Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1947:57

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

ELKRAFTUTREDNINGENS REDOGÖRELSE NR 2:13-

REDOGÖRELSE FÖR

DETALJDISTRIBUTÖRERNA SAMT DERAS RÅKRAFTKOSTNADER OCH PRISER VID DISTRIBUTION AV ELEKTRISK KRAFT Hallands

län samt

Göteborgs

och Bohus

S T O C K H O L M 19 4 7

län

Statens offentliga utredningar 1947 Kronologisk

förteckning

32. Utredning med synpunkter pä sågverksdriften i Norr1. Kollektiv tvätt. Betänkande med förslag att underlätta land och förslag angående inrättande av en central hushållens tvättarbete. Hseggström. xv. 284 8. S. sågverksskola. V. Petterson. 150 s. 1 karta. J o . 2. Betänkande angående fiskerinäringens efterkrigspro33. Redogörelse i sammandrag för utredning rörande plablem samt den prisreglerande verksamheten på fiskets nering av jordbruket och skogsbruket i Nedertomeå område. Antonsons, Göteborg. 325 s. J o . kommun. V. Petterson. 177 s. 6 pl. 1 karta. J o . 3. Elkraftutredningens redogörelse nr 1. Redogörelse för 34. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och 9. Gymnasiet. Idun. 622 s. E. priser vid distribution av elektrisk kraft. Inledande 35. Elkraftutredningens redogörelse nr 2:12. Redogörelse översikt. Sv. Tryckeri AB. 84 s. K. för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader 4. Betänkande med förslag till standardtariffer för detaljoch priser vid distribution av elektrisk kraft. Malmödistribution av elektrisk kraft. Hseggström. 126 s. K. hus län. Beckman. 43 s. K. 6. 1944 års militärsjukvårdskommittés betänkande. Del 2. 36. Vid andra riksskogstaxeringen av Norrland åren 1988— Beckman. 170 s. FÖ. 42 använd metodik och härom vunna erfarenheter. 6. Betänkande med förslag till geofysiskt observatorium Redogörelse avgiven av 1937 års riksskogstaxeringsi Kiruna m. m. Idun. 64 s. K. nämnd. V. Petterson. 205 s. J o . 7. Betänkande med förslag angående lantmäteripersona37. 1945 års skogshärbärgesutrednings betänkande. Del 1. lens organisation samt avlöningsförhållanden m. m. Utredning rörande bostads- och levnadsförhållandena Marcus. 132 s. J o . på hemmansskogarna med förslag till åtgärder för bo8. Betänkande med förslag angående fiskets administrastadsbeståndets komplettering och förbättrande. Idun. tion m. in. Kihlström. 155 s. J o . 301 s. S. 9. Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m.m. Lagberedningens förslag till jordabalk. 1. Norstedt. Del 3. Tandläkarinstitutens organisation m. m. Beck313 s. J u . man. 166 s. E. Supplement nr 7 till Sveriges familjenamn 1920. Sta10. Betänkande med förBlag rörande civilförsvarets orgatens Reproduktionsanstalt. 112 s. J u . nisation m. m. Beckman. 262 s. S. Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 11. Redogörelse 11. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader 8. Utredning och förslag rörande vissa socialpedagooch priser vid distribution av elektrisk kraft. Kristiangiska anordningar inom skolväsendet. Idun. 148 s. E. stads län. Beckman. 40 s. K. 12. Ungdomens fritidsverksamhet. UngdomsvårdskommitStatsmakterna och folkhushållningen under den till téns betänkande del 4. V. Petterson. 392 s. J u . följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 7. 13. Betänkande med utredning rörande^ riksräkenskapsTiden juli 1945—juni 1946. Idun. 449 s. Fo. verkets organisation. Marcus. 114 s. Fi. Betänkande angående organisationen av försöksverk14. Handeln med olja. Betänkande med förslag avgivet av samheten på jordbrukets område. Katalog och Tidoljeutredningen 1945. Hseggström. 343 s. 4 pl. Fo. skriftstryck. 252 s. J o . 15. 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag Betänkande med förslag om upphävande av äldre till lönereglering för övningslärare. Sv. Tryckeri AB. giftermålsbalken. Norstedt. 72 s. J u . 370 s. Fi. . Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 3. 16. Förslag till konvention mellan Sverige, Danmark och Statens sjukhusutrednings av år 1943 betänkande. Norge om erkännande och verkställighet av domar i brottmål m. m. Norstedt. 24 s. J u . 3. Utredningar och förslag angående sysselsättnings17. Stöd åt utvecklingshämmad ungdom. Ungdomsvårdsoch arbetsterapi vid vissa sjukhus och vårdanstalter kommitténs betänkande del 6. V. Petterson. 144 s. J u . m. m. Katalog och Tidskriftstryck. 176 s. 8 pl. I. 18. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 2. FörPolisen och allmänheten. Betänkande med förslag till slag angående yrkesvägledning och yrkesutbildning för tjänstereglemente för polisväsendet. Idun. 126 s. I . partiellt arbetsföra m. m. Katalog och Tidskriftstryck. Betänkande angående familjeliv och hemarbete. Beck324 s. 8. , man. 320 s. S. .„ u 19. Kompetensfordringar för statliga, vissa halvstatliga och Fiskerättskommitténs förslag till fiskelag jämte därkommunala tjänster samt sådana yrken och befattningar, med sammanhängande författningar. V. Petterson. 668 för vilkas utövande kräves av statlig myndighet utfärs. 2 pl. J o . dad behörighetsförklaring eller legitimation. V. PetterElkraftutredningens redogörelse nr 2: 8—10. Redogörelse son. 288 s. 8. för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader 20. Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 15. Redogörelse och priser vid distribution av elektrisk kraft. Kalmar för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader län, Gotlands län och Blekinge län. Beckman. 68 8. K. och priser vid distribution av elektrisk kraft. Alvsborgs 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. län. Beckman. 48 s. K. 10. Flickskolan. Idun. 253 s. E. 21. Socialvårdskommitténs betänkande. 15. Utredning och Sysselsättningsförhållandena inom varuhandeln. Beckförslag angående särskilda barnbidrag och bidragsman. 197 s. E. . förskott m. m. V. Petterson. 114 s. S. Betänkande om granskning och antagning av läro22. Betänkande med förslag till ändrad lagstiftning angåböcker. Hseggström. 137 8. E. ende handel med skrot, lump och begagnat gods. Sv. Möbler. Betänkande avgivet av 1946 års mobelutredTryckeri AB. 125 s. H. ning. Stockholms Bokindustri AB. 368 s. H. 23. 1945 års lönekommitté. 2. Betänkande med förslag till Kommunallagskommitténs betänkande 1 med forslag statens allmänna avlöningsreglemente m. m. Marcus. angående ändringar i kommunallagarnas bestämmelser 289 s F i . om borgerlig primärkommuns kompetens och om kvalificerad majoritet. Idun. 216, 72* s. I . 24. Betänkande rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan. 54 Elkraftutredningens redogörelse nr. 2: 25. Redogörelse Norstedt. 220 s. S. _ för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader 25. 1945 års akademikerutredning. Norstedt. 64 8. fc. och priser vid distribution av elektrisk kraft. Norr26. Slutbetänkande avgivet av bostadssociala utredningen. bottens län. Beckman. 41 a. K. Del 2. Saneringen av stadssamhällenas bebyggelse. 55. Utredning med förslag angående utbildning av lärare Organisationen av låne- och bidragsverksamheten för för industri och hantverk vid anstalter för yrkesunderbostadsändamål. Idun. 698 s. S. visning m. m. Hffiggström. 173 s. E. 27. Betänkande med förslag till ändrad ordning beträffande 66. Utredning angående organisationen av den finska förvissa helgdagar. Katalog och Tidskriftstryck. 76 s. E. samlingen i Stockholm samt de tyska församlingarna 28. Stuveriverksamheten i svenska hamnar. Hseggström. i Stockholm och Göteborg m. m. Av E. Schalling. 110 s. H. 29. Välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn. Hseggström. 57. Elkraftutredningens redogörelse nr 2; 13-14. Redogö118 s. H. relse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkoBt30. Betänkande med förslag till lag om regionkommuner nader och priser vid distribution av elektrisk kraft. m. m. Beckman. 214 s. S. Hallands län samt Göteborgs och Bohus län. Beckman. 31. Betänkande med förslag angående utbildning av befäl 67 s. K. för handelsflottan m. m. Idun. 264 s. H. Anm. Om särskild tryckort ej angives är tryckorten Stockholm Bokstäverna^»^ ^ J S ^ S ™ Ä l S S S S S S ' stäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartement, «u j departementet.

STATENS OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1947:57

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

ELKRAFTUTREDNINGENS REDOGÖRELSE NR 2:13-14

REDOGÖRELSE FÖR

DETALJDISTRIBUTÖRERNA SAMT DERAS RÅKRAFTKOSTNADER OCH PRISER VID DISTRIBUTION AV ELEKTRISK KRAFT Hallands

län

samt

Göteborgs

och

STOCKHOLM 1947 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [1866 47]

Bohus

län

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid.

Inledning

5 Hallands län

Detalj d i s t r i b u t ö r e r n a

6 D i s t r i b u t i o n s f ö r e t a g e n s kraftanskaffning Självförsörjande och råkraftinköpande företag Råkraftleverantörer .. .* Undersökningsmaterialets omfattning Råkrafttariffer Medelpris för råkraft Företag med höga medelpriser för inköpt råkraft Kedjehandel med råkraft

7 7 8 9 9 13 14

Distributionsföretagens kraftavsättning Undersökningsmaterialets omfattning Distrihutionsföretagens storlek Tariffer Specifik energiförbrukning Medelpriser Topprisföretag Engångsavgifter

18 18 20 22 25 29 32

Göteborgs och B o h u s län Detaljdistributörerna

35 D i s t r i b u t i o n s f ö r e t a g e n s kraftanskaffning Självförsörjande och råkraftinköpande företag Råkraftleverantörer Undersökningsmaterialets omfattning Råkrafttariffer Medelpris för råkraft Kedjehandel med råkraft

36 36 37 37 38 42

Distributionsföretagens kraftavsättning Undersökningsmaterialets omfattning Distributionsföretagens storlek Tariffer Specifik energiförbrukning Medelpriser Topprisföretag Engångsavgifter

45 45 47 49 52 56 58

Bilaga 1. Bilaga 2.

Uppgifter angående distributionsföretagen i Hallands län 61 Uppgifter angående distributionsföretagen i Göteborgs och Bohus län 65

FÖRKLARINGAR TILL VISSA FÖRKORTNINGAR OCH BETECKNINGAR F = förbrukningsenhet ha = hektar hk = hästkraft kV = kilovolt ( = 1 000 volt) kW = kilowatt k W h = : kilowattimme m0 = medelpris vid inköp av råkraft mt = verkligt medelpris vid detaljdistribution m2 = beräknat medelpris vid detaljdistribution Förkortningar

beträffande

= Aelf Aelverk = = Aenf = Af = Bf El.AB = = El.Af = El.Bf El.Df = El.Enf = ELF = = Elf Elverk = = Enf KrAB = Krf = Krst = = Krv

företagens

(jämförelsepris)

namn:

Andelselektricitetsförening Andelselektricitetsverk Andelsenergiförening Andelsförening Belysningsförening Elektriska Aktiebolag Elektriska Andelsförening Elektriska Belysningsförening Elektriska Distributionsförening Elektriska Energiförening Elektriska Förening Elektricitetsförening Elektricitetsverk Energiförening Kraftaktiebolag (Kraft Aktiebolag) Kraftförening Kraftstation Kraftverk

en »u. p a.» och »m. b. p. a.» i föreningsnamn ha i förekommande fall uteslutits.

5 Inledning För att möjliggöra ett bedömande av priserna på elektrisk kraft i olika orter har elkraftutredningen verkställt en undersökning av vissa förhållanden inom detaljdistributionen av elektrisk kraft i landet. Föreliggande redogörelser angående Hallands samt Göteborgs och Bohus län grunda sig på uppgifter, som lämnats av distributionsföretagen i länen och som med några få undantag genomgående avse förhållandena år 1943. Undersökningen omfattar ej kostnaderna för kraftverkens produktion av elektrisk kraft, utan tar endast sikte på distributionsföretagens inköps- och försäljningspriser. För det insamlade undersökningsmaterialets omfattning och de allmänna principerna vid dess bearbetande har närmare redogjorts i den inledande översikt, som framlagts såsom elkraftutredningens redogörelse nr 1 (Statens offentliga utredningar 1947:3). Åtskilliga frågor av grundläggande betydelse för bedömande av de i de särskilda länsredogörelserna intagna uppgifterna behandlas i den inledande översikten. Däri gives en kort översikt över kraftförsörjningen i Sverige med en del exempel på förhållanden inom produktionen och distributionen, som öva inflytande på priset för elektrisk kraft. Vidare redogöres för tariffernas uppbyggnad, benämning och klassificering, detaljdistributörernas organisationsformer, metoden för undersökning av kedjehandel, engångsavgifternas betydelse m. m. I den inledande översikten beskrives också huru beräkning verkställts av de olika distributionsföretagens medelpriser såväl vid inköp av råkraft (m0) som vid försäljning i detaljdistribution dels under verkligen rådande avsättningsförhållanden (nii), dels under förutsättning av en viss enhetlig elektrifieringsnivå (m2). Vidare klarläggas där åtskilliga i länsredogörelserna förekommande speciella beteckningar och uttryck. Den inledande översikten förutsattes sålunda tjäna till vägledning vid studiet av redogörelserna för de särskilda länen. En utförlig redogörelse för tariffinventeringen och den statistiska bearbetningen av undersökningmaterialet utarbetas för varje län och tryckes i en mindre stencilupplaga. I föreliggande länsredogörelser ha i koncentrerad form sammanställts företrädesvis sådana uppgifter, som kunna förväntas ha ett mera allmänt intresse. De fullständiga, stenciltryckta redogörelserna äro avsedda att tillhandahållas myndigheter och andra, som ha behov av mera ingående uppgifter. En sammanfattande översikt rörande distributionsförhållandena inom landet i dess helhet kommer sedermera att framläggas i form av en särskild riksredogörelse.

6 ELKRAFTUTREDNINGENS REDOGÖRELSE NR 2: 13

H A L L A N D S LÄN

Detalj distributörerna 1 Hallands län finnas sammanlagt 91 detaljdistributörer. Förteckning över samtliga distributörers namn och adress finnes i bilaga 1, som även beträffande 83 av distributionsföretagen innehåller vissa uppgifter om inköp och försäljning av energi m. m. I förteckningen äro i bokstavsordning luedtagna alla företag, som ha sina administrationsorter i Hallands län, och uppgifterna avse företagens hela verksamhet, även om denna delvis skulle sträcka sig utanför länet. Tre företag med en över flera län utbredd distributionsverksamhet ha medtagits, ehuru administrationsorten är belägen utanför länet nämligen statens järnvägar, Sydsvenska KrAB (Sydkraft) och Yngeredsfors Kr AB. I bilaga 1 redovisas dock blott den del av de två förstnämnda företagens verksamhet, som avser distributionen i Hallands län. I fråga om Yngeredsfors KrAB redovisas här hela dess detaljdistribution på landsbygden, vilken huvudsakligen berör Hallands men i viss utsträckning även Göteborgs och Bohus län, medan dess detaljdistribution i Mölndals stad (fr. o. m. år 1947 övertagen av staden) redovisas i redogörelsen för Göteborgs och Bohus län. Förteckningen upptar endast företag, som försälja elektrisk kraft för direkt detaljkonsumtion, dvs. allmänhetens förbrukning för s. k. borgerliga behov, innefattande belysning samt kraft för hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri. Uteslutna äro sålunda bl. a. dels företag, som endast leverera råkraft, dvs. vanligen högspänd kraft till en eller flera distributörer, dels företag, som endast leverera industriell kraft. Vidare ha uteslutits sådana detaljdistributörer, som tillgodose lägre antal än tre förbrukare eller som endast tillhandahålla frikraft till anställda. För 8 av de i förteckningen upptagna 91 distributionsföretagen saknas specificerade uppgifter angående energiomsättningen under år 1943. Anledningen härtill är beträffande ett av dessa företag, Ramnaredsortens Enf, att dess distributions verksamhet påbörjats först år 1944. För de återstående 7 företagen ha särskilda uppgifter för varje företag ej kunnat erhållas. De äro emellertid alla direkt eller indirekt anslutna till Västbo Kraftverksförening,

7 som är en sammanslutning av 16 företag med detaljdistribution inom Jönköpings, Kronobergs, Hallands och Älvsborgs län, och redovisas gemensamt under Västbo Kraftverksförening i redogörelsen för Jönköpings län. Av de 83 detaljdistributionsföretag i länet, vilka behandlas i följande redogörelse, äro 5 kommunala, 6 aktiebolag, 35 ekonomiska föreningar, 8 industrier, 26 enskilda personer och 3 speciella organisationer (Fagereds Sanatorium, AB Himmeslövs Havsbad och statens järnvägar). Något statligt distributionsföretag i egentlig mening förekommer ej i Hallands län. De kommunala företagen förekomma ett i varje av länets fem städer. För de olika företagsformerna har närmare redogjorts i den inledande översikten, kap. V.

Distributionsföretagens

kraftanskaffning

Självförsörjande o c h råkraftinköpande företag Av de 83 ifrågavarande detaljdistributörerna i Hallands län äro 30 helt självförsörjande, vilket innebär att vederbörande företag erhåller all kraft från egen kraftkälla. Hit räknas i första hand storkraftföretagen Sydkraft och Yngeredsfors KrAB, oavsett att dessa erhålla krafttillskott från stamlinjenätet. En del distributionsföretag producera icke själva någon kraft utan inköpa hela sitt behov från någon råkraftleverantör. Dessa »totalinköpande» företag äro 36 till antalet och hit ha räknats även företag med egen värmekraftkälla, därest denna är avsedd endast för reserv- och toppkraftalstring. Slutligen förekomma sådana företag, som dels själva producera kraft vid egen kraftstation, dels inköpa kraft i större eller mindre omfattning, »delinköpande» företag. I Hallands län finnas 17 sådana företag.

Råkraftleverantörer Som råkraftleverantörer uppträda icke blott statliga och kommunala företag, aktiebolag och industrier, utan även ekonomiska föreningar och enskilda personer. Råkraftleverantörerna företräda med andra ord samma typer av företag som distributörerna. Sydkraft och Yngeredsfors KrAB ha icke endast en omfattande detaljdistribution utan svara även för en betydande del av råkraftleveranserna till andra distributörer i länet. Sydkraft med dotterföretag har i södra Sverige 26 vattenkraft- och 2 värmekraftstationer. Av samtliga dessa äro 7 vattenkraftstationer belägna i Hallands län. Två tredjedelar av de distributörer, som ej äro helt självförsörjande, erhålla sin råkraft direkt eller indirekt från Sydkraft. Yngeredsfors KrAB, som har 6 egna kraftstationer i Hallands län, förser 15 av länets distributörer med råkraft. Två andra storkraftföretag, det statliga Troll-

8 hatte Krv samt Viskans KrAB, leverera råkraft till distributörer i Hallands län endast i enstaka fall. Vid sidan av storkraftföretagen förekomma dels flera råkraftleverantörer, som återförsälja kraft från storkraftföretagen, dels ett par mindre företag, som leverera råkraft från egna kraftstationer utan förbindelse med stamlinjenätet. En speciell typ av råkraftleverantörer utgöra samköpsföreningarna, dvs. sammanslutningar av flera kraftavnämare (distributörer, industrier m. m.) för gemensamt inköp av vanligen högspänd kraft. Samköpsföreningarna bedriva i regel icke själva någon detaljdistribution. I Hallands län förekommer en samköpsförening, Halmstadsortens Krf, vari som medlemmar ingå — förutom en del större lantgårdar o. d. — tolv distributionsföretag samt en industri, Skandinaviska Granit AB. Sistnämnda bolag bedriver ej självt detaljdistribution men levererar råkraft till en distributionsförening (Söndrums Stenhuggeris Elf). Halmstadsortens Krf inköper kraft från Halmstads Elverk, som i sin tur köper från Sydkraft. Det som råkraftleverantör i bilaga 1 angivna Nissans Kraftförvaltnings AB är en sammanslutning av sex företag med kraftstationer i Nissan (därav två i Jönköpings län). Bolaget har till uppgift att organisera samköming mellan de anslutna kraftstationerna samt att vid behov inköpa tillskottskraft från Sydkraft. Förbindelsen med Sydkraft upprättades först år 1944. I bilaga 1, kolumn 2, är för varje distributionsföretag angivet, varifrån företaget hämtar sin råkraft. Av länets 14 råkraftleverantörer äro 7 tillika detaljdistributörer inom länet och återfinnas såsom sådana i kolumn 1. För de leverantörer, som ej bedriva detaljdistribution, är i bilagan särskilt anmärkt, huru de anskaffa sin råkraft. Ur bilagan kan man sålunda härleda ett företags råkraftinköp till den ursprunglige råkraftleverantören.

Undersökningsmaterialets omfattning 1 den mån ett distributionsföretag erhåller sin råkraft från egen kraftkälla ha några undersökningar om företagets råkraftkostnader ej skett. Den följande framställningen avser endast sådana företag, som helt eller delvis inköpa sin råkraft. Utom de självförsörjande distributionsföretagen (till vilka här även räknats Sperlingsholms El. Distributions AB, som först år 1944 genom Nissans Kraftförvaltnings AB erhöll anslutning till Sydkraft) äro vidare samtliga industrier undantagna, enär dessa i regel använda den ojämförligt största delen av inköpt råkraft i den egna rörelsen. Detsamma gäller ett speciellt företag, statens järnvägar. Utanför undersökningen av råkraftpriserna ha sålunda lämnats länets 30 självförsörjande distributionsföretag (däribland Sydkraft och Yngeredsfors KrAB) samt 1 aktiebolag, 5 industrier och 1 speciellt företag, vilka icke äro helt självförsörjande. Antalet företag med detaljdistribution, vilkas råkraftinköp undersökts, utgör sålunda 46.

9 I bilaga 1, kolumn 3, angives för ifrågavarande företag deras totala inköp av råkraft, uttryckt i tusental k W h (kilowattimmar). I den angivna energimängden ingår all av distributionsföretaget inköpt energi, oavsett om densamma distribueras till allmänhetens förbrukning eller delvis jämväl till industrier eller till någon återförsäljare.

Råkrafttariffer Distributionsföretagen inköpa vanligen kraft med en spänning av 3 000— 20 000 volt vid lämplig transformatorstation på leverantörens högspänningsnät. De tariffer, som tillämpas vid engrosförsäljning av elektrisk kraft, kunna i princip vara uppbyggda på samma sätt som de i detaljdistributionen förekommande. Vid försäljning av högspänd kraft förekommer emellertid som regel, att effektavgift ingår i tariffen, vilket är mindre vanligt beträffande detaljtariffer. För de olika tariffernas typer, sammansättning och benämning har närmare redogjorts i den inledande översikten, kap. III. Varje distributionsföretag inköper i regel all sin råkraft enligt en enda tariff. I två fall förekommer, att en tillsatstariff tillämpas för s. k. toppkraft. De olika typer av huvudtariffer, enligt vilka distributionsföretagen inköpa råkraft, framgå av följande uppställning, vari jämväl angives antalet inköpande företag samt (inom parentes) den procentuella andel av all ifrågavarande råkraft, som inköpes enligt respektive tariffer: Enkel energitariff Enkel blocktariff Säsongtariff Tidgränstariff Effekttariff Effekttariff av enkel blocktyp Effekttariff av utnyttjningstyp Effekttariff med tidgräns

17 företag (2 °/o) 2 » (0 °/o) 1 » (0 °/o) 1 » (0 °/o) 5 » (5 °/o) 4 » (2 °/o) 6 » (19 °/o) 10 » (72 °/o)

Efter är 1943 ha i en del fall nya råkrafttariffer införts, till vilka hänsyn ej tagits i föreliggande framställning.

M e d e l p r i s för råkraft Med ledning av distributörernas uppgifter angående inköpt råkraft och lör denna enligt vederbörlig tariff erlagd avgift under år 1943 har medelpriset vid inköp av råkraft, betecknat m0, uträknats för de olika distributionsföretagen. Vid beräkningen har hänsyn tagits till förekommande kristillägg på avgifterna i form av index- och kolklausuler. Av de 46 företag, vartill undersökningen av råkraftpriserna hänför sig, ha 11 egen kraftstation och täcka endast delvis sitt behov av kraft genom

10 inköp från annat håll. Storleksförhållandet mellan den inköpta kraften och den kraft, som produceras i den egna kraftstationen, kan variera mellan mycket vida gränser. Den egna kraftkällan kan vara så otillräcklig, att inköpet av kompletterande stödkraft avser mycket större kraftbelopp än den egna produktionen. Vare sig inköpet gäller stödkraft eller endast reservkraft för täckande av ett mer eller mindre tillfälligt behov vid vattenbrist, kan det egna kraftverkets resurser ha en betydande inverkan på priset för inköpt kraft. Om nämligen det köpande företaget har möjlighet att vid det egna kraftverket magasinera vatten, kan dess inköp inskränkas till sådana tider, då leverantören har god tillgång på kraft till jämförelsevis lågt pris. Saknar däremot det delinköpande företagets kraftverk regleringsmöjlighetcr, kan det förutsättas, att inköpet måste ske under de tider, då efterfrågan på elkraft normalt är störst och att därför inköpspriset blir jämförelsevis högt. Eftersom sålunda de delinköpande företagens medelpriser ej äro helt jämförbara vare sig sinsemellan eller med de totalinköpande företagens även för de fall, då de inköpta energimängderna äro av samma storleksordning, har undersökningen av medelpriset m0 gjorts i första hand beträffande sådana företag, som enbart distribuera inköpt kraft. Dessa totalinköpande företag äro i Hallands län 35 stycken. I tabell 1 äro de totalinköpande distributionsföretagen indelade i grupper efter företagsform med angivande av största och minsta totalt inköpta energimängd samt högsta och lägsta förekommande medelpris inom varje grupp ävensom genomsnittligt inköpt energimängd och medelpris för de olika grupperna. I diagram 1 finnes medelpriset m0 för de totalinköpande företagen grafiskt återgivet. Diagrammet är uppritat efter fallande medelpris med företagens inköpta energi avsatt efter den horisontella axeln. Varje företag representeras sålunda av en stapel (rektangel) med basen motsvarande den inköpta energimängden och höjden motsvarande medelpriset. Höjdlinjerna äro i detta och följande diagram utritade endast för vissa större, namngivna föreTabell 1.

Medelpris (nio) vid inköp av råkraft för totalinköpande företag

Detaljdistributörernas företagsform

Kommun Aktiebo] a "• Ekonomisk förenin<r Enskild person Speciell Stadsföretag Landsbygdsföretag Länet

Antal företag

Inköpt energi per företag

Medelpris »tt

(1000 kWh)

(ört/kWh)

max.

min.

medel

max.

min.

medel

30 460

9 630

5'5

3-6

29 1 1

1198 11 14

4 11 14

176 11 14

14-7 9-6 13-o

7-o 9-6 13o

4 31

30 460 1198

1335 4

9 630 165

5-5 14-7

6'6 9-6 13o 3-4

30 460

14 7

6-e

36 ?-o

4i

öre/kWh

Diagram

1.

Medelpris (m0) för råkraft, (Stadsföretagens staplar

avseende totalinköpande äro streckade.)

företag.

tag. Stadsföretagens staplar äro streckade. Av diagrammet framgår, att städerna ligga samlade mot höger, dvs. ha låga medelpriser, ävensom att de avstäderna inköpta energimängderna äro stora. Den föregående undersökningen av medelpriset m0 hänför sig till distributörernas inköp. I tabell 2 har samma undersökningsmaterial sammanställts i syfte att erhålla en bild av det medelpris, som råkraftleverantörerna betinga sig vid försäljning av råkraft. Leverantörerna äro sammanförda gruppvis

Tabell 2.

M e d e l p r i s (mo) v i d försäljning av råkraft till t o t a l i n k ö p a n d e Antal inköpande företag

Eåkraftleverantörer

Antal

städer

Företagsform

landsbygd

Aktiebolag:

Sydkraft

{

Yngeredsfors

\

6 1 13 1

Övriga Ekonomisk förening Industri

35 Medelpris m0 per inköpande foretag (Öre/kWh) medel

min.

medel

8-9

30 460 1498 15 979 1198 45 313 5 226 1335 3 281

05 9-3 4-7 14-7 11-4 13o

max.

393 Kommun

Länet

Försåld energi per inköpande företag (1000 kWh)

601 36 124 42 30460

7 274 36 36 27 4 42 42 4 1245

företag

114 14 7

7-4 3'4 5-7 4-4 5-8 11-4 66 11-4

12 efter företagsform, varvid dock Sydkraft ochYngeredsfors KrAB redovisas särskilt. För varje grupp är angivet antalet totalinköpande distributionsföretag, som äro kunder hos någon leverantör i gruppen, den energimängd, som försäljes till största och minsta kunden och i genomsnitt till varje kund, samt högsta och lägsta tillämpade medelpris ävensom leverantörgruppens genomsnittliga medelpris för all till distributionsföretagen försåld energi. Av all råkraft, som försäljes till totalinköpande distributörer, levereras direkt från Sydkraft 7 9 % och från Yngeredsfors KrAB 1 9 % . Sydkraft levererar till 10 totalinköpande företag, därav 2 städer, och Yngeredsfors KrAB till 8, därav likaledes 2 städer. Av tabell 2 framgår, att de båda storkraftföretagens direktleveranser av råkraft särskilt till stadsföretagen avse stora kraftbelopp och att medelpriset för försåld råkraft också är genomsnittligt lägst beträffande Sydkrafts och Yngeredsfors KrAB:s direkta leveranser (till stadsföretag 3,5 resp. 4,5 öre/kWh och till landsbygdsföretag 7,o resp. 6,3 öre/kWh). I diagram 2, uppritat på samma sätt som diagram 1, ha de företag, som erhålla sin råkraft direkt från Sydkraft eller Yngeredsfors KrAB, utmärkts med vita och övriga företag med streckade ytor. Diagrammet visar, att den ojämförligt största delen av råkraften levereras av de båda storkraftföretagen (huvudsakligen till stadsföretag) och att de streckade staplarna ligga långt till vänster i diagrammet, dvs. utmärka höga medelpriser. En undersökning angående råkraftpriserna beträffande de elva delinköpande företagen, däribland stadselverket i Falkenberg, utvisar, att dessa

ore/ltWh

Diagram 2. Medelpris (m0) för råkraft, avseende totalinköpande företag. (Företag, som köpa råkraft direkt från Sydkraft eller Yngeredsfors KrAB, ha vita, övriga företag streckade ytor.)

13 inköpa i genomsnitt betydligt mindre energi per företag än de totalinköpande (0,2 resp. 1,2 milj. kWh) och att medelpriset m0 för all den tillskottskraft de inköpa är något högre än för de totalinköpande företagens råkraft (6,9 resp. 4,i öre/kWh). Större delen av den råkraft, som levereras till delinköpande distributörer, kommer från Yngeredsfors KrAB. Bolaget levererar nämligen tillskottskraft till fyra av dessa distributörer (däribland Falkenbergs Stads Elverk) för ett medelpris av högst 15,6 och lägst 5,4 öre/kWh eller i genomsnitt 6,8 öre/kWh. Två företag erhålla tillskottskraft från Sydkraft för i genomsnitt 10,8 öre/kWh, två från andra aktiebolag för 8,o öre/kWh, ett från en ekonomisk förening för 10,2 öre/kWh och två från enskild person för 5,i öre/kWh. Någon väsentlig skillnad i råkraftpriserna för å ena sidan totalinköpande och å andra sidan delinköpande företag förefinnes ej. Den i bilaga 1, kolumn 3, redovisade råkraften utgör sammanlagt för länet omkring 45,8 milj. k W h med ett medelpris av 4,2 öre/kWh. Av nämnda råkraft faller på stadsföretagen 39,i milj. kWh med ett medelpris av 3,7 milj. k W h och på landsbygdsföretagen 6,7 milj. k W h med ett medelpris av 6,9 öre/kWh. Att medelpriset är lägre för stads- än för landsbygdsföretag beror vanligen på, att stadsföretagen inköpa större energimängder och ha längre utnyttjningstider än landsbygdsföretagen. (Se inledande översikten, sid. 58—59.)

Företag m e d h ö g a m e d e l p r i s e r för i n k ö p t råkraft En sammanställning av de företag, som uppvisa höga råkraftpriser, har gjorts i tabell 3, vari upptagits alla distributionsföretag i länet, som uppvisa ett medelpris /n0 av 10 öre/kWh eller däröver, med angivande av inköpt Tabell 3.

Företag med höga medelpriser för inköpt råkraft Medelpris m0 (öre/ kWh)

Inköpande distributionsföretag

AB Sembs Krst» Gällareds El.Df AB Himmeslövs Havsbad Fröllinge Gård 1 Källsjö El.Df Söndrums S t e n h u g g e r i . . . . Steninge K r s t 1 Tiarps El.Enf Benneslöfs Kraft- & Kvarnförening * Öxared-Binna El.Df Medeltal för länet 1

Delinköpande företag. —

2 UtInköpt Lererans- nyttjenorgi spänning ningstid (1000 (tim.) (volt) kWh)

15-6 14-7 13-0 11-6 11-4 11-4 10-7 10-7

31 14 14 23 36 42 15 4

10 000 10 000 3 000 3 000 11500 5 200 1500 5 200

10-2 10-o 4-2

30 7

20 000 8 380

360 1320 1200 660

Råkraftleverantör

Yngeredsfors KrAB

» Östra K a r u p s El.Enf Sydkraft Viskans KrAB Skandinaviska Granit AB Sydkraft Halmstadsortens Krf Södra Hallands Krf Yngeredsfors KrAB

997 Uppmätning sker hos de enskilda abonnenterna.

14 energimängd, leveransspänning och, i de fall effekten uppmätts, utnyttjningstid samt råkraftleverantör. Av tabellen framgår, att de företag, som betala höga medelpriser för råkraft i regel inköpa mycket små energimängder och att utnyttjningstiden i de fall, där den kunnat fastställas, är kort. Särskilt för delinköpande företag kan inköpt energimängd och utnyttjningstid och därmed medelpriset 77?0 variera betydligt år från år. Som jämförelse kan nämnas, att den högsta utnyttjningstiden i länet, som uppvisas av Laholms Stads Elverk, är 3 790 timmar per år. Den normala utnyttjningstiden för en distributionsförening torde ligga mellan 2 000 och 3 000 timmar. Samtliga i tabell 3 angivna råkraftleverantörer ha anknytning till stamlinjenätet. K e d j e h a n d e l m e d råkraft Det är ej ovanligt, att en råkraftleverantör själv i större eller mindre grad täcker sitt behov av råkraft genom inköp och att råkraften sålunda blir föremål för kedjehandel. Med kedjehandel i vidsträcktaste bemärkelse avses här alla sådana fall, då försäljning av råkraft ej sker direkt från den ursprunglige råkraftleverantören till ett distributionsföretag. Såsom ursprunglig råkraftleverantör betraktas därvid varje företag, som antingen erhåller all sin energi från egen kraftkälla eller tillhör något av de till stamlinjenätet anknutna storkraftföretagen (Sydkraft, Yngeredsfors KrAB, Viskans KrAB och Trollhätte Krv). Kedjehandel i nämnda vidsträckta be märkelse behöver ej verka fördyrande. Den kan tvärtom leda till ett förbilligande av råkraften, t. ex. då ett industriföretag, som på grund av stor energiomsättning erhåller billig råkraft, avsätter en del härav till en distributör för lägre pris än det distributören skulle fått betala vid direktköp från den ursprunglige leverantören. Samma förhållande kan uppstå, om flera distributörer bilda en sammanslutning för gemensamt inköp av råkraft. Denna sammanslutning räknas dock här av praktiska skäl såsom ett »mellanled» i kedjehandeln. De allmänna synpunkterna på kedjehandel med råkraft ha närmare berörts i den inledande översikten sid. 59—61. Tabell 4 utvisar hur de 83 distributionsföretagen i Hallands län anskaffa sin råkraft. Bland de 30 företag, som erhålla kraft enbart från egen kraftstation, äro Sydkraft och Yngeredsfors KrAB i deras egenskap av detalj distributörer inräknade. Av tabellen framgår, att kedjehandel i vidsträckt bemärkelse förekommer i 23 fall, därav 6 över ett, 14 över två, 2 över tre och 1 över fyra mellanled. I 8 av kedjehandelsfallen har antingen det inköpande distributionsföretaget självt eller något föregående mellanled därjämte egen kraftproduktion, varför i dessa fall någon renodlad kedjehandel ej kan anses föreligga. Kedjehandelsfallen ha skärskådats ur den synpunkten, att inköpspriset för sista företaget i kedjan jämförts med det pris, som företaget skulle

15 Tabell 4.

Antal detaljdistributörer 30 10 1 2 5 12 2 2 1 1 8 6 1 2

Distributionsföretagens råkraftförsörjning genom egen kraftstation, direktinköp och kedjehandel Råkraft

erhålles

från

egen kraftstation Sydkraft direkt » , Trollhätte Krv och Yngeredsfors KrAB direkt « direkt och egen kraftstation » över ett mellanled och egen kraftstation » » två » „ „ „ g » » » och egen kraftstation » » tre » )) » fyra » Viskans KrAB direkt Yngeredsfors KrAB direkt » » » och egen kraftstation » » över ett mellanled mindre, fristående företag med egen kraftstation direkt samt egen kraftstation

fått erlägga, om det i stället köpt sin kraft direkt från den ursprunglige råkraftleverantören. Sistnämnda pris har beräknats med ledning av gällande medelpriser för sådana direktköpande företag, som köpa närmast motsvarande energimängder från samma ursprunglige råkraftleverantör. Denna metod möjliggör givetvis ej ett exakt bedömande av i vilken utsträckning kedjehandeln som sådan verkat fördyrande, enär ofta stora variationer finnas även inom de direktköpande företagens medelpriser. En noggrann undersökning huruvida kedjehandeln verkat prisuppdrivande eller ej förutsätter en ingående teknisk-ekonomisk utredning för varje särskilt fall, vilken givetvis icke kunnat ske genom elkraftutredningens försorg. Det har emellertid ansetts önskvärt att ha tillgång till en förteckning över alla förekommande fall av kedjehandel för att underlätta senare eventuella undersökningar. I anslutning till nedanstående uppräkning göras även vissa kommentarer, baserade på den ovan angivna schematiska undersökningsmetoden. Det är icke uteslutet, att en noggrann undersökning senare kan komma att i vissa fall erfordra justering av de lämnade omdömena. I följande förteckning över kedjehandelsfall ha dessa uppdelats på två grupper, nämligen skenbar kedjehandel och övrig kedjehandel. Med skenbar kedjehandel avses sådan kedjehandel, där återförsäljaren exempelvis är en samköpsförening eller ett dotterföretag till vederbörande råkraftleverantör. Skenbar kedjehandel anses även föreligga, där mellanledets kraftinköp är obetydligt i förhållande till dess egen kraftproduktion och det kunnat fastställas, att inköpspriset ej återverkar på försäljningspriset. Såsom övrig kedjehandel redovisas alla andra fall av kedjehandel i vidsträcktaste bemärkelse, sålunda även sådan som ej verkar prisuppdrivande.

16 A.

Skenbar

kedjehandel

1—4. Sydkraft — Nissans Kraftförvaltnings AB — 4 företag: Nissaströms Bruk, Oskarströms Sulphite Mills AB, Skandinaviska Jute-Spinneri& Väfveri AB samt Sperlingsholms El.Distributions AB. Nissans Kraftförvaltnings AB har till uppgift att organisera samköming mellan sex företags kraftstationer i Nissan samt att vid behov inköpa stödkraft från Sydkraft. Förutom ovannämnda fyra företag ingå i bolaget två företag i Jönköpings län (Hylte Bruks AB och Rydö Bruks & Fabriks AB). 5—6. Sydkraft — Nissans Kraftförvaltnings AB — Sperlingsholms El. Distributions AB — 2 företag: Landala Krst och Stjernarps Krst. Sperlingsholms El.Distributions AB, som först år 1944 erhöll anknytning till Sydkraft via Nissans Kraftförvaltnings AB, är närmast att betrakta såsom ursprunglig leverantör av tillskottskraft till de båda kraftstationerna. 7. Yngeredsfors KrAB — Falkenbergs Stads Elverk — Vinbergs ELF. Omkring 90 % av Falkenbergs stadselverks kraftbehov täckes från egen kraftkälla. Elverkets försäljning till Vinbergs ELF, som pågått redan före anknytningen till Yngeredsfors KrAB, sker till lägre medelpris (7,i öre/kWh) än inköpet från Yngeredsfors KrAB (8,9 öre/kWh).

B.

Övrig

kedjehandel

1—12. Sydkraft — Halmstads Elverk — Halmstadsortens Krf — 12 företag: Fammarps ELF, Fjällalunda Enf, Holms Kraft- och Bf, ELFöreningen Karolineborg, Kjellstorps Enf, Mickedala Krf, Slangemöllans ELF, Strandlida Enf, Söndrums och Trottabergs ELF, Tiarps El.Enf, Tylösands ELF och Vapnö Gods förvaltning. Medelpriserna för inköpt råkraft äro för Halmstads Elverk 3,4 öre/kWh (30,5 milj. kWh), för Halmstadsortens Krf 5,3 öre/kWh (945 000 kWh) och för de tolv företagen i sista ledet mellan 6,6 och 10,7 öre/kWh (4 000 — 124 000 k W h ) . Halmstadsortens Krf är en samköpsförening med bl. a. de tolv företagen som medlemmar. Till dessa levereras högspänd kraft enligt enkla energitariffer med energipriset 6 öre/kWh samt varierande fasta avgifter. Den tillämpade tarifformen torde få anses mindre lämplig. Medelpriserna för företagen i sista ledet avvika emellertid icke nämnvärt från de beräknade priserna vid direktleverans från Sydkraft. 13. Sydkraft — Halmstads Elverk — Halmstadsortens Krf — Skandinaviska Granit AB — Söndrums Stenhuggeris Elf. Skandinaviska Granit AB, som ej har egen detaljdistribution, ingår som medlem i sam-

köpsföreningen Halmstadsortens Krf (se fallen 1 — 12 ovan). Söndrums Stenhuggeris Elf köper 42 000 k W h enligt en enkel energitariff med energipriset 11 öre/kWh och fast avgift 170 kr., vilket ger ett medelpris av 11,4 öre/kWh. Tariffen måste anses mindre lämplig. Vid direktleverans från Sydkraft uppvisa företag av motsvarande storlek ett medelpris av mellan 9 och 10 öre/kWh. 14. Sydkraft — Södra Hallands Krf — Renneslöfs Kraft- & Kvarnförening. Sistnämnda företag har egen kraftstation och köper stödkraft enligt en säsongtariff till ett medelpris av 10,2 öre/kWh, vilket ungefär motsvarar det beräknade priset vid direktleverans. Tariffen måste dock anses mindre lämplig. 16. Sydkraft — Ängelholms Stads Elverk — Föreningen Bjäre Kraftförvaltning — Båstads Köpings Elverk — Östra Karups El.Enf — AB Himmeslövs Havsbad. Endast de två sistnämnda företagen äro belägna i Hallands län. Den kedjehandel, som berör tidigare led i i kedjan, har behandlats i redogörelsen för Kristianstads län. Medelpriserna vid inköp av råkraft äro för östra Karups El.Enf 8,9 öre/kWh (146 000 kWh) och för AB Himmeslövs Havsbad 13,o öre/kWh och ligga något över de, som i allmänhet gälla vid motsvarande direktleveranser från Sydkraft.

Vid en jämförelse med tabell 3 framgår, att fyra av ovannämnda kedjehandelsfall (B 10, 13, 14 och 16) beröra distributionsföretag, vilkas medelpriser för inköpt råkraft uppgå till minst 10 öre/kWh. I vilken mån kedjehandeln som sådan verkat prisuppdrivande kan dock ej med bestämdhet anges, enär priset påverkas av flera andra faktorer än en eventuell mellanhandsvinst. Den råkraft, som inköpes genom kedjehandel, utgör blott en obetydlig del (2,3 %) av all den i bilaga 1 redovisade råkraften. På de under B ovan angivna 16 kedjehandelsföretagen belöper endast omkring 1,3% av nämnda råkraft. Kedjehandelns inverkan på konsumtionspriset granskas närmare nedan i samband med undersökning av distributionsföretag med höga medelpriser.

2—1866 47

18 Distributionsföretagens kraft avsa t tiling Undersökningsmaterialets omfattning Det stora flertalet distributionsföretag täcka helt eller delvis sitt behov av råkraft genom inköp av högspänd kraft, vilken efter nedtransformering till förbrukningsspänning vidarebefordras över ett distributionsföretaget tillhörigt ortsnät till allmänheten. E n del distributionsföretag förse dessutom särskilda storförbrukare, företrädesvis industrier, med elektrisk kraft. Denna avsättning avser vanligen högspänd kraft enligt särskilda tariffer och är ej medräknad i följande framställning, som endast omfattar företagens leveranser av energi för borgerliga behov (belysning samt kraft för hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri). I bilaga 1 angives enligt föreliggande uppgifter från distributionsföretagen i länet dels den under år 1943 för borgerliga behov försålda energimängden i tusental k W h (kolumn 6), varmed avses den energi, som uppmätts vid förbrukarnas mätare, dels medelförbrukningen per enhet, dvs. den specifika energiförbrukningen (kolumn 7), dels ock medelpriserna mt och m2 (kolumnerna 8 och 9). Uppgift om den försålda energimängden h a r icke kunnat erhållas från 16 företag, enär någon uppmätning av energien ej förekommer. Dessa företag tillämpa ackordstariffer eller individuella tariffer. Följande redogörelse omfattar i vad den avser energiomsättning, specifik energiförbrukning och medelpriser endast 67 företag.

Distributionsföretagens storlek Länets 83 i undersökningen ingående distributionsföretag äro av mycket skiftande storlek beträffande såväl distributionsområdenas omfattning som antal konsumenter och årligen försåld energimängd. I bilaga 1, kolumn 5, anges för varje företag antalet förbrukare, vilket motsvarar antalet hushåll i vidsträckt mening, sålunda inberäknat hantverkslokaler, butiker, samlingslokaler o. d. Det i bilagan angivna sammanlagda antalet förbrukare, 50 510, kan redan på grund härav ej direkt jämföras med den officiella statistikens uppgifter om antalet förefintliga personhushåll i Hallands län (39 017 st. enligt folkräkningen den 31 december 1930). Ibland sträcka sig dessutom distributionsområdena på båda sidor om länsgränsen och som ovan nämnts

19 har någon uppdelning av företagens verksamhet i sådana fall som regel ej skett. I tabell 5 äro distributörerna sammanförda i grupper efter företagstorm samt i stads- och landsbygdsföretag. För varje grupp upptagas värdena för det största och det minsta företaget samt medeltalet för alla företag inom gruppen icke blott beträffande antalet förbrukare och försåld energimängd utan även beträffande antalet kommuner, inom vilka företaget idkar distributionsverksamhet. Bortsett från statens järnvägar, Sydkraft och Yngeredsfors KrAB, som ha en flera län omspännande distribution, äro alla inom vederbörande företags distributionsområde liggande kommuner medtagna, även om de äro att hänföra till annat län. Då kommunerna ju äro av mycket skiftande storlek och företagens verksamhet kan avse större eller mindre delar av en kommun, bör antalet distributionskommuner ej uppfattas såsom ett fullgott uttryck för omfattningen av de olika företagens verksamhet. För statens järnvägar har i tabell 5 under rubriken speciellt företag antalet kommuner ej angivits. Det gäller emellertid här huvudsakligen distribution till tjänstemän, bosatta utefter järnvägen. Uppgifterna angående försåld energi avse som ovan nämnts endast 67 företag. De flesta företagens distributionsområden sträcka sig icke över flera än en eller två kommuner. Av samtliga företag ha 52 st. (63 %) distribution endast inom en kommun och blott 7 st. ( 8 % ) , nämligen tre aktiebolag och fyra ekonomiska föreningar, ha distribution i mer än fem kommuner. Av samtliga förbrukare i länet erhålla 40 % elkraft från aktiebolag, 40 % från kommunala företag, 15 % från ekonomiska föreningar, 3 % från industrier och 2 % från enskilda personer. Av hela den detaljdistribuerade energien belöper på kommunala företag 51 %, aktiebolag 34 % , ekonomiska föreningar 12 % , industrier 2 % och enskilda personer 1 % . På de speciella Tabell 5.

Detaljdistributörernas distributionsområden, konsumentantal och energiavsättning Distribuerar till nedanstående antal

Företagsform

Antal företas

kommuner

förbrukare

O

6 35

4 51 9

5 78 83

10 268 1092 14 425 138 7 1018 605 207 176

8 26 3

medel

ledel

medel Staten Kommun Aktiebolag Ekonomisk förening Underhållsförening. Industri Enskild person Speciell Stadsföretag Landsbygdsföretag. Länet

Försåld energi (1000 kWh)

6 4 9

4 51

10 268 1092 4 14 425

707 95 3

4 060 2 246 146

415 80 54

4 1 2

138 25 21

3 995 10 846 403 9 192

707 1

4 062 313

3 995 10 846 3 355 9192 793 212 193 46 87

609 10846

B93

20 företagen ankommer omkring 0,5 % av antalet förbrukare och ännu mindre andel av den försålda energimängden. De största distributionsföretagen i länet äro, om hänsyn tages endast till distributionskommunernas antal, Yngeredsfors KrAB med 51, Sydkraft med 22, Tofta El.Df med 9 samt Södra Hallands Krf och Viske El.Df med vardera 7 kommuner. Yngeredsfors KrAB är också det största distributionsföretaget med hänsyn till antalet förbrukare, som uppgår till 14 425 1 . Därnäst följa stadselverken i Halmstad, Varberg och Falkenberg samt Sperlingsholms El.Distributions AB, vars distributionsområde delvis faller inom Halmstad, och Sydkraft, de båda sistnämnda med 2 000 resp. 1 777 förbrukare. Med hänsyn till energiavsättningen är Halmstads Elverk det största företaget i länet (10,8 milj. kWh). Därnäst följa Yngeredsfors KrAB (9,2 milj. k W h ) , stadselverken i Falkenberg och Varberg (4,4 resp. 3,4 milj. kWh) samt Sperlingsholms El.Distributions AB (2,5 milj. kWh). En del av distributionsföretagen i länet äro mycket små. Sålunda tillgodose 18 st., motsvarande 2 2 % av samtliga undersökta företag i länet, ett lägre antal än 20 förbrukare. Av dessa småföretag äro 10 i enskild persons ägo. 5 äro ekonomiska föreningar, 2 industrier och 1 speciellt företag. Den till konsumenterna försålda energimängden understiger 5 000 kWh i fråga om 7 företag, nämligen 4 tillhöriga enskild person, 1 ekonomisk förening, 1 industri och 1 speciellt företag. Bland dessa senare äro ej medräknade några av de 16 företagen med ackordstariffer eller individuella tariffer, vilka dock i allmänhet ha obetydlig energiavsättning. Vid jämförelse mellan stads- och landsbygdsföretag bör iakttagas, att siffrorna för stadsföretagen inbegripa även dessa företags distribution inom angränsande landsbygd. Falkenbergs Stads Elverk bedriver enligt uppgift distribution jämväl inom tre närliggande landskommuner. Tariffer I den inledande översikten, kap. III, har en närmare beskrivning lämnats över förekommande typer av tariffer, dessas benämning, klassificering och beteckning med typ nummer, vilket ger upplysning om av vilka beståndsdelar (fast avgift, effektavgift och energiavgift) vederbörande tariff är uppbyggd. I bilaga 1, kolumn 10, har för varje distributionsf öretag angivits dess tariff uppsättning genom uppräkning av typnumren på de tariffer, företaget tilllämpar. Om ett företag har ett flertal tariffer, som tillhöra samma typ men äro avsedda för olika ändamål (belysning, motordrift, matlagning etc.) eller olika användningsområden (bostäder, butiker, samlingslokaler etc.), sammanföras dessa i kolumn 10 under ett gemensamt typnummer. Betydelsen av de olika typnumren kan enklast utläsas med hjälp av den förklaring till tariffernas sifferbeteckning, som intagits såsom bilaga 3 till den inledande översikten. Distributionsföretagen i Hallands län tillämpa sammanlagt 244 tariffer, 1 Antalet förbrukare hos Yngeredsfors KrAB har år 1947 vuxit till i runt tal 20 00O dels genom nyanslutning av c:a 1 000 abonnenter per år, dels genom införlivande av bl a. Industri AB:s i Vessigebro distribution.

21 Tabell 6-

Antal tariffer av olika typer hos skilda företagsgrupper Antal tariffer som tillämpas inom företagsgrupperna

Tar i fft y p (med typnummer)

Enkel energitariff (001, 101) Enkel blocktariff (002, 102) Polygontariff (003,103 och utnyttjningsta riff (004, 104) Tidspärrtariff (005,105) Säsongtariff (006, 106) Tidgränstariff (007, 107) Stegrabattariff (008. 108) Effekttariff (01., 11., Effektgränstariff (04., 14.) Grundavgiftstariff (2..,3. .,4..,5..,6 Ackordstariff (. . 0 ) . .

staten

ekon. underföre- hålls- dustri enskild speciell Samma ning fören.

Energiomsättning

kommun

AB

3 6

10 1

24 1

25 2

Summa tariffer . . . .

75 Antal företag Antal tariffer i genom snitt per företag .

6 3 21

20 10

17 244 80

67 0 100

dvs. i genomsnitt 3 per företag. Hos 25 företag förekommer endast en tariff. Det största antalet tariffer, 15 st., uppvisar Halmstads Elverk, som har särskilda tariffuppsättningar för likström och växelström. Sydkraft redovisar 11 tariffer samt Falkenbergs och Varbergs stadselverk vartdera 10. De kommunala företagen och aktiebolagen ha i genomsnitt betydligt flera tariffer per företag än övriga företagsformer. Av större intresse än det antal tariffer, varje företag uppvisar, är den eller de av företaget tillämpade tariffernas uppbyggnad. Denna åskådliggöres som ovan nämnts genom en sammanställning av tre siffror, tariffens typnummer. Av tabell 6 framgår i vilken omfattning tariffer av olika typer tillämpas inom de skilda grupperna av distributionsföretag i länet. Tariffernas typnummer ha angivits inom parentes. En punkt i ett typnummer k a n ersättas med vilken siffra som helst (utom 0 såsom tredje siffra) utan att typen ändras. För 3 företag saknas specificerade tariffuppgifter. I tabellen redovisas sålunda endast 80 företag. Av de 244 detaljdistributionstarifferna äro 86 grundavgiftstariffer och enligt dessa uttages 67 % av all distribuerad energi. Den enkla energitariffen är den därnäst vanligaste. Den förekommer i 80 fall, men endast 8 % av omsättningen sker enligt denna tariff. Övriga tarifftyper förekomma som av tabell 6 framgår i betydligt mindre utsträckning.

22 Som ovan antytts förekommer, att skilda tariffer — om än av samma typ — tillämpas alltefter det ändamål, vartill energien användes. Enligt distributörernas uppgifter äro av de 244 tarifferna i länet 73 avsedda för energi till belysning och småapparater, 37 till motorer och ej ackumulerande värmeapparater, 5 till matlagning, 6 till ackumulerande värmeapparater och 95 till vilket ändamål som helst. Av de återstående avse 13 såväl belysning som motorer, 9 såväl belysning som elspisar och 6 såväl motorer som elspisar. De två vanligaste tarifftyperna, grundavgiftstariffen och den enkla energitariffen, ha fått den allsidigaste användningen. Av de 86 grundavgiftstarifferna äro 62 avsedda för alla tänkbara ändamål och av de 80 enkla energitarifferna äro 31 betecknade som belysningstariffer, 19 som motortariffer och 18 avsedda för alla tänkbara ändamål. Samtliga 17 ackordstariffer äro betecknade som belysningstariffer. Efter år 1943 har på flera håll tariff omläggning skett. Elkraftutredningen framlade i januari 1947 betänkande med förslag till standardtariffer för detaljdistribution av elektrisk kraft (SOU 1947: 4). Redan dessförinnan hade Sydkraft och flera av dess distributörer börjat införa tariffer, som i allt väsentligt överensstämma med de av elkraftutredningen förordade standardtarifferna. Omedelbart efter förslagets offentliggörande införde Yngeredsfors KrAB dessa tariffer valfritt för äldre abonnenter och obligatoriskt vid nyanslutningar. Bolagets underdistributörer på landsbygden ha även under år 1947 övergått eller beslutat övergå till standardtarifferna. Det kan förväntas, att för vanlig detaljdistribution till hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri den i betänkandet föreslagna normaltariffen skall komma till allt allmännare användning. Normaltariffen utgöres av en grundavgiftstariff, sammansatt — förutom av en engångsavgift — av tre årligen återkommande avgifter, nämligen en abonnentavgift per mätpunkt utgörande 5 kr. vid enfas- och 10 kr. vid trefasanslutning, en grundavgift per normaltariffenhet (Nte) och en energiavgift av 6 öre per kWh. Såväl Sydkraft som Yngeredsfors KrAB ha fastställt grundavgiften till 7 kr. 50 öre per Nte. Specifik e n e r g i f ö r b r u k n i n g Att en bygd blivit elektrifierad innebär, att den har tillgång till elektrisk kraft. I vilken omfattning denna tillgång verkligen utnyttjas får man kännedom om genom att fastställa den specifika energiförbrukningen, dvs. den för bygden genomsnittliga energiuttagningen under ett år hos varje konsument eller hushåll. Då hushållen kunna vara av mycket skiftande storlek har för utredningens ändamål införts begreppet förbrukningsenhet (F) såsom en för hela landet gemensam måttenhet för gradering av konsumenthushållen efter deras storlek, dvs. deras elektrifieringsbehov. Den enskilde förbrukaren anses representera det antal förbrukningsenheter, som motsvarar summan av antalet rum och antalet hektar odlad jord med ett tillägg till summan av 2 enheter. Den specifika energiförbrukningen inom ett företags distributionsområde anges i bilaga 1, kolumn 7, såsom den genomsnittliga energiuttag-

kWh/P

L50

400 Diagram

3.

Specifik energiförbrukning (kWh/F) hos distributionsföretagen (Stadsföretagens staplar äro streckade.)

lOOOxf

i Hallands

län.

ningen under ett år per förbrukningsenhet (kWh/F) inom området. Antalet förbrukningsenheter inom ett distributionsområde har kunnat uppskattas med ledning av den officiella statistikens uppgifter om rumsantal och åkerUppgifterna i kolumn 7 utgöra ett uttryck för i vilken grad den elektriska kraften utnyttjas inom respektive distributionsområden. I största allmänhet kan man säga, att en specifik energiuttagning, som håller sig under 30 å 35 k W h / F ger en antydan om, att området ifråga huvudsakligen endast är belysningselektrifierat. En dubbelt så stor medelförbrukning, 60 å 70 kWh/F, gör det troligt, att elkraften inom området även användes för motordrift och en specifik energiförbrukning av över 100 kWh/F antyder en ännu mera vidgad användning av den elektriska energien. Inom områden, där 1

Begreppet förbrukningsenhet förklaras närmare i den inledande översikten sid. 64.

24 elkraften lått en mycket omfattande användning, t. ex. till såväl belysning och motorer som matlagning och bostadsuppvärmning, kan den specifika energiförbrukningen stiga till 1 000 k W h / F och däröver. Elkraftutredningen har, såsom i den inledande översikten (sid. 66) framhållits, utgått ifrån att en specifik energiförbrukning av 65 k W h / F motsvarade vad som kunde anses vara en rimlig elektrifieringsnivå på landsbygden. I diagram 3 är den genomsnittliga energiförbrukningen per förbrukningsenhet inom samtliga ifrågavarande distributionsområden grafiskt återgiven Foretagens storlek har utmärkts genom att antalet förbrukningsenheter avsatts efter den horisontella axeln. Stadsföretagens staplar ha markerats genom streckmng. Eftersom en del stadsföretag även ha landsbygdsdistribution ger diagrammet ej en fullt riktig avvägning mellan städer och landsbygd. Med ledning av uppgifterna i bilaga 1, kolumn 7, kan ett godtyckligt utvalt foretags läge i diagrammet lätt bestämmas, varigenom man får en uppfattning om hur pass välelektrifierat företagets distributionsområde är i jämförelse med övriga områden i länet. Tabell 7 utvisar den specifika energiförbrukningen inom olika företagsgruppers distributionsområden. För varje grupp angivas värdena för de företag, som uppvisa högsta och lägsta energiuttagningen per förbrukningsenhet, ävensom genomsnittsvärdet för hela gruppen. Tabell 7.

Specifik energiförbrukning inom olika grupper av företag

Företagsform

Staten Kommun Aktiebolag Ekonomisk förening Underhåll sf örening Industri Enskild person . . . . Speciell Stadsföretag Landsbygdsföretag Länet

Specifik energiförbrukning(kWh/F) största

minsta

medel

196 185 127

100 34 19

104 72 57

74 56 28

12 9 9

196 185

100 9

49 35 22 170 65

94 Av sammanställningen framgår bl. a., att den specifika energiförbrukningen hos foretag i Hallands län i medeltal är 94 k W h / F och varierar mellan 196 och 9 k W h / F . Elektrifieringsnivån är i genomsnitt högst inom de kommunala och lägst inom de speciella företagens distributionsområden Hos stadsforetagen är den specifika energiförbrukningen i medeltal 170 k W h / F Genomsnittsvärdet för landsbygdsföretagen, 65 kWh/F, överensstämmer med det av elkraftutredningen antagna medelvärdet. Elektrifieringsnivån är emellertid mycket olika i de skilda landsbygdsområdena.

25 Medelpriser På grundval av företagens uppgifter om konsumenternas energiförbrukning samt bruttoinkomsten av den försålda energien kan det inom distributionsområdet gällande priset per såld k W h uträknas. Detta pris utgör det verkliga medelpriset vid försäljning av elektrisk energi och har betecknats m,. Då många företags tariffer äro av progressiv natur och sålunda medge ett lägre pris vid ökad uttagning, blir medelpriset m1 beroende av energiförbrukningens omfattning. Medelpriset kan därför bli olika för två företag med exakt samma tariffuppsättning, om nämligen den specifika energiuttagningen är olika inom deras områden. Av det föregående framgår, att den specifika energiuttagningen uppvisar stora variationer inom olika distributionsområden. Medelpriset mx är därför ej lämpligt som direkt jämförelsepris. Därest elkraften utnyttjades i lika hög grad inom alla distributionsområden i landet, skulle de olika distributörernas medelpriser kunna direkt jämföras med varandra. Ett på denna förutsättning grundat medelpris har uträknats för varje företag. Detta är avsett som jämförelsepris (betecknat m2) och utgöres av det pris, som gällande tariffer skulle medföra vid en förutsatt specifik energiförbrukning av i genomsnitt 65 kWh/F, dvs. det antagna medelvärdet för landsbygden. En närmare redogörelse för principerna för beräkningen av medelpriserna mt och m 2 har lämnats i den inledande översikten, kap. VII. Det är att märka, att medelpriserna icke avse att utvisa, vad en enstaka abonnent får betala. De ange helt enkelt distributionsföretagets medelinkomst per k W h av all företagets distribution för borgerliga behov. Medelvärdena mx och m, äro sålunda genomsnittspris, som gälla för distributionsområdet som helhet betraktat. Medelpriserna m± och m 2 ha angivits för varje företag i bilaga 1, kolumnerna 8 och 9. Vid en jämförelse mellan ett visst företags verkliga medelpris (mj och beräknade medelpris (m2) kunna följande allmänna synpunkter framhållas. Om ett företag tilllämpar en enda tariff, som är av icke progressiv natur, och energipriset sålunda är detsamma oavsett energiuttagningens omfattning, bli m1 och m2 lika stora. Tillämpar företaget flera icke progressiva tariffer, om än av samma typ1, exempelvis enkla energitariffer med olika pris för belysning och motordrift, kan det inträffa, att mx och m2 bli olika. Detta beror på att förbrukningens fördelning på. nämnda ändamål vid en" elektrifieringsnivå av 65 kWh/F, som lagts till grund för beräkningen av m2, i vissa fall kan avvika från den nu rådande, på vilken beräkningen av m1 grundar sig. Klart är vidare, att m1 och m2 bli lika stora, om den gällande specifika energiförbrukningen inom företagets distributionsområde är just den för m2 beräknade, nämligen 65 kWh/F. Med nyss nämnda undantag gäller regeln, att om för ett visst töretag medelpriserna m1 och m2 äro olika, så utvisar detta, att företaget tillämpar åtminstone någon tariff av progressiv natur. Storleken av skillnaden mellan mt och 1 Om ett företag har flera tariffer av samma typ angives i bil. 1, kolumn 10, endast ett typnummer. (Se sid. 20.)

26 m2 påverkas sålunda av två olika omständigheter, nämligen dels den specifika energiförbrukningen, dels gällande tariffers progressivitet. Ju närmare företagets specifika energiförbrukning ligger jämförelsevärdet 65 kWh/F och ju mindre progressiva dess tariffer äro, desto mindre blir skillnaden mellan m1 och m2. Om ett företag uppvisar särskilt låg eller också särskilt hög specifik energiförbrukning eller starkt progressiva tariffer, blir skillnaden mellan m1 och m2 stor. En grafisk framställning av medelpriserna hos företagen i Hallands län finnes återgiven i diagram 4, som avser det verkliga medelpriset mu och diagram 5, som avser jämförelsepriset m 2 . Företagens storlek har utmärkts genom att energiomsättningen avsatts å den horisontella axeln.

öre/kWh

!0 E i l j . k T l !

Diagram

4.

Verkligt medelpris (mx) för detaljdistribuerad (Stadsföretagens staplar äro streckade.)

kraft.

27 K) milj .Wf,

Diagram

5.

Jämförelsepris (m»J, utgörande beräknat kraft vid en specifik energiförbrukning

medelpris för delaljdistribuerad av 65 kWh/F.

Tabell 8 utvisar medelpriserna hos företagen uppdelade gruppvis efter organisationsform samt i stads- och landsbygdsföretag. Det verkliga medelpriset (mx) för hela länet är 13 öre/kWh. Högst ligger AB Himmeslövs Havsbad med 40 Öre/kWh och lägst Falkenbergs Stads Elverk, El.Föreningen Karolineborg, Mickedala Krf, Nåkälla Kvarn, Södra Hallands Krf samt Söndrums och Trottabergs ELF, alla med 10 Öre/kWh. Av de olika företagsformerna ligga de av enskild person ägda företagen

28 Tabell 8. Verkligt medelpris ( m , ) och jämförelsepris (m s ) inom olika grupper av företag

Företagsform

Staten , Kommun Aktiebolag Ekonomisk förening Underhålls förening. . Industri Enskild person Speciell Stadsföretag Landsbygdsföretag. . Länet

Verkligt medelpris m, (öre/kWh)

Jäm förelsepris m.> (öre/kWh)

max.

min.

medel

max.

min.

medel

16 23 23

10 11 10

12 14 14

25 19 21

14 13 10

18 15 14

30 39 40 16 40 40

13 10 15 10 10 10

14 21 19

22 34 40

12 10 13

13 18 22

12 14

25 40

14 10

18 15

högst med 21 öre/kWh, medan de kommunala företagen ha det lägsta medelpriset, 12 öre/kWh. Stadsföretagens verkliga medelpriser äro i genomsnitt något lägre än landsbygdsföretagens. De uppvisa emellertid ej så stora variationer som priserna i olika landsbygdsområden. Av stadsföretagen har Varbergs Stads Elverk det högsta verkliga medelpriset (16 öre/kWh) och Falkenbergs Stads Elverk det lägsta (10 öre/kWh). De högsta verkliga medelpriserna i länet förekomma hos landsbygdsföretagen. Högst ligger som nämnts AB Himmeslövs Havsbad med 40 öre/kWh. Därefter följa Linghults Krst med 39, Fagereds Sanatorium med 37, Stjernarps Krst med 34 och Nissaströms Bruk med 30 öre/kWh. Den sammanlagda energiomsättningen för dessa 5 företag utgör blott 0,3 °/o av hela omsättningen på landsbygden. Av landsbygdsföretagen i övrigt ligga 2 i prisgruppen 25—29 öre/kWh med sammanlagt 0,i °/o av energiomsättningen, 16 i prisgruppen 20—24 öre/kWh med 6,o °/o av omsättningen, 15 i prisgruppen 15—19 öre/kWh med 8,2% av omsättningen och 24 i prisgruppen 10—14 öre/kWh med 85,4 °/o av den totala omsättningen hos samtliga landsbygdsföretag. Ett högt JUi-värde behöver ej ha sin grund i olämplig prispolitik från företagets sida. Även de mest ändamålsenliga tariffer kunna medföra ett högt verkligt medelpris, om nämligen elkraften inom distributionsområdet utnyttjas i mycket obetydlig omfattning (exempelvis på grund av att företagets verksamhet nyligen påbörjats). Den specifika energiförbrukningen ligger också för samtliga 7 företag med mx-priser på 25 öre/kWh eller däröver lägre än 35 k W h / F . I den mån ifrågavarande företag visa höga medelpriser även vid en specifik energiuttagning av 65 kWh/F, komma de att nedan bli föremål för undersökning i samband med redogörelsen för företag med höga jämförelsepriser. Jämförelsepriset m2, dvs. det beräknade genomsnittspriset vid en medelförbrukning av 65 kWh/F, är för hela länet 15 öre/kWh. Det högsta i länet

29 förekommande jämförelsepriset, 40 öre/kWh, gäller AB Himmeslövs Havsbad, som endast har en enkel energitariff med detta pris. Det lägsta jämförelsepriset, 10 öre/kWh, uppvisas av fyra företag, nämligen Mickedala Krf, Nåkälla Kvarn, Södra Hallands Krf samt Söndrums och Trottabergs ELF. Av de efter företagsformer indelade grupperna förete de speciella företagen i genomsnitt det högsta m 2 -värdet (22 öre/kWh). Det lägsta jämförelsepriset i medeltal per företag (13 öre/kWh), förekommer hos industriföretagen. Jämförelsepriset hos stadsföretagen är i genomsnitt 3 öre/kWh högre än hos landsbygdsföretagen (18 resp. 15 öre/kWh). Topprisföretag För utrönande av alla tänkbara orsaker till förekommande höga jämförelsepriser skulle ha erfordrats en mångfald uppgifter, som icke lämpligen kunnat infordras från företagen. På grundval av föreliggande material ha emellertid de företag, vars jämförelsepris m2 uppgår till 20 öre/kWh eller däröver, i det följande benämnda »topprisföretag», underkastats särskild granskning. Topprisföretagen i Hallands län äro 15 st. eller 18 °/o av samtliga distributörer. Av stadsföretagen uppvisa två, elverken i Varberg och Kungsbacka, toppriser (25 resp. 21 öre/kWh). Sammanlagt distribuera topprisföretagen energi till 6 187 förbrukare, motsvarande 12 °/o av samtliga konsumenter i länet. För de topprisföretag, som enbart ha landsbygdsdistribution, är antalet förbrukare 800 eller 3 °/o av landsbygdsföretagens samtliga förbrukare. I följande tabell 9 lämnas specificerade uppgifter beträffande de 6 landsbygdsföretag, vilkas jämförelsepriser uppgå till minst 25 öre/kWh, samt vissa medelvärden beträffande dels dessa landsbygdsföretag i högsta prisgruppen, dels samtliga topprisföretag med enbart landsbygdsdistribution, dels ock alla 15 topprisföretagen. För jämförelse ha vidare motsvarande medeltal angivits för såväl alla landsbygdsföretag som samtliga distributionsföretag i länet. Av tabell 9 framgår, att av de där upptagna företagen i högsta prisgruppen 4 drivas av enskild person och 2 äro speciella företag. Av samtliga 15 toppprisföretag tillhöra 7 enskilda personer, 3 äro ekonomiska föreningar, 2 kommunala, 2 speciella och 1 industriföretag. De enskilda företagen äro visserligen de till antalet flesta, men om varje typgrupp undersökes för sig finnas de procentuellt flesta topprisföretagen bland de speciella och de kommunala företagen. En undersökning av topprisf öretagens råkraftanskaffning visar, att 10 företag (67 °/o) ha egen kraftkälla och sålunda äro helt eller delvis självförsörjande, medan 5 företag (33 °/o) äro totalinköpande. Av företagen inom den högsta prisgruppen ha som framgår av tabell 9 alla utom ett egen kraftkälla. För länet i dess helhet gäller att 57 °/o av företagen äro helt eller delvis självförsörjande och 43 °/o totalinköpande.

30 Tabell 9.

Jämförelsepris m 2

Landsbygdsföretag m e d höga Rå k r a f t an

Företagets namn

(öre/ k W b)

Företagsform

O) OJ

o EL a

35 34 28 25

40-25 40-20 40—20 40-10 40—lu

Detaljdistribution

s k a f f n in g

Ursprunglig råkraftleverantör

° £ O O' O j^.

pr g.

J5» 40

jämförelsepriser

pr i—

^ pr —; -i

5 ,

Tarifftyper

3 g:

o

AB Himmeslövs spec. Havsbad Fagereds Sanato» rium S t j e r n a r p s K r s t . . . . en sk. Linghults Krst . . . .

—

4 Sydkraft

13o

001 E

—

—

—

—

101 E E

2 Sydkraft

8-o

34 114

Fröllinge Gård Aron Jönsson

E E

0 Sydkraft

11-6

22 24

29 841 28 164 997

9'8 4-6 9-4 6-9 4-2

47 412 62 403 609

»

O v a n n ä m n d a företa. S a m t l i g a 15 t o n p r i s f öretaff 13 t o p p r i s f ö r e t a g ( l a n d s b y g d s f ö r e t a g ) Samtliga landsbvedsföretas- . . » företag i 1 met

001 101, 103. 201 501 001

De 4 topprisföretag, som endast äro delvis självförsörjande, erhålla alla sin tillskottskraft från Sydkraft. 1 direkt, 2 över ett och 1 över två mellanled. Av de 5 totalinköpande topprisföretagen erhålla 2, nämligen de båda stadsföretagen, kraft från Yngeredsfors KrAB direkt och 3 från Sydkraft, därav 1 direkt, 1 över två och 1 över fyra mellanled. Som av ovanstående framgår förekommer kedjehandel med råkraft i 5 fall beträffande topprisföretagen. I 2 av dessa fall är kedjehandeln att betrakta som skenbar. De återstående ha kommenterats ovan under rubriken »Övrig kedjehandel» (nr 10, 14 och 16). De topprisföretag, som ha enbart landsbygdsdistribution, inköpa i regel små energibelopp till ofta relativt höga inköpspriser. Medeltalen per företag äro 28 000 kWh inköpt råkraft till 9,4 öre/kWh mot 164 000 k W h till 6,9 öre/kWh beträffande samtliga landsbygdsföretag. Att märka är emellertid, att dessa medeltal hänföra sig endast till det begränsade antal företag:, beträffande vilka uppgifter om råkraftinköp föreligga. Skillnaden mellan inköpspris (m0) och försäljningspris (m^ är störst hos följande företag: AB Himmeslövs Havbad (m0 = 13,o och i^ = 40 öre/kWh) och Stjernarps Krst (m0 = 8,o och m, = 34 öre/kWh). Sistnämnda företag är delinköpande. På varje landsbygdsföretag i länet belöpa i genomsnitt 403 förbrukare. Topprisföretagen på landsbygden uppvisa i medeltal blott 62 förbrukare per företag. För de 6 företagen i den högsta prisgruppen är medeltalet ä n n u lägre (47 förbrukare per företag).

31 Av särskilt intresse vid undersökningen av företag med höga jämförelsepris äro de av dessa företag tillämpade tariff typerna. De 13 topprisföretagen med enbart landsbygdsdistribution redovisa tillsammans 24 tariffer, därav 15 enkla energitariffer, 5 grundavgiftstariffer, 2 polygon- och utnyttjningstariffer, 1 säsongtariff och 1 ackordstariff. De i tabell 9 upptagna 6 toppprisföretagen i högsta prisgruppen tillämpa sammanlagt 10 tariffer, därav 7 enkla energitariffer (typnummer 001 eller 101), fördelade på fem företag, av vilka ett därjämte har polygontariff (103) och grundavgiftstariff (201). Det sjätte företaget tillämpar enbart grundavgiftstariff (501). Topprisföretagen använda sålunda enkel energitariff i betydligt större utsträckning än företagen i allmänhet. Progressiva tariffer förekomma däremot mera sällan hos topprisföretagen på landsbygden. De flesta av topprisföretagen äro belägna i länets södra del, men kunna eljest ej sägas vara koncentrerade till någon viss bygd. De här undersökta topprisföretagen, dvs. de som vid en förutsatt specifik energiuttagning inom respektive distributionsområden av 65 k W h / F skulle uppnå medelpriser på minst 20 öre/kWh, uppvisa i verkligheten — bortsett från de båda stadsföretagen — en lägre specifik energiförbrukning än den förutsatta och till följd därav ett verkligt medelpris mt, som är lika med eller högre än jämförelsepriset m2. Den verkställda granskningen av de 15 topprisföretagen utvisar, att två av länets fem stadsföretag äro topprisföretag, att intet av de sex detaljdistribuerande aktiebolagen förekommer bland topprisföretagen, medan grupperna av speciella, kommunala och enskild person tillhöriga företag i förhållande till antalet företag inom varje grupp innehålla de flesta topprisföretagen, samt att de flesta topprisföretagen visserligen äro belägna i länets södra del men eljest ej äro koncentrerade till någon viss bygd. Vad särskilt angår de 13 topprisföretagen på landsbygden framgår vidare, att jämförelsevis många av dem erhålla kraft från egen kraftstation, att de i regel inköpa relativt små energimängder och att de följaktligen få betala något högre pris för råkraft än landsbygdsföretagen i allmänhet, att kedjehandel med råkraft icke förekommer i påtagligt större utsträckning bland dem än bland samtliga landsbygdsföretag i länet, att genomsnittliga antalet förbrukare hos dem är betydligt lägre eller blott 15 % av medelvärdet för samtliga landsbygdsföretag, samt att de i allmänhet tillämpa mera primitiva tariffer än övriga landsbygdsföretag. Beträffande 16 av länets distributionsföretag, som enbart eller huvudsakligen tillämpa ackordstariffer eller individuella tariffer, saknas som ovan nämnts uppgifter för beräkning av medelpris, och det har sålunda ej kunnat fastställas huruvida de äro att betrakta som topprisföretag. Av ifrågavarande distributionsföretag drivas 11 av enskild person, 3 äro industrier och 2 eko-

nomiska föreningar. Samtliga dessa företag med ackordstariffer ha egen kraftstation och endast ett av dem (Berte Qvarns AB) inköper tillskottskraft frän annat håll, medan alltså de återstående äro helt självförsörjande. Så gott som alla aro belägna i skogsbygden och deras distributionsområden äro sma Det genomsnittliga antalet förbrukare hos företagen med ackordstariffer är 19, dvs. blott 5 »/o av motsvarande medelvärde för samtliga landsbygdsföretag. De tillämpade ackordstarifferna innehålla mycket skiftande prisbestämmelser. Av ifrågavarande företag tillämpa 11 årsavgifter per ljuspunkt, vilka hos olika foretag variera mellan 3 och 12 kr. Ett företag uttager årsavgifter f f.d ^ ? T 3 i > k r " P e r l a n t S å r d - I övrigt bestämmas avgifterna vanligen från fall till fall. Sammanfattningsvis kan om ifrågavarande 16 företag, som ej ingå i medelpnsundersökningen, sägas, att flertalet utgöras av små, av enskild person drivna företag med egna fristående kraftstationer, som merendels äro belägna i skogsbygden och som förse ett fåtal konsumenter med energi enbart för belysning. Engångsavgifter I föreliggande redogörelse har vid beräkningen av priserna på elkraft mom de olika distributionsområdena tagits hänsyn endast till de avgifter som forbrukarna få betala enligt företagens gällande tariffer, och eventuellt utgående arhga underhållsavgifter. I och med att elektrifieringen blivit genomlord mom ett område och engångsavgifterna slutbetalats, bli också dessa avgifter de enda aktuella. I samband med tillkomsten av ett nytt distributionsföretag eller eljest vid anslutning av en nytillkommen förbrukare utkräves emellertid vanligen en engångsavgift, antingen i form av en inträdesavgift för medlemskap i en distributionsförening eller i form av en särskild anslutningsavgift. Engångsavgiftens innebörd och betydelse har utförligt behandlats i den inledande översikten, kap. VIU, vari även framhållits de omständigheter, som omöjliggjort ett eljest önskvärt hänsynstagande till dessa avgifter vid bedömande av gällande priser på elektrisk kraft. Enär företagens uppgifter angående engångsavgifterna i många fall äro ofullständiga och osäkra, kan någon tillförlitlig redogörelse för desamma icke lämnas. e Av de 83 distributionsföretagen i Hallands län ha 18 icke kunnat lämna några uppgifter om engångsavgifterna, 2 företag ha meddelat, att nyanslutning ej vore aktuell och 17 företag ha uppgivit, att några engångsavgifter ej lorekomma. Hos 6 företag bestämmas engångsavgifterna från fall till fall och hos 2 företag uttagas de i form av vissa naturaprestationer. Specificerade uppgifter om förekommande engångsavgifter föreligga sålunda endast för 38 företag, nämligen 4 aktiebolag, 28 ekonomiska föreningar, 2 industrier och 4 enskilda företagare. För 9 av ifrågavarande före-

33 lag gäller, att en nytillträdande abonnent själv får bestrida alla nödiga anläggningskostnader i form av en anslutnings- eller inträdesavgift. 1 etl fall bekostar abonnenten endast en del av anläggningen, medan företaget svarar för resten. Fast engångsavgift, som är oberoende av anläggningskostnaden eller förbrukarens storlek, förekommer i två fall. Hos 26 företag, nämligen 24 ekonomiska föreningar och 2 aktiebolag (Sydkraft och Yngeredsfors KrAB) förekommer, att engångsavgiften utgår med visst belopp per enhet, varvid antalet enheter beräknas på basis av exempelvis rumsantal, hektartal, antal ljuspunkter eller antal hästkrafter hos de motorer, som installeras. Vid sidan härav utgår hos 4 av nämnda företag en viss fast avgift. Avgiftsberäkningen per enhet är mycket olika hos olika företag. Normalt uttages en avgift av 10—72 kr. per ljuspunkt och 20—210 kr. per hk. Genomsnittsvärdena hos de företag i Hallands län, som använda dessa enheter, kunna anses utgöra omkring 30 kr. per ljuspunkt och 90 kr. per hk. Sydkraft har indelat sitt distributionsområde i olika anslutningsavgiftsområden. Inom varje sådant område utgår engångsavgift med enhetligt belopp per tariffenhet, varvid beloppet fastställes med hänsyn till bebyggelsetäthet och nätens räntabilitet. I vissa köpingar och större samhällen utgår ingen engångsavgift. I övrigt är anslutningsavgiften per tariffenhet i regel lör stationssamhällen med någorlunda tät bebyggelse 10 kr. och för normal landsbygd 20, 30 eller 40 kr. beroende på bebyggelsetätheten. Anslutningsavgifterna 50, 60 och 70 kr. per tariffenhet förekomma mera undantagsvis. Den högsta anslutningsavgiften, 80 kr. per tariffenhet, tillämpas slutligen vid nyelektrifiering av glesbygd, även om anläggningskostnaden överstiger 180 kr. per CB-enhet, i den mån elektrifiering medgives. — Yngeredsfors KrAB tillämpar normalt en anslutningsavgift, bestående av dels en fast avgift av 75 kr. per fastighet, dels en avgift per tariff enhet, nämligen 15 kr. i tättbebyggda områden, 20 kr. i övriga jordbruksområden och 30 kr. i skogsområden. (En tariffen het påföres för varje rum, ha jord och hk hos största motor.) De kommunala företagen uttaga i regel ej några engångsavgifter av nytillträdande konsumenter. 1 de fall, där sådana förekomma (Falkenbergs och Varbergs stadselverk), avse de endast abonnenter utanför det egentliga distributionsområdet. Engångsavgifternas belopp äro som av ovanstående översikt framgår mycket varierande hos olika företag. Detta gäller även förekommande enhetsberäkning. Det har därför ej varit möjligt att i detta sammanhang lämna en mera specificerad redogörelse för engångsavgifternas storlek hos de olika företagen i länet. Vissa företag med höga kraftpriser förete å andra sidan låga engångsavgifter, vilket sålunda synes innebära, att dessa företag uttaga anläggningskostnaden helt eller delvis i form av energiavgifter. E n ä r någon medelvärdes3—1866 4 7

beräkning av engångsavgifterna ej är möjlig att genomföra på grund av det skiftande beräkningssättet för dessa avgifter, kan någon direkt jämförelse mellan engångsavgifterna hos de företag, som uppvisa höga jämförelsepriser, (topprisföretagen) och övriga företag i länet ej ske. Vid en närmare granskning av topprisföretagens engångsavgifter kan emellertid icke spåras någon tendens, som ger vid handen att topprisföretagen skulle i större utsträckning än landsbygdsföretagen i allmänhet ha låga engångsavgifter. Topprisföretagen ge i detta avseende samma oenhetliga intryck som landsbygdsföretagen i allmänhet.

35 ELKRAFTUTREDNINGENS REDOGÖRELSE NR 2:14

G Ö T E B O R G S OCH B O H U S

LÄN

Detalj distributörerna 1 Göteborgs och Bohus län finnas sammanlagt 60 detaljdistributörer. Förteckning över samtliga distributörers namn och adress finnes i bilaga 2, som även innehåller vissa uppgifter om distributionsföretagens inköp och försäljning av energi m. m. I förteckningen äro i bokstavsordning medtagna alla företag, som ha sina administrationsorter i Göteborgs och Bohus län, och uppgifterna avse företagens hela verksamhet, även om denna delvis skulle sträcka sig utanför länet. Två företag, som ha distributionsverksamhet inom flera län, ha medtagits, ehuru administrationsorten är belägen utanför länet, nämligen statens järnvägar och det statliga Trollhätte Krv. I bilaga 2 redovisas dock blott den del av dessa företags verksamhet, som avser distributionen i Göteborgs och Bohus län. Beträffande Yngeredsfors KrAB redovisas här endast dess detaljdistribution i Mölndals stad (fr. o. m. år 1947 övertagen av staden), medan hela dess landsbygdsdistribution, som huvudsakligen berör Hallands men i viss utsträckning även Göteborgs och Bohus län, redovisas i redogörelsen för Hallands län. AB Skandinaviska Elverks distributionsverksamhet i Göteborgs och Bohus län är uppdelad på fyra olika avdelningar och varje avdelning redovisas här såsom ett särskilt företag. Förteckningen upptar endast företag, som försälja elektrisk kraft för direkt detaljkonsumtion, dvs. allmänhetens förbrukning för s. k. borgerliga behov, innefattande belysning samt kraft för hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri. Uteslutna äro sålunda bl. a. dels företag, som endast leverera råkraft, dvs. vanligen högspänd kraft till en eller flera distributörer, dels företag, som endast leverera industriell kraft. Vidare ha uteslutits sådana detaljdistributörer, som tillgodose lägre antal än tre förbrukare eller som endast tillhandahålla frikraft till anställda. Av de 60 detaljdistributionsföretagen i länet äro 1 statligt, 13 kommunala, 6 aktiebolag, 26 ekonomiska föreningar, 5 industrier, 7 enskilda personer och 2 speciella företag (statens järnvägar och Göteborgs Sjukhusdirektion). Några underhållsföreningar förekomma ej i Göteborgs och Bohus län. För de olika företagsformerna har närmare redogjorts i den inledande översikten, kap. V.

36 1 två av länels städer angivas aktiebolag såsom distributörer, nämligen i Strömstad AB Skandinaviska Elverks Strömstadsavdelning och i Mölndal Yngeredsfors KrAB. Dessa båda företag räknas i det följande jämte de kommunala elverken i övriga fem städer till stadsföretagen. Återstående åtta kommunala distributionsföretag, som ingå bland de 53 landsbygdsföretagen, finnas i sju municipalsamhällen och en landskommun.

Di§tributioiisföretagens kraftanskaffningSjälvförsörjande o c h råkraftinköpande företag Av detaljdistributörerna i Göteborgs och Bohus lån äro 8 helt självförsörjande, vilket innebär, att vederbörande företag erhåller all energi från egen kraftkälla. Hit räknas i första band det statliga Trollhätte Krv samt jämväl Yngeredsfors KrAB, oavsett att detta storkraftföretag erhåller krafttillskott från stamlinjenätet. De sex återstående självförsörjande företagen utgöras alla av företag i enskild persons ägo. Det stora flertalet eller 49 distributionsföretag producera icke själva någon kraft utan inköpa hela sitt behov från någon råkraftleverantör. Till dessa »totalinköpande» företag ha räknats även Göteborgs Stads Elverk och AB Skandinaviska Elverks Strömstadsavdelning, ehuru dessa företag redovisa egna värmekraftstationer. Dessa äro nämligen endast avsedda för reserv- och toppkraftalstring. Slutligen förekomma sådana företag, som dels själva producera kraft vid egen kraftstation, dels inköpa kraft i större eller mindre omfattning, delinköpande» förelag. I Göteborgs och Bohus län finnas endast 3 dylika företag, nämligen Härryda Kl.Af, Jonsereds Fabrikers AB och Uddevalla Stads Elverk.

Råkraftleverantörer Som råkraftleverantörer förekomma icke blott statliga och kommunala företag, aktiebolag och industrier, utan även ekonomiska föreningar och enskilda personer. Råkraftleverantörerna företräda med andra ord samma typer av företag som distributörerna. Trollhätte Krv är den ojämförligt största råkraftleverantören med 39 avnämare i Göteborgs och Bohus län. Yngeredsfors KrAB levererar råkraft endast i ett par fall inom länet. Övriga råkraftleverantörer äro vanligen återförsäljare av kraft från Trollhätte Krv. Samtliga råkraftleverantörer ha via Trollhätte Krv anknytning till stamlinjenätet utom en, nämligen Hultafors Krv i Älvsborgs län, som levererar tillskottskraft till Härryda El.Af. En speciell typ av råkraftleverantörer utgöra samköpsföreningarna, dvs. sammanslutningar av flera kraftavnämare (distributörer, industrier m. m.) lör gemensamt inköp av vanligen högspänd kraft. Samköpsföreningarna be-

37 driva i regel ej själva någon detaljdistribution. I Göteborgs och Bohus län linnes endast en samköpsförening, nämligen El.Df Smögen med Omnejd, som består av 6 medlemmar (4 kommunala elverk och 2 ekonomiska föreningar) och inköper kraft från Trollhätte Krv. I bilaga 2, kolumn 2, är för varje distributionsföretag angivet, varifrån företaget hämtar sin råkraft. Av länets 8 råkraftleverantörer äro 6 tillika detaljdistributörer inom länet och återfinnas såsom sådana i kolumn 1. För de 2 leverantörer, som ej bedriva detaljdistribution i länet, är i bilagan särskilt anmärkt, huru de anskaffa sin råkraft. Ur bilagan kan man sålunda härleda ett företags råkraftinköp till den ursprunglige råkraftleverantören.

U n d e r s ö k n i n g s m a t e r i a l e t s omfattning I den man ett distributionsföretag erhåller sin råkraft från egen kraftkälla ha några undersökningar om företagets råkraftkostnader ej skett. Den följande framställningen avser endast sådana företag, som helt eller delvis inköpa sin råkraft. Utom de självförsörjande distributionsföretagen äro vidare industrier undantagna, enär de i regel använda den ojämförligt största delen av inköpt råkraft i den egna rörelsen. Detsamma gäller de båda speciella företagen (statens järnvägar och Göteborgs Sjukhusdirektion). Utanför undersökningen av råkraftpriserna ha sålunda lämnats länets 8 självförsörjande distributionsföretag. 5 industrier och 2 speciella företag. Antalet distributionsföretag, vilkas råkraftinköp undersökts, utgör följaktligen 45. Två av dessa, AB Skandinaviska Elverks Strömstads- och Bohuslänsavdelningar, redovisas dock gemensamt. I bilaga 2, kolumn 3, angives för ifrågavarande företag deras totala inköp av råkraft, uttryckt i tusental kWh (kilowattimmar). I den angivna energimängden ingår all av distributionsföretaget inköpt energi, oavsett om densamma distribueras till allmänhetens förbrukning eller delvis jämväl till industrier eller till någon återförsäljare.

Råkrafttariffer Distributionsföretagen inköpa vanligen kraft med en spänning av 3 000 20 000 volt vid lämplig transformatorstation på leverantörens högspänningsnät. De tariffer, som tillämpas vid engrosförsäljning av elektrisk kraft, kunna i princip vara uppbyggda på samma sätt som de i detaljdistributionen förekommande. Vid försäljning av högspänd kraft förekommer emellertid som regel, att effektavgift ingår i tariffen, vilket är mindre vanligt beträffande detaljtariffer. För de olika tariffernas typer, sammansättning och benämning har närmare redogjorts i den inledande översikten, kap. III. Varje distributionsföretag inköper i regel all sin råkraft enligt en enda tariff. 1 9 fall förekommer del emellertid, alt en tillsatstariff tillämpas för

38 viss kraft, som levereras enligt särskilt tilläggskontrakt eller som är avsedd till speciellt ändamål. Fyra av dessa tillsatstariffer gälla Göteborgs stads råkraftinköp från Trollhätte Krv. De olika typer av huvudtariffer, enligt vilka distributörerna inköpa råkraft, framgå av följande uppställning, vari jämväl angives antalet inköpande företag samt (inom parentes) den procentuella andel av all ifrågavarande råkraft, som inköpes enligt tariffen (jämte ev. tilläggstariffer): Enkel energitariff 1 företag (0 %>) Effekttariff 9 (83 •/•) Effekttariff av utnyttjningstyp 30 » (17 °/o) Grundavgiftstariff med effektgräns 4 » (0 °/o) Det övervägande antalet företag — 30 st. — erhålla sålunda råkraft enligt effekttariff av utnyttjningstyp (i 28 fall = vattenfallsstyrelsens industritaxa). Frånräknas Göteborgs Stads Elverk, vars stora råkraftinköp sker enligt vanlig effekttariff, levereras enligt vanlig effekttariff endast 7 °/o och enligt effekttariff av utnyttjningstyp 93 °/o, medan omsättningen enligt övriga tarifftyper alltjämt understiger 1 °/o. Efter år 1943 ha i en del fall nya tariffer införts, till vilka hänsyn ej tagits i föreliggande framställning. Medelpris för råkraft Med ledning av distributörernas uppgifter angående inköpt råkraft och för denna enligt vederbörlig tariff erlagd avgift under år 1943 har medelpriset vid inköp av råkraft, betecknat m0, uträknats för de olika distributionsföretagen. Vid beräkningen har hänsyn tagits till förekommande kristillägg på avgifterna i form av index- och kolklausuler, som tillämpas av flertalet råkraftleverantörer i länet. Av de 44 företag, vartill undersökningen av råkraftpriserna hänför sig, ha 2 egen kraftstation och täcka endast delvis sitt behov av kraft genom inköp från annat håll. Storleksförhållandet mellan den inköpta kraften och den kraft, som produceras i den egna kraftstationen, kan variera mellan mycket vida gränser. Den egna kraftkällan kan vara så otillräcklig, att inköpet av kompletterande stödkraft avser mycket större kraftbelopp än den egna produktionen. Vare sig inköpet gäller stödkraft eller endast reservkraft för täckande av ett mer eller mindre tillfälligt behov vid vattenbrist, kan det egna kraftverkets resurser ha en betydande inverkan på priset för inköpt kraft. Om nämligen det köpande företaget bar möjlighet att vid det egna kraftverket magasinera vatten, kan dess inköp inskränkas till sådana tider, då leverantören har god tillgång på kraft till jämförelsevis lågt pris. Saknar däremot det delinköpande företagets kraftverk regleringsmöjligheter, kan det förutsättas, att inköpet måste ske under de tider, då efterfrågan på elkraft

39 Tabell 1.

Medelpris (mo) vid inköp av råkraft för tota lin k ö p a n d e företag

Detaljdistributörernas företageform

Antal företa;

Inköpt energi per företag: (1000 kWh,

Medelpris /y/0 (Öre/kWh) medel

medel Kommun Aktiebolag Ekonomisk förenin Enskild person . . . Speciell Stadsföretag Landsbygdsföretag Länet

241 502 6 878 1666 15

93 21480 349 3 769 20 587 15 15

8-4 11-8 8-7

241 502 3 946

963 51228 848 15

11-3

241 502

6S4G

llå

6a

4-o

1-8 3 i 4-o 8-7

2-o 3-5 4-8 87

1-8 3'5 1-8

1-9 4-5

normalt är störst och att därför inköpspriset blir jämförelsevis högt. Eftersom sålunda de delinköpande företagens medelpriser ej äro helt jämförbara vare sig sinsemellan eller med de totalinköpande företagens även för de fall, då de inköpta energimängderna äro av samma storleksordning, har undersökningen av medelpriset m0 gjorts i första hand beträffande sådana företag, som enbart distribuera inköpt kraft. Dessa totalinköpande företag äro i Göteborgs och Bohus län 42 st, I tabell 1 äro de totalinköpande distributionsföretagen indelade i grupper efter företagsform med angivande av största och minsta totalt inköpta energimängd samt högsta och lägsta förekommande medelpris inom varje grupp ävensom genomsnittligt inköpt energimängd och medelpris för de olika grupperna. Eftersom över 80 °/o av den av länets samtliga företag inköpta råkraften faller på Göteborgs Stads Elverk ändras vissa i tabell 1 angivna medelvärden väsentligt om detta stora .stadselverk borträknas. För de återstående 11 kommunala företagen blir då den genomsnittligt inköpta råkraften per företag l,i i stället för 21,5 milj. kWh och medelpriset ;?J(1 3,9 i stället för 2,0 öre/kWh. För länets stadsföretag utom Göteborg blir medeltalet inköpt råkraft per företag 3,7 i stället för 51,2 milj. kWh och medelpriset m0 3,2 öre/kWh i stället lör 1,9 öre/kWh. Slutligen blir för samtliga totalinköpande företag i länet utom Göteborgs Stads Elverk medelvärdet för inköpt råkraft per företag l,i i stället för 6,,s milj. kWh och medelpriset 4,i öre/kWh i stället för 2,2 öre/kWh. 1 diagram / finnes medelpriset m(t för de totalinköpande företagen grafiskt återgivet. Diagrammet är uppritat efter fallande medelpris med företagens inköpta energi avsatt efter den horisontala axeln. Varje företag representeras sålunda av en stapel (rektangel) med basen motsvarande den inköpta energimängden och höjden motsvarande medelpriset. Höjdlinjerna äro i diagrammet utritade endast för vissa större, däri namngivna företag. Stadsföretagens staplar äro streckade. Av diagrammet framgår, att stadsföretagen ligga till

290 Bilj.kWh

Diagram

1. Medelpris (m0) för råkraft, avseende totalinköpande (Stadsföretagens staplar äro streckade.)

företag.

höger med relativt låga medelpriser, ävensom att de av städerna inköpta energimängderna merendels äro stora. Den föregående undersökningen av medelpriset m0 hänför sig till distributörernas inköp. I tabell 2 har samma undersökningsmaterial sammanställts i syfte att erhålla en bild av det medelpris, som råkraftleverantörerna betinga sig vid försäljning av råkraft. Leverantörerna ha sammanförts gruppvis efter företagsform. För varje grupp är angivet antalet totalinköpande clistributionsföretag, som äro kunder hos någon leverantör i gruppen, den energimängd, som försäljes till största och minsta kunden och i genomsnitt till varje kund, samt högsta och lägsta tillämpade medelpris ävensom leverantörgruppens genomsnittliga medelpris för all till distributionsföretagen försåld energi. Tabell 2.

Medelpris (mo) vid försäljning av råkraft till totalinköpande företag

Råkraftl e veran törer Antal

1 2 2 1 6

Företagsform

Antal inköpande företag städer

landsbygd

27 2 . .7. 1

Försåld energi per inköpande företag (1000 kWh)

Medelpris mo per inköpande företag (Öre/kWh)

min. medel

max.

241 502 963 51288 15 1010 3 946 2 567 349 1458 140 20 514 214 214 214 241 502 15 6846

4a

mas.

8-7 62 11-8 8-4 113

min.. medel

1-8

35 4-8 5-o 8-4 1-8

1-9 4-2

"ö-o 7-8 84 2'2

41 Den ojämförligt största delen eller omkring 99 °/o (om Göteborgs stadselverk borträknas 91 °/o) av all råkraft, som försäljes till totalinköpande distributörer, levereras direkt från Trollhätte Krv. Av tabell 2 framgår, att detta statliga företag levererar råkraft direkt till 32 totalinköpande företag, därav 5 städer. Leveranserna till stadsföretagen avse i allmänhet stora kraftbelopp och medelpriset för försåld råkraft är också genomsnittligt lägst beträffande Trollhätte Krv:s direkta leveranser till stadsföretag. Av övriga rå kraftleverantörer ha aktiebolagen genomsnittligt största avsättning och lägsta medelpriser. I diagram 2, uppritat på samma sätt som diagram 1, ha de företag, som erhålla sin råkraft direkt från Trollhätte Krv utmärkts med vita och övriga företag med streckade ytor. De streckade staplarna ligga till vänster, dvs. utmärka relativt höga medelpriser. Av de två delinköpande förelag, för vilka råkraftuppgifter föreligga, erhåller det ena, Uddevalla Stads Elverk 7 milj. kWh från Trollhätte Krv för ett medelpris av 3,i öre/kWh och det andra, Härryda El.Af 203 000 kWh från Hultafors Krv för 6,7 öre/kWh. Någon väsentlig skillnad i råkraftpriserna för å ena sidan totalinköpande och å andra sidan delinköpande företag förefinnes ej. Den i bilaga 2, kolumn 3, redovisade råkraften utgör sammanlagt för länet omkring 294,8 milj. kWh med ett genomsnittspris av 2,2 öre/kWh. Av nämnda råkraft faller på stadsföretagen 203,2 milj. kWh med ett medelpris av 2,o öre/kWh och på landsbygdsföretagen 31,6 milj. kWh med ett medelpris av 4,5 öre/kWh. Att medelpriset är lägre för stads- än för landsbygdsföretag beror vanligen på, att

öre/OTh

.280

290 milj.kWh

Diagram 2. Medelpris (nij för råkraft, avseende, totalinköpande förelag. (Företag, som köpa råkraft direkt från Trollhätte Krv, ha vila, övriga företag streckade ytor.)

42 stadsföretagen inköpa större energimängder och ha längre utnyltjningstidcr än landsbygdsföretagen. (Se inledande översikten, sid. 58—59.) 1 Göteborgs och Bohus län finnes endast ett företag, vars medelpris för inköpt råkraft överstiger 10 öre/kWh, nämligen Hjärtums Västra El.Df. Detta företag köper en relativt liten energimängd (41 000 kWh) för ett medelpris m0 av 11,3 öre/kWh från Hjärtums El.Df, som i sin tur köper kraft från Trollhätte Krv. Hjärtums Västra El.Df redovisar en utnyttjningstid för elkraften av 1 150 timmar per år, dvs. den näst lägsta i länet. Som .jämförelse kan nämnas, att den högsta utnyttjningstiden, som uppvisas av Marstrands Stads Elverk, är 5 570 timmar. Den normala utnyttjningstiden lör en distributionsförening torde ligga mellan 2 000 och 3 000 timmar. Det näst högsta inköpspriset för råkraft gäller Tofta Gård, som inköper 15 000 kWh från Trollhätte Krv för 8,7 öre/kWh. Utnyttjningstiden är i detta fall endast 750 timmar per år. Höga råkraftpriser betingas ofta av, att inköpet avser små energimängder och att utnyttjningstiden är kort.

K e d j e h a n d e l m e d råkraft Det är ej ovanligt, att en råkraftleverantör själv i större eller mindre grad täcker sitt behov av råkraft genom inköp och att råkraften sålunda blir före mål för kedjehandel. Med kedjehandel i vidsträcktaste bemärkelse avses här alla sådana fall, då försäljning av råkraft ej sker direkt från den ursprunglige råkraflleverantören till ett distributionsföretag. Såsom ursprunglig råkraftleverantör betraktas därvid varje företag, som antingen erhåller all sin energi från egen kraftkälla eller tillhör något av de till stamlinjenätet anknutna storkraftföretagen. I Göteborgs och Bohus län är Trollhätte Krv att betrakta såsom ursprunglig råkraftleverantör i fråga om all där förekommande kedjehandel. Kedjehandel i nämnda vidsträckta bemärkelse behöver ej verka fördyrande. Den kan tvärtom leda till ett förbilligande av råkraften, t. ex. då ett industriföretag, som på grund av stor energiomsättning erhåller billig råkraft, avsätter en del härav till en distributör för lägre pris än det distributören skulle fått betala vid direktköp från den ursprunglige leverantören. Samma förhållande kan uppstå, om flera distributörer bilda en sammanslutning för gemensamt inköp av råkraft. Denna sammanslutning räknas dock här av praktiska skäl såsom ett > mellanled» i kedjehandeln. De allmänna synpunkterna på kedjehandel med råkraft ha närmare berörts i den inledande översikten, sid. 59—61. Av tabell 4 1 framgår huru de 60 distributionsföretagen i Göteborgs och Bohus län anskaffa sin råkraft. Bland de 8 företag, som erhålla kraft enbart från egen kraftstation, äro Trollhätte Krv och Yngeredsfors KrAB i deras egenskap av detaljdistributörer inräknade. 1

Den i länsredogörelserna vanligen förekommande tabell 3 har såsom obehövlig uteslutits i denna redogörelse.

43 Tabell 1.

Distributiousföretageus råkraftförsörjniug genom egen kraftstation, direktinköp och kedjehandel

Antal detaljdistributörer 8 37 9 1 2 1

R ;i k r ;i ft e r h å 1 1 o s f r S n ögen kraftstation Trollhätte Krv direkt » » » och egen kraftstation » » över ett mellanled » » » )> » och ei;en kraftstation Fngeredsfors KrAB direkt mindre, fristående företag med egen kraftstation direkt

60 Av tabellen framgår, att kedjehandel i vidsträckt bemärkelse förekommer i 10 fall, och att i samtliga fall endast ett mellanled förekommer. Kedjehandelsfallen ha skärskådats ur den synpunkten, att inköpspriset för sista företaget i kedjan jämförts med det pris, som företaget skulle fått erlägga, om det i stället köpt sin kraft direkt från den usprunglige råkraftleverantören. Sistnämnda pris har beräknats med ledning av gällande medelpriser för sådana direktköpande företag, som köpa närmast motsvarande energimängder från samma ursprunglige råkraftleverantör. Denna metod möjliggör givetvis ej ett exakt bedömande av i vilken utsträckning kedjehandeln som sådan verkat fördyrande, enär ofta stora variationer finnas även inom de direktköpande företagens medelpriser. En noggrann undersökning huruvida kedjehandeln verkat prisuppdrivande eller ej förutsätter en ingående teknisk-ekonomisk utredning för varje särskilt fall, vilken givetvis icke kunnat ske genom elkraftutredningens försorg. Det har emellertid ansetts önskvärt att ha tillgång till en förteckning över alla förekommande fall av kedjehandel för att underlätta senare eventuella undersökningar. 1 anslutning till följande uppräkning göras även vissa kommentarer, baserade på den ovan angivna schematiska undersöknings metoden. Det är icke uteslutet, att en noggrann undersökning senare kan komma att i vissa fall erfordra justering av de lämnade omdömena. I följande förteckning över kedjehandelsfall ha dessa uppdelats på två grupper, nämligen skenbar kedjehandel och övrig kedjehandel. Med skenbar kedjehandel avses bl. a. sådan kedjehandel, där återförsäljaren är en samköpsförening eller där det sista ledet i kedjan strängt taget är att betrakta som en slutlig konsument. Såsom övrig kedjehandel redovisas alla andra fall av kedjehandel i vidsträcktaste bemärkelse, sålunda även sådan som ej verkar prisuppdrivande. A.

Skenbar

kedjehandel

1. Trollhätte Krv — Göteborgs Stads Elverk — Göteborgs Sjukhusdirektion. Sjukhusdirektionen, vars distribution huvudsakligen avser frikraft, är närmast att betrakta som slutlig konsument.

44 2 — 7. Trollhätte Krv — El.Df Smögen med Omnejd —- 6 företag: Hasselösunds Elektriska, Hovenäsets Elektriska, Smögens Elektriska, Tångens Elektriska, Veijerns El.Df och Wägga El.Df. El.Df Smögen med Omnejd är en samköpsförening, vari de 6 företagen i sista ledet ingå som medlemmar. B.

Övrig

kedjehandel

1. Trollhätte Krv — Hjärtums El.Df — Hjärtums Västra El.Df. Hjärtums El.Df inköper 400 000 k W h från Trollhätte Krv till ett medelpris av 4,8 öre/kWh och levererar enligt vanlig effekttariff 41 000 kWh till Hjärtums Västra El.Df till ett medelpris av 11,3 öre/kWh. Lika stora företag, som erhålla råkraft direkt från Trollhätte Krv. betala ett medelpris av storleksordningen 7 a 8 öre/kWh. 2. Trollhätte Krv—Granit AB C. A. Kullgrens Enka — Malmöns Elverk. Granit AB levererar 214 000 k W h till Malmöns Elverk till ett medelpris av 8,i öre/kWh enligt en tariff med samma utformning som vattenfallsstyrelsens industritaxa, men med något högre avgifter. Vid direktinköp från Trollhätte Krv beräknas medelpriset för motsvarande leveranser uppgå till omkring 6 öre/kWh. 3. Trollhätte Krv — AB Skandinaviska Elverk — AB Grebbestads Elverk. AB Skandinaviska Elverk (Strömstad och Bohuslänsavd.) inköper från Trollhätte Krv 6,9 milj. k W h till i genomsnitt 3,i öre/kWh och säljer till AB Grebbestads Elverk enligt en effekttariff av utnyttjningstyp 349 000 k W h till ett medelpris av 6,2 öre/kWh. Detta är ungefär detsamma som för företag med motsvarande direktleveranser från Trollhätte Krv. Den råkraft, som inköpes genom kedjehandel, utgör blott en obetydlig del (0,5 °/o) av all den i bilaga 2 redovisade råkraften. På de under B ovan upptagna kedjehandelsfallen belöpa endast omkring 0,2 °/o av nämnda råkraft. Kedjehandelns inverkan på konsumtionspriset granskas närmare nedan i samband med undersökning av distributionsföretag med höga medelpriser.

45 Di st rib ut ionsför etagens kraftavsättning Undersökningsmaterialets o m f a t t n i n g Det stora flertalet distributionsföretag läcka helt eller delvis sitt behov av råkraft genom inköp av högspänd kraft, vilken efter nedtransformering till förbrukningsspänning vidarebefordras över ett distributionsföretaget tillhörigt ortsnät till allmänheten. En del distributörer förse dessutom särskilda storförbrukare, företrädesvis industrier, med elektrisk kraft. Denna avsättning avser vanligen högspänd kraft enligt särskilda tariffer och är ej medräknad i följande framställning, som endast omfattar företagens leveranser av energi för borgerliga behov (belysning samt kraft för hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri). I bilaga 2 angives för varje förelag dels den under år 1943 för borgerliga behov försålda energimängden i tusental kWh (kolumn 6), varmed avses den energi, som uppmätts vid förbrukarnas mätare, dels medelförbrukningen per enhet, dvs. den specifika energiförbrukningen (kolumn 7), dels ock medelpriserna mx och m-2 (kolumnerna 8 och 9). Uppgift om den försålda energimängden saknas för 3 distributionsförtag. Någon uppmätning av energien förekommer ej hos dessa företag. Ett av dem i Mörkebacka Elverk) fördelar årskostnaderna på förbrukarna enligt särskilda beräkningsgrunder och de båda andra (Lysegårdens Krst och Torps Kvarn) tillämpa huvudsakligen eller enbart ackordstariffer. Följande redogörelse omfattar i vad den avser energiavsättning, specifik energiförbrukning och medelpriser sålunda endast 57 företag. Distributionsföretagens storlek Länets 60 distributionsföretag äro av mycket skiftande storlek beträffande såväl distributionsområdenas omfattning som antal konsumenter och årligen försåld energimängd. I bilaga 2, kolumn 5, anges för varje företag antalet förbrukare, vilket motsvarar antalet hushåll i vidsträckt mening, sålunda inberäknat hantverkslokaler, butiker och samlingslokaler o. d. Det i bilagan angivna sammanlagda antalet förbrukare, 167 040, kan redan på grund härav ej direkt jämföras med den officiella statistikens uppgifter om antalet förefintliga personhushåll i Göteborgs och Bohus län (133 217 st. enligt folkräkningen den 31 december 1930). I ett par fall sträcka sig dessutom distributionsområdena på båda sidor om länsgränsen och som ovan nämnts har någon uppdelning av företagens verksamhet i sådana fall som regel ej skett.

46 Tabell 5.

Detaljdistributörernas distributionsområden, konsumentantal och energiavsättning Distribuerar till nedanstående antal

Företagsform

Staten Kommun Aktiebolag Ekonomisk förening . Underhållsförening. . Industri Enskild person Speciell Stadsförefcag Landsbygdsföretag. . Länet

Antal företag

Försåld energi 1 000 kAYh

förbrukare

kommuner

max.

min.

medel

8 738 1-4 112 770 6 309 6-6 1682 2-4

738 738 631 69 10 160 54 500 280 2 792 5 892 32 608 1295

631 83 185 19

631 5 304 2 370 428

1 1

2-o Ii

4 4 110

719 91 43

1 1 43

279 25 43

1 1

l o 112 770 4138 2-7 2 5 112 770

718 18 857 54 500 4 661 3 032 4 2 784 54 500

370 1

9 855 550

max.

min.

1 13 6 26

8 b 20 6

8 1 1 1

6 7 2 7 53 60

4 2 3 20 20

medel

max.

605 230 127

min. medel

223 43 119

1 tabell 5 äro distributörerna sammanförda i grupper efter företagsform samt i stads- och landsbygdsföretag. För varje grupp upptagas värdena för största och minsta företag inom gruppen samt medeltalet för alla företag inom gruppen icke blott beträffande antalet förbrukare och försåld energi mängd utan även beträfande antalet kommuner, inom vilka förelaget idkar distributionsverksamhet. Bortsett från Trollhätte Krv och statens järnvägar, som ha en flera län omspännande detaljdistribution, äro alla inom vederbörande företags distributionsområde liggande kommuner medtagna, även om de äro att hänföra till annat län. Då kommunerna ju äro av myckel skiftande storlek och företagens verksamhet kan avse större eller mindre delar av en kommun bör antalet distributionskommuner ej uppfattas såsom ett fullgott uttryck för omfattningen av de olika företagens verksamhet. De flesta företagens distributionsområden sträcka sig icke över flera än en eller två kommuner. Av samtliga företag ha 29 st. (48 %>) distribution endast inom en kommun och blott 5 st. (8 °/o) ha distribution i mer än fem kommuner. För statens järnvägar, som ingår i tabell 5 såsom speciellt förelag, har antalet kommuner ej angivits. Det gäller emellertid här huvudsakligen distribution till tjänstemän, bosatta utefter järnvägen. Det andra speciella företaget (Göteborgs Sjukhusdirektion) distribuerar inom 3 kommuner. Av samtliga förbrukare i länet erhålla 79 °/o elkraft från kommunala företag (härav belöper 67 % på Göteborgs Stads Elverk), 10n/o från aktiebolag. 1 0 % från ekonomiska föreningar och omkring 1 °/o från staten, industrier, av enskild person drivna och speciella företag. Av den totala energiavsättningen för borgerliga behov svara kommunala företag för 71 % (därav Göteborgs Stads Elverk för 57°/o), aktiebolag för 1 5 % , föreningar för 1 2 % , industrier för 1 °/o samt övriga företag sammanlagt för omkring 1 % . De största företagen i länet äro, om hänsyn tages endast till distributions-

47 kommunernas antal AB Skandinaviska Elverks Bohuslänsavdelning med 20, samma bolags Tjörnavdelning med 13, Trollhätte Krv med 8 samt Ljungs El.Df och Wästra Orusts El.Df med vardera 6 distributionskommuner. I fråga om antalet konsumenter dominerar Göteborgs Stads Elverk, som förser 112 770 förbrukare med elkraft. Därnäst följa två andra stadsföretag. Uddevalla Stads Elverk med 7 183 och Yngeredsfors KrAB (Mölndal) med G 309 förbrukare. Av landsbygdsföretagen komma främst AB Skandinaviska Elverks Bohuslänsavdelning med 4 138 och Älvsborgs Elverk med 2 928 förbrukare. Den största energiavsättningen näst Göteborgs Stads Elverk (54,5 milj. kWh) uppvisa Yngeredsfors KrAB (Mölndal) och Uddevalla Stads Elverk (resp. omkring 5,9 och 3,9 milj. kWh). Därefter följa Partille Kommuns Elverk (3,o milj. kWh), AB Skandinaviska Elverks Öckeröavdelning (2,5 milj. kWh) och samma bolags Tjörnavdelning l2,i milj. kWh). En del av distributionsförelagen i länet äro mycket små. Sålunda tillgodose 0 företag, motsvarande 1 0 % av samtliga företag i länet, ett lägre antal än 20 konsumenter. Dessa småföretag utgöras av 1 industri och 5 av enskild person drivna företag. Den till konsumenterna försålda energimängden understiger 5 000 kWh i fråga om 3 företag, nämligen 1 industri och 2 enskilda företagare. Dessutom finnas 3 företag, hos vilka energien ej uppmätes, men som kunna antagas ha mycket obetydlig energiavsättning. Vid jämförelse mellan stads- och landsbygdsföretag bör iakttagas, att uppgifterna för stadsföretagen i regel inbegripa även dessa företags landsbygdsdistribution. Uddevalla Stads Elverk har distribution i två närliggande landskommuner. Elverken i Kungälv och Marstrand bedriva landsbygdsdistribution vartdera inom en landskommun.

Tariffer 1 den inledande översikten, kap. Ill, har en närmare beskrivning lämnats över förekommande typer av tariffer, dessas benämning, klassificering och beteckning med typnummer, vilket ger upplysning om av vilka beståndsdelar (fast avgift, effektavgift och energiavgift) vederbörande tariff är uppbyggd. 1 bilaga 2, kolumn 10, har för varje distributionsföretag angivits dess tariffuppsättning genom uppräkning av typnumren på de tariffer, företaget tilllämpar. Om ett företag har ett flertal tariffer, som tillhöra samma typ men äro avsedda för olika ändamål (belysning, motordrift, matlagning etc.) eller olika användningsområden (bostäder, butiker, samlingslokaler etc.), sammanföras dessa i kolumn 10 under ett gemensamt typnummer. Betydelsen av de olika typnumren kan enklast utläsas med hjälp av den förklaring till tariffernas siffcrbeteckning, som intagits såsom bilaga 3 till den inledande översikten. De 59 distributionsföretag, som lämnat tariffuppgifter, tillämpa sammanlagt 189 tariffer, dvs. i genomsnitt 3 per företag. Hos 14 företag förekommer

48 endast en tariff. De största tariffuppsättningarna förekomma hos stadselverken i Lysekil, Göteborg och Uddevalla, som ha resp. 11, 10 och 9 tariffer. Av större intresse än det antal tariffer, varje företag uppvisar, är den eller de av företaget tillämpade tariffernas uppbyggnad. Denna åskådliggöres som ovan nämnts genom en sammanställning av tre siffror, tariffens typnummer. Av tabell 6 framgår i vilken omfattning tariffer av olika typer tillämpas inom de skilda grupperna av distributionsföretag i länet. Tariffernas typnummer ha angivits inom parentes. En punkt i ett typnummer utmärker, att denna kan ersättas med vilken siffra som helst (utom 0 såsom tredje siffra) utan att typen ändras. Grundavgiftstariffen är rikligast representerad. Av det totala antalet tariffer äro 40 % grundavgiftstariffer, och den energiuttagning som sker enligt dem utgör 54 % av hela energiomsättningen. Även de enkla energitarifferna äro många — 30 % av hela antalet — men uttagningen enligt dessa tariffer är relativt obetydlig (3 % ) . Enligt enkel blocktariff, som förekommer i 24 fall, uttages ganska stora energimängder ( 1 9 % av totalomsättningen). Övriga tarifftyper äro ej så vanliga. Som ovan antytts förekominer, att skilda tariffer — om än av samma typ — tillämpas alltefter det ändamål, vartill energien användes. Enligt distributörernas uppgifter äro av de 189 tarifferna i länet 41 avsedda för Tabell 6.

Antal tariffer av olika typer hos skilda företagsgrupper Antal tariffer soni tillämpas inom företagsgrupperna

Tarifftyp (med typnummer)

Enkel energitariff (001, 101) E n k e l blocktariff (002, 102) P o l y g o n t a r i f f (003, 103) och utnyttjningstariff (004, 104) T i d s p ä r r t a r i f f (005, 105) S ä s o n g t a r i f f (006, 106) Tidgränstariff (007, 107) Stegrabattariff (008, 108) Effekttariff (01., 1 1 . ) . . Effektgränstariff (04., 14.) Grundavgiftstariff (2..,3..,4..,5..,6..) A c k o r d s t a r i f f (. . 0)

staten

kommun

AB

ekon. förening

underhållsrören.

industri

enskild

speciell

5 1 3

2 0 1

7 b

11 4

75 11

54 0 100

2 1

16 4

11 1

39 2

—

5 1

2 3

%

2 5 3

Energiomsättning

2 1 3

Summa

S u m m a tariffer

189 Antal företag

59 A n t a l tariffer i g e n o m snitt per företag ..

49 energi till belysning och småapparater, 33 till motorer och ej ackumulerande värmeapparater, 13 till matlagning, 8 till ackumulerande värmeapparater och 79 till vilket ändamål som helst. Av de återstående tarifferna avse 1 såväl belysning som motordrift och 6 såväl belysning som elspisar, 5 såväl motordrift som elspisar och 3 andra, speciella användningsändamål. De två vanligaste typerna, grundavgiftstariffen och den enkla energitariffen, ha fått den allsidigaste användningen. Av de 75 grundavgiftstarifferna äro de flesta (48) avsedda för alla tänkbara ändamål, och av de 56 enkla energitarifferna äro 16 betecknade som belysnings-, 13 som motoroch 8 som matlagningstariffer, medan 11 äro avsedda för alla ändamål. De enkla blocktarifferna användas företrädesvis som motortariffer. Samtliga 11 ackordstariffer äro betecknade som belysningstariffer. Efter år 1943 har på flera håll tariffoinläggning skett. Sedan elkraftutredningen i januari 1947 framlagt betänkande med förslag till standardtariffer för detaljdistribution av elektrisk kraft (SOU 1947: 4) kan förväntas, att för vanlig detaljdistribution till hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri den i betänkandet föreslagna normaltariffen skall komma till allt allmännare användning. Normaltariffen utgöres av en grundavgiftstariff, sammansatt — förutom av en engångsavgift — av tre årligen återkommande avgifter, nämligen en abonnentavgift per mätpunkt utgörande 5 kr. vid enfasoch 10 kr. vid trefasanslutning, en grundavgift per normaltariff enhet (Nte) och en energiavgift av 6 öre per kWh. Såväl statens vattenfallsverk som AB Skandinaviska Elverk ha redan för sin detaljdistribution infört standardtarifferna. Grundavgiften enligt normal tariffen utgör inom vattenfallsverkets distributionsområden 7 kr. 50 öre per Nte och detsamma gäller AB Skandinaviska Elverks områden utom landsbygden i norra Bohuslän, där den fastställts till 8 kr. per Nte.

Specifik e n e r g i f ö r b r u k n i n g Att en bygd blivit elektrifierad innebär, att den har tillgång till elektrisk kraft. I vilken omfattning denna tillgång verkligen utnyttjas får man kännedom om genom att fastställa den specifika energiförbrukningen, dvs. den för bygden genomsnittliga energiuttagningen under ett år hos varje konsument eller hushåll. Då hushållen kunna vara av mycket skiftande storlek har för utredningens ändamål införts begreppet förbrukningsenhet (F) såsom en för hela landet gemensam måttenhet för gradering av konsumenthushållen efter deras storlek, dvs. deras elektrifieringsbehov. Den enskilde förbrukaren anses representera det antal förbrukningsenheter, som motsvarar summan av antalet rum och antalet hektar odlad jord med ett tillägg till summan av 2 enheter. Den specifika energiförbrukningen inom ett företags distributionsområde anges i bilaga 2, kolumn 7, såsom den genomsnittliga energiuttagningen under ett år per förbrukningsenhet (kWh/F) inom området. Antalet förbruk4 — 1866 47

50 ningsenheter inom ett distributionsområde har kunnat uppskattas med ledning av den officiella statistikens uppgifter om rumsantal och åkerareal. 1 Uppgifterna i kolumn 7 utgöra ett uttryck för i vilken grad den elektriska kraften utnyttjas inom resp. distributionsområden. I största allmänhet kan man säga, att en specifik energiuttagning, som håller sig under 30 å 35 k W h / F ger en antydan om, att området ifråga huvudsakligen endast är belysningselektrifierat. En dubbelt så stor medelförbrukning, 60 a 70 kWh/F, gör det troligt, att elkraften inom området även användes för motordrift och en specifik energiförbrukning av över 100 kWh/F antyder en ännu mera vidgad användning av den elektriska energien. Inom områden, där elkraften fått en mycket omfattande användning, t. ex. till såväl belysning och motorer

kTh/F

Diagram 1

3. Specifik energiförbrukning (kWh/F) hos distributionsföretagen. (Stadsföretagens staplar äro streckade.)

Begreppet förbrukningsenhet förklaras närmare i den inledande översikten sid. 64.

51 som matlagning och bostadsuppvärmning, kan den specifika energiförbrukningen stiga till 1 000 kWh/F och däröver. Elkraftutredningen har, såsom i den inledande översikten framhållits, utgått ifrån att en specifik energiförbrukning av 65 kWh/F motsvarade vad som kunde anses vara en rimlig elektrifieringsnivå på landsbygden. I diagram 3 är den genomsnittliga energiförbrukningen per förbrukningsenhet inom de olika distributionsområdena grafiskt återgiven. Företagens storlek har utmärkts genom att antalet förbrukningsenheter avsatts efter den horisontella axeln. Stadsföretagens staplar ha markerats genom streckning. Eftersom en del stadsföretag ha distribution även på landsbygden ger diagrammet ej en fullt riktig avvägning mellan städer och landsbygd. Med ledning av uppgifterna i bilaga 2, kolumn 7, kan ett godtyckligt utvalt företags läge i diagrammet lätt bestämmas, varigenom man får en uppfattning om hur pass välelektrifierat företagets distributionsområde är i jämförelse med övriga områden i länet. Tabell 7 utvisar den specifika energiförbrukningen inom olika företagsgruppers distributionsområden. För varje grupp angivas värdena för de företag, som uppvisa högsta och lägsta energiuttagningen per förbrukningsenhet, ävensom genomsnittsvärdet för hela gruppen. Av sammanställningen i tabell 7 framgår bl. a., att den specifika energiförbrukningen hos företag i Göteborgs och Bohus län i medeltal är 106 kWh/F och varierar mellan 215 och 15 kWh/F. Elektrifieringsnivån är genomsnittligt högst inom industriernas och lägst inom de av enskild person drivna företagens distributionsområden. Mos stadsföretagen är den specifika energiförbrukningen i medeltal 105 kWh/F. Genomsnittsvärdet för landsbygdsföretagen är 108 kWh/F och ligger sålunda högre än det av elkraftutredningen antagna medelvärdet 65 kWh/F. Elektrifieringsnivån är emellertid mycket olika i de skilda landsbygdsområdena. Tabell 7. Specifik energiförbrukning inom olika grupper av företag Specifik energiförbrukning (kWh/F) F ö r e t a g s f o v ni

Staten Kommun Aktiebolag Ekonomisk förening Underhållsförening Industri Enskild person Speciell Stadsföretas: Landsbygdsföretag Länet

....

största

minsta

medel

85 215 212 168

85 81 62 34

85 105 128 91

330 56 65

25 15 45

205 45 53

213 215

81 15

105 108

52 Medelpriser På grundval av företagens uppgifter om konsumenternas energiförbrukning samt bruttoinkomsten av den försålda energien kan det inom distributionsområdet gällande priset per såld k W h uträknas. Detta pris utgör det verkliga medelpriset vid försäljning av elektrisk energi och har betecknats nh. Då många företags tariffer äro av progressiv natur och sålunda medge ett lägre pris vid ökad ut tagning, blir medelpriset n\i beroende av energiförbrukningens omfattning. Medelpriset kan därför bli olika för två företag med exakt samma tariffuppsättning, om nämligen den specifika energiuttagningen är olika inom deras områden. Av det föregående framgår, att den specifika energiuttagningen uppvisar stora variationer inom olika distributionsområden. Medelpriset nii är därför ej lämpligt som direkt jämförelsepris. Därest elkraften utnyttjades i lika hög grad inom alla distributionsområden i landet, skulle de olika distributörernas medelpriser kunna direkt jämföras med varandra. Ett på denna förutsättning grundat medelpris har uträknats för varje företag. Detta är avsett som jämförelsepris (betecknat m2) och utgöres av det pris, .som gällande tariffer skulle medföra vid en förutsatt specifik energiförbrukning av i genomsnitt 65 kWh/F, dvs. det antagna medelvärdet för landsbygden. En närmare redogörelse för principerna för beräkningen av medelpriserna mx och m, har lämnats i den inledande översikten, kap. VII. Det är att märka, att medelpriserna icke avse att utvisa, vad en enstaka abonnent får betala. De ange helt enkelt distributionsföretagets medelinkomst per k W h av all företagets distribution för borgerliga behov. Medelvärdena mr och nu äro sålunda genomsnittspris, som gälla för distributionsområdet som helhet betraktat. Medelpriserna m t och m2 ha angivits för varje företag i bilaga 2, kolumnerna 8 och 9. Vid en jämförelse mellan ett visst företags verkliga medelpris (m^ och beräknade medelpris (m2) kunna följande allmänna synpunkter framhållas. Om ett företag tillämpar en enda tariff, som är av icke progressiv natur, och energipriset sålunda är detsamma oavsett energiuttagningens omfattning, bli n^ och m2 lika stora. Tillämpar företaget flera icke progressiva tariffer, om än av samma typ1, exempelvis enkla energitariffer med olika pris för belysning och motordrift, kan det inträffa, att ni, och ma bli olika. Detta beror på att förbrukningens fördelning på nämnda ändamål vid en elektrifieringsnivå av 65 kWh/F, som lagts till grund för beräkningen av m2, i vissa fall kan avvika från den nu rådande, på vilken beräkningen av m1 grundar sig. Klart är vidare, att m1 och m2 bli lika stora, om den gällande specifika energiförbrukningen inom företagels distributionsområde är just den för m2 beräknade, nämligen 65 kWh/F. Med nyss nämnda undantag gäller regeln, att om för ett visst företag medelpriserna m, och m2 äro olika, så utvisar detta, att företaget tillämpar 1 Om ett företag bar flera tariffer av samma typ angives i bil. 2, kolumn 10. likväl endast ett typnummer. (Se sid. 47.;

53 åtminstone någon tariff av progressiv natur. Storleken av skillnaden mellan m1 och m2 påverkas sålunda av två olika omständigheter, nämligen dels den specifika energiförbrukningen, dels gällande tariffers progressivitet. Ju närmare företagets specifika energiförbrukning ligger jämförelsevärdet 65 kWh/F och ju mindre progressiva dess tariffer äro, desto mindre blir skillnaden mellan m^ och m 2 . Om ett företag uppvisar särskilt låg eller också särskilt hög specifik energiförbrukning eller starkt progressiva tariffer, blir skillnaden mellan OJ, och m2 stor. En grafisk framställning av m e d e l p r i s e r n a h o s företagen i Göteborgs och Bohus län finnes återgiven i diagran} i, som avser det verkliga medelpriset nti, och diagram 5, som avser jämförelsepriset m2. F ö r e t a g e n s storlek h a r utm ä r k t s g e n o m att e n e r g i o m s ä t t n i n g e n avsatts å den horisontella axeln.

Diagram h. Verkligt medelpris f m j för detaljdislribnerad kraft. (Stadsföretagens staplar äro streckade.)

öre/kWh

milj.Wi

Diagram 5. Jämförelsepris (m2), utgörande beräknat medelpris för detalj distribuerad kraft vid en specifik energiförbrukning av 65 kWh/F. (Stadsföretagens staplar äro streckade.)

Tabell 8 utvisar medelpriserna hos företagen uppdelade gruppvis efter organisationsform samt i stads- och landsbygdsföretag. Det verkliga medelpriset (mt) för hela länet är 14 öre/kWh. Högst ligger Nya AB Torvförädling med 35 öre/kWh och lägst Jonsereds Fabrikers AB med 7 öre/kWh. Av de olika företagskategorierna ligga de av enskild person drivna företagen högst med 17 öre/kWh, medan industrierna ha det lägsta

55 Tabell 8. Verkligt medelpris ( m , ) och jämförelsepris (m,,) inom olika grupper av företag

F ö r e tags fo r

Verkligt medelpris mx (öre kWh)

Jämförel sepris vi., före kWh)

medel Staten Kommun Aktiebolag Ekonomisk förening Underhållsförening Industri Enskild person . . . . Speciell Stadsföretag Landsbygdsföretag Länet

iedt

16 22 19 26

16 8 10 8

16 15 12 12

18 23 19 25

18 9 15 8

18 17 17 14

35 22 16

7 12 10

16 16 13

11 7

35 21 15 23 35

10 12 10

22 35

10 17 13 15 12

16 8

17 16

medelpriset, 10 öre/kWh. Anmärkningsvärt är, att stadsföretagens verkliga medelpriser äro i genomsnitt högre än landsbygdsföretagens. De uppvisa dock ej så stora variationer som priserna i olika landsbygdsområden. Högsta medelpriset bland .stadsföretagen, 22 öre/kWh, uppvisar Marstrands Stads Elverk och det lägsta, 11 öre/kWh, Yngeredsfors KrAB (Mölndal). Förutom förutnämnda Nya AB Torvförädling finnes endast ett företag i länet, vars verkliga medelpris överstiger 22 öre/kWh, nämligen Bäve El.Df {nit—26 öre/kWh). Dessa båda landsbygdsföretag ha en obetydlig distribution och deras sammanlagda energiomsättning utgör endast 0,i °/o av den totala omsättningen på landsbygden. Av landsbygdsföretagen i övrigt ligga 7 i prisgruppen 20—22 öre/kWh ined sammanlagt 4,4 °/o av energiomsättningen, 9 i prisgruppen 15—19 öre/kWh med 15,o°/o av omsättningen, 27 i prisgruppen 10—14 öre/kWh med 60, i % av omsättningen och 5 i prisgruppen 7—9 öre/kWh med 20,i °/o av den totala omsättningen på landsbygden. Ett högt nh-värde behöver ej ha sin grund i olämplig prispolitik från företagets sida. Även de mest ändamålsenliga tariffer kunna medföra ett högt verkligt medelpris, om nämligen elkraften inom distributionsområdet utnyttjas i mycket obetydlig omfattning (exempelvis på grund av att företagets verksamhet nyligen påbörjats). Den specifika energiförbrukningen uppgår hos de båda företag, vilkas medelpris m, överstiger 25 öre/kWh, blott till 25 resp. 56 kWh/F. I den mån ifrågavarande företag visa höga medelpriser även vid en specifik energiuttagning av 65 kWh/F komma de att nedan bli föremål för undersökning i samband med redogörelsen för företag med höga jämförelsepriser. Jämförelsepriset in,, dvs. det beräknade genomsnittspriset vid en medelförbrukning av 65 kWh/F, är för hela länet 17 öre/kWh. Det högsta i länet förekommande jämförelsepriset, 35 öre/kWh, gäller Nya AB Torvförädling, som endast har en enkel energitariff med detta pris, och det lägsta, 8 öre/kWh.

Backa-Tuve El.Df. Av de efter företagsformer indelade grupperna uppvisar det statliga företaget (Trollhätte Krv) det högsta m 2 -värdet, 18 öre/kWh, och de speciella företagen det lägsta, 13 öre/kWh. För stadsföretag är jämförelsepriset i genomsnitt 17 öre/kWh och för landsbygdsföretag 16 öre/kWh. Topprisföretag För utrönande av alla tänkbara orsaker till förekommande höga .jämförelsepris skulle ha erfordrats en mångfald uppgifter, som icke lämpligen kunnat infordras från företagen. På grundval av föreliggande material ha emellertid de företag, vars jämförelspris m2 uppgå till 20 öre/kWh eller däröver, i det följande benämnda »topprisföretag», underkastats särskild granskning. Topprisföretagen i Göteborgs och Bohus län äro till antalet 10, dvs. 17 % av samtliga distributörer och utgöras av 9 landsbygdsföretag och 1 stadsföretag (Marstrands Stads Elverk). Topprisföretagen distribuera energi till sammanlagt 3 602 förbrukare, motsvarande 2,2 °/o av samtliga konsumenter i länet. Hos de topprisföretag, som enbart ha landsbygdsdistribution, är antalet förbrukare 2 884 eller 8,2 °/o av landsbygdsföretagens samtliga förbrukare. I följande tabell 9 lämnas specificerade uppgifter beträffande de 3 företag, vilkas jämförelsepris uppgå till minst 25 öre/kWh, samt vissa medelvärden beträffande dels dessa företag i högsta prisgruppen, dels alla 10 topprisföretagen dels ock de 9 topprisföretagen med enbart landsbygdsdistribution. För jämförelse har vidare motsvarande medeltal angivits för såväl alla landsbygdsföretag som samtliga distributionsföretag i länet (exkl. Göteborgs Stads Elverk). Tabell 9 .

Laudsbygdsföretag med höga jämförelsepriser Detaljrlistrilmtion

11 å k r a f t a n s k a f f n i n g Jämförelsepris m 2 [öre/ kWh;

Företagets namn

Företags form

3? o

CT>

O

Be

Ursprunglig råkraftleverantör

"P a ° £ o oo ;-. —

>-S

o SL

rr '-*

Tariff typer

0 Trollhätte Krv

32 Nya AB Torvföräd- ind. ling AB Långedrag . . . .

102, 302

25 Bäve El.Df

ek. f.

0 Yngeredsfors KrAB Trollhätte Krv

001, 601

3 5 - 2 5 Ovannämnda företa. 35-20 Isföret aer) 35—20 35 - 8 Samtliga landsbygds företag r » företag i 1 inet (e del. G 35— 8

medeltal »

(53 63 380 283 854 1239

!••&

7'3 52 5-s 4-5 4-o

124 360 320 661 920

57 Av de 10 topprisföretagen äro 6 ekonomiska föreningar, 2 industrier, 1 kommunalt och 1 av enskild person drivet företag. Inom grupperna staten, aktiebolag och speciella företag finnas inga topprisföretag. Av de olika grupperna i övrigt innehåller industrierna de procentuellt flesta topprisföretagen och först därefter följa de ekonomiska föreningarna. En undersökning av topprisföretagens kraftanskaffning visar, alt 2 av dem (20 °/o) ha egen kraftkälla och sålunda äro helt eller delvis självförsörjande, medan de övriga 8 (80 °/o) äro tolalinköpande. Denna fördelning överensstämmer nära med den. som gäller för samtliga företag i länet (resp. 18 och 82 °/o). Det delinköpande topprisföretaget, Härryda El.Af, erhåller tillskottskraft från Hultafors Krv direkt. Av de totalinköpande topprisföretagen erhålla 7 råkraft från Trollhätte Krv direkt och t från Yngeredsfors KrAB direkt. Intel av topprisföretagen beröras sålunda av kedjehandel. En granskning av de av topprisföretagen årligen inköpta energimängderna samt av de medelpriser, som nämnda företag få erlägga, utvisar att det i de 7 fall, där uppgifter föreligga, i regel rör sig om små energibelopp och till följd därav relativt höga inköpspriser. För de topprisföretag, som ha enbart landsbygdsdistribution, äro medeltalen per företag omkring 283 000 kWh inköpt råkraft och 5,8 öre/kWh mot 854 000 kWh och 4,5 öre/kWh för samtliga landsbygdsföretag. Skillnaden mellan inköpspris (m0) och försäljningspris (nh) är störst hos följande företag: Bäve El.Df (m0 = 7,3 och mi = 26 öre/kWh) och Marstrands Stads Elverk (m0 = 4,o och m1 = 22 öre/kWh). På varje landsbygdsföretag i länet belöpa i genomsnitt 661 förbrukare. Topprisföretagen på landsbygden uppvisa i medeltal blott 320 konsumenter per företag och för de 3 företagen i de\) högsta prisgruppen är medeltalet ännu lägre eller 124 förbrukare per företag. Av särskilt intresse vid undersökningen av förelag med höga jämförelsepriser äro de av dessa företag tillämpade tarifftyperna. De 9 topprisföretagen med enbart landsbygdsdistribution redovisa tillsammans 28 tariffer, därav 15 grundavgiftstariffer, 8 enkla energitariffer, 2 stegrabattariffer, 2 enkla blocktariffer och 1 ackordstariff. I stort sett tillämpa topprisföretagen tariffer av olika typer i ungefär samma proportioner som företagen i allmänhet. Topprisföretagen ligga spridda i södra hälften av länet och ha distribution huvudsakligen på fastlandet. Flertalet av de här undersökta topprisföretagen på landsbygden, dvs. de som vid en förutsatt specifik energiuttagning inom respektive distributionsområden av 65 kWh/F skulle uppnå medelpriser på minst 20 öre/kWh, uppvisa i verkligheten en lägre specifik energiförbrukning än den förutsatta och till följd därav ett verkligt medelpris mx, som är lika ined eller högre än jämförelsepriset m 2 . Att mx i undantagsfall är lägre än m2 innebär, att en hög elektrifieringsnivå är uppnådd inom området, trots att företagets tariffer resultera i ett relativt högt pris. En särskilt hög specifik energiförbrukning

ÖS

(330 kWh/F) uppvisar AB Langedrag, beroende på att ditributionen där redan från början varit inriktad på allmän användning av elkraft för bl. a. bostadsuppvärmning. En så låg uttagning som förutsattes för m 2 -priset kan därför i detta fall ej anses såsom normal. Den verkställda granskningen av de tio topprisföretagen utvisar, att ett av länets sju stadsföretag är topprisföretag, att intet statligt företag, aktiebolag eller speciellt företag förekommer bland topprisföretagen, medan grupperna industrier och ekonomiska föreningar i förhållande till antalet företag inom varje grupp innehålla de flesta topprisföretagen, att kedjehandel med råkraft icke förekommer bland topprisföretagen, samt att topprisföretagen ligga spridda i södra hälften av länet och ha distribution huvudsakligen på fastlandet. Vad särskilt angår de nio topprisföretagen på landsbygden framgår vidare. att någon påvisbar skillnad mellan dem och landsbygdsföretagen i allmänhet ej finnes i fråga om sättet för kraftanskaffning (genom egen kraftkälla resp. inköp) eller i fråga om tillämpningen av olika slags tariffer, att de i regel inköpa relativt små energimängder och att medelpriset vid inköp av råkraft till följd därav blir något högre för dem än för landsbygdsföretagen i allmänhet, samt att genomsnittliga antalet förbrukare hos dem är betydligt lägre eller endast 48 °/o av medelvärdet för samtliga landsbygdsföretag. Beträffande 3 av länets distributionsföretag, som tillämpa ackordstariffer eller individuella årsavgifter, saknas som ovan nämnts uppgifter för beräkning av medelpris, och det har sålunda ej kunnat fastställas, huruvida de äro att betrakta som topprisföretag. Ifrågavarande företag, Lysegårdens Krst, Mörkebacka Elverk och Torps Kvarn, erhålla alla kraft från egna, fristående kraftstationer. Antalet förbrukare hos dessa företag är i genomsnitt 14, dvs. blott 2 °/o av motsvarande medelvärde för samtliga landsbygdsföretag. Arsavgifter uttagas hos Lysegårdens Krst med 7—9 kr. per lampa, hos Torps Kvarn med 5 kr. per rum och hos Mörkebacka Elverk genom fördelning av årskostnaderna på de fem medlemmarna. Sammanfattningsvis kan om ifrågavarande 3 företag, som ej ingå i medelprisundersökningen, sägas, att de utgöras av små, av enskild person drivna företag med egna fristående kraftstationer, som förse ett fåtal konsumenter med energi enbart för belysning. Engångsavgifter I föreliggande redogörelse har vid beräkningen av priserna på elkraft inom de olika distributionsområdena tagits hänsyn endast till de avgifter, som förbrukarna få betala enligt företagens gällande tariffer, och eventuellt

59 utgående årliga underhällsavgifter. I och med att elektrifieringen blivit genomförd inom ett område och engångsavgifterna slutbetalats, bli också förbrukarnas avgifter enligt tarifferna de enda aktuella. I samband med tillkomsten av ett nytt distributionsföretag eller eljest vid anslutning av en nytillkommen förbrukare utkräves emellertid vanligen en engångsavgift, antingen i form av en inträdesavgift för medlemskap i en distributionsförening eller i form av en särskild anslutningsavgift. Engångsavgiftens innebörd och betydelse har utförligt behandlats i den inledande översikten, kap. VIII, vari även framhållits de omständigheter, som omöjliggjort ett eljest önskvärt hänsynstagande till dessa avgifter vid bedömande avgällande priser på elektrisk kraft. Enär företagens uppgifter angående engångsavgifterna i många fall äro ofullständiga och osäkra kan någon tillförlitlig redogörelse för desamma icke lämnas. Av de 60 distributionsföretagen i Göteborgs och Bohus län ha 13 (därav 8 ekonomiska föreningar) ej kunnat lämna några specificerade uppgifter om engångsavgifterna, 1 företag har meddelat, att nyanslutning ej vore aktuell, och 20 företag i därav 2 föreningar) ha uppgivit, att några engångsavgifter ej förekomma. Uppgifter om förefintliga engångsavgifter föreligga sålunda endast för 26 företag nämligen det statliga och 4 kommunala företag, 1 aktiebolag, 16 ekonomiska föreningar, 1 industri och 3 enskilda företagare. För 3 av ifrågavarande företag gäller, att en nytilllrädande abonnent själv får bestrida alla nödiga anläggningskostnader i form av en anslutnings- eller inträdesavgift. I ett fall bekostar abonnenten endast en del av anläggningen, medan företagel svarar för resten. Av 5 företag tillämpas vissa fasta engångsavgifter, som i princip äro oberoende av anläggningskostnaden, men som hos samma företag kunna vara olika för skilda delar av distributionsområdet liksom för enfas- resp. trefasanslutning. Dessa fasta avgifter variera mellan 20 och 250 kr. I genomsnitt uppgå de till omkring 60 kr. Hos 17 företag, nämligen del statliga, 1 aktiebolag, 14 ekonomiska föreningar och 1 enskild företagare, förekommer, att engångsavgiften utgår med visst belopp per enhet, varvid antalet enheter beräknas på basis av exempelvis rumsantal, hektartal, antal ljuspunkter eller antal hästkrafter hos de motorer, som installeras. Vid sidan härav utgår hos ett av nämnda företag en viss fast avgift. Avgiftsberäkningen per enhet är mycket olika hos olika företag Normalt uttages en avgift av mellan 20 och 90 kr. per rum och vanligen samma avgift per hektar odlad jord. Engångsavgift beräknad per ljuspunkt, hk eller n r golvyta förekommer i enstaka fall. CB-enhetsberäkning tillämpas av 9 företag och anslutningsavgifterna utgå med mellan 25 och 150 kr./CB eller i medeltal omkring 60 kr./CB. Bland de företag, som ej lämnat specificerade uppgifter om engångsavgifternas storlek, förekommer AB Skandinaviska Elverks Tjörn- och Bohuslänsavdelningar. Anslutningsavgiften baseras emellertid på en räntabilitets-

60 kalkyl för det aktuella elektrifieringsområdet, varvid räknas med den anslutning, som enligt verkställd tariffenhetsinventering kan väntas vid en mera fullständig elektrifiering. Anslutningsavgifterna ha enligt uppgift alltsedan elverkets start i genomsnitt utgjort för Tjörnavdelningen 34 °/o och för Bohuslänsavdelningen 26 °/o av anläggningskostnaderna för ortsnätet. De kommunala företagen liksom de båda icke kommunala stadsföretagen uttaga i regel ej några engångsavgifter av nytillträdande konsumenter inom det egentliga distributionsområdet. Undantag utgöra Hasselösunds Elektriska. Partilie Kommuns Elverk, Smögens Elektriska och Älvsborgs Elverk, av vilka det förstnämnda företaget uttager 10°/o av anslutningskostnaden och de övriga tillämpa vissa fasta engångsavgifter. Stadselverken i Kungälv och Uddevalla tillämpa emellertid anslutningsavgifter för abonnenter i förorterna och på den kringliggande landsbygden. Engångsavgifternas belopp äro som av ovanstående översikt framgår mycket varierande hos olika företag. Detta gäller även förekommande enhetsberäkning. Det har däför ej varit möjligt att i detta sammanhang lämna en mera specificerad redogörelse för engångsavgifternas storlek hos de olika företagen i länet. Vissa företag med höga kraftpriser förete å andra sidan låga engångsavgifter, vilket sålunda synes innebära, att dessa företag uttaga anläggningskostnaden helt eller delvis i form av energiavgifter. Enär någon medelvärdesberäkning av engångsavgifterna ej är möjlig att genomföra på grund av det skiftande beräkningssättet för dessa avgifter, kan någon direkt jämförelse mellan engångsavgifterna hos de företag, som uppvisa höga jämförelsepriser (topprisföretagen) och övriga företag i länet ej ske. Vid en närmare granskning av engångsavgifterna hos topprisföretagen kan emellertid icke spåras någon tendens, som ger vid handen att dessa företag skulle i större utsträckning än landsbygdsföretagen i allmänhet ha låga engångsavgifter. Topprisföretagen ge i detta avseende samma oenhetliga intryck som landsbygdsföretagen i allmänhet.

(•»1

Bilaya 1 Uppgifter angående distributionsföretagen i Hallands län D e t a 1 j d i 11 r i b ti t i (i n

1 v å k r a f t a n s -1a f f n i i g Distributöremas namn och adress

Erhåller råkraft

Inköpt råkraft

frfin

l J o h a n Andersson, Håf o r s , Idol a Bj ö r n å s e n s El.Df, Tornp1

2 Medelpris för råkraft »»0

(1 000 kWrO

•; öre/ kWh)

•i

Antal förbrukare 5 20

20 V 201

E g e n krst Svenska

Medelpris MedelTypnunnnev Försåld förbruk- (Öre/kWh; på företagets energi ning per tariffer enhet verk- jam lo(1 000 / k W h / F ligt re] se kWh; n i , » i 7 9 8 10 6 206, 606

Tagelflit-

fabriken " Breareds Elverk, Sint- E g e n k r s t långsdalcn B o r t e Q v a r n s A B , Slöinge Y n g e r e d s f o r s K r A B -f e g e n krst B o s g å r d e n s E l v e r k . To- E g e n k r s t *

—

801,

3 Ö01

rup 2

D r ä n g s e r e d s El.Df, S v e n s k a Tagelfiltl Dränqscred fabriken 2 Fagereds Sanatorium. Egna krst Lin F a l k e n b e r g s S t a d s El- Y n g e r e d s f o r s 583 K r A B -f- e g n a verk. Falkenberg krst F a m m a r p s E L F , Sönd- H a l m s t a d s o r t e n s 5 rum, Halmstad Krf4 5 F i n n e b ä c k e n s E L F , Lin- G r a v s j ö n s K r v + 5 egen krst dome 8 P j a l l a l u n d a Enf, Holm H a l m s t a d s o r t e n s Krf4 Fröllinge Gård. Getingi S y d s v e n s k a K r A B 23 -f- e g e n k r s t Fröslida Krst, Fröslida E g e n k r s t — G e n e v a d s Bf, Genevad S y d s v e n s k a K r A B 149 G r a v s j ö n s K r v , B o x 10, E g e n k r s t — Lindome5 G ä l l a r e d s El.Df. Spetse- Y n g e r e d s f o r s 14 bo KrAB Gödeby Kvarn, Köinge E g e n k r s t — Göingegårdens Krv, » » — Varberg H a l m s t a d s E l v e r k . H f l / m - S y d s v e n s k a K r A B 30 460 stad H i m l e d a l e n s E l . D f , Rolfs- Y n g e r e d s f o r s 601 torp „ KrAB A B H i m m e s l ö v s H a v s - Ö s t r a K a r u p s El. 14 bad, Målen Enf H i s h u l t s ELAf, Hishul S y d s v e n s k a K r A B 48 H o l m s K r a f t - o c h Bf. H a l m s t a d s o r t e n s 12 Holm, Halmstad Krf4 H u l e g å r d s K v a r n ocb E g e n k r s t E l v e r k , B o x 19, Bygget » 0 H u l t a K r v , Källsjö. ... — H u l t s M ö l l a , Knäred . . —

—

o

8ö

8 228

4 364

101, 1 0 7 , 1 0 8 . 206, 207, 501

9-7

6*2

008. 101

9-9

11 U-6

— 9-a —

42 150 155

143 56

73 45

13 18

13 15

700 006 102, 8 0 1 , 603

14-7

201, 6 0 3

—

6 20

(Individuella 0 0 1 , 700

10 268

10 846

101, 1 0 7 , 1 1 1 . 141, 2 0 1 , 207 1 0 1 , 106. 606

98 8-o

140 20

49 11

36 38

14 15

14 15

0 0 1 , 006 001

—

— —

5 7

6-o 13-o

700 . 8

62 It å k r a f t a n s k a f f D i n g Distributörernas namn och adress

Erhåller råkraft från

Högalts Kvarn och Såg, Egen krst Ryaberg Olof Jakobsson, Knäred B, Johanssons Krst, Simlångsdalen Aron Jönsson, Träls hult, Knäred Karlstorps Krst, Skav böke Halmstadsortens El.P Karolineborg, Krf 4 Halmstad E<ren krst2 Kinnareds Elverk. Kin2 nared Kjellstorps Enf, Holm Halmstadsortens Krf 4 Knäreds Af för Elek Sydsvenska KrAB triskt Ljus och Kraft, Knäred Kullagårds Elverk, Ved- Egen krst . . . .

Medel Medel- Medelpris Inköpt pris för Antal Försåld förbruk- (5re/kWh) Tvpnuninier råkraft råkraft förenergi ning per pfi företaget m„ vcrk- jämfötariffer (1 000 (öre/ brukare (1 000 enhet relse kWh) kWh) kWh) kWh/F)

700 24 4

Linghults Krst, H ä n t verkaregat. 10, Malmö Marbäcks Fabriks AB

Yngeredsfors KrAB ViskansKrAB 9 . . Egen krst Sydsvenska KrAB Sperlingsholms EL Distributions AB + egen krst Egen krst . . . .

700 25

6-6

9'9

001. 007

001, 002

133 20 1092

101, 102. 10 170 201, 502 700 101, 107,14( 206 101, 201.401 501, 507

9-o 1 335 36

4-7

1498 33

11-4 5'5 8-o

49 Marbäck Mickedala Krf, Halm- Halmstadsortens stad Krf 4 Nissaströms Bruk, Jo- Nissans Kraftförhansfors valtnings AB 10 + egen krst Nydala Kvarn & Elverk, Egen krst . . . . Köinge Nyebro Snickerifabrik (Nilsson & Petersson), Nyebro, Torup Nåkälla Kvarn (Gunnar Karlsson), Fjärds Oskarströms Sulphite Nissans KraftförMills AB, Oskarström valtnings AB 10 + egen krst • Ramnaredsortens Enf, Yngeredsfors u Drängstred KrAB Renneslöfs Kraft- & Södra Hallands Kvarnförening, RänKrf -f egen krst neslöv

001, 900

dinge

Kungsbacka Stads Elverk, Kungsbacka Källsjö El.Df, Källsjö.. Körsveka Krst, Knäred Laholms Stads Elverk, Laholm Land al a Krst, Skeda lagård

Deta1jdistribu tio n

10-

101, 103. 20

10 It'

001. 201, 60

103, 700

10 001

101. 108

101. 106

fr) De t a 1 j d is t r i b u t i on

it å k r a f t a n s i a f f n i Q g Distributörernas namn o,'h adress

1 Erhåller råkraft från

2 AB Sembs Krst, Getinge Yngeredsfors K r A B + egen krst Skandinaviska JuteNissans KraftförSpinneri- & Väfveri valtnings AB 10 AB, Oskarström + egen krst Skogaby EL Af, Skogaby Sydsvenska KrAB Skällinge K v a r n & Strömma Elverk rKrAB, Skällinge -f- egen krst Skällinge Snickerifa- Egen krst brik, Skällinge Slangemöllans El.F, Halmstadsortens Holm. Halmstad Krf 4 Sperlingsholms El. Di- Nissans Kraftförstributions AB, Spervaltnings AB 10 lingsholm + egen krst Statens J ä r n v ä g a r . Trollhätte Krv fStatens VattenStockholm fallsverk), Sydsvenska KrAB, Yngeredsfors KrAB Bteninge Krst, Kvibille Sydsvenska KrAB + egen k r s t Stjernarps Krst, Elds- Sperlingsholms El. Distributions berga AB + egen krst Strandlida Enf, Halm- Halmstadsortens stad Krf 4 Svartrå Krf, Svarträhed Egen krst Svenska Tagelfiltfabri- Egen krst' 2 ken S k a r e & Co, Torup 2 Egna krst m. m. Sydsvenska KrAB, Malmö Särdal m e d Omnejd Enf. Steninge Södra Hallands Krf, Köpinge, Laholm Söndrums Stenhuggeris Elf, Halmstad Söndrums och Trottabergs ELF, Halmstad liarps El.Enf, Tiarp, Halmstad Tjärby El.Af, Genevad Tofta El.Df, Tofta ....

MedelMedel- Medelpris pris för Antal Försåld förbrukInköpt i öre/kWh) Typnummer förenergi ning per verk- jämfö- på företagets råkraft råkraft m0 brukare enhet tariffer (1 000 (öre/ (1 000 (kWh/F; ligt relse kWh; kWh) kWh i mx m2 7 8 9 10 fi :i 4 5 31

15-6

101, 201, 603

101. 103, 603

45 50

8-2 5'0

110 138

26 95

19 61

22 14

20 14

103. 501 102, 103, 501

—

—

8-5

2 000

2 470

101, 107,201. 207, 501, 507

101, 201

10-7

001, 401. 501

8-0

9-9

—

—

201. 603

7'4

101. 102,107. 201, 401, 501. 507, 601 18 002, 201, 603

5'7

501, 601

Skandinaviska Granit AB 1S Halmstadsortens Krf 4

11-4

6-9

001, 006

»

10-7

164 872

7-9 5-4

108 840

105 695

71 74

12 13

13 13

601 603 "

7-o

102, 103

Yngeredsfors KrAB Sydsvenska KrAB

Sydsvenska KrAB Yngeredsfors K r A B + egen krst T r ä n s h u l t s El.Df, Dräng- Svenska Tagelfiltsered x fabriken Träslövs El.Df, Träslövs- Yngeredsfors vägen 167. Varberg KrAB

64 Råkraftanskaffning Distributörernas namn och adress

MedelErhåller råkraft från

1 Tvååkers åker

2 Trä- Y n g e r e d s f o r s KrAB + egen krst Tylösands ELF, Halm- H a l m s t a d s o r t e n s Krf4 stad Ullareds Elverk, Vllareä E g e n k r s t Varbergs Stads Elverk. Yngeredsfors Varberg KrAB Wapnö Godsförvaltning Halmstadsortens (f. d. N a n n a r p s E L F ) . Krf4 Halmstad, V e i n g e El.Af, Veingc .. S y d s v e n s k a K r A B Industri AB Vessige- Yngeredsfors b r o , Vessigebro I 7 K r A B -f e g e n krst Vinbergs ELF, Vinberg F a l k e n b e r g s S t a d s Elverk V i s k e E l . Df, Derome.. Y n g e r e d s f o r s KrAB Yngeredsfors KrAB, E g n a k r s t m. m . . . Mölndal A l s t o r p s o r t e n s Enf, Åls- S y d s v e n s k a K r A B torp Å r n i l t s El.Df, Skavböke E g e n k r s t Ö k n a l t s El.Df, Skavböke » » Ö n s El.Df, Torup » Svenska Tagelnitfabriken 2 Östra Karups El.Enf, B å s t a d s Köpings Skottorp Elverk16 Öströö Säteri, Tvååker E g e n k r s t O x a r e d - R i n n a El.Df, Yngeredsfors B o x 22, Förtanda KrAB

KrAB,

distribution Medelpris (Öre/kWh)

Inköpt pris för Antal råkraft råkraft förm0 brukare fl 000 (öre/ kWh) kWh)

Försåld

Medclförbruk-

energi (1 000 kWh)

nmg per verk- jämföenhet ligt relse k W h / F , 7111 VI.,

fi

(i-.-i

-•;

5 226

4-4

7 Typnunnner på företagets tariffer

101, 1 0 2 , 2 0 (503. 700

15 4 270

3 357

9-6

i' 5

600 605

407 415

56 54

13 13

13 12

001, 006 101, 1 0 2 , 2 0 603

7'1

347 Öb8

5" 8

—

—

14 425

9 192

101, 1 0 3 , 2 0 501, 506 101, 2 0 1 . 6C

8-8

102. 106

26 7

—

801, 700 101. 1 0 3 . 1 1 141 001

700 » 700 16

8'9

lOo

8 22

(Individuella 101. 103

Flela l ä n e t 4 5 839

5 0 510

39 739

39 102 6 737

3'7 6-9

19 062 31448

20 308 19 431

170 65

12 14

18 15

Stadsföre L a n d s b y g dsföretag 1

De t ä l j

Företaget är underhållsförening och redovisas i sambaml med Svenska Ta gel flitfabriken, som tillhör Västbo Kraftverksförening. Se not 2. * Företaget är anslutet till Västbo Kraftverksförening. Enäi specificerade uppgifter saknas redovisas samtliga till Västbo Kraftverksförening anslutna företag gemensamt i redogörelsen för Jönköpings län. De anslutna medlemsverkcn ha egna kraftstationer, mellan vilka samköming äger rum. Kraftverksföreningen erhåller dessutom stödkraft från Trollhätte Krv. 8 Dessa tariffer infördes år 1944. Tidigare tillämpades ackordstariffer. 4 Samköpsförening. (Se sid. 8.) 5 Äges numera av Yngeredsfors KrAB. 6 Uppskattat. 1 Förbrukarna utgöras av sommargäster. 8 Tariffer saknas Kostnaderna delas mellan iorbrukarna.

llåkraftleverantören, som ej bedriver dctaljdistribution j Hallands län, har egen kraftstation oo.h anslutning til stamlinjeniitet. 10 Nissans K raftförval tilings A. 3 bedriver ej detaljdistribntion. Ang ående bo agets kr lftanskaffning se sid. 8. 11 Företagets distribut onsverksamhet påbörjad år 1944. 12 Kåkraftlevcrantören som ej bedriver detaljdistributiou i Hallands län, erhål er kraft från egen kraftstation. 13 Skandinaviska Gran it AB, som ej har egen detaljdistribution, ingår som medlem i Halmstadsortens Krf. (Se sid. 8.) 14 Tarifferna införda å r 1945. 15 Ev. förlust å röre Isen täckes genom tillskott av ioreningens mediemma r. 16 Båstads Köpings Elverk som ej bedriver detaljdistribution i Hallands lä n, ingår i en samköpsförening, Föreningen Bjäre Krafl förvaltning, vilken erhåller kraft från Sydkraft via Ängelli olms Stads Elverk. 17 Distributionen numt ra övertagen av Yngeredsfors KrAB.

65 Bilaga 2 Uppgifter angående distributionsföretagen i Göteborgs och Bohus län De t a l j d i s t r i b u t i o n

Råkr a ft ans £affniBg Distributörernas namn och adress

1 Inköpt råkraft

K rh ål ler råkraft från

(1 000 kWh) ;l

2 Johan Andreasson, An- Egen krst vik, Spekeröd B a c k a - T u v e El.Df, B a c - T r o l l h ä t t e K r v k a , Göteborg 8 B j ö r l a n d a El.Df, Hor» gärde?!, B ä v e E l . D f . Uddevalla > » F o r s h ä l l a El.Df, Rcstc•

..

Medelpris för råkraft (öre/ kWh)

Antal förbrukare

5 Medt lpris MedelFörsåld förbruk- (öre/ iWh) energi ning per verk- jämföenhet (1 000 (kWh/F; ligt relse kWh) VI i m, 8 9 6 7

Typnummer på företagets tariffer 10

1 666

4-o

fri

63 353

7-3 5-fi

68 400

35 238

56 60

26 20

25 20

001, 601 101, 601

4-2

1 682

5 0 1 , 700

5'2

102, 5 0 1 , 700

6-2

101, 102

001, 003

1-8

54 500

..

t oa „ 1464 F o s s & H å b y El.Df, B o x 4890, Munkedal G r a v a r n e s E l v e r k , Gra907 » va me AB Grehbestads Elverk, A B Skandinaviska 349 Elverk Grebbestad Göteborgs Sjukhusdi- Göteborgs Stads rektion, PolhemsplatElverk s e n 5, Göteborg G ö t e b o r g s S t a d s E l v e r k , T r o l l h ä t t e K r v . . 241 502 Göteborg

2 El.Df Smögen med Omnejd 3

5o

008, 1 0 2 , 1 0 5 . 106, 1 0 7 , 1 1 5 . 141, 201, 241 101

Trollhätte Krv

..

4-8

501 H j ä r t u m s El.Df . .

11-8

501 El.Df Smögen med Omnejd s H u l t a f o r s K r v 4. . + egen krst Jonsereds Fabrikers AB, Trollhätte Krv + Jonsered 2 egen krst Jordals Kvarn och Krst, Egen krst

6-3

0 0 1 , 506

6-7

501, 601

002, 201, 700

102, 403

101, 102, 201

008, 1 0 1 , 2 0 1 . 501 601

17 Hasselösunds Elektrisk a , H a s s e l ö s u n d , Smögen H j ä r t u m s E l . D f . B o x 880. Lilla Edei H j ä r t u m s V ä s t r a El.Df, H aster öd Hovenäsets Elektriska, Hovenäset H ä r r y d a El.Af, Härryda

Jörlanda Granit AB C A Kullgrens Trollhätte Krv E n k a , B o x 100, Uddevalla Kungälvs Stads Elverk, » Kungälv L a n d v e t t e r s El.Df. Land» vetter L j u n g s El.Df, Ljungs» Icile L y s e El.Df, Lyse » L y s e g å r d e n s K r s t (C A E g e n k r s t Engström^, Kungälv

—

—

•

..

2 584

3-7

5'8

4-5

4-i

—

—

455 20

.

606 0 0 1 , 700

i ii; Bå Distributörernas namn och adress

kraftanskaffning

Erhåller råkraft från

Inköpt råkraft (1 000 kWTh)

Lysekils Lysekil

Stads

Elverk, Trollhätte K r v

AB L å n ge drag, Långt /Irag M a l m ö n s E l v e r k , BohusMalmön Marstrands Stads verk, Marstrand MörkebackaElverk,<S7,rc .N'orum och Ödsmåls El.Df, Stenungsund Partille K o m m u n s Elverk, Partitte R o m e l a n d a El.Df, Romelanda R å d a El.Df, Mölnlycke R ö d b o ELDf, Kungälv

Detalj

Med pris för råkraft (öre/ kWh)

4 211

distribution

Antal förbrukare

Medel Medelpris Försåld töi-bruk- (öre/kWh) energi ning per verk- jämföenhet (1 000 (kWh/F) ligt relse kWh

2 042

2 304

17 Yngeredsfors KrAB Granit AB C A Kullgrens Enka Trollhätte Krv

8-4

4-o

23 Egen krst .... Trollhätte Krv

4-i»

5 757

3 933

3-5

2 606

3 032

6-3

1 141 122

4-2 6-8

900 138

953 97

16S 85

10 13

Vn

'•' 370

1 177

2 174

iy2

2 823

2 441

2 022

2 510

212 Skaftölandets El.Df. Fiskebäckskil A B Skandinaviska Elv e r k ( S t r ö m s t a d stad), Strömstad AB Skandinaviska Elverk (Bohuslänsavdelningen), Strömstad AB S k a n d i n a v i s k a Elverk (Tjörnav delningen), Svanesund A B S k a n d i n a v i s k a El verk (Öckerö avdeln i n g e n ) , Ockerö Skandinaviska Granit AB, Järntorgsgatan 12—14, Göteborg Smögens Elektriska, El.Df S m ö g e n m e d Smögen Omnejd a Solberga Pastoi-ats El. Trollhätte K r v Df, Jäger S o t e n ä s Él.Df, Hunnébostrand Spekeröd-Ucklums El. Df, Stora Höga Statens Järnvägar, Stockholm Statens Vattenfallsverk. se T r o l l h ä t t e K r v S t å n g e n ä s El.Df, B e r g a , Gåseberg S ä f v e El.Df, Säve Thorskogs Bruk. Thor- Egen krst . . . s k o g , Lilla Edet T o f t a G å r d . Lycke . . . . Trollhätte Krv

s

• (i 878

3 946

3 904

4-]

184 514

:r2

4-4

1564 285

4-9

6-o

' 550

• 1 039

ir

13 IS

19 18 17 18 11

0'1

5'4

400 230

335 91

95 46

13 17

14 16

8-7

1-,'

67 De t a 1 j d i st r i b u t i 0 n

R å k r a f t a n s k a f f n i r ig Distributörernas namn ocih adress

MedelMedel- Medelpris pris för Typnummer Inköpt råkraft Antal Försåld förbruk- (öre/kWh) förenergi ning per verk- jämfö- på företagets råkraft m0 brukare tariffer enhet (1 000 (öre/ (1 000 (kWh/F) ligt relse kWh) kWh) kWh) m, m2

Erhåller råkraft från

2 Dorps K v a r n , Vassbottna Dorsby-Harestads ELDf, Haresia d STya AB Torvförädling, Uddevalla rrollhättte Krv, Trollhättan Statens Vattenfallsverk) r å n g e n s Elektriska, Fisketdngen Uddevalla Stads Elverk. UddeV'dlla

Egen krst Trollhätte Krv . . » Egna

_ 456

17 433

900 606

krst m. m.

—

—

606 El.Df Smögen med Omnejd3 Trollhätte Krv + egna krst

6-1

101, 201, 700

7 051

3 905

6-2

002, 008,011. 141, 201, 606, 700 001, 101, 501

6-5

001, 201

5f.

6 309

5 892

101, 201. 301, 603, 700

5- 7

4-8

2 928

001, 201

2-2 167040 96 468

2-o 131999 68 988 4'5 35041 27 480

105 108

15 12

17 16

El.Df,

Ellos

Egna krst m. m Yngeredsfors KrAB — (Mölndals stad", Mölndal " 483 Ytterby El.Df, Kungs- Trollhätte Krv . . älvs Ytter!)!/ Älvsborgs Elverk, Xya Yngeredsfors 2 567 KrAB Varvet11 Hela länet 294 782 Stadsföre tag Landsby^ jdsföretag 1

5'2

. .

Vajern El.Df Smögen med Omnejd s Wägga El.Df, Hovenäset El.Df Smögen med Omnejd 3 Västra Orusts El.Df, Trollhätte Krv . . Veijerns

263189 I 31593

Distributionen från och med år 1946 övertagen av Uddevalla Stads Elverk. 2 Dessutom erhålla 1 166 förbrukare frikraft. 3 Samköpsförening. (Se sid. 37.) 4 Hultafors Krv i Älvsborgs län bedriver ej detaljdistribution i Göteborgs och Bohus län och erhåller kraft från egna kraftstationer. 5 Råkraftuppgifterna avse år 1945. 6 Häri ingår även någon industriell kraft. 7 Tariffer saknas. Kostnaderna delas mellan de 5 delägarna. 8 Därutöver tillkomma 140 förbrukare, utgörande anställda hos Mölnlycke Väfveri AB, vilka anslutits år 1945. 9 Uppskattat. 10 Häri ingår förbrukning i en elektrisk bakugn.

—

u

15 Dessutom anställda, vilka erhålla frikraft. Yngeredsfors KrAB:s landsbygdsdistribution, som delvis berör Göteborgs och Bohus län, redovisas i sin helhet i redogörelsen för Hallands län. Bolagets distribution i Mölndals stad har fr. o. m. år 1947 övertagits av staden. 13 Härutöver tillkomma 366 förbrukare, utgörande anställda hos Mölnlycke Väfveri AB, vilka anslutits år 1945. 14 Distributionen numera övertagen av Göteborgs Stads Elverk. 15 Uppgifterna angående företagets detaljdistribution avse år 1944. 16 Uppgifterna angående företagets detaljdistribution avse tiden V4 1944— 3 1 /3 1945.

Statens offentliga utredningar 1947 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Förslag till konvention mellan Sverige, Danmark och Norge om erkännande och verkställighet av domar i brottmål m. m. [16] Lagberedningens förslag till jordabalk. 1. [38] Betänkande med förslag om upphävande av äldre giftermålsbalken. [43] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Betänkande med utredning rörande riksräkenskapsverkets organisation. [13] 1945 års lönekommitté. 2. Betänkande med förslag till statens allmänna avlöningsreglemente m. m. [23] Kommunalförvaltning. Betänkande med förslag till lag om regionkommuner m. m. [30] Kommunallagskommitténs betänkande 1 med förslag ang. ändringar i kommunallagarnas bestämmelser om borgerlig primärkommuns kompetens och om kvalificerad majoritet. [53] Statens och kommunernas finansväsen.

2: 25. Norrbottens län. [54] 2: 13—14. Hallands läin i samt Göteborgs och Bohus län. [57] Möbler. Betänkande avgivet av 1946 års mö belutredlniingg. [52] Kast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande ang. fiskerinäringens efterkrigsprobllenn samt den prisreglerande verksamheten på fis-kets om.råcde.;. [2] Betänkande med förslag ang. lantmäteripersonalems i organisation samt avlöningsförhållanden m. m. [7] Betänkande med förslag ang. fiskets administration nm. m. [81 Utredning med synpunkter på sågverksdriften i Ncorrrland och förslag angående inrättande av en central såf.gvverksskola. [32] Redogörelse i sammandrag för utredning rörande plaanaering av jordbruket och skogsbruket i Nedertorneå loimnmun. [33] Vid andra riksskogstaxeringen av Norrland åren 119388—42 använd metodik och härom vunna erfarenheter. Rteödogörelse avgiven av 1937 års riksskogstaxeringsnämnid.. [36] Betänkande ang. organisationen av försöksverksarmhheten på jordbrukets område. [42] Fiskerättskommitténs förslag till fiskelag jämte ölärrmed sammanhängande författningar. [47]

Politl. Polisen och allmänheten. Betänkande med förslag till tjänstereglemente för polisväsendet. [45] Nationalekonomi och socialpolitik. Kollektiv tvätt. Betänkande med förslag att underlätta hushållens tvättarbete. [1] Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 2. Förslag angående yrkesvägledning och yrkesutbildning för partiellt arbetsföra m. m. [18] 3. Utredningar och förslag ang. sysselsättnings- och arbetsterapi vid vissa sjukhus och vårdanstalter m. m. [44] Kompetensfordringar för statliga, vissa halvstatliga och kommunala tjänster samt sådana yrken och befattningar, för vilkas utövande kräves av statlig myndighet utfärdad behörighetsförklaring eller legitimation. [19] Socialvårdskommitténs betänkande. 15. Utredning och förslag ang. särskilda barnbidrag och bidragsförskott m. m. [21] Betänkande rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan. [24] Slutbetänkande avgivet av bostadssociala utredningen. Del 2. Saneringen av stadssamhällenas bebyggelse. Organisationen av låne- och bidragsverksamheten för bostadsändamål. [26] Stuveriverksamheten i svenska hamnar. [28] Välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn. [29] 1945 års skogshärbärgesutrednings betänkande. Del 1. Utredning rörande bostads- och levnadsförhållandena på hemmansskogarna med förslag till åtgärder för bostadsbeståndets komplettering oeh förbättrande. [37] Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 7. Tiden juli 1945—juni 1946. [41] Statens sjukhusutrednings av år 1943 betänkande. 3. Utredningar och förslag ang. sysselsättnings- och arbetsterapi vid vissa sjukhus och vårdanstalter m. m. [44] Betänkande ang. familjeliv och hemarbete. [46] iliilso- och sjukvård. Allmänt näringsväsen. Elkraftutredningens redogörelse nr 1. Kedogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Inledande översikt. [3] Betänkande med förslag till standardtariffer för detaljdistribution av elektrisk kraft. [4] Elkraftutredningens redogörelse nr 2:15. Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Älvsborgs län. [20] 2: 12. Malmöhus län. [35] 2:11. Kristianstads län. [40]. 2: 8—10. Kalmar län, Gotlands län och Blekinge län. [48]

Vattenväsen.

Skogsbruk. Bergsbruk. Industri.

Handel ocli sjöfart. Handeln med olja. Betänkande med förslag avgivet aiv c oljeutredningen 1945. [14] Betänkande med förslag till ändrad lagstiftning ang^. 1 handel med skrot, lump och begagnat gods. [22] Sysselsättuingsförhållandena inom varuhandeln. [50]] Kommunikations väsen. Bank-, kredit- och peniiiiigväsen. Försäkringsväsen. m Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i öivrrigt. Betänkande med förslag till geofysiskt observatorriuim i Kiruna m. in. [6] Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande lm.. m. Del 3. Tandläkarinstitutens organisation m. m. [9]j 1940 års skolutrednings betänkanden och utredninjgair. 8. Utredning och förslag rörande vissa socialpedag<og?iska anordningar inom skolväsendet. [Ill 9. Gymnasuet. [341 10. Flickskolan. [49] Ungdomens fritidsverksamhet. Ungdomsvårdskomrmittténs betänkande del 4. [12] 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med försliag; till lönereglering för övningslärare. [16] Stöd åt utvecklingshämmad ungdom. Ungdomsvårdlskcommitténs betänkande del 5. [17] 1945 års akademikerutredning. [25] Betänkande med förslag till ändrad ordning beträiffamde vissa helgdagar. [27] Betänkande med förslag ang. utbildning av befäl föir Ihandelsflottan m. m. [31] Supplement nr 7 till Sveriges familjenamn 1920. [39]j Betänkande om granskning och antagning av läroböckter., [51] Utredning med förslag ang. utbildning av lärare för imdustri och hantverk vid anstalter för yrkesunderv.'isming m. m. [55] Utredning ang. organisationen av den finska församilimgen i Stockholm samt de tyska församlingarna i Stoclkhiolm och Göteborg m. m. [66] Försvarsväsen. 1944 års militärsjukvårdskommittés betänkande. Del 2. [6] Betänkande med förslag rörande civilförsvarets organisation m . m. [10] Utrikes ärenden.

Stockholm 1947. K. L. Beckmans Boktryckeri. 1866 47

Internationell r ä t t .