Förslag om samförvaltning av stadshypoteks- och bostadskreditorganisationerna Realkreditutredningens betänkande

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1952: 32 FINANSDEPARTEMENTET

FÖRSLAG OM SAMFÖRVALTNING AV STADSHYPOTEKS- OCH BOSTADSKREDITORGANISATIONERNA

REALKREDITUTREDNINGENS BETÄNKANDE

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1952 Kronologisk

1. 1949 års uppbördssakkunniga. 2. Betänkande med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet. HsBggström. 457 s. Fi. 2. Förslag till lag oin bankrörelse m. m. Gummesson. 212 s. Fi. 3. Löneplan eller kollektivavtal. Kihlström. 99 s. C. 4. Nordisk passfrihet. Betänkande n r 1. Beckman. 38 s. C. 6. Det yngsta fångvårdskJientelet. Av T. Eriksson. Kihlström. 19 s. J u . 6. Betänkande med förslag till allmänt resereglemente m. m Hseggström. 173 s. C. 7. Allmän folkomröstning. 1950 års folkomröstnings- och valsättsutrednings betänkande. 2. Kihlström. 9G a. J u . 8. Folkomröstningsinstitutet i Schweiz. Av E. Hastad. Bilaga 1 till 1950 års folkomröstnings- och valsättsutrednings betänkande. 2. Kihlström. 216 s. J n . 9. Folkomröstningsinstitutet i. Förenta staterna. Av E. G. Ohlin. Bilaga 2 till 1950 års folkomröstnings- och valsättsutrednings betänkande. 2. Kihlström. 159 s. J u . 10. Sjömännens sjukförsäkring. Appelberg, Uppsala. 152 s. H. 11. Yttranden m. m. över 1950 års långtidsutrednings betänkande. Ekonomiskt långtidsprogram 1951—1955. Beckman. 66 s. F i . 12. 1944 års nykterhetskommitté. 3. Undervisning, folkupplysning och forskning på alkoholfrågans område. Victor Petterson. 95 s. Fi. 13. Betänkande angående vissa fiskerättsliga förhållanden inom lappmarkerna samt tillgodogörandet av fisket i kronovattnen därstädes och i Jämtlands län m. m. Marcus. 246 s., 1 karta. J o . 14. Förslag till kommunallag m. m. Kommunallagskommitténs betänkande. 3. Kihlström. 447 8. I. 15. Barrskogstillgångarna och skogsindustriens råvaruförsörjning. Beckman. 135 s. H. 16—17. Tull- och valutalättnader i resandetrafiken mellan de nordiska länderna. Betäukanden nr 2 och 3. Gernandt. 31 resp. 15 s. U.

förteckning

18. Folkomröstningsinstitutet utanför Schweiz och Förenta staterna. Bilaga 3 till 1950 års folkomröstnings- och valsättsutrednings betänkande. 2. Kihlström. 88 s. J u . 19. Semester åt lmsmödrar, lantbrukare m. fl. Gernandt. 53 s. S. 20. Busslinjeutreduingeii. 1. Betänkande med förslag till beräknande av tilläggsvärde (goodwill) för bussföretag m. m. Katalog och Tidskriftstryck. 163 s. K. 21. Bäjongplan för fångvården. Gernandt. 67 s. Ju. 22. Betänkande angående hälso- och sjukvården vid krig och andra utomordentliga förhållanden. Gummesson. 219 s. I. 23. Bokutredninsen. Kihlström. 310 s. K. 24. Betänkande med förslag till allmän förfogandelag och allmän ransoneringslag. Katalog och Tidskriftstryck. 276 s. H. 25. Zonexpropriation8utredningen. Betänkande med förslag till vissa äudringar i byggnadslagstiftningen. Sydsvenska Bagbladet, Malmö. 186 s. Ju. 26. Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser rörande vägföreningar m. m. Appelberg, Uppsala. 135 s. K. 27. Betänkande med förslag till förbättrade kommunikationer i Härjedalen och nordvästra Hälsingland. Beckman. 542 s. K 28. Lagberedningens förslag till ny lagstiftning om tomträtt m. m. Katalog och Tidskriftstryck. 115 s. Ju. 29. Vidgat tillträde till högre studier. Av F. Schmidt. Gemandt. 237 8. E. 30. Rekrytering och utbildning av polispersonal. Gummesson. '310 s. I. 31. Supplement nr 8 till Sveriges familjenamn 1920. Statens Reproduktionsanstalt. 80 s. Fi. 32. Förslag om samförvaltning av stadshypoteks- och bostadskreditorganisationerna. Beckman. 131 s. F i .

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E = ecklesiastikdepartementet, Jo = jordbruksdepartementet.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1952: 32 FINANSDEPARTEMENTET

FÖRSLAG OM SAMFÖRVALTNING AV STADSHYPOTEKS- OCH BOSTADSKREDITORGANISATIONERNA

REALKREDITUTREDNINGENS BETÄNKANDE

STOCKHOLM K. L. BECKMANS

19 5 2 BOKTRYCKERI

[1478 52]

•s. OCKHÖ

T*

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Skrivelse till departementschefen

5 Författnings förslag Förslag till förordning om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar Förslag till reglemente för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och för stadshypoteksföreningar Förslag till förordning om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar Förslag till reglemente för Svenska bostadskreditkassan och för bostadskreditföreningar Förslag till Kungl. Maj:ts instruktion för av Konungens befallningshavande förordnat ombud hos stadshypoteks- eller bostadskreditförening Motiv I. Direktiv II. De större fastighetslångivarna inom tätorterna III. Stadshypoteks- och bostadskreditorganisationerna

9 16 28 36 48

52 52 53

Tillkomst s 53 — Organisation s 54 — Verksamhet s 55 — Samarbete mellan stadshypoteks- och bostadskreditorganisationerna s 56.

IV. Den statliga egnahems- och tertiärlångivningen samt förslaget om ett statligt kreditgarantisystem Den statliga egnahems- och tertiärlångivningen statligt kreditgarantisystem s 59.

s 58 — Förslaget om ett

V. Alternativ för ett framtida ordnande av den bundna sekundärkreditgivningen

60 Utvidgning av stadshypoteksorganisationen s 64 — Samförvaltning s 65 — Utredningens förslag s 66.

VI. Den författningsmässiga utformningen av utredningens förslag VII. Verksamhetens lokalisering

66 68

Verksamhetsområden s 68 — Stockholm, Östergötland, Norra Småland och Skåne s 69 — Södra Småland och Blekinge s 69 — Västergötland och Dalsland s 72 — Dalarna—Gävleborgs län s 72 — Västernorrlands och J ä m t lands län s 72 •— Västra Svealand s 73 — Östra Svealandsområdet s 73 — V ä s t k u s t o m r å d e t s 75 — Västerbottens och Norrbottens län s 76 — S a m m a n fattning s 77 — Belåningsorter s 80 — Stadsplan som villkor för belåning s 82 — Spörsmål i samband med genomförandet av föreslagna förändringar av verksamhetsområden s 83.

VIII. Spörsmål om belåningsgränser IX. Förvaltningsbidrag och fonder

85 86

Förvaltningsbidrag s 86 — Stadshypotekskassan s 86 — Stadshypoteksföreningarna s 86 — Bostadskreditkassan s 87 — Bostadskreditföreningarna s 87 •—• Utredningens förslag s 87 — Fonder s 89 — Stadshypotekskassan s 89 — Stadshypotesföreningarna s 90 — Bosstadskreditorganisationen s 92 — Bostadskreditkassans reservfond s 94 — Bostadskreditföreningarnas säkerhetsfonder s 95 — Sammanfattning av utredningens skrivelse s 98 — R e m i s s y t t r a n d e n med anledning av utredningens skrivelse. Utredningens förslag s 99 — Fonderna hos samförvaltade stadshypoteks- och bostadsk r e d i t i n s t i t u t i o n e r m. m. s 103.

X. Organisatoriska spörsmål

105 Kassorna s 105 — Styrelse s 105 — Revision s 107 — Ombudsstämma s 108 —- Registrering av obligationer s 109 — Föreningarna s 109 — Styrelse s 109 Verkställande direktör s 109 — Revision s 110 — Stämma s 110.

XI. Särskild motivering 112 Förslaget till förordning för stadshypoteksorganisationen s 112 — Förslaget till reglemente för stadshypoteksorganisationen s 114 — Förslaget till förordning för bostadskreditorganisationen s 115 — Förslaget till reglemente för bostadskreditorganisationen s 117 — Övergångsbestämmelser s 118. Bilagor A. Stadshypoteks- och bostadskreditorganisationernas utgifter och inkomster under år 1951 samt deras tillgångar och skulder vid slutet av samma år B. Förvaltningsbidrag och förvaltningskostnader hos stadshypoteksorganisationen C. Förvaltningsbidrag och förvaltningskostnader hos bostadskreditorganisationen D. Svenska sparbanksföreningens yttrande över realkreditutredningens förslag till ändrade fondbestämmelser för bostadskreditkassan och för bostadskreditföreningarna samt några reflexioner i anledning härav E. Översikt över de nuvarande författningsrum, till vilka utredningens förslag till förordningar och reglementen närmast anknyta

120 121 123

124 129

Tabeller i t e x t e n 1. Vissa kreditinrättningars belåning av bostads- och affärsfastigheter, fördelad i lån med mindre än tio års ursprunglig löptid och i lån med minst tio års ursprunglig löptid 53 2. Gällande författningar för stadshypoteks- och bostadskreditorganisationerna 54 3. Stadshypoteks- och bostadskreditkassornas utelöpande lån vid slutet av vissa av åren 1915—1951 57 4. Stadshypoteks- och bostadskreditföreningarnas utelöpande lånebelopp den 31 december 1951 57 5. Bostadskreditorganisationens årliga utlåning 1930—1951 61 6. Samförvaltade stadshypoteks- och bostadskreditföreningars föreslagna verksamhetsområden etc 78 7. Samförvaltade stadshypoteks- och bostadskreditföreningars utlåning etc. den 31 december 1951 79 8. Samförvaltade stadshypoteks- och bostadskreditorganisationers ungefärliga inkomster av förvaltningsbidrag, som beräknas inflyta med samma belopp som under år 1951 88 9. Stadshypoteksorganisationens fonder den 31 december 1951 91 10. Bostadskreditinstitutionens fonder den 31 december 1951 93 11. Bostadskreditorganisationens fond- och förvaltningsbidrag avseende lån hos Stockholms stads bostadskreditförening 98 12. Kalkyl: Samförvaltade stadshypoteks- och bostadskreditföreningars säkerhetsfonder 104 Bilder i t e x t e n 1. Stadshypoteks- och bostadskreditföreningarnas nuvarande verksamhetsområden 2. Av utredningen föreslagna verksamhetsområden för samförvaltade stadshypoteks- och bostadskreditföreningar

70 71

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl.

Finansdepartementet

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 21 januari 1949 att tillkalla högst fyra utredningsmän att utreda frågan om Svenska bostadskreditkassans fortsatta verksamhet utsåg dåvarande chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, den 31 januari 1949 direktören K. Eriksson, ledamoten av riksdagens andra kammare, bankofullmäktigen D. E. Hall och hypoteksdirektören N. E. A. Stenmarck att fullgöra nämnda uppdrag. Tillika uppdrogs åt Hall att i egenskap av ordförande leda utredningsmännens arbete. Sedan utredningsmännen i maj samma år påbörjat sitt arbete, förordnades numera aktuarien K. Å. Fredricsson att vara deras sekreterare. Utredningsmännen antogo benämningen realkreditutredningen. Den 24 februari 1950 bemyndigades chefen för finansdepartementet att utöver tidigare medgivna fyra utredningsmän tillkalla ytterligare en sakkunnig att deltaga i ifrågavarande utredning. På därom gjord framställning entledigade Herr Statsrådet den 3 mars 1950 herr Stenmarck att vara ledamot i utredningen samt tillkallade samma dag numera riksbankschefen M. H. Lemne, advokaten S. T. Södermark samt direktören J. A. Zotterman att såsom sakkunniga deltaga i densamma. Den 4 november 1950 entledigade Herr Statsrådet på därom gjord framställning herr Lemne att vara ledamot i utredningen samt uppdrog samma dag åt bankdirektören K. G. Månsson att såsom sakkunnig deltaga i densamma. Numera häradshövdingen K. G. Rosenberg förordnades den 19 januari 1951 av Herr Statsrådet att biträda utredningen med vissa arbetsuppgifter. Med skrivelse den 8 januari 1951 till statsrådet och chefen för finansdepartementet lämnade utredningen redogörelse och förslag angående fondbildningen hos bostadskreditinstitutionen. Den 28 september 1951 avgav utredningen infordrat underdånigt yttrande över en hemställan från styrelsen för Svenska bostadskreditkassan 5

om höjning av kassans grundfond samt den 18 december 1951 yttrande med anledning av en av styrelsen för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa gjord framställning angående ändring av vissa förbehåll, som intagits i tidigare av Kungl. Maj :t lämnade tillstånd till utsträckning av stadshypoteksförenings verksamhetsområde. Sedan utredningen kommit till den uppfattningen, att en samförvaltning borde etableras mellan stadshypoteks- och bostadskreditorganisationerna och utarbetat ett preliminärt förslag härom, hemställde utredningen om de båda kassastyrelsernas utlåtande i denna huvudfråga. I gemensamt yttrande gåvo styrelserna sin principiella anslutning till samförvaltningstanken. Utredningen utarbetade därefter ett preliminärt betänkande med förslag om samförvaltning av stadshypoteks- och bostadskreditorganisationerna, varefter detsamma remitterades till styrelserna för kassorna i och för yttrande av dem och anslutna föreningar. Utredningens ledamöter ha deltagit i ett genom kassastyrelsernas försorg den 18 mars 1952 i Stockholm anordnat möte med representanter för samtliga stadshypoteks- och bostadskreditföreningar, varvid i betänkandet behandlade frågor voro föremål för överläggningar. Styrelserna för stadshypoteks- och bostadskreditkassorna ha därefter den 29 maj 1952 överlämnat till utredningen egna yttranden samt yttranden från anslutna föreningar. I yttrandena anslöt man sig allmänt till utredningens principiella ståndpunkt i samförvaltningsfrågan. Beträffande olika detalj spörsmål, som behandlades i betänkandet, framställdes vissa erinringar och ändringsförslag, i anledning varav utredningen överarbetat det preliminära förslaget till betänkande. Efter slutfört uppdrag får utredningen härmed vördsamt överlämna sitt betänkande med förslag om samförvaltning av stadshypoteks- och bostadskreditorganisationerna. Stockholm den 23 oktober 1952. DAVID HALL. K

Eriksson.

Gunnar

Sten

Södermark.

A. Zotter man.

Månsson.

/Kurt Å. Fredricsson.

G

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Förslag till Förordning om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar. Kungl. Maj:t har, med riksdagen, funnit gott förordna som följer: K a p . I.

Stadshypotekskassan.

Om kassans

ändamål.

§ 1. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa har till ändamål att i enlighet med bestämmelserna i denna förordning och i reglemente, som utfärdas av Konungen, driva lånerörelse genom att lämna lån åt stadshypoteksföreningar, varom i kap. II stadgas. Om kassans

fonder

och

upplåning.

§ 2. Såsom grundfond för kassan ställer staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret till förfogande svenska statens tre och en halv procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nominellt belopp av tvåhundratrettiofem miljoner kronor. Grundfondsobligationerna fortfara att tillhöra staten, som dock ej äger att för annat ändamål förfoga över dem, så länge kassans samtliga förbindelser icke äro fullgjorda. § 3. För sin lånerörelse utfärdar kassan räntebärande till innehavaren ställda obligationer. Sammanlagda beloppet av kassans utelöpande obligationer må icke uppgå till mera än tio gånger beloppet av grundfonden.

§ 4.

Grundfondsobligationer må, efter anmälan till riksgäldskontoret, tagas i anspråk till fullgörande av kassans förbindelser, då kassan för tillfället saknar användbara medel därtill samt, i den ordning som i § 15 sägs, vid kassans likvidation. Då grundfondsobligationer av kassan tagits i anspråk annorledes än vid kassans likvidation, åligger det kassan att gottgöra staten den obligationsränta, som staten i följd härav nödgas utgiva, och att så snart ske kan återställa till grundfonden obligationer, som svara mot de i anspråk tagna. § 5. De obligationer, som av kassan utfärdas, skola återbetalas inom viss i obligationsavtalet angiven tid antingen genom amortering eller efter uppsägning utan fastställd amortering. Av kassan upptaget obligationslån skall senast tio år efter dess upptagande kunna av kassan uppsägas till inbetalning å den förfallotid, som i sådant hänseende må vara i låneavtalet bestämd. Därest grundfonden skulle, genom på kassans rörelse i dess helhet uppkomna förluster, nedgå till tvåhundratjugu miljoner kronor, m å kassan icke upptaga nytt lån med

mindre Konungen därtill lämnar tillstånd. Om grundfonden av sådan anledning skulle nedgå till tvåhundratio miljoner kronor, må nytt lån icke upptagas med mindre riksdagen på Konungens framställning det medgiver. Kassans styrelse har att hos Konungen göra anmälan, då den finner anledning antaga, att grundfonden nedgått såsom nu sagts. § 6. De förbindelser, som föreningar för erhållna lån utfärda till kassan, jämte de till föreningarna för erhållna lån lämnade reverser med tillhörande hypotek utgöra pantsäkerhet för de obligationer, som av kassan utgivas. Reverserna jämte hypoteken skola pantförskrivas till kassan för förenings lån hos densamma. Det åligger kassans styrelse att tillse att föreskriven säkerhet är ställd och hålles vid makt. De till föreningarna lämnade reverser med hypotek skola utan onödig tidsutdräkt ställas under offentlig vård. § 7. För tillfälliga, av förut ingångna förbindelser föranledda behov må kassan verkställa upplåning på viss kort tid eller på kort tids uppsägning. Sådan upplåning må ock ske för tillfälligt anskaffande av rörelsemedel. Beslut om uppläggande av obligationslån eller om tillfällig upplåning för anskaffande av rörelsemedel må icke av kassans styrelse fattas, med mindre styrelsen är fulltalig och erfordras för beslutets giltighet, att detsamma biträtts av den av Konungen förordnade ordföranden

eller den av fullmäktige i riksgäldskontoret utsedde ledamoten. § 8. Kassans behållna årsvinst skall avsättas till en reservfond. Uppgår reservfonden till två procent av kassans skulder, må dock uppkommande vinst enligt styrelsens beprövande användas till främjande av något med kassans ändamål sammanhängande syfte. Kassans styrelse må, utan hinder av bestämmelsen i första stycket, av kassans årsvinst bevilja förening bidrag till täckande av densammas förvaltningskostnader utan återbetalningsskyldighet. Har förening lidit förluster, som icke kunna täckas med föreningens säkerhetsfond eller eljest utan anlitande av medlemmarnas ansvarighet för föreningens förbindelser, m å kassans styrelse bevilja föreningen bidrag utan återbetalningsskyldighet ur kassans reservfond med belopp motsvarande högst hälften av reservfonden. Sådant bidrag må dock icke lämnas med mindre ombud för föreningarna beretts tillfälle att yttra sig i frågan å ombudsstämma. I övrigt må kassans reservfond användas endast till gäldande av förluster, som uppkommit å kassans rörelse i dess helhet. Om föreningarnas ansvarighet kassans förbindelser.

för

§ 9För kassans förbindelser äro föreningarna ansvariga i förhållande till högsta under senast förflutna räkenskapsåret oguldna kapitalbeloppen av sina från kassan erhållna lån. Kunna kassans förbindelser icke infrias med anlitande av dess egna

medel, äger kassan, där så erfordras, efter nämnda grund infordra tillskott från föreningarna. Kan förening icke fullgöra den betalningsskyldighet, som till följd av dessa föreskrifter åligger föreningen, vare övriga föreningar efter enahanda grund betalningsskyldiga för bristen. Om

lånerörelsen.

§ 10. Kassan må till föreningarna utlämna lån att återbetalas antingen genom viss årlig amortering (amorteringslån) eller utan amortering efter förloppet av viss tid, minst tio och högst tjugu år (fasta lån). Lånesumman skall utlämnas i kontanta penningar enligt skuldförbindelsen eller med den kapitalrabatt, som må av omständigheterna föranledas. Dock må, där kassans styrelse finner det vara av förhållandena påkallat eller lånesökande det begär och kassans styrelse prövar hinder däremot ej möta, lånesumman utlämnas i kassans obligationer, beräknade till parikurs, därvid lånesökanden äger påfordra sådana tillgängliga obligationer, att det belopp, som vid försäljning av samtliga till honom utlämnade obligationer kan påräknas, så nära som möjligt överensstämmer med lånesumman. Till förening utlämnat lån kan, sedan tio år förflutit från lånets utlämnande, av föreningen uppsägas till inbetalning efter ett år med gäldande av ersättning på det sätt och med det belopp, som bestämmes av kassans styrelse, för den ränteförlust, som må av inbetalningen föranledas (ränteskillnadsersättning).

Kassans styrelse må, när det med hänsyn till kassan åliggande förpliktelser finnes kunna ske, medgiva förening att inbetala lån tidigare än nu är sagt; ägande styrelsen i sådant fall föreskriva, jämte gäldande av ränteskillnadsersättning, även andra villkor för inbetalningen. Angående gäldande av kapitalrabatt och andra kostnader, som kassan vid låns upptagande fått vidkännas, lämnas föreskrift i reglementet. Underlåter förening att fullgöra föreskriven inbetalning, är föreningen skyldig att å förfallna beloppet gälda ränta, beräknad efter en halv procent i månaden. Inflyta till kassan medel, som icke genast kunna användas till infriande av dess förbindelser eller till utlåning åt föreningarna, äger kassan att göra sådana medel räntebärande på kortare tid genom medlens insättning i bankinrättning eller genom deras placering i svenska statsobligationer eller andra svenska statspapper, i Sveriges allmänna hypoteksbanks eller kassans egna obligationer eller mot fullgod säkerhet av sådana obligationer eller av inteckning i fast egendom i stad eller tomträtt till i stad belägen tomt. Om förvaltningen

m. m.

§ 11. Kassan förvaltas av en styrelse med säte i Stockholm. Styrelsen består av sju ledamöter. Konungen utser, för en tid av tre år i sänder, en ledamot samt suppleant för honom. Fullmäktige i riksgäldskontoret utse, likaledes för en tid av tre år i sänder, en ledamot samt suppleant för honom, övriga fem ledamöter samt tre suppleanter

för dessa ledamöter väljas å ombudsstämman. Vald ledamot eller suppleant utses för tiden till och med den ordinarie ombudsstämma, som hålles under tredje året efter det, då valet förrättades. Avgår vald ledamot eller suppleant innan den tid, för vilken han är vald, gått till ända, skall vid nästa ordinarie ombudsstämma ny ledamot eller suppleant väljas för den tid, som för den avgående må återstå. Den av Konungen utsedde ledamoten skall vara styrelsens ordförande samt den av riksgäldsfullmäktige utsedde ledamoten dess vice ordförande. Arvoden för de av Konungen och av fullmäktige i riksgäldskontoret utsedda ledamöterna bestämmas av Konungen. Verkställande direktör utses och entledigas av styrelsen. Beslut därom må icke av styrelsen fattas med mindre styrelsen är fulltalig och erfordras för beslutets giltighet, att detsamma biträtts av den av Konungen förordnade ordföranden eller den av fullmäktige i rikgäldskontoret utsedde ledamoten. Styrelseledamöter, som genom att överträda denna förordning eller med stöd av densamma meddelade bestämmelser eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda kassan skada, svare för skadan en för alla och alla för en. § 12. För revision av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper skola årligen utses fyra revisorer. Av dessa utses en, som skall vara revisionens ordförande, av Konungen, en av fullmäktige i riksgäldskontoret samt två av föreningarnas ombud å ombudsstämma. I samma ordning utses lika

antal suppleanter. Av de å ombudsstämma utsedda skall en revisor och hans suppleant vara av handelskammare i riket eller på annat, av Konungen godkänt sätt auktoriserad revisor. Hava revisorer i sin berättelse mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som av dem granskats, eller vid fullgörandet av sitt uppdrag visat vårdslöshet, vare de, som låtit sådant komma sig till last, gentemot kassan ansvariga för all därav uppkommande skada, en för alla och alla för en. § 13. Ombud för föreningarna skola årligen före utgången av juni månad samlas till ordinarie ombudsstämma i Stockholm å tid, som av kassans styrelse bestämmes. Stämman förrättar föreskrivna val av ledamöter i kassans styrelse och revisorer ävensom suppleanter för dessa, fastställer balansräkningen samt beslutar angående ansvarsfrihet för styrelsen. Extra ombudsstämma skall av styrelsen utlysas, då revisorerna sådant påyrka eller styrelsen finner omständigheterna därtill föranleda. § 14. Bidrag till bestridande av kassans förvaltningskostnader skola av föreningarna gäldas i enlighet med vad kassans styrelse bestämmer. Förvaltningsbidrag må ej bestämmas till högre belopp än som beräknas vara erforderligt för att kassans reservfond skall komma att genom föreskrivet tillförande av vinst inom skälig tid uppgå till en procent av kassans skulder.

§ 15. Om kassans trädande i likvidation och om förfarandet därvid förordnar Konungen. Vid likvidation av kassan må grundfondsobligationer tagas i anspråk allenast i den m å n annan tillgång saknas, som svarar för kassans förbindelser. Vad som vid likvidationen återstår av kassans egna tillgångar efter det skulderna blivit guldna skall användas för ändamål, som Konungen efter hörande av föreningarna bestämmer.

K a p . II. S t a d s h y p o t e k s före n i n g a r na. Om föreningarnas

ändamål.

§ 16. Stadshypoteksföreningar hava till ändamål att, i enlighet med . bestämmelserna i denna förordning och i reglemente, som utfärdas av Konungen, tillhandahålla lån mot säkerhet av inteckning i fast egendom eller tomträtt. Om förenings

bildande och hetsområde.

verksam-

§ 17. Ansökan om tillstånd att bilda förening göres hos Konungen. Inom den del av riket, som Konungen för föreningen bestämmer, äger förening utöva verksamhet i samtliga städer och köpingar samt andra samhällen, för vilka de för stad meddelade bestämmelserna i byggnadsstadgan, hälsovårdsstadgan och brandstadgan äro gällande, så ock i annat inom samma del av riket

beläget samhälle eller tätare bebyggt område, som av Konungen förklarats skola tillhöra verksamhetsområdet. Konungen meddelar föreskrift om det minimibelopp, för vilket förening, innan den må börja sin verksamhet, skall hos kassan hava anmält sig till erhållande av lån. Om föreningsmedlemmarnas ansvarighet för föreningens förbindelser. § 18. Medlem av förening är fastighetsägare eller tomträttshavare, som hos föreningen häftar för inteckningslån, för vilkas utlämnande medel erhållits från kassan. § 19. För förenings förbindelser äro medlemmarna ansvariga i förhållande till högsta under senast förflutna räkenskapsåret oguldna kapitalbeloppen av sina från föreningen erhållna lån. Kunna förenings förbindelser icke infrias med anlitande av dess egna medel, äger föreningen, där så erfordras, efter nämnda grund infordra tillskott från medlemmarna. Kan medlem icke fullgöra den betalningsskyldighet, som till följd av dessa föreskrifter åligger honom, vare övriga medlemmar efter enahanda grund ansvariga för bristen. Om

säkerhetsfond. § 20.

Förenings behållna årliga vinst skall avsättas till en säkerhetsfond. § 21. Av säkerhetsfonden skall minst hälften placeras i svenska statsobligationer eller andra svenska stats-

papper, i Sveriges allmänna hypoteksbanks, Konungariket Sveriges stadshypotekskassas, Svenska bostadskreditkassans eller Svenska skeppshypotekskassans obligationer eller i obligationer, som till den säkerhet de erbjuda kunna anses jämförliga med obligationer av nyss angivna slag. Sådana medel må ock innestå i svenskt bankaktiebolag eller svensk sparbank eller å postgiro eller motsvaras av kontanta penningar. I övrigt bör säkerhetsfonden på betryggande sätt göras räntebärande, i den mån medel icke erfordras i själva rörelsen. § 22.

I samband med beslut, varigenom del av en förenings verksamhetsområde överföres till annan förenings, må Konungen efter hörande av kassan och de berörda föreningarna meddela bestämmelser om i vilken utsträckning och under vilka villkor säkerhetsfonden skall överföras. Om

lånerörelsen. § 23.

Förening må utöver åtgärder för placering av sin säkerhetsfond enligt bestämmelserna i § 21 meddela lån allenast mot säkerhet av inteckning i fast egendom eller tomträtt. För beviljande av lån erfordras vidare, att den fasta egendomen eller den med tomträtt upplåtna tomten är belägen inom föreningens verksamhetsområde, att därå finnes uppförd byggnad, som är nöjaktigt brandförsäkrad och som huvudsakligen är avsedd för bostadsändamål eller till affärslokaler, samt att, då

fråga är om lån mot säkerhet av inteckning i tomträtt, kassans styrelse godkänt det avtal, varigenom tomträtten upplåtits. Säkerhet, som i första stycket avses, skall gälla för låntagarens samtliga förpliktelser till föreningen. För förenings utlåning lända i tilllämpliga delar till efterrättelse de bestämmelser, som gälla för utlåning från kassan till föreningarna, och skall lån av förening utlämnas till låntagaren mot enahanda villkor, under vilka föreningen erhåller motsvarande lån hos kassan. Därjämte skall föreningen av låntagaren betinga sig de bidrag och avgifter, som jämlikt stadganden i denna förordning eller i reglementet skola utgå till föreningen eller från föreningen till kassan. Lån må ej meddelas till lägre belopp än ettusen kronor. § 24.

Inteckning i fast egendom eller tomträtt, som utgör säkerhet för amorteringslån, skall lyda å minst det belopp, till vilket lån beviljas, och ligga inom hälften av det vid föreningens värdering uppskattade värdet å den fasta egendomen eller å byggnad, som uppförts å den med tomträtt upplåtna tomten. Inteckning skall jämväl vara belägen inom gällande brandförsäkringsvärde och hälften av det värde, som vid taxering enligt kommunalskattelagen åsatts nyssnämnda egendom eller byggnad; dock må, i den mån kassans styrelse det medgiver, inteckning kunna ligga inom sex tiondelar av uppskattningsvärdet och taxeringsvärdet. Vad sålunda föreskrivits beträffande amorteringslån gäller även för

fasta lån; dock må fasta lån å längre tid än tio år meddelas endast mot inteckning liggande inom två tredjedelar av eljest tillåtna andelar av uppskattningsvärdet och taxeringsvärdet, där huvudbyggnaden å den fasta egendomen eller å den med tomträtt upplåtna tomten icke är av sten eller annat lika hållbart byggnadsämne. Den årliga avbetalningen å amorteringslån skall utgöra minst en halv procent, då huvudbyggnaden å den fasta egendomen eller å den med tomträtt upplåtna tomten är av sten eller annat lika hållbart byggnadsämne, samt minst en procent, då densamma är av mindre hållbart ämne. Om förvaltningen

m. m.

§ 25. Förening förvaltas av en styrelse med säte å den ort Konungen bestämmer. Kassans styrelse utser en av ledamöterna i föreningens styrelse ävensom suppleant för honom. Till sådan ledamot och suppleant böra utses personer med insikt och erfarenhet beträffande rörelse för fastighets- och tomträttsbelåning. Föreningens styrelse utser verkställande direktör. Sådant val vare ej gällande med mindre det godkänts av kassans styrelse. För revision av föreningsstyrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skola årligen utses revisorer jämte suppleanter. E n av revisorerna jämte suppleant för honom utses av kassans styrelse. Ordinarie sammankomst med föreningens medlemmar (föreningsstämma) skall årligen hållas. Extra föreningsstämma hålles i de fall, som i reglementet bestämmas.

Närmare bestämmelser om styrelse, revision och föreningsstämmor meddelas i reglementet. § 26.

Varje förening utser till ombudsstämma, varom förmäles i § 13, ett ombud, jämte en suppleant, för varje påbörjat tjugufemtal miljoner kronor av föreningens sammanlagda oguldna lånebelopp hos kassan enligt föreningens senaste bokslut, dock att förening ej må representeras av flera ombud än fem. Till ombud må icke utses ledamot av kassans styrelse eller verkställande direktör eller tjänsteman hos kassan. § 27.

Bidrag till bestridande av förenings förvaltningskostnader skola av låntagarna gäldas på sätt i reglementet närmare stadgas. Förvaltningsbidragen skola vara så bestämda, att, enligt beprövande av kassans styrelse, säkerhetsfonden kan beräknas inom skälig tid uppgå till minst en procent av föreningens hela skuld till kassan. § 28.

Om förenings trädande i likvidation och om förfarandet därvid förordnar Konungen. Innan förordnande meddelas, skall föreningen höras. Vid förenings likvidation skall vad som återstår av föreningens tillgångar, efter det skulderna blivit guldna, överlämnas till kassan; dock må medel, som härröra från förening, vars verksamhetsområde övertagits av annan förening, efter Konungens bestämmande i varje särskilt fall överlämnas till sistnämnda förening.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1953, från och med vilken dag förordningen den 17 maj 1935 (nr 176) angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa och förordningen den 17 maj 1935 (nr 177) angående grunderna för stadshypoteksförcningars bildande och verksamhet upphöra att gälla. I samband med fastställandet av reglemente för kassan och föreningarna meddelar Konungen förutom erforderliga övergångsbestämmelser

de närmare bestämmelser, som finnas behövliga med avseende å förenings bildande, och äger Konungen därvid bestämma, att interimsstyrelse för förening skall förutom av kassan utsedd ledamot och suppleant utgöras av personer, utsedda av offentlig myndighet, ävensom att revisorer för förening skola utöver av kassan utsedd, för den första tiden av förenings verksamhet, utses av sådan myndighet.

Förslag till Reglemente för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och för stadshypoteksföreningar. K a p . I.

Stadshypotekskassan.

Om säkerheten för kassans obligationslån. § IKassans styrelse åligger att noggrant tillse att vid utgivande av obligationer tillräcklig säkerhet för dem, enligt de i förordningen den — — .— (nr ) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar stadgade grunder, finnes och att sådan säkerhet under hela tiden obligationerna äro utelöpande vidmakthålles. § 2. Den i § 6 tredje stycket förordningen om kassan och om föreningarna stadgade offentliga vård av pantförskrivna reverser med hypo-

tek utövas av ett ombud, förordnat av Konungens befallningshavande i det län, inom vilket vederbörande förenings styrelse har sitt säte. Handlingarna skola förvaras i brandsäkert och i övrigt betryggande förvaringsrum under tre särskilda lås med olika nycklar, och skola nämnda ombud samt två av föreningens styrelse utsedda personer innehava var sin av dessa nycklar. Arvode åt det av Konungens befallningshavande förordnade ombudet bestämmes av befallningshavanden. Om

lånerörelsen.

§ 3. Lån till förening må icke av kassans styrelse beviljas med mindre uppgift från föreningen föreligger beträffande såväl beloppen av mot-

svarande hos föreningen sökta lån som de förhållanden, vilka i fråga om varje sådant lån utvisa att gällande föreskrifter blivit iakttagna. § 4.

Kapitalrabatt och övriga kostnader vid kassans upplåning, beräknade såsom styrelsen bestämmer, skola, såvitt belöper å varje utlämnat lån, gäldas av föreningarna antingen vid uppbärande av lånebeloppet eller genom årliga avbetalningar. Om

styrelsen.

§ 5. Kassans styrelse sammanträder så ofta sådant av föreliggande ärende påfordras. Till varje sammanträde skola kallas samtliga styrelseledamöter eller, vid förfall, erforderligt antal suppleanter ävensom verkställande direktören. Även om denne ej är ledamot av styrelsen, äger han deltaga i överläggningarna och framställa förslag samt få sin mening till protokollet antecknad men ej deltaga i besluten. Styrelsen är beslutför, då minst fem ledamöter äro tillstädes; dock må, ändå att allenast fyra ledamöter, bland dem ordföranden eller den av fullmäktige i riksgäldskontoret utsedde ledamoten, äro närvarande, beslut kunna fattas, där dessa fyra äro om beslutet ense. Såsom styrelsens beslut gäller den mening, för vilken de flesta rösterna avgivas. Vid lika röstetal avgöres val inom styrelsen genom lottning men annan fråga enligt den mening, som biträdes av ordföranden vid sammanträdet. Angående särskild ordning för vissa beslut stadgas i § 7 sista styc2 — 1478 52

ket och § 11 sjätte stycket förordningen om kassan och om föreningarna samt i § 16 andra stycket av detta reglemente. Ledamot av styrelsen äger ej deltaga i avgörandet av fråga, som rör hans enskilda rätt. Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll, som justeras på sätt styrelsen bestämmer. § 6.

Kassans styrelse tillsätter tjänstem ä n och övriga biträden, bestämmer deras avlöning samt äger entlediga sådan personal. Styrelsen äger att uppgöra arbetsordning för egen del samt instruktion för verkställande direktören och tjänstemännen, upptagande närmare föreskrifter angående kassans förvaltning, ävensom instruktion för av kassans styrelse utsedd ledamot av förenings styrelse samt för av kassans styrelse utsedd revisor hos förening, samt att bestämma arvode åt verkställande direktören, åt nyss nämnd revisor samt åt suppleanterna i kassans styrelse. Årligen senast den 15 april skall styrelsen avgiva berättelse över kassans förvaltning under näst föregående år. Berättelsen skall tryckas.

Om

revisionen. § 7.

Styrelsen skall bereda revisor tillfälle att när som helst inventera kassans tillgångar samt granska kassans böcker, räkenskaper och andra handlingar. Styrelsens årsberättelse skall ofördröj ligen efter dess avgivande överlämnas till revisorerna.

Revisorerna skola senast den 15 maj avgiva revisionsberättelse, i vilken de skola till- eller avstyrka ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter. Berättelsen skall tryckas. Arvoden för de av Konungen och av fullmäktige i riksgäldskontoret utsedda revisorerna bestämmas av Konungen. Om ombuds stämman

m. m.

§ 8.

Vid ombudsstämma, vilken öppnas av den som kassans styrelse därtill inom sig utsett, välja ombuden inom sig ordförande för stämman. Beslut fattas genom omröstning efter huvudtal med enkel pluralitet. Omröstning sker öppet. Där ombud så begär, skall dock val ske med slutna sedlar. Vid lika röstetal avgöres val genom lottning, men i andra frågor gäller den mening, som biträdes av stämmans ordförande. Ledamöterna av kassans styrelse ävensom verkställande direktören, ändå att han icke är ledamot av styrelsen, äga närvara vid stämman och deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Sådan rätt tillkommer ock revisor. Ärende, som skall behandlas å ombudsstämma, skall av kassans styrelse i mån av behov beredas. Styrelsen uppgör föredragningslista för stämman. § 9. Vid ordinarie ombudsstämma skola följande ärenden behandlas: 1. granskning av föreningsombudens behörighetshandlingar; 2. val av två personer att jämte ordföranden justera det vid stämman förda protokollet;

3. föredragning av styrelse- och revisionsberättelserna; 4. fastställande av balansräkningen; 5. fråga om ansvarsfrihet för kassans styrelse; 6. bestämmande av arvoden för styrelsens valda ledamöter och för de valda revisorerna; 7. val av ledamöter av kassans styrelse jämte suppleanter; 8. val av revisorer för kassan jämte suppleanter; samt 9. framställning, som må föreligga från kassans styrelse eller ock från förening eller från föreningsombud i enlighet med vad i detta reglemente stadgas. § 10. Vill förening eller föreningsombud göra framställning till ordinarie ombudsstämma, skall sådan framställning, skriftligen avfattad, insändas till kassans styrelse så tidigt, att den är styrelsen tillhanda senast den 30 april. Vid stämman m å ärende utom föredragningslistan kunna upptagas till behandling allenast på förslag av kassans styrelse, eller om minst en tiondel av de närvarande ombuden därom väcker förslag och styrelsen tillstyrker ärendets behandling vid stämman. § 11Å extra ombudsstämma må handläggas allenast ärende, som upptagits å föredragningslistan för stämman. § 12. Styrelse- och revisionsberättelserna skola ofördröj ligen efter revisionsberättelsens avgivande genom

styrelsens försorg i tryck överlämnas till vederbörande statsdepartement och fullmäktige i riksgäldskontoret samt tillsändas föreningarnas styrelser. Föreningarnas styrelser skola minst fjorton dagar före ombudsstämma erhålla underrättelse om dagen för stämman samt undfå del av föredragningslistan. § 13. Varje förening äger att av kassan uppbära ersättning för ett ombuds kostnader för resa till och från ombudsstämma enligt grunder, som bestämmas av kassans styrelse.

havaren, dock att denna ansvarighet endast skall tagas i anspråk i den mån den nye ägaren eller tomträttshavaren icke äger tillgång till fullgörande av sina förpliktelser till föreningen. Om

§ 15. Avkastning av säkerhetsfonden må icke användas till bestridande av förvaltningskostnader, med mindre säkerhetsfonden vid senaste bokslut uppgått till minst två procent av föreningens hela skuld till kassan. Om

K a p . II.

Stadshypoteksföreningarna.

Om ansvarighet vid slutbetalning av lån m. m. § 14. Medlem av förening, som genom att inbetala erhållet lån utgår ur föreningen, fritages från den ansvarighet, som enligt vad i § 19 förordningen om kassan och om föreningarna angivits åvilar honom, först sedan h a n guldit vad på grund därav å honom belöper av brist, som må föreligga enligt fastställd balansräkning för det år inbetalningen skedde, eller ock för gäldandet av sådan brist ställt säkerhet, som godkänts av föreningens styrelse. Övergår belånad fast egendom eller tomträtt till ny ägare eller tomträttshavare, som med styrelsens medgivande övertager lånet, gälla enahanda bestämmelser i fråga om förutvarande ägaren eller tomträtts-

säkerhetsfonden.

lånerörelsen.

§ 16. Innan lån mot säkerhet av inteckning i fast egendom eller tomträtt beviljas, skall den fasta egendomen eller byggnad, som uppförts å den med tomträtt upplåtna tomten, besiktigas och värderas av oj aviga värderingsmän, som för sådant ändamål utsetts av föreningens styrelse. Värderingsmännen åtnjuta för förrättningen ersättning enligt taxa, fastställd av styrelsen. Ersättningen skall gäldas av lånesökanden men må, efter styrelsens prövning, återbetalas till denne. För värderingsmännen skall gälla instruktion, som tillika med formulär för värderingsinstrument fastställes av kassans styrelse; beslut härom vare ej giltigt med mindre styrelsen är fulltalig och beslutet biträtts av den av Konungen förordnade ordföranden eller den av fullmäktige i riksgäldskontoret utsedde ledamoten. Vid värderingen, som avser att utgöra ledning för styrelsen vid

bestämmandet av det varaktiga värdet (uppskattningsvärdet) å den fasta egendomen eller å byggnad som uppförts å den med tomträtt upplåtna tomten, skall hänsyn tagas till alla föreliggande och beräkneliga omständigheter, som kunna påverka detta värde. Är byggnad huvudsakligen avsedd till andra affärslokaler än kontor eller butiker, eller till sådana bostäder, kontor eller butiker, som icke kunna förutses svara mot ortens förhållanden, eller är byggnad av säregen beskaffenhet med hänsyn till sin belägenhet eller storlek i förhållande till andra för samma ändamål avsedda byggnader i orten eller därigenom att den helt eller till övervägande del anordnats för visst speciellt ändamål eller av annan liknande anledning, må uppskattningsvärdet icke sättas högre än till det värde, som, med hänsyn tagen även till kostnad för erforderlig omändring eller ombyggnad, kan beräknas för det fall att byggnaden skall användas endast till sedvanliga bostäder, kontor eller butiker. § 17. Det tillkommer förenings styrelse att efter omständigheterna i varje särskilt fall avgöra, huruvida för ifrågasatt lån erbjuden inteckning kan med hänsyn till sitt förmånsrättsläge anses utgöra betryggande säkerhet; kassans styrelse obetaget att vid behandling av föreningens ansökan om motsvarande lån från kassan pröva den erbjudna inteckningssäkerheten. Lån må i allmänhet beviljas endast mot första inteckningssäkerhet. Därest lånesökanden ej kan tillhandahålla inteckningar med förmånsrätt i oavbruten följd efter var-

andra från och med den, som med bästa förmånsrätt intecknats i den fasta egendomen eller tomträtten, äger föreningen bevilja lån endast under förutsättning att lån, som lämnats mot säkerhet av de med bättre förmånsrätt gällande inteckningarna, finnes vara på betryggande sätt ordnat och att jämväl dessa inteckningar pantförskrivas för lån, som föreningen beviljar. § 18. Brandförsäkring, som i § 23 i förordningen om kassan och om föreningarna avses, skall vara meddelad av inländsk, med vederbörligen stadfäst reglemente försedd försäkringsinrättning, som kassans styrelse finner erbjuda full säkerhet. Föreningen skall ofördröj ligen från försäkringsgivaren införskaffa medgivande, att dennes ansvarighet gent emot föreningen såsom innehavare av inteckning i fast egendom eller tomträtt skall, därest försäkringen ändras, uppsäges eller eljest upphör eller om premie ej i rätt tid erlägges, fortfarande gälla intill dess sex veckor förflutit från den tidpunkt, då föreningen bevisligen från försäkringsgivaren mottagit skriftlig underrättelse om det inträffade förhållandet. § 19. Senast då lånesökande erhåller beviljat lånebelopp skall han, därest icke kassans styrelse annorlunda bestämmer, avlämna följande handlingar : 1. handlingar, som bestyrka lånesökandens fång till den fasta egendomen eller tomträtten; 2. gravationsbevis rörande den fasta egendomen eller tomträtten, vilket beträffande den fasta egendo-

men skall vara utfärdat så sent efter senast beviljad lagfart, att förbindelse å ogulden köpeskilling ej kan intecknas med bättre rätt än den inteckning, som erbjudes föreningen; 3. bevis angående senast åsätt taxeringsvärde å den fasta egendomen eller å byggnad, som uppförts å den med tomträtt upplåtna tomten; 4. handlingar, som utvisa det belopp, till vilket byggnad är brandförsäkrad; 5. i fråga om byggnad, som uppförts eller ombyggts under tid, då byggnadsstadgan den 20 november 1931 eller senare utfärdade författningar i samma ämne ägt tillämpning för orten, bevis att byggnaden blivit av vederbörande byggnadsnämnd slutgiltigt besiktigad och godkänd; 6. skuldebrev, avfattat enligt av kassans styrelse fastställt formulär, ävensom i skuldebrevet förtecknad inteckningssäkerhet. Sökes lån av flera personer samfällt, skola samtliga sökandena ikläda sig solidariskt ansvar för lånets infriande. Sökes lån av förmyndare för omyndigs räkning, skall företes bevis om överförmyndarens samtycke till lånet, där sådant samtycke enligt lag erfordras. Underskrift å skuldebrevet skall vara bevittnad av två på en gång närvarande personer, vilka böra utsätta hemvist och titel eller yrke. § 20.

Förenings räkenskapsår skall utgöras av kalenderår. Kapitalavbetalningar, räntelikvider och övriga inbetalningar för lån skola verkställas halvårsvis å tid,

som av föreningens stämmes.

styrelse

be-

§ 21. Vart femte år eller oftare, om kassans eller föreningens styrelse så prövar nödigt, skall den fasta egendomen eller byggnad, som uppförts å den med tomträtt upplåtna tomten, genom föreningens försorg besiktigas till övervakande att vanvård icke äger rum. § 22.

Försummar låntagare att erlägga föreskriven inbetalning, skall han efter styrelsens beslut å förfallna beloppet gälda ränta, beräknad efter högst en procent i månaden. Har likvid ej skett inom trettio dagar från förfallodagen, är låntagaren skyldig att, om styrelsen prövar sådant nödigt, inom tre månader gälda jämväl det återstående kapitalet med ränta. § 23.

Har byggnad å den fasta egendomen eller å den med tomträtt upplåtna tomten skadats av eld, ankommer på föreningens styrelse att bestämma, huruvida det lånebelopp, för vilket inteckning i den fasta egendomen eller tomträtten utgör säkerhet, skall inbetalas eller helt eller delvis kvarstå. Har panten under lånetiden eljest, genom vanvård eller annorledes, förlorat i värde, så att den icke anses utgöra betryggande säkerhet, äger styrelsen, därest gäldenären ej lämnar nöjaktig fyllnadssäkerhet, uppsäga lånet att helt eller delvis inbetalas efter ett år eller, om sådant med hänsyn till föreliggande omständigheter prövas erforderligt, tidi-

gare. Nedsättning av taxeringsvärde å den fasta egendomen eller å byggnad, som uppförts å den med tomträtt upplåtna tomten, skall icke ensam för sig anses såsom tillräcklig grund för sådan åtgärd, som nu är sagd. Föreligger ej längre för föreningen betryggande brandförsäkring av byggnaden, varde lånet ofördröj ligen uppsagt att genast inbetalas. § 24.

Har belånad fast egendom blivit delad, må lånet, efter prövning av föreningens styrelse, kunna fördelas på egendomens särskilda delar, i den mån dessa var för sig utgöra full säkerhet enligt de för föreningens rörelse gällande grunder, eller ock under enahanda förutsättning kvarstå i allenast en del av egendomen. § 25. I den mån amortering av lån äger rum, skall, där ej annat i lag förcskrives, låntagarens rätt att förfoga över motsvarande del av den för lånet ställda inteckningssäkerheten vara beroende av medgivande av föreningens styrelse. § 26.

Övergår belånad fast egendom eller tomträtt till ny ägare eller tomträttshavare, skall denne, om han vill övertaga lånet, inom sex månader från den dag, då han blev ägare av den fasta egendomen eller tomträtten övergick till honom, hos föreningens styrelse göra ansökan därom och för sådant ändamål avlämna förbindelse enligt formulär, som fastställes av kassans styrelse. Göres ej sådan ansökning eller avslås den-

samma eller underlåter tomträttshavaren att inom sex månader efter därom erhållen anmodan från föreningens styrelse söka inskrivning av sitt fång till tomträtten, äger styrelsen uppsäga lånet att inbetalas efter ett år. § 27.

Där till följd av exekutiv auktion eller i fall, som avses i § 10 tredje och fjärde styckena jämförda med § 23 tredje stycket förordningen om kassan och om föreningarna eller i §§ 22, 23 och 26 i detta reglemente, lån inbetalas till förening i förtid, äger föreningen att av låntagaren på det sätt och med det belopp, som av kassans styrelse bestämmes, uppbära ränteskillnadsersättning. Utom i det fall, som avses i § 10 tredje stycket förordningen om kassan och föreningarna, äger föreningen jämväl uppbära ersättning för förlorade förvaltningsbidrag. Dylik ersättning bestämmes av kassans styrelse och erlägges av låntagaren, såvida kassans styrelse ej annorlunda beslutar. § 28. Kostnader för bevakning, lagsökning, inteckningsåtgärd, anmälan för anteckning om inteckningsinnehav m. m. förskjutas av föreningen men skola ersättas av vederbörande låntagare; dock att anmälan om inteckningsinnehav må bekostas av föreningen. § 29. Förvaltningsbidrag, som jämlikt § 14 i förordningen om kassan och om föreningarna utgår från förening till kassan, skall av föreningens medlemmar gäldas efter grunder, som kassans styrelse bestämmer.

§ 30.

Det åligger medlem av förening att i mån av behov erlägga bidrag till bestridande av föreningens förvaltningskostnader. Bidragen skola efter förslag av styrelsen fastställas å ordinarie föreningsstämma att utgå med viss procent för år räknat å medlems nominella eller oguldna lånebelopp, med iakttagande av att bidragen skola vara så bestämda, att föreningens säkerhetsfond kan beräknas inom skälig tid uppgå till minst en procent av föreningens hela skuld till kassan. Så länge säkerhetsfonden icke uppgår till nämnda storlek, skall föreningsstämmas beslut underställas kassans styrelse för godkännande. § 31. Där förening för skyddande av sin fordran funnit sig nödsakad att inköpa för fordringen pantsatt eller utmätt fast egendom eller tomträtt, skall sådan egendom eller tomträtt åter överlåtas, så snart lämpligen kan ske, och senast då överlåtelsen kan äga rum utan förlust för föreningen. I övrigt må föreningen ej förvärva fast egendom eller tomträtt annat än för beredande av erforderliga lokaler åt föreningen, och erfordras för sådant förvärv medgivande av kassans styrelse. § 32.

Förenings egna värdehandlingar skola förvaras i brandsäkert och i övrigt betryggande förvaringsrum under minst två särskilda lås med olika nycklar, och skola nycklarna omhänderhavas av särskilda av föreningens styrelse därtill utsedda personer.

Om styrelsen

m. m.

§ 33. Förenings styrelse skall bestå av, förutom den av kassastyrelsen utsedda ledamoten, minst fyra högst sex ledamöter, valda å ordinarie föreningsstämma. Å sådan stämma väljes jämväl högst samma antal suppleanter för de valda ledamöterna. Vald ledamot eller suppleant utses för tiden till och med den ordinarie föreningsstämma som hålles under tredje året efter det, då valet förrättades. Avgår ledamot eller suppleant innan den tid, för vilken han är vald, gått till ända, skall vid nästa ordinarie föreningsstämma ny ledamot eller suppleant väljas för den tid, som för den avgående må återstå. Styrelsen väljer årligen inom sig ordförande och vice ordförande. Anmälan om de i denna paragraf omförmälda val och om alla inträffade förändringar i styrelsens sammansättning skall genom styrelsens försorg ofördröj ligen ske hos kassan. § 34. Förenings styrelse sammanträder så ofta sådant erfordras för behandling av föreliggande ärenden. Sammanträde äger rum å tid och ort, som ordföranden bestämmer. Sammanträdesorten bör i regel vara den ort, där styrelsen har sitt säte. Styrelsens samtliga ledamöter eller, vid förfall, erforderligt antal suppleanter skola kallas till varje sammanträde. Styrelsen är beslutför, då, förutom den vid sammanträdet tjänstgörande ordföranden, minst hälften av styrelsens övriga ledamöter är tillstädes. Såsom styrelsens beslut gäller den mening, för vilken de flesta

rösterna avgivas. Vid lika röstetal avgöres val inom styrelsen genom lottning men annan fråga enligt den mening, som biträdes av ordföranden vid sammanträdet. Ledamot av styrelsen äger ej deltaga i avgörandet av fråga, som rör hans enskilda rätt. Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll, som justeras på sätt styrelsen bestämmer. Styrelseledamöter, som uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda föreningen skada, svare för skadan en för alla och alla för en. § 35. Styrelsen åligger att 1. i alla föreningen rörande angelägenheter å dess vägnar själv eller genom ombud tala och svara; 2. pröva ansökningar om lån; 3. fatta beslut rörande framställning om lån från kassan; 4. övervaka, att hos föreningen belånad fast egendom eller tomträtt alltjämt erbjuder betryggande säkerhet; 5. tillse, att föreningens böcker och räkenskaper föras i föreskriven ordning samt att erforderliga brandförsäkringar behörigen vidmakthållas; 6. antaga tjänstemän och övriga biträden samt bestämma lönevillkoren för dem och, när så finnes erforderligt, entlediga sådan personal; skolande bland tjänstemännen finnas en kamrerare och en ombudsman, dock att dessa två befattningar må kunna förenas hos en person eller ock någondera befattningen förenas med befattningen som verkställande direktör; 7. utfärda instruktion för verkställande direktören och övriga be-

fattningshavare, i den mån så erfordras, samt bestämma den säkerhet tjänsteman må böra ställa med avseende å uppbörd, som av honom omhänderhaves; 8. tillse, att föreningens medlemmar i rätt tid fullgöra sina skyldigheter mot föreningen, och, därest så ej är fallet, låta vidtaga nödiga åtgärder ; 9. hos kassan göra anmälan om antagande och entledigande av kamrerare eller ombudsman hos föreningen samt om eventuellt förordnande av vikarie för sådan tjänsteman eller för verkställande direktören ävensom till kassan insända instruktion, som av styrelsen fastställts för verkställande direktören eller annan befattningshavare; 10. årligen före den 1 mars avgiva berättelse över förvaltningen under näst föregående år; 11. efter avgivandet av styrelseoch revisionsberättelserna ofördröjligen insända desamma till kassan; 12. till kassan insända bestyrkt avskrift av vid föreningsstämma fört protokoll; 13. lämna kassans styrelse alla de upplysningar, som av densamma äskas; samt 14. verkställa vad av kassans styrelse kan anbefallas eller av föreningen å föreningsstämma beslutas ävensom slutligen i övrigt ombesörja vad detta reglemente eller annan författning må för särskilda fall föreskriva. § 36.

Framställning om lån från kassan skall vara åtföljd av bestyrkt protokollsutdrag, utvisande att styrelsen beslutat framställningen.

§ 37.

Styrelsen äger bemyndiga ledamöter och suppleanter i styrelsen samt verkställande direktören, minst två i förening, att teckna föreningens firma. Firman må ock efter styrelsens bemyndigande tecknas av en av nämnda personer med kontraslgnation av därtill utsedd befattningshavare hos föreningen. Kontrollen över handhavandet av förenings kassa utövas av ordföranden eller, om styrelsen så förordnar, av annan dess ledamot. Om revisionen

m. m.

§ 38.

Förutom den revisor jämte suppleant, som utses av kassans styrelse, skola för förening finnas minst två och högst fyra revisorer jämte lika många suppleanter. Dessa revisorer och suppleanter väljas å ordinarie föreningsstämma. Av de valda revisorerna bör en, så ock hans suppleant, vara av handelskammare i riket eller på annat, av Konungen godkänt sätt auktoriserad revisor. Styrelsen skall bereda revisor tillfälle att när som helst inventera föreningens tillgångar samt granska föreningens böcker, räkenskaper och andra handlingar. Styrelsens årsberättelse skall ofördröj ligen efter dess avgivande överlämnas till revisorerna. Revisorerna skola senast den 1 april avgiva revisionsberättelse, i vilken de skola till- eller avstyrka ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter. Revisionsberättelsen skall jämte styrelsens förvaltningsberättelse minst åtta dagar före ordinarie föreningsstämma föreligga i tryck och hållas tillgänglig för föreningens

medlemmar. Vid berättelsen skall fogas den förklaring, styrelsen må hava avgivit över av revisorerna framställda anmärkningar. Hava revisorer i sin berättelse mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som av dem granskats, eller vid fullgörandet av sitt uppdrag visat vårdslöshet, vare de, som låtit sådant komma sig till last, gentemot föreningen ansvariga för all därav uppkommande skada, en för alla och alla för en. § 39. Om kassans styrelse prövar nödigt att anställa särskild granskning av förenings förvaltning, skola alla handlingar, räkenskaper och kontanta tillgångar hållas tillgängliga för sådan granskning. Om

föreningsstämman.

§ 40. Ordinarie föreningsstämma skall årligen före utgången av april månad hållas å tid, som styrelsen bestämmer. Extra föreningsstämma skall utlysas, när styrelsen finner sådant erforderligt eller kassans styrelse det begär eller minst tiondelen av antalet medlemmar i föreningen därom hos styrelsen gör skriftlig framställning med angivande av orsaken. Stämma hålles å den ort, där styrelsen har sitt säte. Kungörelse om stämma skall minst fjorton dagar förut införas i minst två inom föreningens verksamhetsområde utkommande tidningar. Kungörelse om extra stämma skall innehålla uppgift å

samtliga å stämman förekommande ärenden. Under en vecka närmast före ordinarie föreningsstämma skall förteckning över de ärenden, som därvid skola förekomma, genom styrelsens försorg hållas tillgänglig för föreningens medlemmar å föreningens kontor. Vid extra föreningsstämma må icke till behandling upptagas ärende, som icke varit i kallelsen till stämman angivet. Ärende, som skall behandlas å föreningsstämma, skall av föreningens styrelse i mån av behov beredas. § 41. Rösträtt å föreningsstämma tillkommer envar medlem av föreningen, som icke häftar för förfallna oguldna avgifter till föreningen. Rösträtt må utövas genom annan medlem enligt fullmakt. Dock må ingen på grund av fullmakt rösta för mer än en medlem. Medlem äger en röst för varje påbörjat tusental av sitt oguldna lånebelopp hos föreningen. Ej må någon för egen eller annans räkning utöva rösträtt för mera än sammanlagt en tjugondel av hela det vid stämman antecknade röstetalet. Senast kl. 15 å näst sista sockendagen före föreningsstämma skall den, som därå vill utöva rösträtt, å föreningens kontor därom göra anmälan och, om så erfordras, styrka sin behörighet. § 42.

över förhandlingarna å föreningsstämma skall genom styrelsens försorg föras protokoll. Å stämman gäller såsom föreningens beslut den mening, för vilken de

flesta rösterna utfallit. Vid lika röstetal avgöres val genom lottning, men annan fråga enligt den mening, som biträdes av stäminans ordförande. Omröstning sker öppet; men om någon medlem det begär, skola val förrättas med slutna sedlar, å vilkas yttre sida röstetalet tecknas. Föreningens styrelseledamöter och revisorer äga, även om de ej äro medlemmar av föreningen, deltaga i överläggningarna vid föreningsstämma. Ej må föreningsmedlem deltaga i avgörandet av fråga, som rör hans enskilda rätt. § 43.

Vill medlem framställa förslag till behandling vid ordinarie föreningsstämma, skall han inom februari månads utgång skriftligen anmäla ärendet hos styrelsen. § 44.

Föreningsstämma öppnas av styrelsens ordförande eller vid förfall för denne av annan medlem av styrelsen, inför vilken röstlängden justeras och de röstberättigade efter huvudtalet välja ordförande för stämman. Vid ordinarie föreningsstämma skola i övrigt följande ärenden förekomma : 1. val av två personer att jämte ordföranden justera det vid stämman förda protokollet; 2. föredragning av styrelsens och revisorernas berättelser jämte därvid fogade handlingar; 3. fråga om fastställande av balansräkning; 4. fråga om ansvarsfrihet för styrelsen;

5. förslag i förekommande fall om ändring i grunderna för förvaltningsbidrags gäldande; 6. bestämmande av arvoden till styrelsens ledamöter och de vid stämman valda revisorerna; 7. val av ledamöter i styrelsen och suppleanter för dem; 8. val av revisorer och suppleanter för dem; 9. val av ombud att å föreningens vägnar deltaga i sådan ombudsstämma, som omförmäles i § 13 av förordningen om kassan och om föreningarna, ävensom suppleanter för dem; samt 10. ärenden som av styrelsen eller av medlem hänskjutits till stämmans avgörande.

Bestämmelser

rörande bildande.

föreningars

1. Då Konungen meddelat tillstånd att bilda viss förening, skall underrättelse därom lämnas Konungens befallningshavande i det län, inom vilket föreningens styrelse skall hava sitt säte, ävensom kassans styrelse. För föreningen utser Konungens befallningshavande fyra personer, därav en ordförande, jämte erforderligt antal suppleanter, att tillsammans med den av kassastyrelsen utsedda ledamoten i föreningens styrelse fungera såsom interimsstyrelse för föreningen intill dess styrelseledamöter första gången valts å ordinarie föreningsstämma. Av Konungens befallningshavande utses även två personer, jämte suppleanter för dessa, att tillika med den revisor, som utses av kassans styrelse, i avbidan å val

av revisorer å ordinarie föreningsstämma vara föreningens revisorer. Arvoden till interimsstyrelsens ordförande och övriga ledamöter samt till de av Konungens befallningshavande utsedda interimsrevisorerna bestämmas av Konungens befallningshavande. 2. Förenings interimsstyrelse skall inom tre veckor efter det den blivit utsedd genom annons, som införes i post- och inrikes tidningar och i minst två av ortens tidningar, uppmana dem, som önska erhålla lån av föreningen, att ansöka därom och därvid lämna de upplysningar, som erfordras för bedömande av lånens reglementsenlighet i vad angår lånesökandenas fång till den fasta egendomen eller tomträtten, brandförsäkrings- och skattetaxeringsvärden å den fasta egendomen eller å byggnad, som uppförts å den med tomträtt upplåtna tomten, samt de mot sökta lån svarande inteckningarnas belägenhet inom dessa värden. Fråga, varom enligt gällande bestämmelser föreningsstämma beslutar, må, intill dess ordinarie föreningsstämma första gången hålles, i stället, där frågans avgörande icke utan olägenhet kan anstå, avgöras av föreningens interimsstyrelse. Denna må dock icke utse föreningsombud till ombudsstämma. 3. Då ledamöter i förenings styrelse första gången väljas å ordinarie föreningsstämma, utses en tredjedel för tiden till och med den ordinarie föreningsstämma, som skall hållas året näst efter det år då valet förrättas, och en tredjedel för tiden till och med ordinarie ombudsstämma under andra året efter det år då valet företages. Är hela antalet valda ledamöter icke j ä m n t delbart med tre, skall den först avgående gruppen

bestämmas så, att av de valda ledamöterna en tredjedel årligen avgår. Är antalet valda ledamöter ej delbart med tre, skall den först avgående gruppen ledamöter, och, om så erfordras, den därnäst avgående gruppen utgöra en mer än den återstående gruppen. Är antalet valda ledamöter i förenings styrelse flera än sex, må ordinarie föreningsstämma med iakttagande av vad i föregående stycke stadgas bestämma mandattiderna för det antal valda ledamöter, som överstiger sex. Vad här sagts om vald ledamot, gälle ock för vald suppleant. Intill dess ledamöter och suppleanter utsetts för kassans styrelse å ordinarie ombudsstämma, fungerar den enligt § 9 i förordningen den 17 maj 1935 angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa utsedda styrelsen, därunder jämväl bestämmelserna i § 5 i reglementet den 17 maj 1935 för konungariket Sveriges stadshypotekskassa om beslutförhet gälla.

ledamöter, och, om så erfordras, den därnäst avgående gruppen utgöra en mer än den återstående gruppen. På enahanda sätt förfares vid första val av suppleanter.

Detta reglemente träder i kraft den 1 april 1953, från och med vilken dag kungörelsen den 17 maj 1935 (nr 178) angående reglemente för konungariket Sveriges stadshypotekskassa upphör att gälla. Utan hinder av bestämmelsen i § 33 må antalet ledamöter i förenings styrelse under en tid av fem år från den 1 april 1953 uppgå till, förutom av kassastyrelsen utsedd ledamot, åtta jämte samma antal suppleanter för dem. Då val av ledamöter i kassans eller förenings styrelse sker första gången efter ikraftträdandet av detta reglemente, skola mandattiderna för den eller de ledamöter, som då väljas,

Förslag till Förordning om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar. Kungl. Maj:t har, med riksdagen, funnit gott förordna som följer: Kap.

I.

Bostadskreditkassan.

Om kassans ändamål § 1. Svenska bostadskreditkassan har till ändamål att i enlighet med be-

stämmelserna i denna förordning i reglemente, som utfärdas av Konungen, driva lånerörelse genom att lämna lån åt bostadskreditföreningar, varom i kap. II stadgas.

0ch

ö m kassans

fonder

och

upplåning.

§ 2.

Såsom grundfond för kassan ställer staten genom fullmäktige i riksgäld skontoret till förfogande svenska statens fyra och en halv procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nominellt belopp av fyrtiofem miljoner kronor. Grundfondsobligationerna fortfara att tillhöra staten, som dock ej äger att för annat ändamål förfoga över dem, så länge kassans samtliga förbindelser icke äro fullgjorda. § 3.

För sin lånerörelse utfärdar kassan räntebärande till innehavaren ställda obligationer. Sammanlagda beloppet av kassans utelöpande obligationer må icke uppgå till mera än tio gånger beloppet av grundfonden. § 4.

Grundfonden, som är avsedd att tjäna såsom säkerhet för kassans obligationer, må av kassans styrelse, efter medgivande av fullmäktige i riksgäldskontoret, kunna tillfälligtvis anlitas för fullgörande av kassans förbindelser, därvid dock skall iakttagas, att grundfonden efter plan, som av fullmäktige i riksgäldskontoret bestämmes, inom fem år skall återställas till sin förutvarande storlek. Kassan vare skyldig gottgöra staten vad staten till följd av kassans åtgärd nödgas utgiva i ränta å obligationerna. § 5. De obligationer, som av kassan utfärdas, skola återbetalas genom

amortering enligt plan, som angives i obligationsavtalet. Av kassan upptaget obligationslån skall senast tio år efter dess upptagande kunna av kassan uppsägas till inbetalning å den förfallotid, som i sådant hänseende må vara i låneavtalet bestämd. Hava grundfondsobligationer tagits i anspråk till belopp av nominellt två miljoner kronor, må kassan icke upptaga nytt lån med mindre Konungen, efter hörande av fullmäktige i riksgäldskontoret, därtill lämnar tillstånd. § 0.

De förbindelser, som föreningar för erhållna lån utfärda till kassan, jämte de till föreningarna för erhållna lån lämnade reverser med tillhörande hypotek utgöra pantsäkerhet för de obligationer, som av kassan utgivas. Reverserna jämte hypoteken skola pantförskrivas till kassan för förenings lån hos densamma. Det åligger kassans styrelse att tillse att föreskriven säkerhet är ställd och hålles vid makt. De till föreningarna lämnade reverser med hypotek skola utan onödig tidsutdräkt ställas under offentlig vård. § 7. För tillfälliga, av förut ingångna förbindelser föranledda behov m å kassan verkställa upplåning på viss kort tid eller på kort tids uppsägning. Sådan upplåning må ock ske för tillfälligt anskaffande av rörelsemedel. Beslut om uppläggande av obligationslån eller om tillfällig upplåning för anskaffande av rörelsemedel må icke av kassans styrelse fattas, med

mindre styrelsen är fulltalig och erfordras för beslutets giltighet, att detsamma biträtts av den av Konungen förordnade ordföranden eller den av fullmäktige i riksgäldskontoret utsedde ledamoten. § 8.

Kassans behållna årsvinst skall avsättas till en reservfond. Uppgår reservfonden till tre procent av kassans skulder, må dock uppkommande vinst enligt styrelsens beprövande användas till främjande av något med kassans ändamål sammanhängande syfte. Kassans styrelse må, utan hinder av bestämmelsen i första stycket, av kassans årsvinst bevilja förening bidrag till täckande av densammas förvaltningskostnader utan återbetalningsskyldighet. Har förening lidit förluster, som icke kunna täckas med föreningens säkerhetsfond eller eljest utan anlitande av medlemmarnas ansvarighet för föreningens förbindelser, må kassans styrelse bevilja föreningen bidrag utan återbetalningsskyldighet ur kassans reservfond med belopp motsvarande högst hälften av reservfonden. Sådant bidrag må dock icke lämnas med mindre ombud för föreningarna beretts tillfälle att yttra sig i frågan å ombudsstämma. I övrigt må kassans reservfond användas endast till gäldande av förluster, som uppkommit å kassans rörelse i dess helhet. Av reservfonden skall minst hälften placeras i svenska statsobligationer eller andra svenska statspapper, i Sveriges allmänna hypoteksbanks, Konungariket Sveriges stadshypotekskassas, Svenska bostadskreditkassans eller Svenska

skeppshypotekskassans obligationer eller i obligationer, som till den säkerhet de erbjuda kunna anses jämförliga med obligationer av nyss angivna slag. Sådana medel må ock innestå i svenskt bankaktiebolag eller svensk sparbank eller å postgiro eller motsvaras av kontanta penningar. I övrigt bör reservfonden på betryggande sätt göras räntebärande, i den mån medel icke erfordras i själva rörelsen. Om föreningarnas ansvarighet kassans förbindelser.

för

§ 9. För kassans förbindelser äro föreningarna ansvariga i förhållande till högsta under senast förflutna räkenskapsåret oguldna kapitalbeloppen av sina från kassan erhållna lån. Kunna kassans förbindelser icke infrias med anlitande av dess egna medel, äger kassan, där så erfordras, efter nämnda grund infordra tillskott från föreningarna. Kan förening icke fullgöra den betalningsskyldighet, som till följd av dessa föreskrifter åligger föreningen, vare övriga föreningar efter enahanda grund betalningsskyldiga för bristen. Om

lånerörelsen.

§ 10. Av förening gjord framställning om lån från kassan prövas av dennas styrelse. Lån till förening skall förräntas och amorteras genom kontant erlagd annuitet enligt fastställd plan. Amorteringstiden må ej överstiga fyrtio år. Lånesumman skall utlämnas i kontanta penningar enligt skuldför-

bindeisen eller med den kapitalrabatt, som må av omständigheterna föranledas. Dock må, där kassans styrelse finner det vara av förhållandena påkallat eller lånesökande det begär och kassans styrelse prövar hinder däremot ej möta, lånesumman utlämnas i kassans obligationer, beräknade till parikurs, därvid lånesökanden äger påfordra sådana tillgängliga obligationer, att det belopp, som vid försäljning av samtliga till honom utlämnade obligationer kan påräknas, så nära som möjligt överensstämmer med lånesumman. Till förening utlämnat lån kan, sedan tio år förflutit från lånets utlämnande, av föreningen uppsägas till inbetalning efter ett år med gäldande av ersättning på det sätt och med det belopp, som bestämmes av kassans styrelse, för den ränteförlust, som må av inbetalningen föranledas (ränteskillnadsersättning). Kassans styrelse må, när det med hänsyn till kassan åliggande förpliktelser finnes kunna ske, medgiva förening att inbetala lån tidigare än nu är sagt; ägande styrelsen i sådant fall föreskriva, jämte gäldande av ränteskillnadsersättning, även andra villkor för inbetalningen. Angående gäldande av kapitalrabatt och andra kostnader, som kassan vid låns upptagande fått vidkännas, lämnas föreskrift i reglementet. Underlåter förening att fullgöra föreskriven inbetalning, är föreningen skyldig att å förfallna beloppet gälda ränta, beräknad efter en halv procent i månaden. Inflyta till kassan medel, som icke genast k u n n a användas till infriande av dess förbindelser eller till utlåning åt föreningarna, äger kassan att göra sådana medel räntebärande

på kortare tid genom medlens insättning i bankinrättning eller genom deras placering i svenska statsobligationer eller andra svenska statspapper, i Sveriges allmänna hypoteksbanks eller Konungariket Sveriges stadshypotekskassas obligationer eller mot fullgod säkerhet av sådana obligationer eller av inteckning i fast egendom i stad eller tomträtt till i rtad belägen tomt. Om förvaltningen

m.

m.

§ 11. Kassan förvaltas av en styrelse med säte i Stockholm. Styrelsen består av sju ledamöter. Konungen utser, för en tid av tre år i sänder, en ledamot samt suppleant för honom. Fullmäktige i riksgäldskontoret utse, likaledes för en tid av tre år i sänder, en ledamot samt suppleant för honom, övriga fem ledamöter samt tre suppleanter för dessa ledamöter väljas å ombudsstämman. Vald ledamot eller suppleant utses för tiden till och med den ordinarie ombudsstämma, som hålles under tredje året efter det, då valet förrättades. Avgår vald ledamot eller suppleant innan den tid, för vilken han är vald, gått till ända, skall vid nästa ordinarie ombudsstämma ny ledamot eller suppleant väljas för den tid, som för den avgående må återstå. Den av Konungen utsedde ledamoten skall vara styrelsens ordförande samt den av rikgäldsfullmäktige utsedde ledamoten dess vice ordförande. Arvoden för de av Konungen och av fullmäktige i riksgäldskontoret utsedda ledamöterna bestämmas av Konungen. Verkställande direktör utses och

entledigas av styrelsen. Beslut därom må icke av styrelsen fattas med med mindre styrelsen är fulltalig och erfordras för beslutets giltighet, att detsamma biträtts av den av Konungen förordnade ordföranden eller den av fullmäktige i riksgäldskontoret utsedde ledamoten. Styrelseledamöter, som genom att överträda denna förordning eller med stöd av densamma meddelade bestämmelser eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda kassan skada, svare för skadan en för alla och alla för en.

årligen före utgången av juni månad samlas till ordinarie ombudsstämma i Stockholm å tid, som av kassans styrelse bestämmes. Stämman förrättar föreskrivna val av ledamöter i kassans styrelse och revisorer ävensom suppleanter för dessa, fastställer balansräkningen samt beslutar angående ansvarsfrihet för styrelsen. Extra ombudsstämma skall av styrelsen utlysas, då revisorerna sådant påyrka eller styrelsen finner omständigheterna därtill föranleda.

§ 12. För revision av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper skola årligen utses fyra revisorer. Av dessa utses en, som skall vara revisionens ordförande, av Konungen, en av fullmäktige i riksgäldskontoret samt två av föreningarnas ombud å ombudsstämma. I samma ordning utses lika antal suppleanter. Av de å ombudsstämma utsedda skall en revisor och hans suppleant vara av handelskammare i riket eller på annat, av Konungen godkänt sätt auktoriserad revisor. Hava revisorer i sin berättelse mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som av dem granskats, eller vid fullgörandet av sitt uppdrag visat vårdslöshet, vare de, som låtit sådant komma sig till last, gentemot kassan ansvariga för all därav uppkommande skada, en för alla och alla för en. § 13. Ombud för föreningarna skola

Bidrag till bestridande av kassans förvaltningskostnader skola av föreningarna gäldas i enlighet med vad kassans styrelse bestämmer. Förvaltningsbidrag må ej bestämmas till högre belopp än som beräknas vara erforderligt för att kassans reservfond skall komma att genom föreskrivet tillförande av vinst inom skälig tid uppgå till en och en halv procent av kassans skulder.

§ 14.

§ 15. Om kassans trädande i likvidation och om förfarandet därvid förordnar Konungen. Vid likvidation av kassan må grundfondsobligationer tagas i anspråk allenast i den mån annan tillgång saknas, som svarar för kassans förbindelser. Vad som vid likvidationen återstår av kassans egna tillgångar efter det skulderna blivit guldna skall användas för ändamål, som Konungen efter hörande av föreningarna bestämmer.

Kap. II. B o s t a d s k r e d i t f ö r eningarna. Om föreningarnas

ändamål.

§ 16. Bostadskreditföreningar hava till ändamål att, i enlighet med bestämmelserna i denna förordning och i reglemente, som utfärdas av Konungen, tillhandahålla lån mot säkerhet av inteckning i fast egendom eller tomträtt. Om förenings

bildande och hetsområde.

verksam-

§ 17. Ansökan om tillstånd att bilda förening göres hos Konungen. Inom den del av riket, som Konungen för föreningen bestämmer, äger förening utöva verksamhet i samtliga städer och köpingar samt andra samhällen, för vilka de för stad meddelade bestämmelserna i byggnadsstadgan, hälsovårdsstadgan och brandstadgan äro gällande, så ock i annat inom samma del av riket beläget samhälle eller tätare bebyggt område, som av Konungen förklarats skola tillhöra verksamhetsområdet. Konungen meddelar föreskrift om det minimibelopp, för vilket förening, innan den må börja sin verksamhet, skall hos kassan hava anmält sig till erhållande av lån. Om föreningsmedlemmarnas ansvarighet för föreningens förbindelser. § 18. Medlem av förening är fastighetsägare eller tomträttshavare, som hos föreningen häftar för inteckningslån, för vilkas utlämnande medel erhållits från kassan. 3 — 1478 52

§ 19. För förenings förbindelser äro medlemmarna ansvariga i förhållande till högsta under senast förflutna räkenskapsåret oguldna kapitalbeloppen av sina från föreningen erhållna lån. Kunna förenings förbindelser icke infrias med anlitande av dess egna medel, äger föreningen, där så erfordras, efter nämnda grund infordra tillskott från medlemmarna. Kan medlem icke fullgöra den betalningsskyldighet, som till följd av dessa föreskrifter åligger honom, vare övriga medlemmar efter enahanda grund ansvariga för bristen. Om

säkerhetsfond. § 20.

Förening skall såsom säkerhet för fullgörandet av sina förbindelser avsätta en säkerhetsfond. Såsom bidrag till säkerhetsfonden skall envar låntagare under tio år, räknat från lånets utlämnande, erlägga en särskild årlig avgift motsvarande två tiondels procent av erhållet lån. Förening må dock å ordinarie föreningsstämma besluta om nedsättning av avgiften till en tiondels procent av erhållet lån, men skall sådant beslut ej vara gällande med mindre det godkänts av kassans styrelse. Beslut om nedsättning av avgiften kan när som helst sättas ur kraft av föreningsstämma eller kassans styrelse. Avgifterna till säkerhetsfonden må vidare, efter medgivande av kassans styrelse, minskas eller upphöra att utgå, då säkerhetsfonden överstiger sex procent av föreningens skulder. Inbetalar låntagare i förtid sitt lån till fullo, må, där särskilda skäl äro och kassans styrelse det medgiver,

h a n s avgifter till säkerhetsfonden helt eller delvis återbetalas till honom, eller, i den m å n de hänföra sig till tid efter låneinbetalningen, efterskänkas. Så länge förenings verksamhet fortfar, må dess säkerhetsfond icke k o m m a föreningens medlemmar till godo på annat sätt än i näst föregående stycke sägs eller, vad angår fondens avkastning, i reglementet m å stadgas. § 21. Förenings säkerhetsfond skall vara placerad i enlighet med vad som i § 8 femte och sjätte styckena föreskrives beträffande kassans reservfond. § 22.

I samband med beslut, varigenom del av en förenings verksamhetsområde överföres till annan förenings, m å Konungen efter hörande av kassan och de berörda föreningarna meddela bestämmelser om i vilken utsträckning och under vilka villkor säkerhetsfonden skall överföras. Om

lånerörelsen. § 23.

Förening m å utöver åtgärder för placering av sin säkerhetsfond enligt bestämmelserna i § 21 meddela lån allenast mot säkerhet av inteckning i fast egendom eller tomträtt. För beviljande av lån erfordras vidare, att den fasta egendomen eller den med tomträtt upplåtna tomten är belägen inom föreningens verksamhetsområde, att därå finnes uppförd byggnad, som är nöjaktigt brandförsäkrad och som huvudsakligen är avsedd för bostadsändamål eller till

affärslokaler, samt att, då fråga är om lån mot säkerhet av inteckning i tomträtt, kassans styrelse godkänt det avtal, varigenom tomträtten upplåtits. Säkerhet, som i första stycket avses, skall gälla för låntagarens samtliga förpliktelser till föreningen. För förenings utlåning lända i tillämpliga delar till efterrättelse de bestämmelser, som gälla för utlåning från kassan till föreningarna, och skall lån av förening utlämnas till låntagaren mot enahanda villkor, under vilka föreningen erhåller motsvarande lån hos kassan. Därjämte skall föreningen av låntagaren betinga sig de bidrag och avgifter, som jämlikt stadganden i denna förordning eller i reglementet skola utgå till föreningen eller från föreningen till kassan. Lån må ej meddelas till lägre belopp än ettusen kronor. § 24. Inteckning i fast egendom eller tomträtt, som utgör säkerhet för lån, skall lyda å minst det belopp, till vilket lån beviljas, och ligga inom tre fjärdedelar av det vid föreningens värdering uppskattade värdet å den fasta egendomen eller å byggnad, som uppförts å den med tomträtt upplåtna tomten. Inteckning skall jämväl vara belägen inom gällande brandförsäkringsvärde och tre fjärdedelar av det värde, som vid taxering enligt kommunalskattelagen åsatts nyssnämnda egendom eller byggnad. Lån må ej meddelas med mindre lån mot säkerhet av inteckning med bättre förmånsrätt i samma fastighet eller tomträtt prövas vara på betryggande sätt ordnat. Det åligger för-

eningen att vid bedömandet härav iakttaga de närmare föreskrifter, som meddelas av kassans styrelse.

eller verkställande direktör tjänsteman hos kassan.

eller

§ 27.

ö m förvaltningen

m.

m.

§ 25. Förening förvaltas av en styrelse med säte å den ort Konungen bestämmer. Kassans styrelse utser en av ledamöterna i föreningens styrelse ävensom suppleant för honom. Till sådan ledamot och suppleant böra utses personer med insikt och erfarenhet beträffande rörelse för fastighets- och tomträttsbelåning. Föreningens styrelse utser verkställande direktör. Sådant val vare ej gällande med mindre det godkänts av kassans styrelse. För revision av föreningsstyrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skola årligen utses revisorer jämte suppleanter. En av revisorerna jämte suppleant för honom utses av kassans styrelse. Ordinarie sammankomst med föreningens medlemmar (föreningsstämma) skall årligen hållas. Extra föreningsstämma hålles i de fall, som i reglementet bestämmas. Närmare bestämmelser om styrelse, revision och föreningsstämmor meddelas i reglementet. § 26. Varje förening utser till ombudsstämma, varom förmäles i § 13, ett ombud, jämte en suppleant, för varje påbörjat tiotal miljoner kronor av föreningens sammanlagda oguldna lånebelopp hos kassan enligt föreningens senaste bokslut, dock att förening ej må representeras av flera ombud än fem. Till ombud må icke utses ledamot av kassans styrelse

Bidrag till bestridande av förenings förvaltningskostnader skola av låntagarna gäldas på sätt i reglementet närmare stadgas, överskott på rörelsen skall tillföras säkerhetsfonden. § 28. Om förenings trädande i likvidation och om förfarandet därvid förordnar Konungen. Innan förordnande meddelas, skall föreningen höras. Vid förenings likvidation skall vad som återstår av föreningens tillgångar, efter det skulderna blivit guldna, överlämnas till kassan; dock må medel, som h ä r r ö r a från förening, vars verksamhetsområde övertagits av a n n a n förening, efter Konungens bestämmande i varje särskilt fall överlämnas till sistnämnda förening.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1953, från och med vilken dag förordningen den 3 augusti 1929 (nr 256) om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar upphör att gälla. Bestämmelserna i § 20 andra stycket m å dock tillämpas jämväl beträffande låntagare, som erhållit sitt lån efter den 31 december 1952. I § 7 andra stycket av förordningen den 3 augusti 1929 om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar meddelade bestämmelser rörande bidrag till kassans reservfond må ej tillämpas beträffande lån, som utlämnats efter den 31 december 1952.

I samband med fastställandet av reglemente för kassan och föreningarna meddelar Konungen förutom erforderliga övergångsbestämmelser de närmare bestämmelser, som finnas behövliga med avseende å förenings bildande och äger Konungen därvid bestämma, att interimssty-

relse för förening skall förutom av kassan utsedd ledamot och suppleant utgöras av personer, utsedda av offentlig myndighet, ävensom att revisorer för förening skola utöver av kassan utsedd, för den första tiden av förenings verksamhet, utses av sådan myndighet.

Förslag till Reglemente för Svenska bostadskreditkassan och för bostadskreditföreningar. K a p . I.

Bostadskreditkassan.

Om säkerheten

för

kassans

obligationslån. § IKassans styrelse åligger att noggrant tillse att vid utgivande av obligationer tillräcklig säkerhet för dem, enligt de i förordningen den (nr ) om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar stadgade grunder, finnes och att sådan säkerhet under hela tiden obligationerna äro utelöpande vidmakthålles. § 2. Den i § 6 tredje stycket förordningen om kassan och om föreningarna stadgade offentliga vård av pantförskrivna reverser med hypotek utövas av ett ombud, förordnat av Konungens befallningshavande i det län, inom vilket vederbörande förenings styrelse har sitt säte.

36 Handlingarna skola förvaras i brandsäkert och i övrigt betryggande förvaringsrum under tre särskilda lås med olika nycklar, och skola nämnda ombud samt två av föreningens styrelse utsedda personer innehava var sin av dessa nycklar. Arvode åt det av Konungens befallningshavande förordnade ombudet bestämmes av befallningshavanden. Om

lånerörelsen.

§ 3. Lån till förening må icke av kassans styrelse beviljas med mindre uppgift från föreningen föreligger beträffande såväl beloppen av motsvarande hos föreningen sökta lån som de förhållanden, vilka i fråga om varje sådant lån utvisa att gällande föreskrifter blivit iakttagna.

Kapitalrabatt och övriga kostnader vid kassans upplåning, beräknade

såsom styrelsen bestämmer, skola, såvitt belöper å varje utlämnat lån, gäldas av föreningarna antingen vid uppbärande av lånebeloppet eller genom årliga avbetalningar. Om

styrelsen. § 5.

Kassans styrelse sammanträder så ofta sådant av föreliggande ärende påfordras. Till varje sammanträde skola kallas samtliga styrelseledamöter eller, vid förfall, erforderligt antal suppleanter ävensom verkställande direktören. Även om denne ej är ledamot av styrelsen, äger han deltaga i överläggningarna och framställa förslag samt få sin mening till protokollet antecknad men ej deltaga i besluten. Styrelsen är beslutför, då minst fem ledamöter äro tillstädes; dock må, ändå att allenast fyra ledamöter, bland dem ordföranden eller den av fullmäktige i riksgäldskontoret utsedde ledamoten, äro närvarande, beslut kunna fattas, där dessa fyra äro om beslutet ense. Såsom styrelsens beslut gäller den mening, för vilken de flesta rösterna avgivas. Vid lika röstetal avgöres val inom styrelsen genom lottning men annan fråga enligt den mening, som biträdes av ordföranden vid sammanträdet. Angående särskild ordning för vissa beslut stadgas i § 7 sista stycket och § 11 sjätte stycket förordningen om kassan och om föreningarna samt i § 16 andra stycket av detta reglemente. Ledamot av styrelsen äger ej deltaga i avgörandet av fråga, som rör hans enskilda rätt. Vid styrelsens sammanträden skall

föras protokoll, som justeras på sätt styrelsen bestämmer. § 6.

Kassans styrelse tillsätter tjänstemän och övriga biträden, bestämmer deras avlöning samt äger entlediga sådan personal. Styrelsen äger att uppgöra arbetsordning för egen del samt instruktion för verkställande direktören och tjänstemännen, upptagande närmare föreskrifter angående kassans förvaltning, ävensom instruktion för av kassans styrelse utsedd ledamot av förenings styrelse samt för av kassans styrelse utsedd revisor hos förening, samt att bestämma arvode åt verkställande direktören, åt nyss nämnd revisor samt åt suppleanterna i kassans styrelse. Årligen senast den 15 april skall styrelsen avgiva berättelse över kassans förvaltning under näst föregående år. Berättelsen skall tryckas. Om

revisionen.

§ 7. Styrelsen skall bereda revisor tillfälle att när som helst inventera kassans tillgångar samt granska kassans böcker, räkenskaper och andni handlingar. Styrelsens årsberättelse skall ofördröj ligen efter dess avgivande överlämnas till revisorerna. Revisorerna skola senast den 15 maj avgiva revisionsberättelse, i vilken de skola till- eller avstyrka ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter. Berättelsen skall tryckas. Arvoden för de av Konungen och av fullmäktige i riksgäldskontoret utsedda revisorerna bestämmas av Konungen.

Om ombudsstämman

m. m.

§ 8. Vid ombudsstämma, vilken öppnas av den som kassans styrelse därtill inom sig utsett, välja ombuden inom sig ordförande för stämman. Beslut fattas genom omröstning efter huvudtal med enkel pluralitet. Omröstning sker öppet. Där ombud så begär, skall dock val ske med slutna sedlar. Vid lika röstetal avgöres val genom lottning, men i andra frågor gäller den mening, som biträdes av stämmans ordförande. Ledamöterna av kassans styrelse ävensom verkställande direktören, ändå att han icke är ledamot av styrelsen, äga närvara vid stämman och deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Sådan rätt tillkommer ock revisor. Ärende, som skall behandlas å ombudsstämma, skall av kassans styrelse i mån av behov beredas. Styrelsen uppgör föredragningslista för stämman. § 9. Vid ordinarie ombudsstämma skola följande ärenden behandlas: 1. granskning av föreningsombudens behörighetshandlingar; 2. val av två personer att jämte ordföranden justera det vid stämm a n förda protokollet; 3. föredragning av styrelse- och revisionsberättelserna; 4. fastställande av balansräkningen; 5. fråga om ansvarsfrihet för kassans styrelse; G. bestämmande av arvoden för styrelsens valda ledamöter och för de valda revisorerna;

7. val av ledamöter av kassans styrelse jämte suppleanter; 8. val av revisorer för kassan jämte suppleanter; samt 9. framställning, som må föreligga från kassans styrelse eller ock från förening eller från föreningsombud i enlighet med vad i detta reglemente stadgas. § 10. Vill förening eller föreningsombud göra framställning till ordinarie ombudsstämma, skall sådan framställning, skriftligen avfattad, insändas till kassans styrelse så tidigt, att den är styrelsen tillhanda senast den 30 april. Vid stämman m å ärende utom föredragningslistan kunna upptagas till behandling allenast på förslag av kassans styrelse, eller om minst en tiondel av de närvarande ombuden därom väcker förslag och styrelsen tillstyrker ärendets behandling vid stämman. § IL Å extra ombudsstämma må handläggas allenast ärende, som upptagits å föredragningslistan för stämman. § 12. Styrelse- och revisionsberättelserna skola ofördröj ligen efter revisionsberättelsens avgivande genom styrelsens försorg i tryck överlämnas till vederbörande statsdepartement och fullmäktige i riksgäldskontoret samt tillsändas föreningarnas styrelser. Föreningarnas styrelser skola minst fjorton dagar före ombudsstämma erhålla underättelse om dagen för stämman samt undfå del av föredragningslistan.

§ 13. Varje förening äger att av kassan uppbära ersättning för ett ombuds kostnader för resa till och från ombudsstämma enligt grunder, som bestämmas av kassans styrelse. Kap. II.

Bostadskreditföreningarna.

Om ansvarighet vid slutbetalning av lån m. m. § 14. Medlem av förening, som genom att inbetala erhållet lån utgår ur föreningen, fritages från den ansvarighet, som enligt vad i § 19 förordningen om kassan och om föreningarna angivits åvilar honom, först sedan han guldit vad på grund därav å honom belöper av brist, som må föreligga enligt fastställd balansräkning för det år inbetalningen skedde, eller ock för gäldandet av sådan brist ställt säkerhet, som godkänts av föreningens styrelse. Övergår belånad fast egendom eller tomträtt till ny ägare eller tomträttshavare, som med styrelsens medgivande övertager lånet, gälla enahanda bestämmelser i fråga om förutvarande ägaren eller tomträttshavaren, dock att denna ansvarighet endast skall tagas i anspråk i den mån den nye ägaren eller tomträttshavaren icke äger tillgång till fullgörande av sina förpliktelser till föreningen. Om

säkerhetsfonden.

§ 15. Säkerhetsfondens avkastning lägges till fonden; dock må avkastning-

en, då fonden överstiger sex procent av föreningens skulder, kunna, efter medgivande av kassans styrelse, användas till bestridande av föreningens förvaltningskostnader eller, till den del avkastningen ej är erforderlig för sådant ändamål, till beredande av annan lättnad i lånevillkoren för föreningens medlemmar. Om

lånerörelsen.

§ 16. Innan lån mot säkerhet av inteckning i fast egendom eller tomträtt beviljas, skall den fasta egendomen eller byggnad, som uppförts å den med tomträtt upplåtna tomten, besiktigas och värderas av oj aviga värderingsmän, som för sådant ändamål utsetts av föreningens styrelse. Värderingsmännen åtnjuta för förrättningen ersättning enligt taxa, fastställd av styrelsen. Ersättningen skall gäldas av lånesökanden men må, efter styrelsens prövning, återbetalas till denne. För värderingsmännen skall gälla instruktion, som tillika med formulär för värderingsinstrument fastställes av kassans styrelse; beslut härom vare ej giltigt med mindre styrelsen är fulltalig och beslutet biträtts av den av Konungen förordnade ordföranden eller den av fullmäktige i riksgäldskontoret utsedde ledamoten. Vid värderingen, som avser att utgöra ledning för styrelsen vid bestämmandet av det varaktiga värdet (uppskattningsvärdet) å den fasta egendomen eller å byggnad som uppförts å den med tomträtt upplåtna tomten, skall hänsyn tagas till alla föreliggande och beräkneliga omständigheter, som kunna påverka detta värde. Är bygg-

nad huvudsakligen avsedd till andra affärslokaler än kontor eller butiker, eller till sådana bostäder, kontor eller butiker, som icke k u n n a förutses svara mot ortens förhållanden, eller är byggnad av säregen beskaffenhet med hänsyn till sin belägenhet eller storlek i förhållande till andra för samma ändamål avsedda byggnader i orten eller därigenom att den helt eller till övervägande del anordnats för visst speciellt ändamål eller av annan liknande anledning, må uppskattningsvärdet icke sättas högre än till det värde, som, med hänsyn tagen även till kostnad för erforderlig omändring eller ombyggnad, kan beräknas för det fall att byggnaden skall användas endast till sedvanliga bostäder, kontor eller butiker. § 17. Det tillkommer förenings styrelse att, med iakttagande av vad i § 24 i förordningen om kassan och om föreningarna stadgas, efter omständigheterna i varje särskilt fall avgöra, huruvida för ifrågasatt lån erbjuden inteckning k a n med hänsyn till sitt förmånsrättsläge anses utgöra betryggande säkerhet; kassans styrelse obetaget att vid behandling av föreningens ansökan om motsvarande lån från kassan pröva den erbjudna inteckningssäkerheten. § 18. Brandförsäkring, som i § 23 i förordningen om kassan och om föreningarna avses, skall vara meddelad av inländsk, med vederbörligen stadfäst reglemente försedd försäkringsinrättning, som kassans styrelse finner erbjuda full säkerhet. Föreningen skall ofördröj ligen från försäkringsgivaren införskaffa medgivande, att dennes ansvarighet

gent emot föreningen såsom innehavare av inteckning i fast egendom eller tomträtt skall, därest försäkringen ändras, uppsäges eller eljest upphör eller om premie ej i rätt tid erlägges, fortfarande gälla intill dess sex veckor förflutit från den tidpunkt, då föreningen bevisligen från försäkringsgivaren mottagit skriftlig underrättelse om det inträffade förhållandet. § 19. Senast då lånesökande erhåller beviljat lånebelopp skall han, därest icke kassans styrelse annorlunda bestämmer, avlämna följande handlingar: 1. handlingar, som bestyrka lånesökandens fång till den fasta egendomen eller tomträtten; 2. gravationsbevis rörande den fasta egendomen eller tomträtten, vilket beträffande den fasta egendomen skall vara utfärdat så sent efter senast beviljad lagfart, att förbindelse å ogulden köpeskilling ej kan intecknas med bättre rätt än den inteckning, som erbjudes föreningen; 3. bevis angående senast åsätt taxeringsvärde å den fasta egendomen eller å byggnad, som uppförts å den med tomträtt upplåtna tomten; 4. handlingar, som utvisa det belopp, till vilket byggnad är brandförsäkrad; 5. i fråga om byggnad, som uppförts eller ombyggts under tid, då byggnadsstadgan den 20 november 1931 eller senare utfärdade författningar i samma ämne ägt tillämpning för orten, bevis att byggnaden blivit av vederbörande byggnadsnämnd slutgiltigt besiktigad och godkänd ; 6. skuldebrev, avfattat enligt av

kassans styrelse fastställt formulär, ävensom i skuldebrevet förtecknad inteckningssäkerhet. Sökes lån av flera personer samfällt, skola samtliga sökandena ikläda sig solidariskt ansvar för lånets infriande. Sökes lån av förmyndare för omyndigs räkning, skall företes bevis om överförmyndarens samtycke till lånet, där sådant samtycke enligt lag erfordras. Underskrift å skuldebrevet skall vara bevittnad av två på en gång närvarande personer, vilka böra utsätta hemvist och titel eller yrke. § 20. Förenings räkenskapsår skall utgöras av kalenderår. Kapitalavbetalningar, räntelikvider och övriga inbetalningar för lån skola verkställas halvårsvis å tid, som av föreningens styrelse bestämmes. § 21. Vart femte år eller oftare, om kassans eller föreningens styrelse så prövar nödigt, skall den fasta egendomen eller byggnad, som uppförts å den med tomträtt upplåtna tomten, genom föreningens försorg besiktigas till övervakande att vanvård icke äger rum. § 22.

Försummar låntagare att erlägga föreskriven inbetalning, skall han efter styrelsens beslut å förfallna beloppet gälda ränta, beräknad efter högst en procent i månaden. Har likvid ej skett inom trettio dagar från förfallodagen, är låntagaren skyldig att, om styrelsen prövar sådant nödigt, inom tre månader gälda jämväl det återstående kapitalet med ränta.

§ 23.

Har byggnad å den fasta egendomen eller å den med tomträtt upplåtna tomten skadats av eld, ankommer på föreningens styrelse att bestämma, huruvida det lånebelopp, för vilket inteckning i den fasta egendomen eller tomträtten utgör säkerhet, skall inbetalas eller helt eller delvis kvarstå. Har panten under lånetiden eljest, genom vanvård eller annorledes, förlorat i värde, så att den icke anses utgöra betryggande säkerhet, äger styrelsen, därest gäldenären ej lämnar nöjaktig fyllnadssäkerhet, uppsäga lånet att helt eller delvis inbetalas efter ett år eller, om sådant med hänsyn till föreliggande omständigheter prövas erforderligt, tidigare. Nedsättning av taxeringsvärde å den fasta egendomen eller å byggnad, som uppförts å den med tomträtt upplåtna tomten, skall icke ensam för sig anses såsom tillräcklig grund för sådan åtgärd, som nu är sagd. Föreligger ej längre för föreningen betryggande brandförsäkring av byggnaden, varde lånet ofördröj ligen uppsagt att genast inbetalas. § 24.

Har belånad fast egendom blivit delad, må lånet, efter prövning av föreningens styrelse, kunna fördelas på egendomens särskilda delar, i den mån dessa var för sig utgöra full säkerhet enligt de för föreningens rörelse gällande grunder, eller ock under enahanda förutsättning kvarstå i allenast en del av egendomen. § 25. I den mån amortering av lån äger rum, skall, där ej annat i lag föreskrives, låntagarens rätt att förfoga

över motsvarande del av den för lånet ställda inteckningssäkerheten vara beroende av medgivande av föreningens styrelse. § 26.

Övergår belånad fast egendom eller tomträtt till ny ägare eller tomträttshavare, skall denne, om han vill övertaga lånet, inom sex månader från den dag, då h a n blev ägare av den fasta egendomen eller tomträtten övergick till honom, hos föreningens styrelse göra ansökan därom och för sådant ändamål avlämna förbindelse enligt formulär, som fastställes av kassans styrelse. Göres ej sådan ansökning eller avslås densamma eller underlåter tomträttshavaren att inom sex månader efter därom erhållen anmodan från föreningens styrelse söka inskrivning av sitt fång till tomträtten, äger styrelsen uppsäga lånet att inbetalas efter ett år. § 27.

Där till följd av exekutiv auktion eller i fall, som avses i § 10 tredje och fjärde styckena jämförda med § 23 tredje stycket förordningen om kassan och om föreningarna eller i §§ 22, 23 och 26 i detta reglemente, lån inbetalas till förening i förtid, äger föreningen att av låntagaren på det sätt och med det belopp, som av kassans styrelse bestämmes, uppbära ränteskillnadsersättning. Utom i det fall, som avses i § 10 tredje stycket förordningen om kassan och föreningarna, äger föreningen jämväl uppbära ersättning för förlorade förvaltningsbidrag. Dylik ersättning bestämmes av kassans styrelse och erlägges av låntagaren, såvida kassans styrelse ej annorlunda beslutar.

§ 28.

Kostnader för bevakning, lagsökning, inteckningsåtgärd, anmälan för anteckning om inteckningsinnehav m. m. förskjutas av föreningen men skola ersättas av vederbörande låntagare; dock att anmälan om inteckningsinnehav må bekostas av föreningen. § 29. Förvaltningsbidrag, som jämlikt § 14 i förordningen om kassan och om föreningarna utgår från förening till kassan, skall av föreningens medlemmar gäldas efter grunder, som kassans styrelse bestämmer. § 30.

Det åligger medlem av förening att i mån av behov erlägga bidrag till bestridande av förenings förvaltningskostnader. Bidragen skola efter förslag av styrelsen fastställas å ordinarie föreningsstämma att utgå med viss procent för år r ä k n a t å medlems nominella eller oguldna lånebelopp. § 31. Där förening för skyddande av sin fordran funnit sig nödsakad att inköpa för fordringen pantsatt eller utmätt fast egendom eller tomträtt, skall sådan egendom eller tomträtt åter överlåtas, så snart lämpligen kan ske, och senast då överlåtelsen kan äga r u m utan förlust för föreningen. I övrigt må föreningen ej förvärva fast egendom eller tomträtt annat än för beredande av erforderliga lokaler åt föreningen, och erfordras för sådant förvärv medgivande av kassans styrelse.

§ 32.

Förenings egna värdehandlingar skola förvaras i brandsäkert och i övrigt betryggande förvaringsrum under minst två särskilda lås med olika nycklar, och skola nycklarna omhänderhavas av särskilda av föreningens styrelse därtill utsedda personer. Om styrelsen

m.

m.

§ 33.

Förenings styrelse skall bestå av, förutom den av kassastyrelsen utsedda ledamoten, minst fyra högst sex ledamöter, valda å ordinarie föreningsstämma. Å sådan stämma väljes jämväl högst samma antal suppleanter för de valda ledamöterna. Vald ledamot eller suppleant utses för tiden till och med den ordinarie föreningsstämma, som hålles under tredje året efter det, då valet förrättades. Avgår ledamot eller suppleant innan den tid, för vilken h a n är vald, gått till ända, skall vid nästa ordinarie föreningsstämma ny ledamot eller suppleant väljas för den tid, som för den avgående må återstå. Styrelsen väljer årligen inom sig ordförande och vice ordförande. Anmälan om de i denna paragraf omförmälda val och om alla inträffade förändringar i styrelsens sammansättning skall genom styrelsens försorg ofördröj ligen ske hos kassan. § 34. Förenings styrelse sammanträder så ofta sådant erfordras för behandling av föreliggande ärenden. Sammanträde äger r u m å tid och ort, som ordföranden bestämmer. Sammanträdesorten bör i regel vara den ort, där styrelsen har sitt säte. Styrelsens samtliga ledamöter eller,

vid förfall, erforderligt antal suppleanter skola kallas till varje sammanträde. Styrelsen är beslutför, då, förutom den vid sammanträdet tjänstgörande ordföranden, minst hälften av styrelsens övriga ledamöter är tillstädes. Såsom styrelsens beslut gäller den mening, för vilken de flesta rösterna avgivas. Vid lika röstetal avgöres val inom styrelsen genom lottning men annan fråga enligt den mening, som biträdes av ordföranden vid sammanträdet. Ledamot av styrelsen äger ej deltaga i avgörandet av fråga, som rör hans enskilda rätt. Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll, som justeras på sätt styrelsen bestämmer. Styrelseledamöter, som uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda föreningen skada, svare för skadan en för alla och alla för en. § 35. Styrelsen åligger att 1. i alla föreningen rörande angelägenheter å dess vägnar själv eller genom ombud tala och svara; 2. pröva ansökningar om lån; 3. fatta beslut rörande framställning om lån från kassan; 4. övervaka, att hos föreningen belånad fast egendom eller tomträtt alltjämt erbjuder betryggande säkerhet; 5. tillse, att föreningens böcker och räkenskaper föras i föreskriven ordning samt att erforderliga brandförsäkringar behörigen vidmakthållas; 6. antaga tjänstemän och övriga biträden samt bestämma lönevillkoren för dem och, när så finnes erforderligt, entlediga sådan perso-

nal; skolande bland tjänstemännen finnas en kamrerare och en ombudsman, dock att dessa två befattningar må kunna förenas hos en person eller ock någondera befattningen förenas med befattningen som verkställande direktör; 7. utfärda instruktion för verkställande direktören och övriga befattningshavare, i den mån så erfordras, samt bestämma den säkerhet tjänsteman må böra ställa med avseende å uppbörd, som av honom omhänderhaves; 8. tillse, att föreningens medlemmar i rätt tid fullgöra sina skyldigheter mot föreningen, och, därest så ej är fallet, låta vidtaga nödiga åtgärder ; 9. hos kassan göra anmälan om antagande och entledigande av kamrerare eller ombudsman hos föreningen samt om eventuellt förordnande av vikarie för sådan tjänsteman eller för verkställande direktören ävensom till kassan insända instruktion, som av styrelsen fastställts för verkställande direktören eller annan befattningshavare; 10. årligen före den 1 mars avgiva berättelse över förvaltningen under näst föregående år; 11. efter avgivandet av styrelseoch revisionsberättelserna ofördröjligen insända desamma till kassan; 12. till kassan insända bestyrkt avskrift av vid föreningsstämma fört protokoll; 13. lämna kassans styrelse alla de upplysningar, som av densamma äskas; samt 14. verkställa vad av kassans styrelse kan anbefallas eller av föreningen å föreningsstämma beslutas ävensom slutligen i övrigt ombesörja vad detta reglemente eller annan för-

fattning må för särskilda fall föreskriva. § 36.

Framställning om lån från kassan skall vara åtföljd av bestyrkt protokollsutdrag, utvisande att styrelsen beslutat framställningen. § 37.

Styrelsen äger bemyndiga ledamöter och suppleanter i styrelsen samt verkställande direktören, minst två i förening, att teckna föreningens firma. Firman må ock efter styrelsens bemyndigande tecknas av en av nämnda personer med kontrasignation av därtill utsedd befattningshavare hos föreningen. Kontrollen över handhavandet av förenings kassa utövas av ordföranden eller, om styrelsen så förordnar, av annan dess ledamot.

Om revisionen m. m. § 38.

Förutom den revisor jämte suppleant, som utses av kassans styrelse, skola för förening finnas minst två och högst fyra revisorer jämte lika många suppleanter. Dessa revisorer och suppleanter väljas å ordinarie föreningsstämma. Av de valda revisorerna bör en, så ock hans suppleant, vara av handelskammare i riket eller på annat, av Konungen godkänt sätt auktoriserad revisor. Styrelsen skall bereda revisor tillfälle att när som helst inventera föreningens tillgångar samt granska föreningens böcker, räkenskaper och andra handlingar. Styrelsens årsberättelse skall oför-

dröj ligen efter dess avgivande överlämnas till revisorerna. Revisorerna skola senast den 1 april avgiva revisionsberättelse, i vilken de skola till- eller avstyrka ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter. Revisionsberättelsen skall jämte styrelsens förvaltningsberättelse minst åtta dagar före ordinarie föreningsstämma föreligga i tryck och hållas tillgänglig för föreningens medlemmar. Vid berättelsen skall fogas den förklaring, styrelsen må hava avgivit över av revisorerna framställda anmärkningar. Hava revisorer i sin berättelse mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som av dem granskats, eller vid fullgörandet av sitt uppdrag visat vårdslöshet, vare de, som låtit sådant komma sig till last, gentemot föreningen ansvariga för all därav uppkommande skada, en för alla och alla för en. § 39. Om kassans styrelse prövar nödigt att anställa särskild granskning av förenings förvaltning, skola alla handlingar, räkenskaper och kontanta tillgångar hållas tillgängliga för sådan granskning. Om

föreningsstämman. § 40.

Ordinarie föreningsstämma skall årligen före utgången av april månad hållas å tid, som styrelsen bestämmer. Extra föreningsstämma skall utlysas, när styrelsen finner sådant erforderligt eller kassans styrelse det begär eller minst tiondelen av an-

talet medlemmar i föreningen därom hos styrelsen gör skriftlig framställning med angivande av orsaken. Stämma hålles å den ort, där styrelsen har sitt säte. Kungörelse om stämma skall minst fjorton dagar förut införas i minst två inom föreningens verksamhetsområde utkommande tidningar. Kungörelse om extra stämma skall innehålla uppgift å samtliga å stämman förekommande ärenden. Under en vecka närmast före ordinarie föreningsstämma skall förteckning över de ärenden, som därvid skola förekomma, genom styrelsens försorg hållas tillgänglig för föreningens medlemmar å föreningens kontor. Vid extra föreningsstämma m å icke till behandling upptagas ärende, som icke varit i kallelsen till stämman angivet. Ärende, som skall behandlas å föreningsstämma, skall av föreningens styrelse i m å n av behov beredas. § 41.

Rösträtt å föreningsstämma tillkommer envar medlem av föreningen, som icke häftar för förfallna oguldna avgifter till föreningen. Rösträtt må utövas genom a n n a n medlem enligt fullmakt. Dock må ingen på grund av fullmakt rösta för mer än en medlem. Medlem äger en röst för varje påbörjat tusental av sitt oguldna lånebelopp hos föreningen. Ej må någon för egen eller annans räkning utöva rösträtt för mera än sammanlagt en tjugondel av hela det vid stämman antecknade röstetalet. Senast kl. 15 å näst sista sockendagen före föreningsstämma skall den, som därå vill utöva rösträtt, å

föreningens kontor därom göra anmälan och, om så erfordras, styrka sin behörighet. § 42.

över förhandlingarna å föreningsstämma skall genom styrelsens försorg föras protokoll. Å stämman gäller såsom föreningens beslut den mening, för vilken de flesta rösterna utfallit. Vid lika röstetal avgöres val genom lottning, men annan fråga enligt den mening, som biträdes av stämmans ordförande. Omröstning sker öppet; men om någon medlem det begär, skola val förrättas med slutna sedlar, å vilkas yttre sida röstetalet tecknas. Föreningens styrelseledamöter och revisorer äga, även om de ej äro medlemmar av föreningen, deltaga i överläggningarna vid föreningsstämma. Ej må föreningsmedlem deltaga i avgörandet av fråga, som rör hans enskilda rätt. § 43. Vill medlem framställa förslag till behandling vid ordinarie föreningsstämma, skall h a n inom februari månads utgång skriftligen anmäla ärendet hos styrelsen. § 44. Föreningsstämma öppnas av styrelsens ordförande eller vid förfall för denne av a n n a n medlem av styrelsen, inför vilken röstlängden justeras och de röstberättigade efter huvudtalet välja ordförande för stämman. Vid ordinarie föreningsstämma skola i övrigt följande ärenden förekomma :

1. val av två personer att jämte ordföranden justera det vid stämman förda protokollet; 2. föredragning av styrelsens och revisorernas berättelser jämte därvid fogade handlingar; 3. fråga om fastställande av balansräkning; 4. fråga om ansvarsfrihet för styrelsen; 5. förslag i förekommande fall om ändring i grunderna för förvaltningsbidrags gäldande; 6. bestämmande av arvoden till styrelsens ledamöter och de vid stämman valda revisorerna; 7. val av ledamöter i styrelsen och suppleanter för dem; 8. val av revisorer och suppleanter för dem; 9. val av ombud att å föreningens vägnar deltaga i sådan ombudsstämma, som omförmäles i § 13 av förordningen om kassan och om föreningarna, ävensom suppleanter foldern; samt 10. ärenden, som av styrelsen eller av medlem hänskjutits till stämmans avgörande.

Bestämmelser

rörande föreningars bildande. 1. Då Konungen meddelat tillstånd att bilda viss förening, skall underrättelse därom lämnas Konungens befallningshavande i det län, inom vilket föreningens styrelse skall hava sitt säte, ävensom kassans styrelse. För föreningen utser Konungens befallningshavande fyra personer, därav en ordförande, jämte erforderligt antal suppleanter, att tillsammans med den av kassastyrelsen utsedda ledamoten i föreningens styrelse fungera såsom interrimssty-

relsc för föreningen intill dess styrelseledamöter första gången valts å ordinarie föreningsstämma. Av Konungens befallningshavande utses även två personer, jämte suppleanter för dessa, att tillika med den revisor, som utses av kassans styrelse, i avbidan å val av revisorer å ordinarie föreningsstämma vara föreningens revisorer. Arvoden till interimsstyrelsens ordförande och övriga ledamöter samt till de av Konungens befallningshavande utsedda interimsrevisorerna bestämmas av Konungens befallningshavande. 2. Förenings interimsstyrelse skall inom tre veckor efter det den blivit utsedd genom annons, som införes i post- och inrikes tidningar och i minst två av ortens tidningar, uppmana dem, som önska erhålla lån av föreningen, att ansöka därom och därvid lämna de upplysningar, som erfordras för bedömande av lånens reglementsenlighet i vad angår lånesökandenas fång till den fasta egendomen eller tomträtten, brandförsäkrings- och skattetaxeringsvärden å den fasta egendomen eller å byggnad, som uppförts å den med tomträtt upplåtna tomten, samt de mot sökta lån svarande inteckningarnas belägenhet inom dessa värden. Fråga, varom enligt gällande bestämmelser föreningsstämma beslutar, må, intill dess ordinarie föreningsstämma första gången hålles, i stället, där frågans avgörande icke utan olägenhet kan anstå, avgöras av föreningens interimsstyrelse. Denna må dock icke utse föreningsombud till ombudsstämma. 3. Då ledamöter i förenings styrelse första gången väljas å ordinarie föreningsstämma, utses en tredjedel för tiden till och med den ordinarie

föreningsstämma, som skall hållas året näst efter det år då valet förrättas, och en tredjedel för tiden till och med ordinarie ombudsstämma under andra året efter det år då valet företages. Är hela antalet valda ledamöter icke j ä m n t delbart med tre, skall den först avgående gruppen ledamöter, och, om så erfordras, den därnäst avgående gruppen utgöra en mer än den återstående gruppen. På enahanda sätt fortares vid första val av suppleanter.

Detta reglemente träder i kraft den 1 april 1953, från och med vilken dag kungörelsen den 18 oktober 1929 (nr 353) angående reglemente för Svenska bostadskreditkassan och för bostadskreditföreningar upphör att gälla. Utan hinder av bestämmelsen i § 33 må antalet ledamöter i förenings styrelse under en tid av fem år från den 1 april 1953 uppgå till, förutom av kassastyrelsen utsedd ledamot, åtta j ä m t e samma antal suppleanter för dem. Då val av ledamöter i kassans eller förenings styrelse sker första gången efter ikraftträdandet av detta reglemente, skola mandattiderna för den eller de ledamöter, som då väljas, bestämmas så, att av de valda ledamöterna en tredjedel årligen avgår. Är antalet valda ledamöter ej delbart med tre, skall den först avgående gruppen ledamöter, och, om så erfordras, den därnäst avgående gruppen utgöra en mer än den återstående gruppen. Är antalet valda ledamöter i förenings styrelse flera än sex, må ordinarie föreningsstämma med iakttagande av vad i föregående stycke stadgas bestämma mandattiderna för det antal valda leda-

möter, som överstiger sex. Vad här sagts om vald ledamot, gälle ock för vald suppleant. Av Konungen enligt § 11 andra stycket förordningen den 3 augusti 1929 om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar

utsedd ledamot av kassans styrelse, som ej förordnats till styrelsens ordförande, fortfar att fungera som styrelseledamot till och med första ordinarie ombudsstämma efter ikraftträdandet av detta reglemente.

Förslag till Kungl. Maj:ts instruktion för av Konungens befallningshavande förordnat ombud hos stadshypoteks- eller bostadskreditförening. § 1. Ombud, som jämlikt § 2 reglementet för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och för stadshypoteksföreningar eller jämlikt § 2 reglementet för Svenska bostadskreditkassan och för bostadskreditföreningar förordnats att beträffande sådan förening utöva offentlig vård å av förening pantförskrivna reverser och hypotek och i denna egenskap skall innehava nyckel till ett av de tre lås, under vilka sådana säkerhetshandlingar skola förvaras, har att å den förbindelse för erhållna lån, som det åligger föreningsstyrelsen att, enligt av kassans styrelse fastställt formulär, till kassan insända, meddela intyg därom, att förbindelsen med därå antecknade hypotek överensstämmer med de till ombudet överlämnade säkerhetshandlingarna samt att dessa blivit inlagda uti det för dem avsedda förvaringsrummet. § 2. Ombudet har att övervaka, att för-

ening fullgör föreskrift, som må av kassans styrelse hava utfärdats, angående skyldighet för förening att hos inskrivningsdomaren göra anmälan för anteckning om innehav av inteckningshandling. Ombudet har dessutom att tillse, att alla erforderliga brandförsäkringar behörigen vidmakthållas. § 3.

Göres av föreningens styrelse eller ombudsman framställning att utbekomma under ombudets nyckel förvarad säkerhetshandling för annat ändamål än anmälan hos inskrivningsdomare av inteckningsinnehav, konkursbevakning, lagsökning, exekutiv försäljning eller köpeskillingslikvid, må sådan framställning av ombudet bifallas allenast där det visas, att den ifrågasatta åtgärden i behörig ordning beslutats, och dess vidtagande icke uppenbarligen strider mot gällande bestämmelser. Vill förenings styrelse utbekomma till föreningen utställt skuldebrev

för att utbytas mot av vederbörande låntagare utgiven ny förbindelse, genom vilken lånet omsattes, skall jämväl styrkas, att kassans styrelse samtyckt till sådant utbyte. Ombudet har att i vederbörande låneakt inlägga av behörig person utfärdat kvitto å uttagen handling. § 4.

Över uttagna handlingar skall ombudet föra förteckning enligt av kassans styrelse fastställt formulär, vilken förteckning skall förvaras bland säkerhetshandlingarna. § 5. Skall uttagen handling åter inläggas men dröjes därmed längre än ombudet anser erforderligt, skall

4—1478 52

ombudet hos föreningsstyrelsen göra påminnelse i saken. Lämnas denna obeaktad, anmäles förhållandet hos kassans styrelse. Vid återinläggning av uttagen handling skall ombudet tillse, att ej annan åtgärd därmed vidtagits än den, för vilken handlingen uttagits. Denna instruktion träder i kraft den 1 april 1953, från och med vilken dag instruktionen den 15 juni 1935 (nr 313) för av Konungens befallningshavande förordnat ombud hos stadshypoteksförening och instruktionen den 3 juli 1930 (nr 319) för av Konungens befallningshavande förordnat ombud hos bostadskreditförening upphöra att gälla.

MOTIV

I.

Direktiv.

Enligt statsrådsprotokollet över finansärenden den 21 januari 1949 har åt utredningen uppdragils att utreda frågan om Svenska bostadskreditkassans fortsatta verksamhet. Föredragande departementschefen erinrade om att 1945 års bankkommitté i sitt betänkande den 24 november 1947 med förslag till statlig kreditgarantigivning (SOU 1<H7: 86) bl. a. berört frågan om bostadskreditkassans fortsatta verksamhet och därvid anfört följande: Bostadskreditkassan hade skapats för att tillgodose främst behovet av sekundårlån för hyresfastigheter. Efter organisationens tillkomst hade den ur fastighctskreditsynpunkt mycket viktiga omständigheten inträffat, att staten övertagit ansvaret för tertiärbelåningen av så gott som hela den löpande produktionen av flerfamiljshus. Redan detta förhållande hade synts kommittén innebära en så väsentlig förändring i frågan om möjligheterna att erhålla fastighetskredit, att något reellt behov av en särskild organisation för sekundärbelåning av bostadsfastigheter enligt kommitténs förmenande inte längre förelåge. Härtill komme, att bottenlånegränsen under de senare åren förskjutits uppåt i sådan grad, att utrymmet för bostads-

kreditorganisationens verksamhet starkt beskurits. Skulle i samband med garantisystemets införande nämnda gräns förskjutas ytterligare uppåt, komme verksamhetsområdet för kassan att bli än mindre och i själva verket så ringa, att organisationen enligt kommitténs mening borde upplösas och dess nuvarande låneportfölj överföras till stadshypoteksinstitutionen för avveckling. Inom denna senare institutions ram borde i samband härmed skapas möjligheter att i särskilda fall tillgodose uppkommande behov av hypotekskrediter i sekundärläge. Departementschefen anförde vidare bl. a.: En rationalisering av fastighetskreditgivningen är, såsom bankkommittén betonat, givetvis i hög grad önskvärd. Innan ståndpunkt kan tas till de tidigare nämnda förslag, som kommittén framlagt, synes emellertid nödvändigt att företa ytterligare undersökningar. Denna utredning bör vara förutsättningslös och behandla inte endast de förslag, som kommittén framställt, utan undersöka även andra alternativ, som kunna finnas, för att åstadkomma den lämpligaste organisationen av här ifrågavarande kreditgivning. Vid utredningen bör största vikt tillmätas fördelarna för låntagarna av ett förenklat låneförfarande.

Il. De större fastighetslångivarna inom tätorterna. Krediter mot säkerhet av inteckning i bostads- och affärsfastigheter i Sveriges städer och övriga tätorter samt mot säkerhet av inteckning i tomträtt lämnas av ett flertal kredit-

organisationer. Dessa kunna hänföras till två olika kategorier. Till den ena höra de institutioner, som antingen fylla flera kredituppgifter eller också ha ett annat huvud-

Tabell

1.

Vissa

kreditinrättningars

delad

i lån med

mindre

än tio års ursprunglig

belåning

av bostads-

med

minst

tio års ursprunglig

och

affärsfastigheter,

löptid

och

för-

i lån

löptid.

Lån i bostads- och affärsfastiglieter

Långivare

Datum

Lan med Lån med mindre än minst 10 års Samman 10 års lagt ursprunglig ursprunglig löptid löptid

%

Miljoner kronor Sparbankerna Postsparbanken och postgirot Affärsbankerna l Försäkringsbolagen 3

/i2 1951 /i2 1951 maj 1952 31 /i2 1951 31

4 460 215 2 279 216

450 141 211 1748

4 910 356 2 490 1964

33-1 24 16-8 13 a

192 112

2 090 355 173 363

2 090 355 365 475

14-1 24 25 3-2

31 Stadshypoteksinstitutioneu Bostadskredit institutionen Hypoteksaktiebolagen Tomti ättskassorna

/i2 1951 /i2 1951 /i2 1951 31 /i2 1951 31

s

Bostadsstyrelsen

%

1952 Totalt

7 474

12-2

7 335

14 809

100 o

Enligt kreditanalys företagen under maj månad 1952. tillhör Inteckningsbanken AB. Ej läns- och häradsbolag. Därav tilläggslån 191 miljoner.

ändamål för sin verksamhet än fastighetskreditgivning.* Till denna kategori kunna hänföras sparbankerna, postsparbanken, affärsbankerna och försäkringsbolagen. Den andra kategorien omfattar de kreditinstitut, som ha bildats enbart för att bedriva fastighetskreditrörelsc. Hit höra stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna samt

hypoteksaktiebolagen och tomträttskassorna. Staten har under de senaste decennierna främst av sociala skäl stött bostadsbyggandet genom lån och bidrag. Denna stödverksamhet ombesörj es av Kungl. bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna. Vissa uppgifter om olika fastighetskreditgivares utlåning lämnas i tabell 1.

III. Stadshypoteks- och bostadskreditorganisationerna. Tillkomst. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa bildades efter beslut av 1909 års riksdag. E n redogörelse för dess tillkomst har lämnats i stadshypotekssakkunnigas betänkande

(SOU 1934: 13), sid. 29 ff., vartill hänvisas. Till stadshypotekskassan anslötos efter hand tjugotvå stadshypoteksföreningar, vilkas verksamhetsområden täcka samliga större orter inom landet.

Vad i b e t ä n k a n d e t y t t r a s om fastighet och om fastighetsbelåning o. s. v. avser också t o m t r ä t t och t o m t r ä t t s b e l å n i n g e t c , såvida inte a n n a t framgår av s a m m a n h a n g e t .

Tabell 2. Gällande författningar för stadshypoteks- och bostadskreditorgan sationerna. Stadshypoteksorganisationen

Bostadskreditorganisationen

Kungl. Maj:ts förordning den 17 maj 1935 Kungl. Maj:ts förordning den 3 augusti 1929 (nr 256) om Svenska bostadskreditkassan (nr 176) angående konungariket Sveriges och om bostadskreditföreningar med ändstadshypotekskassa; med ändring däri den ring däri den 19 september 1947 (nr 757) 30 april 1936 (nr 128), den 19 september och den 14 december 1951 (nr 760). 1947 (nr 754) och den 23 maj 1952 (nr 258). Kungl. Maj:ts förordning den 17 maj 1935 (nr 177) angående grunderna för stadslwpoteksföreningars bildande och verksamhet med ändring däri den 12 maj 1944 (nr 189), den 29 mars 194(> (nr 98) och den 19 september 1947 (nr 755). Kungl. Maj:ts reglemente den 17 maj 1935 Kungl. Maj:ts reglemente den 18 oktober 1929 (nr 353) för Svenska bostadskreditkassan (nr 178) för konungariket Sveriges stadsoch för bostadskreditföreningar med ändhypotekskassa. ring däri den 19 september 1947 (nr 758). Kungl. Maj:ts instruktion den 15 juni 1935 Kungl. Majrts instruktion den 3 juli 1930 (nr 319) för av Konungens befallningsha(nr 313) för av Konungens befallningshavande förordnat ombud hos bostadskreditvande förordnat ombud hos stadsli3 r poteksförening med ändring däri den 15 juni fören ing med ändring däri den 19 septem1935 (nr 314) och den 19 september 1947 ber 1947 (nr 75(i). (nr 759). Reglemente har antagits av varje stadshypoteksförening och fastställts av Kungl. Maj:t.

Genom stadshypoteksinstitutionens bildande erhöllo städernas och de större tätorternas fastighetsägare en landsomfattande kreditorganisation för långfristig primärbelåning upp till femtio eller — i vissa fall — sextio procent av fastighetsvärdet. Svenska bostadskreditkassan bildades genom beslut av 1929 års riksdag. Angående de skäl, som föranledde inrättandet av densamma, vill utredningen hänvisa till bostadskreditsakkunnigas betänkande, avgivet den 15 maj 1928 (SOU 1928: 10) samt till proposition nr 214 till 1929 års riksdag. I korthet kan nämnas, att bostadskreditkassan inrättades för att fylla det behov av långtidsbundna lån till rimliga räntesatser, som icke kunde tillgodoses genom stadshypotekskassan. Den skulle alltså tillgodose lånebehovet ovanför femtio resp.

sextio procent av stadshypoteksförenings belåningsvärde, men den skulle även fungera som långivare inom vissa orter, som icke tillhörde stadshypoteksförenings verksamhetsområde. Till bostadskreditkassan äro anslutna sjutton bostadskreditföreningar. Deras verksamhetsområden täcka hela landet. Gällande författningar för stadshypoteks- och bostadskreditorganisationerna äro förtecknade i tabell 2. Organisation. Stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna äro organiserade efter i huvudsak samma principer. De utgöras av en central kassa och låneutlämnande lokala föreningar. Kassorna ha till uppgift bl. a. att finansiera låneverksamheten. Detta sker genom utgivandet av långfris-

tiga obligationer. Kassorna äga ej driva annan utlåning än till föreningarna — från fondmedels- samt mera tillfälliga placeringar bortses — och föreningarna äga ej anskaffa medel till sin utlåning annat än från kassorna. Låntagarna äro medlemmar i föreningarna. Som säkerhet för kassans upplåning tjäna låntagarnas reverser till föreningarna med tillhörande hypotek. Föreningarna äro i förhållande till oguldna beloppen av sina lån hos kassan solidariskt ansvariga för kassans förbindelser, och för förenings förbindelser äro låntagarna i sin tur solidariskt ansvariga i förhållande till oguldna beloppen av erhållna lån. Till ytterligare trygghet finnas kassans reservfond och föreningarnas säkerhetsfonder. Som sista säkerhet för kassans förbindelser till obligationsinnehavarna står en av staten tillskjuten grundfond.

Verksamhet. Stadshypoteks- och bostadskreditkassornas obligationer äro långfristiga skuldförbindelser. Stadshypotekskassans ha numera en löptid av i allmänhet omkring fyrtio år — även obligationer med något mer än trettioårig löptid förekomma — medan bostadskreditkassans obligationer oftast ha en löptid på mellan trettio och trettiofem år. Obligationerna äro ouppsägbara från innehavarens sida, medan kassorna betinga sig rätt att i allmänhet efter tio år inlösa dem till pari. Stadshypoteksorganisationen är, som redan har framhållits, primärlångivare och bostadskreditorganisationen huvudsakligen sekundärlångivare. Stadshypoteksförenings

utlåning skall motsvaras av inteckningar inom femtio procent av det vid föreningens värdering uppskattade värdet å den fasta egendomen eller, då fråga är om tomträtt, å byggnad, som uppförts på den med tomträtt upplåtna tomten. Inteckningarna skola dessutom vara belägna inom femtio procent av gällande taxeringsvärde å fastigheten respektive byggnaden. För ett mycket stort antal orter är dock belåningsgränsen fastställd till sextio procent av nyss nämnda värden. Bostadskreditförenings utlåning skall säkerställas av inteckningar inom sjuttiofem procent av det vid föreningens värdering uppskattade värdet under iakttagande av att de befinna sig inom samma procentsats av gällande taxeringsvärde. På ort, där både stadshypoteks- och bostadskreditförening driva låneverksamhet, kan sålunda en fastighetsägare erhålla dels ett primärlån hos stadshypoteksföreningen inom femtio eller sextio procent av fastighetsvärdet, så som nyss angivits, dels ett sekundärlån hos bostadskreditföreningen säkerställt av inteckningar ovanför denna gräns men inom sjuttiofem procent av angivna värden. På ort, där stadshypoteksförening ej utövar verksamhet, kan även primärbelåning ske hos bostadskreditförening. Såväl stadshypoteks- som bostadskreditorganisationen belånar icke endast bostads- utan även affärsfastigheter. Stadshypoteks- och bostadskreditorganisationernas utlåning är långfristig. Detta medför, att låntagarenföreningsmedlemmen under lånets hela löptid — alltså i allmänhet under flera årtionden — är skyddad

mot räntehöjning eller annan skärpning av lånevillkoren. Däremot kan han komma i åtnjutande av räntesänkning, om det allmänna ränteläget skulle bli lägre än då han erhöll lånet. Kassorna betinga sig, som förut sagts, rätt att efter tio år uppsäga sina obligationer till inbetalning. Uppsägning sker, om ifrågavarande obligationer kunna konverteras i obligationer med lägre ränta, vilket i sin tur medför, att räntelättnader kunna beredas föreningarnas låntagare. Utvecklingen av stadshypoteksoch bostadskreditorganisationernas verksamhet framgår av tabell 3. Lånebeloppens fördelning på olika föreningar framgår av tabell 4. Som förut sagts, skall hos kassorna finnas reservfond och hos föreningarna säkerhetsfond. Stadshypotekskassans reservfond var vid början av år 1952 20,8 miljoner kronor, och stadshypoteksföreningarnas säkerhetsfonder vid samma tidpunkt tillsammans 24,2 miljoner kronor, medan bostadskreditkassans reservfond belöpte sig till 5,5 miljoner kronor och bostadskreditföreningarnas säkerhetsfonder sammanlagt till 9,9 miljoner. I procent av utlåningen utgjorde stadshypoteksinstitu tionens fonder 2,2 och bostadskreditinstitutionens 4,4.* Medlemmarna i varje förening sammanträda årligen till ordinarie föreningsstämma, hos bostadskreditföreningarna benämnd föreningssammankomst. Sådan stämma fastställer balansräkningen för det sistförflutna räkenskapsåret, behandlar fiågan om ansvarsfrihet för styrelsen samt väljer ledamöter i styrel-

sen, ombud till ordinarie ombudsstämma med respektive kassa m. m. Samarbete mellan stadshypoteksoch bostadskreditorganisationerna. En nära kontakt och ett visst samarbete äger r u m mellan stadshypoteks- och bostadskreditföreningarna. Sålunda användas samma formulär till värderingsinstrument, och stadshypoteksförening och bostadskreditförening godtaga vid sin prövning av låneärende värderingsinstrument, som upprättats hos den andra föreningen. Formuläret till värderingsinstrument användes även inom bostadsstyrelsen. Samarbetet mellan föreningarna har även medfört andra förenklingar. Bl. a. kan nämnas, att genom s k. andrahandspantsättning inteckningsuppdelningar blivit överflödiga, att flertalet bevis godtagas i av andra föreningen tillhandahållen bestyrkt avskrift och att det förekommer att både primär- och sekundärlån utbetalas till låntagaren hos den ena av de berörda föreningarna. Dessa former för samarbete mellan stadshypoteks- och bostadskreditföreningar äro visserligen ej av mera genomgripande slag men hava dock medfört icke obetydliga fördelar för låntagarna såväl ur bekvämlighets- som kostnadssynpunkt. Ett mera utvecklat samarbete förekommer mellan vissa stadshypoteksoch bostadskreditföreningar. Stadshypoteks- och bostadskreditföreningarna i respektive Norrköping, Linköping, Jönköping, Karlskrona, Malmö, Halmstad, Vänersborg och Gävle arbeta i gemensamma lokaler och

* Ett sammandrag av institutionernas balansräkningar och vinst- och förlusträkningar återfinnes i bilaga A.

Tabell 3. Stadshypoteks-

och bostadskreditkassornas utelöpande av vissa av åren 1915—1951.

lån vid

S t i d s b y p o t e k s k a s s a n 31

/i2 å r

Förskottslån x Milj. kr.

%

Amorteringslån Milj. kr

%

Amorteriugsfria län Milj. kr. %

slutet

Bostadskredit kassan 2 Milj. kr.

Summa Milj. kr.

_ 1915 64-2 4 2-i 124 65 in 33-7 1920 1 0-4 134 59-1 92 40-5 227 — 1925 14 3"7 191 176 46-2 50 i 881 1930 25 39 290 457 504 320 13 685 1935 18 2-o 407 44-4 494 53 6 917 96 1940 16 1-4 475 42-7 622 55-9 144 1113 1945 31 22 469 33-1 64-7 1417 917 202 1946 18 12 441 1013 1472 213 68-8 3'»-o 1917 32 2o 28-7 1 124 1 (521 4tf5 69:3 239 1948 57 32 536 30-1 1 186 66'7 2(>9 1 779 3<>-3 1949 27 1-5 561 1 261 6«-2 1*49 293 1950 34 1-7 566 295 1321 68 8 1921 311 27-2 19 51 69 33 569 1 452 69 5 2090 355 1 Lån, som vid redovisnings! illfället ej överförl s i definitiv laneråkning. S;J dan över2 föring sker tvä gånger årligen. -- Utlämnar en b; rt amorteriniislän Tabell 4.

Stadshypoteks- och

bostadskreditföreningarnas den 31 december 1951.

Stadshypoteksföreningii rna

utelöpande

lånebelopp

Bostad skred i tfören inga rna

Namn och styrelsens säte

Lånebelopp Milj. kr.

StocUbolms, Stockholm Upplands, Stockholm Norra Boslags och Upsala, Uppsala Södermanlands, Nyköping . . . . Norrköpings, Norrköping Ostgöta, Linköping Norra Smålands, Jönköping . . Södra Smålands, Kalmar . . . . Blekinge, Karlskrona Skånes, Malmö Hypoteksföreningen för Västkustens städer, Halmstad Göteborgs, Göteborg

777 136 31 52 134 65 57 14 37 242 59 117

Alvsborgs läns, Vänersborg . . Skaraborgs läns, Skövde Wermlands, Karlstad Örebro läns, Örebro Västerås m. fl. städers, Västerås Stadshypoteksföreningen i Dalarne, Falun Gefleborgs läns, Gävle Västernorrlands och Jämtlands läns, Sundsvall

58 12 44 70 23 11

Västerbottens och Norrbottens, Luleå Kiruna, Gellivare och Malmbergets, Kiruna Summa

20 58

Namn och st\-relsens säte

Lånebelopp Milj kr.

Stockholms stads, Stockholm.. Östra Svealands, Stockholm .

94 64

Norrköpings, Norrköping Ostgöta, Linköping Noira Smålands, Jönköping .. Södra Smålands och Blekinge, Karlskrona Skånes, Malmö Hallands läns, Halmstad

21 13 10 9

Göteborgs, Göteborg Göteborgs och Bohus läns, Göteborg Västgöta-Dals, Vänersborg . . . .

19 9

Västra Svealands, Örebro

....

14 Gävle-Dala, Gävle Västernorrlands läns, Härnösand J ä m t l a n d s läns, Östersund . . . . Västerbottens läns, Umeå . . . . Norrbottens läns, Luleå

3 11

Summa

38 6

4 13 15

2 2 090

med samma chefer och övriga befattningshavare. I viss utsträckning förekommer det, att samma personer äro ledamöter i båda föreningarnas styrelser e t c , varigenom föreningarnas verksamhet i förhållande till låntagarna erhållit en i det närmaste enhetlig karaktär. Det kan även framhållas, att beträffande föreningarna i Norrköping, Linköping, Jönköping och Malmö de yttre gränserna för verksamhetsområdena helt sammanfalla. Denna gemensamma förvaltning har varit förmånlig för låntagarna och främjat lånerörelsens utveckling. Även mellan de båda kassorna äger ett visst samarbete rum. Gemensamma överläggningar ha förekommit mellan stadshypotekskassans och bostadskreditkassans sty-

reiser, och i några fall h a de avgivit gemensamma yttranden. Hittills har i allmänhet en av bostadskreditkassans styrelseledamöter även varit ledamot av stadshypotekskassans styrelse. På initiativ av kassastyrelserna ha konferenser hållits mellan representanter för stadshypoteks- och bostadskreditföreningarna, varvid för båda institutionerna gemensamma spörsmål dryftats. Överläggningar om ett närmare samarbete inom olika områden ha förts mellan kassornas styrelser. Det kan vara av intresse att framhålla, att diskussioner ägt rum mellan representanter för de båda kassornas styrelser bl. a. rörande möjligheterna för en gemensam administration dels av kassorna dels av föreningarna.

IV. Den statliga egnahems- och tertiärlångivningen samt förslaget om ett statligt kreditgarantisystem. Den statliga egnahems- och tertiärlångivningen. Huvudparten av bostadsproduktionen sker numera med stöd av statliga lån och bidrag. Denna lånoch bidragsgivning, som är ett led i statens bostadspolitik, kominer här att beröras endast i den mån den äger anknytning till den kreditverksamhet, som utövas av stadshypoteks- och bostadskreditorganisationerna. Statens stöd av bostadsproduktionen sker genom en kreditgivning med stabiliserade kapitalkostnader —• tertiärlån, kombinerade med en räntegaranti beträffande underliggande krediter •—• varjämte staten söker att bevara bostadsbyggandets

räntabilitet vid en fixerad nivå för hyresavkastningen medelst en direkt kapitalsubvention — tilläggslån. Låne- och bidragsreglerna ha utformats olika för egnahem — enfamiljs- eller tvåfamilj shus, vari ägaren bebor lägenhet — och för flerfamiljshus. Här skall endast nämnas, att den statliga belåningen av enfamiljs- och tvåfamilj shus (egnahemslån) normalt motsvaras av inteckningar över femtio procent av det av det lånebeviljande organet beräknade belåningsvärdet för fastigheten, medan den statliga tertiärbelåningen av flerfamiljshus normalt har sjuttio procent av fastighetens avkastningsvärde till undre gräns. Det tilläggs-

lån, som under vissa förhållanden kan beviljas mot säkerhet efter tertiärlånet, är ränte- och amorteringsfritt samt vid ett oförändrat hyresläge helt av subventionskaraktär. Det motsvaras vid egnahemsbelåning av en stående, räntefri del av egnahemslånet. Egnahemslån och tertiärlån äro förenade med räntegaranti beträffande lån mot säkerhet av inteckningar med bättre förmånsrätt i fastigheten. Om låntagaren under något av de första tio åren efter lånets upptagande nödgas erlägga en högre årlig ränta än tre procent på primärlånet och en däremot svarande ränta på sekundärlånet, kan av det statliga lånets ränte- och annuitetsbelopp årligen eftergivas högst ett så stort belopp, att det motsvarar uppkomna ökade räntekostnader. Sådan eftergift får dock årligen motsvara högst en procent av primär- respektive sekundärlånet. De statliga bostadslånen äro icke beroende av det aktuella läget på kreditmarknaden. Räntan är oftast lägre än den på marknaden gällande för lån mot likvärdiga säkerheter, eller också är det statliga lånet förenat med något annat slag av subvention. Statliga lån beviljas endast under förutsättning att nyproduktion eller förbättring av bostäder kommer till stånd. De statliga lånen stödja sålunda bostadsproduktionen, medan det redan existerande bostadsbeståndet lämnas utanför den statliga kreditgivningen. Framhållas bör även, att i de flesta fall huvudparten av de krediter, som lämnas på en nyproducerad fastighet, alltj ä m t tillhandahålles av de icke statliga fastighetskreditgivarna. * Se sid. 52.

Förslaget om ett statligt tisystem.

kreditgaran-

1945 års bankkommitté framlade i sitt förut omnämnda betänkande* ett förslag till omläggning av den statliga kreditgivningen för bostadsoch jordbruksändamål till en statlig kreditgarantigivning. I fråga om bankkommitténs närmare motiveringar och förslag hänvisas till betänkandet (sid. 10—38). I korthet innebär förslaget beträffande bostadsfastigheterna, att ett system med statliga kreditgarantier skulle införas för att möjliggöra en koncentrering av belåningen av en fastighet till en enda kreditgivare. En sådan total belåning skulle kunna ske hos någon av nuvarande kreditorganisationer -— bostadskreditinstitutionen dock undantagen — varvid den översta delen av lånesumman skulle garanteras av staten. Primärlånet skulle anknytas direkt till det statsgaranterade lånet, och som en lämplig gräns dem emellan angavs för flerfamiljshus två tredjedelar av fastighetsvärdet — bestämt enligt av bostadsstyrelsen då tilllämpade grunder — och för enfamiljshus hälften av samma värde. Vad beträffade räntan förutsatte bankkommittén, att denna skulle kunna vara antingen rörlig eller bunden och utgå med samma procentsats å både primärlånedel och statsgaranterad lånedel, enär garantilånedelen skulle ur säkerhetssynpunkt bliva fullt jämförlig med primärlånedelen. De statliga bidrag, som under vissa förhållanden utginge till minskande av bostadskostnaderna, skulle ej omfattas av kreditgarantisystemet. De skulle alltjämt ombesörjas

av de statliga bostadspolitiska organen. Hit räknades bl. a. tilläggslånen. Om i ett krisläge behov skulle uppstå av en supplementär statlig bostadskreditgivning borde en sådan ske t. ex. genom de bostadspolitiska organen. Liksom de nuvarande statliga bostadslånen helt äro avsedda att stödja bostadsproduktionen, skulle även det statliga kreditgarantisystemet ha samma syfte. Det äldre fastighetsbeståndet ställdes sålunda utanför. Ett statligt kreditgarantisystcm har införts på jordbrukskreditens område, medan statsmakterna ännu ej tagit ställning till lämpligheten av att tillämpa ett motsvarande system beträffande bostadskreditgivningen. I proposition till 1949 års riksdag angående inrättandet av en statlig affärsbank m. m. (nr 151, sid. 7) framhöll dåvarande chefen för finansdepartementet, att en utvidgning av det s. k. kreditgarantisystemet att omfatta även bostadskrediter icke vore aktuell. Han fann därför icke anledning föreligga att i detta sammanhang ta ståndpunkt till de olika spörsmål på detta område, som bankkommittén berört i sitt betänkande.

Den s. k. besparingsutredningen framhöll i skrivelse till chefen för finansdepartementet den 2 november 1950 bl. a., att det enligt dess mening kunde finnas skäl att ta definitiv ställning till frågan om kreditgaranlisystemets införande även i fråga om bostadskrediterna. Besparingsutredningens skrivelse, som beträffande kreditgarantisystemet anslöt sig till bankkommitténs förslag, har sedermera varit utsänd på remiss. Efter vederbörligt bemyndigande har socialministern tillkallat sakkunniga med uppgift att verkställa utredning rörande vissa bostadspolitiska frågor. Åt dessa sakkunniga, som antagit benämningen »1951 års bostadsutredning», har bl.a. uppdragits att utreda frågan om införandet av ett kreditgarantisystem i stället för direkta statliga lån. I likalydande motioner till 1951 års riksdag (FK nr 129 och AK nr 175) har föreslagits, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag till genomförande av kreditgarantisystemet även för de statliga bostadskrediterna.* Motionerna avslogos av riksdagen, då åt nyss nämnda sakkunniga uppdragits att verkställa en förutsättningslös utredning rörande konsekvenserna av införandet av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet.

V. Alternativ för ett framtida ordnande av den bundna sekundärkreditgivningen. Såsom av utredningens direktiv framgår uttalade bankkommittén att ett reellt behov av en särskild organisation för sekundärbelåning av bostadsfastigheter icke längre förelåge, enär framför allt genom att

staten övertagit ansvaret för tertiärbelåningen av praktiskt taget hela den löpande bostadsproduktionen möjligheterna att erhålla fastighetskredit blivit väsentligt förändrade. Gentemot detta vill utredningen

* Jfr även de likalydande motionerna FK n r 467 och AK n r 600.

Tabell 5. Bostadskreditorganisationens

Å r

Utlämnade lån

ärliga utlåning 1930—1951. Amorteringar och låneinbetalningar

Netto åneökning

miljoner kronor 1930/39 (medeltal) 1940 1941 1942 1943 1914 1945 1946 1947 194H 1949 1950 1951

framhålla, att möjligheterna att erhålla statliga lån beträffande flerfamiljshus huvudsakligen hänföra sig till den del av fastighetskrediten, som motsvaras av inteckningssäkerhet ovanför den övre sekundärlånegränsen. Behovet av sekundärlån för den del av bostadsproduktionen, som sker med statligt lånestöd har därför icke nämnvärt minskats. I fråga om det äldre fastighetsbeståndet ävensom i fråga om den ej statligt belånade delen av nyproduktionen kvarstår behovet av sekundärlån oförändrat. Utredningens uppfattning beträffande behovet av sekundärlån bestyrkes av låneutvecklingen hos bostadskreditorganisationen, som under det sista decenniet visar en tydligt expansiv tendens, såsom framgår av tabell 5. Även om det nuvarande statliga stödet till bostadsproduktionen skulle komma att ersättas av någon form av statlig kreditgarantigivning kommer ett oförändrat behov av sekundärlån att bestå för äldre fastigheter — en avsevärd del av bostadskreditorganisationens utlå-

14-8 124 10 9 12-7 185 17 6 26i 17a 38-6 41-7 369 37-0 57-2

1-4 20 4-o 5-5 6-5 6-2 59 6-2 12-5 12-2 12-8 188 13 7

18*4 9-8 6-9 72 120 11-1 20-2 11-4 26i 29 5 24 i 18 2 435

ning är av denna art — och för den del av nyproduktionen, som sker utan statligt stöd. I vad mån sekundärbelåning kommer att erfordras för fastighet, som uppföres med stöd av statsgaranterat lån, blir givetvis beroende av den undre gränsen för det statsgaranterade lånet. Då det sålunda är otvivelaktigt att ett avsevärt behov av sekundärlån föreligger under nuvarande kreditsystem och att sekundärlån komma att erfordras även vid ett eventuellt genomförande av ett statligt kreditgarantisystem, inställer sig frågan, huruvida behovet av bundna sekundärkrediter även framdeles bör tillgodoses på samma sätt som hittills eller om en reform av den bundna sekundärlångivningen är lämplig. Till belysning av detta spörsmål må framhållas det mindre ändamålsenliga i att fastighetsägaren nödgas söka bundna primär- och sekundärlån hos tvenne kreditorganisationer med skilda förvaltningar. Som redan har framhållits, har mindre än halva antalet föreningar kontor gemensamt med annan förening. En-

dast fyra föreningsområden äro helt gemensamma för stadshypoteks- och bostadskreditföreningarna. Trots det samarbete, som äger r u m mellan föreningarna, nödgas låntagaren i många fall åstadkomma dubbla exemplar av erforderliga handlingar samt i övrigt underkasta sig det dröjsmål och de kostnader, som äro förenade med dubbelbehandlingen av hans ärende. Att en sådan även för vederbörande föreningar är onödigt betungande, ligger i sakens natur. Flera bostadskreditföreningar och även några stadshypoteksföreningar ha för närvarande en jämförelsevis begränsad rörelse och blygsamma ekonomiska resurser, varför en effektivisering av verksamheten resulterande i ett förbilligande av kostnaderna icke kan genomföras. En allmän effektivisering av rörelsen är påkallad bl. a. av den anledningen, att stadshypoteks- och bostadskreditorganisationernas utlåning från verksamhetens början i vissa avseenden fixerats inom snävare gränser än dem, som reglera utlåningen hos andra kreditgivare såsom sparbanker, affärsbanker och försäkringsbolag. Därför ha stadshypoteks- och bostadskreditorganisationerna fortsatt sin verksamhet under en gång givna former, medan andra institutioner haft större möjligheter att modernisera sin kreditverksamhet. Framför allt är att märka, att de sistnämnda kreditinstituten kunna utlämna både primäroch sekundärlån. De ha även stärkt sin ställning genom att skapa organ för inbördes samverkan. En rationalisering av den bundna sekundärbelåningen bör främst avse att genom ett förenklat låneförfaran-

de tillförsäkra de enskilda låntagarna förmånligast möjliga kreditvillkor. Även om ett genomförande av det statliga kreditgarantisystemet på bostadskreditgivningens område skulle anses sakna omedelbar aktualitet, synes en rationalisering av den bundna sekundärkreditgivningen böra genomföras så, att en anpassning icke blott sker till nuvarande förhållanden på bostadslånemarknaden utan även så, att den blir förenlig med ett statligt kreditgarantisystem, därest ett sådant i en framtid skulle komma att genomföras. En rationalisering, som ovan konstaterats vara erforderlig, synes enligt utredningens mening kunna ske antingen så att stadshypoteksinstitutionens befogenheter utvidgas till att avse såväl primär- som sekundärkreditgivning eller så att nuvarande två organisationer bibehållas men en i största möjliga utsträckning gemensam förvaltning genomföres. Tankar på såväl en sekundärkreditgivning inom ramen för stadshypoteksinstitutionen som en samförvaltning mellan stadshypoteksoch bostadskreditorganisationerna ha framförts redan tidigare. Sålunda anhöll s t y r e l s e n f ö r Sveriges fastighetsägareförb u n d i skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 augusti 1925 om en lagstiftning, som kunde göra det möjligt för stadshypotekskassan och stadshypoteksföreningarna att utöva även sekundärkreditgivning. över detta förslag avgav s t a d s h y p o t e k s k a s s a n s s t y r e l s e yttrande i skrivelse den 2 juni 1926. Med allt behjärtande av önskvärd-

heten att vidtaga åtgärder för befrämjande av den sekundära fastighetskrediten avstyrkte styrelsen i skrivelsen på det bestämdaste varje anordning, som med skäl kunde befaras menligt inverka på den primära fastighetskrediten. En sådan menlig inverkan måste förväntas icke blott om den med primär kredit förknippade säkerheten i realiteten försvagades, utan även om anledning gåves att i det allmänna föreställningssättet mer eller mindre sammanblanda de båda kreditarterna. På grund härav ansåge styrelsen det vara i högsta grad olämpligt, om vare sig stadshypotekskassan eller stadshypoteksföreningarna inom sitt verksamhetsområde upptoge förmedling av sekundär kredit. Bostadskreditsakkunniga förklarade i sitt betänkande (SOU 1928: 10), att tanken att söka åstadkomma en kreditorganisation genom att utbygga stadshypotekskassan till att omfatta jämväl sekundärkreditgivning avvisats av stadshypotekskassans styrelse så bestämt och enligt de sakkunnigas mening på så tungt vägande skäl, att den icke ansågs av dem behöva närmare övervägas. De föreslogo därför inrättandet av en helt fristående sekundärkreditorganisation, den blivande bostadskreditinstitutionen. De sakkunniga anförde emellertid (sid. 138): Den här föreslagna kreditorganisationen å ena sidan samt konungariket Sveriges stadshypotekskassa och stadshypoteksföreningarna å den andra böra självfallet hållas strängt juridiskt och ekonomiskt åtskilda från varandra. Till förebyggande av förväxlingar hos den obligationsköpande allmänheten synas de båda centralkassorna, jämväl i vad rör styrelsens sammansättning, anställd personal samt lokal för verksamheten, böra hållas skilda från varandra. Däremot synes hinder ej böra möta för inteckningsföreningar* och stadshypoteksföreningar att ena sig om gemensam tjänstepersonal och gemensamma loka* Så betecknades de blivande bostadsko

ler, något som tvärtom ofta torde vara lämpligt, närmast med hänsyn till möjligheterna att på så sätt å ömse håll nedbringa förvaltningskostnaderna. Ej heller synes hinder böra möta att enskild styrelseledamot i stadshypoteksförening väljes såsom ledamot av styrelsen för inteckningsförening och på så sätt får tillfälle att ställa sin allmänna erfarenhet på hithörande områden till förfogande vid inteckningsföreningens förvaltning. Flera av de myndigheter och enskilda, som avgåvo remissyttranden över de sakkunnigas förslag, utvecklade dock tanken på en utbyggnad av stadshypotekskassan med stadshypoteksföreningarna för övertagande jämväl av sekundärkreditgivningen. Utredningen vill härvid hänvisa till proposition nr 214/1929, sid. 53 ff., och inskränker sig till att i korthet redogöra för vissa av yttrandena. S t a t s k o n t o r e t framhöll, att enligt dess mening vore vad stadshypotekskassans styrelse anfört mot fastighetsägareförbundets förslag förtjänt av allt beaktande men syntes ej vara avgörande. Någon sammanblandning av primär- och sekundärkredit behövde icke äga rum inom kassan och föreningarna. Obligationsutgivningen borde ske genom två olika serier efter de skilda slagen av säkerhet, och måhända bleve det nödvändigt att för de olika avdelningarna hava åtskilda fonder. S v e n s k a b a n k f ö r e n i n g e n uttalade som sin åsikt, att rättsligt sett syntes det bliva erforderligt att för de nya arbetsuppgifterna bilda nya organ men att i förvaltningshänseende en långt gående gemenskap mellan de båda institutionerna med fördel kunde etableras, vilket borde kunna ske utan att därför de två kreditinstitutens rättsliga och ekonomiska självständighet i förhållande till varandra träddes för nära. S t y r e l s e n för s v e n s k a s p a r b a n k s f ö r e n i n g e n uttalade sig mot en närmare gemenskap mellan de båda föreningarna i förslaget.

institutionerna. Den hemställde om förbud för såväl styrelseledamot som tjänsteman i inteckningsförening att vara styrelseledamot eller tjänsteman i stadshypoteksförening. Som motivering härför anfördes, att en persongemenskap mellan inteckningsförening och hypoteksförening sannolikt skulle få till följd, att lånesökande och låntagare hos inteckningsförening där komme att bli föremål för påtryckning i syfte att förmå dem upptaga primärlånen i stadshypoteksf öreningen. I propositionen nr 214/1929 (sid. 05) förklarade sig departementschefen anse, att en närmare anslutning av sekundärkreditgivningen till stadshypoteksorganisationen ej borde ifrågasättas, varemot ett samarbete i kostnadsbesparande syfte icke borde vara uteslutet. I redogörelsen för stadshypoteksoch bostadskreditorganisationernas nuvarande verksamhet (sid. 56 f.) har berörts det samarbete, som för närvarande råder mellan de två organisationerna. Utvidgning av stadshypoteksorganisationen. En utvidgning av stadshypoteksorganisationens utlåningsverksamhet till att omfatta även sekundärkreditgivning skulle innebära, att stadshypoteksinstitu tionens belåningsgräns finge höjas till sjuttiofem procent av fastighetsvärdet. Nuvarande lån hos bostadskreditföreningarna torde ej kunna överflyttas till stadshypoteksföreningarna, utan bostadskreditorganisationen skulle under sådana förhållanden upphöra med all nybelåning och successivt avvecklas i den m å n lånen inbetalades. Lämpligast torde institutionens avveckling kunna uppdragas åt stadshypoteksorganisationen. Sedan likvidationen avslutats, synas nettotill-

gångarna böra tillföras stadshypoteksorganisationen. En utvidgning av stadshypoteksorganisationens belåningsrätt till sjuttiofem procent av fastighetsvärdet synes emellertid kunna medföra vissa icke önskvärda konsekvenser. Den sekundärkreditgivning, som därigenom skulle inlemmas i stadshypoteksinstitutionen, skulle sannolikt komma att återspeglas i en förändrad uppfattning angående obligationernas värde som placeringsobjekt. Med den känslighet — ofta betingad av psykologiska faktorer — som karakteriserar obligationsmarknaden, torde man få räkna med en försämring av obligationskurserna och därmed även av lånevillkoren för primärkredittagarna. För en låntagare, som komme att anlita hypoteksinstitutionen enbart för primärkredit, måste det vidare te sig mindre tilltalande, att hans solidariska ansvar skall omfatta även sekundärkrediter. Den försämring av kreditvillkoren och den utvidgning av det solidariska ansvaret, som sålunda skulle bli följden i fråga om primärkrediterna, torde komma att verka hämmande för primärkreditrörelsens utveckling och därigenom direkt motverka det ändamål, för vilket stadshypotekskassan inrättats. En inom utredningen diskuterad tanke att upplägga särskilda fonder för att möta eventuella förluster på sekundärkrediterna har avvisats, då de nyss berörda konsekvenserna icke synas kunna undanröjas därigenom. Ej heller synes en uppdelning av stadshypoteksinstitutionen i två avdelningar med olika obligationsserier för primär- och sekundärkredittagare med sinsemellan skilt solidariskt ansvar utgöra en lämpligare

anordning. Det torde nämligen föreligga risk för att de olika obligationerna skulle förväxlas av den obligationsköpande allmänheten, och det synes även sannolikt, att obligationsköparna mera än beträffande den nuvarande bostadskreditinstitutionen skulle komma att fästa vikt vid den andra avdelningens karaktär av sekundärlåneavdelning, vilket skulle kunna menligt inverka på noteringarna av sekundärkreditobligationerna. Utredningen har därför kommit till den uppfattningen, att primäroch sekundärkreditgivningen bör samordnas efter andra linjer än nu diskuterade. Det synes därvid ligga nära till hands att söka åstadkomma någon form av samförvaltning mellan de nuvarande institutionerna, varigenom dessas good will-värde och stadgade anseende såväl på obligationsmarknaden som hos låntagarna icke rubbas. Samförvaltning. En samförvaltning skulle innebära, att stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna bibehölles som rättsligt sett skilda organisationer, men att kassorna och föreningarna — var inom sitt belåningsområde — administrerades gemensamt med gemensamma lokaler, med gemensam personal, med i lämplig utsträckning samma personer i styrelserna etc. Med en sådan organisation undvikas de svårigheter, som enligt det förut sagda föreligga i fråga om en utvidgning av stadshypoteksinstitutionen. Några återverkningar på obligationsmarknaden skulle icke uppstå. Båda institutionerna äro väl inarbetade och kända på marknaden, och farhågorna för förväxlingar av de olika institutionerna hos den 5—1478 52

obligationsköpande allmänheten — såsom 1928 års sakkunniga befarade — behöva numera ej hysas. Däremot ernås praktiskt taget alla de fördelar, som äro förknippade med det tidigare nämnda alternativet. Genom att primär- och sekundärbelåning äger rum inom samma förvaltningsorganisation kommer den bundna fastighetsbelåningen att ske efter enhetliga grunder, varigenom en ändamålsenlig belåning lättare torde kunna åvägabringas än med nuvarande ordning. Dubbelarbete vid behandling av låneärenden och vid förvaltning av lånen undvikes, varjämte flertalet förvaltningsenheter kunna förväntas bli av en sådan omfattning och struktur, att de bättre än de nuvarande erbjuda möjligheter för en rationell arbetsfördelning mellan befattningshavarna samtidigt som en minskning i förvaltningskostnaderna torde kunna påräknas. Ett särskilt betydelsefullt led blir den gemensamma administrationen av de båda kassorna. Dessa få i en samförvaltning möjlighet att i samråd med ensartat organiserade föreningar meddela sådana anvisningar rörande institutionernas förvaltning, att de gemensamma organisationerna kunna utnyttjas på effektivaste sätt. En samförvaltning av kassorna påverkar icke enbart den inre förvaltningen. Den kommer även att göra sig märkbar på obligationsmarknaden, där ett enhetligt uppträdande av de båda kassorna torde bli till gagn för båda institutionerna. En samförvaltning mellan de båda institutionerna torde ej kunna åvägabringas genom författningsföreskrifter. Frivilliga överenskom-

melser mellan kassorna och mellan respektive föreningar måste utgöra grunden för samförvaltningen. Det k a n därför erfordras viss tid, innan en samförvaltning blir fullständigt genomförd. Även i detta avseende blir en gemensam administration av kassorna av stor betydelse, enär genomförandet av samförvaltningen hos respektive föreningar kan påskyndas genom ledning och råd från kassorna. Utredningens förslag. Efter övervägande av vad sålunda anförts har utredningen funnit sig böra föreslå, att bostadskreditinstitutionen bibehålies, men att ett vidgat samarbete genomföres med stadshypoteksorganisationen. Samförvaltning bör sålunda ske dels av stadshypotekskassan och bostadskreditkassan, dels av föreningarna så att en stadshypoteksförening och en bostadskreditförening utåt bilda en enhet. Detta innebär, att varje kassa och varje förening bibehåller sin egenskap av särskilt rättssubjekt, men att kassorna och respektive föreningar ha gemensam ledning och personal och utöva verksamheten i samma lokaler. I detta sammanhang vill utredningen framhålla, att vid genomförandet av samförvaltningen all rimlig hänsyn bör tagas till anställda, som kunna beröras av här föreslagna åtgärder.

Utredningen vill understryka, att även efter en genomförd samförvaltning en låntagare liksom för närvarande icke skall sakna möjlighet att utfå enbart primär- eller sekundärlån hos hypoteksinstitutionerna och i övrigt kunna anlita annan kreditgivare. För att en samförvaltning skall medföra fördelar för största möjliga antal låntagare fordras att samförvaltade föreningars verksamhetsområden sammanfalla. E n omgruppering av vissa föreningars verksamhetsområden blir därför ofrånkomlig. Då stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna äro uppbyggda på låntagarnas samverkan, kommer en rationalisering av verksamheten medlemmarna själva till godo. Utredningen utgår därför från att en samförvaltning skall kunna åstadkommas genom frivilliga överenskommelser, vilket torde främja en allsidig prövning av de problem, som äro förknippade med här framlagt förslag. Med utgångspunkt från det anförda föreslår utredningen sådana anordningar i fråga om stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionernas verksamhetsområden och administrativa uppbyggnad, att ett samgående mellan de två organisationerna blir möjligt.

VI. Den författningsmässiga utformningen av utredningens förslag. För stadshypoteksinstitutionen gälla, såsom tidigare nämnts, två förordningar, en angående Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och en angående grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet. Reglemente för

stadshypotekskassan har utfärdats av Konungen, medan föreningarnas reglementen, som utformats med ledning av ett av kassan utarbetat »normalreglemente», med vilket de visa en nära nog fullständig överensstämmelse, fastställts av Konungen.

Enligt § 1 tredje stycket i stadshypoteksföreningarnas reglementen blir förändring i förordningarna eller i reglementet för kassan omedelbart gällande för föreningarna. Dessas reglementen skola därefter så snart ske kan bringas i överensstämmelse med de nya bestämmelserna. Uppdelningen av de för stadshypoteksorganisationen grundläggande bestämmelserna på två författningar har skett i syfte att av hänsyn till den utländska obligationsmarknaden förläna stadshypotekskassan en viss statlig karaktär (proposition nr 214/ 1909, s. 34). Detta skäl har enligt utredningens uppfattning förlorat sin aktualitet. En sådan anordning med förordningar och reglementen som den hittillsvarande är svåröverskådlig. För åstadkommandet av en samförvaltning mellan stadshypoteks- och bostadskreditorganisationerna är det av största vikt att för de två institutionerna gällande bestämmelser i görligaste mån bringas till samstämmighet såväl i fråga om den författningsmässiga utformningen som rörande bestämmelsernas sakliga innehåll. Utredningen har därför utarbetat förslag till nya förordningar och reglementen för stadshypoteksinstitutionen så att en för kassan och föreningarna gemensam förordning beslutes av Konung och riksdag, medan ett för kassan och föreningarna gemensamt reglemente utfärdas av Konungen. Den inskränkning i föreningarnas beslutanderätt, som härav följer, torde endast vara av formell natur. I detta sammanhang vill utredningen framhålla följande: För att möjliggöra det administra-

tiva samgående, som utredningen förordar, kräves vidare bl. a., att organisationernas administration och beslutande organ i största möjliga utsträckning samordnas. Då stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna alltfort juridiskt sett skola vara två skilda institutioner, har utredningen icke i förslagen till förordningar och reglementen intagit bestämmelser om att en samförvaltning skall etableras. Att i huvudsak samma personer bliva ledamöter i styrelserna för kassorna respektive för samförvaltade föreningar och att även personalen i möjligaste utsträckning blir gemensam för de båda organisationerna blir sålunda helt beroende av det samarbete, som kan etableras mellan institutionerna. Med hänsyn till att medlemmarna i stadshypoteksförening och bostadskreditförening i stor utsträckning äro samma personer, samt med ledning av de goda erfarenheter, som den redan mellan flera föreningar etablerade samförvaltningen lämnat, är utredningen för sin del övertygad om, att ett sådant samarbete skall kunna åstadkommas och vidmakthållas. I detta sammanhang synes böra framhållas, att med hänsyn till förhandenvarande förhållanden kassornas styrelser k u n n a antagas inom jämförelsevis kort tid komma att erhålla samma personer som ledamöter. Det torde kunna förutsättas, att styrelserna därefter k o m m a att verka för en i möjligaste mån enhetlig lösning av hithörande problem och taga de initiativ, som i sådant syfte k u n n a vara erforderliga.

VII. Verksamhetens lokalisering. I ett första avsnitt av detta kapitel kommer utredningen att behandla stadshypoteks- och bostadskreditföreningarnas verksamhetsområden samt den nyindelning, som härvidlag enligt utredningens uppfattning bör genomföras. I ett följande avsnitt av kapitalet (sid. 83—85) behandlas de särskilda spörsmål, som uppkomma vid en nyindelning av verksamhetsområdena därigenom att i vissa fall föreningar böra upphöra, verksamhetsområden ändras m. m. Verksamhetsområden. Som ett led i den rationalisering, som utredningen förordar, ingår att möjliggöra primär- och sekundärkreditgivning inom ett och samma område genom samförvaltade föreningar. Vissa ändringar i den nuvarade indelningen av landet i föreningsområden måste därför genomföras. Även i och för sig synes emellertid en översyn av den nuvarande områdesindelningen inom såväl stadshypoteks- som bostadskreditorganisationen vara motiverad. I fråga om stadshypoteksföreningarnas verksamhetsområden anknöt m a n vid stadshypoteksorganisationens tillkomst i stor utsträckning till de äldre föreningar, som varit delägare i stadshypotekskassans föregångare, Allmänna hypotekskassan för Sveriges städer. Detta torde vara förklaringen till att några föreningar — efter vad det synes — kommit att erhålla alltför små verksamhetsdistrikt. Vid indelningen av landet i

bostadskreditföreningsområden var man ej bunden av någon äldre distriktsindelning. Man saknade i stället erfarenhet från tidigare verksamhet, och det var därför naturligt, att ej alla föreningsområden erhöllo en för framtiden ändamålsenlig avvägning. Bild 1 visar, hur landet för närvarande är indelat i verksamhetsområden för stadshypoteks- och bostadskreditföreningar. Då utredningen uppgjort sitt förslag till nya verksamhetsområden har den haft som riktlinje att åstadkomma så stora verksamhetsområden, att föreningarna ekonomiskt skola kunna bära en effektiv administration med bibehållande i görligaste mån av den hittillsvarande indelningen. Bild 2 visar utredningens förslag till indelning av landet i verksamhetsområden. I den mån ändringar i gällande indelning föreslagits, framgår detta av den följande framställningen. Om ett föreningsområde till följd av denna nyindelning eller eljest framdeles skulle visa sig så vidsträckt, att saknaden av lokal representation på en viss ort skulle framstå som en brist, föreligger den möjligheten, att de på orten verksamma samförvaltade föreningarna där upprätta ett avdelningskontor. Utredningen är givetvis medveten om att en ändrad områdesindelning icke kan genomföras i omedelbar anslutning till de nya författningsbestämmelsernas ikraftträdande. Förhandlingar måste föras och överenskommelser träffas emellan berörda föreningar i de olika frågor, som

sammanhänga med ändringar i verksamhetsområdena. Det är också tydligt, att det därvid k a n framkomma synpunkter, som k u n n a motivera jämkningar i olika avseenden i utredningens förslag till ändrad områdesindelning. Stockholm, Östergötland, Norr a Små1and och Skåne. För de områden, som kunna betecknas som Stockholm, Östergötland, Norra Småland och Skåne föreslås ingen ändring. Beträffande de tre sistnämnda områdena råder redan nu mellan vederbörande stadshypoteks- och bostadskreditföreningar ett så intimt samarbete — gemensamma kontorslokaler, samma befattningshavare etc. -—• att föreningarna kunna betraktas som i det närmaste samförvaltade. I Stockholm ha föreningarna visserligen skilda men dock med varandra direkt förbundna kontorslokaler, förlagda inom samma fastighet. Samarbetet mellan föreningarna är redan nu väl utvecklat. Verksamhetsområdena äro därjämte helt sammanfallande. Spörsmålet, om de övriga nyss nämnda områdena utgöra lämpliga verksamhetsdistrikt för samförvaltade föreningar, har diskuterats inom utredningen. Någon tveksamhet om att Skåne utgör en lämpligt avvägd och ekonomiskt bärkraftig förvaltningsenhet, har ej yppats. Beträffande Norrköpingsföreningarna, som utöva verksamhet i Norrköping och Finspång, och de två Östgötaföreningarna med Linköping som kontorsort, vilka ha övriga delar av Östergötlands län till rörelsedistrikt, kan å ena sidan framhållas, att

verksamhetsområdena till sin geografiska utsträckning icke äro större än att de borde kunna förenas i ett. Å andra sidan äro föreningarna på båda orterna redan nu samförvaltade och både i Norrköping och i Linköping finnes en väl utbyggd administration, vilande på ett bärkraftigt ekonomiskt underlag. Med hänsyn härtill synes skäl ej föreligga att föreslå någon förändring i nuvarande organisation. Norra Smålands-föreningarna, som ha kontor i Jönköping, utöva verksamhet bl. a. i Gotlands län. Förbindelserna mellan Gotland och Jönköping äro mindre goda och utredningen — som anser att Gotlands län ej skulle utgöra bärkraftigt underlag för samförvaltade föreningar — har därför övervägt, om icke annan förening borde övertaga verksamheten inom länet. Emellertid har något missnöje med nuvarande indelning icke försports från fastighetsägarnas sida och utredningen har därför icke funnit motiverat, att Norra Smålands-föreningarnas verksamhetsområde för närvarande ändras. Södra Småland och Blekinge. Kronobergs län och Kalmar läns södra landstingsområde med undantag för Oskarshamn äro för närvarande verksamhetsområde för Södra Smålands stadshypoteksförening med kontor i Kalmar, medan Blekinge stadshypoteksförening i Karlskrona utövar rörelse inom Blekinge län. Inom båda dessa områden utövar Södra Smålands och Blekinge bostadskreditförening verksamhet. Sistnämnda förening har kontor i Karlskrona tillsammans

B i l d 1. Stadshypoteks- och bost*dskreditförenlngarnaa nuvarande verksamhetsområden. Teckenförklaring:

I 22 |

Gräns gemensam för stadshypoteks- och bostadskreditförenings område. •Gräns för stadshypotek3förenings område. Gräns för bojtadskredit förenings område.

•**S

«.,

Stadshypoteksföreningar, Stockholms Upplands Norra Roslags Södermanlands Östgöta Norrköpings Norra Smålands Södra Smålands 9 = Elekinge Skånes 10 = Västkustens 11 = 12 = Göteborgs Alvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västerås Dalarnes Gävleborgs 19 = Väs ternorrlands 20 = Västerbottens <T

,/-Vv4

i-

S:

\i:

21 - Kiruna

*

22 =

tadskredltförenin^ar,

12 I

Stockholms stads Östra Svealands Norrköpings

Östgöta Norra Sm°lands Södra S n å l . 6 . Blek. Skånes Hallands 1. Göteborgs Gcteb. o. Bohus 1. Västgöta-Dals VHstra Svealands Gävle-Dala Västernorrlands 1 Jämtlands 1. Västerbottens 1. Norrbottens 1.

Bild 2'. Av utredningen föreslagna verk? samhetsområden för samförvaltade stadshypoteks- och bostadskreditföreningar. Föreningar. 1 = Stockholms Upplands-Östra Svealands Södermanlands \" N o r r k ö p i n g s 5 • Östgöta Norra Smålands 6 = Södra Smålands o c h B l e k i n g e Skånes 9 = S ö t e b o r g s och Bohus samt Hollands läns 10 = V - i s t g ö t a - D a l s 11 = ,Värmlands 12 = Ö r e b r o o c h V ä s t m a n l a n d s l ä n s Gävle-Dala V ä s t e r n o r r l a n d s och Jämtlands läns »***»„ x Västerbottens läns x* Norrbottens läns /

%^t-j

W-

med därvarande stadshypoteksförening. Enligt utredningens mening bör Södra Smålands stadshypoteksförenings område helt anslutas till Blekinge stadshypoteksförening, som i samband därmed synes böra ändra sitt namn till Södra Smålands och Blekinge stadshypoteksförening. Beträffande sätet för de planerade samförvaltade föreningarnas styrelser torde såväl Karlskrona och Kalmar som Växjö kunna komma i fråga. Utredningen har i sitt förslag utgått från Karlskrona som kontorsort. V ä s t e r g ö t l a n d och Dalsland. Skaraborgs läns stadshypoteksförening med kontor i Skövde utövar för närvarande verksamhet inom Skaraborgs län, medan Älvsborgs läns stadshypoteksförening med kontor i Vänersborg bedriver rörelse inom Älvsborgs län. Västgöta—Dals bostadskreditförening har båda dessa län till verksamhetsområde. Dess kontor är gemensamt med Älvsborgs läns stadshypoteksförenings i Vänersborg. Utredningen föreslår i analogi med vad som föreslagits för Södra Smålands—Blekinge-området, att Skaraborgs läns stadshypoteksförenings område helt anslutes till Älvsborgs läns stadshypoteksförening, som i samband därmed bör ändra sitt n a m n till Västgöta—Dals stadshypoteksförening. Som kontorsort för de föreningar, för vilka samförvaltning planeras, föreslår utredningen Vänersborg. D a l a r n a — Gävleborgs län. Inom Kopparbergs län utövar Stadshypoteksföreningen i Dalarne

verksamhet och inom Gävleborgs län Gefleborgs läns stadshypoteksförening. Kontorsorterna äro Falun respektive Gävle. Båda länen äro verksamhetsområde för Gävle—Dala bostadskreditförening, som har kontor i Gävle, gemensamt med därvarande stadshypoteksförening. Utredningens förslag är, att även inom detta område den ena stadshypoteksföreningens område anslutes till den andras. Sålunda torde stadshypoteksföreningen i Gävle framdeles jämväl böra utöva verksamhet inom Kopparbergs län. Föreningen synes därvid böra ändra sin firma till Gävle—Dala stadshypoteksförening. Utredningen föreslår att Gävle blir kontorsort. Väste r n o r r l a n d s och J ä m t l a n d s län. Både Västernorrlands och Jämtlands län äro för närvarande verksamhetsområde för en stadshypoteksförening, Västernorrlands och Jämtlands läns, med kontor i Sundsvall. Däremot är en bostadskreditförening verksam inom varje län, Västernorrlands läns med kontor i Härnösand, och Jämtlands läns med kontor i Östersund. Inom här ifrågavarande två län, vilkas ytvidd visserligen är avsevärd, är tätbebyggelsen framför allt i Jämtlands län jämförelsevis ringa. Båda länen tillhopa synas bland annat av denna anledning böra utgöra ett verksamhetsområde. Utredningen är av den åsikten, att Jämtlands län bör anslutas till Västernorrlands läns bostadskreditförenings verksamhetsområde. I samband därmed synes föreningen böra ändra sitt namn till Västernorrlands och Jämtlands läns bostadskreditförening. Sundsvall, som visserligen icke är

residensstad, men som är den största staden inom de två länen, och som är kontorsort för stadshypoteksföreningen, synes böra bli kontorsort för de samförvaltade föreningarna. Västra Svealand. Med beteckningen Västra Svealand avses Värmlands län, Örebro län och Västmanlands län. Inom vart och ett av dessa tre län är en stadshypoteksförening verksam: Wermlands med kontor i Karlstad, Örebro läns med kontor i Örebro samt Västerås m. fl. städers med kontor i Västerås. Till den sistnämnda föreningens verksamhetsområde hör förutom Västmanlands län även Enköpings stad. Västra Svealands bostadskreditförening med kontor i Örebro driver rörelse inom alla tre länen — men ej i Enköping. Utredningen, som anser att Västra Svealands-området är av en sådan storlek, att det synes böra bilda flera verksamhetsområden än ett, förordar, att det uppdelas i två rörelsedistrikt. Till det ena av dessa torde böra föras Örebro län och Västmanlands län, till det andra Värmlands län. I fråga om stadshypoteksföreningarna synes det lämpligt, att Västmanlands län anslutes till verksamhetsområdet for Örebro läns stadshypoteksförening, som antager namnet Örebro och Västmanlands läns stadshypoteksförening. Den nuvarande bostadskreditföreningen, som redan har Örebro som kontorsort, får lämpligen — efter ändring av firmanamnet till Örebro och Västmanlands läns bostadskreditförening •— till verksamhetsområde Örebro och Västmanlands län. Örebro föreslås bli kontorsort för föreningarna. För Värmlands län bildas en bo-

stadskreditförening, som bör administreras gemensamt med Wermlands stadshypoteksförening. Karlstad föreslås bli kontorsort för dessa föreningar. Beträffande Enköping föreslår utredningen, att staden överföres till Upplands stadshypoteksförening. Östra Svealands-området. Med Östra Svealands-området avser utredningen Stockholms län, Uppsala län och Södermanlands län. Inom detta område, som innesluter bebyggelsen omkring Stockholm, »drabantstäder» till Stockholm och ett flertal större provinsstäder, utlämnas sekundärlån av ö s t r a Svealands bostadskreditförening med kontor i Stockholm. Primärbelåningsverksamheten däremot är uppdelad på ej mindre än fyra stadshypoteksföreningar. Upplands stadshypoteksförening med kontor i Stockholm utövar verksamhet inom huvudparten av Stockholms län. Till dess område hör dock icke Södertälje och icke heller en del av Boslagen med Norrtälje, Östhammar och Öregrund. Föreningens verksamhetsområde är sålunda de yttre delarna av »Stor-Stockholm». Norra Boslags och Upsala stadshypoteksförening med kontor i Uppsala har till rörelsedistrikt Uppsala län med undantag av Enköping, som — efter vad tidigare har nämnts — hör till det område, inom vilket Västerås m. fl. städers hypoteksförening driver rörelse. Till Uppsala-föreningen hör även den del av Boslagen, som icke tillhör Upplandsföreningens område. Slutligen utövar Södermanlands stadshypoteksförening med kontor i Nyköping verksamhet inom Södermanlands län samt i Södertälje stad. Det framgår omedelbart, att den

uppdelning av ö s t r a Svealand på olika verksamhetsområden, som skett inom stadshypoteksorganisationen, ej är rationell. En viss koncentrering synes önskvärd. Att hänföra hela området till en enda förening torde dock icke böra rekommenderas. E n samförvaltning inom ett delvis så olikartat verksamhetsområde torde medföra risk för att rörelsen icke k a n utövas tillräckligt effektivt inom samtliga delar av området. Utredningen har kommit till den ståndpunkten, att en uppdelning av ö s t r a Svealand på två verksamhetsområden bör eftersträvas. Det synes icke föreligga några skäl, som tala för en klyvning av Upplands stadshypoteksförenings verksamhetsområde. E n sammanslagning av de områden, inom vilka för närvarande Södermanlands stadshypoteksförening och Norra Boslags och Upsala stadshypoteksförening arbeta, kan bl. a. på grund av geografiska skäl icke gärna komma i fråga. Utredningen föreslår därför, att det område, inom vilket för närvarande belåning utövas av Södermanlands stadshypoteksförening, blir verksamhetsområde för en stadshypoteks- och en bostadskreditförening i samförvaltning. Detta medför, att en bostadskreditförening får upprättas för Södermanlands län och Södertälje. Denna förening, lämpligen benämnd Södermanlands bostadskreditförening, administreras gemensamt med Södermanlands stadshypoteksförening. Nyköping, som nu är säte för stadshypoteksföreningens styrelse, synes böra bli kontorsort för de samförvaltade föreningarna. E h u r u utredningen anser det önskvärt, att ett län odelat ingår i

samma förenings verksamhetsområde, har den hänfört Södertälje, som tillhör Stockholms län, till Södermanlands-området. Avgörande har här varit, att ett frånskiljande av Södertälje, som nu tillhör Södermanlands stadshypoteksförenings verksamhetsområde, skulle medföra, att föreningens belåningsunderlag bleve väsentligt reducerat. Södermanlands stadshypoteksförenings utlåning i Södertälje uppgick vid årsskiftet 1951/1952 till 17,8 miljoner kronor eller 34 procent av föreningens hela utlåning, ö s t r a Svealands bostadskreditförenings utlåning i Södertälje utgjorde den 31 december 1951 4,2 miljoner eller 6,5 procent av föreningens totala utlåning. Såsom ovan framhållits synes en uppdelning av Östra Svealand på två verksamhetsområden ändamålsenlig. Skäl k u n n a också anföras för att övriga delar av ö s t r a Svealand — alltså Stockholms län och Uppsala län — redan nu borde sammanföras till ett gemensamt verksamhetsområde för samförvaltade föreningar. Man undginge då den splittring av de båda länen, som nu föreligger i och med att norra och mellersta Boslagen utbrutits ur Stockholms län och hänförts till Uppsala-området, medan Enköping utbrutits ur Uppsala län och hänförts till Västeråsdistriktet. Å andra sidan k u n n a emellertid skäl anföras till stöd för att åtminstone tills vidare i avvaktan på närmare erfarenhet av den kommande utvecklingen bibehålla Uppsala-föreningens område skilt från övriga delar av ö s t r a Svealand. Uppsala är en av landets större städer med en livlig byggnadsverksamhet. Fastighetsägarna i Uppsala torde ha förståeliga önskemål om att även i fort-

sättningen hava tillgång till en hypoteksinstitution med säte i staden. En ändring i detta avseende torde därför komma att menligt inverka på verksamheten inom Uppsala. Man torde icke heller böra bortse från, att Norra Roslags och Upsala stadshypoteksförening ursprungligen tillkommit genom en utbrytning ur Upplands stadshypoteksförening. Under sådana förhållanden anser sig utredningen icke böra rekommendera att Norra Roslags och Upsala stadshypoteksförening omedelbart upphör med sin verksamhet. Med den principiella ståndpunkt utredningen intagit kan det emellertid ej anses lämpligt, att Uppsala-föreningens område fixeras som ett område för samförvaltade stadshypoteks- och bostadskreditföreningar. Utredningen finner det därför ej motiverat att föreslå inrättandet av en bostadskreditförening i Uppsala. I stället anser den, att ö s t r a Svealands bostadskreditförening alltjämt bör utöva belåning inom Stockholms län — med undantag för Södertälje — och Uppsala län i dess helhet. Erforderlig kontakt mellan primärlångivare och sekundärlångivare inom Uppsala-distriktet synes kunna vinnas genom att Norra Roslags och Upsala stadshypoteksförenings kontor i. Uppsala i fråga om sekundärlångivningen fungerar som avdelningskontor åt Östra Svealands bostadskreditförening. Beträffande Upplands stadshypoteksförenings verksamhetsområde föreslår utredningen, att för närvarande ingen annan ändring sker än att detsamma utsträckes till Enköping. Kontorsorten förblir Stockholm. Föreningen bör administreras gemensamt med Östra Svealands bostadskreditförening, som upphör att

driva rörelse inom Södermanlands län och Södertälje, men som bibehåller övriga delar av sitt nuvarande belåningsområde. Västkustområdet. Till Västkustområdet hänför utredningen Göteborgs och Bohus län samt Hallands län. Dessa två län äro för närvarande indelade i föreningsområden enligt följande: Göteborgs stadshypoteksförening har Göteborgs stad till verksamhetsområde, medan Hypoteksföreningen för Västkustens städer driver rörelse, förutom i Hallands län, inom övriga delar av Göteborgs och Bohus län. Kontorsorter för respektive föreningar äro Göteborg och Halmstad. Hallands läns bostadskreditförening har Hallands län till verksamhetsområde och har gemensamt kontor och gemensam personal med stadshypoteksföreningen i Halmstad. Göteborgs bostadskreditförening har Göteborg till verksamhetsfält, medan Göteborgs och Bohus läns bostadskreditförening driver rörelse inom övriga delar av Göteborgs och Bohus län. De båda sistnämnda föreningarna ha gemensamt kontor och gemensam personal i Göteborg. Såsom framgår av det nyss sagda är Västkustområdet uppdelat på två stadshypoteksföreningar och tre bostadskreditföreningar. E n samförvaltning på sätt utredningen föreslår förutsätter sålunda en ändrad områdesindelning. Beträffande denna fråga torde följande synpunkter böra beaktas. Det kan synas ligga nära till hands att genomföra en uppdelning avVästkusten i anslutning till gällande länsindelning. Göteborgs och Bohus län — inklusive Göteborg — skulle därvid utgöra ett område och Hal-

lands län ett annat, varvid Göteborg respektive Halmstad skulle vara kontorsorter. Ur kommunikationssynpunkt och med beaktande av föreningarnas möjligheter till erforderlig kontakt med låntagarna innebär en dylik lösning påtagliga fördelar. Mot en sådan områdesindelning k a n emellertid invändas, att enbart Hallands län skulle utgöra ett väl litet verksamhetsområde för den i Halmstad arbetande stadshypoteksföreningen. E n uppdelning av denna förening skulle därför strida mot den av utredningen omfattade principen, att föreningarnas verksamhetsområden böra avvägas på sådant sätt, att belåningsunderlaget erbjuder erforderlig bärkraft för en effektiv administration. E n ur sistnämnda synpunkt lämplig avvägning av de olika föreningarnas verksamhetsområden skulle däremot vinnas, om Göteborgs stad även i fortsättningen bleve ett verksamhetsdistrikt, medan övriga delar av Göteborgs och Bohus län tillsammans med Hallands län finge utgöra ett annat. Endast obetydliga förändringar i nuvarande områdesindelning vore under sådana förhållanden erforderliga. En sådan områdesindelning skulle emellertid innebära, att fastighetsägare i städer och samhällen i Göteborgs och Bohus län skulle i kreditärenden behöva vända sig till föreningar med kontor i Halmstad i stället för Göteborg. Denna indelning synes sålunda icke heller tillfredsställande. Utredningen har kommit till den slutsatsen, att den mest rationella lösningen skulle vinnas, om hela Västkustområdet förenades i ett verksamhetsdistrikt för samförvaltade föreningar. Detta synes k u n n a ske ge-

nom att Göteborgs stadshypoteksförenings och Göteborgs bostadskreditförenings rörelsedistrikt utsträckes till att omfatta förutom Göteborg jämväl övriga delar av Göteborgs och Bohus län samt hela Hallands län, varvid föreningarnas kontorsort bör förbli Göteborg. Föreningarnas n a m n synas under sådana förhållanden böra ändras till Göteborgs och Bohus samt Hallands läns stadshypoteksförening respektive Göteborgs och Bohus samt Hallands läns bostadskreditförening, såvida icke de mera lätthanterliga benämningarna Västkustens stadshypoteksförening respektive Västkustens bostadskreditförening föredragas. De olägenheter, som en centralisering av verksamheten inom Västkustområdet skulle medföra för fastighetsägarna i framför allt Halmstad men i viss mån även i övriga belåningsorter inom Hallands län, synas kunna väsentligt reduceras därigenom att den nya samförvaltningen öppnar avdelningskontor i Halmstad för det expeditionella handhavandet av den betydande låneverksamhet, som förekommer i Halmstad och även övriga orter med naturligare förbindelser med Halmstad än med Göteborg. V ä s t e r b o t t e n s och Norrb o t t e n s län. Sveriges två nordligaste län, Västerbottens och Norrbottens, med sammanlagd areal av inemot 165 000 kvadratkilometer, d. v. s. över en tredjedel av hela landets, äro för närvarande verksamhetsområde för en enda stadshypoteksförening •—• härvid bortses från Kiruna, Gellivare och Malmbergets stadshypoteksförening — nämligen Västerbottens och Norrbottens stadshypoteksförening

med kontor i Luleå. Däremot har varje län sin bostadskreditförening: Västerbottens läns bostadskreditförening med kontor i Umeå och Norrbottens läns bostadskreditförening med kontor i Luleå. Samhälls- och näringsliv i de nordligaste länen ha hämmats av de stora avstånden. För utredningen framstår det som önskvärt, att realkreditsystemet i översta Norrland utformas på ett sådant sätt, att av landets natur betingade svårigheter i görligaste mån reduceras. Ehuru belåningsunderlaget inom vartdera länet är jämförelsevis blygsamt — i Västerbottens läns städer, köpingar och municipalsamhällen bodde den 1 januari 1951 83 000 personer, i motsvarande orter inom Norrbottens län 78 000 personer — bör likväl enligt utredningens mening varje län för sig utgöra verksamhetsområde för samförvaltade föreningar för att därigenom belåningen av fast egendom skall underlättas, vilket synes vara av särskild betydelse med hänsyn till den i övre Norrland rådande knappheten på kapital. Utredningen föreslår därför, att Västerbottens och Norrbottens stadshypoteksförenings verksamhetsområde begränsas till Norrbottens län. I samband därmed bör föreningens firma ändras till Norrbottens läns stadshypoteksförening. Gemensam administrering med Norrbottens läns bostadskreditförening förutsattes skola ske. Kontorsorten synes böra förbli Luleå. Kiruna, Gellivare och Malmbergets stadshypoteksförening har icke utlämnat nya lån sedan år 1933. Utred-

n i n g e n föreslår, att, om förutsättningar för låneverksamhetens återupptagande icke k u n n a skapas, föreningen träder i likvidation. Likvidationens genomförande torde kunna uppdragas åt Norrbottens läns stadshypoteksförening. Inom Västerbottens län erfordras, att en ny stadshypoteksförening bildas. Denna, som lämpligen antager namnet Västerbottens läns stadshypoteksförening, bör administreras gemensamt med den inom länet verksamma bostadskreditföreningen. Kontorsort föreslås bli Umeå. Sammanfattning. Ett genomförande av utredningens förslag till nyindelning av föreningarnas verksamhetsområden skulle bl. a. innebära, att antalet verksamma stadshypoteksföreningar, som för närvarande är tjugoen, reduceras till sjutton.* Härvid skulle verksamhetsområdena för fem av dessa stadshypoteksföreningar med en sammanlagd lånestock den 31 december 1951 på 119 miljoner kronor praktiskt taget helt anslutas till andra föreningars områden, medan en stadshypoteksförening skulle nybildas. Av de nuvarande sjutton bostadskreditföreningarna skulle verksamhetsområdena för tre med en sammanlagd lånestock vid årsskiftet 1951/1952 på 19 miljoner kronor helt anslutas till a n n a n förenings område, medan två föreningar skulle nybildas, varigenom bostadskreditföreningarnas antal reduceras till sexton. Eventuella överflyttningar av lån mellan föreningar på grund av ändrade versamhetsområden skulle dessutom hos stadshypoteksf örening-

* Därvid bibehålles tills vidare Norra Roslags och Upsala stadshypoteksförening. Skulle denna förening i en framtid upphöra med sin verksamhet, reduceras stadshypoteksföreningarnas antal till sexton.

a r n a beröra lån på sammanlagt 32 . miljoner kronor och hos bostadskreditföreningarna på inemot 11 miljoner kronor. Dessa olika slag av omflyttningar inom stadshypoteks- och bostadskreditföreningarnas lånestockar, som k u n n a förefalla omfattande, beröra dock totalt endast 7,2 % av stadshypoteksinstitutionens och 8,5 % av bo-

Tabell 6. Samförvaltade

stadshypoteks- och bostadskreditföreningars verksamhetsområden etc.

Kontorsort

Nam n

Stockholms stad Stockholms län utom Södertälje, Uppsala län Södermanlands län samt Södertälje Norrköping och Finspång Östergötlands län utom Norrköping och Finspång Jönköpings län, Kalmar läns norra landstingsområde samt Oskarshamn, Gotlands län Kronobergs län, Kalmar läns södra landstingsområde utom Oskarshamn, Blekinge län Kristianstads län, Malmöhus län Hallands län, Göteborgs och Bohus län

746 273

6 570 1793

98 115

535 566

514 515

2 852 3 049

Vänersborg Karlstad Örebro

Älvsborgs län, Skaraborgs län Värmlands län Örebro län, Västmanlands län

246 136 270

1313 609 1451

Gävle Sundsvall

Kopparbergs län, Gävleborgs län Västernorrlands län, Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Summa

177 130

928 617

83 78 3 881

329 304 23363

4. Norrköpings 5. Östgöta

....

Norrköping Linköping

Smålands

Jönköping

7. Södra Smålands och Blekinge

Karlskrona

12. Örebro och Västmanlands läns 13. Gävle—Dala 14. Västernorrlands o. J ä m t l a n d s läns 15. Västerbottens läns 1(5. Norrbottens läns

Städer, köpingar och municip bisamhällen TaxeringsFolkvärde å fastighetsmängd den Vi skattepliktig fastighet 1951 1950 > Milj. kr.

Stockholm Stockholm

9. Göteborgs och Dohus samt Hallands läns 10. Västgöta—Dals . .

Verksamhetsområde

föreslagna

1 000 st. 1. Stockholms 2. Upplands—Östra Svealands * 3. Södermanlands . .

G. Norra

stadskreditinstitutionens utelöpande lånebelopp. Hur utredningens förslag till områdesindelning av hela landet ter sig i sammandrag, framgår av tabell 6, som upptager namnen på de samförvaltade stadshypoteks- och bostadskreditföreningarna, deras kontorsorter och belåningsområden. I de två sista kolumnerna ha sammanställts

Nyköping

.Malmö Göteborg

Umeå Luleå

För städer och köpingar: Tajceringsvärde å fastighetsskattepli vtig »anna n fastighet». För municipalsamhällen: Ta Keringsvärde å fastighetsskattepli ktig fastig bet. 2 Anförda siffror hänföra sig även till det område, inom vil <et Norra Boslags och Upsala stadshypoteksförening ben knäs fortsätta sin verksamhet l tminstone tills vidare. 1

folkmängd och fastighetstaxeringsvärden för städer, köpingar och municipalsamhällen inom samtliga belåningsområden, varigenom en över-

sikt över belamngsunderlaget för de olika föreningarna erhålles. Tabell 7 slutligen innehåller en sammanställning av de lånebelopp,

Tabell 7. Samförvaltade stadshypoteks- och bostadskreditföreningars den 31 december 1951. Antal belånade fastigheter

1. Stockholms 2. Upplands—Östra Svealands l , * 3. Södermanlands 3 4. Norrköpings 5. Östgöta 6. Norra Smålands 7. Södra Smålands o. Blekinge 8. Skånes 9. Göteborgs och Bohus samt Hallands läns 10. Västgöta—Dals 11. Värmlands 4 12. Örebro och Västmanlands läns *, * 13. Gävle—Dala 14. Västernorrlands och Jämtlands läns 15. Västerbottens läns 2 16. Norrbottens l ä n s 2 Summa

Utestående lånebelopp

Antal lån

BostadsStadsSladshypoteks- kred i t- hypoteks föreföreföreningar ningar ningar

Samförvaltade föreningar

utlåning etc.

BostadsStadsBostads- hypoteks- kreditkred itföreföreföreningar n ingår ningar 1 000 kronor 776 967

93 631

167 630 52 165 133 972 64 675 57 299 50 974 241 721

64 463

2 500 687

176 383 70 036 43 740

33 518 12 035

3 367 1122

547 108

93 452 30 222

14 010 2 914

2 267 3 817

525 543 679

416 397 574

14 960 13155 14 766

26 813

16 577

9 477

2 557

7 459 1537 3 095 1789 2 278 1778 5 225

4 114

1772 576

5 988 2 513 1634

1348 544

406 107

4 838

2 287

4 892 882 1344 1128 1056 708 2126

3 636

2 616 1252 881

756 632 432 314 1258

894 705 515 437 1766

72 626

21562 12 881 9 706 9 403 37 579

2 090 013 354 583

Följande överflyttningar beräknas eventuellt ske:

F r å n

Örebro och Västmanlands läns stadslvypoteksförening Norrbottens läns stadshypoteksförening Östra Svealands bostadskreditförening Örebro och Västmanlands läns bostadskreditförening

Utestående lånebelopp

Antal belånade fastigheter

Antal lån

Upplands stadshj'poteksförening

1196 Västerbottens läns stadshypoteksförening Södermanlands bostadskreditförening Värmlands bostadskreditförening

32 457

10 353

533 T i l l

1 000 kronor

8 Häri ingå följande uppgifter rörande Norra Roslags och Upsala stadshypoteksförening, som beräknas fortsätta sin rörelse åtminstone tills vidare:

Antal belånade fastigheter Antal lån Utestående lånebelopp (1 000 kr.)

462 1 089 31 401

som de samförvaltade stadshypoteksoch bostadskreditföreningarna enligt förslaget skulle komma att administrera. Det bör bemärkas att i tabellen anförda siffror avse utgången av år 1951, och att föreningarnas låneomslutning torde vara avsevärt större den 1 april 1953, då i betänkandet föreslagen samförvaltning aktualiseras. Av tabellen framgår — om hänsyn ej ta ges till Norra Roslags och Upsala stadshypoteksförenings åtminstone tills vidare fortsatta verksamhet — att endast inom två förvaltningsområden, nämligen inom Gävle—Dala-området och Västerbottens län, den förvaltade lånestocken skulle uppgå till mindre än 40 miljoner kronor. Belåningsorter. För att fastighet skall kunna belånas hos stadshypoteks- eller bostadskreditförening, fordras bl. a., att den är belägen inom sådan ort, som tillhör föreningens verksamhetsområde. Dessa orter bestämmas för närvarande efter något olika grunder för de båda slagen av föreningar. Enligt § 1 i förordningen angående grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet äro föreningarna sammanslutningar av fastighetsägare och tomträttshavare i rikets städer och med städer jämförliga samhällen. Enligt § 2 i samma förordning ankommer det på Konungen att, efter yttrande av styrelsen för hypotekskassan, pröva, huruvida föreningens verksamhetsområde må omfatta även vissa andra samhällen än städer. Redan i början av verksamheten— januari 1910 — beslöt stadshypotekskassans styrelse bl. a., att för-

enings ansökan till Kungl. Maj:t om utsträckning av dess verksamhet till annat samhälle än stad icke kunde av styrelsen tillstyrkas annat än i den mån ordningsstadgan, byggnadsstadgan och brandstadgan för rikets städer ävensom vad i hälsovårdsstadgan för riket föreskrevs om stad vore eller bleve fastställda för samhället i fråga. Beträffande bostadskreditföreningarna stadgas i § 17 av förordningen om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar att förening inom den del av riket, som Konungen för föreningen bestämmer, äger utöva verksamhet i samtliga städer och köpingar samt andra samhällen, för vilka byggnadsstadgan för rikets städer och de för stad meddelade bestämmelserna i hälsovårdsstadgan och i brandstadgan äro gällande. Dessutom äger föreningen utöva verksamhet i annat inom samma del av riket beläget samhälle eller tätare bebyggt område, som av Konungen förklarats skola tillhöra verksamhetsområdet. Om de olika slag av tätbebyggelse, som ovan omnämnts, indelas i tre grupper — städer, köpingar och samhällen av municipalsamhälleskaraktär samt övrig tätbebyggelse — framgår att stadshypoteks- och bostadskreditföreningarnas verksamhet utövas enligt följande principer : I städer bedriva både stadshypoteks- och bostadskreditföreningar verksamhet. I samhällen av köpings- eller municipalsamhälleskaraktär — i vilka de s. k. stadsstadgorna äro gällande — utövar bostadskreditförening verksamhet omedelbart på grund av förordningen, medan så-

dant samhälle kan ingå i stadshypoteksförenings verksamhetsområde endast efter prövning av Konungen, sedan stadshypotekskassans styrelse avgivit yttrande. Inom övrig tätbebyggelse — »annat samhälle eller tätare bebyggt område» — äger bostadskreditförening utöva verksamhet i den mån Konungen förklarat dylik tillhöra verksamhetsområdet. Författningsmässigt torde stadshypoteksförening ej hindras att bedriva rörelse inom sist nämnd tätbebyggelse av annan bestämmelse än att hypoteksföreningar skola bestå av fastighetsägare och tomträttshavare i rikets städer och med städer jämförliga samhällen. Att stadsstadgorna skola vara gällande är en begränsning, som står \ a l i överensstämmelse med författningarna, men som, enligt vad nyss sagts, tillkommit på initiativ av stadshypotekskassans styrelse. Med hänsyn till den alltmer accentuerade tätbebyggelse, som i våra dagar sker inom landet, och då dennas karaktär ej alltid framgår av den kommunbeteckning, som samhället i fråga erhållit, synes det lämpligt att institutionernas verksamhet ej författningsmässigt snävt bindes till samhällen, som erhållit en viss kommunal organisation. Utredningen har i sitt förslag till förordningar upptagit lika lydande bestämmelser rörande stadshypoteks- och bostadskreditföreningarnas verksamhetsområden. I allt väsentligt anknyta dessa till dem, som för närvarande gälla för bostadskreditföreningarna. Orter, som enligt de föreslagna förordningarna omedelbart skulle komma att tillhöra föreningarnas verk6 — 1478 52

samhetsområden, skulle sålunda bli, förutom städer och köpingar, samtliga samhällen, för vilka de för stad meddelade bestämmelserna i byggnadsstadgan, hälsovårdsstadgan och brandstadgan äro gällande. Beträffande annat samhälle eller tätare bebyggt område skulle det ankomma på Konungen att förklara detsamma tillhöra förenings verksamhetsområde. Att stadshypoteksförening enligt de föreslagna bestämmelserna skulle beredas möjlighet att utöva verksamhet inom samma orter som bostadskreditförening, innebär icke, att så allestädes bör ske. Alltjämt torde vissa samhällen, där det är fullt berättigat, att bostadskreditförening utövar verksamhet, ha en sådan karaktär eller en sådan bebyggelse, att däri belägna fastigheter erbjuda en säkerhet, som ej är fullt jämförlig med primärkreditorganisationens övriga säkerheter. Detta kan vara fallet icke endast beträffande sådana områden, för vilka Konungen äger bestämma, om de skola tillhöra förenings verksamhetsområde, utan även någon gång beträffande sådant samhälle, för vilket byggnadsstadgans bestämmelser för stad och övriga stadsstadgor gälla. Förening och kassa böra undvika att utlämna lån inom dylikt samhälle. Här blir även för stadshypoteksinstitutionen tillämpligt följande yttrande av chefen för finansdepartementet i den proposition, som föranledde inrättandet av bostadskreditinstitutionen : Särskilt må påpekas, att det ej synts lämpligt att stadga begränsningar i regeln om den automatiska anslutningen. Genom att icke bevilja ansökningar om lån torde nämligen kassa- och föreningsstyrelserna kunna skydda sig mot

kreditgivning i samhällen, som enligt regeln skulle tillhöra verksamhetsområdet men som icke lämpa sig för kreditgivning.* Stadsplan

som villkor för

belåning.

Ingenstädes i förordningar eller reglementen finnas bestämmelser om att fastighet, som belånas, skall vara belägen inom stads eller annat samhälles stadsplanelagda del. Likväl har frågan härom fått en viss betydelse inom framför allt stadshypoteksorganisationens verksamhet. Redan vid sammanträde den 26 januari 1910 beslöt sålunda stadshypotekskassans styrelse att »lån icke finge utlämnas å fastighet, belägen å icke planlagd del av stads område». Enligt nu fastställda bestämmelser gäller, att lån må meddelas endast å fastighet, som är belägen inom område för vederbörligen fastställd stadsplan eller byggnadsplan, såvida icke stadshypotekskassans styrelse i fråga om viss fastighet eller fastigheter inom visst område medgivit undantag. Här anförda bestämmelser gälla enbart städer. Beträffande belåning inom a n n a n ort än stad tillkommer det — som redan nämnts — Konungen att pröva, om sådant samhälle skall tillhöra förenings verksamhetsområde. Sedan Kungl. Maj :t genom resolution av den 11 februari 1910 medgivit, att Upplands stadshypoteksförenings verksamhetsområde finge omfatta jämväl dåvarande köpingarna Djursholm, Saltsjöbaden, Stocksund och Sundbyberg »i den m å n stadsplan för dem är eller må varda fastställd», beslöt stadshypotekskassans styrelse den 1 mars 1910 meddela föreningarna det vill-

kor i fråga om stadsplan, som Kungl. Maj:t sålunda föreskrivit för verksamhetens bedrivande i annat samhälle än stad. Bortsett från de fall, där stadshypoteksförenings verksamhetsområde i reglementet angivits omfatta jämväl dylikt samhälle, har därefter enahanda villkor intagits i samtliga av Kungl. Maj :t lämnade tillstånd till utsträckning av stadshypoteksförenings verksamhet till annan ort än stad. Beträffande bostadskreditföreningarnas belåning finnas i förordningen inga inskränkningar om att belåningsbar fastighet skall vara belägen inom stadsplanelagt område. Då Konungen medgivit, att bostadskreditförenings verksamhetsområde utsträckts till att omfatta sådant samhälle eller tätare bebyggt område, i vilket stadsstadgorna ej äro gällande, har dock under senare år dylikt medgivande endast avsett sådana delar av området för vilka byggnadplan fastställts eller för vilka stadsplan eller byggnadsplan framdeles blir fastställd. Stadshypotekskassans styrelse synes tills vidare alltjämt i princip böra kräva, att belåning av fastighet belägen utanför detaljplanerat område även i fortsättningen får ske endast efter medgivande av styrelsen. Sådan prövning torde liksom nu kunna avse antingen en bestämd fastighet eller ett visst bestämt område. Som detaljplanerat område synes i detta sammanhang böra betraktas dels område, för vilket stadsplan fastställts, dels sådant område, inom vilket bebyggelsen regleras genom byggnadsplan. Utredningens förslag till förändring av gällande bestämmelser för

* Kungl. Maj :ts proposition nr 214:1929, sid. 86—87.

stadshypoteksinstitutionen innebär således i praktiken endast att stadshypotekskassans styrelse erhåller befogenhet att bevilja lån på faslighet utanför område med fastställd stadsplan eller byggnadsplan även i annat samhälle än stad, i den mån stadsstadgorna äro inom samhället gällande, varjämte inom sådana samhällen liksom tidigare inom stad byggnadsplanelagt område ur belåningssynpunkt jämställes med stadsplanelagt dylikt. Spörsmål i samband med genomförandet av föreslagna förändringar av verksamhetsområden. Enligt utredningens förslag skall Kungl. Maj :t bestämma, inom vilken del av riket en stadshypoteksförening skall vara verksam. Nu gällande reglementen förlora nämligen sin tillämplighet genom ikraftträdandet av föreslagna författningsändringar. För varje stadshypoteksförening, som i fortsättningen skall utöva verksamhet, måste därför Kungl. Maj :t besluta om verksamhetsområde. Då den ändrade områdesindelning, som i flera fall utgör förutsättning för en effektiv samförvaltning, såsom ovan påpekats icke kan genomföras i omedelbar anslutning till ikraftträdandet av de av utredningen föreslagna nya författningarna, synes Kungl. Maj:t samtidigt som dessa träda i kraft lämpligen böra förordna, att föreningarna tills vidare skola bibehållas vid sina nuvarande verksamhetsområden. Erforderliga ändringar torde därefter successivt böra fastställas. I fråga om de fall, då ändring skall ske av bostadskreditförenings verksamhetsområde, torde Kungl.

Maj:t böra upphäva sitt tidigare förordnande härom och besluta om det nya verksamhetsområdet. Då en stadshypoteks- eller bosladskreditförening skall upphöra med sin verksamhet, blir det ur rationaliseringssynpunkt ett önskemål att så kan ske snarast möjligt. Enligt utredningens mening försiggår detta enklast genom att avvecklingen av föreningen sker genom förening, som skall träda i stället. I fråga om stadshypoteksföreningarna saknas för närvarande bestämmelser motsvarande vad i 28 § förordningen om bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar stadgas, nämligen att Kungl. Maj:t förordnar om förenings likvidation och om förfarandet därvid, samt att vad som vid förenings likvidation återstår av föreningens tillgångar efter det skulderna blivit guldna skall överlämnas till kassan. Utredningen föreslår, att bestämmelser av likartat innehåll införas beträffande stadshypoteksföreningarna. För både stadshypoteks- och bostadskreditföreningar föreslås samtidigt den kompletterande bestämmelsen, att vederbörande förening skall höras innan förordnande om likvidation sker. Därjämte föreslår utredningen, att efter Kungl. Maj :ts bestämmande i varje särskilt fall medel, som härröra från stadshypoteks- eller bostadskreditförening, vars verksamhetsområde helt övertagits av annan förening, må överlämnas till denna. Det synes utredningen rimligt, att sådana medel komma den övertagande föreningen till godo. I vissa fall skall enligt utredningens förslag ett område, som för närvarande utgör verksamhetsdistrikt för en förening, uppdelas på

två föreningar. Detta gäller Västra Svealands-området, övre Norrland och Östra Svealands-området. Härvid och över huvud taget, då en del av en förenings verksamhetsområde övergår till annan förening, uppkommer frågan, hur det skall förfaras med fonderna i den förening, vars område begränsas. I en del fall blir ett överförande av så ringa betydelse ur fondsynpunkt, att några särskilda åtgärder icke torde erfordras. I andra fall åter — exempelvis uppdelningen av Övre Norrland på två hypoteksföreningar — blir det uppenbarligen till gagn för nybildad förening att redan från verksamhetens början ha tillgång till en säkerhetsfond. Utredningen har, såsom av det föregående framgår, föreslagit, att nuvarande förening skall fortbliva med mindre verksamhetsområde och ändrad firma, medan i frånskild del av nuvarande verksamhetsområde ny förening bildas. Den gamla föreningens fonder skulle alltså, om särskilda bestämmelser ej meddelades, i sin helhet kvarstanna hos den ena föreningen. Med hänsyn till äldre låntagares rätt synes icke något vara att erinra häremot, så länge dessa kvarstå i föreningen. Därefter kan emellertid föreningen beräknas få en väsentligt bättre fondställning än den nybildade föreningen, vilket kan förefalla opåkallat, enär fonden delvis härrör från den tidigare verksamheten inom den nybildade föreningens område. Utredningen har därför övervägt en anordning, innebärande att nuvarande förening trädde i likvidation, varefter nya föreningar bildades, en för varje del av det nuvarande verksamhetsområdet. Sedan likvidationsförfarandet avslutats, skulle med tillämpning av den i föregående

stycke berörda bestämmelsen fonderna fördelas mellan de nybildade föreningarna. E n ä r ett likvidationsförfarande kan beräknas medföra olägenheter av skilda slag — bl. a. kan det förutses taga lång tid i anspråk — vinnes föga därmed. Utredningen har därför icke ansett sig kunna föreslå ett sådant tillvägagångssätt. I stället synes det lämpligt, att det från fall till fall prövas, om och hur en uppdelning av förenings säkerhetsfond skall ske. Utredningen föreslår därför att Kungl. Maj :t i förordningarna för kassorna och föreningarna bemyndigas att i samband med beslut om ändring i förenings verksamhetsområde efter hörande av kassan och de berörda föreningarna meddela bestämmelser om hur det skall förfaras med säkerhetsfonden. Vid ett bifall till utredningens förslag om rätt för kassan att bidraga till förenings förvaltningskostnader (§ 8 i förslagen till förordningar) samt på grund av nuvarande bestämmelser om bidrag till förening ur kassans reservfond, i vilken bestämmelse utredningen icke föreslår någon ändring, torde endast i undantagsfall särskilda bestämmelser om uppdelning av förenings säkerhetsfond vid ändrad områdesindelning erfordras. Då en förenings verksamhetsområde helt eller delvis skall övergå till annan förening torde det få bero på äldre låntagares eget val, om han vill övergå till den andra föreningen. Vid sådan övergång synes ränteskillnadsersättning eller andra kostnader icke böra uttagas av låntagaren. I vad gäller bostadskreditförening kan, på grund av bestämmelsen i § 20 fjärde stycket förordningen om bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar,

vad sådan låntagare erlagt till säkerhetsfonden med hans medgivande

överföras till den förening, dit hans lån överflyttas.

VIII. Spörsmål om belåningsgränser. En anpassning mellan bostadskreditorganisationens och bostadsstyrelsens belåning har tidtals visat sig erbjuda vissa svårigheter. Den huvudsakliga orsaken härtill är, att den sjuttiofemprocentsgräns, som är den övre belåningsgränsen för bostadskreditorganisationen, och den sjuttioprocentsgräns, som är den ordinarie undre gränsen för bostadsstyrelsens belåning av flerfamiljshus, äro beräknade på olika värden. Som redan har framhållits,* äger bostadskreditförenings och bostadskreditkassans styrelser bevilja lån mot inteckning i bostads- eller affärsfastighet, varvid inteckningarna skola vara belägna inom sjuttiofem procent av det vid föreningens värdering uppskattade värdet av fastigheten under iakttagande av att de befinna sig inom samma procentsats av gällande taxeringsvärde. Den statliga tertiärbelåningen av flerfamiljshus däremot** har — utan anknytning till taxeringsvärdet — normalt sjuttio procent av fastighetens av det lånebeviljande organet fastställda avkastningsvärde till undre gräns. Detta värde framräknas efter andra grunder än de, som tillämpas vid bostadskreditorganisationens värderingar. Bostadsstyrelsens beräkningssätt leder merendels till en icke oväsentligt högre värdering. Utredningen har med anledning av under hand framkomna önske-

mål diskuterat frågan, huruvida icke förslag borde framläggas i syfte att göra det lättare för hypotekskrediten att »möta» statslånet i vissa speciella fall, då ett särskilt lågt taxeringsvärde omöjliggör en ändamålsenlig sekundärbelåning. Av flera skäl har emellertid utredningen stannat för att ej föreslå någon förändring av nu gällande belåningsförhållanden. Bostadsstyrelsen har numera möjlighet att, om så erfordras, fördjupa det statliga tertiärlånet så att en ändamålsenlig belåning kommer till stånd. Därest 1951 års bostadsutredning framdeles kommer att föreslå, att ett statligt kreditgarantisystem införes, torde man få räkna med, att ett sådant förslag nära kommer att beröra jämväl den kreditgivning, som utövas av stadshypoteks- och bostadskreditorganisationerna. Det är lämpligt att då närmare överväga, hur kreditgarantigivningen skall anknytas till dessa organisationers verksamhet. Beträffande den för närvarande rådande bristande överensstämmelsen mellan fastighets taxeringsvärde och det inom stadshypoteks- eller bostadskreditorganisationen fastigheten åsatta uppskattningsvärdet m å erinras om, att under krigs- och efterkrigsåren trots hyresreglering och statligt stöd av byggnadsverksamheten en viss stegring i fastig-

* Jfr sid. 55. ** Jfr sid. 58.

hetsvärdena ägt rum, som åtminstone delvis kunnat betecknas som varaktig, och som därför tagit sig uttryck i uppskattningsvärdet, medan taxeringsvärdena i stort sett förblivit desamma. Den mindre goda överensstämmelse mellan uppskattningsvärde och taxeringsvärde, som bl. a. härigenom ofta uppstått, har varit påfallande särskilt i slutet av

varje taxeringsperiod. Nya fastighetstaxeringsvärden äro gällande fr. o. m. den 1 januari 1953. Att så är fallet utgör ytterligare ett skäl för att någon ändring i gällande regler för fastställande av belåningsgränserna hos stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna för närvarande ej synes böra ske.

IX. Förvaltningsbidrag och fonder. Förvaltningsbidrag. Stadshypoteks- och bostadskreditorganisationerna arbeta utan räntemarginal mellan inlåning och utlåning, vilket innebär att administrationskostnaderna i princip skola täckas av särskilda förvaltningsbidrag. De siffror, som i det följande anföras beträffande förvaltningskostnadernas storlek, avse år 1951. De årliga administrationskostnaderna förete emellertid ganska små förändringar år från år. Stadshypotekskassan. I reglementet för stadshypotekskassan § 4 första stycket förordnas att bidrag till hypotekskassans förvaltningskostnader skola av hypoteksföreningarna gäldas i enlighet med vad kassans styrelse bestämmer. Denna bestämmelse kompletteras av § 18 i stadshypoteksföreningarnas reglementen. Däri föreskrives att, därest hypotekskassans styrelse så påfordrar, föreningens medlemmar skola gälda bidrag till kassans förvaltningskostnader. Stadshypotekskassans förvaltningskostnader uppgingo under år

1951 till 488 000 kronor. Kassan behöver dock ej begagna sin stadgeenliga rätt att infordra förvaltningsbidrag. Så har ej heller skett sedan år 1916. Täckning av administrationskostnader och nödig avsättning till reservfonden sker dels genom reservfondens avkastning dels genom de inkomster, som i övrigt kunna uppstå på kassans rörelse. Dessa inkomstposter uppinn«o under år 1951 tillsammans till 1,2 miljoner kronor. S t a d s h y p o t e k s f ö r e n i n g ar na. Stadshypoteksföreningarna äga jämlikt § 14 första stycket förordningen angående grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet rätt att av sina medlemmar kräva bidrag till täckande av förvaltningskostnaderna. Stadgandet kompletteras av bestämmelser i föreningarnas reglementen. Enligt normalreglementet åligger det medlem av föreningen att i mån av behov erlägga bidrag till föreningens förvaltningskostnader. Bidragen skola efter förslag av styrelsen fastställas å ordinarie föreningsstämma att utgå med viss procent för år räknat å medlems nominella eller oguldna lånebelopp.

Förvaltningsbidragen beräknas hos samtliga stadshypoteksföreningar på lånens oguldna belopp och utgå med skiftande procentsatser hos olika föreningar. Även inom en och samma förening förekomma olika procentsatser för skilda typer av lån.* Den vanligast förekommande procentsatsen för nya lån är 0,i, varvid förvaltningsbidraget vid varje annuitetsbetalning — två per år — beräknas till 0,0 5 procent av lånets före eventuell amortering återstående oguldna belopp. Stadshypoteksföreningarnas förvaltningskostnader uppgingo under år 1951 till 1,422 000 kronor, utgörande 0,0 6 8 procent av det utelöpande lånebeloppet vid årets slut. Inkomsterna av förvaltningsbidrag uppgingo under samma år till 2.038 000 kronor. Såsom framgår av det följande avse de till stadshypoteksföreningarna inflytande förvaltningsbidragen även fondbildning. Bostadskreditkassan. I överensstämmelse med vad som gäller för stadshypotekskassan äger även bostadskreditkassan rätt att infordra förvaltningsbidrag. Bestämmelserna härom återfinnas i § 14 av förordningen om bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar och i § 29 av reglementet. Sådant förvaltningsbidrag utgår för närvarande med en tiondels procent per år av lånets ursprungliga (nominella) belopp. Bostadskreditkassans förvaltningskostnader belöpte sig år 1951 till 337 000 kronor. Dessa täcktes helt av nyss nämnda förvaltningsbidrag å 357 000 kronor.

Bostadskreditföreningarna. Bestämmelser om förvaltningsbidrag till bostadskreditföreningarna återfinnas i § 27 av förordningen om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar och i § 30 av reglementet. Den senare paragrafen lyder: Såsom bidrag till bestridande av förenings förvaltningskostnader skall varje medlem årligen erlägga en fjärdedels procent å det belopp, som enligt närmast föregående bokslut återstår oguldet av hans lån. Det vare dock föreningen obetaget att å ordinarie sammankomst allt efter förefintligt behov nedsätta eller höja bidraget, men skall beslut om nedsättning ej vara gällande med mindre det biträdes av föreningens styrelse. Med något undantag ha föreningarna begagnat sig av sin stadgeenliga rätt att bestämma förvaltningsbidraget till annat belopp än till en fjärdedels procent av det oguldna lånebeloppet. Vanligtvis beräknas förvaltningsbidraget till viss procent av lånets ursprungliga (nominella) belopp. Denna procentsats är för närvarande beträffande nya lån lägst 0,i5 och högst 0,25.** Samtliga bostadskreditföreningars förvaltningskostnader utgjorde under år 1951 592 000 kronor, vilket belopp motsvarade 0,i7 procent av det utelöpande lånebeloppet, medan inkomsterna av förvaltningsbidrag under samma tid uppgingo till 682,000 kronor. Utredningens förslag. Med den utformning stadshypoteks- och bostadskreditorganisationerna erhållit följer ett system med förvaltningsbidrag. Den samförvaltning mellan organisationerna, som i

* Jfr bilaga B. ** Jfr bilaga C.

Tabell 8. Samförvaltade stadshypoteks- och bostadskreditorganisationers liga inkomster av förvaltningsbidrag, som beräknas inflyta med samma belopp som under år 1951.

ungefär-

F ö r v a 11 n i n g s b i d r a g Till stadshypoteksorganisationen

Samförvaltade föreningar

Till bostadskreditorganisationen 1 000

1. Stockholms 2. Upplands—Östra Svealands 3. Södermanlands 4. Norrköpings

5. Östgöta

(5. Norra Smålands 7- Södra Smålands och Blekinge 8. Skånes 9. Göteborgs och Bohus samt Hallands läns 10. Västgöta—Dals . 11. Värmlands 12. Örebro ocli Västmanlands läns 13. Gävle—Dala 14 Västernorrlands och Jämtlands läns. . 15. Västerbottens läns 1(5. Norrbottens läns

603 V 2;o 65 117 Hl 77 45 231

J

42 27 25 16 68

744 332 65 159 102 61 299

2 038

—

2 038

3 Summa

141 *122

29 7 35 31 34 G82

3 Obligationsemitterande kassa

kr onor

246 117 56 132 51 102 31 135 2 720

167 91 56 2 103 44 67

Summa

Summa

_

79 26 5 5

1 Norra Boslags och Upsala stadshypoteksförening, som åtminstone tilis vidare beräknas bibehållas, har här hänförts till Upplands stadshypoteksförening. Förvaltningsbidragen till Norra Roslags och Upsala stadshypoteksförening uppgå till 36 000 kronor. Anmärkning

:

Följande överflyttningar av lånebelopp beräknas eventuellt ske:

F

T i l l

r å n

% av den förstnämnda föreningens utelöpande länebelopp 31

2 3

Örebro och Västmanlands läns stads- Upplands

hvpoteksförening

stadshj-poteksförening

Norrbottens läns stadshypoteksföre- Västerbottens läns stadshyponing teksförening * Östra Svealands bostadskreditföre- Södermanlands bostadskreditning förening 8 Örebro och Västmanlands läns bo- Värmlands bostadskreditförestads kredit förening ning

det föregående föreslagits, bör dock medföra icke endast att administrationen blir effektivare utan även att rörelsen förbilligas. I vilken ut-

,12 1950

1-3%

%

%

%

sträckning det senare kan föranleda en sänkning av förvaltningsbidragen torde icke på förhand kunna bedömas. Hos stadshypoteksföreningarna

äro förvaltningsbidragen redan låga — särskilt om hänsyn tages till att de delvis skola användas till fondbildning — och någon nämnvärd sänkning annat än i undantagsfall synes knappast möjlig. Ehuru i fråga om bostadskreditinstitutionen förvaltningsbidragen både hos kassan och hos flera av föreningarna få anses förhållandevis låga, finnes dock hos denna yngre organisation något större utrymme för en sänkning. Enligt det förslag till verksamhetsområden för samförvaltade föreningar, som av utredningen framlagts, skulle en stadshypoteksförening och två bostadskreditföreningar nybildas. Varje sådan förenings rörelse torde under de första verksamhetsåren bli av jämförelsevis begränsad omfattning. Föreningarnas inkomster komma följaktligen att bli blygsamma, medan deras administrationskostnader i förhållande till utlämnat lånebelopp bli höga. Att så bestämma förvaltningsbidraget, att det täcker föreningens kostnader, skulle antagligen föra upp detsamma till en sådan höjd, att nybelåning avsevärt försvårades. Hithörande problem torde ej kunna bemästras på annat sätt än att respektive kassa beredes möjlighet att ekonomiskt stödja förening, som eljest icke kan täcka sina ordinarie utgifter annat än genom att avkräva medlemmarna ett förvaltningsbidrag, som är oproportionerligt högt mot vad som hos övriga föreningar förekommer. Utredningen har därför i sina författningsförslag upptagit bestämmelser om att hinder ej skall möta för att kassas vinst enligt styrelsens beprövande skall kunna användas

till att delvis täcka en eller flera föreningars förvaltningskostnader. Anledning har därvid icke ansetts föreligga att begränsa bestämmelsen till att avse enbart nybildade föreningar. I tabell 8 lämnas en sammanställning av de inkomster av förvaltningsbidrag, som föreningar och kassor skulle ha haft under år 1951, om samförvaltning då ägt r u m . Tabellens siffror antyda med vilka inkomster av förvaltningsbidrag samförvaltade organisationer k u n n a räkna. Som av nästa avsnitt av detta kapitel framgår, och som även i annat sammanhang framhållits, avse dessa bidrag till stadshypotcksföreningarna även fondbildning. I bilagorna B och C lämnas en översikt över de nuvarande stadshypoteks- och bostadskreditföreningarnas inkomster av förvaltningsbidrag under år 1951 och utgifter för förvaltningskostnader under samma år. Bestämmelserna om medlemmarnas bidrag till bestridande av bostadskreditförenings förvaltningskostnader ha av utredningen omredigerats till bättre överensstämmelse med de verkliga förhållandena samtidigt som de i den utsträckning det varit möjligt gjorts likalydande med motsvarande bestämmelser för stadshypoteksföreningar na (förslaget till reglemente för bostadskreditorganisationen § 30). Fonder. Stadshypotekskassan. Stadshypotekskassan äger enligt 1951 års bokslut en reservfond på 20,8 miljoner kronor, motsvarande 1,0 2 procent av kassans samtidigt till 2,045,6 miljoner kronor uppgående

förbindelser.* Beservfonden har bildats genom att stadshypotekskassans årliga vinst avsatts till denna i enlighet med bestämmelserna i § 7 i förordningen angående stadshypotekskassan. I § 4 andra stycket av reglementet för stadshypotekskassan föreskrives, att förvaltningsbidrag ej må bestämmas till högre belopp än som beräknas vara erforderligt för att kassans reservfond skall komma att genom föreskrivet tillförande av vinst inom skälig tid uppgå till en procent av kassans förbindelser. Som av denna bestämmelse framgår, anses en reservfond av minst en procent önskvärd, men bestämmelserna äro så utformade av stadshypotekssakkunniga (SOU 1934:13), som senast övervägde hithörande spörsmål, att en nedgång av reservfonden under en procent icke omedelbart och med nödvändighet behöver utlösa ett återinförande av förvaltningsbidraget. Det är att märka, att här ej är fråga om ett speciellt fondbidrag utan om ett avpassande av förvaltningsbidragets storlek, så att en lämplig fondavsättning blir möjlig. Eventuellt förvaltningsbidrag inrymmer sålunda inom sig även ett fondbidrag. Särskilda föreskrifter om, hur stadshypotekskassans reservfond skall redovisas, ha ej meddelats. Fonden utgör »en räkenskapspost, genom vars uppförande på passivsidan motsvarande del av aktiva bindes».**

S t a d s h y p o t e k s f ö r e n i n g a r na. Stadshypoteksförenings årliga vinst skall avsättas till en säkerhetsfond. Förvaltningsbidraget till föreningen skall vara så bestämt, att, enligt beprövande av stadshypotekskassans styrelse, säkerhetsfonden kan beräknas inom skälig tid uppgå till minst en procent av föreningens hela skuld till kassan. Så länge säkerhetsfonden icke uppgår till dylikt belopp skall föreningsstämmas beslut om förvaltningsbidragets storlek underställas kassans styrelse för godkännande. Avkastningen av säkerhetsfonden får icke användas till bestridande av föreningens förvaltningskostnader, förrän fonden uppgår till minst två procent av föreningens hela skuld till kassan. De medel, som tillhöra stadshypoteksförenings säkerhetsfond, skola —- i den mån de icke erfordras i själva rörelsen — på betryggande sätt göras räntebärande på det sätt som föreningens styrelse finner lämpligt. Dock skall en viss del hållas likvid. I § 14 fjärde stycket av förordningen för stadshypoteksföreningarna föreskrives, att säkerhetsfonden skall till så stor del, som i föreningens reglemente bestämmes, motsvaras av insättning i bankinrättning eller av lätt säljbara värdepapper. Bestämmelserna i föreningarnas reglementen om h u r u stor del av förenings säkerhetsfond, som skall motsvaras av likvida tillgångar, äro något olika för olika föreningar.

* Som kassans förbindelser ha betraktats samtliga å balansräkningens skuldsida upptagna belopp med undantag av reservfonden och med avdrag för å tillgångssidan upptaget nominellt belopp av inköpta egna obligationer. Dessutom har avdragits saldo av upplupna, ej förfallna räntor, medan i stället tillagts beloppet av upplupna, ej förfallna skuldräntor. ** Stadshypotekssakkunnigas betänkande (SOU 1934:13) sid. 66.

Tabell 9. Stadshypoteksorganisationens

1. Stockholms

10 631 i 1 648 i41Ö 1

4. Södermanlands 5. Östgöta 7. Norra Smålands 8. Södra Smalands 9. Blekinge 10. Skånes 11. Västkustens 12. Göteborgs 13. Älvsborgs 14. Skaraborgs 15. Wermlands 16. Örebro 17. Västerås 18. Dalarnes

19. Gefleborgs 20. Västernorrlands 21. Västerbottens och Norrbottens 22. Kiruna

(reservfond)

6G7 871 11141 543 135 1-275 12 581 1 412 1513 437 215 2 39u 506 1245 68 313 x h31 553 56 24217

1'37 121 1 32 1 16 1 35 0 85 0 95 0 99 0 74 1 07 0 70 1 29 0 75 1 81 0 89 0 72 1 05 0 64 1 7fi 1 08 0 78 2 66

8 30 16 22 12 7 40 16 52 8 15 8 14 11 72 53 69 20 31 34 40 99

35 5!) 43 31 44 77 52 36

1 16

81 23 60 36 48 9 4 74 15 51 53

43 5 38 42 27 11 45 23 2 51 29 45 39 10 41 22 45 11

14 6 3 5 17 5 8 3 25 9 11 3 5 2 9 6 5 6 9 4 7 1

319 50 13 18 26 34 16 4 8 78 12 45 13 7 12 15 7 2 10 19 17 2

20 805

45 022

1351 För pensionsändamål har d<issutom a\ 'satt

Av Stockholms

900 0()0 165 01)0 9 0()0 40 0()0 146 (K)0 26 0i )0 216 0()0 2«0( )0 18 0()0 20 0()0

stadshypotek;»förening 1 IT.

» Upplands

»

» Norra Roslags

»

»

Söder ma EIIH nds

»

» » » » » »

Norrköpings Blekinges Skånes Västkustens Västerås Västernorrlands

» » » » » »

» » » » » »

» Stadshvpotekskassan Summa 2

1951.

Procentuell fördelning av 3 % Säkermot säkerhetsfonden årlig avhetsfond svarande tillgångar kastning Säkeri % av Inav säkerhetsfond läneKassa Oblihetsskuld till och gatio- teck- Övrigt ningsfonden kassan bank ner lån 1 000 kr. 1 000 kr. % %

Stadshypoteksförening

Stadshypotekskassan

den 31 t iecember

fonder

»

1 568 WK)

P

859 01)0

.. 3 4 2 7 (M K)

Tillskottsfond å kr. 18 000 ej medräkn ad.

Sålunda skall hos sjutton stadshypoteksföreningar minst hälften av säkerhetsfonden motsvaras av insättning i bankinrättning eller av lätt säljbara värdepapper. Hos tre för-

eningar skall säkerhetsfonden till minst två tredjedelar motsvaras av dylika tillgångar, varvid föreningen dock äger rätt att till annuitetsinbetalningar till stadshypotekskassan

använda så stor del av dessa tillgångar, att vad som återstår motsvarar en tredjedel av säkerhetsfonden. Hos två stadshypoteksföreningar slutligen skall visserligen minst hälften av säkerhetsfonden motsvaras av insättning i bankinrättning eller av lätt säljbara värdepapper, men föreningen äger dock rätt att till annuitetsinbetalningar till stadshypotekskassan använda så stor del av sådana tillgångar, att vad som återstår motsvarar en tredjedel av säkerhetsfonden. Stadshypoteksföreningarnas säkerhetsfonder uppgingo vid årsskiftet 1951—1952 till sammanlagt 24,2 miljoner kronor, utgörande l,ie procent av föreningarnas låneskuld till stadslrypotekskassan. Stadshypoteksorganisationens fonder belöpte sig sålunda totalt till 45,o miljoner kronor motsvarande 2,15 procent av det utlämnade lånebeloppet. Bestämmelserna om fondmedlens placering hos stadshypoteksföreningarna äro, som av ovanstående redogörelse framgår, mycket allmänt hållna. Endast beträffande en viss i föreningens reglemente angiven del av säkerhetsfonden kräves, att den skall motsvaras av tillgångar av hög likviditet. I utredningens förslag till förordning föreskrives, att stadshypoteksförenings säkerhetsfond till minst hälften skall placeras i svenska statsobligationer eller andra svenska statspapper, i Sveriges allm ä n n a hypoteksbanks, Konungariket Sveriges stadshypotekskassas, Svenska bostadskreditkassans eller Svenska skeppshypotekskassans obligationer eller i obligationer, som

till den säkerhet de erbjuda kunna anses jämförliga med obligationer av nyss angivna slag. Sådana medel m å enligt utredningens förslag även innestå i svenskt bankaktiebolag eller i svensk sparbank (inklusive postsparbanken) eller å postgiro eller motsvaras av kontanta penningar. I övrigt bör säkerhetsfonden enligt utredningens förslag, som överensstämmer med för flertalet stadshypoteksföreningar gällande bestämmelser, på betryggande sätt göras räntebärande, i den mån medel icke erfordras i själva rörelsen. En översikt över de nuvarande stadshypoteksföreningarnas säkerhetsfonder per 31 december 1951 lämnas i tabell 9, i vilken även en procentuell fördelning har gjorts beträffande olika slag av mot säkerhetsfonderna svarande tillgångar. Bostadskreditorganisationen. I skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet den 8 januari 1951 har utredningen lämnat en redogörelse för gällande fondbestämmelser hos bostadskreditorganisationen samt framlagt förslag till vissa ändringar av desamma. Huvudparten av de motiv, som av utredningen i skrivelsen anförts, citeras å sidorna 92—98 med den ändring, att däri anförda siffror gjorts aktuella: Då bostadskreditinstitutionen bildades (1929), eftersträvade man att på relativt kort tid skapa starka fonder för att därmed skänka stadga åt den tidigare oprövade bundna sekundärlåneverksamheten. Så har även skett. Bostadskreditkassans reservfond uppgick vid årsskiftet 1951/52 till 5,5 miljoner kronor, motsvarande 1,52 % av kassans skulder*, medan bostadskreditför

* Såsom kassans skulder ha b e t r a k t a t s samtliga å balansräkningens skuldsida u p p tagna belopp med undantag av reservfond >ch med avdrag för å tillgångssidan upptaget belopp av inköpta egna obligationer.

Tabell 10. Bostadskreditinstitutionens

Bostadskreditförening

fonder Säkerhetsfond (reservfond) i % av skulder

Säkerhetsfond

den 31 december

1951.

Procentuell fördelning av mot säkerhetsfonden svarande tillgångar Obligationer

Inteckningslån

Avkastning av säkerhetsfonden Övrigt år 1951 1 000 kr.

000 kr. 1. Stockholms stads 2. Östra Svealands \\. Norrköpings 4. Östgöta 5. Norra Smålands (j. Södra Smålands och Blekinge 7. Skånes 8. Hallands läns 9. Göteborgs 10. Göteborgs och Bohus läns . . 1 . Västgöta -Dals 12. Västra Svealands 13. Gävle—Dala 14. Västernorrlands läns lä. Jämtlands läns 16. Västerbottens läns 17. Norrbottens läns

Bostadskreditkassan (reservfond);

12 944 , 2 1 626 i, • 592 1426 *250 8 257 2 11)48 1H8 873 273 291 2 i, 2><8 84 223

446 3 00 2-36 1-99 281 2-07 252

86 41 83 50 31 23 77 26 66 24 61 56 31 65 56

4 51 11 46

88 46 18 13 6 7 32 4 27 8 9 7 2 5 3 7 7

242 2',2 9 939

1 80 1-80

34 2

10 8 6 4 69 52 18 25 11 15 24 18 66 •28 35 66 26

2 73

5 549

1'52

100 13

3 07 2-45

2 68 3 22 2 51 2 67 2 72 2'3 5

15 4S8

25 5 49 23 (il 15 26 7

1 Dessutom balanserade medel: Hos Stockholms stads bostadskreditförening kr. 30 000 » Östra Svealands » » 2ö 000 » Norrköpings » » 2u 0o0 » Östgöta » » 9 000 » Norra Smålands » » 8 "00 » Västra Svealands » » l-'MX)»» B Jämtlands » » 2 0<>0 Summa 2

» 107 000

Till pensionsändamål har dessutom avsatts:

Av Östra Svealands bostadskreditförening kr. 184 000 » Norrköpings » » 52()i'0 » Södra Smålands o. Blekinge » » 11000 » Skånes » » 64 000 » Västra Svealands » » 18 000 Summa 8

» 329000

Pensionering av bostadskreditkassans befattningshavare Personal-Pensionskassan. eningarnas säkerhetsfonder tillsammans belöpte sig till 9,9 miljoner kronor eller 2,7 3 % av föreningarnas skulder*. Med ett totalt fondbelopp p å 15,5 miljoner k r o n o r motsvarande 4,4 % av bostads-

är ordnad genom Svenska

kreditinstitutionens inteckningsbelåning är en god grund lagd för vidare fondbildning. Beloppen av bostadskreditföreningarnas säkerhetsfonder framgå av h ä r in-

Såsom föreningarnas skulder h a b e t r a k t a t s samtliga å b a l a n s r ä k n i n g a r n a s skuldsidor upptagna belopp med u n d a n t a g av säkerhetsfonder och b a l a n s e r a d e överskott.

förd tabell 10, som även visar fondmedlens procentuella fördelning på olika slag av säkerheter. Utredningen övergår härefter till att beröra en skrivelse från bostadskreditkassans styrelse till realkreditutredningen av den 6 september 1949, vari styrelsen framställt vissa förslag till en reform av fondbidragsbestämmelserna för bostadskreditinstitutionen. I skrivelsen framhålles bl. a., att då nu gällande bestämmelser om fondbildning fastställdes, man saknade erfarenhet om storleken av de risker, som åtföljde bostadskreditföreningarnas utlåning, och mot vilka man i första hand genom fondbildning ville säkerställa sig. Numera äger man sådan erfarenhet. De förluster, som bostadskreditinstitutionen under sin verksamhet lidit, äro av mycket begränsad storlek och hänföra sig helt till lån, som utlämnats i början av institutionens verksamhet. Ehuru vissa risker vid sekundärbelåning av fastigheter på grund av marknadens fluktuationer och andra omständigheter synas vara att räkna med, är det dock obestridligt, att den förtrogenhet med fastighetsmarknaden på skilda orter och den växande erfarenhet i fråga om fastighetsbelåning, som bostadskreditinstitutionen förvärvat, utgör ett skydd mot felbedömningar. En omprövning av fondavsättningarnas storlek är bl. a. av denna anledning befogad. Utredningen kommer i det följande att redogöra för gällande bestämmelser r ö r a n d e fondbildningen hos bostadskreditinstitutionen samt motivera det förslag till ändring av förordningen för bostadskreditkassan och för bostadskreditföreningar, som den framlägger. De ändringar, som föreslås, innebära vissa reduceringar av för närvarande utgående fondbidrag. I sin skrivelse framhåller vidare bostadskreditkassans styrelse, att den nedsättning av fondbidragen, som föreslås, kan synas medföra en viss reducering av den takt, varmed kassans konsolidering fortskrider. Styrelsen betonar dock, att med hänsyn till den redan uppnådda fondställningen samt säkerheten i övrigt för obligationerna — de pantförskrivna inteckningarna, låntagarnas solidariska ansvarighet, den statliga grundfonden — det icke med fog torde kunna göras gällande, att de tidigare obligationsägarnas intressen skulle bli lidande genom den nedsättning av fondbidragen, som föreslås. Utredningen — som inledningsvis redogjort för fondställningar etc. —

delar denna åsikt och anser följaktligen, att särskilda övergångsanordningar för obligationsinnehavarnas del ej äro nödvändiga. Bostadskreditkassans

reservfond.

Bostadskreditkassans årsvinst avsattes till en reservfond. Enligt nuvarande bestämmelser — §§ 7 och 8 i förordningen om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar — skall låntagare som bidrag till denna reservfond för varje lån, som erhålles, årligen under tio år, räknat från lånets beviljande erlägga en tiondels procent av lånets ursprungliga belopp. Då reservfonden överstiger tre procent av bostadskreditkassans skulder, kan kassans styrelse bestämma, att fondbidraget skall minskas eller upphöra att utgå. Beservfondens avkastning skall läggas till fonden. Om fonden överstiger tre procent av kassans skulder, kan dock avkastningen få användas till att bestrida kassans förvaltningskostnader eller — i den mån den ej åtgår härvid — till beredande av annan lättnad för föreningarna. I samband med införandet av tomträttsbelåning fr. o. m. den 1 januari 1948 bereddes kassans styrelse möjlighet att bevilja förening bidrag utan återbetalningsskyldighet ur kassans reservfond med belopp motsvarande högst hälften av reservfonden. Sådant bidrag får lämnas, om förening lidit förluster, som icke kunna täckas av dess säkerhetsfond eller eljest utan anlitande av medlemmarnas solidariska ansvarighet. Dessutom fordras, att ombud för föreningarna beretts tillfälle att yttra sig i frågan å ombudsstämma. Beservfonden skall placeras i statens, hypoteksbankens, stadshypotekskassans eller skeppshypotekskassans obligationer eller i andra därmed jämförliga obligationer eller mot säkerhet i fullgod inteckning i fast egendom eller tomträtt. I sin förut nämnda skrivelse föreslår bostadskreditkassans styrelse, att det obligatoriska årliga bidraget av en tiondels procent av lånebeloppet under tio år slopas. Bestämmelsen om att fondens avkastning skall tillföras fonden föreslås upphävd.

Avkastningen skall i stället tillföras vinstoch förlusträkningen. Överskott å denna skall tillföras reservfonden. Det ändrade redovisningssättet för reservfondens avkastning motiveras sålunda: Det föreslagna redovisningssättet för fondens avkastning överensstämmer med vad som gäller för stadshypotekskassan. Förslaget ger visserligen kassaslyrelsen ökad dispositionsrätt över avkastningen, men praktisk betydelse får detta endast för det fall att kassans rörelse visar underskott. Avkastningen får då tagas i anspråk för täckande av underskottet. Enligt nuvarande regler inträder motsvarande minskning i fondavsättningen under det efterföljande räkenskapsår, då det balanserade underskottet utjämnas. Förslaget medför följaktligen endast den ändringen, att underskott regleras tidigare än nuvarande regler medge. Utredningen kan instämma i den motivering för ett förändrat redovisningssystem för reservfondens avkastning, som av kassans styrelse framlagts och har följaktligen i sitt författningsförslag upptagit den föreslagna ändringen. Även styrelsens förslag att avgiften till kassans reservfond skall upphöra kan biträdas av utredningen. Kassans fonder på 5,5 miljoner kronor ha nått sådan storlek, att ett speciellt fondbidrag ej längre synes motiverat. Det är angeläget att eftersträva att kassans reservfond även framdeles bevaras i samma proportion till kassans skulder som för närvarande. Nuvarande proportion — 1,3 till 100 — mellan reservfond och skulder anser utredningen vara ett ur säkerhetssynpunkt lämpligt minimum. Härvid erinras om att hos Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, som genom anslutna stadshypoteksföreningar utlämnar primärlån, reservfonden bör vara minst en procent av kassans förbindelser. Det synes påkallat, att bostadskreditkassan, som lämnar sekundärlån, utrustas med en i förhållande till dess förbindelser starkare reservfond än stadshypotekskassan. Utredningens förslag, att bostadskreditkassans reservfond bör uppgå till en och en halv procent av kassans skulder, har tagit sig uttryck i bestämmelsen att det bidrag till kassans förvaltningskostnader, som skall gäldas av föreningarna ej må bestämmas till högre belopp än att reservfonden genom före-

skrivet tillförande av vinst inom skälig tid kommer att uppnå nämnda p r o p o r tion till kassans skulder. Motsvarande bestämmelse återfinnes i reglementet för stadshypotekskassan. I samband med att bidraget till bostadskreditkassans reservfond u p p h ö r , förvandlas sålunda förvaltningsbidraget i praktiken till ett kombinerat förvaltnings- och fondbidrag. Någon höjning av förvaltningsbidraget torde dock — så vitt nu kan bedömas — icke behöva ske. Slutligen föreslår utredningen, att bostadskreditkassans reservfond skall kunna redovisas — förutom i tidigare angivna obligationer och inteckningslån — i insättning i inländskt bankaktiebolag. Utom av rent praktiska skäl motiveras detta tillägg av önskvärdheten av att samma placeringsföreskrifter gälla för kassa och föreningar. Angelägenheten av denna placeringsmöjlighet för föreningarna kommer i det följande att beröras. Bostadskreditföreningarnas hetsfonder.

säker-

Bestämmelserna om bostadskreditföreningarnas säkerhetsfonder återfinnas i § 20 av förordningen och i § 14 av reglementet. Ur den förra paragrafen må citeras: Förening skall såsom säkerhet för fullgörandet av sina förbindelser avsätta en säkerhetsfond. Såsom bidrag till säkerhetsfonden skall envar låntagare erlägga en särskild avgift, motsvarande två procent av erhållet lån. Inbetalningen av avgiften må kunna fördelas på en tid av högst fem år, räknat från lånets beviljande. Grunderna för avgifternas inbetalning, därom föreningens styrelse beslutar, skola vara godkända av kassans styrelse. Avgifterna till säkerhetsfonden må efter medgivande av kassans styrelse minskas eller upphöra att utgå då säkerhetsfonden överstiger sex procent av föreningens skulder. Förenings säkerhetsfond skall placeras enligt samma regler som gälla för placering av kassans reservfond. Avkastningen skall läggas till fonden. Om säkerhetsfonden överstiger sex procent av föreningens skulder, kan dock avkastningen efter medgivande av kassans

styrelse användas till bestridande av föreningens förvaltningskostnader eller — om inte hela avkastningen erfordras för sådant ändamål — till beredande av annan lättnad i lånevillkoren för föreningens medlemmar. Låntagares bidrag till säkerhetsfonden har hittills fördelats på de första fem åren av lånets löptid på så sätt att under vart och ett inbetalts fyra tiondels procent av det ursprungliga lånebeloppet. Bostadskreditkassans styrelse föreslår i sin skrivelse, att fondbidraget framdeles skall kunna fördelas på tio år i stället för på fem år, samt att det efter kassastyrelscns beprövande skall kunna nedsättas till en procent av erhållet lån. I det betänkande (SOU 1928:10, s. 105), som ligger till grund för inrättandet av bostadskreditinstitutionen, framhöllo de sakkunniga, att fondinsatsen helst borde erläggas omedelbart vid lånets beviljande genom avdrag å lånebeloppet. De ansågo dock, att i vissa fall behovet av största möjliga kontanta lånebelopp kunde vara fullt legitimt, varför de föreslogo, att insatsen måtte kunna fördelas på de första fem åren av lånets löptid. Med hänsyn till den storlek föreningarnas säkerhetsfonder nu erhållit, anser utredningen, att en fördelning av avgiften på tio år efter lånets utbetalande varken ökar risken för att låntagarnas solidariska ansvarighet skall behöva tagas i anspråk eller äventyrar den fortsatta fondbildningen. Däremot skulle den medföra en icke oväsentlig lättnad i lånevillkoren, då det ofta torde vara av betydelse, att lånekostnaderna u n d e r de första åren ej sättas högre än vad som är oundgängligen nödvändigt. E h u r u fondbidraget enligt nu gällande förordning är konstruerat som en fast avgift på två procent av lånebeloppet, torde det, enär det betalas med lika belopp under loppet av fem år, allmänt betraktas som ett under fem år utgående årligt bidrag av fyra tiondels procent av lånebeloppet. Med hänsyn härtill och då fondbidraget enligt utredningens förslag i vissa fall kan tänkas bli föremål för en sänkning och vid ett senare tillfälle — ehuru sådant förefaller föga sannolikt — åter för en höj-

ning, anser utredningen, att fondbidraget lämpligen bör konstrueras som en årlig avgift av två tiondels procent av ursprungliga lånebeloppet att utgå under tio år efter lånets utlämnande. Utredningens förslag har utformats i enlighet med dessa synpunkter och kan sägas i sak väl ansluta sig till det önskemål om fondbidragets spridning över tio år, som uttalats av bostadskreditkassans styrelse. En reducering av fondbidraget från två procent — två tiondels procent per år under tio år — till en procent — en tiondels procent per år under tio år — skulle innebära en icke oväsentlig sänkning av lånekostnaderna. Enligt kassastyrelsens förslag skulle en nedsättning från två procent till en procent kunna ske efter beprövande av kassans styrelse. Utredningen har vid sitt övervägande av hithörande spörsmål funnit följande synpunkter vara värda särskilt beaktande. Förenings säkerhetsfond fungerar bl. a. som reserv till skydd mot att låntagarnas solidariska ansvar tages i anspråk. Det måste därför tillkomma medlemmarna att själva lämpligen å ordinarie föreningssammankomst fatta beslut om nedsättning av bidraget till fonden. Säkerhetsfonden medverkar till föreningens och därmed till hela bostadskreditinstitutionens konsolidering, eftersom samtliga föreningar ansvara solidariskt för kassans förbindelser. En sådan ändring av grunderna för fondbildningen, som inrymmes i ett beslut om nedsättning av fondbidraget, bör därför för att bli giltigt godkännas av kassans styrelse. Därigenom ernår man även, att bedömningen av hithörande spörsmål kommer att ske efter enhetliga grunder. För att en nedsättning skall få ifrågakomma, bör föreningens verksamhet vara så väl konsoliderad, att en sänkning av bidraget till hälften kan ske. En mindre sänkning anser utredningen därför ej böra komma i fråga. Ehuru den mest noggranna prövning av en förenings ekonomiska ställning kan väntas föregå ett beslut om sänkning av fondbidraget, bör dock av för-

siktighetsskäl möjlighet föreligga att återgå till det högre bidraget. Beslut om nedsättning av avgiften bör därför när som helst kunna sättas ur kraft ;intingen av föreningen å föreningssammankomst eller av kassans styrelse. Med beaktande av dessa synpunkter liar utredningen utformat sitt förslag till iindrade fondbestämmelser för föreningarna. Enligt detta förslag är låntagaren under tio år, räknat från lånets utlämnande, bidragsskyldig med två tiondels procent per år av ursprungliga lånebeloppet. Under vissa förhållanden kan det årliga bidraget nedsättas till en tiondels procent. Genom att fondbidraget förvandlats till tio årliga avgifter, kan ett beslut om sänkning — eller vid ett senare tillfälle ett beslut om återgång till den högre avgiften — omedelbart bli tilllämpligt för samtliga låntagare, som beröras av de ändrade fondbestämmelserna. Utredningen har i sitt förslag till fondbestämmelser för föreningarna ej uppställt någon speciell norm för den konsolidering, som en förening bör ha uppnått för att kunna sänka den årliga avgiften till fonden från två tiondels procent till en tiondels procent. Utredningen anser det föga ändamålsenligt att söka angiva en dylik norm. Beslut om sänkning av fondbidrag skall för att bli gällande godkännas av bostadskreditkassans styrelse. Man torde vara berättigad att förutsätta, att den prövning av förenings beslut, som åligger kassan, kommer att föregås av noggranna överväganden av föreningens ekonomiska förhållanden och övriga omständigheter av betydelse. För de överväganden, som böra föregå kassastyrelsens beslut, har utredningen icke ansett sig böra utforma föreskrifter. Sådana kunna i icke förutsedda sammanhang snarare h i n d r a än främja en förutsättningslös prövning. Vad utredningen i det följande anför, är sålunda icke att betrakta som anvisningar för kassastyrelsen utan avser blott att uttrycka dess uppfattning om att kassans medgivande bör föregås av en allsidig granskning och prövning av föreningens ställning med hänsyn till 7 — 1478 52

omständigheterna i det föreliggande fallet. Därest vid beslut om sänkning av avgifter till säkerhetsfonden delade meningar gjort sig gällande på föreningssammankomst eller inom föreningens styrelse, synes sådan omständighet böra av kassans styrelse särskilt beaktas. Det kunde förefalla naturligt att kräva, att säkerhetsfonden skall uppgå till en viss procent av utlåningen för att en avgiftssänkning skall få medgivas. Att fastställa en dylik relation torde dock vara sakligt otillfredsställande. Hos en förening med expanderande utlåning, som medför en gynnsam riskspridning, kommer fonden att vara låg i förhållande till det utelöpande lånebeloppet, medan hos en förening med stillastående rörelse fonden lätt u p p n å r en gynnsam proportion till låneomslutningen. Hos en förening med begränsad rörelse kan fonden i förhållande till lånestocken förefalla ganska tillfredsställande men dock absolut taget ha uppnått ett så måttligt belopp, att en sänkning av fondbidraget ej bör ske. Att fondmedlen äro väl placerade, och att tillfredsställande likviditet föreligger, bör uppmärksammas. En omständighet, som näppeligen torde lämnas obeaktad, är, h u r u v i d a förenings låneobjekt äro av jämförelsevis normal storlek eller om däribland finnas fastigheter, som till följd av sin storlek äro svårsålda. I det senare fallet vill det förefalla rimligt att visa större försiktighet vid bedömningen än i det förra. Hänsyn bör också tagas till, h u r u vida föreningens lånebestånd utmärkes av en tillfredsställande riskspridning, om de belånade fastigheterna äro av god klass och fördelade på ett flertal samhällen samt om de ha förmånligt läge inom dessa. Att dessa samhällen vunnit tillräcklig stadga och ej förete tecken på att vid en ekonomisk kris vara speciellt sårbara, bör beaktas. Enligt nuvarande bestämmelser skall bostadskreditförenings säkerhetsfond motsvaras av vissa obligationer eller av inteckningslån. Dessa bestämmelser äro för föreningarna svåra att i full utsträckning tillämpa. Fondens ränteavkastning inflyter successivt u n d e r året

Tabell 11. Bostadskreditorganisationens fond- och förvaltningsbidrag lån hos Stockholms stads bostadskreditförening.

avseende

För närvarande utgående bidrag i procent av nominella lånebeloppet. Å

F ö r v a l t n i n g s b i d r a g till k a s s a n » » föreningen Fondbidrag » kassan » » föreningen

r

1—5

(5—10

11 — 2(1

fr. o. ni. 21

Oi 0-15

o-i

0l 0-lr

o-i 0l

025 Oi

..

o-i

..

0-4

Summa

0-15 0i 0-85

Enligt realkreditutredningens förslag utgående bidrag i procent av nominella lånebeloppet med tillämpning av nu gällande förvaltningsbidrag. Å 1—.')

6—10

11—20

fr. o. ni. 21

Ol 0-15

o-i

Oi 0-15

0-1

02 Förvaltningsbidrag till kassan » Fondbidrau; »

» föreningen » kassan » föreningen

.. l

. .

Summa 1 2

0-2

0 45

- 0 45

On

B i d r a g e t k a n n e d s ä t t a s till O l % p e r å r . E v e n t u e l l t 0 3 5 %. J ä m f ö r n o t

i mindre poster, och fondbidragen erläggas av låntagarna i två terminer. En omedelbar definitiv placering av mindre belopp är ofta icke tjänlig. Dessutom föreligger även ett behov av rörliga medel vid annuitetsbetalningar till kassan. Sådana verkställas av praktiska skäl i full utsträckning vid förfallotiden även om vissa låntagare restera med likvid till föreningen. Utredningen har därför föreslagit, att säkerhetsfondens medel förutom i obligationer och inteckningslån även skola kunna redovisas i medel innestående hos inländskt bankaktiebolag. Även frågan om placering av fondmedel för föreningarna — och kassan — i s. k. skattkammarväxlar överväges. Då detta spörsmål i lika grad berör både stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna återkommer utredningen härtill i sitt slutbetänkande.

r

Sammanfattning av utredningens skrivelse. Utredningens förslag berörde dels bostadskreditkassan dels bostadskreditföreningarna. Beträffande bostadskreditkassan föreslogs sålunda, att för närvarande under tio år utgående årligt bidrag till kassans reservfond om 0,i procent av lånets ursprungliga belopp skulle upphöra. Under uttalande att nuvarande proportion — 1,5 till 100 — mellan reservfond och skulder finge anses vara ur säkerhetssynpunkt tillfredsställande, förutsatte utredningen att reservfondens storlek vid eventuellt förekommande behov. skulle regleras genom en lämplig avpassning av förvaltningsbidraget. Reservfondens avkastning

skulle tillföras vinst- och förlusträkningen och överskott å denna skulle i sin tur tillföras reservfonden. Reservfonden skulle kunna redovisas förutom i vissa slag av obligationer och inteckningslån även i insättning i inländskt bankaktiebolag. Beträffande bostadskreditföreningarna föreslogs, att för närvarande utgående bidrag till förenings säkerhetsfond om två procent av erhållet lån, fördelat med 0,4 procent under fem år, skulle förvandlas till ett årligt bidrag om 0,2 procent att utgå under tio år. Detta årliga bidrag skulle genom beslut av föreningssammankomst kunna nedsättas till 0,i procent. Sådant beslut skulle dock ej vara giltigt med mindre det biträtts av bostadskreditkassans styrelse. Höjning skulle på nytt kunna ske genom beslut antingen av föreningen å föreningssammankomst eller av bostadskreditkassans styrelse. Bostadskreditförenings säkerhetsfond skulle k u n n a redovisas i bl. a. medel innestående hos inländskt bankaktiebolag. Effekten av de av utredningen föreslagna jämkningarna av fondbidragen inom bostadskreditinstitutionen framgår av tabell 11. Däri anförda siffror anknyta till den största bostadskreditföreningen, Stockholms stads. Remissyttranden med anledning av utredningens skrivelse. Utredningens förslag. Över utredningens skrivelse avgåvos yttranden av: Kungl. Bostadsstyrelsen. Kungl. Bank- och fondinspektionen.

Kungl. Sparbanksinspektionen. Fullmäktige i Sveriges riksbank. Fullmäktige i Riksgäldskontoret. Styrelsen för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Svenska Bostadskreditkassan efter inhämtande av yttranden av samtliga bostadskreditföreningar. Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen. Samtliga remissinstanser med undantag av bank- och fondinspektionen samt sparbanksföreningen tillstyrkte helt utredningens förslag. Sparbanksföreningen uttalade, att någon ändring på sätt utredningen föreslagit, icke nu borde företagas. Dess yttrande återgives in extenso i bilaga D, som även innehåller några reflexioner från utredningens sida med anledning av detsamma. Bank- och fondinspektionen, som framhöll, att försiktighet vid ändring av fondbestämmelserna vore påkallad, tillstyrkte förslagen med den modifikationen, att bidraget till bostadskreditförenings säkerhetsfond borde — inom ramen för nu utgående bidrag — avpassas så att säkerhetsfonden kontinuerligt motsvarade minst tre procent av föreningens förbindelser. Utredningen delar bank- och fondinspektionens mening att försiktighet bör iakttagas vid ändring av bostadskreditinstitutionens fondavsättningar. Denna synpunkt h a r också varit vägledande vid utformandet av det förslag till j ä m k ningar i låntagarnas fondbidrag, som utredningen ansett sig böra framlägga. De föreslagna jämkningarna torde i själva verket k o m m a att i ganska ringa utsträckning och först på längre sikt påverka fondutvecklingen inom institutionen. E h u -

ru inspektionen endast antydningsvis berör frågan om kassans reservfond, vill utredningen till en början erinra om, att fondbidraget till denna föreslås upphöra att utgå allenast för nytillträdande låntagare, medan gällande låneavtal tillämpas för det redan befintliga lånebeståndet. Låntagare inom bidragspliktiga årgångar komma således att under de närmaste åren tillföra reservfonden avsevärda tillskott. Därutöver har fonden ytterligare två tillflöden, nämligen räntorna på fondmedlen och kassans årsvinst. 1951 utgjorde dessa räntor 176 000 kronor och motsvarade inemot tre fjärdedelar av fondbidragens summa. Dessa räntor öka med fondens tillväxt. Kassans årsvinst k a n visserligen icke förhandsberäknas, men man får en viss ledning att bedöma dess betydelse om det namnes, att årsvinsterna hittills tillfört fonden 1 382 000 kronor, vilket motsvarar 25 procent av fonden ultimo 1951. Det kan näppeligen anföras något skäl för en förmodan att dessa vinster hädanefter skulle upphöra. Snarare borde den växande omslutningen samt av utredningen föreslagen samförvaltning medföra stegrade vinster i jämförelse med genombrottsårens. De bidrag, som av låntagarna lämnas till bestridande av kassans förvaltningskostnader och som sedan sänkningen från år 1945 understigit förvaltningskostnaderna med ett successivt sjunkande belopp — 1950 mindre än 7 000 kronor — ha nu åter, för år 1951 med 21 000 kronor, överstigit kostnaderna. Detta gör fortsatt vinstöverföring än mera sannolik. Beträffande föreningarna och dessas säkerhetsfonder synas för-

hållandena vara analoga. Också här växa säkerhetsfonderna genomgående med större avsättningar än som enbart uppnås med fondbidrag och räntor på fondmedlen. Den föreslagna fördelningen av bidragen på en längre tidsperiod minskar visserligen takten i fondutvecklingen men reducerar icke bidragen. Denna lättnad för låntagarna kan därför numera icke innebära någon fara för föreningarna. Medgivandet att under vissa förutsättningar sänka fondbidraget till en procent kommer att påverka fonderna endast i särskilt väl konsoliderade föreningar, vartill kommer att dylikt medgivande är avsett att utnyttjas med varsamhet. Bostadskreditorganisationen har under åren 1950 och 1951 överfört till de berörda fonderna i runda tal respektive 1 375 000 kronor och 1 590000 kronor. Även vid ett genomförande av utredningens förslag torde man kunna påräkna ungefär samma överföring de två följande åren. Redan nu redovisar institutionen sammanlagt n ä r a 15,5 miljoner kronor i dessa fonder. Ehuru det alltid ytterst äten omdömesfråga vilken grad av konsolidering, som må anses erforderlig för att nå önskad säkerhet, torde dock dessa uppgifter ådagalägga, att konsolideringskravet är väl tillgodosett vid det stadium av utveckling, varpå institutionen befinner sig. Det bör jämväl bemärkas, att utlåningen visar stor riskspridning genom lånens fördelning över hela vårt land, att lånen i allmänhet äro av måttlig storlek — medelbeloppet per lån utgjorde ultimo 1951 21 400 kronor — och att lånerörelsen numera nått en omfattning, som redan i sig själv innebär en, försäkringsmässigt sett,

avsevärd riskutjämning. Det synes därför vara lämpligt att något lätta på låntagarnas utgifter för fondökning genom att minska de avgifter, som bestämdes vid kassans tillkomst, då man saknade fonder, erfarenhet om verksamhetens risker och ett riskutjämnande lånebestånd. Dessa skäl jämte de i skrivelsen den 8 januari 1951 anförda ha för utredningen varit avgörande för dess förslag till lättnader i fondbidragen. Vad som anförts i bank- och fondinspektionens remissyttrande har icke givit utredningen anledning att ändra ståndpunkt. Om man emellertid under ärendets fortsatta handläggning finner sig böra i förslaget inarbeta en regel av den typ, som ifrågasatts av bankoch fondinspektionen, är utredningen angelägen framhålla, att en procentregel av tre procent med kontinuerlig giltighet kan få olämpliga verkningar för föreningarna. I sin skrivelse den 8 januari 1951 framhöll utredningen att det icke vore ändamålsenligt att kräva att säkerhetsfonden skulle uppgå till viss procent av utlåningen, enär en expanderande förening skulle få svårigheter att hålla en sådan proportion ehuru den genom ökad utlåning stärkte sin ställning medan en mera stillastående förening gynnades. Det synes föreligga skäl för att understryka dessa synpunkter. Fondbidragen inflyta successivt under en följd av år. Hos en förening med växande rörelse k a n därför proportionen mellan fond och utlåning under en övergångsperiod bli oförmånlig. Att fondbidragets storlek skulle k u n n a påverkas av en sådan tillfällig omständighet, synes ej ändamålsenligt. Fluktuationerna i samma förenings utlåning från år

till år kunna även vara överraskande stora, framförallt beroende på byggnadsverksamheten inom dess område. Tyngdpunkten av utlåningen faller dessutom vanligen på årets senare hälft. Av tekniska skäl inflyter icke fondbidrag från denna utlåning förrän påföljande år, medan utlåningen ingår i årets lånesumma. Vid en stor låneökning uppstår bl. a. härigenom en stark disproportion mellan fondbidrag och utlåning på det nya beståndet. Om det äldre bestånd, som det året upphör att erlägga fondbidrag, ävenledes råkar vara stort, inverkar även detta bidragsbortfall. Läget torde emellertid snabbt utjämnas i den mån bidrag från det nya beståndet komma föreningarna tillhanda. Om man ovillkorligen vill ha en lägsta fondgräns, uttryckt i procent av utlåningen, bör denna, för att icke verka till skada för föreningarna, vara låg. Ett mått h ä r p å torde man ha hos stadshypoteksföreningarna, vilka, trots sin större utlåning och föreningarnas dubbelt så långa verksamhetstid redovisa säkerhetsfonder, vilka understiga två procent av utlåningen. Utredningen understryker, att den icke anser en sådan fixerad gräns för återinförande av det högre fondbidraget vara av behovet påkallad utan fastmer oändamålsenlig, men införes en sådan, torde den icke böra sättas högre än två procent, om man vill undgå verkliga svårigheter för framåtgående föreningar. Utredningen vidhåller således sina förslag enligt skrivelsen av den 8 januari 1951. De kompletteringar, som i det följande komma att föreslås, ha tillsammans med de ursprungliga förslagen inarbetats i det

till detta betänkande fogade författningsförslaget. Utredningen har ansett det vara önskvärt, att i en samförvaltning placeringsbestämmelserna för bostadskreditkassans reservfond och för bostadskreditföreningarnas säkerhetsfonder bringas till överensstämmelse med de placeringsregler, som enligt utredningens förslag skola gälla för stadshypoteksföreningarnas säkerhetsfonder och som i väsentliga delar överensstämma med de regler som för närvarande gälla för stadshypoteksföreningarna. Enligt utredningens förslag skola sålunda bostadskreditkassans och bostadskreditföreningarnas fonder var och en till minst hälften placeras i statspapper — härigenom beredes möjlighet till placering i skattkammarväxlar, som utredningen redan i sin skrivelse av den 8 januari 1951 antytt som lämpliga placeringsobjekt, — i vissa obligationer förutom statens, i medel innestående i svenskt bankaktiebolag eller svensk sparbank (inklusive postsparbanken) eller å postgiro eller motsvaras av kontanta penningar. I övrigt böra fonderna på betryggande sätt göras räntebärande i den mån medel icke erfordras i själva rörelsen. De föreslagna bestämmelserna utgöra ett hinder för en ensidig och alltför bunden placering av fonderna i inteckningslån och utgöra därför i detta avseende en avsevärd men av utredningen som önskvärd betraktad skärpning av gällande placeringsregler. Samtidigt beredes emellertid bostadskreditorganisationen mö j lighet att på ett mera mångsidigt sätt än tidigare placera sina fondmedel. Det bör framhållas, att i den mån reserv-

eller säkerhetsfond placeras i obligationer, inte heller en sådan placering bör ske på ett ensidigt sätt. Föreningarna beredas möjlighet att utan att bryta mot bestämmelsernas bokstav fullgöra sina förpliktelser vid erläggandet av de halvårliga annuitetslikviderna till kassan. I utredningens skrivelse av den 8 januari 1951 föreslogs vidare, att de nya bestämmelserna — som i princip ej berörde tidigare utlämnade lån — skulle träda i kraft den 1 juli 1951, men att de jämväl skulle k u n n a tillämpas på lån, som utlämnats efter den 31 december 1950. Genom övergångsbestämmelserna skulle eventuella störningar i utlåningsverksamheten undvikas. I detta betänkande föreslagna nya förordningar och reglementen äro avsedda att träda i kraft den 1 april 1953. Därför föreslås, att nyss n ä m n d a övergångsbestämmelser i stället skola gälla lån utlämnade efter den 31 december 1952. Slutligen bör nämnas att från Svenska bostadskreditkassan till utredningen överlämnats en till styrelsen för kassan ställd skrivelse från Norrköpings bostadskreditförening av den 18 januari 1951. I skrivelsen hemställer föreningen att kassans styrelse till realkreditutredningen måtte göra en framställning om att utredningen i samband med sitt slutbetänkande ville upptaga till omprövning det för bostadskreditföreningarna för närvarande föreskrivna villkoret, att säkerhetsfonden skall uppbringas till sex procent av skulderna, innan fondens avkastning får disponeras. Föreningen anser, att bestämmelsen borde kunna uppmjukas så att när fonden uppgår till tre procent

av skulderna, avkastningen av fonden efter bostadskreditkassans prövning och godkännande finge till viss del, förslagsvis femtio procent, av föreningen disponeras för löpande I omkostnader. Föreningens förslag åsyftar upppenbarligen att söka åstadkomma en lättnad i lånevillkoren för samtliga föreningens medlemmar. Ett användande av säkerhetsfondens avkastning till täckande av förvaltningskostnader borde nämligen kunna medföra en sänkning av utgående förvaltningsbidrag. Förslaget synes därför vara värt uppmärksamhet. Att det likväl ej k a n biträdas av utredningen, har sin grund i att ett accepterande av detsamma synes omintetgöra möjligheterna för en eventuell sänkning av fondbidraget till föreningen från två tiondels procent per år till en tiondels procent, som i det föregående föreslagits. Vid en avvägning av fördelarna hos de båda förslagen har det synts utredningen mera väsentligt att söka

åstadkomma en minskning av de omedelbara lånekostnaderna i form av en sänkning av fondbidraget till föreningen än att söka åvägabringa den antagligen blygsamma reducering av förvaltningsbidraget, som ett genomförande av Norrköpings bostadskreditförenings förslag eventuellt kunde medföra. F o n d e r n a hos samförvaltade s t a d s h y p o t e k s - och b o s t a d s k r e d i t i n s t i t u t i o n c r m. m. Tidigare i detta betänkande har förslag framlagts till förändringar av vissa föreningars verksamhetsområden. Därvid har hänsyn tagits även till den fondställning, som de framtida samförvaltade stadshypoteks- och bostadskreditföreningarna kunna påräkna. Tabell 12 visar fondställningen dels för de föreningar, som kunna förmodas etablera samförvaltning, dels för de föreningar, som kunna förväntas bli ställda under avveckling.

Tabell 12. Kalkyl:

Samförvaltade föreningars

stadshypoteksoch säkerhetsfonder.

Säkerhetsfond 31 /i2 1951

bostadskredit-

Säkerhetsfond 3 % å r l i g avkasti % av l å n e s k u l d n i n g av s ä k e r hetsfonden till k a s s a n

StadsStadsStadsBostads BostadsBostadshypohypohypokreditkreditkreditteksteksteksförening förening förening förening fören inf; förening 1 000 k r . 1 000 k r .

Föl• e n i n g a r

1. S t o c k h o l m s 2. U p p l a n d s — Ö s t r a S v e a l a n d s Norra Roslags och Upsala * 3. S ö d e r m a n l a n d s 4. N o r r k ö p i n g s 5. Ö s t g ö t a 6. N o r r a S m å l a n d s 7. S ö d r a S m å l a n d s o c h B l e k i n g e . . Södra Smålands 8. S k å n e s 9. G ö t e b o r g s o c h B o h u s s a m t Hallands läns Göteborgs och Bohus läns (äldre) . . . . Västkustens—Hallands läns 10. V ä s t g ö t a — D a l s Skaraborgs läns

10 631 1648 416 607 1141 871 543 275 135 2 581

2 Totalt

592 4*6 250 257 1048 873 273 138 291

1513 412 437 215 390 2 506 245 343

11. Värmlands 12. Ö r e b r o o c h V ä s t m a n l a n d s l ä n s . . Västerås m. II. städers 13. G ä v l e — D a l a Stadshypoteksföreningen i D a l a r n e . . . . 14. V ä s t e r n o r r l a n d s o c h J ä m t l a n d s läns .Tänitlaiids läns lä. Västerbottens läns 10. N o r r b o t t e n s l ä n s Kiruna, Gellivare, Malmbergets

2 944 1626

631 3

553 56 24 217

288 84 223 112 242 272

9 939

lie

3-io 2-41

0-70 0-75 1-81 0-89 0-72 1-05 1-76 0-64

0-78 2-66

2-74 3-30 2-58 273

1-29

319 50 13 18 34 26 16 8 4 78

314 2-52

1-37 1-21 1'32 1-16 0-85 1-35 0-95 0-74 0-99 1-07

2-0 6

20 9 2-58 1*84 1-84 2-80

12 13 7 12 15 7 10 2

49 18 13 7 8 31 26 8 4 9

19 17 2 727

1 N o r r a Boslags och U p s a l a s t a d s h y p o t e k s f ö r e n i n g b e r ä k n a s b i b e h å l l a s å t m i n s t o n e tills vidare. Anmärkning: F ö l j a n d e ö v e r f l y t t n i n g a r av l å n e b e l o p p b e r ä k n a s e v e n t u e l l t s k e :

F r å n

T i l l

Ö r e b r o och V ä s t m a n l a n d s läns s t a d s h y p o teksförening 3 Norrbottens läns stadshypoteksförening

Upplands stadshypoteksförening Västerbottens läns stadshypoteksförening Södermanlands bostadskreditförening Värmlands bostadskreditförening

4 Östra Svealands

5 Ö r e b r o och V ä s t m a n l a n d s läns bostadskreditförening

bostadskreditförening

% av den förstnämnda föreningens utelöpande lånebelopp 31 /i2 1951 13%

45 % 16 % 4 %

X.

Organisat

I samband med tillkomsten av nu ', gällande författningar för stadshypoteksinstitutionen diskuterades spörsmålet att bereda föreningarna ett ökat inflytande på sammansättningen av kassans styrelse, på dess revision och på frågan om beviljandet av ansvarsfrihet för styrelsen. Stadshypotekssakkunniga (SOU 1934: 13, sid. 36) ansågo emellertid icke, att en genomgående ändring { av bestämmelserna vore tillrådlig. Man borde icke genom organisato! riska omläggningar skapa svårigheter för den händelse på nytt ett behov att anlita den utländska lånemarknaden skulle inträda. En omläggning vore icke heller tillrådlig av hänsyn till de utländska obligationsinnehavarna. Utredningen har upptagit dessa spörsmål till behandling i samband med frågan om ett anpassande av stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionernas organisationer till varandra för befordrandet av det administrativa samgående, som utredningen förordar. Då stadshypoteksföreningarna äro ansvariga för kassans förbindelser, torde i princip självstyrelse böra vara anordnad. Det synes osannolikt, att obligationsupplåning av stadshypotekskassan på en utländsk lånemarknad ånyo skulle bliva aktuell. Sedan stadshypotekssakkunniga bedömde hithörande spörsmål har stadshypotekskassans enda obligationslån lydande förutom å svenska kronor jämväl å utländsk valuta — 1910 års 3Va procents lån — uppsagts till inbetalning. Enligt 1951 års bokslut för kassan återstå obligationer å endast nominellt

ska spörsmål. 133 000 kronor av detta lån, som ännu ej presenterats för inlösen. Med anledning av vad här anförts, föreslår utredningen, att i vad gäller stadshypotekskassan föreningarna tilläggas ett ökat inflytande. Statsmakterna böra dock alltjämt vara representerade i kassans styrelse bl. a. med hänsyn till den av staten tillskjutna grundfonden. I det följande kommer utredningen att närmare motivera de av densamma föreslagna huvudsakliga ändringarna i stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionernas organisationer.

Kassorna. S t y r e l s e . (§ 11 förslagen till förordningar.) Stadshypotekskassans styrelse består enligt för närvarande gällande bestämmelser av fem ledamöter. Av dessa utser Konungen ordförande och ytterligare tre ledamöter, medan fullmäktige i riksgäldskontoret utse vice ordförande. De tre ledamöter, som jämte ordföranden förordnas av Konungen, skola utses inom ett förslag på sex personer, som upprättats vid ordinarie ombudsstämma. Mandattiden är tre år. Bostadskreditkassans styrelse skall bestå av minst sju och högst nio ledamöter efter vad ombudsstämman beslutar. Av styrelsens ledamöter utser Konungen ordföranden och ytterligare en ledamot. E n av dessa skall äga insikt och erfarenhet beträffande rörelse för fastighetsbelåning. Fullmäktige i riksgäldskontoret utse en ledamot, medan övriga ledamöter väljas å

ombudsstämman. Mandattiden är även här tre år. Då kassorna vid ett administrativt samgående väntas få samma personer som ledamöter i sina styrelser, och då de spörsmål, som av styrelserna skola bedömas, som en följd av samförvaltningen bli av mera skiftande slag än tidigare, anser utredningen — särskilt som det är angeläget, att skilda landsdelar företrädas inom styrelserna — att de föreningsvalda styrelseledamöterna ej böra vara för fåtaliga. Utredningen föreslår därför, att kassornas styrelseledamöter skola vara sju till antalet. Konungen utser en ledamot, tillika styrelsens ordförande, samt fullmäktige i riksgäldskontoret en ledamot, medan övriga fem ledamöter väljas å respektive kassas ombudsstämma. Hos stadshypotekskassans styrelse skall enligt gällande bestämmelser den av riksgäldsfullmäktige utsedde ledamoten vara vice ordförande. Hos bostadskreditkassan väljes vice ordförande däremot inom styrelsen. Enligt utredningens mening tala goda skäl för att bibehålla den för bostadskreditkassan gällande regeln. Då emellertid utredningens förslag beträffande styrelsens sammansättning i övrigt innebär en ökad föreningsrepresentation, har utredningen ansett sig böra föreslå, att den av riksgäldsfullmäktige utsedde ledamoten skall vara vice ordförande. Antalet styrelsesuppleanter utsedda å ombudsstämma anses av utredningen kunna begränsas till tre. Styrelseledamöternas arvoden bestämmas för närvarande hos stadshypotekskassan av Konungen, hos bostadskreditkassan beträffande de av Konungen och fullmäktige i riks-

gäldskontoret utsedda ledamöterna likaså av Konungen, medan storleken av övriga ledamöters arvoden avgöres å ombudsstämma. Samtliga arvoden erläggas av respektive kassa. Utredningen har i sitt författningsförslag upptagit bestämmelser om att hos båda kassorna arvodena till den av Konungen utsedde ordföranden och till den av riksgäldsfullmäktige utsedde ledamoten skola bestämmas av Konungen, medan övriga ledamöters arvoden skola fastställas av ombudsstämman ( § 9 förslagen till reglementen). Samtliga arvoden skola alltjämt erläggas av kassorna. Enligt gällande bestämmelser är stadshypotekskassans styrelse beslutför, då av dess fem ledamöter minst lyra äro tillstädes. Beslut må dock kunna fattas även om endast tre ledamöter — däribland ordföranden eller vice ordföranden — äro närvarande, och dessa tre äro om beslutet ense. Som styrelsens beslut gäller den mening, om vilken de flesta röstande förenat sig men vid lika röstetal den mening, som biträdes av ordföranden å sammanträdet. För vissa beslut stadgas särskild ordning. Härtill återkommer utredningen. Bostadskreditkassans styrelse är beslutför, då förutom den vid sammanträdet tjänstgörande ordföranden minst hälften av styrelsens övriga ledamöter är tillstädes. Vid lika röstetal avgöres val inom styrelsen genom lottning, men i annan fråga gäller den mening, som biträdes av ordföranden vid sammanträdet. Även hos bostadskreditkassan gäller för visst beslut särskild

ordning, som nedan kommer att beröras. Enligt utredningens förslag (§ 5 förslagen till reglementen) skola styrelserna vara beslutföra, då minst fem ledamöter äro tillstädes. Dock föreslås, att beslut skall kunna fattas, även om endast fyra ledamöter — däribland ordföranden eller den av riksgäldsfullmäktige utsedde ledamoten — äro närvarande under förutsättning, att dessa fyra äro om beslutet ense. Vid lika röstetal synas val inom styrelsen böra avgöras genom lottning, medan för annan fråga den mening föreslås gälla, som biträdes av ordföranden vid sammanträdet. Vissa frågor, som stadshypotekskassans styrelse har att avgöra, anses enligt nuvarande förordningar vara av sådan vikt, att vid beslut härom styrelsens samtliga ledamöter skola vara närvarande, varjämte beslutet för att bli giltigt skall biträdas antingen av ordföranden eller av den av riksgäldsfullmäktige utsedde vice ordföranden. Så är föreskrivet, då beslut skall fattas om att upplägga obligationslån eller om att tillfälligt låna för anskaffande av rörelsekapital, vidare då fråga är om att utse eller entlediga verkställande direktör och slutligen då instruktion skall beslutas för föreningarnas värderingsmän. För bostadskreditkassan gälla skärpta bestämmelser för åstadkommande av beslut endast då fråga är om att utse verkställande direktör. Sådant beslut är ej gällande med mindre det biträtts av en av Konungen utsedd styrelseledamot. I sitt förslag till förordningar för stadshypoteks- och bostadskreditorganisationerna har utredningen

medtagit bestämmelser om att särskild form för beslut erfordras vid avgörande av frågor, för vilka hos stadshypotekskassan för närvarande speciell beslutsform är föreskriven. Den har sålunda föreslagit, att sådant beslut, varom här är fråga, ej skall vara gällande med mindre styrelsen varit fulltalig och beslutet biträtts av ordföranden eller den av riksgäldsfullmäktige utsedde ledamoten. (§§ 7 och 11 förslagen till förordningar; § 16 förslagen till reglementen.) R e v i s i o n . (§ 12 förslagen till förordningar.) Olika bestämmelser gälla för närvarande hos kassorna såväl rörande revisorernas antal som rörande det sätt, varpå de utses. Av stadshypotekskassans fyra revisorer utser Konungen revisionens ordförande och ytterligare en revisor, medan riksgäldsfullmäktige utse en och föreningarnas ombud å ombudsstämma en. Av bostadskreditkassans tre revisorer utse fullmäktige i riksgäldskontoret en. De två andra väljas å ombudsstämma. En av dessa senare skall vara auktoriserad. Utredningen föreslår, att kassornas revisorer framdeles skola vara fyra. Av dessa föreslås Konungen utse revisionens ordförande och fullmäktige i riksgäldskontoret en revisor, medan de två övriga väljas å ombudsstämma. Av de två sistnämnda synes en böra vara auktoriserad. Hos stadshypotekskassan bestämmas för närvarande samtliga revisorers arvoden av Konungen. Hos bostadskreditkassan fastställes arvodet för den av fullmäktige i riksgäldskontoret utsedde revisorn av

Konungen, medan övriga revisorers arvoden bestämmas av ombudsstämman. Samtliga arvoden erläggas av kassorna. Enligt utredningens förslag skall framdeles arvodet för revisionens ordförande och för den av fullmäktige i riksgäldskontoret utsedde revisorn bestämmas av Konungen, medan arvodena för de tvenne andra revisorerna skola fastställas av respektive ombudsstämma. Samtliga arvoden skola alltjämt erläggas av respektive kassa. ( § § 7 och 9 förslagen till reglementen.) O m b u d s s t ä m m a (§§ 13 och 26 förslagen till förordningar). Enligt gällande bestämmelser utser varje förening till ombudsstämma ett ombud, jämte en suppleant, för varje påbörjat femtal miljoner kronor av föreningens sammanlagda oguldna lånebelopp hos kassan enligt senaste bokslut, dock att förening ej må representeras av flera ombud än fem. På grund av föreningarnas numera avsevärt ökade omslutning med därav följande ökat antal representanter vid ombudsstämma samt för att åstadkomma en rättvisare representation i förhållande till de olika föreningarnas storlek föreslår utredningen, under bibehållande av maximitalet fem, att stadshypoteksförening utser ett ombud, jämte en suppleant, för varje påbörjat tjugofemtal miljoner kronor oguldet lånebelopp och bostadskreditförening ett ombud, jämte en suppleant, för varje påbörjat tiotal miljoner kronor. Vid ombudsstämmorna böra i så stor utsträckning som möjligt samma personer representera både stads-

hypoteks- och bostadskreditförening. Så är naturligt med hänsyn till utredningens förslag om principeli samförvaltning. Bostadskreditkassans ombudsstämma äger enligt för närvarande gällande bestämmelser att fastställa kassans balansräkning och besluta angående ansvarsfrihet för styrelsen. Stadshypotekskassans ombudsstämma saknar denna befogenhet. Den äger endast granska stadshypotekskassans förvaltning och meddela finansdepartementet och 'riksgäldskontoret eventuella anmärkningar. Det tillkommer Konungen att pröva kassans förvaltning och att, sedan fullmäktige i riksgäldskontoret avgivit yttrande, besluta angående ansvarsfrihet för styrelsen. I enlighet med vad utredningen tidigare anfört, föreslår den, att bestämmelserna för de två institutionerna bringas i överensstämmelse med varandra på så sätt att ombudsstämmorna tilläggas befogenhet att fastställa balansräkningen samt att besluta angående ansvarsfrihet för styrelserna. Stadshypotekskassans ombudsstämma öppnas av den, som styrelsen därtill inom sig utsett. Därefter välja ombuden inom sig ordförande för stämman. Såsom ordförande vid bostadskreditkassans ombudsstämma är ordföranden i styrelsen självskriven eller vid förfall för honom den ledamot styrelsen i hans ställe utsett. Den förra formen för ledning av förhandlingarna på ombudsstämma anser utredningen vara den lämpligaste och föreslår därför, att bestämmelserna för bostadskreditkassans ombudsstämma ändras i överensstämmelse härmed. (§ 8 förslagen till reglementen.)

R e g i s t r e r i n g av o b l i g a t i o n e r . Enligt nuvarande förordning skola stadshypotekskassans obligationer för att hava gällande kraft vara försedda med påteckning, att de blivit inregistrerade hos riksgäldskontoret. Denna bestämmelse torde ha tillkommit för att inför den utländske köparen betona obligationens officiella prägel. Registreringen saknar på en inhemsk marknad betydelse, och då motsvarande bestämmelser helt saknas både för Sveriges allmänna hypoteksbanks och för bostadskreditkassans obligationer föreslår utredningen av rent praktiska skäl att kravet på registrering av stadshypotekskassans obligationer slopas.

Föreningarna. S t y r e l s e . (§ 25 förslagen till förordningar; § 33 förslagen till reglementen.) Antalet styrelseledamöter hos stadshypoteksföreningarna angives för närvarande i varje förenings reglemente. Ingen förening har färre än fem eller flera än nio. Hos bostadskreditförening är antalet styrelseledamöter lägst fem och högst sju. Innan en samförvaltning mellan stadshypoteks- och bostadskreditföreningarna vunnit tillbörlig stadga, synes under en övergångsperiod ett något större antal styrelseledamöter än senare vara berättigat. Utredningen har därför i sitt förslag till förordning upptagit en bestämmelse om att förenings styrelse under de första fem åren efter förordningens ikraftträdande kan bestå av lägst fem och högst nio ledamöter och därefter av lägst fem och högst

sju ledamöter. Mandattiden föreslås oförändrad till tre år. Samtliga ledamöter utom en skola enligt förslaget utses på föreningsstämma. Enligt nuvarande bestämmelser företrädes stadshypotekskassan hos varje förening av ett ombud, som äger deltaga i överläggningarna inom styrelse och å stämma. I bostadskreditförenings styrelse utser bostadskreditkassan en ledamot. Utredningen, som anser det lämpligare, att även stadshypotekskassan utser en styrelseledamot hos varje förening än att dess intressen tillgodoses av ett särskilt ombud, föreslår, att en ledamot i förenings styrelse utses av vederbörande kassa, som för honom bör utfärda särskild instruktion. Styrelseledamöternas arvoden fastställas enligt gällande bestämmelser av föreningsstämman (förcningssammankomsten). Utredningen föreslår, att så blir fallet även i framtiden. Detta innebär i viss utsträckning en ändring i förhållande till vad som nu gäller för stadshypoteksföreningarna, enär för det särskilda ombud, som för närvarande företräder stadshypotekskassan hos förening, arvodet bestämmes och erlägges av kassan. V e r k s t ä l l a n d e d i r e k t ö r (§25 andra stycket förslagen till förordningar). Verkställande direktör utses enligt gällande bestämmelser hos såväl stadshypoteksförening — om direktör st jänst finnes — som hos bostadskreditförening av föreningens styrelse. Hos bostadskreditförening är dock sådant val ej gällande med mindre det godkänts av bostadskreditkassans styrelse.

Utredningens förslag till förordningar åsyftar att införa likartade bestämmelser för stadshypoteks- och bostadskreditföreningar. De föreslagna bestämmelserna innebära sålunda, att verkställande direktör — såsom redan nu är fallet i fråga om bostadskreditförening — alltid skall utses, samt att styrelsens val ej skall vara gällande med mindre det godkänts av vederbörande kassas styrelse. Hinder föreligger givetvis ej, att direktörstjänsten såsom deltids- eller heltidstjänst innehaves av styrelseledamot i föreningen. Ett förverkligande av här föreslagen likformighet mellan bestämmelserna för de båda organisationerna torde öka förutsättningarna för att samma person utses till verkställande direktör hos såväl stadshypoteks- som bostadskreditförening, vilket är ett väsentligt led i samförvaltningen av föreningarna. Enligt utredningens förslag till reglemente § 35 punkt 6 skola bland förenings tjänstemän finnas en kamrerare och en ombudsman dock att dessa två befattningar må kunna förenas hos en person eller att någondera befattningen må kunna förenas med befattningen som verkställande direktör. I detta sammanhang vill utredningen som sin principiella mening hävda, att befattningarna som verkställande direktör och ombudsman av säkerhetsskäl endast i undantagsfall böra förenas hos samma person. Så bör ske endast därest förening är av så begränsad storlek, att anställandet av en särskild person som ombudsman blir för föreningen starkt ekonomiskt betungande.

110 R e v i s i o n . ( § 2 5 förslagen till förordningar; § 38 förslagen till reglementen.) Hos stadshypoteksförening skola revisorerna enligt nuvarande bestämmelser vara minst två och högst fyra. De utses på ordinarie föreningsstämma. I revisionen skall dessutom deltaga ett ombud för stadshypotekskassan. Bostadskreditförenings revisorer skola vara minst tre. Alla utom en utses på ordinarie föreningssammankomst — en av dem skall vara auktoriserad revisor — medan den återstående revisorn utses av bostadskreditkassans styrelse. Revisorerna hos samförvaltade föreningar böra vara samma personer, varigenom båda föreningarna kunna revideras samtidigt. I utredningens förslag angives antalet till minst tre och högst fem. Alla utom en av dessa föreslås bli utsedda på ordinarie föreningsstämma, och bör en vara auktoriserad revisor. En revisor skall enligt förslaget utses av respektive kassas styrelse. Arvoden till de på föreningsstämma utsedda revisorerna böra bestämmas av stämman och betalas av föreningen, medan arvode till den av kassan utsedde revisorn synes böra fastställas av kassans styrelse och erläggas av kassan. S t ä m m a . (§ 25 förslagen till förordningar; §§ 40—44 förslagen till reglementen.) Stadshypoteksförenings medlemmar sammanträda till föreningsstämma, bostadskreditförenings till föreningssammankomst. Utredningen föreslår för båda sammankomsterna benämningen föreningsstämma.

Föreningsstämma kan vara ordinarie eller extra. Enligt gällande bestämmelser skall extra föreningsstämma för stadshypoteksförening sammankallas bl. a. om minst femtedelen av antalet medlemmar i föreningen därom hos styrelsen gör skriftlig framställning med angivande av orsaken, medan för bostadskreditförening extra föreningssammankomst må utlysas bl. a. då minst tio medlemmar av föreningen därom framställa anhållan. Utredningen föreslår att extra föreningsstämma skall utlysas, om en tiondel av antalet medlemmar därom hos styrelsen gör skriftlig framställning med angivande av orsaken. Det för stadshypoteksföreningarna nu gällande andelstalet har av utredningen ansetts vara väl högt. Medlem, som vill utöva rösträtt å stadshypoteksförenings stämma, skall för närvarande senast å näst sista söckendagen före stämman göra anmälan därom på föreningens kontor. Dylik föreskrift saknas i bostadskreditföreningarnas reglemente, men förhållandet har påtalats som en brist, varvid det framhållits, att avsaknaden av dylik anmälningsplikt vållar besvär därigenom att röstlängd måste upprättas vid själva sammankomsten. En speciell olägenhet följer dessutom därav, att vissa frågor om utövandet av rösträtt för juridiska personer m. m. kunna vara svåra att avgöra omedelbart vid stämman. Det har därför synts lämpligt att föreslå, att den för stadshypoteksföreningarna gällande bestämmelsen om anmälningsplikt före stämman göres tillämplig även beträffande bostadskreditföreningarna. Anmälan skall sålunda enligt utredningens förslag ske å föreningens kontor

senast kl. 15 å näst sista söckendagen före stämman. Rösträtt å föreningsstämma (föreningssammankomst) äger enligt gällande bestämmelser varje medlem, som fullgjort honom åliggande betalningsskyldighet till föreningen. Rösträtt kan även utövas av annan medlem enligt fullmakt. På bostadskreditförenings stämma får ingen på grund av fullmakt rösta för flera än fem medlemmar. Hos stadshypoteksföreningarna är antalet varierande men inskränker sig i allmänhet till en medlem. Hos samtliga stadshypoteksföreningar är för varje medlem antalet röster ställt i förhållande till lånebeloppet samt i viss utsträckning begränsat. Hos Stockholms stadshypoteksförening äger medlem en röst för belopp till och med tiotusen kronor av sitt oguldna lånebelopp samt vidare en röst för varje fullt tal av tiotusen kronor därutöver. Hos Skånes stadshypoteksförening äger medlem en röst för lån t. o. m. ett ursprungligt belopp av tiotusen kronor. För lån till högre belopp erhålles en röst för varje fullt tal av tjugotusen kronor av ursprungliga beloppet utöver tiotusen kronor. Dock må ingen äga mer än fem röster. På övriga föreningars stämmor äger medlem en röst för varje fullt tusental av sitt oguldna lånebelopp hos föreningen. Hos flertalet föreningar får medlem för egen eller annans räkning utöva rösträtt för högst en tiondel av hela det vid stämman antecknade röstetalet. Hos övriga föreningar är rösträtten begränsad till en tjugondel av röstetalet. Hos bostadskreditförening äger medlem enligt nuvarande reglemente en röst för varje påbörjat tusental

av sitt oguldna lånebelopp. Ingen m å för egen eller annans räkning rösta för mer än en tjugondel av det antecknade röstetalet. Stämmorna torde i allmänhet vara jämförelsevis fåtaligt besökta. Utredningen, som önskar se ett ökat deltagande i stämmorna samtidigt som den är angelägen att skapa garantier för att de ej komma att domineras av ensidiga intressen, föreslår, dels att medlem på grund

XI.

Särskild motivering.

Utöver de ändringar i gällande bestämmelser, som utredningen i det föregående föreslagit och motiverat, ha i författningsförslagen upptagits vissa ytterligare ändringar. Många av dessa ha endast syftat till att bringa bestämmelserna i de två organisationernas författningar i överensstämmelse med varandra. Andra ändringar innebära endast redaktionella justeringar i utformningen av nu gällande bestämmelser. En närmare motivering för de flesta av dessa ändringar anser utredningen icke vara påkallad. I det följande lämnas motivering i de fall, där sådan synes erforderlig.*

Förslaget till förordning för hypoteksorganisationen. § 6.

av fullmakt får rösta för högst en annan medlem, dels att varje medlem skall äga en röst för varje påbörjat tusental av sitt oguldna lånebelopp hos föreningen, dels att medlems rösträtt för egna och andras röster begränsas till en tjugondel av det vid stämman antecknade röstetalet. Sistnämnda begränsning har avseende å alla slag av ställföreträdarskap.

stads-

Gällande föreskrift i § 5 sista stycket av förordningen för stadshypotekskassan om vård av pantförskrivna reverser och hypotek har ansetts utgöra en sådan föreskrift,

som har sin plats i reglementet, där det även upptagits (förslag till reglemente § 2). Nuvarande bestämmelser om obligationsinnehavarnas säkerhet äro i viss mån oklara och hava även i tillämpningen givit anledning till tveksamhet. I 6 § förordningen angående stadshypotekskassan stadgas sålunda, att föreningarnas förbindelser och de till föreningarna lämnade reverser med tillhörande hypotek tjäna som säkerhet för de av hypotekskassan utfärdade obligationerna. Det angives emellertid icke vilken rätt som därigenom tillförsäkrats obligationsinnehavarna. Kassan ikläder sig i sin verksamhet även förpliktelser gentemot andra än obligationsinnehavarna. Exempelvis kan nämnas då kassan verkställer en tillfällig upplåning för erhållande av rörelsekapital. Om bestämmelsen i 6 § överhuvud har någon rättslig betydelse måste den innebära — vilket även framgår av förarbetena — att obligationsinnehavarna hava en företrädesrätt till betalning ur förening-

En översikt över de nuvarande författ: ingsrum, till vilka utredningens förslag till förordningar och reglementen närmast ank; yta, återfinnes i bilaga E.

arnas förbindelser jämte de av låntagarna till föreningarna lämnade reverser med hypotek. Närmast måste åsyftas en panträtt. Enligt utredningens uppfattning bör till undvikande av tveksamhet i författningen utsägas, att för obligationsinnehavarna fråga är om en pantsäkerhet. Denna kompletteras genom pantförskrivning till kassan, som därigenom bl. a. kan disponera över låntagarnas reverser med tillhörande hypotek. Enligt gällande bestämmelser skola till föreningnarna lämnade reverser med hypotek ställas under offentlig vård. Av praktiska skäl är det omöjligt att verkställa ett sådant överlämnande omgående, efter det att föreningen mottagit låntagarnas reverser och hypotek. Överlämnandet torde böra ske med lämpliga tidsmellanrum. Bestämmelserna i § 6 utredningens förslag till förordning har utformats under hänsynstagande till det sålunda anförda. § 10.

I förslaget har, som av den allmänna motiveringen framgår, införts en rätt att placera medel även i skattkammarväxlar utfärdade av staten. Dessa äro av begränsad löptid och väl lämpade att användas för sådan del av stadshypoteksinstitutionens medel och fonder, som bör kunna göras likvid på kort tid. Samma rätt att placera i skattkammarväxlar har införts beträffande bostadskreditinstitutionen. § IL Enligt gällande bestämmelser i § 9 av förordningen för stadshypotekskassan svara styrelsens ledamö-

ter en för alla och alla för en för beslut, till vilka de med sin röst bidragit. Enligt utredningens mening kan ansvarighet icke rimligtvis utkrävas i andra fall än där uppsåt eller vårdslöshet ligger vederbörande till last. Möjligen är annat icke åsyftat med nuvarande regler, men i syfte att förebygga oklarhet föreslås ändring i gällande bestämmelser. Därigenom bringas ansvarighetsregeln till överensstämmelse med vad som gäller för bostadskreditkassans styrelse. § 12.

För närvarande innehålla författningarna rörande stadshypoteksinstitutionen inga bestämmelser om revisors ansvarighet. Det har ansetts lämpligt, att en motsvarande bestämmelse, som gäller för bostadskreditkassan enligt § 12 i förordningen för bostadskreditorganisationen, införes beträffande stadshypotekskassan. § 13. Som en följd av utredningens förslag om en utökning av föreningarnas befogenheter med avseende å kassans förvaltning har gällande bestämmelse i § 17 förordningen om stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet om rätt för Kungl. Maj: t att förordna om extra ombudsstämma ej medtagits. Ej heller har bestämmelsen i § 12 förordningen om stadshypotekskassan om rätt för Kungl. Maj:t att låta granska kassans förvaltning bibehållits, enär de bestämmelser, som finnas om revisionen giva möjlighet till betryggande kontroll. § 15. Gällande författningar innehålla endast ofullständiga bestämmelser

om kassans likvidation och om förfarandet därvid. Utredningen har ansett lämpligt föreslå kompletterande regler härom. Motsvarande bestämmelser gälla för bostadskreditkassan. § 23. Med föreskriften i första stycket att byggnad skall vara »nöjaktigt» brandförsäkrad avses att, såsom stadshypotekssakkunniga uttalat (SOU 1934: 13, sid. 72), fastigheten skall vara försäkrad till sådant belopp, att den ersättning, som i händelse av brandskada utgår, täcker den belånade inteckningssäkerheten, varvid hänsyn skall tagas till föreskriften i 40 § av lagen om försäkringsavtal, att vid underförsäkring ersättningsbeloppet kan reduceras. I tredje stycket av utredningens förslag föreskrives, att för förenings utlåning de bestämmelser, som gälla för utlåning från kassan till föreningarna, skola lända till efterrättelse. Lån av förening till låntagare skall sålunda utlämnas mot enahanda villkor, under vilka föreningen erhåller motsvarande lån hos kassan. Dessa stadganden — som äro likalydande med de för bostadskreditorganisationen gällande — synas innefatta även den i den nuvarande förordningen angående grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet § 13 intagna bestämmelsen, att alla till förening inflytande medel — med vissa uppräknade undantag — skola redovisas till kassan. Uttrycklig bestämmelse härom i den föreslagna förordningen synes därför ej vara erforderlig. § 24. Ändringarna innebära reellt ingen

skillnad i förhållande till gällande föreskrifter. Den föreslagna formuleringen av bestämmelsen täcker det fall att hypoteksrevers och omslagsrevers användes, vilket är det normala. Bestämmelserna för bostadskreditinstitutionen äro formulerade på motsvarande sätt. Förslaget till reglemente för hypoteksorganisationen.

stads-

§ 7. Paragrafen innebär i förhållande till vad nu gäller i huvudsak redaktionella ändringar, varjämte utredningen föreslår införandet av motsvarande regler, som nu gälla för bostadskreditkassan, nämligen om skyldighet för styrelse att bereda revisor tillfälle att när som helst fullgöra sin granskning. §§ 8—12. Bestämmelser motsvarande dem, som finnas i förslaget § 8 sista stycket, §§ 9, 10 och 11 samt § 12 första stycket ha icke tidigare funnits men måste införas med hänsyn till de ökade befogenheter förslaget tillagt stämman. Motsvarande bestämmelser finnas för bostadskreditinstitutionen. § 16. Enligt § 5 sista stycket i föreningarnas nuvarande reglementen förpliktigas lånesökanden att vid värderingsförrättning lämna alla de upplysningar och förete alla de handlingar angående den fasta egendomen eller tomträtten, som prövas erforderliga. Då en icke medlem av föreningen ej kan åläggas förpliktelser genom föreskrifter i föreningens

reglemente, har bestämmelsen synts böra utgå. Här ifrågavarande uppl lysningar och handlingar böra dock * helt naturligt även framdeles inford[ ras från lånesökanden. § 22. Ehuru gällande högsta dröjsmålsränta — en procent per månad — under nuvarande ränteläge kan synas hög, har den likväl ansetts böra i bibehållas. I utredningens förslag har emellertid den nuvarande minimigränsen av en halv procent i månaden uteslutits, varigenom ramen för föreningsstyrelsens möjlighet att J fixera straffräntan vidgats. § 25. Enligt nuvarande regler för stadshypoteksinstitutionen (§ 10 i förordningen angående grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet) äger låntagare förfoga över överhypotek. Reglerna för bostadskreditinstitutionen äro strängare och göra låntagarnas rätt härutinnan beroende av samtycke av föreningens styrelse. Det torde dock icke ha förekommit, att föreningsstyrelse vägrat låntagare att utfå överhypotek. I vissa situationer kan det emellertid vara lämpligt, att föreningsstyrelse har prövningsrätt i dylika frågor exempelvis för att få säkerhet för ränteskillnadsersättning och ersättning för förlorade bidrag, och utredningen föreslår därför införandet för stadshypoteksinstitutionens del av motsvarande bestämmelse, som nu gäller för bostadskreditinstitutionen. Därmed vill utredningen icke förorda ny praxis, u t a n låntagare skall normalt äga utfå överhypotek.

Enligt gällande bestämmelser (§ 15 förordningen angående grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet) äger förening vid förtidsinbetalning av lån av låntagaren uppbära ersättningför förlorade förvaltningsbidrag med belopp, som kassans styrelse bestämmer. Dylik ersättning utgår dock ej, när lånet efter att ha varit utelöpande i minst tio år uppsäges till inbetalning efter ett år. Förtidsinbetalning av lån med lägre ränta än vid inbetalningstillfället gällande utlåningsränta medför vinst för stadshypoteksorganisationen. Förenings krav på särskild ersättning för förlorade förvaltningsbidrag kan därför vid sådan låneinbetalning ur låntagarens synpunkt te sig omotiverat. Med anledning härav har stadshypotekskassans styrelse generellt medgivit förening, som i dylikt fall icke önskar debitera låntagaren ersättning för förlorade förvaltningsbidrag, att i stället av kassan uttaga motsvarande belopp. Det här ifrågavarande stadgandet har utformats i överensstämmelse härmed.

Förslaget till förordning för kreditorganisationen.

bostads-

§ § 5 och 7. Utredningen har funnit, att bostadskreditkassan i likhet med stadshypotekskassan bör erhålla rätt att under vissa förutsättningar verkställa tillfällig upplåning. Förslag härom finnes i § 7. § 5 har i anledning härav ändrats i förhållande till vad nu gäller.

§ 6. Paragrafen har utformats i överensstämmelse med motsvarande paragraf i förslaget till förordning för stadshypoteksorganisationen. Vad som anförts i senare delen av utredningens speciella motivering: för denna paragraf äger tillämplighet även beträffande bostadskrcditorganisationen. § 8. I denna paragraf har beträffande rätten att använda kassans reservfond införts bestämmelser likalydande med dem, som gälla för stadshypotekskassan. Bidrag till kassans reservfond enligt § 7 förordningen den 3 augusti 1929 om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar skall av föreningen (låntagaren) erläggas för lån, som utlämnats före den 1 januari 1953. § 10. Enligt gällande bestämmelser för stadshypoteksorganisationen skall som regel lån från kassa till förening och från förening till fastighetsägare utlämnas kontant. — I fråga om skälen härför hänvisas till stadshypotekssakkunnigas betänkande (SOU 1934:13, sid. 59—62). Utredningen anser denna anordning ändamålsenlig och föreslår ingen ändring. För bostadskreditorganisationen gäller emellertid, att lån skall utlämnas i kassans obligationer eller ock kontant. Bostadskreditinstitutionen har under sin verksamhet alllid utlämnat lånen kontant. Med hänsyn härtill, och då den för stadshypoteksinstitutionen gäl-

lande formen för låns utlämnande synes vara den lämpligaste, föreslår utredningen, att stadshypoteksorganisationens regler överföras till bostadskreditinstitutionen. Hänsyn h a r därvid även tagits till vikten av att samma regler gälla vid en samförvaltning. Angående förtidsinbetalning av lån hänvisas beträffande stadshypoteksinstitutionen till § § 5 och 15 i förordningen angående grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet samt till SOU 1934: 13, sid. 53 ff. Gällande bestämmelser för bo-, stadskreditinstitutionen finnas i § 10 av förordningen och § § 2 2 och 27 av reglementet. Den väsentliga skillnaden mellan gällande regler för stadshypoteksoch bostadskreditorganisationerna synes vara, att vid frivillig inbetalning efter tio år utgår i vad gäller bostadskreditinstitutionen ej ränteskillnadsersättning. De skäl, som stadshypotekssakkunniga anfört (SOU 1934:13, sid. 55—56) föranleder utredningen föreslå, att stadshypoteksinstitutionens regler göras tillämpliga å bostadskreditinstitutionen. I sista stycket av § 10 har intagits en bestämmelse motsvarande för stadshypotekskassan gällande om placering av medel, som ej ha omedelbar användning. Behov av denna bestämmelse har ansetts föreligga även för bostadskreditkassan särskilt vid en genomförd samförvaltning. § 17. Enär gällande byggnadsstadga innehåller bestämmelser utom för stad oth stadsliknande samhälle även för

landet i övrigt, har ändring företagits i gällande bestämmelse. § 20.

Bestämmelserna i § 20 förordI ningen den 3 augusti 1929 om | Svenska bostadskreditkassan och om i bostadskreditföreningar om låntagares bidrag till förenings säker! hetsfond skola alltjämt tillämpas [beträffande lån, som utlämnats före i ikraftträdandet av denna förordning, såvida ej beträffande lån, ut] lämnat efter den 31 december 1952, i förening och låntagare överenskomimit, att de från den 1 april 1953 I gällande bestämmelserna skola äga | tillämplighet. Förslaget till reglemente för stadskreditorganisationen. § 14.

bo-

Föreskriften i andra stycket har sin motsvarighet i förslaget till reglemente för stadshypoteksorganisationen och förekommer i det normalreglemente för stadshypoteksförening, som stadshypoteks! kassan utarbetat. Bestämmelsen innebär ett förtydligande av vad som redan får anses gälla. § 16. Av skäl, som angivits i motiveringen till § 16 av utredningens förslag till reglemente för stadshypoteksorganisationen, har bestämmelsen i § 15 sista stycket av gällande reglemente för bostadskreditorganisationen ej medtagits i utredningens förslag. § 18. Bestämmelsen motsvarar nu gäl8—1478 52

lande bestämmelser i § 17 reglementet. Den föreslagna lydelsen överensstämmer med vad som gäller för stadshypoteksinstitutionen. Medgivande från försäkringsgivaren måste införskaffas, enär den tid, som enligt förslaget skall förflyta innan försäkringen upphör efter föreningens mottagande av underrättelse, är längre än som föreskrives i 1927 års lag om försäkringsavtal. Vid ett genomförande av utredningens förslag erfordras ej nuvarande bestämmelse i § 19. § 22.

I motiveringen till § 22 av utredningens förslag till reglemente för stadshypoteksorganisationen har redogjorts för utredningens förslag till fixerande av dröjsmålsräntan. Det har ej ansetts motiverat att för bostadskreditföreningarna föreslå häremot avvikande bestämmelser. § 27.

Utredningen vill hänvisa till vad som anförts under § 10 i förslaget till förordning för bostadskreditorganisationen. Hänvisning sker även till vad som anförts under § 27 i förslaget till reglemente för stadshypoteksorganisationen. Inom bostadskreditorganisationen tillämpas ej stadshypoteksorganisationens nuvarande praxis att ersättning för förlorade förvaltningsbidrag vid inbetalning av lån med lägre ränta än vid inbetalningstillfället gällande utlåningsränta debiteras kassan i stället för låntagaren. Med här föreslagen lydelse av hithörande bestämmelser, som överensstämmer med den för stadshypoteksorganisationen före-

slagna, kan såväl stadshypotekssom bostadskreditorganisationens praxis tillämpas. § 32. I denna paragraf har införts en bestämmelse om vård av förenings egna värdehandlingar. Att medel, som icke omedelbart komma till användning, skola insättas i bank har ansetts ligga i sakens natur. Den uttryckliga bestämmelsen härom i § 31 av nuvarande reglemente har därför ej synts erforderlig. § 36. Gällande reglemente för bostadskreditorganisationen föreskriver att uppgift enligt § 3 reglementet skall vara underskriven av ordföranden och ombudsmannen. Bestämmelsen synes sakna betydelse och har därför ej medtagits i utredningens förslag.

118 Övergångsbestämmelser. Utredningen har i sitt förslag utgått från att en samförvaltning mellan institutionerna skall genomföras på frivillighetens väg. Införandet av nya författningsbestämmelser för stadshypoteks- och bostadskreditorganisationerna har ej ansetts motivera nyval av de valda ledamöterna i organisationernas styrelser. Det torde få ankomma på organisationerna själva att så förbereda förekommande val, att, i den mån så är möjligt, ledamöterna bliva gemensamma, varigenom samförvaltningen av de båda organisationerna i denna del successivt torde kunna förverkligas och därefter bevaras. Förslagets bestämmelse, att antalet ledamöter i förenings styrelse under en övergångstid må uppgå till nio — denna bestämmelse antages dock endast i undantagsfall finna användning — kan därvid bliva av betydelse.

BILAGOR

Bilaga A. Stadshypoteks- och bostadskreditorganisationernas utgifter och inkomster under år 1951 samt deras tillgångar och skulder vid slutet av samma år. Stadshypotekskassan

Stadshypoteksföreningarna

Bostadskreditkassan

Bostadskreditföreningarna

1 0 00 k r o n o r Utgifter. 488 46 709

1422 281 1222

337 173 531

592 52 1059

2 925

813 2 038

81 682 940

122 357 420 142

710 2 090 013

5 777 2 090 013

1127 354 583 9 253

6 233 354 583 4 870

66 208 3 220

10 877 18 962 1857

204 18 564

Summa

2 127 486

383 731

Obligationer Skuld till vederbörande kassa Annuiteter Förfallna obligationer och kuponger Upplupna ej förfallna räntor Diverse konton Reserv- eller säkerhetsfond

2 123 165

Förvaltningskostnader Diverse konton Till reserv- eller säkerhetsfond Summa Inkomster. Räntor Förvaltningsbidrag Fondbidrag och fondavkastning Diverse konton

.... .

Tillgångar. Likvida medel Utlämnade lån Upplupna ej förfallna räntor och förObligationer och fondlån Diverse konton

8 2*9 132 374107

Skulder.

372 441 2 090 013

852 7 351 7 978 20 805

10 267 2 9*9 24 217

354 583 9 253 151 5 459 131 5 549

332 9 939

Bilaga

B.

Förvaltningsbidrag o c h förvaltningskostnader h o s stadshypoteksorganisationen. 1

Stadshypoteksförening

Förvaltningsbidrag efter stämmobeslut 1952 i procent per år av lånens oguldna belopp

Inkomster Förvaltningsav förkostvaltningsnåder bidrag 1951 1951

Överskott

1 000 kronor 1. Stockholms.

2. Upplands

3. Norra Roslags .

4. Södermanlands . 5. Ostgöta 6. Norrköpings 7. Norra

Smålands

8. Södra Smålands 9. Blekinge 10. Skånes 11. Västkustens . . . 12. Göteborgs 13. Älvsborgs 14. Skaraborgs

0-0 7 % på lån, som t. o. m. 16A 1945 överförts i serielåneräkning 0 10 % under tio år på lån, som eftet 15 /4 1945 överförts i serielåneräkning. Därefter 007 %. 0'10 % för helt nya lån om minst 100 000 kr., som utlämnats i lvyreshus efter lft 1946. 0 i 5 % för övriga lån. 0 l 0 % för helt nya lån, som utlämnats fr. o. m. Vi 1947. 0-10 % för före lU 1947 utlämnade lån på en och samma fastighet å lägst 300 000 kr. 0 l 5 % för övriga lån. 0'10 % för helt nya lån, som utlämnats fr. o. m. 19/i2 1946. 0-15 % för övriga lån. 0 10 % Oio % på lån t. o. m. 300 000 kr. På överskjutande belopp lägre bidrag. 0'10 % för helt nya lån, som utlämnats fr. o. m. 3/o 1946. 0 l 8 % för övriga lån. 0-10 % 0 10 % 0-io % 0-io % 0-io % OlO % på lån, som överförts i serielåneräkning efter 16/io 1951. 0 l 2 % på övriga lån. På lån beviljade t. o. m. Vio 1946 uttages : 0'20 % på lånedel understigande 50 000 kr. 0"10 % på lånedel överstigande 50 000 kr. På lån beviljade efter Vio 1946 uttages: 0-10 %.

61 117

56 72

5 45

11 34 231 55 112 75

11 23 198 55 100 50

11 33 12 25

Utelöpande lånebelopp återfinnas i tabell 4.

Stadshypoteksförening

Förvaltningsbidrag efter stämmobeslut 1952 i procent per år av lånens oguldna belopp

InFörvaltkomster ningsav förkostvaltnings- nader bidrag 1951 1951

Överskott

1 000 kronor 15. Wermlands 16. Örebro

018 % 0'20 % under tio år på den 15/< 1944 utelöpande lån av ser. L och N. 0*10 % på övriga lån. 17. Västerås . . 015 % 0 10 % på nya lån, som beviljats från 18. Dalarne . . Vi 1945. 0*25 % på övriga lån. 19. Gefleborgs 0*10 % på samtliga n j a lån, förskottslån, lån, som fr. o. m. 15/io 1942 konverterats till 3'5 % ränta, samt å serielån, som löpa med ränta överstigande 3*5 %. 0'25 % på övriga serielån, som löpa med 3*5 % eller lägre ränta. 20. Västernorrlands o. 0*12 % Jämtlands läns 21. Västerbottens och 015 % Norrbottens 22. Kiruna 0l0 % Summa

56 70

53 57

3 13

23 16

3 2 038

7 1422

—4 616

488 1910

488 128

Stadshypotekskassan Summa

Bilaga C. Förvaltningsbidrag och förvaltningskostnader hos bostadskreditorganisationen. 1

Bostadskreditfö re ning

Förvaltningsbidrag efter stämmobeslut 1952 i procent per år av lånens nominella belopp

InFörvaltkomster ni ngsav förkostvaltningsnader bidrag 1951 1951

Överskott

1 000 kronor stads 0*10 % å lån, som löpt tjugo år från den dag det överförts till amorteringslåneräkning. 0*15 % å övriga lån. 2. Östra Svealands.. 0*15 % å samtliga lån, som utbetalts fr. o. m. den V 7 1946, samt å lån med 3*75 % och högre ränta. 0*25 % å lån, utbetalda före VT 1946, o. löpande med lägre ränta än 3*75 %. 3. Norrköpings 0 20 % å oguldet lånebelopp för län överförda till amorteringslån före den Vt 1939. 0 20 % å nominellt lånebelopp för övriga lån. 4. Ostgöta 0*20 % 5. Norra Smålands. . 0*25 % (i. Södra Smalands o 0*20 % Blekinge 0 15 % för lån, som under minst tio 7 år varit överförda till amorteringslåneräkning. 0*20 % för övriga lån. 8. Hallands l ä n s . . . . 0*20 % å oguldet kapitalbelopp 9. Göteborgs 015 % för lån med 5 % och 4 8/4 % ränta, utlämnade före den Vi 1935. 0*25 % för övriga lån. 10. Göteborgs och 0*25 % Bohus läns 11. Västgöta—Dals . . 0*25 % å nominellt lånebelopp för lån överförda till amorteringslåneräkning efter den Vi 1945. 0*25 % å oguldet lånebelopp per den 31 /i8 1950 för lån överförda till amorteringslån senast den Vi 1941 samt å oguldet lånebelopp per den 3Vi2 1951 för län överförda till amorteringslan undertidenV71941 —Vi 1945. 12. Västra Svealands 0*15 % å oguldet lånebelopp för lån med ursprungligen mer än 3 Va % ränta. 0*25 % å oflnZdenånebeloppförövr.lån. Gävle—Dala 0 25 % Västernorrlands 0 25 % läns Jämtlands läns . . 0*20 % Västerbottens läns 0 20 för lån med 3'5% och högre ränta. 0*25 för öviga lån. 17. Norrbottens läns 0*20 % å oguldet kapitalbelopp för lån överförda till amorteringslåneräkning före den Vi 1942. 0 25 % å nominellt lånebelopp för övriga lån. Summa Bostadskreditkassan 0*10 % 1. Stockholms

1 Utelöpande lånebelopp återfinnas i tabell 4. snittligt cirka 12 % högre än de utelöpande.

27 25 16

17 17 13

10 8 3

9 46

9 45

7 27

5 21

2 6

5 31

110 929 Summa 1039 Nominella lånebeloppen äro genom-

Bilaga D. Svenska sparbanksföreningens

yttrande över r e a l k r e d i t u t r e d n i n g e n s

för-

slag till ändrade f o n d b e s t ä m m e l s e r för bostadskreditkassan o c h f ö r bostadskreditföreningarna samt några reflexioner i a n l e d n i n g härav. G e n o m r e m i s s d e n 12 j a n u a r i 1951 bereddes Svenska sparbanksfören i n g e n tillfälle a t t a v g i v a y t t r a n d e över r e a l k r e d i t u t r e d n i n g e n s f ö r s l a g till ä n d r a d e f o n d b e s t ä m m e l s e r för bostadskreditorganisationen. * Yttr a n d e t återgives h ä r i n e x t e n s o m e d u n d a n t a g av a t t v i s s a s i d h ä n v i s ningar utelämnats:

att grunda något omdöme på. Motsvar a n d e brist vidlåder uppgifterna om bostadskreditföreningarna. Rent principiellt synes förslaget ge en allmän oklarhet om de krav, som anses böra ställas på fondernas storlek. Av § 7 (§ 8 i utredningens slutliga förslag) synes framgå att Bostadskreditkassan skall sträva efter 3 % reservfond. I motiveringen sägs att det är angeläget att eftersträva 1,5 % och strax efteråt att detta är ett lämpligt minimum. I § 14 h a r detta minimum upphöjts till maximum, när det gäller föreningarnas bidrag till Kassans vinst för fonderingsändamål. I § 20 andra stycket (tredje stycket) stadgas att fondbidragen till föreningarna kunna minskas eller upphöra att utgå, då säkerhetsfonden når 6 %, men enligt första stycket (andra stycket) kan en minskning av fondbidraget genomföras när som helst under vissa förutsättningar av beslut av medlemmarna och godkännande av Kassans styrelse; av bilagan framgår att Kassans styrelse anser att det i regel är de större föreningarna, som nått en sådan konsolidering, att nedsättning enligt § 20 första stycket skulle kunna ske, och i en tabell kan man se att säkerhetsfonderna hos dessa ofta ligger rätt väsentligt under 3 %. Bidragen skola dessutom slås ut på 10 år i stället för 5.

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet. Genom remiss den 12 januari 1951 h a r tillfälle beretts Svenska sparbanksföreningen att före den 1 februari 1951 inkomma med yttrande över ett av »Realkreditutredningen» den 8 jan u a r i 1951 avgivet förslag om ändring av bestämmelserna rörande fondbidrag till Bostadskreditkassan och de därtill anslutna bostadskreditföreningarna. Med anledning härav får Svenska sparbanksföreningen anföra följande. Den kort tillmätta remisstiden liksom den omständigheten, att de handlingar, som synes ha legat till grund för bedömande inom Bostadskreditkassans styrelse och inom Utredningen (bil. 1—5 till den vid remissen fogade skrivelsen), icke varit tillgängliga, utesluter ett närmare bedömande av förslagets innebörd med hänsyn till förlustriskerna m. m. Endast några mera allmänna reOm det nu förhåller sig så, att Kasflexioner kunna därför göras. sans reservfond anses knappast behöva När utredningen föreslår, att fondökas utöver 1,5 % — i varje fall icke bidrag till Bostadskreditkassan skola genom fondbidrag eller bidrag från förhelt slopas, hade det varit av intresse eningarna — men föreningarnas fonder att något närmare få kännedom om Boböra ökas till 6 %, förefaller det kunna stadskreditkassans egna möjligheter att vara lämpligt, att det nuvarande fondi fortsättningen och under olika utveckbidraget till Kassan överflyttas till förlingsalternativ tillgodose fondbildningseningarna och att föreningarnas fonder kravet. Utöver en uppgift, att avkastpå det sättet snabbare nalkas sitt mål. ningen av Kassans reservfond år 1949 I stället tänker man sig nu ett i två avuppgått till 158 000** kronor, saknas i seenden retarderat tempo för fondavremisshandlingarna egentliga uppgifter sättningen inom föreningarna, i det ena * Se sid. 99. ** Är 1951 176 000 kronor (utredningens anm.).

avseendet (10 år) omedelbart och i det andra redan när fonderna nalkas 3 %. Detta betyder, att det retarderade tempot sätter in, innan de sammanlagda fonderna uppnått 4J/2 % och för övrigt alldeles oberoende av i vilken omfattning Bostadskreditkassan lyckas hålla sin fondställning. Denna ordning är svårförståelig, icke minst med hänsyn till den procentsats för fondkravet, som författningsförslaget angiver såsom mål för den fortsatta fonderingen. Man söker helt naturligt skälen till dessa på skilda punkter verkande mildringsförslag. I fråga om Bostadskreditkassan sägs egentligen endast, att 1,5 % kan vara lämpligt därför att Stadshypotekskassan har 1 %. Beträffande säkerhetsfonderna säger Utredningen, att det ofta torde vara av betydelse, att lånekostnaderna u n d e r de första åren ej sättas högre än vad som är oundgängligen nödvändigt. I bilagan säger Kassans styrelse generellt om de föreslagna mildringarna, att det synes önskvärt att låntagarna erhålla den lättnad i fondbidragen, som förhållandena medgiva, och att varje nedbringande av lånekostnaderna dessutom är av betydelse med hänsyn till konkurrensen på kreditmarknaden. Och detta sista är väl också pudelns kärna. Att konkurrenssynpunkten har en dominerande betydelse framgår därav, att det endast är nya medlemmar som få den föreslagna mildringen. Men om det också kan vara begripligt, att en institution vill öka sin konkurrenskraft, är det ändå svårförståeligt att det skall ske på det föreslagna sättet. Särskilt påfallande är det att medlemmarna-låntagarna själva — låt vara med godkännande av Kassans styrelse — skola kunna besluta om nedsättning av fondbidragen till föreningarna. Det är påfallande främst därför, att alla de låntagare, vilkas lån ligga inom den första 1 O-årsperioden, ha ett direkt eget intresse av att fondbidragen hållas låga åtminstone tills deras 10årsperiod utgår, ty därefter kunna de icke drabbas av en eventuell höjning. Risken för att utdebitering skall behöva ske betrakta låntagarna säkerligen såsom ganska minimal. Slutligen

inställer

sig

frågan, om icke en tillväxt av den egna fondstyrkan hos bostadskreditinstitutionen snarare borde leda till en lättnad av statens insats i form av grundfonden än till en nedsättning av medlemmarnas skyldigheter att bidraga till säkerheten. Det torde icke förefinnas något sådant allmänt intresse av att öka bostadskreditföreningarnas konkurrenskraft, att det allmänna genom staten skall ge sitt stöd däråt, allra minst just nu när långivningen på bostadsområdet karakteriseras mera av brist på kapital än av stark konkurrens om låneobjekten. I själva verket ha väl bostadskreditföreningarna under senare år haft större svårigheter att anskaffa kapital för utlåningen än att vinna nya medlemmarlåntagare. I detta sammanhang är det av intresse att jämföra de i föreliggande förslag framförda synpunkterna på fondkraven inom bostadskreditinstitutionen med det stadgande om skattefrihet för fondavsättningen, som givits i kommunalskattelagen 29 § 3 mom. sista stycket. Enligt detta lagrum åtnjuter Bostadskreditkassan och bostadskreditföreningarna skattefrihet för fondavsättning upp till 3 % respektive 6 %. Sparbanksföreningen förmodar, att en så betydande förmån som skattefrihet grundas på en stark uppfattning av fondavsättningens oundgänglighet. Det förefaller då överraskande, att man nu anser fonder på 1 I /* % respektive 3 % vara i stort sett tillfredsställande. Om det icke föreligger tillräckliga möjligheter att bedöma förevarande spörsmål i hela deras vidd, vill det likväl synas som om redan mera allm ä n n a skäl tala för att någon ändring på sätt Utredningen föreslagit icke nu vidtages. I andra hand synes böra allvarligt övervägas i vad mån den av staten satsade grundfonden med hänsyn till reserv- och säkerhetsfondernas utveckling kan minskas. Stockholm den 31 januari 1951. SVENSKA SPARBANKSFÖRENINGEN Gustaf Stenmarck /Olof Sahlin

ofrånkomligt

Med anledning av sparbanksföreningens yttrande har utredningen funnit det påkallat att ytterligare förtydliga de tankegångar, som den utvecklat i sin skrivelse av den 8 januari 1951, samt att i anslutning därtill knyta några reflexioner till de av sparbanksföreningen framförda synpunkterna. Inledningsvis må framhållas, att utredningen ej funnit det motiverat att under angivande av olika antagna alternativ för den framtida utvecklingen beräkna fondställningen vid ett genomförande av föreslagna refomer. Sådana beräkningar måste bli högst osäkra och sakna dessutom större praktiskt värde. Verkningarna på fondutvecklingen inom bostadskreditorganisationen av ett genomförande av utredningens förslag ha belysts av utredningen med anledning av bank- och fondinspektionens remissyttrande (sid. 99—101). Väsentligt är att vad som ur saklig synpunkt kan betecknas som en disproportion mellan fonder och skulder motverkas. I detta syfte har föreslagits dels att förvaltningsbidraget till bostadskreditkassan skall höjas, om så erfordras för att kassans reservfond skall uppnå tillfredsställande storlek — en och en halv procent av kassans skulder — dels att sänkt fondbidrag till bostadskreditförening på nytt skall utgå med det högre beloppet, om så motiveras av låne- och fondutvecklingen. Beträffande den osäkerhet, som sparbanksföreningen anser föreligga angående de krav, som ställas på fondernas storlek, vill utredningen framhålla, att den omständigheten, att en procentuell gräns för fonds storlek i förhållande till upplåning-

en blivit fastställd för att vinst ej skall behöva tillföras reservfonden — tre procent i fråga om kassan — eller för att fondens avkastning ej skall behöva föras till säkerhetsfonden — sex procent i fråga om förening — icke behöver och icke heller bör hindra, att ett speciellt bidrag till fonden sänkes eller upphör att utgå vid ett lägre fondbelopp. Att en reservfond hos kassan på en och en halv procent av skulderna framstår som ett önskvärt minimum innebär sålunda icke att en extraordinär höjning av förvaltningsbidragen skall behöva tillgripas i syfte att bringa fonden över denna gräns. Som anledning till en speciell höjning av förvaltningsbidraget framstår därför den angivna procentsatsen som ett maximum. I princip tillgår fondbildningen hos stadshypotekskassan i enlighet med vad av utredningen föreslagits för bostadskreditkassan. Sparbanksföreningens argumentation riktar sig sålunda icke endast mot utredningens förslag utan även mot redan godtagna grunder för hypoteksfondering. Som »pudelns kärna» har sparbanksföreningen betecknat bidragsreduceringarnas betydelse med hänsyn till konkurrensen på kreditmarknaden. Härom vill utredningen anföra följande. För utredningen har det framstått som ett självklart mål att söka åstadkomma en reducering av de i jämförelse med den bundna primärbelåningen högre kostnader, som den bundna sekundärbelåningen betingar. Ett sådant resultat åstadkommes bl. a. i den mån av utredningen föreslagen möjlighet till nedsättning av fondbidragen inom bo-

stadskreditinstitutionen kan utnyttjas. Att någon större del av den totala sekundärbelåningen än för närvarande därigenom skulle komma att ske hos bostadskreditföreningarna är knappast att förmoda. Om likväl en sådan tendens skulle visa sig, komme säkerligen räntevillkoren för sekundärlån hos övriga fastighetskreditgivare att nedjusteras i erforderlig mån. En sänkning av fondbidragen skulle under sådana förhållanden medföra en — om än ringa — reducering av kostnaderna för sekundärbelåning, som torde harmoniera väl med samhälleliga önskemål.

ka borde leda till en minskning av statens insats i form av grundfond, vill utredningen framhålla, att en ändring av grunderna för bostadskreditkassans ifrågavarande fond synes olämplig, så länge motsvarande bestämmelser äro oförändrade hos Sveriges allmänna hypoteksbank och hos Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Det bör i övrigt framhållas, att grundfonden skyddar obligationsinnehavarna men ej låntagarna-föreningsmedlemmarna, och att staten icke vid något tillfälle åsamkats förlust genom sitt grundfondstillskott. I en tid då det allmänna gör stora insatser för ett lösande av bostadsfrågan synes ett förslag om ändring av grundfondsreglerna sakna aktualitet. Spörsmålet torde för övrigt ligga utanför utredningens uppdrag.

Med anledning av sparbanksföreningens kritik rörande lämpligheten av att det i första hand skulle tillkomma vederbörande förenings medlemmar att besluta om sänkning av bidrag till förenings säkerhetsfond, må ännu en gång framhållas, att huvudparten av medlemmarna ej ha något ekonomiskt utbyte av en sänkning av bidraget. Anledning föreligger sålunda ej att befara att beslut om sänkning genomföres av hänsyn till enskild vinning. Beslut om sänkning torde i stället dikteras av omtanke om organisationens fortsatta utveckling till gagn för samtliga medlemmar. Det bör slutligen även bemärkas, att en sänkning av bidraget kan komma till stånd endast därest förenings beslut biträdes av kassans styrelse. Denna kan jämväl, närhelst den så finner erforderligt, påfordra, att sänkt bidrag på nytt höjes.

Sparbanksföreningen har vidare erinrat om bostadskreditkassans och bostadskreditföreningarnas rätt att vid inkomsttaxering avdraga belopp, som avsättas till reserv- respektive säkerhetsfonder för att uppbringa kassans reservfond till tre och förenings säkerhetsfond till sex procent av kassans respektive föreningens skulder. Under förmodan att denna förmån byggt på uppfattningen om fondavsättningens oundgänglighet, har sparbanksföreningen funnit det överraskande att fonder på en och en halv respektive tre procent nu skulle anses vara i stort sett tillfredsställande. Även till detta resonemang torde utredningen få knyta några reflexioner.

Vad angår sparbanksföreningens —- mot bostadskreditföreningarnas konkurrenskraft som bakgrund — framförda tanke, att en tillväxt i bostadskreditinstitutionens fondstyr-

Såväl bostadskreditkassan som bostadskreditföreningarna voro — i likhet med stadshypoteksorganisationen •—• från sin tillblivelse helt frikallade från skattskyldighet till

staten samt skyldiga att till komm u n erlägga skatt endast för inkomst av fastighet. Genom betänkande den 20 december 1939 med förslag rörande beskattning av stiftelser och ideella föreningar m. fl. juridiska personer m. m. (SOU 1939:47) föreslog 1936 års skattekommitté att, bland andra, bostadskreditkassan och bostadskreditföreningar na icke längre skulle åtnjuta frihet från inkomstskatt. I yttrande över kommittéförslaget anförde bostadskreditkassans styrelse att avdrag vid taxering borde få göras, så länge lagstadgat fondminimum icke redovisades, för fondavsättningar i den m å n desamma utgjorde avkastning å fond eller fondbidrag. Enligt Kungl. Maj :ts proposition den 6 m a r s 1942, nr 134, blev styrelsens hemställan beaktad och den seder-

mera givna ännu gällande författningsföreskriften fick det innehåll, som tidigare angivits. Att de föreskrivna fondbidragen ansetts »oundgängliga» vid bostadskreditinstitutionens tillkomst år 1929 torde vara klarlagt. Av föredragande departementschefens yttrande i propositionen till 1942 års av sparbanksföreningen åberopade lagändring synes däremot icke framgå, att någon ny prövning i sak då skulle ha förekommit beträffande frågan, huruvida fondavsättningar inom bostadskreditkassan och bostadskreditföreningarna intill föreskrivet minimum alltjämt vore oundgängliga eller icke. Den föreslagna avdragsrätten har utan närmare kommentarer knutits till de alltifrån organisationens start gällande bestämmelserna.

Bilaga Översikt ö v e r d e n u v a r a n d e f ö r f a t t n i n g s r u m , till vilka u t r e d n i n g e n s

E. för-

slag till f ö r o r d n i n g a r o c h r e g l e m e n t e n n ä r m a s t anknyta. Följande förkortningar användas: FK — Kungl. Maj :ts förordning angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa den 17 maj 1935 (nr 176).

N

= Normalreglemente för stadshypoteksförening, godkänt av styrelsen för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa den 27 november 1947.

F F = Kungl. Maj :ts förordning angående grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet den 17 maj 1935 (nr 177). RK = Kungl. Maj :ts reglemente för konungariket Sveriges stadshypotekskassa den 17 maj 1935 (nr 178).

F

= Kungl. Maj:ts förordning om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar den 3 augusti 1929 (nr 25G).

R

Kungl. Maj:ts reglemente för Svenska bostadskreditkassan och för bostadskreditföreningar den 18 oktober 1929 (nr 353).

Förslag

till förordning

om Konungariket

och om

till reglemente

för

och för 1 — 2 —FK 3 —RK 4 —RK 5 —RK

5 tredje stycket. 2 första stycket. 3. 5.

stadshypotekskassa

stadshypoteksföreningar.

1 — F K § 1. 2 — FK § 2 första och a n d r a styckena. 3 — FK § 4 första och a n d r a styckena. 4 — FK § 2 tredje och fjärde styckena. 5 — FK § 4 första och fjärde styckena; FK § 3. 6 •—• FK § 6; FK § 5 andra och tredje styckena. 7 — FK § 4 sjätte och sjunde styckena. 8 — F K § 7. 9 — F F § 3. 10 — F K § 5 första stycket; F F § 9; F F § 5; FK § 8. 1 1 — F K § 9. 12 — F K § 10.

Förslag

Sveriges

§ 13 §14 § 15 §16 §17 §18 § 19 §20 §21

F F § 17. R K § 4. F K § 13. F F § 1. F F § 2. N § 2 tredje F F § 4. F F § 14 tredje F F § 14 fjärde andra kena.

stycket. stycket. stycket; N § 20 och tredje styc-

§22 § 23 — F F § 6; F F § 8 tredje stycket. §24 — F F § 8 ; F F § 10 första stycket. §25 — F F § § 16,18 och 19. § 26 — RK § 8 andra stycket. § 27 — F F § 14 första och a n d r a styckena. §28 —

Konungariket

Sveriges

stadshypotekskassa

stadshypoteksföreningar. 6--RK§ 7--RK§ 8--RK§ 9-

6. 7 ; F K § 11 första stycket; FK § 10. 9 ; R K § 8 tredje stycket.

10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 §24 §25

R K § 1 0 ; R K § 8 första stycket R K § 11. N § 3 andra och tredje styckena. F F § 14 femte stycket, F F § 7 första och andra styckena. N 11. FF 7 tredje stycket; N § 6. 10. N 14 första stycket. N 17 första stycket. N F F 11 andra stycket. F F 11 tredje stycket; N § 17 andra, tredje och fjärde styckena. N § 16. F F § 10 andra stycket.

Förslag

till förordning

om Svenska

§26 §27 §28 §29 §30 §31 §32 §33 §34 §35 §36 §37 38 §39 § 40 §41 §42 §43 §44

F F § 11 första stycket, F F § 15. •N § 24. F F § 13 andra stycket, •N § 19. •N § 23. •N § 26 andra stycket. •N § 27. •N § 29. •N § 30. •N § 31. •N § 32 andra, tredje och fjärde styckena. •N § 33. F F § 20. •N §§ 35 och 36. •N § 37. •N § 38. N § 39. •N § 40.

bostadskreditkassan

och

om

och

för

bostadskreditföreningar. § 1 — F § 1. § 2 — F § 2. § 3 — F § 3. § 4 — F § 4. § 5 — F § 5. § 6 — F § 6. § 7— § 8 — F § § 7 och 8. § 9 — F § 9. § 10 — F § 10. § 1 1 — F § 11. §12 — F § 1 2 . § 13 — F § 13. §14 — F § 1 4 .

Förslag

till reglemente

§ 15 — F § 15. § 16 — F § 16. § 17 — F § 17. §18 — F § 18. § 19 — F § 19. § 20 — F § 20. § 21 — F § 2 1 . § 22 — § 23 — F § 22. §24 — F § § 23 och 24. §25 — F § 2 5 . §26 — F § 2 6 . §27 — F § 2 7 . §28 — F § 28.

för Svenska

bostadskreditkassan

bostadskreditföreningar. § § § § § § § § §

1—R§ 2—R§ 3—R§ 4— 5—R§ 6—R§ 7—R§ 8—R§ 9—R§

1 2 3 4 5 6 7 8

§10 — R § 9. § 11 — R § 10. § 12 — R § 11. § 13 — R § 12. §14 — R § 1 3 . § 15 — R § 14. § 16 — R § 15. §17 — R § 1 6 . §18 — R § 1 7 .

§ 1 9 — R § 18. §20 — R § 2 0 . §21—R§21. § 22 — R § 2 2 . §23 — R § 2 3 . §24—R§24. §25—R§25. §26 — R § 2 6 . §27 — R § 2 7 . §28—R§28. §29 — R § 2 9 . § 30 — R § 3 0 . §31—R§32.

§32 — §33 — R § 3 3 . §34—R§34. § 35 — R § 3 5 . § 36 — R § 3 6 . §37 — R § 3 7 . §38 — R § § 38 och 43. §39 — §40 — R § § 39 och 45. §41—R§40. §42 — R § 4 1 . § 43 — R § 44. § 44 — R § 42.

Stockholm 1952. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Statens offentliga utredningar 1952 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska törteckningen.'

Allmän lagstiftning*. Rättsskipning. Fångvård. Det yngsta fångvårdsklientelet. [6] Räjongplan för fångvården. [21] Betänkande med förslag till allmän förfogandelag och allmän ransoneringslag. [24] Zonexpropriationsutredningen. Betänkande med förslag till vissa ändringar i byggnadslagstiftningen. [25] Lagberedningens förslag till ny lagstiftning om tomträtt m. m. [28]

l a s t egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande angående vissa fiskerättsliga förhållanden inom lappmarkerna samt tillgodogörandet av fisket i kronovattnen därstädes och i Jämtlands län m. m. [18]

V ätten väsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Barrskogstillgångarna och skogsindustriens råvaruförsörjning. [15]

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Löneplan eller kollektivavtal. [3] Betänkande med förslag till allmänt resereglemente m. w,

Industri.

[•]

Allmän folkomröstning. 1950 års folkomröstnings- och valBättsutrednings betänkande. 2. 17] Bilaga 1. Folkomröstningsinstitutet i Schweiz. [8, Bilaga 2. Folkomröstningsinstitutet i Förenta staterna. [9] Bilaga 3. Folkomröstningsinstitutet utanför Schweiz och Förenta staterna. [18] Kom ni n nål för val tu i H g. Förslag till kommunallag m. m. Kommunallagskommitténs betänkande. 3. [14]

Statens oo Ii kommunernas linansväsen. 1949 års uppbördssakkunniga. 2. Betänkande med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet. [1]

Handel och sjöfart.

Kommunikations väsen. Busslinjeutreduingen. 1. Betänkande med förslag till beräknande av tilläggsvärde (goodwill) för bussföretag m. m. [20] Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser rörande vägföreningar ni. m. [26] Betänkande med förRlag till förbättrade kommunikationer i Härjedalen och nordvästra Hälsingland. [27]

Bank-, kredit- och penningväsen. Politi. 1944 års nykterhetskommitté. 3. Undervisning, folkupplysning och forskning på alkoholfrågans område. [12]

Förslag till lag om bankrörelse m. m. [2] Förslag om samförvaltning av stadshypoteks- och bostadskreditorganisationerna. [32]

Körsäkringsväseu. Nationalekonomi och socialpolitik. Sjömännens sjukförsäkring. [10] Yttranden m. m. över 1950 års långtidsutrednings betänkande. Ekonomiskt långtidsprogram 1951—1955. [11] Semester åt husmödrar, lantbrukare m. fl. [19]

Kyrkoväseu. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Bokutredningen. [23] Vidgat tillträde till högre studier. [29] Rekrytering och utbildning av polispersonal. [30] Supplement nr 8 till Sveriges familjenamn 1920. [31]

Hälso- och sjukvård. Betänkande angående hälso- och sjukvården vid krig och andra utomordentliga förhållanden. [22]

Vörsvarsväsen.

Utrikes ärenden. Allmänt näringsväsen.

Internationell rätt.

Nordisk passfrihet. Betänkande nr 1. [4] Tull- och valutalättnader i resandetrafiken m6".*"1 nordiska länderna. Betänkanden nr 2 och 3. [16—17J

Stockholm 1952. K. L. Beckmans Boktryckeri. 1478 52

de