Betänkande med utredning och förslag angående utbildningen av lantmätare och lantbruksingenjörer

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

o

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1947: 6* ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED U T R E D N I N G OCH F Ö R S L A G ANGÅENDE

UTBILDNINGEN AV LANTMÄTARE OCH LANTBRUKSINGENJÖRER AVGIVET AV

1946 ÅRS SAKKUNNIGA FÖR UTBILDNINGEN AV LANTMÄTARE OCH LANTBRUKSINGENJÖRER

S T O C K H O L M 19 4 7

fctatens

offentliga u t r e d n i n g a r 1947 Kronologisk

förteckning

31. Betänkande med förslag angående utbildning av befäl 1. Kollektiv Vätt. Betänkande med förslag att underlätta för handelsflottan m. m. Idun. 264 s. II. hushållens tvättar-bete. Hseggström. xv. 284 s. S. 32. Utredning med synpunkter på sågverksdriften 1 Norr2. Betänkand) angående fiskerinäringens efterkrigsproland och förslag angående inrättande av en central blem samt den prisreglerande verksamheten på fiskets sågverksskola. V. Petterson. 150 s. 1 karta. Jo. område, intonsous, Göteborg. 325 s. Jo. 33. Redogörelse i sammandrag för utredning rörande pla3. Elkraftutndningens redogörelse nr 1. Redogörelse för nering av jordbruket och skogsbruket i Nedertorneå detaljdistrbutörerna samt deras råkraftkostnader och kommun. V. Petterson. 177 s. 6 pl. 1 karta. Jo. priser vid distribution av elektrisk kraft. Inledande 34. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. översikt. 5v. Tryckeri AB. 84 s. K. 9 Gymnasiet. Idun. 622 s. E. 4. Betänkand) med förslag till standardtariffer för detalj35. Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 12. Redogörelse distributiai av elektrisk kraft. Hasggström. 126 s. K. för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader 6. 1944 års nilitärsjukvårdskommittés betänkande. Del 2. och priser vid distribution av elektrisk kraft. MalmöBeckman. 170 s. FÖ. hus län. Beckman. 43 s. K. 6. Betänkandä med förslag till geofysiskt observatorium 36. Vid andra riksskogstaxeringen av Norrland åren 1938— i Kiruna n. m. Idun. 64 s. K. 42 använd metodik och härom vunna erfarenheter. 7. Betänkand) med förslag angående lantmäteripersonaRedogörelse avgiven av 1937 års riksskogstaxeringslens orgatisation samt avlöningsförhållanden m. m. nämnd. V. Petterson. 205 s. Jo. Marcus, l a s. Jo. 37. 1945 års skogshärbärgesutrednings betänkande. Del 1. 8. Betänkand) med förslag angående fiskets administraUtredning rörande bostads- och levnadsförhållandena tion m. m Kihlström. 165 s. Jo. på hemmansskogarna med förslag till åtgärder för bo9. Betänkand» om tandläkarutbildningens ordnande m.m. stadsbeståndets komplettering och förbättrande. Idun. Del 3. Tardläkarinstitutens organisation m. m. Beck301 s. S. man. 166 !. E. 38. Lagberedningens förslag till jordabalk. 1. Norstedt. 10. Betänkancij med förslag rörande civilförsvarets orga313 s. Ju. nisation n. m. Beckman. 262 s. S. 89. Supplement nr 7 till Sveriges familjenamn 1920. Sta11. 1940 års ikolutrednings betänkanden och utredningar. tens Reproduktionsanstalt. 112 s. Ju. 8. Utrednng och förslag rörande vissa socialpedago40. Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 11. Redogörelse giska anoiiningar inom skolväsendet. Idun. 148 s. E. för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader 12. Ungdomers fritidsverksamhet. Ungdomsvårdskommitoch priser vid distribution av elektrisk kraft. Kristianténs betär&aude del 4. V. Petterson. 392 s. Ju. stads län. Beckman. 40 s. K. 13. Betänkance- med utredning rörande riksräkenskaps41. Statsmakterna och folkhushållningen under den till verkets organisation. Marcus. 114 s. Fl. följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 7. 14. Handeln ned olja. Betänkande med förslag avgivet av Tiden juli 1945-juni 1946. Idun. 449 s. Fo. oljeutrednngen 1945. Hreggström. 343 s. 4 pl. Fo. 42. Betänkande angående organisationen av försöksverk16. 1941 års lirarlönesakkunniga. Betänkande med förslag samheten på jordbrukets område. Katalog och Tidtill lönereglering för övningslärare. Sv. Tryckeri AB. skriftstryck. 252 s. Jo. 370 s. Pi. 43. Betänkande med förslag om itpphävande av äldre 16. Förslag til konvention mellan Sverige, Danmark och giftermålsbalken. Norstedt. 72 s. Ju. Norge om erkännande och verkställighet av domar i 44. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 3. brottmål n. m. Norstedt. 24 s. Ju. Statens siuklmsutrednings av år 1943 betänkande. 17. Stöd åt uveckliugshänrmad ungdom. Ungdornsvårds3. Utredningar och förslag angående sysselsättningskommittérs betänkande del 5. V. Petterson. 144 s. Ju. och arbetsterapi vid vissa sjukhus och vårdanstalter 18. Kommittérs för partiellt arbetsföra betänkande. 2. Förm. m. Katalog och Tidskriftstryck. 176 s. 8 pl. I. slag angående yrkesvägledning och yrkesutbildning för 45. Polisen och allmänheten. Betänkande med förslag till partiellt a-betsföra m. m. Katalog och Tidskriftstryck. tjänstereglemente för polisväsendet. Idun. 126 s. I. 324 s. S. 46. Betänkande angående familjeliv och hemarbete. Beck19. Kompetemfordringar för statliga, vissa halvstatliga och man. 320 s. S. kommunaa tjänster samt sådana yrken och befattningar, för vilkas utövande kräves av statlig myndighet utfär- i 47. Fiskerättskommitténs förslag till fiskelag jämte därmed sammanhängande författningar. V. Petterson. 558 dad behörghetsförklaring eller legitimation. V. Petters. 2 pl. Jo. son. 288 s S. 48. Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 8—10. Redogörelse 20. Elkraftutndningens redogörelse nr 2: 15. Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader för detaljlistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Kalmar och priser vid distribution av elektrisk kraft. Älvsborgs län, Gotlands län och Blekinge län. Beckman. 68 s. K. län. Becknan. 48 s. K. 49. 194U års skolutrednings betänkanden och utredningar. 21. Socialvårcskornmitténs betänkande. 15. Utredning och 10. Flickskolan. Idun. 253 s. E. förslag argående särskilda barnbidrag och bidrags50. Sysselsättningsförhållandena inom varuhandeln. Beckförskott n. m. V. Petterson. 114 s. S. man. 197 s. E. 22. Betänkance med föislag till ändrad lagstiftning angående hantel med skrot, lump och begagnat gods. Sv. 51. Betänkande om granskning och antagning av läroTryckeri iB 125 s. H. böcker. Hffiggström. 137 s. E. 23. 1945 års linekommitté. 2. Betänkande med förslag till 52. Möbler. Betänkande avgivet av 1946 års möbelutredstatens almänna avlöningsreglemente m. m. Marcus. ning. Stockholms Bokindustri AB. 368 s. H. 289 s. Fi 53. Kommunallagskommitténs betänkande 1 med förslag 24. Betänkance rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan. angående ändringar i kommunallagarnas bestämmelser Norstedt. 220 s. S. om borgerlig primärkommuns kompetens och om 25. 1945 års akademikerutredning. Norstedt. 64 s. E. kvalificerad majoritet. Idun. 216, 72* s. I. 26. Slutbetäniande avgivet av bostadssociala utredningen. Del 2. Saneringen av stadssamhällenas bebyggelse. 54. Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 25. Redogörelse Organisationen av låne- och bidragsverksamheten för för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader bostadsänlamål. Idun. 598 s. S. och priser vid distribution av elektrisk kraft. Norr27. Betänkance med förslag till ändrad ordning beträffande bottens län. Beckman. 41 s. K. vissa helgdagar. Katalog och Tidskriftstryck. 75 s. E. 55. Utredning med förslag angående utbildning av lärare 28. Stuveriverksamheten i svenska hamnar. Ha?ggström. för industri och hantverk vid anstalter för yrkesunder110 s H. visning m. m. Hfeggström. 173 s. E. 29. Välfärdsaxordningar för sjöfolk i hamn. Hocggström. 56. Utredning angående organisationen av den finska för118 s. H. samlingen i Stockholm samt de tyska församlingarna i Stockholm och Göteborg m. m. Av E. Schalling. 30. Betänkance med förslag till lag om regionkommuner Idun. 143 s. E. m. m. Be;kman. 214 s. S.

(Fortsättning

å omslagets 3:e sida)

STATENS O F F E N T L I G A

UTREDNINGAR

19 47: 6 8

ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED U T R E D N I N G

OCH

FÖRSLAG

ANGÅENDE

UTBILDNINGEN AV LANTMÄTARE OCH LANTBRUKSINGENJÖRER AVGIVET AV

1946 ÅRS SAKKUNNIGA FÖR UTBILDNINGEN AV LANTMÄTARE OCH LANTBRUKSINGENJÖRER

STOCKHOLM 1947 K. L. BECKMANS BOKTRYCK ER I ("1990 47"!

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid.

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för

Kungl. Ecklesiastikdepartementet

5 Avd.

I. Utredningsuppdraget

7 Avd.

II. Lantmäteriundervisningen

\Q

Kap.

1. Kortfattad historik

10 Kap.

2. Den nuvarande undervisningens huvuddrag Grundläggande förhållanden Undervisningens organisation

12 12 ]Q

Kap.

3. Framkomna förslag rörande reformering av undervisningen 1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen Yttranden med anledning av 1940 års sakkunnigas förslag Vissa av 1946 års sakkunniga inhämtade yttranden

17 17 26 34

Kap.

4. Allmänna synpunkter undervisning

07 Kap.

på behovet av en reformerad

lantmäteri-

5. En reformerad lantmäteriundervisning Inledning Vissa grundläggande frågor Teoretiska förkunskaper Praktiska förkunskaper Militärtjänstgöring Övriga inträdesfordringar Antal studerande m. m Studietidens längd Undervisningens ordnande Allmänna förutsättningar och synpunkter Undervisningsår Läroämnen och undervisningsplaner

49 49

50 50 53 55 5g 5g QQ Öl 61 g2 (33

Den förberedande kursen, sid 63. — De fyraåriga högskolestudierna: den matematisk-geodetiska ämnesgruppen, sid. 67; den teknisk-ekonomiska ämnesgruppen, sid. 71; den rättsliga ämnesgruppen, sid. 79; sammanfattande synpunkter på, förslaget till ny studieplan, sid. 81.

Praktik under studietiden Vetenskapliga studier och forskning Fortbildnings- och specialkurser Lantmäteriundervisningens förläggning

85 86 91 92

Den förberedande kursen, sid. 92. — Högskolestudiernas f ö r l ä ^ n i n e , sid. 97. °

Vissa återstående frågor rörande lantmäteriundervisningens organisation m. m 104 Lärare och deras åligganden m. m., sid. 104. — Förberedande kursens administration, sid. 105. — Undervisningsmetodik, hjälpmedel m. m., sid. 106. - Avdelningsråd, sid. 107. — Examenstitel, sid. 10S. — Diverse, sid. 108.

4 Avd. III.

l^9

Utbildningen av lantbruksingenjörer

6. Kortfattad historik

1°9

Kap.

7. Den nuvarande undervisningens huvuddrag

110 Kap.

8. Framkomna förslag rörande reformering av utbildningen

112 Kap.

9. Allmänna synpunkter på behovet av en reformerad lantbruksingen-

Kap.

jörsutbildning Kap. 10. En reformerad lantbruksingenjörsutbildning Inledning Vissa grundläggande frågor Teoretiska förkunskaper Praktiska förkunskaper Övriga frågor Undervisningens ordnande Läroämnen och undervisningsplaner

1 w

•

137 ''"'' 1»« 13v 1 ,J 8 *v.» 140 140

Den förberedande kursen, sid. 140. — De fyraåriga högskolestudierna: den tekniska ämnesgruppen, sid. 140: den ekonomisk-kulturtekniska ämnesgruppen, sid. 145: den rättsliga ämnesgruppen, sid. 148. — Sammanfattande synpunkter på förslaget till ny studieplan, sid. 149.

Praktik under studietiden Vetenskapliga studier och forskning

153 154

Allmän och speciell forskning av teknisk art, sid. 154. — Allmän naturvetenskaplig samt agronomisk och skoglig forskning, sid. 155. — För lantbruksingenjörernas verksamhetsområde specifik forskning. sid. 156. — Fortbildnings- och specialkurser, sid. 157.

Vissa frågor rörande lantbruksingenjörsutbildningens inre organisation 1;)' Avd. IV. Återstående frågor

159 Kap. 11. Vissa av lantmäteriundervisningens utformning beroende utbild5y ningsfrågor Geodesiundervisningen vid avdelningen för väg- och vattenbyggnad vid tekniska högskolan i Stockholm 159 Utbildningen av kartografer m. fi 163 Kap. 12. Övergångsanordningar och anslagsfrågor 165 Den nya studieplanens ikraftträdande j ä m t e förslag till övergångsanordningar 1 "5 Allmänna synpunkter 165 Lantmäteriavdelningen 165 Studieriktningen för vattenteknik 166 Kompletteringskurser 166 Anslagsberäkningar 16/ Grunderna för anslagsberäkningarna 167 Anslagsberäkningar 168 Kap. 13. Sammanfattning av de sakkunnigas förslag Särskilt yttrande av herr Nilsson

174 I83

Till Herr Statsrådet och Chefen, för KunejL

Ecklesiastikdepartementet.

Undertecknade, 194(5 års sakkunniga för utbildningen av lantmätare och lantbruksingenjörer, få härmed vördsamt överlämna »Betänkande med utredning och förslag rörande utbildningen av lantmätare och lantbruksingenjörer». Särskilt yttrande av herr Nilsson bifogas. Stockholm den 23 augusti 1947. FOLKE JOHANSSON ALLAN ANDERSSON

MARTIN HÄGGLUND

BERTIL LINDKVIST

KARL DAVID MYRBECK

RAGNAR NILSSON

HJALMAR SVENSSON / Börje

Lundgren

Avdelning

I.

UTREDNINGSUPPDRAGET

vJlenom b e s l u t den 18 j a n u a r i 1946 b e m y n d i g a d e K u n g l . Maj:t chefen för e c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t att tillkalla s a k k u n n i g a för att enligt i statsrådsp r o t o k o l l e t angivna riktlinjer verkställa u t r e d n i n g och avgiva förslag r ö r a n d e u t b i l d n i n g e n av l a n t m ä t a r e och l a n t b r u k s i n g e n j ö r e r samt d ä r m e d sammanhängande spörsmål. I d e t y t t r a n d e till s t a t s r å d s p r o t o k o l l e t , varmed d e p a r t e m e n t s c h e f e n — efter g e m e n s a m b e r e d n i n g m e d s t a t s r å d e t S t r ä n g —• a n m ä l d e ärendet, lämn a d e s bl. a. en redogörelse för den n u v a r a n d e o r g a n i s a t i o n e n av lantm ä t a r n a s u t b i l d n i n g samt en s a m m a n f a t t n i n g av de förslag, som avgivits av 1940 års s a k k u n n i g a för den h ö g r e t e k n i s k a u n d e r v i s n i n g e n r ö r a n d e provisor i s k a f ö r b ä t t r i n g a r av u t b i l d n i n g e n i fråga. Efter a t t därefter h a redogjort l ö r n u g ä l l a n d e b e s t ä m m e l s e r för u t b i l d n i n g e n av l a n t b r u k s i n g e n j ö r e r liks o m även för de s y n p u n k t e r p å reformer h ä r u t i n n a n , som framförts av 1934 års avdikningssakkunniga, besparingsberedningen, torrläggningskommittén s a m t 1942 å r s t o r r l ä g g n i n g s s a k k u n n i g a m. fl., anförde d e p a r t e m e n t s c h e f e n : »Såsom av den lämnade redogörelsen framgår ha frågorna om lantmätarnas och lantbruksingenjörernas utbildning under senare år vid skilda tillfällen och i olika sammanhang varit föremål för överväganden. Den dominerande frågeställningen har därvid varit, huru undervisningen lämpligen bör avvägas mellan olika ämnen för att tillgodose krav på såväl teknisk som jordbruks- och skogsekonomisk sakkunskap. Tämligen genomgående ha de sakkunnigutredningar, som behandlat dessa spörsmål, ävensom de myndigheter och sammanslutningar, vilka äga särskild förtrogenhet därmed, hävdat den meningen, att utbildningen för närvarande ur jordbruks- och skogsekonomiska synpunkter icke kan anses tillfredsställande och a t t densamma allt för mycket inriktats på rent tekniska ämnen. I den mån de ekonomiska synpunkterna därvid tillmätts särskild vikt, har även en förläggning av utbildningen till annan läroanstalt än tekniska högskolan i Stockholm — i första hand lantbrukshögskolan — övervägts, varigenom jämväl önskemålet om en försöksgård för lantmäteriundervisningen skulle kunna bli tillgodosett. Hittills har någon samtidig prövning av spörsmålen om lantmäteri- och lantbruksingenjörsutbildningens organisation icke ägt rum. Såväl 1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen som 1942 års torrläggningssakkunniga ha emellertid förordat en utredning av dessa frågor i ett sammanhang. Samma uppfattning har också allmänt kommit till uttryck vid remissbehandlingen av berörda sakkunnigutredningars förslag ävensom uttalats vid riksdagsbehandlingen av hithörande frågor innevarande år. Den sålunda ifrågasatta förnyade utredningen rörande frågorna om lantmätarnas och lantbruksingenjörernas utbildning torde nu böra komma till stånd. Ut-

8 redningen torde böra omfatta dessa utbildningsfrågor i hela (.leras vidd. Beträffande de skilda problem, som därvid möta, hänvisar jag till den i det föregående lämnade redogörelsen för den tidigare behandlingen av utbildningsfrågorna. Enighet synes i stort sett råda därom, att den nuvarande utbildningen icke tar tillräckligt sikte på bibringandet av nödiga insikter i jordbruks- och skogsekonomiska ämnen. Utredningen lärer sålunda i törsta hand böra inriktas på en undersökning av lämpliga åtgärder för förbättring av utbildningen i nämnda hänseende, dock utan att kravet på erforderlig teknisk sakkunskap eftersattes. Önskvärt är givetvis även, att utbildningstiden icke förlänges. 1 övrigt böra föreliggande frågor prövas förutsättningslöst, däribland den viktiga frågan om utbildningens förläggning, varvid de olika lösningar, som kunna tänkas, böra ingående övervägas. Utredningen bör i övrigt avse såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen. Såvitt gäller ordnandet av undervisningen i geodesi, bör frågan därom upptagas till prövning jämväl för de ordinarie studerandena vid avdelningen för väg- och vattenbyggnad vid tekniska högskolan i Stockholm. Utredningen bör givetvis även omfatta de ekonomiska sidorna av utbildningsfrågorna. Noggranna kostnadsberäkningar böra således uppgöras och organisationsproblemen bedömas med vederbörligt beaktande av kostnadssynpunkter.» Jämlikt erhållet bemyndigande tillkallade departementschefen den 4 mars 1946 såsom sakkunniga för verkställande av förenämnda utredning byråchefen i skogsstyrelsen F. L. H. Johansson, åt vilken jämväl uppdrogs att som ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar, professorn vid tekniska högskolan i Stockholm K. D. Myrbeck, rektorn vid lantbrukshögskolan, professorn N. E. Nilsson, ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren G. Hj. Svensson, ledamoten av riksdagens andra kammare, bankofullmäktigen J. A. Andersson, byråchefen i lantbruksstyrelsen J. M. Hägglund samt överlantmätaren i Örebro län G. B. Lindkvist. De sakkunniga antogo benämningen »1946 års sakkunniga för utbildningen av lantmätare och lantbruksingenjörer». Den 17 april 1946 förordnades amanuensen hos lantmäteristyrelsen J. B. Lundgren att tjänstgöra som sekreterare vid utredningen. Efter framställning av de sakkunniga har departementschefen den 3 februari 1947 tillkallat arkitekten i domänstyrelsens byggnadskontor A. Widström att såsom expert biträda med utredningar av byggnadsteknisk art. Slutligen har departementschefen den 10 juli 1947 tillkallat amanuensen hos lantmäteristyrelsen L. E. öjborn att biträda de sakkunniga med vissa utredningsuppdrag. De sakkunniga ha med vederbörligt tillstånd företagit vissa resor, nämligen den 11 september 1946 i Västmanlands län för undersökning av möjligheterna att anskaffa ett permanent övningsområde för lantmäteriundervisningen, ävensom den 13 och 14 december samma år i Västmanlands och Örebro län för studium av lantbruksingenjörernas arbetsuppgifter. Samråd har fortlöpande ägt rum med representanter för av utredningsuppdraget berörda myndigheter och institutioner. För att tagas under övervägande i samband med utredningsuppdraget ha till de sakkunniga överlämnats vissa remissutlåtanden rörande 1940 års sakkunnigas förslag till reformering av lantmäteriutbildningen m. m. På grund av remiss från Kungl. Maj:t ha de sakkunniga den 4 oktober 1946 avgivit yttrande angående framställning från lärarkollegiet vid tek-

9 ni ska högskolan i Stockholm rörande inrättande av speciallärarbefattning i geodesi II.

Vid fullföljandet av sitt uppdrag ha de sakkunniga i stora drag tillämpat följande tillvägagångssätt. Under beaktande av såväl från skilda håll framkomna synpunkter på en reformerad lantmäteriundervisning som de allmänna utvecklingstendenserna inom fastighetsbildningen har företagits en förutsättningslös prövning av lantmätarnas behov av utbildning i olika avseenden. Med ledning härav har utarbetats en ny studieplan. Härefter har undersökts vilken högskola, som äger de bästa förutsättningarna att omhänderha denna utbildning. Detta har befunnits vara tekniska högskolan i Stockholm. Nästa utredningsetapp har inneburit att undervisningen i olika detaljer anslutits till de vid denna högskola gällande arbetsformerna. Ett liknande förfarande kännetecknar prövningen av lantbruksingenjörsutbildningen. Härvidlag ha de sakkunniga på ett tidigt stadium kunnat konstatera, dels att lantmätare och lantbruksingenjörer i åtskilliga ämnen ha samma eller liknande utbildningsbehov, dels att lantbruksingenjörerna behöva en grundlig vattenbyggnadsteknisk utbildning, vilket i sin tur leder fram till att tekniska högskolan har de bästa förutsättningarna att sörja även för utbildningen av dessa befattningshavare. Yid utarbetandet av studieplanen för lantbruksingenjörerna har därför direkt utnyttjats de möjligheter, som tekniska högskolans avdelningar för lantmäteri och väg- och vattenbyggnad erbjuda.

f

Avdelning

II.

LANTMÄTERIUNDER VISNINGEN

Kapitel 1. Kortfattad historik. Redan vid det svenska lantmäteriets ordnande som statsinstitution under förra delen av 1600-talet ansågos lantmätarna behöva en särskild, för dem lämpad utbildning, som enligt meddelade föreskrifter skulle avslutas med examen. Från början utgjordes utbildningen av praktisk utbildning hos lantmätare samt teoretiska studier. De senare bedrevos under 1600- och 1700talen på olika sätt. Vissa elever kunde erhålla undervisning vid generallantmäterikontoret i Stockholm (motsvarande nuvarande lantmäteristyrelsen). I början av 1800-talet fick denna undervisning i Stockholm fastare form, blev fortlöpande och omfattade ett läsår. Undervisningen föregicks av en tvåårig praktisk elevtid. År 1848 föreskrevs studentexamen som villkor för antagning till lantmäterielev. Från 1856 ha statsmedel beviljats för lantmäteriundervisningen. Under 1800-talet framkommo åtskilliga förslag, syftande till att giva lantmäteriundervisningen en fastare organisation. Sålunda föreslogs 1856 dess förläggande till universiteten, 1861 till skogsinstitutet och 1872 till teknologiska institutet, Intet av dessa förslag föranledde någon åtgärd. Efter hand framträdde alltmera brister i den ettåriga lantmäteriundervisningen. Åren 1904—1910 anordnades därför extra kurser intill ett läsårs längd för redan utexaminerade lantmätare. Är 1908 tillkallades särskilda sakkunniga för utredning angående lantmäteriundervisningens ordnande och förslag därom avgavs 1909, innebärande bl. a. inrättande av en särskild undervisningsanstalt, lantmäteriinstitutet. På grundval av detta förslag avläts till 1910 års riksdag proposition (nr 186); bortsett från att något självständigt lantmäteriinstitut icke inrättades bifölls propositionen i huvudsak. Den genom 1910 års beslut tillkomna, under ledning av lantmäteristyrelsen ställda undervisningen var att betrakta såsom ett provisorium. Fram till början av 1930-talet undergick densamma icke några nämnvärda förändringar. För inträde fordrades studentexamen på reallinjen och ett års praktisk elevtid hos lantmätare eller mätningsman i stad. Undervisningen var fördelad på två kurser, en tvåårig kurs för lantmäteriexamen och en ettårig kurs för kulturteknisk examen, vilken senare måste genomgås av dem, som önskade erhålla kompetens att på egen hand verkställa jorddelningsförrättningar. Här förutom kunde, i mån av möjligheter och förutsättningar, ytterligare utbildning meddelas genom handledning i vetenskapliga och praktiska arbeten. A id

11 kursen för lantmäteriexamen meddelades undervisning i matematik, geodesi, praktiskt lantmäteri, rättslära, fysisk geografi, läran om fornlämningar och naturskydd, tolkning av äldre handskrifter samt bokhålleri. Vid kursen för kulturteknisk examen undervisades i jordbrukslära med jordbruksekonomi och jordvärderingslära, skogslära, kulturteknik samt stadsplanelära. Undervisningen meddelades i enlighet med en av lantmäteristyrelsen, på förslag av ett av vissa lärare sammansatt lärarråd, för varje läsår fastställd läsordning genom föreläsningar, övningar (å lärorummet eller i dess närhet ävensom fältövningar) samt exkursioner o. clyl. Kurserna började den 1 September och slutade med maj månads utgång, vartill kommo tre månaders fältövningar under en sommar. Undervisningen var avgiftsfri; dock hade elev att dels, i den mån därtill anslagna medel ej voro tillräckliga, bestrida rese- och andra omkostnader under fältövningar och exkursioner, dels ock gottgöra utgifter för förbrukningsmateriel vid övningar och laborationer. Undervisningen meddelades av lärare och assistenter, vilka förordnades för ett år i sänder av lantmäteristyrelsen, som även utsåg en av lärarna till föreståndare för undervisningen. Undervisningen var sedan 1912 förlagd till Östermalms läroverks gamla byggnad, där lokaler förhyrdes av Stockholms stad. Sedermera flyttades undervisningen till tekniska högskolans byggnad vid Drottninggatan, där lokaler i flygeln utmed Piådmansgatan iordningställdes för ändamålet. År 1910 och senare framkommo flera förslag om lantmäteriundervisningens slutliga ordnande. Sagda år avgåvo lantmäteristyrelsen och domänstyrelsen på anmodan av chefen för jordbruksdepartementet gemensamt yttrande rörande förening av skogs- och lantmäteriundervisningen. Yttrandet utmynnade i uppfattningen, att några fördelar ej skulle vinnas genom en sådan åtgärd. Lantmäteristyrelsen framlade 1911 förslag om förevarande undervisnings ordnande som ett särskilt institut i Stockholm och 1913 som en högskola för lantmäteri och geodesi. 1911 års sakkunniga för lantbrukshögskoleundervisningen föreslogo 1913 anordnande av en agronomisk fakultet vid Uppsala universitet och lantmäteriundervisningens förläggande dit. År 1920 gjorde sex lärare vid lantmäteriundervisningen framställning till Kungl. Maj:t om slutligt ordnande av undervisningen, varvid de framhöllo, att det långvariga provisoriet haft allvarliga olägenheter och i fortsättningen kunde komma att medföra betänkliga följder för utbildningens kvalitet. I infordrat yttrande 1922 föreslog lantmäteristyrelsen åter undervisningens ordnande som en fristående högskola för lantmäteri och geodesi. Efter en av Kungl. Maj:t anbefalld, 1929 verkställd utredning yrkade lantmäteristyrelsen ånyo att för ifrågavarande utbildning skulle inrättas en särskild högskola, lantmäterihögskolan. På grundval av detta förslag, kompletterat med viss ytterligare utredning genom särskilda sakkunniga, avläts till 1931 års riksdag proposition (nr 183) med förslag om ordnande av undervisningen vid en fristående läroanstalt under lantmäteristvrelsens överinseende. Föredragande departementschefen framhöll därvid, att det övervägts, huru-

12 vida undervisningen borde förläggas till en fristående läroanstalt eller kunde inordnas under någon befintlig högskola. Undersökningar, som verkställts beträffande sistnämnda alternativ, hade emellertid givit vid handen, att lantmäteriundervisningen icke lämpligen kunde samordnas med den högre skogsundervisningen eller den högre lantbruksundervisningen. Riksdagen godkände icke propositionen utan hemställde, med anledning av därom väckta motioner, om närmare utredning rörande lantmäteriundervisningens förläggning till tekniska högskolan i Stockholm. Vid 1932 års riksdag beslöts i enlighet med proposition (nr 124) i ärendet, att lantmäteriundervisningen skulle fr. o. m. den 1 juli 1932 vara förlagd till tekniska högskolan i Stockholm. I samband härmed fastställde Kungl. Maj:t vissa ändringar av högskolans stadgar ävensom av bestämmelserna för tentamina och examina. Bland dessa ändringar må särskilt nämnas, att antalet styrelseledamöter ökades med en representant, som skulle tillsättas pä förslag av lantmäteristyrelsen.

K a p i t e l 2. Den nuvarande undervisningens huvuddrag. Verksamheten vid tekniska högskolan i Stockholm regleras genom dels Kungl. Maj:ts stadgar för de tekniska högskolorna den 22 juni 1939 (nr 422) med ändringar den 3 maj 1940 (nr 298), den 30 juni 1942 (nr 489), den 18 december 1942 (nr 986) och den 29 juni 1946 (nr 532), dels Kungl. Maj:ts stadga angående tentamina och examina vid de tekniska högskolorna den 18 december 1942 (nr 987). Sedan lantmäteriundervisningen 1932 överflyttades till tekniska högskolan, har denna undervisning fortgått i huvudsak enligt då fastställda principer. Undervisningen är förlagd till högskolans avdelning för lantmäteri (avd. L) och avslutas, efter enhetlig utbildning av alla studerande inom avdelningen, med lantmäteriexamen. Undervisningen är ordnad i fyra årskurser. Vid högskolan kan avläggas teknisk licentiatexamen ävensom vinnas teknisk doktorsgrad. Grundläggande förhållanden na. m. I vissa grundläggande frågor äro bestämmelserna för tekniska högskolans samtliga avdelningar enhetliga. I andra avseenden finnas specialregler beträffande avdelningen för lantmäteri.

13 Fyra kategorier studerande finnas. O r d i n a r i e s t u d e r a n d e följer undervisningen till den omfattning, som fordras för att avlägga examen. Specialstuderande deltager i u n d e r v i s n i n g e n i ett eller flera l ä r o ä m n e n efter eget val m e d rätt att i vissa ä m n e n erhålla k u n s k a p s b e t y g . E x t r a s t u d e r a n d e följer u n d o i v i s n i n g e n i ett eller flera l ä r o ä m n e n efter eget val u t a n att erhålla kunskapsbetyg. S t u d e r a n d e enligt 47 § i h ö g s k o l o r n a s s t a d g a r bedriver, efter tills t å n d av rektor, självständiga s t u d i e r vid någon av högskolans i n s t i t u t i o n e r . D e t helt övervägande a n t a l e t s t u d e r a n d e vid avdelningen för l a n t m ä t e r i h a r tillhört kategorien o r d i n a r i e s t u d e r a n d e . V a l beträffar inträdes fordringarna, är den b e h ö r i g att vinna i n t r ä d e såsom ordinarie s t u d e r a n d e , som »a} antingen avlagt godkänd studentexamen samt i denna examen eller i sedermera undergången fyllnadsprövning erhållit minst betyget godkänd i matematik (allmän kurs och specialkurs), fysik och kemi efter fordringarna för studentexamen å realgymnasiet och därjämte företer vederbörligt intyg om färdighet i teckning till det mått, som erfordras -för vitsordet godkänd i sistnämnda examen; dock att för den, som vid universitet eller högskola erhållit betyg i matematik, fysik eller kemi, fyllnadsprövning uti motsvarande läroämne ej erfordras; b) eller erhållit avgångsbetyg från någon av statens tekniska elementarskolor eller tekniska gymnasier eller från annan jämställd eller högre teknisk läroanstalt och därvid erhållit minst betyget godkänd i matematik, fysik, kemi, teckning, svenska språket, samt två främmande levande språk, däribland engelska eller tyska; dock att betyg i svenska och främmande språk kunna ersättas med av kollegienämnden godkänt intyg om motsvarande insikter därutinnan; c) eller erhållit avgångsbetyg från handelshögskola eller från något under stalei.s inseende stående handelsgjmrnasium och genom intyg, som av kollegienämnden gxlkännes, styrker sig i matematik, fysik, kemi och teckning äga kunskaper och färdighet, motsvarande vad som därutinnan fordras enligt a) eller b); d) eller ock genom intyg om praktisk verksamhet, utövad efter fyllda 18 år under minst två år, visar sig äga framstående anlag för något av de yrken, för vilka högskolan giver utbildning, samt genom intyg, som av kollegienämnden godkännes, styrker sig äga kunskaper och färdighet, motsvarande, i matematik, fysik, kemi och teckning, vad därutinnan fordras enligt a) eller b), samt i svenska språket och två främmande levande språk, däribland engelska eller tyska, vad därutinnan fordras i studentexamen eller i avgångsexamen från teknisk elementarskola eller tekniskt gymnasium. Betyg och intyg, som ovan sagts, skola vara utfärdade under något av de senaste fem åren före början av den kurs, till vilken inträde sökes, kollegienämnden dock obetaget att av särskilda skäl härifrån bevilja undantag samt att i fråga om ku.iskaper i svenska språket och främmande språk, varom under b) och d) förmales. efter därom gjord ansökning medgiva, att med företeende av där stadgat intyg tar anstå ett år efter det den studerande blivit såsom ordinarie studerande anlagen. Ansökning om ytterligare anstånd må av nämnden beviljas, dock endast om vägande skäl föreligga.» De: b ö r i detta s a m m a n h a n g n ä m n a s , att alla som hittills avlagt l a n t m ä t e r i eximen vid tekniska högskolan, med u n d a n t a g av en, haft s t u d e n t e x a m e n vid inträdet till högskolan. Beaörig att vinna i n t r ä d e som s p e c i a l s t u d e r a n d e är den, som avlagt examen vic universitet, högskola eller a n n a n högre l ä r o a n s t a l t eller som i n o m n å g o t

industriellt eller tekniskt yrke efter fyllda 18 år utövat minst två års väl vitsordad praktisk verksamhet av beskaffenhet kollegienämnden godkänner. Därjämte erfordras att den sökande styrker sig äga det kunskapsmått, som nämnden finner vara behövligt för de avsedda studierna. Till extra studerande må, i den mån undervisningen i övrigt medgiver, antagas den, som önskar tillgodogöra sig viss del av undervisningen vid högskolan och därtill anses äga nöjaktiga förutsättningar. Extra studerande antages av rektor efter vederbörande lärares hörande för en termin eller ett år i sänder. Den som, utan att vara studerande vid högskolan, önskar att vid någon av dess institutioner idka självständiga studier, kan därtill erhålla tillstånd av rektor, som i varje särskilt fall, efter institutionsföreståndarens hörande, meddelar närmare föreskrifter. Enligt gällande inträdesfordringar kräves icke av andra än dem, som önska åberopa intagningsgrunden »framstående anlag för något av de yrken, för vilka högskolan giver utbildning»,'någon praktik för vinnande av inträde. Då ett större antal behöriga inträdessökande anmäla sig än som kan mottagas, tages dock hänsyn till sådan verksamhet. Vid bedömning av meriterna hos sökandena till avdelningen för lantmäteri tillgodoräknas praktisk verksamhet på de arbetsfält, vari undervisning meddelas för lantmäteriexamen, således inom lantmäteri, jordbruk, skogsbruk, geologisk undersökning, vägbyggnad, vattenbyggnad, husbyggnad, stadsbyggnad och stadsmätning. Ävenledes tages hänsyn till avgångsexamen med goda vitsord från lantmannaskola med utsträckt undervisning i skogshushållning. Såsom praktik räknas också i vissa fall militärtjänst. Även om det sålunda saknats formella krav på praktik för att vinna inträde vid lantmäteriavdelningen, ha de allra flesta studenter, som där intagits, kunnat åberopa praktiktjänstgöring. Denna har varit av växlande art och omfattning. Det har sålunda visat sig vid en av de sakkunniga verkställd undersökning, som omfattat tioårsperioden 1936—1945, att eleverna i medeltal haft något mer än sju månaders praktik redan vid inträdet till avdelningen. Hur denna praktik fördelar sig på olika verksamhetsgrenar framgår av nedanstående sammanställning.

Verksamhetsgrenar

Lantmäteri Jordbruk Skogsbruk Stadsmätningsväsendet Fältmätskola Övrig praktik

Praktikmånader inom skilda verksamhetsgrenar i % av totala antalet praktikmånader för samtliga elever, som intagits på avdelning L urder tiden 193G-1945

51 22 10 6 7 4

Många studenter ha emellertid kunnat åberopa praktik i flera verksamhetsgrenar. För att i någon mån belysa, hur pass allsidig orientering de stide-

15 ramde vid lantmäteriavdelningen hittills haft rörande sitt blivande verksamhetsområde redan vid högskolestudiernas början, lämnas nedan en sammanställning över hur antalet studerande under samma period procentuellt fördelat sig på olika praktikkombinationer.

Praktikkombination

Enbart lantmäteripraktik » jordbrukspraktik » skogsbrukspraktik Lantmäteri- och jordbrukspraktik Lantmäteri- och skogsbrukspraktik Lantmäteri-, jordbruks- och skogsbrukspraktik Jordbruks- och skogsbrukspraktik Specialpraktik av annat slag än ovan nämnts Ingen praktik

Antalet studerande i % av totala antalet

36 5 4 20 11 1 4 14 5

Det må framhållas, att för avläggande av avgångsexamen från avdelningen för lantmäteri erfordras, enligt kollegiebeslut, praktisk verksamhet under minst två månader i skogstaxering och skogsindelning eller i jordbruk samt under minst två månader hos distriktslantmätare, statskartograf eller mätningsman i stad. I dessa sammanlagt fyra månaders praktik må även inräknas dylik före inträdet i tredje årskursen och sålunda även före inträdet vid högskolan, under förutsättning att den fyller nyss nämnda krav. Ävenledes bör påpekas, att då den tidigare fordran på ett års väl vitsordad praktik hos lantmätare (elevtid) bortföll vid lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan, infördes nu gällande ordning, enligt vilken den från avdelningen för lantmäteri utexaminerade må först efter två års tjänstgöring som aspirant i lantmäteristaten konstitueras till extra lantmätare. För anställning vid lantmäteristaten har tillika uppställts vissa fordringar i avseende på kroppsbeskaffenhet och synförmåga, ålder m. m. Jämlikt Kungl. Maj:ts föreskrift rörande de studerandes antal ankommer det på kollegienämnden att vid avdelningen för lantmäteri antaga ordinarie studerande till det antal, dock högst 20, som lantmäteristyrelsen för varje år bestämmer. Från lantmäteriavdelningen har t. o. m. år 1946 sammanlagt utexaminerats 196 lantmätare. Antalet studerande i de olika kurserna har varierat mellan 15 och 27. Variationen har framför allt haft sin orsak i permissioner från högskolan, föranledda av militärinkallelser. Åv de från tekniska högskolans lantmäteriavdelning utexaminerade tjänstgör flertalet inom lantmäteristaten. Men ett betydande antal (cirka 23 ?6) har fått anställning inom andra statliga verk, främst rikets allmänna kartverk, eller i kommunal eller enskild tjänst. Vid 1946 års utgång torde de från högskolan utexaminerade lantmätarna fördela sig på olika verksamhetsfält på sätt framgår av nedanstående sammanställning.

16 Verksamhetsområde

Antal

Lantmäteristaten ' °^ Rikets allmänna kartverk *•' Annan statlig tjänst: vattenfallsstyrelsen 1 statens byggnadslånebyrå civilförsvarsstyrelsen 1 Kommunal tjänst (stadsingenjörer, mätningsingenjörer, fastighetsingenjörer) 10 Enskild tjänst (bolag, konsulterande verksamhet m. m.) 5 Summa 190 Undervisningens organisation. Läroåret tager sin början den 22 s e p t e m b e r och omfattar två terminer, nämligen en h ö s t t e r m i n fr. o. m. n ä m n d a dag t. o. m. den 8 februari samt en vårt e r m i n fr. o. m. den 9 februari t. o. in. den 22 j u n i ( t e n t a m e n s p e r i o d e r 22 s e p t e m b e r — 1 oktober, 26 j a n u a r i — 8 februari samt 9 juni—22 juni; julferier 22 december—6 j a n u a r i ; påskferier u n d e r s j u t t o n d a g a r ) . H ä r t i l l komina övningar, exkursioner o. dyl. u n d e r ferierna, n ä m l i g e n s o m m a r e n mellan första och" andra, å r s k u r s e n cirka 6 veckor, varav 1 vecka frivilliga övningar i allmän geologi, s o m m a r e n mellan andra och tredje å r s k u r s e n cirka 12 veckor, samt s o m m a r e n mellan tredje och fjärde å r s k u r s e n cirka 13 veckor, varav 3 veckor frivilliga övningar i fotogrammetri, f o r t s ä t t n i n g s k u r s e n . I f r å g a v a r a n d e övningar, e x k u r s i o n e r etc. förläggas till olika p l a t s e r i landet. I l a n t m ä t e r i e x a m e n ingå följande obligatoriska läroämnen: a) enligt s t a d g a r a n g å e n d e t e n t a m i n a och examina: m a t e m a t i k ±1, marklära, h u s b y g g n a d s l ä r a I I , s t a d s b y g g n a d , geodesi och fotogrammetri, geodesi med u t j ä m n i n g s r ä k n i n g , ägomätning, allmän b y g g n a d s l ä r a , v a t t e n b y g g n a d I I , j o r d d e l n i n g s r ä t t , skogsekonomi med skogslära, j o r d b r u k s l ä r a med j o r d b r u k s ekonomi samt skifteslära; b) enligt lärarkollegiets b e s l u t d e s s u t o m : tillämpad matematik, nationalekonomi, allmän geologi, t i l l ä m p a d s t a d s b y g g n a d s r ä t t , k o m m u n i k a t i o n s t e k n i k , rättslära, fornlämnings- och n a t u r s k y d d s l ä r a , fiskerikunskap samt arkivkunskap. F ö r avläggande av l a n t m ä t e r i e x a m e n fordras dels att h a erhållit m i n s t betyget g o d k ä n d i n ä m n d a l ä r o ä m n e n m e d t i l l h ö r a n d e övningar, dels ock att h a utfört ett examensarbete inom n å g o t av följande l ä r o ä m n e n : marklära, s t a d s b y g g n a d , geodesi och fotogrammetri, geodesi m e d u t j ä m n i n g s r ä k n i n g , j o r d d e l n i n g s r ä t t , skogsekonomi med skogslära, j o r d b r u k s l ä r a med j o r d b r u k s ekonomi samt skifteslära. P å särskild a n s ö k a n kan avdelningskollegiet medgiva, att e x a m e n s a r b e t e t i stället utföres inom a n n a t l ä r o ä m n e . E x a m e n s a r b e t e t skall i regel utföras h u v u d s a k l i g e n under fjärde å r s k u r s e n s vårtermin. — F ö r b e h ö r i g h e t att som ordinarie s t u d e r a n d e deltaga i u n d e r v i s n i n g e n i tredje å r s k u r s e n är det n ö d v ä n d i g t att före u t g å n g e n av t e n t a m e n s p e r i o d e n

vid höstterminens början ha förvärvat godkända betyg i samtliga till första och andra årskurserna hörande läroämnen. De olika läroämnenas fördelning på årskurser och terminer samt på föreläsningar och övningar framgår av läro- och timplanerna (bilaga 1 och 2). Vad beträffar lärarkrafterna, finnas för undervisningen i ämnena geodesi med utjämningsräkning, fotogrammetri samt skifteslära tre särskilda professurer, av vilka clen förstnämnda sedan ett antal år är vakant, Professuren i fotogrammetri, som inrättats fr. o. m. den 1 juli 1945 i stället för en tidigare professur i geodesi och fotogrammetri, har helt nyligen tillsatts. I (ivrigt sker undervisningen genom speciallärare. I ämnena tillämpad matematik, nationalekonomi, allmän geologi, stadsbyggnad, tillämpad stadsbyggnadsrätt och kommunikationsteknik meddelas undervisning av lärare vid andra avdelningar å tekniska högskolan. Lantmäteriavdelningens lärare i ämnena matematik II, geodesi med utjämningsräkning, husbyggnadslära, högre geodesi och fotogrammetri meddela jämväl undervisning åt studerande vid andra avdelningar å högskolan. För att främja tekniskt-vetenskapliga studier och forskning har, som tidigare antytts, vid de tekniska högskolorna inrättats teknisk licentiatexamen och teknisk doktorsgrad. Vid avdelningen för lantmäteri har intresset för mera avancerade studier efter hand ökat. Sålunda ha två vid lantmäteriavdelningen utbildade personer disputerat på avhandlingar i geodesi respektive fotogrammetri samt två avlagt teknisk licentiatexamen i skifteslära. Ytterligare ett antal yngre lantmätare bereda sig för närvarande för teknisk licentiatexamen. Högskolans statliga stipendier omfattade budgetåret 1946/47 6 docentstipendier å 7 200 kronor per år samt 14 stipendier för främjande av högre tekniska studier a 2 500 kronor per år. Därjämte finnas ett stort antal stipendiefonder, från vilka utdelas studieunderstöd åt studerande, bidrag till studieresor, forskningsstipendier och resestipendier.

Kapitel 3. Framkomna förslag rörande reformering av undervisningen. 1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen. Sedan lantmäteriundervisningen 1932 överflyttades till tekniska högskolan ha icke några mera genomgripande förändringar i denna undervisning ägt rum. I samband med den av 1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen företagna allmänna översynen av undervisningen vid landets 2—1900 47

18 t e k n i s k a högskolor framlades emellertid även vissa förslag till n y a lärarbef a t t n i n g a r m. m. vid l a n t m ä t e r i a v d e l n i n g e n (stat. off. utr. 1943:34—37). D ä r v i d ansågs det e m e l l e r t i d icke möjligt att vid d e n n a t i d p u n k t framlägga n å g o t slutgiltigt förslag till u n d e r v i s n i n g e n s o r d n a n d e i n o m a v d e l n i n g e n . F l e r a för l a n t m ä t a r n a s k o m m a n d e v e r k s a m h e t betydelsefulla u t r e d n i n g a r voro n ä m l i g e n icke slutförda, och man k u n d e därför ä n n u icke k l a r t överblicka, i v a d m å n lantmäteriets a r b e t s u p p g i f t e r i framtiden k o m m e att f ö r ä n d r a s . Sakk u n n i g f ö r s l a g e t avsåg s å l u n d a endast p r o v i s o r i s k a f ö r b ä t t r i n g a r i undervisn i n g e n i avvaktan på en m e r a ingående u t r e d n i n g av h i t h ö r a n d e frågor. E n ä r 1940 års s a k k u n n i g a s förslag på flera p u n k t e r m å s t e a n s e s s å s o m mycket betydelsefulla och d e s s u t o m gåvo u p p h o v till en allmän d e b a t t angående l a n t m ä t e r i u t b i l d n i n g e n s reformering, skall förslaget h ä r n e d a n , liksom de m e d a n l e d n i n g av d e t s a m m a avgivna y t t r a n d e n a , i k o r t h e t refereras. F ö l j a n d e a l l m ä n n a riktlinjer ansågo 1940 års s a k k u n n i g a b ö r a vara vägl e d a n d e vid en reformering av l a n t m ä t e r i u n d e r v i s n i n g e n . »Lantmätarnas huvudsakliga uppgifter äro de legala jorddelnings- och fastighetsbildningsförrättningarna, särskilt på landsbygden. Dylika förrättningar innebära i sig mätningstekniska, juridiska och ekonomiskt-tekniska moment. Av dessa ha hittills de båda förra dominerat, och alltför ringa uppmärksamhet har ägnats åt de ekonomiskt-tekniska problemen. Detta förhållande har också satt spår i undervisningen. Att det juridiska momentet i undervisningen jämte det tekniska kommit i förgrunden, beror pä att gällande fastighetsbildningslagstiftning är ytterst invecklad och delvis oklar och därför fordrar ingående studier för att kunna fullt behärskas. Man synes därför nu stå inför den situationen, att åtgärder för större hänsynstagande till de ekonomiskt-tekniska problemen är ofrånkomlig. Måhända är det svårt för en och samma person att i praktiken behärska såväl mätningstekniska som juridiska och ekonomiskt-tekniska frågor, och det kan med hänsyn därtill ifrågasättas, om icke en differentierad undervisning vore lämplig. Tiden härför synes dock ännu icke kommen, varför det tills vidare kan anses lämpligast att giva de studerande en så bred utbildning som möjligt. De ekonomiskt-tekniska spörsmålen i undervisningen böra dock därvid givas en mera framskjuten plats än hittills, och i det framlagda förslaget har hänsyn härtill tagits. Den egentliga specialiseringen får, liksom i så många andra fall, följa sedan utbildningen vid högskolan avslutats.» F ö r s l a g e t till u n d e r v i s n i n g s p r o g r a m (bilaga 3) i n n e b a r i k o r t h e t n e d a n angivna förändringar i jämförelse m e d den gällande s t u d i e p l a n e n . Matematikundervisningen, som tidigare varit koncentrerad så gott som helt till höstterminen i l:a årskursen och bedrivits av en speciallärare, föreslogs rationaliserad och utsträckt över tre terminer i likhet med vad fallet varit för andra avdelningar. Föreläsningstiden föreslogs utökad endast med 0,5 timmar per vecka för tillgodoseende av vissa delar av ämnet, vilka voro av särskilt intresse för lantmätare och för byggnadsteknici. Övningstiden utökades något mera. Undervisningen föreslogs anförtrodd åt professorn i det föreslagna ämnet matematik II. Läroämnet geodesi skulle med oförändrad omfattning flyttas från 2:a till l:a årskursen för att i de högre årskurserna lämna plats för mera omfattande undervisning i juridiska och ekonomiska ämnen, och undervisningen i utjämningsräk

19 ning flyttades från vårterminen till höstterminen i 2:a årskursen för att kunna följa omedelbart på geodesiundervisningen. Läroämnena fiskerikunskap samt fornlämnings- och naturskyddslära överföras frän 3:e till l:a årskursen, vilket komme a t t medföra jämnare fördelning av undervisningen och kunde ske u t a n olägenhet i andra avseenden. En professur föreslogs i kulturteknik, huvudsakligen avsedd att ersätta speciallä rarbefattningarna i allmän byggnadslära samt i vattenbyggnad II. I husbyggnadslära ansågs antalet övningstimmar böra ökas från 5 till 7,5 terminsveckotimmar och viss undervisning i lantbruksbyggnadslära. tillkomma. En ny professur skulle inrättas i allmän rättslära och fastighetsrätt i stället för speciallärarbefattningarna i rättslära och i jorddelningsrätt. I stadsbyggnad föreslogs en icke obetydlig ökning av undervisningen i samband med förslaget om inrättande av en professur i stadsbyggnad inom avdelningen för arkitektur i stället för nuvarande speciallärarbefattning i samma läroämne. Undervisningen i jordbrukslära med jordbruksekonomi flyttades från l:a och 2:a till 2:a och 3:e årskurserna, för att de studerande skulle ha n å t t större mognad, när de studerade detta ämne. Den för lantmätare avsedda kursen i kommunikationsteknik ansågs böra flyttas från vårterminen i 3:e till vårterminen i 2:a årskursen. Ämnet marklära borde av vissa skäl flyttas från l:a till 3:e årskursen och utökas något för att även innefatta sädana delar av den allmänna geologien, som sammanhängde med markläran och vore av särskild betydelse för lantmätare. Läroämnet nationalekonomi, som för närvarande studerades i l:a årskursen, föreslogs flyttat till 3:e årskursen för att kunna infogas i läroplanen vid en tidpunkt, då de studerande kunde förmodas äga större förutsättningar att tillgodogöra sig detsamma. D e viktigaste n y h e t e r n a i 1940 års s a k k u n n i g a s förslag hänföra sig till ä m n e n a k u l t u r t e k n i k och a l l m ä n r ä t t s l ä r a och f a s t i g h e t s r ä t t . D e t t o r d e därför vara av i n t r e s s e a t t n ä r m a r e ta del av motiven för de föreslagna p r o f e s s u r e r n a i n ä m n d a ämnen. K ö r a n d e förslag om p r o f e s s u r i ä m n e t k u l t u r t e k n i k k u n n i g a bl. a. följande.

anförde 40 å r s sak-

»Före lantmäteriundervisningens överförande till tekniska högskolan ingick i programmet ett ämne benämnt kulturteknik, huvudsakligen omfattande elementär mekanik, materiallära, hus- och brobyggnadslära, vägbyggnadslära, meteorologi och hydrografi, hydraulik och dikning med sammanlagt 180 timmar föreläsningar, 120 timmar övningar jämte fältövningar under 10 dagar. Vid undervisningens överflyttande till tekniska högskolan uppdelades ämnet i tre delar: allmän byggnadslära, husbyggnadslära samt vattenbyggnadslära, varvid sammanlagda antalet övningstimmar avsevärt ökades. Undervisningen i husbyggnadslära torde i fortsättningen böra behandlas som särskilt ämne, men av skäl, som nedan framföras, bör läroämnet kulturteknik återinföras i reviderad form huvudsakligen genom sammanslagning av allmän byggnadslära och vattenbyggnad. Undervisningen i kulturtekniska ämnen har frän början varit avsedd att bibringa sakkunskap vid handläggning av tekniska problem i samband med fastighetsbildningen på landsbygden. Såsom nedan framhålles under »rättslära och jorddelningrätt» ha dessa problem i praxis ofta lösts utan tillräckligt ingående prövning och erforderlig sakkunskap. Fastighetsbildningsproceduren har för öv-

20 rigt varit så organiserad, a t t byggnadstekniska åtgärder av olika slag icke egentlio-en ingått däri. Man har i huvudsak endast kalkylerat med dem i den utsträckning som erfordrats för beräkning av ersättningar mellan delägarna i samband med'skiften, och det har i allmänhet förutsatts, att eventuella tekniska åtgärder skulle verkställas utan vederbörande förrättningsmans medverkan efter skiftena i stället för i direkt samband med dem. Beräkningarna ha därför i regel blivit mycket summariska, i synnerhet som några egentliga planer för dylika anordningar icke lagenligt behövt utarbetas. Där verkliga kalkyler förekommit, har det i regel endast gällt vissa detaljer t, ex. en oundgänglig utfartsväg, ett enstaka avloppsdike eller dylikt. Lagstiftaren har med andra ord icke räknat med en systematisk behandling av de tekniska problemen. I och med att i samband med tillkomsten av avdelningen för lantmäteri vid K T H större uppmärksamhet än tidigare kommit a t t riktas på stadsbyggnad och därmed förenade krav på utbildning i därför grundläggande ämnen, kom vid ordnandet av undvervisningen av de kultur tekniska ämnena dessas ursprungliga uppgift att i viss mån skjutas i bakgrunden. Undervisningen kom alltså icke endast i avseende å husbyggnadslära u t a n även exempelvis i allmän byggnadslära mera att vara orienterad mot andra områden än dem, som röra jordbruk och skogsbruk. Av vad som anförts torde framgå, a t t den nuvarande byggnadstekniska utbildningen inom L varken kvalificerar för stadsbyggnads- eller landsbyggnadsuppgifter. samt att några egentliga sådana uppgifter ej heller erbjuda sig i lantmäteripraktiken under nuvarande förhållanden. Dessa omständigheter ha ock kommit att inverka menligt på de studerandes intresse. Klagomål, riktade mot det principiella i studieprogrammet, men icke mot undervisningen som sådan, ha även framförts av de studerande inom avdelningen, och det kan tilläggas, att på senare år antalet sökande till avdelningen successivt minskat. Om någonstädes, så behövs på landsbygden med dess ur räntabilitetssynpunkt mindre lyckliga premisser en rationell behandling av de tekniska anordningar, som jämte själva jorden bilda de fasta kapitalen för hithörande ekonomiska företag. Det är givetvis fastighetsbildaren, som borde ha till uppgift att lösa dessa problem, i synnerhet som det är otänkbart att ernå rationella lösningar u t a n samband med själva jordfördelningen. Med detta förhållande har hittills icke räknats. Allt tyder emellertid på, att man nu tvingas in på denna väg, och då gäller det också, a t t högskolan rustar sig a t t motsvara kommande krav på fackutbildat falk. Då nu inom jordbruk och skogsbruk de tekniska anordningarna ha väsentligen andra uppgifter än inom samhällen — det gäller ju här framför allt anordningar för markernas utnyttjande för växtproduktion — är det självfallet, att här erfordras bl. a. undervisning i just de tekniska problem, som äga samband med detta utnyttjande. Problemställningarna bli därvid helt andra än exempelvis inom övrig väg- och vattenbyggnadsteknik. En rationell lösning av uppgifterna på hithörande områden k r ä v e r ' e n direkt känning med jordbruks- och skogsbrukstekniska s;imt ekonomiska problem. Väg- och vattenbyggnadsfrågorna böra därför icke i umlervisningshänseende avskiljas utan sammanföras såsom en stomme i ett kulturtekniskt ämne, som dessutom bör innefatta även övriga för driften erforderliga tekniska anordningar på och i marken (utom husbyggnad, som synes böra och kunna behandlas i särskilt läroämne). Skall undervisningen på det kulturtekniska området kunna erhålla en ändamålsenlig inriktning, måste den ock vara förenad med forskningsarbete. Det vore därför en lycklig lösning att inrätta en professur, som alltså närmast skulle ersatta speciallärarbefattningarna i allmän byggnadslära och vattenbyggnad II men dess-

21 utom innebära, en utvidgning och annan utformning i enlighet med vad ovan anförts. De sakkunniga ha därför och särskilt i anledning av framställning från representanter för lantmäteriundervisningen och utövarna inom lantmäterifacket föreslagit inrättande av en professur i kulturteknik, men vilja samtidigt framhålla, a t t omfattningen av undervisningsområdet för en sådan professur blir i viss mån heterogen. Det kan möjligen ifrågasättas, om en kvalificerad innehavare av befattningen kan erhållas. Det bör därför i god tid före den tidpunkt, då befattningen skall tillsätta, noga övervägas, om fullgoda förutsättningar finnas för professurens inrättande, eller om den som nu skall uppdelas på två speciallärarbefattningar. De sakkunniga ha härigenom velat uttala en viss tveksamhet i frågan. I en eventuell professur i kulturteknik skulle ingå: Elementär byggnadsstatik och hållfasthetslära, materiallära, enklare byggnadskonstruktioner och grundläggningsarbeten, väg- och brobyggnader. Kulturteknisk vägbyggnadslära: Dragkrafter och nyttig last inom jordbruk och skogsbruk. Brukningsvägar och deras differentiering. Den ekonomiska verkningsrayonen i olika terräng- och produktionstyper. Tekniskt-ekonomiska avståndsgränser. Vägnät. Hydrologi: Vattnets kretslopp. Vattenstånd vid kusten och i färskvatten. Vattenmängd och avrinning. Sjöarnas vattenhushållning. Grundvatten. Hydraulik: Vattnets likformiga rörelse i öppna och slutna ledningar. Uppdämningskurvor. Utströmning. Kulturteknisk vattenbyggnadslära: Jordbeskaffenhet, ägoslag och torrläggningsdjup. Öppen och täckt dikning. Dikesnät. Vattenavledningsföretag, planläggning och kostnadsfördelning. Invallningsföretag. Kloaker och kloakledningar. Bevattning. Beräkning av krafttillgången i vattenfall. Koordination av väg- och dikessystem, ö v r i g a för driften erforderliga tekniska anordningar.» D e rättsliga s t u d i e r n a i n o m l a n t m ä t e r i a v d e l n i n g e n , som h i t t i l l s varit fördelade på tre olika ämnen, rättslära, j o r d d e l n i n g s r ä t t och t i l l ä m p a d stadsb y g g n a d s r ä t t , föreslogs av 1940 å r s s a k k u n n i g a s a m o r d n a d e u n d e r en professur i a l l m ä n r ä t t s l ä r a o c h f a s t i g h e t s r ä t t . »Den nuvarande undervisningen i rättslära avser att giva en allmän juridisk grundval för de fortsatta juridiska studierna samt kännedom om civilrätten, särskilt beträffande fast egendom, grunddragen av processrätten, författnings- och förvaltningsrätten samt finansrätten, under det a t t läroämnet jorddelningsrätt omfattar jordäganderättens utveckling, lagfarts- och inteckningsväsendet, lagstiftningen om delning och sammanläggning av jord på landet samt om jordregister, lagen om fastighetsbildning i stad, stadsplanelagstiftningen, ensittarlagstiftningen, lagstiftningen om vägar, stängsel, skogar, gruvor, jakt och fiske, expropriationslagstiftningen, grunddragen av vattenrätten ävensom författningar rörande lantmätare och deras verksamhet. Den speciella privaträtten har intill senaste tid endast i ringa grad varit föremål för juridisk forskningsverksamhet, och lagstiftningen på detta område torde lida av ansenliga brister. Det är tydligt, a t t en ändamålsenlig lagstiftning rörande fast egendom icke kan erhållas utan ett samarbete mellan juridisk och ekonomisktteknisk sakkunskap, vilken senare i här ifrågasatt sammanhang skulle finnas närmast representerad inom lantmäteriet. Ofta ha ekonomiskt-tekniska frågor på ifrågavarande område, enligt uppgift av professorn i skifteslära, behandlats utan önskvärd, ingående prövning, och det är under dessa omständigheter lätt begripligt, om lagstiftningen kommit att bli i vissa fall inkonsekvent i ekonomiskt-tekniskt hänseende och att den ej i alla avseen-

22 den står i samklang med en sund utveckling av jordbruks- och skogsbruksnäringarna. Forskning på ifrågavarande delar av privaträtten är alltså högeligen av behovet påkallad, men en framgångsrik sådan forskning torde icke kunna bedrivas utan intimt samband med forskning inom hithörande ekonomiskt-tekniska områden. Avdelningen för lantmäteri synes kunna bli rätt forum för sådan forskningsverksamhet. Inrättande av en professur inom avdelning L för främjande av dessa syftemål vore således önskvärt, varvid rättslära och jorddelningsrätt borde inga i densamma, och huvudvikten läggas vid fastighetsrätten. Som förut antytts, skulle undervisningen omfatta dels en mindre kurs i l:a årskursen, ungefär motsvarande den nuvarande kursen i rättslära men med mera speciell inriktning på frågor rörande lagstiftning angående fast egendom, dels — i 2:a och 3:e årskurserna — den egentliga planläggnings- och fastighetsbildningsrätten och de författningar, som i övrigt röra fast egendom. Det är att märka, att den nuvarande specialläraren i jorddelningsrätt redan har att meddela en undervisning, som åtminstone kvantitativt sett fullt motsvarar en professors. Då härtill kommer, att även rättsläran föreslagits dit hänförd och då ämnet utgör ett bestämt forskningsområde, som är tämligen oplöjt, torde inrättande av en professur framstå som en riktig lösning. Ett ämne, som intimt sammanhänger med fastighetsrätt, är stadsbyggnadsrätt, och skäl kunna anföras, varför även detta ämne borde inordnas under nyssnämnda professur, varvid dock en adjungerad lärare skulle ställas till förfogande för professorn för undervisning i stadsbyggnadsrätt för avdelningarna för byggnadsteknik, arkitektur och lantmäteri.» I sitt huvudbetänkande togo 1940 års sakkunniga icke definitiv ställning till frågan om undervisningen i g e o d e s i och f o t o g r a m m e t r i utan ansågo detta spörsmål böra upptagas längre fram. De anförde dock, att det sannolikt komme att bli nödvändigt att i framtiden inrätta en särskild professur i fotogrammetri samt överföra undervisningen i högre geodesi till professuren i geodesi med utjämningsräkning. Emellertid erhöllo de sakkunniga den 17 september 1943 Kungl. Maj:ts uppdrag att i samråd med lantmäteristyrelsen verkställa utredning beträffande organisationen av undervisningen i geodesi och fotogrammetri vid tekniska högskolan i Stockholm. Uppdraget föranleddes av att i remissyttrandena betydande meningsmotsättningar framträtt i fråga om ordnandet av undervisningen i dessa ämnen. Med anledning härav avgavs den 4 mars 1944 ett särskilt betänkande (otryckt). Häri föreslogs, att en särskild professur i fotogrammetri skulle inrättas samt att de delar av den högre geodesien, som tidigare tillhört professuren i högre geodesi med fotogrammetri, skulle överflyttas till den befintliga professuren i geodesi med utjämningsräkning. 1940 års sakkunnigas förslag om en särskild professur i fotogrammetri vann statsmakternas gillande, och professuren inrättades från den 1 juli 1945. Frågan om geodesiundervisningens ordnande hänsköts emellertid till fortsatt utredning. Körande organisationen av undervisningen i g e o d e s i må följande sammanfattning lämnas av 1940 års sakkunnigas betänkande.

23 Undervisningen i geodesi har man hittills uppdelat i högre geodesi och geodesi samt hjälpämnet utjämningsräkning. De sakkunniga ifrågasätta icke någon ändring av undervisningens omfattning men anse att den behöver rationaliseras. Det finnes enligt de sakkunniga ingen bestämd gräns mellan högre geodesi och geodesi, och den hittillsvarande uppdelningen på två från varandra fristående professurer har också haft till följd, att viss dubbelundervisning förekommit, som det nu gäller att få bort. Med »högre geodesi» har väl egentligen förståtts den mera vetenskapligt betonade geodesien (geodesi betyder vetenskapen om jordens mätning). J u mer utvecklingen går framåt, desto mer visar erfarenheten, att den högre geodesiens metoder införlivas med de i praktiska livet tillämpade metoderna, och säkert är, att utvecklingen måste bygga på den vetenskapliga grunden, d. v. s. på den högre geodesien i egentlig mening. Med hänsyn härtill, och då man synes nödsakad utgå frän, att ingen geodesiprofessur kommer att finnas vid något av universiteten, är det enligt de sakkunnigas åsikt nödvändigt att uppställa den fordran, att det vid högskolan skall finnas en professor i geodesi, som är fullt förtrogen med den vetenskapliga grund, på vilken geodesien skall bygga sin utveckling, d. v. s. han måste behärska den högre geodesien. I diskussionen om undervisningen i geodesi ha benämningarna »högre geodesi» eller »naturvetenskaplig geodesi» och »teknisk geodesi» använts för att beteckna olika delar av geodesien, varvid dock gränsen varit svävande. Då denna oklarhet i begreppsbildningen varit till förfång för diskussionen om undervisningens ordnande, vore det önskvärt att få bort dessa begrupp och hålla samman ämnet under den enhetliga benämningen »geodesi». Svårigheten att ordna undervisningen i geodesi synes ligga däri, att området innesluter både grundläggande, vetenskaplig mätningsmetodik och den praktiska tillämpningen av mätningsmetoder av olika slag samt deras anpassning efter gällande bestämmelser. Beträffande den vetenskapliga forskningen torde det vara klart, a t t den bör inriktas dels på fullkomnande av nuvarande metoder och instrument, dels på utarbetande av nya metoder och instrument. Forskningen skall utgöra grunden för mätningsteknikens vidare utveckling. Beträffande den tillämpade geodesien har lantmäteristyrelsen framlagt exempel på åtskilliga forskningsuppgifter. Av de anförda exemplen anse de sakkunniga det framgå, a t t lantmäteristyrelsen för tekniskt utredningsarbete i hög grad synes vilja lita till högskolans resurser. Detta har måhända sin förklaring däri, att lantmäteriundervisningen tidigare var så nära ansluten till lantmäteristyrelsen, att styrelsen ansåg den som direkt underlydande. Såsom förhållandet numera är, kan emellertid högskolans avdelning för lantmäteri icke betraktas som en enbart lantmäteriets egen fackskola utan som ett organ för utbildning av fackmän för yrken, som behöva högvärdig teknisk bildning inom ifrågavarande tekniska fackområde, inom vilket lantmäteriet visserligen utgör det ojämförligt största specialområdet. Planläggningen av undervisningen i geodesi bör därför ske efter samma mönster som inom andra ämnen, d. v. s. den teoretiska undervisningen bör vara tillräckligt grundlig och omfattande och taga sikte pä vetenskaplig utvecklinggenom forskning. Den fackmässiga tillämpningsundervisningen bör inom högskolans ram ej föras längre än vad som motsvarar förhållandena inom övriga ämnen. Utbildningen inom ett visst tillämpningsområde fortsattes bäst i det. praktiska livet. Lyckas man lösa organisationen sä, att det inom högskolans ram upprätthålles fullgod kontakt mellan den vetenskapliga geodesien och den tillämpade, så är detta det lyckligaste, ty därigenom verka de ömsesidigt befruktande på varandra. Om det mycket starka önskemålet att sammanhålla det ifrågavarande undervis-

24 ningsområdet till ett helt skall kunna förverkligas, måste lösningen ske efter den linjen, att undervisningen skötes av en professor som huvudlärare och en (eller möjligen två) adjungerade lärare. Huvudläraren skall bära ansvaret för undervisningens uppläggning och handhavande samt överinseendet över den av den adjungerade läraren bedrivna undervisningen. Det bör ej i undervisningsprogrammet stelt fastlåsas, att professorn skall undervisa i vissa och den adjungerande läraren i vissa delar av ämnet, utan det bör finnas möjlighet att uppdela arbetsuppgifterna så, att professorn och den adjungerande läraren på bästa sätt komplettera varandra. En rationell uppdelning kommer därvid säkerligen icke att ske i högre och lägre geodesi utan de olika arbetsområdena bestämmas med klara gränslinjer, sä att dubbelläsning undvikes. Enligt det sålunda skisserade förslaget skulle en professur i geodesi inrättas med en ämnesomfattning motsvarande såväl den nuvarande professuren i geodesi med utjämningsräkning som den del av geodesien, vilken för närvarande tillhör professuren i geodesi och fotogrammetri. Fordringarna på professorn måste vara, att han behärskar hela ämnet geodesi, även den s. k. högre geodesien, samt geodesiens tillämpning och att han själv är en driven mätningstekniker. Då utjämningsräkning måste ingå i professuren skall han även fullt behärska denna vetenskapsgren. Ställas dessa kompetenskrav på professorn, bör han kunna handleda licentiander vid högskolan och bedöma kompetensen hos dem, som disputera för teknologic doktorsgrad, samt verkställa examination av studerande från Uppsala universitet. Han bör också kunna företräda den geodetiska forskningen i Sverige i det internationella samarbetet. Till professorns förfogande för undervisningen ställes en adjungerad lärare med undervisning i de delar av ämnesområdet, som fastställes av kollegienämnden efter förslag av vederbörande professor och efter avdelningskollegiets samt avdelningsrådets hörande. Till biträde vid forskning anställes till en början en förste assistent och vid ökat behov ännu en. Under de diskussioner om geodesiundervisningens ordnande, som föregingo sakkunnigförslaget, framfördes såsom alternativa lösningar antingen inrättandet av två professurer, en i »högre» och en i »teknisk» geodesi, eller inrättandet av en professur i »teknisk» geodesi och en speciallärarbefattning i »högre» geodesi. Båda dessa förslag ha emellertid avvisats av de sakkunniga. Enligt sakkunnigförslaget bör professorn i geodesi vara skyldig att hålla sammanlagt 112 föreläsningar per år, d. v. s. lika många som professorn i geodesi med utjämningsräkning enligt nuvarande program. Den adjungerade läraren skulle dessutom hålla 42 föreläsningar per år. Det sammanlagda antalet övningstimmar, som nu är 84 för högre geodesi och 308 för geodesi, har föreslagits bliva 350, varav 250 under professorns och 100 under den adjungerade lärarens omedelbara ledning. Antalet fältövningsdagar, som för närvarande uppgår till 45 för geodesi och 30 för högre geodesi, anse de sakkunniga genom rationalisering kunna minskas till 65 dagar eller något mindre. Den adjungerade läraren bör närvara vid minst 25 dagar av fältövningarna. Undervisningen skulle endast avse studerande vid avdelningen för lantmäteri. Behovet av geodesiundervisning för de studerande vid avdelningen för väg- och vattenbyggnad skulle tillgodoses genom en fortsättningskurs i planmätning och nivellering. Undervisningsprogrammet, som i stort sett skulle omfatta de nuvarande kurserna i läroämnena geodesi, utjämningsräkning och högre geodesi, skulle få följande utformning. Föreläsningar: allmän översikt över geodesiens omfattning, instrumentlära, koordinaträkning, basmätning, stomiiät genom triangelmätning, polygonmätnng och linjemätning, numerisk detaljmätning, grafisk detaljmätning, avvägning,

25 trigonometrisk höjdmätning, barometerhöjdmätning, takymetri, kompassmätning, stakning av räta linjer och kurvor, arealräkning, kartografi inklusive kartprojektioner, astronomisk ortsbestämning, jordens form och dess inverkan på geodetiska mätningar och beräkningar, kartläggning för stadsplanering, för fastighetsbildning i stad och för byggnadsändamål, mätningars samband med förordningar och bestämmelser, utjämningsräkning. Övningar: kartritning och textning, räkneövningar, instrumentundersökningar, förberedande mätningsövningar i anslutning till föreläsningskursen, fältövningar och bearbetning av resultaten från dessa övningar. De sakkunniga ha även i korthet berört frågan om inrättande av en professur i högre geodesi vid Uppsala universitet och härom uttalat, att erfarenheten giver vid handen att det endast sporadiskt skulle finnas någon studerande vid universitet i detta ämne och att därför en professur i ämnet skulle bliva en i förhållande till nyttan alltför dyrbar anordning. 1940 års s a k k u n n i g a b e h a n d l a d e även u n d e r v i s n i n g e n i ä m n e t ägomälning men funno icke a n l e d n i n g föreslå någon ä n d r i n g av u n d e r v i s n i n g e n s omfattning. F ö r att möjliggöra en ä n d a m å l s e n l i g o r g a n i s a t i o n av s t u d i e r n a framför allt i a g r o n o m i s k a och skogliga ä m n e n liksom även vissa t i l l ä m p n i n g s ä m n e n samt befrämja den e m p i r i s k a forskningen i n o m l a n t m ä t e r i a v d e l n i n g e n föreslogo 1940 års s a k k u n n i g a anskaffandet av ett p e r m a n e n t d e m o n s t r a tions- och försöksfält. »Lantmäteriundervisningen är till sin natur sådan, att övningar på fälten äro nödvändiga i synnerligen stor omfattning, vilket framgår av uppgjorda sammanfattande läro- och timplaner i det följande. Det har av sådan anledning flera gånger framkastats en tanke på anskaffandet av en försöksgård, dit icke blott ekonomiska, jordbruks- och skogstekniska samt till skifteslära hörande utan även mätningstekniska demonstrationer och övningar kunde förläggas. Det har sålunda framstått som ett starkt önskemål att äga tillgång till ett permanent demonstrations- och försöksfält, där undervisningen kunde levandegöras och behövliga försök i olika hänseenden verkställas. Det har framhållits av representanter för lantmäteriet såsom omöjligt a t t helt tillfredsställa fordringarna i undervisnings- och forskningshänseende i avdelningens tekniskt-ekonomiska ämnesområden, om icke en för ändamålet lämpad försöksgård ställes till förfogande. Hittills har den praktiska undervisningen fått ordnas på av olika jordägare välvilligt upplåtna, områden samt i samband med studieresor. Därvid ha alla slag av övningsarbeten, som avsett tekniska anläggningar och övriga moment i en reell fastighetsbildning, produktionen o. s. v. av naturliga skäl varit uteslutna, varför undervisningen i nämnda hänseenden icke k u n n a t bli verklighetsbetonad i önskvärd grad. Likaså ha alla möjligheter till den på hithörande områden oundgängliga empiriska forskningen varit praktiskt taget uteslutna. Här åsyftas försöksverksamhet av olika slag, såsom tidstudier och kostnadsundersökningar beträffande ohka arbeten, som lantmätaren har att i sin praktik planlägga och kostnadsberäkna, olika tekniska åtgärders inverkan år från år på produktionsresultaten, utprovning och kontroll av anläggningar av olika slag, studier av enskilda detaljer i produk° tionsprocessen inom jordbruk och skogsbruk för att utfinna nya metoder för planläggning och för att erhålla kunskap om viss tillämpad metods effekt etc. Man står därför också för närvarande så gott som helt utan tillgång till användbara resultat rörande de flesta hithörande problem. Man kan ej heller falla tillbaka på den förefintliga försöksverksamheten inom det egentliga jordbruket och skogsbruket, då denna verksamhet icke är inriktad på de problem, som uppkomma vid

26 fastighetsbildningen, u t a n främst på dem, som röra den årliga driften. Här måste alltså försöksverksamheten få sin självständiga inriktning. Bland de önskemål, som synas böra tillgodoses för effektiv utbildning av våra lantmätare och en därför erforderlig forskningsverksamhet står således anskaffande av ett permanent demonstrations- och försöksfält. För att ett sådant skall fylla sina uppgifter, bör detsamma förutom rätt omfattande arealer inrösningsjord och skogsmark av varierande markslag även innefatta vattenområden, således lämpligen utgöras av en större, vid sjö belägen lantgård.» Y t t r a n d e n m e d a n l e d n i n g av 1 9 4 0 års s a k k u n n i g a s förslag. Allmänna

synpunkter.

K ö r a n d e de a l l m ä n n a riktlinjerna för en r e f o r m e r i n g av l a n t m ä t a r n a s utb i l d n i n g visade r e m i s s y t t r a n d e n a s t o r s a m s t ä m m i g h e t . S å l u n d a anförde lantmäteristyrelsen bl. a. följande. »Lantmätarnas uppgifter ha alltsedan storskiftet och därefter enskiftet och laga skiftet inrättades varit i hög grad beroende av förrättningsmannens kunnighet i jordbruksläran samt jordbruksekonomiskt betonade. På grund av bl. a. den rätt till fri jorddelning, som infördes under senare delen av 1800-talet, är den nu gällande fastighetsindelningen beträffande jordbruksjord och skogsmark i många delar av landet icke i allo ändamålsenlig. Nackdelarna ha de senare åren blivit särskilt framträdande genom kravet på rationalisering inom jordbruket. Vid de senare riksdagarna har saken blivit understruken genom motioner och förslag om utredning rörande en ingående jordreform. Det föreligger ingen som helst tvekan därom, att, oberoende av hur själva fastighetsbildningslagstiftningen utformas, lantmätarna inom jordbruksläran och jordbruksekonomien behöva minst den utbildning, som för närvarande ges genom ifrågavarande speciallärare. Tvärtom göres från jordbrukets folk ofta den erinran, att l a n t m ä t a r n a få för liten undervisning i dessa ämnen. Forskningen mom området för den del av ämnena, som sammanhänger med fastighetsbildningen och måste utgöra en grund för själva jorddelningen, är jämväl i behov av ingående studium. Överhuvud anser lantmäteristyrelsen att den pågående omarbetningen av lagstiftningen rörande fastighetsbildning^ icke på något sätt kan utgöra skal för att icke nu slutligen ordna undervisningen i jordbrukslära och jordbruksekonomi. Sagda lagrevision liksom det allmänna kravet på förbättrad fastighetsindelning för såväl jordbruket som skogsbruket kan icke komma a n n a t än att ytterligare understryka behovet av vidgad undervisning inom detta avsnitt av fackavdelningens område. Lantmäteristyrelsen anser därför att de sakkunniga icke bort förbigå dessa undervisningsämnen på sätt som skett utan håller bestämt fore att inrättandet av en professur i dessa ämnen redan nu är i hög grad motiverat. Forslag härom bör dock föregås av en ytterligare utredning i samråd med representanter för lantmäteriet och lantbrukshögskolan med syftet, att även i dessa tor lantmätarnas verksamhet viktiga ämnen en särskild professur inrättas.» S t y r e l s e n b e t o n a d e a n g e l ä g e n h e t e n av en allmän översyn av s t u d i e p l a n e n i avsikt att å s t a d k o m m a en b ä t t r e s y s t e m a t i s k u p p b y g g n a d av s t u d i e r n a i de olika ä m n e n a och u n d v i k a d u b b e l u n d e r v i s n i n g . B e h o v e t av g r u n d l i g a r e u n d e r v i s n i n g i a g r o n o m i s k a och skogliga ä m n e n u n d e r s t r ö k s även av styrelsen för lantbmkshö g skolan, som framhöll a t t det vore i h ö g grad angeläget att p å t a l a d e b r i s t e r i l a n t m ä t a r n a s u t b i l d n i n g m e d d e t s n a r a s t e avhjälptes och att l a n t m ä t a r n a erhölle en g r u n d l i g a r e u t b i l d n i n g

27 framför allt i de ämnen, som erfordrades för åstadkommandet av en efter rationella driftstekniska och ekonomiska riktlinjer genomförd fastighetsbildning inom jordbruk och skogsbruk. Vidare anförde styrelsen: »Vid den av olika orsaker nödvändiga rationaliseringen på jordbrukets och skogsbrukets område träda kraven på en efter nutidens förhållanden rätt anpassad fastighetsbildning allt mera i förgrunden. Bildandet av bärkraftiga brukningsenheter genom sammanslagning av mindre brukningsdelar eller på annat sätt är ett synnerligen viktigt moment i denna rationaliseringsprocess. Skola lantmätarna på ett tillfredsställande sätt kunna fylla sin viktiga uppgift i denna utveckling måste deras utbildning inriktas på att ge nödiga insikter och sakkunskap angående de driftstekniska och ekonomiska faktorer, som måste beaktas vid en rationell fastighetsbildning. Skall utbildningen i de berörda ämnena få en högskolemässig karaktär, är det nödvändigt, att företrädarna för dessa ämnen vid lantmäteriutbildningen beredas möjlighet att bedriva vetenskaplig forskning inom sina ämnesområden.» Liknande synpunkter framfördes av Sveriges lantbruksförbund. Avdelningskollegiet för lantmäteri vid tekniska högskolan instämde i allt väsentligt med den allmänna syn på lantmäteriutbildningen, som 1940 års sakkunniga givit uttryck åt, och rekommenderade dessutom åtgärder att rationalisera undervisningen och ytterligare stödja forskningen inom lantmäteriavdelningens ämnen. Olika detaljer i

undervisningen.

Vikten av att ägna stor uppmärksamhet åt de studerandes teoretiska och praktiska förkunskaper har särskilt understrukits av lantmäteristyrelsen. Styrelsen uttalade sålunda, att man borde vidhålla kravet på den allmänbildning, som en fullständig studentexamen innebure jämfört med den ganska ensidiga utbildning, som gåves exempelvis vid ett tekniskt gymnasium. I detta sammanhang föreslog styrelsen införande av krav på godkänt studentbetyg i biologi för inträde till lantmäteriavdelningen. Vidare ansågs övervägande skäl tala för att lantmätarnas praktik bleve förlagd till tiden före de teoretiska studierna. Även 1942 års torrläggnings sakkunniga framhöllo betydelsen av en grundlig praktik före inträdet till lantmäteriundervisningen och föreslogo, att krav på ett års väl vitsordad jordbrukspraktik före de teoretiska studiernas början borde införas. Beträffande de enskilda ämnenas organisation och omfattning ha från åtskilliga håll uttalats uppskattning av 1940 års sakkunnigas förslag. Detta gäller framför allt de föreslagna professurerna i a l l m ä n r ä t t s l ä r a o c h f a s t i g h e t s r ä t t samt ku It u r t e k n i k . Sålunda har såväl lantmäteristyrelsen som avdelning skolie giet för lantmäteri förordat sakkunnigförslaget på dessa punkter. Beträffande den föreslagna professuren i kulturteknik har styrelsen för lantbrukshögskolan givit uttryck åt viss tveksamhet rörande möjligheterna att få en kompetent innehavare. Styrelsen åberopade lantbrukshögskolans 'lärarråd, som i frågan bl. a. anfört följande. : Lärarrådet är mycket tveksamt om lämpligheten av att i en professur i kulturteknik sammanföra två så skilda ämnen som 'allmän byggnadslära', d. v. s. väsentligen läran om cement-, trä- och andra byggnadskonstruktioner, samt »vattenbygg-

28 nad IF, vilket ämne närmast torde motsvara ämnet agronomisk hydroteknik vid lantbrukshögskolan. Det torde enligt lärarrådets mening icke vara möjligt att nu erhålla någon i båda dessa ämnen kompetent innehavare av en dylik professur. Avdelningskollegiet för lantmäteri fann en dylik tvekan förklarlig men överdriven. »Kollegiet anser de sakkunnigas farhågor för att ämnesområdet för professuren skall bli för heterogent visserligen förklarliga men överdrivna. Ämnet bör omfatta agronomisk och skoglig väg- och hydroteknik. Kombinationen är fullt naturlig med tanke på att de tekniska anläggningar, varom här är fråga, ofta måste direkt kombineras med varandra. Dock kanske man bör räkna med särskild lärare i de rent byggnadstekniska delarna av ämnet. Svårigheten att erhålla kompetent sökande till professuren bör icke anföras som skäl att bibehålla nuvarande ordning med speciallärare.» Förslaget om utvidgad undervisning i l a n t b r u k s b y g g n a d s l ä r a tillstyrktes av alla myndigheter, som yttrade sig härom. Beträffande undervisningen i j o r d b r u k s 1 ä. r a och j o r cl b r u k s e k o n o m i uttalades i flera remissyttranden, att sakkunnigförslaget icke innebar någon fullgod lösning. Sålunda framhöll lantmäteristijrelsen, att inrättandet av en professur i dessa ämnen redan nu vore fullt motiverat. Även avdelningskollegiet för lantmäteri ansåg det vara otillfredsställande, att ämnena med hänsyn till undervisningens omfattning och behovet av forskning skulle onihänderhavas av speciallärare. Lantbrukshögskolans styrelse och lärarråd konstaterade, att de av 1940 års sakkunniga föreslagna förändringarna i undervisningen i jordbrukstekniska och jordbruksekonomiska ämnen endast i ringa mån avhjälpte de påtalade bristerna. Lärarrådet påpekade i sammanhanget, att frågan om lantmäteriutbildningens förläggande till lantbrukshögskolan i detta sammanhangborde prövas. Härigenom skulle de lantmäteristuderande komma i kontakt med den forsknings- och försöksverksamhet på marklärans, jordbrukslärans, den agronomiska hydroteknikens, växtodlingslärans och lantbruksekonomiens område, som bedreves vid lantbrukshögskolan, vilket vore av stort värde både ur undervisnings- och forskningssynpunkt. Lokaler, institutioner och lärar krafter skulle även kunna utnyttjas effektivare. Vad beträffar återstående ämnen i studieplanen framställdes från skilda håll önskemål rörande detaljutformningen. Bland dessa förslag må särskilt nämnas, att avdelningskollegiet för lantmäteri ansåg att undervisningen i t i l l l ä m p a d m a t e m a t i k borde utökas med korrelationsräkning och matematisk statistik,att undervisningen i n a t i o n a l e k o n o m i borde utvidgas samt att särskild undervisning erfordrades i s o c i a l g e o g r a f i m e d s o c i o l o g i . Sistnämnda ämne vore av grundläggande betydelse för planläggning av fastighetsbildningen såväl på landsbygden som i tätorterna. 1940 års sakkunnigas förslag om anskaffande av en f ö r s ö k s g å r d för lantmäteriavdelningen hälsades med tillfredsställelse av såväl lantmäteristijr elsen som avdelningskollegiet för lantmäteri. Lantbrukshögskolans lärarråd anförde, att bland de skäl, som talade för lantmäteriutbildningens överflyttande

29 till U l t i m a , även k u n d e framhållas, att tillgång på de för l a n t m ä t e r i u t b i l d n i n g e n erforderliga a r e a l e r n a för övningar och d e m o n s t r a t i o n e r k u n d e ber e d a s i o m e d e l b a r n ä r h e t av u t b i l d n i n g s a n s t a l t e n . D e t förslag till o r d n a n d e av u n d e r v i s n i n g e n i g e o d e s i vid t e k n i s k a högskolan, som 1940 å r s sakkunniga framlade i sitt b e t ä n k a n d e den 4 m a r s 1944, r e m i t t e r a d e s till e t t s t o r t a n t a l m y n d i g h e t e r . B e t y d a n d e m e n i n g s m o t s ä t t n i n g a r k o m m o till u t t r y c k i remissvaren. B l a n d de m y n d i g h e t e r och institutioner, s o m i h u v u d s a k t i l l s t y r k t e förslaget, må n ä m n a s de t e k n i s k a högskolornas s t y r e l s e r och lärarkollegier, avdelningskollegiet för l a n t m ä t e r i , k a n s l e r n för rikets universitet, r i k e t s a l l m ä n n a kartverk, sjökarteverket, järnvägsstyrelsen, v a t t e n f a l l s s t y r e l s e n , i n g e n j ö r s v e t e n s k a p s a k a d e m i e n s a m t svenska teknologföreningen. Rikets allmänna kartverk u t t a l a d e bl. a. följande. »De sakkunnigas förslag att sammanföra all geodesiundervisning vid högskolan under en professur är enligt kartverkets mening en avgjord förbättring. Kartverket vill särskilt understryka vikten av a t t utbildningen i geodesi, liksom i fotogrammetri blir den bästa möjliga. Detta är ej blott av betydelse ur allmän geodetisk utbildningssynpunkt utan även med hänsyn till licentiatutbildningen m. m. Ur dessa synpunkter måste, såsom de sakkunniga också föreslagit, professuren i geodesi vid tekniska högskolan i Stockholm i främsta rummet representera den högre, mera vetenskapligt betonade delen av geodesien samt därmed sammanhängande noggrannhets-(fel-)beräkningar av olika slag. Av innehavaren av professuren bör emellertid därjämte krävas, att han är väl förtrogen med praktiska geodetiska mätningsarbeten. En uppläggning av professuren efter andra linjer skulle otvivelaktigt leda till att två professurer finge inrättas i geodesi, en för den mera vetenskapliga delen och en för den lägre geodesien. En dylik dualism kan icke vara önskvärd ur undervisningssynpunkt. Ej heller är den lägre geodesien av den art, att en professur kan anses motiverd. Slutligen understrykes vikten av att även den adjungerade läraren besitter goda teoretiska kvalifikationer, och kartverket är för sin del berett att i mån av möjlighet medverka till att befattningen får en lämplig innehavare med hänsyn till kartverkets intresse att få utbildningen av verkets blivande tjänstemän på detta område på bästa sätt ordnad.» Sjökarteverket

framhöll,

»att viss akademisk examen eller lantmäteriexamen är föreskriven kompetensfordran för en del av verkets personal. Verket har intet att erinra mot förslaget om att all geodesiundervisning tills vidare förlägges till tekniska högskolan i Stockholm, under förutsättning att även studerande vid universiteten beredas möjlighet att vid högskolan erhålla utbildning för licentiatexamen samt a t t kunna bliva examinerade i sagda, examen och få doktorsavhandling i ämnet bedömd. Undervisningen i geodesi bör handhas av en professor såsom huvudlärare och sammanhållande kraft. Däremot synes det betänkligt att den adjungerade läraren enligt de sakkunnigas förslag skulle ha sin lärarbefattning vid tekniska högskolan såsom bisyssla med ett mindre arvode som ersättning. Skall professorn (huvudläraren) beredas tillfälle till forskning samt vidare att representera svensk gecdesi internationellt och även handleda studerande pä högre stadium m. m., böi han icke belastas med alltför omfattande undervisning av mer elementär art. Derna senare undervisning torde i stället huvudsakligen böra åvila den adjungerade läraren, vilken härigenom även bör fä full sysselsättning. Man kan därför starkt ifrågasätta, om icke för den adjungerade läraren borde inrättas ett lektorat

30 eller en docentur. Härigenom skulle även skapas större garantier för a t t befattningshavaren i fråga komrae att besitta erforderliga meriter och full kompetens för sin undervisningsverksamhet.» Järnvägsstyrelsen

anförde bl. a.:

»Att, som från vissa håll påyrkas, anordna undervisning vid tekniska högskolan i Stockholm endast i lägre geodesi och överlämna ämnet högre geodesi åt universiteten synes bl. a. på gund av dessas ringa behov av undervisning i detta ämne icke ändamålsenligt. Då vidare gränsen mellan högre och lägre geodesi är svår att fastställa och innehavaren av professuren i lägre geodesi med nödvändighet måste vara hemmastadd även i högre geodesi, synes de sakkunnigas förslag ur alla synpunkter fördelaktigast.» Svenska teknologföreningen fann den föreslagna o r g a n i s a t i o n e n vara en slutgiltig och ä n d a m å l s e n l i g lösning av e t t s e d a n länge b e s t å e n d e missförhållande. »För geodesiundervisningens ordnande ha flera förslag framkommit, främst föranledda av olika uppfattningar om vilken gren av den geodetiska vetenskapen, naturvetenskaplig geodesi och teknisk geodesi, som främst bör tillgodoses genom professur. Båda dessa grenar kunde med fog kräva var sin professur. Samtidigt som man måste ge dem rätt, som anse att de delar av den högre geodesien, som närmast äro hänförliga till astronomien ocli geofysiken, icke höra hemma på tekniska högskolan i Stockholm, måste man å andra sidan i likhet med de sakkunniga hävda, att det icke är möjligt att draga en sådan bestämd gräns mellan högre och lägre geodesi, att den ena eller andra delen skulle k u n n a uteslutas ur professuren och uppdragas åt annan lärare. Såväl för den högre geodetiska forskningen som för den direkta målforskningen för den tillämpade tekniska geodesien kräves kvalificerad vetenskaplig kompetens. Givet är att här liksom alltid personvalet vid tillsättandet av professuren är av avgörande betydelse för såväl forskningens som undervisningens inriktning. Förutsätter man emellertid, att till professor i geodesi väljes, i likhet med vad fallet är inom andra professurer vid högskolan, endast sådan person, som har praktisk erfarenhet inom de tillämpade delarna av sitt ämne, tala alla skäl för att professuren skall få den för en teknisk högskola rätta inriktningen.» M o t sakkunnigförslaget till o r d n a n d e av u n d e r v i s n i n g e n i geodesi h a r kritik framförts av l a n t m ä t e r i s t y r e l s e n , g e n e r a l d i r e k t ö r e n H . M a l m b e r g i egens k a p av l e d a m o t av t e k n i s k a h ö g s k o l a n s s t y r e l s e , svenska k o m m u n a l t e k n i s k a föreningen, s t y r e l s e n för Sveriges l a n t m ä t a r e f ö r e n i n g , t e k n i s k a s a m f u n d e t i G ö t e b o r g , de m a t e m a t i s k - n a t u r v e t e n s k a p l i g a s e k t i o n e r n a vid u n i v e r s i t e t e n i U p p s a l a och L u n d s a m t v e t e n s k a p s a k a d e m i e n . Lantmäteristyrelsen e r i n r a d e i n l e d n i n g s v i s , a t t de från l a n t m ä t e r i a v d e l n i n g e n u t e x a m i n e r a d e till allra s t ö r s t a delen v u n n e a n s t ä l l n i n g inom det statliga l a n t m ä t e r i e t eller s t ä d e r n a s mätnings- och f a s t i g h e t s b i l d n i n g s v ä s e n d e . D e t vore därför naturligt, a^tt s t u d i e p l a n e r n a främst u t f o r m a d e s m e d t a n k e p å de krav n ä m n d a v e r k s a m h e t s o m r å d e n ställde p å s i n a b e f a t t n i n g s h a v a r e . Samm a n f a t t n i n g s v i s anförde styrelsen: »Den nuvarande professuren i geodesi med utjämningsräkning avsågs vid dess tillkomst a t t i främsta rummet tillgodose behovet av undervisning och forskning i den mätningsteknik, som erfordras för fastighetsbildningsändamål. Redan ämnesomfattningen för den av de sakkunniga föreslagna geodesiprofessuren gör det

31 enligt lantmäteristyrelsens mening omöjligt a t t till innehavare erhålla någon, som samtidigt vetenskapligt behärskar den högre geodesien och har tillfredsställande kunnighet och erfarenhet i den för fastighetsbildningen grundläggande tekniska geodesien. En professor, som i fråga om den högre geodesien förutsattes skickad till och inriktad på att vid behov fungera såsom examinator m. m. vid universiteten och att företräda landet vid det internationella geodetiska samarbetet, kan mod säkerhet icke förväntas ha förvärvat erforderlig kännedom om och förtrogenhet med den tekniska geodesiens metoder och arbetssätt, eller, såsom de sakkunniga uttrycka saken, vara 'en driven mätningstekniker'. För en tekniker äter, som arbetar med helt andra uppgifter än geodeten, måste den högre geodesiens problem befaras komma att ligga helt vid sidan av hans intresseområde, och hans håg och fallenhet för vetenskaplig forskning torde i stället, komma att inriktas på den tekniska geodesiens uppgifter. Samlas geodesiundervisningen på en hand, måste därför befaras att den ena ämnesgruppen blir lidande, och med hänsyn till den vikt, de sakkunniga synas lägga på innehavarens förpliktelser till universiteten och i det internationella samarbetet samt överhuvud på den högre geodesiens problem, lärer man få utgå från att det blir undervisningen i den tekniska geodesien, som får stå tillbaka och blir den nödlidande delen. Visserligen förutsattes professorn biträdd av adjungerad lärare, en anordning som emellertid från lantmäteriets sida icke kan godtagas. Befattningen som adjungerad lärare kan icke -— om man skall förutsätta tillräcklig kvalitet och stabilitet beträffande hans undervisning och forskning — förväntas bliva på ens något så när tillfredsställande sätt besatt, varför anordningen såsom fortlöpande organisationsform icke är praktiskt genomförbar. Då lantmäteriundervisningen övertogs av tekniska högskolan, torde det ha ansetts självfallet, att högskolan därmed bl. a. övertog ansvaret för att de studerande skulle bibringas den undervisning, som — jämte viss praktisk verksamhet — göra dem väl skickade för den blivande verksamheten såsom lantmätare. Det synes ligga i sakens natur att undervisningen vid högskolan måste bygga på och vara förenad med omfattande forskningsverksamhet inom ett för facket grundläggande huvudämne. Även med de sakkunnigas inställning till spörsmålet om vissa forskningsuppgifters karaktär av den administrativa myndigheten tillkommande utredningsarbete kan dock icke frånkommas, att det kvarstår så mångahanda och omfattande tekniskt och ekonomiskt viktiga, på fastighetsbildningsväsendet speciellt inriktade problemställningar, att den vetenskapliga forskningen i ämnet kommer att ställa avsevärda krav på professuren i geodesi med utjämningsräkning. Framhållas må att såväl i Danmark som Norge den för fastighetsbildningsväsendet avsedda geodesien ansetts vara av sådan betydelse, att speciella professurer härför inrättats, under det att där den högre geodesien i undervisningshänseende behandlas såsom ett specialämne. Lantmäteristyrelsen förordar, att professuren i geodesi med utjämningsräkning bibehälles med program och undervisningsskyldighet huvudsakligen i överensstämmelse med vad som gäller, dock med det tillägg, att basmätning och precisionsavvägning jämväl dit hänföras och med betoning såsom hittills på professurens huvudämne eller geodesi, ävensom att en speciallärarbefattning inrättas i högre geodesi med uppgifter i huvudsak överensstämmande med sistnämnda professurs i vad gäller geodesi, sedan därifrån avskilts de mera tekniskt betonade avsnitten basmätning och precisionsavvägning.» Svenska

kommunaltekniska

föreningen

förklarade,

»att den av de sakkunniga föreslagna omorganisationen i realiteten torde komma att innebära, att undervisningen i teknisk geodesi, som nu bestrides av en odelad professur, kommer att ombesörjas av en adjungerad lärare. Rekryteringen av befattningen som adjungerad lärare kommer alltid att förbliva ett

32 ytterst svårlöst problem. Under hänvisning härtill avstyrkes sakkunnigförslaget av föreningen, som anser det vara av synnerlig vikt att denna undervisningsfråga blir ordnad genom inrättande av en på undervisning och forskning i teknisk geodesi uteslutande eller i vart fall företrädevis inriktad professur.» Styrelsen yttrande.

för Sveriges

lantmätareförening

instämde i lantmäteristyrelsens

»Föreningen framhåller särskilt vikten av att den vid avdelningen för lantmäteri meddelade undervisningen i geodesi blir sådan, att de därifrån utexaminerade erhålla en för fastighetsbildningsverksamheten tillräcklig mätningsteknisk kompetens. Även om det skulle befinnas ändamålsenligt att — såsom de sakkunniga synas vilja förutsätta — genom ökade anslag bereda lantmäteristyrelsen möjligheter till vidgat utrednings- och utvecklingsarbete på det mätningstekniska området, för att därmed kunna eftersätta kraven på teknisk forskning inom området vid tekniska högskolan i Stockholm, torde det dock under alla förhållanden vara uteslutet att på samma sätt tillgodose kravet på en tillräcklig och för ändamålet avpassad utbildning. Och detta krav kan enligt föreningsstyrelsens bestämda mening icke tillgodoses med en anordning som den av de sakkunniga föreslagna. Härför kräves en på fastighetsbildningsväsendets mätningstekniska uppgifter inriktad professur. Den härför år 1939 inrättade professuren kan nu ännu mindre än då undvaras, så som utvecklingen särskilt i fråga om tätortsbildningar med ty åtföljande mätnings- och planeringsarbeten fortgått under de senaste åren.» Vetenskapsakademien — som a n s å g att d e n föreslagna p r o f e s s u r e n i geodesi fått en s å d a n omfattning, att m a n ej k u n d e förvänta a t t finna någon person, som b e s u t t e full k o m p e t e n s inom hela p r o f e s s u r e n s område — h a r beträffande frågan om i n r ä t t a n d e av en s ä r s k i l d p r o f e s s u r i h ö g r e geodesi vid U p p s a l a u n i v e r s i t e t anfört: »Av en professor i högre geodesi skulle i första hand fordras att han ägnade sig åt vetenskaplig forskning till fromma för den geodetiska vetenskapens utveckling, varför den insats han komme att göra måste bedömas från annan synvinkel än det antal examinationer, han kan komma att förrätta. Dä vidare ett allmänt önskemal är, att möjligheter fortfarande måtte förefinnas för studerande vid våra universitet att medtaga ämnet geodesi i examen i kombination med exempelvis matematik, astronomi och fysik, kan akademien ej ställa sig avvisande till tanken på en universitetsprofessur i högre geodesi. Akademien anser sig emellertid i detta sammanhang böra bringa i erinran det flerfaldiga gånger tidigare framförda önskemålet om inrättande av en universitetsprofessur i geofysik. Mellan detta ämne och geodesien existerar ingen bestämd gräns och internationellt räknas flera viktiga områden av den högre geodesien till geofysiken. Akademien anser ej den möjligheten utesluten, att man genom inrättande av en universitetsprofessur i geofysik med huvudvikten lagd på den högre geodesien skulle kunna tillfredsställa de önskemål, som framkommit beträffande den högre geodesien i samband med diskussionen om geodesiundervisningens ordnande vid tekniska högskolan i Stockholm. En mera intim kontakt än den, de sakkunniga föreslagit, skulle på detta sätt komma att upprätthållas mellan högskolan och Uppsala universitet. Akademien anser, att frågan om professuren i geodesi bör upptagas till förnyad omprövning, varvid jämväl bör tagas i övervägande frågan om inrättande av en professur i geofysik vid Uppsala universitet med huvudvikten lagd på högre geodesi. Akademien förutsätter att därvid även riktlinjer uppdragas för samarbete mellan Uppsala universitet och tekniska högskolan i Stockholm i vad angår undervisning och examination i högre geodesi.»

33 Zantbrukshögskolans relse anfört:

lärarråd

h a r med i n s t ä m m a n d e av högskolans

sty-

»I fråga om geodesien vill lärarrådet erinra om den stora bredd detta ämnesområde äger. Sålunda innefattas häri å ena sidan s. k. högre geodesi, där jorden betraktas såsom himlakropp. Denna del av geodesien kan anses utgöra en del av geofysiken, till vars övriga grenar den har nära anknytning. Dessutom ansluter den sig nära till ämnesområdena astronomi och celest mekanik. A andra sidan innefattas i geodesien s. k. lägre geodesi, väsentligen behandlande punktbestämning på markytan. Denna del av geodesien har stor teknisk betydelse och utgör j ä m t e den anknytna disciplinen utjämningsräkning huvudgrunden för allt karteringsarbete. Med hänsyn till ämnesområdets ovan påtalade stora bredd och med hänsyn till behovet och önskvärdheten av forskning inom dess olika delar synes det som om den av de sakkunniga föreslagna åtgärden att sammanföra all geodesi till en enda professur icke vore ändamålsenlig. Lärarrådet vill därför föreslå, att denna fråga hänskjutes till förnyad utredning, varvid det tages under övervägande, om icke tvenne professurer i geodesi borde inrättas inom landet. Den ena av dessa torde i så fall i enlighet med de synpunkter lantmäteristyrelsen framfört till de sakkunniga böra omfatta den del av geodesien, som är av direkt betydelse för mätningsväsendet och som av styrelsen benämnts teknisk geodesi. Professuren bör tilldelas lantmäteriundervisningen. Den andra professuren torde böra närmast omfatta högre geodesi. På grund av detta områdes ovan antydda ställning såsom en del av geofysiken och med hänsyn till dess nära anknytning till astronomi och celest mekanik samt vidare i anledning av a t t den högre geodesien endast i mindre omfattning har direkt betydelse för mätningsväsendet, synes det böra övervägas, om icke denna professurs lämpligaste förläggning vore ett av våra universitet.» V i d a r e ifrågasatte såväl styrelsen för Sveriges lantmätareförening som tekniska samfundet i Göteborg, om icke professorn vid rikets a l l m ä n n a kartverk skulle k u n n a m e d d e l a vissa u n d e r v i s n i n g i h ö g r e geodesi vid t e k n i s k a högskolan liksom även t j ä n s t g ö r a som e x a m i n a t o r för s t u d e r a n d e såväl vid n ä m n d a högskola som U p p s a l a u n i v e r s i t e t s a m t h a n d h a u t b i l d n i n g e n av lic e n t i a n d e r och d o k t o r a n d e r i n o m den h ö g r e g e o d e s i e n s ä m n e s o m r å d e . E n f ö r u t s ä t t n i n g härför vore emellertid, att professorn vid kartverket befriades från en del av sin a d m i n i s t r a t i v a a r b e t s b ö r d a . Matematisk-naturvetenskapliga anfört, att

sektionen

vid Uppsala

universitet

h a r bl. a.

»professuren i geodesi enligt de sakkunnigas förslag fått en sådan omfattning, att det knappast kan finnas någon, som kan väntas ha full kompetens inom hela området. Viktigast för tekniska högkolan i Stockholm är tydligen utbildning av tjänstemän, som kunna tillfredsställa framtida krav på en rutinerad skicklighet i mätning och utjämningsräkning. Detta behov anses så viktigt, att forskningen vid högskolan måste få en alldeles speciell utilitarisk karaktär. Fordran på ett förut uppställt forskningsprogram är synnerligen starkt betonad. Det är möjligt, att dylika synpunkter måste läggas på en professur vid tekniska högskolan. Genom nämnda fordran kommer med stor sannolikhet den praktiska inriktningen hos professurens innehavare att bliva väl garanterad och därigenom även undervisningen, väl tillrättalagd för de praktiska behov, som verkligen föreligga. Från universitetssynpunkt är det emellertid minst lika viktigt, att det förutsättningslösa vetenskapliga arbetet inom geodesien kan bedrivas fullständigt oberoende av de krav, som det praktiska behovet för ögonblicket måste ställa. De 3—1990 47

34 stora krav, som ställas på innehavaren av geodesiprofessuren i fråga om praktisk erfarenhet och skicklighet, torde — utom kanske i ytterst sällsynta undantagsfall — omöjliggöra, att en person, som kunnat göra verkliga insatser inom de delar av den högre geodesien, som icke äro av direkt påvisbart praktiskt värde, någonsin kan väntas erhålla professur i geodesi vid högskolan. Sektionen anser sig därför böra föreslå, att frågan angående inrättande av en professur i geodesi vid Uppsala universitet tages under allvarlig omprövning i samband med omorganisationen av geodesiundervisningen vid tekniska högskolan.» Matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid Lunds universitet har förklarat, att »förslaget i och för sig icke kan föranleda något yttrande från sektionens sida, utan att dessa åtgärder äro att hälsa med all tillfredsställelse. Det program, som framlägges för professuren i geodesi, och den motivering som lagts till grund för detta, har emellertid givit sektionen anledning till vissa anmärkningar. Sakkunnigbetänkandet giver ånyo en belysning av det förhållandet att undervisning och forskning vid en statens högskola icke bör regleras utan att övriga högskolors möjligheter och krav samtidigt bliva utredda och beaktade. I detta speciella fall synes det sektionen självklart att i samband med uppdelandet av professuren i geodesi vid tekniska högskolan en utredning bör göras om behovet av samt om lämpliga åtgärder för inrättandet av en lärostol i geodesi och geofysik vid universitetet i Lund.» Vissa av 1946 års sakkunniga inhämtade yttranden. Det av 1940 års sakkunniga framlada förslaget om provisoriska förbättringar i lantmäteriutbildningen har helt naturligt främst tagit sikte på det utbildningsmål, som bör uppställas för de inom lantmäteristaten verksamma lantmätarna, Emellertid tillgodoser ifrågavarande undervisning numera — såsom tidigare påvisats — i icke obetydlig omfattning även behovet av befattningshavare i annan statlig eller i kommunal ävensom enskild tjänst, För att närmare få belyst det specifika utbildningsbehovet inom en del av dessa tjänstemannagrupper, ha 1946 års sakkunniga rörande utbildningen av lantmätare och lantbruksingenjörer inhämtat särskilda yttranden från rikets allmänna kartverk, sjökarteverket och svenska kommunal-tekniska föreningen bl. a. rörande arten och omfattningen av den utbildning, som må anses erforderlig för statskartografer, statsgeodeter, statshydrografer och stadsmätningsmän. Rikets allmänna kartverk anför, efter att inledningsvis ha redogjort för innehållet i kartverkets instruktion: »Av de ovan nämnda, i instruktionsförslaget uppställda kompetensfordringarna framgår, att särskilt ämnena matematik, geodesi och utjämningsräkning äro erforderliga för de geodetiska tjänstemännen, samma ämnen jämte speciellt fotogrammetri och fotografi för statskartograferna å fotogrammetriska byrån och för de statskartografer, som tjänstgöra på den ekonomiska kartbyrån även ämnena jorddelningsrätt och skifteslära. Sistnämnda statskartografer behöva kunskap i sistberörda ämnen för att rätt kunna bedöma lantmäteriförrättningarnas innebörd vid fastighetsredovisningen å den ekonomiska kartan. Det är emellertid att märka, att statskartograferna måste tjänstgöra än pä den fotogrammetriska, än pä den ekonomiska kartbyrån, allt efter arbetsbelastningen.

35 D e t t a är nödvändigt dels av kostnadsskäl för att organisationen skall kunna hällas inom så snäva gränser som möjligt, dels för att å ena sidan arbetsledningen på den fotogrammetriska byrån skall kunna på bästa sätt tillgodose ekonomiska kartbyråns arbetsunderlag och å andra sidan arbetsledningen på den ekonomiska kartbyrån skall kunna utnyttja fotokartmaterialet på lämpligaste sätt och väl känna var svagheter kunna uppstå i detta underlagsmaterial. Det är sålunda de mätningstekniska, fotogrammetriska och juridisktkamerala ämnena i lantmäteriexamen, som äro för kartverkets tjänstemän de viktigaste. Behovet att kunna tyda äldre lantmäterihandlingar m. m. gör undervisningen i arkivkunskap önskvärd för statskartograferna, Redovisningen av fasta fornlämningar och naturskyddade områden på den ekonomiska kartan kräver åtminstone någon utbildning i ämnet fornlämnings- och naturskyddslära. Ämnet allmän geologi är ur allmän kartografisk synpunkt likaledes önskvärt. De ämnen i den nuvarande lantmäteriexamen, som däremot icke äro direkt behövliga för statskartograferna, äro marklära, nationalekonomi, jordbrukslära och jordbruksekonomi, skogsekonomi och skogslära, fiskerikunskap, allmän byggnadslära, husbyggnadslära, vattenbyggnad II, kommunikationsteknik samt stadsbyggnad. Kartverket vill dock framhålla att för specialarbeten, som kartverket enligt det nya organisationsförslaget kommer att utföra på beställning av statliga eller kommunala myndigheter eller av enskilda mot full ersättning, är till fördel att arbetsledningen har någon utbildning i en del av dessa ämnen för att kunna bedöma om och på vad sätt kartmaterialet bör utföras vid kartverket. Slutligen är det för närvarande svårt att bedöma i vad mån kartverket under sina kartläggningar kommer att påläggas vissa uppgifter för de blivande rationaliseringsplanerna å jordbrukets och skogsbrukets områden. Som exempel torde böra nämnas, a t t kartverket vid den ekonomiska kartläggningen för jordbruksnämndens i Norrbottens län undersökningar även inrekognoscerat odlingsmark och skogsproduktiv mark. Ledarna-statskartograferna vid fältarbetena för dylika specialkartläggningar böra hava åtminstone någon utbildning i marklära och skogslära samt möjligen även i jordbrukslära. Då fotokartor i allt mer ökad omfattning användas för generalplane- och stadsplanearbeten samt samhällena skola redovisas på de ekonomiska kartorna, bör helst föreligga någon kunskap om stadsbyggnadslagstiftningen och dess tillämpning. I här berörda ämnen skulle dock kurserna för blivande statskartografer kunna göras mindre omfattande än för lantmätare. En sådan väg inger dock vissa betänkligheter, enär härigenom en statskartograf, som visar sig mindre lämplig för kartografiskt arbete, icke kan söka sig u t som lantmätare eller mätningsman utan a t t först komplettera sin tidigare examen. För kartverkets specialintressen skulle vidare vara av stort värde om den högskoleutbildade arbetsledningspersonalen kunde erhålla någon kurs i kartografi och reproduktionsteknik, särskilt inriktad på kartreproduktionsmetoder och karttryck.» Sjökarteverket h a r framhållit, a t t ä m n e n a g e o d e s i och n u m e r a även fotog r a m m e t r i äro g r u n d l ä g g a n d e för den kartografiska v e r k s a m h e t e n vid sjökarteverket. Svenska kommunal-tekniska föreningen h a r n ä r m a r e u t v e c k l a t de krav, scm u r u t b i l d n i n g s s y n p u n k t b ö r a ställas på s t ä d e r n a s m ä t n i n g s m ä n , i första lund stadsingenjörerna. »För blivande tjänstgöring inom de städer, som infört specialorgan för bl. a. mitningsväsendets skötsel, synes lantmäteriexamen i stort sett utgöra en lämplig teoretisk underbyggnad. Det bör emellertid framhållas, att i flertalet städer med sådana specialorgan skola dessa också handlägga åtskilliga arbetsuppgifter, som kräva större insikter i allmän kommunalteknik än de som erhållas genom nu-

36 varande lantmäteriutbildning. Med hänsyn till a t t städernas förvaltningsorgan för mätningsväsendets skötsel i regel får betraktas som integrerad del av en begränsad förvaltningsorganisation med delvis samordnade arbetsuppgifter, intager stadsmätningsväsendet numera en särställning, som hittills icke återspeglats i den högre tekniska undervisningen på sådant sätt, att viss examen inriktats på a t t tillgodose just detta förvaltningsområde. Beträffande den nuvarande undervisningsordningen kan därför ifrågasättas, huruvida lantmäteriundervisningen •—• efter vissa kompletteringar med allmän kommunalteknik — eller väg- och vattenbyggnadsutbildningen — behörigen kompletterad med undervisning i mätningsteknik och viss rättskunskap — utgör den ur saklig synpunkt lämpligaste teoretiska grunden för blivande verksamhet inom stadsmätningsväsendet. Vid bedömandet av denna fråga bör jämte annat beaktas, att i vart fall beträffande de mätningsorgan (d. v. s. flertalet), som äro kombinerade med viss annan kommunalteknisk verksamhet, torde endast sistnämnda utbildningsform, d. v. s. väg- och vattenbyggnadslinjen, vara användbar. Såvitt föreningen k u n n a t finna är behovet av teoretisk utbildning i mätningskunskap (geodesi och utjämningsräkning) väsentligen detsamma för lantmätare och stadsmätningsmän. Detsamma synes vara fallet beträffande de fastighetsrättsliga spörsmål, som vid Tekniska Högskolan i Stockholm behandlas under läroämnet tillämpad stadsbyggnadsrätt (numera tillämpad byggnadsrätt), med erforderlig bakgrund av teoretisk r ä t t på samma område. Så torde ock vara fallet beträffande den allmänna kursen i läroämnet fotogrammetri och eventuellt något ämne eller några ämnen i övrigt, exempelvis vissa delar av läroämnet jorddelningsr ä t t och något ämne, vari undervisning meddelas i förrättningsteknik. Det synes ur många synpunkter önskvärt, att undervisningen h ä r u t i n n a n samordnas i lämplig utsträckning. Bl. a. skulle vissa kompetenskonflikter härigenom kunna avlägsnas. Beträffande läroämnena geodesi och utjämningsräkning har visserligen från Kungl. Tekniska Högskolans sida framhållits, a t t sådan samordning av tidtabellstekniska skäl för närvarande icke kan anordnas och föreningen har vetskap om a t t särundervisning härutinnan för väg- och vattenbyggarna avses anordnad. Likväl vidhåller föreningen att samundervisning härvidlag vore den ur saklig synp u n k t lämpligaste anordningen. Föreningen anser sig böra framhålla vikten av att läroämnet geodesi väsentligen inriktas på undervisning och forskning inom de delar av vetenskapen, som för stadsmätningsväsendet och, som föreningen anser sig kunna förutsätta, även för lantmäteriet äro de viktigaste och som numera bruka sammanfattas under beteckningen teknisk geodesi. Enligt vad föreningen erfarit kommer fr. o. m. läsåret 1946—1947 beträffande Tekniska Högskolan i Stockholm den för bl. a, väg- och vattenbyggare avsedda undervisningen i rättsliga ämnen a t t genom ändring av läroämnet rättskunskap utökas i fråga om det teoretiska underlaget för läroämnet tillämpad stadsbyggnadsrätt, vilket sistnämnda läroämne i samband härmed i viss mån förändras och benämnes tillämpad byggnadsrätt. I fråga om de teoretiska rättsstudierna torde emellertid väg- och vattenbyggarna, i vart fall till dels, representera samma intressen som lantmätarna, Vissa delar av läroämnet jorddelningsrätt inom lantmäterilinjen skulle sålunda lämpa sig väl såsom teoretiskt underlag för studierna i tillämpad byggnadsrätt. En samordning även härvidlag har också tidigare övervägts, men till synes med negativt resultat. Huruvida den nu avsedda utökningen av läroämnet rättskunskap i erforderlig grad tillgodoser väg- och vattenbyggarnas intressen inom detta studieomräde torde icke k u n n a avgöras, förrän nyordningen fått verka någon tid. I n r ä t t a s — såsom avsikten är — en professur i jorddelningsr ä t t vid högskolan, synes dock lämpligast, a t t även väg- och vattenbyggarnas undervisning i ämnet förlägges dit. Skulle detta av undervisningstekniska skäl icke låta sig göra, lärer emellertid undervisningen i rättskunskap, med bibehållande av nuvarande organisation, kunna utbyggas till erforderlig omfattning.»

37 Kapitel 4. Allmänna synpunkter på behovet av en reformerad lantmäteriundervisning. Utformningen av lantmäteriundervisningen är en fråga, som direkt sam rmanhänger med lantmäteriets nuvarande och — så långt dessa nu kunna bedlömas — kommande arbetsuppgifter ävensom med dess organisation samt ställning till andra institutioner och arbetsområden. De sakkunniga skola i diet följande uppehålla sig härvid. Den tidigaste jorddelningen, som ombesörjdes av jordägarna själva, hade tiill huvuduppgift att bryta den rådande ägogemenskapen. Det förfarande, stom härvid tillämpades, ledde emellertid till en stark ägosplittring, som så småningom visade sig alltmer hinderlig för jordbrukets utveckling. Sedan statsmakterna på mitten av sjuttonhundratalet infört skiftesinstitutet — först storskiftet och därefter enskiftet och laga skiftet — och därigenom tillskapat e t t medel att åstadkomma en nödvändig ägosammandragning, kom skiftesverksamheten att under mer än ett och ett halvt århundrade bli den dominierande arbetsuppgiften för lantmäteriet. Vid sidan av skiftena inleddes även tidigt en sekundär jorddelning, främst i form av hemmansklyvning, vilken likaledes från början och under väsentlig t i d ombesörjdes av jordägarna själva. Denna motverkades dock i väsentlig nnån av restriktiv lagstiftning, motiverad av skattepolitiska skäl. Även dessa arbetsuppgifter övertogos så småningom av lantmätarna. Den kvotdelsutbrytniing, som såväl skifte som hemmansklyvning innebar, har dock av olika skäl successivt fått minskad betydelse och ersatts av förrättningsformer, vilka avsett att konfirmera arealöverlåtelser. Redan tidigt gällde alltså i jorddelningsverksamheten att iakttaga vissa jordpolitiska riktlinjer. Dessa hade främst till syfte att garantera att icke skatteunderlaget äventyrades genom alltför långt gående delning eller latifundiebildning. I samband med industrialismens genombrott och samhällsbildningarnas framväxande uppstod även en livlig fastighetsbildning för bostadsändamål och liknande. Den ekonomiska och sociala utvecklingen återspeglas över huvud taget mycket tydligt i lantmäteriets arbetsuppgifter. Beträffande de kompetenskrav, som i realiteten kommit att ställas på lantmäteripersonalen under tidernas lopp, torde i stora drag kunna sägas, att de rättsliga momenten under långa tider dominerat och att så småningom vid sidan härav de mätningstekniska kommit att tillmätas stor betydelse, medan däremot de teknisk-ekonomiska först på senare tid framträtt med full styrka. Denna utveckling har även återspeglats i utbildningsprogrammen, i vilka dock sedan mer än tre årtionden de teknisk-ekonomiska delarna varit någorlunda väl tillgodosedda, medan däremot lag och författning samt praxis begränsat lantmätarnas möjlighet att göra sin kompetens i detta avseende gällande. Den allra senaste utvecklingen på jordpolitikens område har emellertid ytter-

38 ligare b i d r a g i t till att de teknisk-ekonomiska m o m e n t e n nu o r e s e r v e r a t t r ä t t i förgrunden. V a d som i övrigt varit u t m ä r k a n d e för utvecklingen p å f a s t i g h e t s b i l d n i n g e n s o m r å d e är en a l l t m e r f r a m t r ä d a n d e m å n g s i d i g h e t . H i t h ö r a n d e lagstiftn i n g h a r k o m m i t a t t i n g r i p a p å alltfler områden, och som en följd h ä r a v r e s e s n u m e r a krav på en t ä m l i g e n v i t t g å e n d e p l a n e r i n g av f a s t i g h e t s b i l d n i n g e n för såväl b o s t a d s ä n d a m å l som för j o r d b r u k och skogsbruk. E f t e r förslag av 1945 å r s l a n t m ä t e r i u t r e d n i n g (stat. off. utr. 1947: 7) h a r K u n g l . Maj:t till 1947 års riksdag avlåtit p r o p o s i t i o n (nr 210) a n g å e n d e lantm ä t e r i v ä s e n d e t s o m o r g a n i s a t i o n och lönereglering. I s a m b a n d h ä r m e d h a r även föreslagits en viss a v g r ä n s n i n g av l a n t m ä t a r n a s tjänsteåligganden. L a n t m ä t e r i u t r e d n i n g e n h a r h ä r o m anfört bl. a. följande. »Distriktspersonalens nuvarande verksamhet torde i stort sett, utan anspråk på fullständighet, kunna sammanfattas på följande sätt. A. Förrättningar och uppdrag, som de å distrikt verksamma lantmätarna utföra efter myndighets förordnande. 7. Förrättningar och uppdrag, som kunna uppdragas endast åt lantmätare: 1) förrättningar enligt jorddelningslagen inbegripet den för vissa delar av Kopparbergs län gällande Bärlagstiftningen; de vanligaste av dessa förrättningar äro: avstyckning, laga skifte, gränsbestämning, ägoutbyte, servitutsutbrytning, delning av fiske (till dessa utfärdas förordnande av överlantmätaren) samt avmätning av jord (förordnande av KB). Beträffande avstyckning gäller dels a t t förordnande ej är obligatoriskt utan kan ersättas av till förrättningsmannen ställd skriftlig ansökning, vilket allmänt förekommer, dels ock att visst slag av avstyckningar inom vissa områden kunna utföras även av annan än lantmätare; 2) förrättning enligt lagen den 25 april 1930 om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning (förordnande av KB); 3) förrättning enligt lagen den 4 juni 1943 med särskilda bestämmelser om äganderättsutredning och sammanläggning av fastigheter inom vissa byar inom Kopparbergs län (förordnande av lantmäteristyrelsen); 4) förrättning enligt 5 § ensittarlagen å landet och inom jordregistersamhällen (förordnande av KB. I stad och fastighetsregistersamhälle skall den förordnas, som pä grund av tjänst eller förordnande är behörig att verkställa avstyckningar i staden eller samhället); 5) servitutsutbrytning enligt 6 kap. 12 § andra stycket fastighetsbildningslagen inom städer och fastighetsregistersamhällen; 6) ägostyckning (i den män sådana fortfarande förekomma) enligt 1896 års lag om hemmansklyvning m. m. (förordnande av KB); 7) uppdrag att upprätta karta med beskrivning över till förvärv avsedd kyrklig jord enligt 4 § k. k. den 20 januari 1939 med föreskrifter rörande tillämpningen av 1927 ärs kyrkliga försäljningslag (förordnande av KB); 8) uppdrag att upprätta kartor med beskrivningar över områden, å vilka lagfart sökes enligt Kungl. förordningen den 15 oktober 1880 ang. lagfart m. m. beträffande järnväg (förordnande av KB); II. Förrättningar

och uppdrag,

som kunna uppdragas åt lantmätare eller annan lämplig person: 1) förrättning enligt 2 kap. lagen den 3 september 1939 om enskilda vägar (förordnande av KB);

39 2) syneförrättning enligt 4 kap. lagen om ägofred (förordnande av KB); 3) förrättning enligt 4 § k. k. den 18 juni 1937 med föreskrifter rörande den utiredning, som erfordras för prövning i vissa fall av bolags, förenings eller stiftehses förvärv av fast egendom (förordnande av KB); 4) förrättning enligt 2 kap. 15 § andra stycket fastighetsbildningslagen avs e e n d e tomtmätning och bestämmande av tomtgräns utan sammanhang med tomtmäitning inom område å landet, varest finns tomtindelning såsom i stad (förordna,nde av KB); 5) laga skifte och ägoutbyte enligt 6 kap. fastighetsbildningslagen inom städer oelh fastighetsregistersamhällen (förordnande av överlantmätaren); 6) förrättning för upprättande av registerkarta enligt 7 kap. 5 § fastighetsbildningslägen (förordnande av KB;) 7) uppdrag som biträde vid utmälsförrättning enligt 26 § gruvlagen (föro r d n a n d e av KB). III.

Uppdrag av anställnings

natur:

1) att vara mätningsman inom stad eller samhälle (mätningsman antages av by ggnadsnämnden); 2) att vara registerförare inom stad (ev. inom fastighetsregistersamhälle) enligt 7 Ikap. 4 § fastighetsbildningslagen (förordnas av KB). B. Förrättningar och uppdrag, som av lantmätare utföras utan myndighets förordnande. 1) avstyckning enligt 19 kap. jorddelningslagen; 2) utredning i sammanläggningsärende enligt lagen om sammanläggning av fastigheter å landet; 3) besiktning och avgivande av intyg angående i samband med laga skifte verkställd utflyttning, väganläggning eller odling, för statsbidrags erhållande; 4) intyg, upprättande av karta med beskrivning och värdering enligt k. k. den 18 juni 1937 med föreskrifter rörande den utredning, som erfordras för prövning i vissa fall av bolags, förenings eller stiftelses förvärv av fast egendom; 5) intyg enligt k. k. den 30 maj 1916 om viss utredning i ärende angående förvärv enligt 4 § lagen om inskränkning i rätten a t t förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag; 6) upprättande av kartor med beskrivningar i samband med expropriation och u t m ä r k a n d e av genom expropriation tillkommen gräns samt motsvarande åtgärder i samband med inlösning av mark enligt vattenlagen; 7) upprättande av karta enligt 21 § 2 mom. 2) gruvlagen beträffande område, vara utmål sökes; 8) upprättande av karta enligt 2 § lagen om stenkolsfyndigheter m. m., beträffande område, som är föremål för ansökan om koncession; 9) upprättande av karta i samband med avsöndring; 10) tomtmätning och gränsbestämning enligt 2 kap. fastighetsbildningslagen inom städer och samhällen, varest finnes tomtindelning såsom i stad, samt avstyckningar enligt 5 kap. fastighetsbildningslagen inom städer och fastighetsregistersamhällen (i de fall, då sådana förrättningar icke uppdragas åt i stadens eller samhällets tjänst anställd mätningsman skola de uppdragas åt av KB förordnad förrättningsman för tomtmätning respektive avstyckning. Uppdrag från byggnadsnämnden erfordras för varje förrättning); 11) förslag till tomtindelning inom städer, samhällen och områden å landet, för vilka finns fastställd stadsplan eller byggnadsplan; 12) upprättande av grundkartor för samhällen eller områden, för vilka byggnadsplan eller avstyckningsplan skall upprättas;

40 13) stommätning för städer, samhällen eller tätbebyggda orter utan samband med upprättande av fullständig karta; 14) upprättande av kartor samt avvägningar för skilda ändamål; 15) fastighets- och äganderättsutredningar av olika slag; 16) bevis och intyg av olika slag; 17) förslag till avstyckningsplan enligt 19 kap. 1 § jorddelningslagen och 5 kap. 8 a § fastighetsbildningslagen; 18) förslag till byggnadsplan enligt 60 § stadsplanelagen; 19) upprättande av köpeavtal samt uppdrag a t t ingiva fångeshandlingar föllagfart, ordnande av lagfarts- och inteckningsförhållanden vid sammanläggningar och dylikt.» L a n t m ä t e r i u t r e d n i n g e n h a r r ö r a n d e d e n k v a n t i t a t i v a o m f a t t n i n g e n av lantm ä t a r n a s a r b e t e i s t ä d e r och s a m h ä l l e n u t t a l a t : »De å distrikt verksamma l a n t m ä t a r n a ha hittills i tämligen stor utsträckning sysslat med förrättningar i städer och samhällen. Mätt efter det för förrättningarna utgående arvodet kan beräknas, a t t under 1 O-årsperioden 1936—1945 lantmätarnas andel i den totala förrättningsverksamheten utgjort inom städerna cirka 9 %, inom köpingarna cirka 75 % och inom övriga samhällen något över 80 %. Mätt efter samma måttstock kan beräknas, a t t distriktspersonalens verksamhet inom städer och samhällen under n ä m n d a period utgjort cirka 10 % av deras hela verksamhet. Lantmätarnas verksamhet i städer och samhällen torde mestadels äga rum i den formen, a t t lantmätare av KB förordnas a t t vara förrättningsman för tomtmätning och avstyckning. Flera fall förekomma dock, där lantmätare efter erhållet tillstånd innehar befattning som mätningsman (se ovan under A, I I I punkt 1).» I a n s l u t n i n g h ä r t i l l h a r l a n t m ä t e r i u t r e d n i n g e n föreslagit följande avgränsn i n g av d i s t r i k t s p e r s o n a l e n s t j ä n s t e å l i g g a n d e n . »Till tjänsteåliggandena synas böra hänföras dels alla de förrättningar och uppdrag, som distriktslantmätarna för närvarande på grund av bestämmelserna i 52 § 1 mom. lantmäteriinstruktionen äro skyldiga a t t utföra, dels sådana till lantmäteriverksamhet hänförliga uppdrag som lantmätarna vanligen syssla med, dels ock uppdrag att upprätta avstycknings- och byggnadsplaner. Till tjänsteåliggandena böra därför hänföras alla de ovan under A och B upptagna förrättningar och uppdrag med undantag av uppdrag att vara mätningsman eller fastighetsregisterförare (se ovan under A, III) samt uppdrag a t t upprätta köpeavtal m. m. (se ovan under B punkt 19). Samhällenas och vissa städers behov a t t för fastighetsbildningsverksamhet anlita lantmäteripersonal kan tillgodoses i den formen a t t lantmätaren av KB förordnas att vara förrättningsman för tomtmätning och avstyckning. De uppdrag, som vanligen åligga en mätningsman utöver den egentliga förrättningsverksamheten äro av den beskaffenhet, att de icke falla under begreppet lantmäteriverksamhet. Uppdrag att föra fastighetsregister av stadstyp kan anförtros åt personer med vitt skilda kvalifikationer. Sådant uppdrag synes därför icke heller kunna hänföras till distriktsorganisations tjänsteåligganden.» F ö r e d r a g a n d e d e p a r t e m e n t s c h e f e n h a r i p r o p o s i t i o n e n förklarat sig i h u v u d s a k b i t r ä d a l a n t m ä t e r i u t r e d n i n g e n s förslag. K i k s d a g e n h a r icke riktat någon erinran häremot. I f r å g a v a r a n d e a v g r ä n s n i n g av l a n t m ä t e r i o r g a n i s a t i o n e n s a r b e t s u p p g i f t e r a n s l u t e r sig p r a k t i s k t t a g e t till r å d a n d e förhållanden. D å emellertid uppräk-

41 ningen av arbetsuppgifterna på grund av sin detaljrikedom knappast ger någon överskådlig bild av den nutida lantmäteriverksamheten, skall nedan något närmare utvecklas hur den samlade arbetsprestationen under senare tid fördelat sig på skilda arbetsuppgifter. I den officiella statistiken redovisas, förutom antalet varje år verkställda förrättningar av olika slag, även kostnaderna härför. Dessa kostnader kunna anses utgöra ett approximativt mått på det arbete-, som nedlagts på en förrättning. Nedanstående sammanställning över av lantmätare i lantmäteristaten årligen uppburna förrättningsarvoden i medeltal under tioårsperioden 1935—1944 torde sålunda i stora drag åskådliggöra, hur lantmätarnas totala arbetsinsats fördelats på förrättningstyper.

Förrättningens art

Laga skiften, likvidförrättningar Ägoutbyten Avstyckningar Ägostyckningar, avsöndringar Inlösningsförrättningar (rränsbestämmningar Ägomätningar Vägförrättningar Övriga förrättningar Inställda och återkallade förrättningar Uppdrag Städer och samhällen

Förrättningsarvode Kronor Procent av summa iörrättmngsarvoden

350 768 38 003 1 053 618 8 881 78 862 149 607 93 424 77 437 145 632 26 664 172 335 228 621 Summa 2 423 852

15 2 44 0 3 6 4 3 6 1 7 9 100

Det kan även vara av intresse att se, hur frekvensen av de olika förrättningstyperna växlat (se diagram å nästa sida): Vid en diskussion om lantmätarnas behov av utbildning är det givetvis värdefullt att veta, vilka krav som ställas på förrättningsmannen vid olika slag av förrättningar. En dylik bedömning måste alltid bli högst osäker, enär de mötande problemen skifta avsevärt även vid förrättningar av ett och samma slag. I ovan framlagda material torde emellertid kunna urskiljas tre huvudgrupper med hänsyn till förrättningarnas art, nämligen a) förrättningar, som bl. a, kräva prövning av jordbruks- eller skogsbruksekonomiska jämte kulturtekniska problem. Hit höra flertalet laga skiften cch ägoutbyten, cirka 15 % av antalet avstyckningar, vissa vägförrättningar i.i. m. sammanlagt representerande ungefär en tredjedel av den samlade arletsprestationen; b) förrättningar och uppdrag, som huvudsakligen äga samband med fastighetsbildning för bostadsändamål. Dessa utgöra i runt tal hälften av den årliga arbetsprestationen; c) förrättningar, som äro av utpräglat teknisk eller rättslig art. Denna grupp utgör ungefärligen en sjättedel av totala arbetet.

42 Figur 1. Diagram utvisande lantmäteristatens årliga arbetsprestation, mätt i kronor förrättningsarvode, dels totalt, dels för vissa representativa förrättningstyper, under åren 1928—1946. Under ifrågavarande tid har — i stort sett — gällt samma lagstiftning och samma lantmäteritaxa.

Denna fördelning av arbetsuppgifterna på huvudgrupper gör inga anspråk på att vara exakt. Mätningstekniska och rättsliga frågor uppträda vid alla slag av förrättningar. Även om de jordbruks- och skogsbruksekonomiska frågorna äro mest framträdande vid laga skiften, ägoutbyten samt vissa vägförrättningar och avstyckningar, kunna de mycket väl uppträda vid fastighetsbildning för bostadsändamål och liknande, exempelvis på så sätt att fråga uppstår om stamfastighetens möjligheter att bestå som självständigt jordbruk o. s. v. Även om fastighetsbildningen för bostadsändamål domineras av stadsplanetekniska och bebyggelseekonomiska frågor, erfordras i dessa sammanhang ofta stor förståelse för och hänsyn till jordbrukets och skogsbrukets krav. I övergången mellan tätort och landsbygd möter fastighetsbildaren många av sina svåraste problem. Vad här anförts rörande lantmäteriets nuvarande arbetsuppgifter motiverar enligt de sakkunnigas mening, att man även för framtiden måste upprätthålla

43 kraiv på kompetens i såväl mätningstekniska som rättsliga och teknisk-ekonomiiska frågor. Vad särskilt de sistnämnda beträffar, framgår av den lämnade överblicken över arbetsuppgifternas art och omfattning, att en lantmätare i lik;a hög grad måste vara insatt i jordbruks- och skogsbruksekonomiska frågor som i stadsplanetekniska och bebyggelseekonomiska. Fastighetsbildningen är intimt beroende av de allmänna jordpolitiska regler, som statsmakterna fastställa för reglering av jordens utnyttjande för oli.ka ändamål. Vid en bedömning av lantmäteriets framtida arbetsuppgifter böir sålunda stor hänsyn tagas till den sannolika utvecklingen på det jordpollitiska området. Både beträffande landsbygden och tätorterna ha härvidlag såsom resultat av nyligen avslutade utredningsarbeten vittgående beslut fattats av 1947 års riksdag. Sålunda har Kungl. Maj:t till sagda riksdag avlåtit proposition rörande riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken (nr 75) i huvudsaklig överensstämmelse med förslag, utarbetade av 1942 års, jordbrukskommitté. Riksdagens beslut i anledning härav innebär i sina huvuddrag följande. Som ett medel för höjande av lönsamheten inom det svenska jordbruket skola genomgripande anstalter vidtagas i syfte att skapa brukningstekniskt bättre ordnade fastigheter. De olika åtgärderna för jordbrukets rationalisering indelas i t r e grupper, nämligen åtgärder för yttre rationalisering, åtgärder för inre rationalisering och åtgärder för rationalisering av driftförhållandena. Till den yttre rationaliseringen har hänförts huvudsakligen åtgärder, som gå ut på att få till stånd en utvidgning av en brukningsdels areal eller en förbättring av arronderingen eller ägosammansättningen. Departementschefen hade särskilt understrukit vikten av att i arbetet med brukningsenheternas utvidgning även få till stånd ur arronderingssynpunkt lämpliga lösningar samt uttalat, att man för att ernå dylika ofta torde bli tvungen att tillgripa omskiften, ägoutbyten och liknande åtgärder inom fastighetsbildningslagstiftningens ram. Arbetet med jordbrukets yttre och inre rationalisering skall inom varje hushållningssällskapsområde ledas av en lantbruksnämnd, bestående av sju personer, nämligen en av Kungl. Maj:t utsedd ordförande, två ledamöter, likaledes utsedda av Kungl. Maj:t, två ledamöter, utsedda av hushållningssällskapet, samt slutligen hushållningssällskapets sekreterare och den främste tjänstemannen hos lantbruksnämnden, lantbruksdirektören. Vid lantbruksnämnden skola anställas särskilda tjänstemän för de olika grenarna av rationaliseringsverksamheten, huvudsakligen högskoleutbildade agronomer. Det torde alltså kunna sägas, att det i rationaliseringsverksamhetens ledning är väl sörjt för framstående sakkunskap på jordbrukets område. För att rationaliseringsverksamheten skall giva avsett reslutat och en garanti erhållas för att investeringar av allmänna medel komma att ske planmässigt, skall en planering av jordbrukets rationalisering igångsättas. Det inledande planmomentet — den s. k. regionalplaneringen —- har till syfte att få fram de viktigaste problemen för jordbruket i en viss bygd och allmänna

44 riktlinjer för lösandet av dessa, I detta arbete förutsattes medverkan av lantmäteriorganisationen. Med ledning av de allmänna rekommendationer, regionalplaneringen lett fram till, är avsikten att inom lokalt avgränsade områden företaga en individuell jordbruksplanering, åsyftande en konkret lösning av föreliggande rationaliseringsspörsmål. Det förväntas att i många fall rena fastighetsbildningsfrågor bli dominerande vid den individuella planeringen. Departementschefen har påpekat, att planeringsarbetet i dylika fall bör ledas av en lantmätare. Allmänt har uttalats, att så snart förhållandena det påkalla bör lantmäteriteknisk sakkunskap anlitas. På grundval av ett av stadsplaneutredningen 1942 utarbetat förslag till byggnadslag har Kungl. Maj:t även förelagt 1947 års riksdag proposition (nr 131 och 211) om byggnadslag och ny byggnadsstadga. Innebörden av riksdagens beslut i ärendet torde kunna sammanfattas sålunda. Det allmänna har i princip tillagts befogenhet att bestämma, var tätbebyggelse skall få uppkomma. Två nya planinstitut av högre ordning, generalplan och regionplan, skola inrättas. Generalplanen, som må kunna upprättas både i stad och på landet, skall i första hand vara en översiktsplan, angivande grunddragen för markens användning inom en kommun eller större del därav. Huvudsyftet är sålunda att klargöra faktorer av betydelse att böra beaktas vid den efterföljande detaljplaneringen, som skall ske med stadsplan eller byggnadsplan. Regionplanen skall komma till användning, då det gäller att planlägga i stort för flera kommuner. Regionplan kan användas så, att däri regleras markens användning för alla tänkbara ändamål, t. ex. tätbebyggelse, industri, jordbruk, viktiga trafikleder, fritidsområden o. d. Den nya byggnadslagen och byggnadsstadgan förutsätta lantmätarens medverkan både som planförfattare och fastighetsbildare. Sålunda föreskrives i byggnadstadgan (§§ 19 och 30), att generalplan och stadsplan icke må uppgöras av annan än den som inom riket avlagt fullständig examen vid teknisk högskolas avdelning för arkitektur eller väg- och vattenbyggnad eller lantmäteriexamen samt därjämte utövat väl vitsordad verksamhet inom stadsbyggnadsväsendet. För upprättande av byggnadsplan har, med hänsyn till den rådande stora bristen på kompetenta planförfattare, icke uppställts liknande stränga krav. Det må även nämnas, att de nya bestämmelserna innehålla fordran på viss behörighet för att upprätta grundkartor för stadsplan och byggnadsplan. För att få upprätta grundkarta för stadsplan kräves sålunda (byggnadsstadgan § 30) kompetens som mätningsman i stad, vilket innebär att vederbörande skall ha avlagt civilingenjörsexamen som väg- och vattenbyggare eller lantmäteriexamen samt dessutom utövat minst två års väl vitsordad praktik under sakkunnig ledning inom fastighetsbildningsväsendet. Däremot har man för kompetens att upprätta grundkarta för byggnadsplan inskränkt sig till att fordra den teoretiska examen, som kräves för mätningsmannakompetens. Vad som i det föregående anförts rörande utvecklingstendenserna inom fastighetsbildnings verksamheten och angränsande områden synas innebära,

45 att lantmäteriet i första hand torde komma att bibehållas vid nuvarande arbetsuppgifter av betydelse samtidigt som åtskilliga nya och särskilt krävande arbetsuppgifter äro att förutse. De nya verksamhetsområdena torde framför allt: vara förknippade med den planläggningsverksamhet, som anses böra föregå fastighetsbildningen både på landsbygden och i tätorterna. Fastighetsbildningens metodik synes i båda fallen komma att erhålla en likartad systematisk utformning. Vad landsbygden beträffar torde huvuduppgiften för fasitighetsbildaren bli att medverka vid skapandet av underlaget för bärkraftiga! och ur driftssynpunkt välplanerade företag inom jordbruk, skogsbruk och anclra näringar. I tätorterna kommer fastighetsbildaren att behöva ökad förtrosgenhet med de för bebyggelseplaneringen grundläggande tekniska och ekonomiska disciplinerna. Samtidigt bör emellertid framhållas, att de nya principter, som blivit fastställda för statens allmänna jordpolitik, otvivelaktigt kormma att aktualisera även andra problem. Sålunda torde såväl de tekniskekonomiska som de rättsliga frågorna i fastighetsbildningen komma att öka i onnfattning och svårighet i och med att principen om nybildade fastigheters lämplighet understundom måste komma i konflikt med jordäganderätten. Såsom i det föregående omnämnts har man anledning att för framtiden på åtskilliga punkter också räkna med ökade krav på kartunderlaget. lEn ändamålsenlig fastighetsbildning kan förvisso icke åstadkommas genom att olika yrkeskategorier oberoende av varandra syssla med skilda detaljer av vad som tillsammans konstituerar brukningsenheterna, Då man emellertid icke rimligtvis kan göra utbildningen så omfattande, att förrättningsmännen inom lantmäteriet äro nöjaktigt insatta i alla hithörande yrkesfack, är det nödvändigt att på annat sätt, nämligen genom lämpliga organisatoriska åtgärder i samordnande syfte, sörja för att fordringarna på sakkunskap av olika slag tillgodses vid fastighetsbildningen. Denna angelägenhet ligger utanför ramen för utredningsuppdraget. Lantmäteriundervisningen torde få inrikta sig på de fundamentala delarna av nyssberörda förrättningsmäns verksamhet. Om man ser till olika personalkategorier och deras behov av utbildning är det tydligt, att huvuduppgiften för här ifrågavarande undervisning fortfarande måste bli utbildningen av lantmätare, cl. v. s. den högskoleutbildade personal, som erfordras för tjänstgöring inom lantmäteristaten. Den beslutade omorganisationen av lantmäteriet innebär icke några nyheter, som i väsentlig mån påverka utbildningsfrågans principiella sidor. Omorganisationen innebär i huvudsak, att lantmätarna komma att avlastas en del rutinarbete, som i stället överflyttas på personal med lägre utbildning. Någon nedskärning av antalet lantmätare har dock icke ansetts möjlig. Icke heller har man ansett lämpligt att i nämnvärd omfattning dela upp den högskoleutbildade personalen för tjänstgöring inom olika arbetsområden. Det torde sålunda icke råda något tvivel om att lantmäteristatens högskoleutbildade personal även framdeles blir så stor, att den årliga rekryte-

46 ringen får en omfattning, som nödvändiggör en särskild för dessa tjänstemän ordnad utbildning. Denna kommer självfallet att i hög grad präglas av lantmäteriets egenart, som av dess utövare kräver skolning på ett jämförelsevis stort antal, från varandra skilda områden. De ständigt ökade kraven på lantmätarna medföra också, att man i de flesta av de ämnen, som ingå i utbildningen, icke kan nöja sig med en mer eller mindre elementär undervisning utan måste kräva en fördjupad och framför allt på lantmätarnas behov speciellt inriktad undervisning. Denna specialinriktning är även nödvändig för att den sammanlagda studietiden icke skall bli alltför lång. Utbildningen bör — framdeles som hittills — bestå av tre huvuddelar, nämligen en rent teknisk (huvudsakligen matematisk-geocletisk), en rättslig samt en teknisk-ekonomisk (fastighetsteknisk). Lantmätarna sysselsättas med fastighetsbildning av alla slag såväl i samhällen som på landsbygden, och en uppdelning av utbildningen med hänsyn härtill lärer icke vara möjlig. Gränsen mellan fastighetsbildningsverksamhet av olika slag kan i praktiken vara flytande. I en och samma förrättning ingår för övrigt ofta fastighetsbildning för skilda ändamål. Någon differentiering av lantmäteriutbildningen bör därför icke vidtagas, utan undervisningen bör vara enhetlig. Detta är till fördel även för de studerande, som eljest tvingas till linjeval på ett mer eller mindre tidigt stadium. En fördjupad utbildning i särskilda ämnen bör — såsom också redan nu sker — kunna ordnas genom fortbildningskurser. Vid sidan av lantmätarna kunna även andra, med fastighetsbildning eller närliggande uppgifter sysselsatta personalkategoriers behov av utbildning tillgodoses i samband med lantmäteriundervisningen. Sedan gammalt ha särskilda befattningar inom städernas mätnings- och fastighetsbildningsväsende i betydande utsträckning rekryterats bland lantmäteriutbildade. Städernas mätningsväsende kan vara olika organiserat, huvudsakligen beroende på stadens storlek. Följande tre typer äro de vanligaste: a) städer med stadsingenjörskontor, som har till huvudsaklig uppgift att omhänderha stadens mätningsväsende med vad därtill hör (ofta fastighetsregistret och gatukostnadsbidragsförteckningen); b) städer, där mätningsväsendet är sammankopplat med annan kommunalteknisk uppgift (stadsingenjören är då oftast även byggnadschef e. dyl.); c) städer, som ej ha eget mätningsväsende (detta skötes exempelvis av distriktslantmätare efter tillstånd av lantmäteristyrelsen i egenskap av hos staden anställd mätningsman eller av länsstyrelsen förordnad förrättningsman för tomtmätning och avstyckning). Som allmän regel kan sägas, att städer med 15 000 invånare eller mer ha sitt mätningsväsende ordnat enligt typ a). Så torde fallet vara med 30 av de 38 städer, som tillhöra denna storleksgrupp. På senare tid har emellertid flera städer med folkmängd under 15 000 invånare också tvungits ordna sitt mätningsväsende på detta sätt, beroende på att de äro stadda i livlig tillväxt. Typ b) förekommer i flertalet medelstora och mindre städer och typ c) i

47 de* minsta. Åtskilliga undantag finnas dock. För närvarande äro omkring 20 parsöner med lantmäteriexamen anställda i städernas mätningsväsende. Siffran visar ökande tendens. Av en mätningsman i stad kräves först och främst en grundlig geocletisk utbildning. Men dessutom måste han givetvis behärska den lagstiftning, enligt vilken åt honom anförtrodda förrättningar skola handläggas. För att rätt kunna bedöma en mängd olika fastighetsrättsliga, spörsmål, som därvid kunna uppkomma, räcker det emellertid icke att vara förtrogen med den aktuella lagstiftningen, utan vederbörande måste även vara väl orienterad i äldre jorddelningslagstiftning m. m. Hans befattning med fastighetsregistreringen kräver specialutbildning inom detta område av fastighetsrätten. Slutligen torde kunna sägas, att en stadsmätningsman bör vara väl förtrogen med stadsbyggnadsfrågor överhuvudtaget. Det gäller ju för honom icke blott att kunna på marken omsätta en planförfattares intentioner utan även att vid behov kunna taga initiativ till planering och härvid medverka till en rationell lösning av samhällets markfrågor. Enligt de sakkunnigas mening torde en för lantmätare ordnad utbildning mer än väl fylla dessa krav. Sedan gammalt har även flertalet tjänstemän vid rikets allmänna kartverk rekryterats från lantmäteriundervisningen. Den kompetens, som kräves för befattningar av olika slag vid kartverket, framgår närmare av kartverkets instruktion (SFS 468/1946), ur vilken följande må anföras (§ 33). »För att kunna ifrågakomma till byråchef med tjänstgöring vid geodetiska byrån fordras att innehava filosofie eller teknisk doktorsgrad efter disputation å avhandling i geodetiskt ämne. Observatör skall hava avlagt filosofie licentiatexamen med ettdera av ämnena astronomi och geodesi eller teknisk licentiatexamen i geodesi samt genom utgivna skrifter hava visat skicklighet i vetenskaplig behandling av till geodetiska byrån hörande frågor. Förste statsgeodet skall hava avlagt filosofie licentiatexamen med ettdera av ämnena astronomi och geodesi eller teknisk licentiatexamen i ämnet geodesi. Förste statskartograf, statsgeodet och statskartograf skola, i den mån nedan ej annorlunda stadgas, hava avlagt lantmäteriexamen eller avgångsexamen från avdelningen för lantmäteri vid tekniska högskolan i Stockholm, varvid för förste statskartograf och statskartograf vid fotogrammetriska byrån fordras att i sistnämnda examen hava erhållit minst betyget med beröm godkänd i ämnet fotogrammetri och betyg i ämnet fotografi samt för statsgeodet att i samma examen hava erhållit minst betyget med beröm godkänd i ämnena matematik, geodesi, utjämningsräkning och högre geodesi eller samma betyg i däremot i äldre examen svarande ämnen. Till statsgeodet må även utnämnas den, som avlagt filosofisk ämbetsexamen eller filosofie kandidatexamen med minst betyget med beröm godkänd i ämnet matematik samt betyg i något av ämnena astronomi eller geodesi. Till förste statskartograf må jämväl föreslås och till statskartograf utnämnas den, som avlagt avgångsexamen från annan avdelning än för lantmäteri vid tekmska högskolan i Stockholm eller från Chalmers tekniska högskola under förutsättning att vederbörande såsom specialelev eller eljest vid nämnda avdelning för lantmäteri erhållit minst betyget med beröm godkänd i ämnet jorddelningsrätt samt betyg i ämnet skifteslära eller, vad beträffar befattning å fotogrammetriska byrån,

48 med minst betyget med beröm godkänd i ämnet fotogrammetri samt betyg i ämnena utjämningsräkning och fotografi. Förste statstopograf och statstopograf skola antingen hava genomgått godkänd utbildning för anställning som officer på aktiv stat eller hava avlagt filosofisk ämbetsexamen eller filosofie kandidatexamen med minst betyget med beröm godkänd i ämnet geografi eller hava styrkt sig äga erforderliga kunskaper inom topografiska kartbyråns arbetsområde. Till statstopograf må även utnämnas den, som uppfyller kompetensfordringarna för statskartograf.» Såsom framgår härav äro kompetensfordringarna avfattade så, att avgångsexamen från tekniska högskolans avdelning för lantmäteri som huvudregel kräves för ordinarie anställning i de högre lönegraderna. Vissa särskilda fordringar på högre betyg i visst eller vissa ämnen i nämnda examen eller annan särskild utbildning uppställas härjämte för anställning å de skilda byråerna med hänsyn till dessas speciella arbetsuppgifter. För en del av de högre tjänsterna gäller som kompetensfordran filosofisk eller teknisk licentiatexamen eller doktorsgrad inom lantmäteriutbildningens ram. Vad beträffar sjökarteverkets ävensom försvarsväsendets behov av personal med utbildning i geodesi, kartografi m. m., torde hänsyn härtill behöva tagas endast i det avseendet, att möjlighet bör finnas för befattningshavare inom dessa verksamhetsområden att i förekommande fall följa vissa delar av undervisningen. I det föregående har berörts den av staten och kommunerna reglerade verksamhet, som är av betydelse för organisationen och inriktningen av lantmäteriundervisningen. Härutöver återstår lantmäteriverksamhet åt enskilda, sammanslutningar och bolag av sådan art, att den icke ingår i den statligt eller kommunalt organiserade verksamheten. Under senare år har i flera fall förekommit, att lantmäteriutbildade anställts av större jordägande företag för att handha med egendomsförvaltningen sammanhängande mark- och planeringsfrågor m. m. För närvarande äro sålunda sju lantmätare anställda i dylik enskild tjänst. Någon mera avsevärd expansion av dessa verksamhetsfält torde emellertid knappast vara att vänta. Dessa tjänstemän synas för övrigt icke ha något behov av utbildning, som skiljer dem från de statligt verksamma lantmätarnas. Om lantmäteriundervisningens huvudmål kan sägas vara utbildning och i viss utsträckning vetenskaplig skolning av här avsedda fackmän, så är detta — i likhet med annan högskoleverksamhet —- ingalunda den enda uppgiften för undervisningsorganisationen. En annan uppgift av synnerlig vikt är att genom forskningsarbete bidraga till lantmäteriets utveckling. Vid fastighetsbildningen uppkomma problem av olikartad beskaffenhet, för vilkas lösande erfordras specialinriktad forskning inom skilda vetenskaper. För att lantmäteriet skall kunna fungera tillfredsställande och hålla jämna steg med utvecklingen, erfordrar detsamma oundgängligen stödet av sådant vetenskapligt arbete. Den förefintliga försöksverksamheten inom närliggande områden kan enligt erfarenheten endast i begränsad utsträckning nyttiggöras för länt-

49 mäiteriuppgifterna. Betingelserna för den självständiga lantmäteriforskningen, villken hittills kunnat bedrivas endast i begränsad omfattning, böra därför för fratmtiden avsevärt förstärkas. Som en sammanfattning av vad de sakkunniga i det föregående anfört må framhållas, att vid en översyn av lantmäteriundervisningen bör beaktas såväl de önskemål, vilka kommit till synes i yttranden från olika håll, som ock de ovan framförda allmänna sjmpunkterna. Härvid torde hänsyn särskilt böra tagas till behovet av fördjupad undervisning i de tekniskt-ekonomiska ämnena. Någon differentiering av undervisningen synes icke lämpligen kunna genomföras. Eventuell specialisering bör följa sedan den grundläggande lantmäteriutbildningen avslutats. Möjligheterna till forskning i de till fastighetsbildningen knutna vetenskaperna böra förstärkas.

Kapitel 5. En reformerad lantmäteriundervisning. Inledning. Som grund för vad i det följande anföres ligger de sakkunnigas uppfattning, att den huvudsakliga undervisningen skall koncentreras på en enda utbildningslinje, närmast avsedd för utbildning av lantmätare. Beträffande behovet av personer med sådan utbildning hänvisas till en följande undersökning. Dess resultat visa, att med all sannolikhet rekryteringsbehovet som genomsnitt för den närmaste framtiden kan beräknas icke komma att årligen understiga tjugofem eller överstiga trettio personer. I anslutning till vad i det föregående nämnts bör ett av lantmäteriundervisningens huvudmål vara att utbilda den personal, som skall handha och leda fastighetsbildningsverksamheten och därmed sammanhängande angelägenheter. De anspråk, som numera måste kunna ställas på denna personal, gör att dess utbildning bör drivas fram så långt, att vederbörande bli väl orienterade i de vetenskaper, som äro av betydelse för fastighetsbildningen med dess anknytning till samhällsliv, rättsväsende och teknik. Såväl undervisning som forskning bör i övrigt planläggas och bedrivas så, att intim kontakt erhålles med det praktiska fastighetsbildningsarbetet. Vidare bör lantmäteriundervisningen tillgodose behovet av dels i facket utbildade befattningshavare, som icke direkt syssla med fastighetsbildning, dels ock av fortbildning och specialutbildning inom lantmäteriverksamhetens ram. 4 — 1990 47

50 Vissa grundläggande frågor. Det förutsattes, att vid lantmäteriundervisningen skall kunna mottagas såväl ordinarie studerande, specialstuderande och extra studerande som ock personer, vilka med särskilt tillstånd önska bedriva självständiga studier. Vid uppläggande av lantmäteriundervisningen är helt naturligt den första åtgärden att fastställa utgångspunkten, d. v. s. den förutbildning, som lämpligen bör läggas till grund för studierna. Tydligen kan icke denna undervisning inrättas så, att den meddelar någon egentlig utbildning utanför rent fackbetonade och därmed i nära samband stående ämnen. Den stora mängd kunskaper i dessa lärdomsgrenar, som under en relativt begränsad studietid skall inhämtas, tillåter icke att på programmet upptages alltför elementär undervisning. Det är därför av vikt, att de studerande redan på förhand äga goda förkunskaper i såväl de ämnen, varpå lantmäteriundervisningen i särskilt hög grad bygger, som övriga rent allmänbildande ämnen. Ordinarie

studerande,

a) Teoretiska förkunskaper. Fordringarna på teoretiska förkunskaper hos de studerande måste enligt ovan ställas jämförelsevis högt. De böra sålunda äga tillräckliga kunskaper för att kunna följa undervisningen i de fackliga läroämnen, som måste ingå i undervisningsprogrammet. Vidare böra de äga god förmåga att behandla modersmålet samt kunna tillgodogöra sig facklitteratur på främmande språk. Slutligen synes önskvärt att de studerande i den utsträckning, som av ålder fordrats för administrativ verksamhet, äga en gedigen allmän-kulturell orientering. I likhet med vad som nu gäller bör sålunda alltjämt beträffande de teoretiska förkunskaperna såsom norm ehuru ej såsom villkor uppställas studentexamen. Därvid har hittills stadgeenligt krävts minst godkända betyg i ämnena matematik (allmän kurs och specialkurs), fysik och kemi enligt fordringarna för studentexamen å realgymnasiet. Härjämte har vidare fordrats intyg om färdighet i teckning till det mått, som erfordras för vitsordet godkänd i sistnämnda examen. Samtliga nu angivna ämnen äga direkt betydelse för den fackliga, mera tekniskt betonade utbildningen, varför de utan tvekan måste ingå i fordringarna på teoretiska förkunskaper även i fortsättningen. Lantmäteriet är emellertid icke ett enbart tekniskt yrke. Även de ekonomiska och rättsliga studierna äro av mycket stor betydelse. För att tillägna sig den agronomiska och skogliga utbildningen erfordras grundläggande kunskaper även i biologi. Viss hänsyn till detta ämne har visserligen hittills tagits vid beräkningen av de inträdessökandes meriter, men enligt de sakkunnigas mening tala vägande skäl för att man för en lantmäteristuderande uppställer krav på godkänt studentbetyg i ämnet eller motsvarande kunskaper. Vad övriga ekonomiska samt rättsliga studier beträffar, finnas även här fullgoda skäl för att ge de teoretiska förkunskaperna ökad

51 bresdd. I fastighetsbildningsarbetet fordras ju av en yrkesman, att han skall i boncis, klar och logisk form kunna framlägga resultaten av ekonomiska eller rättshistoriska utredningar. De tiotusentals förrättningsakter, som utgöra resul tåtet av lantmäteriets årliga arbetsprestation, äro dokument, som för långa tidier framåt reglera rättsförhållanden beträffande fast egendom. På dessa handlingar måste därför ställas stora formella och andra krav, eftersom de oupphörligen komma att utnyttjas av olika myndigheter. I detta sammanhang är det särskilt tre ämnen, som de sakkunniga ur olika synpunkter funnit kunna vara av stor betydelse för lantmäteriutbildningen, nämligen modersmålet, historia och filosofi. Vad de två förstnämnda beträffar, äro de av grundläggande betydelse för den blivande lantmätarens förmåga att kunna handskas med svenska språket i skrift samt att förstå såväl den jordpolitiska somi den rättshistoriska utvecklingen genom tiderna. Filosofi har sin största betydelse som rent allmänbildande ämne och som ett lämpligt medel att fostra de studerande att tänka och skriva logiskt och klart. Emellertid torde den nuvarande gymnasieorganisationen ställa hinder i vägen för att man av en realstudent lämpligen skulle kunna kräva betyg i filosofi. Detta ämne är nämligen tillvalsämne på realgymnasiet och utnyttjas som sådant i mycket blygsam utsträckning. Med anledning av vad ovan anförts vilja de sakkunniga förorda, att man framdeles utöver nu gällande fordringar även uppställer krav på kunskaper i ämnena modersmålet (skriftliga betyget), biologi med hälsolära samt historia, motsvarande minst betyget godkänd i studentexamen, för inträde till lantmäteriundervisningen. Beträffande frågan, i vilken ordning de inträdessökande skola ha att styrka sina teoretiska förkunskaper, synes böra gälla, att detta i regel skall ske genom företeende av a) antingen betyg över avlagd studentexamen — och om eventuellt undergången fyllnadsprövning — jämte flyttningsbetyg till gymnasiets näst högsta ring, b) eller betyg över avlagd teknisk studentexamen (å merkantilt-teknisk linje) jämte intyg om kunskaper, motsvarande minst betyget godkänd i studentexamen i ämnena biologi med halsolära och historia. Härjämte är anledning ifrågasätta, om icke såsom vid lantbrukshögskolan och skogshögskolan vederbörliga förkunskaper böra kunna styrkas genom avlagd avgångsexamen vid specialgymnasiet för lantbruks- och skogsstuderande vid Vilan. Om gymnasiet i fråga må anföras följande. Specialgymnasiet har till ändamål att meddela personer, som vuxit upp vid jordbruket, kunskaper för inträde vid lantbrukshögskolan och den högre mejerikursen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut ävensom för inträde vid skogshögskolan. Gymnasiet är förlagt till Vilans folkhögskola och omfattar tre klasser (förberedande, första och andra årsklassen). Undervisningen i förberedande klassen börjar omkring den 1 maj samt i övrigt omkring den 1 november. Den pågår i förberedande klassen under 15 veckor, i första årsklassen under 43 och i andra årsklassen under 33 veckor. Gymnasiet står under inseende av skolöverstyrelsen.

52 Undervisning meddelas vid specialgymnasiet i följande läroämnen: modersmålet, tyska, engelska, historia med samhällslära, geografi, matematik, biologi med hälsolära, fysik och kemi. I geografi och ett främmande språk skall undervisningen meddela kunskaper motsvarande minst fordringarna för flyttning till näst högsta ringen i realgymnasiet, i övriga ämnen minst realgymnasiets kurs. I. För att kunna antagas till elev i förberedande klassen fordras: A. att före ingången av det kalenderår, under vilket undervisningen börjar, ha fyllt 18 år samt äga god hälsa och goda kroppskrafter, vilket skall styrkas med läkarintyg, utfärdat enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär; B. att a) ha genomgått och erhållit avgångsbetyg från antingen statsunderstödd lantmannaskolas huvudkurs eller kurs vid av staten upprättad eller understödd lantbruksskola, och i nämnda avgångsbetyg ha erhållit minst betyget Med beröm godkänd i jordbrukslära och husdjurslära ävensom kunna förete intyg från rektor för den skola, som utfärdat avgångsbetyget, om lämplighet för fortsatta lantbruksstudier; b) eller ha genomgått statens mejeriskola med minst betyget Med beröm godkänd i mejerilära ävensom kunna förete intyg från föreståndaren för sagda skola om lämplighet för fortsatta studier på det ifrågavarande området; c) eller ha genomgått statens skogsskola med minst betyget Med beröm godkänd i svenska språket och matematik samt minst betyget Med nöje godkänd i medeltal i ämnena skogs- och fältmätning, skogsskötsel, skogsuppskattning, skogsindelning samt skogsteknologi med byggnads- och dikningslära ävensom kunna förete intyg från föreståndaren för sagda skola om synnerlig lämplighet för fortsatta studier på området; C. att a) ha genomgått andra årskurs vid statsunderstödd folkhögskolas huvudkurs samt kunna förete dels av nämnda skolas rektor i samråd med dess lärarråd lämnat vitsord om att ha i sagda årskurs åtnjutit och med nit och intresse deltagit i undervisningen i modersmålet och dess litteratur, historia, samhällskunskap, matematik, biologi och fysik samt engelska eller tyska, dels, på sätt specialgymnasiets rektor efter lärarrådets hörande bestämmer, intyg om kunskaper i svenska språkets grammatik; b) eller ha avlagt realexamen; c) eller kunna förete sådant vitsord om kunskaper, jämförliga med dem sistnämnda examen avser att bibringa, som godkännes av specialgymnasiets rektor efter lärarrådets hörande. II. Sökande, som förbereder sig för inträde vid den högre mejerikursen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut eller för inträde vid skogskögskolan, må, utan hinder därav att han icke genomgått statens mejeriskola respektive statens skogsskola, vinna inträde i förberedande klassen, därest han styrker sig äga minst t r e års väl vitsordad mejeripraktik respektive två års väl vitsordad skogspraktik och företer intyg om kunskaper i kemi och biologi motsvarande vad som inhämtats i dessa ämnen under kurs vid lantmannaskola samt av skolöverstyrelsen, efter det föreståndaren för den högre mejerikursen vid nämnda institut respektive skogshögskolans rektor avgivit yttrande i ärendet, förklarats behörig a t t antagas som elev. Elev, som genomgått förberedande klassen, må genom beslut av lärarrådet förklaras behörig att antagas till elev i första årsklassen. Under vissa förutsättnir.gar kan någon antagas till elev i första årsklassen utan a t t ha genomgått förberedande klassen (kvalificerade betyg i realexamen). Den förberedande klassen torde ha karaktär av provklass, vid vars slut de elever, som icke äga förutsättningar för fortsatt utbildning, avskiljas. Antalet elever i förberedande klassen ävensom i vardera årsklassen må utgöra högst 25.

53 Elev i förberedande klassen erlägger för undervisningen en avgift av 25 kronor. I vardera av första och andra årsklassen utgör undervisningsavgiften för elev, som ej är att anse som obemedlad eller mindre bemedlad, 150 kronor och för mindre bemedlad elev högst 75 kronor. Obemedlad elev skall befrias från avgift. Obemedlad eller mindre bemedlad elev i första eller andra årsklassen, som gjort sig förtjänt av högsta vitsordet i fråga om uppförande och ordning, må kunna tilldelas stipendium av statsmedel (25—75 kronor för månad av läsår). Samtidigt med tilldelande av stipendium för första årsklassen kan vederbörande erhålla stipendium även för den tid, under vilken han deltagit i undervisningen i förberedande klassen. Som framgår av ovan anförda, meddelas vid specialgymnasiet undervisning i ämnen av betydelse för lantmäteriutbildningen i samma utsträckning som vid realgymnasiet med undantag av teckning. Gallringen bland eleverna är mycket hård; endast 72 % av eleverna fullfölja studierna. Vid såväl lantbrukshögskolan som skogshögskolan har man enligt uppgift haft goda erfarenheter av specialgymnasisterna. Vid lantbrukshögskolan har icke mindre än 44 % av totala elevantalet kommit från Vilan. I genomsnitt ha dessa i avgångsexamen haft något bättre betygsumma än de agronomer, som före inträdet till lantbrukshögskolan avlagt vanlig studentexamen. Med hänsyn till de goda erfarenheter, söm lantbrukshögskolan och skogshögskolan haft av de från specialgymnasiet utexaminerade, samt till önskvärdheten av att tillföra lantmäteriundervisningen studerande med god praktisk erfarenhet på jordbrukets och skogsbrukets område, föreslå de sakkunniga att de teoretiska förkunskaperna skola kunna styrkas även genom avgångsexamen från specialgymnasiet vid Vilan. Förutom betyg över avgångsexamen med godkända vitsord i samtliga däri ingående ämnen bör även företes betyg om kunskaper i teckning, motsvarande fordringarna i studentexamen. Möjlighet bör vidare finnas att medgiva undantag från ovan angivna krav om examina för sökande, som eljest på tillfredsställande sätt styrker sig äga erforderliga kunskaper för inträde vid lantmäteriundervisningen. b) Praktiska förkunskaper. Vid övervägande av frågan om fordringar på förpraktik hos dem, som söka inträde vid lantmäteriundervisningen, torde hänsyn böra tagas därtill, att obligatorisk sådan praktik av mera avsevärd längd skulle medföra stora ölägenheter för de studerande. Ett krav på flerårig praktik kan näppeligen skänka fördelar i en grad, som motsvarar därmed förenade uppoffringar i tid och kostnader. Vid utexaminering skulle de studerande i regel — om jämväl militärtjänstgöring beaktas -— komma att ha uppnått så hög ålder, att vid utträdet i det praktiska livet bl. a. vissa anpassningssvårigheter kunna tänkas uppstå. Vidare torde i detta sammanhang böra uppmärksammas, att lantmäteriundervisningens huvuduppgift skall vara att utbilda sådana yrkesmän, vilka efter avlagd examen i varje fall bli i tillfälle att under erfaren ledning sätta sig in i dea praktiska verksamheten. Som villkor för inträde vid lantmäteriundervisnhgen torde sålunda i varje fall icke böra föreskrivas flerårig praktik.

54 Vid ett övervägande av hur den praktiska förutbildningen skall ordnas, torde inledningsvis böra klargöras, vilka allmänna syftemål praktiken främst skall tjäna. Det synes då finnas två väsentliga krav, som böra beaktas. Å ena sidan kräves praktik för att man tillfredsställande skall kunna tillgodogöra sig undervisningen i vissa grundläggande, praktiskt betonade ämnen och flertalet tillämpningsämnen. Å andra sidan torde det vara nyttigt för den studerande att på förhand vara så pass orienterad i sitt blivande verksamhetsområde, att vederbörande kan bedöma att han äger tillräcklig håg och fallenhet för lantmäteriets arbetsuppgifter. Ur båda dessa synpunkter är praktikfrågan för närvarande ordnad på .ett mindre tillfredsställande sätt. Önskemålet om en lämpligt avpassad praktik med hänsyn till de kommande studierna förutsätter nämligen en någorlunda allsidigt sammansatt praktik. Studierna i agronomiska, skogliga och ekonomiska ämnen kräva en inblick i vanligen förekommande arbeten i jordbruket och skogsbruket, tillämpningsämnena åter att man är orienterad i det praktiska fastighetsbildningsarbetet. För tillgodoseende av behovet av en god orientering om de framtida arbetsuppgifterna bör den studerande haft tillfälle att något sätta sig in i lantmäteriets speciella arbetsformer och arbetsvillkor. Vad ovan anförts torde leda fram till att man för de lantmäteristuderande bör tillrättalägga en allsidigt sammansatt praktik, som kommer så tidigt som möjligt. Den praktiska tjänstgöringen måste dessutom komma på ett så tidigt stadium, att den kan tillgodogöras i studierna. Kravet på allsidighet torde innebära, att praktiken skall omfatta såväl jordbruk och skogsbruk som lantmäteri. Vid övervägande av lämpligaste sättet att få till stånd en tillräckligt allsidig och grundlig praktik för de studerande ha de sakkunniga funnit, att man knappast kan betjäna sig av hittills tillämpade, fria praktikformer. Detta skulle nämligen medföra fordringar på en alltför lång praktik. Det blir då nödvändigt att söka sig fram på andra vägar. Den lösningen ligger nära till hands att ersätta den fria praktiken med en särskilt organiserad praktisk kurs, där eleverna under erfaren ledning få deltaga i inom respektive områden förekommande praktiska arbetsuppgifter. Härjämte vinnes även fördelen med kontroll över att praktikarbetet huvudsakligen kommer att omfatta sådana arbetsmoment, som är av speciellt intresse ur fastighetsbildningssynpunkt. Det torde även vara uppenbart, att vid en sålunda reglerad praktik icke behöver användas lika lång tid som vid utnyttjande av den fria praktikformen. En dylik kurs lämpar sig väl för praktik i jordbruk och skogsbruk, men knappast för praktiskt lantmäteriarbete, framför allt icke då det gäller förrättningshandläggning. Denna sida av praktikbehovet anse de sakkunniga därför böra ordnas på annat sätt, nämligen genom arbete hos särskilt utvalda distriktslantmätare; härom mera i det följande. Praktiken i jordbruk och skogsbruk torde vinna ytterligare i effektivitet, om den kombineras med viss teoretisk undervisning. Det har ju visat sig på många andra undervisningsområden, att en växelverkan mellan teoretiska

55 studier och praktiska demonstrationer ger ett gott resultat. Undervisningen vinner i åskådlighet, och läraren behöver icke i föreläsningarna uppehålla sig vid avsnitt, som både snabbare och bättre studeras ute i naturen vid en exkursion eller en särskilt tillrättalagd demonstration. De sakkunniga föreslå därför att i studieplanen för lantmäteristuderandena ämnena marklära, allmän jordbrukslära med växtodlingslära och skogslära skola studeras i kombination med praktiskt arbete i jordbruk och skogsbruk under en förberedande praktisk-teoretisk kurs. Det är angeläget att noga pröva längden av och tidpunkten för den förberedande kursen. För att effektivt fylla sin uppgift bör den komma före de teoretiska studierna vid högskolan och omspänna en lämpligt avvägd tidrymd, inrymma alla väsentliga arbetsmoment inom jordbruket och samtidigt tillräckligt med tid för skogliga fältarbeten. Kursen bör vidare göras så kort som möjligt utan att syftet med densamma äventyras. Med hänsyn härtill ha de sakkunniga stannat vid att föreslå, att kursen skall omfatta tiden 1 april—30 september och placeras omedelbart före högskolestudierna. Den praktiska kursens närmare utformning m. m. behandlas i ett senare avsnitt av betänkandet. c)

Militärtjänstgöring. Nuvarande värnpliktslag föreskriver, att samtliga värnpliktiga — med vissa undantag — för sin utbildning äro skyldiga att tjänstgöra 450 dagar. De värnpliktiga, som avses för trupptjänst och tilldelas armén och kustartilleriet, skola fullgöra en första tjänstgöring, som enligt riksdagens beslut i år tills vidare skall omfatta 330 dagar, och därefter inom vissa år efter inskrivningsåret två repetitions- och en efterutbildningsövning, vardera om 30 dagar. (Motsvarande tjänstgöringstider vid flottan och flygvapnet torde i detta sammanhang sakna intresse, då studenter icke torde komma att avses för trupptjänst vid dessa vapenslag.) Utöver de 450 dagarna kan värnpliktig, som uttagits för fortsatt utbildning till officer vid armén eller kustartilleriet, åläggas ytterligare sammanlagt högst 360 dagars utbildning. För värnpliktig, som skall utbildas till underofficer vid något av dessa vapenslag, utgör förlängningen av utbildningstiden högst 180 dagar. Beträffande den, som idkar eller gör troligt, att han vid högskola kommer att idka studier i sådana ämnen, att hans insikter kunna vara till särskilt gagn för krigsmakten, föreskrives, att han må åläggas att fullgöra de 450 dagarnas värnpliktstjänstgöring med dels soldat- och befälsutbildning, dels fackutbildning och -tjänstgöring. Därutöver må sådan värnpliktig åläggas ytterligare 180 dagars tjänstgöring. Enligt vad tidigare meddelats torde större delen av de studerande vid eller inträdessökandena till specialhögskolorna vid inskrivningen komma att avses för trupptjänst. Med hänsyn till studiernas effektiva bedrivande synes det önskvärt, att

56 de studerande vid lantmäteriundervisningen fullgöra sin militärtjänst på sådan tid, att den i minsta möjliga mån kolliderar med studierna eller förpraktiken. Sålunda bör militärtjänstgöringen såvitt görligt förläggas antingen före eller efter studierna. Åtskilligt talar för det förra alternativet, bl. a. ekonomiska skäl. Sagda alternativ saknar givetvis icke olägenheter. Något krav på att inträdessökande till lantmäteriundervisningen skall ha fullgjort exempelvis första militärtjänstgöring och, i förekommande fall, underofficers- och officersutbildning torde dock ej böra uppställas. Däremot synes skäligt att, såsom förhållandet är såväl vid tekniska högskolan som lantbrukshögskolan och skogshögskolan, den som utbildats till värnpliktig officer eller underofficer må såsom praktikmerit vid inträdet till undervisningen få tillgodoräkna sig viss tid av befälsutbildningen. Det synes dessutom vara lämpligt att — såsom även nu sker — låta de inträdessökande som praktikmerit få tillgodoräkna sig visst slag av tjänstgöring, exempelvis fältmätutbildning vid artilleriet, som ägt rum före eventuell underofficersutbildning eller officersutbildning. På lantmäteriundervisningens ledning torde böra ankomma att från fall till fall bedöma värdet av dylik tjänstgöring. Det måste förutsättas, att läroåret vid lantmäteriundervisningen i möjligaste mån ordnas så, att kollision mellan studier och militärtjänst undvikes. Härvidlag lärer vara omöjligt att skapa en studieordning, som väl ansluter sig till alla de tänkbara alternativ, vilka kunna förekomma med avseende å tid för studentexamen, militärtjänstgöring, praktik m. m. Man torde få inskränka sig till att planlägga studierna för ett normalfall. Ett sådant normalfall torde vara, att den studerande efter avlagd studentexamen å realgymnasiet först fullgör honom åliggande första tjänstgöring och i förekommande fall underofficers- eller officersutbildning samt därefter vinner inträde vid den förberedande kursen, vilken direkt fortsätter i högskolestudierna. Som nyss antytts kan emellertid värnpliktstjänstgöringen få varierande längd, beroende på om vederbörande uttages till underofficersutbildning eller officersutbildning. De olika alternativ, som här kunna tänkas, åskådliggöras i följande tablå (s. 57). Av tablån framgår, att studenterna rycka in till rekrytutbildning omkring den 10 juni. Trots den i förhållande till vanliga värnpliktiga forcerade rekrytutbildningen visar erfarenheten, att flertalet av ifrågavande kategori kvalificerar sig för underbefälsskola. Enligt i kommando väg för varje år utfärdade bestämmelser skall sedan ett visst antal, i regel den bästa tredjedelen i underbefälsskolan erhålla underofficersutbildning. Deras första sammanhängande värnpliktstjänstgöring utökas då med ytterligare omkring ett halvår. Efter denna tid får ett visst antal rycka ut och återstoden kommenderas till officersutbildning, som även den tager omkring ett halvt år i anspråk. Med hänsyn till att de blivande lantmätarna — bl. a. genom de uppställda kraven på kroppskonstitution, synförmåga m. m. •— i regel äro fysiskt välrustade och dessutom ha kvalificerade betyg i matematik, fysik, kemi och

57 Figur 2. VärnpUTctsidbildningens etapper. År

Jan.

Febr.

Mm 6

April

Maj

Juni

1 G r u p p c h e f s k ola K

i

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

Gruppchefskola

1 1948

Åug.

1 1947

Juli

i

R e k r y t s k o l

a

1 P l u t o n c l i e f s k o l a (3 m å n a d e r ) s a m t trupptjänstgöring

vinte rlinje , eller Kadettskola,

isoldatskola)

1 I 1 Kadettskola

sommarlinje

1 inryckning för vanliga värnpliktiga. 2 » » studenter.

andra för militärutbildningen viktiga ämnen, torde man böra räkna med att flertalet blir uttaget till underofficers- eller officersutbildning. Härtill bidrager också, att man numera genom penningpremier och på andra sätt (praktikmeriter) söker kompensera en student för den uppoffring, som en förlängd militärutbildning innebär. Om kommendering till officersutbildning sker, bör man räkna med att en blivande lantmätare väljer att fullgöra denna tjänstgöring på vinterlinjen, d. v. s. som en direkt fortsättning av den föregående militärtjänsten. H a r vederbörande i övrigt då tillräckliga meriter, kan han direkt efter avslutad officersutbildning börja studierna i den förberedande kursen, som ju föreslagits äga rum under tiden april—september. E n student, som avslutar sin första sammanhängande militärtjänst med underofficersutbildning, skulle få vänta sex månader, innan han kunde vinna inträde i den förberedande kursen. Icke heller detta fall torde kunna betraktas såsom ogynnsamt, ty många sökande behöva just en ungefärligen så pass lång tid för att genom praktik eller kompletteringsstudier öka sina meriter, så att de kunna vinna inträde vid lantmäteriundervisningen. Statsrådet och chefen för försvarsdepartementet har nyligen anbefallt särskild utredning bl. a. i syfte att undersöka möjligheterna att avkorta utbildningstidens längd. Som resultat av denna utredning kan även tänkas komma till stånd ändrade bestämmelser rörande underofficers- och officersutbildningen. De sakkunniga ha därför i detta sammanhang velat uttala såsom ett allmänt önskemål, att i dessa sammanhang icke åtgärder genomföras, som menligt försvåra den praktiska förutbildning, varom de sakkunniga framlagt förslag.

58 cl) övriga inträdesfordringar. Enligt gällande lantmäteriinstruktion (§ 75, nr 468/1932) skall den, som vill bli antagen som aspirant vid lantmäteristaten, bl. a. förete läkarintyg, att hans hälsotillstånd är tillfredsställande. Läkarintyget skall utfärdas i enlighet med av lantmäteristyrelsen fastställt, formulär (bilaga 4). Vidare får den, som skall antagas som aspirant, icke ha uppnått tjugosju års ålder. Från sistnämnda bestämmelser har vid flera tillfällen beviljats dispens. Eftersom flertalet studerande vid lantmäteriundervisningen komma att ägna sig åt tjänstgöring inom lantmäteristaten, skulle kunna ifrågasättas, om icke ovannämnda villkor om viss kroppskonstitution samt en lämpligt avpassad åldersgräns borde tillämpas redan vid inträdet till undervisningen. Emellertid öppnar ju lantmäteriexamen numera möjlighet att söka anställning inom flera andra verksamhetsfält än lantmäteriet. Inom dessa fästas icke samma avseende vid ålder och kroppskonstitution. Det torde därför enligt de sakkunnigas mening vara tillräckligt, om de inträdessökande underrättas om de villkor, som gälla för att vinna anställning inom lantmäteriet. Vad åldersgränsen beträffar, vilja de sakkunniga betona vikten av att då det gäller en person, som genomgått specialgymnasiet vid Vilan och därefter avlagt lantmäteriexamen, vid dispensansökan hänsyn tagas till att vederbörande gått denna väg. Dessa studerande torde nämligen redan vid inträdet till lantmäteriundervisningen i regel vara ungefär 25 år gamla. e) Antalet studerande m. m. Någon fri bestämning av antalet ordinarie studerande vid lantmäteriundervisningen lärer ej kunna komma i fråga. Med hänsyn till att lantmäteriundervisningens huvuduppgift även i fortsättningen bör bli att utbilda personal för anställning i lantmäteristaten, städernas mätningsväsende och kartverket torde antalet studerande främst böra avvägas med tanke på personalbehovet inom dessa institutioner. Vid bestämmandet av sagda antal bör jämväl beaktas det behov av lantmäteriutbildade, som på andra håll kan förefinnas, ävensom till att avgång bland de studerande under studietiden knappast kan undvikas. Rekryteringsbehovet inom lantmäteriväsendet, vilket nu är utslagsgivande för elevantalet och väl i fortsättningen också kommer att bli det, står givetvis i förhållande till lantmäteristatens utformning och omfattning. Den avsevärda ökning av lantmäteriets arbetskapacitet, som man genom den här tidigare berörda omorganisationen önskar åstadkomma, avses kunna erhållas på andra sätt än genom att öka antalet högskoleutbildade lantmätare. Sålunda räknas i stort sett med samma antal lantmätare i distriktstjänst som hittills. Det återstår emellertid att göra en översyn av lantmäteristyrelsens och länskontorens personalbehov. Detta uppdrag har helt nyligen hänskjutits till utredning av särskilda sakkunniga (1947 års lantmäterikommitté). Den pågående omorganisationen föranleder sålunda i detta sammanhang i och för sig icke annan slutsats än att lantmäteristaten under den närmaste framtiden måste

59 b i b e h å l l a s m i n s t vid n u v a r a n d e a n t a l h ö g s k o l e u t b i l d a d e l a n t m ä t a r e , cl. v. s. o m k r i n g 450 st. V i d k o m m a n d e de n y a a r b e t s u p p p g i f t e r , som äga s a m b a n d m e d j o r d b r u k e t s y t t r e r a t i o n a l i s e r i n g och en intensifierad p l a n e r i n g s v e r k s a m h e t för r e g l e r i n g av t ä t b e b y g g e l s e n , är d e t givetvis svårt att på d e t t a s t a d i u m b e d ö m a i vilken u t s t r ä c k n i n g d e s s a m o t i v e r a en ökning av a n t a l e t l a n t m ä t a r e . E n m å t t l i g ö k n i n g av elevantalet vid l a n t m ä t e r i u n d e r v i s n i n g e n s y n e s dock b ö r a äga r u m r e d a n nu, h e l s t som även a n d r a v e r k s a m h e t s o m r å d e n för lantmäteriutbildacl p e r s o n a l u n d e r s e n a r e år tillkommit. V a d b e h o v e t av p e r s o n a l vid rikets a l l m ä n n a k a r t v e r k beträffar, h a r kartv e r k e t i skrivelse till de s a k k u n n i g a d e n 27 maj 1946 anfört bl. a. följande. »De befattningar, som böra rekryteras med personal, som erhållit utbildning vid lantmäteriundervisningen äro: Med nuvarande organisation: 2 byråchefer, 5 förste statskartografer, 18 statskartografer. Summa 25 befattningar, vartill komma befattningar vid geodetiska byrån, som kunna rekryteras med motsvarande personal eller, 1 byråchef och professor, 1 förste statsgeodet, 10 statsgeodeter. Summa 12 befattningar. Med den nya, i propositionen nr 106/1946 föreslagna 2 byråchefer, 1 byrådirektör, 9 förste statskartografer, 30 stadskartografer.

organisationen:

Sumnua 42 befattningar, vartill komma befattningar vid geodetiska byrån, som kunna rekryteras och framdeles sannolikt i relativt stor utsträckning bliva rekryterade med motsvarande personal, 1 byråchef och professor, 2 observatörer, 1 förste statsgeodet, 14 statsgeodeter. Summa 18 befattningar. Härav framgår, att med nuvarande personalorganisation 25—37 och med föreslagen organisation 42—60 befattningar som regel komma a t t rekryteras med personal med examen från tekniska högskolans avdelning för lantmäteri, under förutsättning a t t undervisningen vid denna avdelning alltjämt blir ordnad så, a t t den ger den utbildning, som erfordras för kartverkets ifrågavarande, högre kvalificerade personal. Under nomala förhållanden torde härför krävas en nyrekrytering av 1—2 sådana tjänstemän per år för att fylla luckorna av pensionsavgången personal. Vid genomförandet av den nu föreslagna omorganisationen blir däremot behovet väsentligt större. Här gäller det a t t nyrekrytera ett 20-tal befattningar på kortast möjliga tid och att därjämte ersätta pensionsavgången personal, vilken

60 under de närmaste åren utgör 2—3 per år. Med hänsyn till bristen på lantmäteriutbildad personal torde under de närmaste åren nyrekryteringen av den geodetiska byråns personal få ske med universitetsutbildade med filosofisk examen.» Den nya organisation, varom förmäles i kartverkets skrivelse, är numera beslutad och delvis genomförd. Vad städernas mätningsväsende beträffar torde, över slagsmässigt, ett hundratal befattningar kunna rekryteras med lantmäteriutbildad personal. Dessutom finnas, såsom tidigare påvisats, ett tiotal lantmätare i annan statlig, kommunal eller enskild tjänst. Totalt bör lantmäteriundervisningen sålunda sörja för erforderlig nyrekrytering av 650 å 700 befattningar, fördelade på olika verksamhetsområden. Vid bedömandet av lämpliga antalet studerande i lantmäteriundervisningen måste emellertid även tagas hänsyn till att åldersfördelningen inom lantmätarkåren är ojämn, vilket bl. a. visar sig däri, att avgången på grund avuppnådd pensionsålder är särskilt stor under de närmaste åren. Förhållandet synes vara detsamma i kartverket. Dessutom bör beaktas att icke alla, som vinna inträde vid lantmäteriavdelningen, avlägga examen. Man torde sålunda böra räkna med en normal avgång av ungefär 10 %, helst som väl den förberedande kursen sannolikt kommer att medföra ytterligare gallring utöver den som de teoretiska studierna hittills förorsakat. På grund av vad ovan anförts torde enligt de sakkunnigas förmenande årskontingenten vid lantmäteriundervisningen under de närmaste fem åren icke böra sättas lägre än 25. Undervisningen bör emellertid erhålla en organisation, som vid påkommande behov medger en snabb utökning av antalet elever till 30. E t t större antal skulle otvivelaktigt medföra betydande svårigheter rent undervisningsmässigt och torde därför böra undvikas. Det nuvarande sättet för bestämmandet av antalet studerande, innebärande att lantmäteristyrelsen för varje år — inom en viss maximiram — avgör elevantalet, torde för framtiden böra bibehållas. Maximiantalet bör dock med anledning av vad ovan anförts höjas från tjugo till trettio. Vid bestämmandet av elevantalet bör lantmäteristyrelsen ha samrått med rikets allmänna kartverk rörande kartverkets aktuella personalbehov liksom även, efter erforderligt samråd, tagit under övervägande behovet av lantmäteriutbildad personal i kommunal och enskild tjänst. f) Studietidens längd. Vid olika tillfällen har dels påpekats vikten av att de vid mera praktiskt inriktade högskolor utbildade komme ut i praktisk tjänstgöring så tidigt som möjligt samt dels framhållit de olyckliga ekonomiska konsekvenserna både för den enskilde studeranden och staten av en alltför lång studietid. Å andra sidan har understrukits, att studietiden icke finge förkortas så mycket, att man riskerade en sänkning av undervisningens kvalitet eller överansträngning av de studerande. I anslutning härtill har i allmänhet den uppfattningen hävdats, att studieplanerna i regel böra uppgöras med tanke på högst fyra

61 års teoretiska studier, varjämte framhållits angelägenheten av att tillse, att den planenliga studietiden också verkligen blir normal studietid. Studieplanerna böra följaktligen anpassas så, att det blir möjligt för det stora flertalet studerande att följa dem. Särskilda anordningar för att förhindra eftersläpning i studierna kunna erfordras. I förevarande hänseende vilja de sakkunniga beträffande lantmäteriundervisningen allenast uttala, att vad ovan framförts jämväl i princip synes äga tillämplighet å sagda undervisning. Lantmäteriundervisningen torde således om möjligt böra hållas inom 4-årsramen och olika utvägar anlitas för att med en dvlik begränsning göra undervisningen effektiv.

övriga

studerande.

De sakkunniga anse, att möjligheter alltjämt böra beredas specialstuderande och andra att vid lantmäteriundervisningen följa utbildningen i vissa ämnen eller idka självstudier. För specialstuderancle bör uppställas som antagningsvillkor, att vederbörande genom examen vid universitet, högskola eller annan högre läroanstalt eller på annat sätt styrker sig äga det kunskapsmått, som anses erforderligt för de avsedda studierna. Till extra studerande bör kunna antagas den, som önskar tillgodogöra sig viss del av undervisningen och därtill anses äga nöjaktiga förutsättningar. För bedrivande av självständiga studier bör särskilt tillstånd kunna meddelas. Undervisningens ordnande.

Allmänna

förutsättningar

och

synpunkter.

Lantmäteriundervisningens nuvarande studieplan kännetecknas av ett stort antal ämnen, icke mindre än 24, av vilka de allra flesta äro företrädda av speciallärare. Det är därför knappast förvånansvärt, att dubbelundervisning förekommit på enstaka punkter, eller att vissa gränsområden mellan närbesläktade ämnen kommit att bli ofullständigt behandlade. En följd av att speciallärarinstitutionen utnyttjats i så stor utsträckning har vidare blivit, att den för fastighetsbildningen specifika forskningen icke tillnärmelsevis kunnat nå den omfattning, som varit önskvärd. Vid en reformering av lantmäteriundervisningen bör det därför vara angeläget att om möjligt söka sammanföra närbesläktade ämnen till större undervisningsenheter under professors ledning. I händelse ämnet därvid skulle bli så stort, att hela föreläsningsprogrammet ej lämpligen kan påvila professorn ensam, bör till hans förfogande ställas en biträdande lärare, som under professorns ledning och tillsyn svarar för vissa avsnitt av undervisningen. P å så sätt böra de olika läroämnena få lämplig inriktning, dubbelundervisning undvikas och forskningen befordras. Även andra åtgärder skulle enligt de sakkunnigas mening kunna övervägas för att ernå en koncentration av studierna till de större och viktigare ämnena. I likhet med vad som är fallet vid skogshögskolan och lantbrukshögskolan

62 kunde man exempelvis genomföra en uppdelning av ämnena i förhörsänmen och betygsämnen. Till förhörsämnena skulle då hänföras sådana mindre ämnen, som endast avse att ge en orientering på ett visst område och där det kan anses tillräckligt, att elevernas kunskaper kontrollerades genom enkla förhör och att ådagalagda insikter i ämnet vitsordades genom intyg om, att kursen inhämtats tillfredsställande eller väl. Till betygsämnena skulle då hänföras de större ämnen, där undervisningen går mera på djupet och fullständiga tentamina erfordras. De sakkunniga ha dock icke velat direkt taga ställning till detta spörsmål, som i viss mån sammanhänger med frågan om lantmäteriundervisningens förläggning, utan förutsätter att detsamma upptages till övervägande av ledningen för sagda undervisning. Vad utbildningens omfattning och inriktning beträffar har från flera håll framförts krav, som i större eller mindre utsträckning böra tillgodoses. I den reformerade undervisningen bör sålunda i möjligaste mån skapas ökat utrymme för praktiska studier i grundläggande agronomiska och skogliga ämnen. Vidare är det önskvärt att undervisningen i de teknisk-ekonomiska tillämpningsämnena bygges ut väsentligt, samtidigt som dessa koncentreras på de för fastighetsbildningsarbetet centrala problemställningarna. Utvidgningen av studierna i den teknisk-ekonomiska ämnesgruppen får emellertid icke ske på bekostnad av den geodetiska eller rättsliga utbildningen. I fråga om den sistnämnda torde främst vara nödvändigt att med bibehållande av nuvarande utbildningsmål genomföra vissa förbättringar i studiernas organisation.

Undervis

n in g sår.

Den nuvarande organisationen av undervisningen på fyra studieår med varje studieår uppdelat på en hösttermin och en vårtermin om vardera 14 veckor har visat sig vara ändamålsenlig.. De studerande ha sålunda i flertalet fall lyckats genomföra studierna under den härför avsedda tiden. Eftersläpningen i studierna har varit mindre vid lantmäteriavdelningen än vid övriga avdelningar vid tekniska högskolan. Det kan i detta sammanhang nämnas, att av dem som under tiden 1936—1940 avlagt examen vid lantmäteriavdelningen, ha 11 % använt ett halvt år och 3 % ett år utöver den normala studietiden. Speciellt utmärkande för lantmäteriundervisningen torde vara, att sommarferierna i anmärkningsvärt hög grad måste utnyttjas för praktiska tillämpningsövningar. Sålunda upptager den nu gällande studieplanen 208 dagar obligatoriska fältövningar, huvudsakligen under sommarferierna, Det är nödvändigt att bibehålla dessa tillämpningsövningar även i fortsättningen, även om det genom en rationalisering av studierna torde vara möjligt att i begränsad utsträckning nedbringa antalet erforderliga fältövningsdagar. Studieårets nuvarande indelning framgår närmare av följande schema.

63 .Figur 3. Terminsindelningen '/(a

>//>

'At

'/*

vid lantmäteriavdelningen

läsåret 1945—46.

/*

'A

J>.Äi /,<?/•

</9

£%L

Parallellstreckat fält betecknar tentamensperiod. Snett uppåt höger streckat fält betecknar undervisningstid. Snett uppåt vänster streckat fält betecknar ferier.

Kravet på ökad praktisk förutbildning bör, såsom framhållits i det föregående, leda till inrättandet av en förberedande praktisk-teoretisk kurs, omfattande tiden 1 april—30 september. Med hänsyn till vad ovan anförts, bör lantmäteriundervisningen sålunda bestå av en förberedande kurs, omfattande sex månader, samt därefter en fyraårig studietid vid högskola. Högskolestudierna böra tillrättaläggas så, att en sommar — om möjligt sommaren mellan första och andra årskursen —• reserveras för praktik hos distriktslantmätare. Obligatoriska fältövningar böra koncentreras till övriga somrar. Den förberedande kursen utgör en förlängning av studietiden med ett halvt år. Det är då särskilt angeläget, att studierna planläggas så, att examen normalt skall kunna avläggas vid slutet av vårterminen under fjärde årskursen. För underlättande härav bör den sista terminen helt friläggas för examensarbete och vissa stora tentamina. Läroämnen

och

undervisningsplaner.

Den förberedande kursen. E n av de väsentligaste bristerna i den undervisning, som de blivande lantmätarna hittills åtnjutit i de grundläggande agronomiska och skogliga ämnena, har otvivelaktigt varit att densamma ej kunnat tillräcklig förankras i praktiskt arbete i jordbruk och skogsbruk. Åtskilliga av eleverna ha icke haft någon som helst praktik inom området, och undervisningen har givetvis måst anpassa sig härefter. Huvudsyftet med den förberedande kursen bör därför bli att i en lämplig miljö meddela såväl praktisk som teoretisk undervisning i marklära, jordbrukslära och skogslära. Genom att låta teori och praktik åtfölja varandra torde undervisningen vinna i åskådlighet och värde. Åtskilliga avsnitt, som under nuvarande förhållanden kräva avsevärd tid på lärorummet,

64 böra kunna utbytas mot lämpligt planlagda demonstrationer ute på fältet. Även prövningen av elevernas insikter i här ifrågavarande ämnen torde ofta bäst ske genom att ställa vederbörande inför ett praktiskt problem ute på fältet. Denna undervisningsform torde även lämpa sig väl för hithörande slag av utbildning. Avsikten är ju icke att ge lantmätaren någon vetenskaplig skolning på det driftstekniska området, utan undervisningen bör syfta till att ge en allmän kännedom om jordbruket och skogsbruket och skapa en grund för efterföljande ekonomiska, kulturtekniska och fastighetstekniska studier. Utbildningen bör dock — med tanke på sambandet mellan fastighetsbildning och hushållningsformer — föras fram så långt, att lantmätaren kan följa utvecklingen på området i stora drag. kombinationen av teoretiska och praktiska studier är, bortsett från laboratoriearbeten o. dyl., en relativt oprövad undervisningsform på högskolestadiet. Man bör därför iakttaga en viss försiktighet vid utformningen av undervisningsprogrammet för kursen och icke från början binda den med detaljbestämmelser. Erfarenheterna från liknande undervisningsformer på jordbrukets och skogsbrukets områden ge dock vid handen, att kursen icke bör tyngas med alltför mycket teoretisk undervisning. Det torde vara lämpligt att begränsa denna till i medeltal två timmar per dag eller för hela kursen 300 a 350 timmar. Huvuddelen av undervisningen bör bestå av praktiska övningar. För jordbruket infalla under tiden april—september de allra flesta arbetsmoment av intresse ur fastighetsbildningssynpunkt. I mellersta Sverige torde man sålunda kunna räkna med att vårbruket äger rum under senare hälften av april och första hälften av maj, höskörden veckorna omkring midsommar samt skörden av säd och sådden av höstsäd under augusti. Rotfruktsskörden torde däremot påbörjas först under de sista kursdagarna. Under jordbrukets arbetstoppar bör den teoretiska undervisningen inskränkas för att intensifieras under mellanliggande perioder. De praktiska studierna i skogslära torde kunna organiseras under de tider, då jordbruksarbetet är mindre intensivt. Under sommarhalvåret låter det sig emellertid icke göra att studera drivningsarbetet i skogen, vilket arbetsmoment ju är av största betydelse för förståelsen av skogsbrukets krav i fastighetsbildningshänseende. P å grund härav bör anordnas en särskild exkursion under första årskursen av högskoletiden för att specialstudera skogsbrukets avverknings- och transportförhållanden. Studierna i marklära slutligen, som äro av betydelse för såväl jordbrukslära som skogslära, böra i möjligaste mån koncentreras till början av kursen. Vid organiserandet av den förberedande kursen bör särskild uppmärksamhet ägnas åt att de praktiska tillämpningsövningarna planläggas så, att de på bästa sätt komplettera de teoretiska studierna, Men även de teoretiska studierna i de ämnen, varom här är fråga, torde i viss mån böra omläggas.. För närvarande åtnjuta de lantmäteristuderande undervisning såväl i allmän geologi som i marklära. Denna uppsplittring har icke varit sakligt motiverad, och viss dubbelundervisning har icke kunnat undvikas. Såsom föreslagits av 1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen böra

65 de två ämnena samordnas. Härigenom vinnes bättre tillvaratagande av tiden och större enhetlighet i undervisningen. Det nya ämnet torde böra benämnas m a r k l ä r a m e d a l l m ä n g e o l o g i . Undervisningen bör liksom hittills främst ha till syfte att bibringa de blivande lantmätarna kunskap rörande sambanden mellan klimat och jordmånsbildning, mark och växtliv samt erfarenhet rörande praktiska metoder för jordartsbedömning, huvudsakligen grundade på okulärbesiktning, kornstorleksklassificering och i vissa fall mekaniska eller kemiska analyser. I de sammanhang, där så kräves, böra elevernas kunskaper i kemi och fysik byggas ut. Undervisningens förläggande till den förberedande kursen ger ökade möjligheter att genom exkursioner och fältövningar träna upp elevernas förmåga i jordartsbedömning på fältet. I övningarna böra bl. a. ingå studium av ett större torvmarkskomplex (2 dagar), undersökningar av en större ådal med alla där förekommande avlagringar (2 dagar) samt markkartering av ett större område med allsidig sammansättning (14 dagar). Vid övningarna i markkartering bör den kemiska analysen av upptagna jordprov verkställas av någon lantbrukskemisk kontrollstation. E t t särskilt besök bör även göras på en dylik station för att studera arbetsmetodik m. m. Genom dessa övningar komma de studerande i kontakt med en betydelsefull organisation på jordbrukets område, vilket bör kunna resultera i ett fruktbärande samarbete i framtiden. Ämnet marklära med allmän geologi bör få en total omfattning av 63 timmar föreläsningar, 35 timmar laborationer, varav 10 timmar ägnas åt studium av våra vanligaste mineral och bergarter, samt 9 dagars fältövningar och exkursioner. Förslag till föreläsnings- och övningsprogram har intagits i bilaga 5. Ett stort ämne i den nu gällande studieplanen för lantmäteriavdelningen är jordbrukslära med jordbruksekonomi, vilket innehåller såväl allmän jordbrukslära, växtodlingslära och grunddragen av husdjursläran som hela lantbruksekonomien. De från skilda håll framkomna önskemålen att förstärka lantmätarnas agronomiska utbildning torde främst kunna hänföras till lantbruksekonomiens område. Eftersom ämnet jordbrukslära med jordbruksekonomi redan har en så betydande omfattning, att några ytterligare utvidgningar knappast kunna ifrågakomma med bibehållen organisation av undervisningen, torde tiden vara mogen att skilja undervisningen i jordbrukslära och växtodlingslära från undervisningen i jordbruksekonomi. Ett ytterligare skäl för en dylik uppdelning är det förhållandet, att undervisningsbehovet i de två avsnitten är olika. Beträffande jordbruksläran och växtodlingsläran är önskemålet främst att komplettera den hittillsvarande undervisningen genom omfattande praktiska studier. De ekonomiska delarna däremot kräva en mera djupgående och på fastighetsbildningens problem speciellt inriktad undervisning, sona synes mera höra samman med det egentliga högskolearbetet och mindre med den förberedande kursen. Med anledning härav vilja de sakkunniga föreslå, att de agronomiska studierna under den förberedande kursen koncentreras till ett ämne, benämnt 5—1990 47

66 a l l m ä n j o r d b r u k s l ä r a m e d v ä x t o d l i n g s l ä r a . Ämnet bör huvudsakligen innehålla en framställning av åkerjordarnas indelning och egenskaper, bearbetning och gödsling, allmän och speciell växtodling samt grunddragen av husdjursläran. För en dylik framställning kräves även att i ämnet inarbetas grunddragen av meteorologien, lantbrukskemien och lantbruksbotaniken i likhet med vad som skett i hittillsvarande undervisning. P å vissa punkter torde undervisningen böra byggas ut i förhållande till den nuvarande. Så bör exempelvis vid framställningen om åkerjordarnas bearbetning lämnas en utförlig redogörelse för de maskinella hjälpmedel, som stå till buds inom ett modernt jordbruk. Vidare bör i samband med lantbruksbotanikens huvuddrag ges en fyllig framställning av sambandet mellan markbeskaffenhet och naturligt växtsamhälle. Studierna i växtodlingslära böra slutligen särskilt inriktas på val av växtföljd med hänsyn till markbeskaffenhet och övriga naturliga förutsättningar. Ovannämnda avsnitt ha för visso ej varit förbisedda i undervisningen hittills. Deras betydelse vid det praktiska fastighetsbildningsarbetet motiverar dock en mera framträdande plats i studieprogrammet. De praktiska studier, som skola beledsaga undervisningen i allmän jordbrukslära med växtodlingslära, böra bestå dels av väl planlagda demonstrationer av olika detaljer i jordbruksarbetet, såsom plöjning, harvning och övrig jordbearbetning vid hästdrift och mekaniserad drift, sådd och skörd, arbete i husdjursstallar o. dyl. Men eleverna böra även få en uppfattning om jordbruksdriftens olika inriktning vid jordbruk av olika storlek m. m. Detta torde enklast ske genom att låta dem delta i jordbruksarbetet under brukarens ledning på lämpliga gårdar i närheten av kursens förläggning. Till den förberedande kursens disposition bör därför stå både ett demonstrations jordbridc av sådan storlek, att man där kan visa jordbruksdriftens organisation under starkt mekaniserade förhållanden, dels även ett antal praktik jordbruk av växlande storlek och beskaffenhet, Härigenom böra eleverna få förståelse för de skiftande betingelserna för jordbrukets bedrivande vid företag av olika storlek. Det allmänna resonemang, som legat till grund för de sakkunnigas förslag om undervisningens ordnande i de agronomiska ämnena, är även tillämpligt på de skogliga studierna. Sålunda föreslås att s k o g s l ä r a n utbrytes ur nuvarande ämnet skogsekonomi med skogslära och förlägges till förberedande kursen. Härigenom vinnes önskemålet att ge de grundläggande skogliga studierna ökad praktisk anknytning liksom även möjligheten att utbygga de skogsbruksekonomiska studierna och på lämpligt sätt samordna dem med de jordbruksekonomiska. Omfattningen och inriktningen av studierna i skogslära torde för övrigt vara väl avvägd i gällande studieplan. Undervisningen underlättas även av särskilda läroböcker, som utarbetats med tanke på lantmäteriundervisningens behov. Något ökad vikt torde böra läggas på en framställning av markfloran som indikator på markbeskaffenheten.

67 De praktiska övningarna i skogslära torde ej böra omfatta deltagande i skogsarbete i alltför stor utsträckning utan koncentreras till demonstrationer, exkursioner och tillämpningsövningar, omfattande bl. a. skogsvårdsarbeten, studier av skogstyper, bonitering, skogsavfattning, skogsindelning, skogstaxering, planläggning av avverkningar, rekognoscering av basvägar m. m. Härtill bör, såsom tidigare nämnts, komma en vinterexkursion, avseende studium av drivningsarbetet. Även den skogliga undervisningen ställer höga krav på lämpliga övningsområden. Man bör sålunda ha tillgång till skogsmark av såväl bättre som sämre kvalitet, skogar av olika ålder och beskaffenhet och med varierande avsättningsförhållanden m. m. De fyraåriga

högskolestudierna.

I fastighetsbildningsarbetet kan man urskilja såväl mätningstekniska och rättsliga som teknisk-ekonomiska moment. De äro var för sig av den vikt och betydelse, att de kräva högskolemässig utbildning hos förrättningsmannen. Härav följer att i lantmäteriundervisningens studieplan bör ingå tre systematiskt uppbyggda ämnesgrupper, nämligen en matematisk-geodetisk, en rättslig och en teknisk-ekonomisk. Även om de tre grupperna sinsemellan äro artskilda, måste de planläggas i intimt samband med varandra och så, att de på bästa sätt samverka, Olika fastighetsbildningsåtgärder ha exempelvis olika krav på det mätningstekniska underlaget. De fastighetstekniska arbetsmetoderna åter måste anpassas efter de allmänna jordpolitiska riktlinjerna och gällande rättsregler, vissa mätningstekniska åtgärder vidtagas främst i rättssäkerhetens intresse o. s. v. I vissa avseenden finnas inga exakta gränser mellan dessa ämnesgrupper. Ett sådant ämne som tillämpad matematik tjänar sålunda både geodetiska, teknisk-ekonomiska och plantekniska studier. I fortsättningen har emellertid ett visst ämne hänförts till den grupp, för vilken det har den största betydelsen. De av de sakkunniga i det följande motiverade och föreslagna föreläsningsprogrammen återfinnas i bilaga 5. D e n m a t e m a t i s k - g e o d e t i s k a ä m n e s g r u p p e n . Till den matematiskgeodetiska ämnesgruppen ha hänförts dels vissa grundläggande ämnen, nämligen matematik, tillämpad matematik och fotografi, dels de geodetiska och fotogrammetiska studieområdena. Den hittillsvarande undervisningen i m a t e m a t i k torde vara väl avpassad efter behovet. Ur flera synpunkter anse de sakkunniga emellertid ändamålsenligt att till matematiken överflyttas vissa avsnitt, som nu behandlats i den geodetiska undervisningen, nämligen den sfäriska trigonometrien samt räkning med närmevärden och lagarna för fels fortplantning. Ämnet bör då givas en omfattning av 119 timmar föreläsningar och 112 timmar övningar. Undervisningen i t i l l ä m p a d m a t e m a t i k torde såväl beträffande omfattning som innehåll kunna erhålla en utformning, som bättre ansluter sig

68 till lantmätarnas behov. Den hittillsvarande undervisningen i nomografi har visat sig vara mycket värdefull och bör bibehållas men utbyggas med numeriska metoder. Dessutom erfordras undervisning i matematisk statistik, även inbegripande korrelationsräkning, samt en kortare kurs i beskrivande geometri, omfattande delar av den projektiva geometrien av betydelse för de fotogrammetriska studierna, särskilt centralprojektionens geometri samt begreppen perspektivitet och projektivitet. Totalt torde studierna i tillämpad matematik böra få en omfattning av 70 timmar föreläsningar och 91 timmar övningar. Studier i ämnet f o t o g r a f i ha hittills varit frivilliga. Flera skäl tala enligt de sakkunnigas uppfattning för att en kortare allmän kurs i ämnet nu göres obligatorisk. Sålunda kräva de fotogrammetriska studierna viss grundläggande kännedom om fotografiska metoder, kameror och fotomaterial. Av vikt är även, att ämnet fotografi erbjuder goda förutsättningar för undervisning rörande de vanligaste fotomekaniska reproduktionsförfarandena, vilka spela allt större roll vid kartframställningen för fastighetsbildningsändamål. Den obligatoriska kursen torde icke behöva ha större omfattning än 35 timmar föreläsningar och 21 timmar övningar. I övningarna böra ingå besök på reproduktionsanstalter och tryckerier. Från 1 juli 1945 har inrättats en professur i f o t o g r a m m e t r i , som hänförts till lantmäteriavdelningen. Vetenskapen i fråga har under senaste decennier uppvisat en stark utveckling, icke minst på den fotogrammetriska kartframställningens område. Erfarenheterna hittills tyda även på, att den fotogrammetriska kartan kan få en betydande användning inom fastighetsbildningsarbetet, även om forskningen ännu icke löst alla de i detta sammanhang aktualiserade problemen. Kartverkets kartframställning baserar sig numera till betydande del på fotomaterial. Ämnet måste därför anses vara av stor betydelse vid utbildningen av såväl lantmätare som kartografer. Undervisningen är för närvarande uppdelad i en obligatorisk allmän kurs och en frivillig fortsättningskurs. Detta synes de sakkunniga vara en lämplig anordning även för framtiden. Såväl lantmäteriet som kartverket lära framdeles behöva tillgång till specialister på detta område. Å andra sidan torde det leda för långt att ge alla elever vicl lantmäteriundervisningen den större kursen i fotogrammetri. Det kan emellertid ifrågasättas, om den nuvarande allmänna kursen i fotogrammetri (28 timmar föreläsningar och 28 timmar övningar jämte 10 dagars fältövningar) är en tillräcklig minimiutbildning för de studerande. Även om icke lantmätarna komma att ha någon direkt befattning med fotokartans framställning — denna måste av kostnadsskäl koncentreras till ett fåtal institutioner i landet — måste de dock äga ingående kännedom om fotomaterielets egenskaper och användbarhet. Med hänsyn härtill vilja de sakkunniga föreslå, att den obligatoriska allmänna kursen utvidgas och ges en omfattning av 42 timmar föreläsningar och 42 timmar övningar, vartill bör komma fältövningar under 10 dagar. Som en följd härav bör den frivilliga fortsättningskursen om-

69 fatta 70 timmar föreläsningar, 70 timmar övningar samt fältövningar under 20 dagar och inriktas på fördjupade studier i de viktigare delarna av ämnet. I anslutning till de sålunda föreslagna ändringarna i fotogrammetriundervisningen har det tidigare gällande föreläsningsprogrammet övearbetats. I den matematisk-geodetiska ämnesgruppen återstår härefter att taga ställning till undervisningens ordnande i de rent g e o d e t i s k a ä m n e n a , Dessa äro nu knutna till en professur i geodesi med utjämningsräkning, som sedan några år tillbaka är vakant, en tillfällig lärarbefattning i högre geodesi, omfattande de delar av en förutvarande professur i geodesi och fotogrammetri, som icke inrymts i den nyinrättade professuren i fotogrammetri, samt en speciallärarbefattning i ägomätning. Man torde om den hittillsvarande geodetiska undervisningen rent allmänt kunna säga, att några väsentliga anmärkningar icke riktats mot dess omfattning och inriktning, men att utvecklingen under senare år däremot understrukit behovet av en ändrad organisation av undervisningen. Härutinnan råder, såsom framgått av tidigare referat, delade meningar. Innan de sakkunniga gå närmare in på frågan om geodesiundervisningens ordnande må redogöras för innehållet i de nuvarande undervisningsenheterna. Själva kärnan i geodesiundervisningen har varit professuren i geodesi med utjämningsräkning. De olika delar, professuren omspänner, nämligen instrumentlära samt mätnings- och beräkningsteknik med tillhörande utjämningsförfaranden, bilda tillsammans en organisk enhet, där varje del äger intimt samband med den andra. Professuren är i sin helhet av särskild vikt för alla de kategorier, som få sin utbildning vid lantmäteriundervisningen. Ämnet högre geodesi är till sitt innehåll mera växlande. Där förekomma sålunda delar av astronomiskt, matematiskt, rent geodetiskt och geofysiskt innehåll. De avsnitt, som krävt den största delen av undervisningstiden, äro astronomisk ortsbestämning, jordens form och dess inverkan på geodetiska mätningar och beräkningar samt läran om kartprojektioner. Däremot har relativt obetydlig tid ägnats åt de tekniskt betonade avsnitten om triangelmätning av högre ordning, basmätning och precisionsavvägning. Större delen av undervisningen måste sägas ha haft ett ganska perifert intresse för huvudparten av de studerande vid lantmäteriundervisningen. Varken i lantmäteriet eller inom städernas mätningsväsende ställts en tjänsteman annat än i sällsynta undantagsfall inför uppgifter, hänförliga till astronomien eller kartprojektionsläran. Däremot har ämnet stor betydelse för utbildning av statsgeodeter, i den mån dessa tjänster rekryteras från lantmäteriundervisningen. Till ägomätning slutligen ha hänförts vissa praktiska tillämpningsproblem i samband med upprättande av kartor för fastighetsbildning på landet. Huvudvikten har legat på fältövningsmomentet, En ofrånkomlig följd av geodesiutbildningens uppdelning på tre undervisningsenheter utan organiserat samband med varandra har varit, att dubbelundervisning förekommit. Även fältövningarna i de tre ämnena torde i bety-

70 dande utsträckning ha täckt varandra. E t t samordnande av undervisningen torde därför vara ett framträ lande önskemål. Vid prövning av möjligheterna till en dylik samordning finner man en sådan lätt att åstadkomma mellan ämnena geodesi med utjämningsräkning och ägomätning, särskilt som sistnämnda läroämne kommit att få ett mera utpräglat mätningstekniskt innehåll än som torde ha varit avsikten vid dess inrättande. Härigenom skulle även vinnas fördelen att i den centrala professuren inordnas ett av mätningsteknikens viktigaste tillämpningsområden. Även om således ämnet ägomätning bortfaller, är det inte tänkbart att samordna all geodesiundervisning till en lärarbefattning. Naturligt vore i så fall att skilja på naturvetenskaplig geodesi och geodetisk mätningsteknik. Detta skulle medföra att man från det hittillsvarande ämnet högre geodesi till professuren i geodesi med utjämningsräkning överflyttade triangulering av högre ordning, basmätning och precisionsavvägning. Men om för stora flertalet av studerande den naturvetenskapligt betonade geodesien är av mindre intresse och ävenledes har en relativt blygsam omfattning i studieplanen för avgångsexamen, får detta enligt de sakkunnigas mening icke föranleda till den uppfattningen, att man för dessa delar i fortsättningen skulle kunna nöja sig med en mindre kvalificerad kraft. Dithörande områden ha, som redan framhållits, särskild betydelse för blivande statsgeodeter m. fl. Ämnet erbjuder ett rikt forskningsfält och är en gren av geodesien, som icke kan förbigås vid avancerade geodetiska studier. Det måste därför anses uteslutet, att man här skulle kunna räkna med annat än professors kompetens. Då det emellertid av ekonomiska skäl icke torde vara möjligt att inrätta två professurer i geodesi vid lantmäteriundervisningen, ligger det nära till hands att i sammanhanget tänka på föreståndaren för den geodetiska byrån vid rikets allmänna kartverk, vilken byrå här i landet bl. a. har att ersätta på andra håll förekommande geodetiska institut med deras funktioner av exempelvis internationell karaktär. Föreståndaren för ifrågavarande byrå är byråchef med professors namn. Kompetent för befattningen är enligt instruktionen för kartverket person, som innehar filosofie eller teknisk doktorsgrad efter avhandling i geodetiskt ämne. Det är sålunda redan nu sörjt för viss vetenskaplig kompetens hos chefen för den geodetiska byrån. Där finns även i stor utsträckning tillgång till den tekniska och vetenskapliga utrustning, som erfordras vid studier inom området i fråga. Det har under föreliggande förhållanden synts de sakkunniga vara en lämplig lösning att knyta denne professor till den undervisning, varom här är fråga. E t t sådant arrangemang kommer dock med nödvändighet att kräva vissa organisatoriska åtgärder. Vederbörande professor skulle fortfarande ha som huvuduppgift att leda kartverkets vetenskapligt-geodetiska arbeten men dessutom åläggas viss undervisningsskyldighet vid lantmäteriundervisningen samt ledningen av avancerade studier m. m. inom ämnesområdet. Som följd härav bleve erforderligt att tillsättningen skedde såsom för professurer i allmänhet, d. v. s. genom sakkunnigförfarande. Dessa sakkunniga borde lämpligen vara tre och utses av respektive högskolan, kartverket och

71 vetenskapsakademien. Vidare torde vara nödvändigt att professorn vid k a r t verket avlastas vissa administrativa arbetsuppgifter, som eljest skulle kunna verka hämmande på hans forskningsarbete. Härigenom finge professuren en markerad inriktning på forskningens område, vilket synes de sakkunniga så mycket mer önskvärt, som det eljest här i landet icke finnes någon motsvarande professur. Det torde även vara naturligt att anförtro professorn vid kartverket den i mera sällsynta undantagsfall förekommande uppgiften att examinera studerande vid Uppsala universitet inom sitt ämnesområde. Därest frågan om undervisningen i naturvetenskaplig geodesi löses på sätt ovan föreslagits, möter inga svårigheter att samordna övrig geodesiundervisning till en professur i geodetisk mätningsteknik och att ge såväl undervisning som forskning däri den inriktning, som motiveras av de verksamhetsområden huvudparten av de studerande komma att ägna sig åt. Genom föreslagen anordning vinnes även den stora fördelen, att alla fältövningar kunna koncentreras till professuren i geodetisk mätningsteknik, varigenom icke oväsentliga tidsbesparingar kunna göras. De övningar, som ordnas i samband med föreläsningarna i astronomisk ortsbestämning, kunna lämpligen utföras under terminerna i högskolans omedelbara närhet. Den nuvarande kursen i utjämningsräkning torde ha varit väl avpassad efter behovet. De grundläggande delarna, räkning med närmevärden och lagarna för fels fortplantning, böra dock, såsom tidigare föreslagits, överföras till ämnet matematik. Det avslutande kapitlet i det nuvarande föreläsningsprogrammet, kombinerad utjämning enligt Bessels metod, torde vidare helt kunna utgå, De sakkunniga föreslå, att den centrala professuren, som ersätter den nuvarande professuren i geodesi med utjämningsräkning, benämnes g e o d e t i s k m ä t n i n g s t e k n i k och att de delar av hittillsvarande ämnet högre geodesi, som föreslagits anförtrodda åt kartverkets professor, benämnes g e o g r a f i s k g e o d e s i . Enligt av de sakkunniga gjorda tidsberäkningar skulle för undervisningen i förstnämnda ämne erfordras 126 timmar föreläsningar, 364 timmar övningar samt fältövningar under 90 dagar. För undervisningen i geografisk geodesi skulle erfordras 35 timmar föreläsningar och 42 timmar övningar. I båda fallen förutsattes, att de studerande på egen hand genom lämplig litteratur kunna inhämta vissa elementära avsnitt av ämnena. D e n t e k n i s k - e k o n o m i s k a ä m n e s g r u p p e n . I denna omfattande ämnesgrupp, som utan tvekan är studieplanens viktigaste, anse sig de sakkunniga böra föreslå vittgående reformer. H i t bör hela den förberedande kursen hänföras; härigenom har undervisningen kunnat bredas ut över fem studieår. Gruppens principiella uppbyggnad bör enligt de sakkunniga vara följande. På en grund av agronomiska och skogliga ämnen baseras dels vissa ekonomiska ämnen med specialinriktning på företagsekonomiska, särskilt fastighetsekonomiska problem, dels även en rad tekniska, huvudsakligen kulturtekniska

72 och husbyggnadstekniska ämnen. Ämnesgruppen koordineras i två stora tilllämpningsämnen, nämligen fastighetsteknik, omspännande fastighetsbildningsmetodiken huvudsakligen på landsbygden, och stadsbyggnad, som är en motsvarighet till fastighetstekniken på tätortsområdet. I denna ämnesgrupp har sålunda tillgodosetts kraven på kompetens hos lantmätaren som fastighetsbildare både på landsbygden och i tätorterna. Med fastighetsbildning avses i detta sammanhang även den inledande prognosen och den därpå följande planeringen. För undervisningen på den förberedande kursen har tidigare redogjorts. Den innebär bl. a. att man från studierna i jordbruks- och skogsämnena avskiljer de ekonomiska delarna. Detta har skett dels för att koncentrera den förberedande kursen på de driftstekniska delarna av ifrågavarande ämnen, dels även för att möjliggöra en önskvärd omläggning av de ekonomiska studierna över huvud taget. Det allmänna underlaget för de sakkunnigas planläggning av de blivande lantmätarnas ekonomiska studier kan angivas sålunda. Lantmätarna syssla i sitt dagliga arbete såväl med nyskapande av fastigheter som med ingrepp av olika slag i landets fastighetsbestånd. Eftersom fastighetskapitalet utgör den grund, på vilken ett företag sedermera bygges upp, måste detsamma utformas så, att det erbjuder goda förutsättningar för en rationell drift. Sedan gammalt har därför undervisning i jordbruksekonomi och skogsekonomi ingått i lantmäteriutbildningen, ehuru i relativt blygsam omfattning med tanke på den snabba utvecklingen på jordbrukets och skogsbrukets område. En olägenhet har dessutom varit, att dessa studieämnen icke samordnats i sådan grad, som varit befogad med hänsyn till att flertalet brukningsenheter i vårt land utgjort kombinerade företag av jordbruk och skogsbruk. Vidare kan undervisningen sägas ha varit ensidigt inriktad på studium av jordbruksföretaget och skogsbruksföretaget som fristående enhet eller med andra ord företagens inre funktioner och inte som integrerande delar av traktens näringsliv. Självhushållet är emellertid en sedan länge övergiven företagsform, och både inom jordbruket och skogsbruket präglas numera företagen av de lokala förutsättningarna med avseende å anskaffning och avsättning av produkter m. m. Givetvis måste även fastighetsbildningen taga hänsyn till dessa förhållanden i den mån de äro av varaktig karaktär. Detta avspeglar sig särskilt tydligt i kravet på att fastighetsbildningen måste planläggas i större sammanhang och under hänsynstagande till ortens allmänna ekonomiska inriktning och utveckling. Med hänsyn härtill och till de ytterst skiftande förutsättningarna i landet för företag inom jordbruk eller skogsbruk eller kombinerade företagsformer, synes ekonomiundervisningen — sedan nationalekonomiens grunder genomgåtts —- böra utformas såsom företagsekonomi med särskild hänsyn till landsbygdens näringsförhållanden i allmänhet och jordbruks- och skogsbruksfiretagen i synnerhet, I stora drag synes undervisningen böra disponeras så, att man inledningsvis behandlar de grundläggande begrepp och lagar, som gilla

generellt för ekonomiska företag, och därefter övergår till en analys av landsbrygdens ekonomiska liv och de enskilda företagens funktioner. Avsikten härmted är att bibringa de studerande de grundläggande kunskaper, som behövas för ekonomisk planläggning, och vidare att ge ökade möjligheter att förstå ic;ke blott den renodlade lantbruks- och skogsbruksekonomien utan även de tadrika och viktiga formerna av kombinerade företag. Härefter synes tidpunkten vara lämplig att låta undervisningen övergå till dcen speciella lantbruks- och skogsbruksekonomien. Med den grund, som tidigare givits i företagsekonomien, synes det vara möjligt att ge dessa ämnen em likartad uppbyggnad. Med ovannämnda fyra grundelement — nationalekonomi, allmän företagsekonomi, lantbruksekonomi och skogsbruksekonomi — torde en tillräckligt bired bas ha lagts för fortsatta studier i den egentliga fastighetsekonomien, varmed skulle förstås företagsekonomiens tillämpning på de inom jordbruket 0(ch skogsbruket normalt förekommande företagstyperna, särskilt med avseemde å fastighetskapitalets inverkan på företagens ekonomi. Kombinationen miellan jordbruk och skogsbruk, som ju med sina många varianter är en dominerande företagsform inom stora delar av vårt land, bör särskilt analyseras. Eln betydande del av forskningsuppgifterna torde komma att falla just inom detta avsnitt. Det förefaller lämpligt att låta de ekonomiska studierna avslutas med en allmän framställning av värderingsläran. Härefter gäller det att taga ställning till hur man rent undervisningsmässigt bör organisera ovan berörda ekonomiska studier. Även om det u r vissa synpunkter kan anses önskvärt att sammanföra de fyra avsnitten — allmän företagsekonomi, lantbruksekonomi, skogsbruksekonomi och egentlig fastighetsekonomi — till en undervisningsenhet, lär detta på grund av undervisningens omfattning och skiftande karaktär icke vara möjligt. Då de väsentliga forskningsuppgifterna i detta sammanhang falla inom fastighetsekonomien, och denna ämnesgren alltid i stor utsträckning måste betjäna sig av företagsekonomiens arbetsmetodik, torde den lämpligaste lösningen bli att sammanföra dessa båda ämnen till en professur, benämnd f a s t i g h e t s e k o n o m i . Därvid torde ämnena l a n t b r u k s e k o n o m i och s k o g s b r u k s e k o n o m i , som redan äro företrädda med professurer vid lantbrukshögskolan respektive skogshögskolan, böra anförtros åt speciallärare, som genom utbildning eller verksamhet även kunna utgöra förbindelselänkar mellan lantmäteriundervisningen och nämnda institutioner. E t t intimt samarbete mellan professorn i fastighetsekonomi och speciallärarna i lantbruksekonomi och skogsbruksekonomi är givetvis en nödvändig förutsättning för ett gott undervisningsresultat. De sakkunniga utgå från att ett dylikt samarbete kan organiseras, även om speciallärarna ha en relativt självständig ställning. För närvarande disponeras för undervisning i jordbruksekonomi 42 tim-

74 mar föreläsningar och 56 timmar övningar och för skogsekonomi 28 timmar föreläsningar och 42 timmar övningar. Åt nationalekonomi har ägnats 35 föreläsningstimmar. Totalt ha sålunda de ekonomiska studierna hittills omfattat 105 timmar föreläsningar och 98 timmar övningar. Vid övervägandet av omfattningen av de av de sakkunniga föreslagna ekonomiska studierna bör hänsyn tagas, dels till att den nytillkomna undervisningen i allmän företagsekonomi betjänar såväl lantbruks- som skogsbruksekonomien, dels även att en viss avlastning av lantbruksekonomien inträder i och med inrättandet av utvidgad undervisning i lantbruksbyggnadslära, en fråga, som behandlas längre fram. Med hänsyn härtill förorda de sakkunniga följande tidsdisposition för de ekonomiska studierna. T i m m a r Övningar

Summa

42 70 Summa 112

28 28 56

70 98 168

42 35 Totalsumma 189

42 42 140

84 77 329

Föreläsningar

Fastighetsekonomi: allmän företagsekonomi fastighetsekonomi Lantbruksekonomi Skogsbruksekonomi

Den studieresa under två veckor, som för närvarande äger rum under ledning av läraren i jordbrukslära med jordbruksekonomi, bör i framtiden knytas till ämnet fastighetsekonomi. Dess ändamål har hittills varit att ge en bild av hur jordbruket bedrives i olika delar av landet under växlande förutsättningar. Den bör i framtiden inriktas på studiet av olika företagstyper inom såväl jordbruk som skogsbruk. För att få största möjliga behållning av densamma torde såväl professorn i fastighetsekonomi som speciallärarna i lantbruksekonomi och skogsbruksekonomi medfölja på resan. I framtiden liksom hittills bör densamma även utnyttjas för insamlande av material för tilllämpningsövningar på lärorummet rörande budgetberäkningar m. m. Det synes nödvändigt att utsträcka denna studieresa att omfatta 20 dagar, om även skogliga frågor skola hinna bli någorlunda allsidigt belysta. Med hänsyn till att norrlandsförhållanden böra i ökad utsträckning uppmärksammas kan ifrågasättas att uppdela resan i två etapper. Studierna i skogslära och skogsbruksekonomi kunna, som tidigare antytts, icke anses bli fullständiga, om ej de studerande beredas tillfälle att studera drivningsarbetet vintertid. Härför torde böra reserveras minst fyra dagar under februari månad. Denna vinterexkursion bör lämpligen hänföras till ämnet skogsbruksekonomi och äga rum under vårterminen i första årskursen. Med den omfattning, som de ekonomiska studierna fått enligt de sakkunnigas förslag, måste dessa studier fördelas över minst två läsår, för att eleverna skola kunna tillgodogöra sig det omfattande föreläsningsprogrammet. Om förenämnda två veckors studieresa förlägges till mellanliggande sommar, böra erfarenheterna från densamma kunna effektivt utnyttjas i undervisningen.

75 Ett annat avsnitt av den teknisk-ekonomiska ämnesgruppen, som enligt de sakkunnigas mening kräver översyn, är de kulturtekniska studierna. Det vill synas, som om det av 1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen framlagda förslaget om inrättandet av en professur i k u l t u r t e k n i k härvidlag vore ändamålsenligt. I remissbehandlingen uttalades från vissa håll tveksamhet om möjligheterna att finna en kompetent innehavare till en professur i kulturteknik med hänsyn till det mångsidiga innehållet i föreläsningsprogrammet. Åtgärder kunna dock vidtagas för att ge professuren större koncentration på de väsentligaste avsnitten av studieprogrammet, varom de sakkunniga vill anföra följande. De allmänna utgångspunkterna för 1940 års sakkunnigas förslag äro utan tvekan bärande. Det torde vara fullt riktigt, att den hittillsvarande jorddelningsverksamheten på landsbygden endast i obetydlig grad beaktat betydelsen av utformningen av väg- och dikessystemens eller andra tekniska anläggningars utformning. Över huvud taget har lagstiftningen icke medgivit fastighetsbildaren något inflytande på utformningen av dylika anläggningar på och i marken, vilka krävas för växtproduktionen och genom sin strukturbildande verkan äro av avgörande betydelse vid fastigheternas brukande. Detta har även resulterat i att dessa anläggningar mångenstädes utförts planlöst och med tiden kommit att bli ett allt besvärligare hinder för en rationell drift. Den på senare tid intensifierade mekaniseringen inom jordbruk och skogsbruk har även bidragit till att ytterligare framhålla vikten av goda transportmöjligheter och ändamålsenliga brukningsförhållanden. Att sammanföra den kulturtekniska väg- och vattenbyggnadsläran till en undervisningsenhet bör enligt de sakkunnigas mening icke föranleda betänkligheter. Såväl ur tekniska som ekonomiska synpunkter äro ämnena närbesläktade. Härtill kommer fastighetsbildningens intresse av att samordna dessa anläggningar för att erhålla fastighetstekniskt rationella lösningar. Både väg- och vattenbyggnadsläran måste som utgångspunkt ha jordbrukets och skogsbrukets behov av och krav på anläggningarna i fråga. De båda ämnesdelarna kräva alltså direkt känning med jordbrukets och skogsbrukets driftsförhållanden. Även i rent tekniskt avseende finnas åtskilliga beröringspunkter. Det fordras sålunda liknande förundersökningar antingen det gäller att bygga en väg eller torrlägga ett område, exempelvis kartläggning, höjdmätning, profilering, markundersökningar för utrönande av bärighet, genomsläpplighet o. s. v. Ärbetskostnadsberäkningarna äro också likartade. Vidare är det oundvikligt att vägar och diken stundom råka i kontakt med varandra, varvid det gäller att samordna anläggningarna på ett tekniskt riktigt sätt. Såväl vägar som öppna diken ha ett avgörande inflytande på utformningen av brukningsområden, varvid i stort sett samma synpunkter skola beaktas. Likartade arbetsmaskiner komma till användning vid arbetenas utförande o. s. v. Icke heller den omständigheten, att undervisning om jordbrukets och skogsbrukets markanläggningar förenas till ett ämne, synes behöva väcka

76 någon betänksamhet. I praktiken måste nämligen en väg eller ett öppet dike ofta tillgodose såväl jordbrukets som skogsbrukets behov samtidigt. Det torde heller icke råda någon tvekan om att en rationell lösning av dithörande frågor i regel endast kan vinnas genom en samordning. Goda skäl finnas sålunda att i det sammanhang, varom här är fråga, sammanföra den agronomiska och den skogliga väg- och hydrotekniken. För att tillgodogöra sig undervisningen i kulturteknik måste eleverna ha vissa kunskaper i byggnadsstatik och hållfasthetslära, materiallära samt enklare byggnadskonstruktioner. Denna undervisning, som är av elementär art, bör icke belasta professorn i kulturteknik utan anförtros lämpligen åt biträdande lärare. I den nuvarande vattenbyggnadsutbildningen för blivande lantmätare ingår även ett avsnitt om kloaker och kloakledningar m. m. Hithörande spörsmål intaga en särställning och äga icke något närmare samband med kulturtekniken och böra därför utgå ur professuren. I stället komma de sakkunniga nedan att föreslå fristående undervisning för lantmätarna i vattenledningsoch avloppsteknik. Ur kulturtekniken bör vidare helt utgå undervisningen rörande beräkning av krafttillgången i vattenfall. Uppstå dylika problem i fastighetsbildningsverksamheten, bör lantmätaren anlita expertis. Även i övrigt har det av 1940 års sakkunniga föreslagna föreläsningsprogrammet undergått överarbetning i avsikt att lägga tyngdpunkten på de viktigaste delarna av jordbrukets och skogsbrukets väg- och vattenbyggnad. Enligt verkställda beräkningar bör undervisningen i kulturteknik totalt omfatta 154 timmar föreläsningar och 154 timmar övningar jämte fältövningar under sammanlagt 23 dagar. För den biträdande lärarens undervisning i elementär statik och hållfasthetslära m. m. åtgår härav 28 timmar föreläsningar och 35 timmar övningar jämte 2 dagars exkursioner. Undervisningsskyldigheten för professorn blir sålunda relativt omfattande eller 126 föreläsningstimmar. Om belastningen skulle visa sig vara för stor, torde det bli nödvändigt att överlåta undervisningen i hydraulik och hydrologi till biträdande lärare. Ett område, som under senare tid kommit att få allt större betydelse i fastighetsbildningsarbetet, är vattenlednings- och avloppstekniken. En ökad omsorg om de sanitetstekniska anläggningarna ingår sålunda som ett viktigt led i strävandena att höja bostadsstandarden såväl å landsbygden som i tätorterna. Även vid mycket obetydliga tätortsbildningar lösas dessa frågor rationellast genom kollektiva anläggningar. Det är därför angeläget att redan vid fastighetsbildningen tillse, att bebyggelsen icke kommer att ske på ett sätt, som försvårar eller omöjliggör en förnuftig lösning av spörsmålet om vattenförsörjning och avlopp. För att kunna bedöma hithörande frågor och vid behov anlita sakkunniga kräves, att vid lantmäteriundervisningen meddelas utvidgad utbildning i v a t t e n l e d n i n g s - o c h a v l o p p s t e k n i k . Kursen behöver dock ej göras särskilt omfattande, då eleverna ju få grundläggande utbildning i hydraulik och hydrologi i ämnet kulturteknik. Sålunda torde 28 timmar föreläsningar och 28 timmar övningar vara tillräckligt.

77 Undervisning i h u s b y g g n a d s lä r a är nödvändig för de blivande lantmätarna av flera skäl. Å ena sidan erfordras viss grundläggande utbildning i ämnet för studierna i stadsbyggnad. Detta utbildningsbehov torde ha blivit någorlunda väl tillgodosett i den nu gällande studieplanen. Å andra sidan kräves fördjupade kunskaper i särskilt lantbruksbyggnadslära, för att lantmätarna skola kunna genomföra olika kalkyler och kostnadsberäkningar i samband med fastighetsbildningsförrättningar, särskilt omskiften. Behov av en förbättrad utbildning torde i detta hänseende föreligga. Med tanke på att hithörande frågor otvivelaktigt komma att få allt större betydelse i framtiden, bör därför — såsom även 1940 års sakkunniga föreslagit — undervisningen i husbyggnadslära utökas med undervisning i l a n t b r u k s b y g g n a d s l ä r a . Härför torde behövas minst 21 timmar föreläsningar och 35 timmar övningar. Studierna i denna ämnesdel böra ordnas som en direkt utbyggnad av den hittillsvarande undervisningen. Totalt skulle för ämnet h u s b y g g n a d s l ä r a m e d l a n t b r u k s b y g g n a d s l ä r a åtgå 70 timmar föreläsningar och 105 timmar övningar. Den hittillsvarande undervisningen i f o i n l ä m n i n g s - o c h n a t u r s k y d d s l ä r a torde vara väl avvägd och föreslås därför med oförändrad omfattning ingå i den nya studieplanen. I ämnet fiskerikunskap vilja de sakkunniga endast förorda mindre ändringar med anledning av vad 1942 års torrläggningssakkunniga i sitt betänkande (stat. off. utr. 1944: 56, s. 193) anfört rörande behovet av kunskaper i en del centralt limnologiska frågor för bl. a. lantmätarna. Torrläggningssakkunniga ha förordat, att undervisningen i limnologi borde omfatta de viktigaste vattentyperna samt deras regionala fördelning i vårt land, de organogena sjösedimentens struktur och stratigrafi, strandmorfologiska förhållanden, biologiska och kemiska effekter på grund av sjösänkning samt tillämpandet av limnologiska arbetsprinciper och arbetsmetoder vid planläggning avsjösänkning. Redan nu innesluter ämnet fiskerikunskap viss undervisning härutinnan. En mindre utökning av ämnet torde dock vara befogad för att bereda limnologien större utrymme. De sakkunniga föreslå därför, att undervisningen skall omfatta 35 timmar föreläsningar och 14 timmar övningar samt att ämnet fortsättningsvis benämnes f i s k e r i k u n s k a p m e d l i m n o l o g i . I samband härmed har en överarbetning av föreläsningsprogrammet verkställts. Enligt de sakkunnigas åsikt är det önskvärt, att de lantmäteristuderande få kontakt med de sociala samhällsföreteelser, som böra beaktas i fastighetsbildningen. Med anledning härav föreslå de sakkunniga, att undervisning i s o c i a l g e o g r a f i m e d s o c i o l o g i införes. Föreläsningskursen bör till en början göras relativt kortfattad, 28 timmar, och huvudsakligen ägnas åt befolkningsutveckling, befolkningsstruktur och befolkningsrörelser samt olika befolkningsgruppers levnadsstandard, beteendemönster och inbördes relationer. Eftersom den föreslagna undervisningen närmast syftar till att skapa en första kontakt med den framväxande samhällsvetenskapliga forskningen, bör framdeles stor uppmärksamhet ägnas åt att avpassa ämnets omfattning och

78 inriktning efter den allmänna utvecklingen inom detta område. Socialgeografien har sannolikt lika stor betydelse vid bedömandet av landsbygdens problem som tätorternas. De sakkunniga ha med anledning härav icke velat förorda detta ämnes inordnande vare sig under fastighetstekniken eller stadsbyggnaden utan anse, att undervisningen bör få självständig karaktär underledning av speciallärare. I den teknisk-ekonomiska ämnesgruppen återstår härefter att behandla de avslutande tillämpade studierna. Dessa ha hittills varit knutna till professurerna i skifteslära och stadsbyggnad. Det sistnämnda ämnet har även kompletterats med undervisning i kommunikationsteknik. Skifteslärans främsta uppgift har varit att koordinera alla de tekniska, ekonomiska, sociala och rättsliga discipliner, som måste beaktas vid fastighetsbildning på landsbygden. Eftersom det hittills varit otillfredsställande sörjt för utbildning och forskning i de grundläggande ämnena, har skiftesläran nödgats uppta åtskilliga uppgifter till behandling, som legat utanför dess egentliga ämnesområde. Dessa olägenheter torde kunna till väsentlig del avhjälpas, om de ovan föreslagna förstärkningarna av den ekonomiska och kulturtekniska undervisningen genomföras. Härigenom möjliggöres även en koncentration av undervisning och forskning på fastighetsplanläggning och fastighetsbildning med dithörande koordinations- och balansproblem. Ämnet torde vara av den allra största betydelse för att befrämja en sund utveckling inom detta område. P å professuren ankommer även att klarlägga alla de besvärliga värderings- och likvidfrågor, som uppkomma vid fastighetsbildningen. Professuren bör i överensstämmelse med den terminologi, som numera allmänt vedertagits, benämnas f a s t i g h e t s t e k n i k . Ämnet föreslås få en omfattning av 112 timmar föreläsningar, 210 timmar övningar och fältövningar under 35 dagar. Undervisningen i s t a d s b y g g n a d , som är av betydelse för lantmätarnas befattning med fastighetsbildningen i tätorterna, har helt nyligen undergått en sedan länge önskad förstärkning. Från den 1 juli 1945 har sålunda inrättats en professur i ämnet, vilken lantmäteriundervisningen begagnar sig av. De sakkunniga finna icke anledning att företaga några justeringar vare sig beträffande omfattningen av eller innehållet i detta ämne. Det tills vidare såsom ett provisorium gällande föreläsningsprogrammet har nämligen erhållit en utformning, som väl lämpar sig för utbildningen av lantmätare med tanke på deras verksamhet i tätorterna. Med hänsyn till den tidigare berörda utvecklingen på det plantekniska området och antagna nya byggnadslagen och byggnadsstadgan är det av vikt, att lantmätarna bli väl förtrogna med stadsbyggnadsområdet. Härför kräves såväl den allmänna kursen som fortsättningskursen i ämnet, omfattande sammanlagt 98 timmar föreläsningar, 154 timmar övningar och exkursioner under 2 dagar. Utbildningen i stadsbyggnad har hittills kompletterats med särskild undervisning i k o m m u n i k a t i o n s t e k n i k . Ämnet i fråga har visat sig vara

79 värdefullt och bör bibehållas i studieplanen i oförändrad omfattning, 14 timmar föreläsningar och 28 timmar övningar. Av det föregående framgår, att flera stora ämnen i den teknisk-ekonomiska ämnesgruppen äga nära samband med varandra. Det torde icke vara möjligt att på alla punkter göra någon fullt exakt gränsdragning mellan dem. De sakkunniga vilja emellertid sammanfattningsvis ange, hur gränsen i princip bör dragas mellan de tre ämnena fastighetsekonomi, kulturteknik och fastighetsteknik. Till fastighetsekonomien bör hänföras det enskilda företagets ekonomi och företagets beroende av bygdens ekonomiska förutsättningar, speciellt i avseende å de betingelser fasta kapital av olika slag uppställa, Till kulturtekniken är att hänföra —• förutom grundläggande väg- och vattenbyggnadslära m. m. — kraven på de tekniska anläggningarna för att rätt utnyttja jordens produktionsförmåga vid olika driftsformer och brukningssätt. Särskilt fastighetsekonomien men även i viss mån kulturtekniken äro att betrakta som analyserande vetenskaper. På fastighetstekniken ankommer att efter en inledande prognos koordinera de tekniska och ekonomiska — och även de rättsliga — förutsättningarna genom en syntes, eller med andra ord härleda sådana metoder för fastighetsplanläggning och fastighetsbildning, genom vilka man med vissa givna förutsättningar ur en viss ägomassa kan skapa ett önskvärt antal fastigheter med ur teknisk-ekonomisk synpunkt optimal utformning. D e n r ä t t s l i g a ä m n e s g r u p p e n . Studieplanens tredje grupp utgöres av de rättsliga ämnena, För närvarande äro studierna häri fördelade på tre olika ämnen, vart och ett företrätt av en speciallärare, nämligen rättslära, jorddelningsrätt och tillämpad byggnadsrätt. Till gruppen bör även med hänsyn till föreläsningsprogrammets innehåll räknas ett fjärde ämne av mera fristående karaktär, arkivkunskap. De rättsliga studierna erfordra såväl vidgad omfattning som framför allt fastare organisation. Den motivering, som anförts av 1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen för inrättandet av en professur i a l l m ä n r ä t t s l ä r a och f a s t i g h e t s r ä t t , är enligt de sakkunnigas mening bärande. Härtill kommer, att den utveckling, som av allt att döma förestår på fastighetsbildningens område och troligen innebär bl. a. att de fastighetsbildande organen måste utrustas med mera vittgående rättsmedel, nödvändiggör att utbildningen gives mera djupgående karaktär än hittills. I ämnet rättslära har hittills sammanförts viss grundläggande juridisk utbildning: förutom en allmän översikt av det svenska rättssystemet de viktigaste delarna av civilrätten, särskilt lagstiftningen om fast egendom, samt

80 grunddragen av processrätten, författningsrätten och förvaltningsrätten samt finansrätten. Med hänsyn till ämnets stora vidd har den anslagna tiden — 28 timmar föreläsningar och 28 timmar övningar — varit otillräcklig. Om en någorlunda fast grund för de kommande specialstudierna skall kunna erhållas, bör ämnet — med bibehållet föreläsningsprogram — ges en omfattning av 56 timmar föreläsningar och 42 timmar övningar. Övningarna böra bl. a. avse avfattande av rättshandlingar, studium av vissa domstolsförhandlingar samt lagfarts- och inteckningsärendens handläggning på domsaga. Ämnet bör lämpligen anförtros åt en biträdande lärare under professorn i fastighetsrätt. Kärnan i den rättsliga utbildningen har hittills varit ämnet jorddelningsrätt, som omfattat 112 timmar föreläsningar och 168 timmar övningar, d. v. s. gott och väl vad som brukar innefattas i en professur. Med hänsyn till ämnets innehåll synes beteckningen f a s t i g h e t s r ä t t vara mera adekvat. Övningarna i jorddelningsrätt ha varit mycket omfattande. De ha avsett genomgång av rättsfall, upprättande av protokoll med bilagor till olika lantmäteriförrättningar samt genomgång av författningar rörande rikets lantmätare och deras verksamhet. Helt naturligt har denna undervisning icke haft karaktären av tillämpningsövningar i vanlig mening. Av den tid, som disponerats för ändamålet, har ungefär en tredjedel behövt ägnas åt föreläsningar och resten åt instruktion. Med hänsyn härtill är det befogat att överlåta undervisningen i fråga till en biträdande lärare i stället för en övningsassistent. Denna del av fastighetsrätten bör i så fall benämnas t i l l ä m p a d f a s t i g h e t s b i l d n i n g s r ä t t . I föreläsningarna bör även ingå en kort framställning rörande de verk och myndigheter, varmed lantmäteriet kommer i kontakt. Det torde vara tillräckligt med 42 timmar föreläsningar och 98 timmar övningar för här avsedd undervisning. Undervisningen i t i l l ä m p a d b y g g n å d s r ä t t har visat sig vara ett värdefullt komplement till den hittillsvarande undervisningen i jorddelningsrätt och måste anses vara av stor betydelse för lantmätarnas verksamhet i tätorterna. Föreläsningsprogrammet har emellertid i viss mån präglats av att vissa andra kategorier, som följt undervisningen i ämnet, arkitekt- och väg- och vattenbyggnadsstuderande, icke ha samma grundliga teoretisk-rättsliga utbildning som de lantmäteristuderande. De sakkunniga vilja för den skull förorda, att föreläsningsprogrammet för lantmätarnas del koncentreras till att omfatta enbart tillämpningsfrågor på stadsbyggnadslagstiftningens område. Med hänsyn härtill har ämnet i studieplanen föreslagits få en omfattning av 28 timmar föreläsningar och 42 timmar övningar. Då här ifrågavarande undervisning kan anses stå lika nära stadsbyggnaden som fastighetsrätten, ha de sakkunniga funnit ändamålsenligt att ämnet även i fortsättningen får en självständig ställning och anförtros åt speciallärare. Med den föreslagna organisationen får professorn icke några egentliga tilllämpningsövningar i sitt eget ämne. Detta torde emellertid vara lämpligt, enär han har att övervaka och i stort leda undervisningen även i allmän rättslära och tillämpad fastighetsbildningsrätt.

81 De fyra ämnesdelarna skulle sammanfattningsvis få följande omfattning: Föreläsningar

Allmän rättslära (bitr. lärare) 56 Fastighetsrätt (professor) 112 Tillämpad fastighetsbildningsrätt (bitr. lärare) ... 42 Tillämpad byggnadsrätt (speciallärare) 28 Summa 238

Övningar

Summa

42 — 98 42 182

98 112 140 70 420

Ämnet a r k i v k u n s k a p slutligen har, så vitt de sakkunniga funnit, en ändamålsenlig omfattning och inriktning. Undervisningen har en så speciell karaktär, att den även i fortsättningen bör organiseras fristående under en speciallärare. S a m m a n f a t t a n d e s y n p u n k t e r på f ö r s l a g e t t i l l ny s t u d i e p l a n . Efter den prövning, som i det föregående verkställts rörande den önskvärda omfattningen av undervisningen i de enskilda ämnena, återstår att undersöka, hur studieplanen i dess helhet bör byggas upp, samt om denna studieplan kan beredas plats inom den tidrymd, som för lantmäteriutbildningen ansetts rimlig. De sakkunnigas förslag innebära, att den teoretiska undervisningen kommer att utökas från 3 024 timmar föreläsningar och övningar enligt nu gällande studieplan till 3 531 timmar. Härav falla emellertid 332 timmar på den förberedande kursen och belasta alltså icke de egentliga högskolestudierna. Enligt de av 1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen uppdragna riktlinjerna bör medelbelastningen per termin hålla sig mellan 30 a 33 veckotimmar och endast i undantagsfall uppgå till 36 veckotimmar. Här framlagda förslag till studieprogram för lantmäteriundervisningen motsvarar i genomsnitt 33 veckotimmar per termin. Även om belastningen sålunda är i högsta laget, anse de sakkunniga att den icke bör inge betänkligheter, då vid beräkningen förutsatts att den åttonde terminen helt reserverats för examensarbete och vissa stora tentamina. Vid utarbetandet av studieplanen har särskild uppmärksamhet ägnats åfc de tre ämnesgruppernas inre uppbyggnad liksom även åt deras inbördes samverkan. För att närmare åskådliggöra de tankegångar, som därvid varit vägledande, hänvisas till principschemat å s. 82. Av detsamma framgår bl. a. att flertalet större ämnen, såsom geodetisk mätningsteknik, fastighetsekonomi, kulturteknik, fastighetsteknik, stadsbyggnad och fastighetsrätt, spritts ut över mer än ett läsår. Härigenom vinnes den fördelen, att eleverna få erforderlig tid att tillägna sig den mera avancerade undervisningen. Flertalet av dessa ämnen kräva dessutom omfattande fältövningar med efterföljande bearbetning på lärorummet, Dylika ämnen måste någorlunda jämnt fördelas omkring en mellanliggande sommar för att fältövningarna skola få sitt rätta värde. 6 - 1990 47

vn

^1

<$

^r f

%

1^ ö ~

v

£

5.

51 p

8 1 «5

^|

,k

*ti

•j:

*Ö

k

SI

ht

k

^ 11

•s

§ i

-Q

"0

ti <.< ' s

p1

>; • •

Ä

;j

I

*u-

I

J •5

p

il

ö

<i -4

<:

ii: -<

t=

rJ

3^

-ti §

W 'O

i*

bio: V* g . i s -Q

b £

r§

15 LL._.—.

«Q

i I

83 De ekonomiska studierna ha inplacerats i omedelbar kontakt med den förberedande kursen. Genom en sådan anordning erhålles en lämplig stegringsföljd i de agronomiska och skogliga studierna. De rättsliga studierna ha förskjutits mot de högre årskurserna. De studerande ha då större mognad och ett fastare grepp om de ekonomiska eller administrativa spörsmål, som lagstiftningen skall reglera. Så långt möjligt har tillsetts, att all grundläggande utbildning av vikt för de två stora tillämpningsämnena fastighetsteknik och stadsbyggnad är avslutad före studierna i dessa ämnen eller senast, då tillämpningsövningarna däri börja. Undervisningen i fastighetsteknik kan sålunda bygga på att studierna i de ekonomiska ämnena, kulturteknik, husbyggnadslära med lantbruksbyggnadslära, socialgeografi med sociologi m. m. slutförts. Likaså kan undervisningen i stadsbyggnad utgå från att eleverna ha grundläggande kunskaper i husbyggnad, vattenlednings- och avloppsteknik, socialgeografi med sociologi samt huvuddelen av fastighetsrätten. Vidare är det tänkt att tilllämpningsövningarna i närbesläktade ämnen vid behov samordnas, då de i studieplanen löpa parallellt. Stora fördelar skulle säkerligen vinnas genom samordnande i möjligaste mån av vissa övningar i geodetisk mätningsteknik och fotogrammetri, fastighetsteknik och tillämpad fastighetsbildningsrätt, stadsbyggnad och tillämpad byggnadsrätt, fastighetsteknik och stadsbyggnad o. s. v. Med ledning av principschemat har fullständig timplan utarbetats, bilaga 6. En någorlunda jämn terminsbelastning har kunnat åstadkommas. Första årskursen har med avsikt belastats mindre än övriga, då erfarenheten ger vid handen, att ett alltför omfattande studieprogram vid en tidpunkt, då de studerande ännu icke hunnit förvärva tillräcklig studievana, ofta resulterar i eftersläpning beträffande tentamina. För att översiktligt belysa den föreslagna studieplanens allmänna karaktär i jämförelse med den nu gällande skola de sakkunniga nedan lämna några jämförande uppgifter om ämnesgruppernas absoluta och relativa omfattning.

Jämförelse mellan de teoretiska studiernas omfattning enligt gällande och föreslagen studieplan. Nuvarande studieplan A ni n e s g r u p p

Mi.tematisk-<;'eodetisk Rättslig Teknisk-ekonomisk . Summa

Föreslagen studieplan

i proi proAntal timmar Antal timmar cent av cent av hela hela föreläs- övföreläs- övningar ningar summa studie- ningar ningar summa studieplanen planen

308 634 942 203 252 455 791 836 1627 1302 1722 3 024

427 672 1099 259 210 469 974 989 1963 lOOo 1660 1871 3 531 31-a 15-i 53-7

31l 13-3 55*6

lOOo

84 Av tabellen framgår, att den största absoluta ökningen i studiernas omfattning faller på den teknisk-ekonomiska ämnesgruppen. Den matematiskgeodetiska har absolut sett undergått en måttlig ökning, under det att den rättsliga har ungefär samma omfattning totalt i båda studieplanerna. I de rättsliga ämnena kan emellertid iakttagas en markerad förskjutning mot större antal föreläsningar på bekostnad av övningstiden. De väsentliga nyheterna i den nya studieplanen hänföra sig emellertid till den praktiska utbildning, som föreslagits äga rum under lärarnas ledning. De betydande utvidgningar, som härvidlag ansetts erforderliga, framgå av följande tabell. Jämförelse mellan de praktiska övningarnas omfattning enligt gällande och föreslagen studieplan. Antal dagar för fältövningar, exkursioner och studieresor enligt

Ämnesgrupp

nuvarande studieplan föreslagen studieplan Matematisk-geodetisk Rättslig Teknisk-ekonomisk

..

Summa

310 Av tabellen framgår, att antalet fältövningsdagar i de geodetiska ämnena nedbringats med en månad genom föreslagna rationaliseringsåtgärder. I den teknisk-ekonomiska ämnesgruppen har den praktiska utbildningen ökats högst väsentligt, framför allt genom inrättandet av den förberedande kursen. Det torde även vara av intresse att se, i vad mån lantmätarnas agronomiska och skogliga utbildning förstärkts i det föreliggande förslaget. Dylik undervisning meddelas dels i de grundläggande agronomiska och skogliga ämnena marklära med allmän geologi, allmän jordbrukslära med växtodlingslära och skogslära, dels i de ekonomiska ämnena, dels slutligen i de teknisktekonomiskt betonade ämnena kulturteknik, lantbruksbyggnadslära och fastighetsteknik. En jämförelse mellan nämnda undervisnings omfattning nu och enligt förslaget utfaller sålunda: Den agronomiska och skogliga undervisningens omfattning enligt gällande och föreslagen studieplan. Gällande studieplan Ämne

Föreslagen studieplan

Summa timmar Summa dagar Summa timmar Summa dagar teoretisk praktisk praktisk teoretisk undervisning utbildning utbildning undervisning

Grundläggande agronomiska och skogliga ämnen Teknisk-ekonomiska ämnen Summa

332 364 686

124 24 58

346 203 679

85 Tabellen visar, att den föreslagna studieplanen på det agronomiska och skogliga området syftar till att genom ökad praktisk utbildning i de grundläggande ämnena och en väsentligt utbyggd ekonomisk utbildning skapa en bredare bas för de teknisk-ekonomiska tillämpningsämnena. De föregående uppgifterna belysa givetvis endast kvantitativt de föreslagna förstärkningarna i undervisningen. Effekten av den reformerade studieplanen jämfört med den nu gällande är av naturliga skäl också beroende av åtgärder för att höja undervisningens kvalitet. Viktigast härutinnan är utan tvivel förslagen om inrättandet av professurer i vissa större ämnen, nämligen fastighetsekonomi, kulturteknik och fastighetsrätt. Samtidigt som inom nämnda ämnen skapats förutsättningar för en på vetenskaplig grund vilande undervisning torde förslagen i detta hänseende medföra en koncentration av utbildningen på fastighetsbildningens speciella problem.

Praktik

under

studietiden.

De sakkunniga ha i det föregående framhållit, att de blivande lantmätarnas praktik bör vara allsidig och omfatta arbete inom såväl jordbruk och skogsbruk som lantmäteri. De två första praktikgrenarna få anses ha blivit nöjaktigt tillgodosedda genom tillskapandet av en förberedande kurs, vilket givetvis icke innebär, att ej praktik därutöver inom jordbruk och skogsbruk skulle vara värdefull och böra uppmuntras. Den tredje praktikgrenen, arbete inom lantmäteriet, har emellertid ännu icke behandlats i vidare mån än att tid reserverats för densamma under sommaren mellan första och andra årskursen. Lantmäteripraktikens huvudsyfte bör vara att ge de studerande en allmän överblick av det praktiska lantmäteriets arbetsuppgifter och -metoder. Härigenom bör vederbörande lättare kunna tillgodogöra sig studierna i tilllämpningsämnena och får dessutom tillfälle pröva, om han har erforderlig håg och fallenhet för detta mångsidiga yrke. Praktiken, som därför skall vara obligatorisk, bör sålunda icke inriktas på att ge den studerande viss rutin inom ett begränsat arbetsområde, exempelvis mätningstekniken, utan bör syfta till en inblick i förrättningar av olika slag. Praktiken bör därför helst förläggas till lantmäteridistrikt, som omfatta såväl landsbygd och tätorter som andra bebyggelseområden. Vidare är det av vikt, att principalen är väl skickad att orientera praktikanter i yrket och verkligen har tid och intresse för denna uppgift. E t t villkor för att denna praktik skall bli nyttig är slutligen, att praktikanten beredes möjlighet att i betydande utsträckningmedfölja principalen på förrättningsresor. Om lantmäteripraktiken på så satt får en allsidig inriktning, torde det icke vara nödvändigt att inrätta någon särskild praktikform för studerande, som ha för avsikt att ägna sig åt städernas mätningsväsende, kartverket eller privat verksamhet. Det torde dessutom vara mycket ovanligt, att en studerande pä så tidigt stadium gjort klart för sig, vilket tjänstgöringsområde han ämnar välja efter examen.

SG Praktikdistrikten torde lämpligen böra utses av lantmäteristyrelsen gemensamt med ledningen för lantmäteriundervisningen. Ordnas praktiken på angivet sätt torde en tid härför av minst två och en halv månader få anses tillräcklig. Man lär icke kunna bortse från att denna praktik kommer att ställa sig ganska dyrbar för de studerande. Avsikten är icke, som av det föregående framgår, att praktikanten skall utföra regelmässigt arbete, som motiverar någon egentlig lön av statsmedel. Däremot kommer han att få vidkännas direkta omkostnader för resor till och från tjänstgöringsorten, ökade levnadsomkostnader på grund av täta ombyten av uppehållsort m. m. Det torde då icke vara mer än rimligt, att den studerande får rätt till rese- och traktamentsersättning — förslagsvis efter samma grunder som för tekniskt biträde vid lantmäteristaten — då han befinner sig utanför principalens stationeringsort. Om så sker kommer praktiktiden i varje fall icke att medföra större kostnader, än vad studier vid högskola normalt innebära. De sakkunniga föreslå sålunda, att studerande vid lantmäteriundervisningen för att kunna uppflyttas till andra årskursen skall ha förvärvat minst två och en halv månaders väl vitsordad praktik hos av lantmäteristyrelsen gemensamt med lantmäteriundervisningens ledning utsedd distriktslantmätare. Lantmäteristyrelsen bör bemyndigas att till sådan praktikant hos distriktslantmätare utbetala rese- och traktamentsersättning efter nyssnämnda regler. Om studerande redan före inträdet till högskolan förvärvat lantmäteripraktik, som till omfattning och innehåll bedömes minst motsvara den ovan föreslagna, bör han kunna befrias från skyldigheten att deltaga i denna. Vetenskapliga studier och forskning. Det har i det föregående i olika sammanhang framhållits, att lantmäteriet i flera avseenden står inför nya arbetsuppgifter. Utvecklingen bjuder även i övrigt att man i viss mån företar en omprövning av hittills tillämpade arbetsmetoder inom fastighetsbildningen i avsikt att ernå större snabbhet, kostnadsbesparingar och ökad effektivitet samt en mera målmedveten inriktning på den centrala uppgiften att skapa tekniskt och ekonomiskt väl utformade fastigheter. Det torde numera stå klart, att dessa syftemål icke kunna, vinnas med mindre fastighetsbildningens olika sidor bli föremål för vetenskaplig behandling på. bredare basis än vad hittills varit fallet. Detta är så mycket angelägnare, som hithörande frågor ha stor ekonomisk räckvidd. Behovet av vetenskaplig forskning framträder särskilt i vad det rör teknisk-ekonomiska problem inom de olika slag av företag, vari bl. a. mark ingår som produktionsmedel. Dessa företags fasta anläggningar äro hittills föga studerade, vare sig det gäller de speciellt tekniska sidorna eller sambanden med växtproduktion och ekonomi. Vad beträffar de kombinerade företagsenheterna — särskilt kombinationen jordbruk—skogsbruk — och deras ekonomiska förhållanden, har detta område knapjDast varit föremål för några

87 egentliga studier över huvud taget, allra minst i fråga om de fasta kapitalens roll i sammanhangen. Allt detta har föranlett svårigheter vid behandlingen av planläggningsfrågorna inom fastighetstekniken och bl. a. tvingat till specialstudier och forskningsverksamhet, som egentligen skulle hört hemma under kulturtekniken och fastighetsekonomien. Inom fastighetstekniken (landsbygdsplaneringen) finnas, förutom de ovan antydda, problem över nog att taga hand om, främst då sådana rörande den grundläggande prognosen och vidare hela komplexet av koordinations- och andra problem, som avse syntesen av mark och tekniska anläggningar samt regleringen av därmed sammanhängande ekonomiska frågor. Ett gemensamt drag för det vetenskapliga arbetet inom de tre ämnena kulturteknik, fastighetsekonomi och fastighetsteknik är, att detsamma ofta tordrar omfattande förberedande undersökningar och försöksverksamhet bl. a. i fält. Det föreslagna permanenta övningsområdet, som samtidigt skulle vara Förläggningsplats för den förberedande kursen, torde även i viss utsträckning kunna tjäna som en lämplig central för dylik verksamhet. Vad beträffar ämnena geodetisk mätningsteknik och fotogrammetri är den lör lantmäteriet för närvarande angelägnaste forskningsuppgiften att finna mätnings- och kartläggningsmetoder, som äro snabbare, billigare och ändamålsenligare än de nuvarande men likväl medge en ur rättssäkerhetssynpunkt erforderlig noggrannhet. En aktuell uppgift av största betydelse är att finna den lämpligaste formen för fotogrammetriens användning för fastighetsbildningsändamål. Slutligen föreligger viktiga forskningsuppgifter på fastighetsrättens område. Hithörande lagstiftning är både omfattande och invecklad. Fastighetsbildningsreglerna, som tidigare främst syftat till att befrämja en ur äganderättsliga och panträttsliga synpunkter motiverad indelning av landets jord, utvecklas emellertid nu mer och mer mot att fylla även en positiv funktion ur utnyttjandesynpunkt. Genom denna utveckling på det rena fastighetsbildningsområdet aktualiseras många problem, som kunna lösas först sedan de underkastats grundlig vetenskaplig genomarbetning. Hit höra exempelvis de inbördes relationerna mellan fastighetsbildningsregierna och civilrättens regler rörande fast egendom. Under senare år har jordbrukets och skogsbrukets forskningsverksamhet liksom den tekniskt-vetenskapliga forskningen, vartill även förts skogsproduktforskningen, varit föremål för vissa utredningar och.beslut av statsmakterna. För närvarande pågår genom särskilda utredningsmän undersökning rörande bl. a. lantbruks- och skogshögskolornas organisation m. m. De nyss omnämnda arbetsuppgifterna inom lantmäterivetenskaperna ha emellertid ännu icke uppmärksammats i dessa sammanhang, ehuru de ha anknytning till såväl den tekniskt-vetenskapliga som den speciella, jordbruks- och skogsforskningen. De allmänna grundsatser, vilka i förenämnda utredningar fastslagits, gälla ock i hög grad forskningen inom lantmäterifacket och kunna i korthet sammanfattas som krav på åtgärder för att

88 1) avhjälpa bristen på forskare, 2) på annat sätt öka forskningens omfattning och effektivitet, samt 3) organisatoriskt säkerställa sambandet mellan forskningen inom lantmäteriet och angränsande fack. Dessa önskemål kunna tillgodoses på olika sätt. Den principiella sidan härav har ingående behandlats av utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande (stat. off. utr. 1942:6 och 1942:12), vilken i stort sett kom till följande resultat. Sådan forskning, som kan bedrivas inom en högskoleinstitution med dess mera begränsade resurser, bör vid nyorganisation helt läggas inom högskolans ram- Om verksamheten däremot kräver en större apparat och i synnerhet om den är i behov av intim kontakt med näringslivet och därmed även av möjligheten till självständigt handlande, bör den organiseras som ett institut under en särskild styrelse eller, om förhållandena i övrigt göra ett sådant arrangemang lämpligt, samma styrelse som vederbörande högskola. Kontakten med den högre undervisningen måste emellertid alltid upprätthållas. Den hittillsvarande utvecklingen av forskningens organisation inom lantmäteriet närliggande fack har följt olika linjer. P å jordbrukets och husdjursskötselns område exempelvis har, från att tidigare varit självständigt organiserad, forskningen numera inordnats under lantbrukshögskolan och förlagts till de i högskolan ingående anstalterna för jordbruks- och husdjursförsök. Den skogliga forskningen är till väsentlig del förlagd till skogsforskningsinstitutet, vilket intager en självständig ställning i förhållande till skogshögskolan. Vid den sistnämnda bedrives ock forskningsarbete. Om man mot bakgrunden av nyss anförda principiella riktlinjer i organisatoriskt hänseende söker bedöma, hur den vetenskapliga lantmäteriforskningen lämpligen tillgodoses, synes detta för skilda ämnen böra ske på olika sätt. Forskningen inom fastighetsrättens område torde utgöra sådant vetenskapligt arbete, som med fördel bedrives inom en högskoleinstitution. För denna gren av lantmäterivetenskaperna sörjes för närvarande bäst genom den av de sakkunniga föreslagna professuren i de centrala ämnesdelarna. I övrigt kräver juridisk forskning — förutom tillgång till bibliotek och centrala arkiv — icke någon större apparat. Delvis annorlunda ställer det sig inom geodesien och fotogrwmmetrien. Hithörande forskningsuppgifter torde visserligen kunna anses höra hemma inom högskoleinstitutioner, men för det vetenskapliga arbetets rationella bedrivande kräves en omfattande och dyrbar institutionsutrustning samt lokaler och personal härefter. Och då det är av största betydelse att inom båda dessa vetenskaper kunna hålla jämna steg med utvecklingen inom respektive områden utomlands, måste här, i varje fall i princip, räknas med högskoleinstitutioner med tillfälle att också påpassligt modernisera sin utrustning. För att kunna upprätthålla en tidsenlig teknisk standard erfordras fortlöpande anslag för nyanskaffningar och moderniseringar. Vid bedrivande av ifrågavarande forskningsverksamhet synes man i viss utsträckning böra räkna med samarbete med kartverket och lantmäteristyrelsen.

89 E n i väsentliga avseenden annan bild företer forskningsfältet inom de teknisk-ekonomiska vetenskaperna. Vad den mera grundläggande forskningen beträffar, ha de sakkunniga tidigare framhållit nödvändigheten av att ge denna större bredd. E n första förutsättning härför är att den redan befintliga professuren i fastighetsteknik kompletteras med de av de sakkunniga föreslagna professurerna i kulturteknik och fastighetsekonomi. Men redan denna forskning måste baseras på omfattande empiriska undersökningar och försöksverksamhet i fält. Man synes då kunna ifrågasätta, huruvida vid organiserandet härav lantbruksforskningens eller skogsforskningens linje bör följas eller eventuellt någon ny väg beträdas. Det har tidigare framhållits, att lantmäteriundervisningens teknisk-ekonomiska ämnen på grund av sin särskilda natur hittills icke i tillräcklig utsträckning kunnat draga nytta av forskningen inom jordbruket och skogsbruket. Detta är icke ägnat att förvåna, eftersom de största och viktigasto teknisk-ekonomiska problemen spänna över flera specifika forskningsfält och därför kräva sin egen metodik. Många av de frågor, som här måste klarläggas, äro knutna just till kombinationen av jordbruk och skogsbruk. Bland de empiriska undersökningar, som behövas för att ge erforderlig stadga åt den teknisk-ekonomiska forskningen, må några exempel nämnas: Kulturtekniska frågor: ägovägarnas samband med tiderna för utnyttjandet och grundförhållandena under olika årstider; friktionsförhållandena å skilda vägar vid olika tider och transportmedel; ägo vägars lokalisering ur växtodlingssynpunkt, transportsynpunkt (ekonomiska avstånd), vattenregleringssynpunkt o. s. v.; ägo vägstyper under olika förhållanden; förhållandet mellan friktion, lutning m. m. samt dragkraft och nyttig last; vattenregleringsanordningarnas anknytning till ägoslagsfördelningen; vattenregleringens teknik ur fastighetstekniska och ekonomiska synpunkter vid öppen dikning, täckt dikning, invallningar och bevattningsanläggningar; kombinationen av vägar och diken m. m. Fastighetsekonomiska frågor: analys av de företagsekonomiska problemen inom olika delar av landet vid olika slag av företag, som utnyttja bl. a. marken som produktionsmedel, speciellt med hänsyn till de fasta kapitalen; avkastningsvärden och marknadsvärden å de fasta kapitalen, orsakssammanhang; tidsstudier rörande arbetskrafts- och sysselsättningsförhållanden; anpassningsfrågor m. m. Fastighetstekniska frågor: fastighetstekniska koordinations- och nyanseringsproblem; tidsstudier; ekonomiska regleringsproblem, speciellt med hänsyn till de fasta kapitalen, intrång etc. Ovanstående kortfattade exemplifiering av forskningsbehovet på de kulturtekniska, fastighetsekonomiska och fastighetstekniska områden synes ge vid handen, att dessa arbetsuppgifter äro av sådan art och omfattning, att de icke lämpligen kunna ledas och administreras enbart från högskoleinstitutioner. Härför torde erfordras särskilda organisatoriska anordningar, i form av ett speciellt forskningsinstitut med erforderliga anknytningar eller på annat sätt.

90 Ytterligare ett vägande skäl härtill synes ligga däri, att det för uppgifternas lösande kräves tillgång till och samarbete mellan olika slags experter, i första hand på de agronomiska, skogliga och fastighetstekniska områdena. Enligt de sakkunnigas mening är tidpunkten inne för att överväga och genomföra åtgärder i nu senast åsyftat hänseende för ytterligare förstärkning av den teknisk-ekonomiska forskningen inom fastighetsbildningen. De sakkunniga ha emellertid icke ansett sig böra för sin del framlägga något direkt förslag till åtgärder av dylikt slag. Verksamheten vid ett mera specifikt, ä fastighetsbildningens problem inriktat forskningsorgan skulle komma till nytta för många andra ändamål än lantmäteriundervisningen och det praktiska fastighetsbildningsarbetet, varför spörsmålet synes böra tagas upp i vidare sammanhang. Otvivelaktigt böra även fastighetstaxeringen, torrlägg ningsverksamheten, skogsvården, verksamheten för jordbrukets rationalisering och annat kunna betjänas av att hithörande forskningsuppgifter bli föremål för behandling. De sakkunniga vilja föreslå, att en närmare utredning verkställes i denna organisatoriska angelägenhet. Om forskningen inom lantmäterivetenskaperna skall få avsedd betydelse för det praktiska fastighetsbildningsarbetet, måste ett intimt samarbete äga rum mellan lantmäteriundervisningen å ena sidan och de statliga verk och myndigheter, som denna undervisning skall förse med befattningshavare, å andra sidan. Detta samarbete bör givetvis innebära ömsesidiga förpliktelser. Forskningen vid en högskola bör ju i princip vara fri, d. v. s. vederbörande professor skall själv ha att bedöma dess omfattning och inriktning med utgångspunkt från tillgängliga resurser. Man kan därför icke alltid räkna med, att forskningsarbetet vid lantmäteriundervisningen skall ge resultat, direkt tillämpliga i praktiken. När det gäller att omsätta resultaten av detta arbete i en för verksamhetsområdet lämplig form, har man nått det stadium, då de administrativa myndigheterna böra sätta in egna resurser och egen erfarenhet. Det är inom andra fack ej någon ovanlig företeelse, att ett verk med tekniska eller ekonomiska arbetsuppgifter utrustats med utredningsavdelningar för dylika ändamål. Nämnda samarbete och arbetsfördelning torde kunna underlättas av ett kontaktorgan mellan forskningen och de administrativa organen. De sakkunniga återkomma härtill längre fram. Lantmäterivetenskaperna kunna emellertid icke tänkas ha några större utvecklingsmöjligheter, om ej samarbete upptages och vidmakthålles även med andra, närbesläktade forskningsområden. Detta samband bör enligt de sakkunnigas mening rent organisatorisk tillgodoses. Nyssnämnda särskilda anordningar för teknisk-ekonomisk forskning inom fastighetsbildningen böra kunna bli en mycket gocl kontaktpunkt med den agronomiska och skogliga forskningen. Ett dagligt intimt samarbete mellan specialister från olika fack torde över huvud taget vara en särskilt effektiv form av vetenskaplig kontakt. Oavsett hur frågan om den tillämpade forskningen inom de ekonomisk-tekniska vetenskaperna ordnas, böra emellertid lantmäterivetenskaperna på annat sätt fastare knytas till forskningen på såväl jordbrukets och skogsbrukets

91 som det rent tekniska området. Detta torde kunna ske genom att lantmäteriet blir representerat i jordbrukets forskningsråd och statens tekniska forskningsråd. Inom skogsnäringen finnes icke någon direkt motsvarighet till dessa forskningsråd. Ett organ, som för närvarande i viss utsträckning har liknande samordnande funktioner, torde vara den gemensamma styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut. I anslutning till det föregående anse de sakkunniga därför, att lantmäteriet bör vara representerat i sagda styrelse. Detta torde vara desto mer motiverat som åtskilliga av de frågor, vilka sysselsätta lantmäterivetenskaperna, äro hänförliga till skogsforskningsinstitutets verksamhetsområde. Vad beträffar formerna för de vetenskapliga studierna inom lantmäteriundervisningen, synes nuvarande ordning för avläggande av licentiatexamen och disputationsprov för erhållande av doktorsgrad böra bibehållas. Ett av syftena med dessa högre examina är ju att tillägna sig vetenskaplig arbetsmetodik. Detta sker bäst genom självstudier under ledning av vederbörande ämneslärare. Eventuellt kunna några av de specialkurser, varom talas i följande avsnitt av detta betänkande, i viss utsträckning utnyttjas även av licentiander eller doktorander. Slutligen ha de sakkunniga ansett sig böra rikta uppmärksamheten på behovet av ett gott samarbete mellan högskolorna, när det gäller lantmäteristuderande, som i ett eller flera ämnen önska fördjupa sina kunskaper och av denna anledning lämpligen böra förlägga, vissa studier till annan högskola. Det sagda har även avseende å universiteten. Givetvis bör lantmäteriundervisningen i sin tur söka underlätta arbetet för dylika studerande från annat håll. Fortbildningsoch specialkurser. Med den snabba utveckling, som äger rum inom de tekniska och ekonomiska vetenskaperna, uppstår hos de praktiskt verksamma, lantmätarna tämligen snart efter examen ett behov av fortsatt utbildning. Om lantmäteriundervisningen rätt skall fylla sin uppgift, bör den även kunna tillgodose detta fortbildningsbehov och disponera erforderliga medel för anordnande av fortbildningskurser och liknande. Dessa kurser kunna antingen vara rena föreläsningskurser eller kombineras mecl övningar och exkursioner. De böra i främsta rummet reserveras för sådana avancerade ämnen, som man bäst tillgodogör sig, sedan vederbörande efter lantmäteriexamen förvärvat viss praktisk erfarenhet, såsom inom fastighetsteknik och stadsbyggnad samt härför grundläggande ämnen. Ett flertal dylika kurser ha under senare år kommit till stånd efter initiativ från lantmätarkåren. Sålunda ordnades — delvis med hjälp av statsmedel — 1944 och 1947 fortbildningskurser i stadsbyggnad. Vidare har under 1946 och 1947 anordnats kurser i jordbrukets rationalisering. Det har allmänt omvittnats, att dessa kurser verksamt bidragit till att upprätthålla ett levande intresse för en tidsbetonacl kunskapsnivå.

92 De sakkunniga utgå från att, efter erforderligt samråd, lantmäteriundervisningens ledning har goda förutsättningar att överblicka utvecklingen inom olika ifrågakommande vetenskaper och bedöma, när en kurs bör komma till stånd, samt även taga initiativ härtill. Till kurserna bör även kunna knytas föreläsare från andra högskolor eller verksamhetsfält. Ovan skisserade kursverksamhet skulle närmast tjäna syftet att hålla lantmätarkåren i dess helhet å jour med utvecklingen. Dessutom kan emellertid tänkas tid efter annan uppkomma behov av att utbilda ett färre antal specialister i något visst, begränsat fack. Även detta utbildningsbehov bör tillgodoses av lantmäteriundervisningen genom anordnande av specialkurser. Härigenom öppnas möjligheter att genomföra en viss specialisering inom lantmäteriet, om så skulle visa sig önskvärt. Om kurserna skola få erforderlig anslutning och full effektivitet, böra de icke vara förenade med ekonomiska uppoffringar för deltagarna. De sakkunniga få för sin del ge uttryck åt uppfattningen, att deltagande i kurserav förevarande slag i princip är att betrakta som en tjänsteangelägenhet för vidkommande befattningshavare, som under kurstiden därför bör av respektiva huvudmän åtnjuta oavkortade löneförmåner samt rese- och traktamentsersättning. Med hänsyn till bl. a. anslagsfrågor böra fortbildnings- och specialkurser planläggas och organiseras i samverkan med lantmäteristyrelsen eller de andra myndigheter och organ, från vilkas verksamhetsfält kursdeltagarna hämtas. Lantmäteriundervisningens

förläggning.

Den förberedande kursen och vissa fältövningar. Den förberedande kursens främsta uppgift är, såsom tidigare framhållits, att i en lämplig miljö meddela grundläggande och praktiskt inriktade kunskaper i agronomiska och skogliga ämnen. Härför erfordras ett permanent övningsområde med undervisningslokaler, förläggningsutrymmen och goda möjligheter att i omedelbar anslutning härtill ordna instruktiva övningar i jordbruk och skogsbruk m. m. Om detta övningsområde erhåller en lämplig utformning, borde det enligt de sakkunnigas mening även kunna fylla en annan viktig funktion, nämligen som förläggningsplats för vissa av de tillämpningsövningar, som skola äga rum under högskolestudierna sommartid. Lantmäteriundervisningen har länge haft att kämpa med stora svårigheter, då det gällt att åstadkomma en lämplig organisation av framför allt de kulturtekniska Jch fastighetstekniska fältövningarna. Liknande erfarenheter torde även ha gjorts beträffande en del geodetiska och fotogrammetriska tillämpningsövningar. Det har nämligen visat sig vara mycket besvärligt att finna övningsområden., som erbjuda goda förläggningsmöjligheter och där uppehållstillstånd och tillräcklig rörelsefrihet kunna utverkas. Erfarenheterna visa även, att övningarna knappast kunna få den verklighetsbetonande prägel, som är önskvärd, om de måste vara beroende av en enskild markägares goda vilja, De sakkunriga ha därför ansett sig böra undersöka, om icke förläggningsutrymmen och öv-

93 ningsområden för den förberedande kursen samtidigt skulle kunna utnyttjas som bas för tillämpningsövningar under högskoletiden. De önskemål, som ur nämnda två synpunkter kunna uppställas på övningsområdet, skola nedan närmare diskuteras. D e n f ö r b e r e d a n d e k u r s e n . För den teoretiska undervisningen vid den förberedande kursen erfordras tillgång till föreläsningssal, även användbar för övningar på lärorummet, ett mindre laboratorium för marklära och jordbrukslära samt utrymmen för undervisningsmaterial, samlingar, bibliotek m. m. Lärarna böra ha ett särskilt tjänsterum samt kursledningen en expedition. Vidare behövs bostäder för ett trettiotal elever och fyra å fem lärare och samma antal assistenter. För elevhushållet erfordras dessutom en större matsal, köksutrymmen samt bostäder för kökspersonal. Slutligen böra eleverna kunna disponera lämpliga utrymmen för självstudier och fritidssysselsättning. För fältövningarna i marklära är önskvärt, att inom det fasta övningsområdet finnas exempel på våra vanligaste mineral, berg- och jordarter. För de praktiska jordbruksstudierna, erfordras först och främst tillgång till ett demonstrationsjordbrik, helst ett mönsterjordbruk, där eleverna kunna studera rationella brukningsmetoder vid drift i större skala samt modern ladugårdsskötsel. Men dessutom bör i närheten finnas praktikjordbruk av växlande storlek, driftsinriktning och rationalitetsgrad. De skogliga övningarna slutligen kräva möjligheter att förfoga över övningsskogar av växlande beskaffenhet. Sålunda bör där finnas exempel på skogsbruk, där våra vanligaste skogstyper, boniteter och metoder för skötsel, avverkning, utdrivning och avsättning kunna studeras. H ö g s k o l a n s f ä l t ö v n i n g a r . Fältövningarna i kulturteknik avse dels byggande av ägovägar av olika typ, dels reglering av vattenförhållanden. Övningarna i fastighetsteknik omfatta utarbetande av fastighetsbildnings- och regleringsförslag inom ett större område, där om möjligt exempel kan ges på de flesta slag av fastighetstyper. Stora fördelar skulle utan tvekan vinnas, om övningarna i dessa ämnen kunde samordnas inom ett och samma område, helst ovannämnda fasta övningsområde, så att de tillsammans kunde ge en instruktiv bild av åtgärderna vid exempelvis en individuell jordbruksplanering. Givetvis kunna icke dessa övningar år efter år upprepas inom exakt samma område. Detta skulle sannolikt så småningom resultera i slentrianmässiga lösningar av föreliggande studieuppgifter. Men genom att sammansätta området på olika sätt vid skilda tillfällen och genom att med utnyttjande av lämpliga transportmedel ibland tillgripa övningsuppgifter på något längre avstånd från förläggningen böra möjligheter finnas att åstadkomma önskvärd variation. I viss utsträckning böra även särskilda exkursioner till lämpliga studieobjekt i trakten kunna företagas. Fältövningarna i geodetisk mätningsteknik skola i sitt senare skede bl. a. omfatta upprättande av kartor för fastighetsbildning på landet. Övningsom-

94 rådet bör för detta ändamål vara så omväxlande som möjligt och innehålla såväl jordbruks jord som skogsmark och vattenområden. Vissa delar böra dessutom ur övningssynpunkt vara av mera utpräglad svårighetsgrad vad angår terräng, ägosplittring, bebyggelse o. s. v. För tillämpningsövningarna i fotogrammetri torde i stort sett kunna uppställas liknande fordringar på övningsområdets terräng. De sakkunniga vilja här framhålla, att fältövningarna under högskoletiden ej obligatoriskt behöva bindas vid det fasta övningsområdet, utan att vederbörande lärare må, på särskilda skäl, förlägga dem annorstädes. Med avseende å förläggningsutrymmen m. m. erfordras för högskoleöv ningarna i stort sett tillgång till liknande lokaler, som ansetts erforderliga för den förberedande kursen. Särskilt måste framhållas behovet av en kombinerad föreläsnings- och ritsal, där beräkningar, kartarbeten o. dyl. kunna utföras parallellt med fältövningarna. F ö r l ä g g n i n g e n s a n o r d n a n d e m. m. Såväl den förberedande kursen som de särskilda fältövningarna måste till huvudsaklig del äga rum under sommarhalvåret. Vid en kalkyl rörande byggnadsbehovet m. m. inom det fasta övningsområdet måste därför under vissa tidsperioder finnas plats för såväl eleverna, vid den förberedande kursen som en årskurs från högskolan. Genom lämplig organisation av sommarövningarna torde det dock kunna undvikas, att flera årskurser från högskolan uppehålla sig inom övningsområdet samtidigt. Det torde sålunda vara nödvändigt att inrätta elevbostäder för två årskurser, eller ett sextiotal elever. Däremot torde övriga utrymmen, såsom kök, matsal, föreläsnings- och ritsalar m. m., samtidigt kunna utnyttjas, delvis växelvis, både av den förberedande kursen och en årskurs från högskolan. När det gällt att finna ett övningsområde med goda förutsättningar att fylla alla de skiftande önskemål, för vilka redogjorts i det föregående, ha de sakkunniga utgått från att det knappast skulle vara nödvändigt, att lantmäteriundervisningen disponerade område och byggnader med full äganderätt. Det torde vara tillräckligt med nyttjanderätt till erforderliga byggnader och markområden samt medinflytande för undervisningen vid jordbruksdriftens planering och rätt att genomföra vissa tekniska anläggningar m. m. För att kunna studera jordbruk och skogsbruk under för landet någorlunda genomsnittliga förhållanden bör en förläggning till mellersta Sveriges blandade jordbruksoch skogsbygder eftersträvas. Härför talar jämväl att avståndet icke heller bör vara alltför långt från förläggningsorten för högskolestudierna. Vidare bör man givetvis undvika alltför stora kapitalinvesteringar för ändamålet. Detta har föranlett de sakkunniga att i första hand undersöka, om någon lämplig kronodomän finnes disponibel. Eftersom kostnaden för erforderliga byggnader i detta sammanhang är den dominerande utgiftsposten, ha undersökningarna i första hand koncentrerats till en inventering av lämp-

95 liga sådana domäner, där det funnits byggnader, vilka efter ändringar och kompletteringar ansetts kunna motsvara uppställda krav. Bland de tänkbara alternativ, som undersökts, har ett bestämda fördelar framför de andra. De sakkunniga syfta här på Farna herrgård i Gunnilbo socken, Västmanlands län. Vad som gör denna egendom speciellt lämpad för här ifrågavarande ändamål, är dels att där finnes ett jordbruk av betydande omfattning, cirka 135 hektar jordbruksjord, som drives i domänverkets egon regi, dels att betydande byggnadsutrymmen stå lediga att tagas i anspråk för undervisningslokaler, matsal och köksutrymmen, förläggningslokaler m. m. Vidare erbjuder trakten genom sin omväxlande natur synnerligen goda och rikhaltiga övningsobjekt. En mera detaljerad beskrivning över Farna, herrgård med omgivningar återfinnes i bilaga 7. Enligt de sakkunnigas bedömande kräves för egendomens iståndsättande för lantmäteriundervisningens behov endast relativt obetydliga kostnader utöver sådana, som ändock ganska snart hade behövt nedläggas för byggnadernas vidmakthållande. De sakkunniga ha genom särskilt förordnad expert låtit utreda kostnaderna för åstadkommande av erforderliga byggnadsutrymmen på Farna. Kalkylerna ha intagits i bilaga 8. Av desamma framgår, att genom iståndsättande av ett befintligt corps de logis med tillhörande flygel för en sammanlagd kostnad av något över 80 000 kronor kan erhållas lämpliga utrymmen för undervisningslokaler med samlingar, lärarrum och expedition, köksutrymmen, bostäder för kökspersonal, matsal, bostäder åt kursföreståndare (familjebostad), lärare och assistenter, sjukrum m. ni., allt av god standard. Nybyggnader skulle emellertid erfordras för elevbostäder samt för åstadkommande av en extra föreläsnings- och ritsal samt laboratorium för marklära, utrymme för instrumentförråd m. m., vilket skulle draga en kostnad av inemot 170 000 kronor. Härutöver har ansetts erforderligt att för vatten och avlopp samt diverse vägar disponera en summa av 20 000 kronor, för arbetsledning och administration 10 000 kronor samt för diverse lös inredning 30 000 kronor. Totalt skulle enligt de verkställda beräkningarna övningsområdets fullständiga iordningställande kräva en kostnad av 307 700 kronor. Med hänsyn till under den senaste tiden nytillkomna kostnadsstegringar räkna de sakkunniga med ett totalbelopp av i runt tal 310 000 kronor. Genom att planlägga, elevbostäderna som friliggande byggnader, vilka lätt kunna tillbyggas, har möjligheten att i framtiden vid behov företaga en utökning av antalet elever tillvaratagits. Elevbostäderna ha i övrigt planlagts med tanke på att de huvudsakligen skola användas sommartid och att man då kan nöja sig med en enklare standard. Arbetena torde lämpligen böra handhavas av clomänstyrelsens byggnadsavdelning och vederbörande revirförvaltning. De sakkunniga få alltså föreslå, att erforderliga medel ställas till domänstyrelsens förfogande för utförande av de ändrings- och nybyggnadsarbeten, som upptagits i bilaga 8, samt att dispositionsrätten till byggnaderna och ett lämpligt övningsområde overrates till lantmäteriundervisningen. De när-

96 mare detaljerna i dessa hänseenden torde böra ordnas genom direkta överläggningar mellan domänstyrelsen och högskolan. Enligt de sakkunnigas förslag skulle övningsområdets byggnader komma att utnyttjas något mer än sex månader av året för att under återstående tid stå tomma. E t t dylikt förhållande torde icke vara ovanligt, då det gäller byggnader för undervisningsändamål. Emellertid finnes enligt de sakkunnigas mening intet hinder utan är det snarast önskvärt, att dessa lokaler tagas i anspråk för annat ändamål under vinterhalvåret, förutsatt att lantmäteriundervisningens berättigade intressen ej härigenom åsidosättas. E n användningsform, som enligt de sakkunnigas mening bör närmare undersökas, vore, om anläggningarna i någon form skulle kunna utnyttjas vid utbildningen av lantmäteristatens mätningstekniker. 1945 års lantmäteriutredning har rörande utbildningen av dessa befattningshavare bl. a. anfört följande (stat, off. utr. 1947: 7, sid. 72—73). »Efter praktikanttjänstgöring hos lantmätare under minst sex månader meddelas eleverna vid en första kursperiod på omkring sex månader dels nödvändig komplettering av förkunskaperna i vissa ämnen, framför allt matematik, dels ock en grundläggande utbildning i fråga om mätningsteknik. I samband därmed anordnas tillämpningsövningar och bearbetas erhållet övningsmaterial. Därefter beredas eleverna tillfälle att under ett halvårs praktisk tjänstgöring på lantmäteridistrikt befästa de inhämtade kunskaperna och därvid även tillägna sig viss rutin. I en därpå följande andra kursperiod av omkring sex månaders längd fördjupas de mätningstekniska kunskaperna varjämte viss annan undervisning meddelas. Undervisningens inhämtande torde avsevärt underlättas genom den kännedom om lantmäteriverksamheten, som eleverna då hunnit förvärva. Det kan ifrågasättas, huruvida icke utbildningen skulle kunna förläggas till landsorten i syfte att nedbringa kostnaderna för utbildningen. Därigenom skulle även möjligheterna att erhålla ett för den praktiska utbildningen lämpligt övningsområde underlättas.» E n fördel, som en dylik kompletterande användning av lantmäteriundervis ningens permanenta övningsområde skulle innebära, vore att föreståndaren för den förberedande kursen jämväl kunde vara chef för utbildningen av mätningsteknikerna och därigenom beredas helårsanställning. Lantmäteristyrelsen har i särskild framställning till Konungen den 28 februari 1947 hemställt om särskild utredning rörande lämpligaste formerna för utbildning av bl. a. lantmäteriets mätningstekniker. Det synes de sakkunniga då angeläget, att vid en sådan utredning tages under övervägande, om lantmäteriundervisningens permanenta övningsområde med tillhörande förläggnings- och undervisningslokaler därvid i någon form skulle med fördel kunna utnyttjas. De sakkunniga vilja slutligen något beröra ytterligare ett behov, som det föreslagna övningsområdet skulle kunna fylla i icke oväsentlig utsträckning. I redogörelsen över önskemålen i fråga om forskning och försöksverksamhet inom lantmäterivetenskaperna har understruktis behovet av empirisk forskning inom åtskilliga discipliner. Farna har utan tvivel stora möjligheter att bli en central för åtskilliga dylika försök, såväl vissa geodetiska och foto-

97 grammetriska som kulturtekniska, fastighetsekonomiska och fastighetsteknislka. Det skulle även vara av stort värde för den undervisning, som där skall bedrivas, att ha tillgång till vissa försöksanläggningar. I den utsträckning, som visar sig ändamålsenlig, bör en dylik försöksverksamhet bedrivas i samverkan med de andra myndigheter eller institutioner, som ha erfarenhet på berörda eller därtill angränsande områden. //ögskolestudiernas förläggning. I förslaget till studieplan för de fyraåriga högskolestudierna ha de sakkunniga lagt särskild vikt vid de tre stora ämnesgruppernas inbördes samverkan till ett helgjutet utbildningsresultat. Härvid framgick även att dessa grupper var för sig krävde sådan utbredning i tiden, att de icke kunde inplaceras den ena efter den andra utan måste löpa parallellt med varandra. Detta förhållande är av stor betydelse vid en bedömning av förläggningsfrågan. Om man nämligen, som sig bör, eftersträvar en systematisk uppbyggnad av studierna, måste redan från början alternativet med en på flera högskoloruppdelad utbildning av praktiska och pedagogiska skäl avskrivas. De sakkunniga ha därför vid undersökningarna rörande den lämpligaste förläggningen av högskolestudierna utgått från att studierna måste koncentreras till en enda högskola. Vid bedömningen av förläggningsfrågan torde förutom ämnesgruppernas inbördes placering i tidsschemat framför allt två synpunkter böra beaktas, nämligen 1) önskvärdheten av att sammanföra undervisningen i läroämnen, som äro gemensamma för olika kategorier studerande, och 2) de ekonomiska konsekvenserna, Av de läroämnen, som enligt den verkställda utredningen böra ingå i lantmätarnas utbildningsprogram, äro en del företrädda vid universiteten, delvis samma och delvis andra vid tekniska högskolan, lantbrukshögskolan och skogshögskolan. Någon av dessa undervisningsanstalter skulle alltså med hänsyn till punkt 1) kunna ifrågakomma. Tidigare har också en fristående lantmäterihögskola varit på tal, men vid ett sådant alternativ bleve nyssnämnda synpunkt icke beaktad och i övrigt skulle en därpå baserad lösning avgjort ställa sig ekonomiskt minst tillfredsställande, varför alternativet ansetts utan vidare böra avföras från diskussionen. När det sedan gäller valet bland de återstående är anledning skilja mellan sådana kategorier studerande, för vilka utbildningsmålen i olika läroämnen helt eller i huvudsak sammanfalla med de lantmäteristuderandes, och sådana, beträffande vilka detta inte är fallet. Till tekniska högskolan är för närvarande förlagd all utbildning, som rör planering och genomförande av fastighetsbildning på landsbygd och i tätort, och däri deltaga studerande från tre avdelningar, arkitektur (i stadsbyggnad), väg- och vattenbyggnad (i stadsbyggnad och genomförande av fastighetsbildning i tätort) samt lantmäteri (i stadsbyggnad, fastighetsteknik samt genom7—1990 17

98 förande av fastighetsbildning i tätort och på landsbygd). Som utbildningsmålen i respektive discipliner givetvis äro i stort sett desamma inom de olika avdelningarna föreligga också naturliga förutsättningar för samundervisning. Detta gäller då ävenledes de för nämnda discipliner grundläggande läroämnena liksom ock en del andra. För de lantmäteristuderande å ena sidan och studerandena vid universitet, lantbruks- och skogshögskolan å den andra äro utbildningsmålen i olika ifrågakommande discipliner i huvudsak divergerande. Kurserna måste därför också i stort sett bli olika, varför någon samundervisning heller icke annat än i undantagsfall skulle kunna ifrågakomma. I sammanhanget torde med styrka böra framhållas önskvärdheten av att all verksamhet, som på ett eller annat sätt rör fastighetsutformningen, blir koordinerad. Särskilt starkt framträder behovet av samordning, då det gäller övergångsområden mellan landsbygd och tätort och sådana planinstitut som generalplaner och regionplaner. Men en naturlig följd härav blir, att också utbildningen om möjligt bör koordineras. Eljest kommer den inbördes förståelsen ofta att saknas. Är all hithörande utbildning koncentrerad till en högskola, blir exempelvis den enbart i stadsbyggnad skolade klart medveten om, att så snart ett planområde även inbegriper jordbruksjord, fastighetsteknikerns (landsbygdsplanerarens) sakkunskap måste anlitas. Med hänsyn till utbildningsmålet synes alltså en förläggning av lantmäteriutbildningen till tekniska högskolan vara det naturliga. För att närmare belysa ifrågakommande förläggningsalternativ i kostnadshänseende har upprättats en sammanställning över de möjligheter, som erbjuda sig vid de olika högskolorna att omhändertaga lantmäteriundervisningen (fig. 5 sid. 99). De ämnen, som enligt de sakkunnigas förslag skola ingå i studieplanen, ha därvid uppdelats i två kategorier. Den ena (A) utgöres av ämnen, som endast komma att utnyttjas för utbildningen av lantmätare och därför sakna egentlig betydelse vid ekonomiskt bedömande av förläggningsfrågan. Undervisningen i dessa ämnen drager med andra ord i stort sett samma kostnader, var den än äger rum. Den andra kategorien (B) är av betydelse, emedan den undervisning, som ingår i dessa ämnen, även erfordras vid utbildningen av andra befattningshavare än lantmätare, såsom civilingenjörer, arkitekter, agronomer eller jägmästare. Frågan blir då, om det vid någon av de tre högskolorna redan nu finnes en undervisning organiserad, som väl passar lantmäteriutbildningen. Dylika ämnen ha markerats i kolumn I I . Slutligen finnas vissa möjligheter att genom anordnande av specialkurser inom redan befintliga, för andra utbildningsmål tillskapade ämnen tillgodose lantmäteriundervisningens behov. Dessa fall ha markerats i kolumn I I I , och samtidigt har angivits, vilka ämnen som skulle utnyttjas vid respektive högskola. De sakkunniga vilja emellertid redan nu framhålla, att de undervisningsmöjligheter, som antytts i kolumn I I I , äro i hög grad osäkra. Visserligen finns i flertalet fall tillgång till kompetenta lärarkrafter, men däremot vet man icke, om dessa lärare över huvud taget kunna tänkas

99 Figur 5. Sammanställning över de möjligheter, som finnas vid tekniska högskolan, lantbrulcshögskolan och skogshögskolan att omhändertaga den undervisning, som ingår i de sakkunnigas förslag till ny studieplan för lantmäteriundervisningen. II. III. För tillgodoseende av andra utbildningsmål Genom anordnande av specialkurser inom linnes undervisning av eller utbyggnad av redan befintliga ämnen lämplig omfattning (angivna inom parentes) kan lantmätarnas utbildningsbehov tillgodoses vid redan organiserad vid A. Ämnen, som icke direkt påverka för läggnings/rågan, enär de endasl kunna utnyttjas för utbildning av lantmätare. 1. U n d e r v i s n i n g e n vid den förberedande kursen. Marklära med allmän geologi. .

1 K L H (marklära, geologi, lantbrukskemi, växtfysiologi) ( K S H (skoglig marklära) J K L H (allmän jordbrukslära, växtodlingslära, meteorologi, länt bruksbotanik) K L H (skogsskötsel) K S H (skogsbotanik, skogsuppskatt ning, skogsindelning m. m.

Allmän jordbrukslära med växtodlingsliira Skogslära 2. Ö v r i g a ä m n e n . Fastighetsekonomi Fastighetsteknik Fastighetsrätt Tillämpad fastighetsbildningsrätt Arkivkunskap B. Ämnen, som äro av betydelse vid bedöm an de a v förläggningsfrågan, emedan de behövas även vid utbildningen av arkitekter, civilingenjörer, agronomer eller jägmästare. Matematik Tillämpad matematik Fotografi Geodetisk mätningsteknik Geografisk geodesi Fotogrammetri Nationalekonomi Lantbruksekonomi Skogsbruksekonomi

K TH / K L H (statistik) KTH ( K S H (matematisk statistik) K TH K TH .... KTH KTH KTH, KLH, KSH KLH KSH K L H (agronomisk hydroteknik) K S H (skogsteknologi med skogsdikning, specialkurs i syneförrättningar m. m ) K S H (fiskevård)

Kulturteknik Fiskerikunskap Fornlämnings- och naturskyddslära H u s b y g g n a d s l ä r a med lantbruksbyggnadslära

KTH

Socialgeografi med sociologi . . Vattenlednings- o. avloppsteknik Stadsbyggnad Kommunikationsteknik

KTH KTH KTH

Allmiin r ä t t s l ä r a Förkortningar: K T 11 = tekniska högskolan.

K S H (naturskydd) /KLH (KSH

(husbyggnadslära) (husbyggnadslära)

[ K T H (rättskunskap) K L H (författningskunskap) K S H (rättslära) K I, II = lantbrukshögskolan. K S II = skogshögskolan.

100 åtaga sig någon undervisning utöver den de redan ha, låt vara att man med anlitande av biträdande lärare el. dyl. kan åstadkomma en nödvändig avlastning. Med ledning av sammanställningen skall nedan de tre förläggningsalternativen diskuteras var för sig. T e k n i s k a h ö g s k o l a n . För utbildning av civilingenjörer eller arkitekter finnas vid tekniska högskolan följande läroämnen, vilka samtidigt med fördel kunna utnyttjas vid utbildningen av lantmätare: professurer i matematik, tillämpad matematik, geodetisk mätningsteknik, fotogrammetri, stadsbyggnad och fotografi; samt speciallär arbefattningar i nationalekonomi, husbyggnadslära (med lantbruksbyggnadslära), geografisk geodesi, tillämpad byggnadsrätt, kommunikationsteknik samt Arattenlednings- och avloppsteknik. Tekniska högskolan har sålunda goda möjligheter att utan några speciella arrangemang ombesörja hela den undervisning, som den matematisk-geodetiska ämnesgruppen omsluter, samt väsentliga delar av de i den teknisk-ekonomiska ämnesgruppen ingående ämnena, bland dessa det ena av de två slutämnena, nämligen stadsbyggnad. Även i de rättsliga studierna finnes en mindre anknytningspunkt, nämligen undervisningen i tillämpad byggnadsrätt. Om man endast tager hänsyn till den teoretiska undervisningens omfattning (summa timmar föreläsningar och övningar på lärorummet) representera de ovan uppräknade ämnena 52 % av den 4-åriga studieplanen. Större delen av denna undervisning hör hemma under de fem professurerna. L a n t b r u k s h ö g s k o l a n . Vid lantbrukshögskolan förekommer undervisning i åtskilliga för lantmäteriutbildningen viktiga ämnen, men dessa ha helt naturligt ofta en omfattning och understundom även en inriktning, som gör att de knappast direkt kunna komma till användning vid utbildningen av lantmätare. De flesta anknytningspunkterna finnas i den undervisning, som enligt de sakkunnigas förslag skall äga rum på den förberedande kursen. Det skulle utan tvekan vara mycket värdefullt, om lantbrukshögskolans lärarkrafter skulle kunna ombesörja lantmätarnas utbildning i marklära med allmän geologi samt allmän jordbrukslära med växtodlingslära, men svårigheter synas föreligga för att genomföra en dylik anordning. Lärarna vid lantbrukshögskolan torde nämligen vara helt upptagna av sin ordinarie undervisning under större delen av den tid, som den förberedande kursen omfattar. Lantbrukshögskolan har nämligen sommarferier endast under tiden 15 juni—1 augusti. Någon större överensstämmelse mellan agronomernas och lantmätarnas behov av undervisning i dessa ämnen föreligger icke heller. Härutinnan kan åberopas vad inledningsvis anförts om skillnaden i utbildningsmålen. Den för lantmätarna planerade utbildningen i marklära med allmän geologi innehåller sålunda koncentrat av ett flertal professorsämnen vid lantbrukshögskolan och innesluter dessutom även skoglig marklära. Icke heller föreligger

101 någon större likhet mellan den för lantmätarna planerade, praktiskt betonade utbildningen i allmän jordbrukslära med växtodlingslära och agronomernas mycket omfattande och vetenskapligt inriktade studier i samma ämnen. För övrigt torde icke undervisningen vid den förberedande kursen i nämnvärd omfattning påverka frågan om högskolestudiernas förläggning. Av de ämnen, som lantmätarna skola studera under den fyraåriga högskoletiden, finnas på lantbrukshögskolan endast ett fåtal, som skulle kunna komma till användning i befintlig form. Bland dessa torde nationalekonomien och lantbruksekonomien vara de viktigaste. Dessutom torde måhända lantmätarnas behov av utbildning i tillämpad matematik delvis kunna tillgodoses vid lantbrukshögskolan efter en måttlig utbyggnad av ämnet statistik. Vidare förekommer på lantbrukshögskolan undervisning i husbyggnadslära, som emellertid av föreläsningsprogrammet att döma närmast motsvarar ämnesdelen lantbruksbyggnadslära i den föreslagna studieplanen för lantmätarna. Slutligen föreligger viss släktskap mellan den av de sakkunniga föreslagna professuren i kulturteknik och professuren i agronomisk hydroteknik vid lantbrukshögskolan. Sistnämnda ämne berör emellertid icke den kulturtekniska vägbyggnadsläran och heller icke skoglig hydroteknik, vilka äro av stor betydelse vid utbildningen av lantmätare. Agronomernas matematiska och rättsliga studier torde till sist vara alltför obetydliga för att lämpligen tjäna som utgångspunkt för lantmätarnas studier i motsvarande ämnen. De sakkunniga måste därför konstatera, att de i agronomutbildningen ingående ämnena i mycket liten utsträckning ha en omfattning, som lämpar sig för utbildningen av lantmätare. S k o g s h ö g s k o l a n . E t t övervägande rörande skogshögskolans möjligheter att omhändertaga lantmäteriutbildningen ger i stort sett liknande resultat som undersökningen beträffande lantbrukshögskolan. Vissa icke oväsentliga skillnader föreligga emellertid i ett avseende, sammanhängande med att jägmästarutbildningen inledes med en förberedande kurs, som innehåller flera för lantmäteriutbildningen betydelsefulla ämnen, exempelvis skogs- och fältmätning, skogsuppskattning, skogsteknologi, skogsskötsel, jordbruksekonomi samt husbyggnadslära. Vissa möjligheter skulle sålunda otvivelaktigt finnas att samordna den förberedande utbildningen av lantmätare och jägmästare. Skogshögskolan tillämpar även en terminsindelning, som medger en lämplig övergång från den förberedande kursen till högskolestudierna (höstterminen börjar den 1 oktober). Några direkta praktiska eller ekonomiska fördelar torde dock knappast stå att vinna vid en dylik samordning. Dels är utbildningsbehovet alltför olika för jägmästare och lantmätare för att lärarkrafterna i någon större utsträckning skulle kunna utnyttjas gemensamt, dels torde det sammanlagda antalet studerande bli alltför stort. Vad de egentliga högskolestudierna för lantmätarna beträffar, torde endast en ringa del av dessa kunna tillgodoses genom ett direkt utnyttjande av de i jägmästarutbildningen ingående ämnena. Liksom fallet visade sig vara. i fråga

102 om lantbrukshögskolan, skulle vissa ämnen behöva koncentreras avsevärt och andra byggas ut. Egentligen torde endast ämnet skogsekonomi med däri ingående nationalekonomiska studier kunna utnyttjas i befintlig form. Ämnet skogsteknologi med skogsdikning har givetvis åtskilligt gemensamt med det av de sakkunniga föreslagna ämnet kulturteknik, men där saknas en framställning om jordbrukets väg- och vattenbyggnad. Vissa smärre ämnen skulle måhända kunna användas med endast obetydliga förändringar, exempelvis fiskevård och naturskydd. Slutomdömet måste dock bli, att ej heller skogshögskolan erbjuder några påtagliga fördelar ur förläggningssynpunkt. Vid bedömandet av förläggningsfrågan ur rent ekonomisk synpunkt skulle det givetvis vara av värde att ha genomfört en fullständig kalkyl för de tre förläggningsalternativen. Det möter emellertid stora svårigheter att verkställa en dylik beräkning. Vid ett klargörande av den omfattning, i vilken undervisningen skulle kunna göras gemensam för lantmätare å ena sidan och agronomer eller jägmästare å andra sidan, uppstå nämligen mycket svårbedömbara frågor rörande ömsesidig anpassning. Det torde heller icke enligt de sakkunnigas mening vara nödvändigt att göra dessa detaljberäkningar, ty ekonomiskt utslagsgivande torde framför allt den undervisning vara, som enligt de föreliggande förslagen måste återfinnas i lantmätarnas studieplan men som icke kan ha någon betydelse för utbildningen av agronomer eller jägmästare. Den undervisning, som härvid åsyftas, är knuten till de tre pro fessurerna i geodetisk mätningsteknik, fotogrammetri och stadsbyggnad samt speciallärarbefattningarna i tillämpad byggnadsrätt och kommunikationsteknik. Den till dessa ämnen knutna undervisningen skulle behöva dubbleras inom lantbrukshögskolan eller skogshögskolan, om lantmäteriutbildningen förlades till någon av dessa högskolor. Undervisningen i fråga är nämligen nödvändig för utbildning av väg- och vattenbyggare och tre av ämnena för arkitekter och kan därför icke undvaras på tekniska högskolan. De sakkunniga ha genomfört en approximativ beräkning rörande kostnaderna, såväl de årligen återkommande som engångskostnaderna, för en dylik dubblering, varvid förutsatts att inga förändringar vidtagas i undervisningens kvalitet. De årliga kostnaderna, till vilka förts löner åt professorer, speciallärare, förste assistenter och timassistenter, kostnaderna för byggnadernas årliga underhåll jämte värme, lyse, städning o. s. v. samt uppskattade kostnader för successivt förnyande av institutionernas vetenskapliga utrustning, belöpa sig till sammanlagt minst 150 000 kronor. Till engångskostnaderna ha de sakkunniga hänfört nybyggnad av erforderliga lokaler för de fem institutionerna samt kostnaderna för institutionernas vetenskapliga utrustning. Det är då att märka, att institutionerna för geodetisk mätningsteknik och fotogrammetri kräva en synnerligen dyrbar utrustning, varjämte lokalbehovet är avsevärt. Engångskostnaderna kunna beräknas till minst 900 000 kronor. Beräkningarna torde få anses vara relativt lågt hållna. Sålunda ha bl. a. icke medtagits kostnaderna för institutionsvaktmästare, bostäder åt dessa m. m.

103 Det synes de sakkunniga uppenbart, att dessa kostnader icke tillnärmelsevis kunna uppvägas av de ekonomiska fördelar, som skulle stå att vinna genom att utnyttja lantbrukshögskolans eller skogshögskolans lärarkrafter för undervisning i det fåtal ämnen, där utbildningen av lantmätare och agronomer eller jägmästare kunde göras gemensam. Även andra skäl kunna andragas mot inrättandet av professurer i geodetisk mätningsteknik, fotogrammetri och stadsbyggnad vid lantbrukshögskolan eller skogshögskolan. Nämnda professurer kräva för det vetenskapliga arbetet en sådan kontakt med övrig teknisk forskning, som knappast torde kunna åstadkommas annorledes än på tekniska högskolan. Av vad ovan anförts torde framgå, att tekniska högskolan ur ekonomisk synpunkt erbjuder bestämda fördelar som förläggningsplats för lantmäteriundervisningen framför de två övriga här avhandlade högskolorna. Även om hänsyn tages till andra förhållanden än de rent ekonomiska, torde en förläggning till tekniska högskolan avgjort vara att föredraga. Sambandet med därvarande plantekniska undervisning och forskning har redan berörts. I Stockholm finnas dessutom goda möjligheter till direkt kontakt med ett flertal för fastighetsbildningen betydelsefulla institutioner av annat slag, såsom skogshögskolan och skogs forskningsinstitutet, Sveriges geologiska undersökning, lantmäteristyrelsen, kartverket m. fl. Det må heller icke förbises, att en förläggning till tekniska högskolan medför de minsta rubbningarna i pågående undervisning och forskning. Icke heller uppstå härigenom några svårbemästrade byggnadsproblem, enär man vid planläggningen av tekniska högskolans nu pågående utbyggnad även tillgodosett lantmäteriavdelningens behov. Slutligen bevaras det väsentliga i utbildningstraditionen. De sakkunniga vilja därför på ovan anförda grunder förorda, att lantmäteriundervisningen också i fortsättningen organiseras som en avdelning vid tekniska högskolan i Stockholm. Den erforderliga kontakten mellan lantmäteriundervisningen å ena sidan samt undervisningen och forskningen inom jordbruket och skogsbruket å den andra bör enligt de sakkunnigas mening kunna komma till stånd på annat sätt än genom att förlägga utbildningen av lantmätare till lantbrukshögskolan eller skogshögskolan. Vad särskilt forskningen beträffar, ha de sakkunniga i det föregående framlagt förslag, avsedda att verka i denna riktning. Men även på undervisningens område bör en nära samverkan eftersträvas. För befrämjande härav föreslå de sakkunniga inrättandet av en santarbetsdelegation, bestående av rektorerna vid lantbrukshögskolan och skogshögskolan samt föreståndaren för lantmäteriavdelningen v,id tekniska högskolan. Delegationen skulle lämpligen sammanträda regelbundet två eller tre gånger om året och därvid upptaga till behandling gemensamma utbildningsproblem, frågor rörande utbyte av lärarkrafter, underlättande av specialstudier o. s. v. Jämväl vid organiserandet av fortbildnings- eller specialkurser för redan utexaminerade skulle delegationen kunna göra värdefulla insatser.

104 Vissa

återstående frågor rörande visningens organisation

lantmäteriunderm. m.

De sakkunniga ha i närmast föregående avsnitt av betänkandet närmare utvecklat de skäl, som böra föranleda lantmäteriundervisningens bibehållande som en avdelning vid tekniska högskolan i Stockholm. En följd av denna lösning av förläggningsfrågan bör då bli, att lantmäteriutbildningen anpassas i möjligaste mån efter de för donna högskola gällande allmänna reglerna för undervisningens organisation. Nedan skall behandlas en del huvudsakligen med den inre organisationen sammanhängande spörsmål. L ä r a r e o c h d e r a s å l i g g a n d e n m. m. För den föreslagna undervisningen vid lantmäteriavdelningen erfordras följande slag av lärare: professorer, speciallärare, biträdande lärare, förste assistenter och assistenter. Viss undervisning kan även bestridas av vid högskolan förordnad docent. Samtliga dessa lärarkategorier finnas redan nu vid lantmäteriavdelningen med undantag för biträdande lärare. Dennes tjänsteåligganden skall därför något angivas. Enligt nyligen fastställda regler åligger det biträdande lärare att under överinseende av huvudläraren i ett ämne föreläsa över delar av ämnet. Undervisningens omfattning bör icke en gång för alla fastslås i detalj, utan bestämmas från fall till fall och bli beroende bl. a. av huvudlärarens allmänna inriktning. Biträdande läraren kan vidare åläggas verkställa examination och betygssättning inom sin del av läroämnet, huvudläraren dock obetaget att själv övertaga dessa arbeten, om lian så finner lämpligt. De sakkunniga ha i det föregående framlagt direkta förslag rörande vissa biträdande lärarbefattningar. Detta innebär dock ej, att behov icke skulle kunna föreligga av ytterligare dylika befattningar, exempelvis i ämnena kulturteknik och fastighetsteknik m. fl. De sakkunniga förutsätta emellertid, att om dylikt behov efter hand skulle visa sig föreligga, de erforderliga befattningarna också inrättas. De föreslagna speciallärarbefattningarna vid den förberedande kursen torde här böra särskilt beröras. Uppenbarligen är den undervisning, dessa lärare skola ombesörja, i någon mån av annan art än en vanlig speciallärares, enär de förra vid sidan av de teoretiska studierna ha att planlägga och leda en praktisk utbildning av avsevärd omfattning. De sakkunniga äro därför tveksamma om de normer för avlöning av speciallärare vid tekniska högskolan, som nyligen fastställts (prop, nr 244/1946), lämpligen böra tillämpas på ifrågavarande lärarpersonal. Sagda regler, som tillämpas från den 1 juli 1946, innebära, att arvodet till speciallärare utgår med dels ett grundbelopp av 400 kronor per år för allmänna åligganden, dels ett belopp, varierande mellan 100 och 400 kronor per år för vård av instrument och samlingar, dels en ersättning av 35 kronor per föreläsningstimme, 17 kronor 50 öre per övningstimme samt 30 kronor per fältövningsdag, dels slutligen ett belopp av 5 kronor per år och elev, som deltager i undervisningen.

105 I allmänhet torde speciallärarna vid tekniska högskolan uppehålla sin lärarbefattning vicl sidan av annan tjänst eller verksamhet, från vilken de taga huvuddelen av sin inkomst. När det gäller de här föreslagna speciallärarbefattningarna i allmän jordbrukslära. med växtodlingslära samt i skogslära, torde böra förutsättas, att åtminstone den förstnämnda befattningen måste utgöra huvudanställning för vederbörande. Med hänsyn till vikten av att förvärva framstående lärarkrafter för undervisningen vid förberedande kursen och till denna undervisnings särskilda beskaffenhet anse de sakkunniga, att ersättningen till speciallärarna i allmän jordbrukslära med växtodlingslära samt i skogslära måste sättas väsentligt högre än det sammanlagda belopp, som en beräkning enligt nyss åberopade regler skulle leda fram till. Sålunda bör grundbeloppet för allmänna åligganden för förstnämnde lärare utgå med 2 500 och till sistnämnde lärare med 2 000 kronor per år. I så fall skulle, beroende främst på skillnaderna i undervisningens omfattning, den totala ersättningen till läraren i allmän jordbrukslära med växtodlingslära komma att uppgå till cirka 9 400 kronor samt till läraren i skogslära till cirka 6 400 kronor, varvid arvodet för vård av samlingar och instrument för båda satts till 400 kronor per år. Härtill bör komma ersättning för resekostnader samt traktamenten i vanlig ordning, beroende på vederbörande lärares bostadsort. Det kan nämnas, att nuvarande specialläraren i jordbrukslära med jordbruksekonomi åtnjuter ett årligt arvode av 8 100 kronor samt därutöver ett personligt tillägg av 950 kronor med hänsyn till att den omfattande undervisningen icke ger vederbörande tillfälle uppehålla jämväl annan tjänst. Specialläraren i skogsekonomi med skogslära uppbär för närvarande ett arvode av 4 600 kronor. På speciallärararvoden utgå icke några tillägg. De sakkunniga ha tidigare framhållit angelägenheten av en allmän upprustning av det vetenskapliga arbetet inom lantmäteriavdelningen. I detta sammanhang bör särskilt behovet av vetenskapliga hjälpkrafter uppmärksammas. I princip bör varje institution, där examensarbeten och forskningsverksamhet bedrives, vara utrustad med åtminstone en förste assistent. Dylika befattningar böra därför inrättas vid institutionerna för geodetisk mätningsteknik, fotogrammetri, fastighetsekonomi, kulturteknik, fastighetsteknik och fastighetsrätt. I de läroämnen, där tillämpningsövningarna äro särskilt omfattande eller krävande, måste även behovet av assistenter beaktas. För övningar på lärorummet kan visserligen, såsom 1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen påpekat, vara tillräckligt med en assistent fölen grupp om 15 å 20 studerande, men vid fältövningarna torde detta ingalunda vara tillräckligt, enär eleverna då ofta arbeta i smågrupper på relativt stora avstånd från varandra. Vid dessa övningar bör beräknas en assistent för grupp om 10 elever. F ö r b e r e d a n d e k u r s e n s a d m i n i s t r a t i o n . Såsom en integrerande del av hela lantmäteriundervisningen bör den förberedande kursen i organisatoriskt och administrativt hänseende ställas under tekniska högskolan och

106 direkt höra till avdelningen för lantmäteri. De för högskolan och avdelningen meddelade inre-organisatoriska bestämmelserna böra sålunda i tilllämpliga delar gälla även denna kurs. Detta innebär ökade arbetsuppgifter främst för avdelningsföreståndaren, som förutom fullgörande av vissa mera administrativa uppgifter bör öva verklig tillsyn över studiearbetet å kursen. Emellertid kan man självfallet icke räkna med att denne skall taga direkt befattning med alla hithörande göromål å Farna, där jämväl åtskilligt kameralt arbete måste utföras. Det torde därför bli nödvändigt att på platsen finnes en kursföreståndare som, under högskoleorganen, i första hand svarar för vården av byggnader m. m., tillsyn över eleverna samt övriga bestyr rörande kursens förvaltning. Vissa praktiska och andra fördelar skulle otvivelaktigt vinnas om man för ifrågavarande arbetsuppgift anställde särskild person. Å andra sidan torde denna administrerande verksamhet — i varje fall innan helårsutnyttjande av anläggningen exempelvis i samband med dess användning för utbildning av mätningstekniker kan komma till stånd — icke bli av den omfattning, att ett sådant arrangemang är motiverat. De sakkunniga finna därför lämpligt att det uppdrages åt en av de till kursen knutna speciallärarna att tjänstgöra som kursföreståndare. Det bör ankomma på överstyrelsen för de tekniska högskolorna, att förordna dylik efter förslag från avdelningskollegiet. För närvarande utgår såsom särskild ersättning åt föreståndaren för lantmäteriavdelningen ett årsarvode av 804 kronor. Med hänsyn till cle betydligt utvidgade uppgifter, den praktiska kursen skulle komma att medföra för avdelningsföreståndaren, bör detta arvode höjas, förslagsvis till 1500 kronor. Vad beträffar kursföreståndaren, bör jämväl denne åtnjuta särskild ersättning för sitt med föreståndarskapet förenade arbete. Man synes här — med beaktande av att detta arbete kommer att omfatta en mängd praktiska, administrativa, och kamerala göromål, löpande och andra — böra räkna, med ett arvode av 1 500 kronor. Kursföreståndaren, som i varje fall under själva kursen och någon kortare tid före och efter denna bör vara bosatt i Farna, måste där ha tillgång till tjänstebostad mot skälig hyra enligt gängse normer. De ökade administrativa arbetsuppgifterna för avdelningsföreståndaren böra givetvis icke få verka hämmande på dennes undervisning och forskning. De sakkunniga förutsätta emellertid att professorn i fråga får tillgång till biträdande lärare och assistentpersonal i sådan utsträckning, att detta skall kunna undvikas. U n d e r v i s n i n g s m e t o d i k , h j ä l p m e d e l m. m. Undervisningen vid lantmäteriavdelningen förutsattes enligt den tidigare behandlade studieplanen bedrivas genom föreläsningar, övningar på lärorummet, laborationer, fältövningar, exkursioner, studiebesök och studieresor. E n dylik blandning av teoretiska och praktiska studier är motiverad med hänsyn till utbildningens art. Vissa detaljer i undervisningsmetodiken böra emellertid något närmare diskuteras.

107 Av flera lärare vid lantmäteriavdelningen, med vilka de sakkunniga samrått, har framhållits, att den tid som disponeras för respektive läroämnen är i knappaste laget. De sakkunniga förutsätta emellertid, att den i programmet upptagna föreläsningstiden i första hand bör utnyttjas för en framställning av de mera svårtillgängliga delarna av ett ämne. En icke obetydlig del av kurserna måste sålunda inhämtas huvudsakligen genom självstudier. Till grund för dessa och för studierna i allmänhet böra därför erforderliga litteraturhänvisningar utarbetas. Om lämplig litteratur icke står till förfogande, böra i stället kompendier utarbetas, helst under huvudlärarens direkta överinseende. De genom studenternas egen försorg utarbetade kompendierna ha nämligen visat sig vara av skiftande värde. Inom institutionen för fastighetsteknik har under senare år en vid utbildningen tidigare icke använd studieform, seminarieövningar, tillämpats med gott resultat. Fördelarna med dessa övningar ligga till stor del däri, att läraren får tillfälle att knyta närmare kontakt med eleverna samt ökad möjlighet att avgöra, i vilken utsträckning eleverna tillgodogjort sig hans undervisning liksom även upptäcka svagheter i denna. Men dessutom är undervisningsformen av stort värde som en övning för eleverna i skriftlig och muntlig framställning över huvud taget. Med hänsyn härtill vilja de sakkunniga rekommendera, att seminarieövningar regelbundet anordnas i flertalet tillämpningsämnen. Detta, har även kommit till uttryck i de sakkunnigas förslag till undervisningsprogram. Men härutöver bör, så snart ett lämpligt tillfälle därtill gives, eleverna, övas i konsten att redigt och klart disponera förelagda uppgifter samt att utforma skriftliga redogörelser logiskt och koncist. Såväl de rättsliga som de ekonomiska och teknisk-ekonomiska ämnena torde erbjuda goda utgångspunkter för dylika övningar, exempelvis redogörelser för rättsfall, analys av ekonomiska sammanhang, prognoser vid fastighetsplanering o. s. v. Vid de forcerade studierna å tekniska högskolan är det nödvändigt med kontroll att icke eftersläpning i studierna inträffar. I detta syfte finnes nu en spärr mellan andra och tredje årskursen, innebärande att uppflyttning till tredje årskursen icke kan äga rum med mindre den studerande fullgjort föreskrivna prestanda i de lägre årskurserna. Till denna spärr, som enligt de sakkunnigas mening bör bibehållas, fogas med föreliggande förslag ytterligare två, huvudsakligen' avseende den praktiska utbildningen. Dels kräves nämligen för att kunna påbörja studierna i första årskursen godkända vitsord från undervisningen under den förberedande kursen, dels har uppställts krav på viss lantmäteripraktik för att kunna påbörja studierna i andra årskursen. A v d e l n i n g s r å d . Enligt beslut vid 1946 års riksdag skall vid varje avdelning å tekniska högskolan inrättas ett avdelningsråd. Ledamöterna i råden skola efter förslag av överstyrelsen för de tekniska högskolorna utses av Kungl. Maj:t. Avdelningsrådet skall avgiva yttrande över avdelningskollegiets förslag till läroplaner samt till större ändringar av studieverksamheten och

108 därmed sammanhängande utbildningsplaner. Särskild uppmärksamhet skall vidare ägnas åt »att undervisning och forskning bedrives på ett ur näringslivets synpunkt ändamålsenligt sätt». Högskolans rektor skall vara självskriven ordförande i avdelningsrådet, och avdelningsföreståndaren skall såsom föredragande ha rätt deltaga i rådets förhandlingar. Eftersom reglerna för rådets tillsättande helt nyligen fastställts, få de sakkunniga, begränsa sig till uttalande, att i lautmäteriavdelningens avdelningsråd bör finnas representanter för lantmäteristyrelsen, kartverket, stadsbyggnadsfacket samt därjämte givetvis personer representerande praktiskt jordbruk och skogsbruk. E x a m e n s t i t el. Examen vid lantmäteriavdelningen berättigar för närvarande icke till någon examenstitel. Det har bl. a. av sektionen för lantmäteri inom tekniska högskolans studentkår framhållits, att detta förhållande är förenat med betydande olägenheter för de från avdelningen utexaminerade. I all synnerhet gäller detta dem, som ej anställas inom lantmäteristaten eller kartverket. Nämnda kategori har under de senaste åren ökats ganska väsentligt. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 1 februari 1944 hemställde styrelsen för tekniska högskolan om sådan ändring i gällande stadgar angående tentamina och examina vid de tekniska högskolorna, att de från avdelningen för lantmäteri utexaminerade erhölle rätt att bära titeln civilingenjör. Något slutligt avgörande i detta ärende torde ännu icke ha träffats. De sakkunniga anse för egen del att ett ståndpunktstagande till denna angelägenhet ej kan förbigås i samband med undervisningens reformering. Sedan efter ingående övervägan den här utretts, att tekniska högskolan även framgent bör vara hemvist för lantmäteriundervisningen, anse de sakkunniga att frågan om examenstitel bör kunna definitivt lösas. Övervägande skäl tala för att de från lantmäteriavdelningen utexaminerade få examenstiteln civilingenjör. De sakkunniga få sålunda i likhet med högskolestyrelsen föreslå, att nyssberörda stadgar ändras i överensstämmelse härmed. D i v e r s e . De olika förslag rörande en reformerad lantmäteriutbildning, som de sakkunniga i det föregående framlagt, innebära i flera avseenden nyheter jämfört med andra avdelningar på tekniska högskolan. H i t hör bl. a. förslaget om ökade krav på teoretiska förkunskaper. Detta torde emellertid icke böra föranleda några svårigheter, eftersom antagandet av studerande vid lantmäteriavdelningen ju förutsattes komma att ske vid en annan tidpunkt än antagandet av studerande i övrigt vid högskolan. Vad åter de sakkunnigas förslag till timplan för lantmäteriavdelningen beträffar, kan givetvis vissa förändringar i denna böra vidtagas på grund av hänsyn till de andra kategorier, med vilka, de lantmäteristuderande skola bedriva gemensamma studier.

A v cl e 1 n i ii g 111. UTBILDNINGEN

AV

LANTBRUKSINGENJÖRER

K a p i t e l 6. Kortfattad historik. Sedan början av 1800-talet ha statsmakterna på olika sätt befrämjat verksamheten för jords torrläggning. Bl. a. har detta skett genom anställande av förrättningsmän för planläggning av torrläggningsföretag. För ändamålet inrättades till att börja med s. k. agronomtjänster. Alltsedan 1863 blev tjänstebenämningen å dessa lantbruksingenjör. Fram till 1865 hade befogenheten att avgiva, utlåtande i rättstvister berörande avdikningsföretag tillkommit endast lantmätarna, vilka i icke ringa omfattning planlade vattenavleclnings- och täckdikningsföretag. I och med utfärdandet av det första reglementet för lantbruksingenjörerna sagda år erhöllo dessa samma behörighet i nyssnämnda hänseende som lantmätarna. Sedan de senare därefter i allt större omfattning hade att taga befattning med andra uppgifter, såsom skiftesförrättningar m. m., övertogs arbetet med planläggning av vattenavledningsföretag till övervägande del av lantbruksingenjörerna. Deras arbetsuppgifter kommo jämväl att omfatta invallningsföretag, medverkan vid vattenregleringar m. m. Enligt det 1865 av Kungl. Maj:t utfärdade reglementet för statens lantbruksingenjörer fordrades för att kunna antagas till lantbruksingenjör att ha a) genomgått tvåårig kurs vid lantbruksinstitut, b") arbetat minst två år som praktikant (stipendiat) hos lantbruksingenjör, c) arbetat ett år hos lantmätare, d) avlagt lantmäteriexamen, e) praktiserat minst ett år vid större »avtappningsföretag» samt f) undergått tentamen i mekanik, hydraulik, allmän byggnadslära och vattenbyggnadskonst för av lantbruksakademien utsedd person. År 1907 utfärdades ett nytt reglemente, enligt vilket för att bli antagen som stipendiat fordrades att ha a) genomgått tvåårig kurs vid lantbruksinstitut, b) tjänstgjort ett år hos lantmätare och c) avlagt lantmäteriexamen. Under stipendiattiden skulle vederbörande d) praktisera, minst ett år vid större företag, e) avlägga avgångsexamen från tekniska högskolans avdelning för väg- och vattenbyggnad, alternativt genomgå av lantbruksstyrelsen godkänd teknisk kurs samt f) praktisera tre år hos lantbruksingenjör. Efter det lantmäteriutbildningen 1910 väsentligt utvidgats, vicltogs på nytt ändringar i lantbruksiiigenjörsutbildningen 1911. Den fick då en mera markerad teknisk inriktning, i det man krävde treårig kurs vid tekniska högskolan men sänkte fordringaina på den agronomiska utbildningens omfattning från två år till ett år. Dessa bestämmelser äro i huvudsak fortfarande gällande.

110 K a p i t e l 7. Den nuvarande utbildningens huvuddrag. Nu gällande bestämmelser för utbildning av lantbruksingenjörer återfinnas i Kungl. Maj:ts instruktion för lantbruksingenjörsorganisationen den 25 maj 1945 (nr 352), ur vilken följande må anföras. För behörighet till befattning som ordinarie eller extra ordinarie lantbruksingenjör erfordras att ha under minst två och ett halvt år tjänstgjort som extra ingenjör inom lantbruksingenjörsorganisationen och därunder 1) minst ett år varit tjänstemedhjälpare åt lantbruksingenjör samt därvid enligt intyg av denne förvärvat praktisk erfarenhet och skicklighet i alla de verksamhetsgrenar, som tillhöra lantbruksingenjörstjänsten, 2) minst ett år tjänstgjort som kontrollant eller arbetsledare vid större företag inom lantbruksingenjörsverksamheten eller vid annat arbete, som av lantbruksstyrelsen befunnits lämpligt, samt däröver till lantbruksstyrelsen avgivit godkänd berättelse, ävensom 3) minst ett halvt år tjänstgjort å lantbruksstyrelsens kulturtekniska byrå. För att kunna antagas till extra ingenjör erfordras att ha 1) under ett år som ingenjörsaspirant fullgjort tjänstgöring hos lantbruksingenjör och därvid befunnits lämplig för lantbruksingenjörsbanan samt 2) genomgått ettårig kurs vid lantbrukshögskolan enligt bestämmelser, som meddelas av lantbruksstyrelsen. För att kunna antagas till ingenjörs aspirant fordras att ha 1) genom intyg av verksläkare styrkt sig vara frisk samt äga god kroppskonstruktion och synförmåga, 2) styrkt sig äga minst ett halvt års väl vitsordad jordbrukspraktik samt 3) genomgått treårig kurs vid teknisk högskola enligt lantbruksstyrelsens närmare bestämmelser. Ingenjörsaspirant antages av lantbruksstyrelsen för högst ett år i sänder. Den, vars ålder vid ansökningstidens utgång överstiger 30 år, må icke antagas till ingenjörsaspirant med mindre särskilt skäl till undantag förefinnes, i vilket fall åldersgränsen må höjas till högst 35 år. Av det anförda framgår, att lantbruksingenjörernas teoretiska utbildning består dels av en treårig kurs vid teknisk högskola — kursen är förlagd till tekniska högskolan i Stockholm — dels av en ettårig kurs vid lantbrukshögskolan. Den praktiska utbildningen består — förutom av viss reglementerad tjänstgöring inom lantbruksingenjörsorganisationen under de första anställningsåren — av ett halvt års jordbrukspraktik. Sagda praktik kan komma att infalla såväl före som efter studierna, vid tekniska högskolan. I den föreskrivna treåriga kursen vid tekniska högskolan ha under senare tid följande ämnen ingått: matematik I, tillämpad matematik, beskrivande

Ill geometri, mekanik I, kemi, ritteknik, läran om maskinelement med maskinlära, nationalekonomi, allmän geologi, grafostatik och hållfasthetslära, byggnadsstatik, vägbyggnad och kommunikationsteknik, vattenbyggnad I, brobyggnad, byggnadsmateriallära, byggnadsteknik I I samt geodesi. Det må i detta sammanhang framhållas, att flertalet lantbruksingenjörsstuclerande under senare år föredragit att avlägga fullständig civilingenjörsexamen vid avdelningen för väg- och vattenbyggnad vid tekniska högskolan. Detta torde vara fallet med samtliga nu i tjänst varande lantbruksingenjörer och ingenjörsaspiranter, som äro födda år 1904 och senare. Omfattning och innehåll av de läroämnen, som ingått i den treåriga kursen, framgå närmare av bilaga 9. Lantbruksingenjörernas agronomiska och rättsliga utbildning har varit förlagd till en ettårig kurs vid lantbrukshögskolan. Under läsåret 1945—1946 ingick i kursen följande ämnen: meteorologi, lantbrukskemi, botanik (växternas anatomi och fysiologi samt systematisk botanik och ärftlighetslära), marklära, allmän jordbrukslära, växtodlingslära, agronomisk hydroteknik, författningskunskap, nationalekonomi och lantbruksekonomi. Undervisningsprogrammet har i en del ämnen sammanfallit med agronomutbildningens kurser, i andra åter varit av mera speciell karaktär. I stor utsträckning har utbildningen måst baseras på litteraturstudier, enär det av schematekniska skäl varit omöjligt att följa alla i läroplanen upptagna föreläsningar och övningar. Föreläsnings- och övningsprogram för den ettåriga kursen ha även intagits i bilaga 9. De lantbruksingenjörsstuderande ha intagits vid avdelningen för väg- och vattenbyggnad på tekniska högskolan genom överenskommelse varje år mellan lantbruksstyrelsen och högskolan. I åtskilliga fall har det förekommit, att lantbruksstyrelsen intresserat person, som i vanlig ordning avlagt civilingenjörsexamen vid avdelningen för väg- och vattenbyggnad, att fortsätta sin utbildning till lantbruksingenjör. Antalet lantbruksingenjörsstuderande har under årens lopp växlat betydligt. Sålunda har sagda elevantal vid tekniska högskolan varierat mellan 1 och 8. På lantbrukshögskolan har vissa år icke funnits några lantbruksingenjörsstuderande alls, under det att antalet andra år uppgått till 2 å 4. Den ojämna rekryteringen har sammanhängt dels med allmänna rekryteringssvårigheter, dels med den ojämna åldersfördelningen inom lantbruksingenjörskåren. Till läsåret 1946—1947 ha vissa smärre förändringar vidtagits beträffande innehållet i läroplanerna såväl för den treåriga som den ettåriga kursen. I den tekniska utbildningen har sålunda även medtagits undervisning i ämnena fysik, fotogrammetri, elektroteknik (frivilligt ämne), vattenkemi, byggnadshygien och sanitetsteknik samt vattenlednings- och avloppsteknik. Viss valfrihet har dessutom införts, så att en lantbruksingenjörsstuderande antingen följer undervisningen i ämnet geodesi med utjämningsräkning eller ämnena planmätning och nivellering (allmän kurs och fortsättningskurs), husbygg-

112 naclslära samt byggnadshygien och sanitetsteknik. Undervisningen i kemi har utgått. I den ettåriga kursen vid lantbrukshögskolan har den rättsliga utbildningen utökats med särskild undervisning i tillämpad vattenrätt.

K a p i t e l 8. Framkomna förslag rörande reformering av utbildningen. Frågan om lantbruksingenjörernas utbildning har under senare år varit föremål för stor uppmärksamhet. I en proposition till 1939 års riksdag (nr 204) angående vissa den statsunderstödda vattenavlednings- och avclikningsverksamheten berörande frågor uttalade chefen för jordbruksdepartementet att, i betraktande av att torrläggningsverksamheten dock främst vore ett jorclbruksekonomiskt problem, man alltför litet värdesatt den agronomiska kompetensen hos de befattningshavare, som handhade denna verksamhet. Vad anginge lantbruksingenjörernas utbildning kunde det rent av ifrågasättas, om icke huvuddelen av denna till större båtnad för det allmänna skulle kunna förläggas till lantbrukshögskolan. Att departementschefen icke ansåge sig böra framlägga förslag i sådan riktning, berodde bl. a, därpå, att han komme att föreslå sådan ändring beträffande täckclikningsnämndernas sammansättning, att därav skulle kunna följa ett bättre tillgodoseende inom lantbruksingenjörernas verksamhetsområde av agronomiska synpunkter. I en promemoria den 28 juni 1941 framhöll besparingsberedningen, att det för att ekonomiskt ofördelaktiga torrläggningsföretag icke skulle komma till stånd vore av stor betydelse, att såväl kostnaderna som båtnadsvärdena beräknades på ett fullt tillförlitligt sätt. Härför krävdes en omfattande utbildning och erfarenhet hos förrättningsmännen. Av särskild betydelse vore, att lantbruksingenjörernas utbildning mer än hittills komme att inriktas på rent agronomiska uppgifter. Detta syntes så mycket naturligare, som det stora flertalet förrättningar knappast innefattade några rent tekniska problem men däremot alltid förutsatte en båtnadsuppskattning. Beredningen ifrågasatte, om det icke för flertalet förrättningsmän skulle vara tillräckligt med en huvudsakligen på agronomexamen grundad utbildning, under det att ett mindre antal förrättningsmän med såväl agronomisk som teknisk utbildning anställdes som chefer för stora distrikt. Lantbruksstyrelsen avstyrkte i yttrande över besparingsberedningens förslag en utökning av kompetensvillkoren för lantbruksingenjör att omfatta jämväl agronomexamen liksom

113 även förslaget om en minskning av fordringarna på lantbruksingenjörernas tekniska utbildning. Däremot syntes närmare böra undersökas, huruvida och i vad mån en omläggning av undervisningen vid lantbrukshögskolan i de ämnen som inginge i specialkursen för lantbruksingenjörsaspiranter, kunde ske i syfte att bibringa dessa aspiranter fördjupat agronomiskt vetande. Torrläggningskommittén konstaterade i sitt betänkande den 6 december 1941, att den tekniska utbildningen dominerade, vilket kommittén också fann vara i sin ordning med hänsyn till arten av lantbruksingenjörernas arbete. Visserligen kunde det diskuteras, om någon måttligare förskjutning i ena eller andra riktningen kunde vara påkallad, men erfarenheten torde icke giva stöd för behovet av någon mera avsevärd förskjutning. Kommittén fann det dock önskvärt, att jordbrukspraktiken ökades till jämnt ett helt år i sträck, vilket möjligen skulle kunna kompenseras med att tiden för praktik hos lantbruksingenjör efter vunnen stipendiatkompetens minskades från 2 till IV2 år. 1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen ha i sitt tidigare omnämnda, den 9 oktober 1943 avgivna betänkande i samband med förslag om viss omläggning av läroplanerna vid lantmäteriavdelningen vid tekniska högskolan även avhandlat frågan om lantbruksingenjörernas utbildning och därvid, utan att avgiva något förslag, framhållit som tänkbart att helt förlägga utbildningen av lantbruksingenjörer till tekniska högskolan. Detta förutsatte att en studieplan sammansattes av för dem lämpliga läroämnen inom avdelningarna för väg- och vattenbyggnad och lantmäteri. Undervisningen vid de båda högskolorna hade med det ringa antalet lantbruksingenjörsaspiranter icke kunnat inrättas med särskild hänsyn tagen till dessa, vilket medfört en viss ineffektivitet och ett otillfredsställande utnyttjande av tiden. Särskilt borde uppmärksammas, att ingen som helst undervisning i skogstekniska och skogekonomiska ämnen meddelades de blivande lantbruksingenjörerna, varjämte kurserna vid lantbrukshögskolan vore svåra att helt fullfölja. Kommittén har i övrigt anfört i huvudsak följande angående lantbruksingenjörsutbildningen. »En lantbruksingenjörs åligganden omfatta huvudsakligen: uppgörande av planer till företag, som avse torrläggning av mark, jords bevattning, jords odling eller indelning till omloppsbruk genom åkeromläggning med mera dylikt; uppgörande av planer till arbeten och anläggningar av allehanda slag, som kunna bli förenade med ovan nämnda företag; uppskattning och värdering av den nytta eller skada, som följer av jords torrläggning eller av uppdämning av vatten; verkställande av förrättningar, som enligt vattenlagen eller eljest enligt lag eller särskild författning anförtros honom; kontroll, besiktningar, avsyning och inspektion av företag av ovan nämnda slag; utförande av utredningar och beräkningar, kartor och ritningar, där fråga föreligger om beredande av understöd av statsmedel åt företag av ifrågavarande slag. Ett begrepp om lantbruksingenjörens tekniska åligganden erhålles av nedanstående exemplifiering av hans arbete: 1. Utarbetande av förslag och planer, omfattande bl. a.: 8—1990 47

114 teknisk, ekonomisk utredning rörande dimensioner av avlopp och anläggningar såsom trummor, broar, dammbyggnader, brunnar e t c , förstärkningsarbeten för vägar och slänter, allt med kostnadsberäkningar; beräkningar av erforderliga pumpaggregat för invallningar och därmed förenad utrustning, ritningar och beskrivning till pumpstationer och deras anslutning till samlingskanaler och utlopp; utredningar rörande avloppsledningar för mindre samhällen och enstaka fastigheter med tillhörande reningsanläggningar; stundom också för vattenledningar med branddammar m. m. ävensom rörande bevattningsanläggningar med ledningssystem och utrustning; upprättande av förslag till dränering av allmänna vägar ävensom till i samband därmed erforderliga vattenavlopp, trummor, broar samt arbeten av olika slag till skydd för befintliga dräneringssystem; förslag till avdikning och dräneringar. Vid större sänknings- eller vattenavledningsföretag beröras ofta farled, flottled, fiskebyggnader, vattenverk och dammbyggnader, för vilka åtgärder måste vidtagas. Även kunna anläggningar påfordras till förekommande av skada å nedanförliggande vattendrag. 2. Utförande av företag. Lantbruksingenjören fungerar ofta som teknisk ledare för förekommande arbeten och anläggningar i så måtto att han infordrar anbud, upprättar entreprenadkontrakt, kontrollerar arbetet, handhar utsättning och uppmätning och vid mindre företag träffar överenskommelse med arbetslag. Även materialinköp ombesörjes ofta av lantbruksingenjören.» V i d a r e ha n ä m n d a sakkunniga

framhållit:

»Av det relaterade framgår, att lantbruksingenjören behöver en utbildning av en omfattning, som nära svarar mot avgångsexamen från avdelning för väg- och vattenbyggnad vid teknisk högskola. Emellertid är det också tydligt, att han för bedömande av torrläggnings- och uppdämningsspörsmål även måste ha utbildning i jordbrukstekniska och jordbruksekonomiska samt skogstekniska och skogsekonomiska discipliner, och det är därför uppenbart, att det för en lantbruksingenjör vid sidan om praktisk utbildning icke är tillräckligt med en utbildning, som kan meddelas inom avdelningen för väg- och vattenbyggnad vid tekniska högskolan. På grund härav meddelas även undervisning vid lantbrukshögskolan. Det måste emellertid betraktas som en olägenhet, att utbildningen skall behöva förvärvas vid två högskolor, i synnerhet om den dessutom icke är upplagd på sådant sätt, att det avsedda ändamålet blir väl fyllt. Den nuvarande tekniska utbildningen torde vara tillgodosedd, om än ej på lämpligaste sätt. På övriga områden är utbildningen till synes behäftad med ganska stora brister. Om man skall vidhålla kravet på att lantbruksingenjörer med tillfredsställande teknisk utbildning fortfarande skola utbildas, kan man icke utan en kostsam utökning av lärarkrafterna förlägga undervisningen helt till lantbrukshögskolan. Det var ursprungligen icke heller möjligt att helt förlägga undervisningen till avdelningen för vägoch vattenbyggnad vid tekniska högskolan på grund av kravet på jordbruksutbildning. År 1932 har emellertid en ny avdelning, nämligen avdelningen för lantmäteri, fogats till tekniska högskolan. Inom denna avdelning förekommer undervisning i för lantbruksingenjörernas utbildning så viktiga ämnen som exempelvis marklära, jorddelningsrätt (fastighetsrätt), skogsekonomi och skogslära, jordbrukslära och jordbruksekonomi samt skifteslära. Lantbruksingenjörerna kunna med avseende på sin verksamhet anses i många hänseenden stå nära lantmätarna. De ha mera att skaffa med fastighetstekniska eller skiftestekniska spörsmål än agronomer, som huvudsakligen ha a t t syssla med praktiska eller vetenskapliga frågor rörande jordbruksdriften. Lantbruksingenjörernas verksamhet utgör i

viktiga delar ett fristående arbete inom ett detaljområde av fastighetstekniken, vilken som helhet betraktad borde tillhöra lantmätarna. Det vore säkerligen det lyckligaste, om avdelningen för lantmäteri vid tekniska högskolan kunde helt omorganiseras, så att den bleve lämpligare för framtida lantmätarutbildning och även ett hemvist för utbildning av lantbruksingenjörsaspiranter eller en däremot svarande kategori. En sådan omorganisation borde kunna ske efter de principer i fråga om differentiering, som föreslagits för andra avdelningar vid de tekniska högskolorna.» Lantbrukshögskolans lärarråd har i yttrande till lantbrukshögskolans styrelse över 1940 års sakkunnigas betänkande framhållit, att antingen agronomexamen å jordbrukslinjen, kompletterad med erforderlig teknisk utbildning, eller inrättande vid lantbrukshögskolan av en särskild linje för lantbruksingenjörsaspiranter vore den mest ändamålsenliga utbildningsformen för förrättningsmän vid torrläggningsföretag. Samtidigt har lärarrådet framlagt förslag till sådan utbildning. Såsom första och viktigaste krav på en förrättningsman inom torrläggningsområdet måste, enligt lärarrådet, uppställas, att vederbörande hade sådan utbildning, att han kunde bedöma de av honom handlagda förrättningarna ur jordbruksekonomisk synpunkt. Med hänsyn härtill borde kraven i fråga om jordbruksutbildning icke ställas lägre än som ungefärligen motsvarade agronomexamen å jordbrukslinjen vid lantbrukshögskolan. Den av 1940 års sakkunniga förordade, till tekniska högskolan förlagda jordbruksutbildningen har lärarrådet betecknat såsom otillräcklig. Visserligen hade ett jämförelsevis stort antal undervisningstimmar för rent agronomiska ämnen insatts, men vederbörande studenter hade icke förvärvat tillräcklig praktisk erfarenhet av jordbruk före inträdet och icke heller tillräcklig utbildning i de för jordbruksämnena grundläggande naturvetenskaperna kemi och biologi. I ett särskilt till yttrandet fogat förslag till omorganisation av ifrågavarande utbildning har lärarrådet framlagt tvenne alternativ, av vilka det ena innebär, att den teknisk-teoretiska utbildningen skulle inläggas efter avlagd agronomexamen å jordbrukslinjen och det andra inrättandet vid lantbrukshögskolan av en särskild linje för lantbruksingenjörsaspiranter. Utgångspunkten för båda alternativen är att lärarrådet har ansett lantbruksingenjörernas nuvarande tekniska utbildning mer än nödvändigt omfattande för handläggning av det stora flertalet förrättningar! Som stöd för denna uppfattning hänvisas till en statistisk sammanställning, som lärarrådet låtit utföra över samtliga de torrläggningsföretag, vilka under ett år (1937) planlagts av statens lantbruksingenjörer och till vilka statsbidrag utgått. Av denna sammanställning har lärarrådet ansett framgå, att det ojämförligt största antalet förrättningar vore i tekniskt avseende relativt enkla samt att lantbruksingenjörerna, i så gott som samtliga de fall, då byggnadsarbetet varit ur teknisk synpunkt krävande, tillkallat specialister eller använt sig av vattenlagens bestämmelser om rätt att tillkalla särskild fackman som biträdande förrättningsman, vilken sedan haft det tekniska bedömandet om hand. Lärarrådet framhåller, att genom de två års praktik, som fordrades för inträde vid högskolan, hade de studerande förskaffat sig god kännedom om det praktiska jordbruket och dess problem och genom utbildningen vid högskolan först i matematik, fysik, kemi och botanik samt senare i marklära, jordbrukslära, växtodlingslära, maskinlära, agronomisk hydroteknik och lantbruksekonomi lades en god grund för utbildning till förrättningsman vid torrläggningsföretag.

116 En viss teknisk-teoretisk utbildning gåves inom ämnet agronomisk hydroteknik, som inginge i agronomexamen å jordbrukslinjen, men denna utbildning måste för blivande lantbruksingenjörer utvidgas. Enligt lärarrådet borde emellertid en reduktion i fråga om den hittillsvarande teoretisk-tekniska skolningen kunna ske. Att giva varje lantbruksingenjör en så omfattande teknisk utbildning, a t t han bleve i stånd att lösa varje i hans praktik sporadiskt förekommande byggnadstekniskt problem syntes nämligen icke nödvändigt och icke ekonomiskt berättigat, I dessa fall torde det i stället vara lämpligast, att som redan nu i stor omfattning skedde, tillkalla specialutbildad person som biträdande förrättningsman. Den teoretiska, utbildningen utöver agronomexamen skulle enligt förslaget omfatta 790 timmar, därav 690 timmar teoretisk-teknisk utbildning samt tillsammans 100 timmar i ämnena författningskunskap, limnologi och skifteslära, och förläggas till lantbrukshögskolan. E n kurs av denna omfattning borde kunna medhinnas på ett läsår, anser lärarrådet, som även skisserat följande undervisningsplan för kursen. »a) Matematik: ett fördjupande av agronomutbildningens kurs i differential- och integralkalkyl samt genomgång av tekniskt viktiga differentialekvationer

40 tim.

b) Fysik: agronomutbildningens kurs fördjupas i avseende på statik och mekanik 40 c) Geodesi: Denna kurs måste bli relativt omfattande och gå avsevärt utöver agronomexamens kurs. Den bör omfatta instrumentkännedom (teodoliten, tachymetern, höjdmätningsinstrument, längdmätningsinstrument) samt fördjupad kännedom om metoderna för höjdmätning, längdmätning och vinkelmätning (triangelmätning, polygonmätning, tachymetermätning). Vidare skall särskild uppmäksamhet ägnas åt felbedömning och felutjämning. Kursen bör dessutom om10 fatta kartkännedom ° d) Materiallära: kortfattad genomgång av viktigare byggnadsmaterial, deras framställning, egenskaper, användning och provning 30 e) Hållfasthetslära med byggnadsstatik och grafostatik. Hållfasthetslärans teori genomgås. Vidare behandlas hållfastheten hos träkonstruktioner, järnkonstruktioner och konstruktioner i armerad betong. Dessutom behandlas paining och jordtrycksteori

»

* »

»

f) Agronomisk hydroteknik: ämnet uppdelas på följande avdelningar: hydraulik, hydrodynamik, hydrometri 75 tim. hydrologi och hydrografi 75 » egentlig agronomisk hydroteknik 150 » 300 » g) Brobyggnad: valda delar av teorien för brobyggnader genomgås samt vidare det praktiska utförandet av trummor samt mindre broar ... 50 » h) Vägbyggnad: planering av vägar, byggande av vägbankar, vägbeläggningar, vägunderhåll och väglagstiftning genomgås

30 »

i) Betongteknik: undervisningen bör här taga sikte på betongarbeten som utföras för hydrotekniska ändamål

»

Summa 690 t m . Författningskunskap. I huvudsak vattenlagstiftning. Kursen bör ha samma omfattning som den som för närvarande gives lantbruksstipendiater

" u *m-

117 Limnologi. De viktigaste vattentyperna, organogena sjösediment, biologiska, kemiska och geologiska effekter genom partiell sjösänkning, limnologiska arbetsprinciper vid planläggning av partiell sjösänkning 10 » Skifteslära. Jordskiftet under olika tidsepoker. Regler och principer för nutida fastighetsbildning 30 » Summa 100 tim.» Som ett andra alternativ kunde man tänka sig inrättandet av en särskild agronomisk-hydroteknisk studielinje vid lantbrukshögskolan, framhåller lärarrådet. Härigenom skulle bl. a, studietiden kunna bli något kortare genom en mera rationell uppläggning av studierna, vilka redan från början kunde inriktas på de kommande arbetsuppgifterna med uteslutande av vissa i agronomexamen på jordbrukslinjen ingående ämnen, såsom t. ex. husdjursämnena. De, som avlade agronomexamen å en linje av detta slag, bleve emellertid så specialiserade, att de knappast skulle kunna vinna kompetens för anställning inom andra verksamhetsområden för agronomer än torrläggningsområdet. De enligt det första alternativet utbildade skulle däremot, i den mån de icke finge sysselsättning inom torrläggningsområdet, ha de möjligheter som agronomexamen å jordbrukslinjen gåve, t, ex. på lärarbanan. Därest statsmakterna beslutade, att torrläggningsverksamheten skulle omhänderhavas av en organisation samt att såväl förrättningsmän som assistenter skulle ha samma utbildning, torde behovet av specialutbildade personer bli tämligen stort, har lärarrådet uttalat, och under dessa förutsättningar torde det andra alternativet bli det lämpligaste. Efter den agronomiska och teknisk-teoretiska utbildningen skulle praktik inhämtas hos förrättningsmän, som arbetade inom området. Denna praktiktid borde enligt lärarrådet ej understiga 3 år. Därutöver borde viss praktiktid föreskrivas som tekniskt biträde vid lantbruksstyrelsens kulturtekniska byrå, förslagsvis Vi år. Inom lärarrådet har professor H. Osvald anmält avvikande mening i fråga om den tekniska utbildningen, som enligt hans mening borde förläggas till tekniska högskolan. Lantbrukshögskolans styrelse har åberopat lärarrådets yttrande såsom eget yttrande i ärendet och därvid framhållit, att frågan om lantbruksingen jörsaspiranternas utbildning borde upptagas till utredning i samband med en utredning beträffande utbildningen av lantmätare. Även Sveriges lantbruks förbund framhöll i sitt yttrande över 1940 års sakkunnigas betänkande, att starka skäl syntes tala för att lantbruksingenjörernas utbildning förlades helt till lantbrukshögskolan, då den agronomiska utbildningen, som där lämnades, måste anses vara grundläggande för utbildningen av lantbruksingenjörer. Med anledning av vad lantbrukshögskolan och Sveriges lantbruksförbund anfört, blev betänkandet föremål för efterremiss till bl. a. styrelsen för tekniska högskolan och svenska kommunal-tekniska föreningen. Styrelsen för tekniska högskolan ansåg det icke möjligt att uttala sig om lämpligaste förläggningen av lantbruksingenjörsutbildningen, förrän torrläggningssakkunniga avgivit sitt betänkande, men erinrade om att det vore nödvändigt att bibringa lantbruksingenjörerna en grundlig teknisk utbildning. Svenska kommunal-tekniska föreningen fann sig icke kunna bedöma utbildningsfrågan i detalj, men höll före att lantbrukshögskolans lärarråd underskattat betydelsen av en grundlig

teknisk utbildning för lantbruksingenjörerna. Även om dessa vid större förrättningar hade möjlighet att tillkalla särskilda sakkunniga i tekniska frågor, borde dock förrättningsmännen ha så stor erfarenhet häri, att de kunde bedöma överlämnade sakkunnigutlåtanden. 1942 års torrläggningssakkunniga voro i sitt den 28 november 1944 avgivna betänkande (stat, off. utr. 1944: 56) av den meningen, att det skulle vara fördelaktigt, om hela utbildningen kunde förläggas till lantbrukshögskolan. Man kunde dock icke förutsätta, att en teknisk utbildning av den varaktighet och omfattning, som lantbrukshögskolans lärarråd föreslagit, skulle vara till fyllest. Ehuru det torde vara riktigt, att det ojämförligt största antalet förrättningar, som lantbruksingenjörerna hade att utföra, vore i tekniskt avseende jämförelsevis enkla, torde tillräckligt många i tekniskt avseende mera komplicerade förrättningar förekomma för att motivera en grundlig teknisk utbildning. Därtill kom, att torrläggningsverksamheten icke sällan berörde motstående intressen av sådan art, att det måste anses önskvärt, att lantbruksingenjören även hade möjlighet att bedöma tekniska problem, som icke direkt låge inom hans egentliga verksamhetsområde. Arbetsuppgifter av enklare beskaffenhet torde redan nu i huvudsak anförtros lantbruksingenjörernas biträden, och de sakkunniga förutsatte, att så komme att bli fallet även framdeles. Vidare anförde torrläggningssakkunniga följande: »Den största svårigheten i utbildningsfrågan torde bestå däri, att om man förutsätter en något så när grundlig lantbruksutbildning och icke anser det tillrådligt att mera avsevärt minska den tekniska utbildningen, den sammanlagda utbildningstiden blir alltför lång. Därest utbildningen från början kunde inriktas på torrläggnings verksamheten, förefaller det emellertid troligt, att en ej obetydlig tidsvinst skulle kunna uppnås. Studierna skulle då kunna få en mera rationell uppläggning. De grundläggande ämnena matematik och fysik t. ex. skulle kunna studeras i följd och därefter åtföljas av tillämpningsämnen, vissa i agronomexamen på jordbrukslinjen ingående ämnen skulle kunna uteslutas o. s. v. Med en sålunda ordnad utbildning bleve de å denna linje utexaminerade på grund av utbildningens specialisering i huvudsak hänvisade att ägna sin framtida verksamhet åt torrläggningsområdet, även om det kunde tänkas, att exempelvis vissa kommunala arbetsområden skulle kunna stå öppna för dem. Som en följd av specialiseringen torde få förutsättas, att antalet studerande å linjen begränsades till i stort sett det antal, som kunde beräknas få anställning inom området. Lärarrådet har i detta sammanhang framkastat tanken, att såväl förrättningsmän som assistenter inom torrläggningsverksamheten — under förutsättning av en enhetlig organisation — skulle ha samma utbildning, varigenom behovet av personal med den skisserade specialutbildningen bleve avsevärt mycket större än med nu rådande ordning. Denna tanke kunna de sakkunniga icke biträda, då det skulle innebära att överkvalificerad personal utan befordringsutsikter i stor utsträckning skulle komma att användas för uppgifter, som lika bra kunna skötas av personal med enklare och framför allt mindre kostsam utbildning. Vid ett genomförande av lantbrukshögskolans lärarråds förslag att förlägga lantbruksingenjörsutbildningen till lantbrukshögskolan synes det, enligt de sakkunnigas mening, nödvändigt att inrätta en särskild linje vid lantbrukshögskolan för lantbruksingenjörsaspiranterna, då det endast på detta sätt torde vara möjligt att inrymma tillräcklig tid för den tekniska undervisningen utan att den sammanlagda utbildningstiden blir orimligt lång och därigenom alltför betungande för

119 aspiranterna. Då utbildningen av aspiranter icke lämpligen bör avsevärt överstiga behovet av förrättningsmän, skulle den nya linjen icke kunna mottaga mer än i genomsnitt en, högst två elever årligen, under det att undervisningen skulle draga betydande kostnader på grund av behovet av nya lärarbefattningar för den tekniska undervisningen. De sakkunniga ansågo sig av denna anledning icke k u n n a förorda det av lärarrådet framförda förslaget. Annorlunda skulle det ställa sig, om lantmäteriutbildningen överflyttades till lantbrukshögskolan, då omkring ett 20-tal lantmätare utexaminerades årligen. Det framgår av 1940 års sakkunnigas för den högre tekniska undervisningen betänkande och lantbrukshögskolans lärarråds y t t r a n d e över detsamma, att undervisningen i viktiga ämnen borde kunna göras gemensam i viss omfattning för blivande lantbruksingenjörer och lantmätare, varigenom såväl lokaler som institutioner och lärarkrafter bleve effektivare utnyttjade. Lärarrådet har även erinrat om att tillgång på för lantmäteriutbildningen erforderliga arealer för övningar och demonstrationer kunde beredas i omedelbar närhet av utbildningsanstalten. Härvid torde bl. a, det i det föregående omnämnda behovet av en särskild försöksgård för lantmäteriundervisningen bortfalla. De sakkunniga ansluta sig till vad styrelsen för lantbrukshögskolan framhållit, nämligen att frågan om lantbruksingenjörsaspiranternas utbildning borde upptagas till behandling i samband med den utredning beträffande utbildningen av lantmätare, varom lärarrådet framlagt förslag. Ehuru någon omedelbar omorganisation av lantbruksingenjörernas utbildning således enligt de sakkunnigas mening icke bör äga rum, torde skäl föreligga a t t överväga huruvida icke ingenjörernas lantbruksutbildning borde kunna ordnas på ett mera ändamålsenligt sätt än för närvarande. Det måste exempelvis betecknas såsom direkt olämpligt, att lantbruksutbildningen inplaceras på ett så sent stadium av utbildningen som nu sker, sedan aspiranterna icke blott genomgått föreskriven kurs vid tekniska högskolan eller avlagt civilingenjörsexamen utan även varit ute en tid i praktisk verksamhet. Samma olägenhet förelåg visserligen under den tid, då lantbruksutbildningen försiggick vid de båda lantbruksinstituten, men det torde ha varit lättare att inordna denna specialutbildning i institutens standardiserade undervisning än i lantbrukshögskolans universitetsmässiga former. Någon egentlig särskild undervisning torde knappast kunna ordnas för ingenjörerna, som äro hänvisade till att följa den undervisning som sammanfaller med deras utbildning och a t t i övrigt bedriva sina studier på egen hand. Lantbrukshögskolans lärarråd har i sitt förslag till omorganisation av utbildningen av förrättningsmän för torrläggningsverksamheten som sin uppfattning framhållit, att högst avsevärda olägenheter i skilda avseenden äro förenade med lantbruksstipendiaternas agronomiska utbildning. Sålunda har endast i viss utsträckning undervisning k u n n a t göras gemensam för agronomkurs och stipendiatkurs dels på grund av schematekniska skäl, dels på grund av de båda kategoriernas mycket olika förkunskaper. Då lärarnas strängt upptagna tid ej medgivit anordnande av extrakurser för stipendiaterna i full utsträckning, ha dessa måst anvisas litteratur för självstudier. Lärarrådet erinrar därom att svårigheter av nu n ä m n d a a r t förutsågos redan före lantbrukshögskolans tillkomst men a t t några åtgärder för deras hävande icke vidtagits, emedan man menade att nuvarande lantbruksingenjörsutbildning vore att betrakta som ett provisorium. Enligt de sakkunnigas mening skulle det i och för sig innebära en förbättring, om lantbruksutbildningen kunde meddelas jämsides med den tekniska utbildningen. Detta skulle förutsätta, att lantbruksutbildningen tills vidare förlades icke till lantbrukshögskolan utan till avdelningen för lantmäteri vid tekniska högskolan, varvid de blivande lantbruksingenjörerna skulle erhålla sin lantbruksutbildning tillsammans med de blivande lantmätarna. För lantmätarnas undervisning i jordbruksämnen finnes en speciallärare anställd jämte en assistent, som

120 biträder vid vissa övningar. Dessutom förekommer bl. a. undervisning i marklära (av en professor vid skogshögskolan) och skogsekonomi med skogslära (av en jägmästare). Lantbruksundervisningen vid tekniska högskolans avdelning för lantmäteri är visserligen ganska elementärt lagd, i motsats till undervisningen vid lantbrukshögskolan, men detta torde vara en fördel med hänsyn till den relativt korta tid som står till buds. Beträffande kunskapsfordringarna torde justeringar kunna vidtagas, därest så anses nödvändigt. I den mån det befinnes erforderligt torde speciallärare kunna anslutas för undervisningen i vissa ämnen. De sakkunniga vilja såsom en provisorisk anordning förorda, att lantbruksutbildningen överflyttas till avdelningen för lantmäteri vid tekniska högskolan. Enligt vad de sakkunniga inhämtat torde någon svårighet icke föreligga att vid lantmäteriavdelningen mottaga lantbruksingenjörsaspiranterna, liksom det ej heller synes möta hinder att planlägga de tekniska studierna på ett sådant sätt, att iantbruksutbildningen medhinnes utan förlängning av den normala fyraåriga studietiden vid högskolan. Kursen i författningskunskap bör även infogas i studieplanen. Vad beträffar kravet på lantbrukspraktik för inträde på lantbruksingenjörsbanan anse de sakkunniga, att minst ett års, i regel sammanhängande kontrollerad praktik bör föreskrivas, vilken skall ha fullgjorts före inträdet vid tekniska högskolan. Denna praktik bör om möjligt kombineras med genomgång av lärokurs vid härför lämpad lantbruks- eller lantmannaskola.» Emot majoritetens av torrläggningssakkunniga mening anmälde professor G. H. Flodkvist avvikande åsikt, innebärande att lantbruksingenjörernas utbildning i sin helhet borde, även utan samband med lantmäteriutbildningen, förläggas till lantbrukshögskolan. Torrläggningssakkunniga behandlade även frågan om torrläggningspersonalens fortbildning och framhöllo bl. a. att erforderliga medel borde ställas till förfogande för anordnande av kurser i spörsmål av betydelse för torrläggningsverksamhetens praktiska bedrivande. Kurserna ansågos böra anordnas under lantbruksstyrelsens ledning och återkomma med icke alltför långa mellanrum, Några kostnader för deltagarna borde de icke medföra. I de yttranden, som avgivits med anledning av torrläggningssakkunnigas förslag, ha åtskilliga synpunkter och önskemål framförts. Lantbrukshögskolans styrelse åberopade ett yttrande av högskolans lärarråd och anförde därutöver att, intill dess utbildningen av lantmätarna och lantbruksingenjörerna definitivt ordnats, borde liksom hittills lantbruksingen jörsaspiranternas jordbruksutbildning vara förlagd till lantbrukshögskolan. Därjämte ifrågasattes, om icke jämväl studenterna vid avdelningen för lantmäteri borde få sin lantbruksundervisning förlagd till lantbrukshögskolan under denna tid. För dessa studenters del skulle säkerligen en grundligare utbildning i bl. a, lantbruksekonomi vara av största värde. Lärarrådet ville för sin del framhålla, att ett provisoriskt överförande av lantbruksingenjörsaspiranternas lantbruksutbildning till tekniska högskolan måste, om utbildningen skulle få högskolekaraktär, leda till en avsevärd utvidgning av undervisningen och forskningen därstädes på jordbrukets område, vilket säkerligen komme att medföra större kostnader än en förläggning av under-

121 visningen i dess helhet till lantbrukshögskolan. Lantbruksingenjörernas utbildning i sin helhet borde, även utan samband med lantmäteriutbildningen, förläggas till lantbrukshögskolan och anordnas efter något av de alternativ, som av lärarrådet tidigare förordats. Mot lärarrådets beslut anmälde professor H. Osvald avvikande mening under framhållande av att lantbruksingenjörernas agronomiska undervisning, som utgjorde grundvalen för deras utbildning, borde förlaggas till lantbrukshögskolan (vid 2- eller eventuellt 3-årig kurs) och den tekniska utbildningen till tekniska högskolan. Undervisningen vid en högskola borde ej dubbleras inom en annan högskolas verksamhetsområde, när det gällde ett ringa antal studenter. Skulle i en framtid lantmäteriutbildningen komma att överföras till lantbrukshögskolan, finge man då taga i övervägande, om någon del av den utbildning, som meddelades vid tekniska högskolan, lämpligen kunde överflyttas till lantbrukshögskolan. Nu gällande läroplaner för lantbruksingenjörerna krävde en viss modifikation för att en fullt tillfredsställande jordartskunskap skulle kunna meddelas. Statskontoret tillstyrkte en lösning av utbildningsproblemet efter de linjer, som besparingsberedningen skisserat. I varje fall måste det förefalla tveksamt, om den av torrläggningssakkunniga förordade provisoriska anordningen med icke blott den tekniska utan även lantbruksutbildningen förlagd till tekniska högskolan verkligen skulle tillgodose kraven på en förbättrad och fördjupad jordbruksekonomisk utbildning. Denna fråga borde underkastas förnyat övervägande. Styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm förordade torrläggningssakkunnigas förslag om intensifiering av forsknings- och försöksverksamheten på området. I detta sammanhang underströks också, att lantbruksingenjörerna borde ha tillfredsställande tekniska och agronomiska kunskaper och att de såsom arbetschefer eller kontrollanter vid torrläggningsarbeten även borde sättas i tillfälle att förvärva egen erfarenhet rörande arbetenas utförande och kostnaderna för desamma samt anläggningens resultat. Styrelsen varnade för att minska på lantbruksingenjörernas tekniska utbildning. Det vore ofta nog betydande byggnadstekniska uppgifter, som en lantbruksingenjör hade att planlägga och utföra eller kontrollera, och det kunde stå stora värden på spel, om dylikt arbete lades i händerna på tjänstemän utan tillfredsställande kompetens. Lantmäteristyrelsen åberopade —• i fråga om förslaget att förlägga utbildningen av såväl lantmätare som lantbruksingenjörer till lantbrukshögskolan — innehållet i sitt utlåtande den 29 september 1944 rörande lantmäteriundervisningen. Av detta torde framgå, att enligt styrelsens mening ytterligare utredning borde verkställas rörande lantmätarnas utbildning särskilt i ämnena jordbrukslära och jordbruksekonomi med vad därtill hörde liksom ock i fråga om jordbrukspraktik, men att styrelsen funnit sig böra avstyrka en utredning om lantmäteriundervisningens förflyttning från tekniska högskolan till lantbrukshögskolan. Mot den som ett provisorium föreslagna anordningen, att lantbruksmgenjörsaspiranternas lantbruksutbildning skulle överflyttas till

122 avdelningen för lantmäteri vid tekniska högskolan, hade lantmäteristyrelsen intet att erinra. Vad i betänkandet anförts rörande betydelsen av undervisning i limnologiska frågor syntes värt beaktande. Lantbruksstyrelsen anslöt sig till torrläggningssakkunnigas uppfattning, att frågan om lantbruksingenjörernas utbildning borde lösas i samband med en eventuell blivande omläggning av utbildningen av lantmätare. Styrelsen var emellertid ej övertygad om lämpligheten av att i avvaktan på denna omläggning överflytta lantbruksingenjörsaspiranternas utbildning i agronomiska ämnen till avdelningen för lantmäteri vid tekniska högskolan. Härför skulle otvivelaktigt krävas bl. a. en icke oväsentlig förstärkning av därstädes disponibla lärarkrafter i nämnda ämnen. Intill dess frågan om utbildningen av lantmätare bringats till sin lösning, borde en sådan omläggning av den hittillsvarande undervisningen för aspiranterna å lantbrukshögskolan kunna åstadkommas, att densamma fyllde berättigade anspråk på effektivitet. Vidare anförde styrelsen: »Vad därefter beträffar utbildningen av ingenjörsaspirant, som av lantbruksstyrelsen antagits till extra ingenjör, skulle densamma enligt de sakkunnigas förslag innefatta tjänstgöring dels under minst ett år såsom tjänstemedhjälpare åt lantbruksingenjör, dels under ett år hos hushållningssällskap för vinnande av erfarenhet i grundförbättrings- och växtodlingsfrågor, dels ock slutligen under ett halvt år å lantbruksstyrelsens kulturtekniska byrå. Lantbruksstyrelsen vill med avseende å ifrågavarande spörsmål framhålla, att det skulle för de blivande lantbruksingenjörerna vara av synnerligt värde, om de kunde beredas tillfälle att under aspiranttiden genom någon tids tjänstgöring hos vattendomstol förskaffa sig närmare kännedom om torrläggningsärendenas behandling i denna instans. Enligt vad styrelsen inhämtat möter från vattendomstolarnas sida intet hinder mot en sådan anordning. För ifrågavarande tjänstgöring bör lämpligen anslås en tid av ett halvt år. Det torde emellertid å andra sidan få anses angeläget, att den sammanlagda utbildningstiden för extra ingenör icke förlänges utöver vad de sakkunnigas förslag innebär. Detta önskemål kan tillgodoses genom en avkortning av tjänstgöringen hos hushållningssällskap till ett halvt år i stället för ett år såsom de sakkunniga föreslagit. Lantbruksstyrelsen förutsätter, att även under denna kortare tjänstgöring hos hushållningssällskap det med densamma avsedda syftet bör till fyllest kunna vinnas. Styrelsen får sålunda med åberopande av vad ovan anförts föreslå därav betingad ändring i de för ifrågavarande befattningshavare av de sakkunniga föreslagna kompetensvillkoren.» I likhet med torrläggningssakkunniga ansåg lantbruksstyrelsen att forsknings- och försöksverksamhet på området borde bedrivas vid lantbrukshögskolan i samarbete med de på torrläggningsområdet verksamma förrättningsmännen, ävensom att för ändamålet erforderliga medel borde ställas till högskolans förfogande. Lantbruksstyrelsen berörde även spörsmålet om torrläggningspersonalens fortbildning, som borde ske genom för vissa grupper av statens och hushållningssällskapens befattningshavare gemensamma kurser, anordnade under lantbruksstyrelsens ledning och helt kostnadsfria för samtliga däri deltagande befattningshavare. Sveriges lantbruks förbund hänvisade till sitt utlåtande den 6 juni 1944 över betänkande med utredning och förslag angående den högre tekniska.

123 u n d e r v i s n i n g e n , vari h e m s t ä l l d e s om en f ö r u t s ä t t n i n g s l ö s u t r e d n i n g i utbildningsfrågan såväl för l a n t b r u k s i n g e n j ö r e r n a som lantmätarna. F ö r b u n d e t t i l l s t y r k t e förslagen om f o r s k n i n g och försök i n o m t o r r l ä g g n m g s v e r k s a m h e t e n . Svenska naturskyddsföreningen u n d e r s t r ö k bl. a. n ö d v ä n d i g h e t e n av att d e t b l a n d k o m p e t e n s f o r d r i n g a r n a för l a n t b r u k s i n g e n j ö r e r sattes fullt tillräcklig k ä n n e d o m om j o r d a r t e r n a . U t b i l d n i n g e n av l a n t b r u k s i n g e n j ö r e r n a b o r d e u t v i d g a s i a g r o n o m i s k a och allmänt n a t u r h i s t o r i s k a ämnen. Sveriges agronom- och lantbrukslär ar ef örbund samt Föreningen Sveriges jordbrukskonsulenter anförde i h u v u d s a k följande. »Beträffande lantbruksingenjörernas utbildning ha de sakkunniga ansett det fördelaktigt, om denna kunde helt förläggas till lantbrukshögskolan. Vi ansluta oss helt härtill, men vilja i motsats till de sakkunnigas majoritet och i enlighet med vad professor Flodkvist i reservation anfört, som vår uppfattning framhålla, a t t utbildningen i fråga bör flyttas till lantbrukshögskolan även utan samband med lantmäteriutbildningen. Vid utbildningens uppläggning bör hänsyn tagas till att lantbruksingenjörernas syneförrättningar utan undantag äro viktiga jordbruksekonomiska företag, men att ojämförligt största delen av dem äro i tekniskt hänseende enkla. Det senare framgår av lantbrukshögskolans lärarråds utredning i frågan. Den mest ändamålsenliga utbildningen synes oss därför vara agronomexamen å jordbrukslinjen vid lantbrukshögskolan samt därefter och efter viss praktik en teknisk specialkurs på förslagsvis ett år. Genom en på detta sätt ordnad utbildning vinnes, att vederbörande genom sin avlagda agronomexamen har en grundexamen, som tillåter honom att u t a n allt för stora svårigheter eventuellt övergå till annan verksamhet än lantbruksingenjörens, ett förhållande, som på grund av det ringa antalet lantbruksingenjörstjänster måste tillmätas viss betydelse. De sakkunnigas majoritets förslag innebär, a t t den teoretiska delen av lantbruksingenjörsutbildningen provisoriskt ordnas på så sätt, att den tekniska delen härav blir oförändrad medan studieåret vid lantbrukshögskolan indrages och ersattes med a t t de studerande få följa de kurser i jordbrukslära, marklära och skogsekonomi med skogslära, som ges vid tekniska högskolan för blivande lantmätare. Vi vilja i detta sammanhang framhålla, a t t vid en sådan organisation av undervisningen för de blivande lantbruksingenjörerna kommer det märkliga a t t inträffa, att dessa ej få någon beröring med den enda professur i landet, som omsluter deras egentliga arbetsområde, nämligen professuren i agronomisk hydroteknik vid lantbrukshögskolan. Såvitt vi kunna finna, innebär sakkunnigmajoritetens undervisningsförslag t. o. m. a t t de blivande lantbruksingenjörerna bli helt utan undervisning inom sitt egentliga arbetsområde.» Statsverkens ingenjörsförbund p å p e k a d e bl. a., att l a n t b r u k s i n g e n j ö r e r n a s t e k n i s k a u t b i l d n i n g p e r m a n e n t b o r d e förläggas till en u t b i l d n i n g s a n s t a l t , d ä r fullgod teknisk u t b i l d n i n g k u n d e m e d d e l a s , och då i första h a n d till t e k n i s k a högskolan. »Ett förläggande av även den tekniska utbildningen till lantbrukshögskolan skulle medföra ett så avsevärt behov av nya lärare vid sistnämnda högskola, a t t det ur ren statsfinansiell synpunkt måste anses förkastligt på grund av det ringa årliga antalet studerande, som utbilda sig till lantbruksingenjörer. Det förslag till undervisningsplan, som skisseras på s. 112—113 i betänkandet, är ur flera synpunkter otillfredsställande i tekniskt hänseende och innebär en tendens till återgång till förhållandena före år 1911 med alltför knapphändig teknisk utbildning, vilket icke bör komma i fråga. Slutligen må framhållas de svårigheter a t t för de

124 olika tekniska läroämnena förvärva kompetenta lärarkrafter, som följa av lantbrukshögskolans förläggning på en plats på avsevärt avstånd från Stockholm. Rent allmänt sett synes det därjämte förefalla egendomligt, a t t ingenjörer med högre teknisk utbildning skulle erhålla sådan utbildning vid annan läroanstalt än en teknisk högskola. E t t förläggande av denna tekniska utbildning på a n n a t håll komme otvivelaktigt a t t skapa en känsla av viss mindervärdighet. Man får ej heller förbise de bestående värden, som skapas genom sammanförande av studerande inom olika tekniska fack till enheter av den storlek, som landets tekniska högskolor hava. Förbundet anser därför a t t den tekniska utbildningen av blivande lantbruksingenjörer bör kvarbliva vid tekniska högskolan. Beträffande den tekniska utbildningens omfattning anser förbundet, a t t den bör helt eller i huvudsak motsvara utbildningen inom högskolans fackavdelning för väg- och vattenbyggnad. Skulle nämligen de färdigutbildade ingenjörerna ej kunna beredas plats inom sitt avsedda verksamhetsområde, erhålla de i så fall goda möjligheter att mer eller mindre varaktigt taga platser som väg- och vattenbyggare. Denna synpunkt torde starkt ha bidragit till att flertalet lantbruksingenjörer avlagt fullständig civilingenjörsexamen. Med detta kan jämföras uppgiften i betänkandet, att övertaliga med utbildning vid lantbrukshögskolan k u n n a få platser t. ex. på lärarbanan, vilka möjligheter dock förefalla a t t vara synnerligen begränsade. Den agronomiska utbildningen bör i huvudsak förläggas efter den tekniska. Enligt förbundets även i a n n a t sammanhang uttalade uppfattning är det nämligen bl. a. med hänsyn till växlande konjunkturer önskvärt, a t t differentiering i olika utbildningslinjer sker på ett relativt sent stadium. Enligt uppgifter, som lämnats förbundet, har den nuvarande ettåriga agronomiska kursen icke i alla ämnen varit tillfredsställande. En rationalisering av kursplanen är därför behövlig, dock så a t t kursens längd ej väsentligt ökas. Dessutom kan ifrågasättas, om ej en del av jordbruksutbildningen bör förläggas till statens försöksgårdar.» Föreningen

statens

lantbruksingenjörer

h a r i det v ä s e n t l i g a u t t a l a t :

»Lantbruksmgenjörernas första uppgift är att i samråd med de biträdande gode männen bestämma, hur den av sökandena åsyftade torrläggningen skall utföras, och att fördela kostnaderna härför i proportion till alstringsbåtnaden (framdeles eventuellt även brukningsbåtnaden). En härmed sammanhängande uppgift är att biträda företagens styrelser vid utförandet och i samband därmed att föreslå åtgärder i händelse av ras och andra oförutsedda arbetssvårigheter. Vidare skall lantbruksingenjören förmedla statens understöd till torrläggningsföretag och för den understödsbeviljande myndighetens räkning avsyna företagen och övervaka deras framtida underhåll. Under senare år har dessutom handläggningen av kloakledningsförättningar i allt större omfattning kommit att anförtros åt lantbruksingenjörerna, Härtill komma en del uppgifter av mindre betydelse såsom bevattningsanläggningar m. m. De av dessa uppgifter, som fordra mera kvalificerat omdöme, äro nästan samtliga av teknisk-ekonomisk eller juridisk art. Det enda undantaget av betydelse är jorduppskattningen (och framdeles eventuellt även uppskattningen av brukningsbåtnaden). Ingen skall förneka, att ett fastställande av grunderna för denna jorduppskattning för att bli fullt riktiga och rättvisa kräver en mycket omfattande kunskap både i växtfysiologi och praktiskt jordbruk. Fordringarna äro i själva verket så stora, att våra yppersta specialister på området ännu icke k u n n a t ena sig om, hur alstringsförmågan ändrar sig med torrläggningsdjupet, och följden är, a t t de jordgraderingskurvor, som lantbruksingenjörerna och vattendomstolarna för närvarande begagna sig av vid ifrågavarande uppskattning, äro att anse som kompromisser och förenklingar av olika forskares delvis motstridande åsikter. För a t t ytterligare förbättra dessa graderingskurvor är det på intet s ä t t tillräckligt a t t ha avlagt agronomexamen, och det

125 vore att fullständigt skjuta över målet, om man på lantbruksingenjörernas utbildning skulle lägga den fordran, a t t den skall göra honom kompetent a t t reform e r a grunderna för båtnadsuppskattningen. Dessa grunder kunna förbättras end a s t genom fortsatt vetenskaplig forskning och försök, ledda av specialister på växtfysiologiens område. Hur och i vilken t a k t nya rön härutinnan skola tilllämpas, ankommer n ä r m a s t på vattendomstolarna. Själva tillämpningen erbjuder sedan inga större svårigheter. Det nu sagda kommer i tillämpliga delar även a t t gälla brukningsbåtnaden. Denna ytterst svårbedömbara fråga kommer alldeles säkert a t t fordra utredning av specialister, och man måste ändock säkerligen nöja sig med en ganska schablonmässig lösning åtminstone att börja med. Härmed vilja vi icke ha sagt, a t t en lantbruksingenjör ej skulle ha nytta av a t t vara väl insatt i lantbrukets teori och praktik, men denna nytta ligger på ett a n n a t plan och består väsentligen däri, att h a n bättre kan sovra bland alla uppdrag, som gives honom, och inrikta sitt tekniska kunnande på sådana, som göra största nyttan. Dessutom underlättar det för honom a t t komma i god kontakt med sina klienter och vinna deras förtroende. Men hans huvuduppgift är och förblir a t t vara tekniker, och fyller han inte det kravet, äro alla hans andra kunskaper utan betydelse. Man kan också våga det påståendet, a t t om den av de sakkunniga föreslagna torrläggningsnämnden, skall fylla sin angivna uppgift, bör eventuella olägenheter av för knapp agronomisk utbildning hos lantbruksingenjören väsentligen elimineras. Men man kan också lägga en annan synpunkt på lantbruksingenjörsutbildningen, och det är urvalsmöjligheten och i samband därmed möjligheten av en mera elastisk rekrytering. Ur denna synpunkt vore det mycket olyckligt, om den första utbildningen så starkt specialiserades, att aspiranten ej utan stor tidsförlust kunde övergå till a n n a t yrke, därest han efter denna första utbildning tvingades eller önskade övergå till annan verksamhet. Detta är ett förhållande av stor praktisk betydelse, och det har också visat sig, att samtliga aspiranter under de senaste decennierna valt a t t avlägga fullständig civilingenjörsexamen och därmed offrat ett helt år delvis för a t t få en grundligare teknisk utbildning men säkerligen framför allt för att ha valfriheten kvar. Det torde nämligen vara ganska sällsynt, a t t en ung man redan vid sitt inträde på tekniska högskolan är definitivt bestämd för, vilken del av väg- och vattenbyggnadsfacket, han skall specialisera sig på. Ur denna synpunkt vore det utan tvivel lämpligt, om utbildningen i fortsättningen bleve densamma som hittills i praktiken, d. v. s. civilingenjörsexamen som vägoch vattenbyggare med specialarbete inom torrläggningsgebitet och därefter lämpliga delar av agronomkursen. E t t formellt saktionerande av denna utbildning skulle enligt vårt förmenande medföra smidigast möjliga rekrytering och bästa urval. Emellertid torde även de sakkunnigas majoritetsförslag kunna accepteras ur dessa synpunkter under förutsättning, att undervisningsplanen så utformas, a t t specialiseringen ej får dominera, u t a n utbildningen ger goda möjligheter även till annan ingenjörsverksamhet (närmast sanitetstekniker och kommunalingenjörer). Det är onekligen en stor fördel, a t t såväl den tekniska som den agronomiska utbildningen kan ske vid samma anstalt, och vi vilja därför med nämnda förbehåll ansluta oss till majoritetsförslaget. Samtidigt anse vi oss dock böra framhålla, att rekryteringen under de senaste fem åren varit så dålig, a t t även om omedelbar bättring skulle åstadkommas, behov av aspiranter, som redan gjort u n d a n sin grundläggande tekniska utbildning i annan ordning, kommer att uppstå. Men det problemet kan ju då lösas dispensvägen. Av det sagda framgår, a t t vi måste beteckna det utbildningsförslag, som reservationsvis framförts av en av de sakkunniga, professor Flodkvist, som i högsta grad otillfredsställande. Var och en, som är något insatt i dessa frågor, måste inse den

totala otillräckligheten av en specialutbildning, som i de grundläggande ämnena inskränkes till för matematik 40 timmar, för statik och mekanik sammanlagt 40 timmar och för hållfasthetslära 50 timmar. Den nuvarande undervisningsplanen för lantbruksingenjörsaspiranter vid tekniska högskolan omfattar i matematik 560, i byggnadsteknik 340, i mekanik 400 och i hållfasthetslära 120 timmar. Reflexionerna göra sig själva. För att göra vår ståndpunkt i denna fråga fullt klar vilja vi tillägga, att vi icke anse teknisk högskoleutbildning nödvändig för handläggning av alla de torrläggningsförättningar, som nu åvila lantbruksingenjörerna. Tvärt om torde, vad antalet beträffar, mer än hälften vara av beskaffenhet att kunna bemästras av mindre kvalificerad arbetskraft (ser man till arbetets omfattning blir proportionen givetvis en helt annan). Men förhållandet är, att man inte i förväg kan med säkerhet avgöra, vilken grad av teknisk sakkunskap, en förrättning kommer att kräva. Uppdelningen på förrättningsmän av olika kategorier kan därför inte lämpligen göras, innan mätningsarbetet slutförts, och det kan till och med hända, att de egentliga svårigheterna visa sig först sedan första sammanträdet med intressenterna hållits. En rationell uppdelning av arbetet förutsätter därför nödvändigtvis, att hela torrläggningsverksamheten är sammanförd till en organisation, så att den tekniskt mest kvalificerade förrättningsmannen kan effektivt kontrollera oCh fördela arbetet på samtliga förrättningsmän inom distriktet. En sådan fördelning sker ju redan nu i mycket hög grad därigenom, att lantbruksingenjören på sitt ansvar låter sina tjänstebiträden utföra de delar av arbetet, som han vet, att respektive biträden behärska. Besparingsberedningens förslag, att förrättningsmännen skola vara av två kategorier med väsentligt olika utbildning, är, ehuru i vissa detaljer helt otillfredsställande, enligt vår åsikt principiellt riktigt, men det förutsätter bl. a. hela torrläggningsverksamhetens förstatligande, varför en lösning efter denna linje för närvarande ej torde vara aktuell.» Över torrläggningssakkunnigas förslag avgåvos vidare yttranden av bl. a, länsstyrelserna, hushållningssällskapen, vissa lantbruksingenjörer och vattenrättsdomare. I dessa yttranden upptogos i regel inga detaljfrågor till behandling. Flertalet länsstyrelser framförde icke någon erinran mot förslagen; i några, fall underströks vikten av att lantbruksingenjörernas tekniska utbildning lika litet som den agronomiska eftersattes. Tre länsstyrelser anslöto sig i det väsentliga till professor Flodkvists reservation. Uppfattningarna bland hushållningssällskapen fördelade sig i stora drag på samma sätt. I åtskilliga yttranden framhölls vikten av att lantbruksingenjörerna finge en grundlig agronomisk skolning. Fem hushållningssällskap delade professor Flodkvists åsikt, och ett anslöt sig till professor Osvalds särskilda yttrande inom lantbrukshögskolans lärarråd. Lantbruksingenjörerna framhöllo genomgående nödvändigheten av en grundlig teknisk utbildning och avstyrkte bestämt den av professor Flodkvist rekommenderade lösningen. En vattenrättsdomare uttalade sig för att den tekniska utbildningen av lantbruksingenjörerna i stort sett borde bibehållas och att ett års sammanhängande jordbrukspraktik borde krävas. Övriga vattenrättsdomare ha ej framfört erinringar i anledning av torrläggningssakkunnigas förslag.

^

127 K a p i t e l 9. Allmänna synpunkter på behovet av en reformerad lantbruksingenjörsutbildning. Det övervägande av frågan om ordnandet av lantbruksingenjörernas utbildning, som tillkommer de sakkunniga, måste givetvis grundas på de arbetsuppgifter och vissa därmed sammanhängande förhållanden, vilka betinga kompetenskraven på förevarande yrkesgrupp. I den mån man kan skönja några mera bestämda utvecklingstendenser inom facket, böra även dessa analyseras och vederbörligen beaktas vid undervisningens utformning. Den centrala ledningen av den statsunderstödda torrläggningsverksamheten utövas av lantbruksstyrelsen. Under detta ämbetsverk lyda lantbruksingenjörerna, som kunna karakteriseras såsom statsanställda förrättningsmän med uppgift att planlägga och leda torrläggningsföretag m. m. Efter hand har deras verksamhet alltmera kommit att inriktas på företag med ändamål att planlägga avlopp för vattenavlednings- och dikningssamfälligheter, medam däremot detaljdräneringen, främst då täckdikningen, i växande utsträckning omhändertagits av befattningshavare hos hushållningssällskapen, i regel jordbrukskonsulenter med agronomexamen och särskild kulturteknisk utbildning. Enligt gällande bestämmelser för hushållningssällskapens befattning med täckdikningsarbeten, till vilka utgår understöd av statsmedel, äro sällskapen härvid underställda lantbruksstyrelsens uppsikt och kontroll. För en närmare belysning av lantbruksingenjörernas nuvarande arbetsuppgifter torde lämpligen kunna hänvisas till den förut åberopade lantbruksingenjörsinstruktionen. Enligt denna räknas följande till en lantbruksingenjörs tjänsteuppdrag: »att uppgöra planer till och leda utförandet av företag, som avse torrläggning av mark genom vattenreglering, dikning, vattenavledning, invallning eller andra dylika åtgärder, ävensom av företag, vilka avse jords bevattning eller fastighets förseende med vatten och avlopp; att företaga uppskattning av nytta eller skada, som kan följa av jords torrläggning eller uppdämning av vatten ävensom av skada till följd av vattenförorening; att verkställa andra förrättningar, som enligt vattenlagen eller eljest enligt lag eller särskild författning må åt lantbruksingenjör anförtros; att utöva kontroll över och verkställa besiktning, avsyning och inspektion av företag, varom ovan förmäles, meddela erforderliga anvisningar i fråga om däri ingående arbeten samt utfärda bevis om företags fortgång och fullbordande; att såsom ledamot av torrläggningsnämnd deltaga i dennas arbete samt för nämnden framlägga sådana vid utarbetande av torrläggningsplaner uppkommande frågor, för vilkas bedömande nämndens medverkan finnes påkallad eller lämplig; att, när statsunderstöd sokes till utförande av torrläggningsföretag, föredraga ärendet i torrläggningsnämnden och därvid framlägga utredning rörande företaget med förslag till det betänkande i understödsfrågan, som nämnden har att avgiva till lantbruksstyrelsen, däri jämväl inbegripet beräkning av statsunderstödets storlek och statslånets fördelning på de i företaget ingående fastigheterna;

128 att, där fråga föreligger om beredande av statsunderstöd till annat av honom planlagt företag eller om fördelning av understöd till sådant företag, verkställa utredning och avgiva utlåtande i enlighet med föreskrifter, som lantbruksstyrelsen meddelar; att, då han därtill kallas, såsom sakkunnig eller förrättningsman biträda domstolar eller andra myndigheter; samt att i övrigt tillhandagå med råd och upplysningar i ämnen, som tillhöra hans verksamhetsområde.» Vid en undersökning av det sätt, vara den statsunderstödda avdikningsoch vattenavledningsverksamheten arbetar, kan man skilja mellan upprättandet av planen för ett torrläggningsföretag, prövningen huruvida företaget är rättsligen tillåtet samt bedömandet om företaget ur jordbruksekonomiska synpunkter är sådant, att det bör komma till stånd. Företaget skall i regel planläggas vid syneförrättning enligt 10 kap. vattenlagen. Därvid ankommer det på förrättningsmannen att finna en ur jordbruksekonomiska synpunkter lämplig teknisk lösning av det föreliggande torrläggningsproblemet. Förrättningsmannen såsom sakkunnig rådgivare åt markägarna tillkommer jämväl att undersöka och uttala sig om företagets lönsamhet och betydelse för deras jordbruksdrift. Vid den rättsliga bedömningen av torrläggningsföretaget avgöres, huruvida detta är lagligen tillåtligt och hur delägarnas mellanhavanden skola regleras. Endast i särskilda fall skall det vid prövningen av företagets tillåtlighet anläggas ekonomiska bedömningsgrunder, nämligen när fråga är om rätt att vidtaga sjösänkning eller annan vattenavledning m. m. Då prövas, om den uppskattade båtnaden av torrläggningen står i sådant förhållande till kostnaden och skadan, att företaget kan tillåtas. Huvudparten av en lantbruksingenjörs arbete torde utgöras av syneförrättningar av ovan omförmält slag avseende marks torrläggning. Lantbruksingenjören fungerar därvidlag som domare i första instans. I motsats till en vanlig domare har han att själv verkställa erforderliga tekniska och ekonomiska utredningar, att utarbeta arbetsplan och kostnadsberäkningar m. m. Om ej överklagande sker, vinner förrättningsmannens utlåtande rörande företagets omfattning och tekniska, utförande laga kraft. Lantbruksingenjören har sålunda att — under vissa betingelser med biträde av gode män och särskilda sakkunniga — träffa avgöranden av stor ekonomisk räckvidd och med bindande rättslig verkan. Av vad ovan anförts framgår, att vid de förrättningar, avseende torrläggning för jordbruksändamål, en lantbruksingenjör har att handlägga — och i allt fall om de äro av större omfattning — uppkomma en mångfald problem av olika natur. Utan att nu ingå på någon inbördes gradering torde dessa väsentligen vara av tre huvudslag, nämligen jordbruksekonomiska och stundom även skogsekonomiska, tekniska och rättsliga. Några synpunkter härutinnan skola nedan framföras. Redan i det föregående har berörts spörsmålet om bedömningen av torrläggningsföretagens jordbruksekonomiska lämplighet och önskvärdhet. Förutom vid den förberedande planläggningen sker prövningen härav vid den

129 båtnadsuppskattning och kostnadsberäkning, som företages i samband med förrättningen och kommer att framstå såsom ett uttryck för de ekonomiska fördelar, vilka påräknats av torrläggningen. Båtnadsbegreppet har numera en betydligt vidsträcktare innebörd än tidigare; hänsyn skall sålunda tagas till både social och ekonomisk båtnad, när det gäller företag med statsunderstöd. Vad beträffar vattenlagens bestämmelser, avse dessa icke endast alstringsbåtnaden, d. v. s. värdehöjningen på grund av ökad produktionsförmåga hos själva den torrlagda marken, utan även brukningsbåtnaden, d. v. s. värdehöjningen genom minskade brukningskostnader på grund av torrläggningens inverkan. Härigenom har båtnadsuppskattningen bringats i bättre överensstämmelse med en rent jordbrukningsekonomisk bedömning av torrläggningens effekt på berörda fastigheter, i det man numera beaktar icke blott torrläggningens inverkan på bruttoavkastningen utan även på driftskostnaderna. Betydelsen av båtnadsuppskattningen torde kunna sägas framför allt ligga däri, att den är ett kriterium på företagets lönsamhet och bestämmer företagets omfattning, samt att den vidare utgör grunden för fördelningen av de å företaget belöpande kostnaderna mellan vidkommande markägare. I förevarande sammanhang bör jämväl uppmärksammas, att lantbruksingenjörernas verksamhet kan komma att beröra skogsekonomiska frågor genom att torrläggningsföretag för jordbruksändamål i större eller mindre utsträckning innesluta eller tangera skogliga intressen. Här kan uppställas en berättigad fordran, att planläggningen sker med behörigt hänsynstagande icke blott till jordbrukets utan även skogsbrukets behov. Det bör även erinras om att lantbruksingenjör jämlikt vattenlagen äger behörighet att handlägga syneförrättning rörande torrläggningsföretag, som innebär skogsbördsförbättring eller på annat sätt är av betydelse för skogsbruket. De vid en syneförrättning förekommande tekniska uppgifterna kunna vara synnerligen varierande. Den allmänna utgångspunkten för befattningstagandet härmed torde vara att så lösa cle tekniska problemen, att det ekonomiska syftet med företaget på lämpligaste sättet ernås. Ett närmare begrepp om lantbruksingenjörens tekniska åligganden erhålles av den exemplifiering av dessa arbetsuppgifter, som givits av 1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen och som tidigare återgivits. Vad slutligen beträffar det rättsliga momentet vid syneförrättningen, kan detta vara synnerligen krävande och avse förutom vattenrättsliga även civiloch processrättsliga frågor. Det gäller att bedöma företagets tillåtlighet med hänsyn till motstående intressen, allmänna eller enskilda, och att ordna delägarnas förpliktelser sinsemellan. En karakteristik av de arbetsuppgifter, vilka ute i praktiken möta en lantbruksingenjör, skulle givetvis bli fullständigare och mera klarläggande, om deras beskaffenhet och natur kunde närmare preciseras. Betydande svårigheter föreligga emellertid att statistiskt åstadkomma en dylik redovisning. Försök i sådan riktning ha icke lämnat resultat, som giva en någorlunda allsidig bild av förhållandena. I likhet mecl tidigare utredningar ha de sakkun9—190(1 47

130 niga därför nöjt sig med att konstatera, att vad själva antalet beträffar den ojämförligt största delen av förrättningarna äro i tekniskt hänseende jämförelsevis enkla. Åtskilliga tekniskt sett mera komplicerade förrättningar förekomma likväl. Icke sällan berör torrläggningsverksamheten mer eller mindre omedelbart motstående intressen av sådan art, att lantbruksingenjören har att bedöma tekniska, problem, som icke direkt ligga inom hans egentliga verksamhetsområde. Det hör till saken, att arbetsuppgifter av enklare beskaffenhet i huvudsak anförtros lantbruksingenjörernas biträden. Förekomsten av vissa av lantbruksingenjörer planlagda torrläggningsföretag, vilka sedermera visat sig vara ur ekonomisk synpunkt otillfredsställande, har tidigare vid olika tillfällen varit föremål för uppmärksamhet och diskussion. Med hänsyn till de i hithörande förrättningar ingående, i det föregående relaterade tre huvudmomenten skulle det otvivelaktigt vara av intresse att söka närmare analysera orsakerna till de misslyckade torrläggningsföretagen. Ingående undersökningar hava i detta hänseende verkställts av såväl torrläggningskommittén som torrläggningssakkunniga. Därvid har konstaterats, att det icke är möjligt att vinna verklig klarhet vare sig om totala antalet företag, som vållat markägarna missräkningar, eller om de förluster dessa lidit. Dylika företag anses dock till antal och betydelse vara ringa i jämförelse med dem, som visat sig ändamålsenliga och fördelaktiga. Orsakerna till att torrläggningsföretag bli att betrakta som misslyckade ha befunnits vara av skiftande beskaffenhet. Det otillfredsställande förhållande, som kommit att uppstå mellan båtnad och kostnad, kan vara att tillskriva förbiseende, felbedömning eller bristande kompetens vid planläggningen, oriktigt utförande eller underlåtenhet att fullfölja eller underhålla torrläggningen. Fördyring av företaget kan även ha orsakats av omständigheter, som icke kunnat förutses, såsom naturkatastrofer eller prisstegring under arbetets utförande. Resultatet av ifrågavarande undersökningar, som torde ha förts så långt som man av praktiska skäl rimligen kan begära, synes på grund av nu anförda omständigheter giva föga underlag för överväganden i de spörsmål, varom här närmast är tal. Det bör tillfogas, att statsmakterna under de allra senaste åren genom åtgärder av administrativt och annat slag sökt minska riskerna för tillkomsten av misslyckade torrläggningsföretag. För att därefter övergå till de organisatoriska förhållanden, som öva inflytande på lösandet av lantbruksingenjörernas arbetsuppgifter och av denna orsak här böra uppmärksammas, må i första hand åberopas den reformering av den statsunderstödda torrläggningsverksamheten, som på basis av torrläggningssakkunnigas förslag genomfördes vid 1945 års riksdag. Syftet har varit att få till stånd och underlätta en målmedveten prövning av lämpligheten och behovet av samt de ekonomiska förutsättningarna för de företag, till vilka stöd från statens sida sökes. Den viktigaste åtgärden torde vara tillskapandet av nya organ, torrläggningsnämnderna, med uppgift, framför allt, att taga en väsentlig del av ansvaret för den statliga understödsverksamheten på torrläggningens område samt ute i de särskilda landsdelarna

131 utöva enhetlig ledning av torrläggningsverksamheten och samordna förrättningsinännens arbete. Ehuru torrläggningsnämnderna i överensstämmelse med beslut av 1947 års riksdag komma att upphöra i och med utgången av löpande budgetår och deras väsentliga funktioner övertagas av lantbruksnämnderna, torde en kort redogörelse för torrläggningsnämndernas arbetsuppgifter här vara på sin plats. Torrläggningsnämnden inom varje hushållningssällskaps verksamhetsområde består av en av länsstyrelsen utsedd, i sociala och allmänekonomiska frågor väl insatt person såsom ordförande samt områdets lantbruksingenjör och den jordbrukskonsulent, som leder hushållningssällskapets dikningsverksamhet, ävensom av två av sällskapets förvaltningsutskott utsedda, i jordbruk kunniga personer, varav åtminstone en jordbrukare. Nämnden övar kontroll över torrläggningsföretagens ekonomiska lämplighet och önskvärdhet. Det har understrukits som angeläget, att markägarna på ett så tidigt stadium som möjligt kunna erhålla ett sakkunnigt utlåtande, huruvida ett planerat torrläggningsföretag är tillrådligt eller ej. Ävenså har framhållits att det för förrättningsmannen bör vara av vikt, att före planens utarbetande bl. a, torrläggningens ändamål och jordens blivande användning klarlägges, så att planläggningen kan anpassas med hänsyn härtill. En väckt torrläggningsfråga kan därför redan före syneförrättningen upptagas till viss behandling av nämnden. Den viktigaste uppgiften för torrläggningsnämnden torde vara att taga ställning därtill, huruvida av förrättningsmännen planlagda företag böra med statsmedel komma till utförande eller ej. Torrläggningsnämnderna må icke öva direkt inflytande på själva förrättningarna, utan lantbruksingenjörerna ha att självständigt verkställa syneförrättningar under tjänsteansvar i enlighet med vattenlagens stadganden och lantbruksstyrelsens föreskrifter. Avsikten torde bl. a, vara att lantbruksnämnderna, i likhet med torrläggningsnämnderna, genom sin sammansättning skola, vid sidan av det mera formella förrättningsförfarandet, utgöra ett stöd för förrättningsmännen i deras verksamhet, framför allt vid jordbruksekonomiska bedömningar. Lantbruksnämndernas blivande sammansättning har tidigare refererats. Nämndernas personalorganisation synes jämväl kunna befrämja en direkt kontakt mellan lantbruksingenjörerna och agronomisk expertis. E t t organisatoriskt spörsmål, som i förevarande samband torde ha stor betydelse, är gränsdragningen mellan lantbruksingenjörernas och jordbrukskonsulenternas verksamhets- och behörighetsområden. De riktlinjer, som nu gälla för den statsunderstödda torrläggningsverksamheten, torde i princip innebära, att de agronomiskt närmast anknutna företagen — täckdikningar och enklare avlopp för dessa — som ej beröra motstående intressen av någon betydelse, planläggas av jordbrukskonsulent även i fall, då syneförrättning enligt vattenlagen finnes påkallad. Detta innebär den fördelen, att lantbruksingenjörerna kunna frigöras från arbetsuppgifter, vid vilka några större tekniska eller rättsliga problem icke föreligga. Torrläggningsnämnden har varit avsedd att i här åsyftat hänseende fungera som ett slags clearingorgan mellan förrättningsmännen. Erforderliga behörighetsbestämmelser ha blivit meddelade för konsulenternas vidkommande; viss specialutbildning för dessa uppgifter har därvid förutsatts.

132 Det bör ävenledes påpekas, att förrättningsmannen vid syneförrättning enligt 10 kap. vattenlagen skall biträdas av två gode män. Genom godemansinstitutionen erhåller förrättningsmannen otvivelaktigt en mycket värdefull tillgång å praktisk erfarenhet och lokalkännedom i framför allt driftsekonomiska frågor. Biträde av gode män är enligt lagen dock icke erforderligt i vissa fall. Tillika må framhållas, att förrättningsmannen under särskilda förhållanden är skyldig tillkalla biträdande förrättningsman och även äger rätt att anlita sakkunnigt biträde; genom båda dessa anordningar ställes specialsakkunskap till vederbörandes förfogande. Vad sedan beträffar utvecklingstendenserna inom lantbruksingenjörsfacket må följande framhållas. Torrläggningsverksamheten har — bortsett från kristiden — under senare år visat en stegrande tendens, och svårighet föreligger nu för lantbruksingenjörsorganisationen att inom rimlig tid medhinna de uppdrag, som anförtros åt densamma. Detta talar för att, såsom nyss anförts, lantbruksingenjörerna i första hand ägna sig åt de mera krävande företag, som ställa de största anspråken på deras speciella kompetens, och att detaljdräneringen i största möjliga utsträckning ombesörjes av konsulenterna. Det program för jordbrukets rationalisering, som godtagits av 1947 års riksdag, torde även i åtskilliga avseenden innebära, att torrläggningsverksamheten behöver intensifieras. Visserligen kan förväntas, att torrläggning för vinnande av odlingsmark blir mera kritiskt bedömd än hittills med hänsyn till de farhågor, som framförts rörande ytterligare ökning av landets areal jordbruksjord. Däremot lär sannolikt torrläggningen som ett medel att höja produktiviteten hos redan odlad jord och att minska driftskostnaderna i jordbruket få ökad betydelse. I propositionen har även framhållits behovet av att samordna torrläggningsverksamheten med annan statlig understödsverksamhet, som syftar till att åstadkomma rationella jordbruk. Detta anses kunna ske utan väsentliga ingrepp i nu gällande regler för förrättningsförfarandet med avseende å torrläggningsföretagen m. m. Enligt riksdagsbeslutet skall såväl lantbruksingenjören som de jordbrukskonsulenter, vilka skola syssla med täckclikningsverksamheten, vara tjänstemän hos lantbruksnämnden, som lokalt skall handha bl. a. den inre rationaliseringen, däribland torrläggning och täckdikning. Härigenom skulle den statsunderstödda torrläggningsverksamheten för jordbruksändamål ytterligare samordnas. E t t i tillväxt varande område av annat slag, som nära berör lantbruksingenjörernas verksamhet, är förseendet av landsbygdens byggnader med vatten och avlopp. Man synes ha anledning vänta sig, att den närmaste framtiden i detta avseende kommer att medföra en mycket intensiv verksamhet, som väl sannolikt kommer att drivas parallellt med övriga arbeten, inriktade på att höja bostadsstandarden å landsbygden. Det torde i praktiken ofta visa sig lämpligt att lösa dylika frågor i samband med jordbrukets torrläggningsföretag. Såvitt nu kan bedömas, ha lantbruksingenjörerna här ett natur-

133 ligt arbetsfält, som bör ligga inom deras kompetensfack. Det bör anmärkas, att laga syner enligt vattenlagens bestämmelser kunna förekomma i anslutning till dylika anläggningar. Enligt de fastställda allmänna riktlinjerna för lantbruksnämndernas verksamhet skall till dessa organ även hänföras permanenta förbättringsåtgärder rörande jordbrukets ekonomibyggnader. I den mån i dylika sammanhang uppträda frågor rörande vattenförsörjning och avlopp, kommer sålunda genom lantbruksingenjören att förefinnas erforderlig teknisk expertis hos nämnden. Härutöver må betonas att även om, vid torrläggnings- o. dyl. företag, syneförrättningen endast innesluter en planläggning av de tekniska anordningarna, så är lantbruksingenjören som tidigare nämnts skyldig att, där så påfordras, leda arbetets utförande eller utöva kontroll och tillsyn, när arbetet utföres av entreprenör. Detta förhållande bör ses mot bakgrunden av att man numera vid företag av större omfattning söker nedbringa arbetskostnaderna genom användning av maskiner och andra tekniska hjälpmedel, såsom mudderverk, grävmaskiner, grävspel, maskinkranar och rörliga kraftmaskiner. En avsevärt Ökad maskinanvändning torde vara att emotse med tanke på dels bristen å arbetskraft och dels möjligheterna att ernå kostnadsminskningar och tidsvinst. Torrläggningssakkunniga ha också uttalat, att ett ingripande av staten i syfte att anskaffa och tillhandahålla dylika maskiner, skulle vara ägnat att göra torrläggningsarbetet effektivare; medel ha sedermera i viss utsträckning beviljats för dylikt ändamål och maskiner anskaffats, som nu äro i bruk. Nämnda sakkunniga utgingo därvid från att om maskiner, åtföljda av van personal, stode till företagens direkta förfogande, skulle arbetsstyrelserna i större utsträckning än nu kunna utföra arbetena i egen regi med lantbruksingenjören som arbetsledare och teknisk kontrollant. Här synes för lantbruksingenjörerna öppna sig ett växande arbetsfält av krävande natur. Från flera håll har betonats vikten av att lantbruksingenjörerna, för säkerställande av ett rätt utförande av de i företagen ingående arbetena, i största möjliga utsträckning anlitas för arbetsledning och kontroll. Slutligen må med några ord vidröras en fråga, som kan komma att spela en viss roll för lantbruksingenjörernas framtida arbetsuppgifter, nämligen det ofta föreliggande sambandet mellan torrläggning och fastighetsbildning. Sålunda konstaterade torrläggningssakkunniga, att fastighetsindelning och äganderättsförhållanden inom ett område, som skall torrläggas, understundom äro sådana, att flertalet delägare icke kunna få verklig nytta av torrläggningsföretaget, om ej en omreglering sker med avseende å deras ägoinnehav. De allvarliga vådorna av att torrläggning och fastighetsbildning i praktiken icke samordnats ha även vitsordats från såväl lantmätare som lantbruksingenjörer. För det fall att en torrläggning komme att få mera genomgripande inverkan på betingelserna för jordbruket i en trakt ansågo torrläggningssakkunniga, att laga skiftesinstitutet vore lämpligt att tillgripa. För mindre

134 genomgripande fastighetsregleringar föreslogs ett annat förfarande, som byggde på intim samverkan mellan lantbruksingenjören, lantmäterimyndigheterna och egnahemsnämnden. Statsmakterna ha ännu icke tagit ställning till den närmare utformningen av detta samarbete. I anslutning till denna karakteristik av lantbruksingenjörernas arbetsuppgifter och vissa förhållanden av främst organisatorisk art, som i sammanhanget böra beaktas, skall framföras några allmänna synpunkter rörande utbildningsbehovet m. m. för ifrågavarande yrkesgrupp. Det är uppenbart, att den lämnade redogörelsen pekar hän mot en omfattande utbildning, som bör tillgodose både de jordbruksekonomiska, skogsekonomiska, tekniska och rättsliga sidorna av verksamheten. Med hänsyn till utbildningens totalavvägning lär man av åtskilliga skäl få anlägga samma principiella syn som i det föregående gjorts gällande med avseende å lantmäteriundervisningen. Denna uppfattning innebär, att det icke torde vara möjligt att i den grundläggande undervisningen söka möta alla de skiftande behov, som kunna uppkomma i yrkesutövningen, utan bör man koncentrera sig på att tillgodose de mera fundamentala kraven. Den grundläggande utbildningen •— förlagd direkt till högskola eller i omedelbar anslutning därtill — bör därför vara sådan, att den utgör en god plattform för fortsatt utbildning genom praktiskt arbete och, i mån av behov, särskilt ordnad fortbildningsverksamhet. Som framgår av tidigare referat ha delade meningar framförts angående lantbruksingenjörernas utbildning. Från en dessförinnan starkt agronomisk betoning har denna utbildning alltsedan 1911 varit i huvudsak tekniskt inriktad med efterföljande jordbruksutbildning som komplement. Undervisning i skogliga ämnen har icke förekommit, Emot lantbruksingenjörernas nuvarande tekniska utbildning synas några erinringar ej ha riktats i annan mån än att den på vissa håll ansetts onödigt omfattande. Däremot har framhållits att utbildningen i agronomiska och skogliga discipliner varit bristfällig. Det har även betraktats som en betydande olägenhet, att utbildningen skall behöva förvärvas vid två högskolor, i synnerhet om den dessutom icke är upplagd på sådant sätt, att det avsedda ändamålet blir väl fyllt. Den åsikten har också kommit till uttryck, att den agronomiska utbildningen inlagts på ett alltför sent stadium. Vid uppdragande av allmänna riktlinjer för utbildningen av lantbruksingenjörer torde i första hand böra fastslås, att den sammanlagda studietiden ej får bli alltför lång och därigenom betungande för de studerande, ej heller få kostnaderna för det allmänna bli onödigt stora, En effektivt upplagd studieplan samt rationella undervisningsmetoder borde kunna samverka till att begränsa studietiden så mycket som möjligt. Inom den för här ifrågavarande utbildning i dylikt hänseende givna ramen bör, med beaktande av de önskemål, som från olika håll framförts, utbildningen i agronomiska och skogliga ämnen tillmätas skäligt utrymme och inriktas på sådant, som kan

135 anses vara för lantbruksingenjörerna väsentligt. I vederbörlig utsträckning bör hänsyn härvid tagas till de organisatoriska förhållanden inom torrläggningsverksamheten, som förut relaterats och innebära ett stöd åt förrättningsmannen vid olika jordbruksekonomiska och andra bedömningar. Vid sidan härav måste tillses att — såsom bl. a. torrläggningskommittén och torrläggningssakkunniga hävdat — lantbruksingenjören erhåller en efter verksamhetsområdet väl avvägd grundlig teknisk utbildning; någon mera avsevärd minskning av den nu stipulerade utbildningen i detta hänseende kan icke anses tillrådlig. Detta behöver givetvis ej innebära, att sistberörda utbildning i alla avseenden bör vara ordnad på samma sätt som för närvarande. Härutöver har man att tillgodose fordringarna på en nöjaktig utbildning i de rättsliga ämnen, som äro av betydelse för lantbruksingenjörerna. Det synes vidare ändamålsenligt att låta praktisk och teoretisk utbildning i jordbruks- och skogsämnen i görligaste mån föregå den tekniska utbildningen. Studierna i de skilda ämnena böra över huvud taget på ett naturligt och fruktbringande sätt ansluta sig till varandra. För att detta syfte skall ernås, bör utbildningen — om så är möjligt — koncentreras till en högskola. Lantbruksingenjörerna kunna med avseende å sin verksamhet anses i mångt och mycket stå nära lantmätarna. De öppna diken, kanaler och övriga på fastighetsstrukturen inverkande anläggningar, lantbruksingenjören planlägger, böra. utformas så att de medge en rationell fastighetsindelning, vilket förutsätter samverkan i olika former mellan lantbruksingenjör och lantmätare. 1 den mån ett torrläggningsföretag åsyftar vinnande av tillskottsjord till befintliga fastigheter, bör företaget planläggas så att en ur fastighetsekonomisk synpunkt lämplig lösning ernås. De problem, som möta lantbruksingenjören vid bedömandet av alstringsbåtnaden och brukningsbåtnaden, äro vidare i mycket stor utsträckning samma som lantmätarens vid ägobonitering eller ekonomiska kalkyler i samband med fastighetsregleringar av olika slag. Beröringspunkterna de båda yrkeslinjerna emellan visa sig även däri, att lantmäteriundervisningen innesluter många för lantbruksingenjörernas utbildning i större eller mindre utsträckning nödvändiga ämnen, såsom marklära med allmän geologi, allmän jordbrukslära med växtodlingslära, skogslära, nationalekonomi, lantbruksekonomi, skogsbruksekonomi, fastighetsekonomi, geodesi och fotogrammetri, lantbruksbyggnadslära, kulturteknik, fastighetsteknik m. fl. Åtskilliga för tekniska studier grundläggande ämnen samt vissa rättsliga ämnen, som återfinnas i de sakkunnigas förslag till studieplan för lantmäteriavdelningen, torde även med fördel kunna utnyttjas vid utbildningen av lantbruksingenjörer. Man bör då med fördel kunna i viss utsträckning samorganisera, dessa båda utbildningslinjer. Vad särskilt angår undervisningen rörande de driftstekniska och ekonomiska faktorer, som gälla för jordbruk och skogsbruk, torde i båda fallen i väsentliga delar råda enahanda behov i fråga om såväl utbildningens omfattning som dess beskaffenhet. Den för lantmätarna avsedda agronomiska och skogliga utbildningen, praktisk och teoretisk, torde därför vara väl avpassad även för lantbruks-

136 ingenjörernas vidkommande; eventuellt kunna vissa mindre jämkningar erfordras. Den rättsliga utbildningen bör vara av samma kvalité som lantmätarnas men med den speciella inriktning på vattenrätten, som påfordras för en förrättningsman på förevarande område. I övrigt lär ämne för ämne få övervägas, i vilken utsträckning lantmäteriundervisningen kan utnyttjas för utbildningen av lantbruksingenjörer. De tekniska disciplinerna erfordra givetvis en ingående prövning. Därvid bör undersökas möjligheterna att ernå anslutning till utbildningen av personal med liknande arbetsuppgifter. E n väsentlig olägenhet, som vidlåder den nuvarande utbildningen, är dess starka specialisering, varigenom årskontingenterna bli mycket små (i medeltal en a två elever per år). All specialundervisning blir härigenom dyrbar, och om en person av en eller annan anledning skulle önska eller nödgas överge lantbruksingenjörsbanan, så blir övergången till annan verksamhet relativt tidsödande och dyrbar. Härigenom försämras rekryteringen, och möjligheterna till urval äro så gott som obefintliga. Det skulle därför vara av mycket stort värde för såväl torrläggningsverksamheten som för den enskilde studerande, om undervisningsprogrammet kunde göras lämpligt även för andra ingenjörskategorier och den definitiva inkopplingen på lantbruksingenjörsbanan uppskjutas till efter utbildningens avslutande, Detta bör också låta sig göra, eftersom mycket närbesläktade arbetsfält erbjuda sig inom vattendomstolarna, flottningen, vatten- och avloppstekniken samt vid regleringsföretag för kraftändamål. Åtskilliga på dessa områden arbetande ingenjörer skulle ha större nytta av undervisning i jordbruks- och skogsfrågor samt vattenrätt än av vissa av de ämnen, som nu ingå i civilingenjörsexamen inom väg- och vattenbyggnadsfacket. För de nu nämnda ingenjörskategorierna skulle det alltså innebära en fördel, om undervisningen av de lantbruksingenjörsstuderande kunde så utformas, att den bleve tillgänglig även för dem. För lantbruksingenjörsverksamheten vunnes då också den väsentliga fördelen av ett bättre urval på grund av betyg och praktik. I förevarande sammanhang bör slutligen uppmärksammas behovet av vetenskapligt forsknings- och försöksarbete inom facket. För torrläggnings verksamheten betydelsefull forskning bedrives nu såväl fristående som vid lantbrukshögskolan, tekniska högskolan, skogsforskningsinstitutet, skogshögskolan m. fl. institutioner. Tillika må påpekas, att även i detta hänseende föreligger på vissa punkter en nära släktskap med lantmäteriundervisningen, i det att åtskilliga med torrläggningen förknippade forskningsuppgifter torde sammanfalla eller vara nära överensstämmande med fastighetsbildningens. Möjligheterna att utnyttja dessa på olika håll bedrivna vetenskapliga undersökningar ävensom att befrämja det för här ifrågavarande verksamhetsfält mera specifika forskningsarbetet böra effektivt tillvaratagas. Jämväl lantbruksingenjörsutbildningen torde ha nytta av ett permanent övningsområde.

137 K a p i t e l 10. En reformerad lantbruksingenjörsutbildning. Inledning. Lantbruksingenjörskårens relativt blygsamma rekryteringsbehov föranleder, att man för utbildningen av dessa tjänstemän av ekonomiska skäl är tvungen att söka anslutning till de kategorier av studerande, som ha närmast sammanfallande utbildningsmål. De sakkunniga ha sålunda i möjligaste mån sökt undvika att det för utbildningen av lantbruksingenjörer tillskapas lärostolar och institutioner, som enbart skulle tjäna detta ändamål. Av de allmänna synpunkter på en reformerad lantbruksingenjörsutbildning, som framförts i föregående kapitel, torde framgå att de sakkunniga å ena sidan icke ansett sig kunna nämnvärt inskränka lantbruksingenjörernas tekniska utbildning och å andra sidan kunnat påvisa stor samstämmighet i lantmätarnas och lantbruksingenjörernas behov av agronomisk, skoglig, ekonomisk och rättslig utbildning. Vad sålunda konstaterats har möjliggjort för de sakkunniga att på ett relativt tidigt stadium ta ställning till frågan om lantbruksingenjörsutbildningens förläggning. En grundlig teknisk högskoleutbildning lär icke kunna förvärvas annorstädes än vid någon av landets tekniska högskolor. De sakkunniga ha vidare efter grundlig prövning funnit, att lantmätarnas utbildning ur såväl ekonomiska som vissa andra synpunkter bäst tillgodoses vid en fortsatt förläggning till tekniska högskolan i Stockholm. Det har då synts de sakkunniga uppenbart, att samma högskola måste erbjuda de bästa möjligheterna att tillgodose också lantbruksingenjörernas samlade utbildningsbehov, enär därstädes —- efter vidtagande av föreslagna reformer i lantmäteriutbildningen — finnas goda utgångspunkter för att bygga upp lantbruksingenjörsutbildningen både med hänsyn till tekniska, agronomisk-skogliga, ekonomiska och rättsliga discipliner. Vid utarbetandet av förslaget till en reformerad lantbruksingenjörsutbildning ha alltså de vid avdelningarna för lantmäteri och väg- och vattenbyggnad förutsatta möjligheterna direkt utnyttjats för att utforma en studieplan, som inom rimlig tidrymd leder till de väsentliga utbildningsmålen. Härigenom har även önskemålet om studiernas förläggande till en enda högskola och de skilda ämnenas inbördes samverkan kunnat beaktas. De sakkunniga återkomma längre fram i detta kapitel att sammanfattningsvis behandla de ekonomiska konsekvenserna av ställningstagandet till bl. a. förläggnings frågan. I övrigt ha samma allmänna synpunkter beaktats, som framförts vid behandlingen av lantmäteriundervisningen. Vissa grundläggande frågor.

Teoretiska

förkunskaper.

De sakkunniga ha funnit, att man i stort sett bör kunna tillämpa liknande krav på teoretiska förkunskaper för de lantbruksingenjörsstuderande som för

138 studerande vid lantmäteriavdelningen. Då de specifikt tekniska momenten emellertid äro mera framträdande inom lantbruksingenjörernas verksamhetsområde än inom fastighetsbildningen, torde vissa mindre avsteg från de för lantmätarna föreslagna fordringarna i förevarande avseende vara motiverade. Sålunda torde något speciellt hänsynstagande till lantbruksingenjörsstuderandenas förkunskaper i ämnena modersmålet (skriftliga betyget) och historia icke vara erforderligt. Utöver de nu vid tekniska högskolan generellt gällande fordringarna på teoretiska förkunskaper synes därför endast böra uppställas fordran på kunskaper i biologi, motsvarande minst betyget godkänd i studentexamen. Vad därefter beträffar frågan, i vilken ordning de studerande skola ha att styrka sina teoretiska förkunskaper, synes — med ovannämnda förbehåll •— enahanda regler böra tillämpas för lantbruksingenjörsstuderande och lantmäteristuderande. För inträde till lantbruksingenjörsutbildningen torde sålunda i framtiden huvudsakligen böra ifrågakomma följande kategorier: a) den som med minst godkända betyg i ämnena matematik (allmän kurs och specialkurs), fysik, kemi, teckning och biologi avlagt studentexamen å realgymnasiet eller styrker sig äga motsvarande kunskaper; b) den som avlagt avgångsexamen från specialgymnasiet vid Vilan med minst godkända betyg i samtliga däri ingående ämnen och därjämte förvärvat kunskaper i ämnet teckning, minst motsvarande betyget godkänd å realgymnasiet; c) den som erhållit avgångsbetyg från någon av statens tekniska elementarskolor eller tekniska gymnasier eller från annan jämställd eller högre teknisk läroanstalt och därvid erhållit minst betyget godkänd i matematik, fysik, kemi, teckning, svenska språket samt två främmande levande språk, däribland engelska eller tyska, samt därjämte förvärvat kunskaper i ämnet biologi, motsvarande minst betyget godkänd i studentexamen.

Prakti s k a förkunskape

r.

För närvarande gäller som villkor för att bliva antagen som ingenjörsaspirant vid lantbruksingenjörsorganisationen bl. a. att ha förvärvat minst sex månaders väl vitsordad lantbrukspraktik. Nämnda bestämmelse har tilllämpats så, att praktiken kunnat förvärvas i en eller flera etapper och antingen före eller efter studierna vid tekniska högskolan. De sakkunniga anse, att de relativt stränga regler beträffande praktikens omfattning, allsidighet och placering i förhållande till högskolestudierna, som ansetts nödvändiga för lantmäteristuderandena, även böra tillämpas för dem som komma att utbildas till lantbruksingenjörer. Med anledning härav föreslås, att de lantbruksingenjörsstuderande genoingå samma, förberedande kurs som den för lantmäteriavdelningen föreslagna. Tills vidare böra av praktiska skäl för de lantbruksingenjörsstuderande inga specialanordningar vidtagas med avseende å omfattningen av i kursen ingående praktisk

139 och teoretisk undervisning. Erfarenheten må efter hand visa, i vilka avseenden ändringar härutinnan kunna vara påkallade. Den förberedande kursen bör enligt de sakkunnigas mening bli en god grund för kommande högskolestudier i agronomiska, skogliga, ekonomiska och kulturtekniska ämnen. Nödvändig praktik inom torrläggningens område m. m. bör kunna äga rum under de första somrarna av högskolestudierna. Till denna fråga återkomma cle sakkunniga i ett senare avsnitt av detta kapitel. Övriga

frågor.

Vad som i det föregående vid behandlingen av lantmäteriundervisningen anförts beträffande militärtjänstgöring och studietidens längd torde i allt väsentligt böra tillämpas även för utbildningen av lantbruksingenjörer. Beträffande antagningen av elever torde åter vissa specialregler vara erforderliga. Det synes lämpligt, att lantbruksstyrelsen liksom hittills bestämmer det antal elever, som för varje år må intagas vid den förberedande kursen. I detta sammanhang vilja de sakkunniga understryka vikten av att jämnast möjliga rekrytering till lantbruksingenjörsbanan eftersträvas, så att i görligaste mån kontinuitet i utbildningen uppnås och vidmakthålles. Det vore säkerligen fördelaktigt, om antalet elever kunde bestämmas exempelvis fölen femårsperiod i taget — med någorlunda jämn fördelning på de olika åren — och språngvisa ändringar mellan perioderna undvikas. Om lantbruksingenjörsutbildningen, såsom de sakkunniga förmoda, framdeles visar sig användbar även för utbildningen av andra specialtekniker, bör lantbruksstyrelsen vid prövningen av antalet studerande även taga hänsyn till behovet av sådana fackmän och därvid samråda med de myndigheter och organ, som ha direkt intresse av frågan. Med hänsyn till de något olika kraven på teoretiska förkunskaper för lantbruksingenjörsstuderande och lantmäteristuderande böra cle två kategorierna vid intagningen till kursen hållas åtskilda. Då antalet inträdessökande till lantbruksingenjörsutbildningen tillfälligtvis kan tänkas bli så obetydligt, att något egentligt urval på grund av konkurrens icke kan erhållas, anse de sakkunniga speciella åtgärder erforderliga för att garantera att icke avdelningen för väg- och vattenbyggnad respektive avdelningen för lantmäteri tillföres studerande, som ha sämre förutsättningar att följa högskolestudierna än de ordinarie studerande inom avdelningarna i fråga, Detta syfte skulle exempelvis vinnas, om man för inträde till den förberedande kursen som lantbruksingenjörsstuderande uppställde minimikrav i fråga om betygen i de ämnen, till vilka generellt hänsyn tages vid inträde till tekniska högskolan. En lantbruksingenjörsstuderande skulle exempelvis ha minst den betygssumma i nämnda ämnen, som den sist intagne vid avdelningen för väg- och vattenbyggnad hade föregående år. Det torde böra ankomma på tekniska högskolan att bestämma den lämpligaste formen för

140 denna prövning. Den förberedande kursen bör givetvis i detta sammanhang tillmätas värde som praktik. Den som med godkända vitsord genomgått den förberedande kursen bör därefter utan vidare prövning kunna fortsätta sina studier vid tekniska högskolan. De båda avdelningarnas kapacitet torde alltså böra bestämmas bl. a, med hänsyn till det normala rekryteringsbehovet inom lantbruksingenjörsorganisationen och därmed nära besläktade arbetsområden. I detta sammanhang framträder givetvis ytterligare det nyss påtalade behovet av en relativ jämnhet i antalet lantbruksingenjörsstuderande. Undervisningens ordnande. Den studieplan, som i det följande föreslås för lantbruksingenjörerna, ansluter sig beträffande undervisningsåret och studiernas organisation i övrigt helt till de för tekniska högskolan gällande reglerna. Läroämnen

och

undervisningsplaner.

Den förberedande kursen. Den förberedande praktisk-teoretiska kursen torde för ifrågavarande studerande i detalj kunna utformas på sätt föreslagits för lantmäteriundervisningen. Till densamma förläggas sålunda — förutom viss praktisk utbildning i jordbruk och skogsbruk — de teoretiska studierna i ämnena m a r k l ä r a med allmän geologi, allmän j o r d b r u k s l ä r a med v ä x t o d l i n g s l ä r a samt s k o g s l ä r a . Undervisningens omfattning och innehåll har tidigare avhandlats. De fyraåriga högskolestudierna. De sakkunniga ha i det föregående framhållit, hurusom lantbruksingenjörerna i sin yrkesutövning ha att träffa avgöranden i såväl tekniska som agronomiska, skogliga och rättsliga frågor. På grund härav återfinnes i de sakkunnigas förslag till program för hithörande högskolestudier en mångfald olika ämnen av inbördes ganska olika beskaffenhet. För att vinna en viss överskådlighet ha närbesläktade ämnen sammanförts i grupper i likhet med vad som skedde vid behandlingen av lantmäteriundervisningen. Lantbruksingenjörsutbildningen innehåller tre sådana ämnesgrupper, nämligen en teknisk, huvudsakligen avseende vattenbyggnadsteknik och vattenledningsoch avloppsteknik, en ekonomisk-kulturteknisk med tyngdpunkten förlagd till ekonomiska och kulturtekniska ämnen samt slutligen en rättslig, i vilken den teoretiska och tillämpade vattenrätten dominerar. För den följande framställningen hänvisas till principschemat över den föreslagna utbildningen, figur 6 (s. 150). De olika ämnesgruppernas innehåll liksom även de många kontaktpunkterna mellan dem skola nedan närmare avhandlas. D e n t e k n i s k a ä m n e s g r u p p e n . Denna grupp, som avser närmast att ge lantbruksingenjörema erforderlig kompetens på det vattenbyggnadstekniska och sanitetstekniska området, torde i korthet kunna beskrivas sålunda.

141 På en bas av grundläggande matematisk-naturvetenskapliga ämnen, m a t e m a t i k , t i l l ä m p a d m a t e m a t i k , f y s i k , m e k a n i k , v a t t e n k e m i och g e o t e k n i k , har successivt byggts upp, dels en byggnadsteknisk grundutbildning, kännetecknad av ämnena b y g g n a d s s t a t i k , g r a f ö s t a t i k o c h h å l l f a s t h e t s l ä r a , b y g g n a d s t e k n i k , b y g g n a d s m a t e r i a l l ä r a och ritt e k n i k , dels en teknisk specialutbildning, representerad av ämnena v a t t e n b y g g n a d I, v a t t e n l e d n i n g s - och a v l o p p s t e k n i k , b r o b y g g n a d och v ä g b y g g n a d . Såsom hjälpvetenskaper av betydelse för lantbruksingenjörernas verksamhet över huvud taget märkas dessutom de tekniskt betonade ämnena p l a n m ä t n i n g o c h n i v e l l e r i n g och f o t o g r a m m e t r i . Studierna i kulturteknik och husbyggnadslära med lantbruksbyggnadslära behandlas under den agronomisk-skogliga ämnesgruppen. Med tanke på lantbruksingenjörernas ställning som arbetsledare har i den tekniska utbildningen även införts särskild undervisning i b y g g n a d s o r g a nisation. För omfattning och innehåll i de ovan nämnda ämnena, vilka alla finnas representerade på tekniska högskolan redan nu, skall nedan redogöras. Beträffande förslag till föreläsningsprogram och ämnenas placering i studieplanen hänvisas till bilaga 10 och 11. Vad först beträffar undervisningen i m a t e m a t i k föreslå de sakkunniga, att den kursplan, som i tekniska högskolans petita för budgetåret 1948/49 upptagits för studieriktningen för kommunalteknik inom avdelningen för väg- och vattenbyggnad, tillämpas jämväl beträffande de lantbruksingenjörsstuderande. Undervisningen i fråga skulle anslutas till professuren i matematik I I med en omfattning av 98 timmar föreläsningar och 168 timmar övningar. Undervisningen i t i l l ä m p a d m a t e m a t i k kommer fr. o. m. läsåret 1947/48 att vara uppdelad på två professurer, nämligen en i tillämpad matematik I, omfattande huvudsakligen praktisk matematik, matematisk statistik och beskrivande geometri, samt en i tillämpad matematik I I , omfattande bl. a. matriskalkyl och matematisk fysik. De ordinarie väg- och vattenbyggnadsstuderande komma att följa undervisningen i båda professurerna. För lantbruksingenjörernas del anse de sakkunniga det vara tillräckligt med undervisning i tillämpad matematik I i den för väg- och vattenbyggnadsstuderancle föreslagna omfattningen, 70 timmar föreläsningar och 91 timmar övningar. Undervisning i f y s i k får anses vara av grundläggande betydelse för flertalet tekniska tillämpningsämnen. Bl. a. för att skapa förutsättningar för vetenskapliga studier inom vattenbyggnadstekniken anse de sakkunniga, att fysiken bör ha en given plats i lantbruksingenjörsutbildningen. Den omfattning ämnet för närvarande har för de ordinarie väg- och vattenbyggnadsstuderandena, 56 timmar föreläsningar och 28 timmar övningar, torde vara lämplig även för lantbruksingenjörerna. Studierna i ämnet m e k a n i k omfatta i den nuvarande treåriga lantbruksingenjörskursen 140 timmar föreläsningar och 189 timmar övningar. Fr. o. m. budgetåret 1948/49 föreslås emellertid i högskolans petita viss omläggning

142 av mekanikundervisningen i samband med inrättandet av ytterligare en professur i ämnet. Väg- och vattenbyggarnas undervisning skulle sålunda knytas till den nya professuren, benämnd mekanik II. Undervisningen skulle vidare uppdelas i en allmän kurs, omfattande 112 timmar föreläsningar och 147 timmar övningar, samt en fortsättningskurs, som emellertid endast vore avsedd för den byggnadstekniska studieriktningen inom avdelningen för väg- och vattenbyggnad. De sakkunniga ha med hänsyn till ämnets stora omfattning undersökt möjligheterna att tillrättalägga en kortare kurs för de lantbruksingenjörsstuderande och då i första hand övervägt, om undervisningen skulle kunna begränsas till att omfatta en framställning av statiken jämte en mindre kurs i dynamik. Därvid har emellertid framkommit, att dynamiken har stor betydelse för de kommande studierna i hydrologi, byggnadsstatik m. m. De sakkunniga ha därför icke ansett sig kunna föreslå någon annan ämnesbegränsning än att ovannämnda fortsättningskurs icke behöver ifrågakomma för utbildningen av lantbruksingenjörer. Ämnet mekanik har därför upptagits i studieplanen med en omfattning av 112 timmar föreläsningar och 147 timmar övningar. Intill dess professur i mekanik I I inrättats, torde nuvarande omfattning böra bibehållas. De båda ämnena b y g g n a d s s t a t i k samt g r a f o s t a t i k o c h h å l l f a s t h e t s l ä r a , vilka höra under professuren i byggnadsstatik, böra enligt de sakkunnigas mening ingå i lantbruksingenjörsutbildningen i samma omfattning som för övriga studerande vid avdelningen för väg- och vattenbyggnad. B y g g n a d s t e k n i k och b y g g n a d s m a t e r i a l l ä r a , vilka ämnen äro sammanförda under professuren i byggnadsteknik, ha alltsedan 1916 ingått i den treåriga kursen för lantbruksingenjörer. De sakkunniga ha även funnit övervägande skäl tala härför vad beträffar undervisningen i byggnadsmateriallära men vilja förorda väsentlig nedskärning av undervisningen i byggnadsteknik för ifrågavarande elevkategori. Av sistnämnda ämne torde endast de inledande delarna, som avhandla bl. a. olika slag av undergrund, schaktningsoch spåntningsarbeten, grundläggningar, isoleringar mot vatten och fukt samt stödjemurar, vara behövliga för lantbruksingenjörerna. En dylik avgränsning av ämnet bör därför komma till stånd. Förslaget torde vara lätt att genomföra, om nämnda delar av byggnadstekniken — såsom högskolan föreslagit i sina petita för budgetåret 1948/49 — överlämnas åt en biträdande lärare under professuren i byggnadsteknik. Ämnesdelen torde i anslutning härtill böra omfatta 28 timmar föreläsningar och 56 timmar övningar. Vad byggnadsmaterialläran beträffar, torde denna böra bibehållas vid nuvarande omfattning, 42 timmar föreläsningar och 42 timmar övningar. Helt nyligen har vid tekniska högskolan inrättats en speciallärarbefattning i ett för lantbruksingenjörerna synnerligen betydelsefullt ämne, nämligen g e o t e k n i k . Undervisningen torde få speciellt värde genom den anknytning till verksamheten vid statens geotekniska institut, som åsyftas genom övningarnas förläggande dit. Ämnet, som tills vidare har en ganska

143 blygsam omfattning, 42 timmar föreläsningar och 28 timmar övningar, bör enligt de sakkunniga ha en plats i lantbruksingenjörsutbildningen. Detsamma torde kunna sägas om v a t t e n k e m i , som är grundläggande för bl. a, vattenlednings- och avloppstekniken. Vattenkemien omfattar för närvarande 21 timmar föreläsningar och 28 timmar övningar. Undervisning i r i t t e k n i k har hittills ingått i den treåriga kursen med en omfattning av 14 timmar föreläsningar och 56 timmar övningar. Ämnet är närmast avsett att ge erforderliga kunskaper om tekniska arbetsritningar i allmänhet, särskilt beträffande normerna för måttsättning o. dyl. och bör bibehållas i studieprogrammet för lantbruksingenjörerna. Dock torde övningstiden kunna inskränkas till hälften eller 28 timmar. Läroämnet v a t t e n b y g g n a d I är att anse som ett huvudämne i den nuvarande treåriga kursen. Från början ingick i detsamma såväl grundläggande och speciella hjälpvetenskaper (hydraulik, hydrologi, hydrometri) som egentlig vattenbyggnad (vattendragsteknik och vattenvägsteknik) och sanitär vattenteknik (vattenlednings- och avloppsteknik). Numera har emellertid sistnämnda del avspjälkats till ett särskilt ämne, benämnt vattenlednings- och avloppsteknik. Undervisningen i vattenbyggnad I bedrives för närvarande i något olika, omfattning vid de två studieriktningarna inom avdelningen för väg- och vattenbyggnad vid högskolan. Den längre kursen, som omfattar 112 timmar föreläsningar och 182 timmar övningar, torde vara det som bäst passar för lantbruksingenjörerna. Dock synes det vara möjligt att utesluta vissa delar av vattenvägstekniken, ägnade åt slussbyggnader m. m. och nu placerade sist i föreläsningsprogrammet. Med nämnda inskränkning kommer ämnet att omfatta 98 timmar föreläsningar och 126 timmar övningar. Det torde böra förutsättas, att de lantbruksingenjörsstuderande erhålla speciellt tillrättalagda övningsuppgifter. Även v a t t e n l e d n i n g s - o c h a v l o p p s t e k n i k e n bör betraktas som ett huvudämne för lantbruksingenjörerna. Såsom framhållits tidigare, torde man på detta område ha att förutse en betydande utveckling med åtföljande ökade krav på de tekniker, som få befattning med hithörande frågor. Området är för närvarande vid tekniska högskolan företrätt av speciallärare, som har att genomföra ett omfattande föreläsningsprogram på den blygsamma tiden av 28 timmar. För övningar ha anslagits 56 timmar. Denna undervisning måste anses vara i knappaste laget för lantbruksingenjörerna. De sakkunniga vilja för sin del förorda, att den av 1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen föreslagna omfattningen av ämnet snarast genomföres. I avvaktan härpå har en mindre utökning av ämnet till 42 timmar föreläsningar och 84 timmar övningar ansetts ofrånkomlig för lantbruksingenjörsutbildningens del. Vidare kan ifrågasättas, om icke forskningen på området är av sådan vikt, att den borde tryggas genom inrättande av en professur i ämnet. Vid arbeten inom vattenlednings- och avloppstekniken råkar man i regel

144 ofta i kontakt med vissa stadsplanetekniska spörsmål. De sakkunniga, som icke finna att särskild undervisning i stadsbyggnad är erforderlig för lantbruksingenjörerna, föreslå i stället den anordningen, att av övningsassistenten i ämnet vattenlednings- och avloppsteknik skall krävas kompetens även på stadsbyggnadsområdet. För att lantbruksingenjörerna skola bli väl skickade att handha arbetsledningen vid större torrläggningsföretag torde böra införas särskild undervisning i b y g g n a d s o r g a n i s a t i o n . I detta ämne finnes för närvarande en speciallärare med en undervisningsskylclighet av 56 timmar föreläsningar och 28 timmar övningar. I högskolans petita för budgetåret 1948/49 föreslås emellertid inrättandet av professur i b y g g n a d s e k o n o m i o c h b y g g n a d s o r g a n i s a t i o n i stället för den nuvarande speciallärarbefattningen. Vid bifall till högskolans hemställan föreslå de sakkunniga, att lantbruksingenjörerna deltaga i den allmänna kursen av det nya ämnet, vilken avsetts omfatta 28 timmar föreläsningar och 28 timmar övningar. I annat fall torde nuvarande ämnesomfattning böra bibehållas. Även om lantbruksingenjören icke har någon direkt befattning med allmänna vägars byggande och underhåll, är det dock nödvändigt för honom att vara väl insatt i vägbyggnadstekniska frågor, emedan större torrläggnings företag i allmänhet råka i kontakt med allmän väg varjämte lantbruksingenjören ofta anlitas för uppgörande av förslag till torrläggning och dränering vid nybyggnad av väg. Hans uppgift är i dylika fall att planlägga torrläggningsföretaget så, att oundvikliga ingrepp i allmänna vägar göras på ett tekniskt och ekonomiskt riktigt sätt. Av denna anledning erfordras viss utbildning i ämnet v ä g b y g g n a d . Detta omfattar för närvarande 42 timmar föreläsningar samt 112 timmar övningar, av vilka dock 84 timmar äro frivilliga för den byggtekniska studieriktningen. För lantbruksingenjörernas del föreslå de sakkunniga, att de obligatoriska övningarna omfatta 42 timmar. I den treåriga kursen har hittills ingått ett ämne, benämnt b r o b y g g n a d , omfattande konstruktiv utbildning av och metoder för utförande av bärande konstruktioner i allmänhet, särskilt brobyggnaders beräkning och utförande. Ämnet har väsentligt större omfattning för den byggtekniska studieriktningen än för den kommunaltekniska vid avdelningen för väg- och vattenbyggnad. Den treåriga kursen har härutinnan närmast anslutit sig till det senare alternativet, som omfattar 84 timmar föreläsningar och 42 timmar övningar. De sakkunniga föreslå, att utbildningen för lantbruksingenjörerna helt anpassas efter vad som gäller för den kommunaltekniska studieriktningen. Eftersom man vid planläggningen av ett torrläggningsföretag så gott som undantagslöst måste betjäna sig av en karta över området, upptagande förutom planbilden relativt noggranna höjdbestämningar, måste lantbruksingen-. jören ha geodetisk utbildning. Åtskilliga skäl tala för att göra denna utbildning relativt grundlig. Sålunda ha torrläggningsområdena understundom sådan storlek och utsträckning, att vid stommätningarna måste tillgripas polygonmätning eller lokal triangulering. Vad särskilt höjdmätningarna be-

145 träffar, är det, exempelvis vid vattenregleringar, ofta nödvändigt att genomföra dessa med en hög grad av noggrannhet. Å andra sidan kan invändas, att det i dylika, relativt sällan förekommande fall torde vara rationellast att lantbruksingenjören anlitar en expert, som pä eget ansvar utför de mera krävande mätningstekniska uppgifterna. De sakkunniga ha efter ingående prövning funnit sig icke böra förorda, att lantbruksingenjörernas geodetiska utbildning anslutes till den föreslagna professuren i geodetisk mätningsteknik. I stället bör ämnet p l a n m ä t n i n g o c h n i v e l l e r i n g komina till användning. Detta omfattar nu sammanlagt 35 timmar föreläsningar och 63 timmar övningar. Då ämnet i sin nuvarande form icke inbegriper någon framställning av allmän felteori, lagarna om fels fortplantning och enklare utjämningsförfaranden, anse de sakkunniga att detsamma för lantbruksingenjörernas del bör utökas med 7 timmar föreläsningar och 7 timmar övningar, ägnade åt nämnda delar. Vidare förutsattes, att fältövningarna, 30 dagar, effektivt utnyttjas genom att de blivande lantbruksingenjörerna därvid sysselsättas med för ändamålet särskilt valda övningsuppgifter. Under senare år utförda försök ge vid handen, att på fotogrammetrisk väg framställda kartor kunna utgöra ett gott underlag för planläggning av torrläggningsföretag. Visserligen behöva dessa kartor ännu så länge kompletteras med höjdmätning enligt hittills gängse metoder, men själva planbilden är vida fullständigare och mer upplysande än på en vanlig karta. På fotokartan framträda nämligen vegetationsgränser, fuktighetsförhållandena i marken, de gamla täckdikessystemens läge och många andra detaljer av betydelse, allt under förutsättning att fotograferingen skett vid lämplig årstid och belysning. För att kunna handha fotomaterialet på ett riktigt sätt och bidraga till de fotogrammetriska metodernas utveckling inom sitt område behöva lantbruksingenjörerna utbildning i f o t o g r a m m e t r i . Den för lantmätarna föreslagna allmänna kursen i ämnet, omfattande 42 timmar föreläsningar och 42 timmar övningar, synes vara av lämplig omfattning även i förevarande hänseende. Någon frivillig fortsättningskurs torde knappast kunna komma i fråga, då lantbruksingenjörerna icke erhålla den härför erforderliga utbildningen i geodesi och fotografi. D e n e k o n o m i s k - k u l t u r t e k n i s k a ä m n e s g r u p p e n . Till den ekonomisk-kulturtekniska ämnesgruppen hänföras — förutom den praktiska och teoretiska undervisning, som äger rum under den förberedande kursen — de e k o n o m i s k a och k u l t u r t e k n i s k a studierna. Vidare ha ämnena f i s k e r i k u n s k a p , f o r n l ä m n i n g s - o c h n a t u r s k y d d s l ä r a samt h u s b y g g n a d s l ä r a m e d l a n t b r u k s b y g g n a d s l ä r a ansetts vara närmast hänförliga till denna ämnesgrupp. Enligt de sakkunnigas mening torde en lantbruksingenjör i stort sett behöva samma ekonomiska skolning som en lantmätare för att kunna bedöma effekten av de ingrepp, som torrläggnings- och regleringsföretagen innebära för de berörda fastigheterna. De till lantbruksingenjörer studerande böra där1 0 —1<I90 47

146 för följa, den för lantmäteriutbildningen föreslagna undervisningen i ämnena n a t i o n a l e k o n o m i , l a n t b r u k s e k o n o m i , s k o g s b r u k s e k o n o m i och f a s t i g h e t s e k o n o m i . Endast beträffande övningstiden ha vissa inskränkningar ansetts möjliga i ämnena skogsbruksekonomi och fastighetsekonomi. Till de ekonomiska studierna böra hora studieresor och exkursioner i samma omfattning som för lantmätarna. Lantbruksingenjörerna ha hittills icke fått någon obligatorisk utbildning i fiskerikunskap eller limnologi. Detta anmärkningsvärda förhållande har bl. a. uppmärksammats av torrläggningssakkunniga, som rekommenderat införande av undervisning i hithörande frågor. De sakkunniga anse för sin del. att den för lantmätarna föreslagna undervisningen i f i s k e r i k u n s k a p m e d l i m n o l o g i bör upptagas i lantbruksingenjörsutbildningen. Det har i olika sammanhang påtalats angelägenheten av att torrläggningsföretag icke onödigtvis vålla skada eller förstörelse på naturvärden och att, i fall då detta är oundvikligt, den skadliga inverkan så mycket som möjligt begränsas. Såväl den allmänna landskapsvårdens som det vetenskapliga naturskyddets intressen måste därför på allt sätt beaktas vid torrläggningsföretagens planering och utförande. De sakkunniga, som kunna helt ansluta sig till denna uppfattning, hålla före att i den här avhandlade studieplanen bör medtagas undervisning rörande principerna för landskapsvården, naturskyddet och lagstiftningen på området. Dylik undervisning meddelas i ämnet f o r n l ä m n i n g s - o c h n a t u r s k y d d s l ä r a i lantmäteriundervisningens studieplan. Föreläsningsprogrammet är visserligen mycket koncentrerat, 14 timmar, men kursen kan för lantbruksingenjörerna vid behov kompletteras med lämpliga litteraturstudier. Övningarna, 21 timmar, torde även kunna effektivt utnyttjas genom begagnande av film, skioptikon m. m. Jämväl den till ämnet knutna exkursionen bör bli värdefull för de studerande. De sakkunniga ha även funnit det nödvändigt, att lantbruksingenjörerna erhålla orientering på husbyggnadslärans och då särskilt lantbruksbyggnadslärans område. Vid jordbruksekonomiska bedömningar i allmänhet och särskilt vid skadevärderingar i samband med vattenregleringar torde behovet härav vara särskilt framträdande. Utbildningsmålet torde lämpligen nås genom att de lantbruksingenjörsstuderande följa den undervisning i h u s b y g g n a d s l ä r a m e d l a n t b r u k s b y g g n a d s l ä r a , som föreslagits för lantmäteriavdelningens del. Sedan de sakkunniga i det föregående uppehållit sig vid lantbruksingenjörernas rent tekniska, agronomiska, skogliga och ekonomiska utbildning, återstår att i anslutning härtill klarlägga, hur utbildningen skall erhålla den speciella inriktning på jordbrukets och skogsbrukets kulturtekniska problem, som de kommande arbetsuppgifterna kräva. Detta har hittills skett genom studier i ämnet agronomisk hydroteknik i den ettåriga kursen på lantbrukshögskolan, varvid de studerande synas ha följt den längre kurs, som är obligatorisk för avläggande av agronomexamen på jordbrukslinjen. Någon under-

147 visning i skoglig hydroteknik har hittills icke förekommit. Ej heller har kulturtekniken i övrigt, exempelvis den som sammanhänger med ägovägarna, haft något utrymme i studieplanen. I undervisningsprogrammet för agronomisk hydroteknik kan man urskilja två huvuddelar av ungefärligen lika omfattning, nämligen dels de för vattenbyggnaden grundläggande ämnesdelarna hydraulik, hydrologi och hydrografi, dels en tillämpad del, egentlig agronomisk hydroteknik, som omfattat vattenavledning, dränering, invallning, bevattning och spillvattenavledning. Den förra delen inhämta lantbruksingenjörsstuderandena redan nu i betydligt större omfattning i ämnet vattenbyggnad I, som enligt de sakkunnigas förmenande bör ingå i den tekniska ämnesgruppen även i fortsättningen. Den senare delen återfinnes i föreläsningsprogrammet för den föreslagna professuren i k u l t u r t e k n i k vid lantmäteriavdelningen. Professuren har dessutom avsetts omspänna skoglig hydroteknik, med vilken lantbruksingenjörerna även böra vara förtrogna. Även den kulturtekniska vägbyggnadsläran, som skulle ingå i professuren, torde de vara i behov av. Det bör i detta sammanhang uppmärksammas, att torrläggningskommittén i sin skrivelse den 11 maj 1939 till chefen för jordbruksdepartementet bl. a. erinrat om, att man knappast kan bedöma värdet av torrlagda ägor om icke i kalkylerna medtoges kostnaderna för de vägar, som erfordrades för att över huvud taget kunna utnyttja de torrlagda ägorna för avsett ändamål. Varje större torrläggningsprojekt aktualiserar sålunda frågan om brukningsvägarna, deras sträckning och beskaffenhet. Av vad ovan anförts framgår, att goda möjligheter torde finnas att tillgodose lantbruksingenjörernas behov av kunskaper i kulturteknisk väg- och vattenbyggnadslära genom den föreslagna professuren i ku It u r t e k n i k vid lantmäteriavdelningen. Undervisningen i hithörande frågor blir härigenom allsidigare än genom nuvarande utbildningsanordningar och förlorar icke heller i kvalitet. Givetvis behöva lantbruksingenjörsstuderandena icke följa de delar av ämnet, som avhandla elementär statik och hållfasthetslära m. m. — vilka för övrigt skulle anförtros åt biträdande lärare — och icke heller ämnesdelarna hydraulik och hydrologi. Dessa discipliner studeras av dem betydligt fullständigare i annat sammanhang. Däremot bör i studieplanen ingå den kulturtekniska vägbyggnadsläran, som föreslagits omfatta 42 timmar föreläsningar, 35 timmar övningar samt exkursioner i 4 dagar, samt den kulturtekniska vattenbyggnadsläran med 56 timmar föreläsningar. Vad övningarna i sistnämnda avsnitt av ämnet beträffar, torde de böra göras något mera omfattande för lantbruksingenjörerna än för lantmätarna, förslagsvis 84 timmar. Förutom 4 dagars exkursioner i vattenbyggnadslära tillkomma fältövningarna i kulturteknik under sommarferierna, som böra omfatta 13 dagar och avse upprättande av fullständigt förslag till torrläggning av lämpligt område samt förslag till av torrläggningen föranledda vägbyggnader. E n dylik planläggningtorde emellertid kräva beaktande även av vissa fastighetstekniska synpunkter. De sakkunniga anse detta önskemål kunna tillgodoses, om den assistent, som

148 biträder vid fältövningarna i fråga liksom även vid fältarbetsresultatens bearbetning på lärorummet, äger nödig kompetens på detta område. D e n r ä t t s l i g a ä m n e s g r u p p e n . Före år 1932 var lantbruksingenjörernas rättsliga utbildning förlagd till lantbruksstyrelsen, där en särskild kurs i r ä t t s k u n s k a p , omfattande cirka 120 timmar, anordnades. Enligt kursprogrammet skulle undervisningen omfatta följande: 1. Grunddragen av civil- och processrätten, i vad avser olika slag av laga fång till fast egendom, personers rätts- och handlingskapacitct, reprcsentantskap samt fullmaktsinstitut. 2. Kort kurs i kamerallagfarenhet. 3. Kort framställning av svenska jordäganderättens uppkomst och utveckling, avvittringsväsendet, det viktigaste angående åbo- och besittningsrätt till publika hemman och lägenheter och sättet för deras övergång i enskild ägo samt lantmäteriets historiska, utveckling. 4. Huvudgrunderna av lagstiftningen om delning och sammanläggning av jord på landet samt om jordregister; huvudgrunderna, av lagen om fastighetsbildning i stad, den s. k. ensittarlagstiftningen, lagstiftningen om vägar och stängsel, lagen em nyttjanderätt till fast egendom (arrendelagen), lagen om expropriation och lagen om skiljemän samt ecklesiastika, boställsordningen och kungörelsen angående förvaltningen av kronans jordbruksdomäner, såvitt de röra lantbruksingenjörernas verksamhet. 5. Vattenlagstiftningen, särskilt den defensiva delen av densamma, jämte därmed sammanhängande författningar. 6. Allmänna, resereglementet och resereglementet för lantbruksingenjörer, förordningarna om expeditionslösen och stämpelavgift, såvitt de röra lantbruksingenjörernas verksamhet, samt föreskrifterna om papper m. m. att användas till offentliga handlingar. Numera meddelas den rättsliga undervisningen i den ettåriga kursen på lantbrukshögskolan i läroämnet f ö r f a t t n i n g s k u n s k a p , som för lantbruksingen jörsaspiranternas del omfattar cirka 70 timmar. Föreläsningsprogrammet framgår av bilaga 9. Enligt uppgift har dessutom innevarande läsår införts viss undervisning i t i l l ä m p a d v a t t e n r ä t t . Man torde i lantbruksingenjörernas behov av rättslig utbildning kunna urskilja tre huvudelement, nämligen dels grundläggande juridisk utbildning, dels härpå vilande utbildning rörande viss speciallagstiftning, framför allt vattenrätten, dels slutligen undervisning rörande vissa praktiska tillämpningsfrågor, som möta i förrättningsverksamheten. Mellan de två sistnämnda elementen råder givetvis ett särskilt intimt samband. De grundläggande juridiska studierna torde däremot kunna behandlas som en mera fristående undervisningsdel. Den angivna inbördes ordningen synes tillika innebära en lämplig stegringsföljd i undervisningen. De grundläggande juridiska studierna böra avse dels att ge erforderlig underbyggnad för de kommande specialstudierna, dels även en allmän orientering på framför allt civilrättens område, men även inom processrätten, författnings- och förvaltningsrätten samt finansrätten. En lantbruksingenjör bör ju kunna bedöma exempelvis frågor rörande rättskapacitet och handlings-

149 kapacitet, lagfart och inteckning, samäganderätt, nyttjanderätt o. s. v. Utbildningsbehovet sammanfaller sålunda i väsentliga delar med lantmätarnas, De sakkunniga ha funnit, att det föreslagna ämnet a l l m ä n r ä t t s l ä r a (56 timmar föreläsningar, 28 timmar övningar) bör vara lämpligt avpassat också för lantbruksingenjörsutbildningen. På de grundläggande kunskaperna i allmän rättslära torde en fördjupad rättslig fackutbildning med tyngdpunkten förlagd till vattenrätten böra byggas upp. Inom vattenrätten är särskilt den defensiva av stor betydelse för lantbruksingenjören, men han får heller ingalunda stå främmande för den lukrativa vattenrätten. Vid förrättningar enligt vattenlagen uppstå emellertid åtskilliga andra spörsmål, hänförliga till fastighetsrätten i övrigt. Sålunda måste förättningsmannen kunna utreda äganderätts- och fastighetsförhållanden inom ett torrläggningsområde, bedöma servitutsfrågor o. d., för vilket kräves kännedom om såväl tidigare som gällande jorddelningslagstiftning m. m. På alla de ovan antydda områdena kommer undervisning att meddelas i den av de sakkunniga föreslagna professuren i a l l m ä n r ä t t s l ä r a o c h f a s t i g h e t s r ä t t , ehuru i något andra propotioner än vad som kan anses som lämpligast för lantbruksingenjörerna. Den bästa lösningen synes därför vara, att för dessa studerande tillrättalägges en särskild föreläsningskurs inom professuren, innehållande en utvidgad kurs i vattenrätt och en koncentrerad kurs i övriga delar av fastighetsrätten, särskilt fastighetsbildningslagstiftningen och författningarna rörande jord- och fastighetsregister. Kursen bör omfatta 56 timmar föreläsningar. Undervisningen torde väl kunna medhinnas av vederbörande professor, som enligt vad tidigare utvecklats icke skall ha någon direkt befattning med övningar inom sitt ämne och därför bör kunna vidkännas något större föreläsningsskyldighet än en professor i allmänhet. De tillämpade studierna rörande förrättningshandläggning in. m. och i sam band härmed uppträdande praktiska problem böra enligt de sakkunnigas mening omhänderhävas av en biträdande lärare i t i l l ä m p a d v a t t e n r ä t t under professorn i allmän rättslära och fastighetsrätt. Undervisningen i fråga bör lämpligen omfatta 28 timmar föreläsningar och 56 timmar övningar. Sammanfattande synpunkter på förslaget till ny studieplan. Som framgår av det föregående har särskild uppmärksamhet ägnats åt de tre ämnesgruppernas inre uppbyggnad i en lämplig stegringsföljd. Vid utarbetandet av den fullständiga studieplanen [se principschemat figur 6 (s. 150) och bilaga 11] har dessutom eftersträvats största möjliga inbördes samverkan mellan grupperna. Några synpunkter, som härvidlag varit vägledande, skola i det följande anföras. Ett ämne, som på grund av sin koordinerande karaktär kan beaktas som ett slutämne för studieplanen i dess helhet och icke bara för den ekonomisk-kulturtekniska ämnesgruppen, är kulturtekniken. Det har inplacerats vid en tid-

150 E x. a m

r b & 7* &

en

"I

, -i l- /?

1& t -K

Xrdif-

fe

?

''"'['

i' k

ÖM

1 1

y

?1 t- 5 0

si

-^ fc

.O

g

1 1 1* lQ

•9

h

'J3

^

1 i§^>

Ö

•*•

b

^0J

^

f 0> 1>I ->1

tv

i.l

_L_I

I-

gi

-^

1 y

^ **

I Ö

•. • - ;

<a'o

ll

--):-

t. Ö

i

s

1 to.

?

«J 0

f

l±. g

^J

?

-£

Ö Q

151 punkt, då eleverna fullföljt huvuddelen av studierna i såväl agronomiska och skogliga som tekniska och rättsliga ämnen. De studerande ha exempelvis erforderlig underbyggnad på sådana för torrläggningsverksamheten betydelsefulla områden som fastighetsekonomi, lantbruksbyggnadslära, fiskerikunskap med limnologi, naturskydd, vattenkemi, geoteknik, vattenbyggnad, bro- och vägbyggnad. Vidare har tillsetts, att studierna i nära sammanhörande tillämpningsämnen löpa i det närmaste parallellt. Några exempel må andragas. Vid studierna i vattenrätt ha eleverna grundlig kännedom om de tekniska och ekonomiska frågor, som lagstiftningen avser att reglera. Vid tillämpningsövningarna i kulturteknik kan man vidare utgå från att de äro väl insatta i de tekniska och rättsliga förutsättningarna för genomförandet av ett torrläggningsprojekt. De för kulturtekniken betydelsefulla hjälpämnena planmätning och nivellering och fotogrammetri äro även så placerade, att fältövningsuppgifterna kunna avse upprättande av karta över samma område, som kommer att utnyttjas vid övningarna i kulturteknik. Förutsättningar finnas även att vid behov samordna övningarna i tillämpad vattenrätt och kulturteknik o. s. v. Såsom framgår av bilaga 11 har det även varit möjligt att sammansätta en timplan med jämn och lagom stor terminsbelastning. Vid utarbetandet av timplanen har dessutom erforderlig hänsyn kunnat tagas till en placering av ämnena, som även passar avdelningarna för lantmäteri och väg- och vattenbyggnad. Det torde vara av intresse att se, i vad mån de sakkunnigas förslag innebär några större förskjutningar mellan de tre ämnesgrupperna jämfört med nuvarande utbildning. En dylik jämförelse kan dock icke bli exakt, dels därför att vissa ämnen på grund av sin förändrade karaktär numera äro hänförliga till annan ämnesgrupp än tidigare, dels emedan några fullt bestämda uppgifter om undervisningens omfattning i den nuvarande ettåriga kursen icke stått till buds. Jämförelse mellan de teoretiska studiernas omfattning enligt gällande och föreslagen studieplan. Gällande studieplan A ni ii e 8 g r u p p

Föreslagen studieplan

Summa timmar Summa timmar i % av hela i % av hela föreläsningar föreläsningar studieplanen studieplanen och övningar och övningar

Teknisk Ekonomisk-kulturteknisk Rättslig Summa

2 800 635 70 3 505

80 18 2 100

2 345 1130 224 3 699

63 31 6 100

De väsentligaste nyheterna i den nya studieplanen hänföra sig till den praktiska utbildningen under lärares ledning, som förekommer dels i den förberedande kursen, dels under sommarferierna i form av tillämpningsövningar. En jämförelse i detta avseende utfaller på följande sätt.

152 Jämförelse mellan antalet fältörningsdagar enligt gällande och föreslagen studieplan. Antal dagar fältövningar och exkursioner Ä 111 n e s g r a p ])

Teknisk Ekonomisk-kul tur teknisk Rättslig Summa

gällande studieplan

föreslagen studieplan

40 20

40 171

211 Om hänsyn jämväl tages till den praktiska utbildningen under lärares ledning, framstår sålunda den föreslagna lantbruksingenjörsutbildningen i sin helhet såsom väsentligt utvidgad. Härvid faller den största absoluta och relativa ökningen på de ekonomisk-kulturtekniska studierna och även de rättsliga, under det att de tekniska undergått en obetydlig minskning. Sedan detaljerat förslag om utbildningen av lantbruksingenjörer nu framlagts, kunna vissa, avslutande reflexioner i förläggningsfrågan vara på sin plats. Det har varit möjligt att med utnyttjande av redan befintliga eller föreslagna ämnen och lärare inom avdelningarna för lantmäteri och väg- och vattenbyggnad vid tekniska högskolan sammansätta en studieplan, som i allt väsentligt tillgodoser de av de sakkunniga inledningsvis uppställda allmänna önskemålen. E t t av de icke minst viktiga därvidlag är att få utbildningen förlagd till en enda högskola. Endast i mycket obetydlig utsträckning har det varit nödvändigt att föreslå anordningar, som endast skulle komma att utnyttjas för utbildning av lantbruksingenjörer. Tekniska högskolan måste därför framstå såsom ett ur ekonomiska och även andra synpunkter utomordentligt gynnsamt förläggningsalternativ. De övriga förläggningsmöjligheter, som eventuellt skulle kunna ifrågasättas, vore lantbrukshögskolan och måhända även skogshögskolan. För att därvid icke frångå enhetstanken och bibehålla den kvalitet i fråga om teknisk och rättslig utbildning, som de sakkunniga ansett ofrånkomlig för lantbruksingenjörerna, skulle konsekvensen bli, att vid nämnda högskolor finge inrättas professurer och speciallärarbefattningar i så gott som samtliga de ämnen, som återfinnas i de tekniska och rättsliga ämnesgrupperna, samt i åtskilliga ämnen inom den ekonomisk-kulturtekniska gruppen. Vad lantbrukshögskolan beträffar, skulle sålunda knappast kunna undvikas att inrätta professurer i matematik, tillämpad matematik, mekanik, byggnadsstatik och vattenbyggnad samt speciallärarbefattningar i brobyggnad, vägbyggnad, geoteknik, vattenlednings- och avloppsteknik, byggnadsorganisation, planmätning och nivellering, fotogrammetri och vattenrätt. Vidare behövde den skogliga undervisningen byggas ut. Övriga ämnen i lantbruksingenjörsutbildningen kunde måhända tillgodoses genom en utbyggnad av befintliga läroämnen vid högskolan,

153 vilket dock knappast kan ske utan särskilda kostnader. Allt detta bör ses mot bakgrunden av det ringa antalet lantbruksingenjörsstuderande varje år. Uppenbarligen skulle en sådan åtgärd icke kunna ekonomiskt försvaras. Samma gäller skogshögskolan. De sakkunniga ha heller icke ansett det nödvändigt att genomföra några kalkyler i detta avseende. Även om en förläggning av lantbruksingenjörsutbildningen till lantbrukshögskolan eller skogshögskolan sålunda icke lämpligen kan äga rum, är det dock angeläget att kontakten med den agronomiska och skogliga forskningen i största möjliga utsträckning upprätthålles. De sakkunniga komma i det följande att överväga åtgärder, avsedda att underlätta denna kontakt och leda till ett fruktbärande samarbete mellan tekniska högskolan, lantbrukshögskolan oeh skogshögskolan på vissa områden. Åtskilliga av de förslag, som i detta hänseende framlagts för lantmäteriutbildningens del, torde även vara tilllämpliga på utbildningen av lantbruksingenjörer. Vad de sakkunniga inledningsvis anfört rörande lantbruksingenjörsutbildningens lämplighet för utbildningen av tekniker inom närbesläktade verksamhetsområden, exempelvis flottningen, vattenlednings- och avloppstekniken, vattenregleringsföretag m. m. synes ytterligare bestyrkas vid en allmän överblick av det nu föreliggande förslaget till ny studieplan. Den verksamhet dessa ingenjörer utöva kräver stor förståelse för jordbrukets och skogsbrukets berättigade intressen i olika sammanhang. Detta syfte har enligt de sakkunnigas mening tillgodosetts i utbildningsprogrammet utan att några menliga inskränkningar varit nödvändiga i den tekniska utbildningen.

Praktik

under

studietiden.

De sakkunniga ha funnit, att man härvidlag torde böra eftersträva en lösning liknande den, som föreslagits för lantmäteristuderandena, innebärande att sommaren mellan första och andra årskurserna reserveras för av högskolan kontrollerad praktik inom något av de verksamhetsområden, som ligga nära här avsedd studieriktning. Företrädesvis bör denna praktik sökas hos lantbruksingenjör eller vid större reglerings- eller flottledsföretag. Även för de studerande är det av vikt att tillse, att praktiken äger rum hos särskilt lämplig principal och på ett distrikt eller vid ett företag med omväxlande arbetsuppgifter. Utöver praktiken i den rutinmässiga handläggningen av syneförrättningar och andra förekommande arbetsuppgifter vore det emellertid enligt cle sakkunnigas mening mycket värdefullt för de studerande att under studietiden få stifta bekantskap med utanför högskolan bedriven försöksverksamhet och forskning på hithörande områden. Sålunda synes exempelvis den försöksverksamhet på täckdikningens område, som nyligen igångsatts efter beslut av 1947 års riksdag, utgöra ett lämpligt praktikobjekt för blivande lantbruksingenjörer. De problem, som sysselsätta målforskningen på detta område, ha nämligen mycket stor betydelse för torrläggningsverksamheten och därmed för lantbruksingenjörerna i deras verksamhet. Härmed jämförlig praktik torde även

154 finnas inom närgränsande områden. Om sommaren mellan andra och tredje årskursen reserveras för dylik praktik, bör man även kunna räkna med att de studerande ha tillräckliga kunskaper för att kunna tillgodogöra sig denna praktik och även självständigt utföra vissa arbetsuppgifter såsom observationer, vissa statistiska bearbetningar m. m. Med den här föreslagna anordningen torde man även vinna syftemålet att underlätta för de studerande att även i framtiden följa försöksverksamhet och målforskning och undan för undan tillgodogöra sig resultaten av desamma i sin yrkesutövning. Med anledning av vad ovan anförts få cle sakkunniga föreslå dels att det uppställes som villkor för uppflyttning i andra årskursen, att lantbruksingenjörsstuderande skall hava förvärvat minst två och en halv månaders väl vitsordad praktik hos statens lantbruksingenjör eller vid flottleds- eller regleringsföretag, dels ock att det uppställes som villkor för uppflyttning i tredje årskursen, att lantbruksingenjörsstuderande skall hava förvärvat minst två månaders väl vitsordad praktik inom försöksverksamhet eller målforskning inom hithörande verksamhetsområden. De sakkunniga ha därvid förutsatt, att de studerande under sin praktik erhålla rese- och traktamentsersättning av lämplig storlek, varigenom de beredas tillfälle att i förekommande fall följa sin principal på dennes resor. Lantbruksstyrelsen bör bemyndigas att utbetala dylik ersättning till praktikant hos lantbruksingenjör. Även praktik förvärvad i annan ordning än ovan sagts bör, om den befinnes väl motsvara ovan anförda syftemål, kunna godkännas. Vetenskapliga studier och forskning. Uppenbarligen behöver utbildningen av lantbruksingenjörer i likhet med all annan högskolemässig undervisning anknytning till och stöd av vetenskapligt forskningsarbete. På grund av utbildningens mångskiftande karaktär är den för torrläggningsverksamheten betydelsefulla forskningen att söka på flera håll. De sakkunniga ha därför ansett på sin plats att inledningsvis lämna en kortfattad översikt över de olika forskningsgrenar, som i detta sammanhang böra uppmärksammas. Dessa torde med hänsyn till sin art kunna uppdelas i följande tre huvudgrupper. A l l m ä n och s p e c i e l l f o r s k n i n g av t e k n i s k a r t . H i t bör främst räknas grundläggande byggnadsteknisk forskning. Inom denna intar särskilt g e o t e k n i k e n en framträdande plats. Geoteknisk forskning har tidigare bedrivits på flera olika håll, exempelvis vid statens järnvägars geotekniska avdelning, väg- och vattenbyggnadsstyrelsens geotekniska avdelning, statens väginstituts geologiska avdelning samt Sveriges geologiska undersökning. Sedan några år tillbaka är den geotekniska forskningen centralt företrädd av statens geotekniska institut, som har till uppgift att utreda frågor rörande jords och andra massors tryck, stabilitet och deformationer samt geotekniska frågor rörande erosion och grundvatten m. m. Verksamheten bedrives i nära samarbete med tekniska högskolan. I institutets instruktion har angivits, att

155 detsamma bl. a. skall biträda lantbruksstyrelsen med utredningar. Lantbruksstyrelsens inflytande i institutets styrelse synes även vara instruktionsmässigt tryggat. Vidare må framhållas v a t t e n b y g g n a d s t e k n i s k och s a n i t e t s tekn i s k forskning, som framför allt finnes representerad vid de tekniska högskolorna. Även den m a t e r i a l t e k n i s k a forskningen bör uppmärksammas. Den senare har vid sidan av de tekniska högskolorna ett särskilt forum i stalens provningsanstalt. A l l m ä n n a t u r v e t e n s k a p l i g s a m t a g r o n o m i s k och skoglig f o r s k n i n g . Bland de naturvetenskapliga forskningsgrenar, som äro av betydelse för torrläggningen, skall här endast erinras om två, nämligen g e o l o g i e n och m e t e o r o l o g i e n . De statliga institutioner, som härvidlag böra ihågkommas, äro framför allt. Sveriges geologiska undersökning och Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. Sveriges geologiska undersökning är verksam bl. a. på jordartsforskningens område och studerar särskilt jordarternas fysikaliska och kemiska egenskaper ur odlings-, agrikulturteknisk och skoglig synpunkt. Även jordarternas egenskaper ur markstabilitets- och dräneringssynpunkt äro föremål för undersökningar. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institutet har i förevarande hänseende betydelse genom sin verksamhet på meteorologiens och färskvattenhydrografiens område. Institutet har vid sin sida ett rådgivande organ, meteorologiska och hydrologiska rådet, som bl. a. har till uppgift att verka för att erforderlig kontakt upprätthålles mellan institutet och de olika verksamhetsområden, för vilka institutets arbete är av betydelse. I detta råd skall jämlikt instruktionen finnas en representant för lantbruksstyrelsen. Den agronomiska forskningen, som närmast representeras av lantbrukshögskolan och den därtill knutna jordbruksförsöksanstalten, är i flera avseenden av grundläggande vikt för torrläggnings verksamheten inom jordbruket. Särskilt bör i detta sammanhang understrykas den roll, som institutionen för a g r o n o m i s k h y d r o t e k n i k spelar som samlingspunkt för forsknings- och försöksverksamheten på täckdikningens och bevattningens område. Vidare bör erinras om den tidigare antydda, av 1947 års riksdag beslutade utvidgade täckdikningsförsöksverksamheten, som i organisatoriskt hänseende tills vidare är anknuten till institutionen för agronomisk hydroteknik. 1945 års jordbruksförsöksutredning har i nyligen avgivet betänkande (stat, off. utr. 1947: 42) med förslag angående organisationen av försöksverksamheten på jordbrukets område räknat med att det vid statens lantbruksförsök (nuvarande jordbruksförsöksanstalten) framdeles skall inrättas en särskild avdelning för undersökningar rörande jordens torrläggning och bevattning. Givetvis är lantbrukshögskolans verksamhet på flera andra områden,

156 exempelvis inom m a r k l ä r a n , v ä x t f y s i o l o g i e n , m i k r o b i o l o g i e n och j o r d b r u k s l ä r a n , av betydelse för jordbrukets torrläggningsfrågor. På det skogliga området slutligen är forskningen koncentrerad till statens skogsforskningsinstitut och skogshögskolan. På skogsforskningsinstitutet är särskilt a v d e l n i n g e n f ö r b o t a n i k o c h m a r k l ä r a av intresse genom sitt arbete på det markbiologiska och växtfysiologiska området. På skogshögskolan torde närmast institutionen för s k o g s t e k n o l o g i , dit undervisning och forskning rörande skogsdikning, skogsvägbyggnad och flottning är förlagd, samt institutionen för s k o g l i g m a r k l ä r a böra framhållas. För lantbruksingenjörernas verksamhetsområde specifik f o r s k n i n g . Åtskilliga av de problem, som möta en lantbruksingenjör i hans yrkesutövning, äro så pass renodlade, att de direkt kunna omhändertagas av någon av de tidigare uppräknade institutionerna. Andra äro däremot av sammansatt natur; möjligheterna för ett klarläggande av dessa böra bli föremål för ökacl uppmärksamhet. Det torde kunna förväntas, att forskningen inom de föreslagna institutionerna för f a s t i g h e t s e k o n o m i och k u l t u r t e k n i k skall bli ett värdefullt komplement till den övriga forskning, som är av betydelse för lantbruksingenjörernas verksamhet. Vidare kräva åtskilliga spörsmål på vattenrättens område vetenskaplig genomarbetning. Ett naturligt forum för dylik forskning torde komma till stånd i den föreslagna professuren i a l l m ä n r ä t t s l ä r a o c h f a s t i g h e t s rätt. Denna kortfattade översikt över olika vetenskapliga statliga institutioner, vilka verka till gagn för torrläggningsarbetet, ger vid handen, att det för närvarande är ganska väl sörjt för såväl grundläggande som tillämpad forskning. Sedan de nya professurerna inom lantmäteriavdelningen inrättats, och i all synnerhet om ett särskilt forskningsorgan kommer till med uppgifter inom fastighetsekonomien, kulturtekniken och fastighetstekniken, torde olika hithörande forskningsgrenar bli ganska fullständigt representerade. Redan nu är dessutom i viss utsträckning sörjt för sambandet mellan lantbruksstyrelsen, som ju är målsman för huvudparten av den inom landet bedrivna torrläggningsverksamheten, och åtskilliga forskningsorgan. I detta sammanhang bör dessutom erinras om att lantbruksstyrelsen jämlikt instruktionen för jordbrukets forskningsråd äger rätt att ha en representant närvarande vid rådets sammanträden. Härigenom finnes alltså en möjlighet att inom jordbrukets forskningsråd bevaka torrläggningsintressena, då det gäller att fördela forskningsanslag o. s. v. Vidare bör erinras att cle sakkunniga föreslagit, att lantmäteriundervisningen bör bli representerad i jordbrukets forskningsråd och styrelsen för statens skogsforskningsinstitut. Eftersom lantmätarnas och lantbruksingenjörernas agronomiska och skogliga utbildning skulle samordnas, borde nämnda kontakt med forskningen på jordbrukets och skogsbrukets område även komma lantbruksingenjörsutbildningen till godo. Med den tekniska och rättsliga forskningen vinnes enligt de sakkunnigas mening direkt anknytning genom utbildningens förläggande till tekniska högskolan.

157 Sammanfattningsvis få de sakkunniga sålunda framhålla, att lantbruksingenjörsutbildningen i lantbruksstyrelsen torde ha ett naturligt sambandsorgan för sådana vetenskapliga institutioner, med vilka anknytning icke vinnes direkt genom högskolan. På grund härav torde inga andra organisatoriska åtgärder i sammanhanget vara erforderliga än att bereda lantbruksstyrelsen meclinflytande i lantbruksingenjörsutbildningens ledning. Härtill återkomma de sakkunniga i följande avsnitt av betänkandet. Det vore synnerligen värdefullt om man bland lantbruksingenjörerna, i likhet med vad som nu är fallet med åtskilliga yngre lantmätare, ville ägna sig åt vetenskaplig fortbildning inom sitt fack. Möjligheterna härtill torde bli bättre sedan den föreslagna konsolideringen av utbildningen genomförts. De vetenskapliga studierna böra leda fram till teknisk licentiatexamen eller doktorsgrad. I vissa fall torde härvidlag böra förutsättas studier vid lantbrukshögskolan eller annan högskola.

Fortbildnings-

och

specialkurser.

Den föreslagna studieplanen för blivande lantbruksingenjörer avser endast att vara en grundläggande utbildning. På torrläggningens område lika väl som på fastighetsbildningens torde emellertid gälla, att en befattningshavare, för att rätt kunna fylla sin uppgift och hålla sig a jour med utvecklingen, måste få tillfälle till fortbildning och specialutbildning. För lantmätarnas del ha de sakkuniga ansett, att lantmäteriavdelningen — vid behov kompletterad med specialister utifrån — är ett lämpligt forum för en dylik efterutbildning. Detsamma äger i viss mån tillämpning jämväl beträffande lantbruksingenjörsutbildningen. Denna har ju emellertid av kända skäl icke kunnat givas samma enhetliga organisation som lantmäteriavdelningen utan bygger på de två avdelningarna för lantmäteri och väg- och vattenbyggnad. De sakkunniga ha därför funnit det naturligt, att man för lantbruksingenjörernas del icke utgår från att fortbildningen eller specialutbildningen väsentligen kommer att förläggas till tekniska högskolan utan räknar med att denna kursverksamhet framdeles även i betydande utsträckning bör ordnas annorstädes och då främst på lantbrukshögskolan. Härtill bidrager även, att man i lämplig omfattning bör samordna fortbildningen av olika kategorier förrättningsmän inom torrläggningen. Gemensamma kurser för lantbruksingenjörer och jordbrukskonsulenter böra sålunda komma till stånd på lantbrukshögskolan. Av samma anledning kan det visa sig ändamålsenligt att samordna fortbildningen av lantbruksingenjörer och de med skogsdikningen sysselsatta tjänstemännen till skogshögskolan.

Vissa

frågor

rörande

lantbruksingenjörsutbildningens or ganisation.

inre

De sakkunnigas förslag rörande lantbruksingenjörsutbildningens ordnande innebär ju i korthet, att det inom tekniska högskolan organiseras en särskild

158 studieriktning för ändamålet, varvid lärarkrafter och institutioner vid avdelningarna för lantmate'ri och väg- och vattenbyggnad utnyttjas. Däremot tilllåter icke elevantalet, åtminstone icke till en början, att en särskild avdelning anordnas. Det torde därför vara lämpligast att i administrativt hänseende hänföra de lantbruksingenjörsstuderande till avdelningen för väg- och vattenbyggnad. De sakkunniga ha även till behandling upptagit frågan om benämning på den för lantbruksingenjörerna föreslagna studieriktningen. Vissa svårigheter föreligga onekligen att finna en beteckning, som fullt täcker syftet med den föreslagna studieriktningen. Om särskild benämning anses erforderlig, anse de sakkunniga att »studieriktningen för vattenteknik» må kunna användas. Frågor rörande undervisning och forskning m. m. inom studieriktningen för vattenteknik böra handläggas gemensamt av avdelningarna för väg- och vattenbyggnad och lantmäteri och då närmast av de sammansatta avdelningskollegierna, för de två avdelningarna. En liknande lösning synes kunna tilllämpas även beträffande avdelningsråden. Såsom särskilt avdelningsråd för studieriktningen för vattenteknik föreslås därför det sammansatta avdelningsrådet för avdelningarna för väg- och vattenbyggnad och lantmäteri. I det sammansatta avdelningsrådet bör dessutom finnas en representant för lantbruksstyrelsen. De studerande inom studieriktningen för vattenteknik böra i likhet med de lantmäteristuderande vid avgångsexamen få rätt att bära särskild examenstitel. Denna torde lämpligen icke innehålla ordet lantbruksingenjör, vilket bör reserveras som tjänstetitel för befattningshavare inom lantbruksingenjörsorganisationen. De sakkunniga föreslå därför examenstiteln civilingenjör för dem som avlägga avgångsexamen inom studieriktningen för vattenteknik vid tekniska högskolan.

A v d e l n i n g IV.

ÅTERSTÅENDE

FRÅGOR

Kapitel 11. Vissa av lantmäteriundervisningens utformning beroende utbildningsfrågor. Geodesiundervisningen vid avdelningen för väg- och vattenbyggnad vid tekniska högskolan i Stockholm. Studierna vid avdelningen för väg- och vattenbyggnad äro sedan några år tillbaka differentierade på två studieriktningar, nämligen en för byggteknik (Vb) och en för kommunalteknik (Vk). Differentieringen i undervisningen återspeglas även i de geodetiska studierna. Byggnadsteknikerna följa sålunda undervisningen i ämnet p l a n m ä t n i n g o c h n i v e l l e r i n g , som är uppdelat i en allmän kurs, omfattande 14 timmar föreläsningar, 14 timmar övningar samt fältövningar under 10 dagar, och en fortsättningskurs, omfattande 21 timmar föreläsningar, 49 timmar övningar och fältövningar under 20 dagar, medan kommunalteknikerna studera ämnena g e o d e s i och utj ä m n i n g s r ä k n i n g , vilka tillsammans omfatta 112 timmar föreläsningar, 266 timmar övningar samt fältövningar under 45 dagar. För kommunalteknikerna förekommer dessutom frivillig undervisning i ämnet h ö g r e g e o d e s i i en omfattning av 42 timmar föreläsningar, 28 timmar övningar samt fältövningar under 30 dagar. Den geodetiska utbildningen för kommunaltekniker och lantmätare är för närvarande samordnad. Studieplanerna ha följande utseende för läsåret 1946/47. 2:a årskursen Läroämne

ni. m. ht f

vt ö

f

ö

Dagar fältövn. under ferierna

3:e årskursen

ht f

vt ö

f

ö

Dagar fältövn. under ferierna

4:o årskursen

ö

dgr fältövn.

a

14 14 10 21 49 20 35 63 30

un a r

84 210 45 28 5H (42) (28) (30) 112 266 45 (42) (28) (30)

ht f

ö

Ämnets totala omfattning

vt f

f

ö

Vb: Planmätning lering

och nivelak fk

14 14 21 21

10 20

28 5111 U l l

Vk: Geodesi Utjämningsräkning . . . . Högre geodesi

42 70 42 56 28 56

— 84 (42) (28) (30)

160 Anledningen till de differentierade geodesistuclierna är närmast den, att inom studieriktningen för kommunalteknik utbildas stadsingenjörer, vilka ha väsentligt större behov av kunskaper på det mätningstekniska området än byggnadsteknikerna. * Utnyttjandet av lantmäteriavdelningens ämnen för kommunalteknikernas geodesiutbildning har emellertid enligt uttalanden från avdelningskollegiet för väg- och vattenbyggnad varit förenat med vissa svårigheter. Dels ha dessa ämnen haft en allt för stor omfattning för att lämpligen kunna inrymmas i väg- och vattenbyggnadsavdelningens studieplan, dels ha de studerande på ett alltför tidigt stadium tvingats till val av studieriktning. Differentieringen inträder nämligen eljest fr. o. m. tredje årskursen, men av schematekniska skäl har man varit tvungen att placera huvuddelen av gcodesiutbildningen redan i andra årskursen. Vidare har det ansetts utgöra en olägenhet, att en studerande inom den kommunaltekniska studieriktningen för att kunna deltaga i den omfattande geodesiundervisningen måste avstå från att följa undervisningen i vissa andra för en civilingenjör betydelesfulla ämnen, för närvarande husbyggnadslära och svetsteknik. Det har därför vid upprepade tillfällen gjorts framställningar från avdelningskollcgiet för väg- och vattenbyggnad, att kommunalteknikernas behov av utbildning i de geodetiska ämnena skulle tillgodoses genom en utbyggnad av läroämnet planmätning och nivellering med ytterligare en fortsättningskurs, omfattande stadsmätning och utjämningsräkning. Nämnas bör att geodesiutbildningen vid avdelningen för väg- och vattenbyggnad vid Chalmers tekniska högskola för närvarande är ordnad på ett dylikt sätt. Fr. o. m. läsåret 1947/1948 kommer undervisningen vid nämnda högskola att bestå dels av en allmän kurs, omfattande 14 timmar föreläsningar och 14 timmar övningar samt fältövningar under 10 dagar, dels en fortsättningskurs, omfattande 84 timmar föreläsningar, 42 timmar övningar samt fältövningar under 30 dagar. Till fortsättningskursen har dessutom fogats en valfri kurs, omfattande 14 timmar föreläsningar, 28 timmar övningar och fältövningar under 5 dagar, vilken emellertid skall ägnas åt terrester fotogrammetri. 1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen framlade även förslag till geodesiunclervisningens ordnande vid avdelningen för väg- och vattenbyggnad i nära överensstämmelse med avdelningskollegiets ovan återgivna önskemål. Nämnda sakkunniga ansågo sålunda, att man genom inrättande av en fortsättningskurs till ämnet planmätning och nivellering skulle kunna erhålla den geodetiska utbildning, som för en väg- och vattenbyggnadsingenjör normalt kunde anses tillräcklig för kompetens som mätningsman i stad. Den å s. 161 återgivna studieplanen föreslogs. Av studieplanen framgår, att 1940 års sakkunniga icke ansågo gcodesiutbildningen böra differentieras på de två studieriktningarna. I remissyttrande häröver anförde lantmäteristyrelsen betänkligheter med hänsyn till den standardsänkning i väg- och vattenbyggnadsavdelningens

161 Dagar l:a årskursen fältövn. under ht vt ferierna f ö f ö

Läroämne m. m.

Gemensamt för Vb och Vk. P l a n m ä t n i n g och nivellering . . ak fk

-

— 14 14

2:a årskursen vt

ht f

ö

—

10 28

f

ö

Dagar fältövn. under ferierna

3:e årskursen ht f

vt ö

f

ö

dgr fältövn.

14 14 70 42

10 30

84 56

f ö

— 42 28

Ämnets totala omfattning

14 Summa

geodesiutbildning jämfört med nuvarande valfria linje med geodesiutbildningen samordnad med lantmäteriavdelningens, som ett genomförande av sakkunnigförslaget skulle innebära. Styrelsen erinrade bl. a. följande. »Vid ett genomförande av förslaget kan väl förväntas, att de största städerna med specialorgan för mätningsväsendets skötsel komma att fordra av sina mätningsman enahanda kunskaper i geodesi, som bibringas vid avdelningen för lantmäteri, och för de städer och andra samhällen, där mätningsväsendet är samordnat med lantmäteridistrikt, blir även nöjaktigt ordnat i förevarande hänseende. Det stora antal städer, vilka inrymma mätningsväsendet i en kombinerad kommunalteknisk befattning, skulle emellertid efter ett genomförande av förslaget i regel komma att erhålla mätningsmän med otillräcklig underbyggnad i geodesi. Den verksamhet för uppryckning och organisation av stadsmätningsväsendet, som staten nyligen tagit hand om, skulle härigenom få väsentligt sämre förutsättningar än nu. Det torde saknas anledning att för behörighet såsom mätningsman uppställa så avsevärt mindre — och som sagt otillräckliga — krav i fråga om geodesiunderbyggnad å väg- och vattenbyggarna än å lantmätarna. Den verksamhet, för vilken de i förevarande hänseende bereda sig, är i båda fallen densamma. Under sådana förhållanden håller lantmäteristyrelsen före att ytterligare utredning härvidlag tarvas, innan en slutlig lösning av sagda undervisningsfråga sker.» Uppenbarligen behöva alla de civilingenjörer, som utbildas vid avdelningen för väg- och vattenbyggnad, viss mätningsteknisk minimiutbildning. Denna får enligt de sakkunnigas mening anses vara i stora drag tillgodosedd genom den nuvarande allmänna kursen och fortsättningskursen i p l a n m ä t n i n g o c h n i v e l l e r i n g . De sakkunniga vilja dock ifrågasätta, om icke den mindre utökning av ämnet, som föreslagits för de lantbruksingenjörsstuderande, även bör tillämpas å den byggtekniska studieriktningen. Detta skulle i så fall innebära, att fortsättningskursen utökades med 7 timmar föreläsningar och 7 timmar övningar, som ägnades åt enklare utjämningsförfaranden m. m. i samband med geodetiska beräkningar. För en viss kategori, nämligen för dem som ha för avsikt att i en eller annan form ägna sig åt stadsmätningsväsendet och på grund härav välja den kommunaltekniska studieriktningen, kan emellertid ämnet planmätning och nivellering icke anses tillräckligt. Vare sig vederbörande civilingenjör kommer att inneha stadsingenjörsbefattning med mätningsväsendet som huvuduppgift eller en kombinerad kommunalteknisk befattning, där mätningsväsendet utgör 11—1990 47

162 en förvaltningsuppgift vid sidan av flera andra, exempelvis gatuväsendet och vattenlednings- och avloppsnätet, är hans behov av geodetiska kunskaper i stort sett detsamma, som sedan lång tid tillbaka krävts av lantmäteristatens högskoleutbildade personal i avseende å motsvarande arbetsuppgifter. Denna uppfattning styrkes av uttalanden av organ, som representera praktisk sakkunskap på detta område, nämligen lantmäteristyrelsen och svenska kommunal-tekniska föreningen. Den sakligt sett ändamålsenligaste lösningen synes därför vara att även fortsättningsvis samordna den geodetiska utbildningen för lantmätare och kommunaltekniker vid tekniska högskolan. E n dylik samordning har emellertid, såsom redan framhållits, varit förenad med vissa praktiska svårigheter, främst av rent schemateknisk art. Enligt uppgift har emellertid ett stort antal väg- och vattenbyggnadsstuderande under senare år begagnat sig av möjligheten att följa lantmäteriavdelningens geodesiundervisning, vilket tyder på intresse för samundervisningens möjligheter. Vissa av de ovan berörda olägenheterna med en samundervisning böra i huvudsak kunna elimineras. Omfattningen av kommunalteknikernas-geodetiska studier torde i framtiden kunna begränsas till den av de sakkunniga föreslagna professuren i g e o d e t i s k m ä t n i n g s t e k n i k . Någon undervisning i geografisk geodesi lär sålunda knappast vara behövlig för de blivande stadsingenjörerna. Om dylika problem sporadiskt uppträda inom stadsmätningsväsendet, kan lämpligen en specialist anlitas. Av ämnet geodetisk mätningsteknik torde vidare kunna avsöndras de delar, som avse mätningsteknikens speciella tillämpning vid fastighetsbildning för jordbruks- och skogsbruksändamål. Härigenom låter det sig göra att nedbringa föreläsningskursen för kommunalteknikerna till 105 timmar föreläsningar. I fråga om fältövningar böra kommunalteknikerna endast deltaga i det första avsnittet, som är avsett att ägnas åt samhällsmätning; omfattningen torde kunna inskränkas till 45 dagar. Vad slutligen beträffar bearbetningen av fältövningarna på lärorummet torde även här omfattningen kunna göras betydligt mindre än för lantmätarna. Detta kommer närmast att ha till följd, att kommunalteknikerna icke bibringas samma övning i beräkningsteknik m. m. som lantmätarna, vilket emellertid knappast bör inge några betänkligheter, då det ju för mätningsmannakompetens under alla omständigheter erfordras minst två års väl vitsordad praktik inom fastighetsbildningsväsendet under sakkunnig ledning. Med utgångspunkt från vad ovan anförts få de sakkunniga föreslå den å nästa sida intagna studieplanen. Denna studieplan torde även i vissa praktiska avseenden innebära fördelar jämfört med den nu gällande. Genom att geodesiutbildningen något förskjutes mot de högre årskurserna underlättas ett linjeval. Om en studerande påbörjar studierna i geodetisk mätningsteknik under andra årskursen men vid inträdet i tredje årskursen finner sig böra välja den byggtekniska studieriktningen, har han enligt den föreslagna planen endast fullföljt ett blygsamt avsnitt av geodesistudierna, nämligen 42 timmar föreläsningar och 42 timmar

163 Dagar fältövn. under vt ferierna f ö

Dagar fältövn. under vt ferierna f ö

2:a årskursen

3:e årskursen

4:e årskursen Ämnets totala omfattning

ht

ht

ht

Läroämne m. m. f|ö

f

ö

f

vt ö

f

f ö

ö

dgr fältövn.

Vh: P l a n m ä t n i n g och nivellering ak + fk

_ 35 35

30 Geodetisk mätningsteknik — — 42 42

—

35 63 30

Vk: 42 42 21 28

— 56 — — 105 168 45

övningar mot 112 timmar föreläsningar, 182 timmar övningar och 45 dagars fältövningar enligt nuvarande studieplan. Det avsnitt, som han fullföljt, är dessutom ett avgränsat helt, nämligen den geodetiska instrumentläran. Denna del torde för varje väg- och vattenbyggare vara av visst värde, oavsett vilket verksamhetsfält vederbörande i framtiden ägnar sig åt. Den största vinsten med den föreslagna studieplanen torde dock ligga i utbildningens kvalitet. Genom att låta kommunalteknikerna utnyttja professuren i geodetisk mätningsteknik, blir deras utbildning redan från början organiserad med sikte på det slutliga utbildningsmålet, vilket måste anses vida rationellare än att bygga upp utbildningen på en elementär grundläggande kurs. Dessutom få kommunalteknikerna tillfälle till kontakt med den för stadsmätningsväsendet betydelsefulla forskningen inom professuren. Vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag torde böra övervägas, om icke en mindre ändring i nu gällande regler för mätningsmannakompetens är nödvändig. I överensstämmelse med motiven för de sakkunnigas förslag torde endast den, som inom riket avlagt civilingenjörsexamen vid tekniska högskolans i Stockholm avdelningar för lantmäteri eller väg- och vattenbyggnad, studieriktningen för kommunalteknik, eller civilingenjörsexamen vid avdelningen för väg- och vattenbyggnad vid Chalmers tekniska högskola böra, sedan jämväl fordringarna på praktisk kunnighet styrkts, anses fylla fordringarna för mätningsmannakompetens. Jämväl organisationen av kommunalteknikernas rättsliga utbildning torde kräva viss översyn, innan deras användbarhet inom stadsmätningsväsendet kan anses vara fullt styrkt. En dylik prövning faller emellertid utanför ramen för utredningsuppdraget. De sakkunniga ha endast velat peka på möjligheten att även i detta avseende ordna viss samundervisning med lantmäteriavdelningen. Utbildningen av kartografer m. fl. Enligt instruktionen för rikets allmänna kartverk erfordras, såsom tidigare framhållits, för flertalet högre tjänster inom kartverket avgångsexamen från tekniska högskolans avdelning för lantmäteri. För en del befattningar fordras

164 dessutom kvalificerade betyg i vissa ämnen, teknisk licentiatexamen eller teknisk doktorsgrad. I yttrande till de sakkunniga den 27 maj 1946 har kartverket understrukit vikten av att de blivande statskartograferna erhålla en fullgod högskoleutbildning med tyngdpunkten på de till den matematisk-geodetiska gruppen hörande ämnena samt fastighetsbildningens rättsliga och kamerala innehåll. Kunskaper i skifteslära och jorddelningsrätt vore erforderliga för att statskartograferna skulle i sin verksamhet kunna rätt bedöma lantmäteriförrättningarnas innebörd. Vidare ansågs utbildning i arkivkunskap, fornlämnings- och naturskyddslära och allmän geologi värdefull. Vissa ämnen i den nuvarande lantmäteriexamen hade hittills icke ansetts direkt behövliga för statskartograferna, såsom nationalekonomi, jordbrukslära och jordbruksekonomi, skogsekonomi och skogslära, fiskerikunskap, allmän byggnadslära, husbyggnadslära, vattenbyggnad II, kommunikationsteknik samt stadsbyggnad. Kartverket har dock framhållit, att utvecklingen på dess arbetsområde torde kunna komma att innebära ökat behov av utbildning av kartograferna i flertalet av nämnda ämnen. Kartverkets ovanberörda yttrande synes antyda möjligheten av att söka förkorta utbildningen för blivande statskartografer i förhållande till hela lantmäteriutbildningen. I nuvarande läge torde emellertid kartverkets framtida arbetsuppgifter i betydelsefulla hänseenden ännu ej klart kunna överblickas. Vid sådant förhållande ha de sakkunniga icke funnit lämpligt att för egen del taga ställning till detta utbildningsspörsmål. De sakkunniga vilja begränsa sig till att påpeka att, därest så skulle vid närmare övervägande finnas ändamålsenligt, en väsentligen matematisk-geodetisk utbildning, kompletterad med vissa andra ämnen, kan tänkas bli tillgodosedd genom en förslagsvis 3-årig kurs huvudsakligen inom ramen för den här föreslagna lantmäteriutbildningen. Det torde närmast böra ankomma på kartverket att, efter samråd med ledningen för den senare, taga denna fråga under omprövning, därvid särskild hänsyn givetvis bör tagas till det för närvarande relativt stora nyrekryteringsbehovet inom verket. Någon anledning att dessförinnan vidtaga ändringar i ovanberörda kompetensfordringar synes ej föreligga. — Vad här anförts rörande statskartograferna äger i tillämpliga delar även avseende å statsgeodeterna.

165 Kapitel 12. Övergångsanordningar och anslagsfrågor. Den nya studieplanens ikraftträdande jämte förslag till övergångsanordningar.

Allmänna

synpunkter.

Enligt de sakkunnigas mening böra de nya studieplaner för lantmätare och lantbruksingenjörer, för vilka i det föregående lämnats förslag och motiveringar, snarast möjligt genomföras. Av vissa anledningar måste dock genomförandet i viss utsträckning ske successivt. Såväl den nya lantmäteri- som lantbruksingenjörsutbildningen bygger på att de studerande genomgått den förberedande kursen, och innan de för kursen erforderliga anläggningarna kommit till stånd, kunna icke heller vissa ämnen i de egentliga högskolestudierna gripa in. Vid övervägandet av övergångsanordningar m. m. ha de sakkunniga utgått från att det permanenta övningsområdet vid Farna, för vilket medel bör kunna anvisas av 1948 års riksdag, skall hinna iordningställas till den 1 april 1949. De lantmäteri- och lantbruksingenjörsstuderande, som påbörja sina studier vid tekniska högskolan hösten 1949, äro alltså de första årskurser, som komma att helt utbildas efter den nya ordningen. Åtskilliga delar av de reformerade studieplanerna böra emellertid på sätt nedan närmare utvecklas kunna genomföras dessförinnan.

Lantmäteriavdelningen. Undervisningen i följande ämnen påverkas icke av de sakkunnigas förslag: nationalekonomi, fornlämnings- och naturskyddslära, stadsbyggnad, kommunikationsteknik, arkivkunskap och tillämpad byggnadsrätt. Följande ämnen böra fr. o. m. budgetåret 1948/49 erhålla den av de sakkunniga föreslagna förändrade utformningen: matematik, tillämpad matematik, fotografi, geodetisk mätningsteknik, geografisk geodesi, fotogrammetri, fiskerikunskap med limnologi, kulturteknik, husbyggnadslära med lantbruksbyggnadslära, socialgeografi med sociologi, vattenlednings- och avloppsteknik samt

166 allmän rättslära och fastighetsrätt med tillämpad fastighetsbildningsrätt. Under senare delen av budgetåret i fråga eller närmare bestämt från den 1 april 1949 påbörjas studierna vid den förberedande kursen i följande nya ämnen: marklära med allmän geologi, allmän jordbrukslära med växtodlingslära samt skogslära. Fr. o. m. budgetåret 1949/50 bör därefter inrättas undervisning i följande nya ämnen: lantbruksekonomi, skogsbruksekonomi och fastighetsekonomi. Beteckningen på nuvarande professuren i skifteslära bör snarast ändras till fastighetsteknik. Den mindre nedskärning av ämnets omfattning, som de sakkunniga föreslagit, torde icke kunna tillämpas förrän fr. o. m. budgetåret 1951/52. Studieriktningen

för

vattenteknik.

Det av de sakkunniga förordade studieprogrammet torde icke kunna börja tillämpas förrän år 1949, då den första förberedande kursen börjar. Intill dess böra därför nu gällande regler för den treåriga kursen på tekniska högskolan och den ettåriga kursen på lantbrukshögskolan bibehållas. Vissa mindre ändringar i dessa böra dock komma i fråga. Den för de lantbruksingenjörsstuderande helt specifika undervisningen i fastighetsrätt, tillämpad vattenrätt, planmätning och nivellering samt vattenlednings- och avloppsteknik kan sålunda påbörjas redan läsåret 1948/49. De rättsliga studierna böra i så fall utgå ur kursen vid lantbrukshögskolan. Likaledes torde från samma tidpunkt undervisning i fiskerikunskap med limnologi, fornlämningsoch naturskyddslära samt lantbruksbyggnadslära kunna medtagas i programmet för den treåriga kursen. Det bör ankomma på lantbruksstyrelsen att i samråd med tekniska högskolan och lantbrukshögskolan fastställa undervisningsprogram av övergångsnatur under läsåret 1948/49 och delvis även senare. Kompletteringskurser

för enligt

elever, som påbörjat äldre studieplan.

sina •

studier

Även de studerande, som påbörjat sina studier vid lantmäteriavdelningen enligt den gällande studieplanen, böra komma i åtnjutande av den vidgade och fördjupade utbildning, som här framlagda förslag innebära beträffande åtskilliga ämnen. Det är givetvis icke nu möjligt att i detalj förutse, hur detta skall organiseras. Under de närmaste åren torde emellertid dylik kompletterande

undervisning komma att få icke obetydlig omfattning. De kostnader, som föranledas härav, äro av tillfällig natur och böra bestridas av medel under anslagsposten »Tillfälliga lärare samt assistenter» i högskolans stat. Kostnaderna i fråga ha av de sakkunniga uppskattats till 3 700 kronor under budgetåret 1948/49 samt 1800 kronor under budgetåret 1949/50. Härvid har förutsatts, att den kompletterande undervisningen i stora drag ordnas på följande

sätt: Budgetåret 1948/49. Tillämpad matematik: Studerande i 2:a årskursen erhålla kompletterande undervisning, omfattande 14 timmar föreläsningar och 21 timmar övningar. Geodetisk mätningsteknik: Studerande i 2:a årskursen måste för att kunna följa det nya undervisningsprogrammet erhålla särskild undervisning i instrumentlära, 42 timmar föreläsningar och 38 timmar övningar. Studerande i 3:e årskursen böra fullfölja studierna enligt den gamla planen. Fiskerikunskap med limnologi: Studerande i 3:e årskursen följa undervisningen i l:a årskursen enligt nya planen. Fotogrammetri, 2:a och 3:e årskurserna läsa ämnet parallellt. Studerande i 4:e årskursen fullföljer studierna enligt gamla planen. Lantbruksbyggnadslära: Studerande i 3:e årskursen erhålla kompletterande övningar, 35 timmar. Allmän rättslära: Studerande i 2:a och 3:e årskurserna erhålla kompletterande undervisning med 28 timmar föreläsningar och 14 timmar övningar. Fastighetsrätt: Studerande i 3:e årskursen läsa en i förhållande till den nya studieplanen reducerad kurs, omfattande 28 timmar föreläsningar. Studerande i 4:e årskursen, som fullföljt sin utbildning i jorddelningsrätt, erhålla ingen ytterligare undervisning. Socialgeografi med sociologi: Studerande i 3:e och 4:e årskurserna läsa ämnet parallellt. Vattenlednings- och avloppsteknik: Studerande i 3:e och 4:e årskurserna läsa ämnet parallellt. Budgetåret 1949/50. Lantbruks ekonomi: Studerande i 2:a årskursen följa undervisningen enligt nya planen i l:a årskursen samt erhålla därutöver kompletterande övningar enligt nya planen. Skogsbruksekonomi: Som lantbruksekonomi. Fastighetsekonomi: Som lantbruksekonomi. Fiskerikunskap med limnologi: Studerande i 3:e årskursen följa undervisningen i l:a årskursen enligt nya planen. Fotogrammetri: Studerande i 4:e årskursen följa undervisningen i 3:e årskursen enligt nya planen. Tillämpad fastighetsbildningsrätt: Studerande i 4:e årskursen avsluta sina studier med att följa undervisningen enligt nya planen. Det torde sålunda bli nödvändigt att för läsåren 1948/49 och 1949/50 utarbeta särskilda studieplaner av övergångsnatur. Anslagsberäkningar. Grunderna för anslagsberäkningarna. De i det följande intagna anslagsberäkningarna grunda sig dels på av de sakkunniga genom särskilt förordnad expert företagen utredning rörande kost-

168 n a d e r n a för i n r ä t t a n d e t av e t t p e r m a n e n t ö v n i n g s o m r å d e för lantmäteriavdelningen m. m. vid k r o n o d o m ä n e n F a r n a , dels b e r ä k n i n g a r r ö r a n d e kostnad e r n a för i n r ä t t a n d e t av n y a l ä r a r b e f a t t n i n g a r m. m. vid t e k n i s k a h ö g s k o l a n i S t o c k h o l m . S i s t n ä m n d a b e r ä k n i n g a r g r u n d a sig p å följande f ö r u t s ä t t n i n g a r : 1. Professor vid högskolan åtnjuter lön enligt lönegraden Ca 33: 33 enligt den nya löneplanen, innebärande grundlön med 15 528 kronor samt 12 % rörligt tilllägg å ett belopp av 14 400 kronor, tillhopa 17 256 kronor per år. Undervisningen i geografisk geodesi förutsattes komma att åvila professorn och chefen för geodetiska byrån vid rikets allmänna kartverk, som härför bör uppbära särskilt arvode, beräknat efter samma grunder som för speciallärare. 2. Speciallärare vid högskolan åtnjuter ersättning i form av arvode, beräknat efter de i den av riksdagen godkända propositionen nr 244/1946 angivna grunderna. För speciallärarna i allmän jordbrukslära med växtodlingslära samt skogslära ha de sakkunniga efter särskild motivering föreslagit något avvikande grunder för beräkning av arvode. 3. Biträdande lärare vid högskolan åtnjuter ersättning i form av arvode enligt de i ovannämnda proposition bestämda reglerna. 4. Förste assistent vid högskolan åtnjuter lön enligt lönegraden Cg 22, vederbörligen reducerad med hänsyn till beräknad tjänstgöringstid under året. Vanligen har förutsatts s. k. 7 /s tjänst. Årslönen har i dylika fall beräknats utgå med ett belopp av 8 500 kronor med 12 % rörligt tillägg, tillhopa 9 520 kronor (23 löneklassen). 5. Assistent vid högskolan åtnjuter ersättning per timme med 10 kronor vid tjänstgöring å högskolan och 5 kronor vid hemarbete. För fältövningsdag utgår ersättning med 25 kronor per dag, vilket inkluderar traktamentsersättning. 6. Till samtliga ovannämnda kategorier lärare med undantag av assistenter utgår rese- och traktamentsersättning vid resa i tjänsten, för professorer enligt klassen I A, för samtliga övriga enligt klass II B. Till assistent utgår reseersättning enligt klass II. A n s l a g s b e r ä k n i n g a r n a h a vidare verkställts så, a t t det av desamma framgår, h u r de olika d e l p o s t e r n a i tekniska h ö g s k o l a n s s t a t p å v e r k a s av de sakk u n n i g a s förslag. H ä r v i d h a r l a n t m ä t e r i a v d e l n i n g e n , s t u d i e r i k t n i n g e n för v a t t e n t e k n i k s a m t g e o d e s i u n d e r v i s n i n g e n vid avdelningen för väg- och vattenb y g g n a d r e d o v i s a t s för sig.

Anslagsberäkningar. AVDELNINGEN FÖR LANTMÄTERI.

I. PERMANENTA ÖVNINGSOMRÅDET. Enligt de av arkitekten A. Widström verkställda beräkningarna kunna nyoch ombyggnadskostnaderna för permanenta övningsområdet uppskattas till följande: ombyggnad av huvudbyggnaden ombyggnad av flygel nybyggnad för ritsal m. m nybyggnad för elever vid förberedande kursen nybyggnad för elever vid högskolans fältövningar utvändiga ledningar, vägar m. m arbetsledning administration m. m

kr. » » » » » »

54 200 27 000 50 700 75 200 40 600 20 000 10 000

Summa kr. 277 700 eller avrundat » 280 000

169 Vid bifall till de sakkunnigas förslag erfordras sålunda ett anslag å 280 000 kronor, som bör ställas till domänstyrelsens förfogande budgetåret 1948/49 för utförande av ovan n ä m n d a ny- och ombyggnadsarbeten.

II.

TEKNISKA

HÖGSKOLAN Ärliga

A. A v l ö n i n g a r

I

STOCKHOLM.

kostnader.

till ordinarie

tjänstemän.

Nya professurer: Enligt de sakkunnigas förslag skall från budgetåret 1948/49 inrättas nya professurer i k u l t u r t e k n i k och a l l m ä n r ä t t s l ä r a o c h f a s t i g h e t s r ä t t samt från budgetåret 1949/50 n y professur i f a s t i g h e t s e k o n o m i . Förändrade professurer: Vidare skall enligt de sakkunnigas förslag den nuvarande professuren i geodesi och utjämningsräkning från och med budgetåret 1948/49 förändras till professur i g e o d e t i s k m ä t n i n g s t e k n i k samt professuren i skifteslära erhålla den nya benämningen f a s t i g h e t s t e k n i k . Angående undervisningen i g e o g r a f i s k g e o d e s i , se nedan under »Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t» p. 3. Sammanställning av ökning i medelsbehovet jämfört med budgetåret 1946/47 under anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän vid bifall till de sakkunnigas förslag. Budgetåret

1948/49:

2 nya professurer, 2 X 1 7 256

kr. 34 512 Budgetåret

1949/50:

3 nya professurer, 3 X 1 7 256

B. Arvoden

» 51 768

och

särskilda

ersättningar.

a ) ARVODEN OCH SÄRSKILDA E R S Ä T T N I N G A R , BESTÄMDA AV KUNGL.

1.

Speciallärare:

Budgetåret 1948/49: Nya tjänster: Marklära med allmän geologi, halvt årsarvode Allmän jordbrukslära med växtodlingslära, halvt årsarvode Skogslära, halvt årsarvode Fiskerikunskap med limnologi Socialgeografi med sociologi Avgår: Fiskerikunskap Rättslära Jorddelningsrätt Högre geodesi Allmän byggnadslära Vattenbyggnad II Ägomätning.

MAJ:T.

Kronor 1 600 2 050 7 400 4 500 3 800 5 950 3 350

Kronor

Kronor

2 030 4 700 3 200 2 090 1 520

13 540

28 650

170 Förändrade arvoden: Matematik 1 från 8 250 till 8 985 735 Vattenlednings- och avloppsteknik, från 2 800 till 2 940 140 Kostnadsminskning Budgetåret

875 sålunda 14 235

1949/50:

Nya t j ä n s t e r : Marklära med allmän geologi, helårsarvode Allmän jordbrukslära med växtodlingslära, helårsarvode Skogslära, helårsarvode Lantbruksekonomi Skogsbruksekonomi Fiskerikunskap med limnologi Socialgeografi med sociologi Avgår: Marklära Jordbrukslära med jordbruksekonomi Skogsekonomi med skogslära Fiskerikunskap Rättslära Jorddelningsrätt Högre geodesi Allmän byggnadslära Vattenbyggnad II Ägomätning

2 950 9 050 4 600 1 600 2 050 7 400 4 500 3 800 5 950 __Ä^9

Förändrade arvoden: Matematik 1 från 8 250 till 8 985 735 Vattenlednings- och avloppsteknik från 2 800 till 2 940 140 Kostnaåsminsfaiing

2. Biträdande

4 060 9 400 6 400 3 685 3 560 2 090 1 520

30 715

°

875 sålunda 13 660

lärare.

Budgetåret 1948/49: Nya tjänster: Kronor Kronor Statik och hållfasthetslära m. m. (under professorn i kulturteknik) 1 790 Allmän rättslära [begränsad undervisning] (under professorn i allmän rättslära och fastighetsrätt) 1 505 3 295 Förändrade arvoden: Lantbruksbyggnadslära från 1 200 till 1 700

500 Summa kostnadsökning: 3 795

1 Under förutsättning att — såsom föreslagits i tekniska högskolans petita för budgetåret 1948/49 — undervisningen bestrides av nuvarande specialläraren i ämnet.

171 Budgetåret 1949/50: Nya tjänster: Kronor Statik och hållfasthetslära m. m. (under professorn i kulturteknik) 1 790 Allmän rättslära 2 835 Tillämpad fastighetsbildningsrätt (under professorn i allm ä n rättslära och fastighetsrätt) 3 465 Förändrade arvoden: Lantbruksbyggnadslära från 1 200 till 1 700

8 090

500 Summa kostnadsökning 8 590

3. Övriga

arvoden

och särskilda

ersättningar.

Budgetåret 1948/49: Arvodesförstärkning till avdelningsföreståndaren, (halva beloppet) Arvode till föreståndaren för förberedande kursen (halva beloppet) Arvode till professorn och chefen för geodetiska byrån vid rikets allm ä n n a kartverk

348 750 2 700

Summa kostnadsökning 3 798 Budgetåret 1949/50: Arvodesförstärkning till avdelningsföreståndaren Arvode till föreståndaren för förberedande kursen Arvode till professorn och chefen för geodetiska byrån vid rikets allmänna kartverk

696 1 500 2 700

S u m m a kostnadsökning 4 896

Sammanställning över förändringar i medelsbehovet jämfört med budgetåret 1946/47 under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t: Budgetåret 1948/49: Speciallärare Biträdande lärare Övriga arvoden och särskilda ersättningar

— 14 250 + 3 800 + 3 798

Kostnadsminskning sålunda 6 652 Budgetåret

1949/50:

Speciallärare Biträdande lärare Övriga arvoden och särskilda ersättningar

— 13 700 -f 8 600 + 4 896 Kostnadsminskning

sålunda 204

172 b ) AVLÖNINGAR T I L L ÖVRIG I C K E - O R D I N A R I E

PERSONAL.

De sakkunniga ha bedömt behovet av förste assistenter till följande: Budgetåret

1948/49:

Allmän jordbrukslära med växtodlingslära 3 månader Skogslära 2 månader 7 Geodetisk mätningsteknik /8 tjänst Fotogrammetri (finnes redan) » Kulturteknik » Fastighetsteknik (finnes redan) * Allmän rättslära och fastighetsrätt » För budgetåret 1949/50 tillkommer dessutom fastighetsekonomi .. » varjämte förste assistenterna i allmän jordbrukslära med växtodlingslära och skogslära böra tjänstgöra 6 respektive 4 månader. Kostnaderna för nuvarande förste assistenten i jordbrukslära med jordbruksekonomi utgår. Kostnadsförändringar med anledning av förutsatt behov av assistenter ha de sakkunniga överslagsmässigt bedömt till följande: budgetåret 1948/49 budgetåret 1949/50

kr. — 2 400 » +1800

Sammanställning över ökning i medelsbehovet jämfört med budgetåret 1946/47 under anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal vid bifall till de sakkunnigas förslag: budgetåret 1948/49 budgetåret 1949/50 C.

kr. 23 400 » 41000 Omkostnader.

a ) RESEERSÄTTNINGAR

AT

LÄRARE.

De ökade kostnaderna för lärares resor ha av de sakkunniga uppskattats för budgetåret 1948/49 till 2 500 kronor, för budgetåret 1949/50 till 5 000 kronor. Anslagsposten i fråga torde därför uppräknas med motsvarande belopp. b) EXPENSER

VID F Ö R B E R E D A N D E KURSEN I

FARNA:

Enligt de sakkunnigas beräkningar kunna utgifterna för expenser vid förberedande kursen uppskattas till följande belopp per å r : bränsle, lyse, vatten kr. 3 000 renhållning, städning, eldning m. m * 4 000 diverse material, telefon, underhåll av möbler och inventarier m. m . . . » 600 Summa kr. 7 600 Anslagsbehovet för budgetåret 1948/49 torde sålunda kunna beräknas till 3 800 kronor och för budgetåret 1949/50 till 7 600 kronor. Engångskostnader. A. U t r u s t n i n g

av b y g g n a d e r n a

vid

det

permanenta

övningsområdet. Det torde böra ankomma på tekniska högskolan att utrusta permanenta övningsområdets byggnader med erforderliga möbler och annan lös inredning. La-

173 boratoriet för jordbrukslära och marklära torde delvis kunna utrustas med vid högskolan nu tillgänglig material, men i viss omfattning torde nyanskaffningar böra äga rum. De sakkunniga föreslå, att för ändamålet beviljas ett anslag av 30 000 kronor. B. Utrustning

av n y a

Budgetåret

institutioner:

1948/49:

institutionen för kulturteknik » » fastighetsrätt » » socialgeografi med sociologi

kr. 2 000 > 2 000 » 500 Summa kr. 4 500

Budgetåret institutionen för fastighetsekonomi » » lantbruksekonomi »

1949/50: kr. 2 000 » i 000

» skogsbruksekonomi

» 1 000 Summa kr. 4 000

Sammanställning. av anslagsbehovet

för

engångskostnader

vid

bifall till de sakkunnigas förslag:

Budgetåret 1948/49: Utrustning av byggnader vid permanenta övningsområdet Utrustning av nya institutioner

kr. 30 000 » 4 500 Summa kr. 34 500

Budgetåret Utrustning av nya institutioner

1949/50: kr. 4 000

STUDIERIKTNINGEN FÖR VATTENTEKNIK. Under de närmaste åren lär antalet lantbruksingenjörsstuderande som hittills bli relativt ringa. Ur anslagssynpunkt torde därför endast den för denna studieriktning helt specifika undervisningen behöva beaktas. Denna inskränker sig till dels en utökning av ämnena p l a n m ä t n i n g och n i v e l l e r i n g och v a t t e n l e d n i n g s - o c h a v l o p p s t e k n i k samt särskild undervisning i t i l l ä m p a d v a t t e n r ä t t , som enligt de sakkunnigas förslag skall meddelas av en biträdande lärare under professorn i allmän rättslära och fastighetsrätt, dels vissa övningar i ämnena kulturteknik och vattenlednings- och avloppsteknik, som kräva särskilda assistenter. I övrigt torde kostnaderna för lantbruksingenjörsutbildningen helt kunna bestridas inom ramen för de ordinarie anslagen för avdelningarna för lantmäteri och väg- och vattenbyggnad. Vid bifall till de sakkunnigas förslag rörande utbildningen av lantbruksingenjörer torde sålunda från och med budgetåret 1948/49 dels anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, böra uppräknas med 3 150 kronor för bestridande av ökade arvoden till speciallärarna i planmätning och nivellering (400 kronor) och vattenlednings- och avloppsteknik (1 000 kronor) samt arvode till biträdande lärare i tillämpad vattenr ä t t (1 750 kronor), dels även anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal böra uppräknas med 600 kronor för bestridande av kostnaderna för särskilda assistenter i vissa ämnen.

174 GEODESIUNDERVISNINGEN VID AVDELNINGEN FÖR VÄG- OCH VATTENBYGGNAD. Ur anslagssynpunkt torde endast behöva beaktas behovet av särskilda assistenter, dels vid övningarna å lärorummet, dels vid sommarövningarna på grund av det ökade antalet deltagande studerande. Vid bifall till de sakkunnigas förslag torde från och med budgetåret 1948/49 anslagsposten avlöningar till övrig icke-oräinarie personal böra uppräknas med 6 000 kronor.

K a p i t e l 13. Sammanfattning av de sakkunnigas förslag. Lantmäteriundervisningen. Vid utarbetandet av förslaget till en reformerad lantmäteriundervisning ha de sakkunniga som allmän grundval haft erfarenheterna av den hittillsvarande utbildningen vid tekniska högskolan. I åtskilliga avseenden ha även de av 1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen framlagda förslagen rörande partiella reformer i lantmäteriutbildningen samt häröver avgivna remissyttranden kunnat tjäna som vägledning vid de sakkunnigas arbete. Vidare ha de sakkunniga så långt detta varit möjligt sökt analysera utvecklingstendenserna på fastighetsbildningens och angränsande områden, särskilt med hänsyn till de av riksdagen nyligen fattade besluten om jordbrukets rationalisering samt om ny byggnadslagstiftning, och anpassat utbildningen efter de delvis nya krav, som härigenom kan komma att ställas på lantmätarna. I den nya studieplanen har även hänsyn tagits till den omständigheten, att lantmäteriutbildad personal under senare tid kommit till användning på åtskilliga håll utanför det statliga lantmäteriet. Med ovannämnda utgångspunkter ha de sakkunniga funnit anledning föreslå relativt vittgående reformer i flera avseenden, bland vilka följande särskilt må framhållas. I fråga om kraven på teoretiska förkunskaper hos de studerande anse de sakkunniga, att man hittills väl ensidigt tagit sikte på de för rent teknisk högskoleutbildning grundläggande naturvetenskapliga ämnena. Med hänsyn till lantmätarnas befattning med agronomiska, skogliga samt ekonomiska och rättsliga spörsmål ävensom allmänna samhällsfrågor böra gällande bestämmelser kompletteras med krav på godkända studentbetyg i biologi, historia och svenska språket (skriftliga betyget). Vidare bör lantmäteriundervisningen stå öppen för ytterligare en kategori av studerande, nämligen sådana som avlagt avgångsexamen från specialgymnasiet för lantbruks- och skogsstuderande vid Vilan.

175 Beträffande fordringarna på praktiska förkunskaper ha de sakkunniga föreslagit betydligt skärpta bestämmelser i fråga om praktikens omfattning, sammansättning och placering i förhållande till högskolestudierna. I princip har uppställts krav på praktik i jordbruk, skogsbruk och lantmäteri. För att undvika de med en alltför lång fri praktiktid förenade olägenheterna skall inrättas en förberedande kurs, omfattande sex månader och ägnad åt huvudsakligen praktisk verksamhet men även vissa teoretiska studier i jordbruk och skogsbruk. För ändamålet föreslås anordnandet av ett permanent övningsområde för lantmäteriundervisningen vid kronodomänen Farna i Bergslagen, som efter undersökning visat sig äga alldeles speciella förutsättningar för ändamålet. Till kursen skall enligt förslaget förläggas undervisningen i de grundläggande ämnen, som i särskilt hög grad fordra anknytning till praktiska övningar, demonstrationer och exkursioner, nämligen m a r k l ä r a m e d a l l m ä n geologi, a l l m ä n j o r d b r u k s l ä r a med v ä x t o d l i n g s l ä r a och s k o g s l ä r a . Den förberedande kursen har i tiden inplacerats så, att den i minsta möjliga utsträckning skall kollidera med militärtjänstgöring och högskolestudier. !Som ett komplement till den praktiska utbildningen under den förberedande kursen anse de sakkunniga, att de studerande under sommaren mellan första och andra årskursen av högskolestudierna skola ägna sig åt lantmäteripraktik på särskilt utvalda lantmäteridistrikt. Genom att förlägga viss begränsad teoretisk utbildning till den förberedande kursen har det varit möjligt för de sakkunniga att tillgodose de från olika håll framkomna, kraven på ökad omfattning av de teknisk-ekonomiska studierna och dock hålla de egentliga högskolestudierna inom en ram av fyra år. Härvid har förutsatts, att ferierna liksom nu i betydande utsträckning utnyttjas för praktiska tillämpningsövningar. Vad de fyraåriga högskolestudierna beträffar, föreslås såväl vissa mera genomgripande reformer som utvidgad undervisning i en del enskilda ämnen. Däremot har det icke befunnits möjligt att i något väsentligt avseende reducera den nuvarande utbildningen. Det stora antalet speciallärarbefattningar i den nuvarande lantmäteriutbildningen har befunnits utgöra ett hinder för den vetenskapliga forskningens utveckling och har dessutom påtagligt försvårat åstadkommandet av ett önskvärt sammanhang i studierna. Av denna orsak föreslås, att närbesläktade ämnen, där så är möjligt, sammanföras till professurer eller större undervisningsenheter under professors ledning. Vid behov bör professor till sitt förfogande få biträdande lärare för vissa avsnitt av den undervisning, som faller under professuren. De sakkunniga rekommendera jämväl en viss gradering av ämnena ur tentamenssynpunkt allt efter undervisningens omfattning och djup. Nedan återges i korthet föreslagna reformer beträffande undervisningen i enskilda ämnen: Matematisk-geodetiska studier: Ämnet m a t e m a t i k utvidgas med en mindre kurs i de för utjämningsräkningen grundläggande matematiska delarna m. m.

176 Ämnet t i l l ä m p a d m a t e m a t i k utvidgas väsentligt för att tillgodose behovet av undervisning i matematisk statistik och projektiv geometri. Obligatorisk undervisning i f o t o g r a f i införes, framför allt med hänsyn till de fotogrammetriska studierna. Ämnet skall även innesluta en framställning rörande fotomekaniska reproduktionsmetoder. Den geodetiska undervisningen föreslås väsentligen samordnad till en professur i g e o d e t i s k m ä t n i n g s t e k n i k , som skall ersätta nuvarande professuren i geodesi med utjämningsräkning samt speciallärarbefattningen i ägomätning. Till den nya professuren hänföras även de tekniskt betonade delarna av ämnet högre geodesi. Undervisningen i återstående delar av den högre geodesien, som de sakkunniga önska benämna g e o g r a f i s k g e o d e s i , föreslås anförtrodd åt professorn och chefen för geodetiska byrån vid rikets allmänna kartverk. Med hänsyn till föreslagna förändringar i nämnda befattning förutsätta de sakkunniga, att professorn vid kartverket i framtiden tillsättes genom sakkunnigförfarande, i vilket såväl högskolans som kartverkets intressen bli tillgodosedda. Nuvarande allmän kurs i ämnet f o t o g r a m m e t r i föreslås utvidgad. Fortsättningskursen bör enligt de sakkunnigas mening vara frivillig. Teknisk-ekonomiska studier. De för lantmätarna synnerligen betydelsefulla ekonomiska studierna utvidgas väsentligt. Samtidigt ha de sakkunniga sökt åstadkomma en viss koncentration i denna undervisning till de i fastighetsbildningsarbetet centrala problemställningarna. Förslaget innebär, att en central professur i f a s t i g h e t s e k o n o m i , omspännande allmän och speciell företagsekonomi med särskild hänsyn till landsbygdens näringsliv, inrättas. Som stöd för denna bör dessutom finnas särskilda speciallärarbefattningar i l a n t b r u k s e k o n o m i och s k o g s b r u k s e k o n o m i med tyngdpunkten förlagd till driftsekonomiska spörsmål. Nuvarande undervisning i n a t i o n a l e k o n o m i föreslås bibehållen. De nu på flera olika speciallärarbefattningar splittrade studierna i kulturtekniska ämnen föreslås samordnade i en ny professur i k u l t u r t e k n i k , huvudsakligen omspännande agronomisk och skoglig väg- och vattenbyggnad. Professorn bör ha biträdande lärare i de grundläggande byggnadstekniska delarna av ämnet. Ämnet fiskerikunskap utbygges med en kortare kurs i limnologi och bör benämnas f i s k e r i k u n s k a p m e d l i m n o l o g i . Undervisningen i h u s b y g g n a d s l ä r a bör enligt de sakkunniga kompletteras med en kurs i l a n t b r u k s b y g g n a d s l ä r a . Det har ansetts värdefullt för lantmätarna att få kontakt med den framväxande samhällsvetenskapliga forskningen. I detta syfte skall särskild undervisning i s o c i a l g e o g r a f i med s o c i o l o g i (speciallärarbefattning) meddelas. För planläggningsarbeten både på landsbygden och i tätorterna har ansetts nödvändigt med särskild undervisning i v a t t e n l e d n i n g s - och a v l o p p s t e k n i k . Nuvarande professuren i skifteslära, som i och med den utvidgade ekonomiska undervisningen erhåller en mera markerad inriktning på fastighetsplanläggriingens och fastighetsbildningens koordinations- och balansproblem, bör benämnas fastighetsteknik. . I nuvarande undervisning i s t a d s b y g g n a d , k o m m u n i k a t i o n s t e k n i k samt f o r n l ä m n i n g s - och n a t u r s k y d d s l ä r a ha de sakkunniga icke funnit anledning föreslå ändring. Rättsliga studier. Den rättsliga utbildningen föreslås samordnad under en ny professur i allm ä n r ä t t s l ä r a och f a s t i g h e t s r ä t t , som bör ersätta de nuvarande speciallärarbefattningarna i rättslära och jorddelningsrätt. Professorn bör enligt de sak-

177 kunnigas mening disponera biträdande lärare för undervisning i a l l m ä n r ä t t s l ä r a , som till omfattningen föreslås i det närmaste fördubblad, samt i t i l l ä m p a d f a s t i g h e t s b i l d n i n g s r ä t t , som skall omfatta de i förrättningshandläggningen uppträdande praktiska tillämpningsproblemen. Nuvarande speciallärarbefattning i t i l l ä m p a d b y g g n a d s r ä t t bibehålles. De föreslagna förändringarna i studieplanen innebära, att den teoretiska utbildningen utökas från nuvarande 3 024 timmar till 3 531 timmar, varav dock 332 timmar falla på den förberedande kursen. Den praktiska utbildningen under högskolans ledning utvidgas avsevärt, nämligen från nuvarande 208 dagar till 310 dagar. Härav komma 124 dagar på grundläggande agronomiskskogliga studier. Vid studieplanens uppbyggnad har beaktats fordringarna på en lämplig stegringsföljd i undervisningen, en intim samverkan mellan närbesläktade ämnen samt en jämn terminsbelastning. De sakkunniga ha förordat en väsentligt utvidgad forskningsverksamhet inom de discipliner, lantmäteriutbildningen omspänner. De föreslagna tre nya professurerna äro en åtgärd i detta syfte, men dessutom ifrågasattes inrättandet av ett särskilt forskningsinstitut med uppgifter på fastighetsekonomiens, kulturteknikens och fastighetsteknikens områden. I sistnämnda hänseende yrkas, att särskild utredning med det snaraste igångsattes. För att kontakten med andra forskningsområden av betydelse för lantmäteriutbildningen skall stärkas, anse de sakkunniga nödvändigt att lantmäteriet blir representerat i statens tekniska forskningsråd, jordbrukets forskningsråd samt styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut. Frågan om lantmäteriutbildningens förläggning har varit föremål för ingående överväganden. Med hänsyn såväl till utbildningsmål som ekonomiska synpunkter har härvid tekniska högskolan visat sig vara den lämpligaste förläggningsplatsen. Den erforderliga kontakten med undervisning och forskning inom jordbruket och skogsbruket torde kunna vinnas även om utbildningen förläggas till tekniska högskolan. Sålunda torde ett flertal av de föreslagna lärarbefattningarna komma att rekryteras med personer, som fått vetenskaplig utbildning vid lantbrukshögskolan eller skogshögskolan. För den löpande kontakten föreslås att en särskild samarbetsdelegation, bestående av rektorerna vid lantbrukshögskolan och skogshögskolan samt föreståndaren för avdelningen för lantmäteri, inrättas. Delegationens uppgift är att verka för gemensamma undervisnings- och forskningsfrågors lämpliga lösande, utbyte av lärare och studerande, ordnandet av tillfälliga föreläsningar och dylikt. De sakkunniga föreslå vidare, att lantmäteriavdelningen skall vara centrum i en väsentligt utbyggd verksamhet för lantmätarnas fortbildning och specialutbildning. Den direkta förbindelsen med de verksamhetsfält och näringsgrenar, för vilka lantmäteriutbildningen är av betydelse, bör enligt de sakkunnigas mening komma till stånd genom avdelningsrådet, i vilket bör återfinnas representanter för lantmäteristyrelsen, rikets allmänna kartverk, stadsbyggnadsfacket samt det praktiska jordbruket och skogsbruket. 12—1990 17

178 Slutligen har förordats, att de från lantmäteriavdelningen utexaminerade erhålla examenstiteln civilingenjör. Av de sakkunnigas förslag föranledda kostnadsökningar framgå av följande sammanställning. Årliga

kostnader. KostnadsKostnadsökning kr. minskning kr.

Avlöningar: Ordinarie tjänstemän (professorer) Speciallärare Biträdande lärare Övriga arvoden och särskilda ersättningar Förste assistenter och assistenter Omkostnader: Reseersättningar Expenser vid förberedande kursen

51 800 1 ^ 700 8 600 4 900 41 000

Summa

5 060 7 600 118 900

13 700

Kostnadsökning 105 200 Engångskostnader. Kronor

Iordningställande av byggnader m. m. inom permanenta övningsområdet Inventarier m. m. i permanenta övningsområdets byggnader Utrustning av nya institutioner Summa kronor

280 000 30 000 8 500 318 500

Lantbruksingenjörsutbildningen. De sakkunniga ha efter företagna undersökningar rörande lantbruksingenjörernas arbetsuppgifter och med beaktande av vissa nyligen genomförda eller beslutade organisatoriska åtgärder på torrläggningens område ansett sig kunna fastslå, dels att lantbruksingenjörerna äro i behov av en grundlig teknisk utbildning med specialinriktning på det vattenbyggnadstekniska och vattenlednings- och avloppstekniska området, dels att deras behov av utbildning i agronomiska och skogliga, ekonomiska, kulturtekniska och rättsliga ämnen i avsevärd grad sammanfaller eller nära överensstämmer med lantmätarnas. Vidare har framgått, att det relativt obetydliga rekryteringsbehovet inom lantbruksingenjörsorganisationen skäligen icke medger att i större utsträckningtillskapa anordningar, som enbart ha till uppgift att ombesörja utbildningen av dessa tjänstemän. Närmast av ekonomiska skäl torde därför vara nödvändigt att lösa utbildningsfrågan för lantbruksingenjörerna i anslutning till utbildningen av andra tekniker med nära sammanfallande utbildningsmål. Goda förutsättningar härför finnas enligt de sakkunnigas mening vid tekniska högskolan, särskilt efter vidtagande av föreslagna reformer i lantmäteriutbildningen. För lantbruksingenjörsutbildningen har sålunda sammansatts en stu-

179 dieplan med utnyttjande av befintliga eller föreslagna läroämnen vid avdelningarna för väg- och vattenbyggnad och lantmäteri vid nämnda högskola, vilken torde lämpa sig även för studerande, som ha för avsikt att ägna sig åt flottningstekniken, vatten- och avloppstekniken på landsbygden eller vattendragsregleringar. Härigenom har även den betydande fördelen vunnits, att studierna kunnat förläggas till en högskola, vilket möjliggjort uppbyggandet av en studieplan, där undervisningen i grundläggande och tillämpade ämnen systematiskt kunnat anslutas till varandra med sikte på det slutliga utbildningsmålet. De sakkunnigas förslag till en reformerad lantbruksingenjörsutbildning innebär i korthet följande. I fråga om teoretiska förkunskaper hos de lantbruksingenjörsstuderande böra de för inträde till tekniska högskolan nu gällande reglerna kompletteras med fordran på godkända studentkunskaper i ämnet biologi. Även lantbruksingenjörsutbildningen bör kunna rekryteras med studerande, som avlagt avgångsexamen vid specialgymnasiet i Vilan. Beträffande praktiska förkunskaper anse de sakkunniga, att de lantbruksingenjörsstuderande böra genomgå samma förberedande kurs, som föreslagits för lantmäteriavdelningen. Härutöver bör organiseras bland annat en obligatorisk praktik hos statens lantbruksingenjör eller vid reglerings-, vatten- och avlopps- eller flottledsföretag under sommaren mellan första och andra årskursen på högskolan. De egentliga högskolestudierna kräva enligt de sakkunnigas bedömande en tid av fyra år utöver den förberedande kursen. I högskolestudierna böra ingå såväl tekniska som ekonomisk-kulturtekniska och rättsliga, studier. Omfattningen av de tre ämnesgrupperna framgår i stora drag av följande. Tekniska studier. Undervisningen i m a t e m a t i k får samma omfattning, som är avsedd komma att tillämpas för den kommunaltekniska studieriktningen inom avdelningen för väg- och vattenbyggnad. Av den vid högskolan planerade undervisningen i t i l l ä m p a d m a t e m a t i k kommer endast ämnet t i l l ä m p a d m a t e m a t i k I till användning. I ämnena f y s i k och m e k a n i k skola de lantbruksingenjörsstuderande erhålla samma undervisning som den kommunaltekniska studieriktningen. Likaså skola ämnena g e o t e k n i k , v a t t e n k e m i , b y g g n a d s s t a t i k , grafos t a t i k och h å l l f a s t h e t s l ä r a samt b y g g n a d s m a t e r i a l l ä r a ingå i lantbruksingenjörernas studieplan i samma omfattning som för ordinarie studerande vid avdelningen för väg- och vattenbyggnad. 1 b y g g n a d s t e k n i k däremot anses lantbruksingenjörerna endast ha behov av de inledande delarna av ämnet, som behandla grundbyggnadstekniken. En inskränkning sker av antalet övningstimmar i ämnet r i t t e k n i k . Föreläsningskursen bibehålies dock. Såsom huvudämnen i den tekniska ämnesgruppen böra betraktas v a t t e n b y g g n a d I och v a t t e n l e d n i n g s - och a v l o p p s t e k n i k . Vad det förra ämnet beträffar böra de lantbruksingenjörsstuderande följa den för den byggtekniska studieriktningen ordnade längre kursen, dock med vissa begränsningar i fråga om vattenvägstekniken. I det senare ämnet har den nu vid tekniska högskolan förekommande undervisningen ansetts vara i knappaste laget för de länt-

180 bruksingenjörsstuderande, varför önskemål framställts om en utvidgad kurs i ämnet. . . , ^ , , Särskild undervisning i b y g g n a d s o r g a n i s a t i o n erfordras med tanke pa lantbruksingeniörernas ställning som arbetsledare. I ämnena b r o b y g g n a d och v ä g b y g g n a d skall undervisningen anslutas till den kommunaltekniska studieriktningen. Lantbruksingenjörernas geodetiska utbildning knytes till ämnet p l a n m ä t n i n g och n i v e l l e r i n g , som emellertid för ändamålet behöver kompletteras med°en mindre kurs i felteori och enklare utjämningsförfaranden. Den fotogrammetriska utbildningen utgöres av den för lantmäteriavdelningen föreslagna allmänna kursen i f o t o g r a m m e t r i . Ekonomisk-kultur tekniska studier. De ekonomisk-kulturtekniska studierna, till vilka förutom undervisningen vid den förberedande kursen i m a r k l ä r a med a l l m ä n g e o l o g i , a l l m a n lorclb r u k s l ä r a m e d v ä x t o d l i n g s l ä r a och s k o g s l ä r a hänförts undervisningen i ekonomiska och kulturtekniska ämnen jämte vissa mindre hjälpämnen, ansluta sig så gott som helt och hållet till den för lantmäteriavdelningen föreslagna studieplanen. . . . . . ,. Den ekonomiska utbildningen skall bestå av undervisning i n a t i o n a l e k o n o m i l a n t b r u k s e k o n o m i , s k o g s b r u k s e k o n o m i och f a s t i g h e t s e k o n o m i ' i samma omfattning som för lantmäteriavdelningen. I vissa ämnen foreslås dock något avkortade övningsprogram. \ v undervisningen i k u l t u r t e k n i k skall lantbruksingenjörsstuderandena följa de delar, som omfatta kulturteknisk väg- och vattenbyggnad men icke de -rundläggande teknisk-teoretiska avsnitten. Vidare har införts särskild undervisning i f i s k e r i k u n s k a p med l i m n o l o g i , f o r n l ä m n i n g s - och n a t u r s k y d d s l ä r a samt h u s b y g g n a d s l ä r a med l a n t b r u k s b y g g n a d s l a r a . Rättsliga studier. Av lantmäteriavdelningens rättsliga ämnen skola i lantbruksingenjörsutbildningen ingå dels hela ämnesdelen a l l m ä n r ä t t s l ä r a , dels en specialkurs avl a s t i g h e t s r ä t t en, omspännande utvidgad kurs i vattenrätt och förkortad kurs i fastighetsrätten i övrigt, dels slutligen en särskild kurs i t i l l ä m p a d v a t t e n r ä t t , anförtrodd åt en biträdande lärare under professorn i allman rättslära och fastighetsrätt. Det för lantbruksingenjörsutbildningen föreslagna studieprogrammet innebär, jämfört med det nuvarande, totalt sett en mindre ökning av den teoretiska undervisningen och en avsevärd utökning av den praktiska utbildningen under studietiden. Vidare har genomförts en betydande förstärkning av den ekonomiska och rättsliga utbildningen. Den reformerade lantbruksingenjörsutbildningen bör enligt de sakkunnigas mening erbjuda bättre förutsättningar för vetenskapliga studier än den nuvarande. Vad beträffar kontakten mellan denna utbildning och för densamma betydelsefull forskning utanför högskolan ha några särskilda organisatoriska åtgärder icke ansetts erforderliga. Lantbruksstyrelsen, som är målsman för huvudparten av den inom landet bedrivna torrläggnings verksamheten, är nämligen redan nu representerad i flertalet av de viktigare forskningsorganen. De sakkunniga ha dock ansett det vara av särskild vikt, att de lantbruksingenjörsstuderande få kontakt med den nyligen organise-

181 rade målforskningen på täckdikningens område. I detta syfte har föreslagits praktik inom denna eller liknande verksamhet under sommaren mellan andra och tredje årskursen. I inre-organisatoriskt avseende föreslå de sakkunniga en del specialanordningar. Lantbruksingenjörsutbildningen, som ju vad antalet studerande beträffar icke är av sådan storleksordning, att den kan bilda någon särskild avdelning vid tekniska högskolan, föreslås få karaktären av en särskild studieriktning inom avdelningen för väg- och vattenbyggnad. Då emellertid eu väsentlig del av utbildningen faller inom lantmäteriavdelningen böra de sammansatta avdelningskollegierna för avdelningarna för väg- och vattenbyggnad och lantmäteri handlägga frågor rörande undervisning och forskning inom sagda studieriktning. Såsom särskilt avdelningsråd för studieriktningen bör fungera, de sammansatta avdelningsråden för avdelningarna i fråga, förstärkt med en representant för lantbruksstyrelsen. De lantbruksingenjörsstuderande böra slutligen enligt de sakkunnigas mening efter avslutade studier erhålla examenstiteln civilingenjör. För lantbruksingenjörernas fortbildning eller specialutbildning bör sörjas genom erforderlig kursverksamhet, som — förutom vid tekniska högskolan — i betydande utsträckning bör komma att äga rum särskilt vid lantbrukshögskolan men även vid skogshögskolan. Om den nya lantbruksingenjörsutbildningen uppbygges på föreslaget sätt, föranleder densamma endast mycket obetydliga kostnader. De årliga kostnadsökningarna i tekniska högskolans budget torde sålunda understiga 4 000 kronor. Geotlesiutbildningen vid avdelningen för väg- och vattenbyggnad vid tekniska högskolan. De sakkunniga anse, att geodesiutbildningen vid avdelningen för väg- och vattenbyggnad vid tekniska högskolan bor differentieras på de två studieriktningarna inom avdelningen. För den byggtekniska studieriktningen torde ämnet p l a n m ä t n i n g o c h n i v e l l e r i n g , eventuellt med den för lantbruksingenjörerna föreslagna mindre utökningen, vara tillräckligt, Inom den kommunaltekniska studieriktningen, som bl. a. har till uppgift att utbilda stadsingenjörer (stadsmätningsmän), bör i princip uppsättas samma utbildningsmål beträffande de geodetiska studierna som inom lantmäteriavdelningen med avseende å motsvarande arbetsuppgifter. Med anledning härav förordas, att lantmätarnas och kommunalteknikernas geodetiska utbildning samordnas vid tekniska högskolan. I detta syfte har inom den föreslagna professuren i g e o d e t i s k m ä t n i n g s t e k n i k tillrättalagts ett föreläsnings- och övningsprogram, som tillgodoser det ovan uppställda utbildningsmålet och samtidigt låter sig inordna i den kommunaltekniska studieriktningens timplan på ett lämpligt sätt. I anslutning härtill rekommendera de sakkunniga vissa förtydliganden i gällande bestämmelser för mätningsmannakompetens.

182 Föreslagna förändringar i kommunalteknikernas geodesiutbildning föranleder en årlig kostnadsökning av omkring 6 000 kronor. Utbildningen av kartografer m. fl. Vad beträffar utbildningen av vissa tjänstemän vid kartverket, ha cle sakkunniga inskränkt sig till att konstatera, att denna väl kan tillgodoses inom ramen för den reformerade lantmäteriutbildningen. Frågan huruvida för ändamålet bör tillrättaläggas en särskild, huvudsakligen matematisk-geodetisk kurs vid lantmäteriavdelningen bör ankomma på kartverket att pröva.

• 183

Särskilt yttrande av herr Nilsson. Lantmätare och lantbruksingenjörer måste anses vara i första hand jordbrukets tjänstemän. Såsom sådana ha de att handlägga förrättningar av i viss utsträckning teknisk art, vilka ha stor betydelse för den rationella driften mom jordbruket och jämväl inom skogsbruket, Med avseende på sin utbildning måste de vid sidan av de tekniska kunskaperna ha förvärvat ett visst mått av agronomisk kunskap och erfarenhet, som gör det möjligt för dem att bedöma ett företags lämplighet och värde ur jordbruksekonomisk synpunkt. Deras utbildning hör sålunda naturligen hemma å ena sidan inom lantbrukshögskolan och å andra sidan inom en teknisk högskola. Det torde vid sådant förhållande vara ofrånkomligt, att mycket stora organisatoriska svårigheter och svårigheter vid avvägningen mellan de olika disciplinerna uppställa sig vid ordnandet av ifrågavarande utbildning. Man kan med fog fråga sig, om en ur alla synpunkter fullt tillfredsställande lösning av denna utbildningsfråga över huvud taget är praktiskt möjlig. Utredningens förslag i ämnet utgör enligt min uppfattning ett aktningsvärt försök att under anförda förhållanden åstadkomma en acceptabel lösning av denna svåra utbildningsfråga och förslaget grundar sig utan tvekan på ett sakligt och mycket omsorgsfullt bedrivet arbete. Lantbrukshögskolans styrelse och lärarråd påpekade i sina remissyttranden över det betänkande, som framlagts av 1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen, att frågan om lantmäteriutbildningens förläggande till lantbrukshögskolan borde prövas. I nämnda remissyttranden framfördes beträffande lantbruksingenjörsutbildningen två alternativa förslag med utbildningen helt eller delvis förlagd till lantbrukshögskolan. Efter den tidpunkt, då dessa remissyttranden avgåvos, har genom 1947 års riksdags beslut angående inrättandet av lantbruksnämnder utgångsläget i viss mån förändrats. Vid konstruktionen av utbildningsprogrammet för lantmätare och lantbruksingenjörer måste en avvägning ske beträffande omfattningen av den agronomiska, den tekniska och den rättsliga utbildningen. Min mycket begränsade erfarenhet av och inblick i den tekniska karaktären av lantmätarnas och framför allt lantbruksingenjörernas förrättningar gör det icke möjligt för mig att bedöma, huru nära den av utredningen föreslagna omfattningen av den tekniska undervisningen motsvarar de krav, som i praktiken komma att ställas på dessa förrättningsmän. Någon nedskärning av den tekniska utbildningens omfattning har utredningen icke ansett sig kunna föreslå. De synpunkter, som härutinnan från skilda håll bland annat från lantbrukshögskolans lärarråd och styrelse tidigare framförts, ha alltså icke vunnit beaktande i utredningsförslaget. Under förutsättning, att den tekniska utbildningen bör anses få den av utredningen föreslagna omfattningen, synes det mig knappast vara praktiskt genomförbart att förlägga lantbruksingenjörernas utbildning till lantbruks-

184 högskolan. Tekniska högskolan i Stockholm torde under sådana förhållanden för dem vara den lämpligaste förläggningsplatsen. Även om så är fallet, kunna givetvis andra möjligheter diskuteras än att förlägga hela utbildningen av lantbruksingenjörerna till tekniska högskolan. En uppdelning av undervisningen på två skilda högskolor anser sig utredningen emellertid icke kunna förorda. Även enligt min mening torde det icke vara möjligt att på denna väg uppnå en fullgod lösning. I fråga om lantmätarnas utbildning är jag tveksam om — även med den omfattning i tekniskt hänseende utbildningen i fråga föreslagits få — densamma bör förläggas till tekniska högskolan. Den teknik det här gäller synes mig nämligen vara av så speciell art att den endast i begränsad omfattning är parallell med tekniska högskolans övriga undervisning. Det är riktigt att lantbruksingenjörsutbildningen och lantmäteriutbildningen lämpligen böra samordnas, men fråga är om detta förhållande under föreliggande omständigheter bör tillmätas avgörande betydelse. Lantbruksingenjörsutbildningen, avsedd för ett fåtal elever per år, synes nämligen icke böra i större utsträckning påverka en ändamålsenlig utformning av lantmäteriutbildningen där elevantalet är av en väsentligt annan storleksordning. J a g övergår härefter till att granska de konsekvenser ett genomförande avutredningens förslag i vissa väsentliga avseenden torde medföra och kommer därvid att förorda vissa kompletterande åtgärder, vilka i min tanke skulle vara ägnade att kompensera de svagheter förslaget är behäftat med. I remissyttrandena över 1940 års sakkunnigas för den högre tekniska undervisningen betänkande har från många håll med skärpa framhållits, att lantmätare och lantbruksingenjörer för närvarande erhålla otillräcklig utbildning i agronomiska ämnen och att de av 1940 års sakkunniga föreslagna förändringarna härutinnan endast i ringa mån avhjälpte bristerna. I direktiven för 1946 års sakkunniga för utbildningen av lantmätare och lantbruksingenjörer har denna kritik beaktats, vilket framgår av följande anvisning till de sakkunniga (s. 8): »Enighet synes i stort sett råda. därom, att den nuvarande utbildningen icke tar tillräckligt sikte på bibringandet av nödiga insikter i jordbruks- och skogsekonomiska ämnen. Utredningen lärer sålunda i första hand böra inriktas på en undersökning av lämpliga åtgärder för förbättring av utbildningen i nämnda hänseende, dock utan att kravet på erforderlig teknisk sakkunskap eftersattes. Önskvärt är givetvis även, att utbildningstiden icke förlänges. I övrigt böra föreliggande frågor prövas förutsättningslöst, däribland den viktiga frågan om utbildningens förläggning, varvid de olika lösningar, som kunna tänkas, böra ingående övervägas.» Det är min uppfattning, att vid ett genomförande av utredningens utbildningsförslag de blivande lantmätarna och lantbruksingenjörerna icke komma att bibringas ett sådant mått av agronomisk kunskap och erfarenhet, att de därigenom skulle bliva skickade att handhava planläggningen ur jordbrukssynpunkt av de företag de såsom förrättningsmän skola tekniskt genomföra. E n tillfredsställande bedömning av företagens lämplighet ur jordbrukssyn-

185 punkt måste därför säkerställas på annat sätt. J a g vill i detta sammanhang framhålla nödvändigheten av dels att de blivande lantbruksnämnderna tillförsäkras fullständigt inflytande å alla företag och förrättningar, dels att den agronomiska sakkunskapen blir på ett fullt tillfredsställande sätt representerad i nämnderna och där får ett sådant inflytande att de olika företagens fackmässiga planläggning i nämnden därigenom säkerställes. Beträffande lantbruksingenjörernas förrättningar har från flera olika håll framhållits, att de till en mycket avsevärd del utgöras av ur teknisk synpunkt relativt enkla företag. Utredningen säger härom (s. 129): »I likhet med tidigare utredningar ha de sakkunniga därför nöjt sig med att konstatera, att vad själva antalet beträffar den ojämförligt största delen av förrättningarna äro i tekniskt hänseende jämförelsevis enkla.» Utredningen anför i denna fråga vidare (s. 130): »Det hör till saken, att arbetsuppgifter av enklare beskaffenhet i huvudsak anförtros lantbruksingenjörernas biträden.» Jag vill härtill anmärka, att det ingalunda är givet, att företag, vilka äro ur teknisk synpunkt enkla att genomföra, också äro enkla att planlägga ur jordbrukssynpunkt. Enligt min uppfattning bör det i tillämpliga, delar ankomma på jordbrukskonsulenterna att handlägga företag av denna art. Sålunda böra, om ej särskilda omständigheter föreligga, alla dikningsföretag överlåtas på jordbrukskonsulenterna. Av utredningens betänkande framgår, att utredningen icke har ansett, att forskningen på det fastighetsekonomiska och kulturtekniska området i det framlagda förslaget har blivit på erforderligt sätt tillgodosedd. Enligt utredningen bör det därför övervägas, om icke tidpunkten nu vore inne för att söka få till stånd ett forskningsinstitut med uppgifter inom kulturteknikens, fastighetsekonomiens och fastighetsteknikens områden. Utredningen anför härom bland annat (s. 89): »Lantmäterivetenskaperna kunna emellertid icke tänkas ha några större utvecklingsmöjligheter, om ej samarbete upptages och vidmakthålles även med andra, närbesläktade forskningsområden. Detta, samband bör enligt de sakkunnigas mening rent organisatoriskt tillgodoses. Nyssnämnda särskilda anordningar för teknisk-ekonomisk forskning inom fastighetsbildningen bör kunna bli en mycket god kontaktpunkt med den agronomiska och skogliga forskningen. E t t dagligt intimt samarbete mellan specialister från olika fack torde över huvud taget vara en särskilt effektiv form av vetenskaplig kontakt.» Jag delar helt utredningens uppfattning om det stora värdet, av ett dylikt forskningsinstitut såsom erforderligt komplement till de av utredningen i övrigt föreslagna åtgärderna. Man skulle därigenom kunna överbrygga många av de svårigheter, som måste åtfölja ett genomförande av utredningens förslag i övrigt. Med allt beaktande av den stora betydelsen av en nära kontakt med specialisterna inom det skogliga området vill jag uttala, att helt övervägande skäl tala för, att ett dylikt forskningsinstitut förlägges till Ultuna. Detta utgör enligt min mening uppfattning en nödvändig förutsättning för att forskningsinstitutet skall kunna fungera som det kontaktorgan, det är avsett att vara.

186 I fråga om kraven på teoretiska förkunskaper hos de studerande anser utredningen, att lantmäteriundervisningen liksom även lantbruksingenjörsundervisningen bör stå öppen för dem, som avlagt avgångsexamen från specialgymnasiet för lantbruks- och skogsstuderande vid Vilan. Lantbrukshögskolan, vars elever till stor del utgöras av denna, kategori, har haft mycket god erfarenhet av detta elevmaterial. Man torde ha all anledning förmoda, att de från specialgymnasiet utexaminerade eleverna skola kunna väl hävda sig jämväl såsom elever vid lantmäteri- eller lantbruksingenjörsutbildningen. Det är emellertid fara värt, att den stora skillnad i lönegradsplacering, som för närvarande råder mellan å ena sidan lantmätarna och lantbruksingenjörerna (Ca 32) och å andra sidan jordbrukskonsulenterna (Ca 26) samt vissa andra agronomiskt utbildade tjänstemän, varvid sistnämnda kategori dock har en lika lång och gedigen utbildning som de först nämnda, kommer att medföra att lantbrukshögskolan i fortsättningen kommer att få nöja sig med den sämre delen av specialgymnasiets elever. Härmed tangeras emellertid en fråga av betydligt större räckvidd och betydelse, nämligen lönegradsplaceringarna av vissa av jordbrukets tjänstemän, vilken torde behöva utredas i annat sammanhang. Uppsala den 22 augusti 1947 Ragnar Nilsson.

187 Bilaga

1.

Förteckning över läroämnen och deras omfattning vid avdelningen för lantmäteri. (Läsåret 1945—194G.) I. 3. Tillämpad matematik (föreläsningar 28 tim., övningar 42 tim.). G e o m e t r i s k a m e t o d e r (avkortad allmän k u r s ) . N o m o o r a f r punkt- och linjeskalor, specialräknestickor, nät- och skalnomogi-am, M a s s a n s d e t e r m i n a n t . P u n k t t r a n s f o r m a t i o n e r : anamorfos, affin, perspektivisk, konform och y t t r o g e n avbildning. B e r ö r i n g s t r a n s f o r m a tioner: dualistisk avbildning, differentialekvationers grafiska b e h a n d ling. 1.16. Nationalekonomi (föreläsningar 35 tim.). Det »ekonomiska kretsloppets» viktigaste lagar. Befolkningen. Konsumtionen. Produktionsfaktorerna. Avkastningslagarna. Kostnads- och marknadsteori. Jämvikt och ekonomiska rubbningar. Penning- och kreditväsendet. Konjunkturerna. Statsingrepp och kristidsekonomi. I. 17. Fotografi (frivilligt) (föreläsningar 35 tim., ö v n i n g a r 28 tim.). Föreläsningar. Kort översikt av de för fotografien betydelsefulla delarna, av fotokemien, fotografisk optik, olika negativ- och positivförfaranden, fotografisk estetik, sensitometri, färgfotografi, kinematografi samt översikt av de vanligaste fotomekaniska reproduktionsförfarandena. Övningar. Praktiska övningar i allmän och tillämpad fotografi. Prövning av negativ- och positivmaterial, objektivprövning m. m. Dessutom företagas exkursioner till någon filmateljé, några reproduktionsanstalter och tryckerier. 1.19. A l l m ä n hygien (frivilligt). Översikt över hälsovården i Sverige; yrkeshygienens plats i den samhälleliga och sociala hälsovården. Hälsovårdslagstiftningens grunder. Allmän personlig hygien med hänsyn till vården av kropp och själsliv. Arbete och vila. Barn- och kvinnoarbete. Smittsamma sjukdomars bekämpande. V. 1. Allmän geologi (föreläsningar 56 tim. s a m t 7 frivilliga exkursionsd a g a r u n d e r ferierna). Geofysisk inledning: teorier om jordklotets inre byggnad, jordvärmet, isostasi m. m. Dynamisk geologi: vulkanisk verksamhet, jordbävningar, långsamma rörelser i jordskorpan jämte andra orsaker till strandförskjutningar; dislokationer. Vittringen, det rinnande vattnets, vågornas, vindens, sjöisens och landisens eroderande och sedimenterande verksamhet; humusbildning, speciellt torvmarkernas. Stratigrafiens grundprinciper samt kort översikt av den geologiska formationsläran. Sveriges berggrund.

188 Sveriges lösa jordlager med särskild hänsyn till jordartslagerföljderna. Kort översikt av den kvartära isavsmältningen samt nivå- och klimatförändringarna i Sverige efter istiden. Sambandet mellan bergarter respektive jordarter och terrängformer. Sveriges viktigare malm- och bergartbildande mineral samt bergarter. V I I I . 11. Stadsbyggnad. Allmän kurs. ( F ö r e l ä s n i n g a r 42 tim., övningar 42 t i m . ) . Föreläsningar. Allmänna förutsättningar för tätortsbildning. Tendenser i tätorternas utveckling och metodik för deras studier. Individuella och samfällda krav på utformning och förläggning av tätortens olika element. Grunddragen av byggnadslagstiftningens reglering av planläggningen. Övningar. Granskning av uppgjorda planförslag, dels vid genomgång av planer, dels vid besök på det utbyggda planområdet. Granskningsresultatet preciseras i skriftlig kritik. Seminarieövningar på basis av sådan kritik. Upprättande av ett planförslag för mindre bebyggelseområde. Fortsättningskurs (föreläsningar 28 tim., ö v n i n g a r 56 t i m . ) . Föreläsningar. Fortsättningskursen avser ett fördjupat studium inom den allmänna kursens ämnesområde. Härvid beröras särskilt följande problem: Socialgeografi, inbegripande erfarenheter från folklivsforskningen, grunddragen i näringslivets struktur och befolkningsförhållanden, inventeringar och prognoser för framtida utveckling samt analys av på detta område hittills funna allmängiltiga resultat. Jordpolitiska frågor samt fastighets- och tomträttsfrågor. Planläggning. Upprättande av större samordnande planer, region-, general- och stomplaner. Klarläggande av intressen, som skola tillgodoses. I anslutning härtill: områdesdisposition, bebyggelsetyper, bostadsstandard, bostadstyper, kommunikationssystem, ledningssystem samt det helas koordination. Upprättande av planer för delområden såsom: produktionsområden, distributionsområden, bostadsområden och rekreationsområden. Speciella frågor såsom reglering av begynnande samhällsbildning samt av förut bebyggda områden. Stadsbilden och dess betydelse för människan: skönheten, monumentaliteten, trevnaden, olika miljöer, olika former, landskapsvård. Administrativa frågor, bestämmelser, beskrivningar. Övningar. Skisser, utredningar och fullständiga planförslag utarbetas. V I I I . 12. Tillämpad

stadsbyggnadsrätt

(föreläsningar 42 tim., ö v n i n g a r 28

tim.). Föreläsningar. Översikt över kommunala indelningar. Fastighetsbegreppet, Stads byggnadsförfattningar och andra författningar, som reglera byggnadsverksamheten. Övningar. Övningar i anslutning till övningarna i ämnet stadsbyggnad.

189 V I I I . 13. Kommunikationsteknik (föreläsningar 14 tim., övningar 28 tim.). Föreläsningar. Kommunikationsteknikens betydelse för och inflytande på stadsbyggandet, särskilt med hänsyn till storstadsbildning. Översikt över tillgängliga transportmedel i städer och stadsliknande samhällen. De moderna transportmedlens stadsplanetekniska tillgodoseende. Gator, trafikkapacitet, trafikens variationer, trafikolyckor, trafikreglering. De allmänna transportmedlens teknik och ekonomi i stadsbyggnad. Litteratur. Övningar. Lösandet av övningsuppgift i anslutning till föreläsningskursen. IX.

1. Matematik II (föreläsningar 105 tim., ö v n i n g a r 98 tim.). F öreläsningar. Element av planets och rymdens analytiska geometri, av ekvationsläran samt av differential- och integralräkningen jämte dessas viktigaste geometriska tillämpningar. Element av differentialgeometrien. Övningar. Problemlösning.

IX.

2. Marklära (föreläsningar 42 tim., ö v n i n g a r 28 tim. s a m t 2 d a g a r exkursioner) . ° Föreläsningar. Allmänna samband mellan växtliv och mark. Markens mineralbeståndsdelar. Sveriges mineraljordarter. Markens organiska beståndsdelar. Humusbildning. Sveriges organogena jordarter. Markvätskan och dess lösta ämnen. Markens gasfas. Markens kolloider. Vittring och jordmånsbildning. Klimatets inflytande på marken. Olika markslag och deras klassifikation med hänsyn till jordbruk och skogsbruk. Jordundersökning. Övningar. På laboratoriet: Jordundersökning. Exkursioner och fältövningar: Jordarters sätt att förekomma, jord undersökning i fält.

IX.

3. Rättslära (föreläsningar 28 tim., ö v n i n g a r 28 tim.). Föreläsningar. Översikt av det svenska rättssystemet. Viktigare delar av civilrätten, särskilt beträffande fast egendom. Grunddragen av processrätten, författnings- och förvaltningsrätten samt finansrätten.

IX.

4. Allmän byggnadslära (föreläsningar 56 tim., övningar 77 tim 4 d a g a r s fältövningar s a m t e x k u r s i o n e r till b y g g n a d s f ö r e t a g ) . Föreläsningar. Elementär byggnadsstatik och hållfasthetslära, materiallära enklare byggnadskonstruktioner och grundläggningsarbeten, väg- och'brobyggnader jämte kostnadsberäkningar; planläggning, byggnad och underhåll av vägar och gator. Övningar. Förslag till enkel vägbro m. m. med kostnadsberäkning. Fullständigt forslag till utfartsväg och preliminärt förslag till bvgdeväg, beräkning och fördelning av vägunderhåll; förundersökning i terrängen för utfartsvag (under 4 dagars fältövningar).

190 IX.

5. Skogsekonomi med skogslära (föreläsningar 84 tim., ö v n i n g a r 42 tim. s a m t fältövningar 14 d a g a r ) . Föreläsningar. Skogens roll i världshushållningen. Förutsättningar i vårt land för skogsbruk. Skogstyperna och deras fördelning inom landet. Skogsskötselns grunddrag. Föryngrings- och avverkningssystem. Tillgodogörandet av skogsprodukter enligt ekonomiska grunder. Uppskattning av massan, tillväxen och gagnvirkesutbytet hos stammar, bestånd och skogar.' Beräkning av skogsområdens produktionsförmåga. Taxering, skogsindelning, avverkningsberäkningar och hushållningsplaner. Den skogsekonomiska teorien. Skogsbrukets kostnader. Rotvärde. Markvärde. Beståndets förräntningsvärde. Fastighetstaxering. Normalskogsberäkningar och räntabilitetsberäkning. Skogsvärdering. Skogsekonomiska spörsmål. Övningar avseende taxering och värdering av skog och skogsmark m. m.

IX.

6. Jordbrukslära med jordbruksekonomi (föreläsningar 126 tim., ov n i n g a r 137 tim. samt fältövningar 14 d a g a r ) . 7?ÖT pl(iSYll

YLQOJY

Jordbrukslärans huvuddrag, innefattande: Översikt av Sveriges klimat ur jordbrukssynpunkt. Jordbrukets bakterier. Åkerjordarnas allmanna egenskaper. Tillväxtfaktorer. Åkerjordarnas bearbetning. Naturliga gödselmedel och konstgödsel samt deras användning. Jordens kalknmg. Bekämpande av ogräs, växtsjukdomar och skadeinsekter. Beteskultur. Nyodling och torvmarkskultur. Allmän och speciell växtodling. Jordbruksekonomiens grundsatser: Produktionsfaktorer. Kapitalbehov. Lantbrukets byggnader. Arbetsbehov och arbetskostnader. Olika produktionsriktningar. Driftens organisation. Kooperation. Ekonomiskt resultat. C} 1) TM t\j Q CL T

Beräkningar och diskussioner i anslutning till föreläsningskursen. Fältövningar. . . , Studiebesök å lantegendomar under lärares ledning. Insamlande av material för uppgörande av kulturplan. Avfattande av redogörelse for rön gjorda under studiebesöken. . Beräkningar i anslutning till föreläsningskursen. Lantbruksbokformg. Upprättande av kulturplan över valfri egendom. IX.

7. Fornlämnings- och naturskyddslära (föreläsningar 14 tim., övningar 21 tim. s a m t 2 dagar e x k u r s i o n e r ) . T^ÖT&läSTVi^lCfClT

Forntidens historia. De fasta fomlämningarna och den antikvariska topografien. Antikvarisk-topografisk litteratur. Naturskydd. Ortsnamnsforskning. Hembygdsvård. Lagstiftningen om fornlämningar och naturskydd.

IX.

I t t u d S r i Statens historiska museum och Riksmuseets etnografiska avdelning eventuellt i Nordiska museet. Rekognosceringar för inventering av fasta fornlämningar. Exkursioner och demonstrationer genom ljusbilder. 8. Geodesi (föreläsningar 84 tim., övningar 326 tim. samt 45 dagar fältövning u n d e r ferierna).

191 Föreläsningar. Instrumentlära. Koordinaträkning. Lokal triangulering. Stomnät genom polygonmätning och genom stomlinjemätning. Numerisk detaljmataing Grafisk detaljmätning. Fixpunktsavvägning. Trigonometrisk höjdmätning och barometerhöjdmätning. Profil- och ytavvägning Takvmetri. Kompassmätning. Stakning av räta linjer och kurvor arealrakning. Kartografi. Kartläggning för stadsplanering, fastighetsbildning i stad och byggnadsändamål. Mätningars anordnande i anslutning til! gällande bestämmelser. Mätningshandlingars sammanfattning och redovisning. Studier och granskning av äldre mätningshandlingar. Övningar. Kartritning och textning. Instrumentundersökningar, beräkningar. Förberedande mätnings& övningar i anslutning till föreläsningskursen. Fältövningar under 45 dagar under sommarferierna mellan andra och tredje årskurserna, Planläggning och fullständigt utförande av polygonmätning jämte lokal triangulering av ett mindre samhälle eller dylikt område. Numerisk detaljmätning av en del och grafisk detaljmätnin* av en annan del av detsamma, Höjdfixpunktavvägning. Takymetri och ythojdmatnmg såväl numerisk som grafisk. Utstakning av vägkurvor Exempel pa tomtindelning och tomtmätning. Utsättning av gränsto te punkter. IX.

9. Utjämningsräkning (föreläsningar 28 tim., ö v n i n g a r 56 tim.). Föreläsningar. Felteori. Medeltalsräkning. Elementutjämning med tillämpningar på koordinatutjämning, utjämning av felvisande figur m. m. Korrelatutjämning med tillämpning på utjämning av triangel-, polygon- och avvägnmgsnat. Kombinerad utjämning enligt Bessels metod. Övningar. Tillämpningar på föreläsningskursen.

IX. 10. Jorddelningsrätt (föreläsningar 112 tim., övningar 168 tim.). Föreläsningar. Jordäganderättens utveckling. Lagfarts- och inteckningsväsendet. Lagstiftningen om delning och sammanläggning av jord på landet samt om jordregister. Lagen om fastighetsbildning i stad. Stadsplanelagstiftningen. Ensittarlagstiftningen. Lagstiftningen om vägar och stängsel, skogar och gruvor samt jakt och fiske. Expropriationslagstiftningen. Grunddragen av vattenrätten särskilt den defensiva. Författningar rörande rikets lantmätare och deras verksamhet. Övningar. Rättsfall, ledande av förhandlingar, upprättande av protokoll med bilagor till olika lantmäteriförrättningar samt expeditionsgöromål. I X . 11. Husbyggnadslära (föreläsningar 49 tim., övningar 70 t i m . ) . Föreläsningar. Organisation av husbyggnader och särskilt bostadsbyggnader med hänsyn till deras funktion. Måttnormer. Byggnadens samband med tomten.

192 Läroämnets sammanhang med och karaktär av grundval för stadsbyggnadsläran och jorddelningsverksamheten. Organisation av husbyggnader med hänsyn till krafter och företeelser i naturen till den omfattning denna del av ämnet icke ingår i andra läroämnen. Byggnadens element. Huvuddragen av lagar och förordningar, som beröra byggnadsverksamheten. . Uppgörande av förslag med kostnadsberäkning och arbetsbeskrivning för nybyggnad av mindre bostadshus eller lantmannabyggnad samt kostnadsberäkning för rivning, flyttning och återuppförande av sådana husbyggnader. Lantmannabyggnader. Övningar. . Uppgifter, som falla inom lantmätarens och den byggande ingenjörens verksamhetsområde. I X . 12. Vattenbyggnad II (föreläsningar 84 tim., ö v n i n g a r 112 tim. s a m t 7 d a g a r e x k u r s i o n e r u n d e r ferierna). Föreläsningar. . Hydrologi: Vattnets kretslopp. Vattenstånd vid kusten och i^ tarskvattendrag. Vattenmängd och avrinning. Sjöarnas vattenhushållning. Grundvatten. . Hydraulik: Vattnets likformiga rörelse i öppna och slutna ledningar. Uppdämningskurvor. Utströmning. Kulturteknisk vattenbyggnadslära m. m.: Dikningsföretag, planläggning och kostnadsfördelning. Invallningsföretag. Detaljdränering, rördikessystems anordning och beräkning. Kloakledningar i smärre samhällen. Beräkning av krafttillgången i vattenfall. Övningar. . . . . övningsuppgifter i hydrologi och hydraulik. Fältövningar i hydrologi och kulturteknisk vattenbyggnadslära. Fullständigt förslag till dikning för jordbruksändamal. I X . 13. Högre geodesi (föreläsningar 42 tim., ö v n i n g a r 84 t i m . s a m t 30 dagar fältövningar u n d e r f e r i e n i a ) . Föreläsningar. Sfärisk trigonometri. Astronomisk ortsbestämning. Jordens form och dess inverkan på geodetiska mätningar och beräkningar. Triangelmätning av högre ordning. Basmätning. Precisionsavvägning. Kartprojektioner samt gravimetri. Övningar. . . Räkneövningar inom minsta kvadratmetoden. Planläggning, matning och beräkning av ett större triangelnät. Basmätning. Bestämning av polhöjd, longitud och aximut. I X 14. Fotogrammetri. Allmän kurs (föreläsningar 21 tim., övningar 28 tim s a m t 10 dagar fältövningar u n d e r ferierna, u n d e r senare tid förlagda till påskferierna) .

193 Föreläsningar. Matematiska och optiska grundbegrepp. Fotografiska frågor. Stereoseende och stereomätning. Mark- och flygfotogrammetriens grunder. Bildläsning. Bildtriangulering. Restitution. Tillämpningar på kartläggning och på byggnadstekniska uppgifter. Övningar. Tillämpningar på mark- och stereofotogrammetri. Fortsättningskurs, frivillig (föreläsningar 42 tim., ö v n i n g a r 49 tim. s a m t 20 d a g a r fältövningar u n d e r ferierna). Föreläsningar. Historik. Projektiv och beskrivande geometri. Enbildens och stereobildens matematik. Fotogrammetriens optiska och fotografiska frågor. Ingående behandling av stereoseende och stereomätning. Mark- och flygfotogrammetriens felteori. Fotograferingen och dess utförande. Teknislc och ekonomisk projektering. Grafiska metoder. Ingående behandling av instrumenten. Stereotriangulering och restitution. Felteori, översikt över arbetsmetoder och användningsområden. Tidsåtgång och ekonomi. Fotogrammetriska kartläggningar i Sverige. Övningar. Tillämpningar på mark- och stereofotogrammetri. I X . 15. F i s k e r i k u n s k a p (föreläsningar 21 tim., övningar 14 tim.). Föreläsningar. Vattnets fysikaliska och kemiska beskaffenhet, växt- och djurvärld. Sveriges fiskarter, deras biologi och utbredning, fiskavkastning, olika sjötyper och deras produktionsförmåga. Fiskerätt, fiskevård, rationell fiskerihushållning, fiskredskap och fiskemetoder, fiskestadgar, transport och avsättningsförhållanden. Fisket kontra kulturen och industrien. Principerna för gradering och delning av fiskevatten. Övningar och exkursioner. I X . 16. Ä g o m ä t n i n g (fältövningar i n k l u d e r a n d e 14 tim. föreläsning 45 dagar av ferierna).

under

Föreläsningar (under fältövningarna). Mätningar och upprättande av kartor för fastighetsbildning å landet, Utstakning, säkerställande och markering av gränspunkter och gränslinjer. Författningar och föreskrifter angående ifrågavarande arbeten. Fältövningar. Fullständig uppmätning av ett område och upprättande av karta häröver till grund för laga skifte och avstyckning. I X . 17. S k i f t e s l ä r a (föreläsningar 140 tim., ö v n i n g a r 210 tim. s a m t exkurs i o n e r och fältövningar u n d e r 5 veckor). Föreläsningar. Historik. Uppkomsten och utvecklingen av possessioner av olika slag i anslutning till naturliga, ekonomiska, sociala och politiska förutsättningar. Skiftesformer och jorddelningsformer. De fasta kapitalen och deras inverkan på fastighetsräntan. Fastighetsbildningens ekonomiska syftemål. 13 - 1 9 9 0 47

194 Fastighetsbildning

för j o r d b r u k s -

och

skogsbruksända-

11 Sambanden mellan hushållningsformer och lokala betingelser i pedologiskt, klimatologiskt, och ekonomiskt hänseende. Härledning av normer för planläggning och utformning av fasta kapital till 1. den specifika brukningsenheten, 2. flera brukningsenheter inom ett begränsat område a) efter andelstal, b) genom fri fastighetsbildning. F a s t i g h e t s b i l d n i n g för a n d r a ä n j o r d b r u k s - och skogsbruksändamål. J o r d d e l n i n g e n s och f a s t i g h e t s b i l d n i n g e n s teknik. Partiella fastighetsregleringar. Ägoutbyte. Servitutsutbrytning. Betesreglering. Vägdelning.

S t u d i u m av arkivakter, som åskådliggöra fastighetsutvecklingen i landet, Upprättande av fastighetsbildnings- och reglermgsforslag efter förberedande fältundersökningar m. m. I X . 18. Arkivkunskap (föreläsningar 21 tim., ö v n i n g a r 28 t i m . ) . F

TkrivtTtens

och

de

särskilda

bokstavsformernas

historiska

ut-

^ V a d ^ s o m menas med ett arkiv. Det svenska arkivväsendets utveckling och nuvarande organisation. Redogörelse för vissa arkiv särskilt riksarkivet (med kammararkivet), landsarkiven, lantmateristyrelsens och ^ M t o n t o i o i i arkiv. Anvisningar h u r arkivforskningar bedrivas. R i n g a r ning.

i tolkning av skriftprov från 1 5 0 0 - 1 7 0 0 - t a l e n .

Arkivforsk-

(H

• M S

'q

> >8§ irfi •». ho'C •ö o •*=> O

o

fl fl rM 2P

^

P3

•g bxi> g _ g

§

S ^ .2 3 o £ «

CD

e

03 S

Ml

,Öj

id

s

Ä8

R CD ,H

boH

rS

•ro

rri

é<

hO

g- o

^-i

o

&H

196 I

§5 I 2

I I I

aq

*•*

I I ! I I I

iQiQiQ

Ti

<*eo

00 00

O CO

^

w

-ci

E u

(O

-CQC4—d I

A'

I

-<=

I 'I I ! <3S0I CO

o o i miou) eon i ^m

00 H

O CO "* GO GO »-I T*i CM CO (M (M CT5

GO OJ O O " *

»O CO * # ifi >-• OIMCOWW

to CM

CD " * <M i-H H CO GS» - 4 • * CM GKJ CO

- # CT5 »-I CO CO GO - * CN» 0 5 CT5

Tfl GK»

^4

- * CO

O

»3

2 rfi

J3 ft?

u d g d • oa ? c - = • - a hs S aö F? m J M B O c3 eS & 43 2 Ö ® A ™ ^ bC cS J* 0 ^ Ö » :c3 oo b C T J b D O S» JjflrM P

ii

•2 s

a 2s«®

*

-Ö.E » 4?.3 o

ro

CD b£ ? _,

§•5 ft-2

^ b0 S ^ *^ fl CO W h l ^ ^

CO ^ CO

O ?« 43 — boj*; co | W ^ <lj ^ : < t j CO ^

<£ c3 CO CO

•r*

$

«rt

hog

M Ö f4 bC«ö bC

oflq

o S o fz-l «3 (=4

197 Bilaga 4. FORMULÄR till

LÄKARINTYG för a n s t ä l l n i n g s å s o m a s p i r a n t v i d

lantmäteristaten.

I. F r å g o r a t t i n f ö r l ä k a r e n b e s v a r a s a v d e n

sökande.

Sökandens namn: »

födelseår

och

dag:

»

hem vi st:

»

yrke ocli utbildning:

1.

liar Ni lidit av hjärtfel, sockersjuka, äggvitesjukdom eller av nerv- eller sinnessjukdc

2.

Ilar Ni lidit av annan långvarig eller allvarlig sjukdom?

8. Har Ni varit utsatt tor någon svärare kroppsskada?

4.

Anser Ni Eder fullt frisk och fri från lyte?

5.

ITar Ni

tidigare

undergått

läkarundersökning

Att här ovan nedskrivna svar å formulärets bästa förstånd, intygas på heder och samvete.

för vinnande av elevplats eller anställning i statens tjänst?

frågor

av mig avgivits

fullt

sanningsenligt

den

II. F r å g o r a t t b e s v a r a s a v l ä k a r e n a n g å e n d e d e n p e r s o n , s o m ovanstående deklaration. L. Allmän kroppskonstitution, normal kroppsstyrka, obehindrad rörlighet m. ra.:

1. Andningsorganens tillstånd: ).

Cirkulationsorganens tillstånd:

[. Håller urinen äggvita, socker? ). Förefinnes tecken på nerv- eller sinnessjukdom?

och

19.

avgivit

efter

198 6. Synskärpan på högra ögat: »

» vänstra ögat: (Korrektionsglasets v ä r d e angives).

Färgsinne: Finnes ögonsjukdom och i sådant fall vilken? 7. Hörseln på högra örat: i)

» vänstra örat: ( K o n v e r s a t i o n s s t ä m m a ä a v s t å n d i meter).

Finnes öronsjukdom och i sådant fall vilken? 8. Har vid undersökningen dens hälsotillstånd

i övrigt iakttagits sjukdom, Lyte eller annan omständighet av betydelse för sökan

eller arbetsförmåga

vid

utbildningen

eller

i lantmäteriyrket?

(t arm brå ek. åderbråck

plattfot etc.)

På grund av ovanstående tinner jag sökanden vara f r i från l )

^

sjuklighet.

i följande avseenden behäftad [• vid med 1 )

J

svaghet, lyte som är till men för fullgörande av arbetsuppgifterna

utbildningen

eller

i lantmäteriyrket eller som innebär risk för framtida

nedsättning av tjänstedugligheten i yrket:

Den uudersöktes identitet är styrkt genom min personliga kännedom l) l

genom

) '

genom här nedan egenhändigt tecknat namn och här bredvid lämnat tingeravtryck ») av högra tummens yttersta led l ). Sålunda

undersökt,

prövat

och befunnet,

intygas

på heder

och

samvete. den

läkare. Den undersöktes: a)

fingeravtryck:

v

b

) namnteckning

) Det icke t i l l ä m p l i g a ö v e r s t r y k e s . ) F i n g e r a v t r y c k b ö r f ö r e k o m m a e n d a s t d ä r i d e n t i t e t e n anses icke t i l l r ä c k l i g t s t y r k t genom läkaren* personliga k ä n n e d o m eller g e n o m av den u n d e r s ö k t e företedda l e g i t i m a t i o n s h a n d l i n g a r . 2

199 Bilaga

5.

De sakkunnigas förslag till föreläsningsprogram m. in. vid lantmäteriundervisningen. Nationalekonomi. Fornlämnings- och naturskyddslära. Husbyggnadslära. Stadsbyggnad.

J Se bilaga 1.

Kommunikationsteknik. Tillämpad byggnadsrätt. Arkivkunskap. Marklära med allmän geologi.

(Speciallärarbefattning.)

Omfattning: 63 timmar föreläsningar, 35 timmar laborationer samt fältövningar under 9 dagar. Föreläsningar: De viktigaste mineralen samt Sveriges geologiska förhållanden med särskild hänsyn till kvartärgeologien. Allmänna samband mellan växtliv och mark. Markens organiska beståndsdelar. Humusbildning och torv. Kemiska och fysikaliska företeelser i marken. Vittring och jordmånsbildning. Klimatets inflytande på marken. Olika markslag och deras allmänna betydelse med hänsyn till jordbruk och skogsbruk. Laborationer: Undersökningar av mineral och bergarter. Jordundersökningar. Fältövningar: Jordundersökningar i fält. övningar i markkartering. Besök vid en lantbrukskemisk kontrollstation. Allmän jordbrukslära med växtodlingslära.

(Speciallärarbefattning.)

Omfattning: 84 timmar föreläsningar, 70 timmar övningar samt praktiska övningar under cirka 65 dagar. Föreläsningar: A l l m ä n j o r d b r u k s l ä r a . översikt av Sveriges klimat ur jordbrukssyiipunkt. Jordbrukets bakterier. Åkerjordarnas allmänna egenskaper. Tillväxtfaktorer. Åkerjordarnas bearbetning vid hästdrift och mekaniserad drift. Naturliga gödselmedel och konstgödselmedel samt deras användning. Jordens kalkning. Bekämpande av ogräs, växtsjukdomar och skadeinsekter. Anläggning och skötsel av betesmarker. Nyodlingsarbetets tekniska utförande. V ä x t o d l i n g s l ä r a . Lantbruksbotanikens huvuddrag. Sambandet mellan markens naturliga beskaffenhet och växtsamhället. Allmän och speciell växtodling. Val av växtföljd med hänsyn till markbeskaffenhet och övriga naturliga förutsättningar. Husdjurslärans grunddrag. Övningar pä lärorummet: Beräkningar och diskussioner i anslutning till föreläsningarna. Fältövningar och övrigt praktiskt arbete: Demonstration av och deltagande i plöjning, harvning och övrig jordbearbetning vid hästdrift och mekaniserad drift, sådd och skörd, beteskultivering samt arbete i kreatursstallar. Exkursioner i trakten.

200 Skogslära.

(Speciallärarbefattning.)

Omfattning: 50 timmar föreläsningar, 30 timmar övningar samt fältövningar under cirka 50 dagar. Föreläsningar: Skogens roll i världshushållningen. Sveriges skogsförhållanden. Skogsindustrien och råvaran. Skogslagstiftning; skogliga organ. S k o g s b o t a n i k . Skogsträdens yttre och inre byggnad, assimilation och andning. De viktigaste skogliga växtsamhällena och skogstyperna. Proveniens och ärftlighet. S k o g s u p p s k a t t n i n g . Det enskilda trädets uppskattning. Bestånduppskattning i diameterklasser. Tillväxtlära. Bonitering. Taxering och kartläggning. Hushållningsplaner. Avverkningsberäkning. S k o g s s k ö t s e l . Skogsbrukssätt och avverkningsformer. Beståndsvårdande huggningar. Produktionsundersökningar. Kvalitetsspörsmål. Några speciella norrländska skogsskötselproblem. Övningar på lärorummet: Beräkningar och kalkyler i anslutning till föreläsningarna. Fältövningar: Diverse skogsvårdsarbeten, studier av skogstyper, bonitering, skogsavfattning, skogstaxering, skogsindelning, planläggning av avverkningar, rekognoscering av basvägar. Exkursioner i trakten. Matematik.

(T. v. s p e c i a l l ä r a r b e f a t t n i n g . )

Omfattning: 119 timmar föreläsningar, 112 timmar övningar. Föreläsningar: Element av planet och rymdens analytiska geometri, av ekvationsläran samt av differential- och integralräkningen jämte dessas viktigaste geometriska tillämpningar. Element av differentialgeometrien. Grunddragen av den sfäriska trigonometrien. Räkning med närmevärden. Lagarna för fels fortplantning. Övningar på lärorummet: Problemlösning i anslutning till föreläsningskursen. Tillämpad matematik. (Professur.) Omfattning: 70 timmar föreläsningar, 91 timmar övningar. Föreläsningar. Praktisk matematik. N o m o g r a f i , punkt- och linjeskalor, specialräknestickor, enkla och sammansatta punkt- och linjenomogram. Massau's determinent. Numeriska metoder, räknestickan, räknemaskinen och planimetern r närmevärden och toleranser, interpolation och kvadratur. M a t e m a t i s k s t a t i s t i k . Definitioner och axiom i anslutning till additionsprincipen. Statistiska variabler, frekvens- och fördelningsfunktioner. Moment, felanalys. Statistiska mått och deras toleranser. Korrelation. Karakteristiska funktioner och sammansättning av statistiska variabler. P r o j e k t i v g e o m e t r i . Den projektiva geometriens grunder, särskilt med avseende på centralprojektionens geometri samt begreppen perspektivitet och projektivitet. Övningar på lärorummet: Konstruktions- och räkneövningar i direkt anslutning till föreläsningarna. Fotografi. (Professur.) Omfattning: 35 timmar föreläsningar, 21 timmar övningar. Föreläsningar: Kort översikt av de för fotografien betydelsefulla delarna av fotokemien, fotografisk optik, olika negativ- och positivförfaranden, fotografisk estetik, sensitometri, färgfotografi, kinematografi samt översikt av de vanligaste fotomekaniska reproduktionsförfarandena.

201 Övningar pä lärorummet och exkursioner: Praktiska övningar i allmän och tilllärnpad fotografi. Prövning av negativ- och positivmaterial, objektivprövning m. m. Dessutom exkursioner till någon filmateljé, några reproduktionsanstalter och. tryckerier. Geodetisk mätningsteknik. (Professur.) Omfattning: 126 timmar föreläsningar, 364 timmar övningar samt fältövningar u n d e r 90 dagar. Föreläsningar: Historik, litteraturanvisningar, kort tidskriftöversikt. Något om grunderna och enheterna för mått, särskilt i geodetiskt-historiskt sammanhang. I n s t r u m e n t l ä r a . instrumentdelar: vattenpass, skruvar, optiska instrumentdelar, speglar, prismor, planglas, linser, kikare. Längdmätningsinstrument. Distansmätningsinstrument: takymetrar, telemetrar m. m. Vinkelmätningsinstrument: teodolit, tublinjal, kompass. Höjdmätningsinstrument: avvägningsinstrument, vertikalvinkelmätningsinstrument, barometrar. Arealräkningsinstrument. Karteringsinstrument. M ä t n i n g s l ä r a . Avsnitt I. Horisontalmätning, koordinatsystem, principerna för punktbestämning m. m., koordinaträkning, numerisk arealuträkning. Stomplanmätning, definition och indelning m. m. Lokal triangulering, former, ordningar, utförande m. m. Polygonmätning: planläggning, mätning, beräkning m. m. Numerisk detaljmätning. Avvägning: fixpunkt-, profil- och ytavvägning. Trigonometrisk höjdmätning och barometerhöjdmätning. Basmätning. Kartering och karteringsmetoder, kartmaterial. Kartläggning för olika ändamål. Avsnitt II. (Endast för avdelning L.) Stomlinjemätning m. m. Grafisk detaljmätning. Kompassmätning. Stakning av linjer och kurvor. Mätningsförordningen, verkställighetsföreskrifterna m. m. U t j ä m n i n g s r ä k n i n g . Elementutjämning med tillämpningar på koordinatutjämning, utjämning av felvisande figur m. m. Korrelatutjämning med tillämpning på utjämning av triangel-, polygon- och avvägningsnät. Övningar på lärorummet och fältövningar: Tillämpningar på föreläsningskursen. Geografisk geodesi. ( U n d e r v i s n i n g e n bestrides a v professorn och chefen för geodetiska b y r å n vid R i k e t s a l l m ä n n a k a r t v e r k . ) Omfattning: 35 timmar föreläsningar, 42 timmar övningar. Föreläsningar: Jordens form och storlek s a m t dess inverkan på geodetiska mätningar och beräkningar. Astronomisk ortsbestämning. Kartprojektioner. Gravimetri. Övningar på lärorummet: Räkneövningar i anslutning till föreläsningarna. Bestämning av polhöjd, longitud och azimut. Fotogrammetri.

(Professur.)

Allmän kurs. Omfattning: 42 timmar föreläsningar, 42 timmar övningar samt fältövningar under 10 dagar. Föreläsningar: Historik. Litteraturanvisningar. Översikt av fotogrammetriens användningsområden.

202 Betydelsen av den projektiva geometriens grunder inom fotogrammetrien. Orienteringsbegreppen. Fotogrammetriens fotografiska och geodetiska förutsättningar. Stereoseende och stereoskopisk mätning. Parallaxbegreppet. Flyo-fotogrammetri: Fotograferingen. Kameror och flygplan. Bearbetning. Enbildsmetoder. Restitution. Bildskisser. Fotokartor. Radialmetoder. Stereometoder. Noggrannhetsförhållanden. Organisation och ekonomi. Möjligheterna att erhålla fotogrammetriskt kartmaterial. Speciella användningsområden. översikt över den terrestra fotogrammetriens metoder, instrument och användningsområden. Översikt över genomförda fotogrammetriska arbetsuppgifter. Övningar på lärorummet: Bildläsning. Prövning av stereoseendet. Arbete med olika stereoskop och stereomikrometer. Stereokomparatorns användning. Grafisk radialtriangulering. Projektiva förfaranden, pappersremsemetoden. Demonstration av stereoorientering i olika instrument. Demonstration av modelldeformationer Projektering av en fotogrammetrisk kartläggning. Restitution i restitutionsapparat. Jämförelse mellan fotogrammetriskt och terrestert framställda kartor. Studiebesök vid olika institutioner. Fältövningar: Bildläsning och orientering i terrängen med hjälp av fotobilder. Val av stödpunkter för fotogrammetrisk kartframställning. Terrestra kompletteringar av fotogrammetriskt framställt kartmaterial i såväl plan som höjd. Utstakningsuppgifter. Terrestra fotograferingar. Fortsättningskurs. Omfattning: 70 timmar föreläsningar, 70 timmar övningar samt fältövningar under 20 dagar. . . „ Föreläsningar: Utvidgad framställning av fotogrammetriens optiska ocli totografiska frågor. . Utvidgad framställning av stereoseende och stereoskopisk matning. Olika "principer för flygfotografering: Hjälpmedel för bestämning av den yttre orienteringen vid flygfotograferingen. Bearbetningsförfaranden Lnpunktsmskainino- i rymden. Restitutionens felteori. Radialmetodernas felteori. Stereometoderna i utvidgad framställning. Dubbelpunktinskärning i rymden. Instrumentutrustning Orienteringsförfaranden vid snedbilder. Stereotriangulermg. Stereometodernas felteori. Sammanfattning av förfarandet vid flygfotogrammetrisk kartframställning med hänsyn till olika användningsområden. Projektering av flygfotogrammetrisk kartframställning. Fotogrammetrisk instrumentteknik. Lantbruksekonomi. (Speciallärarbefattning.) Omfattning: 42 timmar föreläsningar, 42 timmar övningar. Föreläsningar: Lantbrukets produktionsförutsättningar. Lantbruksföretagets produktionsfaktorer och driftens organisation. Den lantbruksekonomiska teorien och dess särdrag. Värderingsfrågor. Budgetberäkningar; driftsanpassning. Jordbrukets marknadsfrågor. Den statliga jordbrukspolitiken; statliga stödåtgärder. Övningar på lärorummet: Ekonomiska kalkyler i anslutning till forelasnmgskursen. Skogsbruksekonomi. ( S p e c i a l l ä r a r b e f a t t n i n g . ) Omfattning: 35 timmar föreläsningar, 42 timmar övningar samt studieresa under 4 dagar. Föreläsningar: Skogsbrukets produktionsförutsättningar. Skogsbrukstoretagets produktionsfaktorer och driftens organisation. Den skogsbruksekonomiska teorien och dess särdrag; värderingsfrågor. Bondeskogsbruket; industriskogsbruket. Skogsbrukets marknadsfrågor. Den statliga skogspolitiken; statliga stödåtgärder.

203 Övningar pä lärorummet: Ekonomiska kalkyler i anslutning till föreläsningskursen. Studieresa: Studium av virkesutdrivningens organisation. Fastighetsekonomi.

(Professur.)

Omfattning: 112 timmar föreläsningar, 56 timmar övningar samt studieresa under 20 dagar. Föreläsningar: A l l m ä n f ö r e t a g s e k o n o m i . Grundläggande företagsekonomiska begrepp. Prisbildningsläran. Värdebegreppet. Kostnader och intäkter, deras delbarhet och progression. Genomsnittskostnad och differenskostnad (gränskostnad). Lönsamhetsbegreppet. Tillämpade ekonomiska beräkningar. Drifts- och arbetsorganisation. Inköps- och avsättningsförhållanden. F a s t i g h e t s e k o n o m i . Jordbruks- och skogsbruksföretagens ekonomiska särdrag: långtidsinvesteringarna, kostnadsbundenheten, riskförhållandena. Ränteproblemet. De ekonomiska fastighetstyperna, deras regionala fördelning och fördelning på ägarekategorier. Olika företagsformer: den individuella, kollektiva, kooperativa, samhälleliga m. m. Arbetskraftsbehov och arbetskraftsanvändning vid olika fastighetstyper. Fastigheten och kapitalanvändningen. Lönsamhetsfaktorer: Kapitalvolym och kapitalbalans. Arbetskraftsvolym och arbetskraftsbalans. Ägoform och arrondering. Avståndsfaktorn och dess inverkan vid olika driftsformer. Lönsamhetsstatistik. Grunddragen av värderingsläran. Övningar på lärorummet: Beräkningar m. m. i anslutning till föreläsningarna. Seminarieövningar. Studieresa: Besök vid jordbruks- och skogsbruksföretag i olika delar av landet. Fiskerikunskap med limnologi.

(Speciallärarbefattning.)

Omfattning: 35 timmar föreläsningar, 14 timmar övningar. Föreläsningar: Vattnets fysikaliska och kemiska beskaffenhet, växt- och djurvärld. De viktigaste vattentyperna och deras regionala fördelning i vårt land; de organogena sjösedimentens struktur och stratigrafi; strandmorfologiska förhållanden; biologiska och kemiska effekter på grund av sjösänkning samt tillämpandet av limnologiska arbetsprinciper och arbetsmetoder vid sjösänkning. Sveriges fiskarter, deras biologi och utbredning, fiskavkastning, olika sjötyper och deras produktionsförmåga. Fiskerätt, fiskevård, rationell fiskhushållning, fiskredskap och fiskemetoder, fiskestadgar, transport och avsättningsförhållanden. Fisket kontra kulturen och industrien. Principerna för värdering av fiske. Övningar på lärorummet: Övningar i anslutning till föreläsningskursen. Kulturteknik.

(Professur.)

Omfattning: 154 timmar föreläsningar, 154 timmar övningar samt fältövningar under 23 dagar. Föreläsningar: Elementär byggnadsstatik och hållfasthetslära. Materiallära. Enklare byggnadskonstruktioner och grundläggningsarbeten. K u l t u r t e k n i s k v ä g b y g g n a d s l ä r a . Dragkrafter och nyttig last inom jordbruk och skogsbruk. Brukningsvägar och deras differentiering. Den ekono-

204 miska verkningsrayonen inom olika terräng- och produktionstyper. Upprättande av förslag till brukningsvägar med kostnadsberäkning. H y d r o l o g i . Vattnets kretslopp. Vattenstånd vid kusten och i färskvatten. Vattenmängd och avrinning. Sjöarnas vattenhushållning. Grundvatten. H y d r a u l i k . Vattnets likformiga rörelse i öppna och slutna ledningar. Uppdämningskurvor. Utströmning. K u l t u r t e k n i s k v a t t e n b y g g n a d s l ä r a . Vattnets betydelse för växtproduktionen i jordbruk och skogsbruk. Jordbeskaffenhet, ägoslag och torrläggningsdjup. Öppen och täckt dikning. Dikesnät. Vattenavledningsföretag, planläggning och kostnadsfördelning. Invallningsföretag. Bevattning. Speciella skogsdikningsfrågor. Samordning av vägar och diken sins emellan. Övningar på lärorummet och fältövningar: Övningsuppgifter i hållfasthetslära. Förslag till enkel vägbro med kostnadsberäkning. Fullständigt förslag till byggande av ägoväg med kostnadsberäkning. Övningsuppgifter i hydraulik och hydrologi. Fullständigt förslag till dikning för jordbruks- och skogsändamål med kostnadsberäkning. Exkursioner till under utförande varande vägbyggnadsarbeten och torrläggningsföretag. Seminarieövningar. Lantbruksbyggnadslära. ( B i t r ä d a n d e l ä r a r e u n d e r p r o f e s s u r e n i a r k i t e k t u r I.) Omfattning: 21 timmar föreläsningar, 35 timmar övningar. Föreläsningar: Planläggning och utförande av lantbrukets bostads- och ekonomibyggnader. Övningar på lärorummet: Konstruktionsuppgifter i anslutning till föreläsningskursen. Socialgeografi med sociologi. ( S p e c i a l l ä r a r b e f a t t n i n g . ) Omfattning: 28 timmar föreläsningar. Föreläsningar. Bygdens och stadens struktur och växt. Befolkningsutveckling och befolkningsstruktur. Befolkningsrörelser. Olika befolkningsgruppers levnadsstandard, beteendemönster och inbördes relationer. Ekonomiskt-geografiskt samband mellan tätorter och kringliggande landsbygd. Fastighetsteknik. (Professur.) Omfattning: 112 timmar föreläsningar, 210 timmar övningar samt fältövningar under 35 dagar. Föreläsningar: Sammanfattande översikt av fastighetsutvecklingen genom tiderna. Landsbygdens fastigheter och brukningsenheter. Brukningsenhetens samband med lokala, naturliga, ekonomiska, sociala och politiska förutsättningar. Prognoser. Fastighetsteknikens element. Balans- och koordinationsproblem. Den primära fastighetsbildningen och dess former. Reglering av äldre fastighetsindelning i form av skifte. Partiella fastighetsregleringar. Sekundär fastighetsbildning. Fastighetsvärdering. Rättvisekravets tillgodoseende vid fastighetsregleringar av olika slag. Vissa synpunkter på kartmaterial för fastighetstekniska ändamål.

205 Övningar på lärorummet och fältövningar: Upprättande av fastighetsbildningsoch regleringsförslag efter förberedande fältundersökningar m. m. Seminarieövningar. Vattenlednings- och avloppsteknik. (Speciallärarbefattning.) Omfattning: 28 timmar föreläsningar, 28 timmar övningar. Föreläsningar: De viktigaste momenten i det för lantbruksingenjörsutbildningen föreslagna föreläsningsprogrammet. Övningar på lärorummet samt exkursioner: övningsuppgifter av samma art som de för lantbruksingenjörsutbildningen i ämnet föreslagna. Studiebesök vid vatten- och avloppsverk. Allmän rättslära. ( B i t r ä d a n d e l ä r a r e u n d e r professuren i a l l m ä n r ä t t s l ä r a och f a s t i g h e t s r ä t t . ) Omfattning: 56 timmar föreläsningar, 42 timmar övningar. Föreläsningar: Översikt av det svenska rättssystemet. Viktigare delar av civilrätten, särskilt beträffande de sakrätter, som ha fastighet till objekt. Inskrivningsväsendet. Grunddragen av processrätten, författnings- och förvaltningsrätt samt finansrätten. Övningar: Studium av lageditionen. Upprättandet av köpehandlingar, gåvobrev, köpeskillingsreverser m. m. Genomgång av fastighetsböcker vid besök i ett domarkansli. Fastighetsrätt. (Professur.) Omfattning: 112 timmar föreläsningar. Föreläsningar: Den allmänna jordrättsiiga utvecklingen på landsbygden. Äldre jorddelningsformer och jorddelningslagstiftning. Lagstiftningen om delning och sammanläggning av jord å landet samt om jordregister. Lagen om fastighetsbildning i stad. Stadsplanelagstiftningen. Ensittarlagstiftningen. Expropriationslagstiftningen. Grunddragen av vattenrätten, särskilt den defensiva. Lagstiftningen om allmänna och enskilda vägar, om skogar och gruvor samt om jakt och fiske. Lagstiftningen om vanhävd. Ägofredslagstiftningen. Lagstiftningen om naturskydd och fornminnesvård. Föreläsningarna avse även att bibringa fördjupade kunskaper rörande lagstiftningen om fastighets gränser, arrende- och andra nyttjanderättsavtal samt servitut. Tillämpad fastighetsbildningsrätt. ( B i t r ä d a n d e l ä r a r e u n d e r p r o f e s s u r e n i a l l m ä n r ä t t s l ä r a och fastighetsrätt.) (hnfattning: 42 timmar föreläsningar, 98 timmar övningar. Föreläsningar: Lantmäteriets organisation och arbetsuppgifter. Vissa administrativa föreskrifter rörande lantmätarnas verksamhet, särskilt lantmäteriinstruktionen och arbetsordningarna för lantmäteristyrelsen, lantmäterikontoren i länen samt för distriktspersonalen. Statsbidragsbestämmelserna. Resereglementen samt föreskrifter angående lantmätares dagböcker, diarier, årsredogörelser m. m. Statliga och andra organ (myndigheter) med vilka lantmätaren i sin verksamhet kommer i kontakt. Rättsfallsstudier. Handläggningen av olika typer av förrättningar samt utredningar, protokoll, redogörelser, utlåtanden m. m. i samband härmed. Jorddelningsmåls handläggning. Övningar: Praktiska tillämpningar i anslutning till föreläsningskurser särskilt studium av fastighetsregister (jordregister och fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelserna) samt av förrättningsakter. Besök på lantmäterikontor, länsarkitektkontor m. m. Besök vid ägodelningsrättssammanträde.

206 De sakkunnigas förslag till läropl

praktiskt arbete dgr

Total omfattning Betecknin' dsrr

Marklära med allmän geologi Allmän jordbrukslära med växtodlingslära Skogslära Matematik Tillämpad matematik. . . . Fotografi Geodetisk mätningsteknik Geografisk geodesi Fotogrammetri a.k. f.k. Nationalekonomi Lantbruksekonomi Skogsbruksekonomi . . . . Fastighetsekonomi Fiskerikunskap med limnologi Kulturteknik Fornlämnings- och naturskyddslära Husbyggnadslära Lantbruksbyggnadslära Socialgeografi med socio logi Fastighetsteknik Vattenlednings- och av loppsteknik Stadsbyggnad Kommunikationsteknik. Allmän rättslära och fastighetsrätt. Allmän rättslära Fastighetsrätt Tillämpad fastighetsbildningsrätt Tillämpad b y g g n a d s r ä t t Arkivkunskap

Summa dgr fältövn.. Förkortningar

m.

ht

vt

65 50

84 50

70 30

119 70 35 126 35 42 (70) 35 42 35 112

112 91 21 364 42 42 (70)

42 42 56

4 20

35 154

14 154

14 49 21

21 70 35

28 112

28 98 14

28 154 28

56 112

42 28 21

98 42 28

84 50

70 30

65 50 56 42 14

10 20)

310 + (20;

84 63

2^

21 42

21 5t

35 42 U 35 4 1< 42

56 2 6!

1871 1660 + (70) + (70)

Summa f och ö

l:a årskursen

Förberedande kursen

Läroämne

ni.: ht = hösttermin, vt = vårtermin, f = föreläsningstimme, ö = övningstimme OO = faltövningsdag, a.k. = allmän kurs, f.k. = fortsättningskurs; siffror inon parentes ange, att undervisningen är frivillig.

207 Bilaga 6.

ir lantmäteriundervisningen. 2: a årskursen ^örsta soninaren

3:e årskursen Andra sommaren

vt

ht

t

ö

42 35

91 42 28 28

ht

vt

f

ö

10 (20)

14 (42)

f

(56)

4:e årskursen Tredje sommaren

ö

f

ö

(14)

ht

vt

f

ö

f

ö

(28)

0 D

-o

56 4 : 14

14 SI 21 42 21

28 a

M M

n v

21 28

56 C

28 42

x9

28 42

56 2 1154

56 2! 56 14 28

56 C!

rt

21 28

56 21

245 6

82 + (20)

28 42

21 28 168 287 203 245 + (56) + (42) + (14) + (28) + 2

56 42

28 308 133

1 2

p

208 Bilaga ?

Kort beskrivning av Farna herrgård med omgivningar. Farna herrgård är belägen i Gunnilbo socken, Västmanlands län, ungefär 30 km norr om Köping mellan de båda. sjöarna Norrsjön och Långsvan. Platsen nås från Stockholm bekvämast med järnväg till Kamnäs järnvägsstation, varifrån man har cirka 25 km resa med bil eller buss till Farna. Egendomen ägdes tidigare av Farna bruk, som drev jordbruk, skogsbruk och bergshantering, men står numera under domänverkets förvaltning. Den i herrgårdens närhet belägna jordbruksjorden, cirka 135 hektar, bildar ett jordbruk i domänverkets egen regi, medan övrig jordbruksjord är uppdelad i ett stort antal arrendelotter. Central jordbruket har en kreatursbesättning, uppgående till ett hundratal kor och ungdjur samt 20 a 30 hästar. Jordbruksdriften är relativt allsidig och drives främst i syfte att förse revirets i trakten bosatta personal, sammanlagt ett par hundra personer, med mjölk och andra jordbruksprodukter. För jordbrukets skötsel svarar en under revirförvaltaren anställd jordbruksinspektor. Avstånd i km. från F a r n a (fågelvägen)

Arrendelottens namn

iYker ha

Gunnilbo Västergård Gunni lbotorp Gunnilbo Norrgård . . Gunnilbo Östergård. . Gunnilbo Västergård Ahammar Kvarnbacken Södra . . Kvarnbacken Norra. . Vreten nr 1 Vreten nr 4 Vreten nr 2 Västerflena n r 1 . . . . Västerflenatorp Österflena n r 1 Österflena nr 2 Österflena n r 3 Gillbo n r 1 Gillbo nr 2 B e r g e t eller B j u r s j ö n Holsbo Södra Hageby Furubyn Västra Furubyn Östra Hed Västansjö Sunnansjö Bäfle Stofallet

8-39 1-65 16-18 9-53 2'7 (i 1-82 1-60 1-1(1 12-67 1-74 3-20 14-6G 2'23 12-03 8-84 2-41 12-02 1-84 15-33 3-oo 863 2-76 1-7 5 20-49 20-68 2-70 2-32

Betesmark ha

0-67 6-48 4-07 1-83 2-83 0-80 1-18

8-oo 1-20 T 95 8-90 2-oo 10-99 6-80 1-80 11-56 3'40 13-65 2-60 2-95 1-59 1-12 948 9-21 1-50 1-56

Summa jordbruksjord ha

Summa total areal ha

8 - 39 2-32 21-01 14-20 4-59 4-65 2-40 2-34 20-6 7 1-74 5-15 29-82 4-2 3 23.0 2 15-64 4-21 23-5 8 5-24 28-98 5-60 11-58 435 2-87 29-97 29-89 4-20 3-88

8-3 9 2-77 24 2 2

17-oo 624 5-2 9 4-40 4-60 28-92 4 - 18

8-oo 35-oo 6-87 Ol

2o

26-66 632 23-95 5-73 28-98

10-oo 1517 5-78 2-87 38-44 37-35

6-so 5-27

201)

Figur 7.

Trakten omkring

Farna.

(Skala 1: 100 000) De i omgivningen belägna arrendelotterna ha mycket skiftande storlek och beskaffenhet, från bas jordbrukets storleksordning och ned till s. k. hästtor]), vilket även framgår av sammanställning å föregående sida över arrendejordbruk inom 5 km avstånd fågelvägen från Farna herrgård. I trakten finnes även ett antal enskilda jordbruk, särskilt utmed västra Stranden av Långsvan. De äro i regel medelstora eller större bondgårdar, ofta med relativt riklig tillgång till skog. Den till Farna bruk ursprungligen hörande skogsmarken ingår numera i Skinnskattebergs revir, som har sin förvaltning förlagd till Farna. Reviret tillhör de livaktigaste i landet trots sin ringa ytvidd. Under senare år har moderna skogsbilvägar anlagts i stor utsträckning. I revirets egen regi har dessutom en betydande byggnadsverksamhet ägt rum i syfte att förse arrendelägenheterna med moderna bostads- och ekonomibyggnader. De till herrgården hörande byggnaderna bestå dels av ett corps de logi i tre våningar, uppfört av timmer och reveterat, dels av de väster om huvudbyggnaden belägna två flyglarna, av vilka den södra för närvarande disponeras som jägmästarbostad. Vidare finnes relativt moderna ekonomibyggnader med siloanläggningar m. m., magasin o. s. v. Traktens allmänna karaktär framgår av flygfotot, figur 8. 14 — 19 90 4 7

211 Bilaga

8.

Förslag till ny- och ombyggnadsarbeten ni. m. vid Farna jämte utredningsskisser. Av arkitekten SAR Åke

Widström.

Enligt ecklesiastikdepartementets förordnande att biträda 1946 års sakkunniga för utbildning av lantmätare och lantbruksingenjörer har jag i samråd med de sakkunniga och dessas sekreterare studerat möjligheterna till anordnandet av en skola för förberedande utbildning och för obligatoriska sommarövningar vid Farna herrgård och får som resultat av detta studium överlämna utredningsskisser och denna berättelse. Lokalbehov. Enligt de sakkunnigas direktiv skulle undervisningen omfatta dels en förberedande kurs, omfattande normalt 30 å 32 elever och förläggas i tiden till 1 april 1 oktober varje år, dels obligatoriska sommarövningar i tre-veckorsperioder under tiden 15 juli—15 oktober och med ett elevantal varje gång av normalt 25 å 30. Det härav föranledda lokalbehovet skulle då bli: Förläggningslokaler för 32 elever, d:o för 30 elever, bostäder för ett ej exakt preciserat antal lärare, matsal för (om möjligt samtidig) utspisning av cirka 60—65 personer, köks- och tillhörande ekonomilokaler, bostäder för kökspersonal (husmor + 2 köksbiträden), sjukrum, dagrum, toilettanordningar, föreläsningssal, ritsal (reservföreläsningssal), rum för undervisningsmateriel, laboratorium, expeditionsrum och instrumentförråd. Med hänsyn till undervisningens förläggande blott till sommarhalvåret böra anordningar för uppvärmning, vilka dock måste finnas, göras sådana att de ej taga skada av avstängning under vintern. Förläggningslokaler kunna även göras något mindre än normalt, då fönstervädring i stor utsträckning bör kunna ske. Tillgängliga lokaler. Kungl. domänstyrelsen, under vars förvaltning Farna herrgård står, har förklarat sig för ändamålet kunna upplåta huvudbijggnaclen på egendomen, en stor tvåvåningsbyggnad av timmer, inredd med huvudsakligen stora rum och utrustad med värmeledning. En av de på huvudbyggnadens västsida belägna två flyglarna borde eventuellt kunna upplåtas, vilket vore angeläget, framför allt om de avsedda skollokalerna finge en ytterligare användning, varvid en på orten permanent bosatt föreståndare måste beredas bostad. Klart är att hela lokalbehovet ej kan tillfredsställas inom den (de) tillgängliga byggnaden(-ema). Huvudbyggnaden lämpar sig även på grund av sin nyss antydda plandisposition mindre väl för förläggning av elever. 14 a - 1990 17

212 För förplägnaden erforderliga matsal, kök med biutrymmen samt bostadsrum för kvinnlig personal kunna däremot väl inredas utan n ä m n v ä r d a tekniska ingrepp. Så även föreläsningssal, rum för undervisningsmateriel och expedition. Av inom huvudbyggnaden återstående tio rum bör ett, beläget i närheten av den avdelning som föreslagits som bostäder för kvinnlig personal, disponeras som sjukrum, då omvårdnaden av eventuell patient givetvis måste utövas av denna personal. De övriga rummen föreslås disponeras som bostadsrum för lärare och ett sällskapsrum för dessa. Flygeln ombygges lämpligen för föreståndaren på sätt som av domänstyrelsens byggnadskontor föreslagits i annat sammanhang. Nybyggnadsbehov. Om sålunda huvudbyggnaden och eventuellt ena flygeln disponerats för undervisning, förplägnad och för förläggning av lärare skulle ett nybyggnadsbehov återstå omfattande: förläggningslokaler för elever, ritsal, laboratorium och instrumentförråd. De tre senare lokalerna höra intimt samman med undervisningen och föreslås därför inrymda i en byggnad förlagd i nära anslutning till huvudbyggnaden, förslagsvis på den plats, där nu en förfallen stallbyggnad står. Förläggningslokalerna för elever åter skulle med fördel kunna dragas något undan från det omedelbara grannskapet av den övriga bebyggelsen, varvid två möjligheter finnas: antingen norrut till den plats, där under kriget en barackstad tillhörande den norska polisskolan stått, eller söderut i parken. Det första alternativet skulle medföra något lägre kostnader, i det att ledningar för vatten och avlopp från den tidigare barackstaden skulle k u n n a nyttjas, men å andra sidan ar terrängen här mindre trivsam och vägen till huvudbyggnaden passerar omedelbart förbi en större ladugårdsbyggnad med därav följande olägenheter i form av dåligt väglag under höst och vår etc. Det senare alternativet torde därför utan tvekan vara att föredraga. Förläggningslokalerna böra säkerligen uppdelas i två byggnader, framfor allt därför att utnyttjandetiden ej är kongruent för de båda utbildningskategonernas förläggningar. Under tider, då de obligatoriska övningarna ej pågå, kan då den för elever vid dessa avsedda byggnaden stängas eller eventuellt nyttjas for a n n a t ändamål, vilket mindre väl skulle låta sig göra i händelse av sammanbyggnad. Skisser. De nu framlagda förslagen skildras i skisser, avseende: ombyggnad av huvudbyggnaden (fig. 9—11), nybyggnad av ritsal-laboratorium (fig. 12), » » förläggningsbyggnad för elever vid förberedande kursen (fig. 13), » » d:o för elever vid sommarövningarna (fig. 14) samt ungefärlig situationsplan (fig. 15). Eventuell ombyggnad av flygeln bör kunna ske efter samma ritningar som utarbetats av domänstyrelsens byggnadskontor i samband med forslag till anordnandet av skogsskola vid Farna, och där även då flygeln avsågs som forestandar,0S

Skisserna äro under hand uppvisade på Kungl. byggnadsstyrelsens utredningsbyrå och därvid gjorda påpekanden ha beaktats.

*^:

[i 3 1

-4 Pr, «—H.

a

ös

os

214 J

^P

Q G

BOSTAD

ijiTOIL.

I

LARABC

lit

J XAPPDUH

=t=

P»I

Li.

LEE

3Em. Ö

MH.

Lr

I MATSAL, M PL

^

LT

LT C

Q

0 BOSTAD PÖP LÄCAQI

iJ L-Ii

—

i

—

9 E

c b

a J d D

LÄRARES OAGJUH

i

DISK-8(U SERVHIMSR'JH

TOIL.

C C

d

p

g

'

q p : q b

E

-

Figur 10.

"SI

Ombyggnad av c. d. 1. rån. 1 tr. Skala 1: 200.

T37 D

J

n 4. ="

,=r

r

P

n

tu VIKO

S05TAD rJh LÄRARE

i

04 VIHD

_

r

Figur 11.

Ombyggnad av c. d. 1. vindsvån. Skala 1: 200.

!| B85TAD m

LÄSARE

\m - m

K:m-öM:^å^im^^\:\m-\i

Posad

f$,$

I :-.•:•'

[f=-

r

J

/nsfrurncnijöråd

||/Sw Lcborator/um

Vihai

Figur 12. Nybyggnad för ritsal, laboratorium och instrumentförråd. Skala 1:400.

LTO

-T

Varme- \ ' Källare U»r>-

a. l ä .

LL j

Pilt • K/I . spelrum

:

J: Plan

Figur 1%. Nybyggnad för förläggning av elever vid kurser från KTH (obligatoriska sommarövn). Skala 1:400.

Källarplan

7 S

LEy

Is-

I

1 •e "3

s § ös

^

ös rt

«.

-w

M

l

^

i

n-,-

£'

r

:

ll

m ill

217 R

o o' O 8 GC

33 ^(9 x

9 VS\ /TA ^-~JI (P Jrfel • ~y J C ft

IQ J4 ""i

S* O

S

a:

218 Kostnader. Byggnadskostnaderna för här skisserat förslag ha beräknats sålunda: Ombyggnad av c. d. 1: Kronor Rivning 330 Murning och isolering 4 400 Träarbeten 17 900 Snickeri och fast inredning 5 400 Målning 9 800 Komplettering av el. installation 870 Komplettering av värme- och sanitetsinstallation 4 700 Div. oförutsett, transp., rengöring 6 300 Byggmästararvode, vinst och risk 4 500 Ombyggnad av flygel: Enl. domänstyrelsens beräkning i samband ined förslag till inrättande av skogsskola vid Farna Nybyggnad för ritsal etc: Schaktning m. m Betongarbeten Murning och puts Träarbeten Snickeri och fast inredning Plåtarbeten El. installation Målning Värme och sanitet Div. omkostnader Byggmästararvode etc

Kroror

54 200

27 000

1 940 2 800 1 090 28 780 3 190 500 880 2 100 2 200 4 320 2 900

50 700

Nybyggnad av större förläggningsbyggnad: Schaktning m. m Betongarbeten Murning och puts Träarbeten Snickeri och fast inredning Plåtarbeten El. installation Målning Värme och sanitet Div. omkostnader Byggmästararvode etc

1 920 3 380 2 400 39 300 7 600 780 1 600 3 900 3 700 6 420 4 200

75 900

Nybyggnad av mindre förläggningsbyggnad: Schaktning m. m Betongarbeten Mnrning och puts Träarbeten Snickeri och fast inredning Plåtarbeten El. installation Målning Värme och sanitet Div. omkostnader Byggmästararvode etc

1 130 2 130 1 450 19 900 4 200 500 1 100 2 000 2 400 3 490 2 300

40 600

,

Utvändiga ledningar, vägar etc Administration

20 000

etc Summa kronor

10 000 277 700

219 Bilaga 9. Förteckning över läroämnen oeh deras omfattning vid avdelningen tor väg- och vattenbyggnad vid KTH. Förteckningen upptager endast de ämnen, som intill läsåret 1946—47 varit obligatoriska i den 3-åriga kursen för blivande lantbruksingenjörer. I.

1. Matematik I (föreläsningar 98 tim., ö v n i n g a r 182 tim.). Föreläsningar. Differentialräkning: Delivering. Maxima och minima. Medelvärdesatsen med tillämpningar. Taylors teorem med tillämpningar. Oändliga serier. Diskussion av kurvor. Funktioner av två eller liera oberoende variabler, särskilt deras maxima och minima. Ekvationslära: Approximativ beräkning av rötter. Komplexa tal. Allmänna 3:e och 4:e gradsekvationerna. Algebrans fundamentalsats. Integralräkning: Bestämda och obestämda integraler. Integrationsregler. Integration av vissa klasser av funktioner. Approximativ beräkning av integraler. Integration av serier. Derivering av en integral Dubbelmtegraler. Beräkning av båglängder, ytor, volymer Tyngdpunktsberäkning. Fourierska serier. Differentialekvationer: Integration av typer av differentialekvationer orf mn en ?T 2 . : a T i , J g Jämte tillämpning på geometriska uppgifter. Lineara differentialekvationer med konstanta koefficienter samt Cauchvs differentialekvation. System av differentialekvationer. Övningar: Problemräkning.

I.

3. Tillämpad matematik (föreläsningar 70 tim., ö v n i n g a r 91 tim.). Föreläsningar. G e o m e t r i s k a , m e t o d e r . Nomografi: punkt- och linjeskalor, specialraknestickor, n ä t och skalnomogram. Massaus determinant. Punkttransformationer: anamofos, affin, perspektivisk, konform och yttrogcn avbildning. Beröringstransformationer: dualistisk avbildning, differentialekvationers grafiska behandling. A r i t m e t i s k a o c h a l g e b r a i s k a m e t o d e r : Numeriska metoder: positionsaritmetik, räknemaskinen, närmevärden och toleranser, interpolation och kvadratur, funktioners approximering med polynom och tngonometriska funktioner. Matriskalkyl: linjära, och kvadratiska matrisers algebra, determinenter, egenvärden, linjära ekvationssystem kvadratiska formers reduktion. Analytisk geometri: vektorer, räta linjen plane* kurvor och ytor av andra graden, huvudaxelbestämning. A n a l y t i s k a m e t o d e r : Differentialgeometri: variabla vektorer ytors tangentplan, kurvors krökning och torsion. Vektoranalys: vektorfalt, potential, gradient, divergens, rotation, flöde och spänning vektorfalttopografi, Gauss' och Stokes' satser.

I. 4. Beskrivande geometri (föreläsningar 14 tim., ö v n i n g a r 21 tim.). Föreläsningar. ^ Punkten, räta linjen och planet. Polyedrar. Kroklinjer. Buktiga ytor. Skärning, utbredning och överlagring. Axonometri. K o n s t r u k t i o n s - o c h r ä k n e ö v n i n g a r i direkt anslutning till föreläsningarna.

220 I.

7. Mekanik I (föreläsningar 140 tim., ö v n i n g a r 189 t i m . ) . Föreläsningar och övningar. Statik (kraftgeometri och jämviktslära). Kraftsystems reduktion och ekvivalens. Tyngdpunktsberäkning. Jämviktsproblem. Dynamik (kinematik och kinetik): En materiell punkts rörelse. Problemövningar. .. Dynamik: Materiella systems, speciellt fasta kroppars rörelse. Lagranges ekvationer och Hamiltons princip. Tekniska tillämpningar. Problemövningar.

I. 11. Kemi (föreläsningar 56 tim.). Föreläsningar. Atom- och molekylbegreppen. Stökiometri. Grunderna för den fysikaliska kemien: den kinetiska gasteorien, termodynamikens huvudsatser. Allmänna tillämpningar på fysikaliska och kemiska processer. Lagar för enkla ämnen i olika aggregationstillstand. Fasregeln Blandningar. Koncentrationsbegrepp. Lagar för ideala och reella lösningar. Tillståndsdiagram med praktiska tillämpningar. Jämviktslära, Massverkans lag. Jämviktens ändring med tryck och temperatur. Tillämpningar, företrädesvis för homogena och heterogena gasreaktioner. Elektrolyter. loners ledningsförmåga och vandrmgshastigiiet. HAektrolytjämvikter. Väteionindikatorer och kolorimetrisk PH-bestämning. Elektrokemi Omvandling av kemisk energi i elektrisk. PotentialdifiVrensen mellan en reversibel metallelektrod och dess lösning. Oxidationsreduktions-potentialer. Galvaniska element, Eletrometrisk PH-bestämning. Omvandling av elektrisk energi i kemisk. Elektrolys och polarisationsfenomen. Ackumulatorer. Reaktionskinetik med speciell tillämpning på förbränning. Katalys. Explosioner. Kolloidkemi och adsorption. Problemlösning i anslutning till föreläsningarna. I . 12. Ritteknik (föreläsningar 14 tim., ö v n i n g a r 56 t i m . ) . Föreläsningar. Ritmateriel. Normer för ritningars utförande enligt allmän praxi* och föreskrifter utfärdade av Sveriges Mekaniska verkstäders Standardiserino-skommitté (SMS). Allmänna grunder för måttsättning. Sambandet mellan måttsättning och tillverkning. Uppmätningsskisser. Utkast. Formbildning. Toleranser och passningar. Patentritningar och andra speciella arter av tekniska ritningar. Ritkontorsorgaiiisation. Övningar. Utarbetande enligt muntliga och skriftliga anvisningar av ett mindre antal typritningar (måttsättningsövningar), avsedda att meddela och inprägla de viktigaste principerna för måttsättning. Uppmätning och skissering av några dels enkla och dels sammansatta maskinelement. Utarbetande av fullständiga arbetsritningar på grundval av nyssnämnda uppmätningsskisser. Eventuell konstruktion av något enklare sammansatt maskinelement enligt direkta anvisningar i förening med någon måttskiss. För första årskursen dessutom utarbetande av en enklare fackverkskonstruktion.

221 I. 14. Läran om maskinelement med maskinlära (föreläsningar 56 t i m (därav 28 frivilliga), övningar 56 tim.). Föreläsningar. Nit-, bult- och svetsförband, skruv-, kil- och krvmpförband samt en kortfattad, huvudsakligen beskrivande översikt över läran om axlar, lager, kopplingar och bromsar, kuggväxel- och kedjetransmissioner. Övningar. Beräknings- och konstruktionsuppgifter i anslutning till föreläsningarna. T. 16. Nationalekonomi (föreläsningar 35 tim.). Föreläsningar. Det »ekonomiska kretsloppets» viktigaste lagar. Befolkningen. Konsumtionen. Produktionsfaktorerna. Avkastningslagarna. Kostnads- och marknadsteori. Jämvikt och ekonomiska rubbningar. Penning- och kreditväsendet. Konjunkturerna. Statsingrepp och kristidsekonomi. — (For vissa delar av kursen, som endast delvis kunna behandlas på föreläsningarna, hänvisas dessutom till Brisman, S.: Nationalekonomiens grunder, 4 uppl., s. 47—79 samt s. 106—135.) V

L

**£"*? ^ o l o f f i (föreläsningar 63 tim., ö v n i n g a r 7 tim. s a m t 7 d a g a r taltexkursioner). ° Föreläsningar. Geofysisk inledning: teorier om jordklotets inre byggnad, jordvärmet isostasi m. m. Dynamisk geologi: vulkanisk verksamhet, jordbävningar, långsamma rörelser i jordskorpan jämte andra orsaker till strandförskjutningar; dislokationer. Vittringen, det rinnande vattnets, vågornas, vindens, 'sjöisens och landisens eroderande och sedimenterande verksamhet; humusbildning, speciellt torvmarkernas. Stratigrafiens grundprinciper samt kort översikt av den geolooiska formationsläran. Sveriges berggrund. Sveriges lösa jordlager med särskild hänsyn till jordartslagerföljderna. Kort översikt av den kvartära isavsmältningen samt nivå- och klimatförändringarna i Sverige efter istiden. Sambandet mellan bergarter respektive jordarter och terrängformer. Sveriges viktigare malm- och bergartbildande mineral samt bergarter. Markförskjutningarnas (skredens, rasens, jordflytningens m. m.) geologiska förutsättningar. Fältundersökningsmetoder för jordarterna. Övningar. Enklare mineral- och bergartsbestämningar (med slutprov).

A. 2. Grafostatik och hållfasthetslära (föreläsningar 56 tim., ö v n i n g a r ö 42 tim.). Föreläsningar. Statiskt bestämda stångsystem och balkar i planet och rymden, deras byggnad och beräkning, grafiskt och analytiskt. De viktigaste konstruktionsmaterialiernas elasticitets- och hållfasthetsegenskaper samt deras ekonomi. Brottorsaker. Säkerhet och belastningar. Castiglianos sats. Modellförsök. Naviers sats med olika modifikationer och tillämpningar. Armerad betong. Övningar. Konstruktionsövningar.

V. 3. Byggnadsstatik (föreläsningar 98 tim., övningar 168 t i m . ) . Föreläsningar. Passningsmetoden. Arbetsekvationer och dessas tillämpning. konstruktioner. Armerad betong. Träkonstruktioner. Kupoler. Pålgrupper. Elasticitetsteoii. Plattor. Jordtrycksteori.

Järn-

Övningar. Konstruktionsuppgifter och laborationsövningar.

.)

V ä g b y g g n a d och kommunikationsteknik ö v n i n g a r 210 tim.).

(föreläsningar

tim.,

Föreläsningar. I. A.

Trafikleder.

Transportleder

för

rullande

trafik.

1. Vägteknik (även gatuteknik). a) V ä g b y g g n a d . Vägväsendets historiska utveckling och framtids utsikter ° Vägnätens indelning. Väglagstiftning och organisation. Vägundersökningar. Trafiksäkerhet och naturskydd. Betänkande och kostnadsförslag. Vägbredder, kurvor, lutningar och bombering. Normalsektioner. Vägbyggnadsämnen. Vattnets inverkan på vägkroppen. Belastningar- tryck och stöt, formförändringar och stabilitet. Tjäle. Dränering. Grundförstärkningar. Vägbyggnaders utförande. Röjning och planering. Bindjords-, bär- och slitlager. Isoleringsarbeten. Terrassermg. Bankbyggnad. Sprängteknik. Skyddsräcken och vägsignaler. Vattenbyggnadsarbeten vid vägar. Beklädnads- och andra stödarbeten. Vägbeläggnmgar. Fordonets och vägens inverkan på varandra. Vägunderhåll. Vagkostnader och driftsekonomi. Autostrador och andra storvägar. — Gatuteknik, synpunkter på det tekniska och ekonomiska utförandet av gator. Normalsektioner. Avlopp. Särskilda beläggningsmaterial för gator. Deras användning vid spårvägs-, automobil- och annan trafik. Cykel- och gångbanor m. m. b) V ä g t r a f i k . Vägnätets och trafikföretagens planläggning samt tekniska °och ekonomiska förutsättningar, sedda som delar i ett större kommunikationstekniskt sammanhang. Trafikområden, befolkningstäthet, trafiktillflöde, trafikmängder, befintliga och föreslagna trafiknät. Hållplatser. Statistik. Driftskalkyler, vagnpark, trafikkapacitet, personal och utrustning, fasta och rörliga kostnader, tidtabeller, zonmdelning, taxor, räntabilitet, o. s. v. 2.

Spårteknik.

a) S p å r b a n e b y g g n a d ( j ä r n v ä g a r , s p å r v ä g a r , s t a d s b a n o r ) . Historik och indelning. Planläggning, linjeföring, bestämmande mått, spårvidder, kurvor och lutningar. Normalsektioner. Profiler för fria utrymmet, lastprofiler. Den rullande materielens beskaffenhet, hastighet, tågmotstånd. Virtuella längder. Balansering. Terrassering. Överbyggnad, ballast, syllar och skenor med fästen och skarvar, växlar, korsningar, växelgator och vändanordningar. Vattenbyggnadsarbeten vid järnvägar. Bangårdar och bangårdsdelar av olika typer och storleksordningar. Trafiksäkerhetsanläggningar. Banunderhåll. Trafik, taxor och förvaltning. b) S p å r b a n e t r a f i k behandlas under kommunikationstekniken.

223 B. Övriga t råns por 11 ed er. 1. S j ö f a r t s l e d e r . Trafiktekniska synpunkter på planläggningen och anläggandet av sjöfartsleder. Sjötrafiken behandlas inom kommunikationstekniken. 2. L u f t f a r t s l e d e r . Utförandet av flygfält och flygleder. Lufttrafiken behandlas inom kommunikationstekniken. II.

Trafik-

och

kommunikationsteknik.

A. Trafikens natur och allmänna lagar. 1. N a t u r l i g a t r a f i k l a g a r. Rörelsens natur. Allmänna statistiska trafiklagar. Förutsättningar för deras uppkomst, verkningssätt och bestånd. Trafikanhopningar. Ideal- och enhetsstäder. 2. T r a f i k c e n t r a s u p p k o m s t . Allmänna och lokala former för samhällsbildningar. Näringslivets och samfärdselns inbördes samband och återverkan på befolkningstäthet och trafikutbyte m. m. i samhällen av olika slag. De historisk-geografiska faktorernas inflytande på samhällenas utformning. Den tidigare stadens uppkomst och utveckling fram till maskintrafikens genombrott. Den moderna trafiken såsom en av grundvalarna för det nutida samhällets existens. Framtidens stad. B. Trafikens egenskaper, former och uppträdande. 1. T r a f i k e n s p e r i o d e r . T r a f i k r ä k n i n g a r . Kvantitativa och kvalitativa rytmer i trafiken. Dygns-, vecko-, månads-, års- och sekulärvariationer. Trafikräkningar av olika slag. Tyngd- och volymberäkningar. Isokliner. Tyngdpunktsbestämningar. 2. T r a f i k l e d e r s k a p a c i t e t och dess beroende av möten. Fri och bunden kapacitet. Trafikleder med och utan plankorsningar. Stoppoch gåtrafik samt rotationstrafik. Körfilsantal, trafikregleringar m. m. 3. G e o f y s i s k a f a k t o r e r , s o m å t e r v e r k a p å t r a f i k e n . Solstrålning. Förhärskande vindar. Dimmor. 4. S o c i a l a f a k t o r e r . Kvantitativa och kvalitativa rörelser i städernas demografiska struktur, citybildningens tre spontana stadier. Förskjutningar mellan städer och landsbygd. Bostadsbildning, bostadsnöd och stadshygien samt deras betydelse för nativiteten. Friytor och befolkningstäthet. Rationell samhällsorganisation med trafiken som utgångspunkt. Trafiknäten och trafikutbytet som grundval för stadsplanering. General-, region- och riksplanering. 5. D y n a m i s k a f a k t o r e r . Trafikens utveckling och stegring samt den ständigt ökade rörligheten på landet och i städerna. Reselagar. Olika slag av stadstrafik, dess reselängder, resemängder och beroende av taxor. Synpunkter på val av trafikmedel. Olycksfall vid fri trafik. 6. T e k n i s k a e g e n s k a p e r h o s s t ä d e r n a s l a n d t r a f i k o r g a n . Fri trafik. Trafikleder för sådan trafik, gator, broar och tunnlar. Trafikplatser. Gatubreddningar och gatugenombrott m. m. Tidtabellsbunden trafik. Fjärr- och förortsbanor samt bangårdsområden. Spårvägar, busslinjer och stadsbanor. Nätbildningar, tekniska bestämmelser, utförande, säkerhetsanläggningar. Stationer och stationsplatser. Driftsfrågor. 7. S j ö f a r t . Sjöfartens allmänna tekniska och ekonomiska egenskaper. Dess kapacitet för person- och godsbefordran. Trafiksäkerhet. Hamn- och sjöfartspolitik. Frakter, rater, taxor. Driftstekniska och ekonomiska synpunkter. 8. L u f t f a r t . Flygets allmänna tekniska och ekonomiska förutsättningar. Flygutvecklingen, systemen lättare och tyngre än luften. Luft-

skeppens och flygplanens kapacitet, trafiksäkerhet och verkningsgrad. Periodiciteter, dag- och nättrafik. Driftskostnader. Flyglinjer över land och vatten. Flyghamnar för land- och sjöflygplan samt luftskepp. Tillfarten till flyghamnar. Trafik, taxor, räntabilitet. Subventioner. III.

Teknisk

stadsgeografi.

Städers och samhällens näringsliv samt deras lokalisering med hänsyn till kommunikationerna och trafikutbytet med omgivande orter. Näringslivets fördelning i förhållande till städernas naturliga förutsättningar i avseende å geografi, topografi och grundförhållanden m. m. Trafiken som planläggande och konstruktiv faktor vid samhällsbyggandet. Växelverkan mellan näringsliv, bosättning och kommunikationer. Trafikens allmänna förmedlande betydelse i samhällslivet och dess spontana inverkan på städernas utformning. Cityfenomenets olika geografiska förutsättningar. Trafiken såsom ledare vid de ekonomiska krafternas utlösning samt dess betydelse såsom vinstgivande faktor. Individernas och gruppernas lokalisering och förflyttningar i ett trafikfält inom en stad och ett land, samt orsakerna härtill. Statistiska bilder över de tekniska stads- och landsgeografiska fenomenen. Stadsdelarnas funktionella dynamiska organisation. Stadsbyggnadstekniska tillämpningar. IV.

Förhållandet

mellan olika transporter transportleder.

och

Samtrafik och konkurrens mellan olika transportmedel, fördelar och olägenheter därmed. Transportmedlens utsträckning och användningsområden. Koordination i suburban och interurban trafik. Allmänna frakt-, taxe- och tariffproblem. Budskapstransport, post, telegraf, telefon och radio samt deras sammanhang med övriga transportmedel. Trafiken som politiskt och strategiskt instrument. Dess allmänna stora betydelse och framtidsuppgifter. Sammanfattning och överblick.

Övningar. A. 1.

Vägteknik. Vägkonstruktionsuppgift.

Upprättandet av förslag till en väganläggning av omkring 5 km längd på grundval av inom den svenska vägorganisationen i förväg u p p r ä t t a t kartmaterial m. m. Utförande av plan- och profilritningar med inläggning av balanslinje, kurvor och lutningar samt av trummor m. m. Val av vägbredd och tvärsektioner, utförandet av massberäkningar och konstarbeten, val av beläggning. Betänkande och kostnadsförslag samt arbets beskrivning för vägens utförande. 2.

Vägtrafikuppgift.

a) A d m i n i s t r a t i v o c h o r g a n i s a t o r i s k d e l . Upprättandet av en översikt över befintliga och ett förslag till generalplan för lämpliga trafikföretag inom ett naturligt begränsat område. Studium med stöd av kartor, statistik, kalendrar o. s. v. av områdets förutsättningar beträffande befolkningstäthet, näringsliv och trafikområden m. m. Beräkning av trafiktillflödet för de olika trafiklinjerna.

225 b) T e k n i s k - e k o n o m i s k p l a n l ä g g n i n g s a m t driftskalkyl för reguljär omnibusstrafik på en av de trafiklinjer, som lämpa sig föl? koncession inom angivet område. Upprättandet av plankarta över omnibusslinjens sträckning med föreslagna hållplatser m. m. Tabeller och diagram över den beräknade trafiken på linjens olika sträckor, anknytning till tåg, samt arbets- och skoltider m. m. Beräkning av personaloch vagnbehov. Uppgörande av tidtabeller och tjänstgöringslistor. Förslag till val av rullande materiel, garage och övriga erforderliga lokaler. Zonindelning, taxa, rabattbiljetter. Räntabilitetsberäkningar.

B.

Spårteknik.

Upprättandet av förslag till en järnvägsanläggning av omkring 10 km längd. Betänkande och kostiiadsförslag samt utförandet av erforderliga plan- och profilritningar. Inläggning av balanslinje med kurvor och lutningar, utförandet av erforderliga massberäkningar, konstarbetenas planläggande m. m. Fullständig planritning till en i järnvägsanläggningen ingående mindre station med tillhörande spåranordningar.

C.

Kommunikationsteknik.

Utförandet såsom övningsuppgift eller examensarbete av en så vitt möjligt allsidig utredning av en given uppgift inom kommunikationstekniken, varvid uppgifterna som regel lokaliseras till någon av följande grupper, nämligen: 1. Stockholms allmänna trafikutveckling. 2. Trafikproblem i Stockholm med lokal begränsning. 3. Trafikproblem i andra svenska städer. 4. Trafikproblemen i utländska städer. 5. Lokalt bestämda trafik- och kommunikationstekniska uppgifter. 6. Trafiktekniska principutredningar. 7. Bangårds-, hamn- och flygtrafikfrågor. Laborationer. 1. Vägteknik. Slamanalys av finfördelade mineralämnen. Framställning, analysering och provning av högvärdiga asfaltbeläggningar med avseende på mängden av ingående ämnen, stenmaterialets gradering, tryckhållfasthet, motstånd vid stämpelbelastning, täthet m. m. Bestämning av vattenhalt i asfaltemulsioner. Tillverkning av asfaltemulsioner jämte mikroskopisk undersökning, stabilitetsprov m. m. Bestämning av duktilitet, penetration och mjukningspunkt för bituminösa ämnen. Viskositet. Fraktionerad destination för vägtjära. Nötning av vägmaterial. 2. Laborationer i övriga ämnesdelar utföras dels inom högskolan genom utförandet av undersökningar och experiment, bearbetning av statistik, upprättande och prövning av diagram, utförandet av erforderliga konstruktionsritningar m. m., dels utanför högskolan, som regel i samarbete med intresserade företag av offentlig eller enskild natur, där bidrag av dessa kunna påräknas till de för sådana undersökningar erforderliga kostnaderna, vilka endast i mycket ringa omfattning k u n n a bestridas ur institutionens egna anslag. V. 6. Vattenbyggnad I (föreläsningar 112 tim., övningar 126 t i m . ) . Föreläsningar. Inledning: Allmän översikt över ämnet. A. G r u n d l ä g g a n d e o c h s p e c i e l l a hjälpvetenskaper. 1. Hydraulik (Hydrodynamik). Allmänna lagar för vattnets rörelse. Vattnets rörelse i slutna och öppna ledningar. Tillämpningar på dammar och dammluckor. Forskningsarbeten.

226 2. Hydrologi (Hydrografi). Allmänt om vattnets förekomst och kretslopp i naturen. Naturliga vattendrag. Grundvattnets bildning och förekomst. Grundvattenundersökningar. 3. Hydrometri. Hydrometriska arbeten. Beräkning av vattenmängder. B. V a t t e n d r a g s t e k n i k . 1. Dammbyggnader. Allmän anordning och ändamål. Fasta dammar. Rörliga dammar. Flottningsutskov. Fiskvägar. 2. Vattenkraftanläggningar. Allmän anordning, ändamål och betydelse. Tilloppsanordningar. Maskinhus. Avloppsanordningar. 3. Vatten regleringar. Allmänna ändamål. Flodregleringar. Sjöregleringar.

C. V a t t e n v ä g s t e k n i k . 1. Vattenvägar. Allmän anordning och ändamål. Allmänna fordringar å farleder och kanaler. Slussar. Andra anordningar för övervinnande av höjdskillnader. 2. Hamnbyggnader. Allmänna anordningar och ändamål. Handelshamnar. Vågbrytare. Kajbyggnader. 3. Anordningar för byggande och reparation av fartyg. Fartygsbäddar. Slipar. Fasta dockor. Flytande dockor. 4. Flottningsteknik (faller även under B). Flottleder och flottning. Flottningsbyggnader. Demonstration av flottningsmodellsamling. D. S a n i t ä r v a t t e n t e k n i k . 1. Vattenledningar. Allmänna anordningar och fordringar. Vattnets beskaffenhet. Vattenförbrukning och vattenbehov. Vattnets anskaffande. Vattnets renande. Vattenuppfordring. Reservoarer, ledningar och rörnät. Utdelning av vattnet. 2. Vattenavlopp. Allmänna anordningar och fordringar. Ledningar. Avloppsvätskans oskadliggörande och renande. Fortsäl tuingslmrs. A. 1. Speciella hydrauliska beräkningar. Vattenbyggnadsmodellförsök. 2. Kapacitetsberäkningar för grundvattenströmmar. Översikt av Sveriges vattensystem. 3. Bestämning av framrinnande vattenmängder. Vattenstånds- och vattenmängdsförutsägelser. B. 1. Specialkonstruktioner. Material för fyllningsdammar. 2. Regleringsanordningar och vattenslag. Ackumuleringsanordningar. Rätts- och ekonomifrågor: vattenlagen, prima och sekunda kraft, ekonomisk utbyggnadsmängd, utnyttjningsgrad. 3. Speciella beräkningsmetoder för sjöregleringar. C. 1. Vattenåtgång och vattenbesparing. Lyftverkskonstruktioner. Jämförelser mellan de olika slagen av anordningar för övervinnande av höjdskillnader. 2. Hamnplaner. Vågbrytare och kajkonstruktioner. Lossnings- och lastningsanordningar. Geotekniska undersökningar. Grundförstärkningar. Stabilitetsberäkningar. Översikt av Sveriges hamnväsen. 3. Fasta dockor. 4. Flottningsbyggnader.

227 D. 1. Reningsmetoder. Regleringsanordningar. Ekonomiska beräkningar för ledningar och reservoarer. Kostnadsberäkningar. 2. Erforderlig kapacitet hos regnvattenledningar. Minimilutningar. Reningsmetoder. Övningar. Konstruktionsövningar. En vattenkraftanläggning med tillhörande regleringsdamm samt en slussbyggnad. En vattenledning med tillhörande anläggningar. Samtliga uppgifter utarbetas i anslutning till av examinatorn utlämnade program. Utbyte mot uppgifter inom andra delar av ämnet kan ske efter överenskommelse med examinator. Laborationer. Undersökningar och konstantbestämningar å hydrometriska instrument och apparater. V. 7. Brobyggnad (föreläsningar 112 tim., ö v n i n g a r 210 tim.). Läroämnet omfattar konstruktiv utbildning av och metoder för utförande av bärande konstruktioner i allmänhet samt särskilt brobyggnaders beräkning och utförande. Föreläsningar. Valsade sektioner. Konstruktionselement av valsat material, nitade och svetsade. Gjutna konstruktioner. Beräkningsmetoder vid statisk och vid dynamisk åverkan. Influenslinjer för rörliga laster å statiskt bestämda och obestämda system. Belastningar och tillåtna påkänningar. Konstruktiva system för husbyggnader och broar. Verkstadsarbete för järnkonstruktioner. Uppsättning av järnkonstruktioner samt tillhörande ställningsbyggen. Underhåll. Förberedande ritningar, konstruktions- och verkstadsritningar. Materialförteckningar, mass-, vikts- och kostnadsberäkningar. Konstruktioner av armerad betong, sten och trä. Broar av olika art och ändamål. Konstruktionssystem och konstruktionselement vid broar av järn, betong, sten och trä. Belastningar. Fortsatt behandling av beräkningsmetoder vid statisk och vid dynamisk åverkan. Tillåtna påkänningar. Grundläggning vid olika arter av brokonstruktioner. Tillverkning, uppsättning och underhåll av brokonstruktioner. Materialförteckningar och kostnadsberäkningar. Brobyggnadskonstens historia. Övningar. Beräknings- och konstruktionsövningar med tillämpningar från husbyggnader och från brobyggnader. Studiebesök vid verkstäder och byggnader. Laborationer. Studiebesök vid broar. V I I I . 4. Byggnadsmateriallära (föreläsningar 28 tim., övningar 42 tim.). Föreläsningar. Byggnadsmaterialier, deras förekomst, framställning, egenskaper, provning samt användningsområden. Övningar. Materialprovning och laborationer jämte uppgörande av protokoll däröver. Besök på byggnadsplatser samt industriella anläggningar för byggnadsmaterialiers framställning. 15—1990 47

228 VIII.

6. Byggnadsteknik II (föreläsningar 42 tim., övningar 42 t i m . ) . Föreläsningar. Beskaffenhet och undersökning av olika slag av undergrund. Schaktnings- och spåntningsarbeten. Grundläggningar för hus- och brobyggnader. Isoleringar mot vatten och fukt. Konstruktion av stödjemurar. Husbyggnadsstommar. Utbildning av en husbyggnads konstruktiva delar, särskilt väggar, pelare, bjälklag och trappor. Skyddsrum mot bombanfall från luften. Golv- och takbeläggningar, innerväggar, fönster, dörrar, paneler o. dyl. Rumsakustik. Övningar. Förslag till grundläggning samt bjälklags- och trappkonstruktioner m. m. jämte en del detaljer till husbyggnad.

IX.

8. Geodesi (föreläsningar 84 tim., övningar 210 tim. s a m t fältövningar u n d e r 45 d a g a r av ferierna). Föreläsningar. Instrumentlära. Koordinaträkning. Lokal triangulering. Stomnät genom polygonmätning och genom stomlinjemätning. Numerisk detaljmätning. Grafisk detaljmätning. Fixpunktsavvägning. Trigonometrisk höjdmätning och barometerhöjdmätning. Profil- och ytavvägning. Takymetri. Kompassmätning. Stakning av räta linjer och kurvor. Arealräkning. Kartografi. Kartläggning för stadsplanering, fastighetsbildning i stad och byggnadsändamål. Mätningars anordnande i anslutning till gällande bestämmelser. Mätningshandlingars sammanfattning och redovisning. Studier och granskning av äldre mätningshandlingar. Övningar. Instrumentundersökningar, beräkningar. Förberedande mätningsövningar i anslutning till föreläsningskursen. Fältövningar under 45 dagar under sommarferierna mellan andra och tredje årskurserna. Planläggning och fullständigt utförande av polygonmätning jämte lokal triangulering av ett mindre samhälle eller dylikt område. Numerisk detaljmätning av en del och grafisk detaljmätning av en annan del av detsamma, Höjdfixpunktsavvägning. Takymetri och ythöjdmätning såväl numerisk som grafisk. Utstakning av vägkurvor. Exempel på tomtindelning och tomtmätning. Utsättning av gränspunkter.

229 Till bilaga

9.

Studieplan för ettåriga kursen för lantbruksingenjörsaspiranter vid lantbrukshögskolan läsåret 1945—1946. 1. Meteorologi. a) F ö r e t ä s n i n g a r. Atmosfärens sammansättning, höjd- och temperaturförhållanden. Vattenångans kondensation. Sambandet mellan lufttryck och vind. Rörelse relativt jorden; jordrotationens avböjande kraft. Cykloner och anticykloner. Bjerknes polarfrontsteori. Atmosfärens allmänna cirkulation. Solstrålningens fördelning över jordytan. Atmosfärens och molnens inverkan på instrålningen och utstrålningen. Effektiv utstrålning. Värmeomsättningen i luften och marken under dagen respektive natten. Värmeledningen i marken. Den dagliga och årliga temperaturgången i marken och luften. Konvektion och turbulens. Snötäckets värmeisolerande förmåga. Sveriges klimat: Strålnings-, ljus- och temperaturklimat. Vind- och nederbördsförhållanden. Frost och frostländighet. Isläggning och islossning. Vår- och höstfronter. Vegetationstiden. b)

Litteratur.

Allmän meteorologi: Meniander, Meteorologiens grunder, en elementär orientering, kompletteras med valda kapitel ur Hann — Siiring. Lehrbuch der Meteorologie. Holdefleiss, Agrarmeteorologie. Klimatologi:

Valda kapitel ur Defant, Lufthulle und Klima.

Mikroklimat ologi: Valda kapitel ur Geiger, Das Klima der bodennahen Luftschicht. Frågor rörande sambandet mellan nederbörd, avrinning och avdunstning, sambandet mellan skörden och de viktigaste klimatologiska faktorerna, frostländighet etc. studeras i arbeten av A. Wallén och A. Ångström. A. W a l l é n : Climate of Sweden. A. Å n g s t r ö m : Sveriges klimat och väderlek. A. Å n g s t r ö m : Norrlands klimat. Uppgifter om de valda kapitlen meddelas av läraren. 2. Lantbrukskemi. a) Föreläsningar. En extra föreläsningsserie om cirka 20 timmar anordnas. Denna behandlar de viktigaste grundämnenas förekomst, kemi och teknik; vattenkemi och vattenanalys samt de lantbrukskemiska kontrollstationernas verksamhet. b) Laborationer. Enklare laboratorieövningar över saltlösningars egenskaper, med särskild hänsyn till de naturliga vattnens kemi (20—30 tim.). c) Litteratur. Föreläsningarna kompletteras med studier av läroböcker och några avhandlingar av refererande innehåll.

kompendier,

3. Botanik. A. a) Föreläsningar, (20 tim.). 15 — 1990 47

Växternas

anatomi

och

fysiologi.

omfattande

växtfysiologi

(25 tim.)

samt

växtanatomi

230 b) Laborationer, omfattande växtfysiologiska laborationer (70 tim.) samt mikroskopiska övningar i växtanatomi (45 tim.). Föreläsningarna i växtfysiologi behandla de kemisk-fysikaliska grunderna fölväxternas näringsupptagande och ämnesomsättning samt tillämpningen av vissa växtfysiologiska lagbundenheter på studiet av växternas förhållande i naturen. Föreläsningarna äro att betrakta som ett komplement till läroböckerna genom att de mera ingående belysa en del frågor, som äro mera knapphändigt behandlade i dessa. De växtfysiologiska laborationema omfatta bl. a. experiment över näringsbehov och näringsupptagande genom rötterna, kolsyreassimilationens beroende av de yttre faktorerna, transpirationens och andningens reaktioner på temperatur och andra inflytelser, tillväxtens och rörelsernas förlopp och retningsinduktionerna. Föreläsningarna i växtanatomi lämna en översikt över fanerogamemas anatomiska byggnad; i samband med mikroskopiska övningar behandlas mer ingående kulturväxternas byggnad, anatomien hos ekologiskt specialiserade växttyper samt mikroskopisk teknik och enklare mikrokemiska reaktioner. c) Litteratur. »Bonner Lehrbuch» Kap. växtfysiologi. H. L u n d e g å r d h 1930: Klima und Boden. H. L u n d e g å r d h 1945: Die Blattanalyse. B.

Syst.

botanik

och

ärftlighetslära.

a) Föreläsningar. Den analytiska genetikens teori, dess betydelse för variations- och artbildningsproblemen och dess praktiska tillämpning (20 tim.). b) Demonstrationer

och

exkursioner.

c) Litteratur. 300 av våra. viktigaste växtarter väl inlärda i studieherbariet. De viktigaste fanerogamfamiljerna (förstreckade) i S t r ä s s b u r g e r , E. L., Lehrbuch der Botanik, 20 umgearb. Aufl. Jena 1939. H e i l b o r n , O.: Arternas uppkomst, Stockholm 1932 (Natur och kulturs förlag). N i l s s o n , E.: Ärftlighetslära med speciell hänsyn till trädgårdsväxterna. Stockholm 1934. 4. Marklära. a) Föreläsningar, omfattande teoretisk och speciell marklära. Undervisningen inledes med en föreläsningsserie över den allmänna marklärans fysikaliska och kolloidkemiska grunder (20 tim.) omfattande dispersa system och den allm ä n n a kolloidkemiens grundprinciper i samband med demonstrationer belysande materiens egenskaper i det kolloiddispersa tillståndet, markkolloidernas kemiska sammansättning och egenskaper, absorbtion och jonutbyte, de olika jonernas inverkan på markgelernas dispersitet och elektrisk laddning, kolloidernas förhållande till vattnet, kolloidernas jonogena karaktär, isoelektriska fällningar, markkolloidernas amfotära egenskaper och deras kemiska karakterisering genom de amfotära reaktionerna. De därpå följande föreläsningarna i speciell marklära (20 tim.) omfatta marklärans uppkomst och utveckling, dess grundbegrepp och definitioner, den fysikaliska vittringen och materialtransporten, den kemiska vittringen och materialtransformationen, förmultningsförloppet och humusämnena, de jordmånsbildande processerna, klimatzonerna i förhållande till de viktigaste

231 jordmånstypernas utbredning, geologiens och växtsamhällenas inflytande på jordmånsbildningen, jordmånernas biologi, de svenska jordmånstyperna, jordartssystematik, jordarternas egenskaper och värde från jordbrukssynpunkt samt kalkningens inverkan på jorden. b) Övningar.

15—20 timmar.

c) Litteratur. F i n d l a y , A.: Introduction to Physical Chemistry. London 1942. Kap. Adsorption och kap. The Colloidal State. Sammanlagt cirka 30 sidor. L a a t s c h , W.: Dynamik der deutschen Acker- und Waldböden. Dresden 1944. 278 sidor. E k s t r ö m , G.: Klassifikatioii av svenska åkerjordar. Stockholm 1927. (Sveriges geol. undersökning, ser. C, 345.) 155 sidor. H e s s e l m a n , IL: Om klimatets humiditet i vårt land. Stockholm 1932. (Meddl. fr. Statens skogsförsöksanstalt, 26: 4.) 45 sidor. 5. Allmän jordbrukslära. a) Föreläsniugar. Åkerjordarnas indelning, egenskaper, bearbetning, odling, gödsling och kalkning. (80 tim.) b) Övningar. c)

Kurs i jordartskännedom och jordartskartering.

Litteratur.

C o m b e r , N. M.: An Introduction to the Scientific Study of the Soil 3d ed London 1936. E k s t r ö m , S.: Kap. Marklära i »Jordbrukslära», 5 uppl. Stockholm 1943. Ro e m er, T. & S c h e f f e r , P.: Ackerbaulehre. 2 Aufl. Berlin 1944. Tillämpliga delar. T o r s t e n s s o n , O : Jordens gödsling och kalkning. Stockholm 1935. (Svenska jordbrukets bok. 10: 1.) I v e r s e n , K.: Godningskeren. 4. Udg. Köpenhamn 1943. Meddelande från Lantbrukshögskolan. föreståndare angivna delar.

Jordbruksförsöksanstalten.

Av

inst:s

6. Växtodlingslära. a)

Föreläsningar.

Ämnet omfattar dels en kort översikt över de på växtodlingen inverkande faktorerna, växtodlingen under olika klimat-, jordmåns- och driftförhållanden, kulturväxternas livsbetingelser och odling, vildväxande foderväxters tillgodogörande, skördeprodukternas behandling, kampen mot ogräset m. m. samt försöksteknik, dels en framställning av vårt lands myrar och mvrodlinff fCirka ö k 80 tim.) " b) Övningar. Laboratoriekurs i torvmarkslära. Kurs i frökontroll (avkortad). Seminarieövningar. c) Exkursioner

till torvmarker, demonstrationer

av

försöksfält.

d) Litter at ur. Föreläsningarna, kompletteras med studier och litteraur utarbetade av institutionsföreståndaren.

av

kompendier

232 7. Agronomisk hydroteknik. a) Föreläsningar. Inledningsvis avdikningsverksamhetens betydelse ur den enskilda företagarens och det allmännas synpunkt samt dess omfattning inom Sverige, vidare de viktigaste kapitlen ur hydrauliken, hydrologien och hydrometrien: Hydrodynamikens grundekvationer, vattnets utsträckning genom öppningar och fritt överfall, vattnets rörelse i täckta och öppna ledningar. Likformig och olikformig rörelse. Lämnings- och sänkningskurvor. Vattnets olika förekomst och rörelse i jorden. Jordarternas förhållande till vatten och deras klassifikation ur den agronomiska hydroteknikens synpunkt. — Beräkning av i rörledningar och öppna ledningar framrinnande vattenmängd. Vattenavledning: naturliga vattendrag och deras reglering med särskilt avseende fästat vid jordbruksintresset. Kanalers och avlopps planläggning, kostnadsberäkning, utförande. Principerna vid uppskattning av båtnaden vid samfälligheter inom Sverige och de övriga nordiska länderna samt i några av de stora kulturländerna. Kostnadsfördelning. Dränering: Ekonomiska förutsättningar. Dräneringens utförande, förundersökning, dräneringsplanens uppgörande, kostnadsberäkning, arbetets utförande. Skydd mot igenslamning och andra skador. Torvjords avdikning. Torvjords sättning. Invallning: Ekonomiska förutsättningar. Vallar, diken, pumpkonstruktioner och kraftkällor. Kostnadsberäkningar. Bevattning: Ekonomiska förutsättningar. Olika slag av bevattning, undersökning av vattnets beskaffenhet. Planläggning, kostnadsberäkning, underhåll. Regler för bevattningen. Spillvattenavleaning från lantgårdar. (Sammanlagt cirka 120 tim.) b) Demonstrationer

och

c) Seminarieföredrag

över

d) Förelagt

arbete.

enskilt

exkursioner. förelagt

ämne.

e) Litteratur. M u n c h - P e t e r s e n , J.: Praktisk hydraulik. 2 Udg. Köpenhamn 1939. F l o d k v i s t , H.: Kulturtechnische Grundwasserforschungen, Sveriges geologiska undersöknings årsbok 25. Stockholm 1931. (Vissa av inst:s föreståndare angivna delar.) H j u l s t r ö m , F.: Studies of the Morphological Activity of Rivers as Illustrated by the River Fyris. Medd. från Uppsala Universitets Geografiska inst. Ser. A, nr 10. Uppsala 1935. (Vissa av inst:s föreståndare angivna delar.) F e i l b e r g , Aa., og F e i l b e r g , C. L.: Lserebog i kulturteknisk Vandbygning. Köpenhamn 1937. S c h r o e d e r , G.: Landwirtschaftlicher Wasserbau. Berlin 1937. F r e d h o l m , O.: Vattenavledning och invallning. Stockholm 1941. (I. Svenska jordbrukets bok: Torrläggning och bevattning.) A l m l ö f , E.: Dikning samt kortfattad redogörelse för därtill hörande lagar och förordningar. Del I och II. Nord. Rotogravyr 1941. F l o d k v i s t , H., och H a l l g r e n , G.: Bevattning inom trädgårdsskötseln och jordbruket. Stockholm 1942. G u s t a v s s o n , Y.: Vatten och avlopp i landsbygdsfastigheter. Stockholm. 8. Författningskunskap. a) F är el ä s n i n gar. De delar av rättsväsendet, som närmast beröra jordbruket, nämligen jorddelningslagen med en historisk översikt av den svenska jordäganderättens uppkomst

233 och utveckling samt av dithörande kamerala frågor, vattenlagstiftningen jämte flottningslagen, lagstiftningen om ägofred och stängselskyldighet, enskilda vägar, jakt, fiske och skogsvård, varjämte de viktigaste civil- och processrättsliga bestämmelserna om rättskapacitet och handlingsförmåga, avtal, fång av fast egendom samt inteckning och exekutiv auktion genomgås (40 föreläsningstimmar, 20 övningstimmar). Dessutom anordnas en extra föreläsningsserie (10 tim.), behandlande de viktigaste principerna för svensk lagstiftning rörande jordäganderätt, lagfarts- och inteckningsväsen, jorddelning och vattenrätt. b) Lit t er at ur. E k s t r a n d , A.: Lagar och förordningar rörande jordbruket, del I. — Vattenlagen, särskilt kapitlen 3, 7, 8, 9, 10 och 11. 9. Nationalekonomi.

a)

Litteratur.

H ö i j e r , E.: Sveriges jordbruk. S i l v e r s t o l p e : Svenskt näringsliv i tjugonde seklet. S i l v e r s t o l p e : Nationalekonomi. C a s s e l : Teoretisk socialekonomi (tyska upplagan kan ock användas). Följande paragrafhänvisningar hänföra sig till den svenska upplagan: av Första boken Kap. 1, §§ 3—5, av Andra boken Kap. 5, § 20, Kap. 6, §§ 23—27, Kap. 7, §§ 30—32, Kap. 8, §§ 36—39. 10. Lantbruksekonomi. a) Föreläsningar.

60 a 70 timmar.

b) Litteratur. N a n n e s o n , L., m. fl.: Jordbruksekonomi, 5:e upplagan, s. 1—115. L a u r : Wirtschaftslehre des Landbaus, 2:a upplagan, Kapitel 5: »Das Kapital im Dienste der Laiuhvirtschaft». Kompendium: Markvärdering och särskild hänsyn till mark, skade- och båtnadsuppskattningar.

234 Bilaga 10.

De sakkunnigas förslag till föreläsniugsprogram m. m. vid lantbruksingenjörsutbildningen. Nationalekonomi. Fornlämnings- och naturskyddslära.

i Se bilaga 1.

Husbyggnadslära.

>

Marklära med allmän geologi. Allmän jordbrukslära med växtodlingslära. Skogslära. Lantbruksekonomi.

Se bilaga 5.

Fiskerikunskap med limnologi. Lantbruksbyggnadslära. Fotogrammetri ( a l l m ä n k u r s ) . Skogsbruksekonomi.

(Speciallärarbefattning.)

Omfattning: 35 timmar föreläsningar, under 4 dagar.

28 timmar övningar samt

studieresa

Föreläsningar: Se bilaga 5. Övningar pä lärorummet: Ekonomiska kalkyler i anslutning till föreläsningskursen (förkortat övningsprogram). Studieresa: Se bilaga 5. Fastighetsekonomi. (Professur.) Omfattning: 112 timmar föreläsningar, 28 timmar övningar samt studieresa under 20 dagar. Föreläsningar: Se bilaga 5. Övningar på lärorummet: Beräkningar m. m. i anslutning till föreläsningarna (förkortat övningsprogram). Studieresa: Matematik II.

Se bilaga 5. (Professur.)

Omfattning: 98 timmar föreläsningar, 168 timmar övningar. Föreläsningar: Se bilaga 9. matematik I. Övningar på lärorummet: Räkneövningar i anslutning till föreläsningskursen. Tillämpad matematik I.

(Professur.)

Omfattning: 70 timmar föreläsningar, 91 timmar övningar. Föreläsningar: P r a k t i s k m a t e m a t i k : Allmän kurs. N o m o g r a f i , punktoch linjeskalor; specialräknestickor; enkla och sammansatta punkt- och linjenomogram. Massau's determinant. N u m e r i s k a m e t o d e r , räknestickan, räknemaskinen och planimetem, närmevärden och toleranser, interpolation och kvadratur.

235 M a t e m a t i s k s t a t i s t i k : Allmän kurs. Definitioner och axiom i anslutning till additionsprincipen. Statistiska variabler, frekvens- och fördelningsfunktioner. Moment, felanalys. Statistiska mått och deras toleranser. B e s k r i v a n d e g e o m e t r i : Allmän kurs. Punkten, räta linjen och planet. Polyedrar. Kroklinjer. Buktiga ytor. Skärning, utbredning och överlagring. Axonometri. Fysik. ( B i t r ä d a n d e l ä r a r e u n d e r p r o f e s s u r e n i fysik.) Omfattning: 56 timmar föreläsningar, 28 timmar övningar. Föreläsningar: Grunddragen av kropparnas atomära byggnad. Kristallgitter, särskilt metallernas. Det fysikaliska underlaget för metallernas egenskaper i förhållande till värmebehandling och deformation. Gasernas och vätskornas viktigaste egenskaper i strukturhänseende. Omvandlingar och gränsytfenomen. Ytspänning och hygrometri. Viskosimetri. Några aerodynamiska mätmetoder samt vindtryck. Vågrörelsernas utbredningsgeometri. Vissa vågtypers utbredningshastigheter. Akustiska grundstorheter. Ultraakustik. Värmeenergiens omvandlingar: värmeströmning. Temperatur. Strålningslagar. Optiska och elektriska temperaturmätmetoder. Optiska mätmetoder inom instrumenttekniken. Belysningslära och fotometri. interferensmätmetoder. Polariserat ljus och spänningsoptik. Elektrisk mätteknik, särskilt med tillämpning på mekaniska mätningar. Växelströmsteori översiktligt. Det elektromagnetiska strålningsspektrum. Piezoelektricitet: magnetostriktion. Tekniska tillämpningar av elektroniken: elektronrör, förstärkare, rörgeneratorer. Fotoceller. Katodstråloscillografer med tillsatser. Övningar på lärorummet: Cirka 10 övningar, omfattande mätningar i anslutning till fysikkursen. Mekanik IL

(Professur.)

Omfattning: 112 timmar föreläsningar, 147 timmar övningar. Föreläsningar: Sta tik (kraftgeometri och järn v i k t s lä r a ) : Kraftsystems reduktion och ekvivalens. Tyngdpunktsberäkning. Jämviktsproblem. D y n a m i k (k i n e m a t i k o c h k i n e t i k ) : En materiell punkts rörelse. Materiella systems, speciellt fasta kroppars rörelse. Lagranges ekvationer och iiamiltons princip. Tekniska tillämpningar. Övningar på lärorummet: Problemövningar. Byggnadsstatik.

(Tillhör professuren i b y g g n a d s s t a t i k . )

Omfattning: 112 timmar föreläsningar, 168 timmar övningar. Föreläsningar: Passningsmetoden. Arbetsekvationer och dessas Järnkonstruktioner. Armerad betong. Träkonstruktioner. Kupoler. Pålgrupper. Elasticitetsteori. Plattor. Jordtrycksteori. Övningar på lärorummet: Konstruktionsuppgifter och laborationsövningar. Grafostatik och hållfasthetslära.

tillämpning.

(Tillhör p r o f e s s u r e n i b y g g n a d s s t a t i k . )

Omfattning: 56 timmar föreläsningar, 42 timmar övningar. Föreläsningar: Statiskt bestämda stångsystem och balkar i planet och rymden, deras byggnad och beräkning, grafiskt och analytiskt. De viktigaste konstruktionsmaterialiernas elasticitets- och hållfasthetsegenskaper samt deras ekonomi. Brott-

236 orsaker. Säkerhet och belastningar. Castiglianos sats. Modellförsök. med olika modifikationer och tillämpningar. Armerad betong. Övningar: Konstruktionsövningar. Byggnadsteknik.

Naviers sats

(Biträdande lärare under professuren i byggnadsteknik.)

Omfattning: 28 timmar föreläsningar, 56 timmar övningar. Föreläsningar: Beskaffenhet och undersökning av olika slag av undergruml. Schaktnings- och spåntningsarbeten. Grundläggningar för hus- och brobyggnader. Isoleringar mot vatten och fukt. Stödjemurar. Övningar: Förslag till grundläggning. Byggnadsmateriallära.

(Tillhör p r o f e s s u r e n i b y g g n a d s t e k n i k . )

Omfattning: 42 timmar föreläsningar, 42 timmar övningar. Föreläsningar: Byggnadsmaterialier, deras förekomst, framställning, egenskaper, provning samt användningsområden. Övningar på lärorummet: Materialprovning och laborationer jämte uppgörande av protokoll däröver. Besök på byggnadsplatser samt industriella anläggningar för byggnadsmaterialiers framställning. Geoteknik.

(Speciallärarbefattning.)

Omfattning: 42 timmar föreläsningar, 28 timmar övningar. Föreläsningar: 1. J o r d a r t e r n a s e g e n s k a p e r . a) Jordarternas indelning efter hållfasthetsegenskaper och kornstorleksfördelning. b) Spec, vikt, volymvikt, porösitet och vattenhalt. c) Kornstorleksfördelning. d) Hållfasthets-, friktions- och elasticitetsegenskaper. e) Vattengenomsläpplighet. f) Optimal packningsgrad.

2. M a r k u n d e r s ö k n i n g a r . a) Djup till fastbotten. b) Sondering, mekanisk och akustisk. c) Upptagning av jordprov. d) Övriga borrningsmetoder. e) Provbelastningar. f) Bestämning av materialkonstanter genom laboratorieundersökningar. 3. J o r d t r y c k . a) Uppträdande krafter enligt friktionsteorien. b) Uppträdande krafter enligt kohesions- och elasticitetsteorien. 4. S t a b i l i t e t s - o c h s ä t t n i n g s p r o b l e m . a) Stabilitetsproblem och glidytor. b) Tryckfördelningen i marklagren. c) Sättningar och formförändringar i marklagren. 5. E r o s i o n . a) Olika, slag av erosion. b) Erosionsskydd.

237 6. F ö r s t ä r k n i n g s å t g ä r d e r. a) Grundläggningsprinciper. b) Pelare och murar till fast botten. c) Fyllning till fast botten. d) Utläggning av tryckbankar.

e) Paining. f) Avvattning av lera; kemiska och mekaniska förstärkningsmetoder.

7. T j ä l b i L i n i n g

med

tillhörande

åtgärder.

Övningar på lärorummet: Den angivna övningstiden fördelas mellan markundersökningar i terrängen och övningar på lärosal. 1. Markundersökningar i terrängen. 2. Laboratorieundersökningar av hållfasthets-, friktions- och elasticitetsegenskaper. 3. Konstruktionsuppgifter.

Vattenkemi.

(Speciallärarbefattning.)

Omfattning: 21 timmar föreläsningar, 28 timmar övningar. Föreläsningar: I naturen förekommande vatten. Dricksvatten och vatten för tekniska ändamål: fordringar på deras beskaffenhet; vattnets undersökning och bedömande; råvattiiets rening. Avloppsvatten från samhällen och industri: beskaffenhet och oskadliggörande. I samband med föregående: floders och sjöars förorening och självrening. Övningar på lärorummet: Tillämpningsövningar i anslutning till föreläsningskursen.

Ritteknik.

(Speciallärarbefattning.)

Omfattning: 14 timmar föreläsningar, 28 timmar övningar. Föreläsningar: Ritmateriel. Normer för ritningars utförande enligt allmän praxis och föreskrifter utfärdade av Sveriges Mekaniska verkstäders Standardiseringskommitté (SMS). Allmänna grunder för måttsättning. Sambandet mellan måttsättning och tillverkning. Uppmätningsskisser. Utkast. Formbildning. Toleranser och passningar. Patentritningar och andra speciella arior av tekniska ritningar. Ritkontorsorganisation. Övningar på lärorummet: Utarbetande enligt muntliga och skriftliga anvisningar av ett mindre antal typritningar (måttsättningsövningar), avsedda att meddela och inprägla de viktigaste principerna för måttsättning. Vattenbyggnad I.

(Professur.)

Omfattning: 98 timmar föreläsningar, 154 timmar övningar. Föreläsningar: H y d r o s t a t i k . H y d r a u l i k . Rörelseekvationer för vätskor utan och med inre friktion. Toricellis lag. Bernoullis teorem. Darcys lag. Ekvipotential- och strömlinjer. Energilinjer. Reynolds och Freudes tal. Modellförsök. Friktionsförluster. Avbördning genom utskov. Vågrörelse. H y d r o l o g i ( f ö r s t a d e l e n ) . Klimat. Väderlek. Sveriges flodsystem. Luftens och vattnets temperatur. Frostens nedträngande i marken. Isbildning. Vindar. Nederbörd. Avdunstning. Hydrometri. Vattenstånd. Vattenmängd och avrinning.

238 Naturens vattenhushållning. D a m m a r . Fasta dammar. Stabilitet. Utskov. Rörliga dammar. Utformning med hänsyn till krigsskador. Allmänna

principer

för v a t t e n k r a f t e n s

utnyttjande.

V a t t e n k r a f t a n l ä g g n i n g a r . Kanaler. Tunnlar. Tuber. Ekonomisk sionering. Turbinkamrar. Effektvaraktighetsdiagram. Samköming mellan vattenkraft- och värmekraftverk.

dimen-

F i s k vä ga r. F l o 11"ii i n g . Va t t e n r e g l e r i n g a r. Sjöreglering för vattenkraftändamål. Torrläggning av mark.

Invallning.

Bevattning.

H y d r o l o g i ( a n d r a d e l e n ) . Grusåsar och andra vattenförande lager. Infiltrationsområden. Grundvatten. Hydrologiska undersökningar. Artesiskt grundvatten. Övningar på lärorummet: Lösning av problem inom hydrostatiken och hydrauliken. Laborationer i hydraulik. Räkneövningar. Konstruktion av damm. Beräkning av sjöreglering. Brobyggnad. (Professur.) Omfattning: 84 timmar föreläsningar, 42 timmar övningar. Föreläsningar: I. P r o j e k t e r i n g a v b y g g n a d e r : Allmänna synpunkter. Belastningar, åverkningar, tillåtna påkänningar och säkerhetsgrader. Schema för projektering av en byggnad. Olika bärande system av stål, armerad betong och trä. I I . U t b i l d n i n g a v y 11 e r t a k e t. I I I . S t å l k o n s t r u k t i o n e r : Detaljutbildning av nitade stålfackverk. Detaljutbildning av nitade plåtbalkar. Detaljutbildning av svetsade fackverk. Detaljutbildning av svetsade plåtbalkar. Föreskrifter rörande svetsade plåtbalkar. Dimensionering av svetsade plåtbalkar. Dimensionering och detaljutbildning av tryckta strävor. IV. I n v e r k a n av r ö r l i g a k r a f t s y s t e m , i n f l u e n s l i n j e r . V. M e t o d e r f ö r b e r ä k n i n g a v r a m a r o c h k o n t i n u e r l i g a b a l k a r . V I . B r o b y g g n a d e r , i n l e d n i n g : Indelning av broar. Synpunkter vid projektering av en brobyggnad. Belastningsantaganden och tillåtna påkänningar. Schema för den konstruktiva, behandlingen. VII. R a m b r o a r a v a r m e r a d b e t o n g . V I I I . B e t o n g p l a t t b r o a r s a m t b a l k b r o a r a v o l i k a s l a g . Plattbroar och balkbroar av armerad betong. Stålbalkbroar. Brobanebeläggningar. Lager. Pelare och landfästen. IX. J ä r n v ä g s b r o a r med s t å l ö v e r b y g g n a d . Övningar: Beräknings- och konstruktionsövningar med tillämpningar från husbyggnader och brobyggnader. Studiebesök vid verkstäder och byggnader. Vägbyggnad. ( S p e c i a l l ä r a r b e f a t t n i n g . ) Omfattning: 42 timmar föreläsningar, 42 timmar obligatoriska övningar, 28 timmar frivilliga övningar. Föreläsningar: I. V ä g b y g g n a d . Vägväsendets historiska utveckling och framtidsutsikter. Vaglagstiftning, administration. Det statliga vägväsendets organisation. Enskilda vägar. Vägars indelning med hänsyn till trafiken. Faktorer, som

239 inverka på vägars sträckning i plan och profil. Fordonstekniska synpunkter. Trafiksäkerhet. Terrängens inverkan. Ekonomiska synpunkter. Militära synpunkter. Vägbredder, kurvor, lutningar ock bombering. Bromslängder och fri sikt. Normalsektioner. Vägbyggnadsmaterialier, egenskaper och tillverkning. Vägmaskiner. Markundersökningar. Tjäle. Dränering. Grundförsträckning. Vägkroppens utbildning och skydd. Isolering. Bärlager. Konstarbeten. Slitlager av grus. Kort översikt över olika slag av vägbeläggningar. I I . J ä r n - o c h s p å r v ä g a r s u n d e r b y g g n a d . Behandlas i anslutning till motsvarande moment av vägbyggnad. Övningar och laborationer. 1. V ä g k o n s t r u k t i o n s u p p g i f t : Upprättandet av ett förslag till en väganläggning på grundval av inom den svenska vägorganisationen i förväg upprättade kartor och terrängbeskrivningar. Betänkande och kostnadsförslag. 2. L a b o r a t i o n e r : Undersökningar av olika jordarters lämplighet som vägmaterial. Proportionering av grus-slitlager. Vattenlednings- och avloppsteknik. (Speciallärarbefattning.) Omfattning: 42 timmar föreläsningar, 84 timmar övningar. Föreläsningar: I. V a t t e n l e d n i n g s t e k n i k . Vattenbehov: Folkmängd och antal vattenförbrukare, specifik vattenförbrukning, vattenförbrukningens variationer. — Vattentillgång: Ytvatten. Grundvatten. Grundvattenundersökningar. Grundvattenberäkningar. — Vattenbeskaffenhet och vattenundersökningar: Fordringar på vattnets beskaffenhet vid kommunala och industriella anläggningar. — Vattentäkt: Ytvattentäkter. Grundvattentäkter. — Vattnets rening: Mekanisk, biologisk och kemisk rening. Speciella reningsmetoder. Sterilisering. Åtgärder till förebyggande och utrotande av algväxtlighet. — Vattnets uppfordring: översikt över förekommande pumpar. Anordning av pumpanläggningar. Hydroforanläggningar. — Vattnets magasinering: Erforderligt utjämningsförråd. Eldsläckningsförråd. Anordning av reservoarer och vattentorn. — Ledningars anordning och utförande: Rörmaterial, rörnät, armatur. — Vattendebitering. — Badvattenledningar. — Industriella vattenledningar. I I . A v l o p p s t e k n i k . Avloppsteknikens historiska utveckling med huvudsaklig behandling av reningsteknikens framsteg sedan mitten av 1800-talet. — Avloppsvattenmängd: Spillvatten, grundvatten och regnvatten. — Avloppsvattnets avledning: Förekommande avloppssystem. Avloppsvattnets uppfordring. Översikt över förekommande pumpar. Anordning av pumpanläggningar. — Avloppsvattnets beskaffenhet: Undersökningsmetoder. Avloppsvattnets inverkan i recipienten. — Avloppsvattnets rening: Mekanisk, biologisk och kemisk rening. — Slammets behandling och användning: Gasutvinning. Industriellt avloppsvatten. Övningar: Utförande såsom övningsuppgift av en så vitt möjligt allsidig utredning av en given uppgift inom vattenlednings- och avloppstekniken. Utförande såsom eventuellt examensarbete av i samråd med examinator uppställt ämne inom vattenlednings- och avloppstekniken. Studiebesök vid vatten- och avloppsverk. Byggnadsorganisation. (Speciallärarbefattning.) Omfattning: 56 timmar föreläsningar, 28 timmar övningar. Föreläsningar: Bokföring samt förrådsorganisation för byggnadsföretag. Självkostnadsberäkningar. Undersökningar och förslag. Upphandlingar. Kontrakt. Entreprenader och egen regi. Organisation av byggnadsföretag för olika ändamål. Rationell arbetsledning, innefattande arbetsplaner, planer för materialanskaffning,

240 arbetsstudier, personalanställning samt ackords- och avtalsfrågor. Material-, tidsoch arbetskontroli. Arbetsmaskiner och arbetsmetoder för olika slags arbeten, arbetsmaskinernas arbetssätt och driftkostnader. Arbetsskyddsanordningar. Sociala anordningar för arbetsstyrkan. Driftkalkyler och räntabilitetsberäkningar för olika anläggningar. Övningar på lärorummet: Genomförande av bokföringsuppgift, gällande fölbyggnadsföretag, som utför arbeten åt flera uppdragsgivare, omfattande uppläggande av inventarie- och huvudbok, införing av affärstransaktioner i kassajoumal och memorial samt därifrån i huvudboken, specifikation av reskontrakontot i reskontran (å kort) samt av anläggningarnas konto å litterakort samt slutligen utförande av bokslutet. Planmätning och nivellering.

(Speciallärarbefattning.)

Omfattning: 42 timmar föreläsningar, fältövningar under 30 dagar.

70 timmar övningar på lärorummet,

Föreläsningar: Allmän översikt av grunderna för geodetiska mätningar. Numerisk planmätning. Grafisk planmätning. Kartering. Fixpunktsavvägning. Ytavvägning. Instrumentlära i tillämpliga delar. Stomnät genom lokal triangulering och polypontåg. Trigonometrisk höjdmätning. Takymetri. Utstakning av räta linjer och kurvor. Arealräkning. Till lämpning på tekniska uppgifter. Beskrivning av vid dessa mätningar använda instrument. Allmän felteori, fels fortplantning, enklare utjämningsförfaranden. Övningar pä lärorummet: Instrumentövningar beräkningar. Utjämning av polygonnät.

och

kartritning.

Fältövningar: Numerisk planmätning. Grafisk planmätning. Tillämpningsuppgifter i övrigt på föreläsningskursen.

Geodetiska

Polygonmätning.

Kulturteknik. (Professur.) Omfattning: 98 timmar föreläsningar, 119 timmar övningar samt fältövningar och exkursioner under 21 dagar. Föreläsningar: K u l t ur teknisk vägbyggnadslära: Dragkrafter och nyttig last inom jordbruk och skogsbruk: brukningsvägar, deras differentiering och tekniska utförande. Den ekonomiska verkningsrayonen i olika terräng- och produktionstyper. Upprättande av förslag till brukningsvägar med beräkning av kostnader för byggnad och underhåll. Kultur teknisk vattenbyggnadslära: Vattnets betydelse för växtproduktionen i jordbruk och skogsbruk. Jordbeskaffenhet, ägoslag och torrläggningsdjup. Öppen och täckt dikning. Dikesnät. Vattenavledningsföretag, planläggning och kostnadsfördelning. Invallningsföretag. Bevattning. Speciella skogsdikningsproblem. Samordning av vägar och diken sinsemellan. Övningar på lärorummet och fältövningar: Fullständigt förslag- till byggande av ägoväg med kostnadsberäkning. Fullständigt förslag till dikning för jordbruks- och skogsbruksändamål med kostnadsberäkning. Exkursioner till under utförande varande vägbyggnadsarbeten och torrläggningsföretag.

241 Allmän rättslära. ( B i t r ä d a n d e l ä r a r e under professuren i a l l m ä n r ä t t s l ä r a och fastighetsrätt.) Omfattning: 56 timmar föreläsningar, 28 timmar övningar. Föreläsningar: Se bilaga 5. Övningar på lärorummet: Se bilaga 5, (förkortat övningsprogram). F a s t i g h e t s r ä t t . (Under professuren i allmän r ä t t s l ä r a och f a s t i g h e t s r ä t t . ) Omfattning: 56 timmar föreläsningar. Föreläsningar: Lagstiftningen om delning och sammanläggning av jord på landet samt om jordregister. Huvuddragen av lagen om fastighetsbildning i stad, ensittarlagstiftningen samt lagstiftningen om vägar, stängsel, jakt, fiske och expropriation. Vattenrätten, särskilt den defensiva. Tillämpad vattenrätt. ( B i t r ä d a n d e l ä r a r e under professuren i a l l m ä n r ä t t s l ä r a och fastighetsrätt.) Omfattning: 28 timmar föreläsningar, 56 timmar övningar. Föreläsningar: Handläggning av förrättningar enligt vattenlagen, uppsättande av protokoll, utlåtanden och redogörelser. Vattendomstolarnas organisation. Författningar rörande statens lantbruksingenjörer. Övningar: Praktiska, tillämpningar av föreläsningskursen. Besök på lantmäterikontor och vattendomstol.

242 De sakkunnigas förslag till läropi L ii r o ä m n e

l:a års kursen

Förberedande kursen

Total omfattr ing

ht

f

ö

dgr

f

ö

praktiskt arbete åar

84 50

70 30

65 50

84 50

70 30

65 50

35 42 35 112

42 28 28

14 98 70 56 112

21 168 91 28 147

56 112

42 168

42 28 49 21 42 21 14 98 84 42

42 56 70 35 28 28 28 154 42 42

42 56

84 28

Fotogrammetri, a. k

42 42

70 42

Fastighetsrätt Allmän rättslära Fastighetsrätt Tillämpad v a t t e n r ä t t . . Kulturteknik

56 56 28 98

28 Beteckning

Marklära med allmän geologi Allmän j ordbrukslära med växtodlingslära Skogslära Nationalekonomi Lantbruksekonomi Skogsbruksekonomi . . . . Fastighetsekonomi Fiskerikunskap med lim-

f

vt ö

ö

f

35 42 1 35 i t 1

4 20

56 42

84 63

42 Fornlämnings- och n a t u r Tillämpad matematik I . . Fysik Mekanik I I

56 28

2 4

Byggnadss ta tik Graf ostatik ochhållfastByggnadsstatik Byggnadsteknik Byggnadsmateriallära Byggnadsteknik Husbyggnadslära Lantbruksbyggnadslära. . Geoteknik Vattenbyggnad I Vattenlednings- och avloppsteknik Byggnadsorganisation . . P l a n m ä t n i n g och nivelle-

Summa f och ö

56 119

-

30 10

21 197

1864 + (28) 211

k

124 Förkortningar m. m.: lit = hös ttormin, i-t = vårt srmin, f == föreläs ningstirr ime, ö = övnings imme. C

>0=fäl 245

tövil

243 Bilaga 11. lantbruksingenjörsutbilduingen. 2:a årskursen ^örsta

ht

3:e årskursen Andra

vt

»minaren

ht

sommaren

é:e årskursen Tredje sommaren

vt

f

ö

f

ö

f

ö

f

ö

—

28 14

— 42

— —

— —

— —

— —

—

— — — — — —

— — — — — —

—

—

—

—

— — — —

— — —

—

— —

— —

14 28

28 28

— 56

— 56

u

O

d

ht

vt

f

ö

—

—

—

—

—

14 2 21

— _

— —

—

—

—

— —

ö

f

03 -U 03

*'_2

d CD

be d

84 M

u

— —

Si d cS

'

m O •—'

M ..-t -H r%

a u PH

03 +3

— —-

z

u

—

—

— —

— —

28 28 21

56 28 35

—

—

—

—

—

— — — — — —

— — — — — —

28 21 14 28

28 28 28 14

— —

— —

— — — _

— — —

— — _

— — —

— — —

— — —

— — —

— — —

20 a. k . = = allm in kur i, f. k. =

00 M tO

U O ^H • H

M

— —

— — 42

— —

—

__ —

d

—

—

.

a

ci 'Ji

ni

H

28 42 28

56 42 42

28 42 14

(28)

— — —

—

—

—

—

— — — —

— —

— —

— —

42 56

84 28

42 42

42 28

30 10

—

28 14

— — —

2S

— —

56- t 14

• fH -Ö

M

03 Si

.

<ä h

•—•

PH

— — 28

—

42 245

—

—.

— 17

203 + (28)

(

—

28 W

—

—

56 105

—

—

fort sättningsk irs; si fFror ir om pa rentes a ngc, att ui dervis lingen är fri1ullig.

57. E l k r a f t u t r e d n i n g e n s r e d o g ö r e l s e n r 2:13—14. R e d o g ö relse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostn a d e r o c h p r i s e r v i d d i s t r i b u t i o n av e l e k t r i s k k r a f t . H a l l a n d s l ä n s a m t Göteborgs och B o h u s l ä n . B e c k m a n . 67 s. K . 58. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e reglering a v a n s t ä l l n i n g s f ö r h å l l a n d e n a f ö r viss civil p e r s o n a l i n o m s t a t s f ö r v a l t n i n g e n . Del 2. P e r s o n a l m e d t e k n i s k u t b i l d n i n g m . fl. B e c k m a n . 82 8. F i . 59. B e t ä n k a n d e m e d förslag a n g å e n d e forsknings- o c h försöksverksamheten samt undervisningen på mejerinär i n g e n s o m r å d e m . m . Beckman. (2) 205 s. J o . CO. F ö r s l a g t i l l t r y c k f r i h e t s f ö r o r d n i n g . N o r s t e d t , iv. 314 s. J u . 61. S t a t e n s s j u k h u s u t r e d n i n g av å r 1948. B e t ä n k a n d e 2 a n g å e n d e d e n l a s a r e t t s a n s l u t n a B-sjukvården j ä m t e a n s t a l t s v å r d e n a v k r o n i s k t s j u k a . B e c k m a n . 120 s. I .

62. F i i e k r e d s k a p s f ö r s ä k r i n g . B e t ä n k a n d e a v g i v e t a v flskreds k i a p s f ö r s U k r i n g s u t r e d n i n g e n . Am. L u n d q u i s t . 69 s. J o . 63. B e t ä n k a n d e m e d förslag t i l l b y g g a n d e av fiskehamnar. B e c k m a n . 276 s. K . 64. B e i t ä n t a n d e o c h förslag r ö r a n d e d ö v s t u m s u n d e r v i s n i m g e r . I d u n . 840 s. E . 65. A r b e t s t i d s u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e . D e l I . A r b e t a r e u m d e r j o r d i g r u v a o c h s t e n b r o t t . I d u n . 60 s. S. 66. De; m e d i c i n s k a h ö g s k o l o r n a s o r g a n i s a t i o n s k o m m i t t é . 2. Organisatoriska å t g ä r d e r t i l l f r ä m j a n d e a v m e d i cinisk f o r s k n i n g . I d u n . 126 s. E . 67. B e t ä n k a n d e m e d förslag a n g å e n d e u t b y g g n a d a v l a n u b r a k s - , skogs- o c h v e t e r i n ä r h ö g s k o l o r n a . I d u n . 3241 s. J o . 68. B e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g o c h f ö r s l a g a n g å e n d e u t billdningen a v l a n t m ä t a r e o c h l a n t b r u k s i n g e n j ö r e r . Betckman. 244 s. E .

A n m . O m s ä r s k i l d t r y c k o r t e j angives, ä r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m . B o k s t ä v e r n a m e d fetstil u t g ö r a b e g y n n e l s e b o k s t ä v e r n a t i l l d e t d e p a r t e m e n t , u n d e r vilket u t r e d n i n g e n a v g i v i t s , t. e x . E. = e c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t , J o . = j o r d b r u k s departementet.

Statens offentliga utredningar 1947 Systematisk

förteckning-

(Siffrorna i n o m k l ä m m e r b e t e c k n a u t r e d n i n g a r n a s n u m m e r i d e n k r o n o l o g i s k a f ö r t e c k n i n g e n . ) Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. F ö r s l a g t i l l k o n v e n t i o n m e l l a n Sverige, D a n m a r k o c h Norge o m e r k ä n n a n d e och v e r k s t ä l l i g h e t a v d o m a r i b r o t t m å l m . m . [16] L a g b e r e d n i n g e n s förslag till j o r d a b a l k . 1. [38] B e t ä n k a n d e m e d förslag o m u p p h ä v a n d e av ä l d r e gifterm å l s b a l k e n . [43] F ö r s l a g t i l l t r y c k f r i h e t s f ö r o r d n i n g . [60] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Betänkande m e d utredning rörande riksräkeuskapsverkets o r g a n i s a t i o n . [13] 1945 å r s l ö u e k o m m i t t é . 2. B e t ä n k a n d e m e d förslag t i l l s t a t e n s a l l m ä n n a a v l ö n i n g s r e g l e m e n t e m . m . [23] B e t ä n k a n d e a n g . r e g l e r i n g a v a n s t ä l l n i n g s f ö r h å l l a n d e n a för v i s s civil p e r s o n a l i n o m s t a t s f ö r v a l t n i n g e n . Del 2. Pers o n a l m e d t e k n i s k u t b i l d n i n g m . fl. [58] Kommunalförvaltning. B e t ä n k a n d e m e d förslag t i l l l a g om r e g i o n k o m m u n e r m . m . [30] K o m m u n a l l a g s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e 1 m e d förslag a n g . ändringar i k o m m u n a l l a g a r n a s bestämmelser om borgerlig p r i m ä r k o m m u n s k o m p e t e n s o c h o m kvalificerad m a j o r i t e t . [53] S t a t e n s och k o m m u n e r n a s

flnansväsen.

Politi. Polisen och allmänheten. B e t ä n k a n d e m e d förslag t j ä n s t e r e g l e m e n t e för p o l i s v ä s e n d e t . [45]

till

N a t i o n a l e k o n o m i och socialpolitik. Kollektiv t v ä t t . B e t ä n k a n d e m e d förslag a t t u n d e r l ä t t a h u s h å l l e n s t v ä t t a r b e t e . [1] K o m m i t t é n s för p a r t i e l l t arbetsföra b e t ä n k a n d e . 2. F ö r s l a g a n g å e n d e y r k e s v ä g l e d n i n g och y r k e s u t b i l d n i n g för p a r t i ellt arbetsföra m . m . [18] 3. U t r e d n i n g a r o c h förslag a n g . s y s s e l s ä t t n i n g s - o c h a r b e t s t e r a p i vid vissa s j u k h u s o c h v å r d a n s t a l t e r m . m . [44]

Kompetensfordringar för statliga, vissa halvstatliga och k o m m u n a l a tjänster samt sådana yrken och befattningar, för v i l k a s u t ö v a n d e k r ä v e s a v statlig m y n d i g h e t u t f ä r d a d b e h ö r i g h e t s f ö r k l a r i n g eller l e g i t i m a t i o n . [19] S o c i a l v å r d s k o m m i l t é n s b e t ä n k a n d e . 15. U t r e d n i n g o c h förslag a n g . s ä r s k i l d a b a r n b i d r a g o c h b i d r a g s f ö r s k o t t m . m . [21] B e t ä n k a n d e r ö r a n d e e t t c e n t r a l t a r b e t s m a r k n a d s o r g a u . [24] S l u t b e t ä n k a n d e avgivet av b o s t a d s s o c i a l a u t r e d n i n g e n . D e l 2. S a n e r i n g e n a v s t a d s s a m h ä l l e n a s b e b y g g e l s e . Organisat i o n e n av l å n e - o c h b i d r a g s v e r k s a m h e t e n f ö r b o s t a d s ä n d a m å l . [26] S t u v e r i v e r k s a m h e t e n i s v e n s k a h a m n a r . [28] V ä l f ä r d s a n o r d n i n g a r f ö r sjöfolk i h a m n . [29] 1945 å r s s k o g s h ä r b ä r g e s u t r e d n i n g s b e t ä n k a n d e . D e l 1. Utredning rörande bostads- och levnadsförhållandena på h e i n m a n s s k o g a r n a m e d förslag till å t g ä r d e r f ö r b o s t a d s b e s t å n d e t s k o m p l e t t e r i n g o c h f ö r b ä t t r a n d e . [37] S t a t s m a k t e r n a o c h f o l k h u s h å l l n i n g e n u n d e r den' t i l l följd av s t o r m a k t s k r i g e t 1939 i n t r ä d d a k r i s e n . D e l 7. T i d e n j u l i 1 9 4 5 - j u n i 1U46. t 41] B e t ä n k a n d e a n g . familjeliv o c h h e m a r b e t e . [46] Arbetstidsutredningens betänkande. Del I. Arbetare u n d e r j o r d i g r u v a o c h s t e n b r o t t . [65] Iliilso- och s j u k v å r d . S t a t e n s s j u k h u s u t r e d n i n g s a v å r 1943 b e t ä n k a n d e . 2. D e n l a s a r e t t s a u s l u t n a B-sjuk v å r d e n j ä m t e a n s t a l t s v å r d e n a v k r o n i s k t s j u k a . [61] 3 . U t r e d n i n g a r o c h f ö r s l a g a n g . syss e l s ä t t n i n g s - o c h a r b e t s t e r a p i v i d v i s s a s j u k h u s o c h vårda n s t a l t e r m . m . [44] Allmänt näringsväsen. E l k r a f t u t r e d n i n g e n s r e d o g ö r e l s e n r 1. R e d o g ö r e l s e f ö r detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och p r i s e r v i d d i s t r i b u t i o n a v e l e k t r i s k kraft. I n l e d a n d e översikt. [3] B e l ä n k a n d e m e d f ö r s l a g till s t a n d a r d t a r i f f e r för d e t a l j d i s t r i b u t i o n a v e l e k t r i s k kraft. [4] E l k r a f t u t r e d n i n g e n s r e d o g ö r e l s e n r 2: 15. R e d o g ö r e l s e för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och p r i s e r v i d d i s t r i b u t i o n av e l e k t r i s k kraft. Ä l v s b o r g s l ä n .

(Fortsättning

å omslagets 4:e sida)

[20] 2:12. Malmöhus län. [35] 2:11. Kristianstads län. [40]. 2: 8—10. Kalmar län, Gotlands län och Blekinge län. |48] 2: 25. Norrbottens län. [54] 2: 13—14. Hallands län samt Göteborgs och Bohus län. [57] Möbler. Betänkande avgivet av 1946 års möbelutredning. [52] Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande ang. fiskerinäringens efterkrigsproblem samt den prisregleraude verksamheten på fiskets område. [21 Betänkande med förslag ang. lantmäteripersonalens organisation samt avlöningsförhållanden m. m. [7] Betänkande med förslag ang. fiskets administration m. m. [8] Utredning med synpunkter på sågverksdriften i Norrland och förslag angående inrättande av en central sågverksskola. [32] Redogörelse i sammandrag för utredning rörande planering av jordbruket och skogsbruket i Nedertorneå kommun. [33] Vid andra riksskogstaxeringen av Norrland åren 1938—42 använd metodik och härom vunna erfarenheter. Redogörelse avgiven av 1937 års riksskogstaxeringsnämnd. [36] Betänkande ang. organisationen av försöksverksamheten på jordbrukets område. [42] Fiskerättskommitténs förslag till fiskelag jämte därmed sammanhängande författningar. [47] Fiskredskapsförsäkring. Betänkande avgivet av fiskredskapsförsäkringsutredningen. L62 ] Betänkande med förslag till byggande av fiskehamnar [63]. Vatten väsen.

Skogsbruk. Bergsbruk. Industri.

Handel och sjöfart. Handeln med olja. Betänkande med förslag avgivet av oljeutreduingen 1945. [14] Betänkande med förslag till ändrad lagstiftning ang. handel med skrot, lump och begagnat gods. [22] Sysselsättningsförhållandena inom varuhandeln. [50] Kommunikations väsen. Bank-, kredit- och penningväsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Betänkande med förslag till geofysiskt observatorium i Kiruna m. m. [6] Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m. m. Del 3. Tandläkarinstitutens organisation m. m. [9] 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 8. Utredning och förslag röraude vissa socialpedagogiska anordningar inom skolväsendet. [11] 9. Gymnasiet. [84] 10. Flickskolan. [49] Ungdomens fritidsverksamhet. Ungdomsvårdskommitténs betänkande del 4. [12] 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag till lönereglering för övningslärare. [15] Stöd åt utvecklingshämmad ungdom. Ungdomsvårdskommitténs betänkande del 5. [17] 1945 års akademikerutredning. [25] Betänkande med förslag till ändrad ordning beträffande vissa helgdagar. [27] Betänkande med förslag ang. utbildning av befäl för handelsflottan m. m. [311 Supplement nr 7 till Sveriges familjenamn 1920. [39] Betänkande om granskning och antagning av läroböcker. [51] Utredning med förslag ang. utbildning av lärare för industri och hantverk vid anstalter för yrkesundervisning m. m. [55] Utredning ang. organisationen av den finska församlingen i Stockholm samt de tyska församlingarna i Stockholm och Göteborg m. m. [56] Betänkande med förslag ang. forsknings- och försöksverksamheten samt undervisningen på mejerinäringens område m. m. [59] Betänkande och förslag rörande dövstumsundervisningen. [64] De medicinska högskolornas organisationskommité. 2. Organisatoriska åtgärder till främjande av medicinsk forskning. [661 Betänkande med förslag angående utbyggnad av lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna. [67] Betänkande med utredning och förslag angående utbildningen av lantmätare och lantbruksingenjörer. [68] Försvarsväsen. 1944 års militärsjukvårdskommittés betänkande. Del 2. [6] Betänkande med förslag rörande civilförsvarets organisation m. m. [10] Utrikes ärenden.

Försäkringsväsen.

Stockholm 1947. K. L. Beckmans Boktryckeri. 1990 47

Internationell r ä t t .