Betänkande med förslag till ny lagstiftning om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

A

o

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 4 7 : 8 7 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL

NY LAGSTIFTNING OM INSKRÄNKNING I RÄTTEN ATT FÖRVÄRVA JORDBRUKSFASTIGHET På offentligt

ÅKE

uppdrag

avgivet

BRAUNSTEIN

S T O C K H O L M 1 9

av

Statens offentliga utredningar 1947 Kronologisk

1. Kollektiv tvätt. B e t ä n k a n d e m e d förslag a t t u n d e r lätta hushållens tvättarbete. Haeggström. xv. 284 s. S. 2. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e fiskerinäringens efterkrigsproblem samt d e n prisreglerande verksamheten p å fiskets område. Antonsons, Göteborg. 325 s. J o . 3. Elkraftutredningens redogörelse n r 1. Redogörelse för detaljdistributörerna s a m t deras råkraftkostnader och priser v i d distribution a v elektrisk kraft. Inledande översikt. S v . T r y c k e r i A B . 84 s. K. 4. Betänkande m e d förslag till standardtariffer för detaljdistribution av elektrisk kraft. Haeggström. 126 s. K. 5. 1944 å r s militärs] u k v å r d s k o m m l t t é s b e t ä n k a n d e . Del 2. Beckman. 170 s. F ö . C. Betänkande m e d förslag till geofysiskt observator i u m i Kiruna m . m . I d u n . 64 s. K. 7. Betänkande m e d förslag a n g å e n d e lantai&teripersonalens organisation samt avlöningsförhållanden m. m . Marcus. 132 s. J o . 8. Betänkande med förslag a n g å e n d e fisket» a d m i nistration m . m. Kihlström. 155 s. J o . 9. Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m. m . Del 3. Tandläkarlnstitutens organisation m. m . Beckman. 166 s. E . 10. Betänkande m e d förslag r ö r a n d e civilförsvarets o r ganisation m . m . Beckman. 262 s. S. 11. 1940 å r s skolutrednings b e t ä n k a n d e n och u t r e d ningar. 8. Utredning och förslag r ö r a n d e vissa socialpedagogiska anordningar Inom skolväsendet, Idun. 148 s. E. 12. Ungdomens fritidsverksamhet. Ungdomsvårdskommitténs b e t ä n k a n d e del 4. V. Petterson. 392 s. J u . 13. Betänkande m e d u t r e d n i n g r ö r a n d e r i k s r ä k e n s k a p s verkets organisation. Marcus. 114 s. F i . 14. Handeln m e d olja. Betänkande m e d förslag avgivet av oljeutredningen 1945. Haeggström. 343 s. 4 pl. F o . 15. 1941 firs lärarlönesakkunniga. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lönereglering för övningslärare. S v . T r y c k e r i AB. 370 s. F i . 16. Förslag till konvention m e l l a n Sverige, D a n m a r k och Norge om e r k ä n n a n d e och verkställighet a v d o m a r i brottmål m . m . Norstedt. 24 s. J u . 17. Stöd ä t utvecklingshämmad u n g d o m . Ungdomsvårdskommitténs b e t ä n k a n d e d e l . 5. V. Petterson. 144 s. J o . 18. Kommitténs för partiellt arbetsföra b e t ä n k a n d e . 2. Förslag angående yrkesvägledning och yrkesutbildning för partiellt arbetsföra m . m . Katalog och Tidskriftstryck. 324 s. S. 19. Kompetensfordringar för statliga, vissa halvstatliga och kommunala tjänster samt sädana y r k e n och befattningar, för vilkas u t ö v a n d e k r ä v e s av statlig myndighet utfärdad behörighetsförklaring eller l e gitimation. V. Petterson. 288 s. S. 20. Elkraftutredningens redogörelse n r 2 : 15. Redogörelse för detalj distributörerna s a m t deras r å kraftkostnader och priser v i d distribution a v elektrisk kraft. Älvsborgs l ä n . B e c k m a n . 48 s. K. 21. Socialvårdskommitténs b e t ä n k a n d e . 15. Utredning och förslag a n g å e n d e särskilda b a r n b i d r a g och b i dragsförskott m . m . V. Petterson. 114 s. S. 22. Betänkande m e d förslag till ä n d r a d lagstiftning angående h a n d e l m e d skrot, l u m p och begagnat gods. Sv. Tryckeri A B . 125 s. H. 23. 1945 års lönekommitté. 2. B e t ä n k a n d e m e d förslag till statens allmänna avlöningsreglemente m . m . Marcus. 289 s. F l . 24. Betänkande r ö r a n d e ett centralt a r b e t s m a r k n a d s organ. Norstedt. 220 s. S. 25. 1945 å r s a k a d e m i k e r u t r e d n i n g . Norstedt. 64 s. E. 26. Slutbetänkande avgivet av bostadssociala u t r e d n i n gen. Del 2. Saneringen a v stadssamhällenas b e b y g gelse. Organisationen av l å n e - och bidragsverksamheten för bostadsändamål. I d u n . 471 s. 126» s. S. 27. Betänkande m e d förslag till ä n d r a d o r d n i n g b e träffande vissa helgdagar. Kataiog o c h Tidskriftstryck. 75 s. E.

förteckning

28. Stuveriverksamheten i s v e n s k a h a m n a r . Haegg ström. 110 s. H. 29. Välfärdsanordningar för sjöfolk i h a m n . Ha>gg ström. 118 s. H. 30. Betänkande m e d förslag till l a g om regionkommu n e r m . m . Beckman. 214 s. S. 31. Betänkande m e d förslag a n g å e n d e utbildning a\ befäl för handelsflottan m . m . Idun. 264 s. H. 32. Utredning m e d s y n p u n k t e r p å sågyerksdriften Norrland och förslag a n g å e n d e inrättande av e i central sågverksskola. V. Petterson. 150 s. 1 k a r t a Jo. 33. Redogörelse 1 s a m m a n d r a g för u t r e d n i n g rörandf planering av j o r d b r u k e t och skogsbruket i Neder torneå k o m m u n . V. Petterson. 177 s. 6 pl. 1 k a r t a . J o 34. 1940 å r s skolutrednings b e t ä n k a n d e n och u t r e d ningar. 9. Gymnasiet. Idun. 622 s. E. 35. Elkraftutredningens redogörelse n r 2: 12. Redoj görelse för detaljdistributörerna samt deras råj kraftkostnader och priser vid distribution av elektl risk kraft. Malmöhus län. B e c k m a n . 43 s. K. 36. Vid a n d r a riksskogstaxeringen av Norrland å r e i 1938—42 använd metodik o c h härom v u n n a er] farenheter. Redogörelse avgiven av 1937 å r s riks] skogstaxeringsnämnd. V. Petterson. 205 s. J o . 37. 1945 års skogshärbärgesutrednings betänkande; Del 1. Utredning r ö r a n d e bostads- och levnadsj förhållandena p å hemmansskogarna med förslag tiy åtgärder för bostadsbeståndets komplettering oclj ' förbättrande. Idun. 301 s. S. 38. Lagberedningens förslag till jordabalk. 1. Norstedt; 313 s. J u . 39. Supplement n r 7 till Sveriges familjenamn 1920 Statens Reproduktionsanstalt. 112 s. J u . 40. Elkraftutredningens redogörelse n r 2: 11- Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råj kraftkostnader och priser vid distribution av elektj risk kraft. Kristianstads l ä n . Beckman. 40 s. K. 41. Statsmakterna och folkhushållningen u n d e r d e n till i följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 71 Tiden j u l i 1945—juni 1946. I d u n . 449 s. F o . 42. B e t ä n k a n d e angående organisationen a v försöksverksamheten på j o r d b r u k e t s område. Katalog ocB Tidskriftstryck. 252 s. J o . 43. Betänkande m e d förslag om u p p h ä v a n d e av äldri giftermålsbalken. Norstedt. 72 s. J u . 44. Kommitténs för partiellt arbetsföra b e t ä n k a n d e . 3! Statens sjukhusutrednings a v å r 1943 b e t ä n k a n d e 3. Utredningar och förslag angående sysselsätt nings- och arbetsterapi vid vissa sjukhus och vårdj anstalter m . m . Katalog och Tidskriftstryck. 176 s 8 pl. I. I 45. Polisen och allmänheten. B e t ä n k a n d e m e d förslaä till tjänstereglemente för polisväsendet. Idun 126 s. 1. 46. Betänkande angående familjeliv och hemarbete: Beckman. 320 s. S. 47. Fiskerättskommitténs förslag till fiskelag jämM därmed sammanhängande författningar. V. PetterJ son. 558 s. 2 pl. J o . 48. Elkraftutredningens redogörelse n r 2:8—10. Redogörelse för detalj distributörerna samt deras T&I kraftkostnader och priser vid distribution av eleKtj risk kraft. Kalmar län, Gotlands län och Bleking^ län. Beckman. 68 s. K. 49. 1940 års skolutrednings b e t ä n k a n d e n och utredningar. 10. Flickskolan. I d u n . 253 s. E. 50. Sysselsättningsförhållandena inom varuhandeln, Beckman. 197 s. 'E. 51. Betänkande om granskning och antagning av läroJ böcker. Haeggström. 137 s. E . 52. Möbler. Betänkande avgivet av 1946 å r s möbeli utredning. Stockholms Bokindustri A B . 368 s. H. 53. Kommunallagskommitténs b e t ä n k a n d e 1 m e d förslag angående ändringar i kommunallagarnas bestämmelser om borgerlig p r i m ä r k o m m u n s kompetens och om kvalificerad majoritet. I d u n . 216i 72* s. I. F o r t s , å omslagets 3:e sida

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1947: 87 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED F Ö R S L A G T I L L

NY LAGSTIFTNING OM INSKRÄNKNING I RÄTTEN ATT FÖRVÄRVA JORDBRUKSFASTIGHET På offentligt

ÅKE

uppdrag

avgivet

BRAUNSTEIN

STOCKHOLM

1947 IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG, ESSELTE AR 717963

av

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid.

Skrivelse

Ull Konungen

Författningstext Förslag till lag om inskränkning i rätten a l t förvärva jordbruksfastighet Förslag till kungörelse rörande tillämpning av lagen om inskränkning i rätten a t t förvärva jordbruksfastighet Motivering Lagar och lagförslag om inskränkning i rätten a t t förvärva fast egendom, tillkomna före 1945 års lagstiftning i ämnet 1945 års lagstiftning om inskränkning i rätten a t t förvärva jordbruksfastighet Tillämpningen av 1945 års jordförvärvslag 1) Den ordinära tillståndsprövningen 2) Det enklare kontrollförfarandet a) Förfarandet då den, som icke redan äger fastighet med jordbruk, förvärvar sådan fastighet för a t t själv ägna sig åt j o r d b r u k e t . . b) Förfarandet då med förvärvet avses a t t komplettera ett ofullständigt jordbruk eller ett stödjordbruk Den år 1947 beslutade rationaliseringen inom jordbruket Frågan om förlängning av 1945 års jordförvärvslag Frågan om ändringar i 1945 års jordförvärvslag Förslagen till nya författningsbestämmelser

5 7 7 10 13 13 17 25 25 29 29 33 37 42 45 56

Särskilt

yttrande av herrar Ilacggblom och Sundelin

58 Särskilt

yttrande av herr Hedlund

68 Bilagor B i l a g a A. Antalet under tiden den 1 januari 1946—den 30 september 1947 av Kungl. Maj:t avgjorda ärenden enligt jordförvärvslagen B i l a g a B. Antalet under tiden den 1 april 1946—den 31 mars 1947 av landsfiskalerna utfärdade intyg enligt 2 § tillämpningskungörelsen till jordförvärvslagen (Formulär A) B i l a g a C. Antalet under tiden den 1 april 1946—den 31 mars 1947 av egnahemsnämnderna utfärdade intyg enligt 2 § tillämpningskungörelsen till jordförvärvslagen (Formulär B) B i l a g a D. P. M. av förste aktuarien hos statistiska centralbyrån Sverker Groth

72 73

Till

Konungen.

Genom beslut den 25 augusti 1947 uppdrog Kungl. Maj :t åt mig att enligt chefens för jordbruksdepartementet närmare bestämmande verkställa utredning rörande frågan om förlängning av lagen den 21 december 1945

6 (nr 805) om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande samma den 25 augusti tillkallade departementschefen den 3 september 1947 ledamöterna av riksdagens andra kammare bankofullmäktigen J. A. Andersson i Tungelsta, folkskolläraren A. E. T. Ekdahl i Nyvång, rektorn E. E. Haeggblom i Kåremo och juris doktorn G. Hedlund i Rådom samt ledamoten av riksdagens första kammare, lantbrukaren J. V. Sundelin i Fellingsbro att såsom sakkunniga på min kallelse deltaga i överläggningar med mig. Överläggningar mellan mig och de sakkunniga ha därefter ägt rum i Stockholm den 16 och den 31 oktober samt den 25 november 1947. Sedan utredningen numera slutförts, får jag härmed överlämna ett betänkande med förslag till ny lagstiftning om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet. Särskilda yttranden dels av herrar Haeggblom och Sundelin, dels ock av herr Hedlund bifogas betänkandet. Underdånigst ÅKE BRAUNSTEIN. Stockholm den 30 november 1947.

FÖRFATTNINGSTEXT.

Förslag till

Lag o m inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet. Härigenom förordnas som följer. 1 §• Jordbruksfastighet må ej genom köp eller byte förvärvas utan tillstånd av den lantbruksnämnd, inom vars verksamhetsområde fastigheten är belägen. Bestämmande för fastighets natur av jordbruksfastighet är den för fastigheten vid tiden för förvärvet gällande taxeringen. Egendom, som vid denna taxering behandlats såsom en enhet, anses såsom en fastighet. Vad i denna lag stadgas om tillstånd för förvärv av fastighet skall ock gälla, då del av eller andel i fastighet förvärvas; dock erfordras icke tillstånd, där förvärvet avser sådan del av fastighet, som avstyckats för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk, eller andel i fastighet, vari förvärvaren redan är delägare. 2 §.

Tillstånd skall sökas inom tre månader från det fånget skedde. Sökes icke tillstånd inom nämnda tid eller avslås ansökningen, vare fånget ogillt. Har lagfart meddelats å fång, må den omständigheten att tillstånd ej sökts eller ansökan därom ej bifallits icke inverka å fångets giltighet. 3 §.

Tillstånd må icke meddelas, om anledning föreligger till antagande att fastigheten skulle bliva vanskött i sökandens ägo eller att sökanden med förvärvet huvudsakligen åsyftar att utan nytta för visst jordbruk i orten tillgodogöra sig skogstillgång, som är behövlig såsom stöd för ortens jordbruk, eller att bereda sig vinst genom snar avyttring av fastigheten, del av densamma eller andel däri eller genom bortförande av byggnader, kreatur, inventarier eller annat som tarvas för fastighetens brukande.

8 Föreligger ej sådant fall som i första stycket sägs men kan det antagas, att sökanden vill förvärva fastigheten huvudsakligen för kapitalplacering eller, vad angår faslighet med jordbruk, i annat syfte än att själv ägna sig åt detta, eller äger sökanden redan jordbruksfastighet eller avser ansökningen förvärv från olika fångesmän av fastigheter, som förut icke utgjort en brukningsenhet, må ansökningen icke bifallas med mindre sökandens innehav av egendomen kan väntas medföra övervägande nytta för jordbruket eller för näringslivet i orten eller egendomen för sökanden har synnerligt värde utöver det ekonomiska eller eljest särskilt skäl därtill föreligger. 4 §.

Finnes i fall, som i 3 § andra stycket avses, ansökningen ej böra bifallas med mindre sökanden förbinder sig att inom viss tid verkställa erforderlig åtgärd till främjande av jordbruket eller skogsbruket å fastigheten eller att under viss tid nyttja fastigheten för bestämt ändamål eller underlåta särskild användning av densamma, och lämnar sökanden skriftlig utfästelse härom, skall vid meddelande av tillstånd tillika angivas vad sålunda åligger honom samt utsättas vite för tredska att uppfylla förbindelsen. Lantbruksnämnden har att hålla uppsikt över att förbindelsen fullgöres samt vid tredska härutinnan, där så erfordras för vinnande av rättelse, uppdraga åt allmän åklagare att vid rätten i den ort, där fastigheten ligger, anhängiggöra och utföra talan om vitets utdömande ävensom om utsättande av nytt vite. Utan uppdrag som nu sagts må dylik talan icke anhängiggöras av allmän åklagare. Utdömt vite tillfaller kronan och må i händelse av bristande tillgång till dess gäldande ej förvandlas till frihetsstraff. 5 §. Om omröstning i lantbruksnämnden vid avgörande av fråga enligt denna lag skall gälla vad som är stadgat rörande omröstning beträffande tvistemål i rådhusrätt. Bifaller nämnden ansökan om tillstånd att förvärva fastighet men äro rösterna för avslag å ansökningen flera än en, skall frågan om tillstånd underställas Konungens prövning. över beslut, varigenom nämnden avslagit ansökan att få förvärva fastighet, må klagan föras i den ordning, som är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut. I övrigt må klagan ej föras över beslut av nämnden. 6 §.

Från sökande av tillstånd vare kronan så ock kommun befriad. Denna lag äger icke tillämpning beträffande förvärv från konkursbo eller å exekutiv auktion eller där förvärvaren är fångesmannens make, av-

9 komling, adoptivbarn eller dess avkomling eller ock fångesmannens syskon eller syskons barn, ej heller där jämlikt annan författning Konungens tillstånd till förvärvet skall sökas. För förvärv av fastighet med jordbruk vare tillstånd enligt denna lag ej erforderligt, såframt förvärvaren i samband med lagfartsansökan, som göres inom tre månader från det fånget skedde, på sätt Konungen bestämmer visar dels att anledning till antagande som i 3 § första stycket sägs ej föreligger dels ock att han har för avsikt att själv ägna sig åt jordbruket å fastigheten och icke är ägare av annan fastighet med jordbruk. 7 §•

Är fråga om rätt att förvärva fastighet enligt denna lag ännu ej avgjord, skall beträffande lagfart anses möta sådant hinder, som avses i 10 § förordningen den 16 juni 1875 om lagfart å fång till fast egendom. 8 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen. Denna lag träder i kraft den

Förslag till Kungörelse rörande tillämpning av lagen den

(nr

) om

inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet. Kungl. Maj:t har funnit gott att, med stöd av 6 och 8 §§ lagen den om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet, för ordna som följer. 1 §• Ansökan till lantbruksnämnd om tillstånd att förvärva jordbruksfastighet skall innehålla uppgifter om fastighetens ägovidd och dennas fördelning å särskilda ägoslag samt rörande sökandens ålder och yrke, det ändamål för vilket fastigheten skall användas så ock huruvida sökanden äger eller brukar eller tidigare ägt eller brukat jordbruksfastighet. Vid ansökningen skall fogas taxeringsbevis eller annat bevis om fastighetens taxeringsvärde eller, där ansökningen avser del av fastighet, intyg av trovärdiga män angående det värde, vartill fastighetsdelen kan uppskattas; och skall i sistnämnda fall ansökningen åtföljas även av bevis eller intyg som nu sagts rörande värdet av den fastighet eller fastighetsdel, varifrån förvärvet skett. Har fångeshandling upprättats, skall denna i huvudskrift eller bestyrkt avskrift biläggas ansökningen. 2 §.

Då fråga om tillstånd att förvärva fastighet underställes Konungens prövning, skall lantbruksnämnden ofördröjligen till jordbruksdepartementet insända handlingarna i ärendet. Vid klagan över beslut, varigenom nämnden avslagit ansökan att få förvärva fastighet, vare klaganden tillåtet att ingiva sin besvärsskrift till nämnden, som sedan klagotiden utlupit har att skyndsamt till jordbruksdepartementet insända skriften jämte eget utlåtande över besvären ävensom övriga till ärendet hörande handlingar.

11 3 §.

För åtnjutande av sådan befrielse från att söka tillstånd till förvärv av fastighet som i 6 § tredje stycket ovannämnda lag avses erfordras, att förvärvaren i lagfartsärendet företer en av honom på heder och samvete avgiven skriftlig försäkran att han har för avsikt att själv ägna sig åt jordbruket å fastigheten och icke är ägare av annan fastighet med jordbruk, ävensom, därest fastigheten är belägen på landet, av landsfiskalen i orten och, om fastigheten ligger i stad, av ledamot av magistraten eller, beträffande stad utan magistrat, av kommunalborgmästaren utfärdat intyg att förvärvarens försäkran i förstnämnda hänseende förtjänar tilltro och att anledning ej föreligger till antagande att fastigheten skall bliva vanskött i förvärvarens ägo eller att denne med förvärvet huvudsakligen åsyftar att utan nytta för visst jordbruk i orten tillgodogöra sig skogstillgång, som är behövlig såsom stöd för ortens jordbruk, eller att bereda sig vinst genom snar avyttring av fastigheten, del av densamma eller andel däri eller genom bortförande av byggnader, kreatur, inventarier eller annat som tarvas för fastighetens brukande. Försäkran och intyg, som i första stycket omförmälas, skola avfattas enligt bifogat formulär. 4 §.

Det åligger den, på vilken det ankommer att utfärda intyg som i 3 § sägs, att innan intyg utfärdas verkställa noggrann undersökning rörande de förhållanden, som med intyget avses. Där så finnes erforderligt, skall yttrande från sakkunnig myndighet inhämtas. Intyg utfärdas utan ersättning. 5 §.

Blanketter för försäkran och intyg enligt 3 § skola kostnadsfritt tillhandahållas hos inskrivningsdomare och lantbruksnämnder ävensom hos landsfiskaler, magistrater och kommunalborgmästare. Blanketter erhållas efter rekvisition från lantbruksstyrelsen. 6 §.

Över sådana tillstånd till förvärv av fastighet, om vilka i 4 § berörda lag är fråga, har lantbruksnämnden att hålla särskild förteckning, upptagande för varje fastighet dennas beteckning, ägarens namn, yrke och hemvist, de föreskrifter som i samband med tillståndets meddelande givits, av nämnden vidtagna åtgärder samt domstols slutliga beslut i mål, som blivit på nämndens uppdrag anhängiggjort. Denna kungörelse träder i kraft den

12 Formulär enligt 3 § tillämpningskungörelsen till jordförvärvslagen. I. Undertecknad, som enligt fångeshandling den av

förvärvat i

fastigheten socken,

(Undertecknad, som ämnar av förvärva fastigheten i socken,) försäkrar på heder och samvete, att jag har för avsikt att själv ägna mig åt jordbruket å fastigheten. (Orl och dag.) (Namn.) (Yrke.)

II. Rörande ovan omförmälda fastighetsförvärv intygas dels att förvärvarens försäkran, att han har för avsikt att själv ägna sig åt jordbruket å fastigheten, förtjänar tilltro, dels ock att anledning ej föreligger till antagande att fastigheten skall bliva vanskött i förvärvarens ägo eller att denne med förvärvet huvudsakligen åsyftar att utan nytta för visst jordbruk i orten tillgodogöra sig skogstillgång, som är behövlig såsom stöd för ortens jordbruk, eller att bereda sig vinst genom snar avyttring av fastigheten, del av densamma eller andel däri eller genom bortförande av byggnader, kreatur, inventarier eller annat som tarvas för fastighetens brukande. (Ort och dag.) (Namn.) (Titel.)

Utan

avgift.

III. Undertecknad försäkrar på heder och samvete, att jag icke är ägare av annan fastighet med jordbruk än den här ovan angivna. (Ort och dag.) (Namn.)

MOTIVERING.

Lagar

och

lagförslag

om

inskränkning i rätten att förvärva fast

egendom, tillkomna före 1945 års lagstiftning i ämnet. Då det uppenbarligen är av största vikt att inom vårt land finnes ett starkt och bärkraftigt jordbruk, som handhaves av en självägande jordbruksbefolkning, har det sedan länge varit statsmakternas strävan att, när denna befolkningsgrupps ställning synts hotad, genom olika åtgärder stärka densamma. Sålunda har man bl. a. medelst lagstiftningsåtgärder sökt hindra att jordbruksfastigheter i större utsträckning förvärvas av bolag och liknande sammanslutningar. Härvid har även på ett tidigt skede uppmärksamheten riktats på vissa jordförvärv av enskilda personer utom den jordbrukande befolkningens krets. Yrkanden om åtgärder för att förhindra att den brukade jorden i mera avsevärd mån överföres till andra rättssubjekt än sådana, som tillhöra jordbruksbefolkningen, ha framkommit vid skilda tillfällen. Åtgärder i dylikt syfte påkallades med särskild styrka under slutet av 1800-talet. Framför allt riktade man sig därvid mot att de norrländska trävarubolagen i stor omfattning inköpte bondejordbruk. Invändningar framställdes emellertid även mot enskildas förvärv av jord i spekulationssyfte. De missförhållanden, till vilka trävarubolagens och de enskilda spekulanternas jordförvärv gåvo upphov, föranledde att år 1901 riksdagens båda kamrar förenade sig om skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan, bl. a., att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruledes genom lagstiftnings- eller andra särskilda åtgärder den självägande, jordbrukande befolkningens ställning i Norrland och Dalarna kunde vidmakthållas och stärkas samt jordbrukets utveckling i nämnda landsdelar befrämjas. I anledning av denna skrivelse tillsattes 1901 års norrlandskommitté, som, sedan dess arbete avslutats, den 27 oktober 1904 avgav betänkande, innefattande utom en allmän utredning åtskilliga lagförslag och framställningar. I betänkandet beaktade kommittén ej endast bolagens utan även enskildas förvärv av jordbruks- och skogsfastigheter. Emellertid ansåg kommittén sistnämnda förvärv — med hänsyn till att jorden icke därigenom undandroges bondeklassen på samma definitiva sätt som genom bolagens förvärv — ej böra inrymmas under den förbudslagstiftning, som föreslogs av kommittén.

14 På grundval av berörda förslag till lagstiftning utfärdades — i syfte att bibehålla allmogen vid den jord, som alltjämt var i dess besittning och som kunde anses vara för jordbruket nödvändig — den 4 maj 1906 lagen angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom (den s. k. norrländska förbudslagen). Genom denna lag infördes förbud för bolag och föreningar att utan särskilt tillstånd förvärva odlad och odlingsbar mark samt stödskog. Ursprungligen avsåg lagen endast bolag och ekonomiska föreningar, men den utsträcktes sedermera till att gälla alla slag av föreningar. Lagens tillämpningsområde utgjordes från början av de fyra nordligaste länen jämte vissa delar av Gävleborgs och Kopparbergs län. Efter hand utvidgades dock giltighetsområdet, först till andra delar av norra och mellersta Sverige samt slutligen till hela landet. Den 30 december 1911 uppdrog Kungl. Maj :t åt landshövdingen Johan Widén att verkställa en utredning rörande den norrländska förbudslagens verkningar. I sitt den 16 juni 1913 avgivna betänkande behandlade Widén även spörsmålet om lagens utsträckning till att omfatta jämväl enskilda skogsspekulanters förvärv, men han fann sig icke kunna förorda en sådan utsträckning. Samtidigt med sistnämnda utredning pågick genom särskilda sakkunniga, den s. k. jordundersökningen, utredning rörande omfattningen av bolags jordförvärv i mellersta och södra delarna av riket samt i vad mån dessa förvärv i olika avseenden kunde anses verka till men för jordbrukets utveckling och ortsbefolkningens berättigade intressen. Denna utredning berörde även enskilda personers större jordinnehav. Jordundersökningen hemställde i ett den 30 december 1915 avgivet betänkande att den norrländska förbudslagen måtte kompletteras med föreskrifter, genom vilka enskilda skogsspekulanter i likhet med bolag och föreningar inbegrepes under lagen. Utredningen ledde emellertid icke till några lagstiftningsåtgärder. I anledning av den starka stegring av handeln med jordbruksfastigheter, som inträffade under världskriget 1914—1918, tillkallades i mars 1918 särskilda sakkunniga för att utreda frågan angående provisorisk lagstiftningtill stävjande av spekulation i handel med jordbruksegendom. Dessa sakkunniga avgåvo den 2 maj 1918 ett betänkande, innefattande bl. a. förslag till lag om inskränkning för viss tid i rätten att överlåta fast egendom. Detta förslag låg till grund för en den 28 juni 1918 utfärdad lag i ämnet (den s. k. femårslagen). Enligt huvudstadgandet i femårslagen ägde den, som genom köp, skifte eller gåva åtkommit fastighet, icke rätt att, innan fem år förflutit från det lagfart beviljats å hans fång, avhända sig fastigheten utan att godkännande av överlåtelsen vunnits i angiven ordning. Därest skälig anledning förekomme till antagande att överlåtaren förvärvat fastigheten i huvudsakligt syfte att bereda sig hastig vinst genom avverkning av skog, avyttrande av gröda, fastighetens uppdelning i smärre lotter

15 e. dyl., finge godkännande av överlåtelsen meddelas allenast när det med visshet kunde antagas att den nye ägaren komme att väl hävda fastigheten, eller eljest synnerliga skäl för bifall funnes. Överlåtelsen skulle vara ogiltig icke blott i fall, då sökt godkännande av överlåtelsen vägrades, utan även om godkännande icke söktes inom tre månader från det överlåtelsen skedde. Femårslagen gällde till en början t. o. m. den 30 juni 1919 och erhöll därefter med i huvudsak oförändrat innehåll förlängd giltighet på ett år eller t. o. m. den 30 juni 1920. Statsmakterna beslöto emellertid att lagen skulle upphävas redan före sistnämnda dag. En särskild lag härom utfärdades den 4 juni 1920. Denna lag upptog jämväl föreskrifter i syfte att bereda giltighet åt vissa överlåtelser, vilka blivit ogiltiga på grund av förbiseende i fråga om femårslagens stadganden. Frågan om inskränkning i enskilda personers rätt att förvärva jordbruksfastigheter upptogs sedermera åter av den år 1918 tillsatta s. k. jordkommissionen, som i ett den 15 december 1921 avgivet betänkande framlade förslag till lagstiftning om tillstånd i vissa fall för svenska medborgare att besitta fastighet. Detta förslag innebar i huvudsak följande. Svensk medborgare, som genom köp, byte eller gåva förvärvade jordbruksfastighet, skulle — bortsett från vissa undantag — vara pliktig att inom tre månader från den i fångeshandlingen utsatta tillträdesdagen, dock sist inom ett år från det förvärvet skedde, på ett stadigvarande sätt bosätta sig på fastigheten ävensom att under fem år i följd, räknat från tillträdesdagen, vara där bosatt. Ville förvärvare, utan att iakttaga vad sålunda stadgats, behålla förvärvad fastighet, finge det icke ske utan tillstånd av länsstyrelsen. Sådant tillstånd skulle ej beviljas med mindre särskilda omständigheter föranledde därtill. Å vissa myndigheter skulle ankomma att, då anledning funnes antaga att fastighetsägare eftersatte vad honom ålåge, hos länsstyrelsen göra anmälan därom. Funne länsstyrelsen giltiga skäl föreligga, skulle den föranstalta om att talan mot fastighetsägaren utfördes vid domstol. Om domstolen funne att fastighetsägaren eftersatte honom åvilande skyldighet, skulle den förelägga honom antingen, därest han ville behålla fastigheten och icke redan till länsstyrelsen ingivit ansökan om tillstånd därtill, att inom tre månader från det föreläggandet vunnit laga kraft ingiva sådan ansökan eller ock att avyttra fastigheten. När ett år förflutit efter det föreläggandet vunnit laga kraft, skulle överexekutor till prövning företaga frågan om fastighetens försäljning. Befunnes då att fastighetsägaren icke inom den i föreläggandet utsatta tiden ingivit ansökan om tillstånd att behålla fastigheten eller, därest så skett, att ansökningen avslagits, skulle överexekutor förordna att fastigheten skulle säljas å offentlig auktion. I avgivna yttranden riktades skarp kritik mot jordkommissionens förslag. Det anmärktes främst att förslaget i alltför hög grad bure prägel av

16 den då rådande kristidens abnorma förhållanden på fastighetsmarknaden och att intet behov av en i den enskildes handlingsfrihet så djupt ingripande lagstiftning som den föreslagna förelåge under normala förhållanden. Vidare framhölls att förslagets antagande kunde förväntas medföra skadliga verkningar i olika avseenden för jordbruksnäringen, såsom sjunkande salu- och belåningsvärden. Det allmänna omdömet var att den föreslagna lagstiftningen innebure ett alltför stort ingrepp i den ekonomiska rörelsefrihet, som vore elt grundvillkor för jordbruksnäringens förkovran. Jordkommissionens förslag föranledde ej proposition till riksdagen, och motioner, i vilka hemställdes att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om framläggande av förslag till lag i ämnet, vunno icke riksdagens bifall. Den norrländska förbudslagen gällde till den 1 juli 1925, då den ersattes med den alltjämt i kraft varande lagen den 18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom (den s. k. bolagsförbudslagen). Enligt denna lag, som gäller inom riket i dess helhet, får bolag, förening eller stiftelse endast i särskilt angivna fall förvärva fast egendom på landet eller i stad utanför det till bebyggande planlagda området. Sålunda får bolag, förening eller stiftelse förvärva fast egendom, som av länsstyrelsen prövas äga sitt huvudsakliga värde i åbyggnaden eller huvudsakligen vara avsedd till tomt, upplagsplats, idrottsplats e. dyl. eller att nyttjas till stenbrott, grustag m. m. Därjämte äger Kungl. Maj:t giva bolag, förening eller stiftelse tillstånd i speciella fall att förvärva fast egendom av annan beskaffenhet än nyss sagts. Vid sidan av bolagsförbudslagen förekomma särskilda bestämmelser angående inskränkning i rätten till fastighetsförvärv för vissa kategorier juridiska personer. Sådana bestämmelser återfinnas t. ex. i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse och i lagen den 29 juni 1923 om sparbanker. Samtidigt med bolagsförbudslagen utfärdades lag om bulvanförhållande i fråga om fast egendom (den s. k. bulvanlagen). Denna lag, som fortfarande är gällande, har till syfte att förhindra kringgående av lagbestämmelser angående koncessionstvång vid fastighetsförvärv och har sin största praktiska betydelse såsom komplement till bolagsförbudslagen. Bulvanlagen innefattar föreskrifter av följande innebörd. Befinnes att i lag stadgat förbud att utan tillstånd eller särskilt godkännande förvärva eller behålla fast egendom kringgås därigenom, att den, som har fång till viss egendom, är bulvan för någon, mot vilken förbud är i fråga om egendomen gällande, i det att egendomen huvudsakligen innehaves för dennes räkning, skall domstol på talan av allmän åklagare förordna att, sedan sex månader förflutit efter det domstolens beslut vunnit laga kraft, överexekutor skall pröva, huruvida egendomen skall säljas å offentlig auktion. Förordnande om försäljning skall av överexekutor meddelas, där ej av lagfartsprotokollet framgår att egendomen avyttrats. Visar sig sedermera att avtal, varigenom egendomen avyttrats, icke blivit beståndande, har överexekutor att ånyo pröva, huruvida förordnande om försäljning skall meddelas.

17 För fullständighetens skull må anmärkas att före år 1945 ytterligare tillkommit dels ett par ännu gällande författningar med speciella förvärvsförbud, nämligen förordningen den 31 oktober 1873 angående främmande trosbekännare och deras religionsövning, enligt vilken förordning främmande trosbekännares församlingar, inrättningar och stiftelser icke må utan Kungl. Maj:ts tillstånd förvärva och besitta fast egendom i riket, samt lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten alt förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, vilken lag avser att möjliggöra kontroll (iver utlänningars förvärv av bl. a. fastigheter i Sverige, dels ock lagstiftning på olika områden — t. ex. rörande arrende, vanhävd, jorddelning och skogsvård — innefattande bestämmelser, som kunna tjäna till hinder mot ett spekulativt utnyttjande av jord- och skogsegendom.

1945 å r s lagstiftning o m inskränkning i rätten att förvärva j ordbruksfastighet. Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 november 1940 tillkallade chefen för jordbruksdepartementet tre personer att i enlighet med angivna riktlinjer verkställa utredning rörande ackords- och stödlån för jordbrukare m. m. Utredningsmännen, vilka antogo benämningen 1940 års utredning om jordbrukets skuldsättning, överlämnade med skrivelse den 7 augusti 1941 betänkande med förslag till lag om inskränkning i rätlen att förvärva jordbruksfastighet (SOU 1941:24). I betänkandet framhöll utredningen att sedan förra århundradets sista årtionden vissa förskjutningar ägt rum beträffande äganderätten till landets jordbruksfastigheter och att under särskilda mera begränsade tidsperioder företeelser av kriskaraktär visat påtagliga verkningar i detta hänseende. Vid bedömande av den föreliggande situationen hade utredningen funnit lämpligt betrakta spörsmålet angående behovet av åtgärder mot jordbruksfastigheters övergång i icke jordbrukande personers ägo som såväl ett långtidsproblem som ett av den rådande kristiden skapat problem av betydelse sannolikt endast för den närmaste framtiden. Rörande det ifrågavarande spörsmålet, sett ur förslberörda synvinkel, anförde utredningen att när fastigheter med avsevärda skogstillgångar ginge i handel, köpare ur jordbruksbefolkningens krets vanligen hade att räkna med konkurrens från skogsspekulanter, varmed utredningen avsåge spekulanter, vilka ämnade på kortast möjliga tid realisera det värde, som föregående ägare hopbragt genom att spara skogen. Då skogsspekulanterna i regel förfogade över mera eget kapital eller eljest bättre ekonomiska resurser än jordbrukarna, avginge de i denna konkurrens ofta med segern. — En även under normala tider påvisad företeelse vore — yttrade utredningen vidare — att personer, som själva icke vore eller ville bli verkliga 2 — 717903

IS jordbrukare, förvärvade jordbruksfastigheter huvudsakligen för att erhålla en säkrare placering av sina kapitaltillgångar. En annan typ av förvärv, som till sina verkningar å bondebefolkningens förhållanden i viss mån vore likartad med placeringsköpen, utgjordes av stadsbornas inköp av jordbruksfastigheter till sommarbostäder. Dessa båda slag av fastighetsförvärv skapade flerstädes ganska bekymmersamma problem för landsbygdens folk. Beträffande fastighetsspekulationen under den kristid, som förorsakats av det senaste världskriget, anmärkte utredningen — under hänvisning till en på dess föranstaltande verkställd undersökning — att antalet avslutade köp av jordbruksfastigheter i stort sett icke ökat under krisen. Undersökningen utvisade dock att i vissa trakter, exempelvis Värmland samt områdena kring Stockholm och Göteborg, handeln med jordbruksfastigheter varit väsentligt livligare än vanligt. Av undersökningen kunde även konstateras att en för den allmänna tendensen avgörande faktor varit jordägarnas avvaktande hållning och obenägenhet alt sälja. Däremot syntes efterfrågan på jordbruksfastigheter ha stegrats. Priserna på sådana fastigheter hade under de senaste åren före krisen varit i stigande, och denna tendens hade fortsatt under krisen. Utredningen framhöll att den gjorda undersökningen också givit vissa upplysningar rörande konkurrensen mellan jordbrukare och utomstående spekulanter vid förvärv av jordbruksegendomar. Liksom ovissheten om krisens fortsatta utveckling hos jordägarna medfört en obenägenhet alt sälja, hade det rådande läget verkat dämpande på yrkesjordbrukarnas lust att förvärva nya jordbruk. Den jordbruksidkande befolkningens visade obenägenhet alt förvärva jordbruksfastigheter hade emellertid icke haft någon motsvarighet i fråga om andra kategorier av köpare; den ökade efterfrågan på egendomar på landet syntes just ha härrört från dessa senare, och på några håll hade en påfallande stor del av alla köpare hört till spekulanternas kategori. De utomstående spekulanternas efterfrågan hade varit särskilt inriktad på skogsegendomar, och detta gällde f. ö. jämväl den grupp av köpare, för vilken huvudsyftet varit att erhålla en säkrare kapitalplacering. I olika trakter hade förekommit vissa för krisen typiska förvärv av fasligheter på landsbygden. Sålunda hade stadsbor köpt sådana egendomar för att använda dem som evakueringsbosläder. I andra fall hade förmögna personer skaffat sig egendomar för att äga tillgång till lantbruksprodukter och bränsle. Efter en med utgångspunkt från del anförda företagen prövning rörande behovet av lagstiftningsåtgärder på ifrågavarande område kom utredningen i sitt betänkande till den uppfattningen, att jordbruksbefolkningen genom åtgärder av dylikt slag borde beredas skydd mot den från främmande kapitalintressen härrörande konkurrensen om jordbruksfastigheterna. Vid övervägande av olika möjligheter att förhindra en övergång av jordbruksfastigheterna till den icke jordbruksidkande befolkningen ifrågasatte

19 utredningen skärpt lagstiftning beträffande jorddelning, vanhävd och skogsvård men kom på angivna skäl till den slutsatsen, att om samhället skulle kunna effektivt ingripa mot jordbruksfastigheternas övergång till olämpliga ägare, en särskild lagstiftning, som toge direkt sikte på de åsyftade fastighetsförvärven, icke kunde undvaras. Utredningen upptog därefter i betänkandet till undersökning frågan, om icke en sådan lagstiftning kunde utformas efter de linjer, som uppdragits i femårslagen eller i jordkommissionens lagförslag. Emellertid fann utredningen sig ej kunna förorda en dylik lösning. Utredningen framhöll att en annan princip för en lagstiftning på området än den, som kommit till uttryck i berörda lag och lagförslag, vore att köpares lämplighet såsom jordägare kontrollerades vid förvärvet samt att vissa kategorier av personer uteslötes från rätten att förvärva jordbruksfastigheter. Till förmån för en lösning efter denna linje talade, enligt utredningens mening, alt man därigenom ernådde en effektiv kontroll över jordbruksfastigheternas överlåtelse till alla kategorier av köpare och ett verksamt medel att reglera samt i förekommande fall förhindra fastigheternas försäljning till sådana kategorier av köpare, vilka icke tillhörde den egentliga jordbruksbefolkningen. De rena spekulanterna, vilka under inga förhållanden vore önskvärda såsom köpare, borde därigenom kunna helt utestängas. Utredningen hade visserligen funnit en sådan lagstiftning komma att i någon mån betunga fastighetshandeln men hade ansett att, även om denna invändning kunde tillerkännas ett visst berättigande, den likväl icke borde tilläggas avgörande betydelse. Den föreliggande frågan vore av den största samhälleliga vikt, och den rådande rätten att fritt sälja och köpa jordbruksegendomar måste vika för ett större allmänt intresse. Genom en lämplig utformning av lagstiftningen borde ingreppet i den lojala fastighetshandeln, i vilket avseende fastighetsköpen jordbrukare emellan spelade den övervägande rollen, kunna begränsas till det minsta möjliga. Utredningen, som förutsåg den invändningen mot lagstiftningen att fastigheternas saluvärden därigenom skulle komma att sjunka eller i varje fall att den pågående stegringen i dessa värden komme att hämmas, anmärkte att även om denna effekt av lagstiftningen kunde förväntas te sig skadlig för de jordbrukare, som stode i begrepp att sälja sin egendom, den dock måste för jordbruket i dess helhet och på längre sikt betraktas såsom gynnsam. En mindre nedgång av jordbruksfastigheternas marknadsvärden innebure ju icke någon minskning av jordbrukets avkastning och icke några olägenheter för de jordbrukare, som behölle sin jord och ej vore skuldsatta till bristningsgränsen. För många jordbrukare borde det därtill vara till deras eget bästa att de icke genom anbud från kapitalstarka spekulanter lockades till försäljningar, som de framdeles kunde få anledning att själva beklaga. Av nu anförda skäl stannade utredningen i sitt betänkande vid att föreslå

20 en lagstiftning, innefattande kontroll över förvärv av jordbruksfastighet. Eftersom en sådan lagstiftning innebure en ganska väsentlig inskränkning i fysiska personers dittills bestående frihet att förvärva fast egendom och då densamma, även i vad det gällde de av krisförhållandena mindre påverkade fastighetsförvärven, kunde under någon tid behöva prövas till sina verkningar, förordade utredningen lagstiftningen såsom ett provisorium. Det av utredningen framlagda lagförslaget innebar i huvudsak följande. En var, som genom frivilligt köpeavtal ville förvärva jordbruksfastighet, skulle söka tillstånd till förvärvet på sätt i lagförslaget närmare angåves. Tillstånd skulle sökas sist inom tre månader sedan fånget skedde. Därest tillstånd icke söktes inom föreskriven tid eller ansökningen avsloges, skulle fånget vara ogiltigt. Länsstyrelsen skulle vara tillståndsprövande myndighet. Lagen skulle icke äga tillämpning å faslighet, vars taxeringsvärde understege 10 000 kronor. Från sökande av tillstånd skulle kronan samt kommun vara befriade. Skulle tillstånd sökas enligt annan författning, skulle lagen ej vara tillämplig. I fall, då tillstånd erfordrades för förvärv av fastighet, skulle ej heller del av fastigheten få förvärvas utan att tillstånd erhölles. — Rörande villkoren för erhållande av tillstånd skulle följande bestämmelser gälla. Tillhörde sökanden den jordbruksidkande befolkningen, skulle i regel tillstånd meddelas. För den händelse sökanden icke tillhörde den jordbruksidkande befolkningen, skulle närmare undersökning ske rörande syftet med förvärvet och därmed sammanhängande omständigheter. Funnes därvid anledning antaga att sökanden med förvärvet av fastigheten huvudsakligen åsyftade att bereda sig hastig vinst genom försäljning av fastigheten, genom avverkning av skog, genom avyttring av husdjur, redskap, byggnader eller annan egendom, som erfordrades för jordbruksdriften, eller genom annan jämförlig åtgärd, skulle ansökningen avslås. Likaledes skulle ansökningen avslås, om sökanden tillhörde den jordbruksidkande befolkningen och det funnes uppenbart att syftet med förvärvet vore sådant, som nu nämnts. Visade undersökningen att sökande, som icke tillhörde den jordbruksidkande befolkningen, ville förvärva fastigheten huvudsakligen för att nyttja åbyggnaderna för ändamål, som ej ägde samband med jordbruket, eller för att erhålla ränta å kapital, som nedlades i fasligheten, eller eljest i annat syfte än att själv driva jordbruket, finge tillstånd meddelas, om särskilda omständigheter föranledde därtill. Såsom sådan omständighet skulle anses att sökandens innehav av fastigheten kunde väntas medföra nytta för jordbruket eller eljest för näringslivet i orten eller att fastigheten för sökanden hade ett särskilt värde utöver det ekonomiska. Funnes i fall, som nu senast avsåges, bifall till ansökningen böra bero därav, att sökanden vidtoge viss åtgärd till främjande av jordbruket eller skogsbruket, nyttjade fastigheten för visst ändamål eller underläte viss användning, skulle länsstyrelsen meddela villkorligt tillstånd och däri utsätta vad i sådant hänseende skulle åligga

21 köparen. Länsstyrelsen skulle även utsätta vite för tredska att efterkomma vad som sålunda stadgats. Vid villkorligt tillstånd skulle jordbrukskommissionen hålla uppsikt över att köparen fullgjorde vad honom ålagts. — När lagfart söktes å fastighet, till vars förvärvande tillstånd fordrades, skulle bevis om tillståndet företes. Underlätes detta och vore frågan om rätten alt förvärva fasligheten ännu icke avgjord, skulle inskrivningsdomaren förelägga sökanden, vid äventyr att ansökningen eljest avsloges, att inom viss tid inkomma med beviset. — Lagen skulle gälla under tre år. Utredningens förslag blev av flertalet över detsamma hörda myndigheter och sammanslutningar avstyrkt. I de yttranden, i vilka förslaget avstyrktes, framfördes såsom skäl därför i huvudsak följande synpunkter. Något behov av den föreslagna lagstiftningen förefunnes icke. Lagstiftningen innebure en skrålagstiftning, som förbehölle rätten att äga jordbruksfastigheter endast åt bondeklassen. De fördelar, som kunde vinnas med lagstiftningen, uppvägdes icke av de nackdelar, som densamma föranledde. Såsom nackdelar med lagstiftningen framhölls att den komme att medföra ett starkt intrång i den fria handeln med fastigheter, driva ned värdet på fastigheterna med ty åtföljande risk för förluster för inteckningshavarna, förorsaka bönderna förluster vid försäljning av deras fastigheter för den händelse en icke-jordbrukare bjöde ett högre pris än en jordbrukare samt vålla köpare och säljare besvär och kostnader. I flera yttranden framhölls att en smidigare väg att nå fram till det åsyftade resultatet vore en skärpt vanhävds-, jorddelnings- eller skogslagstiftning. Även i de yttranden, däri lagstiftningen i princip tillstyrktes, framställdes ett flertal erinringar mot den utformning, förslaget erhållit. Framför allt restes därvid invändning mot att samtliga fastighetsförvärv skulle vara underkastade tillståndsprövning; det föreslogs i stället alt den jordbruksidkande befolkningens förvärv skulle vara undantagna från dylik prövning. Vissa anmärkningar riktades även mot förslaget att prövningsrätten skulle tillkomma länsstyrelserna. Från flera håll påyrkades ändring i föreskriften att förvärv av fastighet, vars taxeringsvärde understege 10 000 kronor, ej skulle vara underkastat prövning. Under lagstiftningsärendets fortsatta beredning inom jordbruksdepartementet upprättades i mars 1942 en promemoria, i vilken upptogs till övervägande, om icke syftet med det av 1940 års utredning utarbetade lagförslaget i huvudsak skulle kunna uppnås genom andra åtgärder. Såsom resultat av detta övervägande framlades utkast till dels en lag om inskränkning i rätten att upplåta jord till brukande mot lega, dels ock en lag angående ändring i vissa delar av skogsvårdslagen den 15 juni 1923. Över promemorian avgåvos efter remiss yttranden av ett flertal myndigheter och sammanslutningar. I de flesta yttrandena avstyrktes de båda

lagutkasten. Såsom skäl för avslagsyrkandena åberopades i allmänhet att behov av lagstiftningsåtgärder i förevarande hänseenden icke förefunnes. Det framhölls också att de ifrågasatta åtgärderna ej vore fullt effektiva för att nå det med dem avsedda syftet Några av de myndigheter och sammanslutningar, som avstyrkte lagutkasten, gåvo uttryckligen företräde åt det av 1940 års utredning utarbetade lagförslaget. Sedan under sommaren 1943 från vissa myndigheter och korporationer införskaffats uppgifter rörande omfattningen av handeln med jordbruksoch skogsfastigheter i den öppna marknaden under tiden efter hösten 1941, upptogs i början av år 1945 lagstiftningsärendet av särskild utredningsman och ell antal tillkallade sakkunniga till slutlig beredning inom jordbruksdepartementet. Ett under denna beredning upprättat förslag till lag om inskränkning i rätten alt förvärva jordbruksfastighet blev genom proposition den 12 oktober 1945 (nr 336) förelagt riksdagen till antagande. I propositionen framhöll föredragande departementschefen att han av de undersökningar, som företagits beträffande spekulations- och kapitalplaceringsförvärven av jordbruksfastigheter, icke kunnat finna annat än att sett på längre sikt fastighetsförvärv av dessa typer finge så allvarliga skadeverkningar för samhället, att desamma borde i möjligaste mån motarbetas. Med hänsyn därtill ansåge departementschefen sig böra förorda att frågan om åtgärder i sådanL syfte upptoges till övervägande. I likhet med 1940 års utredning hade departementschefen kommit till den slutsatsen, att om statsmakterna skulle kunna effektivt ingripa mot jordbruksoeh skogsfastigheters övergång till köpare, som åsyftade spekulations- eller kapitalplaceringsförvärv, en lagstiftning, som toge direkt sikte på de avsedda förvärven, icke kunde undvaras. Vid övervägande av spörsmålet, efter vilka linjer en dylik lagstiftning borde utformas, hade det visat sig vara nödvändigt alt ansluta sig till utredningens förslag att tillstånd skulle lämnas till förvärv av sådana fastigheter. Sedan det genom propositionen framlagda lagförslaget —- vilket i åtskilliga avseenden skilde sig från det av 1940 års utredning avgivna — blivit med ett par smärre ändringar anlaget av riksdagen, utfärdades den 21 december 1945 lag om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet (nr 805). Lagen innehåller följande bestämmelser. Utan Kungl. Maj:ts tillstånd må ej någon, där annat icke följer av vad i lagen stadgas, genom köp eller byte förvärva jordbruksfastighet, vars värde överstiger 5 000 kronor. Bestämmande för fastighels natur av jordbruksfastighet och för fastighets värde är den för fastigheten vid tiden för förvärvet gällande taxeringen. Egendom, som vid denna taxering behandlats såsom en enhet, anses såsom en fastighet. Erfordras tillstånd för förvärv av fastighet, må ej heller del av fastigheten eller andel däri förvärvas ulan tillstånd; dock erfordras icke tillstånd, där förvärvet avser sådan del av

23 fastighet, som avstyckats för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk (1 §). Tillstånd skall sökas inom tre månader från det fånget skedde. Sökes icke tillstånd inom nämnda tid eller avslås ansökningen, är fånget ogillt. Har lagfart meddelats å fång, må den omständigheten att tillstånd ej sökts eller ansökan därom ej bifallits icke inverka å fångets giltighet (2 g). Tillstånd må icke meddelas, om anledning föreligger till antagande att fastigheten skulle bli vanskött i sökandens ägo eller att sökanden med förvärvet huvudsakligen åsyftar att utan nytta för visst jordbruk i orten tillgodogöra sig skogstillgång, som är behövlig såsom stöd för ortens jordbruk, eller att bereda sig vinst genom snar avyttring av fastigheten, del av densamma eller andel däri eller genom bortförande av byggnader, kreatur, inventarier eller annat som tarvas för fastighetens brukande (3 g första stycket). Föreligger ej sådant fall som nu sagts men kan det antagas, att sökanden vill förvärva fastigheten huvudsakligen för kapitalplacering eller, vad angår fastighet med jordbruk, i annat syfte än att själv ägna sig åt detta, eller äger sökanden redan jordbruksfastighet eller avser ansökningen förvärv från olika fångesmän av fastigheter, som förut icke utgjort en brukningsenhet, må ansökningen icke bifallas med mindre sökandens innehav av egendomen kan väntas medföra övervägande nytta för jordbruket eller för näringslivet i orten eller egendomen för sökanden har synnerligt värde utöver det ekonomiska eller eljest särskilt skäl därtill föreligger (3 § andra stycket). Finnes i fall, som i 3 g andra stycket avses, ansökningen ej böra bifallas med mindre sökanden förbinder sig alt inom viss tid verkställa erforderlig åtgärd till främjande av jordbruket eller skogsbruket å fastigheten eller att under viss tid nyttja fastigheten för bestämt ändamål eller underlåta särskild användning av densamma, och lämnar sökanden skriftlig utfästelse härom, skall vid meddelande av tillstånd tilllika angivas vad sålunda åligger honom samt utsättas vite för tredska att uppfylla förbindelsen. Den jordbrukskommission, inom vars verksamhetsområde fastigheten är belägen, har att hålla uppsikt över att förbindelsen fullgöres samt vid tredska härutinnan, där så erfordras för vinnande av rättelse, uppdraga åt allmän åklagare att vid rätten i den ort, där fastigheten ligger, anhängiggöra och utföra talan om vitets utdömande ävensom om utsättande av nytt vite. Utan uppdrag som nu sagts må dylik talan icke anhängiggöras av allmän åklagare. Utdömt vite tillfaller kronan och må i händelse av bristande tillgång till dess gäldande ej förvandlas till frihetsstraff (4 g). Från sökande av tillstånd är kronan så ock kommun befriad (5 g första stycket). Lagen äger icke tillämpning beträffande förvärv från konkursbo eller å exekutiv auktion eller där jämlikt annan författning Kungl. Maj:ts tillstånd till förvärvet skall sökas (5 g andra stycket). Tillstånd enligt lagen är ej erforderligt, såframt förvärvare i samband med lagfartsansökan, som göres inom tre månader från det fånget skedde, på sätt Kungl. Maj:t bestämmer visar: l) alt anledning till antagande som i

3 § första stycket sägs ej föreligger; samt 2) att han, där förvärvet avser fastighet med jordbruk, har för avsikt att själv ägna sig åt detta och icke är ägare av annan dylik faslighet eller att förvärvet kommer att medföra lämplig utvidgning av honom tillhörig fastighet, vars jordbruk antingen utgör hans enda eller huvudsakliga förvärvskälla men icke har tillräcklig bärkraft för alt giva honom och hans familj full bärgning eller bereder lionom och hans familj sysselsättning och tillskott till försörjningen vid sidan av annat förvärvsarbete (5 g tredje stycket). Är fråga om rätt att förvärva fastighet enligt lagen ännu ej avgjord, skall beträffande lagfart anses möta sådant hinder, som avses i 10 g förordningen den 16 juni 1875 om lagfart å fång till fast egendom (6 g). Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av lagen meddelas av Kungl. Maj: t (7 g). Lagen, som trädde i kraft den 1 januari 1946, gäller I. o. m. åcn 31 december 1948. Med stöd av 5 och 7 gg i lagen har Kungl. Maj:t genom en den 21 december 1945 utfärdad kungörelse (nr 806) meddelat föreskrifter rörande lagens tillämpning. Kungörelsen har följande innehåll. Ansökan om tillstånd att förvärva jordbruksfastighet, som med lagen avses, skall ingivas till jordbruksdepartementet. I ansökningen skola lämnas uppgifter om fastighetens ägovidd och dennas fördelning å särskilda ägoslag samt rörande sökandens ålder och yrke, det ändamål för vilket fastigheten skall användas så ock huruvida sökanden äger eller brukar eller tidigare ägt eller brukat jordbruksfastighet. Vid ansökningen skall fogas taxeringsbevis eller annat bevis om fastighetens taxeringsvärde eller, där ansökningen avser del av fastighet, intyg av trovärdiga män angående det värde, vartill fastighetsdelen kan uppskattas; och skall i sistnämnda fall ansökningen åtföljas även av bevis eller intyg som nu sagts rörande värdet av den fastighet eller fastighetsdel, varifrån förvärvet skett. Har fångeshandling upprättats, skall densamma i huvudskrift eller bestyrkt avskrift Inläggas ansökningen (1 g). För åtnjutande av sådan befrielse från alt söka tillstånd till förvärv av jordbruksfastighet som i 5 g tredje stycket av lagen avses erfordras, att förvärvaren i lagfartsärendet företer antingen en av förvärvaren på heder och samvete avgiven skriftlig försäkran alt han, där förvärvet avser faslighet med jordbruk, har för avsikt att själv ägna sig åt detta och icke är ägare av annan dylik fastighet, ävensom, därest fastigheten är belägen på landet, av landsfiskalen i orten och, om fastigheten ligger i stad, av ledamot av magistraten eller, beträffande stad utan magistrat, av kommunalborgmäslaren utfärdat intyg a) att förvärvarens försäkran i förstnämnda hänseende förtjänar tilltro och b) att anledning ej föreligger till antagande att fastigheten skall bli vanskött i förvärvarens ägo eller att denne med förvärvet huvudsakligen åsyftar att utan Bytta för visst jordbruk i orten tillgodogöra sig skogstillgång, som är behövlig såsom

stöd för ortens jordbruk, eller att bereda sig vinst genom snar avyttring av fastigheten, del av densamma eller andel däri eller genom bortförande av byggnader, kreatur, inventarier eller annat som tarvas för fastighetens brukande; eller intyg av vederbörande egnahemsnämnd att förvärvet kommer alt medföra lämplig utvidgning av förvärvaren tillhörig fastighet, vars jordbruk antingen utgör hans enda eller huvudsakliga förvärvskälla men icke har tillräcklig bärkraft för att giva honom och hans familj full bärgning eller bereder honom och hans familj sysselsättning och tillskott till försörjningen vid sidan av annat förvärvsarbete, ävensom av landsfiskal, magistratsledamot eller kommunalborgmästare utfärdat intyg av innehåll ovan under b) angivits. Förklaring och intyg, som nu omförmälts, skola avfattas enligt fastställda formulär (2 g). 1 Det åligger den, på vilken det ankommer att utfärda intyg som i 2 g sägs, att innan intyg utfärdas verkställa noggrann undersökning rörande de förhållanden, som med intyget avses. Där så finnes erforderligt, skall yttrande från sakkunnig myndighet inhämtas. Intyg utfärdas utan ersättning (3 g). Blanketter för förklaring och intyg enligt 2 g skola kostnadsfritt tillhandahållas hos inskrivningsdomare ävensom hos landsfiskaler, magistrater, kommunalborgmästare och egnahemsnämnder. Blanketter erhållas efter rekvisition från lantbruksstyrelsen (4 g). Över sådana tillstånd till förvärv av jordbruksfastighet, om vilka i 4 g av lagen är fråga, har jordbrukskommissionen att hålla särskild förteckning, upptagande för varje fastighet dennas beteckning, ägarens namn, yrke och hemvist, de föreskrifter som i samband med tillståndets meddelande givits, av kommissionen vidtagna åtgärder samt domstols slutliga beslut i mål, som blivit på kommissionens uppdrag anhängiggjort. Har genom laga kraftvunnet beslut vite utdömts eller nytt vite utsatts, skall kommissionen därom ofördröjligen underrätta jordbruksdepartementet (5 g).

Tillämpningen av 1945 års jordförvärvslag. 1) Den ordinära tillståndsprövningen. Upplysningar om tillämpningen hos Kungl. Maj:t av 1945 års jordförvärvslag kunna inhämtas dels ur en av kanslirådet P. Gullstrand författad, i början av mars 1947 utkommen skrift (Om tillämpningen hos Kungl. Maj: l av 1945 års lag om inskränkning i rätlen att förvärva jordbruksfastighet. Stockholm 1947. P. A. Norstedt & Söner), dels ock ur ett av 1 Formulären äro av två slag, Formulär A och Formulär B. Formulär A innefattar förklaring av förvärvaren samt intyg av landsfiskal, magistratsledamot eller kommunalborgmästaie, medan Formulär B innehåller intyg av dels egnahemsnämnden och dels någon avnämnda myndighetspersoner. Förstnämnda formulär användes, då den, som icke förut äger fastighet med jordbruk, förvärvar sådan fastighet för a t t ägna sig åt jordbruket å denna; det andra formuläret begagnas vid förvärv av tillskottsjord till ofullständigt jordbruk eller stödjordbruk.

26 chefen för jordbruksdepartementet den 26 mars 1947 i riksdagens andra kammare avgivet svar på en interpellation av ledamoten av kammaren, herr Nilsson i Göingegården rörande tillämpad praxis vid avgörandet av frågor i anledning av lagen. Den i det följande lämnade redogörelsen för lagtillämpningen hos Kungl. Maj:t bygger på kanslirådet Gullstrands skrift och departementschefens interpellationssvar. Under handläggningen hos Kungl. Maj :t av ärenden angående jordförvärvslagen ha utkristalliserats vissa särskilda, ofta återkommande frågor. Sålunda har i många fall den frågan kommit under övervägande, om jordförvärvslagens fordran alt sökanden själv skall ägna sig åt jordbruket å förvärvsfastigheten vore uppfylld. Tillstånd till förvärv av fastighet med jordbruk skall ju nämligen lämnas, därest sökanden tidigare icke äger jordbruksfastighet och det därjämte kan antagas att han ämnar själv driva jordbruket å den fastighet, förvärvet avser. I allmänhet har sökanden antagits ämna själv driva jordbruket, om-han avsett att bosätta sig på fasligheten och ha jordbruket till sin egentliga förvärvskälla eller arbetsuppgift. Någon fordran på att sökanden skall personligen deltaga i jordbruksarbetet eller i alla avseenden utöva ledningen av jordbrukets skötsel har icke uppställts. Därest sökanden velat förvärva en faslighet med jordbruk, som varit utarrenderat några år framåt, eller om han uppgivit sig skola anställa en inspektor eller rättare för hjälp med jordbruksarbetet, ha dylika omständigheter i och för sig icke ansetts innebära att sökanden haft annan avsikt än att själv ägna sig ål jordbruket. I en del fall har ägare av jordbruksfastighet sökt tillstånd att förvärva annan sådan fastighet, därvid samtidigt i ansökningen uppgivits att sökanden ämnade själv ägna sig åt jordbruket å förvärvsfastigheten och att han hade för avsikt att avyttra den redan ägda fastigheten. Om dessa uppgifter ansetts förtjäna tilltro, har ansökningen bifallils. En och annan gång har förvärvare måst söka tillstånd hos Kungl. Maj:t, då han icke förmått för inskrivningsdomaren på föreskrivet sätt visa att han uppfyllde de krav beträffande avsikten med förvärvet, vilka utgöra förutsättning för att erhålla lagfart utan att ha inhämtat tillstånd av Kungl. Maj :t. Då landsfiskal eller annan utfärdare av intyg enligt 2 g tillämpningskungörelsen till jordförvärvslagen varit tveksam och därför hänvisat förvärvare att hos Kungl. Maj:t begära tillstånd, har i vissa fall den fortsatta utredningen givit sådant resultat, att tillstånd meddelats. Frågan när innehavet av fastighet kan väntas medföra övervägande nytta för jordbruket i orten har ofta varit föremål för Kungl. Maj:ts bedömande; denna fråga är ju enligt jordförvärvslagen av betydelse vid tillståndsprövningen dels då sökanden förut äger jordbruksfastighet och dels då sökanden visserligen icke redan är ägare av sådan fastighet men det kan antagas att han vill förvärva den med ansökningen avsedda fastigheten i annat syfte än att själv ägna sig åt jordbruket å densamma.

27 Då sökanden redan varit ägare av jordbruksfastighet, har han i allmänhet avsett att till en brukningsdel sammanslå denna fastighet och den fastighet, som han sökt tillstånd att förvärva. I sammanslagningsärendena har sökandens innehav av förvärvsfastighelen ansetts kunna väntas medföra övervägande nytta för jordbruket i orten, därest förebragt utredning rörande ortens jordbruksförhållanden utvisat, att genom sammanslagningen komme att bildas en brukningsenhet, som i och för sig vore lämplig ur arronderings- och brukningssynpunkt, samt att sammanslagningen icke vore olämplig ur den synpunkten, att den komme att försvåra ett framtida genomförande av jordbrukets rationalisering inom orten. Om exempelvis förvärvsfastighelen angränsat ett sökanden icke tillhörigt ofullständigt jordbruk, som ansetts böra kompletteras med förvärvsfastigheten, har en sammanslagning av denna fastighet med sökandens fastighet antagits kunna försvåra uppkomsten av rationella jordbruksförhållanden i orten och sökandens innehav av förvärvsfastigheten följaktligen icke medföra övervägande nytta för jordbruket därstädes. Vid bedömandet av en sammanslagnings lämplighet har uppenbarligen måst tagas hänsyn till en mängd olika omständigheter; sådana omständigheter ha varit de för sambruk ifrågasatta fastigheternas storlek, deras belägenhet i förhållande till varandra, markens och byggnadernas beskaffenhet samt ändamålet med sökandens förvärv (t. ex. erhållande av betesmark eller arbetarbostad). — I ett stort antal fall har ägaren av ett fullständigt jordbruk sökt tillstånd till förvärv av ett ofullständigt sådant i och för sammanslagning av jordbruken till en brukningsdel. Eftersom det ur rationaliseringssynpunkt principiellt ansetts önskvärt alt de ofullständiga jordbruken genom sammanslagning upphörde att utgöra självständiga brukningsenheter, har tillstånd till förvärv av ett ofullständigt jordbruk för sammanslagning med ett fullständigt i allmänhet meddelats, såframt utredningen i ärendet icke visat att det vore lämpligare att sammanslå det ofullständiga jordbruket med annan fastighet än sökandens. Understundom har emellertid en sammanslagning av ett bebyggt mindre jordbruk med ett sökanden tillhörigt fullständigt jordbruk ansetts olämplig, nämligen då möjlighet förelegat för innehavaren av det mindre jordbruket att för sin utkomst erhålla tillräckligt arbete i orten vid sidan av jordbruksarbetet. Det mindre jordbruket har då funnits böra i form av stödjordbruk bestå såsom en självständig brukningsdel. När en ansökan om tillstånd till faslighetsförvärv blivit avslagen på den grund, att förvärvsfastighelen lämpligare borde användas för förstärkning av annan jordbruksfastighet än sökandens, har ägaren av denna fastighet icke alltid visat sig vara benägen att inköpa förvärvsfastigheten; därest sistnämnda fastighet förväntats kunna inom en nära framtid utnyttjas för förstärkningsändamål, har vederbörande egnahemsnämnd undersökt möjligheterna att övertaga densamma. Då det icke varit fråga om sammanslagning av förvärvsfastighelen med

28 en sökanden redan tillhörig jordbruksfastighet, har förvärvet ansetts kunna medföra övervägande nytta för jordbruket i orten, om detsamma uppenbarligen skulle föranleda en verklig rationalisering av jordbruksdriften å den förvärvade fastigheten. Tillstånd har likväl i sådana fall lämnats endast i fråga om större fastigheter. Där sökande velat förvärva fastighet med jordbruk i avsikt att använda fastigheten till sommarnöje eller för annat liknande ändamål, har tillstånd i regel icke erhållits. Då dylikt förvärv någon gång medgivits, har förvärvet avsett en fastighet, som på grund av läget varken själv kunnat göras bärkraftig eller varit ägnad att användas för utökning av annan jordbruksfastighet och som ej heller ansetts böra bibehållas såsom stödjordbruk. I vissa fall har tillstånd till förvärv av jordbruksfastighet meddelats med hänsyn till sökandens rent personliga intresse av förvärvet. De fastigheter, som fått förvärvas med stöd av den i jordförvärvslagen med avseende å hithörande fall intagna bestämmelsen ha i allmänhet varit fastigheter, vilka under längre tid innehafts av sökandens eller hans makes släkt. När förvärv avsett en eller flera ideella andelar i en fastighet, vari sökanden redan förut på grund av giftorätt, arv eller testamente ägt sådan andel, har förvärvstillstånd regelmässigt meddelats. Fall ha förekommit, då sökande velat förvärva jordbruksfastighet för annat ändamål än att därå bedriva jordbruk eller skogsbruk. I de flesta av dessa fall har med förvärvet avsetts alt exploatera en jordbruksfastighet för bostadsbebyggelse; sökanden har sålunda köpt eller ämnat köpa en fastighet för att avstycka tomter till försäljning. I dessa exploateringsfall har undersökning verkställts för att få utrönt, huruvida förvärvsfastigheten vore så belägen, att det med hänsyn till bebyggelsen i orten förelegat ett aktuellt behov av att fastigheten i fråga bleve föremål för den tillämnade exploateringen. Där dylikt förhållande visat sig vara för handen, har fastigheten ansetts ha upphört att vara fastighet med jordbruk och i stället övergått till att utgöra vad man skulle kunna kalla en exploateringsfastighet, d. v. s. en fastighet »mogen» för exploatering. Förvärv av sådan fastighet har i allmänhet antagits kunna väntas medföra övervägande nytta för näringslivet i orten. Förutsättning för bifall till ansökan om förvärvstillstånd har dock varit att innehavaren kunnat påräknas äga möjlighet att själv verkställa exploateringen och ha för avsikt att genomföra denna inom en snar framtid. Till upplysning om antalet hos Kungl. Maj:t under tiden den 1 januari 1946— den 30 september 1947 avgjorda ärenden enligt jordförvärvslagen har vid detta betänkande fogats en bilaga (Bilaga A), innefattande två tabeller, av vilka den ena upptager samtliga ärenden fördelade länsvis efter förvärvsfastigheternas belägenhet och den andra utvisar den utgång, ärendena fått vid företagen prövning. I sitt förut omnämnda, den 26 mars 1947 avgivna interpellationssvar gjorde chefen för jordbruksdepartementet även ett mera allmänt uttalande

29 rörande de erfarenheter, som vunnits under den tid jordförvärvslagen varit i kraft. Enligt hans uppfattning hade lagen visat sig synnerligen lämplig för sitt ändamål. Den hade sålunda utgjort ett gott medel för att förhindra spekulation med jordbruk och skog, något som i nuvarande tid vore starkt påkallat. Dessutom hade lagen varit ägnad att främja rationaliseringssträvandena inom jordbruket. Det av lagstiftningen föranledda besväret för allmänheten kunde, enligt departementschefens åsikt, icke sägas vara särskilt betydande; under kalenderåret 1946 hade endast cirka 700 ärenden behövt underställas Kungl. Maj:ts prövning. 2) Det enklare kontrollförfarandet. a) Förfarandet då den, som icke redan äger fastighet med jordbruk, värvar sådan fastighet för att själv ägna sig åt jordbruket.

för-

Under förarbetena till 1945 års jordförvärvslagstiftning uttalades från skilda håll och i olika sammanhang den förvissningen, att det i lagstiftningen reglerade enklare kontrollförfarande, vilket vore avsett att få anlitas i det fall, då person, som icke redan vore ägare till fastighet med jordbruk, förvärvade dylik fastighet i avsikt att själv ägna sig åt jordbruket, skulle komma till användning vid det övervägande antalet förvärv av jordbruksfastighet. För att underlätta tillämpningen av jordförvärvslagen blev under slutet av år 1945 på uppdrag av chefen för jordbruksdepartementet en kommentar till lagen utarbetad av häradshövdingen Å. Braunstein (1945 års lagstiftning om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet. Stockholm 1945. P. A. Norstedt & Söner). Före lagens ikraftträdande den 1 januari 1946 översändes denna kommentar genom departementets försorg till ett stort antal myndigheter, däribland alla sådana som hade att medverka vid ovan omförmälda enklare kontrollförfarande. Sedan den i det föregående omnämnda, av kanslirådet Gullstrand författade redogörelsen för tillämpningen hos Kungl. Maj:t av jordförvärvslagen utkommit från trycket, tillställdes'jämväl denna redogörelse genom departementets förmedling samma myndigheter för att tjäna dem till ledning vid deras befattning med lagen. Under den tid, som förflutit från den 1 januari 1946, har — såsom väntal — visat sig att nu ifrågavarande kontrollförfarande kommit att begagnas vid det stora flertalet under jordförvärvslagen fallande fastighetsförvärv. Detta framgår av en på våren 1947 från jordbruksdepartementets sida verkställd undersökning. Genom cirkulärskrivelse från departementet införskaffades från rikets samtliga landsfiskaler uppgift om det antal intyg enligt 2 g tillämpningskungörelsen till jordförvärvslagen (Formulär A), som av dem utfärdats under tiden den 1 april 1946—den 31 mars 1947. Sammanlagda antalet sådana intyg befanns ha uppgått till 9 032. Intygens fördelning på de olika länen framgår av den vid betänkandet fogade Bilaga B.

30 Intyg jämlikt Formulär A utfärdas ej endast av landsfiskaler utan även, såvitt angår jordbruksfastigheter i städer, av magislratsledamöler och kommunalborgmästare. Någon undersökning om antalet sådana intyg, som utfärdats av sistnämnda två slag av tjänstemän, har icke företagits. Delta antal torde emellertid kunna beräknas till högst några hundra. Under berörda tid av ett år skulle sålunda hela summan utfärdade intyg enligt ifrågavarande formulär ha utgjort i runt tal 10 000. I jordbruksdepartementets cirkulärskrivelse till landsfiskalerna framställdes jämväl den frågan, om deras intygsgivning erbjudit några särskilda svårigheter. Denna fråga har av det stora flertalet landsfiskaler besvarats med nej; i detta sammanhang har från vissa håll betonats värdet av att de förut berörda publikationerna rörande jordförvärvslagen och dess tillämpning varit tillgängliga vid intygsgivningen. Emellertid har i ett trettiotal svar på cirkulärskrivelsen framhållits att utfärdandet av intyg i sådant fall, dä förvärvare av jordbruksfastighet vore bosatt å ort utanför del landsfiskalsdistrikt, inom vilket fastigheten läge, ofta varit förenat med besvär och tidsutdräkt. I cirka tvä tredjedelar av sistnämnda svar har också ifrågasatts, om icke intygsgivningen i nu avsedda fall kunde uppdragas åt myndighetsperson å den ort, varest förvärvaren vore mantalsskriven. Beträffande intygsgivningen har vidare i ett av svaren på cirkulärskrivelsen uttryckts såsom önskvärt att kommunalt organ inom den ort, där förvärvad fastighet vore belägen, alltid finge yttra sig angående förvärvet. Från ett par håll har framförts den åsikten, att intygsgivningen borde överflyttas från landsfiskalen till annan tjänste- eller förtroendeman, exempelvis distriktslantmätare, kommunalnämndsordförande eller ägodelningsnämndeman, eller ock till vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Genom cirkulärskrivelsen från jordbruksdepartementet bereddes landsfiskalerna även möjlighet att uttala sig rörande sina erfarenheter vid utfärdandet av intyg eller eljest vid tillämpningen av jordförvärvslagen. Av denna möjlighet har ett ganska stort antal landsfiskaler begagnat sig. Vad angår frågan om jordförvärvslagens betydelse för jordbruksnäringen ha åtskilliga landsfiskaler i skilda delar av landet förklarat sig ha funnit att lagen länt jordbruket till gagn. Följande uttalanden av denna innebörd kunna här återgivas. Landsfiskalen i Valla distrikt har framhållit att inom distriktet fall av fastighetsförvärv förekommit, beträffande vilka vid undersökningen för utfärdandet av intyg kunnat utrönas att förvärven skett i ren kapitalplaceringsavsikt; i dessa fall hade givetvis begäran om intyg avslagits. Landsfiskalen i Alvesta distrikt har yttrat att jordförvärvslagen hade en stor uppgift alt fylla. Skogsskövling och osunt jobberi med fastigheter kunde nu förhindras, varigenom fastigheterna räddades åt jordbrukarna.

31 Enligt uttalande av landsfiskalen i Kristianopcls distrikt fyllde jordförvärvslagens bestämmelser i stort sett sitt ändamål. Landsfiskalen i Lyckebg distrikt har omnämnt att vid tiden kort efter jordförvärvslagens ikraftträdande tillströmningen av icke-jordbrukare, vilka önskade erhålla intyg i anslutning till fastighelsförvärv, varit betydande men att, sedan det ingått i det allmänna medvetandet att i dylikt fall intyg i regel ej kunde erhållas, denna kategori av förvärvare försvunnit. Av landsfiskalen i Svedala distrikt har påpekats att efter jordförvärvslagens tillkomst fastighetshandlare och andra, som plägade skaffa sig fastigheter med jordbruk för att inom kort åter sälja dem med förtjänst, kunnat avhållas från att komma i besittning av sådana fastigheter. Enligt upplysning av landsfiskalen i Slältängs distrikt hade genom jordförvärvslagen en del spekulationsaffärer och kapitalplaceringsköp inom distriktet kunnat förhindras. Landsfiskalen i Linde distrikt har betonat att han funnit jordförvärvslagen ha varit till nytta och gagn. Landsfiskalen i Ovikens distrikt har anfört att han ansåge jordförvärvslagen ha varit av godo särskilt i betraktande av den under tiden för dess tillämpning rådande rika tillgången på penningar. Landsfiskalen i Jokkmokks distrikt har yttrat att enligt hans åsikt syftet med jordförvärvslagen uppnåtts. Uttalanden angående lagstiftningen, vilka gå i en annan riktning än den som kommit till synes i de nu återgivna yttrandena, ha också förekommit, ehuru endast från ett fåtal landsfiskalers sida. Sålunda har landsfiskalen i Boxholms distrikt anmärkt att, såvitt han kunnat finna, något behov av lagstiftning för reglering av rätten att förvärva jordbruksfastighet icke förelåge för distriktets vidkommande. En liknande anmärkning har framställts av landsfiskalen i Orusts distrikt, som tillika uppgivit att ej heller före jordförvärvslagens ikraftträdande inom distriktet förekommit några sådana köp av betydelse, vilka lagen avsåge att förhindra. Landsfiskalen i Torsåkers distrikt har anfört att jordförvärvslagen icke längre kunde anses ha någon uppgift att fylla, sedan panikstämningen under krigsåren lagt sig. Spekulanterna å jordbruksfastigheter bland den icke jordbrukande befolkningen syntes vara så fåtaliga, att lagstiftning till förhindrande av spekulationsköp vore obehövlig. Slutligen har landsfiskalen i Ådalslidens distrikt uttalat att ifrågavarande lagstiftning enligt vunnen erfarenhet förefölle onödig. Svaren från landsfiskalerna på cirkulärskrivelsen ha även i åtskilliga fall lämnat upplysning om den reaktion, som i anledning av 1945 års lagstiftning kommit till uttryck bland allmänheten. Landsfiskalen i Vadstena distrikt har sålunda understrukit att allmänheten förefölle ställa sig förstående till jordförvärvslagen.

32 Av landsfiskalen i Nybro distrikt har påpekats att jordförvärvslagen icke syntes vara vidare populär bland de äldre jordbrukarna men att den tydligen hos de yngre vunnit gillande. Landsfiskalen i G rim stens distrikt har förklarat sig ha funnit att jordförvärvslagen i regel kunnat tillämpas utan några anmärkningar från allmänhetens sida. Landsfiskalen i Nora distrikt har yttrat att de verkliga jordbrukarna ansåge jordförvärvslagen vara värdefull och fylla ett behov; däremot förefölle lagen ej vara populär bland egendomsmäklare av det mera tvivelaktiga slaget, vilkas osunda verksamhet genom lagen hämmades. Enligt uppgift av landsfiskalen i Sköns distrikt hade icke från något häll anförts klagomål mot jordförvärvslagen. Medan sålunda enligt flera landsfiskalers iakttagelse allmänheten ådagalagt en i stort sett förstående inställning till lagstiftningen, har efter vad ett par andra landsfiskaler anselt sig ha kunnat konstatera även en motsatt reaktion gjort sig gällande. f.andsfiskalcn i Norunda distrikt har anmärkt atl han erhållit det intrycket, att den meningen vore vanlig alt jordföryärvslagen vore onödig och icke fyllde någol aktuellt ändamål. Av landsfiskalen i Järnskogs distrikt har framhållits att förvärvare av fastigheter ofta klagade över anordningen med intyg och frågade, vartill dessa skulle tjäna. Slutligen har av landsfiskalen i Stora Tuna distrikt uttalats att — ehuru han själv ansåge jordförvärvslagen vara nödvändig — flertalet fastighetsförvärvare dock vore av annan uppfattning. Frågan om jordförvärvslagens inverkan på fastighetspriserna har berörts i några av svaren på cirkulärskrivelsen. Sålunda har landsfiskalen i Nybro distrikt understrukit alt efter jordförvärvslagens tillkomst någon sänkning av priserna på jordbruksfastigheter icke kunnat förmärkas i örten. Å andra sidan ha landsfiskalerna i Redvägs och Gävle distrikt anmärkt att i något fall förekommit att fastighet måst avyttras till lägre pris än som kunnat erhållas, om fastigheten fått fritt försäljas. Även frågor av mera speciell natur än de hittills berörda ha bragts pä tal i landsfiskalernas svar på cirkulärskrivelsen. Från vissa håll har framhållits såsom önskvärt att jämväl jordbruksfastigheter med något högre taxeringsvärde än 5 000 kronor undantoges från jordförvärvslagens tillämplighet. Landsfiskalen i Bodafors distrikt har förklarat sig anse att värdegränsen borde kunna höjas till 7 000 eller 8 000 kronor, eftersom jordbruksfastigheter med lägre taxeringsvärde ej syntes ha någon nämnvärd betydelse för jordbruksnäringen; och landsfiskalerna i Åiiiåls och Karlskoga distrikt ha framfört den meningen, att värdegränsen borde sättas vid 10 000 kronor.

33 En uppmjukning av jordförvärvslagen såtillvida att förvärv av ideell andel i fastighet, vari förvärvaren redan vore delägare, fölle utanför lagens bestämmelser har påyrkats av landsfiskalerna i Kisa, Himle och Grästorps distrikt. b) Förfarandet

då med förvärvet avses att komplettera jordbruk eller ett stödjordbruk.

ett

ofullständigt

Genom cirkulärskrivelse från jordbruksdepartementet i mars 1947 till landets samtliga egnahemsnämnder ha uppgifter införskaffats rörande sådana av nämnderna utfärdade intyg, som omförmälas i 2 g tillämpningskungörelsen till jordförvärvslagen (Formulär B). Uppgifterna ha avseende å tiden den 1 april 1946 den 31 mars 1947. Sammanlagda antalet dylika intyg under nämnda tid av ett år utgjorde, såsom framgår av den vid betänkandet fogade Bilaga C, 1 791 stycken; intygens fördelning på de olika egnahemsnämnderna utvisas även av bilagan. Från vissa av nämnderna ha upplysningar lämnats jämväl om antalet under samma tid handlagda ärenden, i vilka intyg ansetts ej kunna utfärdas utan sökandena hänvisats att hos Kungl. Maj:t begära tillstånd till sina fastighetsförvärv. Antalet ärenden av detta slag utgjorde sålunda hos Stockholms läns och stads egnahemsnämnd tre, hos egnahemsnämnden i Kristianstads län åtta, hos egnahemsnämnden i Malmöhus län sexton, hos egnahemsnämnden i Örebro län åtta, hos egnahemsnämnden i Västmanlands län femton, hos egnahemsnämnden i Gävleborgs län trettio och hos egnahemsnämnden i Jämllands län nitton. En i cirkulärskrivelsen framställd fråga, huruvida intygsgivningen erbjudit särskilda svårigheter, har av egnahemsnämnderna genomgående besvarats nekande. Från en del håll har emellertid betonats att ifrågavarande arbete varit ganska tidsödande, särskilt i sådana fall, då besök på platsen varit erforderligt. Tillgången till eller avsaknaden av ekonomisk karta med beskrivning har, enligt vad av lämnade meddelanden framgår, uppenbarligen varit av stor betydelse vid intygsgivningen; där dylik karta funnits tillgänglig, har arbetet i hög grad underlättats, medan bristen på kartmaterial av angiven art försvårat ärendenas handläggning samt förorsakat rese- och andra kostnader. Åtskilliga egnahemsnämnder ha i sina svar på jordbruksdepartementels cirkulärskrivelse med stöd av erfarenheterna vid jordförvärvslagens tilllämpning gjort uttalanden av mera allmän innebörd beträffande verkningarna av lagen. Dessa uttalanden gå samtliga på ett enda undantag när ut på att lagen varit av stor betydelse för jordbruket och länt detta till gagn. Av uttalandena må följande återgivas. Egnahemsnämnden i Södermanlands län har yttrat att nämnden funnit jordförvärvslagen ha varit till övervägande nytta. Sålunda skulle säker3—717963

34 ligen, om lagen ej existerat, konjunkturläget ha inbjudit liiJ spekulation i fastigheter. Lagen syntes dessutom ha bidragit till att skapa bättre och mera rationella brukningsdelar. Därjämte hade lagen visat sig i vissa fall kunna vara till stöd för den svagare parten vid försäljning av fastighet. Av egnahemsnämnden i Jönköpings län har framhållits att genom jordförvärvslagen en olämplig sammanslagning av jordbruksfastigheter kunnat förhindras. Enligt uttalande av egnahemsnämnden i Kronobergs län hade erfarenheten av jordförvärvslagens tillämpning varit mycket god; lagen kunde utan tvekan betraktas såsom både lämplig och nödvändig. Egnahemsnämnden i Kalmar läns norra område har anfört att jordförvärvslagen gjort det möjligt för nämnden alt i ett flertal fall medverka till att ofullständiga jordbruk ombildals till bärkraftiga brukningsdelar. All anledning förelåge alt antaga att, om lagen ej funnits, åtskilliga försålda fastigheter skulle ha förvärvats av icke-jordbrukare för kapitalplacering eller annat dylikt ändamål. Den erfarenhet rörande jordförvärvslagens tillämpning, som egnahemsnämnden i Kalmar låns södra område vunnit, har av nämnden uppgivits vara att jordbrukarna ganska väl funne sig till rätta med kontrollen av fastighetsförvärven och att de i stort sett hade förståelse för de synpunkter, som borde läggas på frågan, huruvida ett förvärv innebure en lämplig utvidgning av den utav förvärvaren redan ägda fasligheten. Egnahemsnämnden i Kristianstads län har uttalat att den restriktion beträffande förvärv av jordbruksfastighet, som jordförvärvslagen föranlett, i regel varit av godo. Det vore nämligen nu möjligt att från fastighetsmarknaden bortsortera vissa spekulanter, vilka uppträdde därstädes endast för att placera överflödskapital eller av andra mindre lovvärda anledningar. Möjlighet förelåge numera också att i viss m å n sortera bland övriga spekulanter, så att så småningom en mera rationell fastighetsbildning än den nuvarande erhölles. Givetvis förorsakades dock av lagen även en del olägenheter, däribland den, att ärendenas behandling stundom toge lång tid i anspråk, vilket medförde viss osäkerhet för både säljare och köpare. Egnahemsnämnden i Hallands län har förklarat sig ha gjort den erfarenheten, att genom jordförvärvslagens föreskrifter om egnahemsnämndernas intygsgivning en kontroll blivit på lämpligt sätt ernådd över sammanläggningar av jordbruk, så att olämpliga utvidgningar förhindrades. Egnahemsnämnden i Älvsborgs läns södra område har betonat att intresset för inköp av tillskottsjord syntes ha ökat efter jordförvärvslagens tillkomst. Av egnahemsnämnden i Värmlands lån har gjorts följande uttalande. Jordförvärvslagen hade otvivelaktigt medfört ökade möjligheter för jordbrukarna att utvidga brukningsdelarna, vilken möjlighet även i en till synes stor omfattning utnyttjades. Detta resultat vore ett tydligt bevis på

35 jordbrukarnas önskan att få fram i möjligaste mån bärkraftiga jordbruk. Företeelsen vore ett uttryck för jordbrukarnas positiva inställning till rationaliseringsproblemet. En annan erfarenhet av lagens tillämpning vore att genom densamma prisstegringen å jordbruksfastigheter med säkerhet hållits tillbaka. Genom att spekulationsköp i stor utsträckning förhindrades, hade uppstått en sundare prisbildning, vilken bättre svarade mot jordbrukens värde ur försörjningssynpunkt på längre sikt. Därigenom hade även möjligheten för yngre jordbrukare — vilka såsom nybörjare hade tillgång till begränsat startkapital — att förvärva jordbruk och utöka dessa blivit avsevärt större. Sammanfattningsvis ansåge nämnden sig kunna yttra att lagen varit till stor nytta för jordbruksnäringen och att den icke kunde sägas ha vid lojala jordförvärv medfört några nämnvärda olägenheter för den enskilde. Egnahemsnämnden i Jämtlands län har anfört att genom jordförvärvslagens tillkomst ett instrument erhållits, genom vilket fastighetsaffärer kunde kontrolleras. Under den tid, lagen gällt, hade kunnat konstateras en tendens hos den mera vakna jordbruksarbetarebefolkningen att komplettera sina mer eller mindre svaga jordbruk. Kompletteringsköpen avsåge i de flesta fallen fastigheter, som låge i rå med redan innehavd jord och där byggnadsbestånden icke representerade högre värden. Betydelsen av ordnade äganderättsförhållanden hade också börjat inses. Egnahemsnämnden i Västerbottens län har understrukit att jordbrukarna i allmänhet syntes uppskatta jordförvärvslagens existens, oaktat lagen medförde även olägenheter för säljare och köpare av jordbruksjord. Genom lagen hade jordbrukarna till stor del befriats från konkurrensen med skogsjobbarna. Såsom tidigare antytts har endast från ett håll gjorts uttalanden rörande jordförvärvslagens tillämpning, vilka till sin innebörd avvika från de nu återgivna. Egnahemsnämnden i Örebro län har nämligen framhållit att den erfarenheten ständigt gjordes, att allmänheten vore tämligen oförstående för del inkräktande på friheten att försälja och förvärva fastighet, som lagen medförde, samt hade svårt att inse meningen med och nyttan av densamma. I flera av svaren på jordbruksdepartementets cirkulärskrivelse till egnahemsnämnderna ha framförts erinringar eller önskemål med avseende å speciella förhållanden. Sålunda ha Stockholms läns och stads egnahemsnämnd ävensom egnahemsnämnderna i Malmöhus, Västmanlands, Gävleborgs och Västerbottens län ifrågasatt, huruvida icke åt egnahemsnämnd kunde uppdragas rätt att lämna tillstånd också till sådant fastighetsförvärv, som vore ägnat att förstärka annat jordbruk än ofullständigt jordbruk eller stödjordbruk; i varje fall syntes dylik rätt böra tillerkännas nämnden, då tillskottsjorden vore av mindre omfattning.

36 Egnahemsnämnden i Kalmar läns södra område har omnämnt att i ett par fall från lantmätare inkommit framställning till nämnden om intyg rörande mindre fastighetsdel, som förvärvats i syfte att åstadkomma en ur brukningssynpunkt önskvärd uträtning av ägogräns e. dyl. För berörda fall syntes i jordförvärvslagen kunna införas en bestämmelse om undantag från lagens tillämplighet. Av egnahemsnämnden i Norrbottens län har framhållits såsom önskvärt att jordförvärvslagen uppmjukades på sådant sätt, att den, som redan innehade jordbruksfastighet med taxeringsvärde om högst 5 000 kronor, finge — där han avsåge att alltjämt ägna sig åt jordbruk —- under lättare former än de nuvarande förvärva fastighet, vars taxeringsvärde vore högre än det angivna. Genom en sådan uppmjukning skulle mången småbrukares naturliga och vällovliga strävan — främst kanske förestavad av familjens tillväxt — att övergå från ett mindre jordbruk till ett större kunna underlättas, en ulveckling som även läge i den allmänna jordbruksrationaliseringens intresse. Ett par egnahemsnämnder, nämligen egnahemsnämnderna i Göteborgs <>ch Bohus lån samt Älvsborgs läns norra område, ha i fråga om jordförvärvslagens bestämmelse, att tillstånd till fastighetsförvärv skall sökas inom lie månader från det fånget skedde, anmärkt att den föreskrivna tidsfristen i vissa fall visat sig vara väl kort; och egnahemsnämnden i Jönköpings län har framhållit att då för förvärv fordrats intyg av nämnden, det ibland ej varit möjligt för denna att avgiva intyget så tidigt, att lagfart kunnat sökas inom tre månader efter fånget — det syntes därför vara motiverat att lagen ändrades så, att lagfart finge beviljas även om ansökan därom inkomme senare än tre månader efter fånget, blott intyg begärts inom nämnda tidrymd. Ej endast uppmjukningar utan även skärpningar av jordförvärvslagens föreskrifter ha ifrågasatts från egnahemsnämndernas sida. Sålunda ha egnahemsnämnderna i Värmlands och Västerbottens län fäst ui>pmärksamheten på fall av spekulationsförvärv, som ej genom jordförvärvslagen kunna förhindras. Förstnämnda egnahemsnämnd har påpekat alt rena skogsfastigheter med taxeringsvärde av 5 000 kronor eller därunder numera vore utsatta för spekulativa köpares intresse, vilket återspeglades i otroligt höga priser, som läge långt över vad en jordbrukare ansåge sig kunna betala; och egnahemsnämnden i Västerbottens län har likaledes framhållit att skogsjobbarna i betydande utsträckning överflyttat sitt intresse på sådana mindre skogsfastigheter, som fölle utanför lagstiftningen, ett förhållande som föranledde att betydande skogsarealer alltjämt frånginge jordbruksbefolkningen. Sistnämnda egnahemsnämnd har även uppgivit att det hänt, att nämnden vägrat utfärda intyg för tillköp av jord men att efter avslagsbeslutet det tillköpta området erhållit självständigt taxe-

ringsvärde under 5 000 kronor, varefter förvärvet lagfarits, oaktat detta enligt nämndens uppfattning varit olämpligt ur fastighetsbildningssynpunkt. Rörande förfarandet i samband med utfärdandet av egnahemsnämnds intyg har egnahemsnämnden i Malmöhus län anmärkt att det vore förenat med svårigheter att införskaffa de uppgifter, som vore nödvändiga för att bedöma, huruvida ett jordförvärv ur olika synpunkter kunde anses lämpligt. De skrivelser, i vilka intyg begärdes, saknade ofta betydelsefulla upplysningar, varför komplettering krävdes, innan intyg kunde utfärdas. Det vore möjligt att införande av tryckta formulär till ansökan om tillstånd skulle kunna medföra ett bättre resultat. Ett sådant formulär borde ej endast befria vederbörande från formuleringsbekymmer utan även klarlägga vilka upplysningar, som ovillkorligen måste lämnas för att intyg skulle kunna erhållas. Den år 1947 beslutade rationaliseringen inom jordbruket. Genom beslut den 15 maj 1942 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla sakkunniga för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande grunderna för prissättningen å jordbrukets produkter m. m. De med stöd av bemyndigandet tillkallade sakkunniga, vilka antogo benämningen 1942 ärs jordbrukskommitté, avgåvo den 1 juni 1946 betänkande angående riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken (SOU 1946: 42, 46 och 61). I betänkandet behandlades till en början frågan om målsättningen för den statliga jordbrukspolitiken, särskilt med avseende å spörsmålen om storleken av den jordbruksproduktion, som borde stödjas av det allmänna, och om grunderna för avvägningen av del allmänna prisstödet åt jordbruket. Därefter diskuterades i betänkandet frågan om arten av de åtgärder, som mot bakgrunden av denna målsättning borde vidtagas av statsmakterna för att främja vad som i betänkandet kallats yttre och inre rationalisering av jordbruket, d. v. s. åtgärder avsedda att avhjälpa brister med hänsyn till brukningsdelarnas storlek och form samt beträffande jordbrukets fasta anläggningar. I samband därmed framlades bl. a. förslag till åtgärder för åstadkommande av bärkraftiga brukningsdelar samt förslag till ändringar i den statliga låne- och bidragsverksamheten för förbättring av brukningsdelarnas jord och ekonomibyggnader. Vidare behandlades i betänkandet riktlinjerna för de prisreglerande åtgärderna på jordbruksgebitet ävensom spörsmålet om särskilda åtgärder till stöd för innehavarna av vissa mindre jordbruk. Slutligen framlades i betänkandet förslag rörande organisationen av den statliga verksamheten för rationalisering och prisreglering på jordbrukets område.

38 Beträffande den yttre rationaliseringen av jordbruket framhölls i betänkandet att denna, enligt kommitténs uppfattning, i främsta rummet borde genomföras på frivillighetens väg. I vissa specialfall, där behovet av ingripanden vore särskilt trängande eller där de skäl, som föranlett att man i allmänhet ville åvägabringa rationaliseringen frivilligt, ej gjorde sig lika starkt gällande som eljest, ansåg kommittén dock att tvångsåtgärder borde kunna komma i fråga såsom en sista utväg. I syfte att underlätta den yttre rationaliseringen av jordbruket föreslog kommittén följande statliga åtgärder, nämligen 1) låne- och bidragsverksamhet, 2) aktiv inköpspolitik, 3) förköpsrätt för del allmänna till sådana brukningsdelar, som behövdes för rationaliseringens genomförande, samt 4) rätt till expropriation i vissa fall. Några utkast till författningsföreskrifter angående den av kommittén förordade rätten till förköp och till expropriation framlades icke i anslutning till belänkandet, men utförliga uttalanden gjordes i detta i fråga om det innehåll, dylika föreskrifter enligt kommitténs åsikt borde erhålla. I sammanhang med nämnda uttalanden om lagstiftningsåtgärder rörande förköp och expropriation upptog kommittén i sitt belänkande även lill behandling förhällandet mellan dessa åtgärder och 1945 års jordförvärvslag. Härutinnan framhöll kommittén att genom jordförvärvslagen vissa möjligheter att utöva kontroll över förvärven av jordbruksfastigheter beretts statsmakterna. Enligt jordförvärvslagen finge nämligen jordbruksfaslighet med ett taxeringsvärde av mer än 5 000 kronor eller del av sådan fastighet icke förvärvas genom köp eller byte, såvida ej Kungl. Maj :t lämnat tillstånd till förvärvet eller det vid en i särskild ordning företagen prövning befunnits att sådana omständigheter förelåge, som i speciella fall föranledde att tillstånd till förvärvet ej erfordrades. Syftet med lagen vore, yttrade kommittén vidare, att förhindra dels att jordbruksfastigheter bleve föremål för spekulationsköp eller köp i kapitalplaceringssyfte och dels att jordbruksfastigheter köptes för sommarnöjes- eller evakueringsändamål. Vad anginge spekulationsköpen hade i motiven bl. a. pekats på önskvärdheten av att förhindra att sådana köp komme till stånd, som kunde skaffa förvärvarna spekulationsvinster vid en blivande rationalisering av landets jordbruk. Såvitt man genom ifrågavarande lag åsyftat alt förhindra sådana fastighetsförvärv, som kunde tänkas bli till hinder för genomförandet av jordbrukets rationalisering, syntes det kommittén som om önskemålen i detta hänseende bleve i huvudsak tillgodosedda genom de av kommittén föreslagna bestämmelserna om allmän förköpsrätt för staten samt om rätt till expropriation i vissa fall. De av kommittén föreslagna bestämmelserna ginge dessutom betydligt längre. Under det att jordförvärvslagen endast hade en negativ funktion, cl. v. s. kunde användas för att förhindra icke önskvärda överlåtelser, hade de av kommittén föreslagna bestämmelserna en positiv funktion, d. v. s. kunde begagnas för att åstadkomma den ägande-

3fl rättsöverföring, som vore önskvärd ur rationaliseringssynpunkt. Såvitt anginge verksamheten för den yttre rationaliseringen fyllde alltså de av kommittén föreslagna bestämmelserna åtminstone i huvudsak syftet med jordförvärvslagen. I proposition nr 75 till 1947 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen alt dels medgiva att åtgärder för jordbruksnäringens främjande finge vidtagas i huvudsaklig överensstämmelse med i propositionen angivna, med jordbrukskommitténs förslag i stort sett sammanfallande riktlinjer, dels anvisa medel till förberedande organisatoriska ålgärder i samband med jordbrukels rationalisering m. m. dels ock antaga inom jordbruksdepartementet utarbetade förslag till bl. a. lag om kronans förköpsrätt och lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 om expropriation. Även i propositionen berördes förhållandet mellan den föreslagna lagstiftningen och 1945 års jordförvärvslag. Med anledning av att i några yttranden över jordbrukskommitténs betänkande anmärkts att en förutsättning för införandet av förköpsrätt för kronan borde vara att jordförvärvslagen upphävdes, framhöll chefen för jordbruksdepartementet att ett införande av förköpsrätt i och för sig ej innebure någon begränsning av kretsen av de köpare, som kunde reflektera på en fastighet, utöver de begränsningar, som kunde ha genomförts genom annan lagstiftning. Man hade därför, enligt departementschefens mening, ej någon anledning att sammankoppla frågan om införande av förköpsrätt för kronan i rationaliseringsändamål med frågan om bibehållande av jordförvärvslagen. Sistnämnda fråga borde i sinom tid få prövas med ledning av de erfarenheter, som vunnits rörande tillämpningen av lagen. Vad genom propositionen föreslagits riksdagen blev av denna i huvudsak bifallet, varefter den 30 juni 1947 utfärdades lag om kronans förköpsrätt och lag angående ändring i lagen om expropriation. Enligt lagen om kronans förköpsrätt äger kronan, då försäljning sker av jordbruksfastighet, för att underlätta bildandet av bärkraftiga brukningsdelar lösa till sig fastigheten till det pris, som köparen utfäst. Sådan förköpsrätt skall för varje hushållningssällskaps område utövas av en där för den yttre och inre rationaliseringens genomförande tillsatt s. k. lantbruksnämnd. Förköpsrätten — som även gäller då del av eller andel i jordbruksfastighet säljes — får icke utövas, där köparen är säljarens make, avkomling, adoptivbarn eller dess avkomling eller ock säljarens syskon eller syskons barn, ej heller där viss andel i fastigheten säljes till någon, som förut var delägare däri. Säljes fastigheten till arrendator, som jämlikt 2 kap. 57 g lagen om nyttjanderätt till fast egendom åtnjuter förköpsrätt till densamma, eller inlöses fastigheten jämlikt lagen om arrendators förköpsrätt eller sker försäljningen i den ordning utsökningslagen bestämmer, får kronans förköpsrätt ej heller utövas. Slutligen får förköpsrällen icke utövas allenast i fråga om del av den försålda egendom, som är under-

40 kastad sagda rätt, med mindre sådan del utgör självständig brukningsenhet och utan olägenhet kan skiljas från återstoden av egendomen. Har fastighet, beträffande vilken kronan vill utöva förköpsrätt, gått i ett köp med annan faslighet, som ej kan utan olägenhet skiljas från den förra, är kronan pliktig att lösa även den senare fastigheten. Ingå i köpet kreatur, redskap eller andra sådana lösören, vilka finnas å fastighet som skall lösas, skull vad sist sagts äga motsvarande tillämpning. Lagen gäller ej endast vid försäljning utan även vid byte; går fastighet, som är underkastad förköpsrätt, i byte, äger kronan inlösa densamma efter dess värde vid den tid, då bytesavtalet slöts. Beslutar lantbruksnämnden alt förköpsrätten skall begagnas, kan nämnden tillika samtidigt förordna atl rätten skall tillkomma annan än kronan. Utförliga bestämmelser om den procedur, som skall komma till användning vid utövande av förköpsrälten, äro meddelade i lagen. De nya föreskrifterna om expropriation innebära att fastighet, som tillhör annan än kronan, får, om Kungl. Maj:l prövar det nödigt, tagas i anspråk genom expropriation för stärkande av ofullständigt jordbruk. Fråga om att mark skall exproprieras för sådant ändamål kan väckas endast av lantbruksnämnd. Expropriationsrätt får beviljas blott om särskild svårighet möter att genom avtal förvärva erforderlig mark till skäligt pris. Sådan rätt får ej medgivas, om den mark, varom fråga är, icke helt eller till huvudsaklig del lämpar sig för det avsedda ändamålet eller om genom exproprialionen avsevärd olägenhet skulle tillskyndas markens ägare eller innehavare. Ej heller får expropriationsrätt medgivas med mindre en lämplig fastighetsbildning finnes kunna genom expropriationen befordras. Rätl till expropriation av mark, som utgör särskild fastighet, får vad angår fastighel med jordbruk beviljas endast om fastigheten tillhör bolag, förening, stiftelse eller fideikommiss eller äges av enskild person, vilken icke är mantalsskriven å fastigheten eller å fastighet, som är i sambruk med densamma, och uppenbarligen besitter fastigheten av annan anledning än alt bereda sig sin huvudsakliga utkomst av jordbruket; vid bedömande av frågan, av vilken anledning fastighet besittes, skall i samma ägares hand befintliga, genom ägostyckning, jordavsöndring eller avstyckning skilda områden av samma hemman eller lägenhet betraktas såsom en fastighet. Såväl lagen om kronans förköpsrätt som lagen angående ändring i expropriationslagen träder i kraft den 1 juli 1948. De i det föregående omnämnda lantbruksnämnderna skola, såsom redan antytts, lokalt omhänderhava den statliga verksamheten för yttre och inre rationalisering av jordbruket. De skola sålunda övertaga de arbetsuppgifter på dessa områden, som hittills ombesörjts av egnahemsnämnder, hushållningssällskap och torrläggningsnämnder. På lantbruksnämnderna skola vidare överflyttas flertalet av egnahemsnämndernas övriga nuvarande arbetsuppgifter; de komma framdeles alt bl. a. ombesörja den sociala egna-

hemsverksamhet, som består i utlämnande av arrendelån och lån för att underlätta inköp av jordbruksfastigheter. Slutligen skola lantbruksnämnderna överlaga jordbrukskommissionernas hittillsvarande uppgifter i fråga om utövande av tillsyn över efterlevnaden av vanhävdslagstiftningen. I samband med tillsättandet av lantbruksnämnderna komma egnahemsnämnderna och jordbrukskommissionerna att indragas. Lantbruksnämnd skall bestå av ordförande och sex andra ledamöter. Ordföranden och två av de övriga ledamöterna skola utses av Kungl. Maj:t. Såsom självskrivna ledamöter i nämnden skola ingå hushållningssällskapets sekreterare och den främste befattningshavaren hos nämnden, lantbruksdirektören. Nämndens två återstående ledamöter skola utses av hushållningssällskapets förvaltningsutskott eller av dess årsmöte; vilket av sagda båda representantskap, som skall utse de två ledamöterna, har överlämnats åt vederbörande sällskaps eget avgörande. Vid lantbruksnämndens behandling av frågor, som äro av betydelse ej endast nr jordbrukets synpunkter, avses representanter för andra inom nämndens distrikt befintliga organ skola ha tillfälle att framföra sin mening beträffande frågorna. Sålunda skola exempelvis överlantmätaren och länsjägmästaren äga såsom sakkunniga närvara vid behandlingen av sådana frågor av större vikt, som röra deras verksamhetsområden. Dessa sakkunniga skola därvid få deltaga i nämndens överläggningar men ej i dess beslut. Någon närmare reglering av sättet för handläggningen inom lantbruksnämnden av på denna ankommande ärenden har ännu ej skett. Enligt uttalanden i samband med besluten om jordbrukets rationalisering böra dock — även om det för att arbetet icke skall bli alltför betungande för ledamöterna visar sig nödvändigt att nämnden i viss utsträckning arbetar i delegaLioncr — ärenden av principiell natur eller eljest av större vikt alltid avgöras av nämnden in pleno; sålunda böra ärenden om förköpsrätt och exproj>rialion handläggas av nämnden i dess helhet. För att lantbruksnämnden i sitt arbete skall erhålla en anknytning till de olika kommunerna inom nämndens verksamhetsområde förutsattes nämnden skola i den utsträckning den finner nödig utse ombud inom kommunerna för att tillhandagå jordbrukarna med upplysningar angående låneoch bidragsmöjligheter m. m., mottaga och till nämnden vidarebefordra ansökningar samt lämna nämnden uppgifter rörande förhållanden, som äro av betydelse för rationaliseringsarbetet. Den centrala ledningen av rationaliscringsverksamheten kommer att utövas av ett nytillskapat organ, som skall benämnas lantbruksstyrelsen och bildas genom sammanslagning av de nuvarande lantbruks- och egnahemsstyrelserna. Något detaljerat förslag angående det nya centralorganets organisation har ännu icke uppgjorts. Rörande vissa mera allmänna spörsmål med avseende å organisationen föreligga emellertid uttalanden från statsmakternas sida. I spetsen för lanlbruksstyrelsen har föreslagits skola

42 stå en generaldirektör. På grund av omfattningen av styrelsens arbetsuppgifter och för att generaldirektören i största möjliga utsträckning skall befrias från handläggningen av mera rutinartade ärenden torde därjämte inom styrelsen komma att inrättas två överdirektörsbefattningar. Med hänsyn till beskaffenheten särskilt av styrelsens uppgifter i fråga om den yttre och inre rationaliseringen har det framhållits såsom önskvärt att i styrelsens ledning inginge ett visst lekmannainslag. Inom centralorganet torde komma att upprättas två huvudavdelningar, den ena för handläggningen av ärenden angående yttre och inre rationalisering samt den andra för ombesörjandet av de uppgifter, som f. n. åvila lantbruks-, stuteri-, undervisnings- och fiskeribyråerna hos lantbruksstyrelsen. Frågan o m förlängning av 1945 års jordförvärvslag. Enligt de direktiv, som av chefen för jordbruksdepartementet givits med avseende å förevarande utredning, bör denna i första hand avse frågan om behovet av en lagstiftning rörande inskränkning i rätlen att förvärva jordbruksfastighet. Syftet med den år 1945 tillkomna jordförvärvslagen är alt förhindra olämpliga förvärv av jordbruks- och skogsfastigheter. De förvärv, mot vilka lagen riktar sig, utgöras av spekulations- och kapitalplaceringsköp ävensom vissa andra med dessa köp likartade förvärv. För uppnående av det angivna syftet göras förvärv av jordbruks- och skogsfastigheter i stor utsträckning för sin giltighet beroende av statlig kontroll. Under förarbetena till jordförvärvslagen framhölls från många håll — även från sådana, där man motsatte sig lagen — att det vore ett samhällsintresse av stor vikt att förhindra såväl att jordbruks- och skogsfastigheter utnyttjades såsom spekulationsobjekt som ock att dylika fastigheter i mera avsevärd omfattning komme att ägas av den icke jordbruksidkande befolkningen. Nödvändigheten av att motarbeta tendenser av ifrågavarande slag framstod alltså allmänt såsom uppenbar. Emellertid restes mot en lagstiftning på området åtskilliga betänkligheter. En av de oftast återkommande invändningarna var att något behov av lagstiftningsåtgärder i syfte att motverka olämpliga fastighetsförvärv ej skulle föreligga; även om det medgavs att vissa missförhållanden förekommit, gjordes det samtidigt gällande att dessa icke framträtt med någon nämnvärd styrka. Av lagstiftningens förespråkare betonades däremot att av undersökningar, som verkställts rörande handeln med jordbruksfastigheter under de senast förlidna åren, ävensom av övrig förebragt utredning man vore berättigad draga den slutsatsen, att de olämpliga fastighetsförvärven i vissa delar av landet tagit en sådan omfattning, att behov av åtgärder till stävjande av dylika förvärv förelåge vad dessa landsdelar be-

43 träffade. Statsmakterna borde ej rimligen kunna utan att ingripa åse en utveckling därstädes, som ledde till alt jorden i allt högre grad utnyttjades såsom spekulationsobjekt eller överflyttades i den icke jordbrukande befolkningens ägo. Vidare framhölls av dem, som förordade lagstiftning i ämnet, att av berörda utredning jämväl framginge att om också olämpliga förvärv i stora delar av landet icke förekommit i mera avsevärd mån, sådana förvärv likväl ägt rum i en utsträckning, som ingalunda kunde betraktas såsom obetydlig; och det finge anses vara av vikt att osunda tendenser inom jordbruksnäringen motarbetades, innan desamma skapat allvarliga missförhållanden. Lagstiftningsåtgärder vore följaktligen påkallade för alt hindra att jordbruksfastigheter gjordes till föremål för spekulation eller eljest mera allmänt överginge i den icke jordbrukande befolkningens händer. Något försök att beräkna till vilket antal jordbruksfastigheter inom landet övergått till att ägas av personer, som icke kunde hänföras till den egentliga jordbruksbefolkningen, gjordes ej under förarbetena till 1945 års jordförvärvslag. Det torde även säga sig självt att ett dylikt försök näppeligen skulle ha kunnat lämna tillförlitligt resultat. Att en fastighetsövergång av berörda slag under de sista årtiondena före lagens tillblivelse förekommit i en efter hand allt mera ökad omfattning torde emellertid numera icke kunna bestridas; och att hela antalet fastigheter, som kommit att ägas av personer utanför den jordbrukande befolkningens krets, till sist blivit så avsevärt, att åtgärder krävdes för att stäv ja en ytterligare utveckling i denna riktning, lärer ej heller längre kunna vara föremål för tvivel. Etl belägg för riktigheten av denna uppfattning synes kunna erhållas av en undersökning, som i anslutning till förevarande utredning verkställts av förste aktuarien hos statistiska centralbyrån Sverker Groth rörande antalet av och taxeringsvärdena å sådana på landsbygden belägna jordbruksfastigheter, vilka enligt fastighetsliggarna för år 1947 ägas av enskilda personer, bosatta i annan kommun än den där fastigheten är belägen; en över berörda undersökning upprättad promemoria har bilagts betänkandet såsom Bilaga D. Enligt undersökningen utgör hela antalet fastigheter av angivet slag 39 161 stycken, och undersökningen utvisar därjämte att dessa fastigheters sammanlagda taxeringsvärde uppgår till ett belopp av 682 521 600 kronor. I nämnda antal fastigheter ingå givetvis många fastigheter, som av ägarna åtkommits genom fång, mot vilkas lämplighet ingen som helst anmärkning kan riktas, men det torde likväl kunna hållas för visst att en mycket betydande del av hela antalet utgöres av fastigheter, som av ägarna förvärvats i spekulations- eller kapitalplaceringsavsikt. Att de under år 1945 genomförda lagstiftningsåtgärderna varit erforderliga för att avvärja en fortgående minskning av lantbruksbefolkningens innehav av jordbruksfastigheter synes framgå jämväl av vissa utav de uttalanden, som gjorts i samband med de under våren 1947 från jordbruks-

44 departementets sida företagna undersökningarna angående det i jordförvärvslagen reglerade enklare kontrollförfarandet. Av åtskilliga landsfiskaler och egnahemsnämnder inom olika delar av landet har ju nämligen framhållits dels att det med jordförvärvslagens hjälp varit möjligt att omintetgöra en hel del försök till spekulations- och kapitalplaceringsförvärv och dels att intresset för förvärv av angiven art numera i avsevärd omfattning överflyttats på sådana mindre jordbruksfastigheter, som falla utanför jordförvärvslagens ram. Med sist berörda uttalanden för ögonen torde det knappast kunna göras gällande att något behov av åtgärder från statsmakternas sida till motverkande av fastighetsförvärv av ifrågavarande slag icke skulle vara för handen. Faslhellre synes man av uttalandena vara berättigad draga den slutsatsen, att ett upphävande av det nu rådande statliga ingripandet på området skulle få till följd att spekulanternas och penningplacerarnas verksamhet åter komme att inriktas på de fastigheter, åt vilka f. n. ett skydd är berett. Då en sådan utveckling givetvis ej kan anses önskvärd, synes del nödvändigt att statsmakterna jämväl i fortsättningen söka uppställa hinder därför. Vid tillkomsten av 1945 års jordförvärvslag förmenades från vissa håll att den påtalade övergången av jordbruksfastigheter i den icke jordbrukande befolkningens ägo skulle kunna bekämpas med andra medel av mindre ingripande natur än en lagstiftning av den art, jordförvärvslagen representerade. Man åsyftade därvid närmast en skärpning av jorddelnings-, vanhävds- och skogsvårdslagstiftningen. Övertygande skäl för den ståndpunkten, att dylika åtgärder ej vore ägnade att tjäna det avsedda ändamålet, torde dock få anses ha blivit förebragta. Då härtill kommer att jordförvärvslagen under den tid, densamma varit i kraft, visat sig i stort sett väl fylla sin uppgift, synes — när det nu gäller att taga ställning till frågan om en fortsalt lagstiftning på området — annan metod för lösandet av denna fråga ej böra tillgripas än den, som kommit till användning i jordförvärvslagen och som går ut på att förvärv genom köp eller byte av jordbruksfastighet i princip skall för sin giltighet vara beroende av statlig myndighets kontroll. I samband med den av statsmakterna år 1947 beslutade rationaliseringen på jordbruksgebitet tillkommo, såsom förut nämnts, lagbestämmelser om förköpsrätt för kronan och om expropriation för stärkande av ofullständigt jordbruk. Uppenbart torde vara att dessa bestämmelser ej kunna ersätta de föreskrifter, som innefattas i jordförvärvslagen. Förköps- och expropriationsmöjligheterna avses ju skola tillgripas endast i sådana fall, då bildandet av bärkraftiga brukningsdelar behöver underlättas, men behovet av att kontrollera att jordbruksfastigheter övergå endast till lämpliga innehavare föreligger tydligen beträffande alla fastigheter, oavsett om de äro ägnade att begagnas för nämnda ändamål eller ej.

45 Då på sin lid förslag uppkom att söka förhindra spekulations- och kapitalplaceringsköp av jordbruksfastigheter genom att fordra offentlig myndighets tillstånd till förvärv av dylik fastighet framhölls från vissa håll att en lagstiftning av sådan innebörd skulle kunna medföra en allmän sänkning av värdet pä fastigheterna och förorsaka förluster för de jordbrukare, som ville överlåta sina fastigheter. Den under tiden för jordförvärvslagens tillämpning vunna erfarenheten synes emellertid giva vid handen att berörda farhågor varit i huvudsak ogrundade. Av de visserligen ganska fåtaliga upplysningar rörande förevarande spörsmål, som framkommit i sammanhang med jordbruksdepartementets här ovan omnämnda undersökningar, torde framgå att annan sänkning av fastighetsvärdena än sådan, som i vissa trakter bragt priserna på jordbruksfastigheter ner till en med fastigheternas verkliga värde överensstämmande nivå, ej givit sig till känna. Väl torde — såsom jämväl av omförmälda undersökningar utvisas — vid en eller annan fastighetsförsäljning ha förekommit att säljaren nödgats åtnöja sig med en köpeskilling, som varit lägre än den, vilken han vid en okontrollerad försäljning haft möjlighet att betinga sig, men en förlust av delta slag lärer den enskilde medborgaren fä anses skyldig vidkännas, därest det ur allmän synpunkt befinnes nödvändigt att en lagstiftning sådan som den ifrågavarande upprätthålles. Med hänsyn till vad ovan anförts har vid förevarande utredning befunnits erforderligt att en förlängning av tiden för jordförvärvslagens giltighet kommer till stånd. Då jordförvärvslagen antogs, ansågs lämpligt att lagen under någon tid bleve prövad till sina verkningar, innan ståndpunkt intoges till frågan om en lagstiftning i ämnet av permanent natur. Lagen erhöll därför endast en begränsad giltighetstid. Sedan lagen numera hunnit prövas under en ganska avsevärd tidrymd och då verkningarna av densamma k u n n a t konstateras ha varit övervägande goda, förefaller det motiverat att vid förlängningen av lagen icke inskränka tiden för dess giltighet utan i stället giva lagen bestående karaktär. Frågan o m ändringar i 1945 års jordförvärvslag. I direktiven för förevarande utredning har framhållits att om en fortsatt lagstiftning rörande inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet skulle anses behövlig, det vidare — under beaktande av de erfarenheter, som vunnits vid tillämpningen av 1945 års jordförvärvslag — borde övervägas i vad mån ändringar i denna lag vore påkallade. En av de frågor, som därvid borde upplagas till prövning, vore möjligheten att i viss utsträckning överföra den tillståndsgivning, som nu ankomme på Kungl. Maj:t, på underordnade organ. Då fr. o. m. den 1 juli 1948 komme att finnas särskilda lokalorgan för jordbrukets yttre och inre rationalisering —

46 lantbruksnämnder — vilka organ skulle erhålla en kvalificerad sammansättning, syntes det tänkbart att dessa lokalorgan åtminstone under vissa förutsättningar skulle äga lämna tillstånd till förvärv av jordbruksfastigheter.

Av den i det föregående lämnade redogörelsen för tillämpningen av nu gällande jordförvärvslag framgår att ehuru visserligen blott en ganska ringa del av samtliga förekommande fastighetsförvärv behöver underställas Kungl. Maj :ts prövning, antalet ärenden, som måste göras till föremål för sådan prövning, dock ingalunda är obetydligt. Tillståndsprövningens förläggande till Kungl. Maj:t i jordbruksdepartementet har också, enligt vad som inhämtats, medfört en högst avsevärd ökning av arbetsbördan inom detta departement. En viss tidsutdräkt med ärendenas behandling kan ej heller undvikas vid en på detta sätt anordnad prövning. Även om — såsom det visat sig — den tid, som åtgår innan en ansökan om förvärvstillstånd blir av Kungl. Maj:t slutligen avgjord, i vanliga fall icke uppgår till mera än fyra eller fem veckor och följaktligen får anses vara jämförelsevis kort, lärer med skäl kunna göras gällande att det erforderliga remissförfarandet ej sällan — särskilt såvitt angår ärenden av enklare natur — föranleder därtill, att frågan om ett förvärvs giltighet hålles svävande under en i betraktande av omständigheterna onödigt lång tidrymd. Med hänsyn till nu angivna förhållanden synes det önskvärt att den ordinära tillståndsgivningen enligt jordförvärvslagen helt eller i varje fall delvis överflyttas från Kungl. Maj:t till något lokalt organ. Under förutsättning att behövlig sakkunskap finnes att tillgå hos ett dylikt organ, lärei en sådan överflyttning kunna ske utan risk, särskilt som en för handläggningen av hithörande frågor vägledande praxis ju redan hunnit utbilda sig under den tid, tillståndsgivningen omhänderhafts av Kungl. Maj:t. Då det gäller att välja lämpligt lokalorgan såsom tillståndsmyndighet Kungl. Maj:ts ställe, torde annat organ än den lantbruksnämnd, som inoir en nära framtid skall tillsättas för varje hushållningssällskaps verksamhetsområde, näppeligen kunna komma i fråga. De arbetsuppgifter, son enligt statsmakternas redan fattade beslut komma alt åvila lantbruksnämn derna, hänföra sig till den yttre och inre rationaliseringen av jordbruket och meddelandet av tillstånd till förvärv av jordbruksfastighet ligger i linjt med dessa uppgifter. Särskilt den omständigheten, att utövandet av kro nans förköpsrätt och initiativet till expropriation för stärkande av ofullJ ständigt jordbruk lagts i händerna på lantbruksnämnderna, talar stark! för att helt eller åtminstone till en väsentlig del anförtro nämnderna jämväl uppdraget att lämna medgivande till fastighetsförvärv. Härtill kommer att vid en förlängning av gällande jordförvärvslag lantbruksnämnderna under alla förhållanden komme att få övertaga vissa i denna lag reglerade arbetsuppgifter, nämligen dels den kontrollverksamhet, som är uppdragen åt jordbrukskommissionerna beträffande efterlevnaden av sådana före-

skrifter angående en fastighets vård och nyttjande, vilka meddelats i samband med beviljandet av tillstånd att förvärva fastigheten, och dels den intygsgivning vid förvärv av tillskottsjord till ofullständigt jordbruk eller stödjordbruk, med vilken egnahemsnämnderna ha att taga befattning. Den sammansättning, lantbruksnämnderna komma att erhålla, synes lämna garantier för att även mera betydelsefulla uppgifter enligt jordförvärvslagen än de båda sist angivna skola kunna med trygghet överlämnas åt nämnderna. Då avgörandet av fråga om tillstånd till förvärv av jordbruksfastighet icke lärer kunna anses kräva större erfarenhet och insikt i lanthushållning o. dyl. än bedömandet av de spörsmål, vilka uppstå då det gäller att med avseende å sådan fastighet göra bruk av de nyinförda förköps- och expropriationsmöjligheterna, förefaller det riktigast att på nämnderna helt överflytta den tillståndsprövning, som enligt jordförvärvslagen f. n. är förbehållen Kungl. Maj :t. Ur flera synpunkter torde ett överflyttande av tillståndsprövningen på lantbruksnämnderna visa sig vara förmånligt. Sålunda måste det givetvis anses för den enskilde förvärvaren av jordbruksfastighet vara en fördel att tillståndsmyndigheten blir för honom tillgänglig på närmare håll än vad nu är fallet. Vidare lärer kunna förväntas att den tid, som f. n. åtgår för att avgöra ett ärende angående tillstånd till fastighetsförvärv, kommer att förkortas. Kännedom om de omständigheter, som i varje särskilt fall äro av betydelse för frågan, huruvida förvärvstillstånd skall meddelas eller icke, torde nämligen ej sällan förefinnas hos en eller flera av nämndens ledamöter, och där så icke är händelsen, synas erforderliga uppgifter kunna på ett smidigt sätt och med ringa tidsutdräkt inhämtas från nämndens ombud i den ort, där fastigheten är belägen, eller från de representanter för vissa statliga organ, som förutsättas skola äga rätt att deltaga i nämndens överläggningar. Ett tidsödande remissförfarande förefaller alltså kunna undvikas, varigenom önskvärdheten av ett snabbt avgörande av förekommande frågor blir tillgodosedd. Tidigare har omnämnts att sådana på lantbruksnämnd ankommande ärenden, som äro av principiell natur eller eljest av större vikt, avses skola avgöras av nämnden in pleno; sålunda är det meningen att varje ärende rörande förköpsrätt och expropriation skall komma att behandlas av nämnden i dess helhet. I anseende till den betydelse, frågan om förvärv av jordbruksfastighet har ej endast för de därav berörda kontrahenterna utan även för det allmänna, torde enahanda regel böra uppställas beträffande ärende angående fastighetsförvärv. Spörsmålet huru vid meningsskiljaktighet inom lantbruksnämnden beslut av denna skall kunna åvägabringas har ännu icke blivit författningsvis reglerat, och några uttalanden härom från statsmakternas sida ha ej heller gjorts. Det synes för den skull nödvändigt att i jordförvärvslagen efter dess förlängning upptaga ett stadgande om vad vid avgörande av frågor

I,S enligt lagen härutinnan skall gälla. Med hänsyn till det antal ledamöter, som ingår i nämnden, och då såvitt angår vissa slag av frågor tydligen flera än två meningar kunna uppkomma vid avgörandet, förefaller det lämpligt att stadga att vad om kollegial domstols omröstning i tvistemål är föreskrivet skall äga tillämpning jämväl vid omröstning inom lantbruksnämnd i ärende enligt jordförvärvslagen. Härvid förutsattes alt Kungl. Maj:t kommer att i administrativ väg meddela bestämmelser såväl om beslutförhet hos nämnden som ock rörande den inbördes ordningen ledamöterna emellan. Därest på lantbruksnämnderna i den utsträckning, som ovan angivits, överflyttas frågor, vilka falla under jordförvärvslagen, torde möjlighet att överklaga lantbruksnämnds beslut i ärende enligt lagen böra införas. Klagorätten synes emellertid kunna begränsas till att avse enbart det fall, att genom beslutet ansökan om förvärvstillstånd avslås. Lämpligt hade givetvis varit, om reglerna rörande fullföljdsrätten kunnat utformas i överensstämmelse med de föreskrifter, som jämlikt lagen om kronans förköpsrätt gälla, då lantbruksnämnd beslutar alt förköpsrätten skall begagnas; över beslut av detta slag får klagan föras hos lantbruksstyrelsen, och över denna styrelses beslut kan klagan föras i den ordning, som är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut, önskemålet om ett snabbt avgörande av ärenden rörande fastighetsförvärv torde dock lägga hinder i vägen för en dylik anordning beträffande fullföljdsrätten enligt jordförvärvslagen. Denna fullföljdsrätt torde i stället böra konstrueras så, att klagan över nämndens avslagsbeslut skall föras direkt hos Kungl. Maj:t i jordbruksdepartementet. Understundom kan givetvis avgörandet av spörsmålet, huruvida tillstånd till ett fastighetsförvärv skall medgivas eller icke, vara synnerligen tveksamt. Det synes av denna anledning motiverat att föreskriva att vissa avgöranden av lantbruksnämnd skola underställas Kungl. Maj:ts prövning. Behov av dylik underställning torde i betraktande därav, att varje avslag å ansökan att få förvärva fastighet skall kunna av sökanden överklagas, förefinnas endast för det fall att en ansökan — trots dess tveksamma karaktär — vinner nämndens bifall. Varje meningsskiljaktighet inom nämnden i nu berörda avseende bör tydligen icke föranleda alt den förevarandc frågan skall underställningsvis bringas under Kungl. Maj:ts bedömande, men om mer än en av nämndens i avgörandet deltagande ledamöter funnit hinder mot meddelande av tillstånd möta, lärer fog föreligga för att frågans slutliga avgörande förbehålles Kungl. Maj :t. Av vad tidigare anförts framgår att tillståndsprövningens förläggande till lantbruksnämnderna kommer att få till följd att det i 1945 års jordförvärvslag reglerade förenklade kontrollförfarande, vid vilket egnahemsnämnderna medverka, kommer att upphöra; i samband med inrättandet av lantbruksnämnderna skola ju nämligen egnahemsnämnderna försvinna.

49 Det kan ifrågasättas, huruvida icke jämväl den andra i jordförvärvslagen förekommande formen av enklare kontroll — alltså den, som bygger på försäkran av förvärvaren och intyg av landsfiskal, magistratsledamot eller kommunalborgmästare — skulle kunna upphävas. Därest så skedde, skulle i fortsättningen all befattning med tillståndsgivningen vid fastighetsförvärv komma att samlas i lantbruksnämndens hand. Att vissa fördelar skulle vara förknippade med en sådan anordning förefaller uppenbart. Emellertid torde det vara lämpligt att bibehålla berörda form av förenklat kontrollförfarande. Visserligen komma lantbruksnämnderna att såsom tillståndsmyndigheter bli för allmänheten relativt lätt tillgängliga, men särskilt i de mera glest befolkade delarna av landet lärer det för en sådan förvärvare, som enligt gällande jordförvärvslag k a n begagna sig av den bekväma kontrollmetod, varom nu är fråga, innebära en fördel, om denna metod alltjämt får komma till användning. Det bör också beaktas att för den händelse all tillståndsgivning koncentrerades till lantbruksnämnderna, detta skulle avsevärt inverka på nämndernas arbetsbörda, vilken även bortsett från tillståndsärendena torde komma att bli betydande. Om däremot kontrollmetoden med försäkran av förvärvaren och intyg av myndighetsperson allt fortfarande får bestå, torde det arbete, som föranledes av att tillståndsprövningen i övrigt förlägges till lantbruksnämnderna, ej bli särdeles tyngande för dessa. Ett övervägande av vilka ändringar i 1945 års jordförvärvslag — utöver den nu behandlade rörande tillståndsgivningen — som kunna anses påkallade vid ett bibehållande av ifrågavarande lagstiftning har givit till resultat att behov av ändringar i lagen kan anses föreligga endast i ett fåtal hänseenden. En av de ändringar, som funnits böra komma till stånd, hänför sig till spörsmålet om de mindre fastigheternas ställning till lagstiftningen, och denna ändring går ut på en skärpning av vad härutinnan f. n. gäller. Övriga såsom lämpliga befunna ändringar, vilka ha avseende å dels fastighetsförvärv, som göres av en överlåtaren närstående person, och dels förvärv av ideell andel i fastighet, vari förvärvaren redan är delägare, innebära däremot uppmjukningar av de nu gällande föreskrifterna; dessa uppmjukningar ha ansetts vara möjliga att åvägabringa utan att syftet med lagstiftningen därigenom äventyras. I fortsättningen behandlas närmare berörda tre ändringsförslag, därvid den ordningsföljd, i vilken förslagen här ovan omnämnts, iakttages. Enligt det av 1940 års utredning framlagda förslaget till jordförvärvslag skulle jordbruksfastighet, vars taxeringsvärde understege 10 000 kronor, icke falla under lagens regler. I sin motivering till detta stadgande framhöll utredningen att den tanke, som låge till grund för lagstiftningen, nämligen att jorden borde bevaras åt den jordbruksidkande befolkningen, ej utan vidare kunde sägas äga till4 — 717963

50 lämpning beträffande de minsta jordbruksfastigheterna. En stor del av dessa fastigheter ägdes av personer, vilka huvudsakligen erhölle sin bärgning från annan verksamhet än jordens brukande. Om en del av berörda små jordbruksfastigheter gällde också att de vore resultat av en fastighetsbildning, som icke lämpats efter jordbrukets behov, och därför sannolikt i längden icke kunde bestå såsom självständiga brukningsdelar. Då de minsta fastigheterna i regel ej heller vore lämpliga spekulationsobjekt, syntes något allmänt intresse knappast bli lidande, om handeln med dessa fastigheter liksom tidigare lämnades fri. I flera av de yttranden, som avgåvos över utredningens förslag, påyrkades en sänkning av den utav utredningen förordade värdegränsen i fråga om fastighetsförvärv, som skulle falla utanför lagen. I vissa yttranden föreslogs en sänkning till 5 000 kronor och i andra till 7 000 kronor. Enligt några hörda myndigheters uppfattning syntes det överhuvud taget olämpligt att utgå från taxeringsvärdet å jordbruksfastighet, då däri kunde ingå byggnadsvärde till huvudsaklig del; om en gräns skulle uppställas, borde den utgå från viss areal i jord eller skog. F r å n något håll föreslogs att lagen skulle äga tillämplighet å samtliga jordbruksfastigheter. Med särskild skärpa riktade sig egnahemsstyrelsen och fastighetsbildningssakkunniga i sina yttranden mot vad i förevarande hänseende föreslagits av utredningen. Egnahemsstyrelsen anförde att förslaget att jordförvärvslagen icke skulle äga tillämpning å fastighet, vars taxeringsvärde understege 10 000 kronor, syntes i hög grad förringa lagens effektivitet. Ofantligt många jordbruksfastigheter, särskilt i Norrland, vilka med hänsyn till förefintlig skogstillgång vore eftertraktade spekulationsobjekt, hade ett lägre taxeringsvärde än det nyss nämnda. Enligt styrelsens mening borde ifrågavarande belopp antingen helt borttagas eller sänkas till 5 000 kronor, varvid i sistnämnda fall Kungl. Maj :t borde äga rätt att för visst område fastställa lägre belopp. Fastighetsbildningssakkunniga funno det angeläget att den tilltänkta lagen icke under sin tillämplighet inbegrepe fastigheter, beträffande vilka en kontroll vore onödig. Det av utredningen föreslagna undantaget syntes emellertid alltför omfattande. Därigenom skulle en betydande del av landets jordbruksfastigheter, särskilt norrländska, falla utanför kontrollen och åtskillig stödskog kunna undandragas jordbruksnäringen. Risk vore att skogsköpen, motade beträffande större fastigheter, så mycket svårare skulle drabba de smärre. De sakkunniga, som för frågans bedömande haft åtskilligt material att tillgå, förordade att gränsen i stället sattes vid 5 000 kronor. Därigenom skulle likväl fastigheter av typen arbetarsmåbruk, smärre områden, som inköptes för komplettering av jordbruk, samt torp och andra dylika mindre lägenheter, som utan skada för jordbruksnäringen kunde av stadsbor inköpas för rekreationsändamål o. dyk, falla utanför tillämpningsområdet.

51 I det inom jordbruksdepartementet utarbetade lagförslag, som genom propositionen nr 336 förelades 1945 års riksdag och som av denna utan ändring i förevarande del antogs, sattes i fråga om tillståndsprövningen en värdegräns vid 5 000 kronor; förvärv av jordbruks- eller skogsfastighet, vars värde översteg detta belopp, skulle alltså vara underkastat den genom lagen föreskrivna kontrollen. I propositionen yttrade departementschefen bl. a. att — såsom av utredningen framhållits — smärre fastigheter i regel ej vore lämpliga spekulationsobjekt samt att med hänsyn därtill förvärv av dylika fastigheter icke syntes behöva bli underkastade sådan kontroll, som med lagen avsåges. Då det gällde att från övriga fastigheter avskilja de nu ifrågavarande, kunde två olika metoder komma till användning. Enligt den ena metoden anknötes gränsdragningen till fastighetens areal, enligt den andra till dess värde. Vilken av metoderna som borde föredragas kunde vara föremal för tvekan. För sin del hade departementschefen — med särskilt beaktande av att en gränsdragning efter arealen säkerligen skulle komma att vid lagens tillämpning vålla vissa lätt insedda olägenheter — funnit företräde böra givas åt den andra av metoderna. Värdegränsen syntes dock icke böra förläggas vid elt så högt belopp som det av utredningen föreslagna eller 10 000 kronor. Därigenom skulle nämligen, på sätt i flera yttranden anmärkts, alltför många fastigheter, särskilt i de norra delarna av landet, k o m m a att undandragas kontrollen; och risk skulle följaktligen föreligga att åtskilliga skogsfastigheter bleve föremål för spekulation. Om däremot, såsom i vissa yttranden förordats, gränsen sattes vid elt värde av 5 000 kronor, torde någon fara i angivet avseende icke föreligga. Departementschefen hade därför funnit lämpligt ansluta sig till den åsikt, som framkommit i sist omnämnda yttranden. Den vid jordförvärvslagens tillkomst hysta förhoppningen att man skulle kunna från lagens tillämpning undantaga de mindre fastigheterna utan att för den skull behöva riskera att dessa fastigheter komme i händerna på olämpliga innehavare, har tyvärr icke gått i uppfyllelse. Såsom redan anmärkts ha vissa egnahemsnämnder i sina svar på den i mars 1947 från jordbruksdepartementet till nämnderna utgångna cirkulärskrivelsen förklarat sig ha k u n n a t konstatera att sådana mindre skogsfastigheter, som icke berördes av lagstiftningen, numera blivit föremål för spekulanternas livliga intresse. Även av andra myndigheter än egnahemsnämnderna ha liknande iakttagelser gjorts. Sålunda har jordbrukskommissionen i Västerbottens län i sin till chefen för jordbruksdepartementet avgivna redogörelse för verksamheten under år 1946 framhållit att — ehuru intet tvivel funnes om att jordförvärvslagen vore av behovet påkallad och att dess syfte fått starkt gehör hos den stora allmänheten, som också lojalt rättade sig efter lagens bestämmelser —- utformningen av lagen dessvärre lämnade möjligheter för mindre socialt inriktade personer att kringgå dessa bestämmelser. Bl. a.

52 hade förekommit alt vid fastighetstaxering — i strid mot taxeringsförordningens föreskrifter — ideella andelar i fastighet upptagits såsom särskilda taxeringsenheter utan att sämjedelning förelåge; där så skett, bleve fastighetsandel, vars taxeringsvärde ej överstege 5 000 kronor, undandragen den genom lagen tillskapade kontrollen. De missförhållanden, på vilka uppmärksamheten sålunda blivit riktad, böra givetvis såvitt möjligt undanröjas. Ett tillrättaläggande synes ej kunna ske på annat sätt än att den i jordförvärvslagen utsatta värdegränsen antingen sänkes eller ock helt slopas. En sänkning av berörda gräns torde, därest utsikt att uppnå det åsyftade resultatet skall föreligga, behöva göras ganska kraftig. Följden av en dylik sänkning bleve att endast tämligen få fastigheter, nämligen de allra minsta, komme att falla utanför lagens regler. Med hänsyn härtill synes det vara väl så lämpligt alt fullständigt borttaga gränsen och följaktligen göra lagen tillämplig å varje jordbruksfastighet oberoende av dess värde. Såsom av det förut anförda framgår saknades vid jordförvärvslagens tillkomst icke röster för en reglering av detta slag; och eftersom ett tillgripande av den andra av de båda till buds stående utvägarna säkerligen skulle föranleda att även i fortsättningen risk komme att förefinnas för alt de fastigheter, vilkas värde låge under den sänkta gränsen, bleve föremål för spekulanternas verksamhet, synes lösningen av förevarande problem böra ske sålunda, att alla jordbruksfastigheter bringas in under den genom lagen föreskrivna kontrollen. En ändring av jordförvärvslagen i föreslagen riktning kommer givetvis att medföra ett ökat arbete för de myndigheter, som ha att taga befattning med tillståndsprövningen. Denna ökning av arbetet torde dock helt eller i varje fall till största delen komma att kompenseras av lättnader, föranledda av vad i det följande föreslås rörande undantag från lagstiftningen såvitt angår vissa slag av fastighetsförvärv. Ifrågavarande lagändring kommer helt naturligt att erhålla sin huvudsakliga betydelse, då förvärvet avser ren skogsfastighet. Vid förvärv av sådan fastighet med jordbruk, som beröres av ändringen, torde i det stora flertalet fall lagens förenklade kontrollförfarande kunna komma till användning; det besvär, som förorsakas förvärvare av dylik fastighet, blir därför i allmänhet ringa. I vissa av de lagar och lagförslag om inskränkning i rätten att förvärva fast egendom, som tillkommit före 1945 års jordförvärvslag, finnas bestämmelser, genom vilka en särställning beredes åt förvärv från närskyld person. Sålunda innehöll femårslagen såväl i sin ursprungliga lydelse som i lydelsen efter lagens förlängning ett stadgande av innebörd att lagen icke ägde tillämpning å avtal, som slötes mellan skyldemän i rätt upp- och nedstigande led eller syskon eller mellan ett syskon och det andras avkomling.

53 Vidare upptogs i jordkommissionens förslag till lagstiftning om tillstånd att besitta fastighet den bestämmelsen, att lagstiftningen ej skulle gälla i fråga om avtal mellan äkta m a k a r eller mellan skyldemän i rätt upp- eller nedstigande led eller mellan syskon eller mellan syskon och syskons avkomling eller mellan dem, av vilka den ene vore eller varit gift med den andres släkting i rätt upp- eller nedstigande led, eller mellan adoptant och adoptivbarn, därest överlätaren förvärvat fastigheten genom bodelning, giftorätt, arv eller testamente eller ock på grund av annat fång såsom ägare innehaft densamma i minst fem år från tillträdesdagen och icke blivit på grund av överträdelse av lagstiftningens föreskrifter ålagd att avyttra fastigheten. Slutligen stadgas i lagen om arrendators förköpsrätt att förköpsrätten ej må utövas, där köparen är säljarens make, avkomling, adoptivbarn eller dess avkomling eller ock säljarens syskon. Jämväl den senare än jordförvärvslagen tillkomna lagen om kronans förköpsrätt innefattar, såsom tidigare omnämnts, ett likartat stadgande; enligt detta är emellertid — i förhållande till motsvarande bestämmelse i lagen om arrendators förköpsrätt — kretsen av de anhöriga, mot vilka förköpsrätten ej får göras gällande, utvidgad till alt avse även syskons barn. I motsats till nu berörda lagar och lagförslag medgiver jordförvärvslagen intet undantag från lagens tillämpning beträffande sådant förvärv, som sker från anhörig person. Förvärv av detta slag omnämnes ej särskilt i förarbetena till lagen; i dessa säges endast vid behandlingen av frågan om undantag från lagstiftningen att syftet med denna syntes bäst tillgodoses, om det övervägande antalet förvärv inpassades under kontrollförfarandet. Till följd härav blevo frän lagens tillämpning icke undantagna andra förvärv än dels förvärv, som göres av kronan eller av kommun, dels förvärv från konkursbo, dels förvärv å exekutiv auktion och dels förvärv, till vilket jämlikt annan författning Kungl. Maj :ts tillstånd skall sökas. En uppmjukning av jordförvärvslagen såtillvida, att från lagens tillämpning undantages fastighetsförvärv, som göres av en nära anhörig till fastighetens ägare, synes önskvärd. Ett dylikt förvärv ingår ofta såsom ett led i arvsrättsliga anordningar; sålunda är en fastighetsförsäljning till make eller bröstarvinge vanligen att betrakta såsom ett sätt att på förhand ordna vissa av de förhållanden, som uppstå när överlätaren avlidit. Mellan ett sådant fall och det fall, då fånget jämväl formellt har arvsrättslig karaktär, föreligger alltså ingen egentlig saklig skillnad. Fallen synas därför böra likställas i jordförvärvslagen. Enligt denna äro, såsom förut nämnts, andra fång än köp och byte icke underkastade lagens kontrollförfarande. Om det alltså torde få anses principiellt befogat att från berörda kontrollförfarande undantaga överlåtelser vissa nära anhöriga emellan, uppkommer spörsmålet, vilka anhöriga ett sådant undantag bör avse. Att kontrol-

54 len kan undvaras vid förvärv, som göres av fastighetsägarens make, avkomling, adoptivbarn eller dess avkomling, synes klart. Vid dylikt förvärv framstår dettas arvsrättsliga natur med särskild tydlighet. Huruvida undantaget bör utsträckas till att omfatta även förvärv av andra anhöriga än de nyss nämnda kan däremot förefalla tveksamt. Förvärv, vid vilket förvärvaren är överlåtarens syskon eller syskons barn, torde dock kunna inbegripas under undantaget. Detta slag av förvärv torde huvudsakligen förekomma i fråga om ideell andel i sådan fastighet, vari förvärvaren redan på grund av arv eller testamente är delägare, och även där så icke är fallet utan förvärvet avser hel fastighet, lärer detsamma i regel vara förestavat av helt andra skäl än att begagna fastigheten såsom objekt för spekulation eller kapitalplacering. Någon ytterligare utsträckning av undantaget utöver vad nu angivits synes däremot ej böra ifrågakomma. En ändring av jordförvärvslagen i föreslagen riktning kommer att medföra överensstämmelse på förevarande punkt mellan denna lag och lagen om kronans förköpsrätt. I det förslag till jordförvärvslag, som framlades av 1940 års utredning, upptogs en bestämmelse av innehåll att i fall, då tillstånd erfordrades för förvärv av fastighet, ej heller del av fastigheten finge förvärvas utan att tillstånd erhölles. Av utredningen framhölls i motiveringen till denna bestämmelse att det för att icke lagens föreskrifter skulle kunna kringgås synts erforderligt att bereda samma skydd för del av fastighet som för hel fastighet. Även om den frånsålda delen icke hade ett värde, som uppginge till 10 000 kronor, skulle sålunda tillstånd sökas, därest hela fastighetens taxeringsvärde uppginge till nämnda belopp. Emellertid låge det i sakens natur att vid prövningen av förvärv av mindre områden av en fastighet delvis andra synpunkter måste läggas på ärendet än då tillståndet skulle gälla hel fastighet. Liksom för bolag och föreningar medgivits rätt att förvärva tomt, upplagsplats, stenbrott, grus- eller lertag, torvmosse m. m., borde en enskild näringsidkares förvärv av dylika begränsade områden eller områden, som icke vore av väsentlig betydelse för jordbruksdriften, i regel icke möta hinder. Likaledes borde beredande av rekreationsmöjligheter åt stadsbefolkningen kunna ske genom överlåtelse av mindre områden för uppförande av erforderliga bostäder. Uttryckliga bestämmelser i detta ämne hade emellertid icke ansetts behöva upptagas i lagen. I nu förevarande hänseende erhöll jordförvärvslagen sin slutliga utformning i enlighet med ett av fastighetsbildningssakkunniga framställt ändringsförslag. Sålunda likställdes i lagen med förvärv av hel fastighet ej endast förvärv, avseende del av fastighet, utan även förvärv av andel i fastighet. Vidkommande förvärv av fastighetsdel gjordes dock det praktiskt synnerligen betydelsefulla undantaget att förvärv av område, som avstyc-

55 kats för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk, icke för sin tillåtlighet skulle kräva tillstånd. Medan sålunda från jordförvärvslagens regel att förvärv av del av fastighet är likställt med förvärv av hel fastighet uppställts ett omfattande undantag, är lagens regel om likställighet mellan andelsförvärv och helhetsförvärv undantagslös. Härav följer t. ex. att om, sedan vid arvskifte en till dödsboet hörande fastighet uppdelats mellan flera delägare i boet, en av dem inköper de övrigas andelar i fastigheten, jordförvärvslagen blir tilllämplig å förvärven under förutsättning att fastighetens taxeringsvärde överstiger 5 000 kronor. I ett fall, sådant som det nu nämnda, kan det i jordförvärvslagen reglerade enklare kontrollförfarande, som grundar sig på försäkran av förvärvaren och intyg av myndighetsperson, ej komma till användning, eftersom detta förfarande förutsätter att förvärvaren icke redan är ägare av annan fastighet eller fastighetsandel; förvärvaren är följaktligen nödsakad att hos Kungl. Maj:t söka tillstånd till sina andelsförvärv. Med nyss angivna fall bör jämföras det, att delägarna i ett dödsbo genom ett i laga ordning upprättat arvskifte överenskomma att en boet tillhörig fastighet med taxeringsvärde över 5 000 kronor skall tillskiftas en av dem. Även om fastighetens värde överstiger värdet av denne delägares andel i boet och han därför förbinder sig att till övriga delägare utgiva kontant ersättning för den del av fastighetsvärdet, som överstiger värdet av andelen, kräver denna transaktion ej för sin giltighet något tillstånd; fånget räknas nämligen såsom arv, och jordförvärvslagen har j u icke avseende å andra fång än köp och byte. Ett likställande av förvärv av fastighetsandel med förvärv av hel fastighet förekommer även i vissa andra lagar, som innefatta inskränkning i den enskildes rätt att fritt disponera över sin fasta egendom. Sålunda skall, såsom redan förut omnämnts, vad om förköpsrätt stadgas i lagen om kronans förköpsrätt- gälla jämväl då andel i fastighet säljes. En liknande bestämmelse är också intagen i lagen om arrendators förköpsrätt. I båda de nu nämnda lagarna göres emellertid från den uppställda regeln det undantag, att förköpsrätten ej må utövas, där andelen säljes till någon, som förut var delägare i fastigheten. Det har synts böra upptagas till övervägande, om icke även i jordförvärvslagen kunde införas ett stadgande, som medgåve delägare i fastighet rätt att utan tillstånd förvärva annan delägares fastighetsandel. En rätt av angiven innebörd förefaller under alla omständigheter böra tillerkännas den ägare av andel i fastighet, vars delägarskap grundar sig på giftorätt, arv eller testamente. Flertalet förvärv, som göres av sådan delägare, skulle f. ö. vid ett godkännande av det framlagda förslaget att från jordförvärvslagens tillämpning göra undantag i fråga om förvärv av

56 vissa närskylda personer, redan på sist berörda grund komma att falla utanför lagen. Skäl synes emellertid föreligga att från jordförvärvslagens tillämplighet undantaga jämväl andra andelsförvärv än de nu omförmälda. Oavsett på vilket sätt en delägare i fastighet åtkommit sin andel, torde nämligen hans förvärv av lott i fastigheten från annan delägare ej kunna jämställas med ett förvärv av hel fastighet eller med ett förvärv av andel i fastighet, vari han icke förut är delägare. Ett förvärv av förstnämnda slag innebär ju icke att någon utomstående inträder i äganderätten till fastigheten eller del av denna utan utgör endast en omdisposition av andelsrättigheterna. I detta sammanhang bör bemärkas att de talrika andelsförvärv, som under den tid jordförvärvslagen varit i tillämpning blivit föremål för Kungl. Maj:ts prövning, så gott som undantagslöst vunnit godkännande vid prövningen. Det skulle möjligen kunna göras gällande att den ifrågasatta rätten för ägare av andel i fastighet att fritt fä förvärva annan delägares lott i samma fastighet borde tillerkännas förvärvaren endast under förutsättning att, där å fastigheten funnes jordbruk, förvärvaren ämnade själv ägna sig åt detta. Emellertid torde det förhålla sig så, att de fall, då förvärv av faslighetsandel göres av annan delägare än sådan som ombesörjer skötseln av jordbruket å fastigheten, äro synnerligen fåtaliga. Det lärer därför knappast kunna anses behövligt att en förutsättning av berörda slag uppställes. Med hänsyn till vad ovan anförts har det förslag funnits böra framläggas, att förvärv av andel i fastighet, vari förvärvaren redan är delägare, icke för sin tillåtlighet skall kräva tillstånd enligt lagen. Ett godtagande av detta förslag skulle innebära att jämväl i förevarandc hänseende jordförvärvslagen och lagen om kronans förköpsrätt komme att överensstämma med varandra. Förslagen till nya

författningsbestämmelser.

1 anslutning till vad i närmast föregående avsnitt anförts har utarbetats förslag till ny lag om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet. Förslaget omfattar åtta paragrafer. Förslagets 1 g anknyter tämligen nära till motsvarande paragraf i 1945 års jordförvärvslag men skiljer sig från denna därutinnan, att lantbruksnämnden upptages såsom tillståndsmyndighet i stället för Kungl. Maj:t, att alla fastigheter, oberoende av värdet, inbegripas under lagstiftningen samt att denna icke erhåller tillämplighet å förvärv av andel i fastighet, vari förvärvaren redan är delägare. 2 och 3 gg i förslaget överensstämma helt med paragraferna med dessa ordningsnummer i 1945 års lag; och förslagets 4 g avviker från samma paragraf i lagen endast såtillvida, att uppsikten över fullgörande av för-

57 bindelse, som tillkommit i samband med meddelande av förvärvstillstånd, skall ankomma på lantbruksnämnden och icke på jordbrukskommissionen. Förslagets 5 g är ny. Den innehåller regler angående dels omröstning i lantbruksnämnden vid avgörande av fråga rörande fastighetsförvärv, dels underställning i visst fall av nämndens beslut om bifall till ansökan om förvärvstillstånd dels ock överklagande av sådant nämndens beslut, varigenom dylik ansökan blivit avslagen. 6 § i förslaget korresponderar med lagens 5 g och är liksom denna uppdelad i tre stycken. Första stycket är likalydande i förslaget och i lagen. I förslagets andra stycke har, i förhållande till samma stycke i lagen, gjorts den ändringen, att förvärv från viss närskyld person medtagits bland undantagen från lagens tillämpning. Tredje stycket i förslaget upptager i motsats till lagens tredje stj r cke endast en form av förenklat kontrollförfarande; det slag av dylikt förfarande, som enligt lagen kan komma till användning vid förvärv av tillskottsjord till ofullständigt jordbruk eller stödjordbruk, har i förslaget bortfallit. Förslagets 7 och 8 gg ha samma lydelse som 6 och 7 gg i lagen. Ytterligare har upprättats förslag till kungörelse rörande tillämpning av lagen om inski-änkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet. Detta förslag, som bygger på 1945 års kungörelse om tillämpningen av gällande jordförvärvslag, innehåller sex paragrafer. Av dessa innefatta 1 g och 3—6 §g regler, svarande mot dem, som återfinnas i 1—5 gg av 1945 års kungörelse; några andra sakliga skiljaktigheter mellan reglerna än sådana, som föranledas av de nyheter, lagförslaget upptager, föreligga icke. I kungörelseförslagets 2 g ha införts vissa bestämmelser, som hänföra sig till lagförslagets stadganden om underställning och överklagande av lantbruksnämndens beslut. Giltighetstiden för 1945 års lagstiftning utgår den 31 december 1948. Det synes emellertid kunna ifrågasättas, om icke de föreslagna författningsbestämmelserna särskilt med hänsyn därtill, att lantbruksnämnderna börja sin verksamhet den 1 juli 1948, böra träda i kraft redan sistnämnda dag.

Särskilt yttrande av herrar Haeggblom

och

Sundelin.

Vi ha ej kunnat ansluta oss till den i utredningen uttalade meningen, att det föreligger fortsatt behov av att genom jordförvärvslagen begränsa enskild persons rätt att förvärva jordbruksfastighet. Om statsmakterna likväl skulle besluta, att denna lag fortfarande skall gälla, anse vi till skillnad från utredningen, att de erfarenheter av lagens verkningar, som hittills vunnits, icke motivera att lagen gives bestående karaktär. Under samma förutsättning anse vi det också vara önskvärt, att bestämmelserna om värdet på de fastigheter, lagen skall avse, mildras i stället för att enligt utredningens förslag skärpas. Efter införande av statlig förköpsrätt anse vi att förvärv av jord för genomförande av ägoutvidgning ej bort förhindras eller försvåras genom att jordförvärvslagen fortsätter att gälla även köp, som göras av sådana, som förut äga och bruka jordbruksfastighet. Vi anse att bestämmelserna om rätt till vitesåläggande bort borttagas ur lagen samt att landsfiskalernas intygsgivning bort kunna utbytas mot intyg även från mera lättillgängliga intygsgivare. Av dessa skäl reservera vi oss mot vissa delar av föreliggande betänkande och motivera vår reservation med följande: Arrendejordbruken ha ej ökat. Den i betänkandets början framlagda översikten över tidigare ståndpunkter i fråga om att genom lagstiftning hindra enskild person från att förvärva jordbruksfastighet visar, att man ända från seklets början till fram på 1940-talet funnit avgörande skäl tala emot en dylik lagstiftning. Betecknande är vad 1901 års norrlandskommitté anför, att jord, som genom enskild persons förvärv överförts i icke-jordbrukares ägo, icke för framtiden undandrages bondeklassen på samma definitiva sätt som genom bolagsförvärv. Någon ändring i detta förhållande hade till tiden för jordförvärvslagens genomförande ej inträffat. Så långt vi nu med statistikens hjälp k u n n a överblicka utvecklingen, har nämligen icke-jordbrukares köp av jordbruksfastigheter kompenserats av återför sälj ning till jordbrukare av dylikas tidigare förvärv. Den under 1940-talet ändrade inställningen till icke-jordbrukares jordförvärv har enligt vår mening ej orsakats av någon förändring av de faktiska förhållandena, men desto mera påverkats av de nya

59 idéer om en privilegierad jordäganderätt, som framkommit bl. a. i de nazistiska arvegårdslagarna i Tyskland. När förslaget till nu provisoriskt gällande jordförvärvslag diskuterades i riksdagen hösten 1945, var resultatet av 1944 års jordbruksräkning ej känt, men såväl lagförslagets upphovsmän som dess övriga försvarare omvittnade, att det förelåg en stor fara för de självägande jordbrukarnas ersättande med arrendatorer. Som bevis härför nöjde man sig med, att »känd sak var så god som vittnad». Nu visa dock jordbruksräkningarnas siffror, att utvecklingen icke alls varit den omvittnade fram till hösten 1944, trots att under de fem krigsår, som då förflutit, alla de skäl, som anfördes för icke-jordbrukares tilltagande jordförvärv, bort hinna göra sig starkt gällande. Med reservation för eventuella, av oss ej kända olikheter i fråga om det statistiska materialets insamlande och bearbetning, anföra vi följande uppgifter ur Statistisk årsbok avseende jordbruk över 2 har (med undantag för 1919, som avse alla jordbruksfastigheter över 0-25 h a r ) . A r

1919 1927 1932 1937 1944

har

Utarrenderad areal har

Antal brukningsdelar st.

Utarrenderade brukningsdelar st.

3 787 242 3 563 424 3 575 389 3 589 972 3 566 563

971 116 907 891 954 885 953 102 952 773

428 C26 307 395 307 379 307 319 296 227

99 691 62 265 60 192 59 134 55 892

Totalareal

Den förändring, som genom jordbruksräkningarna är statistiskt dokumenterad, har oavbrutet från 1919 gått i riktning mot minskat antal arrendejordbruk och från 1932 mot en oavbruten minskning av den utarrenderade arealen. Arrendegårdarnas antal har minskat både absolut och procentiskt. Den arrenderade arealen har mellan de båda sista jordbruksräkningarna 1937 och 1944 sjunkit med blott 329 har, och då samtidigt totalarealen minskats, stiger procenttalet för utarrenderad areal från 26-5 % år 1937 till 26-7 % år 1944. Detta kan dock inte tagas som bevis för någon ändrad tendens i fråga om jordbruksarrendenas minskning. Med dessa bevis för arrendejordbrukens minskning för ögonen, kunna vi inte instämma i utredningens beskrivning av förhållandena »under de sista årtiondena före lagens tillblivelse» såsom karakteriserade av en fastighetsövergång från jordbruksbefolkningen »i en efter hand allt mera ökad omfattning» och »att hela antalet fastigheter, som kommit att ägas av personer utanför den jordbrukande befolkningens krets till sist blivit så avsevärt, att åtgärder krävdes för att stävja en ytterligare utveckling i denna riktning». Jordbruksräkningarnas här ovan anförda uppgifter visa precis antalet jordbruk, som under de sista årtiondena före lagens tillkomst kommit att ägas av andra än brukare, och denna statistik visar minskat

antal arrendegårdar och minskad areal, och utredningen bygger alltså sin argumentation på en klart och tydligt felaktig uppfattning av det verkliga läget. Då jordbruksräkningarnas statistik visar antalet fastigheter, som ägas av andra än brukarna, måste vi anse denna statistik ha vitsord i föreliggande fråga framför den utredning, som ulförts av akluarien Sverker Groth och som bilagts detta utlåtande. Denna utredning visar antalet jordbruksfastigheter, som år 1947 ägas av personer, bosatta i annan kommun än där fastigheten är belägen. Antalet sådana fastigheter redovisas med 39 161 stycken, ett antal som är väsentligt lägre än jordbruksräkningarnas redovisade arrendejordbruk och därför mindre representativt. Om ägarna till utarrenderade fasligheter bo utanför eller innanför den kommun, i vilken fastigheten är belägen, har naturligtvis ingen betydelse och är därför en omotiverad indelningsgrund. När totala antalet arrendejordbruk är känt genom jordbruksräkningarna, kan intet vara att vinna på att söka avskilja blott en del av detta antal enligt de vägar, som valts i Groths utredning. Denna sammanför dessutom uppenbart både av ägarna själva och av arrendatorer brukade fastigheter. Hur felaktig bilden därigenom blir, framgår tydligast av uppgifterna rörande Gotland. Enligt Groths utredning har Gotland 1 596 jordbruksfastigheter, som ägas av personer boende i annan kommun. Delta utgör 23-G % av samtliga jordbruksfastigheter, vilket är den högsta procentsiffra utredningen uppvisar för något län. Enligt jordbruksräkningens ofrånkomliga siffror hade Gotland 1944 blott 324 arrendatorer, vilket är den absolut lägsta siffran för alla län och den procentiskt näst lägsta (6-1 %). Under förutsättning att inga större ändringar skett från 1944 till 1947 (vilket bestyrkes av tabellbilagornas uppgifter om Gotland) betyder detta, att siffran 1 596 i sig innesluter minst 1 200 fasligheter, som brukas av ägarna. Vi förmoda, att detta beror på att Groths utredning måste få med alla brukningsenheter med ägor på bägge sidor om sockengränser. På Gotland med sina många småkommuner torde delta antal kunna bli särskilt stort, men mer eller mindre föreligger samma förhållande i alla län. När betänkandet hänvisar till Groths utredning såsom belägg för riktigheten av sin uppfattning om läget i fråga om fastigheter, som kommit att ägas av andra än brukarna, har den hänvisat till ett siffermaterial, som i betydande grad tagit med fastigheter, som i stället ägas och brukas av en och samma person. I Groths utredning göres ett försök att konstruera fram, hurudan utvecklingstendensen varit, varvid efter vissa antaganden ökningen av antalet jordbruksfastigheter tillhörande enskilda personer bosatta utom orten beräknas till drygt 58 % från 1919 till 1947. Denna ökning torde omfatta fastigheter, som förvärvats både genom arv och genom köp, och hur stor andel arvsöverlåtelser kunnat hava i denna utveckling, kan utläsas i uppgifterna, som lämnas från Kopparbergs län. 1919 redovisas 144 fastigheter

61 av hithörande slag och 1947 5 040. Känt är att detta beror av för Dalarna säregna förhållanden, som man inte kunnat komma till rätta med på grund av fastighetsägarnas obenägenhet att sälja sina små arvslotter, och situationen är inte skapad genom sådana förvärv, som jordförvärvslagen avser att förhindra. Som belägg för en jordförvärvslags behövlighet är siffermaterialet i Groths utredning påverkat av alltför olikartade, för jordförvärvslagen ej relevanta förhållanden för att kunna tillmätas bevisvärde. Den bild, utredningen ger, kan inte förtaga bevisvärdet hos jordbruksräkningens statistik, som visar att ingenting hänt, som nu gör behovet av en jordförvärvslag större än på 1920- och 1930-talen. Spekulationsköp. Vi kunna ej ansluta oss till utredningens ståndpunkt alt beteckna både spekulationsköp och kapitalplaceringsköp såsom jämställt lika olämpliga former av jordförvärv. Spekulationsköpen äro olämpliga, därför att de kunna leda till förstörande av för folkförsörjningen betydelsefulla värden och låta realisationsvinster komma andra personer till godo än dem, som genom arbete och sparsamhet skapat och bevarat de realiserade värdena. Att förhindra sådan skadegörelse och inhöstande av oskälig vinst överensstämmer väl med allmän rättsuppfattning. Förhindrande av spekulationsköp förutsätter dock ej nödvändigtvis en jordförvärvslag. Hinder för köpares lust och möjlighet att på olämpligt sätt exploatera ett förvärv kunna på annat sätt göras fullt effektiva. Tydliga förbättringar av förutvarande brister ha t. ex. följt av nu gällande bestämmelser om skogsavverkning på nyinköpta gårdar. I den mån nuvarande hinder för spekulationsexploatering inte äro tillräckligt effektiva, k u n n a de med stöd av erfarenheten skärpas. Kapitalplaceringsköp. Vad ovan sagts om spekulationsköpen är ej tillämpligt på kapitalplaceringsköpen. Då kapitalplaceringar i andra fastigheter eller andra förmögenhetsföremål ej äro förbjudna, är en lagstiftning av jordförvärvslagens karaktär ej motiverad ur allmänna rättssynpunkter, utan speciella mycket starka skäl måste kunna anföras för undantag från gällande kapitalplaceringsfrihet. Mångas tal om kapitalplaceringsköpens olämplighet bottnar dock i subjektiva synpunkter utan allmängiltighet. Exempel på enligt flera människors uppfattning olämpliga kapitalplaceringsköp kunna vara många. Kapitalplaceringsköpen överföra inte alltid äganderätten i de bästa händer, men det sker inte heller alltid ens genom arv eller andra nu tillåtna former av jordförvärv. Ur allmänna synpunkter olämpliga jordförvärv ske inte vid kapitalpla-

62 ceringsköp såsom vid spekulationsköp. Genom kapitalplaceringsköp förstöras inte inom jordbruket befintliga för folkförsörjningen betydelsefulla värden. Tvärtom föreligger exempel på att kapitalplaceringar från ickejordbrukare lett till att förfallna jordbruk upprustats på ett fördelaktigt sätt. Den allmänna regeln, att själväganderätten är den bästa formen för jordbruksinnehav på grund av möjligheten att till ekonomisk fördel koordinera jordbruk och skogsbruk, utesluter inte, att arrendeformen med sitt kapitaltillskott från både ägare och arrendator varit till fördel för jordbruket i sin helhet. Staten har ju själv i fråga om sina jordinnehav i betydande grad använt sig av utarrendering. Att arrendebruk mycket väl låter sig förena med hög produktivitet visar Östergötlands högtstående jordbruk, fastän Östergötland är det landskap, som har högst andel (48-8 % år 1944) av åkerarealen utarrenderad. Det kapitaltillskott, som kommit jordbruket i sin helhet till del genom icke-jordbrukares jordförvärv, är säkert betydande. Arrendejorden omfattar j u styvt en fjärdedel av åkerarealen, och dess värde omfattar väl då också omkring en fjärdedel av det fastighetskapital, som är nedlagt i det svenska jordbruket och som svarar mot taxeringsvärden på över 8 miljarder. En del av arrendejorden äges dock av f. d. jordbrukare, och dessas kapital kan beräknas ha kommit från jordbruket, varför det är omöjligt säga hur stort kapital, som genom fria jordbruksfastighetsförvärv tillförts jordbruket från icke-jordbrukare. I aktuarien Groths utredning, som dock ej direkt omfattar hithörande jordbruk, namnes den imponerande siffran på 682 miljoner kronor för ett betydligt mindre antal fastigheter än de utarrenderade. Med jordförvärvslagen påverkar man ett för jordbruket betydande kapitalanskaffningsproblem. Med den för jordbruket besvärliga kapitalbristen inom jordbrukarnas egna led är det tillskott icke-jordbrukare vid fastighetsförvärv gjort icke oväsentligt i förhållande till den stora kapitalbrist inom jordbruket i övrigt, som täckes genom lån. Det går lätt att mobilisera jordbrukarnas förtrytelse mot s. k. kapitalisters ägande av jord och få dem att anse, att det är ett första rangens jordbrukarekrav, att andra folkgruppers kapitalplaceringar i jordbruk förbjudas. Det torde dock finnas starka skäl att inte önska detta kapitaltillskott eliminerat fortare, än det kan ersättas genom jordbrukets egen kapitalbildning. En jordförvärvslag, som hindrar icke-jordbrukares kapitalplaceringar i jordbruk, ökar dock inte jordbrukets egna kapitaltillgångar med en enda krona. Då den ökning av dessa, som kan beräknas ske, i nuvarande läge redan på förhand äro disponerade för upprustning och rationalisering, kan det dröja länge, innan eget kapital finnes tillgängligt för att ersätta icke-jordbrukares kapitalplaceringar, och då återstår endast att ersätta denna kapitaltillförsel genom ökad skuldsättning. Det torde också finnas skäl beakta, att det kapital, som nu av icke-jord-

63 brukare kunnat placeras i jordbruksfastigheter, annars söker sig andra vägar. Om genom lagstiftning viss kapitaltillförsel till jordbruket hindras, blir resultatet att så mycket m e r a placeras i tätorternas näringsliv, och då arbetskraften följer kapitalet, k a n en sådan utveckling få olyckliga konsekvenser för jordbruket. Det finns alltså betydelsefulla perspektiv på framtida verkningar av en permanent jordförvärvslag, och dessa böra beaktas. Kapitaltillförseln från icke-jordbrukare har även kunnat vara till nytta för aktiva jordbrukare, både arrendatorer och säljare. För inånga är arrendeform den enda utväg, som står till buds för att som egna företagare gå in i yrket från hemmasönernas eller lantarbetarnas led. Det skulle betyda en betydande omvälvning och försämrade framtidsutsikter för många, oin arrendeformen bragtes att minska hastigare än som skett. En med tillräckligt eget kapital utrustad arrendator behöver inte vara ekonomiskt mera sårbar, än en av skuld överlastad självägande. Säljarna av jordbruksfastigheter ha väl i regel fullgoda skäl för sitt saluförande. De k u n n a önska ombyte, och den köpesumma, de erhålla, placera de då i andra jordbruk. De kunna önska sälja avlägset liggande delar av sina brukningsenheter för att därigenom erhålla medel för vidtagande av rationaliseringsåtgärder i fråga om byggnader eller maskiner. Vid argumentering om jordförvärvslagens behövlighet resoneras det ibland som om jordbrukarna utan denna lag vore försvarslöst utlämnade till att nödgas sälja till förste bäste ickejordbrukare, som uppträder som spekulant. Säljarna avgöra naturligtvis själva om de ha anledning sälja eller inte, och deras beslut därvidlag anse vi böra vara helt avgörande, och statligt förmynderskap är obehövligt. Från många håll ha kapitalplaceringsköpen betraktats som olämpliga, därför att de höjt priserna på jordbruksfastigheter till förfång för köpare ur jordbrukarnas egna led. Detta torde dock mest ha gällt spekulationsköpen och därutöver främst sådana på grund av skattelagarnas verkningar gjorda kapitalplaceringsköp, varigenom man blivit i tillfälle att undandra inkomst från beskattning. I fråga om dessa köp anse vi dock inte en jordförvärvslag vara ett nödvändigt hinder. Det torde ligga närmare till hands att förhindra sådan skatteflykt genom bestämmelser om nyinköpta fastigheters värdering vid deklaration av förmögenhet. Det ligger i sakens natur, att kapitalplacerare främst se på kapitalets förräntning, och i det långa loppet anpassa sig fastighetspriserna efter avkastningsvärdet. Där högre pris betalats, leder detta snart nog till att fastigheterna avyttras. Jordbrukarna själva synas knappast vara handikappade i tävlan med kapitalplacerarna. Med tillfredsställande prisbildning på jordbrukets produkter bör en jordbrukare, som själv kan bebo och bruka ett jordbruk, ostridigt ha bättre förutsättningar att förränta nedlagt kapital, än de som skola ha jordbruken utarrenderade. I stort sett. torde därför kapitalplacerarnas inverkan på fastighetspriserna inskränka sig till den fastare prisbildning, som följer av en större efterfrågan.

64 Särskilt från jordbrukareungdomens sida har man velat hindra kapitalplaceringsköp, därför att de höjt priserna vid ungdomens övertagande av jordbruksfastigheter, och det har ansetts vara ett jordbrukareungdomens speciella intresse, att dessa priser hållas låga. Synpunkten har varit fullt förståelig, medan jordbrukets inkomstläge varit sådant, att inånga gånger arbetsförtjänsten måst släppas till för att gälda låneräntor. För normala tider bör man dock tänka sig in i alla konsekvenser och se saken ur bäde säljarens och köparens synpunkt. De torde också i stort sett kunna förenas. En säljare borde kunna få ha sådana anspråk på köpeskillingens storlek obestridda, att han vid försäljningen får ett pris med samma köpkraft, som han betalat, med tillägg för värdet av de förbättringar han gjort å fastigheten. I fråga om sådana förbättringar är byggnadskostnaderna särskilt värda att uppmärksammas. Det är inte rimligt, att dessa skola förhålla sig till saluvärdet så, att det vid försäljning är omöjligt få tillbaka i ny- eller ombyggnader nedlagt kapital. Ett sådant tillstånd är ohållbart. Ingen vill upprusta byggnadsbeståndet, om han vet, att så snart detta är gjort, är en del av det nedlagda kapitalet för alltid borta. Elt sådant tillstånd betyder att nu nödvändiga upprustningar av byggnaderna äta upp de sparade tillgångarna inom jordbruket. Gårdvärdena behöva anpassas så, att de täcka kostnaderna för upprustning med hus och för modern drift behövliga anordningar. I annat fall blir situationen den, att man visserligen kanske kan köpa billigt men inte vid försäljning fär tillbaka värdet av nedlagda förbättringar, och denna situation är ur jordbrukarnas synpunkt helt säkert sämre än om fastighetspriserna något så när följa byggnadskostnadernas och penningvärdets förändringar. Så länge konkurrensen från icke-jordbrukares fastighetsförvärv icke drivit upp fastighetspriserna över nybyggnadskostnaderna, torde knappast finnas fog för att hävda, att jordbruket hotas av någon fara på grund av konkurrens på fastighetsmarknaden. När jordförvärvslagen antogs, argumenterades också med alt det kunde befaras alt för den kommande rationaliseringsverksamheten behövliga fastigheter i spekulationssyfte skulle inköpas, för att sedan till förhöjda priser erbjudas åt rationaliseringsorganen. Detta argument har för framliden mist sin betydelse, sedan staten genom den statliga förköpsrätten har helt i sin hand att disponera för rationaliseringsverksamheten behövliga, saluförda gårdar. I fråga om kapitalplaceringsköpen gäller alltså, att de medföra både fördelar och nackdelar, utan att bevis föreligger om de senares övervikt. De fria förvärvens kapitaltillförsel har varit och är av stor betydelse och en jordförvärvslags störande ingrepp kan vålla svårigheter, särskilt i tider med åtstramad kredittillgång. Jordförvärvslagen bär tydliga tecken på att vara framsprungen mindre ur nödvändigheten men mera ur vår tids övertro på statlig kontroll och reglering, och den kommer i praktiken att för-

65 hindra inte bara olämpliga utan även lämpliga jordförvärv, särskilt då den även vänder sig mot förutvarande jordbrukare. Vi anse av förut anförda skäl, att jordförvärvslagen inte bör förlängas, sedan giltighetstiden för nu gällande provisoriska lagstiftning upphört den 31 december 1948. Även om vi således yrka avslag på jordförvärvslagens förlängning, anse vi dock vårt uppdrag innebära att framföra förslag till utformningen av en mot vår önskan förnyad jordförvärvslag, så att dess ingrepp i näringslivets och människornas frihet blir så litet som möjligt. Ur denna synpunkt önska vi framföra följande från betänkandet avvikande meningar. Lagens omfattning. I stället för föreslagen ändring till att lagen skall omfatta alla som jordbruksfastigheter taxerade enheter ända ned till lägsta taxeringssumma, anse vi att en jämkning uppåt till 10 000 kronors taxeringsvärde hade varit till fördel. Detta yrkades också från olika håll vid lagens tillblivelse. Vad som anförts som stöd för skärpningen är, att det från särskilt Norrland uppgivits att spekulationsköpen efter lagens tillkomst koncentrerats på skogsfastigheter med under 5 000 kronors taxeringsvärde. Att för att få lagen absolut verkande göra den föreslagna utvidgningen illustrerar på ett u t m ä r k t sätt, hur regleringar föder regleringar, utan att man till sist frågar sig, om regleringarna kunna ha någon praktisk betydelse. De låga taxeringsvärden, det här gäller, ange att det måste vara fråga om fristående fastigheter och inte till jordbruk hörande stödskogar. Om ägarna till dessa fastigheter vilja frigöra bundet kapital, torde man kunna utgå ifrån, att de anse sig ha bättre användning för detta kapital på annat sätt, och låta dem själva avgöra, huru de vilja handla. Statens kontroll över varje liten småaffär blir till slut till ett olidligt tvång och vidgat ämbetsmannavälde. Dessa småaffärer kunna självklart inte ha någon betydelse för det svenska jordbrukets ställning, och enligt vad vi äro underrättade om, bero dessa affärer lika mycket på säljarnas initiativ som på köparnas. Under sådana förhållanden är det onödigt, att en lagstiftning, som tidigare utan olägenhet saknats, utsträckes till att omfatta minsta jordbit, som av taxeringsnämnderna med mycket skiftande praxis taxerats som jordbruksfastighet. Jordbrukares tillköp av jord. Vad som särskilt inom jordbrukarekretsar förorsakat att jordförvärvslagen blivit så impopulär, att organisationer, som förut yrkat på en jordförvärvslags genomförande, nu fattat resolutioner om dess avskaffande, är de hinder, som lagen skapar mot jordbrukares tillköp av jord till tidigare innehav. En sökande, som förut äger jordbruksfastighet och begär tillstånd att förvärva ytterligare jord, får sin ansökan särskilt prövad, och kanslirådet Gullstrands redogörelse visar att tillstånd vägrats, då veder5—717963

66 börande haft fullt bärkraftigt familjejordbruk och särskilda skäl ej åberopats. Vederbörandes egna önskningar tillmätas ingen betydelse. Driftiga och framgångsrika företagare inom hantverk, industri och handel få utvidga sin verksamhet. Innehavaren av ett familjejordbruk riskerar att bli hindrad från att begagna för utvidgning gynnsamma tillfällen att inköpa näraliggande jord, tillfällen som inte så ofta yppa sig och om de inte få utnyttjas, när de föreligga, kanske aldrig återkomma. På så vis använd kommer jordförvärvslagen att lägga regleringens döda hand över den fria rationaliseringsverksamheten, som hittills åstadkommit betydande resultat. Det är att avskära all samlad klokhet och erfarenhet hos jordbrukarna själva i fråga om valet av de rätta rationaliseringsvägarna och lägga alla avgöranden hos lantbruksnämnderna. Att dessa få bestämmanderätt i fråga om rationaliseringsåtgärder, där staten släpper till lån och bidrag, må så vara, men människor som själva planlägga, själva skaffa kapital och själva bära riskerna, böra beredas frihet. Omtanke om jordbruket kan icke sägas motivera, att inte den i jordförvärvslagens 5 § medgivna friheten från att anskaffa tillstånd bör tillkomma jordbrukare, sorn tillköpa jord i rationaliseringssyfte. Vi hade därför önskat en sådan utformning av lagen, om densamma skall förlängas. Något hinder för statens rationaliseringsverksamhet kan en sådan frihet inte medföra, sedan staten skaffat sig förköpsrätt vid alla jordförvärv. Vitesåläggandet. I jordförvärvslagen föreskrives, att för vissa kategorier av köpare tillstånd att köpa ej må medgivas med mindre sökandens innehav kan väntas medföra övervägande nytta för jordbruket eller för näringslivet i orten. Enligt 4 § kan förvärv vägras, om inte köparen förbinder sig att inom viss tid verkställa erforderlig åtgärd till främjande av jordbruket eller skogsbruket å fastigheten eller att under viss tid nyttja fastigheten för bestämt ändamål. Vite kan utsättas för tredska att uppfylla förbindelsen, och rätten i den ort, där fastigheten ligger, kan utdöma vitet och även utsätta nytt sådant. Dessa bestämmelser förstärka i mycket hög grad jordförvärvslagens karaktär av fullmaktslag med alla de risker för godtycklighet, som följa vid en sådan lags tillämpning. Vad som hittills är känt om lagens tilllämpning har besannat att dessa risker föreligga. Vi hänvisa till kanslirådet Gullstrands utredning, där enligt vår mening givas tydliga exempel på godtycke. En ägare till ett större jordbruk hade t. ex. begärt tillstånd köpa en fastighet om 1-5 har. Fastigheten saknade ekonomibyggnader och köparen ville använda den till bostad åt tre manliga arbetare. Han fick köptillstånd på villkor att snarast möjligt på fastigheten uppföra ladugårdsbyggnad samt sedan i minst tio år ha fastigheten utarrenderad till högst en familj som arbetaresmåbruk. Ett mycket godtyckligt sätt att tillmötesgå

köparens behov och att på en omväg fa fram de föga populära arbetaresmåbruken. En annan sökande fick föreskrift att plantera 1 000 fruktträd, en annan all inom viss tid genomföra en mängd förbättringsåtgärder, som förutvarande ägare inte behövt göra. En som ville tiliköpa en gård att sambruka med sin förutvarande för att i en framtid låta en nu 17-årig son övertaga den ena av fastigheterna, fick köpa på villkor att vid vite snarast möjligt iståndsälta mangårdsbyggnad och ekonomibyggnad, fast dessa tydligen ej behövde användas under sambrukstiden. Man har alltså inte nöjt sig med att söka få garantier för att de inköpta gårdarna inte försämras, vilket vore rimligt, utan köparna ha pressats till åtaganden, som äro tidsbestämda och vitesbelagda och som bära tydliga spär efter den bestämmande ämbetsmannens mer eller mindre ensidiga uppfattning. Inte minst inom jordbruket behöva företagarna frihet att när som helst vid ändrade konjunkturförhållanden ompröva vidtagna eller påtänkta dispositioner, och del är olyckligt att då vara låst av dylika bestämmelser. Intygsgivningen. Redan vid 1945 ars diskussion om jordförvärvslagen anfördes frän olika håll betänkligheter mot att lägga utfärdandet av intyg om köpares lämplighet och trovärdighet i landsfiskalernas hand. Av nu verkställd utredning framgår, alt denna intygsgivning haft en betydande omfattning, utan all dock vederbörande tjänstemän funnit den särskilt betungande. Detta är dock blott en sida av saken. Betydelsefullare är det besvär, som vållas allmänheten att söka sig fram till landsfiskalerna i de numera ganska stora landsfiskalsdistrikten. Det bar uppgivits att landsfiskalernas bristande personkännedom lätt kan kompletteras genom att landsfiskalerna hänvända sig till de kommunala förtroendemännen. Om deras vitsord på så vis blir det avgörande, ligger det nära till hands att tycka, att det kunde anförtros åt dem att utfärda vederbörligt intyg. Då intygen utfärdas enligt föreskrivna formulär, behöver inte befaras olika utformning. För vilka intygsgivare man än väljer blir del sedan en bedömningsfråga, huruvida intyg skall utfärdas eller inte, och med den mera ingående personkännedom, som kommunala befattningshavare besitta, behöver inte förutsättas mindre noggrannhet från dessas sida än från landsfiskalernas. Vi hålla av anförda skäl före, alt det ur allmänhetens synpunkt vore fördelaktigt om kategorien av intygsgivare utvidgades till att jämte landsfiskalerna omfatta jämväl kommunalnämndsordförande och eventuellt lantbruksnämndernas sockenombud.

äf—-7 17963

Särskilt yttrande av herr

Hedlund.

1945 års lagstiftning på förevarande område erhöll endast provisorisk giltighet. Anledningen härtill torde ha varit en viss osäkerhet dels om behovet av en dylik lagstiftning, sedan de mera krisbelonadc förhållandena på fastighetsmarknaden upphört, och dels om verkningarna av lagstiftningen. Enligt min mening motivera dessa tvenne omständigheter alltjämt atl lagen icke göres permanent utan förlänas blott provisorisk karaktär. Intresset av spekulations- och placeringsköp av jordbruksfastigheter torde nämligen fortfarande få anses vara till stor del betingat av den onormala ekonomiska situationen. Och vad angår de erfarenheter som hittills vunnits av lagens tillämpning äro dessa visserligen övervägande gynnsamma men omfatta dock en alltför kort tid cirka 1 ', år för att säkra slutsatser skola kunna dragas. Jag förordar därför att lagen provisoriskt antages på ytterligare tre år.

BILAGOR

• s

71 Bilaga

A.

Antalet under tiden den 1 januari 1946—den 30 september 1947 av Kungl. Maj:t avgjorda ärenden enligt jordförvärvslagen. TabeB 1. Lån Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs och Holms

40 21 61 t06 55 28 5-1 11 17 91 98 55 37

Lån Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens Fntet särskilt län

17 118 69 52 43 26 27 42 20 25 11 4 Summa 1 170

Tabell II. Tillstånd liar Tillstånd har ej meddelats meddelats Sökanden har icke redan ägt jordbruksfastighet: Förvärvet har avsett fastighet att användas för jordbruk: Sökanden har ämnat ägna sig åt Jordbruk. Sökanden har ej ämnat ägna sig åt jordbruk Förvärvet har avsett faslighet att användas för Förvärvet har avsett fastighet att användas för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk Sökanden har redan ägt jordbruksfastighet: Förvfcrvet liar avsett sammanslagning » » ej avsett sammanslagning > avsett ideell fastighetsandel: Sökanden liar redan ägt andel på grund av giftorätt, arv eller testamente Sökanden har redan ägt andel på grund av köp Sökanden liar från olika fångesmän förvärvat fastigheter som förut icke utgjort en brukningsAnsökan om tillstånd

liar inkommit

Summa

1)8 12

31 Kl

129 85

172 SÖ

181 122

116 39

t 2

120 41

20 3i7

.'51 1 170

*

för sent; 14 823

Anledning till antagande enligt 3 § första stycket jordförvärvslagen har förelegat i 56 fall. Vitesföreläggande jämlikt 4 § samma lag har meddelats i 31 fall.

72 Bilaga Ii. Antalet under tiden den 1 april 1946—den 31 mars 1947 av landsfiskalerna utfärdade intyg enligt 2 § tillämpnuigskungörelseii till jordförvärvslagen (Formulär A ) . Län Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands

Län 171 I1) 8 -> i:;

SIM 51 1

''99

360 7114

190 095 73(i

370 G ö t e b o r g s och 1! ilius Älvsborgs Skaraborgs . .. Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

30 t 551 560 527 ''99 191 233 323 5211 258 669 312 S u m m a 9 032

Bilaga C. Antalet under tiden den 1 april 1946—den 31 mars 1947 av egnahemsnämnderna utfärdade intyg enligt 2 § tillämpningskungörelsen till jordforvärvslagen (Formulär B ) . Egnahemsnämnd Stockholms läns och stads Uppsala läns Södermanlands läns Östergötlands läns Jönköpings läns Kronobergs läns Kalmar läns norra områdes . . . Kalmar läns södra områdes . Götlands läns Blekinge läns Kristianstads läns Malmöhus läns Hallands läns

23 25 10 17 38 45 15 52 37 ''9 90 34 17

Egnahemsnämnd G ö t e b o r g s o c h Holms läns Ä l v s b o r g s b i n s n o r r a områ< es . Ä l v s b o r g s l ä n s s ö d r a o m r å i es S k a r a b o r g s läns Värmlands läns .. . Örebro läns V ä s t m a n l a n d s läns K o p p a r b e r g s bins Gävleborgs läns ... V ä s t e r n o r r l a n d s läns J ä m l a n d s läns Västerbottens läns N o r r b o t t e n s läns ..

91 72 33 52 173 30 23 73 80 131 90 297 157

S i m m a 1 791

73 Bilaga

I).

P. M. På grundvalen av visst lian jordbruksdepartementet överlämnat primärmatcrial har undertecknad enligt uppdrag verkställt statistisk undersökning rörande vissa jordbruksfastigheter. Undersökningen är avsedd för den av Kungl. Maj:t den 25 augusti 1917 beslutade utredningen av Frågan om förlängning av giltighetstiden för den s. k. jordförvärvslagen. Primärmaterialet utgöres av: .1. uppgifter från häradsskrivarna om antalet och taxeringsvärdena av sådana pa landsbygden belägna jordbruksfastigheter, vilka enligt fastighetsliggarna för år 1947 ägas av enskilda personer bosatta i annan kommun än den där fastigheten är belägen. De under A. omförmälda uppgifterna om antalet på landsbygden belägna jordbruksfastigheter, vilka enligt fastighetsliggarna för år 1947 ägas av enskilda personer bosatta i annan kommun än den där fastigheten är belägen, lia sammanställts i tab. / a, som i absoluta tal utvisar, hurusom dessa fastigheter för varje län och för riket i dess helhet äro fördelade på olika grupper bestämda efter taxeringsvärdets storlek. Hela antalet av de sålunda redovisade fastigheterna är 39 101. De absoluta talen i tab. 1 a äro i tab. 1 b och 1 c omräknade till procenttal. Av tab. 1 b framgår, huru de ifrågavarande fastigheterna dels till hela sitt antal och dels inom var och en av de efter taxeringsvärdets storlek bestämda grupperna fördela sig på de olika länen. - - Det högsta procenttalet i kolumnen för hela antalet fastigheter (kol. 2) finner man vid Kopparbergs län (12-o); det följes närmast av talen för Värmlands och Älvsborgs län (7-2 resp. 6:;) samt de båda Skånelänen ( 5 T för vardera). Minsta procenttalen ha Blekinge (1-y). Göteborgs och Bohus (1-4) samt Västmanlands län (1*5). — Kopparbergs län ligger främst inom var och en av de tre grupperna av småiastigheter (se kol. 3—6); beträffande gruppen med 5 100—10 000 kronors taxeringsvärden dela Kopparbergs och Värmlands län främsta platsen, medan maximisiffran för grupperna 10 100 25 000 och 25 100 50 000 kommer på Älvsborgs resp. Östergötlands län och för de båda återstående grupperna återfinnes vid Malmöhus län. Tagas samtliga fastigheter med taxeringsvärde över 5 000 kronor d. v. s. de fastigheter vilka med hänsyn till taxeringsvärdet falla under jordförvärvslagen - över ett, finner man högsta procenttalen vid Malmöhus, Älvsborgs, Värmlands och Östergötlands län. I de statistiska utredningar angående den svenska jordens fördelning pa olika slag av ägare och brukare, som för jordkommissionens räkning framlagts av statistiska centralbyrån förekommer en tabell med uppgifter om jordbruksfastigheter tillhörande s. k. absentister, d. v. s. utom orten mantalsskrivna enskilda personer (se s. 260 ff i del It av jordkommissionens betänkanden, Stockholm 1921). En sammanställning av vissa av dessa uppgifter avseende förhållanden är 1919 återfinnes i följande tablå. Det material varpå tablåns uppgifter bygga är av annan beskaffenhet än det som ligger till grund för tab. 1 a och tab. 1 b. Sålunda avser tablån brukningsdelar, medan i tabellerna räknats med jordbruksfastigheter i betydelsen av taxeringsenheter, vilka taxerats såsom jordbruksfastighet. Såsom brukningsdel räknas jordbruk med mer än 0-25 hektar åker, vilket i avseende å driften utgör ett

71 L fi n

Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands lilekinge Kristianstads Hallands Göteborgs och Bohus

Brukningsdelar Antal

%

1 100 528 1 190 1 784 828 011 790 202 315 1 287 1 591 7S8 135

6-8 3--J 9-0 1(1-7 5-0 3-7 1-8

(•a

Brukningsdelar

1. fi n

Skaraborgs

Västmanlands Gävleborgs Västernorrlands

i-D 7-7 '.)•{-,

1-7 2-li

Norrbottens Hela

riket

Antal

%

1 123 1 112 51 :s 721 329 141 201 • 317 270 65 SO

0-7 (i-7 3-1 4-3 2-11 0-9 I--.' l-li Hi 0-4

16 642

()•-)

och samma företag och drives med en och samma arbetsstyrka. Beträffande begreppet taxeringsenhet hänvisas till kommunalskattelagen 8 S med tillhörande anvisningar. Särskilt märkes, att en såsom jordbruksfastighet taxerad enhet kan utgöras av område, t. ex. ett skogsskifte, som icke omfattar någon åker; dylika taxeringsenheter torde framför allt förekomma i rikets nordligare delar. Del övervägande antalet fastigheter med ingen eller högst 0-2.1 hektar åkerjord torde emellertid ha taxerats såsom »annan» faslighet. Åtminstone i fråga om Götaland och vissa delar av Svealand synes kunna antagas såsom sannolikt, alt antalet brukningsdelar tämligen nära överensstämmer med antalet enheter taxerade såsom jordbruksfastighet. En annan olikhet mellan uppgifterna för år 1919 och uppgifterna för år 1947 är, att de förstnämnda avse både landsbygd och städer medan de sistnämnda avse endast landsbygden; en olikhet som dock icke spelar någon nämnvärd roll. Hela antalet i tablån redovisade, absentister tillhöriga brukningsdelar är 16 642 mot 39 161 i tab. 1 a medräknade jordbruksfastigheter. Av de särskilda länen är det endast Södermanlands och Östergötlands som ha högre siffror i tablån än i tabellen. Trots vad nyss anförts om olikheterna i fråga om de statistiska enheterna synes man kunna av den stora skillnaden mellan de anförda talen draga den slutsatsen, att antalet absentister tillhöriga jordbruksfastigheter ökats sedan år 1919. Storleken av denna ökning kan icke med ledning av de tillgängliga uppgifterna exakt angivas; den uppgår med säkerhet icke till det tal som erhålles genom subtraktion av 10 042 från 39 101. Måhända kommer man det sökta talet något närmare, om man vid beräkningen utgår från de visserligen obestyrkta men likväl kanske icke helt osannolika förutsättningarna, att året 1947 icke i mera betydande omfattning avviker från året 1919 i avseende å den procentuella fördelningen mellan landets norra och södra delar av absentister tillhöriga taxeringsenheter av jordbruksfastighets natur samt att är 1919, liksom är 1947, i Götaland och Svealand utom Värmlands och Kopparbergs län antalet brukningsdelar på det hela taget överensstämt med antalet taxeringsenheter av sistnämnda natur. Under dessa förutsättningar skulle antalet på landsbygden belägna jordbruksfastigheter tillhörande enskilda personer bosatta utom orten är 1919 ha för hela riket utgjort 24 716, och ökningen till år 1947 skulle belöpt sig till drygt 58 %. För utredningen ha icke stått till buds uppgifter om hela antalet på landsbygden belägna taxeringsenheter av jordbruksfastighets natur. Da det emellertid ansetts vara av intresse att lära känna icke blott den i tab. 1 a och 1 b redovisade

75 fördelningen på de olika länen av jordbruksfastigheter tillhöriga utom orten bosatta personer utan även den relativa förekomsten inom varje län för sig av sådana fastigheter, ha såsom bas för beräkningen av dessa frekvenser tagits i anspråk vissa i nedan nämnda ordning erhållna jämförelsetal, vilka sålunda fatt ersätta talen för hela antalet jordbruksfastigheter. Av länsstyrelsernas hos Kungl. Maj:t gjorda framställningar om ersättning för kostnaderna för taxeringsarbetet år 1947 framgår antalet till självdeklarationerna fogade bilagor angående jordbruksfastigheter. Enligt gällande föreskrifter har deklarationsskyldig person att avge, förutom allmän självdeklaration i den kommun, där han är mantalsskriven, jämväl särskild självdeklaration i annan kommun, där han äger jordbruksfastighet. Ehuru praxis härutinnan hirer vara något olika på olika orter, torde man kunna räkna med, att i stort sett ieke mer än en jordbruksfastighet redovisas på varje för sådan fastighet avsedd bilaga. Därest fastighet är belägen utom ägarens mantalsskrivningskommun, skall bilaga rörande fastigheten fogas till såväl den allmänna som den särskilda deklarationen. Da ägaren är bosatt i en landskommun och jordbruksfastigheten är belägen i en annan sådan kommun, har man sålunda att räkna med två för landsbygden redovisade deklarationsbilagor för denna fastighet, i vilken utsträckning sådan dubbelredovisning förekommer är icke känt; vid här ifrågakomna frekvensberäkning har antagils att proportionen mellan antalet deklarationsbilagor angående jordbruksfastigheter och antalet sådana fastigheter ieke varierar alltför mycket från län till län. Den härefter intagna tablån utvisar för varje läns landsbygd förhållandel mellan ä ena sidan antalet av de i tab. 1 a, kol. 2, redovisade fastigheterna och å andra sidan antalet av de nyssnämnda deklarationsbilagorna. Tab 1 a, kol. 2 i . ;i

n

Södermanlands Östergötlands •lönköpings Kronobergs Kalmar

Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands G ö t e b o r g s o. B o h u s

Bilagor

11 370 X 671 10 500 20 509 22 215 18 41S IS 770 15 712 0 802 21 750 2 3 980 13 636 14 71 r,

Antal

1 % av bilagor

1 384 708 1 400 1 001 1 513 1 390 1 401) 1 596 500 2 210 2 248 942 559

12-1 8-2 13-3 8-1 0-9 7 •.» 7-s 23-7 7-1 1II--J 9-1 6-9 3-8

T a b . 1 :\, kol. 2 Bilagor

1. :i Ii

Älvsborgs Värmlands Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands.... Jämtlands Västerbottens Norrbottens Hela

riket

Antal

I "„ av bilagor

27 480 24 919 29 8 1 5 14 121 S 183 25 157 10 737 2 1 637 lli034 29 2 8 3 19 024

2 410 2 118 2 830 1 074 588 5 040 1 201 1 505 1 851 1 504 1 201

8-9 8-;» 9-.-. 7-(i 7-3 20-0 7-0 0-1 IM 5-8 6-6

',:!'. 116

3 9 Mil

'»•II

Enligt tablån äro 9o % av landsbygdens jordbruksfastigheter belägna i annan kommun än den där ägaren är bosatt. För de flesta länen håller sig procenttalet ganska nära delta genomsnitt för riket; endast Gotlands, Kopparbergs samt Göteborgs och Holms län förete större avvikelser därifrån (resp. 23-7, 20o och 3-8 %). Genomsnittsfrekvensen för hela riket med uteslutande av sistnämnda tre bin är 8-2 %. Procenttalen i lab. i c visa, huru de i tab. 1 a redovisade fastigheterna inom varje särskilt län fördela sig procentuellt ä de särskilda efter taxeringsvärde bestämda grupperna. I ögonen fallande äro de höga procenttalen för Gotlands.

70,

Kopparbergs, Norrbottens och Västerbottens län i summakolumnen för fastigheter med upp till 5 000 kronors taxeringsvärde; av rikssiffran i denna kolumn (4.5'2 % ) ser man, att icke långt från hälften av alla jordbruksfastigheter på landsbygden, vilka ägas av enskilda personer bosatta i annan kommun än den där fastigheten är belägen, har ett taxeringsvärde som ej överstiger 5 000 kronor och sålunda med hänsyn till taxeringsvärdets storlek ligger utanför jordförvärvslagens tillämpningsområde. Av tabellens sista kolumn framgår, i vilken utsträckning de ifrågavarande fastigheterna i varje län ha taxeringsvärde överstigande 5 000 kronor. I Stockholms, Södermanlands och Östergötlands län omfattar denna grupp mellan 85 och 90 % av samtliga de i tab. 1 a redovisade fastigheterna. I tab. 2 redovisas taxeringsvärdena av jordbruksfastigheter ä landsbygden, vilka enligt fastighetsliggarna för år 1947 ägas av enskilda personer bosatta i annan kommun än den där fastigheten är belägen. Fastigheterna ha i tabellen fördelats å grupper bestämda efter storleken av varje särskild fastighets hela taxeringsvärde. Gruppindelningen är densamma som tillämpats i lab. 1 a, I b och 1 c. En summering av procenttalen i kol. (i med talen i kol. 8 ger vid handen, att skogsmarkens och skogens sammanlagda värden för fastigheterna med högst 5 000 kronors taxeringsvärde utgör en större del av hela taxeringsvärdet (44n r, ) än för fastigheterna med taxeringsvärde över ä 000 kronor (39-8 '.'< ) . Skillnaden är ju dock icke stor.

1. B

ii

Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kalmar Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bobos.

Taxeringsvärde

Belopp

53 777 18 900 51 387 63 499 32 078 22 258 10 088 6 203 7 911 44 251 93 385 17 977 lo 496

17 930 33-3 4 980 26-:) 18 596 36-2 24 572 38-7 10 731 52-2 13 100 58-fl 20 248 50-;-, 1 810 29-1 3 345 42-3 1 1 119 31-9 0 099 ii-.") 4 S7S 27-1 2 188 20-8

Taxeringsvärde

Belopp

32 000 34 503 33 377 23 205 13 900 24 371 13 093 1 1 550 17 250 7 737 . 5 537

17 072 11 871 23 509 11 400 5 530 15 303 9 433 9 971 13 229 1111 2 653

55*2 34-3 70-« 19-1 39-8 02-6 08-1) 68-5 70-7 ")7-ii 17-'.l

Hela riket <;»2 .->:>:• 873 ":i'i

'•0-1

Därav sko;; 1. ii

n

Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands.... Västerbottens Norrbottens

Därav skon

1 närmast förestående tablå ha intagits uppgifter för de särskilda länen rörande dels de ifrågavarande fastigheternas totala taxeringsvärde och dels deras sammanlagda skogsmark- och skogsvärde, allt i tusentals kronor. I samtliga fastigheter, som äro föremål för utredningen, utgör enligt tablån skogsmarkens och skogens sammanlagda värde i genomsnitt 40-1 % av deras sammanlagda totala taxeringsvärde. Men ifrågavarande relation växlar starkt från län till län; maximiprocenten redovisas för Jämtlands län (70-7 %), medan talet för det jämförelsevis skogfattiga Malmöhus län är 6-5 %. Ur de sammandrag över den av taxeringsnämnderna år 1947 verkställda fastighetstaxeringen, vilka för närvarande äro under utarbetande i statistiska centralbyrån, ha erhållits uppgifter om taxeringsvärdena av de jordbruksfastigheter på landsbygden för vilka fastighetsskatt utgår och vilka icke tillhöra svenska aktiebolag. Nästa tablå (s. 77), som anger det procentuella förhållandet mellan taxeringsvärdena av de här undersökta fastigheterna, å ena sidan, samt taxerings-

77 v ä r d e n a enligt s t a t i s t i s k a c e n t r a l b y r å n s n y s s n ä m n d a u p p g i f t e r , å a n d r a s i d a n , u t g ö r en m o t s v a r i g h e t till t a b l å n å s. 75 h ä r o v a n o c h b e l y s e r s å l u n d a i s i n m å n vad m a n s k u l l e k u n n a kalla a b s e n t i s t f a s t i g h e t s f r e k v e n s e n i n o m d e o l i k a l ä n e n . F ö r att g ö r a t a b l å n m i n d r e s k r y m m a n d e ha de a b s o l u t a tal, s o m ligga till g r u n d för p r o c e n t t a l e n , i c k e m e d t a g i t s i d e n s a m m a ; d e f i n n a s t i l l g ä n g l i g a d e l s i d e för u t r e d n i n g e n u p p g j o r d a a r b e t s t a b e l l e r n a och dels i s t a t i s t i s k a c e n t r a l b y r å n s s a m m a n d r a g över taxeringarna. De o b s e r v e r a d e f a s t i g h e t e r n a s t o t a l a t a x e r i n g s v ä r d e u t g ö r 9-.". ',< a v t a x e r i n g s v ä r d e t av s a m t l i g a j o r d b r u k s f a s t i g h e t e r pä l a n d s b y g d e n för v i l k a f a s t i g h e t s s k a t t u t g å r o c h vilka i c k e t i l l h ö r a s v e n s k a a k t i e b o l a g , ö v e r e n s s t ä m m e l s e n m e d r i k s p r o c e n t s i f f r a n i t a b l å n å s. 75 (9-o) ä r s å l u n d a s y n n e r l i g e n g o d . R i k s s i f f r o r n a å s. 77 u t v i s a v i d a r e , a t t s k o g s m a r k e n s o c h s k o g e n s v ä r d e (11-u 'i ) s a m t f r a m f ö r allt t o m t - och i n d u s t r i v ä r d e t (16-6 '/< ) av j o r d b r u k s f a s t i g h e t e r n a i s t ö r r e u t s t r ä c k n i n g än <leras t o t a l a j o r d b r u k s v ä r d e t i l l h ö r a a b s e n t i s t e r . S t o c k h o l m s l ä n h a r h ö g s t a talen i s a m t l i g a t a b l å n s k o l u m n e r . 1 jordbruksvärde Jordbruk värde ingående i (k'SS värde av helhet skogsmark Stockholms

22-1 ll-i; 19-.-. 19-.-, 12-8 10-7 13-:: 8-7 8-n 1177 19-C 10-1 Ii- I

I jipsala

Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs och Holms Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

12-u 13-2

lO-ii Kl-ii 17-1 11-8 8-11 9-1 (i-I 5 • -J 8-2 12-:; 5-S l-ä 6-3 6-8

1-2 l-o

13-2 1-1

Hela riket

3-o II'!'.

22-7 10-S 18-11 18-:;

21-1 S-7 17-4 1 1-1

12-u 1 1-1

11-11 13-1 8-ii 8-:: 9-S

värde

Tomtocn industrivärde

Sko^s

11-II

12-:: 8-1; S-s 19- l 20-1 12-0 7-i>

12-1 13-1 11-.-,

1 1-'J 7--' 8-2 6-9

/ • ; :

12-(i 10--J 5-fl IM-4 0-7 17-^ i."v Ii

1 kla

taxerings värdet

20-1

10-2 17-7 13-J 9-7 8-11 10-2 (i-s Ii-o 9-.'. 12-.-. (i-:.

20-5 10-5 9-ä 8-:: 17-(i ä-:! 1 I-:;

8-n 7-11 8-7 S-s ii-1;

8-8 5-.")

9-(i 12-.-. 3 - Ii 2- 7

17-1 12-.7 li-fl

8-1 2-7 2-1

IM,

16-6

!l-:;

F ö r atl få en u n g e f ä r l i g b i l d av u t v e c k l i n g e n frän ä l d r e tid i a v s e e n d e ä d e n utsträckning vari jordbruksfastigheternas taxeringsvärden belöpt på fastigheter t i l l h ö r a n d e a b s e n t i s t e r h a r , m e d b e g a g n a n d e av d e m ö j l i g h e t e r s o m s t å t t till h u d s , följande b e r ä k n i n g u t f ö r t s . U r f ö r e n ä m n d a tabell i del II av j o r d k o m m i s s i o n e n s betänkanden h a r h ä m t a t s uppgift om absentistfastigheternas t a x e r i n g s v ä r d e å r 1918. Det s å l u n d a e r h å l l n a b e l o p p e t h a r s a t t s i r e l a t i o n till t a x e r i n g s v ä r d e t av all b e v i l l n i n g s p l i k t i g j o r d b r u k s f a s t i g h e t s a m m a å r , vilket v ä r d e e r h å l l i t s u r d e n avs t a t i s t i s k a c e n t r a l b y r å n u t g i v n a Årsbok för S v e r i g e s k o m m u n e r , å r g . 1919. Mot-

78 svarande relation för år 1947 har uträknats med stöd av utredningens primärmaterial och statistiska centralbyråns taxeringssammandrag. De erhållna relationstalen ha jämförts med varandra, varvid befunnits, att 1947 års tal med 41 °A överstiger 1918 års tal. Beräkningen har, liksom den å s. 74 beträffande antalet absentistfastigheter gjorda, av där anförda skäl grundats på förhållandena i Götaland och Svealand utom Värmlands och Kopparbergs län. Utvecklingen skulle alltså ha gått därhän, att den del av jordbruksfastigheternas taxeringsvärde som belöper på absentistfastigheter är 41 % större år 1917 än år 1918. Denna ökning är alltså mindre än den som a s. 7-1 angivits i fråga om relativa antalet absentistfastigheter (58 % ) . Stockholm den 14 oktober 1947. Sverker

Groth.

80 •

H

PN

« — i 5 i^ c

•M

-t- (O

c

iö CM iö £ i f l —' iö •— *— — r^* r — :c m 'JD x n i*, M ? : " CM -

( • O r ^ N V p i O ^ n t O t ^ C

t~- 00 3 Vj 1*5 O Cl 1~ 1-

a B

h © o

—

c

D0«

^ 5

si

_

o n c - 94 o «S '-' IQ o t - a •-- — m • - -M T — CM i--: N fl* : i - r :

•M " C

i - < « ^ « W t - o o o i f i 6 c

A •*- .1 ~ — rH — r Å r t — f- V

•C. -M i", -V o Ål f i A I

-

0 a

7" *

^. 5

:T r

= —

o

-

o |5

jj;

§i

l

n

'-> 30

-

X .7 -

-

M -

r- »O ' t " ."

ao os — ca .r . -

-

.-.

••

r

;

o o

Ui

c©AÖÅ£*Å~A*>Å«At^»rt'i>er

-

- CM -

'' T I —

é

-C

w ©

_ o o ° -- o ii T

X.

S

:

to

ö e =

i '"

—

*

å

—

<H

3» t o O so O 03 rt rt "M ao • * o P-« ts a

i— *

i

^

^

«

^

^

«

ao i - SJ O Ok c C CM « — CM

;

T* *

-

B

'

•J: —

—

,

— i - —• x r - — v: r: — i r — r

-

P» - 7, A

o 5 o © :- ~

_ _

Ä ^ i A A i n f -

_ , _ _ , _

- i -2- i m

» Ö O O 3t •# «s i » «p e

-;-'-

%%

-

.- ,, _ -

•M "^

O C

-

-J' , - - - . _ _

— - - "-

-

, ?i X -

— . - - t i - t - I i -/. M t

— ~'(

V

,_ „ ._ , , _ — r. _ — ,_ , , _ — - - — ~ i i - o

*

-

?i 3

,. © s —

A -b ira i > é A ö i w -'"

£

S

i^ÅÅlr'

i s

, i<

•J~.

o

— -

"

. w js CC

• [fl

. ™ — >c ,-f-

. •j

|| P|:|| |

V 2 .v

/

i x

-— W

=

"

-^ — —

a

-

o

^ cC^

eborg sborg rabor m la ii i bro. .

J * 25

__

si ~'

v

n^mrt^^NW'-'Aioc

•J

o„ — o ÖD £ u t i ä = •£ 1 i

o " t ^ - " - * — 2 *c3 "£! o * n " 3 " ö ^ > s «5 £ IL ^ . - ._ W P C Ä C ^ - I I - I O I M Ä Ä J '3 =< X > C

>\iz>

il GE

•;•

> 2

SI >

= o £ s

•—•

— 1

l>

•x os 71 o »- — rjs O t^ CO I> CO c l 00 l > A ob c© Å Å Ö i - é r'i CM >Ö CI H N t O r- Cl - irt O W CJ t ? x: "-O X X l> C h - >", O h 2

C — = o 'Ji M

—

z. cc-

—

~-

r. : i i : - >: - *r - o i - TI >i t> A C C C ~ 71 — 71 7 1 — — -yc i * x ^ ci — — © ~ N er. ci c i c c; — ro ^* c 55 5 öö

e ?l

©

3 — =

r-

—

V.

1^

*^

IM

—

=.

:o ci ci CM —

* 7 -

§ i

~-

Q

sa "?

— ._ '" •f.

5 i

:t

i i

o

S x —

.-

'-.••

— - = = -' — » •'• " o» l - ' - / . t i r. -/. »- - * : - i - i - "* s X — i — •*: iO ~ O e t r H ~" 1- M i * — I - — — C "" C. • - C X C Cl ci -~ — — ^_ i ~

H O "* « W C '" :*. •- •- — t- — • - — 7 t >7 M 77 l - 77 30 'Ti r •-i Ci i i ^ re i - i - t - — cb -— :f. — "•- ~. ÖJ ifa -^ [A. u b e j ^ w ä ro — ro CM ro CM c i c i c l c i n ci c i — — c i r •- Cl Cl —

t -

— ti

g

i~

ti

= i

S

id "T1

T r

r

? 7 7."

v T- r

:' ".

v V T 7 7 7 sa N t-N. O* *-. O w l ^

-- r: « — ~j

; * [ __ ;*-[ ^>|

"" ** > M

£ »Q

12 5 c

~. — — i - i - : i — *N a r, *-2 X — C f- r; r : c i i i ^ - c l x c r: - r: - - c i ^ c i z - r: ci : -

uO -*•

'~

~

—

1 ~ 77

l> 1 - — r

E0 M

—

—

1^- CC 1~- C "

•A —

—

t £ ~ =

-

. c ^* ob r* t ^ r> tÖ

- ,7

ro c* — ro c: i - ci .o i - co w --r

= 3

'." 9 "f 7 7 r v T v ' / 7 ? 7 T 7 7 v r T V T T5 77 7 ci — c i c: — i ~ — ao ao — — 17i ; 3C X3 '-k "-i if* ob c© =o ob ob r>»

»*r

5 _

—©

:"

.,

*a

rr I - —• Cl Ö • c — ci c i 2 ci c i — c ci n w ro ci

- ö ö o ö ö c o ö ö ö c

— ö ~ ö C^ c

s

=

«

v

::

5 5 6 5 5 5 o o o o o c

i

©

_ 2 ^

o*

!

— O

_

— : -

•j

— -/ — — :| = 5 |

:

! -— 3f i i

«i w as « f c 'fe i

y

T.

—

' "Z.

par berg [eborgs. crnorrli llnnrls.

~

«

•s c

o£

~ > -S .J3 r , • « ? M g «e t S P W O 5 2 2 -5 2 LE ?":: 0=?(/lI> C ^ ! i O > - * t > 2

—

^

O

Q

E 3

= c

C

c

_, •3 *

C

O

o o o H C I O

C

o o CO

i-O 0 0 CO — OJ i O i > - T-H o

o

r- os o

cc

CO

c.

o o o o o s o o0 To* Oo ToI o O 0 8 pM CJ o CO - f OC 00 C l c o o 00 05 00 T OS CM

O Q M M ^ i O CM C l n CM T I n T I CM

»t <M

3 B

•g

es

«^

Öi

c

c" "c _ -SS

•s.

I-

t-

i~

et.

—

O

00 C-»

o o o

o

~

O

T— T I

*1

PN

CO CO

•c

o o o o o o o o 0 0 CO t ^

• —

c.

e ss a

=

2 A

— fi

oo

"o c

5 Jj

g

c

— n "*

;, ;/.

> '/l

OB

g

J5 Ti

bfi

a

:

C

%

G

"

o CO

— o

o

-t

-V ci c

T-l

•* Cl

Q O O O Q • c O O O O O TS os oo CM r-* T? PM CO OS CO OS CO iO CO " « * CM OS CO O CO T I o s —

^-

—

CO

o

C^; OS

o

O

— i

cö-

öi i cS CO 6

t*

". ~ o

PV

CO CO CO C l

o

«

.a —

(Cl ~ O l -

o o o oo o o o CO r H LO

o o o o o o o o o o o O ' s T r- co

t ^ - CM CO

C

oo o m n o o - ^ n-> ~n

o rCM CM

9 I I

M C CM T I T I

O CS 0 0 LO O

es Cr.

00 IO 1

CO o CO ZD

Cl PM

C

I

H

o T1 ^

T I

CM

I I

•M

es = *

a rit

•> ©

€ § —

SE

*i

Cv

o n ao

•p

CN ^

O

—'

f—

o-

a _

—a

o X

3 X

|

pH

X

c 2J

O t-i O

w

«a

rt C > H

pa

c-

S B

i

•a «

.* b

bi

i.

§

O

77 C

"o

5 B

c

•a o

-**

"

—. O

-

c E

+J

sC

u

c

es H

a" a ~ t-

H

«S

fc-

H

Ä

h

st

OS - t

CM

1CJ

*"•

1-H

o

"*# X

OO i O

»c CM "T

O

OS o s

tio

O

o

55 1?

TT

OS 0 0 l O T I co oo rCO Oi i O CM

o

iO

CO C l

I I

OS

l>

i:

a c

"© CO _*

= ti •«

"Sg u

•i ii H)

te

^f

—

—,

f7

2 ^ c £

c3 « > eU w

X

-

'7

tfi

Ci

<>l

Cfi <»

^

Ö

CO

cö

oo [^ r- ö ob 1 ^ co eo co ;c --c v

o s

o o o o o o oCO O 00 00

o o o o o o o o o •o* i ( O OD »

I O "!T C© CM CM CM T * •rH d

CO

O H M O I Cl i n n C© 0 0 0 0 CM O OS O

* 1 CO CO

-}«

• *

Cl

co co oo r- »o

o CO 1^

<* ^ ( O ^ i c© os os f^ r o co os o CO CO c o

w

«

t>

•flC

t *

»O l >

CO

™ pri

— » - I

O -r O

CM d 30 o iO Cl

IN

CM C l

l>

CO 0 0

o o o o o o o o o

cd

o o o o c: o o o o o o o o o o •ä

co

•—

—

ZL

a

es

(0 C.

Os

H

~ 3S sB c1

H

i>

>.~ C

— ——

"o

-T

3 T—t

iO

a

«s B

U5

iO O

-H

IQ

H

3 aa

it

iO M

CO O iO CO -TT 0 0 -rl O O £>.),_<,_,

C

a -*

—•

CO • *

a

•—

C3

£

i ! !i

i

U0 O O

O

csmcc

II

MA

o o H o on 1-t

o o o o o o o c ^H ^ 1 T-t ^ ~

ro rr

>(3 O

i-"5

O

« CM m

c V!

statens speciallärarinstitut. Katalog och Tidskriftstryck. 130 s. I. 70. Betänkande angående ett rikssjukhus i Norrland (»Norrlandssjukhuset»). Katalog och Tidskriftstryck. 233 s. t. 71. Återfall i brott å r e n 1921—1940. En statistisk u n dersökning av S. Groth. Norstedt. 45 s. J u . 72. Betänkande med förslag angående försvarets organisation. Del 1. Beckman. 823 s. Fö. 73. Betänkande med förslag angående försvarets organisation. Del 2. Särskilda y t t r a n d e n . Beckman. 108 s. Fö. 74. Råd och anvisningar rörande utformning av å l d e r domshem, h e m för kroniskt sjuka, v å r d h e m för lättskötta sinnessjuka samt folktandvårdspoliklinik e r . I d u n . 56 s. 9 pl. S. 75. 1945 å r s universitetsberedning. 3. Universitetsbiblioteken, universitetsadmmistrationen m . m. Haeggström. 226 s. E. 76. Betänkande angående k o m m u n a l upplysningsverksamhet. V. Petterson. 145 s. I. 77. Rekommendationer för konstruktiv beräkning av jordbruksbyggnader. V. Petterson. 38 s. S. 78. Betänkande angående klassificering av trafikanstalterna vid post- och telegrafverken samt statens 314 s Ju - - ... , järnvägar. V. Petterson. 44 s. K. 61. Statens s j u k h u s u t r e d n i n g av år 1943. B e t a n k a n d e 79. Betänkande med förslag angående riksdagens a r 2 angående den lasarettsanslutna B - s j u k v å r d e n betsformer och därmed s a m m a n h ä n g a n d e frågor. j ä m t e anstaltsvården av kroniskt sjuka. B e c k m a n . Katalog och Tidskriftstryck. 150 s. J n . 120 s. I. 80. Redogörelse för arbetsformerna i främmande länders 62. Fiskredskapsförsäkring. Betänkande avgivet av parlament. Bilaga till statens offentliga u t r e d n i n fiskredskapsförsäkringsutredningen. Am. Lundgar 1947:79. Katalog och Tidskriftstryck. 277 s. J u . quist. 69 s. J o . 81. Betänkande angående åtgärder mot spekulation i 63. Betänkande med förslag till byggande av fiskevattenkraft m . m . Idun. 129 s. J u . h a m n a r . Beckman. 276 s. K. 82. Sociala j o r d b r u k s k r e d i t u t r e d n i n g e n . Betänkande 64. Betänkande och förslag r ö r a n d e d ö v s t u m s u n d e r med förslag till ordnandet av den sociala j o r d visningen. Idun. 340 s. E. brukskreditgivningen m. m . V- Petterson. 160 s. J o . 65. Arbetstidsutredningens betänkande. Del 1. A r b e t a r e 83. J o r d b r u k e t s maskinhållning. Beckman. 157 s. J o . u n d e r j o r d i gruva och stenbrott. I d u n . 60 s. S. 84. Betänkande med förslag om utdelningsstopp och 66. De medicinska högskolornas organisationskommitté. spärrkontoavsättning för aktiebolagen. Norstedt. 2. Organisatoriska åtgärder till främjande av m e 83 s. Fi. dicinsk forskning. I d u n . 126 s. E. 85. Betänkande med förslag r ö r a n d e vissa frågor a v 67. Betänkande med förslag angående utbyggnad av seende det inrikes trafikväsendet. Beckman. 299 s. K. l a n t b r u k s - , skogs- och veterinärhögskolorna. I d u n . 86. 1945 års bankkommitté. B e t ä n k a n d e med förslag 324 s. J o . till omläggning av den statliga kreditgivningen för 68. Betänkande med utredning och förslag a n g å e n d e bostads- och j o r d b r u k s ä n d a m å l till e n statlig k r e utbildningen av lantmätare och lantbruksingenjöditgarantigivning. Norstedt. 74 s. Fl. r e r . Beckman. 243 s. E. 87. Betänkande med förslag till n y lagstiftning om i n 69. 1946 års h j ä l p - och särklasslärarutredning. Utbildskränkning i r ä t t e n att förvärva jordbruksfastigning av lärare för utvecklingshämmade och svår het. Av A. Braunstein. I d u n . 82 s. J o . fostrade b a r n j ä m t e förslag till inrättande av ett Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, u n d e r vilket u t r e d n i n g e n avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet. J o . = j ordbruksdepartementet.

54. Elkraftutredningens redogörelse n r 2 : 2 5 . R e d o görelse för detalj distributörerna samt d e r a s r å kraftkostnader och priser vid distribution av e l e k t risk kraft. Norrbottens län. Beckman. 41 s. K. 55. Utredning med förslag angående utbildning av lärare för industri och h a n t v e r k vid anstalter för yrkesundervisning m . m . Haeggström. 173 s. E. 56. Utredning angående organisationen av den finska församlingen i Stockholm samt de tyska f ö r s a m lingarna i Stockholm och Göteborg m . m . A v E. Schalling. I d u n . 143 s. E. 57. Elkraftutredningens redogörelse n r 2:13—14. R e dogörelse för detalj distributörerna samt deras r å kraftkostnader och priser vid distribution a v e l e k t risk kraft. Hallands län samt Göteborgs och B o h u s län. Beckman. 67 s. K. 58. B e t ä n k a n d e angående reglering av anställningsförhållandena för viss civil personal inom statsförvaltningen. Del 2. Personal med teknisk u t b i l d n i n g m. fl. Beckman. 82 s. Fi. 59. B e t ä n k a n d e med förslag angående forsknings- och försöksverksamheten samt undervisningen på m e jerinäringens område m . m . Beckman. (2) 205 s. J o . 60. Förslag till tryckfrihetsförordning. Norstedt, iv.

Statens offentliga utredningar 1947 Systematisk

förteckning

(Siffrorna Inom klämmer beteckna u t r e d n i n g a r n a s n u m m e r 1 d e n kronologiska A l l m ä n lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Förslag till konventlon mellan Sverige, D a n m a r k och Norge om e r k ä n n a n d e och verkställighet av domar i brottmål m . m . [16] Lagberedningens förslag till jordabalk. 1. [38] Betänkande med förslag om upphävande av äldre giftermålsbalken. [43] Förslag till tryckfrihetsförordning. [CO] Återfall i brott åren 1921—1940. [71] Betänkande med förslag om utdelningsstopp och spärrkontoavsättning för aktiebolagen. [84] Betänkande med förslag till n y lagstiftning om i n s k r ä n k n i n g i rätten att förvärva jordbruksfastighet. [87] Statsförfattning. A l l m ä n

statsförvaltning.

Betänkande med u t r e d n i n g rörande riksräkenskapsverkets organisation. 1131 1945 års lönekommitté. 2. Betänkande med förslag till statens allmänna avlöningsreglemente m . m. 1231 Betänkande ang. reglering av anställningsförhållandena för viss civil personal inom statsförvaltningen. Del 2. Personal med teknisk utbildning m. fl. [58]

förteckningen.)

Betänkande ang. klassificering av trafikanstalterna vid post- och telegrafverken samt statens järnvägar. [78] Betankande med förslag ang. riksdagens arbetsformer och därmed s a m m a n h ä n g a n d e frågor. [79] Redogörelse för arbetsformerna i främmande länders parlament. Bilaga till statens offentliga utredningar 1947:79. [80] Kommunalförvaltning. Betänkande med förslag till lag om regionkommuner m. m . [30] Kommunallagskommitténs b e t ä n k a n d e 1 med förslag ang. ändringar i k o m m u n a l l a g a r n a s bestämmelser om borgerlig p r i m ä r k o m m u n s kompetens och om kvalificerad majoritet. [53] Statens och kommunernas finansväsen. Politi. Polisen och allmänheten. B e t ä n k a n d e med förslag till tjänstereglemente för polisväsendet. [45] Nationalekonomi och socialpolitik. Kollektiv tvätt. B e t ä n k a n d e med förslag att underlätta hushållens tvättarbete. [1] (Forts, å omslagets 4:de sidn)

Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 2. F ö r slag ang. yrkesvägledning och yrkesutbildning för partiellt arbetsföra m . m . [18] 3. Utredningar och förslag ang. sysselsättnings- och arbetsterapi vid vissa sjulchus och v å r d a n s t a l t e r m . m . [44] Kompetensfordringar för statliga, vissa halvstatliga och k o m m u n a l a tjänster samt sådana y r k e n och b e fattningar, för vilkas u t ö v a n d e kräves av statlig myndighet utfärdad behörighetsförklaring eller legitimation. [19] Socialvårdskommitténs b e t ä n k a n d e . 15. Utredning och förslag ang. särskilda b a r n b i d r a g och bidragsförskott m. m . [21] Betänkande r ö r a n d e e t t centralt arbetsmarknadsorgan. 124] Slutbetänkande avgivet av bostadssociala utredningen. Del 2. Saneringen a v stadssamhällenas bebyggelse. Organisationen av l å n e - och bidragsverksamheten för bostadsändamål. [26] Stuveriverksamheten i svenska h a m n a r . [28] Välfärdsanordningar för sjöfolk i h a m n . [29] 1945 års skogshärbärgesutrednings b e t ä n k a n d e . Del 1. Utredning r ö r a n d e bostads- och levnadsförhållandena på hemmansskogarna m e d förslag till åtgärder för bostadsbeståndets komplettering och förbättr a n d e . [37] Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 7. Tiden j u l i 1945—juni 1946. [411 B e t ä n k a n d e ang. familjeliv och h e m a r b e t e . [46] Arbetstidsutredningens b e t ä n k a n d e . Del 1. Arbetare u n d e r j o r d i gruva och stenbrott. [65] Råd och anvisningar r ö r a n d e utformning av å l d e r domshem, h e m för k r o n i s k t sjuka, v å r d h e m för lättskötta sinnessjuka s a m t folktandvårdspoliklinik e r . [74] Hälso- och sjukvård. Statens sjukhusutrednings av år 1943 betänkande. 2. Den lasarettsanslutna B - s j u k v å r d e n j ä m t e anstaltsv å r d e n av kroniskt sjuka. [61] 3. Utredningar och förslag ang. sysselsättnings- och arbetsterapi vid vissa s j u k h u s och v å r d a n s t a l t e r m . m . [441 Betänkande ang. ett r i k s s j u k h u s i Norrland (»Norrlandssjukhuset»). [70] Allmänt näringsväsen. Elkraftutredningens redogörelse n r 1. Redogörelse för detaljdistributörerna s a m t deras råkraftkostnader och priser vid distribution a v elektrisk kraft. Inledande ösrersikt. [3] Betänkande med förslag till standardtariffer för detalj distribution av elektrisk kraft. [4] Elkraftutredningens redogörelse n r 2: 15. Redogörelse för detalj distributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Älvsborgs län. [201 2: 12. Malmöhus län. [35] 2: 11. Kristianstads län. [40] 2:8—10. Kalmar län, Gotlands län och Blekinge län. [48] 2 : 2 5 . Norrbottens län. [54] 2:13—14. Hallands län s a m t Göteborgs och Bohus län. [57] Möbler. Betänkande avgivet av 1946 års m ö b e l u t r e d ning. [52] Fast egendom. Jordbruk m e d binäringar. Betänkande ang. fiskerinäringens efterkrigsproblem samt d e n prisreglerande v e r k s a m h e t e n på fiskets område. [21 Betänkande med förslag a n g . lantmäteripersonalens organisation samt avlöningsförhållanden m . m . |7] Betänkande med förslag a n g . fiskets administration m. m . [81 Utredning m e d s y n p u n k t e r på sågverksdriften 1 N o r r land och förslag a n g . i n r ä t t a n d e av en central sågverksskola. [32] Redogörelse i s a m m a n d r a g för u t r e d n i n g r ö r a n d e p l a nering av j o r d b r u k e t och skogsbruket i Nedertorneå k o m m u n . [33] Vid a n d r a riksskogstaxeringen av Norrland å r e n 1938 —42 använd metodik och h ä r o m v u n n a erfarenheter. Redogörelse avgiven av 1937 års riksskogstaxeringsn ä m n d . [36] Betänkande ang. organisationen av försöksverksamh e t e n på j o r d b r u k e t s o m r å d e . [42] Fiskerättskommitténs förslag till fiskelag j ä m t e d ä r med s a m m a n h ä n g a n d e författningar. [47] Fiskredskapsförsäkring. B e t ä n k a n d e avgivet av fiskredskapsförsäkringsutredningen. [62] B e t ä n k a n d e med förslag till byggande av fiskehamnar. [63] Rekommendationer för k o n s t r u k t i v beräkning av j o r d bruksbyggnader. [77]

Sociala jordbrukskreditutredningen. Betänkande med förslag till ordnandet av den sociala j o r d b r u k s k r e d i t givningen m . m . [82] Jordbrukets maskinhållning. [83] Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande ang. åtgärder mot spekulation i v a t t e n kraft m. m . [81] Industri. H a n d e l o c h sjöfart. Handeln med1 olja. Betänkande med förslag avgivet av oljeutredningen 1945. [14] Betänkande med förslag till ändrad lagstiftning ang. handel med skrot, l u m p och begagnat gods. [22] Sysselsättningsförhållandena Inom varuhandeln. [50] Kommunikationsväsen. Betänkande med förslag rörande vissa frågor avseende det inrikes trafikväsendet. [85] Bank-, kredit- och penningväsen. 1945 års bankkommitté. Betänkande med förslag till omläggning av den statliga kreditgivningen för b o stads- och jordbruksändamål till en statlig k r e d i t garantigivning. [86] Försäkringsväsen. Kyrkoväsen.

Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt.

Betänkande med förslag till geofysiskt observatorlum 1 Kiruna m . m . [61 Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m . m . Del 3. Tandläkarinstitutens organisation m . m . [9] 1940 års skolutrednings b e t ä n k a n d e n och utredningar. 8. Utredning och förslag r ö r a n d e vissa socialpedagogiska anordningar inom skolväsendet. [11] 9. G y m nasiet. [34] 10. Flickskolan. [49] Ungdomens fritidsverksamhet. Ungdomsvårdskommltténs betänkande del 4. [12] 1941 års lärarlönesakkunnlga. Betänkande med förslag til! lönereglering för övningslärare. [15] Stöd åt utveckltngshämmad ungdom. Ungdomsvårdskommitténs b e t ä n k a n d e del 5. 117] 1945 års akademikerutredning. [25] Betänkande med förslag till ändrad ordning beträffande vissa helgdagar. f2Tl Betänkande med förslag ang. utbildning av befäl för handelsflottan m . m . [31] Supplement n r 7 till Sveriges familjenamn 1920. r39] Betänkande om granskning och antagning av läroböcker. [51 ] Utredning med förslag ang. utbildning av lärare för Industri och h a n t v e r k vid anstalter för y r k e s u n d e r visning m . m . [55] Utredning ang. organisationen av den finska församlingen i Stockholm samt de tyska församlingarna i Stockholm och Göteborg m . m . [56] B e t ä n k a n d e med förslag ang. forsknings- och försöksverksamheten samt undervisningen på m e j e r i n ä r i n gens område m . m . [59] B e t ä n k a n d e och förslag r ö r a n d e dövstumsundervisningen. [64] De medicinska högskolornas organisationskommitté. 2. Organisatoriska åtgärder till främjande av m e d i cinsk forskning. [66] B e t ä n k a n d e med förslag ang. utbyggnad av lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna. [67] B e t ä n k a n d e med utredning och förslag a n g å e n d e u t bildningen av l a n t m ä t a r e och lantbruksingenjörer. 168] 1946 å r s h j ä l p - och särklasslärarutredning. Utbildning a v lärare för utvecklingshämmade och svårfostrade b a r n j ä m t e förslag till inrättande av ett statens speciallärarinstitut. [691 1945 å r s universitetsberedning. 3. Universitetsbibliotek e n , universitetsadministrationen m . m . [75] Betänkande ang. k o m m u n a l upplysningsverksamh e t . [76] Försvars väsen. 1944 åTS niilitärsjukvårdskommittés b e t ä n k a n d e . Del 2. [5] B e t ä n k a n d e m e d förslag r ö r a n d e civilförsvarets organisation' m. m . [101 Betänkande med förslag ang. försvarets organisation. Del 1. [72] Del 2. Särskilda y t t r a n d e n . [73] U t r i k e s ä r e n d e n . I n t e r n a t i o n e l l rätt.

Iduns tr., Esselte. Sthlm 48 71TS85