Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

<> ; STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1947:48

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

ELKRAFTUTREDNINGENS REDOGÖRELSE NR 2: 8-10

REDOGÖRELSE FÖR

DETALJDISTRIBUTÖRERNA SAMT DERAS RÅKRAFTKOSTNADER OCH PRISER VID DISTRIBUTION AV ELEKTRISK KRAFT Kalmar

län,

Gotlands

län

och

Blekinge

S T O C K H O L M 19 4 7

län

Statens offentliga utredningar 1947 Kronologisk 1. Kollekt.v tvtttt. BetUnkande med förslag att underlätta hushållens tviittarbete. Hajggström. xv. 284 s. S. 2. Betänktnde angående fiskerinäringens efterkrigsproblem stmt den prisreglerande verksambeten på fiskets område Antonsons, Göteborg. 325 s. J o . 3. ElkrafUtredningens redogörelse nr 1. Kedogörelse lör detaljdijtributörerna samt deras råkraftkostnader och priser - rid distribution av elektrisk kraft. Inledande översik .. Sv. Tryckeri AB. 84 s. K. 4. Betänkmde med förslag till standardtariffer för detaljdistribition av elektrisk kraft. Hseggström. 120 s. K. 5. 1944 ån militärsjukvårdskommittés betänkande. Del 2. Beckmm. 170 s. Fö. 6. Betänkmde med förslag till geofysiskt observatorium i Kirura m. m. Idun. C4 s. K. 7. Betänkmde med förslag angående lantmäteripersonalens ojganisation samt avlöningsförhållanden in. in. Marcus 132 s. J o . 8. Betänkmde med förslag angående fiskets administration m. m. Eihlström. 155 s. Jo. 9. Betänkmde om tandläkarutbildningens ordnande m.m. Del 3. Tandläkarinstitutens organisation m. ni. Beckman. 1(6 s. E. 10. Betänkmde med förslag rörande civilförsvarets organisatioi m. m. Beckman. 262 s. S. 11. 1940 åis skolutrednings betänkanden och utredningar. 8. Utredning och förslag rörande vissa socialpedagogiska anordningar inom skolväsendet. Idun. 148 s. E. 12. Ungdouens fritidsverksamhet. Ungdomsvårdskommitténs betänkande del 4. V. Petterson. 392 s. J u . 13. Betänkmde med utredning rörande riksräkenskapsverkets organisation. Marcus. 114 s. FL 14. Handela med olja. Betänkande med förslag avgivet av oljeutadningen 1945. Hseggström. 343 s. 4 pl. Fo. 15. 1941 åw lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag till löieregloring för övningslärare. Sv. Tryckeri AB. 370 s. FL 16. Förslag till konvention mellan Sverige, Danmark och Norge om erkännande och verkställighet av domar i brottmil m. m. Norstedt. 24 s. J u . 17. Stöd it utvecklingshämmad ungdom. Ungdomsvårdskommfcténs betänkande del 5. V. Petterson 144 s. J u . 18. Komni tténs för partiellt arbetsföra betänkande. 2. Förslag aigående yrkesvägledning och yrkesutbildning för partiel.t arbetsföra m. m. Katalog- och Tidskriftstryck. 324 s. »i. 19. Kompetensfordringar för statliga, vissa halvstatliga och kommuiala tjänster samt sådana yrken och befattningar, för villas utövande kräves av statlig myndighet utfärdad behörighetsförklaring eller legitimation. V. Petterson. 2*8 s. S. 20. Elkraf.utredningens redogörelse nr 2: 15. Redogörelse för de-,aljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och pr.ser vid distribution av elektrisk kraft. Älvsborgs län. Btckman. 48 s. K. 21. SociaMrdskommitténs betänkande. 15. Utredning och förslag angående särskilda barnbidrag och bidragsförskott m. in. V. Petterson. 114 s. S. 22. Betänlande med förslag till ändrad lagstiftning angående landel ined skrot, lump och bogagnat gods. Sv. Tryckeri AB. 125 s. H. 28. 1945 å.-s lönekommitté. 2. Betänkande med förslag till statem allmänna avlöningsreglemente m. m. Marcus. 289 s. FL 24. Betänlande rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan. Norstedt. 220 s. S. 25. 1945 å?s akademikerutredning. Norstedt. 64 s. E.

förteckning Slutbetänkande avgivet av bostadssociala utredningen. Del 2. Saneringen av stadssamhällenas bebyggelse. Organisationen av låne- och bidragsverksamheten för bostadsändamål. Idun. 598 s. S. Betänkande med förslag till ändrad ordning beträffande vissa helgdagar. Katalog och Tidskriftstryck. 75 s. E. Stuveriverksamheten i svenska hamnar. Haiggström. 110 s. H. Välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn. H.fggström. 118 s. IL Betänkande med förslag till lag om regionkommuner m. m. Beckman. 214 s. 8. Betänkande med förslag angående utbildning av befäl för handelsflottan m. m. Idun. 264 s. II. Utredning med synpunkter på sågverksdriften i Norrland och förslag angående inrättande av en central sågverksskola. V. Petterson. 150 s. 1 karta. J o . Kedogörelse i sammandrag för utredning rörande planering av jordbruket och skogsbruket i Nedertomeå kommun. V. Petterson. 177 s. C pl. 1 karta. J o . 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 9. Gymnasiet. Idun. 622 s. E. Elkraftutredniugens redogörelse nr 2: 12. Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Malmöhus län. Beckman. 43 s. K. Vid andra riksskogstaxeringen av Norrland åren 1988— 42 använd metodik och härom vunna erfarenheter. Redogörolso avgiven av 1937 års riksskogstaxeringsnämnd. V. Petterson. 205 8. S. 1945 års skogshärbärgesutrednings betänkande. Del 1. Utredning rörande bostads- och levnadsförhållandena på hemmansskogarna med förslag till åtgärder för bostadsbeståndets komplettering och förbättrande. Idun. 301 s. S. Lagberedningens förslag till jordabalk. 1. Norstedt. 313 s. Ju. Supplement nr 7 till Sveriges familjenamn 1920. Statens Reproduktionsanstalt. 112 s. J u . Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 11. Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Kristianstads län. Beckman. 40 s. K. Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 7. Tiden juli 1945—juni 1946. Idun. 449 s. Fo. Betänkande angående organisationen av försöksverksamheten på jordbrukets område. Katalog och Tidskriftstryck. 252 s. J o . Betänkande med förslag om upphävande av ttldre giftermålsbalken. Norstedt. 72 s. J u . Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. :s. Statens sjukhusutrednings av år 1943 betänkande. 3. Utredningar och förslag angående sysselsättningsoch arbetsterapi vid vissa sjukhus och vårdanstalter m. m. Katalog och Tidskriftstryck. 176 s. 8 pl. S. Polisen och allmänheten. Betänkande med förslag till tjänstereglemente för polisväsendet. Idun. 12C s. I. Betänkande angående familjeliv och hemarbete. Beckman. 320 s. S. . ... . Fiskerättskommitténs förslag till fiskelag jämte därmed sammanhängande författningar. V. Petterson. 558 s. 2 pl. J o . .. , . Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 8—10. Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Kalmar län, Gotlands län och Blekinge län. Beckman. 68 s. K.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna t i l det departement, under vilket vitredningen avgivits, t. ex. B. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordDruiwdepartemeatet.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1947: 48 KO MM U NI K ATIONSDEPAR T E M E NT E T

ELKRAFTUTREDNINGENS REDOGÖRELSE NR 2: 8-10

REDOGÖRELSE FÖR

DETALJDISTRIBUTÖRERNA SAMT DERAS RÅKRAFTKOSTNADER OCH PRISER VID DISTRIBUTION AV ELEKTRISK KRAFT Kalmar

län,

Gotlands

län

och

Blekinge

S T O C K H O L M 1947 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [1401 47] s v.** Mfx

län

IN N E H Å L L S F ö R T E C K NI N G i i i -

Sid

•

-

Inledning rt

5 Kalmar län

Detalj d i s t r i b u t ö r e r n a D i s t r i b u t i o n s f ö r e t a g e n s kraftanskaffning Självförsörjande och råkraftinköpande företag Råkraftleverantörer Undersökningsmaterialets omfattning Råkrafttariffer Medelpris för råkraft Företag med höga medelpriser för inköpt råkraft Kedjehandel med råkraft

^ 7 ~ # $ 9 [[[[ 13 j3

Distributionsföretagens kraftavsättning Undersökningsmaterialets omfattning Distributionsföretagens storlek Tariffer Specifik energiförbrukning Medelpriser Topprisföretag Engångsavgifter

j7 17 ' j (, 21 ~>4 Öx ' 32

Gotlands län Detaljdistributörerna D i s t r i b u t i o n s f ö r e t a g e n s kraftanskaffning Distributionsföretagens kraftavsättning B l e k i n g e län Detaljdistributörerna D i s t r i b u t i o n s f ö r e l a g e n s kraftanskaffning Självförsörjande och råkraftinköpande företag Råkraftleverantörer Undersökningsmaterialets omfattning Råkrafttariffer Medelpris för råkraft Kedjehandel med råkraft Distributionsföretagens kraftavsättning Undersökningsmaterialets omfattning Distributionsföretagens storlek Tariffer Specifik energiförbrukning Medelpriser Topprisföretag Engångsavgifter Bilaga 1. Bilaga 2. Bilaga 3.

335 3( j

3g

40 i,\ 41 ^j ^ '

'

Uppgifter angående distributionsföretagen i Kalmar län Uppgifter angående distributionsföretagen i Gotlands län Uppgifter angående distributionsföretagen i Blekinge län

47 47 -q 5j 53 ' -.. 60 62 66 67

FÖRKLARINGAR TILL VISSA FÖRKORTNINGAR OCH BETECKNINGAR F = ha = hk = kV = kW = kWh= n?0 = = mi mg = Förkortningar

förbrukningsenhet hektar hästkraft kilovolt ( = 1 000 volt) kilowatt kilowattimme medelpris vid inköp av råkraft verkligt medelpris vid detaljdistribution beräknat medelpris vid detaljdistribution beträffande

företagens

(jämförelsepris)

namn:

Aelf = Andelselektricitetsförening Aelverk = Andelselektricitetsverk Aenf = Andelsenergiförening Af = Andelsförening Bf = Belysningsförening El.AB = Elektriska Aktiebolag El.Af = Elektriska Andelsförening El.Bf = Elektriska Belysningsförening El.Df = Elektriska Distributionsförening El.Enf = Elektriska Energiförening ELF = Elektriska Förening Elf = Elektricitetsförening Elverk = Elektricitetsverk Erif = Energiförening KrAB = Kraftaktiebolag (Kraft Aktiebolag) Krf = Kraftförening Krst = Kraftstation Krv = Kraftverk Tilläggen »u. p. a.» och »m. b. p. a.» i föreningsnamn ha i förekommande fall uteslutits.

5 Inledning För att möjliggöra ett bedömande av priserna på elektrisk kraft i olika orter har elkraftutredningen verkställt en undersökning av vissa förhållanden inom detaljdistributionen av elektrisk kraft i landet. Föreliggande redogörelser angående Kalmar, Gotlands och Blekinge lån grunda sig på uppgifter, som lämnats av distributionsföretagen i länen och som med några få undanlag genomgående avse förhållandena år 1943. Undersökningen omfattar ej kostnaderna för kraftverkens produktion av elektrisk kraft, utan tar endast sikte på distributionsföretagens inköps- och försäljningspriser. För det insamlade undersökningsmaterialets omfattning och de allmänna principerna vid dess bearbetande har närmare redogjorts i den inledande översikt, som framlagts såsom elkraftutredningens redogörelse nr 1 (Statens offentliga utredningar 1947:3). Åtskilliga frågor av grundläggande betydelse för bedömande av de i de särskilda länsredogörelserna intagna uppgifterna behandlas i den inledande översikten. Däri gives en kort översikt över kraftförsörjningen i Sverige med en del exempel på förhållanden inom produktionen och distributionen, som öva inflytande på priset för elektrisk kraft. Vidare redogöres för tariffernas uppbyggnad, benämning och klassificering, detaljdistributörernas organisationsformer, metoden för undersökning av kedjehandel, engångsavgifternas betydelse m. m. I den inledande översikten beskrives också huru beräkning verkställts av de olika distributionsföretagens medelpriser såväl vid inköp av råkraft (m0) som vid försäljning i detaljdistribution dels under verkligen rådande avsättningsförhållanden (m x ), dels under förutsättning av en viss enhetlig elektrifieringsnivå (m 2 ). Vidare klarläggas där åtskilliga i länsredogörelserna förekommande speciella beteckningar och uttryck. Den inledande översikten förutsattes sålunda tjäna till vägledning vid studiet av redogörelserna för de särskilda länen. En utförlig redogörelse för tariffinventeringen och den statistiska bearbetningen av undersökningmaterialet utarbetas för varje län och tryckes i en mindre stencilupplaga. I föreliggande länsredogörelser ha i koncentrerad form sammanställts företrädesvis sådana uppgifter, som kunna förväntas ha ett mera allmänt intresse. De fullständiga, stenciltryckta redogörelserna äro avsedda att tillhandahållas myndigheter och andra, som ha behov av mera ingående uppgifter. En sammanfattande översikt rörande distributionsförhållandena inom landet i dess helhet kommer sedermera att framläggas i form av en särskild riksredogörelse.

6 ELKRAFTUTREDNINGENS REDOGÖRELSE NR 2:8

KALMAR

LÄN

Detalj distr ibutörerna I Kalmar län finnas sammanlagt 77 företag, som idka detaljdistribution av elektrisk kraft. Förteckning över samtliga distributörers namn och adress finnes i bilaga 1, vilken även innehåller vissa uppgifter om distributionsföretagens inköp och försäljning av energi m. m. 1 förteckningen äro i bokstavsordning medtagna alla företag, som ha sina administrationsorter i Kalmar län, och uppgifterna avse företagens hela verksamhet, även om denna delvis skulle sträcka sig utanför länet. Tre företag med en över flera län utbredd distributionsverksamhet ha medtagits, ehuru administrationsorten är belägen utanför länet nämligen Sydsvenska KrAB (Sydkraft) och dess dotterbolag Finsjö KrAB samt lotsverket. I bilaga 1 redovisas dock blott den del av dessa företags verksamhet, som avser distributionen i Kalmar län. Förteckningen upptar endast företag, som försälja elektrisk kraft för direkt detaljkonsumtion, dvs. allmänhetens förbrukning för s. k. borgerliga behov, innefattande belysning samt kraft för hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri. Uteslutna äro sålunda bl. a. dels företag, som endast leverera råkraft, dvs. vanligen högspänd kraft till en eller flera distributörer, dels företag, som endast leverera industriell kraft. Vidare ha uteslutits sådana detaljdistributörer, som tillgodose lägre antal än tre förbrukare eller som endast tillhandahålla frikraft till anställda. Av de 77 företagen i länet, som idka detaljdistribution av elektrisk kraft, äro 5 kommunala, 6 aktiebolag, 9 ekonomiska föreningar, 18 underhållsföreningar, 14 industrier, 23 enskilda personer och 2 speciella organisationer (Hörestadshults Ålderdomshem och lotsverket). Något statligt distributionsföretag i egentlig mening förekommer ej i Kalmar län. För de olika företagsformerna har närmare redogjorts i den inledande översikten, kaj). V. I Västervik och Borgholm ombesörjes distributionen av aktiebolag, vilka jämte de kommunala elverken i de övriga fyra städerna i länet i det följande räknas såsom stadsföretag. Det femte kommunala företaget är elverket i Emmaboda köping, som ingår bland de 71 landsbygdsföretagen i länet.

D i s t r i b u t i o n s f ö r e t a g e n s kr aflan s k a f f n i n g Självförsörjande o c h råkraftinköpande företag Av detaljdistributörerna i Kalmar län äro 23 helt självförsörjande, vilket innebär att vederbörande företag erhåller all kraft från egen kraftkälla. Hit räknas i första hand Sydkraft och dess dotterbolag Finsjö KrAB, oavsett atl dessa storkraftföretag erhålla kraftillskott från stamlinjenätet. Flertalet eller 39 distributionsföretag producera icke själva någon kraft utan inköpa hela sitt behov från någon råkraftleverantör. Till dessa »totalinköpande» företag ha räknats även de kommunala elverken i Kalmar och Oskarshamn ävensom AB Borgholms Elverk, ehuru dessa företag redovisa egna värmekraftstationer. Dessa äro nämligen endast avsedda för reserv- och toppkraftsalstring. Slutligen förekomma sådana förelag, som dels själva producera kraft vid egen kraftstation, dels inköpa kraft i större eller mindre omfattning, »delinköpande» företag. 1 Kalmar län finnas 15 sådana företag.

Råkraftleverantörer Som råkraftleverantörer uppträda icke endast statliga och kommunala företag, aktiebolag och industrier, utan även ekonomiska föreningar och enskilda personer. Råkraftleverantörerna företräda med andra ord samma typer av företag som distributörerna. Sydkraft med Finsjö KrAB har icke endast den mest omfattande detaljdistributionen ulan är även den utan jämförelse största råkraftleverantören i länet. Sydkraft med dotterföretag har i södra Sverige 2G vattenkraft- och 2 värmekraftstationer. Av samtliga dessa äro 7 vattenkraftstationer belägna i Kalmar län. Sydkraft eller Finsjö KrAB leverera råkraft direkt till två tredjedelar av de distributörer, som ej äro helt självförsörjande. Två andra storkraftföretag, Smålands KrAB och det statliga Motala Krv, leverera råkraft till distributörer i Kalmar län endast i enstaka fall. Vimmerby Stads Elverk, som återförsäljer kraft från Smålands KrAB, förser 7 distributörer med råkraft. Övriga råkraftleverantörer ha leveranser blott till en eller två distributörer. I bilaga 1, kolumn 2, är för varje distributionsföretag angivet, varifrån företaget hämtar sin råkraft. Av länets 12 råkraftleverantörer äro 7 tillika

8 detaljdistributörer inom länet och återfinnas såsom sådana i kolumn 1. För de 5 leverantörer, som ej bedriva detaljdistribution, är i bilagan särskilt anmärkt, huru de anskaffa sin råkraft. Ur bilagan kan man sålunda härleda ett företags råkraftinköp till den ursprunglige råkraftleverantören.

Undersökningsmaterialets omfattning I den mån ett distributionsföretag erhåller sin råkraft från egen kraftkälla ha några undersökningar om företagets råkraftkostnader ej skett. Den följande framställningen avser endast sådana företag, som helt eller delvis inköpa sin råkraft. Utom de självförsörjande distributionsföretagen äro vidare s. k. underhållsföreningar och industrier undantagna. Underhållsföreningarna inköpa icke själva någon energi och de industribetonade detaljdistributörerna använda i regel den ojämförligt största delen av inköpt råkraft i den egna rörelsen. Utanför undersökningen av råkraftpriserna ha sålunda lämnats länets 23 självförsörjande distributionsföretag (däribland Sydkraft och Finsjö KrAB) samt 18 underhållsföreningar och de 7 industrier, som icke äro helt självförsörjande. Vidare ha uteslutits 1 företag, som erhålla kraft från Vimmerby Stads Elverk och som ha samma natur som en underhållsförening, nämligen Hörestadshults Ålderdomshem, Skillingerums Lysbolag, Vinketomta Säteri och Älåkra Lysbolag. Dessutom har lotsverket utelämnats. Antalet företag med detaljdistribution, vilkas råkraftinköp undersökts, utgör sålunda 24. I bilaga 1, kolumn 3, angives för ifrågavarande företag deras totala inköp av råkraft, uttryckt i tusental kWh (kilowattimmar). I den angivna energimängden ingår all av distributionsföretaget inköpt energi, oavsett om densamma distribueras till allmänhetens förbrukning eller delvis jämväl till industrier eller till någon återförsäljare.

Råkrafttariffer Distributionsföretagen inköpa vanligen kraft med en spänning av 1 500— 20 000 volt vid lämplig transformatorstation pä leverantörens högspänningsnät. De tariffer, som tillämpas vid engrosförsäljning av elektrisk kraft. kunna i princip vara uppbyggda på samma sätt som de i detalj distributionen förekommande. Vid försäljning av högspänd kraft förekommer emellertid som regel, att effektavgift ingår i tariffen, vilket är mindre vanligt beträffande detaljtariffer. För de olika tariffernas typer, sammansättning och benämning har närmare redogjorts i den inledande (iversikten, kap. ill. Varje distributionsföretag inköper i regel all sin råkraft enligt en enda tariff. 1 fyra fall förekommer, att en tillsatstariff tillämpas för kraft, som är avsedd till något speciellt ändamål.

9 De oftast förekommande råkrafttarifferna äro enkel energitariff och vanlig effekttariff, vilka vardera tillämpas för 5 distributörer. Den kraftmängd, som inköpes enligt dessa tarifftyper är emellertid obetydlig (1 resp. 6 °/o av all ifrågavarande råkraft). För 4 distributörer, vilka tillhopa inköpa icke mindre än 51 °/o av råkraften, tillämpas effekttariff av utnyttjningstyp och för 3 distributörer, som inköpa 40 °/o av råkraften, effekttariff av dubbeltyp. Vidare förekommer grundavgiftstariff med effektgräns för 2 företag, som köpa 2 °/o av råkraften. Återstående 5 företag äro mycket små och sammanlagt understiger deras inköp 1 °/o av den totalt inköpta råkraften. De tarifftyper, som tillämpas för dessa småföretag äro enkel blocktariff, säsongtariff, dubbeltariff och effektgränstariff. För råkraftleveranser från Sydkraft och Finsjö KrAB ha enligt uppgift i flera fall efter år 1943 införts nya tariffer, till vilka hänsyn ej tagits i föreliggande framställning. M e d e l p r i s för råkraft Med ledning av distributörernas uppgifter angående inköpt råkraft och för denna enligt vederbörlig tariff erlagd avgift under år 1943 har medelpriset vid inköp av råkraft, betecknat m0, uträknats för de olika distributionsföretagen. Därvid har hänsyn tagils till förekommande kristillägg på avgifterna i form av index- och kolklausuler. Dylika tillägg tillämpas i länet nästan genomgående vid råkraftleveranser. Av de 24 företag, vartill undersökningen av råkraftpriserna hänför sig, ha 8 egen kraftstation och täcka endast delvis sitt behov av kraft genom inköp från annat håll. Storleksförhållandet mellan den inköpta kraften och den kraft, som produceras i den egna kraftstationen, kan variera mellan mycket vida gränser. Den egna kraftkällan kan vara så otillräcklig, att inköpet av kompletterande stödkraft avser mycket större kraftbelopp än den egna produktionen. Vare sig inköpet gäller stödkraft eller endast reservkraft för täckande av ett mer eller mindre tillfälligt behov vid vattenbrist, kan det egna kraftverkets resurser ha en betydande inverkan på priset för inköpt kraft. Om nämligen det köpande företaget har möjlighet att vid det egna kraftverket magasinera vatten, kan dess inköp inskränkas till sådana tider, då leverantören har god tillgång på kraft till jämförelsevis lågt pris. Saknar däremot det delinköpande företagets kraftverk regleringsmöjligheter, kan det förutsättas, att inköpet måste ske under de tider, då efterfrågan på elkraft normalt är störst och att därför inköpspriset blir jämförelsevis högt. Eftersom sålunda de delinköpande företagens medelpriser ej äro helt jämförbara vare sig sinsemellan eller med de totalinköpande företagens även för de fall, då de inköpta energimängderna äro av samma storleksordning, har undersökningen av medelpriset m() gjorts i första hand beträffande sådana företag, som enbart distribuera inköpt kraft. Dessa totalinköpande företag äro i Kalmar län 10 stycken.

10 Tabell 1.

Medelpris (m 0 ) vid inköp av råkraft för totalinköpande företag

Detaljdistributörernaa

företagsform

Antal foretag

Inköpt energi per företag

Medelpris

mb

(Öre/kWh;

C1000 kWh)

del Kommun Aktiebolag Ekonomisk förening Enskild person Speciell Stadsföretag Landsbygdsloretag. Länet

8 2

11326 1197 312 91

1 426 113 3 K)

7 471 713 157 51

48 6-8 12'7 15-4

d'0 5*1

o'0 5"2 6'9

7-7 6'8

4 12

11 326 1197

1132(5

829 3

5 810 223 1020

68 15-4 15-4

2'7

3i 5-8

3-0

I tabell 1 äro de totalinköpande distributionsföretagen indelade i grupper efter företagsform med angivande av största och minsta totalt inköpta energimängd samt högsta och lägsta förekommande medelpris inom varje grupp ävensom genomsnittligt inköpt energimängd och medelpris för de olika grupperna. I diagram 1 finnes medelpriset m0 för de totalinköpande förelagen grafiskt återgivet. Diagrammet är uppritat efter fallande medelpris med företagens inköpta energi avsatt eller den horisontala axeln. Varje företag representeras sålunda av en stapel (rektangel) med basen motsvarande den inköpta energimängden och höjden motsvarande medelpriset. Höjdlinjerna äro i diagrammet utritade endast för vissa större, däri namngivna företag. Stadsföre-

Diagram

1. Medelpris (m0) för råkraft, avseende totalinköpande (Stadsföretagens staplar äro streckade.)

företag.

11 tagens staplar äro streckade. Av diagrammet framgår, alt städerna företrädesvis ligga till höger, dvs. med relativt låga medelpriser, ävensom att de av städerna inköpta energimängderna äro stora. Den föregående undersökningen av medelpriset m0 hänför sig till distributörernas inköp. 1 tabell 2 har samma undersökningsmaterial sammanställts i sylte att erhålla en bild av det medelpris, som råkraftleverantörerna betinga sig vid försäljning av råkraft. Leverantörerna ha sammanförts gruppvis efter företagsform, varvid dock Sydkraft jämte Finsjö KrAB redovisas särskilt. För varje grupp är angivet antalet totalinköpande distributionsföretag, som äro kunder hos någon leverantör i gruppen, den energimängd, som försäljes till största och minsta kunden och i genomsnitt till varje kund, samt högsta och lägsta tillämpade medelpris ävensom leverantörgruppens genomsnittliga medelpris för all till distributionsföretagen försåld energi. Största delen (75 %) av all råkraft, som försäljes till distributörer i Kalmar län. levereras direkt från Sydkraft eller Finsjö KrAB. Av tabell 2 framgår, att dessa bolag leverera råkraft direkt till 9 totalinköpande företag, därav 3 städer. Leveranserna till stadsföretagen avse i allmänhet stora kraftbelopp och medelpriset för försåld råkraft är också genomsnittligt lägst beträffande Sydkrafts och Finsjö KrAB:s direkta leveranser till stadsföretag. Av övriga råkraftleverantörer ha de återstående aktiebolagen genomsnittligt största avsättning och lägsta medelpriser. I diagram 2, uppritat på samma sätt som diagram 1, ha de företag, som erhålla sin råkraft direkt från Sydkraft eller Finsjö KrAB, utmärkts med vita och övriga företag med streckade ytor. Diagrammet visar, att största delen av råkraften levereras av nämnda bolag. De vita staplarna ligga spridda i diagrammet, dvs. utmärka varierande medelpriser. Tabell 2.

Medelpris (m 0 ) vid försäljning av råkraft till t o t a l i n k ö p a n d e företa*

Råkraftleverantörer

Antal

Företagsform

Antal inköpande företag städer

landsbygd

Försåld energi per inköpande företag (1000 k W h ' max.

Med alpris in0 per inko iande företag Öre/kWh)

min.

medel

max.

min.

medel

o

8-8

8-8

8-8

11326 295 1426 1 197

829 9 1426 309

7 272 113 1426 606

6-3 15'4 4-8

o.»

3-o

11 320

o

1620 Staten 1

Kommun

1 Aktiebolag: o o 2

8 Sydkraft o. Finsjö KrAB-J

0 Övriga

6 3

1 Ekonomiska föreningar . . . . Industrier Enskilda jiersoner. Speciell Länet

. ..

66 10-o

1(5

u 7

6-8 4-8 4-6 3o

7"8 4-3 5-0

5-5

27 34

25 m i l j . kWh

Diagram 2. Medelpris (m0) för råkraft, avseende totalinköpande företag. (Företag, som köpa råkraft direkt från Sydkraft eller Finsjö KrAB. ha vita. övriga företag streckade ytor.)

En undersökning angående råkraftpriserna beträffande de 8 delinköpande företagen, av vilka 2 äro stadsföretag (Nybro Stads Elverk och Västerviks KrAB) utvisar, att dessa inköpa i genomsnitt betydligt mindre energi per företag än de totalinköpande (0,8 resp. 1,6 milj. kWh) och att medelpriset m0 för all den tillskottskraft de inköpa är något högre än för de totalinköpande företagens råkraft (4,o resp. 3,i Öre/kWh). Av den råkraft, som levereras till delinköpande förelag, svarar det statliga Motala Krv för 72 %, som inköpes av Västerviks KrAB för ett medelpris av 3,2 Öre/kWh. Sydkraft eller Finsjö KrAB leverera tillskottskrafl till b av ifrågavarande företag för ell medelpris av högst 25,6 och lägsta,- öre/kWh eller i genomsnitt 6,1 öre kWh. Det åttonde delinköpande företagel erhåller kraft från Forsaströms KrAB för ett medelpris av 7,5 öre/kWh. Råkraftpriserna \'i\v å ena sidan totalinköpande och å andra sidan delinköpande företag äro pä det hela tagel icke avsevärl olika. Den i bilaga 1 kolumn 3, för samtliga företag redovisade inköpia råkraften, vari ingår även kraft som avsattes för industriändamål m. m., utgör sammanlagt för länet omkring 32,o milj. kWh med ett genomsnittspris av 3,5 Öre/kWh. Av nämnda råkraft taller på stadsföretagen 28,7 milj. kWh med ett medelpris av 3,2 öre k W h och på landsbygdsföretagen .A:: milj. kWh med ell medelpris av 6,1 Öre/kWh. AU medelpriset är lägre för stads- än för landsbygdsföretagen beror vanligen på, att stadsföretagen inköpa större energimängder och ha längre utnyttjningstider än landbygdsföretagen. (Se inledande översikten sid. 58—59.)

13 Företag m e d h ö g a m e d e l p r i s e r för i n k ö p t råkraft En sammanställning av de företag, som uppvisa höga råkraftpriser, har gjorts i tabell 3, vari upptagits alla distributionsföretag i länet, som uppvisa ett medelpris m0 av 10 öre/kWh eller däröver, med angivande av inköpt energimängd, leveransspänning och, i de fall effekten uppmätts, utnyttjningstid samt råkraftleverantör. Tabell 3.

Inköpande distributionsföretag

Företag nied höga medelpriser föi inköpt råkraft Medelpris m0 (öre/ kWh)

UtInköpt Leveransnyttjenergi spänning ningstid (1000 kWh) (volt) (tim.)

Kranklösa Elverk ' Yäruanäs Egendom ' Läggevi Gård Stora Aby El.F Kölby G å r d 1 Bösebo Ei.Enf Järnforsens Enf

25-6 17o 15"4 12-7 Ila 10-2 10 o

3 31 10 9 38 38 62

Medeltal för länet

380 1500 380 1500 1500 1500

Råkraftleverantör

Sydkraft 700 870 1120 1740

» Finsjö KrAB

)> Sydkraft Finsjö KrAB Pauliströms Bruk

Delinköpande företa?.

Av tabellen framgår, att de företag, som betala höga medelpriser för råkraft, i regel inköpa mycket små energimängder och att utnyttjningstiden i de fall, där den kunnat fastställas, är låg. Som jämförelse kan nämnas, att den högsta utnyttjningstiden i länet, som uppvisas av Oskarshamns Stads Elverk, är 5 100 timmar per år. Den normala utnyttjningstiden för en distributionsförening torde ligga mellan 2 000 och 3 000 timmar. Samtliga råkraftleverantörer i länet ha anknytning till stamlinjcnätet.

K e d j e h a n d e l m e d råkraft Det är ej ovanligt, att en råkraftleverantör själv i större eller mindre grad täcker sitt behov av råkraft genom inköp och att råkraften sålunda blir föremål för kedjehandel. Med kedjehandel i vidsträcktaste bemärkelse avses här alla sådana fall, då försäljning av råkraft ej sker direkt från den ursprunglige råkraftleverantören till ett distributionsförelag. Såsom ursprunglig råkraftleverantör betraktas därvid varje företag, som antingen erhåller all sin energi från egen kraftkälla eller tillhör något av de till stamlinjenätet anknutna storkraftföretagen (Sydkraft, Finsjö KrAB, Smålands KrAB och Motala Krv). Kedjehandel i nämnda vidsträckta bemärkelse behöver ej verka fördyrande. Den kan tvärtom leda till ett förbilligande av råkraften, t. ex. då ett industriföretag, som på grund av stor energiomsättning erhåller billig

14 Tabell 4.

Distributionsföretagens råkraftförsörjning genom egen kraftstation, direktinköp och kedjehandel

Antal detaljdistributörer 23 24 12 3 1 1 8 1

•>

1 1 77

Råk r af t er h å 1 1 es

från

egen kraftstation Sydkraft eller Finsjö KrAB direkt a )> » » » och egen kraftstation „ » o » » över ett mellanled „ „ „ » » » J) » och egen kraftstation Smålands KrAB direkt och egen kraftstation » » över ett mellanled Motala Krv direkt » ;i över ett mellanled > , » » » » och egen kraftstation 1)

»

»

tVå

»

råkraft, avsätter en del härav till en distributör för lägre pris än det distributören skulle fått betala vid direktköp från den ursprunglige leverantören. Samma förhållanden kan uppstå, om flera distributörer bilda en sammanslutning för gemensamt inköp av råkraft. Denna sammanslutning räknas dock här av praktiska skäl såsom ett »mellanled» i kedjehandeln. De allmänna synpunkterna på kedjehandel med råkraft ha närmare berörts i den inledande översikten sid. 59—61. Tabell 4 utvisar huru de 77 distributionsföretagen i Kalmar län anskaffa sin råkraft. Bland de 23 företag, som erhålla kraft enbart från egen kraftstation, äro Sydkraft och Finsjö KrAB i deras egenskap av detaljdistributörer inräknade. Av tabellen framgår, att kedjehandel i vidsträckt bemärkelse förekommer i 10 fall, därav 15 över ett och 1 över två mellanled. 1 8 av kedjehandelsfallen har antingen det inköpande distributionsföretaget självt eller något föregående mellanled därjämte egen kraftproduktion, varför i dessa fall någon renodlad kedjehandel ej kan anses föreligga. En noggrann undersökning huruvida kedjehandeln verkat prisuppdrivande eller ej förutsätter en ingående teknisk-ekonomisk utredning för varje särskilt fall, vilken givetvis icke kunnat ske genom elkraftutredningens försorg. Det har emellertid ansetts önskvärt att ha tillgång till en förteckning över alla förekommande fall av kedjehandel för att underlätta senare eventuella undersökningar. I anslutning till nedanstående uppräkning göras även vissa kommentarer, baserade på tillgängligt undersökningsmaterial. Det är icke uteslutet, att en noggrann undersökning senare kan komma att i vissa fall erfordra justering av de lämnade omdömena. I följande förteckning över kedjehandelsfall ha dessa uppdelats på två grupper, nämligen skenbar kedjehandel och övrig kedjehandel. Med skenbar kedjehandel avses bland annat sådan kedjehandel där återförsäljaren är ett

15 dotterföretag till vederbörande råkraftleverantör. Skenbar kedjehandel anses även föreligga, om sista ledet i kedjan är en underhållsförening. Såsom övrig kedjehandel ha redovisats alla andra fall av kedjehandel i vidsträcktaste bemärkelse, sålunda även sådan som ej verkar prisuppdrivande.

A.

Skenbar

kedjehandel

1—7. Smålands KrAB - Vimmerby Stads Elverk — 7 företag: Boda ELF, Grågarps ELF, Hörestadhults Ålderdomshem, Skillingerums Lysbolag, Venncbjörke ELF, Vinketomta Säteri och Älåkra Lysbolag. De tre elektriska föreningarna äro underhållsföreningar och de återstående fyra företagen äro ej heller distributionsföretag i egentlig mening, enär de huvudsakligen ha till uppgift att underhålla ledningsnäten. De äro sålunda närmast att jämställa med underhållsföreningar. 8. Sydkraft — Torsås Ängkvarn & Träindustri — Påryds El.Af. Påryds El.Af är en underhållsförening. 9. Sydkraft — AB Ankarsrums Bruk — Hjorted-Tuna KrAB. HjortedTuna KrAB är dotterbolag (med ändamål att bedriva distributionsverksamhet) till AB Ankarsrums Bruk.

B.

Övrig

kedjehandel

1—3. Motala Krv — Forsaströms KrAB — 3 företag: AB Gamleby Elverk, Loftahammars Elförening och Lövbo Krst. 4. Motala Krv — Forsaströms KrAB — Gamleby Elverk — Loftadalens El.AF. Forsaströms KrAB i Östergötlands län inköper råkraft från Motala Krv och Hackefors Krst, men täcker ungefär hälften av sitt kraftbehov genom produktion vid 14 egna kraftstationer. Det kan därför ifrågasättas, om Forsaströms KrAB icke bör närmast betraktas som ursprunglig råkraftleverantör. För sista ledet i ovannämnda fyra kedjehandelsfall utom Lövbo Krst tillämpas vattenfallsstyrelsens normaltariffer. Lövbo Krst:s inköp avser stödkraft till det egna kraftverket. Ifrågavarande kedjehandel kan icke anses verka prisuppdrivande. 5. Smålands KrAB — Pauliströms Bruk — Järnforsens Enf. Pauliströms Bruk, som har egen kraftkälla, levererar råkraft till föreningen enligt en enkel energitariff för 8 öre/kWh jämte en fast avgift av 1 200 kr. Tariffen måste anses mindre lämplig. 0. Sydkraft — AB Ankarsrums Bruk — Gunnebo Bruks AB. Gunnebo Bruks AB, som liksom mellanledet har egen kraftstation, är en industri och dess kraftinköp har därför ej närmare undersökts. 7. Sydkraft — Kalmar Stads Gas- och Elverk — Södra Koloniens Elf. Föreningen köper lågspänd kraft enligt en säsongtariff med ett kWh-

IG pris av 30 öre under vintern och 8 öre under sommaren. Tariffen måste anses mindre lämplig såsom råkrafttariff. Föreningen synes emellertid närmast vara att anse som en slutlig konsument med uttagning huvudsakligen under sommaren. Vid en jämförelse med tabell 3 framgår, att endast ett av de distributionsföretag, vilkas medelpriser för inköpt råkraft överstiga 10 öre/kWh, beröres av kedjehandel. Detta fall kommenteras ovan under rubriken »Övrig kedjehandel» (nr 5). I vilken mån kedjehandeln som sådan verkat prisuppdrivande kan dock ej med bestämdhet anges, enär priset påverkas av flera andra faktorer än en eventuell mellanhandsvinst. Kedjehandelns inverkan på konsumentpriset granskas närmare nedan i samband med undersökning av distributionsföretag med höga medelpriser.

17 Dis t r i b u t i o n s f ö r e t a g e n s

kraftavsättning

U n d e r s ö k n i n g s m a t e r i a l e t s omfattning Det stora flertalet distributionsföretag täcka helt eller delvis sitt behov av råkraft genom inköp av högspänd kraft, vilken efter nedtransforiuering till förbrukningsspänning vidarebefordras över ett distributionsföretaget tillhörigt ortsnät till allmänheten. En del distributörer förse dessutom särskilda storförbrukare, företrädesvis industrier, med elektrisk kraft. Denna avsättning avser vanligen högspänd kraft enligt särskilda tariffer och är ej medräknad i följande framställning, som endast omfattar företagens leveranser av energi för borgerliga behov (belysning samt kraft för hushåll. jordbruk, hantverk och småindustri). I bilaga 1 angives för varje företag dels den under år 1943 för borgerliga behov försålda energimängden i tusental kWh (kolumn 6), varmed avses den energi, som uppmätts vid förbrukarnas mätare, dels medelförbrukningen per enhet, dvs. den specifika energiförbrukningen (kolumn 7) dels ock medelpriserna m-t och ]ii, (kolumnerna 8 och 9). Uppgift om den försålda energimängden har icke kunnat erhållas från 18 företag, vilka enbart eller huvudsakligen tillämpa ackordstariffer, enär någon uppmätning av energien i dessa fall ej förekommer. Följande redogörelse omfattar i vad den avser energiomsättning, specifik energiförbrukning och medelpriser sålunda endast 59 företag.

D i s t r i b u t i o n s f ö r e t a g e n s storlek Länets 77 distributionsföretag äro av mycket skiftande storlek beträffande såväl distributionsområdenas omfattning som antal konsumenter och årligen försåld energimängd. I bilaga 1, kolumn 5, anges för varje företagantalet förbrukare, vilket motsvarar antalet hushåll i vidsträckt mening, sålunda inberäknat hantverkslokaler, butiker, samlingslokaler o. d. Det sammanlagda antalet förbrukare hos de här redovisade företagen utgör 50 603. I många fall sträcka sig distributionsområdena på båda sidor om länsgränsen och som ovan nämnts har någon uppdelning av företagens verksamhet i sådana fall som regel ej skett. På grund härav kan någon direkt jämförelse ej ske med den officiella statistikens uppgifter om antalet förefintliga personhushåll i Kalmar län (öl 751 st. enligt folkräkningen den 31 december 1930). 2—14 01 4 7

is 1 tabell 5 äro distributörerna sammanförda i grupper efter företagsform samt i stads- och landsbygdsföretag. För varje grupp upptagas värdena för det största och det minsta företaget samt medeltalet för alla företag inom gruppen icke blott beträffande antalet förbrukare och försåld energimängd utan även beträffande antalet kommuner, inom vilka företaget idkar distributionsverksamhet. Bortsett från lotsverket, Sydkraft och Finsjö KrAB, som ha en flera län omspännande distribution, äro alla inom vederbörande företags distributionsområde liggande kommuner medtagna, även om de äro att hänföra till annat län. Då kommunerna ju äro av mycket skiftande storlek och företagens verksamhet kan avse större eller mindre delar av en kommun, bör antalet distributionskommuner ej uppfattas såsom ett fullgott uttryck för omfattningen av de olika företagens verksamhet. Uppgifterna angående försåld energi avse som ovan nämnts endast de 59 företag, som lämnat uppgift om energiomsättningen. De flesta företagens distributionsområden sträcka sig icke över flera än en eller två kommuner. Av samtliga företag ha 47 st. (01 °/o) distribution endast inom en kommun och blott 4 st. (5 °/o), nämligen tre aktiebolag och ett industriföretag, ha distribution i mer än fem kommuner. Av samtliga förbrukare i länet erhålla 43 °/o elkraft från aktiebolag, 36 % från kommunala företag, 7 °/o från underhållsföreningar, 7 °/o från industrier, 4 °/o från ekonomiska föreningar och 3 °/o från enskilda personer. Av hela den detaljdistribuerade energien belöper på kommunala företag 43 °/o, aktiebolag 40 °/o, underhållsföreningar 7 °/o, ekonomiska föreningar 5 °/o, industrier 3 °/o och enskilda personer 2 °/o. På de speciella företagen ankommer mindre än 0,5% såväl av antalet förbrukare som av den försålda energimängden. De största distributionsföretagen i länet äro, om hänsyn tages endast till Tabell 5.

Detaljdistributörernas distributionsområden, konsumentantal och energiavsättning Distribuerar till nedunstående antal

Företagsform

Antal företag

Enskild person Stadsföretag Landsbygdsföretag. .

kommuner max.

min.

medel

m ax.

min.

medel

max.

min.

medel

5 6 9 IS 14 23 2

2 66 3 3 8 4 3

1 2 1 1 1 1 1

9 346 13159 510 486 1800 570 4

550 165 13 7 16 3 4

3 664 3 451 3 665 4 439 339 212 255 190 470 252 175 63 2 4

520 63 2 2 2 2 1

1788 1399 146 83 84 27 2

6 71

6 66

1 1

4 021 373

550 1

1838 183

1-4 15-7 1-4 1(5 1-8 1-4 2-0 2-5 2-7 26

352 Staten Aktiebolag Ekonomisk förening Underhållsf örening. .

Försåld energi (1000 kWh)

förbrukare

9 346 1135 13 159 3 3 13 159

3 451 4 439 4 439

19 distributionskommunernas antal, Finsjö KrAB med 66, Sydkraft med 14, Torsås Ångkvarn & Träindustri med 8 och Västerviks KrAB med b kommuner, i fråga om antalet konsumenter dominerar likaledes Finsjö KrAB, som förser 13 159 förbrukare med elkraft. Därnäst följa Kalmar Stads Gasoch Elverk med 9 34G, Västerviks KrAB med 5 220 samt stadselverken i Oskarshamn och Nybro med resp. 4 293 och 2 700 förbrukare. Som det femte i ordningen följer ett landsbygdsföretag, AB Torsås Ängkvarn & Träindustri, med I 800 förbrukare. Sydkraft, som har 1 575 förbrukare, kommer försl pä sjätte plats. Även med hänsyn till energiavsättningen äro Finsjö KrAB och stadselverken i Kalmar de största företagen i länet (resp. omkring 4,i och 3,5 milj. k W h ) . Därnäst följa Oskarshamns Stads Elverk (2,!) milj. k W h ) , Västerviks KrAB( 2,1 milj. kWh) och Nybro Stads Elverk (1,3 milj. kWh)! En del av distributionsföretagen i länet äro mycket små. Sålunda tillgodose 19 företag, motsvarande 2 5 % av samtliga förelag i länet, ett lägre antal än 20 konsumenter. Av dessa småföretag äro 10 enskilda, 4 underhållsföreningar, 2 industrier, 2 speciella och 1 ekonomisk förening. Den till konsumenterna försålda energimängden understiger 5 000 k W h i fråga om 13 förelag, motsvarande 17 °/o av samtliga företag, nämligen 5 enskilda, 3 underhållsföreningar, 2 industrier, 2 speciella och 1 ekonomisk förening. Bland dessa senare äro ej medräknade några av de 18 förelagen med ackordstariffer, vilka dock i allmänhet ha mycket små energileveranser. Vid jämförelse mellan stads- och landsbygdsföretag bör iakttagas, att uppgifterna för stadsföretagen inbegripa även dessa företags distribution inom angränsande landsbygd. Enligt uppgift distribuera Västerviks KrAB inom 5 och AB Borgholms Elverk inom 2 landskommuner samt stadselverken i Nybro och Oskarshamn vartdera inom 1 landskommun. Tariffer I den inledande översikten, kap. Ill, bar en närmare beskrivning lämnats över förekommande typer av tariffer, dessas benämning, klassificering och beteckning med typnummer, vilket ger upplysning om av vilka beståndsdelar (last avgift, effektavgift och energiavgift) vederbörande tariff är uppbyggd. 1 bilaga 1, kolumn 10, har för varje distributionsföretag angivits dess tariffuppsättning genom uppräkning av typnumren på de tariffer, företaget tilllämpar. Om ett företag har ett flertal tariffer, som tillhöra samma typ men äro avsedda för olika ändamål (belysning, motordrift, matlagning etc.) eller olika användningsområden (bostäder, butiker, samlingslokaler e t c ) , sammanföras dessa i kolumn 10 under ett gemensamt typnummer. Betydelsen av de olika typnumren kan enklast utläsas med hjälp av den förklaring till tariffernas sifferbeteckning, som intagits såsom bilaga 3 till den inledande översikten. De 77 distributionsföretagen i Kalmar län tillämpa sammanlagt 226 tariffer, dvs. i genomsnitt 3 per företag. Vid 16 företag förekommer endast en

20 tariff. Det största antalet uppvisar Finsjö KrAB och Torsås Ångkvarn & Träindustri med vardera 11 tariffer. De kommunala företagen och aktiebolagen ha i genomsnitt betydligt flera tariffer per företag än övriga företagsformer. Av större intresse än det antal tariffer, varje företag uppvisar, är den eller de av företaget tillämpade tariffernas uppbyggnad. Denna åskådliggöres som ovan nämnts genom en sammanställning av tre siffror, tariffens typnummer. Av tabell 6 framgår i vilken omfattning tariffer av olika typer tillämpas inom de skilda grupperna av distributionsföretag i länet. Tariffernas typnummer ha angivits inom parentes. En punkt i ett typnummer kan ersättas med vilken siffra som helst (utom 0 såsom tredje siffra) utan att typen ändras. Den enkla energitariffen är mycket rikligt representerad. Ehuru denna tarifftyp ej är ägnad att sporra till ökad användning av elektrisk kraft, förekommer den såsom enda tarifftyp hos många landsbygdsföretag. Av det totala antalet tariffer äro 3 5 % enkla energitariffer och den energiuttagning, som sker enligt desamma, utgör 25 % av hela energiomsättningen. Även grundavgiftstarifferna äro många — 3 0 % av hela antalet — och uttagningen enligt dessa tariffer är stor ( 5 0 % ) . Typerna tidgränstariff, ackordstariff och enkel blocktariff förekomma i måttlig omfattning (varje Tabell 6-

Antal tariffer av olika typer hos skilda företagsgrupper Antal tariffer som tillämpas inom företagsgrupperna

T arifftyp (med typnummer)

Enkel energitariff 001, 101) Enkel blocktariff (002, 102) Polygontariff (003,103; och utnyttjningstariff (004, 104) Tidspärrtariff(005,105 Säsongtariff (006, 106 Tidgränstariff (007, 107) Stegrabattariff (008, 108) Effekttariff (01., 11.).. Effektgränstariff (04., 14.) Grundavgiftstariff (2.., 3..,4.., 5.., 6.. ) Ackordstariff (. .0). . . . Speciella tariffer

staten

kommun

AB

ekon. underföre- halls- dustri enskild speciell Summa ning fören.

Energi omsättning

—

—

—

— — — -

4 1

8 5

—

10 1

22 1

43 Antal företag

— —

6 Antal tariffer i genom snitt per företag .

—

7 Summa tariffer

1 Uppskattat.

2 1

3 11 1

10 8

7 11

68 23

50 1

21 typ med 1 2 — 8 % av hela antalet tariffer), men uttagningen enligt dessa tariffer är obetydlig. Övriga tarifftyper förekomma blott i ett mindre antal fall och uppvisa även i regel små energiomsättningar. För ackordtarifferna ha energiomsättningen uppskattats till 1 °/o av den totala omsättningen. Som ovan antytts förekommer, att skilda tariffer — om än av samma typ — tillämpas alltefter det ändamål, vartill energien användes. Enligt distributörernas uppgifter äro av de 226 tarifferna i länet 57 avsedda för energi till belysning och småapparater, 27 till motorer och ej ackumulerande värmeapparater, 2 till matlagning, 8 till ackumulerande värmeapparater och 67 till vilket ändamål som helst. Av de återstående avse 63 såväl belysning som motorer, 1 såväl belysning som elspisar, 1 såväl motorer som elspisar. De två rikligast företrädda tariff typerna, den enkla energitariffen och grundavgiftstariffen, ha fått den allsidigaste användningen, nämligen för så gott som hela skalan av olika ändamål. Den enkla energitariffen har dock företrädesvis (i 25 fall av 79) betecknats såsom belysningstariff och grundavgiftstarifferna ha oftast (i 35 fall av 68) avsetts för alla tänkbara ändamål. Av 23 ackordstariffer äro samtliga utom en betecknade som belysningstariffer. Efter år 1943 har på flera håll tariff omläggning skett. Elkraftutredningen framlade i januari 1947 betänkande med förslag till standardtariffer för detaljdistribution av elektrisk kraft (SOU 1947: 4). Redan dessförinnan hade Sydkraft och Finsjö KrAB och flera av deras underdistributörer börjat införa tariffer, som i allt väsentligt överensstämma med de av elkraftutredningen förordade standardtarifferna. Enligt uppgift från Sydkraft tillämpas dylika tariffer numera av 17 företag. Det kan förväntas, att för vanlig detaljdistribution till hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri den i betänkandet föreslagna normaltariffen skall komma till allt allmännare användning. Normaltariffen utgöres av en grundavgiftstariff, sammansatt — förutom av en engångsavgift — av tre årligen återkommande avgifter, nämligen en abonnentavgift per mätpunkt, en grundavgift per tariffenhet och en energiavgift per kWh. 1 Specifik e n e r g i f ö r b r u k n i n g Att en bygd blivit elektrifierad innebär, att den har tillgång till elektrisk kraft. I vilken omfattning denna tillgång verkligen utnyttjas får man kännedom om genom att fastställa den specifika energiförbrukningen, dvs. den för bygden genomsnittliga energiuttagningen under ett år hos varje konsument eller hushåll. Då hushållen kunna vara av mycket skiftande storlek har för utredningens ändamål införts begreppet förbrukningsenhet (F) såsom en för hela landet gemensam måttenhet för gradering av konsumenthushållen efter deras storlek, dvs. deras elektrifieringsbehov. Den enskilde förbrukaren anses representera det antal förbrukningsenheter, som motsvarar summan av 1

Sydkraft och Finsjö KrAB tillämpar en grundavgift av 7 kr. 50 öre per tariffenhet.

22 antalet rum och antalet hektar odlad jord med ett tillägg till summan av 2 enheter. Den specifika energiförbrukningen inom ett företags distributionsområde anges i bilaga t, kolumn 7, såsom den genomsnittliga energiuttagningen under ett år per förbrukningsenhet (kWh/F) inom området. Antalet förbrukningsenheter inom ett distributionsområde har kunnat uppskattas med ledning av den officiella statistikens uppgifter om rumsantal och åkerareal. 1 Uppgifterna i kolumn 7 utgöra ett uttryck för i vilken grad den elektriska kraften utnyttjas inom respektive distributionsområden. I största allmänhet torde man kunna säga, att en specifik energiuttagning, som håller sig under 30 å 35 kWh/F ger en antydan om, att området ifråga huvudsakligen endast är belysningselektrifierat. En dubbelt så stor medelförbrukning, 60 å 70 kWh/F, gör det troligt, att elkraften inom området även användes för motordrift och en specifik energiförbrukning av (iver 100 kWh/F antyder en ännu mera vidgad användning av den elektriska energien. Inom områden, där elkraften fått en mycket omfattande användning, t. ex. till såväl belysning och motorer som matlagning och bostadsuppvärmning, kan den specifika energiförbrukningen stiga till 1 000 kWh/F och däröver. Elkraftutredningen har, såsom i den inledande översikten (sid. 66) framhållits, utgått ifrån att en specifik energiförbrukning av 65 kWh/F motsvarade vad som kunde anses vara en rimlig elektrifieringsnivå på landsbygden. I diagram 3 är den genomsnittliga energiförbrukningen per förbrukningsenhet inom samtliga ifrågavarande distributionsområden grafiskt återgiven. Företagens storlek har utmärkts genom att antalet förbrukningsenheter avsatts efter den horisontella axeln. Stadsföretagens staplar ha markerats genom streckning. Eftersom en del stadsföretag ha en betydande landsbygdsdistribution, ger diagrammet ej en fullt riktig avvägning mellan städer och landsbygd. Med ledning av uppgifterna i bilaga 1, kolumn 7, kan ett godtyckligt utvalt företags läge i diagrammet lätt bestämmas, varigenom man får en uppfattning om hur pass välelektrifierat företagets distributionsområde är i jämförelse med övriga områden i länet. Tabell 7 utvisar den specifika energiförbrukningen inom olika företagsgruppers distributionsområden. För varje grupp angivas värdena för de företag, som uppvisa högsta och lägsta energiuttagningen per förbrukningsenhet, ävensom genomsnittsvärdet för hela gruppen. Av sammanställningen framgår bl. a., att den specifika energiförbrukningen hos företag i Kalmar län i medeltal är 55 kWh/F och varierar mellan 169 och 9 kWh/F. Elektrifieringsnivån är i genomsnitt högst inom de kommunala och lägst inom industriföretagens distributionsområden. Hos stadsföretagen är den specifika energi förbrukningen i medeltal 73 kWh/F. Genomsnittsvärdet för landsbygdsföretagen, 42 kWh/F, ligger lägre än det av elkraftutredningen antagna medelvärdet 65 kWh/F. Elektrifieringsnivån fir emellertid mycket olika i de skilda landsbygdsområdena. 1

Begreppet förbrukningsenhet förklaras närmare i den inledande översikten sid. 64.

2;;

.-'•

'•'/'•:

x u

150ra > C H E M ra T3 +-> CO

i* CD >

O

o

>>

rn

i

Ei •r4 >

CO 4J cn

en TJ Ö

a u a

vi

// / . /// •//. •\£ l

//

50-

7-

//

_

2 Diagram

u

g rH

i)

\ / / \

E

>

:cd

u

•«: C-<

CO B

i3

>H

co

cq

£

-/I

t.

S-,

I.

/

f

C

a

/ /

t-,

+->

/// ///

•

C

Väst

100-

CO ra .* CO

A3 B

'

u a) > .H

/ /

(H

ra >bi)

<

c OJ

C

\

o

Ci,

E-i

•-_ "3. —

1 A

300 Specifik energiförbrukning (kWh/F) hos distributions förelagen (Sladsförclagens staplar åro streckade.)

Tabell 7.

Specifik energiförbrukning inom olika grupper av företag Specifik energiförbrukning(kWWF) Företagsform max.

min.

medel

Staten Kommun Aktiebolag Ekonomisk förening Underhållsf örening Industri Enskild person Speciell

169 82 80 72 30 137 48

68 39 14 11 9 13 30

83 45 55 44 26 37 37

Stadsföretag Landsbygdsföretag

107 169

56 9

Länet

5)

73 42 55

400 lOOOx?

i Kalmar

län.

24 Medelpriser På grundval av företagens uppgifter om konsumenternas energiförbrukning samt bruttoinkomsten av den försålda energien kan det inom distributionsområdet gällande priset per såld kWh uträknas. Detta pris utgör det verkliga medelpriset vid försäljning av elektrisk energi och har betecknats ;n3. Då många företags tariffer äro av progressiv natur och sålunda medge ett lägre pris vid ökad uttagning, blir medelpriset nu beroende av energiförbrukningns omfattning. Medelpriset kan därför bli olika för två företag med exakt samma tariffuppsättning, om nämligen den specifika energiuttagningen är olika inom deras områden. Av det föregående framgår, att den specifika energiuttagningen uppvisar stora variationer inom olika distributionsområden. Medelpriset m-t är därför ej lämpligt som direkl jämförelsepris. Därest elkraften utnyttjades i lika hög grad inom alla distributionsområden i landet, skulle de olika distributörernas medelpriser kunna direkt jämföras med varandra. Ett på denna förutsättning grundat medelpris har uträknats för varje företag. Detta är avsett som jämförelsepris (betecknat m2) och utgöres av det pris, som gällande tariffer skulle medföra vid en förutsatt specifik energiförbrukning av i genomsnitt 65 kWh/E, dvs. det antagna medelvärdet för landsbygden. En närmare redogörelse för principerna för beräkningen av medelpriserna mx och m 2 har lämnats i den inledande översikten, kap. VII. Det är att märka, att medelpriserna icke avse att utvisa, vad en enstaka abonnent får betala. De ange helt enkelt distributionsföretagets medelinkomst per kWh av all företagets distribution för borgerliga behov. Medelvärdena mr och m2 äro sålunda genomsnittspris, som gälla för distributionsområdet som helhet betraktat. Medelpriserna mj och m 2 ha angivits för varje företag i bilaga 1, kolumnerna 8 och 9. Vid en jämförelse mellan ett visst företags verkliga medelpris (n^) och beräknade medelpris (m2) kunna följande allmänna synpunkter framhållas. Om ett företag tilllämpar en enda tariff, som är av icke progressiv natur, och energipriset sålunda är detsamma oavsett energiuttagningeus omfattning, bli 7nx och m., lika stora. Tillämpar företaget flera icke progressiva tariffer, om än av samma typ1, exempelvis enkla energitariffer med olika pris för belysning och motordrift, kan det inträffa, att nij och m2 bli olika. Detta beror på att förbrukningens fördelning på nämnda ändamål vid en elektrifieringsnivå av 65 kWh/F, som lagts till grund för beräkningen av m2, i vissa fall kan avvika från den nu rådande, på vilken beräkningen av nij grundar sig. Klart är vidare, att m1 och nu bli lika stora, om den gällande specifika energiförbrukningen inom företagels distributionsområde är just den för m2 beräknade, nämligen 65 kWh/F. Med nyss nämnda undantag gäller regeln, att om för ett visst töretag medelpriserna mx och m.2 äro olika, så utvisar detta, att företaget tillämpar åtminstone någon tariff av progressiv natur. Storleken av skillnaden mellan m^ och 1 Om ett företag har flera tariffer av samma typ angives i bil. 1, kolumn 10, endast ett t y p n u m m e r . (Se sid. 19.)

25 m2 påverkas sålunda av två olika omständigheter, nämligen dels den specifika energiförbrukningen, dels gällande tariffers progressivitet. Ju närmare företagets specifika energiförbrukning ligger jämförelsevärdet 65 kWh/F och ju mindre progressiva dess tariffer äro, desto mindre blir skillnaden mellan m1 och nu. Om ett företag uppvisar särskilt låg eller också särskilt hög specifik energiförbrukning eller starkt progressiva tariffer, blir skillnaden mellan mt och m2 stor. En grafisk framställning av medelpriserna hos företagen i Kalmar län finnes återgiven i diagram 4, som avser det verkliga medelpriset m „ och diagram 5, som avser jämförelsepriset nu. Företagens storlek har utmärkts genom att energiomsättningen avsatts å den horisontella axeln. Stadsföretagens staplar ha streckats. Tabell 8 utvisar medelpriserna hos företagen uppdelade gruppvis efter organisationsform samt i stads- och landsbygdsföretag. Det verkliga medelpriset (ma) för hela länet är 19 öre/kWh. Högst ligger Sävsjöby ELF med 60 öre/kWh och lägst Arby-Hagby El.Af och Loftadalens El.Af, båda med 10 öre/kWh. Av de olika företagsformerna ligga de speciella företagen och aktiebolagen högst med 22 resp. 21 öre/kWh, medan de ekonomiska föreningarna ha det lägsta medelpriset, 14 öre/kWh. Stadsföretagens verkliga medelpriser äro i genomsnitt något lägre än landsbygdsföretagens. De uppvisa emellertid ej så stora variationer som priserna i olika landsbygdsområden. Bland stadsföretagen uppvisa Vimmerby Stads Elverk det högsta verkliga medelpriset (21 öre/kWh) och Oskarshamns Stads Elverk det lägsta (14 öre/kWh). De högsta verkliga medelpriserna i länet förekomma hos landsbygdsföretagen. Högst ligger som nämnts Sävsjöby ELF med 60 öre/kWh. Därefter följa Älåkra Lysbolag med 49, Vennebjörke ELF med 41, Toverums Bruk med 40, Grägarps ELF och Hörestadhults Ålderdomshem med 39, Boda ELF med 37, AB Blomstermåla Möbelfabrik och Vinketomta Säteri med 36, Aboda Kvarn och AB Emsfors Bruk med 35, Kranklösa Elverk och Mönsterås SocTabell 8. Verkligt medelpris (m,) och jämförelsepris (m.) inom olika grupper av företag

Företagsform

Staten Kommun Aktiebolag Ekonomisk förening Underhålls förening Industri Enskild person Speciell Stadsföretag Landsbv<nlsf(">reta£rö "° Länet

Verkligt medelpris wi, öre kWh)

Jämförelsepris m., (öre kWh)

max.

min.

medel

max.

min.

medel

21 23 60 41 40 41) 39

13 16 10 13 17 11 14

17 21 14 20 20 20 22

23 28 60 34 36 35 35

17 17 10 13 15 11 12

19 19 18 19 19 go 24

21 G0

14 10

18 20

23 60

17 10

19 20

26 Diagram

'i.

Verkligt medelpris (niy) för detalj distribuerad (Stadsföretagens staplar äro streckade.)

kraft.

Is

zn I //

'/

o

15 Diagram

5.

Jämförelsepris (m.2), utgörande beräknat medelpris för detalj distribuerad kraft vid en specifik energiförbrukning av l>5 kWh/F. (Stadsförelagens staplar äro streckade.)

28 kens Södra Aelf med 34 samt Eksebo Krst och Vissefjärda El.Af med 30 öre/kWh. Den sammanlagda energiomsättningen för dessa 15 företag utgör 2 8 . * % av hela omsättningen på landsbygden. Av landsbygdsföretagen i övrigt ligga 9 i prisgruppen 25—29 öre/kWh med sammanlagt 17,4 °/o av energiomsättningen, 12 i prisgruppen 20—24 öre/kWh med 23,o °/o av omsättningen, 9 i prisgruppen 15—19 öre/kWh med 17,3% av omsättningen och 8 i prisgruppen 11 — 14 öre/kWh med 13,5% av den totala omsättningen hos samtliga landsbygdsföretag. De höga m x -värdena behöva ej ha sin grund i olämplig prispolitik Iran företagets sida. Även de mest ändamålsenliga tariffer kunna medföra ett högt verkligt medelpris, om nämligen elkraften inom distributionsområdet utnyttjas i mycket obetydlig omfattning (exempelvis på grund av att företagets verksamhet nyligen påböjats). Den specifika energiförbrukningen ligger icke heller för något av de 15 namngivna företagen högre än 40 kWh F. i den mån ifrågavarande företag visa höga medelpriser även vid en specifik energiuttagning av 65 kWh/F, komma de att nedan bli föremål för undersökning i samband med redogörelsen för landsbygdsföretag med högt jlimför elsepris. Jämförelsepriset m2, dvs. det beräknade genomsnittspriset vid en medelförbrukning av 65 kWh/F, är för hela länet 19 öre/kWh. Det högsta i länet förekommande jämförelsepriset (60 öre/kWh) gäller för Sävsjöby ELF. som endast har en enkel energitariff med detta pris. Det lägsta jämförelsepriset (11 öre/kWh) uppvisas av två företag, nämligen Arby-Hagby ELF och Loftadalens El.Af. Av de efter företagsformer indelade grupperna förete de speciella och de enskilda företagen i genomsnitt de högsta /no-värdena (24 resp. 22 öre/kWh). Det lägsta jämförelsepriset i medeltal per företag (18 öre/kWh), förekommer hos de ekonomiska föreningarna. Jämförelsepriset hos stadsföretagen är i genomsnitt 1 öre/kWh lägre än hos landsbygdsföretagen (19 resp. 20 öre/kWh). Topprisföretag För utrönande av alla tänkbara orsaker till förekommande höga jämförelsepris skulle ha erfordrats en mångfald uppgifter, som icke lämpligen kunnat infordras från företagen. På grundval av föreliggande material ha emellertid de företag, vars jämförelsepris m2 uppgå till 20 öre/kWh eller däröver, i det följande benämnda »topprisföretag», underkastats särskild granskning. Topprisföretagen i Kalmar län äro 33 stycken eller 4 3 % av samtliga distributörer. Sydkraft och dess dotterföretag Finsjö KrAB ha jämförelsepriser på 21 resp. 20 öre/kWh och ingå sålunda med sin omfattande distribution bland topprisföretagen i länet; det kan dock framhållas, att samma tariffer finnas tillgängliga inom båda företagens samtliga distributionsområden i olika län samt att jämförelsepriset för företagens hela detaljdistribution inom samtliga län understiger 20 öre/kWh. Av stadsföretagen äro 3 (Vimmerby,

29 Borgholm och Kalmar) topprisföretag med priser mellan 23 och 20 öre/kWh. Sammanlagt distribuera topprisföretagen energi till 30 052 förbrukare motsvarande 59 % av samtliga konsumenter i länet. För de topprisföretag, som enbart ha landsbygdsdistribution, är antalet förbrukare 18 141 eller 6 9 % av landbygdsföretagens samtliga förbrukare. I följande tabell 9 lämnas specificerade uppgifter beträffande de 18 företag, vilkas jämförelsepriser uppgå till minst 25 öre/kWh, samt vissa medelvärden beträffande dels dessa företag i högsta prisgruppen, dels de 30 toppprisföretagen med enbart landsbygdsdistribution, dels ock alla 33 topprisföretagen. För jämförelse ha vidare motsvarande medeltal angivits för såväl alla landsbygdsföretag som samtliga distributionsföretag i Linet. Av tabellen framgår, att av de 18 där upptagna företagen i högsta prisgruppen 8 äro enskilda, 4 industrier, 3 underhållsföreningar, 2 ekonomiska föreningar och 1 speciellt. Av samtliga 33 topprisföretag äro 9 enskilda. Tabell 9.

Jämförelsepris m.,

I .amis!) f g d s f ö r e t a g m e d h ö g a j ä m f ö r e l s e ] >riser. Detaljdistribution

R ä k r a f t a n s k a f f ii i n ?

höretagels namn

(öre' kW ti)

Företagsform

^

a 9: 3' 3

sr

•T"} P

SL 5

i -

5 Ursprunglig råkraftleverantör

s

» a

34 32

» » 30 » 28 » 27

" 26 25

" 60—25 60-20 60—20 60-10 60—10

ek. f. Sävsjöby ELF Toverums Bruk ind. H ö r e s t a d h u l t s Ålder- spec. domshem S a n d s l ä t t s Möbel- & ind. Industri AB Skillingerums L y s - en sk. bolag Boda ELF u n d . f. ensk. Aboda Kvarn Kranklösa Elverk »a Vinketomta Säteri AB Emsfors Bruk ind. ek. f. Vissefjärda ELAf Eksebo Krst ensk. 0 Alåkra Lysbolag Lindas Gjuteri & Formfabriks AB Vennebjörke ELF

E E

—

— 1 —

—

—

1 Smålands KrAB

» —

— E E

— E — E —

— 0 1

—

—

Sydkraft Smålands KrAB

—

— —

5 2; o

— — —

25-c

0 Sydkraft

—

—

— 1

— — Smålands KrAB

—

7-4

13 16 4

001 1 0 1 , 700 102

0 0 1 , 700

7 91 7 6 385 510 23 34

ind.

E

0 Sydkraft

und.f.

—

1 Smålands KrAB

—

—

9 E

— 1

—

— —

— —

17-o

20 14 54"

89 80 1380 172 1280

86 7-6 3-4 6-i 3-5

77 605 911 373 657

Kulltorps Egendom ensk. Grägarps ELF u n d . f. Värnanäs Egendom ensk.

— E

0 O v a n n ä m n d a företa, 30 t o p p r i s f ö r e t a g (la n d s b y i •dsföre ä t a g ) . S a m t l i g a 33 t o p p r i s f ö r e t a g Samtliga landsbygdsföreta< » företag i länet

167 Smålands KrAB Sydkraft medeltal

» » „

Tarifftyper

— — Smålands KrAB

E

_> e r >—

*" 3» -5 &

60 36 35

g o

102 101 101, 5 0 1 102 101, 108 501 501 102, 2 0 1 . 601 101 102, 201, 601 101 102, 601 101

30 7 underhållsföreningar, 6 industrier, 4 aktiebolag, 4 ekonomiska föreningar, 2 kommunala och 1 speciellt förelag. De enskilda företagen äro visserligen de till antalet flesta, men om varje typgrupp undersökes för sig finnas de procentuellt flesta topprisföretagen bland industrierna. Därefter följa de enskilda företagen och aktiebolagen. En undersökning av topprisföretagens råkraftanskaffning visar, all 15 företag (45 °/o) ha egen kraftkälla och sålunda äro helt eller delvis självförsörjande, medan 18 företag (55%) äro totalinköpande. Denna fördelning skiljer sig icke avsevärt från den som gäller för samtliga företag i länet (resp. 49 och 51 °/o). Inom den högsta prisgruppen, dvs. av de i tabellen namngivna företagen, ha 10 st. eller 56 °/o egen kraftkälla och av dem äro 7 st. (39%) helt självförsörjande. Av samtliga förelag äro 30 °/o helt självförsörjande. De b topprisföretag, som endast äro delvis självförsörjande, inköpa alla sin råkraft från Sydkraft eller Finsjö KrAB direkt. Av de 18 totalinköpande topprisföretagen erhålla 7. alla i högsta prisgruppen, kraft från Vimmerby Stads Elverk, som i sin tur köper råkraft Iran Smålands KrAB. Detta bolag levererar därjämte kraft till 1 topprisföretag direkt och till ytterligare 1 över ett mellanled. Finsjö KrAB levererar råkraft till 5 topprisföretag direkt och Sydkraft till 3 direkt och till 1 över ett mellanled. Som av ovanstående framgår förekommer kedjehandel med råkraft i 9 fall beträffande topprisföretagen. I 8 av dessa fall är kedjehandeln att betrakta som skenbar. Det återfående har kommenterats ovan under rubriken »Övrig kedjehandel» (nr 5). De topprisföretag, som ha enbart landbygdsdistribution, inköpa i regel små energibelopp till ofta relativt höga inköpspriser. Medeltalen per företag äro 80 000 kWh inköpt råkraft och 7,6 öre/kWh mot 172 000 k W h och 6,1 öre/kWh beträffande samtliga landsbygdsföretag. Att märka är emellertid, att dessa medeltal hänföra sig endast till det starkt begränsade antal företag, beträffande vilka uppgifter om råkraftinköp föreligga. Skillnaden mellan inköpspris (m0) och försäljningspris (m1) är störst hos följande företag: Vissefjärda El.Af (m0 = 7,4 och m, = 3 0 öre/kWh), HjortedTuna KrAB (m0 = 3,0 och mx = 22 öre/kWh) samt Bösebo El.Enf (m0 = 10,2 och mt = 28 öre/kWh). På varje landsbygdsföretag i länet belöpa i genomsnitt 373 förbrukare. Topprisföretagen på landsbygden uppvisa i medeltal ett högre antal, nämligen 605 konsumenter per företag, beroende på att Sydkraft och Finsjö KrAB med tillhopa 14 734 förbrukare ingå bland dessa företag. Frånräknas dessa båda företag, vilka med ett jämförelsepris av 21 resp. 20 öre/kWh ligga nära den undre gränsen för topprisföretagen, erhålles för samtliga återstående topprisföretag i genomsnitt 122 förbrukare per företag. För de 18 företagen i den högsta prisgruppen är medeltalet lågt (77 förbrukare per företag). Av särskilt intresse vid undersökningen av företag med höga jämförelsepris äro de av dessa företag tillämpade tarifftyperna. De 30 topprisföretagen

31 med enbart landsbygdsdistribution redovisa tillsammans 83 tariffer, därav 28 enkla energitariffer, 27 grundavgiftstariffer, 14 enkla blocktariffer, 11 tidgränstariffer, 2 ackordstariffer och 1 stegrabattariff. De i tabell 9 upptagna 18 topprisföretagen i högsta prisgruppen tillämpa sammanlagt 36 tariffer, därav 12 enkla energitariffer (typnummer 001 eller 101), fördelade på nio förelag, som antingen tillämpa enbart dylika tariffer eller därjämte ha ackords- (700), stegrabatt- (108) eller grundavgiftstariffer (501). Sex av ifrågavarande förelä- tillämpa tariffer av typen enkel blocktariff (102) antingen enbart eller jämte grundavgiftstariff (201, 601) och de tre återstående ha enbart grundavgiftstariff (501 eller 601). Topprisföretagen använda sålunda olika tarifftyper i ungefär samma proportioner som företagen i allmänhet. Progressiva tariffer förekomma dock i mindre utsträckning hos topprisföretagen i högsta prisgruppen än bland övriga företag i länet. Eftersom Sydkraft och Finsjö KrAB med deras över hela länet utsträckta distribution ingå bland topprisföretagen, komma så gott som samtliga kommuner, utom ett fätal längst i norr och ett par längst i söder, att falla inom topprisområdet. De flesta företagen med jämförelsepris på 25 öre/kWh och däröver äro emellertid belägna i länets västra del — skogsbygderna — och förekomma särskilt rikligt i trakten av Vimmerby. De här undersökta topprisföretagen, dvs. de som vid en förutsatt specifik energiuttagning inom respektive distributionsområden av 65 kWh/F skulle uppnå medelpriser på minst 20 öre/kWh, uppvisa i verkligheten på några få undantag när en lägre specifik energiförbrukning än den förutsatta och till följd därav ett verkligt medelpris mu som är lika med eller högre än jämförelsepriset nu. Att mx i undantagsfall är lägre än m2 innebär, att en hög elektrifieringsnivå är uppnådd inom området, trots att företagets tariffer resultera i ett relativt högt pris. Den verkställda granskningen av de 33 topprisföretagen utvisar att grupperna av industrier, enskilda företag och aktiebolag i förhållande till antalet företag inom varje grupp innehålla de flesta topprisföretagen, att tre av länets sex stadsföretag äro topprisföretag, att relativt många av företagen med jämförelsepris på minst 25 öre/kWh erhålla kraft från egen kraftstation, att de topprisföretag, som ha enbart landsbygdsdistribution, i regel inköpa relativt små energimängder och att dessa företag följaktligen få betala något högre pris för råkraft än landsbygdsföretagen i allmänhet, att kedjehandel med råkraft förekommer bland topprisföretagen i något större utsträckning än bland samtliga landbygdsföretag i länet, att genomsnittliga antalet förbrukare hos topprisföretagen med enbart landsbygdsdistribution, däribland Sydkraft och Finsjö KrAB, är högre eller 162 % av motsvarande medelvärde för samtliga landsbygdsföretag, men att, om man bortser från de båda nämnda dominerande företagen, antalet förbrukare per topprisföretag är blott 72 °/o av medelvärdet för landsbygdsföretagen (Sydkraft och Finsjö KrAB undantagna),

32 att topprisföretagen i stort sett tillämpa tariffer av olika typer i ungefär samma proportioner som företagen i allmänhet, dock att de mera primitiva tarifftyperna oftare förekomma hos företagen med jämförelsepriser på minst 25 öre/kWh, samt att — om man bortser från Sydkraft och Finsjö KrAB, vilkas distribution berör så gott som hela länet — topprisföretagen huvudsakligen äro belägna i länets västra delar, skogsbygderna, och förekomma särskilt rikligt i trakten av Vimmerby. Beträffande 18 av länets distributionsföretag saknas som ovan nämnts uppgifter för beräkning av medelpris, och det har sålunda ej kunnat fastställas huruvida de äro att betrakta som topprisföretag. Av ifrågavarande distributionsföretag drivas 10 av enskild person, 6 äro industrier och 2 ekonomiska föreningar. Ej mindre än 16 av dessa förelag med ackordstariffer ha egen kraftstation och av dem inköpa endast 4 tillskottskraft från annat håll, medan alltså återstående 12 äro helt självförsörjande. De två totalinköpande företagen erhålla råkraft från Finsjö KrAB, det ena direkt och det andra från en återförsäljare av råkraft. Företagen ligga spridda över hela länet och deras distributionsområden äro i regel små. Det genomsnittliga antalet förbrukare hos företagen med ackordstariffer är 62, dvs. 17 °/o av motsvarande medelvärde för samtliga landsbygdsföretag. De tillämpade ackordstarifferna innehålla mycket skiftande prisbestämmelser. Årsavgifterna utgå i allmänhet per lampa eller ljuspunkt eller per watt lampeffekt. Av ifrågavarande 18 företag tillämpa 10 årsavgifter per lampa eller ljuspunkt, vilka hos olika företag variera mellan 1 och 8 kr. Arsavgifter beräknade per watt lampeffekt tillämpas hos 4 företag, vilkas priser hålla sig mellan 12 och 33 öre/watt. 1 enstaka fall förekommer, alt årsavgiften beräknas per rum (6 kr.) eller per hushåll (20 kr.). Hos ett par av företagen förekomma särskilda bestämmelser om frikraft till anställda. Sammanfattningsvis kan om ifrågavarande 18 förelag, som ej ingå i medelprisundersökningen, sägas, att flertalet utgöras av små, i råkrafthänseende självförsörjande företag i privat ägo, som förse ett fåtal konsumenter med energi enbart för belysning.

Engångsavgifter 1 föreliggande redogörelse har vid beräkningen av priserna på elkraft inom de olika distributionsområdena tagits hänsyn endast till de avgifter, som förbrukarna få betala enligt företagens gällande tariffer, och eventuellt utgående årliga underhållsavgifter. I och med att elektrifieringen blivit genomförd inom ett område och engångsavgifterna slutbetalts, bli också förbrukarnas avgifter enligt tarifferna de enda aktuella. I samband med tillkomsten av ett nytt distributionsföretag eller eljest vid

33 anslutning av en nytillkommen förbrukare utkräves emellertid vanligen en engångsavgift, antingen i form av en inträdesavgift för medlemskap i en distributionsförening eller i form av en särskild anslutningsavgift. Engångsavgiftens innebörd och betydelse har utförligt behandlats i den inledande översikten, kap VIII, vari även framhållits de omständigheter, som omöjliggjort ett eljest önskvärt hänsynstagande till dessa avgifter vid bedömande av gällande priser på elektrisk kraft. Enär företagens uppgifter angående engångsavgifterna i många fall äro ofullständiga och osäkra, kan någon tillförlitlig redogörelse för desamma icke lämnas. Av de 77 distributionföretagen i Kalmar län ha 6 st. icke kunnat lämna några uppgifter om engångsavgifterna, 9 företag ha meddelat, att nyanslutning ej vore aktuell och 29 företag ha uppgivit, att några engångsavgifter ej förekomma. Uppgifterna om förekommande engångsavgifter föreligga sålunda endast för 33 företag. För 5 av dessa gäller, att en nytillträdande abonnent själv får bestrida alla nödiga anläggningskostnader i form av en anslutnings- eller inträdesavgift. I ett fall bekostar abonnenten endast en del av anläggningen, medan företaget svarar för resten. Hos ett par företag bestämmes engångsavgiften från fall till fall. Sydkraft och Finsjö KrAB har indelat sitt distributionsområde i olika anslutningsavgiftsområden. Inom varje sådant område utgår engångsavgift med enhetligt belopp per tariffenhet, varvid beloppet fastställts med hänsyn till bebyggelsetäthet och nätens räntabilitet. I vissa köpingar och större samhällen utgår ingen engångsavgift. I övrigt är anslutningsavgiften per tariffenhet i regel för stationssamhällen med någorlunda tät bebyggelse 10 kr. och för normal landsbygd 20, 30 eller 40 kr. beroende på bebyggelsetätheten. Anslutningsavgifterna 50, 60 och 70 kr. per tariffenhet förekomma mera undantagsvis. Den högsta anslutningsavgiften, 80 kr. per tariffenhet, tilllämpas slutligen vid nyelektrifiering av glesbygd, även om anläggningskostnaden överstiger 180 kr. per CB-enhet, i den mån elektrifiering medgives. Ofta förekommer, att avgiftens storlek göres beroende t. ex. av antalet ljuspunkter eller antalet hästkrafter hos de motorer, som installeras. Avgiftsberäkningen är mycket olika hos olika företag. Normalt uttages en avgift av 2— 35 kr. per ljuspunkt och 8—120 kr. per hk. Genomsnittsvärdena hos de företag i Kalmar län, som använda dessa enheter, kunna anses utgöra omkring 25 kr. per ljuspunkt och 80 kr. per hk. I enstaka fall utgår engångsavgift i förhållande till antalet rum eller antalet hektar odlad jord inom den fastighet, som elektrifieras. Fast engångsavgift, som är oberoende av anläggningskostnaden eller förbrukarens storlek, tillämpas ej av något företag i länet. De kommunala företagen uttaga i regel ej några engångsavgifter av nytillträdande konsumenter inom det egentliga distributionsområdet. Flera av stadsföretagen med landsbygdsdistribution tillämpa emellertid anslutningsavgifter för abonnenterna på landsbygden. 3 — 1401 47

34 Engångsavgifternas belopp äro som av ovanstående översikt framgår mycket varierande hos olika företag. Detta gäller även förekommande enhetsberäkning. Det har därför ej varit möjligt att i detta sammanhang lämna en mera specificerad redogörelse för engångsavgifternas storlek hos de olika företagen i länet. Vissa företag med höga kraftpriser förete å andra sidan låga engångsavgifter, vilket sålunda synes innebära, att dessa företag uttaga anläggningskostnaden helt eller delvis i form av energiavgifter. Enär någon medelvärdesberäkning av engångsavgifterna ej är möjlig att genomföra på grund av det skiftande beräkningssättet för dessa avgifter, kan någon direkt jämförelse mellan engångsavgifterna hos de företag, som uppvisa höga jämförelsepriser, (topprisföretagen) och övriga företag i länet ej ske. Vid en närmare granskning av engångsavgifterna hos topprisföretagen kan emellertid icke spåras någon tendens, som ger vid handen att dessa företag skulle i större utsträckning än landsbygdsföretagen i allmänhet ha låga engångsavgifter. Topprisföretagen ge i detta avseende samma oenhetliga intryck som landsbygdsföretagen i allmänhet.

35 E L K R A F T U T R E D N I N G E N S R E D O G Ö R E L S E NR 2:9

GOTLANDS LÄN

Detalj distributörerna I Gotlands län finnas endast 2 företag, som försälja elektrisk kraft för direkt detaljkonsumtion, dvs. allmänhetens förbrukning för s. k. borgerliga behov, innefattande belysning samt kraft för hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri. Ifrågavarande företag utgöras av ett aktiebolag och ett kommunalt företag, nämligen AB Gotlands Krv och Visby Stads Elverk. AB Gotlands Krv är dotterbolag till AB Skandinaviska Elektricitetsverk. Inom Ljugarns samhälle ombesörjdes tidigare distribution av elektrisk energi för belysning av Ljugarns Belysningsförening. Kraft erhölls från en 32 hk dieselmotor, sedermera utbytt mot en gengasdriven bilmotor. År 1943 erhölls anslutning till AB Gotlands Krv, som övertog distributionsverksamheten. I bilaga 2 återfinnes en sammanställning av vissa uppgifter angående de båda i Gotlands län verksamma detaljdistributörerna.

Distributionsföretagens

kraftanskaffning

Gotland är ej anslutet till fastlandets stamlinjenät och vattenkraft saknas där helt. All elektrisk energi för länets behov produceras av AB Gotlands Krv i dess ångkraftverk i Slite. Enär distributörernas kostnader för produktion i egen kraftstation icke omfattas av elkraftutredningens undersökning föreligga uppgifter om råkraftkostnader endast beträffande Visby Stads Elverk. Detta företag inköper råkraft från AB Gotlands Krv, men har dessutom ett eget dieselkraftverk för reserv- och toppkraftalstring. Elverkets inköp av råkraft, omkring 4,5 milj. k W h (kilowattimmar), sker enligt en effekttariff av utnyttjningstyp. Den däri ingående energiavgiftens storlek är beroende av kolpriset. (För olika förekommande tariffers typer, sammansättning och benämning har närmare redogjorts i den inledande översikten, kap. III.) Med ledning av uppgifter från Visby Stads Elverk angående inköpt råkraft och för denna erlagd avgift under år 1943 har medelpriset för den av elverket inköpta råkraften, betecknat m0, befunnits utgöra 7,7 öre/kWh. Detta

36 är ungefär dubbelt mot priset för lika stor leverans enligt vattenfallsstyrelsens industritaxa. Det högre råkraftpriset sammanhänger med att all kraft produceras i värmekraftverk.

Distributionsföretagens kraftavsättning Enligt till elkraftutredningen inkomna uppgifter, som avse förhållandena år 1943, förekommer elkraftdistribution för borgerliga behov inom 59 av Gotlands läns 92 kommuner. AB Gotlands Krv ombesörjer distributionen i 57 och Visby Stads Elverk inom 2 kommuner, nämligen Visby stad och Västerhejde landskommun. Av bilaga 2, kolumnerna 5 och 6 framgår, att de båda företagens distribution med hänsyn till antal förbrukare och försåld energimängd ha ungefär samma omfattning. De uppgivna värdena innefatta icke företagens leveranser av elkraft till industrier och liknande storförbrukare, som vanligen avse högspänd kraft enligt särskilda tariffer. Det i bilagan angivna antalet förbrukare, 4 090 för AB Gotlands Krv och 4 775 för Visby Stads Elverk, motsvarar antalet hushåll i vidträckt mening, sålunda inberäknat hantverkslokaler, butiker, samlingslokaler o. d. Sammanlagda antalet förbrukare i länet, 8 865, kan redan på grund härav ej direkt jämföras med den officiella statistikens uppgifter om antalet förefintliga personhushåll i Gotlands län (14 146 st. enligt folkräkningen den 31 december 1930). Av den totala energiavsättningen för borgerliga behov svarar AB Gotlands Krv för 47 °/o och Visby Stads Elverk för 53 %>. De här angivna siffrorna avse som nämnts år 1943. På senare tid har emellertid elektrifieringen av den gotländska landsbygden gått raskt framåt och antalet förbrukare liksom energiavsättningen för borgerliga behov hos AB Gotlands Krv har numera nära nog fördubblats i jämförelse med motsvarande siffror för år 19431. I den inledande översikten, kap. Ill, har en beskrivning lämnats över förekomande typer av tariffer, dessas benämning, klassificering och beteckning med typnummer, vilket ger upplysning om av vilka beståndsdelar (fast avgift, effektavgift och energiavgift) vederbörande tariff är uppbyggd. 1 bilaga 2, kolumn 10, angives för vartdera av ifrågavarande båda distributionsföretag dess tariffuppsättning genom uppräkning av typnumren på de tariffer, företaget tillämpar. Flera tariffer, som tillhöra samma typ men äro avsedda för olika ändamål (belysning, motordrift, matlagning etc.) eller olika användningsområden (bostäder, butiker, samlingslokaler etc), inrymmas ofta under gemensamt typnummer. Betydelsen av de olika typnumren » Enligt senast tillgängliga uppgift är antalet förbrukare 7 250 for AB Gotlands Krv och 5 600 för Visby Stads Elverk. Den försålda energien enligt bilaga 2 har frän 1943 t 11 1946 ökats från 2,148 till 4,505 milj. kWh för AB Gotlands Krv och från 2,436 till 6,966 milj. k W h för Visby Stads Elverk.

37 kan enklast utläsas med hjälp av den förklaring till tariffernas sifferbeteckning, som intagits såsom bilaga 3 till den inledande översikten. AB Gotlands Krv har 8 tariffer, varav 4 enkla energitariffer avsedda huvudsakligen för belysning eller motorer, och 4 grundavgiftstariffer, två avsedda för värme och två för vilket ändamål som helst. Visby Stads Elverk har en uppsättning på 6 tariffer, nämligen 1 enkel energitariff och 1 tidgränstariff för motorer, 1 tidgränstariff för värmeändamål samt 1 stegrabatttariff, 1 effektgränstariff och 1 grundavgiftstariff, alla avsedda för vilket ändamål om helst. Av all detaljdistribuerad energi i länet uttages 57 °/o enligt någon grundavgiftstariff, 20°/o enligt stegrabattariff, 1 7 % enligt enkel energitariff, 6 °/o enligt tidgränstariff och mindre än 0,5 °/o enligt effektgränstariff. Ehuru antalet enkla energitariffer är lika med antalet grundavgiftstariffer i länet är sålunda uttagningen enligt de senare betydligt större. Den specifika energiförbrukningen inom de båda distributionsområdena i Gotlands län angives i bilaga 2, kolumn 7. I fråga om innebörden av detta uttryck för elektrifieringsnivån inom de olika områdena hänvisas till redogörelsen för Kalmar län (sid. 21). Den specifika energiförbrukningen är för hela länet i genomsnitt 60 kWh/F. Elektrifieringsnivån ligger betydligt högre (90 kWh/F) inom Visby stadselverks distributionsområde än på den landsbygd, som förses med elkraft från AB Gotlands Krv (44 kWh/F). Medelvärdet för den gotländska landsbygdens elektrifieringsnivå är sålunda lägre än det av elkraftutredningen antagna medelvärdet för hela landets landsbvgd, 65 kWh/F. För att möjliggöra ett bedömande av priset på detaljdistribuerad elkraft inom landets olika delar har för varje företag uträknats dess medelpriser dels under verkligen rådande förhållanden (flit), dels under förutsättning av en elektrifieringsnivå inom distributionsområdet av 65 kWh/F (nu). I fråga om den närmare innebörden av dessa medelpriser och principerna för deras beräknande hänvisas till redogörelsen för Kalmar län (sid. 24) och den inledande översikten, kap. VII. Det verkliga medelpriset (ma) är för Visby Stads Elverk 30 öre/kWh och för AB Gotlands Krv 25 öre/kWh. Trots den högre specifika energiförbrukningen inom stadsföretagets område är medelpriset mx där högre. Vid en elektrifieringsnivå av 65 k W h / F inom båda områdena beräknas medelpriserna (m2) bliva för Visby Stads Elverk 35 öre/kWh och för AB Gotlands Krv 22 öre/kWh. Såsom i den inledande översikten (sid. 51) berörts, kunna höga priser hos kommunala företag ha sin grund i att de kommunala myndigheterna bestämma prisnivån med hänsynstagande till andra faktorer än självkostnaderna. Vid undersökningen av prisförhållandena inom detaljdistributionen i landet har särskild uppmärksamhet ägnats sådana företag, vilkas jämförelsepris uppgå till minst 20 öre/kWh. Dessa företag ha karakteriserats såsom * topprisföretag». Av det föregående framgår, att de gotländska företagen

38 båda äro att anse som topprisföretag. Anledningen till de relativt höga priserna sammanhänger här i första hand med att Gotland saknar tillgång till vattenkraft och att elkraftförsörjningen sålunda måste baseras på värmekraft. Vid beräkningen av medelpriserna n?! och m2 har hänsyn endast tagits till de avgifter, som förbrukarna få betala enligt gällande tariffer. Däremot ha icke medräknats eventuellt utgående engångsavgifter. (Se härom redogörelsen för Kalmar län sid. 32 och inledande översikten kap. VIII.) Hos Visby Stads Elverk förekomma inga anslutningsavgifter. AB Gotlands Krv tillämpar olika regler för abonnenter inom Slite samhälle, som få betala kraftverkets självkostnad för servisen, och för abonnenter på landsbygden i övrigt, där anslutningsavgiften baseras på räntabilitetskalkyl för det aktuella elektrifieringsområdet. Härvid räknas med den anslutning, som enligt verkställd tariffenhetsberäkning kan väntas vid en mera fullständig elektrifiering. AB Gotlands Krv upplyser, att anslutningsavgifterna alltsedan starten utgjort i genomsnitt 38 °/o av anläggningkostnaderna för ortsnätet.

39 ELKRAFTUTREDNINGENS REDOGÖRELSE NR 2: 10

B L E K I N G E LÄN

Detalj distributörerna I Blekinge län finnas sammanlagt 27 detaljdistributörer. Förteckning över samtliga distributörers namn och adress finnes i bilaga 3, som även innehåller vissa uppgifter om distributionsföretagens inköp och försäljning av energi m. m. I förteckningen äro i bokstavsordning medtagna alla företag, som ha sina administrationsorter i Blekinge län, och uppgifterna avse företagens hela verksamhet, även om denna delvis skulle sträcka sig utanför länet. Sydsvenska KrAB (Sydkraft), som har distributionsverksamhet inom flera län, har medtagits, ehuru administrationsorten är belägen utanför länet. I bilaga 3 redovisas dock blott den del av Sydkrafts verksamhet, som avser distributionen i Blekinge län. Förteckningen upptar endast företag, som försälja elektrisk kraft för direkt detaljkonsumtion, dvs. allmänhetens förbrukning för s. k. borgerliga behov, innefattande belysning samt kraft för hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri. Uteslutna äro sålunda bl. a. dels företag, som endast leverera råkraft, dvs. vanligen högspänd kraft till en eller flera distributörer, dels företag, som endast leverera industriell kraft. Vidare ha uteslutits sådana detaljdistributörer, som tillgodose lägre antal än tre förbrukare eller som endast tillhandahålla frikraft till anställda. Av de 27 företagen i länet, som idka detaljdistribution av elektrisk kraft, äro 4 kommunala, 3 aktiebolag, 4 ekonomiska föreningar, 9 underhållsföreningar, 4 industrier och 3 enskilda personer. Något statligt distributionsföretag förekommer ej i Blekinge län. För de olika företagsformerna har närmare redogjorts i den inledande översikten, kap. V. Länets fyra städer ha alla kommunala elverk. Några kommunala distributionsföretag förekomma ej bland de 23 landsbygdsföretagen.

40 Distributionsföretagens

kraftanskaffning

Självförsörjande o c h råkraftinköpande företag Av detaljdistributörerna i Blekinge län äro 3 helt självförsörjande, vilket innebär, att vederbörande företag erhåller all energi från egen kraftkälla. Hit räknas i första hand Sydkraft, oavsett att detta storkraftföretag erhåller krafttillskott från stamlinjenätet. De återstående självförsörjande företagen utgöras av två industrier (Ebbamåla Gjuteri och Mek. Verkstad samt Karlshamns Yllefabriks AB). Flertalet eller 17 distributionsföretag producera icke själva någon kraft utan inköpa hela sitt behov från någon råkraftleverantör. Jämte dessa »totalinköpande» distributionsföretag förekomma sådana, som dels själva producera kraft vid egen kraftstation, dels inköpa kraft i större eller mindre omfattning, »delinköpande» företag. I Blekinge lån förekomma 7 sådana företag.

Råkraftleverantörer Som råkraftleverantörer kunna uppträda icke blott kommunala företag, aktiebolag och industrier, utan även ekonomiska föreningar och enskilda personer. Råkraftleverantörerna företräda med andra ord samma typer av företag som distributörerna. Sydkraft är den ojämförligt största råkraftleverantören i Blekinge län. Sydkraft med dotterföretag har i södra Sverige 26 vattenkraft- och 2 värmekraftverk. Av dessa äro 6 vattenkraftverk och 1 värmekraftverk belägna i Blekinge län. Av de råkraftinköpande företagen erhålla endast 3 kraft från annan leverantör än Sydkraft, nämligen ett från Gottfrid Hanssons Krst, ett från Strömma Bomullsspinneri AB och ett från Olofströms KrAB. De två sistnämnda leverantörerna erhålla i sin tur delvis kraft från Sydkraft. I bilaga 3, kolumn 2, är för varje distributionsföretag angivet, varifrån företaget hämtar sin råkraft. Av länets 4 råkraftleverantörer äro 2 tillika detaljdistributörer inom länet och återfinnas såsom sådana i kolumn 1. För de båda leverantörer, som ej bedriva detaljdistribution i länet, är i bilagan särskilt anmärkt, huru de anskaffa sin råkraft. Ur bilagan kan man sålunda härleda ett företags råkraftinköp till den ursprunglige råkraftleverantören.

41 U n d e r s ö k n i n g s m a t e r i a l e t s omfattning I den mån ett distributionsföretag erhåller sin råkraft från egen kraftkälla ha några undersökningar om företagets råkraftkostnader ej skett. Den följande framställningen avser endast sådana företag, som helt eller delvis inköpa sin råkraft. Utom de självförsörjande distributionsföretagen äro vidare s. k. underhållsföreningar och industrier undantagna. Underhållsföreningarna inköpa icke själva någon energi och de industribetonade detaljdistributörerna använda i regel den ojämförligt största delen av inköpt råkraft i den egna rörelsen. Utanför undersökningen av råkraftpriserna ha sålunda lämnats länets 9 underhållsföreningar, 3 självförsörjande distributionsföretag (Sydkraft och två industrier) samt 2 icke självförsörjande industrier. Antalet företag, vilkas råkraftinköp undersökts, utgör följaktligen 13. I bilaga 3, kolumn 3, angives för ifrågavarande företag deras totala inköp av råkraft, uttryckt i tusental kWh (kilowattimmar). I den angivna energimängden ingår all av distributionsföretaget inköpt energi, oavsett om densamma distribueras till allmänhetens förbrukning eller delvis jämväl till industrier eller till någon återförsäljare.

Råkrafttariffer Distributionsföretagen inköpa vanligen kraft med en spänning av 3 000— 20 000 volt vid lämplig transformatorstation på leverantörens högspänningsnät. De tariffer, som tillämpas vid engrosförsäljning av elektrisk kraft, kunna i princip vara uppbyggda på samma sätt som de i detaljdistributionen förekommande. Vid försäljning av högspänd kraft förekommer emellertid som regel, att effektavgift ingår i tariffen, vilket är mindre vanligt beträffande detaljtariffer. För de olika tariffernas typer, sammansättning och benämning har närmare redogjorts i den inledande översikten, kap. III. Varje distributionsföretag inköper i regel all sin råkraft enligt en enda tariff. Stadselverken i Karlskrona och Ronneby inköpa emellertid en del av sin råkraft enligt särkilda tillsatstariffer, avseende viss kraft, som levereras enligt särskilt tilläggskontrakt eller eljest för speciellt ändamål. De olika typer av huvudtariffer, enligt vilka distributionsföretagen inköpa råkraft, angivas i följande uppställning, vari jämväl upptages antalet inköpande företag samt (inom parentes) den procentuella andel av all ifrågavarande råkraft, som inköpes enligt respektive tariffer: Enkel energitariff 5 företag ( 2 °/o) Enkel blocktariff 1 » (61 °/o) Tidgränstariff 1 » ( 8 °/o) Effekttariff 3 » ( 2 °/o) Effekttariff av utnyttjningstyp . . . . 1 » ( 6 °/o) Effekttariff med tidgräns 2 » (21 °/o)

42 Efter år 1943 ha i en del fall nya råkrafttariffer införts, till vilka hänsyn ej tagits i föreliggande framställning.

Medelpris för råkraft Med ledning av distributörernas uppgifter angående inköpt råkraft och för denna enligt vederbörlig tariff erlagd avgift under år 1943 har medelpriset vid inköp av råkraft, betecknat m0, uträknats för de olika distributionsföretagen. Därvid har hänsyn tagits till förekommande kristillägg på avgifterna i form av index- och kolklausuler. Av de 13 företag, vartill undersökningen av råkraftpriserna hänför sig, ha 6 egen kraftstation och täcka endast delvis sitt behov av kraft genom inköp från annat håll. Storleksförhållandet mellan den inköpta kraften och den kraft, som produceras i den egna kraftstationen, kan variera mellan mycket vida gränser. Den egna kraftkällan kan vara så otillräcklig, att inköpet av kompletterande stödkraft avser mycket större kraftbelopp än den egna produktionen. Vare sig inköpet gäller stödkraft eller endast reservkraft för täckande av ett mer eller mindre tillfälligt behov vid vattenbrist, kan det egna kraftverkets resurser ha en betydande inverkan på priset för inköpt kraft. Om nämligen det köpande företaget har möjlighet att vid det egna kraftverket magasinera vatten, kan dess inköp inskränkas till sådana tider, då leverantören har god tillgång på kraft till jämförelsevis lågt pris. Saknar däremot det delinköpande företagets kraftverk regleringsmöjligheter, kan det förutsättas, att inköpet måste ske under de tider, då efterfrågan på elkraft normalt är störst och att därför inköpspriset blir jämförelsevis högt. Eftersom sålunda de delinköpande företagens medelpriser ej äro helt jämförbara vare sig sinsemellan eller med de totalinköpande företagens även för de fall, då de inköpta energimängderna äro av samma storleksordning, har undersökningen av medelpriset m0 gjorts i första hand beträffande sådana företag, som enbart distribuera inköpt kraft. Dessa totalinköpande företag äro i Blekinge län 7 st. I tabell 1 äro de totalinköpande distributionsföretagen indelade i grupper efter företagsform med angivande av största och minsta totalt inköpta energimängd samt högsta och lägsta förekommnde medelpris inom varje grupp ävensom genomsnittligt inköpt energimängd och medelpris för de olika grupperna. I diagram 1 finnes medelpriset m 0 för de totalinköpande företagen grafiskt återgivet. Diagrammet är uppritat efter fallande medelpris med företagens inköpta energi avsatt efter den horisontella axeln. Varje företag representeras sålunda av en stapel (rektangel) med basen motsvarande den inköpta energimängden och höjden motsvarande medelpriset. Höjdlinjerna äro i detta och följande diagram utritade endast för vissa större, namngivna företag. Stadsföretagens staplar äro streckade. Av diagrammet framgår, att stadsföre-

43 T a b e l l 1.

Medelpris (mo) vid i n k ö p av råkraft för totalinköpande

Detaljdistributörernas företagsform

Antal företag

Inköpt energi per företag (1000 kWh) max.

min.

Företag

Medelpris w 0 (öre/kWh)

medel

max.

min.

medel

Kommun Aktiebolag Ekonomisk förening Enskild person Speciell

4 16 410 1697 5 939

4-5

3-o

3-3

20-o

7-8

7-9

Stadsföretag Landsbvgdsföretag. . .

4 16 410 1697 5 939 4-5 3 290 3 189 20-0 7 16 410 3 3 474 20o

3-0 7-8

38 7-9

3o

34 Länet

•290

tagen ligga samlade mot höger, dvs. ha låga medelpriser, ävensom att de av städerna inköpta energimängderna äro stora. Den föregående undersökningen av medelpriset m0 hänför sig till distributörernas inköp. I tabell 2 har samma undersökningsmaterial sammanställts i syfte att erhålla en bild av det medelpris, som råkraftleverantörerna betinga sig vid försäljning av råkraft. För varje leverantör är angivet antalet totalinköpande distributionsföretag, som äro kunder hos leverantören, den energimängd, som försäljes till största och minsta kunden och i genomsnitt till varje kund, samt högsta och lägsta tillämpade medelpris ävensom leverantörens genomsnittliga medelpris för all till distributionsföretagen försåld energi.

öre/kWh-

Diagram

i.

Medelpris (m0) för råkraft, avseende totalinköpande (Stadsföretagens staplar äro streckade.)

företag.

44 Tabell 2.

M e d e l p r i s ( m 0 ) v i d f ö r s ä l j n i n g av r å k r a f t t i l l t o t a l i n k ö p a n d e Antal inköpande företag

Råkraftleverantörer

städer

Sydkraft

\

Olofströms K r A B Gottfrid H a n s s o n s K r s t Länet

landsbygd

Försåld energi per inköpande företag (1000 kWh) min.

max.

företag

Medelpris niQ per inköpande företag (Öre/kWh) medel

medel

16 410 1967 7 334 282 273 290 1753 1753 1 7 5 3 3 3 3 3 3 474 16 410

3-o

3-7 7-8 4-5 20-0

7-8 4-5 20-0

&2 7-8 4-5 20-0

20o

3o

34 Den ojämförligt största delen eller omkring 93 °/o av all råkraft, som försäljes till totalinköpande distributörer, levereras direkt från Sydkraft. Olofströms KrAB:s råkraftleverans sker till Sölvesborgs Stads Elverk. Det relativt höga priset för råkraft från Gottfrid Hanssons Krst betingas delvis av att uppmätning av den försålda energien sker vid förbrukningsspänning, vilket innebär att köparen ej behöver svara för transformatorförlusterna. I diagram 2, uppritat på samma sätt som diagram 1, ha de företag, som erhålla sin råkraft från Sydkraft utmärkts med vita och övriga företag med streckade ytor. Diagrammet visar, att den ojämförligt största delen av råkraften levereras av Sydkraft direkt. En undersökning angående råkraftpriserna beträffande de 6 delinköpande företagen, som alla äro landsbygdsföretag (2 aktiebolag, 1 ekonomisk för0

20,o /kWh 1 t.

10-

,5

.

CO

&j

o o

JO

>

5-

V/, 0

Diagram

^ u> a o o

ro

^u > u *

o

c

•o

m a c

c

.-t u

<o

o

>

a01

.o OJ

u

a o (K

ffl

2. köpa

AC

Medelpris (m0) för råkraft, råkraft direkt från Sydkraft,

fi C0

25 milj.kWh

15 avseende totalinköpande ha vita, övriga företag

företag. streckade

(Företag, ytor.)

som

45 ening och 3 enskilda personer) utvisar, att dessa inköpa i genomsnitt betydligt mindre energi per företag än de totalinköpande (0,5 milj. k W h resp. 3,5 milj. kWh), och att medelpriset m0 för all den tillskottskraft de inköpa är något högre än för de totalinköpande företagens råkraft (5,5 resp. 3,i öre/kWh). Fem av ifrågavarande företag med egen kraftstation erhålla sin tillskottskraft direkt från Sydkraft för ett medelpris av högst 9,9 och lägst 4,o öre/kWh eller i genomsnitt 5,6 öre/kWh. Den i bilaga 3, kolumn 3, för samtliga företag redovisade inköpta råkraften, vari ingår även kraft som avsattes för industriändamål m. m., utgör sammanlagt för länet omkring 27,i milj. k W h med ett genomsnittspris av 3,t> öre/kWh. Av nämnda råkraft faller på stadsföretagen 23,8 milj. k W h med ett medelpris av 3,3 öre/kWTh och på landsbygdsföretagen 3,3 milj. kWh med ett medelpris av 5,9 öre/kWh. Att medelpriset är lägre för stads- än för landsbygdsföretagen beror vanligen på, att stadsföretagen inköpa större energimängder och ha längre utnyttjningstider än landsbygdsföretagen. (Se inledande översikten sid. 58—59.) I Blekinge län förekommer endast ett företag, vars medelpris för inköpt låkraft överstiger 10 öre/kWh. Detta företag är Hjälmseryds m. fl. Byars ELF, som inköper 3 000 k W h från Gottfrid Hanssons Krst. Kraften levereras som ovan nämnts vid lågspänning. Det näst högsta råkraftpriset, 9,9 öre/kWh, gäller Listerbyortens El.F:s inköp från Sydkraft av 69 000 kWh. Föreningen har egen kraftstation och inköpet avser sålunda endast tillskottskraft. K e d j e h a n d e l m e d råkraft Det är ej ovanligt, att en råkraftleverantör själv i större eller mindre grad täcker sitt behov av råkraft genom inköp och att råkraften sålunda blir föremål för kedjehandel. Med kedjehandel i vidsträcktaste bemärkelse avses här alla sådana fall, då försäljning av råkraft ej sker direkt från den ursprunglige råkraftleverantören till ett distributionsföretag. Såsom ursprunglig råkraftleverantör betraktas därvid varje företag, som antingen erhåller all sin energi från egen kraftkälla eller tillhör något av de till stamlinjenätet anknutna storkraftföretagen. I Blekinge län är Sydkraft att betrakta såsom ursprunglig råkraftleverantör i fråga om all där förekommande kedjehandel. Kedjehandel i nämnda vidsträckta bemärkelse behöver ej verka fördyrande. Den kan tvärtom leda till ett förbilligande av råkraften, t. ex. då ett industriföretag, som på grund av stor energiomsättning erhåller billig råkraft, avsätter en del härav till en distributör för lägre pris än det distributören skulle fått betala vid direktköp från den ursprunglige leverantören. De allmänna synpunkterna på kedjehandel med råkraft ha närmare berörts i den inledande översikten sid. 59—61. Av tabell 41 framgår huru de 27 distributionsföretagen i Blekinge län an1 Tabell 3 har uteslutits i denna länsredogörelse. hålies dock genomgående.

De olika tabellernas numrering bibe-

46 Tabell 4 .

Distributionsföretagens råkraftförsörjning genom egen kraftstation, direktinköp och kedjehandel

Antal detaljdistributörer

Råkraft

3 15 6 1 1 1

egen kraftstation Sydkraft direkt » » och egen kraftstation » över ett mellanled » » » » och egen kraftstation mindre, fristående företag med egen kraftstation direkt

e r h å11e s

från

skaffa sin råkraft. Bland de 3 företag, som erhålla kraft enbart från egen kraftstation, är Sydkraft i dess egenskap av detaljdistributör inräknat. Av tabellen framgår, att kedjehandel i vidsträckt bemärkelse endast förekommer i 2 fall. I båda fallen har mellanledet och i det ena fallet jämväl det inköpande distributionsföretaget självt egen kraftproduktion, varför någon renodlad kedjehandel ej kan anses föreligga. De här åsyftade kedjehandelsfallen äro: 1. Sydkraft — Olof ströms KrAB — Sölvesborgs Stads Elverk. Olofströms KrAB, som är dotterbolag till Svenska Stålpressnings AB Olof ström, erhåller den huvudsakliga kraften från fem egna kraftstationer. Från Sydkraft inköpes endast en mindre del (2,2 milj. kWh) av kraftbolagets totala omsättning (8,3 milj. kWh). Medelpriset för den inköpta kraften är högre (5,7 öre/kWh) än medelpriset vid försäljning till Sölvesborgs Stads Elverk (4,5 öre/kWh), som inköper 1,8 milj. k W h . 2. Sydkraft — Strömma Bomullsspinneri AB — Jannebergs Krst. Mellan Strömma Bomullsspinneri AB och Jannebergs Krst, vilka båda ha egna kraftverk, äger samköming rum. Vid samtidig vattenbrist hos båda kraftstationerna erhålles stödkraft från Sydkraft. Av det ovan anförda framgår, att någon verklig kedjehandel med råkraft icke förekommer i Blekinge län.

47 Distributionsföretagens

kraftavsättning

U n d e r s ö k n i n g s m a t e r i a l e t s omfattning Det stora flertalet distributionsföretag täcka helt eller delvis sitt behov av råkraft genom inköp av högspänd kraft, vilken efter nedtransformering till förbrukningsspänning vidarebefordras över ett distributionsföretaget tillhörigt ortsnät till allmänheten. En del distributionsföretag förse dessutom särskilda storförbrukare, företrädesvis industrier, med elektrisk kraft. Denna avsättning avser vanligen högspänd kraft enligt särskilda tariffer och är ej medräknad i följande framställning, som endast omfattar företagens leveranser av energi för borgerliga behov (belysning samt kraft för hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri). I bilaga 3 angives för varje företag dels den under år 1943 för borgerliga behov försålda energimängden i tusental k W h (kolumn 6), varmed avses den energi, som uppmätts vid förbrukarnas mätare, dels medelförbrukningen per enhet, dvs. den specifika energiförbrukningen (kolumn 7), dels ock medelpriserna m1 och m2 (kolumnerna 8 och 9). Den följande framställningen omfattar samtliga 27 distributionsföretag i länet utom i fråga om redogörelsen för tarifferna och för medelpriserna mx och m2, som endast gäller 26 företag. Det undantagna företaget är Karlshamns Yllefabriks AB, vars distribution avser elkraft för belysning dels till i rörelsen anställda personer (huvudsakligen avgiftsfritt), dels till 9 närbelägna fastigheter efter i varje särskilt fall överenskommet pris. D i s t r i b u t i o n s f ö r e t a g e n s storlek ^ Länets 27 distributionsföretag äro av mycket skiftande storlek beträffande såväl distributionsområdenas omfattning som antal konsumenter och årligen försåld energimängd. I bilaga 3, kolumn 5, anges för varje företag antalet förbrukare, vilket motsvarar antalet hushåll i vidsträckt mening, sålunda inberäknat hantverkslokaler, butiker och samlingslokaler o. d. Det i bilagan angivna sammanlagda antalet förbrukare, 40 917, kan redan på grund härav ej direkt jämföras med den officiella statistikens uppgifter om antalet förefintliga personhushåll i Blekinge län (37 660 st. enligt folkräkningen den 31 december 1930). Ibland sträcka sig dessutom distributionsområdena på båda sidor om länsgränsen och som ovan nämnts har någon uppdelning av företagens verksamhet i sådana fall som regel ej skett.

48 Tabell 5.

Detaljdistributörernas distributionsområden, konsumentantal och energiavsättning Dis tribuerar till nedanstående antal

Företagsform

Aktiebolag Ekonomisk förening . Underhållsförening. . Industri Enskild person Speciell Stadsföretag Landsbygdsföretag. . Länet

Antal företag

förbrukare

k jmmuner

min.

medel

1-8 28

10 690 1315 4 711 9 210 958 5 623 448 27 800 92 13 285 383 5 1305 378 638 247

3 417 1057 2 920 293 2 207 8 67 1 252 42 150

1900 1773 129 26 73 82

2-o 4-2

10 690 1315 5 9 210

4 711 960

1900 287

10 690

3 417 1057 1 2 920 1 3 417

max.

min.

medel

max.

4 3 4 9 4 3

3 30 4 3 2 4

1 4 1 1 1 1

2-o 21-o 2-8

4 23

3 30 30

1 1 1

27 Försåld energi (1 000 kWh)

la

min.

medel

max.

526 I tabell 5 äro distributörerna sammanförda i grupper efter företagsform samt i stads- och landsbygdsföretag. För varje grupp upptagas värdena för det största och det minsta företaget samt medeltalet för alla företag inom gruppen icke blott beträffande antalet förbrukare och försåld energimängd utan även beträffande antalet kommuner, inom vilka företaget idkar distributionsverksamhet. Bortsett från Sydkraft, som har en flera län omspännande detalj distribution, äro alla inom vederbörande företags distributionsområde liggande kommuner medtagna, även om de äro att hänföra till annat län. Då kommunerna ju äro av mycket skiftande storlek och företagens verksamhet kan avse större eller mindre delar av en kommun bör antalet distributionskommuner ej uppfattas såsom ett fullgott uttryck för omfattningen av de olika företagens verksamhet. De flesta företagens distributionsområden sträcka sig icke över flera än en eller två kommuner. Av samtliga företag ha 15 st. (56 °/o) distribution endast inom en kommun och blott 2 st. ha distribution i mer än fem kommuner, nämligen Olof ströms KrAB med 29 (därav 14 i andra län) och Sydkraft med 30 distributionskommuner. Av samtliga förbrukare i länet erhålla 46 °/o elkraft från kommunala företag (städerna), 41 °/o från aktiebolag (därav 2 2 % från Sydkraft), 4 °/o från ekonomiska föreningar, 4 °/o från industrier, 3 °/o från enskilda personer och 2 °/o från underhållsföreningar. Av den totala energiavsättningen för borgerliga behov svara kommunala företag för 53 °/o, aktiebolag för 37 °/o (därav Sydkraft för 21 °/o), ekonomiska föreningar för 4 % , industrier för 2 % , enskilda personer för 2 % och underhållsföreningar för 2 °/o. De största distributionsföretagen i Blekinge län med hänsyn till antalet förbrukare äro Karlskrona Stads Elverk med 10 690, Sydkraft med 9 210 och Olofströms KrAB med 6 700 förbrukare. Därnäst följa stadselverken i Karls-

49 hamn, Ronneby och Sölvesborg samt Kockums Jernverk med mellan 3 809 och 1 305 förbrukare. Även med hänsyn till energiavsättningen för borgerliga behov är den inbördes storleksordningen mellan de större företagen densamma, om man bortser från att Hoby KrAB har en avsättning, som något överstiger Kockums Jernverks. En del av distributionsföretagen i länet äro mycket små. Sålunda tillgodose två företag (Ebbamåla Gjuteri och Mek. Verkstad samt Karlshamns Yllefabriks AB) ett lägre antal än 20 konsumenter. För båda dessa företag och ytterligare ett (Hjälmseryd m. fl. Byars ELF) understiger den till konsumenterna försålda energimängden 5 000 kWh. Vid jämförelse mellan stads- och landsbygdsföretag bör iakttagas, att uppgifterna för stadsföretagen inbegripa även dessa företags landsbygdsdistribution. Stadselverken i Karlskrona och Ronneby ha båda distribution inom ett par närliggande landskommuner.

Tariffer I den inledande översikten, kap. III, har en närmare beskrivning lämnats över förekommande typer av tariffer, dessas benämning, klassificering och beteckning med typnummer, vilket ger upplysning om av vilka beståndsdelar (fast avgift, effektavgift och energiavgift) vederbörande tariff är uppbyggd. I bilaga 3, kolumn 10, har för varje distributionsföretag angivits dess tariffuppsättning genom uppräkning av typnumren på de tariffer, företaget tilllämpar. Om ett företag har ett flertal tariffer, som tillhöra samma typ men äro avsedda för olika ändamål (belysning, motordrift, matlagning etc.) eller olika användningsområden (bostäder, butiker, samlingslokaler etc.), sammanföras dessa i kolumn 10 under ett gemensamt typnummer. Betydelsen av de olika typnumren kan enklast utläsas med hjälp av den förklaring till tariffernas sifferbeteckning, som intagits såsom bilaga 3 till den inledande översikten. De 26 distributionsföretag i Blekinge län, från vilka uppgifter föreligga, tillämpa sammanlagt 138 tariffer, dvs. i genomsnitt 5 per företag. Ett företag (Ebbamåla Gjuteri och Mek. Verkstad) tillämpar endast en tariff. Olofströms KrAB har en uppsättning på 31 tariffer. De därnäst största tariff uppsättningarna förekomma hos Sydkraft och Ronneby Vatten- och Elverk med vardera 12 tariffer. Av större intresse än det antal tariffer, varje företag uppvisar, är den eller de av företaget tillämpade tariffernas uppbyggnad. Denna åskådliggöres som ovan nämnts genom en sammanställning av tre siffror, tariffens typnummer. Tabell 6 utvisar i vilken omfattning tariffer av olika typer tillämpas inom -de skilda grupperna av distributionsföretag i länet. Tariffernas typnummer ha angivits inom parentes. En punkt i ett typnummer kan ersättas med vilken siffra som helst (utom 0 såsom tredje siffra) utan att typen ändras. 4 — 1401 47

50 Tabell 6.

Antal tariflfer av olika typer hos skilda företagsgrupper Antal tariffer som tillämpas inom företagsgrupperna

Tarifftyp (med typnummer)

Enkel energitariff (001, 101) Enkel blocktariff (002, 102) Polygontariff (003, 103 och utnyttjningsta riff (004, 104) Tidspärrtariff (005, 105) Säsongtariff (006, 106) Tidgränstariff (007, 107) Stegrabattariff C008. 108) Effekttariff (01., 11.).. Effektgränstariff (04., 14.) Grundavgiftstariff (2..,3..,4..,5...6.. Ackordstariff (. .0) ..

staten

kommun

AB

ekon. förening

underhållsfören.

industri

skild

speciell

Summa

%

11 1 12

52 0 100

37 2

3 4

77 7

Summa tariffer

138 Antal företag

6 1

Antal tariffer i genom snitt per företag . ,

Energiomsättning

5 Uppskattat.

Grundavgiftstariffen är rikligast representerad. Av det totala antalet tariffer äro 56 °/o grundavgiftstariffer, och den energiuttagning som sker enligt desamma utgör 52 °/o av hela energiomsättningen. Enkel energitariff och tidgränstariff (dubbeltariff) förekomma vardera i ett tjugotal fall och uttagningen enligt dessa tariffer är ej obetydlig (16 resp. 1 4 % ) . Övriga tarifftyper äro ej så vanliga. Enligt polygon-och utnyttjningstariffer uttages emellertid 11 °/o av hela energiomsättningen. Som ovan antytts förekommer, att skilda tariffer — om än av samma typ — tillämpas alltefter det ändamål, vartill energien användes. Enligt distributörernas uppgifter äro av de 138 tarifferna i länet 68 avsedda för såväl belysning och småapparater som motordrift, 16 för enbart belysning och småapparater, 15 för motordrift, 8 för ackumulerande värmeapparater, 1 för dylika värmeapparater och matlagning samt 30 för vilka ändamål som helst. Den enkla energitariffen har fått en mångsidig användning, nämligen ej blott för belysning och motorer utan i ett par fall även för värme. Detsamma gäller grundavgiftstariffen, som dock företrädesvis (i 53 fall av 77) är avsedd för såväl belysning som motorer eller (i 19 fall) alla tänkbara ändamål. Dubbeltarifferna gälla för motordrift enbart eller jämte belysning, för värme eller

51 för alla ändamål. Den enda förekommande tidspärrtariffen är avsedd för värmeändamål. Samtliga stegrabatt- och ackordstariffer gälla endast belysning. Efter år 1943 har på flera håll tariffomläggning skett. Elkraftutredningen framlade i januari 1947 betänkande med förslag till standardtariffer för detaljdistribution av elekrisk kraft (SOU 1947:4). Redan dessförinnan hade Sydkraft och flera av dess underdistributörer börjat införa tariffer, som i allt väsentligt överensstämma med de av elkraftutredningen förordade standardtarifferna. Enligt uppgift från Sydkraft tillämpas dylika tariffer numera av 10 företag. Det kan förväntas, att för vanlig detaljdistribution till hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri den i betänkandet föreslagna normaltariffen skall komma till allt allmännare användning. Normaltariffen utgöres av en grundavgiftstariff, sammansatt, förutom av en engångsavgift, av tre årligen återkommande avgifter, nämligen en abonnentavgift per mätpunkt, en grundavgift per tariff enhet och en energiavgift per kWh 1 . Specifik

energiförbrukning

Att en bygd blivit elektrifierad innebär, att den har tillgång till elektrisk kraft. I vilken omfattning denna tillgång verkligen utnyttjas får man kännedom om genom att fastställa den specifika energiförbrukningen, dvs. den för bygden genomsnittliga energiuttagningen under ett år hos varje konsument eller hushåll. Då hushållen kunna vara av mycket skiftande storlek har för utredningens ändamål införts begreppet förbrukningsenhet (F) såsom en för hela landet gemensam måttenhet för gradering av konsumenthushållen efter deras storlek, dvs. deras elektrifieringsbehov. Den enskilde förbrukaren anses representera det antal förbrukningsenheter, som motsvarar summan av antalet rum och antalet hektar odlad jord med ett tillägg till summan av 2 enheter. Den specifika energiförbrukningen inom ett företags distributionsområde anges i bilaga 3, kolumn 7, såsom den genomsnittliga energiuttagningen under ett år per förbrukningsenhet (kWh/F) inom området. Antalet förbrukningsenheter inom ett distributionsområde har kunnat uppskattas med ledning av den officiella statistikens uppgifter om rumsantal och åkerareal." Uppgifterna i kolumn 7 utgöra ett uttryck för i vilken grad den elektriska kraften utnyttjas inom resp. distributionsområden. I största allmänhet torde man kunna säga, att en specifik energiuttagning, som håller sig under 30 a 35 k W h / F ger en antydan om, att området ifråga huvudsakligen endast är belysningselektrifierat. En dubbelt så stor medel förbrukning, 60 å 70 kWh/F, gör det troligt, att elkraften inom området även användes för motordrift och en specifik energiförbrukning av över 100 k W h / F antyder en ännu mera vidgad användning av den elektriska energien. Inom områden, där elkraften fått en mycket omfattande användning, t. ex. till såväl belysning och motorer 1 2

Sydkraft tillämpar en grundavgift av 7 kr. 50 öre per tariffenhet. Begreppet förhrukningsenhet förklaras närmare i den inledande översikten sid. 64.

52 som matlagning och bostadsuppvärmning, kan den specifika energiförbrukningen stiga till 1 000 kWh/F och däröver. Elkraftutredningen har, såsom i den inledande översikten framhållits, utgått ifrån att en specifik energiförbrukning av 65 k W h / F motsvarade vad som kunde anses vara en rimlig elektrifieringsnivå på landsbygden. I diagram 3 är den genomsnittliga energiförbrukningen per förbrukningsenhet inom de olika distributionsområdena grafiskt återgiven. Företagens storlek har utmärkts genom att antalet förbrukningsenheter avsatts efter den horisontella axeln. Stadsföretagens staplar ha markerats genom streckning. Eftersom en del stadsföretag ha distribution även på landsbygden ger diagrammet ej en fullt riktig avvägning mellan städer och landsbygd. Med ledning av uppgifterna i bilaga 3, kolumn 7, kan ett godtyckligt utvalt företags läge i diagrammet lätt bestämmas, varigenom man får en uppfattning om hur pass välelektrifierat företagets distributionsområde är i jämförelse med övriga områden i länet. Tabell 7 utvisar den specifika energiförbrukningen inom olika företagsgruppers distributionsområden. För varje grupp angivas värdena för de före-

to M

kWh/P

150-

500 Diagram

3. Specifik energiförbrukning (kWh/F) hos distributionsföretagen (Stadsföreiagens staplar äro streckade.)

lOOOxF

i Blekinge

län.

53 Tabell 7.

Specifik energiförbrukning inom olika grupper av företag

Företagsform

Staten Kommun Aktiebolag Ekonomisk förening . . . . Underhållsförening. . Industri Enskild person Speciell Stadsföretag Landsbvgdsföretag . . . . Länet

Specifik energiförbrukning (kWh/F) max.

min.

medel

149 40 45 80 49 32

59 34 13 24 23 23

75 39 32 35 26 28

149 80

59 13

75 37

tag, som uppvisa högsta och lägsta energiuttagningen per förbrukningsenhet, ävensom genomsnittsvärdet för hela gruppen. Av sammanställningen i tabell 7 framgår bl. a., att den specifika energiförbrukningen hos företag i Blekinge län i medeltal är 51 kWh/F och varierar mellan 149 och 13 kWh/F. Genomsnittsvärdet för städerna är 75 kWh/F och för landsbygden 37 kWh/F. Sistnämnda uttryck för elektrifieringsnivån på landsbygden ligger sålunda lägre än det av elkraftutredningen antagna medelvärdet 65 k W h / F . De kommunala företagen (städerna) uppvisa genomsnittligt den högsta och industrierna den lägsta specifika energiförbrukningen.

Medelpriser På grundval av företagens uppgifter om konsumenternas energiförbrukning samt bruttoinkomsten av den försålda energien kan det inom distributionsområdet gällande priset per såld k W h uträknas. Detta pris utgör det verkliga medelpriset vid försäljning av elektrisk energi och har betecknats m „ Då många företags tariffer äro av progressiv natur och sålunda medge ett lägre pris vid ökad uttagning, blir medelpriset m1 beroende av energiförbrukningens omfattning. Medelpriset kan därför bli olika för två företag med exakt samma tariffuppsättning, om nämligen den specifika energiuttagningen är olika inom deras områden. Av det föregående framgår, att den specifika energiuttagningen uppvisar stora variationer inom olika distributionsområden. Medelpriset m1 är därför ej lämpligt som direkt jämförelsepris. Därest elkraften utnyttjades i lika hög grad inom alla distributionsområden i landet, skulle de olika distributörernas medelpriser kunna direkt jämföras med varandra. Ett på denna förutsättning grundat medelpris har uträknats för varje företag. Detta är avsett som jämförelsepris (betecknat m2) och utgöres av det pris, som gällande tariffer skulle medföra vid en förut-

54 satt specifik energiförbrukning av i genomsnitt 65 k W h / F , dvs. det antagna medelvärdet för landsbygden. En närmare redogörelse för principerna för beräkningen av medelpriserna mi och m2 har lämnats i den inledande översikten, kap. VII. Det är att märka, att medelpriserna icke avse att utvisa, vad en enstaka abonnent får betala. De ange helt enkelt distributionsföretagets medelinkomst per kWh av all företagets distribution för borgerliga behov. Medelvärdena m x och nu äro sålunda genomsnittspris, som gälla för distributionsområdet som helhet betraktat. Medelpriserna mx ochm 2 ha angivits för varje företag i bilaga 1, kolumnerna 8 och 9. Vid en jämförelse mellan ett visst företags verkliga medelpris (mj och beräknade medelpris (m2) kunna följande allmänna synpunkter framhållas. Om ett företag tillämpar en enda tariff, som är av icke progressiv natur, och energipriset sålunda är detsamma oavsett energiuttagningens omfattning, bli mt och m2 lika stora. Tillämpar företaget flera icke progressiva tariffer, om än av samma typ1, exempelvis enkla energitariffer med olika pris för belysning och motordrift, kan det inträffa, att m, och m2 bli olika. Detta beror på att förbrukningens fördelning på nämnda ändamål vid en elektrifieringsnivå av 65 kWh/F, som lagts till grund för beräkningen av m2, i vissa fall kan avvika från den nu rådande, på vilken beräkningen av mt grundar sig. Klart är vidare, att m1 och m2 bli lika stora, om den gällande specifika energiförbrukningen inom företagets distributionsområde är just den för m2 beräknade, nämligen 65 kWh/F. Med nyss nämnda undantag gäller regeln, att om för ett visst företag medelpriserna m1 och m2 äro olika, så utvisar detta, att företaget tillämpar åtminstone någon tariff av progressiv natur. Storleken av skillnaden mellan m, och m2 påverkas sålunda av två olika omständigheter, nämligen dels den specifika energiförbrukningen, dels gällande tariffers progressivitet. Ju närmare företagets specifika energiförbrukning ligger jämförelsevärdet 65 kWh/F och ju mindre progressiva dess tariffer äro, desto mindre blir skillnaden mellan m1 och m2. Om ett företag uppvisar särskilt låg eller också särskilt hög specifik energiförbrukning eller starkt progressiva tariffer, blir skillnaden mellan mt och m2 stor. En grafisk framställning av medelpriserna hos företagen i Blekinge län finnes återgiven i diagram 4, som avser det verkliga medelpriset mt, och diagram 5, som avser jämförelsepriset m2. Företagens storlek har utmärkts genom att energiomsättningen avsatts å den horisontella axeln. Stadsföretagens staplar ha streckats. Tabell 8 utvisar medelpriserna hos företagen uppdelade gruppvis efter organisationsform samt i stads- och landsbygdsföretag. Det verkliga medelpriset för hela länet är 20 öre/kWh. Högst ligger Torhamns El.F med 45 öre/kWh och lägst Sölvesborgs Stads Elverk med 12 öre/kWh. Stadsföretagens verkliga medelpriser variera ej så mycket som landsbygdsföretagens och äro genomsnittligt 3 öre/kWTh lägre än dessa. Av de olika företagskategorierna ligga underhållsföreningar och industrier högst med 31 resp. 28 öre/kWh, medan kommunerna ha det lägsta verkliga medelpriset 19 öre/kWh. 1

Om ett företag har flera tariffer av samma typ angives i bil. 1, kolumn 10, endast ett typnummer. (Se sid. 49.)

15 Diagram

4.

m i l j . kWh

Verkligt medelpris (mx) för detaljdistribuerad (Stadsföretagens staplar äro streckade.)

kraft.

Stadsföretagen, dvs. de fyra kommunala företagen, uppvisa följande verkliga medelpriser: Karlskrona 24, Ronneby 20, Karlshamn 15 och Sölvesborg 12 öre/kWh. De högsta verkliga medelprisen i länet förekomma hos landsbygdsföretagen. Högst ligger som nämnts Torhamns ELF med 45 öre/kWh, Ettebro El.Af med 42, Slottets Aelf med 37 samt AB A K Fernströms Granitindustriers

56 Diagram '•>. Jämförelsepris (m2), utgörande beräknat medelpris för detaljdistribuerad kraft vid en specifik energiförbrukning av 65 kWh/F. (Stadsföretagens staplar äro streckade.)

Elverk och Hjälmseryd m. fl. Byars ELF med 32 öre/kWh. Samtliga dessa företag ha en obetydlig distribution och deras sammanlagda energiomsättning utgör endast 1,5 °/o av den totala omsättningen på landsbygden. Av landsbygdsföretagen i övrigt ligga 6 i prisgrupperna 25—29 öre/kWh med sammanlagt 7,3 °/o av energiomsättningen, 9 i prisgruppen 20—24 öre/kWh med 59,i °/o av omsättningen och 2 med medelpriset 19 öre/kWh och 32,i °/o av den totala omsättningen på landsbygden.

57 Tabell 8. Verkligt medelpris (ni!) och jämförelsepris (m 2 ) inom olika grupper av företag Verkl gt medelpris m^

Jämförelsepris m 2

Företagsform max.

min.

medel

max.

min.

medel

Staten Kommun Aktiebolag Ekonomisk förening: Underhållsförening; Industri Enskild person Speciell

24 24 32 45 31 27

12 19 22 19 25 23

19 21 22 31 28 25

23 19 23 31 30 21

16 16 18 20 22 15

21 18 20 26 23 20

Stadsföretag Landsbygdsföretag

24 45

12 19

21 19

23 31 31

16 15 i

Länet

19 22 20

20 De höga mx-värdena behöva ej ha sin grund i olämplig prispolitik från företagens sida. Även de mest ändamålsenliga tariffer kunna medföra ett högt verkligt medelpris, om nämligen elkraften inom distributionsområdet utnyttjas i mycket obetydlig omfattning (exempelvis på grund av att företagets verksamhet nyligen påbörjats). Den specifika energiförbrukningen ligger också under medelvärdet för länets landsbygdsföretag (37 kWh/F) beträffande 7 av de 11 företag, vilkas verkliga medelpriser uppgå till minst 25 öre/kWh. I den mån dessa företag visa höga medelpriser även vid en specifik energiuttagning av 65 k W h / F komma de att nedan bli föremål för undersökning i samband med redogörelsen för företag med höga jämförelsepriser. Jämförelsepriset m2, dvs. det beräknade medelpriset vid en medelförbrukning av 65 kWh/F, är för hela länet 20 öre/kWh. Det högsta i länet förekommande jämförelsepriset (31 öre/kWh) gäller för Torhamns ELF och det lägsta (15 öre/kWh) för Johannishus Elverk. För stadsföretag är jämförelsepriset i genomsnitt 21 öre/kWh och för landsbygdsföretag 19 öre/kWh. I motsats till vad som gäller det verkliga medelpriset uppvisa sålunda stadsföretagen högre medelpris m2 än landsbygdsföretagen. Av de efter företagsformer indelade grupperna förete underhållsföreningarna det genomsnittligt högsta (26 öre/kWh) och aktiebolagen det lägsta jämförelsepriset (18 öre/ kWh.) Topprisföretag För utrönande av alla tänkbara orsaker till förekommande höga jämförelsepriser skulle ha erfordrats en mångfald uppgifter, som icke lämpligen kunnat infordras från företagen. På grundval av föreliggande material ha emellertid de företag, vilkas jämförelsepris m2 uppgå till 20 öre/kWh eller däröver, i det följande benämnda »topprisföretag», underkastats särskild granskning.

58 Topprisföretagen i Blekinge län äro 20 st. eller 74 % av samtliga distributörer och utgöras av 17 landsbygdsföretag och 3 stadsföretag. Topprisföretagen distribuera energi till sammanlagt 21 778 förbrukare, motsvarande 53 °/o av samtliga konsumenter i länet. För de topprisföretag, som ha enbart landsbygdsdistribution, är antalet förbrukare 4 250 eller 19 °/o av samtliga förbrukare hos landsbygdsföretag. I tabell 9 lämnas specificerade uppgifter beträffande de 7 företag, vilkas jämförelsepris uppgå till minst 25 öre/kWh, samt vissa medelvärden beträffande dels dessa företag i högsta prisgruppen, dels alla 20 topprisföretagen, dels ock de 17 topprisföretagen med enbart landsbygdsdistribution. För jämförelse har vidare motsvarande medeltal angivits för såväl alla landsbygdsföretag som samtliga distributionsföretag i länet. Av de i tabell 9 upptagna företagen i högsta prisgruppen äro 5 underhållsföreningar och 2 industrier. Av samtliga 20 topprisföretag äro 9 underhållsföreningar, 3 kommuner, 3 ekonomiska föreningar, 3 industrier och 2 företag i enskild persons ägo. Toppriser förekomma sålunda inom alla kategorier av företag utom aktiebolagen, som representeras av Sydkraft och dess dotterföretag Hoby KrAB. Samtliga underhållsföreningar i länet äro topprisföretag. En undersökning av topprisföretagens råkraftanskaffning visar, att 5 företag (25 °/o) ha egen kraftkälla och sålunda äro helt eller delvis självförsörjande, medan 15 företag (75 °/o) äro totalinköpande. För samtliga företag i länet är motsvarande fördelning resp. 37 °/o och 63 °/o. Av de medelprisundersökta företagen sakna endast två (Ebbamåla Gjuteri Tabell 9.

Landsbygdsföretag med höga jämförelsepriser Ra

Jämförelsepris m 2

Företagets namn

före/ kWh)

31 30 28 27 25

31—25 31—20 31-20 31-15 31—15

Torhamns ELF . . . . A K Fernströms Granitindustriers Elverk Slottets Aelf Ettebro El.Af Ebbamåla Gjuteri o Mek. Verkstad Möcklö Enf Östra Hoka m. n Byars ELF

Företags form

3- tt

und.f. ind.

o: >£

Ursprunglig råkraftleverantör

Sydkraft

und.f.

» ind. und. f.

Ovanstående företag Samtliga topprisföretag Topprisföretagen på landsbygden Samtliga landsbygdsföretag » företag i länet

Detaljdistribution

kraftanskaffning

Sydkraft

medeltal 2 802 » 83 » 367 » » 2 082

Tarifftyper

pr "2

285 132

601, 607 101, 107 700

123 47 5

601. 607 601, 607 001

17 13

601, 607 601, 607

89 3'2 1089 250 7-2 960 5"9 3-6 1515

59 och Mek. Verkstad samt Hjälmseryds m. fl. Byars ELF) anknytning till stamlinjenätet. Båda återfinnas bland topprisföretagen. En granskning av de av topprisföretagen årligen inköpta energimängderna samt av de medelpriser, som nämnda företag få erlägga, utvisar att det i de fall, där uppgifter föreligga, i regel rör sig om mycket små energibelopp och ofta relativt höga inköpspriser. Detta gäller emellertid blott landsbygdsföretagen. För dessa äro medeltalen per företag omkring 83 000 kWh inköpt råkraft och 7,2 öre/kWh mot 367 000 k W h och 5,9 öre/kWh för samtliga landsbygds företag. Skillnaden mellan inköpspris (m0) och försäljningspris ( m j är störst hos följande företag: Jannebergs Krst (m0 = 1,5 och m, = 23 öre/kWh) och Karlskrona Stads Elverk (m0 = 3,o och m, = 24 öre/kWh). Det låga inköpspriset för Jannebergs Krst avser emellertid tillskottskraft, som erhålles genom samköming med Strömma Bomullsspinneri AB. På varje landsbygdsföretag i länet belöpa i genomsnitt 960 förbrukare. Topprisföretagen på landsbygden uppvisa i medeltal blott 250 konsumenter per företag och för de 7 företagen i den högsta prisgruppen är medeltalet ännu lägre eller 89 förbrukare per företag. Av särskilt intresse vid undersökningen av företag med högt jämförelsepris äro de av dessa företag tillämpade tariff typerna. De 17 topprisföretagen med enbart landsbygdsdistribution redovisa tillsammans 44 tariffer, därav 29 grundavgiftstariffer, 7 enkla energitariffer, 4 ackordstariffer, 2 enkla blocktariffer och 2 tidgränstariffer. Tariffuppsättningen hos topprisföretagen såväl på landsbygden som i städerna kan icke sägas avvika från vad som är normalt hos motsvarande företag i allmänhet. Topprisföretagen kunna icke lokaliseras till någon viss del av länet. I den västligaste länsdelen (Listers härad) förekomma de dock mera sparsamt. De här undersökta topprisföretagen, dvs. de som vid en förutsatt specifik energiuttagning inom respektive distributionsområden av 65 k W h / F skulle uppnå medelpriser på minst 20 öre/kWh, uppvisa i verkligheten på några få undantag när en lägre specifik energiförbrukning än den förutsatta och till följd därav ett verkligt medelpris m l5 som är lika med eller högre än jämförelsepriset nu. Att 72?! i undantagsfall är lägre än nu innebär, att en hög elektrifieringsnivå är uppnådd inom området, trots att företagets tariffer resultera i ett relativt högt pris. Den verkställda granskningen angående topprisföretagen utvisar att tre fjärdedelar av distributionsföretagen i länet uppvisa toppriser, att av länets fyra stadsföretag de tre största äro topprisföretag, att 19°/o av samtliga förbrukare hos landsbygdsföretag i länet erhålla elkraft från något topprisföretag, att samtliga 9 underhållsföreningar äro topprisföretag, att topprisföretagen på landsbygden i regel inköpa små råkraftmängder och att medelpriset för råkraft till följd därav blir något högre för dem än för landsbygdsföretagen i allmänhet,

60 att antalet förbrukare i genomsnitt hos varje topprisföretag på landsbygden är betydligt lägre eller endast 26 °/o av motsvarande medelvärde för samtliga landsbygdsföretag, att tariffuppsättningen hos topprisföretagen i allmänhet icke skiljer sig från vad som är normalt hos samtliga företag i länet, samt att topprisföretagen icke kunna lokaliseras till någon viss del av länet, men likväl förekomma mera sparsamt i den västligaste delen (Listers härad). Engångsavgifter I föreliggande redogörelse har vid beräkningen av priserna på elkraft inom de olika distributionsområdena tagits hänsyn endast till de avgifter, som förbrukarna få betala enligt företagens gällande tariffer, och eventuellt utgående årliga underhållsavgifter. I och med att elektrifieringen blivit genomförd inom ett område och engångsavgifterna slutbetalats, bli också dessa avgifter de enda aktuella. I samband med tillkomsten av ett nytt ditributionsföretag eller eljest vid anslutning av en nytillkommen förbrukare utkräves emellertid vanligen en engångsavgift, antingen i form av en inträdesavgift för medlemskap i en distributionsförening eller i form av en särskild anslutningsavgift. Engångsavgiftens innebörd och betydelse har utförligt behandlats i den inledande översikten, kap. VIII, vari även framhållits de omständigheter, som omöjliggjort ett eljest önskvärt hänsynstagande till dessa avgifter vid bedömande avgällande priser på elektrisk kraft. Enär företagens uppgifter angående engångsavgifterna i många fall äro ofullständiga och osäkra kan någon tillförlitlig redogörelse för desamma icke lämnas. Av de 27 distributionsföretagen i Blekinge län ha 8 (därav 6 underhållsföreningar) ej kunnat lämna några uppgifter om engångsavgifterna, 1 företag har meddelat, att nyanslutning ej vore aktuell, och 7 företag (de fyra stadsföretagen, AB A K Fernströms Granitindustriers Elverk, Jannebergs Krst och Olofströms KrAB) ha uppgivit, att några engångsavgifter ej förekomma. Stadselverken i Karlskrona och Ronneby liksom Olof ströms KrAB tillämpa emellertid anslutningsavgifter för abonnenter utanför samhället. Uppgifter om förefintliga engångsavgifter föreligga endast för 12 landsbygdsföretag. I fråga om 3 av dessa gäller, att en nytillträdande abonnent själv får bestrida alla nödiga anläggningskostnader eller i varje fall kostnaderna för servisledning i form av en anslutnings- eller inträdesavgift. I ett par fall bekostar abonnenten endast en del av anläggningen, medan företaget svarar för resten. Sydkraft har indelat sitt distributionsområde i olika anslutningsavgiftsområden. Inom varje sådant område utgår engångsavgift med enhetligt belopp per tariffenhet, varvid beloppet fastställts med hänsyn till bebyggelsetäthet och nätets räntabilitet. I vissa köpingar och större samhällen utgår ingen engångsavgift. I övrigt är anslutningsavgiften per tariffenhet i regel för stationssamhällen med någorlunda tät bebygelse 10 kr. och

61 för normal landsbygd 20, 30 eller 40 kr., beroende på bebyggelsetätheten. Anslutningsavgifterna 50, 60 och 70 kr. per tariffenhet förekomma mera undantagsvis. Den högsta anslutningsavgiften, 80 kr. per tariffenhet, tilllämpas slutligen vid nyelektrifiering av glesbygd, även om anläggningskostnaden överstiger 180 kr. per CB-enhet, i den mån elektrifiering medgives. Hos flera företag förekommer, att avgiftens storlek göres beroende av antalet installerade ljuspunkter. Avgiften varierar hos olika företag, men kan i genomsnitt sägas vara omkring 30 kr. per ljuspunkt. Engångsavgifterna utgå som av ovanstående översikt framgår enligt mycket skilda beräkningssätt hos olika företag. Det har därför ej varit möjligt att i detta sammanhang lämna en mera specificerad redogörelse för engångsavgifternas storlek hos de olika företagen i länet. Vissa företag med höga kraftpriser förete å andra sidan låga engångsavgifter, vilket sålunda synes innebära, att dessa företag uttaga anläggningskostnaden helt eller delvis i form av energiavgifter. Enär någon medelvärdesberäkning av engångsavgifterna ej är möjlig att genomföra på grund av det skiftande beräkningssättet för dessa avgifter, kan någon direkt jämförelse mellan engångsavgifterna hos de företag, som uppvisa höga jämförelsepriser (topprisföretagen) och övriga företag i länet ej ske. Vid en närmare granskning av topprisföretagens engångsavgifter kan emellertid icke spåras någon tendens, som ger vid handen att topprisföretagen skulle ha lägre engångsavgifter än företagen i allmänhet.

62 Bilaga 1 Uppgifter angående distributionsföretagen i Kalmar län De

Råkraftansk affn ing Distributörernas namn och adress

Erhåller råkraft från

Inköpt råkraft (1 000 kWh)

a 1 j d i st r i b u t i o n

MedelMedelpris Medel)ris för Antal Försåld förbruk- (Öre/kWh) Typnummer råkraft förenergi ling per •verk- ; ämfö- på företagets m0 brukare enhet tariffer (öre/ (1 000 (kWh/F) ligt relse ??i2 kWh) mr kWh) 7

4 Allgun-

—

—

91 Hen » » AB Alsterbro Glasbruk, Alsterbro Sydsvenska KrAB Arby-Hagby EL Af, Vassmolösa » » Bergkvara och Gökal u n d s Aelf, Gökalund B l a n k a h o l m s S å g , Sol- E g e n k r s t stadström Finsjö K r A B . . . . Blekhems Egendom, Almvik » » + AB Blomstermåla Möegen krst belfabrik, Blomstermåla Stads Boda ELF, Vimmerby.. V i m m e r b y Elverk + A B B o h m a n & J o h a n s - F i n sjö K r A B egen krst son, Blomstermåla AB Borgholms Elverk, Finsjö K r A B Borgholm B o t a K v a r n , Långe måla E g e n k r s t B ö s e b o El.Enf,MöWi«?(Z« F i n s j ö K r A B . . . . Eds CelkilosafabriksAB, Edsbruk Eksebo Krst, Virserum » » Sydsvenska KrAB Emmaboda Elverk, + egen krst Emmaboda A B E m s f o r s B r u k , På- E g n a k r s t skallavik F i n sjö K r A B , Malmö 2 S y d s v e n s k a K r A B + egna krst

—

—

7-o

_

—

101, 107, 5 0 1

—

—

6'8

Aboda

Kvarn,

—

— J

101 700

0 0 1 , 700

92 90

101, 601

1 0 1 , 107

102 001

6-3

101, 107, 206

10-2

—

—

44 62 50

0 0 1 , 700 001, 5 0 1 900

23 550

5 520

27 169

30 13

28 18

4 439

101, 1 0 2 , 1 0 7 201, 401,501 507, 601 700

101, 1 0 2 , 2 0 1 3 0 1 , 6 0 1 , 70C 101, 107

102, 601

— 408

6'9

—

—

— Fågelså Kvarn (Erik E g e n krst Carlsson), Toverum [Forsaströms 1 122 AB Gamleby Elverk, < KrAB 3 Gamleby (Nygårds Egendom 75 G l a d h a m m a r s Elf, Glad- F i n s j ö K r A B — hammar * Stads Grägarps ELF, Grägarp, Vimmerby Elverk Vimmerby Gunnebo Bruks AB AB A n k a r s r u m s Bruk 5 + egna Gunnebobruk krst Finsjö K r A B H a l l i n g e b e r g s m . fl. S o c k n a r s Aelf, Hummelstad * 1

—

4-7 l

3-o

— —

0 0 1 , 700

—

501 101, 104,201, 501 101, 108

101, 1 0 7 , 2 0 1 501, 507

63 l l å k r a f t a n s le a f f n in g Distributörernas namn och adress

Erhåller råkraft från

Medelpris för Inköpt råkraft råkraft (1 000 kWh)

2 Hjorted-Tuna KrAB, Ankarsrum 5 Hossmo Aelf, Ljungbyholm4 Hörestadhults Ålderdomshem, Vimmerby Järnforsens Enf, Järnforsen Kalmar Stads Gas- och Elverk, Kalmar Kläckeberga Aelf, Smedby 4 Knivingaryds Krst, Knivingaryd Krafslösa Östra Andelsoch Elf, Kläckeberga Kranklösa Elverk, Ljungbyholm* Kulltorps Egendom, Tuna Kvillemåla Kvarn och Krv, Wirserum Kölby Gård, Ljungby-

AB Ankarsrums Bruk5 Sydsvenska KrAB

De t a 1 j d is t r i b u t i o n

Medel- Medelpris Antal Försåld förbruk- (öre/kWh) Typnummer förWin energi ning per verk- jämfö- på företagets enhet tariffer (öre/ brukare (1 000 ligt relse kWh) kWh) (kWh/F) TOt m 2

3-o

—

—

7 Vimmerb} Stads Elverk Pauliströms Bruk 6

101, 107

10-o

23 001

9 660

2-7

9 346

3 451

—

—

101, 108,141, 201 101, 107

Egna krst

—

—

101, 107

Finsjö KrAB

—

—

101, 107

25-6

101, 501

—

—

—

—

101, 108, 700

11-2

101, 700

Finsjö KrAB D

»

Sydsvenska KrAB + egen krst Egen krst a

B

Sydsvenska KrAB + egen krst holm Lindas Gjuteri & Form- Sydsvenska KrAB fabriks AB, Lindas + egen krst Loftadalens El.Af, Åker- AB Gamleby Elholm, Lofta verk Loftahammars ElförForsaströms ening, Loftahammar KrAB3 Lotsverket, Fyringen- Fin sjö KrAB jörskontoret, Stockholm Långaströms Kvarn, Egen krst Långaström Läggevi Gård, Fliseryd Finsjö KrAB Lövbo Krst, Hornsberg, Forsaströms K r A B 3 + egen Valdemaravik krst Misterhults Egendom, Egen krst Mister hult Mossebo-Ramneryds El. Sydsvenska KrAB F, Trekanten * Mönsterås Sockens Söd- Finsjö KrAB ra Aelf, Elgerum, Mönsterås » B Mörbylånga Sockens Aelf, Mörbylånga Mörtfors Möbelfabrik Egen krst (K Axel Bjur stam), Mörtfors Mörtöfors Krst (Karl » » Bohman), Mosstorp

167 309 312

5-i

6-6

400 4

101, 603, 606

001, 101

—

—

10 71

15'4 7-5

10 *30

2 38

15 98

20 14

17 18

—

—

11 001

101, 107

—

001, 700 101 401

—

—

101, 107,501, 507

—

—

.426

101, 107, 501

— —

—

001, 700

04 Råkraftanskaffning Distributörernas namn och adress

Nybro Stads Elverk. Nybro Nygårds Egendom (Gustav Wirenfelt), Gamleby Oskarshamns Stads El verk, Oskarshamn Påryds El.Af, Pdryd . .

Erhåller råkraft från

MedelMedel- Medelpris Typnummer Inköpt pris för Antal Försåld förbruk- (öre/kWh) på företagets energi ning per råkraft råkraft förm0 tariffer enhet verk- jämföbrukare (1 000 fl 000 (öre/ (kWh/F) ligt relse kWh) kWh) kWh)

Sydsvenska KrAB + egen krst Egen krst

1083 Finsjö KrAB

11326 AB Torsås Ångkvarn & Träindustri Rockneby Aelf, Rockne- Finsjö KrAB by Ryningsnäs Krst, Ry- Egen krst ningsnäs 8 Sandslätts Möbel- & Industri AB, Alsterbro Skillingerums Lysbolag, Vimmerby Stads Vimmerby Elverk Stora Aby ELF, Prost- Finsjö KrAB . . . . gården, Rosenfors » + Strömsrums Gård, Alem egen krst Sydsvenska KrAB, Mal- Egna krst m. m. mö Sävsjöby EI.F, Pdryd.. Egen k r s t 1 0 . . . . Söderåkra Aelf, Söder- Sydsvenska KrAB åkra * Södra Koloniens Elf. Kalmar Stads ElStåthållargatan 1, verk Kalmar Toresbo Kvarn, (Anders Egen krst . . Johansson), örsjö Torslunda Aelf, Ölands Finsjö KrAB Skogsby 11 AB Torsås Ångkvarn & SydsvenskaKrAB -f egna krst Träindustri, Torsås Toverums Bruk, Tove- Egen krst . . . . rum Vennebjörke EI.F, Vim Vimmerby Stads Elverk merby Vimmerby Stads Elverk Smålands KrAB 1 2 Vimmerby Vinketomta Säteri, Väs- Vimmerby Stads Elverk tervik Vissefjärda El.Af, Visse Sydsvenska KrAB

Detalj distribution

2 700

3-1

4 293

2 941

17 101, 107,111,

13 101, 107, 700

17 101, 107

141, 206

12-7

7-4

18 101, 102,107, 201 900

35 001, 700

35 601 001 9

101, 700 1575

21 101, 102,107,

13 278

2 126

14 49

60 19

60 001 18 101, 107

501, 507

8-8

4-3

17 101, 107

15 101, 107,201,

401, 501, 505, 507, 601 36 101, 700

27 102, 201, 601

23 102, 106, 201,

32 102

30 501

19 101, 107

301, 601, 700 232

7'4

fjärda

Voxtorp-Halltorp Aelf, Wassmolösa Värnanäs Egendom, + egen krst Värnanäs Västerviks KrAB, Väs- Motala Krv (Statens Vattenfallstervik verk) -f egen krst

17-o

25 101

4 403

3'2

5 220

2 056

17 101, 201, 301, 601

65 Råkraftanskaffnin Distributörernas namn och adress

Erhåller råkraft från

Detalj

Medel Inköpt pris för Antal råkraft råkraft förm0 brukare (1 000 (öre/ kWh) kWh)

Ä f o r s M ö b e l f a b r i k s A B . Sydsvenska Blomstermåla K r A B u + egen krst ÄlåkraLysbolag,Älåkra, Vimmerby Stads Vimmerby Elverk Ö r s j ö Aelf,' ÖT8JÖ* . . . . S y d s v e n s k a K r A B A B O v e r u m s B r a k , öve» i> rum + egna krst Hela Stadsföretag .... Landsbygdsföieta^ 1

länet

3 5 3 2 6-i 7

Typnummer på företagets tariffer

28 102, 201, 601

19 101, 107

405 85 50603 20 747 24124 11027 26 479 9 720

29 66 78 53

21 19 18 20

19 101. 201 19 19 20

131 Vissa förbrukare erhålla frikraft. Ages av Sydsvenska KrAB. 3 Forsaströms KrAB ; vars detaljdistribution redovisas i redogörelsen för Östergötlands län, erhåller kraft från dels egna och dotterbolags kraftstationer i Östergötlands och Kalmar län, dels från Motala Krv, dels från Sankt Kors Fastighets AB, Linköping (Hackefors Krst). 4 Detaljdistributionen sedermera övertagen av råkraftleverantören. 5 AB Ankarsrums Bruk, som ej bedriver detaljdistribution i eget namn, erhåller kraft dels från egna kraftstationer, dels genom samköming med Sydkraft, Hjorted-Tuna KrAB är distributionsföretag för AB Ankarsrums Bruk. 6 Pauliströms Bruk, vars detaljdistribution redovisas i redogörelsen för Jönköpings län, erhåller kraft dels från egna kraftstationer, dels från Smålands KrAB. 2

MedelMedelpris Försåld förbruk (öre/kWh) energi ning per enhet verk- jämfö(1 000 relse ( k W h / F ; ligt kWh)

31992 28 727 3 265

distribution

102, 507

Uppgifterna angående detaljdistributionen avse år 1944. Äges av Holmens Bruks- och Fabriks AB. Årskostnader, som ej täckas av kraftavgifter, fördelas mellan 13 delägare, representerande 26 förbrukare. 10 Gengasdriven. 11 Tillkom som råkraftleverantör år 1945, då överenskommelse om kraftutbyte träffades. 12 Smålands KrAB, vars detaljdistribution redovisas i redogörelsen för Jönköpings län, erhåller kraft dels från egna kraftstationer i Jönköpings, Kalmar och Östergötlands län, dels från Finsjö KrAB, Boxholms AB och Ohs Bruk AB. 8

66 Bilaga 2 Uppgifter angående distributionsföretagen i Gotlands län Detalj distribution

Råkraftanskaffning Distributörernas namn och adress

Erhåller råkraft från

Medelpris för Inköpt råkraft råkraft (1 000 kWh)

2 AB Gotlands Krv, Slite Egen krst Visby Stads Elverk, AB Gotlands Krv + egen krst Visby Hela länet

3 Medel- Medelpris Typnummcr Antal Försåld förbruk- (öre/kWh) energi ning per verk- jämfö- på företagets förTO0 brukare tariffer enhet (1 000 (kWh/F; ligt relse (öre/ kWh) TOt TO 2 kWh) 9 10 7 8 4 5 6

4 534

7-7

4 090 4 775

2 148 2 436

44 90

25 30

22 35

4 534

7-7

8 865

4 584

101, 505, 60 101, 107. 10É 141, 201

67 Bilaga 3 Uppgifter angående distributionsföretagen i Blekinge län De t a 1 j d i st r i b u t i o n

R å k r a f t a n s i a f f n ii g Distributörernas namn och adress

Erhåller råkraft från 2

1 Ebbamåla Gjuteri och Mek. Verkstad, Hovmansbyqd Ettebro'El.Af, Ettebro1 AB A K Fernströms Grauitindustriers Elverk, Karlshamn Fridlefstad och Rödeby El.Af, Björkeryd Hjälmseryds m.fl. Byars , EI.F, Ronneby H o b y KrAB, Bräknc1 Hobys Istaby-Siretorps Elf, ' Sölveby l J a n n e b e r g s Krst, Karlshamn

MedelMedel- Medelpris pris för Typnummer Inköpt råkraft Antal Försåld förbruk- (Öre/kWh) råkraft förpå företagets ning per verk- jämföTO0 brukare energi tariffer enhet (1 000 (öre/ (1 000 (kWh/F) ligt relse kWh) kWh) kWh) TO! « 1 2 4

3 Egen krst Sydsvenska KrAB

—

—

47 132

8 34

24 49

42 32

27 30

601, 607 101, 107, 700

7-8

20-0

201, 701

4-0

—

—

201, 401,601, 607, 700 102, 601, 607

Strömma Bomulls64 spinneri AB 4 + egen krst Johannishus Elverk, Jo- Sydsvenska KrAB 46 hannishus 4- egen krst Karlshamns Stads Vat- Sydsvenska KrAB 3 895 ten- och Elverk, Karlshamn Karlshamns Yllefabriks Egen k r s t 5 — AB, Åkeholm Karlskrona Stads El- Sydsvenska KrAB 16 410 verk, Karlskrona Kockums Jernverk, Kal» » linge + egna krst Listerbyortens EI.F, Sydsvenska KrAB 69 Listerby 4- egen krst l Lösens Enf, Lösen . . Sydsvenska KrAB — » n Märserums m. fl. Byars — x Aelf, Märserum Mariebergs Krst, Sväng5 » » sta 4- egen krst Möcklö Enf. Ramdala Sydsvenska KrAB — Olofströms KrAB, Olof2 165 » » ström ° + egen krst

1-5

001, 102

5-7

101, 309, 409

3"7

3 809

2 005

101, 107, 201, 207

—

—

(Individuella)

10 690

3 417

9-9

101, 103,105, 107, 141. 341 101. 107,507, 700, 701 601, 607

— —

27 57

16 19

80 39

19 28

20 23

601, 607 601. 607

5-o

601, 607

—

5-7

17 6 700

11 2105

65 37

25 19

25 16

3 029

7'8

601. 607 101, 103,107, 201, 401,601. 605. 607, 700 101, 107.108. 206 001

—

—

123 9 210

24 2 920

33 40

37 22

28 19

»

»

»

»

Gottfrid Hanssons Krst2 Sydsvenska KrAB + egen krst Sydsvenska KrAB

Ronneby Vatten- & El- Sydsvenska KrAB verk, Ronneby » a feillhövda El.Af, HolmSJ (i

»

3-0

»

Slottets Aelf, Sölvesborg Sydsvenska KrAB, E g n a krst m. m.. . Malmö

601. 607 101, 102,107, 201, 401, 601. 607

68 Detaljdistribution

Råkraftanskaffning Distributörernas namn och adress

1 Erhåller råkraft från

2 Medelpris för råkraft TO0 (1 000 (ore/ kWh) kWh)

Inköpt råkraft

3 S ö l v e s b o r g s S t a d s E l - O l o f s t r ö m s K r A B 1753 verk, Sölvesborg T o r h a m n s EI.F, Tor- S y d s v e n s k a K r A B — x hamn Öljersjö-Stubbetorps El. » » — Af, Lösen » i> Ö s t r a H o k a m . fl. B y a r s — E L F , Trcnsum i H e l a l ä n e t 27 062

23 755 3 307 1

Detalj distributionen sedermera övertagen av Sydsvenska KrAB. s Råkraftleverantören, som ej själv bedriver detaljdistribution, erhåller kraft från egen kraftstation. 3 Dotterbolag till Sydsvenska KrAB. 4 Mellan Strömma Bomullsspinneri AB:s och Janneberg , kraftstationer äger samköming rum enligt muntligt avtal Likvidering sker vid årets slut med 1'5 öre/kWh. Ar

Antal för-

Medelpris MedelFörsåld förbruk- (öre/kWh) Typnummer energi ning per på företaget! verk- jämföenhet tariffer (1 000 (kWh/F) ligt relse kWh; TO j TO 2 7

4b

002, 102,10 201, 700 601, 607

—

2b

601, 607

—

2b

601, 607

40917 14202 18 843 7 596 22 074 6 606

51 75 37

20 21 19

4-5

—

36 33 5'9

19 22

1943 levererade Strömma till Janneberg 102 000 kWl och Janneberg till Strömma 38 000 kWh. Vid samtidig kraftbrist hos de båda kraftstationerna erhålles stödkraf från Sydsvenska KrAB. B Anslutning till Sydsvenska KrAB erhölls år 1947. 6 Dotterbolag till Svenska Stålpressnings AB Olofström Olofströms KrAB sköter kraftstationerna och ombesörje distributionen.

Statens offentliga utredningar 1947 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.!

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Förslag till konvention mellan Sverige, Danmark och Norge om erkännande och verkställighet av domar i brottmål m. m. [16] Lagberedningens förslag till jordabalk. 1. [38] Betänkande med förslag om upphävande av äldre giftermålsbalken. [43] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Betänkande med utredning rörande riksräkenskapsverkets organisation. [13] 1945 års lönekommitté. 2. Betänkande med förslag till statens allmänna avlöningsreglemeute m. ni. [23] Kommunalförvaltning. Betänkande med förslag till lag om regionkommuner m. m. [80] Statens och kommunernas iinausväsen. Pollti. Polisen och allmänheten. Betänkande med förslag till tjänstereglemente för polisväsendet. [45]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande ang. fiskerinäringens efterkrigsproblem samt den prisregierande verksamheten på fiskets område. [21 Betänkande med förslag ang. lantmäteripersonalens organisation samt avlöningsförhållanden in. m. [7] Betänkande med förslag ang. fiskets administration m. m. [8] Utredning med synpunkter på sågverksdriften i Norrland och förslag angående inrättande av en central sågverksskola. [32] .. . , a . Redogörelse i sammandrag för utredning rörande planering av jordbruket och skogsbruket i Nedertorneå kommun. i 3 31

Vid andra riksskogstaxeringen av Norrland åren 1938—42 använd metodik och härom vunna erfarenheter. Redogörelse avgiven av 1937 års riksskogstaxeringsnämnd. [36j Betänkande ang. organisationen av försöksverksamheten på jordbrukets område. [42] Fiskerättskommitténs förslag till fiskelag jämte därmed sammanhängande författningar. [47] Yattenväsen.

Skogsbruk. Bergsbruk.

Industri. Nationalekonomi och socialpolitik. Kollektiv tvätt. Betänkande med förslag att underlätta Handel och sjöfart. hushållens tvättarbete. [1] Handelu med olja. Betänkande med förslag avgivet av oljeKommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 2. Förslag utredningen 1945. [14] angående yrkesvägledning och yrkesutbildning för parti- \ Betänkande med förslag till ändrad lagstiftning ang. hanellt arbetsföra m. m. [181 3. Utredningar och förslag ang. del med skrot, lump och begagnat gods. [22] sysselsättnings- och arbetsterapi vid vissa sjukhus och vårdanstalter m. m. [44] Kompetensfordringar för statliga, vissa halvstatliga och Koiumiinikatlonsviisen. kommunala tjänster samt sådana yrken och befattningar, för vilkas utövande kräves av statlig myndighet utfärdad behörighetsförklaring eller legitimation. [19] Bank-, kredit- och penningväsen. Socialvårdskommitténs betänkande. 15. Utredning och förslag ang. särskilda barnbidrag och bidragsförskott m. m. [21] , , Försäkringsväsen. Betänkande rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan. [24] Slutbetänkande avgivet av bostadssociala utredningen. Del 2. Saneringen av stadssamhällenas bebyggelse. OrganisaKyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. tionen av låne- och bidragsverksamheten för bostadsBetänkande med förslag till geofysiskt observatorium i ändamål. [26] Stuveriverksamheten i svenska hamnar. [28] Kiruna m. m. [61 Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m. ni. Välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn. [29] Del 3. Tandläkarinstitutens organisation m. m. l»J 1945 års skogshärbärgesutrednings betänkande. Del 1. Utredning rörande bostads- och levnadsförhållandena på 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 8. hemmansskogarna med förslag till åtgärder för bostadsUtredning och förslag rörande vissa socialpedagogiska beståndets komplettering och förbättrande. [37] anordningar inom skolväsendet. [11] 9. Gymnasiet. L34; Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd Ungdomens fritidsverksamhet. Ungdomsvårdskommitténs av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 7. Tiden betänkande del 4. [12] juli 1945—juni 1946. [11] 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med forslag u n Statens sjukhusutrednings av år 1943 betänkande. 3. Utredlönereglering för övningslärare. [15] ningar och förslag ang. sysselsättnings- och arbetsterapi Stöd åt utvecklingshämmad ungdom. Ungdomsvårdskomvid vissa sjukhus och vårdanstalter m. m. [44] mitténs betänkande del 5. [17] Betänkande ang. familjeliv och hemarbete. [46' 1945 års akademikerutredning. [25] ~„U„A„ * Betänkande med förslag till ändrad ordning beträffande Hälso- och sjukvård. vissa helcdagar. [27] Betänkande med förslag ang. utbildning av befäl för hanAllmänt näringsväsen. delsflottan m. m. [311 Elkraftutredningens redogörelse nr 1. Redogörelse för ! Supplement nr 7 till Sveriges familjenamn 1920. [39] detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader ocli priser vid distribution av elektrisk kraft. Inledande överFörsvarsväsen. sikt. [3] 1944 års militärsjukvårdskommittés betänkande. Del 2. [5] Betänkande med förslag till standardtariffer för detaljBetänkande med förslag rörande civilförsvarets organisadistribution av elektrisk kraft. [4] Elkraftutredningens redogörelse nr 2:15. Redogörelse för tion m. m. [101 detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Älvsborgs län. [20] 2:12. Malmöhus län. [35] 2:11. Kristianstads län. [40]. Utrikes ärenden, internationell r ä t t . 2- 8—10. Kalmar län, Gotlands län och Blekinge län. [48] Stockholm 1947. K. L. Beckmans Boktryckeri. 1401 47