SOU 1947:71

Återfall i brott åren 1921-1940 en statistisk undersökning

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

V0M0<

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1947:71 JUSTITIEDEPARTEMENTET

ÅTERFALL I BROTT ÅREN 1 9 2 1 — 1 9 4 0 EN STATISTISK UNDERSÖKNING AV

Sverker Groth FÖRSTE AKTUARIE I KUNGL. STATISTISKA CENTRALBYRÅN

S T O C K H O L M 1 9

4 7

Statens offentliga utredningar 1947 K r o n o l o g i s 1. Kollektiv frätt. Betänkande med förslag att underlätta hushälens tvättarbete. Haiggström. xv. 284 s. S. 2. Betänkandi angående fiskerinäringens efterkrigsproblem stmt den prisreglerande verksamheten på fiskets onråde. Antonsons, Göteborg. 325 s. Jo. 3. Elkraftutreiningens redogörelse nr 1. Redogörelse för detaljdstributörerna samt deras råkraftkostnader och p-iser vid distribution av elektrisk kraft. Inledande Iversikt. Sv. Tryckeri AB. 84 s. K. 4. Betänkandi med förslag till standardtariffer för detaljdistrbution av elektrisk kraft. Eteggström. 126 s. K. 5. 1944 ars militärsjukvårdskommittés betänkande. Del 2. Beoanan. 170 s. Fö. 6. Betänkandi med förslag till geofysiskt observatorium i Kinna m. m. Idun. 64 s. K. 7. BetäDkand» med förslag angående lantmäteripersonalens organisation samt avlöningsförhållanden m. m. Mar:us. 132 s. Jo. 8. Betänkandt med förslag angående fiskets administration n. m. Kihlström. 155 s. Jo. 9. Betänkandt om tandläkarutbildningens ordnande m. m. Del 3. Tandläkarinstitutens organisation m. m. Beckmoa. 166 s. E. 10. Betänkandi med förslag rörande civilförsvarets organisation n. m. Beckman. 262 s. S. 11. 1940 års skdutrednings betänkanden och utredningar. 8. Utreining och förslag rörande vissa sooiaJpedagogiska inordningar inom skolväsendet. Idun. 148 s. E. 12. Ungdonient fritidsverksamhet. Ungdomsvårdskommitténs betänkande del 4. V. Petterson. 392 s. Ju. 13. Betänkandi med utredning rörande riksräkenskapsverkets organisation. Marcus. 114 s. Fl. 14. Handeln nud olja. Betänkande med förslag avgivet av oljeutreiningen 1945. Hoeggström. 343 s. 4 pl. Fo. 15. 1941 års lä'arlönesakkunniga. Betänkande medförslag till lörereglering för övningslärare. Sv. Tryckeri AB. 370 s. il. 16. Förslag til konvention mellan Sverige, Danmark och Norge om erkännande och verkställighet av domar i brittmål m. m. Norstedt. 24 s. Ju. 17. Stöd åt uivecklingshämmad ungdom. Ungdomsvårdskomnitténs betänkande del 5. V. Petterson. 144 s. Ju. 18. Kommittén) för partiellt arbetsföra betänkande. 2. Förslag aigående yrkesvägledning och yrkesutbildning fö- partiellt arbetsföra m. m. Katalog och Tidskriftstivck. 324 s. S. 19. Kompeteusnrdringar för statliga, vissa halvstatliga och komminala tjänster samt sådana yrken och befattningar, 'ör vilkas utövande kräves av statlig myndighet itfärdad behörighetsförklaring eller legitimation. V Petterson. 288 s. S. 20. Elkraftutreiningens redogörelse nr 2: 15. Redogörelse .förcbtalj distributörerna samt deras råkraftkostnader ich priser vid distribution av elektrisk kraft. Ålvslorgs län. Beckman. 48 s. K. 21. Socialvårdsxommitténs betänkande. 15. Utredning och förslag angående särskilda barnbidrag och bidragsförskoit m. m. V. Petterson. 114 s. S. 22. Betänkande med förslag till ändrad lagstiftning angående haniel med skrot, lump och begagnat gods. Sv. Trycker AB. 125 s. H. 23. 1945 års löiekommitté. 2. Betänkande med förslag till statens allmänna avlöningsreglemente m. m. Marcus. 289 s. Fi. 24. Betänkande rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan. Nors;edt. 220 s. S. 25. 1945 års alademikerutredning. Norstedt. 64 s. E. 26. Slutbetänkande avgivet av bostadssociala utredningen. De. 2. Saneringen av stadssamhällenas bebyggelse. Organisationen av låne- och bidragsverksamhetei för bostadsändamål. Idun. 598 s. 8. 27. Betänkande med förslag till ändrad ordning beträffande vissa helgdagar. Katalog och Tidskriftstryck. 75 s. E. 28. Stuveriverkamheten i svenska hamnar. Hseggström. 110 E. H.

f ö r t e c k n i n g 29. Välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn. Hseggström. 118 s. H. 30. Betänkande med förslag till lag om regionkommuner m. m. Beckman. 214 s. S. 31. Betänkande med förslag angående utbildning av befäl för handelsflottan m. m. Idun. 264 s. H. 32. Utredning med synpunkter på sågverksdriften i Norrland och förslag angående inrättande av en central sågverksskola. V. Petterson. 150 s. 1 karta. Jo. 33. Redogörelse i sammandrag för utredning rörande planering av jordbruket och skogsbruket i Nedertorneå kommun. V. Petterson. 177 s. 6 pl. 1 karta. Jo. 34. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 9. Gymnasiet. Idun. 622 s. E. 35. Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 12. Redogörelse för detalj distributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Malmöhus län. Beckman. 43 s. K. 36. Vid andra riksskogstaxeringen av Norrland åren 1938—42 använd metodik och härom vunna erfarenheter. Redogörelse avgiven av 1937 års riksskogstaxeringsnämnd. V. Petterson. 205 s. Jo. 37. 1945 års skogshärbärgesutrednings betänkande. Del 1. Utredning rörande bostads- och levnadsförhållandena på hemmansskogarna med förslag till åtgärder för bostadsbeståndets komplettering och förbättrande. Idun. 301 s. S. 38. Lagberedningens förslag till jordabalk. 1. Norstedt. 313 s. Ju. 39. Supplement nr 7 till Sveriges familjenamn 1920. Statens Reproduktionsanstalt. 112 s. Ju. 40. Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 11. Redogörelse för detalj distributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Kristianstads län. Beckman. 40 s. K. 41. Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 7. Tiden juli 1945—juni 1946. Idun. 449 s. Fo. 42. Betänkande angående organisationen av försöksverksamheten på jordbrukets område. Katalog och Tidskriftstryck. 252 s. Jo. 43. Betänkande med förslag om upphävande av äldre giftermålsbalken. Norstedt 72 s. Ju. 44. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 3. Statens sjukhusutrednings av år 1943 betänkande. 3. Utredningar och förslag angående sysselsättningsoch arbetsterapi vid vissa sjukhus och vårdanstalter m. m. Katalog och Tidskriftstryck. 176 s. 8 pl. I. 45. Polisen och allmänheten. Betänkande med förslag tilj tjänstereglemente för polisväsendet. Idun. 126 s. 1. 46. Betänkande angående familjeliv och hemarbete. Beckman. 320 s. S. 47. Fiskerättskommitténs förslag till fiskelag jämte därmed sammanhängande författningar. V. Petterson. 558 s. 2 pl. Jo. 48. Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 8—10. Redogörelse för detalj distributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Kalmar län, Gotlands län och Blekinge län. Beckman. 68 8. K. 49. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 10. Flickskolan. Iduu. 253 s. E. 50. Sysselsålttningsförhållandena inom varuhandeln. Beckman. 197 s. E. 51. Betänkande om granskning och antagning av läroböcker. Haeggström. 137 s. E. 52. Möbler. Betänkande avgivet av 1946 års möbelutredning. Stockholms Bokindustri AB. 368 s. H. 53. Kommuiiauagskommitténs betänkande 1 med förslag angående ändringar i kommunallagarnas bestämmelser om borgerlig primärkommuns kompetens och om kvalificerad majoritet. Idun. 216, 72* s. I. 54. Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 25. Redogörelse för detalj distributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Norrbottens län. Beckman. 41 s. K. 55. Utredning med förslag angående utbildning av lärare för industri och hantverk vid anstalter för yrkesundervisning m. m. Heeggström. 173 s. E. (Forts, å omslagets 3:e sida.)

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1947:71 JUSTITIEDEPARTEMENTET

ÅTERFALL I BROTT ÅREN 1921-1940 EN STATISTISK UNDERSÖKNING AV

SVERKER

GROTH

FÖRSTE AKTUARIE I KUNGL. STATISTISKA CENTRALBYRÅN

STOCKHOLM 1947 KTXNGL. BOKTRYCKERIET.

P . A. NORSTEDT & SÖNER

473618 XML/Q>

Till

KONUNGEN.

Enligt nådigt beslut den 8 oktober 1943 ha anvisats femtusen kronor till täckande av kostnader för mina statistiska undersökningar rörande återfall i brott. En redogörelse för resultatet av dessa undersökningar överlämnas härmed. Stockholm den 22 februari 1945. Underdånigst SVERKER GROTH.

Inledning. I egenskap av tjänsteman i kungl. statistiska centralbyrån med placering å ämbetsverkets avdelning för rättsstatistik m. m. har jag under en lång följd av år sysslat med kriminalstatistik och därvid kommit att särskilt intressera mig för problemet att åvägabringa en tillfredsställande redovisning av återfallsbrottsligheten. Principiellt har detta problem sedan länge varit löst. Härutinnan kan hänvisas framför allt till O. Köbners i Zeitschrift fur die gesamte Strafrechtswissenschaft (1893 s. 615 ff) intagna avhandling: Die Methode einer wissenschaftlichen Riickfallsstatistik als Grundlage einer Reform der Kriminalstatistik. Mitt intresse har därför inriktats på att i praktiskt statistiskt arbete inom ifrågavarande område söka tillämpa de metoder som i princip äro att anse såsom riktiga. I föreliggande redogörelse framlägges det siffermässiga resultatet av mitt utom tjänsten bedrivna arbete med återfallsstatistiken. Till bestridande av utgifter för ersättning till biträdespersonal och för expenser har jag åtnjutit anslag från Längmanska kulturfonden och sedermera även statsbidrag.

Kap. 1.

Den undersökta populationens avgränsning.

Där ej annat utsäges, tages i det följande ordet brott i en betydelse som är något vidsträcktare än den inom straffrättsvetenskapen gängse. Såsom brott ha sålunda räknats icke blott straffbara handlingar utan även vissa icke straffbara asocialitetsyttringar (lösdriveri, tredska av den som intagits i fattigvårdsanstalt) mot vilka enligt svensk rätt samhället reagerar med skyddsåtgärden tvångsarbete. Ur saklig synpunkt kan detta försvaras med att sistnämnda asocialitetsyttringar utgöra med brotten nära besläktade företeelser samt att tvångsarbetarna till övervägande del tillhöra samhällets i egentlig mening kriminella element (jfr t. ex. Betänkande med förslag till lag om arbetjrfostran m. m„ SOU 1939: 25 s. 52). Den formella synpunkten på denna fråga sammanfaller väsentligen med utrymmessynpunkten. Nödvändigheten av koncentration i framställningen utesluter, att i återfallsstatistiken lösdrivare och dylika, å ena sidan, samt egentliga brottslingar, å andra sidan, i allmänhet behandlas för sig i särskilda tabeller; något som givetvis icke får men på intet sätt heller behöver förhindra, att återfallsförhållandena beträffande lösdrivare och dylika få sin tillbörliga belysning. Då i det följande talas om straff, inrymmes i detta ord i allmänhet även tvångsarbete.

6 För att återfall i brott skall anses föreligga förutsattes här, att den brottslige förut gjort sig skyldig till brott av ett eller annat slag och med anledning därav varit föremål för straffrättslig reaktion. Däremot förutsattes icke, att det nya brottet är av beskaffenhet att enligt lag böra tillräknas den brottslige till förhöjning av straffet (se t. ex. SL 20: 6, 7; 2 1 : 3; 4: 14; 5: 4; samtliga lagrum enligt lydelsen före 1/1 1943). Vid bearbetningen av materialet har uppmärksammats, att såsom recidiv icke räknats fall då det nya brottet begåtts innan den brottslige blivit fälld till det förra straffet, och vidare har med hänsyn till den under observationsperioden gällande rätten såsom recidiv, principiellt och i regel, icke ansetts fall då nya brottet visserligen begåtts sedan det förra straffet ådömdes men innan det till fullo verkställts (se SL 4: 9, 10 enligt lydelsen före 1/1 1939 samt 4: 3 enligt lydelsen efter 31/12 1938). Beträffande straffverkställigheten märkes emellertid att, i brist på uppgifter om denna i primärmaterialet, ovillkorligt ådömt bötesstraff ansetts fullbordat samma dag laga kraft ägande utslag i målet meddelats samt att ovillkorligt ådömt frihetsstraff ansetts verkställt å den dag som erhålles genom addition av den ådömda strafftiden till dagen för det laga kraft ägande utslaget. Vid villkorlig dom har »straffet» räknats såsom »verkställt» å dagen för den laga kraft ägande domen; dock har för fall att det medgivna anståndet med straffet förverkats annorledes än genom begående av nytt brott, d. v. s. annorledes än genom återfall i brott, straffet betraktats såsom verkställt först å den dag som erhålles genom addition av strafftiden till dagen för meddelandet av det laga kraft ägande beslut varigenom anståndet förklarats förverkat respektive, vid böter, å dagen för meddelandet av nämnda beslut. Beräkningen av tiden för fullbordandet av frihetsstraff har skett under tagen hänsyn till lämnade uppgifter om nedsättning av straffet genom benådning eller avräkning av häktningstid. Märkas bör, att jämväl brott, som begåtts sedan ådömt straff helt och hållet bortfallit genom benådning eller preskription eller genom att prövotiden efter villkorlig dom beståtts, här räknats som återfall; i dessa fall kan ju det på det föregående brottet i och för sig grundade straffrättsliga förhållandet mellan staten och den brottslige anses ha upphört, innan det nya brottet begicks. Måhända borde, på sätt skett med villkorligt dömda, även villkorligt frigivna ha räknats såsom återfallskapabla under prövotiden eller åtminstone till dess de begått nytt brott därunder samt såsom recidivister, om de sålunda förbrutit sig, men härför har avsaknaden av erforderliga uppgifter om villkorlig frigivning i primärmaterialet lagt hinder i vägen. Undersökningen avser återfallsbrottsligheten under åren 1921—19W; dock med vissa begränsningar. Sålunda har endast den brottslighet varom uppgifter kunnat erhållas ur straffregistret observerats. Vidare har hänsyn tagits allenast till personer som under redogörelseperioden dömts första gången för straffregisterbrott. Från undersökningen ha uteslutits de cirka 500 personer vilka en eller flera gånger dömts till ungdomsfängelse, tvångsuppfostran, förvaring i anstalt för förminskat tillräkneliga förbrytare eller internering i anstalt för återfallsförbrytare; detta av den anledningen att

7 primärmaterialet icke innehåller alla för undersökningen erforderliga uppgifter om dessa personer. I övrigt har den undersökta populationen avgränsats så att den omfattar personer, vilka dömts till straff genom laga kraft ägande utslag meddelade under tiden 1/1 1921—31/12 1940. Detta innebär, att hänsyn å ena sidan tagits till brottsfall, som inträffat före 1/1 1921 men ej lagförts förrän efter nämnda dag, och å andra sidan ej tagits till brottsfall, som inträffat under observationsperioden men ej slutbehandlats av domstol förrän efter 31/12 1940. De för undersökningen tillgängliga penningmedlen ha icke räckt till för att låta den omfatta hela den på förenämnda sätt avgränsade massan. Av de personer som ingå i denna massa har medtagits allenast en femtedel. Utvalda äro de vilkas registeraktnummer i straff registret äro j ä m n t delbara med talet 5. Därest person med sådant nummer icke blivit genom laga kraft ägande utslag dömd för straffregisterbrott, har i dennes ställe medtagits den bland de för sådant brott slutgiltigt dömda som har närmast högre registeraktnummer. För prövning av representativiteten hos den utvalda massan har ett antal av omkring 4 300 förstagångsförbrytare med omedelbart på varandra följande registeraktnummer procentuellt fördelats allteftersom de under perioden dömts 1, 2, 3 o. s. v. gånger, varefter liknande fördelning genomförts med en femtedel och en tiondel av nämnda personer, vartill uttagits var 5:e respektive var 10:e i nummerordningen (se följande tablå).

Hela provmassan V6 a v * Vio » »

1 gång

2 ggr

78'5 78'8 78-6

12'i 11'7 12-6

Personer dömda 3 ggr 4 ggr 5 ggr > 5 ggr

4s 4'4 4-0

22 1-8 2-6

0*9 1'5 la

2'o 1-8 l-o

Summa

100o lOO-o 100-0

Man finner av tablån, att fördelningen på olika antal domar är nära nog enahanda, vare sig man räknar med hela provmassan eller med bråkdelarna av densamma. Denna omständighet talar starkt för representativiteten hos den undersökta delen, omfattande 14 172 personer, av observationsperiodens något mer än 70 000 här ifrågavarande förstagångsbrottslingar. Även nedanstående tablå ger belägg för att undersökningsmaterialet väl återspeglar strukturen hos moderpopulationen. År 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930

Under sökn. % 33 3 i 32 33 38 38 4i 39 43 47

Off. stat. % 3-6 3-1 3-4 3-2 3-9 3-9 4-1 4-0 4-6 4'7

År 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938 1939 1940

Undersökn. % 4-8 5-3 5-3 5-3 5-8 6-4 6-5 6'6 7-9 8-6

Off. stat. 5-0 5-3 5-4 5-4 5'8 6-0 6-4 6-8 7-8 7 6

8 I tablån har angivits den procentuella fördelningen på de olika åren 1921 —1940 av dels de utslag, varigenom de i undersökningen medtagna männen dömts första gången, dels vid sidan därav de utslag, varigenom enligt den officiella statistiken män första gången sakfällts för straffregisterbrott, överensstämmelsen mellan sifferserierna är mycket god; förekommande skiljaktigheter mellan de båda talen för ett och samma år kunna måhända delvis ha sin orsak i att den officiella statistiken räknar med utslag i första instans, vare sig de vunnit eller icke vunnit laga kraft, medan förevarande undersökning bygger på laga kraft ägande utslag, samt i att den officiella statistiken i motsats till undersökningen r ä k n a r även med män som dömts till tvångsuppfostran, ungdomsfängelse, förvaring eller internering; sistnämnda omständighet kompenseras dock i viss mån av att till tvångsarbete dömda icke inräknats i de på den officiella statistiken byggda siffrorna.

K a p . 2.

Primärmaterialet.

Undersökningen bygger på de utdrag ur det hos fångvårdsstyrelsen förda straffregistret som jämlikt 8 § 3 mom. i lagen 17/10 1900 om straffregister meddelats till statistiska centralbyrån för den officiella statistiken. Utdragen äro avfattade å blanketter av det utseende bil. 1 (s. 40) utvisar. Utan att anvisning därom gjorts i utdragsblanketternas tryckta text ha å dem lämnats utdrag rörande villkorlig dom å förvandlingsstraff för böter. Beträffande dessa utdrag märkes följande. Före år 1939 kunde villkorlig dom beträffande böter tillämpas endast under förutsättning att det varit anledning antaga att den dömde till följd av fattigdom eller bristande förvärvsförmåga skulle nödgas avtjäna böterna med frihetsstraff. Den villkorliga domen har med andra ord visserligen formellt avsett bötesstraffet men reellt varit begränsad till förvandlingsstraffet (jfr Wetter, Ny svensk lagstiftning om verkställighet av bötesstraff i De nordiska kriminalistföreningarnas årsbok 1937). Genom lag 9/4 1937 om ändring i vissa delar av lagen 28/6 1918 angående villkorlig straffdom, vilken förstnämnda lag trätt i kraft 1/1 1939, har i konsekvens härmed stadgats, att villkorlig dom icke m å tillämpas beträffande det primära bötesstraffet utan endast avse förvandlingsstraffet (jfr dock övergångsbestämmelserna). För undersökningen ha använts å straffregisterutdragen förekommande uppgifter rörande dem som dömts till straffarbete, fängelse, böter, tvångsarbete eller för brott till förverkande av villkorlig dom (jfr straff registerlagen 1 och 2 §§). Vad särskilt angår ovillkorlig dom å böter märkes, att sådan i och för sig enligt de före år 1938 gällande reglerna skulle föranleda anteckning i straffregistret endast om böterna ådömts för snatteri. Genom lag 30/4 1937, som enligt kungl. kung. 10/12 1937 trädde i kraft 1/1 1938, gjordes härutinnan den ändringen att även personer dömda med tillämpning av SL 5: 2 till böter för brott vara enligt lag kan följa straffarbete eller med

9 tillämpning av 5: 6 till böter skulle registreras. Denna ändring har måhända haft en viss, om än säkerligen obetydlig inverkan på undersökningens resultat men icke minskat dessas tillförlitlighet. Däremot försvårar ändringen i fråga jämförelsen mellan här publicerade siffror, å ena sidan, samt resultaten av eventuella utredningar rörande återfallsbrottsligheten efter 1940 års utgång, å andra sidan. Mera betydande är emellertid olägenheten av att endast en ringa del av den stora massan bötesförbrytelser kommer till synes i straffregistret och därför är oåtkomlig för återfallsstatistiken (se vidare nedan). Genom kungl. kung. 5/10 1922, som trädde i kraft 1/11 1922, bestämdes att beträffande villkorligt dömd uppgift skulle lämnas till straffregistret, huruvida den dömde ställts under övervakning. Sålunda lämnad uppgift har återgivits å de statistiska straffregisterutdragen. För tiden före 1/11 1922 ha emellertid dessa utdrag kompletterats i statistiska centralbyrån i nämnda avseende med ledning av direkt från domstolarna till centralbyrån insända uppgifter å form. 3 a till rättsstatistiken enligt detta formulärs dåvarande lydelse (jfr kungl. kung. 23/12 1915 angående rättsstatistiken). Det till grund för undersökningen liggande materialet får alltså anses såsom i huvudsak homogent i fråga om uppgifter rörande övervakning av villkorligt dömda. Här må inskjutas, att de olikheter i de kriminalstatistiska massornas struktur som följa av ändringar under och efter observationsperioden i den materiella straffrätten lika litet som förenämnda olikhet i fråga om registreringen av bötfällda personer inverka på tillförlitligheten hos de här framlagda siffrorna för tiden 1/1 1921—31/12 1940, tagen över ett, men däremot måste vara till men för jämförbarheten mellan olika perioder beträffande återfall i brott liksom beträffande kriminaliteten över huvud. Härutinnan må dock särskilt uppmärksammas, att den genom 1942 års strafflagsändringar vidtagna omgestaltningen av återfallsreglerna icke omöjliggör jämförelser mellan tiden före 1/1 1943, då dessa ändringar trädde i kraft, och tiden efter nämnda dag i fråga om brottsrecidivismen; den hindrar nämligen icke, att begreppet återfall för statistikens vidkommande bestämmes på samma sätt för den förstnämnda som för den sistnämnda tiden. De ovan omförmälda utdragen ur straffregistret lämna icke uttömmande upplysningar om straffregistrets innehåll. En mera fullständig kännedom om detta skulle möjliggöra uppställandet av en något noggrannare återfallsstatistik än det förhandenvarande materialet tillåter. Av vikt vore exempelvis att känna tidpunkten, då fånge frigivits från fångvårdsanstalt, och om fånge avlidit. Överhuvud bereder statistikutdragens brist på uppgifter om verkställigheten av de straffrättsliga reaktionerna svårigheter för en på utdragen byggd återfallsstatistik. Dessa svårigheter göra sig särskilt gällande beträffande dem vilka intagits i ungdomsfängelse eller anstalt för tvångsuppfostran, förvaring eller internering och för vilka vad här nedan kallas inspärrningstiden icke kunnat tillnärmelsevis beräknas med ledning t i — 473618

10 av utdragen. Detta är anledningen till att, såsom redan nämnts, dessa kategorier av brottslingar lämnats utanför föreliggande undersökning. Även om materialet kompletterades genom fullständigare utdrag ur straffregistret, bleve emellertid återfallsstatistiken behäftad med åtskilliga svagheter. Varken brott avdömda i utlandet eller, såsom redan omnämnts, den stora massan av bötesbrott äro »straffregisterbrott» och k u n n a sålunda icke medräknas i en på fångvårdsstyrelsens straffregister byggd återfallsstatistik. Här må nämnas, att de hos generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen förda särskilda straffregistren över dem som dömts för vissa tull- och spritförbrytelser erbjuda möjligheter till specialundersökningar rörande återfall i dylika brott även för händelse de medfört endast bötesstraff (jfr chefens för finansdepartementet ämbetsskrivelse den 30/9 1926 till generaltullstyrelsen samt kungl. kung. 6/9 1939 om särskilt straffregister rörande fylleri och vissa andra brott ävensom kungl. kung. samma dag om skyldighet att inhämta utdrag av de hos generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen förda straffregistren). Veterligen ha dessa möjligheter hittills utnyttjats endast så vitt angår det hos kontrollstyrelsen förda straff registret (se särskilt G. Dahlbergs undersökning i Betänkande angående nykterhetstillståndet under krigsåren, SOU 1944: 3 s. 261 ff). Statistiken över brottsrecidivismen åsyftar i första hand att få så vitt möjligt noggranna uppgifter om förhållandet mellan antalet recidivister och antalet återfallskapabla. Såväl återfallet som återfallskapaciteten måste i statistiken bestämmas efter officiella kriterier. Man måste emellertid räkna med att åtskilliga härutinnan relevanta omständigheter aldrig bliva officiellt konstaterade. Många brott, som i statistiken skulle räknats såsom återfall, därest de lett till fällande dom, kunna icke där medräknas av den anledningen att någon sådan dom beträffande dem aldrig meddelas (t. ex. på grund av att brottet eller brottslingen icke upptäckes). Den verkliga förekomsten i det särskilda fallet av återfallskapacitet, d. v. s. förmåga att begå nytt brott efter undergången straffrättslig reaktion på ett tidigare brott, beror av omständigheter, vilka i stor utsträckning undandraga sig offentligheten eller åtminstone statistikerns iakttagelse. Såsom exempel må först och främst nämnas, att kunskap näppeligen kan för statistiken erhållas om tidpunkterna då för brott straffade personer avlida, vilka tidpunkter dock regelmässigt bliva officiellt fastslagna. Vidare saknas, praktiskt taget, möjlighet att fastslå, huruvida återfallskapacitet upphört — för alltid eller för viss tid — genom avflyttning till utlandet. Slutligen lärer någon utväg icke finnas för statistiken att annorledes än i mycket begränsad omfattning vinna kännedom om inträde av sådana återfallskapaciteten upphävande faktorer som fysisk eller rättslig handlingsoförmåga (t. ex. på grund av sjukdom). Nu påtalade luckor i det återfallsstatistiska materialet, beroende på ofullständiga uppgifter å ena sidan om faktiskt förelupna återfall och å andra sidan om faktorer som minska återfallskapacitetens volym, verka därhän att i statistiken antalet återfall blir för litet och antalet återfallskapabla för stort. Detta innebär, att den redovisade återfallsprocenten är för liten

11 eller, annorlunda uttryckt, att de siffror som här publiceras rörande recidivismens relativa omfattning äro att anse såsom minimisiffror. För att i någon mån eliminera verkningarna av materialets ofullständighet har dödligheten bland olika grupper av brottslingar på ett ungefär beräknats enligt summariska metoder. Även i övrigt bygger utredningen i stor utsträckning på approximationer. Författaren har, med hänsyn till beskaffenheten av det material som stått till förfogande, ansett sig icke kunna ställa större krav på exakthet hos undersökningens resultat än att dé böra tillnärmelsevis vara av den rätta storleksordningen och, i vad beror på noggrannheten, tillåta jämförelser med resultaten av eventuella undersökningar angående återfallsbrottsligheten efter år 1940.

Kap. 3. Grundlinjer och undersökningsmetoder. Utredningen har genomförts efter två grundlinjer. Sålunda har undersökts å ena sidan huru antalet recidivister av olika kategorier förhåller sig till motsvarande antal återfallskapabla och å andra sidan huru de som dömts respektive första, andra, tredje o. s. v. gången fördela sig på olika kategorier. Förstnämnda undersökning ger besked om recidivismens omfattning bland skilda grupper av brottslingar (se tab. 1—4, 6, 8, 10, 11, 14, 17, 19—21, 25); den sistnämnda klarlägger strukturen hos massan av dem som dömts ett visst antal gånger (se tab. 5, 7, 9, 12, 13, 15, 16, 18, 22—24). Vid beräkningen av recidivismens omfattning har, närmare bestämt, tilllämpats den numera såsom riktig allmänt erkända men hittills endast i ringa utsträckning genomförda principen att man bör utgå från en viss grupp brottslingar samt bestämma, huru många av dem som under observationsperioden 1. äro återfallskapabla och 2. återfalla, samt därefter sätta det under 2. avsedda antalet i relation till det under 1. avsedda. De på denna väg erhållna relativtalen sammanfalla, såsom senare skall närmare visas, icke med dem som framkomma vid fördelning av de under observationstiden första gången dömda efter antalet gånger de under samma tid dömts; även sistnämnda relativtal kunna emellertid sägas utgöra ett slags mått på återfallsbrottsligheten (se tab. 1 s. 15). Om antalet personer som under observationsperioden slutgiltigt dömts första, andra, tredje o. s. v. gången för brott varom här är fråga, d. v. s. straffregisterbrott, lämnar primärmaterialet fullständigt besked. Antalet återfallskapabla kan däremot, enligt vad förut framhållits, endast approximativt beräknas. Som hel återfallskapabel enhet beträffande ett visst återfall, här betecknat såsom det n:te, har här i allmänhet räknats varje helt av en person under risk för detta återfall under observationsperioden (1921 —1940) genomlevat år. Det är sålunda framför allt vid beräkningen av antalet under återf allsrisk genomlevda år som man måste nöja sig med approximationer. Beräkningssättet beskrives här nedan först med hänsyn till första återfallet, varefter en generalisering med hänsyn till samtliga återfall göres.

12 /. Första

återfallet.

1. För de under 20-årsperioden endast 1 gång dömda ha verkställts de nedan under a—1 angivna uträkningarna. a. Antalet dömda. b. Sammanlagda antalet år mellan utslagets dag och observationsperiodens slut (31/12 1940). För detta antal har använts beteckningen Aic. Genomsnittliga antalet år mellan utslagets dag och 31/12 1940 För detta genomsnitt har använts beteckningen G . d. De dömdas genomsnittliga ålder vid tiden för utslaget. Å de för undersökningen använda kartolinerna har de dömdas ålder vid tiden för utslaget icke blivit utsatt men däremot deras ålder vid tiden för brottets begående. Då skillnaden mellan dessa båda åldrar i förevarande sammanhang saknar praktisk betydelse, har för att spara arbete och kostnader såsom genomsnittsålder vid utslaget här räknats genomsnittsåldern vid brottets begående. e. De dömdas genomsnittliga ålder vid observationsperiodens slut (31/12 1940) under antagande att alla de dömda vid nämnda tidpunkt ännu voro vid liv. Denna genomsnittsålder har erhållits genom att till genomsnittsåldern vid tiden för utslaget (se under d.) addera genomsnittliga antalet år mellan tiden för utslaget och 31/12 1940 (se under c ) . f. Under tiden mellan utslaget och 31/12 1940 ha de dömda antagits i genomsnitt tillhöra en åldersgrupp, vars undre och övre gränser tillnärmelsevis äro de under d. respektive e. angivna genomsnittsåldrarna. Att åldersgruppens sålunda beräknade övre gräns är något för hög med hänsyn till det till grund för denna beräkning liggande antagandet att alla dömda voro vid liv 31/12 1940 har icke tillmätts någon betydelse. g. Medelfolkmängden under tiden 1/1 1921—31/12 1940 i den under f. angivna åldersgruppen (se de av statistiska centralbyrån publicerade översikterna över befolkningsrörelsen åren 1921—1930 och 1931—1940, tab. 6 resp. 5 ) . h. Årliga antalet döda under tiden 1/1 1921—31/12 1940 i den under f. angivna åldersgruppen. Detta antal har uträknats med hjälp av statistiska centralbyråns under g. angivna översikter för åren 1921—1930 och 1931— 1940 (tab. 44 resp. 28). i. Det under h. avsedda antalet döda på 1 000 av den under g. avsedda medelfolkmängden. Den sålunda erhållna relationen har använts såsom ett ungefärligt mått på dödligheten bland här ifrågavarande dömda. Detta mått måste betecknas såsom ett minimimått särskilt i betraktande av att dödligheten med all sannolikhet är större bland de kriminella befolkningselementen än bland genomsnittsbefolkningen. j . Antalet dömda som avlidit mellan utslagets dag och 31/12 1940. Detta antal, som här betecknats Dv har erhållits genom att först med hjälp av formeln s = k (1—p)t beräkna antalet överlevande vid observationsperiodens slut (31/12 1940) och därefter subtrahera detta antal från de dömdas. Vid

13 nämnda formels användande ha s, k, p och t betecknat respektive antalet överlevande, antalet dömda (se under a.), måttet på dödligheten (se under i.) och den genomsnittliga tiden mellan utslaget och 31/12 1940 (se under c ) . k. Minskningen genom dödligheten i antalet under risk för återfall genomlevda år. I brist på uppgifter om tidpunkterna för de olika dödsfallen har antagits, att den genomsnittliga tidpunkten för dödsfallen ligger mitt emellan den genomsnittliga tidpunkten för utslaget och 31/12 1940. Den sökta minskningen genom dödligheten i antalet under risk för återfallet DG genomlevda år är alltså - ~ (se under c. och j . ) . 1. Minskningen genom inspärrning i fångvårdsanstalt o. dyl. i antalet under risk för återfall genomlevda år. Denna minskning är för de endast 1 gång dömda lika med summan av deras inom observationsperioden fallande inspärrningstider, räknad i år. Denna summa betecknas här med 7 r 2. För dem som gjort sig skyldiga till ett första återfall uträknas summan av »inkubationstiderna» för detta återfall, d. v. s. summan av tiderna mellan första utslaget och första återfallet minskad med summan av inspärrningstiderna för första utslaget, allt i år räknat. Summan av inkubationstiderna betecknas här med Rx. Betecknar man antalet återfallskapabla enheter med K,, så blir, approximativt,

II. Andra och följande

återfallen.

Beräkningsmetoden är analog med den under /. beskrivna. Om återfallets ordningsnummer betecknas med n, kan den under I. angivna formeln generellt skrivas sålunda: K A

— A

^n^n

y n — An s n + ^n . där sålunda: K n = antalet till n:te återfallet kapabla enheter; A n = sammanlagda antalet år mellan n:te utslaget och observationsperiodens slut för dem som dömts n gånger; ö n = antalet döda under tiden från n:te utslaget till observationsperiodens slut bland dem som dömts n gånger; Gn — genomsnittliga antalet år mellan tidpunkten för n :te utslaget och observationsperiodens slut för dem som dömts n gånger; In = sammanlagda inspärrningstiden, i år räknat, efter n:te utslaget för dem som dömts n gånger; samt / ? n = summan av inkubationstiderna, i år räknat, för dem som gjort sig skyldiga till n:te återfallet. Märkas bör, att utslaget med ordningsnummer n är det närmast före n:te återfallet meddelade utslaget.

14 Mot nu beskrivna beräkningssätt kan i princip invändas, att de som dött under inspärrningstiden medräknats både i Dn och In; i praktiken synes man emellertid, med hänsyn till det i fångvårdsstyrelsens ämbetsberättelser redovisade, synnerligen ringa antalet avlidna fångar, k u n n a bortse från denna dubbelräkning. Märkas bör ytterligare, att risken för återfall icke jämnt fördelas på alla under dylik risk genomlevda år och att denna omständighet inverkar på jämförbarheten mellan olika frekvenstal; se härom vidare s. 16. Utredningsarbetet inleddes med att samtliga till statistiska centralbyrån inkomna, å förenämnda formulär (se s. 8) avfattade straff registerutdrag för tiden t. o. m. år 1940 sorterades efter registeraktnummer samt för varje sådant nummer efter diarienummer. Därefter överfördes de å utdragen förekommande för bearbetning avsedda uppgifterna å särskilda kartoliner av det utseende bil. 2 (s. 41) utvisar. Av de å straffregisterutdragen lämnade uppgifterna ha de som röra den dömdes föräldrars yrke lämnats utanför utredningen, vilket bland annat innebär, att denna icke ger all tillgänglig upplysning om återfallsförhållandena inom olika brottslingsgrupper bestämda med hänsyn till den sociala miljö varur brottslingarna utgått. Uteslutningen av nämnda uppgifter motiveras av hänsyn dels till nödvändigheten att av kostnadsskäl begränsa utredningens omfattning så mycket som möjligt och dels till att upplysningar dock här lämnas om fördelning efter yrke och därmed även efter socialklass av dem som dömts respektive första, andra, tredje o. s. v. gången (se tab. 12 s. 25). Till efterrättelse vid kartolinskrivningen ha lämnats anvisningar med bifogad nomenklaturförteckning (se bil. 3 å s. 42 ff).

Kap. 4. Utredningens resultat. De i undersökningen medräknade personerna fördela sig efter högsta antalet gånger de under observationstiden blivit dömda på sätt tab. 1 utvisar. Något mer än 85 % ha dömts blott en gång (av männen nära 85 %, av kvinnorna nära 90 %) och endast 5 % ha dömts fler än 2 gånger (av männen något mer än 5 %, av kvinnorna knappt 4 % ) . Relativtalen i tab. 1 kunna betraktas såsom ett slags mått på recidivismen under observationsperioden; jämförda med motsvarande tal för andra tjuguårsperioder böra de ge en viss föreställning om ändringarna från tid till annan i återfallsbrottslighetens omfattning. I tab. 2 anges, huru många av förstagångsförbrytarna som dömts för andra gången, huru många av nämnda recidivister som dömts för tredje gången o. s. v. Tabellen visar tydligt hän på ökning i recidivismens relativa omfattning med stigande återfallsgrad. Den sålunda redovisade ökningen är emellertid för liten, beroende på att relativtalen i tabellen beräknats utan hänsyn till återfallsbrottslighetens avhängighet av de tidrymder

15 ti

-_r

cc ed bi

flN

EM • — <

»H

-4

••ir t *

CJ -t

°C3 CO

CS " " T 3 cS

_ "

sO r r

Sas

q 0 h é i. ja V

•Ö

°C3

CC sO

BB T-

g £ :©

i) m -ä

CD :0

•ca

CO :0 J3

CO to

*eo c

—,

•*i

^ cS +-> C

r»

•s?

in CO

as cc

CT>

-5)

c<: (M

—

— ^t

50 »O S3 T—1

lO C©

cy C

« E •* :cS

co CO o ss <X> TJI

oro

91 rH

»1

cc: >

i-»

t>»Q cS

CJ CC tr

^ 0 bH - ^

-c;

cd • a cs [~

CC C CO »CS

^ O MM - *

•* "• <* ^

™

I>»

T-i

•JO

r^ co

-TI

»* QO (M Ci3

• *

i O

T *

c^; eo

+-"

> CM CS

t-i

i i —

b, o

"-C

t—

•*

12 CS

cc ac cc T—

M*l

V O

T —

M bl

^H <U

CC T —

.O ^n

er. MT-

E cu

^ . M -

1»

« "B

CO CO

c* =°

•os §

* *

< O

—M lO

EÖ

S- t. •a •" *^ IM

3 Ä ft

M *

^ ci O

•

4->

ed S

0 CS

E fe Q 3

^2 oj

1) CS

-* m —

cS O)

E P

iC. CN

cc ift cc

1 -

M *

r»

T-M

B ej -B 0

+->

T -

a cc

CO co 0es 3

« •B

:0 -B isr ej "B M. 0

•^

•a .S

:© SM

l>.

r^ 01

— 2i <~

•co

co r-

%*-

B «

er •*£

*" < *-

„l

Q 0

ed MM T3 X S :0 "B •a MM •M

1»

00 :0

;

rt «

_^ E o>

»H

ÖD

4->

"O CS b, ej

i—1

MM - ^

CD .cS _ SG

- i -B 0)

cs C

SS « B

48 00

^"3

•er

••» edB

•o o

ej •fl

ed L •i S se :3 B •** °ed

::S

*"•

S3 i v T! •oi c B B »ed

«8

bi 0)

3 X

co i »

c. M

r> c;j

-5J1

CU CC

t» U ej

C ed L ed

•et

43 a

"tr

u •o

o CC

t< G,

M •ai • 5 v b

"0 :© SM +4 O t.

S •a

B 0

•a

a s

•0

b< TI

ej -3

E fe

tc iO

1-tMtl

3 ^ * M

Si M

S53

0 B :0

CS 00

CS c/2

C to b C C

•B 8

c 0

c B

c C tcc

16 varunder personerna levat under risk för återfall och till olikheter mellan särskilda persongrupper i avseende å nämnda risktid. Sådan hänsyn har däremot tagits i alla följande tabeller med uppgifter om återfallsprocent, i det att denna procent i dem bestämts såsom antalet recidivister på 100 av motsvarande antal återfallskapabla enheter (jfr s. 11). Beträffande dessa tabeller måste emellertid en reservation göras på grund av det förut (s. 14) påpekade förhållandet att återf allsrisken icke fördelar sig jämnt på de särskilda under dylik risk genomlevda åren. Framför allt märkes härutinnan, att benägenheten att återfalla regelmässigt är större under åren närmast efter utstånden straffrättsreaktion än senare. Detta medför, att genomsnittliga antalet återfall per riskår i regel blir lägre för en grupp med längre risktid inom observationsperioden än för en i övrigt likartad grupp med kortare sådan tid. Där olikheten i fråga om risktiden är ringa, spelar den praktiskt taget ingen roll, men större olikheter måste däremot beaktas. Sålunda måste vid jämförelser mellan återfallsfrekvenserna för olika återfallsgrader särskilt hållas i minnet, att den redovisade procenten för ett efterföljande återfall i allmänhet är för hög i förhållande till procenttalen för de föregående återfallen eller med andra ord att skillnaden mellan de olika återfallsgraderna i fråga om återfallsprocenten i allmänhet icke är fullt så stor som tabellerna utvisa (jfr vad ovan sagts om tab. 2, i vilken återfallsprocenten beräknats i förhållande till antalet individer som begått brott med närmast lägre ordningsnummer). Denna olägenhet kan icke undvikas, då observationerna, såsom här är fallet, måste begränsas till att omfatta en period, vars slut är absolut bestämd (till utgången av år 1940) och ansetts icke böra genomgående kompletteras med mer eller mindre osäkra beräkningar om vad därefter inträffat i återfallshänseende inom den undersökta brottslingsgenerationen (jfr dock tab. 25). De här lämnade uppgifterna om återfallsfrekvens få därför anses ha sitt egentliga värde såsom ägnade att belysa olikheterna i avseende å denna frekvens mellan de i tabellernas första kolumn angivna brottslingsgrupperna, vilka i allmänhet icke förete större inbördes olikheter beträffande den under återfallsrisk genomlevda tiden. Undersökningen har i fortsättningen icke fullföljts längre än till och med fjärde återfallet, detta av den anledningen att siffrorna för de högre återfallsgraderna äro alltför små för att vara av statistisk betydelse. S a m t l i g a d ö m d a m e d f ö r d e l n i n g e f t e r k ö n . I tab. 3 ha för män och kvinnor samt för båda könen tagna över ett uppgifter lämnats om antalet recidivister i relation till antalet under återfallsrisk genomlevda år. Proportionerna mellan procenttalen för de olika återfallsgraderna avvika mycket från de i tab. 2 redovisade. Bland de två gånger dömda ha återfall under observationsperioden förekommit 3 x / 2 gånger oftare än bland förstagångsförbrytarna samt bland de tre och fyra gånger dömda nära 2 och r / 2 gånger oftare än bland andra- respektive tredjegångsförbrytarna, allt i förhållande till antalet under risk genomlevda år. Dessa relationstal

17 måste ses mot bakgrunden av vad förut nämnts om betydelsen av den genomsnittliga risktidens längd; de utgöra icke något fullt tillfredsställande mått på skillnaden mellan återfallsgraderna i fråga om benägenheten att begå ytterligare brott. Om denna skillnad se vidare nedan s. 37 ff. För kvinnorna ha redovisats större differens än för båda könen tillsammans mellan första och andra återfallet men mindre differenser i övrigt; för männen förhåller det sig på motsatta sättet. De i tab. 3 angivna procenttalen torde böra ses mot bakgrunden av siffror utvisande huru många procent av den till straffmyndig ålder komna delen av befolkningen i riket som under observationsperioden årligen dömts första gången för straffregisterbrott. Till grund för undersökningen rörande sistnämnda procent ligga uppgifter i den officiella statistiken om dels antalet sålunda dömda, dels medelfolkmängden i åldern 15—co år. Bland dessa dömda ingå även sådana som ådömts tvångsuppfostran, ungdomsfängelse, förvaring eller internering men däremot icke de till tvångsarbete dömda. Jämförbarheten med här föreliggande återfall ssif fr or är sålunda icke fullständig, men den är likväl fullt tillräcklig. Vid beräkningen av relationen mellan antalet förstagångsförbrytare och medelfolkmängden borde den sistnämnda egentligen ha reducerats med hänsyn till dem som redan dömts och av denna anledning ej varit kapabla att dömas som förstagångsförbrytare. Så har dock ej kunnat ske. De uträknade procenttalen, 0 137 för männen och 0 016 för kvinnorna, äro därför något för låga. Jämför man nu dessa siffror med siffrorna i kol. 5 av tab. 3 för genomsnittliga antalet återfallsförbrytare på 100 riskår, så finner man, att återf allsfrekvensen bland förstagångförbrytarna är för männen 16 och för kvinnorna ej mindre än 88 gånger större än frekvensen av förstagångsförbrytare bland den till straffmyndig ålder komna delen av befolkningen. Såsom framgår av tab. 25 återfalla inom första riksåret 5-4 % av förstagångsförbrytarna. Denna siffra, som visserligen avser män och kvinnor tagna över ett men väsentligen bestämmes av männens återfallsförhållanden, är 39 4 gånger större än det ovannämnda talet för männens förstabrottsfrekvens (O137 % ) . — I den till straff lagberedningens (SLB:s) betänkande angående verkställigheten av frihetsstraff m. m. (SOU 1944; 50) såsom bilaga 3 fogade, av G. Dahlberg och T. Lindberg utförda undersökningen rörande frekvensen av återfall i brott (i fortsättningen benämnd SLB:s undersökning) har å s. 356 lämnats uppgifter om risken för återfall jämförd med risken för förstagångsbrottslighet. Enligt dessa uppgifter var benägenheten för brott bland män som under åren 1939—1941 frigivits från ett första fängelse- eller straffarbetsstraff 39 7 gånger större än bland den manliga genomsnittsbefolkningen; siffran, som föga skiljer sig från den nyss angivna (39 4), avser första året efter frigivningen. I anslutning till det nu sagda har uppmärksammats G. Dahlbergs i Nordisk Tidsskrift for Strafferet, 1943, s. 145 ff, publicerade avhandling om risken att dömas för svårare brott. Enligt där lämnade uppgifter är för en man, som lever livet ut upp till 70-årsåldern, risken att dömas för strafff 2—473618

18 O"»

b-1

CS ~ - i O

I—1

1—1

r-, CS

a E

B °ed

<x>

nder åte falls risk gen levd a år

•at

ed MM

• M

•8 0

—

o tU

•An

T-1

•c*

.-,

S B. SC

c E

QO CM CO

nder åte falls risk gen levd a år

B B

ej ej

SJ -0

•B

-B -B B M ed : © . M IM A

o MM.

en MM 3, * M

B oc

•CS

Vi >

~*1

ed B M

— CS

•

en MM

ed -8

S *"B :© •a SJ

ifl

-a

CO <N

01 CD

l>.

t M

l O M l

(/., ou CO ca

Mt<

-H

CS - o

cc CO

M H

•Q

-gS&S

r-i

1 ^H

»o cc

o } i—i

CO »1 t>»

t >

a»

0 M-; g « B -C O

D CO

M CS

y-~

I O

IM.

C S

\C.

i H

<=§

CM T—

«M

4->

s &0

4-> tu

"rt '.-.

•CS

co tS

E tcc

c c c

i O

»O

co »o CM t—

r-l

o -it:

CS —, CS

CS T3

CM CO

-II

«j

B fl v

tu CS ai

O M

F^ CS

es IM

CD ( M

M}S

en »T5 CO

CM ©

CS Ti

M»l

^-i

B S

Mtl

co m

1-1 ttO

•fl

bi tu 4->

cc ch

t Si

M *

< F §

CS - ö

* -

i—I

09 B*0

!>• ©

co CT>

O) CM CM

* 10 A m e B

1-1 M+l

A <n

ej CJ

4-> tU

•CL CS

1 M

CD CO

M ,-,

0 CJ

C l >

_ cs es - o 0 E

= A

"B £

V i

O l

cö

bi CJ 4-> •CS CJ

i? *« CC

B "

O i M

1 P

r-i

J *

«#

MM *M

F Q

C E

B »

CM HH

— CS

t, SJ S -B eMj B B

±é

»1

•es

0 MM

•B 0

i O CD

eo M*l

•B O

•B i

c S

fl 0

—1 \C.

nder falls gen levd

ej "8

ti.

U ej

r åte Isrisk aomda år

cS 7 3

ed X

cö'

•*

r-l

u ro

•SP

t~-

co o

^ O

.* ^M

•^i

•zt B «od

«w

as v: > _ .

•CS

CO CO

Vi > ^ es 1-1

1 bl

4-1 CJ

bl tu +-> •CS

"**

CS T3

•C3

•cf,

fi SJ

i-M sH

åte risk oraa år

u ••0 •M

j ,

nder åte falls risk gen omlevd a år

•"<

V i

nder åte fallsrisk genomlevda år

MM t»

Under åte fallsrisk genomlevda år

-r1

bl T—1

es a tu

is tes o

a CS M tn

C tu * J

tes M

O 4->

19 registerbrott 7 24 %, och är motsvarande risk för en kvinna 0 78 %. För att nå fram till dessa siffror har Dahlberg först beräknat risken för de särskilda åldersåren och därefter summerat risksiffrorna för erhållande av den »sammanlagda risken» för dem som leva. Beräkningarna bygga på straffregisterbrottsligheten år 1937. Ehuru siffrorna icke avse återfall i brott, har det likväl ansetts lämpligt att i förbigående här omnämna utfallet av en kalkyl rörande ifrågavarande risk, vilken kalkyl av författaren till denna redogörelse verkställts på grundvalen av uppgifterna i den officiella kriminalstatistiken för åren 1921—1940 om för straffregisterbrott första gången sakfällda män och kvinnor. Då nämnda statistik icke innehåller uppgifter om förstagångsbrottlingarnas fördelning efter ålder, har kalkylen måst genomföras i annan ordning än den av Dahlberg tillämpade. Till utgångspunkter ha därvid valts de här ovan anförda procenttalen 0 137 och 0-oie, vilka för män och kvinnor i åldern 15—co år angiva förhållandet mellan årliga medeltalet under perioden 1921—1940 för straffregisterbrott första gången dömda, å ena sidan, samt medelfolkmängden under samma period, å andra sidan. Det har sålunda antagits, att på 100 män och kvinnor i varje åldersår komma i genomsnitt O137 respektive 0-oie förstagångsbrottslingar. Vidare har, under den tänkta förutsättningen att befolknings- och kriminalitetsförhållandena förbleve konstanta, uträknats huru många av 100 i åldern 15 år inträdande män och kvinnor som efter förloppet av 55 år, d. v. s. vid fyllda 70 år, icke blivit dömda. Uträkningen har gjorts med användning av den vanliga formeln för successiv minskning, s = k (1—p)1, varvid med s, k, p och t betecknats respektive det sökta antalet icke dömda män och kvinnor, det ursprungliga antalet män och kvinnor, nyssnämnda brottsrisker (O00137 och 0-00016) samt tiden från fyllda 15 till fyllda 70 år ( = 5 5 å r ) . Resultatet har blivit, att 92 737 män och 99 124 kvinnor vid fyllda 70 år icke dömts för straffregisterbrott, d. v. s. att för män och kvinnor, som leva tills de fylla 70 år risken att bli dömd för straffregisterbrott skulle, efter de genomsnittliga befolknings- och kriminalitetsförhållandena under åren 1921— 1940, vara 7 26 respektive Oss %. Dessa siffror överensstämma, som synes, nära nog fullständigt med de av Dahlberg på grundvalen av 1937 års material i annan ordning beräknade. I syfte främst att pröva hållbarheten av den å s. 12 f beskrivna undersökningsmetoden har, med tillämpning av ett annat sätt för bestämmandet av dödlighetens inverkan, undersökts i vilken utsträckning män, som dömts första gången under respektive år 1921, 1922 — — — 1940, blivit under perioden 1921—1940 dömda för ett första återfall. Dödligheten har därvid bestämts med ledning av tabellen över dödsriskerna å s . 14 f i den av statistiska centralbyrån utgivna publikationen »Dödlighets- och livslängdstabeller för årtiondet 1931—1940». Det har befunnits, att det vägda medeltalet av de på detta sätt erhållna återfallsfrekvenstalen helt överensstämmer med den i kol. 5 av tab. 3 för männen angivna återfallsprocenten (2-2). — Vidare må om resultatet av denna kontrollundersökning nämnas, att den ganska klart ådagalägger det förut påpekade förhållandet att åter-

fallsrisken icke j ä m n t fördelas å de olika riskåren. Detta förhållande medför, att de med ifrågavarande metod erhållna frekvenstalen för återfall bland de särskilda årsgrupperna av förstagångsförbrytare icke låta eventuella olikheter mellan dessa grupper i fråga om benägenhet för brott tydligt framträda. De som år 1929 dömts första gången för straffregisterbrott ha särskilt observerats i SLB:s undersökning. Dessa dömda ha där följts under 10 år efter utstånden straffrättsreaktion, och den »sammanlagda återf allsrisken» för dem under 9 år har, under tagen hänsyn till dödligheten, beräknats till 21 o % av deras antal. — Räknar man antalet återfall i förhållandet till antalet under risk därför genomlevda år, erhållas 0 2139 återfall på 9 3 riskår ( = det genomsnittliga antalet riskår till 1940 års slut för de år 1929 dömda) och alltså 21 4 återfall på 100 personer som var för sig genomlevat 9 3 riskår. Denna siffra står i bästa överensstämmelse med den genom SLB:s undersökning erhållna och utgör sålunda ett ytterligare belägg för det här bearbetade materialets representativitet. B ö r d . För personer födda utom äktenskap är återfallsfrekvensen högre än för personer födda inom äktenskap, se tab. 4. — De utom äktenskap föddas sämre .ställning i återfallshänseende framträder även, om man för första, andra o. s. v. brottsfallet sätter antalet dömda av utomäktenskaplig börd i procent av hela antalet dömda personer beträffande vilka uppgifter om börden lämnats. Procenttalen äro 113, 15 2, 17 1, 21 s och 24 2 för respektive första—femte domen; de stegras sålunda starkt från brottsfall till brottsfall. C i v i l s t å n d . En uppställning motsvarande den i tab. 4 för personer av olika börd använda kan icke lämpligen genomföras med indelning efter de dömdas civilstånd; detta av den anledningen att för en och samma person civilståndet, i motsats till börden, ofta ändras från tid till annan. För att få en föreställning om, huruvida något samband råder mellan återfallsfrekvens och civilstånd, ha i stället i tab. 5 de för första, andra o. s. v. gången dömda uppdelats efter civilstånd. Tabellen har inskränkts till att omfatta siffrorna för de manliga brottslingarna. Enär fördelningen efter civilstånd varierar med åldersåren, ha i tabellen medtagits jämväl relativtal för hela den manliga befolkningen i genomsnittsåldern vid de olika domarna. Denna ålder är för första domen 27, för andra domen 28, för tredje domen 29, för fjärde domen 31 och för femte domen 32 år. De till grund för relativtalen liggande absoluta befolkningstalen ha hämtats ur redogörelsen för folkräkningen den 31/12 1930 och avse n ä m n d a dag. De ogiftas andel i brottsfallen stegras med stigande ordningsnummer för de sistnämnda; även för de frånskilda te sig siffrorna synnerligen ogynnsamma. För de gifta männen minskas återigen andelen i brottsfallen från det första till det sista, medan siffrorna för änklingarna icke förete någon bestämd tendens. F ö d e l s e o r t . De utrikes och de på landsbygden födda återfalla, synes det, överhuvud taget i mindre utsträckning än de i städerna födda (se kol.

21 F-. es CS Ti

c-.

<r.

8 CO

B E

ä i c-« 3 --5 8,44 B <2 c 8 5 ^s

fl o

F-4

a o

C E

C B 6 b

CJ5 CO

05 iC

1 O

o v*

CO CM

1—1

o uj3

ec Ti

a c.-l

ir;

| eb O

-fl

o I M

B M

M *M

MM MM

09 Q

£.

CJ . _

" *

er:

£E

"Tji

C CN

c 5 »o

-ti

i H

•e

>n o

cb -31 £

1 CO

1^-

—'

(fl >H

» b «M A

-fl

'--

1 M

^^•ä M g"" g ^ CS

—

c o

t -

-M

C CM

CO O

o o rM

C^ TMt

I-M

eo — 1

-Q

c E

<-§

- M

Manli befoll ninge vid 27

b CJ

cs , rj ec o- C =ca

c er Sfi

C/3 CC

'« CJ (fl SJ

o Ml

•8 B P

C£

M*l

cr> oo eo O N

C D CM

-91

i—1

T-4

• *

cb i b

T-H

r-l

T—

eo (35

i * CO

c o CO tC

f—

co co

« «

MM*

i--

i—i

•8 :0

~ 4->

u CJ

1 X

CJ -8

Mt<

u tu

MM <M

•CS

,_,

o J*

»o

00 CM Mtl

—H

CS T 3

€ E ^F§

S3 1

K c-

»3

r-H

r^;

KM X

fM 1^ CO

i—

T—1

e»

«-i

«o

cd C

fl c (fl u

•^

-§^as

.c o

r-l

—1

-ti CD rcc eo CC —CO O n r—1 CM C O M» O c-. CO Ol cc

9 CC CC

§ rH

fl Ba « •« -8 E SO tu

-8 0

B C/3

bi CS os •er

•CS -F->

2 A-i

E) .- MAj

'.C

4->

M C

CO O0

— ' ' t>-

ch CM

O Ml

—. CS CS - O

•8

T-M Mtl

« C\f. SK

00 O

c- eCMo eo CM

CJ •cc fl (fl CJ

"a tn

CJ FM

ttB

O O0

-Q

(fl

-cti

r—

fl Ä

«*

1-E

t SJ 0 FM

F -

fl E <§

•M

0 M

cSN CO CO co

(fl B

<M M

o tu

•8

n F*

fl 3 C tes •CS

sfl

j Oo

a u a

c E

•*

*o->

cs T 3

er. v; > .

•ta

F-M

-8 C

o O

a -B es

ii •8 0

-3

<:^

4-1

"8 B B

r-l

tM i^

c £ < 2 -o

4-1

it SJ

tö

t»

"•* M*S

-3 0

"cs -Ö

M H

«C

—

(fl

£ r^

3 ise o

MB"8

*•

<F§

-M

—, CS cs - 3

nliga folkigen 29 år

C B

•CS

-2 B •ex B

r-t

t*~

b< tu

-=H

B -cd

0 Vi

4->

o O

r-l

i ~

t/I

r-i

T-M

co co co

a E

MU »M

CS T 3 ^0

era

C7ä ) > •

M -M

CJ C

flS

M, <M

es <u .— —i

gjB

"~* C

1-H

<F§

nliga folkigen 31 år

U . SJ >a

CS - o

(fl

tu es

•CS

l -

S-Se-* CS b. tu

r-l

•"t •*

««

Tli

, -

C Ol

B b

nder åte fallsrisk genomlevda år

tu •CS

O er

nder fallsr gcnoi levda

är åte Isrisk nomda år

*_, "cS

nder åte fallsrisk genomlevda år

TJ C i—

)

cc b

t»

+->

4 * 2 G

22 5 i tab. 6); dock gäller, att frekvenstalen för andra och följande återfallen äro ungefär lika höga för samtliga de efter födelseort bestämda grupperna. Den skillnad mellan storstäder — till vilka här r ä k n a t s endast Stockholm, Göteborg och Malmö — och övriga städer, som enligt tabellen förefinnes, är mycket obetydlig och till nackdel för storstäderna. Beträffande grupperingen i tabellen märkes, att det i fråga om de utrikes födda icke framgår av materialet, huruvida de äro födda på landet eller i stad och att sålunda uppdelningen å landsbygd, storstad och annan stad avser endast dem som äro födda i Sverige. K y r k o s k r i v n i n g s o r t . Av tab. 7 får man en antydan om städernas och särskilt storstädernas för samhällets kriminella element relativt gynnsamma jordmån, i det att tabellen visar en tendens till stegring i städernas och framför allt storstädernas andel i dessa element med stigande ordningsnummer för brottsfallen. De dömda ha i tabellen fördelats allteftersom de vid de olika brottsfallen varit kyrkoskrivna på landsbygden, i storstad (Stockholm, Göteborg och Malmö) eller annan stad. — Med hänsyn till att kyrkoskrivningsorten för en och samma individ kan växla från brottsfall till brottsfall, har i föreliggande undersökning icke gjorts någon beräkning av återfallsprocenten på sätt som skett i tab. 6 i fråga om födelseorten (jfr SLB:s undersökning s. 350 ff). Å l d e r . Fördelning efter ålder har genomförts i tab. 8 och 9, av vilka den förra visar återfallsbrottsligheten bland de dömda grupperade efter ålder vid första brottets begående och den senare åldersfördelningen bland de för respektive första, andra o. s. v. gången dömda. Tab. 8 kan lämpligen jämföras med tab. 29 å s. 371 i SLB:s undersökning, vilken sistnämnda tabell innehåller uppgifter om risken för återfall efter första straffregisterbrottet (år 1929) bland m ä n i olika åldersgrupper. Därvid bör den i sistnämnda tabell redovisade »sammanlagda risken» för 7 observationsår sammanställas med frekvenstalen i tab. 8, kol. 5, multiplicerade med 7. Genom multiplikationen erhålles antalet återfall på 100 till vederbörande åldersgrupp hörande personer med risk för ett första återfall; den genomsnittliga risktiden för första återfallet är nämligen, såsom framgår av tab. 8, för var och en av de där redovisade olika åldersgrupperna cirka 7 år. För jämförelsen böra de fem sista åldersgrupperna i tab. 8 sammanslås till två (25—39 och 40—co); återstående olikheter mellan de båda tabellerna i fråga om åldersgrupperingen torde icke i nämnvärd grad minska jämförbarheten. Dessa olikheter bestå i att tredje gruppen omfattar 21—24 år i tab. 8 men 21—25 år i SLB.s tab. 29 och att fjärde gruppen börjar med 25 år i tab. 8 men med 26 år i SLB:s tab. 29. De jämförda siffrorna ha sammanställts sålunda: Åldersår 15—17 18—20 21—24 (25) 25 (26)—39 40—co

Tab. 8 % 15 22 16 13 8

SLB % 23 25 22 16 9

23 Tab. 7. Under perioden Vi 1921—31/n 1940 första gången för straffregisterbrott dömda personer, fördelade efter kyrkobokföringsort vid tiden för de olika brottsfallen under samma period. 2

l:a brottsfallet

l:a återfallet

2:a återfallet

3:e återfallet

4:e återfallet

Antal dömda

6 871 3 538 3 533 Annan stad 230 Okänd Summa 14172

48-6 25-0 24-9 1-6 1000

729 725 579 31 2 064

35-3 351 28-1 1-5 1000

228 279 194 10 711

321 392 27-3 1-4 1000

95 133 97 3

290 40-5 29-6 0-9

32-5 35-0 319 0-6

51 55 50 1 157

Kyrkobokföringsort

1000 Här åberopade tab. 29 i SLB:s undersökning avser personer, som år 1929 första gången dömts till ansvar för straffregisterbrott, medan tab. 8 i föreliggande undersökning avser personer, som sålunda dömts under perioden 1921—1940. För båda dessa populationer gäller, såsom synes av tablån, att frekvensen av förstagångsrecidivism är jämförelsevis hög för dem som begått första brottet i åldern upp till eller till och med 25 år och störst för förstagångsbrottslingar i åldern 18—20 år. Att genomsnittssiffrorna för perioden 1921—1940 (tab. 8) äro lägre än siffrorna för förstagångsbrottslingarna av år 1929 (SLB.s tab. 29) måste bero på, att sistnämnda siffror i högre grad än de förstnämnda influeras av den starka stegringen under 1930-talet av straffregisterbrottsligheten (se tablån ovan s. 7 samt t. ex. Tab. 8. Återfallsbrottsligheten under perioden Vi 1921—31/ia 1940 bland de under samma period första gången för straffregisterbrott dömda personerna, fördelade efter ålder vid första brottets begående. 1

4 |

re w r e

£.

Pu O:

3 oP

15-17 18-20 21-24 25-29 30—39 40—49 50-59 60-«

2 419 2 593 2 784 2149 2 328 1175 511 213

-y-

» • O >-l 3

rf EM

16 064 18114 2U249 14 496 15 480 8 036 3 325 1467

2. 3 P

3 O

O, P

349 563 464 291 257 91 39 10

os 2-2 3-1 2-3 2-0 1-7

n 1-2 0-7

10 |

<w -» g" i

^3 g

3 o-

< re o

1416 115 2 695 233 2182 152 1275 89 1038 80 443 30 193 10 2 43

— K' D- 3 re !*re

g3 J* re

f^.

"• 3 »

11 |

& O:

SS.

C i

- s r 8*

3 O

3 S3, o

re »i

* 3 P

3 o.

47 109 73 43 37 14 5

12-5 13-7 14-0 16-2 19-2 12-8 10-9

C/3

8-1 8-6 7-0 7-0 7-7 6-8 52 4-7

377 797 521 265 193 109 46 2

4:e återfallet

3:e återfallet C

- C a c*re rr re SL p. o

8 |

2:a återfallet C

•

3 MF

5 »

7 |

l:a återfallet

l:a brottsfallet Antalet fyllda år vid första brottets begående

5 |

100 295 143 130 109 40 21

r+ P

< O

3 CL P

23 59 33 14 19 7 2

b-* to

23-0 20-0 23-1 10-8 17-4 17-5 9-5

24 Tab. 9. Under perioden l /i 1921—31/u> 1940 första gången för straffregisterbrott dömda p e r s o n e r , fördelade efter ålder vid tiden för d e r a s olika brottsfall under samma period. 1

l:a brottsfallet

l:a återfallet

2:a återfallet

3:e återfallet

4:e återfallet

Antal dömda

2 419 2 593 2 784 2149 2 328 1175 511 213

17-1 18-3 19-G 15-2 16-4 8-3 3-6 1-5

71 355 549 442 414 154 59 20

3-4 17-2 26-6 21-4 20-0 7-5 2-9 l-o

3 57 194 199 183 46 23 6

0-4 8-0 27-3 28-0 25-7 6-5 3-2 0-9

8 80 95 100 29 14 2

2-4 24-4 29-0 30-5 8-8 4-3 0-0

Summa 14 172

100-0

2 064

100-0

4 28 51 49 18 4 3 157

2-5 17-9 32-5 31-2 11-5 2-5 1-9 100-0 1

Antalet fyllda år vid brottets begående

15-17 18-20 21—24 25—29 30-39 40-49 50—59 60—co

Tab 10. Återfallsbrottsligheten u n d e r perloden Vi 1921—31/ia 1940 bland de u n d e r samma perlod första gången för straffregisterbrott dömda p e r s o n e r n a , fördelade efter nationalitet. 1

l:a brottsfallet Nationalitet

Utländsk

l:a återfallet

Antal dömda

Under återfallsrisk genomlevda år

Antal dömda

I % av kol. 3

13 928 244

95 818

2 030

2-1 1-8

Tab. 11. Återfallsbrottsligheten u n d e r perioden Vi 1921—31/ia 1940 bland de under samma period första gången för straffregisterbrott dömda p e r s o n e r n a , fördelade efter bildningsgrad. 1

l:a brottsfallet Bildningsgrad

Antal dömda

Under återfallsrisk genomlevda år

l:a återfallet Antal dömda

I % av kol. 3

4 453

1-4

13 225

2-2

25 Tab.

12.

U n d e r p e r i o d e n Vi 1921—S1/i2 1940 första g å n g e n f ö r s t r a f f r e g i s t e r b r o t t d ö m d a p e r s o n e r , fördelade efter y r k e vid tiden f ö r d e o l i k a brottsfallen u n d e r s a m m a p e r i o d . 4

1 1

l:a brottsfallet l:a återfallet 2:a återfallet 3:e återfallet 4:a återfallet Yrken l

Antal dömda

Socialklass 1. Godsägare m. fl Högre förv.-personal.. Tj.-män av högre grad Övriga Summa

69 65 87 132 353

Antal dömda

0-2 0-2 0-2 0-3 0-9

0-5 0-5 0-6 0-9 25

Antal dömda

0-3

Socialklass 2. 2-8 2-0 3-7 6-2 1-1 4-3

ii 28 77 154 3

201 11-0 42-4

Summa

1553 6 014 138 559 567 830 969 10 630

Social/class 4 (vagabonder m. fl.)

169 Hemmansägare m. fl.. Hantverkare Handlande (mindre) .. Handelsbiträden m. fl. Tj.-män av lägre grad. Övriga Summa

395 277 532 879 156 611 2 850

2-1

9 25 1 5

50 0 3 7 3 4

53 367 2 9 54 23 24

7-0 47-0

2 26 13 7

0-G 11-5 1-3 1-3

0-6 7-9 4-0 2-1 686

1 18 2 2

75-0

7-4 51-6 0-3 1-3 7-6 o-2 3-4 74-8

23 154

3-9 4-0 59 6-8

168 1033 10 77 150 74 87

76-2

1-2

5-5

10-3

17-2

1-2

0-5

0-4

ioo-o 2064 100-0

lOOo

2 5 25 54

0-3 0-7 3-5 7-6

0-5 1-4 3-7 7-5 0-1 2-4 15-6

1 1 9

0-6 0-6 5-8

0-G

7-G

Socialklass 3. Rättare m. fl Arbetare m. fl Tj.-män av lägre grad Militärt manskap Sjömän och fiskare... Betjänter m. fl Övriga

170 Okända Summa 1

328 lOOo

4-5 56-0

157 lOOo

Se bilaga 3.

O. Grönlund, Bidrag till svensk kriminalstatistik under 1900-talet, i Statsvetenskaplig tidskrift 1945 s. 144). Sambandet mellan åldern vid första brottet och återfallsfrekvensen är för andra och följande återfallen helt naturligt mindre utpräglat. För samtliga redovisade brottsfall gäller, såsom framgår av tab. 9, att mellan 80 och 90 % av dem begåtts före fyllda 40 år. N a t i o n a l i t e t . Den jämförelse mellan svenska och utländska förstagångsbrottslingar som gjorts i tab. 10 och som resulterat i ett lägre återf allstal för utlänningarna kan uppenbarligen icke tagas såsom avgörande be-

26 vis för att svenskar skulle vara mera benägna för recidivism än utlänningar i allmänhet. R e l i g i o n . Endast 36 av de observerade personerna ha redovisats såsom hörande till annan trosbekännelse än kristen sådan. Att göra de lämnade uppgifterna om nämnda 36 personer till föremål för statistisk bearbetning har ansetts meningslöst. B i l d n i n g s g r a d . Materialet utvisar lägre återf allsfrekvens bland förstagångsbrottslingarna med högre bildningsgrad än bland förstagångsbrottslingarna med blott vanlig folkskolebildning. Se tab. 11. Y r k e . I tab. 12 ha sammanställts primärmaterialets uppgifter om yrke. Grupperingen efter yrke och den efter yrket bestämda socialklassen är densamma som användes i den officiella kriminalstatistiken (se statistiska centralbyråns berättelse om brottsligheten år 1940 s. 30*). Helt naturlig ter sig den starka stegringen med stigande återfallsgrad i procenttalen för den fjärde socialklassen omfattande vagabonder, bettlare, lösaktiga kvinnor med flera utövare av s. k. negativa yrken. S ä r s k i l d a o m s t ä n d i g h e t e r v i d b r o t t e t . Uppgifter om vad här kallas särskilda omständigheter vid brottet förekomma jämförelsevis sällan i de för rättsstatistiken avsedda straff registerutdragen (se kol. 4, 7, 10, 13 och 16 i tab. 13). I de flesta av de förekommande fallen har det varit fråga om rusigt tillstånd; påtagligt är att första brottet relativt oftare än återfallen begåtts i sådant tillstånd. Nödställd belägenhet synes tvärtom relativt oftare ha förelegat vid återfall än vid ett första brott. B r o t t e n s b e s k a f f e n h e t . Vid fördelning efter brottets beskaffenhet har för fall av brottskonkurrens hänsyn tagits till samtliga brott, således ej blott till huvudbrottet (det svåraste brottet). En och samma person har därför ofta måst räknas vid olika brottsgrupper i tabellerna. Tab. Ii utvisar utvecklingen i återfallshänseende för grupper av personer, bestämda efter första straffregisterbrottets art. Siffrorna för fjärde brottsgruppen, omfattande trafikförbrytelser, kunna icke jämföras med siffrorna för övriga brottsgrupper, enär de genomsnittliga risktiderna för dem på ett undantag när äro relativt korta; detta beror i sin ordning på att trafikförbrytelserna först från mitten av 1930-talet föranledde registrering i straffregistret i någon större utsträckning. Genom omräkning av siffrorna i tab. 14 på sätt ovan under rubriken »ålder» beskrivits finner man, att omkring 48 % av lösdrivarna återfalla inom 7 år i något slag av brott. Motsvarande siffror äro för spritförbrytare 24, för tjuvar 17, för förfalskare, förskringrare, bedragare och dylika 13, för sedlighetsförbrytare 5 och för andra brottslingar 12 %. Att omräkningen gjorts för 7 år beror på att d e n genomsnittliga risktiden för första återfallet är ungefär så lång för var och en av de anförda brottslingsgrupperna. I SLB:s undersökning (s. 372) har grupperingen efter brott skett delvis på annat sätt än här. Emellertid k a n nämnas, att »sammanlagda återf allsrisken» för 7 observationsår där angivits till 23 % för tjuvar, 15 % för förfalskare, förskingrare, bedragare och dylika samt 5 % för sedlighetsförbrytare, allt avseende förstagångsförbrytare år 1929.

27 te

—

4->

.--5

a Xt

o 4->

observerade personer CS s g för vilka särsk. omständighet redovisats i—i es •^ ? > CD

•CS

P M

-r

"P b

_ C3 cS T)

«D Tji

» »4

U ii

a 0

•g

*->

•M

0 CJ u 0. a

e. c •g CS £ £

0 SM

A -8 t* fl 0) S 9) IM cS 4J tM

<*-

— 9>

13 b +•>

•CS

w cS

—

F-

iM "0 A -o tn • fclil

s OS TM

•8 e KS

»M

I-I

observerade personer för vilka särsk. t—i C3 omständighet redovisats 13 T3

"cS

C •CS

observerade personer för vilka särsk HH CS omständighet redovisats es -r

— I

«*M

il observerade es g personer för vilka särsk. omständighet redovisats

F—1

O (-1

a| <<£

•M

£ en CM pH

1 1

r-l

t—

cb co eo

Tji

i—I

Tji

»o

T-l

1 CM

1 CO£

- i

C.5

r-l

1' CM*

r ,

Tji

ers O

Tji

"I* CM

1 *O

< 5

1 1

•"* CM <M

1 C*

0 H t~

iT5

i—

[ ^

1 * CM

o t^

r-l

•*

r-l

1 O

O r^<M

CJ»

1 OS r-1

co O

O a: Cj5

-1

cS i

CS o

1 :CS C/0

:ci D

X T,

£c

.5 «

C XJ

a g c

i l g ? 2 1 > a "

"o 3 £:

! 1

ISi Bi

T: 1 :C )

•M

T C

2; 2; al

•

iCS

•

4->

•

» 1:

fl c: & • i S :

8 cuj

c *c! — '35

j a -S 4-

a -c C a c

> cS *

C cu

2 ^

Tji

o Ti

-c C ttOCJ

Tji

6 c

oo r-l

eo Tji

•d

aS 73

eo O

FÖ CO CO

a CJ

o eo

h 4) {-

1—1

•a

fl •Ä ii t/1 h -fl 0 • V)

.—i

o cc cb C,5

fl P

i-i

K-

11 ° t ^

1 Tji

•o

1 1

1 CO

— TJ *J*-

1 ^ O ' r-

CM r-l

1 CÖ

es Ti

r-l

•M

< i TJ

fl 0

»fl ca u

1 * eo

cS "O

—

-C

—I

es X

cS -ti

4 M

01 P-H

observerade personer för vilka särsk. omständighet redovisats

-. £ CS ~

es 0 u u :©

SJD

:0 £ CS •0 4 t/3 -w

en r-l

es" - t F>

•

"c C

• s>

4- >

1 i3 eri ^i

»cs "S co r 0D g

I 6 • •> o i, a • S3 *.

.FM

ä «" ts

i -

1 g •5

Cii

52 4>

c •*

28 -H

»O

* CS 5; _"32 y i—1

i_l

""* TCJj i

TJ 0 M

fl CJ

0 A

fl rt fl o (fl

* > .

CS Ti

P ° « T} «0 >

cS CJ

TJI

cs-3 Al

—> o

F-1

& TJ.

TJI

— , es CS T}

il ^3

:© "O © M

rt •

CJ t.

r-i

C5S

r-l

O X

t - eo (N r^ co u- co

M 44

TM iO

—

eo TH OC CM CC eo

l>.

u CS

r— co CC

Tji Tj

1-1

hec OC

CO H rH

CM r H

co >o

O iH

C3 h CM CO

ffl lO

N CC

00 O

Tji

I-M

TJI

eo rH

-M CM

o TH

•CS

O O

»C

cTT>

t> rH

Cl Tji TH

f~ t^

H CM

o o •H

cji T-

cS CM CO

rH CC

Tji lO

T-<

C/j

F M

UD G

F-

,•*! co t-,

ja CO

44 C

CJ 4->

<a0 5

.Q c

* J

•c ca G

TJ JS A c

3 4-

H • =0 h LH

:C.

eb a,

CS KiD

rt *•c > D>Q-

s cc

«3 CJ

F-

cn co

i—i

rjl Cl

i "

1 —

i -

CO cr TJ

CM CM

iTt

—

c cc (N CC-

Tji

»o O

P-i PM

o o y—t

o Cl

• p p

s ,-, ai

1-1

^F§

O cn C t ^ eo TJI eo CM

XJ •M

> eS

(T 1^ C

l O l O h Tt T j ii

cn - t i r-—en cc

M CJ

C V

a. CM

3 ( i

oc es

r»>

CO PH

TJI

^ B Ti

t/3

M OJ

ttC

fl,

tCT

:0 «M

ec so

444 C

5 c c

B 44W B CJ

— •

•5 v1 r fi A E

F—

=0 PM

S c

> PC

C cS

:cS

•cS t» 4->

•— 2 ks

i f

CO £ U

T-

fM r^

r^ cn Cfl

CJ TJ

E 4 c> T

<§

-< -a i

G S

rt cS CS T J

CJ 13 ©

^ cS

1 •44 CM OS

.5°2 44. s

eo en

•CS

CJ J5

6 en

H eo cn TJI H

•C

>> "O

M 4M

«>

1-1

Tt Tji

i —

co CO eo co

t^ iO rH

F M

T5 B

o •M T3

CT cr c* i O ifi >r rT(i f ^ c o ten o T j T j l O ty eo CM cc

M * 4

o oo cn eo

cn eo •-r

B °es © •u • es es

•4M

Ct e_s SI

—

i-H TJI

CM CM

£ £

CO eo TJI o r^ CN Tji C CM CM r H 1— Ti ec

co co (N O ec co © i—

•DI

Tji CM

IfcH

B. CS

44 4 4

t-i

U ii

IM 0)

Cn CM

_ rt

E CJ

l-~ ec ec nr en O CO h> i>

r-l

« i . 2 £ 're

44 44

CO CO

<J§

r~ne

i—' cS CS T J

E ii

»O

Tji r i

U CJ •CS

00 VI

Tji Tji

—

fl ©

4->

-c fl fl 0 fl u

>n eo co

co en CC T j i eo CM

TM HM

Und åte fallsr geno levda

10 M

io eo

SS oo

lO i—1

cS 4->

cd rH

CC H

ej • CS

1-|

cn H i - H

Tji

b 0»

TJI

CO CM H

4->

<U > e c CJ

T: «5

TJI

<F§

CS ©

p «*

TJI

i—I

T j i r^ i—I O TJI P"

-B

Tji

i—i

»O (M Cl

C3 O

CJ Tji

-O

-4

M CJ CJ

co en .—i eo co c?-»

00 00 CM CM i—i rt

O CM

"0 0

ca cS T J

fl B0

F—

CS B h 0)

cS TJ

CC CO T J I Cl TJI 1—1

nder terIsrisk nomda år

CJ TJ CO h 1 :0

CM t Tji r H i-H

i-l

O T H eo e o CO T j i c o —i

CO 1— ec

c g

c»

CO i—I

»o co

^. o

CJ •CS

:©

»O

^>rt

•fl iiii o

PH M

t—

44 cS CM

ess

F-

«M

•CS

-g u e ii

T *

cs ic

eo iO TT

F *

eo 0C

—

44 CM

i-H

E TJ :©

CO Tji

cs-3

44 CA

TJI TJI CM

_,<S

nder terIsrisl iomda å

CS 4 -

1 CJ

£ £ MM CJ

o CM

>cs

CO CO TJI ^ - |

4-> •CS

rfl CJ -B

~~*

S 0. - IB

4-> CJ CS

h CJ

A CM

Unde åter fallsri genon evda

»)

« CJ C

_, "

—i

<!§ c-

— « cS T )

4-> •CS

«8 IM

CM <M

T - l

B CJ IM

I ö en cb en

cb eb

fl CO CJ bl

T. i

"B c

g ;r I. <

A Xi G TJ

e»c

C O c.

CJ CS

CS LH

TJ CS M

CS FH

29 För andra återfallet bliva efter omräkning av siffrorna i tab. 14 frekvenstalen för tjuvarna 34, för förf älskarna etc. 29, för sedlighetsförbrytarna 26, för spritförbrytarna likaledes 26, för lösdrivarna 54 och för övriga brottslingar 22 %. Dessa tal avse en risktid av 4 år och äro därför visserligen jämförbara inbördes men icke helt med frekvenstalen för första återfallet; de ge dock vid handen en mycket stark stegring i återfallsprocenten från första till andra återfallet. Därest man även för andra återfallet kunnat räkna med 7 års risktid skulle ifrågavarande procenttal blivit ännu högre än de ovan angivna. I stort sett gäller för de olika brottsgrupperna, att återfallsfrekvensen ytterligare ökats i de högre återfallsgraderna. Om de observerade personernas fördelning efter arten av deras olika brottsfall lämnar tab. 15 upplysning. Anmärkningsvärd är ökningen, med stigande ordningsnummer för brottsfallen, av procenttalen för lösdriveri och spritförbrytelser. Ursprungligen avsågs att, enligt samma metod som här i övrigt kommit till användning för bestämmandet av återfallsfrekvensen, redovisa i vad mån återfall ägt rum i brott av ett och samma slag eller tillhörande en och samma grupp. Så har emellertid icke kunnat ske inom den för föreliggande undersökning fastställda kostnadsramen. För att likväl i någon mån belysa, i vilken utsträckning likhet med hänsyn till brottens beskaffenhet förelegat mellan föregående och efterföljande brottsfall, har i tab. 16 för varje återfall redovisats huru många av recidivisterna som dömts för samma slags brott som närmast föregående gång. Det är sålunda här fråga om en »tillbakablickande» återfallsstatistik av den typ som framlägges i statistiska centralbyråns berättelser om brottsligheten i riket (se t. ex. Brottsligheten år 1944 s. 26 f.). Procenttalen i tabellen, vilka äro särskilt höga för tjuvnadsbrotten, äro av intresse såsom utvisande de olika recidivistgruppernas rekrytering ined personer, som en eller flera gånger förut varit straffade för brott av det slag som vid återfallet är i fråga, men de ge icke någon upplysning om benägenheten att återfalla i brott av ett och samma slag. Efter mönstret av den i SLB:s undersökning s. 357 ff. verkställda kalkylen har vidare med stöd av procenttalen i tab. 15 kol. 3 samt de absoluta talen i tab. 14 kol. 4 och tab. 16 kol. 3 gjorts en jämförelse mellan verkliga antalet återfall i samma slags brott för personer, som förut dömts 1 gång, och det antal återfall i samma slags brott som skulle inträffat, om den procentuella fördelningen på de olika brottstyperna av återfallen efter ett visst slag av förstagångsbrott varit densamma som fördelningen på de olika brottstyperna av samtliga förstagångsbrott. Enligt denna jämförelse skulle för de personer vars första straffregisterbrott varit tjuvnad och som sedermera recidiverat, återfallet ha utgjorts av tjuvnad i 1-4 gånger större utsträckning än den vari tjuvnad förekommit bland förstagångsbrottslingarna. Mot talet 1 4 för tjuvnadsbrott svara talen 2-7 för förfalskning, bedrägeri, förskingring m. m., 33 för våldtäkts- och otukts-

30 4-> + J CJ " £ *4 X J CO

5 •M

**M

(/! > ©

•rt

Tji

1 Tji

«"5

Därå v för av s amm som föreg:

CJ TJ

A -

2 cs-S « c •a

TJI TJI

OJ CN

«*

1 O

Hi iH

t>-

T *

,_ o

er.

Tji rH

„

i-.

Is 44

<fl

1 Cl

-~ fl rt TJ fl|

CJ M

<•§

c 9

fl 0 It

C pH

a rt £ TJ c £ TJ

4->

—.

4© 4)

a M

£ £ «

Tji

fc» ers

co CM

in in

•<

1 O ÖS

& CC

iT»

O CM

Tt co in CM

ds CM

00 CO

rt CS rt T J

i-i

co in

<< T J

I -

$4 CJ

rt CS

*n CJ

V C© TJ

•fl

fl fl

CJ \M

Q « g

»J

rt TJB

:CS >

cö

~& o

« 4-» •CS

:© TJ TJ ©

> 00

rt-* "fl

Därå v för brott av s amm a art som föreg; ående

v för brott amm a art föreg; ående

5-a

^ o;

_ ^ "« c

rt fl «

O Tji CM

cc eo

i 1

ers

CM CO

•

fl <fl "tt :©

r-i

t- >r co m eo TJI

- H r~- i n eo c» eo

Tji

ers

Tji rH

fl It 44

0 CIS pH

~< — BC

^3*"

B ii 4M

4-" •CS

5" *-3

rt « rt TJ

c-i

1^ l>

in co rH eo

TJI

in m

J<G?i T:gJ°

•fl C

-H co

O lC

O CO

ai r«CM c

i n 1

Tji

O äras eo

Tji

eo eo ers

in Cl

CM CM

eo c

00 rH

es ec

i. ^V -fl fl Ö

Is.

CL' C

y-t

fl fl a

HHFM

rt > <« g :rt Q « g

rt *E4

V TJ

s 1 • CM fl

4-> CJ

v för brott amma art föregående

es M

•O <n

C t-

t* CJ

H eo

ec h Ti

fl. 3

H O

ffl

1 >> i _1 c

*->

a CO

«-i

eo es eo es

> 3 C •o

M T)

c c

c ,3 >»a rt rt •o "3 fl rt O T

•o

i» o

o A TJ

1 K 4-

:rt

4->

fl fl

4->

i rt O

•rt > CQ

3 "C T! er :C M

A 44

CJ CO

>CM

•rt CJ

_« TrtJ

T)i

G C <F§

CJ 1M fl •fl «

1-1

_: CJ

rt rt rt TJ

*->

M :©

0) TJ

fl V

fl,

•

CJ Pi

•c £ A 10 TJ

TJI rH

cjs eb

CC fM

-H CO

O in CM

O rH

Tji

I— CO

i n cc

y-<

4©

M M

>ec

M CJ

ISC CJ M

-M

1 •* 1 cc

O CM

CO CM

1 1

O rH

O CM rH

M t-

r H CM CO

1 CO

CM CM GO H

1 Tji

rH CSJ CM

*JI

| eo

H H

1 os CO

CO CO

00 CM rH

•>•

1 T-1 »o

1 TJI £ 1

CO Hi

1 <*> 1 fil CO

1 1

co co

-H

C>1

CO CO

eo CTS CM CM eo i n CM

TJI OS rH

«~- r H r H co CM CO T J I CM CM i n CM

Tji

If)

rH t-

lÖ

1 t-M0

cb rH

TJI

rH O CM

CO IO rH rH

00 Tji t-

p^ PH

1 C>4

Tji

OS CO

l > - CC i n

CM Tji CO

CM CM

1 IeoO

os iH

eo iH

CQ CO irs

» *

1 PH

i-t

1 I

I O

CO tCM

rH CM rH

1 Tji

PH A !

— , rt rt TJ

t"-

•£ £

t~-

CM TJI eo rH

CO CM O CM

1 CM l -

e*i

<% 4-> CJ

"rt >-j - r t

F—;

O Tji

N Cf. X CC Tjl Tj"

eg eo_cj

oo i n CM ers r~ CC eo ec 1 — eo r "

er; ec ers m ec CM

(JO C

t»

CO CD

r- in

CM o

CO 00

rH O CM 00 CO

O CM eo 00 rH

Tji CK1 00 iH

05 Tji r-l

SM tM

O M

r-l «

fl TJ

B £

Tji C X CM en Jr- CM in

iH Tji IO

Tjl

CJS

es CO

:0 M

•« " rH Tj

C-. OJ : 0 -M

«" fl

cfl js 2 £2 3

> 3

^ >o f>l

CC CN

TJI

es eo

1 a . .°s

•' sCJ '. ^

4-"

44 CO

bete. mån. . n. intil

44 C72 iH CM

«"o

•rt

»1

1 co

1 CO rH

444 44

o eo

1 CM rH

O 1 ICM

TH 1 1 ib

r H CM

FM CJ

1 as co

13 »CS TJ CJ P» p-1 ,rt eo CJ

•f

4) 44

^« rt TJ

M CJ

O CO

i-H

— "rt

(4 CJ

TJ E

CJ C TJ 0

eo ca

<F§

OF 1

1 qCJ

1 rH CM

nder terlsrisk nomda år

OS t CM

a £

TJ M

CM r -

M O W

^"3

oH i < M en PH CJ

O •H

•H

>eo A

FH CJ

•rt rt CM

•

o Ö

CM Tjl H

•—i «rt T J ej F> 4-* rt --j^ c j

00 TJ i. C :0

ess

o CM

nder terIsrisk nomda år

nder terlsrisk aomda år

fl A e fl TJ J=

1 1

rH CM

% B

fl g C © u

,> CTS

*-' in

»•3 4H J *

•rt CJ

44 44

*7« H ° f l

•5 u cc

I--

Und åter fallsri genoi levda

-M

w 1

rt in

CM i h CM r H

^ • 3 PH A !

•M

os co

rt1-1

•c

cfc - g

c. c :r T1 X c

c»

§ <o g -6 * g V e o r - TJi to

c 3

•a

•3 £

.2 «

c* ••c

i X c e

*° to

c e.

F >

i -i

•

-c

1> 4> c •

eCj

32 Tab. 18. Under perioden l/i 1921—3,/i2 1940 första gången för straffregisterbrott dömda personer, fördelade efter huvudstraff för deras olika brottsfall under samma period. 1

•

!•

l;a brottsfallet l:a återfallet 2:a återfallet 3:e återfallet 4:e återfallet Huvudstraff

Antal dömda

6 mån. intill 1 å r . . . . 1 år > 4 > 4 » och däröver

4 009 738 560 112

28-3 5-2 4-0 0-8

21-8 14-2 13-1 0-7

57 46 49 3

5 419

27'2 12-3 5-9 0-4 45-8

155 101 93 5

Summa

562 253 121 9 945

17-4 14-0 15-0 0-9 47'3

19 34 27 1 81

12-1 21-7 17'/ 0-6 51-6

5 724 230 18 5 972

40-4 1-6 0-1

694 39 5

33« 1-9 0-3

202 14 3

23-4 2-0 0-4

80 3 1

24-4 0-9 0-3

30 6

191 3-8

42-1

25-6

22-9

176 1-9

8-9

15-9

25-9

1-9 236

Straffarbete.

Fängelse. <^ 6 mån 6 mån. intill 1 år . . . 1 år och däröver . . . . Summa Böter

2 499

Tvångsarbete

267 15 Summa

01 100-0

2 064 1000

711 100-0

328 100-0

157 1000

brott, 5 3 för brott mot trafikförfattningar, 17 3 för brott mot spritdrycksförfattningar, 4o för lösdriveri samt 2s för andra brott, tagna över ett. — Olikheter i fråga om de observerande populationernas avgränsning samt de dömdas gruppering efter brottstyp medföra, att de nu redovisade siffrorna icke äro jämförbara med de resultat vartill SLB på denna punkt kommit. En överensstämmelse kan dock konstateras så till vida att båda utredningarna ge vid handen en mer eller mindre stark tendens hos recidivisterna till specialisering på viss brottstyp. Straffens b e s k a f f e n h e t . Den indelning efter det för första brottsfallet ådömda straffet som genomförts i tab. 17 kan sägas i huvudsak inebära även en indelning efter första brottets svårhetsgrad. I tabellen har åtskillnad icke gjorts mellan ovillkorligt och villkorligt ådömda straff. För en genomsnittlig risktid av 7 år gäller, att återfallsfrekvensen räknad i procent av antalet återfallskapabla individer ( = 7 gånger procenttalen i kol. 5 av tabellen) var 46, 17, 13 och 11 % för dem vilkas första straffregisterstraff var respektive tvångsarbete, straffarbete, fängelse och böter. Sämst ställda i återfallshänseende, näst tvångsarbetarna, voro de som dömts till straffarbete i 6 månader intill 1 år och därnäst kommo i ordning de till straffarbete respektive fängelse i mindre än 6 månader dömda.

33 31

Tab. 19. Återfallsbrottsligheten under perioden V» 1921— /i2 1940 bland de under samma period för första straffregisterbrottet till straffarbete i högst 6 månader eller fängelse i högst 1 år dömda personerna, fördelade eftersom straffet ådömts ovillkorligt eller villkorligt. t

4 | 5 |

l:a brottsfallet Straff för l:a brottsfallet

> 3

ta O: 3

flås

re 8 O

•-•> "H

3 E.o. re ~ S

< 2. ö, v ss*

» *"re"-I Straffarbete i högst 6 månaåer. Ovillkorligt Villkorligt

as. -i

7 | 8 |

l:a återfallet

> C

p c+

rt < flOl 3 o. SS

K o c»

O H^ 3 3 SS o ,

I=; re

SS.

>H '

o. O: 3 o.

re « -i S Kr SS» as 7? re

"> 3 rt G

3 SS

O rs re «

fl" ^

g as a

2. — re

13 |

<as

•"t '

3 a.

cn F-J

3 tr - f lre- o. rL

«"* ">

3 as ? r £ rt S3

SS-1

•

4:e återfallet

cm 3 a>

as S-t re S3. -1

3:e återfallet

> "> rt G

10 | 11 |

2:a återfallet

OQ F-H

"->

TT to

1157 8 725 307 3-5 3 226 22 976 473 2-1

1472 140 9-5 1968 145 7-4

461 473

70 15-2 62 131

173 37 21-4 137 35 25-5

Fängelse i högst 1 år. Ovillkorligt 3 534 21 790 520 2-4 Villkorligt 2 432 16 346 1-3

2 741 141 5-1 794 60 7-6

511 180

59 115 24 l3"8

208 22 10-6 42 9 21-4

2-7 1-7

4 212 281 6-7 2 765 205 7-4

975 129 132 653 86 132

384 59 154 178 44 247

2-1 0-9

2 266 173 7-6 496 32 6-5

510 140

143 38 266 37 6 16-2

Samtliga. 4 691 30 525 827 Villkorligt 5 658 39 315 678 Därav: med övervakn. 4 227 27 734 576 utan » 1431 11558 102

71 139 15 10-7

Av tab. 18, i vilken för varje brottsfall de dömda fördelats efter ådömt straff, utan åtskillnad mellan ovillkorliga och villkorliga domar, framgår att tvångsarbete och straffarbete förekomma relativt allt oftare med stigande ordningsnummer för brottsfallet. Vad straffarbete beträffar, kommer ökningen på strafftiderna från och med 6 månader intill 4 år. Skillnaden mellan ovillkorligt och villkorligt dömda beträffande återfallsfrekvensen belyses av tab. 19, varest de för första straffregisterbrottet till straffarbete i högst 6 månader eller fängelse i högst 1 år dömda personerna fördelats eftersom straffet ådömts ovillkorligt eller villkorligt. Beträffande de ovillkorligt dömda är det sålunda här fråga endast om dem som dömts till frihetsstraff på sådan tid att villkorlig dom varit möjlig, om förutsättningarna i övrigt härför förelegat. För en genomsnittlig risktid av 7 år var återfallsfrekvensen räknad i procent av antalet återfallskapabla individer ( = 7 gånger procenttalen i kol. 5 av tabellen) beträffande samtliga ovillkorligt dömda 19 och beträffande samtliga villkorligt dömda 12. Motsvarande siffra är för de villkorligt dömda, som varit föremål för övervakning, 15 och för de villkorligt dömda, som ej övervakats, 6; för de till straffarbete ovillkorligt dömda 25 och för de till straffarbete villkorligt dömda 15; för de till fängelse ovillkorligt dömda 17 och för de till fängelse villkorligt dömda 9. Medan tab. 19 innehåller uppgifter om bland annat dem som för sitt

34 20. Förverkandefrekvensen under perioden Vi 1921—81/i2 1940 bland de under samma period villkorligt dömda personerna, fördelade efter det villkorligt ådömda straffets art.

Tab.

7 Antal under Antal personer Hela Antal ge- som på grund Kol. 5 i % av förverkanantalet nomlevda derisk av brott förvillkorliga genomlevda förverkande- verkat den villkol. 3 kol. 4 domar riskperioder år korliga domen

Villkorligt ådömda straff

Straffarbete

3 302

8 267

2 756

3-3

100 Därav med övervakning. » utan » Fängelse Därav med övervakning. > utan > Förvandlingsfängelse . . . . Därav med övervakning . > utan > Böter Därav med ö v e r v a k n i n g . > utan >

2 778 524

6 879 1 387

2 293 462

249 26

2 439

6 185

2 062

1 551 888

3 840 2 345

1 280 782

71 27

3-6 1-9 1-6 1-8 12

10-9 5-6 4-8 55 3-5

5 48

4 43

2 22

299 266

295 264

5 2

1-3 1-7 0-8

13 17 0-8

6 359 4 633 1726

15056 11018 4d40

5401 3 870 1530

380 325 55

2-5 2-9 1-4

8-4

Samtliga straffarter Därav med övervakning > utan > första

7-0 3-6

straffregisterbrott dömts villkorligt till straffarbete eller vanligt fäng-

else, behandlas i tab. 20—22 endast samtliga

villkorliga domar

under

villkorligt dömda men å a n d r a observationsperioden.

Alla de tre

sidan sist-

n ä m n d a tabellerna innehålla uppgifter om antalet personer, som på grund av brott förverkat villkorlig dom, och dessa personer ha specificerats i tab. 20 efter det villkorligt ådömda straffets beskaffenhet, i tab. 21 efter ålder Tab. 21. Förverkandefrekvensen under perioden Vi 1921—S1/i2 1940 bland de under samma period villkorligt dömda personerna, fördelade efter ålder vid begåendet av det brott för vilket villkoriig dom ådömts. 1

2 Antalet fyllda år vid begåendet av det brott för vilket villkorlig dom ådömts

15—17 18—20 21—24 25—29 30-39 40—49 50—59 60—co Samtliga

Hela antalet villkorliga domar

1688 1332 1110 807 811 362 158 91 6 359

3 Antal under förverkanderisk genomlevda år

3 860 3101 2 721 1959 1969 869 371 199 15056

5 Personer som på grund av brott förverkat den villkorliga domen Antal

I % av kol. 3

83 121 72 49 40 11 3 1 380

2-2 3-9 2-6 2-5 2-0 1-3 0-8 0-5 25

35 T a b . 22.

U n d e r p e r i o d e n Vi 1921—31/ia 1940 v i l l k o r l i g t d ö m d a p e r s o n e r , r e d o v i s a d e e f t e r a r t e n av de b r o t t för v i l k a de d ö m t s v i l l k o r l i g t . 1

3 Villkorligt dömda Brott för vilka villkorlig dom meddelats 1 Antal

Tjuvnadsbrott Förfalskning, bedrägeri, för skingring o. dyl Våldtäkts- och otuktsbrott Brott mot trafikförfattn. . > > spritdrycksförf. Annat 1

6 Personer som på grund av brott förverkat den villkorliga domen Antal dömda

Därav för brott av samma art som föregående Antal

3 765

59-2

224 VÖ-9

1 428

22-5

45 3-4 2-0

15-8

84 3 9 8 25

49 1 5 1 14

58-3

2S7 218 128

333 55-6 12-5 56-0

Se bilaga 3.

vid begåendet av det brott varför villkorlig dom meddelats samt i tab. 22 efter beskaffenheten av brott varför villkorlig dom meddelats. I tab. 20 ha de personer som förverkat villkorlig dom satts i relation till dels antalet prövodr, dels antalet prövningsjoerroc/er, i tab. 21 ha endast förstnämnda relationer angivits. Tab. 22 slutligen visar i vilken utsträckning förverkandebrottet tillhört samma grupp som det brott vara följt villkorlig dom. Av straffarterna visar straffarbete högsta och böter lägsta förverkandetalet, bortsett från förvandlingsstraff för böter vid vilket intet förverkande på grund av brott redovisats. De övervakade ha genomgående större förverkandeprocent än de ej övervakade. För samtliga villkorligt dömda, tagna över ett, utgör antalet förverkandefall i förhållande till antalet genomlevda prövoperioder 7 %. Enligt den officiella kriminalstatistiken var motsvarande förverkandeprocent för femårsperioderna 1926—1930, 1931—1935 samt 1936—1940 respektive 8-7, 8 8 och 10 s; för femårsperioden 1921—1925 finnes något sådant procenttal ej uträknat. Vad angår fördelningen efter ålder vid begåendet av det brott vara följt villkorlig dom så framgår av tab. 21 att förverkandeprocenten är jämförelsevis stor för åldersklasserna upp till 40 år och störst för klassen 18— 20 år. De personer som dömts villkorligt för sedlighets-, trafik- eller spritförbrytelse äro jämförelsevis fåtaliga; se tab. 22. I en relativt stor del av det ringa antal fall vari dessa personer förverkat den villkorliga domen på grund av recidiv har emellertid det nya brottet varit av samma slag som det tidigare. Av samtliga villkorligt dömda voro 592 % dömda för tjuvnad; av dem som på grund av återfall i brott förverkat villkorvillkorlig dom för tjuvnad, voro 759 % dömda för samma slags brott. » I n k u b a t i o n s t i d e n . » Med inkubationstid för ett återfall menas här den tid som förflutit från avslutandet av straffrättsreaktionen för det

36 T a b . 23. D e n g e n o m s n i t t l i g a i n k u b a t i o n s t i d e n f ö r återfall i s t r a f f r e g i s t e r b r o t t u n d e r p e r i o d e n Vi 1921—3Via 1940 bland d e u n d e r s a m m a p e r i o d f ö r s t a g å n g e n f ö r d y l i k t b r o t t d ö m d a p e r s o n e r n a , f ö r d e l a d e efter b e s k a f f e n h e t e n av det n ä r m a s t före å t e r f a l l e t å d ö m d a straffet.

Närmast före återfallet ådömda huvudstraff

l:a återfallet

2:a återfallet

3:e återfallet

4:e återfallet

Antal dömda

År

200 102 46 3

61 48 46

1-4 1-5 1-8

31 23 22

1-8 1-6 1-0

1-5

1-6 4-3

Straffarbete.

<C 6 mån

727 147 63 5

6 mån. intill 1 år 1 år > 4 > 4 > och däröver Samtliga

2-9 2-7 2-2 19 2-8

703 22

3-0 2-4

176 12 2

91 8 1

35 1

3-0

61 109 711

1 Fängelse. <C 6 mån 6 mån. intill 1 år 1 år och däröver Samtliga Böter Tvångsarbete Samtliga

1-4

2 064

2-9

03 1-1

1-4

närmast föregående brottsfallet och till återfallet eller med andra ord den tid varunder recidivisten stått under risk för återfallet. Den genomsnittliga inkubationstiden var för vart och ett av första— fjärde återfallen respektive 2-9, 2 i, 1 - och 1-4 år (se tab. 23). I vad mån den successiva minskningen kan bero på att personer med flera brottsfall, såsom a priori kan antagas, ha benägenhet att tidigare än personer med färre brottsfall ånyo begå brott, är ovisst. Siffrorna influeras nämligen i hög grad av den omständigheten att brottsfall med högre nummer i ordningsföljden i genomsnitt inträffa närmare observationstidens slut än brottsfall med lägre nummer. Vid jämförelse mellan inkubationstiderna för de i tab. 23 redovisade, efter närmast föregående straff bestämda grupperna av recidivister måste hänsyn tagas till sannolikheten av att slutdagen för straff å längre tid genomsnittligen infaller närmare observationsperiodens slut än slutdagen för straff å kortare tid. Tab. 24- visar, huru för vart och ett av första—fjärde återfallen de dömda fördelas å olika inkubationstider. Att procenttalen för de inkubationsti*der (0—1, 1—2 år) som ligga närmare det föregående brottsfallet ökas med stigande återfallsgrad står i överensstämmelse med vad nyss sagts om att brottsfall med högre nummer i ordningsföljden genomsnittligen inträffa närmare observationsperiodens slut än brottsfall med lägre nummer; för-

37 Tab. 24. Under perioden Vi 1921—31/ia 1940 första gången för straffregisterbrott dömda personer, fördelade å olika inkubationstider för återfall i dylikt brott under samma period. 2

1 Inkubationstider

0— 1 år 1—2 > 2—3 > 3—4 > 4—6 > 6—10 > > 10 > Samtliga

l:a återfallet

2:a återfallet

3:e återfallet

4 e återfallet

Antal dömda

766 391 228 172 223 186 98 2 0(54

3?1 18-9 11-1 8.3 10-8 9-0 4-8

321 145 74 53 59 47 12 711

45-1 20-4 10-4 7-5 8-3 6-6 1-7

180 66 31 14 19 16 2 328

94 30 13 6 10 3 1 157

59-9 19-1 8-3 3-8 6-4 1-9 0-6

54-9 20-1 9-4 4-3 5-8 4-9 0-6 100-0

100-0

hållandet kan dock måhända även till någon del orsakas av att återfallen komma tätare allteftersom de bliva flera. Ett försök har gjorts att, i vad angår återfallsfrekvensen, på det sätt bestämma förhållandet mellan de olika återfallsgraderna att därav något närmare framgår skillnaden dem emellan beträffande själva benägenheten hos de dömda att begå nytt brott (jfr s. 17). Härvid har bortsetts från dödlighetens inverkan; det har med andra ord antagits, att dödligheten har haft proportionsvis en och samma inverkan på återfallsprocenten inom de särskilda återfallsgraderna. Ogörligt vore visserligen icke att genomföra korrektioner med hänsyn till olikheterna i fråga om dödligheten, men betydelsen därav för nu ifrågavarande kalkyl har ansetts icke vara tillräckligt stor för att motsvara den tid och de kostnader som arbetet skulle taga i anspråk. Tab. 25. Återfallsbrottsligheten (på 100 återfallskapabla individer) under perioden Vi 1921—31/ia 1940 bland de under samma period första gången för straffregisterbrott dömda personerna, fördelade å olika inkubationstider för återfall i dylikt brott. 1

l:a återfallet tider

0— 1 år 1—2 » 2- 3 > 3 - 4 » 4- 6 > 6-10 >

>io > Samtliga

2:a återfallet

3:e återfallet

4:e återfallet

Observerad Observerad Beräknad Observerad Beräknad Observerad Beräknad

5-4 2-9 1-8 1-3 1-8 1-5 0-8

15-6 8-3 4-6 3-5 4-0 3-3 0-9

15-6 9-4 6-1 4-9 6-6 5-9 3-4

25-3 12-4 6-7 3-2 4-5 4-0 0-5

25-3 17-3 12-3 10-4 15-1 15-0 9-2

28-7 20-5 151 1,3-3 19-7 20-9 13-8

14-6

461 C8-2

28-7 12-8 6-4 3-1 5-4 1-7 0-6 47-9

77-1

38 Återfallsfrekvensen, beräknad enligt olika metoder.

• * 0

•

«*

* ••

•

•• * "**

•vi*" l:a återf.

2:a återf.

3:e återf.

Tab. 25

Tab. 2

SLB

4:e återf.

Vid kalkylen har till en början med stöd av tab. 2 och 24 återfallsprocenten för varje inkubationstid uträknats med iakttagande av att de återfallskapablas antal för varje tidsintervall minskats med antalet av dem som därunder återfallit. De erhållna procenttalen redovisas i kol. 2, 3, 5 och 7 av tab. 25. Vid sidan av dessa omedelbart på observationer grundade tal ha i tabellerna intagits procenttal, som uträknats på enahanda sätt men under antagande dels att relationerna mellan antalet recidivister under olika inkubationstider äro för alla återfallsgrader lika med sagda relationer för första graden och dels att de observerade återfallsfrekvenserna för 0—1 inkubationsår icke behöva korrigeras för åstadkommande av jämförbarhet mellan återfallsgraderna. Ovan intagna diagram visar ökningen i återfallsfrekvensen från grad till grad, allteftersom man räknar enligt tab. 2, 3 eller 25 i föreliggande undersökning eller enligt tab. 28 och 38 i SLB.s undersökning. Alla de tre efter tabellerna i föreliggande undersökning dragna kurvorna visa starkare ökning i återfallsfrekvensen än kurvan enligt SLB.

39 Om man nu vill tolka den heldragna linjen i diagrammet såsom ett uttryck för ökningen från brottsfall till brottsfall i benägenheten att begå ytterligare brott, måste m a n dock göra en reservation med hänsyn till att miljöförhållandena efter de olika brottsfallen icke genomsnittligen varit inbördes likartade. Den under åren 1921—1940 fortskridande ökningen i brottsligheten över huvud torde måhända få anses mera bero på efter hand inträdande ändringar i de yttre samhällsförhållandena än på en försämring av folkkaraktären. Nyssnämnda ändringar inverka uppenbarligen starkare på dem som kommit under återfallsrisk senare under observationsperioden än på dem som utsatts för sådan risk under ett tidigare skede av densamma. Att t. ex. andragångsförbrytarna visa så mycket högre återfallsfrekvens än förstagångsförbrytarna måste sålunda åtminstone delvis tillskrivas den omständigheten att de förstnämndas riskperiod för tredje brottet genomsnittligen infallit senare än de sistnämndas riskperiod för andra brottet, och sålunda icke enbart en försämring av den subjektiva återhållsamheten i fråga om brottsliga handlingar. Samhällsförhållandenas undan för undan skeende omgestaltning skapar, såsom nyss antytts, en svårighet vid analysen av de statistiska uppgifterna om återfall i brott och om brottsligheten över huvud. Denna svårighet framträder även om man låter de statistiska redogörelserna var för sig omfatta kortare tidsperioder än den här avsedda, t. ex. 5- eller 1 O-årsperioder; då gör den sig i varje fall gällande vid jämförelser mellan de olika perioderna. Förkortning av perioden medför dessutom den olägenheten att de statistiska resultaten icke k u n n a i samma utsträckning som vid användandet av längre perioder byggas på observationer av utvecklingen inom en och samma brottslighetsgeneration. Fördelen med den kortare redogörelseperioden är att den bättre än den längre tillgodoser aktualitetsintresset.

40 CS

irj

+J "°

i-i u

£ <-• 7G

£ > CO „

.£ *Ö -a W

C G

ii a CS - Q

"i H

c/l S-t rt CJ J)

rt s 3 .-

to G •es

« ja ^ t-

o a.

:CT CS es J?. ' > C

O *> CS G

CS CS'S

"CS

:CS :cs - ^ - >

<">

J J Ö

I rt S rt Tj

Q CQ

•O g rt :0 G T}

< -<

rt FS : « :0 O : 0 t i PH CL.

ap SEJI^J;SJ9AO AI;BUJ3;IB B2HI°

Ös

cö

I C fa

FZ;

I s p u B u ^ i i J o j B g i ^ i a A paui BUIUIB}SU9J3AO gjpi m o s ' J B S U I U -jpojaq

•Q c v "S

UBipm IBA P J A

"sqo

s 3

> tf s

m CN C Ä

•a

> >

•cs

•CS

:cS

1—1

fM CO

t•H

> >

•cs

> >

CM CO

u a

wi •CS

CO T.

•5 Ci

C71

CT:

C/j

cö

»-

Td GC

'SI

ö co

c c £

eji

t••o *4-l

CJ1

ec c

CO CO

C3 CM

(i-i

rt a

.*c- ec fc

^ tt

«•

cö

CC CM

\C.

ej eo

* J

cö eo

Zri

cö

F-

c/5

ty]

t^ co

r>co

Tt-

•>*

•*

1-(M

o -a

o TJ

-d

:0 IN

ec co

rt T3

eö

ec CN

iTj CO

rx •H

CM C

cc CC

•Ö

«M

sc A

C •es c

rt 1

E c 4

£ c •e

Q •*t CO

C •cc T cc rh :CC

rt 5 • * -

C E

c nr

•

co co

T-H

CN <T i—

c t-

1 TH

m co

»i: co

CI b< t-H

eo CM

in o c.

Fes Z

rt:

eo CO

5 H

•>H

CO E o -a

h«

4 co

1 1

CM O .

rt C

a •a

c •e

a t.

b :C!

;

•

i .s

•

•C

cc tt:CC

+. C t-

^H CO

a •cc

•• £2 co

42 Bilaga 3.

Anvisningar för kartolinskrivningen. 1. Kartoliner utskrivas för 1/5 av samtliga de personer som under tiden 1/1 1921—31/12 1940 första gången dömts för straffregisterbrott (till dylika brott räknas här även lösdriveri o. d.). 2. Till den under punkt 1 angivna massan utväljas de personer vilkas registeraktnummer äro jämnt delbara med 5. Därest person med sådant nummer icke blivit slutgiltigt dömd för straffregisterbrott, förbigås akten, och kartolin utskrives i stället för den bland de till straffregisterbrott slutligt dömda, som har närmast högre registeraktnummer, oavsett att detta icke är jämnt delbart med 5. 3. Vid utskrivandet av kartolinerna användes den i bilaga till dessa anvisningar förtecknade nomenklaturen i enlighet med nedan angivna regler. 4. Trosbekännelse, nationalitet, bildningsgrad, födelseort, födelsetid, börd och kön anges i enlighet med uppgifterna å straffregisterutdraget för den första domen. 5. Civilstånd, yrke, kyrkobokföringsort och särskilda omständigheter anges under 1, 2, 3 o. s. v. i enlighet med uppgifterna å straffregisterutdragen för resp. första, andra, tredje o. s. v. domen. 6. I utredningen tages hänsyn endast till laga kraft ägande domar, som meddelats under tiden 1/1 1921—31/12 1940. 7. Då brottet eller, vid brottskonkurrens, brotten begåtts under en t i d r y m d av flera på v a r a n d r a följande dagar eller under skilda sådana tidrymder eller å olika icke på v a r a n d r a följande dagar, antecknas den första dagen såsom tid för brottet. Lösdriveri får, i brist på a n d r a uppgifter, anses begånget den dag då tvångsarbete därför ådömts i första instans. Uppgiften r ö r a n d e återfallets inkubationstid erhålles genom jämförelse mellan tiden för återfallsbrottets begående samt tiden för närmast föregående straffrättsreaktions fullbordan. I sistnämnda avseende märkes följande. Bötesstraff anses fullbordat samma dag det laga kraft ägande utslaget meddelats. Likaså räknas vid villkorlig dom »straffet verkställt» å dagen för det laga kraft ägande utslaget; dock skall för det fall att villkorligt medgivet anstånd med straffs verkställande förverkats annorledes än genom begående av nytt brott (återfall) straffet anses verkställt först å den dag som erhålles genom addition av strafftiden till dagen för meddelandet av det laga kraft ägande beslut varigenom anståndet förklarats förverkat resp., vid böter, å dagen för meddelandet av nämnda beslut. Frihetsstraff och tvångsarbete anses eljest verkställda å den dag som erhålles genom addition av den ådömda tiden till dagen för det laga kraft ägande utslaget. Hänsyn bör tagas till förekommande uppgifter om avräkning av häktningstid och beviljad nåd. Såsom återfall räknas ej, att en för brott dömd person blir fälld för annat brott, som han begått före eller efter en tidigare dom men före fullbordad verkställighet av den genom denna dom bestämda straffrättsreaktionen, d. v. s. fall som omförmälas i SL 4 : 9 och 10 (enligt lydelsen före 1/1 1939) och i SL 4 : 3 (enligt nya lydelsen). Den genom den sista domen ålagda reaktionen skall anses till fullo verkställd å dag som erhålles genom addition till dagen för denna dom av den verkställighetstid som samma dag återstod. 8. Såsom ålder vid brottets begående antecknas antalet fyllda år den dag som enligt punkt 7 skall anses såsom tid för brottet. 9. Såsom inspärrningstid räknas tiden mellan domen och verkställighetens fullb o r d a n (jfr punkt 7).

43 Nomenklatur. Trosb. ( = trosbekännelse). 1 = kristen 2 = mosaisk 3 = annan Nat. ( = nationalitet). 1 = svensk 2 = annan Bildn. ( = bildningsgrad). 1 = högre 2 = vanlig folkskolebildning 3 = annan F-ort ( = födelseort). 1 = landsbygd 2 = storstad (Stockholm, Malmö) 3 = annan stad 4 = utrikes 5 = okänd

Göteborg

och

F-tid ( = födelsetid). Dag och månad anges såsom ett bråk med dagens ordningsnummer i tälj aren och månadens ordningsnummer i nämnaren; endast de t v å sista siffrorna i årtalet utsättas (t. ex. 3/201).

Börd. Av de å kartolinen utsatta beteckningarna för angivande av börd — lä = äktenskaplig och Uä = utomäktenskaplig — överkorsas ( x ) den ej tillämpliga.

Yrke. Under denna rubrik anges å kartolinen såväl socialklass (siffran före kolontecknet) som yrke (siffran efter kolontecknet). 1: 1 = godsägare, fabrikörer, husägare, rentierer m. fl. 1:2 = högre förvaltningspersonal i enskild tjänst 1: 3 = tjänstemän av högre grad i allmän tjänst 1:4 = övriga till klass 1 2: 1 = hemmansägare, arrendatorer m. fl. 2: 2 = hantverkare 2: 3 = handlande (mindre) 2: 4 = handelsbiträden, kontorister m. fl. i enskild tjänst 2: 5 = tjänstemän av lägre grad i allmän tjänst 2: 6 = övriga till klass 2 3: 1 = rättare, torpare, jordbruksarbetare m. fl. 3: 2 = arbetare och arbeterskor (utom i jordbruk) 3: 3 = tjänstemän av lägre grad i allmän tjänst (utom militärt manskap) 3: 4 = militärt manskap 3: 5 == sjömän och fiskare 3: 6 = betjänter, tjänarinnor, uppasserskor 3: 7 == övriga till klass 3 4: 1 = vagabonder, bettlare, lösaktiga kvinnor Kyrkobokf. ( = kyrkobokföringsort). 1 = landsbygd 2 = storstad (Stockholm, Göteborg, Malmö) 3 = annan stad 4 = okänd

Kön. Av de å kartolinen utsatta beteckningarna för angivande av kön — M = manligt och Kv. = kvimiligt — överkorsas ( x ) den ej tillämpliga.

Särskilda omst. ( = särskilda omständigheter).

Civilstånd, 1 = ogift 2 = gift 3 = änkling eller änka 4 = frånskild

1 = nödställd belägenhet 2 = svår förolämpning 3 = rusigt tillstånd 4 = kronisk alkoholism 5 = kroppsligt lyte 6 = svag fattningsgåva

44 7 = lindrig sinnessjukdom 8 = fallandesot 9 = annan sjukdom 10 = senilitet 11 = nödvärnsexcess 12 = psykiskt undermålig 13 = allmän klenhet 14 = av den misshandlade till vrede retad domen. Å den prickade linjen anges med siffror (1, 2, 3 o. s. v.) antalet gånger personen varit dömd, med inräknande däri av den dom redovisningen avser. D-nr ( = det i högra, övre hörnet av straffregisterutdraget angivna diarienumret). Anges såsom ett bråk med numret i täljaren och årtalets t v å sista siffror i nämnaren (t. ex. 531/31). Tid för domen. Dag och månad anges såsom ett bråk med dagens ordningsrummer i tälj aren och månadens ordningsnummer i nämnaren; endast de t v å sista siffrorna i årtalet utsättas (t. ex. 4 / 5 28). Tid för brottet. Anges dels på samma sätt som tiden för domen (se närmast föregående rubrik), dels med en siffra inom parentes för a t t beteckna återfallets »inkubationstid», varvid d) = t. o. m. 1 år t. o. m. (2) = över (3) = (4) = (5) = (6) = (7) = över 10 år Ålder: år ( = antal fyllda år vid brottets begående). Anges med siffror. Brott etc. 1 = tjuvnadsbrott: snatteri, stöld, rån, rånförsök (GSL 20 kap. samt 21 kap., utom 10 § om utpressning, samt Sfkl02— 108 §§) 2 = förfalskning, eldsåsättande och åstadkommande av sjöskada i sviklig avsikt,

utpresssning, bedrägeri, förskingring, trolöshet mot huvudman, konkursförbrytelse (GSL 12 kap., 19 kap. 4 och 8 §§, 21 kap. 10 §, 22 och 23 kap., 25 kap. 11 och 12 §§ samt Sfk 101, 107 och 115 §§) 3 = våldtäkts- och otuktsbrott (GSL 15 kap. 12—15 a §§, 18 kap. 1—10 §§) 4 = brott mot trafikförfattningar (rattfylleri m. m.) 5 = brott mot spritdrycksförfattningar 6 = lösdriveri (inkl. tredska enligt fattigvårdslagen 75 §) 7 = annat Straff

etc.

1: 1 = straffarbete intill 6 mån. 1:2= > fr. o. m. 6 mån. intill 1 år 1:3= »> » 1 år intill 4 år 1:4= » på bestämd tid fr. o. m. 4 år 1:5= » på livstid 2: 1 = fängelse intill 6 mån. 2: 2 = » fr. o. m. 6 mån. intill 1 år 2: 3 = » » 1 år 3 = ungdomsfängelse 4 = tvångsuppfostran 5 = förvaring i anstalt för förminskat tillräkneliga förbrytare 6 = internering i anstalt för återfallsförbrytare 7 = tvångsarbete 8 = böter 9 = avsättning 10 = suspension ( = mistning på viss tid av ämbete eller tjänst) 11 = påföljd enligt 2 : 19 (motsvarande den enligt äldre r ä t t förekommande påföljden förlust av medborgerligt förtroende eller s. k. vanfrejd) 12 = o värdighet a t t i rikets tjänst nyttjas 13 = disciplinstraff 14 = förverkande på grund av b r o t t , begånget under prövotiden, av villkorligt medgivet anstånd med straff. Förverkande annorledes än genom brott, begånget under prövotiden, av anstånd, som under 14 sägs, markeras genom a t t ordet »förv.» fogas till sifferbeteckningen för det straff, i fråga om vilket anståndet förverkats.

45 Villkorlig

dom.

Av de å kartolinen utsatta beteckningarna för angivande av villkorlig dom — V = villkorlig dom utan övervakning och Vö = villkorlig dom med övervakning — överkorsas (x) den eller de ej tillämpliga.

Inspärrningstiden. Denna tid upptages endast i sin helhet under »S:a år» och anges därvid i hela och tiondels år. Fördelning på de olika å kartolinen utsatta tidsperioderna (1921—1925, 1926, etc.) erfordras icke för förevarande undersökning.

56. Utredning angående organisationen av den finska församlingen i Stockholm samt de tyska församlingarna i Stockholm och Göteborg m. m. Av E. Schalling. Idun. 143 s. E. 57. Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 13—14. Redogörelse för detalj distributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Hallands län samt Göteborgs och Bohus län. Beckman. 67 s. K. 58. Betänkande angående reglering av anställningsförhållandena för viss civil personal inom statsförvaltningen. Del 2. Personal med teknisk utbildning m. fl. Beckman. 82 s. Fl. 59. Betänkande med förslag angående forsknings- och försöksverksamheten samt undervisningen på mejerinäringens område m. m. Beckman. (2) 205 s. J o . 60. Förslag till tryckfrihetsförordning. Norstedt, iv. 314 s. Ju. 61. Statens ejukhusutredning av år 1943. Betänkande 2 angående den lasarettsanslutna B-sjukvården jämte anstaltsvården av kroniskt sjuka. Beckman. 120 s. I. 62. Fiskredskapsförsäkring. Betänkande avgivet av fiskredskapsför8äkring8utredningen. Am, Lundquist. 69 s. Jo.

63. Betänkande med förslag till byggande av fiskehamnar. Beckman. 276 s. K. 64. Betänkande och förslag rörande dövstumsundervisningen. Idun. 340 s. E. 65. Arbetstidsutredningens betänkande. Del 1. Arbetare under jord i gruva och stenbrott. Idun. 60 s. S. 66. De medicinska högskolornas organisationskommitté. 2. Organisatoriska åtgärder till främjande av medicinsk forskning. Idun. 126 s. E. 67. Betänkande med förslag angående utbyggnad av lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna. Idun. 324 s. Jo. 68. Betänkande med utredning och förslag angående utbildningen av lantmätare och lantbruksingenjörer. Beckman. 243 s. E. 69. 1946 års hjälp- och särklasslärarutredning. Utbildning av lärare för utvecklingshämmade och svårfostrade barn jämte förslag till inrättande av ett statens speciallärarinstitut. Katalog och Tidskriftstryck. 130 s. I. 70. Betänkande angående ett rikssjukhus i Norrland (»Norrlandssjukhuset»). Katalog och Tidskriftstryck. 233 s. I. 71. Återfall i brott åren 1921—1940. En statistisk undersökning av S. Groth. Norstedt. 45 s. Ju.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet Jo. = jordbruksdepartementet.

Statens offentliga utredningar 1947 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. F å n g v å r d . Förslag till konvention mellan Sverige, Danmark och Norge om erkännande och verkställighet av dom&r i brottmål m. m. [16] Lagberedningens förslag till jordabalk. 1. [38] Betänkande med förelag om upphävande av äldre giftermålsbalken. [43] Förslag till tryckfrihetsförordning. [60] Återfall i brott åren 1921—-1940. [71]

Kommunalförvaltning. Betänkande med förslag till lag om regionkommuner m. m. [30] Kommunallagskommitténs betänkande 1 med förslag ang. ändringar i kommunallagarnas bestämmelser om borgerlig primärkommuns kompetens och om kvalificerad majoritet. [53]

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Betänkande med utredning rörande riksräkenskapsve?kets organisation. [13] 1945 års lönekommitté. 2. Betänkande med förslag tal statens allmänna avlöningsreglemente m. m. [23] Betänkande angående reglering av anställningsförhållandena för viss civil personal inom statsförvaltningen. Del 2. Personal med teknisk utbildning m. fl. [58]

Statens och k o m m u n e r n a s finansväsen.

Politi. Polisen och allmänheten. Betänkande med förslag till tjänstereglemeiite för polisväsendet. [45] (Forts, d omslagets 4;e sida.)

Nationalekonomi ock socialpolitik. Kollektiv t v ä t t . B e t ä n k a n d e m e d förslag a t t u n d e r l ä t t a hushållens t v ä t t a r b e t e . [1] K o m m i t t é n s för p a r t i e l l t arbetsföra b e t ä n k a n d e . 2. Förslag: ang. yrkesvägledning och yrkesutbildning för partielit arbetsföra m . m . [18] 3. Utredningar och förslag ang. sysselsättnings- och arbetsterapi v i d vissa sjukhus och vårdanstalter m . m . [44] Kompetensfordringar för statliga, vissa halvstatliga och k o m m u n a l a tjänster s a m t s å d a n a yrken och befattningar, för vilkas u t ö v a n d e kräves av statlig mynd i g h e t u t f ä r d a d behörigheteförklaring eller legitimation. [19] Socialvårdskommitténs b e t ä n k a n d e . 15. U t r e d n i n g och förslag a a g . särskilda b a r n b i d r a g och bidragsförskott m. m. [21] Betänkande rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan. 124] S l u t b e t ä n k a n d e avgivet a v bostadssociala utredningen. Del 2. Saneringen a v stadssamhällenas bebyggelse. Organisationen a v låne- och bidragsverksamheten för bostadsändamål. [26] Stuveriverksamheten i svenska h a m n a r . [28] Välfärdsanordningar för sjöfolk i h a m n . [29] 1945 å r s skogshärbärgesutrednings b e t ä n k a n d e . Del 1. U t r e d n i n g rörande bostads- och levnadsförhållandena p å hemmansskogarna m e d förslag till å t g ä r d e r för bostadsbeståndets komplettering och förbättr a n d e . [37] S t a t s m a k t e r n a och folkhushållningen under den till följd a v stormaktskriget 1939 i n t r ä d d a krisen. Del 7. Tiden juli 1945—juni 1946. [41] B e t ä n k a n d e ang. familjeliv och hemarbete. [46] Arbetstidsutredningens b e t ä n k a n d e . Del 1. Arbetare u n d e r j o r d i g r a v a och s t e n b r o t t . [65] B e t ä n k a n d e ang. e t t rikssjukhus i Norrland (»Norrlandssjukhuset»). [70]

H ä l s o - och. s j u k v å r d . S t a t e n s sjukhusutrednings av å r 1943 b e t ä n k a n d e . 2. Den lasarettsans] u t n a B-sjukvården j ä m t e a n s t a l t s v å r d e n a v k r o n i s k t sjuka. [61] 3. U t r e d n i n g a r och förslag ang. sysselsättnings- och arbetsterapi vid vissa sjukhus och v å r d a n s t a l t e r m. m. [44J

Allmänt näringsväsen. Elkraftutredningens redogörelse nr 1. Redogörelse för detaljdistributörerna s a m t deras råkraftkostnader och priser vid distribution a v elektrisk kraft. I n l e d a n d e översikt. [3] B e t ä n k a n d e med förslag till staudardtariffer för detaljdistribution av elektrisk kraft. [4] Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 15. Redogörelse för detalj distributörerna s a m t deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Älvsborgs län [20] 2: 12. Malmöhus län. [35] 2: 11. Kristia n s t a d s län. [40] 2: 8—10. K a l m a r län, Gotlands län och Blekinge län. [48] 2: 25. Norrbottens län. [54] 2: 13—14. Hallands län s a m t Göteborgs och Bohus län. [67] Möbler. Betänkande avgivet av 1946 års möbelutredning. [52]

F a s t egendom. Jordbruk med binäringar. B e t ä n k a n d e ang. fiskerinäringens efter krigsproblem s a m t den prisreglerande v e r k s a m h e t e n p å fiskets o m r å d e . [2] B e t ä n k a n d e m e d förslag a n g . lantmäteripersonalens organisation s a m t avlöningsförhållanden m. m . [7] B e t ä n k a n d e m e d förslag ang. fiskets a d m i n i s t r a t i o n m. m. [8] Utredning m e d s y n p u n k t e r p å sågverksdriften i Norrl a n d och förslag angående i n r ä t t a n d e a v en central sågverksskola. [32] Redogörelse i s a m m a n d r a g för utredning rörande planering a v jordbruket och skogsbruket i Nedertorneå k o m m u n . [33] Vid a n d r a riksskogstaxeringen a v Norrland åren 1938 —42 a n v ä n d metodik och h ä r o m v u n n a erfarenheter. Redogörelse avgiven a v 1937 års riksskogstaxeringsn ä m n d . [36]

B e t ä n k a n d e ang. organisationen a v försöksverksamheten p å j o r d b r u k e t s område. [42] Fiskerättekommitténs förslag till fiskelag j ä m t e d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e författningar. [47] Fiskredskapsförsäkring. B e t ä n k a n d e avgivet a v fisk-; redskapsförsäkringsutredningen. [62] B e t ä n k a n d e m e d förslag till byggande a v fiskeham-1 n a r . [63] Vattenväsen. Skogsbruk* BergsbrukIndustri* Handel och sjöfart.

i l a n d e l n med olja. B e t ä n k a n d e m e d förslag a v g i v e t a v ; oljeutredningen 1945. [14] B e t ä n k a n d e m e d förslag till ä n d r a d lagstiftning a n g . I handel med s k r o t , lump och b e g a g n a t gods. [221 Sysselsättningsförhåilandena inom varuhandeln. [50] Kommunikatioiisväsen. B a n k - , ki*edit- o c h p e n n i n g v ä s e n . Försäkringsväsen. Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt.

B e t ä n k a n d e m e d förslag till geofysiskt o b s e r v a t o r i u m ij K i r u n a m . m. [6] B e t ä n k a n d e om tandläkarutbildningens o r d n a n d e m. m . Del 3. T a n d l ä k a r i n s t i t u t e n s organisation m. m. [9] 1940 å r s skolutrednings b e t ä n k a n d e n och u t r e d n i n g a r . j 8. U t r e d n i n g och förslag r ö r a n d e vissa socialpedago-] giska anordningar inom skolväsendet. [11] 9. Gymna-' siet. [34] 10. Flickskolan. [49] Ungdomens fritidsverksamhet. U n g d o m s v å r d s k o m m i t - ; t e n s b e t ä n k a n d e del 4. [12] 1941 års lärarlönesakkunniga. B e t ä n k a n d e med förslag; till lönereglering för övningslärare. [15] Stöd å t utvecklingshämmad ungdom. Ungdomsvårds-) k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e del 5. [17] 1945 års akademikerutrndnfng. [25] B e t ä n k a n d e m e d förslag till ä n d r a d ordning beträf-j fande vissa helgdagar. [27] B e t ä n k a n d e m e d förslag ang. utbildning av befäl för handelsflottan m . m. [31] ] Supplement n r 7 till Sveriges familjenamn 1920. [39M B e t ä n k a n d e om granskning och antagning av läroböcker. [51] | U t r e d n i n g m e d förslag ang. utbildning av lärare för indu-! stri och h a n t v e r k vid anstalter för yrkesundervisning; m . m . [55] Utredning ang. organisationen av den finska församlingen i Stockholm s a m t de tyska församlingarna i Stockholms och Göteborg m . m. [56] B e t ä n k a n d e m e d förslag ang. forsknings- och försöksv e r k s a m h e t e n s a m t undervisningen p å mejerinäringens område m . m . [59] B e t ä n k a n d e och förslag rörande dövstumsundervis-, ningen. [64] i De medicinska högskolornas organisationskommitté, 2. Organisatoriska åtgärder till främjande a v medi-, cinsk forskning. [66] B e t ä n k a n d e m e d förslag angående u t b y g g n a d av lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna. [67] B e t ä n k a n d e m e d utredning och förslag angående ut-: bildningen a v l a n t m ä t a r e och lantbruksingenjörer., [68] 1946 å r s hjälp- och särklasslärarutredning. Utbildning a v lärare för utvecklingshämmade och svårfostrade b a r n j ä m t e förslag till i n r ä t t a n d e av e t t s t a t e n s speciallärarinstitut. [69] Försvarsväsen.

1944 å r s mllltärsjukvårdskommittés betänkande. Del 2. [5] B e t ä n k a n d e m e d förslag rörande civilförsvarets organisation m. m. [10] Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Stockholm 1947. Kungl. Boktr. P. A. Norstedt & Söner