyggnad, motsvarande s. k. normalskolekompetens, realexamen, praktisk realexamen eller därmed jämförlig utbildning samt i minst 6 månader tjänstgjort som tandsköterskeelev. Av elever, som ej besitta ovannämnda skolunderbyggnad, fordras motsvarande kunskaper i svenska, biologi, kemi, tyska eller engelska samt någon kunskap (uttal) i det andra språket. Den, som önskar bliva antagen till tandsköterskeelev, bör, om möjligt personligen, till Eastmaninstitutets direktör inlämna egenhändigt skriven ansökan, åtföljd av följande handlingar: 1. Åldersbetyg, 2. Bevittnad avskrift av skolbetyg och andra merithandlingar samt — dock först vid anmodan av Eastmaninstitutet — 3. Läkarintyg över hälsotillstånd å härför avsett formulär, som tillsändes från institutet, 4. Tandläkarintyg över muntillstånd. Eastmaninstitutets direktör meddelar beslut om elevs antagande. Tidpunkt för intagning av elever kungöres i pressen. Kursen omfattar 18 månader, varunder eleverna erhålla såväl teoretisk som praktisk utbildning. Första månaden räknas som provtjänstgöring. Om vid utgången av denna månad elev visat sig sakna håg och fallenhet för yrket eller i övrigt befinnes olämplig, är hon skyldig att efter tillsägelse av direktören avbryta kursen. Kursen är för elever med hemortsrätt i Stockholm avgiftsfri, övriga erlägga efter provmånadens slut en avgift av 350 kronor. Efter Vt års tjänstgöring erhålla eleverna av institutet viss ersättning, s. k. flitpenningar, beräknade efter 1 200 kronor per år, vilka utbetalas månadsvis intill kursens slut. Under sista halvåret erhålla eleverna dessutom, med hänsyn till den då förvärvade större kompetensen, förmånen av fri lunch. ' Kursplanen är följande: Tandkirurgi, Anatomi. Föreläsningar och demonstrationer 10 timmar Psykologi, Näringsfysiologi 3 » Munhygien 3 » Tandfyllningskonst 29 » Proteslära och tandreglering 24 » Journal- och bokföring, etik, materialinköp 9 » Den praktiska elevtjänstgöringen fördelar sig på Eastmaninstitutets olika avdelningar på följande sätt: Dentalortopediska avdelningen Röntgenavdelningen Tandkirurgiska avdelningen Avdelningen för vuxna Tandfyllningsavdelningen

tjänstgöringstid 101 dagar » 43 » » 58 » » 27 » » 317 » Summa dagar 5461

1 H ä r i ingå sammanlagt 21 dagar motsvarande semester, vilka tagas övervägande från tjänstgöringen på tandfyllningsavdelningen.

20 III. Slutsatser. Enligt de sakkunnigas uppskattning erhålla årligen omkring 200 personer viss utbildning som tandtekniker och 150 som tandsköterskor vid offentliga och enskilda skolor. Därutöver förekommer utbildning av tandtekniker och tandsköterskor hos enskilda tandläkare samt vid tandtekniska laboratorier. Omfattningen av denna utbildning kan endast approximativt uppskattas. De, som varit elever vid offentliga skolor ha erhållit en utbildning, mot vars kvalitet de sakkunniga i stort sett icke ha något att erinra. I fråga om utbildningens organisation m. m. anse de sakkunniga emellertid — jfr kap. 5 — att vissa ändringar äro påkallade, vilka beröra både tandtekniker- och tandsköterskeutbildningen. Den utbildning, som lämnas av enskilda tandläkare, är så individuellt be tonad, att självfallet något generellt omdöme icke kan givas. Icke heller utbildningskvaliteten vid självständiga tandtekniska laboratorier låter sig bedöma. Av de upplysningar, som inhämtats, synes emellertid framgå, att den utbildning, som lämnas, i de flesta fall visserligen är bättre än vid enskilda skolor, men att samtidigt eleverna i många fall utnyttjas som arbetskraft till ensidigt utförande av enklare rutinarbete (gipsning, putsning e t c ) . Vad slutligen angår de enskilda skolorna ha de sakkunniga ansett, att ett omdöme om dessa skolor och deras verksamhet icke kan lämnas enbart på grundval av vad som i bilaga 1 anförts ur skolornas prospekt m. m. Dessa prospekt, ur vilka de sakkunniga citerat betydande partier, förefalla i vissa fall giva vid handen, att undervisningen ordnats på ett sätt, som skulle motsvara ganska högt ställda krav. A andra sidan har det i den offentliga diskussionen och annorstädes riktats stark kritik mot de undervisningsresultat, som uppnås av eleverna vid sådana skolor. För den skull ha de sakkunniga genom en delegation på ort och ställe gjort sig underrättade om förhållandena vid de flesta av de enskilda skolor, vilka äro kända för de sakkunniga. Därvid gjorda iakttagelser ha bibragt de sakkunniga den uppfattningen, att den bild av undervisningen, som prospekten lämna, i allmänhet icke motsvaras av verkligheten, och fall finnas, då prospekten måste anses starkt missvisande. Med utgångspunkt från de krav, som de sakkunniga för sin del anse böra ställas på undervisningen av hjälpkrafterna, äro de sakkunniga icke beredda att anse utbildningskvaliteten vid dessa enskilda skolor godtagbar. Så t. ex. ha elevarbeten, som företetts för representanter för de sakkunniga, i vissa fall varit direkt felaktigt utförda, men varit godkända av vederbörande lärare. Det är uppenbart att många enskilda skolor meddela undervisning utan att ha tillgång till kompetenta lärarkrafter eller med ett i förhållande till elevantalet alltför litet antal sådana. Lärarna synas enligt de sakkunnigas uppfattning icke sällan sakna både den teoretiska och praktiska utbildning, som bör fordras av en lärare för att denne skall få undervisa andra samt bedöma deras prestationer och arbeten. Vidare kunna i flera fall med fog riktas anmärkningar mot för trånga lokaler, dålig ventilation och en understundom otidsenlig utrustning.

21 Kap. 3. Beräkningar rörande behovet av tandtekniker och tandsköterskor. I. Tandtekniker. Med hänsyn till arten av tandteknikernas arbete är det naturligt, att man, då det gäller att beräkna behovet av tandtekniker, väljer tandläkarkårens storlek som utgångspunkt. Tandteknikerna utföra nämligen sitt arbete helt för tandläkarna och betjäna endast indirekt allmänheten. Trots gällande lagstiftning förekommer det dock, att tandtekniker åtaga sig att direkt åt allmänheten reparera och förfärdiga proteser och dylikt. De sakkunniga ha, jfr kap. 1, s. 8—9, deklarerat som sin principiella inställning, att tandteknikernas uppgifter i tandvårdearbetet med hänsyn till patienternas intressen måste begränsas till att avse att efter tandläkarens anvisningar utföra laboratorietekniskt arbete. Det bör beaktas, att den framtida utvecklingen kan medföra en förbättrad teknik och ett rationellare utnyttjande av hjälpkrafterna, varigenom det erforderliga antalet tekniker i förhållande till antalet tandläkare kan komma att sjunka. I den mån deltidsarbete för kvinnliga tekniker i ökad utsträckning införes har detta dock ett motsatt inflytande på relationen mellan antalet tandtekniker och tandläkare. Berörda förhållanden, vilka äro synnerligen svåröverskådliga, rubba emellertid icke i någon avgörande mån de i och för sig rätt osäkra förutberäkningar, som kunna uppgöras på basis av den relation mellan tekniker och tandläkare, som för närvarande kan anses behövlig. Det är självfallet en vansklig uppgift att beräkna hur många tandläkare, som en tekniker under nuvarande förhållanden i genomsnitt kan betjäna med sitt arbete. Ytterst blir detta nämligen beroende på tandteknikernas genomsnittliga prestationsförmåga samt arten och omfånget av tandläkarnas efterfrågan på tandtekniskt arbete. Undersökningar avseende proportionen mellan antalet tandläkare och tekniker ha företagits vid ett flertal tillfällen. Redan år 1892 gav sålunda en utredning vid handen, att på 80 tandläkare kommo 38 biträden, d. v. s. ungefär 2 tandläkare per 1 biträde. 1 Stockholms Tandläkareförenings tandteknikerkommitté (år 1914) konstaterade, att på Stockholms 150 tandläkare kommo 60 tekniska biträden, d. v. s. 2,5 tandläkare per tekniker. Kommittén ansåg dock, att därutöver funnos tekniker eller åtminstone teknikerelever anställda vid teknikerlaboratorierna. I Göteborg funnos enligt kommittén 25 tekniker för 40 tandläkare, vilket motsvarar relationstalet 1,6 : l. 2 Från en av Svenska Tandläkare-Sällskapets och Sveriges Tandläkarförbunds teknikerkommitté år 1920 1

Betänkande med utredning och förslag angående utbildning av tandtekniker m. m., avgivet av Tandläkarinstitutets lärarråd den 18 december 1939. s. 94. a A. a. s. 96.

22 företagen enquéte kan konstateras, att minst 330 tekniker voro fast anställda hos tandläkare, vartill kommo ett 50-tal anställda vid laboratorier. Då antalet tandläkare uppgick till cirka 625, kan relationstalet mellan tandläkare och tekniker beräknas till högst 1,6 : 1. Sveriges Tandläkarförbunds teknikerkommitté 19321 uppskattade proportionen till 5 : 1, varvid dock avsågs fullt kompetenta tekniker. Tandläkarinstitutets lärarråd 2 anförde, att erfarenheter från Södermanlands läns folktandvårdspolikliniker och Göteborgs stads tandpolikliniker ge vid handen, att en tekniker nöjaktigt kan betjäna tre tandläkare. Det kunde emellertid ifrågasättas, huruvida icke vid full utbyggnad av organisationen proportionen 4 : 1 skulle kunna accepteras. För närvarande varierar folktandvårdens behov av tandtekniker från 1 tekniker per 1 tandläkare till 1 per 3 och genomsnittsbehovet har angivits snarare över- än understiga 1 per 2,5 tandläkare. Detta innebär krav på 400—500 tekniker vid full utbyggnad redan enligt nuvarande planer. Vissa upplysningar om tandteknikerkårens storlek, sammansättning, utbildning och kompetens kunna erhållas dels från medicinalstyrelsens register dels från den för tandläkarinstitutets lärarråd företagna undersökningen av år 1936. I allt uppskattades tandteknikerkåren till 1 050 personer, varav 823 voro anställda hos tandläkare och återstoden vid centrallaboratorier. År 1936 uppgick antalet praktiserande tandläkare till 1 943. Proportionen mellan antalet tandläkare och tandtekniker utgjorde alltså 1,8 å 1,9 : 1. Det bör emellertid observeras, att samtliga tekniker ej kunna betraktas som fullt effektiva med hänsyn till att endast en viss del av arbetstiden ägnas åt teknikerarbete. Med ledning av de uppgifter angående arbetstiden i laboratoriet, som lämnas i nyssnämnda undersökning, kan emellertid clet »effektiva» antalet tandtekniker beräknas. Med hänsyn till arbetstidens längd samt förekomsten av biyrke kunna sålunda de 823 tandtekniker, vilka år 1936 voro anställda hos tandläkare, beräknas ha motsvarat omkring 700 effektiva tandtekniker med 8-timmars arbetsdag. Därtill komma de 227 tekniker, som arbetade vid centrallaboratorier, vilka förutsättas ha ägnat sig åt yrket i full utsträckning. Detta innebär, att dessa 1 050 tandtekniker enligt undersökningen av år 1936 i arbetskvantitet motsvarade något mer än 900 effektiva tekniker, vilket ger relationstalet 2 : 1 . Det är dock att märka, att antalet effektiva tandläkare är lägre än antalet praktiserande, varför denna siffra är något för hög. Om man godtager det förhållande mellan antalet praktiserande och effektiva tandläkare, som erhållits från en enquéte, som de sakkunniga använt sig av vid beräkningarna av be hovet av tandläkare 3 , kunna de 1 943 praktiserande tandläkarna anses motsvara cirka 1 800 effektiva. Relationstalet blir därmed något lägre än 2 : 1 . Våren 1946 omfattar medicinalstyrelsens register i allt 1 289 tandtekniker, 1 2 3

A. a. s. 139. A. a, s. 18. Se Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m. m. Del I, SOU 194G: 12, s. 33.

23 av vilka dock 124 uppgivits ha upphört med yrket eller sakna anställning. Av övriga 1 165 tandtekniker äro 416 män och 749 kvinnor. Se följande tablå. A n t a1

Anställda hos tandläkare tandtekniker * . . . . Eget laboratorium 1

män

%

kvinnor

%

146 158 112 416

35 38 27 100

581 146 22 749

78 20 3 100

Samma

%

727 304 134 1165

62 26 12 100

Summa Inklusive statligt och kommunalt aiiställda tandtekniker.

Enligt den av tandläkarinstitutets lärarråd företagna undersökningen år 1936 var andelen tandtekniker anställda hos tandläkare 78 %, medan återstoden hade eget laboratorium eller voro anställda hos tandtekniker. Enligt ovanstående tablå utgör motsvarande andel för närvarande 62 %. En förskjutning mot självständiga laboratorier m. m. har sålunda ägt rum. Enligt medicinalstyrelsens register utgjorde de kvinnliga teknikerna år 1945 64 % av samtliga, medan motsvarande procenttal år 1936 var 68 %. Av de kvinnliga teknikerna äro enligt medicinalstyrelsens register 220 (29 %) även registrerade såsom tandsköterskor. Det kan nämnas, att ungefär samma resultat erhållits enligt en av Svenska Tandsköterskeförbundet företagen undersökning (se nedan s. 28). Antalet effektiva tandläkare uppgår för närvarande till omkring 2 400, medan antalet tandtekniker är ungefär 1160. Relationstalet blir följaktligen 2 : 1 . Om man reducerar totalantalet tekniker till antalet effektiva tekniker enligt de uppgifter om daglig sysselsättning m. m., som framlagts i tandläkarinstitutets förutnämnda undersökning, erhålles sammanlagt omkring 1 000 »effektiva» tandtekniker, vilket antal naturligtvis endast är en ungefärlig uppskattning. Från undersökningen år 1936 kunna vissa upplysningar erhållas om de då hos tandläkare anställda teknikernas utbildning (se nedanstående tablå). Utbildning Hos tandläkare därav nuvarande arbetsgivare » annan tandläkare Hos tandtekniker (centrallaboratorium) Annan utbildning

84 32 52 13 2 Summa 100 Någon upplysning om antalet fullt kompetenta tekniker erhålles dock ej från dessa uppgifter om utbildningen. Tandläkarinstitutets lärarråd anför: 1 »Enligt enquéten äro 436 hos tandläkare anställda tandtekniker utan biyrke. Bland dessa 436 helt med tandteknik sysselsatta personer äro 168 män, d. v. s. 1

A. a. s. 14.

24 ungefär 39 %. Det tandtekniska arbetet inom landet åvilar säkerligen till större delen de tekniker, som antingen äro anställda hos tandläkare eller vid centrallaboratorierna utöva heldagsarbete såsom tandtekniker. Dessa båda kategorier av tekniker (436 + 227) utgöra sammanlagt 663, av vilket antal 333 (168 + 165) äro män, alltså cirka 50 %. De tekniker, som kunna sägas utgöra yrkesfolket på området, äro sålunda ungefär lika fördelade på män och kvinnor. Härtill kommer, att det högkvalificerade teknikerarbetet inom riket säkerligen representeras av centrallaboratorierna och deras teknikerkår, där det manliga inslaget är förhärskande (över 70 %). Den stora gruppen av kvinnor med biyrke (tandsköterskor) bland de tekniker, som äro anställda hos tandläkare, utgör förvisso icke utbildat yrkesfolk i egentlig mening, utan är att beteckna såsom tekniskt mer eller mindre händiga biträden.» Enligt Svenska Tandteknikerförbundet kan år 1945 antalet yrkeskvalificerade tandtekniker uppskattas till 600, vilken siffra betecknas som maximum. Om man med utgångspunkt från å ena sidan lärarrådets diskussionsvis framlagda beräkningar och å andra sidan Svenska Tandteknikerförbundets uppskattning skulle göra en approximation över hur många kompetenta och effektiva tekniker, som motsvaras av det nuvarande totalantalet, bör en siffra på omkring 800 vara försvarlig. För att sammanfatta ovanstående anföres följande tablå. Relation

Antal tekniker enligt medicinalstyrelsens register 1 165 2 :1 Därav beräknade nettoantal effektiva med hänsyn till arbetstid och förekomst av biyrke cirka 1000 2,4:1 Därav beräknade nettoantal effektiva och kompetenta cirka 800 3 :1 Det bör observeras, att osäkerheten i ovan anförda beräkningar nödvändigtvis är stor, men siffrorna torde dock ge en ungefärlig bild av de nuvarande förhållandena. Arbetsmarknadsläget för tandteknikerna karakteriseras — enligt arbetsförmedlingsstatistiken — av ett överskott på arbetskraft. Antalet arbetssökande per ledig plats utgör sålunda, för år 1945 i de tre största städerna 2,4. För manliga tekniker är motsvarande siffra i hela riket 2,2. Samtidigt är emellertid antalet tillsatta platser i förhållande till antalet lediga platser ringa eller ungefär 0,6. Förhållandet tyder på att en stor del av överskottsarbetskraften ej anses kompetent för de lediga platserna. I tabell A har den nuvarande tandteknikerkåren fördelats efter ålder, kön och civilstånd (enligt medicinalstyrelsens register). Tab. A. Ålder vid slutet av år 1945

°g

o

fg

15—20 år . 20—25 » . 25-30 » . 30—35 »» . 3 5 - 4 0 » .. 4 0 - 4 5 »> .. 45—50 » . . 50—.. » .. Okänd åldei

5 39 53 50 31 13 3 4 3

1 16 43 51 45 20 29

4 Summa

10 Män

K v i n n o r

2 2 1

s:a

°g

o

5 41 69 95 84 59 23 37 3

4 92 191 132 89 43 19 29 6

6 33 39 26 14 6 9

h

i 5 1 2 2 11

s:a 4 98 225 176 115 58 27 40 6 749

25 Ungefär hälften av de manliga teknikerna äro ogifta och hälften gifta. De kvinnliga däremot äro till ungefär 80 % ogifta, vilket antyder att en stor del av de kvinnliga teknikerna lämna yrket i samband med giftermål och barnsbörd. Detta förhållande är av största betydelse vid beräkningar av kårens storlek i framtiden. De kvinnliga teknikerna ha framskrivits till år 1980 under förutsättning av den giftermålsfrekvens och fruktsamhet, som varit rådande i riket under åren 1936—1940. Av de kvinnor, som ingått äktenskap, ha därvid 40 % antagits sluta arbeta till följd av giftermål och bamsbörd under femårsperioden närmast efter äktenskapets ingående. Av de gifta förvärvsarbetande kvinnor, som senare fått barn (enligt fruktsamhetsantagandet), ha. 60 % antagits lämna yrket vid barnsbörden. I de åldersklasser, där giftermålsfrekvens och fruktsamhet är betydande — och därmed även avgången från yrket — har ej räknats med någon dödlighet. Avgången från yrket på grund av döden är nämligen försvinnande liten i jämförelse med avgång i samband med giftermål och barnsbörd, och faller därför inom felgränserna för dessa antaganden. I högre åldrar däremot har räknats med den dödlighet, som varit rådande i riket under åren 1936—1940. För de manliga teknikerna har icke räknats med annan avgång än på grund av döden. Slutligen har det antagits, att tandteknikerna ej utöva yrket vid högre ålder än 65 år. I tabell B åskådliggöres resultatet av framskrivningen. Tab. B. Antal tekniker av den nuvarande teknikerkåren kvarstående i yrket vid slutet av år

Män

Kvinnor

Summa

Därav beräknade nettoantal effektiva och kompetenta tekniker

1950 1960 1970 1980

380 330 180 40

590 420 310 110

970 750 490 150

680 520 340 100

Teknikerkåren minskas sålunda hastigt till sin storlek under ovannämnda förutsättningar, vilket — som redan framhållits — främst är beroende på yrkets karaktär av genomgångsyrke för kvinnorna. På motsvarande sätt är det möjligt, att med olika förutsättningar rörande nyrekryteringen beräkna antalet tekniker under de närmaste årtiondena. Ytterligare några antaganden måste dock därvid göras. Det har sålunda i det följande förutsatts, att samtliga tekniker, som inträda i kåren, äro i åldern 20—25 år samt att de äro fullt kompetenta och effektiva. Dessutom är det nödvändigt att räkna med en viss framtida proportion mellan antalet män och kvinnor bland de »nyexaminerade» teknikerna. Beräkningarna äro här utförda under förutsättning av proportionen 1 man per 2 kvinnor respektive per 1 kvinna,

26 I tabell C redovisas resultatet av framskrivningen. Tab. C. Tandteknikcrkårens storlek om vid slutet av varje femårsperiod har inträtt i kåren 200 tekniker med

300 tekniker med

400 tekniker med

500 tekniker med

proportionen män/kvinnor

proportionen män/kvinnor

proportionen män/kvinnor

proportionen män/kvinnor

År

1950 1960 1970 1980

1 :2

1 :1

1 :2

1 :1

1 : 2

1 :1

1 : 2

1 : 1

880 1020 1050 1010

880 1050 1120 1 120

980 1270 1410 1470

980 1 320 1510 1630

1080 1 520 1760 1920

1080 1580 1900 2 140

1180 1770 2 110 2 370

1180 1840 2 290 2 650

Det måste än en gång understrykas, att de redovisade framskrivningarna icke få betraktas annat än som högst approximativa, De visa endast den framtida utvecklingen under vissa bestämda antaganden. Det framtida behovet av tekniker vid proportionerna 2 :1, 2,5 :1, 3 :1 och 4 :1 mellan antalet tandläkare och tekniker åskådliggöres i tab. D. Tab. D. År

1950 1960 1970 1980

Antal effektiva tandläkare

2 660 3 770 4510 4 990

Antal effektiva och kompetenta tekniker vid proportionerna 2:1

2,5 : 1

3: 1

4: 1

1330 1890 2 260 2 500

1060 1510 1800 2 000

890 1260 1500 1660

670 940 1130 1250

De sakkunniga erinra om att anförda siffror rörande det framtida antalet effektiva tandläkare bygga på bland annat förutsättningen om en årlig examination av 180 tandläkare. Skulle antalet årligen utexaminerade tandläkare överstiga nämnda siffra, innebär detta ett däremot svarande ytterligare ökat behov av tandtekniker och tandsköterskor. Med de antaganden och förutsättningar, för vilka här närmare redogjorts, erfordras för att fylla det teoretiska behovet av tandtekniker vid en konstant relation mellan antalet tekniker per tandläkare av 1 på respektive 2, 2,5, 3 och 4, att det årligen i riket sammanlagt utbildas för varje sådant fall omkring 100, 80, 65 och 50 tandtekniker (jfr tab. C och D). Härtill kommer det antal, som erfordras för att täcka den brist, som redan nu föreligger. Sådana framräkningar få emellertid icke tillmätas annat och mera än att vara en vägledande uppgift för bedömandet av ett framtida behov. Det ligger i sakens natur, att alla antaganden om en för de närmaste 20—30 åren konstant relation mellan

27 antalet tekniker och tandläkare i och för sig äro verklighetsfrämmande, då de bland annat förutsätta, att den tekniska utvecklingen på området skulle stå stilla. Såsom i det föregående framhållits har relationen för folktandvårdens vidkommande uppskattats till i genomsnitt 1 på 2 å 2,5 tandläkare, och i vissa fall till och med 1 på 1. I en framtid, då arbetsuppgifterna, kanske ha förskjutits och verksamhetens omfattning i grund förändrats, kan denna relation emellertid bliva en annan. Det är dessutom nu omöjligt att göra några bestämda uttalanden om vilken utveckling, som kommer att ske i fråga om de privatpraktiserande tandläkarnas sätt att tillgodose sina behov av teknisk assistans. Utvecklingen kan måhända gå därhän — såsom den redan gjort i U. S. A. •—• att de enskilda privatanställda teknikerna praktiskt taget försvinna och ersättas med stora kommersiella laboratorier med för varje detalj starkt specialiserad personal. Ytterligare några av de många faktorer, som inverka på tillförlitligheten av en beräkning av denna art, förtjäna att omnämnas. Omfattningen av och svårighetsgraden i protesarbetet tenderar att öka enligt en uppfattning, som hävdas av många protetiker. Andra åter inta en motsatt ståndpunkt och anse i varje fall, att inom överblickbar framtid den fortskridande saneringen kommer att ställa så mycket mindre krav på teknikerassistans, att även om de komplicerade protesarbetena både relativt och absolut öka, behovet av teknikernas arbetskraft kommer att minska. De sakkunniga anse för sin del med utgångspunkt från vad här anförts, att det totala utbildningsbehovet av kompetenta tandtekniker på längre sikt kan antagas vara minst 75 årligen; att motsvarande högre.

siffra under den närmaste tioårsperioden

ligger

väsentligt

II. Tandsköterskor. Behovet av tandsköterskor kan så till vida lättare överskådas än behovet av tandtekniker, som det är alldeles uppenbart, att varje tandläkare normalt behöver minst en tandsköterska. Det förefaller dock ej uteslutet, att behovet i själva verket är något större, exempelvis 3 sköterskor på 2 tandläkare eller 4 sköterskor på 3 tandläkare. Det förtjänar här erinras om att tandsköterskan förutom sin assistans i det egentliga tandvårdsarbetet i allmänhet även sköter om kortregister, tager emot patienter m. m. samt biträder vederbörande tandläkare vid upprättande av de omfattande ekonomiska och statistiska redogörelser, som därjämte krävas i folktandvården. För närvarande uppgår antalet tandsköterskor till omkring 2 600 enligt det register, som finns upplagt i medicinalstyrelsen. Antalet överensstämmer väl med det nuvarande antalet tandläkare — 2 730 legitimerade motsvarande omkring 2 400 »effektiva». Man kan antaga, att en del av tandsköterskorna ej äro att räkna som fullt effektiva, d. v. s. endast äro deltidsarbetande i yrket. Antager man samma förhållande för tandsköterskorna som för teknikerna mellan totalantal och antal effektiva, erhålles som resultat omkring 2 240 effektiva sköterskor. För närvarande skulle alltså föreligga en brist på minst ett hundratal sköterskor.

28 En undersökning, som företagits av Svenska Tandsköterskeförbundet på basis av en enquéte, vid vilken samtliga tandsköterskor i riket tillskrivits och ett till synes betryggande antal svarat, har givit vid handen, att omkring 200 av sköterskorna även äro sysselsatta med teknikerarbete. Antalet sådana tandsköterskor enligt medicinalstyrelsens register över tandtekniker uppgick till 220. (Se s. 23.) Från nyssnämnda undersökning har även erhållits vissa uppgifter angående den nuvarande tandsköterskekårens utbildning. Det övervägande antalet tandsköterskor har erhållit sin utbildning hos privatpraktiserande tandläkare (87 96), medan de återstående fördela sig jämnt på tandläkarinstitutet, Eastmaninstitutet eller privata skolor. Det kan även nämnas, att i runt tal 15 % av tandsköterskorna ha uppgivit, att de i viss utsträckning erhållit teknikerutbildning. Det bör understrykas, att de anförda procenttalen endast äro ungefärliga, beroende på att de endast avse den femtedel av tandsköterskorna, som inkommit med svar vid enquéten. Av undersökningen framgår även tandsköterskornas allmänna skolutbildning (jfr följande tablå). Folk- och fortsättningsskola 38 % Högre folkskola 12% Folkhögskola 9 % Realskola, kommunal mellanskola eller flickskola utan examen 15 % Realexamen eller normalskolekompetens 27 % Summa 100 % Från medicinalstyrelsens register har genom tillmötesgående från styrelsens sida kunnat erhållas tandsköterskekårens fördelning efter ålder och civilstånd (se tab. E). Där anförda siffror äro ungefärliga, emedan registret ej torde vara fullt aktuellt. Det framgår av tabellen, att ungefär 3A av tandsköterskorna äro ogifta. Yrket har sålunda liksom beträffande tandteknikerna karaktär av genomgångsyrke, Tab. E. Ålder vid slutet av år 1945

15-20 år 20-25 » 25—30 » 30-35 » 35—40 » 40—45 » 45—50 » 50 » Okänd ålder

Ogifta

Gifta

Summa

52 471 680 356 186 97 48 26 10 1926

69 241 203 95 48 12 8 1 677

52 540 921 559 281 145 60 34 11 2603

Summa Änkor och frånskilda ha ej kunnat särskiljas från gifta. 1

29 vilket även framgår av åldersfördelningen. Endast en mindre del av kåren (cirka 21 %) är äldre än 35 år. De sakkunniga ha på motsvarande sätt som beträffande tandteknikerna företagit en framskrivning av den nuvarande tandsköterskekåren till år 1980, varvid räknats med samma antaganden om dödlighet och annan avgång från yrket. (Se s. 25.) Beräkningarna ha ävenledes utförts under olika förutsättningar angående nyrekryteringen till yrket. Resultatet åskådliggöres i tab. F. Tab. F. År

1950 1960 1970 1980

Av den nuvarande kåren kvarstå vid slutet av vidstående år

Därav beräknat nettoantal effektiva

1980 1320 850 150

1710 1140 740 130

Tandsköterskekårens storlek om vid slutet av varje femårsperiod nedanstående antal har inträtt i kåren 1 100

1 200

1 300

1 400

1 500

2 810 3 610 3 930 3 980

2 910 3 840 4 220 4 330

3 010 4 070 4 510 4 680

3 110 4 290 4 800 5 030

3 210 4 510 5 090 5 380

Tandsköterskor, om vilkas ålder uppgift saknas, ha uteslutits. Därjämte ha de sakkunniga vidare uteslutit tandsköterskor i åldrarna över 60 år med hänsyn till att det endast i undantagsfall torde vara möjligt att i sådana åldrar utöva, detta krävande yrke. I fråga om tandsköterskorna, visar arbetsförmedlingsstatistiken, att det föreligger en tydlig brist på arbetskraft. Antalet arbetssökande per ledig plats utgjorde sålunda år 1945 i de tre största städerna endast 0,6, medan antalet tillsatta platser per ledig uppgick till ungefär 0,7 5, vilken siffra givetvis skulle vara större om ej antalet arbetssökande understeg antalet lediga platser i så stor utsträckning som är fallet. Utbildningsbehovet av tandsköterskor ha de sakkunniga ansett sig kunna beräkna med något större anspråk på överensstämmelse mellan kalkylerna och den framtida verkligheten än i fråga om tandteknikerna. Med reservation för förändringar i de sakkunnigas antaganden rörande avgång från yrket kan man med ledning bland annat av ett studium av tab. D och F anföra följande. Om tandläkarkårens storlek ökas ungefär i den omfattning och den takt, som angivits i de sakkunnigas betänkande del I, kommer detta att nödvändiggöra, att det årligen utbildas sammanlagt omkring 250 tandsköterskor.

30 Kap. 4. Tandtekniker- och tandsköterskeutbildningen i andra länder. För ordnandet av tandtekniker- och tandsköterskeundervisningen ha de sakkunniga ansett det vara av värde att göra sig underrättade om motsvarande förhållanden i utlandet, Med ledning av de upplysningar, som kunnat införskaffas, lämnas sålunda i det följande en summarisk redogörelse för tandtekniker- och tandsköterskeutbildningen i ett antal främmande länder.

I. Tandteknikerutbildningen. I Danmark är tandteknikeryrket erkänt av staten den 4 september 1934 såsom fack under lärlingslagen. Sålunda skall tandteknikerutbildningen ske i enlighet med de bestämmelser, som föreskrivas i lärlingslagen. Lärlingstidens längd och minimilöner samt regler för utbildningen och avläggandet av prov (»Svendepröve») framgå av ett cirkulär från Arbets- och Socialministerierna av den 21 augusti 1941. Lärlingstiden är fastställd till 4 år och är förlagd till tandläkares eller tandteknikers laboratorium. Som läromästare godkännas blott tandläkare samt tandtekniker, som själva äro fackmässigt utbildade, och mästaren skall själv dagligen syssla med de tre fackämnen, som utbildningen omfattar, nämligen kautschuk-, guld- och porslinsteknik. På laboratoriet skall finnas erforderlig plats och utrustning härför. När lärlingen börjar sin lärotid skall ett särskilt lärlingskontrakt upprättas och insändas till den kontraktgodkännande myndigheten. Läromästaren innehåller varje vecka 1 krona av lärlingens lön, och detta belopp insattes på en sparkassebok i och för användning vid lärlingens uppehåll vid fackets verkstadsskola. Kvinnliga lärlingar få icke under lärlingstiden tjänstgöra som tandsköterskor. Medan lärlingen är i 4-årig lära på tandtekniskt laboratorium går han också på teknisk skola, av vilka det finns 332 i Danmark. Undervisningen vid teknisk skola omfattar l:a läroåret: teckning och geometri; 2l/-2 timmar 3 kvällar i veckan; 2:a » : teckning av tänder; terminologi; skuggteckning; samma undervisningstid som l:a året; 3:e och 4:e läroåret: tandmodellering i lera; utskärning av tänder i gips; som läroböcker användas Krogh-Poulsens »Tändernas morfologi» och Ryes »Materiallära för tandtekniker»; 2V2 timmar 2 kvällar i veckan för modellering och 2V2 timmar 1 kväll i veckan för materiallära. I Köpenhanmn finns dessutom för facket en verkstadsskola, där dagskola under hälften av augusti månad hålles för lärlingar från hela landet, vilka varit i lära under 3 år. På verkstadsskolan sysselsättas lärlingarna med olika

31 praktiska arbeten inom de olika tandtekniska disciplinerna, så upplagda att eventuella större eller mindre brister i deras utbildning kunna påvisas, vilka avhjälpas under resten av lärlingstiden. När de 4 läroåren äro gångna, kommer lärlingen tillbaka till verkstadsskolan för att undergå s. k. »Svendepröve» inför en särskild prövningsnämnd, bestående av fyra fackutbildade medlemmar, av vilka två utses av »Faellesrepresentationen for dansk Haandvaerk og Industri» (arbetsgivarorganisationen) och två av »Dansk Tandteknikerforbund». Efter godkända prov blir lärlingen förklarad för utlärd tandtekniker. För närvarande finnes ingen begränsning å det antal lärlingar, som läromästaren äger rätt att hålla sig med. Man menar, att man har en viss kontroll å lärlingsantalet genom »Svendeprövet». Dock överväger man att få fastslaget bestämda regler för huru många lärlingar en mästare får ha i förhållande till antalet anställda tandtekniker. Sedan utbildningen av tandtekniker kommit under »Laerlingsloven» har antalet anställda lärlingar sjunkit, men i gengäld få samtliga lärlingar en likartad, offentligt kontrollerad utbildning, varför yrkets standard höjts. Antalet årligen antagna lärlingar var 1942: 14, 1943: 18, 1944: 30, 1945: 13 och 1946 intill den sista april: 22. Är 1928 togo tandläkarorganisationerna i Finland initiativ till en skola, som för sin verksamhet erhöll statsunderstöd. Skolan, som upprätthölls av Finlands Tandläkarförbund, var helt oberoende av universitetets odontologiska inrättning. Chefen för skolan var tandläkare. Skolans kurstid var 2 år. Efter kursens genomgående fick eleven ett avgångsbetyg. År 1932 framställde tandteknikerorganisationen, som ansåg kurstiden för kort, förslag om att kursen skulle göras fyraårig. Detta avstyrktes från skolans ledning, som befarade att det då skulle bli svårt att få elever till kurserna. Efter några års verksamhet nedlades skolan. Senare arbetade tandläkarnas och tandteknikernas organisationer för att lösa utbildningsfrågan. I avvaktan på att en lärlingsplan skulle utarbetas och fastställas, föreslogs att tandteknikerna skulle inregistreras hos medicinalstyrelsen. För att bli införd i registret fordrades att ha arbetat i yrket minst 4 år, och skulle intyg härom företes av tandtekniker. Vidare skulle jämväl uppvisas kompetensbevis från minst två tandläkare. Kommittén, som hade hand om utarbetandet av en läroplan för tandtekniker, blev färdig härmed i princip 1939 men måste då avbryta arbetet på grund av kriget. Arbetet upptogs 1945. Enligt den tilltänkta utbildningsplanen skulle lärlingstiden omfatta fyra år, för vilken tid viss lön med årlig förhöjning skulle utbetalas. Utbildningen skulle äga rum å tandtekniskt laboratorium, vars ägare eller föreståndare måste vara leg. tandläkare eller tandtekniker. Högst 3 elever skulle samtidigt få utbildas å ett och samma laboratorium. Vid sidan om den praktiska undervisningen skulle eleven även erhålla teoretisk undervisning, anordnad av medicinalstyrelsen. Lärotiden avslutas med praktiskt yrkesprov inför en prövningsnämnd, bestående av tandläkare

32 och tandtekniker. Efter godkänd praktisk prövning upptages den så utbildade teknikern i medicinalstyrelsens tandteknikerregister. Det är sålunda meningen, att endast på så sätt utbildade tandtekniker skulle ha rätt att utöva yrket. Tandteknikeryrket i Norge inrangerades genom kunglig resolution av den 21 maj 1937 under norsk hantverkslag. Lärotiden är fem år, varefter fackprov avläggas. Förutom de vanliga fackproven består »svennepröve» av muntlig examen. Proven avläggas på så sätt, att en prövningsnämnd utses att bedöma lärlingen under hans arbete. Prövningsnämnden består av 3 medlemmar, och sådana nämnder finnas i Oslo och Bergen. Nämnden består av två tandtekniker och en lärling. Om en lärling efter avlagd examen önskar starta eget laboratorium, måste han arbeta ytterligare två år hos mästare för att få lärlingsbrev. Härvid avläggas prov i bokföring och kalkylation. Man har även haft uppe spörsmålet om fackskola och dryftat detta med »Psykotekniks Pröveanstalt ved Oslo Fag- og Forskoler». Meningen var att man där skulle pröva dem, som skola börja yrket. I Schweiz står tandteknikeryrket liksom flertalet andra yrken under statlig (Edsförbundets) kontroll. En lärlingskommission övervakar lärlingsförhållandena och har även hand om den slutgiltiga prövningen. Enligt nuvarande lärlingsreglemente av den 24 september 1936 skall den blivande tandteknikern gå som lärling å dentallaboratorium i 3 år. Som bottenskola för inträde i yrket fordras 8-klassig folkskola, Lärlingen erhåller lön av arbetsgivaren (månatligen från 30 till 100 Fr.). Under lärlingstiden måste lärlingen besöka någon av yrkesskolorna, som finnas ordnade i Bern, Ziirich, Basel, S:t Gallen, Lausanne och Geneve. Någon enhetlig kursplan har ännu icke tillämpats, men sådan föreligger nu i detalj utarbetad av den federala byrån för industri, handel och arbete. Enligt nämnda plan skall bland annat yrkesskolan för tandtekniker omfatta minst 600 och högst 960 undervisningstimmar, fördelade med minst 200 timmar per år och 5 veckotimmar under 40 skolveckor. Läroämnena i yrkesskolan äro i studieplanen angivna till art och omfattning. De avse i huvudsak att bibringa den för den praktiska utbildningen nödvändiga, grundläggande teoretiska undervisningen. Efter lärlingstidens slut avlägges slutgiltig prövning, varefter diplom som tandtekniker utfärdas. Man överväger för närvarande att utöka utbildningstiden till 4 år, då den nuvarande anses vara i det kortaste laget. Det uppgives, att den privata, geschäftsartade tandteknikerutbildningen, som tidigare florerat, har försvunnit, sedan ovanstående ordning kommit till stånd. Årligen utbildas i runt tal 70 tandtekniker, d. v. s. ungefär lika många som det årliga antalet nyexaminerade tandläkare. Trots det relativt stora antalet nyutbildade tandtekniker finns för närvarande ingen arbetslöshet. Det uppgives, att 2/z av tandteknikerna äro anställda å tandläkares laboratorier

33 och resten, d. v. s. Vs, vid kommersiella. Ungefär 10 % av tandteknikerna äro kvinnliga. Genomsnittsåldern är för närvarande 35 år. Då det för närvarande finns cirka 2 200 legitimerade tandvårdsutövare i Schweiz och cirka 1400 tandtekniker blir relationstalet mellan tandläkare och tandtekniker 1,6 : 1. Liksom i andra länder arbetade tandteknikerna i U.S.A ursprungligen uteslutande å tandläkarnas privatlaboratorier. Efterhand började de emellertid alltmer i egen regi driva s.k. kommersiella laboratorier, som för tandläkarnas räkning utförde nödiga tandtekniska arbeten. Denna utveckling, som under senare årtionden är karakteristisk för många länder, kan sägas ha avancerat längre i U.S.A. än annorstädes. År 1944 beräknade man sålunda, att det fanns omkring 2 800 kommersiella laboratorier i hela U.S.A. eller ungefär ett laboratorium på omkring 25 tandläkare. Det beräknas, att för närvarande 90 % av tandläkarna betjänas av kommersiella laboratorier. Det är sålunda blott en mindre del, 10 %, av tandläkarna, som ha egna tandtekniker anställda. Antalet tandtekniker i U.S.A. beräknas för närvarande (1946) uppgå till omkring 16—18 000 eller en tandtekniker på ungefär fyra tandläkare. Tandteknikerutbildningen är ej enhetligt ordnad och reglerad. Den omhänderhas i stort sett av det privata initiativet. Tidigare skedde utbildningen oftast hos privattandläkaren på dennes laboratorium. Numera försiggår den vanligen vid de kommersiella laboratorierna eller vid privata, affärsmässigt betonade yrkesskolor, som äro av högst varierande karaktär och standard. Ofta drivas och skötas dessa privatskolor av tandtekniker, som icke ens äro kompetenta att sköta en vanlig teknikertjänst å ett kommersiellt laboratorium, och deras lärarförmåga är ofta svag för att ej säga obefintlig. Produkten blir som följd härav högst varierande till sin kvalitet. Förhållandena inom yrket bli ofta i olika hänseenden mindre trivsamma. Jämsides med välutbildade, kunniga och skickliga tandtekniker finns det svagt utbildade, som äro fuskare i yrket. De senare försöka sig för övrigt ej sällan på illojal utövning av tandläkekonsten. Utbildningsproblemet för tandteknikerna har därför i U.S.A. under senare årtionden varit ständigt aktuellt, och man har försökt finna lösningar, som skulle kunna åvägabringa bättre förhållanden. Såvitt införskaffade upplysningar ge vid handen, har man emellertid ännu icke i någon stat i U.S.A. funnit någon form för tandteknikernas utbildning och legalisering, som accepterats eller sanktionerats både av de officiella myndigheterna och tandläkar- och tandteknikerorganisationerna. I några stater räknar man emellertid med att snart få uppgjorda förslag till en viss statlig reglering av tandteknikernas utbildning och verksamhet genomförda, I staten Michigan exempelvis gå dessa förslag i korthet ut på att få tandteknikernas utbildning enligt särskilda bestämmelser fastställd till en fyraårig lärlingstid hos en tandläkare på dennes laboratorium eller hos en auktoriserad tandtekniker, som driver ett eget kommersiellt laboratorium, varefter lärlingen skall underkastas prövning, och, om han godkännes, registreras som auktoriserad tandtekniker 3 — 17 95 46

34 av delstatens tandläkarstyrelse (»Dental Board»). Registreringen skall sedan årligen förnyas. Endast en auktoriserad tandtekniker skall få tillstånd att utöva yrket hos en tandläkare eller på ett kommersiellt dentallaboratorium. Vidare innebär förslaget, att en auktoriserad tandtekniker, som vill driva eget laboratorium, skall göra framställning om särskild licens härför hos delstatens tandläkarstyrelse, som efter inspektion av laboratorielokalerna m. m. har att bevilja sådan licens. Tandteknikerorganisationerna i vissa stater ha själva, i avvaktan på en statlig reglering, sökt införa plan och standard vid elevutbildningen. Sålunda ha laboratorieägarnas föreningar i Ohio, Michigan och Wisconsin nyligen utarbetat detaljerade bestämmelser härför, vilka man hoppas få allmänt accepterade och tillämpade av samtliga laboratorieföreståndare i nämnda stater. Enligt dessa bestämmelser skall eleven genomgå en fyraårig närmare angiven utbildning, varefter prövning anställes av en särskild prövningsnämnd, som efter godkännande av examinanden åt denna utfärdar »certifikat» som tandtekniker. »The American Dental Association» 1 (A.D.A.) försöker för närvarande genomföra en s. k. ackrediteringsplan för kommersiella dentallaboratorier (»Accreditation Plan for Dental Laboratories»). Denna ackreditering innebär ett erkännande från A.D.A., att ett dentallaboratorium håller en viss närmare angiven standard och i övrigt uppfyller vissa allmänna fordringar, som kunna ställas på ett välskött dentallaboratorium. Avsikten med denna ackreditering, för vilken det föreligger i detalj utarbetade bestämmelser, är att söka stödja och bistå de goda laboratorierna samt befordra ett gott samarbete mellan tandläkare och tandtekniker. På den vägen hoppas A.D.A. också kunna höja standarden på de tandtekniska prestationerna överlag och därmed även stimulera till en förbättrad tandteknikerutbildning. Tandteknikerna äro icke helt övertygade härom och mena, att en sådan plan ej kan bli till någon större nytta, så länge den ej inkluderar effektiva åtgärder för reglering och förbättring av tandteknikerutbildningen. Det förefaller också som om det skulle erbjuda svårigheter att i praktiken genomföra denna ackrediteringsplan. Slutligen må här erinras om att »The Council on Dental Education» 1 nyligen har för tandtekniker förordat anordnandet av särskilda systematiska utbildningskurser, förlagda till tandläkarinstituten, och har fördenskull framlagt några principiella synpunkter och anvisningar rörande dessa kurser. Bland annat forordas till att börja med en två-årig kursplan. I Kanada har i provinsen Quebec 2 den 3 juni 1944 i en särskild tandteknikerlag (»Dental Technicians Act») utfärdats bestämmelser, som i olika hänseenden skola reglera tandteknikeryrket. Enligt denna lag skall bland annat tillsättas en särskild permanent tandteknikernämnd, som får till uppgift att reglera tandteknikernas verksamhet och deras utbildningsförhållanden. Denna 1

Se not å s. 12. »Dominion of Canada» är som bekant, liksom U. S.A., en förbundsstat, där varje provins utgör en delstat med egen regering ocb folkrepresentation. 2

35 nämnd skall bestå av 8 medlemmar, av vilka 4 skola utses av styrelsen för tandteknikerförbundet i provinsen och 4 av provinsens tandläkarstyrelse (»Provincial Board of Dental Surgery»). Av de 4 senare skola 2 vara professorer i odontologi, representerande de odontologiska fakulteterna vid respektive McGill- och Montrealuniversiteten i Montreal. De reglementen och förordningar, som denna nämnd får befogenhet att utfärda i ovanstående syfte, skola godkännas och sanktioneras av provinsguvenören i sittande råd. Nämnda reglementen och förordningar skola bland annat avse anordnandet av skolor, laboratorier eller särskilda kurser för tandtekniker. Tandteknikerlagen reglerar för övrigt ganska ingående teknikernas organisationer, deras befogenheter, verksamhet m. m: Med denna lag hoppas man kunna sanera förhållandena inom tandteknikeryrket, vilka hittills, liksom i flera andra länder, varit föga tillfredsställande. Enligt uppgift har en liknande lag njdigen även antagits i provinsen Ontario. Närmare upplysningar härom ha icke kunnat införskaffas. Tandteknikerutbildningen i England äger huvudsakligen rum hos privattandläkarna å deras tandtekniska laboratorier. Enligt de överenskommelser, som nyligen träffats mellan tandtekniker- och tandläkarorganisationerna, skall den blivande tandteknikern tillbringa 5 lärlingsår på laboratorium. Under lärlingstiden utbetalas lön efter för vart år stigande skala. Efter denna tid betraktas lärlingen som utlärd och blir i lönehänseende benämnd tandtekniker av 2:a klass. Han skall då vara kompetent att å laboratorium självständigt utföra ordinärt förekommande tandtekniska arbeten. Som tandtekniker av l:a klass rubriceras en tekniker, som, förutom en duktig all-round yrkesman, även skall vara kompetent att utföra mera krävande tandtekniska arbeten, såsom mera komplicerade krön- och broarbeten, ortodontisk apparatur, porslinsarbeten, kirurgisk protes etc. Som tandtekniker av 3:e klass rubriceras en tandtekniker, som ej genomgått en mera systematisk 5-årig elevutbildning och vars kompetens är påtagligt begränsad med hänsyn till erfarenhet, träning och fallenhet. Jämsides med den rent praktiska lärlingsutbildningen å dentallaboratorium har man i London för tandteknikerelever påbörjat dag- och kvällskurser, som arrangeras av »City and Guilds of London Institute, Departement of Technology», som närmast motsvarar en kommunal, teknisk yrkesskola. Vid tre av denna institutions avdelningar i London (»Borough Polytechnic», »Northwestern Polytechnic» och »Northampton College of Technology») har undervisningen kommit igång. En fullständig kurs för tandteknikerelever är utsträckt över 5 år med undervisning 3 gånger i veckan (varje gång med 2 timmar, sålunda 6 timmar i veckan under ett skolår, som omfattar 26 30 veckor). Läroämnena äro kemi, fysik, metallurgi, materiallära, teckning och tandteknik. Kurserna äro jämförelsevis grundliga och omfatta även praktiska övningar och laborationer. Kursavgifterna äro obetydliga. I slutet av det tredje kursåret kan en s. k. intermediär examen avläggas och efter ytterligare två år förrättas slutexamen, varefter bevis på avlagd teknologisk exa-

36 men, »Full Technological Certificate» utfärdas av »City and Guilds of London Institute». Meningen är att liknande kurser för tandteknikerelever skola anordnas vid ett flertal tekniska yrkeskolor i olika delar av England. I London har redan inretts ett nytt tandtekniskt laboratorium vid den ena av ovannämnda yrkesskolor, nämligen »Borough Polytechnic», där allt av modern profetisk laboratorieteknik kan utföras. Detta laboratorium kommer att vara öppet för undervisning 4 dagar i veckan. Tandteknikerna i Frankrike utbildas i huvudsak vid tandläkarnas eller tandteknikernas laboratorier. Elevtiden är vanligen tre år. Elevutbildningen följer ingen fast upplagd plan, varför kvaliteten på undervisningen blir högst varierande och slutresultatet mycket heterogent. I Paris och på några andra platser i landet finnas tandteknikerskolor anordnade. Den bästa av dessa är inrättad vid protesavdelningen, tillhörande ett av tandläkarinstituten i Paris, nämligen »École Dentaire de Paris». Denna tandteknikerskola började sin verksamhet 1926, men den praktiska undervisningen måste här nedläggas 1944, enär de för denna undervisning utnyttjade laboratorieutrymmena måste tagas i anspråk för det då ökade antalet tandläkarstuderande vid detta institut. Kursen för tandtekniker varade här två år och omfattade både teoretisk och praktisk undervisning. Härför utnyttjades tandläkarinstitutets lärare och övriga tillgängliga resurser. Efter det eleven genomgått samtliga kurser och övningar anställdes examen inför en särskild prövningsnämnd, utsedd av direktionen för yrkesundervisning och prefekturen i departementet Seine. Efter godkänd examen utfärdas ett »certifikat i profetisk färdighet». Denna skola har även givit kortare kompletteringskurser för äldre tandtekniker. För närvarande är, som nämnt, den praktiska undervisningen nedlagd en tid framåt, men de teoretiska kurserna givas fortfarande för elever, som erhålla sin praktiska utbildning vid privata dentallaboratorier. Förutom denna av de offentliga myndigheterna kontrollerade yrkesskola för tandtekniker finnes det några andra i olika delar av landet. De äro belägna i Toulouse, Rouen, Moissac, Nancy och Strasbourg och äro anordnade av tandtekniker- och laboratorieägarorganisationerna. Närmare upplysningar om dessa ha emellertid ej kunnat erhållas. Trots de framsteg som ovanstående åtgärder i och för sig innebära, är tandteknikerutbildningen likväl fortfarande i det stora hela illa ordnad. Strävandena gå därför ut på att söka få till stånd en för hela landet gällande fast plan och organisation. Från den franska tandteknikerorganisationen ha härutinnan framlagts förslag, som i korthet gå ut på följande. Ingen tandläkare eller laboratorieägare bör få elever för utbildning till tandtekniker utan att först ha erhållit tillstånd härtill från en särskild tandteknikerkommission, sammansatt av representanter från tandläkarna, laboratorieägarna och tandteknikerna. Denna kommission har bland annat att avgöra, huruvida förutsättningar för elevutbildning förefinnas i form av labora-

37 torielokaler, utrustning och kompetenta läromästare. Antalet elever bör årligen begränsas till ett visst procenttal i förhållande till antalet förefintliga tandtekniker, så att ej tandteknikeryrket överrekryteras. För att bli elev bör bland annat fordras viss föreskriven skolbildning samt uttalade manuella anlag. Ingen tandläkare bör få utbilda elever utan att i sin tjänst ha minst en utbildad tekniker. Laboratorieägare, som själva äro tandtekniker och utöva yrket, få antaga elever. Tandteknikerkommissionen bör utse tillsyningsmän, som besöka eleverna och kontrollera deras framsteg. Elever, som visa sig olämpliga för yrket, böra i tid avstängas från fortsatt utbildning och en läromästare, som ej tillräckligt sysselsätter sig med elevens undervisning, bör fråntagas sin elev. Samtidigt med den rent praktiska utbildningen bör ordnas lämplig teoretisk undervisning. Efter den 3-åriga elevtidens slut anställes prövning enligt särskilda föreskrifter. Om denna goclkännes erhåller eleven ett »Certificat d'Aptitude Professionelle». Efter ytterligare 2 a 3 års praktikanttid och bevistandet av särskilda fortsättningskurser bör avläggas en andra examen, varefter yrkesdiplom som tandtekniker utfärdas (»Brevet professionel»). Därutöver bör även en tredje examen kunna få avläggas av de duktigaste tandteknikerna, som önska erhålla mästardiplom (»Brevet de Maitrise»). Tandteknikeryrket lyder i Tyskland under därvarande hantverksförordning. Innan lärlingsprov kan avläggas, måste lärlingen ha arbetat i yrket 4 år hos mästare. Under lärotiden verkställas prov flera gånger, som kontrolleras av en prövningsnämnd, huruvida mästaren är lämplig som lärare, och huruvida lärlingen har lärt sig vad han borde. Fackskola måste bevistas under lärlingstiden. Av Tysklands 4 500 laboratorieanställda tandtekniker äro 500 elever. Om en lärling önskar starta eget laboratorium, måste han underkasta sig mästarprov och måste han därvid ha varit lärling i 5 år. Mästarprov kan endast avläggas vid sådan skola, där alla grenar av yrket förekomma. Förutom fackprov genomgår han muntligt förhör, varvid han får visa, att han äger kunskaper i laboratoriedrift, hantverksrätt, föreningsrätt och socialt vetande. Fullständiga läroböcker finnas för tandtekniker i bokföring och kalkylation.

II. Tandsköterskeutbildningen. I Danmark förekommer för närvarande ingen genom stat eller kommun enhetligt ordnad undervisning av tandsköterskor, »klinikassistenter», utan denna försiggår helt privat hos tandläkare, varför deras utbildning blir ganska växlande och ofta bristfällig. Strävandena gå därför för närvarande ut på att få till stånd en genom det offentligas försorg ordnad undervisning, så att tandsköterskan får en verklig fackutbildning, vilken gör henne bättre ägnad att som tandläkarens biträde fylla sin uppgift inom både den privata och offentliga tandvården. I avvaktan på att de offentliga myndigheterna skola börja ta hand om undervisningen har man likväl under tiden sökt få till stånd en bättre ordning för

38 den privata utbildningen. År 1944 gjordes sålunda en överenskommelse mellan Dansk Tandlaegeforening och Klinikassistenternes Sammenslutning, varvid vissa riktlinjer och bestämmelser uppdrogos för utbildning av tandsköterskeelever. Densamma fastställdes sålunda till två år, varvid ingen elev skulle anses fullt utbildad förrän efter fyllda 18 år. De två första månaderna räknades som provtid. Viss, mindre lön skulle efter en stigande löneskala utgå under hela elevtiden. Utbildningen omfattar följande. 1. Renhållning av inventarier i operations- och väntrum. 2. Instrumentlära, 3. Skötsel av injektionssprutor och beredning av injektionsvätska. 4. Danska och latinska namn på de allmänt använda medikamenterna; tillrörning och preparering av alla inom tandläkarverksamheten förekommande medikamenter, cement och material, såsom zinkoxidcement, rotfyllningspastor, isolering- och fixeringscement, amalgam, silikatcement, avtrycksmassor etc. 5. Sterilisering av instrument genom kokning, torrsterilisering etc. 6. Framkallning av röntgenbilder samt framställning av fixervätskor. 7. Förberedelser till och assistans vid operationer, narkos etc. 8. Medverkan vid journalskrivning. 9. Sjukkasseräkenskaper (ifylln. av blanketter, uppställningar och sammanräkningar) . 10. Telefonpassning. På grundval av ovanstående undervisningsprogram har av tandläkare Jörgen Rud utarbetats en »Laerebog for Klinikassistentelever» (Köpenhamn 1946), vilken bok beräknas bli av stort värde vid utbildningen. I Norge ha tandsköterskorna, benämnda »klinikhjelpersker» eller »kontorsöstre», hittills utbildats av tandläkarna själva i deras privatpraktiker eller på de offentliga tandpoliklinikerna inom folk- och skoltandvården. År 1943 ordnades emellertid den första systematiska tandsköterskekursen vid tandläkarhögskolan i Oslo. Det intogs 15 elever och utbildningen genomfördes under loppet av ett läsår (från 1 oktober till 30 juni påföljande år). För tillträde till kursen fordrades »middelskoleexamen» och läkarintyg om god hälsa. Kursen leddes närmast av avdelningssköterskan vid institutets kirurgiska avdelning. Förutom av denna sköterska meddelades undervisning av instruktionssköterskorna vid Ullevåls sjukhus, lärarna i anatomi och fysiologi samt vissa av lärarna vid institutets kliniska avdelningar. Kursen omfattade föreläsningar, demonstrationer och praktisk tjänstgöring. Det är meningen att dessa tandsköterskekurser skola återupptagas så snart förhållandena medgiva. I Finland finnas inga som helst av det allmänna ordnade kurser för blivande tandsköterskor utan den privata tandläkaren utbildar själv dessa hjälpkrafter. Även i Belgien, Frankrike, Nederländerna och Schweiz är tandsköterskeutbildningen vanligen helt överlämnad åt den privata företagsamheten. Att så är fallet kan anses bero på att social tandvård i dessa länder ännu icke

39 genomförts i någon nämnvärd utsträckning med undantag av Schweiz, där kommunalt och kantonalt ordnad skoltandvård finnes införd huvudsakligen i städer och större samhällen. De härför erforderliga tandsköterskorna, »zahnärztliche Gehilfinnen» eller »Helferinnen», utbildas antingen av skoltandpoliklinikerna själva eller av privattandläkare eller av särskilda privatanstalter för tandsköterskeutbildning (t. ex. Institut Juventus, Ziirich). I England ha tandsköterskorna, »dental surgery assistants», hittills i huvudsak fått sin utbildning hos privattandläkare. Särskilda tandsköterskekurser finnas emellertid också ordnade vid dels tandläkarinstitutet i Bristol (»Dental Hospital, University of Bristol») sedan 1940, dels Eastmaninstitutet i London. Dessa två offentliga utbildningsmöjligheter äro likväl helt otillräckliga. För närvarande är emellertid hela den odontologiska undervisningen föremål för översyn inom särskilda kommittéer, tillsatta av regeringen och tandläkarorganisationerna, och i samband härmed kommer även tandsköterskeundervisningen att beaktas. Det framhålles från initierat håll, att man som följd härav kan förvänta att åtgärder till förmån för en utökad och bättre ordnad tandsköterskeutbildning komma att vidtagas genom det offentligas försorg. Den nuvarande tandsköterskeutbildningen vid ovanstående institut i Bristol är två-årig. Undervisningen, som är både teoretisk och praktisk, meddelas i form av dels ett mindre antal föreläsningar och demonstrationer, dels praktiska övningar och tjänstgöringar. Under utbildningstiden utbetalas årligen en lön å 60 pund (motsvarande ungefär 1 000 kronor); därutöver kunna elever, som ej ha sina hem i Bristol, erhålla visst bidrag (gratifikation eller premie) till sina levnadsomkostnader under elevtiden. I U.S.A. har, såsom framhållits i kapitel 1, tandläkaren, förutom tandtekniker, ytterligare två olika hjälpkrafter till sitt förfogande, nämligen tandsköterskor (»dental assistants») och s. k. tandhygienister (»dental hygienists»). Tandsköterskan torde i U.S.A. tidigare än i andra länder ha kommit till mera allmän användning som hjälpkraft i tandläkarpraktik. För utbildningen svara i allmänhet privattandläkare eller vissa, helt privata utbildningsanstalter, som vanligen äro starkt kommersiellt betonade. Under senare år ha dock särskilda kurser för tandsköterskor ordnats vid en del yrkesskolor samt några tandläkarinstitut. Vid de senare äro kurserna vanligen ett-åriga (två terminer). De synas vara väl planerade och organiserade. Kurserna omfatta föreläsningar samt övningar och tjänstgöringar på institutens laboratorier och kliniska avdelningar. Det sammanlagda antalet kurstimmar under två terminer varierar vid olika institut från cirka 1 100 till cirka 1 500 timmar. De sammanlagda elevavgifterna, inklusive kostnader för material, böcker m. m,. uppgå från omkring 200 till 400 dollars. Utbyggnaden av tandsköterskeundervisningen i U.S.A. torde i fortsättningen alltmera komma att repliera på tandläkarinstituten med de utbildnings-

40 resurser, som där stå till förfogande eller som där lättare än annorstädes kunna ordnas i form av lokaler, laboratorier, kliniker, tränade lärare, instruktörer m. m. Det förtjänar emellertid erinras om att »The Council on Dental Education», som i olika hänseenden betytt så mycket för den amerikanska tandläkarundervisningens nuvarande relativt höga standard, ännu icke ansett sig kunna taga något initiativ till eller uppgjort några vägledande normer för tandsköterskeundervisningen och dess ordnande. De få tandläkarinstitut, som hittills tagit som sin uppgift att även utbilda tandsköterskor, ha därför själva sökt ordna denna undervisning efter tillgängliga resurser. På grund härav följer den ännu icke några fasta normer eller riktlinjer, men allteftersom erfarenhet uppnås, torde mera stadga och enhetlighet kunna vinnas. I U.S.A. visa utförda undersökningar, att tandläkaren genom ett rationellt utnyttjande av en skolad tandsköterska kvantitativt kan utöka sin tandvårdsprestation med upptill 50 %, samtidigt som kvaliteten på det utförda arbetet vanligen stiger. I Kanada, där tandvården och tandläkarundervisningen sedan gammalt, efter mönster från U.S.A., anses stå på ett jämförelsevis högt plan, finns för närvarande tandsköterskeundervisning ordnad vid blott ett av dess fem tandläkarinstitut, nämligen vid Torontouniversitetets odontologiska fakultet. å i

för föreläsningar

Bokföring i tandläkarpraktik Praktikorganisation och praktikinredning . . Elementär bakteriologi Porslinsteknik Praktikkorrespondens, materialanskaffning m. m Tandanatomi Dental bibliografi Assistans å tandkirurgisk avdelning Etik och ekonomi för tandsköterskor Första hjälpen vid olycksfall Sjukhustandvård Hygien Assistans å tandfyllnings avdelning och övningar i journalföring Munhygien och preventiv tandläkekonst Assistans å ort.-avdelning Assistans å avdelning för parodontopati Assistans å protesavdelning Dental röntgenologi Författningskunskap rörande tandläkarkonstens utövning i Ontario Skoltandvård Maskinskrivning Sammanlagt antal kurstimmar

30 1 5 2

t a l

t i m m a

för praktiska för övningar laboratorieövningar ock tjänstgöringar

— 6

—

4 1 1 16 14 5 1 4

— — — — — —

25 13 1 1

— — —

— — 35

— —

— — — — 210 21 35

— 35 35

r

I allt

30 1 11 37 4 19 1 236 14 5 1 4 243 34 36 1 215 47

—

—

1 1 . 26 164

— —

—

1 1 102

41 Denna undervisning påbörjades redan 1919, varför man nu har mer än 25-årig erfarenhet att bygga på. Kursen, som synes vara väl planerad och organiserad, omfattar 2 terminer. Vidstående kursschema lämnar upplysning om undervisningens art och dess omfattning. Det sammanlagda antalet kurstimmar utgör alltså 1 043, varav 164 användas till föreläsningar, 212 till laboratoriearbete och 667 till praktiska och kliniska tjänstgöringar och övningar. Kursavgifterna uppgå till bortåt 200 kan. dollars per elev.

42 Kap. 5. Grundläggande s y n p u n k t e r p å utbildningen a v t a n d t e k n i k e r och t a n d s k ö t e r s k o r . I. Det allmännas ingripande. I kap. 2 har redogjorts för vårt lands nuvarande utbildningsmöjligheter av tandtekniker och tandsköterskor. Av denna redogörelse framgår, att för närvarande endast en mindre del av dessa får sin utbildning vid offentliga skolor, medan den övervägande delen utbildas vid enskilda skolor, å enskilda laboratorier eller hos enskilda tandläkare. De offentliga skolornas utbildning får i kvalitativt hänseende anses vara relativt tillfredsställande, om den ock av flera skäl synes böra omläggas och rationaliseras. De övriga utbildningsvägarna äro däremot synnerligen ojämna. De enskilda skolorna, som i förvärvssyfte handha denna utbildning, äro i stor utsträckning bristfälliga; och den utbildning, som sker å enskilda laboratorier och hos enskilda tandläkare, är av naturliga skäl mycket växlande och oberäknelig. För en god tandvård i vårt land förutsattes tillgång också till hjälpkrafter i tillräckligt antal och med erforderlig kompetens. Utbildningen jämväl av dessa på ett rationellt och tillfredsställande sätt är därför en viktig uppgift, som kräver stor uppmärksamhet. De stora brister i den nuvarande ordningen, för vilka förut redogjorts, föranleda, att från det allmännas sida åtgärder måste vidtagas för att åvägabringa en förbättrad ordning. Det spörsmål, som därvid först möter, är, huruvida det allmänna i anslutning till de utbildningsmöjligheter, som redan nu bjudas, skall övertaga ansvaret för all utbildning på ifrågavarande områden. Ett ordnande av hjälpkrafternas utbildning uteslutande genom samhällets försorg skulle otvivelaktigt innebära åtskilliga fördelar. Samhället skulle därvid ha möjligheter att kunna anpassa produktionen både till omfattning och inriktning efter de vid varje tidpunkt rådande förhållandena på arbetsmarknaden och teknikens utvecklingsskeden. Vidare har man viss rätt förutsätta, att härigenom skulle kunna vinnas en större planmässighet i dispositionen av arbetskraften, ett problem, som bör tillmätas betydelse trots dessa hjälpkrafters relativt ringa numerär. Konkurrensen från olika yrken om den tillgängliga rekryteringsarbetskraften blir nämligen med all sannolikhet i fortsättningen allt mera framträdande. En normaliserad, enhetlig utbildning skulle skapas, under vilken eleverna kunna erbjudas de förmåner, som betingas dels av hänsyn till rekryteringsbehovet inom yrkena, dels av allmänna sociala skäl. Genom statliga och kommunala läroanstalter har det allmänna under senare år i alltmer ökad omfattning tagit sig an yrkesutbildningen i allmänhet, men

43 även om utvecklingen skulle fortsätta i dylik riktning torde man kunna räkna med att vid sidan härav alltjämt kommer att finnas av enskilda omhänderhavd yrkesutbildning. Detta torde också vara fallet beträffande utbildningen inom här ifrågavarande yrken. På fält där den ojämförligt största delen av yrkesutövarna får och sedan länge fått sin utbildning på andra vägar än vid offentliga skolor, torde det icke gärna böra ifrågasättas att på en gång skapa offentliga utbildningsanstalter, som kunna tillfredsställa landets hela utbildningsbehov. Därmed behöva icke bristerna i den nuvarande ordningen förnekas. Innan man skrider till en så drastisk åtgärd som totalt förbud för den enskilda utbildningen synas andra medel böra försökas för att råda bot på dessa brister. De vägar, som därvid i främsta rummet erbjuda sig, äro dels en väsentlig utvidgning av kapaciteten hos den genom det allmänna omhänderhavda utbildningen och dels anordnandet av viss offentlig insyn och kontroll i fråga om den enskilda utbildningen. En ökning av de offentliga skolornas omfattning skulle medföra icke blott att ett större antal med tillfredsställande utbildning rustade tandtekniker och tandsköterskor bleve tillgängliga för hjälpkraftsarbetet inom tandvården, utan också att därigenom en starkare konkurrens uppstode för de andra utbildningsvägarna, vilken konkurrens vore ägnad att stimulera till åtgärder för en kvalitativ förbättring av dessa, då de eljest lätt bleve hotade av undergång. Det andra medlet, som från det allmännas sida kan användas för att söka råda bot på missförhållandena inom detta område, består i viss offentlig kontroll å den enskilda utbildningen. Sådan kontroll har ifrågasatts rörande yrkesutbildningen i allmänhet. Sålunda har riksdagen i skrivelse nr 283/1946 till Kungl. Maj:t hemställt om utredning angående den privata kursverksamheten för yrkesutbildning. Det anföres bland annat, att överstyrelsen för yrkesutbildning hos Kungl. Maj:t hemställt, att särskilda sakkunniga måtte tillkallas för att verkställa en allmän Översyn av yrkesutbildningen. Såsom en av de uppgifter, som borde anförtros utredningen, har överstyrelsen pekat på frågan om eventuell kontroll från samhällets sida av enskilda läroanstalter, som meddela yrkesutbildning. Kiksdagen har delat överstyrelsens uppfattning i detta hänseende, men har vidare betonat, att en utbildningskontroll av här avsedd art icke bör sammankopplas med eller behöver leda fram till spörsmålet om ändrade kompetensbestämmelser för den enskildes rätt att fritt utöva ett yrke. Den begränsade frågan om kontroll av de enskilda läroanstalter, som meddela yrkesutbildning åt tandtekniker och tandsköterskor, behandlades vid samma riksdag i anledning av motion nr I I : 390/1946. Andra kammarens första tillfälliga utskott anförde därvid bland annat följande. »Vad beträffar frågan om statlig inspektion av de privata anstalter, som meddela utbildning av tandtekniker och tandsköterskor, vill utskottet erinra om att utskottet i anledning av en vid årets riksdag väckt motion, II: 385, i sitt utlåtande nr 8, föreslagit anhållan hos Kungl. Maj: t om utredning rörande statlig kon-

44 troll av vid enskilda anstalter bedriven yrkesutbildning och att andra kammaren för sin del beslutat bifalla denna hemställan. Det synes självklart, att nämnda utredning även bör omfatta det i förevarande motion berörda yrkesområdet.» Riksdagen, som anslöt sig till denna utskottets uppfattning, hänvisade därmed detta särskilda spörsmål till den nyss omnämnda allmänna utredningen. Ett av de problem, som tandläkarutbildningssakkunniga skola beröra i detta kapitel, nämligen frågan om det allmännas kontroll över den enskilda yrkesundervisningen för tandtekniker och tandsköterskor, är sålunda redan aktuellt i ett större sammanhang och torde bliva föremål för särskild utredning. Det synes emellertid de sakkunniga nödvändigt att redan nu upptaga denna fråga till behandling i vad angår utbildningen av tandtekniker och tandsköterskor, även om spörsmålet framdeles kan komma att uppmärksammas i samband med en allmän översyn rörande de enskilda yrkesutbildningsanstalterna. Om den enskilda skolverksamheten på detta område skall fortsätta, är det oundgängligt att den i vissa avseenden blir kontrollerad från det allmännas sida. De sakkunniga framföra i det följande ett närmare förslag i sådant hänseende. Den kontroll, som sålunda föreslås, omfattar den enskilda skolverksamheten. Däremot torde det icke böra ifrågasättas, att offentlig kontroll anordnas över de nuvarande möjligheterna för den enskilda privatpraktiserande tandläkaren eller för laboratorier att utan förvärvssyfte emottaga elever för utbildning. Dylik utbildning avser till väsentlig del att fostra hjälpkrafter för eget bruk, och anledning för det allmänna att kontrollera denna synes icke föreligga. Kontroll över enskild skolverksamhet på förevarande områden bleve, om den infördes i Sverige, ingen enastående företeelse. I t. ex. Danmark och Schweiz liksom i vissa delar av Kanada har man infört kontroll och regleringav tandteknikerutbildningen; i Finland och vissa delar av U. S. A. är man på väg att införa, sådan ordning. Härutinnan hänvisas till kap. 4 ovan. Tandsköterskeutbildningen har däremot, såvitt är känt, icke varit föremål för åtgärder av detta slag. Av det här anförda följer, att möjlighet att utöva tandtekniker- eller tandsköterskeyrket enligt de sakkunnigas mening icke bör vara förbehållen dem, som fått sin utbildning vid offentliga utbildningsanstalter. Däremot bör samhället vara i sin fulla rätt att fordra, att endast den, som fått en tillfredsställande utbildning, anställes i det allmännas tjänst. Utbildning vid offentlig utbildningsanstalt bör därför där krävas, med möjlighet dock också för andra att efter dispens, d. v. s. prövning av utbildningen i det enskilda fallet, kunna erhålla sådan anställning. De sakkunniga sammanfatta sina förslag sålunda att samhället med genom dess försorg drivna skolor bör påtaga sig ansvaret för att täcka en viss del av utbildningsbehovet i fråga om tandtekniker och tandsköterskor;

45 att enskilda skolor må tillåtas i fortsättningen bedriva dylik utbildning under viss offentlig insyn och kontroll av deras verksamhet; att det dock alltjämt bör vara tillåtet för privatpraktiserande tandläkare samt laboratorier att utan förvärvssyfte mottaga elever för utbildning.

II.

Statlig eller kommunal utbildning.

Vid ordnandet av utbildning av hjälpkrafter genom samhällets försorg uppstår frågan, huruvida sådan utbildning bör ombesörjas av landstingen, eftersom huvudmannaskapet för folktandvården åvilar dessa. Till förmån för en dylik ordning skulle kunna hänvisas till det som gäller för sjuksköterskeutbildningen sådan den för närvarande är ordnad. Av landets 23 sjuksköterskeskolor drivas 15 av landsting (stad utanför landsting), under det att staten svarar för 1 och stiftelser m. m. för resterande 7. Statsbidrag till driften av landstingens sjuksköterskeskolor utgår dock endast i den form, att vissa skolor kunna erhålla ett bidrag om 4 000 kronor under förutsättning av att de ordna en extra sjuksköterskekurs. Emellertid torde frågan om överflyttande på staten av vissa kostnader för sjuksköterskeutbildningen tillhöra de ärenden, vilka för närvarande prövas av 1946 års kommitté för sjuksköterskeutbildningen. Beträffande parallellen mellan sjuksköterskeutbildningen och utbildningen av hjälpkrafter inom tandvården må emellertid framhållas, att den förra enligt de sakkunnigas uppfattning på ett alldeles särskilt sätt replierar på landstingssjukhusen, där vederbörande sjuksköterskeelever under en betydande del av sin utbildningstid erhålla sin praktiska skolning samtidigt som de fylla en för sjukhusens drift viktig funktion. Det bör vidare framhållas, att det gäller att tillgodose utbildningsbehovet icke endast för folktandvårdens vidkommande utan för tandvården i riket överhuvudtaget. Det relativt fåtaliga antal kurser eller skolor för utbildning av tandtekniker och tandsköterskor, varav enligt de sakkunnigas uppfattning behov föreligger, skapar vidare, därest landstingen skulle göras till huvudmän för verksamheten, särskilda problem i fråga om engångs- och driftskostnader. E t t betydande antal landsting måste nämligen sluta sig samman vid inrättandet av dylika kurser och skolor, till vilka rekryteringen knappast kan vara lokalt bunden. I detta sammanhang erinra de sakkunniga för övrigt där om, att man vid fördelningen av vissa uppgifter mellan staten å ena och landsting (städer utanför landsting) å andra sidan allt mer anslutit sig till den principen, att landstingen böra svara för de verksamhetsuppgifter, vilka kunna i stort sett lokaliseras till vederbörande landstingsområden, under det att huvudmannaskapet bör överlåtas på staten i vad gäller verksamhetsuppgifter, vilka äro av den art, att de måste omfatta minst två eller flera landstingsområden.

46 Med beaktande av vad sålunda anförts ha de sakkunniga funnit, att avgörande skäl tala för att ifrågavarande utbildning genom samhällets försorg i princip bör anordnas och bekostas av staten. De sakkunniga förmena emellertid att för den händelse ett landsting av olika anledningar skulle finna det lämpligt att själv ordna utbildning av tandtekniker eller tandsköterskor för att fylla ett lokalt behov, sådant bör kunna ske. Under förutsättning av att den statliga utbildningsplanen därvid i huvudsak följes, bör visst statsbidrag kunna utgå.

III. Den statliga utbildningens omfattning. Under de sakkunnigas överläggningar med olika experter och representanter för berörda kårorganisationer har allmän enighet rått därom, att den lämpligaste utbildningsenheten både i fråga om tandtekniker- och tandsköterskeelever utgöres av omkring 20 elever. E n decentralisation av utbildningen anses vidare genomgående vara önskvärd med hänsyn till utbildningskostnaderna för eleverna och därmed också till rekryteringsmöjligheterna. I kap. 3 ha de sakkunniga angivit, att det sammanlagda utbildningsbehovet av tandtekniker, såvitt nu kan bedömas, på lång sikt torde utgöra minst 75 årligen samt att motsvarande antal under den närmaste tioårsperioden torde vara väsentligt större. Utbildningsbehovet av tandsköterskor har bedömts utgöra ungefär 250 årligen. Olika uppfattning kan råda om hur stor del därav, som staten årligen bör utbilda. De sakkunniga ha för sin del beslutat förorda i fråga om den statliga tandteknikerutbildningen, att utbildning av tandtekniker ordnas genom tre till skilda delar av riket förlagda skolor, med vardera en examinationskapacitet av omkring 20 elever per år. I fråga om den statliga tandsköterskeutbildningen föreslå de sakkunniga, att utbildning av tandsköterskor ordnas genom minst fem till skilda delar av riket förlagda skolor med en sammanlagd examinationskapacitet av omkring 200 elever per år; att utbildningskurserna ordnas på så sätt, att elever intagas i regel två gånger årligen vid varje skola. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör sålunda genom statens försorg årligen utbildas ett effektivt antal av 60 tandtekniker och 200 tandsköterskor. Denna utökning av antalet statligt utbildade hjälpkrafter, vilken här förordats, bör snarast möjligt komma till stånd och de sakkunniga anse, att detta bör ske om möjligt redan från och med budgetåret 1947/48. Icke minst med hänsyn till den osäkerhetsmarginal, vilken vidlåder alla beräkningar över framtida behov av arbetskraft inom ett yrke, bör det uppdragas åt därför lämpad statlig myndighet att med uppmärksamhet följa läget på arbetsmarknaden, så att i god tid omfattningen av den statliga utbildningen av tandtekniker och tandsköterskor kan anpassas efter i varje särskilt fall rådande förhållanden.

47 IT. Den statliga utbildningens ordnande. I diskussionen om en förbättrad tandteknikerutbildning har framförts det förslaget, att den bör anordnas som en yrkesskolelinje och sålunda inrangeras under överstyrelsen för yrkesutbildning. Såsom stöd härför har bland annat anförts, att tandteknikernas arbete är av rent hantverksmässig art och har en del beröringspunkter med exempelvis guldsmedsarbete och finmekanik. 1 en tandteknikerskola borde den rent praktiska, hantverksmässiga undervisningen skötas av kunniga och erfarna tandtekniker, medan den teoretiska undervisningen borde handhas av tandläkare. Den teoretiska undervisning, som kan vara erforderlig för en tandtekniker, anses vidare vara av den natur, att den skulle kunna meddelas av varje intresserad och kunnig tandläkare med pedagogiska förutsättningar. Den hantverksmässiga karaktären hos yrket skulle sålunda göra en nära organisatorisk anslutning till den övriga yrkesutbildningen naturlig. Denna kunde i så fall ske t. ex. därigenom, att det organiserades särskilda yrkesavdelningar för tandtekniker vid ett lämpligt antal centrala verkstadsskolor. Sådana ha som bekant till ändamål att bereda ungdom inom ett vidsträcktare område, i regel landstingsområde, tillfälle till ordnad såväl praktisk som teoretisk yrkesutbildning för hantverk och industri. Det finnes för närvarande 14 centrala verkstadsskolor förlagda till landsbygd och städer och antalet planeras stiga till 25. Undervisningen vid en central verkstadsskola pågår som regel i två år men kan omfatta kortare tid eller utsträckas till högst fyra år. Under en arbetsvecka ägnas i regel 8 timmar åt teoretisk undervisning och 37 åt praktiskt yrkesarbete. Utbildningstiden är som regel avgiftsfri och dessa skolor bedrivas i stor utsträckning som internatskolor, vilket möjliggör förhållandevis låga inackorderingskostnader för eleverna, Det kan slutligen omnämnas, att vid 1946 års riksdag har beslutats en höjning av de behovsprövade stipendier, som utgå till elever vid yrkesutbildningsanstalter, till maximalt 90 kr/mån., varigenom helt obemedlade elever i huvudsak få sina kostnader täckta. De sakkunniga kunna icke dela uppfattningen om tandteknikeryrkets rent hantverksmässiga karaktär. Mot denna talar framför allt, att tandteknikerns arbete i laboratoriet helt måste följa proteslärans kliniska utveckling. Härav följer, att den rent praktiska undervisningen icke lämpligen bör handhas och ledas av uteslutande tekniker. Då det är tandläkare, som i praktiken skola bedöma och använda resultaten av teknikerns arbete, bör en kvalificerad, tekniskt inriktad tandläkare också leda och ha ansvaret för den praktiska skolutbildningen. Av vad som sagts följer också, att särskilda kompetenskrav måste uppställas å de tandläkare, som skola kunna leda en tandteknikerutbildning. I huvudsak omfattar tandteknikernas utbildning vissa till laboratoriet begränsade delar av tandläkarens utbildning, nämligen den profetiska och orto-

48 pecliska, och står i nära samband med dessa. Pvedan detta förhållande talar starkt för att tandteknikernas utbildning icke lösbrytes från de organ, som ombesörja tandläkarutbildningen. I denna riktning tala vidare de befarade svårigheterna att anskaffa kompetenta lärarkrafter för tandteknikerutbildningen, liksom vissa praktisk-ekonomiska skäl. Enligt de sakkunnigas mening skulle jämväl i övrigt väsentliga fördelar kunna vinnas, om tandteknikerutbildningen ordnas i så nära anslutning till tandläkarinstituten som möjligt. Även om så sker bör det vara möjligt att tillgodose elevernas ekonomiska intressen på ett sätt, som svarar mot vad statsmakterna funnit skäligt för elever vid anstalter för yrkesutbildning. De sakkunniga föreslå sålunda, att den statliga skolutbildningen för tandtekniker i första hand ordnas i organisatorisk anslutning till tandläkarinstituten. Det är emellertid av praktiska skäl nödvändigt att tills vidare göra ett avsteg från denna principiella inställning. Då såsom tidigare framhållits antalet elever i en utbildningsenhet bör begränsas till omkring 20 och då vidare de sakkunniga ansett, att årligen 60 tekniker böra utbildas genom statens försorg, skulle ett strikt fasthållande vid ovannämnda principiella inställning fordra, att antingen tandteknikerskolan vid tandläkarinstitutet i Stockholm eller den vid tandläkarinstitutet i Malmö skulle dubbleras. Detta är för närvarande icke genomförbart. E n tredje tandteknikerskola bör sålunda upprättas och lämpligen organiseras i Göteborg, dit de sakkunniga förutsätta att det av riksdagen redan beslutade tredje tandläkarinstitutet kommer att förläggas. Vad tandsköterskeutbildningen angår åsyftar den att bibringa eleverna kunnighet att kliniskt assistera tandläkaren. Härför fordras både teoretisk undervisning och praktik. Kurser för denna utbildning synas principiellt kunna äga rum vid varje tandvårdsinrättning, som har de erforderliga personella och lokala resurserna. En begränsning bör dock ske. Endast inrättningar med de bästa förutsättningar böra anlitas för denna utbildning. De sakkunniga föreslå, att den statliga tandsköterskeutbildningen ordnas i anslutning till tandläkarinstituten och vissa andra större tandvårdsinrättningar. V. Den statliga utbildningens uppdelning och karaktär. Tandtektiikerutbildningen. Den statliga, tandteknikerutbilclningen, vilken pågått sedan år 1944 såsom en försöksverksamhet ordnad av tandläkarinstitutet i Stockholm, innebär såsom tidigare nämnts, att elever efter en som regel två-årig elevtid vid laboratorium genomgå en ett-årig skola med teoretisk och praktisk undervisning. Erfarenheterna från denna undervisningsform, som nu tillämpats under två år, visa att resultaten i stort sett ha motsvarat förväntningarna. Påtagligt är emellertid, att endast i undantagsfall eleverna äro kompetenta att efter genomgången skola självständigt utföra det arbete, som fordras för att

49 betjäna t, ex. en folktandvårdspoliklinik. Eleverna sakna, efter vad deras lärare framhålla, inte så mycket ytterligare undervisning som fastmera erforderlig rutin. Under den diskussion om tandteknikerutbildningens ordnande, som pågått sedan länge, har framförts ett flertal olika förslag, som i större eller mindre utsträckning avvika från det, som realiserats genom tandläkarinstitutets tandteknikerkurs. Bland dem, vilka icke återfinnas i den på s. 8 (kap. 1) anförda litteraturen, märkas två av tandteknikerförbundet år 1944 respektive 1945 framförda förslag. Det förra avser en av staten ordnad tvåårig skola med efterföljande ett-årig praktikanttjänst å folktandvårds- eller centrallaboratorium och det senare ett förslag till fyra-årig lärlingsutbildning å av myndighet godkänt och kontrollerat tandtekniskt laboratorium med efterföljande ett-årig kurs i statens tandteknikerskola. Observeras bör att detta sista förslag i realiteten är detsamma som det, vartill tandläkarinstitutets lärarråd kom genom sin år 1939 framlagda utredning. Såvitt de sakkunniga ha funnit gäller om samtliga framförda förslag till tandteknikerutbildningens ordnande, att de kunna hänföras till ettdera av två alternativ. Enligt det ena — här benämnt alternativ I — skall den, som vill bli landtekniker, fullgöra en elevtid vid laboratorium m. m. av ett till fem år, varefter följer en ett- eller två-årig skola. Alternativ I I åter förutsätter, att den blivande teknikern direkt tages in på skola, där teoretisk och praktisk undervisning meddelas av för ändamålet särskilt kompetenta lärare, varefter eleven skall fullgöra praktikantarbete av växlande omfattning. De fördelar och nackdelar ur statens och elevernas synpunkter, som höra ihop med dessa båda alternativa lösningar, ha de sakkunniga funnit vara i stort sett följande. Alternativ I skapar tillfredsställande garantier för att en utgallring har skett bland eleverna, när skolgången tar vid, vartill kommer, att eleverna ha inlärt vissa elementära kunskaper och fått en god inblick i vad yrket kräver och innebär. Ojämnheten i elevmaterialet vid de nuvarande teknikerkurserna är visserligen rätt stor, men bör i stor utsträckning kunna elimineras, om elevtiden är kontrollerad och väl organiserad. Härav följer att skolutbildningen, oavsett om den är ett- eller två-årig, kan bedrivas intensivare och giva bättre genomsnittsresultat. Eleverna erhålla i många fall möjlighet att i hemorten få göra sina första lärospån inom yrket och ha ur psykologiska synpunkter lättare att växla yrke, om närmare kännedom om detta skulle påvisa bristande anlag eller fallenhet. Ur ekonomisk synpunkt, vilket är betydelsefullt för rekryteringen, bör alternativ I erbjuda vissa företräden. En elevtid före själva skolutbildningen skulle emellertid, enligt vad man på sina håll hävdar, kunna innebära vissa nackdelar ur elevens och därmed också samhällets synpunkt. Om nämligen denna elevtid inte är tillfredsställande ordnad, kan det befaras, att man på många håll använder tandteknikereleven uteslutande för underordnat rutinarbete. Arbetstakten i moderna 4—1795 46

50 laboratorier är högt uppdriven, och ofta har kanske både vilja och fallenhet saknats att giva eleven den handledning, som erfordras för att elevtiden skall fylla sitt syfte. Där så varit fallet, torde för många ungdomar elevtiden endast ha utgjort några förspillda dyrbara år. Det har vidare gjorts gällande, att den utbildning, vilken lämnas vid en skola dit eleven tas in direkt •— sålunda en lösning enligt alternativ I I — som regel är överlägsen den, som erbjuds honom under en elevtid vid ett folktandvårdslaboratorium eller annat laboratorium eller hos en privatpraktiserande tandläkare. Genom ett sådant system med undervisning i en fackskola, dit eleven kan gå direkt efter avslutad skolutbildning, anknytes för övrigt, framhåller man, till tankegångar, som varit bestämmande, när man byggt upp stora delar av den övriga statliga och kommunala yrkesutbildningen. De olägenheter, som anförts gentemot ett system med elevtid (alternativ I), böra enligt de sakkunnigas uppfattning väsentligen kunna elimineras, om denna förberedande elevutbildning tillbringas vid av staten auktoriserade laboratorier. I sitt ställningstagande till frågan huru teknikerutbildningen principiellt bör ordnas, ha de sakkunniga självfallet påverkats dels av de utländska förhållandena — jfr kap. 4 — dels av den omständigheten, att erfarenheterna från tandläkarinstitutets teknikerkurs, som är ordnad enligt alternativ I, visa, att elevtid är önskvärd. De sakkunniga ha icke funnit anledning frångå detta system, så mycket mera som en teoretisk värdering av fördelar och nackdelar lett de sakkunniga fram till samma resultat. De sakkunniga föreslå därför, att för tillträde till clen statliga, vid särskilda skolor ordnade tandteknikerundervisningen skall fordras en föregående elevtid, tillbragt vid något av staten för detta ändamål auktoriserat laboratorium. De sakkunniga lämna i kap. 6 ett förslag till hur denna elevtid skall vara organiserad för att fylla sitt syfte. Vad elevtidens längd beträffar bestämmes denna dels av de kunskaper och färdigheter, som härunder skola inhämtas, dels av kravet på att eleven vid tiden för sitt inträde på teknikerskolan skall ha uppnått en viss grad av allmän mognad och omdöme. Det är givetvis av flera skäl angeläget, att elevtiden till sin längd begränsas. Inom de sakkunniga har förslag väckts, att den borde omfatta högst ett år. Med hänsyn till erfarenheterna från tandteknikerkursen och de synpunkter i övrigt, som framförts av särskilt lärarna vid denna kurs och övriga protesspecialister, ha de sakkunniga emellertid icke ansett sig kunna frångå den två-åriga elevtid, som nu angives som norm för inträde. Den nuvarande utbildningen vid statens tandteknikerkurs brister som nämnts såtillvida, som eleverna efter genomgången skola visserligen äga goda teoretiska och praktiska kunskaper men ofta sakna förmåga att på egen hand tillämpa dessa. Detta förhållande kan tagas och har också tagits som argument för att den egentliga skolutbildningen borde förlängas med en tid

51 av ett halvt till ett år. Förslag har inom de sakkunniga framkommit, att en sådan förlängd skolutbildning ovillkorligen skulle förläggas till statliga, för detta ändamål inrättade centrallaboratorier samt ledas och övervakas av samma lärare, som omhänderha undervisningen under det första skolåret. Det torde dock vara mycket tveksamt, om kostnaderna för inrättande av sådana statliga centrallaboratorier äro motiverade av den vinst i utbildningshänseende, som de förmenats giva. För närvarande torde det därjämte icke vara möjligt att realisera ett sådant förslag särskilt därför att det vore högeligen ovisst, om dylika centrallaboratorier skulle få tillräcklig kundkrets. Syftet med den förlängda skolutbildningen — att giva eleven större rutin, mera praktiskt handlag och större tilltro till den egna kapaciteten och förmåga att arbeta på egen hand — kan vinnas med andra medel. De sakkunniga anse, att det kan uppnås, om eleverna efter skolan fullfölja sin utbildning genom en ett-årig praktisk tjänstgöring vid något av staten härför auktoriserat laboratorium. Skulle statliga centrallaboratorier av andra skäl inrättas, är det självfallet ytterligt värdefullt, om i varje fall en viss del av tandteknikereleverna kunde få dit förlägga sin praktiska tjänstgöring. Den av de sakkunniga föreslagna formen för den praktiska tjänstgöringen innebär påtagliga fördelar därigenom, att eleverna icke undandras det produktiva arbetet mer än vad som är oundgängligen nödvändigt samt att utbildningskostnaderna hållas nere, eftersom denna tjänstgöring bör vara avlönad. Denna praktiska tjänstgöring bör föreskrivas för rätt att kallas »examinerad tandtekniker» och — med de förbehåll, som gjorts på s. 65 — för rätt att inneha fast anställning såsom tandtekniker i statens tjänst eller vid statsbidragsberättigad folktandvård. Med hänsyn dels till de fördelar ur undervisningssynpunkt, som den av de sakkunniga föreslagna förberedande elevtiden kan beräknas medföra, dels till den rutin, som den föreslagna praktiska tjänstgöringen kommer att giva, vilja de sakkunniga såsom närmare framgår av kap. 6 förorda, att den till skola koncentrerade utbildningen omfattar ett läsår om tio månader. Tandtekniker utbildade på det sätt, som här skisserats, böra enligt de sakkunnigas åsikt erhålla en gedigen yrkesutbildning. De sakkunniga äro medvetna om, att så utbildade tandtekniker icke kunna betraktas såsom specialister i ett eller annat avseende. Härför erfordras fortsatt utbildning i praktiska livet och genom särskilda fortbildningskurser. I detta sammanhang kan anföras, att det på sina håll påyrkats, att utbildningen av tandtekniker från början borde inriktas på olika specialområden så, att eleven ensidigt utbildades i guldteknik eller konstmasseteknik eller porslinsteknik etc. De sakkunniga dela icke denna mening och vilja understryka, att den grundläggande yrkesutbildningen bör för den rätta förståelsen av och trivseln i yrket vara allsidig och enhetlig. Först härefter bör specialistutbildning äga rum. Att tillskapa två eller flera olika kategorier tandtekniker synes de sakkunniga olyckligt.

52 De sakkunniga föreslå sålunda, att den statliga tandteknikerutbildningen i stora drag ordnas så att för inträde vid de statliga tandtekniker skolorna fordras en två-årig elevtid vid av staten auktoriserat laboratorium; att utbildningen vid de statliga tandtekniker skolorna omfattar ett läsår om tio månader; att därefter följer ett avlönat praktiskt tjänstgöringsår vid av staten auktoriserat laboratorium; att endast den, som genomgått statens tandtekniker skola och fullgjort praktikanttjänstgöring har rätt att kallas »examinerad tandtekniker»; att behörighet att söka och inneha fast anställning som tandtekniker i statens tjänst eller vid slatsbidragsberättigad folktandvård, med förbehåll för dispensmöjlighet, endast tillkommer på detta sätt examinerade tandtekniker. I fråga, om detaljerade förslag och övergångsbestämmelser hänvisa de sakkunniga till kap. 6. Tandsköterskeutbildniiigeii. Den utbildning, som vid tandläkarinstitutet meddelas tandsköterskeeleverna synes enligt de sakkunnigas mening icke vara helt lyckligt avvägd, även om resultaten av denna utbildning i huvudsak motsvara de krav, som numera ställas. Under den tid av 14 månader, som eleverna vistas vid institutet, erhålla de en fullgod teoretisk utbildning och en mångsidig praktisk träning. Antalet kurser och antalet elever per kurs under de senaste tio åren har emellertid ökat — år 1935 två kurser med högst 8 elever i vardera och under år 1946 två kurser om vardera 32 elever jämte en extrakurs om 32 elever. Då samtidigt organisationen för att omhändertaga dessa elevers undervisning förblivit i stort sett densamma, lärare i olika ställning nödgats undervisa de blivande tandsköterskorna vid sidan om annan krävande undervisningsskyldighet samt institutet som sådant genomgått en enorm utveckling, har den tillmätta tiden för tandsköterskeutbildningen icke rationellt utnyttjats. En i och för sig naturlig strävan att hålla personalkostnaderna vid institutet nere har vidare enligt de sakkunnigas åsikt lett därhän, att tandsköterskeelevernas arbetskraft utnyttjats dels för ovidkommande göromål, dels för vissa göromål under längre tid än vad utbildningshänsyn kräver. Eastmaninstitutets tandsköterskekurser, vilka medföra kompetens för anställning som distriktstandsköterska i folktandvården, fortgå i 18 månader och för inträde fordras bland annat 6 månaders elevtid. Även i detta fall kan med fog göras gällande, att den i och för sig fullvärdiga utbildningen tager avsevärt längre tid än vad enbart hänsyn till den egentliga skolutbildningen skulle påkalla. Vid Eastmaninstitutet har man dock såtillvida renodlat principen om utnyttjande av elevernas arbetskraft för institutets drift som eleverna efter ett halv års tjänstgöring erhålla viss ersättning, s. k. flitpengar, och under

53 sista halvåret »med hänsyn till den då förvärvade större kompetensen» förmånen av fri lunch. De sakkunniga erinra om, att redan 1928 års folktandvårdssakkunniga accepterade en utbildningstid av 6 månader som skälig, medan statens sjukvårdskommitté år 1935 framhöll, att hela utbildningstiden icke borde utsträckas över 8 månader. 1937 års folktandvårdssakkunniga konstaterade för sin del, att tiden för utbildningen borde i möjligaste mån inskränkas och de förordade bestämt, att denna tid ej måtte överstiga ett år. Därmed har uppenbarligen avsetts själva skolutbildningen. Med hänsyn till vad sakkunskapen, låt vara med kanske något olika förutsättningar, tidigare uttalat sig för och då det är uppenbart, att längden av den nuvarande 14 respektive 18 månader långa till skola förlagda tandsköterskeutbildningen i någon mån betingas av andra skäl än undervisningshänsyn, förorda de sakkunniga, att tandsköterskeutbildningen omlägges. Här gäller •— i än högre grad än vad beträffar tandteknikerna — att man måste tillse, att tandsköterskor med erforderlig kompetens i tillräckligt antal utbildas och ställas till tandvårdens förfogande. Antalet kvinnor, som inträder i rekryteringsåldern, kommer att fortsätta att sjunka under de närmaste tio åren och under sådana omständigheter skärpas kraven på en rationaliserad, förkortad utbildning. De skäl, som i det föregående anförts beträffande tandteknikerutbildningen, torde även i detta fall tala för att skolutbildningen bör föregås även elevtid samt efterföljas av en praktikanttjänstgöring. Vad först angår den förberedande elevtiden anse de sakkunniga, att denna bör kunna begränsas till fyra månader, under vilken tid det bör vara möjligt att giva eleverna de elementära kunskaper och färdigheter samt verkställa den utgallring, som utgör ett av elevtidens syften. Med hänsyn till den relativt korta tiden och det stora antal elever det på detta stadium gäller, anse de sakkunniga, att denna förberedande elevtid för att bliva lättare tillgänglig och för undvikande av överorganisation bör kunna fullgöras utan samma krav på en auktorisering av elevutbildaren som i fråga om praktikanttjänstgöringen. Den vid särskilda skolor bedrivna undervisning, som skall giva eleven nödvändiga teoretiska kunskaper och träning i assistans m. m., kan avsevärt begränsas, om därefter följer praktikanttjänstgöring på auktoriserad klinik eller annan härför godkänd arbetsplats. I samråd med lärare med särskild erfarenhet från tandsköterskeutbildning ha de sakkunniga — jfr kap. 6 — utarbetat en undervisningsplan, som innehåller det väsentliga av den vid tandläkarinstitutet och Eastmaninstitutet meddelade teoretiska och praktiska undervisningen och som innefattar sex månaders skolutbildning som tandsköterska. Därpå skall enligt de sakkunnigas förslag följa en åtta månader lång, avlönad praktikanttjänstgöring, som står under tillsyn och under vilken tandsköterskeeleverna förvärva erforderlig rutin i alla till yrket hörande grenar. På samma sätt som beträffande tandteknikerna och med dispensmöj-

54 lighet bör denna tjänstgöring föreskrivas för rätt att kallas »examinerad tandsköterska» och rätt att inneha fast anställning i statens tjänst eller vid statsbidragsberättigad folktandvård. En på sådant sätt utbildad tandsköterska förutsätta de sakkunniga skola ha vissa elementära insikter om tandtekniskt arbete. Hon bör kunna så mycket i detta avseende, att hon kan tjäna som förmedlare mellan tandläkarens direktiv och tandteknikerns arbete samt dessutom utföra förberedande tandtekniska göromål. Visserligen taga de sakkunniga avstånd från tanken på särskild utbildning till s. k. kombinerad tandtekniker-tandsköterska, d. v. s. en yrkesutövare, som är fullt kompetent i båda yrkena, men vilja icke bestrida, att en sådan kombination kan erbjuda fördelar särskilt för tandläkare på mindre orter. De sakkunniga anse emellertid för sin del båda yrkena alltför krävande för att det annat än i undantagsfall skall vara möjligt att utbilda personer, som kunna uppehålla full yrkesskicklighet i båda yrkena. De sakkunniga föreslå sålunda, att den statliga tandsköterskeutbildningen i stora drag ordnas så att för inträde vid de statliga tandsköterskekurserna fordras en fyra månader lång elevtid; att utbildningen vid de statliga t andsköl er sk ekur ser na omfattar sex månader; att därefter följer en avlönad praktikanttjänstgöring om åtta månader å auktoriserad arbetsplats; att endast den, som genomgått statens tandsköterskekiirs och fullgjort praktikanttjänstgöring har rätt att kallas »examinerad tandsköterska»; att behörighet att söka och inneha fast anställning som tandsköterska i statens tjänst eller vid statsbidragsberättigad folktandvård, med förbehåll för dispensmöjlighet, endast tillkommer på detta sätt examinerade tandsköterskor. I fråga om detaljerade förslag samt övergångsbestämmelser hänvisa de sakkunniga i övrigt till kap. 6.

VI. Central ledning och tillsyn. Såsom den statliga utbildningen av tandtekniker och tandsköterskor i det föregående av de sakkunniga föreslagits, uppstår spörsmålet, om dessa utbildningsgrenar äro i behov av en viss central ledning i någon form. En sådan skulle vara motiverad icke endast av utbildningsskäl utan även av hänsyn till rekryteringsproblem och önskvärdheten av en central instans, som svarar för kontakten med högre myndigheter och huvudmän för den offentliga tandvården. Enligt de sakkunnigas mening behöver denna centrala ledning icke vara gemensam för de båda utbiidningsgrenarna och den bör i varje fall icke anta formen av en byråkratisk, tungt arbetande apparat.

55 I fråga om tandteknikerutbilduingen framhålla de sakkunniga, att deras kommande förslag om ledning och organisation av tandläkarinstituten torde förutsätta, att instituten, såsom nu är fallet beträffande tandläkarinstitutet i Stockholm, stå under universitetskanslerns överstyrelse. Det kan dock icke anses lämpligt, att universitetskanslersämbetet åläggas de funktioner, som böra tillkomma en central ledning av den statliga tandteknikerutbildningen. Med beaktande av att denna centrala ledning bör kunna på ett praktiskt sätt och utan omgång tillgodogöra sig de erfarenheter och önskemål, som finnas hos den offentliga tandvårdens företrädare, har förslag framkommit inom de sakkunniga, att den skulle anförtros medicinalstyrelsen. Utan att uppgiva dessa fördelar skulle en på grund av de ifrågavarande arbetsuppgifternas särskilda natur önskvärd anknytning till de erfarenheter, som tandläkarinstituten företräda, kunna vinnas om ett särskilt organ skapades, där både instituten och medicinalstyrelsen vore representerade. Även själva teknikerkåren borde där kunna företrädas. De sakkunniga föreslå därför, att den centrala ledningen och tillsynen av den statliga tandteknikeridbildningen utövas av en särskild nämnd »Statens nämnd för tandteknikerutbildningen». Nämnden föreslås erhålla följande sammansättning och arbetsuppgifter. Kungl. Maj:t utser en av föreståndarna (motsvarande) för tandläkarinstituten att för en tid av fem år vara ordförande i nämnden. Såsom ledamöter utses på samma sätt och för samma tid dels en inom ämnet proteslära, dels en inom ämnet karieslära vid tandläkarinstituten undervisande lärare. Det synes de sakkunniga angeläget att till ledamöter utses för uppgiften särskilt intresserade lärare oavsett om de äro i professorsställning eller icke. Dessutom bör chefen för medicinalstyrelsens tandvårdsavdelning (motsvarande) såsom självskriven ledamot ha säte och stämma i nämnden och medicinalstyrelsen därutöver utse såsom femte ledamot en skicklig och kunnig tandtekniker inom folktandvården. Nämnden, som lyder omedelbart under Kungl. Maj:t, bör åligga att noga följa utbildningens olika skeden, verka för enhetlighet i utbildningens kvalitet samt studera och efter svenska förhållanden omsätta de erfarenheter och framsteg, som i detta hänseende göras i utlandet; att auktorisera laboratorier för den förberedande elevutbildningen och den praktiska tjänstgöringen; att antaga och fördela eleverna vid de olika skolorna; att avgiva yttrande över anslagsäskanden för de statliga tandteknikerskolorna; att efter de grunder, som kunna av Kungl. Maj:t fastställas, fördela till förfogande ställda stipendier; att i övrigt fullgöra de uppgifter, varom de sakkunniga i det följande framlägga förslag, t. ex. utfärda stadga för undervisning, examination m. m. Vad angår enskilda skolor för utbildning av tandtekniker och tandsköterskor ha de sakkunniga förordat, att dessa böra stå under offentlig insyn och kontroll. Det synes då lämpligt, att Kungl. Maj:t uppdrager åt nämnden

56 att vara det organ, som utövar denna kontroll över enskilda skolor för tandtekniker. Sådana skolor böra sålunda av Kungl. Maj: t åläggas anmälningsplikt, varjämte nämnden bör äga befogenhet att inspektera de olika skolorna samt giva dessa de förelägganden i fråga om undervisningens ordnande m. m., som nämnden finner vara av behovet påkallade. Uttryckliga bestämmelser om påföljder för de skolor, som icke vilja ställa sig nämndens sålunda givna förelägganden i fråga om undervisningens ordnande till efterrättelse, synas åter icke för närvarande böra meddelas. Det torde få ankomma på den tidigare omnämnda utredningen rörande yrkesutbildningen att avgiva förslag härom. I nämnden böra föreståndarna för statens tandteknikerskolor vara föredragande, var och en för ärendena från sin skola, och tillsammans med folktandvårdsinspektörer utgöra nämndens främsta källa för inhämtande av de upplysningar, vilka böra ligga till grund för auktorisering av laboratorier etc. Kostnaderna för denna nämnds verksamhet torde i huvudsak kunna inskränkas till att avse traktaments- och resekostnadsersättningar samt mindre arvoden till ordföranden och ledamöterna. Vad den statliga tandsköterskeutbildningen beträffar anse de sakkunniga, att det lämpligen bör uppdragas åt medicinalstyrelsen att handha de med en central ledning och tillsyn förenade arbetsuppgifterna. Därjämte bör medicinalstyrelsen i fråga om enskilda skolor för utbildning av tandsköterskor utöva samma befogenheter, som föreslagits tillkomma nämnden. Det torde ankomma på medicinalstyrelsen att föreslå de åtgärder, vilka ett förverkligande av detta de sakkunnigas förslag innebär i fråga om behov av särskild arbetskraft inom medicinalstyrelsen.

57 Kap. 6. D e s a k k u n n i g a s förslag. I.

Tandteknikerutbildningeii.

Såsom i föregående kapitel anförts, föreslå de sakkunniga, att statlig tandteknikerutbildning ordnas genom skolor i anslutning till tandläkarinstituten i Stockholm och Malmö samt genom en till Göteborg förlagd skola. Skolan i Stockholm organiseras på grundval av den där nu inrättade statliga tandteknikerkursen. Då det är angeläget att snarast ernå den totala utbildningskapacitet, varav de sakkunniga anse behov föreligga, böra skolorna i Malmö och Göteborg om möjligt organiseras under budgetåret 1947/48. De statliga tandteknikerskolorna böra vardera ha en examinationskapacitet av omkring 20 elever per år samt benämnas »Statens tandteknikerskola i Stockholm» etc. De sakkunniga föreslå, att följande bestämmelser skola gälla i fråga om förberedande elevtid, utbildningsplaner m. m. 1. Den förberedande elevtiden. Av skäl, för vilka närmare redogjorts i kap. 5, ha de sakkunniga föreslagit, att för inträde till de statliga tandteknikerskolorna skall fordras en föregående tvåårig elevtid vid laboratorier, som auktoriserats för elevutbildning av »statens nämnd för tandteknikerutbildningen». Syftet med denna förberedande elevtid kan enligt de sakkunnigas uppfattning som regel bäst vinnas, om den tillbringas vid folktandvårdslaboratorier eller andra statliga och kommunala tandvårdsinrättningars laboratorier, där det är lättast att ordna erforderlig kontroll. Antalet elevplatser vid sådana laboratorier räcker emellertid för närvarande icke till. I fråga om återstående behov av elevplatser torde man ha rätt att räkna med att självständiga tandtekniska laboratorier och privatpraktiserande tandläkare på sina laboratorier äro villiga att mottaga och utbilda elever under statlig kontroll i sådan utsträckning, att därigenom resterande platsantal ernås. Antagning av elever för denna förberedande utbildning bör ankomma på den, som driver laboratoriet i fråga, Såsom fordringar för antagning bör uppställas, att elev skall vara praktisk och händig, ha normalt färgsinne, gott formsinne, god syn (korrektion tillåten) samt äga gott hälsotillstånd och icke lida av sådan invaliditet, sjukdom eller lyte, som utgör hinder för yrkets behöriga bedrivande. I fråga om skolunderbyggnaden ha de sakkunniga övervägt att kräva realexamen eller däremot svarande kunskaper. De krav, som yrket ställer, samt rekryteringshänsyn torde emellertid göra det nödvändigt, att den önskvärda skolunderbyggnaden får stå tillbaka för vad som går att genomföra. De sakkunniga föreslå därför, att för

58 antagning endast erfordras genomgången folkskola; dock bör vid den slutliga antagningen till elev vid statens tandteknikerskola — med vederbörlig hänsyn tagen till tjänstgöringsbetygen — den äga företräde, som har t, ex. realexamen eller motsvarande kunskaper i framför allt kemi, fysik, matematik och engelska eller tyska samt frihandsteckning. Dessa kunskaper kunna också ha inhämtats t. ex. per korrespondens under den förberedande elevtiden. De, som antagas till förberedande elevutbildning, böra vara i åldern 16—24 år. Erforderliga upplysningar om yrket böra lämnas av arbetsförmedlingen och folktandvårdspoliklinikerna. De sakkunniga förorda i detta sammanhang, att det uppdrages åt statens arbetsmarknadskommission att i samråd med nämnden utarbeta erforderliga upplysningar samt en broschyr i yrkesvägledande syfte. De första tre månaderna vid auktoriserat laboratorium böra tjäna till en första gallring för dem, som söka sig till tandteknikeryrket. Efter tre månaders godkänd prövotid åligger det den, som antagit elev, vilken förklarat sig ha för avsikt att söka inträde vid någon statens tandteknikerskola, att till nämnden göra anmälan om eleven enligt särskilt fastställt formulär, varav bör framgå tidpunkten, när eleven ifråga beräknas ha avslutat sin förberedande elevtid. Nämnden skall även informeras, för den händelse sålunda anmäld elev avbryter sin elevutbildning. Nämnden åligger att registrera anmälningarna samt att med ledning därav söka bedöma, huruvida elevantalet vid skilda tidpunkter står i lämplig relation till antalet tillgängliga elevplatser vid de statliga tandteknikerskolorna. I den mån elevantalet vid viss tidpunkt bör med hänsyn till antalet utbildningsplatser vid teknikerskolorna utökas eller begränsas, bör nämnden genom att träda i kontakt med de auktoriserade laboratorierna söka reglera elevtillströmningen. Detta bör ske i intimt samarbete med yrkesvägledningens centrala instans. För att likformig handledning och samma kunskapsnivå skall vinnas, bör genom nämndens försorg en tryckt handledning tillställas de för elevutbildning godkända arbetsplatserna. De sakkunniga föreslå, att följande utbildning bör äga rum under den förberedande elevtiden. a) l:a elevåret. Modelleringsövningar i lera och vax, gips, ben. Framställning av gipsmodeller och preparationsmodeller (stansar) av amalgam, koppar, lättmetall o. s. v. Enklare protesarbeten (lagningar), inbäddning, stoppning och pressning. Enklare puts (kautschuk, konstmassor, metall). Någon teoretisk kunskap i laboratorieteknik bör meddelas enligt t. ex. »Handbok i dental laboratorieteknik», 1 vilken utkommer 1946/47 och av vilken de sakkunniga haft tillfälle taga del i manuskript. 1

Utgives av Sveriges Tandläkarförbunds

förlagsförening.

59 b) 2:a elevåret. Modelleringsövningar (fortsättning). Enklare metallteknik: gjutning, lödning, puts. Fortsättning på protesarbeten. Stoppning av kautschukarbeten. Pressning av konstmassor. De sakkunniga äro väl medvetna om att en tvåårig elevtid i varje fall för närvarande icke utövar någon större lockelse på ungdom, som genom t. ex. tempoarbete i industrien snabbt kan uppnå relativt goda inkomster. Det är därför nödvändigt, att viss ersättning utgår under denna elevtid. Det torde icke ankomma på de sakkunniga att avgiva preciserade förslag rörande storleken m. m. av denna ersättning. Dock rekommendera de sakkunniga en ersättning t. ex. från och med andra halvåret med lägst 50 kronor per månad samt under andra elevåret med lägst 100 kronor per månad, vilket också får anses motiverat därav, att eleven därvid bör kunna göra någon om än begränsad nytta. 2. Intagning' vid statens tandteknikerskolor. Den, som önskar utbilda sig till tandtekniker vid de statliga tandteknikerskolorna, insänder direkt till nämnden ansökan, som skall vara åtföljd av åldersbetyg, läkarintyg, skolbetyg, betyg över den förberedande elevtiden utfärdat av vederbörande tandläkare vid eller föreståndare för auktoriserat laboratorium i enlighet med av nämnden fastställt formulär jämte övriga handlingar, som kunna styrka den sökandes lämplighet. Ansökan bör även innehålla uppgift om önskemål beträffande skola. Tandteknikerskolorna, böra enligt de sakkunnigas förslag vardera ha en examinationskapacitet av omkring 20 elever. Då man har anledning räkna med en viss avgång under den förberedande elevutbildningen bör det antal, som undergår sådan utbildning, vara så stort att avgången kompenseras. Även under själva skolåret torde man ha anledning räkna med en viss avgång, varför de sakkunniga förorda, att i varje skola plats beredes för 25 elever. Först närmare erfarenhet från det elevmaterial, som den av de sakkunniga föreslagna elevtiden skapar, kan emellertid giva säkra hållpunkter för ett bedömande av den avgång, som i verkligheten kommer att föreligga under den förberedande elevtiden och själva skoltiden. Nämnden antager elever samt fördelar de till förfogande stående utbildningsplatserna. Nämnden bör ha möjlighet att infordra praktiska prov utförda av de elever, om vars antagning till skolan kan råda tveksamhet. Det bör vara den angeläget att vid denna fördelning i görligaste mån tillgodose elevernas önskemål. 3. Utbildningen vid statens tandteknikerskolor. Läsåret synes böra omfatta tiden 1 september—30 juni med erforderligt uppehåll vid helger och arbetsveckan 40 timmar. Genom en sådan anordning

60 vinnes bland annat möjlighet ordna fortsättningskurser under augusti månad, jfr s. 62. Beträffande undervisningsplanens utformning och omfattning föreslå de sakkunniga, som understryka nödvändigheten av en riktig avvägning mellan den teoretiska och praktiska undervisningen, att den i stort sett följer den plan, som tillämpats vid tandläkarinstitutets teknikerkurs under läsåret 1945/1946. De sakkunniga förutsätta, att nämnden ägnar ingående uppmärksamhet åt denna studieplan, som är uppbyggd på erfarenheter bland annat från ett tämligen heterogent elevmaterial. Möjligt är att mera tid kan ägnas det praktiska laboratoriearbetet, då eleverna framdeles förutsättas bliva mera jämna i fråga om ålder och under förberedande elevtid inhämtade kunskaper och färdigheter än vad för närvarande är fallet. Undervisningsplanen bör sålunda tills vidare i allt väsentligt följa den nu gällande och dess detaljer framgå av bilaga 2. Nedanstående tablå ger en allmän översikt. Ämne

Tandanatomi med tandmodellering Material- och varukännedom, instrumentlära m. m. Laboratorieteknik för avtagbara proteser Laboratorieteknik för inlägg, kronor, stifttänder och broar Laboratorieteknik för porslinsarbeten Laboratorieteknik för tandregleringsapparatur Bokföring och laboratorieekonomi

Antal timmar

45 65 300 120 45 30 15 Summa 620

Undervisningen i dessa ämnen om i allt 620 lektioner och demonstrationer meddelas av lärare, som äro tandläkare. Äterstående timmar ägnas laboratoriearbete under teknikers ledning. Till varje elev bör utdelas en arbets- och betygsbok, i vilken skola fortlöpande införas erforderliga anteckningar. Denna bok utnyttjas även under praktikantåret. Förslag till arbets- och betygsbok bör uppgöras av nämnden, som även utfärdar stadga för undervisning, examination m. m. Undervisningen i varje ämne avslutas med slutförhör, och betygen inskrivas i arbets- och betygsboken. Slutligen föreslå de sakkunniga, att det bör finnas möjlighet att skilja elev från undervisningen vid skolan, om eleven skulle visa sig olämplig för yrket. Detta bör dock ifrågakomma endast under de tre första månaderna av skolutbildningen och beslut härom fattas av nämnden efter förslag av ledningen för vederbörande tandteknikerskola. 4. Elevernas ekonomiska förhållanden under skoltiden. I likhet med de kommittéer, som tidigare tagit ståndpunkt härtill, anse de sakkunniga, att några elevavgifter icke skola uttagas. Detta är emellertid icke tillräckligt. De sakkunniga ha visserligen föreslagit en decentraliserad utbildning både i vad avser elevtid och skoltid, men man måste samtidigt komma ihåg, att städerna Stockholm, Göteborg och Malmö ha höga levnads-

61 kostnader. Detta förhållande skulle kunna medföra, att obemedlade eller mindre bemedlade elever såge sig nödsakade avstå från skolutbildningen, under vilken det endast i undantagsfall torde vara möjligt för en elev att försörja sig genom extraarbete. De sakkunniga föreslå därför, att behovsprövade stipendier av samma storleksordning och utdelade efter samma grunder som de, vilka utgå till lärjungar vid anstalter för yrkesutbildning, skola utgå till elever vid statens tandteknikerskolor. Detta innebär enligt nu gällande regler, att maximibeloppet i högsta, näst högsta och lägsta behovsgraden utgör 90 respektive 60 och 30 kronor per månad. Då erfarenhet saknas om frekvensen sökande, kunna de sakkunnigas kostnadsberäkningar endast bli ytterst approximativa. Om man antager, att 3A av eleverna skulle vara i behov av sådana stipendier med jämn fördelning efter maximibeloppen i nämnda tre behovsgrader, skulle kostnaderna utgöra 15 (10 X 90) + 15 (10 X 60) + 15 (10 X 30) = 27 000 kronor för läsår. De sakkunniga föreslå, att från och med budgetåret 1948/49 ett förslagsanslag av 27 000 kronor får disponeras av nämnden att iddelas som stipendier åt elever vid statens tandteknikerskolor enligt samma grunder, som tillämpas av överstyrelsen för yrkesutbildning och skolöverstyrelsen. Anslagets storlek för budgetåret 1947/48 torde kunna bedömas först när den tidpunkt blivit klarlagd, från vilken skolorna i Malmö och Göteborg kunna börja fungera. 5. Praktikanttjänstgöringen m. m. Av kap. 5 har framgått, att de sakkunniga föreslå, att den statliga tandteknikerutbildningen avslutas med en ett-årig praktikanttjänstgöring. Denna tjänstgöring bör förläggas till av nämnden auktoriserade laboratorier, i första hand till folktandvårdslaboratorier. Dess syfte kan också vinnas vid kvalificerade självständiga laboratorier eller å privatpraktiserande tandläkares laboratorier. De sakkunniga anse sålunda, att denna praktikanttjänstgöring icke bör låsas fast vid folktandvårdslaboratorierna utan generellt kunna äga rum vid av nämnden auktoriserat laboratorium (respektive hos praktiserande tandläkare). Under detta praktikantår bör huvudvikten läggas vid att den blivande tandteknikern genom allsidig träning i sådana arbetsuppgifter, vilka vanligen förekomma i det praktiska livet, sättes i tillfälle förvärva sådan rutin, att han blir kompetent att på egen hand och utan tillsyn sköta teknikersysslan vid t. ex. ett folktandvårdslaboratorium. Arbetena under praktikanttiden böra i huvudsak omfatta laboratorieteknik vid helprotes och partiell protes samt stifttänder, krön- och broarbeten. Därvid böra även, i mån av tillfälle, utföras svårare arbeten, såsom uppmodellering och lödning av större broar m. m. Däremot böra arbeten avseende porslin, tandregleringsapparatur, kirurgisk protes samt stål och vitallium endast förekomma i mindre utsträckning. Det vore visserligen önskvärt, om denna praktiska utbildning avslutades med prov, vilka avlades vid någon av tandteknikerskolorna, men detta före-

62 faller icke de sakkunniga vara direkt nödvändigt. På grund härav förordas, att intyg över fullgjord, godkänd tjänstgöring meddelas av vederbörande tandläkare eller laboratorieföreståndare på av nämnden fastställt formulär och införes i arbets- och betygsboken. Lön under praktikanttiden bör av vederbörande huvudman (motsvarande) tillerkännas praktikanten att utgå i viss proportion till begynnelseavlöningen för tandtekniker i folktandvården. Såsom framgår av vad som anförts på s. 44 förorda de sakkunniga icke förbud för annan än vid statlig skola utbildad att utöva tandteknikeryrket. Däremot anse de sakkunniga, att sådan tandtekniker, vilken genomgått föreskriven utbildning vid statens tandteknikerskola och därefter fullgjort godkänd praktikanttjänstgöring, skall diplomeras och kallas, förslagsvis, »examinerad tandtekniker». Diplom föreslås skola utfärdas av nämnden efter ansökan av vederbörande praktikant, som därvid företer sin arbets- och betygsbok. I detta sammanhang synes det lämpligt erinra om att behov av fortsättnings- och specialkurser torde föreligga. Ur det allmännas synpunkt torde detta behov främst gälla de tandtekniker, vilka på de auktoriserade laboratorierna närmast skola handleda elever under förberedande elevutbildning och under praktikanttjänstgöring. Det synes angeläget, att just dessa tandtekniker äro väl förtrogna med den moderna dentala laboratorieteknikens principer och utveckling. De sakkunniga föreslå därför, att vid tandteknikerskolorna årligen under augusti månad ordnas fortsättningskurser. De sakkunniga förutsätta, att tandtekniker, som äro anställda vid offentlig tandvård, av vederbörande huvudmän beviljas tjänstledighet med bibehållna löneförmåner under den tid, som de genomgå sådan fortsättningskurs, samt med rese- och traktamentsersättning. Åt övriga tandtekniker böra utgå stipendier av motsvarande storlek. 6. Tandteknikerskolornas organisation och kostnader. De statliga teknikerskolorna i Stockholm och Malmö böra stå under vederbörande tandläkarinstituts ledning. Då frågor rörande teknikerskolan behandlas av lärarråd (motsvarande), skall lärarrådet adjungera föreståndaren för teknikerskolan med rätt för honom att deltaga i besluten. Den statliga tandteknikerskolan i Göteborg bör, i avvaktan på att ett tandläkarinstitut kan bliva inrättat där, ledas av en särskild styrelse, bestående förslagsvis av tre av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Lärarrådet, respektive styrelsen, åligger att hos Kungl. Maj:t avgiva förslag vid tillsättning av befattning såsom föreståndare för tandtekniker skola; att antaga och utnämna övriga lärare och personal för tandteknikerskola; att avgiva tjänstgöringsbetyg åt föreståndaren samt att efter inhämtande av föreståndarens förslag avgiva tjänstgöringsbetyg åt övriga lärare och personal;

63 att utöva närmaste uppsikt över lärarna och skolans verksamhet och därvid tillse, att för skolan gällande stadgar följas; att utöva den disciplinära myndigheten inom skolan samt till nämnden avgiva förslag i fall då elev föreslås böra skiljas från skolan på grund av olämplighet för yrket eller då relegation av elev ifrågasattes; att granska av föreståndaren inlämnad årlig rapport över skolans verksamhet; att från föreståndaren inhämta förslag till årliga anslagsäskanden samt avgiva dessa till nämnden; att genom vederbörande förvaltningsorganisation handha skolans ekonomi och besluta över anslagens fördelning och användning; att ombesörja inskrivning av elever och utfärdande av betyg. a) Lokaler. Det kan ur undervisningssynpunkt diskuteras om tandteknikerutbildningen i Stockholm och Malmö bör förläggas inom samma byggnadskropp som tandläkarundervisningen. Utnyttjandet av institutens lärarkrafter skulle, i den mån de ha möjlighet åtaga sig sådan extraundervisning, härigenom i viss mån underlättas. Dock blir förhållandet i detta avseende ungefär detsamma, om teknikerskolan placeras i en särskild byggnad, blott den ej ligger för avlägset från respektive institut och står under samma administration. Däremot kan icke någon del av det vid tandläkarinstituten använda materialet för fantomundervisning beräknas bliva utnyttjat även vid tandteknikerutbildningen, eftersom detta material helt måste disponeras för den löpande, ordinarie undervisningen av tandläkare. Vad först tandteknikerskolan i Stockholm beträffar är den för närvarande inrymd i för ändamålet provisoriskt inrättade lokaler samtidigt som tandläkarinstitutet är mycket hårt belastat. Det finnes därför knappast vare sig skäl för eller praktisk möjlighet till en lokal anslutning. I Malmö skulle ett förslag i dylik riktning innebära dels att färdigställandet av tandläkarinstitutet fördröjdes, dels att man skulle utnyttja ett för patient vårdande kliniska uppgifter specialinrett institut för ett ändamål, som kan uppnås i lokaler av betydligt enklare byggnadsteknisk standard. De sakkunniga anse sålunda, att i varje fall tills vidare tandteknikerskolan i Stockholm bör vara inrymd i sina hittillsvarande lokaler samt skolorna i Malmö och Göteborg böra inrymmas i för ändamålet särskilt förhyrda, lokaler. Härtill kan användas exempelvis en hyresvåning om cirka 400 kvm i en fastighet med stor takhöjd. b) Utrustning-. 1943 beviljades i engångskostnad för apparater, teknisk utrustning samt inventarier till tanclteknikerkursen 30 000 kronor. Av flera skäl äro kostnaderna nu väsentligt större. En beräkning över ungefärliga kostnader för utrustning och inredning för tandteknikerskolorna i Malmö och Göteborg visar — jfr bil. 3 — att ifrågavarande kostnader kunna uppskattas till cirka 1Ö4 000 kronor för vardera skolan. I engångsanslag för kom-

64 plettering av utrustningen vid teknikerskolan i Stockholm torde erfordras 10 000 kronor. c) Personal. Vid den nuvarande tandteknikerkursen finnas anställda mot arvoden 1 huvudlärare (10 000 kronor), 4 speciallärare (sammanlagt 10 000 kronor, beräknat efter 20 kronor per undervisningstimme), 1 tandtekniker (8 400 kronor) och 1 tekniskt biträde tillika vaktmästare (3 900 kronor). I fråga om befattning som huvudlärare framhålla de sakkunniga, att det får anses ostridigt, att den är av krävande natur. Huvudläraren åligger enligt de sakkunnigas uppfattning bland annat att 1) vara föreståndare för skolan, 2) i anslutning till vederbörande förvaltningsorganisations bestämmande handha skolans administration och verkställa materialanskaffning, 3) anordna och sammankalla lärarkollegier inom skolan, 4) undervisa i ett huvudämne, 5) anordna och närvara vid alla slutförhör, 6) anordna privatisternas examen, 7) biträda nämnden vid intagning till teknikerskolan, 8) biträda nämnden i ärenden, som beröra auktorisering av laboratorier m. m. samt utövande av viss kontroll. I sina. anslagsäskanden för budgetåret 1946/47 har tandläkarinstitutets lärarråd hemställt, att huvudlärarens arvode höjes från 7 200 till 10 000 kronor i avvaktan på de förslag rörande hans ställning, vartill de sakkunniga kunde komma. Kungl. Maj: t och riksdag har delat denna värdesättning, varvid föredragande departementschefen i propositionen 241/1946 omnämnt, att frågan om huvudlärarens anställningsform torde komma att prövas av tandläkarutbildningssakkunniga. Befattningen såsom föreståndare för skolan bör utövas av legitimerad tandläkare med stor teknisk och klinisk erfarenhet i proteslära samt pedagogiska meriter inom området. Då det är synnerligen angeläget att för denna post förvärva kvalificerade lärarkrafter, förorda de sakkunniga, att föreståndarna för statens tandteknikerskolor i Stockholm, Malmö och Göteborg placeras i lönegrad A 27. Föreståndaren bör tillsättas efter förslag av vederbörande lärarråd respektive styrelse och lärarprov bör kunna fordras. Undervisningen i övrigt bör bestridas av erforderligt antal speciallärare, vilka såsom hittills böra erhålla ersättning per undervisningstimme. De sakkunniga anse att denna ersättning bör beräknas efter 30 kronor per timme. Vid varje skola bör anställas en chefstekniker, som leder arbetet på laboratoriet. Han bör beredas en anställningsform, vilken bättre än den nuvarande arvodestjänsten vid skolan i Stockholm svarar mot de kvalifikationer och det ansvar, som måste ställas på en sådan befattningshavare. De sakkunniga förorda därför, att vid varje tandteknikerskola anställes en chefstekniker, vilken bör placeras i lönegrad A 16.

65 Vid vardera skolan bör vidare finnas anställt ett tekniskt biträde i lönegrad Eo 6. I likhet med vad nu gäller för tandteknikerkursen i Stockholm böra särskilda censorer vara förordnade för att kontrollera examina vid dessa skolor. Härför fordras ett mindre anslag till arvoden. d) Omkostnader. Med ledning av erfarenheterna från den nuvarande tandteknikerkursen ha de sakkunniga, beräknat de årliga kostnaderna för varje tandteknikerskola uppgå till 17 000 kronor för förbrukningsmaterial, reparationer och förnyelse av förslitna instrument samt till 4 000 kronor för städning, telefon m. m. Härutöver komma hyreskostnader. 7.

Övergångsbestämmelser. Då de sakkunniga föreslagit, att de statliga tandteknikerskolorna, organiserade på här nämnt sätt, skola börja sin verksamhet under budgetåret 1947/48, innebär detta, att under tiden fram till den 1 juli 1949 måste tilllämpas i stort sett nuvarande antagningsfordringar beträffande kravet på föregående elevtid. Därjämte torde erfordras övergångsbestämmelser så tillvida som det är skäligt, att yrkesarbetande tandtekniker, vilka så önska, beredas tillfälle att såsom »privatister» avlägga examen vid de statliga tandteknikerskolorna. De sakkunniga föreslå därför, att på annat sätt än genom statens försorg utbildade tandtekniker beredas tillfälle att avlägga examen vid någon av statens tandteknikerskolor. Härvid torde både en teoretisk och praktisk prövning vara nödvändig, vilken enligt de sakkunnigas förslag bör äga rum årligen vid tidpunkter, som fastställas av nämnden efter samråd med vederbörande skola. Möjlighet bör finnas för sökande att dela upp denna prövning på flera perioder och den bör omfatta dels förhör, verkställda av ämneslärarna (skriftligt och muntligt) i enlighet med gällande kursplan, dels praktiska arbeten till art och omfattning fastställda av nämnden. Framställning om anslag för att täcka de kostnader i form av lärararvoden m. m., som privatistexamen kommer att medföra, torde göras vid den tidpunkt, då antalet, som önskar avlägga sådan examen, kan överblickas. Slutligen föreslå de sakkunniga, att medicinalstyrelsen tills vidare skall ha rätt att efter individuell prövning av ärendet meddela dispens från behörighetskravet att vara examinerad tandtekniker för erhållande av fast anställning i statens tjänst eller vid statsbidragsberättigad folktandvård.

II.

Tandsköterskeutbildningen.

Den statliga tandsköterskeutbildningen är lättare att organisera än tandteknikerutbildningen, eftersom tillgången på lämpliga lärare torde vara något större, samt kravet på för denna utbildning speciella fasta anordningar, teknisk apparatur och inredning m. m. betydligt mindre. De sakkunniga räkna med, att från och med budgetåret 1947/48 statlig tandsköterskeutbildning skall 5—1795 46

66 vara organiserad vid tandläkarinstituten i Stockholm och Malmö, de kommunala tandpoliklinikerna i Göteborg samt vid folktandvårdspoliklinik på den plats i Norrland, som framdeles kan komma att bestämmas. Även tandsköterskeundervisningen vid Eastmaninstitutet i Stockholm bör ordnas på sätt här tidigare föreslagits. Det bör observeras, att utbildningen i Malmö under andra halvåret 1947 provisoriskt måste förläggas till Malmö stads kommunala tandpolikliniker, enär det nya tandTäkarinstitutet börjar patientvårdande verksamhet tidigast från 1 januari 1948. Utbildningen bedrives genom kurser med en examinationskapacitet om cirka 20 elever per gång med två intag årligen, i vart fall vid den till Stockholm, Göteborg och Malmö förlagda tandsköterskeutbildningen. Kurserna benämnas »Statens tandsköterskekurs i Stockholm», ». . . i Malmö» etc. I fråga om förberedande elevtid, utbildningsplaner m. m. föreslå de sakkunniga, att nedanstående bestämmelser skola tillämpas. 1. Den förberedande elevtiden. Den av de sakkunniga tidigare föreslagna till fyra månader begränsade elevtiden avser att bibringa, eleverna vissa elementära kunskaper och kännedom om yrket samt skapa möjlighet för en viss förberedande gallring bland för yrket olämpliga elever. Sådan elevtid kan tillbringas icke endast vid tandläkarinstituten, Eastmaninstitutet, folktandvårdspolikliniker och andra offentliga tandvårdsinrättningar utan även enligt de sakkunnigas förslag hos privatpraktiserande tandläkare. Tillräcklig anledning för auktorisering av elevutbildaren synes icke föreligga i detta fall. Antagning av elever för denna förberedande utbildning bör ankomma på vederbörande institut, poliklinik m. m. Skäl torde icke finnas för att anmälan behöver göras till medicinalstyrelsen. Elev skall äga god fysik — arbetet ställer stora fordringar på ben och fötter — samt ha god syn (korrektion tillåten), normal hörsel och talförmåga, snabb uppfattning och anpassningsförmåga samt sinne för renlighet och noggrannhet. Gladlynthet och behagligt sätt utgöra vidare värdefulla egenskaper för en tandsköterska. För att eleven skall kunna tillgodogöra sig den följande undervisningen vid de statliga tandsköterskekurserna, är det enligt de sakkunnigas uppfattning tillräckligt med folkskola som skolunderbyggnad. Vid tandläkarinstitutets nuvarande tandsköterskekurser kräves reellt och vid Eastmaninstitutet även formellt realexamen eller normalskolekompetens för inträde. De sakkunniga anse för sin del, att en sådan standard i fråga om skolunderbyggnad visserligen skulle kunna anses önskvärd men dock icke nödvändig. Rekryteringshänsyn och erfarenheter från närbesläktad yrkesutbildning stöder vidare de sakkunnigas åsikt. Det kan sålunda omnämnas, att bortåt hälften av de sjuksköterskor, som utexaminerats under de senaste fem åren, som skolutbildning haft folkskola med någon påbyggnad t. ex. två vinterkurser vid folkhögskola och dylikt. Även om samtidigt en relativt stor andel av dessa anse

07 sin skolunderbyggnad vara något för svag, synes ändock icke anledning föreligga att kräva högre skolutbildning än folkskola för inträde vid tandsköterskekurserna. Dock bör vid i övrigt lika förutsättningar för tandsköterskeyrket den äga företräde, som har realexamen eller därmed jämförlig utbildning. Väl meriterad sjukhustjänstgöring bör tillmätas särskild betydelse. Elev bör icke vara under 17 eller över 26 år gammal. Erforderliga upplysningar om yrket böra lämnas av arbetsförmedlingen och folktandvårdspoliklinikerna. De sakkunniga förorda i detta sammanhang, att det uppdrages åt statens arbetsmarknadskommission att i samråd med medicinalstyrelsen utarbeta erforderliga upplysningar samt en broschyr i yrkes vägledande syfte. De sakkunniga föreslå, att en kort vägledning, innefattande synpunkter på denna förberedande elevutbildning utarbetas och på begäran tillställes arbetsplatserna av medicinalstyrelsen. Det torde vara nödvändigt, att elevtiden i viss utsträckning är avlönad med hänsyn till dels att en arbetsprestation samtidigt utföres, dels konkurrensen om rekryteringsarbetskraften. De sakkunniga anse för sin del rimligt, att den första elevmånaden såsom prövomånad är oavlönad men att för övriga tre månader utgår en lön av lägst 50 kronor i månaden. 2. Intagning vid statens tandsköterskekurser. I analogi med det tillvägagångssätt, som förordats beträffande de blivande tandteknikerna, föreslå de sakkunniga, att den, som vill utbilda sig till tandsköterska vid de statliga tandsköterskekurserna, skall direkt till medicinalstyrelsen insända, ansökan, som skall vara åtföljd av åldersbetyg, läkarintyg, skolbetyg jämte övriga handlingar, som kunna styrka den sökandes lämplighet, ävensom innehålla uppgift om önskemål beträffande skola, Varje tandsköterskekurs bör, när verksamheten kommit i gång, enligt de sakkunnigas beräkningar, ha en examinationskapacitet om 20 elever och intag ske två gånger årligen, varför sålunda varje år normalt komma att utbildas 40 tandsköterskor på de institut och polikliniker, dit kurser bliva förlagda. De sakkunniga räkna även här med att en viss avgång kommer att ske under själva kurstiden. Svårigheterna att fixera den verkliga avgången äro uppenbara och de sakkunniga förorda, att 25 elever mottagas vid varje intag till tandsköterskekurs tills närmare erfarenhet vunnits. Medicinalstyrelsen antager elever till kurserna samt fördelar platserna. Därvid har den att i görligaste mån tillmötesgå elevernas önskemål. 3. Utbildningen vid statens tandsköterskekurser. Kurser börja årligen den 7 januari respektive den 7 juli och fortgå under 24 veckor till den 22 juni respektive den 20 december. Jfr nedanstående tablå, av vilken även framgår, att den fyra månader långa förberedande elevtiden som regel förutsattes börja omkring den 1 mars respektive 1 september.

68 Tablå

över

tandsMterskeutbildning.

.§ t I & S J U S f - S ^ Å = 2 S ^ Ä Ä 5S15-5 •*-»=:

Tandsk.kurs

Elevtid

n

t^-

w

*--

K

c3

. - 'i—i*»—i C3

00 O

C ^

.r-jS*-<

P

^

Praktikanttid

°/i

V»

S1

/i

D e sakkunniga föreslå, a t t u n d e r v i s n i n g e n — enligt förslag till k u r s p l a n jfr bil. 4 — följer n e d a n s t å e n d e linjer. Teoretisk

undervisning.

Ämne

lektioner

Tandsköterskans allmänna uppgifter Munhålan och tänderna Allmän kirurgi och tandkirurgi Röntgenlära Läkemedelslära Tandfyllnadskonst Barntandvård Froteslära Bettanalys och parodontoprotetik Tandreglering Administrativa uppgifter

Antal demonstrationer

15 10 22 4 4 18 6 18 4 4 10 Summa 115

5 7 2 4 2 2 24

O v a n s t å e n d e u n d e r v i s n i n g , som s å l u n d a i medeltal omfattar ungefär 5 lektioner och 1 d e m o n s t r a t i o n i veckan, är i h u v u d s a k teoretisk. Fördelning

av den praktiska

Tandkirurgisk avdelning Tandfyllnadsavdelning Protesavdelning Barntandvård Röntgen Bettanalys och parodontoprotetik Tandreglering

tjänstgöringstiden. 9 veckor 5 » 3 » 2 » 2 » 2 » 1 » Summa 24 veckor

09 D ä r u t ö v e r följer en m a s k i n s k r i v n i n g s k u r s såsom kvällskurs, 50 timmar. Vid de t a n d s k ö t e r s k e k u r s e r , s o m icke äro förlagda till t a n d l ä k a r i n s t i t u t , b ö r i görligaste m å n den p r a k t i s k a t j ä n s t g ö r i n g s t i d e n i tillämpliga delar fördelas p å m o t s v a r a n d e s ä t t . Vid i n t r ä d e t till t a n d s k ö t e r s k e k u l s b ö r u t l ä m n a s till varje elev en arbetsoch betygsbok, i vilken erforderliga a n t e c k n i n g a r fortlöpande skola göras av den, s o m h a n d h a r elevens u t b i l d n i n g . D e n n a b o k u t n y t t j a s även u n d e r praktikanttiden. F ö r e l a g till arbets- och b e t y g s b o k b ö r u p p g ö r a s av medicinalstyrelsen, s o m även u t f ä r d a r s t a d g a för u n d e r v i s n i n g , e x a m i n a t i o n m. m. K u r s e r n a avslutas med t e n t a m i n a , vilka inskrivas i arbets- och b e t y g s b o k e n . D e n u t b i l d n i n g , som de s a k k u n n i g a h ä r föreslagit, ä r s å d a n , a t t tandsköterskan efter fullgjord p r a k t i k a n t t j ä n s t g ö r i n g normalt b ö r k u n n a utföra följande a r b e t s u p p g i f t e r : a) allmän tillsyn av städning, uppvärmning, vädring, ordning och trevnad i tandläkarens praktiklokal, b) handhavande av förråd och tvätt samt anskaffning av material, förbrukningsartiklar, medikamenter m. m., c) instrument- och material vård, sterilisering och desinfektion, städning, oljning och polering av tandläkarutrustning samt övrig tillsyn av maskiner och apparater, d) röntgenmaterialets behandling såsom framkallning, bildmontering och registrering, e) vanlig assistans, såsom handräckning, preparation av medikamenter samt fyllnads- och avtrycksmaterial, montering av matrishållare, preparation för lokalbedövning, applicering av munsug och andra torkanordningar, iordningställande av rotfyllnadsbrickor samt annan uppläggning av instrument och material för speciella undersökningar och behandlingar, f) assistans vid tandkirurgiska operationer, såsom operations dukning, hållande av hakar och pincetter, biträde vid torrläggning av operationsfältet, tamponad, suturering m. m., g) enklare laboratoriegöromål, såsom igjutning av avtryck, modelltillskärning, stensframställning, putsning av justerade proteskanter o. s. v. samt kommunikationsservice mellan operationsrum och laboratorium, h) telefonservice, reglering av patienttider och förande av tidbok, i) journalföring och handhavande av journal- och röntgenkartotek samt modellarkiv, , mQ j) maskinskrivning, enklare praktikbokföring ooh praktikkorrespondens, såsom utskrivning och utsändande av räkningar, kvitton, intyg, utlåtande, kostnadsförslag m. m. 4.

Elevernas e k o n o m i s k a förhållanden under skoltiden.

De s a k k u n n i g a utgå ifrån att n å g r a elevavgifter icke skola uttagas, m e n anse med s a m m a m o t i v e r i n g som i fråga om t a n d t e k n i k e r n a , a t t ett s l o p a n d e av elev- och k u r s a v g i f t e r n a icke är tillräckligt. D e s a k k u n n i g a föreslå, att behovsprövade stipendier av samma storleksordning och utdelade efter sa?nma grunier som de, vilka utgå till lärjungar vid anstalter för yrkesutbildning, skolc utgå till elever vid statens tandsköterskekurser. K o s t n a d e r n a härför h a av de s a k k u n n i g a u p p s k a t t a t s till 50 (6 x 90) + 50 (6 X 60) + 50 (6 x 30) =

54 000 kronor. De sakkunniga hemställa därför, att från och med budgetåret 1947/48 ett förslagsanslag av 54 000 kronor får ställas till medicinalstyrelsens disposition att utdelas som stipendier åt elever vid statens tandsköterskekurser enligt samma grunder, som tillämpas av överstyrelsen för yrkesutbildning och skolöverstyrelsen. 5.

Praktikanttjänstgöringen. Denna har föreslagits omfatta 8 månader och avses kunna äga rum vid tandläkarinstituten, Eastmaninstitutet, statliga och kommunala tandvårdspolikliniker samt hos de privatpraktiserande tandläkare, vilka härför godkänts av medicinalstyrelsen. Praktikanten skall under denna tjänstgöring handledas av rutinerad tandsköterska och därvid beredas tillfälle att utföra alla de göromål, som tillhöra yrkets olika detaljer. Det synes de sakkunniga lämpligt att praktikanttjänstgöringen för eleverna ordnas i samarbete med arbetsförmedlingen. Med hänsyn till tandläkarinstitutens behov av tandsköterskor förorda de sakkunniga, att de, som genomgått tandläkarinstitutens tandsköterskekurser, äro pliktiga fullgöra de första sex månaderna av praktikanttjänstgöringen där, om så finnes nödigt för arbetet å instituten och besked därom lämnas dem i tid före kursens avslutning. De, som åläggas fullgöra sådan praktikanttjänstgöring, böra ha rätt att där fullgöra jämväl de övriga två månaderna av praktikanttjänstgöringen, om de så önska. De sakkunniga föreslå, att intyg över fullgjord godkänd tjänstgöring meddelas av vederbörande chef på av medicinalstyrelsen fastställt formulär och införes i arbets- och betygsboken. Lön under praktikanttiden bör av vederbörande huvudman (motsvarande) tillerkännas praktikanten att utgå i viss proportion till begynnelseavlöningen för tandsköterska i Folktandvården. De sakkunniga föreslå vidare på samma grunder, som anförts beträffande tandteknikerna, att sådan tandsköterska, vilken genomgått föreskriven utbildning vid någon av statens tandsköterskekurser och därefter fullgjort godkänd praktikanttjänstgöring skall erhålla diplom och kallas, förslagsvis, »examinerad tandsköterska». Diplom föreslås skola utfärdas av medicinalstyrelsen efter ansökan av vederbörande praktikant, som därvid företer sin arbets- och betygsbok.

6. Tandsköterskekursernas organisation och kostnader. De statliga tandsköterskekurserna vid tandläkarinstituten i Stockholm och Malmö böra stå under ifrågavarande tandiäkarinstituts ledning. I Göteborg och på den fjärde plats, som framdeles kan komma att bestämmas, bör tandsköterskekurserna sortera under en lokal styrelse utsedd av Kungl. Maj:t. Tandsköterskekurserna vid Eastmaninstitutet skapa särskilda problem. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör utbildningen där läggas om och sålunda följa de linjer, de sakkunniga förordat. Det synes de sakkunniga rimligt, att

71 staten övertager de direkta kostnader för undervisningen, som utgöras av avlöning åt undervisande lärare, därest direktionen över Eastmaninstitutet finner det möjligt och lämpligt att följa de sakkunnigas förslag till undervisningens ordnande. Vid sådant förhållande bör självfallet stipendier under skoltiden helt bekostas av statsmedel, medan däremot arvode åt de elever, vilka tillbringa praktikanttiden vid Eastmaninstitutet, bör utgå av kommunala medel. De främsta kostnaderna för den nu föreslagna organisationen av tandsköterskeundervisningen föranledas av lärarkrafterna. I fråga om behovet av sådana understryka de sakkunniga vikten av att varje föreläsare eller i praktisk undervisning deltagande lärare eller sköterska får utöva tandsköterskeundervisningen på tid, som icke ingår i eller sammanfaller med eventuell av andra åtaganden betingad tjänstgöring på undervisningsanstalten eller polikliniken, i den mån undervisningen icke består i enbart handledning under det praktiska arbetet. De sakkunniga föreslå, att lärarrådet respektive sttp'elsen utser en för ändamålet lämpad tandläkare att vara föreståndare och i första hand ansvarig för tandsköterskekursen. Föreståndaren bör för att kunna lära känna eleverna närmare undervisa i ett av ämnena och härför uppbära särskild ersättning i enlighet med det föreslagna timarvodet, jfr nedan. I sin egenskap av föreståndare för kursen bör han uppbära ett särskilt arvode om 2 000 kronor för år. Vidare bör anställas en särskild, rutinerad tandsköterska, so?n under föreståndaren skall handha den närmaste ledningen av kursen. Ifrågavarande tandsköterska bör placeras i 15 :e lönegraden. Åt övriga, undervisande lärare bör utgå ersättning med 30 kronor per undervisningstimme. Av tandsköterskeutbildningen föranledda krav på teknisk apparatur, inventarier, material m. m. synas icke vara av annan storleksordning än att kostnaderna härför kunna beträffande kurserna vid tandläkarinstituten bestridas på så sätt att institutens motsvarande anslagsposter något höjas. Ifrågavarande kostnader kunna beräknas till cirka 70 kronor per elev. För kurserna vid Eastmaninstitutet torde ett häremot svarande belopp böra ställas till förfogande. För samtliga kurser torde, utöver anslag för expenser av motsvarande storleksordning, böra beräknas ett engångsanslag av 2 000 kronor för inköp av demonstrationsmaterial m. m. Slutligen foreslå de sakkunniga att, om överenskommelse kan träffas med Stockholms stad angående omläggning av tandsköterskeundervisningen vid Eastmaninstitutet enligt det system, som här förordats, statsbidrag till staden skall utgå med 18 000 kronor för år. 7.

Övergångsbestämmelser. För inträde vid de tandsköterskekurser, vilka föreslagits börja den 7 juli 1947, är det nödvändigt att göra avsteg från kravet på den fyra månader långa elevtiden, vilket kan tillämpas först för de tandsköterskekurser, som börja i januari 1948. De sakkunniga anse det lämpligt, att för första kursen föreskrives, att den har företräde, som fullgjort viss elevtid, men att i övrigt intagningen baseras på skolbetygen.

72 På annat sätt än genom statens (och Eastmaninstitutets) försorg utbildade tandsköterskor böra under en övergångstid äga rätt att dokumentera sin skicklighet genom att beredas tillfälle avlägga den examen, som medför behörighet att inneha tjänst vid offentlig tandvård. De sakkunniga föreslå därför, att vid privata skolor m. m. utbildade tandsköterskor beredas tillfälle avlägga examen vid statens tandsköterskekurser. Liksom i fråga om tandteknikerna skall härvid ske en prövning av vederbörandes teoretiska och praktiska kunskaper, vilken prövning till art och omfattning fastställes av medicinalstyrelsen. Ansökan att få undergå dylik prövning ställes till medicinalstyrelsen, som fastställer tid och plats härför. Slutligen föreslå de sakkunniga, att medicinalstyrelsen tills vidare skall ha rätt att efter individuell prövning av ärendet meddela dispens från behörighetskravet att vara examinerad tandsköterska för erhållande av fast anställning i statens tjänst eller vid statsbidragsberättigad folktandvård.

III. Försöksutbildning av tandhygienister. Av skäl, som närmare framgå av s. 14—15, förorda de sakkunniga, att det ordnas en försöksutbildning, varigenom ett 20-tal tandsköterskor utbildas till tandhygienister, vilkas praktiska användbarhet vid offentliga tandvårdsinrättningar sedermera under en lämplig tidrymd studeras. Först sedan resultaten av denna engångsutbildning kunnat närmare bedömas anse de sakkunniga tiden vara inne att taga definitiv ställning till frågan om tandhygienisternas plats i svensk tandvård. Såsom elever vid denna försöksutbildning böra antagas tandsköterskor, vilka erhållit utbildning vid tandläkarinstitutet i Stockholm eller vid Eastmaninstitutet och därefter ha haft mellan 2 och 5 års väl vitsordad tjänst göring som tandsköterskor i offentlig tandvård. Med hänsyn till de relativt höga krav, som böra ställas på de blivande tandhygienisternas allmänna standard, förorda de sakkunniga därjämte, att endast tandsköterska med goda betyg i minst realexamen (eller motsvarande skolutbildning) antages som elev. Kursen bör förläggas till tandläkarinstitutet i Stockholm. Med hänsyn till lokalsvårigheter och de undervisningsproblem, för vilka närmare redogöres nedan, kan sådan kurs ordnas först under budgetåret 1948/49. Då det torde erfordras, att statsmakterna redan våren 1947 taga ställning till frågan huruvida en sådan kurs bör anordnas eller icke, ha de sakkunniga ansett sig böra här framlägga dels preliminärt förslag till studieplan, dels förslag till vissa åtgärder för att tillförsäkra en tandhygienistkurs specialutbildade lärarkrafter. Däremot anse de sakkunniga det icke vara nödvändigt att nu framlägga detaljerade förslag beträffande kursens anordnande. Denna bör stå under ledning av tandläkarinstitutets lärarråd och det bör ankomma på detta att utse särskild föreståndare för kursen och andra lärare samt att avgiva

73 förslag till en detaljerad kursplan. Framhållas må, att det torde vara lämpligt på grund av kursens karaktär av försöksverksamhet, att lärarrådet erhåller relativt stor frihet att med hänsyn till under pågående kurs vunna erfarenheter vidtaga de ändringar, som kunna anses påkallade. De sakkunniga lämna i nedanstående tablå ett preliminärt förslag till studieplan för tandhygienister. Den är upprättad med hänsyn närmast till amerikanska erfarenheter på området samt till de arbetsuppgifter, vilka de sakkunniga föreslagit skola tillkomma de svenska tandhygienisterna, (se kap. 1 s. 14.) Preliminärt förslag till studieplan för tandhygienister. Antal timmar lektioner och demonstrationer

laboration er

klinisk tjänstgöring

I allt

Allmän och. speciell anatomi med vävnadslära . . Fysiologi och kemi jämte läkemedelslära Munhålans och tändernas sjukdomar Munhygien, teori » , fantomkurs » , klinisk tjänstgöring med övningar på patient Röntgenlära, röntgenundersökning ined övningar i bildtagning, teori och praktik Barnpsykologi Social tandvård med praktisk tillämpning

72 78 48 30

—

— —

156 78 48 30 90

—

—

12 6 6

— —

— —

Summa timmar

102 6 6 1200

— —

—

Kursen bör omfatta cirka 8 månader, fördelad på två terminer med cirka 30 effektiva kursveckor och cirka 1 200 kurstimmar (40 timmar per vecka). Kursen förlägges under höstterminen till tiden 1 september—20 december och under vårterminen till 15 januari—15 maj. De sakkunniga förutsätta, att de tandsköterskor, vilka antagas som elever till denna försöksutbildning, beredas av respektive huvudman tjänstledighet med bibehållande av löneförmåner för den tid av 8 månader, som kursen varar. Kostnaderna för denna kurs ha approximativt uppskattats till 30 000 kronor i form av arvoden åt lärare och annan personal samt expenser. Frågan om lönesättningen till sålunda utbildade hygienister, vilka skola tjänstgöra på tandläkarinstitutet och folktandvårdspolikliniker, bör vara löst i samband med att tandsköterskorna antagas som elever. Lönen bör uppenbarligen vara högre än för tandsköterskor. Uppläggningen och genomförandet av denna kurs tillmäta de sakkunniga stor betydelse. Då man emellertid i Sverige helt saknar erfarenhet rörande dessa problem och för ett ställningstagande är hänvisad till norska och framför allt amerikanska rön, anse de sakkunniga, att den tandläkare, som lärarrådet vid tandläkarinstitutet i Stockholm kan komma att utse till föreståndare för tandhygienistkursen, bör beredas tillfälle att i U.S.A. studera undervisningen av tandhygienister, framför allt den, som bedrives vid institut och kliniker i New York, Boston, Piochester, Ann Arbor och Chicago. Härför

74 s y n e s en t i d av 3 m å n a d e r vara lämplig. D ä r j ä m t e anse de sakkunniga, ätten tandsköterska, vilken s e d e r m e r a skall tjänstgöra som i n s t r u k t i o n s s k ö t e r s k a vid den kliniska t j ä n s t g ö r i n g e n för t a n d h y g i e n i s t e l e v e r u n d e r försöksutbildningen, bör genomgå en e t t å r i g t a n d h y g i e n i s t k u r s vid lämplig u t b i l d n i n g s anstalt för t a n d h y g i e n i s t e r i U.S.A. D e sakkunniga föreslå därför, att staten bekostar dels en studieresa under 3 månader till U.S.A. för den tandläkare, som avses bliva föreståndare för tandhygienistkursen, dels en ettårig utbildning till tandhygienist vid lämplig utbildningsanstalt i U.S.A. av en tandsköterska, vilken sedermera skall användas såsom instruktionssköterska. H ä r föreslagna å t g ä r d e r b ö r a realiseras u n d e r tiden 1 juli 1947—30 j u n i 1948.

IV. Sammanfattning av kostnader. S t a t e n s k o s t n a d e r för tandteknikerundervisningen vid full u t b y g g n a d enligt de sakkunnigas förslag kunna sammanfattas s å l u n d a . „

7,

Stockholm

Malmö

Göteborg

j.ort 9 774 5 271 3 126 15 000 33 171

F _ ort

9 099 4 767 2 820 15 000 31686

Q_ort 9 324 4 935 2 922 15 000 32 181

Omkostnader

21 000

21 000

21 000

Elevstipendier

9 000 Summa kronor 63 171

9 000 61 686

9 000 62 181

Personalkostnader. En föreståndare A 27 En chefstekniker A 16 Ett tekniskt biträde Eo 6 Speciallärare 500 timmar å 30 kr

= = = =

U t ö v e r dessa årliga k o s t n a d e r om cirka 187 000 k r o n o r komma k o s t n a d e r för lokaler, rörligt tillägg och kristillägg, censorer samt för den verksamhet, som utövas av s t a t e n s n ä m n d för t a n d t e k n i k e r u t b i l d n i n g e n . I engångsanslag erfordras 208 000 k r o n o r för u t r u s t n i n g till de föreslagna tandteknikerskolorna i Malmö och G ö t e b o r g samt 10 000 k r o n o r för k o m p l e t t e r i n g av utr u s t n i n g e n vid skolan i Stockholm. S t a t e n s k o s t n a d e r för tandsköterskeundervisningen vid full u t b y g g n a d enligt de s a k k u n n i g a s förslag k u n n a s a m m a n f a t t a s sålunda. Personalkostnader. En föreståndare-tandläkare En förestånderska-tandsköterska A 1 5 . . Speciallärare 139 timmar å 30 kr. i två kurser Omkostnader Elevstipendier __ 1

Stockholm

Malmö

Göteborg

. Norr]™ml

2 000 5 019

2 000 4 533

2 000 4 695

x

8 340

8 340

8 340

8 340

15 359

14 873

15 035

15 035

2 800

2 800

2 800

2 800

2 000 4 695

10 800

10 800

10 800

10 800

Summa kronor 28 959

28 473

28 635

28 635

Lönen beräknad efter G-ort.

75 De årliga kostnaderna för tandsköterskekurserna vid tandläkarinstituten i Stockholm och Malmö samt vid polikliniker i Göteborg och på den fjärde plats i Norrland, som kan bliva bestämd, belöpa sig sålunda till cirka 115 000 kronor, vartill komma kostnader för rörligt tillägg och kristillägg samt för den verksamhet, som utövas av tillsynsmyndigheten. Därutöver torde i engångsanslag erfordras 8 000 kronor. För tandsköterskekurser ordnade på sätt, som föreslagits av de sakkunniga, torde i statsbidrag till Eastmaninstitutet böra utgå 18 000 kronor, varjämte 10 800 kronor av ett årligt anslag till elevstipendier om 54 000 kronor kan beräknas utgå till elever vid Eastmaninstitutet, Dessutom torde i engångsanslag böra utgå 2 000 kronor. De sakkunniga anse sig i detta sammanhang böra framhålla, att den föreslagna organisationen av tandsköterskeundervisningen kommer att för tandläkarinstitutens vidkommande medföra krav på utökning av den fast anställda tandsköterskepersonalen, eftersom eleverna icke kunna utnyttjas som arbetskraft i samma utsträckning som hittills. Blir de sakkunnigas ovan framställda förslag rörande tandsköterskeelevernas praktikanttjänstgöring vid instituten genomförd, kommer detta krav att i någon mån minskas. I sina slutliga förslag till personalstater skola de sakkunniga beakta denna fråga. Kostnaderna för den av de sakkunniga föreslagna försöksutbildningen av tandhygienister ha uppskattats till cirka 30 000 kronor enligt följande: en föreståndare (som leder den kliniska tjänstgöringen) speciallärare 425 timmar a 30 kronor en instruktionssköterska expenser m. m vissa instrumentkostnader

7 500 12 750 5 000 3 000 2 000 Summa kronor 30 250

Härutöver komma kostnader för den utbildning i U.S.A., som de sakkunniga förorda för en tandläkare och en tandsköterska.

BILAGOR

78 Bilaga 1. Redogörelse1 för enskilda skolor, vilka utbilda tandtekniker och tandsköterskor. Vid tandläkare Gina Nilssons yrkesskola för tandtekniker — Stockholm u t b i l d a d e s u n d e r år 1945 18 m a n l i g a och 21 kvinnliga tekniker. I skolans p r o s p e k t anföres b l a n d annat.

—

»Den, som vill söka in som elev vid skolan, bör hava tjänstgjort en tid som laboratoriehjälp eller sköterska hos tandläkare och erhållit intyg om lämplighet för teknikeryrket. En kurs i trä- eller metallslöjd eller någon vana vid guldsmedsarbete och finmekanik är också av stort värde för den, som ämnar bli tandtekniker. Skolkunskaper utöver vad folkskolan ger äro önskvärda i fysik och kemi samt helst också i tyska eller engelska språken, motsvarande ungefär realskolans kurs i dessa ämnen. ö n s k v ä r d a egenskaper i övrigt för att en tandtekniker skall uppnå skicklighet och framgång äro: god hälsa, sinne för ordning och hygien, god omdömesförmåga, mekanisk händighet samt konstnärlig läggning med anlag för teckning och modellering. Arbetet och arbetsanställningen fordra ett lugnt och gott sätt, varför nervösa personer varnas för a t t börja på denna bana, likaså blir utbildningen lång och svår för den, som är över trettio år och icke tidigare sysslat med arbete av liknande art. Lämplig ålder att börja utbildning är 18—25 år.» »Anmälan skall vara inlämnad minst en månad tore termins början och bör skrivas enligt formulär, som närslutes detta prospekt samt åtföljas av 1) åldersbetyg, 2) läkarintyg, 3) intyg om yrkeslämplighet, 4) avskrifter av skolbetyg och betyg om annan utbildning, 5) aiimälningsavgift 50 kronor. Anmälan skall vara bindande för den bestämda tiden.» S k o l a n s v e r k s a m h e t omfattar enligt p r o s p e k t e t : »1) Längre kurser för nybörjare. 2) Kortare kurser i valfria ämnen för tekniker, som arbetat en tid inom yrket. Två nybörjarkurser om vardera två terminer hållas varje år med början i januari och augusti och avslutning i december och juni respektive. Endast i undantagsfall kan för särskilt kunniga elever lärotiden avkortas. I mån av utrymme ges även undervisning åt aspiranter till tandläkarinstitutet. Undervisningen är dels teoretisk, dels praktisk. Den teoretiska undervisningen meddelas under föreläsningar, lektioner med förhör, demonstrationer och skriftliga prov, varvid genomgås de delar av tandläkarvetenskapen, som äro nödvändiga som grund för inlärandet av den tekniska framställningen av tandproteser. Den praktiska undervisningen har till ändamål att ge färdighet i det hantverksmässiga arbetet samt ge kunskap om framställning av olika slag av proteser i kautschuk, metall, syntetiska preparat samt porslin. 1 Redogörelsen grundar sig på uppgifter i prospekt, besök och muntliga från de olika skolorna.

upplysningar

79 Det praktiska arbetet omfattar dessutom teckning, modellering, mekaniska övningar, laboratorieskötsel, apparat- och instrumentvård. Efter avslutad nybörjarkurs bör följa en praktikanttid, innan utbildningen får anses avslutad. Då det är av största vikt, att yrkesarbetet vidtar omedelbart efter skolkursens slut, böra eleverna i god tid försäkra sig om sådan plats hos tandläkare eller tandtekniskt laboratorium.» En ordinarie utbildningskurs omfattar två terminer om sammanlagt tio månader med 42V» timmars arbetsvecka. Kurstiden är uppdelad på följande sätt. Tandanatomi och vaxmodellering Kautschukteknik Metallteknik Porslinsteknik

2Vs månader 3Va » 3 » 1 »

Kursavgift är 1 500 kronor, som erlägges med 150 kronor den 15 i varje månad. Därutöver lämnas undervisning vid olika fortsättningskurser. Under år 1945 utbildades ett tiotal tandtekniker vid Tegelbackens dentallaboratoriums tandteknikerskola — Stockholm. För inträde erfordras inga särskilda förkunskaper eller bestämd skolutbildning. Undervisningen är »individuell allt efter elevernas kunnighet och anlag». En normalkurs för utbildning av nybörjare »i alla till yrket hörande grenar» omfattar fem månader till en kursavgift av 650 kronor, vilken skall erläggas i förskott. Därutöver gives en kompletteringskurs som avser utbildning i olika specialgrenar såsom arbeten i guld, kautschuk och porslin samt paladon, palapont m. m. Undervisningstid: 3 månader. Pris 400 kronor. Vidare förekommer en specialkurs i porslinsarbeten. Tandtekniska akademien — Stockholm — började sin verksamhet i september 1945 och den 1 maj 1946 funnos 19 manliga och 20 kvinnliga elever, som utbildades till tandtekniker. Ungefär hälften av eleverna voro av utländsk nationalitet. I fråga om inträdesfordringar m. m. lämnar prospektet följande ivpplysningar. »Var och en som önskar begagna sig av undervisningen vid skolan skall skriftligen insända ansökan om inträde och till densamma bifoga: 1. Åldersintyg. 2. Läkarintyg. 3. Bevittnad avskrift av skolbetyg. 4. Anmälningsavgift 50 kronor. För inträde i tandteknikerkurserna erfordras endast folkskola men är det fördelaktigt att ha realexamen eller därmed jämförliga skolkunskaper. Elevens fallenhet för praktiskt arbete är av största vikt för att utbildningen skall ge ettgott resultat. Skolan ställer stora krav på sina elevers arbetsförmåga och energi. Elever som efter en månad visa sig olämpliga för yrket skiljas från kursen.» »Intagning av elever vid dagskolan äger rum två gånger om året vid vårterminen den 15 januari och höstterminen den 15 augusti.» Undervisningen lämnas genom dagkurser och aftonkurser enligt följande.

80 »Kurs A. Nybörjarkurs för tandtekniker omfattande 6 månader. Genom denna kurs bibringas eleverna sådana kunskaper, att de kunna utföra vanligast förekommande laboratoriearbeten åt tandläkare. Porslinsarbeten ingå ej i denna kurs. Den teoretiska undervisningen omfattar: 1. Föreläsningar om tändernas och munhålans anatomi, proteslära, metallurgi, materiallära samt demonstrationer. 2. Muntliga och skriftliga förhör. Den praktiska undervisningen omfattar: 1. Konstruktionsritningar av samtliga, tänder. 2. Modelleringsövningar av samtliga tänder. 3. Tanduppsättning. 4. Kautschukteknik. a) Helarbeten. b) Partiella arbeten. c) Reparationer. 5. Syntetiska preparat. 6. Elementär guldteknik såsom gjutning och lödning, kronor, stifttänder, klammerarbeten, inlägg, bryggor m. m. Avgiften för denna kurs är 750 kronor. Vid kursens början erlägges 400 kronor, resterande efter tre månader. Kursavgiften kan om så önskas erläggas månadsvis. Avgiften är då 135 kronor per månad. Kurs B. Nybörjarkurs omfattande tio månader (två terminer). Denna kurs är en utökad kurs A med mera omfattande metallteknik och flera variationer av övriga protesarbeten. I kursen ingår dessutom porslinsteknik (tillverkning av jacketkronor och inlägg samt övriga förekommande porslinsarbeten). Avgiften för denna kurs är 1 400 kronor, som erlägges med 140 kronor per månad.» »Skriftliga prov och förhör anställes rörande elevs teoretiska kunskaper. Betygerhålla eleverna över såväl praktisk som teoretisk duglighet. Arbetstiden är från kl. 8 till 17. Lördagar 8 till 13. Lunchrast kl. 11.30—13, lördagar kl. 11—11.30.» »Aftonskolans uppgift är att lämna undervisning till personer, som genom förvärvsarbete äro förhindrade att deltaga i dagskolans kurser för utbildning till tandtekniker. Lektionerna äro förlagda mellan kl. 19 och 22 alla vardagar utom lördagar. Kursplanen är densamma som för dagskolan, men studietiden är givetvis längre på grund av den kortare dagliga arbetstiden. 1-åriga kursen omfattar samma ämnen som kurs A i dagskolan. Kursavgift l:a terminen 300 kronor, » 2:a » 450 » 2-åriga kursen motsvarar kurs B i dagskolan. Kursavgift l:a terminen 300 kronor, » 2:a » 350 » , » 3:e » 350 » , » 4:e » 400 » Vid månadsbetalning 70 kronor per månad l:a året och 80 kronor per månad 2:a året. Allt material inberäknat.» S l u t l i g e n kan n ä m n a s a t t enligt p r o s p e k t e t givas ett flertal specialkurser. V i d Lunds dentallaboratorium — Lund — u t b i l d a d e s u n d e r år 1945 genom n y b ö r j a r k u r s e r 14 t a n d t e k n i k e r . Om d e n n a skola kan ur dess p r o s p e k t anföras följande.

81 i> Anmälan om deltagande i någon av kurserna skall vara insänd helst en m å n a d före det datum elev börjar sin kurs. Med anmälan skall följa friskbetyg från läkare samt skolbetyg. För deltagande i kurserna fordras endast genomgången folkskola. Minimiålder för inträde vid laboratoriet är 16 år. Arbetstid: vardagar 9—17, lördagar 9—13.30. Lunchrast (utom lördagar) 12—13. Laboratoriet är inrymt i nya moderna lokaler. Den bästa apparatur och material står till elevens förfogande. Anmälningsavgift, 50 kronor, torde insändas samtidigt med anmälan. Beloppet frånräknas första månadens kursavgift. Den teoretiska utbildningen meddelas i form av föreläsningar och demonstrationer. Proteskonstens utveckling har nämligen medfört krav på att även en tandtekniker måste ha kunskap i tandsystemets fysiologiska och patologiska reaktioner, vilket är nödvändigt vid laboratoriearbetens utförande. Den praktiska undervisningen omfattar i huvudsak allt som hör till den moderna kautschuk-, syntetiska prep-, guld- och porslinstekniken. Kurs A (elementär nybörjarkurs) omfattar: I. Kautschukarbeten: hela, partiella och skeletterade proteser. Davisproteser. Klammerarbeten. Lagningar. II. Syntetiska preparat: (Paladon, Neo Hecolith, Palapont). III. Guldarbeten: skilda slag av kronor, inlägg, stifttänder, klammerarbeten, kombinerade med kautschuk och paladon. Bryggor. Löd- och gjutteknik. IV. Porslinsarbeten: jacketkronor, inlägg, målningsteknik, påbränningar etc. Kompletteringskurs B (för elever, som önska specialutbildning i enbart guld) omfattar: Austenal-, Richmond-, Davis-, Orthon-, Carmichal- och Bandkronor, pelare, inlägg, gomplåtar, barplates, klamrar, attachments. Bryggor, Vitaliumgjutningar, Tandregleringsapparater och Punktsvetsning. Kompletteringskurs C (för tillträde till denna kurs fordras minst preliminär tandteknikerutbildning) omfattar: jacketkronor, inlägg med och utan stift (Brillatmetoden, keramiska stiftkronor, skulderlösa prämolar-molarkronor enligt Hilfebrandt- och Sternmetoden. Swann- och Thimblekronor. Framställning av 3- eller 4-tands front eller prämolarbrygga efter önskan. Påbränningar och målningsteknik m. m. Palapontkronor, inlägg. Kurs D. Sammanfattning av kurserna A och B samt delvis C. Kursernas längd och kostnad. Kurs A omfattar 6 månader och elev bör då efter avslutad kurs kunna utföra laboratoriearbeten hos tandläkare. Kursavgift 550 kronor. Vid kursens början erlägges 275 kronor samt resterande efter 3 månader. Kurs B omfattar 2 månader. Avgift 250 kronor, varav hälften erlägges vid kursens början och återstoden efter en månad. Kurs C omfattar 2 månader. Avgift 300 kronor, varav hälften erlägges vid kursens början och återstoden efter en månad. Kurs D omfattar 10 månader. Kursavgift 900 kronor, varav hälften erlägges vid kursens början och återstoden efter 5 månader. Efter denna omfattande utbildning bör elev vara kompetent att utföra även mera komplicerade tandtekniska arbeten. I kurserna A, B och D äro materialkostnader inberäknade. I kurs C måste dock avgift tillkomma (omkring 100 kronor) för platina-metall. Vid kursernas slut erhålla eleverna betyg och ett flertal arbeten få medtagas, vilka komma a t t utgöra ett starkt argument för elevens yrkesskicklighet.» V i d Karl Loftmans tandtekniker institut — Stockholm — lämnas utbildn i n g åt t a n d t e k n i k e r och t a n d s k ö t e r s k o r och u n d e r år 1945 genomgingo 4 man6—1795 46

82 liga och 24 kvinnliga elever n y b ö r j a r k u r s e r vid d e t t a i n s t i t u t . H u v u d d e l e n av d e k v i n n l i g a eleverna t o r d e s e d a n h a erhållit a n s t ä l l n i n g som k o m b i n e r a d e tekniker-sköterskor eller t a n d s k ö t e r s k o r . I fråga om i n t r ä d e s f o r d r i n g a r n a k a n anföras följande. »Det kan anses fördelaktigt att ha genomgått realskola eller därmed jämförlig utbildning. Dock ställas inga direkta fordringar på visst klassantal, då det understundom visat sig att förkunskaperna spela mycket liten roll i förhållande till elevens fallenhet, intelligens och målmedvetna arbete och under årens lopp har det framgått att även elever med lägre förkunskaper såsom enbart folkskola — men med praktisk läggning — kunnat genomgå kurserna med mycket goda betyg.» F ö r i n t r ä d e fordras att elev fyllt 18 år. F r i s k b e t y g , u t f ä r d a t av läkare, är önskvärt. »Anmälningsavgiften utgår med 50 kronor per kurs, vilket belopp avdrages, då första inbetalningen verkställes. Med anmälan skall friskbetyg bifogas.» V i d i n s t i t u t e t , som särskilt r e k o m m e n d e r a r den k o m b i n e r a d e tandteknikeroch t a n d s k ö t e r s k e u t b i l d n i n g e n , l ä m n a s u n d e r v i s n i n g g e n o m sju- och tiom å n a d e r s k u r s e r , till vilka i m å n av p l a t s elever a n t a g a s varje m å n a d . »Såväl sju- som tiomånaderskursen äro specialkurser inom facket och endast ett strängt begränsat elevantal mottages, varigenom fullt individuell utbildning möjliggöres. Den teoretiska undervisningen följer i allt moderna principer och grundar sig på praktiska metoder. Största vikt lägges vid a t t eleven vid den teoretiska undervisningen får med egna ögon se det, som i varje särskilt fall avhandlas. J ä m t e den vanligen brukliga undervisningsmaterialen såsom kranium, planscher m. m. användes ljusbilder och mikroskopisk projektion för a t t belysa föredragen och sålunda i vidsträcktaste mån underlätta studierna. Teorien för tandtekniker och tandsköterskor omfattar: 1. Grunddragen av den embryonala utvecklingen (med speciell hänsyn till munhålans och tändernas bildning). Utvecklingsrubbningar (kluven gom m. m.). Dentitionerna, 2. Histologiens grunddrag (med demonstration av histologiska preparat). Blodets kemi och morfologi, sänkningsreaktionen. 3. Elementär bakteriologi (med mikroskopiska demonstrationer av de viktigaste mikroorganismerna). — Aseptik och antiseptik. 4. Huvuddragen av allmän patologi, inflammationer, tumörer, sårläkning, brännskador. 5. Skallens anatomi, speciellt munhålans och tändernas. 6. Munhålans och tändernas sjukdomar (i anslutning till Hylins framställning i Med. Folkbibliotek). Fokalinfektionen. 7. Vitaminlärans huvuddrag, speciellt med hänsyn till tänder och tandkött. 8. Käkarnas kirurgi. Bihåleinflammationer. 9. Munhålans och tändernas hygien. För tandsköterskor tillkommer: 1. Tandsköterskans allmänna uppgifter. 2. Instrumentlära med åtföljande demonstrationer. 3. Lokalanästesi. 4. Röntgen, patientkort m. m. Vid sidan av en god teoretisk undervisning få våra elever således en god praktisk utbildning. Duktiga elever beredas tillfälle vid kursernas senare del att del-

taga i utförandet av patientarbeten på institutets kliniklaboratorium, vilket ger eleven större säkerhet framdeles.» »Den praktiska undervisningen omfattar modellering, kautschukteknik, paladonteknik, metallteknik, porslinsbränning (Jacketkronor, porslinsinlägg m. m.) samt instrumentvård med åtföljande mindre reparationer förekommande på ett tandtekniskt laboratorium. För att icke förlora tid sättas eleverna så gott som omedelbart i praktiskt teknikerarbete.» Kursavgiften för sju- och tiomånaderskurs utgör 700 respektive 940 kronor vid kontant betalning att erläggas med 400 respektive 550 kronor vid kursens början och resterande belopp efter tre månader. I prospektet anföres vidare att »kursavgift kan även inbetalas i mindre poster månadsvis med 10 % tillägg å respektive kursavgifter» samt att »varje elev erhåller egen utrustning av instrument m. m. samt ingår även allt material i kursavgiften». Kompletteringskurser av olika slag givas för tandtekniker med längre tids praktik hos tandläkare. Ifrågavarande institut har hos medicinalstyrelsen hemställt om fortlöpande inspektion, vilket emellertid medicinalstyrelsen avböjt. Stockholms tandtekniska skola — Stockhohn — utbildade under år 1945 ett tiotal elever, varav hälften som tandtekniker och hälften som tandteknikertandsköterskor. Den lämpligaste åldern för elev anges vara 17—25 år och några förkunskaper utöver folkskolexamen erfordras icke. Undervisningen är följande. »Kurs A, som även omfattar tandsköterskeundervisning, är en kompletteringskurs till tandteknikerutbildningen. Kurs B står öppen för manliga och kvinnliga elever och avser att utbilda tandtekniker för arbete i tandläkarlaboratorium och omfattar kautschuk-, guld- och paladonteknik. Den teoretiska undervisningen i kurs A och B meddelas genom föreläsningar, skrivningar och förhör av det genomgångna. Allt arbete utföres av eleverna under lärares ledning å övningsmodeller tagna ur fall från praktiken.» Ur skolans prospekt kan vidare anföras. »Kurs A. Kombinerad tandtekniker- och tandsköterskekurs för kvinnliga elever. Kursens längd är 5 månader och avgiften är 500 kronor som erlägges förskottsvis med 100 kronor per månad. (Enbart tandsköterskekurs förekommer ej.) Kurs B. Tandteknikerkurs för manliga och kvinnliga elever. Kursens längd är 5 månader och avgiften är 400 kronor som erlägges förskottsvis med 80 kronor per månad. All material är inberäknad i priserna utom för paladonarbeten, för vilka erlägges särskild materialkostnad med 15—30 kronor per kurs. Anmälningsavgiften 25 kronor gottgöres vid första månadsinbetalningen. » »Nya elever mottagas i mån av plats den första och femtonde i varje månad.» Vid Malmöhus tandteknikerinstitut — Hälsingborg — erhöllo under 1945 ett tiotal personer utbildning som tandtekniker samt 5 som tandsköterskor enbart. Vid institutet förekommer — förutom fortsättningskurser för redan utbildade tandtekniker — nybörjarkurser för enbart tandtekniker och för tandtekniker-tandsköterskor. För inträde erfordras friskintyg.

84 »Undervisningen är dels praktisk, dels teoretisk. Då tandtekniker- och tandsköterskeyrket framför allt fordra praktiskt kunnande, är undervisningens tyngdpunkt förlagd till det praktiska arbetet. Den teoretiska undervisningen omfattar föreläsningar och demonstrationer. Den praktiska undervisningen för blivande tandtekniker omfattar: 1. Modelleringsövningar i gips och vax. 2. Elementär guldteknik såsom lödning och gjutning. 3. Finmekaniska övningar såsom klammerarbete, barkonstruktioner och dylikt, 4. Tanduppsättningar för hela och partiella proteser. 5. Kautschukteknik och paladonteknik. 6. Utförande av guldinlägg, guldkronor såsom Orthon- och Carmicalkronor, stifttänder såsom Richmondkronor samt större och mindre guldbryggor. 7. Porslinsbränning omfattande utförande av Jacketkronor, porslinsinlägg samt porslinsmålning. 8. Rostfria stålarbeten, s. k. Wiplaproteser. För blivande tandsköterskor tillkommer dessutom: 1. Noggrann kännedom om tandläkarens instrumentarium. 2. Steriliseringsförfarandet. 3. Handhavande av injektionssprutor samt framställning av injektionsvätskor. 4. Assistering av tandläkare vid patientbehandling. 5. Tillrörning av de vanligaste tandfyllningsmaterialen såsom amalgam, silikat, cement, isolering och dylikt. 6. Anläggande av kofferdam. 7. Handhavande av röntgenapparat samt framställning av röntgenplåtar. 8. Patientkortregistret och dess handhavande. 9. Uppläggning och förande av den lagstadgade tandläkarbokföringen med de dagliga debiterings- och krediteringsposterna, Den teoretiska undervisningen för såväl tandtekniker som tandsköterskor omfattar: 1. Lämpliga delar av tändernas och käkarnas anatomi och patologi. 2. Allmän tandproteslära. 3. Protesmateriallära. 4. De vanligaste tandsjukdomarnas konservativa och kirurgiska behandling samt deras framträdande på röntgenplåten. 5. Demonstration å kranium av olika tandläkaringrepp.» »Undervisning i porslinsbränning och rostfritt stålarbete meddelas om så önskas, efter nybörjarkursens slut. Kostnaden härför beräknas efter särskild överenskommelse.» »Beträffande arbetstiden för eleverna är fördelarna påtagliga genom institutets anslutning till Hälsingborgs tandklinik. Vid denna pågår patientbehandlingen från kl. 9 f. m.—9 e. m. Under hela denna tid står kompetenta lärarkrafter till elevernas förfogande, och dessa kunna således välja sin arbetstid efter eget behag. Eleverna äro således ej hänvisade till vissa bestämda arbetstimmar, utan laboratorierna stå till deras förfogande från kl. 9 f. m.—9 e. m.» V i d a r e m e d d e l a r p r o s p e k t e t följande. »Nybörjarkursen för tandtekniker omfattar sex månader och kostar 720 kronor. Efter denna tid får elev kostnadsfritt praktisera 1 månad på laboratorierna. Kursavgiften betalas med 120 kronor månadsvis i förskott, I denna nybörjarkurs på sex månader ingår allt, som hör till en modern tandteknikers verksamhet, med undantag av porslinsbränning och rostfritt stålarbete. Efter sexmånaderskursens slut praktisera de flesta kvinnliga elever några månader som tandsköterskor vid Hälsingborgs tandklinik. Denna tandsköterskeutbildning efter teknikerutbildningens slut är kostnadsfri, ö n s k a r elev däremot kombinerad tandtekniker-

85 tandsköterskeutbildning från kursens början, blir kursavgiften oförändrat 120 kronor per månad. Efter denna nybörjarkurs är eleven kompetent att antingen söka plats som tandtekniker eller tandteknikerkunnig tandsköterska.» »I mån av plats antagas nya elever den 1 och 15 i varje månad. För a t t undervisningen skall bli så grundlig som möjligt, mottagas emellertid endast ett begränsat antal samtidigt. Första månaden får betraktas som provmånad. Skulle fallenhet för yrket saknas, meddelas detta vid provmånadens slut. Institutets platsförmedling är kostnadsfri.» U t ö v e r n ä m n d a n y b ö r j a r k u r s e r förekommer även f o r t s ä t t n i n g s k u r s e r . Södra Sveriges tandteknikerinstitut — Lund — u t b i l d a d e u n d e r år 1945 5 m a n l i g a t a n d t e k n i k e r och ett tjugotal kvinnliga t a n d t e k n i k e r - t a n d s k ö t e r s k o r . M i n i m i å l d e r n för i n t r ä d e är 16 år och s k o l k u n s k a p e r u t ö v e r dem, som meddelas i folkskolan, äro icke n ö d v ä n d i g a , F r i s k b e t y g utfärdat av läkare erfordras. U n d e r v i s n i n g för n y b ö r j a r e l ä m n a s genom k u r s om 6 eller 8 m å n a d e r och avser u t b i l d n i n g till e n b a r t t a n d t e k n i k e r eller t a n d t e k n i k e r - t a n d s k ö t e r s k a . O m u n d e r v i s n i n g e n m e d d e l a r i n s t i t u t e t s prospekt. »a) En serie intressanta föreläsningar, rikt illustrerade med bilder, direkt avpassade efter kursernas fortskridande ger den blivande tandteknikern respektive tandsköterskan en synnerligen god inblick i de för yrket nödvändiga delarna av tandläkarvetenskapen såsom proteslära, materialkännedom, anatomi, patologi omfattande munnen, tänderna och deras sjukdomar. b) Demonstrationer av olika protesmaterial samt nya uppfinningar och upptäckter på det tandtekniska området, däribland även de nya amerikanska plastiska protesmaterialen. c) Under kurserna förekomma muntliga och skriftliga förhör, varigenom kursledaren får fullständig inblick i varje elevs teoretiska kunskaper och h a r möjlighet a t t avhjälpa eventuella brister hos varje enskild elev. En omfattande facklitteratur utarbetad speciellt för institutets räkning, med översättningar och illustrationer, till förmån för de elever, vilka icke äga tillräckliga kunskaper i tyska och engelska språken för att kunna tillgodogöra sig dessa länders facklitteratur tillfredsställande, står till elevernas förfogande. E t t k ä n t faktum är nämligen a t t mycket ringa facklitteratur inom tandteknikeryrket finnes a t t tillgå på svenska språket. Varje elev erhåller därjämte institutets kompendium, vilken lärobok även vid de senare under praktiktiden förekommande arbetsuppgifterna torde vara av stort värde som uppslagsbok. Den praktiska undervisningen omfattar: 1. En förberedande kurs i modellering samt behandling av gips och vax samt kautschuk. 2. Metallbearbetning vari ingår gjutning, lödning, olika metallböjningsuppgifter. Dessutom förekomma finmekaniska övningar. 3. Egentlig tandproteslära, omfattande teckning, modellering, utförande enligt modernaste metoder av hel- och partiella kautschukproteser, guldkronor, stifttänder såsom Richmondkronor och Daviskronor, större och mindre guldbryggor, olika slag av klammerarbeten, gjutning av olika barkonstruktioner, Werodensproteser, porslinsbryggor, kombinerade guld- och kautschukarbeten, dessutom arbeten i syntetiska preparat samt porslinsarbeten såsom Jacketkronor m. m. Sista ä m n e t och stora guldbryggor, barkonstruktioner, Werodensproteser och porslinsbryggor ingå endast i 8-månaderskursen.

86 4. Laboratorieorganisation, vari ingår instrumentvård och laboratorieskötsel samt ingående kännedom om förekommande apparater och deras skötsel m. m.» I fråga om t a n d s k ö t e r s k e u t b i l d n i n g e n anföres följande. »Tandsköterskeelevernas utbildning är såväl teoretisk som praktisk. Den teoretiska utbildningen innefattar, förutom de i tandteknikerkurserna- ingående teoretiska ämnena såsom anatomi och tandsjukdomar, även materialkännedom m. m. De teoretiska kunskaperna äro av mycket stort värde, då de erhållas jämsides med det praktiska arbetet. Först därigenom kan nämligen utbildningen bli fullständig, då eleven endast på detta sätt har möjlighet att bli insatt i sitt yrke och dess betydelse. Härigenom blir också arbetet verkligt intressant, t y intresse kan vinnas först när uppgiften fullt behärskas både teoretiskt och praktiskt. Den praktiska utbildningen står under legitimerad tandläkares och erfaren översköterskas ledning. I undervisningen ingår bland annat noggrann kännedom om tandläkarens instrumentarium samt förekommande medikament och vätskor. Därjämte ingår övningar i sterilisering, anläggandet av kofferdam vid silikatfyllningar, behandlingen av injektionssprutor och framställning av olika injektionsvätskor. Eleverna få därjämte god övning i tillrörning av olika tandfyllnadsmaterial såsom silikat, amalgam, cement, pulpaisolator, aqadont samt lära sig en tandsköterskas göromål vid rotfyllning, extraktioii, etsning, gangränbehandling etc. Därtill bli eleverna väl förtrogna med förandet av patientkortregister med och utan tandbåge. I undervisningen ingå även de delar av röntgenfotografering som handhaves av tandsköterska, såsom behandling av röntgenplåtar, framkallning, fixering etc.» Avgift för k u r s om 6 m å n a d e r u t g ö r vid k o n t a n t b e t a l n i n g 600 kronor, som erlägges med 350 k r o n o r vid k u r s e n s början och r e s t e n efter 3 m å n a d e r . F ö r k u r s om 8 m å n a d e r är m o t s v a r a n d e b e l o p p 800 respektive 450 kronor. V i d inb e t a l n i n g i m i n d r e p o s t e r m å n a d s v i s tillkommer 10 % tillägg. Allt m a t e r i a l i n g å r i kursavgiften. U t ö v e r h ä r n ä m n d a k u r s e r för nybörjare m e d d e l a s även u n d e r v i s n i n g genom fortsättnings- och k o m p l e t t e r i n g s k u r s e r . Gefleborgs tandteknikerinstitut — Gävle — u t b i l d a d e u n d e r år 1945 33 manliga tekniker och 22 k v i n n l i g a t a n d t e k n i k e r - t a n d s k ö t e r s k o r . S å s o m inträdesfordringar gäller att elev skall h a g e n o m g å t t folkskola s a m t ha fyllt 17 år. Av läkare u t f ä r d a t friskbetyg erfordras. F ö l j a n d e k u r s t y p e r finnas. »A-kurs: Cirka fem månaders kurstid. I kurs A ingår teoretiska delen av kursplanen samt grupperna I, II och I I I av den praktiska delen. B-kurs: Cirka 6 månaders kurstid. I kurs B ingår teoretiska delen av kursplanen samt grupperna I, II, I I I och IV av den praktiska delen. C-kurs: Cirka 7 månaders kurstid. I kurs C ingår teoretiska delen av kursplanen samt grupperna I, II, III, IV, V och VI av den praktiska delen. Kursavgifter: För A-kurs 700 kronor, för B-kurs 850 kronor och för C-kurs 1 050 kronor. Kursavgifterna erläggas för A-kurs med 200 kronor kontant vid kursens början, 175 kronor andra och tredje månaden samt 150 kronor fjärde månaden. För B-kurs erlägges 210 kronor kontant vid kursens början, 160 kronor andra, tredje, fjärde och femte månaden.

87 För C-kurs erlägges 225 kronor kontant vid kursens början samt 165 kronor andra, tredje, fjärde, femte och sjätte månaden. Anmälningsavgiften 50 kronor avdrages vid sista inbetalningen. Vid kontant betalning erhålles viss rabatt, sålunda erlägges då för A-kurs 650 kronor, för B-kurs 800 kronor samt för C-kurs 1 000 kronor kontant vid kursens början (den tidigare inbetalda anmälningsavgiften avdrages även). För kvinnliga elever tillkommer dessutom utöver kursplanen teoretisk och praktisk utbildning till tandsköterskor. Elev som visar sig icke hinna kursen på föreskriven tid äger rätt a t t utan extra avgift kvarstanna tills kursen fullgjorts.» I n s t i t u t e t s k u r s p l a n är av följande innehåll. >• Teoretiska delen: I. Munhålans fysiologi och anatomi, käkskelettets anatomi (enligt Hy lin). Tändernas anatomi (enligt Miihlreiter). Tändernas makroskopiska och mikroskopiska anatomi och histologi (enligt Hy lin). Dentitioner, bettet i sin helhet (ocklusion och artikulation, bettarter och oregelbunden tandställning, ortodonti). Munnens sjukdomar (missbildningar, primära och sekundära munsjukdomar, käkskador e t c ) . Tändernas sjukdomar (tandbeläggningar, egentliga tandsjukdomar). Allmänna riktlinjer (kortfattad översikt) för behandlingen av tändernas sjukdomar samt ersättning av tänderna och andra delar av munnen. II. Proteslära. III. Metallurgi och materiallära, instrument och verktygslära samt skötsel och vård av d:o. IV. Muntliga och skriftliga förhör. Praktiska delen: i. Mekaniska övningar, reparationer och skötsel av motorer och instrument. Teckning och modellering i gips av samtliga tänder i förstorad skala (enligt F. W. Selbach). II. Kautschukteknik: Partiella proteser, proteser med barer, klämmer och attachements, helproteser, uppsättning av korsbettproteser. Proteser i kautschuk och metall, proteser i paladon och andra konsthartser och metall, paladonproteser, inlägg och fullkronor å proteser. III. Guldteknik: Modellering och gjutning av fullkronor och inlägg, 3/4 kronor, inlägg med stift, Daviskronor, Richmondkronor med Steelés och platinafasader, 3-, 4- och 8-leds bryggor (broar) i olika konstruktioner. Härdning och avhärdning, lödningsövningar. IV. Porslinsteknik: Jacketkronor, inlägg enligt Neo-Brillat-metoden, påbränning av fasader och tänder, målning av fasader och jackor, glassyrbränning. Daviskronor med cervikal påbränning mot roten, fasader med påbränd rot-tipp etc. V. Trupontic- och sanytarypontic-teknik. VI. Palapont-teknik: Fullkronor och inlägg, broar med metallskelett etc. För kvinnliga elever tillkommer dessutom utbildning till tandsköterskor.»

88 Bilaga

2.

Förslag till kursplan för statens tandteknikerskolor. Utbildningskursen för tandtekniker skall omfatta följande ä m n e n : tandanatomi med tandmodellering; instrumentlära, material- och varukännedom samt yrkeshygien och speciella skyddsåtgärder; laboratorieteknik för avtagbara proteser; laboratorieteknik för inlägg, kronor, stifttänder och broar; laboratorieteknik för porslinsarbeten; laboratorieteknik för tandregleringsapparatur; bokföring och laboratorieekonomi. Undervisningen meddelas genom lektioner, demonstrationer och förhör. I. Tandanatomi med tandmodellering (45 t i m m a r ) . Beskrivning av tändernas form och ställning. Modellering. II. Instrumentlära, material- och varukännedom samt yrkeshygien och speciella skyddsåtgärder (65 timmar). 1. Instrumentlära. a) Laboratoriets inredning. b) Elektriska apparater för laboratorium och operationsrum (allmänna kunskaper om elektrisk ström, säkringar, ledningar, kontakter, gas-, vatten- och luftledningar samt kranar m. m.). c) Icke elektriska apparater för laboratorium och operationsrum (vulkanisator med tillbehör, gjutapparater, artikulatorer m. m.). d) Tillbehör till olika apparater. e) Borr-, slip- och polerinstrument. f) Verktyg (de vanligaste allmänna verktygen för reparation och underhåll i allmänhet m. m.). g) Brännare m. m. 2. Material- och varukännedom med praktiska laboratorieövningar. a) Tänder (tänder för plattprotesarbeten, tänder för metallarbeten, färger och färgskalor m. m.). b) Ädla metaller, attachments, beslag. c) Gips-, inbäddnings- och lödmassor. d) Vax. e) Plattprotesmaterial (kautschuk, konstmassa). f) Slip- och polermedel. g) Cement. h) Kemikalier. 3. Yrkeshygien och skyddsåtgärder. (Skydd mot inhalation av diverse d a m m ; ögonskydd, ventilation, försäkringar, yrkesinspektion, arbetsorganisation.) Undervisningen äger rum vid kursens början parallellt med undervisningen i tandanatomi med modellering. III. Laboratorieteknik för avtagbara proteser (300 timmar). A. Teori. Undervisning i bettets och munnens byggnad och funktion i den utsträckning, som det är nödvändigt för undervisning i proteslära, 1. Helprotes. a) Protesens indelning och begreppet plattprotes. b) Plattprotesens beståndsdelar.

89 c) Basplattan. d) De krafter, som verka på en protes (i stora drag). e) Basplattans förankring; adhesion, kohesion o. s. v. f) Något om olika avtrycksmaterial och avtryck. Individuella avtrycksskedar. Avtryckets behandling för total protes. g) Fordringar på en modell och olika modellmaterial, h) Modellgipsens behandling. i) Modellens utformning (enligt Dewey m. fl.). j) Artikulation och artikulatorer. k) Bitschablonen och dess användning. 1) Något om tandläkarens bettregistrering å patient (för medelvärdesartikulator med och u t a n ansiktsbåge samt för individuellt inställbar artikulator med ansiktsbåge). m) Inslagning i artikulator. n) Olika bettarter. Det s. k. ideala bettet. 0) Artificiella tänder för plattprotes. Olika slag av fram- och kindtänder, p) Tändernas uppsättning i det s. k. ideala bettet. q) Finishering. Inbäddning. r) Kautschuk och andra basmaterial. s) Inbäddning, stoppning, vulkanisering och pressning. Vulkanisatorer och deras användning. t) Putsning. u) Uppsättning av olika bettyper. 2. Partiell protes. a) Begreppet partiell protes. b) Basplattans utformning i olika material (kort översikt). c) De paradentala förankringsmedlen (kort översikt). d) Avtrycket och dess behandling. Modeller och modellmaterial. e) Den paradentala förankringen: klammern och dess konstruktion. Olika klammermaterial och olika klammertyper. f) Basplattan: olika material och utformning. Kautschuk, konstmassa, metaller. g) Bettregistrering, inslagning i artikulator och tändernas uppsättning, h) Inbäddning, stoppning, pressning, gjutning och stansning av metallproteser. Putsning. i) Övriga paradentala förankringsmedel. j) Palapont-paladonproteser. k) Lagning och basning av kautschuk-polymerisat och metallproteser. 1) Vissa typer av tillfällig protes (genomgås eventuellt). B. Praktiskt arbete. 1. Helprotes. a) Behandling av avtryck för hel överkäk och hel underkäk i värmeplastiskt material. b) Modeller gjutas och tillskäras. Eventuellt utföras individuella avtrycksskedar i kautschuk. c) Uppläggning av bitschabloner för helprotes. d) Inslagning i artikulator. e) Framtändernas uppsättning i det s. k. ideala bettet. f) Kindtändernas uppsättning. g) Finishering, inbäddning, vulkanisering, putsning. h) Helprotesens inslipning i artikulator. Remonteringsblock.

90 i) Uppsättning av olika bettyper. Inslagning i artikulator med ansiktsbåge. Individuell registrering. Pressning i konstmassa av någon av proteserna. 2. Partiell protes. a) Behandling av avtryck i värmeplastiskt elastiskt material. Modell gjutes och tillskäres. b) Framställning av individuell avtryckssked i metall för sektionsavtryck i kerr. Behandlingen av dentocoll och zelexavtryck demonstreras. Eleverna utföra ombyggnad av standardskedar. c) Bitschablon för partiell protes. d) Användning av klammertecknare. e) Konstruktion av s-klammer i rostfri tråd o. s. v. 3. Diverse arbeten. a) Lagning och basning av kautschuk, konstmassa och metallprotes. b) Eventuellt utförande av tillfälliga proteser av olika typer. c) Reproduktion av modeller. IV. Laboratorieteknik för inlägg, kronor, stifttänder och broar (120 timmar). 1. Kort historik och inledning. Begreppet »fast ersättning» {protes). Principer för konstndäion och utformning. Orientering om på proteserna verkande krafter. 2.

Materiallära. a) Metaller. b) Inbäddningsmassor. c) Lödmassor. d) Vax.

3.

Modellframställning. a) Avtryckets behandling. b) Stansar. c) Stansförlängare: material och utformning (direkt och indirekt metod).

4. Arbetsmodell. 5.

Vaxmodell.

6.

Inbäddning. a) Reglering av vaxets expansion. b) Förvärmning, urbränning.

7. Gjutapparater och gjutning. a) Metallens smältning. b) Flussmedel. Götets avsvalnande. c) Upptagning och rengöring (syror). 8. Fel, som kan uppstå vid gjutning. 9. Utformning och efterbehandling ar götet. 10.

Lödning. a) Hård- och mjuklod. b) Flussmedel.

11. Svetsning av guld.

91 12. Utförande av följande arbeten: a) Stansar i olika typer och av olika material. b) Arbetsmodell för enstaka krona, stifttand eller dylikt. c) Arbetsmodell för större broarbete. d) Guldinlägg (enkelt och komplicerat). e) Mellanlägg för daviskrona. f) Guldkrona (fullkrona). g) Stiftkronor. h) Partiella kronor. i) Olika typer av brokonstruktioner. V. Laboratorieteknik för porslinsarbeten (45 timmar). A.

Teori.

1. Kort historik över porslinet som ersättning för förlorad tandsubstans. 2. Materiallära. (De keramiska massornas sammansättning och beståndsdelarnas egenskaper m. m.). B.

Demonstrationer

och praktik.

1. Instrumentet och material. 2. Porslinsugnar, deras användning och skötsel. 3. Modellframställning. 4. Platinamatriser. 5. Brillmodeller. 6. Bränning av porslinsfyllningar. 7. Bränning av porslinskrona med skulderpreparation. 8. Bränning av porslinskronors transparenta skär. 9. Ytbehandling och glansbränning av porslinskronor. 10. Sternkronan. 11. Påbränningar, konturändringar, glasering, målning av porslinskronor och fasader. 12. Påbränning och utformning av pontics och tandköttsersättningar. VI. Laboratorieteknik för tandregleringsapparatur

(30 timmar).

1. Orientering om tandregleringens mål och medel. 2. Modelltrimning. 3. Trådböjning efter modell. 4. Frihandslödning. 5. Svetsning. 6. Bandteknik. 7. Framställning av snedplan. 8. Framställning av en expansionsapparat av labialbågetyp. 9. Framställning av en mershonapparat. 10. Framställning av en andrésenapparat. 11. Framställning av en schwarzapparat. VII. Bokföring och laboratorieekonomi m. m. (15 timmar).

92 Bilaga S.

Approximativt kostnadsförslag till utrustning vid tandtekuikerskola om 25 elever. Kronor

25 utrustningar för elever 1 u t r u s t n i n g för chefstekniker 1 utrustning för demonstrationssalen Gemensam utrustning: Instrument Gjutrum Gipsrum Putsrum Vulkrum Porslinsrum Elevsalen Luftkompressor Svetsapparat

21,000 1,800 2,100 750 1,600 800 4,600 1,200 5,700 525 800 1,200

U t r u s t n i n g för gjutning och bearbetning av rostfritt material Inredning i salarna (bänkar, stolar, ledningar, platsbelysningar, allmänbelysningar) Expeditionsinredning (inkl. kassaskåp) Balloptikon 25 st. klädskåp Varmvattenberedare, elektrisk, 150 liter

42 075 3,750 52,000 2,000 1,650 1,100 1,050

Summa kronor 103,625

93 Bilaga

4.

Förslag till kursplan för statens tandsköterskekurser. A. Tandsköterskans allmänna uppgifter. 15 lektioner och 5 demonstrationer. Tillsyn och skötsel av praktiklokalen. Skötsel av tandläkarutrustning. H a n d h a v a n d e av t v ä t t och förråd samt materialanskaffning. Sköterskeetik. Yrkeshygien. Aseptik och antiseptik. Desinfektion och sterilisering. Kortfattad framställning av de allmänna, kroppsliga sjukdomstillstånden. Första hjälpen vid sjuk- och olycksfall. Enklare förbandsmateriel och förbandsläggning. Tandsköterskans uppgift vid olika former av tandvård (privat-, sjukhus- och folktandvård). Allmän orientering över förberedelser till kirurgiska ingrepp, assistans vid dylika samt efterarbetet. B. Munhålan och tänderna. 10 lektioner. Grunddragen av munhålans utveckling och en kort framställning av dess olika vävnader och organ. Kortfattad framställning av tändernas utveckling, tandgenombrottet och tandväxlingen, s a m t bettets allmänna byggnad. Tändernas form och beteckningar för deras olika ytor. C. Allmän kirurgi och tandkirurgi. 22 lektioner och 7 demonstrationer. Kirurgiska ingrepp i allmänhet. Tandkirurgiska ingrepp. Instrument och operationsutensilier. Sterilisering i dess olika former. Lokalanästesi och narkos (vari även ingår skötseln av därvid förekommande apparatur och instrumentel, såsom injektionssprutor m. m.). Sår och sårläkning. Blödningar och deras stillande. Infektion och inflammation. Från tänderna och omgivande vävnader utgående infektioner, resp. inflammationer. Andra, ofta förekommande muninflammatoriska tillstånd. Svulster. Smittsamma sjukdomar. Kort framställning av munhygienens allmänt vedertagna principer. Tandborstning och tandköttsmassage. D. Röntgenlära. 4 lektioner och 2 demonstrationer. Röntgenstrålarnas n a t u r och användning. Skyddsåtgärder. Olika apparatur och material (filmsorter). Framkallning samt framställning av olika framkallnings- och Montering och registrering.

fixeringsvätskor.

94 E. Läkemedelslära. 4 lektioner. Läkemedel och kemiska preparat i tandvården, deras handhavande och förvaring. Latinska och svenska n a m n och beteckningar. Författningar rörande gifter och alkoholhaltiga lösningar. F. Tandfyllningskonst. 18 lektioner och 2 demonstrationer. Karies och kariesprofylax. Pulpans sjukdomar och behandling. Tandfyllnadsmaterial, deras användning och egenskaper. Beredning av olika tandfyllnadsmaterial. Tandfyllnadsinstrument, deras användning och skötsel. Rotfyllnadsmaterial och -instrument. G. Barntandvård. 6 lektioner. Barnpsykologi. Mjölk- och växelbettets speciella förhållanden. Skol- och barntandvård. Specialinstrument. H. Proteslära. 18 lektioner och 4 demonstrationer. Olika slag av proteser och protesmaterial. Olika avtrycksmaterial och deras användning. Modellframställning. Bitschabloner. Vulkanisering. Stansar och arbetsmodeller. Assistans vid preparation för och fastcementering av kronor, broarbeten, etc. Protesinstrument, deras skötsel och användning. I.

Bettanalys och parodontoprotetik. 4 lektioner och 2 demonstrationer. Assistans vid bettanalys. Artikulationsutjämning genom bettslipning. Olika slag av ligaturer, fasta och avtagbara fixaturer, påbitningsskenor, etc.

J. Tandreglering. 4 lektioner och 2 demonstrationer. Kortfattad framställning av bettanomaliernas olika typer. Bettmodeller, deras uppläggning, registrering och arkivering. Tandregleringsapparatur och instrumentel. K. Administrativa uppgifter. 10 lektioner. Olika typer av journalkort och deras förande (för folktandvård, skoltandvård, privat tandvård). Olika slag av blanketter, deras ifyllande, registrering och arkivering, såsom räkningar, kvitton etc.; bokföring; korrespondens; telefonpassning; reglering av patienttider samt förande av tidbok; Därutöver maskinskrivningskurs (kvällskurs) 50 timmar.

B e t ä n k a n d e m e d f o r s l a - a n g å e n d e hemv&raet. Beckman 157 s. 1 bil. Kö. . B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om s k y d d m o t ohalsa och olycksfall i a r b e t e ni. ni. Almqvist & WickselJ U p p s a l a . 807 s. S. B i k t l i n j e r för den f r a m t i d a j o r d b r u k s p o l i t i k e n . Del 3 Bilagor. I d u n . 149 s. J o . B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om t r y g g a n d e av byggn a d s a r b e t a r e s l ö n e f o r d r a n m. m. N o r s t e d t , iv, 22;) s J u B e t ä n k a n d e m e d förslag till l a g om virkesmätnin<< ni. ni. M a r c u s , iv, 128 s. J o . B e t ä n k a n d e med förslag till n y l a g s t i f t n i n g om u p p sikt a j o r d b r u k . Beckman 160 s. J o . K o m m i t t é n s för p a r t i e l l t a r b e t s f ö r a b e t ä n k a n d e n . Bilaga 2. A r b e t s t e r a p i , e t t led i s j u k v å r d e n . S t a t e n s R e p r o d u k t i o n s a n s t a l t . 54 s. S. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e r e g l e r i n g av a n s t ä l l n i n g s f ö r h å l l a n d e n a för viss civil p e r s o n a l i n o m s t a t s f ö r v a l t n i n g e n Bel 1. M a r c u s . 138 B. PI. B e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g och förslag a n g å e n d e lönes t ä l l n i n g e n för viss s t a t s a n s t ä l l d s j u k v å r d s - och ekon o m i p e r s o n a l m . ni. V. P e t t e r s o n . 223 s. F I . B e l ä n k a n d e och föislag a n g å e n d e d e t fria och frivilliga f o l k b i l d n i n g s a r b e t e t . Del 1. B e c k m a n . 254 s. K. F ö r v a l t n i n g s f ö r f a r a u d e t . F ö r b e r e d a n d e u t r e d n i n g angåe n d e r e g l e r i n g av förfarandet h o s f ö r v a l t n i m i m y n d i g . h e t e r i ä r e n d e n r ö r a n d e e n s k i l d r ä t t och d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e frågor. Av N. H e r l i t z . M a r c u s . 221 s. J u . U t r e d n i n g e n om f ö r e n i n g s j o r d b r u k . B e t ä n k a n d e m e d forslag till Jag om s a m b r u k s f ö r e n i n g a r . V. P e t t e r s o n 198 s. J o . B e t ä n k a n d e om d e l t i d s a r b e t e i a l l m ä n t j ä n s t m . m M a r c u s 190 s. F l . 11)40 å r s s k o l u t r e d n i n g s b e t ä n k a n d e n och u t r e d n i n g a r . 7 R i d i o och film i s k o l u n d e r v i s n i n g e n . I d u n . 64 s. E . U t l å t a n d e r ö r a n d e m e t o d e r och m a t e r i e l vid skogsb r a n d s l ä c k n i n g . M a r c u s . 142 s. K.

. Betänkande a n g å e n d e s o c i a l v e t e n s k a p e r n a s s t ä l l n i n g vid u n i v e r s i t e t och h ö g s k o l o r in. m . H m g g s t r ö m . 180 a. E . B e t ä n k a n d e och förslag a n g å e n d e f ö r h å l l a n d e t m e l l a n m e n i 301 s K « a i D o m k r i g s m a k t e n m. m . B e c k m a n . . De m e d i c i n s k a h ö g s k o l o r n a s o r g a n i s a t i o n s k o m m i t t é 1. O r g a n i s a t o r i s k a å t g ä r d e r till f r ä m j a n d e av m e d i c i n s k f o r s k n i n g . I d u n . (2) 235 s. E. Naturvetenskapliga forskningskommittén. 2 Förslag till r e f o r m e r r ö r a n d e d o k t o r s a v h a n d l i n g a r och a n n a n p u b l i c e r i n g s v e r k s a m h e t i n o m n a t u r v e t e n s k a p e r n a . Den m a r i n l u o l o g i s k a f o r s k n i n g e n . U t b i l d n i n g e n av l a b o r a t o r n - b i t r ä d e n . I d u n . 114 s. K. J o r d b r u k s b e f o l k n i n g e n s m ö j l i g h e t e r till s y s s e l s ä t t n i n g u t o m j o r d b r u k e t . Av 8. G r u n d s t r ö m . I d u n . 192 s. J o ! 1915 å r s s t a t s s k a t t e b e r e d n i n g . B e t ä n k a n d e m e d f o r s l a " till o m l ä g g n i n g av den direkta s t a t s b e s k a t t n i n g e n s a m t a n g å e n d e k v a r l å t e n s k a p s s k a t t m . m . B e c k m a n . 456 s. F i . So. U t r e d n i n g a n g å e n d e v i s s a l ä g e n h e t s u p p l å t e l s e r å k r o n o m a r k i N o r r l a n d s f j ä l l t r a k t e r . M a r c u s . 87 s. J o 81. 191;. ars u n i v e r s i t e t s b e r e d n i n g . 2. A k a d e m i s k a l ä r a r b e f a t t m n g a r s a m t a n s l a g till den v e t e n s k a p l i g a utbildn i n g e n m . m . B e c k m a n . 202 s. K. 82. B e t ä n k a n d e m e d förslag a n g å e n d e k o m m u n e r n a s b i d r a . ' till t o l k p e n s i o n s k o s t n a d e r n a . I d u n . 95 s S 83. B e t ä n k a n d e m e d förslag till strafflagstiftning för kriesm ak ten. N o r s t e d t . 208 s. J u . 84. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e vissa å t g ä r d e r till f ö r b ä t t r a n d e av t r a n s p o r t f ö r h å l l a n d e n a i N o r r l a n d . V. P e t t e r s o n . 200 s K 85. B e t ä n k a n d e m e d förslag till en u t ö k a d k ö t t k o n t r o l i m . m . I d u n . 71 s. 1 k a r t a . J o . 86. T ^ n ^ r 1 1 P r o p a g a n d a n i Sverige u n d e r k r i g s å r e n 1939—1945. N o r s t e d t . 270 s. S. 87. B e t ä n k a n d e om t a n d l ä k a r u t b i l d n i n g e n s o r d n a n d e m m Del 2. H j ä l p k r a f t e r n a . B e c k m a n . 94 s. K.

0 und1r X ^ Ä Ä ^ T ^ F b o k s t ä v e r n a m e d fetstil u t g ö r a b e g y n n e l s e b o k . S t ä v e V ; " \ i , l ^ t 1 « n S d e p a r t e m e n t e t . E n l i g t k u n " , reiser, den S febr 19• > n?,J !, ?1 ' « \ , ' = ?ckjesiastlk«epartementet, Jo. = jordbruksutredningarna i omslag x n e d 0 e n S i B d « r « S r v a r f e d e p a r t m e n t ^ " ^ "**»*»*» ^ o o r d n i n g , n r 98) u t g i v a s

Statens offentliga utredningar 1946 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom k l ä m m e r b e t e c k n a u t r e d n i n g a r n a s n u m m e r i den kronologiska

Allmän lagstiftning.

Rättsskipning.

Fångvård.

Ä r v d a b a l k s a k k u n n i g a s förslag till f ö r ä l d r a b a l k . [491 B e t ä n k a n d e ang. vissa organisations-, u t b i l d n i n g s t j a n s t g o r i n g s i r å g o r vid d o m s t o l a r n a . [57

och

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. B e t ä n k a d e m e d förslag till o m o r g a n i s a t i o n av väg och v a t t e n b y g g n a d s s t y r e l s e u ni. m [10] 1945 å r s l ö n e k o m m i t t é . 1. B e t ä n k a n d e m e d forsla till statliga l o n e p l a n e r m . m . [481 B e t ä n k a n d e ang. r e g l e r i n g av a n s t ä l l n i n g s f ö r h å l l a n d e n a för viss civil p e r s o n a l i n o m s t a t s f ö r v a l t n i n g e n . D e l l . \6V B e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g och förslag a n g . l ö n e s t ä l l n i n g e n for viss s t a t s a n s t ä l l d s j u k v å r d s - och e k o n o m i p e r s o n a l 111.

1 1 1 , i () i J

F ö r v a l t n i n g s f ö r f a r a n d e t . F ö r b e r e d a n d e u t r e d n i n g a n g regl e r i n g av f ö r f a r a n d e t h o s f ö r v a l t n i n g s m y n d i g h e t e r i ärenden r ö r a n d e e n s k i l d r ä t t och d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e i r a g o r . |69j Betänkande om d e l t i d s a r b e t e i a l l m ä n t j ä n s t m . m . [71] Kommunalförvaltning. S t a t e n s och k o m m u n e r n a s n n a n s v ä s e n . 1943 års j o r d b r u k s t a x e r i n g s s a k k u n n i g a . B e t ä n k a n d e m e d förslag till ä n d r a d e b e s t ä m m e l s e r i fråga om t a x e r i n g av bnok°fonrinCTaV[29°rdbrUkSfaStiKhet

S a m t

lag

°m

J'ordb™ks-

förteckningen.,

1944 ars s k a t t e s a k k u n n i g a . 2. B e t ä n k a n d e m e d förslag a n g . i d r o t t s s a m m a n s l u t n i n g a r s b e s k a t t n i n g för i n k o m s t . [561 194u å r s s t a t s s k a t t e b e r e d n i n g . B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l å " till o m l ä g g n i n g av den d i r e k t a s t a t s b e s k a t t n i n g e n s a m t a n g . k v a r l å t e n s k a p s s k a t t m m . [79] Politi. P a r l a m e n t a r i s k a u n d e r s ö k n i n g s k o m m i s s i o n e n au nyktingä r e n d e n och s ä k e r h e t s t j ä n s t . 1. B e t ä n k a n d e an flyktingars b e h a n d l i n g . [36] Den t y s k a p r o p a g a n d a n i Sverige u n d e r k r i g s å r e n 3939 1945. 186! N a t i o i i a l e k o i i o i n i och s o c i a l p o l i t i k . D ö d f ö d d h e t e n och t i d i g d ö d l i g h e t e n i Sverige. D e s s s a m b a n d ined n a t i v i t e t s m i n s k n i n g e n och d e s s f ö r h å l l a n d e v i d olika former a,y f ö r l o s s n i n g s v å r d s a m t d e s s s o c i a l m e d i c i n s k a och b e f o l k n i n g s p o l i t i s k a b e t y d e l s e . [2] B e t ä n k a n d e om b a r n k o s t n a d e r n a s f ö r d e l n i n g m e d förslag till a l l m ä n n a b a r n b i d r a g m . m . [5] Bilagor. [6] Investeringsutredningens betänkande med utredning rörande p e r s o n a l - och m a t e r i e l r e s u r s e r m . m . för g e n o m f ö r a n d e av ett a r b e t s p r o g r a m enligt av u t r e d n i n g e n t i d i g a r e f r a m l a g t forslag. [13] Den f a m i l j e v å r d a n d e s o c i a l p o l i t i k e n . [17] B e t ä n k a n d e m e d förslag r ö r a n d e den e k o n o m i s k a försvarsb e r e d s k a p e n s f r a m t i d a o r g a n i s a t i o n . [19]

(Fortsättning

å omslagets 4:e sida)

Socialvårdskommitténs betänkande. 12. Utredning och forslag ang. moderskapsbidrag. [23] 13. Förslag ang. folkpensioneringens administrativa handhavande m. m. 37 14. Utredning och förslag ang. ålderdomshem m. m. [52] Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 1. Förslag till effektiviserad kurators- och arbetsförmedlingsverksamhet för partiellt arbetsföra m. m. [24] Bilaga 2. Arbetsterapi, ett led i sjukvården. [65] Betänkande med förslag till investeringsreserv for budgetåret 1946/47 av statliga, kommunala och statsunderstödda anläggningsarbeten. [27] Bilagor. [28] Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 6. Tiden juli 1944—juni 1945. [85] Sakkunniga ang. arbetsförmedlingens organisation. De i. Den offentliga arbetsförmedlingen under krigsåren. [44] Del 2. Den offentliga arbetsförmedlingens framtida organisation. Motiv och förslag. [51] Betänkande om befolkningspolitikens organisation m. m. UMj Betänkande med förslag till lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete m. m. [60] Betänkande med förslag ang. kommunernas bidrag till folkpensionskostnaderna. [82] Hälso- och sjuKvård. Betänkande ang. den centrala organisationen av det civila medicinal- och veterinärväsendet. [20] Allmänt näringsväsen. Betänkande med utredning och förslag ang. rätten till arbetstagares uppfinningar. [21] Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande ang. forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukets område i Norrland. [16] P M ang. utvecklingsplanering på jordbrukets område. [18j Den svenska växtodlingens utvecklingstendenser samt dess inriktande efter kriget. [39] Kiktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Del 1. |42J Del 2.< [46] Del 3. Bilagor. [61] Betänkande med förslag till åtgärder för främjande av ridhästaveln m. in. [45] Rationalitetsvariationerna inom det svenska jordbruket. [47, Betänkande med förslag till ny lagstiftning om uppsikt ä jordbruk. [64] ... Utredningen om föreningsjordbruk. Betankande med forslag till lag om sambruksföreningar. [70] Jordbruksbefolkningens möjligheter till sysselsättning utom jordbruket. [78] . . , , . Utredning ang. vissa lägenhetsupplåtelser å kronomark i Norrlands fjälltrakter. [80] Betänkande med förslag till en utökad kottkontroll m. m. [85] Vattenvägen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande med förslag till ändrade grunder för ftottningslagstiftningeu m. m. [3] Betänkande med förslag till skogsvårdslag m. m. [41j Betänkande med förslag till lag om virkesmätning ni. m. [63 j Utlåtande rörande metoder och materiel vid skogsbrandsläckning. [73] Industri. Betänkande med förslag till ordnande av kreditgivningsoch rådgivningsverksamhet för hantverk och småindustri samt bildande av företagarnämnder. [22] Betänkande ang hantverkets och småindustriens befrämjande. [40] , Betänkande med förslag till lag om tryggande av byggnadsarbetares lönefordran m. ni. [62]

Handel och sjöfart.

Kommunikationsväsen'. Betänkande ang. rundradion i Sverige. Dess aktuella behov och riktlinjer för dess framtida verksamhet. [1; Betänkande med förslag till verkstadsorganisation för vägoch vattenbyggnadsväsendet. [43] Betänkande rörande utbyggnad av civila flygplatser m. in. [58] Betänkande ang. vissa åtgärder till förbättrande av t r a n sportförhållandena i Norrland. [84] Bank-, kredit- och penningväseii. Försäkrings väsen. Betänkande ang. tjänstepensionsförsäkringens organisation. [26] , . Försäkringsutredningen. Förslag till lag om försäkringsrörelse m. ni. 1. Lagtext. L33] 2. Motiv. [34] Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag till boställsordning för folkskolans lärare m. m. [8] 1945 års universitetsberedning. 1. Docentinstitutionen. [9] 2. Akademiska lärarbefattningar samt anslag till den vetenskapliga utbildningen m. m. [81] 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. IV. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. A. Allmän del. [11] B. Förslag till undervisningsplaner. [15] 4. Realskolan. Praktiska linjer. [14] VI. Skolans inre arbete. Synpunkter på fostran och undervisning. [31] VII. Radio och film i skolundervisningen. [72] Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande ni. m. Del 1. [121 Del 2. Hjälpkrafterna. [87] Socialutbildningssakkunniga. 2. Utredning och forslag rörande statsvetenskapliga examina m. m. [30J Betänkande med förslag tili förordning ang. allmänt kyrkomöte ni. m. [32] Betänkande med förslag till nyorganisation av kyrkomusikerbefattningarna in. m. Del 2. [50] Utredning ang. reglering av den territoriella församlingsindelningen i Stockholm. [54] Utredning rörande sexualundervisningen i högre skolor jämte förslag till handledning i sexualundervisning för lärare i högre skolor. [55] Betänkande och förslag ang. det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Del 1. [68] Betänkande ang. socialvetenskapernas ställning vid universitet och högskolor m. m. [74] De medicinska högskolornas organisationskommitté. 1. Organisatoriska åtgärder till främjande av medicinsk forskNaturvetenskapliga forskningskommittén. 2. Förslag till reformer rörande doktorsavhandlingar och annan publiceringsverksamhet inom naturvetenskaperna. Den marinbiologiska forskningen. Utbildningen av laboratoriebiträden. [77] Körsvarsväscn. Betänkande med förslag ang. uniformspliktens omfattning för viss personal vid försvarsväsendet. ^4; Betänkande och förslag rörande åtgärder för att begränsa antalet kontraktsanställt manskap inom krigsmakten. [7] Betänkande med förslag till lag med särskilda bestämmelser om uppfinningar m. m. av betydelse för rikets forsvar. 125] ,,.,_. Betänkande med förslag rörande officersutbildningen mom armén m. m. [38] Betänkande med förslag ang. hemvärnet. [o9j Betänkande och förslag ang. förhållandet mellan befäl och meniga inom krigsmakten m. m. [751 Betänkande med förslag till strafflagstiftning for krigsmakten. [83] Utrikes ärenden. Internationell r ä t t .

Stockholm 1946. K. L. Beckmans Boktryckeri. 1795 46