Betänkande med förslag angående forsknings- och försöksverksamheten samt undervisningen på mejerinäringens område m. m.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1947: 5 9 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED F Ö R S L A G

ANGÅENDE

FORSKNINGS- OCH FÖRSÖKSVERKSAMHETEN SAMT UNDERVISNINGEN PÅ MEJERINÄRINGENS OMRÅDE M. M. AVGIVET DEN 17 OKTOBER 1947

S T O C K H O L M 19 4 7

Statens offentliga utredningar 1947 Kronologisk 1. K o l l e k t i v t v ä t t . B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g a t t u n d e r l ä t t a h u s h å l l e n s t v ä t t a r b e t e . Hseggströin. xv. 284 s. S . 2. B e t ä n k a n d e a n g ä e n d e fiskerinäringens efterkrigsproblein s a m t d e n p r i s r e g l e r a n d e v e r k s a m h e t e n p ä fiskets o m r ä d e . A n t o n s o n s , G ö t e b o r g . 325 s. J o . 3. E l k r a f t u t r e d n i n g e n s r e d o g ö r e l s e n r 1. K e d o g ö r e l s e f ö r detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och p r i s e r v i d d i s t r i b u t i o n av e l e k t r i s k kraft. I n l e d a n d e ö v e r s i k t . Sv. T r y c k e r i A B . 84 s. K . 4. B e t ä n k a n d e m e d förslag t i l l s t a u d a r d t a r i f f e r f ö r d e t a l j d i s t r i b u t i o n a v e l e k t r i s k kraft. Heeggströni. 126 s . K . 6. 1944 å r s n i i l i t ä r s j u k v ä r d s k o n i r n i t t é s b e t ä n k a n d e . D e l 2. B e c k m a n . 170 s. F ö . (J. B e t ä n k a n d e m e d förslag t i l l g e o f y s i s k t o b s e r v a t o r i u m i K i r u n a m . m . I d u n . 64 s. K . 7. B e t ä n k a n d e m e d förslag a n g å e n d e l a n t m ä t e r i p e r s o n a lens organisation samt avlöningsförhållanden m . m . M a r c u s . 132 s. J o . 8. B e t ä n k a n d e m e d förslag a n g å e n d e fiskets a d m i n i s t r a t i o n m . m . K i h l s t r ö m . löö s. J o . 9. B e t ä n k a n d e o m t a n d l ä k a r u t b i l d n i n g e n s o r d n a n d e m . m . D e l 3. T a n d l ä k a r i n s t i t u t e n s o r g a n i s a t i o n m . n i . Beckm a n . 166 s. K. 10. B e t ä n k a n d e m e d förslag r ö r a n d e c i v i l f ö r s v a r e t s o r g a n i s a t i o n m . m . B e c k m a n . 262 s. S. 11. 1940 å r s s k o l u t r e d n i n g s b e t ä n k a n d e n o c h u t r e d n i n g a r . 8. U t r e d n i n g o c h förslag r ö r a n d e v i s s a s o c i a l p e d a g o g i s k a a n o r d n i n g a r i n o m s k o l v ä s e n d e t . I d u n . 148 s. E . 12. U n g d o m e n s f r i t i d s v e r k s a m h e t . U n g d o m s v ä r d s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e d e l 4. V. P e t t e r s o n . 392 s. J u . 13. B e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g r ö r a n d e r i k s r ä k e n s k a p s v e r k e t s o r g a n i s a t i o n . M a r c u s . 114 s. F i . 14. H a n d e l n m e d olja. B e t ä n k a n d e m e d förslag a v g i v e t av o l j e u t r e d u i n g e n 1946. H » g g s t i ö m . 343 s. 4 p l . F o . 16. 1941 å r s l ä r a r l ö n e s a k k u n u i g a . B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g t i l l l ö n e r e g l e r i n g för ö v n i n g s l ä r a r e . S v . T r y c k e r i A B . 370 s. F i . 16. F ö r s l a g t i l l k o n v e n t i o n m e l l a n Sverige, D a n m a r k o c h Norge om erkännande och verkställighet av d o m a r i b r o t t m å l m . m . N o r s t e d t . 24 s. J u . 17. S t ö d å t u t v e c k l i n g s h ä m m a d u n g d o m . U n g d o m s v å r d s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e d e l 6. V. P e t t e r s o n . 144 s. J u . 18. K o m m i t t é n s för p a r t i e l l t a r b e t s f ö r a b e t ä n k a n d e . 2. F ö r slag a n g å e n d e y r k e s v ä g l e d n i n g o c h y r k e s u t b i l d n i n g f ö r partiellt arbetsföra m . m . Katalog och Tidskriftstryck. 324 s. 8 . 19. K o m p e t e n s f o r d r i n g a r f ö r statliga, v i s s a h a l v s t a t l i g a o c h k o m m u n a l a t j ä n s t e r s a m t s å d a n a y r k e n och b e f a t t n i n g a r , för v i l k a s u t ö v a n d e k r ä v e s av s t a t l i g m y n d i g h e t u t f ä r d a d b e h ö r i g h e t s f ö r k l a r i n g eller l e g i t i m a t i o n . V. P e t t e r s o n . 288 s. S . 20. E l k r a f t u t r e d n i n g e n s r e d o g ö r e l s e n r 2: 16. K e d o g ö r e l s e för d e t a l j d i s t r i b u t ö r e r n a s a m t d e r a s r å k r a f t k o s t n a d e r o c h p r i s e r v i d d i s t r i b u t i o n av e l e k t r i s k kraft. Ä l v s b o r g s l ä n . B e c k m a n . 48 s. K . 21. S o c i a l v å r d s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e . 15. U t r e d n i n g o c h förslag a n g å e n d e s ä r s k i l d a b a r n b i d r a g o c h b i d r a g s f ö r s k o t t m . m . V. P e t t e r s o n . 114 s. S. 22. B e t ä n k a n d e m e d förslag till ä n d r a d l a g s t i f t n i n g angåe n d e h a n d e l m e d s k r o t , l u m p o c h b e g a g n a t g o d s . Sv. T r y c k e r i AB. 125 s. H . 23. 1945 å r s l ö n e k o m m i t t é . 2. B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g till statens allmänna avlöningsreglemente m . m . Marcus. 289 s. F i . 24. B e t ä n k a n d e r ö r a n d e e t t c e n t r a l t a r b e t s m a r k n a d s o r g a n . N o r s t e d t . 220 s. $.•> 26. 1946 å r s a k a d e m i k e r u t r e d n i n g . N o r s t e d t . 64 s. E . 26. S l u t b e t ä n k a n d e avgivet av b o s t a d s s o c i a l a u t r e d n i n g e n . Del 2. S a n e r i n g e n a v s t a d s s a m h ä l l e n a s b e b y g g e l s e . Organisationen av låne- och bidragsverksamheten för b o s t a d s ä n d a m å l . I d u n . 698 s. S. 27. B e t ä n k a n d e m e d förslag t i l l ä n d r a d o r d n i n g b e t r ä f f a n d e v i s s a h e l g d a g a r . K a t a l o g o c h T i d s k r i f t s t r y c k . 75 s. E . 28. S t u v e r i v e r k s a m h e t e n i s v e n s k a h a m n a r . Haeggström. 110 s. H . 29. V ä l f ä r d s a n o r d n i n g a r för sjöfolk i h a m n . Ha?ggström. 118 s. H . 30. B e t ä n k a n d e m e d förslag till l a g o m r e g i o n k o m m u n e r m . m . B e c k m a n . 214 s. S. 3 1 . B e t ä n k a n d e m e d förslag a n g å e n d e u t b i l d n i n g a v befäl för h a n d e l s f l o t t a n m . m . I d u n . 264 s. H . 32. U t r e d n i n g m e d s y n p u n k t e r p å s å g v e r k s d r i f t e n i Norrl a n d o c h förslag a n g å e n d e i u r ä t t a n d e av e n c e n t r a l s å g v e r k s s k o l a . V. P e t t e r s o n . 150 s. 1.karta. J o .

förteckning 33. K e d o g ö r e l s e i s a m m a n d r a g för u t r e d n i n g r ö r a n d e plan e r i n g av j o r d b r u k e t o c h s k o g s b r u k e t i N e d e r t o r n e å k o m m u n . V. P e t t e r s o n . 177 s. 6 p l . 1 k a r t a . J o . 34. 194U å r s s k o l u t r e d n i n g s b e t ä n k a n d e n o c h u t r e d n i n g a r . 9. G y m n a s i e t . I d u n . 622 s. E . 35. E l k r a l t u t r e d n i n g e n s redogörel.-e n r 2: 12. K e d o g ö r e l s e för detalj d i s t r i b u t ö r e r n a s a m t d e r a s r å k r a f t k o s t n a d e r och p r i s e r vid d i s t r i b u t i o n av e l e k t r i s k kraft. M a l m ö h u s l ä n . B e c k m a n . 43 8. K . 36. Vid a n d r a r i k s s k o g s t a x e r i n g e u av N o r r l a n d å r e n 1938— 42 a n v ä n d m e t o d i k o c h h ä r o m v u n n a e r f a r e n h e t e r . Kedogörelse a v g i v e n av 1937 å r s r i k s s k o g s t a x e r i n g a n ä m n d . Y. P e t t e r s o n . 205 s. J o . 37. 1945 å r s s k o g s h ä r b ä r g e s u t r e d n i n g s b e t ä n k a n d e . D e l 1. Utredning rörande bostads- och levnadsförhållandena p å h e m m a n s s k o g a r n a m e d förslag till å t g ä r d e r f ö r b o stadsbeståndets komplettering och förbättrande. Idun. 301 s. S. 38. L a g b e r e d n i n g e n s förslag t i l l j o r d a b a l k . 1. N o r s t e d t . 313 s. J u . 39. S u p p l e m e n t n r 7 t i l l Sveriges f a m i l j e n a m n 1920. Stat e n s K e p r o d u k t i o n s a n s t a l t . 112 s. J u . 40. E l k r a l t u t r e d n i n g e n s r e d o g ö r e l s e n r 2: 11. R e d o g ö r e l s e för detalj d i s t r i b u t ö r e r n a s a m t d e r a s r å k r a f t k o s t n a d e r och p r i s e r vid d i s t r i b u t i o n av e l e k t r i s k Kraft. K r i s t i a n s t a d s l ä n . B e c k m a n . 40 s. K. 41. S t a t s m a k t e r n a o c h f o l k h u s h å l l n i n g e n u n d e r d e n till följd a v s t o r m a k t s k r i g e t 1939 i n t r ä d d a k r i s e n . D e l 7. T i d e n j u l i 1945—juni 1946. I d u n . 449 s. F o . 42. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e o r g a n i s a t i o n e n a v f ö r s ö k s v e r k s a m h e t e n p å j o r d b r u k e t s o m r ä d e . K a t a l o g o c h Tids k r i f t s t r y c k . 252 s. J o . 43. B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g o m u p p h ä v a n d e a v ä l d r e g i f t e r m ä l s b a l k e n . N o r s t e d t . 72 s. J u . 44. K o m m i t t é n s f ö r p a r t i e l l t a r b e t s f ö r a b e t ä n k a n d e . 3. S t a t e n s s j u k h u s u t r e d n i n g s av å r 1943 b e t ä n k a n d e . 3. U t r e d n i n g a r o c h förslag a n g å e n d e s y s s e l s ä t t n i n g s och a r b e t s t e r a p i v i d v i s s a ' s j u k h u s o c h v å r d a n s t a l t e r m . m . Katalog o c h T i d s k r i f t s t r y c k . 176 s. 8 p l . I . 45. P o l i s e n o c h a l l m ä n h e t e n . B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g t i l l t j ä n s t e r e g l e m e n t e f ö r p o l i s v ä s e n d e t . I d u n . 126 s. 1. 46. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e familjeliv o c h h e m a r b e t e . Beckm a n . 320 B. S. 47. E i s k e r ä t t s k o m m i t t é n s f ö r s l a g t i l l fiskelag j ä m t e d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e f ö r f a t t n i n g a r . V. P e t t e r s o n . 568 s. 2 p l . J o . 48. E l k r a f t u t r e d n i n g e n s r e d o g ö r e l s e n r 2: 8—10. R e d o g ö r e l s e för d e t a l j d i s t r i b u t ö r e r n a s a m t d e r a s r å k r a f t k o s t n a d e r och p r i s e r v i d d i s t r i b u t i o n av e l e k t r i s k kraft. K a l m a r l ä n , G o t l a n d s l ä n o c h B l e k i n g e l ä n . B e c k m a n . 68 s. K . 49. 1940 å r s s k o l u t r e d n i n g s b e t ä n k a n d e n o c h u t r e d n i n g a r . 10. F l i c k s k o l a n . I d u n . 253 s. E . 50. S y s s e l s ä t t n i n g s f ö r h å l l a n d e n a i n o m v a r u h a n d e l n . Beckm a n . 197 8. E . 51. B e t ä n k a n d e o m g r a n s k n i n g o c h a n t a g n i n g a v l ä r o b ö c k e r . HaeggströTi. 137 s. E . 52. M ö b l e r . B e t ä n k a n d e a v g i v e t a v 1946 å r s m ö b e l u t r e d n i n g . S t o c k h o l m s B o k i n d u s t r i AB. 368 s. H . 53. K o m m u n a l l a g s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e 1 m e d f ö r s l a g angående ändringar i kommunallagarnas bestämmelser om borgerlig p r i m ä r k o m m u n s kompetens och o m kvalificerad m a j o r i t e t . I d u n . 216, 72* s. I . 54. E l k r a f t u t r e d n i n g e n s r e d o g ö r e l s e n r 2 : 2 5 . R e d o g ö r e l s e för detalj d i s t r i b u t ö r e r n a s a m t d e r a s r å k r a f t k o s t n a d e r och p r i s e r v i d d i s t r i b u t i o n a v e l e k t r i s k kraft. N o r r b o t t e n s l ä n . B e c k m a n . 41 s. K . 65. U t r e d n i n g m e d förslag a n g å e n d e u t b i l d n i n g a v l ä r a r e för i n d u s t r i o c h h a n t v e r k v i d a n s t a l t e r för y r k e s u n d e r v i s n i n g m . m . Hfeggström. 173 s. E . 56. U t r e d n i n g a n g å e n d e o r g a n i s a t i o n e n a v d e n finska församlingen i Stockholm samt de tyska församlingarna i S t o c k h o l m o c h G ö t e b o r g m . m . Av E . S c h a l l i n g . I d u n . 143 s. E . 57. E l k r a f t u t r e d n i n g e n s r e d o g ö r e l s e n r 2: 13—14. R e d o g ö r e l s e för d e t a l j d i s t r i b u t ö r e r n a s a m t d e r a s r å k r a f t k o s t nader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Hallands län samt Göteborgs och Bohus län. Beckman. 67 s. K . 58. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e r e g l e r i n g a v a n s t ä l l n i n g s f ö r h å l l a n d e n a f ö r viss civil p e r s o n a l i n o m s t a t s f ö r v a l t n i n g e n . Del 2. P e r s o n a l m e d t e k n i s k u t b i l d n i n g m . fl. Beckm a n . 82 s. F i . 59. B e t ä n k a n d e m e d förslag a n g å e n d e f o r s k n i n g s - o c h försöksverksamheten samt undervisningen på mejerinär i n g e n s o m r å d e m . m . B e c k m a n . (2) 205 s. J o .

A n m . O m s ä r s k i l d t r y c k o r t ej a n g i v e s , ä r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m . B o k s t ä v e r n a m e d fetstil u t g ö r a b e g y n n e l s e b o k s t ä v e r n a t i l l d e t d e p a r t e m e n t , u n d e r vilket u t r e d n i n g e n a v g i v i t s , t. e x . E . = e c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t , J o . = j o r d b r u k s -

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 4 7 : 5 9 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG ANGÅENDE

FORSKNINGS- OCH FÖRSÖKSVERKSAMHETEN SAMT UNDERVISNINGEN PÅ MEJERINÄRINGENS OMRÅDE M. M. A V G I V E T DEN 17 O K T O B E R

STOCKHOLM 1947 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [1337 47]

•qr„aQV

1 INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet

5 Utredningens förhistoria

'

och direktiv

Första kapitlet. Inledning A. 1943 års mejerintrednings betänkande samt däröver avgivna y t t r a n d e n B. Lantbrnksstyrelsens utredning om den lägre mejeriundervisningen samt däröver avgivna yttranden C. Direktiven för utredningen

* 7 10 12

Nuvarande organisation på det av utredningen omfattade verksamhetsområdet m. m.

13 Andra kapitlet. Forsknings- och försöksverksamheten samt undervisningen A. Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstituts verksamhet på mejeriområdet Högre mejerikursen Mejeriskolan Ekonomiska förhållanden vid mejeriavdelningen och Statens mejeriförsök B. Annan försöksverksamhet än den vid Alnarpsinstitutet bedrivna C. Mindre mejeriskolor D. Elevmejeriverksamheten E. Fortbildningskurser för mejeripersonal Tredje kapitlet. Provnings- och kontrollverksamheten A. Svenska smörprovningarna B. Statens maskinprovningar C. SMR:s driftskontrollaboratorium D. SMR :s driftsanalysavdelning

13 13 '4 1" 18 19 20 22 24 26 20 27 27 28

Fjärde kapitlet. Konsulentverksamheten 30 ; A. Bidragsgrunderna '0 B. SMR:s konsulentorganisation 31 Femte kapitlet. Mejeriförsöksverksamhetens organisation i utlandet 35 Danmark °° 35 Finland 36 Norge 36 Tyskland 36 Holland 37 Storbritannien och Irland Amerikas Förenta stater ^>1 Sjätte kapitlet. Mejeriförsöksverksamhetens omfattning under åren 1939 — 1946 38 A. Statens mejeriförsök 38 1. Undersökningar rörande mjölkens och mejeriprodukternas sammansättning och egenskaper 38 2. Undersökningar rörande mjölkens och mejeriprodukternas bakteriologi 39 3. Produkttekniska och övriga undersökningar 41 4. Publikationer från försöksverksamheten 43 B. SMR:s mejeriförsöksstation 44

2 Sjunde kapitlet. Aktuella arbetsuppgifter av huvudsakligen s. k. målforskningsnatur

47 A. Arbetsuppgifter beträffande förbättring av råvaror

47 B. Arbetsuppgifter beträffande förbättring och rationalisering av framställningsmetoder för mejeriprodukter Konsumtionsmjölk och konsumtionsgrädde Smör

48 49 49

0s

t Konserver

50 51

C. Arbetsuppgifter beträffande tillverkning av nya produkter och tillvaratagande av biprodukterna 51 Nya former av huvudprodukter 52 Nya former av biprodukter 52 Tillverkning av foder 52 Tillverkning av födoämnen och näringspreparat 53 Tillverkning av kemiska produkter 53 D. Arbetsuppgifter beträffande allmänna mejerifrågor Maskintekniska frågor Ekonomiska frågor Byggnadstekniska frågor

54 54 55 55

E. Sammanfattning och avslutning Borttagandet av de viktigaste smakfelen i mejeriprodukterna Uppklarandet av frågorna angående smörets konsistens, smörets kylhuslagring samt kontinuerlig smörframställning Framställning av en lämplig syrnings- och mogningskultur vid osttillverkningen Framställning av mjölkkonserver Tillvaratagandet av biprodukterna

55 56 57 57 57 58

Utredningsmannens förslag

60 Åttonde kapitlet. Mejeriförsöksverksamheten A. Inledande synpunkter 1. Grundforskning och målforskning på mejerihanteringens område .. 2. Olika spörsmål rörande försöksmejeriet 3. Sammanfattning

60 60 60 62 69

B. Vissa med det framtida ordnandet av mejeriförsöksverksamheten sammanhängande spörsmål, som beröra den yttre organisationen 1. Mejeriförsökens samordnande med övrig försöksverksamhet på jordbrukets område 2. Konsumenternas intressen 3. Det internationella samarbetet 4. Publikationsverksamheten 5. Slutsatser beträffande mejeriförsöksverksamhetens yttre organisation

73 74 75 76 76 76

C. Mejeriförsöksverksamheten och husdjursförsöken

80 D. Mejeriförsöksverksamheten och den högre mejeriundervisningen

3 E. Statens mejeriförsöks och driftsförsöksmejeriets arbetsuppgifter och inre organisation 1. Statens mejeriförsöks och driftsförsöksmejeriets arbetsområden a) Produktkontrollverksamhetens ställning i förhållande till försöksverksamheten b) Maskin- och byggnadstekniska försök c) Övriga försöksuppgifter d) Gränsdragningen mellan Statens mejeriförsök och driftsförsöksmejeriet 2. Statens mejeriförsöks organisation 3. Driftsförsöksmejeriets organisation Nionde kapitlet. Den högre mejerikursen och forskningsinstitutionerna A. Inledande synpunkter 1. Karakteristika för undervisningen 2. Eleverna vid högre mejerikursen 3. Sambandet mellan mejeriforskningen och annan forskning B. Förläggningsfrågan 1. Den högre mejeriundervisningen 2. Mejeriforskningen a) Ultuna-alternativets fördelar b) Olägenheter, som äro förbundna med Ultuna-alternativet c) Fördelar med Alnarps-alternativet d) Alnarps-alternativets nackdelar C. Forskningsinstitutionernas organisation 1. Institutionen för mejerilära och mejeriekonomi 2. Institutionen för mejerikemi och mejeribakteriologi D. Den högre mejerikursen E. Sammanfattning

87 88 88 91 93 94 95 99 106 106 106 107 109 112 112 113 113 114 115 116 117 117 120 123 127

Tionde kapitlet. Forskning och försök rörande mjölkbildningens fysiologi .. 131 A. Ämnesområdet 131 1. 1943 års mejeriutrednings synpunkter 131 2. Utredningsmannens synpunkter 133 B. Utvidgning av lantbrukshögskolans djurfysiologiska institution 136 Elfte kapitlet. Mejeriskoleutbildningen A. Inledande synpunkter 1. Behovet av mejeriskoleutbildad personal 2. De mindre mejeriskolornas undervisningsmöjligheter B. Mejeriskoleutbildningens framtida organisation 1. Behovet av ytterligare en mejeriskola 2. Den nya mejeriskolans förläggningsort 3. Den nya mejeriskolans organisation a) Skolans allmänna ställning och ledning b) Undervisning, elever och personal 4. Alnarps mejeriskola

139 139 139 144 145 145 148 149 149 154 157

4 C. Inträdesfordringarna vid mejeriskolorna 157 1. Allmänna synpunkter 157 2. Den mejeripraktiska förutbildningen 158 3. Användning av de mindre mejeriskolorna för mejeripraktisk förutbildning 159 Tolfte kapitlet. Övrig undervisning på mejeriområdet A. Utbildning av mejeridriftsledare B. Utbildning av osttillverkare C. Maskinist- och montörutbildning D. Fortbildningskurser för mejeripersonal

161 161 162 165 166

Trettonde kapitlet. Mejerikonsulentverksamhetens organisation A. Inledande synpunkter B. Den framtida organisationen

168 168 170

Fjortonde kapitlet. Kostnadsberäkningar och byggnadsfrågor m. m 175 A. Årliga kostnader 175 I. Mejeriförsöksverksamheten 175 1. Avlöningar 175 2. Omkostnader 177 3. Kostnader för materiel m. m 178 II. Den högre mejerikursen med forskningsinstitutionerna 178 1. Avlöningar 178 2. Omkostnader 180 3. Kostnader för materiel m. m 181 4. Stipendier m. m 181 III. Lantbrukshögskolans djurfysiologiska institution 182 IV. Mejeriskoleverksamheten 183 1. Mejeriskolan i Kroksta 183 a) Avlöningar •. 183 b) Omkostnader 183 c) Stipendier 185 2. Mejeripraktikantskolorna 185 V. Övrig mejeriundervisning 185 1. Osttillverkarkursen 185 2. Fortbildningskurser för mejeripersonal 186 VI. Mejerikonsulentverksamheten 186 VII. Sammanfattande beräkning av årliga kostnader 187 B. Engångskostnader 189 I. Byggnadskostnader 189 1. Statens mejeriförsök, den högre mejeriundervisningen ocli driftsförsöksmejeriet 189 a) Alnarps-alternativet 189 b) Ultuna-alternativet 192 2. Mejeriskolan i Kroksta 193 II. Kostnader för utrustning 194 Femtonde kapitlet. Sammanfattning av utredningsmannens förslag Särskilda y t t r a n d e n

196 201

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet.

Den 29 juni 1945 bemyndigade Kungl. Maj:t Herr Statsrådets företrädare i ämbetet att tillkalla dels en utredningsman för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande organisationen av forsknings- och försöksverksamheten samt undervisningen på mejerinäringens område, dels ock högst nio sakkunniga personer att med utredningsmannen deltaga i överläggningar i ämnet. Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallades samma dag såsom utredningsman numera överdirektören G. A. O. N. Bouveng samt såsom sakkunniga direktören V. M. L. Aaröe, Stockholm, riksdagsledamoten H. R. Anderberg, Vollsjö, byråchefen i lantbruksstyrelsen O. A. P.son Arnegren, agronomen A. Hakelius, Hacksta, Enköping, riksdagsledamoten B. S. B.son Norup, Knislinge, professorn N. Olsson, Uppsala, direktören 1. Söderqvist, Östersund, professorn A. H. T. Theorell, Stockholm, och numera professorn K. E. Thomé, Åkarp. Den 13 november 1945 förordnades numera sekreteraren hos Kalmar läns södra hushållningssällskap N. E. Sjöborg såsom sekreterare åt utredningsmannen. Att såsom expert biträda utredningsmannen förordnades den 20 januari 1947 ämnesläraren vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, arkitekten G. P. G. Beijer, Åkarp. Svenska mejeriernas riksförening har genom sin tekniska avdelning tillmötesgått utredningsmannen med att utföra ritningar och kostnadsberäkningar till en del av de byggnadsföretag, som aktualiserats genom utredningen. Till att tagas i övervägande vid fullgörande av utredningsuppdraget har till utredningsmannen remitterats en av styrelsen för Alnarps lantbruksmejeri- och trädgårdsinstitut den 22 november 1945 hos Kungl. Maj:t gjord

(i

framställning om anslag till komplettering av Statens mejeriförsöks utrustning. Jämväl det av 1945 års jordbruksförsöksutredning den 5 juni 1947 avgivna betänkandet angående organisationen av försöksverksamheten på jordbrukets område har remitterats till utredningsmannen. Den till förstnämnda remiss hörande remissakten återställes härjämte, och remisserna torde få anses besvarade med vad i nedan angivna betänkande anföres. Till utredningsmannen har för kännedom överlämnats Kungl. Maj:ts beslut den 7 december 1945 angående kostnaderna för genomförande under budgetåret 1945/46 av prisreglerande åtgärder beträffande mjölk och matfett m. m. Utredningsmannen får härmed överlämna betänkande med förslag angående forsknings- och försöksverksamheten samt undervisningen på mejerinäringens område m. m. Härigenom anser utredningsmannen sig hava slutfört sitt uppdrag. Utkast till betänkandets sjunde kapitel har utarbetats av professor Thomé. De sakkunniga hava förklarat sig i huvudsak biträda utredningsmannens förslag, dock att i vissa frågor dels herrar Hakelius, Olsson, Söderqvist och Theorell, dels herrar Anderberg och Arnegren avgivit särskilda, vid betänkandet fogade yttranden. Stockholm den 17 oktober 1947. G. A. BOUVENG Elvir

Sjöborg

7 UTREDNINGENS FÖRHISTORIA OCH DIREKTIV. FÖRSTA

KAPITLET.

Inledning. A.

1943 års mejeriutrednings betänkande samt däröver avgivna yttranden.

I skrivelse den 28 juni 1943 (nr 417) hemställde riksdagen i anledning av riksdagens år 1942 församlade revisorers berättelse, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning beträffande ledningen av forsknings- och försöksverksamheten på mejerihanteringens område och denna verksamhets framtida organisation. Riksdagens beslut härom fattades i anslutning till statsutskottets utlåtande nr 141/1943, vari utskottet framhöll, att den rådande splittringen av nämnda verksamhet måste medföra nackdelar såväl i ekonomiskt hänseende som i fråga om verksamhetens effektivitet. Enligt utskottets uttalande gjorde sig därför behovet av en samordning av här verkande krafter starkt gällande. Med hänsyn till att förhållandena sålunda icke kunde anses tillfredsställande tillstyrkte utskottet, att en utredning av frågan komme till stånd. Den 12 november 1943 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla sju utredningsmän för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande ledningen av forsknings- och försöksverksamheten på mejerihanteringens område samt beträffande verksamhetens framtida organisation. Departementschefen, som samma dag tillkallade ifrågavarande utredningsmän, anförde vid utverkandet av Kungl. Maj:ts nämnda bemyndigande i ett uttalande till statsrådsprotokollet för sistnämnda dag bland annat följande: »Även enligt min uppfattning synas förhållandena på ifrågavarande område ur organisatoriska synpunkter vara mindre ändamålsenligt ordnade. Den splittring av verksamheten på olika organ, som är för handen, synes inverka menligt på arbetsresultaten. Såsom statsutskottet framhållit, torde en samordning av de här verkande krafterna vara behövlig. Med hänsyn till det anförda anser jag, att en utredning bör komma till stånd rörande ledningen av forsknings- och forsöksverksamheten i fråga om mejerihanteringen samt beträffande verksamhetens framtida organisation. Vid denna utredning torde i första hand böra undersökas möjligheterna att organisera verksamheten enligt någon av de två av riksdagens revisorer antydda linjerna. Av dessa synes den förstnämnda, enligt vilken forskningsverksamheten skulle utföras av ett statligt organ och den praktiska försoksverksamheten handhavas av mejerinäringen själv, ansluta sig till de riktlinjer, efter vilka den tekniskt vetenskapliga forskningen organiserats. Flera av de skal, som föranlett ordnandet av verksamheten på sistnämnda område efter berörda linjer, torde tala för att en liknande organisationsform vinner tillämpning i fråga om forsknings- och försöksverksamhet på mejerinäringens område. Under ut-

8 redningen bör jämväl upptagas frågan om mejerikonsulentverksamhetens framtida ordnande. Huruvida det ur alla synpunkter är ändamålsenligt att, såsom riksdagens revisorer ifrågasatt, avskilja forsknings- och försöksverksamheten på mejerinäringens område från Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, kan givetvis vara föremål för delade meningar. Denna fråga torde under utredningsarbetet böra upptagas till närmare övervägande. Utredningen bör i den mån så befinnes lämpligt bedrivas efter samråd med utredningen rörande den teknisktvetenskapliga forskningens ordnande.» Nyssnämnda, av chefen för jordbruksdepartementet den 12 november 1943 tillkallade utredningsmän, vilka sedermera antogo benämningen 1943 års mejeriutredning, avgåvo den 30 november 1944 betänkande med förslag rörande ledningen och organisationen av forsknings- och försöksverksamheten på mejerihanteringens område. I betänkandet har mejeriutredningen framhållit, att en utvidgad och enhetligt organiserad forsknings- och försöksverksamhet på mejerihanteringens område borde bedrivas i rationellt samarbete med andra institutioner med närstående uppgifter. En efter utvecklingen och andra hithörande förhållanden anpassad mejeriförsöksanstalt skulle för detta ändamål tillskapas. Möjligheterna till grundforskning inom mejerinäringen borde även förbättras. Såsom förläggningsplats för den föreslagna mejeriförsöksanstalten, vilken till sitt förfogande skulle hava ett försöksmejeri med en mjölkinvägning av minst 60 000 kg per dag, ansåg 1943 års mejeriutredning endast Uppsala eller Lund kunna komma i fråga. Med hänsyn till nödvändigheten av att verksamheten vid försöksanstalten samt den högre mejeriunder visningen vid Alnarps mejeriinstitut, jämte därmed förbunden grundforskning samordnades med varandra i avseende å förläggningsplats fann utredningens majoritet, att endast Lund vore tänkbart såsom förläggningsplats för anstalten, därest det icke visade sig möjligt att genomföra en förflyttning av den högre mejeriundervisningen från Alnarp till lantbrukshögskolan i Ultuna. Detta vore i sista hand en kostnadsfråga av jämförelsevis ringa vidd i förhållande till kostnaderna för inrättandet av en försöksanstalt av föreslagen storleksordning. Efter en förflyttning av den högre mejeriundervisningen till Ultuna skulle mejeriinstitutet i Alnarp med fördel kunna användas för meddelande av lägre mejeriundervisning. Då den jämförelsevis stora åtgången av konsumtionsmjölk i Uppsala och Stockholm medförde till synes oöverstigliga svårigheter att utbryta den för försöksanstalten erforderliga mjölkmängden ur den lokala organisatoriska enheten fann utredningens majoritet sig nödsakad avstå från alternativet Uppsala—Ultuna såsom förläggningsplats. Enligt mejeriutredningens förslag skuille försöksanstalten inrättas och bedrivas i samverkan mellan staten och Svenska mejeriernas riksförening u . p . a. (i det följande benämnd SMK). Av skattetekniska skäl fann utredningen detta samarbete icke kunna etableras efter mönster av de fristående enskilda forskningsinstituten inom andra forskningsområden, utan anstalten borde inrättas såsom en avdelning inom S M R Anstalten skulle stå under ledning av en styrelse om tio personer, av vilka hälften skulle utses av

Kungl. Maj:t och hälften av SMR Vid sin sida borde styrelsen hava ett samarbetsråd, bestående av anstaltens chef, föreståndarna för de olika avdelningarna inom anstalten och professorerna vid Alnarps mejeriinstitut. Med anstalten skulle införlivas SMR:s nuvarande driftskontrollaboratorium i Malmö, dess byrå för driftsanalys i Halmstad och dess statsunderstödda konsulentverksamhet ävensom Svenska smörprovningarna. Statsverkets engångskostnader för anstaltens inrättande beräknades av utredningen till 2 065 000 kronor. De årliga kostnaderna för statsverkets del upptogos till 304 000 kronor. För effektivisering av den högre mejeriundervisningen och framförallt grundforskningen föreslog 1943 års mejeriutredning en utvidgning av mejeri avdelningen vid Alnarpsinstitutet. Sålunda skulle enligt förslaget en professur i mjölkbildningens fysiologi inrättas samt de nuvarande professurerna i mejerilära och mejeri ekonomi ävensom i mejerikemi och mejeribakteriologi uppdelas i fyra professurer, nämligen en i mejerilära, en i mejeriekonomi, en i mejerikemi och en i allmän- och mejeribakteriologi. Därjämte borde ytterligare några befattningar inrättas, varför personalkostnadsökningen skulle uppgå till 92 000 kronor. Årskostnaderna för materiel och expenser skulle öka med 14 000 kronor. Viss om- och tillbyggnad av en institutionsbyggnad i Alnarp erfordrades. Kostnaderna härför samt för inredning och utrustning av denna byggnad och andra lokaler ävensom för tre bostadsbyggnader beräknades till 398 000 kronor. I ett vid 1943 års mejeriutrednings betänkande fogat särskilt yttrande framhöll en av ledamöterna i utredningen, rektorn för lantbrukshögskolan, professor Ragnar Nilsson, att den forskning, som sysslade med tillvaratagandet och bearbetandet av mjölken, måste samordnas med forskningen rörande mjölkens produktion. Sistnämnda forskningsgren vore i huvudsak förlagd till lantbrukshögskolans institutioner och husdjursförsöksanstalt. På grund därav och då för ett ändamålsenligt försöksmejeri icke erfordrades större mjölkmängd per dag än 10 000 kg, syntes försöksanstalten böra förläggas till Uppsala, i samband varmed den högre mejeriundervisningen och grundforskningen å mejerinäringens område borde förflyttas till Ultuna, Spörsmålet om ledningen och organisationen av ifrågavarande forsknings- och forsoksverksamhet borde upptagas till prövning under beaktande av dessa synpunkter. Over 1943 års mejeriutrednings förslag avgåvos på grund av remiss yttranden av åtskilliga myndigheter och sammanslutningar. I flertalet av yttrandena uttalades, att för ett slutligt ställningstagande till förevarande organisationsproblem syntes erfordras framläggande av en detaljerad organisationsplan i anslutning till de synpunkter, som anfördes i det vid betänkandet fogade särskilda yttrandet. På grund därav har i dessa yttranden föreslagits, att spörsmålet om forsknings- och försöksverksamheten på mejerihanteringens område samt därmed sammanhängande spörsmål skulle göras till föremål för förnyad utredning. SMR meddelade i skrivelse den 14 februari

10 1945, att dess förvaltningsråd den 8 samma månad överlämnat frågan om inrättande av en mejeriförsöksanstalt, i vad den avsåge SMR, till föreningsstyrelsen för omprövning under uttalande, att därvid borde särskilt undersökas, om försöksmejeriet kunde genomföra sin uppgift med lägre mjölkmängd per dag än 60 000 kg och om mejeriet kunde förläggas till Uppsala. Sedermera översände SMR till chefen för jordbruksdepartementet utdrag av protokoll, hållet vid sammanträde med förvaltningsrådet den 13 april 1945. Av protokollsutdraget framgår, att förvaltningsrådet beslutat uttala sig för att en fullständig mejeriförsöksanstalt bildades, som innefattade ett för grundforskning avsett forskningsförsöksmejeri, förbundet med den högre mejeriundervisningen och inrättat i nära samband med den högre lantbruksundervisningen, samt ett för målforskning avsett driftsförsöksmejeri, förlagt till plats med tillgång på allsidig och erforderlig mjölk till billigast möjliga pris, ävensom att SMR skulle hos chefen för jordbruksdepartementet hemställa, att en förutsättningslös utredning därom verkställdes. I den av professor Nilsson till mejeriutredningens betänkande fogade reservationen åberopades ett utlåtande av professor A. I. Virtanen, vari denne anförde, att det egentliga försöksmejeriet icke borde vara alltför stort tilltaget. Virtanen yttrade vidare, att denna hans uppfattning delades av, bland andra, /. d. professorn i mejerilära A. E. Sandelin. Den 17 februari 1945 innehöll vidare Jordbrukarnas Föreningsblad en intervju med professor N. KjcergaardJensen, vari denne uttalade sig för ett försöksmejeri med en dagskapacitet av minst 60 000 kg. Slutligen hade SMR den 12 april 1945 anordnat ett diskussionssammanträde med representanter för, utom andra, Alnarps-institutet, lantbrukshögskolan och Mjölkcentralen, till vilket inbjudits Virtanen, Sandelin och Kjasrgaard-Jensen. Allenast Virtanen kunde infinna sig, men Sandelin hade inkommit med ett skriftligt utlåtande. Under diskussionen, vid vilken deltagarnas uttalanden blevo stenografiskt upptecknade, förtydligade och utvecklade Virtanen i ett flertal inlägg sina i det tidigare utlåtandet framförda åsikter. B.

Lantbruksstyrelsens utredning om den lägre mejeriundervisningen samt däröver avgivna yttranden.

I skrivelse den 17 mars 1941 hemställde styrelsen för Svenska mejeristföreningen hos Kungl. Maj.t, att en utredning angående den lägre mejeriundervisningen och det årliga behovet av utbildade mejerister snarast måtte verkställas. Föreningsstyrelsen framhöll, att hela det för landet erforderliga antalet mejerister — 45 å 50 stycken per år — numera kunde utbildas vid mejeriskolan vid Alnarp. Utbildningen vid de statsunderstödda mindre mejeriskolorna vore avsevärt sämre än vid mejeriskolan vid Alnarp, vilken också hade högre inträdeskrav på mejeripraktik. Utvecklingen komme att tendera till en förskjutning av elevtillströmningen från den bättre men för eleverna mera kostsamma mejeriskolan vid Alnarp till de statsunderstödda

11 mindre mejeriskolorna, Det nuvarande systemet beträffande den lägre mejeriundervisningen innebure därför eu allvarlig fara för mejerihanteringen. Enligt bilagan till 1942 års statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkt 41, ansåg föredragande departementschefen, att den lägre mejeriundervisningen borde under budgetåret 1942/43 upprätthållas i ungefär oförändrad utsträckning. Frågan, huruvida en utredning rörande sagda undervisning borde igångsättas, ville departementschefen framdeles efter ytterligare överväganden anmäla för Kungl. Maj:t. Vid 1942 års riksdag väcktes två likalydande motioner (I: 52 och I I : 82) angående omedelbart nedläggande av de statsunderstödda mindre mejeriskolorna. Jordbruksutskottet vid sagda riksdag kunde enligt sitt av riksdagen (skrivelse nr 9) i förevarande avseende godkända utlåtande nr 1 icke ansluta sig till nämnda motioner utan förklarade, att frågan, huruvida ändring framdeles borde ske beträffande den lägre mejeriundervisningen, borde bliva beroende av den enligt nyssnämnda proposition ifrågasatta utredningen i ämnet. Genom beslut den 1 april 1942 anbefallde Kungl. Maj:t lantbruksstyrelsen att i de hänseenden, som hade berörts av styrelsen för Svenska mejeristföreningen i dess ovannämnda skrivelse och av lantbruksstyrelsen i dess häröver avgivna utlåtande, verkställa utredning rörande den lägre mejeriundervisningen. Efter att hava fullgjort detta utredningsuppdrag avgav lantbruksstyrelsen den 16 november 1944 utredning med förslag till organisation av den lägre mejeriundervisningen. Detta förslag innebar, att de nuvarande statsunderstödda mindre mejeriskolorna i Fellingsbro, Dvärsätt och Röbäck skulle nedläggas och utbildningen av mejerister i sin helhet koncentreras till mejeriskolan i Alnarp och en nyinrättad skola samt att behovet av driftsledare vid större mejerier skulle tillgodoses genom inrättande av en särskild mejeriföreståndarkurs vid Alnarp. Den nya mejeriskolan borde enligt förslaget helt jämställas med Alnarpsskolan i fråga om såväl lärarkrafter och undervisning som elevantal. Med hänsyn till att två av de nuvarande mindre skolorna vore belägna i Norrland och mejerihanteringen där vore stadd i stark utvidgning, förordade lantbruksstyrelsen, att den nya läroanstalten skulle förläggas till örnsköldsviksortens mejeriförenings nyuppförda mejeri i Kroksta, där även en mejeriförsöksanstalt för Norrland vore under uppförande. Statsbidrag till anläggningskostnaderna och undervisningsmaterialen borde utgå efter samma normer, som gällde för lantmannaskolor. Även till avlönande av lärarpersonal och till driftskostnader borde statsbidrag utgå. Det allmännas engångskostnader för den nya skolan beräknades av lantbruksstyrelsen till 390 000 kronor, under det att de årliga utgifterna för statsverkets del uppskattades till 62 800 kronor. Engångskostnaderna för mejeriföreståndarkursen upptogos till 10 000 kronor och de årliga utgifterna för denna till 11 300 kronor. I flertalet av de yttranden, som efter remiss avgåvos över lantbrukssty-

12 r e l s e n s förslag, blev d e t t a i p r i n c i p t i l l s t y r k t eller l ä m n a t utan erinran. I vissa y t t r a n d e n u t t a l a d e s emellertid, a t t frågan om o r g a n i s a t i o n e n av d e n lägre m e j e r i u n d e r v i s n i n g e n b o r d e u p p t a g a s till förnyad p r ö v n i n g i s a m b a n d med u t r e d n i n g om o r g a n i s a t i o n e n av den h ö g r e m e j e r i u n d e r v i s n i n g e n s a m t forsknings-, försöks-, konsulent- och k o n t r o l l v e r k s a m h e t e n på m e j e r i h a n t e r i n g e n s område. C. Direktiven för utredningen. E f t e r a t t h a v a e r i n r a t om b l a n d a n n a t den n u v a r a n d e o r g a n i s a t i o n e n av m e j e r i f ö r s ö k s v e r k s a m h e t e n samt ovan refererade u t r e d n i n g a r , förslag och y t t r a n d e n anförde chefen för j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t vid u t v e r k a n d e den 29 j u n i 1945 av K u n g l . Maj:ts t i l l s t å n d till i g å n g s ä t t a n d e av nu förevarande utr e d n i n g i u t t a l a n d e till s t a t s r å d s p r o t o k o l l e t , att y t t e r l i g a r e u t r e d n i n g s y n t e s vara e r f o r d e r l i g för ett slutligt s t ä l l n i n g s t a g a n d e till frågan om o r g a n i s a t i o n e n och l e d n i n g e n av forsknings- och f ö r s ö k s v e r k s a m h e t e n på m e j e r i n ä r i n g e n s o m r å d e . H ä r e f t e r anförde d e p a r t e m e n t s c h e f e n följande: »Vid utredningen bör till övervägande upptagas frågan huruvida iorskningsoch försöksverksamheten bör vara ansluten till den högre undervisningen på detta område eller om den bör bedrivas såsom en självständig institution. Likaså bör övervägas i vad mån staten bör bidraga till kostnaderna för verksamheten och i vilken utsträckning mejerinäringen bör ensam bestrida kostnaderna för de arbetsuppgifter, som höra till ifrågavarande område. Vid övervägande av försöksverksamhetens organisation torde böra beaktas, att i verksamheten bör ingå jämväl försök i fråga om förbättring av distributionstekniken. Under det fortsatta utredningsarbetet bör även uppmärksammas det av förenämnda utredningsmän berörda spörsmålet om organisationen och förläggningen av den högre mejeriundevvisningen. Utredningen bör vidare framlägga förslag till det sätt varpå konsulent- och kontrollverksamheten på mejerihanteringens område bör ordnas. Därvid bör beaktas, att kontrollverksamheten bör tillförsäkras en fri och oberoende ställning i förhållande till mejerinäringen så att dess funktion av opartiskt kontrollorgan icke äventyras. Då den högre mejeriundervisningens organisation i viss mån torde inverka på ordnandet av den lägre mejeriundervisningen, synes utredningen även böra till övervägande upptaga frågan om sistnämnda undervisnings organisation och framlägga förslag härom. Med h ä n s y n till det samband, som råder mellan å ena sidan forskningen rörande mjölkens produktion och å andra sidan den forskning, som avser mjölkens tillvaratagande och bearbetande, synes utredningen beträffande frågan om forskningsoch försöksverksamhetens organisation böra ske under samarbete med de sakkunniga, som enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande denna dag tillkallats för att verkställa utredning och avgiva förslag angående organisationen av försöksverksamheten på jordbrukets område. Kostnaderna för de verksamhetsgrenar, som här berörts, böra icke tillåtas överstiga vad som oundgängligen erfordras för att arbetsuppgifterna skola inordnas i den lämpligaste organisationsformen. För de av utredningen framlagda förslagen böra utarbetas fullständiga och noggranna kostnadsberäkningar så att diekonomiska konsekvenserna av utredningens förslag kunna överblickas.»

13 NUVARANDE ORGANISATION PÅ DET AV UTREDNINGEN OMFATTADE VERKSAMHETSOMRÅDET M. M.

ANDRA

KAPITLET.

Forsknings- och försöksverksamheten samt undervisningen. A. Alnarps lantbruks-,

mejeri- och trädgårdsinstituts

verksamhet på mejeriområdet.

Forsknings- och försöksverksamhet på mejeriområdet bedrives främst vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut. Till detta institut har jämväl den högre mejeriundervisningen förlagts, varjämte vid institutet finnes inrättad en mejeriskola för lägre mejeriundervisning. Här nedan följer en redogörelse för huvuddragen av den för verksamheten på mejeriområdet vid Alnarpsinstitutet gällande organisationen, sådan denna kommer till synes i gällande bestämmelser. Enligt de av Kungl. Maj:t den 22 september 1938 för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut utfärdade stadgarna (nr 632) — ändrade genom kungörelserna nr 19/1940 och 214/1946 samt i vissa avseenden dispenserade genom Kungl. Maj:ts brev den 16 februari 1945 angående inträdesfordringarna till högre mejerikursen och mejeriskolan vid institutet — skall vid institutet bland annat meddelas undervisning å en mejeriavdelning med en högre och en lägre kurs (högre mejerikurs och mejeriskola). Högre mejerikursen har till ändamål att meddela en på vetenskaplig forskning grundad undervisning i mjölkhushållning i och för utbildning av konsulenter, lärare och andra, vilka önska förvärva djupare insikter i ämnet, Mejeriskolan har till ändamål att meddela undervisning i grunderna för mjölkhushållningen samt giva övning och färdighet i mejeriarbetenas utförande, ledning och ordnande. Vid institutet bedrives vidare försöksverksamhet på mejerihanteringens område (Statens mejeriförsök) i ändamål att genom vetenskapliga undersökningar och systematiska försök utreda för mejerihanteringen viktiga praktiska frågor. Med denna försöksverksamhet är förenad skyldighet att genom utgivande av försöksberättelser samt genom föreläsningar, demonstrationer och annan upplysningsverksamhet giva allmänheten kännedom om vid verksamheten vunna resultat. Försöksverksamheten är även förenad med skyldighet att, i den mån så lämpligen kan ske, meddela allmänheten råd och anvisningar i frågor, som tillhöra verksamhetens område. Institutet står under överinseende av lantbruksstyrelsen och under ledning av en särskild styrelse. Bland ledamöterna böra enligt stadgarna finnas representanter för bland annat mejerihanteringen. För mejeriavdelningen ävensom för Statens mejeriförsök finnas särskilda föreståndare och dessa ingå såsom ledamöter av institutsstyrelsen vid behandling av ärende, som rör

14 respektive verksamhetsområde. Såsom föredragande och sekreterare hos institutsstyrelsen tjänstgör i frågor rörande mejeriavdelningen föreståndaren för avdelningen samt i ärende rörande Statens mejeriförsök föreståndaren för denna institution. I institutets lärarkollegium ingå bland andra föreståndarna för mejeriavdelningen och Statens mejeriförsök. Lärarkollegiet åligger, utom annat, att årligen uppgöra och till styrelsen för institutet avgiva förslag till undervisningsplaner, läs- och arbetsordning för institutet. Undervisningsplan fastställes av lantbruksstyrelsen. Vid institutet anställda professorer, av vilka en är föreståndare för Statens mejeriförsök, samt avdelningsföreståndare, ämneslärare m. fl. skola vara fördelade på tre avdelningskollegier, däribland ett för mejeriavdelningen. Mejeriavdelningskollegiet har att uppgöra och till styrelsen överlämna förslag till plan för mejeriförsöksverksamhetens bedrivande under nästpåfoljande kalenderår. Vid institutets mejeriavdelning meddelas undervisning av två professorer, biträdda av var sin assistent, och två ämneslärare, nämligen en professor i mejerilära och mejeriekonomi, tillika föreståndare för avdelningen och för Alnarps mejeri, en professor i mejerikemi och mejeribakteriologi, en ämneslärare i mejerilära, mejeriekonomi med handelslära, fysik och maskinlära samt en ämneslärare i kemi och bakteriologi. Vidare meddelas undervisning vid avdelningen av speciallärare i fysik, allmän kemi och lantbrukskemi, husdjurshygien, bokföring och handelslära, nationalekonomi, rättslära, pedagogik ävensom svenska språket och matematik. Tillika meddelas undervisning i husdjurslära och husbyggnadslära vid avdelningen av vederbörande ämneslärare. Undervisning i maskinlära jämte värme- och kylteknik i högre mejerikursen meddelades delvis av överassistenten vid Statens maskinprovningars till Alnarp förlagda mejeriavdelning men numera helt av speciallärare. För handledning av eleverna vid arbetena i mejeriet finnes särskild vid mejeriet anställd instruktionspersonal. Vid Statens mejeriförsök äro anställda, förutom föreståndaren, en förste assistent i kemi, en förste assistent i bakteriologi och en mejerist. Föreståndaren kan i mindre omfattning åläggas undervisning i mejeriteknik och assistent kan åläggas undervisning i kemi vid högre mejerikursen. Högre mejerikursen.

Undervisningen vid högre mejerikursen är ordnad så, att obligatoriska föreläsningar och övningar i huvudsak slutföras under två år, varefter arbetet fullbordas och examen avlägges under det följande året. Ny kurs börjar varje år. Följande undervisningsämnen förekomma vid kursen: matematik, fysik, kemi, bakteriologi, maskinlära, mejerilära, mejeriekonomi, husbyggnadslära, husdjurens anatomi och fysiologi, husdjurslära, husdjurens hälsooch sjukvårdslära (hygien), nationalekonomi, handelslära, bokföring, rättslära samt pedagogik. Av sagda ämnen äro följande examensämnen: kemi, bakteriologi, mejerilära, mejeriekonomi med handelslära. För att examen

15 skall g o d k ä n n a s fordras m i n s t b e t y g e t m e d b e r ö m g o d k ä n d i ett av ä m n e n a mejerilära och m e j e r i e k o n o m i m e d h a n d e l s l ä r a s a m t m i n s t b e t y g e t g o d k ä n d i de övriga t r e e x a m e n s ä m n e n a . D ä r j ä m t e fordras för examen v i t s o r d om godk ä n d a i n s i k t e r i m a s k i n l ä r a , h u s b y g g n a d s l ä r a , h u s d j u r s l ä r a , bokföring, r ä t t s l ä r a och p e d a g o g i k ä v e n s o m intyg, a t t elev p å ett tillfredsställande s ä t t tillgodogjort sig u n d e r v i s n i n g e n i matematik, fysik, h u s d j u r e n s a n a t o m i och fysiologi, h u s d j u r e n s hälso- och s j u k v å r d s l ä r a s a m t nationalekonomi. E n l i g t den för h ö g r e m e j e r i k u r s e n för läsåret den 8 j a n u a r i 1946—7 j a n u a r i 1947 f a s t s t ä l l d a u n d e r v i s n i n g s p l a n e n var u n d e r v i s n i n g e n vid k u r s e n fördelad enligt följande: Läroämnen

Föreläsningar eller lektioner,

Första årsavdelningen: Matematik Fysik Mejerikemi Handelslära Byggnadslära och ritning Bakteriologi Maskinlära Bokföring Husd j urslära Hygien Mejerilära Mejeriekonomi Summax Andra årsavdelningen: Allmän- och lantbrukskemi Mejerikemi Handelslära Nationalekonomi Rättslära Byggnadslära och ritning Bakteriologi Husdjurens anatomi och fysiologi Husdjurslära Maskinlära Mejerilära

....

Summa Tredje årsavdelningen: Mejerilära Mejeriekonomi Hygien Bokföring Pedagogik Summa2 1

x

. .

°

timmar 30 45 45 20 20 50 100 30 30 10 140 75

timmar 15 50 30 20 40 50 70 70 — — 15 —

120 40 40 20 30 40 60 20 40 50 30

180 120 — — 15 60 180 20 20 75 —

40 30 20 30 10

10 20 10 10 15

'

Dessutom förekommo övningar i mejeriet under 180 dagar, studieresor samt övningar i smör- och ostbedömning. Med undantag för ämnena matematik och fysik var undervisningen avsedd a t t vara densamma som i mejeriskolan. — 2 Dessutom förekommo studieresor, övningar i smör- och ostbedömning samt examensarbeten. 2— 1337 47

16 Den, som vill vinna inträde såsom ordinarie elev vid högre mejerikursen, skall vara fri från sjukdom eller smitta, som genom mjölk, grädde eller mejeriprodukter kan överföras på människor, samt äga tillräckliga kroppskrafter för utförande av mejeriarbeten. Såsom inträdesvillkor gäller vidare att hava avlagt studentexamen på reallinjen eller fullständig examen från tekniskt gymnasium eller hava förvärvat avgångsbetyg från specialgymnasiet för lantbruks-, mejeri- och skogsstuderande och att härvid eller vid fyllnadsprövning hava erhållit minst betyget godkänd i modersmålet, matematik, fysik och kemi samt tyska eller engelska. Ordinarie elev skall slutligen hava deltagit i ladugårdsarbete under minst en månad samt hava efter fyllda 17 år under minst två år med goda vitsord deltagit såsom elev vid minst två av lantbruksstyrelsen auktoriserade elevmejerier. Under sistnämnda utbildning vid elevmejeri skall praktik hava förvärvats under minst en månad vid ett och samma mejeri i mjölkmottagning och mjölkbedömning, under minst två månader vid ett och samma mejeri i konsumtionsmjölkens behandling, under minst sex månader vid ett och samma mejeri i ångpanne- och maskinskötsel, under minst sex månader vid ett och samma mejeri i smörberedning samt under minst nio månader vid ett och samma mejeri i ostberedning. Ordinarie elev erlägger årligen en avgift av 200 kronor för enskilt, möblerat rum med uppvärmning, lyse och städning. För kosthåll, läkarvård m. m. erlägger elev därjämte de avgifter, som för varje år bestämmas av institutets styrelse. Elev är skyldig att hålla sig själv med sängkläder, linne och tvätt. För högre mejerikursen finnas två stipendier, vartdera å 600 kronor, varjämte två elever kunna erhålla fri bostad med uppvärmning, lyse och städning. Antalet ordinarie elever i högre mejerikursen har under neclannämnda läsår varit: T s s «t

1935/36 1936/37 1937/38 1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45

Antal ordinarie elever i första i andra i tredje årsavdelårsavdelårsavdelningen ningen ningen

5 2 5 2 1 2 2 5 1 2

6 1 2 5 2 2 2 2 5 2

— 5 1 2 5 5 4 2 2 4

Summa

11 8 8 9 8 9 8 9 8 8

Mejeriskolan. Undervisningen vid institutets mejeriskola omfattar ett år och ny kurs vid skolan börjar varje halvår. Efter genomgången fullständig lärokurs erhåller elev avgångsbetyg, som skall innefatta bland annat vitsord om inhämtade kunskaper och praktisk duglighet. Teoretisk undervisning meddelas i

17 följande ämnen: svenska språket, matematik, kemi, fysik, bakteriologi, mejerilära, mejeriekonomi, maskinlära, byggnadslära med ritning, husdjursskötsel, hygien, bokföring, handelslära och affärskorrespondens. Vidare meddelas praktisk undervisning genom övningar, varvid eleverna indelas i turer, övningarna skola omfatta en modern mejerihanterings alla detaljer. Vid mejeriskolan skall i varje kurs finnas plats för minst 22 elever. Undervisningen i mejeriskolan var enligt den för läsåret den 12 juli 1946 —8 juli 1947 fastställda undervisningsplanen fördelad på följande sätt: Läroämnen

Första halvåret: Svenska språket Matematik Fysik Kemi Dito, övningar Handelslära Byggnadslära och ritning Bakteriologi Dito, övningar Maskinlära Dito, övningar

Timmar

35 60 30 100 70 40 60 50 50 100 70

Läroämnen

Timmar

Mejerilära Bokföring Husdjurslära Hygien

30 100 30 10 Summa 835

Andra halvåret: Svenska språket Mejenlara Mejeriekonomi

10 110 75 Summa 1 195

Inträdesfordringarna vid mejeriskolan äro i huvudsak desamma som vid högre mejerikursen. Vid mejeriskolan avser dock kravet på teoretisk förutbildning allenast att hava med goda vitsord genomgått folkskola eller äga däremot svarande kunskaper ävensom att hava kunskaper i svenska språket, matematik, fysik och kemi, motsvarande de vid huvudkurs vid lantmannaskola eller folkhögskola meddelade. Vidare avser kravet på mejeripraktik vid mejeriskolan antingen att efter fyllda 17 år under minst två och ett halvt år mecl goda vitsord hava deltagit i de vid ett mejeri förefallande göromålen, därav minst två år såsom elev vid minst två av lantbruksstyrelsen auktoriserade elevmejerier med den praktik, som ovan sagts i fråga om högre mejerikursen, eller, där sökanden besitter de teoretiska kunskaper, vilka gälla för inträde vid högre mejerikursen, att efter fyllda 17 år under minst två år med goda vitsord hava varit elev vid minst två av lantbruksstyrelsen auktoriserade elevmejerier med den praktik som nyss sagts. Såsom villkor för inträde gäller därjämte att hava fyllt 21 år samt vara fri från värnpliktstjänstgöring under den tid kursen pågår. Elev i mejeriskolan erlägger en avgift av 125 kronor för möblerat rum med uppvärmning, lyse och städning. För kosthåll, läkarvård m. m. erlägger dylik elev vidare de avgifter, som institutsstyrelsen för varje år bestämmer. Elev skall själv hålla sig med sängkläder, linne och tvätt. Enligt kungörelsen den 24 maj 1946 (nr 213) angående stipendier åt elever vid lägre lantbruks1 Dessutom förekommo övningar i mejeriet alla dagar, studieresor och övningar i smöroch ostbedömnins - .

18 undervisningsanstalter m. m. kan obemedlad eller mindre bemedlad elev i mejeriskolan erhålla stipendium med — allt efter behovsgraden — 90, 60 eller 30 kronor per läsmånad. Antalet elever, som under de senaste 10 åren genomgått mejeriskolan i Alnarp, har varit, under vart och ett av åren 1936, 1937, 1939 och 1940 26, under år 1938 27, under år 1941 50, under år 1942 45, under år 1943 48, under år 1944 46 och under år 1945 45 stycken. Ekonomiska förhållanden vid mejeriavdelningen och Statens mejeriförsök.

Vad därefter angår löneställningen för Alnarpsinstitutets befattningshavare på mejeriområdet må anföras, att, såsom framgår av personalförteckningen för institutet, professorerna vid mejeriavdelningen och mejeriförsöken äro placerade i lönegrad Ca 33. Ämneslärarna vid avdelningen äro placerade i lönegrad Ca 27. Förste assistenterna vid Statens mejeriförsök hava hänförts till lönegrad Ce 24. Assistenterna vid mejeriavdelningen och mejeristen vid mejeriförsöken åtnjuta arvoden om vardera 5 100 kronor för år. I detta sammanhang må anföras, att vid Statens mejeriförsök finnas inrättade en laboratoriebiträdes- och en vaktmästarbefattning i lönegrad Ce 11, respektive Ce 9. Arvodena till speciallärare vid högre mejerikursen och mejeriskolan hava vid beräkningen av Alnarps-institutets avlöningsanslag för budgetåret 1946/47 upptagits i enlighet med följande sammanställning. T.

, . . .. Undervisningsämne °

Högre mejerikursen: Allmän- och lantbrukskemi Bokföring Fysik Handelslära Husdjurshygien Matematik Maskinlära Pedagogik Nationalekonomi Mejeriskolan: Bokföring Handelslära Husdjurshygien Matematik Svenska språket Summa kronor

Arvode .kronor

4 800 900 1 750 x 1 125 875 950 2 187: 50 2 500 700 2 000 900 300 840 630 18 457: 50

Till täckande av omkostnader disponerar Statens mejeriförsök under budgetåret 1946/47 följande i Alnarps-institutets omkostnadsstat under nedanstående rubriker upptagna medel: 1 Avser även driftsledarkursen. — 2 Avser till halva beloppet även högre trädgårdskursen.

19 Kronor

Inköp av mjölk för mejeriförsöken efter avdrag för försålda produkter, förslagsvis 1 500 Förbrukningsartiklar för mejeriförsöken, förslagsvis 3 500 Av det i samma omkostnadsstat upptagna, för hela institutet gemensamma beloppet för reseersättningar förfogar Statens mejeriförsök över 2 200 kronor och mejeriavdelningen över den del av beloppet, som kan finnas erforderlig. Det för hela institutet gemensamma reservationsanslaget till material m. m. för budgetåret 1946/47 disponeras av mejeriavdelningen till ett belopp av 4 100 kronor samt av Statens mejeriförsök till ett belopp av 1 300 kronor. Motsvarande anslag till bokinköp och bokbindning för institutets bibliotek disponeras av mejeriavdelningen till ett belopp av 1 325 kronor och av Statens mejeriförsök till ett belopp av 675 kronor. Den i samma budgetårs inkomst- och utgiftsstat för Alnarps mejeri upptagna förslagsposten å 2 000 kronor till inventarier och förbrukningsartiklar för försöksverksamhet disponeras av mejeriavdelningen. Slutligen må anföras, att mejeriavdelningens och mejeriförsökens kostnader för sjukvård, expenser, publikationstryck m. m. täckas av de för hela institutet gemensamma medlen för respektive ändamål. Statens mejeriförsök bedriver sin verksamhet i ett nära samarbete med SMR. Ett avsevärt antal praktiska mejeriförsök vid mejerier i olika delar av landet hava sålunda av Statens mejeriförsök kunnat utföras genom att SMR ställt nödiga medel och stundom även arbetskraft till förfogande för ändamålet. B.

Annan mejeriförsöksverksamhet än den vid Alnarpsinstitutet bedrivna m. m.

I detta sammanhang torde böra erinras därom, att statsmedel anvisats jämväl för anordnande av en av SMR driven mejeriförsöksstation i Norrland. Sålunda beviljade Kungl. Maj:t den 12 juni 1942 SMR statsbidrag dels till uppförande i Kroksta av en mejeriförsöksstation med 100 000 kronor, dels till driften vid stationen under första verksamhetsåret med 10 000 kronor, allt under villkor, bland andra, att SMR för godkännande underställde lantbruksstyrelsen plan för försöksstationens uppförande samt att SMR förbunde sig att upprätthålla verksamheten vid stationen under minst 10 år efter det första verksamhetsåret i enlighet med vissa av lantbruksstyrelsen föreslagna grunder. Enligt dessa grunder skall driften vid stationen handhavas av SMR i samråd med föreståndaren för Statens mejeriförsök, varjämte plan för försöksverksamheten skall fastställas av lantbruksstyrelsen efter förslag av föreståndaren för Statens mejeriförsök samt SMR gemensamt. Verksamheten vid stationen påbörjades hösten 1943 och till densamma har årligen utgått statsbidrag med 10 000 kronor. Vidare må här anföras, att Kungl. Maj:t i vissa fall under senare år beviljat medel för särskilda aktuella undersökningar och försök på mejeriområdet. Dessa undersökningar och försök hava i regel utförts av Statens mejeriförsök eller av SMR i samarbete med Statens mejeriförsök.

20 C. Mindre

mejeriskolor.

Lägre undervisning på mejeriområdet förekommer jämväl vid vissa statsunderstödda s. k. mindre mejeriskolor. Bestämmelser rörande dessa skolor hava meddelats i reglementet den 30 juli 1921 (nr 509) för mejeriskolor för kvinnor, vilket reglemente ändrats genom kungörelserna nr 511/1933 och 587/1938. Dessa skolors ändamål är att genom teoretisk undervisning och praktisk övning i mejeriyrket utbilda skickliga och dugliga mejerskor (mejerister; jfr nedan). Mejeriskola skall förläggas vid välskött tidsenligt anordnat mejeri. Högst fem skolor få inrättas. På lantbruksstyrelsen ankommer att besluta om inrättande av mejeriskola med iakttagande att skolorna fördelas på olika delar av landet. Om skolas inrättande upprättar lantbruksstyrelsen kontrakt med vederbörande mejeris innehavare. Vid samtliga skolor böra finnas platser för tillhopa minst 40 frielever. Undervisningen i varje kurs vid mindre mejeriskola pågår ett år och ny kurs börjar varje år. Den teoretiska undervisningen omfattar följande läroämnen: svenska språket, räkning, naturkunnighet, mejerilära, byggnadslära, maskinlära och bokföring. De praktiska övningarna skola omfatta regelbundna turer i undersökning av mjölk, syrning av grädde och beredning av smör, beredning av olika ostsorter och lagring av ost, undersökning och bedömning av ost och smör, skötande av ångpanna, ångmaskin och övriga mejerimaskiner samt, i den mån så lämpligen kan ske, deltagande i reparation och underhåll av mejerilokaler, maskiner och redskap. Vid läsårets slut anställes offentlig examen, varvid varje ordinarie elev erhåller avgångsbetyg, avfattat enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär. För att vinna inträde vid mindre mejeriskola fordras i huvudsak att hava uppnått 19 års ålder, att vara fri från sjukdom eller smitta, som genom mjölk, grädde eller mejeriprodukter kan överföras på människor, att äga tillräckliga kroppskrafter för utförande av mejeriarbeten, att äga goda vitsord om genomgången fullständig folkskolekurs samt att hava genomgått minst två års väl vitsordad mejeripraktik. I den mån elevantalet vid skolan icke kan fyllas av kvinnor kan, efter lantbruksstyrelsens medgivande, även män antagas till ordinarie elever. Frielev skall under vistelsen vid skolan erhålla fri undervisning, fri kost och fri möblerad bostad m. m. Betalande elev erlägger till skolan avgift, som fastställes av lantbruksstyrelsen, men är i övrigt likställd med frielev. För mindre mejeriskola skall finnas en styrelse, bestående av — förutom skolans föreståndare — fyra ledamöter, därav en, som tillika är ordförande, utses av lantbruksstyrelsen och tre utses av förvaltningsutskottet hos det hushållningssällskap, inom vars område skolan är belägen. Föreståndaren är sekreterare i skolstyrelsen. Han antages av skolstyrelsen efter samråd med lantbruksstyrelsen och under iakttagande, att, därest skolan är förlagd till privat mejeri, dettas innehavare skall, om han är därtill villig och av lantbruksstyrelsen befunnen kompetent, förordnas till föreståndare. Vid skolan skall finnas en av lantbruksstyrelsen kompetensförklarad huvudlärare. Före-

21 ståndaren må kunna antagas till lärare. Därjämte skall finnas instruktionspersonal, som med goda betyg genomgått statlig eller av lantbruksstyrelsen godkänd mejeriskola. Lantbruksstyrelsen granskar och fastställer undervisningsplan för nu förevarande mejeriskolor samt utövar överinseende och kontroll å skolorna. Den teoretiska undervisningen vid skolorna har under de senaste läsåren haft en omfattning, som framgår av följande sammanställning: Undervisningsämne

Antal undervisningstimmar per läsår och skola lägst och högst

Svenska Räkning Naturkunnighet Mejerilära Maskin- och byggnadslära Bokföring

70—75 75—90 30—54 80—106 20—34 70

Jämlikt kungörelsen den 24 maj 1946 (nr 213) angående stipendier åt elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter m. m. kunna obemedlade och mindre bemedlade elever vid mindre mejeriskola erhålla understöd med allt efter behovsgraden — 400, 300 eller 2Ö0 kronor per elev och läsår. Antalet elever från olika län läsåren 1942/43—1944/45 i mcjeriskolan i Län

1912/13 1913/44

1944/45 1942/43

Summa

Itöbäck

Dvärsätt

Fellingsbro

1943/44 1944/45 1942/43 1943/44

1944/45

Stockholms län och Uppsala län Södermanlands » Östergötlands » Jönköpings » Kronobergs » Kalmar » Gotlands » Blekinge » Kristianstads » Malmöhus » Hallands » Göteborgs o. Bohus » Älvsborgs » Skaraborgs » Värmlands » Örebro » Västmanlands » Kopparbergs » Gävleborgs » Västernorrlands » Jämtlands » Västerbottens » Norrbottens »

3 1 1 3 1

3 1 1 3 1

3 1

2 1

1 2 2 1 1

1 1

1 1

1 1 ]

2 1 2

1 6

Summa 10

3 5 12 6 7 4

1 1

1 1 1 1 5

1 4 1 7

1 1 2 2 6

22 De statsunderstödda mindre mejeriskolorna äro allt sedan budgetåret 1941/42 enligt Kungl. Maj:ts beslut tre till antalet. De äro förlagda till Fellingsbro i Örebro län, Dvärsätt i Jämtlands län och Röbäck i Västerbottens län. Antalet elever och elevernas fördelning på hemortslän under läsåren 1942/43—1944/45 framgår av sammanställningen nederst å föregående sida. Av sammanställningen framgår, att elevantalet vid ifrågavarande skolor under läsåren 1942/43, 1943/44 och 1944/45 utgjort sammanlagt respektive 22, 18 och 19. Samtliga elever hava varit frielever. Kungl. Maj:t har genom beslut den 30 juli 1921, ändrat genom beslut den 6 juni 1929, meddelat bestämmelser angående ersättning av statsmedel åt innehavare av mejeri, dit mindre mejeriskola förlägges, ävensom åt lärare vid sådan skola. Ersättning till mejeriinnehavare utgår med 2 000 kronor årligen. Till ordinarie huvudlärare må utgå fast lön med högst 800 kronor åi ligen jämte, där han ej är boende vid skolan, högst 300 kronor per år till utgifter för resor till skolan samt för kost och bostad under vistelse vid skolan. Till ersättning åt erforderliga timlärare må användas högst återstoden av det till utgifter för skolorna avsedda beloppet. Cirka 1 000 kronor per år och skola pläga utgå till timlärarersättning. För bestridande av ifrågavarande slag av statsutgifter har riksdagen anvisat anslag, vilka under nedannämnda budgetår utgått med följande belopp: budgetåret 1944/45 1945/46 1946/47

kronor 9 200 » 9100 » 12100

D. E/evmejeriverksamheten.

I anslutning till ovan berörda föreskrifter om praktisk förutbildning av mejeristuderande vid särskilda av lantbruksstyrelsen auktoriserade elevmejerier har styrelsen utfärdat vissa bestämmelser angående dylika mejerier. Nu gällande bestämmelser av ifrågavarande slag återfinnas i lantbruksstyrelsens kungörelse i ämnet den 7 december 1945 (nr 13). Enligt sagda kungörelse förstås med auktoriserat elevmejeri ett av lantbruksstyrelsen godkänt mejeri, som meddelar praktisk utbildning för inträde vid statlig eller med statsmedel understödd mejeriundervisningsanstalt. Mejeri skall för att kunna auktoriseras bland annat vara välskött och tidsenligt utrustat, varjämte driftsgren, beträffande vilken auktorisation önskas, skall stå under ledning av person, som lantbruksstyrelsen förklarat behörig att handhava elevutbildningen. Auktorisation av elevmejeri samt behörighetsförklaring gäller endast för tre år i sänder. Vid auktoriserat elevmejeri skall meddelas utbildning i en eller flera av följande fem grenar av mejeridriften, nämligen mjölkens mottagning och bedömning, konsumtionsmjölks behandling, smörberedning, ostberedning samt ångpanne- och maskinskötsel. Vid elevmejeri skall mjölkens mottagning och bedömning, konsumtionsmjölks

23 b e h a n d l i n g s a m t m e j e r i p r o d u k t t i l l v e r k n i n g , d ä r e s t u t b i l d n i n g m e d d e l a s åt elever i dessa g r e n a r av driften, s t å u n d e r o m e d e l b a r l e d n i n g av p e r s o n , som g e n o m g å t t s t a t l i g eller av l a n t b r u k s s t y r e l s e n g o d k ä n d mejeriskola. Elevmejeri, vid vilket u t b i l d n i n g i smör- eller o s t b e r e d n i n g m e d d e l a s , skall deltaga i' d e av S v e n s k a s m ö r p r o v n i n g a r n a a n o r d n a d e p r o v n i n g a r n a av smör och ost. U t b i l d n i n g e n vid a u k t o r i s e r a d e elevmejerier skall omfatta, i mjölkens mott a g n i n g och b e d ö m n i n g m i n s t en m å n a d , i k o n s u m t i o n s m j ö l k s b e h a n d l i n g m i n s t t v å m å n a d e r , i s m ö r b e r e d n i n g m i n s t sex m å n a d e r , i o s t b e r e d n i n g m i n s t nio m å n a d e r samt i ångpanne- och m a s k i n s k ö t s e l m i n s t sex m å n a d e r . Elevtiden får icke u t s t r ä c k a s över tre år vid ett och s a m m a mejeri. F ö r a t t k u n n a a n t a g a s såsom elev vid elevmejeri erfordras att h a v a fyllt 17 år, att icke skäligen k u n n a m i s s t ä n k a s vara behäftad med s j u k d o m eller smitta, som genom mjölk, g r ä d d e eller m e j e r i p r o d u k t e r k a n överföras å m ä n n i s k o r , eller a t t k u n n a a n t a g a s vara fri från dylik s j u k d o m eller smitta s a m t att hava förvärvat m i n s t ett halvt års mejeripraktik. D e n , som s t y r k t sig uppfylla de t e o r e t i s k a f o r d r i n g a r n a för i n t r ä d e vid h ö g r e m e j e r i k u r s e n vid A l n a r p s i n s t i t u t e t , kan dock a n t a g a s till elev u t a n f ö r e g å e n d e m e j e r i p r a k t i k . F ö r f ö r b e r e d a n d e h a n d l ä g g n i n g i n o m l a n t b r u k s s t y r e l s e n av ä r e n d e n i fråga om mejeris a u k t o r i s e r i n g s å s o m elevmejeri h a r l a n t b r u k s s t y r e l s e n t i l l s a t t etts ä r s k i l t organ, b e n ä m n t elevmejerinämnden. L e d a m ö t e r i n ä m n d e n äro byråi n s p e k t ö r e n för m e j e r i ä r e n d e n i l a n t b r u k s s t y r e l s e n , tillika o r d f ö r a n d e , s a m t r e p r e s e n t a n t e r för A l n a r p s - i n s t i t u t e t s styrelse, S M R och S v e n s k a mejeristföreningen. L a n t b r u k s s t y r e l s e n h a r även g o d k ä n t en av e l e v m e j e r i n ä m n d e n u t f ä r d a d i n s t r u k t i o n för u t b i l d n i n g e n vid elevmejerierna. R ö r a n d e elevmejeriverksamheten m å följande u p p g i f t e r anföras 1 : År 1943 År 1944 År 1945 Antal auktoriserade elevmejerier Antal auktoriserade driftsgrenar: i konsumtionsmjölks behandling i smörberedning i ostberedning i ångpanne- och maskinskötsel Antal elever vid slutet av åren: i konsumtionsmjölks behandling i smörberedning i ostberedning i ångpanne- och maskinskötsel

61 ^ ^ 104

12 °2 42 29

18 ^0 59 31

18 oo 59 oJ

1 H ö s t e n 1943 vidtog S M R efter s a m r å d m e d l a n t b r u k s s t y r e l s e n vissa åtg ä r d e r för förbättring och r a t i o n a l i s e r i n g av u t b i l d n i n g e n vid elevmejerierna. S M R h a r s å l u n d a ö v e r e n s k o m m i t m e d L a n t b r u k s f ö r b u n d e t s tidskriftsaktiei Driftsgrenen mjölkens mottagning och bedömning kunde icke auktoriseras under åren 1943—1945.b Sedan den 1 maj 1946 auktoriseras sagda driftsgren.

24 bolags korrespondensskola om utgivande av en för ifrågavarande ändamål särskilt utarbetad mindre korrespondenskurs i mejerilära, enär eleverna ofta icke kunde erhålla erforderlig undervisning vid mejerierna. SMR har vidare beslutat att kostnadsfritt från sin konsulentavdelning tillhandahålla lärare för undervisningen ävensom att bekosta halva avgiften för kursen. Enligt SMR:s beslut åligger det föreningens mejerielevkommitté att sörja för elevutbildningens rationella bedrivande, att granska och fastställa undervisningsplan för elevskola samt att samarbeta med lantbruksstyrelsen, mejeriundervisnmgsanstalterna ävensom mejerikonsulent- och mejeristkåren. En till SMR:s konsulentavdelning förlagd elevcentral skall bland annat föra fullständigt register över alla mejerielever, som undergå utbildning, samt i samarbete med Lantbruksförbundets korrespondensskola handhava undervisningen i elevskolans kurs i mejerilära ävensom ordna platser för elever, som därom göra framställning. Elevmejeriernas föreståndare skola äga inhämta råd och anvisningar rörande verksamheten av SMR:s mejerikonsulenter. Konsulenterna skola i övrigt bland annat dels undersöka och genom intyg vitsorda, att mejeripraktikant eller mejerielev är lämplig för utbildning i yrket, dels tillse såväl att elev är sysselsatt i den med anställningen avsedda utbildningsgrenen som att utbildningen är ändamålsenlig, dels vid besök å elevmejeri kontrollera utbildningen både genom iakttagelser och anställande av förhör. Åtgärderna innebära slutligen bland annat, att, sedan elev avslutat studierna i viss driftsgren, skriftligt prov anställes under mejerikonsulentens uppsikt samt att ombyte av utbildningsgren skall planläggas och ordnas av mejerikonsulenten i samråd med vederbörande elev och mejeriföreståndare.

E.

Fortbildningskurser

för

mejeripersonal.

Till fortbildningskurser for mejeripersonal kan utgå statsunderstöd enligt bestämmelserna i kungörelsen den 19 december 1930 (nr 433) angående statsunderstöd till dylika kurser. Sådana kurser skola enligt kungörelsen hava till ändamål att genom undervisning rörande de erfarenheter och tekniska framsteg, som på senare tid gjorts på mejerihanteringens område, höja yrkesskickligheten hos dem, som äro anställda såsom tillverkare av smör eller ost. Fortbildningskurs skall vara förlagd till mejeriskola eller välskött och tidsenligt utrustat mejeri samt vara anordnad av hushållningssällskap eller mejerisammanslutning för minst 8 och högst 15 elever antingen såsom kortare kurs med undervisning under minst tio dagar i tillverkning av smör eller ost eller ock såsom längre kurs med undervisning under minst tjugu dagar i tillverkning av såväl smör som ost. Fortbildningskurs skall stå under ledning av mejerikonsulent eller annan person, som är mejerikonsulentutbildad och som lantbruksstyrelsen godkänner. Undervisningen vid sådan kurs bedrives efter plan, som fastställes av lantbruksstyrelsen. Undervisningen är för eleverna avgiftsfri och eleverna

25 åtnjuta såväl fritt vivre under kurstiden som ersättning för resor till och från förläggningsorten för kursen. Statsunderstöd till dessa kurser beviljas av lantbruksstyrelsen och utgår dels såsom grundanslag med högst 750 kronor för kortare kurs och högst 1 500 kronor för längre kurs, dels såsom bidrag per elev med högst 10 kronor för kortare kurs och högst 15 kronor för längre kurs, dels såsom ersättning för kostnaderna för beredande av fritt vivre åt eleverna med högst 4 kronor per dygn för varje elev ävensom för kostnaderna för elevernas resor till och från förläggningsorten för kursen. Under åren 1942—1945 anordnades följande antal fortbildningskurser för mejeripersonal med nedan angivet antal elever. År

1942 1943 1944 1945

Kursslag

Osttillverkning Smörtillverkning Smörtillverkning Osttillverkning Smörtillverkning Osttillverkning Summa

Antal kurser

Antal elever

1 2 2 1 1 1 8

15 28 32 15 13 13 116

26 TREDJE

KAPITLET.

Provnings- och kontrollverksamheten. Provnings- och kontrollverksamhet på mejeriområdet utövas dels av Svenska smörprovningarna, dels av statens maskin- och redskapsprovningsanstalter, dels av SMR. A.

Svenska smörprovningarna.

Svenska smörprovningarna utgöra ett statsunderstött organ för utövande av kvalitetskontroll över handeln med smör, ost, mesvaror och ägg. Lantbruksstyrelsen, som äger utfärda närmare bestämmelser rörande utövandet av smörprovningarnas verksamhet, har den 29 juni 1931 för provningarna fastställt reglemente (nr 31), vari ändring vidtagits genom lantbruksstyrelsens kungörelse nr 2/1935. Lantbruksstyrelsen har vidare utfärdat särskilda föreskrifter rörande dels begagnande av provningarnas varumärke för smör (runmärket), dels kontrollen av smör, avsett för export, dels begagnande av provningarnas varumärke för ägg (runmärket), dels begagnande av provningarnas varumärke för ost och mesvaror m. m. Stat för provningarnas verksamhet fastställes budgetårsvis av lantbruksstyrelsen i anslutning till riksdagens beslut om medelsanvisning till provningarna. Svenska smörprovningarnas huvudkontor är förlagt till Malmö. I Göteborg och Stockholm finnas avdelningskontor. Ledningen av provningarna utövas av en styrelse, som har sitt säte i Malmö och består av fyra valda ledamöter jämte provningarnas direktör, vilken jämväl tjänstgör såsom sekreterare hos styrelsen. I styrelsen utses ordföranden och en ledamot av lantbruksstyrelsen samt två ledamöter av hushållningssällskapens ombud. Lantbruksstyrelsen utövar överinseende över smörprovningarna och deras verksamhet. I samband med verkställande av provningarna av smör bedriva Svenska smörprovningarna bland annat viss laboratorieverksamhet, avseende sådana undersökningar, som erfordras för kontroll av att för runmärkets begagnande föreskrivna villkor äro uppfyllda. Ända till under år 1943 verkställde Svenska smörprovningarna därjämte vissa laboratorieundersökningar beträffande bland annat smör, vilka undersökningar icke erfordrades för den egentliga provningsverksamheten utan utfördes allenast till mejeriernas ledning. Dessa undersökningar avsågo exempelvis katalastal, mögelförekomst och lakefördelning. Sistberörda undersökningsverksamhet övertogs emellertid år 1943 av SMR (jfr nedan). Statsanslag till Svenska smörprovningarnas verksamhet har för ett vart av budgetåren 1944/45—1946/47 utgått med 29 300, 24 500 och 23 100 kronor. I detta sammanhang må anföras, att smörprovningarnas styrelse år 1944 — i samband med att ostkontrollen uppdrogs åt provningarna — till länt-

bruksstyrelsen avgav förslag till nytt reglemente för provningarna, enligt vilket förslag viss omorganisation av provningarna skulle genomföras. Omorganisationen skulle enligt förslaget i huvudsak innebära, att Svenska smörprovningarnas verksamhet skulle uppdelas på tre sektioner, nämligen en för smörkontrollen, en för ost- och mesvarukontrollen samt en för äggkontrollen. För varje sektion skulle finnas en särskild styrelse och en särskild föreståndare. Med hänsyn dels till ostkontrollens krisbetonade utformning, dels till nu förevarande utredning har lantbruksstyrelsen ännu icke tagit ställning till förslaget (jfr lantbruksstyrelsens förslag till anslagsäskanden för budgetåren 1946/47 och 1947/48). B.

Statens maskinprovningar.

For statens maskin- och redskapsprovningsanstalter (Statens maskinprovningar) har Kungl. Maj:t den 30 juni 1942 utfärdat instruktion (nr 680). Provningarna hava till uppgift att verkställa provning av i allmänna handeln förekommande maskiner och redskap för jordbrukets och dess bmalingars behov samt om deras beskaffenhet lämna allmänheten noggranna upplysningar genom utgivande av tryckta meddelanden rörande verkställda provningar. Vidare skola provningarna prova dylika maskiner och redskap, som icke3 föras i marknaden, och till den, som påkallat provningen, lämna redogörelse för densamma. Maskinprovningarna stå under överinseende av lantbruksstyrelsen, som äger meddela de särskilda föreskrifter, vilka utöver i annan ordning meddelade bestämmelser må finnas erforderliga for provningarnas verksamhet. Ledningen utövas av en styrelse, bestående av provningarnas föreståndare och fem av Kungl. Maj:t för en tid av tre år förordnade ledamöter, av vilka en skall vara representant för mejerihanteringen. Verksamheten är uppdelad på en lantbruksavdelning vid Ultuna samt en lantbruksavdelning och en roejeriavdelning vid Alnarp. Provningsarbetet vid varje avdelning handhaves av en provningsnänmd. Provningsnämnden vid mejeriavdelningen utgöres av fyra ledamöter, nämligen föreståndaren för Alnarps mejeri, tillika ordförande, och överassistenten vid mejeriavdelningen, tillika sekreterare, båda självskrivna, samt två av lantbruksstyrelsen på förslag av maskinprovningarnas styrelse för tre år utsedda ledamöter. For vardera av sistnämnda två ledamöter utser lantbruksstyrelsen en suppleant. För provningsnämnd utfärdar lantbruksstyrelsen instruktion. För mejerimaskinprovningarnas särskilda behov äro vid maskinprovningarna anställda en överassistent, placerad i lönegrad Ce 29, samt biträdespersonal. C.

SMR.s

driftskontrollaboratorium.

I början av år 1937 inrättade SMR ett driftskontrollaboratorium, vilket alltjämt är i verksamhet. Laboratoriet sorterar under SMR:s produkttekniska

28 avdelning och har till syfte att underlätta för mejerierna att få sådan provtagning och analysering, som erfordras för en effektiv driftskontroll, ordnad under rationella former. Laboratoriet, som alltså utgör ett led i strävandena att uppnå bästa möjliga resultat av mejeridriften, är förlagt till Malmö. Ifrågavarande laboratorium är utrustat speciellt för verkställande av massanalyser av grädde, skummjölk, kärnmjölk och smör och avser alltså i första hand att fastställa mejeriernas tekniska utbyte vid smörframställning. Vidare utför laboratoriet ett stort antal analyser å smör i kvalitetsbefrämjande och kontrollerande syfte, exempelvis bestämning av pH, lakedispersion, peroxidtal, katalastal och mögelförekomst. Jämväl verkställas diverse kontrollanalyser å ost, kemisk och bakteriologisk undersökning av mejerivatten samt pastöriseringsprov. SMR:s medlemmar — förbund och fusioner — äro i regel anslutna kollektivt till laboratoriets verksamhet. Vanligen sända mejerierna en gång i månaden prov på skummjölk, kärngrädde och kärnmjölk till laboratoriet. En del mejerier sända även månatliga prov på smör för bestämning av vattenoch salthalt. År 1945 voro 573 mejerier anslutna till laboratoriets verksamhet. Denna finansieras genom avgifter för utförda analyser. År 1943 utvidgades ifrågavarande laboratorium genom att SMR övertog ett tidigare för Svenska smörprovningarna inrättat laboratorium i Malmö. Härvid övertog SMR jämväl (jämför det föregående) den undersökningsverksamhet beträffande bland annat smör, som smörprovningarna hade bedrivit till mejeriernas ledning helt utanför den egentliga provningsverksamheten. Till belysande av den utveckling, som verksamheten vid SMR:s driftskontrollaboratorium genomgått, må anföras, att antalet i verksamheten utförda analyser uppgick till år

38 » 1941 » !944

12 633 stycken 25305 40038

D. SMB:s driftsanalysavdelning. Inom SMR upptogs tidigt tanken på att söka åstadkomma en allmän analysering av mejeriernas driftsekonomiska förhållanden. En avdelning för driftsanalys drives därför inom SMR alltsedan år 1933. Avdelningen är förlagd till Halmstad och har till uppgift att genom analysering av mejeriernas räkenskaper klarlägga de faktorer, vilka påverka mejeriernas ekonomiska slutresultat, samt att på så sätt bringa mejeriernas ledning kännedom om mejeriernas driftseffektivitet. Genom analyseringen söker man exempelvis klarlägga driftskostnaderna, det tekniska utbytet och det utvunna nettomjölkpriset vid mejeridriften, varjämte analyseringen åsyftar att möjliggöra jämförelser i driftsekonomiskt hänseende mejerierna emellan. Antalet i driftsanalyseringen deltagande mejerier utgjorde

29 år » » »

1935 1938 1941 1944

289 företag med 340 driftsenheter 386 > » 509 418 > » 559 448 » » 606 »

För nu ifrågavarande verksamhet har SMR under en följd av år åtnjutit statsbidrag från anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Detta bidrag har för ett vart av budgetåren 1943/44—1945/46 utgått med 25 000 kronor.

30 FJÄRDE

KAPITLET.

Konsulentverksamheten. Statsunderstödd konsulentverksamhet bedrives sedan en följd av år av SMR. Verksamheten regleras genom kungörelsen den 20 juni 1941 (nr 609) angående statsbidrag till avlönande av konsulenter på mejerihanteringens område, kungörelsen samma dag (nr 610) angående statsbidrag till resekostnader för sådana konsulenter samt genom kungörelsen den 11 juni 1937 (nr 373) angående provisorisk avlöningsförbättring åt vissa mejerikonsulenter. A. Bidragsgrunderna.

Enligt sålunda gällande bestämmelser kan statsbidrag av ifrågavarande slag utgå till sådan mejerisammanslutning, som med hänsyn till sin verksamhet och organisation prövas vara därför lämplig. Bidrag kan avse konsulent eller assistent på mejerihanteringens område. Konsulent skall vara anställd såsom specialkonsulent för produktberedning, specialkonsulent för värme- och kraftteknik eller distriktskonsulent. Statsbidrag beviljas av Kungl. Maj:t och utgår årligen: 1) för specialkonsulent med 6 200 kronor såsom grundlön jämte tre ålderstillägg, ett vart å 500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjänstgöring; 2) för distriktskonsulent med 4 200 kronor såsom grundlön jämte tre ålderstillägg, ett vart å 500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjänstgöring samt 500 kronor såsom provisorisk avlöningsförbättring; 3) för assistent med 3 000 kronor såsom grundlön, dock att för assistent, för vilken tidigare utgått avlöningsbidrag av statsmedel enligt kungörelsen den 31 oktober 1930 (nr 378) angående statsbidrag till avlönande av mejerikonsulenter, avlöningsbidrag utgår såsom för distriktskonsulent; 4) med högst hälften av de belopp, som enligt vissa grunder utgivits för resekostnads- och traktamentsersättning åt ifrågavarande befattningshavare. De bestämmelser för resekostnads- och traktamentsersättning, som läggas till grund för beräkningen av statsbidrag till dylik ersättning åt ifrågavarande befattningshavare, innebära att för special- och distriktskonsulent ersättningen beräknas efter högst de grunder, som i kungörelsen nr 603/1934 om resekostnads- och traktamentsersättning åt befattningshavare hos hushållningssällskap finnas meddelade beträffande dylik ersättning till mejerikonsulent, därvid dock tillika gäller att specialkonsulents reseersättning icke beräknas efter det s. k. besparingsreglementet, samt att för assistent ersättningen beräknas efter klass III C allmänna resereglementet, såvitt han icke förut varit distriktskonsulent, för vilket fall han åtnjuter reseersättning efter samma grunder som dylik konsulent.

31 Anmärkas må, att hinder icke synes möta, att förevarande befattningshavare åtnjuta avlöning samt resekostnads- och traktamentsersättning enligt förmånligare grunder än som ligga till grund för utlämnandet av statsbidrag för ändamålet. Specialkonsulent för produktberedning och distriktskonsulent skola hava avlagt examen vid högre mejerikursen vid Alnarps-institutet eller äga annan därmed jämförlig utbildning. Specialkonsulent för värme- och kraftteknik skall hava förvärvat teoretiska kunskaper och praktisk erfarenhet på ifrågavarande område samt äga erforderliga insikter i mejeridrift. Assistent skall hava avlagt examen vid högre mejerikursen vid Alnarps-institutet eller äga annan därmed jämförlig utbildning eller ock hava förvärvat teoretiska kunskaper i fråga om värme- och kraftteknik. Samtliga befattningshavare skola hava blivit av lantbruksstyrelsen förklarade kompetenta till respektive befattningar. Specialkonsulent åligger främst att inom den gren, vilken befattningen avser, verka för höjande av mejerihanteringen och i sådant syfte tillhandagå mejeriidkare med råd och upplysningar. Distriktskonsulent åligger främst att inom sitt tjänstgöringsdistrikt verka för ändamålsenlig behandling av mjölk samt beredning och behandling av mejeriprodukter och i sådant syfte tillhandagå mejeriidkare med råd och upplysningar. Assistent skall tjänstgöra såsom biträde åt konsulent eller ock utföra eller medverka vid utförandet av särskilda undersökningar eller uppdrag på mejerihanteringens område. För konsulent och assistent skola gälla av vederbörande mejerisammanslutning utfärdade instruktioner, som godkänts av lantbruksstyrelsen. Kungl. Maj:t fastställer för ett år i sänder högsta antalet befattningar såsom specialkonsulent, distriktskonsulent och assistent. Lantbruksstyrelsen fastställer tjänstgöringsdistrikt för distriktskonsulent. Distriktskonsulentbefattning får vid uppkommande ledighet å befattningen icke återbesättas utan Kungl. Maj:ts tillstånd. Specialkonsulent och distriktskonsulent skola vara delägare i statens pensionsanstalt. För bidrag till avlönande av samt resekostnads- och traktamentsersättning åt konsulenter och assistenter på mejerihanteringens område hava anslag under budgetåren 1944/45—1946/47 varit anvisade med respektive 110 400, 110 900 och 111 400 kronor. B.

SMB:s konsulentorganisation.

Sedan 1941 års riksdag godkänt viss omorganisation av mejerikonsulentverksamheten (proposition nr 188; jordbruksutskottets utlåtande nr 52; riksdagens skrivelse nr 266) är denna verksamhet för närvarande utformad på sådant sätt, att hos SMR finnas inrättade 3 specialkonsulent-, 6 distriktskonsulent- och 4 assistentbefattningar. Omorganisationen innebar bland annat, att antalet distriktskonsulentbefattningar skulle så småningom minska och antalet specialkonsulentbefattningar så småningom öka. 3 — 1337 47

32 Nyssnämnda tre hos SMR inrättade specialkonsulentbefattningar avse respektive ostberedning, smörberedning samt värme- och kraftteknik. De för närvarande anställda specialkonsulenternas stationeringsorter, födelseår, grundlöner och åldertillägg (år 1946) framgå av följande sammanställning. Stationerings- Födelse- Grundlön per år, ort år kronor Specialkonsulent för ostberedning Östersund » smörberedning Malmö » värme- och kraftteknik Stockholm

1889 1900 1902

10 290 9 840 16 000

Summa grundlön och ett vart ålderstillägg per år, å kronor kronor per år

Ålderstillägg antal

3 2

500 500

11790 10 840 16 000

Ifrågavarande befattningshavare åtnjuta rörligt tillägg efter 20,7 %. Specialkonsulenterna åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt klass I I B allmänna resereglementet. Rörande de för närvarande hos SMR anställda sex distriktskonsulenternas stationeringsorter, födelseår, grundlöner och ålderstillägg (år 1946) m. m. må följande sammanställning lämnas.

konsulenten i

Disi rikt

> >

I II III IV V VI

Stationerings- Födelse- Grundlön per år, ort år kronor

Malmö Kristianstad Kalmar Göteborg Stockholm Umeå

1906 1885 1891 1890 1899 1902

7 875 5 000 7 650 8100 14 000 8100

Ålderstillägg antal

ett vart å kronor per år

1 3 3 2 2 1

500 500 500 500 500 500

Extra Summa grundtillägg lön, ålders- o. per år, extra tillägg per år, kronor kronor

8 375 7 800 9 150 9100 15 000 8 600

Rörligt tillägg efter 20,7 % utgår till samtliga distriktskonsulenter utom till den i Kristianstad stationerade konsulenten, vilken uppbär dyrtids- och kristillägg enligt särskilda grunder med tillhopa omkring 3 500 kronor. De för distriktskonsulenterna fastställda distrikten omfatta: distrikt 1: Sydvästra och Sydöstra Skånes mejeriförbunds områden; distrikt 11: Nordöstra Skånes samt Blekinge mejeriförbunds områden; distrikt 111: Södra Kalmar samt Kronobergs och Östergötlands läns mejeriförbunds områden ävensom Tjustbygdens samt Sevede och Tunaläns mejerikretsars områden; distrikt IV: Västsvenska mejeriernas centralförbunds område; distrikt V: Dalarnas, Gävleortens och Södra Hälsinglands mejeriföreningars områden, Mellersta Norrlands, Norra och Västra Hälsinglands, Värmlands, Södermanlands läns och Gotlands mejeriförbunds områden samt Stock-

33 holms, Uppsala och Västmanlands län med undantag av Mjölkcentralen tillhöriga mejerier; distrikt VI: Västerbottens södra, Nysätraortens, Skellefteortens och Lappmarkens mejeriföreningars områden. Distriktskonsulenternas arbetstid var under år 1945 fördelad på olika arbetsuppgifter enligt följande sammanställning. » u •,. Arbetsuppgifter

Procent av arbetstiden

Rådgivning rörande produktberedning och därmed sammanhängande provningar 33'0 Organisationsverksamhet och sammanträden 18"0 Elevutbildning, undervisning, föredrag och dylikt 15"7 Biträde vid statlig provnings- och kontrollverksamhet 13'4 Rådgivning rörande maskin- och byggnadsfrågor 12'7 Mjölkbedömning, driftskontroll och driftsanalys 7'2 Summa 100 o Av de fyra ovannämnda, hos SMR inrättade assistentbefattningarna äro tre i tjänstgöring inom vissa av distriktskonsulenternas distrikt. Dessa tre befattningar äro besatta med personer, som tidigare tjänstgjort såsom distriktskonsulenter (mejerikonsulenter). Deras stationeringsorter, födelseår, grundlöner och ålderstillägg (år 1946) m. m. framgå av följande sammanställning.

Assistenten i

Distrikt I I I V V

Stationeringsort

Födelseår

Grundlön per år, kronor

antal

ett vart å kronor per fir

Summa grundlön och ålderstillägg per år, kronor

Växjö Stockholm

1905 1885 1889

7 200 8 550 8 550

1 2 3

500 500 500

7 700 9 550 10 050

»

Ålderstillägg

Assistenterna uppbära rörligt tillägg efter 20,7 %. Distriktskonsulenterna och ovanberörda tre assistenter åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt klass I I B. I detta sammanhang må anföras, att följande mejerisammanslutningar bedriva egen mejerikonsulentverksamhet i samarbete med SMR, nämligen Nordvästra Skånes mejeriförbund, Skaraborgs läns mejeriförbund, Örebro läns mejeriförbund, Mjölkcentralen, Jämtlands mejeriförening och Norrbottens läns producentförening. En var av dessa sammanslutningar har för ändamålet anställt en mejerikonsulent, vilken — utom hos Skaraborgs läns mejeriförbund, Örebro läns mejeriförbund, Mjölkcentralen och Norrbottens läns producentförening — tillika är affärsledare hos sammanslutningen. SMR lämnar mejerisammanslutningarna bidrag till konsulentverksamheten, vilket bidrag för år 1946 uppgick till sammanlagt omkring 18 300 kronor. Såsom

34 framgår av det föregående utgår icke statsbidrag för här berörda konsulentverksamhet. Vid SMR:s kontor i Stockholm finnes en särskild konsulentavdelning inrättad. Där tjänstgöra, bland andra, två icke statsbidragsavlönade assistenter, en statsbidragsavlönad assistent samt såsom chefskonsulent distriktskonsulenten i distrikt V. Nyssnämnda statsbidragsavlönade assistent, som icke tidigare varit distriktskonsulent (mejerikonsulent), är född år 1911 samt åtnjöt för år 1946 en grundlön av 6 816 kronor jämte rörligt tillägg efter 20,7 %. SMR:s samtliga utgifter under år 1945 för statsbidragsavlönade konsulenter och assistenter utgjorde, för avlöningar 154 200 kronor samt för resekostnads- och traktamentsersättning omkring 67 400 kronor eller sammanlagt omkring 221 600 kronor. Såsom bidrag till ifrågavarande utgifter har för budgetåret 1945/46 ovannämnda anslag å 110 900 kronor anvisats, av vilket belopp 74 900 kronor avsetts såsom bidrag till avlöningar och 36 000 kronor såsom bidrag till resekostnads- och traktamentsersättningar.

35 FEMTE

KAPITLET.

Mejeriförsöksverksamhetens organisation i utlandet. Efter den i föregående tre kapitel lämnade redogörelsen för i Sverige rådande förhållanden på det av utredningen omfattade verksamhetsområdet, följer i detta kapitel en kortfattad översikt över mejeriförsöksverksamhetens och härmed sammanhängande verksamhetsgrenars organisation i vissa andra länder. Härvid hava särskilt beaktats relationerna mellan verksamheten på mejeriområdet och motsvarande verksamhet på husdjursområdet. Danmark.

I Danmark, som intager en framskjuten plats på mejerihanteringens område, är den högre mejeriutbildningen förlagd till lantbrukshögskolan i Köpenhamn, alltså till samma läroanstalt, som handhar den högre utbildningen inom jordbruks- och husdjursvetenskaperna. Försöksverksamheten på utfodringens område handhaves i Danmark av försökslaboratoriet, som har sin centrala verksamhet förlagd till Köpenhamn och till vilket två egendomar, Trollesminde och Faurholm på Själland, äro knutna, Vid dessa egendomar bedrivas utfodringsförsök i betydande omfattning. Danska staten har ett försöksmejeri förlagt till Hilleröd på Själland, d. v. s. tämligen nära nyssnämnda egendomar. Mjölken från utfodringsförsöken vid egendomarna levereras — tillika med annan mjölk — till försöksmejeriet, där den vid utfodringsförsöken erhållna mjölken kan underkastas speciella analyser och användas för speciella försök. Genom den sålunda gällande organisationen möjliggöres ett intimt samarbete mellan ifrågavarande utfodrings- och mejeriförsöksverksamhet. Detta har bland annat haft till resultat, att man i Danmark kunnat utföra ingående försök rörande de olika kraftfodermedlens inflytande på smörfettets konsistens och jodtal. Resultaten av dessa försök torde vara de mest användbara av tillgängliga försöksresultat på området. Försökslaboratoriet i Köpenhamn handhar den danska motsvarigheten till vårt lands smörprovningsverksamhet. Finland. Den högre mejeriundervisningen i Finland är förlagd till agrikultur-forstvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Helsingfors. Finska statens mejeriförsöksstation är däremot förlagd till annan plats, nämligen Jokioinen. Denna spridning försvårar givetvis samarbetet mellan fakulteten och försöksstationen, vilket förhållande jämväl påtalats av professor A. I. Virtanen i ett yttrande, som omförmälts i den vid 1943 års mejeriutrednings betänkande fogade reservationen.

36 Norge.

Den norska högre mejeriundervisningen är förlagd till lantbrukshögskolan i Ås, belägen på kort avstånd från Oslo, där norska statens mejeriförsöksstation är inrättad. Mejeriförsöksstationen förfogar icke över något eget mejeri utan utför sina undersökningar i enskilda mejerier. Med hänsyn till den korta avståndet mellan Oslo och As kan dock ett nära samarbete uppehållas mellan forskningen på utfodringens och mejerihanteringens område samt den vid mejeriförsöksstationen bedrivna försöksverksamheten. Tyskland,

I Tyskland fanns före det senaste världskriget ett stort antal institutioner på utfodringens och mejerihanteringens område. Flera av de tyska egentliga utfodringsinstitutionerna bedrevo även forskning på mjölkhanteringens område. E t t flertal mindre mejeriinstitutioner i Tyskland voro icke utrustade med egna utfodringsinstitutioner eller förbundna med sådana institutioner. Dessa mindre mejeriinstitutioner hade mestadels karaktär av utbildningsmejerier, vid vilka försöksverksamhet bedrevs i mindre omfattning. De mest betydande tyska mejeriinstitutionerna — i Kiel, Veihenstephan, Halle och Königsberg — voro uppdelade i avdelningar eller institut bland annat för mjölkproduktion — inbegripet utfodringslära — samt för mejerikemi och mejeriteknik. Såsom exempel må anföras, att ifrågavarande institution i Kiel var i fråga om forskningen uppdelad på åtta olika institut, avseende 1) foderväxtodling, 2) mjölkproduktion, 3) mjölkkemi, 4) mjölkbakteriologi, 5) mjölkens fysikaliska förhållanden, 6) mjölkhygien, 7) maskinväsen och maskinprovning samt 8) mjölkens användning. Till institutionen hörde ett mejeri, två försöksgårdar samt bibliotek. Kurser för mejeriutbildning av olika slag voro förlagda till institutionen, och mejeriet tjänade därför ej blott forskningen och försöksverksamheten utan även utbildningen. Holland.

Holland är sedan gammalt känt för framstående nötkreatursskötsel, mjölkproduktion och mejerihantering. Holländska staten har också upprättat flera institutioner för forskning och försöksverksamhet på dessa områden. Sålunda finnas vid Hoorn dels en mejeriförsöksstation, dels en station för jordbruksförsök, inbegripet fysiologi och utfodringslära, varför här kan åvägabringas ett synnerligen intimt samarbete mellan de olika forskarna och försöksmännen. Att detta samarbete varit till stor nytta är uppenbart och framgår även av de från sagda stationer utgångna försöksberättelserna, som i stor omfattning avse utfodringens inflytande på mjölkens och mejeriprodukternas beskaffenhet. Vidare finnas i Holland även två andra mejeriförsöksstationer, nämligen en i Leiden och en i Wageningen. Vid dessa stationer bedrives smörkontroll ävensom rena kemiska och fysiologiska undersökningar rörande mjölk och mejeriprodukter. I Wageningen finnes jämväl en lantbrukshögskola

med en avdelning för husdjursskötsel, inberäknat fysiologi och utfodringslära, varför även i Wageningen ett intimt samarbete kan komma till stånd mellan de vetenskapsmän, som arbeta på mejeri-, respektive husdjursområdet. Storbritannien och Irland.

Även i Storbritannien och Irland har husdjursförsöksverksamheten och mej eriförsöksverksamheten samorganiserats så, att ett nära samarbete mellan ifrågavarande verksamhetsgrenar kan åstadkommas. Den förnämsta mejeriinstitutionen i England är National Institute for Research in Dairying, tillhörande universitetet i Reading. Vid detta institut, som är av betydande storlek och synnerligen väl utrustat, finnas avdelningar för såväl utfodringslära och fysiologi som mejerikemi och mejeribakteriologi. Härigenom möjliggöres ett nära samarbete mellan vetenskapsmän på husdjursområdet respektive mejeriområdet. Vid institutet har man därför kunnat verkställa undersökningarav många viktiga frågor rörande exempelvis utfodringens inflytande på mjölkens näringsvärde. I Skottland finnes vidare ett tämligen nyupprättat husdjurs- och mejeriinstitut, Hannah Dairy Research Institute, med avdelningar för fysiologi, kemi, veterinärvetenskap och husdjursskötsel, inberäknat utfodringslära. E n central för konsultativ verksamhet finnes i Bristol och denna bedriver även försöksverksamhet på utfodringens och mejeriteknikens område. I Glasgow har inrättats ett lantbruksinstitut, som sysslar dels med undervisning, dels med försöksverksamhet rörande kornas utfodring och skötsel, olika faktorers inflytande på mjölkens sammansättning ävensom problem rörande smör- och ostframställning. Detta instituts främsta arbetsuppgift avser kvalitetsförbättring av mejeriprodukterna. Slutligen finnes vid universitetet i Belfast i Irland en avdelning för kemi och utfodring. Denna avdelning sysslar jämväl med mejerikemi. Amerikas Förenta

stater.

I Amerikas Förenta stater har man åstadkommit en långtgående samordning av husdjurs- och mejeriförsök, i det att försöksverksamheten rörande respektive fodermedlen, nötkreaturens utfodring (inberäknat fysiologi), mjölkproduktion och mejeriteknik samorganiserats. Särskild uppmärksamhet ägnas i Förenta staterna åt utfodringens inverkan på mjölkens och mejeriprodukternas beskaffenhet. I stort sett all försöksverksamhet på husdjursskötselns och mejerihanteringens område är i Förenta staterna förlagd till de jordbruksförsöksstationer, som finnas i varje stat och som äro knutna till lantbrukshögskolan eller jordbruksfakulteten vid respektive universitet.

38 SJÄTTE

KAPITLET.

Mejeriförsöksverksamhetens omfattning under åren 1939—1946. A.

Statens

mejeriförsök.

Såsom framgår av andra kapitlet bedrives verksamheten vid Statens mejeriförsök enligt plan, som fastställes av lantbruksstyrelsen för varje kalenderår efter förslag av Alnarps-institutets styrelse. I förevarande kapitel skall närmast lämnas en översikt över huvuddragen av den verksamhet, som enligt sålunda fastställda planer avsetts skola bedrivas under åren 1939—1946. I. Undersökningar rörande mjölkens och mejeriprodukternas sammansättning och egenskaper.

Härvid må först anföras, att undersökningar rörande mjölkens kemiska sammansättning och egenskaper upptagits på försöksplanerna för samtliga ifrågavarande år. Genom undersökningar av detta slag, vilka delvis anknutits till de av lantbrukshögskolans husdjursförsöksanstalt till Alnarp förlagda utfodringsförsöken, har bland annat avsetts att utröna utfodringens inverkan på mjölkens sammansättning och egenskaper, exempelvis på mjölkfettets jodtal. I anslutning till undersökningarna har jämväl sambandet mellan mjölkens fetthalt och äggvitehalt studerats. Sistnämnda studier hava motiverats med hänsyn till att man vid anordnande av ostberedningen på sådant sätt, att osten erhåller en viss bestämd fetthalt, i praktiken utgår från att mot en viss fetthalt i helmjölken svarar en viss äggvitehalt i helmjölken. Detta samband har emellertid befunnits icke vara tillräckligt intimt för att man under alla förhållanden skall kunna ernå en tillräckligt noggrann standardisering av ostens fetthalt med utgångspunkt enbart från helmjölkens fetthalt. Man har därför ansett det önskvärt, bland annat, att åstadkomma en snabb och billig metod för bestämning av mjölkens halt av äggvita. Prövning av dylika metoder har därför företagits av Statens mejeriförsök i samband med undersökningarna rörande sambandet mellan mjölkens fetthalt och äggvitehalt. År 1942 upptogos på försöksplanen undersökningar rörande A-vitaminhalten hos smör. Undersökningarna, vilka i huvudsak avslutades under år 1942, avsågo att vidga kännedomen om smörets A-vitaminhalt och dennas beroende av produktionsförhållandena. Medel till undersökningarna beviljades av SMR, med vars konsulentavdelning Statens mejeriförsök samarbetade i och för undersökningarna. Dessa omfattade under olika årstider producerat smör från ett flertal mejerier, belägna i olika landsdelar och representerande olika odlingsområden. I avseende å själva vitaminbestämningarna bedrevs samarbete även med medicinskt-kemiska institutionen vid Lunds universitet och med Aktiebolaget Ferrosan i Malmö, varigenom erhölls en jämförelse mellan olika bestämningsmetoders tillförlitlighet. De vid nu berörda undersökningar använda kemiska metoderna för bestäm-

39 ning av A-vitaminhalt i smör hava av Statens mejeriförsök utnyttjats för vissa undersökningar rörande A-vitaminhalten hos råmjölk. Dessa senare undereökningar, vilka upptogos på försöksplanen för år 1944, avsågo att närmare klarlägga spörsmålet om A-vitaminhaltens förändringar i mjölken under laktationsperiodens tidigare delar, ett särskilt för ungdjursuppfödningen viktigt problem. Enligt försöksplanen för år 1946 hava undersökningarna måstnedläggas på grund av brist på petroleumeter men äro avsedda att snarast möjligt återupptagas, varvid man avser att undersöka mjölken även beträffande fetthalt, torrsubstans, totaläggvita och kasein. År 1944 upptogos på försöksplanerna jämväl försök att utexperimentera en i praktiken användbar metod för bestämning av karotinhalten i mjölk och smör. Försöken, vilka avslutades under år 1945, sammanhängde med att man ifrågasatt kvalitetsbedömning av och eventuellt kvalitetsbetalning för mjölk och smör med hänsyn till karotinhalten. För bestämning av mjölkens äggvitehalt vid ystning har enligt försöksplanen för år 1946 med gott resultat använts formoltitrering. Den s. k. formoltitreringsfaktorn har emellertid, enligt uppgift i planen, befunnits variera något med årstiden, varför på planen upptagits dels undersökningar rörande sagda faktors årstidsvariation, dels försök med utbytes- och fetthaltskontroll genom formoltitrering i stor skala. Sistnämnda försök avses bliva utförda i samarbete med SMR vid mejeriförsöksstationen i Kroksta. 2. Undersökningar rörande mjölkens och mejeriprodukternas bakteriologi.

Försök rörande mjölkens och mejeriprodukternas bakteriologi hava upptagit ett relativt stort utrymme på försöksplanerna. Sålunda upptog 1939 års plan såväl undersökningar rörande möjligheterna att förhindra abnorma jäsningar i ost som försök, avseende jämförelse av olika metoder för bedömandet av mjölkens bakteriologiska beskaffenhet. Vidare upptogos år 1940 undersökningar rörande anaeroba sporbildande bakterier i mjölk och mejeriprodukter. Sistnämnda undersökningar ingingo ursprungligen såsom ett led i det internordiska samarbete, vilket planlagts inom avdelningen för mjölkens behandling och bearbetning i Nordiska jordbruksforskares förenings husdjurssektion. På grund av det senaste världskriget kunde detta samarbete icke utföras i enlighet med de ursprungliga planerna utan måste inskränkas till utbyten av erfarenheter och arbetsmaterial samt gemensamma överläggningar mellan mejeri- och slakterilaboratoriet vid lantbrukshögskolan i Köpenhamn och Statens mejeriförsök. Vid nämnda laboratorium har dock även utarbetats en metodik för isolering ur olika material av hithörande bakterier, och ett antal bakteriestammar har också där isolerats. Kulturer av ett tiotal dylika stammar överlämnades till Statens mejeriförsök, där arbeten även utfördes rörande isolering av smörsyrabakterier ur ost från ett antal svenska mejerier. Enligt försöksplanen för år 1941 skulle betingelserna för dessa bakteriers utveckling i osten studeras.

40 Undersökningar rörande koksaltets inflytande på mjölksyrabäkteriernas syraproduktion upptogos på försöksplanen för år 1941 i syfte att belysa frågan om den inverkan koksaltet har på syraproduktionen, då det tillsättes under ystningen eller vid ostens saltning i massan. Sedan Statens forskningskommitté för lantmannabyggnader igångsatt en utredning rörande en ändamålsenlig planering av ladugårdarnas mjölkrum, upptogos på 1944, 1945 och 1946 års försöksplaner vissa för nyssnämnda utredning nödvändiga bakteriologiska undersökningar. Dessa skulle i första hand avse luftens bakteriologiska beskaffenhet i ett antal redan inrättade och i bruk varande mjölkrum av olika typer. På 1945 och 1946 års försöksplaner har plats beretts för undersökningar rörande arombildningen och bildningen av flyktiga syror i syraväckarkulturer. Härvid har effekten av ättiksyretillsats till kulturen prövats och odlingstemperaturens inflytande på arombildningen undersökts. Med hänsyn till att den pastöriserade mjölken i viss utsträckning visat sig vara infekterad med koli-aerogenesbakterier redan på mejeriet, upptogos på försöksplanen för år 1945 undersökningar i syfte att få dessa förhållanden närmare klarlagda. Undersökningen inleddes med en orientering över metoderna att påvisa koli-aerogenesbakterier för att sedan ingå på ett studium av infektionen på en del lämpliga mejerier. Enligt försöksplanerna för åren 1945 och 1946 påbörjades år 1945 med stöd av SMR en undersökning rörande kefirodling i vassle. Undersökningen avsåg att närmare klarlägga detaljerna vid nämnda odling, som förväntas kunna bliva av stort värde för mejerihanteringen, om den blir tillräckligt klarlagd. Den går nämligen ut på en förbrukning av mjölksockret i vassle under bildning av bakterie- och jästäggvita och innebär alltså, att vasslen göres värdefullare ur närings- och utfodringssynpunkt. Undersökningen avslutades år 1945 i laboratorieskala och överflyttades därefter till försöksstationen vid Kroksta för prövning i halvstor och eventuellt driftsmässig skala. I syfte att klarlägga hur den vid ystningen använda syrakulturen skall behandlas och vilka bakteriearter den skall innehålla, hava på försöksplanen för år 1946 upptagits åtskilliga undersökningar rörande ystmjölkens syrning. Undersökningarna innefatta försök med användning av s. k. ostbruksyra och s. k. smörbruksyra vid ystning, försök rörande bildningen av flyktiga syror under ystningen och denna syrabildnings inverkan på den erhållna ostens kvalitet, försök rörande inverkan på ystningen av tillsats av mjölksyrastavar och proprionsyrabakterier till ystmjölken samt försök rörande förhindrande av skadlig jäsning i ost med antibut, murit o. s. v. P å försöksplanen för år 1941 funnos upptagna undersökningar rörande reduktasprovet. Undersökningarna, som motiverades med att reduktasprovets resultat lägges till grund för mjölkens betalning vid mejerierna, skulle beröra bland annat olika mjölkbakteriers utveckling under de förhållanden, vid vilka reduktasprovet utföres.

41 3. Produkttekniska och övriga undersökningar.

Frågan om vasslens tillvaratagande har på olika sätt varit föremål för uppmärksamhet vid Statens mejeriförsök. Sålunda må nämnas, att försöksplanen för år 1940 upptog försök med konservering av vattenhaltiga indunstningsprodukter av vassle samt att försöksplanerna för åren 1943 och 1944 upptogo försök rörande indunstning av vassle. Sistnämnda försök utfördes med anlitande av för ändamålet särskilt anvisade statsmedel och avsågo prövning i praktisk drift av en inom SMR konstruerad apparat för indunstning av vassle. Även frågan om tillvaratagandet av skummjölken har upptagits av Statens mejeriförsök. 1942 och 1943 års försöksplaner för institutionen innefattade sålunda försök med syrning av skummjölk, vilka försök motiverades med betydelsen av att den till leverantörerna återgående skummjölken behandlas på ett sådant sätt, att den icke förlorar i värde under den tid, som förflyter från det den lämnar mejeriet och till dess den utfodras. Försöken avsågo bland annat syrning med ättiksyra och myrsyra samt utfodring med syrad skummjölk. Bland de produkttekniska försöken rörande smör må här först nämnas försök rörande dels klorhaltigt sköljvattens inverkan på smörets kvalitet, dels möjligheterna att förhindra uppkomsten av smörfelet »oljigt» samt dels smörets bearbetning och dennas inverkan på smörets beskaffenhet. Förstnämnda två slag av försök voro upptagna på försöksplanerna för åren 1939 och 1940 samt försöken rörande smörfelet »oljigt» jämväl på 1945 års försöksplan. Vid upptagande av försöken rörande smörfelet »oljigt» på sistnämnda försöksplan avsåg man att särskilt undersöka betingelserna för lecitinets och de omättade fettsyrornas oxidation. Dessa undersökningar ledde till att på 1946 års försöksplan upptagits olika slags undersökningar rörande oxidationsfelen i smör, nämligen metodikundersökningar för bestämning av halten järn, koppar och trimetylamin i smör, undersökningar rörande lecitinets oxidativa sönderdelning, undersökningar rörande oxidationsfelens utveckling i färdigt smör, försök att med antioxidationsmedel hejda oxidationerna i smör samt försök över bearbetningens inflytande på smörets oxidationsfel. Särskilda försök rörande smörets bearbetning och dennas inverkan på smörets beskaffenhet förekommo på 1939, 1940 och 1941 års försöksplaner. Sistnämnda försök hade sin grund däri, att bearbetningen av smöret kan vara mycket olika i olika kärnor och under olika förhållanden. Försöken avsågo att till ledning för kärnkonstruktörer och smörtillverkare belysa orsakerna till en ojämn bearbetning och härav följande brister i smörets kvalitet. Försöken igångsattes i samarbete med SMR och Svenska smörprovningarna. Särskilda jämförande försök med vanlig kärnältare och valslös kärna med speciell hänsyn till det tillverkade smörets kvalitet hava upptagits på 1944—1946 års försöksplaner. Dessa försök voro avsedda att utföras i samarbete med Mjölkcentralen i Stockholm, SMR och Svenska smörprovningarna. På 1946 års försöksplan förekommo jämväl undersökningar rörande smörframställning enligt den s. k. alfametoden, en metod för kontinuerlig smörframställning, som Aktiebolaget Separator under de senaste åren gjort vissa försök med.

42 Försöksplanen för år 1941 upptog jämväl vissa undersökningar rörande möjlighetenia att motverka ostens mögling under lagringen. Undersökningarna hade till syfte, bland annat, att belysa olika betydelsefulla men ej helt klarlagda detaljer i vissa av Statens mejeriförsök tidigare rekommenderade behandlingsmetoder för ostmöglingens motverkande. Sådana detaljer voro exempelvis koncentrationen å de lösningar, med vilka ostarna skulle behandlas, tidpunkten för behandlingen, paraffineringens utförande med hänsyn till temperaturen i paraffinbadet samt tiden för doppningen. I samband med dessa undersökningar skulle i samarbete med Mjölkcentralen i Stockholm även utföras försök rörande möjligheten att lagra antimögelbehandlad ost vid högre luftfuktighet än som vore möjlig vid lagring av annan ost samt, i samarbete med SMR:s ostlagerförening Riksost, försök med lagring av ost i lokaler, som belystes med s. k. sterilamps, d. v. s. lampor, som sända strålar med dödande verkan på bakterier, mögel- och jästsvampar. På försöksplanen för år 1942 förekommo vissa ystningsförsök vid Kättilstorps mejeri, vilka igångsattes i samarbete med Skaraborgs läns mejeriförbund och med ekonomiskt stöd av SMR i avsikt att utexperimentera och pröva lämpliga metoder för tillverkning av olika magra ostsorter. Försöken bedrevos planenligt även under åren 1943 och 1944, varefter bearbetning av försöksmaterialet igångsatts. Vissa med mejerihanteringen sammanhängande hygieniska spörsmål hava undersökts av Statens mejeriförsök. På 1940 års försöksplan upptogos såväl undersökningar rörande beskaffenheten av mejeriernas avloppsvatten som undersökningar rörande faran av luftinfektion i mejerier från järnväg och landsväg. Förstnämnda undersökningar igångsattes i samarbete med SMR i avsikt att klarlägga graden och arten av förorening genom mejeriavloppsvatten ävensom att därigenom giva grundval för utrönande av lämpliga reningsmetoder. Dessa undersökningar hava upptagits även på försöksplanerna för åren 1941—1946 och hava innefattat undersökning av förutsättningarna att använda s. k. aktiverat slam för avloppsvattnets rening samt prövning i praktisk drift av två försöksanläggningar för rening. Undersökningarna rörande faran av luftinfektion i mejerier från järnväg och landsväg förekommo även på 1941 års försöksplan och avsågo att utröna storleken av luftinfektionen i mejerier i närheten av järnvägar och landsvägar av olika typer samt under olika årstider och väderleksförhållanden o. s. v.

Utöver särskilt angivna undersökningar och försök av ovannämnda slag hava Statens mejeriförsöks försöksplaner lämnat rum för upptagande under löpande år av eventuellt uppkommande aktuella spörsmål. Såsom exempel på undersökningar, som tillkommit i denna ordning och som redovisats i efteråt till lantbruksstyrelsen inkomna förslag till försöksplaner, må nämnas undersökningar rörande vattenhalt och infektion av mikroorganismer i mesvaror, bestrålning med sterilamps på olika ostmögelarter i renkultur, framställning av syrakasein, utfällning av kasein medelst metylcellulosa, framställning av

43 b r u k s k u l t u r e r av roquefortmögel, fetthaltsdepression i mjölk vid b e t e s s l ä p p ning, infektion av p a s t ö r i s e r a d mjölk genom såsom r e n i n g s c e n t r i f u g a n v ä n d separator, b e s t ä m n i n g av ä g g v i t e h a l t e n i mjölk medelst f o r m o l t i t r e r i n g och u t r ä k n i n g av specifika vikten enligt F l e i s c h m a n n s formel, b a k n i n g m e d sur bagerikräm, b e s t r å l n i n g av mjölk med Grönvalls b e s t r å l n i n g s a p p a r a t , karotin e t s a n v ä n d b a r h e t såsom smörfärg, b e s t ä m n i n g av vatten- och fetthalt i torrmjölk och kondensmjölk, vattenglas såsom k o r r o s i o n s s k y d d i k l o r h a l t i g a lösningar s a m t framställning av mjölksyra ur vassle. 4. Publikationer från försöksverksamheten.

Slutligen må i detta s a m m a n h a n g följande förteckning l ä m n a s över publikationer från S t a t e n s mejeriförsök u n d e r åren 1939—1945. Mjölkens och mejeriprodukternas sammansättning och kemi.

1. Den svenska mejerimjölkens sammansättning jämte sammansättningen hos mjölk från Stångvikens getavelsstation. (Meddelande nr 4 från Statens mejeriförsök.) 2. Fosfatashalten i pastöriserad mjölk och därur framställd grädde. (Svensk mejeritidning nr 18/1940.) 3. Utfällning av vasslens äggvita. (Svensk mejeritidning nr 31/1940.) 4. Fosforbestämningar i mjölkfett, erhållet vid fett-bestämningar i mjölk. (Svensk kemisk tidskrift 1940.) 5. Undersökningar över jodtal och brytningstal hos mjölk- och smörfett. (Meddelande nr 8 från Statens mejeriförsök.) 6. Bestämning av mjölkens kaseinhalt medelst formoltitrering. (Meddelande nr 9 från Statens mejeriförsök.) 7. Undersökning rörande karotin- och A-vitaminhalten i smör och mjölk. (Meddelande nr 12 från Statens mejeriförsök.) Mjölkens och mejeriprodukternas bakteriologi.

1. Koksaltets inverkan på mjölksyrabakteriernas syraproduktion. (Svensk mejeritidning nr 43/1940.) 2. Inverkan av vissa konserveringsmedel på mögel- och jästsvampar. (Meddelande nr 3 från Statens mejeriförsök.) 3. Bakteriologiska synpunkter på reduktasprovet. (Meddelande nr 7 från Statens mejeriförsök.) 4. Undersökning av den pastöriserade mjölkens infektion med koli-aerogenesbakterier på mejerierna. (Svensk mejeritidning nr 14 och 15/1945.) Analytiska arbeten.

1. Fosfatasprovets användbarhet för kontroll av konsumtionsmjölks pastörisering. (Meddelande nr 2 från Statens mejeriförsök.) 2. Kan Scharer-provet reagera positivt, då Storch-provet reagerar negativt? (Svensk mejeritidning nr 22/1940.) 3. Bestämning av vattenhalten i smör. (Svensk mejeritidning nr 19/1941.) 4. Förenklat förfaringssätt vid vattenhaltsbestämning i smör och ost i mejeriet. (Svensk mejeritidning nr 31/1941.) 5. Gerberering av helmjölk och standardiserad mjölk. (Svensk mejeritidning nr 8/1942.)

6. Bestämning av vattenhalten hos mesvaror. (Svensk mejeritidning nr 34/1942.) 7. Fosfatasprovets användbarhet på vassle. (Meddelande nr 6 från Statens mejeriförsök.) Utfodringsfrågor och mjölkens produktion.

1. Syrning av den till utfodring använda mjölken med ättiksyra och myrsyra. (Meddelande nr 13 från Statens mejeriförsök.) 2. E t t fall av kraftig fetthaltsdepression i mjölk i samband med kornas utsläppning på bete. (Meddelande nr 14 från Statens mejeriförsök.) 3. Hur kan man på mejeriet kontrollera, a t t den med myrsyra eller ättiksyra syrade skummjölken innehåller avsedd mängd syra? (Svensk mejeritidning nr 26/1945.) Produkttekniska undersökningar.

1. Jämförande försök med rörverkspastör och plattapparat av typen A. P. V. vid pastörisering av mjölk för smörberedning jämte observationer över sambandet mellan utfodring och smörkvalitet vid ett sydskånskt mejeri. (Meddelande nr 1 från Statens mejeriförsök.) 2. Försök a t t motverka kokt smak hos smör. (Svensk mejeritidning nr 39/1939.) 3. Resultaten av den s. k. kärninventeringen. (Svensk mejeritidning nr 1 och 2/1943.) 4. Jämförande försök med valslös träkärna och vanlig kärnältare med hänsyn till det erhållna smörets kvalitet. (Meddelande nr 16 från Statens mejeriförsök.) 5. Några synpunkter på karotinets användbarhet som smörfärg. (Svensk mejeritidning n r 25/1945.) 6. Åtgärder mot ostens mögling under lagringen. (Svensk mejeritidning nr 47/1940).) 7. Försök a t t minska paraffinåtgångeii vid paraffinering av ost. (Svensk mejeritidning nr 22/1940.) 8. Försök rörande bekämpning av ostmögel med sterilamps. (Meddelande nr 10 från Statens mejeriförsök.) 9. Ystningsförsök vid Kättilstorps mejeri. (Svensk mejeritidning nr 44, 45 och 46/1942.) 10. Fortsatta försök över inverkan av konserveringsmedel på jästsvampar från ost och vassleprodukter. (Meddelande nr 5 från Statens mejeriförsök.) 11. Standardisering av ystmjölk och beräkning av ostutbyte med hjälp av formoltitrering. (Svensk mejeritidning nr 12/1945.) 12. Separering av sur kärnmjölk. (Svensk mejeritidning nr 20/1940.) Allmän hygien och mejerihygien m. m.

1. F a r a n för luftinfektion i mejerier. (Meddelande nr 11 från Statens mejeriförsök.) 2. Infektion av pastöriserad mjölk genom som reningscentrifug använd separator. (Svensk mejeritidning nr 47/1944.) 3. Försök rörande rening av mejeriavloppsvatten. (Meddelande nr 15 från Statens mejeriförsök.) 4. Vattenglas som korrosionsskydd i klorhaltiga lösningar. (Mejeritekniska meddelanden nr 5/1945.)

B.

SMB:s

mejeriförsöksstation.

S å s o m framgår av r e d o g ö r e l s e n i a n d r a kapitlet, h a r v e r k s a m h e t e n vid S M R : s mejeriförsöksstation i N o r r l a n d b e d r i v i t s i det n ä r m a s t e fyra år.

45 Jämväl denna verksamhet skall bedrivas efter plan, som fastställts av lantbruksstyrelsen. Enligt vad utredningsmannen inhämtat, har arbetet vid försöksstationen först- under den senaste tiden någorlunda uppnått avsedd omfattning. E n översikt torde här få lämnas över vid försöksstationen hittills upptagna undersökningar. Försök rörande ostframställningen hava planenligt intagit ett relativt betydande rum inom arbetet vid försöksstationen. Sålunda har ystmjölkens mogning med ostbruksyra och smörbruksyra gjorts till föremål för jämförande försök. I anslutning till dessa försök, som med vissa intervaller alltjämt pågå under olika årstider, har ystnings- och utbyteskontroll verkställts genom formoltitrering av ystmjölken samt genom vatten- och fetthaltsbestämning i osten. För att utröna i vad mån olika föroreningar giva upphov till färgfläckar i ost hava vidare utförts en del ystningar, vid vilka dels använts grumligt ostlöpe och grumlig ostfärg, dels tillsatts mindre mängder järnpartiklar från ostkar vid mejerier, som producerat ost med färgfläckar. Ystning med olika mängder löpe samt med olika stor syratillsats och olika lång ystningstid har även prövats. En del försöksystningar av emmentalerost i mindre format hava genomförts under användning av olika bakteriekulturer. I samarbete med institutet för folkhälsan har försöksstationen upptagit försök beträffande vitaminhalten i ystmjölken och den därav framställda osten. Dessa försök, som ännu fortgå, avse i första hand att klarlägga förhållandena i fråga om herrgårdsost. Ostframställningen har undersökts jämväl genom en del pressningsförsök, saltningsförsök och lagringsförsök. Pressningsförsöken hava åsyftat att lämna orientering i fråga om den lämpliga pressningstiden för osten m. m. samt att närmare klarlägga förhållandena vid olika lång pressningstid i kombination med dels olika lång lakesaltning, dels vattenkylning, dels överföring direkt i saltlake. Saltningsförsöken hava avsett att belysa resultaten av såväl olika lång saltningstid som olika lång saltningstid i kombination med olika lång varmlagring av osten. Lagringsförsöken hava utförts för att utröna temperaturens inflytande på ostens lagring ävensom resultatet av olika paraffineringssätt i kombination med olika lagringstemperatur. I detta sammanhang må jämväl erinras, att försöksstationen — såsom framgår av redogörelsen under A. i detta kapitel — i samverkan med Statens mejeriförsök upptagit försök rörande kefirodling i vassle. Mjölkens sammansättning och egenskaper hava även varit föremål för vissa undersökningar vid försöksstationen. Exempelvis har ljusets — särskilt solljusets — inverkan på mjölkens smak under en del olika betingelser upptagits till orienterande undersökningar. Vidare har en serie försök utförts i avsikt att utröna mjölkens smakförändring vid D-vitaminisering med olika preparat. Resultaten av undersökningarna hava publicerats såsom respektive Meddelande nr 2 och 1 från SMR:s mejeriförsöksstation i Örnsköldsvik. Vissa undersökningar beträffande eventuell förändring av mjölkens fetthalt vid transport under olika förhållanden hava nyligen igångsatts, varjämte en del försök utförts rörande den s. k. restmjölkens kvantitet och

46 kvalitet. Jämväl vissa kärningsförsök hava utförts vid försöksstationen. Dessa försök hava närmast åsyftat ett klarläggande av frågan om kemisk syrning och aromatisering av smör. Härvid har grädde kärnats osyrad, varjämte smöret syrats och aromatiserats på kemisk väg. I anslutning till sist avsedda försök hava en del undersökningar utförts beträffande den söta kärnmjölkens användning.

47 SJUNDE

KAPITLET.

Aktuella arbetsuppgifter av huvudsakligen s. k. målforskningsnatur på mejeriområdet. Då här framlägges redogörelse för de forskningsuppgifter, som inom mejerihanteringen vänta på sin lösning, d. v. s. böra inom en viss framtid bliva föremål för den s. k. målforskningens verksamhet, har givetvis icke i detalj kunnat angivas vilka speciella problem, som äro aktuella samt deras betydelse och behandling. Redogörelsen har i stället fått taga sikte på vissa riktlinjer, enligt vilka verksamheten kan tänkas komma att arbeta, och speciella forskningsuppgifter hava följaktligen angivits endast såsom exempel. Vid studiet av en dylik redogörelse bör jämväl beaktas, att till följd av att forskningsarbetet i världen ständigt går framåt, både inom mejerihanteringen och mom andra discipliner, nämnda riktlinjer komma att många gånger behöva andras. Utvecklingen kan nämligen taga en helt annan riktning än man väntat sig. Till en början må framhållas, att såsom uppgifter av målforskningsnatur torde alla sådana forsknings- och försöksuppgifter böra betraktas, vilka direkt syfta till ett bestämt mål (dirigerad forskning), d. v. s. i föreliggande fall en fullkomligare mjölk såsom råvara åt mejerierna och såsom föda at människorna, bättre och flera produkter av mjölken till gynnsammare priser samt större utbyte av mjölkproduktionen för producenten. Sådana uppgifter synas höra till målforskningen, oavsett huruvida uppgifterna ur forskningssynpunkt böra behandlas strängt vetenskapligt eller rent driftsmassigt.

A.

Arbetsuppgifter beträffande förbättring av råvaran.

Råvaran inom mejeriindustrien är uteslutande mjölk. Mjölken har en mycket komplicerad sammansättning och redan beträffande metoder att fastställa denna sammansättning, särskilt ur fysikalisk och biokemisk synpunkt, möta många problem. Det får väl dock anses i allmänhet vara en uppgift, som åvilar grundforskningen, att utreda mjölkens sammansättning och uppbyggnad Endast då sammansättningen eller förändringarna i densamma direkt beröra de av mjölken framställda produkternas viktigare egenskaper, torde dessa problem få anses hava intresse för målforskningen. Utvecklingen beträffande mjölkens produktion går mot bättre ladugårdsförhållanden, större förståelse för betydelsen av allsidig utfodring och mera hygienisk behandling av mjölken men också mot längre och långvarigare transporter av mjölken, innan den kommer till behandling. Följderna för mjölkkvaliteten av dessa olika utvecklingsriktningar kunna icke helt överblickas, och mjölk med ur olika synpunkter otillfredsställande egenskaper levereras fortfarande. 4—1337 47

48 Iragorna beträffande mjölkens produktion falla i allmänhet inom husdjursforsoksverksamheten. Dock finnas vissa fall, i vilka den producerade mjölken medför speciella fel i mejeriprodukten eller i vilka mjölken rent av ar mindre lämpad för framställning av mejeriprodukter. Sambandet mellan å ena sidan utfodringen, kornas tillstånd och mjölkens behandling på produktionsplatsen samt å andra sidan otillfredsställande kvalitet hos mjölken har darfor ett direkt och speciellt intresse för mejerihanteringen. På grund härav bora exempelvis utfodringsförsök kunna anordnas för mejerihanteringens behov med husdjursförsöksverksamhetens hjälp. Ej fullt klarlagda frågor inom nu berörda område äro beträffande mjölkens och mejeriprodukternas lukt och smak»oljigt» i smör, fodersmak i mjölk och smör samt blecksmak i mjölk;

felet

beträffande mjölkens och mejeriprodukternas kemiska sammansättning och mjölkens lämplighet för produktberedning: mjölkens vitaminhalt och halt av övriga speciella tillväxtfaktorer, mjölkens halt av kalcium och fosfor ävensom dessa ämnens tillstånd i mjölken, mjölkens ystbarhet samt mjölkens halt av tunga metaller; beträffande mjölkens och mejeriprodukternas bakteriologiska kvalitetmjölkens halt av sporbildande och termoresistenta bakterier ävensom mjölkens halt ay patogena bakterier, särskilt mastitbakterier, samt huru antalet av dessa bakterier skall kunna begränsas. Vissa speciella frågor på detta område synas också tarva behandling såsom exempelvis mjölkens kvalitet ur mejerisynpunkt vid utfodring med'tillskott av vitamin- och hormonpreparat. Mjölkens transport innebär ur förevarande synpunkter huvudsakligen frågor av ekonomisk och teknisk natur, avseende transportsystem, mejeristorlekar och dylikt. Transporternas rationalisering bör 'avvägas med hansyn till att mjölkens kvalitet icke får försämras. I samband med frågorna beträffande förbättring av råvaran stå också problem beträffande mjölkens värdering och kvalitetsbetalning, exempelvis spörsmål om betalning efter äggvitehalt, A-vitaminhalt och fettets hårdhet.

B.

Arbetsuppgifter

beträffande

förbättring

metoder för

och rationalisering

av framställnings-

mejeriprodukter.

Inom alla mjölkproducerande länder arbetas ständigt på förbättring och rationalisering av framställnings- och behandlingsmetoder för mejeriprodukter Utvecklingen går mot mera maskinmässiga och automatiska metoder vilket innebär, att flera och mer komplicerade maskiner komma till användning. Med den snabba utveckling, som sker i våra dagar, icke minst inom det maskintekniska området, står det klart, att det nu knappast är möjligt att an-

49 giva ens de metodproblem på mejeriområdet, som äro aktuella om några få år. De frågor av hithörande slag, som för närvarande kunna sägas vara aktuella och i behov av försöksmässig utredning, hava angivits i det följande under de fyra rubrikerna konsumtionsmjölk och konsumtionsgrädde, smör, ost samt konserver. Konsumtionsmjölk och konsumtionsgrädde.

Beträffande mjölkens pastörisering föreligga — förutom studium av och jämförelse mellan olika typer av plattapparater och stassaniseringsapparater ur produktkvalitetsmässiga, tekniska och ekonomiska synpunkter — vissa problem angående pastörisering enligt andra principer än uppvärmning, exempelvis med hjälp av ultraviolett ljus, ultraljud eller enligt andra fysikaliska eller kemiska principer. Metoderna för kontroll över pastöriseringens effektivitet synas vidare behöva förbättras. Med avseende å mjölkens tappning och förpackning föreligga exempelvis frågor om tappningsapparaternas lämplighet ur diskningssynpunkt samt ekonomiska och tekniska frågor angående lämpligt material för mjölkens förpackning. Förefintliga möjligheter att påverka konsumtionsmjölkens smak — exempelvis att motverka smakfel såsom blecksmak och fodersmak — böra prövas. Detsamma gäller konsumtionsmjölkens hållbarhet genom åstadkommande av låg bakteriehalt, eventuellt paralysering av bakterierna. Metoder för enkel, billig och effektiv bakteriologisk driftskontroll, vilken är en nödvändig förutsättning för att kunna hålla en god konsumtionsmjölkskvalitet, böra slutligen åstadkommas och genomföras. Smör.

Smörberedningen håller på att förändras från att ske i träkärnor med valsar till att ske i metallkärnor eller träkärnor utan valsar. Experimenten med s. k. smörframställningsmaskiner, avsedda för kontinuerlig framställning av smör, hava avancerat långt. Vanlig kärning och kontinuerlig smörframställning erbjuda rätt olikartade problem, och i vilken riktning smörforskningen kommer att utvecklas är svårt att avgöra. Teorien för smörbildningen är ännu icke helt klarlagd och smörets fysikaliska struktur är endast delvis känd. Redan angående den vanliga smörberedningen i kärnor finnas åtskilliga ouppklarade problem av direkt målforskningsnatur. Ej klarlagda frågor beträffande gräddbehandlingen vid smörframställning äro inverkan av helmjölks- respektive skild pastörisering, teoretiska och praktiska frågor i samband med gräddens temperaturbehandling för att erhålla bästa konsistens för smöret samt vissa frågor i samband med gräddens syrning, exempelvis rörande framställning av en idealisk syraväckare, som innehåller endast en både syrande och arombildande bakterieart, åstadkommande av högre arom, arombildning på kort tid med hjälp av bakterier, ävensom syrning och aromatisering utan hjälp av bakterier. Ej klarlagda frågor beträffande själva smörtillverkningen äro frågor avseende jämförelse mellan redan befintliga kärntyper, nya kärntyper och ma-

50 skiner för kontinuerlig smörtillverkning dels ur produkt- och kvalitets-, dels ur ekonomisk synpunkt samt frågor avseende renkärningens storlek under olika förhållanden, ekonomien vid kärning under mycket låga temperaturer och inverkan av smörets bearbetning under olika förhållanden på smörets struktur, kvalitet och hållbarhet m. m. Smörets förvaring och lagring medföra också ouppklarade frågor, exempelvis rörande huru för kylhuslagring lämpat smör bör vara beskaffat, huru dylikt smör bör tillverkas — eventuellt med användning av specialsalt eller av antioxidationsmedel — huru lagringen skall utföras mest ekonomiskt och huru det lagrade smöret på bästa sätt skall utföras i marknaden. Ost. Osttillverkningen är mera komplicerad och innehåller flera olösta frågor än smörtillverkningen. Även inom osttillverkningen hava de tekniska förbättringarna fortskridit men rent principiellt sker osttillverkningen fortfarande helt hantverksmässigt. Man har gått över från handbrytning och handrörning till maskinbrytning och maskinrörning, men handbrytningen synes fortfarande giva bättre resultat än maskinbrytningen. Försök att utexperimentera osttillverkningsmaskiner, som arbeta kontinuerligt från mjölken till den formade osten, hava också gjorts. Kolloidkemiska synpunkter hava lagts på ostkoaglets utbildning och de enzymatiska processerna vid ostframställningen hava studerats, men löpets inverkan och teorien för ystningen äro fortfarande rätt okända. Genom pastörisering av ystmjölken kan man nu bättre än förr hindra utvecklingen av icke önskade bakterier i osten, men man har därigenom åstadkommit en mera ensartad och kanske mindre intressant osttyp, vilket ur vissa synpunkter kanske är en förtjänst, ur andra ovedersägligen ett fel. Ej klarlagda frågor beträffande behandlingen av ystmjölken äro utexperimenterandet av lämplig kultur för ystmjölkens syrning och i samband därmed påverkning av mjölkens »jäsningsanlag», metoder för förbättring av mjölkens ystbarhet samt metoder för inställning av ystmjölkens fetthalt och beräkning av ostutbytet. Beträffande själva osttillverkningen kvarstå sådana olösta spörsmål som utarbetandet av bättre maskiner för osttillverkningen — exempelvis ystningsmaskiner i större skala, bättre brytningsverktyg, bättre tempereringsorgan för ostkaren och bättre ostpressar — samt utexperimenterandet av dels metoder, genom vilka ostkoaglets egenskaper kunna bestämmas och följas, dels noggrannare metoder för bestämning av syrabildningen i ostkaret, dels metoder för bestämning av ostkorneiis vattenhalt och övriga egenskaper. Rörande ostens mognad och egenskaper må nämnas, att de kolloidkemiskfysikaliska omständigheterna i samband med koagelbildningen behöva utforskas och inverkan av koaglets utbildning på ostens textur, konsistens o. s. v. studeras. Ostmogningstidens förkortning och mognadsriktningens förändring genom tillsatser av olika vegetabiliska, animala och bakteriella enzymer böra vidare studeras. Abnorma jäsningar och medel mot dessa, fel-

51 akti* textur utan att abnorm jäsning kan påvisas samt det mikrobiologiska eller fysikaliska underlaget för utbildningen av ostens textur bora jamvai undersökas. I avseende å ostens lagring böra nedlagda kostnader på lagerlokalernas utrustning beträffande kylanläggningar o. s. v. studeras i förhållande till uppnådda vinster i fråga om ostens kvalitet och erhållen minskning i lagringsförlust Bättre metoder för ostens runmärkning böra vidare utarbetas, varjämte utbyte av paraffin mot en tätare skyddshinna för osten bör försökas. Slutligen "torde emballage för ost böra utexperimenteras och ostlagrmg i dosor prövas. Konserver.

Konservering av mjölken sker i första hand genom tillverkning av smör och ost men detta är numera icke tillräckligt, utan metoder för mera direkt konservering användas också. Enär under somrarna tillgång finnes till ett avsevärt mjölköverskott, tvingas mejerihanteringen att i allt större utsträckning sörja för konservering av detta överskott och hithörande frågor aro darfor synnerligen aktuella och viktiga. De vanligaste metoderna äro kondensermg och torkning av mjölk samt sterilisering av grädde. Metodernas tekniska processer och maskinella utrustning befinna sig i utveckling, vilket medför tekniska, bakteriologiska, fysikaliska och kemiska problem. De teoretiska studierna gälla närmast äggvitans förändringar vid upphettning. Den viktigaste av ifrågavarande konserveringsprodukter är utan tvivel torrmjölken, och beträffande denna avse problemen mjölkpulvrets löslighet, hållbarhet, bakningsduglighet, bakteriologi och förpackning. En produkt, som i sig förenade spraypulvrets löslighet och valspulvrets hållbarhet, vore mycket önskvärd. Lämplig förbehandling av mjölken genom tillsats av kemikalier (antioxidationsmedel) kan åstadkomma förbättringar, vilka bora ytterligare prövas. Äggviteämnenas förändringar vid upphettning under olika forhållanden böra vidare ingående studeras för att en torrmjölk med så goda egenskaper som möjligt skall kunna erhållas. Slutligen synes mjölkpulvrets paketering böra undersökas med hänsyn till pulvrets hållbarhet, varvid bland annat lämpligt förpackningsmaterial - eventuellt förpackning i gasatmosfar — bör prövas. C. Arbetsuppgifter

beträffande

tillverkning av nya produkter och tillvaratagande av biprodukterna.

Ehuru mejerihanteringens huvudprodukter förmodligen alltid komma att utgöras av mjölk, smör och ost, finnas åtskilliga andra produkter — alltifrån mjölksockerprodukter till galalit och konstull — som kunna framställas av mjölk. Efterfrågan på dessa produkter varierar under olika förhållanden, men metoderna för deras framställning måste alltid hållas levande och ytterligare utvecklas. Särskilt under de tider, då mjölköverskott föreligger, måste

52 alla mojligheter att på detta sätt utnyttja mjölken tillvaratagas. Även beträffande mjölk, smör och ost kunna bättre, billigare och begärligare produkter utexpenmenteras, som kunna tjäna till att öka mjölkförbrukningen. Biprodukterna skummjölk och vassle hava alltid varit svåra att fullt och ekonomiskt utnyttja. Möjligheter för tillverkning av produkter av skummjolk och vassle — allra helst nya värdefulla sådana produkter — skulle öppna nya vägar. Man måste dock ständigt hava klart för sig, att den äggvita och det socker, som finnes i mjölken och i biprodukterna från mejerihanteringen, är mycket dyr i förhållande till annan äggvita och annat socker Detta galler i fråga om vasslen, även om man icke räknar något egentligt pris for vasslen såsom sådan, eftersom äggvitan och sockret befinna sig^ i mycket utspädd lösning och kvantiteterna vassle på varje plats äro relativt små. For skummjölken ligger saken något bättre till. Då det gäller att försöka framställa nya produkter och särskilt s. k. kemiska produkter av skummjölk och vassle, måste man därför gå till väga med stor försiktighet och ständigt vara beredd på att den framställda produkten kan erhållas billigare av annan råvara. Under de senare åren har ett mycket stort arbete nedlagts på att finna nya användningsmöjligheter för mejerihanteringens biprodukter men endast då dessa använts såsom människoföda eller för utfodring, synes man hava haft någon större framgång. Nya former av huvudprodukter.

Bland nya mjölkprodukter märkes vitaminiserad mjölk, och metodiken för mjölkens vitammisering enligt olika metoder och beträffande olika vitaminer bor klargöras. Olika sorters bakteriekulturmjölk kunna också hava betydelse och lampliga mikroorganismer för framställning av sådan kulturmjölk jämte lampliga metoder att göra den hållbar böra utexperimenteras. Förbättrade och förbilligade framställnings- och emballeringsmetoder för sterilgrädde skulle vara av stor betydelse och göra sterilgrädden till en betydande artikel Nya värdefulla osttyper böra med all säkerhet kunna utexperimenteras och provas både för konsumtion inom landet och för export. Nya former av biprodukter. Tillverkning av foder.

Vid användning såsom foder böra biprodukterna kunna konserveras (t ex såsom den nu använda syrade skummjölken), och metoder härför, särskilt tor vasslen, bora utarbetas. Frågan om vitaminisering av skummjölk för utfodringsändamål föreligger också. Genom torkning kan sommarens överskott av skummjölk och vassle bevaras för vinterns behov. I detta sammanhang föreligga ett flertal tekniska och ekonomiska problem, i det att bland annat lampliga torknings- och indunstningsapparater, användbara även på sma mejerier, måste konstrueras. Därvid böra möjligheterna att torka vassle och skummjolk ensamma eller tillsammans med lämplig bärsubstans undersökas.

53 Sockret är den minst värdefulla delen av torrsubstansen i dessa produkter. Sockret kan lätt men för närvarande endast oekonomiskt förjäsas under samtidig bildning av äggvita. Förbättring av dessa metoder bör åstadkommas, och lämpliga metoder för tillvaratagande av äggvita böra utexperimenteras. I vissa fall tillvaratages endast äggvitan i biprodukterna, varvid foderkasein och annan foderäggvita framställes. Bättre tekniska metoder härvidlag skulle vara önskvärda. Tillverkning av födoämnen och näringspreparat.

Tillverkning av mesvaror, bakkräm, vasslesirup o. s. v. innebär många tekniska och ekonomiska problem. Mjölksockrets kristallisationsförhållanden böra ytterligare studeras för att en produkt med så behagliga egenskaper som möjligt skall erhållas. Delvis hydrolys av mjölksockret kan tänkas motverka den fräna, skarpa smaken i mesvarorna och göra sockret mera lätt resorberbart. För tillverkning av näringspreparat är det särskilt mjölksockret, mjölkäggvitan samt mjölkens halt av vitaminer och salter, som spela roll. Lämpliga möjligheter att för framställning av näringspreparat tillvarataga och utnyttja dessa ämnen böra undersökas. Tillverkning av kemiska produkter.

Även i fråga om tillverkning av kemiska produkter är det mjölksockret, äggvitan och vitaminerna, som kunna utnyttjas, men det måste ånyo framhållas, att man här har att göra med ett från början ganska dyrt råmaterial. Därför måste metoderna utvecklas så, att man på varje mejeri kan framställa en relativt värdefull råprodukt. Indunstningskostnaderna kunna icke drivas ned under ett visst minimivärde, men ett omfattande forskningsarbete skulle möjligen kunna giva metoder att på annat sätt än genom indunstning isolera de önskvärda ämnena. Det gäller också att klargöra storleken av efterfrågan på de produkter, som kunna utvinnas ur äggvitan och mjölksockret, och till vad pris de kunna erhållas från annat håll. Beträffande mjölkäggvitan behövs en ytterligare utredning av dess kemi, särskilt ur s. k. makrokemisk synpunkt, varjämte framställningsmetoderna för kasein för olika industriella ändamål, för galant, för konstull o. s. v. bora genomarbetas och förbättras. Genom studium av kaseinets molekylära uppbyggnad ur makrokemisk och fysikalisk synpunkt samt av möjligheterna att vidtaga förändringar i densamma skulle kanske t. ex. en konstull kunna tillverkas, som kunde konkurrera med den amerikanska nylonen. Nedbrytningsprodukter av äggvita kunna erhållas på kemisk väg och därvid torde en dej aminosyror kunna framställas, som icke kunna erhållas från annat hall. .Fa mikrobiologisk väg kan äggvitan förändras till olika produkter, t. ex. genom desaminering till karbonsyror och genom deskarboxylering till aminer o. s. v. Framställning av jodkasein kan också få betydelse.

54 Metoder för tillverkning av rent mjölksocker äro visserligen fullständigt utarbetade men måste omarbetas och rationaliseras, om tillverkningen skall bliva något så när lönande. Genom kemisk hydrolys av mjölksockret kan glykos och galaktos erhållas, varjämte man genom kraftigare inverkan av syra eller lut kan erhålla mjölksyra, myrsyra och pyrokatekin. Av mjölksyran kan erhållas akrylsyra eller mjölksyraestrar, och av dessa produkter kunna framställas konsthartser. Metodik för genomförande av dessa processer i stor skala bör utarbetas och deras ekonomiska lönsamhet studeras Enzymatisk hydrolys av mjölksockret leder till ungefär samma produkter som den kemiska hydrolysen. På mikrobiologisk väg kan av mjölksockret genom olika jäsningar erhållas en stor mängd olika ämnen, såsom etylalkohol, butylalkohol, glycerin, ättiksyra, propionsyra, smörsyra, mjölksyra, citronsyra, acetom, penicillin o. s. v. Av dessa ämnen kunna i sin tur ytterligare produkter uppbyggas. Dessa processer böra upparbetas i teknisk skala ^ c h möjligheterna för deras ekonomiska genomförande studeras. Ur vasslen kan direkt utvinnas laktoflavin men rationella metoder för denna utvinning äro icke utarbetade.

D.

Arbetsuppgifter

beträffande allmänna

mejerifrågor.

I den föregående sammanställningen av mejeriforskningens aktuella uppgifter har den produkttekniska forskningen spelat huvudrollen samt maskintekniska och ekonomiska problem berörts endast i samband med produkttekniska frågor, av vilka ett flertal också hava en maskinteknisk och en ekonomisk sida. Det finnes emellertid maskintekniska, ekonomiska och byggnadstekniska frågor, som böra behandlas enbart för sig. De kunna också betraktas såsom självständiga uppgifter för den forskning, som sysslar med mejerihanteringens maskiner, ekonomi och byggnader, ehuru dessa uppgifter lika val som andra måste lösas i samarbete mellan de olika forskningsriktningarna mom hanteringen. Maskintekniska frågor.

Den maskinella utrustningen får, såsom redan förut anmärkts, allt större och större betydelse inom mejerihanteringen. Nykonstruktioner och förbättringar av maskiner hava därför stor betydelse för hanteringens utveckling. Det kan icke anses ändamålsenligt, att detta arbete åvilar uteslutande maskinfabrikanterna, De erfarenheter, som samlas inom forskningsverksamheten, måste leda till att idéer till och krav på förbättringar och nykonstruktioner av mejerimaskiner och mejeriapparater uppkomma inom verksamheten. Forskningsverksamheten synes därför böra behandla problem angående nykonstruktion och förbättring av mejerimaskiner. Den maskintekniska forskningens uppgifter i övrigt torde böra bestå i att jämföra befintliga apparattyper ur maskinteknisk, produktkvalitativ och

55 ekonomisk synpunkt, t. ex. att bestämma kraft- och värmeförbrukningen i normal drift för ett flertal mejerimaskiner. Den bör också utarbeta normer för leveransprov av mejerimaskiner, såsom plattapparater, diskmaskiner, kylmaskiner, lågtrycksångpannor. Ekonomiska frågor.

.

Ekonomiska synpunkter kunna och böra läggas på alla åtgärder, som vidtagas för att mottaga, förädla och marknadsföra mejerimjölken i form av konsumtionsfärdiga produkter. Metodiska undersökningar böra därför göras på alla mejeridriftens områden, i den mån de kunna bidraga till ökad kannedom om de ekonomiska sammanhangen och därmed till driftsrationalisering och kostnadsbesparing. Såsom exempel på sådana undersökningar kunna nämnas dels konstaterande av normaltal för utbyten och svinn vid olika tillverkningsprocesser, dels studier över arbetseffektiviteten vid invägnmg, smortillverkning, osttillverkning, interna och externa transporter etc, dels studier över kostnadernas fördelning på olika kostnadsslag och kostnadsstallen och därmed på de färdiga produkterna, dels kontrollstudier över effektiviteten hos de instrument och metoder för provning, vägning och mätning, som ligga till grund för den interna varukontrollen. Den ekonomiska forskningsverksamheten bör också syssla med metoderna för mejeriernas redovisning och driftskontroll samt för det från driftskontrollen kommande materialets statistiska behandling. Slutligen bör den ekonomiska forskningsverksamheten syssla med marknadsundersökningar, då det gäller att föra fram nya produkter eller till typen ändra gamla produkter. Byggnadstekniska frågor.

Mejerihanteringens byggnadstekniska forskningsverksamhet synes bora avse såväl material som planlösningar, särskilt med hänsyn till anläggningens driftsekonomi och i samband därmed arbetstidsstudier vid olika planlösning och byggnadssätt, Under denna gren av forskningsverksamheten torde också falla alla problem i samband med mejeriernas avloppsvattenfråga.

E.

Sammanfattning och avslutning.

I det föregående av detta kapitel har sammanställts ett ganska stort antal arbetsuppgifter för mejerihanteringens forskningsverksamhet. De äro alla betydelsefulla och deras lösande skulle medföra stora fördelar ur såväl ekonomiska som andra synpunkter för mejerihanteringen. Vilka uppgifter, som äro särskilt aktuella och av särskilt stor betydelse, har icke i varje fall kunnat angivas Ej heller har i allmänhet motiverats, varför en viss uppgift medtagits, eller angivits, huru uppgifterna kunna tänkas komma till behandling. Redogörelsen skulle nämligen, om icke berörda inskränkningar hade vidtagits, bliva alltför omfattande för denna utrednings behov.

56 Det synes dock önskvärt att i detta sammanhang dels utvälja några exempel på de viktigaste arbetsuppgifterna och motivera dem, dels likaledes genom exempel söka visa, huru en arbetsuppgift kan tänkas bliva behandlad ur forskningssynpunkt. Härigenom torde också komma att framgå, huru pass omfattande det skisserade forskningsarbetet i själva verket är. Särskilt betydelsefulla torde de forskningsuppgifter få anses vara, som åstadkomma bättre och flera produkter av mjölken. Det är icke uteslutet att vårt land så småningom kan få räkna med ett visst överskott av mjölk. I den mån kvaliteten på mejerihanteringens produkter kan förbättras eller större variation på vissa produkttyper kan åstadkommas — för närvarande finnas exempelvis strängt taget icke mera än 2 sorters matost i hela landet — eller nya slag av produkter framställas, kommer ett visst mjölköverskott att kunna placeras. Samtidigt måste en del biprodukter utnyttjas såsom födoämnen, fodermedel eller på annat sätt. Att gå därutöver och söka basera en kemisk industri på en så dyr råvara som mjölk lärer emellertid vara oekonomiskt. Av stor betydelse i detta sammanhang äro för närvarande också de frågor, som avse möjligheterna att bevara sommarens mjölköverskott till vintern, i den mån dessa frågor icke komma att lösas genom åtgärder, som hava med utfodringens och kornas kalvning att göra och som alltså icke falla inom mejerihanteringen. I det följande skola nu fem exempel på aktuella arbetsuppgifter närmare behandlas. Borttagandet av de viktigaste smakfelen i mejeriprodukterna. De viktigaste smakfelen i mejeriprodukterna torde vara »oljigt» i smör och blecksmak i mjölk. Under vissa perioder av sommaren kunna ända till 25 % av det vid smörprovningarna provade 14 dagar gamla smöret få anmärkning for »oljigt». Det i kyllager förvarade smöret är mestadels behäftat med detta fel eller blir det, sedan det efter omarbetning förts ut i marknaden. »Oljigt» är utan tvivel vårt allvarligaste smörfel. En möjlighet att undgå detta fel har forskningen redan åstadkommit, nämligen genom att minska surhetsgrad e n i d e t syrade smöret med hjälp av s. k. specialsalt. De kemiska reaktioner, som fora till felet »oljigt», försiggå nämligen endast vid sur reaktion. Men användningen av specialsalt påverkar det syrade smörets smak och hindrar åstadkommandet av ett verkligt gott smör. I Danmark användes därför icke specialsalt. Felet »oljigt» sätter ned smörets värde betydligt och det medför under normala förhållanden ett avdrag på 5 öre per kilogram. Kunde felets orsaker påvisas och undanröjas, skulle detta alltså vara av synnerligen stor betydelse för mejerihanteringen. Blecksmak i mjölken är ett fel av samma typ som felet »oljigt» i smör. Mjölkens blecksmak uppkommer emellertid vanligtvis under vintern. Mjölken får härvid en mycket obehaglig smak och fefet torde på sina ställen nedsätta mjölkkonsumtionen i betydande grad. Många medel mot blecksmak hava utexperimenterats under årens lopp, men så länge

57 felets orsaker icke äro kända, torde ett fullt effektivt medel knappast kunna åstadkommas. För mjölkkonsumtionens storlek skulle det vara av mycket stor betydelse, om detta fel kunde uppklaras. Uppklarandet av frågorna angående smörets konsistens, smörets kylhuslagring samt kontinuerlig smörframställning.

Smörtillverkningen kämpar med den svårigheten, att smörfettet är vekt om sommaren och hårt om vintern. Därför erhålles ett hårt och sprött smör under vintern samt ett vekt och smetigt smör under sommaren, medan margarinet kan göras hårdare under sommaren och vekare under vintern. Genom tillverkningstekniska metoder — bland annat temperaturbehandling av grädden — kan man inom vissa gränser påverka smörets konsistens och en fullständig genomarbetning av dessa metoder jämte vissa mindre ingrepp i utfodringen skulle kunna möjliggöra ett smör med tämligen god konsistens året runt. Anmärkning mot smörets konsistens medför för närvarande ett avdrag av 2 ore per kilogram: Den stora mjölktillgången på sommaren gör det nödvändigt att, under förutsättning av att export av smör icke sker, i betydande utsträckning lagra smör från sommaren till vintern. För att lagrat smör skall bliva hållbart, erfordras emellertid en speciell framställningsteknik, som behöver mera i detalj utforskas. Härigenom skulle ett lagrat smör av fullgod kvalitet kunna erhållas, vilket torde bliva nödvändigt, om smöret skall kunna hävda sig i konkurrensen med margarinet. Kontinuerlig framställning av smör kan bliva av mycket stor ekonomisk betydelse, om härvid ett smör av fullgod kvalitet kan erhållas. Försök häröver enligt olika kända metoder böra därför snarast upptagas. framställning av en lämplig syrnings- och mogningskultur vid osttillverkningen.

Den mogna ostens arom synes till mycket stor del härröra från de mikroorganismer, som finnas i osten. Då ystmjölken numera pastöriseras, dödas emellertid den största delen av dess ursprungliga bakterieflora, varför de i stort sett enda bakterier, som finnas i osten, härröra från den använda syrningskulturen. Såsom syrningskultur plägar användas den vanliga vid smörtillverkningen brukade "kulturen. Denna kultur är säkerligen icke den lämpligaste med hänsyn till ostens mogning och smak. Genom utexperimenterandet av en lämpligare syrnings- och mogningskultur skulle helt säkert en begärligare och mera smakande osttyp kunna erhållas, utan att denna dock behövde bliva amper och skarp i smaken. Framställning av mjölkkonserver.

De problem, som beröra framför allt framställning av torrmjölk, böra snarast lösas, eftersom torrmjölken säkerligen kommer att få allt större betydelse för att utjämna den förut omtalade säsongbetonade mjölkproduktionen.

58 Tillvaratagandet av biprodukterna. Tillvaratagandet av biprodukterna torde vara ett av mejerihanteringens allra viktigaste problem. På grund av att biprodukterna icke kunna utnyttjas, förloras årligen stora värden, och dessutom är t. ex. vasslens utsläppande i kloakerna förbjuden på sannolikt de flesta produktionsplatserna. Rörande biprodukternas tillvaratagande torde det vara nödvändigt att först göra en förberedande utredning beträffande vilka vägar, som äro framkomliga, och sedan återstår en omfattande metodikforskning, innan lämpliga metoder för utnyttjande av skummjölk och vassle kunna angivas. Såsom exempel på hur forskningsverksamheten kan tänkas angripa ett problem av föreliggande slag skall nedan en redogörelse lämnas för vilka undersökningar, som böra vidtagas beträffande felet »oljigt» i smör. Nämnas må, att detta fel sysselsatt forskningen i mera än 25 år, utan att felets orsaker klarlagts. Ett studium av tillgängligt material från smörprovningarna visar, att felet »oljigt» i smör är säsongbetonat och synbarligen sammanhänger med utfodringen. Uifodringsförsök enligt vissa riktlinjer böra därför anställas för uppklarandet av sammanhanget mellan utfodringen och felets uppträdande. Laboratorieförsök böra vidare utföras i syfte att ur »oljigt» smör isolera de ämnen, som åstadkomma den såsom »oljig» betecknade smaken. De förhållanden, under vilka sådana ämnen kunna bildas, och den hastighet, med vilken de bildas under olika förhållanden, böra fastställas genom dylika försök, varefter de möjligheter, som finnas att motverka deras bildning, torde kunna angivas. Genom försök i halvstor skala bör man pröva, om de på laboratoriet funna möjligheterna att motverka bildningen av de ämnen i smör, som åstadkomma felet »oljigt», kunna tillämpas vid framställning av smör på vanligt sätt, samt utprova vilka möjligheter, som passa bäst under praktiska förhållanden \ idare bor genom försök i halvstor skala undersökas, vilken inverkan själva framställningstekniken har på bildningen av de smakande ämnena. Smöret ar en heterogen substans och de olika beståndsdelarnas fördelning mellan smörets olika faser har ett mycket stort inflytande på de reaktioner, som kunna försiggå i smöret. Storleken av de olika faserna vid olika framställningsteknik bör därför kunna bestämmas och då metoder härför saknas, torde denna fråga antagligen behöva hänskjutas till laboratoriemässiga försök. Genom försök i driftsmässig skala böra de vid nyssberörda laboratorieförsök och försök i halvstor skala vunna resultaten tillämpas för studium av huru de verka under normala driftsförhållanden. Det viktigaste att studera härvidlag ar inverkan av bearbetningen på smörets struktur. Denna inverkan är helt olika i en stor och i en liten kärna. Men även sådana förhållanden som att grädden vid små försök kyles direkt i en behållare under det att den vid forsok i driftsmässig skala kyles genom cirkulation i en plattapparat kunna ha stor betydelse.

59 Följden av vidtagna driftsmässiga förändringar med avseende å smörframställningen bör slutligen genom lagringsförsök studeras även på smör, lagrat under olika i praktiken förekommande tider och förhållanden. Av ungefär samma natur som nu anförda exempel äro de flesta av de i det föregående upptagna forskningsuppgifterna. Stundom ligger kanske tyngdpunkten mera på de laboratoriemässiga undersökningarna, såsom t. ex. beträffande vissa vitaminundersökningar och vissa bakteriologiska undersökningar. Stundom ligger den kanske mera på de rent driftsmässiga undersökningarna, såsom beträffande de rent maskintekniska och ekonomiska undersökningarna ävensom beträffande undersökningar rörande val av pastonseringsmetod för kärngrädde och rörande framställning av mjölkkonserver. Det är dock alltid fråga om arbeten med praktiska resultat såsom mål, varför de vunna resultaten i samtliga fall måste prövas i driftsmässig skala. Å andra sidan är en uppgift aldrig slutgiltigt löst, med mindre det orsaksmassiga sammanhanget är uppklarat. Man kan t. ex. på ett mejeri med ganska enkla försök avgöra, om helmjölkspastörisering eller skild pastörisering ar bäst för smörkvaliteten, men först när man med laboratoriets hjälp utforskat den anledning, på grund varav den ena metoden är bättre än den andra, har man möjlighet att uttala sig om huru frågan ställer sig på ett annat mejeri under andra förhållanden. Framhållas må slutligen, att undersökningar enligt laboratoriemässiga metoder icke ensamma kunna tillgodose målforskningens behov, lika litet som enbart forskning i halvstor eller driftsmässig skala kan tillgodose sagda behov. De olika försöksstadierna måste komplettera varandra och den samlade forskningsverksamheten måste äga tillgång till dem alla.

GO

UTREDNINGSMANNENS ÅTTONDE

FÖRSLAG.

KAPITLET.

Mejeriförsöksverksamheten. A. Inledande

synpunkter.

I. Grundforskning och målforskning på mejerihanteringens område.

Den tidigare lämnade redogörelsen för 1943 års mejeriutrednings förslag ger vid handen, att utredningen, i anslutning till sin indelning av forskningen i grund- och målforskning, tänkt sig, att den på mejerinäringens område nödiga grundforskningen skulle handhavas av de vid den högre mejerikursen vid Alnarpsinstitutet verksamma professorerna, däribland professorn vid en därstädes nyinrättad institution för studium av mjölkbildningens fysiologi, medan erforderlig målforskning skulle utföras vid den av utredningen föreslagna Svenska mejeriförsöksanstalten. Denna skulle därvid i sig upptaga nuvarande Statens mejeriförsök, vilken institution, dock i betydligt utvidgad form, skulle bilda de väsentliga delarna av anstaltens laboratorieoch produkttekniska avdelningar. Det torde därför kunna förutses att de vid dessa avdelningar förekommande arbetsuppgifterna i icke ringa omfattning skulle bliva av enahanda karaktär som de, vilka enligt gällande organisation åvila Statens mejeriförsök. När 1943 års mejeriutredning sålunda indelat forskningen på mejerihanteringens område i grundforskning och målforskning, har den använt sig av benämningar, som torde hava lancerats av kommittén för utredning rörande den tekniskt- vetenskapliga forskningen. Ehuru det otvivelaktigt mången gång kan vara praktiskt att för kort karakteristik av den forskningsverksamhet varom fråga ar, kunna använda dylika så att säga klichébetonade begrepp är det av vikt att ihågkomma, att ett skarpt särskiljande mellan målforskning och grundforskning icke är möjligt. Ofta är det så att målforskningen ger uppslag for grundforskningen, medan det i andra fall kan förhålla sig så att man for att kunna slutföra en forskningsuppgift av målforskningsnatur måste utföra viss grundforskning. Vad som däremot med viss allmängiltighet kan sägas är att den forskningsverksamhet, som utövas vid en försöksanstalt, i förevarande fall en meieriforsoksanstalt, i stort sett måste vara dirigerad, det vill säga taga sikte på lösandet av vissa bestämda problem, antingen dessa äro på förhand angivna i en försöksplan eller aktualiseras genom framställningar till anstalten. Större utrymme för fri forskning kan icke där få finnas, enär i motsatt fall anstalten komme att bliva urståndsatt att fylla sina angelägnaste upp-

61 gifter. Annorlunda förhåller det sig med den av lärarna vid den vetenskapliga undervisningen — den högre mejerikursen — bedrivna forskningen. Denna forskning bör liksom annan grundläggande vetenskaplig forskning vara fri, dock med den inskränkningen att dess huvudsakliga objekt skall vara mjölken. Att det sagda redan nu gäller för Statens mejeriförsök framgår av stadgarna för denna institution, enligt vilka den har till uppgift att bedriva vetenskapliga undersökningar och systematiska försök i ändamål att utreda för mejerihanteringen viktiga praktiska frågor. Av den i sjunde kapitlet lämnade redogörelsen framgår att de för den praktiska mejerihanteringen aktuella problemen omfatta frågor angående mjölkens kvalitet, däribland utfodringsfrågor, fysikaliska, kemiska och bakteriologiska frågor i samband med produkttillverkningen och tillvaratagandet av biprodukterna samt rent tekniska, däribland maskintekniska, och ekonomiska frågor. För lösandet av dylika problem fordras i första hand rent vetenskaplig forskning, därnäst möjligheter att överföra de vunna resultaten i praktisk skala och slutligen driftsstudier. Då man i den med anledning av 1943 års mejeriutrednings betänkande förda diskussionen starkt understrukit vikten av att förutsättningar skapades för grundläggande vetenskaplig forskning (grundforskning) på mejerinäringens område, torde man främst hava haft för ögonen den laboratoriemässiga forskningen rörande mjölkens samt dess bi- och avfallsprodukters kemiska, bakteriologiska och näringsfysiologiska egenskaper. Detta är i och för sig riktigt, blott man icke förbiser, att i själva verket alla inom mejerihanteringen förekommande problem kunna ges en grundforskningsmässig behandling. Som exempel kan nämnas de arbeten, som under de senaste åren utförts över fosfatasenzymet i mjölken. På Statens mejeriförsök hava metoder prövats och tillrättalagts för att med hjälp av detta enzym kontrollera mjölkens pastörisering, under det att på kemisk-bakteriologiska laboratoriet utförts rent grundforskningsmässiga undersökningar över fosfatasenzymets bindning i mjölken och hur denna kan påverkas av olika faktorer. Dessa undersökningar komplettera varandra och ge tillsammans en åskådlig bild av hur fosfatasenzymet förekommer i mjölken och vad nytta den praktiska mejerihanteringen kan hava av denna förekomst. Särskilt den forskning, som skall bedrivas av professorn i mejerilära, kommer att till området men ej till ändamålet ligga ganska nära målforskningen och kan ej begränsas till laboratorieförsök, eftersom ämnet omfattar de processer, som försiggå i mejeriets apparatur. Denna forskning skall syssla med lösandet av det vetenskapliga sammanhanget vid de i mejeriet skeende processerna, alltså t. ex. hur ostkoagulet uppstår, vilka yttre och inre faktorer, som inverka på dess beskaffenhet, och vilka kemiska och fysikaliska lagar, som koagulets vidare utveckling följer, o. s. v. Vill man definiera grundforskningens uppgifter, kan man säga, att den sysslar med allt som finns i mjölken och hur detta kan förändras under olika omständigheter, detta helt oberoende av om det kan vara till någon praktisk nytta eller ej. Denna definition täcker alla ämnesområden. Av densamma

62 framgår också, att man icke kan skilja mejeriförsöksverksamhetens och lärarnas vid den högre mejeriundervisningen forskning till området utan endast till sättet, varpå problemen behandlas, ändamålet med undersökningen och det fortsatta undersökningsarbetets inriktning. Detta innebär icke något dubbelarbete, utan de båda forskningsriktningarna komplettera varandra och ge, om verkligen samma problem behandlats, tillhopa en fullständig bild av hur förhållandena ligga till. Av vad sålunda anförts torde emellertid också framgå, att man för inom mejeriförsöksverksamheten uppkommande behov av grundläggande vetenskaplig forskning icke alltid kan lita till den forskning, som bedrives i samband med den högre mejeriundervisningen. Man kan nämligen icke av den fria forskningen beställa forskningsresultat. Samma förhållande råder givetvis beträffande övriga forskningsinstitut, vilka idka fri forskning inom ämnesgrupper, som till sammansättning och egenskaper hava mer eller mindre nära anknytning till mjölken. Vid organisationen av mejeriförsöksverksamheten måste man förty tillse, att personaltillgång och materiell utrustning avvägas så, att jämväl uppkommande behov av att inom försöksverksamhetens organisatoriska ram bedriva grundläggande vetenskaplig forskning kunna tillgodoses. Att detta icke kan anses innebära en onödig dubbelorganisation — vilket man, framför allt i ett litet land med begränsade ekonomiska resurser, givetvis bör undvika — antyddes nyss. Å andra sidan är det uppenbart, att även för mejeriförsöksverksamheten gäller den plikt till samarbete med närbesläktade institutioner, som eljest är en självklar regel inom forsknings- och försöksverksamheten. Ett sådant samarbete är dessutom nödvändigt redan därför, att det, bland annat av ekonomiska skäl, är uteslutet att giva mejeriförsöksverksamhetens organ en sådan personell och materiell utrustning att samma organ skulle vara i stånd att självständigt angripa vilka grundläggande vetenskapliga problem som helst. Men å andra sidan bör till mejeriförsöksverksamhetens förfogande ställas en sådan utrustning, att de inom verksamheten arbetande icke skola behöva känna sig hjälplösa, om ett dylikt problem skulle uppkomma. Man kan nog till sist våga det antagandet, att mejeriförsöksverksamhetens uppgift att utreda praktiska frågor kominer att verka avhållande på varje tendens att låta den grundläggande vetenskapliga forskningen svälla ut mer än vad som är oundgängligen nödvändigt. 2. Olika spörsmål rörande försöksmejeriet.

Av den i första kapitlet lämnade redogörelsen framgår, att i de över 1943 års mejeriutrednings betänkande avgivna yttrandena allmänt vitsordats behovet av en väsentligt utvidgad forsknings- och försöksverksamhet på mejerinäringens område. Enighet har vidare rått därom, att för denna verksamhets bedrivande kräves en försöksanstalt. Då det galit frågan om dennas organisation — främst då frågan om storleken av det försöksmejeri, kring vilket

63 enligt betänkandet anstalten skulle uppbyggas — samt förläggning hava meningarna gått väsentligt i sär. Ett antal myndigheter och sammanslutningar hava sålunda deklarerat sin anslutning, helt eller delvis, till utredningens förslag, medan majoriteten av de hörda under hänvisning till den av professor Ragnar Nilsson avgivna reservationen förordat ny utredning, därvid i många yttranden uttryckligen förordats, att den nya utredningen borde baseras på de synpunkter och förslag, som innefattades i reservationen. Jämväl i den diskussion, som efter clet officiella remissförfarandets avslutande förts rörande hithörande problem, har frågan om den lämpliga storleken av försöksmejeriet spelat en dominerande roll. Enligt de erfarenheter, som gjorts vid Statens mejeriförsök, och den åsikt, som omfattas av dansk och finsk expertis på området, kräves för mejeriförsöksverksamhetens rationella bedrivande, att försöksinstitutionen (mejeriförsöksanstalten) skall kunna arbeta i dels laboratorieskala, dels halvteknisk skala, dels helteknisk eller driftsmässig skala. För att kunna tillgodose dessa krav bör försöksanstalten, jämväl enligt samma erfarenheter och åsikt, vara utrustad med laboratorier med möjligheter dels till rent vetenskapliga undersökningar, dels även till analysarbeten i rätt stor omfattning för kontroll av de heltekniskt utförda försöken. Den skall vidare innehålla ett försöksmejeri med små apparater för arbeten i halvteknisk skala. Slutligen bör anstalten förfoga över ett stort driftsmejeri, i vilket dels de i laboratorie- och halvteknisk skala gjorda försöken kunna överföras i helteknisk skala, dels kunna bedrivas rent driftsmässiga och maskintekniska studier. Såsom minimistorlek för detta driftsmejeri föreslog 1943 års mejeriutredning ett mejeri med en dagsinvägning av minst 60 000 kg, medan professor Nilsson i sin reservation fann tillräckligt, att mejeriförsöksanstalten bleve utrustad med ett försöksmejeri med en kapacitet av cirka 10 000 kg/dag. Reservanten utgick därvid från att det av mejeriutredningen förordade försöksmejeriet huvudsakligen skulle bliva inriktat på driftsstudier. I diskussionen rörande försöksmejeriets storlek har det av mejeriutredningen föreslagna mejeriet blivit betecknat såsom målforskningsmejeri, medan man ansett det av reservanten föreslagna mejeriet hava en för grundforskningens bedrivande lämpligt avvägd storlek. Av vad utredningsmannen förut i detta kapitel anfört rörande grundforskning och målforskning på mejerihanteringens område framgår emellertid, att en sådan fördelning av forskningsuppgifterna de båda mejerierna emellan icke låter sig genomföra. Större fog synes man då hava för en närmare granskning av vad kravet på att mejeriförsöken skola kunna utföras i helteknisk skala kan anses föra med sig i fråga om försöksmejeriets storlek. Det ligger därvid nära till hands att till utgångspunkt taga nu rådande driftsförhållanden inom mejerinäringen i riket. Relativt sett måste nämligen även ett mejeri med en dagsinvägning 5 — 1337 47

64 av 10 000 kg b e t e c k n a s s å s o m ett driftsmejeri av icke r i n g a storlek. D e n n a d a g s i n v ä g n i n g m o t s v a r a r en å r s i n v ä g n i n g av cirka 3 600 000 kg. Av de i S v e n s k a M e j e r i k a l e n d e r n 1944 r e d o v i s a d e 847 företag, som enligt m e j e r i s t a d g a n äro a t t a n s e såsom mejerier och för vilka uppgifter om å r s i n v ä g n i n g e n l ä m n a t s beträffande 826 mejerier, h a d e ett så s t o r t antal som 528 m e j e r i e r en årsinvägning, som icke översteg 3 000 000 kg. D e n n ä r m a r e fördelningen på olika s t o r l e k s g r u p p e r framgår av följande sammanställning. Storleksgrupp enligt Mejerikalendern

Årsinvägning miljoner kg

. . .

I ]I III IV V VI VII

u p p till 1 1—2 2—3 3—5 5—7 7—9 över 9

178 202 148 146 70 36 46.

F ö r d e l n i n g e n av s t o r l e k s k l a s s e r n a p å de olika länen, vilken ju i d e t t a samm a n h a n g k a n vara av ett visst i n t r e s s e , framgår av v i d s t å e n d e tabell A. I e t t 10 000 kg-mejeri b ö r a alltså t e o r e t i s k t k u n n a utföras h e i t e k n i s k a försök u p p till en storleksordning, som gör d e m t i l l ä m p b a r a för driften vid n ä r a 64 % av rikets u p p g i f t s l ä m n a n d e mejerier. A v tabell A framgår emellertid vidare, att av de 826 mejerierna, vilkas m j ö l k i n v ä g n i n g är känd, allenast 46 hava en daglig mjölkinvägning av 25 000 k g och därutöver, och i dessa 46 äro då i n r ä k n a d e de s t o r a konsumtionsmjölkm e j e r i e r n a i Stockholm och G ö t e b o r g . V i d b e d ö m a n d e t h ä r a v b ö r m a n dock ej förbise, att i en framtid b i l d e n av m e j e r i e r n a s fördelning p å de olika s t o r l e k s k l a s s e r n a kan förväntas bliva en a n n a n än nu. D e t senaste å r t i o n d e t s utveckling av mejeridriften i r i k t n i n g m o t s t ö r r e driftsenheter t o r d e k o m m a att fortsätta m e d påföljd a t t a n t a l e t verkliga stormejerier ökas, vilket i sin t u r för med sig en ö k n i n g av den gen o m s n i t t l i g a m j ö l k m ä n g d e n p e r mejeri för riket i dess h e l h e t . Att d e n n a d ä r v i d skulle bliva så stor, att den ens tillnärmelsevis skulle k o m m a att tang e r a exempelvis 20 000 kg-gränsen t o r d e dock m e d h ä n s y n till befolkningsoch k o m m u n i k a t i o n s f ö r h å l l a n d e n icke vara a t t förutse. D e t är ej heller den antagliga u t v e c k l i n g e n av m e j e r i e n h e t e r n a , som u t g ö r d e t a k t u e l l a h u v u d s k ä l e t för a t t k r a v e t p å försöksmejeriets m j ö l k m ä n g d s ä t t e s så h ö g t som i 1943 års m e j e r i u t r e d n i n g s b e t ä n k a n d e . E n l i g t mejeriförsöksexp e r t i s e n s samfällda m e n i n g förhåller d e t sig nämligen så, att de resultat, som e r h å l l a s vid ett försök i m i n d r e skala, icke u t a n vidare äro t i l l ä m p b a r a p å försök i s t ö r r e skala. S ä r s k i l t gäller d e t t a ostframställningen, d ä r t e m p e r a t u r f ö r h å l l a n d e n m. m. spela en a v g ö r a n d e roll för p r o d u k t e n s beskaffenhet. Och d å r e d a n för n ä r v a r a n d e åtskilliga m e j e r i e r äro försedda eller p l a n e r a s skola u t r u s t a s m e d m a s k i n e r för a v v e r k n i n g av m y c k e t s t o r a mjölkmängder, m å s t e e n l i g t s a m m a m e n i n g försöksmejeriet förfoga över så s t o r mjölkmängd, att försöken k u n n a utföras i m a s k i n e r av e n a h a n d a s t o r l e k s o r d n i n g .

65 Tabell A.

I

o1)

II 1—2

III

IV

2— 3

3— 5

V 5-7

VI 7—9

VII

—1

Stockholms län och stad Uppsala Södermanland Östergötland

6 — 2 5

4 2 — 9

3 3 — 14

4 4 4 7

2 4 1 5

1 — 3 2

7 2 5 4

3 — — 1

30 15 15 47

Jönköping Kronoberg Kalmar norra delen Kalmar södra delen Blekinge

15 12 8 13 3

16 25 6 11 2

8 5 6 8 4

6 2 1 3 2

7 — 2 4 2

1 1 — — —

1 1 — — 1

2 — — — —

56 46 23 39 14

Gotland

—

—

—

—

30 Kristianstad Malmöhus Halland

7 6 3

23 11 15

15 15 9

12 30 3

8 9 1

3 8 1

1 4

4 3 2

73 86 34

Göteborgs och B o h u s . . . Älvsborg södra delen . .. Älvsborg norra delen . . .

5 3

1 2

3 3 6

1 8 6

1 — 2

2 2 1

4 2 1

— —

11 21 21

Skaraborg

103 Värmland Örebro Västmanland

2 6 3

1 3 9

1 3 3

2 9 6

2 2 1

2 — —

4 1 2

1 — 1

15 24 25

Kopparberg Gävleborg Västernorrland

4 3 3

3 4 2

5 4 —

3 2

1 3 3

1 1 —

1 2

— —

17 21 12

Jämtland Västerbotten Norrbotten

4 7 11 178

8 7 4 202

2 6 — 148

2 6 1 146

2 3 70

1 1 — 36

1 — 46

2 — 1 21

Län

9 —

19 30 20 847

*) Uppgift om inyägningen saknas.

I sitt över 1943 års mejeriutrednings betänkande avgivna yttrande utvecklade mejeriavdelningskollegiet vid Alnarpsinstitutet närmare de skäl, som torde hava legat till grund för utredningens ståndpunkt i fråga om storleken av det av utredningen föreslagna försöksmejeriet. Kollegiet yttrade sålunda, bland annat, följande. Icke minst inom mejeriindustrien spelade tillverkningsvolymen en stor roll. Kärnans storlek kunde på olika sätt inverka på bearbetningen. Renkärning och utbyte varierade ävenledes med kärnans storlek och typ. Försöksmejeriet måste därför vara så utrustat, att försökskärningar kunde företagas i ända upp till stormejerimässig skala. Då sådana försök alltid måste utföras som parallellförsök, måste möjlighet finnas att med samma grädde kunna utföra två parallella kärningar per dag i kärnor av de större brukliga typerna, t. ex. på 5 000 1 volym. Härför skulle med en fyllnadsgrad av 40 % erfordras per dag 4 000 1 grädde, motsvarande ungefär 35 000 1 mjölk såsom föreslagits i betänkandet. Det vore för all försöksverksamhet och särskilt då man hade ett så varierande försöksmaterial som mjölken av allra största vikt att i görligaste mån hålla alla faktorer utom den man ville undersöka konstanta. Detta gällde i alldeles särskild

66 grad för ystningsförsöken. Den ena dagens mjölk kunde aldrig sägas vara fullt överensstämmande med den följande dagens och ystningsresultatet vore så intimt beroende av mjölkens beskaffenhet, att dessa små dagliga växlingar kunde influera på resultatet i en ystningsserie. Det vore därför för försöksverksamheten av oerhört stor betydelse att flera parallellystningar kunde utföras med samma mjölk, det vill säga på samma dag. Även i fråga om ystningsförsöken måste hänsyn tagas till att variationer i resultatet kunde uppstå om olika storlekar på ystningsapparaterna användes. Så vore t. ex. ostmassans bearbetning och likaså dess avkylning under sista delen av tillverkningen olika i ett stort och i ett litet kar. Åvkylningshastigheten hade mycket stort inflytande på ostens vattenhalt och på utvecklingen av den för ostens mognad nödvändiga bakteriefloran. Liksom i fråga om kärningen måste försökmejeriet vara utrustat för försök i ystningsapparater upp till stormejerimässig skala. Det vore därjämte i högsta grad önskvärt, att minst fyra under försökstiden löpande parallella ystningar kunde utföras per dag och dessa fyra ystningar borde kunna utföras med så stora mängder mjölk, att resultaten bleve representativa för praktisk osttillverkning, det vill säga minst cirka 4 000 1 i varje kar. Den erforderliga mjölkmängden bleve alltså minst 16 000 1/dag. De dagar sådana serieystningar utfördes kunde i så fall inga mindre ystningsförsök äga rum. Den i betänkandet för ystning föreslagna mjölkmängden ansåge följaktligen kollegiet såsom ett minimibehov. Konsumtionsmjölkbehandlingen borde omfatta minst 10 000 1/dag så att möjlighet funnes att göra försök med stora tappnings- och diskningsanläggningar. Den i betänkandet föreslagna mjölkmängden, 60 000 1/dag, syntes sålunda icke vara för stor, helst om hänsyn även toges till maskintekniska avdelningens och Statens maskinprovningars mejeriavdelnings ofta stora mjölkbehov. I de i s l u t e t av första kapitlet o m n ä m n d a u t l å t a n d e n a av p r o f e s s o r e r n a Sandelin och Kjmrgaard-Jensen förekomma också u t t a l a n d e n a n g å e n d e d e n storlek, som ett försöksmejeri lämpligen b o r d e h a v a för a t t bliva till s t ö r s t a n y t t a för m e j e r i h a n t e r i n g e n . Sålunda y t t r a r professor Sandelin, att försöksmejeriet borde anpassas efter storleken av de mejerier det skulle betjäna. Utarbetandet av nya metoder och tillverkningssätt skedde inom mejerihanteringen liksom i industrien i regel på så sätt att i laboratoriet gjorda rön först provades i liten skala och de därvid vunna erfarenheterna bildade sedan grunden för en halvt fabriksmässig drift, varefter förfaringssättet utarbetades för allt större driftsenheter. Det ginge i regel ej a t t hoppa över några av dessa stadier, ty de bakslag man då i regel brukade få blevo dyra. Exempelvis vore inom mejerihanteringen ett förfaringssätt, som utarbetats för en apparatur med kapaciteten 1 000 1/t, ingalunda direkt användbart för en kapacitet av 10 000 1/t. Då det planerade försöksmejeriet borde utarbeta metoderna så, att de utan ytterligare försök kunde tagas i bruk på mejerierna, borde försöksmejeriet givetvis hava en likadan apparatur som mejerierna men med minst två eller hellre flera apparaturenheter, så att kontrollförsök kunde utföras. Mjölkmängden borde givetvis vara så stor, att försöken kunde utföras utan stagnationer. Vore mjölkmängden för liten, hade den anställda försökspersonalen ej fullt arbete, vilket förde med sig avslappning över huvud, och försöken komme även att draga ut på tiden till men för deras ekonomiska utnyttjande vid mejerierna. Sandelin rekapitulerar och instämmer i betänkandets och Alnarpskollegiets beräkningar angående mjölkmängden men framhåller, a t t den av kollegiet föreslagna kvantiteten, 60 000 1/dag, ej komme att räcka till samtidigt utförda försök med andra mjölkprodukter om ej ost- eller smörförsöken inskränktes. Enligt

67 hans uppfattning vore denna mjölkmängd ingalunda för högt tilltagen och om det funnes möjligheter att få 75 000 1/dag vore det full orsak att planlägga mejeriet för sistnämnda kvantitet. Statens försöksmejerier i Danmark och Finland hade städse lidit av mjölkbrist och därför hade försöken ej kunnat utföras i önskvärt omfång. Professor Kjoergaard-Jensen anför, att danska statens försöksmejeri i Hilleröd vore uppfört för en daglig invägning av 10 000 kg och att det låge allenast 30 km från Köpenhamn. Erfarenheten i Danmark ginge alldeles bestämt i den riktningen, att mejeriet vore både för litet och i högsta grad olämpligt placerat. Mycket skulle kunna sägas härom, men han ville nöja sig med några synpunkter: Skulle man kunna göra mejeriförsök, av vilka hanteringen hade verklig nytta, måste man hava ett försöksmejeri, där man kunde göra försök i stor skala samtidigt med mjölk, smör, ost och andra mejeriprodukter och där man kunde prova stora maskiner, avsedda för stora mejerier. I ett litet mejeri kunde man nog göra små försök och prova små maskiner, avpassade för både stora och små mejerier, men det funnes ju ingen möjlighet att i små mejerier göra stora försök och provastora maskiner. Därmed vore ju också klart, att man inte kunde få samma utbyte av ett litet försöksmejeri som av ett stort. Mejeriet borde dessutom vara placerat i en mjölkrik trakt. Man borde hava tillförseln säkrad och inte vara beroende av a t t en del av mjölken ibland toges bort för att användas till annat ändamål. Det kunde bryta sönder försökskedjan och spoliera vad som kanske vore det viktigaste inom försöksarbetet, nämligen parallellförsöken. Med utgångspunkt från danskarnas erfarenheter så skulle han alltså vilja alldeles bestämt tillråda ett stort försöksmejeri med en daglig invägning på minst 60 000 kg och placerat i en mjölkrik trakt, där tillförseln vore säkerställd. D å professor N i l s s o n i sin n y s s omförmälda reservation till 1943 års mejer i u t r e d n i n g s b e t ä n k a n d e förordade ett försöksmejeri med en daglig i n v ä g n i n g av 10- å 15 000 1, förutsatte han, att d e t t a mejeri skulle förläggas i a n s l u t n i n g till ett s t ö r r e driftsmejeri. Till stöd härför å b e r o p a d e N i l s s o n det förut omn ä m n d a u t l å t a n d e t av professor Virtanen samt en förklaring av Mjölkcent r a l e n s styrelse av i n n e b ö r d , att Mjölkcentralen vore b e r e d d att i U p p s a l a inr ä t t a ett försöksmejeri av n y s s n ä m n d storlek i omedelbar a n s l u t n i n g till ett i U p p s a l a p l a n e r a t n y t t stort driftsmejeri. D e t skulle vidare avtalas, a t t driftsmejeriet skulle från försöksmejeriet övertaga överskottsmjölk, att försöksmejeriets p r o d u k t e r skulle k u n n a via driftsmejeriet försöksvis utföras i m a r k n a d e n , samt att såväl det s t o r a driftsmejeriet i U p p s a l a som a n d r a M C : s mejerier, exempelvis det m o d e r n t u t r u s t a d e mejeriet i E n k ö p i n g , skulle stå till förfogande för driftsstudier. I professor Virtanens u t l å t a n d e , som var dagtecknat den 11 d e c e m b e r 1943, framhåller d e n n e inledningsvis, att mjölken vore till sin beskaffenhet till den grad speciell och för hela mänskligheten av sådan betydelse, att den vore föremål för den mest mångsidiga undersökningsverksamhet av olika slag. Därvid vore det icke enbart fråga om a t t söka klarlägga mjölkens lämplighet för beredning av olika mejeriprodukter, den tekniska tillverkningen av dessa produkter och mejeridriften i allmänhet, utan härtill komme en mängd kemiska, bakteriologiska och näringsfysiologiska problem. I betraktande härav vore det avgjort till fördel, om försöksmejeriet kunde placeras så, att samtliga dessa forskningsgebit kunde få materialet för sina undersökningar från försöksmejeriet och följa med den inverkan de i mejeridriften ifrågakom-

68 mande olika behandlingsmetoderna utövade på mjölkens olika beståndsdelar och sammansättning. Virtanen anför därefter, att det egentliga försöksmejeriet icke borde vara alltför stort tilltaget. En daglig mjölkmängd om cirka 10 000 1 vore lämplig, emedan redan i detta fall en tillräcklig mjölkmängd stode till förfogande för tillverkning av såväl smör som ost samt vid behov även för annan förädling. Om försöksmejeriet vore alltför stort, uppstode svårigheter att utnyttja det som egentligt försöksmejeri, emedan den dagliga driften vid ett stormejeri vore till förfång för försöksverksamheten. För a t t arbetet vid ett försöksmejeri av nyssnämnd omfattning måtte bliva så effektivt som möjligt, borde man försöka placera försöksmejeriet i omedelbar närhet till ett stort driftsmejeri. Tillfälle skulle då givas att undersöka även den vid ett stormejeri förekommande tekniken, driften och ekonomien samt att utföra maskinprovningar. Om det lyckades att förverkliga den sålunda skisserade planen, det vill säga att få försöksmejeriet placerat å ena sidan så, att det bleve ett centrum för en så mångsidig forskningsverksamhet som möjligt, och å andra sidan i intim kontakt med ett stort driftsmejeri, borde de bästa förutsättningar finnas att på ett effektivt och mångsidigt sätt utnyttja försöksmejeriet. E n l i g t d e t vid det förut omförmälda d i s k u s s i o n s s a m m a n t r ä d e t den 12 april 1945, då, såsom jämväl t i d i g a r e n ä m n t s , professor V i r t a n e n var n ä r v a r a n d e , förda stenografiska referatet, sade sig Virtanen vara i s t o r t av s a m m a å s i k t som den, åt vilken h a n gav uttryck i u t l å t a n d e t . H a n a n s å g e sig dock b ö r a förtydliga d e t t a och anförde i s å d a n t avseende b l a n d a n n a t följande. H a n hade förordat ett egentligt försöksmejeri och med ett försöksmejeri menade han då ett mejeri, där man verkligen kunde experimentera, icke bara med maskinella anordningar utan med grundläggande naturvetenskapliga problem. Om man t. ex. ville undersöka huru man kunde framställa prima ost, förslagsvis emmenthaler, av mjölk, som blivit producerad med AIV-foder eller betmassa, måste man utföra parallellförsök med samma mjölk och använda de olika metoder, som man tyckte k u n n a komma i fråga. Det vore då onödigt att hava ett stort mejeri, ty man måste kunna arbeta så att man förfogade över hela mjölkmängden. För ett sådant mindre försöksmejeri, där man alltså kunde utveckla metoder, sätta nya idéer i tillämpning o. s. v., hade han angivit 10 000 1 såsom tillräcklig mjölkmängd, men han hade även framhållit det oerhört viktiga i att kunna kombinera det egentliga försöksmejeriet med ett stort driftsmejeri. Han hade därmed icke menat ett vanligt driftsmejeri utan ett driftsmejeri för försöksändamål. Det ginge nämligen icke att överföra en metod från en mindre till en större skala utan experiment och för dessa behövdes ett stort mejeri. Oberoende av vad man kallade det måste man emellertid hela tiden arbeta som i ett driftsmejeri, t y man kunde icke förlora 30 000 1 mjölk dagligen och man måste vidare kunna konstatera att allt ginge normalt och att produkterna bleve användbara. Redan ett mejeri om 10—15 000 1 vore emellertid så stort, att man där kunde utföra försök i tämligen stor skala, de vore alltså inga miniatyrförsök. Man finge även i ett dylikt mejeri arbeta med blandningsmjölk, ty det vore omöjligt att få så stor kvantitet av en sort. I driftsförsöksmejeriet bleve det ej så mycket fråga om utfodringens inverkan, där framkomme andra problem och där finge man undersöka huru de erfarenheter man fått vid försöken i det egentliga försöksmejeriet utfölle i stordrift, alltså hur maskinerna passade för ändamålet etc. Det bleve således mera tekniska problem, som komme under behandling i driftsförsöksmejeriet. Grundproblemen, alltså utfodringens inverkan m. m., måste man undersöka i det egentliga försöksmejeriet. Mjölkens bearbetning i maskiner vore icke densamma, då

man från den mindre skalan ginge över till den större, men utfodringen hade säkerligen precis samma inverkan. Såsom förut antytts har Statens mejeriförsök, då det gällt försök i driftsmässig skala av sådan storlek, att den vid Alnarps mejeri disponibla mjölkmängden icke förslagit därtill, låtit utföra försöken vid driftsmejerier ute i landet. E t t i princip liknande system skulle uppenbarligen komma till tilllämpning, därest försöksmejeriet skulle organiseras enligt de riktlinjer, som angivits i reservationen och MC:s erbjudande och till vilka professor Virtanen synes ansluta sig. Utredningsmannen har med de sakkunniga ingående diskuterat, huruvida man ej skulle kunna bygga en blivande mejeriförsöksanstalts organisation enligt dessa linjer. Jämväl i professor Sandelins utlåtande berördes denna fråga, och Sandelin yttrar därom i huvudsak, att man givetvis kunde tänka sig ett litet försöksmejeri, som endast gjorde försök av mera förberedande natur, varefter utförandet av försöken i stor skala överlämnades åt stormejerierna själva, eller kunde man låta försöken utföras av försöksmejeriets personal i därför utsedda driftsmejerier. Det först anförda sättet bleve dyrt för mejerierna och nationalekonomiskt ofördelaktigt, enär det givetvis betydde slöseri med material och arbetskraft. Det senare sättet vore visserligen teoretiskt möjligt men i praktiken gåve det dåliga resultat. Var och en som haft att utföra försök i driftsmejerier visste, att det vore hart när omöjligt att inpassa försöken i det dagliga rutinarbetet och att de resultat man finge vid dylika försök nog ej vore att helt lita på. Ytterligare kunde framhållas att man ofta nog ej kunde utföra försöken utan stora och kostsamma omändringar. Av egen erfarenhet ville Sandelin varna för en dylik organisation av försöksmejeriet. Då försök måste utföras i ett mejeri, som ej vore i försöksmejeriets egen regi, bleve det alltid fråga om en kompromiss mellan försöksmejeriets önskemål och'driftsmejeriets behov och härtill komme ersättningskrav på grund av dåligt utbyte, spill, försämrad kvalitet, kraft-, ång- och vattenbehov etc. Försöksmejeriets ledare finge offra en avsevärd del av den tid han borde ägna åt sitt egentliga arbete för att reda ut mellanhavandena mellan försöks- och driftsmejeriet, respektive mejerierna. Efter att hava framhållit de senare årens utveckling för den svenska mejerimaskinindustrien och att stora möjligheter funnes för denna att erövra sig en betydande plats på den internationella marknaden, anför Sandelin, att det vore nödvändigt att maskinerna provades i ett tillräckligt stort och tidsenligt försöksmejeri, ty mejerierna i många länder önskade först taga del av provningsresultaten, innan de köpte. Försöksmejeriet kunde göra den svenska mejerimaskinindustrien stora tjänster men borde då disponera över en tillräcklig mjölkkvantitet, så att de praktiska, försöken kunde utföras utan dröjsmål. 3. Sammanfattning. I det föregående har utredningsmannen konstaterat, att mejeriförsöksverksamheten för att fylla sin uppgift att genom vetenskapliga undersökningar och systematiska försök utreda för mejerihanteringen viktiga praktiska frågor måste i fråga om personaltillgång och materiell utrustning så organiseras, att uppkommande behov att inom försöksverksamhetens organisatoriska ram bedriva grundläggande vetenskaplig forskning bliva tillgodosedda. Härför

70 kräves en förhållandevis omfattande utbyggnad av nuvarande Statens mejeriförsök. Omfattningen av denna utbyggnad är allenast i vissa stycken avhängig av frågorna om mejeriförsöksverksamhetens yttre organisation och förläggning. Utredningsmannen har vidare under avsnitt 2 av förevarande kapiteldel upptagit vissa spörsmål rörande det försöksmejeri, om vars principiella nödvändighet för mejeriförsöksverksamheten ingen meningsskiljaktighet synes råda. Dessa spörsmål hava avsett dels frågan om försöksmejeriets storlek, dels frågorna huruvida ej de krav, som föranlett den mejeritekniska, sakkunskapen att fastslå en dagsinvägning av minst 60 000 kg såsom nödvändig storlek för försöksmejeriet, skulle kunna tillgodoses antingen genom att förlägga vissa försök till redan nu existerande driftsmejerier av lämplig storlek eller genom att kombinera en utbyggd mejeriförsöksanstalt med ett intilliggande driftsmejeri. I den första frågan bör utöver vad som framgår av de citerade in- och utländska experternas uttalanden framhållas, att detta mejeri måste vara mera allsidigt än något annat av våra mejerier, d. v. s. det bör innehålla fullständig apparatur för framställning av k-mjölk, k-grädde, smör, ost, mjölkkonserver, smältost m. m. och alla försök måste kunna dubbleras och utföras i apparater av den storlek, som användes i våra vanliga mejerier. I anslutning härtill och under hänvisning till dels att förut konstaterats, att mejeriförsöksinstitutionen skall kunna arbeta i, bland annat, helteknisk skala, dels vad tidigare utretts angående de nuvarande förhållandena och den sannolika utvecklingen i fråga om de svenska mejeriernas storlek, får utredningsmannen framhålla följande. I sina beräkningar rörande den för försöksmejeriet erforderliga mjölkmängden utgår Alnarpskollegiet från att försöksmejeriet skall vara inrättat för framställning av samtliga vanliga produkter, d. v. s. ost, smör och k-mjölk samt att kärnings- och ystningsförsöken skola utföras med användning av de största i praktisk mejeridrift förekommande maskinerna. Vid begagnande av det i det föregående förebragta statistiska materialet, enligt vilket medelstorleken för mejerierna i riket synes ligga vid cirka 10 000 kg/dag, får man därför ej förbise, att de flesta av dessa mindre mejerier äro ensidiga, d. v. s. de producera antingen ost eller smör eller k-mjölk. Vill man alltså erhålla mjölkmängden för ett allsidigt försöksmejeri, måste man multiplicera den så att säga normala mjölkmängden med 3. Då man därjämte avser att kunna utföra parallellförsök, vilket ytterligare medför en multiplikation med 2, kommer man även på denna väg fram till en mjölkmängd av minst 60 000 1. Man måste vidare hålla i minnet, att det stora försöksmejeriet skall drivas som ett vanligt mejeri. Det är visserligen mte möjligt eller ens tänkbart att i detta mejeri göra försök varje dag och på alla områden. Men mejeriet måste hava sådan kapacitet att försök kunna ingångsättas på vilken avdelning som helst utan att man skall behöva företaga en omläggning av driften. Mejeriet kan med hänsyn till det ekonomiska resultatet med andra ord ej arbeta så, att en avdelning tillfälligt nedlägges

71 och arbetet endast pågår å de andra. I ett mejeri av »normalstorlek» kan man således visserligen utföra enstaka parallellystningar men man får då inget smör och ej heller någon skummjölk till leverantörerna. Erfarenheterna från Alnarps-mejeriet bestyrka fullständigt det nu sagda. Det bör vidare i detta sammanhang framhållas, att under diskussionen rörande skälen varför försöksmejeriet borde givas den ifrågavarande storleken, ställdes, ävenledes med hänvisning till genomsnittsstorleken på de svenska mejerierna, den frågan, huruvida de rön man gjorde i t. ex. ett 5 000 1 ostkar kunde anses tillämpbara exempelvis vid ystning i ett 1 000 1 kar. Härtill gavs det svaret, att så vore fallet, enär man kände utvecklingsgången upp till den större kvantiteten och det sålunda vore lätt att beräkna, hur de olika faktorerna skulle inverka på ett mellanliggande stadium. Vidkommande den andra frågan eller huruvida icke de heltekniska eller, som man i detta sammanhang kanske bör säga, i full driftsmässig skala utförda försöken med fördel skulle kunna förläggas till redan existerande driftsmejerier av lämplig storlek hava de av de sakkunniga, vilka haft direkt erfarenhet av detta problem, framhållit, att man väl såsom en ren nödfallsutväg, därest ingen annan lösning stode till buds, kunde tänka sig, att försöksverksamhetens organisation baserades på dylik »inackordering», men att de bestämt ville avråda från att man skulle slå in på denna väg. De ville helt biträda vad professor Sandelin yttrat i frågan och kunde därutöver framhålla, att redan gjorda erfarenheter visat, hur ytterligt svårt det vore att få mejerierna att åtaga sig värdskapet för sådana försök, att ett dylikt försök kunde draga lång tid — för ett ystningsförsök vore det således normalt att försöket påginge upp till ett är — att den ytterliga noggrannhet, som försökets utförande krävde i varje moment, nödvändiggjorde fortlöpande övervakning genom personal från försöksanstalten, samt att detta och övriga i Sandelins utlåtande berörda faktorer säkerligen komme att draga icke oväsentliga kostnader. Det vore sannolikt att jämväl efter tillkomsten av ett försöksmejeri av den av expertisen förordade kapaciteten fall kunde inträffa, då försök lämpligen borde utföras på andra mejerier, men detta vore dock ej detsamma som att man baserade hela försöksorganisationen på inackorderade försök. Den sista frågan slutligen, den rörande möjligheten att kombinera en utbyggd mejeriförsöksanstalt med ett intilliggande driftsmejeri har till en del besvarats genom vad som nu anförts rörande de båda övriga frågorna. Därutöver får utredningsmannen anföra följande. Vill man, såsom 1943 års mejeriutredning föreslog, tillskapa en fullständig mejeriförsöksanstalt saknar frågan aktualitet. Det stora driftsförsöksmejeriet blir då en integrerande del av försöksanstalten. Stannar man däremot för en viss utb}'ggnad och effektivisering av nuvarande Statens mejeriförsök, bör man för de heltekniska försöken kunna disponera ett driftsmejeri. Under förutsättning att ingen ändring sker i fråga om förläggningen kommer mejeriet vid Alnarp att vara, förutom skolmejeri, institution för profes-

72 sorn i mejerilära samt undervisningsmejeri för den högre mejeriundervisningen ävensom provningsmejeri för Statens maskinprovningar. Därjämte skall mejeriet leverera den för mejeriförsöken erforderliga mjölken. På grund av dels att försöksmjölken kan valfritt uttagas från skolmejeriet i mer eller mindre förbehandlat tillstånd, dels att det stora försöksmejeriet är förutsatt skola ligga så nära att alla försök i full driftsmässig skala kunna utföras där, kan i detta fall kvantiteten försöksmjölk sättas så låg som till 6 000 kg/dag. Då övriga nyssnämnda ändamål kräva cirka 14 000 kg/dag har man att räkna med en behövlig daglig mjölkmängd vid Alnarp av 20 000 kg. Flyttas å andra sidan mejeriförsöken till Ultuna, vilket innebär, att någon omedelbar kontakt icke kan etableras mellan mejeriförsöken och driftsförsöksmejeriet, måste mejeriförsöken utrustas med ett fullständigt mejeri om 10 a 12 000 1. Då detta mejeri icke ens till någon del kan betjäna professorn i mejerilära och den högre mejerikursen medför detta alternativ, att mejeriet i Ultuna i själva verket kommer att bestå av två mejerier, ett för försöksverksamheten och ett för forskningen och undervisningen samt att den erforderliga mjölkmängden kan uppskattas till sammanlagt omkring 25 000 1. Därtill kommer så driftsförsöksmejeriet. Under alla förhållanden måste i fråga om det sistnämnda uppställas såsom ett ovillkorligt krav, att detta mejeri verkligen står till försöksinstitutionens förfogande i omfattning och under tider, som försöksinstitutionen äger bestämma. Detta innebär icke att driftsförsöksmejeriet behöver vara organisatoriskt förenat med försöksinstitutionen. Dennas rättigheter kunna regleras i avtalsväg. Men det betyder, att driftsmejeriets ägare måste vara beredd att underkasta sig vissa inskränkningar i det ekonomiska utnyttjandet av mejeridriften. Enligt vad som framkommit under utredningsmannens överläggningar med de sakkunniga kan MC:s förut berörda erbjudande icke anses innefatta åtagande i nu skisserad riktning. MC kan nämligen av hänsyn till sina leverantörer icke avhända sig bestämmanderätten över mejeridriften i den omfattning som nyss antyddes. Det torde vara att förutse att liknande ståndpunkt kommer att intagas av övriga lokala mejeriföretag, som kunna komina i fråga för ändamålet. Då tillhandahållandet av ett driftsmejeri för försöksändamål förty synes få ankomma på riksorganisationen, d. v. s. SMR, lärer man lämpligen böra räkna med att SMR utrustar sagda driftsmejeri till att tjänstgöra som försöksmejeri även för sådana driftsmässiga och andra försök, som till äventyrs befinnas icke böra åvila försöksinstitutionen men som SMR finner det önskvärt att få utförda. I följande delar av detta kapitel kominer utredningsmannen att till behandling upptaga de olika spörsmål, som befunnits hava betydelse för den yttre såväl som den inre organisationen av mejeriförsöksverksamheten, samt framlägga förslag till det framtida ordnandet av denna verksamhet. Sålunda komma att behandlas, bland andra, frågorna huruvida samma verksamhet skall bedrivas i statlig eller enskild regi ävensom rörande sambandet mellan mejeriförsöken och den högre mejeriundervisningen samt övrig försöksverk-

73 samhet på jordbrukets område, enkannerligen husdjursförsöksverksamheten. Utredningsmannen får emellertid förutskicka, att den fråga, som mer än andra kommit att behärska diskussionen rörande de hithörande problemen, nämligen förläggningsfrågan, icke kan avgöras separat utan måste ses i samband med samma spörsmål beträffande den högre mejeriundervisningen.

B. Vissa med det framtida ordnandet av mejeriförsöksverksamheten sammanhängande spörsmål, som beröra den yttre organisationen.

Mejeriutredningens förslag i fråga om organisationen av den av utredningen förordade mejeriförsöksanstalten innebar, såsom omnämnts i första kapitlet, att anstalten skulle inrättas och drivas såsom en avdelning inom SMR. Utredningen förutsatte emellertid, att staten skulle dels lämna bidrag till bestridandet av såväl vissa engångskostnader som vissa årliga driftskostnader, dels erhålla inflytande å ledningen av anstalten. I sitt remissutlåtande över mejeriutredningens betänkande yttrade lantbruksstyrelsen i denna del bland annat följande. I likhet med vad som på andra områden i riket torde hava blivit vedertaget såsom en statlig uppgift syntes den grundforskning, som avsåge mejerinäringen, liksom hittills böra ankomma på staten. Målforskningen inom industrien hade i allmänhet ansetts vara en dennas egen angelägenhet. Inom mejerihanteringen hade målforskningen däremot även gjorts till föremål för statlig verksamhet, nämligen genom Statens mejeriförsök. Mejerinäringen i riket hade emellertid numera ernått en sådan styrka och omfattning, att målforskningen borde kunna ombesörjas av näringen själv. Likaså borde på näringen själv ankomma att liksom hittills svara för driftsanalytisk och praktiskt försöksmässig verksamhet. Såsom en följd härav syntes Statens mejeriförsök böra avvecklas och statsbidrag ej heller böra vidare utgå till mejerinäringen för den forskningsverksamhet, som efter avvecklingen av Statens mejeriförsök skulle ombesörjas av näringen själv. Mejeriförsöksanstalten skulle i enlighet med denna lantbruksstyrelsens principiella inställning bliva en mejerinäringens egen institution. Emellertid syntes det skäligt att näringen tilldelades statsbidrag till anläggningskostnaderna för institutionen. Vad lantbruksstyrelsen sålunda förordat innebär otvivelaktigt en både enkel och rationell lösning av spörsmålet om forsknings- och försöksverksamhetens yttre organisation. Den synes dock hava blivit möjlig främst därigenom, att styrelsen som utgångspunkt haft mejeriutredningens särskiljande av forskningen och försöken i från varandra avgränsade delar. Ej heller den av utredningsmannen hävdade principiella grundsynen på forskningen och de därav föranledda konsekvenserna beträffande mejeriförsöksverksamheten synes i och för sig hindra att den yttre organisationen uppbygges enligt den av lantbruksstyrelsen förordade linjen. Andra omständigheter hava emellertid var för sig och i samverkan kommit utredningsmannen att draga i tvivelsmål, huruvida alternativet att helt frikoppla försöksverksamheten från statens medverkan innebär den lyckligaste lösningen av spörsmålet om sagda verksamhets yttre organisation. I detta avseende får utredningsmannen anföra följande.

74 I. Mejeriförsökens samordnande med övrig försöksverksamhet på jordbrukets område.

Det är visserligen riktigt att man, om man betraktar mejerihanteringen uteslutande som en industri vilken som helst, kan säga, att målforskningen är denna industris egna angelägenhet. Man kan emellertid härvidlag icke bortse från att det råder samband mellan forskningen på mejeriområdet och jordbruksforskningen i allmänhet. Väl är det riktigt, såsom företrädarna för mejeriforskningen hävda, att mejeriforskningen till stor del är tekniskt betonad. Detta förhållande medför ock, att det omedelbara sambandet mellan de olika forskningsområdena undanskymmes. Man lärer dock allenast behöva erinra om, att mejeriforskningen har till huvudsakligt föremål mjölken, samt att å andra sidan mjölkproduktionens kvantitativa och kvalitativa befordrande utgöra centrala delar av forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukets område i övrigt, för att inse, att mejeriforskningen i själva verket utgör en låt vara tekniskt specialiserad del av jordbruksforskningen. Givetvis gäller detta såväl den grundläggande vetenskapliga forskningen som den med försöksverksamheten sammanhängande målforskningen. Vad som dessutom måste tillmätas väsentlig betydelse är att mejerinäringens allmänna inriktning och vidare utveckling är direkt avhängig av motsvarande företeelser inom jordbruket i allmänhet. Försöksverksamheten på jordbrukets område i övrigt bedrives i statlig regi. I en följande underavdelning av detta kapitel skall redogörelse lämnas fölen del av de problem, vilkas lösning förutsätter eller underlättas av ett samarbete mellan mejeriförsöken och försöksverksamheten på husdjursskötselns område. Sådant samarbete bör utan tvivel kunna åstadkommas även mellan en såsom statsinstitution arbetande husdjursförsöksanstalt och en privatägd mejeriförsöksanstalt. Man lärer dock ej kunna helt utesluta den eventualiteten, att den sistnämndas ägare exempelvis kan finna lösandet av andra problem hava för honom sådan ekonomisk betydelse, att han inriktar anstaltens verksamhet främst därpå. Utredningsmannen finner sig icke kunna bortse från en sådan möjlighet, helst det under överläggningarna med de sakkunniga framgått, att, därest mejerinäringen skulle komma att få ensam svara för driften av mejeriförsöken, näringen ansåge sig sakna anledning att t. ex. låta de årliga försöksprogrammen genomgå samma förberedande behandling som husdjursförsöksprogrammen. Å andra sidan synes det uppenbart, att för den försöksverksamhet, för vilken mjölkens av produktionsförhållandena betingade egenskaper har betydelse, risk förefinnes för oekonomiskt dubbelarbete, därest man icke har möjlighet att samordna försöksverksamheten vid de institutioner, som utföra försök på detta område. Härtill återkommer utredningsmannen i ett senare sammanhang. Över huvud taget måste det anses vara ett intresse för såväl jordbruket och dess binäringar som det allmänna, att planerna för denna näringsgrupps försöksverksamhet utformas med samtidig överblick över de för varje näring aktuella behoven, samt att, i den mån försöksuppgifter förekomma, som hava betydelse för två eller flera av näringarna, hänsyn tages till de olika försöksinstitutionernas lämplighet för de respektive

75 uppgifterna. Det torde utan vidare inses, att en dylik ordning för sitt genomförande kräver, dels att jämväl mejeriförsökens försöksplaner bliva ventilerade inför samma forum och på samma gång som husdjurs- och jordbruksförsökens, dels att det allmänna får ett för det ifrågavarande ändamålet tillräckligt inflytande på ledningen av mejeriförsöksverksamheten. Till undvikande av varje missförstånd är utredningsmannen emellertid angelägen betona, att han med det nu sagda icke avser att förorda något klavbindande av mejeriförsöksverksamhetens frihet att på sitt försöksprogram upptaga andra problem av vetenskaplig, teknisk eller ekonomisk betydelse för mejerinäringen. Utan vad som anförts har, såsom ock därav torde framgå, allenast avseende å uppgifter av sådan beskaffenhet att de enligt sin natur böra lösas i samarbete med den övriga försöksverksamheten på jordbrukets område. 2. Konsumenternas intressen. Av mejeriprodukternas successivt ökade betydelse såsom livsmedel följer, att det ur konsumentsynpunkt är av vikt, att desamma såväl ur hygienisk som näringsfysiologisk synpunkt, vilken sistnämnda är den som i förevarande sammanhang har intresse, representera det bästa som står att åstadkomma. Allmänt erkännes att detta i stort sett är fallet med de inom den svenska mejerihanteringen framställda produkterna. Någon anledning att förutsätta, att ändring härutinnan framdeles skall ske, synes ej föreligga. Utvecklingen på livsmedelsområdet befinner sig emellertid i ett ständigt framåtskridande. Särskilt gäller detta beträffande livsmedlens lämplighet ur näringsfysiologisk synpunkt. Nya rön eller upptäckter av biokemisk eller renodlat livsmedelskemisk natur göras titt och tätt. Man torde kunna utgå ifrån att, likaväl som konsumenterna hava rätt att fordra, att sådana rön och upptäckter, vilka medverka till näringsfysiologiskt sett bättre kvalitet å mejeriprodukterna, utan onödigt dröjsmål omsättas i praktiken, likaväl måste det ligga i mejerinäringens eget intresse att så sker. Man kan dock icke helt utesluta, att fall kunna uppkomma, där näringen av vinstekonomiska eller andra skäl föredrager att fortsätta enligt förut tillämpade linjer. Detta ställer sig självfallet lättare, därest försöksverksamheten, vilken ju är den som förmedlar kännedomen om nyheterna och undersöker möjligheterna för deras omsättning i praktiken, kan helt dirigeras av näringen. Sådana som förhållandena lyckligtvis för närvarande äro här i riket, har detta spörsmål huvudsakligen akademiskt intresse. Vid skärskådandet av de olika faktorer, vilka inverka på mejeriförsöksverksamhetens framtida organisatoriska status, synes man emellertid ej kunna förbigå detsamma. Med en i förhållande till näringen friställd försöksverksamhet försvåras uppkomsten av situationer liknande den nyss antydda. Givet är också att de statsinstitutioner, som i förevarande avseende bevaka konsumentintresset ävensom hygienen, hava lättare att få sina synpunkter beaktade av försöksverksamheten om jämväl denna utövas i statlig regi.

76 3. Det internationella samarbetet. För mejeriforskningen liksom för annan vetenskaplig forskning är kontakten med den i utlandet bedrivna forskningen av stor betydelse. Detta gäller även den på vetenskaplig forskning grundade försöksverksamheten. Det internationella vetenskapliga samarbetet är grundat på utbyte av erfarenheter; utnyttjar någon utomlands vunna resultat, bör han alltså i sin tur göra av honom gjorda rön internationellt tillgängliga. Väl torde inom den del av mejeriförsöksverksamheten, som här närmast är i fråga, konkurrenshänsyn spela en förhållandevis ringa roll. Man kan dock icke helt utesluta, att sådana kunna av en privatdriven försöksverksamhet tillmätas betydelse, då det gäller publiceringen av vissa försöksresultat. Även ur denna synpunkt synes det klokt, att ej helt frikoppla mejeriförsöksverksamheten från inflytande av det allmänna. 4. Publikationsverksamheten. Utomlands befintliga mejeriförsöksanstalter och -stationer äro i regel statliga. Detta medför i fråga om publiceringen av försöksresultaten vissa fördelar. Sålunda får det nog anses obestridligt, att en i en statlig publikation intagen redogörelse för ett försök får starkare prägel av auktoritativ framställning än om redogörelsen utges privat. Viktigare är, att den blir mera spridd och lättillgänglig tack vare det ordnade utbytet av publikationer mellan olika länders vetenskapliga institutioner. Givet är att ej heller i utlandet allt vad försöksverksamheten sysslar med offentliggöres i officiella publikationsserier utan mycket får inflyta i facktidskrifter och liknande. Men större och viktigare saker förbehållas nog liksom har statstrycket. Det har nu med hänvisning till dessa förhållanden sagts, att den svenska mejeriförsöksverksamhetens upphörande såsom statlig institution skulle försvaga dess internationella ställning speciellt med hänsyn till att publikationerna komme att förlora sin officiella prägel. Härigenom skulle vår verksamhet på området komma i ett ogynnsammare läge än andra staters, bland annat då det bleve fråga om utbytet av publikationer institutionerna emellan. Vid övervägandet av frågan om mejeriförsöksverksamhetens yttre organisation synes man därför icke helt kunna bortse från de sålunda yppade farhågorna. Om det alltså befinnes lämpligast att mejerinäringen får helt svara för försöksverksamheten, måste man finna en form för publiceringen av försöksresultaten, som i möjligaste mån bevarar fördelarna av den nuvarande ordningen. 5. Slutsatser beträffande mejeriförsöksverksamhetens yttre organisation. I den inledande avdelningen till detta kapitel har utredningsmannen antytt hur han tänkt sig huvuddragen av den blivande organisationen av mejeriförsöksverksamheten. Enligt dessa skall Statens mejeriförsök utbyggas i såväl personellt som materiellt hänseende. Till den sålunda omorganiserade

mejeriförsöksinstitutionen skall höra ett mejeri, som bör förfoga över en daglig mjölkmängd av omkring 20- ä 25 000 kg. Därjämte skall för sådana produkttekniska försök, för vilka det egentliga försöksmejeriets resurser icke förslå, ställas till institutionens förfogande ett driftsförsöksmejeri, i vilket dessutom, om så befinnes önskvärt, skola kunna utföras maskintekniska försök och försök avseende driftsstudier m. m. Utredningsmannen har emellertid därvid uttalat, att detta driftsförsöksmejeri icke behöver vara organisatoriskt förenat med försöksinstitutionen, samt vidare anfört, att tillhandahållandet av detsamma synes böra ankomma på SMR. Såsom tidigare antytts och längre fram i detta kapitel ytterligare skall påvisas, avser utredningsmannen, att det egentliga försöksmejeriet skall tjänstgöra såsom undervisningsmejeri för den högre mejeriundervisningen, varjämte det skall stå till förfogande för den grundläggande vetenskapliga forskningen på mejeriområdet och därvid speciellt utgöra forskningsinstitution för professorn i mejerilära. Att under viss förutsättning detta mejeri skall komma att liksom hittills utgöra läromejeri för en mejeriskola framgår av ett kommande kapitel. Driftsförsöksmejeriet åter är tänkt att kunna disponeras av Statens maskinprovningars mejeriavdelriing för provning av maskiner med större kapacitet än de i det egentliga försöksmejeriet förekommande. Ovan under 1—4 hava påvisats åtskilliga omständigheter, vilka dels giva belägg för att jämväl framgent behov förefinnes av statligt inflytande på mejeriförsöksverksamheten, dels framhäva nödvändigheten av samarbete mellan de med mejeriförsök arbetande institutionerna ävensom mellan dessa och den övriga försöksverksamheten på jordbruksområdet. Det torde också hava framgått, att behovet av statligt inflytande på mejeriförsöksverksamheten främst hänför sig till de grenar av verksamheten, som omfattas av eller hava vetenskapligt sammanhang med Statens mejeriförsöks nuvarande arbetsområde. Däremot synas de grenar av samma verksamhet, vilka hava avseende å maskintekniska problem eller som angå driftskontrollen, kunna betraktas såsom till övervägande del mejerinäringens egna angelägenheter, i vilka det allmännas intresse är mindre framträdande och vari det allmänna förty får anses sakna anledning att direkt engagera sig. I konsekvens med vad sålunda anförts och påvisats föreslår utredningsmannen, att den omorganiserade mejeriförsöksanstalten med tillhörande egentligt försöksmejeri bibehålles såsom en statlig institution och att denna behåller sitt nuvarande hävdvunna namn Statens mejeriförsök. Då härigenom alltså icke göres någon ändring i vad som gäller beträffande nuvarande Statens mejeriförsök, kräves, under förutsättning att jämväl förläggningsorten förblir oförändrad, i förevarande avseende inga andra särskilda bestämmelser än de, som eventuellt kunna föranledas av det i det föregående omförmälda önskemålet att kunna utveckla samarbetet mellan Statens mejeriförsök och i främsta rummet husdjursförsöken. Skola däremot mejeriförsöken i enlighet med det av professor Nilsson förordade alternativet förläggas till Ultuna, torde institutionen såväl beträffande ledningen som vidkommande övriga administra-

7S

tiva och kamerala frågor böra samordnas med jordbruksförsöks- och husdjursförsöksanstalterna, Det bör emellertid förutskickas, att vid bibehållen förläggning av Statens mejeriförsök det kommer att bliva svårt att inom ramen för nu gällande bestämmelser för den under lantbrukshögskolan sorterande försöksverksamheten däri infoga mejeriförsöken ens i den förhållandevis begränsade omfattning, som utredningsmannen funnit böra ske. I samband med en omorganisation av försöksväsendet på grundval av såväl 1945 års jordbruksförsöksutrednings som förevarande utrednings resultat lärer emellertid kunna åstadkommas den nydaning, vilken möjliggör ett tillgodoseende även av nu ifrågavarande önskemål. Att man vid utformningen i organisatoriskt avseende av detta samarbete måste taga största hänsyn till att mejeriförsöksverksamheten är huvudsakligen tekniskt inriktad ligger i öppen dag. Vad åter angår driftsförsöksmejeriet bör det på skäl, som utredningsmannen i det föregående anfört, icke infogas i den statliga försöksinstitutionen. Uppförandet, utrustandet och driften av detsamma bör i betraktande av dess arbetsuppgifter och av förut anförda orsaker i övrigt närmast ankomma på SMR i egenskap av mejerinäringens riksorganisation. Då den för ett försöksmejeri av här föreslagen storlek erforderliga mjölkmängden icke synes stå att uppbringa i annan del av riket än Skåne, komma alltså, därest förflyttning av Statens mejeriförsök icke sker, försöksinstitutionen och driftsförsöksmejeriet att ligga å ur samarbetssynpunkt i varje fall godtagbart avstånd från varandra. Ehuru detta samarbete synes komma att beröra allenast en del avförsöksverksamheten vid driftsförsöksmejeriet, finner utredningsmannen det likväl nödvändigt, att det allmänna beredes så mycket inflytande på verksamheten vid detta mejeri, att åtminstone nämnda samarbete blir säkrat. Härtill kommer att, såsom förut antytts, driftsförsöksmejeriet bör vara tillgängligt för officiell provning av mejerimaskiner. Det allmännas motprestation skulle då ligga i dels att staten ställer en vetenskaplig forsknings- och försöksinstitution till mejerinäringens förfogande, varigenom näringen erhåller hela sitt behov av vetenskaplig forskning tillgodosett, dels det engångsunderstöd av statsmedel till anläggningskostnaden, som lantbruksstyrelsen föreslagit och som utredningsmannen vill tillstyrka. Emellertid kommer svaret på frågan om de former, i vilka det allmännas inflytande skall göra sig gällande, att bliva beroende av huruvida mejeriförsöksanstalten skall flyttas från Alnarp eller icke. Kominer Statens mejeriförsök att kvarligga i Alnarp lärer behov icke föreligga att, så vitt angår den försöksverksamhet vid driftsförsöksmejeriet, som sker i direkt samarbete med mejeriförsöken och som således kompletterar motsvarande verksamhet vid dessa, förse driftsförsöksmejeriet med annan laboratorieutrustning än sådan som brukar förekomma vid vilket större driftsmejeri som helst. Ej heller torde för driftsförsöksmejeriet behöva beräknas vetenskapligt utbildad personal i högre ställning, då ju dessa försök måste förutsättas komma att ledas av personal från Statens mejeriförsök. Vid sådana förhållanden finner utredningsmannen det för statens del vara tillfyllest

79 att i ett mellan staten och SMR träffat avtal preciseras, i vilka avseenden driftsförsöksmejeriet skall stå till Statens mejeriförsöks, respektive Statens maskinprovningars mejeriavdelnings förfogande, samt att SMR:s uppfyllande av avtalsvillkoren utgör förutsättning för att SMR skall äga tillgodonjuta det omförmälda engångsbidraget. Dessutom bör SMR i avtalet förbinda sig att i den särskilda styrelse för mejeriet, åt vilken SMR:s styrelse lämpligen bör uppdraga att svara för driften vid detsamma, låta Statens mejeriförsöks föreståndare och antingen en representant för mejerimaskinprovningarna eller den till Alnarpsinstitutet knutna forskaren i mejeriekonomi ingå såsom självskrivna ledamöter. Förlägges däremot Statens mejeriförsök till Ultuna, blir situationen delvis en annan. De till driftsförsöksmejeriet förlagda försöken kunna i sådant fall icke annat än undantagsvis ledas och övervakas från försöken och det blir därför nödvändigt att giva mejeriet en sådan organisation att det kan fungera såsom försöksstation. Det bör förty utrustas med ett kemiskt, ett bakteriologiskt och ett analytiskt laboratorium och i personalhänseende tilldelas en ledare och biträden med vetenskaplig kompetens. De vid försöksstationen sålunda arbetande försöksmännen bliva givetvis i betydande grad hänvisade till sig själva och risken för att de skola komma att falla offer för en viss känsla av isolering är uppenbar, helst som det icke synes bliva möjligt att, i anslutning till mejeriutredningens förslag, förlägga ifrågavarande gren av mejeriförsöksverksamheten till Lund med därav följande möjligheter till omedelbar kontakt med andra vetenskapsmän. Det är följaktligen angeläget att genom organisatoriska åtgärder söka i möjligaste mån råda bot på nämnda olägenheter. Härvidlag bör ihågkommas, att de speciella arbetsuppgifter, som utredningsmannen enligt det föregående velat förbehålla driftsförsöksmejeriet, icke få betraktas såsom något från mejeriförsöksverksamheten i övrigt fristående, utan de utgöra en del av denna. De vid driftsförsöksmejeriet utvunna resultaten bliva ofta av utslagsgivande betydelse för de undersökningar, varmed Statens mejeriförsök förutsatts skola komma att syssla. Vidare kan planläggningen av försöksverksamheten vid Statens mejeriförsök med säkerhet beräknas komma att vara av betydelse för andra driftsförsöksmejeriets undersökningar och ur dessa härflytande resultat. En intim samverkan mellan de båda enligt detta alternativ med mejeriförsök arbetande institutionerna utgör alltså en nödvändig förutsättning för att försöksverksamheten skall kunna bedrivas under de angivna formerna. Intet synes i och för sig därvid hindra, att denna samverkan tager sig uttryck även på så sätt, att, i den mån personella och materiella resurser medgiva det, den ena institutionen övertager arbetsuppgifter, som enligt arbetsprogrammet eljest skulle tillhöra den andra institutionens arbetsområde men som det av någon anledning befinnes lämpligare att utföra på annan ort — exempelvis önskvärdheten av att ett försök utföres under de miljöförhållanden, som äro utmärkande för jordbruket å den först nämnda institutionens förläggningsort. Från dessa utgångspunkter finner utredningsmannen den ur forskningens synpunkt sakligt mest tilltalande lösningen av organisationsfrågan vara, att 6—1337 47

80 verksamheten vid driftsförsöksmejeriet, ställd under ledning av en särskild styrelse med samma självskrivna ledamöter som enligt det första alternativet, jämväl ställes under överinseende av det organ, som efter Statens mejeriförsöks förläggande till Ultuna kan komma att få ledningen därav. En sådan anordning kräver emellertid att ledningen för den statliga försöksverksamheten omorganiseras. Statens och SMR:s ömsesidiga förpliktelser mot varandra enligt detta alternativ kunna regleras antingen avtalsvis eller, vilket torde få anses lämpligare, i samband med att SMR beviljas statsunderstöd till anläggningskostnaderna för driftsförsöksmejeriet.

C. Mejeriförsöksverksamheten och husdjursförsöken.

I det föregående har utredningsmannen i korthet berört det såväl ur allmän synpunkt som med hänsyn till respektive försöksgrenars egna intressen önskvärda i att nödigt samarbete upprätthålles mellan mejeriförsöken och husdjursförsöksverksamheten. Jämväl mejeriutredningen framhöll existerande intressegemenskap mellan de institutioner, som hava till uppgift att studera mjölkens tillvaratagande och bearbetning, samt de institutioner, som studera mjölkens produktion, bland vilka senare utredningen nämnde — förutom husdjursförsöksanstalten — lantbrukshögskolans institutioner för avels- och raslära, husdjurens anatomi och fysiologi samt husdjurens utfodring och skötsel. Sambandet mellan mjölkens av produktionsförhållandena betingade egenskaper och dess lämplighet för olika ändamål, d. v. s. utfodringens (fodermedlens) och de ladugårdshygieniska förhållandenas inflytande på mjölkens vitaminhalt, näringsvärde och användbarhet för framställning av olika mejeriprodukter, med ett ord på mjölkens mejeritekniska egenskaper, torde såsom mejeriutredningen yttrat kunna betecknas såsom ett ännu outrett arbetsfält och utgör för visso en viktig del av forsknings- och försöksverksamheten på mejeriområdet. Hithörande problem böra lösas i samarbete med husdjursförsöksanstalten. Visserligen kan mejeriforskningen möjligen själv ordna försök för att erhålla mjölk, producerad under kontrollerade förhållanden, men då husdjursförsöksanstalten bedriver omfattande utfodringsförsök i avsikt att klarlägga olika fodermedels och olika foderkombinationers bruksvärde, synes det lämpligt att använda den härvid producerade mjölken för forskningsoch försöksändamål. Härigenom skulle inflytandet av de prövade fodermedlen och foderkombinationerna på mjölkens mejeritekniska egenskaper kunna klarläggas på ett invändningsfritt och ur kostnadssynpunkt tillfredsställande sätt. Husdjursförsöksanstalten bedriver sedan några år omfattande utfodringsförsök med olika ensilageslag. "De mejeritekniska egenskaperna hos den vid dessa försök producerade mjölken böra givetvis undersökas. Om de berörda institutionerna arbeta var för sig, så att mejeriforskningen anordnar kontrollerad utfodring med vissa ensilageslag men icke kan undersöka dessas näringsvärde på grund av att resurser saknas för att utföra smältbarhets-och gruppförsök, samt husdjursförsöksanstalten å annan ort bedriver smältbarhets- och

81 gruppförsök med liknande ensilageslag utan att kunna undersöka den producerade mjölkens mejeritekniska egenskaper, uppnås icke samma totalresultat som vid ett samarbete av nyss angiven art. Därjämte blir kostnaden ojämförligt mycket högre än om dylik samordning kommer till stånd. Det har häremot sagts, att sammankopplandet av gruppförsök med kor med mejeritekniska försök stöter på svårigheter på grund av att den av respektive grupp producerade mjölkmängden är för liten för att lämpa sig för mejeritekniska försök. Detta är givetvis riktigt för såvitt man avser att fullfölja försöken i helteknisk skala. Arten av och ändamålet med ifrågavarande försök synas emellertid icke nödvändiggöra att man för dem längre än till det halvtekniska stadiet. Och det må vidare framhållas, att dylikt arrangemang på sin tid med framgång praktiserades vid dåvarande Centralanstaltens husdjurs- och mejeriavdelning vid försök å Wästraby i Skåne, vilka avsågo inflytandet av vissa grönfoderslag på smörfelet »oljigt». Enligt mejeriutredningens åsikt bör den vid mejeriförsöken använda mjölken vara representativ för så stor del som möjligt av landets mjölk i allmänhet. I ett försöksmejeri måste emellertid som regel användas biandmjölk, d. v. s. mjölk från besättningar med olika utfodring. Erhålles vid ett sådant försök med »representativ» mjölk produktfel, vilka kunna sättas i samband med utfodringen, är det emellertid icke möjligt att med säkerhet sätta dem i samband med något visst fodermedel eller med någon detalj i utfodringen. Antalet variabler, då man arbetar med biandmjölk från olika besättningar med kanske högst skiftande utfodringsförhållanden och hygienisk standard, är nämligen allt för stort för att en enda orsak skall kunna isoleras. Den av mejeriutredningen framhållna möjligheten att genom sortering av mjölken från olika leverantörer erhålla en ur kvalitativ synpunkt god och jämn mjölk bör ej heller överskattas. Såsom jämväl professor Virtanen framhållit synes det vidare vara en större uppgift för mejeriforskningsverksamheten att studera sammansättningen och användbarheten av s. k. dålig mjölk, producerad med utsträckt användning av de förut omnämnda fodermedlen. Det må emellertid i detta sammanhang understrykas, att för viss mjölkforskning och vissa mejeriförsök sakna mjölkens av produktionsförhållandena betingade egenskaper betydelse. Om sådan forskning är det här icke fråga utan allenast om forskning och försök, där mejeriproduktens sammansättning, mängd och kvalitet röner inflytande av utfodringen och de hygieniska förhållandena. Det bör i samband härmed även framhållas, att denna del av mejeriförsöksverksamheten utgör en förhållandevis liten del av arbetsområdet. Även om det vid dylika försök är praktiskt och ekonomiskt ogenomförbart att uteslutande använda mjölk, som producerats under kontrollerade förhållanden, t. ex. från utfodringsförsök eller från ett fåtal besättningar med exakt samma utfodring, bör dock denna arbetsmetod i största möjliga utsträckning komma till användning vid försöken. Vid användning av »representativ» mjölk

82 eller »biandmjölk» saknas nämligen möjlighet att genom variationer i utfodringen undersöka en eventuellt menlig produktionsfaktor. Reproducerbarheten av med biandmjölk utförda försök torde ock vara ringa. E t t sätt att undgå de nackdelar, som enligt det anförda äro förbundna med användandet av »representativ» mjölk, är att upplägga försöken i serier, i vilka mjölk, som producerats med olika fodermedel av olika kvalitet i olika mängd och i olika kombinationer samt utvunnits under olika hygieniska förhållanden, undersökes på sina mejeritekniska egenskaper. På så sätt förändras problemet från att avse prövning av medelgod eller representativ mjölk till en grundlig genomprövning av samtliga nyss berörda kombinationer. Sedan tillräckligt många försöksresultat framkommit och erfarenhet vunnits, bör det föreligga vissa möjligheter för att man skall kunna förutsäga huru mjölk, som producerats med den eller de foderkombinationerna, innehållande fodermedel av viss i kemiska enheter karakteriserad kvalitet, samt under vissa närmare angivna hygieniska förhållanden, förhåller sig i avseende å sina mejeritekniska egenskaper. För ifrågavarande forskning, vilken delvis är av grundforsknings natur, är det emellertid icke nog att känna vilka fodermedel som alstrat den undersökta mjölken; viktiga faktorer vid försöken äro dels den vid foderproduktionen använda jordens beskaffenhet, alltså dess halt av näringsämnen, förekomsten av spårelement etc, vidare övriga odlingsbetingelser samt slutligen även kornas ras och individuella egenskaper. Metodiken är dessutom över huvud oprövad här i riket. Utomlands gjorda försök på området hava, enligt vad som meddelats utredningsmannen, ännu icke givit några säkra resultat. Med hänsyn till de krav, som numera i fråga om målen ställas på husdjursförsöksverksamheten, lärer det emellertid vara ofrånkomligt, att man vid uppdragandet av riktlinjerna fölen med lösandet av praktiska problem arbetande mejeriforsknings- och försöksverksamhet, tillser att organisationen erhåller en sådan utformning, att möjlighet gi\*es att tillgodose även ifrågavarande forskningsområde. Kompetens, såväl i fråga om personal som utrustning, att utföra de tillhörande utfodringsförsöken finnes allenast vid husdjursförsöksanstaltens huvudstation. Fråga uppstår då, om icke det sålunda erforderliga samarbetet skulle kunna etableras mellan Statens mejeriförsök samt husdjursförsöksanstaltens filialstation i Alnarp. För närvarande förfogar filialstationen icke över den för ifrågavarande försök nödiga utrustningen. Och även om en jämväl ur andra synpunkter önskvärd utbyggnad av stationen skulle komma till stånd, lärer ut bygg n aden dock icke kunna bliva så omfattande i fråga om de allmänna resurserna, att stationen kan tänkas av huvudstationen övertaga den här avsedda försöksverksamheten. Detta skulle nämligen innebära en sådan förstärkning av kapaciteten, att man i själva verket finge två husdjursförsöksanstalter, något som torde vara uteslutet ur statsfinansiell synpunkt och i varje fall skulle medföra en icke önskvärd splittring av de medel, som kunna

83 stå till förfogande för husdjursförsöksverksamheten. En annan sak är, att det måste anses vara ett icke blott lokalt intresse att filialstationen i Alnarp skall erhålla den för fyllande av dess försöksuppgifter för den sydsvenska husdjursaveln nödiga utrustningen. Denna fråga faller emellertid utom ramen för förevarande utredning. Till fullständigande av den ovan lämnade redogörelsen torde böra nämnas, att den ifrågavarande forskningen icke allenast har avseende å kornas utfodring å stall. Jämväl de vid husdjursförsöksanstalten bedrivna betesförsöken ävensom uppfödningförsöken böra omfattas av samarbetet. Beträffande de förstnämnda försöken kan ytterligare framföras, att man å Kungsängen, dit husdjursförsöksanstaltens försöksladugård är förlagd, disponerar, förutom betydande arealer naturlig äng, stora arealer med för anläggande av försöksbeten synnerligen lämpad jord, vilken icke utan mycket betydande kostnader torde kunna uppbringas å annat håll. Det torde vidare vara att förutse, att i en framtid samarbete kommer att etableras mellan husdjursförsöksanstalten och försöksavdelningen vid veterinärinrättningen i Skara. De institutioner, som studera mjölkens produktion, hava alltså möjligheter att följa produktionen av mjölk och övriga animalieprodukter ända från, å ena sidan, djurets födsel och, å andra sidan, foderväxtodlingen. Värdet för mejeriförsöksverksamheten av ett samarbete med dem ökas härigenom än mer. Vad sålunda här ovan anförts ger belägg för dels att under rådande organisation vissa svårigheter föreligga att med avseende å forsknings- och försöksverksamheten rörande mjölkens tillvaratagande och bearbetning åstadkomma samverkan med motsvarande verksamhet i fråga om mjölkens produktion eller vice versa, dels att dylik samverkan är nödvändig om man vill, att det inom respektive område bedrivna vetenskapliga arbetet skall med minsta möjliga kostnad giva de bästa resultaten, dels att sådan samverkan för sitt genomförande förutsätter att de försök, genom vilka man vill söka klarlägga utfodringens och övriga i det föregående omnämnda faktorers inverkan på mjölkens mejeritekniska egenskaper, äga rum på samma eller i varje fall varandra närliggande orter. Vid uppdragandet av riktlinjerna för mejeriförsöksverksamhetens blivande organisation måste därför hänsyn tagas till nu anförda omständigheter. Då utbyggnaden av husdjursförsöksverksamheten i form av en central husdjursförsöksanstalt vid Ultuna med de för en försöksverksamhet av här ifrågavarande slag nödiga resurserna numera hunnit så långt, att möjligheten av en förflyttning av densamma kan anses utesluten, synes man blott hava två alternativ att välja på: antingen att förlägga mejeriförsöksverksamheten till samma plats som husdjursförsökens huvudstation eller att utrusta husdjursförsöksanstalten med ett försöksmejeri. Såsom nyss framhölls är det förevarande forskningsområdet av förhållandevis ringa storleksordning inom mejeriförsöksverksamheten och det kan med hänsyn härtill knappast komma i fråga att blott för att befordra samarbetet på området vidtaga en så genomgripande åtgärd som att flytta mejeriförsöks-

84 institutionen, därest en sådan förflyttning icke påkallas av andra skäl. De skäl som kunna tala härför hänföra sig emellertid till motsvarande spörsmål beträffande den högre mejeriundervisningen och utredningsmannen återkommer till dem i ett senare sammanhang. Att förse husdjursförsöksanstalten med ett försöksmejeri synes å andra sidan icke möta hinder i och för sig. Ett sådant torde oberoende av förevarande spörsmål förr eller senare visa sig erforderligt. Jämväl i fråga om detta mejeri uppkommer emellertid fråga om storleken. I överensstämmelse med vad som därom anförts tidigare i denna kapiteldel böra försöken vid detta mejeri i första hand avse mjölk med så att säga känd ursprungsbeteckning. Denna mjölk kommer att härröra från husdjursförsöksanstaltens försöksladugård. Mjölkproduktionen vid denna synes icke kunna beräknas komma att överstiga 1 500 kg/dag, och denna mjölkmängd är uppdelad å ett flertal försöksgrupper. Vissa dagar torde all mjölken åtgå för försöken, andra blir det ett större eller mindre överskott, som måste nyttiggöras. Antingen kan man då utrusta försöksmejeriet för produkttillverkning i driftsmässig skala, varvid man genom avtal om tillskottsleveranser får sörja för att mjölkmängden uppnår en sådan storleksordning att driften ej blir förlustbringande. Eller får man avtala med ortens driftsmejeri, i förevarande fall alltså MC:s mejeri i Uppsala, om att detta emottager den mjölk, som till äventyrs icke kommer att åtgå för försöken. Det förra tillvägagångssättet fordrar större kapitalinsats än det senare, vilket i sin tur icke kan beräknas medföra någon inkomst av betydenhet. Utredningsmannen förordar det senare alternativet och beräknar alltså, att husdjursförsöksanstalten vid Alnarps-alternativet utrustas med ett försöksmejeri, avsett för en daglig mjölkinvägning av 1 500 kg.

D. Mejeriförsöksverksamheten och den högre mejeriundervisningen.

För mejerinäringen gäller likaväl som för andra områden, inom vilka den högre utbildningen meddelas genom undervisning av vetenskapligt skolade lärare, att denna undervisning icke bör skiljas från den grundläggande vetenskapliga forskningen. Då i rubriken till denna kapiteldel talas om den högre mejeriundervisningen åsyftas därmed såväl som på de flesta övriga ställen i betänkandet jämväl grundforskningen på mejerinäringens område. Av vad utredningsmannen tidigare anfört rörande dels sambandet mellan grundforskning och målforskning på mejeriområdet, dels den vetenskapliga verksamhet, som bedrives inom mejeriförsöksverksamhetens ram, framgår, att det får anses önskvärt att institutionerna för grundforskningen och Statens mejeriförsök förläggas till samma ort eller i ur kommunikationssynpunkt bekväm närhet av varandra, men att så nödvändigtvis icke behöver ske även med driftsförsöksmejeriet. Denna uppfattning synes vinna stöd av professorerna Sandelins och Virtanens uttalanden. Sandelin yttrar sålunda, att mejeriutredningen sammankopplat byggandet av försöksmejeriet med en hel del andra frågor, t, ex. den högre mejeriundervisningen,

85 inrättandet av nya professurer m. m. Han kunde på grund av obekantskap med dessa för Sverige speciella problem ej taga ställning till dem men ville dock framhålla, att enligt hans uppfattning vore uppförandet av ett ändamålsenligt försöksmejeri av en så avgörande betydelse för Sveriges hela mejerihantering och dess framtid, att man vid lösandet av de andra frågorna ej borde lösa dem på sätt, som kunde äventyra försöksmejeriets möjligheter att främja och höja Sveriges mejerihantering. Det vore givetvis en stor fördel om grund- och målforskningen utövades på platser nära varandra och för den högre mejeriundervisningen vore det av mycket stor betydelse om eleverna vid sin utbildning kunde draga nytta av försöksmejeriet, men det allra viktigaste vore att försöksmejeriet finge arbeta under sådana betingelser, att det kunde göra full nytta för sig. Virtanen säger, att undervisningen, forskningen och arbetet i det egentliga försöksmejeriet vore avhängiga av varandra och icke kunde skiljas åt. Naturligtvis vore det idealiskt, om man kunde sammanföra driftsförsöksmejeriet (»det stora mejeriet») med undervisningen, forskningen och det egentliga försöksmejeriet, men om detta icke ginge, funne han det icke livsviktigt att hava det stora mejeriet på samma ställe som de övriga institutionerna. Detta mejeri arbetade nämligen icke på samma sätt som det egentliga försöksmejeriet, Det vore icke så mycket naturvetenskapen, som härskade i det stora mejeriet, utan där dominerade frågorna om de maskinella anordningar och de frågor, som stode i direkt samband med driften, och där fordrades olika personal mot i det egentliga försöksmejeriet. Nödvändigheten att kombinera det stora mejeriet med forskningen och det egentliga försöksmejeriet framträdde alltså icke lika starkt som då det gällde kombinationen forskning — egentligt försöksmejeri. Härutöver vill utredningsmannen anföra följande. Möjligheten för eleverna vid den högre mejeriundervisningen att under studietiden komma i direkt kontakt med försöksverksamheten och därvid få följa praktiska och aktuella försök innebär otvivelaktigt stora fördelar. Utbildningen blir härigenom mer mångsidig än vad eljest skulle vara fallet och elevernas erfarenhet större just på de områden, där flertalet av dem framdeles skola verka. De få således blicken öppnad för de aktuella problemen och erhålla uppfattning om hur dessa skola lösas och hur försök skola läggas upp för att verkligen ge någonting, och de få en personlig erfarenhet av och säkerligen jämväl en på densamma grundad respekt för de kunskaper och det arbete, som ligger bakom lösandet av även mindre problem. Härtill kommer den förmån, som under nuvarande organisation många elever åtnjutit genom att de under studietiden beretts tillfälle att tjänstgöra såsom tillfälliga assistenter vid Statens mejeriförsök för speciella undersökningar, vilka de i vissa fall kunnat få räknade såsom examensarbete. Den förlängning av studietiden, som väl därav ibland blivit följden, torde i betraktande av vad eleverna samtidigt vunnit i kunnande och erfarenhet få anses väl försvarad. Enligt uppgift hava av de sedan år 1938 från högre mejerikursen utexaminerade eleverna omkring 70 % också begagnat sig av möjligheten att längre eller kortare tid arbeta vid Statens mejeriförsök och enligt den mening, som hävdas av föreståndaren för den kemisk-bakteriologiska institutionen vid Alnarpsinstitutet, skulle kontakten med Statens mejeriförsök vara av större värde för elevernas blivande verksamhet, vilken ju i allmänhet är av övervägande praktisk natur, än kontakten med grundforskningen vid nämnda

86 institution. Även för lärarna vid den högre mejeriundervisningen torde kontakten med mejeriförsöken och därigenom med alla de mejeriproblem, som efter hand uppkomma vid mejerier eller annorstädes i landet, ge till resultat ökad erfarenhet och fördjupat intresse, vilket allt kommer undervisningen till godo. Vad beträffar grundforskningen har utredningsmannen i samband med den under A. 1. i detta kapitel gjorda analysen av förhållandet mellan grundforskning och målforskning på mejeriområdet givit ett konkret exempel på förekommande samarbete mellan den kemisk-bakteriologiska institutionen och Statens mejeriförsök och flera andra exempel på sådant samarbete skulle kunna utväljas bland de arbetsuppgifter, för vilka redogörelse lämnats i sjätte kapitlet. Av denna framgår att ett stort antal av de problem, som Statens mejeriförsök haft att bemästra, innefatta kemiska och bakteriologiska spörsmål och det ligger i öppen dag, att det varit av stort värde för föreståndaren för mejeriförsöken att beträffande dylika och andra vetenskapliga spörsmål kunna samråda med professorn vid institutionen för mejerikemi och mejeribakteriologi. Knappheten på personal vid mejeriförsöken har vidare ej så sällan nödgat föreståndaren att vända sig till institutionen för att få vetenskapliga försök utförda. Institutionen å sin sida har varit ännu sämre utrustad med vetenskapligt skolad personal. Sålunda hava statsmedel icke varit tillgängliga för avlöning av assistent och forskningsarbetet har kunnat bedrivas endast tack vare intresserade elever, in- och utländska hospitanter samt ekonomiskt stöd från SMR, varigenom under det senaste året assistenthjälp kunnat erhållas. Befintligheten å samma ort av Statens mejeriförsök har givit samme professor möjlighet till samarbete och utbyte av erfarenheter, som utan tvivel varit ägnad att i någon mån mildra olägenheterna av de ogynnsamma arbetsförhållandena, De båda i personellt hänseende otillräckligt utrustade institutionerna hava på detta sätt kompletterat varandra. Det vill emellertid synas som om därvidlag intresset i huvudsak koncentrerats på de målforskningsbetonade problemen med påföljd, att den fria grundläggande vetenskapliga forskningen kommit något i andra hand. Att så skett kan icke läggas professorn vid den kemisk-bakteriologiska institutionen till last utan får helt tillskrivas de nyss angivna ogynnsamma förhållanden, varunder institutionen tvungits att arbeta. Man synes rent av kunna sätta i fråga om det, då mejeriavdelningen vid Alnarp inrättades, över huvud stod klart för vare sig de anslagsbeviljande myndigheterna eller de till avdelningen knutna vetenskapsmännen, att dessa utöver undervisningen jämväl skulle bedriva forskning. Det vetenskapliga arbetet vid den kemisk-bakteriologiska institutionen har också praktiskt taget endast pågått ett par år. I betraktande av sålunda rådande förhållanden får man, då det gäller att bedöma värdet av det samarbete mellan forsknings- och försöksinstitutionerna, som uppenbarligen befordrats av att de varit förlagda till samma plats, icke anlägga en uteslutande kvantitativ måttstock. Att samarbetet varit fruktbärande och till fromma för arbetsresultaten vid båda institutionerna är

87 emellertid tydligt och man synes icke behöva hysa tvivel om att, därest institutionerna erhålla en förbättrad organisation och möjlighet beredes dem att jämväl därefter uppehålla det på personlig kontakt grundade samarbetet, detta skall bliva till båtnad för mejerinäringen. Vid övervägandet av fördelarna av samförläggningen bör man vidare ej bortse från den vinst, som ligger däri, att i många fall gemensamma apparater kunna användas och gemensamma analysmetoder utarbetas. Av det anförda drager utredningsmannen den slutsatsen, att såväl mejeriförsöksverksamhetens som den högre mejeriundervisningens intressen bäst befordras av att Statens mejeriförsök samt undervisningsinstitutionerna äro så förlagda att omedelbar personlig kontakt mellan försöksmännen och forskarna kan uppehållas och att eleverna vid den högre undervisningen få tillfälle att kontinuerligt följa och, i den mån andra omständigheter icke hindra detta, deltaga i arbetet vid mejeriförsöken. Befinnes alltså undervisningen böra förläggas till annan ort än för närvarande följer därav, att Statens mejeriförsök måste flyttas till samma ort eller till plats, som ligger i ur kommunikationssynpunkt bekväm närhet av densamma.

E. Statens mejeriförsöks och driftsförsöksmejeriets arbetsuppgifter och inre organisation.

Av vad under A. 3. i detta kapitel anförts framgår att det framtida ordnandet av mejeriförsöksverksamheten i vissa delar är avhängigt av huruvida den högre mejeriundervisningen och därmed mejeriförsöksverksamheten skall kvarbliva vid Alnarpsinstitutet eller inordnas under lantbrukshögskolan. Enär emellertid forsknings- och försöksuppgifterna för de omorganiserade mejeriförsöken samt fordringarna i fråga om försöksinstitutionens personaluppsättning och utrustning bliva desamma vare sig den ligger på det ena eller andra stället, spelar i den delen förläggningen ingen roll. Däremot blir organisationen av driftsförsöksmejeriet, såsom jämväl tidigare antytts, beroende av huruvida mejeriet kommer att ligga nära eller avlägset i förhållande till mejeriförsöken. Såsom framgår av det under B. 5. i detta kapitel anförda, anser utredningsmannen, att jämväl framgent Statens mejeriförsök bör helt och hållet vara en statens angelägenhet, medan driftsförsöksmejeriet bör i huvudsak vara en mejerinäringens angelägenhet. I enlighet härmed bör staten alltså svara för samtliga kostnader för Statens mejeriförsöks inrättande och drift, varjämte försöken böra organiseras såsom en helt statlig institution. Vad angår driftsförsöksmejeriet synes mejerinäringen — i detta fall SMR — böra bestrida mejeriets driftskostnader. Såsom ock tidigare antytts måste det emellertid anses rimligt, att det allmänna bidrager till kostnaderna för driftsförsöksmejeriets uppförande och utrustning. Man får nämligen icke förbise, att de ekonomiska vinsterna av den rationalisering av mejerinäringen, vartill

88 försöksverksamheten jämväl vid detta mejeri skall syfta, ytterst komma jordbrukarna till godo. Då den övriga försöksverksamheten inom jordbruket och dess binäringar, vars syftemål är detsamma, ansetts böra helt bekostas av staten, synes det knappast rättvist att så utnyttja det förhållandet, att mejerihanteringen drives såsom en industri, att man å mejerinäringen helt överför det ekonomiska ansvaret för driftsförsöksmejeriet. Skall staten understödja driftsförsöksmejeriets uppförande och utrustning, lärer staten emellertid också vara berättigad att pröva ändamålsenligheten av den tilltänkta organisationen av mejeriet. Utredningsmannen kommer förty att i det följande uppdraga vissa riktlinjer för organisationen av jämväl driftsförsöksmejeriet.

I. Statens mejeriförsöks och driftsförsöksmejeriets arbetsområden.

Enligt 1943 års mejeriutrednings förslag skulle den av utredningen ifrågasatta Svenska mejeriförsöksanstalten organiseras med sex avdelningar, nämligen en laboratorieavdelning, en produktteknisk avdelning, en maskinteknisk avdelning, en ekonomisk avdelning, en produktkontrollavdelning och en mejeriavdelning, vilken sistnämnda skulle omfatta den vid försöksmejeriet bedrivna mejerirörelsen. I remissutlåtandena har kritik häremot framförts huvudsakligen beträffande produktkontroll- och maskintekniska avdelningarna. a. Produktkontrollverksamhetens ställning i förhållande till försöksverksamheten.

Vidkommande produktkontrollavdelningen innebar mejeriutredningens förslag, att Svenska smörprovningarna med hänsyn till de beröringspunkter, som utredningen fann föreligga mellan mejeriförsöksverksamheten samt kontrollen av mejeriprodukter och vilka gjorde det mindre ändamålsenligt att i fortsättningen hava smörprovningarna fristående från den planerade mejeriförsöksanstalten, att Svenska smörprovningarna skulle införlivas med anstalten såsom en avdelning för smörprovning m. m., vilken avdelning utredningen tydligen förutsatte skola bliva organiserad efter de riktlinjer, som smörprovningarnas styrelse angivit i det av styrelsen framlagda, i tredje kapitlet berörda omorganisationsförslaget. Utredningen anlade på denna fråga, bland andra, följande synpunkter. Den övning i produktbedömning, varav eleverna i den högre mejerikursen vore i behov, bereddes dem regelmässigt vid Svenska smörprovningarna; den skulle knappast kunna på tillfredsställande sätt ske annorstädes. I mejeriförsöksverksamheten förelåge vidare behov av att få de vid försöken framkomna produkternas kvalitet och handelsvärde fullt objektivt bedömda. Denna bedömning borde lämpligen utföras av den vid sådan verksamhet övade personalen vid Svenska smörprovningarna. Så skedde ock för närvarande. Å andra sidan framstode utan vidare såsom uppenbar betydelsen för sistnämnda institution att fortlöpande hålla sig underkunnig om de framsteg på mejeriområdet, som kunde vinnas genom den på området bedrivna forsknings- och försöksverksamheten, och de ökade eller ändrade krav på produkterna, som i anledning därav kunde föranledas.

89 Av remissinstanserna hava jämväl sådana, som i övrigt tillstyrkt mejeriutredningens förslag, ställt sig bestämt avvisande mot förslaget att göra Svenska smörprovningarna till en del av den av utredningen föreslagna mejeriförsöksanstalten. Utredningsmannen finner denna inställning välgrundad och vill i huvudsak ansluta sig till de därvid framförda synpunkterna. Sålunda torde enighet råda därom, att Svenska smörprovningarna tack vare sin nuvarande organisation kunnat intaga en fri och oberoende ställning i förhållande till mejerinäringen och att provningsverksamheten därigenom förvärvat anseende såsom auktoritativ och opartisk. Ett genomförande av mejeriutredningens förslag skulle komma att medföra minskat inflytande från statens sida å Svenska smörprovningarna och följden härav skulle bliva ett försvagande av dess ställning såsom opartiskt kontrollorgan. Tack vare det stora försöksmejeriet skulle den föreslagna, mejeriförsöksanstalten bliva en stor producent och meningen var, att dess produkter skulle vinna normal avsättning. Dessa produkter skulle enligt förslaget liksom andra mejeriprodukter vara underkastade produktkontrollavdelningens granskning och för sin märkesrätt bliva beroende av dennas godkännande. Anstalten skulle med andra ord genom en sin särskilda avdelning komma att kontrollera sig själv. E t t sådant arrangemang synes knappast tillfredsställande och ingalunda ägnat att, vare sig hos konsumenterna eller hos andra producenter, alstra förtroende för kontrollen. Redan vid försäljning på den inhemska marknaden komme under sådana förhållanden kontrollmärket att förlora en del av sin betydelse för att vid en eventuell export bliva tämligen värdelöst. Vad som sålunda skulle komina att gälla beträffande kontrollen av mejeriförsöksanstaltens egna produkter skulle givetvis i lika hög grad komma att gälla i fråga om produkterna från andra mejeriföretag, tillhörande SMR. Härtill kommer risken, att förtroendet för mejeriförsöksanstalten från de övriga mejeriernas sida går förlorat, därest detta kontrollorgan, vars verksamhet kan få så avsevärda ekonomiska verkningar för dem, inordnas såsom en del av anstalten. Den av Svenska smörprovningarna utövade kontrollen har tidigare otvivelaktigt haft sin största betydelse för exporten. Under nu rådande förhållanden är detta organs verksamhet inskränkt till den inhemska marknaden. På denna hava emellertid dess uppgifter blivit väsentligt ökade, i det den under kriget startade ostkontrollen anförtrotts detsamma. Huru i första rummet smörmarknaden i en framtid kan tänkas bliva, ordnad, kan för närvarande icke avgöras. Men även om utvecklingen går därhän, att det väsentliga av smörproduktionen konsumeras inom riket, finner utredningsmannen det antagligt, att hänsynen till de inhemska konsumenterna kommer att kräva viss kontroll av smör och övriga mejeriprodukter enligt i huvudsak de riktlinjer, som nu gälla beträffande Svenska smörprovningarnas verksamhet. Det bör ej heller förbises, att Svenska smörprovningarna även handhar kontrollen av ägg, varför dess verksamhet sträcker sig utanför mejerihanteringens område. I detta sammanhang må anföras, att frågan om att låta vederbörande näringsorganisationer övertaga Svenska smörprovningarnas verksamhet var föremål

90 för statsmakternas prövning så sent som år 1943. I en den 15 april 1942 avgiven promemoria framkastade sålunda besparingsberedningen tanken på en dylik anordning och motiverade densamma med att verksamheten närmast åsyftade att utöva kontroll i kvalitativt hänseende över exporten av svenskt smör och svenska ägg ävensom att det syntes i hög grad vara att anse såsom ett producenternas eget intresse att å dessa områden upprätthålla en tillfredsställande kvalitet å produkterna, Lantbruksstyrelsen framhöll i yttrande över promemorian, att utövandet av exportkontrollen visserligen kunde anses hava varit det ursprungliga huvudsyftet med smörprovningarnas verksamhet, men att denna så småningom hade blivit av allt större betydelse för den inhemska marknaden. Enligt lantbruksstyrelsens mening skulle det ur principiell synpunkt vara oriktigt att låta organisationerna på området övertaga smörprovningarnas kontrollverksamhet, enär därigenom organisationerna skulle i förevarande avseende utöva kontroll av stor allmän betydelse över den egna verksamheten. Lantbruksstyrelsen ansåg detta mycket olämpligt från såväl den utländska som den inhemska marknadens synpunkt och, enligt vad styrelsen anförde, delades denna styrelsens åsikt av SMR. Enligt bilagan till 1943 års statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkt 107, ansåg föredragande statsrådet i likhet med lantbruksstyrelsen, att kontrollen över landets smör- och äggproduktion fortfarande borde handhavas av Svenska smörprovningarna, I enlighet härmed beslöt även riksdagen (jordbruksutskottets utlåtande nr 57/1943; riksdagens skrivelse nr 381/1943). Såsom nyss antyddes finner utredningsmannen de skäl, som olika myndigheter och sammanslutningar anfört mot ett inlemmande av Svenska smörprovningarna i en mejerinäringens försöksinstitution, övertygande. Av dessa skäl, vilka i princip överensstämma med statsmakternas ställningstagande till besparingsberedningens nyssberörda förslag, kan alltså utredningsmannen icke förorda, att smörprovningarna infogas i det föreslagna driftsförsöksmejeriet. Ej heller finner utredningsmannen sig kunna förorda, att Svenska smörprovningarna uppgår i Statens mejeriförsök. Väl skulle härigenom provningsverksamhetens ställning såsom opartisk kontrollverksamhet icke försvagas i fullt samma utsträckning, som om en mejerinäringens försöksinstitution övertoge verksamheten. Även Statens mejeriförsök kominer emellertid att producera mejeriprodukter, vilka måste vinna normal avsättning och vilka — om smörprovningarna utgöra en del av anstalten — bliva för sin märkesrätt beroende av godkännande av anstalten själv. Trots att Statens mejeriförsök fortfarande skulle vara ett statligt organ, torde det därför icke kunna anses såsom en tillfredsställande anordning att låta institutionen övertaga smörprovningarnas verksamhet. Jämväl denna anordning skulle uppenbarligen försvaga förtroendet för verksamheten. En viktig synpunkt i detta sammanhang är också, att smörprovningarnas verksamhet måste — såsom av den i tredje kapitlet lämnade redogörelsen framgår — anses vara till arten helt främmande för vad som i vanliga fall menas med försöksverksamhet. Smörprovningarnas verksamhet åsyftar sålunda

91 kvalitetskontroll på handelns område, varför den har föga gemensamt med egentlig försöksverksamhet. Av ett inlemmande av smörprovningarna i organisationen för mejeriförsöken synes därför knappast kunna vinnas någon mera påtaglig fördel. Tvärtom torde detta kunna förutses komma att vålla även sådana nackdelar, som pläga följa av att artskilda verksamhetsgrenar ställas under en och samma ledning, exempelvis svårigheter att så organisera ledningen, att denna blir fullt skickad att handhava ledningen av de olikartade verksamhetsgrenarna och icke kommer att främst tillgodose vissa arbetsuppgifter på bekostnad av andra sådana. Följden av vad utredningsmannen ovan anfört blir, att varken Statens mejeriförsök eller driftsförsöksmejeriet böra organiseras för handhavande av produktkontrollverksamhet. Vad åter angår Svenska smörprovningarna framgår av vad nu och tidigare (i tredje kapitlet) anförts, att detta kontrollorgans framtida arbetsuppgifter äro beroende av faktorer, vilka i nuvarande läge icke kunna överblickas, samt att ett av provningarnas styrelse utarbetat omorganisationsförslag är beroende på lantbruksstyrelsens prövning. Under sådana förhållanden och då provningarna för närvarande äro i det närmaste självförsörjande — för budgetåret 1946/47 utgående statsbidrag utgjorde allenast 23 100 kronor eller cirka 4 % av de beräknade utgifterna. — anser utredningsmannen skäl icke föreligga att föreslå någon ändring med avseende å provningarnas organisation och verksamhet. b. Maskin- och byggnadstekniska försök.

Beträffande åter den maskintekniska avdelningen i den av mejeriutredningen föreslagna. Svenska mejeriförsöksanstalten har lantbruksstyrelsen i sitt remissutlåtande tolkat mejeriutredningens förslag såsom innebärande att Statens maskinprovningars mejeriavdelning skulle inlemmas i anstalten. Styrelsen för Statens maskinprovningar åter anser sig kunna konstatera, att enligt förslaget maskintekniska avdelningen vid försöksanstalten icke vore avsedd att inkräkta på verksamheten vid maskinprovningarnas mejeriavdelnmg, utan att den skulle helt inrikta sig på sådant försöksarbete, som från mejeriteknisk synpunkt vore av värde såsom komplement till provningsanstalten. Härtill må anföras, att mejeriutredningen icke synes hava avsett, att maskinprovningarnas mejeriavdelning skulle ingå i mejeriförsöksanstalten, men att utredningen väl åsyftat att öppna möjligheter till ett vidgat, samarbete mellan provningsavdelningen och försöksanstalten. Utredningsmannen finner denna uppfattning rörande mejeriutredningens avsikt bestyrkas därav, att mejeriutredningen såsom arbetsuppgifter för försöksanstaltens maskintekniska avdelning angivit — förutom handhavandet av viss kursverksamhet — maskinundersökningar med avseende å värme-, kraft- och vattenförbrukning samt kapital- och arbetskostnad ävensom den lämpligaste maskinuppställningen ur arbets-, montage- och platsutrymmessynpunkt. Att avdelningen

92 skulle bedriva sådan maskinprovning, som ankommer på maskinprovningarnas mejeriavdelning, synes utredningen alltså icke hava åsyftat. Ej heller utredningsmannen anser, att maskinprovningarnas mejeriavdelning bör infogas i mejeriförsöksverksamheten. En dylik åtgärd skulle innebära ett uppenbarligen omotiverat avsteg från en organisationsform, som nu under en lång följd av år befunnits lämplig för ifrågavarande provningsverksamhet, och detta avsteg skulle i princip vara lika olämpligt som att infoga Svenska smörprovningarna i mejeriförsöksverksamheten, enär dels SMR äger aktiemajoriteten i ett bolag, som i stor omfattning tillverkar mejeriapparatur och försäljer mejeriförnödenheter, dels maskinprovningarnas mejeriavdelnings verksamhet till arten nära överensstämmer med smörprovningarnas verksamhet. Att samarbete mellan maskinprovningarnas mejeriavdelning och mejeriförsöksverksamheten kommer att liksom hittills etableras är en annan sak, som emellertid icke synes påverka frågan om maskinprovningarnas ställning i organisatoriskt hänseende. Vad åter angår frågan om bedrivande inom mejeriförsöksorganisationens ram av försöksverksamhet på mejerimaskinområdet må anföras, att lantbruksstyrelsen i sitt remissyttrande över mejeriutredningens betänkande uttalade, att behövlig dylik verksamhet borde ombesörjas av mejerimaskinindustrien själv. Till belysande av detta spörsmål vill utredningsmannen först erinra om, att inom SMR inrättats en byggnads- och maskinteknisk avdelning, som alltjämt är i verksamhet. För att på ett effektivt sätt tillvarataga, mejeriernas intressen vid förekommande behov av hjälp vid byggnads- och maskintekniska frågors lösning organiserade sålunda SMR i början av år 1935 en särskild avdelning för ändamålet. Verksamheten vid avdelningen utvecklade sig ganska snart till att omfatta icke endast byggnads- och egentlig mejerimaskinteknik utan även ång-, sanitets-, ventilations-, kraft- och elektroteknik. Avdelningens arbete består väsentligen däri, att den står mejerierna till tjänst med planläggning och rådgivning på det byggnads- och maskintekniska området, varjämte den medverkar vid upprättandet av kontrakt mellan mejerier, å ena, samt byggnads- och maskinfirmor, å andra sidan, utövar kontroll vid byggnadsarbeten ävensom verkställer besiktningar av utförda byggnadsarbeten och levererade maskiner m. m. E t t stort antal utredningar på det byggnadsoch maskintekniska området hava jämväl verkställts genom avdelningens försorg, men försök på området har avdelningen endast i undantagsfall utfört. För avdelningens verksamhet har SMR under en följd av år åtnjutit bidrag från anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Detta bidrag har under ett vart av budgetåren 1942/43—1945/46 utgått med 60 000 kronor. SMR:s kostnader för verksamheten hava under samma budgetårutgjort respektive 58 800, 109 700, 101 000 och 376 400 kronor. Utredningsmannen har vid överläggningar såväl med de sakkunniga som med särskilda representanter för SMR kommit till den uppfattningen, att varken SMR:s nyss berörda byggnads- och maskintekniska avdelning eller

93 industrien torde kunna bedriva en tillräckligt omfattande försöksverksamhet rörande maskintekniska frågor på mejeriområdet. För denna gren av mejeriförsöksverksamheten kräves nämligen — liksom för övriga grenar av samma verksamhet — tillgång till mejeri, varför försöken i fråga, om de anordnas av SMR:s byggnads- och maskintekniska avdelning eller av industrien, i regel behöva inackorderas i främmande mejerier. Av skäl, som närmare angivas under A. 3. i detta kapitel, har utredningsmannen funnit det olämpligt att basera mejeriförsöksorganisationen på inackorderade försök, även om fall kunna inträffa, då försök lämpligen böra utföras i främmande mejerier. Såsom framgår av sjunde kapitlet bliva för övrigt de maskintekniska frågorna av allt större betydelse för mejerihanteringen, varjämte ett flertal mejerimaskintekniska problem redan nu vänta på sin lösning. I anslutning härtill håller utredningsmannen före, att driftsförsöksmejeriet bör givas en sådan organisation och utrustning, att den försöksverksamhet på det mejerimaskintekniska området, som befinnes erforderlig, kan i huvudsak bedrivas vid detta mejeri. I detta sammanhang må anföras, att vissa byggnadstekniska frågor inom mejerihanteringen äro av en för hanteringen speciell art och därför icke bliva föremål för försöksmässig prövning genom befintliga byggnadstekniska försöksorgan. Flertalet av dessa frågor synas stå i intimt samband med mejerihanteringens maskintekniska frågor. Så till exempel böra en del spörsmål rörande planlösning, byggnadssätt och material för mejerierna lösas gemensamt med spörsmålen rörande mejerimaskinernas uppställning och storlek m. m. För mejerihanteringen speciella byggnadstekniska frågor hava berörts i sjunde kapitlet och dylika frågor böra jämväl tillhöra driftsförsöksmejeriets arbetsfält. c. Övriga försöksuppgifter m. m.

Mot mejeriutredningens förslag, att inom den av utredningen föreslagna mejeriförsöksanstalten en lab or at or ie avdelning, en produktteknisk avdelning, en ekonomisk avdelning och en mejeriavdelning skulle inrättas, hava remissinstanserna i regel icke haft något att invända. För egen del finner utredningsmannen uppenbart, att man inom mejeriförsöksverksamhetens ram måste kunna handhava huvudparten av de undersökningsuppgifter, som enligt mejeriutredningens förslag skulle ankomma på laboratorie- och produkttekniska avdelningarna, Sålunda böra inom verksamhetsområdet fallande laboratoriemässiga undersökningar liksom produkttekniska undersökningar på området — exempelvis rörande behandling av mjölk, tillverkning och lagring av mejeriprodukter ävensom emballering och transport av mjölk och mejeriprodukter — upptagas av mejeriförsöksverksamhetens organ. Beträffande de ekonomiska undersökningarna på mejeriområdet hyser utredningsmannen däremot den uppfattningen, att dessa icke böra inordnas inom mejeriförsöksverksamheten. Detta innebär icke ett underskattande av

94 betydelsen av att mejerinäringens ekonomiska problem bliva genom vetenskapliga undersökningar belysta och utredda. Tvärtom får en utökad mejeriekonomisk undersökningsverksamhet anses vara erforderlig. Men sagda verksamhet synes, i den mån den skall bedrivas annorledes än av mejerinäringen själv, kunna med större fördel samordnas med den till den högre mejeriundervisningen hörande forskningen än med mejeriförsöksverksamheten. Denna mening står för övrigt i samklang med vad som gäller på lantbruksekonomiens område. Undersökningar av lantbruksekonomisk art utföras sålunda icke vid jordbruks- eller husdjursförsöksanstalterna men äro avsedda att bedrivas vid lantbrukshögskolans institution för lantbruksekonomi och handelslära. Utredningsmannen vill alltså förorda, att mejeriförsöksverksamhetens organ icke utrustas för handhavande av ekonomiska undersökningar. Behovet av dylika undersökningar bör tillgodoses i samband med den till den högre undervisningen hörande forskningen på mejeriområdet. Hänsyn måste dock samtidigt tagas till att ekonomiska faktorer spela en betydande roll vid driftsstudierna ävensom att varje i stor skala utfört försök visserligen i första hand behandlar produkttekniska spörsmål men även har en ekonomisk sida. Man synes därför kunna räkna med, att verksamheten vid driftsförsöksmejeriet kommer att bjuda åtskilligt av intresse för forskningen i mejeriekonomi och att detta mejeri rent av kan komma att delvis utgöra forskningsinstitution för läraren i mejeriekonomi. I anslutning till vad tidigare anförts må här slutligen erinras, att det är nödvändigt för varje institution, som bedriver försöksverksamhet på mejeriområdet, att vara utrustad med ett försöksmejeri. Varje dylik institution måste därför driva mejerirörelse, d. v. s. handhava sådana arbetsuppgifter, som enligt mejeriutredningens förslag skulle ankomma på mejeriavdelningen inom den av utredningen föreslagna mejeriförsöksanstalten. d. Gränsdragningen mellan Statens mejeriförsök och driftsförsöksmejeriet.

Enligt vad utredningsmannen hittills i detta kapitel förordat, skulle mejeriförsöksverksamheten organiseras för att handhava följande grupper av undersökningsuppgifter, nämligen 1) laboratoriemässiga undersökningar, 2) produkttekniska undersökningar, 3) maskin- och byggnadstekniska undersökningar. Den i det föregående angivna allmänna motiveringen för inrättande av dels en statlig mejeriförsöksanstalt, dels ett SMR tillhörigt driftsförsöksmejeri giver vid handen, att försöksanstalten skulle handhava huvudparten av mejeriförsöksverksamheten eller hela verksamheten med undantag av den gren, som främst åsyftar försöksresultatens prövning i fullt driftsmässig skala eller främst utgör maskinell eller i övrigt huvudsakligen driftsteknisk försöksverksamhet. Sistnämnda verksamhetsgren, vilken i det föregående betecknats såsom främst åsyftande driftsstudier, skulle handhavas av driftsförsöksmejeriet. Såsom tidigare antytts låter det sig icke göra att uppdraga helt bestämda

95 gränslinjer mellan Statens mejeriförsöks och driftsförsöksmejeriets arbetsområden. Nödig samverkan mellan de båda försöksinstitutionerna torde kunna åstadkommas utan att en dylik gränsdragning göres. Givetvis bör Statens mejeriförsök vara oförhindrad att upptaga även exempelvis vissa sådana maskintekniska, undersökningar, som på grund av samband med andra arbetsuppgifter vid försöken befinnas lämpligen böra utföras därstädes. Likaså bör driftsförsöksmejeriet kunna utföra jämväl sådana undersökningar på mejeriområdet, som normalt ankomma på mejeriförsöken men som stå i samband med försöksmejeriets centrala arbetsuppgifter eller eljest lämpligen böra utföras där. 2. Statens mejeriförsöks organisation. Den av utredningsmannen föreslagna mejeriförsöksinstitutionens arbetsområde kommer, såsom torde framgå av det föregående, att i huvudsak omfatta den verksamhet, som för närvarande ankommer på Statens mejeriförsök. Såsom inledningen till första kapitlet giver vid handen, var det främst den bristfälliga organisationen av Statens mejeriförsök och de därav härflytande svårigheterna för denna institution att åstadkomma önskade resultat, som bildade bakgrunden till det av riksdagens revisorer tagna initiativ, vilket i sin tur ledde till att 1943 års mejeriutredning tillkallades. Det är förty av betydelse, att mejeriförsöksinstitutionen nu gives en så god organisation som möjligt och i det föregående hava i olika sammanhang berörts de fordringar, som synas böra ställas på densamma, Under B. 5. i detta kapitel hava riktlinjer uppdragits för Statens mejeriförsöks yttre organisation. Till sagda riktlinjer får utredningsmannen här hänvisa. Med avseende å institutionens organisation i övrigt må följande anföras. Statens mejeriförsök bör liksom för närvarande förestås av en föreståndare. Förutom handhavandet av ledningen av institutionens egen verksamhet skall denne föreståndare vara det inspirerande, kontrollerande och sammanhållande organet inom hela mejeriförsöksverksamheten. Han skall även uppehålla den nödvändiga intima förbindelsen med mejerinäringen samt svara för att kontakt och samarbete åvägabringas med annan försöksverksamhet och forskning. Framstående vetenskaplig skicklighet samt praktisk och organisatorisk duglighet måste förty krävas av honom. I likhet med vad fallet är beträffande föreståndarna för jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna samt nuvarande Statens mejeriförsök bör föreståndaren för mejeriförsöksanstalten hava professors ställning. Då föreståndarens ovannämnda arbetsuppgifter kunna förutses taga i anspråk ganska mycken tid, är det av vikt att till hans förfogande för genomförande av institutionens arbetsprogram och övriga uppgifter ställas på försöksområdet väl kvalificerade befattningshavare i tillräckligt antal. Närmast under föreståndaren böra Statens mejeriförsöks uppgifter sålunda handhavas av ett antal vetenskapligt utbildade befattningshavare i ställning, motsvarande den som tillkommer statsagronomerna vid jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna. Såsom framgår av den i andra kapitlet lämnade redo7—1337 47

96 görelsen förekommer nu icke någon befattningshavare av detta slag vid Statens mejeriförsök och denna omständighet torde kraftigt hava bidragit till att detta försöksorgan visat sig vara otillräckligt för sina uppgifter. Utredningsmannen finner det därför angeläget, att mejeriförsöksinstitutionen utrustas med befattningshavare av nu ifrågasatta kategori i erforderlig utsträckning. P å dem kommer själva fortgången av anstaltens verksamhet närmast att vila. De torde böra benämnas laboratorer. Det erforderliga antalet laboratorer är beroende av, i vilken utsträckning det för dem avsedda arbetet behöver uppdelas på olika tjänster med hänsyn till omfattningen av det område, varöver detta slags befattningshavares kompetens vanligen sträcker sig. Utredningsmannen finner erforderligt, att en laborator beräknas för en var av följande grupper av arbetsuppgifter, nämligen 1) laboratoriemässiga undersökningar på det mejerikemiska området; 2) laboratoriemässiga undersökningar på det mejeribakteriologiska området; 3) produkttekniska undersökningar på mejeriområdet. Utredningsmannen vill i detta sammanhang erinra, att statsmakterna innevarande år med hänsyn till förevarande utredning lämnat utan bifall ett förslag av styrelsen för Alnarpsinstitutet om inrättande vid Statens mejeriförsök av en laboratorstjänst (bilagan till 1947 års statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkt 27; jordbruksutskottets utlåtande nr 1/1946, punkt 27; riksdagens skrivelse nr 9/1947). I betraktande av den utvidgning av mejeriförsöksverksamheten, som innefattas i utredningsmannens förslag, måste ovan förordade tre laboratorstjänster anses oundgängligen erforderliga. I likhet med vad som är fallet såväl vid nuvarande Statens mejeriförsök som vid jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna bör vid mejeriförsöksanstalten vetenskapligt utbildad assistentpersonal finnas anställd för att biträda vid försöksverksamheten. Såsom framgår av andra kapitlet utgöres assistentpersonalen vid Statens mejeriförsök endast av två förste assistenter, varav en i kemi och en i bakteriologi. Det är uppenbart, att en assistentpersonal av så ringa omfattning skulle bliva otillräcklig för den omorganiserade institutionens behov. Utredningsmannen beräknar alltså att såväl förste assistenter som assistenter erfordras och det är angeläget, att ifrågavarande personalkategori icke tillmätes för knapp, enär försöksverksamheten icke är betjänt av att rutinmässiga moment inom verksamheten belasta de mera kvalificerade befattningshavarna. Med ledning av erfarenheterna från nuvarande Statens mejeriförsök kan den efter omorganisationen erforderliga assistentpersonalen beräknas till en förste assistent för de kemiska undersökningarna, en förste assistent och en assistent för de bakteriologiska undersökningarna samt en förste assistent och två assistenter för de produkttekniska undersökningarna. Vid Statens mejeriförsök finnas för närvarande, utöver den vetenskapligt utbildade personalen, en försöksmejerist-, en laboratoriebiträdes-, en skriv-

97 biträdes- och en vaktmästartjänst. Den väsentligt utökade verksamheten fordrar åtminstone två försöksmejerister och tre laboratoriebiträden, d. v. s. en försöksmejerist och två laboratoriebiträden utöver antalet motsvarande befattningshavare vid Statens mejeriförsök. Dessutom böra finnas ett kanslioch ett kontorsbiträde, varjämte en institutionsvaktmästare blir behövlig. I betraktande av den omfattande maskinella utrustning, som utredningsmannen beräknar för den omorganiserade institutionen, samt med hänsyn till att denna avses skola få eget såväl ång- som kylsystem m. m. synes det erforderligt att tilldela institutionen en maskinist. Åt denne lärer ock kunna anförtros tillverkningen av vid försöken behövliga enklare apparater. Här må inskjutas, att för Statens mejeriförsöks mejerirörelse erfordras viss särskild personal, men då rörelsen är avsedd att arbeta efter vanliga principer för mejerirörelse — dock med de modifikationer, som påkallas av försöksverksamheten — synes personalbehovet för mejerirörelsen icke här behöva beräknas. Statens mejeriförsöks kamerala ärenden synas, därest förläggningen kommer att ske enligt Ultuna-alternativet, böra handläggas gemensamt med motsvarande ärenden rörande jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna. Det synes emellertid varken erforderligt eller lämpligt, att frågan i vilken mån, som mejeriförsökens kamerala ärenden kunna komma att påverka behovet av kameral personal för lantbrukets försöksanstalter, beräknas i detta sammanhang. Först i samband med ställningstagandet till de av 1945 års jordbruksförsöksutredning nyligen framlagda förslagen torde denna fråga böra prövas. Väljes åter Alnarps-alternativet böra ifrågavarande kamerala ärenden liksom hittills handhavas av därför avsedd personal vid Alnarpsinstitutet. Statens mejeriförsöks föreståndare bör, i anslutning till vad nyss anfördes angående hans ställning, placeras i lönegrad Ca 33. Vidare bör — jämväl i anslutning till vad ovan anförts — för laboratorerna beräknas samma tjänste- och löneställning som gäller för statsagronomerna, d. v. s. placering i lönegrad Ca 29. Vad angår tjänste- och löneställningen för assistentpersonalen synes denna böra erhålla i princip samma placering som motsvarande personal vid nuvarande Statens mejeriförsök samt jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna. I anslutning härtill böra assistenterna vara placerade å extra ordinarie stat, därvid bör för förste assistenterna beräknas placering i lönegrad Ce 24 och för anstaltens assistenter placering i högst lönegrad Ce 22. Inplacering av assistent i sistnämnda lönegrad synes i allmänhet böra ifrågakomma först efter viss tids, förslagsvis ett års, tjänstgöring i lägre lönegrad. Försöksmejeristen vid nuvarande Statens mejeriförsök åtnjuter ett arvode av 5100 kronor för år. Såsom framgår av bilagan till 1946 års statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkt 28, har lantbruksstyrelsen framlagt förslag om höjning av sagda arvode till 5 600 kronor för år, men föredragande departementschefen fann, med hänsyn till att befattningen i fråga vore att anse såsom genomgångstjänst, sig icke kunna biträda förslaget. Riksdagen

98 beslöt i ärendet i enlighet med departementschefens inställning (jordbruksutskottets utlåtande nr 1/1946, punkt 28; riksdagens skrivelse nr 9/1946). Ehuru spörsmålet om löneställningen för försöksmejeristen vid Statens mejeriförsök sålunda helt nyligen varit föremål för statsmakternas prövning, anser sig utredningsmannen dels med hänsyn till att den utvidgade verksamheten vid den omorganiserade mejeriförsöksinstitutionen kräver större kvalifikationer hos samtliga i försöksarbetet sysselsatta befattningshavare, dels till löneutvecklingen på området med därav orsakade svårigheter att erhålla kvalificerad arbetskraft böra föreslå viss förbättring av försöksmejeristernas anställningsförmåner. Därvid torde det, bland annat ur rekryteringssynpunkt, vara välbetänkt att dels differentiera tjänsterna så att man inrättar en förste försöksmejeristbefattning och en fbrsöksmejeristbefattning samt dels uppföra tjänsterna å extra ordinarie stat i syfte att de må bliva pensionsberättigade tjänster. Lönegraderna föreslår utredningsmannen skola utgöra Ce 22 respektive Ce 20. Laboratoriebiträdena och kanslibiträdet torde bora placeras i lönegrad Ce 11. Samma lönegradsplacering bör med hänsyn till förekommande arbetsuppgifter givas institutionsvaktmästaren. Maskinisten bör placeras i lönegrad Ce 12. För kontorsbiträdet bor beräknas placering i lönegrad enligt den befordringsgång, som från och med den 1 juli 1947 gäller för skriv- och kontorsbiträdena vid civilförvaltningen. Enligt vad utredningsmannen ovan föreslagit skall Statens mejeriförsök således omfatta följande antal befattningshavare av olika slag, nämligen Befattningshavare 1 professor 3 laboratorer 3 förste assistenter 3 assistenter 1 förste försöksmejerist 1 försöksmejerist 1 maskinist 3 laboratoriebiträden 1 institutionsvaktmästare 1 kanslibiträde 1 kontorsbiträde

Lönegrad Ca 33 Ca 29 Ce 24 högst Ce 22 Ce 22 Ce 20 Ce 12 Ce 11 Ce 11 Cell högst Ca 8

I förhållande till antalet befattningshavare vid Statens mejeriförsök innebär förslaget i fråga en utökning med tre laboratorer, en förste assistent, tre assistenter, en förste försöksmejerist, en maskinist, två laboratoriebiträden. Den sålunda förordade personalökningen är nödvändig, därest den åsyftade intensifieringen av mejeriförsöksverksamheten skall kunna komma till stånd. Utredningsmannen får slutligen om den ovan beräknade lönegradsplaceringen för mejeriförsöksanstaltens laboratorer, förste assistenter och assistenter anföra, att den ansluter sig till den vid jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna den 1 juli 1947 gällande lönegradsplaceringen för respektive

99 statsagronomer, förste assistenter och assistenter. Utredningsmannen är angelägen om att framhålla, att, därest vid ett genomförande av 1945 års jordbruksförsöksutrednings förslag en förbättring av löneställningen för statsagronomer, förste assistenter och assistenter vid sistnämnda anstalter kommer till stånd, en i motsvarande mån högre löneställning än den ovan ifrågasatta ovillkorligen måste fastställas jämväl för mejeriförsöksanstaltens laboratorer, förste assistenter och assistenter. I fråga om mejeriförsöksverksamheten gäller nämligen i minst lika hög grad som i fråga om jordbruks- och husdjursförsöksverksamheten, att tillgången till för verksamheten erforderlig, vetenskapligt utbildad arbetskraft är mycket begränsad, varför Statens mejeriförsök icke bör vara sämre ställd än jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna i vad avser möjligheterna att konkurrera om arbetskraften. 3. Driftsförsöksmejeriets organisation.

I anslutning till de ovan under B. 5. samt E. 1. b., c. och d. framlagda allmänna synpunkterna i fråga om mejeriförsöksverksamhetens yttre organisation, beträffande maskin- och byggnadstekniska försök och övriga försöksuppgifter m. m. ävensom vidkommande gränsdragningen mellan Statens mejeriförsöks och driftsförsöksmejeriets arbetsområden får utredningsmannen i fråga om organisationen av driftsförsöksmejeriet anföra följande. Vad först angår driftsförsöksmejeriets ledning må till en början erinras därom, att med de arbetsuppgifter, som enligt utredningsmannens förslag tänkts skola åvila mejeriet, dettas ställning kommer att i viss mån påminna om den, som 1943 års mejeriutredning avsåg för den av utredningen föreslagna Svenska mejeriförsöksanstalten. Driftsförsöksmejeriet skall sålunda drivas såsom en icke-statlig anstalt men fullgöra vissa ur den statliga mejeriförsöksverksamheten härflytande uppgifter. E t t visst mått av statligt inflytande å mejeriets ledning måste därför säkras. 1943 års mejeriutredning avsåg att tillgodose statens inflytande på mejeriförsöksanstalten på så sätt att denna ställdes under ledning av en styrelse med fem av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter, däribland styrelsens ordförande, och fem ledamöter, utsedda av SMR, jämte anstaltens chef. Givet är att ett stort driftsmejeris utnyttjande för försöksverksamhet kommer att i vissa avseenden påverka mejeridriften och även öva inflytande-på det ekonomiska resultatet av denna. Det får ej anses uteslutet, att denna omständighet kan komma att giva upphov till motsättningar mellan mejeriets driftsledning och ledningen för försöksverksamheten. Nu nämnda förhållanden och även andra dylika, t. ex. mejeriets geografiska belägenhet, göra det önskvärt, att ett särskilt organ utses för den omedelbara ledningen av mejeriet under SMR:s styrande organ. Utredningsmannen föreslår därför, att driftsförsöksmejeriet ställes under ledning av en särskild styrelse. Såsom tidigare antytts skola av de inom den statliga mejeriförsöksverksamheten förekommande arbetsuppgifterna allenast en del utföras å driftsför-

100 söksmejeriet. Härjämte är att märka att vid ett genomförande av utredningsmannens förslag statens ekonomiska engagement i detta mejeri kommer att bliva betydligt mindre än vad som enligt mejeriutredningens förslag hade tänkts skola bliva fallet med mejeriförsöksanstalten. Man synes därför, såsom utredningsmannen jämväl tidigare antytt, kunna åt staten inrymma ett kvantitativt tillfyllestgörande inflytande å driftsförsöksmejeriets ledning, därest man överenskommer med SMR att såsom självskrivna medlemmar av den särskilda mejeristyrelsen skola ingå Statens mejeriförsöks föreståndare och ytterligare en person, som representerar de statliga intressen som mejeriet är avsett att tjäna. Närmast synes härvidlag kunna komma i fråga ordföranden i mejerimaskinprovningarnas provningsnämnd, men det kan också övervägas att till mejeristyrelsen knyta företrädaren för den mejeri ekonomiska forskningen. Såsom förut antytts är det nämligen att förutse, att driftsförsöksmejeriet i många fall kommer att bliva forskningsinstitution för forskaren i mejeriekonomi. Antalet övriga styrelsemedlemmar, vilka alltså skola utses av SMR, synes, i syfte att undvika att styrelsen blir alltför tungrodd, kunna begränsas till fyra, därvid bör tillses att en ledamot kommer att representera det lokala intresset, d. v. s. mjölkleverantörerna. Enligt mejeriutredningens förslag skulle vidare vid sidan av försöksanstaltens styrelse ställas ett samarbetsråd med uppgift att biträda styrelsen i vad anginge tillvaratagandet och befrämjandet av de mera vetenskapligt betonade angelägenheterna. Rådet skulle enligt förslaget bestå av anstaltens chef och avdelningsföreståndare samt professorerna vid Alnarpsinstitutets mejeriavdelning. I betraktande av att enligt utredningsmannens förslag dels den på rent vetenskaplig grund vilande verksamheten vid driftsförsöksmejeriet kommer att omfatta vissa begränsade uppgifter, dels den omorganiserade mejeriförsöksinstitutionen är tänkt skola i vissa avseenden anknytas till försöksrådsorganisationen på jordbrukets område i övrigt, synes det utredningsmannen icke vare sig erforderligt eller lämpligt att såsom en ytterligare instans vid sidan av driftsförsöksmejeriets styrelse tillskapa ett särskilt organ av den typ, som representeras av det ifrågavarande samarbetsrådet. Den omedelbara ledningen av driftsförsöksmejeriet under styrelsen bör utövas av en föreståndare. Dennes sätt att handhava sitt uppdrag kommer att i mångt och mycket bliva avgörande för huruvida driftsförsöksmejeriet skall kunna fylla den uppgift i försöksorganisationen, som förslaget tillägger detsamma. Han bör alltså vara väl förtrogen med eller åtminstone hava full förståelse för den vetenskapliga verksamheten samtidigt som han skall kunna bemästra de tekniska, ekonomiska och administrativa problem, som äro förbundna med driften av ett mejeri av den storleksordning här föreslagits. Att finna en man med dessa kvalifikationer blir säkerligen icke lätt. Hans löneställning måste därför avvägas så, att befattningen lockar sökande, och synes under inga förhållanden böra sättas lägre än den som ovan föreslagits för föreståndaren för Statens mejeriförsök. Enär driftsförsöksmejeriet enligt förslaget kommer att vara en mejerinäringens egen angelägenhet och staten icke

101 skall bestrida kostnaderna för mejeriets drift, finner utredningsmannen det icke erforderligt att här i vidare mån än som skett ingå på frågan om föreståndarens ställning och uppgifter. Vad härefter angår frågan om driftsförsöksmejeriets organisation och. personella utrustning i övrigt anser sig utredningsmannen av sist anförda skal kunna inskränka sig till att angiva den allenast i sina huvuddrag, dock så att förslaget i denna del utgör tillräckligt underlag för SMR vid beräknandet av de årskostnader, som riksföreningen må komma att få vidkännas för verksamheten vid mejeriet. Mejeriutredningens förslag om inrättande vid mejeriförsöksanstalten av en maskinteknisk avdelning innebar, att avdelningens undersökningar skulle, då så erfordrades eller befanns lämpligt, utföras under deltagande av vederbörande maskinfabrikant. Den närmare innebörden av vad utredningen avsett med sagda deltagande från maskinfabrikanternas sida i mejeriförsöksanstaltens undersökningar framgår icke av utredningens betänkande. Då emellertid utredningen föreslagit en ganska begränsad personalutrustning för den maskintekniska avdelningen — nämligen endast en avdelningsföreståndare, en forskningsingenjör och en mekaniker — torde utredningen sannolikt hava åsyftat, att maskinfabrikanterna bland annat skulle tillhandahålla personal för undersökningarna eller medel för anställande av sådan personal. Jämväl utredningsmannen håller före, att driftsförsöksmejeriets utrustning i personellt hänseende bör kunna beräknas med utgångspunkt från att mejerimaskinfabrikanterna komma att vara villiga att bidraga med personal eller medel för anställande av personal för alla sådana undersökningar vid mejeriet, som äro av mera direkt intresse för fabrikanterna. Ett av de viktigare skälen för förslaget om inrättande av ett dylikt mejeri, nämligen nödvändigheten att få utförda försök på det maskinella området, hade nämligen bortfallit om dessa försök, i stället för att förläggas till ett försöksmejeri, lämpligen hade kunnat regelmässigt inackorderas i vanliga driftsmejerier; i så fall skulle ju maskinfabrikanterna själva kunnat ombesörja försöken. Utredningsmannen finner det följaktligen icke nödvändigt att för ifrågavarande försöksverksamhet på maskin- och byggnadsområdet beräkna större personalstab än som kan antagas motsvara "ett oundgängligt minimibehov av personal för verksamhetens handhavande på ett tillfredsställande sätt. I själva verket synes for ändamålet icke behöva beräknas större personal än mejeriutredningen beräknade för den maskintekniska avdelningen, alltså två ingenjorsutbildade tjänstemän och en mekaniker. Ingenjörerna torde böra erhålla en avlöning, motsvarande minst avlöningen till mejeriförsöksanstaltens laboratorer, för vilka ovan beräknats placering i lönegrad Ca 29. Den andra av huvuduppgifterna för driftsförsöksmejeriet skall enligt vad ovan i skilda sammanhang anförts vara att utföra produkttekniska försök i helteknisk skala. Såsom utredningsmannen jämväl tidigare antytt, blir den för denna del av verksamheten erforderliga personalutrustningen avhängig av

102 huruvida Statens mejeriförsök och driftsförsöksmejeriet komma att förläggas nära eller avlägset från varandra. I förra fallet kunna försöken ledas av personalen vid försöksanstalten, vilket avsevärt minskar behovet av vetenskapligt utbildad personal i högre ställning vid driftsförsöksmejeriet. Dock synes man böra räkna med att vid mejeriet måste finnas en försöksledare, vilken i så fall ej bör placeras i lägre löneställning än nyss omförmälda ingenjörer. Vid en förläggning till Ultuna av Statens mejeriförsök och till ort i Skåne av försöksmejeriet, vilket kommer att innebära, att personalen vid anstalten icke får möjlighet att utöva den omedelbara ledningen av försöksverksamheten vid mejeriet, måste detta givas helt andra såväl personella som materiella resurser. Detsamma kommer då att fungera såsom en försöksstation, vilken, därest chefen icke är vetenskapsman, måste erhålla en vetenskaplig ledare jämte föreståndare för de erforderliga laboratorierna, enligt vad i det föregående anförts ett kemiskt, ett bakteriologiskt och ett analyslaboratorium. Dessa föreståndare böra icke erhålla lägre löneställning än vad som kan bliva bestämt för laboratorerna vid Statens mejeriförsök. Vare sig förläggningsfrågan ordnas enligt det ena eller andra av de nu angivna alternativen är det nödvändigt, att driftsförsöksmejeriet lika väl som Statens mejeriförsök utrustas med assistent-, försöksmejerist-, laboratorie-, kontors- och liknande personal i tillräcklig omfattning för att den mera kvalificerade arbetskraften vid stationen skall bliva effektivt utnyttjad. Det synes emellertid utredningsmannen icke erforderligt, att behovet av personal av dessa kategorier nu närmare beräknas. Likaså torde någon beräkning av behovet av personal för mejerirörelsen vid driftsförsöksmejeriet ej behöva ske i detta sammanhang. Slutligen vill utredningsmannen till behandling upptaga ytterligare ett par spörsmål, som sammanhänga med frågan om driftsförsöksmejeriets inrättande och organisation. Enligt mejeriutredningens förslag skulle, bland andra, SMR:s byrå för driftsanalys i Halmstad uppgå i den av utredningen förordade ekonomiska avdelningen vid Svenska mejeriförsöksanstalten. I det föregående har utredningsmannen givit uttryck åt den uppfattningen, att ekonomiska undersökningar på mejeriområdet i princip icke borde inordnas i mejeriförsöksverksamheten utan vara en uppgift delvis för den med den högre undervisningen förenade forskningen och delvis för mejerinäringen själv. Bland annat finge den verksamhet, som bedrives vid SMR:s nyssnämnda byrå och som närmare berörts i tredje kapitlet, anses vara en mejerinäringens egen angelägenhet. Det förefinnes emellertid ingen anledning för staten att motsätta sig, att byråns verksamhet förlägges till driftsförsöksmejeriet, förutsatt att en dylik förläggning så anordnas, att den icke verkar hinderlig för utförandet av mejeriets egentliga arbetsuppgifter. Mejeriutredningen hade vidare föreslagit, att såsom en särskild sektion av laboratorieavdelningen vid Svenska mejeriförsöksanstalten skulle ingå SMR:s

103 för närvarande till Malmö förlagda driftskontrollaboratorium. Såsom framgår av såväl den i tredje kapitlet intagna redogörelsen som av namnet å laboratoriet är dettas verksamhet emellertid avsedd att medverka till en effektiv driftskontroll vid de till verksamheten anslutna mejerierna. Laboratoriet utövar sålunda ingen försöksverksamhet i egentlig bemärkelse. Anledning synes därför icke föreligga för det allmänna att lämna ekonomisk medverkan till laboratoriets verksamhet. Skulle SMR finna det fördelaktigt att förlägga verksamheten i fråga till driftsförsöksmejeriet, bör sålunda staten icke ekonomiskt bidraga härtill. Å andra sidan synes — under enahanda förutsättning, som nyss sagts, eller att förläggningen så anordnas, att den icke verkar hinderlig för utförandet av driftsförsöksmejeriets egentliga arbetsuppgifter — ej heller i detta fall anledning föreligga för staten att motsätta sig SMR:s önskan om att till driftsförsöksmejeriet förlägga annan verksamhet än den rent försöksmässiga. I detta sammanhang må anföras, att, såsom ovan under E. 1. b. i förbigående omnämnts, SMR under en följd av år erhållit statsbidrag till dels organisationsverksamhet på mejerihanteringens område, dels teknisk verksamhet för mejeriernas räkning, dels verksamhet för utredning av de ekonomiska förhållandena vid mejerierna (driftsanalys). Bidragen hava sedan statens livsmedelskommissions tillkomst beviljats av kommissionen och utgått av anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Under de fem budgetåren 1942/43—1946/47 hava bidragen uppgått till de belopp, som angivas i följande sammanställning: Budgetår

1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47

Organisationsverksamhet, kronor

Teknisk verksamhet, kronor

Driftsanalys, kronor

53 300 60 000 57 450 50 000

60 000 60 000 60 000 60 000 90 000

25 000 25 000 25 000 25 000

Summa, kronor

138 300 145 000 142 450 135 000 90 000

Under budgetåren 1942/43—1945/46 har SMR haft kostnader för de med bidragen avsedda ändamålen enligt följande sammanställning: Budgetår

Organisationsverksamhet, kronor

Teknisk verksamhet, kronor

Driftsanalys, kronor

Summa, kronor

1942/43 1943/44 1944/45 1945/46

142 400 116 200 145 100 208 200

58 800 109 700 101 000 376 400

25 800 27 400 31 500 44 700

227 000 253 300 277 600 629 300

Den ansökning, vari SMR hos livsmedelskommissionen anhöll om statsbidrag till nu berörda ändamål för budgetåret 1945/46, överlämnades på sin tid av kommissionen med skrivelse till Kungl. Maj:t. Kommissionen anförde härvid, bland annat,

104 att arbetet på SMR:s organisationsavdelning före år 1940 i huvudsak åsyftade att åstadkomma största möjliga anslutning från mjölkproducenternas sida men att arbetet därefter i allt större utsträckning kommit att avse frågor, som sammanhängde med krisförhållandena, exempelvis frågor angående transporter, körlinjebidrag och flyttning av mjölkbord. Då en successiv återgång till normala förhållanden på trafikområdet vore att vänta och då den ursprungliga organisationsverksamheten hädanefter förutsattes bliva av mindre omfattning, ansåge kommissionen sig böra redan för budgetåret 1945/46 sänka det statliga bidraget till denna verksamhet till ett belopp av 50 000 kronor. Enligt kommissionens mening syntes möjligheter komma att förefinnas till att helt eller delvis indraga bidraget i fråga från och med budgetåret 1946/47. Vad beträffade den verksamhet, som bedreves vid SMR:s tekniska avdelning, ävensom arbetet med utredning angående de ekonomiska förhållandena vid landets mejerier ifrågasatte kommissionen, huruvida icke anslag till detta ändamål hädanefter lämpligen borde lämnas genom annan myndighet. Kommissionen ansåge sig emellertid icke böra för det dåvarande avgiva något förslag om överflyttande av kommissionens befattning med ifrågavarande anslag. För budgetåret 1945/46 ämnade kommissionen därför medgiva SMR ett anslag av 60 000 kronor till verksamheten vid den tekniska avdelningen och ett anslag av 25 000 kronor till utredning angående de ekonomiska förhållandena vid landets mejerier. Livsmedelskommissionen hemställde, att Kungl. Maj:t måtte lämna utan erinran vad kommissionen i sin skrivelse anfört. Genom beslut den 7 december 1945 i anledning av livsmedelskommissionens framställning fann Kungl. Maj:t hinder icke möta för kommissionen att ställa de ifrågasatta beloppen till SMR:s förfogande från anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Genom beslutet erinrade Kungl. Maj:t även om den utredning, som hade anförtrotts utredningsmannen. I huvudsaklig likhet med livsmedelskommissionen håller utredningsmannen före, att behov av statsbidrag till SMR för organisationsverksamhet icke längre föreligger. Sedan SMR kommit att omfatta så stor del av landets mjölkproducenter, som för närvarande är fallet, synes det ursprungliga motivet för bidraget — att understödja arbetet på ökad anslutning — hava bortfallit. Annan organisationsverksamhet från SMR:s sida, exempelvis sådan som åsyftar centralisering och rationalisering av företagsbildningen på mejeriområdet, bör det ankomma på mejerihanteringen att bära upp utan ekonomiskt stöd av det allmänna. Frågan om statsbidrag till SMR för dess tekniska och driftsanalytiska verksamhet lärer vidare komma i ett nytt läge, därest utredningsmannens förslag om inrättande med statsbidrag av ett SMR:s driftsförsöksmejeri genomföres. Härvid kommer SMR att med statens bistånd erhålla rika möjligheter till, bland annat, driftsstudier i tekniskt och ekonomiskt avseende. Med hänsyn härtill vill utredningsmannen ifrågasätta, om icke statsunderstödet till SMR för teknisk verksamhet och för driftsanalys kan indragas. Visserligen har detta understöd delvis mera åsyftat direkt rådgivning och vägledning för mejerierna än sådan försöksverksamhet, som är avsedd att bedrivas vid driftsförsöksmejeriet, De resurser, som med statens medverkan erbjudas SMR, om driftsförsöksmejeriet inrättas, äro dock så betydande, att det under denna förutsättning med fog kan göras gällande att anledning icke längre föreligger att utlämna särskilda årliga statsbidrag till SMR för tek-

105 nisk verksamhet och driftsanalys. För en organisation som omfattar mejerier, vilka sammanlagt behandla och förädla Över nittio procent av den i riket framställda mjölken, bör det rimligen ej heller möta svårighet att själv bestrida kostnaderna för verksamhetsgrenar, vilkas betydelse för det ekonomiska utbytet av mejeridriften är så påtaglig som de ifrågavarandes. Det bör i denna del till sist framhållas, att en upprustning av Statens mejeriförsök enligt förevarande förslag även kommer att betyda en omedelbar utgiftsminskning för SMR. För att minska olägenheterna för mejerinäringen av de brister i personellt och materiellt avseende, som för närvarande vidlåda försöksinstitutionen liksom även den kemisk-bakteriologiska institutionen, har SMR ställt till förfogande såväl personal och instrument som penningmedel. Riksföreningens utgifter för ifrågavarande ändamål uppgingo sålunda år 1946 till sammanlagt 72 000 kronor. Vad slutligen angår den av SMR redan nu bedrivna försöksverksamheten vid mejeriförsöksstationen i Kroksta och det därför utgående statsbidraget må erinras om att stationens tillblivelse sammanhänger med de för den norrländska mejerihanteringen speciella'driftsmässiga problemen på försöksområdet. Inrättandet av ett driftsförsöksmejeri gör följaktligen icke försöksstationen överflödig. Den bör därför bibehållas vid väsentligen oförändrad organisation och verksamheten vid densamma bör jämväl framdeles handhavas av SMR. Skäl tala emellertid för, att försöksstationen ställes under ledning av samma särskilda styrelse som driftsförsöksmejeriet. Det bör dock få ankomma på SMR att själv avgöra denna fråga. Då statsbidrag tills vidare bör utgå till stationen, synes plan för dess verksamhet jämväl i fortsättningen böra fastställas enligt i huvudsak samma ordning, som skall gälla för Statens mejeriförsöks verksamhet. Statsbidraget beräknar utredningsmannen skola utgå med oförändrat belopp, 10 000 kronor för år. Utredningsmannen anser sig till sist böra framhålla, att det icke får anses uteslutet att framdeles behov kan uppstå att å ytterligare någon ort inrätta en mejeriförsöksstation av ungefärligen enahanda karaktär som Kroksta-stationen. Speciellt är det osttillverkningen i Skaraborgs län, som kan tänkas betjänt av en lokalt bedriven försöksverksamhet. Denna fråga saknar emellertid för närvarande aktualitet och kan näppeligen förväntas få sådan innan tillräcklig erfarenhet av verksamheten vid driftsförsöksmejeriet föreligger.

106 NIONDE

KAPITLET.

Den högre mejerikursen och forskningsinstitutionerna. A. Inledande synpunkter.

I nästföregående kapitel har utredningsmannen ansett sig kunna fastslå, att såväl mejeriförsöksverksamhetens som den högre mejeriundervisningens intressen bäst befordras av att mejeriförsöksanstalten samt undervisningsinstitutionerna äro så förlagda att omedelbar kontakt kan uppehållas mellan försöksmännen och forskarna och att eleverna vid den högre undervisningen få tillfälle att kontinuerligt följa och, så vitt möjligt, deltaga i arbetet vid försöksanstalten. Utredningsmannen har vidare därav dragit den slutsatsen att, om undervisningen befinnes böra förläggas till annan ort än för närvarande, försöksanstalten måste flyttas till samma ort eller till plats, som ligger i ur kommunikationssynpunkt bekväm närhet av densamma. Åtskilliga faktorer öva inverkan på avgörandet av frågan om den högre mejeriundervisningens förläggning. Till en del anknyta de till problem och förhållanden, som direkt sammanhänga med undervisningen. Av större betydelse äro emellertid de faktorer, vilka kunna hänföras till målsättningen och arbetsområdena för den av lärarna vid undervisningen bedrivna vetenskapliga forskningen. Karaktäristika för undervisningen.

Enligt stadgarna för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut har h ö g r e m e j e r i k u r s e n till ändamål att meddela en på vetenskaplig forskning grundad undervisning i mjölkhushållning i och för utbildning av konsulenter, lärare och andra, vilka önska förvärva djupare insikter i ämnet. Enligt sina stadgar har l a n t b r u k s h ö g s k o l a n till uppgift att genom vetenskaplig forskning och genom särskild försöksverksamhet främja lantbrukets utveckling samt att meddela på vetenskaplig grund vilande undervisning i för lantbruket viktiga ämnen. Det synes utredningsmannen att genom sagda bestämmelse för den högre mejeriundervisningen dennas högskolemässiga karaktär är klart angiven liksom även sambandet mellan undervisningen och den vetenskapliga forskningen på mejerinäringens område. Organisatoriskt sett utgör den högre mejeriundervisningen en del av lantbruksundervisningen i allmänhet. Även ur saklig synpunkt synes ett naturligt samband förefinnes mellan dessa undervisningsområden, framför allt så tillvida som mejerinäringens allmänna inriktning och vidare utveckling, vilket allt måste öva inverkan på undervisningen, är direkt avhängig av motsvarande företeelser inom jordbruket i allmänhet.

107 Å andra sidan kan man ej bortse ifrån, att de vid den högre mejerikursen studerandes blivande verksamhetsfält är en i utpräglad grad maskinellt arbetande näring med en mångfald tekniskt-vetenskapliga problem. Fog synes därför förefinnas att betrakta den undervisning, som meddelas vid högre mejerikursen, såsom i mindre grad inriktad på jordbruks vetenskaplig forskning utan i stället närmast jämförbar med undervisningen vid de tekniska högskolorna, dock med specialisering på de områden, som äro av särskild betydelse för mejerinäringen. Sålunda äro huvudämnena vid mejerikursen mejerikemi och mejeribakteriologi samt mejerilära och mejeriekonomi. Vidare studeras matematik, kemi, fysik, maskinlära, husbyggnadslära, husdjurslära, husdjurens anatomi och fysiologi, husdjurens hälso- och sjukvårdslära, handelslära, nationalekonomi, rättslära, bokföring och pedagogik. Av dessa ämnen är det i första rummet husdjursämnena, som hava anknytning till motsvarande undervisning vid exempelvis lantbrukshögskolan, men den tid, som är anslagen för desamma, utgör dock en förhållandevis ringa del av den sammanlagda undervisningstiden. Flera av de övriga andrarangsämnena förekomma på lantbrukshögskolans kursplaner och ur organisatorisk synpunkt synes det icke uteslutet, att någon besparing skulle vinnas, därest de fåtaliga eleverna vid högre mejerikursen finge följa undervisningen i samma ämnen vid högskolan. 2. Eleverna vid högre mejerikursen.

Om man utgår ifrån, att det, såsom nyss anfördes, förefinnes ett visst samband mellan forskning och högre undervisning på mejerinäringens område samt dessas motsvarighet på jordbrukets område i övrigt, synes det i och för sig icke kunna vara annat än till fördel, att de studerande få möjlighet att under studietiden lära känna de vetenskapliga och praktiska problem, som vartdera området erbjuder. För mejeristuderandena torde dock — i betraktande av deras ovan antydda, på tekniskt-vetenskaplig verksamhet inriktade utbildning och blivande arbetsfält — den inblick i lantbruksundervisningen, som de behöva för att komma till rätta med den agrikulturella sidan av sina arbetsuppgifter, i främsta rummet avse icke så mycket den teoretiska jordbruksforskningen som den praktiska jordbruksdriften. Saken kan emellertid även ses ur en annan synvinkel. Mejerinäringens och mejeriforskningens rekryteringsbehov synes, såvitt nu kan bedömas, ej heller för framtiden kunna beräknas bliva sådant, att något större antal personer med högre utbildning där kan väntas finna sin utkomst. P å grund härav är ej heller någon nämnvärd ökning i det nuvarande ringa antalet mejeristuderande att förutse. Gallring bland de studerande i syfte att skapa ett gott urval torde därför som regel ej bliva möjlig. Att såväl näringen som forskningen är i behov av att de bästa tänkbara krafterna söka sig dit är å andra sidan uppenbart. Organiserar man den högre mejeriutbildningen såsom en särskild linje bland de andra vid en högskola förekommande och dymedelst gör den känd för en större krets av den ungdom, som avser att tillägna sig högre jordbruksutbildning, torde större utsikt finnas att personer med håg och fallenhet för dylik

108 studieverksamhet söka sig dit än om man förlägger den å ort, som är jämförelsevis isolerad från övrig högre undervisning. För eleverna själva innebär dessutom vistelsen vid en högskola med dess kamratumgänge och kontakt med olika samhälleliga och vetenskapliga intressen självfallet en tillgång, som, rätt utnyttjad, kan bliva av stort värde för såväl utveckling av den egna personligheten som förmågan att rätt utnyttja de kunskaper i det egna facket, som undervisningen är avsedd att bibringa dem. Det har häremot yppats farhågor för att undervisningens förläggande till en större högskola, i detta fall lantbrukshögskolan, skulle få till följd, att de fåtaliga eleverna vid den högre mejeriundervisningen skulle så att säga uppslukas av mängden av agronomie studerande, att undervisningens särart och ändamål därigenom skulle gå förlorade samt att detta komme att menligt påverka rekryteringen. Därest man vid den ifrågasatta förflyttningen låter den nuvarande högre mejerikursen bilda en särskild linje, mejerilinjen, vid lantbrukshögskolan, fullt likvärdig med högskolans olika agronomiska linjer, torde dock större risk icke föreligga för att de studerande på mejerilinjen skola känna sig mera tillbakasatta än t. ex. de för närvarande ungefär lika fåtaliga eleverna på agronomkursens allmänna linje. E n oeftergivlig förutsättning för att man vid förläggningsfrågans bedömande skall kunna tillmäta en samförläggning av de mejeristuderande med övriga lantbruksstuderande det värde, som densamma i och för sig får anses hava, är emellertid att de studerandes möjligheter till tekniska studier icke 'samtidigt försämras. I åttonde kapitlet har konstaterats betydelsen härutinnan av att de studerande få följa och deltaga i arbetena inom mejeriförsöksverksamheten. Av minst lika stor betydelse härvidlag är att undervisningen står fullt i nivå med den tekniska utvecklingen på området. Lärarna måste förty hava möjlighet att hålla sig å jour med densamma. I fråga om maskin- och produkttekniken innebär detta, att alla de nyheter, vilka framkomma på dessa båda områden och som äro av sådan vikt att lärare och studerande böra lära känna dem närmare, egentligen borde anskaffas till institutionerna. Detta skulle emellertid vara förenat med oöverkomliga kostnader. Sådan nyanskaffning har hittills i allmänhet icke varit erforderlig tack vare den omständigheten att Alnarps mejeri samtidigt är provningsmejeri för Statens maskinprovningars mejeriavdelning. Vid avdelningen provas och undersökas de flesta mejerimaskiner och apparater av betydelse. Professorn i mejerilära och mejeriekonomi är medlem av provningsnämnden och lärarna i maskinlära hava rätt att närvara vid provningarna, vilka till största delen utföras i mejeriet. Även de studerande få vid sina övningar i mejeriet följa desamma. Härigenom få de både praktisk och teoretisk erfarenhet av alla nykonstruktioner av maskiner och apparater, som kunna få användning i mejerierna. Att detta är en fördel av stor betydelse för de studerandes framtida verksamhet lärer vara uppenbart. Denna verksamhet kommer att konfrontera dem med problem sådana som rådgivning vid planering av utrustningen för nya mejerier, ut-

109 byte av gamla maskiner mot nya samt därmed sammanhängande problem. Genom den nuvarande utbildningen är den blivande konsulenten eller driftsledaren sålunda väl insatt i de flesta nykonstruktioner och genom att han under sin praktik i mejeriet dagligen fått sysselsätta sig med dessa nya maskiner och därunder fått blicken öppnad för deras fel och förtjänster är han väl skickad att framdeles kunna bedöma fel och förtjänster hos de nykonstruktioner, vilka han under sin blivande verksamhet efter hand kommer att ställas inför. Väl synes det icke uteslutet, att de studerande vid högre mejerikursen skola kunna erhålla en icke alltför ytlig kännedom om nyskapelserna på de maskintekniska och produkttekniska områdena även på annan väg än för närvarande, t. ex. genom studiebesök, kortare tids hospitantverksamhet eller dylikt. En sådan metod för förvärvandet av de i förevarande avseenden eftersträvansvärda kunskaperna måste emellertid bliva väsentligt underlägsen det nu tillämpade systemet och utredningsmannen kan för sin del ej förorda densamma. Slutsatsen härav måste bliva, att, därest man vill flytta den högre mejeriundervisningen till annan förläggningsort än den nuvarande, man nödgas flytta även Statens maskinprovningars mejeriavdelning till samma ort. 3. Sambandet mellan mejeriforskningen och annan forskning.

Mellan majoriteten inom 1943 års mejeriutredning och reservanten, professorn Nilsson förelåg synbarligen enighet därom, att ett djupgående samband existerar mellan å ena sidan de institutioner, som med utgångspunkt från mjölkens kemiska och bakteriologiska egenskaper studera mjölkens tillvaratagande och bearbetning, samt å den andra de institutioner, som studera mjölkens produktion. Dessa senares arbete åsyftade, enligt vad mejeriutredningen uttalade, en förbättring av mjölkproduktionen icke endast ur kvantitativ utan även ur kvalitativ synpunkt, exempelvis genom att undersöka sådana problem såsom vitaminhalten hos mjölken och därmed även hos smöret, mjölkens ystbarhet, mjölkfettets sammansättning m. m. De institutioner, som majoriteten fann närmast hava intresse för en rationellt bedriven forsknings- och försöksverksamhet med avseende å mjölkproduktionen, voro, såsom omnämnts i föregående kapitel, bland andra, lantbrukshögskolans institutioner för avels- och raslära, för husdjurens anatomi och fysiologi samt för utfodringslära. Även behovet samt de möjliga vinsterna av ett samarbete mellan mejeriforskningen och andra forskningsområden än de nyss nämnda betonades av mejeri utredningens majoritet, som i detta hänseende särskilt omnämnde den forskning, som hade till föremål utnyttjandet av biprodukterna från mejerihanteringen. Majoriteten framhöll i denna del betydelsen av att kunna anställa utfodringsförsök med främst vassle samt med kärn- och skummjölk samt påpekade i anslutning härtill, att när det gällde utnyttjandet av biprodukterna samarbete måste anses önskvärt förutom med husdjursförsöksanstalten även med andra institutioner vid lantbrukshögskolan, i första

no r u m m e t i n s t i t u t i o n e r n a för mikrobiologi och kemi. S å l u n d a m å s t e man enligt vad majoriteten u t t a l a d e r ä k n a med a t t vid u t n y t t j a n d e t av vasslen olika m i k r o b i e l l a jäsningsförfaranden s a m t vid u t n y t t j a n d e t av skummjölken olika k e m i s k a i n g r e p p i kaseinmolekylen (hydrolysförfaranden, k o n d e n s a t i o n e r m. m.) m å s t e göras till föremål för u n d e r s ö k n i n g . D e problem, som h ä r u p p k o m m a , b e h a n d l a d e s utförligare i professor reservation, däri r e s e r v a n t e n anförde i h u v u d s a k följande.

Nilssons

E t t rationellt tillvaratagande av biprodukterna vid mejerihanteringen måste vara ett av mejeriforskningens huvudproblem. Även härutinnan fordrades ett effektivt samarbete mellan fackmän på mejeriområdet och specialister av annan art, nämligen — förutom experter på utfodringsområdet — biokemister, äggvitekemister och andra kolloidkemister samt mikrobiologer. Betydelsen av samarbete med lantbrukshögskolans institutioner för kemi, fysiologi och mikrobiologi samt med de biokemiska, institutionerna i Stockholm och Uppsala — Biokemiska institutet, Wenner-Grens institut, Nobelinstitutet för biokemi, det planerade institutet för livsmedelskemi och teknisk biokemi vid tekniska högskolan — låge därför i öppen dag. Särskilt ville reservanten i detta sammanhang påpeka, att den enda institution i riket, som för närvarande vore utrustad för äggviteforskning under användande av de moderna fysikalisk-kemiska metoderna, vore professor The Svedbergs institution i Uppsala. Denna, som vore en av världens förnämsta på området, hade till sig knutit forskare av sådan kapacitet, att man måste räkna med att en dubblering av denna institution med förläggning till Lund icke bleve möjlig att genomföra i någon mera avsevärd omfattning. Beträffande tillvaratagandet av de stora biprodukterna vid mejerihanteringen, nämligen skummjölken och vasslen, vore det i första hand fråga om tillvaratagandet av mjölkäggvitan och mjölksockret. Behovet av samarbete med bland andra äggviteforskare, som förfogade över de modernaste hjälpmedlen, framstode här klart. Utredningen av mjölkäggvitans kemi vore en nödvändig förutsättning för skummjölkens rationella utnyttjande. Studier över detta problem liksom också över löpeenzymet skulle lämna för livsmedelsindustrien i flera olika avseenden viktiga praktiska resultat och skulle dessutom giva möjlighet att utreda de dunkla punkterna beträffande ystningen. Vidkommande användningen av vasslen ville reservanten peka på de resultat, som nyligen uppnåtts i U. S. A. Man framställde där med fördel ur vassle acrylsyra och framställde av denna i sin tur ett synnerligen användbart färglöst konstharts. De olika produkter, som på kemisk, respektive biokemisk väg kunde framställas ur mjölksocker, syntes kunna giva upphov till nya industrier av mycket betydande omfattning. Det borde slutligen framhållas, a t t den amerikanska livsmedelslagstiftningen numera föreskreve inblandning av bland annat laktoflavin (B2-vitamin) i det vita brödet. Isolering av laktoflavinet ur vassle torde därför även i Sverige snart få aktualitet. V a d r e s e r v a n t e n s å l u n d a och i övrigt anfört i n n e b ä r t v i v e l s u t a n vägande a r g u m e n t för det av h o n o m förordade i n o r d n a n d e t av den h ö g r e mejeriunderv i s n i n g e n med därtill k n u t e n g r u n d f o r s k n i n g u n d e r l a n t b r u k s h ö g s k o l a n . U r a l l m ä n vetenskaplig s y n p u n k t är u t r e d n i n g s m a n n e n också b ö j d a t t förorda en s å d a n åtgärd, vilken i så fall enligt vad t i d i g a r e ådagalagts skulle föra m e d sig a t t såväl S t a t e n s mejeriförsök som p r o v n i n g s v e r k s a m h e t e n beträffande m e j e r i m a s k i n e r bleve flyttad från A l n a r p till U l t u n a eller d e s s o m e d e l b a r a närhet. F ö r u t o m den vinst i fråga om m ö j l i g h e t e r n a till ett i n t i m t s a m a r b e t e mellan

Ill forskarna och försöksmännen på mejeriområdet, å ena sidan, samt å den andra företrädarna för övriga här ovan berörda forskningsområden, som skulle följa av en sådan förflyttning, torde böra framhållas, att därigenom jämväl skulle åvägabringas omedelbar kontakt mellan husdjursförsöksverksamheten och mejeriförsöksverksamheten. , Även rent organisatoriskt synes en förläggning till lantbrukshögskolan av den högre mejeriundervisningen kunna medföra åtskilliga fördelar. Sålunda lärer det vara till båtnad för såväl forskarna som försöksmännen att hava tillgång till lantbrukshögskolans välutrustade analyslaboratorium och välförsedda vetenskapliga bibliotek. För de i undervisningen i kemi vid högre mejerikursen ingående laborationerna i allmän- och lantbrukskemi torde kunna användas lantbrukskemiska institutionens undervisningslaboratorium. Av den tid, som i undervisningsplanen för högre mejerikursen är anslagen för ämnet kemi, upptages dessutom en betydande del av allmän- och lantbrukskemi, varför det, med hänsyn till det ringa antalet elever i den högre kursen, icke bör möta svårighet att låta dessa elever följa undervisningen i kemi vid agronomkursen, vilken å exempelvis husdjurslinjen omfattar ungefär samma tid. Även i andra i den högre mejerikursen ingående undervisningsämnen, dock ej i mejerilära och mejeriekonomi samt maskinlära, torde undervisningen kunna upprätthållas av lantbrukshögskolans professorer och övriga lärare. I vissa ämnen torde efter viss jämkning i kursplanerna eleverna vid mejerikursen kunna direkt följa undervisningen vid agronomkursen, i andra torde särskilda kurser bliva nödvändiga. Någon mera kostnadskrävande förstärkning av högskolans lärarkrafter i de ifrågavarande ämnena synes icke bliva erforderlig. Härom kan emellertid icke något med visshet sägas innan man vet hur pass vittgående den i utsikt ställda upprustningen av högskolans vetenskapliga resurser kommer att bliva. I anslutning till vad utredningsmannen tidigare anfört därom, att det för eleverna vid högre mejerikursen vore den tekniska utbildningen, som hade den största betydelsen, hava utredningsmannen och de sakkunniga ingående sysselsatt sig med dessa spörsmål. Det framkom därvid, att de största bristerna i den nuvarande utbildningen ansågs åvila undervisningen i ekonomi. Elevernas tekniska kunnande ansågs böra bliva betydligt bättre, därest vid elevmejerierna, skedde en övergång till ordningen med särskilda tjänstgöringsturer i stället för det nuvarande systemet, enligt vilket eleven under avsevärd tid i följd sysslar med allenast en specialitet, t. ex. smörtillverkning. Att vid lantbrukshögskolan inrätta två mejerilinjer, en ekonomisk och en teknisk, ansågs ej erforderligt, blott eleverna finge valfrihet att göra sina specialarbeten på antingen det tekniska eller det ekonomiska området. För att bibringa mejeriingenjörerna bästa möjliga förtrogenhet med den praktiska försöksverksamheten samt för att befordra utbildningen av forskare på mejeriområdet borde man genom stipendier möjliggöra att eleverna å mejerilinjen under någon tid finge bedriva studier vid Statens mejeriförsök. Över huvud vore det för såväl mejerinäringen som de där anställda av största betydelse,, att dessas utbilning bleve både allsidig och grundlig. 8—1387 47

112 B. Förläggningsfrågan.

Då det gäller att mot varandra väga fördelar och nackdelar av att inordna den högre mejeriundervisningen under lantbrukshögskolan synas emellertid ovan relaterade vinster ur allmänt vetenskapliga och organisatoriska synpunkter ej få undanskymma det förhållandet, att såväl mejeriundervisningen som den i samband därmed bedrivna vetenskapliga forskningen främst är till för att tjäna mejerinäringen. Vid avgörandet av frågan om den framtida organisationen av den högre mejerikursen måste man därför i första hand söka dels ordna utbildningen av den vetenskapligt skolade mejeripersonalen efter sådana riktlinjer, som bäst äro ägnade att tillgodose näringens fordringar, dels skapa förutsättningar för framgångsrikt bedrivande av forskning inom' de ämnesområden, som äro av speciellt intresse för näringen. I. Den högre mejeriundervisningen.

Av det i åttonde kapitlet ävensom det förut i detta kapitel anförda torde framgå, att man beträffande ändamålsenligheten ur undervisningssynpunkt av den nuvarande organisationen och förläggningen av den högre mejerikursen icke lärer hava skäl för andra anmärkningar än att dels undervisningen i ekonomi blivit något tillbakasatt, dels helt allmänt synes kunna konstateras, att det ringa antalet inträdessökande till kursen försvårar ett genom gallring företaget urval bland de sökande i syfte att åstadkomma bästa möjliga rekrytering. Det bör emellertid härvidlag understrykas att i den mån anmärkningen mot bristfällig undervisning i ekonomi hänför sig till det förhållandet, att det visat sig svårt för mejeriföretagen att erhålla dugliga affärsledare,' denna svårighet icke torde kunna avhjälpas genom en aldrig så utvidgad ekonomiundervisning, enär egenskapen att vara en god affärsledare icke kan förvärvas blott genom teoretiska studier. Det kan vidare framhållas att veterligt hittills icke framkommit några konkreta belägg för att standarden hos eleverna vid den högre mejerikursen skulle hava påverkats i ogynnsam riktning av den nuvarande förläggningen till Alnarp. Man bör i sistnämnda avseende även hava i minnet, att den förut omnämnda möjligheten för de mejeristuderande att kunna följa och deltaga i verksamheten vid Statens mejeriförsök och de vetenskapliga institutionerna vid Alnarpsinstitutets mejeriavdelning först på de senare åren kommit att ernå sin fulla betydelse. Av de fördelar, som för undervisningens del skulle stå att vinna genom dess förläggning till lantbrukshögskolan, synes följaktligen kvarstå i huvudsak den tillgång föleleverna själva, som vistelsen vid en högskola skulle innebära och vilken närmare utvecklats ovan i detta kapitel. Värdet härav bör förvisso ej bagatelliseras men mot detsamma synes det icke oberättigat att framhålla det värde som koncentrationen till en ur mejeristisk synpunkt lämpligt belägen ort av såväl försöksverksamheten som forskningen samt högre och lägre undervisning på mejerinäringens område redan nu visat sig äga. Detta värde kan ock forväntas bliva än mer påtagligt, därest den förbättring i fråga om de tekniska och vetenskapliga resurserna genomföres, som i åttonde kapitlet

113 föreslagits beträffande försöksverksamheten och senare i detta kapitel kommer att föreslås vidkommande forskningen. 2. Mejeriforskningen.

a. Ultuna-aUernative!s fördelar. Vad därefter angår mejeriforskningen har ovan framhållits, att, bland annat ur organisatorisk synpunkt, en förläggning av samma forskning till lantbrukshögskolan skulle medföra vissa fördelar. Större vikt torde emellertid böra tillmätas den möjlighet, som en förläggning dit skulle medföra, till omedelbar personlig kontakt mellan å ena sidan mejeriforskarna och å den andra de forskare vid högskolan, vilka till forskningsobjekt hava mjölkens produktion. Likaså kan man peka på det förhållandet, att åtskilliga institutioner, där forskning bedrives på områden, som hava beröringspunkter med mejeriforskningen, t, ex. äggviteforskningen och vitaminforskningen, äro förlagda till Uppsala eller Stockholm. Av den i sjunde kapitlet intagna redogörelsen för vissa aktuella forskningsuppgifter på mejeriområdet framgår emellertid, att av de problem på mejeriområdet, som för närvarande äro föremål för forskning eller som närmast stå på dagordningen vid Statens mejeriförsök och forskningsinstitutionerna i Alnarp, knappast några äro av den art, att de för sin lösning kräva ett direkt samarbete med de nyss omförmälda institutionerna vid lantbrukshögskolan eller i Uppsala och Stockholm. I och för sig är detta sakförhållande icke utslagsgivande för frågan om den framtida förläggningsorten för mejeriforskningen. Ty det kan med visshet antagas, att de genom den fortskridande forskningen på såväl det kemiska som det bakteriologiska området vunna resultaten komina att kanske framdeles mer än föl- närvarande öva inflytande på den grundforskning, vars syftemål dock ytterst är att lämna bidrag till lösningen av sådana vetenskapliga spörsmål, som äro av intresse speciellt för mejerinäringen. Å andra sidan har, såsom tidigare påvisats, sistnämnda forskning, även dä den enligt här brukad indelningsgrund får anses vara av grundforsknings natur, i de ojämförligt flesta fallen kommit att bliva inriktad främst på studiet av mjölkens kemiska och bakteriologiska egenskaper och hur dessa påverka förloppet av den maskinella förädlingen av mjölken. Att det vid detta studium kan vara till fördel för mejeriforskarna att kunna etablera i lokalt hänseende omedelbar kontakt med företrädarna för t. ex. äggviteforskningen eller livsmedelskemien kan icke bestridas. Betydelsen härav torde emellertid icke få överdrivas. Såsom mejeriavdelningskollegiet vid Alnarpsinstitutet yttrade i sitt remissutlåtande över mejeriutredningens betänkande är merendels frågan om samarbetet vetenskapliga institutioner emellan snarare en person- än en avståndsfråga. I praktiken torde den vanliga formen för dylikt samarbetes etablerande vara korrespondens samt tankeutbyte vid konferenser m. m., varjämte kännedom om vunna resultat vinnes genom litteraturen. De fall, där den ene forskarens närvaro vid eller deltagande i av den andre utförda försök utgör den regelmässiga formen för samarbetet, torde vara relativt sällsynta.

114 Av vad sålunda anförts finner utredningsmannen framgå, att åtskilliga fördelar otvivelaktigt få anses vara förknippade med en överflyttning av mejeriforskningen till lantbrukshögskolan, men att sagda fördelar dock icke äro så framträdande, att de kunna sägas bilda en förutsättning för mejeriforskningens fortsatta framgångsrika bedrivande. Det återstår då att undersöka dels huruvida mejeriforskningsinstitutionernas förflyttning till Ultuna jämväl för med sig nackdelar i det ena eller andra avseendet, dels de fördelar som kunna stå att vinna, om de får kvarbliva vid Alnarpsinstitutet, dels i vad mån deras kvarblivande därstädes — i vilket fall, såsom mejeriutredningen funnit, en viss utbyggnad av desamma får anses ofrånkomlig — kan beräknas föranleda sådana kostnader eller eljest medföra olägenheter av beskaffenhet, att en förflyttning ter sig som det såväl ur finansiell som saklig synpunkt fördelaktigaste alternativet. b. Olägenheter, som äro förbundna med Ultuna-alternativet. Vad den första frågan beträffar får utredningsmannen till att börja med ermra om, att ovan konstaterats nödvändigheten av att såväl mejeriförsöksverksamheten som mejerimaskinprovningen förlägges till samma plats som den högre mejeriundervisningen och den i samband därmed bedrivna forskningen. Flyttas alltså den högre mejerikursen jämte institutionerna för grundläggande vetenskaplig forskning till Ultuna följer därav, att såväl Statens mejeriförsök som Statens maskinprovningars mejerimaskinavdelning måste flyttas dit. Bortsett från kostnadsfrågan medför en sådan förflyttning vissa utan vidare påvisbara olägenheter. För det med Statens mejeriförsök förbundna mejeriet har utredningsmannen, såsom framgår av det i åttonde kapitlet anförda, beräknat* den erforderliga dagliga mjölkmängden till omkring 25 000 kg. En mindre del av denna kvantitet kan visserligen beräknas bliva tillhandahållen av försöksladugården vid Kungsängen, men huvudparten måste inköpas från annat håll. Då mjölkmarknaden inom landskapen närmast Ultuna så gott som helt behärskas av en enda mejerifusion, nämligen MC, är det följaktligen omöjligt för försöksmejeriet att direkt från leverantörer få inköpa erforderliga kvantiteter. Mejeriet blir med andra ord för sin mjölktillförsel helt beroende av ett storföretag, som dessutom för egen del bedriver forsknings- och försöksverksamhet. E t t sådant arrangemang kan icke anses tillfredsställande. Härtill kommer att denna lösning av förläggningsfrågan nödvändiggör, att driftsförsöksmejeriet måste förläggas till en i förhållande till Statens mejeriförsök avlägset belägen ort. Väl kan samarbetet mellan Statens mejeriförsök och driftsförsöksmejeriet till nöds ordnas rent organisatoriskt, men det synes dock ligga i öppen dag, att en sådan förläggning måste i försökshänseende vara betydligt underlägsen en förläggning i någorlunda lokal närhet. Härtill kommer att driftsförsöksmejeriets utnyttjande för forskningen i mejeriekonomi försvåras eller rent av omöjliggöres. Vidare kan man ej bortse från de med helt nyuppförande av lokaler för Statens mejeriförsök, det egentliga försöksmejeriet och mejerimaskinprovningarna förenade kostnaderna. Vad slutligen angår

115 lokalbehovet för den högre mejerikursen och forskningsinstitutionerna har utredningsmannen tidigare under utredningsarbetet räknat med att kunna i huvudsak tillgodose detta genom att taga i anspråk de genom lantbrukshögskolans mikrobiologiska institutions utflyttning till särskild nybyggnad ledigblivande lokalerna. Genom den av 1946 års riksdag vid höstsessionen beslutade utökningen av antalet agronomie studerande torde emellertid högskolans nuvarande institutioners behov av ytterligare lokaler lägga hinder i vägen för en sådan lösning av mejeriavdelningens lokalfråga. Härjämte har man att taga i betraktande det ökade lokalbehov för högskoleinstitutionernas egen del, som väl torde bliva det antagliga resultatet av den sistlidne höst tillkallade, nedan vidare omnämnda högskoleutredningens arbete. Nybyggnad måste alltså tillgripas även för mejeriforskningsinstitutionerna. c. Fördelar med Alnarps-altemativet. Av vad ovan anförts angående vissa med den högre mejerikursens och mejeriforskningens förflyttning till lantbrukshögskolan förbundna omständigheter framgå indirekt några av fördelarna med dess kvarblivande vid Alnarpsinstitutet. När på sin tid förläggningsorten bestämdes för mejeriförsöksverksamheten och den högre mejeriundervisningen (jämför Kungl. Maj:ts proposition nr 143 till 1931 års riksdag), synes huvudmotivet för beslutet hava varit den betydelse man tillmätte omständigheten, att den högre mejeriundervisningen borde erhålla förbindelse med praktisk mejeriverksamhet. Då staten redan ägde ett mejeri i Alnarp och det i betraktande av svårigheten att ordna mjölktillförseln ävensom engångskostnaden samt befarat årligt driftsunderskott icke ansågs möjligt att inrätta ett mejeri i Ultuna, beslöt man sig för att anstalten för högre mejeriundervisning och mejeriförsök skulle förläggas till Alnarp. Den sålunda genomförda, koncentrationen till en plats av såväl försöksverksamhet som forskning på mejeriområdet samt högre och lägre mejeriundervisning ävensom provningsverksamheten på mejerimaskinområdet innebär förvisso en tillgång av praktiskt och ideellt värde, förutsatt nämligen att denna plats även fortfarande kan anses ur mejeristisk synpunkt välbelägen, vilket Alnarp torde få anses vara. Det kan tilläggas, att styrelsen för Sydvästra Skånes mejeriförbund förklarat sig beredd att söka trygga behovet av mjölk vid Alnarps mejeri. Genom att man låter Alnarpsinstitutets mejeriavdelning kvarligga på sin nuvarande förläggningsort kan vidare samarbetet mellan Statens mejeriförsök och det föreslagna driftsförsöksmejeriet genomföras på ett organisatoriskt och arbetsmässigt tillfredsställande sätt. Utbyggnaden av Statens mejeriförsök kommer visserligen att kräva avsevärda kostnader. Å andra sidan kan i den nuvarande byggnaden för den kemisk-bakteriologiska institutionen för relativt liten kostnad inrymmas jämväl avdelningen för mejeriekonomi och något nytt mejeri behöver icke uppföras. Slutligen synes man böra taga i betraktande den fördel, som ligger däri, att verksamheten vid mejeriavdelningen får fortgå ostörd av mera genomgripande organisationsförändringar. Utredningsmannen har tidigare funnit an-

116 ledning framhålla, att verksamheten vid såväl forskningsinstitutionerna som Statens mejeriförsök icke förrän på de senare åren kommit helt i gång. Orsakerna härtill äro delvis att söka på det personliga planet. Skall nu verksamheten förflyttas och alltså organiseras upp i ny miljö och nya lokaler samt under i viss måtto andra betingelser än förut, lärer det icke kunna undvikas att mycken tid går till spillo och att ett avbrott i verksamheten sker. Endast starkt tvingande skäl böra därför föranleda, att man utsätter sig för dessa olägenheter. d. Alnarps-alternativets

nackdelar.

Redan i 1931 års proposition framhöll departementschefen den nackdel som det innebure, att all statens försöksverksamhet på mejeriområdet bleve förlagd till rikets sydligaste del. Han påpekade därvid, att såväl kreatursras som de fodermedel, vilka användes, och de tillämpade utfodringsmetoderna inom denna del av landet vore andra än inom den övervägande delen av riket i övrigt, samt att under dylika förhållanden åtskilliga viktiga problem icke komme att bliva tillfredsställande prövade i försöken. P å grund av den växelverkan, vilken, såsom förut påpekats,består mellan forskning och försöksverksamhet på mejeriområdet, kan den av departementschefen sålunda påvisade nackdelen sägas äga tillämpning även å förläggningen av undervisnings- och forskningsinstitutionerna till ort inom rikets sydligaste del. Emellertid hava under de femton år, som förflutit sedan uttalandet gjordes, de förhållanden, på vilka detsamma grundades, i viss mån ändrats. Man kan i sådant avseende peka bland annat på den ökade användningen av konserverat foder, varigenom olikheterna i utfodringshänseende åtminstone mellan de södra och de mellersta delarna av riket delvis utjämnats. Genom inrättandet av den med bidrag av statsmedel uppförda och drivna mejeriförsöksstationen i Kroksta i Västernorrlancls län har området för försöksverksamheten lokalt sett utvidgats. Vid ett genomförande av utredningsmannens förslag om husdjursförsöksanstaltens utrustande med ett försöksmejeri uppkommer möjlighet att mejeritekniskt undersöka mjölk, producerad med användande av vitt skilda utfodringsmetoder. Eventuellt kvarstående nackdelar synas utredningsmannen i varje fall icke vara av den allvarliga beskaffenhet, att deras befintlighet kan tagas till intäkt för ett krav på förflyttning av den högre mejerikursen till lantbrukshögskolan. Det vill då synas som om större fog borde tillmätas ett annat av de skäl, som i nämnda proposition anfördes för en samorganisation av den högre lantbruksundervisningen och den högre mejeriundervisningen. Såsom departementschefen anförde, kommer anstalten för den högre mejeriundervisningen och för mejeriförsöken — även om hänsyn tages till den utvidgning, som utredningsmannen nedan kommer att föreslå — att vara ganska liten till sin omfattning. Antalet därtill knutna vetenskapsmän kominer att vara få. Det kunde enligt departementschefen vara fara värt, att dessa forskare komme att känna sig i viss mån isolerade. Tillförseln av nya impulser kunde bliva för

117 ringa och ett vetenskapligt stillastående inträda, Ehuruväl det ur principiell synpunkt befogade i de sålunda yppade farhågorna icke går att förneka, håller dock utredningsmannen före, att erfarenheten visat, att varken vid Statens mejeriförsök eller vid forskningsinstitutionerna härskar någon känsla av isolering. Ej heller synes man där kunna tala om vetenskapligt stillastående. Såsom i skilda sammanhang framhållits bedrives sedan några år tillbaka forsknings- och försöksverksamhet i fullt ut den omfattning, som möjliggöres med befintliga personliga och materiella resurser. Att det i fråga om dessa föreligger väsentliga brister är en annan sak, som emellertid icke kan sägas hava med de nyssnämnda principiella farhågorna att skaffa. Vare sig den högre mejerikursen skall kvarbliva vid Alnarpsinstitutet eller flyttas in under lantbrukshögskolan måste därför dessa brister avhjälpas. Den utsträckning, i vilken detta bör ske, är i princip oberoende av valet av förläggningsort. C. Forskningsinstitutionernas organisation. 1943 års mejeriutrednings förslag i fråga om forskningsinstitutionerna innebar, såsom omnämnts i första, kapitlet, att en uppdelning skulle ske av de nuvarande professurerna i mejerilära och mejeri ekonomi samt mejerikemi och mejeribakteriologi på sådant sätt att fyra professurer inrättades, varav en i mejerilära, en i mejeriekonomi, en i mejerikemi och en i mejeribakteriologi. Därjämte föreslog mejeriutredningen inrättandet av en helt ny professur i vad utredningen benämnde mjölkbildningens fysiologi. Till sistnämnda förslag återkommer utredningsmannen i ett följande kapitel. I övrigt får utredningsmannen anföra följande. I. Institutionen för mejerilära och mejeriekonomiProfessorn i dessa ämnen är tillika föreståndare för Alnarpsinstitutets mejeriavdelning och för dess läromejeri. Förutom att bestrida undervisningen i ifrågavarande ämnen i den högre mejerikursen har han att med biträde även mejeriassistent och sex instruktionsmejerister leda dels övningarna i samma ämnen i den högre mejerikursen, dels den praktiska utbildningen i den högre mejerikursen och i mejeriskolan. Honom åvilar även skötseln av mejeriets drift och ekonomi. För innehavaren av ifrågavarande assistenttjänst är som kompetensvillkor stadgat examen från högre mejerikursen. Mejeriutredningen anförde i denna del huvudsakligen, att på grund av det relativt låga arvodet — då 4,800, nu 5,100 kronor för år — hade under de senaste tio åren icke någon lämplig person stannat i tjänsten mera än högst några månader eller till dess han erhållit annan plats inom mejerinäringen, för vilken nämnda utbildning vore erforderlig. Alla dylika tjänster torde nämligen vara bättre avlönade än ifrågavarande assistenttjänst, vilken således växlat innehavare varje år och dess emellan långa tider stått obesatt eller till en del uppehållits av elever. Till följd därav hade, enligt vad mejeriutredningen uttalade, professorn i stor utsträckning blivit upptagen av assistentgöromålen och han hade icke kunnat utföra några försök eller undersökningar i nämnvärd omfattning.

118 Mejeriutredningen erinrade vidare om att under de senare åren mejeriekonomiens stora betydelse för mejerinäringen blivit kraftigt ådagalagd. På grund därav och särskilt med hänsyn till den nuvarande utvecklingen av mejerihanteringen fann utredningen nödvändigt, att mera omfattande forskning på detta område snarast komme till stånd. Då mejeriläran och mejeriekonomien tillsammans utgjorde ett alltför stort forskningsområde för en person, ansåg utredningen, att professuren i dessa ämnen borde uppdelas i två, en i mejerilära och en i mejeriekonomi, därvid utredningen erinrade om sitt förslag att den blivande professorn i mejeriekonomi skulle vara skyldig att förestå den ekonomiska avdelningen vid den av utredningen förordade mejeriförsöksanstalten, vilken avdelning komme att tjäna såsom hans egentliga forskningsinstitution. I sitt remissyttrande över mejeriutredningens förslag hade lantbruksstyrelsen i princip intet att erinra mot den föreslagna uppdelningen, men ville dock ifrågasätta, huruvida icke en del av undervisnings- och examinationsskyldigheten i mejeriekonomi skulle kunna handhavas av en speciallärare. Därest en mejerinäringens egen forsknings- och försöksanstalt komme till stånd enligt utredningens förslag, syntes det lämpligt, att föreståndaren för dess ekonomiska avdelning knötes till Alnarpsinstitutet såsom speciallärare i mejeriekonomi. Med uppdelningen av ifrågavarande professur syntes alltså kunna tills vidare anstå, till dess närmare erfarenhet vunnits rörande behovet av en särskild professur i mejeriekonomi. Mejeriekonomien är en utpräglad nationell vetenskap. Förhållandena på mejeriområdet äro nämligen väsentligt olika i skilda länder. Inom ämnet kunna utskiljas följande huvudområden: 1. Historisk ekonomi, mejerihanteringens utveckling; 2. Mejerihanteringens nuvarande organisation, olika former — särskilt i vårt land — och deras ekonomiska betydelse; 3. Handelslära och marknadslära beträffande mejeriprodukter; 4. Mejeristatistik; 5. Driftsekonomien i det enskilda företaget, personalbehov, arbetstidsstudier, driftsinriktning, arbetets rationella bedrivande, maskinuppställning, årstidsvariationer och deras speciella betydelse o. s. v.; 6. Utbyteskontroll. Utredningsmannen har funnit de arbetsuppgifter av skilda slag, som för närvarande åvila professorn i mejerilära och mejeriekonomi, vara alltför omfattande för att kunna medhinnas av en person, även om denne utrustas med tillbörlig biträdespersonal. Trots det nit och intresse, varmed befattningens nuvarande innehavare förvaltar sina många värv, måste ett eller annat av dessa bliva satt i andra hand, och då de övriga äro tidsbundna, blir det med naturnödvändighet forskningen som blir lidande. Av detta skäl och då omfattningen av ämnet mejeriekonomi samt den styvmoderliga behandling, som, trots dess allmänt vitsordade betydelse, kommit detsamma, till del inom den nuvarande organisationen, motiverar, att det redan från början gives en starkare ställning i en ny organisation, anser utredningsmannen en förstärkning av institutionen för mejerilära och mejeriekonomi ofrånkomlig. Hur denna förstärkning skall genomföras blir dock beroende av om för den nya organisationen väljes Ultuna-alternativet eller Alnarps-alternativet. För fullständighetens skull bör måhända framhållas, att Ultuna-alternativet visserligen medför avlastning av professorns ämbetsåligganden så tillvida som han icke längre kommer att behöva befatta sig med verksamheten vid mejeri-

119 skolan. Denna minskning i arbetsbördan torde emellertid icke öka professorns möjligheter att kunna ägna sig åt mejeriekonomisk forskning, då föreståndareskapet för mejeriavdelningen kan beräknas bliva mera tidskrävande vid en förläggning i Ultuna än vid den nuvarande förläggningen i Alnarp. För det förra fallet vill utredningsmannen erinra om att planer framkommit på utvidgning av lantbrukshögskolans institution för lantbruksekonomi med marknadslära. Sålunda framlade lantbrukshögskolans styrelse i sina anslagsäskanden för budgetåret 1947/48 förslag, att den ekonomiska ämnesgruppen vid högskolan, vilken för närvarande endast företrädes av en professur i lantbruksekonomi med marknadslära, måtte uppdelas i två professurer, nämligen en i lantbruksekonomi och en i marknadslära. Då till grund för Ultunaalternativet ligger uppfattningen, att forskning och högre undervisning på mejeriområdet väsentligen utgöra delar av den allmänna jordbruksundervisningen och jordbruksforskningen, synes det jämväl ändamålsenligt, att studiet av de speciellt mejeriekonomiska problemen får ske i belysning av motsvarande problem på jordbrukets område i allmänhet. I betraktande av den arbetsbelastning, som för närvarande åvilar lantbrukshögskolans ifrågavarande institution, synes det föga antagligt, att man skall kunna till densamma, förlägga jämväl undervisningen och forskningen i mejeriekonomi. Skulle nyssnämnda förslag om institutionens delning genomföras, synes det däremot ligga nära till hands, att man till en av de nybildade institutionerna knyter även en forskare i mejeriekonomi. Förslaget i fråga har emellertid överlämnats till de sistlidne höst tillkallade utredningsmännen för utredning rörande den framtida utvecklingen och omfattningen av högskolorna på jordbrukets och skogsbrukets område. För Ultuna-alternativet får man därför för närvarande räkna med, att undervisningen i mejeriekonomi tills vidare ombesörjes av en speciallärare. Väljes åter Alnarps-alternativet, erhålles icke den nyssnämnda anknytningen till den allmänna jordbruksekonomiska forskningen. Det är därför nödvändigt att sörja för att fullgoda möjligheter förefinnas att vid mejeriavdelningen bedriva forskning i mejeriekonomi. Utredningsmannen får i sådant avseende jämväl erinra om att han i förslaget till omorganisation av mejeriförsöksverksamheten icke kunnat förorda, att dennas organ utrustades för handhavande av ekonomiska undersökningar, utan i stället ansett, att behovet av dylika undersökningar borde tillgodoses i samband med den till den högre undervisningen hörande forskningen på mejeriområdet. Omfattningen av ämnet mejeriekonomi och dess betydelse för mejerinäringen motiverar tvivelsutan, att den nuvarande professuren i mejerilära och mejeriekonomi uppdelas i två dylika, en för vartdera ämnet. För närvarande torde det emellertid icke finnas någon person, som besitter den för en professur i mejeriekonomi erforderliga kompetensen, och innan så blir fallet kan utredningsmannen icke förorda, att man tillskapar en ny professorsbefattning. I avbidan på att bristen på kompetenta sökande framdeles häves synes man därför nu få inskränka sig till en förstärkning av den nuvarande institutionen

120 ined en speciellt på mejeriekonomien inriktad befattningshavare. Då denne förutsattes skola jämte hanclhavandet av undervisnings- och examinationsskyldigheten även bedriva forskning, torde han böra placeras i laborators ställning. Befattningen torde av enahanda skäl, som nyss anfördes mot ett omedelbart inrättande av en professur i mejeriekonomi, tills vidare ej böra uppföras å ordinarie stat. Innehavaren synes i betraktande av ämnets beskaffenhet och forskningens art lämpligen böra benämnas lektor. Det bör ankomma på Alnarpsstyrelsen att uppgöra förslag till bestämmelser, som reglera tjänstgöringsskyldigheten for denne lektor i mejeriekonomi. Vidkommande övriga för institutionen erforderliga befattningar bör den nuvarande arvodesbefattningen såsom assistent i mejerilära utbytas mot en förste assistentbefattning i samma löneställning, som utredningsmannen föreslagit beträffande förste assistenterna vid mejeriförsöksanstalten, d. v. s. för närvarande lönegrad Ce 24. En liknande förste assistentbefattning torde framdeles bliva erforderlig för biträde åt lektorn i mejeriekonomi. För närvarande synes man emellertid kunna åtnöjas med en assistent, förslagsvis i lönegrad Ce22, varjämte för professorn i mejerilära bör beräknas en assistent, likaledes förslagsvis i lönegrad Ce 22, och ett laboratoriebiträde i lönegrad C e l l . Därjämte bör vid institutionen finnas ett kontorsbiträde. 2. Institutionen för mejerikemi och mejeribakteriologi.

Den för institutionen avsedda personalen inskränkte sig länge till — förutom professorn i mejerikemi och mejeribakteriologi — en arvoclesavlönad assistent. 1943 års mejeriutredning anförde, bland annat, att tjänstgöringen för bemälde professor för närvarande vore sådan, att huvudvikten låge på det högre undervisningsarbetet. Dessutom vore assistenten helt sysselsatt med undervisningen. Undervisningsarbetet vore vidare lagt så, att den tid, som professorn samtidigt kunde disponera för forskning, bleve synnerligen styckad, varför något sammanhängande och intensivare forskningsarbete näppeligen kunde bedrivas. Detta finge i stället förläggas till läsårets återstående cirka fyra månader. Olägenheterna härav låge i öppen dag. Problem, som berördes av de viktiga årstidsvariationerna hos mjölken och mejeriprodukterna, kunde exempelvis ej ingående behandlas. Fyra månader torde även för andra, större undersökningar vara alldeles för kort tid. Den nuvarande ordningen måste således ur forskningssynpunkt anses vara synnerligen otillfredsställande. Även om ytterligare en assistent anställdes, komme dock professorn att vara bunden vid rena undervisningsuppgifter en alltför stor del av året. Beträffande de nuvarande personalförhållandena vid institutionen synes ytterligare kunna omförmälas, att lantbruksstyrelsen i sina anslagsäskanden för Alnarpsinstitutet budgetåret 1946/47 tillstyrkte en hemställan av professorn, vari denne anförde, att arvodet åt hans assistent helt tagits i anspråk för att bestrida kostnaderna för undervisningen i allmän kemi och lantbrukskemi vid högre mejerikursen. Professorn, som sålunda varken för sin undervisning eller för sin forskning hade tillgång till assistent, hemställde därför om inrättande av en speciallärarbefattnmg i allmän kemi och lantbrukskemi vid högre mejerikursen. Vidare ansåg han

121 sig böra erhålla en assistent, som kunde övertaga en del av hans undervisning i mejerikemi och mejeribakteriologi samt tillika ägna sig at forskning. Under hänvisning till nu förevarande utredning förklarade i 1946 års statsverksproposition departementschefen sig icke kunna tillstyrka lantbruksstyrelsens förslag om ombildning av ifrågavarande arvodesavlönade assistentbefattning till en förste assistentbefattning i lönegrad Ko 21. Departementschefen förordade dock, att ett belopp av 4 800 kronor beräknades för arvode åt en speciallärare i allmän kemi och lantbrukskemi varigenom assistentarvodet skulle komma att frigöras för sitt ursprungliga ändamål, nämligen avlöning åt en assistent till professorn vid institutionen. Med motivering att grundforskningen inom ämnesområdena för den nuvarande professuren i mejerikemi och mejeribakteriologi hade ett oerhört vidsträckt arbetsfält och att det vore ovisst, om en och samme man skulle kunna effektivt bedriva forskningsverksamhet inom professurens alla ämnesområden, föreslog mejeriutredningen en uppdelning av professuren i två nämligen en professur i mejerikemi samt en i allmän och mejeribakteriologi. Enligt utredningen omfattade' grundforskningen vad anginge mejerikemien dels rent kemiska, dels enzymkemiska problem ävensom kolloidkemiska problem, vilka senare, trots att de vore av fundamental betydelse, hittills endast knapphändigt kunnat behandlas. Den bakteriologiska forskningen på mejeriområdet åter berörde dels allmänt bakteriologiska samt biokemiska problem, dels *peciella mejeribakteriologiska spörsmål. Såvitt av mejeriutredningens ovan återgivna uttalande framgår synes, enligt vad utredningsmannen anser sig böra konstatera, utredningen i någon mån hava underskattat omfattningen och betydelsen av det forskningsarbete, som professorn i mejerikemi och mejeribakteriologi dock faktiskt utfört, trots de i åttonde kapitlet berörda ogynnsamma förhållanden, under vilka han nödgats arbeta. Likaså torde de exempel på åsidolämnade problem, som mejeriutredningen särskilt omnämnt, vara att hänföra mera till den målforsknmgsbetonade delen av mejeriforskningen än till den grundforskning, varmed institutionen främst har att syssla. Oavsett nu påpekade omständigheter, vilka icke torde förringa giltigheten av mejeriutredningens uttalanden i denna del i övrigt, finner jämväl utredningsmannen uppenbart, att det måste överstiga en mans förmåga att samtidigt medhinna undervisningen i kemi och bakteriologi vid den högre mejerikursen samt forskningen inom så vidsträckta ämnesområden som de, vilka höra till ifrågavarande professur. Härtill kominer det av lantbruksstyrelsen i sitt remissutlåtande påpekade förhållandet, att det visat sig svårt att för professuren förvärva innehavare, som varit kompetent i båda dessa huvudämnen. En utbyggnad även av institutionen för mejerikemi och mejeribakteriologi lärer alltså vara ofrånkomlig. Vare sig man i fråga om förläggningsorten väljer Ultuna-alternativet eller stannar för den högre mejerikursens kvarblivande i Alnarp, synes det emellertid utredningsmannen icke nödigt att låta utbyggnaden omfatta en fullständig tudelning av professuren. Att anlägga uteslutande kvantitativa synpunkter, då det ar fråga om grundläggande vetenskaplig

122 forskning, bör visserligen icke komma i fråga. Det är sålunda bättre, att flera forskare lösa ett och samma problem än att problemet icke blir löst alls. Men i den mån det aktuella, utbyggnadskravet hänför sig till en önskan att skapa bättre betingelser för den vid institutionen bedrivna forskningen, synes man dock icke kunna helt bortse från att forskning inom ifrågavarande ämnesområden bedrives vid andra institutioner, såsom för att taga ett exempel vid Wenner-Grens institut, och att de resultat, som där framkomma, bliva tillgängliga även för institutionen vid Alnarp. Inrättandet av en helt ny institution medför vidare med den standard, som numera anses ofrånkomlig även för vetenskapliga inrättningar, så stora såväl engångs- som årliga kostnader, att innan sådan åtgärd vidtages institutionens oavvisliga nödvändighet måste vara ådagalagd. Av dessa och nyss anförda skäl anser utredningsmannen, att man jämväl beträffande institutionen för mejerikemi och mejeribakteriologi tills vidare kan nöja sig med att förstärka den med en forskare, vilken torde böra erhålla laborators ställning och vara inriktad på det av huvudämnena, som ligger utanför professorns specialitet. Är professorn kemist bör laboratorn alltså vara bakteriolog och vice versa. Såväl professorn som laboratorn bör vara biträdd av en förste assistent i lönegrad Ce 24, varjämte vid vardera av institutionens båda avdelningar bör finnas anställt ett laboratoriebiträde i lönegrad Ce 11. Huruvida, heltidsanställd assistentpersonal i lägre löneställning än förste assistent bör anställas vid institutionen synes böra definitivt avgöras först sedan någon erfarenhet vunnits rörande verkningarna av den här föreslagna utbyggnaden. I betraktande av de talrika anknytningspunkter, vilka såsom tidigare nämnts finnas mellan arbetet vid institutionen och verksamheten vid Statens mejeriförsök, synes det dessutom antagligt, att det mången gång kan visa sig ändamålsenligt att låta assistenterna vid mejeriförsökens kemiska och bakteriologiska sektioner biträda vid arbetena vid institutionen. Härigenom skulle institutionens eventuella behov av ytterligare assistentpersonal under vissa tider bliva tillgodosett. En förutsättning härför är givetvis att Statens mejeriförsök erhåller den föreslagna personalorganisationen. Utredningsmannen anser vidare försiktigast att därutöver räkna med ett behov av tillfällig assistenthjälp, for vars anställande institutionen torde böra disponera visst anslagsbelopp' förslagsvis 4 200 kronor för år. Institutionen bör därjämte förfoga över en institutions vaktmästare i lönegrad Ce 11 och ett kontorsbiträde. ^ Vad härefter angår undervisningen i allmän kemi och lantbrukskemi, vilka båda ämnesgrupper upptaga icke mindre än 300 av de 460 timmar som enligt nu tillämpad undervisningsplan ämnet kemi omfattar under högre mejerikursens andra läsår — första årets undervisning i mejerikemi inhämtas gemensamt med mejeriskolans elever — synes vid genomförande av Ultunaalternativet det icke behöva möta någon svårighet att låta de fåtaliga eleverna på mejenlmjen följa undervisningen i kemi vid agronomkursen, vilken å exempelvis husdjurslinjen omfattar 270 timmar. Härigenom vinnes åtskillig tid för forskningsverksamheten på mejerikemiens område. Även vid tillämp-

123 ning av Alnarps-alternativet synes det befogat, att professorn i mejerikemi får åtnjuta motsvarande lättnad i sin undervisningsskyldighet, varför utredningsmannen räknar med fortsatt behov av medel för avlönande av speciallärare i allmän kemi och lantbrukskemi, för närvarande såsom ovan anfördes, 4 800 kronor för år. D. Den högre mejerikursen.

Ovan i andra kapitlet har redogjorts för den nuvarande organisationen av den högre mejeriundervisningen samt för inträdesfordringarna till och undervisningen vid den högre mejerikursen. Såsom framgår av vad tidigare i detta kapitel i skilda sammanhang anförts hava utredningsmannen och de sakkunniga funnit att mot det sätt, på vilket den högre mejeriundervisningen för närvarande är ordnad, icke kunna riktas anmärkningar av mera väsentligt slag. Undervisningen kan således anses i stort sett meddela sådana teoretiska och praktiska färdigheter, som äro ägnade att göra eleverna väl skickade för deras blivande verksamhet. Enligt de sakkunnigas mening vore det dock angeläget att elevernas ekonomiska kunnande fördjupades. Därest utredningsmannens förslag till personalförstärkning av institutionen för mejerilära och mejeriekonomi genomföres, synes man, vare sig man väljer Ultuna- eller Alnarps-alternativet, hava anledning förvänta, att nämnda önskemål skall bliva tillgodosett. De sakkunniga hava i nämnda sammanhang funnit en differentiering av den högre mejerikursen på en ekonomisk och en teknisk linje överflödig, blott eleverna få valfrihet att göra sina specialarbeten antingen på det ekonomiska eller tekniska, området. De sakkunniga ansågo därvid elevernas tekniska kunnande böra bliva betydligt bättre, därest vid elevmejerierna en övergång skedde till ordningen med särskilda tjänstgöringsturer i stället för det nuvarande systemet, enligt vilket eleven en avsevärd tid i följd sysslar med allenast en specialitet, t. ex. smörtillverkning. I sistnämnda avseende får utredningsmannen anföra följande. Nu gällande inträdesfordringar för högre mejerikursen hava, såsom framgår av redogörelsen i andra kapitlet, icke varit i kraft längre tid än sedan den 16 februari 1945 och elevmejeriverksamheten har omreglerats så nyligen som genom lantbruksstyrelsens kungörelse den 7 december 1945 (nr 13). Ehuruväl det synes antagligt, att en omläggning av utbildningen vid elevmejerierna i den av de sakkunniga angivna riktningen skulle vara ägnad att förbättra de mejeristuderandes tekniska kunnande, håller dock utredningsmannen före, att man bör låta det nuvarande systemet tillämpas något längre tid än vad hittills skett, innan man ånyo genomför ändringar på området. Man får också komma ihåg, att elevutbildningen är gemensam för eleverna vid såväl högre mejerikursen som mejeriskolan, och att man följaktligen icke kan betrakta problemet allenast ur den högre utbildningens synpunkt. Det är emellertid av vikt, att den av lantbruksstyrelsen tillsatta elevmejerinämnden i samarbete med SMR:s mejerielevkommitté med uppmärksamhet

124 och intresse följer verksamheten vid elevmejerierna och tager initiativ till alla de förbättringar, som erfarenheten kan giva uppslag till. Likaså får den skyldighet att övervaka elevmejeriutbildningen och stå elevmejeriernas föreståndare till tjänst med råd och anvisningar, som SMR ålagt mejerikonsulenterna, icke stanna vid en föreskrift på papperet eller fullgöras blott informell synpunkt. Såväl för mejeriföreståndarna som eleverna måste det med andra ord göras klart, att det här är fråga om en verklig utbildning, som, om den bedrives rätt, kan komina att få stor betydelse för mejerinäringen. Framför allt får elevutbildningen icke fattas såsom huvudsakligen ett medel att skaffa vissa mejerier billig arbetskraft. Genomföres åter utredningsmannens i trettonde kapitlet framlagda förslag om successiv ombildning och indragning av de nuvarande mejerikonsulentbefattningarna, måste man ordna inspektionsverksamheten på annat sätt. Det synes i ett sådant fall förtjänt att övervägas, huruvida icke denna verksamhet borde kunna överflyttas på mejeriskolornas föreståndare. Detta förutsätter i sin tur en avsevärd nedskärning av antalet elevmejerier. I betraktande av svårigheten att fylla de nuvarande elevplatserna synes en nedskärning icke böra medföra någon olägenhet. Man kan även peka på förhållandena i Norge, där man reder sig med ett fåtal elevmejerier, för lagda på icke alltför långt avstånd från mejeriskolan, och där man över huvud synes hava ordnat elevutbildningen efter enkla men effektiva linjer. Vad beträffar övriga inträdesfordringar till högre mejerikursen synes i fråga om den erforderliga förpraktikens längd för närvarande saknas anledning föreslå någon ändring. I varje fall bör först någon tids erfarenhet vinnas av verkningarna av den avsevärda förkortning av densamma eller från fyra till två år, som företogs genom Kungl. Maj:ts förut omförmälda beslut den 16 februari 1945. Av skäl som närmare utvecklas i elfte kapitlet vill dock utredningsmannen föreslå, att ett år av den stadgade förpraktiken vid auk roriserat elevmejeri må kunna utbytas mot genomgång av fullständig kurs vid s. k. mindre niejeriskola, framdeles förslagsvis benämnd mejeripraktikant skola. Den ofta debatterade frågan huruvida betyg över genomgången mejeriskola lämpligen bör uppställas såsom villkor för inträde vid högre mejeri kursen har numera från och med läsåret 1946/47 försöksvis lösts så, att eleverna vid högre kursens första årsavdelning erhålla samma undervisning som i mejeriskolan med undantag för ämnena matematik och fysik, elär de omedelbart följa kursplanen för den högre kursen. Jämväl i denna fråga synes man därför böra avvakta erfarenheterna av den på försök införda ordningen. Vidkommande själva undervisningen framgår av redogörelsen i andra kapitlet, att den meddelas i mejerilära och mejeriekonomi samt mejerikemi ävensom allmän- och mejeribakteriologi av professorerna vid Alnarpsinstitutets mejeriavdelning, i husdjurslära samt husdjurens anatomi och fysiologi ävensom husbyggnadslära av vederbörande ämneslärare vid institutet, i maskinlära av speciallärare, därvid tills helt nyligen såsom sådan tjänstgjort överassistenten vid Statens maskinprovningars mejeriavdelning, samt

125 i allmän- och lantbrukskemi, bokföring, fysik, handelslära, husdjurens hälso- och sjukvårdslära (hygien), matematik, nationalekonomi och pedagogik av speciallärare. Bestämmes högre mejerikursens förläggning enligt Alnarps-alternativet torde i fråga om lärarpersonalen icke erfordras ändringar utöver de, vilka sammanhänga med den föreslagna förstärkningen av forskningsinstitutionerna, eller att innehavarna av de nya befattningarna såsom lektor och laborator inträda såsom lärare i respektive ämnen. Skall åter den högre mejeriundervisningen inordnas under lantbrukshögskolan, uppkomma åtskilliga spörsmål. Först och främst gäller det därvid att undersöka huru man skall ordna den undervisning, som för närvarande meddelas av ämneslärare vid Alnarps institutet. Vad då först beträffar husbyggnadsläran, som för mejerikursens del är huvudsakligen inriktad på mejeri- och ladugårdsbyggnaderna och därför icke torde kunna samordnas med undervisningen i husbyggnadslära vid agronomkursen, torde man för densamma få räkna med en speciallärare. I husdjurens anatomi och fysiologi torde, särskilt om det förslag till viss utbyggnad av lantbrukshögskolans djurfysiologiska institution genomföres, som utredningsmannen avser att framlägga i det härefter följande kapitlet, undervisningen kunna bedrivas av högskolans ordinarie lärarpersonal. Vidkommande åter husdjursläran har professorn vid lantbrukshögskolans institution för utfodringslära, vilken synes vara den som lämpligen bör övertaga undervisningen i husdjurslära för de studerande på mejerilinjen, meddelat, att någon kurs av samma omfattning — cirka 60 timmar, varav 20 övningstimmar — icke meddelades vid högskolan. Uppläggandet av en särskild kurs finge förty ske. Som emellertid professorn i ämnet så starkt toges i anspråk av kursernas utarbetande för agronomlinjerna, av föreläsningar och övningar samt av slutförhör och tentamina att ytterligare belastning vore utesluten, såvida, erforderlig tid för forskning skulle beredas, syntes utökad arbetskraft vid institutionen bliva nödvändig, därest undervisningen skulle kunna övertagas. Härvid borde erhållas så kvalificerad kraft, att även forskning beträffande utfodringens och skötselns inverkan på mjölkens och mejeriprodukternas kvalitet kunde bedrivas, vilket till följd av institutionens hittills begränsade forskningsresurser ej kunnat ske. Lämpligt vore därför, att en laboratorstjänst i lönegrad A 26 inrättades. Härtill må anföras, att det timantal, som enligt den exempelvis läsåret 1943/44 vid lantbrukshögskolan tillämpade undervisningsplanen upptagits för husdjurens utfodring och skötsel eller 160, relativt sett icke synes utesluta möjligheten av jämväl en kurs på 60 timmar. Därest emellertid den nyligen beslutade ökningen av antalet agronomie studerande, vilken ju måste få till följd en ej oväsentligt ökad arbetsbörda i form av ytterligare tentamina och slutförhör, skulle omöjliggöra att professorn i utfodringslära uppehåller undervisningen i husdjurslära å mejerilinjen, torde för densamma få anlitas en

126 speciallärare. Att för ändamålet skulle inrättas en laboratorsbefattning kan utredningsmannen icke förorda av bland annat det skälet, att det spörsmål, frågan om utfodringens och skötselns inverkan på mjölkens och mejeriprodukternas kvalitet, som skulle motivera inrättandet av en forskarbefattning, väl får anses vara huvudsakligen av målforskningsnatur och, såsom utredningsmannen utvecklat i åttonde kapitlet, höra till de problem, som böra upptagas till behandling i samarbete i första hand mellan husdjurs- och mejeriförsöken. Beträffande de ämnen, i vilka undervisningen för närvarande meddelas av speciallärare, har utredningsmannen redan tidigare i detta kapitel uttalat, att undervisningen i allmän kemi och lantbrukskemi å mejerilinjen synes kunna inordnas under samma undervisning å någon av agronomlinjerna. Måhända kräves dock härför någon jämkning i undervisningsplanerna. Då Ultuna-alternativet för sitt genomförande kräver att jämväl maskinprovningarnas mejeriavdelning flyttas till Ultuna, synes man kunna räkna med att avdelningens föreståndare framdeles kommer att uppehålla speciallärarbefattningen i maskinlära för de mejeristuderande, ehuru så icke torde bliva fallet för de närmaste åren. I övriga ämnen, där undervisning för närvarande meddelas av speciallärare, fordras sådana jämväl efter en förläggning av högre mejerikursen till lantbrukshögskolan. Man synes därvid böra beträffande samtliga ämnen, i vilka det eftersträvade kunskapsmåttet är ungefär detsamma oberoende av studielinjen, genom jämkning i kursplanerna söka åstadkomma att särskilda kurser icke behöva anordnas för de fåtaliga mejeristuderandena. Därest förflyttning från Alnarp beslutas, bör det följaktligen bliva högskolestyrelsens sak att i samråd med mejeriavdelningskollegiet undersöka om och i vad mån dylika jämkningar behöva och kunna göras samt att i enlighet med vad undersökningen utvisar fastställa nya undervisningsplaner. I åttonde kapitlet har närmare utvecklats värdet ur utbildningssynpunkt för eleverna vid högre mejerikursen att hava fått följa och i viss omfattning även deltaga i verksamheten vid Statens mejeriförsök. De hittills i sådant hänseende gjorda erfarenheterna hänföra sig till den nuvarande organisationen med dess huvudsakligen i laboratorie- och halvteknisk skala utförda försök. Utan tvivel kommer det att vara av betydelse för elevernas blivande verksamhet, om de få möjlighet att antingen under studietiden eller i omedelbar anslutning därtill närmare lära känna verksamheten även vid driftsf örsöksme j eriet. Bibehålles högre mejerikursen vid nuvarande förläggning, kunna tillfredsställande möjligheter i sådant avseende beredas eleverna redan under studietiden, då avståndet mellan driftsförsöksmejeriet och Alnarp icke blir längre än att den eller de elever, som idka studier vid mejeriet, i regel torde kunna göra detta och fortfarande vara bosatta å Alnarp. Ett mindre belopp bör därför beräknas för rese- och därmed sammanhängande kostnader, varjämte medel även böra finnas tillgängliga för de sannolikt förhållandevis få fall,

127 då försökens beskaffenhet äro sådana att en tids oavbruten vistelse vid driftsförsöksmejeriet anses nödvändig eller önskvärd. Annorlunda bliva förhållandena vid genomförande av Ultuna-alternativet. Avståndet till driftsförsöksmejeriet medför då att man icke annat än i undantagsfall kan räkna med, att eleverna å mejerilinjen skola få tillfälle att under studietiden följa verksamheten vid driftsförsöksmejeriet. Emellertid måste det även ur det allmännas synpunkt anses önskvärt, att de blivande mejeriingenjörernas utbildning blir så allsidig som möjligt. Man synes därför böra underlätta för dem, som så önska, att efter examens avläggande genom någon tids arbete vid driftsförsöksmejeriet vidareutbilda sig på det produkttekniska området. Väl torde man kunna räkna med att detta deras arbete icke skall vara oavlönat. Arbetets karaktär av utbildning torde dock medföra, att ersättningen blir lägre än de eljest kunna påräkna. Några, förslagsvis tre, vidareutbildningsstipendier torde därför böra finnas tillgängliga. Med ett månadsbelopp för varje stipendium av 150 kronor och en längsta stipendiattid av tolv månader, skulle det allmännas kostnad för stipendierna bliva högst 5 400 kronor för år. Utredningsmannen föreslår alltså, att medel beräknas för tre dylika stipendier. Liksom för närvarande böra för högre mejerikursen (lantbrukshögskolans mejerilinje) finnas två stipendier, vilka i betraktande av penningvärdets fall torde böra höjas till 840 kronor. Till sist må i denna del anföras, att, därest högre mejerikursen skall vara kvar vid Alnarpsinstitutet, hittills utgående avgifter för rum, kosthåll m. m. böra bibehållas liksom den nu stadgade förmånen för två elever att kunna erhålla fri bostad med uppvärmning, lyse och städning. Inordnas åter den högre mejeriundervisningen under lantbrukshögskolan, böra de mejeristuderande i hithörande avseenden likställas med högskolans övriga elever. E. Sammanfattning. Av vad ovan i detta kapitel anförts torde framgå, att såväl fördelar som nackdelar äro förbundna med de båda alternativ, Alnarps-alternativet och Ultuna-alternativet, vilka utredningsmannen funnit kunna komma i fråga för den högre mejeri undervisningens framtida organisation och förläggning. Att åstadkomma en objektivt så riktig som möjligt värdesättning av nämnda fördelar såväl absolut som i relation till varandra och till berörda nackdelar ställer sig svårt. Utredningsmannen har dock efter ingående överväganden kommit till det resultatet, att de vinster, som främst ur allmänt vetenskaplig synpunkt otvivelaktigt stå att vinna med Ultuna-alternativet, icke uppväga de olägenheter ur mejerinäringens synpunkt, som en organisation enligt samma alternativ för med sig. Ej heller äro Alnarps-alternativets nackdelar ur allmänt vetenskaplig synpunkt så påtagliga, att de väga tyngre än sistnämnda alternativs fördelar ur mejerinäringens synpunkt. Med hänsyn till sålunda och eljest i detta kapitel angivna omständigheter finner utredningsmannen, 9— 1887 47

128 att Alnarps-alternativet måste givas ett visst försteg framför Ultuna-alternativet, och förordar följaktligen, att den högre mejeriundervisningen bibehålles förlagd till Alnarpsinstitutet. I syfte, bland annat, att klarlägga de statsfinansiella konsekvenserna av den högre mejeriundervisningens organisation enligt de båda alternativen kommer utredningsmannen emellertid att åtminstone i dess huvudlinjer utforma och kostnadsberäkna sagda organisation med tillämpning av Ultunaalternativet. Det bör dock förutskickas att, såsom torde framgå av vad tidigare i ämnet anförts, med detta alternativ äro förknippade åtskilliga ovisshetsmoment, vilka göra att kostnadsberäkningen måste bliva förhållandevis summarisk. Efter genomförande av utredningsmannens förslag kommer den högre mejerikursens vid Alnarpsinstitutet personalstat att få följande utseende. Institutionen för mejerilära och mejeriekonomi

1 professor 1 lektor 1 förste assistent 2 assistenter 1 laboratoriebiträde 1 kontorsbiträde

Ca 33 Ce 29 Ce 24 Ce 22 Ce 11 högst Ca 8

Institutionen för mejerikenii och mejeribakteriologi

1 professor 1 laborator 2 förste assistenter Tillfällig assistenthjälp 2 laboratoriebiträden 1 institutionsvaktmästare 1 kontorsbiträde

Ca 33 Ca 29 Ce 24 4 200 Ce 11 Cell högst Ca 8

I jämförelse med nu rådande förhållanden innebär förslaget en avsevärd utvidgning, i det att all i personalstaten upptagen personal undantagandes professorerna är nytillkommen. Ä andra sidan bortfalla de två för närvarande arvodesavlönade assistenterna och en expeditionsvakt. Såsom framgår av vad ovan under D i detta kapitel utretts, innebär emellertid utvidgningen icke mera än att de ifrågavarande institutionerna erhålla en sådan personalutrustning att de, i betraktande av, bland annat, deras vidsträckta ämnesområden, bliva fullt funktionsdugliga. Det är även tidigare sagt, att den sålunda såsom erforderlig befunna personalförstärkningen i stort sett är oavhängig av det alternativ som väljes för organisationen och förläggningen. I fråga om den uteslutande med undervisningen vid den högre mejerikursen sysselsatta personalen innebär utredningsmannens förslag icke någon ändring. Det förutsätter således, att undervisningen skall handhavas i husdjurslära samt husdjurens anatomi och fysiologi även som i husbyggnadslära av vederbörande ämneslärare vid Alnarpsinstitutet, i maskinlära samt i allmän och lantbrukskemi, bokföring, fysik, handelslära, husdjurens hälsooch sjukvårdslära (hygien), matematik, nationalekonomi, pedagogik ävensom rättslära av speciallärare liksom nu. Vid tillämpningen åter av Ultuna-alternativet utgår ur personalförteckningen för mejerilinjen lektorsbefattningen vid institutionen för mejerilära och mejeriekonomi samt ersattes tills vidare med en speciallärare. Framdeles

129 bör en dylik befattning knytas till lantbrukshögskolans ekonomiska institution för att i sinom tid eventuellt ombildas till professur. Undervisningen i husdjurens anatomi och fysiologi förutsattes skola meddelas av en forskare vid högskolans djurfysiologiska institution samt undervisningen i husdjurslära, om den icke befinnes kunna åläggas professorn i husdjurens utfodring och skötsel, av en speciallärare. Beträffande övriga å undervisningsplanen för den högre mejerikursen upptagna ämnen utgår utredningsmannen från att undervisningen i allmän kemi och lantbrukskemi skall kunna meddelas vid högskolans kemiska institution, medan för återstående ämnen får anlitas speciallärare, dock att i en framtid undervisningen i maskinlära synes kunna meddelas av föreståndaren för den till Ultuna förflyttade avdelningen av Statens maskinprovningar. Till övriga med den högre mejeriundervisningen sammanhängande frågor av organisatorisk och ekonomisk art återkommer utredningsmannen i det kapitel, som avhandlar byggnadsfrågorna och kostnadsberäkningarna. Slutligen vill utredningsmannen beträffande sina i åttonde och nionde kapitlen framförda förslag sammanfattningsvis anföra följande. Såsom i skilda sammanhang framhållits existerar det mellan den på de speciellt mejeristiska problemen inriktade forskningen och den allmänt vetenskapliga forskningen ett flertal beröringspunkter, vilka i och för sig synas göra det önskvärt att samordna och i möjligaste mån sammanföra de olika med ifrågavarande forskning sysselsatta institutionerna. Det syntes vid sådant förhållande utredningsmannen ligga närmast till hands att bygga vidare på de i professor Nilssons reservation till 1943 års mejeriutrednings betänkande anförda, av majoriteten bland remissinstanserna omfattade synpunkterna och utforma sitt förslag i enlighet med dessa. Studiet av de för den målbundna mejeriforskningen aktuella problemen samt den under utredningsarbetets gång förvärvade insikten om den växelverkan, som speciellt inom mejeriforskningen råder mellan målforskning och grundforskning, har emellertid kommit utredningsmannen att frångå sin ursprungliga tanke. Härtill har ock väsentligen medverkat de till synes oöverkomliga svårigheter som möta, då man försöker att vid ett inordnande av den högre mejeriundervisningen under lantbrukshögskolan skapa en organisation, som är fullt tillfredsställande jämväl för mejeriförsöksverksamhetens vidkommande. Utredningsmannen är väl medveten om att det mot hans förslag kommer att invändas, att det utgör en halvmesyr och att lång tid ej kommer att förflyta, innan för mejeriforskarnas del reses krav på ytterligare utvidgningar. Förslaget innefattar enligt deras mening, som så säga, ett embryo till en ny lantbrukshögskola, och enligt samma åsikt blir det svårt att sakligt avvisa kravet på mejeriavdelningens utbyggnad därhän, när man nu går så långt på den vägen. Härtill må anföras, att det föreliggande förslaget icke syftar längre än att avhjälpa föreliggande, allmänt erkända brister i fråga om personal och utrustning hos de institutioner, som jämlikt statsmakternas beslut år 1931

130 skola handhava grundläggande vetenskaplig forskning, försöksverksamhet och högre undervisning på mejeriområdet, och dymedelst, såsom nyss anfördes, göra dessa institutioner fullt funktionsdugliga. Av vad utredningsmannen kunnat konstatera beträffande det vid nämnda institutioner under nuvarande ogynnsamma förhållanden presterade arbetet drager han den slutsatsen, att, därest hans förslag till upprustning av samma institutioner blir i huvudsak genomfört, där också kommer att presteras arbete av bestående värde såväl ur mejerivetenskaplig som allmänt vetenskaplig synpunkt. Att utredningsmannen icke tager steget fullt ut och i likhet med 1943 års mejeriutredning föreslår inrättande av självständiga lärostolar i mejeriekonomi och mejeribakteriologi beror på att han i betraktande av den föreliggande ekonomiska situationen icke velat föreslå en längre gående upprustning än som just nu befunnits vara oundgängligen nödvändig och, beträffande mejeriekonomien, för närvarande praktiskt genomförbar. Den förstärkning av institutionernas främst personella kapacitet, som hans förslag innebär, bör enligt hans mening komma att visa sig vara tillfyllest för åtskillig tid framåt, dock med tidigare angiven reservation för mejeriekonomien. Den årliga kostnadsbesparing, som på så sätt ernås, är väl i och för sig icke så betydande, men den är dock av den storleksordning, att den med hänsyn till det statsfinansiella läget bör tillvaratagas, helst den för med sig en betydande minskning av de i övrigt nödvändiga engångskostnaderna. I detta sammanhang bör framhållas, att en förflyttning till lantbrukshögskolan av högre mejerikursen kommer att påverka personalorganisationen även vid mejeriskolan i Alnarp, enär denna skola nu har samma föreståndare som högre kursen. Förflyttningen måste därför medföra, att en särskild befattning såsom föreståndare för mejeriskolan inrättas. Denne befattningshavare skall tillika vara föreståndare för Alnarps mejeri. Han bör vidare liksom motsvarande nuvarande befattningshavare leda elevernas praktiska utbildning. Sannolikt kan han därjämte handhava vissa delar av undervisningen i övrigt. Det torde därför vid befattningens inrättande bliva möjligt att åstadkomma en sådan arbetsfördelning mellan de fasta lärarkrafterna vid mejeriskolan, att en viss minskning åstadkommes av behovet av speciallärare vid mejeriskolan. I huru stor utsträckning detta kan ske, är emellertid svårt att närmare bedöma, Väljes Ultuna-alternativet, bör det ankomma på styrelsen för Alnarpsinstitutet att närmare överväga denna fråga. Befattningens behövlighet framgår även därav, att till Alnarps mejeriskola torde komma att förläggas jämväl speciella ävensom tillfälliga kurser på mejeriområdet. Här ifrågavarande befattningshavare bör hava avlagt examen vid högre mejerikursen med minst betyget med beröm godkänd i mejerilära och mejeriekonomi med handelslära. Han synes böra givas samma löneställning som föreståndarna för lantbruks- och trädgårdsavdelningarna vid Alnarpsinstitutet, d. v. s. för närvarande lönegrad Ce 31.

131 TIONDE

KAPITLET.

Forskning och försök rörande mjölkbildningens fysiologi. A.

Ämnesområdet.

I- 1943 års mejeriutrednings synpunkter.

Under hänvisning till sina uttalanden om den stora betydelsen ur praktiskekonomisk synpunkt för mejerihanteringen av ett vetenskapligt studium av mjölkens produktion anförde 1943 års mejeriutredning, att denna forskningsgren hittills icke haft någon särskild företrädare och att förekommande underesökningar, som berört detta ämne, hade tillhört andra mer eller mindre närliggande forskningsfält. För utredningen, som föreslagit en rad åtgärder för att effektivisera mejeriforskningen, hade det framstått såsom ett naturligt och viktigt led i dessa strävanden att få till stånd forskning och försök även rörande mjölkbildningens fysiologi. I och för sig finner utredningsmannen icke något vara att erinra mot att dylik forskning, som bedrives vid vissa institutioner i utlandet, upptages även i riket. Av vad mejeriutredningen anfört rörande den föreslagna institutionens ämnesområde och arbetsuppgifter synes emellertid framgå, att utredningen ej beaktat, dels vad som enligt vedertagen internationell vetenskaplig terminologi tillhör ämnet mjölkbildningens fysiologi, dels att huvudparten av de av utredningen omnämnda arbetsuppgifterna falla under andra institutioners verksamhetsområden och jämväl äro föremål för av dem bedriven forsknings- och försöksverksamhet. Sålunda anförde utredningen, att för mejerihanteringen vore mjölkens beskaffenhet av fundamental betydelse. Detta gällde i synnerhet mjölkens sammansättning, halt av olika ämnen, äggvitans och fettets beskaffenhet, dess fysikaliskt-kemiska tillstånd och kolloidkemiska struktur, dess vitaminhalt m. m., vilket allt bland annat visade sig i mjölkens lämplighet som näringsmedel direkt, för ystning (ystbarhet), för smörframställning (smörfettets sammansättning), för kondensering (mjölkens fysikalisk-kemiska beskaffenhet) och som näringssubstrat för de vid produktframställningen erforderliga mikroorganismerna. På dessa mjölkens egenskaper hade rasen, individen själv och dess hälsotillstånd samt utfodringen inflytande. Forskningsområdet innefattade ett flertal problem av stor räckvidd både från teoretisk och praktisk-ekonomisk synpunkt. I första hand erbjöde sig ett flertal fundamentala, problem för utforskningen av mjölksekretionsmekanismen, vilka vore av den största vikt att klarlägga. Förhållandet mellan blodets sammansättning under mjölkproduktionen och de ändringar, som därvid förekomme, vore utom annat ej tillräckligt utrett. Undersökningar på detta område hade stor betydelse för klarläggandet av flera problem, såsom t. ex. uppkomsten av den i ekonomiskt hänseende viktiga sjukdomen hos kor förlossningslamhet (kalvningsfeber). Sjudomar hos djuren hade i regel stort inflytande på mjölkproduktionen, såväl kvantitativt som kvalitativt, och borde därför närmare undersökas i dessa hänseenden. Även på endokrinologiens område erbjöde sig viktiga forskningsproblem. Kunskapen om den inre sekretoriska verksamhetens förhållande till

132 mjölkproduktionen vore ännu ganska bristfällig, varför undersökningar härom vore synnerligen behövliga. Vidare vore det av största vikt att frågan om mjölkens sammansättning och dess egenskaper i förhållande till utfodringen bleve klarlagd, då den vore av stor betydelse för såväl kvantiteten av som kvaliteten hos mjölk och mejeriprodukter. Undersökningar på förevarande område hade utförts vid Statens mejeriförsök och ett fortsättande av dylika syntes vara av största betydelse, men utredningen förmenade, att varken den planerade mejeriförsöksanstalten, Alnarpsinstitutet eller lantbrukshögskolans institutioner hade möjligheter att ensamma eller i samarbete forska vidare på området, och att därför en särskild institution för bedrivandet av forskningar i mjölkbildningens fysiologi skulle inrättas. Forskningsområdets stora räckvidd förutsatte emellertid grundliga insikter i ämnesomsättnings- och sekretionsfysiologi samt i endokrinologi hos den som skulle kunna bedriva egen forskning inom detta område. Då det torde vara svårt och kanske omöjligt för en person att behärska ifrågavarande tre stora grenar inom fysiologien, syntes det utredningen nödvändigt att professorn vid institutionen vid sin sida finge en forskare i laborators ställning. Denne laborator borde då hava specialutbildning inom område, som låge utanför professorns specialitet. Om exempelvis professorn vore expert på sekretionsfysiologi och endokrinologi, borde laboratorn vara expert på ämnesomsättningsfysiologi. Den ifrågasatta institutionen borde förläggas till samma plats som institutionen för mejerikemi och mejeribakteriologi. Det syntes nämligen nödvändigt att vid mjölkens undersökning, som komme att bliva ett av de viktigaste arbetena, ständigt hava medverkan av forskare, vilka häri ägde omfattande och grundliga insikter. Vid undersökningar rörande utfodringens inflytande på mjölkens lämplighet som livsmedel och för produktframställning erfordrades för bedömning av mjölken i dessa hänseenden härför särskilt skickade fackmän. Då sådana i tillräckligt antal på en plats endast komme a t t finnas vid den planerade mejeriförsöksanstalten borde institutionen om möjligt ligga i närheten av denna. För den nya institutionen liksom för försöksanstalten vore ett intimt samarbete med lantbrukshögskolans institutioner för avels- och raslära, husdjurens anatomi och fysiologi samt utfodringslära ävensom med husdjursförsöksanstalten givetvis i hög grad önskvärt. För mejeriförsöksanstalten vore för övrigt samarbete med forskningsinstitutionerna på utfodringsområdet även ur andra synpunkter än de nyss nämnda av stor betydelse och utredningen ville därutinnan särskilt nämna utfodringsförsök med biprodukter från mejerihanteringen — vassle samt kärn- och skummjölk — samt undersökningar över olika faktorers inflytande på de hygieniska förhållandena i ladugårdarna. Av det anförda fann utredningen framgå, att det skulle vara till ömsesidigt gagn för forsknings- och försöksverksamheten på mejeriområdet samt de institutioner, som studerade mjölkens produktion, om ett nära samarbete dem emellan kunde möjliggöras. Då det emellertid icke syntes möjligt a t t till samma plats förlägga alla dessa verksamheter, ville utredningen förorda, att den nya institutionen för mjölkbildningens fysiologi inordnades i mejeriinstitutet i Alnarp dels av ovan anförda skäl, vilka måste tillmätas avgörande betydelse, dels på grund av följande omständigheter. Vid Alnarp funnes en stor nötkreatursbesättning, ur vilken försöksdjur lätt kunde utväljas. Med husdjursförsöksanstaltens avdelning för utfodringsförsök därstädes torde samarbete kunna åvägabringas beträffande såväl utfodringsfrågor som stallhygien och andra praktiska och ekonomiska problem. Härtill komme det förhållandet, att antalet forskare vid mejeriinstitutet vore jämförelsevis litet och att det på grund därav över huvud taget kunde vara svårt att nå vägande resultat. En kemist, en bakteriolog och fysiologer med ovan antydd kompetens borde emellertid enligt utredningens mening i samverkan vara

133 tillräckligt starka för att i Alnarp skapa en livskraftig biologisk, mejerivetenskaplig institution. Slutligen borde beaktas, att en fysiologisk institution i Alnarp skulle hava goda möjligheter till vetenskapligt samarbete med biologerna i Lund och Köpenhamn samt med Malmöhus läns hushållningssällskaps veterinärbakteriologiska laboratorium. 2. Utredningsmannens synpunkter.

Det är givetvis riktigt, såsom mejeriutredningen framhållit, att »mjölkens sammansättning etc.» har betydelse för »mjölkens lämplighet som näringsmedel direkt etc». Dessa områden tillhöra emellertid icke forskningsområdet för den planerade institutionen i mjölkbildningens fysiologi. Och då mejeriutredningen vidare såsom motivering för inrättandet av en sådan institution framhåller vikten av att få frågan om utfodringens inflytande på mjölkens sammansättning och egenskaper klarlagd, synes utredningen hava förbisett, att detta är ett problem, som visserligen i och för sig kan studeras ur fysiologisk synvinkel men som egentligen icke berör institutionens forskningsområde utan faller inom husdjursförsöksanstaltens och mejeriförsökens arbetsfält. Av den av mejeriutredningen gjorda förteckningen över av Statens mejeriförsök utgivna arbeten framgår ej att dylika undersökningar, såsom utredningen angivit, utförts av Statens mejeriförsök. Sådana försök utfördes emellertid vid Centralanstaltens husdjurs- och mejeriavdelning, därvid husdjursavdelningen helt svarade för utfodringsproblemen, och publicerades i anstaltens meddelanden nr 451 av B. Platon, P. Hermansson, H. Edin och L. Hansson samt nr 464 av B. Platon och P. Hermansson. Jämväl mejeriutredningens uttalande, att en av den föreslagna institutionens viktigaste arbetsuppgifter skulle vara undersökning av mjölken, synes tyda på bristande kännedom om vad som inbegripes under begreppet mjölkbildningens fysiologi. Vid de i utlandet arbetande institutionerna äro undersökningar över fodrets och mjölkens sammansättning endast detaljer, ehuru viktiga sådana, i arbetet. Huvudintresset knyter sig däremot till undersökningar över den intermediära närings- och energiomsättningen, varvid blodundersökningar samt hormonernas inverkan på avsöndringshastighet, blodtryck och osmotiska jämvikter äro viktiga avsnitt i dessa undersökningar. Kent metodiskt hava under senare år stora framsteg gjorts, då dels en tillförlitlig metod utarbetats för prövning av arteriellt blod, dels man börjat att för dylika undersökningar använda amputerade juver, som hållas levande med konstgjort blod. Av vad mejeriutredningen anfört synes framgå, att enligt dess mening den föreslagna institutionens främsta arbetsuppgift skall vara utfodringsfrågor. Då utredningen samtidigt förutsätter, att samarbete skall ske med de redan existerande institutionerna på utfodringens område, synes ofrånkomligt, att dubbelarbete och splittring uppkommer. Utredningen har vidare förutsatt samarbete med husdjursförsöksanstaltens avdelning i Alnarp. Såvitt utredningsmannen kunnat inhämta har dock utredningen icke varit i kontakt med husdjursförsöksanstalten för närmare diskussion och planläggning

134 av detta samarbete. Husdjursförsöksanstaltens resurser vid Alnarp äro, såsom utredningsmannen i åttonde kapitlet under C. anfört, mycket obetydliga och ur försöksteknisk synpunkt äro förhållandena där otillfredsställande. Vad den planerade institutionen alltså främst skall syssla med är mjölksekretionens fysiologi ur kvalitativ och kvantitativ synpunkt jämte därtill knutna anatomiska studier. Det av mejeriutredningen särskilt omnämnda problemet om förlossningslamhet är emellertid ett veterinärt problem, som sedan länge varit föremål för studium vid veterinärmedicinska institutioner och som kan anses i det närmaste löst. Endokrinologien däremot har intimt samband med mjölksekretionens fysiologi, enär mjölkavsöndringen huvudsakligen är ett resultat av samspel mellan ett antal hormoner. Att kunskapen om den inre sekretionens förhållande till mjölkproduktionen skulle vara ganska bristfällig är vidare knappast överensstämmande med verkliga förhållandet. Under senare år hava synnerligen goda framsteg gjorts och resultat av dylik grundforskning hava även fått praktisk tillämpning. Såsom exempel på dessa må här nämnas möjligheterna att stegra mjölkavkastningen genom utfodring med förhållandevis billiga tyroxinhaltiga preparat såsom joderat kasein. Dylika, försök pågå för närvarande vid lantbrukshögskolan. Ifrågavarande forskningsområde är internationellt och de lokala förhållandena hava föga inflytande på de studerade processerna eller de anatomiska företeelserna. Forskningsgebitet är ej heller ett isolerat område inom fysiologien, utan praktiskt taget alla fysiologiska företeelser hava inverkan på injölksekretionen. Med den rena mejeritekniken eller med grundforskningen inom mejeri vetenskapen har denna forskning mindre samband än med den allmänna djurfysiologien. Djurfysiologisk forskning bedrives vid universiteten samt vid lantbrukshögskolans djurfysiologiska institution och husdjursförsöksanstalten. Härjämte är den patologiska djurfysiologien föremål för studium vid veterinärhögskolan och statens veterinärmedicinska anstalt. Vid universiteten bedrives allmän fysiologisk forskning, som endast i mindre omfattning berör husdjurens fysiologi, medan lantbrukshögskolans djurfysiologiska institution är direkt inriktad på detta område. I anledning av mejeriutredningens uttalande, att varken den planerade mejeriförsöksanstalten, mejeriinstitutet eller lantbrukshögskolans institutioner skulle hava möjlighet att ensamma eller i samarbete forska vidare på området och att för bedrivandet av forskningar i mjölkbildningens fysiologi följaktligen fordrades en särskild institution, får utredningsmannen anföra följande. Med uttrycket »området» synes mejeriutredningen i det citerade sammanhanget hava avsett utfodringens inflytande på mjölkens mängd, sammansättning, kvalitet i övrigt och mejeritekniska egenskaper. Såsom ovan påvisats har nämnda forskningsområde icke med mjölksekretionens fysiologi att göra i den bemärkelse detta område av den allmänna husdjursfysiologien har i den internationella husdjursvetenskapliga världen, utan är ett problem, som, enligt vad ovan jämväl i olika sammanhang framhållits, bör lösas i samarbete

135 mellan husdjurs- och mejeriforskningen. För lösandet av dessa frågor erfordras ingen institution för mjölkavsöndringens fysiologi, då den har helt andra uppgifter. Beträffande åter den påstådda oförmågan hos samtliga nu existerande forskningsinstitutioner att forska vidare på det område, som avser lösande av problem i samband med utfodringens inflytande på mjölkens sammansättning m. m. och mejeritekniska egenskaper, synes det uppenbart, att varken en mejeriförsöksanstalt eller ett mejeriinstitut, inrättade enligt mejeriutredningens förslag, skulle få förutsättningar att ensamma lösa dylika problem. Härför är ett intimt samarbete med husdjursförsöksanstalten en tvingande nödvändighet. Vid husdjursförsöksanstalten hava också under senare år utförts ett antal undersökningar, som just beröra dylika problem. En del av dessa äro ännu icke publicerade. Sålunda har anstaltens ledare för nötkreatursförsöken utfört dels en statistisk undersökning över mjölkkornas individualitet med hänsyn till mjölkens innehåll av äggvita och socker, vilken undersökning är publicerad, dels en omfattande undersökning över olika faktorers inflytande på mjölkens halt av askorbinsyra (C-vitamin), vilken nu är färdig för publicering och i vilken även utfodringens inflytande berörts. Vidare har samme man under utförande en synnerligen omfattande undersökning över utfodringens och andra faktorers inflytande på smörfettets jodtal. Husdjursförsöksanstalten har utfört utfodringsförsök med färsk och indunstad vassle till svin samt indunstad vassle till hästar. Dessa försök kunna betraktas som orienterande och ytterligare försök hava begärts av SMR. Därjämte kan nämnas, att husdjursförsöksanstalten har utfodringsförsök i gång, som beröra utfodringens inflytande på mjölkens A-vitaminhalt (inklusive karotin), varjämte avsikten är att även taga upp försök rörande utfodringens inflytande på mjölkens D-vitaminhalt. I samband med andra utfodringsförsök bestämmes också mjölkens halt av karotin och A-vitamin, och vidare äro försök med skummjölk till kalvar och fjäderfä under utförande. I betraktande av vad som sålunda redan slutförts, utföres eller planeras finner utredningsmannen fog knappast föreligga för påstående att husdjursförsöksanstalten skulle sakna »möjligheter att forska vidare på området». I detta sammanhang torde få anföras, att professorn vid lantbrukshögskolans institution för utfodringslära i sitt i nionde kapitlet omförmälda uttalande rörande den ökning av institutionens personal, som han ansåge erforderlig vid en överflyttning av den högre mejeriundervisningen till högskolan, utgått från att forskning beträffande utfodringens och skötselns inverkan på mjölkens och mejeriprodukternas kvalitet borde bedrivas vid högskolans institution för utfodringslära. Han har därvid framhållit, att för detta arbete erfordrades, att institutionen utrustades med ett försöksstall med utrymme för, bland annat, 10 kor. Utvidgade lokaler för institutionens arbete i övrigt hade dessutom länge varit ett önskemål, vilket bleve ännu mer trängande, om nya uppgifter skulle åtagas. Vidare erfordrades viss särskild arbetskraft för verksamheten i försöksstallet samt viss ökning av institutionens medel för forskning och undervisning.

136 Beträffande detta program må erinras, att — såsom i det föregående i olika sammanhang angivits — frågan om utfodringens och skötselns inverkan på mjölkens och mejeriprodukternas kvalitet måste anses vara ett problem, som huvudsakligen är av målforsknings natur och som närmast faller inom husdjurs- och mejeriförsöksanstalternas arbetsfält. Främst på grund härav har i nionde kapitlet avvisats tanken på att för ifrågavarande forskningsuppgifter skulle vid lantbrukshögskolans institution för utfodringslära inrättas en särskild forskarbefattning. I konsekvens härmed kan utredningsmannen icke finna, att dessa forskningsuppgifter motivera vare sig uppförandet av ett särskilt försöksstall för nämnda institutions behov eller i övrigt ökning av institutionens resurser. Vad särskilt angår det ifrågasatta försöksstallet kan det vara skäl att erinra om, att husdjursförsöksanstalten bör vara och jämväl är utrustad med försöksstall. Ehuru forskningen vid högskolans institution för utfodringslära skall vara av huvudsakligen grundforsknings natur, kan emellertid i vissa fall behov uppkomma av att komplettera vid institutionen vunna arbetsresultat med mera målforskningsbetonad forskning. Kommer institutionen härvid att bliva i behov av tillgång till försöksstall, lärer detta behov — i varje fall såvitt angår forskning rörande utfodringens inverkan på mjölkens och mejeriprodukternas sammansättning — kunna tillgodoses genom att inom husdjursförsöksanstaltens försöksstall erforderliga försöksgrupper ställas till institutionens förfogande. Ur de synpunkter, utredningsmannen har att anlägga, finnes därför icke anledning att föreslå, att ett försöksstall inrättas för högskolans institution för utfodringslära. Såsom kompetens för innehavarna av professuren och laboratorsbefattningen i mjölkbildningens fysiologi anger mejeriutredningen grundliga insikter i ämnesomsättnings- och sekretionsfysiologi samt i endokrinologi, vilket i och för sig är riktigt. Utredningen förutsätter därvid specialisering för de två forskarna utan att dock föreslå någon expertis i utfodrings!ära, såvida icke utredningen ansett sistnämnda forskningsgebit skola ingå i ämnesomsättningsfysiologien, vilket emellertid icke är fallet enligt internationell ämnesgruppering. De av utredningsmannen ovan påvisade olika problemen skulle alltså såsom tillhörande utfodringsläran icke komma att behandlas vid den föreslagna institutionen för mjölkbildningens fysiologi, trots att mejeriutredningen själv tidigare anfört, att problemen i fråga tillhörde institutionens arbetsområde.

B. Utvidgning av lantbrukshögskolans djurfysiologiska

institution.

Av vad sålunda utretts och anförts lärer framgå, såväl att man genom att tillskapa en institution för mjölkbildningens fysiologi i enlighet med mejeriutredningens förslag icke skulle åstadkomma vare sig de formella eller de reella förutsättningarna för bedrivandet av forskning på de områden, vid vilka utredningen lagt huvudvikten, som att just på dessa sistnämnda områden forskning och försöksverksamhet med framgång bedrivits och fort-

137 farande bedrives vid lantbrukshögskolan och husdjursförsöksanstalten. Det framgår emellertid vidare, att forskningsområdet för mjölkbildningens fysiologi innefattar en mångfald olösta och för husdjursskötseln och därmed även för mejerinäringen betydelsefulla problem. Ehuruväl denna forskning mera har samband med forskningen å den allmänna husdjursfysiologiens område samt det teoretiska och praktiska försöksarbetet på utfodringslärans område än med den egentliga mejeriförsöksverksamheten, synes i betraktande av det nyss anförda inga vägande invändningar kunna riktas mot att förslag om att dylik forskning skall upptagas i riket framlägges i detta sammanhang. För en institution med dessa uppgifter gäller det emellertid icke blott att efterpröva utländska institutioners forskningsresultat, utan även att komma med nya rön. Då vid de på området verksamma utländska institutionerna — i U. S. A, jordbruksförsöksstationerna i Missouri och Minnesota samt i Storbritannien National Institute for Research in Dairying i Skinfield och Hannah Dairy Research Institute i Ayr — äro knutna de yppersta krafter, synes det tvivelaktigt, om en i riket nyinrättad dylik institution skall kunna göra sig gällande i den internationella konkurrensen, innan verkligt framstående krafter finnas att tillgå. I varje fall kan man utan vidare våga det påståendet, att det för närvarande inom riket icke finnes någon för en professur i ämnet kompetent forskare. Att under sådana förhållanden skapa en självständig institution förlagd till en plats, elär icke någon anknytning finnes till den forskning, varav institutionens arbetsuppgifter blott utgöra en specialiserad del, synes icke böra komina i fråga. Då det emellertid, såsom ovan anförts, är angeläget att forskning på området för mjölkbildningens fysiologi upptages i vårt land, vill utredningsmannen i anknytning till vad som tidigare anförts rörande sambandet mellan denna forskning och forskningen på den allmänna djurfysiologiens område föreslå, att en avdelning för forskning rörande mjölkbildningens fysiologi eller såsom ämnesområdet måhända riktigare kunde benämnas juvrets fysiologi och allmän galaktologi (d. v. s. läran om mjölken) under ledning av en laborator inrättas vid lantbrukshögskolans djurfysiologiska institution. Beträffande kompetensfordringarna för denne laborator vill utredningsmannen framhålla, att han, utom annat, måste vara allmänt fysiologiskt utbildad. En sådan lösning synes vara den för hela forsknings- och försöksverksamheten på mjölkhushållningens område mest effektiva och samtidigt den billigaste. Härigenom möjliggöres det samarbete med lantbrukshögskolans övriga institutioner på angränsande områden, som jämväl mejeriutredningen funnit önskvärt och som utredningsmannen vill beteckna såsom nödvändigt, därest verksamheten på det nya forskningsområdet skall medföra resultat av värde för husdjursskötseln och mejerinäringen. Vidare synes det uppenbart att genom anknytningen av denna forskningsgren till den forskning, av vilken den utgör en del, kostnaderna kunna nedbringas betydligt mot vad som skulle bliva fallet, därest den organiserades såsom en självständig institution. Bland annat torde, såsom i avsnittet angående byggnadsfrågorna kommer att när-

138 mare utvecklas, under vissa förutsättningar erforderliga lokalutrymmen kunna erhållas i omedelbar anslutning till djurfysiologiska institutionens nuvarande lokaler å Ultuna, varför engångskostnaderna för avdelningens inrättande torde kunna begränsas till kostnaderna för inredning av lokalerna och för anskaffande av erforderlig laboratorieutrustning. Den ovan föreslagna befattningen såsom laborator vid lantbrukshögskolans djurfysiologiska institution synes böra placeras i samma lönegrad som annan laborator vid högskolan, d. v. s. för närvarande lönegrad Ca 29. Huruvida för det av laboratorn ledda arbetet behöver inrättas någon ny befattning för medhjälpare åt laboratorn — exempelvis en tjänst såsom laboratoriebiträde — kan icke nu med bestämdhet avgöras. Troligt är, att laboratorns behov av medhjälpare åtminstone till en början kan fyllas av vid högskolan redan tillgänglig personal. Frågan om anställande av särskild personal för nu ifrågavarande ändamål synes därför böra hållas öppen i avbidan på närmare erfarenhet.

139 ELFTE KAPITLET.

Mejeriskoleutbildningen. A. Inledande

synpunkter.

Enligt lantbruksstyrelsens i första kapitlet refererade förslag angående den lägre mejeriundervisningen skulle de nuvarande s. k. mindre mejeriskolorna i Fellingsbro, Dvärsätt och Röbäck nedläggas samt en ny mejeriskola inrättas i Kroksta. Sistnämnda skola skulle helt jämställas med mejeriskolan i Alnarp med avseende å såväl lärare och undervisning som elevantal. Av redogörelsen i första kapitlet framgår vidare, att flertalet remissinstanser i princip tillstyrkte förslaget eller lämnade det utan erinran, men att i en del yttranden uttalades, att frågan om den lägre mejeriundervisningen borde upptagas till förnyad prövning i samband med utredning rörande organisationen av den högre mejeriundervisnmgen samt forsknings-, försöks-, konsulent- och kontrollverksamheten på mejerihanteringens område. Styrelsen för Svenska mejeristföreningen anförde i sitt yttrande, under vidhållande av en tidigare uttalad mening rörande behovet av skolad mejeripersonal, att behov icke förelåge av någon ny mejeriskola. Det är framför allt två frågor, som hava betydelse för frågan om mejeriskoleutbildningens framtida ordnande, nämligen dels frågan om behovet av mejeriskoleutbildad personal inom mejerihanteringen, dels frågan om de mindre mejeriskolornas möjligheter att meddela en undervisning, som motsvarar nutida krav. Dessa frågor skola här närmare behandlas. I. Behovet av mejeriskoleutbildad personal.

Rörande detta spörsmål må till en början erinras, att styrelsen för Svenska mejeristföreningen i sin jämväl i första kapitlet omnämnda skrivelse den 17 mars 1941 påpekade, att den genomförda centraliseringen av mejeridriften visat sig medföra ett väsentligt reducerat behov av skolade mejerister. MC, som invägde cirka Vs av landets mejerimjölk, behövde endast 4—5 nyutexaminerade mejerister årligen för att tillfredsställa sin nyrekrytering av utbildad mejeripersonal. Med hänsyn härtill skulle för hela landet kunna beräknas ett årligt behov av 25 mejerister. Då emellertid övriga mejeriföretag på grund av andra driftsförhållanden sannolikt kunde beräknas behöva omkring dubbla antalet utbildade i förhållande till MC, beräknade föreningsstyrelsen det årliga behovet av skolade mejerister i hela landet till 45—50 stycken. Härvid räknade styrelsen med en tjänstgöringstid av i medeltal 30 år för varje person. Efter anmodan av lantbruksstyrelsen utförde SMR hösten 1942 en undersökning rörande behovet av skolad mejeripersonal. Undersökningen, för

140 vilken en redogörelse l ä m n a t s i l a n t b r u k s s t y r e l s e n s u t r e d n i n g a n g å e n d e den lägre m e j e r i u n d e r v i s n i n g e n , utfördes på s å sätt, att till varje mejeri u t s ä n d e s ett frågeformulär, u p p t a g a n d e b l a n d a n n a t uppgift om önskvärt antal skolade p e r s o n e r vid mejeriet u n d e r normal drift. Av s a m m a n l a g t 917 mejerier — i n b e r ä k n a t gårds- och u p p k ö p s m e j e r i e r — b e s v a r a d e 812 stycken frågeformuläret. D e 105 mejerier, som icke svarade, u t g j o r d e s av små företag, av vilka vid u n d e r s ö k n i n g e n ett vart antogs vara b e t j ä n a t av b l o t t en skolad befattn i n g s h a v a r e . D e t årliga behovet av skolad personal vid mejerierna b e r ä k n a d e S M R vid u n d e r s ö k n i n g e n på följande sätt:

Antalet deklarerade befattningar Korrigering för icke deklarerade befattningar Summa Med ledning av dödlighetstabeller i Statistisk årsbok för år 1942 beräknad avgång med döden Avgång av annan anledning under tjänstgöringsåren (10 % för m ä n ; 50 % för kvinnor)

Män 1 338 105

Kvinnor 236 —

1 443

349'2 1 )

38"72)

144 - 3

118'0

Summa

1 9365

392'?

Behov per år (för män 40 och för kvinnor 35 års tjänstgöring)

48 - 4

1P2

S u m m a årligt behov av skolad personal, avrundat

60.

V i d framläggandet av ifrågavarande u n d e r s ö k n i n g p å p e k a d e S M R , att — förutom behov av direkt anställning vid mejerier — ett mindre behov av mejeriskoleutbildad personal kunde tänkas uppstå vid mejeriorganisationer av olika slag. Sistnämnda behov, vilket SMR beräknade till 1 å 2 personer per år, kunde tänkas bliva fyllt dels genom vid högre mejerikursen utbildad p'ersonal, dels genom vid mejeriskola utbildad personal. Enligt ett diskussionsvis framfört förslag skulle såsom villkor för inträde vid högre mejerikursen uppställas krav å genomgången mejeriskola. Vunne detta förslag tillämpning, medförde detsamma, att det årliga behovet av mejeriskoleutbildade personer skulle stiga med 4 å 5 stycken. Sammanlagt uppstode därigenom ett behov av cirka 65 stycken per år. Då man emellertid borde räkna med en viss avgång från yrket redan omedelbart efter avslutad utbildning — förslagsvis å 10 % — skulle antalet, som behövde utbildas vid mejeriskola, stiga till 70 å 75 per år. Vid undersökningen hade hänsyn icke tagits till den ytterligare centralisering av mejeridriften, som med största sannolikhet komme att följa, när fred med åtföljande bättre kommunikationer åter inträffade. I huru stor utsträckning mejeriantalet härvid komme att minska vore tvivelsutan mycket svårt att angiva, men uppmärksamheten borde vara fästad på hithörande förhållanden vid ett bedömande av det verkliga behovet av skolad personal i framtiden. L a n t b r u k s s t y r e l s e n anförde i sin u t r e d n i n g , att styrelsen funne det mycket vanskligt att komma fram till en någorlunda exakt uppskattning av behovet av skolad personal vid mejerierna. Styrelsen delade ') Dödlighet för män i åldern 25—65 år: 242/1000. 2

)

»

»» k v i n n o r i å l d e r n 25—60 å r : 164/1000.

141 SMR:s uppfattning, att den pågående koncentrationen och rationaliseringen inom mejerinäringen komme att fortgå och att därför antalet mejerier komme att ytterligare reduceras. Styrelsen ansåge emellertid denna utveckling icke böra föranleda något avsevärt frångående av SMR:s beräkningar rörande behovet av skolad personal, enär mejeridriftens pågående centralisering otvivelaktigt komme att föranleda ytterligare ökade krav på den anställda personalens yrkesskicklighet så att vid flera mejerier, där nu endast föreståndaren vore skolad, framdeles erfordrades ytterligare en eller flera skolade befattningshavare. Med hänsyn därjämte till önskvärdheten att bereda möjlighet för personer, som så önskade, att bevista undervisning under någon del av läsåret, ansåge lantbruksstyrelsen det skäligt, att mejeriskoleutbildningen beräknades för 75 å 80 personer per år. D å den av såväl S M R som l a n t b r u k s s t y r e l s e n b e r ö r d a p å g å e n d e centraliseringen av mejeridriften till allt större företagsenheter måste öva stark inverkan på b e r ä k n i n g e n av det framtida behovet av mejeriskoleutbildad personal, h a r u t r e d n i n g s m a n n e n sökt utröna, h u r u m a n n u inom S M R b e r ä k n a r sagda behov. H a n h a r därför till S M R framfört önskemål om att S M R skulle verkställa en ny b e r ä k n i n g av samma behov. D e n n a b e r ä k n i n g b o r d e enligt h a n s m e n i n g g r u n d a s på uppgifter från m e j e r i e r n a om det antal mejeriskoleu t b i l d a d e personer, som a n s t ä l l t s av m e j e r i e r n a u n d e r några — förslagsvis fem — av de s e n a s t e åren. I n o m S M R a n s å g man sig emellertid av olika skäl — främst ö n s k v ä r d h e t e n av att icke behöva besvära m e j e r i e r n a med b e g ä r a n om uppgifter — b ö r a verkställa den åsyftade b e r ä k n i n g e n enligt en a n n a n metodik. F r å n S M R h a r u t r e d n i n g s m a n n e n därefter tillställts en inom S M R h ö s t e n 1946 verkställd u t r e d n i n g r ö r a n d e behovet av skolad m e j e r i p e r s o n a l . I u t r e d n i n g e n anföres, att vissa brister vidlådde den undersökningsmetod, vara den i det föregående åberopade undersökningen i ämnet grundades. Från mejerierna inhämtade uppgifter om önskvärt antal skolad personal kunde sålunda icke giva någon tillförlitlig bild av det verkliga behovet av sådan personal för driftens rationella bedrivande. Såsom skäl för denna uppfattning åberopades dels svårigheten att erhålla fullständiga uppgifter, dels att vissa mejerier anställt större, andra mindre antal skolad personal än som kunde anses erforderligt för en rationell drift. Den nya utredningen hade verkställts i huvudsak på så sätt, a t t man inom SMR — vid behov efter överläggning med personer med lokalkännedom — bedömt behovet av skolad personal för varje mejeri för sig. Utredningen omfattade alla hos SMR vid utredningstillfället registrerade mejerier med rätt att uppbära mjölkpristillägg eller med en produkttillverkning, motsvarande minst 700 kg smörfett per månad. De utgjorde vid utredningstillfället 809 stycken. De s. k. standardiseringsmejerierna — cirka 25 stycken — hade icke medtagits, enär de endast undantagsvis kunde tänkas hava skolad personal anställd. Enligt utredningen skulle behovet av skolad mejeripersonal för närvarande uppgå till 1,389 personer. Med ledning av bland annat den år 1942 utförda undersökningen i ämnet hade man nu uppskattat fördelningen på män och kvinnor av det beräknade personalbehovet till 1,180 män och 209 kvinnor och i anslutning härtill beräknat det årliga behovet av skolad mejeripersonal på följande sätt:

142 Män

Totala antalet befattningar Med ledning av dödlighetstabeller i statistisk årsbok för år 1945 beräknad avgång med döden Avgång av annan anledning under tjänstgöringsåren (10 % för män; 50 % för kvinnor) Summa Behov per år (för män 40 och för kvinnor 35 års tjänstgöring) S u m m a årligt behov av skolad personal, avrundat

Kvinnor

286'? 1 )

32 2 )

104'S

1 584'7

345'6

39 - 6

9"9 50.

I u t r e d n i n g e n framhålles vidare, att m e d den utformning, som mejerielevu t b i l d n i n g e n n u m e r a fått, all gallring b l a n d eleverna b o r d e k u n n a ske före i n t r ä d e t i mejeriskolan samt att därför n å g o n avgång av mejeriskoleutbildad p e r s o n a l omedelbart efter avslutad u t b i l d n i n g icke s y n t e s behöva b e r ä k n a s . D e n av a n n a n a n l e d n i n g än döden b e r ä k n a d e avgången ansåges därjämte k u n n a inkludera behovet av b e f a t t n i n g s h a v a r e med m e j e r i s k o l e u t b i l d n i n g vid m e j e r i h a n t e r i n g e n s centrala o r g a n i s a t i o n e r samt inom n ä r l i g g a n d e verk s a m h e t s g r e n a r . Skulle d ä r e m o t g e n o m g å n g e n mejeriskola u p p s t ä l l a s såsom i n t r ä d e s k r a v vid högre mejerikursen, b e h ö v d e det årliga behovet av mejeri s k o l e u t b i l d a d p e r s o n a l u p p r ä k n a s med 5 a 6 stycken. I utredningen hava jämväl vissa synpunkter anlagts på frågan om behovet av skolad mejeripersonal i framtiden, exempelvis om 10 år. Härvid har bland annat påvisats, att antalet mejerier under tiden 1933—1945 nedgick från 1 672 till 817 samt att mjölkinvägningen per mejeri och dag under samma tid ökade från 3 757 till 11 331 kg. Vidare har anförts, a t t antalet mejerier säkerligen komme a t t minska även i fortsättningen men att behovet av skolad mejeripersonal icke sjönke i direkt proportion till nedgången i antalet mejerier. Den enda relativt säkra grundvalen för att beräkna det troliga behovet av skolad mejeripersonal om exempelvis 10 år syntes vara att göra upp en förteckning över de om 10 år antagligen befintliga mejerierna med angivande av sannolik storlek och driftsinriktning. Då härför erforderligt material icke förelåge, gjordes endast det allmänna uttalandet, att behovet av personal med mejeriskolekompetens sannolikt komme att minska under den närmaste 10-årsperioden, kanske med 10 %. Samtidigt komme behovet av personal med högre mejeriutbildning förmodligen att stiga. D e sålunda inom S M R vid två tillfällen verkställda b e r ä k n i n g a r n a r ö r a n d e b e h o v e t av mejeriskoleutbildad p e r s o n a l giva vid h a n d e n , att d e t t a b e h o v — och ä n n u mera den framtida utvecklingen därav — icke lärer k u n n a b e r ä k n a s m e d större n o g g r a n n h e t . Om man i likhet med u t r e d n i n g s m a n n e n förutsätter, a t t g e n o m g å n g e n mejeriskola tills vidare icke skall utgöra i n t r ä d e s k r a v vid h ö g r e mejerikursen, skulle det årliga b e h o v e t av m e j e r i s k o l e u t b i l d a d p e r s o n a l b e r ä k n a s till 65 å 70 p e r s o n e r enligt den år 1942 verkställda u t r e d n i n g e n , m e n e n d a s t till o m k r i n g 50 p e r s o n e r enligt 1946 års u t r e d n i n g . N e d g å n g e n t o r d e få ses mot b a k g r u n d e n av dels den p å g å e n d e centraliseringen inom x ) Dödlighet för män i åldern 25 — 65 år: 243'1000. -) » » kvinnor i åldern 25 — 60 å r : 153/1000.

143 mejerihanteringen, dels den skärpta undersökningsmetodik, som synes hava använts vid den senare utredningen i jämförelse med den tidigare. Ändock synes nedgången — utgörande ej mindre än 25 % — vara så betydande, att stor försiktighet lärer vara påkallad, om man vill utnyttja de framkomna resultaten vid ett bedömande av frågan om vilken omfattning mejeriskoleutbildningen framdeles bör hava. Förutom av ifrågavarande undersökningar kan viss vägledning för beräknandet av det årliga behovet av mejeriskoleutbildad personal erhållas av en jämförelse mellan SMR:s undersökningar och det antal personer, som under senare år efter genomgången mejeriskola erhållit anställning, för vilka mejeriskoleutbildning varit erforderlig. Såsom framgår av redogörelsen i andra kapitlet utgingo under vart och ett av åren 1943—1945 från mejeriskolan i Alnarp samt från cle övriga mejeriskolorna sammanlagt följande antal personer, nämligen Ar

Antal

1943 1944 1945

70 64 64

Medeltal

66 Enligt upplysningar från mejeriskolorna hava skolornas elever under nyss angivna år så gott som undantagslöst i samband med mejeriskoleutbildningens avslutande erhållit anställningar, för vilka krävts dylik utbildning. Under åren 1943—1945 skulle alltså behovet av mejeriskoleutbildad personal hava uppgått till minst cirka 65 personer i genomsnitt per år. Uppmärksammas bör emellertid, att nu redovisade uppgifter icke giva någon uppfattning om i vilken utsträckning personalbehovet på ifrågavarande område under åren 1943— 1945 eventuellt överstigit tillgången. Från många håll har dock framhållits, att det under senare år mött stora svårigheter att tillgodose mejeriernas behov av skolad personal och man kan därför utgå från att tillgången på dylik personal icke varit tillräcklig. Detta behöver dock icke innebära, att antalet mejeriskoleutbildade inom riket i och för sig varit för lågt, enär personer med inejeriskoleutbildning sannolikt under de senare åren i större utsträckning än tidigare på grund av den allmänna bristen på arbetskraft tagit andra anställningar än sådana, för vilka dylik utbildning varit erforderlig. En viss inverkan torde ock beredskapstjänsten hava haft. Några säkra slutsatser rörande under senare år eventuellt inträdda förändringar i behovet av mejeriskoleutbildad personal kan man uppenbarligen icke draga ur nyss meddelade uppgifter om de personer, som under åren 1943—1945 utgått från mejeriskolorna. I lantbruksstyrelsens utredning angående den lägre mejeriundervisningen antogs, att den begränsande inverkan, som mejerihanteringens centralisering beräknades utöva på behovet av mejeriskoleutbildad personal, skulle i huvudsak uppvägas av den jämsides med centraliseringen pågående stegringen av kraven på mejeripersonalens yrkesskicklighet. Enligt 1942 och 1946 års nu refererade undersökningar skulle 10 — 1337 47

144 emellertid mejerihantermgens centralisering under tiden mellan de båda undersökningarna haft relativt större verkningar än lantbruksstyrelsen beräknade. Huru med här berörda spörsmål kan komma att förhålla sig i framtiden är uppenbarligen ytterst vanskligt att förutsäga. Anledning synes emellertid knappast föreligga att frångå det av SMR i 1946 års utredning gjorda antagandet om en framtida minskning av behovet av mejeriskoleutbildad personal, åtminstone icke i vad avser själva tendensen för närvarande hos detta behov. Vid övervägande av hithörande spörsmål har utredningsmannen kommit till den uppfattningen, att man vid ett bedömande av mejeriskoleutbildningens lämpliga framtida omfattning icke synes kunna utgå från ett så stort årligt behov av mejeriskoleutbildade personer, som lantbruksstyrelsen beräknade i sin utredning angående den lägre mejeriundervisningen, d. v. s. 75 a 80 personer. Ej minst den pågående centraliseringen inom mejerihanteringen talar mot denna beräkning. Å andra sidan synes ej heller motsvarande beräkning i SMR:s utredning år 1946 kunna väljas till utgångspunkt, eftersom uppgifterna om de under åren 1943—1945 mejeriskoleutbildade personernas anställning få anses tyda på, att nämnda beräkning är väl låg. Utredningsmannen har för sin del stannat vid att föreslå en sådan avvägning av mejeriskoleutbildningens framtida omfattning, att den motsvarar ett behov av 60 å 65 mejeriskoleutbildade personer per år. Härvid har beräknats, att behovet av skolad personal nu uppgår till cirka 65 personer per år samt att detta behov kommer att under de närmaste åren liksom för närvarande vara statt i en viss minskning. Utredningsmannen har vidare antagit, att denna minskning kommer att successivt avtaga och att behovet av skolad mejeripersonal icke inom överskådlig tid kommer att understiga cirka 60 personer per år. 2. De mindre mejeriskolornas undervisningsmöjligheter.

Vad därefter angår frågan om de mindre mejeriskolornas möjligheter att meddela en undervisning, som motsvarar nutida krav, må erinras, att styrelsen för Svenska mejeristföreningen i sin ovannämnda skrivelse den 17 mars 1941 framhöll dels att utbildningen vid nämnda skolor vore avsevärt sämre än vid mejeriskolan vid Alnarp, dels att sistnämnda skola hade högre inträdeskrav på mejeripraktik än de mindre mejeriskolorna. Enligt föreningsstyrelsens mening komme utvecklingen att tendera till en förskjutning av elevtillströmningen från den bättre men för eleverna mera kostsamma mejeriskolan vid Alnarp till de mindre mejeriskolorna, vilken utveckling styrelsen ansåge utgöra en allvarlig fara för mejerihanteringens framtida möjligheter att erhålla tillräckligt kvalificerade ledare. Av redogörelsen i första kapitlet framgår vidare, att lantbruksstyrelsen i utredningen angående den lägre mejeriundervisningen fann såväl den föreskrivna förutbildningen för inträde vid de mindre mejeriskolorna som ock själva utbildningen vid dessa skolor mindre tillfredsställande, varför styrelsen ansåg att skolorna borde nedläggas och ersättas av annan förbättrad undervisning.

145 Jämväl utredningsmannen har kommit till den uppfattningen, att de mindre mejeriskolorna icke uppfylla de krav, som numera böra ställas på den utbildning, för vilken de äro avsedda, Såsom lantbruksstyrelsen påpekat, åsyfta ifrågavarande skolor med avseende å såväl inträdesfordringarna som själva utbildningen en lägre utbildningsnivå än mejeriskolan vid Alnarp. Den utbildningsnivå, som Alnarps-skolan syftar till, lärer få anses erforderlig för den moderna mejerihanteringens skolade personal. Det är emellertid uppenbarligen omöjligt att vid de mindre mejeriskolorna åstadkomma en dylik utbildning, enär härför skulle krävas, att skolorna gåves en både materiellt och personellt betydligt mera omfattande och dyrbarare utrustning än den de nu hava och som skulle kunna anses möjlig att genomföra eller försvarlig med hänsyn till deras påräknade elevantal. Framhållas må, att även 1933 års mjölk- och mejeriutredning var av den uppfattningen, att den mindre skoltypen icke erbjöd nödig garanti för en tillfredsställande utr bildning av mejeristerna. Till mjölk- och mejeriutredningens förslag, att mejeristutbildningen borde bedrivas endast vid ett fåtal större skolor, anslöto sig också Kungl. Maj:t och riksdagen principiellt, men statsmakterna ansågo, att frågan om tillskapandet av ytterligare utbildningsmöjligheter — utöver Alnarpsskolan — borde göras till föremål för fortsatt utredning. Med hänsyn till vad nu anförts får utredningsmannen förorda, att mejeriskolorna i Fellingsbro, Dvärsätt och Röbäck icke längre användas för det med dem nu avsedda ändamålet. Utredningsmannen återkommer dock i det följande med förslag om nämnda skolors bibehållande för annat ändamål på mejeriundervisningens område. B. Mejeriskoleutbildningens framtida I. Behovet av ytterligare en mejeriskola.

organisation.

Härnäst anmäler sig den frågan, huruvida mejeriskolan vid Alnarp ensam kan svara för utbildningen av det erforderliga antalet mejeriskoleutbildade befattningshavare. I sin utredning räknade lantbruksstyrelsen med att det ur undervisningssynpunkt skulle vara till stor fördel, om antalet elever vid Alnarps mejeriskola kunde begränsas från för närvarande högst 26 i varje kurs eller således högst 52 per år till högst 20 i varje kurs, d. v. s. högst 40 per år. Med utgångspunkt från ett årligt utbildningsbehov för landet i dess helhet av 75 å 80 elever beräknade styrelsen därför, att en ny mejeriskola måste inrättas för utbildning av högst 40 elever årligen. Den nya skolan skulle helt jämställas med Alnarpsskolan med avseende å lärare och undervisning. Utredningsmannen har i det föregående beräknat mejeriskoleutbildningens framtida omfattning med utgångspunkt från ett årligt behov av 60 a 65 mejeriskoleutbildade personer. Detta behov är större än det antal, som mejeriskolan i Alnarp maximalt kan utbilda. I likhet med lantbruksstyrelsen finner utredningsmannen därför erforderligt, att ytterligare en mejeriskola inrättas. Till närmare motivering härför må följande anföras.

146 Från Alnarpsinstitutet inhämtade upplysningar utvisa, att stora svårigheter möta att vid institutet på ett tillfredsställande sätt handhava undervisningen i mejeriskolekurser av den storlek, som för närvarande förekomma där. Dessa svårigheter uppträda främst i samband med de rent mejeripraktiska övningarna, i det att arbetena i mejeriet knappast kunna på ett ur undervisningssynpunkt fullt godtagbart sätt fördelas på så många elever, som för närvarande deltaga i undervisningen. Jämväl försvåras exempelvis laboratorieövningarna i mejeriskolan i hög grad av att elevantalet är så stort som för närvarande och endast genom att till det yttersta utnyttja alla möjligheter i fråga om lokaler, materiel och personal har man något så när kunnat bemästra de nuvarande svårigheterna. Det synes i betraktande av vad nu anförts icke kunna vara annat än till stor fördel för undervisningen vid Alnarps-skolan om elevantalet minskas. De relaterade svårigheterna lägga onekligen hinder i vägen för en verkligt effektiv undervisning och de kunna, såsom framgår av det följande, icke övervinnas annat än genom en mycket betydande och kostsam utökning av skolans lokala och personella resurser. Härtill kominer att under senare år på olika håll väckts önskemål om att kurser för specialutbildning inom vissa grenar av mejerihanteringen skola anordnas. Berättigade önskemål härom lära ej kunna i längden avvisas utan men för mejerinäringens utveckling. Dylika specialkurser synas icke med fördel kunna anordnas annorledes än i anknytning till en mejeriskola. I det följande framlägges förslag om inrättande av en specialkurs i osttillverkning. Att med nuvarande undervisningsutrymmen utbygga undervisningen vid Alnarps mejeriskola med vare sig denna eller andra specialkurser låter sig emellertid icke göra, om icke elevantalet vid den allmänna mejeriskoleutbildningen rätt avsevärt nedsättes. Sker icke det skulle exempelvis för specialkursen i osttillverkning erfordras anordnande av särskilda ysterilokaler. Detta skulle å andra sidan bliva onödigt, om man i stället genomför en nedsättning av elevantalet i mejeriskolans nuvarande kurser i den omfattning, som förordas i det följande. Lantbruksstyrelsen beräknade i sin utredning angående den lägre mejeriundervisningen, att högst 40 elever årligen borde utbildas vid Alnarps mejeriskola. Enligt vad utredningsmannen inhämtat av representanter för Alnarpsinstitutet, torde olägenheterna ur undervisningssynpunkt med det nuvarande antalet elever vid mejeriskolan i huvudsak bliva eliminerade genom en begränsning av elevantalet till 40. En ytterligare begränsning av elevantalet, förslagsvis till cirka 35, i syfte att bereda möjlighet att till Alnarp förlägga ovan omförmälda kurser för specialutbildning på mejeriområdet är emellertid önskvärd. Då vidare antalet personer, som årligen skulle behöva genomgå mejeriskoleutbildning, såsom i det föregående anförts kan beräknas till 60 å 65, måste nya möjligheter skapas att meddela dylik utbildning och det är uppenbart, att om dessa möjligheter skola åstadkommas vid Alnarp i själva verket kräves nära nog en fördubbling av hela den nuvarande mejeriskoleorganisationen därstädes. Redan nu angivna omständigheter visa övertygande be-

147 hovet av en ny mejeriskola av i huvudsak samma storlek som den nuvarande mejeriskolan i Alnarp. Men även nr annan synpunkt framstår det såsom önskvärt, att en ny mejeriskola inrättas. Sålunda har från norrlandshåll gjorts gällande, att en koncentration söderut av mejeriskoleutbildningen vore till nackdel för mejerihanteringens utveckling i Norrland, enär hanteringens förutsättningar företedde väsentliga olikheter nordliga och sydliga landsdelar emellan. Nu angivna uppfattning förtjänar otvivelaktigt beaktande. Såsom framgår av det i nionde kapitlet anförda uppkomma liknande nackdelar jämväl vid en koncentration till rikets sydligaste del av försöksverksamheten, forskningen och den högre undervisningen på mejeriområdet. Utredningsmannen har visserligen i samma kapitel ansett sig kunna konstatera, att växlingarna mellan olika landsdelars betingelser för mejerihanteringen under senare år delvis utjämnats, och i nämnda sammanhang även hänvisat till inrättandet av mejeriförsöksstationen i Kroksta samt till sitt eget förslag om husdjursförsöksanstaltens utrustande med ett försöksmejeri. Det kan emellertid icke bestridas, att nackdelarna av en koncentration till en sydlig landsdel av den lägre undervisningen på mejeriområdet, alltså av mejeriskoleutbildningen, äro mera påfallande än olägenheterna av motsvarande förhållanden beträffande den högre undervisningen jämte försöksverksamheten och forskningen. Då nu statsmakterna ansett sig böra i främst den norrländska mejerihanteringens intresse medverka till att mejeriförsöksverksamheten i Kroksta kommit till stånd, synas de ock hava anledning beakta de särskilt för samma hantering kännbara olägenheterna av att förlägga mejeriskoleutbildningen i sin helhet till Alnarp. Till närmare belysande av dessa olägenheter må följande anföras. Därest en person, som erhållit sin mejeriskoleutbildning i Alnarp, skall med framgång kunna tjänstgöra såsom driftsledare inom mejerihanteringen i norra Sverige, behöver enligt vad som uppgivits han i regel först använda ett eller flera år för att göra sig förtrogen med de för landsdelen speciella mejeriförhållandena. Dylika läroår anses umbärliga endast om han före sin mejeriskoleutbildning förvärvat lång och god mejeripraktik i Norrland. Det har hänt att norrländska mejeriföretag, som anställt från Alnarps mejeriskola utgången personal, måst vidkännas ekonomiska förluster föranledda av denna personals ovana vid de norrländska betingelserna för mejeridriften. Endast i undantagsfall är det vidare möjligt att till en ledande tjänst vid ett mejeri i Norrland erhålla någon i denna landsdel uppväxt person, som genomgått Alnarps mejeriskola. Det stora avståndet avskräcker nämligen oftast de dugliga norrlänningar, som vilja arbeta inom mejeribranschen i Norrland, från att genomgå Alnarpsskolan. Tjänster av nyssnämnda slag måste därför i regel besättas med vid Alnarpsskolan utbildade personer från någon sydligare landsdel, vilka alltså hava mejeripraktik endast från Sydsverige. Vidare avse de sålunda anställda som regel icke att stanna någon längre tid vid tjänsten utan de åsyfta främst att genom tjänsten meritera sig för liknande tjänst söderut.

148 Härav följer vidare, att de mest dugande krafterna allenast mera sällan kunna erhållas för anställningar av nu ifrågavarande slag, då de vanligen erhålla anställning söderut omedelbart efter det de genomgått mejeriskolan. Vad ovan anförts giver sålunda vid handen, att för mejerihanteringen i Norrland föreligger behov av mejeriskoleutbildad personal, som icke kan tillgodoses genom Alnarps mejeriskola utan för vars ändamålsenliga tillgodoseende erfordras en i Norrland belägen liknande skola. I detta sammanhang bör uppmärksammas, att man inom den norrländska mejerihanteringen som regel torde vara överens därom, att hanteringens behov av mejeriskoleutbildad personal icke kan tillfredsställas genom utbildningen vid sådana mindre mejeriskolor som de i Dvärsätt och Röbäck utan att härför erfordras en till Norrland förlagd mejeriskola av samma typ som den i Alnarp. Såsom framgår av det föregående anser jämväl utredningsmannen, att de mindre mejeriskolorna icke fylla tidsenliga anspråk på mejeriskoleutbildning. På grund av vad sålunda anförts och utretts har utredningsmannen i likhet med lantbruksstyrelsen kommit till den uppfattningen, att utöver mejeriskolan i Alnarp erfordras ytterligare en mejeriskola av väsentligen samma storlek och typ som Alnarpsskolan samt att den nya skolan, med hänsyn till rikets utsträckning i nordlig-sydlig riktning och därav föranledda skiljaktiga betingelser för mejerihanteringen i de nordliga och sydliga delarna, bör förläggas till lämplig plats i Norrland. I anslutning till det tidigare beräknade årliga behovet av mejeriskoleutbildad personal synes en var av de båda skolorna böra organiseras för utbildning av 30 å 33 elever årligen. 2. Den nya mejeriskolans förläggningsort.

Lantbruksstyrelsen har såsom skäl för sitt förslag om förläggning av den norrländska mejeriskolan till Örnsköldsviksortens andelsmejeriförenings nya mejeri i Kroksta anfört, att ifrågavarande skola borde hava tillgång till lämpligt mejeri av erforderlig storlek och vara belägen i mellersta Norrland. Nämnda mejeri, som enligt vad lantbruksstyrelsen utrett kunde ställas till förfogande såsom skolmejeri, vore avsett för en slutlig dagstillförsel av 100 000 kg mjölk och bleve det största i Norrland. Vid mejeriet mottoges redan cirka 65 000 kg mjölk dagligen och skiftande jordbruksförhållanden förefunnes inom tillförselområdet. Lantbruksstyrelsen har även hänvisat till att Kungl. Maj:t år 1942 beviljat SMR statsbidrag till uppförande vid mejeriet av en mejeriförsöksstation samt till driften vid stationen under första verksamhetsåret. Lantbruksstyrelsens förslag beträffande förläggningsorten hava remissinstanserna i regel tillstyrkt eller lämnat utan erinran. Ej heller utredningsmannen har funnit skäl föreligga att frångå lantbruksstyrelsens förslag. Den tanken ligger måhända nära till hands, att den nya skolan hellre borde förläggas till Dvärsätt eller Röbäck, d. v. s. till en ort inom Norrland, där nu en mindre mejeriskola är belägen. Häremot talar emellertid i första hand den

149 omständigheten, att på ingen av sistnämnda två orter frågan om den nya skolans tillgång till mejeri lärer kunna lösas ens tillnärmelsevis lika fördelaktigt som i Kroksta. Vad särskilt angår Dvärsätt kan därjämte anföras, att mejeridriften i Jämtland bär särprägel av att i denna trakt skummjölk i regel icke återgår till jordbrukarna. Såsom framgår av det föregående äro vidare de mindre mejeriskolorna icke så anordnade och utrustade, att en dylik skolas förändring till en mejeriskola av Alnarpsskolans storlek och typ skulle kräva nämnvärt mindre kostnader än inrättandet av en helt ny skola av det ifrågasatta slaget. Härtill kommer, att mjölktillförselområdet för Krokstamejeriet kan anses vara tämligen representativt för flertalet av de betydelsefullare jordbruksbygderna i Norrland. Detta torde jämväl hava utgjort en viktig orsak till att SMR förlagt sin mejeriförsöksstation till Kroksta och härvid uppenbarligen räknat med att en eventuell norrländsk mejeriskola lämpligen borde förläggas till samma ort. För den föreslagna skolan är det givetvis till fördel, om den liksom Alnarpsskolan kan förläggas i omedelbar närhet till en försöksinstitution på mejeriområdet. I detta sammanhang må anföras, att ägaren till Krokstamejeriet, Örnsköldsviksortens andelsmejeriförening, anser det mycket angeläget, att en norrländsk mejeriskola inrättas och förlägges till mellersta Norrland. I syfte att frågan härom skall bliva löst har föreningen visat sig vilja dels mot visst vederlag ställa mejeriet till förfogande såsom skolmejeri, dels påtaga sig väsentliga direkta utgifter för skolans anordnande. Enligt i lantbruksstyrelsens utredning meddelade uppgifter är föreningen sålunda villig att mot ett statsbidrag av 20 000 kronor för år upplåta mejeriet för den praktiska skolundervisningens behov samt tillhandahålla härför erforderlig instruktionspersonal. Av samma utredning framgår vidare, att föreningen är villig att ikläda sig det ekonomiska ansvaret för uppförandet av de för skolan erforderliga lokalerna samt för nödig utrustning i övrigt åt skolan, därest statsmedel utgår för ändamålet efter samma grunder, som gälla för nybyggnader vid lantmannaskolor, samt vidare villig att till ett pris av 25 000 kronor ställa till förfogande den tomtmark, som erfordras för skolbygget. Utredningsmannen har inhämtat, att föreningen alltjämt står fast vid sina nyss nämnda utfästelser. Föreningen har emellertid framhållit önskvärdheten av att skolfrågans lösning icke ytterligare fördröjes, enär föreningen har vissa angelägna byggnadsspörsmål, som äro beroende av frågan om skolans inrättande. Utredningsmannen håller före, att mejeriföreningens ovanämnda utfästelser böra läggas till grund för anordnande i Kroksta av den norrländska mejeriskolan. Olika med utfästelserna sammanhängande organisatoriska spörsmål upptagas till behandling i det följande. 3. Den nya mejeriskolans organisation. a. Sko/ans allmänna ställning och ledning.

Enligt lantbruksstyrelsens förslag skulle den norrländska mejeriskolan i huvudsak jämställas med mejeriskolan i Alnarp med avseende å lärare och

150 undervisning m. m. Dock skulle den nya skolan icke såsom Alnarpsskolan vara helt statlig utan efter mönster av flertalet lantbruksundervisningsanstalter drivas såsom en statsunderstödd enskild skola. Vid övervägande av spörsmålet om den norrländska mejeriskolans organisation har utredningsmannen funnit det synnerligen angeläget, att skolan blir i möjligaste mån jämställd med mejeriskolan i Alnarp. Då båda skolorna äro avsedda att gemensamt tillgodose mejerinäringens behov av skolad personal, saknas anledning att organisera dem på skiljaktigt sätt, Tvärtom synes det viktigt, att skolorna så likställas i organisatoriskt hänseende, att den ena skolan kommer att verka lika lockande på elever och lärare som den andra och att om möjligt undervisningen blir av exakt samma omfång och kvalitet vid båda skolorna, Då mejeriskolan i Alnarp kan anses vara organiserad på ett i huvudsak tillfredsställande sätt, bör också den norrländska mejeriskolan organiseras enligt i allt väsentligt samma grunder. I detta hänseende lärer man i första hand söka åvägabringa, att den nya skolan erhåller samma huvudman som den gamla skolan, d. v. s. staten. Sker icke detta, kan det befaras, att den nya skolan icke blir lika värdesatt som Alnarpsskolan. Bland annat komme antagligen lärartjänsterna vid Krokstaskolan icke att verka tillräckligt lockande på de för dylika tjänster utbildade arbetskrafterna samt undervisningen att bland allmänheten åtnjuta lägre anseende och förtroende än Alnarpsskolans undervisning. Utredningsmannen vill därför föreslå, att Krokstaskolan organiseras såsom en helt statlig skola enligt i huvudsak samma riktlinjer som Alnarpsskolan. Han har inhämtat, att Örnsköldsviksortens andelsmejeriförening kvarstår vid sina i det föregående angivna utfästelser rörande Krokstaskolan även i det fall, att denna anordnas såsom en helt statlig skola. Lantbruksstyrelsens förslag rörande Krokstaskolan innebar vidare, att en särskild stiftelse skulle bildas med uppgift att låta uppföra de för Krokstaskolan erforderliga skolbyggnaderna och stå såsom ägare till desamma samt ansvara för byggnadernas vård och underhåll. Stiftelsens stadgar skulle fastställas av Kungl. Maj:t och dess angelägenheter handhavas av en styrelse, bestående av fem ledamöter och tre suppleanter, av vilka landstinget eller hushållningssällskapet i Västernorrlands län finge utse en ledamot och en suppleant, örnsköldsviksortens mejeriförening tre ledamöter och en suppleant samt övriga stödjande organisationer — bland vilka kunde påräknas Själevads kommun m. fl. — en ledamot och en suppleant. För handhavande av den omedelbara ledningen av skolan skulle finnas en särskild skolstyrelse, bestående av fem ledamöter och tre suppleanter, av vilka lantbruksstyrelsen finge utse en ledamot, tillika ordförande, och en suppleant, mejeriföreningen två ledamöter och en suppleant, SMR en ledamot och ovannämnda stiftelse en ledamot och en suppleant. Skolstyrelsen skulle sluta kontrakt med mejeriföreningen angående Kroksta mejeris upplåtande för undervisningen, antaga lärare och elever m. m. En och samma person borde fungera såsom föreståndare för skolan och såsom teknisk ledare av mejeridriften. Mejeriföreningen borde hava att efter förslag av skolföreståndaren anställa erforderligt antal instruktörer för skolan. Denna skulle stå under lantbruksstyrelsens överinseende. Statsbidrag skulle utgå till skolans uppförande, avlöningar och omkostnader efter huvudsakligen samma grunder, som gällde för de statsunderstödda lantmannaskolorna. Därjämte skulle statsbidrag utgå till mejeri-

151 föreningen för täckande av föreningens utgifter i samband med mejeriskoleverksamheten. Om man anordnar Krokstaskolan såsom en statlig skola, föreligger icke behov av den av lantbruksstyrelsen föreslagna stiftelsen, enär staten i detta fall bör vara ägare till skolbyggnaderna. Däremot bör skolan ställas under ledning av en särskild styrelse. I denna kunna lämpligen tre ledamöter ingå såsom självskrivna, nämligen skolans föreståndare, mejeriets tekniske ledare och föreståndaren för Alnarpsinstitutets mejeriavdelning. I skolstyrelsen böra vidare ingå två av Kungl. Maj:t särskilt utsedda ledamöter. Sammanlagt kommer alltså styrelsen att bestå av fem ledamöter. Kungl. Maj:t bör förordna en av ledamöterna att tillika vara ordförande i styrelsen. Kungl. Maj:ts val av styrelseledamöter bör ske med ögonsikte på, att den norrländska mejerihanteringen blir representerad i styrelsen. Såsom framgår av vad ovan anförts bör det vara statens uppgift att uppföra, utrusta och underhålla för skolan erforderliga byggnader. Till kostnaderna för uppförandet av byggnaderna torde emellertid statsmedel behöva tagas i anspråk endast efter de grunder, som gälla för statsbidrag till nybyggnader vid lantmannaskolor, d. v. s. med ett belopp av 75 % av kostnaderna. För de återstående 25 % kan, såsom antytts i det föregående, påräknas anslag från Örnsköldsviksortens andelsmejeriförening. Enligt i lantbruksstyrelsens utredning anförda uppgifter kan därjämte från Själevads kommun påräknas dels ett engångsanslag av 25 000 kronor, motsvarande inköpskostnaden för skoltomten, dels ett anslag av 3 000 kronor per år i 25 år till underhåll av skolans byggnader. Kostnaderna för skolans inredning och övriga utrustning böra däremot helt bestridas av staten. Skolans tillkomst avser ju att tjäna norrländska, icke endast ångermanländska intressen. Till de uppgifter, vilka främst skola ankomma på skolstyrelsen, bör höra att å statens vägnar sluta avtal med mejeriföreningen angående den omfattning, vari Kroksta mejeri skall upplåtas för undervisningen. I huvudsaklig anslutning till vad lantbruksstyrelsen föreslagit bör mejeriföreningen i avtalet förbinda sig att bedriva produkttillverkning i för undervisningen erforderlig omfattning, att låta eleverna erhålla allsidig praktisk undervisning i mejeriet, att låta skolans föreståndare öva tillsyn över mejeriets tekniska drift i vad angår elevernas utbildning, att efter förslag av skolans föreståndare anställa erforderligt antal instruktörer för elevernas handledning vid den praktiska undervisningen i mejeriet, samt att uppgöra plan för elevernas övningsturer. Avtalet bör äga giltighet i minst 15 år i sänder. Skolstyrelsen bör vidare åligga, bland annat, att övervaka undervisningen vid skolan samt att årligen till Kungl. Maj:t avgiva förslag till stat för skolan under det påföljande budgetåret. Lantbruksstyrelsen föreslog, att samma person skulle fungera dels såom föreståndare för mejeriskolan, dels såsom teknisk ledare av driften vid Kroksta mejeri. I skolföreståndarens åligganden skulle sålunda ingå att handlägga frågor angående mejeridriften i den mån dessa icke reglerades i avtalet angående underAnsningsverksamheten. Då mejeriföreningen själv borde äga besluta angående

152 mejeriets produkttillverkning, i vad denna icke kunde anses vara till direkt betydelse för undervisningen, borde skolföreståndaren i egenskap av teknisk ledare av mejeridriften vara underställd mejeriföreningens styrelse och disponent. Till skolföreståndare borde få antagas endast sådan person, som mejeriföreningen kunde godkänna såsom teknisk ledare av mejeridriften. Vad beträffade de ekonomiska förhållandena och mejeridriften i vidare bemärkelse syntes mejeriskolans inrättande icke böra medföra någon inskränkning i mejeriföreningens befogenhet att ensam besluta därom. Det sätt, varpå Kroksta mejeri drives i tekniskt hänseende, blir givetvis av stor betydelse för resultatet av utbildningen vid mejeriskolan. Å andra sidan synas tillräckliga skäl icke föreligga för att i en hand lägga två så krävande uppgifter som att vara föreståndare för skolan och teknisk ledare för mejeriet. I det föregående har räknats med att skolans föreståndare skall äga att öva tillsyn över mejeriets tekniska drift. Uppenbarligen är det en nödvändig förutsättning för ett gott resultat av undervisningen, att skolans föreståndare har rätt att tillse den tekniska driften av mejeriet i syfte att tillse, att undervisningens intressen bliva i erforderlig och avtalsenlig utsträckning tillgodosedda. Däremot lärer det varken ur skolans eller mejeriföreningens synpunkt vara lämpligt, att skolans föreståndare utövar själva ledningen av mejeridriften. Härigenom skulle skolföreståndaren komma att handlägga uppgifter, som i hög grad påverka mejeridriftens ekonomiska resultat, En dylik anordning, som måste anses innebära en olämplig sammanblandning av skolans och mejeriföreningens angelägenheter, synes för sitt genomförande förutsätta, att staten helt disponerar över mejeridriften, vilket i sin tur icke kan ske med mindre staten arrenderar eller eventuellt tillöser sig mejeriet. Utredningsmannen kan emellertid icke finna en dylik åtgärd nödvändig, ty han har fått en bestämd känsla av att mejeriföreningen fullt ut behjärtar vikten icke endast för egen del utan jämväl för den norrländska mejerinäringen i dess helhet av att den nya skolan inrättas och att föreningen förty är beredd till ett långt gående samarbete i syfte att trygga bästa möjliga resultat av skolans undervisning. Utredningsmannen föreslår därför, att mejeriföreningen får genom egen befattningshavare svara för mejeridriftens tekniska ledning och att skolföreståndarens befattning med mejeriets tekniska drift inskränkes till den ovan ur undervisningssynpunkt förordade övervakningen. Emellertid synes anledning föreligga att överväga sammankoppling av skolföreståndarbefattningen med vissa andra uppgifter än den tekniska ledningen av mejeridriften. Utredningsmannen åsyftar härvid ledarskapet för SMR:s mejeriförsöksstation i Kroksta. För närvarande gäller såsom villkor för åtnjutandet av det statsbidrag, som beviljats försöksstationen, att en hos SMR anställd specialkonsulent i ostberedning skall tjänstgöra såsom ledare för försöksstationen. Förlägges en mejeriskola till Kroksta, synas emellertid starka skäl tala för att skolan och försöksstationen förestås av en och samma person. Visserligen förefinnes ingen direkt motsvarande anordning i fråga om Alnarps mejeriskola. Men Statens mejeriförsök äro också av be-

153 tydligt större omfattning än mejeriförsöksverksamheten vid Kroksta och kräva därför sin egen föreståndare. Därjämte är den högre mejeriundervisningen jämte därmed förbunden forskning förlagd till Alnarp och ingår i samma avdelning av institutet som mejeriskolan. På så sätt står mejeriskolan vid Alnarp under samma avdelningsföreståndare som den högre undervisningen och den därmed förbundna forskningen på mejeriområdet. Det skulle utan tvivel vara till fördel för utvecklingen av den nya mejeriskolan vid Kroksta, om föreståndaren erhölle ställning även såsom föreståndare för mejeriförsöksstationen på orten. På så sätt skulle han lättare kunna uppehålla en för skolan värdefull kontakt med den allmänna vetenskapliga verksamheten på mejeriområdet och försöksstationens arbete skulle även i övrigt kunna berika undervisningen vid skolan. Självfallet skulle det jämväl vara av värde för den norrländska mejerihanteringen, om arbetet vid försöksstationen på detta sätt kunde göras fruktbärande i utbildningen av en mejeripersonal. Utredningsmannen har hos SMR:s ledning inhämtat, att denna rent principiellt anser en förening av föreståndarbefattningen vid mejeriskolan med ledarskapet för mejeriförsöksstationen lämplig. Utredningsmannen föreslår därför, att en dylik förening kommer till stånd. Avtal härom bör slutas mellan staten och SMR, Då SMR:s utgifter för Krokstastationen belöpa sig till, statsbidraget oräknat, cirka 50 000 kronor för år, synes det rimligt, att SMR i avtalet tillförsäkras ett visst medinflytande vid utseendet av föreståndare, förslagsvis så, att SMR får yttra sig över de sökande till befattningen. Lantbruksstyrelsen föreslog, att statsbidrag skulle utgå till mejeriföreningen med 20 000 kronor årligen för täckande av föreningens utgifter i samband med mejeriskoleverksamheten. Styrelsen anförde härutinnan, att det syntes oundvikligt, att den vid mejeriet anställda personalen på grund av undervisningen därstädes måste bliva större eller i varje fall mera kvalificerad än eljest skulle varit fallet. I detta ämne anförde styrelsen vidare följande. Även torde vid elevernas praktiska utbildning i viss mån föranledas minskat utbyte och lägre kvalitet å mejeriprodukterna, i synnerhet som A^arje elev genom arbetets uppdelning i turer måste förflyttas från den ena arbetsuppgiften till den andra. Då instruktionspersonalens uppmärksamhet i hög grad måste ägnas åt elevernas arbetsprestationer, kan man ej heller av denna personal räkna med samma effektivitet i arbetet som av mejerister, Anlka leda invand och tränad arbetskraft. Därför synes på grund av undervisningen mejeristpersonalen både behöva utökas och bliva mera kvalificerad än vad eljest skulle varit fallet. Med hänsyn till det anförda har från mejeriföreningens sida framställts anspråk på ett visst statsanslag såsom ersättning för mejeriets upplåtande för mejeriskoleverksamheten. Föreningen har beräknat sina direkta utgifter i samband härmed till lägst 20 000 kronor för år, varav cirka 15 000 kronor skulle komma att belöpa å anställandet av 2 instruktionsmejerister och 1 maskinist samt återstående belopp å uppskattad nettoförlust på grund av minskat utbyte och lägre kvalitet å mejeriets produkter. Efter överläggning med mejeriföreningen har lantbruksstyrelsen funnit sig böra godtaga föreningens förevarande beräkning. Då för mejeriskoleverksamheten kommer att erfordras åtminstone 5 instruktörer, har mejeriföreningen alltså visat sig beredd att stå för kostnaderna för 2 av nämnda befattningshaA^are. Några närmare kalkyler hava visserligen icke framlagts be-

154 träffande den väntade kvalitetsförsämringen och utbytesminskningen, men lantbruksstyrelsen har ändock med hänsyn till den omfattning, vari mejeriet kommer att ställas till mejeriskolans förfogande, och de risker för skadande av mejerimaskiner, som otvivelaktigt komma att uppstå i samband med den praktiska elevutbildningen, ansett sig kunna tillstyrka, att ersättningen beräknas i enlighet med mejeriföreningens förslag. Utredningsmannen, som i det föregående beräknat, att mejeriföreningen skall hava att efter förslag av skolans föreståndare anställa för den praktiska undervisningen i mejeriet erforderlig instruktionspersonal, biträder lantbruksstyrelsens förslag om statsbidrag med årligen 20 000 kronor till föreningen för utgifter i samband med mejeriskoleverksamheten. Frågan om statens utgifter för omkostnader i övrigt vid den nya mejeriskolan behandlas i ett efterföljande kapitel. Här må allenast anföras, att, då skolan är avsedd att vara helt statlig, staten också bör svara helt för nämnda kostnader och ej — såsom avsågs i lantbruksstyrelsens förslag — endast för viss del, högst 75 %, av desamma. Det bidrag å 3 000 kronor för år i 25 år, som Själevads kommun anvisat till ifrågavarande kostnader, synes dock böra användas för ändamålet. Framhållas må, att i lantbruksstyrelsens utredning icke redovisats andra påräkneliga icke-statliga bidrag till skolans omkostnader än nyssnämnda kommunala bidrag. Lantbruksstyrelsen synes därför hava räknat med att det skulle ankomma på den i utredningen föreslagna stiftelsen eller skolstyrelsen att söka anskaffa i övrigt erforderliga icke-statliga bidrag. b. Undervisning, elever och personal.

Undervisningen vid Krokstaskolan bör, såsom i det föregående anförts, ordnas efter mönster av Alnarps mejeriskola. Den nya skolans ändamål bör alltså vara att meddela undervisning i grunderna för mjölkhushållningen samt giva ÖAming och färdighet i mejeriarbetenas utförande, ledning och ordnande. Undervisningen bör vidare omfatta ett år och stå öppen för manliga och kvinnliga elever från hela landet, varjämte ny kurs vid skolan bör börja varje halvår. Varje kurs bör beräknas omfatta 15 å 17 elever. Undervisningen bör liksom vid Alnarpsskolan meddelas enligt av lantbruksstyrelsen efter förslag av skolstyrelsen fastställd plan, innefattande ett ungefärligen lika stort antal lektions- och övningstimmar i de olika ämnena som för Alnarpsskolan. Till belysande av den sålunda förordade uppläggningen av underATisningen vid den nya skolan får utredningsmannen hänvisa till den i andra kapitlet intagna imdervisningsplanen för Alnarpsskolan. Liksom sistnämnda skola bör Krokstaskolan stå under lantbruksstyrelsens överinseende. I överensstämmelse med vad som gäller vid Alnarps mejeriskola, bör elev vid skolan i Kroksta åtnjuta underA'isningen aA^giftsfritt men för möblerat rum med uppvärmning, lyse och städning erlägga en avgift av 125 kronor samt för kosthåll, läkarvård m. m. erlägga de avgifter, som skolstyrelsen bestämmer. Vidare synas samma bestämmelser om stipendier till eleverna böra gälla vid båda skolorna. För närvarande innebär detta, att obemedlad eller mindre bemedlad elev kan erhålla stipendium med — allt efter behovsgraden — 90, 60 eller 30 kronor för läsmånad.

155 Behovet av lärarkrafter vid mejeriskolan i Kroksta bör tillgodoses enligt väsentligen samma grunder som vid mejeriskolan i Alnarp. Denna har, såsom tidigare angivits, samma föreståndare som högre mejerikursen, varjämte vid skolan finnas — förutom vissa speciallärare — två ämneslärare, nämligen en i mejerilära, mejeriekonomi med handelslära, fysik och maskinlära samt en i kemi och bakteriologi. I anslutning härtill lärer, såsom även lantbruksstyrelsen beräknat, för undervisningen vid Krokstaskolan behövas två ämneslärare utöver föreståndaren, vilken enligt vad i det föregående föreslagits jämväl skall handhava ledningen aAr mejeriförsöksstationen på orten. Lärarbehovet vid Alnarps mejeriskola har givetvis delvis bestämts med hänsyn till övriga kurser vid Alnarpsinstitutet, varigenom bland annat skolans behov av speciallärare kunnat begränsas. Sålunda handhaves Alnarpsskolans undervisning i husdjurslära samt i byggnadslära med ritning av ämneslärare i dessa ämnen vid annan avdelning av institutet. Undervisningen i bokföring, handelslära, husdjurshygien, matematik och svenska språket meddelas däremot av speciallärare. Emellertid kan förväntas, att föreståndaren för mejeriskolan i Kroksta skall få möjlighet att i något större utsträckning än motsvarande befattningshavare i Alnarp ägna tid åt den direkta undervisningen i mejeriskolan. Trots att Krokstaskolan icke såsom Alnarpsskolan kan draga fördel av någon med skolorna samorganiserad undervisningsinstitution synes det därför bliva möjligt att så anordna undervisningen vid Krokstaskolan, att vid denna kommer att erfordras ett något lägre antal speciallärare än vid Alnarpsskolan. Såsom även lantbruksstyrelsen föreslagit bör sålunda Krokstaskolans föreståndare, vilken bör benämnas rektor, kunna handhava undervisningen i mejerilära och mejeriekonomi med handelslära samt ledningen av elevernas praktiska utbildning. Den ena ämnesläraren bör undervisa i kemi, bakteriologi och hygien samt den andra ämnesläraren i fysik, maskinlära, byggnadslära med ritning och bokföring. Slutligen bör, såsom även lantbruksstyrelsen beräknat, undervisningen i svenska språket, matematik och husdjurslära anförtros åt lämpliga speciallärare. Dylika lärare böra kunna erhållas från lärarkårerna vid högre allmänna läroverket i Örnsköldsvik, respektive lantmannaskolan i Tvillingsta. Krokstaskolans föreståndare, ämneslärare och speciallärare böra utgöra skolans lärarkollegium. Detta bör handhava i princip samma uppgifter som lärar- och avdelningskollegium vid Alnarpsinstitutet. I enlighet härmed skall lärarkollegiet bland annat utöva inseende och vård över de angelägenheter, som direkt beröra undervisningen, och årligen uppgöra och till skolstyrelsen avgiva förslag till undervisningsplan samt läs- och arbetsordning ävensom till inkomst- och utgiftsstat under följande budgetår. Beträffande behörighetsvillkoren böra, såsom lantbruksstyrelsen föreslagit, i huvudsak gälla samma bestämmelser som för ämneslärare vid Alnarpsinstitutets mejeriavdelning. Föreståndaren samt ämnesläraren i fysik, maskinlära, byggnadslära och bokföring skola därför hava avlagt examen vid högre mejerikursen med minst betyget med beröm godkänd i mejerilära och mejeri-

156 ekonomi med handelslära. Ämnesläraren i kemi, bakteriologi och hygien bör vidare i dessa ämnen äga kunskaper, motsvarande minst betyget med beröm godkänd till examen vid högre mejerikursen, samt äga kännedom om mjölkbehandling och beredning av mejeriprodukter. Av den instruktionspersonal, som enligt det föregående skall tillhandahållas av mejeriföreningen, bör fordras att hava med goda Autsord genomgått mejeriskola. Vad därefter angår lärarpersonalens löneställning utgick lantbruksstyrelsen i sin utredning från att lönerna, vid Krokstaskolan borde nära ansluta sig till motsvarande löner vid Alnarpsskolan. Styrelsen beräknade därför, att föreståndaren skulle erhålla dels av statsmedel en avlöning, motsvarande lönegrad Eo 28, dels av mejeriföreningen ett särskilt — ej närmare angivet — arvode för utövande av den tekniska ledningen av mejeridriften. Såsom framgår av det föregående anser utredningsmannen, att Krokstaskolan bör jämväl i fråga om lärarpersonalens löneförhållanden vara i möjligaste mån jämställd med Alnarpsskolan. Vad angår ämneslärarnas löneförhållanden kan full jämställdhet uppnås, vilket innebär, att den nya skolans ämneslärare placeras i lönegrad Ca 27. Skall dylik jämställdhet genomföras även beträffande föreståndaren måste han placeras i lönegrad Ca 33. Emellertid föreligger en viss skillnad mellan Krokstaskolans föreståndarbefattning och motsvarande befattning vid Alnarpsinstitutet på den grund, att sistnämnda befattning innefattar jämväl föreståndarskapet för den högre mejerikursen. Å andra sidan har här räknats med att föreståndaren för Krokstaskolan även skall handhava ledningen av SMR:s mejeriförsöksstation. För sistnämnda uppgift synes det skäligt, att SMR till skolföreståndaren utbetalar ett särskilt arvode. Detta synes lämpligen kunna bestämmas till 1 500 kronor för år. Bestämmelser härom böra intagas i ovannämnda avtal mellan staten och SMR. Med hänsyn till det anförda föreslår utredningsmannen, att föreståndaren Add den nya mejeriskolan placeras i lönegrad Ca 31. Lantbruksstyrelsen fann önskvärt, att föreståndaren och ämneslärarna tillhandahöllos tjänstebostäder av samma storlek, som föreskrivits för motsvarande personal vid lantmanna- och lantbruksskolor. Hyran skulle enligt förslaget uttagas genom löneavdrag med 1 200 kronor för år för föreståndaren och med 900 kronor för år för ämneslärare. Jämväl utredningsmannen anser, att Krokstaskolans föreståndare och ämneslärare böra anvisas tjänstebostäder av nämnda storlek, d. v. s. — förutom källare och andra nödiga s. k. biutrymmen — för föreståndaren fem rum och kök samt för ämneslärare fyra rum och kök. Mot lantbruksstyrelsens förslag rörande hyran för tjänstebostäderna synes i och för sig intet vara att invända men, om tjänstemännen i fråga bliva ordinarie statstjänstemän, böra uppenbarligen statens avlöningsreglementes bestämmelser om tjänstebostäder tillämpas. Vad beträffar avlöningen till erforderliga speciallärare får utredningsmannen i likhet med lantbruksstyrelsen föreslå, att nämnda lärare erhålla avlöning i form av arvode med i genomsnitt högst 10 kronor för undervisningstimme.

157 4. Alnarps mejeriskola.

Såsom det föregående giver vid handen har utredningsmannen icke funnit någon ändring av Alnarps mejeriskolas organisation påkallad ur mejeriskoleutbildningens egen synpunkt. I nionde kapitlet har emellertid påvisats, att det i kapitlet angivna s. k. Ultunaalternativet nödvändiggör viss förändring av mejeriskoleorganisationen vid Alnarp. Om den högre mejeriundervisningen förflyttas till lantbrukshögskolan, måste sålunda en särskild befattning såsom föreståndare för Alnarps mejeriskola inrättas. Enligt vad i nionde kapitlet vidare anförts bör åt denna befattning givas samma löneställning som den föreståndarna för institutets lantbruks- och trädgårdsavdelningar innehava, d. v. s. för närvarande lönegrad Ca 31. På sätt i nämnda kapitel jämväl antytts kan å andra sidan vid val av Ultunaalternativet möjligen åstadkommas en viss minskning av behovet av speciallärare vid Alnarps mejeriskola. C. Inträdesfordringarna

vid mejeriskolorna.

I. Allmänna synpunkter.

Såsom framgår av det föregående har utredningsmannen ansett undervisningen vid Alnarps mejeriskola vara organiserad på ett i huvudsak tillfredsställande sätt, varför Alnarpsskolan i detta avseende uppställts såsom mönster för den föreslagna norrländska mejeriskolan. Härvidlag råder överensstämmelse mellan förslagen i lantbruksstyrelsens utredning angående den lägre mejeriundervisningen och utredningsmannens uppfattning. Emellertid framförde lantbruksstyrelsen i sin utredning vissa förslag om ändring av inträdesfordringarna Add mejeriskolekurs. Sålunda föreslog lantbruksstyrelsen, att för inträde i dylik kurs skulle uppställas såsom nytt krav att hava inhämtat sådana kunskaper i SA^enska språket, matematik, fysik och kemi, som motsvarade minst de vid huvudkurs vid lantmannaskola eller folkhögskola meddelade kunskaperna. Vidare föreslog lantbruksstyrelsen reduktion av den för inträde vid kurs av ifrågavarande slag erforderliga mejeripraktiktiden från fyra till tre år. Enligt förslaget skulle av sistberörda tre år minst två år fullgöras vid auktoriserat elevmejeri, varjämte utbildningen i de olika mejeriarbetena vid de auktoriserade elevmejerierna skulle vara sammanhängande inom varje gren samt omfatta viss bestämd tid inom varje gren. Beträffande lantbruksstyrelsens nu berörda förslag gjorde Alnarpsinstitutets styrelse samt SMR:s styrelse i sina remissyttranden den invändningen, att den för inträde vid mejeriskolekurs erforderliga mejeripraktiktiden borde kunna nedsättas till två år. Svenska mejeristföreningens styrelse godtog i sitt remissyttrande med någon tvekan, att kravet på mejeripraktik skulle avse tre år. Av dessa tre år borde minst 2V2 år hava fullgjorts vid auktoriserat elevmejeri. Förvaltningsutskottet i Östergötlands läns hushållningssällskap uttalade i sitt remissyttrande, att mejeripraktiktiden borde omfatta två år, då fråga vore om sökande av högre ålder än 20 år, samt 2V2 år i andra fall. Förvaltningsutskottet i Örebro läns hushållningssällskap samt styrelserna för sagda läns mejeriförbund, respektive mejeriskolan vid Fellingsbro ifrågasatte i sina yttranden inrättande av särskilda s. k. elevskolor såsom bottenskolor för mejeriskoleutbildningen. Liknande

158 synpunkter anfördes av styrelserna för Jämtlands mejeriförening, respektive mejeriskolan vid Dvärsätt. Efter det att lantbruksstyrelsen avgav sin utredning rörande den lägre mejeriundervisningen har frågan om inträdesfordringarna vid Alnarps mejeriskola underställts Kungl. Maj:ts prövning genom en skrivelse den 25 januari 1944 från styrelsen för Alnarpsinstitutet. I skrivelsen gjordes framställningom vissa ändringar i nämnda inträdesfordringar. Genom Kungl. Maj:ts i andra kapitlet omnämnda beslut den 16 februari 1945 förordnades, med tilllämpning tills vidare, om sådan förändring av de i institutets stadgar intagna bestämmelserna om mejeripraktisk förutbildning för vinnande av inträde såsom elev vid Alnarps mejeriskola, att fordran på sådan förutbildning skall anses uppfylld under de likaledes i andra kapitlet angivna förutsättningarna. Genom samma beslut föreskrev Kungl. Maj:t med tillämpning tills vidare, att för inträde vid Alnarps mejeriskola skall fordras inhämtade kunskaper i svenska språket, matematik, fysik och kemi motsvarande de vid huvudkurs vid lantmannaskola eller folkhögskola meddelade. Genom Kungl. Maj:ts nyssnämnda beslut har den i lantbruksstyrelsens utredning angående den lägre mejeriundervisningen aktualiserade frågan om fordringarna för inträde vid mejeriskoleutbildningen bragts till en lösning. Det i nionde kapitlet refererade, av de sakkunniga framförda önskemålet om viss ändring av utbildningen Add de auktoriserade elevmejerierna kan givetvis uppställas med hänsyn ej blott, såsom gjorts av de sakkunniga, till den högre mejeriundervisningen utan även till mejeriskoleutbildningen. Utredningsmannen vill emellertid i anslutning till sitt i nionde kapitlet gjorda ståndpunktstagande uttala, att mera omfattande erfarenhet av de genom Kungl. Maj:ts ifrågavarande beslut reviderade inträdesfordringarna bör förvärvas, innan nya ändringar vidtagas på området. Dock är det även ur mejeriskoleutbildningens synpunkt angeläget, att nödigt beaktande ägnas de anvisningar rörande elevmejeriutbildningens fortsatta handhavande, som utredningsmannen framfört med tanke på den högre mejeriundervisningen. 2. Den mejeripraktiska förutbildningen.

Särskilda omständigheter hava emellertid föranlett utredningsmannen att ur en särskild synvinkel något granska inträdesfordringarna till mejeriskoleutbildningen i vad de avse mejeripraktisk förutbildning. Sålunda må erinras, att förslaget om den norrländska mejeriskolans inrättande motiverats av, bland annat, angelägenheten att taga hänsyn till att de förhållanden, under vilka mejerihanteringen arbetar, variera betydligt från en sydlig till en nordlig landsdel. Otvivelaktigt kan man med utgångspunkt från mejerihanteringens skiftande förutsättningar i olika landsdelar med visst fog göra gällande, att det icke är för vårt land tillräckligt med de två mejeriskolor, som i det föregående beräknats såsom erforderliga, utan att ett större antal mejeriskolor skulle behöva inrättas och förläggas till olika orter med sinsemellan skiftande förutsättningar för mejerihanteringen. När utredningsmannen i det före-

159 gående föreslagit, att Alnarps och Kroksta mejeriskolor skola svara för mejeriskoleutbildningen, har han utgått ifrån, bland annat, dels att en mejeriskola icke får understiga en viss storlek, om vid densamma skall kunna meddelas en ändamålsenlig undervisning, dels att genom förläggningen av en ny skola till lämplig ort i Norrland de mest framträdande olägenheterna av att bedriva mejeriskoleutbildning endast i Alnarp skulle avlägsnas. Förslaget räknar vidare med att de nackdelar, som sammanhänga med att mejeriskolorna uppenbarligen icke kunna representera samtliga landsdelars betingelser för mejerihanteringen, skola kunna i stort sett elimineras genom elevmejeriverksamheten på så sätt, att personer, som ämna genomgå Alnarps eller Kroksta mejeriskolor för att därefter bliva verksamma inom mejerihanteringen i trakt ined nämnvärt annorlunda betingelser, förlägga sin praktiska förutbildning i huvudsak till auktoriserade elevmejerier i denna trakt. Någon annan utväg synes härvidlag icke stå till buds, om själva mejeriskoleutbildningen skall kunna hållas på en tillräckligt hög nivå och inom en rimlig kostnadsram. Emellertid har man från en del håll — särskilt i Mellan- och Nordsverige — framfört den uppfattningen, att elevmejeriverksamheten av olika skäl icke torde kunna bliva i stånd att uppfylla de förväntningar man ställt på densamma. Enligt denna uppfattning saknas tillräcklig garanti för att eleverna vid de auktoriserade elevmejerierna verkligen erhålla den utbildning, som åsyftas med verksamheten. Nyssnämnda nackdelar med att allenast hava två mejeriskolor kunna enligt samma uppfattning icke med säkerhet elimineras genom elevmejeriverksamheten. Såsom tidigare anförts synes man icke ännu kunna sägas äga tillräcklig erfarenhet av elevmejeriverksamheten för att fälla ett definitivt omdöme om dess möjligheter att fylla här avsedda uppgifter. Även om de synpunkter på verksamhetens fortsatta bedrivande, som framlagts i nionde kapitlet, vinna beaktande och härigenom vissa resultat uppnås, är det emellertid ingalunda uteslutet, att — såsom företrädarna för nyss angivna uppfattning vilja göra gällande — verksamheten behöver centraliseras i viss utsträckning ävensom göras mera skolmässig för att den skall kunna anses fullt ändamålsenlig. Den norska organisationen synes därvid böra närmare studeras. 3. Användning av de mindre mejeriskolorna för mejeripraktisk förutbildning.

Emellertid torde det, såsom tidigare nämnts, ännu vara för tidigt att vidtaga nydaningar inom elevmejeriverksamheten. Med hänsyn härtill och till vad ovan anförts kan det ifrågasättas, huruvida icke — i avvaktan på ytterligare erfarenhet av elevmejeriverksamheten — de nuvarande tre statsunderstödda mindre mejeriskolorna i Fellingsbro, Dvärsätt och Röbäck böra bibehållas såsom komplement till elevmejeriverksamheten. Dessa tre skolor böra i så fall utnyttjas för meddelande under skolmässiga former av mejeripraktisk utbildning. Utredningsmannen vill för sin del föreslå en dylik anordning. Någon egentlig omorganisation av skolorna eller någon ändring av 11—1337 47

160 grunderna för statsbidrag till skolorna synes för detta ändamål icke erfordras. Möjligt är dock, att den praktiska undervisningen vid skolorna lämpligen bör något utökas och den teoretiska undervisningen i motsvarande mån begränsas. Det bör ankomma på lantbruksstyrelsen att med hänsyn till olika lokala förhållanden närmare bestämma arten och omfattningen av den förändring av nu angivna slag, som styrelsen kan finna lämplig. Vidare bör minimiåldern för inträde vid skolorna lämpligen sänkas från nuvarande 19 till 17 år samt inträdeskravet på mejeripraktik — nu avseende två år — sänkas till att avse endast ett år. Benämningen å skolorna torde slutligen böra förändras, förslagsvis till mejeripraktikantskolor. Om man skall bliva i tillfälle att närmare pröva lämpligheten av att för ovan avsedda ändamål bibehålla de mindre mejeriskolorna, synes det nödvändigt att låta genomgången kurs vid skolorna på något sätt kvalificera för inträde vid mejeriskolorna i Alnarp och Kroksta. Utredningsmannen har övervägt, huruvida genomgången kurs vid mejeripraktikantskola bör uppställas såsom inträdeskrav vid mejeriskola, I avvaktan på ytterligare erfarenhet synes man emellertid tills vidare icke böra gå så långt. Däremot kan den bestämmelsen lämpligen införas, att tiden för den för inträde vid mejeriskola föreskrivna praktiska utbildningen vid auktoriserat elevmejeri nedsättes till hälften för sökande, som genomgått fullständig kurs vid mejeripraktikantskola. Motsvarande bestämmelse bör givetvis införas beträffande den högre mejerikursen. Påpekas må, att ett genomförande av det nu sist framförda förslaget i princip innebär ett tillmötesgående av det i vissa yttranden över lantbruksstyrelsens utredning framförda önskemålet om inrättande av s. k. elevskolor såsom bottenskolor för mejeriskoleutbildningen.

161 TOLFTE

KAPITLET.

Övrig undervisning på mejeriområdet. A. Utbildning av

mejeridriftsledare.

I sin utredning angående den lägre mejeriundervisningen anförde lantbruksstyreisen, att det i samband med den omfattande rationalisering av mejerihanteringen och centralisering av mejeridriften till större driftsenheter, som ägt rum under de senare åren, hade visat sig, att de personer med genomgången mejeriskola, vilka huvudsakligen komme att bliva ledare av större mejerier, hade behov av en utvidgad och fördjupad undervisning rörande mjölkhushållningen och därmed sammanhängande ämnen. Lantbruksstyrelsen ansåg — med hänsyn till den omfattande verksamhet och de stora värden, som nämnda personer skulle ansvara för —- att en särskild kurs, mejeriföreståndarkurs, borde inrättas för handhavande av den sålunda erforderliga driftsledarutbildningen. Kursen borde förläggas till Alnarps-institutet och omfatta en tid av sex månader. Ifrågavarande förslag tillstyrktes eller lämnades utan erinran i flertalet av de över detsamma avgivna yttrandena. Styrelsen för Svenska mejerikonsulentföreningen framhöll dock, att mejeriföreståndarkursen icke syntes kunna utgöra någon rationell lösning av den aktuella frågan om att åstadkomma en förbättrad utbildning av föreståndare för större mejerier. I yttrandena framfördes vidare önskemål om att frågan om kursens inrättande borde prövas i samband med utredning rörande mejeriförsöksverksamheten m. m. Vad sålunda förekommit har icke övertygat utredningsmannen om behovet av att inrätta en fast kurs av nu ifrågavarande slag. Kursen skulle syfta till att utbilda driftsledare vid större mejerier men det kan ifrågasättas, om det är nödvändigt att för detta ändamål inrätta en fast kurs på sätt lantbruksstyrelsen föreslagit. Undervisningen vid Alnarps mejeriskola är numera, såsom även lantbruksstyrelsen påpekat, av sådan beskaffenhet, att den i allmänhet uppfyller de krav, som böra ställas på en tillfredsställande utbildning av mejerister. Personer, som genomgått denna utbildning, synas därför i regel icke vara i behov av ytterligare skolmässig utbildning för att kunna antagas till driftsledare inom mejerihanteringen, även om fråga är om anställning vid stora driftsenheter. Däremot torde en person, som skall med framgång kunna vara driftsledare vid ett större mejeriföretag, behöva äga speciella personliga driftsledaregenskaper, vilka torde bäst ådagaläggas och utvecklas under en tids praktik såsom driftsledare vid mindre mejeriföretag. Att en person genomgått en kurs av det föreslagna slaget torde icke i och för sig utgöra någon garanti för att han har förutsättningar att bliva en framgångsrik driftsledare. Har han å andra sidan, efter genomgången mejeriskola, under tjänst-

162 göring såsom driftsledare vid ett mindre mejeriföretag visat sig äga de personliga egenskaper, som göra honom skickad att bliva ledare för större mejeriföretag, torde han knappast vara i behov av att genomgå en särskild mejeriföreståndarkurs. För övrigt må anföras, att, där behov skulle uppkomma att såsom ledare för större mejeriföretag förvärva person med fylligare ut bildning på mejeriområdet än den, som mejeriskolan åsyftar, man mycket väl kan tänka sig att till befattningen antages en person, som genomgått den högre mejerikursen. Med hänsyn till vad nu anförts finner utredningsmannen, att man åtminstone icke för närvarande bör inrätta en fast mejeriföreståndarkurs. Emellertid är det icke uteslutet, att behov kan uppkomma av viss specialutbildning — exempelvis i mejeriekonomi och arbetsledning — för personer av de kategorier, för vilka den av lantbruksstyrelsen föreslagna mejeriföreståndarkursen skulle vara avsedd. För detta ändamål synes det dock knappast nödvändigt att inrätta en särskild fast kurs. Det förefaller som om detta utbildningsbehov bäst tillgodosåges genom att vid uppkommande behov kortare kurser på området anordnades. Dylika kurser kunde med fördel förläggas till Alnarps mejeriskola eller ock anordnas på annan lämplig plats. Såsom initiativtagare till anordnande av kurs av detta slag synes man lämpligen böra tänka sig SMR. Därest statsbidrag skulle erfordras för kurserna, torde framställning härom böra göras hos Kungl. Maj:t av SMR i varje särskilt fall. B. Utbildning av osttillverkare.

Såsom tidigare anförts är undervisningen vid Alnarps mejeriskola numera av sådan beskaffenhet, att den i allmänhet uppfyller de krav, som böra ställas på en tillfredsställande utbildning av mejerister. Givet är vidare att sagda undervisning ständigt måste hållas i nivå med utvecklingen på mejeriområdet. Inom en gren av mejeridriften, nämligen osttillverkningen, har emellertid den tekniska, utvecklingen under senare år fortskridit med sådan snabbhet och så långt, att det, enligt vad utredningsmannen från olika håll erfarit, knappast kan sägas, att inom mejeriskoleutbildningens nuvarande ram meddelas en för en b r ä n d e specialiserad osttillverkare tillräckligt djupgående och omfattande undervisning rörande ifrågavarande driftsgren. Särskilt sedan kvalitetsbedömning och därpå grundad kA^alitetsbetalning av ost för några år sedan infördes, har ostens kvalitet erhållit stegrad betydelse och kraven på osttillverkarnas yrkesskicklighet ökats. Man söker därför på mejerihåll numera i högre grad än tidigare att förvärva särskilt skickliga specialister för att handhava osttillverkningen. Företrädarna för Alnarps mejeriskola göra emellertid gällande, att tiden för den vanliga utbildningen vid skolan redan är så väl utnyttjad, att en utbyggnad av undervisningen speciellt i syfte att tillgodose osttillverkningens behov icke är möjlig att genomföra inom den vanliga utbildningens ram. Framhållas må vidare, att en bristfällig utbildning i osttillverkning endast i obetydlig grad kan kompenseras genom per-

163 sonliga e g e n s k a p e r , enär duglighet i osttillverkning framför allt g r u n d a s på tekniskt k u n n a n d e i ämnet. Med h ä n s y n till vad n u anförts och i b e t r a k t a n d e av den s t o r a betydelse, som en i k v a l i t e t s h ä n s e e n d e väl utvecklad o s t p r o d u k t i o n kan få för l a n d e t s j o r d b r u k , vill u t r e d n i n g s m a n n e n förorda, att en särskild fast k u r s för utbildn i n g av osttillverkare i n r ä t t a s . G e n o m g å n g av s å d a n k u r s b ö r dock icke uppställas s å s o m k o m p e t e n s f o r d r a n från det a l l m ä n n a s sida för e r h å l l a n d e av ans t ä l l n i n g s å s o m ledare av osttillverkning. K u r s e n bör allenast syfta till att i b e h ö v l i g u t s t r ä c k n i n g förse mejeriföretag, som hava en mera b e t y d a n d e ostp r o d u k t i o n , m e d i o s t t i l l v e r k n i n g speciellt k u n n i g personal. F ö r n ä r v a r a n d e t o r d e finnas 325 å 350 y s t a n d e mejerier i l a n d e t . Att p å g r u n d v a l av d e n n a uppgift mera n o g g r a n t b e r ä k n a det erforderliga antalet s p e c i a l u t b i l d a d e osttillverkare är icke möjligt, Åtskilliga av d e s s a mejerier h a v a s å l u n d a icke en så r e g e l b u n d e n eller så stor o s t p r o d u k t i o n , a t t för d e n n a b e h ö v e r a n s t ä l l a s s p e c i a l u t b i l d a d osttillverkare. E n n ä r m a r e u n d e r s ö k n i n g av b e h o v e t av s p e c i a l u t b i l d a d e osttillverkare kan k n a p p a s t verkställas, e n ä r erfar e n h e t e r n a p å o m r å d e t ä n n u äro tämligen k n a p p h ä n d i g a . I avvaktan p å mera o m f a t t a n d e erfarenheter r ö r a n d e ifrågavarande p e r s o n a l b e h o v får m a n därför tills v i d a r e b e r ä k n a detta relativt lågt. U t r e d n i n g s m a n n e n föreslår, att den speciella o s t t i l l v e r k a r k u r s e n tills vidare b e r ä k n a s för 10 å 12 elever årligen. I f r å g a v a r a n d e kurs, vilken lämpligen b ö r b e n ä m n a s osttillverkarkurs, bör förläggas i a n k n y t n i n g till mejeriskolan vid A l n a r p , enär u n d e r v i s n i n g e n vid k u r s e n p å så sätt t o r d e k u n n a o r d n a s m e s t ändamålsenligt. F ö r i n t r ä d e vid k u r s e n b ö r fordras att hava g e n o m g å t t A l n a r p s eller K r o k s t a m e j e r i s k o l a med m i n s t b e t y g e t m e d b e r ö m g o d k ä n d i kemi, bakteriologi, mejerilära, mejerie k o n o m i och p r a k t i s k d u g l i g h e t s a m t d e s s u t o m m i n s t ett års p r a k t i s k erfarenh e t från osttillverkning. D e n n a p r a k t i k b ö r hava förvärvats efter d e t mejeriskolan g e n o m g å t t s . S ö k a n d e , som icke g e n o m g å t t mejeriskola, b ö r k u n n a ant a g a s till kursen, d ä r e s t h a n vid p r ö v n i n g inför v e d e r b ö r a n d e l ä r a r e visar sig b e s i t t a s å d a n a k u n s k a p e r i n y s s n ä m n d a ämnen, som m o t s v a r a ovan angivna kunskapsmått. O s t t i l l v e r k a r k u r s e n kan l ä m p l i g e n o r g a n i s e r a s såsom en h e l å r s k u r s med b ö r j a n i j a n u a r i varje år. Cirka 14 d a g a r s ferier b ö r a b e r ä k n a s . U n d e r v i s n i n g e n b ö r vara såväl t e o r e t i s k som p r a k t i s k s a m t främst åsyfta a t t meddela g r u n d l i g a i n s i k t e r i sådana delar av mejerikemi, mejeribakteriologi, mejeril ä r a och mejeriekonomi, som äro av särskild b e t y d e l s e för o s t t i l l v e r k n i n g e n . E l e v e r n a b ö r a dagligen tilldelas a r b e t s u p p g i f t e r i ysteri och o s t l a g e r samt h ä r v i d även h a v a att t j ä n s t g ö r a såsom ledare för a r b e t e n a u n d e r u p p s i k t av v e d e r b ö r a n d e i n s t r u k t ö r e r . U n d e r v i s n i n g e n b ö r vara avgiftsfri. Kursplanen synes böra upptaga följande ämnen m. m.: 1) Mejerikeyni och mejeribakteriologi: utvidgning och fördjupning av mejeriskolans kurs, särskilt i fråga om metoder för undersökning av mjölk, ost, vassle, kulturer av mikroorganismer och olika förnödenheter m. m.; laborationer. 2) Mejerilära: mjölkens behandling för ystningsändamål, allmän och speciell ystningsteknik, lagring av ost, osttillverkningskontroll, bakteriologisk ostkontroll,

164 elementär försöksteknik på ystningsområdet, genomgång av försöksredogörelser på området, enklare försök rörande osttillverkning, ÖAmingar i undersökning och bedömning av mjölk och ost samt kontroll av förnödenheter för ostproduktionen. 3) Mejeriekonomi: utvidgning och fördjupning av vissa delar av mejeriskolans kurs, särskilt i fråga om mjölkens betalning, mjölklikvidkalkyler, mejeridriftkontroll, driftkalkyler, sjähdcostnadsberäkningar, försäljning, inköp, arbetsledning allt med huvudvikt på ostproduktionen. För kursen synes följande undervisningsplan kunna i huvudsak lända till efterrättelse. 1) Föreläsningar och övningar: Undervisningsämne

Föreläsningar Övningar timmar timmar

Mejerikemi och mejeribakteriologi Mejerilära Mejeriekonomi Summa

110 150 80

165 35

200.

2) Dagligen arbeten i ysteri och ostlager; studieresor. Behövande elever böra komina i åtnjutande av stipendier enligt samma grunder som eleverna i mejeriskolan eller alltså med — allt efter behovsgraden — 90, 60 eller 30 kronor per läsmånad. Vad angår behovet av lärarkrafter må erinras, att vid Alnarps mejeriskola tjänstgöra för närvarande två i lönegrad Ca 27 placerade ämneslärare, nämligen en ämneslärare i mejerilära, mejeriekonomi, fysik och maskinlära samt en ämneslärare i kemi och bakteriologi. Då dessa båda lärare äro fullt sysselsatta redan med sina nuvarande arbetsuppgifter, blir det icke möjligt att inrätta osttillverkarkursen utan att samtidigt förstärka arbetskrafterna på nu berörda ämnesområden vid mejeriskolan med ytterligare en ämneslärare. Utredningsmannen förordar därför inrättandet av ytterligare en ämneslärarbefattning. Den nya ämnesläraren bör liksom de båda redan befintliga placeras i lönegrad Ca 27. Ämnesfördelningen mellan de tre ämneslärarna kan lämpligen ske så, att en befattning tilldelas mejerilära och mejeriekonomi, en annan mejerikemi och bakteriologi samt en tredje fysik, maskinlära och allmän kemi. De praktiska arbetena i ysteri och ostlager böra ledas av föreståndaren för mejeriet med biträde av vid mejeriet anställd instruktionspersonal. Sistnämnda personal torde för ändamålet behöva utökas med två instruktionsmejerister. I övrigt synes osttillverkarkursens inrättande icke behöva föranleda ökning av Alnarpsinstitutets personal. Slutligen må här anföras, att ett inrättande av en osttillverkarkurs kan medföra, att nya lokalbehov uppkomma vid Alnarpsinstitutet. I sådant avseende bör emellertid framhållas, att — därest en ny mejeriskola kommer till stånd enligt i det föregående framlagt förslag — de nuvarande ysterilokalerna och lokalerna för ostlager vid Alnarps mejeri bliva tillräckliga även för osttillverkarkursens behov Skulle den föreslagna nya mejeriskolan icke anordnas, förslå däremot icke nämnda lokaler för såväl mejeriskolan som osttillverkar-

kursen. Dennas inrättande föranleder därför i sistnämnda fall behov av ytterligare ysterilokaler och ostlagerlokaler vid Alnarp. C. Maskinist- och montörutbildning.

I 1943 års mejeriutrednings betänkande föreslogs, att kursverksamhet, avseende praktisk och teoretisk utbildning av mejerimaskinister och mejerimontörer, skulle under lantbruksstyrelsens överinseende handhavas av den maskintekniska avdelningen vid den av utredningen förordade Svenska mejeriförsöksanstalten. Plan för ifrågavarande undervisning skulle fastställas av lantbruksstyrelsen efter förslag av anstaltens styrelse. Utredningen tänkte sig, att en kurs normalt borde pågå under 10 månader. För sådana maskinister och montörer, som ville förkovra sin yrkeskunskap men icke hade möjlighet att deltaga i en kurs av denna längd, syntes man böra räkna med anordnandet av även speciella, kortare kurser på ifrågavarande område. Sistnämnda kurser borde anordnas efter mönster av fortbildningskurserna för mejeripersonal. Den av mejeriutredningen planerade kursverksamheten för utbildning av maskinister och montörer skulle enligt utredningens förslag helt bekostas av staten. Beträffande den kursverksamhet, varom nu nämnts, anförde lantbruksstyrelsen i sitt remissyttrande, att det, även om det vore en viktig angelägenhet, att undervisning av ifrågavarande slag komme till stånd, kunde ifrågasättas, huruvida icke verksamheten lämpligen kunde anknytas till den lägre mejeriundervisningen. Liknande synpunkter framförde styrelsen för Svenska mejerikonsulentföreningen i sitt remissyttrande. Mejeriavdelningskollegiet vid Alnarp uttalade i sitt yttrande, att det kunde ifrågasättas, om det vore lämpligt, att kursverksamhet av detta slag inordnades i försöksmejeriets verksamhetssfär. Då å andra sidan kursverksamheten icke lämpligen syntes kunna förläggas till Alnarp, emedan två kurser redan påginge samtidigt på skolmejeriet och en tredje kurs föreslogs skola förläggas dit, ansåge kollegiet, att kursverksamheten i fråga borde förläggas till försöksmejeriet men att ledningen av verksamheten borde tilldelas Alnarpsinstitutet. Försöksmejeriets forskningspersonal borde enligt kollegiets mening icke alltför hårt engageras i denna undervisning. Enligt det av styrelsen för SMR avgivna yttrandet hälsade sagda styrelse mejeriutredningens förevarande förslag med stor tillfredsställelse. Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott anförde i sitt remissyttrande, att mejeriskoleutbildningen syntes vara avsedd att giva kompetens även såsom mejerimaskinister. Ett eventuellt behov av specialiserad utbildning av mejerimaskinister ansåge utskottet böra tillgodoses genom speciallinje inom mejeriskolans ram. Såsom framgår av ovanstående har mejeriutredningens förslag rörande maskinist- och montörkurser hos remissinstanserna mötts av åtskilliga invändningar. Dessa hava dock i mindre grad avsett kurserna såsom sådana än deras organisation. Utredningsmannen å sin sida har närmast kommit till den uppfattningen, att skäl för kursernas anordnande — åtminstone på det av utredningen förordade sättet — knappast föreligga. I varje fall synas dylika skäl icke hava förebragts av mejeriutredningen. Denna anförde sålunda i detta avseende allenast följande.

166 Under de senare åren och i mån som mejerierna försetts med modern maskinell utrustning av skilda slag har ett starkt behov av utbildade mejerimaskinister och -montörer gjort sig gällande. Utbildningsmöjligheter hava dock saknats, vilket medfört, att skötseln av maskinutrustningen i många fall icke alltid kunnat bliva fackmässig. Det är de alltmer skärpta fordringarna på ekonomisk mejeridrift, som medfört effektivare men samtidigt dyrbarare och mera komplicerade maskinella anordningar med i många fall automatisk apparatur, vars rätta skötsel förutsätter specialutbildad personal. Utredningsmannen delar mejeriutredningens uppfattning, att mejerierna hava behov av kunnig maskinist- och montörpersonal och att detta behov gör sig allt mera gällande, allt efter som mejeriernas drift utvecklas i maskintekniskt avseende. Enbart detta behov kan emellertid icke motivera inrättandet av fasta speciella maskinist- och montörkurser på sätt mejeriutredningen föreslagit. Härför synes jämväl i första hand erfordras, att redan befintliga utbildningsmöjligheter icke kunna tillfredsställa utbildningsbehovet på området. Och på denna punkt kan utredningsmannen icke dela den mening, som mejeriutredningen väl givit uttryck åt men icke närmare motiverat, nämligen att utbildningsmöjligheter på området skulle saknas. Med tanke på att jämväl mejeriskoleutbildningen omfattar en ingalunda oväsentlig undervisning på det maskinella området, vill utredningsmannen sålunda ifrågasätta, huruvida icke därutöver förefintliga möjligheter att inom ramen för den allmänna yrkesutbildningen erhålla specialutbildning på det maskinella området kunna tillfredsställa behovet av specialutbildning för mejeriernas maskinister och montörer. Även om detta till äventyrs icke skulle vara fallet, anser ändock utredningsmannen skäl tala för att man icke nu binder sig för fasta specialkurser av ifrågavarande slag. Såvitt utredningsmannen har sig bekant, förefinnes nämligen inom landet ingen på erfarenhet grundad uppfattning om huru dylika kurser bäst anordnas. Med hänsyn härtill finner utredningsmannen, att eventuellt uppträdande behov av att anordna specialutbildning av maskinister och montörer på mejeriområdet tills vidare bör tillgodoses genom att erforderliga kurser försöksvis anordnas genom försorg av SMR, som — därest så befinnes erforderligt — bör tilldelas statsbidrag för ändamålet efter framställning till Kungl. Maj:t i varje särskilt fall.

D. Fortbildningskurser för mejeripersonal.

Enligt vad redogörelsen i andra kapitlet utvisar, kan statsbidrag utgå för vissa sådana fortbildningskurser för mejeripersonal, som åsyfta att genom undervisning rörande under senare tid gjorda erfarenheter och tekniska framsteg på mejerihanteringens område höja yrkesskickligheten hos dem, som äro anställda såsom tillverkare av smör eller ost, Lantbruksstyrelsen räknade i sin utredning med att ifrågavarande bidragsmöjlighet skulle kvarstå oförändrad och att genom dessa kurser bland annat skulle kunna, tillgodoses behovet av att meddela viss utbildning av mejeripersonal, som icke genomgått fullständig mejeriskola.

167 Jämväl utredningsmannen anser skäl föreligga att man bibehåller här avsedda möjlighet att utlämna statsbidrag till fortbildningskurser. Det måste nämligen anses angeläget att kunna vid behov anordna kurser i syfte att hålla mejeripersonalen å jour med utvecklingen på mejeriområdet. Någon ändring av kursernas organisation synes icke påkallad. Framhållas må att kurser av detta slag i osttillverkning icke kunna ersätta eller ersättas av den i det föregående föreslagna osttillverkarkursen. Sistnämnda kurs åsyftar särskild utbildning av specialister i osttillverkning, medan fortbildningskurserna i osttillverkning åsyfta att tid efter annan bibringa med osttillverkning sysselsatt personal en med hänsyn till den fortskridande utvecklingen kompletterande utbildning.

168 TRETTONDE

KAPITLET.

Mejerikonsulentverksamhetens organisation. A. Inledande synpunkter. M e j e r i u t r e d n i n g e n s förslag r ö r a n d e den p r o d u k t t e k n i s k a a v d e l n i n g e n vid d e n av u t r e d n i n g e n förordade m e j e r i f ö r s ö k s a n s t a l t e n innebar, b l a n d annat, a t t a v d e l n i n g e n skulle i n r y m m a en sektion för utövande av konsulentv e r k s a m h e t . D e n n a sektion skulle enligt förslaget n ä r m a s t b i l d a s genom att S M R : s k o n s u l e n t e r k n ö t e s till f ö r s ö k s a n s t a l t e n s å s o m en särskild sektion i n o m p r o d u k t t e k n i s k a avdelningen. N u b e r ö r d a del av m e j e r i u t r e d n i n g e n s förslag h a r i flera r e m i s s y t t r a n d e n blivit föremål för i n v ä n d n i n g a r . B l a n d a n n a t h a r från ett flertal håll framhållits, att spörsmålet om m e j e r i k o n s u l e n t v e r k s a m h e t e n s framtida organisation b e h a n d l a t s alltför ofullständigt. Rörande följande.

sistnämnda

spörsmål

anförde

mejeriutredningen

i

huvudsak

I och med den reformering av forsknings- och försöksverksamheten, som utredningen förordade, syntes konsulentfrågan komma i ett helt nytt läge. Utredningen hyste den meningen, att konsulentverksamheten i fortsättningen borde huvudsakligen kunna utövas genom anlitande av försöksanstaltens personal. En samordning av SMR:s statsunderstödda konsulentverksamhet och anstaltens verksamhet borde därför komma till stånd. Med hänsyn härtill borde SMR:s konsulenter knytas till anstalten och närmast bilda en särskild sektion inom dess produkttekniska avdelning. Samtidigt syntes det A^ara lämpligt, a t t anstaltens ledning erhöll möjlighet att vidtaga påkallade förändringar med avseende å konsulenternas tjänstgöringsförhållanden. Till konsulentverksamheten utginge för budgetåret 1944/45 statsanslag med 110,400 kronor. Då denna verksamhet enligt utredningens förslag skulle tillhöra anstaltens produkttekniska avdelning, borde statsbidrag härtill i fortsättningen bestämmas till motsvarande belopp. L a n t b r u k s s t y r e l s e n p å p e k a d e i sitt y t t r a n d e , att m e j e r i u t r e d n i n g e n icke h a d e n ä r m a r e i n g å t t p å frågan om m e j e r i k o n s u l e n t v e r k s a m h e t e n s framtida o r d n a n d e , och anförde därjämte r ö r a n d e d e n n a fråga väsentligen följande. Distriktskonsulenternas verksamhetsområden omfattade endast sådana delar av riket, vari icke funnes lokala mejerisammanslutningar av sådan storlek och ekonomisk bärkraft, att de kunde anställa egna konsulenter. Den rådande ordningen med dels statsbidragsavlönade, dels av mejeriorganisationerna själva helt avlönade konsulenter syntes emellertid icke tillfredsställande. Sålunda hade den medfört upprepade förändringar av distrikten, vilkas omfattning nämligen i viss mån vore beroende av huruvida konsulentutbildad person anställts i lokal organisation eller icke. Erfarenheten hade för övrigt givit vid handen, att de hos de lokala organisationerna anställda konsulenterna hade större möjligheter att effektivt ingripa i mejeridriften än de statsbidragsaAdönade. De förra A^ore nämligen ej nödsakade att endast vara rådgivare utan kunde även giva order beträffande tillverkningen och övervaka densamma enligt organisationens direktiv samt kunde på så sätt uppnå snabbare och mer påtagliga resultat av sin A-erksamhet,

169 Med hänsyn till den alltjämt pågående centraliseringen av mejeridriften i storföretag och det stadium denna nu nått syntes en omorganisation av mejerikonsulentverksamheten nu kunna ske. Därvid borde övervägas, huruvida icke mejerinäringen borde helt och hållet övertaga mejerikonsulent verksamheten, så att statens bidrag till ifrågavarande befattningshavares avlöning skulle kunna avvecklas. I sådana områden, vari tillräckligt bärkraftiga lokala organisationer icke funnes, syntes SMR kunna direkt handhava konsulentverksamheten. Då enligt gällande bidragsbestämmelser specialkonsulent, distriktskonsulent samt sådan assistent, vilken varit anställd såsom enligt tidigare gällande bidragsbestämmelser statsbidragsavlönad mejerikonsulent, skulle vara delägare i Statens pensionsanstalt, syntes statsbidrag till nuvarande statsbidragsavlönade befattningshavare böra utgå så länge de kvarstode i tjänst med likartade arbetsuppgifter. Den med statsbidrag understödda konsulentverksamheten skulle sålunda komma att successivt avA^ecklas. Därest emellertid Statens mejeriförsök — i motsats till vad lantbruksstyrelsen förordat — skulle befinnas alltjämt böra bestå såsom en statlig institution, borde övervägas, huruvida icke de två specialkonsulenterna i produktberedning borde överflyttas till mejeriförsöken. Mejeriavdelningskollegiet Add Alnarpsinstitutet uttalade i sitt yttrande, att så länge mejerikonsulentverksamheten icke vore fullständigt utredd och ordnad, det syntes olämpligt, att SMR:s konsulentavdelning ställdes under mejeriförsöksanstaltens produkttekniska avdelning. Däremot ansåg kollegiet det lämpligt och naturligt, att specialkonsulenterna för smör- och ostberedning sorterade under denna avdelning. SMR:s styrelse framhöll i sitt yttrande, att det hade varit synnerligen önskvärt och lämpligt, att i mejeriutredningens betänkande ett förslag rörande mejerikonsulentverksamhetens framtida organisation hade utformats mera i detalj. Styrelsen godtog i princip vad i betänkandet uttalats därom, att SMR:s konsulenter skulle knytas till mejeriförsöksanstalten. Vid bedömande av frågan om mejerikonsulent verksamhetens framtida organisation torde böra beaktas, att 1941 års omorganisation av verksamheten innebar — såsom angivits i fjärde kapitlet — att distriktskonsulenternas antal skulle successivt minskas och specialkonsulenternas antal successivt ökas. Omorganisationen motiverades med, att de lokala mejeriorganisationerna i allt större omfattning själva hade anställt tjänstemän med konsulentkompetens, varför de med statsmedel understödda mejerikonsulenterna i en del fall hade blivit mindre effektivt utnyttjade. Därjämte ansågs konsulenternas arbete beträffande produkttillverkningen hava blivit i viss mån eftersatt på grund av att arbeten med byggnads- och maskintekniska samt organisatoriska spörsmål hade kommit att träda i förgrunden. Statsbidrag syntes därför böra införas för vissa specialkonsulenter, vilka skulle ägna sig åt mera speciella uppgifter inom konsulentverksamheten, samtidigt som antalet statsunderstödda distriktskonsulenter skulle minskas. Då utvecklingen på området ännu icke vore avslutad, ansåges omorganisationen böra innebära, att en jämkning av förhållandet mellan antalet specialkonsulenter och distriktskonsulenter skulle kunna beslutas av Kungl. Maj:t.

170 B. Den framtida

organisationen.

Utredningsmannen har vid övervägande av hithörande spörsmål kommit till den uppfattningen, att de arbetsuppgifter, som ankomma på mejerikonsulentverksamheten alltjämt äro av sådan art och omfattning, att särskilda befattningshavare erfordras för desamma. Landets mejeriidkare synas sålunda i stor utsträckning vara i behov av råd och upplysningar från sakkunniga tjänstemäns sida, därest mejerinäringen skall utvecklas på ett tillfredsställande sätt. Mejerikonsulent verksamheten kan med ett visst fog sägas hava till syftemål att utgöra ett mellanled mellan mejeriförsöksverksamheten och mejerinäringen. Detta mellanled har att dels genom rådgivning och upplysning verka för ett överförande av de vid försöksverksamheten vunna resultaten till den praktiska mejeridriften, dels rapportera dennas problem till försöksverksamhetens företrädare. Lika väl som en försöksverksamhet i fortsättningen erfordras på mejeriområdet, lärer en mejerikonsulentverksamhet fortfarande vara behÖAdig. Ur de över 1943 års mejeriutrednings betänkande avgivna yttrandena synes ej heller kunna utläsas, att på mejeriområdet sakkunniga instanser skulle hysa annan uppfattning än den utredningsmannen här givit uttryck åt. Med utgångspunkt från vad nu anförts har utredningsmannen vidare funnit sig kunna konstatera, att frågan om mejerikonsulentverksamhetens organisation icke i och för sig påverkas av en omorganisation av mejeriförsöksverksamheten enligt av utredningsmannen ifrågasatta riktlinjer. Mejeriutredningens uppfattning, att konsulentverksamheten skulle kunna inordnas i organisationen för försöksverksamheten, kan utredningsmannen således icke dela. Mellan försöksverksamheten och konsulentverksamheten måste givetvis upprätthållas en intim kontakt, men de båda verksamhetsgrenarna erbjuda uppenbarligen, såsom ovan antytts, var för sig alltför omfattande och alltför artskilda arbetsuppgifter för att det skulle kunna anses tillrådligt att beträda den av mejeriutreclningen anvisade vägen. Man synes sålunda böra räkna med att framdeles liksom för närvarande försöksverksamhet och konsulentverksamhet på mejeriområdet lämpligen organiseras var för sig. De skäl, som lågo till grund för 1941 års omorganisation av mejerikonsulentverksamheten, synas alltjämt bärande. Sålunda fortgår centraliseringen av mejeridriften i allt större enheter, medförande bland annat, dels att de lokala mejerisammanslutningarna i växande omfattning finna det fördelaktigare att anställa egna tjänstemän med konsulentkompetens än att anlita de statsunderstödda distriktskonsulenterna, dels att mejeriföretagen och dessas tjänstemän, jämväl de konsulentutbildade, uppvisa ett alltmera ökat behov av att för konsultation hava tillgång till tjänstemän med särskilt stor kompetens inom vissa speciella avsnitt av mejeriverksamheten. Utvecklingen under de få år, som förflutit sedan 1941 års omorganisation, synes icke hava medfört mera avsevärda förändringar med avseende å mejerikonsulentverksamheten. I samband med 1941 års omorganisation beräknades, att statsbidrag skulle utgå till tre specialkonsulenter och sju distriktskonsu-

171 ienter Samma år bedrevo tre mejerisammanslutningar — Nordvästra Skånes mejeriförbund, Mjölkcentralen i Stockholm samt Jämtlands mejeriförening - utan statsunderstöd egen mejerikonsulentverksamhet i samarbete med SMR därvid en var av sammanslutningarna hade en mejerikonsulent, vilken - utom hos Mjölkcentralen - tillika var affärsledare hos vederbörande sammanslutning. För närvarande utgår statsbidrag till tre specialkonsulentbetattningar och sex distriktskonsulentbefattningar. Under tiden från år 1941 har alltså en statsunderstödd distriktskonsulentbefattning indragits. Under samma tid har de lokala mejerisammanslutningarnas icke statsunderstödda mejerikonsulentverksamhet utökats så att nu ytterligare tre sammanslutningar Skaraborgs läns mejeriförbund, Örebro läns mejenforbund och Norrbottens läns producentförening - bedriva dylik verksamhet i samarbete med SMR Hos en var av de mejerisammanslutningar, som nu bedriva icke statsunderstödd mejerikonsulentverksamhet, finnes en mejerikonsulent, vilken — utom hos Skaraborgs läns mejeriförbund, Örebro lans mejeriförbund Mjölkcentralen och Norrbottens läns producentförening — tillika är affärsledare hos sammanslutningen. Att märka är, att ingen statsunderstödd distriktskonsulentbefattning besatts med ny innehavare under ifrågavarande tidsperiod. De nuvarande innehavarna innehade sina befattningar redan vid omorganisationen. Vid 1941 års omorganisation utgick man från att den pågående utvecklingen på mejerihanteringens område förhindrade uppställande av ett mål för huru långt specialkonsulenternas antal skulle ökas och distriktskonsulenternas antal minskas. Jämväl utredningsmannen har funnit vanskligt att taga ställning till frågan om det framtida antalet konsulenter. Allt tyder emellertid på att distriktskonsulenternas antal bör - allteftersom de lokala mejerisämmanslutningarna öka antalet hos dem anställda tjänsteman med konsulentkompetens — minskas ända tills detsamma helt upphört. Vidare synas specialkonsulenterna böra successivt ökas från för närvarande tre - - - e n t i smörberedning, en i ostberedning samt en i värme- och kraftteknik — till åtminstone sex eller sju. Man synes nämligen kunna approximativt beräkna det framtida behovet av specialkonsulenter till, utöver nuvarande tre befattningshavare, minst en specialkonsulent i smörberedning, en i ostberedning och en i konsumtionsmjölkens behandling. Därjämte torde det icke dröja länge, innan behovet av en specialkonsulent i ekonomi gör sig gällande. Beträffande de till mejerikonsulentverksamheten knutna assistentbefattningarna må anföras, att dessa befattningar i anslutning till 1941 års omorganisation av verksamheten inrättades i syfte att trygga rekryteringen av konsulentbefattningarna. Då emellertid ej mindre än tre av de fyra assistentbefattningarna alltsedan inrättandet varit besatta med personer, som överförts till sådan befattning från befattning såsom distriktskonsulent (mejerikonsulent), har man mycket liten erfarenhet av huruvida assistentbefattningarna äro behövliga och lämpliga för det med dem avsedda syftet. Ovan har ifrågasatts att samtliga distriktskonsulentbefattningar skola så smanmg

172 om indragas. Det torde vidare vara tvivelaktigt, om tillvaron av assistentbefattningarna kan anses vara av någon betydelse, då det gäller att trygga specialkonsulentbefattningarnas rekrytering. Det förefaller åtminstone utredningsmannen vara fördelaktigast, att sistnämnda befattningar rekryteras med personer, som haft verksamhet av mejerikonsulterande eller liknande art mom de lokala mejerisammanslutningarna. Utredningsmannen har därför funnit sig böra förorda, att assistentbefattningarna i likhet med distriktskonsulentbefattningarna successivt indragas. Frågan om den takt, vari ovan förordade förändring av mejerikonsulentverksamheten kan beräknas äga rum, är beroende av ett flertal faktorer berörande främst den kommande företagsbildningen på mejeriområdet, vilka faktorer icke nu kunna närmare bedömas. Avgörandet synes därför böra bliva beroende av framtida överväganden under beaktande av mejerihanteringens utveckling m. m. Dock synes i allt fall böra beräknas, att distriktskonsulentbefattning och sådan assistentbefattning, som är besatt med förutvarande distriktskonsulent (mejerikonsulent), icke skall indragas i annat sammanhang än vid uppkommande ledighet å befattningen på grund av avgång med pension eller eljest. Distriktskonsulentbefattning må enligt gällande bestämmelser vid uppkommande ledighet å befattningen icke återbesättas utan Kungl. Maj:ts tillstånd. Utredningsmannen förordar nu i anslutning till vad ovan anförts ett stadgande av enahanda, slag beträffande jämväl assistentbefattning. Påpekas må i detta sammanhang, att den assistentbefattning, som är besatt med annan innehavare än förutvarande distriktskonsulent (mejerikonsulent), synes — med hänsyn till att innehavaren icke har statligt reglerade pensionsförmåner — kunna indragas utan att avvakta ledighet å befattningen. Utredningsmannen vill emellertid icke för sin del förorda befattningens omedelbara indragande. Tidpunkten härför torde — liksom takten i övrigt för genomförandet av de ifrågasatta förändringarna av mejerikonsulentverksamheten — böra få bliva beroende av framtida överväganden med hänsyn till mejerihanteringens utveckling m. m. För att något belysa frågan om den tid, inom vilken den av utredningsmannen förordade förändringen av mejerikonsulentverksamheten skall kunna genomföras, må här erinras, att nu (1946) tjänstgörande distriktskonsulenter och såsom assistenter tjänstgörande förutvarande distriktskonsulenter (mejerikonsulenter) uppnå pensionsåldern konsulenten i distrikt I

»

»

II III IV V VI

1950 1956 1955 1964 1967

assistenten » a » » andra » »

» » »

III V V

1970 1950 1954

en

173 'Därest den förordade omorganisationen av mejerikonsulentverksamheten genomföres allteftersom nuvarande befattningshavare uppnå pensionsåldern, skulle alltså — om man bortser från den assistentbefattning, vilken icke är besatt med förutvarande distriktskonsulent (mejerikonsulent) — befattningsindragning ske först år 1950, då två befattningar skulle indragas. Under samma förutsättningar skulle den sista befattningsindragningen ske år 1971 och fyra nya specialkonsulenter vara i verksamhet år 1955. Med avseende å huvudmannaskapet för mejerikonsulentverksamheten håller utredningsmannen före, att ingen förändring bör ske i vad härvidlag nu gäller. Verksamheten bör alltså framdeles liksom för närvarande handhavas av SMR. Den framtida utformningen av verksamheten, som ovan förordats, är för sm ändamålsenlighet i hög grad beroende av att samverkan kan åstadkommas mellan specialkonsulenterna å ena sidan samt de lokala mejerisammanslutningarna och dessas konsulentutbildade tjänstemän å den andra. Visserligen torde en dylik samverkan kunna åvägabringas jämväl om specialkonsulenterna exempelvis knytas till Statens mejeriförsök. Å andra sidan synes samarbetet kunna bliva betydligt mera intimt och fruktbärande, om specialkonsulenterna äro knutna till mejerisammanslutningarnas egen topporganisation. Konsulenternas behov av en nära kontakt med mejeriförsöksverksamheten är, såsom tidigare antytts, naturligtvis betydande. Det synes dock icke vara av sådan art, att dess tillgodoseende kräver, att konsulenterna äro stationerade vid eller samorganiserade med Statens mejeriförsök. För övrigt synes det icke osannolikt, att det framdeles liksom för närvarande kan befinnas lämpligt att hava specialkonsulenterna stationerade på olika orter i landet. Vidare bör beaktas, att specialkonsulenterna behöva upprätthålla kontakt ej endast med Statens mejeriförsök utan jämväl med SMR:s driftsförsöksmejeri och SMR:s norrländska mejeriförsöksstation. Då det slutligen torde vara lättare för specialkonsulenterna att såsom SMR:s tjänstemän uppehålla erforderlig kontakt med mejeriförsöksverksamhetens företrädare än att såsom Statens mejeriförsöks tjänstemän bedriva sitt samarbete med mejerisammanslutningarna, och dessas tjänstemän, har utredningsmannen funnit sig böra förorda, att mejerikonsulentverksamheten framdeles liksom för närvarande skall handhavas av SMR. H u r konsulentkåren organisatoriskt skall infogas i SMR är väl en fråga, som SMR bör hava frihet att lösa. I viss mån synes den vara beroende av hur SMR kommer att utnyttja driftsförsöksmejeriet. För egen del finner utredningsmannen åtskilligt tala för att konsulenterna på ett eller annat sätt knytas till detta mejeri. Beträffande slutligen frågan om eventuellt erforderliga ändringar i de grunder, enligt vilka SMR erhåller statsbidrag till ifrågavarande verksamhet, har utredningsmannen icke funnit sig böra upptaga denna fråga i vad den avser grunderna för statsbidrag till avlönande av distriktskonsulent- och assistentbefattningar, enär ju dessa befattningar föreslagits skola successivt avvecklas. Ej heller synes anledning föreligga att här till behandling upptaga grunderna för statsbidrag till resekostnads- och traktamentsersättning åt

174 konsulenter och assistenter. I nu angivna avseenden bör alltså ingen ändring ske i nuvarande bidragsgrunder. Däremot lärer något förmånligare bidragsgrunder böra gälla i fråga om statsbidrag till avlönande av specialkonsulent. Såsom framgår av redogörelsen i fjärde kapitlet växlade år 1946 specialkonsulenternas grundlöner mellan 9 840 kronor och 16 000 kronor per år, varjämte utgick rörligt tillägg efter 20,7 %. Det synes därför utredningsmannen skäligt, att det nuvarande statsbidraget till dessa befattningshavares avlönande — 6 200 kronor för år till grundlön jämte tre ålderstillägg, ett vart å 500 kronor för år, efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring — höjes något. Enligt de grunder, som från lantbruksstyrelsens och SMR:s sida föreslogos i samband med 1941 års omorganisation av mejerikonsulentverksamheten, skulle statsbidrag utgå med 7 500 kronor till grundlön jämte ålderstillägg enligt nu gällande bestämmelser. Med utgångspunkt härifrån och med hänsyn till den förändring, som det allmänna löneläget undergått sedan år 1941, vill utredningsmannen för sin del förorda, att statsbidraget till grundlön åt specialkonsulent höjes till 8 400 kronor för år, varjämte statsbidrag till ålderstillägg bör utgå enligt oförändrade grunder.

175 FJORTONDE

KAPITLET.

Kostnadsberäkningar och byggnadsfrågor m. m. I det följande skola till behandling upptagas bland annat vissa kostnadsberäkningar och byggnadsfrågor, som stå i samband med i det föregående framlagda förslag. Vad angår avlöningskostnaderna för de i förslagen avsedda statliga befattningarna må anföras, att — med hänsyn bland annat till att de olika tjänstemännens löneklassplacering nu icke kan exakt beräknas — avlöningsberäkningarna måste betraktas såsom i viss mån summariska. Utredningsmannen räknar med i medeltal omkring två löneklassuppflyttningar för varje tjänsteman. Alnarp, Ultuna och Kroksta (Gullänget) hava beräknats tillhöra dyrortsgrupperna respektive 2, 3 och 2. Vid efterföljande beräkningar av omkostnadsanslagen kommer hänsyn icke att tagas till kostnader för byggnadsunderhåll, enär de föreslagna byggnaderna icke under första verksamhetsåret torde påkalla något underhållsarbete.

A. Årliga kostnader. I. Mejeriförsöksverksamheten.

I det föregående framlagda förslag rörande mejeriförsöksverksamhetens framtida organisation avse dels en utbyggnad av Statens mejeriförsök, dels inrättande med statsbidrag av ett SMR:s driftsförsöksmejeri. Då staten beräknats icke skola hava att bestrida några årliga kostnader för driftsförsöksmejeriet, torde någon beräkning av dylika kostnader vid mejeriet icke i detta sammanhang behöva verkställas. En beräkning av detta slag för Statens mejeriförsök skall däremot utföras. /. Avlöningar.

I åttonde kapitlet under E. 2. har framlagts förslag rörande Statens mejeriförsöks utrustning med personal. Enligt förslaget skall institutionens personalstat erhålla samma utseende vare sig institutionen bibehålies vid Alnarp eller flyttas till Ultuna. Med utgångspunkt från förslaget till personalstat kan beträffande de årliga kostnaderna för avlöning åt personalen vid Statens mejeriförsök följande sammanställning upprättas:

Begynnelselöner enligt löneplanen. 1 professor 3 laboratorer 12—1337 47

Lönegrad

Alnarpsalternativet kronor

Ultunaalternativet kronor

Ca 33 Ca 29

14 304 36 000

14 712 37 224

3 förste assistenter 3 assistenter 1 förste försöksmejerist 1 försöksmejerist 1 maskinist 3 laboratoriebiträden 1 institutionsvaktmästare 1 kanslibiträde 1 kontorsbiträde

Lonegrad

Alnarpsalternativet kronor

Ultunaalternativet kronor

Ce 24 högst Ce 2 2 x Ce 22 Ce 20 Ce 12 Ce 11 Ce 11 Ce 11 högst Ca 8 2

27 036 24 156 8 052 7 164 5 124 14 652 4 884 4 884 3 936

Summa Tillägg för löneklassuppflyttningar Vikariats- och övertidsersättningar m. m

150 192 15 000 1 200

28 260 25 236 8 412 7 488 5 352 15 336 5 112 5 112 4 116 156 360 16 000 1 300

Summa Rörligt tillägg, 12 % S u m m a avlöningar

166 392 20 000 186 392

173 660 20 800 194 460

Av s a m m a n s t ä l l n i n g e n framgår, a t t ifrågavarande a v l ö n i n g s k o s t n a d e r skulle u p p g å till o m k r i n g 186 000 k r o n o r för år, om A l n a r p s a l t e r n a t i v e t väljes. Sås o m angivits i å t t o n d e k a p i t l e t i n n e b ä r u t r e d n i n g s m a n n e n s förslag till pers o n a l s t a t för S t a t e n s mejeriförsök en u t ö k n i n g i förhållande till den nuvar a n d e p e r s o n a l s t a t e n med tre laboratorer, en förste assistent, tre a s s i s t e n t e r , en förste försöksmejerist, en maskinist, t v å l a b o r a t o r i e b i t r ä d e n och e t t kanslib i t r ä d e . M e d l e d n i n g av uppgifterna i n ä m n d a k a p i t e l kan b e r ä k n a s , a t t förs l a g e t — om m a n u t g å r från oförändrad förläggningsort — i n n e b ä r en ö k n i n g av avlöningsutgifterna m e d omkring 121 000 k r o n o r för år. P å p e k a s må, att förslagen i det föregående icke beröra a n d r a utgifter, som pläga b e s t r i d a s från avlöningsanslag, än de i s a m m a n s t ä l l n i n g e n avsedda, V i d förläggning av S t a t e n s mejeriförsök i a n k n y t n i n g till l a n t b r u k s h ö g s k o l a n i U l t u n a skulle h ö g s k o l a n s avlöningsanslag behÖA^a u p p r ä k n a s m e d o m k r i n g 194 000 k r o n o r för år. S a m t i d i g t skulle A l n a r p s i n s t i t u t e t s a v l ö n i n g s a n s l a g k u n n a n e d s ä t t a s med o m k r i n g 65 000 k r o n o r för år. S t a t e n s mejeriförsöks å r l i g a a v l ö n i n g s k o s t n a d e r skulle bliva cirka 8 000 k r o n o r h ö g r e vid U l t u n a a l t e r n a t i v e t än vid A l n a r p s a l t e r n a t i v e t . I d e t t a s a m m a n h a n g må erinras, att u t r e d n i n g s m a n n e n i det föregående b e r ä k n a t , a t t S t a t e n s mejeriförsöks k a m e r a l a ä r e n d e n skola h a n d h a v a s gemens a m t med, om A l n a r p s a l t e r n a t i v e t väljes, A l n a r p s i n s t i t u t e t s övriga k a m e r a l a ä r e n d e n , samt, om U l t u n a a l t e r n a t i v e t väljes, j o r d b r u k s - och h u s d j u r s f ö r s ö k s a n s t a l t e r n a s kamerala ä r e n d e n . U t r e d n i n g s m a n n e n h a r i fråga om A l n a r p s a l t e r n a t i v e t icke funnit p å k a l l a t att b e r ä k n a n å g o n u t ö k n i n g av i n s t i t u t e t s b e h o v av k a m e r a l p e r s o n a l s a m t i fråga om U l t u n a a l t e r n a t i v e t funnit frågan om i vilken mån, som S t a t e n s mejeriförsöks k a m e r a l a ä r e n d e n k u n n a k o m m a a t t p å v e r k a b e h o v e t av s å d a n p e r s o n a l för l a n t b r u k e t s försöksanstalter, b ö r a 1

H ä r räknas efter Ce 22.

2 H ä r räknas efter Ca 7.

177 prövas i samband med resultaten av 1945 års jordbruksförsöksutrednings arbete. Utredningsmannens förslag innebära, att Alnarpsinstitutets respektive lantbrukshögskolans avlöningsstat skulle behöva avse följande belopp för Statens mejeriförsök:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvisl .. 2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis1 3. Rörligt tillägg, förslagsvis Summa

Alnarpsinstitutet kronor

Lantbrukshögskolan kronor

57 000 109 400 20 000 186 400

58 700 115 000 20 800 194 500

2. Omkostnader.

Vad angår omkostnaderna vid Statens mejeriförsök må först anföras, att posten sjukvård m. m. i respektive omkostnadsstat torde böra avse ett belopp av förslagsvis 300 kronor för institutionens behov. Beträffande det belopp, som årligen erfordras för reseersättningar åt Statens mejeriförsöks personal, vill utredningsmannen framhålla, att vid försöken skulle finnas åtskilliga befattningshavare, för vilka tjänsteresor i stor utsträckning bliva erforderliga, om de skola kunna upprätthålla önskvärd kontakt med annan vetenskaplig verksamhet och med den praktiska mejerinäringen. Detta kommer särskilt att gälla anstaltens föreståndare och laboratorer. Med hänsyn härtill är det av stor vikt, att beloppet för reseersättningar åt personalen icke blir för snävt tillmätt. Utredningsmannen anser, att härför bör beräknas ett belopp av förslagsvis 8 000 kronor. Det är uppenbarligen svårt att för närvarande beräkna det belopp, som kan bliva erforderligt för expenser och publikationstryck vid Statens mejeriförsök. Uppskattningsvis torde få beräknas 5 000 kronor till bränsle, lyse och vatten samt 8 000 kronor till övriga expenser, eller tillhopa 13 000 kronor för expenser, ävensom 4 000 kronor för publikationstryck. För Statens mejeriförsök behöver räknas med även vissa andra årliga omkostnader, exempelvis till inköp av mjölk samt till förbrukningsartiklar m. m. För dessa ändamål synes få beräknas ett belopp av sammanlagt minst förslagsvis 11 000 kronor, varav förslagsvis 3 000 kronor till inköp av mjölk efter avdrag för försålda produkter, förslagsvis 7 000 kronor till förbrukningsartiklar samt förslagsvis 1 000 kronor till diverse utgifter. I enlighet med det anförda skulle i Alnarpsinstitutets respektive lantbrukshögskolans omkostnadsstat behöva inräknas följande belopp för Statens mejeriförsök:

1 Kontorsbiträdet har beräknats till ena hälften hälften på ieke-ordinarieposten.

på ordinarioposten

och till

andra

178 1. Sjukvård m. m., förslagsvis k r300 2. Reseersättningar, förslagsvis » g QOO 3. Expenser, förslagsvis » 13 QOO 4. Publikationstryck, förslagsvis » 4 OOO 5. Övriga utgifter: a) inköp av mjölk för mejeriförsöken efter avdrag för försålda produkter, förslagsvis kr. 3 000 b) förbrukningsartiklar för mejeriförsöken, förslagsvis .. » 7 000 c) diverse utgifter, förslagsvis » l 000 kr. 11 000 Summa

kr. 36 300

Statens mejeriförsök disponerade för budgetåret 1946/47 över 2 200 kronor till reseersättningar, 1 500 kronor till inköp av mjölk för mejeriförsöken efter avdrag för försålda produkter och 3 500 kronor till förbrukningsartiklar för mejeriförsöken, varjämte mejeriförsökens kostnader för sjukvård, expenser, publikationstryck m. m. täcktes av de för hela Alnarpsinstitutet gemensamma medlen för respektive ändamål. Mejeriförsökens andel i utnyttjandet av sistnämnda medel kunde enligt uppgift från institutet uppskattas till omkring 11600 kronor. Enligt utredningsmannens förslag skulle alltså statens utgifter för omkostnader vid Statens mejeriförsök kunna beräknas till ett omkring 17 500 kronor högre belopp per år än under nämnda budgetår. 3. Kostnader för materiel m. m.

Under budgetåret 1946/47 förfogade Statens mejeriförsök över 1 300 kronor av Alnarpsinstitutets anslag till materiel m. m. samt över 675 kronor av institutets anslag till bokinköp och bokbindning för institutets bibliotek. Utredningsmannen beräknar, att mejeriförsöken framdeles bör äga disponera årligen minst 2 500 kronor till materiel m. m. och minst 1 000 kronor till bokinköp och bokbindning. Härigenom skulle — i jämförelse med förhållandena under budgetåret 1946/47 — en utgiftsökning av i runt tal 1 500 kronor för år uppkomma.

II. Den högre mejerikursen med forskningsinstitutionerna. /. Avlöningar.

Under E. i nionde kapitlet har utredningsmannen upprättat förslag till personalutrustning för den högre mejerikursen med tillhörande forskningsinstitutioner. Förslaget innebär vissa mindre skiljaktigheter mellan Alnarpsalternativet och Ultunaalternativet, I anslutning till förslaget synas de årliga avlöningsutgifterna vid den högre mejerikursen kunna beräknas enligt följande sammanställning:

Begynnelselöner enligt löneplanen 2 professorer 1 laborator

Lönegrad

Alnarpsalternativet kronor

Ultunaalternativet kronor

Ca 33 Ca 29

28 608 12 000

29 424 12 408

179 Lönegrad

1 föreståndare för Alnarps mejeriskola .. Ce 31 1 lektor Ce 29 3 förste assistenter Ce 24 2 assistenter Ce 22 3 laboratioriebiträden Ce 11 1 institutionsvaktmästare Ce 11 2 kontorsbiträden högst Ca 8 x Summa Tillägg för löneklassuppflyttningar Vikariats- och övertidsersättningar m. m Summa Rörligt tillägg, 12 % Summa Ersättning till tillfällig assistenthjälp Ersättning till speciallärare Summa avlöningar

Alnarpsalternativet kronor

Ultunaalternativet kronor

13 212 12 000 27 036 16 104 14 6o2 4 884 7 872 123 156 12 000 1 000 136 156 16 30 ° 152 456 4 200 13 800 170 456

28 260 16 824 15 336 5 112 8 232 128 808 12 000 1 100 141 908 17 000 158 908 4 200 14 500 3 177 608

Avlöningskostnaderna vid den högre mejerikursen, organiserad enligt utredningsmannens förslag, skulle alltså kunna beräknas till omkring 170 000 kronor för år, om kursen bibehålles förlagd till Alnarp. Motsvarande kostnader för kursen i dess nuvarande organisation kunna med ledning av redogörelsen i det föregående beräknas till ett cirka 105 000 kronor lägre belopp. Alnarpsalternativet skulle alltså för den högre mejerikursens del innebära, att avlöningsanslaget för Alnarpsinstitutet skulle behöva upptagas med ett cirka 105 000 kronor större belopp än om kursens nuvarande organisation bibehålies. Utöver i sammanställningen avsedda utgifter berör utredningsmannens förslag rörande den högre mejerikursen inga utgifter, som bruka bestridas från avlöningsanslag. Yäljes Ultunaalternativet i fråga om den högre mejerikursen, skulle lantbrukshögskolans avlöningsanslag behöva höjas med omkring 178 000 kronor och Alnarpsinstitutets avlöningsanslag kunna sänkas med omkring 65 000 kronor. Ultunaalternativet skulle kräva ett omkring 7 000 kronor högre belopp för avlöningar än Alnarpsalternativet. Härvid är emellertid att märka, att den i sistnämnda alternativ ingående lektorn i mejeriekonomi i utredningsmannens förslag ersatts med en speciallärare i detta ämne i Ultunaalternativet. I detta avseende är emellertid förslaget att betrakta såsom ett provisorium i avvaktan på lösningen av frågan om delning av lantbrukshögskolans ekonomiska institution. Skulle mejeriekonomien även i Ultunaalternativet tilldelas en lektor i stället för en speciallärare, skulle för detta alternativ 1 Här räknas efter Ca 7. 2 Vissa mindre delar av kostnaderna avse undervisning, som hålles gemensamt för högre mejerikursen och andra kurser vid institutet. 3 Approximativt. * H ä r a v falla omkring 17 000 kronor på befattningen som föreståndare för Alnarps mejeri.

180 erfordras ett omkring 19 000 kronor större avlöningsanslag än för Alnarpsalternativet. Organiseras den högre mejerikursen enligt utredningsmannens förslag, skulle Alnarpsinstitutets respektive lantbrukshögskolans avlöningsstat behöva aA^se följande belopp för kursen: Alnarpsinstitutet (enligt Alnarpsalternativet) kronor

Lantbrukshögskolan (enligt Ultunaalternativet) kronor

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis1 2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis1 3. Rörligt tillägg, förslagsvis

49 900 104 300 16 300

51400 94 000 15 200

Summa

170 500

160 600

I anslutning till ovanstående är att märka, att icke-ordinarieposten och posten för rörligt tillägg i Alnarpsinstitutets avlöningsstat skola enligt Ultunaalternativet uppräknas med tillhopa cirka 17 000 kronor för avlöning åt en föreståndare i lönegrad Ce 31 för Alnarps mejeriskola. Därest mejeri ekonomien skulle i Ultunaalternativet liksom i Alnarpsalternativet tilldelas en lektor i stället för en speciallärare, skulle vidare lantbrukshögskolans avlöningsanslag bliva omkring 12 000 kronor större än som beräknats i senast angivna sammanställning. 2. Omkostnader.

För den högre mejerikursens behov torde posten sjukvård m. m. i respektive omkostnadsstat böra innefatta ett belopp av förslagsvis 300 kronor. Även nu förevarande personal torde bliva i behov av att företaga tjänsteresor i icke oväsentlig omfattning i syfte att upprätthålla erforderlig kontakt med företrädarna för andra vetenskaper och med mejerinäringens praktiska utövare. För reseersättningar åt personalen torde därför behövas ett icke alltför obetydligt belopp. Förslagsvis synas 5 000 kronor årligen böra beräknas för ändamålet. Huru stort belopp, som kan erfordras för expenser och publikationstryck vid den högre mejerikursen med tillhörande forskningsinstitutioner, synes knappast kunna beräknas med större noggrannhet. Utredningsmannen beräknar approximativt till expenser ett belopp av 6 000 kronor, fördelat med 3 000 kronor på bränsle, lyse och vatten samt med 3 000 kronor på övriga expenser, ävensom ett belopp av 3 000 kronor till publikationstryck. Till diverse utgifter för kursen och institutionerna torde få beräknas förslagsvis 500 kronor för år. Med hänsyn till det anförda skulle i Alnarpsinstitutets eller lantbrukshögskolans omkostnadsstat behöva inräknas följande utgiftsbelopp för här avsedda verksamhet: 1

Kontorsbiträdena hava hänförts, ett till ordinarie-posten och ett till icke-ordin,

181 1. 2. 3. 4. 5.

Sjukvård m. m., förslagsvis .« Reseersättningar, förslagsvis Expenser, förslagsvis Publikationstryck, förslagsvis Övriga utgifter: diverse utgifter, förslagsvis

kr

-

j*jjjj jj Jjjjjj

* ö "JJ" * Summa kr. 14 800

Såsom redogörelsen i det föregående giver vid handen, disponerar icke den högre mejerikursen med tillhörande forskningsinstitutioner över fixerade belopp i Alnarpsinstitutets omkostnadsstat. Enligt vad utredningsmannen inhämtat från institutet, kan förevarande verksamhets andel i institutets nuvarande omkostnadsstat uppskattas till omkring 5 000 kronor. Statens utgifter för omkostnader för verksamheten skulle därför enligt förslagen i det Föregående kunna beräknas öka med i runt tal 9 800 kronor årligen. I detta sammanhang torde få anföras, att — om Alnarpsalternativet genomföres — man har att i omkostnadsstaten för Alnarpsinstitutet göra tillägg för dels utgifter för elevernas kosthåll, hälso- och sjukvård, dels inkomster av elevavgifter. Dessa utgifter och inkomster torde i stort sett uppväga varandra. Här må vidare erinras, att särskild inkomst- och utgiftsstat för närvarande fastställes för Alnarps mejeri samt att mejeriavdelningen vid Alnarpsinstitutet disponerar en i denna stat upptagen utgiftspost å förslagsvis 2 000 kronär till inventarier och förbrukningsartiklar för försöksverksamhet. Vare sig Alnarps- eller Ultunaalternativet väljes, torde särskild inkomst- och utgiftsstat böra fastställas för de mejerier, som ingå i alternativen. Härvid torde i huvudsak böra tillämpas samma principer som nu komina till uttryck i den för Alnarps mejeri gällande staten. 3. Kostnader för materiel m. m.

Av redogörelsen i andra kapitlet inhämtas, att Alnarpsinstitutets mejeriavdelning under budgetåret 1946/47 disponerade över 4 100 kronor av institutets anslag till materiel m. m. och över 1 325 kronor av institutets anslag till bokinköp och bokbindning för institutets bibliotek. Av nämnda belopp kunna 3 600 kronor respektive 1000 kronor uppskattningsvis antagas hava avsett behoven vid den högre mejerikursen med dess forskningsinstitutioner. Härför synes framdeles erfordras årligen ett belopp av 6 000 kronor till materiel m. m. och ett belopp av 2 000 kronor till bokinköp och bokbindning eller tillhopa ett 3 400 kronor större belopp än under nämnda budgetår. 4. Stipendier m. m.

Enligt i nionde kapitlet framlagt förslag skola för högre mejerikursen (lantbrukshögskolans mejerilinje) liksom för närvarande finnas två stipendier. Förslaget innebär vidare, att vartdera stipendiet, som nu uppgår till 600 kronor för år, skall höjas till 840 kronor för år. Vid genomförande av detta förslag enligt Alnarpsalternativet bör alltså Alnarpsinstitutets anslag till stipendier m. m. höjas med 480 kronor. Genomföres förslaget enligt Ultuna-

182 alternativet, bör lantbrukshögskolans stipendieanslag höjas med 1 680 kronor och Alnarpsinstitutets motsvarande anslag sänkas med 1 200 kronor. Utredningsmannens förslag rörande Ultunaalternativet innebär emellertid även, att 5 400 kronor för år skola stå till förfogande för stipendier åt sådana elever vid högre mejerikursen, som önska efter examen vidareutbilda sig vid driftsförsöksmejeriet. Väljes Ultunaalternativet, bör därför lantbrukshögskolans stipendieanslag höjas med sammanlagt 7 080 kronor. I Alnarpsinstitutets anslag till stipendier m. m. ingick under budgetåret 1946/47 ett belopp å 3 100 kronor, som var avsett för studieresor. Av nämnda belopp voro 230 kronor beräknade såsom erforderliga för högre mejerikursens behov. Enligt vad i elfte kapitlet anförts, räknar utredningsmannen med att nyssnämnda vidareutbildningsstipendier vid Ultunaalternativet skola vid Alnarpsalternativet motsvaras av vissa medel för bestridande av kostnader, som uppkomma för elever vid högre mejerikursen under studier vid driftsförsöksmejeriet. På grund härav föreslår utredningsmannen, att det för studieresor för högre mejerikursen avsedda beloppet vid genomförande av Alnarpsalternativet höjes till 500 kronor. Om i stället Ultunaalternativet genomföres, kan Alnarpsinstitutets belopp för studieresor för högre mejerikursen utgå! medan en motsvarande höjning får genomföras för lantbrukshögskolans vidkommande. III. Lantbrukshögskolans djurfysiologiska institution. I tionde kapitlet har föreslagits, att en avdelning för forskning rörande juvrets fysiologi och allmän galaktologi under ledning av en laborator i lönegrad Ca 29 skall inrättas vid lantbrukshögskolans djurfysiologiska institution. Frågan om anställande av särskild personal såsom medhjälpare åt laboratorn skall enligt förslaget hållas öppen i avbidan på närmare erfarenhet. Vid genomförande av sistnämnda förslag erfordras — om man beräknar två löneklassuppflyttningar men intet särskilt belopp för vikariatsersättningar — höjning av ordinarie-posten i lantbrukshögskolans avlöningsstat med omkring 13 700 kronor och av posten för rörligt tillägg i samma stat med omkring 1600 kronor. Sammanlagt skulle enligt denna beräkning förslagets genomförande påkalla en höjning av lantbrukshögskolans avlöningsanslag med omkring 15 300 kronor. Den för förslagets genomförande erforderliga höjningen av de olika posterna i lantbrukshögskolans omkostnadsstat torde kunna uppskattas enligt följande sammanställning: 1. Sjukvård m. m., förslagsvis 2. Reseersättningar, förslagsvis 3. Expenser, förslagsvis 4. Publikationstryck, förslagsvis 5. Övriga utgifter: oförutsedda utgifter, förslagsvis

kr i QQ »' 500 » | \QQ » 200 » 100 Summa kr. 2 400

183 I enlighet härmed skulle den föreslagna utbyggnaden av lantbrukshögskolans djurfysiologiska institution behöva föranleda höjning av högskolans omkostnadsanslag med i runt tal 2 400 kronor. IY. Mejeriskoleverksamheten.

Vad utredningsmannen i det föregående föreslagit rörande mejeriskoleutbildningen innebär, att denna utbildning skall framdeles handhavas av dels Alnarps mejeriskola i oförändrat skick, dels en ny statlig mejeriskola i Kroksta, vilken sistnämnda skola är avsedd att anordnas enligt i huvudsak samma grunder som Alnarpsskolan. De nuvarande s. k. mindre mejeriskolorna skola enligt utredningsmannens förslag framdeles icke användas för ifrågavarande ändamål men väl tills vidare icke nedläggas utan bibehållas — under benämningen mejeripraktikantskolor — för meddelande av mejeripraktisk förutbildning. I anslutning till vad sålunda föreslagits framlägges nu en beräkning av de årliga kostnaderna för mejeriskolan i Kroksta och mejeripraktikantskolorna. /. Mejeriskolan i Kroksta.

a) Avlöningar. Såsom framgår av elfte kapitlet, B. 3. b., har utredningsmannen föreslagit, att vid mejeriskolan i Kroksta skola finnas anställda en föreståndare i lönegrad Ca 31 och två ämneslärare i lönegrad Ca 27, varjämte viss undervisning är avsedd att anförtros åt speciallärare med arvode av i genomsnitt högst 10 kronor per undervisningstimme. För Krokstaskolan skulle därför behöva anvisas avlöningsanslag, avseende avlöningar till nämnda personal. Enligt utredningsmannens förslag skulle alltså avlöningsstaten för Kroksta mejeriskola erhålla i huvudsak följande utseende: 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis1 2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis 3. Rörligt tillägg, förslagsvis

kr. 38 800 » 2 700 » 4 600 Summa kr. 46 100

Avlöningsanslaget för mejeriskolan i Kroksta skulle följaktligen behöva avse ett belopp av omkring 46100 kronor. Anslaget bör benämnas Lägre lantbruksundervisning m. m.: Mejeriskolan i Kroksta: Avlöningar och givas förslagsanslags karaktär. b) Omkostnader. Sjukvårdsposten i omkostnadsstaten för Kroksta mejeriskola uppskattar utredningsmannen till ett belopp av förslagsvis 200 kronor. Ehuru personalen vid skolan icke torde behöva företaga tjänsteresor i mera avsevärd omfattning, böra ändock föreståndaren och ämneslärarna erhålla i Omkring 500 kronor hava beräknats till vikariatsersättningar.

184 möjlighet att upprätthålla erforderlig kontakt med utvecklingen på sina ämnesområden. För den skull beräknar utredningsmannen, att i omkostnadsstaten bör finnas upptaget ett belopp å förslagsvis 500 kronor till reseersättningar. Det är givetvis vanskligt att söka närmare beräkna Krokstaskolans utgifter av expensnatur. Med utgångspunkt från att expensposten bör avse utgifter för bland annat bränsle, lyse, vatten, undervisningsmateriel, bibliotek, trycksaker, post, telefon och renhållning uppskattar utredningsmannen expenspostens erforderliga storlek till förslagsvis 12 000 kronor, fördelade med 3 000 kronor på bränsle, lyse och vatten samt med 9 000 kronor på övriga expenser. Krokstaskolans omkostnadsstat behöver innefatta även en utgiftspost för övriga utgifter. Såsom en särskild delpost under denna bör upptagas det i elfte kapitlet föreslagna bidraget å 20 000 kronor till Örnsköldsviksortens andelsmejeriförening för utgifter i samband med mejeriskoleverksamheten. E n annan delpost bör upptagas med ett belopp å förslagsvis 30 000 kronor och avse elevernas kosthåll, hälso- och sjukvård. Under posten övriga utgifter torde slutligen böra beräknas ett belopp å 1 000 kronor till studieresor för eleverna. Å Krokstaskolans omkostnadsstat bör under rubriken särskilda uppbördsmedel upptagas ett belopp å 34 000 kronor för elevernas avgifter för bostad (omkring 4 000 kronor) och kosthåll m. m. (30 000 kronor). Enligt ovanstående skulle för Krokstaskolan kunna beräknas en omkostnadsstat av följande utseende:

1. 2. 3. 4.

Utgifter. Sjukvård m. m., förslagsvis k r200 Reseersättningar, förslagsvis » 500 Expenser, förslagsvis » 12 000 Övriga utgifter: a) Bidrag till Örnsköldsviksortens andelsmejeriförening för utgifter på grund av mejeriskoleverksamheten kr. 20 000 b) Elevernas kosthåll, hälso- och sjukvård, förslagsvis.. » 30 000 c) Studieresor » 1 000 » 5 1 0 0 0 Summa kr 63 700

Särskilda uppbördsmedel. Elevernas avgifter för bostad och kost m. m

kr. 34 000

Sammandrag. ut

§ifter Särskilda uppbördsmedel

kr. 63 700 » 34 QOO Nettoutgift kr. 29 700

Omkostnadsanslaget för mejeriskolan i Kroksta skulle alltså kunna beräknas till förslagsvis 29 700 kronor. Benämningen å anslaget bör vara Lägre lantbruksundervisning m. m.: Mejeriskolan i Kroksta: Omkostnader.

185 I detta sammanhang må påpekas, att det belopp å 3 000 kronor för år, som enligt elfte kapitlet är att påräkna såsom bidrag under en 25-årsperiod från Själevads kommun till byggnadsunderhåll vid Krokstaskolan, lämpligen bör fonderas av skolstyrelsen för att i mån av behov användas för avsett ändamål. c) Stipendier. Enligt utredningsmannens förslag skola behövande elever i mejeriskolan i Kroksta erhålla stipendier enligt samma grunder som eleverna i Alnarps mejeriskola, d. v. s. för närvarande med — allt efter behovsgraden — 90, 60 eller 30 kronor per läsmånad. För detta ändamål torde anslaget till Understöd åt elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter m. m. behöva höjas med ett belopp av i runt tal 15 000 kronor. 2. Mejeripraktikantskolorna.

De i elfte kapitlet framlagda förslagen innebära bland annat, att de mindre mejeriskolorna i Fellingsbro, Dvärsätt och Köbäck skola — i avbidan på ytterligare erfarenhet av elevmejeriverksamheten — bibehållas för att under skolmässiga former meddela mejeripraktisk förutbildning. Någon ändring av grunderna för statsbidrag till skolorna skall enligt utredningsmannens förslag icke ske. Det årliga anslagsbehovet för ändamålet bör i enlighet härmed beräknas till ett oförändrat belopp av 12 100 kronor. Benämningen å det anslag, vara medel till ifrågavarande skolor anvisas, d. v. s. reservationsanslaget till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Lägre mejeriskolor, bör ändras till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Mejeripraktikantskolor. V. Övrig mejeriundervisning. /. Osttillverkarkursen.

Det i tolfte kapitlet framlagda förslaget rörande anordnande vid Alnarpsinstitutet av en fast osttillverkarkurs innebär, att en ny ämneslärartjänst i lönegrad Ca 27 skall inrättas vid institutet. E t t genomförande av nyssnämnda förslag kan därför för Alnarpsinstitutets avlöningsanslags vidkommande beräknas påkalla en ökning av anslaget med — om två löneklassuppflyttningar och intet särskilt belopp för vikariatsersättningar beräknas — i runt tal 13 400 kronor, varav 12 000 kronor skulle falla på avlöningsstatens ordinariepost och 1 400 kronor på posten för rörligt tilllägg. Vid osttillverkarkursens inrättande synas nedannämnda utgiftsposter i Alnarpsinstitutets omkostnadsstat behöva uppräknas enligt följande:

Utgifter. 1. Sjukvård m. m., förslagsvis 2. Reseersättningar, förslagsvis 3. Expenser, förslagsvis

];';!'!'! v.;".:!

kr. 100 » 200 » 1 000 Summa kr. 1 300

186 Den föreslagna osttillverkarkursen skulle alltså påkalla en ökning av Alnarpsinstitutets omkostnadsanslag med i runt tal 1 300 kronor. Påpekas må, att ökade utgifter för elevernas kosthåll, hälso- och sjukvård samt ökade inkomster på grund av elevavgifter icke beräknats ovan, enär det med osttillverkarkursen nytillkommande elevantalet i stort sett motsvaras av den i det föregående beräknade sänkningen av elevantalet vid Alnarps mejeriskolas allmänna kurs. Utredningsmannen beräknar vidare, att osttillverkarkursens inrättande bör föranleda höjning av Alnarpsinstitutets materielanslag med 500 kronor, bokinköps- och bokbindningsanslag med 200 kronor samt studieresepost i stipendieanslaget med 400 kronor. Någon höjning av anslaget till elevunderstöd vid lägre lantbruksundervisningsanstalter synes icke erforderlig på grund av kursens inrättande, om samtidigt elevantalet vid mejeriskolans allmänna utbildning sänkes på av utredningsmannen beräknat sätt. 2. Fortbildningskurser för mejeripersonal.

Enligt vad utredningsmannen föreslagit i tolfte kapitlet skola de statsunderstödda fortbildningskurserna för mejeripersonal bibehållas vid nuvarande organisation. Det årliga medelsbehovet för dessa kurser torde liksom för närvarande kunna beräknas till 10 000 kronor och tillgodoses från reservationsanslaget till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till särskilda utbildningskurser.

VI. Mejerikonsulentverksamheten.

Utredningsmannen har i trettonde kapitlet förordat sådan förändring av mejerikonsulentverksamhetens organisation, att samtliga distriktskonsulentoch assistentbefattningar indragas, att antalet specialkonsulenter ökas från tre till sju och att statsbidraget till grundlön åt specialkonsulent höjes från 6 200 till 8 400 kronor för år. Denna bidragshöjning skall enligt förslaget genomföras omedelbart, medan omorganisationen i övrigt är avsedd att genomföras successivt enligt i trettonde kapitlet angivna grunder. Den föreslagna bidragshöjningen påkallar en omedelbar ökning med ( 3 x 2 200 = ) 6 600 kronor av förslagsanslaget till Befrämjande av mejerihanteringen m. m.: Bidrag till avlönande av mejerikonsulenter m. m. När den föreslagna omorganisationen blivit fullt genomförd, behöver medelsanvisningen å sistnämnda anslag avse endast statsbidrag till löner och reseersättningar åt sju specialkonsulenter. Om man beräknar i genomsnitt två ålderstillägg för varje konsulent, skulle härvid det för avlöningsbidrag erforderliga beloppet uppgå till [7 X (8 400 + 1 000) = ] 65 800 kronor. Med utgångspunkt från att ett belopp av 5 000 kronor för år torde erfordras för reseersättning åt varje specialkonsulent ävensom från att statsbidraget till reseersättning skall liksom nu avse halva ersättningen, skulle 17 500 kronoi årligen behöva anvisas av statsmedel till reseersättningar åt ifråga-

187 varande personal, sedan omorganisationen helt genomförts. Vid denna tid skulle alltså ovannämnda anslag behöva upptagas med 83 300 kronor, d. v. s. ett (113 400 — 83 300 = ) 30 100 kronor lägre belopp än för närvarande. VII. Sammanfattande beräkning av årliga kostnader. De årliga kostnaderna vid genomförande av utredningsmannens förslag rörande Statens mejeriförsök och den högre mejeriundervisningen kunna med ledning av det föregående sammanfattningsvis beräknas på i huvudsak följande sätt: Alnarpsalternativet kronor

Ultunaalternativet kronor

186 400 36 300 2 500 100Q 226 200

194 500 36 300 2 500

170 500 14 800 6 000 2 000 2 180 Summa 195 480 Summa summarum 421 680

177 600 14 800 6 000 2 000 7 310 207 710 442 010

Statens mejeriförsök Avlöningar Omkostnader Materiel m. m Bokinköp och bokbindning Summa Den högre mejeriundervisningen Avlöningar Omkostnader Materiel m. m Bokinköp och bokbindning Stipendier m. m

1 00Q

234 300

Motsvarande sammanställning beträffande de årliga kostnaderna under budgetåret 1946/471 erhåller följande utseende: Statens mejeriförsök Avlöningar Omkostnader Materiel m, m Bokinköp och bokbindning Den högre mejeriundervisningen Avlöningar Omkostnader Materiel m. m Bokinköp och bokbindning Stipendier m. m

Kronor

Kronor

65 000 18 800 1 300 675

85 775

65 000 5 00 ° 3 600 1 000 1 430 76 030 Summa 161 805

E t t genomförande av det av utredningsmannen förordade Alnarpsalternativet i fråga om mejeriförsöksverksamheten och den högre mejeriundervis1

I fråga om posterna till avlöningar avses budgetåret 1947/48.

188 n i n g e n i n n e b ä r enligt o v a n s t å e n d e en ö k n i n g av s t a t e n s årliga utgifter för ä n d a m å l e t m e d (421 680 — 161 805 = ) i r u n t tal 259 900 kronor. U l t u n a a l t e r n a tivet i n n e b ä r en m o t s v a r a n d e ö k n i n g av (442 010 — 161 805 = ) i r u n t tal 280 200 kronor. H ä r v i d är emellertid a t t märka, a t t enligt u t r e d n i n g s m a n n e n s förslag skall det n u v a r a n d e s t a t s b i d r a g e t å 90 000 k r o n o r till S M R för organ i s a t i o n s v e r k s a m h e t , teknisk v e r k s a m h e t och driftsanalys i n d r a g a s . S k e r d e t t a s a m t i d i g t m e d a t t m e j e r i f ö r s ö k s v e r k s a m h e t e n och den h ö g r e mejeriu n d e r v i s n i n g e n reformeras enligt förslagen i det föregående, k o m m e r ö k n i n g e n av s t a t e n s utgifter p å d e t t a o m r å d e att i n s k r ä n k a sig till o m k r i n g 169 900 k r o n o r enligt A l n a r p s a l t e r n a t i v e t och 190 000 k r o n o r enligt U l t u n a a l t e r n a tivet. E t t g e n o m f ö r a n d e av u t r e d n i n g s m a n n e n s förslag i övrigt i n n e b ä r enligt det föregående, a t t årliga statsutgifter för n e d a n n ä m n d a ä n d a m å l sammanfattn i n g s v i s k u n n a b e r ä k n a s på följande sätt: Kronor

Utvidgning av lantbrukshögskolans djurfysiologiska Avlöningar Omkostnader Mejeriskolan i Kroksta Avlöningar Omkostnader stipendier

Kronor

institution 15

2 400

46 100 29 700 '••".'.'•'.'•".'.:::::::::::::::::::::

Mejeripraktikantskolor Osttillverkarkurs Avlöningar Omkostnader Materiel m. m Bokinköp och bokbindning Stipendier m. m Fortbildningskurser för mejeripersonal Mejerikonsulentverksamheten

[[[.'.'.'.'.'.'.'.'.".'.'.\".".'.'.'.'

13 400 ! ^QQ 5QQ 900 400

9080o 12

10 000 83 390 Summa

229 700

M o t s i s t n ä m n d a k o s t n a d e r å tillhopa 229 700 k r o n o r h a r m a n att ställa n u v a r a n d e årliga k o s t n a d e r för de s. k. m i n d r e mejeriskolorna, fortbildningsk u r s e r n a för m e j e r i p e r s o n a l s a m t m e j e r i k o n s u l e n t v e r k s a m h e t e n , d. v. s. för b u d g e t å r e t 1946/47 s a m m a n l a g t (12 100 + 10 000 + 113 400 = ) 135 500 kronor. I f r å g a v a r a n d e k o s t n a d s ö k n i n g kan s å l u n d a b e r ä k n a s till ett b e l o p p av 94 200 kronor. D e t må till sist framhållas, a t t vid den i d e t föregående g j o r d a jämförelsen mellan de n u v a r a n d e och de av förslaget föranledda k o s t n a d e r n a h ä n s y n icke t a g i t s till d e t årligen u t g å e n d e s t a t s b i d r a g e t om 10 000 k r o n o r till kostnad e r n a för S M R : s försöksstation i K r o k s t a , vilket b i d r a g u t r e d n i n g s m a n n e n i å t t o n d e k a p i t l e t sagt sig f ö r u t s ä t t a skola u t g å jämväl framdeles.

189 B. I.

Engångskostnader.

Byggnadskostnader.

Ett genomförande av utredningsmannens förslag rörande upprustningen av Statens mejeriförsök och den högre mejeriundervisningen nödvändiggör en del byggnadsarbeten. Dessa bliva av mindre omfattning vid Alnarps-alternativet än vid Ultuna-alternativet, enär i det förra fallet lokaler redan stå till förfogande i betydande utsträckning, medan i det senare fallet — såsom framgår av nionde kapitlet — hela lokalbehovet måste tillgodoses genom nybyggnad. I det följande kommer utredningsmannen att närmare behandla nu nämnda byggnadsfrågor. Detsamma gäller de med driftsförsöksmejeriet förknippade byggnadsfrågoma. Ett inrättande vid lantbrukshögskolans djurfysiologiska institution av en särskild avdelning för forskning rörande juvrets fysiologi och allmän galaktologi torde föranleda behov av ökat utrymme för institutionen. Emellertid lärer denna redan i sin nuvarande omfattning vara i behov av större lokaler, varjämte en utbyggnad av lantbrukshögskolans undervisnings- och forskningsinstitutioner, däribland nu förevarande institution, såsom förut nämnts är föremål för övervägande inom 1946 års högskoleutredning. Enligt vad utredningsmannen inhämtat lärer sistnämnda utredning komma att framlägga förslag till lösning av bland annat djurfysiologiska institutionens lokalfråga. I samband härmed torde lokalbehovet för den av utredningsmannen förordade nya avdelningen vid djurfysiologiska institutionen kunna tillgodoses i stort sett utan särskilda byggnadskostnader. Utredningsmannen anser sig med hänsyn till det anförda kunna lämna åsido frågan om beredande av utrymme åt ifrågavarande avdelning. Av utredningsmannens övriga förslag kräver endast ett byggnadsarbeten, nämligen förslaget om anordnande av en mejeriskola i Kroksta. Jämväl hithörande byggnadsfrågor upptagas i det följande till behandling. /. Statens mejeriförsök, den högre mejeriundervisningen och driftförsöksmejeriet.

a) A l n a r p s - a l t e r n a t i v e t . Den byggnad vid Alnarp, vari Alnarps mejeri är inrymt, innehåller jämväl lokaler för Statens mejeriförsök, institutionen för mejerilära och mejeriekonomi samt Statens maskinprovningars mejeriavdelning. Institutionen för mejerikemi och mejeribakteriologi är inrymd i en annan byggnad, vari även vissa undervisningslokaler för mejeriskolan m. m. äro inrymda. Båda dessa byggnader äro uppförda i två våningar jämte källarvåning. De lokalfrågor, som uppkomma vid ett genomförande enligt Alnarps-alternativet av utbyggnaden av Statens mejeriförsök och den högre mejerikursen, synas lämpligen kunna lösas genom dels en tillbyggnad till och vissa ändringar i byggnaden för Statens mejeriförsök m. m., dels vissa ombyggnads-

190 arbeten inom byggnaden för mejerikemi och mejeribakteriologi, dels uppförande av två vaktmästarbostäder. I den utökade förstnämnda byggnaden kunna härvid lämpligen inrymmas Alnarps mejeri, Statens mejeriförsök, institutionen för mejerilära och mejeriekonomi utom dess ekonomiska avdelning, Statens maskinprovningars mejeriavdelning samt undervisningslokaler för mejeriskolan. Den enbart omändrade byggnaden behöver då innehålla lokaler för institutionen för mejerikemi och mejeribakteriologi samt för den ekonomiska avdelningen av institutionen för mejerilära och mejeriekonomi ävensom föreläsningsutrymmen. Denna anordning innebär, att mejeriskolans undervisningslokaler flyttas från den byggnad, vari institutionen för mejerikemi och mejeribakteriologi är inrymd, i syfte att tillgodose denna institutions behov av vidgade utrymmen. Då emellertid icke samtliga de genom denna utflyttning ledigblivande utrymmena i sistnämnda byggnad torde behöva tagas i anspråk av institutionen för mejerikemi och mejeribakteriologi, kan vidare den föreslagna mejeriekonomiska avdelningen inom institutionen för mejerilära och mejeriekonomi beredas lokaler i samma byggnad. Genom tillbyggnaden till den s. k. mejeribyggnaden tillgodoses Statens mejeriförsöks vidgade lokalbehov och beredes rum för mejeriskolans undervisningslokaler. Den del av mejeribyggnaden, som nu är avsedd för Alnarps mejeri samt institutionen för mejerilära och mejeriekonomi, kan i oförändrat skick framgent disponeras för mejeriet och nämnda institution. I anslutning till nu angivna riktlinjer har arkitekten G. P. G. Beijer utarbetat förslag till dels tillbyggnad för och omändring av mejeribyggnaden, dels ändring av den nuvarande byggnaden för bland annat institutionen för mejerikemi och mejeribakteriologi. Förstnämnda förslag innebär, att cirka 2 800 m2 utrymme tillskapas, fördelat på två våningar jämte källarvåning. För förslagen har Beijer utarbetat skissritningar, enligt vilka nedannämnda byggnader i stora drag tänkts disponerade på följande sätt. Mejeribyggnaden i dess förändrade och tillbyggda del. K ä l l a r v å n i n g e n : temperaturreglerade rum (inklusive kylrum), rum för paraffinering, saltning och pressning, lagerrum, uppackningsrum, förrådsrum, matrum, arkiv, verkstad, gasverk, pannrum, rum för tekniska arbeten, rum för maskinprovningar (proAmingshall, provningslaboratorium m. m.), dusch och omklädningsrum m. m. B o t t e n v å n i n g e n : mejeriförsökens tekniska avdelning, mejeriförsöksföreståndarens avdelning, lokaler för maskinprovningarna och undervisningslokaler för mejeriskolan. V å n i n g e n 1 t r a p p a u p p : mejeriförsökens kemiska och bakteriologiska avdelningar samt undervisningslokaler för mejeriskolan. Den omändrade byggnaden för mejerikemi m. m. K ä l l a r v å n i n g e n : temperaturreglerade rum (inklusive kylrum), allmänt laboratorium, kemiskt laboratorium, uppackningsrum, förrådsrum, verkstad, mätningsrum och rum för större apparatur. B o t t e n v å n i n g e n : lokaler för institutionen för mejerikemi och mejeribakteriologi samt för högre mejerikursen.

191 V å n i n g e n 1 t r a p p a u p p : lokaler för institutionen för mejerikemi och mejeribakteriologi, en större och en mindre föreläsningssal samt lokaler för den mejeriekonomiska avdelningen av institutionen för mejerilära och mejeriekonomi. F ö r n u b e r ö r d a förslag h a r B e i j e r utfört k o s t n a d s b e r ä k n i n g , vilken efter g r a n s k n i n g och j u s t e r i n g av b y g g n a d s s t y r e l s e n h a r i s a m m a n f a t t n i n g följande utseende. Kronor

1. Om- och tillbyggnad av mejeribyggnaden: Byggnadsarbeten Installationer Arvoden, kontroll etc 2. Ombyggnad av byggnaden för mejerikemi m. m.: Byggnadsarbeten Installationer Arvoden, kontroll ete 3. Två vaktmästarbostäder

Kronor

660 000 590 000 150 000 i 400 000 70 300 19 830 9 870

100 000 80 000 Summa kronor 1 580 000

A l n a r p s - a l t e r n a t i v e t i n n e b ä r även, att vid U l t u n a a n o r d n a s ett försöksmejeri för 1 500 kg mjölk p e r dag. K o s t n a d e r n a härför hava av S M R beräkn a t s p å följande sätt. Kronor Mejeribyggnaden Maskiner och installationer m. m

174 000 138 000 Summa kronor 312 000

D e t p l a n e r a d e driftsförsöksmejeriet kan — såsom n ä r m a r e f r a m g å r av å t t o n d e k a p i t l e t — i vissa a v s e e n d e n vara n å g o t enklare u t r u s t a t ä n vid U l t u n a - a l t e r n a t i v e t . K o s t n a d e r n a för a n l ä g g a n d e av d r i f t s f ö r s ö k s m e j e r i e t enligt A l n a r p s - a l t e r n a t i v e t ä v e n s o m för a n l ä g g a n d e av ett vanligt mejeri med s a m m a m j ö l k i n v ä g n i n g hava av S M R b e r ä k n a t s p å följande sätt. Vanligt m e j e r i l kronor

Mejeribyggnaden 925 000 Vattenbassänger, permanentbeläggningar, planeringar, hägnader, kulvert m. m 90 000 Maskiner, installationer, inventarier 1300 000 Administrationsbyggnad Summa kronor 3 2 315 000

Försöksmejeri 2 kronor

2 080 000 160 000 2 010 950 528 000 4 778 950

V a d a n g å r frågan om e n g å n g s a n s l a g för driftsförsöksmejeriets u p p f ö r a n d e m ä r k e s , a t t enligt u t r e d n i n g s m a n n e n s förslag s t a t s v e r k e t icke b e h ö v e r vidk ä n n a s n å g r a årliga k o s t n a d e r för driftsförsöksmejeriet. E n l i g t 1943 års m e j e r i u t r e d n i n g e n s förslag skulle s t a t s v e r k e t v i d k ä n n a s årliga k o s t n a d e r för S v e n s k a m e j e r i f ö r s ö k s a n s t a l t e n till ett b e l o p p av 304 000 k r o n o r , m e d a n utr e d n i n g s m a n n e n b e r ä k n a t det årliga a n s l a g s b e h o v e t för S t a t e n s mejeriförsök 1 13 200 m 3 . — 2 29 700 m s . — s Engångskostnaderna för driftförsöksmejeriets utrustning med möbler m. m. har SMR b e r ä k n a t till 68 000 kronor enligt Alnarps-alternativet.

13—1337 47

192 till 226 200 kronor enligt Alnarps-alternativet och till 234 300 kronor enligt Ultuna-alternativet. Härvid bör observeras, att mejeriutredningens beräkning grundar sig på en lägre lönenivå för personalen än utredningsmannens beräkning, i det att utredningsmannen haft att taga hänsyn till 1947 års lönereglering för statstjänstemän. Vidare bör framhållas, att utredningsmannen förordat indragning av det hittillsvarande statsbidraget till SMR för organisationsverksamhet, teknisk verksamhet och driftsanalys. Detta bidrag uppgick under budgetåret 1946/47 till 90 000 kronor. Med hänsyn till det anförda synes det skäligt, att SMR erhåller ett icke alltför snävt tilltaget engångsanslag för driftsförsöksmejeriets uppförande. Utredningsmannen föreslår, att anslaget upptages till ett belopp av 3 000 000 kronor. Statens engångskostnader för byggnader vid genomförande av Alnarpsalternativet i dess helhet uppgå alltså till (1 580 000 + 312 000 + 3 000 000 = ) 4 892 000 kronor. b) U l t u n a - a l t e r n a t i v e t . Förlägges Statens mejeriförsök, den högre mejeriundervisningen och Statens maskinprovningars mejeriavdelning till Ultuna lärer man, såsom tidigare påpekats, nödgas tillgodose hela lokalbehovet för dessa anstalter genom nybyggnader. Lokalbehovet blir här på det hela taget av samma storlek och art som vid Alnarp. Visserligen erfordras Add Ultuna inga lokaler för mejeriskoleundervisning, men i det för Alnarps-alternativet av arkitekten Beijer utarbetade förslaget intaga lokalerna för mejeriskoleundervisningen en relativt obetydlig andel, som vid Ultuna-alternativet i stort sett torde kunna beräknas behövlig såsom reservutrymme. A andra sidan erfordras, såsom framgår av det föregående, ett något större mejeri för Statens mejeriförsök än vid Alnarps-alternativet. Utredningsmannen räknar därför med att här berörda tre anstalter bliva i behov av väsentligen lika stora utrymmen som enligt Alnarps-alternativet. Dessa utrymmen torde vidare lämpligen kunna åstadkommas i huvudsakligen likadana byggnader som vid Alnarps-alternativet. För uppförande vid Ultuna av ifrågavarande byggnader torde — enligt vad byggnadsstyrelsen beräknat — erfordras ett belopp av 3 150 000 kronor. Anläggandet av driftsförsöksmejeriet enligt Ultuna-alternativet har av SMR kostnadsberäknats på sätt som framgår av följande sammanställning, däri även angivits beräknade motsvarande kostnader för ett vanligt mejeri med samma mjölkinvägning. Vanligt mejeri* kronor

Mejeribyggnaden 925 000 Vattenbassänger, permanentbeläggningar, planeringar, hägnader, kulvert m. m 90 000 Maskiner, installationer, inventarier 1300 000 Administrations- och laboratoriebyggnad Summa kronor3 2 315 000

Försöksmejeri a kronor

2 080 000 160 000 2 039 950 730 000 5 009 950

1 13 200 m s . — 2 29 700 m 3 . — 3 Engångskostnaderna för driftiörsöksmejeriets u t r u s t ning med möbler m. m. har SMR beräknat till 72 000 kronor enligt Ultuna-alternativet.

193 Kostnaderna för anläggande av driftsförsöksmejeriet bliva enligt SMR:s beräkningar alltså omkring 230 000 kronor större än vid Alnarps-alternativ-et. På grund härav synes statsbidraget till SMR för driftsförsöksmejeriets uppförande böra beräknas till 3 200 000 kronor. Vid genomförande av detta alternativ i dess helhet kunna alltså statens engångsutgifter för byggnader beräknas till ett belopp av sammanlagt (3 150 000 + 3 200 000 = ) 6 350 000 kronor. Därjämte tillkomma flyttningskostnader, vilka emellertid icke för närvarande kunna till beloppet beräknas. 2.

Mejeriskolan i Kroksta.

De byggnader, som synas böra uppföras för mejeriskolan i Kroksta, äro en skolbyggnad, en byggnad för elevbostäder, en byggnad för rektorsbostad samt en byggnad för lärarbostäder. Lantbruksstyrelsen utgick i sin utredning från att skollokalerna och elevbostäderna skulle sammanföras i en byggnad. Detta synes hava föranlett att för denna byggnad beräknats en förhållandevis stor volym men även att vissa utrymmen beräknats relativt knappa. Utredningsmannen har funnit det vara mera tilltalande att uppföra två byggnader för nu ifrågavarande ändamål samt att från början tillgodose lokalbehovet något rikligare än som planerades i den tidigare utredningen. Planer för tillgodoseende av Krokstaskolans lokalbehov enligt nu angivna riktlinjer hava utarbetats av SMR. Enligt dessa skola skolbyggnaden och byggnaden för elevbostäder uppföras i två våningar jämte källarvåning. Skolbyggnaden erhåller ett utrymme av något över 1 000 m2 och elevbostadsbyggnaden ett utrymme av inemot 825 m2. Byggnaderna hava tänkts disponerade på väsentligen följande sätt. Skolbyggnaden. K ä l l a r v å n i n g e n : maskinlaboratorium, kemiskt laboratorium, bakteriologiskt laboratorium, förråd, vågrum, materielrum, kylrum och renseri. B o t t e n v å n i n g e n : bibliotek, hall, samlingssal, matsal för elever, matsal för lärare, matsal för personal, serveringsrum, kök, skafferi, kylrum. V å n i n g e n 1 t r a p p a u p p : en större och en mindre lärosal, bostadsrum för kvinnliga elever, husmor och personal, materielrum och lärarrum. Elevbostadsbyggnaden. K ä l l a r v å n i n g e n : förråd, mangel- och strykrum, tvättstuga, bränslerum, pannrum, torkrum, badavdelning. B o t t e n v å n i n g e n : 9 bostadsrum, vartdera för två manliga elever, 1 bostadsdubblett för lärare, 1 gäst- eller sjukrum, linneförråd. V å n i n g e n 1 t r a p p a u p p : 13 bostadsrum, vartdera för två manliga elever. De för Krokstaskolan sålunda erforderliga byggnaderna hava av SMR kostnadsberäknats enligt följande.

194 Kronor

Tomtkostnad 25 000 Planering och anläggning 30 000 Stängsel med grindar 9 000 Skolbyggnaden: Byggnadskostnad 300 000 Kostnad för elektrisk, A7ärme- och sanitär installation, inklusive spis och kylanläggning 70 000 Elevbostadsbyggnaden: Byggnadskostnad 205 000 Kostnad för elektrisk, värme- och sanitär installation 42 000 Rektorsbostaden: Byggnadskostnad 68 000 Kostnad för installationer 15 000 Lär a rbostäderna: Byggnadskostnad 73 000 Kostnad för installationer 17 000 Ritningar, kontroll och oförutsedda utgifter 46 000 Summa kronor 900 000 M e d l e d n i n g av d e n n a k o s t n a d s b e r ä k n i n g k u n n a — i a n s l u t n i n g till vad s o m a n f ö r t s i elfte kapitlet u n d e r B . 3. a. — s t a t e n s k o s t n a d e r för u p p f ö r a n d e av K r o k s t a s k o l a n s b y g g n a d e r b e r ä k n a s till [0,7 5 (900 000 — 25 000) = ] i r u n t tal 657 000 kronor. II.

Kostnader för utrustning.

V i d u t b y g g n a d av S t a t e n s mejeriförsök och den h ö g r e m e j e r i u n d e r v i s n i n g e n enligt u t r e d n i n g s m a n n e n s förslag e r f o r d r a s jämväl e n g å n g s a n s l a g för u t r u s t n i n g . F ö r u t r u s t n i n g av den f ö r o r d a d e a v d e l n i n g e n för f o r s k n i n g r ö r a n d e j u v r e t s fysiologi och allmän galaktologi vid l a n t b r u k s h ö g s k o l a n s djurfysiologiska i n s t i t u t i o n synes även e n g å n g s a n s l a g bliva behövligt. D e t s a m m a gäller i fråga o m mejeriskolan i K r o k s t a . V i d bifall till u t r e d n i n g s m a n n e n s förslag om b i d r a g till S M R för u p p f ö r a n d e av driftsförsöksmejeriet t o r d e y t t e r l i g a r e b e h o v av e n g å n g s a n s l a g för d e t t a mejeris a n o r d n a n d e d ä r e m o t icke e r f o r d r a s . M e d l e d n i n g av uppgifter, s o m u t r e d n i n g s m a n n e n i n h ä m t a t från vederb ö r a n d e professorer, synes b e h o v e t av e n g å n g s a n s l a g för u t r u s t n i n g av Stat e n s mejeriförsök och den h ö g r e m e j e r i u n d e r v i s n i n g e n s i n s t i t u t i o n e r k u n n a b e r ä k n a s enligt följande s a m m a n s t ä l l n i n g . Alnarps-alt. kronor

Ultuna-alt. kronor

100 000 20 000 35 000

100 000 360 000 45 000

Summa kronor 155 000

505 000

Statens mejeriförsök Institutionen för mejerilära och mejeriekonomi Institutionen för mejerikemi och mejeribakteriologi

A v de för i n s t i t u t i o n e n för mejerilära och m e j e r i e k o n o m i b e r ä k n a d e kostn a d e r n a b e l ö p a 20 000 k r o n o r på d e n m e j e r i e k o n o m i s k a a v d e l n i n g e n . Åter-

195 stöden, 340 000 kronor, hänför sig till den maskinella och övriga utrustningen för det till Ultuna förlagda forsknings- och unclervisningsmejeriet, vilket såsom tidigare framhållits utgör forskningsinstitution för professorn i mejerilära. Sammanställningen utvisar sålunda, att engångskostnaden i förevarande avseende blir 350 000 kronor högre vid tillämpning av Ultuna-alternativet. För den till lantbrukshögskolans djurfysiologiska institution knutna avdelningen för forskning rörande juvrets fysiologi och allmän galaktologi kan för utrustning beräknas ett belopp av 15 000 kronor. Vad slutligen angår mejeriskolan i Kroksta kan densammas inredning och förseende med nödiga inventarier beräknas kosta omkring 75 000 kronor. Inredning av och utensilier till undervisningslaboratorierna för kemi och bakteriologi samt fysik och maskinlära beräknar utredningsmannen draga en kostnad icke understigande 55 000 kronor. Engångskostnaden för utrustning av Krokstaskolan uppgår således till omkring 130 000 kronor. Denna kostnad bör såsom framhållits i elfte kapitlet helt åvila staten.

196 FEMTONDE

KAPITLET.

Sammanfattning av utredningsmannens förslag. A.

Mejeriförsöksverksamheten

och den högre mejeriundervisningen.

Utredningsmannen konstaterar nödvändigheten av en förhållandevis omfattande både personell och materiell utbyggnad av Statens mejeriförsök, vilken institution bör bibehållas såsom ett statligt organ. Omfattningen av denna utbyggnad är endast delvis avhängig av frågorna om mejeriförsöksverksamhetens yttre organisation och förläggning. Under alla omständigheter måste mejeriförsöksverksamheten för att fylla sin uppgift att genom vetenskapliga undersökningar och systematiska försök utreda för mejerihanteringen viktiga praktiska frågor i fråga om personaltillgång och materiell utrustning så organiseras, att uppkommande behov av att inom försöksverksamhetens organisatoriska ram bedriva även grundläggande vetenskaplig forskning bliva tillgodosedda. Under förutsättning att Statens mejeriförsök kvarbliver Add Alnarp kommer att för Alnarps mejeri erfordras en daglig mjölkinvägning av cirka 20 000 kg. Flyttas å andra sidan Statens mejeriförsök till Ultuna kommer här av vissa skäl (jfr s. 72) att erfordras ett mejeri med en daglig mjölkinvägning av cirka 25 000 kg. Det till Statens mejeriförsök hörande mejeriet är avsett att tjäna även såsom undervisningsmejeri för den högre mejeriundervisningen, varjämte det beräknas skola stå till förfogande för den grundläggande vetenskapliga forskningen på mejeriområdet och därvid utgöra forskningsinstitution för professorn i mejerilära. Om mejeriet skall kvarligga vid Alnarp, avses detsamma även att — liksom nu — utgöra läromejeri för Alnarps mejeriskola. Med hänsyn till att mejeriförsök böra kunna utföras jämväl i driftsmässig skala och till att detta ej lämpligen kan ske genom inackordering av försöken i vanliga driftsmejerier erfordras, att ett mejeri med en daglig mjölkinvägning om cirka 60 000 kg kan disponeras för mejeriförsök. Ett dylikt mejeri, driftsförsöksmejeri, kan sannolikt komma till stånd endast i Skåne, där det bör ankomma på SMR att tillhandahålla ett sådant mejeri. SMR förutsattes skola äga utrusta driftsförsöksmejeriet även för sådana driftsmässiga och andra försök, som befinnas icke böra åvila Statens mejeriförsök men som SMR kan önska få utförda. Vidare bör Statens maskinprovningar få utnyttja driftsförsöksmejeriet för provning av mejerimaskiner med större kapacitet. Med hänsyn till att ett intimt samarbete bör förekomma mellan Statens mejeriförsök och SMR:s driftsförsöksmejeri samt att detta mejeri skall vara tillgängligt för vissa officiella provningar av mejerimaskiner är det nödvändigt, att det allmänna beredes ett visst inflytande på verksamheten vid detta mejeri. Det allmännas motprestation tankes skola bestå i bland annat ett en-

197 gångsanslag till anläggningskostnaderna. Om Statens mejeriförsök skall kvarbliva i Alnarp, behöver driftsförsöksmejeriet icke förses med annan laboratorieutrustning än sådan, som vanligen förekommer vid större driftsmejerier, och ej heller med vetenskapligt utbildad personal i högre ställning .Förlägges däremot Statens mejeriförsök till Ultuna, bör driftsförsöksmejeriet utrustas med ett kemiskt, ett bakteriologiskt och ett analytiskt laboratorium samt i personalhänseende tilldelas bland annat en vetenskapligt utbildad ledare. Statens och SMR:s ömsesidiga förpliktelser böra enligt båda alternativen regleras avtalsvis eller i samband med beviljande av statsbidrag till anläggningskostnaderna för driftsförsöksmejeriet. Vid uppdragandet av riktlinjerna för mejeriförsöksverksamhetens organisation bör man, utom annat, taga hänsyn till det behov av samarbete, som förefinnes mellan husdjursförsök och mejeriförsök. Vid tillgodoseendet av detta behov har man att välja mellan att antingen förlägga Statens mejeriförsök till Ultuna eller utrusta husdjursförsöksanstalten med ett försöksmejeri. En förflyttning av Statens mejeriförsök till Ultuna synes emellertid icke motiverad av nämnda skäl. Däremot bör husdjursförsöksanstalten vid genomförande av Alnarps-alternativet utrustas med ett mindre försöksmejeri. Detta mejeri beräknas böra utrustas för en daglig invägning av 1 500 kg mjölk. Såväl mejeriförsöksverksamhetens som den högre mejeriundervisningens med mejeriforskningen intressen kunna bäst befordras, därest Statens mejeriförsök och undervisningsinstitutionerna äro förlagda till en och samma ort eller i ur kommunikationssynpunkt bekväm närhet av varandra. Vilken denna ort skall vara blir närmast beroende av till vilken ort den högre mejeriundervisningen finnes böra A^ara förlagd. Varken Statens mejeriförsök eller driftsförsöksmejeriet bör organiseras för handhavande av den för närvarande av Svenska smörprovningarna bedrivna produktkontrollverksamheten. Skäl anses ej föreligga att föreslå någon ändring av provningarnas organisation och verksamhet. Driftsförsöksmejeriet och icke Statens mejeriförsök bör i huvudsak handhava den försöksverksamhet på det mejerimaskintekniska området, som befinnes erforderlig. Jämväl för mejerihanteringen speciella byggnadstekniska frågor böra tillhöra driftsförsöksmejeriets arbetsfält. Behovet av ekonomiska undersökningar på mejeriområdet bör tillgodoses inom ramen för den med den högre mejeriundervisningen förbundna forskningen. Statens mejeriförsök skall däremot utrustas för att handhava samtliga inom mejeriområdet fallande laboratoriemässiga och produktionstekniska försök, som ej avse främst maskinell eller driftsteknisk försöksverksamhet. Sistnämnda verksamhetsgren bör handhavas av driftsförsöksmejeriet. Helt bestämda gränslinjer kunna emellertid icke uppdragas mellan Statens mejeriförsöks och driftsförsöksmejeriets arbetsområden. Detaljförslag rörande organisationen av Statens mejeriförsök och — i viss utsträckning — driftsförsöksmejeriet hava av utredningsmannen framlagts på s. 95—102. SMR:s mejeriförsöksstation i Kroksta skall enligt

198 utredningsmannens förslag alltjämt upprätthållas och årligen understödjas med statsbidrag. I fråga om den lämpligaste förläggningsorten för den högre mejeriundervisningen och därmed för Statens mejeriförsök och Statens maskinprovningars mejeriavdelning har utredningsmannen funnit, att såväl fördelar som nackdelar äro förbundna med de alternativ, Alnarps-alternativet och Ultuna-alternativet, vilka utredningsmannen ansett kunna komina på tal. Utredningsmannen kommer till det resultatet, att de vinster, som främst ur allmänt vetenskaplig synpunkt otvivelaktigt stå att vinna med Ultuna-alternativet, icke uppväga de olägenheter ur mejerinäringens synpunkt, som en organisation enligt samma alternativ för med sig. Ej heller äro Alnarps-alternativets nackdelar ur allmänt vetenskaplig synpunkt så påtagliga, att de väga tyngre än sistnämnda alternativs fördelar ur mejerinäringens synpunkt. Med hänsyn bland annat till sålunda angivna omständigheter giver utredningsmannen åt Alnarps-alternativet ett visst försteg framför Ultuna-alternativet och förordar, att den högre mejeriundervisningen bibehålles förlagd till Alnarpsinstitutet. Vissa förslag rörande denna undervisning och de till densamma hörande institutionernas organisation hava framlagts på sidorna 117—127. Förslagen innebära, bland annat, att institutionernas forskarkrafter förstärkas.

B.

Övriga verksamhetsgrenar.

Med hänsyn till angelägenheten av att forskning på området för mjölkbildningens fysiologi upptages i vårt land och i betraktande av sambandet mellan denna forskning och forskningen på den allmänna djurfysiologiens område föreslås, att en avdelning för forskning rörande juvrets fysiologi och allmän galaktologi inrättas vid lantbrukshögskolans djurfysiologiska institution. Mejeriskoleutbildningen beräknas böra avse ett behov av 60 å 65 mejeriskoleutbildade personer per år. Enär de nuvarande s. k. mindre mejeriskolorna i Fellingsbro, Dvärsätt och Röbäck icke uppfylla de krav, som numera böra ställas på mejeriskoleutbildningen, böra de icke längre användas för det med dem nu avsedda ändamålet. För att dels en önskvärd begränsning av antalet elever vid Alnarps mejeriskola till cirka 35 per år skall bliva genomförbar, dels Norrlands speciella behov på mejeriskoleutbildningens område skall kunna tillgodoses erfordras utöver mejeriskolan i Alnarp en till Norrland förlagd mejeriskola av väsentligen samma storlek och typ som Alnarpsskolan. Var och en av de båda skolorna bör organiseras för utbildning av 30 a 33 elever årligen. Den nya mejeriskolan skall förläggas till Örnsköldsviksortens andelsmejeriförenings nya mejeri i Kroksta och anordnas såsom en statlig skola. Detaljförslag rörande undervisning, elever och personal vid Kroksta mejeriskola hava framlagts på sidorna 154—156. Enär vissa önskemål om förändringar av den s. k. elevmejeriverksamheten göra sig gällande men det ännu torde vara för tidigt att vidtaga nydaningar inom denna verksamhet böra — i avvaktan på ytterligare erfarenheter av

199 elevmejeriverksamheten — de nuvarande tre statsunderstödda mindre mejeriskolorna i Fellingsbro, Dvärsätt och Röbäck under namn av mejeripraktikantskolor bibehållas för meddelande under skolmässiga former av mejeripraktisk utbildning. Någon egentlig omorganisation av skolorna eller någon ändring av grunderna för statsbidrag till skolorna erfordras icke för detta ändamål, frånsett att vissa mindre omläggningar i skolornas undervisning möjligen kunna befinnas lämpliga. Tiden för den för inträde vid mejeriskola och vid den högre mejerikursen föreskrivna praktiska utbildningen vid auktoriserat elevmejeri skall kunna nedsättas till hälften för sökande, som genomgått fullständig kurs vid mejeripraktikantskola. I motsats till vad 1943 års mejeriutredning föreslog böra några fasta kurser för utbildning aA^ föreståndare för större mejerier, mejerimaskinister och mejerimontörer icke för närA^arande inrättas. Uppkommande behov av specialutbildning på hithörande områden bör kunna tillgodoses genom anordnande av tillfälliga kortare kurser på området. SMR har tänkts såsom initiativtagare till kurserna, vilka ansetts kunna anordnas med särskilda statsbidrag, därest så befinnes erforderligt. Då den tekniska utvecklingen inom osttillverkningen under senare år fortskridit med sådan snabbhet och så långt, att det icke synes möjligt att inom mejeriskoleutbildningens ram meddela en för en blivande specialiserad osttillverkare tillräckligt djupgående och omfattande undervisning rörande denna driftsgren, bör för utbildning av osttillverkare inrättas en särskild fast kurs, osttillverkarkurs. Enligt förslaget skall kursen aA7se ett utbildningsbehov av 10 å 12 elever per år, förläggas till Alnarps mejeriskola och organiseras såsom en helårskurs. Detaljförslag rörande osttillverkarkursen hava framlagts på sidorna 163 och 164. Nuvarande fortbildningskurser för mejeripersonal skola enligt utredningsmannens förslag bibehållas A7id oförändrad organisation. I fråga om mejerikonsulentverksamheten anses de skäl, som lågo till grund för 1941 års omorganisation, alltjämt bärande, i det att mejeridriftens centralisering fortgår. Allt har synts tyda på att distriktskonsulenternas antal bör successivt minskas ända tills desamma helt försvinna. Specialkonsulenternas antal bör å andra sidan successiA7t ökas från för närvarande tre till åtminstone sex eller sju. Assistentbefattningarna på ifrågavarande område skola successivt indragas. Den takt, vari förändringen av mejerikonsulentverksamheten skall äga rum, bör bliva beroende av framtida överväganden under beaktande av mejerihanteringens utveckling m. m., dock bör distriktskonsulentbefattning och med förutvarande distriktskonsulent (mejerikonsulent) besatt assistentbefattning icke indragas annat än vid uppkommande ledighet å befattningen på grund av avgång med pension eller eljest. Mejerikonsulentverksamheten skall liksom nu handhavas av SMR. Statsbidraget till grundlön åt specialkonsulent höjes från nu 6 200 kronor till 8 400 kronor för år, varjämte grunderna för statsbidrag till mejerikonsulentverksamheten i övrigt förbliva oförändrade.

200 C. Kostnaderna.

E t t genomförande av Alnarps-alternativet i fråga om mejeriförsöksverksamheten och den högre mejeriundei-Adsningen innebär en ökning av statens årliga utgifter för ändamålet med i runt tal 259 900 kronor. Ultuna-alternativet innebär en motsvarande ökning av omkring 280 200 kronor. Om samtidigt — såsom utredningsmannen föreslår — det nuvarande till 90 000 kronor uppgående statsbidraget åt SMR för organisationsverksamhet, teknisk verksamhet och driftsanalys indrages, kominer ökningen av statens utgifter på detta område att inskränka sig till omkring 169 900 kronor enligt Alnarpsalternativet och 190 000 kronor enligt Ultuna-alternativet. Ett genomförande av utredningsmannens förslag i övrigt innebär en ökning av statens årliga utgifter på området med omkring 94 200 kronor. Genomförandet av byggnadsprogrammet för Statens mejeriförsök och den högre mejeriundervisningen kräver enligt Alnarps-alternativet engångsanslag av 4 892 000 kronor och enligt Ultuna-alternativet 6 350 000 kronor. Den staten åvilande engångskostnaden för Krokstaskolans byggnader uppgår till omkring 657 000 kronor. Vad angår engångskostnaderna för utrustning bliva dessa för Alnarpsalternativet 155 000 kronor och för Ultuna-alternativet 505 000 kronor. Motsvarande kostnader för utrustningen av Krokstaskolan uppgå till omkring 130 000 kronor och för utrustning till lantbrukshögskolans djurfysiologiska institution till 15 000 kronor.

201 Särskilda yttranden. Utredningsmannen finner, att tvenne alternativ beträffande mejeriforskningens och den högre undervisningens förläggning kunna ifrågakomma, antingen till Alnarp eller till Ultuna. Av dessa stannar utredningsmannen själv för det förstnämnda, trots de synnerligen vägande skäl för en förläggning till Ultuna, som av flera remissinstanser till 1943 års mejeriutredning, av professor R. Nilsson i reservation till samma utredning, samt av utredningsmannen själv i här föreliggande betänkande framlagts och vilka icke synas oss vara av honom övertygande vederlagda. Undertecknade vilja härmed uttala, att vi dels på grund av utredningsmannens egen argumentering, dels på grund av skäl, som nedan beröras, kommit till en avvikande uppfattning, och alltså bestämt vilja förorda Ultunaalternativet, trots att detta ställer sig något dyrare. Emellertid vilja vi för vår del icke tillmäta de ekonomiska synpunkterna avgörande betydelse för föreliggande fråga, då skillnaderna i kostnader för det ena eller andra alternativet väsentligen hava engångskaraktär. För vårt ställningstagande har den synpunkten varit avTgörande, som utredningsmannen anför i kap. V I I I B. 1. s. 74: »Man lärer dock allenast behöva erinra om, att mejeriforskningen har till huvudsakligt föremål mjölken, samt att å andra sidan mjölkproduktionens kvantitativa och kvalitativa befordrande utgöra centrala delar av forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukets område i övrigt, för att inse, att mejeriforskningen i själva verket utgör en låt Arara tekniskt specialiserad del aA^ jordbruksforskningen. Givetvis gäller detta såväl den grundläggande vetenskapliga forskningen som den med försöksverksamheten sammanhängande målforskningen. Vad som dessutom enligt utredningsmannens mening måste tillmätas väsentlig betydelse är, att mejerinäringens allmänna inriktning och vidare utveckling är direkt aArhängig av motsArarande företeelser inom jordbruket i allmänhet.» Drager man ut konsekvenserna härav, så måste dessa bliva, att ett misstag begicks 1932, då den högre mejeriundervisningen, Statens mejeriförsök och mejerimaskinprovningarna skildes från lantbrukshögskolan och förlades till Alnarp. Mjölkhanteringens oerhörda betydelse för jordbrukets ekonomi framgår av följande sammanställning.

202 J o r d b r u k e t s beräknade inkomster i milj. kr. 1938/39 1945/46

Vegetabiliska produkter: Spannmål Olje- och spånadsväxter Potatis Sockerbetor Stråfoder

187,8 — 56,o 55,9 4,8 304,5

207,0 35,7 127,9 92,2 12,4 475,2

573,5 81,o 373,2 Summa 1 027,7

957,3 140,3 511,8 1 609,4

Summa Animaliska produkter: Mjölk och produkter därav Ägg och fjäderfäkött Slaktdjur, lev. djur o. ull

Redan de anförda siffrorna synas oss på det kraftigaste sätt tala för, att mejeriforskning och -undervisning måste förenas med lantbrukshögskolan. Det kan aldrig vara riktigt att isolera de förra från den senare, och utredningsmannen har själv påpekat, det betänkliga däri. Däremot har utredningsmannen tydligen ansett det falla utanför uppdragets ram att skärskåda vådan av att utbilda agronomer vid lantbrukshögskolan utan att giva dessa någon möjlighet till samtidig utbildning beträffande handhavandet av den ojämförligt viktigaste av lantbrukets produkter, mjölken. I betänkandet diskuteras utförligt de fördelar, som skulle vinnas av att mejeriforskningen inklusive den högre mejeriutbildningen anknötes till en befruktande vetenskaplig miljö. I detta vilja vi till fullo instämma, men vilja samtidigt framhålla, att detta bestämt talar för en förläggning till Ultuna. Det är visserligen sant, att mejeriforskarna i Alnarp skulle draga stor fördel av kontakten med Lunds universitet, kanske ock i någon mån av närheten till Köpenhamn, ehuruväl man knappast får tillmäta den senare omständigheten alltför stor betydelse. Avståndet mellan Alnarp och Köpenhamn är dock alltför stort för att möjliggöra dagligt umgänge och man kan inte förbise, att tankeutbytet mellan svenska och danska forskare särskilt beträffande målforskningens problem kan tänkas i vissa fall försvåras av konkurrenshänsyn. I jämförelse med Alnarp har Ultuna otvivelaktigt en rikare vetenskaplig miljö att bjuda på. Det viktigaste därvid är, som förut framhållits, lantbrukshögskolan själv, men för mejeriforskarnas del synes oss den geografiska närheten till Uppsala universitet, Veterinärhögskolan, Karolinska institutet och Stockholms högskola med därtill anknutna forskningsinstitut på områden, som nära beröra grundforskningen inom mejerihanteringen, samt Tekniska högskolan giva UltunaalternatiA'et ett alldeles avgjort försteg. Den vetenskapliga miljön är för forskningen av samma betydelse som jordmånen för plantan. Även för mejeriforskarnas del gäller detsamma som för alla andra forskare, att tillfälle till dagligt umgänge med vetenskapsmän på angränsande områden är av oskattbar betydelse.

203 I den svårlösta frågan om driftsmejeri och försöksmejeri med dagliga mjölkinvägningar på cirka 60 000 respektive 10—12 000 kg mjölk vilja vi göra den uppfattningen gällande, att driftsmejeriet mycket väl kan förläggas till Skåne utan att därför Statens mejeriförsök och den högre mejeriundervisningen behöver förläggas till Alnarp och den högre mejeriutbildningen har ju till uppgift att utbilda mejeriingenjörer och ingen väsentligt nackdel förefaller ligga däri, att dessa efter avslutad utbildning förflytta sig till driftsmejeriet för att praktisera där. Överförandet av det till Statens mejeriförsök anslutna försöksmejeriet i halvstor skala vunna resultatet till stordrift kan säkerligen genomföras även om de båda mejerierna icke äro förlagda i geografisk närhet av varandra. Analoga förhållanden från andra industrier skulle ju kunna andragas som exempel. Det torde väl aldrig ha ifrågasatts som en nödvändighet eller ens som en önskvärd sak att förlägga pappersmassefabriker, masugnar, stålindustrier o. s. v. till Stockholms eller Göteborgs omedelbara närhet på den grunden att högre teknisk utbildning meddelas i dessa städer. Det må vidare anmärkas, att enligt utredningsmannen försök i helteknisk skala och med användande av apparatur av en storlek, som mera överensstämmer med den inom det övervägande flertalet svenska mejerier för närvarande och troligen även framdeles använda, med fördel kunna göras i ett mejeri av exempelvis Alnarps mejeris storlek, alltså en dagskapacitet av 10—12 000 kg. Försök i större skala skola enligt utredningsmannens förslag utföras i ett av SMR drivet, med bidrag från staten uppfört, stort driftsmejeri förlagt till Skåne, varför de av utredningsmannen på sidan 71 framförda betänkligheterna mot att försök förläggas i av enskilda företag ägda mejerier bortfalla. MC:s erbjudande att tillförsäkra staten erforderligt tomtutrymme för ett försöksmejeri på 10—15 000 liters dagsinvägning inom samma tomtområde i Uppsala, varest föreningen ämnar uppföra ett stort driftsmejeri samt ställa 10—15 000 liter mjölk dagligen att uttagas i hela billaster till försöksmejeriets förfogande för försök, i samma utsträckning som andra mejerier ATilka ägas av medlemmar i SMR-organisationen, torde Arara till synnerlig nytta. Enligt utredningsmannens mening skulle erfordras en daglig kvantitet av 25 000 kg mjölk. Skulle detta visa sig vara riktigt, så förutsätta vi, att den felande mängden måste på ett eller annat sätt kunna ställas till förfogande. Vid mejeriförsöken föreslås tre avdelningar, var och en ledd av en laborator. Dessutom föreslås en professor som föreståndare för att inspirera, kontrollera och sammanhålla mejeriförsöksverksamheten. Föreståndaren skall alltså icke själv hava någon vetenskaplig avdelning, vilket innebär ett avsteg från vad som är praxis inom övrig försöksverksamhet, där föreståndaren alltid själv leder försöken vid någon avdelning. Både ekonomiska skäl och bristen på kompetenta forskare synas oss tala för, att en laborator här strykes, så att föreståndaren själv får leda en avdelning. I kapitel 9 anföres bland annat »att därest man vill flytta den högre mejeriutbildningen till annan förläggningsort än den nuvarande, man nödgas flytta även Statens mejeriprovningars mejeriavdelning till samma ort». Detta bör ju ej vålla några olägen-

204 heter, eftersom nybyggnad för ändamålet ändå föreslås. Det skulle tvärtom vara till stort gagn för Statens maskinprovningars mejeriavdelning att bliva förlagd till samma plats som statens övriga maskinprovningar. Man torde vidare kunna ifrågasätta lämpligheten av att första årets undervisning i mejerikemi för den högre kursen inhämtas gemensamt med mejeriskolans elever, då skillnaden i elevernas förkunskaper i kemi på den högre och den lägre kursen i allmänhet torde vara högst betydande. Bättre vore väl då, att första årets kemiundervisning i den högre mejeriutbildningen samordnades med de blivande agronomernas vid lantbrukshögskolan. Som ett argument för Alnarpsalternativet anföres, att »om den högre mejeriundervisningen förflyttas till lantbrukshögskolan, måste sålunda en särskild befattning såsom föreståndare för Alnarps mejeriskola inrättas». Utredningsmannen har alltså tänkt sig, att om den högre mejeriundervisningen och forskningen kvarligger vid Alnarp, så skall professorn i mejerilära och mejeriekonomi tillika vara föreståndare för Alnarpsinstitutets mejeriavdelning och för dess läromejeri. H a n skall sålunda leda arbetet inom mejeriet vid den lägre utbildningen, som pågår praktiskt taget året om. Vi tillåta oss tvivla på möjligheten av att finna en person så beskaffad, att han kan medhinna att utöver dessa uppgifter bedriva vetenskaplig forskning. Det synes oss därför knappast vara ett hållbart skäl för Alnarpsalternativet att åberopa inbesparandet av en föreståndarbefattning för Alnarps mejeriskola, om Alnarpsalternativet förverkligas. Sammanfattande få vi alltså som vår mening framhålla, att utredningsmannens allsidiga och grundliga utredning icke synes oss motbevisa den allvarliga kritik, som framfördes mot 1943 års mejeriutrednings förslag, samt att övervägande skäl synas oss tala för, att mejeriforskning och högre mejeriutbildning nu anknytas till lantbrukshögskolan. AXEL HAKELIUS

NILS OLSSON

IVAR SÖDERQVIST

HUGO THEORELL

Utredningsmannen har föreslagit, bland annat, att vid Kroksta mejeri, som äges av Örnsköldsviksortens mejeriförening, skall inrättas en statlig mejeriskola. Vid skolan skall finnas anställd, bland andra, en föreståndare, men denne skall icke vara högsta chef för mejeriet, som enligt förslaget skall nyttjas såsom skolmejeri. Då vi av flera skäl icke kunna finna det lämpligt att till ett mejeri, som äges av enskild eller förening, förlägga en rent statlig skola, vilja vi föreslå, att vid Kroksta inrättas en statsunderstödd mejeriskola och att huvudmannaskapet för skolan ordnas på sätt lantbruksstyrelsen i sin den 16 november 1944 avgivna utredning med förslag till organisation av den lägre mejeriundervisningen föreslagit, nämligen att för mejeriskolans inrättande

205 och upprätthållande bildas en särskild stiftelse med av Kungl. Maj:t godkända stadgar, enligt vilka stiftelsens uppgift skall vara att bland annat låta uppföra för skolan erforderliga byggnader, stå såsom ägare för desamma och ansA^ara för byggnadernas vård och underhåll. Vi förutsätta dock, att skolan med hänsyn därtill, att Krokstaskolan liksom ock Alnarps mejeriskola äro så att säga riksskolor, må komma i åtnjutande av de engångsanslag och årliga bidrag av statsmedel, som utredningsmannen föreslagit. Därest mejeriskolan och mejeriet skola ha var sin chef, torde — även om i avtal mellan skolstyrelsen och mejeriföreningen finnes angivet den omfattning, vari mejeriet får tagas i anspråk för undervisningen — tvister lätt kunna uppkomma mellan skolans föreståndare såsom ledare av elevernas utbildning och mejeriets chef såsom bevakare av mejeriets ekonomiska intressen. Vi anse därför, att mejeriskolans föreståndare jämväl bör vara chef för mejeriet. RUD. ANDERBERG

ARNE P:SON ARNEGREN

Statens offentliga utredningar 1947 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.t Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Förslag till konvention mellan Sverige, Danmark och Norge om erkännande och verkställighet av domar i brottmål m. m. [16] Lagberedningens förslag till jordabalk. 1. [38] Betänkande med förslag om upphävande av äldre giftermålsbalken. [43] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Betänkande med utredning rörande riksräkenskapsverkets organisation. [13] 1945 års lönekommitté. 2. Betänkande med förslag till statens allmänna avlöningsreglemente m. m. [23] Betänkande ang. reglering av anställningsförhållandena för viss civil personal inom statsförvaltningen. Del 2. Personal med teknisk utbildning m. fl. [58] Kommunalförvaltning. Betänkande med förslag till lag om regionkommuner m. m. [30] Kommunallagskommitténs betänkande 1 med förslag ang. ändringar i kommunallagarnas bestämmelser om borgerlig primärkommuns kompetens och om kvalificerad majoritet. [53] Statens och kommunernas ftnansväsen. Politi. Polisen och allmänheten. Betänkande med förslag till tjänstereglemente för polisväsendet. [45] Nationalekonomi och socialpolitik. Kollektiv tvätt. Betänkande med förslag att underlätta hushållens tvättarbete. [1] Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 2. Förslag angående yrkesvägledning och yrkesutbildning för partiellt arbetsföra m. m. [18] 3. Utredningar och förslag ang. sysselsättnings- och arbetsterapi vid vissa sjukhus och vårdanstalter m. m. [44] Kompetensfordringar för statliga, vissa halvstatliga och kommunala tjänster samt sådana yrken och befattningar, för vilkas utövande kräves av statlig myndighet utfärdad behörighetsförklaring eller legitimation. [19] Socialvårdskommitténs betänkande. 15. Utredning och förslag ang. särskilda barnbidrag och bidragsförskott m. m. [21] Betänkande rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan. [24] Slutbetänkande avgivet av bostadssociala utredningen. Dei 2. Saneringen av stadssamhällenas bebyggelse. Organisationen av låne- och bidragsverksamheten för bostadsändamål. [26] Stuveriverksamheten i svenska hamnar. [28] Välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn. [29] 1945 års skogshärbärgesutrednings betänkande. Del 1. Utredning rörande bostads- och levnadsförhållandena på hemmansskogarna med förslag till åtgärder för bostadsbeståndets komplettering och förbättrande. [37] Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 7. Tiden juli 1945—juni 1946. [41] Statens sjukhusutrednings av år 1948 betänkande. 3. Utredningar och förslag ang. sysselsättnings- och arbetsterapi vid vissa sjukhus och vårdanstalter m. m. [44] Betänkande ang. familjeliv och hemarbete. [46] Hälso- och sjukvård. Allmänt näringsväsen. Elkraftutredningens redogörelse nr 1. Bedogörelse för detalj distributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Inledande översikt. [3] Betänkande med förslag till standardtariffer för detaljdistribution av elektrisk kraft. [4] Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 15. Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Älvsborgs län. [20] 2:12. Malmöhus län. [35] 2:11. Kristianstads län. [40]. 2: 8—10. Kalmar län, Gotlands län och Blekinge län. [48]

2: 25. Norrbottens län. [54] 2: 13—14. Hallands län samt Göteborgs och Bohus län. [57] Möbler. Betänkande avgivet av 1946 års möbelutredning. [52] Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande ang. fiskerinäringens efterkrigsproblem samt den prisreglerande verksamheten på fiskets område. [2] Betänkande med förslag ang. lantmäteripersonalens organisation samt avlöningsförhållanden m. m. [7] Betänkande med förslag ang. fiskets administration m. m. [8] Utredning med synpunkter på sågverksdriften i Norrland och förslag angående inrättande av en central sågverksskola. [32] Redogörelse i sammandrag för utredning rörande planering av jordbruket och skogsbruket i Nedertorneå kommun. [33] Vid andra riksskogstaxeringen av Norrland åren 1938—42 använd metodik och härom vunna erfarenheter. Redogörelse avgiven av 1937 års riksskogstaxeringsnämnd. [36] Betänkande ang. organisationen av försöksverksamheten på jordbrukets område. [42] Fiskerättskommitténs förslag till fiskelag jämte därmed sammanhängande författningar. [47] Vattenväsen.

Skogsbruk. Bergsbruk. Industri.

Handel och sjöfart. Handeln med olja. Betänkande med förslag avgivet av oljeutredningen 1945. [14] Betänkande med förslag till ändrad lagstiftning ang. handel med skrot, lump och begagnat gods. [22] Sysselsättningsförhållandena inom varuhandeln. [50] Kommunikationsväsen. Bank-, kredit- och penningräsen. Försäkringsväsen. Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Betänkande med förslag till geofysiskt observatorium i Kiruna m. m. [6] Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m. m. Del 3. Tandläkarinstitutens organisation m. m. [9] 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 8. Utredning och förslag rörande vissa socialpedagogiska anordningar inom skolväsendet. [111 9. Gymnasiet. [34] 10. Flickskolan. [49] Ungdomens fritidsverksamhet. Ungdomsvårdskommitténs betänkande del 4. [12] 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag till lönereglering för övningslärare. [16] Stöd åt utvecklingshämmad ungdom. Ungdomsvårdskommitténs betänkande del 6. [17] 1945 års akademikerutredning. [26] Betänkande med förslag till ändrad ordning beträffande vissa helgdagar. [27] Betänkande med förslag ang. utbildning av befäl för handelsflottan m. m. [311 Supplement nr 7 till Sveriges familjenamn 1920. [39] Betänkande om granskning och antagning av läroböcker. [51] Utredning med förslag ang. utbildning av lärare för industri och hantverk vid anstalter för yrkesundervisning m. m. [55] Utredning ang. organisationen av den finska församlingen i Stockholm samt de tyska församlingarna i Stockholm och Göteborg m. m. [66] Betänkande med förslag ang. forsknings- och försöksverksamheten samt undervisningen på mejerinäringens område m. m. [59] Försvarsväsen. 1944 års militärsjukvårdskommittés betänkande. Del 2. [5] Betänkande med förslag rörande civilförsvarets organisation m . m. [10] Utrikes ärenden.

Stockholm 1947. K. L. Beckmans Boktryckeri. 1337 47

Internationell r ä t t .