Vid andra riksskogstaxeringen av Norrland åren 1938-42 använd metodik och härom vunna erfarenheter redogörelse

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 4 7 : 36 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

VID ANDRA RIKSSKOGSTAXERINGEN AV NORRLAND ÅREN 1938—42 ANVÄND METODIK OCH HÄROM VUNNA ERFARENHETER

REDOGÖRELSE AVGIVEN AV 1937 ÅRS RIKSSKOGSTAXERINGSNÄMND

STOCKHOLM 19 4 7

Statens offentliga utredningar 1947 Kronologisk

förteckning

fattningar, för vilkas utövande kräves av statlig myn1. Kollektiv tvätt. Betänkande med förslag att underdighet utfärdad behörighetsförklaring eller legitimalätta hushållens tvättarbete. Hseggström. xv. 284 s. S. tion. V. Petterson. 288 s. S. 2. Betänkande angående fiskerinäringens efterkrigspro20. Elkraftutredningens redogörelse n r 2: 15. Redogörelse blem samt den prisreglerande verksamheten på fiskets för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader område. Antonsons, Göteborg. 325 s. J o . och priser vid distribution av elektrisk kraft. Älvs3. Elkraftutredningens redogörelse n r 1. Redogörelse för borgs län. Beckman. 48 s. K. detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och 21. Socialvårdskommitténs betänkande. 15. Utredning och priser vid distribution av elektrisk kraft. Inledande förslag angående särskilda barnbidrag och bidragsföröversikt. Sv. Tryckeri AB. 84 s. K. skott m. m. V. Petterson. 114 s. S. 4. Betänkande med förslag till standardtariffer för 22. Betänkande med förslag till ändrad lagstiftning angådetaljdistribution av elektrisk kraft. Hseggström. ende handel med skrot, lump och begagnat gods. Sv. 126 s. K. Tryckeri AB. 125 s. H. . • , . „ , ..„ 5. 1944 å r s militärsjukvårdskommittés betänkande. Del 23. 1945 års lönekommitté. 2. Betänkande med forslag till 2. Beckman. 170 s. F ö . statens allmänna avlöningsreglemente m. m. Marcus. 6. Betänkande med förslag till geofysiskt observatorium 289 s. F i . i Kiruna m. m. Idun. 64 s. K. 24. Betänkande rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan. 7. Betänkande med förslag angående lantmäteripersonaNorstedt. 220 s. S. lcns organisation samt avlöningsförhållanden m. m. 25. 1945 års akademikerutredning. Norstedt. 64 s. E . Marcus. 132 s. J o . 26. Slutbetänkande avgivet av bostadssociala utredningen. 8. Betänkande med förslag angående fiskets administraDel 2. Saneringen av stadssamhällenas bebyggelse. tion m. m. Kihlström. 155 s. J o . Organisationen av låne- och bidragsvcrksamheten för 9. Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m. bostadsändamål. Idun. 599 s. S. m. Del 3. Tandläkarinstitutens organisation m. m. 27. Betänkande med förslag till ändrad ordning beträfBeckman. 166 s. E. fande vissa helgdagar. Katalog och Tidskriftstryck. 10. Betänkande med förslag rörande civilförsvarets orga75 s. E. nisation m. m. Beckman. 262 s. S. 11. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 28. Stuveriverksamheten i svenska hamnar. Hseggström. 110 s. H. 8. Utredning och förslag rörande vissa socialpedagogiska anordningar inom skolväsendet. Idun. 148 s. E. 29. Välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn. Haeggström. 118 s. H. 12. Ungdomens fritidsverksamhet. Ungdomsvårdskommit30. Betänkande med förslag till lag om regionkommuner téns betänkande del 4. V. Petterson. 392 s. J n . m. m. Beckman. 214 s. S. 13. Betänkande med utredning rörande riksräkenskaps31. Betänkande med förslag angående utbildning av befäl verkels organisation. Marcus. 114 s. F i . för handelsflottan m. m. Idun. 264 s. H . 14. Handeln med olja. Betänkande med förslag avgivet av 32. Utredning med synpunkter på sågverksdriften i Norroljeutredningen 1945. Hseggström. 343 s. 4 pl. F o . land och förslag angående inrättande av en central 15. 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag sågverksskola. V. Petterson. 150 s. 1 karta. J o . till lönereglering för övningslärare. Sv. Tryckeri AB. 33. Redogörelse i sammandrag för utredning rörande 370 s. F i . planering av jordbruket och skogsbruket i Neder16. Förslag till konvention mellan Sverige, Danmark och torneå kommun. 180 s. 6 pl. 1 karta. J o . Norge om erkännande och verkställighet av domar i 34. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. brottmål m. m. Norstedt. 24 s. J u . 9. Gymnasiet. Idun. 622 s. E . 17. Stöd åt utvecklingshämmad ungdom. Ungdomsvårdskommitténs betänkande del 5. V. Petterson. 144 s. J u . 35. Elkraftutredningens redogörelse n r 2: 12. Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader 18. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 2. och priser vid distribution av elektrisk kraft. MalmöFörslag angående yrkesvägledning och yrkesutbildning hus län. Beckman. 43 s. K . för partiellt arbetsföra m. m. Katalog o. Tidskrifts36. Vid andra riksskogstaxeringen av Norrland åren tryck. 324 s. S. 1938—42 använd metodik och härom vunna erfaren19. Kompete.nsfordringar för statliga, vissa halvstatliga heter. Redogörelse avgiven av 1937 års riksskogstaxeoch kommunala tjänster samt sådana yrken och beringsnämnd. V. Petterson. 205 s. J o .

Anm. Om särskild tryckort ej angives, år tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till cet departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. •» ecklesiastikdepartementet, J o . — jordbruksdepartementet.

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 19 17:3 6 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

Ar

RIKSSKOGSTAXERINGEN AV NORRLAND ÅREN 1 9 3 8 - 4 2

ANVÄND METODIK OCH HÄROM VUNNA ERFARENHETER REDOGÖRELSE AVGIVEN AV 1937 ÅRS R I K S S K O G S T A X E R I N G S N Ä M N D

VICTOR PETTERSONS

BOKINDUSTRIAKTIEBOLAG

STOCKHOLM 1947

fr»

r

Innehållsförteckning.

Skrivelse till Konungen

,,

5 Inledning

\\

Kap. I. Taxeringens allmänna planläggning

14 K a p . II. Linjetaxeringens utformning Bältesbredden s. 20. — Linjeexteriören s. 22. — Stamräkningen s. 30.

19 K a p . H l . Provytetaxeringens utformning Provytornas storlek och form s. 31. — Registrering av observationerna på provytorna s. 32. — Provytornas fördelning på redovisningsenheter s. 34. — Provytornas arealredovisning i övrigt s. 35. — Ståndortens beskrivning s. 35. — Beståndets allmänna beskrivning s. 37. — Åtgärdsförslag s. 47. — Redovisning av stamantal och plantor på provytorna s. 50. — Provträdens antal och uttagande s. 53. — Observationer å provträden s. 55. — Kubikmasse- och tillväxtbestämmande faktorer s. 55. — Kvalitetsbestämmande faktorer s. 59. — Bestämning av mogenhetsklass s. 61. — Bestämning av ålder s. 62. — övriga trädkaraktärer s. 64.

31 Kap. IV. Fältarbetet Taxeringslagens sammansättning s. 65. — Instruktion av taxeringslagen s. 66. — Organisation av arbetet inom ett taxeringslag s. 67. — Arbetet i övrigt s. 69. — Taxeringslagens utrustning s. 69. — Lagtrakter s. 71. — Kontroll av fältarbetet s. 72. — Arbetsprestationer vid fältarbetet s. 75. — Kostnader för fältarbetet s. 78.

65 Kap. V. Metoder för härledning av kukikmassa och tillväxt

81 Kap. VI. Observationsmaterialets bearbetning med användning av statistikmaskiner Huvudprinciper för materialets bearbetning s. 94. — Specialredogörelse för provträdskortet s. 99.

94 Kap. VII. Bonitetsuppskattningen

IQ-

Kap. VIII. Resultatens tillförlitlighet Systematiska fel s. 113. — Tillfälliga fel s. 116.

,,,

Kap. IX. Avverkningsstatistik grundad på härledning av avverkningarnas storlek under tidsperioden mellan de båda riksskogstaxeringarna 127 Bilaga A. Instruktion för fältarbetet ,,, Instruktion för arbetet å marken under riksskogstaxeringen år 1942 s. 131. Till instruktionen hörande blanketter jämte exempel för deras användning s. 169. Under åren 1938—41 vidtagna ändringar i instruktionen s. 179. — I 1942 års instruktion gjorda ändringar och tillägg för taxeringen av Kopparbergs län åren 1943—44 s. 186. Bilaga B. Olika barkmätningsinstruments inverkan på bestämning av barktjocklek

188 Bilaga C. Undersökning över avverkning av barrskog inom Ljungans, Indalsälvens och Ångermanälvens flodområden under tiden mellan de båda riksskogstaxeringarna 196

v

TILL

KONUNGEN

Genom beslut den 18 september 1937 uppdrog Kungl. Maj:t åt särskilda sakkunniga att inom jordbruksdepartementet biträda med handläggning av frågor rörande riksskogstaxering och avverkningsstatistik.

6 Såsom sakkunniga utsagos chefen för statens skogsförsöksanstalt, professorn H. H e s s e l m a n , tillika ordförande, professorn vid skogshögskolan T. J o n s o n , tillika vice ordförande, jägmästaren hos Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag M. N o r d q u i s t, länsjägmästaren E. N y b l o m och byråchefen i domänstyrelsen, numera landshövdingen E. L i ndeberg. Efter professor H e s s e l m a n s frånfälle den 11 juli 1943 utsågs länsjägmästaren N y b l o m till ordförande den 24 september s. å., varjämte överassistenten, numera chefen för statens skogsforskningsinstitut, professorn M. N ä s l u n d förordnades som ledamot av nämnden. Till sekreterare hos nämnden förordnades N å s l u n d för tiden 1 november 1937—31 mars 1938, civiljägmästaren E. ö s t l i n för tiden 1 april 1938—30 juni 1940, varefter e. jägmästaren E. H a g b e r g förordnades till sekreterare. H a g b e r g har dessutom sedan den 1 april 1938 varit förordnad som överledarc för fältarbetet och chef för räknekontoret. N a s i u n d har, sedan han den 31 mars 1938 lämnade befattningen som sekreterare, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande jämväl biträtt nämnden i egenskap av skogsmatematisk expert. De sakkunniga antogo benämningen 1937 års riksskogstaxeringsnämnd. Jämlikt Kungl. Majrts proposition nr 148 beslöt 1937 års riksdag, att ny riksskogstaxering snarast möjligt skulle anordnas enligt i huvudsak de riktlinjer, som av departementschefen i statsrådsprotokollet förordats. Riksdagen beslöt vidare att i samband med 1938 års virkestaxering till skogsaccis skulle i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen tillstyrkt förslag verkställas en provundersökning angående möjligheterna att åstadkomma en fortlöpande avverkningsstatistik. Som direktiv för nämndens arbete skulle bland annat följande gälla. "Till dess 1936 års skogsutredning slutfört sina undersökningar rörande den statliga administrationen på skogsbrukets område samt de åtgärder vidtagits, som från statsmakternas sida i anledning därav befinnas påkallade, handhaves taxeringsverksamheten av riksskogstaxeringsnämnden. Denna har jämväl i uppdrag att verkställa de grundläggande undersökningar, som erfordras före taxeringsarbetets igångsättande, att uppgöra plan för arbetets bedrivande, vilken skall underställas Kungl. Maj:t för godkännande, att årligen inför Kungl. Maj:t framlägga plan med kostnadsberäkning rörande taxeringsarbetets omfattning, förläggning ni. m. för nästkommande år samt att snarast möjligt efter varje års utgång lämna en redogörelse för utförda taxerings- och andra arbeten. Uppdraget innefattar dessutom utförande, i den mån så låter sig göra, av specialundersökningar rörande skogstillstånd m. m. i olika trakter. Nämnden bör tillika medverka vid genomförandet av den avverkningsstatistiska provundersökningen. Därest de genom provundersökningen samlade erfarenheterna och gjorda rönen giva vid handen, att

en nöjaktig, fortlöpande avverkningsstatistik enligt i direktiven skisserade linjer eller på annat sätt kan åvägabringas, bör fullständig plan uppgöras för anordnandet av en sådan ävensom i samband härmed eventuellt behövliga specialutredningar företagas. Planen bör jämväl omfatta erforderliga kostnadskalkyler. Slutligen bör nämnden, därest en fortlöpande avverkningsstatistik kommer till stånd, omhänderhava denna." Genom beslut den 30 april 1943 föreskrev Kungl. Maj:t, att den av 1937 års riksskogstaxeringsnämnd bedrivna verksamheten från och med ingången av budgetåret 1943/44 skulle överföras till statens skogsforskningsinstitut. Härvid bemyndigades riksskogslaxeringsnämnden bland annat att utarbeta och publicera en redogörelse för fältarbetets tekniska utförande och därvid använda metoder samt dessas värde i skogligt och statistiskt avseende. De av nämnden utförda riksskogstaxeringarna omfatta: 1. År 1938 Västernorrlands län. 2. Ar 1939 Jämtlands län med undantag av Ljusnans flodområde samt Ångermanälvens flodområde inom Västerbottens län. 3. År 1940 Ljusnans flodområde inom Jämtlands län. 4. År 1941 återstående delar av Västerbottens län samt Norrbottens läns kustland. 5. År 1942 Gävleborgs län. Nämnden igångsatte dessutom taxeringen av Kopparbergs län år 1943, vilket arbete efter den 1 juli 1943 fullföljdes av statens skogsforskningsinstitut. För Norrbottens läns lappmark har nämnden sammanställt uppskattningsresultat på grundval av domänverkets och skogsvårdsstyrelsens taxeringar åren 1930—1941. Över de viktigaste resultaten av taxeringarna inom norrlandslänen har nämnden avgivit följande preliminära rapporter till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet. 1. Riksskogstaxeringen av Västernorrlands läns skogar år 1938 (publicerad i tidskriften Skogen år 1940). 2. Riksskogstaxeringen av Ljungans, Indalsälvens och Ångermanälvens flodområden åren 1938 och 1939 (publicerad i Norrlands skogsvårdsförbunds tidskrift år 1940). 3. Riksskogstaxeringen av Jämtlands län åren 1939 och 1940 (publicerad i Norrlands skogsvårdsförbunds tidskrift år 1942). 4. Riksskogstaxeringen av Västerbottens län och Norrbottens läns kustland åren 1939 och 1941 samt taxeringsresultat för skogarna inom Norrbottens läns lappmark (publicerad i Norrlands skogsvårdsförbunds tidskrift år 1944). 5. Riksskogstaxeringen av Gävleborgs län år 1942 (publicerad i Norrlands skogsvårdsförbunds tidskrift år 1944). 6. Undersökning över avverkning av barrskog inom Ljungans, Indalsälvens

) 8 och Ångermanälvens flodområden under tiden mellan de båda riksskogstaxeringarna (publicerad i Norrlands skogsvårdsförbunds tidskrift år 1945). En av nämden planlagd sammanställning av taxeringsresultaten för hela Norrland torde komma att framläggas av statens skogsforskningsinstitut. I enlighet med de lämnade direktiven att omhänderhava avverkningsstatistiken har nämnden den 30 oktober 1937 till statsrådet ocli chefen för jordbruksdepartementet avgivit yttrande över förslag till kungörelse angående undersökning aV skogsavverkningen i riket, blankett för deklaration till 1938 års undersökning rörande skogsavverkningen år 1937 jämte anvisningar för deklarationsblankettens ifyllande samt instruktion för genomförande av undersökningen av skogsavverkningen i riket. Kungörelse härutinnan utfärdades den 3 december 1937. Någon avverkningsstatistik enligt de grunder, som angivits i ovan omnämnda kungörelse, har hittills ej kommit till stånd. Nämnden har vidare på Kungl. Maj:ts uppdrag verkställt vedskogsinventeringar av Älvsborgs, Östergötlands och Kalmar län år 1941 samt av Örebro län år 1942. Därjämte har förslag upprättats över vedavverkningskvantiteter inom de tjugo sydligaste länen med ledning av uppgifter från föregående riksskogstaxering samt beräkningar utförts över vedskogstillgångarna inom de skilda norrlandslänen på grundval av den nu verkställda riksskogstaxeringen. Resultaten av dessa arbetsuppgifter hava framlagts i här nedan angivna rapporter, vilka avlämnats till folkhushållningsdepartementet och statens bränslekommission. Den 10 september

den 10 mars den 6 maj den 18 maj den 20 juni den 19 september den 22 februari den 27 april

1941 angående vedavverkningskvantiteter inom de tjugo sydligaste länen, 1942 ,, vedskogsinvenleringen inom Älvsborgs, Östergötlands och Kalmar län, 1942 ,, vedskogskvantiteter inom Västernorrlands län, 1942 ,, vedskogskvantiteter inom Jämtlands län, 1942 ,, vedskogskvantiteter inom Västerbottens län och Norrbottens läns kustland, 1942 ,, vedskogskvantiteter inom Norrbottens läns lappmark, 1943 ,, vedskogsinventeringen inom Örebro län samt 1943 ,, vedskogskvantiteter inom Gävleborgs län.

Den 21 mars 1939 avlämnade nämnden till de sakkunniga för utredning angående Västernorrlands läns försörjningsmöjligheter vissa preliminära uppgifter från riksskogstaxeringen av detta län.

9 Den 18 oktober 1939 avgav nämnden till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet yttrande angående en av kaptenen A. D r a n g e l konstruerad kuberingsmaskins användbarhet och lämplighet vid kubering av provstammar. Den 2 februari 1942 avlämnade nämnden till Konungen underdånigt utlåtande över domänstyrelsens förslag till grunder för värdering av skog vid taxering av fastighet m. m. Riksskogstaxeringsnämnden har även lämnat vissa uppgifter, som legat till grund för norrländska skogsproduktionsutredningens förslag till föryngringsåtgärder, samt lämnat material för undersökningen av taxeringsutfallet vid 1938 års allmänna fastighetstaxering. Därjämte har nämnden bland annat tillhandahållit Industriens utredningsinstitut taxeringsmaterial för utredning angående Norrlands skogstillgångar och kalkyl över skogsavfallet och dess tillvaratagande. Den redogörelse för fältarbetets tekniska utförande, som nämnden bemyndigats verkställa enligt ovan åberopade nådiga brev av den 30 april 1943, har nu slutförts. Redogörelsen omfattar nio kapitel jämte tre bilagor. Nämndens framlidne ordförande, professorn H. H e s s e l m a n , har utarbetat förutom inledningen kapitlen I och II. Nämndens sekreterare, jägmästaren E. H a g b e r g, har utarbetat kapitlen V, VI, VIII och IX jämte bilaga C, varav kapitel VIII i samarbete med jägmästaren A. K a r 1 é n. Kapitlen III, IV och VII ha utarbetats av jägmästaren V. A r m a n samt delar av bilagorna. A och B av jägmästaren E. Ö s 11 i n. Sedan 1937 års riksskogstaxeringsnämnd sålunda slutfört sina uppdrag, får nämnden härmed överlämna föreliggande redogörelse för riksskogstaxeringens tekniska utförande och därvid använda metoder och vunna erfarenheter. Stockholm den 13 december 194G. Underdånigst EDVIN NYBLOM TOR JONSON

ERIK LINDEBERG

MAGNUS NORDQUIST

MANFRED NÄSLUND

11 Inledning. Den första svenska riksskogstaxeringen utfördes under åren 1923—1929. En sammanfattande slutredogörelse avlämnades till Konungen den 31 oktober 1932. (Uppskattning av Sveriges skogstillgångar, verkställd åren 1923— 1929. Statens offentliga utredningar 1932:26.) Under fältarbetets fortgång avgåvos förelöpande rapporter angående de olika länen och i december 1929 dessutom en kort sammanfattning rörande riket i dess helhet (tidskriften Trävaruindustrien årgång 1925 och tidskriften Skogen årgång 1927, 1928, 1929 och 1930). Riksskogstaxeringen åren 1923—1929 utformades med ledning av de erfarenheter, som vunnits vid en år 1911 utförd försökstaxering av Värmlands län. Med hänsyn till den mycket bristfälliga kännedom om våra skogars virkesförråd och tillväxt, som förelåg vid tiden för planläggningen av den första riksskogstaxeringen, ansågs det tillräckligt om taxeringen kunde lämna tillförlitliga svar på frågor rörande skogsmarksareal, virkesförråd och tillväxt för olika län. Fordringarna på den första riksskogstaxeringen voro sålunda tämligen begränsade. Emellertid meddelades redan i de förelöpande rapporterna liksom i slutredogörelsen taxeringsresultat icke blott för län utan även för länsdelar samt för flod- och höjdområden, varjämte även ett flertal detaljuppgifter framlades. Riksskogstaxeringen kom sålunda att i viss mån lämna upplysningar utanför ramen för den från början starkt begränsade uppgiften. Behovet av ytterligare upplysningar angående våra skogar hade emellertid kraftigt stegrats efter det planen för den första riksskogstaxeringen utformades. Detta blev bland annat, anledningen till att åtskilliga detaljerade uppgifter lämnades i slutredogörelsen för 1923—1929 års taxering. Vid tiden för den första riksskogstaxeringens avslutande hade det skogspolitiska intresset ytterligare ökat, behovet av att få ett flertal skogliga frågor klarlagda gjorde sig alltmer gällande och omfattande utredningar igångsattes. För dessa blevo riksskogstaxeringens observationer det grundläggande materialet. Som exempel på skogliga utredningar, som i väsentlig grad stödde sig på riksskogstaxeringen av åren 1923—1929, kunna nämnas: "Betänkande med förslag angående åtgärder för ett bättre utnyttjande av landets skogstillgångar", avgivet den 4 januari 1933 av 1931 års skogssakkunniga samt "Betänkande

12 angående råvaruförsörjning, produktion och arbetarantal m. m. vid skogsindustrierna", avgivet den 29 juli 1935 av 1933 års skogsindustrisakkunniga. Den förstnämnda utredningen tog närmast sikte på de betydande kvantiteter mindervärdigt virke, som finnas i våra skogar, och de sakkunniga föreslogo åtgärder för dessas utnyttjande. Dessutom föranstaltade de om en utredning på grundval av riksskogstaxeringen, om vad som vid uthålligt skogsbruk årligen kan avverkas i våra skogar. 1933 års skogsindustrisakkunniga kommo till det resultatet, att avverkningen för riket i dess helhet intill år 1933 ungefärligen motsvarat, vad skogarna vid rationell hushållning borde kunna giva inom de avsättningsbara dimensionsklasserna. De konstaterade emellertid, att för vissa områden i Norrland, inom vilka en stor del av sullitindustrien är belägen, förelåg överavverkning av massaved. På grund av den vikt de till— skrevo riksskogstaxeringar, föreslogo 1933 års skogsindustrisakkunniga, att "en på lämpligt sätt utförd omtaxering av Sveriges skogar må komma till stånd inom en nära framtid, avseende i första hand de distrikt, där råvarutillgången enligt de sakkunnigas beräkningar icke medgiver en avverkning av tillräcklig storlek för täckande av den beräknade konsumtionen". 1936 års skogsutredning tog upp frågan om en förnyad riksskogstaxering till en ingående prövning och behandlade de spörsmål, som härvid borde belysas. De sakkunniga framhöllo särskilt önskvärdheten av att söka ernå förbättrad kännedom om förekomsten av skador samt rörande kvalitets- och rasfrågor, skogstyper m. m. Taxeringen borde även söka åvägabringa en mera objektiv och säker ledning för på taxeringen grundade avverkningsberäkningar och uppskattningar av därvid utfallande virke. I detta hänseende erbjöd bearbetningen av den första taxeringen vissa svårigheter. Ävenså framhölls betydelsen av att, vid sidan av materialets fördelning på län och flodområden, för Norrland och möjligen även för Dalarna och Värmland uppgifter lämnades om virkesförrådets belägenhet i förhållande till flottled genom att detsamma redovisades å lämpliga områden längs flottlederna. Härigenom avsåges att få en uppfattning om virkesförrådets storlek och beskaffenhet med hänsyn till utdrivningsläget. Utredningen framhöll dessutom vikten av att belysa skogstillståndet och behovet av skogsvårdande åtgärder av olika slag på skogar tillhörande skilda ägarkategorier. Vad 1936 års skogsutredning anfört har lagts till grund för den proposition (nr 148) angående en förnyad riksskogsstaxering, som förelades 1937 års riksdag. Av denna proposition framgår att de sakkunniga även förutsatte möjligheten av att vid en förnyad taxering kunna uppskatta skogstillgångarnas förändringar under tiden mellan de båda taxeringarna. Detta belyses av följande citat: "Förutom det gagn i förut angivna avseenden, som en dylik omtaxering av landets skogar skulle medföra, skulle densamma enligt utredningens uppfattning jämväl i viss utsträckning kunna tjäna som mätare beträffande resultaten av den under senare år bedrivna, av staten med bety-

13 dande medelsbidrag understödda skogsvårdande och grundförbättrande verksamheten'' (sid. 13). "Genom en kontinuerlig pågående taxering vunnes, förutom annat, en varaktig och säkrare överblick av skogskapitalet och dess förändringar" (sid. 14). Till det vid denna proposition fogade statsrådsprotokollet framhöll chefen för jordbruksdepartementet bland annat, att för vinnande och vidmakthållande av tillfredsställande kännedom om rikets skogar ett starkt behov förefunnes av inventering av dessa genom fortlöpande taxeringar. Departementschefen ville främst betona vikten av ett undanröjande snarast möjligt av den ovisshet, som ostridigt råder, när det gäller att bedöma skogstillgångarnas omfattning och beskaffenhet framför allt i Norrland. Med anledning av denna proposition beslöt 1937 års riksdag att ny riksskogstaxering snarast möjligt skulle anordnas. Kungl. Maj:t utfärdade direktiv härom den 11 september 1937. Härvid förutsattes att vissa delar av Norrland, där råvarutillgången uppgivits vara sådan, att en avverkning av tillräcklig storlek för täckande av den beräknade konsumtionen ej kunde ske, i första hand borde inventeras. För att få de olika önskemål framlagda, som kunde göras gällande på den blivande riksskogstaxeringen, anordnades ett möte i Stockholm den 17 december 1937 mellan 1937 års riksskogstaxeringsnämnd och särskilt tillkallade representanter för statlig och enskild skogshushållning. De härvid förda diskussionerna kunna sammanfattas så, att på okulär uppskattning grundade omdömen måtte, där det vore möjligt, ersättas med objektiva mätningar, att mer uppmärksamhet än vid förra riksskogstaxeringen måtte ägnas frågor rörande skogstyper, virkets kvalitet, skador etc. samt att det vore av stor betydelse, om det skogliga tillståndet och behovet av olika skogliga åtgärder på marker, tillhörande skilda skogsägarkategorier, kunde belysas. Vid utformningen av den nya riksskogstaxeringen sökte nämnden att så långt möjligt tillgodose de önskemål, som framförts från skilda håll. Vid planläggningen gällde det emellertid att väga mellan mål och medel, att avväga kostnaderna gentemot vikten och betydelsen av de skogliga spörsmål, som önskades belysta genom riksskogs laxeringen. Viss vägledning vid taxeringens utformning hade nämnden av de erfarenheter, som gjordes vid 1923—1929 års riksskogstaxering. Dock medförde de utökade fordringarna på den nya taxeringen, att många nya observationsmoment måste införas, om vilkas praktiska utförande tidigare erfarenheter saknades. Första sommarens taxering, år 1938, måste därför betraktas som en försökstaxering, där det gällde att pröva vissa metoders ändamålsenlighet. Taxeringen förlades då till Väslernorrlands län, inom vilket län ett särskilt starkt behov förelåg av en förnyad inventering av virkesförrådet.

14 Kap. I. Taxeringens allmänna planläggning. Riksskogstaxeringen åren 1923—29 utfördes som en ren linjetaxering, varvid virkesförrådets uppdelning på mogenhets-, ålders- och bonitetsklasser m. m. skedde med ledning av provträd. Dessa uttogos med stöd av för olika diameterklasser avpassade kvoter av det vid linjetaxeringen uppräknade stamantalel. Denna metod torde ha fyllt de begränsade fordringar, som ställdes på denna taxering, vars mål var att redovisa uppgifter om virkesförråd och tillväxt för större områden. Metoden lämpar sig emellertid mindre väl, om mera ingående analyser för bedömandet av skogstillståndet måste utföras. Under den fortlöpande linjetaxeringen kan man nämligen av arbetstekniska skäl ej utföra några mera detaljerade undersökningar av olika ståndorts- och beståndskaraklärer. Sådana undersökningar böra i stället koncentreras till mindre områden av taxeringsbältet, s. k. provytor. Utläggas dessa fullt objektivt och i tillräckligt antal, kan man genom undersökning av dessa erhålla ett observationsmaterial, som tillåter en mer eller mindre ingående analys av de beståndstyper, som avskiljas vid linjetaxeringen. Med hänsyn till de detaljerade uppgifter, som skulle redovisas vid den nya riksskogstaxeringen, beslöt nämnden att använda en kombination av linje- och provytetaxering. Jämsides med linjetaxeringen borde dessutom, liksom under den första riksskogstaxeringen, en arealinventering ske utefter taxeringslinjerna. Linjetaxeringen skulle avse en uppskattning av virkesförrådet från diameterklass 15— och uppåt, provytetaxeringen en uppskattning även av förrådet under 15 cm. På provytorna skulle dessutom en undersökning verkställas av de vid arealinventeringen urskilda beståndstyperna, varjämte en analys av det totala virkesförrådets egenskaper och fördelning på olika skogsägare m. m. borde utföras. Erforderligt antal provträd i samtliga diameterklasser skulle även uttagas å provytorna. Vid den första riksskogstaxeringen kunde det helt naturligt endast bli fråga om en uppskattning av skogstillgångarnas dåvarande tillstånd. Vid den andra riksskogstaxeringen inställde sig omedelbart frågan, i vilken utsträckning det vore möjligt att även fastställa skogstillgångarnas förändring under tiden mellan uppskattningarna. En jämförelse mellan olika taxeringsresultat fordrar en betydligt noggrannare taxering än enbart en uppskattning av det nuvarande tillståndet. Detta utgjorde en fråga av största betydelse, då det gällde planläggandet av den nya riksskogstaxeringen och den fortlöpande taxeringsverksamheten. Vid den nya riksskogstaxeringen

— 15 avsågs dessutom att redovisa mera detaljerade uppgifter än vad som uppställdes som mål för den tidigare taxeringen. Även av denna anledning måste fordringarna beträffande tillförlitligheten skärpas vid den nya taxeringen. Vid förra riksskogstaxeringen eftersträvades, att medelfelet å totala kubikmassan för ett enskilt län ej skulle överstiga 2 a 3 procent, och att maximifelet, beräknat som det tredubbla medelfelet, sålunda skulle understiga 10 procent. De uppställda säkerhetsfordringarna uppfylldes också (jfr Statens offentliga utredningar 1932:26, sid. 62 och 142—162). Som i inledningen framhållits redovisades vid den föregående riksskogstaxeringen även vissa detaljuppgifter angående skogstillgångarnas beskaffenhet. Någon beräkning över tillförlitligheten hos dessa uppgifter saknas dock. Det ligger emellertid i stickprovsundersökningens natur, att i och med att observationsmaterialet uppdelas och detaljerade upplysningar lämnas, säkerhetsgraden minskas i de uppgifter, som stödja sig på ett mindre omfattande material. Tillförlitligheten av förra riksskogstaxeringens detaljredovisning har också i vissa avseenden ifrågasatts. För att få en uppfattning om avståndet mellan taxeringslinjerna vid en förnyad riksskogstaxering, som skulle lämna mera detaljerade upplysningar än den tidigare, gjorde nämnden en medelfelsberäkning över den första taxeringens material för Västernorrlands och Norrbottens län samt för Ljungans flodområde. Härvid utröntes att för taxeringsenheter av läns och större flodområdens storlek kan en värdefull beskrivning av skogstillståndet erhållas med rimliga linjeavstånd — 10—7 km för Västernorrlands län. Däremot syntes det endast vara möjligt att fastställa större och mera summariska tillståndsförändringar. De detaljuppgifter över tillståndets förändring, som erfordras för bedömandet av skogsskötselns utvecklingstendenser, torde endast kunna erhållas för grupper av län eller flodområden. De svårigheter, som äro förenade med att konstatera tillståndsförändringar, belysas närmare i kapitel VIII. Vid valet av linjeavstånd vid en riksskogstaxering måste hänsyn helt naturligt även tagas till kostnaderna. Till underlag för bedömande av hithörande frågor har med ledning av arbetskostnader och tidsåtgång vid förra riksskogstaxeringen upprättats nedanstående överslagskalkyl för omtaxering av Västernorrlands län med enbart linjetaxering. Kalkyl rörande kostnader och tidsåtgång av Västernorrlands län.

för

omtaxering

Linjeavstånd i km

Taxeringslinjens längd i km

Total kostnad 1000-tals kronor

10 7 5

2 413 3 447 4 826

41 58 81

I

16 Den betydligt större kostnad, som en taxering med 5 km:s linjeavstånd skulle draga jämfört med 7 eller 10 km:s linjeavstånd, ansåg nämnden ej motiverad av den förhållandevis mindre ökningen av noggrannheten, som härigenom skulle erhållas. Ett avstånd av 7 km ansågs vara det ur alla synpunkter lämpligaste. Detta skulle medföra en ej obetydlig ökning av säkerheten jämfört med förra riksskogstaxeringen, under vilken 10 km:s linjeavstånd tillämpades i Västernorrlands län. För att möjliggöra en direkt jämförelse av vissa observationer, såsom ägoslagsklassificeringen, boniteringen m. m. vid de båda taxeringarna, ansågs det emellertid lämpligt, att vissa taxeringslinjer blevo gemensamma för bägge taxeringarna. Med anledning härav bestämdes ett linjeavstånd av 6 2k km, varvid linjerna förlades så, att var tredje taxeringslinje sammanföll med en linje, som taxerats under föregående riksskogstaxering. Detta förfaringssätt medförde dessutom, att kostnaderna för taxeringslinjernas uppritning på kartorna kunde nedbringas genom utnyttjande av kartmaterialet från förra taxeringen. Fastställandet av avstånden mellan taxeringslinjerna inom övriga taxerade län har gjorts med ledning av de erfarenheter, som vunnits vid taxeringen av Västernorrlands län. Inom samtliga omtaxerade län har linjetätheten ökats jämfört med föregående riksskogstaxering, vilket framgår av nedanstående sammanställning. Redovisningsområde

Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens läns kustland Gävleborgs län

Linjeavstånd i km 1924—26 års 1938—42 års taxering taxering

10 10 20 20 10

6 2/s 6 -Is 10 10 6 2/s

För en närmare analys av virkesförrådet än enbart dess sammansättning av trädslag och uppdelning på diameterklasser erfordras en mer djupgående uppdelning av detsamma än vad som lämpligen kan göras vid en linjetaxering. Det är sålunda av stort intresse att kunna analysera ett virkesförråd uppdelat på huggnings-, mogenhets-, ålders- och bonitetsklasser etc. Redovisningen av dylika detaljuppgifter skedde under den första riksskogstaxeringen med ledning av provträdens fördelning. Som tidigare framhållits, beslöt nämnden, att under den nya riksskogstaxeringen redovisa sådana uppgifter medelst provytetaxering. För att erhålla ett underlag vid bedömandet av erforderligt provyteförband gjorde nämnden en bearbetning av provytematerial, hämtat från domänverkets taxeringar. Härvid utvaldes det provyteantal, som beräknades utfalla på produktiv skogsmark i Västernorrlands län vid 6 2/3 km:s linjeavstånd

17 och respektive 1 000, 500 och 300 m mellan ytorna i linjerna. Ä detta provytematerial beräknades med vilken säkerhet en bestämning kunde göras av kubikmassan per hektar, fördelad på huggnings- och åldersklasser samt trädslag. Det visade sig härvid, att en fullt nöjaktig bestämning kunde göras å det antal ytor, som beräknades utfalla vid 500 m:s avstånd mellan dessa. En betydande skärpning av noggrannheten uppnåddes vid en minskning av avståndet från 1 000 m till 500 m. Med hänsyn till värdet av att erhålla en tillförlitlig uppskattning av skogstillgångarna för olika ägarkategorier beslöt därför nämnden att tillämpa ett avstånd mellan provytorna av 500 m vid taxeringen av Västernorrlands län. Då emellertid de av domänverket använda cirkelprovytorna med 5 m:s radie befarades vara för små och då större cirkelprovytor måste medföra vissa svårigheter vid utsättandet, beslöt nämnden att vid riksskogstaxeringen tillämpa ytor, omfattande en areal av 10X20 m. Med ledning av de erfarenheter, som gjordes under taxeringens gång, liar emellertid ytornas utformning liksom även avståndet mellan ytorna sedermera ändrats (sid. 31). En redogörelse för den tillförlitlighet, som uppnåtts vid den nu utförda riksskogstaxeringen, lämnas i kapitel VIII. Av ovan sagda framgår att nämnden vid planläggningen av den nya riksskogstaxeringen utgick ifrån att taxeringen måste utföras betydligt noggrannare än under den första riksskogstaxeringen, varjämte taxeringsmetoden i vissa avseenden måste ändras med hänsyn till de många nya uppgifter, som skulle lösas. De viktigaste förändringar, som vidtagits vid utförande av den nya riksskogstaxeringen, kunna sammanfattas sålunda. 1. 1923—1929 års riksskogstaxering var en ren linjetaxering, under det att den nya taxeringen utförts som en kombinerad linje- och provytetaxering. 2. Avstånden mellan taxeringslinjerna minskades från respektive 20 och 10 km, som tillämpades inom olika' norrlandslän vid första riksskogstaxeringen, till respektive 10 och 6 2k km. 3. Vid bältesbreddens uttagande tillämpades ett nytt förfaringssätt, som grundar sig på framförandet av tvenne parallella släplinor, en på var sin sida av bältet, varvid avståndet mellan dessa mätes med vissa mellanrum. Därigenom eliminerades det osäkerhetsmoment, som med den förut använda metoden (en släplina i bältets mitt och kontrollmätning av provträdens avstånd från denna lina) förefanns beträffande den i verkligheten uttagna bältesbredden. 4. I avseende på beståndsbeskrivningen voro följande förändringar de viktigaste. Bestånden såväl inom taxeringsbältet som inom provytorna hänfördes till vissa huggningsklasser. Inom provytorna karakteriserades bestånden dels genom bedömning efter samma grunder, som tillämpades vid riksskogstaxeringen 1923—1929, dels genom redovisning av stamantalet och dess för2

18 delning på diameterklasser och andra egenskaper hos beståndet, varigenom en närmare analys av olika beståndstyper möjliggjordes. Medelst barometeravläsning bestämdes provytornas höjd över havet, på grundval av särskilt utförda kartor och andra observationer deras belägenhet på mark tillhörande de olika skogsägargrupperna: allmänna, aktiebolags och övriga enskilda skogar. Därjämte gjordes anteckningar över beståndets uppkomstsätt och framtida lämpliga behandling. 5. Provträden togos inom provytorna. Förutom mätningar för uppskattning av kubikmassa och tillväxt gjordes observationer beträffande trädens kvalitativa egenskaper. 6. Uppskattningen av kubikmassan skedde enligt en ny kuberingsmetod, varvid kubikmassan beräknades medelst en matematisk funktion, då man känner trädets höjd, krongränsens höjd över marken samt diametern och barktjockleken vid brösthöjd. För att möjliggöra jämförelse med föregående taxering användes dessutom samtidigt formpunktsmetoden. De vidtagna förändringarna i taxeringsförfarandet avsågo: 1. att minska den felrisk, som är förbunden med linjetaxeringen i dess egenskap av ett stickprovsförfarande (minskning av avståndet mellan taxeringslinjerna, ökning av antalet provträd); 2. att eliminera ett osäkerhetsmoment, förbundet med linjetaxeringens tidigare utförande (mätning av taxeringsbältets verkliga bredd); 3. att ersätta eller karakterisera vissa, på subjektiva bedömanden grundade uppskattningar genom direkta mätningar (mätning av krongränsens höjd över marken, beståndsvis redovisning av stamantalet i diameterklasser a provytorna); 4. att genom undersökning av särskilda, objektivt utlagda provytor erhålla ett material för en närmare bedömning av skogarnas tillstånd och detta såväl i stort genomsnitt som på olika boniteter samt höjdlägen och hos olika slag av ägare. En närmare redogörelse för orsaken till och betydelsen av de metodförändringar, som vidtagits, lämnas i efterföljande kapitel.

19 Kap. II.

Linjetaxeringens utformning.

På de arbetskartor, som användes i fältet, utlades taxeringslinjerna enligt samma grunder, som tillämpades vid riksskogstaxeringen åren 1923—1929 (Statens offentliga utredningar 1932: 26, sid. 12—15). En förnyad beräkning av deras lägen ansågs ej nödvändig, då linjerna uppdrogos med hjälp av den föregående taxeringens arkivkartor. För att möjliggöra en redovisning av taxeringsresultatet på ett mindre område än det, som i sin helhet taxerades under en säsong, uppdelades varje taxeringslinje i 2-km långa sträckor. Varje sådan 2-km (vid länsgränser del av 2-km) utgjorde en redovisningsenhet vid fältarbetet. Denna metod tillämpades även under den föregående riksskogstaxeringen, och den uppdelning av taxeringslinjerna i 2-km sträckor, som då voro angivna på kartorna, har följts vid den nu utförda taxeringen. Arbetskartorna handhades av ledarna för de skilda taxeringslagen. Med stöd av några å marken tydligt framträdande terrängföremål, som kunde återfinnas på dessa kartor, bestämde lagledaren taxeringslinjernas begynnelsepunkt på marken. Sedan ålåg det kompassgångaren att följa dessa linjers riktning, under det att linjemätarna verkställde uppmätning av dessa (sid. 132). Mätningen skedde i horisontalplanet med ett 20 meter långt stålmåttband. Varje gång bandet sträcktes utropades den mätta längden, och då tydligt bestämbara terrängföremål passerades, hade lagledaren att kontrollera linjemätningen genom att jämföra den med måttet enligt kartan. Eventuella skillnader antecknades i en arealexteriör, varvid avvikelse infördes med -f- tecken, om kartan angav större längd än mätningen, och i motsatt fall med — tecken. Varje säkert bestämd avvikelse från kartan medförde en korrektion av längdmätningen, så att avslutandet av varje 2-km skedde vid å kartan utmärkta punkter (instruktionen sid. 133). Avvikelse från den rätta linjeriktningen korrigerades likaledes vid tydligt markerade terrängföremål och sidoförflyttning skedde då i rät vinkel mot kompassriktningen. I vissa fall, såsom då taxeringslinjen sträckte sig över fjäll, större vattendrag eller inägoområden, uttogos längdmåtten på kartan. För att utjämna kartans krympmån begagnade sig lagledaren härvid av en graderad rodoidskiva. Denna mätningsmetod användes även under föregående riksskog »taxering (Statens offentliga utredningar 1932: 26, sid. 24). Inom ett 10 meter brett bälte utefter taxeringslinjerna verkställdes en arealinventering och en stamräkning.

2!)

Bältesbredden. Vid bestämning av bältesbredden har nämnden använt en ny metod, som framlagts av M a n f r e d N ä s hl n d, och som av honom närmare beskrivits i en särskild avhandling ("En ny metod för bältesbreddens uttagande vid linjetaxering." Medd. från Statens skogsförsöksanstalt. Häfte 32 nr 3, Sthlm 1940). Uttagandet av bältesbredden har vid tidigare linjetaxeringar tillgått på så sätt, att en av kompassgångaren framdragen släplina markerat taxcringsbältets mittlinje, från vilken sedan de bägge klavförarna medelst 2,5 meter långa stänger uppmätt 5 meter åt vardera sidan. Stundom, exempelvis vid domänverkets taxeringar, har särskild kontrollmätare av bältesbredden använts. Frånsett den olägenhet för arbetet med stamräkning, som denna ständigt återkommande mätning av taxeringsbältet måste utgöra, lider denna metod av den nackdelen, att någon säker fortlöpande kontroll av bältesbredden ej går att utföra. På arealredovisningen är bältesbredden utan större inflytande, däremot innesluter den med hänsyn till stamräkningen och därmed till bestämningen av virkesförrådet ett mycket stort osäkerhetsmoment. Den långa, smala provyta, som en taxeringslinje utgör, har i förhållande till sin areal ett betydande antal kantträd, om vilka tveksamhet alltid måste råda, huruvida de falla inom 5 meters avstånd från taxeringsbältets mittlinje eller ej. Erfarenheten visar, att den bältesbredd, som erhålles vid uttagandet av denna enligt tidigare tillämpade metod, i regel ger för lågt resultat. Vid riksskogstaxeringen 1923—1929 använde man för kontroll av linjebredden en av landsskogstaksator A a s m u n d V i g e r u s t i Norge framlagd metod. Denna metod utgår från det naturliga antagandet, att de räknade träden, under förutsättning att taxeringen omfattar en längre sträcka, böra fördela sig jämnt inom taxeringsbältets yttre och inre delar på båda sidor om mittlinjen. Under riksskogstaxeringen 1923—1929 mättes därför varje provträds avstånd från släplinan, som utgjorde bältets mittlinje. På grundval av den så erhållna provträdsfördelningen sökte man beräkna den i verkligheten uttagna linjebredden. Kontrollmetoden, som onekligen förefaller enkel och välgrundad, stötte i praktiken på delvis betydande svårigheter. I stället för den väntade jämna fördelningen av provträden inom bältet erhölls en utpräglat ojämn sådan. Det största antalet provträd erhölls inom ett avstånd av 2—3 meter från släplinan, ett mindre antal i mitten av bältet och i bältets yttre delar. Denna ojämna fördelning torde kunna förklaras av svårigheten att i skog gå fram i en absolut rät linje. Omedvetet undviker kompassgångaren mycket täta trädgrupper och går på sidan om dessa. Dessutom torde klavförarna, som i regel hålla sig 2—3 meter från släplinan, omedvetet ha en tendens att bland två samtidigt eller nästan samtidigt ropade provträd inom en och samma diameterklass utmärka det träd som provträd, som står

21 närmast. En ingående redogörelse för dessa felkällor och metodens tillämpning vid den förra riksskogstaxeringen lämnades i den avgivna slutredogörelsen (Statens offentliga utredningar 1932:26, sid. 171—203). P å grund av de stora systematiska fel, som kunna uppstå vid användandet av den tidigare metoden för bestämning av bältesbredden och kontrollmetodens svagheter, beslöt nämnden att tillämpa den ovan angivna av N ä s l u n d föreslagna metoden. Denna metod går ut på användningen av tvenne släplinor, som markera taxeringsbältets begränsningslinjer. Förutom den släplina, som framdrages av kompassgångaren, och som lämpligen utmärker taxeringsbältets vänstra yttergräns, framdrages en släplina på 10 meters avstånd på höger sida om kompassgångarens. Efter en del förprov, vid vilka en särskild man i taxeringslaget (bältesutmätaren) på lämpliga avstånd före den högra lindragaren mätte ut 10 meter från vänstra linan och därvid tjänstgjorde som riktpunkt för den högra lindragaren, lät man denne senare efter ögonmått taga ut en bältesbredd av 10 meter. En exakt uppmätning med måttband av den härvid bedömda bredden utfördes sedan av klavförarna. Under första årets taxering verkställdes denna uppmätning på var 200 meter. Då det emellertid kunde misstänkas, att lindragaren lade sig särskilt vinn om att söka bedöma avståndet noggrannare vid dessa regelbundet återkommande mätningar, utfördes dessa under de följande årens taxeringar i samband med korsklavningen av de provträd, som användes för kontroll av diametermätningen (sid. 136). Man eftersträvade på detta sätt en bältesbredd av 10 meter men räknade med den i verkligheten uttagna. Under fältarbetets fortgång undersöktes med ledning av de insända protokollen den bältesbredd, som uttogs av de olika taxeringslagen. Spårades härvid tendens till avvikelse i någon viss riktning, anmodades vederbörande lagledare alt korrigera lindragaren. Av N ä s l u n d s avhandling, som i väsentlig mån stödjer sig på riksskogstaxeringens observationer åren 1938 och 1939, framgår att den uttagna bältesbredden vid dessa års taxeringar i medeltal kom mycket nära 10 meter, vare sig man använt särskild bällesutmätare eller ej. Den uttagna bältesbredden varierade ej märkbart inom olika huggningsklasser eller inom bestånd av grövre eller klenare dimensioner på träden. Någon viss tendens hos enskildataxeringslag kunde ej heller påvisas. Efter försöken sommaren 1938 övergick nämnden därför till det enklare förfarandet vid bältesbreddens uttagande, nämligen efter ögonmått. Efter varje sommars fältarbete gjordes en ingående analys av de redovisade måtten å bältesbredden. Genom att taxeringsbältets bredd från och med år 1939 uppmättes i samband med kontrollklavningen av provträd under linjetaxeringen kunde bland annat utrönas, om linjebreddens uttagande påverkats av skogens dimensionssammansättning. Resultatet av denna undersökning lämnas i tab. 1.

22 Tab. 1. Bältesbredd

inom skilda

diameterklasser. Diameterklass

15—

Taxeringsområde

25—

20—

30—

35 —

40—

45 -f

10-00 10-07 9-99 10-00 9-98 10-04

9-97 9-99 10-04 10-00 9-96 10-04

Bältesbredd i meter

Västerbottens kustland Västerbottens lappmark

....

9-94 9-95 9-91 9-96 9-96 9-9C

10-00 9-99 9-96 10-01 9-97 9-92

9-98 10-01 9-97 10-01 9-99 9-99

10-01 10-01 9-98 10-00 10-00 10-01

10-02 9-97 10-00 9-99 10-00 10-03

Som av tabellen framgår kan något samband mellan taxeringsbältets bredd och trädens diametrar ej påvisas. Nämnden har därför vid härledning av virkesförrådet tillämpat medeltalet av bältesbredderna inom samtliga diameterklasser. De mått, som härvid använts för skogsmarken inom de skilda redovisningsenheterna, framgå av tab. 2, i vilken även antalet mätningar och medelavvikelser angives. Tab. 2.. Medeltal av bältesbredden

i meter vid

linjetaxeringen.

Taxeringsområde

Antal mätningar Medelbredd i m Medelavvikelse i cm Medelfel cm . . . O' 0

• • • •

lappmarken

Norrbottens län kustlandet

Gävleborgs län

Västerbottens län

Jämtlands län Västernorrlands Härjelän Jämtland dalen

kustlandet

14 224 9-99

18 078 9-96

4 321 9-97

5 053 9-94

11 040 9-98

7 045 9-96

12 062 9-97

40-4 0-34 0-03

72-9 0-17 0-02

64-4 0-98 0-10

75-1 1-06 0-11

67-0 0-64 0-00

51-5 0-61 0-0Ö

74-5 0-68 0-07

Bältesbredden vid taxeringen av inägor och övrig mark uppvisade i stort sett liknande variationer som på skogsmark. Genom användning av tvenne släplinor enligt N ä s l u n d s metod anser sig nämnden ha eliminerat de betydande osäkerhetsmoment, som tidigare vidlåtit linjetaxeringen beträffande ytans uppmätning och kantträdens inflytande. Linj eexteriören. I samband med att klavförarna uppräknade inom taxeringsbältet befintliga träd av viss minimidimension, vilka registrerades av förmannen, verkställde lagledaren en arealinventering. Den härvid använda blanketten återgives å sid. 170. Vid denna arealexteriörföring redovisades med ledning av linjemätningen längden på 5 meter när av följande ägoslag:

23 1) inägojord, 2) skogsmark med angivande av sumpskog och hagmark, 3) övrig mark såsom fjällbarrskogsmark, myr, berg. diverse mark och fjäll samt 4) vattentäckt område. Särskiljandet av de olika ägoslagen har gjorts så, att största möjliga överensstämmelse skulle råda med lantmäteriets föreskrifter. Förutom för lantmäteriet finnas särskilda anvisningar angående ägoslagsredovisningen för bland annat allmänna fastighetstaxeringen, rikets allmänna kartverk och domänverket. Normgivande för dessa redovisningar får anses vara lantmäteriets föreskrifter om vad såsom inrösnings- och avrösningsjord bör räknas etc. (Svensk författningssamling 417/1927.) De definitioner, som härvid tillämpas på skilda ägoslag, framgå av tablå 1. För jämförelse meddelas även i denna tablå efter vilka grunder ägoslagen uppdelats vid föregående riksskogstaxering. På grund av att en fördelning av ägoslagen måste äga rum under väsentligt olika förhållanden vid en riksskogstaxering och en lantmäteriförrättning, kan full överensstämmelse aldrig erhållas vid dessa arealredovisningar. Således utföres lantmäteriförrättning av tjänsteman, som noggrant skall sätta sig in i rådande förhållanden på varje särskild ort och för varje fastighet och som därvid kan, när det t. ex. gäller odlingsmark, slätter- och naturlig betesäng, utröna de särskilda förhållanden, som föreligga och de behov, som kunna förefinnas. Förrättningsmannen kan därigenom avgöra till vilket ägoslag dylika många gånger tveksamma områden böra hänföras. Sådan ingående lokalkännedom kan vid riksskogstaxeringen icke ifrågasättas beträffande inrösningsjorden, och odlingsmark kan ej alls redovisas. Om tveksamhet rådde beträffande en viss marks hänförande till skogsmark eller äng föreskrevs i instruktionen för riksskogstaxeringen, att marken skulle hänföras till skogsmark, varvid anteckningen "möjligen äng" skulle göras i arealexteriören. En jämförelse mellan den uppdelning av ägoslagen, som verkställdes vid föregående riksskogstaxering och vid den nu utförda taxeringen, visar i stort sett full överensstämmelse beträffande inägojorden. Dock bör påpekas, att gärdesbackar i tveksamma fall vid 1923—1929 års taxering hänfördes till gruppen "backar och hagmark", under det att de vid den nu utförda taxeringen redovisades antingen som inägojord eller skogsmark. En väsentlig skillnad beträffande arealredovisningen vid de båda riksskogstaxeringarna förefinnes beträffande skogsmarken. Till denna hänfördes vid 1923—1929 års taxering även mark belägen å det lågproducerande skogsbältet strax nedanför barrträdsgränsen, vilken betecknades med bon. IX. Då denna bonitet emellertid ej är att betrakta som någon grad i J o n s o n s boniteringsskala, har nämnden ansett det lämpligt, att för denna marktyp införa benämningen fjällbarrskogsmark, vilken redovisats som en underavdelning till övrig mark.

24 Skogsmarken uppdelades vid arealexteriörföringen i 1) bonitet, 2) beståndsform, 3) trädbestånd och 4) huggningsklass. r ) e grunder, efter vilka denna redovisning skedde, äro angivna i kapitlet om provytetaxeringens utformning (sid. 31). Med hänsyn till fjällbarrskogens stora betydelse som husbehovsskog för befolkningen i fjälltrakterna har denna marktyp detaljredovisats efter samma uppdelning som skogsmarken i beståndsform, trädbestånd och huggningsklass. Utöver dessa uppgifter antecknades å arealexteriören eventuell korrektion av längdmätningen samt om sidoförflyttning av taxeringslinjen ägt rum, det pålslag vid vilket denna förflyttning skett och dess storlek. Vid utgångs- och slutpunkt för dagens arbete avlästes å höjdbarometer höjd över havet, och denna uppgift registrerades därefter. Korrigering av höjden utfördes vid passerandet av å kartan angivna höjdfixpunkter. Dessa anteckningar å arcalexteriören om höjden över havet tjänade till avstämning av motsvarande redovisning å provytorna. Förutom ovanstående registreringar hade lagledaren att i arealexteriörens anteckningskolumn redovisa bestånd av smalkroniga talltyper. Denna observation började utföras år 1941. Till vägledning för lagledarna tjänade docenten B e r t i l L i n d q u i s t s uppsats: "Den svenska tallen." Dessutom registrerades fr. o. m. år 1940 eventuellt förekommande åverkan på skogen av älg. Tillägg till vissa i tablå 1 angivna definitioner av skilda ägoslag. Till B: 6 Till skogsmark hänföras även ljungmark och annan dylik mark, som av ålder ligger skoglös, såframt den kan anses lämpa sig för skogsproduktion. Såsom skogsmark skall ej upptagas sådan skoglös eller obetydlig trädbevuxen ängsmark, som, ehuru den visserligen kan användas för skogsproduktion, i främsta rummet disponeras för foderproduktion genom bete eller slätter samt med god hushållning även bör därtill användas, vare sig den är att betrakta såsom kultiverad betesäng eller den är hänförlig till naturlig betes- eller slåtteräng. Skogbevuxen s. k. hagmark skall, i den m å n den utnyttjas såsom kultiverad betesäng, ej heller redovisas såsom skogsmark. Med kultiverad betesäng avses sådan icke i vanlig mening under plog lagd, i huvudsak foderproducerande, men ej sällan något trädbevuxen betesmark, som för betets förbättrande är föremål för ordnad skötsel, varmed förstås sådana åtgärder som röjning, dikning, planering, kalkning, gödsling, frösådd m. m. Till skogsmark räknas ej heller s. k. impediment, vartill hänföras m y r a r (mossar och k ä r r ) , berg, fjällmark och annan dylik mark, som på grund av klimatiska förhållanden, ogynnsamma vattenförhållanden, näringsbrist eller de lösa jordlagrens ringa djup är av den beskaffenhet, att någon egentlig skogsproduktion där icke kan påräknas. Till C: 1 Mark, som tidigare varit åker men numera användes såsom betesmark, upptages likväl såsom åker; där från bebyggelsen avlägset belägna mindre torpställen o. d. helt nedlagts. hänföres åkermarken till betesäng, om den numera användes såsom bete och i huvudsak återgått till naturtillstånd; eljest upptages den som skogsmark. En åker, vilken blivit beväxt med skog av beskaffenhet, att trädfällning och stubbrytning måste äga rum, innan bearbetning med plog kan ske, är ej längre någon åker utan skogsmark (även om den utnyttjas som oordnat bete). Om åkern däremot blivit beväxt med självsådd plantskog, vilken ej nått större utveckling än att man kan plöja upp marken, har den icke förlorat sin k a r a k t ä r av åker, även om ett eller annat träd utvecklat sig å densamma. I gränsfall bör läget och markens godhetsgrad fälla utslaget.

25 Till C: 5 Till skogsmark hänföres även ljungmark och a n n a n dylik mark, som av ålder ligger skoglös, såframt den kan anses lämpa sig för skogsproduktion. Även om å skogbeväxt hagmark (betesmark) betestillgången är det väsentliga och skogsproduktionen av underordnad betydelse, skall marken likväl upptagas såsom skogsmark, såvida icke densamma är att betrakta såsom kultiverad betesäng. Såsom skogsmark skall dock ej upptagas sådan skoglös eller ej sällan något trädbevuxen ängsmark, som ehuru den visserligen kan användas för skogsproduktion, i främsta rummet disponeras för foderproduktion genom bete eller slätter samt med god hushållning även bör därtill användas (naturlig betes- eller slåtteräng) ehuru den ej är föremål för egentliga kulturåtgärder. Det är tydligt, att det finnes gränsfall mellan naturlig betesäng och skogsmark. I sådana fall bör som ytterligare kriterium på att marken är att hänföra till betesäng tjäna läget och befintliga hägnader. Det bör dock uppmärksammas, att av bekvämlighetsskäl t. ex. en åker, vilken tillfälligtvis brukas som bete, kan inhägnas tillsammans med betesängen eller att en hägnad kan snedda över utmark, utan att därför hela det inhägnade området är att anse såsom betesäng. Till E: 1 Till inägor r ä k n a s även marker, som äro föremål för ordnad beteskultur samt ängar utan trädvegetation eller med enstaka träd och trädgrupper, då dessa användas uteslutande till bete eller slätter, ävensom fäbodvallar. Backar, som genom sin ringa storlek och sitt läge inuti inägor äro olämpliga för skogsproduktion, avskiljas ej från dessa. Igenlagda å k r a r redovisas som skogsproduktiv mark. Myrslogar eller s. k. ströängar, som äro ohägnade och ej äro föremål för någon egentlig skötsel, redovisas ej som inäga utan som myr. Vid bestämmande av gräns mellan inäga och annan mark, skall brukningsmetoden, men ej eventuella hägnaders läge vara avgörande. Inom inägoområdet avskiljes ej smärre impediment såsom stenrös, vägar, dikesrenar, dytag m. m. Till E.1I Skogsproduktiv mark, vilken därest den utgöres-av inägobackar och hagmarker, vilka av hänsyn till kringliggande åker eller genom användning för bete och slätter endast med vissa inskränkningar få disponeras för skogsbruk, skall antecknas i särskild kolumn. Markens hänförande till hagmark bör göras oberoende av det sätt, på vilket hägnad skett Inom en hagmarkshägnad belägna trakter, vilka på grund av markens olämplighet för gräsproduktion ej pläga röjas, redovisas sålunda ej som hagmark. Bland backar och hagmarker redovisas även parker, såvida de ej äro föremål för sådan omvårdnad, att de k u n n a hänföras till trädgård (inäga). Till E.III Till berg hänföras improduktiva, i regel kala marker, vilka sakna lösa jordlager av för skogens trevnad tillräckligt djup. Eventuellt förekommande skogsproduktiva skrevor av någorlunda oinfattning avskiljes dock från berget. Till myr hänföras dels skoglösa mossar samt k ä r r eller myrar, vilka ej genom skötsel som äng äro att hänföra till inägor, dels ock skogbeväxta sådana marker av så dålig beskaffenhet, att de i sitt nuvarande skick icke k u n n a anses användbara för uthålligt skogsbruk. Till diverse impediment räknas vägar, järnvägar, kraftledningsgator, upplagsplatser, grusoch dytag, gruvöppningar, gallstränder och klapperstenmark m. m. Väg upptages endast då den går över utmark och är körbar för hjuldon. Till diverse impediment hänföras även för skogsbörd odugliga holmar och skär, såvida de ej äro av så bergbunden beskaffenhet, att de böra redovisas som berg. Titt E: IV All mark ovan den av klimatet betingade, mera sammanhängande barrträdsgränsen redovisas efter uppmätning å kartan endast som fjäll. Myr mellan skog och fjäll hänföres till fjäll. I de län, där flygsandsfält utan vegetation förekomma, användes för deras antecknande kolumnen för fjäll. Till E: V Salt vatten redovisas endast i de fall, då en inskjutande vik o. dyl. h a r så ringa förbindelse med havet, att den geografiskt kan anses tillhöra fastlandets vattenområde.

26 T a b l å 1 . Av fastighetstaxeringen, A. Lantmäteriet. (Svensk författningssamling 417/1927) I. I n r ö s n i n g s j o r d . J. Åker. All uppbruten mark, som är eller beräknas bliva använd för odling av säd, rotfrukter, foderväxter, trädgårdsväxter m. m. dvl.

riksskogstaxeringarna

B. Fastighetstaxeringen. (1945 års allmänna fastighetstaxering)

Betesäng.

vissa

C. Rikets allmänna kartverk.

I.Land. 1. Åker. 1. Åker. All mark, som lagts under plog Se A:I, 1 och B:l samt tillägg och icke är att hänföra till träd- å sid. 24—25. även mångåriga vallar. 2. Byggnadstomt, 2. Tomt och trädgård. Tomt, mark, som användes till byggnadsplats, gårdsplan o. d. Trädgård, mark, som användes till köksväxtodling, fruktträdgård, prydnadsträdgård eller parkanläggning. (Tomt vid A i regel till 11:2, trädgård vid A i regel till 1:1)

2. Äng (Slåtteräng eller betes- 3. Slåtteräng (Hårdvallsäng och sidvallsäng). äng). a) Slåtteräng (Hårdvallsäng och Se A:I, 2a. sid vallsäng). Företrädesvis mark med naturlig gräsvegetation, vilken huvudsakligen är eller beräknas bliva utnyttjad för foderproduktion genom slätter. b)

och

trädgård, park.

3. Slåtteräng (naturlig ängsmark) (Hårdvallsäng och sidvallsäng). Se A:I, 2a, dock, "vare sig densammes foderproduktion utnyttjas för slätter eller bete".

4. Betesäng (som ej är skogsmark). 4. Betesäng.

4t) Kultiverad betesäng. bj) Kultiverad betesäng. Icke i vanlig mening under plog Se A:I, 2 b x . lagd, i huvudsak foderproducerande, men icke sällan något trädbevuxen betesmark, vilken för betets förbättrande är föremål för ordnad skötsel, varmed avses sådana åtgärder, som röjning, dikning, planering, kalkning, gödsling, frösådd m. m.

4J Kultiverad betesäng. Se A:I, 2 b x .

42) Annan betesäng. Dels företrädesvis med naturgräs beväxt mark, vilken huvudsakligen utnyttjas för bete och därför icke redovisas såsom slåtteräng, dels inom inägoområde belägna gärdesbackar, som kunna användas för bete. Dylika gärdesbackar betraktas ^4nm. för 1:1 och 1:2. När fortsatt brukande som in- ej som skogsmark, även om där rösningsjord av befintlig åker skulle förekomma ett eller annat eller äng uppenbarligen icke träd. kan vara ekonomiskt lönande eller eljest ändamålsenligt, hänföres dylik äga, om ej särskilda förhållanden annat föranleda, till avrösningsjord.

4a) Annan betesäng. Inom eller intill inägoområde belägna gärdesbackar, som kunna användas för bete. Dessa betraktas ej som skogsmark, även om där skulle förekomma ett eller annat träd. Såsom annan betesäng upptages jämväl sådan huvudsakligen med gräsarter bevuxen mark, som varit och är i stadigvarande användning för betesändamål.

b 2 ) Naturlig betesäng. Huvudsakligen naturlig gräsvegetation; är ej föremål för kulturåtgärder, avses i främsta rummet för betesproduktion, med god bushållning bör marken även användas därtill.

statliga verk tillämpade grunder för arealens redovisning på ägoslag. D . Domänstyrelsen.

I.

Inägor.

E. Riksskogstaxeringen 1923—29.

F. Riksskogstaxeringen 1938—43.

I. I n ä g o r . I. I n ä g o j o r d . Tomt- och gatumark, trädgård, Sammanfattande benämning för åker och annan mark under plog. åker, äng, tomt och inägobackar, vilka icke särskilt redovisas. Definition av åker och äng se A:I. Tomt. Mark, som användes till byggnadsplats, gårdsplan, ladu2. Tomt och trädgård. gårdsplan och dylikt. Hit hänföres jämväl park, anlagd eller naturlig, där marken icke synes böra hänföras till trädgård eller skogsmark. Inägobackar. Uppsamlingsgrupp för marker inom eller intill ägoslagen åker, äng eller tomt, vilka på grund av belägenhet, olämplig beskaffenhet, ringa yt3. Naturlig betes- och slåtteräng. vidd eller dylikt i regel ej kunna användas för produktivt ändamål.

1. Åker Se A:I, 1 m. fl.

4. Kultiverad

betesäng.

5. Gärdesbackar. Dylika av mindre omfattning redovisas under inägor.

Anm. för I. Inägor. Vid bestämmandet av gräns mellan inäga och annan mark skall markens brukningsform, men > icke hägnaders läge vara avgörande. Till inäga redovisas röslagda kronotorp och kolonat, som ej innehavas med äganderätt.

28 T a b l å 1 . Av fastighetstaxeringen,

riksskogstaxeringarna

A. Lantmäteriet. (Svensk författningssamling 417/1927)

B. Fastighetstaxeringen. (1945 års allmänna fastighetstaxering)

3. Odlingsmark. Mark, som kan odlas till åker eller äng och i övrigt är av beskaffenhet, läge och omfång, a t t med hänsyn till dessa och i övrigt föreliggande förhållanden dess odlande anses kunna ske med fördel.

5. Odlingsbar mark. Ängsmark, kärr, skogs- och hagmark o. d., som anses med fördel kunna odlas till åker.

II. A v r ö s n i n g s j o r d (all mark som icke upptagits som inrösningsjord). 1. Skogsmark. Mark, som vare sig den vid tillfället är skogbärande eller icke, är lämplig att använda för skogsproduktion. Även sådan betes- eller hagmark, å vilken skogsproduktion är eller anses böra bliva övervägande.

6. Skogsmark. 5. Skogsmark. All icke odlad mark, som vare Se B:6 samt tillägg sig den för tillfället är skogbärande eller icke, är lämplig att använda för skogsproduktion. S. k. hagmark utgöres av skogsmark med glesa och ojämna bestånd, å vilken merendels finnes icke obetydlig, vanligen till betning utnyttjad gräsproduktion. Ha å dylik mark väsentliga åtgärder vidtagits för betets förbättrande, redovisas den dock såsom kultiverad betesäng, (se i övrigt tillägg å sid. 24—25).

2. Annan avrösningsjord. Kärr, mossar, berg och annan mark, som icke direkt användes eller med fördel synes kunna användas för jordbruks- eller skogsdrift, ävensom redan befintliga vägar m. m. Avloppskanaler, sjöar, vattendrag o. d. (Redovisas oftast i olika grupper. Jfr ex. D:II, 2).

7. Övrig mark. 6. Övrig mark. Dels vägar, avloppsgravar o. dyl. Se B:7. dels icke odlade mossar, myrar, kärr, berg och annan dylik mark, som icke direkt användes för jordbruks- eller skogsdrift.

och

vissa

C. Rikets allmänna kartverk.

II. V a t t e n t ä c k t

område.

29 [statliga verk tillämpade grunder för arealens redovisning på ögoslag. D. Domänstyrelsen.

E. Riksskogstaxeringen. 1923—29.

F. Riksskogstaxeringen. 1938—43.

II. U t m a r k . 1. Skogsmark. Se A:II, 1 och B:G ni. fi. Å skogsmark belägen betesslätt. som icke är avsedd för betesproduktion, skall redovisas såsom skogsmark.

II. S k o g s m a r k (skogsproduktiv mark). 1. Egentlig skogsmark. •2. Hagmark.

II. S k o g s m a r k . Mark, som vare sig den vid tillfället är skogbärande eller icke, är lämplig att använda för skogsproduktion. Såsom underavdelning under skogsmark redovisas hagmark.

2. Impediment. Se A:II, 2, varjämte påpekas, a t t hit hör upplagsplatser, kraftledi ningsgator m. m. Var för sig redovisas: a) Berg b) Mossar och kärr c] Diverse impediment d) Vatten

III.

Impediment.

III.Övrig mark. 1. Fjällbarrskogsmark. 1. Berg. Inom det subalpina skogsbältet nedanför och intill barrträds2. Myr. gränsen belägen mark bevuxen med barrskog av fjällskogstyp, 3. Diverse impediment. där särskilt på grund av lokalklimatiskt ogynnsamma förhålIV. F j ä l l . landen och vindexposition barrAll landareal ovan barrträds- skogen saknar förmåga att utbilda i gränsen. bestånd samt barrträdens reproduktionsförmåga är svag. V. V a t t e n . 2. Myr. 3. Berg. 4. Diverse mark. 5. Fjäll. All landareal ovan barrträdsgränsen. IV. V a t t e n t ä c k t o m r å d e . Anm. Jfr i övrigt instruktionen Anm. Jfr i övrigt tillägg å sid. sid. 149—151. 24—25.

30 Stamräkningen. Inom det 10 meter breda bältet utefter taxeringslinjerna uppräknades samtliga träd, som höllo 15 cm eller däröver på bark vid brösthöjd. Vid första årets taxering av Västernorrlands län räknades även träden från 10 cm, dock endast mellan påslagen 5,oo—10,oo och 15,oo—20,oo å varje 2-km. På grund av det betungande arbetet med stamräkningen, som uppräkningen av dessa klenare stammar innebar, slopades emellertid redovisningen av träd mellan 10 och 15 cm vid följande års taxeringar. Detta kunde ske utan olägenhet, då det visade sig, att den i samband med linjetaxeringen utförda provytetaxeringen, där samtliga träd, som nått brösthöjd, räknades, lämnade ett fullt tillförlitligt resultat. De under linjetaxeringen uppräknade stammarna, som markerades med rödfärgsmärke, prickades av förmannen i 5-cm klasser, benämnda efter deras lägsta gräns. Träden fördelades härvid på trädslagen tall (t), gran (g), björk (bj), asp (asp) och övriga (ö) samt på ägoslagen egentlig skogsmark, hagmark, inägojord, fjällbarrskogsmark och övrig mark. Vrak samt vindfällen och torrskog prickades för sig utan fördelning på ägoslag. Å stamlistan (sid 171) redovisades även den taxerade längden av skilda ägoslag. Lagledaren meddelade härvid förmannen vid vilka pålslag de olika ägoslagen skulle avgränsas, och full överensstämmelse måste råda mellan arealexteriören och stamlistan beträffande den taxerade linjelängden. För kontroll av klavförarnas arbete uttogos vissa provträd under den fortlöpande linjetaxeringen. Provträden voro markerade å stamlistan efter en för skilda diameterklasser varierande kvot. Då ett träd utföll som prov, korsklavades detta, och måtten, angivna i mm, registrerades. I samband med denna korsklavning av vissa provträd uppmättes och antecknades även taxeringsbältets bredd. Nämnden har verkställt en ingående undersökning av stamfördelningen inom skilda diameterklasser. Denna undersökning har bland annat inriktats på att kontrollera att träden under linjetaxeringen ropades i rätt diameterklass. Som underlag för denna kontroll användes de vid linje taxeringen utfallande provträden. Dessa ropades av klavförarna i klasser efter diametern på mötande kant. Eventuell felklavning eller felbedömning efter ögonmått framkom sedan vid korsklavningen, genom att ett provträds största diameter ej uppnådde nedre klassgränsen, eller att dess minsta diameter (iversteg övre klassgränsen inom den ropade, nominella diameterklasscn. Något fel av den storleksordning, att taxeringsresultatet påverkades, h a r ej kunnat påvisas vid denna kontroll.

31 Kap. III.

Provytetaxeringens utformning.

Under den fortlöpande linjetaxeringen måste man, som förut framhållits, avstå från många observationer, som kunna bidraga till en närmare analys av olika beståndstyper. Dylika undersökningar kunna däremot med fördel förläggas till mindre provytor, utlagda på regelbundna avstånd utefter taxeringslinjerna. Nämnden har därför utfört riksskogstaxeringen som en kombinerad linje- och provytetaxering. Under taxeringens gång ha provytor av olika storlek och form prövats, och vid taxeringen av Gävleborgs län år 1942 användes den utformning av provytorna, som nämnden med erfarenhet av dessa försök ansett som den i praktiken mest lämpliga.

Provytornas storlek och form. Vid taxeringen av Västernorrlands och Jämtlands län samt lappmarken av Västerbottens län åren 1938—1941 användes rektangelprovytor om 10X20 meter, utlagda till ett antal av 4 st. per 2-km. Dessa ytor utsattes mellan pålslagen, 4.80—5.oo, 9.80—lO.oo, 14.80—lö.oo, och 19.80—20.oo, varvid vänstra släplinan utgjorde bas. Medelst korstavla avsattes sedan från dessa pålslag ytans kortsidor vinkelrätt mot den vänstra släplinan och i riktning mot den högra. Dessa sidor uppmättes till 10 meter. Då det visade sig svårt att erhålla exakt areal på dessa ytor och träden i kantzonerna därjämte utgjorde ett visst osäkerhetsmoment, beslöt nämnden att under taxeringen år 1941 pröva cirkelprovytor inom Västerbottens och Norrbottens läns kustland samtidigt som rektangelprovytor användes inom Västerbottens läns lappmark. Cirkelytoma, som hade en radie av 5,64 meter, utlades till ett antal av 8 st. per 2-km, varigenom den sammanlagda provytearealen uppgick till 800 m 2 för bägge slagen av ytor. Beträffande metoden för cirkelytornas utsättande hänvisas till instruktionen (sid. 167). ö v e r utsättning och uppskattning av de olika typerna av provytor gjordes tidsstudier, varjämte stamantalet på ett flertal ytor kontrollerades. Dessa undersökningar visade, att tidsåtgången per taxerad 2-km var ungefär densamma för båda slagen av ytor (sid. 76— 77). Då det emellertid konstaterades, att en cirkelprovyta kunde utsättas mer exakt än en rektangelyta, varjämte kantträden ej orsakade samma tveksamhet på de förstnämnda ytorna som på rektangelytorna, beslöt nämnden, att

32 vid taxeringen av Gävleborgs län påföljande år begagna cirkelprovytor. De under 1941 års taxering använda cirkelytorna visade sig emellertid vara för små, särskilt när det gällde att verkställa en provstämpling av ytorna. Då ytor med större radie äro mycket svåra att utsätta, använde nämnden vid 1942 års taxering parvis utsatta cirkelytor med 4,607 meters radie, varigenom den sammanlagda arealen på två ytor uppgick till 133 Va m 2 . Genom att utlägga sex sådana dubbelprovytor per 2-km erhölls samma provyteareal (800 m2) per 2-km inom Gävleborgs län som inom förut taxerade områden, varigenom materialets gemensamma bearbetning betydligt underlättades. Ytornas centrum förlades till vardera ändan av ett 20 meters måttband, och den på så sätt erhåilna dubbelprovytan betraktades som en redovisningsenhet. För vissa av de uppgifter, som redovisades vid provytetaxeringen, såsom provstämplingen samt bedömningen av beståndets slutenhet och kvistighetsgrad. fordrades emellertid större arealer än vad provytorna omfattade. I dessa avseenden togs därför även hänsyn till området omkring och mellan de båda cirkelytorna. Den utformning av provytorna, som användes vid taxeringen av Gävleborgs län år 1942, bibehölls, när nämnden följande år igångsatte taxeringen av Kopparbergs län. Då provytetaxeringen emellertid ligger till grund för resultatens redovisning på skogsägargrupper, måste antalet provytor inom det län, som skall taxeras, avpassas så, att ett ur statistisk synpunkt tillräckligt stort material erhålles. Inom Kopparbergs län, som omfattar en betydligt större areal än Gävleborgs län och där de olika skogsägargruppernas markinnehav dessutom med hänsyn till arealen visar procentuellt jämnare fördelning, ansåg nämnden endast fem dubbelprovytor erforderliga per 2-km. För att erhålla en sammanlagd areal av 800 m 2 per 2-km måste ytornas radie då fastställas till 5,oio meter. Genom att använda parvis utlagda cirkelprovytor, dubbelprovytor, anser sig nämnden ha nått en ur praktisk synpunkt tillfredsställande lösning avfrågan om provytornas utformning. De mindre cirkelytor, på vilka planträkning utfördes (sid. 142), kunna direkt anslutas till de större provylornas centrum. Observationer, som återigen kräva större område än vad dubbelprovytan omfattar, kunna hänföras även till det mellan de båda cirkelprovytorna belägna området, som är avgränsat genom de båda släplinorna.

Registrering av observationerna på provytorna. De undersökningar, som verkställdes på provytorna, besiodo i ingående observationer av ståndorts- och beståndskaraktärer, uppräkning av samtliga träd, som nått brösthöjd, planträkning, mätning och bedömning av uttagna provträd samt provstämpling. Alla dessa undersökningar med undantag för

33 provstämplingen, som började tillämpas först vid 1940 års taxering, ha utförts inom samtliga taxerade län. År 1938 hade riksskogstaxeringen som nämnts närmast karaktär av försökstaxering, varvid ett flertal observationsmoment för första gången prövades. Då det kunde befaras, att fältarbetet skulle bli alltför tidskrävande, om alla observationer utfördes i fältet, förlades allt arbete, som ej nödvändigtvis måste göras av taxeringslagen, till kontoret. Bestämning av årsringsbredden och antal årsringar på de insamlade borrspånen, uträkning av genomsnittsdiametern för korsklavade träd,beräkning av dubbla barktjockleken m. m. utfördes sålunda av kontorspersonalen med ledning av de mätningar, som gjorts i fältet. Denna organisation av arbetet medförde dessutom, att vissa uppgifter, såsom årsringsbredd och antal årsringar, kunde betydligt noggrannare bestämmas, genom att kontorspersonalen hade tillgång till instrument, som ej lämpligen hade kunnat medhavas av taxeringslagen. För att ytterligare underlätta fältarbetet beslöt nämnden vid riksskogstaxeringens igångsättande år 1938, att fullständig redovisning av alla uppgifter vid provytetaxeringen endast skulle utföras på varannan yta. Inom varje 2-km betecknades ytorna med löpande nummer, varvid även linjeriktningen angavs. Skedde taxeringen i riktning N.O.—S.V. fingo ytorna beteckning Ö 1; Ö 2 , Ör} och Ö 4 , under det att ytorna vid taxering i motsatt riktning betecknades Vx, V2, V;. och V4. På ytor med udda nummer uteslöts registrering av träd under 5 cm vid brösthöjd, varjämte anteckning av vindexposition, marklutning och markvegetation ej heller behövde göras för dessa. Då det visade sig, att dessa förenklingar av fältarbetet ej medförde någon större tidsvinst, ändrades instruktionen sedermera så, att observationerna å ytorna blevo fullt enhetliga. Därigenom underlättades dessutom materialets bearbetning. Trots de talrika observationer, som skulle göras på provytorna, blevo dock prestationerna under fältarbetet mycket goda. En bidragande orsak härtill var den ändamålsenliga utformningen av blankettmaterialet. Beskrivning av ståndorts- och beståndskaraktärer samt registrering av stamantal och plantor gjordes å ett gemensamt protokoll, provyteprotokollet (sid. 173). Uttagandet av provträden skedde genom dubbelprickning av det uppropade stamantalet på dubbelprickningsprotokollet (sid. 178), där de efter viss trädkvot utfallande provträden voro markerade. Vid redovisning av observationerna på provträden användes provträdsprotokollet (sid. 174). För en närmare undersökning av kvaliteten på vissa provträd tillkom ett särskilt kvalitetsklassprotokoll (sid. 177). För att något av de träd, som angivits som provträd vid prickningen ej skulle bortglömmas, markerades dessa med provträdslappar (sid. 175).

34 Fig. 1. Detalj av arbetskarta. Ovan återgivna karta omfattar 2 km nr 802—806 av taxeringslinje 446. Gränserna för olika skogsägargrupper liksom för renbetesfjäll, skyddsskog och svårföryngrad skog ha betecknats med olika färger.

Provytornas fördelning på redovisningsenheter. I samband med undersökningen av en provyta hade lagledaren att fastställa till vilken skogsägargrupp det område hörde, inom vilket ytan var belägen. Härvid skildes på kronoskogar, övriga allmänna skogar, aktiebolagsskogar och övriga enskilda skogar. Likaså ålåg det lagledaren att redovisa provytorna, uppdelade på skyddsskog, svårföryngrad skog och fri skog inom de län, där sådana områden utlagts. Provytorna fördelades dessutom på flodområden och avsättningslägen. Någon registrering i detta avseende utfördes dock ej under fältarbetet. På konceptkartorna utröntes vattendelarna mellan de skilda flodområdena, varefter gränserna för olika avsättningslägen fastställdes. Inom de områden, som härvid avgränsades och utmärktes på kartorna, redovisades sedan provytorna med hänsyn till deras beräknade belägenhet utefter taxeringslinjerna. Detta arbete utfördes på kontoret. För en rätt registrering av provytorna i ovannämnda hänseenden fordrades att taxeringslagen noga följde den på arbetskartan utmärkta taxeringslinjen, samt att den på marken uppmätta linjelängden överensstämde med längden enligt kartan. Den redovisning av provytorna på skogsägargrupper, som ålåg lagledaren, utfördes i första hand med ledning av observationer i fältet av rågångar och stämpelyxmärken. Dessutom voro rågångarna inlagda på arbetskartorna för att underlätta observationerna (fig. 1). Fördelningen av provytorna på skyddsskog, svårföryngrad skog och övrig skog 1 medförde i regel ingen svårighet för lagledaren, då dessa gränser voro tydligt uppmålade på 1

1 förelöpande rapporten för Jämtlands län benämnd fri skog.

35 marken och även inlagda på arbetskartorna. Fördelningen på skogsägargrupper orsakade stundom vissa svårigheter, men genom hänvändelse till länsskogvaktare eller andra personer med lokalkännedom lyckades lagledarna i de allra flesta fall avgöra, till vilken ägargrupp de tveksamma provytorna skulle hänföras. Antalet obestämda ytor blev därför mycket ringa och uppgick endast till 184 st. eller 0,4 procent av under åren 1938—1942 undersökta 46 360 provytor på utmark.

Provytornas arealredovisning i övrigt. Som förut framhållits avser den noggranna undersökningen av provytorna att lämna material för en analys av de uppgifter, som registrerats under linjetaxeringen. Härför erfordras uppenbarligen att de skilda ägoslagen och beträffande skogsmarken beståndstyperna avgränsades efter samma principer inom provytans del av taxeringsbältet som inom övriga delar av detta. Ehuru vikten härav med skärpa framhölls för lagledarna, kunde dock befaras att dessa omedvetet skulle låta den noggranna beskrivning, som skulle göras på provytorna, påverka beståndsavfattningen, när linjetaxeringen närmade sig en sträcka, som skulle avsättas som provyta. Vid bearbetningen av taxeringsmaterialet från Västernorrlands län sommaren 1938 fann också nämnden, att linjesträckor om 50 meter, som i sig inneslöto provytor, företedde en tätare beståndsavgränsning än andra 50-meters sträckor. Beträffande boniteringen hade lagledarna dock möjlighet att å provyteprotokollet angiva från arealexteriören avvikande bonitet. Då det vid granskningen av de insända protokollen visade sig, att lagledarna hade särskilt stark benägenhet för att göra en alltför detaljerad uppdelning av arealen i huggningsklasser intill provytorna, infördes från och med 1940 års taxering den bestämmelsen, att även från arealexteriören avvikande huggningsklass skulle noteras för provytorna. Beskrivning av ytorna skulle dock alltid avse de i arealexteriören redovisade uppgifterna. Genom att lagledarna fingo möjlighet att på provyteprotokollet markera från arealexteriören avvikande bonitet och huggningsklass, visade det sig under taxeringens fortgång, att beståndens avgränsning sedermera utfördes mer enhetligt inom hela taxeringsbältet.

Ståndortens beskrivning. Någon mer ingående analys på provytorna av de vid linjetaxeringen redovisade ägoslagen gjordes endast för skogs- och hagmark samt fjällbarrskogsmark. För samtliga ägoslag registrerades dock höjd över havet, och i händelse provytan var skogbevuxen, antecknades även den grupp enligt skogs-

36 forskningsinstitutets boniteringssystem, som ytan ansågs tillhöra (sid. 138). Sedan provstämpling år 1940 började tillämpas, utfördes även denna på samtliga skogbevuxna ytor, med undantag för dem som utföllo på tomtmark. För provytor på myr utsträcktes undersökningen att fastställa om dikning företagits eller ej. I förra fallet angavs om dikning nyligen utförts, eller om den var av äldre datum (mer än ungefär 10 år gammal), varjämte dikningens inverkan på marken skulle bedömas (sid. 154). Den beskrivning av ståndorten, som utfördes på provytor hörande till skogsoch hagmark samt fjällbarrskogsmark, omfattade höjd över havet, marklutning, vindexposition, vegetationens beskaffenhet samt bonitet. Höjden över havet avlästes på höjdbarometer och registrerades på 10 meter när. Då höjden över havet även i vissa fall noterades under linjetaxeringen (sid. 135), kunde en avstämning av höjdobservationerna erhållas. Innan någon bearbetning av det under en säsong insamlade materialet utfördes, justerades de på pro vy tepro tokollen registrerade höjdsiffrorna med ledning av barogram, som av statens meteorologisk-hydrografiska anstalt ställdes till nämndens förfogande. Marklutningen angavs med avseende på lutningsgrad efter okulär bedömning i följande klasser: plan (0—5°), svag (6—10°), medelstark (11—20°), stark (21—30°) och brant (31°). För lutningsklasserna svag och däröver registrerades även markens lutningsriktning i väderstrecken, N., Ö., S. och V. Vid angivandet av vindexpositionen hade lagledaren att bedöma, om behandlingen vid eventuell avverkning i det bestånd, som provytan representerade, influerades av ett exponerat läge eller ej. Om en provytas läge bedömdes som exponerat, skulle särskilt angivas om expositionen förorsakades av närhet till fjäll eller havet. Vindexpositionens styrkegrad och riktning skulle även registreras. Det använda schemat vid vegetationsklassifikationen har för nämndens räkning utarbetats av professorn C a r l M a l m s t r ö m . Vid beskrivningen av vegetationen särskildes i första hand fastmark, avdikad torvmark samt torvmarkers växtsamhällen (sumpskogar). För den senare marktypen angavs endast karaktären av egentlig, mosseaktig eller kärraktig sumpskog. För fastmark och avdikad torvmark undersöktes återigen vegetationens beskaffenhet inom bottenskiktet och fältskiktet, varjämte förekomst av vissa ledväxter registrerades. Beträffande definitionerna och deras tillämpning hänvisas till instruktionen (sid. 151—154). För bonitering av provytorna användes i första hand J o n s o n s boniteringsschema. För att kunna bearbeta provytematerialet efter den boniteringsmetod, som är under utarbetande av statens skogsforskningsinstitut, har dessutom på förslag av professorn H e n r i k P e t t e r s o n även angivits tre olika boniteringsgrupper med hänsyn till beståndsform och föregående behandling av bestånden (instruktionen sid. 138).

37 Beståndets allmänna beskrivning. Bestånden beskrevos på provytorna med hänsyn till ålder, slutenhetsgrad, beståndsform, trädbestånd, beståndshistorik, kvistighet, tillstånd i övrigt och huggningsklass. Vid 1938 års taxering redovisades skogsmarkens fördelning på åldersklasser både vid arealredovisningen under linjetaxeringen och under provytetaxeringen. Under de följande årens taxeringar slopades åldersklassredovisningen vid linjetaxeringen och utfördes endast på provytorna. Anledningen till denna ändring var svårigheten att vid linjetaxeringen verkställa en rätt fördelning ! av de i olikåldriga bestånd förekommande åldersklasserna, särskilt om sådana bestånd representerades av längre linjesträckor. Bestämningen av åldern, som i regel måste ske genom borrning av ett flertal träd, medförde dessutom en stor tidsutdräkt under den fortlöpande linjetaxeringen. På provytorna däremot med deras begränsade areal erhölls större möjlighet att rätt avgöra åldersfördelningen, varjämte åldersuppgifter erhöllos från utfallande provträd, från vilka borrspån ändå skulle uttagas. Åldern angavs i 20-åriga klasser I (—20 år), II (21—40 år), III (41—60 år) till IX-f- (161 år och däröver). Åldersklasserna VII och VIII sammanslogos. För att åldersredovisningen på provytorna skulle bliva i full överensstämmelse med de principer, som tillämpades vid redovisningen av plantförekomsten (sid. 142) räknades ej plantbestånd till åldersklass I, förrän plantorna voro minst treåriga och utvecklingsdugliga. Plantbestånd med plantor i huvudsak under tre år hänfördes till kalmark. Slutenhetsgraden skulle avse att giva ett uttryck för, i vad mån det befintliga beståndet med hänsyn till ålder och trädslag utnyttjade markens virkesproducerande förmåga, den s. k. massaproduktionsslutenheten. I fråga om plantbestånd skulle slutenhetsgraden dock baseras på det plan t antal, som i genomsnitt kunde anses förefinnas per hektar. Vid full slutenhet skulle planlantalet i huvudsak jämnt fördelat uppgå till minst 4 000 per hektar inom norrlandslänen och till 6 000 inom Kopparbergs län. Angivandet av ett bestånds slutenhetsgrad stöder sig helt på förrättningsmännens omdöme och utgör sålunda en bestämning av rent subjektiv karaktär. Genom sammanställning av provytorna, fördelade på de olika slutenhetsgraderna, kan analyseras, hur klassificeringen verkställts. Nämnden har i förelöpande rapporter framlagt särskilda tabeller i detta syfte. Beståndsform redovisades med hänsyn till beståndsbehandlingen i fyra typer: enskiktad, tvåskiktad, flerskiktad (i tidigare instruktioner betecknade likåldrig, tvååldrig och fleråldrig) jämte restskog. Med ett enskiktat bestånd avsågs sålunda ett ur behandlingssynpunkt homogent bestånd, där variationen ej är av större betydelse, under det alt två- och flerskiktade bestånd äro sammansatta av två eller flera huggningsklasser (sid. 139). Restskogen

38 utgjordes av en speciell typ av enskiktade bestånd, för vilken en närmare redogörelse lämnas i instruktionen (sid. 155). Den nu tillämpade definitionen av trädbestånd (sid. 135) avviker väsentligt från de principer, som lågo till grund för redovisningen vid föregående riksskogstaxering. Trädbestånden vid förra taxeringen ingingo som en del i vegetationstypsbeskrivningen. Någon definition på olika trädbestånd fanns då ej angiven i instruktionen, men den regeln tillämpades, att bestånd av visst trädslag redovisades som rent, om inblandningen av andra trädslag ej uppgick till en tiondel av kubikmassan. Vid den nu utförda taxeringen har redovisningen av rena och blandade trädbestånd skett efter mer preciserade bestämmelser. Sålunda skulle ett bestånd betraktas som rent, om inblandning av andra trädslag ej uppgick till sammanlagt tre tiondelar av grundytan, och blandskogar skulle redovisas som barrblandskogar, om lövträdsinblandningen ej uppgick till en tiondel av grundytan. I övrigt skulle blandskogar redovisas såsom blandade barr- och lövskogar. Begreppet rena bestånd har alltså givits en vidare omfattning vid den nu utförda taxeringen än vid föregående riksskogstaxering. Orsaken härtill är, att vid en alltför snäv begränsning av de rena bestånden dessa skulle förekomma i så ringa omfattning, att redovisningen skulle sakna större värde. För att utröna i vad mån lagledarna iakttagit instruktionens bestämmelser vid avskiljandet av de olika beståndstyperna, gjordes efter taxeringen av Västernorrlands län år 1938 en utredning, som visade grundytans procentuella fördelning för skilda trädslag inom de olika trädbestånden. Resultatet av denna undersökning framgår av tab. 3. Tab. 3. Grundytans procentuella fördelning för tall, gran och löv i olika trädbestånd och antal provytor, som ligga till grund för fördelningen. Trädbestånd Tallskogar Granskogar Barrblandskogar . . . . Bland, barr- o. lövskogar Lövskogar

Procent

Antal provytor

Tall

Gran

Löv

Summa

568-5 2 078-5 629-6

84-1 4-8 41-3

8-1 85-2 50-9

7-8 100 7-8

100-0 100-0 100-0

1 876-5 154-9

17-7 8-2

49-3 15-5

33-0 76-::

100-0 100-0

I ett rent bestånd skulle grundytan av det förhärskande trädslaget uppgå till minst 70 °/o av den totala grundytan eller i medeltal 85 °/o. De i tabellen angivna siffrorna visa alltså, att klassificeringen av rena tall- och granskogar skett i nära överensstämmelse med instruktionens föreskrifter. I lövskogarna uppgår grundytan av lövträden endast till 76 % av den totala, men ett alltför ringa antal observationer ligga till grund för denna redovisning, för att ett uttalande skall kunna göras om hur klassificeringen av dessa bestånd utförts.

39 I barrblandskogen får enligt instruktionen grundytan av lövskog uppgå till högst 10 %> av den totala grundytan, och i blandade barr- och lövskogar skulle den utgöra mellan 10 och 70 °/o. De i tabellen angivna medeltalen för grundytorna inom dessa bestånd tyda alltså på en i stort sett rätt klassificering. Beståndshistoriken avsåg att lämna en beskrivning av beståndens uppkomstsätt och tidigare utförda huggningsingrepp. På grund av svårigheten att angiva uppkomstsättet för äldre bestånd begränsades observationerna att endast avse ungskogar under 10 år vid brösthöjd, för vilka även eventuella skador genom betning av älg eller kreatur redovisades. Uppgifter om tidigare utförda huggningar inom ett bestånd begränsades att avse de närmast föregående 10 åren, då bestämningar av längre tillbaka i tiden verkställda avverkningar i regel äro mycket svåra att utföra. Med ledning av stubbarnas dimensioner och beståndets nuvarande utveckling hade lagledaren att bilda sig ett omdöme om den huggningsmetod (röjning, gallring eller föryngringshuggning), som tilllämpats vid den senaste avverkningen inom beståndet. Kvalitetsbedömningen måste av arbetstekniska skäl begränsas att endast omfatta en viss del av de på provytorna utfallande provträden. För att erhålla en uppfattning om tallens kvistighetsgrad gjordes emellertid observationer, som avsågo samtliga huvudstammar inom den del av ett bestånd, som representerades av området på och mellan de båda cirkelprovytorna. Angående reglerna för kvistighetsbedömningen hänvisas till instruktionen (sid. 140). Vid beskrivning av skogstillståndet avsågs i instruktionen en bedömning av det allmänna tillståndet hos ett bestånd med hänsyn till slutenhetsgraden (hos plantskog), trädslag, trädens utveckling m. m. En liknande allmän bedömning av bestånden tillämpades vid den föregående riksskogstaxeringen, även om begreppet dä måste anses som något vidare, enär bedömningen då skulle avse ett sammanfattande uttryck för, huruvida beståndet kunde anses tillfredsställa rimliga fordringar med hänsyn tagen till rådande natur- och avsättningsförhållanden m. m. Till skillnad från den förra taxeringen skulle förrättningsmännen under den nu utförda taxeringen även angiva orsaken till att ett bestånd ej kunde betraktas som tillfredsställande. Sedan instruktionen för fältarbetet under 1938 års försökstaxering ytterligare utformats i vissa avseenden, föreskrevs, att endast sådana orsaker till ett sämre skogstillstånd skulle angivas, som ej framkommit genom beskrivning av förut angivna beståndskaraktärer, och beskrivningen skulle därför från och med 1939 års taxering endast avse tillståndet i övrigt. Bland orsaker, som kunde föranleda att tillståndet inom ett bestånd ej betraktades som tillfredsställande, kunna nämnas försumpning, olämpligt trädslag, stavaskogskaraktär, snöbrott eller skogseld under senaste 10 år. Alltefter graden av dessa orsakers inverkan på beståndets avkastning eller utveckling betecknades tillståndet som tillfredsställande, mindre tillfredsställande eller otillfredsställande. Begreppet huggningsklass användes ej vid riksskogstaxeringen åren 1923—

40 Tablå 2 .

Jämförelse

över

definitioner

av de skilda

huggningsklasser, utfärdat

särskilda

som

tillämpats bestämmelser

Domänverket Typ A Typ B (Användes inom landet söder (Användes för övriga delar av om Västerbottens län med unlandet.) dantag av de västliga delarna av Västernorrlands, Jämtlands och Kopparbergs län.)

Häradsallmänningar enligt 1933 års bestämmelser 1

Hkl. I omfattar kalmark även- Hkl. I. Samma definition som för Hkl. I omfattar kalmari som under föryngring liggande typ A. mark, vara återväxten icke kan anses nöjaktig.

Hkl. II omfattar utvecklingsdugliga och nöjaktigt slutna plantbestånd och andra ungskogsbestånd, vari under närmaste tioårsperiod endast en förberedande gallring (röjning eller varghuggning) kan ifrågakomma.

Hkl. II omfattar utvecklingsdugliga och nöjaktigt slutna plantbestånd och andra ungskogsbestånd, vari under närmaste tjugoårsperiod endast en förberedande gallring (röjning eller varghuggning) kan ifrågakomma.

Hkl. II omfattar plantbestånd och andra ungskogsbestånd, vari gallring under den närmaste tioårsperioden beräknas ej kunna lämna under normala förhållanden avsättningsbara sortiment.

Hkl. III omfattar yngre bestånd, Hkl. III omfattar övriga yngre vilka behöva gallras under när- bestånd, vilka i regel behöva maste tioårsperiod. gallras under närmaste tjugoårsperiod.

Hkl. III omfattar bestånd, vari gallring under närmaste tioårsperiod beräknas lämna under normala förhållanden avsättningsbara sortiment och vari en ökning av kubikmassan kan förväntas.

Hkl. IV omfattar äldre bestånd, vilka anses kunna lämna en sådan värdeavkastning, att på grund härav särskild hänsyn till föryngring icke bör tagas under närmaste tioårsperiod.

Hkl. IV omfattar övriga utvecklingsdugliga bestånd, vari särskild hänsyn till föryngring icke behöver tagas under närmaste tioårsperiod.

S. F. S. 156/1933.

Hkl. IV omfattar äldre bestånd, som ej böra föryngringshuggas utan fortfarande kunna genomhuggas.

41 rid domänverkets taxeringar och taxeringar av vissa skogar, för vilka Kungl. iamt vid riksskogstaxeringen. Vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker enligt 1933 års bestämmelser 2 och allmänningsskogar i Norrland och Dalarna enligt 1939 års bestämmelser. 3

Ecklesiastika skogar enligt år utfärdade anvisningar. 4

1933 Maj:t

Riksskogstaxeringen 1938—13.

Hkl. I omfattar, förutom kalmark även annan under föryngring liggande skogsmark, varå återväxten ännu icke kan anses nöjaktig.

Hkl. I omfattar kalmark ävensom under föryngring liggande skogsmark, vara återväxten icke kan anses nöjaktig.

Hkl. A. Skogsmark under föryngring varvid skiljes mellan kal och trädbevuxen mark. Såsom trädbevuxen mark av huggningsklassen betecknas dels med skog bevuxna partier av ett kalhygge, vilka icke äro av den storleksordningen, att de lämpligen kunna redovisas såsom särskild huggningsklass, dels ock hyggen, bevuxna med plantor under tre år, med en slutenhetsgrad av 0-3 och däröver. Hit räknas även kvarstående restskog med en slutenhetsgrad av 0-3 och däröver, som bedömts hänförlig till denna huggningsklass.

Hkl. II omfattar utvecklingsduglig och nöjaktigt sluten plantskog samt ungskogsbestånd, vari endast röjningar kunna ifrågakomma.

Hkl. II omfattar utvecklingsdugliga och nöjaktigt slutna plantbestånd och andra ungskogsbestånd, vari endast röjning kan ifrågakomma.

Hkl. B. Plantskog samt yngre (utvecklingsbar) skog i tidigare utvecklingsstadium, i vilka eventuella avverkningar under närmaste tio år, för lappmarken tjugo år, anses få karaktär av röjningsgallring. Stavaskog hänföres till denna grupp. På provytorna uppdelas Hkl. B i B:l plantskog (medelhöjd under 1-3 m) samt B:2 ungskog. M

Hkl. III omfattar yngre bestånd, Hkl. III omfattar yngre bestånd, vilka i regel behöva bliva föremål vilka i regel behöva gallras och i vilka en ökning av kubikför gallring. massan kan förväntas. (Kvistrensningen har i allmänhet ej uppnått avsedd slut höjd.)

Hkl. C. Yngre (utvecklingsbar) skog i senare utvecklingsstadium. Gränsen mellan Hkl. B:2 och G bestämmes av att inom B:2 det beräknade utbytet utgöres i huvudsak av ved under 10 cm och inom C av massaved eller ved över 10 cm. Hkl. D. Skog, som pä grund axålder och allmän utveckling anses böra hänföras till äldre skog. På provytorna uppdelas Hkl. D med avseende a kommande behandling i följande klasser:

Hkl. IV omfattar äldre bestånd, som ej böra föryngringshuggas utan fortfarande kunna genomhuggas.

Hkl. IV omfattar äldre bestånd, vilka anses kunna lämna en sådan värdeavkastning, att på grund härav särskild hänsyn till föryngring icke bör tagas.

S. F. S. 174/1933. S. F. S. 759/1939. 4 Kungl. brev den 24 november 1933. 3

Hkl. D:l. Skog, som tillsvidare bör behandlas med beståndsvårdande huggning. Hkl. D:2. Skog, om vilken tveksamhet kan råda, huruvida den tillsvidare bör behandlas enligt D:l eller om den bör avvecklas.

42 T a b l å 2 . Jämförelse

över

definitioner

av

de skilda

huggningsklasser, utfärdat

särskilda

som

tillämpats bestämmelser

Domänverket Typ A Typ B (Användes inom landet söder (Användes för övriga delar av om Västerbottens län med unlandet.) dantag av de västliga delarna av Västernorrlands, Jämtlands och Kopparbergs län.)

T

Häradsallmänningar enligt 1933 års bestämmelser. 1

Hkl. V omfattar äldre bestånd Hkl. V omfattar bestånd, som på grund av skador, ringa böra föryngringshuggas. tillväxt eller andra orsaker icke lämna nöjaktig värdeavkastning, samt yngre bestånd, som på grund av gleshet, olämpligt trädslag eller andra omständigheter anses komma att lämna så otillfredsställande värdeavkastning, a t t på grund härav särskild hänsyn till föryngring bör tagas under närmaste tioårsperiod.

Hkl. V omfattar bestånd, vari särskild hänsyn till föryngring bör tagas under närmaste tioårsperiod. Till klass V hänföres sådant yngre bestånd, som på grund av gleshet, olämpligt trädslag eller andra omständigheter icke lämnar nöjaktig genomsnittlig värdeavkastning, ävensom äldre bestånd vari avverkning bör bedrivas med hänsyn till föryngring eller som på grund av skador, ringa tillväxt eller andra orsaker icke lämnar nöjaktig värdeavkastning.

Anm. Därest inom avdelning hänförlig till huggningsklasserna II och III finnas överståndare, skola dessa med avseende å virkesförråd särskilt redovisas.

Anm. Varje bestånd hänföres till endast en huggningsklass, dock att överståndare i ungskog (huggningsklasserna II och III) redovisas i klass I utan angivande av areal.

S. F. S. 156/1933.

Anm. Inom huggningsklasserna I—III kunna överståndare och rester av avverkningsmogen, äldre skog jämväl förekomma.

4.°)

vid domänverkets samt

vid

taxeringar

och taxeringar

av vissa skogar, för vilka

Kungl.

Maj :t

riksskogstaxeringen.

Vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker enligt 1933 års bestämmelser 2 och allmänningsskogar i Norrland och Dalarna enligt 1939 års bestämmelser. 3

I flkl. V omfattar bestånd, som | böra föryngringshuggas. Avdel! ning, som hänförts till Hkl. V, ; skall med hänsyn till förefintlig återväxt eller andra faktorer, som utvisa föryngringsförhållanden, åsättas någon av följande beteckningar: V:l angivande goda föryngringsförhållanden. V:2 angivande medelgoda föryngringsförhållanden. V:3 angivande dåliga föryngringsförhållanden.

Ecklesiastika skogar enligt år utfärdade anvisningar. 4

1933 Riksskogstaxeringen 1938—43.

Hkl. V omfattar icke blott äldre Hkl. D:3. bestånd, som på grund av ska- vecklas. dor, ringa tillväxt eller andra orsaker icke lämna nöjaktig värdeavkastning, utan även yngre bestånd, som på grund avgleshet, olämpligt trädslag eller andra omständigheter anses komma att lämna så otillfredsställande värdeavkastning, att på grund härav särskild hänsyn till föryngring bör tagas.

Skog, som bör av-

Hkl. E. Skog av onormal sammansättning och i övrigt av beskaffenhet, att den snarast bör avverkas. Hit hänföres dels skog, som på grund av olämplig avverkning eller av andra orsaker starkt utglesats (trasbestånd), dels även slyskog av olämpligt trädslag eller trädbestånd av uppenbart olämplig härstamning (proveniens). Anm. Inom huggningsklasserna Anm. Inom huggningsklasserna Anm. I likåldriga bestånd redoI—III kunna rester av avverk- I—-III kunna rester av avverk- visas underväxt endast i huggningsbar äldre skog jämväl före- ningsbar äldre skog jämväl före- ningsklasserna D : l , D:2 och D:3. Överståndare redovisas i komma. Då tveksamhet råder i komma. fråga om hänförande till hugg- För klasserna II—V avses ett dylika bestånd endast i huggningsklass, skall den huggnings- bedömande av förhållandena ningsklasserna A, B och C. klass väljas, som representerar under den kommande hushåll- I definitionen av restskog meddelas: den väsentligaste delen av de åt- ningsperioden. gärder, som kunna ifrågakomma. Varje bestånd hänföres till en- I regel saknar restskogen möjligAvdelning, inom vilken ingen dast en huggningsklass, dock att het att giva en nöjaktig produkavverkning synes möjlig eller överståndare i ungskog (hugg- tion och bör därför snabbt avanses böra ifrågakomma under ningsklasserna II och III), då vecklas. I dylikt fall hänföres den tjugoårsperiod, planen av- virkesförrådet icke uppdelats i den till huggningsklass A, trädser, skall utmärkas genom siffran mogenhetsklasser, redovisas i bevuxen. Anses restskogens ut0, tillagd huggningsklassen som klass I utan angivande av areal vecklingsförmåga, eventuellt efmen med redovisning av virkes- ter vidtagen röjning, motivera indextal. förrådet på särskild rad i be- dess kvarstående som bestånd ståndsbeskrivningen. I bestånds- hänföres den alltefter huvudformel antecknas i dylika fall två stammarnas medeldimension till huggningsklasser, t. ex. II/I eller huggningsklasserna B eller C. I I I / I . Avdelning, inom vilken Den hänföres sålunda till C om ingen avverkning synes möjlig nämnda stammar redan nu äro eller anses böra ifrågakomma eller inom närmaste tio år, för under hushållningsperioden, ut- lappmarken tjugo år, komma att märkes genom siffran 0, tillagd utgöras av massavedsdimensiohuggnings klassen som indextal. ner, i annat fall till B.

S. F. S. 174/1933. S. F. S. 759/1939. Kungl. brev den 24 november 1933.

1929. De utredningar angående lämpliga avverkningsbelopp, som verkställdes på grundval av det då insamlade materialet, baserade sig förutom på uppskattningen av virkeskapitalets storlek på uppgifterna angående beståndens ålder och markens bonitet. Dessa senare uppgifter giva emellertid var för sig en ganska ofullständig karakteristik av bestånden, när det gäller att beräkna eller bedöma de lämpliga avverkningsbeloppen. Dimensionsulvecklingen, som är av den största betydelse vid en avverkningsberäkning, sammanhänger nämligen med såväl beståndets ålder som bonitet och influeras dessutom mycket starkt av föregående beståndsbehandling. För att få ett sammanfattande uttryck för ett bestånds utvecklingsgrad har man därför infört begreppet huggningsklass. Huggningsklassbegreppet började å allmänna skogar tillämpas i och med domänverkets indelningar år 1929. Det har därefter bland annat upptagits i 1933 års bestämmelser för upprättande av skogshushållningsplaner å häradsallmänningar och vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, i 1933 års anvisningar för upprättande av skogshushållningsplaner för ecklesiastika löneboställen och i 1939 års bestämmelser beträffande allmänningsskogar i Norrland och Dalarna. Vid den nu utförda riksskogstaxeringen har begreppet huggningsklass även kommit till användning. Definitionerna av de skilda huggningsklasser, som tillämpats vid upprättande av skogshushållningsplaner för ovan angivna skogar samt vid den nu utförda riksskogstaxeringen, framgå av tablå 2. Denna tablå visar, att redovisningen i huggningsklasser i stort sett skett efter likartade principer vid de olika taxeringarna. Riksskogstaxeringens redovisning skiljer sig dock i vissa avseenden från de bestämmelser, som tillämpats vid övriga taxeringar. I första hand kan anmärkas, att de olika huggningsklasserna betecknats med bokstäver i stället för med siffror. Orsaken till detta är, att nämnden vid försökstaxeringen år 1938 ej önskade fastlåsa de då på prov tillämpade huggningsklasserna vid ett förut tillämpat system med hänsyn till att det under taxeringens gång kunde visa sig nödvändigt, att införa sådana ändringar i huggningsklassindelningen, att alltför stora skillnader skulle uppstå beträffande definitionen av en huggningsklass vid riksskogstaxeringen och en klass med samma beteckning enligt de andra systemen. Den vid riksskogstaxeringen tillämpade huggningsklassindelningen utfördes mer i detalj vid redovisningen av provytorna än vid den arealinventering, som gjordes i samband med linjetaxeringen. Vid denna senare fördelades skogsmarksarealen på huggningsklasserna A kal, A trädbevuxen, B, C, 1) och E. På provytorna skedde ytterligare en uppdelning av huggningsklass D i D: 1, D : 2 och D: 3, och från och med 1942 års taxering uppdelades även huggningsklass B i B: 1 och B: 2. Riksskogstaxeringens huggningsklasser A, B, C, D: 1 och D : 3 motsvaras i övriga system så gott som helt av respektive I, II, III. IV och V. Den vid

45 C5

+3

Q

C

«

e oo e H

OS) * • O S

o

^ ^ O O H I I S N O O M O cicöiöcö-?cöt>ö-'*'

i-

o

>* o

Ö

rt

iO

n

»O O CO OJ O

o

'

r-< CO CO

O

—< CO

O

I

• • N N N O O a i O H n

o I f N o b t ' - c i - ^ c b i o cj^ r^ co I ( N O * • < ? «

I* Ol

t - Ö

© O . - l r H C S t - 1 - l . - l

CO O CN I

-*

CO t->

*j o •5

H

O

T

•» Ol

—

c -

t - . - I <M

f t o n o c i c N re c j n t o o o i > —' <N

o o rt< t - —' 1T3 ^

O CO O N

O

t

»on

o

LOffl s i t i o n

oo 00 CO H

w O

O h

O H

to

00 O O O IN

t'

5 Cs

- .00 Cl - i - so «s

o

O O I N t - O - f O O C O O

"o>*

OCDlfiCscOCOC<*<NO CiCO -H

o o

I S M O l x t M r t O l M

X rs

K ) 00 H

O

-# O

O

«5 CO co o

—

X

—

CO O

^ f l M C J N H O f f l *

o

o o

—i

t -

^ o h n < N

©

— C!

O .H

cc ö ö t~

0 0 CS CN> m h t >

m

O CM O O O CS

c c o c o o — Cl

O O

>.o o

——

n « X N o o t - = i H c n

N

rH

-r

OC i f l

—i co a

f n - < o O

™

o

er. 05 c —- C 1 'CO 53 -v ^ I—

O —i O» f " *

( M O O S I H O O O H

iC-föt^tN^iåifNin i-H - ^ W W LO (N

Cl

C O - ^ - ^ C J t ^ t ^ c O —> —< M « ( T j ( 0 « t M O N l O - ^ CO - H - * [ > CO <N

o o -* (N

to «

in r r

H O C 0 N C 1 C C C 1 0 0

—o

-1 -1

pS

r> -? GO

l

W3

1 ^ t> -r o IN X ifl "-1 oo Cl m 75

CO

O O

CD sO O

J ! O ^f O • * O T f CO <N

«5 W 0) c^

COCMCOCOOCOOCO I c Å o b d b Å T r t " » ^ ©

COi-ICSCO-SICO^CO

CJN

-

o

O O

(N <N —

O

oo co

*?> -<?

f<5 CO O

CO C)

00 C* ÖJ cö ^

©

CO l— O

r-

O

di — cö - ^ © co CN*

H t h o n

= £ > > ix »in-i

mc*

T3

A

>

Ii

g+

Ii

46 T a b . 5. Skogsmark inklusive hagmark inom skilda huggningsklasser procentuellt fördelad på åldersklasser för varje särskild beståndsform jämte restskog. Antal ytor, som ligga till grund för fördelningen. Medelåldern beräknad som ytålder. Ljungans, Indalsälvens och Ångermanälvens flodområden exklusive Västerbottens län. Beståndsform

Åldersklass

A1 0/

/o

•

Enskiktad (Likåldrig)

t

Tvåskiktad , (Tvååldrig)

-

Flerskiktad (Fleråldrig)

Restskog

B

G 0/

/o

/o

D:l

D:2

D:3

E

%

o/ ,o

/o

o/

0-1 0-3 0-8 2-1 16-8 34-9 26-8 15-7 2-5

0-2 0-3 2-5 1-3 2-6 14-4 24-7 38-6 15-4

0-6 0-4 1-6 1-0 2-4 6-8 15-3 36-1 35-8

.3-9 6-9 9-1 5-8 7-2 20-2 13-:; 22-G 11-0

!

/O

Kalmark I 11 III IV V VI VII—VIII IX+

0-7 28-5 38-6 20-3 7-5 2-2 1-2 1-0

—

0-2 0-8 6-1 28-8 36-1 18-1 6-6 2-9 0-4

S:a Antal ytor Medelålder

100 0 1963-1 35

100-0 3 169-8 70

1000 955-4 100

100 0 351-0 125

100 o 438-7 141

100-0 36-2 96 10-0 2-0 19-0 10-0 10-0

|

'

.

Kalmark I II III IV V VI VII—VIII IX +

1-2 22-9 \ 28-5 19-7 11-6 7-0 5-1 3-1 0-9

0-2 7-2 15-9 21-5 23-3 16-4 9-5 5-0 1-0

0-1 2-5 11-0 11-9 16-5 17-9 22-6 14-1 3-4

0-4 2-1 15-6 9-4 10-8 7-0 16-7 29-7 7-7

0-0 4-4 12-4 9-6 8-2 8-9 8-5 21-8 25-3

S:a Antal ytor Medelålder

100-0 355-8 47

100-0 909-5 67

100-0 327-8 88

100-0 195-1 98

100-0 177-2 108

100 o 10-o 78

Kalmark I II III IV V VI VII—VIII IX +

1-9 14-8 37-3 25-7 11-5 3-3 3-5 2-0

0-3 6-0 12-4 15-1 14-8 17-4 11-7 15-0 7-3

1-5 4-7 15-9 12-5 11-5 12-8 10-0 22-1 9-0

7-1 16-7 12-8 7-1 9-0 14-8 11-7 20-8

21-9 18-7 9-4 18-8 28-1 3-1

—

1-0 8-9 19-4 22-1 24-2 12-9 6-1 4-5 0-9

S:a Antal ytor Medelålder

100-0 54-1 43

100-0 193-9 61

100-0 86-3 85

100 0 32-1 89

1000 36-6 95

100 0 3-2 54

24-0 3-0 3-5 2-4 2-8 7-5 10-1 27-9 18-8

1-6 6-7 15-3 8-8 12-2 17-7 15-1 15-5 7-1

1-7 2-4 4-3 5-0 6-2 13-4 21-0 33-6 12-4

S:a 100-0 A n t a l y t o r ! 153-0 95 Medelålder

100-0 148-8 85

100-0 225-8 113

Kalmark I II III IV V VI VII—VIII

IX+

29-0 20-0

—

—

—

1 Beståndsform inom huggningsklass A är endast angiven för restskog (498-7 provytor, ingå icke i denna tabell). Medelåldern beräknad: i kalmark till 0 år och i åldersklasserna I = 10, II = 30, III = 50, IV = 70, V = 90, VI = 110, VII—VIII = 140, I X + = 180 år.

,

j

|

1 i

riksskogstaxeringen tillämpade huggningsklassen D: 2, avseende skog om vilken tveksamhet kan råda, huruvida den tills vidare bör behandlas med beståndsvårdande huggningar eller om den bör avvecklas, förekommer ej i övriga indelningsföreskrifter. Samma förhållanden gäller huggningsklass E. Bestånd av den karaktär, som denna sistnämnda klass avser, hänföras i övriga schema huvudsakligen till huggningsklasserna I eller V. För att utröna huggningsklassernas sammansättning av olika åldersklasser verkställde nämnden en undersökning av det under åren 1938—1940 insamlade taxeringsmaterialet för Ljungans, Indalsälvens och Ångermanälvens flodområden. Tab. 4 visar, hur åldersfördelningen gestaltar sig vid ett sammandrag för de olika beståndsformerna, nämligen enskiktad (likåldrig), tvåskiktad (tvååldrig) och flerskiktad (fleråldrig). Spridningen av åldersklasserna inom de olika huggningsklasserna är rätt betydande, vilket också är att vänta, när två- och flerskiktade beståndsformer inbegripas i undersökningen. Dock förekommer en jämn och regelbunden stegring i medelåldern från huggningsklass A till huggningsklass D: 3. Huggningsklass E är i genomsnitt yngre än huggningsklass D. Tab. 5 utgör en uppdelning efter beståndsform av den del av tab. 4, som omfattar Västernorrlands och Jämtlands län. Den enskiktade beståndsformen, vilken är den ur huggningsklassynpunkt mest homogena formen, visar en mycket jämn förskjutning mot högre åldersklasser från huggningsklass B till D: 3, under det att de två- och flerskiktade beståndsformerna visa större spridning av åldersklasserna inom de skilda huggningsklasserna. En analys av bonitetens roll vid den likåldriga beståndsformens klassificering i huggningsklasser är utförd i tab. 6. Den påfallande jämna stegringen i ålder med sjunkande bonitet, som framkommer i så gott som alla huggningsklasser, är vad som kan förväntas av en rätt utförd huggningsklassindelning. Resultatet illustrerar på ett intressant sätt bonitetens roll och torde få anses som ett indirekt bevis för den jämnhet och omsorg, varmed huggningsklassindelningen genomförts. Hur åldersfördelningen inom huggningsklasserna D: 1—D: 3 gestaltar sig hos olika markägare, framgår av tab. 7. De allmänna skogarna visa i dessa huggningsklasser en svag tendens till högre ålder än de enskilda.

Åtgärdsförslag. Som en ytterligare beskrivning av det bestånd, som en provyta representerade, angavs om dikning, hyggesröjning eller huggning var erforderlig eller ej. Beträffande hyggesröjningen är det många gånger ytterst svårt att avgöra, om den kan anses nödvändig. Lagledarna gavs därför möjlighet, att i tveksamma fall angiva åtgärden som möjligen erforderlig. Tveksamhet an-

48 Tab. 6. Enskiktad beståndsform av skogsmark inklusive hagmark inom huggningsklasserna B—D:3 procentuellt fördelad på åldersklasser för skilda bonitetsklasser. Huggningsklass B uppdelad i B: plantskog och B: ungskog. Antal ytor, som ligga till grund för fördelningen. Medelåldern beräknad som ytålder. Ljungans,

Indalsälvens

och Ångermanälvens

1 1 Bonitetsklass

V

Åldersklass

Plantskog

Kalmark I II III IV V VI VII—VIII IX +

0-2 77-7 17-9 4-2

%

C

D:l

D:2

%

o/ /o

/o

0/ ,0

0-2 0-2 0-3 2-4 31-0 40-2 20-5 5-0 0-2

—. —

—

0-6 5-3 35-9 30-8 19- C 7-8

2-1 3-1 1-8 13-9 16-5 36-7 25-9

100-0 77-2 112

100-0 38-2 132

—

—

0-4

—

5 S

!

D:3

— —

75-0 19-8 4-2 0-6

— —

— —

S:a Antal ytor Medelålder

100-0 104-8 15

1000 113-4 36

100-0 816-2 61

100-0 359-9 89

Kalmark I II III IV V

1-5 69-2 25-8 3-0 0-5

0-6 49-2 34-2 9-4 4-0 1-8 0-8

0-3 0-9 7-1 27-0 36-4 20-9 6-0 1-4

1-6 0-7 2-0 10-0 28-0 46-1 11-0

0-6 0-4 1-1 5-1 18-0 36-3 37-4 100-0 121-9 144

—

—

0-1 0-4 0-9 1-9 9-5 38-2 26-5 20-0 2-5

1000 386-6 17

100-0 462-7 45

100-0 1 435-9 69

100-0 376-3 104

100-0 120-2 127

Kalmark I II III IV V VI VII—VIII IX +

1-4 52-1 31-8 11-7 2-2 0-3 0-5

0-1 4-0 43-8 31-4 14-1 3-6 1-5 1-5

0-2 1-7 2-3 7-2 22-4 39-2 23-7 3-3

—

—

1-1 4-5 20-3 36-0 20-7 11-7 4-8 0-9

6-1 0-7 1-8 5-5 15-7 44-8 25-4

0-9 2-3 1-5 3-0 6-2 15-7 35-9 34-5

S:a Antal ytor Medelålder

100-0 236-6 23

100-0 299-7 46

100-0 693-0 77

100-0 160-5 109

100-0 97-2 134

100-0 140-8 139

Kalmark I II III IV V VI VII—VIII IX +

1-5 47-1 30-8 13-2 6-2 0-8

0-2 3-7 35-0 27-7 18-5 5-8 4-2 4-9

—

0-2 0-6 4-0 12-8 24-1 22-4 17-2 16-3 2-4

1-7 0-9 3-7 15-7 32-9 31-0 14-1

1-2 2-1 1-6 4-3 1-2 S-5 24-7 38-3 18-1

1-0 0-3 1-7 0-5 3-3 7-0 12-0 35-9 38-3

100-0 219-7 54

100-0 224-7 91

100-0 58-7 123

100-0 56-4 125

100-0 137-8 142

VI

Antal

S:a ytor

Medelålder

VII—VIII {

!

län.

i

Ungskog

Västerbottens

0-7 6-2 43-7 39-0 9-6 0-5 0-2 0-1

VII—VIII IX +

VI

exklusive

IJ u g g n i n g s k l a B

%

II—IV

flodområden

Antal

S:a ytor

Medelålder

— — —. —

— —

—.

0-3 0-1

100-0 139-6 26

1-1

___

—

Medelåldern beräknad: i kalmark till 0 år och i åldersklasser I = 10, II = 30, III = 50, IV = 70, V = 90, VI = 110, VII—VIII = 140, I X + = 180 år.

49 , ^

^

( • » " f o n i S " » » !

CS

F

C$5

h

b

c.

O DrO

o

—i co c;

a

oo

co

C l ( N i n co co Tf CN» r f - I N O N ~H ^H O J ' - i c O ' i

o co O l 1 - 1

3 CSJCMrfCOt-COCOrf

c^

5?

O

O

-t

O

CO

lO

c-

• ^ ( N i O C O i O O C O C O T ™ CO '.t

O O

" ^ «D I O (N

(N C l c i co ÖJ co LO co iTi <N " * <N

r-t

iCi CO t N CO L O

rf

— co CO

O O CO »H —< - H

ti

N f O M « ) i O C l t - N

_2

£

^4 ( N

— CB

H

W S C I U S O O J — I O C O

3 :C0

O

-H

uO L O • *

C!

5j 3

*0

—i

O L O N H C D «

oo

Cl

ci

O l > l O C l t ^ CO CO CO t > <N l O ( N

a>

9. Q

2^

^

o m

o

O (N

«

—

"3

So

« £ • * • *

X ~C3~

-s

O

Jj CO 3 -i ed en

CD

-c er*

o co © O* —'

V\

- ' T T on - i <N CO

o

MS

O

IM

N

O

O

TT-

<N

iS

~~~

CJ

> s

o

co t» o CN in cö o o —• co — C> " c* —«

o t-» —

CO

co

- H ^ 0 —'

•*

uO c o Ö <N cö rf CO co co o CJ

r-,

C O O J t - C O C l O O O O

os

^^ t-

O O CO * H <N *-*

O—<

t > r r i i n <N - < r f ••H <N CO

—

oo

> e-

Cj C3

«' 3

to

O 3

° ^

M

0Q

be C

e» Q

c>-

ii.

M

o o c o r f c o r f c i c o

O

O O

C l CO <N —'

N

O

fl

- l - H P !

~ --"

fe &o » -5 \3 <£. <P e e

s

C8 7.

* »

O

rH

00 CO CO

TT ~ <M - ^

C l CG O L K D O l O —i i n - H « « ^H ^H r-« ^^

T

L

l

-

f

N

CO O

t-- O

<M

1 <N i-> r* iå cö cö co 1

~ o oo O O

• '

—i CO

— CS

t(.

O O

PS

»-1

O 00 —i

O

-o

iH

o ci in co ci

lO

"*

—1 CO I-H

Cl

t—

i i—i

o >o o o o o t o CJ

er l O PS

. o

O

—

?

LO

CO O i - ? - H <N <N —i

- H CO

i—t O

CO l— 03 (O U5

ffl

o

«

•*

t^

>o

Ol

O l> o o o .oH CO

r-t iC

Tf Cl O CO

IH

t—

iH

CS

Si

cö t > Tt< CD t - - CO Cl Ci C l CO C l O CO in in

o

O r H C O i n O O C I C O r f CO — ( N CT^ ~

Cl

i—i

*>

i> ci o)l C l oo ">t C

ai

Q be ^0

-

* "B e

O

-M

PS O <N CO

•"-• CO Ot

O

—i

— s? < :.. 3

N ?!

O

CO

1 -H -rr t ö - 1 t > t ö é> Ol

O

Cl

1 O CO O *N -H -H

M

•*

«5 • *

N

« C ! ( M

C*

§ g •S go

C l Cl

l> •>*

t^ Cl

wH LO

C8 3

I

t-

'O

f i n o i O H f f l o i o

o « f T f c o o o n

W

s fee c!? Sir

MS

o

O C i f 00 co c i co c i r-H

(N

t~

rf

co t^ in i> 1—1co ci r^ ci

I> CJ

IO

—

CS

u

C •- — ^ C3 »>

i ! •>

ft

c •a °CS

3 c

-o o

fe

I—I JH

S-

> «-1 t—

>

X

1 Sä

>.2

+

o s o g q S %2 >.2^2 •CS

»CS

'

< ^ <^

5 ° '3

>

J «

o

< ^

'

! ^ -^

i

B

>

be B

J

B S?

3 B

>

CS

~ Ao

3 _£ KS

CS

—> NN

X)

Cö

^r o -.2

S°2

S °CS - 2 be cS g

»cs

-;-) « ~^ J 'S •~CS 'ai ^^ ? O g O

CS 7 2

<J s

°cs

•ce

S

- - -

CH

Indals

ndalsÅng- . ven

s

tu

Ånger

M

c/1

ca

2 •<

CO

O

© ^

X

t— r f

0> •y! 3

| | S

a « - 3 bo • * bo

CO

O

c -

C3 Ö

"* " ^ s CH

—

i-

O

r - C C T O C S C O t - 0 0 0 3

bog

(N i n cö co CO —• O

—'

Oi

CS

T*

Cl

t i o s ' S i i H c i o

—

P k. 8

00 O

— c-t co

bo 3

3 O

N

-

~~

to

S

er

OO " t

»H C l

a

2 §"i^

•*

«

a+

50 gående röjningsbehovet kan ha föranletts av observationernas osäkerhet beträffande plantornas utvecklingsmöjligheter eller av de oväxtliga plantornas ringa förekomst per ytenhet. Förslaget om huggning vore erforderlig eller ej avsåg de närmaste 10 åren med undantag för lappmarken, där lagledaren hade att bedöma åtgärden inom de närmaste 20 åren. För att erhålla ytterligare upplysning om behovet av avverkning inom ett bestånd, tillämpades från och med 1940 års taxering provstämpling av provytorna. Denna provstämpling åsyftar i princip att erhålla en översikt av virkesutfallet vid en viss såsom rationell ansedd beståndsvård. Då emellertid stämplingen ej kan fylla det mått av objektivitet, som fordras av riksskogstaxeringens resultat, har nämnden ej avsett att låta resultatet av denna provstämpling ersätta en avverkningsberäkning. Den bör dock kunna tjäna som stöd för en efter andra metoder utförd beräkning särskilt beträffande avverkningens sammansättning i trädslag och diameterklasser samt dess kvalitativa egenskaper. De avverkningsprocenter, som framkommit vid provstämplingen, ha dock lagts till grund för de beräkningar av utfallande vedkvantiteter, som nämnden år 1942 på uppdrag av folkhushållningsdepartementet utfört åt statens bränslekommission. Resultaten från provstämplingen hava överlämnats till statens skogsforskningsinstitut, som torde kunna använda dessa uppgifter vid den avverkningsberäkning för Norrland, som Kungl. Maj:t uppdragit åt institutet att utföra.

Redovisning av stamantal och plantor på provytorna. Under linjetaxeringen räknades samtliga träd, som höllo 15 cm vid brösthöjd. Uppgift om förrådet av klenare stammar erhölls genom provytetaxeringen. Då emellertid uppskattningen av stamantalet på provytorna även omfattade de diameterklasser, som redovisades vid linjetaxeringen, har möjlighet erhållits att jämföra resultaten av de båda uppskattningsmetoderna. Närmare redogörelse lör dessa undersökningar lämnas å sid. 113—115. Redovisning av träd, som nått brösthöjd (1,3 meter ovan marken), avsåg hela provytearealen. Räkningen av plantor begränsades till mindre ytor. Då rektangelprovytor användes, utlades två cirkelytor av 2 meters radie med centrum i mitten av de två kvadratytor om 10X10 meter, i vilka hela den rektangulära provytan om 20X10 meter kan delas genom en tvärlinje. Då dubbla cirkelprovytor började tillämpas, anknötos motsvarande plantytor till vardera av de båda provytornas centrum. Av arbetstekniska skäl måste planträkningen maximeras. Nämnden räknade med att plantskog av full slutenhet skulle inom norrlandslänen uppvisa ca 4 000 plantor per hektar i huvudsak jämnt fördelade. På en cirkelyta med 2 meters radie motsvarade detta ungefär fem plantor. Planträkningen utsträcktes därför till detta antal. Över fem plantor registrerades endast som

51 5-f. Redovisningen av plantförekomsten avsåg endast utvecklingsbara, minst 3-åriga plantor av trädslagen tall, gran och björk inom huggningsklasserna A, B : 1, D: 2, D: 3 och E. Då olika synpunkter råda om när en föryngring av i synnerhet tall kan anses säkerställd, ha tallplantorna redovisats i höjdklasserna intill 2 dm, 2—8 dm samt 8—13 dm. Då nämnden igångsatte taxeringen av Kopparbergs län år 1943, ändrades reglerna för planträkningen med hänsyn till det större krav, som bör ställas på fullgod föryngring i mellersta Sverige än i Norrland. Räkningen utsträcktes därför att avse åtta plantor, vilket motsvarade ca 6 000 plantor per hektar. Därjämte medtogos även asp och al i räkningen, och samtliga redovisade trädslag uppdelades i de höjdklasser, som förut tillämpats endast för tallplantor. Genom den utförda planlredovisningen anser sig nämnden kunna lämna ett värdefullt material för en vidare undersökning av föryngringsförhållandena i Norrland. Dessutom har planträkningen uppenbarligen bidragit till att skärpa lagledarnas uppmärksamhet på yngre plantor, varigenom gränsen mellan kalmark och åldersklass I säkerligen blivit mer noggrant fixerad vid den nu utförda taxeringen än vid föregående riksskogstaxering. För att undersöka hur kalmark och åldersklass I avgränsades under fältarbetet har nämnden verkställt en utredning över antal plantor och småträd under 10 cm vid brösthöjd inom dessa klasser. Då det härvid närmast gällt att analysera den del av I åldersklassen, som icke uppnått brösthöjd, har materialet begränsats till att omfatta sådana provytor av denna åldersklass, som ha mindre än 1 000 stammar av småträd (under 10 cm vid brösthöjd) per hektar. Tab. 8 visar antalet uppräknade plantor och småträd på kalmark samt på den del av åldersklass I, som avgränsats på nyssnämnda sätt. Vid denna undersökning har Västernorrlands län ej medtagits, på grund av att träd under 5 cm endast registrerades på varannan provyta inom detta län, varigenom provytematerialet blev alltför ringa för en liknande redovisning. Som ovan nämnts skulle vid bedömningen av plantskog slutenhetsgrad l,o anses föreligga, då plantantalet i huvudsak jämnt fördelat, uppgår till ungefär 4 000 per hektar. Vid tillämpningen av instruktionen har förekomsten av barrträdsplantor varit avgörande, och större krav har ställts på plantantalet för full slutenhet å bättre boniteter än å svagare. För Jämtlands län och Västerbottens läns lappmark stämma de i tabellen angivna slutenhetsgraderna rätt väl med 4 000 plantor per hektar av tall och gran vid full slutenhet. För övriga områden ha förrättningsmännen återigen ställt högre fordringar på plantförekomsten. Gränsen mellan åldersklass I och kalmark kan sägas vara bestånd med i medeltal ca 2 500 plantor och småträd per hektar. Förrättningsmännen torde emellertid i viss utsträckning ha hänfört dylika glesa bestånd till kalmark, vilket framgår av den relativt stora förekomsten av plantor och småträd å de som kalmark redovisade provytorna.

52 Tab. 8. Antal plantor och småträd per hektar.

Antal ytor

Område

Västernorrlands län

....

Jämtlands län Västerbottens läns lapp- l mark

a)

Kalmark.

Antal

plantor

Antal småträd av tall, gran och björk

tall och tall, gran och björk gran 1 298

5—10 cm

0—5 cm

Summa tall, gran och björk, plantor och småträd 2 151

1 646

1 720

1 316

1 726

Västerbottens läns kustland [> 424 Norrbottens läns kustland

1 283

1 794

2 123

1 171

Gävleborgs län

!

i

1 444

1 630

b) Del av I åldersklassen med fördelning på

Antal Område

ytor

Slutenhetsgrad 0-3—0-5 Jämtlands län }l05 Västerbottens läns lappmark Västerbottens läns kustland . J 130 Norrbottens läns kustland . . . Gävleborgs län 146 ! Slutenhetsgrad 0-G—0-7 Jämtlands län Jl48 Västerbottens läns lappmark Västerbottens läns kustland . | 153 Norrbottens läns kustland . . . Gävleborgs län

slutenhetsgrader.

Antal småträd av tall, gran och björk

Summa tall, gran och björk plantor och småträd

tall, gran och björk

0—5 cm

5—10 cm

enl. tax.

omräknat till slutenh. 1-0

0-43

1 425 2 3 1 9

2 649

6 200

0-44

2 429

3 035

3 335

7 600

0-41

2 539

2 959

3 271

8 000

Medel slutenhet

Antal plantor

tall och gran

j 1 0-65

2 735

3 461

3 831

5 900

0-65

4 072

4 477

4 801

7 400

0-64

4 113

4 428

4 836

7 600

0-92

3 675

4 625

i 5 U4o

5 500

0-90

5 135

5 376

5 676

6 300

0-83

4 554

4 829

• 5 241

6 300

53 Slutenhetsgrad 0-8—1-f Jämtlands län Västerbottens läns lappmark Västerbottens läns kustland . | l l 3 Norrbottens läns kustland . . . Gävleborgs län

53 Provträdens antal och uttagande. För att kunna utföra en noggrann beräkning av det vid linje- och provytetaxeringen redovisade stamantalets kubikmassa, tillväxt och kvalitet underkastades vissa träd på provytorna undersökningar i olika avseenden. Under riksskogstaxeringen åren 1923—1929 uttogos provträden efter löpande numeriska kvoter inom taxeringsbältena och blevo härigenom spridda utefter hela linjelängden. Vid den nu utförda taxeringen har nämnden tillämpat en kombination av ytkvot och numerisk trädkvot. Genom att förlägga provträdstagningen till provytorna vunnos vissa fördelar ur praktisk synpunkt. Under den föregående riksskogstaxeringen undersöktes provträden av särskilda provträdstagare, vilka arbetade på egen hand och i regel kommo långt efter taxeringslaget. Härigenom hade lagledaren ringa möjlighet att övervaka provträdstagningcn. Förläggningen av arbetet till provylorna medförde den fördelen, att lagledaren i detalj kunde följa undersökningen. Härtill kommo andra moment av ej mindre betydelse. Bestämningarna angående skogsägargrupp, höjd över havet samt föregående och föreslagen beståndsbehandling förlades, av skäl som förut framhållits, till provytorna. Härigenom blev det möjligt att på grundval av provträden mera ingående analysera virkesförrådets egenskaper hos de bestånd, som grupperas efter nyssnämnda grunder. Boniteringen av provytorna underlättades dessutom genom att provlräden, för vilka bland annat höjd och ålder skulle registreras, förlades till provytorna. Då stämpling på provytorna började utföras år 1940, erhöll provträdens förläggning till ytorna ytterligare betydelse. För alt kunna utföra en ingående analys av virkesförrådet, fördelat på olika skogsägargrupper, bonitets- och åldersklasser m. m., har antalet provträd betydligt utökats i jämförelse med föregående riksskogstaxering. ö k ningen har varit störst i de grövre diameterklasserna, där antalet provträd vid 1923—1929 års taxering visade sig vara alltför ringa. Genom den starka avverkning av grövre dimensioner, som ägt rum mellan de båda riksskogstaxeringarna i Norrland, förelåg ytterligare skäl att öka provträdskvoten i de grövre diameterklasserna. Då man emellertid kunde befara, att provträdsantalet skulle bli för litet inom diameterklasserna 30—45+, om proven uteslutande uttogs på de ordinarie cirkelprovytorna (radie 4,607 meter), bestämdes i instruktionen, att extra provträd inom dessa diameterklasser skulle uttagas dels inom det område, som ligger mellan cirkelytorna och begränsas av de båda släplinorna, dels å en yta, representerad av en linjetaxerad längd av 20 meter före första cirkelytan i varje dubbelprovyta med undantag för sista dubbelprovytan inom varje 2-km. Under de första åren, då rektangelprovytor om 10X20 meter användes, uttogos de extra provträden inom taxeringsbältena 40 meter före varje enskild provyta. De olika provträdskvoter, som tillämpats under skilda år, angives i tab. 9.

CU CD

i o CD e-

X O cs «-•

G

S be

CD

CS CS

KS in

B B O

0>

> 1O O

CS O & ca

Ci

3 2 a 3

>

cp

en

«*" > ^ » « t a> £ -Q £ *o -« fe a - 0 . a jwg BT 3

•

a

^

OS en

>

t, C

cs

>

Q

*2

rJ

Q

Q

sé

cs be j fiin*(N O 3 B

C

1 + CO c o co co co co co co

Kg

V)

^ ^

i - cs =0

2£

CD

-jp

c

£ m ^

U f l S "

« g « § B C g c- * J 3

-

til sill

fi r-< r f

rf

B

J3

B O

o

cs

|

CD

- >>=: 3 M Q co co co co

CO CO CO CO

co co

co co

rf

> «o

Pt

*-

m

e.

in o o

CO t ^ - H

rf

^ - ~

co ev

^C

co co - ^ . n

CV C ^ _ ™ - H _

in ev

r f co in ev

rf

""—~-

~^-

~ ~ - - " " * • * - ~ - ~~~-

o • a be :C3 cs

£•*

ev ^<"

co co in ev

co co i n <N

o O

N

-i

2s <

o o> E

fe « «- 6

5 °-^ Oi

~ - ~ '

o

—i

rf *

-

o

CO P H

o

o in ev <N

o

o

o o o o o o o

o o o o o o o r f -H ev cv

o rf

PH PH

pH PH —< P H

— B

3 fl^to cs g O T

33 £ "2 &>

rf

« £ H o KO

PH

CV CV

o o

o o

r )

o o

CV

<X

<N

x S K o

.o

* J ev

. o

«-> e v

rf

CO

CO

0»

«

o o -*

lO PH

CO —

. o *-> ev

* J CV

•g X £ K o

rf

rf

2 CV

o K o

o in

ö

"O

Linj avstån km

o

B . i J, >

o o Oi

(N

o o

o o o o o o o r f P H ev o »

o o o o o o o r f P H ev ev

v

cs

O

c-

- « 91 B: C "2 5b — B -* be cs £ o "C H H ,* °2Ö* O V ^ K ^ co

o o

o o

P H

CO

co r f

r H "*^

PH

^dii?i

"S ȁ

•B'*

3 11

A

i

rf

co c

o

o

cs

oo c

A cs

O

KS KS KS CS fe-KS —' en j3 ^ _ (-» g

gp "c?

s S s

:3 •ca CS

c O

— s en

>

e

co

c\ CS

H

<

OS

1—1

CO

•S'a £ Q

i

C

£ TJ

«

<>* CO

en •CS

C

C

B KS

5 B

P->

'•'•

.«

« .2. C B « B B

- n. > > ^- c >

3 « £

r-1

t,

> 2 . £

s H ? " i» J* •• cs J .3 be c- c be C -jrC C 3 o B g "^ B uT°< o 1OJ "< KS < 2 3 -c ~—T3 O TCö 5 — ste © c T ; *~ >

o

CO

A-H

n o. ^ - cs CD 7 " " O en 3 a> co

go

O

c

•o cs

en

^4 en C

en

s en

o m o

en KS

te O ^3

C CD

>

O

c

K

K

os

O

_ rf

.

CV

OS

cn

er.

"^

~

CO

os 1—1

'

1—1

o

o m o o Oi OJ rf ev

CO

to

CV

fflHHTf

-f,

te

rf

o in o in ev ev in ev

. o X S

PH

rf

o in m ev

°ra^ H o « o o o CV

^-~

o in in

C

o o ev

CV

o x c o x E C O K 2

rf

CV

cs C -o 'C

H

•

rf

o m o

CV CV r f

in

^

o in o o O i O ^ N

o c s

-

CO O

rf

EL cs „,

^

o m O o ev <N r f OJ

<N in

°ö fe

, ~-.-~.

• - - •

i o

Q

O

te

CO CO

m

_<: — s •o KS

—-—— —.

>

G

P H

CD

B5 CS 3 "" •3

en cS

bD "t? >

in OJ

en

«

be £7 5g u i - cu »cs - a cs i « -Q en bi) > > ^

en r i

e °e

O X3 B

-9 3

M

t-

O CO

-

§ :g fi > cu c- B

^"cp

B

cö H

- g -e § -3 -^

Ila. CS o

^ «

3 ««

§~ g

^

b

"° « £

^ be

x ~

B:-3

> > 1 >>M

« & «3cs' Ci cs >> a > o

en

en

be fi be 'C iS

.

CD

cs

•

S | o.

B "*

g rf

£

CS «->

ca o -^ » .i ^ £ en B C ° B:

X «cs 2

> eo 7 3

en

cp " «

CS

B

«

fi^B

g -o

CS

^

KS

gm

B CS

u

rf

in cirkelåda släp- en linjeörsta ciryta med provytan

-Jé

C

I-,

3 .£

fe

B

55 Antalet undersökta provträd vid de bägge riksskogstaxeringarna framgår av nedanstående sammanställning. Tab. 10. Antal provträd inom skilda redovisningsområden 1938—42 års riksskogstaxeringår. RedovisVästernorrnings- lands län oraråde

Västerbottens län Jämtlands län

kustlandet

1939— Taxe1925 40 rings- 1924 1 1938 1925 år Antal prov- 10 873 22 580 14 403 30 373 4 440 träd 1

lappmarken

vid 1924—26 och

Norrbottens län kustlandet

1939 och 1941

7 636

7 428 | 11 536 5 880

1941 Gävleborgs län

11 634 10 132 18 676

1 Observationer å prov träden. Då hela taxeringslaget deltog i undersökningen av provträden och detta arbete utfördes under lagledarens direkta ledning, kunde noggranna observationer utföras av varje provträd med hänsyn till skador, kvalitativa egenskaper m. m. För varje provträd antecknades trädslag samt den vid stamräkningen ropade diameterklassen, varefter provträden mättes och klassificerades i avseende på följande egenskaper. Mätningar: diameter på bark i mm, barktjocklek, höjd, krongräns, formpunkt, toppskott och kronradie. Klassificeringar: trädklass, mogenhetsklass, bedömd åldersklass, skador, kvalitetsklass jämte vrak. Angående detaljerna vid utförandet av dessa mätningar och klassificeringar hänvisas till instruktionen (sid. 143—145). Kubikmasse- och tillväxtbestämmande faktorer. Mätningarna och undersökningen av provträden förete vissa olikheter mot dem, som utfördes under riksskogstaxeringen 1923—1929. Den viktigaste och mest påtagliga förändringen gäller uppskattningen av provträdens kubikmassor. Ett nytt mätningsmoment har införts, nämligen bestämningen av krongränsens höjd över marken. Detta sammanhänger med att nämnden för kubikmasseuppskattningen använt N ä s l u n d s nya funktioner för bestämning av stående träds stamvolym. Dessa matematiska funktioner grunda sig

c

'C •g

•B 1

v o

CS 1

CO

CO CO

•a c

0\

c

:

+

1 -°

a

LO

TT

S a

£

+3

a

•5

<

°e >u •a

e

XI 1

>

CS 1

O

CH

rof

a

"3

•<

rf

^

+3

-B 1

CH

t.

."¥5

c o

I

c. tu co : C3

co

t*

u Ö

cS 1

_ j

n

cö

£ •a

in

C

< •3 rf C

«s - 8 O 8

>

o CH

R « s> bRr i e SP

en CS

P O

=o «s

CD

"8 8 pi?

t»

p «

CS

8 "8

=8

k.

R S

TS

:« 0"H\ k.

Q

™

^ •- o, *—: =M

fl

P O

s

o

8 to

ON

P H

O

cs |

•b

1 1

o

in i O 1

t-X

—' j

CJ

CM

X

cb

6i

w

>-

CO

CO

p

X

ö

ci i-

o

X

cb o»

cb X

x

i I o '

f " o

cb 05

cb j

OV

en

c

l> !

o

>o

"cp

1 -

cö

cb

6i

-O

CO CO

in

^

!

n

r^ r*

ö

?

<?

cb co

er. cs in

ifl

in

1 Si ö

r-

t>

O in

X in

~

rV "7

t^ -

cr

s£

>

I

O

i

-O

O 1

P.

o

£

a

T3

<1 rf 3 >ä

o

rf

PH

P H

O

\h

tf»

r» co

fl. i n

O m

X

-;-

o

ih CO CM

•* CM c*

cs

i CM

rf CM

^H

,

CM

"~'

C*' oo

c

ob

X

cb

tN CM

i n CM

lO CM

co

»o

CM

^H

in

5?

—

1 -ä

I

£ T3

O r^

PTt^

I

-(-

m, rX l^

rf

X

Ö

l^

Ci

rf

cb

^

CO

Hjt O

CM in CS

CD

-f o

-rf

ö>

Ifl

O

X

cs

x

—

•

s

rf

3,

*

CS

;

B CD

X

rf

*

l> in

Ö in

i

^ CO

.»O CO

ib

C5 rf

£

CS t^l CO

CO r^

CD

CD

00 c

rf PH

P H

«S CS

CS

CD "B O

o

CO OJ

-(-

rf l>

a

•ö

O

CO t^.

-'-

CM _ _ J co 00

O

r* CO

1 co CS

' — •

c CD

•a

!

—

£

r*»

eo Jid C

B

CD

R

;

£

P

O

3 B O

C 3

fi O

L3

a

S

c.

5 _p

•B

£

O PH

B

£

•a B 3

sS

PH

PH

£

CM

3 PH

o

CD

CO

P H

eu

-O

"B O

o

* J

CD

a

'

t~

rf

CM CM

CM

X

'

CO

PH

_l_

o

P<

Sö

t^ ^, .

- P

<—< I H

T3

— K

"C

CO

^H

fl <i

p

1 CM

ci

<

t>

PH

ö

•pi PO

iO

fN

CO

CO

c;

' O

CM

(H

ö

1^

CO

'0

*""

CO

•"

(N

"3

CO

m

CM

P

17 C-i

ib

I

8 -4i

ås

cö -us

rf

s

--

O O

ä

« <N

,1H

©

PH

ON

CO

o

CS 1

CH

^

O

CO

1 H-H

1 M

•

o?

O

in

R

CO co

' CS

•B 1

CH

rji

cö

cs 4f

N

H^

1 CO

ro

CM

<M O

t-

x ro

rf

HP CH

o

"8

PH

< i

. "*

cö

as

"B

8 8

O

PH X

,-i

Tj

R

p.

1 1 •1

co '.

(N

B

aj

P.

o

«

O

X ,r>

"^

CV

"8

1 —

CH

• p i

s

'

PH

—H

CO X

O

.

£

H

CD

•C

£

CM

ec U

C 3

B O

B 3

a fi

3 B.

C 3

fr. O

PH

PH

aB

££

PH

PH

3 O

CS

PC

a

—

cb

r>

ifl x

V.O

k o m

• p i

O V)

ib! CO I X ! — 1

.

4V

co

0s-

£

8 » °on R 8

Å CO CD PH

CD

-if

"a

CM -~

in

•3

•pi

•pi p.

~}

-

1 PH

ro CO CO

CM

1-1

"3

«s

OO

PH

c

CO

cj

'

^ ^

cs 1

PH

o

>0 CM

^

HJ

P£>

SO rf PH 00

1 —

O

P^

ib lO CO

PH

•a

-B

C

(SD

O

PH

er.

£

43 C

CO

•8

C)

—.CO

O X CO

-W

1 S

8 R*

P R

©

rV

CM

P.

• p i

+

'

Ci

rf

1 r^

C?

•o

p.

t-^

X X

o

"a

"s

t»

s

12-5

•h bo

JH

KS

CS

CS

E*

cd

H

P ^

CH

O

(B

Sh

'5 >

O

57 på mätningar av trädets höjd, krongränsens höjd över marken samt diametern och barktjockleken vid brösthöjd. N ä s l u n d har i en avhandling: "Funktioner och tabeller för kubering av stående träd. Tall, gran och björk i norra Sverige" (Medd. från statens skogsförsöksanstalt 1940, häfte 32, nr 4) redogjort för dessa kuberingsfunktioner. Orsaken till att denna metod för kubikmassans uppskattning kommit till användning, sammanhänger med nämndens strävan att så långt möjligt utföra riksskogstaxeringen efter fullt objektiva grunder. Vid föregående riksskogstaxering användes formpunktsmetoden, som emellertid har ett visst svaghetsmoment. Formpunkten kan nämligen ej strängt objektivt bestämmas. Man kan därför med denna metod befara systematiska fel hos enskilda förrättningsmäns observationer. För att emellertid erhålla möjlighet att jämföra såväl resultaten av de båda olika uppskattningsmetoderna som resultaten av den föregående och nu utförda riksskogstaxeringen, bestämdes även formpunkten på provträden. Den förändring i medelstammens kubikmassa, som användandet av N ä sl u n d s funktioner medför jämfört med formpunktsmetoden, framgår av tab. 11. Denna tabell grundar sig på en undersökning av stammar från Västernorrlands län samt Ångermanälvens flodområde inom Jämtlands län. Tabellen visar, att den nya kuberingsmetoden medför en förhöjning av kubikmedelstammen för tall inom samtliga diameterklasser, under det att den verkar förhöjande för gran i de klenare diameterklasserna 10— och 15— och sänkande i de grövre klasserna. För björk och övriga trädslag medför den nya kuberingsmetoden en rätt väsentlig sänkning av kuberingstalen inom samtliga diameterklasser. Provträdens diameter mättes i mm på två mot varandra vinkelräta diametrar liksom under föregående riksskogstaxering. På provträdsblanketten antecknades emellertid då endast medeltalet av de båda diametermåtten. Vid den nu utförda taxeringen återigen registrerades måtten på båda diametrarna, och genomsnittsdiametern uträknades sedan på kontoret. Barktjockleken mättes i närmaste hela mm på två diametralt motsatta punkter vid brösthöjd. Båda måtten registrerades i fältet, men uträkningen av dubbla barktjockleken utfördes på kontoret. Under 1923—1929 års taxering uträknades summan av de båda på samma sätt tagna barkmåtten av provträdstagaren, som endast registrerade den dubbla barktjockleken. Då omtaxeringen av Västernorrlands län år 1938 genomgående visade mindre barktjocklek för tall, gran och björk inom de skilda diameterklasserna än vad som redovisades vid 1924 års taxering, har nämnden verkställt en undersökning för att utröna i vad mån denna skillnad kunde bero på att olika barkmätningsinstrument använts vid de bägge taxeringarna. Av denna undersökning, för vilken närmare redogörelse lämnas i bilaga B (sid. 188), framgår, att ungefär hälften av den uppkomna skillnaden i bark

58 Fig. 2.

Barkmätare.

tjocklek torde bero på nykonstruktion av barkmätningsinstrumenten. Återstående skillnad torde sammanhänga med en genom avverkningarna förorsakad förändring i skogens genomsnittliga sammansättning. Den i Västernorrlands län konstaterade minskningen av måtten på barktjockleken kunde spåras vid taxeringen i Västerbottens lappmark beträffande tall och gran, i Västerbottens kustland beträffande björk och i Norrbottens kustland beträffande grövre gran. För Gävleborgs län framkom återigen en ökning av barktjockleken för samtliga här berörda trädslag. Vid den nu utförda taxeringen har nämnden använt barkmätare av skogsforskningsinstitutets senaste modell, lig. 2, vilken är konstruerad så att barkjärnet kan tryckas in genom barken. Det vid den föregående taxeringen använda instrumentet måste däremot stötas in, vilket medförde vissa risker för att barkjärnet skulle tränga in i veden, särskilt på träd med tunnare bark, varigenom för höga barkvärden kunde erhållas. Mätning av provträdens höjd utfördes liksom under föregående riksskogstaxering medelst Christens höjdmätare och en 5 meter lång stång. Vid den nu utförda taxeringen har höjden dock mätts från markytan till skillnad mot vid den tidigare taxeringen, då mätningen skedde från stubbhöjd. Denna förändring medför dock endast en höjdskillnad på ca 1 procent. Formpunktsbedömningen utfördes så vitt möjligt efter samma principer, som tillämpats vid 1923—1929 års taxering, och formpunktens höjd i procent av stamlängden har avlästs på Christens höjdmätare. Observationerna för uppskattningen av tillväxten överensstämma i princip med dem, som utfördes under föregående taxering. Då angavs emellertid

59 toppskottslängden som genomsnitt för de sista 10 åren, under det att vid den nu utförda taxeringen summan av de 5 sista årens toppskott redovisades. Erfarenheten har nämligen visat, att det dels är synnerligen svårt, att från marken bedöma längden av 10 toppskott, dels att, i synnerhet på gran, avgöra gränsen mellan toppskotten. En bedömning av endast 5 toppskott kan sannolikt ske med större grad av säkerhet. Med hänsyn till att toppskottsbedömningen endast avsåg de sista 5 åren, uppmättes årsringsbredderna under motsvarande period. I syfte att kunna redovisa den tillväxt, som skett mellan de båda taxeringarna samt för att med hänsyn till såväl klimatets växlingar som efterverkningar av huggningar få tillväxten redovisad för en längre period, beslöt nämnden, att årsringsbredderna jämväl skulle uppmätas för perioden mellan taxeringarna. Denna period varierar emellertid för olika områden, på grund av att länen ej inventerats i samma ordningsföljd vid de båda taxeringarna. I Västernorrlands län uppgår sålunda tidsintervallet till 14 år, i Jämtlands län, som taxerades 1939 och 1940, till 14 och 15 år, i Västerbottens län, som delvis taxerades 1939 och resterande del 1941, till 14 och 16 år, i Norrbottens kustland till 15 år samt i Gävleborgs län till 16 år. I de första rapporterna över taxeringarna av Västernorrlands och Jämtlands län utfördes tillväxtberäkningarna för en 14-årsperiod. För övriga län ha beräkningarna dels utförts för en 15-årsperiod, dels för en period motsvarande det antal år, som förflutit mellan taxeringarna. För att oberoende av klimatets växlingar kunna jämföra tillväxten på det då befintliga virkesförrådet med tillväxten på det vid den nu utförda taxeringen redovisade förrådet, ha årsringsbredderna dessutom räknats även för denna samma 1 O-årsperiod. Hur tillväxtberäkningen utförts, framgår närmare av kapitlet: "Metoder för härledning av kubikmassa och tillväxt" (sid. 81).

Kvalité tsbestämniande faktorer. Kvalitetsklassbedömningen är ett nytt observationsmoment, som ej förekom vid den föregående riksskogstaxeringen. På grund av de svårigheter, som förefinnas vid kvalitetsbedömningen av rotstående träd, har klassificering endast avsett rotstockarna. Redovisningen har omfattat provträd av tall, gran, björk och asp i diameterklasserna 15— och däröver. Under 1938 års taxering utfördes dock kvalitetsbedömningen endast av träd, som höllo minst 20 cm vid brösthöjd. Motivet för att redovisningen sedan utsträcktes att även omfatta träd i diameterklass 15— var bland annat att få kännedom om kvistighetsgraden hos klenare träd. Efter första sommarens försökstaxering kompletterades instruktionen för kvalitetsbedömningen även i vissa andra avseenden. Sålunda tillämpades från

och med år 1939 den bestämmelsen, att beträffande asp skulle redovisningen utsträckas att även avse kvistren längd av rotstock i kvalitetsklass 1, vilken redovisning är av särskilt intresse för tändsticksindustrien. Björk, som utgör den viktigaste råvaran för fanérindustrien, har under senare år betydligt ökat i värde. Det har framkommit, att av vissa björkarter erhålles betydligt värdefullare fanér än av övriga. Med hänsyn till kvaliteten anser man sig sålunda kunna särskilja fyra olika björkarter, nämligen gråeller kärrbjörk, näver- eller flarnbjörk, lid- eller dungbjörk och slutligen svedjebjörk. (Angående urskiljandet av de olika björkarterna hänvisas till en uppsats av forstmästaren N. A. L e h o n k o s k i i tidskriften Skogen nr 3, 1940.) Under riksskogstaxeringen infördes från och med 1940 års taxering den bestämmelsen, att för björk i kvalitetsklass 1 skulle angivas om provträden vore att hänföra till någon av de två förstnämnda arterna, som representerade största värdena. Kvalitetsklassbedömningen skedde efter i huvudsak objektiva grunder. Rotstockarna redovisades i tre kvalitetsklasser med hänsyn till längd, krokighet, rötskador, kvistgrovlek och antal kvistar. Barrträdens rotstockar beräknas härvid inom klasserna 1 och 2 kunna användas till sågtimmer, varvid klass 1 anses lämna övervägande osorterad sågad vara och klass 2 kvinta; klass 3 beräknas endast lämna massaved och brännved. Registreringen av provträden med hänsyn till kvalitet m. m. utfördes av förmannen på ett särskilt provträdsprotokoll (sid. 174). Efter ett visst objektivt urval verkställdes dessutom å en tiondel av de undersökta provträden en noggrannare kvalitetsbedömning, vilken utfördes av lagledaren, som därvid registrerade uppgifterna å särskild blankett (sid. 177). Angående grunderna för kvalitetsbedömning hänvisas till instruktionen (sid. 145). Av särskilt intresse är att utröna kvalitetssammansättning hos det virke, som under närmaste tiden beräknas utfalla vid avverkning. Då provstämpling började utföras först vid 1940 års taxering, har dock en utredning över sammansättningen i kvalitetshänseende av det till utstämpling föreslagna virkesförrådet och det efter stämplingen kvarvarande förrådet ej kunnat omfatta samtliga taxerade områden. Av tab. 12 framgår att den del av virkesförrådet, som föreslagits till utstämpling, har uppenbart sämre sammansättning ur kvalitetssynpunkt än det nuvarande förrådet. Härav följer att det efter utstämplingen kvarvarande förrådet blir av bättre genomsnittlig kvalitet. Ytterligare ett nytt moment vid undersökningen av provträden, som tillkommit sedan föregående riksskogstaxering, utgör mätningen av kronradien. Denna observation har utförts för att kunna gruppera träden, främst tallen, i bred- och smalkroniga typer och beräkna de olika typernas frekvens.

61 Tab. 12. Provträd av tall och gran procentuellt fördelade på kvalitetsklasser inom nuvarande virkesförråd och inom den del därav, som föreslagits till avverkning vid stämpling av provytorna samt inom det efter denna stämpling kvarvarande virkesförrådet. Skogsmark

inklusive

hagmark. D i a m e t e r k lass 25—45 +

20—

15—

TrädRedovisslag n i n g s o m r å d e

Förråd

Kvalitetsklass 1

|

3 Vrak

3 Vrak

3 Vrak

Nuvarande Utstämplat Kvarvarande

75 0 18-4 6-5 57 (i 24-6 17-9 91 3 4-3 4-4

0-1 64-8 26-2 8-8 0-5 46-5 34-0 18-9 72-7 22-9 4-4

0-2 01 3 27-1 11-1 0-6 53 9 28-8 16-3 69 8 25-2 5-0

0-5 1-0

Nuvarande V.b.lappmark Utstämplat Kvarvarande

7-2 7 10-9 7-4 55 •i 30-1 14-5 77 17-2 5-5

65-5 25-2 9-0 49-7 32-7 16-6 71-9 22-2 5-9

0-3 58 9 25-9 14-6 1-0 48 •> 29-9 20-6 72 G 20-6 6-8

0-6 1-0

Tall V.b.kustland

Nuvarande Utstämplat Kvarvarande

64 7 29-4 5-9 4 8 5 29-7 21-8 07 0 25-5 2-7

68-2 25-5 6-2 50-7 33-9 15-0 74-3 22-5 3-2

0-1 65 7 26-5 7-1 0-4 57 i) 30-0 10-7 71 1 22-6 3-3

0-7 1-4

Jämtland

Nuvarande Utstämplat Kvarvarande

62 2 33-0 4-8 40 5 48-4 1 1 1 67 S 29-1 3 1

54-5 36-8 8-6 40-5 45-2 13-9 61-9 32-4 5-7

0-1 5 3 0 34-9 11-9 0-4 40 3 37-7 15-6 60 !) 31-6 7-5

0-2 0-4

Gävleborg

Nuvarande Utstämplat Kvarvarande

72 0 22-5 5-5 47 8 35-2 17-0 76 8 20-0 3-2

—

69-5 24-9 5-5 48-8 36-3 14-5 74-8 22-0 3-2

0-1 73 (1 21-0 5-8 0-4 62 2 26-7 10-5 78 8 18-0 3-2

0-2 0-6

N.b.kustland

Nuvarande Utstämplat Kvarvarande

37 •_> 47-3 1 4 1 25 9 49-9 21-5 50 0 44 -5 5-5

1-4 30-1 50-0 17-9 2-7 22-2 50-4 24-ö 46-7 49-1 4-2

2-0 23 7 52-0 20-0 2-9 18 9 55-4 21-2 46 4 39-3 14-3

3-7 4-5

Nuvarande V.b.lappmark Utstämplat Kvarvarande

44 5 42-7 11-5 31 3 42-7 22-7 52 7 42-8 4-5

1-3 30-9 46-7 20-2 3-3 20-9 47-8 27-6 45-7 45-1 9-2

2-2 11 8 47-8 34-1 3-7 8 •i 46-8 37-4 28 8 52-9 18-3

6-3 7-6

4 3 (1 43-8 11-G Nuvarande 24 8 42-7 27-4 Gran V.b.kustland 1 Utstämplat 44-3 4-0 1 K v a r v a r a n d e 51

1-6 40-7 44-9 12-6 5-1 28-5 41-6 25-7 50-0 47-3 2-7

1-8 :!7 7 47-9 14-0 4-2 25 0 53-G 20-8 59 8 38-1 2-1

0-4 0-6

N.b.kustland

:

i

Jämtland

Nuvarande Utstämplat Kvarvarande

35 1 55-1 9-2 25 9 51-8 20-5 56-9 2-9 40

0-6 24-0 62-9 12-6 1-8 20-9 54-4 23-6 26-8 70-7 2-5

0-5 24 0 58-4 16-3 1-1 19 4 60-G 18-1 34 3 53-4 12-3

1-3 1-9

Gävleborg

Nuvarande Utstämplat Kvarvarande

57 9 33-4 8-6 39 1 37-1 23-3 32-2 3-6 64

0-1 55-1 35-3 9-4 0-5 35-7 39-9 23-9 64-4 33-1 2-5

32-8 9-7 0 2 57 0-5 43 4 38-4 17-5 70 i 27-4 2-2

0-3 0-7

•_>

B e s t ä m n i n g av mogenhets klass. Vid bestämning av mogenhetsklass följdes den vid förra riksskogstaxeringen tillämpade mogenhetsklassindelningen. Utvecklingsbara, unga och medelålders träd betecknades sålunda med 1, äldre avverkningsmogna, i hu-

62 vudsak friska träd med 2 samt starkt övermogna eller väsentligt skadade träd, som vid kvarstående avtaga i användbarhet, med 3. En mellanklass 2 1 har dock tillkommit, innefattande avverkningsmogna, friska träd, som ännu kunna anses ha nöjaktiga utvecklingsmöjligheter. Tillämpningen av ovanstående bestämmelse skedde så, att i likåldriga bestånd skulle samtliga träd inom huggningsklasserna B och C, förutom överståndare, redovisas inom mogenhetsklass 1, oavsett om enskilda träd voro tekniskt skadade eller ej. I likåldriga bestånd inom huggningsklasserna D:2 och D: 3 fingo endast mogenhetsklasserna 21, 2 och 3 ifrågakomma. Inom övriga huggningsklasser, inom enskiktad beståndsform och i samtliga huggningsklasser vid två- och flerskiktade beståndsformer samt restskog skulle individuell bedömning ske. Registreringen av skador skedde efter i huvudsak samma grunder som vid föregående riksskogstaxering. Särskild redovisning av vrakträd förekom emellertid ej då. Sådana träd hänfördes till mogenhetsklass 3. Vid den nu utförda taxeringen ha de träd, som under linjetaxeringen bedömts som vrak, s. k. uppenbara vrak, redovisats för sig och ej varit föremål för provträdstagning. Provträd ha dock uttagits av sådana träd, som vid linjetaxeringen icke okulärt bedömts till vrak, men vid den närmare undersökningen under provytetaxeringen befunnits hänförliga till denna grupp.

Bestämning av ålder. Åldern bestämdes med ledning av antalet årsringar vid brösthöjd, ökat med det antal år, som normalt anses åtgå för att en fritt uppvuxen planta å ståndorten i fråga skall nå brösthöjd (1,3 meter från marken). Det tillägg till konstaterad brösthöjdsålder, som härvid gjordes, redovisas i nedanstående tabell. som sammanställdes under föregående riksskogstaxering. Tab. 13. Antal år, som för skogsmark av olika boniteter samt för andra ägoslag beräknats erforderliga för en plantas uppnående av 1,3 meters höjd. Redovisningsområde

Bonitet

Trädslag

VIII

Div. imp.

5 6

15 17

4>

8 9

20 23

26 30

II

III

IV V

Tall o. löv gran

5 6

7 8

9 12 15 10 13 17

17 19

20 22

Tall o. löv gran

6 7

9 10

11 14 17 13 16 19

20 22

23 26

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län Tall o. löv gran

8 9

11 12

14 17 20 16 19 23

23 26

26 30

Gävleborgs län Västernorrlands län . . .

VI VII

Myr och berg

Inägor

20 2

63 Fig. 3. Borrspdmmätningsapparat. För provträden registrerades endast bedömd åldersklass. Denna åldersbedömning skulle ansluta sig till den för provytan tillämpade åldersklassredovisningen. Räkningen av antalet årsringar på de från provträden uttagna borrspånen utfördes på kontoret. I skogen behövde endast årsringarna räknas på vissa för provytan representativa träd för erhållande av en rätt åldersredovisning. I händelse ett flertal åldersklasser funnos representerade på provytan, fördelades ytan i tiondelar efter den omfattning de skilda åldersklasserna togo provytans areal i anspråk, varvid man dock bortsåg från enskilda träd med från beståndet i övrigt helt avvikande ålder. Den bedömda åldersklass, som åsattes ett enskilt provträd, kom därigenom i vissa fall att avvika från trädets verkliga ålder. En rätt redovisning av varje provträds ålder skedde emellertid vid den årsringsräkning, som utfördes på kontoret. Den i skogen bedömda åldersklassen fick dock tjäna till vägledning vid bestämningen av åldern för sådana provträd, på vars borrspån antalet årsringar ej kunde exakt fastställas på grund av röta eller andra skador. Den vid den nu utförda riksskogstaxeringen tillämpade åldersklassredovisningen har i huvudsak skett efter samma grunder som vid den tidigare taxeringen. I bägge fallen har tillägg till den konstaterade brösthöjdsåldern gjorts för att erhålla trädets totala ålder. Vid den nu utförda taxeringen redovisades dock ej överståndare och underväxt i åldersklasser, men med ledning av borrspånen beräknades på kontoret den verkliga åldern även för dessa träd. För beräkning av stubbåldern å provträd av tall och gran uttogos borrspån vid stubbhöjd på vissa provträd, varvid borrhålets höjd över marken noterades. Denna undersökning utfördes även under föregående riksskogstaxering. Som ovan framhållits uträknades antalet årsringar på borrspånen av kontorspersonalen, som härvid använde en av skogsmästaren K. S v e n s s o n

x

Fig. A. Rodoidskiva för bestämning av märgens läge å borrspån.

konstruerad borrspånsmätningsapparat (fig. 3), vara för möjliggörande av mätning av björkspån en belysningsapparat påmonterades. Med denna apparat har avläsning kunnat ske på 0,2 mm när. Under föregående riksskogstaxering utfördes räkningen av antalet årsringar i skogen av provträdstagaren, varefter för kontroll spånen från träd inom diameterklass 10— eller grövre insändes till kontoret. Övriga trädkaraktärer. För att bland annat vinna anslutning till den boniteringsmetod, som är under utarbetande vid skogsforskningsinstitutet, uppdelades provträden i olika trädklasser, nämligen fristående, härskande, medhärskande, behärskade och undertryckta träd. Härjämte angavs om träden tillhörde underväxt eller utgjordes av överståndare. Grunderna för denna klassificering framgå av instruktionen (sid. 144). För att möjliggöra tillämpning av det nya boniteringsförfärandet på riksskogstaxeringens material verkställdes ytterligare mätningar på provträd av minst 5 meters höjd, avseende bestämning av antalet årsringar å de vid brösthöjd uttagna borrspånen för delarna: märgen — 2 cm, 2—4 cm och över 4 cm från märgen. På borrspån, där märgen ej träffats, bestämdes märgens läge med hjälp av en rodoidskiva, vars utseende framgår av fig. 4. Räkningen av årsringarnas antal utfördes på kontoret, men under fältarbetet markerades omedelbart efter borrspånets uttagande avstånden 2 och 4 cm från märgen. Uppdelningen av trädens ålder på sektioner åsyftade att möjliggöra en beräkning av det antal år, som erfordras för ett träds uppväxande från 1,3 till 5 meter. Åldern vid sistnämnda höjd ligger nämligen till grund för institutets boniteringssystem.

65 Kap. IV.

Fältarbetet.

Taxeringslagens sammansättning. Arbetet i fältet utfördes av ett antal taxeringslag. Varje lag bestod av 8 till 10 man, nämligen en lagledare, en förinan, en kompassgångare, en lindragare, två klavförare, två linjemätare samt i regel två bärare. Under taxeringarna av Västernorrlands och Jämtlands län åren 1938—1940 antogs som lagledare endast skogshögskolutbildad personal. Den under följande år inträdande förbättringen på arbetsmarknaden för ifrågavarande yrkeskategori medförde emellertid, att ytterst få jägmästare eller forstmästare anmälde sig som sökande till lagledartjänsterna. Nämnden ansåg sig därför böra pröva möjligheten av att använda skogsskolntbildad personal på dessa tjänster. Vid taxeringen år 1941 av Västerbottens län och Norrbottens läns kustland anställdes därför utöver jägmästare och forstmästare även några skogsmästare och skogvaktare som lagledare. Av skogvaktarna utvaldes härvid i första hand sådana, som under de föregående årens taxeringar tjänstgjort som förmän och därvid ådagalagt särskilt intresse och lämplighet för arbetet. Då det visade sig, alt de år 1941 anställda skogsmästarna och skogvaktarna väl uppfyllde de fordringar, som ställdes på en lagledare, fortsatte nämnden att pröva ytterligare personer med dessa kvalifikationer vid taxeringen av Gävleborgs län år 1942. Då nämnden under det därpå följande året igångsatte taxeringen av Kopparbergs län, rekryterades lagledartjänsterna nästan enbart av skogvaktare. Under de är, då endast jägmästare eller forstmästare tjänstgjorde som lagledare, anställdes enbart skogsmästare eller skogvaktare som förmän. I och med att dessa senare befordrades till lagledare, tillsattes förmanstjänsterna med personer, som tidigare tjänstgjort som hantlangare vid fältarbetet samt därvid visat sig lämpliga för uppgiften. Företräde lämnades härvid dem, som ägde långvarig praktik från tumningar och stämplingår. Hantlangare i taxeringslagen anställdes i regel från de trakter, där taxeringen bedrevs. Genom annonsering i ortspressen av de lediga tjänsterna erhölls varje år ett mycket stort antal sökande. Utväljandet av de lämpligaste bland dessa skedde sedan efter rekommendationer av skogstjänstemän på respektive orter. Stor vikt lades härvid på att erhålla personal med god skogsvana. Förutom dessa vana skogsarbetare anställdes dessutom varje år ett mindre antal praktikanter, som i regel fingo tjänstgöra som linjemätare. 5

66 Instruktion av taxeringslagen. Innan taxeringarna igångsattes fordrades, att taxeringslagen noga instruerats om rätta utförandet av de arbetsuppgifter, som tilldelats var och en. Denna uppgift pävilade i första hand lagledaren. Vid anställningen tillställdes varje lagledare den tryckta instruktionen (sid. 131). Innan själva taxeringen började, övades de dessutom under ett par veckor varje år i instruktionens praktiska tillämpning. Under de ar, da endast skogshögskolutbildad personal tjänstgjorde som lagledare, skedde dessa övningar under exkursioner, som förlades i det eller de län, som under aret skulle taxeras. Dä skogvaktare började anlitas som lagledare, ordnades före exkursionen särskilda kurser, varunder instruktionerna och det för fältarbetet avsedda blankettmaterialet mera i detalj genomgicks. Dessa kurser förlades till nämndens kontor i Stockholm. Under ett par dagar bedrevs i samband med dessa kurser praktiska övningar i fältet, varunder lagledarna i tur och ordning fingo svara för de olika arbetsmomenten i ett taxeringslag. Övningarna bedrevos i Stockholms omgivningar. Under exkursionerna studerades de inom taxeringsområdet vanligast förekommande ståndorts- och beståndskaraktärerna. Sedan provstämplingen började tillämpas är 1940, lades särskild vikt vid att under dessa exkursioner öva lagledarna i stämplingens likformiga utförande. För de lagledare, vilkas lagtrakter gränsade mot fjällen, ordnades särskilda exkursioner för att klarlägga de mänga gånger svårbestämbant gränserna mellan skogsmark, fjällbarrskogsmark och fjällimpediment. Vid exkursionerna, som leddes av överledaren för fältarbetet, närvoro förutom ledamöter i nämnden merendels även representanter för skogsbruket inom vederbörande län. Då taxeringen pågått någon månad, företog dessutom nämnden studieresor för att undersöka instruktionens tillämpning, och vid behov komplettera och förtydliga densamma. På grund av den mångfald av observationer och mätningar, som skulle ulföras under fältarbetet, ställdes lagledarens förmåga att organisera arbetet inom taxeringslaget på stora prov. Särskilt gällde detta, då riksskogstaxeringen startade i Västernorrlands län är 1938. All personal var då nyanställd, och mänga saknade erfarenhet om taxeringsarbete. För alt underlätta arbetets igångsättande medföljde överledaren därför i tur och ordning de olika lagledarna. Mänga av de lagledare, som då tjänstgjorde, återkommo emellertid under de följande årens fältarbeten. En del av dessa fingo då medfölja de nyanställda lagledarna tills dessa visade sig kompetenta att själva handhava lagen. En stor del av de förmän och arbetare, som deltogo i taxeringen 1938, återkommo likaledes under följande år. Dessa fördelades då på skilda lag, så att inom varje taxeringslag i fortsättningen fanns en stam av vana medhjälpare till lagledaren. Denna stamtrupp utgjorde en stor tillgång, som be-

C) 7

tydligt underlättade lagledarens arbete. Som ovan framhållits befordrades de dugligaste av dessa förmän och arbetare sedan till respektive lagledare och förmän.

Organisation av arbetet inom ett taxeringslag. Taxeringslaget hade att med hjälp av kompass följa de ä särskild arbetskarta utmärkta taxeringslinjerna. Inom ett 10 meter brett bälte utefter dessa linjer verkställdes arealinventering och stamräkning, varjämte på vissa fastställda pålslag provytor utlades och uppskattades. Arbetsfördelningen inom taxeringslaget var i regel följande. Lagledaren ansvarade först och främst för lagets arbete. Innan laxeringen började, hade han att noga instruera varje man om de uppgifter, som tilldelats honom. Som vägledning utdelades härvid särskilda instruktioner om arbetets praktiska utförande. Under taxeringens gång ålåg det sedan lagledaren att ständigt övervaka, att alla detaljer i arbetet utfördes i enlighet med lämnade föreskrifter. Därjämte ålåg det honom att med hjälp av kartan kontrollera taxeringslinjens längd och riktning, föra arealexteriör och pro vy teprotokoll, verkställa den speciella kvalitetsbedömningen av vissa provträd samt att utföra provstämpling pä provytorna. Dessutom hörde till hans åligganden att utbetala avlöningar till taxeringslaget, föra arbetsjournal, insända rapporter och redovisningar till nämndens kontor, ansvara för malvarulicenser m. m. Förmannen ålåg att biträda lagledaren vid övervakandet av lagets arbete. Han hade därjämte till uppgift att föra pricklistan under linjetaxeringen och därvid angiva de provträd, som skulle uttagas för kontroll av diametermätningen och samtidigt härmed tillse att avståndet mellan de båda släplinorna uppmättes. A provytorna förde förmannen dubbelprickningsprolokollet för uttagning av provträd samt registrerade ä provträdsprotokollet de uppgifter, som redovisades för provträden. Härvid bedömde förmannen under lagledarens överinseende mogenhetsklass, Irädklass, formpunkt, kvaliletsklass och toppskotlslängd. Kompassgångaren hade att under linjetaxeringen noga följa den av lagledaren angivna kompassriktningen och därvid framdraga en läng släplina, som utgjorde taxeringsbältets vänstra begränsningslinje. Under kompassgängen ålåg det honom att iakttaga rågångar och vid passerandet av dessa lämna meddelanden till lagledaren, som härigenom lättare kunde kontrollera utfallande provytors läge beträffande skogsägargrupp. Utsättandet av provytorna ombesörjdes även av kompassgångaren, som medelst korstavla fixerade rektangelprovytornas gränslinjer och sedan cirkelprovytor började tilllämpas, dessas centrum. Under själva arbetet pä provytorna utförde i reael

68 kompassgångaren mätningen av provträdens höjd, krongräns och kronradie. Dessa mätningar skedde dock under lagledarens eller förmannens överinseende. Lindragaren hade till uppgift att markera taxeringsbältets högra begränsningslinje genom att framdraga en släplina parallellt med kompassgängarens lina och på ett bedömt avstånd av 10 meter från densamma. Lindragaren gick härvid snett bakom kompassgångaren. Det ålåg honom därjämte i regel att ä provytorna insamla borrspånen och å dessa göra vissa i instruktionen föreskrivna markeringar. Klavförarna utförde under linjetaxeringen stamräkning mellan de häda släplinorna och utropade till förmannen stammarna, fördelade pä trädslag och diameterklasser. På grund av den vana att bedöma diametern, som de snart förvärvade sig, ropades träden i diameterklasser ofta efter ögonmått. Så fort den minsta tvekan kunde uppslå, skulle klassificeringen kontrolleras genom klavning. Varje ropat träd markerades medelst "klappalält"' med rödfärg. För att angiva taxeringsbältets gränslinjer utmärktes dessutom släplinornas lägen medelst mossa eller rödfärgsmärken på lämpliga terrängföremål. Kontroll av diametermätningen genom korsklavning av provträd samt uppmätning av avståndet mellan släplinorna under linjetaxeringens gang verkställdes även av klavförarna pä förmannens order. Å provytorna utfördes stamräkningen samt korsklavningen och borrningen av provlräden. Linje matar na utförde den fortlöpande linjemätningen och svarade för alt pålar utsattes i enlighet med instruktionen. Vid arbetet på provytorna fingo linjemätarna i regel kontrollera att inga träd blevo bortglömda vid stamräkningen. Pä reklangelprovytorna hade de därvid till uppgift all särskilt iakttaga kantträden. Sedan cirkelprovytorna började tillämpas, ålåg det i regel linjemätarna att medelst mätstången angiva cirkelns omfattning. En av linjemätarna svarade dessutom i regel för att utfallande provlräd markerades med provträdslapp och biträdde sedan höjdmätaren med mätstången. Den andra linjemätaren var under provträdstagningen sysselsatt med utsättandet av pålar samt försåg dessa med föreskriven beteckning. Bärarna hade att ordna för lagets logi, matlagning och proviantering samt att ombesörja transport av utrustningen. De följde i regel ej taxeringslaget under dagen. Varje morgon, innan arbetet igångsattes, fingo de av lagledaren uppgift om, hur långt taxeringslaget beräknade hinna under dagens lopp, och de hade sedan att med ledning av karta pä bästa sätt taga sig fram till mötesplatsen. I ödemarkerna måste de härvid bära utrustningen jämte proviant för flera dagar pä ryggen. Deras orienteringsförmåga och uthållighet ställdes dä ofta på stora prov. För att minska provianteringssvårigheterna erhöll nämnden tillstånd att för taxeringslagens räkning inköpa vakuumtorkad proviant, som under krigsåren annars helt var förbehållen de militära förbanden. Denna proviant minskade genom sin ringa vikt betydligt bärarnas bördor.

69 En annan för fältarbetet mycket ändamålsenlig utrustning voro de tält, som ställdes till taxeringslagens disposition. Under föregående riksskogstaxering; åren 1923—1929 användes I l - m a n s tält. Då det emellertid många gånger ä r svårt att finna lämplig tältplats för så stora tält, beslöt nämnden anskaffa mindre tält. Varje lag utrustades sålunda med två 6-mans tält och ett 4-mans tält. Dessa visade sig också mycket lämpliga, då bärarna dels hade lättareatt fördela bördorna sinsemellan, dels utan svårighet kunde finna lämpliga tältplatser för de små tälten. I trakter med rikligt vägnät underlättades bärarnas arbete betydligt genom användning av transportcyklar med släpvagn.

Arbetet i övrigt. För ett gott resultat av taxeringsarbetet fordras ett vältrimmat taxeringslag, där varje deltagare i detalj behärskar sin uppgift. De under krigsåren ofta förekommande inkallelserna till militärtjänstgöring medförde därför svåra avbräck i arbetet, dä ovant folk allt som oftast måste rekrytera lagen. Under taxeringen av Jämtland år 1939 måste en del taxeringslag helt upplösas, då lagledarna fingo mobiliseringsorder. Under de därpå följande åren erhöllo emellertid lagledarna anstånd med inkallelse till militärtjänstgöring under den tid, fältarbetet pågick. Ombyte av övrig personal inom taxeringslagen på grund av inkallelser har emellertid skett i stor utsträckning varje sommar sedan år 1939. Svårigheter med provianteringen ha naturligtvis även uppstått för taxeringslagen under krigsåren. Livsmedelskommissionen tilldelade emellertid den vid fältarbetet anställda personalen samma extra tilldelning av livsmedel, som tillkom skogsarbetare. Även i fråga om inköpsrätt av skodon och textilvaror jämställdes personalen med denna yrkesgrupp.

Taxeringslagens utrustning. 2 ex. Instruktioner Erforderligt antal arbetskartor och generalstabskarla över lagtrakten 4 st. Tillväxtborrar (400, 300, 200, 100 mm) 2 ,, Barkmätare (Skogsforskningsinstitutets modell) 2 „ Höjdmätare ("Christens") 1 „ Höjdbarometer 4 ,, Klavar med nonie (3 st. 45 cm, 1 st. 60 cm) 3 „ Måttband, 20 m

1 st. Måttband, 15 ni 1 ,, ,, , 2 m 2 Kompasser med speglar (' Stella" och "Silva") 1 Kompass utan spegel ("Silva") 1 Korstavla med kula och doppsko 6 Mätpinnar 2 Handyxor 2 ,, Eggskydd till yxor 1 5 meters mätstäng (3-delad) 4 Märkdosor, plåt (Klappalätt) 1 Märkpåse, läder ,, 1 ,, Tratt för rödfärg 2 ,, Kart fodral 1 Rodoidskiva, graderad för mätii. av längder på karta 3 Rodoidskivor, graderade för mätn. av borrspån (sid. 64) 3 ,, Ryggsäckar (tvä med och en utan mes) 2 Transportcyklar jämte 1 st. släpvagn 2 ,, Materialväskor 2 Bärmesar 2 ,, Signalhorn 1 Sigill 2 Förbandsväskor (1 större och 1 mindre) 3 ,, Presenningar 3 Tält (tvä 6-mans och ett 4-mans) 1 Blankettväska av läder 1 ,, Borrspånsväska av läder o ,, Vita skjortor (för kompassgångaren och lindragaren under : ilgjakts??

5 5

55 55

5 J

55 Dessutom utrustades lagen med en första omgång av följande förbrukningsartiklar: blanketter och borrspånshylsor, blyerts- och anilinpennor, svartoch blåkritor, radergummi, häftstift, första förband, gasbindor, vaselin till verktygen samt prepareringsmedel för blanketter vid regnväder. Ovanstående utrustning kompletterades därefter i mån av behov genom rekvisition av lagledaren. Denne tillställdes dessutom vid fältarbetets början kontanta penningmedel för bestridande av utgifterna vid arbetets igångsättande. Härutöver försågs han med en postsparbanksbok med insatta 1 000 kronor, vilket belopp skulle utgöra en reserv, som av lagledaren fick disponeras för lagets räkning endast i händelse från kontoret rekvirerade medel icke anlände på beräknad tid. Förutom ovanstående material var varje man i taxeringslaget försedd med personlig utrustning såsom filt eller sovsäck, gummistövlar, ombyte av kläder

och skodon, matbestick, tallrik och mugg, toalettartiklar och ryggsäck. Dessa sina tillhörigheter jämte för arbetet erforderliga instrument måste varje man föra med sig under taxeringens gång. Annan utrustning, som ej behövdes för det fortlöpande arbetet, liksom helgdagskläder och dylikt, sändes genom lagledarens försorg per järnväg eller buss till den ort, dit laget beräknade anlända vid veckans slut. En del av utrustningen, såsom tält, blanketter, rödfärg m. m. samt den av laget gemensamt inköpta uppsättningen av kokkärl medfördes av bärarna. Beträffande den av nämnden tillhandahållna utrustningen kan ytterligare anföras. Kartmaterialet bestod av topografiska kartor, på vilka taxeringslinjerna voro inlagda. För alt underlätta kartornas handhavande ute i marken klistrades kartbladen ihop och skars upp mellan taxeringslinjerna i löpande, smala band, å vilka respektive linjer kunde följas allt under det taxeringen framskred. Pä dessa arbetskartor voro rågångar mellan kronoskogar, övriga allmänna skogar, bolagsskogar och övriga enskilda skogar inlagda. Inom de län. där gräns enligt allmänna skogsvårdslagen bestämts för skyddsskogsområde och svårföryngrat område, voro även dessa gränser markerade på kartan. Uppgifter om dessa rågångar och gränser ha erhållits genom domänverket, skogsvårdsstyrelserna och skogsbolagen. Markeringen pä kartorna av de olika rågångarna och gränserna har skett genom färgbeteckningar (sid. 34). För att underlätta fältarbetet voro på arbetskartorna läget av skogskojor och båtplatser även inlagda. Uppgifter härom ha erhållits av domänverkets och skogsbolagens tjänstemän. För de skogskojor, som voro belägna inom 3 km frän laxeringslinjerna, lämnades dessutom uppgift om var nyckel kunde erhållas. Dessa uppgifter voro lagledarna till god hjälp vid planläggning av lagets arbete >ch förläggning. Registreringen av alla de uppgifter, som skulle redovisas under fältarbetet, underlättades i hög grad genom ändamålsenliga blanketter. Många av de observationer, som gjordes på provytorna, kunde t. ex. registreras endast genom att korsa vissa ord på provyteprotokollet (sid. 173). Formuleringen avdelta protokoll bidrog även till att påminna lagledaren om alla de observationer, som skulle göras.

Lagtrakter. Det för arbetssäsongen bestämda taxeringsområdet uppdelades i lagtrakter, varvid i första hand kommunikationsleder och större vattendrag fingo utgöra traktgränser. Lagtrakternas storlek och antal bestämdes med hänsyn till alt taxeringen måste utföras under den årstid, då markvegetationen tydligt kunde iakttagas. Där sä var möjligt, utformades lagtrakterna så, alt taxerings-

linjernas längd motsvarade ungefär en veckas arbete d. v. s. 3 å 4 mil. Då taxeringarna utfördes i ödemarker, fingo lagen härigenom i regel möjlighet att vid helgerna uppsöka bebyggda trakter för proviantering m. m. Under taxeringen av Västernorrlands och Jämtlands län tilldelades varje taxeringslag en enda sammanhängande lagtrakt, omfattande en linjelängd av ca 40 mil. Då emellertid olika lagledare kunna hava skilda uppfattningar i vissa bedömningsfrågor, förelåg risken att ett så relativt stort sammanhängande område av ett län, som en lagtrakt utgör, kunde vara något olika bedömt i t. ex. bonitetsavseende än angränsande lagtrakt. Risken för detta framträdde särskilt starkt, dä riksskogstaxeringen kom att lämna uppgifter för fastighetstaxeringsdistrikt, som i storleksordning och belägenhet kunde motsvara en enda lagtrakt. På grund härav tilldelades varje lag vid taxeringen av övriga län två från varandra vitt skilda trakter. Härigenom kommo uppgifterna för varje fastighetstaxeringsdistrikt eller liknande område att utgöra medeltal av flera lagledares uppskattningar. En annan betydelsefull fördel med dessa mindre lagtrakter var att taxeringslagen blevo mer samlade, varigenom kontrollen av arbetet underlättades.

Kontroll av fältarbetet. Med ledning av de rapporter och resplaner, som varje vecka insändes till nämndens kontor, uppsökte överledaren för fältarbetet vid upprepade tillfällen under varje sommar samtliga taxeringslag. Lokaliseringen av lagen underlättades genom att pålar uppsattes, där taxeringslinjerna korsade landsvägarna, varjämte överledaren liksom taxeringslagen voro försedda med signalhorn. Dessa inspektioner gingo dels ut på kontroll av redan gjorda taxeringar, dels på att söka åstadkomma enhetlighet i bedömningsfrågor hos de olika lagledarna. Kontrollen utfördes dels genom att följa taxeringslaget i dess arbete, dels genom att verkställa omtaxering av vissa 2-km sträckor och provytor. Under taxeringen aren 1938—1941 utfördes kontrollen endast av överledaren för fältarbetet. Dä emellertid dennes arbetsbörda under de följande åren ej tillät en fortlöpande kontroll ute i fältet, förordnades en av de förutvarande lagledarna till inspektör. Endast i enstaka fall föranledde dessa kontroller allvarligare anmärkningar. Omtaxeringen av 2-km sträckor, varvid särskild vikt lades vid kontroll av stamräkningen och klavningen, gåvo alltid mycket goda resultat. Exempel på denna omtaxering lämnas i tab. 14.

— Os O* co i ^ t co co I

co i n —< o o i co ro I

-rfco-H ro co i co co I

co co o o as —i i1 n I

a ~* cs —' C>> I T»< **i ~ T

i n - ^ -H N N I CO CO co co

+

CO r « -H

+

co co o

cocoo

-*in—i

+

O Cl Ci in IO _ L

*•* t> ••* -sf CO j

a a co -H CN _L

—i o *-i CO CO I

—< —' o CN O*

in co ci CO CO |

•» x •*

co oo in co <N i

oo —i co n t 1

iflois in in i

(J.J^-H

„., co ci

w ooo

in x co

—I i-H O

>-l ^H O

t > Cs c»

I f i C7> Tf >o O _|_

+

co <> TJ< in O I CM W I

cs o* co

Ct Ci i

00 C i CO

-H O I TJ1 - ^ I

°

X3 B «

o? a

I

+ co oo o» co co i

O-d-ri r^-*t> O — J_

oo t-~ o os CS OS

§5+

i n o i D o t ^ i

i f O ' f oor^-H

• * CS "O cb - ^ • -

<M t - >0 ösÄcö

oo - * co i> oo _£_

^< t ^ CO

3 O+ O t ^ t~» -H <o a CO CO _ j _

O <N r^

P C CO

- O W O O 4 . S " OJ I Os O i^

£+

°2 o

•o CÖ

©

i TO

x c .5 H

a c CÖ o

o 4i

.5 — 'fco"H > 'E o C ^

> <

— c

a

c

cö o cu O Jj ^ 'to C ' > 'C o >

o^<

s

'3D C > 'C o >

•M to C

ro o

X

2 oo !_3 § S

0 CÖ

2os>

§co gi

*J as

.2

c

c;

c

c ig ^ bo c >

'2 o > O £ <

CO

c

toc 't, o

> >

Ln

CO

o ^ > P* OS J _ ,

SCS>

§^cc° I-H

—

fl O CO fi ^^ •r- *> £3 to C >

'E o > C £<

E Ä

74 ra S a> A É Ä 5 -ö b 3 tS 5 -2 — o > °— tas . "C ^ 6 0 —• <-< 4^ ^ t. > cö cs "C C -0

>

-T a

goCÖ

c fr. ^_

» f i l s

o ti

£p

CO ^

&

<

~

as -a

1»

M

a

"O 6D

60 S 60 44 co

0 fco • - co "S ™ .2 t,

as

CS

co

^

C

ta

—>

t - cö CÖ

C3

O

_

1^

0*

ras

••

-*

in

CO

t^

CM

!

>.-;

lO

ifl

in

t—

a

00 LO

cö cö cö

•-* "0

'

T "

CO CM - J

H

•—

'

• -

- 1

Tj<

in

in

in

m

CO OS

"-* Cs

T.

CS CO

CO O.

? i > i n cö

i>

*•

os

-*

CS

l> Cs

O CS

06 O CS

CO CS

—1 CS

OS X

Cs

O Ifi l^

TT Tt< 0

-rf a OJ

CS O O*

CO in

?;

0 "er

0 —>

t^

as . *i 6 0 cö co n TO c 6c 0 ° > > • - ra C C TO

00 T'

r»

0 CO

-^

O CO

0 os.

,

_

CO OS in

« c « b. O . « 3 S

cö 60

6 0 * 0 42

•*

-

a.

32 0 å

as co

> 42 C

"2 CO

B ra cö 60 CO -0 to <D

0 CO

6iD

CO

1H

i O LO

, CÖ

CO " * CO CO

— "3

1 „^ „i. fr. e 02 1 co as _ as C as f- *? 5P^3 co

b

I

X

as co

e

a

_

a

O

in CO |

5c

-r

as as 42 co

*-. B

^r

-

> ->->

:CÖ

-C)

t

44 •£

0 t. t. 0 44 os as - ^ co O, >

0 i n cs L O co a a a

a

*1 bs

i co 60

in

^~.

in CO os 0»

• 0

2 60 Q

S i c ra

—

T3

cö

co

co

fr-

S

• *

|

„

in

42 ,

CÖ

t

*-; ifi

r

-f

r^ CO

Tf O

X

1 -

<N

0 O

—1 0 c.

X

00 ifl

0 co t^

tÖ

CO t^ CO

0 a

in

CO

X

c? t>

t> 0> 00

00 CO CO

O

t^

1-1

-* X

-

cs

in

CO

O

Ci

CO

in

i-H

CO

os

CO

os

CO

[^

-1

> -a

« S 5 > -0

CS

TO "O 4«j O :~ 3 C :C fe ^ < - j c/j C * ^

H

c £ 0 s 2

-< a.-e "^ c to

C

«

-

"

"O

1 *-

«->

_

B

a ?

a

S1*

_,

os

a

|

"

5 «.2~ 0

os CO

0 4= 0 b »CÖ

CO CO CO

-0

5 CO

co 60 C b

>

as X co

CO CO CS

H

—

:CÖ

1 fl) S O

.

(fl C

2 6c°« £

c

« c 5 -a

co -O s-, -O 42 5 os

[>

T :3

-0

S

m

in

G

5 S 8>SP "CO

T*

a

-"4

CO ^

*"

fs

. C ^

4:

1—1

CO 60

fr.

£ 47* :rs

1 3X A> § = cd r

P

,>

CS CO

os

0 -

s g - f :> cC

=C3 4-; X » a

C 0

ca

g 8«2 TI

••a

fl fros ft

CS :CS co 4 4

os

tes

0 0*

CS

CS

— —

CS

—

£ 3? o ^

1~)

Arbetsprestationer vid fältarbetet. Enligt instruktionen skulle arbetstiden inklusive gångtid och högst 1 Vs timmes raster för mållid och vila utgöra i genomsnitt minst 10 timmar per dygn. Arbetstidens längd varierade dock mycket under olika dagar, då taxeringslagen i allmänhet avpassade dagsmarscherna efter inkvarteringsmöjligheterna. När taxeringen gick fram genom ödemarker, förlängdes arbetstiden utöver den ordinarie tiden ofta flera dagar i följd. Den intjänta tiden uttogs sedan i form av ledighet. Den ordinarie arbetstiden gällde endast för hantlangarna i taxeringslagen. Av lagledaren och förmannen erfordrades ytterligare några timmars arbete varje dag, då de efter taxeringsarbetets slut måste använda kvällstimmarna för att ordna och samla de under dagens lopp förda protokollen och insamlade borrspånen. Lagledaren hade därjämte att planlägga följande dags arbete, föra arbetsjournal samt insända material och rapporter till kontoret. De arbetsprestationer, som utfördes under fältarbetet, varierade rätt mycket för olika taxeringslag och även för olika år. För att varje sommars taxering skulle avslutas vid ungefär samma tidpunkt, utformades lagtrakternas storlek huvudsakligen med hänsyn till den beräknade prestationsförmågan hos skilda lagledare, varjämte reservtrakter utlades och taxerades av de lag, som avslutade sina ordinarie trakter tidigare än övriga. Antalet taxeringslag och av dem utförda prestationer under olika år äro angivna i tab. 15. Av tabellen framgår att prestationerna, mätt i antal taxerade kilometer per dag, var högre vid den föregående taxeringen än vid den senare. Siffrorna äro emellertid ej fullt jämförbara, då arbetet bedrivits på olika sätt och dessutom många nya observationsinoment tillkommit under den senare taxeringen, framför allt sådana, som äro knutna till provytorna. Under förutsättning att samma mätningar och observationer skulle utföras under en ren linjetaxering, såsom den föregående riksskogstaxeringen och en kombinerad linje- och provytetaxering, som nu tillämpats, medför den senare metoden större lidsutdräkt. Arbetet kan nämligen ej fortlöpa på samma sätt, då linjetaxeringen måste avbrytas vid varje provyta; en tidsödande utläggning och uppmätning av provytorna skall ske, varjämte i ryggsäckar nedpackade instrument måste framtagas. Prestationsförmågan vid en ren provytetaxering återigen torde ej avvika i större grad från den vid en kombinerad provyte- och linjetaxering. Enda tillfället att göra en sådan jämförelse hade nämnden vid vedskogsinventeringen i Örebro län hösten 1942. Virkesförrådet uppskattades då endast genom provytetaxering, under det arealredovisning verkställdes utefter taxeringslinjer. Medeltalet av de härvid tjänstgörande sex taxeringslagens prestationer, mätt i antal kilometer per verklig arbetsdag, omräknad att gälla 10 timmar mot i fältet tillämpade 8 timmar, utgjorde 6,6 km mot 5,2 vid riks-

76 skogstaxeringen av Gävleborgs län samma år. Fullt jämförbara äro emellertid ej dessa tal, då vid vedskogsinventeringen ej gjordes lika omfattande observationer å provytorna som under riksskogstaxeringen, varjämte inom Örebro län åtta ytor utlades per 2-km mot sex i Gävleborgs län. Dessutom bör vid jämförelsen hänsyn tagas till, att taxeringslagen vid vedskogsinventeringen endast utgjordes av fyra man mot vid riksskogstaxeringen åtta. Provytornas form, storlek och antal inverka helt naturligt även på prestationerna. Under riksskogstaxeringen 1938—1940 användes endast rektangelprovytor. Vid 1941 års taxering hade ytorna denna utformning endast inom Västerbottens lappmark, under det att cirkelprovytor kommo till användning inom kustlanden av Västerbottens och Norrbottens län. Omfattande tidsstudier ha gjorts över utläggning och uppskattning av provytor. Dessa undersökningar började vid taxeringen av Jämtlands län år 1939 och avsågo då rektangelprovytor med en areal av 10 X 20 meter. Tidsåtgången i medeltal för ytor med olika antal provträd framgår av följande sammanställning. Antal provträd å provytorna

0 Antal provvtor Medeltid per yta i minuter och sekunder

102 7-04

1—3

4—6

7—9

10 +

Samtliga

11-52

18-22

26-11

37-03

14-30

Vid dessa tidsstudier utröntes därjämte att undersökningen av ett provlräd tog en tid av 2 minuter. Under taxeringen av Västerbottens län år 1941 gjordes ytterligare tidsstudier, som då omfattade både rektangelytor och cirkelytor. Rektangelytorna hade samma utformning som under år 1938 (10 X 20 meter eller 200 m 2 ), under det cirkelytorna omfattade en areal av 100 m 2 (radie = 5,64 meter). Resultatet av denna undersökning visas i följande tabell.

Rekiangelylor Antal ytor Tid per yta min. o. sek.

Antal provträd inklusive extra

provträd

51 1053

43 1320

24 24 1645 20 25

6 59

8 58

Cirkelylor Antal ytor 249 Tid per yta min. o. sek. 525

77 1055

18 10 2 20 50 24 36 22 20

8 1 1845 28 00

10 Samtliga

2 4 3030 29 00

233 1530

711 8oo

Vid dessa undersökningar har tiden för provytetaxeringen räknats från det mätpinnen under linjemätningen utsattes vid den påle, invid vilken ytan skulle utsättas, intill tidpunkten, då linjemätningen åter igångsattes efter avslutandet av arbetet på provytan.

77 Som framgår av ovanstående sammanställning är den tid, som erfordras för utläggning och uppskattning av en rektangelprovyta i stort sett densamma, som åtgår för två cirkelprovytor med hälften så stort antal träd som på rektangelytan. En jämförelse mellan tidsåtgången för de skilda slagen av provytor har även erhållits genom att beräkna medelprestationen per effektiv arbetstimme för dels de taxeringslag, som tillämpat rektangelprovytor, dels de, som använt cirkelprovytor. Det förstnämnda slaget av ytor utlades till ett antal av 4 st. per 2-km och cirkelprovytorna till 8 st., varigenom den sammanlagda provytearealen uppgick till 800 m 2 per 2-km för bägge slagen av ytor. Prestationerna räknades under tiden från taxeringens igångsättande på morgonen till dess avslutning på kvällen. Resultatet av denna undersökning visade, att prestationerna varierade mellan 0,53—0.75 km per timme för sju taxeringslag, som använt rektangelytor och mellan 0,r>i—0,68 km för fyra lag, som tillämpat cirkelytor. En dylik jämförelse lider dock av den svagheten, att de olika taxeringslagens trakter kunna vara av olika karaktär, varjämte lagens arbetsförmåga kan variera. Av resultaten framgår, att under den angivna förutsättningen beträffande antalet utlagda provytor per 2-km sträcka någon större skillnad i tidsåtgången ej uppstår, om rektangelprovytor eller cirkelprovytor användas. Efter taxeringens avslutande år 1941 gjordes särskilda undersökningar i fältet för att avgöra lämpligaste utformningen av provytorna. Härvid jämfördes kvadratytor om 200 m 2 med dubbelytor, bestående av två stycken cirkelytor med 5 meters radie, vilkas centrum förlades till vardera ändpunkten av ett 20 meters måttband. Dessa två cirkelytor, med en sammanlagd areal av 157 in2, betraktades härvid som en provyta. Omfattande tidsstudier visade en tidsåtgång av i medeltal 7 minuter vid utläggandet och uppklavningen av den sistnämnda typen av ytor, under det att för kvadratytorna åtgick en tid av i medeltal 13 minuter. Även om hänsyn tages till kvadratytornas större areal medföra cirkelytorna likväl en påtaglig tidsvinst. Då därtill kommer att samma tveksamhet ej behöver uppstå beträffande kantträden om cirkelprovytor tillämpas som vid rektangelprovytor, har nämnden under de följande årens taxeringar övergått att taxera medelst cirkelprovytor. Beträffande arbetsprestationerna under skilda taxeringsår framgår av tab. 15 att den lägsta prestationen, mätt i antalet taxerade kilometer per dag, utfördes år 1938 i Västernorrlands län och den därefter lägsta år 1942 i Gävleborgs län. Även vid den föregående riksskogstaxeringen var prestationen inom dessa län lägre än inom övriga norrlandslän. Det förhållandevis låga arbetsresultatet inom Västernorrlands län beror på att länets topografi orsakade stora svårigheter vid taxeringens utförande. Inom Gävleborgs län sammanhänger de relativt låga prestationerna med det högre virkesförrådet därstädes.

78 Kostnader för fältarbetet. Den sammanlagda kostnaden för riksskogstaxeringens fältarbeten fram till den 1 juli 1943 har uppgått till 668 339:99 kronor. I denna summa ingår inköpspriset, 5 148:88 kronor, för en år 1943 inköpt bil. avsedd för inspektionsresorna. Av tab. 16 framgår att av den totala kostnaden kommer 78 % på taxeringslagen, under det att ledning och kontroll av fältarbetet drog 10 °/o och materiel m. m. 12 %>. Avlöningen till personalen vid fältarbetet varierade under olika ar. Lagledare och förmän anställdes mot månadslön, varjämte de erhöllo rese- och traktamentsersättning. Övrig personal tjänstgjorde mot dagarvode och erhöll dessutom ersättning för resekostnader från hemorten till arbetsplatsen och åter under förutsättning, att de deltogo i arbetet under hela säsongen. Under åren 1938—1941 utbetalades full dagpenning även för sön- och helgdagar. Under därpå följande år erhöllo endast härarna full lön för helgdagarna. under det att övrig dagavlönad personal betalades med halv dagpenning. Månadslön för lagledare med jägmästar- eller forstmästarexamen uppgick till 400—500 kronor. Skogsmästare eller skogvaktare erhöllo som lagledare 350—400 kronor. Förmännen betalades med 200—275 kronor per manad. Dagarvodet till övriga taxeringsdeltagare, som fyllt 18 ar. uppgick I ill följande belopp under de olika åren. Ar Kronor

1938 9: 33 (1924) (6:50)

1939 8: 75 (1925) (6:00)

1940 9: 33 (1925) (6:00)

1941 9: 92 (1925—26) (7:00)

1942 10: 30 (1926) (5:50)

Dessa löner avse medeltalet för en arbetsdag under veckan, varvid hänsyn tagits till det under sön- och helgdagar utgående arvodet. För arbetare under 18 år har i regel utbetalats en lön, som med 1—2 kronor understiger ovan angivna. Siffrorna inom parentes angiva den lön, som beräknats till hantlangare vid föregående riksskogstaxering av motsvarande områden. Totala kostnaden för fältarbetet under åren 1938—1942 per km uppmätt linjelängd har uppgått till 32: 19 kronor. Motsvarande kostnad för riksskogstaxeringen åren 1923—1929 utgjorde endast 18:37 kronor. Denna väsentliga stegring av kostnaderna beror till största delen på den löneförhöjning, som skett sedan föregående taxering. Som tidigare framhållits ha emellertid under den senare riksskogstaxeringen mer ingående observationer verkställts än under den föregående, vilket medfört en lägre prestation per arbetsdag och därigenom orsakat en stegring av kostnaden per km. Särskilt har antalet provträd betydligt ökats.

<S()

Detta föranledde nämnden, att genom tidsstudier göra en specialundersökning rörande den kostnad, som kunde anses belöpa sig på varje provträd. Som förut framhållits har den tid, som varje provträd fördröjer hela taxeringslagets arbete, beräknats till 2 minuter, vilket medför en kostnad vid insamlande av de uppgifter, som registreras för ett provträd av ca 50 öre. Häri ingår dock icke mätning av radietillväxten, vilken utfördes på kontoret. Då denna omfattar icke mindre än fyra olika tillväxtperioder jämte uträknandet av trädets ålder, har kostnaden för denna mätning uppgått till ca 20 öre per borrspån. De utgifter, som belöpa sig på det egentliga taxeringsarbetet — avlöningar och traktamentsersättningar till personalen i taxeringslagen, frånsett bärare — ha under åren 1938—1942 uppgått till 421 303: 55 kronor eller i medeltal per km uppmätt linjelängd 21: 77 kronor. Vid den vedskogsinventering, som nämnden år 1942 utförde i Örebro län, uppgick motsvarande kostnad endast till 12: 63 kronor. Som förut framhållits uppskattades virkesförrådet då endast genom provytetaxering, och varje taxeringslag bestod endast av fyra man. Under de skilda taxeringsåren har kostnaden för det egentliga taxeringsarbetet per km uppmätt linjelängd uppgått till följande belopp: Taxeringsår:

1942 Kronor per km

24:77

18:14

18:83

22:05

26:21

Den stora variationen under olika år i denna kostnad per km beror, förutom på skillnaden i prestationer, på de löneförändringar, som skett. Räknas med medeltalet av avlöningarna för hantlangarna under de olika åren (9: 53 kronor per dag) uppgår kostnaden per km till följande belopp under respektive år: 25: 09, 19: 20, 19: 07, 21: 48 och 25: 02 kronor. Den kvarstående skillnaden i kostnaden per km för olika år sammanhänger bl. a. med alt antalet undersökta provträd per km varierar de olika åren. Största antalet provträd per km insamlades de första och sista taxeringsåren (tab. 15). Per km 2 total landareal exklusive fjäll har det egentliga taxeringsarbelet kostat 2: 78 kronor och per km 2 skogsmark 3: 84 kronor.

81 Kap. V. Metoder för härledning av kubikmassa och tillväxt. I likhet med den tidigare utförda riksskogstaxeringen har kubikmassans beräkning grundats på individuellt kuberade provträd. De genomsnittliga kuberingstal, som framlagts för skilda trädslag och diameterklasser, ha sålunda erhållits genom att dividera samtliga provträds kubikmassor av visst trädslag inom den ifrågavarande diameterklassen med antalet provträd inom denna grupp. I fråga om uppskattningen av det enskilda provträdets kubikmassa ha dock helt skilda metoder tillämpats under de båda taxeringarna. Vid den tidigare taxeringen beräknades de enskilda provträdens kubikmassor med ledning av J o n s o n s massatabeller, varvid följande avrundningar tillämpades. Diametern, som inmätts på närmaste hela mm, avrundades för träd över 20 cm till närmaste hela cm och för klenare träd till närmaste halva cm. Trädhöjderna angåvos under fältarbetet för träd med en höjd av 10 meter och däröver med avrundning till närmaste hela meter och för lägre träd till närmaste halva meter. Höjdbestämningen avsåg höjd över stubbe. Den ur formpunktshöjden härledda formkvoten avrundades till närmaste formklass enligt en klassindelning från 0,soo till 0,soo med en klassvidd av 0,025 enheter. Kuberingen verkställdes inom bark. För härledning av kubikmassan på bark framlades tilläggsprocenter för bark, vilka icke beräknades för de enskilda provträden var för sig, utan endast bestämdes för de gruppmedeltal, i vilka provträdens genomsnittliga kubikmassa inom bark redovisades. Tilläggsprocenten för bark erhölls med ledning av vissa grafiska tablåer, som äro framlagda i den sammanfattande slutredogörelsen för förra riksskogstaxeringen (Statens offentliga utredningar 1932:26, sid. 135 —138). Under den nu utförda taxeringen ha de enskilda provträdens kubikmassor beräknats med ledning av kuberingsfunktioner, framlagda av N ä s l u n d (jfr M a n f r e d N ä s l u n d : Funktioner och tabeller för kubering avstående träd. Tall, gran och björk i norra Sverige. Medd. från Statens skogsförsöksanstalt. Häfte 32, nr 4). Den av N ä s l u n d utarbetade metoden för kubikmassans härledning stöder sig på mätning av trädens diameter, barktjocklek, höjd och krongräns. För att underlätta kuberingen ha tabeller upprättats över funktionerna (sid. 102—103). Diametern å träd över 10 cm har härvid avrundats till jämna 6

82 mm efter vissa bestämda regler. Trädets och krongränsens höjder angåvos under fältarbetet för mått över 10 meter på hel meter, för mått mellan 5 och 10 meter på halv meter och för mått under 5 meter på dm. Höjdbestämningarna avsågo trädets och krongränsens höjd över markytan. I syfte att tillfredsställa olika taxeringsbehov har N ä s l u n d härlett dels enkla funktioner, som endast fordra kännedom om trädets diameter och höjd samt för kubering inom bark dubbel barktjocklek vid brösthöjd, dels noggrannare och mer arbetskrävande funktioner för träd över 5 cm vid brösthöjd, som dessutom fordra kännedom om krongränsens höjd över marken samt i vissa fall även för härledning av kubikmassa med bark dubbel barktjocklek vid brösthöjd. För träd över 5 cm vid brösthöjd har nämnden för tall och gran tillämpat följande funktioner, vilka fordra kännedom om krongränsens höjd över marken, varvid inom parentes angivits den funktionsbeteckning, som finnes angiven i nyssnämnda avhandling av N ä s 1 u n d. På bark. Tall v = 0,1018 d2 + 0,03112 d2h + 0,007312 d2k— 0,002906 dhb ( 2) Gran v = 0,1102 d2 + 0,01648 d2h -f 0,005901 d2k + 0,01929 dh2 — 0,05565 h* (12) Under bark. Tall /; — 0,06059 d2 + 0,03153 d2h + 0,007919 d2k + 0,001773 dhb ( 7) Gran v = 0,1057 d2 -f 0,01658 d2h + 0,006267 d2k + 0,01782 dh2 — 0,04681 h2 (17) I funktionerna ingående beteckningar betyda: v — trädets kubikmassa över stubbe och på bark, respektive under bark angiven i dm 3 ; d — brösthöjdsdiameter på bark respektive under bark i cm; ii = trädets höjd över mark i m; k = krongränsens höjd över mark i m och b = dubbel barktjocklek vid brösthöjd uttryckt i m m . De funktioner, som använts för härledning av provlrädens kubikmassa vid taxeringen av Västernorrlands län år 1938, avvika något från de ovan angivna funktionerna, vilka utarbetats på grundval av ett sedan detta år kompletterat undersökningsmaterial med provträd från extrema beståndstyper i fjälltrakterna och kustbandet. För träd över 5 cm vid brösthöjd av björk tillämpade nämnden under de första åren, vid taxeringarna av Västernorrlands och Jämtlands län, de funktioner, som fordrade kännedom om krongränsens höjd över marken — i N ä s l u n d s avhandling angivna med beteckningarna (22) och (27). I samband med att nämnden beslöt att införa uppgiften om det enskilda prov-

83 trädets kubikmassa vid hålkorlsbearbetningen (jfr kap. VI), upptogs frågan angående möjligheten alt för björk tillämpa de av N å s l u n d angivna enklare formlerna, betecknade med (24) och (29) för kubikmassans bestämning, som äro betydligt mindre arbetskrävande. N ä s l u n d hade angivit,, att de större och mindre funktionerna endast för mera extrema värden på kronförhållandet och barkprocenten beräknades giva nämnvärt inbördes a v vikande resultat. Nämnden lät därför utföra en specialbearbetning av björk, grundad pa provträdsmaterial från Västernorrlands län. Utredningens slutresultat framgår av nedanstående sammanställning. Jämförelse

mellan kubikmedelstammar enligt funktion (27) och (29) bark samt (22) och (24) med bark för björk.

inom

Väster nor rlands Åldersklass

Diam.klass

Antal provträd

(27)

(29)

F u n k t i o n nr (27)-(29) (22) (27)

(24)

% I I I - IV

V—VI VII— VIII

10 20 30 10 20 30 10 20 30

143 63 6 41 73 8 11 27 6

46-76 196-4 506-7 59-76 212-8 452-7 49-31 217-0 ' 488-8

46-77 197-3 507-5 59-71 212-6 454-1 49-56 217-3 487-9

+ 0-02 + 0-46 + 0-16 — 0-08 — 0-09 + 0-31 -|- 0-51 + 0-14 — 0-18

län.

(22)-(24) (22)

% 56-07 231-4 597-0 71-19 252-2 547-3 59-45 259-8 580-8

56-34 232-3 1 596-1 j 71-42 251-9 ! 550-6 60-14 260-7 578-4

+ 0-48 -f 0-39 — 0-15 + 0-32 — 0-12 + 0-60 + 1-10 + 0-35 — 0-41

Av sammanställningen framgår att kubikmedelstammarnas kubikmassa enligt de skilda formlerna för provträd från skogsmark av bonitetsklass V r då provträden fördelats på ålders- och diameterklasser, icke visar större a v vikelse från varandra än något över 1 procent. Någon tendens till systematisk gång i avvikelserna kan icke heller sägas föreligga. Nämnden beslöt därför, att kubikmassans bestämning för björk över 5 cm vid brösthöjd skulle ske med ledning av följande formler, varvid inom parentes angives dessa formlers beteckning i ovannämnda publikation av N ä s1 u n d. På bark. Björk v = 0,03715 d2 + 0,02892 d2ll + 0,004983 dh2 Under

(24)

bark.

Björk v = 0,02703 d2 + 0,03023 d2h -f- 0,004346 dh2 (Beträffande de i funktionerna ingående beteckningarna se sid. 82.)

(29)

5 c

,

g

a ^

CCS

CJ5

w> c

.^

SS 5 c; ^

T3

*21

— :rt

—H C

c ^

^r

> E

lO

Ci

—1

0)

ol co

t

ec

c

-T iC

C

"'•

^

„

. :rt —— B

in TT

CJ

< £ 0-

'O

•>

0 C

f S Tt< CO 0 00 00

"•*

< £

+

00 co 0 0

&?

a

00 "

< c£

slag och lika diamete kubering metode r. An

> <JI

re •rt

+

C

re

£

Cc

6C

O :

C>

C

olika anvär

•S

., >-: ^fc ^ CS 0

inom 1924

0 E

^

rt 1

c Ht VI T) C cS

1 C >

to l>

0 lO

«s »o

to

co

r^

•—'

•—

LO t ^ ^ CO C i CO

«i *H »H

^

t-

0 CO CO

1 ro

-* i> •>* m

O T-

-H 1-*

.T!

&~

n

US

'.-5

O

rt

CC

•H

»-(

TT Ci rt

to

- H

Ci 00 0

Ci

f<5

0 00

X x

| 'a

t* O

O CO

O

co

-

m ro

1 'O

Ci

O O 00 m r>- 00

t-*

cc

t -

O

>c

0 US

Ci

co

co

CO

to

in

CO

v0

+

+

+

in

t o t^» C5 lO

1-1

tö in 0 co

O lO

to

-f

IQ

in

in Ci to

0 m

t^ m

Ö Ci —< i n to to

Ci CO ^f 0 0 in in

«

er»

co

Ci

rf

r<5 -i-

"*

+

w*

to

—1

+

+

^t

t~

OS »O

-*

"* 00

Oi to

in to 00 t ^ CO CO

t-» 0 O OS - * CO

<« e m ts 00 t > <*3 «

C5

o>

co co

CO Ci

t~

c

00 O

M

B

T f sO »H ^H

O

•>

00 00

O

m m

- r PH CO l O l > 00

i I >

l > Tf t o CO 00 0 0

i O -Q" —( O i 00 i >

-|-* -*

•0

c.

Oi

i n1

a

in

M • *

ro

O

rt

00 \o

t> in

Ci t^

ci

co co

0 CO

a

i>

co co

rö cj> ro vo in m

TT

rt

in

1 0

CM

OS T<

ro ro

rt

TT

"0

cs to

i-f

00 CM

ro

CO

© ro • * o* •* m ro ro

1-5

> rt

•0 T-

KS

T3

•g C

0 c*

<-

iev»? •3 1 10

n

•—1

B

—

•o

*a

+ t^

rt u <-,

1 — — C >

O

< £

<u

tt

O

t o U0 CO Ci C i CJ

lO Ci Ci

to -H Ci

O -^ Ci

OS Ci Ci

>

<N

to

^

co

* +

M

to

S

CO 0 0 <N - H rt >-H

T3

_L ifl

1-1

1 CD 1

+

O Oi

„ Ä

Ci

•*

c T) p-J :rt rt t-,

to

LO

+ e 0 m -* ro <s <S

^-

+

os

to un

00 05

n

rt

m

t© Ci

rt Ci

CO c i - < --i

er» "0 •3

:Ä

-^

•9|J3 rt 1

c >

< £

t>

s •a

•"•

X

+

»H

*4

— m c*

N 0 r*

1-1

to

^

<x>

rt —

Ci

+

+

Ci Ci

r- i

»o to

a

C-l

m

TJ<

rt rt

rt

^H

'*0

+

_J_

m 1-1 Oi 0 to

to -r Ci

US IT3

rt t~.

e>

«*

m m

+

0 0

•<* •>

rö 0

T}<

in ^<

ja

«

rt

-Q

w e> «s ef m -^

00 tö

tö in

-*

rf

rf

ci X )

a

xi

re A

rt X5

ci

-Q

«

C

"O

s A*

<H -O

delstan åren 1

E «o

s

cn

-a

3 -^ <rt II

»rt

s

s

0 T3

i?

17. inga

-

rt.

1 i-"

e g o

C \S

0 X!

+ E

C i irt T(" rt.

t-> rf

c

rt XI s

e

CÖ

TJ<

Ci

-.

»H 1—1

t> 0

CÖ C i in in

^-1

vO n<

0 0

rt

-^ Oi

,,

(N eN tN (S

1—1

+

K;

c^-

vo

O 0

<N C LO -"5"

• *

O' CO

ti-i

1t-

TJ

1—1

cö

t o 1-1

1 Ci 0

t-

sc

rt

to •rt

00 O •*

CO

C

0 »H

•H

+

+

0 CO

O^ ro O

CO Os i—1

co

Ci

O I-H <N e<s

cs cs rt Ci rt

Ci Ci

t-

J_

to «5

in

-"

tt o o

rf Ci TT

a in oi CM

C5

+

in

c<

0 to in

1-1

|

in to

CO CO Ci Ci

M

0 Ci

to

— •*

TT1

+

CO

o> O» (N

to

0 Tf

re 1

C

rt

Sv-«

s kubi ch 19

+

r^ H

0>

•O »H

00 CM CS

Ci

r-i Ci —1 rt

—' — rt

OS

< £

HB

g c 5 ci

1A

<s

uo

c

00 0 IH

vp

C3 1

ö --*1

|

t^

-H

O

t o CO CT> l O C» C i

"0

P-H KB rt t.

r~ Ci |0

CS

to

O

CJ t ö cs r>

T3

O

rt

-*

T<

a

s

•-

Ci

O rt -H

co

0.

c i co

Ci

t -

•O

1-1 Ös

5 JO CN «*-» O i

>

0 co

•*^

-c ,

C

rt

Ci

se

KB

0 -* -*

US 90

Ci '

•vP

—

O

'-O

Cl

"fl

_

j£

in

O 00 00 0

c-.

a

to as CN c

g

to 01

»H

— :rt "9 |x

•<

»H

1—

IH

M

(>J CO

g

C

-*

t>

O

1—1

Ci

Ci

+

(M

lO

• * $

"c5~lo~

"C

t,

.0

0 •"* O 00

fO 'O

'—1

>

"^ -t

O

M 0 Ci 00 co

fN fO

CO

M<

-•*

~rt 11

"0 1

X. "A a

o

s ^0 cN

7?.

e

-

m

rt

•

is c >i< °«

-1

c>

Ci

Sh

>

„

'O

cN X) 1

:: —

höjdomr ingå i u

t-

r^

/.

'• -

^>

to to

X

.c 0 co *0:

V

CJ5

s 0 rt O O

0 0 rf

co

.»a 0

:rt

s> ci

b

00 _2 to

a

s 0

0 co

v

m

-a

E2 1

H

•CD

.spä

A *: 0

1*

O O CO

0 0

:C3

rt C

c "5

co _2

DC

CO

O)

re

C

S

C

rt —*

rt E 0

rt. «

85 Funktionerna för björk ha tillämpats även på övriga lövträd. Då nämnden sålunda tillämpat en ny kuberingsmetod, har det ansetts nödvändigt att göra en jämförelse med det tidigare kuberingsförfarandet. Som tidigare framhållits har därför jämväl provträdets formpunktshöjd registrerats, varigenom kubikmassan kunnat härledas efter samma grunder som under förra taxeringen. Resultatet av denna jämförelse, som grundar sig på kubering av 4 975 provträd, framgår av tab. 11, sid. 56. För björk och övriga lövträd avser jämförelsen formpunktsmetoden och den större funktionen. Då någon systematisk tendens mellan den större och mindre funktionen för björk ej förefinnes och skillnaden för kubikmedelstammen enligt dessa olika funktioner är ytterst liten, kan jämförelsen även tjäna till ledning för bedömandet av formpunktsmetoden i förhållande till den mindre funktionen för björk. För tall och gran ha särskilda specialbearbetningar gjorts för att klargöra i vad mån en systematisk gång i avvikelsen mellan de olika kuberingsmetoderna skulle visa sig, om materialet uppdelades exempelvis på höjdområden eller efter åldersklasser. De provträd, som ligga till grund för resultatet i tabellen å sid. 56, vilken visar de genomsnittliga avvikelserna, som erhållits vid kubering enligt formpunktsmetoden och enligt funktionsmetoden av tall och gran inom skilda diameterklasser, ha i vidstående tabell 17 redovisats med fördelning på höjdområden. Av denna tabell framgår att träd från höjdlägen över 400 meter över havet visa ungefär samma avvikelse vid kubering enligt de båda metoderna som träd från höjdlägen under 300 meter eller 300—400 meter över havet. Någon tendens till större eller mindre avvikelse metoderna emellan, sedan materialet uppdelats på dessa höjdlägen, förefinnes icke. Tabell 18 visar provträdsmaterialet uppdelat på åldersklasser. Enär olika kvoter tillämpats vid provträdens uttagande för denna jämförelse inom de olika höjdområdena, har materialet reducerats att avse samma kvot inom dessa höjdlägen och inskränkts att gälla endast ägoslagen skogsmark och hagmark, varför provträdsmaterialet i detta fall endast uppgår till sammanlagt 1 821 stammar. I denna tabell kan icke spåras någon större eller mindre avvikelse inom en och samma diameterklass för vare sig tall eller gran vid lägre eller högre åldersklass. För småträdens kubering, varvid med småträd vid den tidigare taxeringen avsågs träd med en höjd understigande 4 meter och vid den nu pågående taxeringen träd under 5 cm vid brösthöjd, ha vid de båda taxeringarna tilllämpats skilda formler. Under den tidigare taxeringen tillämpades den av J o n s o n uppställda formeln: M = 0,2 1 (1 -f- B2),

c;

X) rt KB

tu

Cs

Rj

32 '5 "S : c ÖS

c

ft

S

in I -

>

-* ! < S OJ

tu

o

+

-:•<!? I

te

o in Ci rO Oi

"O ! Ö h,

o k, a. tu *Ö

'< <

a a — oo r» co

c:

— co i> to oo co

o o — c oo oo

—>

CO

in co

00 X '

o c co o X X

"C

ft.

tu

^ tu

+ to

o c?

ös

»o ft

I i

rt rt

©

00 oo

• ~ TT l> -T

- - 00 CO - T

i.o in

to to

eq

c-.

o to T CO

in in

t> i.O

— o in in

•o j «

J^

ft £

+

ös 3

CM

rt Ci CO Ci r f <N CO CO

CO

O Q Ci C

c

CO CO

CM

CS

CO o lA T

rt CS tO X

T

rt 2

Ci co in - T Ci Ci

Ci X Oi X Ci a

TT

>--; ^ -« Ci ~r ci

r« O

-t

— Ci o —•

x m co in co co

CO CO

»•».

.ft •c Ö rt c 5 o c *o

ON Oi

I rt i n —

OS C CO

—< o

— c

o

Ci

o

Ci o

M

•5

rt

o

Ol

o Oi Ci

Ci

Ci r f

o c» Ci

c* pi, c< c*

—

ft «o

ft •Sej

O

cs L. C >

i

.c

i - J —i

oo to O l>

ft

t*, rf

Oi

cs

cö Ci

J2

ft

O

ft ft

00 »5

*•—

>^

~

cc o

IS OS tu

"ft ft ^

oft

cö 2

o

-

_|_ i

vmt

m rf

< E-n — l >= —- ' - :

1O

—i

'•

?i

t ^ T"

*

Cl

_

-

O

—i

cs

-i" •

—

—

i^

o

-T^

- *

rj<

—i

"*

c"

xs! _

1 rtC *>> i o rf

_

'

CO CM

O

to O

CS

1 t>9

iö

rt rt i " '

_ ,

cö

i ^ _ . KB 1 " 9 Ä

O

t-

'

-•

< 2

CO 43

X) 1

1 ^° ! °^

-

co

in

< g

O

Ci

="• -

i

er-

i2

3 CO

CO

CO

CO CO

CO

CM

t -

O

CO o O rt

£< 1 CB 1

*o

-*

CO

r f

rt

i 00

•< £ : **

O O

in Ci Cl M

•

: sb c -r

~

Ci

a a

a —

-T

-f O

co — rf rf

CB —

»o r^

• ^

i

|

OO

~ tö ^f oc

fcO •rt

to

o

iÖ O

rf

i^

r f to CO CO

o — co co

co cö

>ra •H

cc

--

O

Cl

CC

CM

to

C l ös

—

O

C i cö o -^ in in

X

| t -

t > Cl C l CO Ci Cl

a a

rt

t—

t~~

X Ci

CO

C> i f l .n in

rt Cl

c i cs to O -^ Ci

CM

t^ rf C i CO Ci Ci

v-j

irj

Ci

Ci

rf

X

CM

in

CO CO X Oi

o o

t -

o

Ci

oo

C!

o

Cl

O

O

+

+

rt*

CM rt cs cs Oi X O O

+ •.-i

Ci

cs o to i n rt r f

CB -C

— +

cs

rt

Ci

-^

l CM

CO CO

X

rt US

!>

•fi

t~

Cl

co

-U

~.

(0 o

i-i

to to rt

r » cO rf

rf

rt Si

t—

r» i n rf rf

rt X!

in

CM •O

Ci CM

S?

c>

Ci to

-K rt

X t-» O o

CO CO

+

CM Oi

O o

—

cs o t~ to

-^ o o o

OS

CM

-K

rf

Ci

o 00

i n co rf rf

rt —

a

rt1

Ci

rt

CS

rt

Oi t-» CO CO

rt X}

cs cs O C5 t> in co co

a X2

+

e rf

co >rs

ro

co i n

'— r^

O

rt

•rt

C

o

o

in

CO CM

rt,

Öi ö

cs

+

M

,n

co 4-

CO

: rt 0 <rt !>.

Cl Cl

Ci Cl

o

+

^

Ci

co X

a

t.

1 1

^ 0>

c

Cl • r t

o

oo Ci

' rt

t -

>fS

i n !>• in o

a

.^

O*

' CS

in x in in

o c*

j

rt 05

Ci

^i

CM

:'. •C CM

cs to C l rtl O rt CO r f

00 Ci

rt

o o oo co C i OS Oi X

w

i \° 1

- r

+ "

Ci Ci Ci to

CD

M

„

j

I

db ci

C

-• L a I n

ö cö

Jif

cb

*••

rf 6 >n c i t^ X

t -

• ^

cö

-»

T'. rt

CS rt CO —' t> X

——!— -rf cs 1o

rf

-^ o — t> t o CO

o O

Ci Ci

i >?

co

CO

i n

I

o o cö O co co

t -

i

to rt Ci in

rf

co co

J

i

,

—

t^

in i

X Ci o X rf in o in to

O i rt

CS

CO

1 CM

'C

—i

Ci

CM

tö in Ci t o — Cl

oo CO

-^

— ' —' "-1 ^ cs co

o to

Cl

o o i> tö

C i c»

rf

CO

—< o

* i < £

Oi

l>

rt t— rf rf CO i n uO uO

x o

0 X

00 o os i n

to

Ci

cö Ös i n -rt X Oi

in i>

CO

r-» •rf

CO

Ci

co c

—

CO r f l > Oi

cb

OS

cb

--1 Xto Col

rf

rt

i

-i

: 1

M

CO

KS

"X

i

B CJ

ci ci C l ös CO t ^ CO r f

©

1 1

cs o lÖ CÖ OS r f X CS

CD

•Xi

1 Ci

< £ ! _

„

"

rH

-

—c

i

|

o

—' o >.-s X o X — o rf Ci Cl o

Oi

in i O —' X Oi

_ —

r

cö

\

t-,

< £!

—<

Oi

Ci

7t

Cl

C i Oi

j

"3

r~

1^

t H

3 i' j

lO

o

rt XJ

-

>

i>

< öc iH -c t. L_

"->

>

x i >

X

CO

C as

>

O

en

CB

rt> c

c

rtrt O

3 O

- x:

:« -o rt> > O s a f-

rt

t/i

rt,II rt.II T3

—

rtc C£

& 'C

as

CU

<<

fl 'u 01 X3

H

88 där M är kubikmassan inom bark i dm 3 och D brösthöjdsdiametern inom bark i centimeter. N ä s l u n d hade i samband med att han utarbetade kubikmassefunktionerna för träd över 5 cm även utarbetat särskilda funktioner för träd under 5 cm vid brösthöjd. De i N ä s l u n d s avhandling med beteckningar (5), (15) och (25) angivna formlerna tillämpades också för Västernorrlands och Jämtlands län, då uppgifterna avsågo kubikmassa på bark. För kubikmassan inom bark utarbetade N ä s l u n d vissa speciella funktioner, vilka angåvo kubikmassan under bark, då diametern på bark var känd. I samband med den omläggning av provträdens kubering vid hålkortsbearbetningen, som tidigare omnämnts, utarbetade N ä s l u n d nya, noggrannare funktioner för dessa träd under 5 cm vid brösthöjd. De framgå av nedanstående sammanställning. På bark. Tall V = 0,22 -f 0,08786 d2 + 0,03045 d2h + 0,002809 dh2 Gran v — 0,22 + 0,1150 d2 -f 0,01410 d2h + 0,01047 dh2 Björk V = 0,11 + 0,03940 d2 + 0,02758 d2h + 0,005313 dh2 Under bark. T a l l y = 0 , 1 5 + 0,05127 d2 + 0,03515 d2h + 0,003155 dll2 Gran v — 0,15 + 0,1069 d2 + 0,01511 d%h + 0,01082 dh2 Björk V = 0,075 + 0,03151 d2 + 0,02802 d2h + 0,005002 dh2 (Beträffande definitionerna på beteckningarna i formlerna, se sid. 82.) Då några mätningar av barktjockleken för träd under 5 cm vid brösthöjd ej verkställes under fältarbetet, är det emellertid nödvändigt att kunna överföra den på bark uppmätta diametern till diameter under bark. Detta har skett med hjälp av följande funktioner för de skilda trädslagen. Tall dib = 0,8994 ^ , , — 0 , 1 1 8 3 Gran dib = 0,9480 dpb —0,2067 Björk dib = 0 , 9 2 6 1 dpb — 0,0549, där dib betecknar diameter under bark i cm och dpb » » på » » » Vid bestämning av totala kubikmassan med fördelning på trädslag och diameterklasser härleddes vid 1923—29 års taxering endast genomsnittliga kubikmedelstammar oavsett ägoslag för skilda trädslag och diameterklasser, vilka sedan multiplicerades med respektive stamantal för erhållande av kubikmassan. Någon redovisning av stamantalet vid den löpande linjetaxeringen med fördelning på de skilda ägoslagen hade nämligen icke verkställts. Under den nu pågående taxeringen isärhölls stamantalet på ägoslagen skogsmark, fjällbarrskogsmark, övrig mark och inägojord. Skilda kuberingstalsserier ha också tillämpats för dessa ägoslag. I de förelöpande rapporterna

89 ha framlagts dels kuberingstalsserier avseende samtliga ägoslag för att möjliggöra jämförelse med de vid den tidigare taxeringen redovisade serierna, dels speciella serier för skogsmark, vilka senare serier angivits såväl på bark som under bark. Vid bestämning av virkesförråden för skogsmarken, tillhörande skilda skogsägarkategorier, ha dessutom utarbetats särskilda kuberingstalsserier för dessa olika kategorier. Dessa hava emellertid icke publicerats, men då såväl stamantal som kubikmassa finnes angiven, kunna de serier, som härvid använts, lätt härledas. I likhet med kubikmassans bestämning, som grundar sig på individuellt kuberade provträd, har beräkningen av tillväxten verkställts var för sig för varje provträd vid de båda taxeringarna. Diameterklassvis för skilda trädslag ha härefter provträdens tillväxter summerats och massatillväxtprocenten bestämts. Dessa tillväxtprocenter ha sedan tillämpats på virkesförråden inom respektive trädslag och diameterklass. Vid 1923—29 års taxering bestämdes det enskilda provträdets tillväxt genom att först härleda massatillväxtprocenten (pm) enligt formeln pm = pg + pfh, där pg är grundytetillväxtprocentén och pfh formhöjdstillväxtprocenten, och sedan tillämpa denna tillväxtprocent på trädets kubikmassa för att erhålla den årliga tillväxten (Zm) enligt formeln Zm

^JQQ- M>

däl

M anger trädets kubikmassa vid periodens slut. Massatillväxtprocenten utgjorde en diskontprocent för de tio sista årens tillväxt. I de fall träden vid brösthöjd voro yngre än tio år, beräknades grundytetillväxtprocenten såsom en diskontprocent för en ett-årsperiod och med utgångspunkt från att radietillväxten för detta sista år var lika med genomsnittliga årsringsbredden. Detta kan uttryckas med formeln pg

100 i

D>

D

D2 där D avser trädets diameter inom bark och n antalet årsringar vid brösthöjd. On

Efter förenkling kan formeln skrivas pg = 100 .

—*

där grundyte-

tillväxtprocenten är oberoende av diametern och kan fixeras till nedanstående tal beroende av trädets ålder vid brösthöjd. Ålder vid brösthöjd

1 2 3 4 5 6 7 8 9 pg = 100,0 75,0 55,0 44,0 36,0 30,0 26,0 23,0 21,0 Formhöjdstillväxtprocent har erhållits direkt ur J o n s o n s massatabeller och grundar sig på en toppskottsbedömning för barrträd, avseende medeltalet av de tio sista årens toppskott. För lövskogen, där observationer över toppskottens längd ej verkställts på grund av svårigheter att tillfredsställande uppskatta desamma å rotstående träd, tillämpades samma förhål-

90 lande, som råder mellan massatillväxtprocent och grundytetillväxlprocent inom skilda åldersklasser för tall. Detta kunde ske, emedan tillväxtens allmänna gång hos lövträden ansågs närmast motsvara tallens. För träd under 4 meter i höjd (småträd) härleddes tillväxten med hjälp av följande av J o n s o n framlagda formel. Zm = 0,84 (D — Zr) Zr, där Zm betecknar årliga massatillväxten i dm3, D brösthöjdsdiametern inom bark i centimeter samt Zr sista årsringens bredd i centimeter. Vid den nu pågående taxeringen har redovisningen av tillväxten inskränkts till att omfatta den genomsnittliga tillväxten i kubikmassa under olika perioder. Radietillväxten har uppmätts dels för de sista fem åren, dels för det antal år, som förflutit mellan de båda taxeringarna, dels ock för ytterligare tio år tillbaka i tiden, motsvarande den period, som gjordes till föremål för tillväxtundersökning vid den tidigare taxeringen. Genom att antalet år mellan de båda taxeringarna kom att få varierande längd på grund av att länen ej kommo att taxeras i samma ordningsföljd, som under förra riksskogstaxeringen, uppstod även behovet av en samma antal år omfattande längre period än fem-årsperioden. Härvid valdes en femton-årsperiod och mätningen har därför utförts även för denna period på materialet från kustlandet av Norrbottens län samt Västerbottens och Gävleborgs län. På grund av svårigheten att observera höjdtillväxten hos stående träd har denna bedömning endast utförts för den sista fem-årsperioden och omfattade då sammanlagda längden av dessa toppskott. För att bestämma trädens kubikmassetillväxt under en viss period ansåg nämnden den tillförlitligaste metoden vara att kubera träden vid tidpunkten för taxeringens utförande, d. v. s. tillväxtperiodens slut, samt vid början av tillväxtperioden och beräkna tillväxten som skillnaden mellan dessa kuberingar. Då krongränsens höjd över marken endast var känd vid periodens slut, måste i dylikt fall kuberingen ske med ledning av N ä s l u n d s mindre funktioner. Härigenom tages hänsyn till den formförbättring eller formförsämring, som uppstår genom att träden växa snabbare respektive långsammare i höjd i förhållande till diametertillväxten, varigenom formförhållandet ändras. Detta sker genom variabeln dh2 i tallfunktionen samt variablerna dh2 och h2 i granfunktionen, vilka härröra från variablerna ~d

ocil

~Äi i d e f° r ratalsf"Jiktioner, som legat till grund för kubikmasse-

funktionerna. Följande formler ha tillämpats. Tall V — 0,05491 rf* -f- 0,03641 d2h + 0,002699 dh2 (9) Gran v = 0,1153 d2 + 0,01522 d2h -f 0,02170 dh"- — 0,05501 h2 . . . (19) (Beträffande definitionerna av beteckningarna i formlerna, se sid. 82. Inom parentes ha angivits formlernas beteckningar i N ä s l u n d s avhandling.)

91 För att något belysa i vad mån en beräkning av massatillväxten med ledning av dessa formler ger ett riktigt uttryck för den verkliga tillväxten har nämnden verkställt en mindre specialutredning avseende gammal gran med avsevärd reaktion efter genomhuggning beträffande radietillväxten men med praktiskt taget oförändrad höjdtillväxt, varvid material från en undersökning över den gamla granskogens reaktionsförmåga använts. (Jfr M a n f r e d N ä s l u n d : »Den gamla norrländska granskogens reaktionsförmåga efter genomhuggning.» Medd. från Statens skogsförsöksanstalt. Häfte 33, nr 1.) Resultatet av denna undersökning framgår av nedanstående tabell. Tab. 19. Jämförelse mellan Material från undersökningen

Förklaringar I Antal träd i Beräknad årlig tillväxt i dm 3 (a) ' Observerad årl.tillväxtidm 3 (b) i a—b 0 / ! b '"

beräknad och observerad över den gamla granskogens

kubikmassetillväxt. reaktionsförmåga.

Diameterklass 10-

15—

20—

25—

30—

lS 19-03 19-19

48 116-42 114-54

55 198-82 190-22

29 159-03 151-00

5 25-öS 26-43

5-05

— 3-32

— 0-84

-i-

1-61

+

4-33

+

Den beräknade tillväxten är härledd enligt ovan angivna funktion (19). Den observerade tillväxten har här bestämts genom sektionering av provträden. I tabellen avser den årliga massatillväxten genomsnittlig tillväxt för en femton-årsperiod. Ju längre perioden är, desto större inflytande kan förändringen av övriga i kubikmassefunktionen icke ingående formbestämmande variabler, exempelvis krongränsens höjd över marken, beräknas utöva. Då jämförelsen ändock icke visat större avvikelser på ett till antalet begränsat provträdsmaterial, kan metoden att härleda kubikmassans tillväxt såsom differens mellan kubikmassan vid periodens början och slut med hjälp av dessa funktioner sägas ha givit ett tillfredsställande resultat. Nämnden har tillämpat metoden för härledande av fem-årsperiodens tillväxt, och detta torde medföra, att avvikelserna från den observerade tillväxten bliva mindre än vad som ovan angivits. För att bedöma i vad mån den sålunda tillämpade metoden för kubikmassetillväxtens bestämmande avviker från den vid tidigare taxeringen använda, har nämnden låtit verkställa en jämförelse på ett begränsat antal uttagna provträd inom Västerbottens län. Materialet har härvid fördelats på trädslag, diameter- och åldersklasser. Resultatet framgår av följande sammanställning, där massatillväxtprocenten (pm) för en fem-årsperiod beräknats såsom

92 a) differens mellan kubikmassa vid periodens början (M) och slut (m) .. , . . 100 [M—m\ enligt formeln pm = —^—— : 1 5 \ M J b) grundytetillväxtprocent (pg) -j- formhöjdstillväxtprocent (pfh), där 100 ID2—d2\ , „ fö' = - p - —=jj— och pfh erhållits ur J o n s o n s massatabeller. n betecknar antalet provträd. Åldersklass Trädsia?

Diam.klass

III

Metod

VII—VIII

pm a) n u v . b) t i d . a) n u v . 15— b) t i d . a) n u v . 20— b) t i d . a) n u v . 25— b) t i d . a) n u v . 30—45 + b) t i d .

tax. » tax. » tax. » tax. » tax. »

a) n u v . b) t i d . a) n u v . b) t i d . a) n u v . b) t i d . a) n u v . b) t i d . a) n u v . b) t i d .

tax. » tax. » tax. »> tax. » tax. »

10 Tall

10— 15 Gran

20— 25— 30—45-

20 19 it;

4-79 4-97 4-53 4-67 3-27 3-3G

pm

0-96

0-97

0-97

20 20 20

20 16

5-05 5-32 4-81 5-26

0-95

0-91

20 20 20 17

3-49 0-97 3-58 2-93 0-97 3-01 1-72 0-99 1-74 1-80 0-99 1-81 1-98 0-99 2-00 3-22 3-35 3-04 3-1(5 2-99 3-23 2-44 2-70 2-/> 2 2-60

n

pm

2-28 0-97 2-34 107 0-99 1-69 1-27 1-00 1-2 7 1-26 0-99 1-27 1-02 0-97 1-05

20 20 20 20

0-9G

0-90

0-93

0-88

0-97

1-96 1-98 1-74 1-83 1-83 2-01 1-33 1-45 1-23 1-33

0-99 0-95 0-91 0-92 0-92

För de i tabellen redovisade provträden är tillväxten uträknad för varje provträd för sig, och den i tabellen redovisade massatillväxtprocenten har erhållits såsom summa årlig tillväxt genom summa kubikmassa. Av faktorn — b kan utläsas, att den metod, som tillämpats vid den nu pågående taxeringen ger för tall 0—4 procent, i medeltal c:a 2 procent, och för gran 3—12 procent, i medeltal c:a 5 procent lägre tillväxt än om den vid 1923—29 års taxering tillämpade metoden kommit till användning. I rapporterna över taxeringsresultaten har nämnden endast angivit tillväxten hos träd från och med 10 cm vid brösthöjd. Tillväxten hos träd under 10 cm, som utgör en väsentlig del av totala tillväxten, har tills vidare icke redovisats. Anledningen härtill är i första hand, att tillväxten hos dessa träd till icke obetydlig grad försvinner genom självgallring, och då storleksordningen av denna självgallring icke är känd, har nämnden ansett, att frågan om denna del av tillväxtberäkningen måste närmare utredas, innan några totalkvantiteter böra redovisas. Nämnden har i detta sammanhang diskuterat

93 frågan angående en beräkning av den kvantitet, som årligen växer in i 10 cms-klassen över klassens nedre gräns. Problemet är i detta avseende icke slutbehandlat. Likaså har nämnden icke redovisat några tillväxtkvantiteter för lövträd, enär frågan om lövträdens höjdtillväxt icke är tillräckligt känd för att tillförlitliga uppgifter skola kunna lämnas. Utöver de genomsnittliga årliga tillväxtkvantiteterna för barrskog under senaste fem-årsperiod har nämnden emellertid velat lämna sådana uppgifter jämväl för en längre tidsperiod. I detta fall har valts det antal år, som förflutit mellan taxeringar för Västernorrlands och Jämtlands län, och en femton-årsperiod för kustlandet i Norrbottens län, Västerbottens och Gävleborgs län. Då endast grundytetillväxtprocenten är känd för dessa längre perioder, h a r nämnden måst göra ett antagande beträffande relationen mellan grundyte- och massatillväxtprocenten. Nämnden har härvid utgått från att förhållandet mellan massatillväxt- och grundytetillväxtprocenten för femton-årsperioden approximativt kan sättas lika med motsvarande förhållande för fem-årsperioden. Detta är givetvis en ganska grov approximation. Faktorn - ^ har härletts trädslags- och diameterklassvis för fem-årsperioden och pg sedan tillämpats på den med ledning av radietillväxten bestämda grundytetillväxtprocenten för den längre perioden. Nämnden har, som tidigare nämnts, inskränkt sig till att publicera den genomsnittliga årliga tillväxtkvantiteten för dessa olika perioder och härvid påpekat, att denna tillväxt icke innefattar tillväxten på under perioderna avverkade träd. Ett framläggande av de mot tillväxtkvantiteterna svarande massa- och grundytetillväxtprocenterna har nämnden ansett tills vidare böra anstå, enär dessa procenter, uttryckta såsom diskontprocenter — på sätt som skedde vid den tidigare taxeringen — i hög grad äro beroende av periodens längd. Vid förra taxeringen undersöktes tillväxten för en tio-årsperiod och vid den nu pågående för dels en fem-årsperiod, dels en längre period, i allmänhet en femton-årsperiod. Vilken periodlängd, som med hänsyn till klimatets eventuella periodicitet är den lämpligaste, kan avgöras först sedan vissa vid skogsforskningsinstitutet pågående tillväxtundersökningar i orörda bestånd äro slutförda. Nämnden har även undersökt tillväxten för den tidsperiod, som sammanföll med den tidigare taxeringens, för att erhålla vissa jämförelser med denna tillväxtundersökning. Hur denna undersökning liksom bestämningen av radietillväxten för perioden mellan de båda taxeringarna utnyttjats för bestämmande av avverkningen mellan de båda riksskogstaxeringarna framgår närmare av kapitel IX.

94 Kap. VI. Observationsmaterialets bearbetning med användning av statistikmaskiner. Huvudprinciper för materialets bearbetning. Allteftersom taxeringshandlingarna inkommit till kontoret och registrerats underkastades de en noggrann kontroll, varjämte vissa blanketter kompletterades med uppgift om län, länsdel, flodområde och avsättningsläge. Å borrspånen utfördes mätningar för fastställande av provträdens ålder, diameter vid olika tidsperioder samt kärnans radie, vilka uppgifter sedan antecknades på provträdsprotokollet. På grund av den mångfald av observationer, som redovisats och med hänsyn till att vissa uppgifter måste kombineras för att möjliggöra en ingående analys av taxeringsresultatet, fordrades en mycket detaljerad bearbetning av det insamlade materialet. En sortering för hand skulle därför blivit mycket tidskrävande och i vissa fall praktiskt omöjlig att utföra, på grund av att man i regel bleve bunden av att följa ett på förhand uppgjort schema. Erfordrades ytterligare kombinationer av uppgifter än vad som åsyftades vid en första uppsortering, medförde ofta detta att hela taxeringsmaterialet på nytt måste genomgås. Bearbetningen av materialet har därför skett med hjälp av statistikmaskiner (system Power). Samtliga insamlade uppgifter ha överförts till hålkort, där de stansats efter en viss siffercode, delvis angiven å arbetsblanketterna. Detta hålkortssystem möjliggör, att man på kort tid kan uppdela materialet efter alla de kombinationer, som kunna erhållas av materialets primäruppgifter utan att vara fastlåst av ett visst sorteringschema. De under fältarbetet använda arbetsblanketterna ha ersatts av skilda serier av hålkort (fig. 5—8), utmärkta med olika färgbeteckningar. Varje kort omfattar 65 kolumner. Varje kolumn disponeras för en viss uppgift, vilken kan å kortet beskrivas på 10 olika sätt (siffrorna 0 till 9 i fig. 5). Genom att för en viss kolumn stansa hål ovan de å korten angivna sifferraderna (s. k. överstansning) kunna uppgifterna dock ytterligare varieras. Överstansning kan ske dels intill kortets övre kant (överstansning 12), dels mitt emellan sifferraden 0 och övre kortkanten (överstansning 11, fig. 8 kol. 24 och 25). Härigenom kan alltså uppgiften inom en viss kolumn varieras på trettio olika sätt. Hålkorten besitta härigenom en mycket stor kapacitet.

1 I I1 I t I I I

OOO O O O O O B O 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 9 0 0 0 0 0 0 9 6 1 ) 0 0 l 41 44 41 46 Q S3 SI S3 i l M : '-l'j: Ii 9 U K > I I! » 3 • < n 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 i i M i i i i i 1111 i i i 1111 «

2 2 22 t 2 2 : 2

2 2 I 2 ! T ! ! 2 ! ! 2 t l 2 2 2 l Z 2 2 2 2 2 t 22 2 2 2 ! 2 ! 2 I 2 2 §

ill o o o o o O OJLO

3 3 33 3 33 3 3 414 4 1 4

fcWffi

a t

&.;i-

I/I

m

I J i J J J 1 J 5 S i } J I J J J J J 5 3 3 3 i i i i J J 3 J 1 J J 3 J 3 ' 4 4 4 4 4 4 « 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 .,

S 5 55 i S SS S

i S 5 5 SJ SS 5 5 5 5 5 5 5 5 S 5 SS S 5 5 5 i i SS i 5 5 5 S i 5 5 5 Jj

(e 6 s e e6 6 6

6 6 6 6 t 6 S 6 t C t t 6 6 6 6 6 6 6 6 6 6 6 G 6 6 i I i t 6 S 6 6 6 6 6

7 7 7I 7 77 7 7

7 7 77 7 77 7 7 7 77 77 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 ( 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7

s s s $ S S3 t i

S 8 8 t t 8 t i 8 S 3 J 8 ! 8 ! S 8 t ! 5 5 J 8 8 i 8 ! ! 8 8 8 i 8 8 J 8

9 9 99 9 9 9 9 9

9 j o 9 J 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 asuasM*auas<n<ia43uuauijaMiiuuMtt*flu*utiuuMis

j

• t

t i •t n n

Fig.

/ f 5i2 too*

ICOI

,

g

»i

för

arealexteriör.

..so

o

i

UO 10 10

M

*»

• a

i

9 L •b

g

bl

100 10

ICO

O

100 • o l

35-

SO-

25-

20-

15-

m

<

5 . Hålkort

|

llO 1

lo i

io

i

B

0 10

a

DI

•

ö

11 II 10 19

B

45«-

40-

10 30 10 10 l o l l O K t" •O 90 30 S ! 1 0 1 9 t

9|bl

Ä

o t I g bl a 6

10 U 10 10 13 10 13 i

1 *pl

» 0

10 10 10 19 10 I I

I o i o 0 0 1 0 0 9 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 C 0 0 0 0 0o o o o o o o o o o c e 0 0 0 0 0 0 i 1 43 44 45 4& 4- 48 43 H SI 11 33 W SS 34 SI 34 3 • II | 7 4J « 45 j * i i 4 1 4 1 1 9 10 11 11 1) 14 1 , II II 11 19 » II n 11 l< 1 1 » O 11 IS 30 11 31 S3 34 JS * 11 39 39 40 41 4 z o T T 1 1 1 11 t 1i 1 1 11 1 11 1 11 1 11 11 1• 1 11 1 11 1 11 1 1 1 1 1 1 1 I I 11 1 1 1 1 1 1 1 1 1 TM i i i i i Ti g l ! 2 2 2 2 2 2 22 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 t 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 5 2 2 2 2 22 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 3 2 2 2 2 2 2 " Q

C

Ål

er

i i i i 3 i i 3 i 1 i J i i 3 i 3 3 3 3i i

III 4 4 4 4 4 4 4- S I Afv 4 4 r

4 4 4 44 4 4

m

3 3 i 3 3 3 3 3 33 3 3 3 3 3

3 3 3 3 3 3 i 3 3 3 3 1 i 3 3 1 3 1 i J i 3 jl—i

t\ C

4 4 4 4 44 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4

4-4 4 4 4 4 4 4 4

4 4 45 5 5 i i 5 5 5 55 i i 5 i 5 5 5 5 S 5 5 5 5 5 5 5 4 4 44 4 4 i i 5 5

5 5 5 5 55 5 5 5 5 5 5 5 5 S 5

s S

5 S 56 ( ( 6 t i 6 6 6 6 6 6 6 ( 6 6 t 6 5 S i 6 6 ( 6 5 5 55 5 S 6 6 6 6

6 6 6 6 66 6 6 6 6 6 6 6 6 6 6

£ 5 6 ( C 767 8 7 (7 7 7 1 7 7 7 7 7 7 7 7 7 i 7 7 7 7 7 7 1 7 7 717 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 7 c 7 7 7 7 7 i 7 7 7 J 7 7 77 7 7 67 (7 6 M

8 8 t 8 S 8 88 8 I 88 8 88 8 88 8 8 H

$!

> i i i i 5 5 5 67 67 6 76 7 6 7 6 7 °

8 8 8 8 8 8 8 8 8 8 8 8 8 8 8 S 8 8 fJ8 8 8 8 8 8 8 8 8 8 8 8 8 1 8 8 3 8 8 8 ,

•

3 9 9 9 9 919 » 9:9 s 9 9 2 9 9 i 3 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9S 3 1 ? 9 9 9 9 S 9 9 9 9 9 9 9 9 3 9 9 9 313 3 9 9 9 9 9 9 8 919 9 3 .3160 I M I 1 C l l U l t t l ii II is j> 3i r s 3i n ii M 34 31 34 39 o l t l i 1 43141 4314414 44. 41133 31*33 .'l! Sil.'MSC; ST 3d It II u 14 1» 11 u» Fig.

a

l 1 S 11 i i itili i i 3 . ! PROVyiEPROIOKOLL

6.

Hålkort

för

siamlista.

•

INAGOJORDoOVRG MARK (LILA)i \ 4;4 4 <14 4|4 4j4 414 4 4 414 4141414 ••" 4|4:4|_

SKOGSMAP. K o . H A 6 M AR K (6 LA) 4 i4!4 j 4j4 41414

5 i

t s

C! S! 6 6 66 6 6

6 6 7 7 7

7 7 77 7 7

i

L

I S 6 6.6 t i l 7 7i?T7 7;7.7

i I

818 S 8 i

! I 15

SS 5 SS SS SS 5 5 5 5 515 5 5iS S SS 5 5 I 6 ; 6 6 6;6 6!S I I I 6|6 G 66 &!G 616 G!6j6!6 G • S

5 SIS SIS 5 SS

!

7 i 7:7 f 7;7 7 7 7 7 7 7i7 7:/ 7,7 7'7J7'7 7 ! 77 7-71 I s U si S S 3 8 8 3:S 8:8 8:S;S:«

SjSlS'S 8:8 3 9 19

919 9

Fig.

7. Hålkort

för

S 3 9 3

provgteprotokoll.

96 A de skilda kortserierna äro karaktärerna ordnade i grupper, så att de uppgifter som äro gemensamma för en större enhet äro samlade i de första kolumnerna. Sålunda har för varje arealexteriör stansats en serie kort, för vilken uppgifterna om länsdel, flodområde, taxeringslinjens nummer och 2-km varit gemensamma (jfr fig. 5 kol. 1—8). För varje avpålning, som gjorts å skogsmark eller fjällbarrskogsmark, har därefter ett kort stansats med uppgift om linjelängden, varjämte beståndsform, bonitet, huggningsklass och trädbestånd dessutom angivits efter viss code. Den inom varje 2-kmsträcka redovisade linjelängden av vatten, fjäll, inägor och övrig mark ha instansats på olika kort för de skilda ägoslagen och beträffande övrig mark även för de olika underavdelningarna (berg, rismosse, starrmosse etc). Den del av arealexteriörkortet, som ej erfordrats för ovan angivna uppgifter, har disponerats för vissa specialutredningar. Vid stansningen av stamantalet användes ett kort för varje förekommande ägoslag inom en 2-km-sträcka, varjämte summan av den taxerade linjelängden inom varje ägoslag även redovisades (fig. 6). De hålkort, som användas för stansning av uppgifterna på provgteprotokollet, omfatta dels en provytebeskrivande del (kol. 1—43 å fig. 7), dels en stamlista. För en och samma provyta har ett flertal kort stansats, på vilka uppgifterna i den beskrivande delen dock varit gemensamma och därför duplicerats. Sålunda har ett kort stansats dels för det uppräknade totala stamantalet av varje trädslag, dels för det stämplade antalet. Vidare ha särskilda kort stansats för registrering av plantförekomsten och för angivandet av grupp för bonitering (sid. 138). För varje provträd stansades fem olika kort (A—E, fig. 8). Kort A avsåg provträdens diameter och kubikmassa vid uppskattningstillfället. Uppgifterna å kort B tjänade till bestämning av radie-, grundyte- och massatillväxt för en 5-årsperiod. Kort G avsåg bestämning av motsvarande faktorer dels för en 15-årsperiod, dels för tiden mellan de båda riksskogstaxeringarna, dels slutligen för den 10-årsperiod, för vilken tillväxten härleddes vid föregående taxering. Kort D utgjorde ett sortimentskort, och på detta kort registrerades även provträdens formpunkt. Å kort E instansades grupp för bonitering enligt skogsforsknmgsinstitutets boniteringsschema. Genom att korten framläggas i dylika serier, där huvudparten av uppgifterna äro gemensamma och i en kolumn angivits en code, som förbinder de skilda korten, äro de uppgifter, som kunna instansas på korten ej begränsade till kortets 65 kolumner. Med de fem kort som framläggas av provträdskortet omfattar detta egentligen 6 5 + 4 X 2 3 = 157 kolumner. Instansningen på hålkort av de uppgifter, som redovisats på arbetsblanketterna, h a r utförts med ledning av olika stansningsschema. Stansningen av hålkorten har skett i en elektrisk stansningsmaskin, med vilken en van operatris kan komma upp till ca 2 000 kort per dag. För

97 kontroll ha samtliga kort omstansats av en annan operatris i en kontrollstans. Vid kontrollstansningen av en viss kolumn erfordras att i kortet finnes samma hål instansat som kontrolloperatrisen stansar, för att maskinen skall mata fram till nästa kolumn. Icke heller får i kolumnen finnas ett annat hål stansat, som enligt kontrolloperatrisen ej skall finnas, för att maskinen skall mata fram, varför samma fel måste utföras av två skilda operatriser för att felet ej skall upptäckas. När alla uppgifter äro stansade och kontrollerade, ligger materialet färdigt för sortering. Denna sker i en särskild sorteringsmaskin med en kapacitet av 24 000 kort per timme. Maskinen inställes så, att korten sorteras efter de stansade hålens lägen i viss kolumn. Om inställning sker för sortering efter kolumn 1, fördelas sålunda korten i olika fack med hänsyn till de skilda siffror, som stansals i denna kolumn. Då varje siffra i detta fall avser ett visst län eller länsdel, erhållas sålunda korten grupperade på dessa områden, och genom ett räkneverk angives dessutom antalet kort i de olika grupperna. Med denna sorteringsmaskin har man sålunda möjlighet att på kort tid göra en sammanställning över t. ex. antalet provytor av olika kategorier. För att återigen erhålla ett resultat, som fordrar nedsummering av de stansade siffrorna inom olika kolumner av hålkorten, användes en särskild maskin, tabulatorn. Denna utgöres av ett elektriskt räkneverk, som reagerar för samtliga hål i vissa kolumner av korten och summerar dessa. Erfordras exempelvis en uppgift om stamantalet av skilda trädslag inom olika flodområden enligt linjetaxeringens stamlista, fördelas först korten i sorteringsmaskin på de olika områdena. För de skilda kortgrupper, som härigenom bildats, uträknas sedan i tabulatorn antalet stammar av skilda trädslag och diameterklasser, vilka uppgifter i maskinen registreras på särskilda listor. Med denna maskinella bearbetning av taxeringsmaterialet undvikes sålunda mycket skrivarbete, varjämte materialets uppdelning ur olika synpunkter kan utföras betydligt fortare än om en sortering och sammanställning skulle ske för hand av alla de uppgifter, som redovisats på de olika arbetsblanketterna. Som tidigare framhållits erfordras ett flertal hålkort för registrering av de uppgifter, som redovisats på en enda arbetsblankett. För det material, som insamlats under en sommars fältarbete, h a r sålunda ca 200 000 kort stansats, och det sammanlagda antalet hålkort, som erfordrats för registrering av alla de observationer som gjorts vid taxeringen av norrlandslänen, uppgår till ca 1 miljon.

98 Kort A > L.WJ USiiKU1

i i^i !"

4JI[I oo^.éolljoloiljflioio

i

r r-ixi"i> H

[i; C

« : i * i i I.I i i;i:i|iji«|iéii»i • • i i ,0 i 0 i i l!l I I 1*1,1,1 1,1 1*1 •I i i I| II I 2 2

J

S 2 2 2 0 2 Vi 2 2,2 2 ; 2'2 2 ^ 2 2 2

Mi i i i Mi I

Ii I i

II • !

i

Ä 2 ' 2 2 0 2 0 0 ? tät 2 2 ?'2!2 2 2 2 3 3 3 3 i i i }_ 5 0 3.3 i i i 3 3 J I M 3 3 0 3 .i ! i J i J ii 3 3 3 3

II

II

• PROV TA DS - KORTh f 4

4 4 4 4 4 40 4 < : : • < 5 S 5

J « 4

4IUJ0j4|4!4 4 I 1 * 4 , 4 4 4 l V < 0 4 * 4

, I i

..iä

II

l I i M l !

9 9 9 ) 0 5 3 J 9|9:9 9j9 9 3 9 ? • V",

5 54 40 ~~4 4 6 6 6 6

6 6 6 M

7 [ 7 i 7 ,r 7 i 7 7 j 7 i]? 7|1 » i 7 m j | j J H l i s j s j s ; s s;s 8 s 8:s s s s:s s, » 8 3 8

I I

13 9

9 9 9,9'9 fi!

C po

Opel

0 .

Of>

D.b

D>t>*

» o ,

«.».,.

... ,• «,,.

^

0 0 0 0 It 41 44 43

X

, . 13 SI

i lYl 3 3 3 3 k OMD 4" 4 4 4

7 77 7 7*77

S 8 5

8 S ••

8 8 ! S 8 8 3 S

I ! 9

9 9 9 3

9 9 9 9'9 9 3< 4 11» 4.lti O *

6 6 6 6

Vn1 i

•

4 4 4 4

fféiT

l! i 7J0 • 3 3 V{ •• 4 4 4

4 4 5

7 • • : 7 7 1

8 8 8 S

5 1 1 * 4

i 9 '•

I

|0 6 0 0

»i i.

G 6 6 6 5 6 64»

•

01OM I

1H l 1

5 5 5 5505

6-666

8 0S

.

4 4 1 * 14

/7.7.i. 7 T*»7'SS6

9 9 9 9

t

3 3 3 3 3 3 3 3

3 5 5 5

5 5 5 1

-

2 2 ? 2,2 2 2 2

3 3 3 3

•

ML

j » . , ..'

•

2 2 2° 2

6 6 »6 6 6 6 6

7 7 7 7

j

.-.. .7. . . , .»

n 0 a 0 0 0 0 0 .: .•• A t .1 ti 4* .i

1 •: 1

'

Kort C

..

•

6 0 0 0

'

) 7'•"«

Kort B

C a.b.j

2 2 2 2

2 2 2 2 /JM. 4 4 4 4 4 4 «TT /fttt 5 -.. \/J$fä 5 5 S 5 S 0 5

5 i 5

£ C

ö,6!6 6 G G 6 6 C 6 6 6 5 C C G,6 6 I 7

8 4)8 3 i 3.8 8 8'8,8 8

I • ! I • I I I

/5(9' • • • : 2

W9\

4 4 4 < tt

5 5 5:5'5 5 S;S 5 S S i s l i i ' 0 5 S 5 5

5 S llVSS

I E 0 0 C 0 ! ! ot j -)- f - 7 7 7 7 7 717,7,7 7

Il • ! I

• 2 2

T

! 0 S

^

• 0 0 o0 8|S o o I 4»i IJ0I I

I «.. I

i

2 2 2

2 2 Bl.I

0 0 0

,3 3 3 31

I

2 1 j

15 3 3 3i3 3 0 '

4 4 0 4 ! " "**.« 4 4"r4"4"4"I

5 »5

5 5 5 5

5 3 5 5 5 4)5 5

6 6 6

6 6 6 6

i 8 6 5 6:6 6 6 6

7 11

7 7 7 7

8 8 8

8 6 8 S

5 i i S'S 3 34)

9 3 3 4*

9 3 9 9}9 < »

7~J7777 I

) 1 1 1

3< »1 .4

.IU.lt

Kort D Dpb

ODD»

O.b

OI.»

I'»,.

«'»„•

5 Il 0 0

•>.

O'. 1,

«», «,..,• «,,.

"ii

0i) 0 0

Kort E «,,

••

t

» t i n<

| c0 0

0 0 0 Olfl 0 0 Oj »

B 0 B o;o

13 u u

»;!*?•,

: 1 1

Mil

1 1 1 ill 1 1 1

2 2**2

22 n

2 2 2 2 2 2 2 2

2 2 2 2

2 2

2 2 2 2;2 2 2 2 r

3 3 3

3 5 3 3

3 3 3 3I3 3 3 3

'j|*3 3 3!

|3 3

3 3 3 3I3 3 3 3

«4 4 4

4 4 4 1

14 14 4

4 4 4" 4|4*4"f 4"

5 5 i •

5 5 5 5

«666

6 6 5 E

7 «;

7 7 7 7

6 6 6 6:6666 7 7 7 7|? 7 7 7

S 1 5

3 S 3 8

33SSSSSS

399 5

3 9 9 3

9 9 9 9'3 9 1 9

ill I 1]

7"T~iijn"i~i| »

O..H.

•4": 4 4 4

~

•1 4 4 4 , 4 4 4 4

i 5 5 5;5 5 5 5

.05 5 5

j5 5 5 5

!5 I 6 6

6 6 6 C

?'•; 7 7

17 7 7 7

1 : i 7j7 7 ? j

8 i 3 S

8 8 8 8 3 3 8 8

I 8:8 8 8

5 5 5 5 5 5 5 5 S x

6 6 6 616 I . I I l ....^ ..... t

9 5 c jll n 1 c

Fig. 8. Hålkort för provträdsprotokoll.

99 Specialredogörelse for provträdskortet (fig. 8 ) . Provträdskortets första del (kol. 1—19). Egenskaperna på vilken provträdet är beläget.

hos den

provgta,

I kol. 1—9 redovisas ytans belägenhet, varvid i kol. 1 och 2 angives länsdel och flodområde, i kol. 3—8 tax. linje nr och 2-km nr samt i kol. 9 provytans nr inom den angivna 2-km-sträckan. Kol. 10—19 angiva egenskaperna hos den provyta, å vilken provträdet är beläget. Härvid angives i kol. 10 och 11 boniteten. I den första av dessa kolumner instansas den bonitet, som åsatts bestånd vid den löpande arealexteriörföringen. Provytan kan dock — på grund av sin starkt begränsade arealomfattning — i bonitetsavseende avvika från den medelbonitet, som åsatts beståndet i samband med beskrivningen av arealexteriören (sid. 138), i vilket fall ytans speciella bonitet angives i kol. 11. Genom att sortera ytorna dels efter den bonitet, de åsatts vid klassificeringen i arealexteriören, dels efter ytornas speciella bonitet erhålles ett uttryck för den spridning, som förefinnes inom den förstnämnda grövre klassificeringen. Den först angivna boniteten bör användas, när det gäller att sortera provträden efter egenskaper, som ansluta sig till de arealuppgifter, som framläggas på grundval av exteriören utefter taxeringslinjerna. Den avvikande boniteten däremot bör användas vid sorteringar av mera speciella slag, exempelvis i fråga om uppläggning av kuberingstal och höjdkurvor för olika boniteter och åldersklasser eller huggningsklasser. I övrigt upptaga kol. 12—19 de egenskaper, som angivits i samband med provytebeskrivningen, och som kunna vara av värde vid uppdelning av provträden. Härvid angives huggningsklass (den huggningsklass, som beståndet som helhet åsatts), trädbestånd, ägargrupp, ägoslag, höjd över havet, beståndsform, grupp lör bonitering (sid. 138) samt uppgifter om beståndsvårdande huggningar verkställda inom de närmast föregående tio åren. Genom att alla dessa egenskaper (kol. 1—19) äro gemensamma för samtliga provträd å ytan kunna dessa kolumnfält slås in i maskinen vid stansningen av första provträdets första kort och sedan bibehållas oförändrade i maskinen, till dess samtliga provlräd stansats för ytan. Omedelbart efter kol. 19 nedfälles av denna anledning i maskinen en spärr, som markerar intill vilken kolumn maskinen bör "rensa" efterföljande kolumner vid stansning av provträd nr 2, 3 o. s. v. Då på samma provyta kan förekomma upp till 10 å 12 provträd, inses värdet av att ha inemot Va av kortet färdigstansat för de provträd, som följa efter första provträdet. Provträdskortets

andra

del (kol.

20—41).

Provträdets

egenskaper

med

100 avseende på under fältarbetet gjorda iakttagelser med vissa smärre bearbetningar. Första kolumnen identifierar provträdet gentemot övriga provträd å ytan genom ett nummer. I kol. 21—24 följer en beskrivning av provträdet i fråga o m trädslag, diameterklass, mogenhetsklass och trädklass. I sistnämnda kolumn angives jämväl genom särskild beteckning (s. k. överstansning), huruvida trädet är föreslaget till stämpling under närmaste tio år eller ej. Härefter angivas vissa i fältet gjorda mätningar å trädet: dubbel barktjocklek (B), höjd (H), krongräns (K) och kronradie (Kr). I kol. 33 och 34 beskrives trädet med avseende på skador och övriga kvalitativa egenskaper, varefter följer bedömd åldersklass och verklig ålder vid brösthöjd. Genom att från den uppmätta nuvarande höjden draga de för fem år bedömda toppskottens sammanlagda längd, erhålles höjden för fem år sedan (h 5 ), vilken angives i kol. 38 och 39. I samband med att de äldre bestånden (huggningsklass D) skola skiljas i tre klasser D: 1, D : 2 och D : 3 , verkställes en bedömning av den förväntade tillväxten, uttryckt såsom diametertillväxtprocent, å de efter behandling kvarblivande barrträden i huggningsklasserna D: 1 och D : 2 . Denna uppgift instansas i kol. 40. I samma kolumn h a r för björk inlagts en särskild code för subalpin björk. Kol. 41 är reserverad för vissa identifieringar, som äro nödvändiga för materialets sammanställning (sid. 101). Vid den fortsatta instansningen av de uppgifter, som erhållits genom bearbetningar av i fältet gjorda mätningar erfordras 5 skilda kort (A—E). Då egenskaperna i kol. 20—41 liksom beträffande tidigare omnämnda kolumnfält 1—19 äro gemensamma för alla dessa kort, nedfälles omedelbart efter kolumnfält 41 ytterligare en spärr för att markera intill vilken kolumn maskinen bör "rensa" efterföljande kolumner vid stansning av kort B—E. Om å en provyta finnes 10 provträd, och å vart och ett av dessa skall stansas 5 skilda kort, betyder detta, att uppgifterna å första tredjedelen av kortet kunna repeteras å 49 kort, och att uppgifterna å andra tredjedelen endast behöva skiftas vid vart femte provträd. Provträdets tredje del (kol. 42—65). Vidare bearbetning av de i fältet gjorda mätningarna. För provträdets vidare bearbetning erfordras, som tidigare nämnts, 5 skilda kort (A—E) med varierande uppgifter inom 6 olika kolumnfält, vilka genom specialbyggd kopplingsbox medelst tabulator kunna adderas i 6 skilda räkneverk. A-kortet avser att framlägga medeldiameter på bark (|/±—_?—) och inom bark ( y _ Dlt>2),

medelbarktjocklek härledd såsom skillnad mellan dessa '

(2 Mpb\

IS Mib\

medeldiametrar samt kubikmedelstammar på [—-—1 och inom bark [——].

101 B-kortet

tjänar som underlag vid beräkning för närmaste 5-årsperiod av

radietillväxten

(2 Dib—2 dibi 2-n /) /100 2Dib2—2dibh2\

grundytetillväxtprocenten \—^ • massatillväxtprocenten

/l 00

y Dil),

2 Mv—2

j samt

mv\.

\—-jr - —Y~Äiv—n

n betecknar härvid provträdsantalet. Beträffande övriga här använda förkortningar se vidare under provträdens bearbetning (sid. 102—104). C-kortet redovisar diametern för 15 år sedan (dibin), diametern vid tidpunkten för förra riksskogstaxeringen (df) och diametern för 10 år sedan räknat från tidpunkten för förra riksskogstaxeringen (df[_10) samt dessa diametrars kvadrater. Kombineras C-kortet med B-kortet kan erhållas radie(2 Dib—2

tillväxten för 15 ar grundytetillväxtprocenten för samma period

dib15\

,

l «rji J? och /l 00 2 Dib2—2 dibla2 \-rr- • . y 2

Ur C-kortet kan vidare för den tidsperiod (10 år), för vilken förra riksskogstaxeringen framlade tillväxtbestämmande faktorer, erhållas radietillväxten motsvarande grundytetillvaxtprocent

/S d —I d \ /* t1—10 \ 2-n h /100 2 d2—2 d,. /' /' \l0

'

samt .M w

'

2df

Vid samtliga tillväxtberäkningar är det av vikt, att i summorna ingå bestämningar på exakt samma antal provträd. Vissa bestämningar kunna saknas på grund av att trädet icke uppnått brösthöjd för det antal år sedan, som bestämningen skall avse. Likaledes kunna vissa träd sakna bestämning av toppskott, vilket är fallet med toppbrutna träd av barrträd samt samtliga lövträd. Av denna anledning erfordras den identifierande kolumn, som tidigare omnämnts (kol. 41). Här codefieras träd enligt följande schema. Code ierin g i kol. 41 Utan topp-k otts- Med toppskottsbestämning bestämnir g

Ålder vid brösthöjd fr. o. m. t. o. m.

5 år 1 15 år m

14 år m 2 —1

nn + 10

maximiålder

.

m+9

1 2 3 4

5 6 7 8

Vid beräkning av radietillväxten och grundytetillväxtprocenten för 5 år skola samtliga träd, codefierade 1—8, läggas som underlag, under det att 1 Mätning av radielillväxt och borrning för bestämmande av åldern sker ej för träd under 5 cm vid brösthöjd, varför träd yngre än 5 år ej förekomma. 2 m år = antalet år, som förflutit mellan förra riksskogstaxeringen och den nu utförda.

102 massatillväxtprocenten för samma period endast kan bygga på träd, codefierade 5—8. Radietillväxten och grundytetillväxtprocenten för 15-årsperioden erhålles ur träd, codefierade 2—4 samt 6—8. För träd, yngre än 15 år, måste i dylikt fall göras en särskild beräkning, varvid hänsyn tages till trädets ålder. Förhållandet mellan grundyte- och massatillväxtprocent under 5-årsperioden för motsvarande träd erhålles ur den andra gruppen av dessa träd, codefierade 6—8. Motsvarande uppgifter för tiden mellan taxeringarna erhållas ur träd, codefierade 3—4 samt 7—8, varjämte tillväxtbestämmande faktorer för samma tidsperiod, som undersöktes vid förra taxeringen, erhålles ur träd, codefierade 4 och 8. Å A-kortet tillkommer härjämte code 0 för träd, där tillväxtbestämning av någon orsak saknas. D-kortet är avsett att tjäna som underlag vid kommande aptering av provträdet. Utöver uppgifterna i kolumnerna 1—41 stansas här endast kortets nr i kol. 42 samt uppgift om formpunktshöjd i kol. 44—45. E-kortet är ett extrakort, där de uppgifter, som skola instansas, äro vägledande för jämförelse med skogsforskningsinstitutets bonitering, d. v. s. bland annat antal årsringar vid brösthöjd 0—2 cm och 2—4 cm från märgen. Bearbetningar av de mätningar, som uförts å provträden och som skola instansas å A-C-kortens sista tredjedel. Å provträdsprotokollet uträknas genomsnittsdiametern på bark (Dpb) och inom bark (Dib). Genom fråndragning av dubbla radietillväxten för de olika tidsperiodernas tillväxt, undersökningen avser, erhålles diametern för 5 år sedan (dib-J, för 15 år sedan (dib15), diametern vid förra taxeringenfd^J samt diametern vid början av vid förra taxeringen undersökt tillväxtperiod (^ft-io)-

Dessa uppgifter stansas i maskinstansen direkt från provträdsprotokollet. Å A-kortet stansas Dpb och Dib i kolumnfälten 43—45 och 51—53, å Bkortet Dib och dib^ i samma kolumner samt å C-kortet dibls> d ft och dft__10 i kolumnfälten 43—45, 51—53 och 59—61. Sedan hela kortmaterialet för ett län, ca 5 X 2 0 0 0 0 = 1 0 0 000 kort, färdigstansats vidtager uträkningen av kubikmassan på och inom bark för A-kortet. Bearbetning av A-kortet. Kubikmassan beräknas med ledning av N ä s l u n d s kuberingsfunktioner. och dessa ha för att underlätta arbetet tabellerats. Härvid har upprättats grundtabellverk för tall med ingång efter diameter och höjd, vilket direkt ger kubikmassan på bark {Mpb0, i funktionen benämnt V) under förutsätt-

ning att krongräns (k) och dubbel bark (b) sättes lika med 0 i funktionen för tall. V — 0,ioi8 d2 + 0,03ii2 d2h + 0,oo73i2 d2k — 0,oo2906 dhb. Härefter har upprättats ett tilläggstabellverk för plustermen + 0,007312 d*k med ingång efter diameter och krongräns samt en tilläggstabell för minustermen —- 0,002906 dhb med ingång efter produkten diametern X höjden samt dubbla barktjockleken. I grundtabellen har för underlättande av ingång i andra tilläggstabellen förutom Mpbn resp. Mib0 angivits produkten Dpb. H, resp. Dib. H. Grundtabellverket är upprättat för diametrar under 10 cm på varje millimeter och för diametrar över 10 cm på varje jämn millimeter och beträffande höjden under 5 meter på decimeter mellan 5 och 10 meter på halvmeter samt över 10 meter på hel meter. Motsvarande tabellverk linnas upprättade för tall inom bark. För gran såväl på bark som inom bark erfordras endast en tilläggstabell, då variabeln dhb ej ingår i funktionen och variablerna dh2 och h2 ingå i grundtabellen (funktioner för gran, sid. 82). För björk, där den enklare funktionen tillämpats (sid. 83), ger grundtabellen direkt kubikmassan per stam. För att underlätta uträknandet av kubikmassan per träd sorteras provträden först efter trädslag och diametern på bark. Träd över 10 cm sorteras härvid i 2 mm-klasser på sådant sätt, att alla träd med udda millimetertal höjas och sänkas omväxlande beroende på 10-talssiffran i 2-km-numret. Provträdsmaterialet mellan 10—40 cm, där huvudparten av antalet provträd återfinnes, (ca 6 000 provträd av ett trädslag) kommer härigenom att uppdelas i 150 grupper med i medeltal 40 provträd inom varje grupp. Inom varje sådan grupp sorteras sedan träden efter höjd. Å provträdskortet inskrives sedan för hand kubikmassan enligt grundtabellen å den prickade linjen inom kolumnfält 46—49 mitt för Mpb0. Fördelen med den föregående sorteringen är, att denna del av kubikmassan per träd mycket lätt avläses i tabellen, utan att man behöver slå fram och tillbaka i tabellen, samt att alla träd med samma diameter och höjd kunna skrivas i en följd. Samtidigt härmed införes för tall uppgift om produkten Dp . H, som likaledes återfinnes i grundtabellen. De 150 grupperna gå sedan till förnyad sortering denna gång efter krongräns, varefter för hand inskrives tillägget i kubikmassa beroende av termen 0.007312 d2k i samma kolumnfält mitt för k . D2K. För tall vidtager härefter en handsortering efter produkten Dp . //.Härvid uppdelas huvudparten av materialet i ca 60 grupper. Produkten är avrundad i enheter om 5 under 100 och i enheter om 10 mellan 100—200 samt i enheter om 20 över 200. Dessa 60 grupper sorteras sedan i maskin efter dubbel bark. Ur andra tilläggstabellen erhålles värdet å termen — 0,002906 dhb och införes å kortet.

104 Genom summering med iakttagande av minustecken för sista kvantiteten erhålles härefter provträdets kubikmassa på bark. För gran kan denna summering utföras omedelbart efter det att k . D2K införts å kortet, och för björk införes kubikmassan, som förut framhållits, direkt från grundtabellen. Samma moment måste sedan utföras beträffande A-kortet för erhållande av kubikmassa inom bark. På grund av att de fält, i vilka kubikmasseuppgifterna skola instansas, endast omfatta 4 kolumner ha dessa uppgifter uttryckts i olika storlek beroende på vilken diameterklass provträdet tillhör. Under 10 cm uttryckes kubikmassan i dm 3 med 2 decimaler, mellan 10—30 cm med 1 decimal och över 30 cm utan decimal. De uppgifter, som sålunda finnas angivna å kortet, överföras medels! handstans till kolumnfällen 58—61 för Mpb och till 62—65 för Mib. När kortet insattes i maskinen avskärmas uppgiften om kubikmassan inom bark och endast uppgiften på bark är synlig, men när kortet matar fram genom stansning av kolumnerna 58—61, framträder uppgiften inom bark, varefter Mib kan överföras till kolumnfälten 62—65. I och med att uppgifterna, som skrivits i kolumnfälten 46—49 och 54—57. överförts i hål till kortets två sista fält, äro de förra fälten disponibla för uppgifter om diameterkvadrater. För tillvägagångssättet härvidlag redogöres närmare i beskrivningen av C-kortet. Bearbetning av B-kortet. För att beräkna massatillväxtprocenten sker en bestämning av kubikmassan vid taxeringstillfället och fem år tidigare med ledning av diametern inom bark och höjden vid dessa två tidpunkter. Härvid tillämpas N ä sl u n d s enklare kuberingsfunktioner (sid. 90). Dessa ha tabellerats med ingång efter diameter och höjd, och diametern är härvid angiven å varje jämn millimeter och höjden å varje jämn decimeter. Korten sorteras därför först på diameter och höjd vid taxeringstillfället, varvid avrundning till närmaste jämn mm eller jämn dm sker på samma sätt som förut angivits för A-kortet. Inskrivning av uppgiften å kubikmassan sker i kolumnfälten 44—49 mitt för beteckningen Mv. Härefter sorteras korten på diameter för fem år sedan (dibs) och höjden för fem år sedan (hs) och kubikmasseuppgiften införes i kolumnfälten 54—57 mitt för beteckningen mv. Förflyttning av uppgifterna över till de två sista kolumnfälten sker på samma sätt, för vilket tidigare redogjorts i fråga om A-kortet, varefter även å detta kort andra och fjärde kolumnfälten kunna utnyttjas för diameterkvadrater. Bearbetning av C-kortet. Å detta kort skola endast angivas diametrar vid tre olika tidpunkter samt motsvarande diameterkvadrater. Diametrarna instansas i maskinstansen,

105 som förut angivits, direkt från provträdsprotokollet. För att undvika en tidsödande kvadrering av varje provträd sorteras provträden upp i mmklasser, varvid sorteringen kan ske oberoende av trädslag. Härvid kan sorteringen ske tillsammans med A- och B-korten, varför kortmängden för ett län i dylikt fall omfattar ca 60 000 kort. Provträden upp till 40 cm kommer då att omfatta 400 mm-klasser och varje mm-klass i genomsnitt att omfatta 150 kort. Varje sådan kortpacke inlägges sedan i maskinstansen och kvadraten, som gäller för mm-klassen, avläses i en kvadrattabell och instansas i sitt kolumnfält, varefter maskinen repeterar instansningen på samtliga kort. Maskinen stansar med den spilltid, som åtgår för byte av kortpackar och instansning av ny diameterkvadrat ca 3 000 kort i timmen. Den sammanlagda tidsåtgången, som åtgår för utförande av två kvadreringar å varje A- och B-kort samt tre kvadreringar å C-kortet, sammanlagt 140 000 kvadreringar, är därför mindre än 50 arbetstimmar. Korten äro härefter färdiga för sorteringar och tabuleringar. Å korten i fig. 8 äro följande uppgifter instansade, varvid uppgifterna i kol. 1—41 äro gemensamma för alla fem korten. Kol. 1 Kopparbergs län (code 0 ) ,, 2 Dalälvens flodområde ( ,, 1 ) „ 3—5 Taxeringslinje nr 286 „ 6—8 2-km nr 606 „ 9 Provyte nr Ö 4 ( „ 0/4 ) ,, 10 Bonitet V „ 11 Avvikande bonitet (ej angiven) ( ,, 11 ) ,, 12 Huggningsklass C ( „ 3 ) „ 13 Trädbestånd, tallskogar ( „ 1 ) ,, 14 Ägargrupp, enskilda övriga ( ,, 4 ) „ 15 Ägoslag, skogsmark ( ,, 1 ) „ 16 Höjd över havet 450—475 m ( „ 11/8 ) „ 17 Beståndsform, enskiktad ( ,, 1 ) ,, 18 Grupp för bonitering 1 ,, 19 Tidigare huggning ej verkställd ( ,, 0 ) „ 20 Provträds nr 2 „ 21 Trädslag, tall ( „ 1 )• „ 22 Diameterklass 20 ( „ 4 ) ,, 23 Mogenhetsklass 1 ,, 24 Trädklass, medhärskande (överstansning 11 liktydigt med att provträdet är stämplat) ( „ 11/2 ) „ 25—26 Dubbla barken vid 1,3 m 32 mm. Dessutom gemensamt för alla kort överstansning 12 i kol. 25 . . ( ,, 12/3 2) „ 27—28 Höjd 12 m (höjd > 10 m instansas 11 i kol. 27) ( „ 11/2 0).

106 Kol. 29—30 Krongräns 4,2 m „ 31—32 Kronradie 19 dm ,, 33 Skador saknas (code 0 ) ,, 34 Kvalitetsklass 2 (på grund av kvistighet) ( ,, 11 ) ,, 35 Bedömd åldersklass V „ 36—37 Verklig ålder vid 1,3 ni 84 år ,, 38—39 Höjden för 5 år sedan 11,4 m ( „ l l / i 4) ,, 40 Bedömd tillväxtprocent, saknas ,, 41 Identifiering, avseende fullständig radietillväxt . . . ( „ 8 ) Kort A: Kol. 42 Kortets nr 1 „ 43—45 Diameter på bark „ 46—49 Diameterkvadraten på bark ,, 50—53 Diameter inom bark ,, 54—57 Diameterkvadraten inom bark ,, 58—61 Kuberingstal på bark ,, 62—65 Kuberingstal inom bark

217 mm 4 709 mm 2 : 10 185 mm 3 422 mm 2 : 10 216,3 dm 3 175,9 dm 3

Kort B : Kol. 42 Kortets nr 2 ,, 43—45 Diameter inom bark ,, 46—49 Diameterkvadraten inom bark ,, 50—53 Diameter inom bark för 5 år sedan ,, 54—57 Diameterkvadraten inom bark för 5 år sedan „ 58—61 Kuberingstal inom bark ,, 62—65 Kuberingstal inom bark för 5 år sedan

185 mm 3 422 mm 2 : 10 179 mm 3 204 mm 2 : 10 177,4 dm 3 158,6 dm 3

Kort C: Kol. 42 Kortets nr 3 ,, 43—45 Diameter inom bark för 15 år sedan 159 „ 46—49 Diameterkvadraten inom bark för 15 år sedan 2 528 „ 50—53 Diameter inom bark för 20 år sedan 149 ,, 54—57 Diameterkvadraten inom bark för 20 år sedan 2 220 ,, 58—61 Diameter inom bark för 30 år sedan 124 „ 62—65 Diameterkvadraten inom bark för 30 år sedan 1 538

mm mm 2 : 10 mm mm 2 : 10 mm mm 2 : 10

Kort D : Kol. 42 Kortets nr 4 ,, 43—45 Formpunkt 75 Kort E : (Avser instansning av grupp 1 eller 2 enligt tutets bonitering Kol. 42 Kortets nr 5

skogsforskningsinsti-

107 Kap. VII.

Bonitetsuppskattningen.

Bonitetsuppskattningen bygger på en av professorn T o r J o n s o n år 1914 framlagd metod (»Om bonitering av skogsmark», Skogsvårdsföreningens tidskrift 1914, häfte 5). För metodens tillämpning ha särskilda tabeller upprättats, som bygga på sambandet mellan ålder och höjd för tall och gran på skilda boniteter. Dessa tabeller hava intagits i instruktionen för riksskogstaxeringen (sid. 159—160). En direkt tillämpning av boniteringstabellerna förutsätter enskiktade, rena bestånd av tall eller gran, som haft normal utveckling, och där jordmånen är enhetlig utan inströdda impediment. En på enbart objektiva bestämningar av ålder och höjd utförd bonitering kan alltså endast ske under vissa förutsättningar. I flertalet fall måste boniteringen utföras efter delvis subjektiva grunder, men i instruktionen angåvos vissa observationer, som skulle vara vägledande vid bedömningen. Boniteringen har skett med avrundning till närmaste klass. I händelse viss linjesträcka bedömts tillhöra en bonitet, liggande mellan två bonitetsklasser, h a r dock linjesträckan, utan att avpålning verkställts, i vissa fall fördelats på vardera av dessa klasser. Om sålunda en sträcka av 300 meter bedömts till en god IV:e bonitet, har exempelvis 200 meter av sträckan hänförts till bonitetsklass IV och 100 meter till bonitetsklass III. Då någon boniteringstabell ej finnes upprättad för gran i Norrland, har bonitering av de rena granskogarna måst utföras med stöd av tabell, gällande för mellersta och södra Sverige. Barrblandskogarna ha boniterats efter tall. Kalmarker och ungskogar ha boniterats med stöd av erfarenheter från närliggande bestånd med likartad mark eller genom observation av förekommande stubbars frekvens och grovlek, fröträdens höjder och markflorans beskaffenhet. Avseende måste dock härvid tagas till att fröträdsställningar i regel bestå av det förutvarande beståndets härskande stammar, varigenom fröträden visa större medelhöjd än det slutna beståndet och sålunda giva en för hög bonitet. Vid bonitering efter markvegetationen måste hänsyn tagas till den inverkan som kalhuggning av ett bestånd har på marken. Sålunda kunna vissa marker tillfälligt få ett sterilt eller försumpat utseende, andra återigen ett frodigt. Särskilda svårigheter vidlåder boniteringen av flerskiktade eller abnormt utvecklade bestånd. I de flerskiktade bestånden sammanhänger svårigheten

108 med att fixera en medelhöjd. Boniteringen blir sålunda mycket beroende av att representativa provträd utväljas för uppskattningen. I de abnormt utvecklade bestånden måste den verkliga åldern reduceras, och hushållsålder tillämpas i händelse bestånden haft en stagnationsperiod, sedan de vuxit upp ovan brösthöjd. Marbuskperiodcr ha eliminerats genom att trädens ålder utrönts genom borrning vid brösthöjd, och till denna ålder har tillägg gjorts med ett för olika boniteter fastställt antal år (sid. 62). Om bestånden varit förmål för ensidig avverkning, såsom dimensionshuggning eller timmerblädning, måste medelhöjden justeras uppåt för att rätteligen kunna karakterisera markens produktionsförmåga. Vid förekomst av sådana mindre impediment, som ej redovisats särskilt i arealavseende, måste boniteten sänkas efter den grad impedimenten förorsaka produktionsminskning inom ett bestånd. Såsom stöd för jämkningen erinrades i instruktionen om att en sämre bonitetsklass vid bästa utnyttjande av marken beräknas giva ca 25 °/o lägre virkesskörd än närmast bättre klass, varför sänkning med en hel klass endast borde ske, om skoglösa impediment ingå med 25 % i beståndets areal. Boniteringen av bestånd inom högre höjdlägen i Norrland förorsakar särskilda svårigheter, genom att hänsyn måste tagas till att skogen flerstädes saknar förmåga att bilda fullt slutna bestånd. Från skogsmark särskildes sådan inom det subalpina skogsbältet belägen mark — f jällbarrskogsmark — där barrskogen saknar förmåga att bilda bestånd, och barrträdens reproduktionsförmåga är svag. Som av ovanstående framgår måste bonitetsuppskattningen i stor utsträckning bygga på förrättningsmannens omdöme. En systematisk felbedömning av boniteten medför ej endast en felaktig gradering av skogsmarken utan föranleder även en förskjutning av gränsen mellan skogsmark och övrig mark. Med hänsyn härtill har lagledarnas bonitetsbedömning varit föremål för särskilt noggrann kontroll. Instruktionskurserna och inspektionerna av taxeringslagen ha bland annat åsyftat att få en så vitt möjlig enhetlig bonitetsbedömning hos de olika lagledarna. Den individuella spridning, som normalt finnes, har man sålunda försökt bortarbeta. Sedan taxeringshandlingarna inkommit till kontoret, kunde bonitetsbedömningen på provytorna även i viss mån kontrolleras med stöd av provträdens medelhöjd och ålder. Boniteringen vid föregående riksskogstaxering skedde efter samma principer, som nu tillämpats. En jämförelse mellan den genomsnittliga idealboniteten, som erhålles för skilda län vid de bägge taxeringarna, visar genomgående högre värden vid den nu utförda taxeringen även om skillnaderna i de flesta fall äro mycket obetydliga (tab. 20).

109 Tab. 20. Genomsnittlig idealbonitet vid riksskogstaxeringarna åren 1924—1926 och 1938—1942. Skogsmark

exklusive

fjällbarrskogsmark

(bon.

IX).

3 Idealbonitet m per ha enligt

Norrbottens läns kustland . . . Västerbottens läns lappmark ,, ,, kustland .

provytetaxeringen 1

linjetaxeringen

Redovisningsområde

1924—26

1938—42

1938—42

2-58 2-60 2-81 3-03 2-72 3-54

2-59 2-62 2-95 3-53 2-77 3-74

2-61 2-63 2-98 3*55 2-7S 3-7C

Arcalcxtcriörens bonitet omkring provytorna.

En mer detaljerad jämförelse av bonitetsbedömningen har kunnat utföras för vissa taxeringslinjer, som voro gemensamma vid de bägge taxeringarna. Inom Västernorrlands, Jämtlands och Gävleborgs län, där linjeavståndet vid den nu utförda taxeringen utgjorde 6 2k km, var sålunda var tredje linje gemensam, och inom Västerbottens län och kustlandet av Norrbottens län, där linjeavståndet nu utgjorde 1 mil, var varannan linje gemensam. För varje lagledare, som tjänstgjort vid den senaste taxeringen, ha uppgifter sammanställts angående redovisad linjelängd av olika ägoslag samt över skogsmarkens fördelning på bonitetsklasser, varjämte motsvarande sammanställningar gjordes av de vid den förra taxeringen förda arealexteriörerna för samma linjer och 2-km sträckor. Dessa jämförelser visade i vissa fall rätt betydande skillnader både beträffande redovisningen av skilda ägoslag och skogsmarkens fördelning på bonitetsklasser. De framkomna skillnaderna kunna dock icke anses enbart bero på olika uppfattning vid bedömningen. Markerna ha även undergått vissa förändringar under tiden mellan de båda taxeringarna. Sålunda kunna myrarna genom dikning ha överförts till skogsmark och nyodlingar ulförts, som medfört en minskning av både myrarnas och skogsmarkernas arealer. Skogsmarken har dessutom kunnat förbättrats genom dikning eller av olika anledningar försämrats. I den mån bedömningen av boniteten grundar sig på markvegetationen kan bedömningen ha påverkats av markens mera tillfälliga tillstånd. Den största osäkerheten vid en sådan jämförelse mellan vissa linjesträckor sammanhänger dock med att en även rätt obetydlig sidoförflyttning av en taxeringslinje kan medföra stora skillnader i redovisningen. Genom dessa jämförelser har nämnden emellertid haft möjlighet att kontinuerligt studera de olika lagledarnas bonitetsbedömning, och om det då visat sig, att alltför stora skillnader uppstått för vissa linjesträckor, har detta föranlett, att vederbörande lagledares arbete närmare kontrollerats i fältet.

110 Gräns för lagtrakt 1938-42 — Länsgräns • Residensstäder

Fig. 9. Genomsnittlig iclealbonitet för skilda lagtrakter vid 1938—i2 års taxering. Motsvarande uppgift enligt 1921—26 års taxering för samma områden angiven inom parentes. Idealboniteten uttryckt i m3 per hektar.

Ill För att ytterligare kontrollera de vid den nu utförda taxeringen tjänstgörande lagledarna har den genomsnittliga idealboniteten beräknats för områden närmast motsvarande lagtrakter. Nämnden har härvid sökt utröna, om mellan lagtrakterna förefunnits sådana skillnader, vilka icke kunnat förklaras av olika naturliga förutsättningar, utan snarast torde vara att hänföra till de olika lagledarnas subjektiva omdöme. Resultaten av dessa utredningar visa en rätt god överensstämmelse mellan förrättningsmännens uppfattning. Utrönes återigen medelboniteten enligt föregående riksskogstaxering för samma områden, framträda i vissa fall rätt betydande skillnader, vilket framgår av kartan (fig. 9). De vid de bägge riksskogstaxeringarna framkomna bonitetsskillnaderna måste i viss grad bero på olikheter beträffande den subjektivt utförda boniteringen. Med avseende på den mera objektivt utförda boniteringen med stöd av ålder och höjd kan en viss skillnad i boniteringsresultatet sannolikt bero på en av huggningarna betingad ökning av provträdens höjder. Boniteringen med ledning av ålder och höjd torde tekniskt sett vara utförd med större noggrannhet vid den nu utförda laxeringen än vid den föregående, emedan lagledarna å provytorna erhöllo kontroll på sin ålders- och höjdbestämning. En bestämning av boniteten på provytorna är helt naturligt lättare att utföra än i taxeringsbältet. Dels kan förrättningsmannen bättre överblicka provytorna, dels erhåller han genom provträdstagningen exakta bestämningar av ålder och höjd på ett flertal träd å ytorna. Som förut framhållits skulle en provyta åsättas samma bonitet som den del av taxeringsbältet inom vilken ytan var belägen. Då emellertid någon alltför detaljerad uppdelning av taxeringsbältet med avseende på smärre variationer inom begränsade områden ej kunde ske under den fortlöpande arealredovisningen, inträffade i vissa fall att boniteten å provytan avvek från den i arealexteriören redovisade boniteten. Lagledaren hade då att å provyteprotokollet även angiva en från arealexteriören avvikande bonitet. För att utröna i vilken omfattning avvikande bonitet angivils å provytorna, har en sammanställning gjorts i tabell 21 över provytornas fördelning på skilda bonitetsklasser enligt de båda redovisningsgrunderna. Av tabellen framgår att endast ett förhållandevis ringa antal provytor åsatts en från arealexteriören avvikande bonitet. I extrema fall kan dock en väsentlig bonitetsskillnad påvisas. Sålunda uppvisa de ytor, som äro belägna inom linjesträckor, hänförda till bonitetsklass IV, en spridning mellan klasserna II och VIII. För samtliga provytor blir dock den genomsnittliga idealboniteten exakt densamma, antingen bonitetsbedömningen utförts endast på själva provytorna eller på den större arealen inom taxeringsbältet omkring provytorna. Av tab. 20, sid. 109 framgår att denna sistnämnda bonitet i genomsnitt ligger 0,oi till 0,03 m 3 över den bonitet, som åsatts taxeringslinjerna i deras

112 Tab. 21. Provgtorna fördelade på bonitetsklasser enligt provgteprotokollet (avvikande bonitet) och enligt arealexteriören. Genomsnittlig idealbonitet enligt provgteprotokollet och enligt Ljungans, Indalsälvens och Ångermanälvens flodområden Västerbottens län. Bonitetsklass

Medel produktion m 3 per ha

Fördelning av antal ytor enligt provyteprotokollet inom bonitetsklass i I

II

2-0

5-0 5-0

II III

8-0 6-0

IV V

4-5 3-4 2-5 1-8 1-2

1-1

umma 2-0 Antal ytor enligt arealexteriö ren

VI VII

VIII

s

arealexteriören. exklusive

III

IV

V

VI

VII

VIII

Summa ytor

Genomsnittlig | idealbonitet 1

35-3 6-0 224-8

7-0 241-1 1 586-2 4 521-8 2 724-8 1 008-4 232-8

8-71 5-98 4-50 3-40 2-49 1-80 1-23

11-1

286-9 1 599-8 4 363-8 2 721-8 1 069-0 267-7

10 322-1

3-19

7-0

241-1 1 586-2 i W i . a o HOA.al i nns.i l ooo.a 10 322-1 1 **** °

3-19

227-2 7-9 1-0 59-7 1454-1 61-8 7-5 135-8 4 229-9 148-1 2-0 68-7 2 533-2 2-4 31-0 2-0

1-0 8-0

1-0

114-3 939-7

6-C

helhet. Detta synes tyda på att lagledarna i flertalet fall varit något försiktigare vid boniteringen av de linjesträckor, som ej berörts av provytorna. I vad mån den nu utförda bonitetsuppskattningen motsvarar verkligheten, kan nämnden ej uttala sig om. Nämnden har emellertid låtit verkställa erforderliga observationer för jämförelse i stora drag med det boniteringssystem, som är under utarbetande vid statens skogsforskningsinstitut.

118 K a p . VIII.

R e s u l t a t e n s tillförlitlighet. Systematiska fel.

Taxeringsresultatens tillförlitlighet beror på förekomsten av systematiska och tillfälliga fel. De förstnämnda uppkomma av bestämda orsaker och påverka resultaten i bestämd riktning. De äro med andra ord lagbundna till sin karaktär och erhållna resultat behäftade med fel av denna typ kunna i allmänhet korrigeras, sedan man upptäckt orsaken till felen. De tillfälliga felen däremot äro betingade av vad man i dagligt tal kallar slumpen och äro en följd av taxeringens karaktär av stickprovsundersökning. De äro till sin storlek beroende på hur nära man med ett stickprov lyckas komma ett sökt verkligt värde. De tillfälliga felen eller represenlationsfelen, som de mer betecknande kunna nämnas, komma att behandlas i senare delen av detta kapitel. Förekomsten av systematiska fel kan som regel endast konstateras, när dubbelmätningar eller kontroller av olika slag företagits vid taxeringsarbetet. Har detta icke varit fallet kan i vissa fall en uppdelning av ett material på grupper och en jämförelse mellan grupperna ge en uppfattning härom. Arbetet vid riksskogstaxeringen har varit organiserat på ett sådant sätt, at I förekomsten av systematiska fel dels skulle förebyggas dels upptäckas och korrigeras. Man har huvudsakligen haft erfarenheter från förra taxeringen att bygga på. Ett flertal ändringar, som företagits i metoderna, har just motiverats av att man velat undvika fel av denna kategori. Sålunda infördes en ny metod för uttagandel av bältesbredden vid linjetaxeringen. Denna har närmare behandlats i kapitel II, sid. 20. Vidare har formpunktsmetoden för provträdens fördelning ersatts med en ny metod, som är baserad på statistiskt härledda funktioner. I denna har den subjektiva bedömningen av formpunkten utbytts mot den objektiva mätningen av kronans längd, emedan man vid subjektiva bedömningar kan befara systematiska fel. Denna fråga har behandlats i kapitel III, sid. 55—57. En jämförelse mellan linje- och provytetaxeringens resultat ger en viss uppfattning om den eventuella förekomsten av systematiska fel. I tab. 22 framlägges en dylik jämförelse för de områden, nämligen Västerbottens och Norrbottens läns kustland samt Gävleborgs län, där taxeringen skett på ett sådant sätt, att en fullständig jämförelse är möjlig. Av tabellen framgår, alt överensstämmelsen mellan stamantalet och kubikmassan inklusive vrak per 8

•5

"T

+

+

+

+ t- o 00 oo cö cö

O

i-t

-

o oo — -H

ci

a o

+

+

oo

1—

o

rt

cö cö

+

+

CM CO

ÖS

a

C'

Ös

IP Os

rt o cö cö

00 oo

<M

-^

00 CM

rt. rt

C3 r+

© Ö

©

O

CO o

co co

V) rt

+ «5 00

O O

rt

—

(M 00 rt CJ

—

O

O'

^ 4

«=

C

+

-f

-c;

o o

o 3

-f

+

!M CO

C» IM

+

+

TT CÖ

3 X

4> X

x .5

—Cbc

it te

x .5

X

°

£ X

o

X

a>

x

>

CB

X

C

c —

x .5 re c o •-» t- c C S

S

« £f x .S rt s-. rt CU .2 x T ^ rt >

CL

x .9

x .5t . rt *J

O)

« X •tr cs > o O "_"

CD

O 'T? U ~

D.S

as

— fc. (M (M

4 O

rt TO

in til

c

•-

•g « e X

•cc

c

rt. ~ X zs -Z

o

o B rtl c c? co

> O

3)

X

—.

I

115 hektar för samtliga ägoslag vid de olika taxeringarna är god. De erhållna avvikelserna — + 0,oo och — 1,40 °/o för kubikmassan •— torde icke vara större än att de ligga inom gränserna för de tillfälliga fel, med vilka provytetaxeringar kunna vara behäftade, då de, som här är fallet, utgöra stickprov på linjetaxeringar. Av tabellen framgår vidare, att det torde föreligga en systematisk skillnad vid uppskattning av vrak vid de båda taxeringarna. Provytetaxeringens resultat äro nästan genomgående högre. Detta har ansetts bero på att vrakningen sker noggrannare på och invid provytorna än mellan dessa. Detta systematiska fel är emellertid av underordnad betydelse. Inom övriga delar av Norrland ha de s. k. uppenbara vraken ej registrerats på provytorna, varför en sammanställning motsvarande den i tab. 22 ej kunnat utarbetas för dessa områden. En jämförelse för stamantalet exklusive vrak har icke uppvisat några skillnader av den art eller storleksordning, att några korrektioner ansetts nödvändiga. I denna rapports tidigare kapitel har det bland annat redogjorts för resultatet av verkställda kontroller och ommätningar. Sålunda återfinnes i kapitel IV, sid. 73 en sammanfattning av erfarenheterna från omtaxeringar. Icke i något fall ha så stora felaktigheter påträffats att slutresultaten påverkats. Den stamräknade arealen bestämmes vid linjetaxeringen förutom av den tidigare behandlade bältesbredden också av den längd, som erhålles vid .sträckmätningen. En uppfattning om, huruvida denna areal är behäftad med systematiska fel, erhålles dels genom en summering av de längdkorrektioner, som antecknats på arealexteriören (se sid. 170), dels genom en jämförelse mellan den enligt officiell statistik kända arealen för ett område och motsvarande areal erhållen som en produkt av total linjelängd och tillämpat linjeavstånd inom området. Förhållandet mellan de hjälpfaktorer, som tillämpats vid taxeringarna och de som skulle erhållas endast ur linjeavståndet (de nominella faktorerna), utgör för de olika taxeringsområdena följande: Norrbottens läns kustland Västerbottens läns lappmark Västerbottens läns kustland Jämtlands län Västernorrlands län Gävleborgs län

0,996897 1,004344 1,000075 1 ,oo3S85 1,001470 0,997842

Korrektionerna ha sålunda visat sig vara utan tendens att övervägande gå i bestämd riktning och högst uppgå till 4 promille. Som en ytterligare kontroll och analys av resultaten har i kapitel VII, tab. 21 framlagts en jämförelse mellan boniteringarna, utförda under den löpande taxeringen vid registreringen i arealexteriören samt den för provytorna speciellt redovisade bonitetsklassen. Av tabellen framgår, att det i detta avseende icke föreligger

116 någon skillnad mellan de olika taxeringsmetoderna. Slutligen kan här framhållas, att den ojämnhet, som förekom vid stamfördelningen på diamelerklasser vid förra taxeringen, ej återfunnits vid denna senare. Taxeringsmaterialet har analyserats i åtskilliga fler avseenden än de ovannämnda med avsikt att upptäcka eventuella systematiska fel. Det skulle leda till en alltför omfattande redogörelse att i detalj behandla detta arbete. Väsentliga med taxeringen sammanhängande frågor såsom tillväxtens bestämmande utredas för närvarande vid skogforskningsinstitutet, varför ett slutgiltigt omdöme beträffande bl. a. tillförlitligheten av tidigare publicerade tillväxter måste ställas på framtiden. Sammanfattningsvis kan dock framhållas, att det icke i något fall framkommit fel av den storleksordning, att korrektioner av de framlagda taxeringsresultaten ansetts nödvändiga. Taxeringsresultaten synas med hänsyn till systematiska fel vara bestämda med tillfredsställande noggrannhet.

Tillfälliga fel. De framlagda taxeringsresultaten göra ej anspråk på att exakt angiva arealfördelningen, virkesförrådet och dettas beskaffenhet utan få endast betraktas som närmelsevis riktiga. Taxeringen är, som tidigare nämnts, en stickprovsundersökning och i likhet med alla dylika undersökningar behäftad med tillfälliga avvikelser eller »fel». Medelfelet är ett mått på inom vilka gränser de tillfälliga avvikelserna sannolikt komma att ligga, d. v. s. ett mått på säkerhetsgraden vid en stickprovsundersökning. Vid normal fördelning ligga sålunda i genomsnitt 99,7 °/o av alla avvikelser inom gränserna -t 3 ggr medelfelet. I många fall, särskilt vid tillämpning på praktiska problem, nöjer man sig med gränserna ± 2 ggr medelfelet som säkerhetsmarginal. Härvid befinna sig vid normal fördelning i genomsnitt 95,5 % av alla avvikelser inom dessa gränser. Vid beräkning av medelfelet för en taxering av här förekommande typ är man hänvisad till att utgå från variationen mellan taxeringsresultaten för olika delar av det undersökta området. Det gäller härvid alt bortse från eventuellt förekommande »systematisk gång» i variationen och sålunda endast taga hänsyn till de tillfälliga avvikelserna. Flera olika metoder för beräkning av medelfelen vid taxeringar ha framlagts, enligt vilka inflytandet av systematiska avvikelser mer eller mindre elimineras. Nämnden har vid sina medelfelsberäkningar tillämpat en metod, som utarbetats av M a n f r e d N ä s l u n d , och som publicerats i Meddelanden från Statens skogsförsöksanstalt. (»Om medelfelets härledning vid linje- och provytetaxering», Häfte 31, nr 7.) Enligt denna metod indelas taxeringsmaterialet från de områden, för vilka medelfel skola beräknas, i grupper (rutor). Vid be läkning av de preliminära medelfel för Västernorrlands län, som nämn-

117 den framlagt i sina tidigare rapporter, tillämpades en relativt grov gruppindelning (stor rutstorlek). Vid beräkningen av de medelfel, som framlagts för Västerbottens län och Norrbottens läns kustland samt Gävleborgs län, har gruppindelningen drivits längre (mindre rutstorlek). Detta har även varit fallet vid beräkningen av i denna rapport meddelade medelfel för Västernorrlands län. Indelningen i mindre grupper innebär en fullständigare elimination av de systematiska tendenserna inom de skilda taxeringsmaterialen, vilka vid all medelfelsberäkning av linje- och provytetaxering utgöra synnerligen svårbemästrade felkällor. De i rapporterna för Västerbottens län, Norrbottens läns kustland och Gävleborgs län samt här framlagda medelfelsuppgifterna måste därför betraktas som riktigare uttryck för tillförlitligheten hos den taxering, beräkningarna avse, än vad motsvarande tidigare publicerade siffror för Västernorrlands län ange. Vad beträffar en jämförelse mellan olika taxeringsresultat såsom skillnaden mellan skogstillstånden vid denna och den förra riksskogstaxeringen eller mellan olika skogsägargruppers skogstillgångar e t c , vill nämnden poängtera, att det är vida svårare att genom en stickprovsundersökning påvisa förändringar eller reella skillnader, än att uppskatta det nuvarande skogstillståndet. Denna fråga belyses närmare av tab. 23. 1 Tab. 23. Medelfelet på

differenser.

8jyr i procent k

|

1-5

!

2-5

|

3-5

!

4-5

53-8 25-6 16-3 11-7 9-0

60-5 28-8 18-3 13-2 10-1

67-3 32-0 20-3 14-6 11-2

59-5 31-2 21-9 17-2 14-4

66-9 35-1 24-6 19-4 16-2

74-3 39-0 27-3 21-5 18-0

ED i procent. Minskning. 0-9 0-8 0-7 0*6 0-5

13-4 6-4 4-1 2-9 2-2

20-2 9-6 6-1 4-4 3-4

26-9 12-8 8-1 5-8 1-5

33-6 16-0 10-2 7-3 5-6

40-4 19-2 12-2 8-8 6-7

47-1 22-4 14-2 10-2 7-8

Ej) i procent. Ökning. 1-1 1-2 1-3 1-4 1-5

14-9 7-8 5-5 4-3 3-0

22- 3 11-7 8-2 6-4 5-4

29-7 15-6 10-9 8-6 7-2

37-2 19-5 13-7 10-8 9-0

44-G 23-4 16-4 12-9 10-8

52-0 27-3 19-1 15-1 12-6

Antages att exempelvis virkesförrådet vid första taxeringen är M och vid den andra k X M, samt medelfelet vid båda taxeringarna e M procent, erhålles ur tab. 23 differensens relativa medelfel ( £ D ) för olika värden på k och £ M . Tabellen visar således, att om exempelvis virkesförrådet har mins1 Jfr Manfred Näslund: Om medelfelets härledning vid linje- och provytetaxering. Medd. fr. Statens skogsförsöksanstalt 1939.

118 kat med 20 °/o (k = 0,s) och medelfelet vid de båda taxeringarna uppgår till 3 °/o, är minskningens (M — k X M) relativa medelfel 19,2 °/o, vilket med en säkerhetsmarginal av 2 ggr medelfelet motsvarar en osäkerhet av ± 38,4 %>. Av tabellen framgår tydligt svårigheten att uppskatta små förändringar eller differenser. Beräknar man avverkningarna mellan de båda riksskogstaxeringarna i likhet med vad som skett för Ljungans, Indalsälvens och Ångermanälvens flodområden, vill nämnden framhålla i samband härmed, att skillnaden mellan virkesförrådet vid den förra taxeringen och samma förråd vid den senare, minskat med tillväxten mellan de båda taxeringarna, utgör ca 40 °/o av den tidigare taxeringens virkesförråd. Skillnader av denna storleksordning äro enligt tab. 23 fastställda med relativt stor noggrannhet, vad de tillfälliga felen beträffar. För osäkerheten vid dessa beräkningar har tidigare redogjorts i rapporten angående avverkningarna i ovannämnda flodområden. I syfte att belysa resultatens tillförlitlighet med hänsyn till taxeringens karaktär av stickprovsundersökning har nämnden beräknat medelfelet för vissa areal- och kubikmassebestämningar dels vid taxering med 10 km:s linjeavstånd inom Norrbottens läns kustland och Västerbottens län, dels vid taxering med 6 2/s km:s linjeavstånd inom Västernorrlands samt Gävleborgs län. Med stöd av dessa medelfel torde man även analogivis kunna erhålla en viss uppfattning om noggrannheten hos andra taxeringsresultat vid lika lågprocentiga taxeringar. Helt allmänt gäller sålunda, att vid samma taxeringsmetod och taxeringsprocent mindre delar av arealen eller virkesförrådet ha mindre säkerhet än uppgifter för större områden eller kvantiteter. Tab. 24 anger relativa medelfelet på arealen skogsproduktiv mark för de ovannämnda områdena. Av tabellen framgår exempelvis att skogsproduktiva markens areal inom Västerbottens län är behäftad med ett medelfel av ± 224,3 km 2 eller ± 0,?o °/o och motsvarande areal inom Västernorrlands län med ett medelfel av ± 81,2 km 2 eller ± 0,42%. I tabellen äro även angivna medelfel vid en gången linjelängd av 100 kilometer på total landareal och 100 kilometer på skogsproduktiv mark vid såväl denna som föregående riksskogstaxering. Då medelfelen för Västerbottens län beräknats något olika med hänsyn till fjällens areal, har jämförelse icke verkställts för detta län annat än för kustlandet tillsammans med Norrbottens läns kustland. Av tabellen framgår att medelfelen äro betydligt lägre vid den senare taxeringen. Detla torde bero på en längre gående eliminering av de systematiska avvikelserna vid den här använda beräkningsmetoden och icke på en större förändring i det statistiska underlaget, nämligen skogsproduktiva arealens fördelning och variation. Fig. 10, sid. 126 återger sambandet mellan det relativa medelfelet och den redovisade arealen av en viss bonitets- eller huggningsklass vid en gången linjelängd av 100—400 mil på landareal, då arealen är uttryckt i procent av

119 Tab. 24. Medelfel på arealen skogsproduktiv 2

1 Taxeringsår

Område

3 Linjeavstånd i km

I

5 I taxelinj e r n a ingående

j

8 Skogsprodukth ' mark Med -Ifel

km2

skogs• km2 prod. mark km2

land

|

mark.

abs.

10 Relativt medelfel v i d e n g å n g e n linjelängd av

/o

100 km land

100 km skogsmark

0/

Gävleborgs län

1942 1926

6 2/3 10

27-33 18-19

21-24 13-79

14 131 ± 1 0 9 - 4 13 802 ± 1 4 3 - 5

±0-77 ±1-04

4-04 4-44

3-56 3-87

Västernorrlands län .

1938 1924

6 2/3 10

36-13 24-04

28-68 18-94

19 149 ± 81-2 19 014 ± 1 2 1 - 7

±0-42 ±0-64

2-55 3-16

2-27 2-80

10 10 10

45-61 27-66 17-95

32-18 19-08 12-50

32 269 ± 2 2 4 - 3 19 765 ± 1 7 6 - 0 12 504 ± 1 3 8 - 0

±0-701 -MD-891 ±1-10

4-69 1 4-69 1 1-68

3-94 1 3-96 1 3-90

26-51

17-48

17 425 ± 1 5 6 - 5

±0-90

4-62

3-75

44-46

29-98

29 929 ± 2 0 8 - 6

±0-70

4-65

3-82

1925—1926

22-39

15-24

30 171 ± 3 8 0 - 2

±1-26

5-95

4-91

V ä s t e r b o t t e n s l ä n . . . 1 9 3 9 o . 1941 d ä r a v l a p p m a r k e n 1 9 3 9 o . 1941 1941 därav kustlandet . i

Norrbottens i Norr- och

kustland Västerbot-

Kustlandet 1

Exkl.

fjäll.

skogsmarkens areal, och skogsmarkens andel av totala landarealen är känd. Fig. 10 torde även ge en uppfattning om andra arealuppgifters tillförlitlighet vid en viss gången linjelängd vid lika lågprocentiga taxeringar, om variationstypen är likartad. Av figuren framgår exempelvis att en areal, som upptager 10 °/o av skogsmarkens areal och där skogsmarksarealen utgör 80 °/o av totala landarealen, kan uppskattas vara behäftad med ett medelfel av 7 % vid en total linjelängd på landareal av 100 mil, om linjeavståndet är 10 km (ex. 1). På samma sätt framgår att en areal, som upptager 60 % av skogsmarkens areal, om denna i sin tur utgör 60 °/o av landarealen, är behäftad med ett medelfel av 1,3 °/o vid en linjelängd av 400 mil på landarcal, om linjeavståndet är 6 2 /a km (ex. 2). Tab. 25 anger relativa medelfelet ( K 10oo ) P» kubikmassan inom bark och per hektar skogsmark vid linjetaxering med 10 km:s linjeavstånd och tab. 26 motsvarande medelfel vid linjetaxering med 6 2/s km:s linjeavstånd. Vid härledning av dessa medelfel är kubikmassan beräknad med genomsnittliga kuberingstal. Någon hänsyn har sålunda ej tagits till kuberingstalens medelfel. I tabellernas övre delar framläggas medelfel avseende kubikinassan per hektar för samtliga trädslag inom de skilda taxeringsområdena. I nedre delarna angivas motsvarande medelfel för de skilda trädslagen. Av tabellerna synes att medelfelet för de olika trädslagen stiger med stigande diameter hos diameterklassgrupperna.

120 Tab. 25. Medelfelet på kubikmassan linjetaxcring av 1 000 km2 skogsmark

inom bark per hektar skogsmark vid med användande av 10 km linjeavstånd.

Samtliga

trädslag. Diameter k lassgrupp

15—45 ±

Taxeringsområde ms/ha

e

Västerbottens läns l a p p m a r k d ä r a v L v c k s e l e — Å s e l e delen ,, Stensele ,, Västerbottens läns kustland N o r r b o t t e n s läns kustland d ä r a v södra delen ,, norra ,,

35-0 36-4 311 33 0 31 o 31-S 33-i

Skilda

25—45 +

Medelfel 1i °/ /o

m3/ha

1 ooo 5-7 6-0 5-2 5-4

15-0 15-1 12-1 10-0 9 0 8-6 11-9

fi-S

6-5 r.-3

35—45 ±

Medelfel i % e 1 000

m3/ha

9-0 9-4 8-2 9-7 124 13-2 11-5

33 3-2 2-0 0-8 11 0-8 2-0

Medelfel i1 °/o' £

1 000 160 15-8 16-0 24-6 27-8 31-2 24-1

trädslag. Tall

Gran

Samtliga trädslag

Björk

Diameterklassgrupp T a x erin gsom rå d e

m8/ha

Medelfel

m3/ha

1 000

Medelfel m3/ha i % 5 1 000

Medelfel

i V

1 S

m3/ha

/o

• Medelfel 1 000

1 000

15—45+ Västerbottens läns lappmark d ä r a v L y c k s e l e — Å s e l e delen ,, Stensele ,, Västerbottens läns kustland . . Norrbottens läns kustland d ä r a v södra delen ,, norra ,,

15-0 18-9 10-3 19 o 19-9 22-8 21-3

12-6 11-3 14-7 9-5 8-8 6-9 1 1-0

17-0 13-6 17-5 10-0 6-9 5-2 7-6

11 8 14-7 9-2 13 l 22 1 23-0 20-8

30 3-2 2-9 2-9 3 2 2-9 3-6

10-6 10-5 10-7 10-0 13-8 12-9 14-3

35-0 36-4 31-1 33-0 31-0 31-8 33-1

5-7 6-0 5-2 5-4 6 4 6-5 6-3

25—45+ V ä s t e r b o t t e n s läns l a p p m a r k . d ä r a v Lycksele—Åsele delen ,, Stensele ,, V ä s t e r b o t t e n s läns kustland . . Norrbottens läns kustland d ä r a v s ö d r a delen ,, norra ,,

7-2 9-3 4-6 6 9 7-1 7-0 9-0

142 12-6 16-9 10-7 13-8 13-2 14-0

7-0 5-2 7-1 2-2 1-7 O..?

16 5 19-9 13-7 23-3 33-2 39-0 28-5

03 0-4 0-3 04 0 5 0-4 0-6

22-6 23-7 19-5 20-4 29-5 21-7 33-6

15-0 15-1 12-1 10-0 9-0 8-6 11-9

9 0 9-1 8-2 9-7 124 13-2 1 [-5

35—45 + Västerbottens läns l a p p m a r k . d ä r a v Lycksele—Åsele delen ,, Stensele ,, V ä s t e r b o t t e n s läns kustland . . Norrbottens läns kustland d ä r a v södra delen ,, norra

17 2-1 0-8 0-6 1-0 0-7 1-6

21 9 18-3 30-4 25-7 30-3 32-5 26-8

1-6 1-0 1-7 0-2 0 2 0-05 0-3

24 l 27-7 21-4 47-2 51 4 61-7 39-6

002 0-05 0-02 0-08 005 0-04 0-07

88-9 70-5 57-0 44 4 57-5 46-3 54-5

3-3 3-2 2-6 0-8 1-1 0-8 2-0

160 15-8 16-0 24-6 27-8 31-2 24-1

1-0

j :

; ! |

121 Tab. 26. Medelfelet på kubikmassan inom bark per hektar skogsmark vid linjetaxering av 1 000 km2 skogsmark med användande av 6 2ls km linjeavstånd. Samtliga

trädslag. Diameterklassgrupp

15—45 + T a x e r ih gso m r å d c m3/ha

! G ä v l e b o r g s län d ä r a v södra delen „ norra ,, V ä s t e r n o r r l a n d s län d ä r a v södra delen ., nordöstra delen ,, nordvästra ,

m3/ha

4-9 4-5 5-3 5 1 3-7 6-5 5-5

21-9 20-4 20-2 123 16-4 10-2 9-5

57-0 57-4 51-6 38-9 48-2 30-8 32-2

Skilda

25—45 +

Medelfel i % 6 1 000

35—45 +

Medelfel i % 8 1 000

| Medel-

m 3 /ha I .Ie}. i

9 0 9-0 9-0 8-3 6-4 10-2 9-4

3-8 3-2 3-2 2 1 2-9 1-5

16 8 18-8 14-7 14-5 12-9 16-8

j

trädslag. Tall

Gran

Samtliga trädslag

Björk

Diameterklassgrupp T a x eringsom rå d e

%

i e 1 000

Medelfel

m3/ha

i

0/

;

m3/ha

/o

j Mei delfel

m3/ha

;

1 000

1 000

Medelfel i %

m /ha

Medelfel i % ? 1 000

4-9 4-5 5-3 5 1 3-7 6-5 5-5

1 ooo

15—45 +

Gävleborgs län

28-0 28-6 27-4 13 l 11-4 14-2 15-6

6-3 5-8 6-7 104 9-6 9-4 11-8

24-0 24-3 19-0 20-8 26-4 12-0 11-3

8-8 0-7 11-1 8-3 5-2 11-3 11-9

3-8 3-9 4-4 3-7 5-1 3-5 4-3

7-8 7-8 8-2

57-0 57-4 51-6 38-9 48-2 30-8 32-2

G ä v l e b o r g s län d ä r a v s ö d r a delen . . . . ,, norra ,, V ä s t e r n o r r l a n d s län d ä r a v s ö d r a delen . . . . ,, nordöstra delen ,, nordvästra ,,

134 13-6 12-9 5-5 6-8 6-2 5-7

9-6 10-1 9-0 123 11-3 10-6 15-0

7-3 6-0 6-0 5-5 7-3 3-0 2-4

14 l 11-3 16-2 12-9 7-9 17-7 21-5

0-9 0-7 1-1 0 9 1-3 0-7 1-0

10-5 11-8 9-7 13 2 11-9 12-9 14-2

21-9 20-4 20-2 12 3 16-4 10-2 9-5

9-0 9-0 8-3 6-4 10-2 9-4

35—45 + G ä v l e b o r g s län d ä r a v s ö d r a delen . . . . ,, norra ,, V ä s t e r n o r r l a n d s län d ä r a v södra delen . . . . ,, nordöstra delen ,, nordvästra

2-6 2-5 2-2 1-0 1-2 0-9

17-7 20-3 13-8 20-5 19-0 21-9

10 0-6 0-8 0-8 1-2 0-4

27-3 25-0 27-6 22-1 17-9 31-5

Ol 0-1 0-1 0-1 0-2 0-1

32-7 26-4 35-5 29-7 25-3 37-8

3-8 3-2 3-2 2-1 2-9 1-5

16-8 18-8 14-7 145 12-9 16-8

d ä r a v s ö d r a delen . . . ,, norra ,, Västernorrlands län d ä r a v s ö d r a delen . . . . „ nordöstra delen ,, nordvästra ,,

7-8 8-0 7-0

8o

25—45 +

-1 —

122 Tab. 27. Medelfelet på kubikmassan inom bark per hektar provytetaxering omfattande 100 provytor. Samtliga skogsägargrupper.

skogsmark

vid

D i a m e t e r k l a s s g r u PP 0 - -45 + T axeri ngso mra de m 8 /ha

15— 45 +

1 Medelfel i 0/ 1

/O

£

m 8 /ha

1 Reklangelylor om 200 ml Västerbottens läns lappmark därav Lycksele—Åsele delen ,, Stensele ,, Cirkelytor om 100 mz Västerbottens läns kustland Norrbottens läns kustland därav södra delen ,, norra

51-0 51-4 50-0

Skilda

25— 45 +

m 8 /ha

Medelfel i 0/ 1 /o £ 100

si 8-1 8-1

34 0 34-4 31-4

10 6 10-8 10-2

14-0 14-5 12-3

194 17-9 21-3

10-5 11 1 11-5 10-5

32-0 32o 31-0 32-()

154 170 18-6 14-7

9-0 9-7 8-0 11-0

30-4 31 1 36-7 26-2

;

51o 51-0 56-0 50-0

Medelfel i °/ 1 /o 8 100

skogsägargrupper. Allmänna

Aktiebolag

Övr. enskilda

Samtliga ägare

Diameterklassgrupp Taxeringsområde

m /ha

0—45 + Reklangehjlor om 200 mVästerbottens läns lappmark . d ä r a v L y c k s e l e — Å s e l e delen ,, Stensele Cirkelylor om 100 m 8 Västerbottens läns kustland . . Norrbottens läns kustland d ä r a v s ö d r a delen norra ,

Reklangelylor om 200 m 8 Västerbottens läns lappmark . d ä r a v Lycksele—Åsele delen ,, Stensele ,, Cirkelylor om 100 mVästerbottens läns kustland . . Norrbottens läns kustland . . . . d ä r a v södra delen norra ., 25—45 + Reklangelylor om 200 m 8 Västerbottens läns l a p p m a r k . d ä r a v L y c k s e l e — Å s e l e delen ,, Stensele ,, Cirkelytor om 100 mVästerbottens läns kustland . . Norrbottens läns kustland . . . . d ä r a v södra delen norra ,.

Medelfel m3/ha i % e 100

Medelfel m3/ha i % e 100

Medelfel m 3 ,'ha i % e 100

Medelfel i % e 100

520 51-3 19-4

7-9 6-3 9-2

52-0 53-0 44-1

7-5 7-8 5-3

49-0 48-8 52-0

7-0 7-0 7-1

51-0 51-4 50-0

8-1 8-1 8-1

56-0 53-0 58-0 49-0

6-8 10-2 10-4 9-8

46-0 49-0 50-0

8-2 8-5 8-5

520 50-0 56-0 49-0

10 o 90 9-2 8-3

51-0 51-0 56-0 50-0

10 5 11 1 11-.". 10-5

35o 34-9 34-4

10 1 8-1 11-6

35-0 35-8 21-2

10-0 9-9 9-5

310 30-9 29-9

94 9-5 9-4

34-0 34-4 31-4

10 6 10-8 10-2

38-0 36-0 37-0 33-0

94 14-5 15-4 13-5

28-0 28-0 29-0

124 15-5 15-5

32-0 280 28-0 29-0

15-3 13-9 14-8 12-0

32-0 32-0 31-0 32-0

15-4 17-0 18-6 14-7

16 o 16-0 15-4

17-7 13-0 21-3

14-0

13-6

20-7

14-0 14-5 12-3

19 1721-

90 9-7 8-0 11-0

30 31 36' 26-

12-0

24-4

123 Tab. 28. Medelfelet

pä kubikmassan

provgtetaxering Samtliga

inom

bark

omfattande

per

hektar

skogsmark

vid

provytor.

skogsägargrupper. Diameterklassgrupp 15—45-

0—45 + Taxeringsområde 8

m /ha

Medelfel

m 3 /ha

Medelfel

100 Cirkelylor, dubbelylor, om 133-333 Gävleborgs län därav södra delen .. norra ., Reklangelylor om 200 m% Yästernorrlands län därav södra delen ,. nordöstra delen nordvästra Skilda

56-0 58-3 52-0

137 14-0 13-3

200 21-7 19-7

27-4 27-4 27-2

60-9 68-0 50-9 51-0

94 7-1 11-8 9-6

36 5 42-2 31-5 27-8

13 l 9-4 16-0 15-0

11 3 14-3 9-9 8-3

20 3 16-u 22-2 25-2

skogsägargrupper.

i

Samtlig a ä g a r e j

m /ha

Medel- , fel i °/ 1 /o e 100

8-1 8-6 7-4

840 87-1 79-7

93 8-7 9-8

65-1 67-2 61-0 51-2

7-9 6-9 9-6 7-0

60-9 68-0 50-9 51-0

9-4 7-1 11-8 9-6

124 12-0 12-9

53-0 61-9 50-1

11 9 13-5 9-6

56 o 58-3 52-0

13 7 14-0 13-3

34-4 45-4 23-6 25-4

9-8 10-2 16-1 15-3

38-0 39-8 37-9 26-3

11 1 9-3 12-8 11-6

36-5 42-2 31-5 27-8

13-1 9-4 16-0 15-0

22-0 18-8 20-5

25-4 25-3 25-4

17-0 21-7 17-3

20-9 22-0 19-1

20-0 21-7 19-7

27-4 27-4 27-2

IM 16-6 7-0 7-7

21-7 17-2 25-1 24-8

10 5 12-0 11-8 6-4

18-1 14-7 20-1 21-5

11 3 14-3 9-9 8-3

20-3 16-0 22-2 25-2

m /ha

86-0 79-2 79-6

8-6 7-6 9-1

82-0 93-7 78-6

57-2 69-5 10-7 48-0

9-4 7-2 12-3 9-6

580 52-8 52-9

m /ha

3 Medelfel i °/ 1

/O

m2

m2

,, norra , Reklangelylor om 200 m's Västernorrlands län d ä r a v s ö d r a delen ,, n o r d ö s t r a delen ., nordvästra

25—45+ \ Cirkelylor, dubbelylor. om 133'333 ' Gävleborgs län d ä r a v s ö d r a delen ,, norra , Reklangelylor om 200 mi Västernorrlands län d ä r a v s ö d r a delen ,, n o r d ö s t r a delen ,, nordvästra

Övr. enskilda

Medelfel i V 1 /o 8 100

8 Reklangelylor om 200 mi Västernorrlands län därav södra delen ,, n o r d ö s t r a delen ., nordvästra 15—45 ; Cirkelytor, dubbelylor. om 133-333 • Gävleborgs län

93 8-7 9-8

D iameterklassgrupp

0—15 + Cirkelytor, dubbelylor. om 133'333 Gävleborgs l ä n d ä r a v södra delen

84-0 87-1 79-7

Aktiebolag

T a x e r a n g s o m rå d e

! Medelfel m /ha 1 i °/ /o 8

m2

124 Enligt äldre erfarenheter torde en ökning, respektive minskning av kubikmassan per hektar för viss kombination av område, trädslag och diameterklassgrupp i tabellerna betyda en minskning, respektive ökning av relativa medelfelet. Med stöd av tabellen ( £ 10oo ) k « n en ungefärlig uppskattning av motsvarande medelfel för andra skogsmarksarealer av med hänsyn till kubikmassan likartad variationstyp erhållas enligt formeln: 1000 e

\l1000

(1)

där ( A ) är det relativa medelfelet (%) å kubikmassan per hektar skogsmark för respektive område, trädslag, diameterklassgrupp och linjeavstånd vid linjetaxering av A km 2 skogsmark. Enligt formel (1) och tab. 26 erhålles exempelvis vid linjetaxering av 14 100 km 2 skogsmark för Gävleborgs län ett medelfel av 1,3 °/o för kubikmassa per hektar för samtliga trädslag i diameterklassgrupp 15—45 + ; ^ » 4,9 \/ J_°__ = 1,3. V 14 100

Tab. 27 och 28 utvisa relativa medelfelet ( e IQO) på kubikmassan inom bark för samtliga trädslag och per hektar skogsmark vid en provytetaxering av i tabellerna angiven typ och storlek. Liksom för linjetaxeringen har genomsnittliga kuberingstal använts vid beräkning av dessa medelfel. Även för provytetaxeringen stiger det relativa medelfelet med stigande minimidiameter Tab. 29. Relativa medelfel på totala virkesförrådet 15—45+ samt 25—45 + inom bark på skogs- och hagmark för linje- och provytetaxeringen. Diameterklassgrupp Taxeringsområde

Taxeringsmetod

15—45+

25—45 +

Medelfel i % Linjeavstånd 6 2/3 km: Gävleborgs län Västernorrlands län Linjeavstånd 10 km: Västerbottens län därav Västerbottens läns lappmark „

,,

kustland

Norrbottens läns kustland

Linjetaxering Provytetaxering

1-52 1-88

2-52 3-53

Linjetaxering Provytetaxering

1-23 1-79

1-93 2-72

1-21 1-52

1-79 2-7 2

Linjetaxering Provytetaxering

1-57 1-92

2-22 3-24

Linjetaxcring Provytetaxering

1-88 2-46

2-95 4-47

Linjetaxering Provytetaxering

1-78 2-23

3-10 3-84

Linjetaxering Provytetaxering

....

j

125 hos diameterklassgrupperna. I tabellernas övre delar angivas medelfel på totala kubikmassan per hektar för tre diameterklassgrupper inom respektive länsdelar. I de nedre delarna av tabellerna finnas motsvarande medelfel för olika ägargrupper. Tab. 29 slutligen anger relativa medelfelet på totala virkesförrådet inom bark på skogs- och hagmark i diameterklassgrupperna 15—45+ och 25— 45 + . Dessa medelfel äro beräknade med utgångspunkt från medelfelen för arealen skogsproduktiv mark och kubikmassan per hektar skogsmark. Sålunda har ej heller här hänsyn tagits till kuberingstalens medelfel, vilka torde sakna betydelse i jämförelse med de här framlagda. Av tabellen framgår att virkesförråden äro fastställda med betydande säkerhet, vad de tillfälliga felen beträffar.

120 O X

*

• +

CO

Ol

c c

c c

"5

CD

co

c

CD CO 3

_L

CO

X

Z3

o

75 c o

CQ

c :d c

^K )

C

"O C

o

« /) CO

1_

k.

o

O

c L. <u

JO

> O

:0

>

u

:0 C V

^

o X) l_

•v :0

>

-*00 C =0 C GJ

i0 r> s_ l_

0 Z

E

-o c

"B > O 0)

be

127 Kap. IX. Awerkningsstatistik grundad på härledning av avverkningarnas storlek under tidsperioden mellan de båda riksskogstaxeringarna. Vid tidpunkten för nämndens planläggande av den andra riksskogstaxeringen av Sveriges skogar uppstod frågan, huruvida man med ledning av den tidigare utförda och den under planläggning varande taxeringen skulle kunna härleda de avverkningar, som skett under perioden mellan taxeringarna. Förutsättningen för att en dylik beräkning skulle kunna utföras var, att tillväxten beräknades för den period, som förflutit mellan taxeringarna. Redan vid försökstaxeringen av Västernorrlands län lät nämnden därför utföra mätningar av radietillväxten för denna tidsperiod. På grund av att omtaxering av de olika länen ej skedde i samma ordningsföljd som de tidigare taxerats, kom denna tidsperiod att omfatta olika antal år. I Västernorrlands län, Jämtlands landskap samt den del av Västerbottens län, som tillhör Ångermanälvens flodområde, uppgick tidsintervallet mellan taxeringarna till 14 år. I Härjedalens landskap och kustlandet av Norrbottens län uppgick det till 15 år samt i resterande del av Västerbottens län och Gävleborgs län till 10 år. En härledning av avverkningarnas storlek i Norrland bör emellertid i första hand verkställas för skilda flodområden, då dessa områden äro de naturliga redovisningsenheterna i fråga om huvudparten av avverkningskvantiteterna (timmer och massaved). En dylik redovisning möjliggör också jämförelse med den officiella flottningsstatistiken för de år undersökningen omfattar. Att länen taxerats i något olika ordningsföljd har ingen större betydelse, då flodområdesredovisningen skär över dessa länsgränser, varför en dylik redovisning under alla förhållanden kommer att omfatta olika tidsperioder. För att klarlägga avverkningarnas storlek är det dock ej endast nödvändigt att känna den tillväxt, som avsatts på det nu kvarstående förrådet under perioden mellan de båda taxeringarna, utan även tillväxten på det under perioden avverkade virket. Denna tillväxt har helt naturligt ej kunnat mätas. Emellertid verkställdes vid den föregående laxeringen en tillväxtuppskattning av alla då befintliga träd. Genom att nämnden vid den nu pågående taxeringen låtit verkställa en undersökning av radietillväxten hos nu kvarvarande

128 träd för en tidsperiod, som sammanföll med den, som undersöktes vid den tidigare taxeringen, har det varit möjligt att härleda de avverkade trädens sannolika tillväxtprocenter för tio-årsperioden omedelbart före den period, för vilken man nu söker tillväxten. Med ledning härav har sedan den sannolika tillväxten hos det avverkade virket approximativt kunnat bestämmas. Den närmare metodiken vid en dylik undersökning rörande avverkningen av barrskog, som nämnden låtit verkställa för Ljungans, Indalsälvens och Ängermanälvens flodområden, har utformats av nämndens sekreterare, jägmästaren E r i k H a g b e r g , och överlämnats till statsrådet och chefen för Kungl. jordbruksdepartementet den 29 januari 1945. Denna undersökning har även publicerats i Norrlands skogsvårdsförbunds tidskrift, häfte I, 1945, under titeln "Undersökning över avverkningen av barrskog inom Ljungans, Indalsälvens och Ångermanälvens flodområden under tiden mellan de båda riksskogstaxeringarna" och bilägges denna redogörelse som bilaga C. Nämnden anser att dylika avverkningsstatistiska undersökningar böra utföras jämväl för övriga flodområden i Norrland, enär de utgöra det hittills säkraste underlaget för kännedomen om de totalkvantiteter, som avgått under viss tid genom avverkning och självgallring. Denna avverkningsstatistik lämnar visserligen endast uppgifter om det totala virkesultaget för längre tidsperioder. Uppgifter härutinnan torde dock kunna tjäna till god vägledning, då det gäller att jämföra resultatet av en avverkningsberäkning framåt i tiden med de uttag, som gjorts inom samma område under tiden mellan två riksskogstaxeringar. En sådan avverkningsstatistik är så mycket mera värdefull som den kan redovisas fördelad på trädslag och diamelerklasser.

BILAGOR

131 I n s t r u k t i o n för fältarbetet. De grunder, efter vilka fältarbetet utfördes under 1942 års riksskogstaxering av Gävleborgs län, framgår av nedan återgivna instruktion. Denna instruktion överensstämmer i huvudsak med de föreskrifter, som gällde för de föregående årens fältarbeten. Vissa avsnitt i instruktionen ha dock ändrats och kompletterats efter de erfarenheter som gjorts under de sedan år 1938 utförda taxeringarna. I ett efterföljande kapitel redogöres för de härvid vidtagna ändringarna (sid. 179). Härjämte ha i särskilt kapitel (sid. 186) intagits de ytterligare ändringar, som verkställts i 1942 års instruktion för taxering av Kopparbergs län åren 1943 och 1944.

Bilaga A. Instruktion för arbetet å marken under riksskogstaxeringen år 1 9 4 2 I. Lagets sammansättning. 1. Varje arbetslag (taxeringslag) ledes av en lagledare, vilken är ansvarig för lagets .arbete. 2. övrig personal består av en förman (prickare), en kompassförare, en lindragare, två klavförare, två linjemätare samt, där så erfordras, bärare. II. Föreskrifter angående taxeringens tekniska utförande. Taxeringen sker genom linjetaxering, kombinerad med provytetaxering. A. Linjetaxeringen.

a. Allmänna anvisningar. 3.

De å lagledarens karta utmärkta linjerna skola med tillhjälp av kompass följas å marken. Så ofta tillfälle gives, skall lagledaren med tillhjälp av kartan kontrollera den å marken gångna linjens (taxeringslinjens) läge och riktning och vid behov vidtaga rättelse. Då taxeringslinje visat sig avvika från den å kartan utmärkta linjen, göres nödig förflyttning i rät vinkel mot kompassriktningen. Anteckning om förflyttningen

132 göres å arealexteriören (blankett F 1) i härför avsett kolumnsystem, varjämte den å marken gångna linjen inritas å kartan. Av vikt är, att laget i terrängen befinner sig på den å kartan utmärkta taxeringslinjen vid påbörjandet och avslutandet av lagets arbete å linjen samt vid sjöar och floder och i övrigt vid provytor, där tveksamhet kan råda å vilken ägargrupps mark ytan är belägen. Synes kompassföraren systematiskt avvika från linjen å kartan, skall han beordras att följa ett nytt kompasstreck. Till ledning vid sådan ändring meddelas, att en avvikelse från denna linje av omkring 16 m under gångna 1000 m motsvarar en avvikelse av 1 nygrad. 4. All materialinsamling eller taxering skall verkställas inom ett 10 m brett taxeringsbälte i taxeringslinjen. Taxeringsbältets vänstra begränsningslinje utmärkes av en c:a 100 m lång släplina, som dragés av kompassföraren. Den högra begränsningslinjen markeras även genom en släplina, som framdrages av lindragaren på ett avstånd av 10 m från den vänstra släplinan. Sträckmätningen utföres inom taxeringsbältet på 0,5 m avstånd från vänstra begränsningslinan medelst ett 20 m måttband av stål och med användande av mätstickor. Taxeringsbältets begränsningslinjer skola å marken utmärkas genom rödfärgning med klappalätt på lämpliga punkter, om möjligt på minst var 40 m, av stenar, stubbar, vindfällen och dylikt samt, vid passerande av gärdesgårdar, översta slanan. Träd, vilka beröras av släplinorna, färgas med tre märken vid tangeringspunkten. Utmärkningen av begränsningslinjerna verkställes av klavförarna. Vid utmärkningen skall iakttagas, att linorna hava stabiliserat sina lägen. Utmärkningen får således ej verkställas alltför nära inpå lindragarna. Taxeringslinjerna redovisas i 2-km sträckor, anknutna till å kartan utmärkta punkter, vilka i linjeriktningen befinna sig på ett inbördes avstånd av 2 km. Vid börjandet av 2-km å ny taxeringslinje samt för varje avslutad 2-km utsattes en större påle, försedd med påskrift om nummer å linjen och om 2-kmna å ömse sidor om pålen. Den 2-km, som skall taxeras, sättes härvid sist. Exempelvis påtecknas i linje 320 gränspålen vid påbörjandet av 2-kmn 198 sålunda: 320—196/198 eller 320—200/198, beroende på om man avlägsnar sig från 2-kmn 196 eller 200. Vid börjande eller avslutande av taxeringslinje inom en 2-km sträcka antecknas å en större påle, förutom nummer å linjen och 2-kmn, även det pålslag, med vilket taxeringen börjas, respektive avslutas. Vid igångsättandet av taxering inom en 2-km sträcka startas med det pålslag, från vilket man måste utgå för att nå pålslag 20 vid 2-kmns slut. Om kartan sålunda utvisar, att 740 m skall taxeras av 2-kmn i fråga, börjas taxeringen med pålslag 12.60. Å var 100 m i taxeringslinjen utsattes en mindre påle. Vid utgångs- och slutpunkt för dagens arbete, vid passerande av landsväg samt även å middagsrastställe anbringas i taxeringslinjen en stor påle med anteckning om klockslag och datum samt den gångna linjens riktning. Alla pålar skola vändas så, att texten är synlig från det håll, varifrån laget kommit. Vid landsväg sättes pålen, för att texten skall bliva synlig från vägen, således vid den sida, som sist passeras. Å vägbanan skola släplinornas läge markeras genom tydlig rödfärgning. Vid alla sidoflyttningar av taxeringslinje, ävensom då sjöar, floder eller dylikt orsaka kursförändring, rödfärgas träden med tre märken ovanför varandra och

133 uppsattes ett papper med uppgift om förflyttningen. Liknande färgning ävensom s. k. mossning skall verkställas för utmärkande av linjeriktning i ungskog, där träden ej skola klavas. Inom varje 2-km sker mätningen löpande, varvid avstånd över fjäll och vatten samt, om så är nödvändigt, över större inägor och impediment må uttagas från kartan. Vid mätning å kartan skall för utjämnande av kartans krympmån m. m. den för ändamålet i fråga graderade rodoidskivan användas. Skivan skall därvid läggas med de inristade linjerna mot kartan och på sådant sätt, att kartlinjens läge blir parallellt med de parallella linjerna å skivan samt 2-kmns ändpunkter falla på de båda gränslinjerna i skivans konvergerande linjesystem. Enbart från kartan uttagna, ej taxerade avstånd samt vattentäckt område införas i kolumn 3 å arealexteriören. Kring mindre sjö, besådd åker m. m. vinklas på vanligt sätt. Skulle vinkling visa sig svår eller omöjlig att utföra, kan något av de i fig. 1 framställda indirekta mätningssätten användas. Är å ny linje taxeringens begynnelsepunkt så belägen i terrängen, att den är svår att bestämma, utrönes dess läge genom mätning eller syftning från en fast punkt, vilken kan fixeras å kartan. Den å marken uppmätta sträckan bör vid passerande av å kartan säkert bestämda punkter kontrolleras genom jämförelse med motsvarande sträcka enligt kartan. Eventuella skillnader antecknas genast å arealexteriören i därför avsedda kolumner, varvid avvikelse införes med + tecken, om kartan angiver större längd än mätningen, och i motsatt fall med —tecken.

Fig. 1. Tillvägagångssätt vid mätning av vattendrag. Heldragna linjer angiva sträckor, som uppmätas. (D utvisar vinkling).

134 Korrektion av längdmätning göres endast, då full säkerhet om avvikelse från kartan föreligger. Ändring i pålningen med anledning av införd korrektion göres ej. Härvid iakttages dock följande: om —avvikelse införts, fortsattes taxeringen, innan ny 2-km börjas, utöver lagets pålslag 20 intill slutet av kartans 2-km (t. ex. intill pålslag 21.50 enligt lagets mätning, om —avvikelsen = —150 m); om + avvikelse införts, avbrytes mätningen vid uppnådd 2-km enligt karta (t. ex. vid pålslag 18.50, om +avvikelsen = + 1 5 0 m ) ; om flera avvikelser från kartan införts under taxering av en och samma 2-km. bestämmes förfaringssättet av avvikelsernas nettosumma (exempelvis förfares vid avvikelserna —200 m och +100 m som om endast en avvikelse å —100 m observerats) . Införda avvikelser från kartan föranleda ej avbrott i taxeringen, vilket innebär att s. k. tomgång ej får förekomma i själva taxeringslinjerna. Endast när taxeringens fortsättande å börjad linje skulle medföra tidsutdräkt, bör övergång ske från en linje till en annan och bör sådan övergång endast äga rum vid fixpunkl. Börjas taxering icke vid en 2-kms begynnelsepunkt eller färdigtaxeras icke börjad 2-km. skall å arealexteriörens anmärkningskolumn antecknas, vilken del av 2-kmn, som införda uppgifter avse, samt fixpunktens beskaffenhet, exempelvis: "tax. avser 1300 m (kartlängdi i västra delen, fixpunkt väg". Å stamlistan göres i dylika fall efter rubriken "Stamlista" anteckningen: "delsträcka från påle 00 till påle 00 i västra delen". Härjämte antecknas framför 2-kmns nr: "Del av". b. Arealens

fördelning.

5. Arealfördelningen å skilda ägoslag samt skogsmarkens fördelning å bonitetsklasser, beståndsform, trädbeståndstyper och huggningsklasser (punkt 7) redovisas i femtal meter när genom uppmätning i taxeringslinjerna. Redovisningen införes i arealexteriören (blankett F l ) . Där linjelängder i vissa fall ej uppmätts å marken, utan endast uttagits från kartan (punkt 4), redovisas jämväl sålunda uttagna längder i respektive ägoslagskolumner, såvida icke dylikt förfaringssätt även måst utsträckas till skogsmark, som sålunda i detta fall även blir otaxerad och i avsaknad av beskrivning. I senare fallet göres anteckning i stället i anmärkningskolumnen, exempelvis: "ej tax. skogsmark 00 m", varjämte orsak till att avståndet tagits från kartan skall angivas. Nu nämnda förfaringssätt må dock tillämpas endast i yttersta nödfall. 6. All mark ovanför den av klimatet betingade mera sammanhängande barrträdsgränsen markeras å kartan och redovisas efter uppmätning å denna som fjäll. Myr mellan skog och fjäll hänföres även till fjäll. Fjäll redovisas som en underavdelning av övrig mark. Vattentäckt område, varmed avses sött eller bräckt vatten, redovisas dels i särskild ägoslagskolumn, dels även i uppmätt längd efter kartan, oavsett om måttet tagits från kartan eller uppmätning skett å marken genom vinkling eller dylikt. 7. Å mark nedanför den mera sammanhängande barrträdsgränsen urskiljas följande ägoslag: 1. Inägojord: åker, tomt, äng, inägobackar. 2. Skogsmark med särskilt angivande av hagmark.

135 Råder tveksamhet beträffande en viss marks hänförande till skogsmark eller äng, hänföres marken till skogsmark och göres i arealexteriörens sista kolumn anteckning härom sålunda: "möjligen äng". Skogsmarken ävensom bestånden fördelas efter okulär bedömning enligt'följande grunder (a—d). Beträffande närmare definitioner i olika avseenden hänvisas tiil provytetaxeringen. a) Bonitet: Angives i Jonsons bonitetsklasser på sätt av arealexteriören framgår. Hjälptabeller och anvisningar till stöd för boniteringen meddelas i bilaga 6. b) Beståndsform: Angives (utom för huggningsklass A, kal, samt restskog) med beteckningen 1 för enskiktad (likåldrig), 2 för tvåskiktad (tvååldrig) och 3 + för flerskiktad (fleråldrig) beståndsform i därför avsedd kolumn. Restskog betecknas i .samma kolumn med r. c) Trädbestånd: Redovisas i tallskogar, granskogar, barrblandskogar, blandade barr- och lövskogar samt lövskogar. Ett bestånd betraktas som rent om inblandning av andra trädslag ej uppgår till sammanlagt tre tiondelar av grundytan. Blandskogar redovisas som barrblandskogar, om lövträdsinblandning ej uppgår till en tiondel av grundytan. I övrigt redovisas blandskogen såsom blandad barr- och lövskog. d) Huggningsklass: Redovisas i klasserna A—E i enlighet med anvisningar under punkt 13. För huggningsklass E angives orsak till beståndets hänförande till denna klass. Därest skogsmarken är hänförlig till hagmark eller sumpskog, angives detta i därför avsedd kolumn jämte fullständig redovisning efter samma grunder som för skogsmark. 3. övrig mark (impediment m. m.) med underavdelningarna: a) fjällbarrskogsmark, b) berg, c) myr, d) diverse mark. Fjällbarrskogen fördelas efter de grunder (b—d), som ovan angivits för skogsmarken. 4. Vattentäckt område. Härvid iakttages, att längder över saltvatten endast upptagas i de fall, då en inskjutande vik och dylikt har så ringa förbindelse med havet, alt den geografiskt kan anses tillhöra fastlandets vattenområde. Reträffande definition för ägoslagen se bilaga 1. 8. För att möjliggöra en korrigering av genom avläsning å barometer bestämd höjd över havet å provytor (punkt 13), skall anteckning ske i arealexteriören vid passerande av vissa höjdfixpunkter såsom sjöar, triangelpunkter och dylikt om höjd över havet enligt karta och enligt avläsning å barometer. Efter dylik jämförelse omställes barometern till överensstämmelse med höjd över havet enligt karta. Då sådan omställning verkställes skall klockslag angivas. Närmare anvisningar meddelas i bilaga 8. c. Virkesförrådets uppskattning. 9. Vid linjetaxeringen skall inom taxeringsbältet räknas träd med en minsta brösthöjdsdiameter å mötande kant av 15 cm på bark. Stamlista vid linjetaxeringen föres av förmannen, som även biträder lagledaren

136 med att övervaka, att instruktionen noga följes med avseende å mätningen av linjebredden och klavningen av träden (blankett F 2 ) . Å stamlistan skall dels redovisas taxerad linjelängd för de skilda grupper, i vilka träden redovisas (se nedan), dels registreras linjebredd och kontrollmått å vissa provträd, dels ock verkställas prickning av klavade träd. Den redovisade linjelängden för de skilda grupperna skall överensstämma med motsvarande redovisning å arealexteriören. Vid varje utfallande provträd (punkt 10) verkställes köntrolhnätning av bältesbredden och införes uppmätt bredd i cm. Dylik mätning skall verkställas vinkelrätt mot vänstra släplinan och intill det träd, som utfallit som provträd. Träden klavas vid räkningen vid brösthöjd, 1,3 m från marken, och redovisas (prickas) i 5-cmsklasser, vilka benämnas efter sin lägsta gräns; dock redovisas i diameterklass 45 alla träd med en diameter av 45 cm och däröver. Träden räknas vare sig de äro stämplade eller ej. Alla räknade träd märkas med rödfärg. Vid räkningen ingå icke trädslag, som sakna upprätt stamform, såsom en, hassel, buskformiga sälgarter o. d. Träd, växande å som fjäll redovisad mark, samt träd å tomtmark, i trädgårdar och parker, som äro att hänföra till trädgård, ingå ej i taxeringen. Prickning sker med fördelning å trädslagen tall (t), gran (g), björk (bj), asp, samt övriga trädslag (ö). Lärk hänföres till gruppen övriga trädslag, ädelgran till gran. Träden prickas med hänsyn till sin förekomst i stamlistans kolumner för skogsmark, bonitet I—VIII, med särskiljande av underavdelningen hagmark, inägojord. fjällbarrskogsmark (bonitet IX) och annan övrig mark. Uppenbara vrakträd, som endast beräknas bliva dugliga till ved (för björk sekunda ved) skola prickas för sig. Torra träd samt vindfällen, som vuxit inom bältet, och som äro dugliga till ved, ingå i räkningen men prickas likaledes för sig. Träden utropas högt och tydligt av klavföraren, och ropet upprepas tydligt av förmannen vid protokollföringen. Prickningen av träden skall ske i stamlistan i vågrät riktning och verkställes medelst nål. Ringade rutor beteckna provträd för kontroll å diametermätningen. Stamlistan summeras av förmannen för varje avslutad 2-km. Stamlista skall föras även för trädlös inägojord. d. Provträd

(för kontroll av diameterklavningen). 10. Då visst träd utfaller som provträd vid linjetaxeringen korsklavas delta av klavföraren i mm och måtten rapporteras till förmannen, som registrerar dem i den diameterklass, vari provträden utfallit å stamlistan. Då två träd, tillhörande samma diameterklass och trädslag, utropas samtidigt, skall förmannen tillse, att klavföraren icke efter eget val utmärker vilket av dem, som skall bli provträd. Kan förmannen ej avgöra vilket träd, som ropats först, anses det träd, som sist passerades vid lagets gång i taxeringslinjens riktning, utgöra provträd. B. Provytetaxeringen.

a. Allmänna

anvisningar.

11. I samband med linjetaxeringen skall inom varje 2-km-sträcka utläggas och taxeras sex dubbelprovytor på pålslagen: 1.80 o. 2.00, 4.80 o. 5.00, 9.80 o. 10.00, 11.80 o. 12.00, 14.80 o. 15.00 amt 19.60 o. 19.80. Ytorna betecknas med Vi, Vt, Vs, V4, Vs o. Ve

137 om taxeringen fortlöper från väster och ö i , Ö2 o. s. v. om taxeringen sker från öster. Har vid längdmätningen + eller —avvikelse införts, förlägges sjätte ytan 40—20 m före kartans 2-km-påle. Dubbelprovytorna utgöras av två cirkelprovytor med 4,607 m:s radie. Beträffande tekniska anvisningar för ytornas utsättande hänvisas till särskild instruktion, bil. 10. De två cirkelytorna skola betraktas som en yta och beskrivas och stamräknas å ett protokoll (blankett F 4 ) . Härvid iakttages, att särskilda protokoll skola upprättas, då en dylik dubbelyta delas genom skilda ägargrupper och ägoslag samt ståndorts- eller beståndskaraktärer (punkt 13), med angivande av hur stor del av dubbelytan, uttryckt i tiondelar, som upptages av på sådant sätt särskilt redovisade områden. b. Arealens

fördelning. 12. Varje provyta skall hänföras till viss skogsägargrupp (se bilaga 2). Således skiljes å allmänna skogar, med underavdelningarna kronoskogar och övriga allmänna skogar, samt enskilda skogar, med underavdelningarna aktiebolagsskogar och övriga enskilda skogar. Bestämning av ägargrupp sker till huvudsaklig del efter provytans läge enligt därför särskild utarbetad karta. Å kartan finnas rågångar mellan olika ägargrupper markerade med olika färg enligt särskilt beteckningsschema. I de fall då tveksamhet råder angående ägargrupp, bör lagledaren söka utreda till vilken ägargrupp ytan är att hänföra. Om detta ej är möjligt antecknas ytan såsom obestämd i berörda avseende. Yta å inägojord skall ej redovisas å ägargrupp. Är inom län, som är föremål för taxering, gräns bestämd för skyddsskogsområde och svärföryngrat område enligt allmänna skogsvårdslagen, skall för provyta å skogsmark och övrig mark angivas om ytan är belägen inom dylikt område. Se vidare instruktion för arbetets praktiska utförande. 13. För provyta, hel eller delad, å skogsmark (hagmark) och f jällbarrskogsmark skall protokollföras uppgifter angående ståndorts- och beståndskaraktärer i följande hänseenden (övrig mark, punkt 14). Ståndortskaraktärer.

1. Höjd över havet: Medelst barometeravläsning (bilaga 8). 2. Marklutning: Med avseende å lulningsgrad i följande klasser: plan (0—5°), svag (6—10°), medelstark (11—20°), stark (21—30°), brant (31°) och för lutningsklasserna svag och däröver med avseende å lutningsriktning i fyra väderstreck, N, O, S, V. Lutningsgraden bedömes okulärt. 3. Vindexposition: Med angivande av fyra väderstreck N, O, S, V, och styrkegraderna extra stark, stark och mindre stark. Såsom bedömningsgrund för angivande av föreliggande exposition skall läggas beståndets behandling vid eventuell avverkning. I förra fallet angives vindexpositionens styrkegrad med hänsyn till vad vid avverkningen bör iakttagas beträffande dennas form och styrka. Om expositionen förorsakas av närhet till havet eller mot fjället angives detta. 4. V egetationsklassifikation: Härvid skiljes i första hand å fastmarkers och torvmarkers växtsamhällen. Fastmark, med underavdelningarna ljunghed och avdikad torvmark, som vunnits för varaktig skogsproduktion, beskrives med avseende å a) bottenskikt: saknas, lavar, friskmarksmossor, sumpmossor; b) fältskikt: saknas, ris, örter, gräs;

138 Beträffande fältskiktstyper med ris angives det allmännast förekommande riset. c) ledväxter. Härvid skall särskilt angivas förekomst av midsommarblomster (Geranium silvaticum), blåsippa, stormhatt (Aconitum septentrionale), övriga högörter, högvuxna ormbunkar (utom örnbräken), Drgopteris Linnceana, hönskornell (Cornus suecica), vitsippa, ekorrbärsört (Majanthemum bifolium) och övriga lågörter. Såsom övriga högörter räknas endast tolta (Mulgedium alpinum) älggräs (Filipendula ulmaria), Paris quadrifolia och Trollius europwus samt såsom övriga lågörter Oxalis, stenbär (Rubus saxatilis), smultron och Pyro/a-arter. För dessa ledväxter skall efter okulär uppskattning angivas förekomst med 1 = enstaka, 2 = tunnsådd—strödd och 3 = riklig—ymnig. För hyggen skall angivas riklig förekomst av: kruståtel (Aira el. Deschampsia flexuosa), mjölke (Epilobium el. Chamauierium angustifolium), hallon (Rubus idceus) och örnbräken (Pteris aquilina). I de fall då bottenskikt och fältskikt äro betespåverkade, skall detta angivas. Torvmarkers växtsamhällen utgöras av myrar och sumpskogar. Såsom skogsmark redovisas endast sumpskogar och dessa indelas i egentliga, mosseaktiga och kärraktiga. Närmare schema för vegetationsklassitikation meddelas i bilaga 3. 5. Bonitet: Angives enligt Jonsons boniteringsschema (bilaga 6) i överensstämmelse med den bonitet, som åsatts den mot ytan svarande längden i arealexteriören. Skulle vid noggrannare bedömning visa sig, att provytan bör åsättas annan bonitet än den, som åsatts vid förandet av arealexteriören, skall detta angivas genom utsättande av den avvikande boniteten med romersk siffra i kolumnen omedelbart under fjällbarrskogsmark (bonitet IX). För möjliggörande av jämförelse med statens skogsförsöksanstalts 1 boniteringssystem skall varje yta hänföras till någon av följande grupper. I. Närmelsevis likåldriga rena bestånd eller med avseende på det härskande trädslaget närmelsevis likåldriga biandbestånd, där det före den första behandlingen härskande trädslaget fortfarande dominerar. Beträffande bestånd, som uppkommit under skärm, utgör skärmträdens borttagande ej hinder för hänförande till denna grupp. Beståndet får icke hava undergått sådan behandling, att det härskande trädslagets höjdkurva över diametrarna eller dess övre diametergräns avsevärt ändrats från de förhållanden, som råda i jämförliga låggallrade eller likformigt genomhuggna bestånd. Stamantalet i de grövre diametrarna kan sålunda vara starkt reducerat, men dessa diameterklasser skola fortfarande vara representerade. Bestånd, vilka övergåtts med äldre diménsionshuggningar eller borttagande av överskärmande träd, men sedan återuppbyggt sin diametersammansättning, hänföras till denna grupp, men skall anteckning om dylik huggning verkställas. Likaledes skall anteckning ske, om beståndet under hela sin tidigare utveckling varit oberört av huggningar. II. Bestånd, som i övrigt tillfredsställa fordringarna för grupp I, men där det härskande trädslagets övre diametergräns avsevärt sänkts genom ensidig huggning uppifrån. Bestånd, vilka övergåtts med äldre dimensionshuggning och sedan ej förmått återuppbygga sin diametersammansättning, hänföras till denna grupp, och skall anteckning om dylik dimensionshuggning göras. III. övriga bestånd. Denna grupp kommer i huvudsak att omfatta utpräglat olikåldriga bestånd samt bestånd, där det förut härskande trädslaget borthuggits. Samtliga ovanstående beskrivande faktorer, karaktärsväxter och dylikt, med undantag för höjd över havet, äro angivna å blankett F 4. Beskrivning av provytan skall ske genom 1 Numera skogsforskningsinstitutet.

139 överkorsning av de för ytan gällande faktorerna och de på ytan förekommande karaktärsväxterna och dylikt. Då flera egenskaper eller dylikt förekomma samtidigt, överkorsas dessa samtliga. Vid beskrivning av exempelvis bottenskiktet, då delta utgöres av en mosaik av lavar och friskmarksmossor, skall såväl beteckningen lavar som friskmarksmossor överkorsas. Vid fältskiktets beskrivning skall på samma sätt, då ris, gräs och örter förekomma samtidigt, samtliga överkorsas. Härvid skall den dominerande karaktärsfaktorn överkorsas dubbelt. Beståndskaraktärer.

1. Ålder: Angives i följande klasser: I (under 21 år), II (21—40 år), III (41— 60 år), IV (61—80 år), V (81—100 år), VI (101—120 år), VII—VIII (121—160 år) och IX + (161 år och däröver). I de fall då flera åldersklasser finnas representerade å provytan, fördefas ytan i tiondelar efter den omfattning de skilda åldersklasserna taga provytans areal i anspråk, överståndare (fröträd) och underväxt skola ej medräknas vid arealbedömningen. En föryngring av tillräcklig slutenhet redovisas i åldersklass I, om den uppnått minst tre års ålder oavsett huruvida dess framtida utveckling kan anses betryggad eller ej. Till grund för åldersklassbedömningen skall läggas antalet årsringar vid brösthöjd, ökat med det antal år som normalt kan anses åtgå för alt en fritt uppvuxen planta å ståndorten i fråga skall nå brösthöjd (bilaga 4). 2. Slutenhetsgrad: Slutenheten kommer att närmare karakteriseras genom bearbetning av provytematerialet. Vid fältarbetet angives likväl den slutenhetsgrad, som avser att giva ett uttryck för i vad mån det befintliga beståndet, med hänsyn tagen till ålder och trädslag, utnyttjar ståndortens virkesproducerande förmåga. Vid fullt utnyttjad produktionsförmåga eller, vad avser plantskog, dennas framtida möjlighet att utnyttja marken, åsättes slutenhetsgrad 1 samt vid lägre grader tiondelar, 0,9, 0,8 O. S. V.

Slutenhet l,o för plantskog anses föreligga om plantförekomsten uppgår till ungefär 4 000 plantor per hektar jämnt fördelade (1,6 m medelavstånd). Om beståndsutvecklingen genom överslutenhet är hämmad, åsättes 1 + . Observeras bör, att nygallrade bestånd ofta ge intryck av lägre slutenhet, än vad som svarar mot deras virkesproducerande förmåga. Graderna 0,i och 0,2 beteckna så lågt utnyttjande, att skogsmarken skall redovisas som kalmark. Mera påtaglig luckighet markeras genom understrykning av slutenhetsgradssiffran med ett streck för stark luckighet och två streck för extra stark luckighet. Vid bedömning av slutenhetsgraden må hänsyn tagas jämväl till det område mellan och omkring varje cirkelyta som göres till föremål för provstämpling (se nedan under punkt 9). 3. Beståndsform: Härmed avses blott att giva ett sammanfattande uttryck för åldersfördelningen genom beteckningarna enskiktad (likåldrig), tvåskiktad (tvååldrig) och flerskiktad (fleråldrig) samt dessutom restskog. Ett bestånd anses likåldrigt, då åldersvariationen ej är av större betydelse för beståndets framtida behandling. Likåldrig, tvååldrig och fleråldrig beståndsform angives ej för huggningsklass A, kal, och restskog i övriga huggningsklasser. Beträffande definition å restskog se bilaga 4. 4. Trådbestånd: Angives i överensstämmelse med vad som ovan anförts under punkt 7. I fråga om blandade barr- och lövskogar redovisas trädbeståndet å provyta med tre underavdelningar: 1) med ungefär lika blandning barrskog och lövskog, 2) övervägande barrskog, 3) övervägande lövskog, varvid trädslagsfördelningen räknas efter grundytan.

140 5. Beståndshistorik: Härmed avses att för plantskog och ungskog under tio år vid brösthöjd ange uppkomstsätt med särskiljande av självsådd och kulturskog. Är beståndet skadat genom betning angives detta. Härjämte skall verkställd huggning under närmast föregående tio år karakteriseras såsom röjningsgallring (huggning, där den direkta arbetskostnaden icke täckes av virkets värde), gallring (huggning, där den direkta arbetskostnaden täcker virkets värde och som avser att bibehålla beståndet) eller förgngringshuggning (huggning, som åsyftar beståndets avveckling). För uppgifter avseende beståndshistorik må hänsyn tagas jämväl till ett område mellan och omkring provytorna i likhet med vad som angivits under slutenhetsgrad. 6. Kvistighet: A provytor, som hänföras till trädbestånden tallskog, barrblandskog och blandade barr- och lövskogar (med övervägande tall) med en medelhöjd uppgående till minst 5 m, skall graden av kvistighet hos tallen angivas med hänsyn till huvudstammarnas nuvarande eller förväntade utveckling med avseende å kvistighet. Kvistighetsbedömningen skall ansluta sig till de under "Provträd" angivna kvalitetsklasserna. Kvistighetsgraderna äro tre: 1) finkvistig, 2) mindre grovkvistig och 3) grovkvistig, motsvarande respektive kvalitetsklasserna 1, 2 och 3 (bilaga 4). 7. Tillstånd (beståndskaraktärer) i övrigt: Här angivas de orsaker till att beståndets nuvarande eller förväntade avkastning icke anses bliva tillfredsställande, vilka icke framkomma genom i det föregående beskrivna beståndskaraktärerna. Sådana orsaker äro hänförliga dels till marktillstånd och uppkomstsätt, dels till tekniska fel och skador. Till de förra räknas försumpning, olämpligt trädslag och stavaskogskaraktär (bilaga 4); till de senare bl. a. snöbrott och skogseld under senaste tio är. Andra, å blankett F 4 icke angivna skador betecknas i protokollet som "övriga" med anteckning om orsaken. Alltefter graden av nu nämnda orsakers inverkan på beståndets avkastning eller utveckling betecknas tillståndet som tillfredsställande, mindre tillfredsställande eller otillfredsställande. Vid beteckningen mindre tillfredsställande eller otillfredsställande skall alltid någon av ovannämnda orsaker angivas. Endast en orsak angives dock, varvid avseende fästes vid orsakerna i nyss nämnd ordning. För granskog inom huggningsklasserna D: 1, D: 2, o. D: 3 skall särskild anteckning göras angående förekomst av grantorka. Beträffande anvisningar härför hänvisas till bilaga 11. 8. Huggningsklass: I enfighet med arealexteriörens uppgifter indelas provytan i följande huggningsklasser. Dessa utgöras av följande: A. Skogsmark under föryngring, varvid skiljes mellan kal och trädbevuxen mark. Såsom trädbevuxen mark av huggningsklassen betecknas dels med skog bevuxna partier av ett kalhygge, vilka icke äro av den storleksordningen att de lämpligen kunna redovisas såsom särskild huggningsklass, dels ock hyggen, bevuxna med plantor under tre år med en slutenhetsgrad av 0,3 och däröver. Hit räknas även kvarstående restskog med en slutenhetsgrad av 0,3 och däröver, som bedömts hänförlig till denna huggningsklass. B. Plantskog samt yngre (utvecklingsbar) skog i tidigare utvecklingsstadium, i vilka eventuella avverkningar under närmaste tio år, för lappmarken tjugo år, anses få karaktär av röjningsgallring. Stavaskog hänföres till denna grupp. I denna huggningsklass redovisas tvenne underavdelningar: B: 1 plantskog (medelhöjd under t,3 m) samt B: 2 ungskog. Denna redovisning skall dock verkställas endast ä provytorna.

141 C. Yngre (utvecklingsbar) skog i senare utvecklingsstadium. Gränsen mellan huggningsklass B: 2 och C bestämmes av att inom B: 2 det beräknade utbytet utgöres i huvudsak av ved under 10 cm och inom C av massaved eller ved över 10 cm. D. Skog, som pä grund av ålder och allmän utveckling anses böra hänföras till äldre skog. E. Skog av onormal sammansättning och i övrigt av beskaffenhet, att den snarast bör avverkas. Hit hänföres dels skog, som pä grund av olämplig avverkning eller av andra orsaker starkt utglesats (trasbestånd), dels även slyskog av olämpligt trädslag eller trädbestånd av uppenbart olämplig härstamning (proveniens). Beträffande definition å trasbestånd se bilaga 4. Å provytorna uppdelas huggningsklass D med avseende å kommande behandling i följande klasser: D: 1. Skog, som tillsvidare bör behandlas med beståndsvårdande huggning. D: 2. Skog, om vilken tveksamhet kan råda, huruvida den tills vidare bör behandlas enl. D: 1, eller om den bör avvecklas. D: 3. Skog, som bör avvecklas. Skulle provytan utgöras av ett mindre område tillhörande annan huggningsklass än den, som åsatts vid förande av arealexteriören och för vilket avpålning icke verkställes vid löpande exteriörföring mellan provytorna, skall detta angivas genom utsättande av avvikande huggningsklass i härför avsedd kolumn. 9) Åtgärdsförslag: a) Behov av dikning. Om provyta representerar en intill 0,25 hektar strängt lokaliserad försumpning, skall anteckning om behov av dikning icke göras. b) Behov av hyggesröjning. Med hyggesröjning avses borttagande av sjuka, skadade, missformade och oväxtliga träd, kvarstående från det tidigare beståndet, vilka icke anses böra kvarlämnas för att inväxa i det nya beståndet eller för att bilda beståndsgrupper. Följande tre grader urskiljas: erforderlig, ej erforderlig och en mellanform, då tveksamhet om åtgärden föreligger. c) Behov av huggning. F ö r huggningsklasserna A, B, C, D: 1, D: 2 och D: 3 angives ä provylorna huruvida någon huggning anses erforderlig eller ej under närmaste tio är, för lappmarken tjugo år. Denna huggning beräknas för klass A utgöra kompletteringshuggning, för B röjningsgallring, för C och D: 1 gallring samt för D: 3 föryngringshuggning. För att närmare karakterisera behovet av huggning användes beteckningen "huggning erforderlig a", om huggningen anses böra ske inom tioårsperiodens första hälft, "huggning erforderlig b", om huggningen lämpligen kan uppskjutas till samma periods senare hälft. Stämpling av samtliga provytor verkställes såsom sista arbetsmoment med stöd av anbefallda beskrivningar och mätningar. Beträffande de allmänna riktlinjerna för stämplingens utförande hänvisas till särskild instruktion, bil. 9. Tekniska anvisningar för stämplingens utförande: Vid stämpling uttagna träd märkas med tvä klappalättslag vid roten c:a 1 fot frän marken mitt under det märke vid brösthöjd, som åsatts vid trädräkningen av ytan samt inprickas ä stamlistan i provyteprotokollet i härför avsedda kolumner. Härvid bör observeras, att de stämplade träden hänföras till samma diameterklass, som vid stamräkningen av provytan. Stämplingen skall endast avse träd i diameterklass 5— och däröver. För att utvisa i vad män hänsynen till kringliggande bestånd påverkat den å prov-

142 ytan utförda stämplingen skola även träd belägna utanför och mellan provytoma stämplas. Dessa träd skola endast märkas med klappalätt vid roten c:a 1 fot från marken och sålunda icke redovisas å stamlistan. Stämplingen skall endast omfatta sädana träd från och med 10 cm vid brösthöjd, vilka äro belägna inom c:a 5 m frän ytans gränser. Inom huggningsklasserna B och C må denna stämpling inskränkas till området mellan provytorna. Den i stämplingsinstruktionen under huggningsklasserna D: 1 och D: 2 anbefallda anteckningen angående förväntad tillväxt efter tio är uttryckt i procent angives i provyteprotokollet i anslutning till huggningsklassbeteckningen. Den i stämplingsinstruktionen under huggningsklass D: 3 föreskrivna anteckningen angående etappvis skeende föryngringshuggning under angivna förutsättningar sker i provyteprotokollet genom anteckning resp. Vt, Vs, beroende pä om huggningen i beståndet beräknas bliva utförd i två eller tre etapper. Beståndskaraktärerena angivas genom överkorsning av de å blanketten utsatta karaktärerna. 14. För provyta, hel eller delad, å övrig mark angives höjd över havet efter samma grunder, som angivits för skogsmark, övrig mark skall uppdelas i berg, myr och diverse mark. Myrar karakteriseras genom underavdelningarna rismosse, starrmosse och kärr. För myr skall härjämte angivas om den är odikad eller dikad och i senare fall om dikningen är nyligen utförd eller äldre( mer än ungefär tio år gammal). För trädbevuxna berg och myrar utsattes, i överensstämmelse med vad som angivits under skogsmark, den grupp enligt skogsförsöksanstaltens boniteringssystem, som provytan kan anses hänförlig till. Provstämpling skall jämväl ske å övrig mark och inägojord. c. Virkesförrådets uppskattning. 15. Å varje provyta eller i förekommande fall del därav verkställes räkning av träd i följande utsträckning: Samtliga träd, med undantag för torr- och vindfälld skog, räknas å hela provytan och prickas å provyteprotokollets stamlista med fördelning å tall, gran, björk, asp. al och övriga samt i 2,5 cm-klasser intill 20 cm vid brösthöjd och i 5 cm-klasser för träd över 20 cm vid brösthöjd. Uppenbara vrak prickas utan fördelning på trädslag i nyssnämnda diameterklasser. Beträffande kantträd gälla följande bestämmelser. A första cirkelytan räknat i taxeringslinjens riktning inom varje dubbelyta medräknas alla träd, som falla helt inom ytan, och ä sista cirkelytan inom varje dubbelyta medräknas dessutom de träd. som till någon del träffas av ytans begränsningslinjer. Ytans begränsningslinjer skola bestämmas i det vågplan, som befinner sig i syftlinjens höjd, dock minst V2 m från markytan. För provyta å som fjäll redovisad mark, tomt, trädgärd eller park räknas ej träd. För bestämmande av plantförekomst skola ä ytor inom huggningsklasserna A, B (dock endast plantskog), D: 2, D : 3 och E (dock endast trasbestånd) två cirkelytor med en radie av 2 m utläggas, inom vilka utvecklingsdugliga, minst 3-äriga, plantor skola räknas med fördelning å trädslagen tall, gran och björk. Ytorna skola utläggas från cirkelprovytornas medelpunkter. Vid räkningen skola förekommande tallplantor uppdelas efter höjd i klasserna intill 2 dm, 2—8 dm samt 8—13 dm. Antalet skall för varje trädslag angivas intill fem; finnas flera plantor skall endast ett + tecken antecknas efter antalet.

143 d.

Provträd. 16. Av de träd, som räknas ä ytorna, uttagas provträd enligt kvotsystem som framgå] av följande tabell. Provträdskvoter å provytorna. Diameterklass

Trädsla?

Pör Gävleborgs län: Tall Gran Björk övriga 1

1/40 1/100 1/200

1/20 1/25 1/40 1/20

10-

15-

20-

25-

30—45+ 1

1/6

1/4 1/4 1/4 1/2

1/2 1/2 1/1 1/1

1/1 l/l 1/1 1/1

3/1 3/1 3/1 3/1

1/10 1/10 1/4

Jämför extra provträd nedan.

För bestämmande av provträd verkställes prickning av ä provytan uppräknade träd även ä blankett F i l . För träd inom diameterklass 0— verkställes dylik prickning endast ä sista cirkelytan inom varje 2-km, varför provträdskvoten å dessa skall utgöra för tall 12/40 el. 3/10, för gran 12/100 och för björk och övriga 12/200 ek 6/100. Provträden utfalla vid varje å blanketten markerad ringad ruta. Prickning sker vågrätt. Härjämte skola extra provträd i diameterklasserna 30—45 + uttagas dels å den yta, som faller mellan cirkelytorna och begränsas av de båda släplinorna, dels å en yta, representerad av en linjetaxerad längd av 20 m före första cirkelytan i varje dubbelprovyta med undantag för sista dubbelprovytan inom varje 2-km. För dessa provträd antecknas bonitet enligt Jonson, huggningsklass (för D-klassen jämväl med underavdelningar) och grupp för bonitering enligt skogsförsöksanstaltens boniteringssystem, som är tillämplig för de bestånd, i vilka provträden utfalla. För varje provträd antecknas trädslag med förkortning och uppdelning i tall = t, gran = g, björk = bj, asp = asp, al = al samt övriga = ö, varvid trädslaget även angives (blankett F 5). För provträd angives den vid räkningen av provytans samtliga träd ropade diameterklassen. Är provyta delad ä blankett F 4 upprättas även skilda protokoll ä blankett F 5. Härefter verkställes för varje enskilt provträd mätning och klassificering enligt följande: Mätning: 1. Diameter på bark: Mätes i mm pä två mot varandra vinkelräta diametrar vid brösthöjd. 2. Barktjocklek: Mätes i närmaste hela mm ä två diametralt motsatta punkter vid brösthöjd. För träd i diameterklasserna 0— och 2,5— mätes ej barktjocklek. 3. Höjd: Mätes frän marken medelst Christens höjdmätare och en 5 m stång. Vid antecknandet av höjden sker avrundning vid höjd under 5 m till närmaste 0,i m och vid höjd från och med 5 till och med 10 m till närmaste 0,5 m samt vid höjd över 10 m till närmaste l,o m. För toppbrutna träd angives höjden till brottet, varjämte den avbrutna toppens sannolika längd antecknas såsom tillägg. 4. Krongräns och formpunkt: Observationerna verkställas med Christens höjd-

144 mätare. Krongränsens höjd mätes och antecknas pä samma sätt som trädhöjden. Vid krongränsens bestämmande anses ensam, frisk gren under den samlade gröna kronan ej tillhöra densamma, om den är isolerad frän den övriga kronan av minst tre döda grenvarv. Formpunkt bestämmes ej för träd i diameterklasserna 0—, 2,5—, 5— och 7,5—. 5. Toppskott: Angives som summa av de fem sista årens toppskott, undersökningsåret ej inräknat, och angives i dm. Toppbrutna träd betecknas med o och träd med upphörd höjdtillväxt ävensom träd med torrtopp betecknas med 0; å lövträd bedömes ej toppskottslängd. Till stöd för toppskottsbedömningen må, når så är lämpligt, observeras toppskott ä vindfällen. Toppskott bedömas ej för träd i diameterklasserna 0— och 2,5—. 6. Kronradie: Största kronradien för tall och gran uppmätes genom lödning och angives i dm. Klassificering: 1. Träd klass: Följande klassindelning, betecknad med arabiska siffror, skall användas: 0 = fristående träd, 1 = härskande träd, 2 = medhärskande träd, 3 = behärskade träd, 4 = undertryckta träd. Härjämte skall angivas om trädet tillhör underväxt (uv) eller utgöres av överståndare (ö). De härskande träden äro de högsta i beståndet. De medhärskande äro av något lägre höjd, hava svagare utbildad krona och ej sällan klenare stam än de härskande. De medhärskande trädens toppar nå till omkring 5/e av de härskande trädens höjd. De behärskade träden nå till omkring -lz av de härskande trädens höjd och hava vanligen kortare toppskott och äro senvuxna. Underbeståndets träd nå till de härskande trädens halva höjd och äro i regel undertryckta. Med fristående träd avses enstaka träd i luckor och dylikt. Som överståndare (fröträd) redovisas träd i bestånd, tillhörande huggningsklasserna A, B och C. Inom de två sistnämnda huggningsklasserna omfatta träden ett så ringa antal per arealenhet, att de ej jämte det under befintliga beståndet bilda ett tvåskiktat bestånd. För överståndare av tall ligger den nedre krongränsen över eller i jämnhöjd med beståndets härskande kronskikt. överståndarens ålder är väsentligt större än beståndets. Till underväxt räknas träd, som nå högst till huvudbeståndets halva höjd, och vilkas ålder är väsentligt mindre än huvudbeståndets. överensstämmelse skall föreligga vid redovisning av överståndare och underväxt mellan provyteprotokoll och provträdsprotokoll. I enskiktade bestånd redovisas underväxt endast i huggningsklasserna D: 1, D: 2 och D: 3. överståndare redovisas i dylika bestånd endast i huggningsklasserna A, B och C. 2. Mogenhetsklass: Bedömning av mogenhetsklass skall endast ske för barrträd. Vid mogenhetsklassbestämning följes den vid förra riksskogstaxeringen tillämpade mogenhetsklassindelningen och betecknas utvecklingsbara, unga och medelålders träd med 1, äldre avverkningsmogna, i huvudsak friska träd med 2 samt starkt övermogna eller väsentligt skadade träd, som vid kvarstående avtaga i användbarhet, med 3. I mogenhetsklass 2 skall dock särskiljas sådana träd, som ännu anses hava nöjaktiga utvecklingsmöjligheter, vilka skola betecknas med 2 1 . I enskiktade bestånd skola samtliga träd inom huggningsklasserna B och C, förutom överståndare, redovisas inom mogenhetsklass 1, oavsett om enskilda träd äro tekniskt skadade eller ej. Inom huggningsklasserna D: 2 och D: 3 skola vid ovannämnda beståndsform endast tillämpas mogenhetsklasserna 2 1 , 2 och 3. Inom övriga

145 huggningsklasser inom enskiktad beståndsform och i samtliga huggningsklasser vid Ivå- och flerskiktad beståndsform samt restskog sker individuell bedömning. 3. Bedömd åldersklass: Denna åldersbedömning skall ansluta sig till den för provytan tillämpade åldersklassredovisningen, överståndare (fröträd) och underväxt åsättas ej bedömd åldersklass. 4. Skador: Följande skador skola redovisas: rotröta, rotgadd, mittgadd, toppgadd, insektsangrepp (av barkborre), brandljud, toppbrott, torrtopp, dubbeltopp (för barrträd), åverkan av större djur och åverkan av människor. Med rotröta avses en sammanfattande benämning för samtliga rötor konstaterade vid brösthöjd eller därunder. Endast en skada angives och fästes avseende vid skadorna i nu nämnd ordning. 5. Kvalitetsklass: Bedömning härav sker med ledning av bilaga 5. Rotstockens kvalitet antecknas i tre klasser för träd i diameterklass 15— och däröver. För klasserna 2 och 3 angives orsak till nedklassning efter kvist, röta, krök samt övriga fel (sprickor m. m.). Förekomma flera orsaker samtidigt angivas de skilda orsakerna i respektive kolumner. För björk i kvalitetsklass 1 angives om björken är att hänföra till gråbjörk genom att efter kvalitetsklassbeteckningen anteckna (g) och för flarnbjörk (f). Beträffande definition å gråbjörk och flarnbjörk, se tidskriften Skogen, häfte 3, 1940. Bedömning skall endast ske för barrträd samt björk och asp. För asp inom kvalitetsklass 1 skall antecknas kvistren (fullt övervallad kvist) längd från roten i närmaste 0,5 m. Efter avslutandet av protokollföringen av provträden med därvid bedömd kvalitetsklass, verkställes ä blankett F 9 en noggrannare beskrivning av verkställd kvalitetsbedömning för provträd efter visst kvotsystem, motsvarande en tiondel av protokollförda träd. Å pä så sätt uttagna provträd av tall mätes höjden över marken i närmaste 0,5 m till lägst sittande torra kvist. Härvid medräknas ej enstaka torr kvist, som med mer än tre beräknade kvistvarv skiljer sig från övriga kvistvarv. 6. Vrak: Träd, vilka vid linjetaxering icke okulärt bedömts till vrak, men vid närmare översyn befunnits hänförliga till denna grupp, markeras genom ett x i vrakkolumnen. Provträden skola genom särskild anteckning särskiljas å träd, vilka utgallras vid företagen provstämpling och å övriga träd. 17. Från varje provträd liksom från extra provträd i diameterklass 30 —och däröver tages ett borrspån vid brösthöjd, vilket så nära som möjligt skall inriktas mot trädets märg. Innersta årsringens avstånd från trädets märg får ej överstiga 2 cm. För träd, ä vilka stubbspån tages (se nedan), får sagda avstånd ej överstiga 1 cm. Kvist i borrspån föranleder tagande av nytt borrspån. Borrning vid brösthöjd skall ej utföras för träd i diameterklasscrna 0— och 2,5— samt för träd i diameterklasserna 5— och 7,5-— endast å sista cirkelytan inom varje dubbelyta. Å borrspån skall för barrträd gräns mellan splint och kärna markeras med anilinpenna. För bonitering efter skogsförsöksanstaltens boniteringssystem, markeras å samtliga borrspån från träd, med en höjd av 5 m och däröver, 2 cm och 4 cm avstånd från märgen. Till hjälp för denna markering skall användas rodoidskiva. För att undvika ensidig borrning skall å sista cirkelytan inom varje dubbelyta borrspånet uttagas i taxeringslinjens riktning samt å första cirkelytan vinkelrätt mot taxeringslinjens riktning och frän vänstra sidan av trädet, sett i samma riktning. 10

146 För beräknande av stubbålder å provträd av tall och gran skall borrning verkställas å provträd, belägna inom en cirkel med 2 ms radie på den sista ytan inom varje dubbelyta, varvid borrhålets höjd över marken i dm antecknas å borrspånshylsan. Borrspånet skall om möjligt träffa trädets märg; innersta årsringens avstånd från trädets märg får ej överstiga 1 cm. Borrspånet inlägges i hylsa, som förses med anteckning om linjenummer, 2-km-nr samt provytans nummerbeteckning jämte provträdets nummer, trädslag och diameterklass. Anteckning göres dessutom om borrspånet är taget vid stubben. Är trädet rötskadat, så att borrspån ej kan erhållas mer än till en mindre del. bedömes trädels ålder och antecknas i provträdsprotokollet.

III. Allmänna administrativa föreskrifter. 18. Förutom vad här tidigare föreskrivits åligger det lagledaren: att med samma ansvar som en statens tjänsteman omhänderhava och med vederbörliga verifikationer redovisa för de för taxeringslaget utlämnade medlen. Dylik av lagledaren underskriven redovisning, omfattande kalendermånad, skall insändas till Riksskogstaxeringsnämnden, Tegnérgatan 15, Stockholm, inom en vecka efter månadens utgång. Lagledaren har att dessemellan vid anfordran redovisa omhänderhavda medel för överledaren; att före insändandet av redovisning kontrollera varje verifikation beträffande utbetalt belopp och kvittering; att attestera samtliga kvitton. Dessa böra skrivas på av nämnden tillhandahållna kvittensblanketter och ej å smärre notor eller papperslappar. Kvitteringen skall göras med bläck eller anilinpenna; att beträffande avlöningslistor tillse att utkvitterat belopp av löntagaren själv utskrivits; att numrera verifikationerna i övre vänstra hörnet och assurera dem till deras fulla värde; att vid insändande av första månadens redovisning och sedermera vid nyanställningar samtidigt med avlöningslistan insända uppgift om de anställdas fullständiga för- och tillnamn, födelseår och dag, post- och bostadsadress samt mantalsskriv-

ningsort; att till månadsavlönad utbetala lön för del av månad enligt respektive månads dagantal i överensstämmelse med för olika månader upprättad tabell; att meddela arbetare och praktikanter att ömsesidig uppsägningstid skall utgöra en vecka; att vid utbetalning av lön till arbetare och praktikanter innehålla de tre sista dagarnas intjänta avlöning, till dess slutlikvid utbetalats vid anställningens upphörande; att utkvittera och ansvara för de instrument och redskap, som utlämnas till laget, samt att tillse, att desamma äro fullt brukbara; att nödigt instruera varje man i laget angående de metoder, efter vilka arbetet skall bedrivas, samt inpränta vikten av att alla observationer och mätningar göras med noggrannhet och i överensstämmelse med denna instruktion; att tillse, att ej några av de föreskrivna observationerna bortglömmas eller utföras mindre omsorgsfullt, och att text och alla siffror skrivas med största tydlighet:

147 att ordna lagets arbete och förläggning på ett tidsbesparande och ändamålsenligt sätt; att övervaka, att i regel ingen man i själva taxeringslaget bär tyngre packning än 15 kg, inklusive proviant och redskap, men frånsett släplinor. Varje bärare skall i regel kunna medföra minst 40 kg; att under arbetet icke lämna sitt lag samt övervaka, att god ordning råder i laget; att skadegörelse på gröda, hägnader och dylikt undvikes samt i övrigt tillse, att anledningar till konflikter med ortsbefolkningen undvikes samt omedelbart rapportera, om sådana förekommit; att tillse, att försiktighet med eld iakttages och att sålunda under torrperioder rökning i skogen icke förekommer; att, därest någon i laget visar sig olämplig, avstänga denne från deltagande i arbetet samt omedelbart anmäla förhållandet till överledaren eller nämnden; att utbilda reserver till förmän och övriga befattningar efter samråd med överledaren; att i händelse av olycks- eller sjukdomsfall ordna för den sjukes skötset och eventuella förflyttning samt till nämnden insända rapport härom (bilaga 12); att föra arbets journal i enlighet med särskilt formulär, blankett F 6; att tillse, att alla protokoll väl förvaras och ordnas; att låta omskriva och därvid kontrollera starkt uppblötta eller på annat sätt skadade protokoll; att minst en gång i veckan till nämnden insända avslutade blanketter och insamlade borrspån; att härvid bifoga ej vidare behövliga kartor; att omsorgsfullt emballera försändelser; att alltid förse dessa med anteckning om avsändares namn och adress samt insända borrspån, stamlistor och protokoll såsom vanlig postpaketförsändelse (mottagna kvitton härä insändas som verifikationer); att tillse att i dessa försändelser ej inläggas rekvisitioner eller särskilda meddelanden till nämnden; att samtidigt å brevkort (blankett F 7) meddela avsändandet och rekvirera eventuellt behövliga blanketter och andra utensilier; att alltid härvid uppge lämplig postadress för eventuella meddelanden; att å sålunda uppgiven adress efterhöra post; att härvid övervaka att endast post för det egna laget hämtas; att vid avflyttning från en ort lämna uppgift om adressförändring ä såväl postanstalt som gård, varifrån förflyttning sker; att vid sfutet av varje vecka å blankett F 6 rapportera till nämnden den gångna veckans arbeten och, i den mån det är möjligt, närmaste veckans arbetsplan; att härvid lämna uppgift om den ordningsföljd, i vilken linjerna troligen komina att taxeras; att veckorapporten skall omfatta minst tiden t. o. m. dagen före avsändningsdagen samt resplanen minst en vecka framåt. Antal arbetstimmar, som vid veckans slut inalles från taxeringens början fullgjorts utöver den ordinarie arbetstiden och för vilka motsvarande ledighet ej redan uttagits utan påräknas först längre fram, skall angivas å varje veckorapport. A densamma skall även i god tid anmälas, när på detta sätt inarbetad tid beräknas komma att uttagas. Ledighet för redan inarbetad tid kan av lagledaren medgivas laget för högst två dagar. Arbete ä sön- och helgdagar skall undvikas; härvid inbegripes icke nödig förflyttning av lag t. ex. från avslutad linje till ny:

148 att snarast möjligt telegrafiskt under adress "Riksskogstaxeringen, R. T. 11 2138 Stockholm" eller per telefon Stockholm 11 21 38 eller 21 03 24 meddela förändring i uppgiven arbetsplan eller adress. Även för andra viktiga och brådskande meddelanden bör telegrafen eller telefonen anlitas. Nämndens expedition hålles öppen lördagar mellan kl. 9—13, måndagar mellan 10—17, Övriga dagar mellan kl. 9—16.30 under juni, juli och augusti; övriga månader kl. 9—17 (lördagar kl. 9—15); att adressera meddelanden i tjänsten direkt till riksskogstaxeringsnämnden och ej till någon av dess ledamöter eller tjänstemän personligen. Arbetstiden skall inklusive gångtid och högst 1 Va timmes raster för måltid och vila utgöra i genomsnitt 10 timmar per dygn. Lagledaren äger clock bestämma varje dags arbetstid med hänsyn till arbetets lämpliga bedrivande. Lagledarens närmaste överordnade är överledaren. Förmannen skall närmast under lagledaren utöva befäl och biträda denne vid övervakandet av lagets arbete. Transporter med järnväg eller skjuts mellan huvuddepåer av för laget oumbärlig utrustning — ävensom personlig sådan, som godkänts av lagledaren — bekostas av nämnden. Lagledaren skall i god tid till nämnden, före avslutandet av sin taxeringstrakt, telegrafiskt meddela sista 2-kmn samt telegramadress. Avresa från arbetet får ej anträdas, innan medgivande härom ingått från nämnden.

149 Bilagor till instruktionen. 1. Definitioner. I. Inägojord. 1. Åker. All uppbruten mark, som är eller beräknas bliva använd för odling av säd, rotfrukter, foderväxter, trädgårdsväxter m. m. dylikt. Mark, som tidigare brukals som åker men numera användes för betesändamål, redovisas såsom åker. Dock skall sådan åker, som med hänsyn till belägenhet (t. ex. nedlagda torpställen), omfång eller andra omständigheter är att betrakta som definitivt igenlagd, hänföras till äng, om den varaktigt användes som sådan, och eljest till skogsmark. En åker, vilken blivit beväxt med skog av beskaffenhet, att trädfällning och stubbrytning måste äga rum, innan bearbetning med plog kan ske, redovisas som skogsmark, även om den för närvarande betas. Åker, som skogsodlats, hänföres till skogsmark. Om åker däremot blivit beväxt med självsådd plantskog, vilken ej nått större utveckling än att man kan plöja upp marken, h a r den icke förlorat sin karaktär av åker, även om ett eller annat träd utvecklat sig å densamma, såvida ej förhållandena uppenbarligen visa att marken bör redovisas som äng eller skogsmark. I gränsfall bör läget och markens godhetsgrad fälla utslaget. 2.

Tomt.

Mark, som användes till byggnadsplats, gårdsplan, ladugårdsplan och dylikt. Hit hånföres jämväl park, anlagd eller naturlig, där marken icke synes böra hänföras till trädgård eller skogsmark. 3. Äng. Mark, utnyttjad och lämplig för foderproduktion. a) Kultiverad äng. Icke i vanlig mening under plog lagd, i huvudsak foderproducerande men icke sällan något trädbevuxen mark, vilken för foderproduktionens förbättrande är föremål för ordnad skötsel, varmed avses sådana åtgärder som röjning, dikning, planering, kalkning, gödsling, frösådd m. m. b) Naturlig slätter- och betesäng. Huvudsakligen med naturlig gräsvegetation beväxt mark, vilken ej är föremål för särskilda kulturåtgärder men utnyttjas för foderproduktion genom slätter eller bete. Det är tydligt, att gränsfall finnas mellan naturlig äng och skogsmark. I sådana fall bör för bedömandet huruvida marken är att hänföra till äng även tjäna läget och befintliga hägnader. Det bör dock uppmärksammas, att av bekvämlighetsskäl t. ex. en åker, vilken tillfälligtvis brukas som bete, kan inhägnas tillsammans med en äng eller att en hägnad kan snedda över utmark, utan att därför hela det inhägnade området är att anse såsom äng. Enstaka träd eller trädgrupper ändra ej ett områdes karaktär av äng. Slåtterängar belägna avsides från bebyggelse hänföras till myr.

150 4. Inägobackar (gärdesbackar). Uppsamlingsgrupp för marker inom eller intill ägoslag, beskrivna under 1—3, vilka på grund av belägenhet, olämplig beskaffenhet, ringa ytvidd eller dylikt i regel ej kunna användas för produktivt ändamål. Hit hänföras oberoende av befintliga hägnader även skogsmarksbälten, vilka med hänsyn till närliggande åker icke lämpligen kunna utnyttjas för skogsproduktion. Skillnad göres ej på mark, som med hänsyn till jordmånens beskaffenhet är produktiv, och dylik av impedimentartad karaktär. II. Skogsmark.

Mark, som vare sig den vid tillfället är skogbärande eller icke, är lämplig att använda för skogsproduktion. Till skogsmark hänföres sådan betad mark och hagmark, som bör utnyttjas för skogsproduktion, likaså förut som åker och äng brukad mark, som på grund av nuvarande eller förestående brukningsförhållanden ej längre bör redovisas som sådan. Till skogsmark hänföres även ljungmark och annan mark (fäladsmark) som av ålder ligger skoglös, såframt den kan anses lämpa sig för skogsproduktion. Såsom underavdelning under skogsmark redovisas hag mar k. Till hagmark hänföres sådan, i regel intill bebyggelse belägen skogsmark, å vilken för närvarande jämsides med skogsbruk bedrives betesbruk eller slätter, stundom genom vidtagande av vissa åtgärder såsom röjning av mindre, godartade områden, ensidig avverkning av barrskog m. m. Markens huvudsakliga utnyttjande sker dock genom skogsproduktion, ehuru efter växtförhållandena nedsatt. Varken hägnadsförhållanden i och för sig eller skogens beståndskaraktär avgöra sålunda markens hänförande till hagmark, utan nuvarande användningssätt. III. övrig mark.

Mark, som i nuvarande skick icke användes eller uppenbarligen bliva använd för direkt jordbruks- och skogsbruksproduktion.

beräknas

icke

Övrig mark uppdelas i: a) Fjällbarrskogsmark. Fjällbarrskogsmark (bonitet IX) åsättes barrskog av fjällskogstyp inom det subalpina skogsbältet nedanför och intill barrträdsgränsen, där särskilt på grund av lokalklimatiskt ogynnsamma förhållanden och vindexposition barrskogen saknar förmåga att utbilda bestånd samt barrträdens reproduktionsförmåga är svag. Det bör dock uppmärksammas, att högst belägna del av visst höjdområde stundom kan utgöras av mark, som bör hänföras till fjällbarrskogsmark (bonitet IX). Det förhållandet, att beståndet utgöres av lövskog av subalpin typ med förhållandevis god stamform får ej utgöra skäl för beståndets hänförande till högre bonitet. Rena fjällbjörksbestånd skola hänföras till fjäll. Jfr schematisk framställning i bilaga 7. b) Berg. I regel kala marker, vilka sakna lösa jordlager av för skogens trivsel tillräckligt djup. Mellan bergpartier belägna för skogsproduktion lämpliga områden redovisas som skogsmark. c) Myr. Kala eller skogbeväxta mossar och kärr.

151 d) Diverse mark. Järnvägar, vägar, gator för elektriska ledningar, upplagsplatser, torv- och dytag, grustag, gruvöppningar, klapperstensfält och gallstränder. Vägar, elektriska ledningar, diken och dylikt redovisas ej särskilt, om bredden ej överstiger 5 m, utan hänföres då till kring- eller närliggande ägoslag. e) Fjäll. All landareal ovan den av klimatet betingade mera sammanhängande barrträdsgränsen. IV. Vattentäckt område. Hit redovisas även avloppskanaler. Avloppskanaler av bredd ej överstigande 5 m hänföres till kring- eller närliggande ägoslag. 2. Skogsmarkens fördelning å ägargrupper. Vid fördelning av provytorna i skogsägargrupper skall följande indelningsgrund tillämpas: Allmänna skogar. Kronoskogar. övriga skogar av allmän natur. Enskilda skogar. Aktiebolagens skogar, övriga enskilda skogar. Gruppen kronoskogar omfattar kronoparker, statens utarrenderade jordbruksdomäners skogar, statens flygsandsfält, kronolägenheter, civila boställens skogar, kronoöverloppsmarker och oavmätta kronomarker eller med andra ord staten tillhöriga skogar, vilka stå under domänverkets förvaltning och vars avkastning tillföres domänfonden. Gruppen övriga skogar av allmän natur omfattar statens till bergshanteringens understöd anslagna skogar, renbetesfjällens skogar, kyrkofondens, biskopslöneregleringsfondens och övriga ecklesiastika skogar, härads- och sockenallmänningar, allmänna inrättningars och stiftelsers skogar, städers skogar, skogar under skogssällskapets förvaltning, kommuners skogar, kronohemman med upplåten åborätt m. fl. Vissa staten tillhöriga skogar av relativt liten omfattning, vilka förvaltas av annan myndighet än domänverket, såsom vattenfallsstyrelsen, arméförvaltningen m. fl. ingå bland övriga skogar av allmän natur. Gruppen aktiebolagens skogar omfattar skogar tillhöriga aktiebolag (alltså bolag ställt på aktier och ej enkla bolag). Gruppen övriga enskilda skogar omfattar fideikommisskogar, godsens och herresätenas skogar, bondehemmanens skogar, skogar tillhöriga bolag, som ej hava karaktär av aktiebolag, samt s. k. kronohemman och krononybyggen i Norrbottens och Västerbottens län. 3. Schema för vegetationsklassifikationen. Huvudtyper av växtsamhällen (utom de odlade markernas e t c ) . Fastmarkers 1 skogssamhällen. Ljunghedar. Torvmarkers växtsamhällen. 1 Hit hänföras även torvmarkers skogssamhällen, uppkomna oftast efter torrläggningsingrepp, vilka i allt väsentligt likna fastmarkers skogssamhällen.

152 Fastmarkens skogssamh alien.

Underlag för klassificeringen utgör dels trädbeståndens sammansättning, markvegetationens botten- och fältskikt. I. Trädbeståndens sammansättning: Rena skogar: tallskogar, granskogar och lövskogar. Blandskogar: barrblandskogar och blandade barr- och lövskogar.

dels

e

Markeras på provyteblank t II. Olika bottenskiktstyper: ten genom att överkorsa: 1. Bottenskikt (av lavar eller mossor) saknas eller svagt ut- saknas bildat. (Lavarnas eller mossornas totala täckning mindre än Vi av arealen.) 2. Bottenskikt helt eller till övervägande del av lavar. (Larenlav, korall-lav 1 Z 4 varnas täckning U— At av arealen.) 3. Bottenskikt av fläckvis uppträdande lavar. Mellan lav- saknas och lavar 2 fläckarna ligger marken utan bottenskiktsvegetation. (Lavfläckarna resp. de bottenskiktsfria partierna intaga l /i—inemot 3A av arealen.) 4. Bottenskikt helt eller till övervägande del av friskmarks- friskmarksmossor mossor (Hylocomia, Dicrana, e t c ) . 5. Bottenskikt av fläckvis uppträdande friskmarksmossor. saknas och Mellan mossfläckarna ligger marken utan bottenskiktsfriskmarksmossor 2 vegetation. (Mossfläckarna resp. de bottenskiktsfria partierna intaga XU—inemot 3A av arealen.) 6. Bottenskikt av (oftast fläckvis uppträdande) lavar och lavar och friskmarksmossor. (Lavarna resp. mossorna täcka lU— friskmarksmossorinemot ZU av arealen.) 7. Bottenskikt av lavar jämte fläckvis uppträdande sumplavar och mossor (Sphagna, Polytrichum commune, etc.) (Sump- sumpmossor mossorna täcka Vie—inemot V2 av arealen. 8. Bottenskikt av friskmarksmossor jämte fläckvis uppträ- friskmarksmossor dande sumpmossor. (Sumpmossorna täcka Vi6—inemot och sumpmossor V2 av arealen.)

III. Olika fältskiktstyper: 1. Fältskikt saknas eller är mycket svagt utbildat (täckning mindre än Vio). 2. Fältskikt nästan enbart av ris. 3. Fältskikt av ris jämte stor inblandning av gräs och örter. 4. Fältskikt nästan enbart av örter eller örter och gräs i ungefär lika blandning med varandra. 5. Fältskikt nästan enbart av gräs.

saknas

ris ris, gräs, örter örter eller örter och gräs gräs Beträffande fältskiktstyperna 2 och 3 skall vidare angivas det allmännast före kommande riset. Följande ris urskiljas: blåbär, lingon, ljung, kråkbär, mjölon. 1 2

Utgör korall-laven mer än 1,U av lavtäcket korsas denna. övervägande typ överkorsas dubbelt.

153 Vidare skall förekomsten av sådana i skogssamhällen ingående växter, vilka kunna Ijäna som indikatorer på markbeskaffenheten (särskilt fuktighetsförhållandeha och näringsrikedomen), angivas. Sådana indikators- eller ledväxter äro: midsommarblomster (Geranium silvaticum) blasippa stormhatt (Aconitum septentrionale) övriga högörter omfattande tolta (Mulgedium alpinum), älggräs (Filipendula ulmaria), Paris quadrifolia och TrolHus europceus

högvuxna ormbunkar, utom örnbräken. Dryopteris Linnwana hönskornell (Cornus suecica) vitsippa ekorrbärsört (Majanthemum bifolium) övriga lågörter omfattande Oxalis, stenbär (Rubus saxatilis), smultron och Pj/ro/a-arter.

Ledväxternas frekvens angives efter okulär uppskattning i: 1 = enstaka (täckning mindre än Via), 2 = tunnsådd—strödd (Vie—inemot V4), 3 = riklig—ymnig (V4—Vi). Hyggen eller kal mark karakteriseras härjämte genom riklig förekomst av en eller ett par av här nedan angivna ledväxter: kruståtel (Aira el. Deschampsia flexuosa) mjölke (Epilobium el. Chamccncrium angustifolium) hallon (Rubus idams) örnbräken (Pteris aquilina). Ljunghedar.

(Uteslutes är 1942.) Torvmarkers växtsamhällen. 1

Ifrågavarande växtsamhällen indelas i två huvudtyper, sumpskogar och myrar. I. S u m p s k o g a r . Härmed förstås torvbildande, till fuktiga eller våta platser bundna växtsamhällen, vilka i naturligt tillstånd äro trädbevuxna och där träden, då de nått högre ålder och inga gallringsingrepp utförts, bilda ett mera slutet bestånd. Ur skoglig produktionssynpunkt räknas sumpskogsmarkerna även i odikat skick till skogsmark. Sumpskogarna indelas i följande tre undertyper: 1. Egentliga

sumpskogar.

De egentliga sumpskogarna stå de moss- (Hylocomium-) rika fastmarksskogarna med spridda vitmöss- och björnmosstuvor nära, och det är ofta svårt att draga skarpa gränser mellan dessa båda typer. Sålunda består mosstäcket hos bägge i huvudsak av samma arter, men vit- och björnmossorna förekomma i betydligt större mängd i de egentliga sumpskogarna än i fastmarksskogarna av nämnda typ (täckning V2—Vi av arealen). I fältskikten ingå såsom karaktärsväxter blåbärsris, hjortron, skogsfräken eller klotstarr. Torven, som bildas i dessa skogar, är ofta något råhumusartad. 2. Mosseaktiga sumpskogar. Dessa stå rismossarna mycket nära. Tuvbildandc vitmossor uppbygga till större delen bottenskiktet hos båda. De mosseaktiga sumpskogarna skilja sig dock lätt frän rismossarna genom den större slutenheten i trädskiktet. I fältskiktet ingår flertalet 1 Med undantag av de i noten sid. 151 angivna.

154 av de växter, som träffas inom egentliga sumpskogar, men dessutom finner man många ris som äro karakteristiska för rismossarna. 3. Kärraktiga sumpskogar. Med kärraktiga sumpskogar förstås växtsamhällen, där fläckar av halvgräsmosseeller kärrvegetation omväxla med tuvor eller smärre öar med en vegetation av typen egentlig sumpskog eller stundom av en skogstyp rik på ormbunkar eller örter eller bäggedera. I de kärraktiga sumpskogarna sammansättas bestånden av lövträd eller gran eller dessa i blandning med varandra. Dessutom ingå ofta viden mer eller mindre rikligt. För sumpskogar skall trädbeståndet utmärkas å provyteprotokollet på samma sätt som för fastmarksskogar.

II. M y r a r. Härmed förstås torvbildande, till våta platser bundna växtsamhällen, vilka i naturligt tillstånd äro trädlösa eller endast glest trädbevuxna. Ur skoglig produktionssynpunkt tillhöra myrsamhällenas växtplatser i odikat skick inpedimentcn (övrig mark). Myrarna indelas i följande tre undertyper: 1. Rismossar, a) kala, b) trädbevuxna. Rismossar äro ris- och vitmossrika samhällen, där vitmossorna bilda tydliga och täta tuvor. Av de rikligt—ymnigt förekommande risen märkas särskilt ljung, odon, skvattram och dvärgbjörk. Dessutom förekomma vissa halvgräs och örter, såsom luvdun, hjortron och sileshår (Drosera). 2. Halvgräs- (el. starr-) mossar, a) kala, b) trädbevuxna. Dessa utmärkas av att i en lös och lucker matta av icke eller blott svagt tuvbildande vitmossor förekomma starrgräs, tuvdun eller tuvsäv etc. rikligt—ymnigt. 3. Kärr, a) kala, b) trädbevuxna. Härmed förstås växtsamhällen på sänka, tidtals vattenöversilade eller vattenbetäckta marker, i vilka samhällen mosstäcke saknas eller där mosstäcket utgöres av brunmossor eller dessa biologiskt närstående mossor. Fältskikt huvudsakligen av olika halvgräs (starrgräs, ängsull e t c ) , stundom även gräs och örter. Vidare förekomma ej sällan vissa ris och buskar, såsom pors, dvärgbjörk och viden. Om en torvmark varit föremål för dikningsingrepp, men de av dikningen påverkade delarna av torvmarken, vilka beröras av taxeringslinjer, ännu ej lämnat skogsproduktiva resultat, utmärkes detta på blanketten. Härvidlag är av stor betydelse att söka fastställa om dikningen är så nyligen utförd, att någon reaktion ännu ej hunnit visa sig, eller om dikningen är gammal och utsikter till nöjaktig reaktion ej förefinnas. För att kunna konstatera dikningens ålder är det lämpligt att iakttaga dikenas tillstånd, d. v. s. om dikena förefalla att vara relativt nyupptagna eller gamla. Å blanketten markeras, om dikningen är nyligen utförd eller äldre samt om omföring till skogsmark synes vara att förvänta eller ej.

155 4. Definitioner och grunder för vissa beståndskaraktärer. (Ålder, restskog, trasbestånd, stavaskog, kvistighet.) Ålder. Åldern bestämmes med ledning av antalet årsringar vid brösthöjd, ökat med det antal år, som normalt anses åtgå för att en fritt uppvuxen planta å ståndorten i fråga skall nå brösthöjd (1,3 m från marken). Nedanstående tabell må härvid tjäna till ledning. Antal år, som för skogsmark av olika boniteter och andra ägoslag erforderliga för en plantas uppnående av 1,3 ms höjd. 1

o

beräknats

o t*

i

12 SE

Redovisningsområde

B o ni te t

Trädslag

6 S-i

-II III IV V VI VII VIII-

>>

Stockholms, Uppsala, Södermani., Östergötlands, Örebro Alla Alla Gotlands län Blekinge, Kristianstads, Malmöhus. Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Alla Tall o. löv Gran Tall o. löv Gävleborgs län Gran Jämtlands. Västerbottens och Norrbottens län Tall o. löv Gran

12 16

5 6

10 ii

12 16

9 17 19 17 19

10 22 23 20 22

5 6 8 5 6

8 13 17 15 17

10 22 23 20 22

11 14 17 20 23 12 16 19 23 26

26 30

8 9

20 23

26 30

8 8

9 10 11 9 11 13

6 6

7 7

6 6 8 5 6

7 7 8 8 7 8 10 13 10 12 15 17 7 9 12 15 8 10 13 17

8 9

Restskog. Restskog utgöres av skogsbestånd, som kvarstår efter avverkning i skog, tillhörande huggningsklasserna D och E, och som på grund av ensidigt uttagande av de större träden (gagnvirket) fått slutenheten starkt nedsatt, dock ej under 0,3. I restskogen är sålunda det ursprungliga skogsbeståndets dimensionssammansättning i hög grad förskjuten, och gagnvirkesförekomsten är ringa eller ingen. I regel saknar restskogen möjlighet att giva en nöjaktig produktion och bör därför snabbt avvecklas. I dylikt fall hänföres den till huggningsklass A, trädbevuxen. Anses restskogens utvecklingsförmåga, eventuellt efter vidtagen röjning, motivera dess kvarstående som bestånd, hänföres den alltefter huvudstammarnas medeldimension till huggningsklasserna B eller C. Den hänföres sålunda till C, om nämnda stammar redan nu äro eller inom närmaste tio år, för lappmarken tjugo år, komma att utgöras av massavedsdimensioner; i annat fall till B. Bemärkas bör, att för restskog av gran utvecklingsmöjligheterna starkt växla alltefter markens beskaffenhet. Hett atfmänt kan såtunda sägas, att restskogsgran av växttig typ och utan skador kan förväntas utveckla sig nöjaktigt å fuktiga och friska mera godartade marker, medan dylik gran saknar utvecklingsmöjlighet å torra mera näringsfattiga marker.

15(5 Till ytterligare ledning för bedömande av restskogens utvecklingsförmåga kommer att lämnas efter ortsförhållandena avpassade särskilda anvisningar. Trasbestånd (huggningsklass E). Som trasbestånd betecknas skogsbestånd, som kvarstår efter uppenbarligen icke ändamålsenlig avverkning, stormfällning eller dylikt i bestånd, tillhörande huggningsklasserna C och D, och som därvid utglesats, så att slutenheten starkt nedsatts, ehuru ej under 0,3. Skogsbeståndets dimensionssammansättning är dock i mindre grad förskjuten än i restskogen. Sålunda kvarstå här träd av gagnvirkesdimensioner i jämförelsevis stor omfattning. Stavaskog. Med stavaskog avses starkt överslutna, ofta svagt skiktade bestånd, av gran i regel, med förhållandevis hög ålder och ytterst tillbakasatt utveckling, i vilka röjningar erfordras för att gagnvirkesproduktion skall möjliggöras. Vanligen är stamantalet 6—7 000 per hektar, medeldiametern måhända c:a 6 cm och medelhöjden c a 6 m. I extrema fall finnas vid 100—120 års ålder 20—30 000 stammar per hektar med en medeldiameter av endast ungefär 3—4 cm och en medelhöjd av 4—5 m. Kvistighet. Å provytor, som hänföras till trädbestånden tallskog, barrblandskog och blandade barr- och lövskogar (med övervägande tall) med en medelhöjd uppgående till minst 5 m, skall graden av kvistighet hos tallen angivas med hänsyn till huvudstammarnas nuvarande eller förväntade utveckling med avseende å kvistighet, som ansluter sig till de under "Provträd" angivna kvalitetsklasserna. Kvistighetsgraderna äro tre 1) finkvistig, 2) mindre grovkvistig och 3) grovkvistig, motsvarande respektive kvalitetsklasserna 1, 2 och 3. Med huvudstammar avses de tio bästa stammar ä ytan, vilka äro eller förväntas komma att utväxa till 20 cm och däröver under förutsättning av normal utveckling och behandling av beståndet, dock att jämväl ett mindre antal stammar än tio må utgöra underlag för bedömandet, då antalet huvudstammar icke uppgår till nämnda antal. Utgöres trädbeståndet av blandskog, och bland huvudstammarna, som nyss sagts, ingå andra trädslag än tall, må antalet bedömda stammar av tall begränsas med hänsyn härtill. Är provytan delad, minskas antalet bedömda träd i förhållande till ytans omfattning. Om huvudstammarnas flertal tillhöra diameterklasserna 15— och däröver, åsättes kvistighetsgrad i enlighet med den för kvalitetsbedömningen tillämpade kvistighetsskalan. Om däremot huvudstammarnas flertal tillhöra klenare diameterklasser, sker bedömandet av kvistigheten med ledning av den grövsta kvisten i det grenvarv, som är beläget närmast intill en höjd å stammen av 3,5 m över marken. Äro kvistarna i detta grenvarv torra eller avdöende, sker klassificeringen analogt med för träd i grövre diameterklasser. Äro kvistarna i grenvarvet däremot levande, skall bedömning ske med ledning av medeltalet av de största kvistarna i de bedömda trädens grenvarv samt medelgrenvinkel i ifrågavarande grenvarv. I protokollet registreras i sådant fall kvist2rovlek och grenvinkel genom korsning å den därstädes intagna schematiska figuren. Dä kvistighetsgradens bedömande grundas på levande kvist, åsättes kvistighetsgrad med ledning av maximikvistarnas nuvarande grovlek och förväntade utveckling, intill dess trädet nätt 20 cm vid brösthöjd.

157 5. Grunder för kvalitetsklassredovisningen. Kvalitetsklassredovisning skall ske för provträd av tall, gran, björk och asp i diameterklasserna 15— och däröver. Denna redovisning sker efter första stockens utseende, varvid denna hänföres till endera av kvalitetsklasserna 1, 2 och 3. Med första stocken avses rotstocken, för vars uttagande lumpning för röta eller dylikt må tänkas ske med högst 1,3 m av stammen från marken räknat. För träd i diameterklasserna 15—- och 17,5—- sker bedömningen med hänsyn till rotstockens beräknade kvalitetsklass vid utväxning till 20 cm vid brösthöjd. Klass 1. Följande bestämmelser gälla: a) Stockens längd får ej understiga 5 m (16,4 e. fot) för barrträd och 3 m (9,8 e. fot) för björk och asp. b) Tvärkrök får ej förekomma. c) Långkrök är tillåten men får ej överstiga 2,5 cm per m för barrträd och 5 cm per m för björk och asp. d) Fast röta i borrspån får ej förekomma med undantag av för asp, för vilket trädslag kärnröta får förekomma intill 5 cm i diameter. e) Lös röta i borrspån får ej förekomma med undantag av för asp, för vilket trädslag kärnröta får förekomma intill 5 cm i diameter. f) Levande kvistar av nedanstående maximigrovlek få förekomma i följande omfattning. Spridda kvistar fä ej överstiga 2,5 cm i diameter i diameterklasserna 20— och 25— och 5 cm i diameterklasserna 30— och däröver. Kvistar i tydliga grenkransar fä icke i någon diameterklass överstiga 2,5 cm i diameter. Kvistar av maximigrovlek få i regel förekomma till ett antal av högst 12 st. g) Torra kvistar få förekomma i huvudsak efter samma grunder som angivas för levande kvistar men få icke i något fall överstiga 2,5 cm i diameter. S. k. sprötkvistar i grenkransar med en grenvinkel av högst 45 ° få ej förekomma. h) Rötkvistar få ej förekomma. i) övriga tekniska fel såsom brandlyror, vattvcd och stockblånad i borrspån, klykstam och, beträffande tövträd, frostsprickor få ej förekomma. Vid försågning beräknas barrträdens rotstockar lämna övervägande osorterad vara (I.—IV. sort). Klass 2. Följande bestämmelser gälla: a) Stockens längd får ej understiga 4 m (13,i c fot) för barrträd och 2,5 m (8,2 e. fot) för björk och asp. b) Tvärkrök får ej förekomma. c) Långkrök är tillåten men får ej överstiga 2,5 cm per m för barrträd och 5 cm per m för björk och asp. d) Fast röta i borrspån får förekomma intill Vs av diametern. e) Lös röta i borrspån får ej förekomma med undantag av för asp, för vilket trädslag kärnröta får förekomma intill 5 cm i diameter. f) Levande kvistar få förekomma i följande omfattning. Spridda kvistar få ej överstiga 10 cm i diameter. Kvistar i tydliga grenkransar få icke överstiga 5 cm i diameter. Kvistar av maximigrovlek få i regel förekomma till ett antal av högst 12 st. g) Torra kvistar och s. k. sprötkvistar i grenkransar få förekomma i huvudsak efter samma grunder, som angivas för levande kvistar, men få icke i något fall överstiga 5 cm i diameter.

158 h) Rötkvistar få förekomma till ett antal av högst 6 st. med en maximigrovlek av 2,5 cm. Vid försågning beräknas barrträdens rotstockar lämna övervägande kvinta sägvara (V. sort). Ovanstående bestämmelser för klasserna 1 och 2 utgöra var för sig maximum för varje slag av fel och måste därför skälig jämkning ske, där samtidigt flera fel förekomma. Rotstock, vilkens ena sida bedömes tillhöra klass 1, åsättes icke lägre klass än 2, i det fall tekniska fel förekomma å dess andra sida. Klass 3 omfattar sådana rotstockar, som icke kunna hänföras till klass 1 eller 2 utan av olika anledningar apteras till massaved, brännved eller dylikt.

6. Anvisningar och tabeller för bedömning av skogsmarkens normala produktionsförmåga (bonitet). De angivna höjdserierna äro att betrakta som stöd för boniteringen endast i de fall, dä det gäller mera regelmässigt uppdragna och skötta skogar, likåldriga bestånd samt mark av enhetlig bonitet. Har däremot ett bestånd från början varit undertryckt eller bestått av marbuskar, bör hushållsåldern användas vid boniteringen. Har avverkning skett genom dimensionshuggning eller timmerblädning, blir likaledes den kvarstående skogens medelhöjd för liten för att karakterisera produktionsförmågan. En fröträdsställning består däremot i regel av beståndets härskande stammar, varigenom fröträden visa större medelhöjd än det slutna beståndet. Därest marken skulle vara besvärad av blockrikedom, försumpningsfläckar, berg i dagen eller andra impediment av så ringa utsträckning, att de ej vid mätningen blivit särskilt redovisade, skall skälig hänsyn tagas till genom impedimenten förorsakad produktionsminskning, varvid boniteten i motsvarande grad sänkes. Såsom stöd vid jämkningen erinras, att en sämre bonitetsklass vid bästa utnyttjande av marken beräknas giva c:a 25 °/o lägre virkesskörd än närmast bättre klass, varför sänkning med en hel klass endast bör ske, om skoglösa impediment ingå med 25 °/o i beståndets areal. För kalmarker och ungskogar sker boniteringen med stöd av erfarenhet från närliggande marker samt genom observation ä kvarstående stubbar, markflorans beskaffenhet m. m.

159 o

"#

,^

0 Ci CO

0 CO CO 0 *

10 CO i O

,H

OJ

0 CS

1^

CO

0 Ci

Ci

1—<

• — 1

^^

-T 1 T f C> C i

cc

©

OJ

IN

K) CO

co

0 Ol

©

©

CO

O CO

l>

0 0 —1 C'<

CS

t^

oi

co c»

« * CO Ci Ci

o

o

•O CO

Ci

'O

OJ OJ

CO !>•

©

_

Ci CO Cl c*

co c»

03 CO

i f l CO

Oi

ro

r— c*

T I CO

t-

«*

OJ

0 OJ

o

00 Ci

CO —

i O CS

Ci

co

© 1.0 - 1 Ci

CO

o

a

~

<N

o o

-*

i-O

CO i O

co

©

Oi "i

0 0<

l>

TT

ift

^ ^

.—1

Ol

i.O C!

-*

co

OJ

•*

CO l ~

c»

CO

t^

0 Ci

0* Ci

—i Ci

Ci * i

f > . CO

CO CO

cc

©

CO

C»

Ci

CO

l>

•0

cc

OJ

o

CO

co 0 C i —<

a

~

©

r~ s-i

OJ

0 OJ F H

00 CS i O

^^ ~^

._ o

-3

j

C*

i.Ö C)

"" «

1^- " * C i C-*

o

o 00

*

Ci

•o

a

t-

LO

C>

"" !

c*

o

"CO

O

lO

f— ~-l

30 i.O

co

co

^

>*

X

CO

1-

co

_

00 CS

co

?

49 CO

co

©

0 OJ CO

C»

'O

©

OJ Ci

Ci Ci

00 —

0 0 i.O

"f

Ci

a

^CS

Z4

—

I>

1^

-T"

cö —

0 CO

a

a —

•a a>

»J

a>

C

•ca

•o

*•*

OJ

0 1 00

o

o

CQ

p

-*

uO

l^

LO

t»

O

'O

O

"O

r-

- 1

©

0 CS CO

c>

os

cS

O

1-

co

'O

t-

'O

c»

_

a

GO l O

—1 O l

0 T1

Ci

— CO ""l"

Ci

-^ ,-

co

a

f-

•0

Ol

10 Tf

1^

t > CO

CO

—

-

t^

co

i-*

CO

©

-T

lO

CO

•0

**

U0

ev

c/

~'

•o

0 Ci

g,

•0

l~

x*

co

CO

«*

a>

o

co

-t

a

o co

,„

© Ci

OI

OJ

w

©

03 Ci

CO

cS

-?

Ci

—1

C

S cs CS t -

3 CO CS t .

3 CO CO b

S3 cs

HO

:- 0

HO

-*

00 Ci

—

lH

"

T3 t D ICO CS

H

a c-

c

_, C

_ c

bl

C5

co

0 HO

r O

HO

00 CS

TT

M

i>

-

-

_. c

cs s-

•s

Norn prod tior

^2 3 -i d .so 2 £ SÄ

•o

C

CO

4J «J

a

Mm

*

*-"

*•*

*r

T1 t*

.-* ?"

160 v.0

00 Ol

"t? Ci

O .

1^

rt

**

©

T *

O

CS

a

--

OJ

CO T3 LO

C »C3

te

s 'C

-"S o

OJ

©

©

CO

o

1—1

©

1-4

Ol

CS

CO

o

©

t.

•o

t.

00 Ifi

Ci

CO

Ol

t-.

rt *~^ *"*

G0

•0

©

o

o

CO

1—1

©

• *

t—

Ol

©

CO

lO

c*

o

r>

~

rH

© t^

© cö

T-l ^-i

© ob

© cö

iO **

•* ~*

OJ C3>

OJ t>

no ifl

OJ cö

OJ ©

© cb

Ol cö

t-c*

00 "

© ob

00 cö

OJ LÖ

© cö

i-i ö

•* i>

©

Ol

LÖ

IV

o cö

Ol cö

CO Ci

oo TT

rt ^

••*

CO

IH

rt rt ' *"* -—'

Ci Ci

Ci

o

1 Ci

CO Ci

=S

Ci

"

co CÖ

•2 £ S Ä

Irt

rt

CO cö

CO Ci

co CV

© rt

© rt

MCÖ

LO Ci

00 CM

FH

PH

K>

161 7. Schematisk framställning av klassificering av mark i fjällgränsens närhet. I. Med subalpin

björk som gräns mot

fjället.

mera sammanhängande .«,- barWrädsgräns

mera sammanhängande barr/rätfsgräns 6.* 4 >

1. Fjäll: björk av subalpin typ; stubbar efter barrträd i större omfattning saknas. 2. Fjällbarrskogsmark (bonitet IX): barrträden icke ensamma beståndsbildande; relativt täta grupper av barrträd kunna dock förekomma; björken av subalpin typ; örtrika typer med björk av mera ordinär stamform men med gran av fjällskogstyp hänföras till denna bonitet. Markbeskaffenheten inom fjällbarrskogen och i sluttningar nedanför densamma kan stundom vara mycket god med en yppig markflora. Skogsbestånden äro dock lokalklimatiskt starkt påverkade, särskilt genom vindexposition, så att mera slutna bestånd sällan bildas. Markproduktionen hos dessa bestånd minskas avsevärt, så att en tämligen jämn skala från bonitet V-VI-VII-(VIII) till fjällbarrskogsmark uppstår. I extrema fall i för fjällvinden skyddade lägen kan boniteten dock övergå direkt från högre boniteten till fjällbarrskogsmark.

II. Med barrträd som gräns mot

fjället.

mera sammanhängande mera sammanhängande barrfrddsgräns barr/rädssräns , 1.

^

">«T,

AT

1. Fjäll: enstaka halvt krypande buskar av gran eller tall kan förekomma. 2. Fjällbarrskogsmark (bonitet IX): barrträden ha upphört att vara beståndsbildande i den omfattningen att de kunna producera ideellt 1 kbm per hektar. Marken är dock av så godartad typ, att den ej kan hänföras till impediment. För barrskogen gäller stundom att övergångszonen mellan skogsmark (bonitet VII eller VIII) och fjäll är av så ringa omfattning att fjällbarrskogsmark praktiskt taget saknas. 11

162 8. Höjd barometerns a n v ä n d n i n g . För bestämmande av provytornas höjd över havet användes höjdbarometer (nivelleringsaneroid) med temperaturkompenserat verk och mätområde intill 3 000 m. Höjdbarometern inställes på viss höjd över havet genom att vrida den yttre rörliga skalan. Varje skaldel motsvarar 20 m. Vid användning av höjdbarometern skall iakttagas: 1. Före varje taxeringslinjes påbörjande skall vid närmast tillgängliga fix- eller höjdpunkt höjdbarometern inställas pä punktens höjd över havet. Samtidigt göres anteckning om denna höjd i meter jämte datum och klockslag för barometerinställningen. Såsom höjdlixpunkter kunna å generalstabskartan samt å järnvägsstationer angivna höjder användas. Det bör observeras, att översiktskartan i skala 1 : 100 000 eller 1 : 200 000 ofta upptager rikligare med höjdfixpunkter än arbetskartan, då denna utgöres av ickefotografisk kopia. Dessa förstnämnda kartor skola i dylika fall användas vid höjdbestämningar. 2. Vid varje provyta avläses höjd över havet, som jämte datum och klockslag antecknas å provyteprotokollet. Kan den verkliga höjden bestämmas med ledning av kartan såsom vid sjöstränder, myrar e t c , antecknas jämväl denna inom parentes vid "korr. höjd". 3. Barometerhöjden jämte klockslag skall därjämte antecknas: a) vid begynnelse- och slutpunkt i taxeringslinje eller del därav, som taxeras särskilt, då annan lagtrakt angränsar, b) vid passerandet av allmän väg, c) vid barrskogsgränsen. 4. Inom taxeringslinjerna sker avläsning fortlöpande vid varje provyta intill nästa tillgängliga höjdfixpunkt. Vid dyiik punkt aviäses barometerns höjd över havet, vilken jämte fixpunktens höjd enligt kartan antecknas. Härefter omställes barometern till fixpunktens höjd, varjämte klockslag och datum för omställningen antecknas. 5. Vid passerandet av vissa terrängföremål, såsom myrar, vattendrag mellan tvä kända höjdfixpunkter, platåer, e t c , som sedermera med viss grad av noggrannhet kunna höjdbestämmas å rummet, bör barometern avläsas, och anteckning göres inom parentes. Omställning av höjdbarometern skall dock ej ske. 6. När arbetet för dagen avslutats, skall — om möjligt — kontroll vid höjdfixpunkt göras. Kan detta ej utan svårighet ske, avläses barometern vid slutpunkten, varefter avläst höjd och klockslag antecknas. När arbetet fortsattes, avläses barometerhöjden, som jämte datum och klockslag antecknas, varefter omställning till förstnämnda höjd göres. 7. Sedan taxeringslinje eller delsträcka avslutats, skall höjdfixpunkt uppsökas och barometerhöjden jämte klockslag och datum antecknas, då detta icke medför större tidsutdräkt. Samtliga anteckningar, utom de under punkt 2 nämnda, skola göras å därför avsedd plats å arealexteriören. Å varje arealexteriör skall dels datum antecknas, dels hänvisning göras till den 2-km, där senast omställning skett, såvida ej kontroll vid höjdfixpunkt erhållits å 2-km:n. Den skenbara förändringen i höjd över havet, som förorsakas av barometerståndets fluktuation, utrönes med hjälp av barografer, placerade på olika platser. Den

163 för varje provyta avlästa höjden kommer att korrigeras å rummet. Då barogrammen endast giva relativa uttryck för ovannämnda fluktuation, är det nödvändigt, att observationerna anslutas till höjdfixpunkter vid såväl begynnelse- som slutpunkten av varje avsnitt, som skall bearbetas. Observationernas värde är beroende av huru lång tid, som förflyter mellan kontrollerna vid höjdfixpunkter. Denna tid bör ej^ överskrida 2 dygn.

9.

Stämplingsinstruktion<

Provstämplingen åsyftar i princip att erhålla en översikt av virkesutfallet vid en viss såsom rationell ansedd beståndsvård. Den är avsedd att lämna ett stöd åt avverkningsberäkningen, men den ersätter icke denna. Huruvida en med provstämplingen överensstämmande avverkning verkligen är lämplig, måste göras till föremål för särskilda överväganden. Sålunda kan provstämplingens resultat böra i den slutliga avverkningsberäkningen modifieras av hänsyn till behovet att ransonera knappa virkestillgångar eller till omöjligheten att inom erforderlig tid vidtaga föryngringsåtgärder, som betingas av det genom provstämplingen representerade virkets avverkning. Provstämplingen avser endast att utmärka den avverkning å varje yta, som förrättningsmannen, med hänsyn jämväl till kringliggande bestånd, finner vara ur beståndsvårdssynpunkt önskvärd. Därvid tagas endast sådana områden i betraktande, som kunna överblickas från ytan. Provstämplingen skall utmärka den avverkning, vars omedelbara utförande anses önskvärd ur beståndsvårdssynpunkt. Stämplingen utföres med tanke på att avverkningen skall återkomma efter ett visst, för landsdelen bestämt intervall. Huggningsintervallet skall utgöra 10 år. Provstämplingen utföres, även om virkesutfallet per hektar blir för litet för ekonomisk avverkning. Att en yta nyligen gallrats utgör sålunda ej hinder för provstämpling. Den omständigheten, att å viss yta vissa dimensioner ej anses lämna rotnetto, hindrar ej deras utstämpling. Av sådana förhållanden påkallade korrektioner tillhöra avverkningsberäkningen. En uttömmande instruktion är icke möjlig utan förutsattes, att varje yta behandlas med avsikt att göra det bästa möjliga av den föreliggande skogliga situationen utan större påverkan av förrättningsmannens sympatier för ett visst skogsbrukssätt eller viss beståndsform. Med en sådan inställning skulle i regel stämplingen komma att medföra bibehållande av beståndskaraktären såväl hos likformiga som olikformiga bestånd. Vid provstämplingens utförande torde följande riktlinjer förtjäna beaktande. Huggningsklass A. Stämplingen avser erforderlig komplettering av föregående avverkning i avsikt att befordra föryngringsmöjligheterna. Huggningsklass B. Stämplingen i B: 1 avser i likåldriga bestånd enbart förekommande överståndare, som på grund av avstannad tillväxt eller såsom hindrande för ungskogen böra avlägsnas. Hänsyn bör tagas jämväl till behovet av ytterligare fröproduktion. Stämplingen å B: 2 utföres i huvudsak efter de grunder, som nedan angivas för huggningsklass C. I två- och flerskiktade beståndsformer utföras vid behov gallring eller föryngringshuggning enligt för huggningsklasserna C och D angivna grunder. Huggningsklass C. Stämplingen avser gallring. Huvudregeln är att befordra utvecklingen av välvuxna träd med goda kronor genom uttag av sämre träd och träd

164 med ringa utvecklingsmöjligheter samt alltför dominerande individer. Stor vikt bör läggas vid det kvalitativa urvalet. Det bör observeras, att produktionens uthållighet väsentligen beror på tillräcklig stamförekomst under gallringstidens senare skeden. Kvalitativt goda och välplacerade småstammar sparas; dock bör gallring ske bland småträden, så att de för framtiden avsedda stammarnas utveckling befordras. I enskiktade bestånd, särskilt av tall och lövträd, få de första gallringarna gärna låggallringskaraktär genom bortrensning av odugliga småstammar. Huggningsformen förskjutes sedan till likformig genomgallring och kan övergå till en måttlig huggning uppifrån. Härigenom nedbringas förrådet utan större produktionsminskning, vilket medför bättre förräntning. Gallringens orientering till de högsta skikten får dock ej bli så utpräglad, att medelhöjden och därmed massaproduktionen sänkes avsevärt. Huggningsklass D. Vid beståndsbehandlingen bör kravet på förräntning beaktas. Genom beståndets hänförande till någon av underklasserna D: 1 eller D: 3 har förrättningsmannen tagit ställning till frågan om beståndets bibehållande som produktionsfaktor (D: 1) eller avveckling (D:3), medan han genom åsättande av D: 2 angivit tveksamhet i nämnda avseenden. Vid stämpling i D: 1 åsyftas att med beaktande av kravet på markens behöriga utnyttjande genom ökat ljustillflöde vidmakthålla och befordra tillväxten, särskilt hos kvalitetsträden och att befordra utvecklingen och stormhärdigheten hos blivande fröträd. Vederbörlig hänsyn tages till faran för storm- och torkskador; detta .särskilt i förut ogallrade bestånd. I anslutning till stämplingen verkställes bedömning av förväntad tillväxt, representerad av nuvarande tillväxt jämte förväntad reaktion tio år efter utförd huggning, å erforderligt antal för det kvarvarande beståndets representativa träd. Den förväntade tillväxten uppskattas i genomsnittlig ärsringsbredd (dubbel) i tiondels millimeter. Sålunda uppskattad årsringsbredd divideras med medeldiametern inom bark hos bedömda träd och uttryckes i procent av denna diameter. (Se tabell och grafisk framställning ä s. 165 och 166.) Stämpling i D: 2 gives alltid karaktär av gallring, trots den tveksamhet, som föreligger om beståndels reaktionsförmåga. Gallringen utföres enligt samma principer som i D: 1. Härvid beaktas dock, att tidpunkten för D: 2-bestandens föryngring ligger närmare i tiden. Den under D: 1 anbefallda anteckningen om förväntad tillväxt verkställes jämväl för huggningsklass D: 2. Vid stämpling i D: 3 får hänsyn främst tagas till föryngringsförhållandena, såsom fröträdens frösättningsförmåga, exposition, markbetäckningens beskaffenhet, benägenhet för uppkomst av hindrande hyggesogräs m. m. Utvecklingsbara träd, särskilt timmerämnen, även om de äro utan direkt medverkan i fröproduktionen böra jämväl kvarställas, om de beräknas avsätta en värdefull tillväxt och deras kvarlämnande ej medför hinder för föryngringen. Å svårföryngrade skogsmarker i höjdlägen, såsom skog av skyddsskogsnatur, bör särskild uppmärksamhet ägnas fröproduktionen på grund av den i regel ringa förekomsten av nöjaktiga fröträd. I stora avverkningsmogna bestånd kan det inträffa, att ett för hela beståndet önskvärt starkt ingrepp av hänsyn till stormfara bör begränsas till viss del av arealen. Härvid utväljes för föryngringshuggning i första hand sådana partier av beståndet, som genom luckighet eller på annat sätt särskilt påkalla åtgärd. I detta fall avgör provytans beskaffenhet, om den skall anses tillhöra den del av beståndet, som bör föryngringshuggas. Är beståndet däremot så likformigt, att indikationer saknas för ingreppens placering, kan vid stämplingstillfället icke bedömas, om provytan vid en blivande avverkning av beståndet beröres av huggning eller ej. I sådant fall stämplas hela provytan, som om den tillhörde behandlingsarealen, men samtidigt antecknas

165 ©

©

00 Ci

-1

©

»

°

co ©

,—

'

!

oo

OJ

©

©

1-1

•H

o

© 10

"©"

" © "

t-

""-1 T3 :CS i-

CO

z

°

©

rt>

CO CJ

'O

©

©

©

— *"<

»o ©

©

co O

-T

r~

—1

©

•*

©

-

o -

CO

é

sed

c .5 •3

•o © ~l

©

•*

CO

rt

o

©

©

©

t-. ©

o

CO ©

•o ©

©

-K

1 T3

-a

©

c

© ©

i

?0

O

CO

bo

-K

01 G

©

©

©

T3

„

•o ©

co © Ol

©

> O

©

©

rt co

©

©

©

©

i.O

OJ

©

©

— -*

CO

o OJ

—

o

©

© •H

© CO

OJ

-H

©

©

©

,_, O

Ol

IH

o

©

O

Q

©

liO

© Ci

L.O Ci

©

ro

© CO

<*

166 X+ j

C O

X :Q

fc> >

in CD

Ezz

- M •+-» C») I

"2 E £ ^>

o •" O— E_c

_Q

O oo

o O

M

V? CO

Ö

Q

cn

c "~

' - T 3 ^-TD Cj :X3 L-

"tt-° £ «o

E en o c

*?

J3

CD

CD w «

a

co •O

t: -o

~o 10 « en > J° O 0

:O O

T—l—i—r—l—i—i—i—i—i—i—i—i—r—i—i—t—t—r

£ oi —

— — — ~ ~ ~ —o ö Ö Q

Q C D a o CD

3j OJ

TJ <u

E

L OJ

167 en för hela beståndet uppskattad arealkvot, Va eller Vs, varmed virkesutfallet på ytan kan reduceras till sin sannolika storlek, beroende på om beståndets föryngringshuggning beräknas ske i två eller tre etapper. Huggningsklass E. Stämplingen avser beståndets snara avveckling och föryngring. I tillämpliga delar beaktas anvisningarna för stämpling i D: 3.

10. Instruktion för utsättande m. m. av cirkelprovytor. Ytorna skola utsättas från pålslagen 1.80, 2.00, 4.80, 5.00, 9.80, 10.00, 11.80, 12.00, 14.80, 15.00, 19.60 och 19.80. Varje cirkelytas mittpunkt bestämmes genom att från mätpinnen vid pälslaget medelst stång utmäta 5 m vinkelrätt mot kompasslinjens riktning. Därest cirkelytans mittpunkt skulle komma att falla inom ett träds stamdel utsattes ytan från pålslag, som för varje gång förskjutes V2 m i taxeringslinjens riktning intill dess ytans centrum blir belägen å fri markyta. Cirkelytans mittpunkt markeras genom en c:a V2 m hög påle. Från denna mittpunkt bestämmes ytans arealomfattning med hjälp av en 4,607 m lång stång. Inmätning skall ske i vågplan på ett avstånd från marken som å plan mark bestämmes av centrumpålens höjd. Är marken starkt lutande utföres mätningen och inräkningen av kantträden enligt grunder, som vidstående skiss utvisar.

11. Anvisningar angående registrering av grantorka. För granskog i huggningsklasserna D: 1, D: 2 och D: 3 skall förekomst av grantorka registreras å provytorna, varvid inbegripes den areal omkring dessa, som skall vara föremål för stämpling. Grantorkans utvecklingsstadium angives med stöd av nedan lämnade anvisningar genom överkorsning av respektive årssiffra å provyteprotokollet, varvid siffran 0 betyder, att grantorka ej förekommer å provytan. Dessutom antecknas antalet torkande eller torra träd med en diameter av 15 cm och däröver, som förekomma inom den egentliga provytan.

168 Till ledning för bedömningen av grantorkans utvecklingsstadium lämnas följande anvisningar: l:a året. Krona gulgrön till rödbrun eller barrfallen samtidigt med att färskt borrmjöl förefinnes på barken och vid stambasen. Barkborrelarver eller -skalbaggar under barken. Barkborregångar tydliga. 2:a året. Barken till stor del avfallen, sprickbildning påbörjad å barkfria stamdelar (grunda sprickor). Finare grenar ännu tämligen elastiska. Inga barkborrelarver eller -skalbaggar under barken. Barkborregångar otydliga. 3:e året. Barken borta å nedre stamdelen och å övriga stammen endast kvarsittande på några ställen. Länga och djupa sprickor. Finare grenar brytas lätt av. I regel finnas ej några insektslarver under barken. 4:e året och äldre. Stammen barkfri. Vedytan och ved i djupare sprickor gråaktig.

12. Förfarande vid olycksfall. Vid olycksfall i arbete tillämpas de bestämmelser och förordningar, som enligt lag gälla för olycksfall i arbete. ^ Varje taxeringslag skall vara försett med av nämnden tillhandahållen förbandslåda i fullt användbart skick och dessutom skall ett tillräckligt antal s. k. första förband finnas lätt tillgängligt för användning. Vid inträffat olycksfall skall i första hand föreskrifterna i "Första hjälpen vid olycksfall" tillämpas. Genom lagledarens försorg bör därefter den skadade, för såvitt skadan ej är obetydlig, omedelbart komma under läkarebehandling. Vid eventuell intagning å sjukhus skall meddelande härom så snart som möjligt lämnas till nämnden. I samband med inträffat olycksfall skall anmälan härom genast insändas enligt av riksförsäkringsanstalten faststälft "Formulär I till skadeanmälan". Anmälan skall utskrivas i tre exemplar, varav ett exemplar jämte av läkare utfärdat läkarintyg I sändes direkt till Biksförsäkringsanstalten, Stockholm, ett exemplar tillställes nämnden och ett exemplar vederbörande polismyndighet å orten. Om den skadade ej blivit återställd inom den tid, som angivits å läkarintyg I, skall läkarintyg II angående fortfarande sjukdom begäras och översändas till nämnden för vidare befordran till riksförsäkringsanstalten. Så snart den skadade blivit friskskriven, skall läkarintyg III insändas till nämnden för vidare befordran till riksförsäkringsanstalten. Transport av den skadade för erhållande av vård, läkarbetyg, läkarvård och läkemedel eller erforderlig vård å sjukvårdsanstalt förskotteras av lagledaren, såvida ej räkning härå insänts direkt till nämnden. Alla dylika utgifter skola verifieras. För själva olycksfallsdagen utgår dagarvode, och för 1.—35. dagen efter dagen för olycksfallet förskotterar lagledaren eller nämnden, så länge arbetsoförmågan kvarstår, nedanstående sjukpenning: för tid, under vilken den skadades vård å sjukvårdsanstalt förskotteras av nämnden, en krona per dag, för annan tid fyra kronor per dag. För den händelse det vid olycksfallsersättningens reglerande av riksförsäkringsanstalten skulle visa sig, att den skadade av nämnden erhållit för liten sjukpenning, kommer skillnaden att sedermera utbetalas till den skadade. För tid efter 35. dagen efter dagen för olycksfallet utgår ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen. Dylik ersättning utgår dock ej genom lagledaren.

169 Till instruktionen hörande blanketter jämte exempel för deras användning. Arealexteriör.

Fig. 1.

Arealexteriören omfattar 36 kolumner, varav 22 (kol. 14—35) avse heskrivning av skogsmark. För vatten, fjäll och inägojord registreras endast linjelängderna utan någon n ä r m a r e specificering. övrig mark fördelas på berg, myrar och diverse mark, varjämte av myrarna redovisas underavdelningarna rismossar, starrmossar och kärr. För diverse mark antecknas i anmärkningskolumnen dess natur av väg, kraftledning, upplagsplats eller dylikt. Utöver redovisningen av linjesträckans olika pålslag angives av förrättningsmannen i blankettens övre del linjeriktning, eventuell förflyttning i sidled, inställning och kontroll av höjdbarometern samt nummer å taxeringslinje och 2 km. Uppgift om län, länsdel och flodområde antecknas å kontoret. För att kontrollera att någon 100 ms-påle ej bortglömts vid längdmätningen har förrättningsmannen att nederst å blanketten korsa linjetaxeringens fortlöpande pålslag. Den i fig. 1 återgivna arealexteriören avser 2 km 738 av laxeringslinje 180, vilken är taxerad från öster till väster. Uppgifterna om län, länsdel och flodområde äro angivna med de coder, som tillämpats vid stansningen av uppgifterna på hålkort (sid. 105). Code 11/9 avser sålunda Gästrikland och code 2 Gavleåns flodområde.1 Vid pålslag 10.60 är en iixpunkt belägen på 181,5 ms höjd över havet. Avläsning av höjdbarometern har gjorts vid denna punkt kl. 14.30 och visat en höjd av 170 m. Barometern har därför omställts till 180 m. Av arealexteriören framgår att 420 m av den östligaste delen av 2 kmn utgöres av inägor. Mellan pålslagen 4.20 och 7.00 redovisas skogsmark med 15 ms avdrag för kärr. Längden över skogsmark uppgår sålunda till 265 m och denna sträcka representerar ett enskiktat bestånd av bonitet IV och huggningsklass B, vilket utgöres av blandad barr- och lövskog. Följande 80 m (mellan pålslagen 7.00 och 7.80) redovisas såsom hagmark med ett enskiktat lövskogsbestånd av bon. IV och huggningsklass B. Den därpå följande sträckan om 140 m utgöres av ett tvåskiktat bestånd, inom vilket laxeringslinjen har korsat en väg av 10 ms bredd. Påle 13.35 har antecknats vid stranden av ett vattendrag. Genom uppmätning på kartan har pålslaget på motstående strand bestämts till 14.40 och längden över det vattentäckta området har sålunda utgjort 105 m. Intill vattendraget är en rismosse belägen, som taxerats till en längd av 140 m. Återstående del av 2 kmn utgöres av skogsmark, av vilken 60 m närmast intill rismossen hänförts till sumpskog. Innan arealexteriören insändes till kontoret, skulle lagledaren, som förde protokollet, nedsummera de olika kolumnerna och kontrollera uppgiftsredovisningen i enlighet med de anvisningar, som äro angivna å blankettens vänstra del. I föreliggande exempel har någon korrektion av längdmätningen ej företagits, varför den taxerade längden utgör jämnt 2 km. Stamlista. Fig. 2. A stamlistan inprickade förmannen alla träd, som höllo 15 cm vid brösthöjd, varvid träden fördelades på trädslag och diameterklasser. Med undantag för vrakträd, vindfällen och torrskog redovisades träden dessutom på olika ägoslag. Prickningen utfördes med nål och skedde i vågrät riktning inom varje kolumn. Träd, som prickades inom de ringade rutorna, utföllo som provträd för kontroll av klavningen. Dessa provträd korsklavades, varjämte bältesbredden samtidigt uppmättes. De härvid erhållna måtten registrerades å stamlistan. Av figuren framgår sålunda att den 20:e inprickade granen i diameterklass 15- utfallit som provträd. Bältesbredden intill detta träd uppmättes till 990 cm, och vid korsklavningcn av trädet erhölls diametermått på 165 och 157 cm. Uppgifter om pålslag, avdrag för övrig mark samt taxerad längd erhöll förmannen av lagledaren och dessa uppgifter, som skulle överensstämma med redovisningen av arealexteriören, antecknades på stamlistan, varigenom förmannen vid prickningen gjordes uppm ä r k s a m på gränserna för de olika ägoslag, på vilka träden skulle fördelas. 1 Även övriga under fältarbetet angivna i respektive kolumner.

redovisade uppgifter

överfördes till coder, vilka

äro

s

t

< °S "

s s

I a

« ^ |*| i .-, IH 19

§

g

a!

i

t

w

•s

«

Q

i •

•

O

5N

;

»

t

c

<

j

«

i

.1

1 H

• c

|9

;R 1R

f

3 n

| 1

•B SK

B

3n

fe

|9 *

13 19 1

* £

191 l*i

fe

If

ti

S

<i| i • 2

|

M

«

l|

$ *

*

: tj ~ H

rt

|*j

t i 1 \m. R

'

o

j

a

|*

s

*

^

1 $

5s

I * -

^3

i C

rt g

< ^

|

a

!*!

If

WQ

5 E

3 s

=

3 1

SS:

*|j

*;

•N! > j «^j 1 S,j NJ

* 's

5s

s £ •

*

1 Sa

ul

;1

^a

"

1 i

si

I i!

)

191*191

£

i i\*

Ml

1 "i

| «s *\j N.J NJ

|a| 1 i^j

i

N | 1

j

l

il

s

;« ä * Ii i i S1 i 1 1 i i i j 3 •

i

1 3 ^ ^.

|

: I9|

'i

illlli; i

«

1 | •u

x ~

|2

j s|

| | i | | * | |U : ?

=

£

§

! |9|

=u

- i * I " a 1 * - i *^

V,

• Sa 5S1 * f i

5ri <S>

lt

^ § 6 3 3j § $ S B $1 £ S; a 5! ^ ; M K ^ ?5 ^ "Q ^ \ - ^ ^

i

I

:-5si a g J Si •

SM

172 Provyteprotokoll.

Fig. 3.

Provyteprotokollet består dels av en beskrivande del, dels av en stamlista. A den beskrivande delen registrerades flertalet av observationerna genom att korsa de uppgifter, som gällde för ytan. Protokollet fördes av lagledaren, och samtidigt som denna prickade träden å stamlistan, förde förmannen dubbelprickningsprotokollet (fig. 8), efter vilket provträden uttogos. Ovan återgivna provyteprotokoll är upprättat för samma 2-kmsträcka (nr 738 å taxeringslinje nr 180) inom Gävleborgs län som den i fig. 1 återgivna arcalexteriören. Inom sagda län utlades sex dubbelprovytor per 2-km å pålslagen l,so och 2,oo, 4,so och 5,oo, 9,so och 10,oo, 11,80 och 12,oo, 14,80 och 15,oo samt 19,oo och 19,so. Ytorna numrerades i löpande följd för varje 2-kmsträcka, och den i protokollet angivna beteckningen ö : 3 avser sålunda en provyta belägen å pålslagen 9,so och 10,oo. ö betecknar härvid att taxeringslinjen är uppmätt från öster till väster. Av arealexteriören (fig. 1) framgår att den linjeslräcka, på vilken provytan är belägen, ligger mellan pålslagen 9,eo och 11,oo. Den linjelängd av 140 m, som härvid avskiljts, representerar en likåldrig granskog av bonitet II och huggningsklass C. Denna beskrivning återfinnes även på provyteprotokollets vänstra del, där dessa från arcalexteriören hämtade uppgifter äro inramade med grövre linjer, övriga å provyteprotokollet registrerade uppgifter avse endast området för själva provytan, som enligt protokollet är beskriven på följande sätt. Ägargrupp (konstaterad efter beteckningen å k a r t a n ) : övriga enskilda. Ägoslag: Skogsmark. Vindexposition: Ingen. Marklutning: 11-—20° åt norr. Vegetationsklassifikalion: Fastmark med friskmarksmossor i bottenskiktet och blåbärsris i fältskiktet. Av ledväxter finnas enstaka Dryopteris Linn&ana och ekorrbärsört samt strödda exemplar av Oxalis. Slutenhetsgrad: 0,7. Åldersklass: III. ._ Uppkomstsätt: Ej bedömd på grund av att beståndet är över 10 år vid brösthöjd. Tidigare huggningar: Gallring. Åtgärdsförslag: Dikning eller hyggesröjning ej erforderlig. Huggning föreslås inom senare hälften av en tioårsperiod (b-perioden). Grantorka: Ej bedömd. (Observationen avser endast granbestånd inom huggningsklass D.) Kvistighetsgrad: Ej bedömd. (Observationen avser endast bestånd med övervägande tall.) Grupp för bonitering enligt skogsforskningsinstitutets boniteringssgstem: I. Äldre dimensionshuggning h a r ej förekommit inom beståndet, som ej heller är orört av huggning. Höjd över havet: Provytan var belägen 180 m över havet. Vid höjdbarometerns avläsning antecknades även klockslaget för att möjliggöra en korrigering av höjden med ledning av barogram. Denna justering gjordes å kontoret. Plantförekomst: Planträkning skedde ej inom huggningsklass C. Å stamlistan h a r inprickats samtliga inom de bägge cirkelytorna befintliga träden med fördelning på diameterklasser och trädslag. Inom de län, där subalpin björk förekommer, har förrättningsmannen med ett kryss angivet, när denna typ ansetts föreligga. För Gävleborgs län h a r någon redovisning av subalpin björk ej verkställts. Av de å provytan förekommande träden har förrättningsmannen med hänsyn till att huggning föreslagits i b-perioden ansett, att endast tre träd böra stämplas. Som provlräd ha utfallit samtliga träd i diameterklass 25- och högre samt ett provlräd i vardera diameterklass 17,5- och 20. Dessa träd ha å provlrädslapparna (fig. 5) numrerats i den ordning, de ropals vid uppklavningen på provytan. Inom det i instruktionen (sid. 143) angivna området intill provytan har dessutom förekommit ett träd, vars diameter uppgått till minst 30 cm, och detta träd har därför uttagits som extra provträd. Ovan angivna beskrivning och stamlista omfattar hela provytan. Därest området iör provytan tillhört olika skogsägargrupper, utgjorts av skilda ägoslag eller ej varit enhetligt med hänsyn till ståndorts- och beståndskaraktärer, hade förrätlningsmannen upprättat skilda protokoll för ytan och samtidigt härmed angivit huru många tiondelar av provytans areal, som varje protokoll avsåg. Samtliga i provyteprotokollet registrerade uppgifter överfördes till hålkort. De coder, som härvid tillämpats, äro angivna i protokollet.

5[

& W

fill

•«N 1

ta

C £ v E -5

.5

** • 41 I "3

£ S > ^ ^§ 111 -^

£

S? t s Sft-a!si i ^ _ »ills B

!i

I I1 1

l i .

II

1 1 l

1 ' 1

1 1 1 1j 1

sa

i i l_U*

a v !• ft v »

! S2 6 !

ijllj 2

f*

1 1

!

'It,

£ 5

I

!

a j>

s &

- -3^ «

IP

j 1 f i l l ? a e a~l c

1 1

' I<

:5

all

III

, I

S

'1

q H

I

I

•

^ f n o 1* Hll

11 IT

saS'a = « « s

*SY*

S a " o ».

?ti"Z°

Dills |ä||

Sil

=L

[j^ Ifef

i * **

•- a

'S g g

W I* •*

l l

i> 3 s

2 is rt •

2 4

IPKOLI X f I i

a^ _

a'—'—» o « £«w

"

S::: If. -Hji *. 1

14 s B 1*3 f;.i"

1 R I P

1 ll II

rj

j . j? -^

" S«VJ _, ~

-" - - ^ \ J I, 5, "li £l I -flllfljlif i X 9

X

S=H-^

0 w

I

fTllvIv

>giJ y 5

^°

p1

£ J \8/„ 5 I. ä g §> ~c =

'•g

- i f ; } . a a

; n i i *• 1 S A " Sri.- !•* 8/s

11x1 E

<a1 IBIb' d' "- f-

• 1§

&* 1 * s •"3 M 2 " »

f-> ^

M £ a

il

*J ^L5 »

i l l 111 f3

'I s

m

M o-]T|rp|.|, \-\>\

x^u

.aS

X

I1 b

174 Till p r o v y t e p r o t o k o l l .

Ifyllts il kontoret.

2 km nr

U n (Unadel) ••• I i

79.

Ägargrupp

14:.._.Z...

Flodområde

g£__

Agoalag

15:.../....

HSJd 0. b.

U:

f

Beat. ! o r m . . . / . . 17:

*

BonJtet

2:

10:

* ' /

ATT. boo

11:

Huggn. kl. G-

12: ..*....

Tid. buggn

!•:_«£_

Trådbeetand ... 1 3 : . *

(Cod av <H?

tM-tnTSH.)

rrovuaa.

Kol. 40

Kontroll t Kontoret

j£

Grupp 1. b o n . . . 18:..../.....

i

1 A

llörD: D„ D.el D.)

C 1

löre

«

|

10 I

i

IS

|

")

-

X

klaaa 1

|

j j

"i

!

")

1 11) 1 „l i j

../.... /

! i

t JO J.S 30

!

t 2S 2

röta

_ i

\

11 !

j X

. £

M

kvlat

|

•w3ys

r

Skador*)

i

/3å

„ - .

/ 1

Grupp t'oAii/en^boo.) !

1 Bonitet (Jonaon) ...

Extra pro v träd 1 d i a m . kl 30- o c b

provyta

7 t | 4 1t |< Trädalag') 9 t 9- y Röpäd G S B M > 'JS 35 7?s 20 ! Diam. p. b. mm /7i 43} ! vid I.S roi) JM\M? /Si i tor un ocb äran / \ i / / /X | // i s s , / 1 t rt2 // Trfcdklaua') / Baxljocklek O C \20 s . 1 . ... mm vid l,s m 1 6 i20 Via Höjd 1 in "1 /ii \U 7 /</ | Krongräna i m *) fi- // Jo J.S Formpunkt SS M rf Toppakou i dm ) /* \ 3 \/d\/Jt \ lo/°u| | ocb a™ if to '? 22 1

rrov ,„ No

dXrövor

N:o

T.™*-!*-,.,-.»,.« 7S0

—

krok övriga

Vrak••)

M -

Bedömd ildmU")

K

M

M'

') Trädslagens förkortning: tall = t, gran = g, björk = bj. sag = åip, al -» al, «\-rirn = Ö (namn). *} Ropad diameterklass angives i 2,5 cm-kJaaser Intill dl*_Ti .-klass 10—. I da tall då korsklavad diameter 1 i i avviker från ropad diaraeteTklase, kontrolleras d tara aennätrrln gen och ett x markera* s i t e repad d!aDi.-kla*s. *) För träd grövre ån 60 cm mates omkretsen med band ocb angives i om m«d x-tecken efter mittåt. «) För i samband med stämplingen utgallrade tråd antecknas 11. Töt örrtja tråd .intecknaa lfc. . ») Beteckningar- 0 - fristående, 1 = härskande, 2 = medhårskaade. 3 — behärskade. K- undertryckta Underväxt (UT), frötråd och överståndare (o). *) Fcr mitt < 5 m 1 närmaste 0.1 m, < 10 m i närmMte 0,5 m och > 10 m 1 n ä r m a d l,o m. För toppbrutna träd angives höjden till brottet, varjämte den avbrutna toppens längd antecknas som tillägg tffl böjdetftran, exempelvis 12 + 3. ') Sista 5 årens toppskott: lör toppbrutna träd antecknas O, träd med torrtopp och vid upphörd höjdtillvåxt O. barkborre — 7), ') Skadebctecknlngar: rotröta = 3, peridermlum: rotgadd = 11/3, mlttgadd « U / 2 , toppgadd = 11/1, insekUangTOpp^fl.ld människor = 8. brandljud = 4, toppbrolt — 2, torrtopp = 1 dubbeltopp (lör barrträd) = 8, åverkan av större djur = 6 , åverkan _ » t e c k n a s den kvalitetsklass, som trädet av angivna, skilda orsaker anses tillhöra, *) För tall, gran, björk och asp i diameterklass 15 ocb däröver björken ar att hänföra till gråbjörk genom att efter kvalitetsklaasbeteckning anteckna (g) och lör För björk i kval.-klass 1 pelvis L (6,5). flarnbjörk (f). För asp t kval-klass 1 angives därjämte kvistxen längd i närmaste 0.5 ie Tid närmare översyn befunnits bäntörllga till denna grnpp. ) Utgöras av tråd, vilka vid linjetaxeringen icke bedömts till vrak, !j lör överståndare, frötrfld eller underväxt.) För rötakadade träd med ofullstän") Enligt provyteprotokollets ålderaklaasredovisntng. (Augr digt borrspån antecknas bedömd ålder inom parentes. å provyUn, då extra provtrådens antal är mindre än 5. '*) Kolumnerna kunna disponeras för provträd 15, 16 I V«rkllg Uder vid 1.1 m D pb

vid 1,3

Yl M//1 4L 230 J/3 375

D ib dib5

«*tl " l b l . tax. d

lb

l . tal.-10

)/ M

/// ii/ 335 m J/9 4Vi 3/7 /?5 ioi 3J9 J77 //r m /a i/f J7/ /o/' /53 ftSffl-

33/ 3/2

as

Jé/ JOJ

m

/SJ •i// /5,o\/7t .1 4 - 2 cm* i /Y 9\ i räknade f // 6 "5

Antal »raringar

I

bedömda

••»••

-

Kärnan» radie mm

Antal irs-

räknade

|

bedömda

s

aummn

Slubbl d.-brh.nld. Aoi-I. liöid

r / i

r

69 ti

3 £

i

-

// i YL IL SY

—

SY 7 /.f

1 arrrtila mm" röla di&m. mm**

so //? -

•

-

•

•

R a ^ o g »taxeringen bL A 7 (F 50 Jan. 19-1-i. 10 000. • Från märgen. • • Kärnrola = Dib — 2 x frisk vtd,

%

Fig. 4. Provtradsprotokoll

med blankett

för uppgifternas

bearbetning.

|

175 Provträdsprotokoll

med

blankett

för uppgifternas

bearbetning.

Fig. 4.

De provträd, som utföllo å provytorna, beskrevos på ett särskilt provträdsprotokoll, vars utseende framgår av övre delen av vidstående figur. Den nedre delen visar en bearbetningsblankett, som användes å kontoret för att registrera vissa uppgifter, som uträknades med stöd av de i fältet gjorda observationerna. A ovan återgivna protokoll äro de provträd registrerade, som uttogos å provytan ö : 3 , belägen på taxeringslinje 180, 2-km 738. Av protokollet framgår de olika observationer, som i fältet gjordes på varje enskilt provträd. För att underlätta provträdens sammanställning och klassificering antecknades dessutom efter det protokollet inkommit till kontoret uppgifter om län, flodområde, bonitet m. m. Med ledning av de observationer, som registrerats under fältarbetet och genom mätning av årsringsbredden på de insända borrspånen, ha som exempel följande uppgifter erhållits för provträd nr 1. Verklig ålder vid brösthöjd (1,3 m ovan marken) Mcdeldiametern på bark vid brösthöjd » inom bark vid brösthöjd » » » för 5 år sedan » » » » 15 » » » » » vid tidpunkten för förra taxeringen » » » 10 år före förra taxeringen Höjden för 5 år sedan Antal årsringar mellan 4 och 2 cm från märgen » » intill 2 cm från märgen Kärnans radie

47 år 273 cm 261 » 248 » 219 » 215 » 153 » 18,8 m 6 st. 5 i 69 m m

A provträd nr 3 har borrspån uttagits jämväl vid stubben, i detta fall 1,5 dm ovan marken, och antalet årsringar å detta spån har konstaterats utgöra 54 st. Då borrspånet vid brösthöjd å samma provträd visat 47 årsringar, ha alltså 7 år erfordrats för trädets uppväxande från stubbhöjd till brösthöjd. A provträd nr 4, som på grund av röta hänförts till kvalitetsklass 3, har med ledning av borrspånet konstaterats, att den friska veden vid brösthöjd utgöres av en cirkelring med en skillnad mellan yttre och inre cirkelns radie av 50 mm, varigenom rötan, som i detta fall utgöres av kärnröta, kan beräknas ha en diameter av 119 mm.

Provträd nr 25 Ropad diam.-klass 1. H 3. Fph

2. Krg

4. Krr

'

.

Riksskogstaxeringen bl. F 10 12. 1945. 1000 block ä 25 st. Fig. 5. Identifieringsblankett för provträd. Utöver provträdets nummer och diameterklass ha följande observationer Höjd (H.), krongräns (Krg.), formpunktshöjd (Fph.) och kronradie (Krr.).

antecknats:

176 RIKSSKOGSTAXERINGEN Provyta:

N V 1 2 3 4 5 6

Linje nr

2 km nr

Provträd nr

Trädsl.: t. g. b j . asp al bok ek ö. Diam.kl.

S

Ö 1 2 3 4 5 6

( Ord. span. (Därjämte medföljer: Stubbspån.) Hylsan innehåller: \ ( btubbspan dm ö. m. Fig. 6. Tryck å borrspånshylsa. För att kunna identifiera de olika borrspån, som insändes i hylsor till kontoret, voro dessa papphylsor försedda med etiketter, på vilka samtliga för provträdens identifiering erforderliga uppgifter angivits. Kvalitetsklass protokoll. Fig. 7. A vissa provträd verkställde lagledaren en noggrannare kvalitetsundersökning. Samtidigt härmed erhölls en kontroll på den kvalitelsklassredovisning, som förmannen registrerat å provträdsprotokollet. För att förmannen ej skulle i förväg kunna räkna ut vilket träd, som blev föremål för kontroll, tillämpades den regeln, att det träd, vars sista siffra i det först registrerade korsklavade diametermål tet överensstämde med 10-tals siffran i den å provyteprotokollet angivna uppgiften om höjden över havet, utföll som extra kvalitetsprovträd. I det förut återgivna provyteprotokollet registrerades en höjd över havet av 180 m. Sålunda kom klassificeringen av det extra provträdet att kontrolleras. Detta var å provträdsprotokollet bedömt till kvalitetsklass 2 och redovisades även till denna klass i här återgivna protokoll. Orsaken till att trädet hänfördes till klass 2 var förekomst av kvistar i tydliga grenkransar med en maximigrovlek av 5 cm, vilka dock icke överstego ett antal av 12.

Dubbelprickningsprotokoll.

Fig. 8.

Inom de olika kolumnerna verkställdes prickningen i vågrätt led, varvid träd, som prickades i ringad ruta, utföllo som provträd å provytorna. Samtliga träd i diameterklass 25- och högre, beträffande lövträd även träd i diameterklass 20-, utföllo som provträd. Jämför angiven provträdskvot för taxeringen i Gävleborgs län, sid. 143 i denna redogörelse.

177 P r o v y t a nr

0-3

Taxeringslinje nr /TTY

Provträd nr .<<*•..'....

Bedömd kvalitetsklass fr...

2 km nr J?.*....

*i04£ f**

Triidslag

Ropad diam-kl.

(enligt Tippglft å bl. F 5) Krokighet

1 Kvalitetsklass

Längd

Tvär- Langkrök krök

K v i s t a r levande d i a m e t e r

Röta i borrepåc vid brh.

Lös

Fatt

2,5 j

j

^O

fahtall torra i cm

röt

som ej genom lumpnlng vid i,.*i m kunna avlägsnas t borrsp. vid brh 1 synl. å övr.del av stocken

2,5

2,

vatt- stock- brand- klyk- tfrostspricved blånad lyror Etam kor)

övriga

tekni ska

el,

för träd < 30 cm vid brh

n

> 5 m f> 3 m)

-

< 2,5 (<5,0) cm/m

<12st.|

kuniröia

7b

> 4 m (>2'/-..m)

k-irrmna

— <% <5cmj

|<12st.| —

_

-*

-

-

-

<12st. i Ma£is:

1 A-

3—] | i

—

för träd > 30 cm vid brh |<12st. — <12st — ii krans:

lör asp: för asp: < 6 c m <5cm

< 2,5 (<5,0) cm/m

— 1

I

I

1 kraus:

> 10 cm > 12 st.

>12st. <12st. <Cst. >5cm I>12st. > 8 s t .

I I !

!

Särskilt uppgift för tall: Nedersta torra kvist m över marken. (Angives i närmaste '/•• m för träd < 10 ra, eljest i närmaste hela m . — KvistäiT med kvarsittande lösstump räknas som avfallen kvist)

( ) betecknar uppgifter för björk och asp — betecknar att skadan ej får förekomma.

/ Lag nr

xs.

Lagledarens sign.

Anvisningar: *) Kvalitetsklacs 1 markeras genom korsning av denna ruta. *•) Kvalitetfklass 2 mcrkeras genom korsning av denna ruta. Därjämte markeras det kvalitetsfcl, som förorsakat nedklassningen. **•) Kvalitetsklass 3 markeras genom korsning av denna ruta. Därjämte markeras det kvalltetslel, *;om förorsakat nedklassningen. Sker bedömniug i kva'itetsklass 3 på grund av exempelvis två fel. som var för sig skolat medföra klassificering i klass 2, markeras kvalitetsfeleq i den rad. som svarar mot klass 2.

XuVimko^taxcrlDcraaniDden bl. F !) Juli 1941. 160 blDck å 25 st.

Fig. 7.

2 Kvalitetsklassprotokoll.

S'*.::N3 ft^rcixnotiSAN-JAiJ

178 •-••«•••••••••«•••»•••••••••»

rcr-.

I c:

• ~*J

c;

"O •-o

I

-O

•'C3

Si

*> fr

179 Under åren 1938—1941 vidtagna ändringar i instruktionen. Den år 1938 tillämpade instruktionen utformades med tanke på att taxeringen detta år hade karaktär av försökstaxering, då det gällde att för första gången pröva möjligheterna att utföra vissa observationsmoment. De under detta år gjorda rönen föranledde att instruktionen år 1939 ändrades i vissa avseenden. Även under följande år gjordes en del mindre kompletteringar. Samtliga avvikelser i förhållande till 1942 års instruktion återgivas här nedan, varvid numrering och paragrafindelning hänföra sig till nämnda instruktion.

I. Lagets sammansättning. 2,

Under försökstaxeringen 1938 ingick i taxeringslaget även en s. k. bältesutmätare, som på lämpliga avstånd framför lindragaren mätte sig till 10 meters avstånd från den av kompassgångaren förda vänstra släplinan och sålunda tjänstgjorde som riktpunkt för lindragaren. Vid jämförande försök med och utan bältesutmätare under denna taxering framgick emellertid, att praktiskt taget samma bältcsbredd erhölls enligt dessa olika metoder. På grund härav indrogs från och med 1939 bältesutmätaren, vilket medförde minskning av kostnaderna för laget.

II. Föreskrifter angående taxeringens tekniska utförande. A. Linjetaxeringen.

a. Allmänna

anvisningar.

3. Bestämmelsen angående kontrollmätning av bältesbredden hade i 1938 års instruktion följande lydelse: "Å varje 200 meter med början å påle 1 verkställes kontrollmätning av bältesbredden och införes uppmätt bredd i cm i särskilt protokoll å arealexteriören." De efter 1938 års taxering gällande bestämmelserna infördes under rubriken: "Virkesförrådets uppskattning" (punkt 9). Genom den ändrade bestämmelsen kom mätningen av bältesbredden att anknytas till diameterklasserna i stället för till vissa bestämda pålslag vid längdmätningen.

b. Arealens

fördelning. 5. Enligt 1938 års instruktion skulle vid linjetaxeringen även skogsmarkens fördelning å åldersklasser redovisas. Denna bestämmelse borttogs 1939, fr. o. m. vilket år åldersredovisningen endast skulle ske å provytorna. 7. b) Beståndsform: Enligt 1938 års instruktion angavs ej beståndsform för huggningsklass A. I och med uppdelningen 1939 av huggningsklass A i "kal" och "trädbevuxen" bestämdes, att beståndsform skulle angivas för den trädbevuxna delen av huggningsklassen.

180 c. Virkesförrådets uppskattning. 9. Vid försökstaxeringen 1938 räknades vid linjetaxeringen förutom alla träd 15 cm och grövre även träd med en minsta diameter av 10 cm på bark mellan pålslagen 5.00—10.00 samt 15.00—20.00. Bestämmelsen att träd å fjällbarrskogsmark (bonitet IX) skulle redovisas särskilt infördes 1939. Uppenbara vrakträd: parentesen "för björk sekunda ved" tillkom 1940. d. Provträd

(för kontroll av diameterklavningen). 10. Första stycket till denna punkt hade i 1938 ars instruktion en bestämmelse, att de vid korsklavning och mätning av bältesbredden erhållna måtten skulle protokollföras å en härför särskilt avsedd blankett. Från och med 1939, då annan metod för bältesmätningen infördes, ha dessa mått införts å stamlistan (bl. F 2 ) . Vid 1938 års taxering uttogos provträd för kontroll av diameterklavningen endast å skogsmark (sid. 171). I samband med att mätningen av bältesbredden 1939 anknöts till utfallande provträd, uttogos dessa även på övriga ägoslag under linjetaxeringen. Provträdskvoten reducerades 1940 med ca 20 °/o utan men för kontrollen av diameterklavningen. Härmed följde att antal mätningar av bältesbredden minskades till c:a 10 per 2-km sträcka, vilket visat sig tillräckligt. Samtidigt vidtogos vissa ändringar i blanketten för att få mätningarna mera spridda. B. Provytetaxeringen.

a. Allmänna

anvisningar.

11. Aren 1938—40 samt vid taxeringen 1941 av Västerbottens lappmark utgjordes provytorna av rektangulära ytor, 20 X 10 meter. Inom varje 2-kmsträcka utlades fyra provytor med 500 meters avstånd på följande pålslag: 4.80—5.00, 9.80—10.00, 14.80— 15.00 och 19.80—20.00. Ytorna utsattes medelst korstavla med vänstra begränsningslinan som 20 meters sida. Ar 1941 föreskrevs beträffande rektangelytorna, att även motstående 20 meters sida skulle kontrollmälas. Befanns denna för lång eller för kort, skulle justering verkställas genom att den från jämnt 100 meter pålslag utsatta kortsidan vreds så, att exakt 20 meter erhölls å den kontrollmätta långsidan. Provytans hörn skulle utmärkas med mindre pålar. Cirkelprovytor började tillämpas vid 1941 års taxering av Västerbottens och Norrbottens kustland. Dessa utgjordes då av enkla cirkelytor med en radie av 5,64 meter och utlades med ett inbördes avstånd av i genomsnitt 250 meter. Vid taxeringen 1938 användes särskilt provyteprotokoll för skogsmark och hagmark och särskilt för inägojord och övrig mark. b. Arealens fördelning. Ståndortskaraktärer. 13. Vid 1938 års taxering angavs marklutning, vindexposition och vegetationsklassifikation endast å huvudytor (ytor med jämna nr). 2. Marklutning: Enligt 1938—40 års instruktion skulle med avseende på lutningsriktning 8 väderstreck angivas i stället för nuvarande 4.

181 4. Vegetationsklassifikation: Enligt 1938 års instruktion skulle en eller två av de allmännast förekommande risen anges. Av bearbetningstekniska skäl ändrades instruktionen 1939 att avse "det allmännast förekommande riset". Av samma orsak ändrades antalet frekvensgrader för ledväxterna från 5 till 3. År 1940 omarbetades schemat ytterligare (jfr bilaga 3). Beståndskaraktärer. 1. Ålder: Under 1938 års fältarbete, då redovisning i åldersklasser jämväl verkställdes vid linjetaxeringen, skulle åldersklasserna på provytorna angivas i överensstämmelse med den eller de åldersklasser, som åsättes den mot respektive provyta svarande linjelängden. Vid två- eller fleråldrig beståndsform skulle angivas de skilda klasserna efter procentuell fördelning i areal. I och med slopandet av åldersklassredovisningen vid linjetaxeringen omredigerades denna punkt 1939, varjämte som ett förtydligande tillkom bestämmelsen, att överståndare (fröträd) och underväxt ej skulle medräknas i arealbedömningen. 2. Slutenhetsgrad: I 1938 års instruktion saknades särskild definition på slutenhetsgrad l,o för plantskog. Se även nedan under 7. Bestämmelsen att vid slutenhetsbedömningen å provytorna hänsyn jämväl fick tagas till omgivande område tillkom 1942. 3. Beståndsform: Vid 1938 års taxering redovisades ej huggningsklass A, uppdelad på kal och trädbevuxen, varför någon beståndsform ej angavs inom denna huggningsklass (jfr sid. 179). 5. Beståndshistorik: Bestämmelsen att hänsyn jämväl fick tagas till omgivande område tillkom 1942. 6. Kvistighet: Punkten infördes 1939. I 1938 års instruktion upptogs under Allmänt tillstånd även kvistighet såsom orsak till beteckningen mindre tillfredsställande eller otillfredsställande. Närmare bestämmelser angående bedömningsgrunderna för kvistighet saknades. Då begreppet ansågs närmare behöva karakteriseras, upptogs detsamma som en särskild punkt under rubriken beståndskaraktärer. 7. Tillstånd (beståndskaraktärer) i övrigt: Denna punkt hade 1938 i vissa aveenden avvikande text. Som rubrik användes då den vid förra riksskogstaxeringen brukade benämningen Allmänt tillstånd, som avsäg att giva ett sammanfattande uttryck av tillståndet. Därest tillståndet var mindre tillfredsställande eller otillfredsställande, skulle vid den nu utförda taxeringen orsaken (eller orsakerna) härtill anges. Bland orsakerna räknades bl. a. gleshet (för plantskog) och kvistighet. Sedan närmare bestämmelser för dessa två beståndskaraktärer utformats 1939 och intagits som självständiga punkter (se ovan), ansågs rubriken böra ändras till den nu gällande för att framhäva, att endast sådana orsaker till ett sämre tillstånd skulle anges, SOUL ej framkommit genom i det föregående beskrivna beståndskaraktärer. 8. Huggningsklass: Huggningsklass A: Enligt 1938 ärs instruktion skildes ej på kal och trädbevuxen mark. Huggningsklass B: Uppdelningen i tvenne underavdelningar B: 1 och B: 2 tillkom 1942. Huggningsklass C: Förtydligades 1942 genom angivandet av gränsen mellan huggningsklass B : 2 och C. Huggningsklass E: Bestämmelsen att även slyskog av olämpligt trädslag skulle hänföras till huggningsklass E infördes 1939. Under aren 1938—39 saknades bestämmelsen om anteckning ä provyteblanketten av från arealexteriören avvikande huggningsklass.

182 9. Åtgärdsförslag: b) Behov av hyggesröjning: Nuvarande uppdelning med en mellanform "möjligen erforderlig" tillkom 1939. c) Behov av huggning: Bestämmelsen att åtgärdsförslaget skulle avse 20 ar för lappmarken tillkom 1939, då taxeringen utsträcktes att omfatta Ångcrmanälvens flodområde i Västerbottens läns lappmark. Samma tidsperiod tillämpades detta år även för skyddsskogsområden i Jämlands län. I övriga områden har 10 år tillämpats. Stämpling: Under 1938—39 ärs taxering utfördes ingen provstämpling på provytorna. Enligt 1940—41 års instruktion avsåg stämplingen i huggningsklass B endast överståndare. I och med beslut att stämplingen även skulle omfatta ungskog, fick instruktionen sin nuvarande lydelse. Bestämmelsen att stämplingen även skulle omfatta träd utom provytan (dock utan att träden protokollfördes) tillkom 1941. I anslutning till sista meningen under punkt 13 angående överkorsning av de å blanketten utsatta beståndskaraktärer m. m., kan framhållas, att negationen "ej erforderlig" infördes 1939 för att man vid granskning av protokollen skulle kunna kontrollera att samtliga observationer verkställts. 14. Bestämmelsen angående provstämpling även ä övrig mark och inägor tillkom 1942. c. Virkesförrådets

uppskattning.

Enligt 1938—40 ärs instruktion registrerades ej å provytorna de vid linjetaxeringen som uppenbara vrak urskilda träden. Bestämmelsen att vraken skulle räknas även ä ytorna (dock utan uppdelning å trädslag) tillkom 1941 för att möjliggöra en bättre jämförelse mellan provytetaxeringens och linjetaxeringens resultat. Bestämmelsen om särskild prickning av överständare och underväxt (i form av en anvisning ä provyteblanketten) tillkom 1941. Vid 1938 års taxering gjordes försök att vid prickningen skilja på masurbjörk och övrig björk. Denna redovisning slopades emellertid, då det visade sig svårt att hålla isär de olika arterna pä grund av den rikliga förekomsten av mellanformer. Beträffande al skildes aren 1938—40 på klibbal och övrig al. Denna redovisning slopades emellertid från och med år 1941, bl. a. på grund av den ringa förekomsten av klibbal i Norrland. Kantträd: Den under år 1938 tillämpade instruktionen förtydligades under de följande aren beträffande redovisningen av kantträden. I 1939—40 ärs instruktion hade bestämmelsen följande lydelse: "Träd beräknas tillhöra ytan, om de till mer än hälften falla inom denna. För träd, för vilka ändock är tvivelaktigt, om de tillhöra ytan eller ej, gäller, att de å ytorna V2 och V4 samt Ö2 och 04 medräknas och å ytorna Vi och V3 samt ö i och Ö3 uteslutas." övergången till nuvarande bestämmelser skedde i och med övergängen år 1941 från rektangelytor till cirkelytor. Planträkning: Då rektangelytor utlades, skedde planträkningen ä två cirkelytor med 2 meters radie. Dessa ytor utlades med centrum i mitten av två kvadratytor om 10 X 10 meter, i vilka hela den rektangulära ytan om 20 X 10 meter kunde delas genom en tvärlinje. Grunderna för själva planträkningen ha ej ändrats. Bestämmelsen att planträkning skulle ske även i restskog infördes dock först är 1940. Klänning: I 1938 års instruktion föreskrevs, att träd i diameterklass 0— (0—4,9 cm) skulle klavas endast å huvudytor (jämna ytor) Inskränkningen hade förestavats av

183 en strävan att underlätta fältarbetet. Då någon avsevärd tidsvinst ej erhölls, men däremot väsentliga nackdelar uppträdde vid bearbetningen, slopades denna bestämmelse 1939. d.

Provträd.

16. De under olika ar tillämpade provträdskvoterna framgå av tabell 9 (s. 54). Under 1938 ärs taxering uttogos provträd inom diameterklass 0- endast å huvudytorna (jämna ytor) och ä dessa endast av tall och gran. Å biytorna uppräknades endast träd, som höllo minst 5 cm vid brösthöjd. Dä det vid bearbetningen uppstod vissa olägenheter pä grund av att provyteuppskattningen ej skett likformigt å samtliga ytor, och provträdsmaterialet dessutom ej var enhetligt, då provträd av björk och övriga lövträd saknades i diameterklass 0-, infördes under de följande aren den bestämmelsen, att uppräkning av stamantalet skulle ske frän 0 cm å samtliga ytor och att provträd inom diameterklass 0- skulle uttagas jämväl av björk och övriga lövträd. Det merarbete, som härigenom uppstod, kompenserades av att provträdstagningen i diameterklass 0- koncentrerades till en enda yta (den sista) per 2-km. Härigenom blev visserligen spridningen av provträden något sämre, men åtgärden medförde en väsentlig lättnad i fältarbetet. Beträffande extra provträd i diameterklasserna 30—45 + tillkom år 1939 parentesen" för D-klassen jämväl med underavdelningar". De provträdskvoter, som använts under olika år inom dessa diameterklasser, framgå av tabell 9 (s. 54). Beträffande provträdens redovisning i trädslag skildes pä klibbal och övrig al vid taxeringen under aren 1938—40. M ä t n i n g av p r o v t r ä d e n . För att underlätta fältarbetet inskränktes 1938 antalet observationer pä provträden å biytorna till att omfatta endast de mätningar, som erfordrades för att bestämma trädens kubikmassa. Sålunda gjordes inga anteckningar angående toppskott, kronradie, skador, kvalitetsklass och vrak å biytor å skogsmark. Även å inägojord och övrig' mark gällde detta är vissa inskränkningar i antal mätningar. Dessa bestämmelser voro införda direkt ä provträdsblanketten. 1 och 2. Diameter på bark samt barktjocklek: Vid 1938 ärs taxering verkställdes dessa mätningar även vid 1,7 m från marken på barrträd 20 cm och däröver. Nämnden avsåg att med dessa extra mätningar erhålla material för en jämförelse mellan olika kuberingsmetoder. Materialet har dock hittills ej bearbetats i detta avseende. 3. Höjd: Bestämmelsen om att höjden skulle avrundas till närmaste 0,i m för trad under 5 m tillkom 1939, liksom att för toppbrutna träd avståndet från marken till brottstället skulle anges. .•,-,-,, 4. Krongräns och formpunkt: Bestämmelsen att krongränsens höjd skulle matas och antecknas på samma sätt som trädens höjd tillkom 1939. Klassificering: 1 Trädklass: Trädklass 0 (fristående träd) infördes 1939. Till denna klass hänfördes fritt uppvuxna träd, som ej lämpligen kunde hänföras till tidigare omnämnda trädklusscr Överståndare redovisades vid 1938 ärs taxering endast i huggningsklasserna B och C (ej A). 4. Skador: Enligt 1938 års instruktion registrerades samtliga observerade skador utan gradering av dessa. Definitionen för rotröta infördes 1940.

184 5. Kvalitetsklass: Enligt 1938 års instruktion utfördes kvalitetsbedömning endast för träd 20 cm och däröver. Beträffande träd i diameterklass 15— antecknades endast kvalitetsklass, om trädet, utvuxet till 20 cm, beräknades bliva hänförligt till klass 3. Anledningen att trädet hänförts till klass 3 skulle anges. Motivet för att kvalitetsbedömningen 1939 och följande år utsträcktes till att avse fullständig klassificering även i diameterklass 15— var bl. a. att få kvistighetsgraden närmare belyst för klenare träd. Bestämmelsen att för asp i kvalitetsklass 1 skulle antecknas kvistren (fullt övervallad kvist) längd från rot i närmaste 0,5 meter tillkom 1939. Bestämmelsen "För björk i kvalitetsklass 1 angives om björken är att hänföra till gräbjörk genom att efter kvalitetsklassbeteckningen anteckna (g) och för flarnbjörk (f)" tillkom 1940. Anvisningar om hur de provträd skulle uttagas, vilka skulle ligga till grund för en mer ingående kvalitetsbedömning, hade år 1938 följande lydelse: "Efter avslutandet av protokollföringen av provträden med därvid bedömd kvalitetsklass, verkställes en noggrannare beskrivning om orsaken till kvalitetsbedömningen ä blankett F 9 för provträd ä provytor, med beteckning V2 och V4 samt Ö2 och Ö4 och inom 1 meters avstånd från begränsningslinan." Pä grund av att antalet noggrannare beskrivna provträd ej uppgick till det teoretiskt beräknade antalet, slopades utläggningen av provträden efter arealkvot och ha därefter uttagits efter en numerisk kvot, enligt vilken V10 av kvalitetsprovträden skulle noggrannare beskrivas. Härvid har den regeln tillämpats, att kvalitetsprovträd utfaller ä provytan, när 10-talssiffran i avläst barometerhöjd överensstämmer med sista siffran ä första ropade korsklavade diametermått i mm. Denna senare metod har bl. a. den fördelen, att förmannen ej på förhand känner till vilket träd, som kommer att bli närmare undersökt. Nedersta torra kvistens höjd över marken registreras frän och med år 1939 å de provträd av tall, som gjordes till föremal för en mera ingående kvalitetsbedömning. 17. Borrspån: Bestämmelsen alt för träd, å vilka stubbspån tages, den innersta årsringens avstånd från trädets märg ej får överstiga 1 cm, tillkom 1939. Tidigare var den tillåtna gränsen 2 cm, men en skärpning ansågs nödvändig för att antalet år mellan brösthöjd och stubben skulle kunna bestämmas med större noggrannhet. Föreskriften, att kvist i borrspån ej fick förekomma, infördes 1939. Vid bearhetning av 1938 års material visade det sig, att vissa borrspån måste kasseras, då det ej gick att räkna ärsringarna på grund av kvist. I 1938—39 års instruktion föreskrevs: "Å träd över 30 cm vid brösthöjd skall ett extra borrspån uttagas diametralt motsatt borrspånet till märgen. Detta borrspån skall avse tillväxtberäkning och behöver endast omfatta de 30 sista årsringarna."' Denna ytterligare mätning avsäg att öka säkerheten i bestämningen av tillväxten. Då emellertid enligt verkställda medelfelsberäkningar någon nämnvärd ökning i säkerheten ej erhölls, och då en besparing i tid kunde vinnas genom att slopa denna extra borrning, ströks punkten i 1940 års instruktion. Enligt 1938—41 års instruktion togs stubbspån på provträd av tall och gran belägna inom 1 meters avstånd från vänstra begränsningslinan. Dä cirkelytor infördes, ändrades bestämmelsen till den nu gällande, enligt vilken stubbspån togs inom en cirkel med 2 meters radie å den sista ytan inom varje dubbelyta. På provträd å inägojord och övrig mark gjordes under 1938 års taxering samma mätningar (dock ej kronradie) som på provträd å skogsmark. Någon klassificering av provträden utfördes dock ej.

185 III. Allmänna administrativa föreskrifter. 18. Vissa mindre ändringar av redaktionell natur ha företagits.

Bilagor. De ändringar av instruktionen, som tidigare omnämnts, ha ej medtagits i följande sammanställning. 3. Schema för vegetationsklassifikationen. Bottenskiktstgper: I 1938—40 ärs instruktion redovisades ej korallav som särskild underavdelning bland lavar. Ledväxter: Enligt 1938—39 ärs instruktion registrerades även förekomst av trekantsmossa (Hglocomium triquetrum). Däremot angavs ej förekomst av smultron, Paris quadrifolia, Trollius europaeus, Rubus saxatilis och Pj/ro/a-arter, varjämte uppdelningen i högörter och lägörter saknades. 4. Definitioner och grunder för vissa beståndskaraktärer. Bilaga 4 infördes 1939, men innehållet hade i allt väsentligt redan 1938 tillställts lagledarna i form av cirkulärskrivelser. Trasbestånd (huggningsklass E ) : Redovisningen av trasbestånd har skett efter fullt likartade principer under alla taxeringsår. Den i 1938 års instruktion angivna definitionen på trasbestånd var dock ej så detaljerad som i här framlagda instruktion för 1942. 5. Grunder för kvalitetsklassredovisningen. Bestämmelsen, att för klass 1 s. k. sprötkvistar i grenkransar med en grenvinkel av högst 45 grader ej fick förekomma, infördes 1939. 8. Höjdbarometerns användning. Denna bilaga omarbetades 1939. Bland de tillägg, som därvid infördes, mä framhållas bestämmelsen att barometerhöjden skulle avläsas vid gräns mellan olika lagtrakter, vid passerande av allmän väg samt vid barrskogsgränsen. 9. Stämplingsinstruktion. Denna bilaga tillkom 1940 i och med att provstämpling av provytorna infördes. De ändringar, som vidtagits i stämplingsinstruktionen, äro följande. I 1940 ärs upplaga föreskrevs beträffande intervallen mellan huggningarna följande: "Vid 1940 års taxering av resterande del av Jämtlands län skola huggningsintervallerna utgöra för de fria och svårföryngrade skogsområdena 15 år samt för skyddsskogsområdena 20 år." Från och med 1941 intogs bestämmelsen att huggningsintervallerna inom lappmarken skola utgöra 20 är och inom kustlanden av Norrbottens och Västerbottens län 10 år. Beträffande provstämplingens utförande i huggningsklass B föreskrev 1940 och 1941 års instruktioner följande: "Stämplingen avser enbart förekommande överståndare, som på grund av avstannad tillväxt eller såsom hindrande för ungskogen böra avlägsnas. Hänsyn bör tagas jämväl till behovet av ytterligare fröproduktion. Stämplingen omfattar ej röjningsgallring." I samband med att huggningsklass B år 1942 uppdelades i B: 1 (plantskog) och B: 2 (ungskog) tillkom de nuvarande skilda bestämmelserna för dessa del-klasser.

186 10. Instruktion för utsättande m. m. av cirkelprovgtor. Denna bilaga tillkom 1941 i och med övergången från rektangelytor till cirkelytor. Ändringar i texten under olika taxeringsår ha i huvudsak betingats av ändringar i ytornas antal och storlek samt läge. Dessa skillnader framgå av tabell 9 (s. 54). 11. Anvisningar angående registrering av grantorka. Bilagan tillkom 1941. Observationerna voro i första hand avsedda att utnyttjas vid skogsförsöksanstaltens undersökningar angående de kalamiteter, som kunna uppträda efter huggningar i gamla granbestånd.

I 1942 års instruktion gjorda ändringar och tillägg för taxeringen av Kopparbergs län åren 1943—44. Instruktionen. B. Provytetaxeringen.

b. Arealens fördelning. 13. Beståndskaraktärer. 2. Slutenhetsgrad: År 1943—44 ökades fordringarna pä slutenhetsgrad l,o för plantskog från 4 000 till 6 000 plantor (medelavstånd 1,3 meter). Ökningen motiverades av att större krav borde ställas pä föryngringen i mellersta Sverige än i Norrland. c. Virkesförrådets uppskattning. 15. Plantförekomst: Enligt 1943—44 års instruktion skulle planträkning utföras i väsentligt större omfattning än tidigare. Sålunda skulle planträkning även ske i tväeller flerskiktade beståndsformer av huggningsklasserna B: 2 och D: 1. Vidare föreskrevs att även förekomst av al- och aspplantor skulle registreras. Samtliga plantor — sålunda ej som tidigare endast tallplantor — skulle uppdelas i höjdklasser, varjämte det uppräknade plantantalet skulle maximeras till 8 mot tidigare 5. Planträkningen började sålunda med de största plantorna (8—13 dm). Uppgick ej det sammanlagda plantantalet å ytan till 8 + , antecknades det exakta antalet inom varje höjdklass. Översteg det totala antalet plantor 8 + , avslutades räkningen i den höjdklass, där antalet plantor, summerat med högre klass, uppgick till 8 + . Tecknet + antecknades härvid efter det antal, där räkningen avbröts. d.

Provträd. 16. Bestämmelsen för uttagning av extra provträd vid 1943—44 ärs taxering fick följande lydelse: Härjämte skola extra provträd i diameterklasserna 30—45+ uttagas inom det område, som ligger mellan de ordinarie cirkelprovytorna (r = 5,046 meter) och cirkelprovytor med 10,i meters radie med samma mittpunkter som de förra. För dessa provträd antecknades bonitet enligt Jonson, huggningsklass (för D-klassen jämväl med underavdelningar) och grupp för bonitering enligt skogsförsöksanstaltens boniteringsystem, varjämte särskiljes på utgallrade träd och övriga.

187 Provträdens mätning och klassificering. För ökade kontrollmöjligheter vid bearbetningen intogs å provträdsblanketten 1943 en not, att vid korsklavning starkt ovala träd skulle särskilt utmärkas. Borrning: Bestämmelse infördes att borrning av provträden i diameterklass 5— och 7,5— skulle ske pä samtliga ytor mot tidigare på varannan. Samtidigt minskades provträdskvoten.

III. Allmänna administrativa föreskrifter. En del redaktionella ändringar ha vidtagits, vilka i de flesta fall sammanhänga med riksskogstaxeringens överförande till statens skogsforskningsinstitut den 1 juli 1943. Bilagor.

3. Schema för

vegetationsklassifikationen.

Ledväxter å hgggen: Registreringen av dessa utökades att även omfatta huggningsklass A, trädbevuxen, varjämte olika frekvensgrader skulle angivas. Ändringen hade tillkommit för att erhålla ytterligare material för bedömning av marktillståndet å mark under föryngring. 4. Definitioner

och grunder för vissa

beståndskaraktärer.

Ålder: Då tabellen, utvisande antal år, som beräknas erforderliga för en plantas uppnående av 1,3 meters höjd, saknade uppgifter för Kopparbergs län, ha de för Gävleborgs län tillämpats. 6. Anvisningar

och tabeller för bedömning av skogsmarkens produktionsförmåga (bonitet).

normala

Den för södra och mellersta Sverige gällande tabellen för tall och gran har legat till grund för boniteringen i södra och mellersta delarna av Kopparbergs län, medan i norra delen norrlandstabellen för tall tillämpats i tallskogar och blandskogar, i vilka tall ingå, under det att boniteringen av rena granskogar skett med ledning av tabellen för södra och mellersta Sverige.

188 Bilaga B.

Olika barkmätningsinstruments inverkan på bestämning av barktjocklek. Specialundersökning år 1940. En jämförelse mellan dubbla barktjockleken enligt 1938 och 1924 års taxeringar i Västernorrlands län visade, att barkvärdena 1938 voro genomgående lägre för både tall och gran i alla diameterklasser (tab. 16a och 16b i förelöpande rapporten). Denna skillnad kunde bero på en genom avverkningarna förorsakad förändring i skogens genomsnittliga beskaffenhet. Möjlighet förefanns också, att här förelåg ett systematiskt mätningsfel, sammanhängande med förändringar i barkmätningsinstrumentets konstruktion vid de bada taxeringarna. Föreliggande undersökning, som grundar sig på 190 provträd tagna i Stockholmstrakten och 81 provträd frän Västerås stadsskog, har till ändamål att närmare belysa instrumentens inverkan. Vid taxeringen 1924 användes barkmätare med böjd (konkav) anläggningsskiva och träskaft (benämnd modell nr 1 i efterföljande tabeller). Den böjda anläggningsskivan medverkar till att systematiskt för höga värden på barken i vissa fall erhållas. Denna typ användes vid riksskogstaxeringen t. o. m. är 1927, varefter barkmätare med rak anläggningsskiva kom till användning. Under taxeringen 1938 användes samtidigt tvä olika barkmätare med rak anläggningsskiva varav den ena med träskaft (modell nr 3) och den andra med vinkelböjt metallskaft (modell nr 4). Denna senare modell har sedan använts vid de efterföljande riksskogstaxeringarna. Vid nu företagen specialundersökning ha samtliga dessa modeller kommit till användning jämte ytterligare ett exemplar av äldre modell, men med anläggningsskivan delvis uträtad och med någon skillnad i spetsens utformning (modell nr 2). En närmare beskrivning av undersökta barkmätare framgår av följande sammanställning. Beskrivning Instrument nr

Använd år

av använda

barkmätningsinstrument.

Anläggningsskiva

Barkjärnet (i barken inträngande del)

Skaft

Mätningsmetod

1924 (1923-27)

Längd: 80 mm. Något böjd (konkav). (3 mm mellan tänkt körda och bågen.)

Bredd: 8 mm. Avtrubbning: kraftig i mitten. Mindre spets i ena sidan.

Trä.

Stöt.

(1923-27)

Längd: 80 mm. Något böjd. (2 mm mellan tänkt körda och bågen.)

Bredd: 8 mm. Avtrubbning: kraftig i mitten och ena sidan. Sned avskärning av främre, vassa delen.

Trä.

Stöt.

1938(39)

Längd: 73 mm. Rak.

Bredd: 6*5 mm. Avtrubbning: obetydlig. Avfasad c:a 3 mm från spetsen.

Trä.

Tryck.

1938(39)

Längd: 70 mm. Rak.

Bredd: 6*5 mm. Avtrubbning: obetydlig. Mindre spetsar (c:a % mm) på vardera sidan. (Hänsyn tagna till dessa vid graderingen.)

Metall. (T-form)

Tryck.

i

189 Resultaten från undersökningen äro framlagda i tab. 1 och 2. Som framgår av tabellerna ger instrument nr 4, enligt denna undersökning, genomgående de lägsta barkvärdena. De högsta värdena ha i regel erhållits med instrument nr 3. Instrument nr 1 och 2 ge värden, som ligga mycket nära varandra, och dessa ligga i regel mellan de värden, som erhållits med instrument nr 3 och 4. Vid jämförelse mellan de olika instrumenten bör beaktas, att en mångfald faktorer inverka på mätning av bark. En närmare analys av de viktigare faktorerna lämnas här ned.an. Anläggningsskivans

form.

Den mest påfallande skillnaden i konstruktionen hos 1924 och 1938 års modeller är, att anläggningsskivan pä de förra är böjd (konkav) men på de senare rak. Det låg därför nära till hands att undersöka vad denna förändring i konstruktionen kunde betyda. På instrument nr 1 är avståndet emellan en tänkt körda och bågen, som bildats av skivan, 3 mm. Ett systematiskt fel (för stort värde) på enkla barken mellan 0—3 mm skulle alltså på grund av konkaviteten teoretiskt kunna tänkas uppstå vid användning av instrument nr 1. .En närmare analys visar emellertid, att böjningen icke inverkar pä träd under 54 cm i diameter, om stammens genomskärningsarea vid brösthöjd är cirkelrund. Avviker genomskärningsarean däremot från den cirkelrunda formen, kan konkaviteten inverka även på klenare träd, men i regel torde dessa avvikelser ej spela nämnvärd roll. Beträffande klena och medelgrova träd skulle alltså anläggningsskivans form ej utöva något inflytande, och beträffande de grövsta träden är inverkan synnerligen liten. De nu påpekade förhållandena gälla slätbarkiga träd. Vid mätning av skorpbark däremot spelar konkaviteten större roll (se nedan). Stötens

kraft.

Varierande mått på barken erhålles alltefter den kraft, varmed instrumentet stötes eller tryckes in i trädet. Modell nr 1 och 2 äro konstruerade för att stötas in, men barkjärnets spets är något trubbig, varigenom dess inträngande i själva veden i viss mån förhindras. Å modell nr 3 och 4 är återigen barkjärnets spets vass och instrumenten äro avsedda att tryckas in i trädet. Stöt får ej användas å dessa senare modeller, då barkjärnets spets pä grund av sin vassa spets skulle tränga in i veden. Vid undersökningen av de olika barkmätningsinstrumenten konstaterades, att om barkjärnet infördes med normal kraft genom barken erhölls de jämnaste värdena med modell nr 4, som var konstruerad för att tryckas in genom barken. De instrument, som stöttes in (modell nr 1 och 2), visade sig däremot ge betydande skillnader i barkvärden på grund av att barkjärnet ej inträngde genom hela barken, om för lätt stöt användes; vid för kraftig stöt riskerade man återigen att barkjärnet trängde in i veden. Av tab. 3 framgår resultatet av en undersökning av instrument nr 1, 3 och 4 i detta avseende. Avläsning

av

instrumenten.

En detalj, som i vissa fall har större betydelse än stötens kraft, sammanhänger med hur hårt anläggningsskivan tryckes mot stammen vid avläsning av barkmätten. Särskilt för gran med skrovlig bark kan skillnaden mellan härd och lös intryckning av skivan bli betydande och uppgå till flera mm. För att få ett riktigt mått på diametern inom bark bör anläggningsskivan tryckas mot stammen med samma kraft

190 —_ — «

iO •—1

CD CD

-p rl

^

•*=• s •o -2, Q *

<•#

_i

•o

rt

£1

CO

F

a a

• >

£

cs

*

=

ra

- _

CO

*-'

CO • -

o r/i •rf

p

5 tsc oo o

—

_p

—-

o 1—1 n

>

— rt

to

CO

o

rf

-*

to

to

- *

LO

CO -ef

LO

LO

LO

LO O

CO

CO CO CO

rf

.—i

Ci l ^

CO Oi

O CO

CM OO

CO CO

CO to

O

O

—i

rf rf rf

o

OJ

co

to

LO

O

E

»O

•i

o o o

^ —

o

oo co os t-»

LO

ra

!

to

-i

•*

CÖ Ti 1 t >

co o

e£ rt-. 3 _: *•P P

B

— -

rf

äfi

O

t -

O

OJ O

rf CM

rf O

(rt O

C5 O

00 OO

rf

O

—i

o

rf rf

m m

io o o i n t o CM

m co cs co co

CO

CO

O

I > CO

rf

OJ

oo »o LO

O co

O

F

O

O

co oo co - * t - • * m cs LO

LO

I O

rtf

rt-1

irf

rrt

rrt

CD

(rt

CM

Oi

LO co l

o rf

H

O O

(rt O

rf CM

O

-H

o in

CM

O

CO O

OJ

O

00 <M

IO

-ti

in

o

os

O

O

O

Oi

o

rf

rf

CD CM

CO rf

CD O

rf

-i

c»

rf

CO

CM

rf

i > oo co r-.

CO

i.O

CO CM

rf rf

CD

O

-*no

CO CO CO

o -rd

CO CO

O O O

H

iO

—

O O O

co co co co

CJ

<M

o -K

LO L O L O CO rf -rf --}< T J I

LO

os cs os cs

fl CO

if) CO

CO CO CO

CO

00 -rt

(rt CM

m o o rf co co

O 00

rf o

to o

t o

CD

CO CO CO rf CO CO CO c *

CO

T?

T -

CO

t-» b» f * t^-

CS

-rt

t -

CO CO

i.O

(rt

to

lÖ t ö

ö

m to cs O O O

O O O

iO

CO C)

*M

to

irt o

CS

CO

o

— A rf ö

CD rf

s

— *

:rt — '>"

C

w — to

a

JSL\

r-

_ -

rt a

<M

(rt

LO

rf

O