Betänkande med förslag angående arbetsmarknadsstatistiken

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

o STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 5 2 : 3 4 SOCIALDEPARTEMENTET

Betänkande med förslag angående

Arbetsmarknadsstatistiken Avgivet av Arbetsmarknadsstatistikkommittén

STOCKHOLM 19 5 2

Statens o f f e n t l i g a utredningar 1952 Kronologisk

1. 1949 å r s uppbördssakkunniga. 2. Betänkande med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet. Hajggström. 457 s. F i . 2. Förslag till lag om bankrörelse m. m. Gummesson. 212 s. F i . 3. Löneplan eller kollektivavtal. Kihlström. 99 s. C. 4. Nordisk passfrihet. Betänkande n r 1. Beckman. 38 s. U. 5. Det yngsta fångvårdsklientelet. Av T. Eriksson. Kihlström. 19 s. J u . 6. Betänkande med förslag till allmänt resereglemente m. m. Hseggström. 173 s. G. 7. Allmän folkomröstning. 1950 å r s folkomröstningsoch valsättsutrednings betänkande. 2. Kihlström. 96 s. Ju. 8. Folkomröstningsinstitutet i Schweiz. Av E. Hastad. Bilaga 1 till 1950 års folkomröstnings- och valsättsutrednings betänkande. 2. Kihlström. 216 s. J u . 9. Folkomröstningsinstitutet i Förenta staterna. Av E. G. Ohlin. Bilaga 2 till 1950 års folkomröstnings- och valsättsutrednings betänkande. 2. Kihlström. 159 s.

Ju.

10. Sjömännens sjukförsäkring. Appelberg, Uppsala. 152 s. H. 11. Yttranden m. m. över 1950 års långtidsutrednings betänkande. Ekonomiskt långtidsprogram 1951—1955. Beckman. 66 s. Fi. 12. 1944 års nykterhetskommitté. 3. Undervisning, folkupplysning och forskning p å alkoholfrågans område. Victor Petterson. 95 s. F i . 13. Betänkande angående vissa fiskerättsliga förhållanden inom lappmarkerna samt tillgodogörandet av fisket i kronovattnen därstädes och i Jämtlands län m. m. Marcus. 246 s., 1 karta. Jo. 14. Förslag till kommunallag ni. m. Kommunallagskommitténs betänkande. 3. Kihlström. 447 s. I. 15. Barrskogstillgångarna och skogsindustriens råvaruförsörjning. Beckman. 185 s. H. 16—17. Tull- och valutalättnader i resandetrafiken mellan de nordiska länderna. Betänkanden nr 2 och 8. Gernandt. 31 resp. 15 s. U.

förteckning

18. Folkomröstningsinstitutet utanför Schweiz och Förenta staterna. Bilaga 3 till 1950 års folkomröstningsoch valsättsutrednings betänkande. 2. Kihlström. 88 s. J u . 19. Semester åt husmödrar, lantbrukare m. fl. Gernandt. 53 s. S. 20. Busslinjeutredningen. 1. Betänkande med förslag till beräknande av tilläggsvärde (goodwill) för bussföretag m. m. Katalog och Tidskriftstryck. 163 s. K. 21. Räjongplan för fångvården. Gernandt. 67 s. J u . 22. Betänkande angående hälso- och sjukvården vid krig och andra utomordentliga förhållanden. Gummesson. 219 s. I. 23. Bokutredningen. Kihlström. 310 s. E. 24. Betänkande med förslag till allmän förfogandelag och allmän ransoneringslag. Katalog och Tidskriftstryck. 276 s. H. 25. Zonexpropriationsutredningen. Betänkande med förslag till vissa ändringar i byggnadslagstiftningen. Sydsvenska Dagbladet, Malmö. 186 s. J u . 26. Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser rörande vägföreningar m. m. Appelberg, Uppsala. 135 s. K. 27. Betänkande med förslag till förbättrade kommunikationer i Härjedalen och nordvästra Hälsingland. Beckman. 542 s. K. 28. Lagberedningens förslag till ny lagstiftning om tomtr ä t t m. m. Katalog och Tidskriftstryck. 115 s. J u . 29. Vidgat tillträde till högre studier. Av F. Schmidt. Gernandt. 237 s. E. 30. Rekrytering och utbildning av polispersonal. Gummesson. 310 s. I. 31. Supplement nr 8 till Sveriges familjenamn 1920. Statens Reproduktionsanstalt. 80 s. F i . 32. Förslag om samförvaltning av stadshypoteks- och bostadskreditorganisationerna. Beckman. 131 s. F i . 33. Den första lärarhögskolan. Haeggström. VIII, 296 s. E. 34. Betänkande med förslag angående arbetsmarknadsstatistiken. Kihlström. 143 s. S.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex.. E. = ecklesiastikdepartementet, J o . = jord-

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1952: 3 4 SOCIALDEPARTEMENTET

Betänkande ined förslag angående

Arbetsmarknadsstatistike avgivet av Arbetsmarknadsstatistikkommittén

S t o c k h o l m 1952 E m i l K i h l s t r ö m s T r y c k e r i AB 520929

'CA

INNEHALL

Skrivelse till statsrådet och chefen för socialdepartementet

5 Första kapitlet. Inledning

7 Andra kapitlet. Den nuvarande arbetsmarknadsstatistiken i Sverige . . . . Statistik belysande sysselsättningsförhållanden Statistik belysande arbetslösheten Statistik beträffande arbetsförmedling, omsättning av arbetskraft och frånvarofrekvens

12 12 24

Tredje kapitlet. Arbetsmarknadsstatistiken i vissa främmande länder . . . .

30 Fjärde kapitlet. Initiativ från internationella organ i fråga om arbetsmarknadsstatistiken

38 Femte kapitlet. Allmänna synpunkter på behovet av arbetsmarknadsstatistiska undersökningar

40 Sjätte kapitlet. Förslag om ett centralt företagsregister Kommitténs synpunkter och förslag

46 58

Sjunde kapitlet. Riktlinjer för förbättring av sysselsättningsstatistiken . . . Statistik rörande sysselsättningsförhållandena inom samtliga eller flertalet näringsgrenar Statistik r ö r a n d e sysselsättningen inom särskilda näringsgrenar . . .

67 67 71

Åttonde kapitlet. Riktlinjer för förbättring av arbetslöshetsstatistiken . . .

76 Nionde kapitlet. Intervjuundersökningar ningsförhållanden

rörande befolkningens

sysselsätt-

Tionde kapitlet. Statistik beträffande arbetsförmedling, omsättning av arbetskraft och frånvarofrekvens Arbetsförmedlingsstatistik Statistik r ö r a n d e omsättning av arbetskraft och frånvarofrekvens . . .

95 95 98

Elfte kapitlet. Sammanfattning av kommitténs förslag. Organisations- och kostnadsfrågor 99 Sammanfattning av kommitténs förslag 99 Organisationsfrågor 100 Kostnadsfrågor 104

RILAGOR 1. Resolution angående sysselsättnings-, arbetslöshets- och arbetskraftsstatistik antagen av den sjätte internationella socialstatistikerkonferensen i Montreal år 1947

2. Rekommendation angående förbättring av arbetskraftsstatistikens jämförbarhet antagen vid OEEG:s rådsmöte den 20 januari 1951 . . . .

3. Rekommendationer

beträffande

yrkesklassificering

4. Medlemsantalet den 31 december 1951 i de erkända arbetslöshetskassorna

5. Frågeformulär använt vid labor force-undersökningen terna i mars 1951

i Förenta sta-

6. Redogörelse för labor force-undersökningen i Förenta staterna i maj 1952

7. Frågeformulär använt vid labor force-undersökningen i Danmark den 21 maj 1952

8. Frågeformulär använda vid undersökningarna rörande jordbrukets arbetskraft i Danmark den 14 juli och 3 november 1951

Till Herr Statsrådet och Chefen för Knngl.

Socialdepartementet

Genom nådigt beslut den 30 december 1948 bemyndigades chefen för socialdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning rörande omorganisation av arbetsmarknadsstatistiken. Med anledning härav tillkallade departementschefen den 12 januari 1949 såsom sakkunniga byråchefen hos statistiska centralbyrån I. T. Uhnbom, förste aktuarien hos socialstyrelsen S. L. Björk, förste aktuarien hos arbetsmarknadsstyrelsen E. J. E. Bohlinder, ingenjören I. R. F. Engberg, AB Separator, byrådirektören hos arbetsmarknadsstyrelsen Bertil Johansson och sekreteraren L. G. Rehn, Landsorganisationen, varjämte åt Uhnbom uppdrogs att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete. De sakkunniga har antagit benämningen arbetsmarknadsstatistikkommittén. Den 22 oktober 1951 entledigade departementschefen på därom gjord framställning Rehn från uppdraget att vara ledamot av kommittén och tillkallade i hans ställe filosofie licentiaten R. A. Meidner. För att såsom experter biträda de sakkunniga tillkallades den 3 mars 1949 aktuarien hos arbetsmarknadsstyrelsen A. O. I. Lundgren och den 5 september 1949 numera förste aktuarien i civildepartementet N. A. Aldestam. T. f. förste aktuarien hos socialstyrelsen T. Dalenius har biträtt kommittén med vissa utredningar. Till fullgörande av sitt uppdrag har de sakkunniga utarbetat betänkande med förslag angående arbetsmarknadsstatistiken, vilket härmed vördsamt överlämnas. Stockholm den 5 september 1952. Ivar Leif Björk

Uhnbom

Erik Bohlinder

Bertil Johansson

Rudolf

Ivan Meidner

Engberg

FÖRSTA

KAPITLET

INLEDNING

Önskemål om förbättringar i arbetsmarknadsstatistiken har under senare år framkommit i olika sammanhang. I skrivelse till chefen för finansdepartementet den 28 maj 1945 framlade kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering vissa synpunkter och förslag beträffande en förbättrad ekonomisk-statistisk information. Kommissionen yttrade bl. a.: I en skrivelse rörande investeringspolitiken av den 4 oktober 1944 har kommissionen framhållit, att en snabb och ingående ekonomisk-statistisk information är nödvändig för att sysselsättningspolitiken skall kunna genomföras på en gång smidigt och effektivt. De sysselsättningspolitiska åtgärderna måste ständigt anpassas efter det speciella konjunkturläget med beaktande av dess inslag av strukturella förskjutningar. För att detta skall bli möjligt och för att lämpliga åtgärder i god tid skola hinna förberedas och vidtagas, kräves icke endast en registrering av redan inträffade förändringar i näringslivet utan även om möjligt en konjunkturprognos baserad på en analys av utvecklingstendenserna i näringslivet samt kännedom om planerna för statens och näringslivets åtgärder. Den statistiska information, som är nödvändig för ett framgångsrikt fullföljande av sysselsättningspolitiken, kan i huvudsak sägas vara av två slag: 1. För den praktiska administrationen av sysselsättningspolitiken krävas snabba informationer och förhandsomdömen om förändringar i sysselsättningen inom olika näringsgrenar och på olika orter. 2. För den mera allmänna konjunkturbedömningen krävas utöver sådana direkta uppgifter om sysselsättningen mera allmänna uppgifter om förändringar i olika delar av det ekonomiska systemet. Kommissionen sammanfattade sina önskemål i fråga om arbetsmarknadsstatistiken på följande sätt: 1. Arbetslöshetsstatistiken rationaliseras så, att en bättre överblick över det aktuella läget blir möjlig. Arbetsförmedlingsstatistiken differentieras i högre grad än hittills. Sysselsättningsstatistiken kompletteras med fullständigare uppgifter om presterade arbetstimmar och arbetstimmar per vecka. Hela statistiken för industriens arbetsmarknad utformas i närmare överensstämmelse med industristatistiken. För att uppnå en enhetlig uppläggning av all arbetsmarknadsstatistik ställes denna under ledning av en väl skolad ekonom och statistiker inom socialstyrelsen eller arbetsmarknadskommissionen. 2. Med regelbundna mellanrum, förslagsvis 5-årsvis, uppgöres på basis av allmänna folkräkningar en allmän balans för arbetskraftens sysselsättning. Den planerade folkräkningen för år 1945 upplägges på ett sådant sätt, att detta blir möj7

ligt. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt frågan om antalet invalider och partiellt arbetsföra. K o m m i s s i o n e n s skrivelse i dess h e l h e t å t e r g e s i SOU 1945:30 (sid. 6 9 ) . I m o t i o n i 2 : a k a m m a r e n 1947 ( n r 324) h e m s t ä l l d e h e r r Severin i Gävle m . fl. o m en s k y n d s a m u t r e d n i n g a n g å e n d e f r å g a n o m en f ö r d j u p n i n g och effektivisering av a r b e t s m a r k n a d s - och s y s s e l s ä t t n i n g s s t a t i s t i k e n . Motionärerna anförde följande: Frågan om en effektivisering av arbetsmarknads- och sysselsättningsstatistiken h a r i olika sammanhang aktualiserats. Bland annat hemställde kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering i en skrivelse av den 28 maj 1945 till statsrådet och chefen för finansdepartementet om vissa åtgärder, som skulle syfta till en dylik effektivisering. Den centrala handläggningen av sysselsättnings- och arbetsmarknadsstatistiken sker för närvarande i huvudsak inom socialstyrelsen och arbetsmarknadskommissionen. Inom dessa myndigheter är arbetet uppdelat på olika byråer. Den här omförmälda splittringen i den centrala handläggningen på ifrågavarande område torde bland annat ha medfört att stora svårigheter uppstått, då det gällt att få till stånd någon enhetlighet i uppläggningen av statistiken. Vidare synes det även ha lett till att bearbetningen av det statistiska materialet blivit mera arbetskrävande och dyrbar än vad som kan anses nödvändigt. Den har dessutom hämmat en rationell utveckling och användning av statistiken. En av de mest iögonenfallande bristerna i den hittillsvarande arbetsmarknadsstatistiken synes vara, att den publiceras för sent för att få något större värde för den aktuella arbetsmarknadspolitiken. För närvarande offentliggöras vissa delar av arbetsmarknads- och sysselsättningsstatistiken först under andra månaden efter den månad, som uppgifterna avse. Uppgifterna skulle givetvis bliva av mycket större värde för den aktuella arbetsmarknadspolitiken, om de insamlades och bearbetades snabbare än vad som nu är fallet. I detta avseende torde bättre resultat kunna vinnas, om verksamheten centraliserades till en myndighet. Såsom planeringskommissionen i sin förut åberopade skrivelse anfört, ger den nuvarande statistiken icke någon klar bild av arbetslöshetens totala omfattning eller dess fördelning på branscher och orter. Det torde icke heller vara möjligt att med ledning av ifrågavarande statistik få någon klar uppfattning om de säsongmässiga svängningarna i sysselsättningen, vilket bland annat försvårar en bedömning av korttidsarbetets art och omfattning. Några möjligheter att på grundval av den nuvarande statistiken utföra en mera ingående analys av en geografiskt begränsad del av arbetsmarknaden kunna icke anses föreligga. Materialet torde därjämte vara behäftat med ett flertal felkällor, som i vissa fall göra statistikens värde tämligen illusoriskt. Detta gäller icke minst den statistik, som insamlas genom fackföreningarna och arbetsförmedlingsorganen. Vid en eventuell omläggning av arbetsmarknads- och sysselsättningsstatistiken synes det vara ett angeläget önskemål, att man söker åstadkomma en ordning, som gör det möjligt för de lokala arbetsmarknadsmyndigheterna att få en bättre överblick över förhållandena inom sina verksamhetsområden. Härvid torde böra övervägas, huruvida icke insamlingen av allt primärmaterial skulle kunna ske genom dessa myndigheter. Under den senaste tiden har frågan om en fördjupning och effektivisering 8

av arbetsmarknadsstatistiken av skilda orsaker ytterligare aktualiserats. Dels kräver det nuvarande arbetsmarknadsläget en tillförlitligare statistisk kunskap och överblick, och dels synes det ändamålsenligt, att frågan upptages till behandling i samband med tillskapandet av den planerade centrala arbetsmarknadsmyndigheten. Enligt vår mening kan det nämligen från olika synpunkter anses lämpligt, att arbetsmarknads- och sysselsättningsstatistiken centralt handlägges av den myndighet, som kommer att handlägga övriga arbetsmarknadsfrågor. Utlåtanden, vari den av motionärerna begärda utredningen tillstyrktes, avgavs av socialstyrelsen, arbetsmarknadskommissionen, Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen i Sverige. Riksdagen beslöt att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en skyndsam utredning angående frågan om en fördjupning och effektivisering av arbetsmarknads- och sysselsättningsstatistiken. Kungl. Maj:t bemyndigade den 21 november 1947 chefen för socialdepartementet att tillkalla högst fyra experter för att inom departementet biträda med utarbetande av förslag till omorganisation av arbetsmarknadsstatistiken. Den 17 december tillkallade departementschefen såsom experter aktuarien hos socialstyrelsen S. L. Björk, förste aktuarien hos statens arbetsmarknadskommission E. Bohlinder, förste aktuarien hos riksförsäkringsanstalten A. V. Månsson och assistenten hos konjunkturinstitutet L. G. Rehn. Experternas arbete leddes av numera generaldirektören A. H. Johansson. Experterna verkställde vissa förberedande undersökningar beträffande förutsättningarna för en omorganisation av arbetsmarknadsstatistiken. Chefen för socialdepartementet erhöll den 30 december 1948 Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning rörande omorganisation av arbetsmarknadsstatistiken. I yttrande till statsrådsprotokollet samma dag anförde chefen för socialdepartementet bl. a. följande: För de med den ekonomiska politiken sammanhängande utredningarna är det av stor vikt att det föreligger utförliga, fortlöpande uppgifter om läget på arbetsmarknaden. I det rådande knapphetsläget har behovet av dylik information blivit särskilt kännbart. Bristerna i den nuvarande arbetsmarknadsstatistiken ha på sistone tydligt framträtt under bl. a. nationalbudgetarbetet. Departementschefen omnämnde de förberedande undersökningar, som verkställts av de nyss nämnda experterna, och anförde vidare: Med hänsyn till frågans omfattning och betydelse synes det fortsatta utredningsarbetet böra utföras av i vanlig ordning tillkallade sakkunniga. Utredningen bör avse alla slag av offentlig statistik rörande sysselsättningsförhållanden, arbetslöshet och arbetsförmedling. I första hand bör undersökas, i vad mån källmaterialet till sådana statistiska serier, som för närvarande publiceras, kan mera effektivt utnyttjas i syfte att belysa arbetsmarknadens förhållanden; förutom arbetsmarknadsstatistiken i trängre mening böra beaktas bl. a. 9

befolknings-, taxerings- och industristatistiken samt statistiken rörande olycksfallsförsäkringen. Särskild uppmärksamhet bör ägnas sådana frågeställningar för arbetsmarknadsstatistiken, som aktualiserats genom de senare årens höga sysselsättningsgrad, såsom plats- och yrkesrörligheten på arbetsmarknaden. Det bör undersökas, i vad mån andra statistiska metoder än de hittills tillämpade, t. ex. stickprovsundersökningar, kunna befinnas ändamålsenliga. Vid utredningsarbetet böra beaktas de synpunkter, som anföras i den av den sjätte internationella socialstatistikerkonferensen i Montreal 1947 antagna resolutionen angående sysselsättnings-, arbetslöshets- och arbetskraftsstatistik. Den av socialstyrelsen publicerade sysselsättningsstatistiken bygger i viss utsträckning på samma primärmaterial som styrelsens lönestatistik. Socialstyrelsen har den 30 juni 1947 erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag att i samråd med konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån verkställa utredning rörande möjligheterna att vid en utvidgning av lönestatistiken dels begränsa uppgiftsinsamlingen till ett representativt urval, dels ock samordna företagens uppgiftslämnande för detta och andra ändamål. Vid dryftandet av motsvarande problem för arbetsmarknadsstatistikens vidkommande bör utredningen samråda med de nämnda ämbetsverken. För att kunna följa förändringarna på arbetsmarknaden i dess helhet är det av vikt att erhålla kännedom om de förändringar i sysselsättningen, som uppstå genom nybildning och nedläggande av företag. Konjunkturinstitutet har i skrivelse den 31 januari 1948 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om en undersökning rörande möjligheten att upplägga ett löpande företagsregister, som bl. a. skulle utnyttjas för insamlande av olika slag av statistik. En dylik undersökning bör ingå i utredningsuppdraget. Vad beträffar statistiken rörande arbetslösheten bör utredningen särskilt uppmärksamma möjligheterna till snabbare redovisning och till samordning av uppgifter från fackföreningar, arbetslöshetskassor och arbetsförmedlingsanstalter. Chefen för finansdepartementet har den 23 april 1948 tillkallat professor S. G. W. Wahlund som utredningsman med uppdrag att verkställa utredning angående den statliga statistikens omfattning och utformning. Utredningen bör samråda med denne i frågor av gemensamt intresse. Den 12 januari 1949 tillkallade chefen för socialdepartementet sex sakkunniga, vilka antog benämningen arbetsmarknadsstatistikkommittén (jfr sid. 5). Kommittén har för sitt arbete från statliga myndigheter m. fl. inhämtat upplysningar om sådan statistik, som berör arbetsmarknadsförhållanden. Dessutom har upplysningar inhämtats rörande arbetsmarknadsstatistik i vissa främmande länder. Kommitténs ordförande och ledamoten Bohlinder företog den 25—28 oktober 1950 en studieresa till Danmark för att erhålla närmare upplysningar om där föreliggande planer på stickprovsundersökningar inom arbetsmarknadsstatistiken. Kommitténs ordförande deltog som svensk delegat i en av OEEC:s arbetskraftskommitté anordnad konferens i Paris den 8—10 maj 1951 för statistiker i medlemsstaterna, som var ansvariga för upprättande av jämförbara arbetskraftsstatistiska översikter. Kommitténs ordförande deltog den 12—15 november 1951 i ett nordiskt statisti10

kermöte i Oslo, vid vilket intervjuundersökningar rörande arbetskraften diskuterades. Ledamoten Björk deltog under tiden 24 februari—29 mars 1952 i en av OEEC anordnad resa (Technical Assistance Mission 105) till Förenta staterna och Kanada för studium av arbetskraftsstatistik. Kommitténs ordförande och ledamoten Björk deltog som svenska delegater vid en av OEEG:s arbetskraftskommitté anordnad konferens i Paris i juli 1952 för diskussion rörande upprättandet av internationellt jämförbar arbetskraftsstatistik. Kommittén har diskuterat frågan om registrering av företag med representanter för statistiska centralbyrån, kommerskollegium, riksförsäkringsanstalten, näringsrättsutredningen, 1949 års uppbördssakkunniga och 1949 års folkbokföringssakkunniga samt med kammarrättsassessorn S. F. von Otter, vilken erhållit i uppdrag att i vissa delar slutföra det utredningsuppdrag, som omhänderhafts av 1949 års folkbokföringssakkunniga. Kommittén har medverkat vid förarbetena till 1950 års folkräkning och 1951 års företagsräkning. Kommittén har med 1948 års statistikutredning dryftat frågan rörande arbetsmarknadsstatistikens organisation.

ANDRA

KAPITLET

DEN NUVARANDE ARBETSMARKNADSSTATISTIKEN I SVERIGE

I det följande ges en översikt över de grenar av den offentliga statistiken i Sverige, som kan utnyttjas för information rörande sysselsättning och arbetslöshet samt utbud, efterfrågan och omsättning av arbetskraft. Dessutom meddelas vissa uppgifter om motsvarande statistiska undersökningar, som utföres av privata sammanslutningar.

Statistik belysande sysselsättningsförhållanden Folkräkningarna. Sedan lång tid tillbaka ingår i folkräkningarna uppgifter om de redovisade personernas fördelning med hänsyn till yrkesverksamhet. Källmaterialet för folkräkningarna och klassificeringsmetoderna har undergått stora förändringar. En redogörelse för de metoder, som tillämpades t. o. m. 1940, ingår i Folkräkningen 1940: III (sid. 1*). Vid 1940 års folkräkning genomfördes en omläggning av redovisningsoch klassificeringsmetoderna bl. a. i syfte att möjliggöra ökad internationell jämförbarhet. Denna omläggning skedde i nära anslutning till de rekommendationer beträffande yrkesredovisningen, som åren 1937 och 1938 framlagts av en inom Nationernas Förbund arbetande statistisk expertkommitté. Vid folkräkningarna 1945 och 1950 har man tillämpat likartade metoder som 1940. Sedan 1910 har man vid mantalsskrivningarna i samband med folkräkningarna inhämtat skriftliga yrkesuppgifter. Vid folkräkningarna 1920 och 1930 användes som hjälpmedel självdeklarationer, taxeringslängder och av arbetsgivarna avgivna s. k. löneuppgifter. Vid 1936 års partiella folkräkning införskaffades yrkesuppgifter av särskilda räknare. Sedan 1940 har man som grundmaterial för yrkesklassificeringen använt de uppgifter om yrke och sysselsättning, vilka inhämtats i samband med mantalsskrivningarna och som för folkräkningsåren fått en särskild utformning. Dessa uppgifter har granskats av särskilda lokala organ, s. k. granskningsnämnder. De i mantalsblanketterna olika år ingående frågorna rörande yrkesförhållanden och anvisningarna till dessa ävensom de för granskningsnämnderna utfär12

dade instruktionerna företer sins emellan vissa olikheter, vilka betingats bl. a. av det statistiska samarbetet med andra länder, särskilt de nordiska grannländerna. Det må även framhållas, att man vid mantalsskrivningen 1950 med tanke på den planerade företagsräkningen inhämtade särskilt utförliga uppgifter rörande personer, som utövade självständig yrkesverksamhet. De uppgifter om yrke och sysselsättning, som inhämtades vid folkräkningarna 1940, 1945 och 1950, avsåg som regel förhållandena den dag mantalsuppgifterna skulle avlämnas. För personer, som ifrågavarande dag av tillfällig anledning icke utförde förvärvsarbete men eljest regelmässigt utövade ett yrke, skulle dock detta yrke anges. I detta sammanhang må framhållas, att man vid 1945 års folkräkning genomförde en skärpning av kriterierna för yrkesverksamhet; yrke skulle anges för den som utförde inkomstgivande arbete i sådan omfattning, som motsvarade större delen av en normalarbetsdag. Med utgångspunkt från mantalsuppgifterna och granskningsnämndernas anteckningar har man vid folkräkningarna verkställt en klassificering av befolkningen, varvid man i första hand skilt mellan förvärvsarbetande (yrkesverksam) och icke förvärvsarbetande (icke yrkesverksam) befolkning. Den förvärvsarbetande befolkningen fördelas på »egentliga yrkesutövare» och »medhjälpande familjemedlemmar». Vidare redovisas fördelning efter näringsgren och yrkesställning (företagare, förvaltningspersonal, arbetarpersonal) i kombination med kön, ålder och civilstånd. Dessutom förekommer vissa redovisningar av antalet personer inom särskilda individualyrkesgrupper. Vid 1920 års folkräkning sökte man för första gången belysa förekomsten av biyrken; undersökningen omfattade dock endast män över 15 år på landsbygden. Biyrkesundersökningen utsträcktes vid 1930 års folkräkning att omfatta även städerna; vid den partiella folkräkningen 1936 medtogs kvinnliga yrkesutövare och hustrur. Vid 1940 års folkräkning förekom ingen biyrkesundersökning. Vid 1945 års folkräkning erhölls biyrkesuppgifter vid »tolvtedelssarnplingen» (Folkräkningen 1945, del 11:3). Vidare belystes förekomsten av flera förvärvskällor vid den s. k. bottensamplingen (Folkräkningen 1945, del VIII: 1). Inkomststatistiken. Statistiska centralbyrån utarbetar en årlig statistik över skattetaxeringarna samt fördelningen av inkomst och förmögenhet inom yrkesgrupper. I denna statistik har t. o. m. taxeringsåret 1951 redovisats samtliga inkomsttagare fördelade på åtta yrkesgrupper, nämligen 1) jordbruk med binäringar, 2) industri och hantverk, 3) samfärdsel, 4) handel, 5) allmän förvaltningstjänst, 6) fria yrken, 7) husligt arbete, 8) övriga. Inom varje grupp har inkomsttagarna fördelats i tre undergrupper 13

allt efter sin ställning i yrket såsom företagare, anställda och icke yrkesverksamma; inom grupperna förvaltningstjänst och husligt arbete förekommer dock ej företagare. Som inkomsttagare har härvid räknats fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser. Aktiebolag, ekonomiska föreningar m. fl. juridiska personer ingår ej i inkomststatistiken. Samtaxerade äkta makar har räknats som en inkomsttagare. Statistiken byggde på de yrkesuppgifter, som lämnats av inkomsttagarna på självdeklarationsblanketterna, jämte av taxeringsnämndernas ordförande verkställda rättelser och kompletteringar. Fr. o. m. taxeringsåret 1952 har statistiken grundats på stickprov. I kungörelse den 21 december 1951 (nr 832) åläggs länsstyrelserna att på särskilda blanketter tillställa statistiska centralbyrån uppgifter om civilstånd, födelsetid, födelsenummer, yrke och sammanräknad nettoinkomst för varje i stomme till inkomstlängd upptagen fysisk person, som fyllt 16 år och är född den 5, 15 eller 25 dagen i månaden eller vars make är född någon av dessa dagar, ävensom för envar, som själv eller tillsammans med sin make haft minst 30 000 kronor sammanräknad nettoinkomst. Uppgifterna skall granskas och kompletteras av taxeringsnämndernas ordförande. Genom detta uppgiftsmaterial möjliggöres en redovisning av yrkesförhållandena bland fysiska personer, som haft taxerad inkomst, med fördelning efter kön, ålder och civilstånd. Företagsräkningar. Kommerskollegium har anordnat företagsräkningar den 25 september 1931 och den 7 september 1951. Genom dessa har uppgifter erhållits om antalet sysselsatta personer inom flertalet näringsgrenar utom jordbruket. Vid båda räkningarna har uppgifter inhämtats från »arbetsställen» eller motsvarande redovisningsenheter. En utförlig redogörelse för de redovisningsprinciper, som tillämpades 1951, lämnas i kap. VI (sid. 56). Vid 1931 års företagsräkning inhämtades uppgifter om antalet på räkningsdagen sysselsatta personer (inberäknat medlemmar av företagarens familj samt tillfälligtvis frånvarande personer) med fördelning efter sysselsättningens art på 9 grupper. Inom de särskilda grupperna skildes på män och kvinnor och i båda fallen, frånsett gruppen hemarbetare, på personer i åldern 18 år och däröver samt under 18 år; dessutom inhämtades uppgifter om antalet män och kvinnor, som tillhörde vissa kategorier av fackutbildade arbetare. (Se vidare Statistiska meddelanden Ser. A. Band IV: 10. 1931 års företagsräkning). Vid 1951 års företagsräkning begärdes uppgifter om den vid resp. företag (arbetsställen) den 7 september 1951 sysselsatta arbetskraften, fördelad efter kön samt på följande grupper: 1) egna företagare, 2) familjemedlemmar utan fast lön, 3) företagsledare och övrig chefspersonal, 4) teknisk 14

personal i tjänstemannaställning, 5) arbetsledare och förmän, 6) kontorspersonal, 7) resande och andra representanter i företagets tjänst, 8) övriga i tjänstemannaställning, 9) butikspersonal, 10) serverings- och kökspersonal, 11) arbetare vid trädgårdsskötsel, skogsbruk och flottning, 12) arbetare vid industri- och hantverksrörelse, reparations-, byggnads- och annan anläggningsverksamhet m. m., 13) övriga arbetare. Vidare skulle angivas antalet deltidsanställda av samtliga sysselsatta samt antalet hemarbetare. Slutligen skulle uppgift lämnas om antalet sysselsatta vid resp. arbetsställen vid fyra tidpunkter (15/2, 15/5, 15/8 och 15/12) under år 1950 med fördelning på fyra yrkesgrupper (ägare och familjemedlemmar, företagsledare och andra tjänstemän, butikspersonal, arbetare m. m.).

Statistiken rörande olycksfall i arbete. Riksförsäkringsanstalten utarbetar årligen en statistik rörande olycksfall i arbete. I denna ingår uppgifter om antalet enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete försäkringspliktiga arbetsgivare och antalet hos dessa sysselsatta »årsarbetare». Dessa uppgifter erhålles genom bearbetning av hos anstalten befintligt material, bland annat arbetsgivareförteckningar, dagsverks- och löneuppgifter samt särskilda uppgifter från ömsesidiga försäkringsbolag (jfr kap. VI, sid. 53). I riksförsäkringsanstaltens statistik omräknas de i det ovan berörda primärmaterialet ingående uppgifterna beträffande omfattningen av det utförda arbetet till årsarbetare, varvid en årsarbetare definieras som 300 dagsverken eller 2 400 arbetstimmar. Vid redovisningen skiljer man mellan personal hos »större» respektive »mindre» arbetsgivare (jfr kap. VI, sid. 52). I anstaltens publikation »Olycksfall i arbete» ingår en årlig statistik över antalet årsarbetare sysselsatta hos större arbetsgivare utom staten. I denna statistik redovisas var för sig manlig och kvinnlig personal med fördelning på 20 huvudgrupper och närmare 100 undergrupper av yrken. Härvid redovisas som regel arbetskraften med fördelning efter näringsgrenar; personal vid kontor samt i hushåll redovisas särskilt. Personal hos mindre arbetsgivare och staten redovisas i den årliga statistiken utan fördelning på yrkesgrupper. Åren 1932 och 1933 samt 1945 och 1947 har specialundersökningar företagits beträffande personal hos mindre arbetsgivare. I tabellen överst å sid. 16 återges antalet årsarbetare, som åren 1932 och 1947 omfattades av den obligatoriska olycksfallsförsäkringen, med fördelning på kategorier av arbetsgivare. År 1932 verkställdes en särskild undersökning rörande riskförhållandena hos mindre arbetsgivare. Undersökningen begränsades att omfatta endast i riksförsäkringsanstalten försäkrade arbetare, vilka utgjorde 88,8 % av hela antalet årsarbetare hos mindre arbetsgivare. I efterföljande tabell återges antalet i denna undersökning redovisade årsarbetare, fördelade på vissa 15

Årsarbetare 1947

1932 Större arbetsgivare

antal

%

antal

%

976 986

63,8

1 572 035

71,4 16,4 12,2

Mindre arbetsgivare

423 848

27,7

361 492

Staten

130 186

8,5

269 471

Summa

1 531 020

2 202 998

yrkesgrupper, jämte motsvarande antal årsarbetare anställda hos större arbetsgivare (exkl. staten). Antal årsarbetare 1932 Yrkesgrupp

J o r d b r u k , skogsbruk och boskapsskötsel Hushåll, hotell-, restaurang- och

Mindre arbetsgivare (A)

Större arbetsgivare (B)

A i % av B

136 321

124 023

109,9

169 869

23,1

135 869

73 619

184,6

65 028

609 475

10,7

376 374

976 986

38,5

kaférörelse

Samtliga

De här anförda siffrorna tyder på att kategorin »mindre arbetsgivare» svarar för en relativt liten del av sysselsättningen inom »övriga yrkesgrupper», som bland annat omfattar industri, hantverk och samfärdsel. De statistikgrenar, som hittills behandlats, belyser sysselsättningsförhållandena inom samtliga eller flertalet näringsgrenar. I det följande redogöres för sådana grenar av den offentliga statistiken, som avser mera begränsade områden av arbetsmarknaden. Jordbruk. Allmänna jordbruksräkningar har företagits av statistiska centralbyrån åren 1927, 1932, 1937, 1944 och 1951. Vid 1932 års jordbruksräkning insamlades uppgifter om den varaktigt sysselsatta arbetskraften inom jordbruket. Enligt anvisningarna skulle medräknas endast personer, som under minst hälften av arbetstiden kunde anses deltaga i jordbrukets skötsel, mjölkning o. d., men däremot icke personer som övervägande var sysselsatta i husligt arbete. Särskilda uppgifter skulle lämnas angående antalet män och kvinnor med fördelning på ägaren (brukaren) och medlemmar av hans familj samt lejd arbetskraft. Vid de allmänna jordbruksräkningarna 1937, 1944 och 1951 inhämtades inga uppgifter om arbetskraften. 16

Vid de representativa jordbruksräkningar, som verkställdes av statistiska centralbyrån 1951 och 1952, begärdes uppgifter om den vid berörda jordbruk sysselsatta arbetskraften över 15 år den 1 juni 1951 resp. den 3 juni 1952. Vid båda tillfällena begärdes uppgifter om antalet män och kvinnor med fördelning på brukaren och dennes familjemedlemmar samt lejd arbetskraft. Antalet tillfälligt anställda skulle angivas särskilt. År 1952 efterfrågades dessutom totala antalet lejda dagsverken i jordbruket under hela år 1951. Vid lantbruksstyrelsens sedan år 1939 utförda jordbruksekonomiska undersökning har man för varje bokföringsår inhämtat räkenskapsuppgifter från ett visst antal brukningsdelar (1949/50 inalles 2 1 9 1 ) . I räkenskapsuppgifterna ingår en redovisning av antalet dagsverken för varje vecka under räkenskapsåret, fördelade på olika personkategorier och olika slag av arbeten. Vid bearbetningen omräknas det bokförda manuella arbetet till »fullgoda inanstimmar». Redovisningen avser det manuella arbetet, fördelat på jordbrukarfamiljen och den lejda arbetskraften samt på olika slag av arbeten, såsom ordinarie löpande arbete i lanthushållningen, nyanläggningar, körförtjänster utanför brukningsdelen samt arbete i skogen. Däremot redovisas icke av familjen utfört arbete för annan förvärvsverksamhet vid sidan av lantbruket eller arbete för hushåll o. d. Kungl. Maj:t uppdrog år 1951 åt lantbruksstyrelsen och statens jordbruksnämnd att i samråd med jordbrukets utredningsinstitut verkställa en utredning rörande den jordbruksekonomiska undersökningens fortsatta bedrivande. I juni 1952 framlades ett förslag i frågan, vari rekommenderades en utökning av antalet i undersökningen ingående brukningsdelar samt en mera detaljerad redovisning av det utförda arbetet vid jordbruket. Fiske. I den årliga statistiken över fisket, som publiceras av statistiska centralbyrån, ingår uppgifter om antalet fiskare vid saltsjöfisket, fördelade på yrkesfiskare och personer med fiske som binäring. Skogsbruk. Under tiden augusti 1941—september 1948 företog arbetsmarknadskommissionen resp. arbetsmarknadsstyrelsen regelbundet — vanligen varje månad — inventeringar av skogsbrukets arbetskraft. Dessa kunde företagas tack vare det förhållandet att under denna tidsperiod produktionsplikt och därmed förenad kontroll över avverkningarna förelåg för praktiskt taget alla skogsavverkare. Enligt kungörelse den 19 juli 1941 (SFS 1941:668) var skogsavverkare, som sysselsatte lejd arbetskraft, skyldiga att lämna uppgifter om arbetskraften. Då produktionsplikten upphörde den 30 september 1948, kunde statistiken icke fortsättas på sätt dittills skett utan nedlades tills vidare. Fr. o. m. november 1950 inhämtar arbetsmarknadsstyrelsen kvartalsvis sysselsättningsuppgifter från ett 50-tal större 17

skogsbolag samt domänverket. Uppgifter begäres om antalet sysselsatta huggare resp. körare vid avverkningsarbeten samt arbetskraft sysselsatt vid skogsvårdsarbeten och i skogsförvaltningarnas egen regi bedrivna husbyggnads- och anläggningsarbeten. Vid vissa inventeringstillfällen har uppgifter begärts om behov av ytterligare arbetskraft för fullgörande av planlagda arbeten under säsongen. Det må framhållas, att det mindre skogsbruket, framförallt »bondeskogsbruket», icke beröres av den nuvarande statistiken. Kommerskollegii industristatistik. Kommerskollegii årliga industristatistik grundar sig på obligatoriska uppgifter från företag och omfattar samtliga industrigrenar med undantag av byggnads- och anläggningsverksamhet, sand-, grus- och lertag, fotografering och filmframställning, tvätt- och strykinrättningar samt renhållningsverk. Sedan 1946 gäller som huvudregel, att redovisning skall lämnas för sådana arbetsställen, där antalet sysselsatta (ägare samt förvaltnings- och arbetarpersonal) utgör minst fem personer i årligt genomsnitt; härvid medräknas icke hemarbetare och butikspersonal. Oberoende av personalens storlek medtages flertalet bergverk, accispliktiga företag samt stärkelsefabriker. Särskilda redovisningsprinciper gäller beträffande mejerier, elektricitetsverk och vattenledningsverk. Uppgifter till industristatistiken inhämtas i regel för varje lokalt fristående anläggning (arbetsställe), vid vilken sysselsattes minst fem personer. Kombinerade verk, vilka vid samma arbetsställe bedriver verksamhet inom flera tillverkningsbranscher i det gällande gruppsystemet (t. ex. sågverk och snickerifabrik), betraktas sålunda i regel som en anläggning, varvid den huvudsakliga tillverkningen får avgöra, till vilken industrigrupp de anses böra hänföras; vid bearbetningen sammanföres vissa verk, vilkas tillverkningar faller under olika detaljgrupper inom samma undergrupp, till särskilda detaljgrupper (t. ex. kombinerade yllefabriker o. s. v.). I vissa fall lägges dock den tekniska företagsenheten till grund för redovisningen, nämligen då de olika avdelningarna i ett kombinerat företag visserligen är belägna på samma ort men likväl var för sig utgör slutna driftsenheter, som hör till olika industrigrupper i gruppsystemet. Uppgifter inhämtas beträffande medelantalet vid resp. arbetsställen under verksamhetsperioden anställda arbetare och förvaltningspersonal. Arbetarna redovisas med fördelning efter kön, varvid arbetare under 18 år särredovisas; arbetare sysselsatta vid den egentliga produktionen redovisas skilda från övriga arbetare. Hemarbetare redovisas särskilt. Uppgifter inhämtas även om antalet arbetstimmar, som utgjorts av arbetare vid produktionen, respektive övriga arbetare. Förvaltningspersonalen redovisas med fördelning efter kön och huvudgrupper av yrken, vilka vid den statistiska bearbetningen sammanslås till fyra grupper, nämligen: 1) företagsledare, 2) övrig chefs18

personal, teknisk driftspersonal och arbetsbefäl, 3) kontorspersonal, 4) resande i firmans tjänst. Ägare med huvudsaklig sysselsättning i industri redovisas särskilt. Personalen — förvaltningspersonal resp. arbetarpersonal — redovisas i statistiken med fördelning på närmare 200 industrigrupper. Dessutom förekommer viss redovisning efter län och orter. Statistiken publiceras i årsberättelsen »Industri» (SOS), som föreligger omkring iy2 år efter redovisningsåret. Preliminära uppgifter redovisas i Kommersiella Meddelanden efter omkring 9 månader. Kommerskollegii sjöfartsstatistik. Uppgifter inhämtas årligen från rederier beträffande bl. a. bemanningen i genomsnitt under seglationstiden för i handelssjöfart använda fartyg om 20 nettoton och däröver. Personalen redovisas med fördelning på 17 olika kategorier för ång- och motorfartyg samt 10 kategorier för segelfartyg med hjälpmaskin. I den årliga berättelsen »Sjöfart» sammanföres dessa till 9 grupper för ång- och motorfartyg och 7 för segelfartyg. Särskild redovisning lämnas för olika dräktighetsgrupper. Byggnads- och anläggningsverksamhet. Arbetsmarknadskommissionen respektive arbetsmarknadsstyrelsen har sedan 1946 årligen verkställt inventeringar beträffande den reglerade byggnadsverksamhetens omfattning i början av augusti. Härvid har uppgifter inhämtats från vederbörande byggherrar beträffande byggnadsarbetets art, antalet sysselsatta grovarbetare, träarbetare, murare och övriga arbetare; särskilda uppgifter har begärts om huruvida byggherren själv och hemmavarande familjemedlemmar sysselsatts i arbetet. Personalen har redovisats efter olika kategorier av byggherrar samt efter ortstyper och byggnadstyper. Inventeringarnas resultat har publicerats i Sociala Meddelanden. Det må framhållas, att byggnadsrcgleringens omfattning varierat sedan 1946, vilket försvårar jämförelser mellan de olika undersökningarna. För ett stort antal byggnadsarbeten, såsom lantbrukets ekonomibyggnader, vissa slag av underhålls- och reparationsarbeten m. m., erfordras för närvarande (1952) icke byggnadstillstånd. Uppgifter om sysselsättningsutvecklingen inom denna del av byggnadsverksamheten — den tillståndsfria sektorn — saknas helt. Byggnadsfackens utredningsavdelning utarbetar lönestatistik för byggnadsarbetareförbundet, elektrikerförbundet och målareförbundet. I samband med denna statistik, som är baserad på stickprov, erhålles uppgifter om det årliga antalet utförda arbetstimmar för fackligt organiserade grovarbetare, träarbetare och murare. Lönestatistiken bygger på s. k. semesterkort, som följer den enskilde arbetaren från arbetsplats till arbetsplats. Semesterkorten innehåller uppgifter om arbetstid och semesterersättning. Härigenom blir 19

det möjligt att konstatera hur lång tid arbetaren varit sysselsatt hos resp. arbetsgivare och hur lång tid han sammanlagt arbetat under året. Statistik rörande personal i statlig och kommunal tjänst. Riksräkenskapsverket har för åren 1944 och 1946 samt fr. o. m. 1948 årligen utarbetat statistik över antalet i statens tjänst anställda tjänstemän och arbetare. Undersökningarna 1944—1948 avsåg förhållandena den 1 januari, undersökningarna 1949, 1950 och 1951 den 1 oktober. Redovisning har skett efter verk, anställningsform och lönegrad. Vid undersökningarna 1949—1951 har även uppgifter införskaffats om de löneplansplacerade tjänstemännens fördelning på olika slag av befattningar (tjänstebenämningar). En mera detaljerad personalstatistik utarbetas av vissa ämbetsverk. Generalpoststyrelsen offentliggör årligen uppgifter om antalet tjänstemän vid de olika postanstalterna i »Postverket» (SOS). Järnvägsstyrelsen offentliggör personalstatistik dels i »Statens järnvägars månadsstatistik», dels i årspublikationen »Statens järnvägar» (SOS). Redovisningen avser bl. a. medelantalet per månad respektive år anställda, fördelade efter anställningsform, befattningar m. m. Telegrafstyrelsen publicerar i »Telegraf, telefon och radio» (SOS) uppgifter om antalet vid årsskiftet anställda, fördelade efter anställningsform, lönegrad och befattningar. Styrelsen inhämtar vidare månatligen rapporter beträffande personalen vid bansektionerna, fördelad på underhålls-, anläggnings- samt förråds- och verkstadspersonal. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utarbetar månatligen en rapport över antalet vid vägunderhållet respektive för byggnadsarbeten anställda samt antalet under månaden utförda dagsverken. Sedan år 1947 föres inom styrelsen en fortlöpande statistik över vägarbetarnas löneförmåner, vars huvudresultat återges i Lönestatistisk årsbok (jfr sid. 21); i denna meddelas bl. a. uppgifter om totala antalet arbetstimmar, som utgjorts av olika kategorier av vägunderhållsarbetare samt väg- och brobyggnadsarbetare. Socialstyrelsen företog 1949 en inventering av antalet kommunalanställda åren 1945, 1947- och 1948. Från olika kommuner inhämtades uppgifter om antalet anställda inom olika förvaltningsgrenar den 1 november 1948, utom beträffande landsting och städer utanför landsting, för vilka motsvarande uppgifter avsåg den 30 november 1948. Mera summariska uppgifter om antalet anställda lämnades även för motsvarande tidpunkt åren 1945 och 1947. Personalen redovisades med fördelning på män och kvinnor samt på kollektivanställda respektive anställda enligt tjänstereglemente. Extra eller tillfällig personal, för vilken varken kollektivavtal eler tjänstereglemente tillämpades, fördes till samma grupp som personal med jämförliga arbetsuppgifter. 20

Vissa kommunalförbund samt smärre landskommuner och municipalsamhällen berördes ej av undersökningen. Som kommunalanställda räknades även personalen i aktiebolag, där kommunen ägde aktiemajoriteten (dock ej kafé- och restaurangbolag), samt personalen i sådana formellt privata organ för hälso- och sjukvård samt socialvård, där kommunen i sista hand svarade för eventuellt driftsunderskott. Vissa personalgrupper, bl. a. lärarpersonal, deltidsanställda samt arvodestagare, ingick ej i dessa undersökningar. 1949 års arbetskraftsutredning, som har till uppgift att beräkna behovet av arbetskraft inom statlig och kommunal verksamhet de närmaste åren, har tagit initiativ till en rad undersökningar beträffande den i offentlig tjänst anställda personalen. Undersökningarna har i samråd med arbetskraftsutredningen utförts av socialstyrelsen samt vissa andra myndigheter. Vad beträffar personal i statlig tjänst avsåg undersökningarna med vissa undantag civila tjänstemän i lönegrad 9 och däröver anställda den 1 februari 1950 samt viss militär personal. För varje redovisad befattningshavare angavs ålder, kön, anställningsform, lönegrad, ev. arvode, befattning, utbildning samt för befattningen lämplig utbildning. F r å n landstingen inhämtades uppgifter angående all personal, även kollektivavtalsanställd, per den 30 november 1949. En ny undersökning av samma omfattning företogs den 30 november 1951. För städerna redovisades all enligt tjänstereglemente anställd personal den 1 mars 1950. För landskommunerna redovisades personal anställd den 1 mars 1950; vissa personalkategorier undantogs från redovisningen. Socialstyrelsens löne- och sysselsättningsstatistik. Socialstyrelsen verkställer varje år statistiska undersökningar beträffande löneförhållandena för arbetare inom 1) jordbruk, 2) trädgårdsodling, 3) skogsbruk, 4) industri och hantverk, statliga och kommunala verk och byggnadsarbeten samt samfärdsel; förvaltningspersonal inom industri samt vid banker och försäkringsbolag; anställda (förvaltningspersonal och arbetare) inom enskild och kooperativ handel. I Lönestatistisk årsbok publiceras dessutom en av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utarbetad statistik över arbetstid och löneinkomster för arbetare vid vägväsendet samt vissa från järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen inhämtade uppgifter om löneförhållanden vid statens anläggningsarbeten. I materialet till lönestatistiken ingår uppgifter om antalet anställda samt deras arbetstid. Beträffande arbetare inom jordbruk, trädgårdsskötsel, industri m.m. samt förvaltningspersonal inom industri har socialstyrelsen utfört beräkningar av förändringarna i sysselsättningen vid sådana företag, som lämnat uppgifter för två på varandra följande år. Dessa beräkningar avser beträffande jordbruk och trädgårdsskötsel dels antalet arbetare, dels antalet 21

dagsverken. För industriarbetare avser redovisningen antalet arbetare samt antalet utförda arbetstimmar per år. För förvaltningspersonal inom industrin avser beräkningarna dels antalet anställda i slutet av september, dels antalet personer, som varit anställda hela september. Socialstyrelsen erhåller varje månad (med undantag för juni) från företag inom industrin samt statliga verk och byggnadsarbeten uppgifter om antalet arbetare, som en viss redovisningsdag varit (a) i arbete, (b) anställda i företaget men ej sysselsatta på grund av arbetsbrist, reparationer o. d., (c) frånvarande av personliga skäl (sjukdom, semester, militärtjänst m. m . ) . För mittmånaden i varje kvartal erhålles från industriföretag uppgifter om (a) av arbetare uppburen lönesumma och utförda arbetstimmar under en avlöningsperiod (med fördelning på vuxna manliga resp. kvinnliga arbetare samt minderåriga arbetare och lärlingar), (b) antalet arbetare, som varit i arbete under hela eller del av avlöningsperioden, (c) antalet arbetare, som under avlöningsperioden lämnat företaget (efter uppsägning från arbetsgivaren eller av andra orsaker), anställts vid företaget, haft deltidsanställning eller haft förkortad arbetstid. På grundval av månadsuppgifterna beräknas varje månad indextal för förändringarna sedan föregående månad dels i antalet »anställda arbetare exkl. permitterade» (d. v. s. arbetare som på redovisningsdagen varit i arbete eller frånvarande av personliga skäl), dels i antalet på redovisningsdagen i arbete varande arbetare. Särskilda indextal beräknas för olika industrigrenar och (beträffande den förstnämnda serien) för män och kvinnor. Vidare beräknas en gång varje kvartal indextal för förändringarna sedan motsvarande tidpunkt föregående år i antalet »anställda arbetare exkl. permitterade» samt indextal för förändringarna i antalet i arbete varande arbetare sedan motsvarande tidpunkt föregående kvartal och föregående år. Samtliga indexberäkningar avser företag, som lämnat uppgifter vid båda de redovisningstillfällen som jämförelsen avser. Varje månad redovisas dessutom antalet arbetare (i procent av samtliga anställda), som varit frånvarande på grund av arbetsbrist och av andra orsaker. På grundval av kvartalsuppgifterna beräknas på motsvarande sätt indextal för förändringarna i utbetald lönesumma och antalet utförda arbetstimmar från motsvarande tidpunkt föregående kvartal och föregående år. Vidare beräknas antalet avgångna och nyanställda arbetare samt arbetare med deltidsarbete och förkortad arbetstid i procent av totalantalet anställda. Den årliga lönestatistiken beträffande arbetare inom jordbruk, trädgårdsskötsel, industri och hantverk m. m., förvaltningspersonal inom industri samt anställda inom handel, ävensom den ovan berörda månads- och kvartalsstatistiken över sysselsättning och lönesummor, grundar sig på uppgifter som frivilligt insänts av vederbörande arbetsgivare. Här nedan meddelas 22

vissa uppgifter om dessa statistikgrenars omfattning. Beträffande banker och försäkringsbolag erhålles primärmaterialet till lönestatistiken centralt genom Bankernas förhandlingsorganisation, Sparbankernas förhandlingsorganisation och Försäkringsbranschens utjämningskassa; statistiken omfattar icke samtliga företag inom respektive branscher, och vissa personalkategorier redovisas icke. För lönestatistiken beträffande lantarbetare inhämtas primäruppgifter genom hushållningssällskapen. För 1950 begärdes uppgifter från 5 610 arbetsgivare; svar erhölls från 3 618 arbetsgivare med ca 16 500 arbetare, vilket torde motsvara 15 å 20 % av hela antalet anställda jordbruksarbetare. Till statistiken rörande trädgårdsarbetarnas löner 1950 begärdes uppgifter från ca 1 300 företagare tillhörande Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund. Svar erhölls från ca 800 arbetsgivare med ca 4 300 arbetare; hela antalet trädgårdsarbetare i riket uppgick enligt 1945 års folkräkning till 13 000. Primärmaterialet till den årliga lönestatistiken för arbetare inom industri m. m. samt till månads- och kvartalsstatistiken rörande sysselsättning och lönesummor inhämtas genom formulär, som utsändes efter adressförteckningar, vilka uppgjorts och successivt kompletterats med ledning av bl. a. adressförteckningen för kommerskollegii industristatistik. Redovisningen avser som regel arbetsställen (»företag>). Vid undersökningen rörande löneförhållandena för arbetare inom industri m. m. år 1950 begärdes uppgifter från ca 11 600 företag; svar erhölls från 8 747 företag med inalles ca 610 000 arbetare. Inom den egentliga industrin redovisades ca 500 000 arbetare, vilket motsvarar ca 75 % av det arbetarantal, som redovisas i kommerskollegii industristatistik. För den månatliga sysselsättningsstatistiken utsändes under år 1951 blanketter till i genomsnitt ca 7 400 företag vid varje undersökningstillfälle. Svar erhölls från i genomsnitt ca 7 000 företag med ca 550 000 arbetare. Uppgifter till kvartalsstatistiken begärdes under 1951 från i genomsnitt 7 500 företag, av vilka ca 6 700 lämnade uppgifter; det redovisade antalet arbetstimmar per vecka var i genomsnitt något över 22 000 000. Beträffande förvaltningspersonal inom industri omfattade lönestatistiken för september 1950 5 158 företag med tillsammans ca 118 000 tjänstemän; enligt kommerskollegii industristatistik omfattade förvaltningspersonalen inom industrin år 1950 ca 149 000 personer. I socialstyrelsens årliga lönestatistik redovisas vissa slag av verksamhet i statlig eller kommunal regi under rubrikerna »Statliga verk och byggnadsarbeten m. m.» samt »Kommunala verk och byggnadsarbeten m. m.» Den förstnämnda kategorien redovisas även i den månatliga sysselsättningsstatistiken. Hit hör bl. a. telegrafverkets linjearbeten, vattenfallsstyrelsens lin23

jearbeten och kraftverk, statens järnvägars ban- och byggnadsarbeten samt (beträffande månadsstatistiken) vägförvaltningarnas arbeten. Statistik belysande arbetslösheten Arbetslösheten bland medlemmarna i fackförbunden. Sedan 1911 har i Sverige statistik månatligen utarbetats om arbetslösheten i fackförbunden. Statistiken utarbetas för närvarande av arbetsmarknadsstyrelsen och omfattar 27 av 44 till Landsorganisationen i Sverige anslutna fackförbund. Flertalet i statistiken ingående förbund representerar arbetare inom industri samt byggnads- och anläggningsverksamhet. Dessutom erhålles uppgifter från Kommunalarbetareförbundet, Lantarbetareförbundet och Transportarbetareförbundet. Följande förbund ingår ej i statistiken: Civilförvaltningens personalförbund, Fastighetsarbetareförbundet, Frisörarbetareförbundet, Fångvårdsmannaförbundet, Försvarsverkens civila personals förbund, Försäkringsfunktionärernas förbund, Handelsarbetareförbundet (efter sept. 1951), Hotell- och restaurangpersonals förbund, Järnvägsmannaförbundet, Postmannaförbundet, Sjöfolksförbundet, Skogs- och flottningsarbetareförbundet, Skorstensfejeriarbelareförbundel, Statens sjukhuspersonals förbund, Telegraf- och telefonmannaforbundet samt Vattenfallsverkens personalförbund. Vid 1951 års utgång omfattade de fackförbund, som berördes av arbetslöshetsstatistiken, 982 000 medlemmar, motsvarande 75 % av medlemsantalet inom samtliga till Landsorganisationen anslutna fackförbund. Enstaka avdelningar, vilka sammanlagt representerade ca 13 000 medlemmar, lämnade inga uppgifter. Enligt preliminära beräkningar grundade på 1950 års folkräkning omfattade den förvärvsarbetande befolkningen 3 139 900 personer. Av dessa tillhörde 612 200 gruppen företagare, 834 700 gruppen tjänstemän och 1 693 000 gruppen arbetarpersonal. Medlemmarna i de fackförbund, som för närvarande omfattas av arbetslöshetsstatistiken, torde vid folkräkningen praktiskt taget genomgående ha räknats som arbetarpersonal. Statistiken grundar sig på uppgifter från de olika fackförbundens avdelningar enligt ett särskilt frågeformulär. Dessa uppgifter insändes av avdelningarna till förbunden i samband med den ekonomiska redovisningen. Uppgifterna vidarebefordras av förbunden till arbetsmarknadsstyrelsen, som bearbetar materialet. Resultaten föreligger ca sju veckor efter den vecka uppgifterna avser. Fackförbundens stadgar innehåller vissa bestämmelser om avgiftsbefrielse (»fristämpling») på grund av arbetslöshet (jfr sid. 78). Härigenom erhåller avdelningarna kännedom om inträffad arbetslöshet bland medlemmarna. I frågeformuläret begäres uppgifter om antalet arbetslösa under månadens sista dag eller, om detta ej kan angivas, under månadens sista vecka. 24

Avdelningarna torde tillämpa något skiftande metoder vid redovisningen av detta antal. Statistiken över arbetslösheten i fackförbunden publiceras i Sociala Meddelanden. I tabellen anges för varje fackförbund antalet arbetslösa i % av medlemsantalet. Inom metallindustriarbetareförbundet skiljes på järnbruksarbetare och verkstadsarbetare, inom fabriksarbetareförbundet på byggnadsämnesinduslriarbetare, glasbruksarbetare, sockerfabriksarbetare och övriga samt inom byggnadsarbetareförbundet på grovarbetare, träarbetare och rörarbetare. I övrigt saknas uppgifter om fördelning på näringsgrenar och yrken. Den sena publiceringen av fackförbundsstatistiken har medfört betydande olägenheter. Beträffande byggnadsfacken har det blivit nödvändigt att erhålla mera aktuella arbetslöshetsuppgifter. Sedan november 1943 införskaffas genom länsarbetsnämnderna uppgifter från byggnadsfackföreningarna i vissa större orter om antalet arbetslösa den 1 och 15 i varje månad, och uppgifterna kan i regel sammanställas inom två veckor efter redovisningstillfället. Denna »snabbstatistik», som ursprungligen endast omfattade de 9 största städerna, omfattar fr. o. m. november 1949 77 orter. Statistiken användes uteslutande för internt bruk inom arbetsmarknadsstyrelsen. Arbetslösheten bland medlemmarna i de erkända arbetslöshetskassorna. Sedan de erkända arbetslöshetskassorna tillkom 1935 lämnar dessa månatligen rapporter rörande verksamheten till tillsynsmyndigheten (numera arbetsmarknadsstyrelsen). I rapporten ingår uppgifter om hela antalet veckor under månaden, för vilka befrielse från avgiftsbetalning medgivits på grund av arbetslöshet enligt de regler, som gäller för respektive kassor, med fördelning på manliga respektive kvinnliga medlemmar. Härvid är att märka, att i rapporterna medtages samtliga under månaden redovisade arbetslöshetsveckor oavsett om dessa hänför sig till redovisningsmånaden eller tidigare månader. På grundval av uppgifter i rapporterna om medlemsantalet sista dagen i föregående månad och sista dagen i redovisningsmånaden beräknas antalet arbetslöshetsveckor i % av antalet genomlevda veckor under månaden. I statistiken ingår vidare uppgifter om antalet understödsdagar och utbetalat understödsbelopp. Uppgifter om arbetslöshet och understödsverksamhet i de erkända arbetslöshetskassorna publiceras i Sociala Meddelanden. Fr. o. m. år 1951 sker den deltaljerade redovisningen för varje kassa för två månader i sänder varannan månad. Uppgifter avseende samtliga kassor meddelas dock månatligen. Härvid angives den genomsnittliga arbetslöshetsprocenten samt arbetslöshetsprocenten beräknad för en tolvmånadersperiod (med den aktuella månaden som slutmånad). Statistiken föreligger ca tre månader efter den månad uppgifterna avser. Vid 1951 års utgång uppgick medlemsantalet i de erkända arbetslöshetskassorna till 1 121 800. 25

Statistik rörande hjälpsökande arbetslösa. Uppgifter om hos arbetslöshetsnämnderna anmälda hjälpsökande arbetslösa sammanställes för varje månad inom arbetsmarknadsstyrelsen. Uppgifterna inhämtas på av styrelsen fastställt frågeformulär och avser förhållandena vid respektive månaders utgång. Statistiken publiceras i Sociala Meddelanden, och uppgift lämnas om antalet hjälpsökande arbetslösa inom geografiska områden med fördelning efter ålder, yrke och hjälpform; utlänningar redovisas särskilt. Den 31 juli åren 1935 och 1936 utförde statens arbetslöshetskommission s. k. klientelundersökningar för att närmare belysa karaktären av det hos arbetslöshetskommittéerna anmälda klientelet. Arbetslöshetsräkningar. Särskilda arbetslöshetsräkningar har i Sverige anordnats den 12 januari 1909, 31 januari 1910, 5 maj 1927 och 31 augusti 1937. Endast den sistnämnda omfattade hela riket. Arbetslöshetsräkningen 1937, som utfördes av statens arbetslöshetskommission, tillkom för att närmare belysa karaktären av en svårbemästrad restarbetslöshet från krisåren. Som arbetslösa räknades med vissa undantag personer, vilka anmält sig som arbetslösa den 31 augusti 1937. Uppgifter redovisades om arbetslöshetens omfattning inom olika geografiska områden, yrkes- och åldersgrupper saml om de arbetslösas familjeförhållanden, bostads-, hemortsrätts- och flyttningsförhållanden ävensom om deras fackliga organisationstillhörighet. Vidare meddelades uppgifter om orsakerna till arbetslösheten, arbetslöshetsperiodens längd m. m. Slutligen utfördes i samband med räkningen vissa undersökningar rörande de arbetslösas arbetsförhet samt om förekomsten av social belastning (brottslighet, rusdrycksmissbruk m. m.). Statistik beträffande arbetsförmedling, omsättning av arbetskraft och frånvarofrekvens Arbetsförmedlingsstatistik. Statistiska uppgifter om arbetsförmedlingsverksamheten redovisas för varje månad och år. Vid varje lokal arbetsförmedling göres en sammanställning över antalet ansökningar om arbete, arbetssökande personer och lediga och tillsatta platser. Rapporter härom insändes till vederbörande länsarbetsnämnd, som upprättar länssammandrag. Dessa sändes efter viss granskning till arbetsmarknadsstyrelsen, där den centrala bearbetningen för hela riket verkställes. Länssammandragen avlämnas på tre blanketter, varvid materialet redovisas dels efter yrke och yrkesgrupp, dels efter näringsgren, dels ock i sammandrag för varje kontor och ombud utan hänsyn till yrkesfördelning. Den första blanketten omfattar 12 sidor och innehåller ca 275 huvudgrupper av yrken med sammandrag för 9 huvudavdelningar (jord- och skogsbruk, industri och hantverk, samfärdsel, handel, förvaltning och fria yrken, hälsooch sjukvård, husligt arbete, genomgående yrken, arbete och arbetskraft ej 26

hänförda till annan näringsgren) och en tionde avdelning, omfattande beredskaps- och arkivarbete. För vissa huvudavdelningar finns vidare sammandrag för 31 underavdelningar. Den första huvudavdelningen har sålunda särskilda sammandrag för de fyra underavdelningarna jordbruk, trädgårdsskötsel, fiske och skogsbruk. Fördelning på yrken sker efter en särskild yrkesförteckning för den offentliga arbetsförmedlingen, provisoriskt fastställd senast i januari 1949. Den andra blanketten lämnar på en sida ett sammandrag av uppgifterna i den första. På den tredje blanketten lämnas sammanfattande uppgifter om verksamheten vid vart och ett av de olika arbetsförmedlingsorganen inom länet. För några grupper lämnas dessutom månatliga särskilda, mera specificerade rapporter: för ungdom under 18 år, för partiellt arbetsföra, för sjömän, för extra skördehjälp m. m. Arbetsförmedlingsstatistiken publiceras månadsvis i Sociala Meddelanden. Redovisningen omfattar tre tabeller. I den första meddelas i absoluta tal länsvis och totalt för hela riket antalet under månaden registrerade ansökningar om arbete, lediga platser, tillsatta platser och tillsatta platser av högst en veckas varaktighet dels för hela verksamheten, dels för kvinnliga avdelningen. För varje län och för hela riket angives också antalet ansökningar om arbete per 100 lediga platser utan särskiljande av könen. I den andra tabellen redovisas ovannämnda i absoluta tal angivna data för hela riket med fördelning efter yrkesgrupper (huvud- och underavdelningar); verksamheten för ungdom under 18 år redovisas utan uppdelning på yrkesgrupper. Tabellen ger även upplysning om antalet personer i hela landet, som under månaden ansökt om arbete, såväl nyinskrivna för året som arbetssökande, vilka även under årets tidigare månader ansökt om arbete. I den tredje tabellen lämnas särredovisning länsvis för antalet ansökningar om arbete samt lediga och tillsatta platser inom tio större yrkesgrupper. Månadsstatistiken föreligger ca 3 veckor efter rapportmånadens utgång. De i arbetsmarknadsstyrelsens årliga verksamhetsberättelse och delvis i Statistisk årsbok lämnade siffermässiga årsrapporterna över arbetsförmedlingsverksamheten omfattar i huvudsak förut omnämnda statistiska serier men lämnar därutöver vissa uppgifter angående antalet arbetssökande, som under året beretts anställning genom s. k. interlokal förmedling, d. v. s. i samverkan mellan olika arbetsförmedlingsorgan. Utöver de tidigare nämnda relativtalen »ansökningar om arbete per 100 lediga platser» redovisas i årsberättelserna relativtal för varje månad under året och för hela året över antalet tillsatta platser per 100 lediga. Statistik belysande omsättningen av arbetskraft. Den höga sysselsättningsgraden under senare år samt bristen på arbetskraft inom olika näringsgre27

nar har framkallat behov av en förbättrad kännedom om flyttningsrörelserna på arbetsmarknaden. På initiativ av Svenska arbetsgivareföreningen och i samråd med vissa andra arbetsgivareorganisationer (Svenska lantarbetsgivareföreningen, Handelns arbetsgivareorganisation, Sveriges centrala restaurang AB och Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranter) verkställdes undersökningar för maj, juni och juli månader 1946 rörande sysselsättningsförhållandena och speciellt omsättningen av arbetskraft vid till organisationerna anslutna företag. Uppgifter begärdes om arbetskraftens storlek vid månadens början respektive slut samt om de förändringar, som skett under månaden (antalet nyanställda, antalet anställda som blivit uppsagda, permitterats eller slutat på eget initiativ). Vidare begärdes uppgifter om förekomsten av utländsk arbetskraft samt om ev. arbetskraftsunderskott. Specifikation gjordes genomgående för arbetare och övrig personal samt för män och kvinnor. Sveriges verkstadsförening förde under åren 1916—1947 fortlöpande statistik över antalet avgångna arbetare vid till föreningen anslutna företag. Därvid lämnades särskilda uppgifter om den frivilliga avflyttningens omfattning i förhållande till antalet sysselsatta arbetare. I socialstyrelsens kvartalsstatistik rörande lönesummor och arbetstimmar ingår sedan februari 1947 uppgifter rörande avgångna och nyanställda arbetare (jfr sid. 22). Järnbruksförbundet och Mellansvenska gruvförbundet inhämtar fr. o. m. januari 1947 månatliga uppgifter rörande omsättningen av arbetskraft vid anslutna företag (järnbruk och liknande verk samt gruvor). Uppgifter begäres om antalet anställda arbetare vid månadens ingång, antalet arbetare som slutat respektive nyanställts under månaden samt antalet arbetare, som — utöver ersättningsbehovet för avgångna — under de närmaste två månaderna efter rapportmånadens utgång ytterligare skulle behövas för utnyttjande av förefintliga anläggningar i den utsträckning, som är önskvärd och möjlig med hänsyn till ordertillgång samt tillgång på råvaror, tillsats- och förbrukningsmaterial, kraft och bränsle etc. På initiativ av Landsorganisationen utarbetas sedan 1947 såsom arkivarbete (för närvarande inom socialstyrelsen) en fortlöpande statistik beträffande flyttningarna mellan till Landsorganisationen anslutna fackförbund. Varje förbund lämnar månatligen rapporter över under månaden registrerade inflyttade medlemmar med uppgift om inflyttningsdatum samt förbund, från vilket flyttningen skett. Flyttningar, som hänför sig till organisatoriska förändringar i förbundens sammansättning, redovisas särskilt men ingår ej i statistiken. Statistiken sammanställes numera kvartalsvis i form av en »tabell med två ingångar», varigenom man i detalj kan avläsa flyttningarnas inriktning och omfattning. 28

I samband med denna statistik bearbetas även rapportmaterialet från de erkända arbetslöshetskassorna i avseende på förändringarna i medlemsantalet. I de månadsrapporter, som arbetslöshetskassorna avger till arbetsmarknadsstyrelsen, kan särskiljas 1) medlemmar som överflyttats till respektive från andra avdelningar av samma kassa, 2) medlemmar som överflyttats till respektive från andra kassor samt 3) nyinskrivna( tidigare ej kassamedlemmar) respektive avgångna (ej överförda till andra kassor). Dessa uppgifter sammanställes i en kvartalsrapport med särskild redovisning för varje månad. Statistiken, som från början ( l : a kvartalet 1947) endast omfattade 17 större arbetslöshetskassor, omfattar numera samtliga 38 kassor. Statistik beträffande frånvarofrekvensen. Sedan hösten 1947 har socialstyrelsen två gånger om året — med undantag för våren 1948 — inhämtat uppgifter om frånvarofrekvensen bland arbetare vid vissa industriföretag. Den senaste undersökningen avsåg en vecka i april 1952. Blanketter utsändes till 245 företag; bearbetningsbara uppgifter erhölls från 116 företag med ca 85 000 arbetare inom metallindustrin och 78 företag med ca 21 000 arbetare inom textilindustrin. Vid denna undersökning inhämtades uppgifter för var och en av veckans dagar beträffande antalet vid företaget anställda arbetare som 1) varit i arbete hela dagen, 2) varit frånvarande del av dagen på grund av sjukdom, permission eller andra personliga förhållanden, 3) varit frånvarande hela dagen av personliga skäl, 4) haft deltidsarbete (dvs efter överenskommelse med arbetsgivaren kontinuerligt arbetat endast del av viss dag eller vissa dagar i veckan, 5) haft förkortad arbetstid (dvs arbetat del av dagen på grund av driftsförhållandena vid företaget), 6) varit permitterade hela dagen (dvs varit frånvarande hela dagen på grund av driftsförhållandena vid företaget).

TREDJE

KAPITLET

ARBETSMARKNADSSTATISTIKEN I VISSA FRÄMMANDE LÄNDER

Kommittén har inhämtat upplysningar rörande arbetsmarknadsstatistiken i vissa främmande länder. Särskild uppmärksamhet har ägnats åt arbetsmarknadsstatistiken i de nordiska länderna, Storbritannien och Förenta staterna. I International Labour Review (januari—mars 1949 jämte kompletteringar i senare häften) har publicerats en redogörelse för beräkningsmetoderna för de statistiska serier rörande sysselsättning, som månatligen publiceras i tidskriften i fråga. Härav framgår, att denna statistik i huvudsak bygger på tre slags källor, nämligen 1) uppgifter från företag, 2) uppgifter från socialförsäkringsorgan och 3) intervjuundersökningar på stickprovsbasis. Efterföljande översikt bygger dels på denna redogörelse, dels på uppgifter ur andra källor. Enligt den nyssnämnda redogörelsen i International Labour Review utarbetades statistik över sysselsättningen på grundval av uppgifter från företag i följande europeiska länder: Danmark, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Jugoslavien, Luxemburg, Nederländerna, Schweiz, Sverige och Västtyskland samt i följande utomeuropeiska länder: Sydafrikanska unionen, Förenta staterna, Kanada, Argentina, Brasilien, Mexiko, Uruguay, Indien, Israel, Australien och Nya Zeeland. Dessa statistiska serier var i allmänhet begränsade till vissa näringsgrenar, främst industri och angränsande näringsområden. Redovisningen var vanligen mer eller mindre ofullständig, särskilt beträffande mindre företag. I Belgien, Irland, Nederländerna, Norge, Storbritannien och Österrike utarbetades enligt samma källa sysselsättningsstatistik grundad på uppgifter från organ för olika typer av socialförsäkring, såsom sjukförsäkring, olycksfallsförsäkring eller allmän socialförsäkring. Statistik grundad på intervjuundersökningar på stickprovsbasis avseende såväl sysselsättning som arbetslöshet m. m. (labor force sample surveys) har sedan flera år tillbaka utarbetats i Förenta staterna, Kanada, PuertoRico och Japan. Liknande undersökningar har de senaste åren verkställts 30

i Danmark, Frankrike och Italien. I olika sammanhang har internationella organisationer rekommenderat ökad tillämpning av denna undersökningsmetod. En n ä r m a r e redogörelse för de metoder, som använts vid intervjuundersökningarna, lämnas i kap. IX. I det följande ges en närmare redogörelse för övriga former av sysselsättningsstatistik i de nordiska länderna, Storbritannien och Förenta staterna.

I Danmark inhämtas uppgifter om sysselsättningen inom jordbruket dels vid de totala jordbruksräkningar, som företas i juli varje år, dels vid partiella räkningar i mars och november, vilka omfattar Ve av samtliga gårdar. I de totala jordbruksräkningarna ingår ca 200 000 gårdar och i de partiella ca 40 000. Materialet insamlas genom intervjuer. Vid de totala räkningarna användes två olika blanketter med olika frågor beträffande arbetskraften. På den ena blanketten inhämtas uppgifter om arbetskraften med fördelning på barn och släktingar till brukaren samt fast och tillfällig främmande arbetskraft. På den andra blanketten skall arbetskraften fördelas efter sysselsättningens art. I hälften av kommunerna användes den ena blanketten och i andra hälften den andra. I bilaga 8 återges de frågor rörande arbetskraften, som ingick i de båda blanketterna för den totala jordbruksräkningen 1951 och i blanketten för den partiella räkningen i november samma år. Blanketten vid den partiella räkningen i mars 1951 var av samma utseende som den sistnämnda. Förutom dessa årliga undersökningar har vart femte år företagits undersökningar rörande trädgårdsodlingen, varvid uppgifter bl. a. inhämtats om sysselsatt arbetskraft. Den danska årliga industristatistiken omfattar i princip de industriella företag, för vilka samtliga bestämmelser i »fabrikloven» gäller, d. v. s. i regel företag med minst sex arbetare. Dessutom inhämtas uppgifter från vissa mindre företag. Årligen inhämtas uppgifter om personal, produktion m. m. För varje år anges det genomsnittliga antalet manliga och kvinnliga tjänstemän (inberäknat ägare, som huvudsakligen är sysselsatta vid företaget), fördelade på yrkesgrupper. Vidare anges antalet sysselsatta arbetare första avlöningsdagen varje månad, fördelade efter kön och ålder (under 18 år, 18 år och däröver). Antalet hjälparbetare (eldare, maskinister, reparatörer m. fl.) redovisas särskilt. Vidare redovisas hela antalet under året av samtliga arbetare utgjorda arbetstimmar. Förutom de vid företaget direkt anställda arbetarna redovisas antalet sysselsatta hemarbetare varje månad med fördelning efter kön. På grundval av industristatistikens uppgifter om antalet utgjorda arbetstimmar konstrueras en årlig sysselsättningsindex. Varje månad inhämtas från ett representativt urval av industriföretag (ca 600) uppgifter om antalet effektiva arbetstimmar under månaden. På 31

grundval av dessa konstrueras en månatlig sysselsättningsindex. Månadsstatistiken är liksom den årliga industristatistiken baserad på uppgiftsplikt. I Finland utarbetas sysselsättningsstatistik på grundval av uppgifter från företag inom industri och byggnadsverksamhet samt beträffande statens, städernas och köpingarnas arbeten. Uppgifterna inhämtas kvartalsvis och avser antalet arbetare (män och kvinnor) samt utgjorda dagsverken under en avlöningsperiod. I fråga om den egentliga industrin beräknas statistiken omfatta ca 40 % av arbetarantalet. I Norge utarbetar arbeidsdirektoratet på grundval av uppgifter, som inhämtas från »trygdekassene», en statistik över antalet sysselsatta obligatoriskt sjukförsäkrade personer. Statistiken beräknas omfatta ca 90 % av samtliga löntagare. Undantagna är sjömän i utrikes fart och personer med en årsinkomst över 15 000 kronor. För sjömän inhämtas sysselsättningsuppgifter i särskild ordning genom den speciella »trygdekassen for sjomenn». Medlemmar i erkända privata sjukkassor medtages icke i statistiken, såvida de icke är arbetslöshetsförsäkrade i trygdekasse. Icke heller fiskare, vilka är sjukförsäkrade i särskild ordning, ingår i statistiken. Antalet sysselsatta räknas en gång om året (slutet av oktober). För övriga månader beräknas antalet sysselsatta med ledning av uppgifter om in- och utträden i kassorna samt om medlemmar, som erhåller understöd. Statistiken utarbetas för varje månad med fördelning efter näringsgrenar och fylken. Uppgifterna avser förhållandena vid resp. månaders utgång. Sedan juli 1948 omfattar den statliga socialförsäkringen i Storbritannien praktiskt taget hela den vuxna befolkningen. Socialförsäkringen, som ger understöd för olika slag av risker, såsom arbetslöshet, sjukdom, invaliditet och olycksfall i arbete, samt ålderspension m. m., administreras av Ministry of National Insurance, under vilket ett stort antal lokala organ sorterar. De försäkrade betalar varje vecka en enda försäkringsavgift i utbyte mot ett kontrollmärke, som klistras på ett särskilt försäkringskort. Detta kort förvaras av arbetsgivaren, om den försäkrade har anställning, av arbetsförmedlingen, om han är arbetslös, eller av den försäkrade själv, om h a n är arbetsgivare, företagare utan anställda eller icke tillhör den förvärvsarbetande befolkningen. Varje kort skall utbytas en gång om året. Varje kvartal utbyts en fjärdedel av samtliga kort (A-, B-, C- och D-kort). Varje fjärdedel representerar ett slumpmässigt urval. Med ledning av uppgifter från socialförsäkringen har Ministry of Labour and National Service en gång om året verkställt beräkningar rörande antalel försäkrade civila arbetstagare (employees), fördelade efter näringsgren, kön och ålder (över eller under 18 å r ) . Beräkningarna avser såväl sysselsatta 32

som arbetslösa men icke personer, som vid undersökningstillfället sökt men icke erhållit sitt första arbete. Dessutom verkställes årligen på grundval av ett stickprov, omfattande iy2 procent av samtliga försäkringstagare, en mera ingående analys av arbetstagarnas fördelning med hänsyn till ålder, civilstånd (beträffande kvinnor) och geografiska områden. Ministry of Labour and National Service utarbetar en särskild statistik över sysselsättningens förändringar från månad till månad. Denna statistik grundar sig på uppgifter från företag inom flertalet näringsgrenar samt vissa myndigheter. Den utnyttjas i kombination med den på socialförsäkringen baserade statistiken för vissa beräkningar, bland annat rörande hela den yrkesverksamma befolkningen över 15 år (total working population) och de yrkesverksamma inom vissa näringsgrenar. I Förenta staterna utarbetar Bureau of the Census månatligen »labor force sample surveys». En närmare redogörelse för denna statistik lämnas i kap. IX. Bureau of Agricultural Economics utarbetar en statistik över sysselsättningen i jordbruket, baserad på uppgifter från jordbrukare. Av 70 000 å 80 000 frågeformulär, som utsänds varje månad, besvaras 18 000 ä 20 000. Under åren 1945—1948 kompletterades dessa postundersökningar med intervjuundersökningar på stickprovsbasis. Bureau of Labor Statistics utarbetar en månatlig statistik över sysselsättningen inom andra näringsgrenar än jordbruket. Denna är baserad dels på uppgifter, som frivilligt lämnas av företag, dels på uppgifter från myndigheter. Uppgifterna avser samtliga under en avlöningsperiod sysselsatta arbetare och tjänstemän, ävensom tillfälligt frånvarande personer, som uppbär lön av företaget. På grundval av dessa uppgifter beräknas från månad till månad indextal för sysselsättningens förändringar vid identiska företag med fördelning på näringsgrenar och geografiska områden. Materialet beräknades år 1950 omfatta ca 60 % av samtliga arbetstagare inom industrin och ca 15 % inom handeln. På grundval av de månatliga indextalen beräknas kedjeindextal, vilka i kombination med uppgifter från industristatistik m. m. utnyttjas för uppskattningar av den totala sysselsättningen. I International Labour Review (december 1948 jämte kompletteringar i senare häften) har publicerats en redogörelse för beräkningsmetoderna för de statistiska serier rörande arbetslöshet, som månatligen publiceras i tidskriften ifråga. Dessa serier bygger på fem slag av källor, nämligen 1) hushållsintervjuer, 2) uppgifter från arbetslöshetsförsäkringsorgan, 3) uppgifter om hjälpverksamhet för arbetslösa, 4) uppgifter från fackföreningar, 5) uppgifter från arbetsförmedlingar. Efterföljande översikt över arbetslös33 3

hetsstatistiken i vissa främmande länder är baserad dels på nyssnämnda redogörelse, dels på särskilt inhämtade uppgifter. Arbetslöshetsstatistik, baserad på uppgifter från arbetsförmedlingar, utarbetades i följande europeiska länder: Frankrike, Italien, Nederländerna, Norge, Portugal, Schweiz, Spanien, Västtyskland och Österrike samt i följande utomeuropeiska länder: Sydrhodesia, Sydafrikanska unionen, Chile, Burma, Ceylon, Indien, Israel och Pakistan. I Storbritannien utarbetades arbetslöshetsstatistik på grundval av uppgifter från arbetsförmedlingarna i deras egenskap av kontrollorgan för arbetslöshetsförsäkringen (jfr sid. 37). På grundval av uppgifter från arbetslöshetsförsäkringsorgan utarbetades arbetslöshetsstatistik i Belgien, Danmark, Irland, Schweiz, Förenta staterna, Kanada och Nya Zeeland. På grundval av uppgifter från fackföreningar utarbetades arbetslöshetsstatistik i Sverige och Australien. I vissa länder erhölls uppgifter om arbetslösheten genom stickprovsundersökningar grundade på hushållsintervjuer (jfr kap. IX). Av den ovan nämnda redogörelsen i International Labour Review framgår, att den arbetslöshetsstatistik, som erhölls på grundval av uppgifter från arbetsförmedlingar, ofta var bristfällig och otillförlitlig. Större eller mindre kategorier av arbetslösa kom aldrig i kontakt med arbetsförmedlingen. I ett flertal länder krävdes, att personer, som åtnjöt offentlig arbetslöshetshjälp, skulle vara anmälda som arbetssökande hos arbetsförmedlingen, medan ingen anmälningsplikt förelåg för andra kategorier. I vissa länder redovisades såsom arbetslösa vissa arbetssökande, som hade arbete. Vad beträffar den arbetslöshetsstatistik, som utarbetas på grundval av uppgifter från arbetslöshetsförsäkringsorgan, må erinras om att försäkringen i olika länder omfattar olika stora delar av den förvärvsarbetande befolkningen. I Storbritannien täckes dock praktiskt taget alla arbetslöshetsrisker av försäkringen. I det följande lämnas en redogörelse för arbetslöshetsstatistikens utformning i de nordiska länderna, Storbritannien och Förenta staterna. Arbetslöshetsstatistiken i Danmark är i huvudsak baserad på uppgifter om arbetslösheten bland medlemmarna i de erkända arbetslöshetskassorna. Vid utgången av 1950 var omkring 645 000 arbetare och tjänstemän medlemmar i sådana kassor. Av ungefär 1 275 000 löntagare var sålunda ungefär hälften arbetslöshetsförsäkrade. Utanför försäkringen stod vidare omkring 590 000 företagare, inberäknat medhjälpande hustrur. Vid inträffad arbetslöshet skall kassamedlem för registrering anmäla sig hos den lokala avdelningen av den arbetslöshetskassa han tillhör. Arbetslöshetskassan anvisar arbete eller lämnar, om lämpligt sådant icke finns, arbetslöshetshjälp på fastställda villkor. I Danmark bedriver sålunda 34

— i motsats till i Sverige — arbetslöshetskassorna egen arbetsförmedlingsverksamhet. De danska »arbejdsanvisningskontoren», som förmedlar ett betydande antal platser i huvudsak för icke försäkrad arbetskraft, är dessutom statistikkontor. På kontoret för Köpenhamn och Frederiksberg samt de 29 övriga arbejdsanvisningskontoren finns kartotekskort över alla medlemmar av de arbetslöshetskasseavdelningar, som ligger inom resp. kontors område. På dessa kort, som innehåller uppgifter om medlemmarnas ålder, försörjningsförhållanden, hemort och den näringsgren, till vilken vederbörande hänföres m. m., föres fortlöpande uppgifter om arbetslösheten med ledning av de rapporter arbetslöshetskassorna tillställer kontoren. På grundval av dessa uppgifter utarbetas ett flertal arbetslöshetsrapporter, som översändes till Det Statistiske Departement för slutgiltig bearbetning och publicering. Varje månad erhålles uppgifter om antalet arbetslösa vid utgången av månaden, fördelade dels lokalt, dels efter näringsgren och dels efter arbetslöshetskassor. Kvartalsvis lämnas ett sammandrag över antalet arbetslösa vid utgången av kvartalet med fördelning på näringsgren, arbetslöshetskassor och ålder. Slutligen utarbetas i allmänhet en årlig statistik, som lämnar uppgifter om samtliga kassamedlemmar med fördelning efter ålder, hemort, näringsgren och efter arbetslöshetens varaktighet under senaste året. Arbejdsanvisningskontoren utarbetar även vissa andra rapporter, som går till arbejdsdirektoratet, bl. a. veckostatistik över antalet arbetslösa. Rapporter går vidare till amten och kommunerna. I arbetslöshetsstatistiken skiljer man mellan »egentligt arbetslösa» och »övriga arbetslösa». Sistnämnda grupp omfattar dels personer, som varit arbetslösa mindre än sju dagar, dels vissa andra kategorier (personer över 60 år, arbetslösa, som under de tre sista åren haft över 800 arbetslöshetsdagar, samt personer med jordbruk eller annat biyrke). Under åren 1941— 1949 ingick i arbetslöshetsstatistiken endast egentligt arbetslösa (det s. k. reducerade arbetslöshetstalet). Under 1950 var av de 633 000 arbetslöshetsförsäkrade i genomsnitt 29 000 »egentligt arbetslösa». Härtill kom 18 000 arbetslösa mindre än sju dagar och 7 000 andra arbetslösa. Den danska arbetslöshetsstatistiken är tack vare det ständigt aktuella medlemskartoteket, som också användes vid anvisningskontorens tillsyn över kassorna, av mycket hög kvalitet. Enligt en undersökning 1949 beräknades förandet av kartoteket kosta något över en miljon kronor per år, och 120 personer var fullt sysselsatta med kartoteks- och statistikarbetet. Ungefär en tredjedel av tiden gick åt att hålla kartoteket aktuellt genom registrering av nya och avgångna medlemmar, flyttningar m. m. En tredjedel av tiden gick åt att påföra arbetslöshetsanmälningarna och en tredjedel att upprätta statistikrapporterna.

I Finland upprättas fr.o. m. år 1928 arbetslöshetsstatistik på grundval av rapporter från de kommunala arbetsnämnderna. En arbetslös, som önskar komma i åtnjutande av arbetslöshetshjälp, är skyldig att hos arbetsnämnden göra ansökan om att bli upptagen i arbetslöshetsregistret. Hans ansökan kan godkännas, om han fyllt 17 år, är arbetsför och arbetsvillig samt varken arbetsförmedlingsbyrån, arbetsombudsmannen eller arbetsnämnden kunnat anvisa honom arbete på den fria arbetsmarknaden inom sex dagar från den dag, då han anmält sig hos arbetsförmedlingsbyrån eller arbetsombudsmannen. Personer, som lämnat sitt arbete på grund av eget förvållande eller vägrat emottaga erbjudet lämpligt arbete eller blivit arbetslösa på grund av strejk eller lockout, kan icke upptagas i arbetslöshetsregistret. Detsamma gäller arbetslösa med större inkomster samt vissa småbrukare. Arbetslös, som anmält sig hos arbetsnämnden, bör förnya sin anmälan, i städer en gång i veckan och på landsbygden var fjortonde dag. Arbetslös, som icke förnyat sin anmälan inom föreskriven tid, avlägsnas ur registret och får icke beaktas vid uppgörande av arbetslöshetsrapport. På grundval av arbetslöshetsregistret uppgör arbetsnämnden månatligen en arbetslöshetsrapport avseende förhållandena vid månadens utgång, som insändes till ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena. Rapporterna ligger till grund för den statistik, som publiceras i Social Tidskrift. Härvid redovisas de till arbetslöshetsregistret godkända arbetslösa med fördelning på kön, bosättningscentra samt yrkesområden (åtta grupper). De som placerats i arbetslöshetsarbete redovisas särskilt. Dessutom lämnar de kommunala arbetsnämnderna varje vecka uppgifter om arbetslösheten inom resp. kommun närmast för myndigheternas bruk. Arbetslöshetsstatistiken i Norge är, som framgått av översikten, baserad på uppgifter från arbetsförmedlingarna. En arbetssökande skall företrädesvis anmäla sig vid arbetsförmedlingen i hemorten, men kan söka arbete vid vilken annan arbetsförmedling som helst. För att undvika dubbelredovisning har särskilda bestämmelser utfärdats. För varje arbetssökande upplägges ett kartotekskort med uppgifter om vederbörandes arbets- och personliga förhållanden. Vid förnyade besök sker avprickning dels å kartotekskortet, dels å ett s. k. »hjelpeskjema for formidlingsmelding» avsett för statistisk bearbetning. Med undantag för arbetslöshetsförsäkrade kräves vid förnyad ansökan icke personligt besök vid förmedlingen, utan en arbetssökande kan upprätthålla förbindelsen skriftligen eller genom telefonmeddelanden. Varje månad upprättar arbetsförmedlingskontoren en rapport över aktuella arbetssökande och lediga platser vid månadens utgång, som insändes till arbeidsdirektoratet. Har det förflutit mer än en vecka utan att en arbetssökande låtit höra av sig, skall sökanden icke medräknas. Arbetssö36

kände, som av arbetsförmedlingen betraktas som oplacerbar arbetskraft (»ledige personer, som ikke forsvarlig kan tillvises arbeid»), medtages icke heller i rapporten. I den statistik, som arbeidsdirektoratet upprättar på grundval av dessa rapporter, särredovisas arbetssökande, som är helt arbetslösa, med fördelning på yrkesgrupper och fylken. Vid särskilda tillfällen lämnas en mera utförlig yrkesredovisning. Den arbetslöshetsstatistik, som framkommer på detta sätt, kan icke göra anspråk på fullständighet, då icke alla arbetslösa anmäler sig vid arbetsförmedlingen och någon skyldighet därtill icke föreligger. Som tidigare framhållits, är arbetslöshetsstatistiken i Storbritannien baserad på uppgifter från arbetsförmedlingarna i deras egenskap av kontrollorgan för arbetslöshetsförsäkringen. När en person blir arbetslös, måste han anmäla sig hos den lokala arbetsförmedlingen och ansöka om arbete, om han önskar erhålla hjälp från försäkringen. Han lämnar därvid sitt försäkringskort (se sid. 32), som arbetsförmedlingen behåller tills han fått arbete genom förmedlingen eller på annat sätt. Arbetsförmedlingarna insänder varje månad till Ministry of Labour and National Service en rapport över antalet registrerade personer, som var arbetslösa måndagen närmast månadens mitt. På grundval av dessa rapporter utarbetas en månadsstatistik, vari de arbetslösa redovisas med fördelning efter geografiska områden, näringsgren, kön och ålder samt efter arbetslöshetens varaktighet. Kvartalsvis och halvårsvis göres mera ingående analyser. I Förenta staterna utarbetar Bureau of Employment Security en veckostatistik, baserad på uppgifter från organ för arbetslöshetsförsäkringen i de olika staterna. Statistiken avser dels antalet anmälningar om inträffad arbetslöshet, dels antalet »arbetslöshetsveckor», som representeras av anmälningar om fortsatt arbetslöshet. Det må framhållas, att arbetslöshetsförsäkringen endast täcker en del av den anställda arbetskraften och att försäkringsbestämmelserna är olika i olika stater.

FJÄRDE

KAPITLET

INITIATIV FRÅN INTERNATIONELLA ORGAN I FRÅGA OM ARBETSMARKNADSSTATISTIKEN

Allt sedan sin tillkomst har Internationella arbetsbyrån insamlat och publicerat statistiska uppgifter rörande arbetsmarknadsförhållanden i olika länder. Byrån har ägnat stor uppmärksamhet åt arbetsmarknadsstatistikens metodiska problem och verkat för en sådan utveckling av statistiken i de till Internationella arbetsorganisationen anslutna länderna, som varit ägnad att underlätta internationella jämförelser. Den har befrämjat standardiseringen av arbetsmarknadsstatistiken genom rådgivning åt olika länders statistiska myndigheter, genom samverkan med andra internationella organ samt genom byråns publikationer, bland vilka särskilt må nämnas Year Book of Labour Statistics och International Labour Review. På initiativ av Internationella arbetsbyrån har hållits sju internationella socialstatistikerkonferenser (1923, 1925, 1926, 1931, 1937, 1947 och 1949). Vid de tre första konferenserna samt vid den sjunde diskuterades bl. a. frågor rörande klassificering efter näringsgren och yrke. Vid den andra konferensen diskuterades statistiken rörande sysselsättning och arbetslöshet. En rad resolutioner antogs i dessa frågor. Vid den första, fjärde och femte konferensen diskuterades frågor om löner och arbetstid. I anslutning till ett förslag av den första konferensen antog internationella arbetskonferensen 1938 en konvention rörande löne- och arbetstidsstatistik. Vid den sjätte internationella socialstatistikerkonferensen i Montreal år 1947 diskuterades ingående statistiken rörande sysselsättning, arbetslöshet och arbetskraft med utgångspunkt från en av Internationella arbetsbyrån utarbetad rapport 1 . De informationer och synpunkter, som framlades i rapporten liksom vid konferensen 2 , har beaktats vid utarbetandet av föreliggande betänkande. Konferensen antog en resolution angående sysselsättnings-, arbetslöshets- och arbetskraftsstatistik, som återges i bilaga 1. Nationernas förbunds kommitté av statistiska experter rekommenderade i Employment, unemployment and labour force statistics. A study of methods. (ILO, Studies and Reports No 7, Geneva 1948). 2 The sixth international conference of labour statisticians. (1LO, Geneva 1948).

år 1938 vissa normer för redovisningen av den förvärvsarbetande befolkningen vid folkräkningar. Förenta nationernas befolkningskommission och statistiska kommission har framlagt rekommendationer beträffande de ekonomiska uppgifter, som skulle inhämtas i samband med folkräkningar. Förenta nationernas statistiska kommission har utarbetat ett system för klassificering efter näringsgren (International Standard Industrial Classification of all Economic Activities). Vid den sjunde internationella socialstatistikerkonferensen i Geneve 1949 antogs en internationell standardklassificering av yrken (International Standard Classification of Occupations), som skulle tillämpas vid folkräkningar. Klassificeringen omfattade nio grupper. Förenta Nationernas befolkningskommission och statistiska kommission rekommenderade år 1950, att en tionde grupp skulle särredovisas, nämligen personer i militärtjänst. Samtliga ovan nämnda internationella organ har rekommenderat, att man vid folkräkningar bör inhämta uppgifter om den ekonomiskt aktiva befolkningens förhållanden med avseende på individualyrke, näringsgren och yrkesställning (såsom arbetsgivare, arbetstagare etc.) Vissa närmare uppgifter om de nyss nämnda rekommendationerna lämnas i bilaga 3. Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete (OEEC) tillsatte år 1948 en arbetskraftskommitté (Manpower Committee). Inom denna bildades ett arbetsutskott för statistiska frågor. Arbetsutskottet publicerade i april resp. oktober 1950 två rapporter om sysselsättnings- och arbetslöshetsstatistik 1 . Rapporterna innehöll dels redogörelser för statistiken i Storbritannien, Förenta staterna, Danmark, Frankrike, Italien och Sverige, dels ett förslag till rådsbeslut rörande förbättring av arbetsmarknadsstatistikens jämförbarhet. Dessa rapporter låg till grund för en rekommendation, som antogs vid OEEC:s rådsmöte den 20 januari 1951 och som återges i bilaga 2. OEEC har genom utredningar, konferenser samt anordnande av studieresor sökt befordra införandet av intervjuundersökningar rörande befolkningens sysselsättningsförhållanden (labor force sample surveys).

i OEEC, Manpower C o m m i t t e e : Report of the mixed working p a r t y for questions (MO [50] 17 resp. MO [50] 31).

statistical

FEMTE

KAPITLET

ALLMÄNNA SYNPUNKTER PÅ BEHOVET AV ARBETSMARKNADSSTATISTISKA UNDERSÖKNINGAR

Den offentliga statistiken rörande förhållandena på arbetsmarknaden bör tjäna som underlag dels för bedömning av den allmänna ekonomiska utvecklingen, dels för utformningen av den ekonomiska och sociala politiken. I det följande söker kommittén något närmare precisera de krav, som med utgångspunkt från dessa allmänna målsättningar och från de erfarenheter som vunnits under efterkrigsåren kan ställas på arbetsmarknadsstatistiken. De förskjutningar, som under senare år inträtt i den ekonomiska politikens allmänna inriktning, och den i förhållande till förkrigsåren väsentligt förändrade situationen på arbetsmarknaden har medfört ett ökat behov av arbetsmarknadsstatistisk information. Mellan de båda världskrigen intog arbetslöshetsproblemet en central ställning i den ekonomiska och sociala politiken. Under 1930-talet syftade den ekonomiska politiken till ett ökat utnyttjande av landets produktiva resurser och speciellt av den mänskliga arbetskraften. Under sådana förhållanden kom uppmärksamheten i hög grad att inriktas på den statistiska redovisningen av arbetslöshet och arbetsförmedlingsverksamhet. Frågeställningarna för den ekonomiska politiken och för arbetsmarknadspolitiken hann trots den successiva minskningen av arbetslösheten inte på ett avgörande sätt förändras, förrän i och med utbrottet av det andra världskriget nya problem ställdes i förgrunden. Mobiliseringen, avspärrningen från utlandsmarknaderna, uppbyggandet av en svensk krigsindustri, ersättningsproduktion och en rad andra faktorer medförde stora förändringar inom det svenska folkhushållet samt nödvändiggjorde snabba och omfattande anpassningsrörelser på arbetsmarknaden. Det befanns i denna situation nödvändigt att komplettera den löpande arbetsmarknadsstatistiken med tillfälliga specialundersökningar. Planeringen för efterkrigstidens ekonomi anknöt i huvudsak till 1930talets frågeställningar. Genom kommissionens för ekonomisk efterkrigsplanering försorg verkställdes ett antal arbetsmarknadsstatistiska undersökningar av engångsnatur, varjämte kommissionen framlade önskemål beträffande förbättring av den löpande arbetsmarknadsstatistiken (jfr kap. I, sid 40

7). Emellertid stod vid denna tidpunkt inte fullt klart, att en ekonomisk situation med hög sysselsättning medför många nya problem, inte minst för arbetsmarknadspolitiken, och att detta i sin tur ställer avsevärda krav på arbetsmarknadsstatistiken. Efterkrigsårens ekonomiska utveckling har härvidlag givit vissa erfarenheter, som kommittén har ansett sig böra beakta vid utformningen av sina förslag till förbättrad arbetsmarknadsstatistik. Kommittén saknar anledning och möjlighet att söka göra någon bedömning av huruvida sysselsättningsgraden i framtiden kommer att vara lika hög som under efterkrigsperioden eller om konjunkturen kommer att uppvisa liknande drag som t. ex. under senare delen av 30-talet. Däremot tar kommittén fasta på de målsättningar för den ekonomiska politiken, som vid upprepade tillfällen framförts av talesmän för olika meningsriktningar, nämligen vidmakthållandet av »full sysselsättning» eller »hög och jämn sysselsättning». En närmare precisering av de sålunda uttryckta önskemålen torde bl. a. förutsätta en mera ingående kunskap om arbetsmarknadens förhållanden än som möjliggöres av den nu föreliggande statistiska informationen. Arbetsmarknadsstatistiken bör enligt kommitténs mening vara så beskaffad, att den kan utnyttjas för analyser, vilkas syfte är att ge underlag för precisering av målsättningarna för den ekonomiska politiken. Statistiken bör vidare kunna tjäna som underlag för prognoser och planer beträffande den ekonomiska utvecklingen. Slutligen bör arbetsmarknadsstatistiken tillgodose de behov, som uppstår vid genomförandet av praktiska åtgärder på arbetsmarknadens område. I stor utsträckning kan de tre här angivna önskemålen tillgodoses genom ett och samma slag av statistiska uppgifter. I det följande söker kommittén närmare ange de krav, som utifrån här berörda synpunkter kan ställas på arbetsmarknadsstatistiken.

1. Arbetsmarknadsstatistiken som underlag för precisering av allmänekonomiska målsättningar. Under de diskussioner, som efter kriget förts i skilda länder om målsättningarna för den ekonomiska politiken, har framför allt två kriterier för bedömningen av ett lands allmänna ekonomiska utveckling stått i förgrunden, nämligen sysselsättningsgraden och produktiviteten. Man har ofta framställt ett tillstånd av »full sysselsättning» såsom ett i och för sig eftersträvansvärt mål. Å andra sidan har det ofta framhållits, att det stundom kan uppstå svårigheter att förena en mycket hög sysselsättning med en maximal produktivitet. Som stöd för en sådan uppfattning har man kunnat åberopa erfarenheter från senare år av sådana företeelser som överrörlighet hos arbetskraften och hög frånvarofrekvens, vilka ofta visat sig åtfölja en hög sysselsättningsnivå. Det har även framhållits, att relativt små förskjutningar i efterfrågan på arbetskraft i ett till41

stånd av hög sysselsättning kan via inkomstbildningen utlösa kraftiga verkningar på samhällsekonomin i dess helhet. Den svenska samhällsekonomin har under åren efter det andra världskriget karakteriserats av en hög sysselsättningsnivå. I detta läge har de nyss antydda problemen tilltvingat sig ökad uppmärksamhet. I detta sammanhang må erinras om att chefen för finansdepartementet år 1951 tillkallat sakkunniga för att verkställa vetenskapliga undersökningar syftande till att belysa möjligheterna att bevara ett stabilt penningvärde i ett samhälle med full sysselsättning. Kommittén finner det uppenbart, att det vid överväganden rörande olika alternativ för sysselsättningspolitiken är angeläget, att målsättningarna kan kvantitativt preciseras. Vidare är det väsentligt, att man har ett tillfredsställande statistiskt underlag för bedömande av sambandet mellan sysselsättning och produktivitet. För att de här antydda önskemålen skall kunna realiseras, behöver man en tillförlitlig statistik över sysselsättningen, differentierad efter olika kategorier av sysselsatta och olika näringsgrenar, samt en arbetslöshetsstatistik, som möjliggör en närmare analys av arbetslöshetens karaktär och sammansättning. Vidare är det av vikt att erhålla statistiska mått på de s. k. desorganisationsföreteelserna på arbetsmarknaden, d. v. s. främst överrörlighet och frånvarofrekvens. 2. Arbetsmarknadsstatistiken som underlag för analyser, prognoser och ekonomisk planering. Sedan målsättningen för den ekonomiska politiken närmare preciserats, fordras jämväl ett säkert statistiskt underlag för dess planering. I den mån som den ekonomiska politiken tvingas arbeta med snabbt verkande och starkt differentierade medel, fordras också en snabb, konjunkturkänslig och differentierad arbetsmarknadsstatistik. Det första kravet på arbetsmarknadsstatistiken ur de här åsyftade synpunkterna är att den ger ett tillfredsställande underlag för konjunkturbedömningen. Härför erfordras en aktuell och representativ sysselsättningsstatistik, säkra uppgifter om förändringar av de tidigare omnämnda desorganisationsföreteelserna — i förevarande sammanhang bedömda som konjunkturmätare och inte med avseende på deras inverkan på produktivitetsutvecklingen — uppgifter om förändringarna av tillgången och efterfrågan på arbetskraft samt en detaljerad snabbstatistik rörande arbetslöshetens utveckling. Ett starkt behov av förbättrad arbetsmarknadsstatistik har framträtt i samband med utarbetandet av årliga nationalbudgeter. De nationalbudgeter, som hittills utarbetats i Sverige, har till övervägande del prognoskaraktär och innehåller endast ett fåtal planeringselement. Under nationalbudgetarbetct har man sökt uppställa summariska arbetskraftsbalanser, som anger väntade förändringar i sysselsättningen. För utarbetandet av mera detaljera42

de prognoser beträffande arbetsmarknaden erfordras mera ingående och aktuella uppgifter om arbetskraftsresursernas utnyttjande och om deras fördelning mellan olika näringsgrenar. För detta ändamål erfordras dels allmänna undersökningar, som belyser hela eller större delen av arbetsmarknaden (såsom folkräkningar och företagsräkningar), dels även fortlöpande statistik om sysselsättningen i olika näringsgrenar, om antalet yrkesverksamma och arbetslösa inom olika befolkningskategorier samt om flyttningsrörelserna mellan olika huvudgrupper av näringar. I detta sammanhang må även framhållas, att en förbättrad sysselsättningsstatistik skulle vara av värde för de beräkningar rörande totala lönesummor, som brukar ingå i de årliga nationalbudgetberäkningarna och i konjunkturinstitutets rapporter och som hittills baserats på ett tämligen osäkert material.

3. Arbetsmarknadsstatistiken som underlag för den praktiska arbetsmarknadspolitiken. Flertalet ekonomisk-politiska åtgärder inverkar direkt eller indirekt på arbetskraftens sysselsättningsförhållanden, och den arbetsmarknadsstatistiska informationen har följaktligen betydelse för många områden av den ekonomiska politiken. Kommittén har icke eftersträvat en fullständig kartläggning av de behov av sådan information, som kan uppstå i olika sammanhang. I det följande anföres några synpunkter på det behov av förbättrad statistik, som gör sig gällande i samband med åtgärder, som mer eller mindre direkt berör arbetsmarknaden. En fullsysselsättningsekonomi, i synnerhet i ett skede med en stagnerande befolkningsutveckling, ställer krav på ett rationellt utnyttjande av den disponibla arbetskraften. Myndigheterna bör äga en ingående kännedom om efterfrågan och tillgång på arbetskraft inom olika näringsgrenar för att kunna effektivt medverka vid en eventuellt erforderlig omfördelning av arbetskraften. Anses ett överskott på arbetskraft inom ett område kunna elimineras genom en aktiv arbetsmarknadspolitik, ställer detta krav på intensifierad arbetsförmedlingsverksamhet, i vissa fall med stöd av statliga reseoch flyttningsbidrag. I andra fall åter måste kortare eller längre omskolning eller särskilda arbetsanskaffningsåtgärder tillgripas. Bedömes åter anpassningssvårigheterna vara av mera djupgående art, kan rekryteringspolitiken och därmed skol- och yrkesutbildningen behöva inriktas därefter. En rationell planläggning av yrkesutbildningen — antingen denna sker i samhällelig eller enskild regi — torde i hög grad vara beroende av ett tillfredsställande statistiskt informationsmaterial. Även om en bedömning av statistiken rörande undervisning och yrkesutbildning ligger utanför kommitténs uppdrag, har det synts kommittén angeläget att påpeka detta förhållande. För samtliga här omnämnda åtgärder fordras en såväl efter nå43

ringsgrenar sorn geografiskt differentierad sysselsättnings- och arbetslöshetsstatistik. Vid bestående knapphet på arbetskraft är det angeläget att den tillgängliga arbetskraften utnyttjas effektivt. Myndigheterna bör sålunda följa sysselsättningens säsongvariationer i syfte att verka för en j ä m n a r e sysselsättning. Även om problemet har sin största betydelse för skogsbruket och byggnadsverksamheten, är det dock ingalunda begränsat till dessa områden. Effektiva motåtgärder från myndigheternas sida förutsätter en sysselsättnings- och arbetslöshetsstatistik, i vilken säsongförändringarna kan studeras. Förutom löpande statistik kommer här att erfordras mera ingående specialutredningar. Ett annat område av intresse för arbetsmarknadspolitiken är deltidsarbetet, vars omfattning för närvarande är mycket ofullständigt känd. Planeringen av samhällets vårdinstitutioner för förvärvsarbetande mödrars barn medför ett behov av ökad kännedom om den kvinnliga arbetskraftens utnyttjande. Behovet av ett bättre statistiskt underlag för bedömning av arbetsmarknadens utveckling framträder även i samband med lokaliseringspolitiken. I ett år 1951 av utredningen rörande näringslivets lokalisering avgivet betänkande (SOU 1951:6) framhålles behovet av en samordning mellan lokaliserings- och arbetsmarknadspolitiken. Utredningen anför bl. a. (sid. 101): »Arbetsmarknadsorganen måste fortlöpande informera lokaliseringsorganen om arbetsmarknadens utveckling, och de senare måste ofta inhämta arbetsmarknadsorganens synpunkter i olika lokaliseringsfall; ömsesidig kontakt är absolut nödvändig i alla fall, där en förändrad lokalisering förutsätter rörlighet hos arbetskraften.» Utredningen framhåller även behovet av intensifierad utrednings- och forskningsverksamhet samt av upplysnings- och rådgivningsverksamhet i lokaliseringsfrågor. Sedan riksdagen 1952 fattat beslut om att lokaliseringsverksamheten skall utvidgas och intensifieras, uppstår här uppenbarligen ett betydande behov av statistisk information, vilket dock enligt kommitténs mening till avsevärd del måste tillgodoses genom specialundersökningar. En förbättring av arbetsmarknadsstatistiken efter här angivna riktlinjer skulle öka dess värde inte blott som underlag för myndigheternas bedömning utan också som viss vägledning för näringslivet och arbetsmarknadens organisationer. Det kan i detta sammanhang erinras om att Landsorganisationen nyligen tillsatt ett avtalsråd med uppgift att genom ett studium av löneläget och arbetsmarknaden underlätta en avvägning mellan de olika gruppernas löner. I det betänkande 1 , som innehåller motiveringen för tillsättande av detta råd, säges det, att en betydelsefull ledning vid avvägningen av lönerelationerna kan — så länge full sysselsättning upprätthålles — eri Fackföreningsrörelsen och den fulla sysselsättningen. Malmö 1952.

hållas även genom ett studium av själva arbetsmarknadsläget. »Rekryteringssvårigheter och avfolkningstendenser inom vissa arbetsområden ger anvisning om att löneläget där är lågt i förhållande till arbetets art, även om det rent siffermässigt skulle ligga högt. Ett studium av arbetsmarknadsläget från sådana synpunkter hör därför även till avtalsrådets . . . permanenta uppgifter (sid. 163).» Av citatet framgår, att arbetsmarknadsstatistiken även kan bli av betydelse för en samordnad lönepolitik. Av vad som här anförts torde framgå, att stora behov av utvidgad och förbättrad arbetsmarknadsstatistik föreligger. Kommittén anser sig dock inte för närvarande kunna föreslå förbättringar i hela den utsträckning, som skulle motiveras av det ovan redovisade behovet. En viss angelägenhetsgradering av önskemålen måste ske med tanke på det omfattande förbättringsbehov, som enligt kommitténs uppfattning föreligger. Kommittén anger i sitt betänkande några riktlinjer för en förbättring av den befintliga statistiken samt framför vissa förslag till införskaffande av nya statistiska uppgifter. På vissa punkter begränsar sig kommittén till att ge mera allmänna anvisningar till förbättring av statistiken. En successiv ytterligare utvidgning av statistiken utöver vad som här föreslås är dock önskvärd.

SJÄTTE

KAPITLET

FÖRSLAG OM ETT CENTRALT FÖRETAGSREGISTER

I u n d e r d å n i g s k r i v e l s e d e n 31 j a n u a r i 1948 a n f ö r d e följande:

konjunkturinstitutet

»Behovet av att i olika sammanhang erhålla fullständiga företagsregister för hela eller vissa delar av näringslivet är påtagligt. Ett företagsregister behöves exempelvis för urval av uppgiftslämnare vid de statistiska undersökningar, som utföras av statliga kommittéer, vid kommissionernas varuinventeringar och icke minst vid insamlandet av offentlig statistik, t. ex. industristatistik och lönestatistik. För närvarande torde finnas en mängd mer eller mindre fullständiga register över företagen inom olika branscher, exempelvis hos kommissioner, kommerskollegium och riksförsäkringsanstalten. Även olika privata näringsorganisationer och reklamföretag torde i viss utsträckning förfoga över sådana register. Institutet finner det ur allmänna statistiska synpunkter synnerligen önskvärt, att ett centralt och fullständigt register över företagen eller allra helst driftsställen inom olika näringsgrenar (möjligen exkl. jordbruk) upplägges. Behovet av ett företagsregister framträder särskilt starkt på grund av att ingen företagsräkning kommit till stånd sedan 1931. Företagsregistret kan sägas vara en mycket enkel löpande företagsräkning och skulle sålunda för vissa speciella ändamål kunna ersätta denna. Registret skulle förslagsvis i stora drag kunna vara organiserat ungefär på följande sätt: a) För varje redan befintligt företag och för varje nystartat företag införskaffas uppgifter om företagets namn, adress, företagets art samt någon slags uppgift om storleksordning, t. ex. antalet anställda. b) Företagen klassificeras i olika näringsgrenar efter en allmän klassificeringsnorm, som sedan kan användas inom all offentlig statistik. Dessutom erhålla företagen ett löpande registernummer. c) Företagen erhålla meddelande om registernummer samt näringsgren, i vilken företaget placerats, och skall på varje statistisk uppgift som sedermera inlämnas till offentliga myndigheter i fortsättningen ange nummer och näringsgren. d) Över företagen upprättas ett kortregister varvid uppgifter om namn, adress, län, ägarkategori, näringsgren, registernummer och antalet anställda stansas på korten. Dessa kort förvaras centralt. e) Varje år kompletteras registret med hänsyn till nystartade, omorganiserade eller nedlagda företag. Dessa uppgifter skulle kunna insamlas av lokalombud i samband med deklarationerna eller mantalsskrivningarna eller eventuellt med stöd av någon slags registreringsskyldighet. Man skulle också kunna tänka sig att anlita postens organisation eller länsarbetsnämnderna. Uppläggandet av registret är givetvis förenat med vissa engångskostnader.

Kostnaderna för den löpande kompletteringen behöver dock icke bli alltför stora. Betydande besparingar bli å andra sidan möjliga exempelvis vid uppläggandet av engångsundersökningar och snabbstatistik samt vid genomförandet av den löpande officiella statistiken, eftersom de statistiska myndigheterna icke var och en behöva lägga ner kostnader på att komplettera sina företagsregister. När i framtiden företagsräkningar komma till stånd, slipper man dessutom nyuppläggandet av adressregister för utsändning av formulär till de olika företagen och skulle alltså vid dessa tillfällen ernå en stor kostnadsbesparing. Dessutom skulle förberedelserna för en företagsräkning i aktuellt avseende alltid vara färdiga, så att man kan starta en räkning med kortare varsel än annars. Bland fördelarna med ett företagsregister kan sammanfattningsvis nämnas: a) Förhandsregister för företagsräkningarna skulle löpande finnas färdiga, vilket skulle förkorta arbetstiden mellan beslutet om företagsräkning och insamlandet av material. b) Man skulle erhålla ett register att använda till urval av uppgiftslämnare vid statistiska undersökningar. c) En mängd olika institutioner och myndigheter skulle slippa arbetet med kompletteringar av sina egna register och de kostnader som äro förenade härmed. d) En årlig bild över näringsgrupperingen och lokaliseringen av våra företag och dess förskjutningar skulle kunna erhållas. e) Den offentliga statistiken skulle få enhetlig näringsgruppering och bättre representativitet. Jämförbarheten mellan olika statistikområden skulle betydligt förbättras. Olika myndigheter och näringsorganisationer skulle från detta centrala register kunna erhålla listor över företag inom olika branscher, som de äro intresserade av för olika ändamål. Eventuellt skulle dessa uppgifter lämnas mot en viss ersättning för täckande av kostnaderna. Institutet vill i detta sammanhang hänvisa till att riksförsäkringsanstalten för ett omfattande register över alla arbetsgivare med minst en person sysselsatt. Det synes därför lämpligt, att en undersökning vidtas, huruvida i riksförsäkringsanstaltens verksamhet även kan inbegripas förandet av ett register av ovan föreslagen typ. De extra kostnaderna för registret skulle härigenom kunna avsevärt begränsas, eftersom riksförsäkringsanstalten redan nu årligen infordrar uppgifter från företag angående anställda och vissa löneförhållanden, utför ett omfattande klassificeringsarbete av de inkomna uppgifterna och står i kontakt med företagen. Det ligger inom möjligheternas gräns, att den extra kostnaden för registret mer än väl skulle uppvägas av besparingar på andra håll. Institutet finner det beklagligt, att en så omfattande statistik som riksförsäkringsanstaltens endast utnyttjas för rent administrativa ändamål. Det är icke uteslutet, att en viss koordinering av riksförsäkringsanstaltens statistik med löne-, sysselsättnings- och industristatistik skulle kunna komma till stånd. Institutet anser det därför vara lämpligt, att de experter som av socialdepartementet tillkallats för utarbetande av förslag till omorganisation av arbetsmarknadsstatistiken även få i uppdrag att i samråd med kommerskollegium, som icke är representerat bland dessa experter, undersöka möjligheten att upplägga ett löpande företagsregister och framlägga ett förslag till ett sådant. Med hänsyn till vad som ovan anförts, får institutet hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om undersökning om möjligheten att upplägga ett löpande före-

tagsregister av ovan skisserade typ inom riksförsäkringsanstalten eller annat verk som eventuellt kan befinnas lämpligare.» Remissyttranden över konjunkturinstitutets skrivelse avgavs av statistiska centralbyrån, kommerskollegium, arbetsmarknadsstyrelsen, riksförsäkringsanstalten och socialstyrelsen. Statistiska centralbyrån vitsordade, att ett fullständigt företagsregister skulle vara till stor fördel vid utarbetandet av folkräkningarnas yrkesstatistik och erinrade om att centralbyrån i sin framställning rörande 1945 års folkräkning tog upp frågan om uppläggandet av ett fullständigt företagsregister och möjligheterna att i samband med mantalsskrivningen för 1946 upprätta ett sådant. Med hänsyn till att insamlings-, kontroll- och klassificeringsarbetet skulle bliva av mycket tidsödande och kostnadskrävande natur ansåg sig centralbyrån likväl då icke böra framföra ett förslag i denna riktning. Centralbyrån fann det välbetänkt att innan andra åtgärder vidtogs avvakta utfallet av den inventering av juridiska personer, som skulle genomföras vid mantalsskrivningen hösten 1948 och den registeruppläggning som på grundval härav skulle äga rum vid länsstyrelsernas folkbokföringsavdelningar. Kommerskollegium anslöt sig i stort sett till de synpunkter, som av konjunkturinstitutet anförts rörande behovet av ett företagsregister av ifrågasatt typ. Kollegium underströk vikten av att registret organiserades på ett sådant sätt, att dess uppgifter ständigt kunde hållas i möjligaste mån aktuella. Arbetsmarknadsstyrelsen framhöll, att för länsarbetsnämndernas och arbetsförmedlingarnas verksamhet ett komplett och ständigt aktuellt register var av största värde såväl med avseende på de undersökningar av olika slag, vilka länsarbetsnämnderna gång efter annan ålägges att utföra, som med avseende på förmedlingsverksamheten. Riksförsäkringsanstalten anförde, att en grundförutsättning för inordnande av en löpande företagsregistrering av det slag konjukturinstitutet åsyftat i riksförsäkringsanstaltens verksamhet måste vara, att detta låter sig göra utan några sådana rubbningar i anstaltens nuvarande registreringssystem, som skulle inverka störande eller fördröjande på skaderegleringen eller det försäkringstekniska arbetet. En eventuell undersökning av möjligheterna att förlägga en företagsregistrering av föreslagen typ till riksförsäkringsanstalten borde därför enligt anstaltens mening icke ifrågakomma utan uttrycklig föreskrift om att undersökningen skall grundas på nämnda förutsättning. Socialstyrelsen fann det ur allmänna statistiska synpunkter synnerligen önskvärt att ett register upplades över företag inom olika näringsgrenar. Ett dylikt register skulle, om det ständigt hölls aktuellt, göra det möjligt 48

att på relativt kort tid verkställa statistiska undersökningar som tidigare icke alls eller endast med stor svårighet kunnat genomföras. Enligt de av chefen för socialdepartementet givna direktiven för arbetsmarknadsstatistikkommittén (se sid. 10) skall en undersökning rörande möjligheten att upplägga ett löpande företagsregister ingå i utredningsuppdraget. Under sitt arbete med denna fråga har kommittén samrått med bl. a. representanter för konjunkturinstitutet, 1949 års folkbokföringssakkunniga, näringsrättsutredningen, riksförsäkringsanstalten, statistiska centralbyrån, kommerskollegium och socialstyrelsen. I det följande framlägger kommittén utredning och förslag i frågan. Vad först gäller termen »företag» bör framhållas att denna användes i olika sammanhang som beteckning för enheter av olika slag. Sålunda kan med »företag» avses a) en av fysisk eller juridisk person bedriven ekonomisk verksamhet i dess helhet, b) ett lokalt avgränsat arbetsställe, där ekonomisk verksamhet bedrives. Den förstnämnda betydelsen av ordet »företag» synes vara avsedd i konjunkturinstitutets ovannämnda skrivelse, där det sägs vara önskvärt, att ett centralt och fullständigt register över företagen eller allra helst driftställen inom olika näringsgrenar (möjligen exkl. jordbruk) upplägges. I redogörelsen för 1931 års företagsräkning användes däremot termen företag som beteckning för en lokalt avgränsad verksamhet (arbetsställe). I vissa fall användes termen »företag» som benämning på enheter, vilka varken kan klassificeras under a) eller b ) . Kommittén framlägger i det följande förslag beträffande ett företagsregister, som skall innehålla uppgifter dels om fysiska och juridiska personer, som bedriver ekonomisk verksamhet (i fortsättningen användes beteckningen »firma» eller »företag» för dessa enheter), dels om lokala arbetsställen. Vid utredningsarbetet har kommittén beaktat vissa administrativa förfaranden och statistiska undersökningar genom vilka olika myndigheter erhåller kännedom om befintliga firmor och arbetsställen. I det följande ges en översikt över dessa förfaranden och undersökningar. 1. Mantalsskrivningarna och riksförsäkringsanstaltens registrering av arbetsgivare. I samband med mantalsskrivningarna erhålles vissa uppgifter om den ekonomiska verksamhet, som bedrives av fysiska och juridiska personer. Enligt folkbokföringsförordningen (SFS 1946:469) skall mantalsuppgift årligen lämnas för såväl fysiska som juridiska personer. Bestämmelserna om mantalsskrivning av juridiska personer har dock ännu icke fullständigt börjat tillämpas utom i Stockholm, där alla juridiska personer skall lämna mantalsuppgift. För riket i övrigt har hittills varje år utfärdats särskilda 49 4

bestämmelser angående mantalsskrivning av juridiska personer. Enligt kungörelse den 30 maj 1952 (nr 347) med vissa bestämmelser angående mantalsskrivning av juridiska personer för år 1953, m. m. skall mantalsskrivning ske dels av följande den 1 november 1952 bestående juridiska personer, nämligen a) oskifta dödsbon och familjestiftelser; b) svenska aktiebolag och svenska försäkringsanstalter, som icke är aktiebolag; c) svenska ekonomiska föreningar, sparbanker, hypoteksföreningar och bostadskreditföreningar; samt d) andra inländska juridiska personer, därest de upptagits i inkomsteller förmögenhetslängd för år 1952, dels ock av utländska juridiska personer, därest de upptagits i inkomsteller förmögenhetslängd för år 1952. Enligt folkbokföringsförordningen skall skriftliga mantalsuppgifter lämnas bland annat av envar juridisk person samt av envar fysisk person, som äger eller brukar fastighet eller äger eller är redare i fartyg eller som i rörelse eller hushåll eller för fastighets skötsel regelbundet eller tillfälligt sysselsätter arbetare. Fysisk eller juridisk person, som äger, besitter eller brukar fast egendom eller idkar rörelse inom annat distrikt än det, varest vederbörande skall mantalsskrivas, åligger att jämväl till mantalsskrivningen i förstnämnda distrikt avlämna uppgift enligt fastställt formulär angående egendomen eller rörelsen med därtill hörande personal. Staten, landsting, kommuner och andra menigheter i riket skall icke mantalsskrivas utom där de skall upptagas i taxeringslängd för beskattning. Enligt 3 § mantalsskrivningskungörelsen sådan denna paragraf lyder enligt kungörelser den 24 september 1948 (nr 637) och den 3 juni 1949 (nr 300) skall mantalsuppgift, som lämnas av fysisk eller juridisk person i det distrikt, varest vederbörande skall mantalsskrivas, i förekommande fall utvisa a) den fasta egendom uppgiftslämnaren äger inom det distrikt där uppgiften lämnas; b) den rörelse uppgiftslämnaren idkar inom det distrikt där uppgiften lämnas eller inom annat distrikt med angivande av firmabeteckning samt rörelsens art och adress ävensom, därest rörelsen inom distriktet bedrives av flera, av de övrigas namn och adress; c) huruvida uppgiftslämnaren under förrättningsåret inom det distrikt där uppgiften lämnas sysselsatt eller kommer att sysselsätta arbetare; d) därest uppgiftslämnaren inom distriktet sysselsätter mindre än fem arbetare under hela förrättningsåret, de närmare upplysningar rörande den 50

sysselsatta arbetskraften som erfordras för försäkring enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete. Då särskilda uppgifter lämnas angående egendom eller rörelse med därtill hörande personal inom annat distrikt än det varest vederbörande skall mantalsskrivas, skall de nyss nämnda bestämmelserna (a—d) äga tillämpning; i sådan mantalsuppgift skall dock icke upptagas annan rörelse än sådan som bedrives inom det distrikt där uppgiften lämnas. För tillämpning av lagen om försäkring för olycksfall i arbete erfordras årliga uppgifter om försäkringspliktiga arbetsgivare och av dem anlitad arbetskraft. Vissa uppgifter om sådan arbetskraft skall lämnas i de skriftliga mantalsuppgifterna. Enligt olycksfallsförsäkringslagen förstås med arbetare envar, som mot avlöning används till arbete för annans räkning utan att i förhållande till honom vara att anse såsom självständig företagare, så ock envar, som för vinnande av yrkesutbildning utan avlöning utför dylikt arbete. Med arbetsgivare förstås envar, för vilkens räkning sådan arbetare används till arbete, utan att mellan dem står någon tredje person, vilken såsom självständig företagare åtagit sig att ombesörja arbetets utförande. Såsom arbetare anses ej den, som utför arbetet i sitt hem eller å arbetsställe, som av honom bestämmes, ej heller den, som av tillfällig anledning används till arbete av någon, som eljest ej använder arbetare, ej heller, där arbetet utföres för allenast en arbetsgivares räkning, dennes make och hemmavarande barn eller adoptivbarn och föräldrar eller adoptivföräldrar i förhållande till honom. Utföres arbetet för makars gemensamma räkning, anses de såsom allenast en arbetsgivare. Mantalsblanketterna innehåller närmare instruktioner för redovisningen av anlitad arbetskraft. Enligt dessa skall arbetsgivare inom kommun, där han under året anlitat arbetskraft, lämna uppgift om verksamhetens art. Den som har anlitat mindre än fem personer under hela året skall lämna specificerade uppgifter dels om antalet personer, som sysselsatts hela året med full daglig arbetstid, dels om antalet dagsverken, som utförts av övrig arbetskraft; i båda fallen lämnas särskilda uppgifter för män och kvinnor och för olika slags arbeten. Ifrågavarande uppgifter skall avse hela året, inberäknat tiden från mantalsskrivningen till årsskiftet. På mantalsblanketterna meddelas vidare följande anvisningar: Uppgiftsskyldighet föreligger även för den som har sina arbetstagare försäkrade hos enskilt försäkringsföretag. Uppgifterna för den återstående tiden till årets slut må vara ungefärliga. Därest rörelse upphört eller överlåtits under året skall uppgifter ändock lämnas för den tid, rörelsen bedrivits. I regel skall redovisas alla fast eller tillfälligt anställda personer (även i 51

kortvariga eller tillfälliga arbetsföretag), vilka under året mot tidlön eller ackordsersättning utfört arbete för arbetsgivarens räkning samt oavlönade personer, som för yrkesutbildning deltagit i arbetet. Såsom avlöning räknas icke blott kontant lön utan även naturaförmåner (bostad, kost e. d.). Har överenskommelse träffats om arbetsbyte, anses arbete mot avlöning föreligga. Delägare i handelsbolag, som deltager i arbetet för bolagets räkning, skall medtagas i uppgiften och redovisas skild från övrig arbetskraft. Även arbetsgivares syskon, måg, sonhustru, barnbarn, icke adopterade fosterbarn samt icke hemmavarande barn, som mot avlöning utför arbete för hans räkning, är att anse såsom arbetare i förhållande till honom och skall sålunda medräknas i uppgifterna. Undantagna är: a) om arbetet utföres för allenast en arbetsgivares räkning, dennes make och hemmavarande barn eller adoptivbarn och föräldrar eller adoptivföräldrar (utföres arbetet för makars gemensamma räkning, anses de i förevarande hänseende såsom allenast en arbetsgivare); b) hemarbetare, d. v. s. person, som utför arbetet i sitt hem eller å arbetsställe, som av honom bestämmes. De upplysningar om arbetskraft, som lämnas i mantalsuppgifterna, skall granskas vid mantalsskrivningsförrättningen. På grundval av dessa upplysningar jämte andra kompletterande uppgifter skall de lokala skattemyndigheterna årligen upprätta en arbetsgivarförteckning för varje kommun. Dessa förteckningar skall insändas till riksförsäkringsanstalten. Enligt anvisningar, som utfärdats av riksförsäkringsanstalten, skall arbetsgivarna i förteckningarna klassificeras som större eller mindre, varvid såsom större betecknas den som i regel sysselsätter minst fem arbetare under hela året. För större arbetsgivare skall uppgift lämnas om »rörelsens huvudsakliga beskaffenhet (metallgjuteri, skofabrik, skeppsbyggen o. s.v.)»; uppgifter om antal arbetare behöver icke antecknas. För mindre arbetsgivare skall särskild redovisning lämnas om manliga och kvinnliga arbetare med fördelning efter sysselsättningens art (t. ex. jordbruk, hushåll, skogsavverkning, byggnadsarbete). Var för sig skall redovisas antalet under hela året anställda personer med full daglig arbetstid och den sammanlagda arbetstiden för andra personer (uttryckt i månader, veckor eller dagar). Arbetsgivarförteckningarna skall insändas till riksförsäkringsanstalten, i Stockholm successivt under tiden den 15 februari—15 mars året näst efter det som förteckningen avser och i övrigt före den 15 januari eller den senare dag anstalten föreskriver. Inom riksförsäkringsanstalten föres dels ett allmänt register över arbetsgivare, dels ett register över större arbetsgivare med försäkring i anstalten. Riksförsäkringsanstalten infordrar varje år s. k. dagsverks- och löneupp52

gifter från större arbetsgivare med försäkring i anstalten. Genom dessa uppgifter erhålles närmare upplysningar om verksamhetens art och omfattningen av det arbete, som utförts av anställd arbetskraft. Beträffande arbetsgivare med försäkring i ömsesidigt försäkringsbolag erhåller anstalten särskilda uppgifter från vederbörande bolag. Beträffande varje större arbetsgivare skall bolaget lämna uppgift bland annat om verksamhetens art och antalet årsarbetare (jfr kap. II, sid. 15) med fördelning efter kön och huvudsaklig sysselsättning. Vad beträffar mindre arbetsgivare meddelar bolagen endast totalsiffror för antalet sådana arbetsgivare samt antalet manliga och kvinnliga årsarbetare. Anstalten inhämtar även vissa uppgifter rörande personal i statlig tjänst. De uppgifter om sysselsatt arbetskraft, som lämnats i arbetsgivarförteckningarna samt i dagsverks- och löneuppgifterna, utnyttjas av riksförsäkringsanstalten vid fastställande av försäkringsavgifter. Härvid tillämpas olika förfaringssätt beträffande större och mindre arbetsgivare. Det är att märka att anstalten vid klassificeringen av arbetsgivarna på större och mindre i vissa fall justerar de beteckningar som angivits i arbetsgivarförteckningarna. Så kan exempelvis en person, som i två eller flera kommuner registrerats som mindre arbetsgivare, påföras försäkringsavgift såsom större arbetsgivare, såvida han i samtliga kommuner sammanlagt anlitat minst fem arbetare. Den klassificering på större och mindre arbetsgivare, som tillämpas av riksförsäkringsanstalten vid fastställandet av försäkringsavgifter och av de ömsesidiga försäkringsbolagen i de statistiska uppgifterna till anstalten (jfr ovan), ligger till grund för redovisningen i anstaltens årliga statistik (jfr kap. II, sid. 15) av antalet större arbetsgivare samt antalet hos större och mindre arbetsgivare sysselsatta årsarbetare. Uppgifterna i statistiken om antalet mindre arbetsgivare däremot grundar sig numera på de ojusterade uppgifterna i arbetsgivarförleckningarna och är sålunda icke utan vidare jämförbara med övriga uppgifter; tidigare erfarenheter tyder på att en justering endast skulle medföra obetydliga förändringar. Under förarbetena till 1951 års företagsräkning deltog arbetsmarknadsstatistikkommittén i överläggningar med kommerskollegium och statistiska centralbyrån om inhämtande i samband med mantalsskrivningen för år 1951 av uppgifter, som skulle underlätta företagsräkningens genomförande. Vid mantalsskrivningen för år 1951 infordrades vissa uppgifter om rörelse, arbetsställen m. m. Juridisk person, som bedrev rörelse, skulle uppgiva dess art (även för binäring till jordbruk), rörelsens adress samt eventuella delägares namn och adress; vidare skulle lämnas en förteckning över de kommuner där rörelse bedrevs samt uppgift om antalet arbetsställen i var och en av dessa kommuner. 53

För fysisk person, vilken såsom huvudyrke eller biyrke brukade egen eller annans jordbruksfastighet eller eljest utövade yrkesverksamhet, som ej utgjorde anställning hos annan, d. v. s. för alla som utövade självständig yrkesverksamhet (rörelse m. m.), oavsett om denna var huvudsysselsättning eller bisysselsättning, skulle uppgift lämnas om verksamhetens art och antalet anställda med minst halv normal arbetsdag. Fysisk person, som idkade rörelse (även såsom binäring till jordbruk) skulle dessutom lämna uppgift om firmabeteckning, rörelsens adress, övriga delägares namn och adress, de kommuner där rörelse bedrevs samt antalet arbetsställen inom varje kommun. För ifyllandet av blanketten lämnades bl. a. följande anvisningar: »Såsom arbetsställe räknas i regel varje i lokalt hänseende fristående och avskild verksamhet (driftsenhet) t. ex. gruva, fabriksanläggning, verkstad, butik, restaurang, kafé, biograf o. d. Om någon idkar flera sådana lokalt skilda verksamheter på samma ort eller verksamhet på skilda orter, räknas alltså varje sådan verksamhet som ett särskilt arbetsställe. Rörelse, som bedrives såsom binäring till jordbruk eller till annan verksamhet, t. ex. kvarn, såg, åkeri etc, upptages såsom särskilt arbetsställe. Verksamhet, som icke kan anses lokaliserad till bestämda arbetsställen utan bedrives inom större områden eller å växlande platser, exempelvis byggnads-, installations- och anläggningsverksamhet, ambulerande handel, transportverksamhet m. m. räknas såsom ett arbetsställe på den ort, där företagaren är mantalsskriven. Filialer eller lokala förvaltningsenheter med särskild personal å annan ort betraktas dock som skilda arbetsställen.» Uppgifterna till mantalsskrivningen för år 1951 har av kommerskollegium utnyttjats för uppläggning av ett adressregister till 1951 års företagsräkning. 2. Skattedeklarationerna. Enligt taxeringsförordningen skall i princip samtliga skattskyldiga — såväl fysiska som juridiska personer — årligen avlämna självdeklaration. I självdeklarationerna skall redovisas alla förvärvskällor, beträffande vilka skattskyldighet för beskattningsåret åligger den skattskyldige. Genom självdeklarationerna erhålles bland annat kännedom om de fysiska och juridiska personer, som haft inkomst av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av rörelse (jfr sid. 60). Särskilda uppgifter om av skattskyldig bedriven rörelse lämnas i bilagor till självdeklaration. Härvid angives bland annat rörelsens art och beteckning samt platsen för rörelsens bedrivande. 3. Handels- och näringsregistren. Enligt förordning den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet skall den, som vill idka grosshandel eller försälja varor i bod eller från annat upplagsställe eller med biträde av annan än hustru och hemmavarande barn till avsalu tillverka fabriks- eller 54

hantverksarbeten eller såsom yrke utöva annan hantering, göra anmälan i Stockholm hos överståthållarämbetet, i annan stad hos magistraten eller stadsstyrelsen och på landet hos länsstyrelsen. Anmälan skall vara åtföljd av vissa betyg. Hos dessa myndigheter skall föras förteckning (näringsregister) över dem som gjort sådan anmälan och som icke blivit upptagna i det handelsregister, varom stadgas i lagen den 13 juli 1887 angående handelsregister, firma och prokura (firmalagen). Enligt 8 § i nämnda lag skall var och en som vill idka handel eller annan näring, med vars utövande följer skyldighet att föra handelsböcker, vara pliktig att till införande i handelsregistret anmäla det namn, varunder han ämnar bedriva sin rörelse (firma). Handelsregistret föres av samma myndighet, som har att föra det i näringsfrihetsförordningen föreskrivna registret. Förhållandet mellan de båda registren är närmare reglerat i 10 § 1 mom. näringsfrihetsförordningen. Innebörden av detta stadgande är att, därest den anmälan om firma, som är föreskriven i firmalagen, är åtföljd av vissa angivna betyg, anmälan till handelsregistret skall anses innefatta även anmälan till det i näringsfrihetsförordningen stadgade registret. Utvecklingen synes ha lett till att det alldeles övervägande antalet anmälningar sker till handelsregistret. Ett fåtal anmälningar, avseende bedrivande av icke bokföringspliktig näring, sker till näringsregistret. Handelsregistret omfattar icke andra juridiska personer än handelsbolag. Ett enkelt bolag blir i och med registrering jämställt med handelsbolag. 4. Aktiebolags-, förenings- och försäkringsregistren. För aktiebolagen finnes ett särskilt register, fört i patent- och registreringsverket (aktiebolagsregistret) samt för ekonomiska föreningar de s. k. föreningsregistren, som föres hos överståthållarämbetet och länsstyrelserna. För försäkringsbolag föres hos försäkringsinspektionen ett särskilt försäkringsregister. 5. Industristatistiken. Kommerskollegii industristatistik bygger på uppgifter lämnade av vederbörande näringsidkare. Jämlikt kungörelse den 16 maj 1913 (nr 84) är var och en, vilken såsom näring idkar fabriks- eller därmed jämförlig rörelse, pliktig att årligen avgiva statistiska uppgifter för sin verksamhet. Genom kungörelse den 5 april 1918 (nr 290) utsträcktes ifrågavarande uppgiftsplikt till att gälla även av staten eller kommun driven rörelse eller hantering av ovan angiven art; beträffande verk eller anläggning för krigsmaktens behov gäller dock särskilda bestämmelser. Uppgifterna skall insändas före den 1 mars året näst efter redogörelseåret till lokalmyndigheten å den ort, där verksamheten bedrives, nämligen i Stockholm till poliskammaren, i annan stad till magistraten resp. kommunalborgmästaren samt på landet till landsfiskalen i orten. Det åligger nämnda myndigheter att verkställa utdelning av de för uppgifternas avgivande av55

sedda blanketterna till vederbörande företagare och före den 1 april insända de inkomna uppgifterna till kommerskollegium. För kontroll av uppgiftspliktens fullgörande är inom kollegium upprättat ett register över samtliga uppgiftspliktiga företag inom de olika redovisningsområdena. Nämnda register hålles aktuellt bl. a. genom fortlöpande genomgång av den samling av anmälningar till aktiebolagsregistret samt förenings- och handelsregistren, vilken offentliggöres såsom bilaga till Post- och Inrikes Tidningar. I samband med folkräkningarna åren 1940, 1945 och 1950 har statistiska centralbyrån upplagt särskilda register över de företag, som ingår i kommerkollegii industristatistik. Dessa register har utnyttjats som hjälpmedel vid klassificering efter näringsgren. 6. Arbetsmarknadsstyrelsens företagsregister. Arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna förfogar sedan 1941 över ett register över industri- och hantverksföretag, som vanligen sysselsätter minst tre personer. Uppgifterna till registret infordras numera med stöd av lagen den 26 juni 1948 (nr 390) om skyldighet för näringsidkare m. fl. att biträda vid planläggningen av rikets ekonomiska försvarsberedskap. Man söker hålla registret aktuellt genom att följa anmälningarna till aktiebolags-, handels- och föreningsregistren samt genom utnyttjande av den lokalkännedom som arbetsförmedlingarna besitter m. m. Registret avser i princip arbetsställen och verksamhetens art är angiven efter en detaljerad branschförteckning. På registerkorten införes icke uppgifter om antalet anställda, men dylika uppgifter erhålles då registret revideras, översyn av registret med införskaffande av uppgifter från samtliga i registret ingående företag har företagits med ett par års mellanrum. 7. Jordbruksräkningarna m. m. Vid de allmänna jordbruksräkningarna åren 1927, 1932, 1937, 1944 och 1951, som anordnats i samband med de allmänna fastighetstaxeringarna, har uppgifter erhållits om brukningsdelar och mindre lägenheter inom jordbruket. Riksförbundet Landsbygdens Folk har i samråd med Jordbrukets utredningsinstitut upplagt ett register över brukningsdelarna inom jordbruket. Detta beräknas kunna hållas aktuellt genom RLF:s lokalavdelningar i kommunerna. Avsikten är att registret bl. a. skall tjäna som underlag för jordbruksstatistiska undersökningar. 8. Företagsräkningar. Vid de företagsräkningar, som verkställts 1931 och 1951, har man eftersträvat en redovisning efter lokala enheter (arbetsställen). Denna princip har dock ej kunnat konsekvent tillämpas (jfr 1931 års företagsräkning sid. 20). Vid 1951 års företagsräkning inhämtades uppgifter genom en för samtliga 56

uppgiftslämnare gemensam blankett. På denna angavs, att varje lokalt avgränsad driftsenhet »arbetsställe» (fabrik, verkstad, kontor, butik o. s. v.) skulle redovisas för sig på särskild blankett. I de anvisningar, som medföljde blanketten, anfördes följande: »Varje lokalt avgränsad verksamhet — arbetsställe — utgör räkneenhet. För varje sådant arbetsställe skall uppgift lämnas på särskild blankett. Om således en industrifirmas verksamhet är förlagd till lokalt skilda anläggningar, en banks rörelse fördelad på olika kontor, ett handelsföretags verksamhet förlagd till olika butiker osv., skall varje sådant arbetsställe särskiljas vid redovisningen och särskild uppgift lämnas för varje arbetsställe. Om flera till olika branscher hörande verksamhetsgrenar, t. ex. industri och grosshandel, mejeri och mjölkbutik, lokalt bilda en enhet, skola dock var och en av dessa grenar redovisas för sig på särskild blankett. Särskild redovisning skall även lämnas för eventuell matservering för den egna personalen som företaget (exkl. hotell, restauranger o. d.) driver i egen regi. Till industrier och andra företag hörande hjälpanläggningar o. d. vid vilka personal ej regelbundet sysselsattes, skola dock icke redovisas på särskild blankett utan ingå i redovisningen för det arbetsställe dit hjälpanläggningen hör. Avsteg måste dock i vissa fall göras från ovannämnda regel, nämligen för de verksamhetsgrenar som icke äro lokaliserade till bestämda arbetsställen utan omspänna större områden, utövas på växlande platser eller äro av ambulerande karaktär. Sålunda räknas för skogsbrukets vidkommande såsom arbetsställe det skogsbruk som hör under viss förvaltningsenhet (revir, skogsförvaltning, skogskontor osv.). I fråga om malmbrytning, grovstenshuggeri och mineralbrytning räknas såsom arbetsställe varje lokalt avskild eller i varje fall inom en och samma socken bedriven, under samma förvaltning stående verksamhet. Husbyggnadsm. fl. anläggningsarbeten, som av samme företagare bedrivas på skilda ställen inom en och samma ort eller inom annat geografiskt område, utgörande särskild förvaltningsenhet inom företaget, betraktas som ett enda företag. Väg-, järnvägs-, telegraf- och telefonlinjebyggnader räknas oberoende av den lokala utsträckningen i varje särskilt fall som en enhet; om verksamheten är fördelad på olika förvaltningsdistrikt, upptages dock varje sådan förvaltning som ett arbetsställe. Vid transport- och annan kommunikationsverksamhet betraktas de olika arbetsställen, till vilka rörelsen är stationerad, var för sig som företag (kontor, station osv. med särskild personal eller uppbörd). Om hantverksrörelse utövas på växlande platser eller om verksamhet inom handels- och nöjesbranscherna är av ambulerande karaktär, redovisas rörelsen som ett arbetsställe på den plats där företagaren är mantalsskriven. Beträffande detaljhandeln gäller även regeln att om den utövas i dubbel- eller trippelbutiker o. d. belägna i samma fastighet, skola dessa butiker anses endast som ett arbetsställe och redovisas på en blankett». Uppgifter skulle lämnas om följande förhållanden: 1. Arbetsställets namn och adress samt ev. namn på firma eller ägare, som driver detta arbetsställe. 2. Arbetsställets belägenhet och verksamhetstid m. m. 3. Ägarens juridiska karaktär (en eller flera fysiska personer, handelsbolag, aktiebolag etc.) 4. Arbetsställets egenskap av ensamt företag m. m. 57

5—7. Arbetsställets näringsbransch m. m. 8. Omsättningsförhållanden. 9. Antalet sysselsatta den 7 september 1951. 10. Antalet sysselsatta omkring 15/2, 15/5, 15/8 och 15/12 år 1950. 11. Utbetalade löner under 1950. 12. Värdet av lager den 31 december 1950. Vid fråga 4 skulle uppgivas, huruvida den på blanketten redovisade verksamheten var den enda som drevs av firman (ägaren) eller om den var att anse som 1) huvudföretag i förhållande till på annan blankett redovisad avdelning eller filial; i detta fall skulle på blanketten eller särskild lista för varje sådan avdelning eller filial uppgifter lämnas om namn och adress, huvudsaklig verksamhetsbransch samt antalet sysselsatta personer; 2) avdelning eller filial till på annan blankett redovisat huvudföretag; i detta fall skulle på blanketten uppgivas huvudföretagets namn och adress; 3) fristående verksamhetsgren eller företag (alltså icke huvudföretag resp. avdelning eller filial i förhållande till annan verksamhetsgren); i detta fall skulle på blanketten eller särskild lista uppgivas namn och adress på varje övrig av firman och ägaren bedriven verksamhetsgren. I anvisning till fråga 4 anfördes: »Företagsräkningen avser bl. a. att få kännedom om samtliga arbetsställen, som tillhöra en och samma firma, d. v. s. samma fysiska eller juridiska person. Därför meddelas på den blankett (eller på en bilaga till den blankett), där den gemensamma ledningen — huvudföretaget — för firmans olika arbetsställen redovisas, en förteckning över dessa. På blanketterna för var och en av de andra arbetsställena meddelas uppgift om huvudföretagets namn och adress.» I anvisning till fråga 9 anfördes bl. a.: »Då flera verksamheter, som skola redovisas på skilda blanketter, drives av samma företagare (firma), tillses att personer, vilka tjänstgöra vid gemensam central administration eller i övrigt äro sysselsatta för eller vid mera än en verksamhet, endast upptagas i redovisningen för den rörelse i vilken de huvudsakligen äro sysselsatta (eller som är att anse som huvudverksamheten). Även personal sysselsatt utomhus skall medräknas. Personal sysselsatt med reparations-, anläggnings- och liknande arbeten skall givetvis icke upptagas, därest ifrågavarande arbeten utföras av utomstående firma, hos vilken berörda personal är anställd.» Kommitténs synpunkter och förslag En väsentlig del av den ekonomiska och sociala statistiken är baserad på uppgifter, som inhämtas från företag. Redovisningsenheten vid undersökningar av denna typ är antingen hela den verksamhet, som bedrives av en fysisk eller juridisk person (här nedan användes »firma» eller »företag» som beteckning för sådana redovisningsenheter) eller en del av denna verksamhet, exempelvis ett arbetsställe. 58

Valet av redovisningsenheter betingas av frågeställningarna för de olika undersökningarna. Vissa undersökningar bör eller måste grundas på uppgifter, som hänför sig till varje firma i dess helhet. Som exempel kan nämnas statistiska centralbyråns statistik över företagens inkomstutbetalningar och vinster, vilken utarbetas sedan år 1950; denna statistik avser till väsentlig del förhållanden, som icke kan särredovisas för delar av en firmas verksamhet. I andra fall är det möjligt och lämpligt att insamla uppgifter, som hänför sig till de olika arbetsställena inom en och samma firma; härigenom möjliggöres en mera detaljerad redovisning efter näringsgrenar, storleksgrupper av arbetsställen m. m. Redovisning efter arbetsställen tillämpas bland annat inom kommerskollegii industristatistik och i socialstyrelsens löne- och sysselsättningsstatistik (jfr kap. II). Det må här även framhållas, att socialstyrelsen för sin statistik över omsättningen i detaljhandeln inhämtar uppgifter dels för »försäljningsställen», dels — beträffande den konsumentkooperativa handeln — för lokala föreningar med specifikation på »avdelningar» (t. ex. charkuteri-, fisk-, mjölk- och brödavdelning). Det bör framhållas, att man i många fall kan bli nödsakad att hänvända sig till en firmas centrala ledning för att erhålla en fullständig redovisning för samtliga arbetsställen. Vid vissa slag av undersökningar kan det förekomma att en del av de storheter, som skall undersökas, kan redovisas med fördelning på lokala enheter, medan andra endast kan redovisas för firman som helhet. Med hänsyn till här berörda förhållanden är det uppenbart, att en väsentlig effektivisering av den ekonomiska och sociala statistiken skulle kunna ernås, om man hade tillgång till ett register med uppgifter dels om firmor, dels — för de verksamhetsgrenar där så är möjligt — om lokala enheter inom firmorna. Med ett sådant register skulle det bli möjligt att uppnå väsentligt större tillförlitlighet hos statistiska undersökningar, grundade på uppgifter från firmor eller arbetsställen, vare sig det är fråga om »totalundersökningar» eller undersökningar av ett representativt urval (stickprovsundersökningar). För närvarande finnes icke något register, som tillgodoser de ovan antydda anspråken. Kommittén framlägger därför i det följande (sid. 62) förslag om registrering av firmor och »arbetsställen». Detta förslag har utarbetats, sedan man prövat alternativa metoder för sådan registrering. Kommittén har utgått från den förutsättningen, att registreringen i huvudsak skall begränsas till sådana företag, som driver rörelse i kommunalskattelagens mening, jämte motsvarande verksamhet, som drives av stat och kommun och som icke på grund av särskilda skäl prövats böra undantagas. Detta innebär, att registreringen i stort sett skulle omfatta samma verksamhetsområden som 1951 års företagsräkning. 59

Enligt kommunalskattelagen räknas till rörelse: handelsrörelse, bank-, emissions- och annan penningrörelse, försäkringsrörelse, agentur- och mäklarverksamhet, järnvägs- och kanaldrift, rederirörelse och annan transporteller kommunikationsverksamhet, verksamhet, som avser att medelst ledning tillhandahålla vatten, gas eller elektrisk kraft, industriell verksamhet, gruvdrift och bergshantering, skogsavverkning å annans mark på grund av särskild upplåtelse, värdshus-, hotell-, teater-, biograf- och därmed jämförlig rörelse, yrkesmässig byggnadsverksamhet, hantverk, yrkesmässigt bedriven vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet, såvitt verksamheten ej utövas på grund av tjänst, så ock annan yrkesmässigt bedriven förvärvsverksamhet, såvitt icke intäkten därav är att hänföra till intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av tjänst. Kommitténs förslag berör sålunda icke vissa verksamhetsgrenar, bl. a. jordbruket. För jordbrukets del torde de allmänna jordbruksräkningarna kunna utnyttjas som underlag för statistiska undersökningar. Det av RLF förda registret (sid. 56), som enligt uppgift kan ställas till förfogande, utgör måhända ett lämpligt kompletterande underlag för dylika undersökningar. Kommittén har diskuterat, om man borde fastställa någon nedre gräns för de enheter, som skulle registreras. Det har befunnits, att en sådan gränsdragning skulle stöta på stora praktiska svårigheter, såvida man icke helt vill avstå från att registrera företagare utan lejd arbetskraft. Det må framhållas att denna kategori av företagare spelar en betydelsefull roll inom flera näringsgrenar. Sålunda skulle exempelvis en statistik över detaljhandeln, som icke berör sådana företagare, bli otillfredsställande. Ett register, som skall tillgodose de ovan antydda önskemålen ifråga om den ekonomiska och sociala statistikens effektivisering, bör enligt kommitténs mening innehålla sådana uppgifter, att man vid genomförandet av olika statistiska undersökningar kan utvälja vissa grupper av firmor och arbetsställen. Det bör exempelvis vara möjligt att ur registret erhålla adressuppgifter för arbetsställen, som tillhör en viss näringsgren, och att fördela dessa arbetsställen på storleksklasser med hänsyn till antalet sysselsatta personer. Under sitt utredningsarbete har kommittén prövat olika metoder att utnyttja hos myndigheter befintligt material som underlag för ett företagsregister. Kommittén har funnit, att det lämpligaste utgångsmaterialet skulle vara de årliga mantalsuppgifterna jämte vissa i särskild ordning inhämtade uppgifter från företag och myndigheter. Kommittén har prövat möjligheten att som underlag för ett företagsregister utnyttja de skattedeklarationer, som lämnas av fysiska och juridiska personer med inkomst av rörelse. Detta skulle emellertid förutsätta ett synnerligen omfattande arbete med insamling av kompletterande uppgifter be60

träffande arbetsställen, arbetskraft m. m. Denna metod skulle av allt att döma bli mera tidskrävande och kostsam än den av kommittén föreslagna metoden. Kommittén har vidare undersökt möjligheterna att inordna förandet av ett företagsregister i riksförsäkringsanstaltens verksamhet. De register, som för närvarande föres inom riksförsäkringsanstalten, avser endast arbetsgivare men icke företag utan lejd arbetskraft. De innehåller icke systematiska uppgifter över lokala arbetsställen. Om man inom riksförsäkringsanstalten skulle upprätta ett företagsregister av den typ, som kommittén i det följande föreslår, skulle det bli nödvändigt att i särskild ordning inhämta uppgifter (bl. a. om företag utan lejd arbetskraft), vilka ej erfordras för anstaltens nuvarande verksamhet. Det synes under sådana omständigheter mera ändamålsenligt att företagsregistret förlägges till statistiska centralbyrån, som bland annat genom sin maskinella utrustning har särskilt gynnsamma förutsättningar för denna arbetsuppgift. Näringsrättsutredningen, som tillsattes år 1946 för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande en revision av näringslagstiftningen, har upptagit frågan om en omläggning av handels- och näringsregistreringen. Kommittén har med utredningsmannen, kommerserådet S. Matz, diskuterat möjligheterna att genomföra en sådan omläggning på så sätt att man i samband med den för näringsrättsliga ändamål erforderliga registreringen av företag kunde erhålla material till ett för statistiska ändamål avsett register. Det har emellertid framgått, att det utifrån de syften, som näringsrättsutredningen enligt sina direktiv har att beakta, icke finnes anledning att utsträcka registreringsskyldigheten till de mindre företag, som nu är undantagna (jfr sid. 54). Då kommittén förutsatt att företagsregistret även skall innehålla uppgifter om småföretag, synes den ifrågasatta samordningen icke vara genomförbar. I sitt andra betänkande med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet (SOU 1952: 1) har 1949 års uppbördssakkunniga föreslagit, att särskilda register över arbetsgivare skall föras hos de lokala skattemyndigheterna för löpande kontroll av arbetsgivarnas inbetalningar av källskatt. Registret skulle föras med ledning av uppgifter för varje uppbördstermin från postverkets skatteavdelningar i residensstäderna om de skattebelopp, som arbetsgivare inbetalar till avdelningarna. De sakkunniga föreslår, att det skall åligga arbetsgivare med minst två arbetstagare stadigvarande anställda att, då inbetalning sker medels skatteanvisning, inbetala genom skatteavdrag innehållna skattebelopp till skatteavdelningen vid postkontor i residensstaden. Kommittén har beaktat detta förslag vid diskussionen om kompletteringen av ett företagsregister (jfr sid. 66). Kommittén har diskuterat möjligheten att första gången upplägga ett företagsregister på grundval av materialet till 1951 års företagsräkning. 61

Kommittén har emellertid funnit, att det skulle möta alltför stora svårigheter att aktualisera ett sådant register med hänsyn till de förändringar, som inträtt sedan företagsräkningen ägde r u m . Enligt uppgift från kommerskollegium beräknas granskning, kodsättning och hålkortsstansning för företagsräkningen kunna avslutas först under andra halvåret 1953. Kommittén föreslår, att inom statistiska centralbyrån inrättas ett register, som innehåller uppgifter dels om företag (»firmor») dels om arbetsställen, som tillhör företag över en viss storleksgräns. Registret bör, som tidigare nämnts, avse dels fysiska och juridiska personer, som bedriver rörelse i kommunalskattelagens mening (jfr sid. 60), dels viss ekonomisk verksamhet, som bedrives av statliga eller kommunala organ (jfr sid. 59). I det följande redogöres närmare för en metod att upprätta ett dylikt företagsregister, vilken kan tillämpas under förutsättning att nu gällande regler för mantalsskrivningen och för redovisningen av arbetskraft jämlikt olycksfallsförsäkringslagen blir bestående samt att man för det år registret skall avse inhämtar speciella uppgifter i samband med mantalsskrivningen. Det förutsattes, att fysisk eller juridisk person liksom för närvarande skall lämna en mantalsuppgift i varje kommun, där han bedriver rörelse. Dessutom förutsattes, att noggrant specificerade uppgifter lämnas om rörelsens art och om antalet för rörelsen anställda personer vid viss tidpunkt eller i genomsnitt för en längre period samt att fysisk eller juridisk person i den mantalsuppgift, som avlämnas i hemkommunen, meddelar en förteckning över de kommuner, vari han bedriver rörelse. Om mantalsuppgifterna erhåller den här angivna utformningen, kan ett företagsregister uppläggas på följande sätt. Sedan mantalsskrivningen avslutats och arbetsgivarförteckningarna insänts till riksförsäkringsanstalten (jfr sid. 52) insändes samtliga mantalsblanketter till statistiska centralbyrån. Efter granskning utsorteras de blanketter, som avser fysiska eller juridiska personer, vilka bedriver ekonomisk verksamhet, som är att hänföra till rörelse. Dessa blanketter uppdelas på tre grupper, nämligen blanketter som avser: 1) personer utan lejd arbetskraft; 2) personer som under året anlitat högst fyra anställda i rörelse eller i annan sysselsättning endast i en k o m m u n ; 3) personer som under året anlitat fem eller flera anställda i rörelse eller i annan sysselsättning eller som bedrivit rörelse i mer än en kommun, oavsett antalet anställda. Beträffande de fysiska och juridiska personer, som tillhör grupp 3), inhämtas kompletterande uppgifter på frågeformulär, som utsändes med ledning av de på mantalsblanketterna lämnade adresserna i respektive hemkommuner. På dessa formulär skall uppgifter lämnas om varje arbetsställe, 62

där vederbörande bedrivit rörelse. För varje sådant arbetsställe anges benämning och adress samt noggrann beskrivning av verksamhetens art. Vidare bör lämnas uppgifter om antalet sysselsatta personer med fördelning på kategorier. Dessa uppgifter skall kunna utnyttjas dels för en storleksgruppering av arbetsställena i företagsregistret, dels för en årlig sysselsättningsstatistik (jfr kap. VII, sid. 70). I fråga om verksamhetsgrenar, som icke kan lokaliseras till bestämda arbetsställen, bör motsvarande uppgifter lämnas för redovisningsenheter av annat slag; man torde härvid kunna tilllämpa liknande principer som vid 1951 års företagsräkning (jfr sid. 56). För att företagsregistret skall kunna bli fullständigt, är det ofrånkomligt att skyldighet föreskrives för näringsidkare att efter anmaning lämna de här berörda kompletterande uppgifterna. Med utgångspunkt från mantalsblanketterna och de kompletterande uppgifterna upplägges ett hålkortsregister. För varje fysisk eller juridisk person, som tillhör grupp 1) eller 2), stansas ett hålkort, som innehåller följande uppgifter: 1. 2. 3. 4. 5. 6.

Löpande nummer. Kodbeteckning för län. Kodbeteckning för kommun. Kodbeteckning för ägarekategori (enskild person, aktiebolag e t c ) . Kodbeteckning för bransch. Antalet för rörelsen anställda personer.

Vid kodsättningen efter bransch torde man i första hand kunna utgå från de på mantalsblanketterna lämnade uppgifterna om rörelsens art. I kontrollsyfte torde man även kunna utnyttja de jämlikt olycksfallsförsäkringslagen lämnade uppgifterna om de anställda personernas sysselsättning. Det kan även tänkas, att man som hjälpmedel vid kodsättningen kan utnyttja hos riksförsäkringsanstalten befintliga uppgifter. Vad beträffar kodsättningen efter ägarekategori, kan man i första hand skilja mellan fysiska och juridiska personer; bland juridiska personer torde det vara möjligt att särskilja aktiebolag med ledning av de på mantalsblanketterna lämnade firmabeteckningarna. I syfte att undvika dubbelregistrering bör man som en särskild kategori upptaga sådan verksamhet, som bedrives av två eller flera personer i enkelt bolag. Antalet för rörelsen anställda personer bör på hålkortet anges med ledning av de speciella uppgifter härom, som skall inhämtas vid mantalsskrivningen det år registret skall avse. Personer utan lejd arbetskraft (grupp 1) bör markeras med särskild kod. Den del av företagsregistret, som avser grupperna 1) och 2), kan utnyttjas för statistiska urvalsundersökningar av olika slag. Härvid kan urvalet av företag verkställas genom maskinell utsortering av hålkort. Med ledning av 63

dessas löpande nummer kan adresserna till företagen hämtas från mantalsblanketterna. Beträffande de fysiska och juridiska personer, som tillhör grupp 3) upplägges två serier av kort, nämligen a) »arbetsställekort» för varje arbetsställe eller motsvarande minsta redovisningsenhet, b) »firmakort» för sådana fysiska eller juridiska personer, som bedriver ekonomisk verksamhet vid mer än ett arbetsställe. Arbeisställekortet skall innehålla följande uppgifter: 1. Ägarens (firmans) löpande nummer. 2. Arbetsställets nummer (»filialnummer»). 3. Kodbeteckning för län. 4. Kodbeteckning för kommun. 5. Kodbeteckning för del av kommun. 6. Kodbeteckning för ägarekategori (enskild person, aktiebolag etc.) 7. Kodbeteckning för bransch. 8. Hela antalet sysselsatta personer. 9. Kodbeteckning för storleksklass (efter antalet sysselsatta). 10. Arbetsställets beteckning och adress eller, då endast ett arbetsställe finnes, ägarens (firmans) namn och adress (alfabetisk stansning). Firmakortet skall innehålla följande uppgifter: 1. Ägarens (firmans) löpande n u m m e r . 2. Antal arbetsställekort. 3. Kodbeteckning för ägarekategori. 4. Kodbeteckning för bransch eller (om firman har arbetsställen inom flera branscher) branschkombination. 5. Hela antalet vid samtliga arbetsställen sysselsatta personer. 6. Kodbeteckning för storleksklass (efter antalet sysselsatta). 7. Ägarens (firmans) namn och adress (alfabetisk stansning). Såväl arbetsställekorten som firmakorten stansas med ledning av uppgifterna i de ovan (sid. 62) nämnda särskilda frågeformulären. Den alfabetiska stansningen på arbetsställe- och firmakorten gör det möjligt att utnyttja dessa för utskrivning av adresser vid statistiska undersökningar, som avser företag inom grupp 3) eller arbetsställen som tillhör sådana företag. Vidare kan man upprätta register till bruk för olika myndigheter. Som tidigare framhållits, skall företagsregistret innehålla uppgifter om vissa slag av ekonomisk verksamhet, som bedrives av statliga och kommunala organ. Vid mantalsskrivningarna erhålles i viss utsträckning uppgifter om sådan verksamhet. Dessa är dock ej av sådan karaktär att de lämpligen kan användas som underlag för registrering av hithörande verksamhet. Kommittén föreslår, att man i särskild ordning inhämtar uppgifter från 64

statliga och kommunala myndigheter om verksamheten inom de branscher, som företagsregistret skall omfatta. Dessa uppgifter bör — i likhet med de uppgifter som inhämtas från fysiska och juridiska personer, som tillhör ovannämnda grupp 3) — utnyttjas för stansning av särskilda hålkort för arbetsställen eller motsvarande redovisningsenheter. Vid utformningen av ovanstående förslag har kommittén, som tidigare framhållits, utgått från den förutsättningen att nu gällande regler för mantalsskrivningen och för redovisningen av arbetskraft jämlikt olycksfallsförsäkringslagen blir bestående. Det må emellertid framhållas, att frågan om ändring av hithörande bestämmelser blivit föremål för utredning. Kammarrättsassessorn S. F. von Otter har i november 1951 inom finansdepartementet upprättat en PM med förslag till vissa ändringar i folkbokföringsförordningen m. m. Enligt förslaget skulle varje fysisk person endast upptagas i en mantalsuppgift. Vidare skulle fysisk och juridisk person, som i rörelse eller för fastighets skötsel eller eljest regelbundet eller tillfälligt sysselsätter arbetare, åläggas att till mantalsskrivningen i det distrikt, där den fysiska personen skall mantalsskrivas eller där den juridiska personens styrelse eller förvaltning den 1 november förrättningsåret har sitt säte, på fastställt formulär lämna de närmare upplysningar angående den sysselsatta arbetskraften, som kan vara erforderliga. Den nuvarande mantalsskrivningen av juridiska personer skulle slopas. Även om en förenkling av mantalsskrivningsförfarandet skulle genomföras i anslutning till von Otters förslag, torde det bli möjligt att utnyttja de vid mantalsskrivningen lämnade uppgifterna för upprättande av ett företagsregister av den typ, som kommittén ovan föreslagit. Härvid skulle det dock bli nödvändigt att inhämta kompletterande uppgifter på ett delvis annat sätt än som ovan förutsatts. Kommittén har diskuterat möjligheterna att successivt förnya ett företagsregister av ovan angiven karaktär med hänsyn till inträdda förändringar i beståndet av företag och arbetsställen. Det synes icke möjligt att till rimliga kostnader hålla registret i dess helhet aktuellt år för år. Kommittén vill i stället rekommendera att man minst vart femte år upplägger ett nytt fullständigt register och under mellantiden varje år söker komplettera den del av registret, som avser företag över en viss storleksgräns. Härvid torde man under förutsättning att nu gällande bestämmelser om mantalsskrivning och redovisning av arbetskraft jämlikt olycksfallsförsäkringslagen blir bestående kunna gå till väga på följande sätt. Med utgångspunkt från de uppgifter om arbetskraften, som arbetsgivarna årligen lämnar i samband med mantalsskrivningen, upprättas — eventuellL 65 5

i samverkan med riksförsäkringsanstalten — förteckningar över »större arbetsgivare» (d. v. s. fysiska och juridiska personer, som i en kommun sysselsatt minst fem arbetare under året), ordnade efter adress i hemkommunen. Förteckningarna över »större arbetsgivare» i varje kommun jämföres med adresserna till de företag inom grupp 3) — i det följande benämnda »större företag» — som ingår i företagsregistret (jämför sid. 62). Därefter utsändes ett frågeformulär till samtliga de företag, som enligt företagsregistret tillhör gruppen »större företag», samt till de »större arbetsgivare», som ingår i den för resp. år upprättade adressförteckningen, men som ej kunnat återfinnas i företagsregistret. I frågeformuläret infordras samma uppgifter, som enligt det å sid. 62 framlagda förslaget skulle inhämtas från »större företag» (grupp 3) vid uppläggandet av företagsregistret. Med ledning av de inkomna svaren stansas nya firmakort och arbetsställekort. Man erhåller på detta sätt ett för varje år förnyat hålkortsregister över företag, som antingen tillhört gruppen »större företag» vid den närmast föregående uppläggningen av ett fullständigt företagsregister eller tillhört gruppen »större arbetsgivare» enligt den årliga redovisningen jämlikt olycksfallsförsäkringslagen. Det synes även önskvärt att registret förnyas varje år beträffande den av statliga och kommunala organ bedrivna verksamheten. Om det av uppbördssakkunniga föreslagna registret (se sid. 61) kommer till stånd synes vissa möjligheter föreligga att utnyttja detta register för att komplettera företagsregistret beträffande vissa mindre företag.

SJUNDE

KAPITLET

RIKTLINJER FÖR FÖRBÄTTRING AV SYSSELSÄTTNINGSSTATISTIKEN

I kap. II har lämnats en redogörelse för sådana nu föreliggande statistiska redovisningar, som innehåller uppgifter om sysselsättningsförhållanden. I kap. VI har kommittén framlagt ett förslag om inrättande av ett centralt företagsregister, vilket skulle utnyttjas för olika slag av statistiska undersökningar. I föreliggande kapitel ges en karaktäristik och bedömning av de statistiska informationer om sysselsättningsförhållanden, som beskrivits i kapitel II. I anslutning härtill framlägger kommittén vissa synpunkter och förslag rörande effektivisering av denna statistik. Vidare framlägges förslag till nya undersökningar, vilka skulle ge en mera fullständig överblick av sysselsättningsförhållandena. I det följande behandlas först sådana typer av nu existerande statistik, som berör samtliga eller flertalet näringsgrenar, nämligen folkräkningarna, inkomststatistiken, företagsräkningar samt statistiken rörande olycksfall i arbete. Därefter framlägges förslag till statistiska undersökningar av sysselsättningsförhållandena i samband med registrering av företag. Slutligen diskuteras sådana undersökningar, som är avsedda att belysa sysselsättningsförhållandena inom särskilda näringsgrenar. I kap. IX framlägges ett särskilt förslag om intervjuundersökningar rörande befolkningens sysselsättningsförhållanden.

Statistik rörande sysselsättningsförhållandena inom samtliga eller flertalet näringsgrenar Folkräkningarna. Såsom närmare beskrivits i kap. II införskaffas vid folkräkningarna via mantalsskrivningen uppgifter om yrke m. m., vilka är avsedda dels att ligga till grund för en allmän yrkesräkning i samband med folkräkningen, dels att tjäna såsom kombinationsattribut vid andra folkräkningsgrenar såsom inkomst- och förmögenhetsstatistik, familjestatistik m. m. Den allmänna yrkesräkningen är total och omfattar sålunda såväl förvärvsarbetande som ej förvärvsarbetande befolkning; den senare grupperas efter huvudmannens yrkestillhörighet, resp. f. d. yrke. I enlighet med 67

internationell praxis lämnar folkräkningarna i första hand upplysning om fördelningarna efter 1) näringsgren, 2) yrkesställning (socialklass) och 3) individualyrke. Vid sidan härav brukar redovisas även andra fördelningar såsom efter allmän och enskild tjänst, arbetsplatsens belägenhet, biyrke m. m. Till folkräkningarna är ibland knutna undersökningar av urvalstyp berörande yrkesstatistiken, varvid specialfrågor behandlas, t. ex. yrkesväxling, gift kvinnas förvärvsarbete, arbetsoförmåga etc. Grundläggande vid grupperingen är personens huvudyrke, och redovisningens främsta syfte är att på grundval härav lämna differentierade uppgifter angående fördelningen efter näringsgren (huvudgrupper, undergrupper och detaljgrupper) och yrkesställning samt efter regionala enheter med denna sistnämnda redovisning utsträckt till de minsta lokala enheterna (tätorter m. fl.); såsom elementär kombination ingår kombinationen med kön, ålder och civilstånd. Programmen för yrkesräkningarna är i sina huvuddrag utformade i enlighet med rekommendationer från internationella organ. Vid klassificeringen efter näringsgren, yrkesställning m. m. har man sedan 1940 års folkräkning utgått från individens sysselsättning vid folkräkningstillfället eller hans normala yrkesverksamhet. Denna redovisning ger icke och är heller icke avsedd att ge något mått på arbetsinsatsen inom särskilda näringsgrenar och yrkesgrupper under en längre tidsperiod. En person, som redovisats som yrkesverksam inom en viss grupp, kan under någon del av året ha varit verksam inom annan näringsgren eller i annan yrkesgrupp eller icke utövat yrkesverksamhet. Å andra sidan förekommer det, att personer som under folkräkningsåret utövat viss yrkesverksamhet redovisas såsom icke yrkesverksamma. Enligt kommitténs mening synes man även i framtiden vid de allmänna folkräkningarna böra utgå från i huvudsak samma principer för yrkesklassificeringen, som tillämpats sedan 1940. En vidgad överblick av sysselsättningsförhållandena kan erhållas om man i anslutning till de allmänna folkräkningarna företar intervjuundersökningar på stickprovsbasis, vilka inriktas på att ingående belysa individernas sysselsättningsförhållanden under en längre tidsperiod. Genom sådana undersökningar skulle man bl. a. kunna belysa förekomsten av yrkeskombinationer, partiell sysselsättning m. m. Kommittén har icke funnit anledning att nu framlägga förslag om undersökningar av denna typ men vill rekommendera, att hithörande frågor upptas till behandling vid planeringen av nästa folkräkning. I detta sammanhang må även framhållas, att kommittén finner det angeläget att folkräkningar i framtiden liksom under tidsperioden 1930—1950 anordnas vart femte år. Det är nämligen av stor betydelse att detaljerade uppgifter om befolkningens yrkesförhållanden 08

finns tillgängliga och att deras aktualitet icke nedsättes genom alltför stora avstånd mellan folkräkningarna. Inkomststatistiken. Statistiska centralbyråns statistik över skattetaxeringarna ger efter den i kap. II (sid. 14) beskrivna omläggningen möjlighet att på grundval av ett stickprov verkställa beräkningar angående antalet fysiska personer i åldern 16 år och däröver med taxerad inkomst, fördelade efter verksamhetsgren och yrkesställning. Denna statistik måste på grund av primärmaterialets natur bli mera summarisk och grupperingen måste ske efter delvis andra grunder än klassificeringen av individerna vid de allmänna folkräkningarna. Primärmaterialet möjliggör en fördelning av de ovan nämnda grupperna efter kön, ålder och civilstånd. Inkomststatistiken ger ett bidrag till belysningen av förändringarna i befolkningens sysselsättningsförhållanden, även om den icke, lika litet som folkräkningarna, kan ge något direkt mått på arbetsinsatsen inom olika näringsgrenar och yrkesgrupper. Kommittén har icke funnit anledning föreslå ändring i den utformning, som statistiken erhållit år 1951. Företagsräkningar. Vid företagsräkningarna åren 1931 och 1951 inhämtades uppgifter om antalet personer, som vid tidpunkten för resp. räkning var sysselsatta vid de redovisade företagen, med fördelning bl. a. efter kön och yrkesgrupper. År 1951 inhämtades dessutom vissa uppgifter om antalet sysselsatta vid fyra tidpunkter under år 1950. (Jfr kap. II sid. 14). Uppgifter av denna karaktär gör det möjligt att ingående belysa omfattningen av olika yrkesgrupper inom olika näringsgrenar, vid olika storleksgrupper av företag m. m. och ger sålunda ett betydelsefullt bidrag till kännedomen om arbetsmarknadens struktur. En redovisning av arbetskraften enligt liknande principer bör enligt kommitténs mening ske även vid kommande företagsräkningar. Kommittén finner det önskvärt att företagsräkningar i framtiden utföres med relativt korta mellanrum. I detta sammanhang må erinras om kommitténs i kap. VI framlagda förslag om ett centralt företagsregister, vilket bl. a. skulle vara ägnat att underlätta genomförandet av företagsräkningar. Statistiken rörande olycksfall i arbete. Riksförsäkringsanstaltens statistik ger för varje år ett mått på den totala arbetsvolym (räknad i »årsarbetare»), som utförts av anställda hos större arbetsgivare. Materialet redovisas med fördelning efter yrkesgrupper; detta innebär i huvudsak en fördelning efter näringsgrenar (jfr kap. II, sid. 15). Årsstatistiken innehåller även uppgifter om den totala arbetsvolym, som utförts av arbetstagare, anställda hos mindre arbetsgivare. Endast vid enstaka tillfällen har man i 69

denna del av riksförsäkringsanstaltens statistik genomfört en fördelning efter yrkesgrupper. Det bör här framhållas, att det föreligger mycket stora skillnader mellan olika näringsgrenar i fråga om den andel av den lejda arbetskraften, som är anställd hos mindre arbetsgivare (jfr sid. 16). Kommittén har övervägt möjligheten att erhålla ökad information om sysselsättningen av lejd arbetskraft genom oftare återkommande bearbetningar av riksförsäkringsanstaltens material rörande mindre arbetsgivare. Kommittén har icke funnit anledning rekommendera en sådan bearbetning för samtliga yrkesgrupper, då man av riksförsäkringsanstaltens erfarenheter att döma måste räkna med synnerligen höga kostnader för en dylik bearbetning. Kommittén har emellertid efter granskning av vissa delar av anstaltens arbetsgivarförteckningar funnit, att dessa skulle kunna utnyttjas för specialundersökningar rörande sysselsättningen av lejd arbetskraft hos mindre arbetsgivare i jordbruk och skogsbruk; sådana undersökningar torde kunna genomföras med relativt små kostnader. Förslag om statistiska undersökningar i samband med registrering av företag. Kommittén har i kap. VI föreslagit, att ett aktuellt register över företag inom flertalet näringsgrenar utom jordbruket skall uppläggas minst vart femte år samt att registret skall förnyas varje år i den del, som avser »större företag». Såväl vid uppläggningen som vid den årliga förnyelsen av registret skulle vissa uppgifter från »större företag» erhållas genom särskilda enkäter. Från statliga och kommunala myndigheter skulle i särskild ordning inhämtas uppgifter om verksamheten inom de av registreringen berörda branscherna. Man skulle för varje redovisningsenhet erhålla hålkort, upptagande bl. a. kodbeteckning för bransch samt antal sysselsatta. Dessa hålkort bör enligt kommitténs mening utnyttjas för en årlig statistik över antalet sysselsatta vid de registrerade företagen med fördelning efter bransch, geografiska områden och storleksgrupper av företag. En statistik av här angiven karaktär skulle för de år, då registret i sin helhet förnyas, kunna betecknas som en förenklad företagsräkning. Under de mellanliggande åren skulle man kunna följa sysselsättningsutvecklingen år från år vid större företag inom större delen av näringslivet. Statistiken skulle även underlätta ett rationellt utnyttjande av företagsregistret vid planläggningen av representativa undersökningar. Enligt kommitténs mening är det önskvärt, att man vid de enkäter bland »större företag», som skulle företas vid uppläggningen och förnyelsen av registret, inhämtar sådana uppgifter om sysselsatta personer, som möjliggör en särredovisning efter yrkesställning. I första hand är det önskvärt att inan kan särskilja företagare, deras medhjälpande familjemedlemmar och anställda med fördelning efter kön. Helst bör det även vara möjligt att för70

dela de anställda på vissa huvudgrupper, exempelvis tjänstemän och arbetare. Det må framhållas, att den här föreslagna statistiken närmast skulle utgöra en biprodukt till uppläggningen och förnyelsen av ett företagsregister. Statistiken kan förväntas dra relativt små kostnader utöver dem, som under alla förhållanden skulle bli nödvändiga för själva registret. Statistik rörande sysselsättningen inom särskilda näringsgrenar Jordbruket. Som nämnts i kap. II (sid. 17) har man vid 1951 och 1952 års representativa jordbruksräkningar inhämtat uppgifter om den vid berörda brukningsdelar sysselsatta arbetskraften. Vid båda tillfällena efterfrågades antalet i jordbruket sysselsatta personer på räkningsdagen. 1952 efterfrågades dessutom antalet under föregående år utförda lejda dagsverken. Dessa räkningar utfördes som postundersökningar. Enligt kommitténs mening är det önskvärt att uppgifter av liknande karaktär årligen inhämtas i samband med representativa jordbruksräkningar. Det är vidare önskvärt, att man åtminstone med vissa års mellanrum erhåller en mera detaljerad redovisning, såväl beträffande den vid en viss tidpunkt sysselsatta arbetskraften som beträffande arbetsåtgången under längre tidsperioder. Härvid synes det i första hand önskvärt att erhålla särredovisning av olika åldersgrupper och yrkeskategorier. I detta sammanhang torde man böra beakta de erfarenheter, som gjorts i Danmark vid undersökningar rörande arbetskraften i jordbruket (jfr kap. III, sid. 31). Här må framhållas, att det knappast är möjligt att erhålla tillförlitliga och detaljerade uppgifter om sysselsättningsförhållandena inom jordbruket enbart genom postundersökningar. Det synes därför lämpligt, att man jämsides med postundersökningar verkställer intervjuundersökningar omfattande ett mindre antal efter representativa grunder utvalda brukningsdelar. Kommittén har ovan (sid. 70) påpekat möjligheten att belysa sysselsättningen av lejd arbetskraft inom jordbruket genom statistiska undersökningar grundade på riksförsäkringsanstaltens arbetsgivarförteckningar. Här må även framhållas, att man genom de av kommittén föreslagna intervjuundersökningarna rörande befolkningens sysselsättningsförhållanden (jfr kap. IX) skulle erhålla vissa möjligheter att belysa säsongvariationerna inom jordbruket. Skogsbruket. Utarbetandet av statistik över sysselsättningen i skogsbruket möter särskilda svårigheter på grund av de speciella förhållandena på skogsbrukets arbetsmarknad. Som arbetsgivare vid avverkning och därmed sammanhängande arbeten uppträder dels vederbörande skogsägare, dels företag och personer, som förvärvat rätt till avverkning på annans mark. En 71

stor del av skogsarbetet utföres icke av lejd arbetskraft utan av skogsägarna själva och deras familjemedlemmar. Med hänsyn till här antydda förhållanden skulle det möta synnerligen stora svårigheter att utarbeta en fullt representativ statistik över sysselsättningen inom skogsbruket grundad på uppgifter från avverkare. Kommittén inskränker sig därför till att här framlägga förslag om en sysselsättningsstatistik för skogsbruket, som ger en partiell belysning av sysselsättningsförhållandena. Såsom framgår av kap. II sid. 17 utarbetar arbetsmarknadsstyrelsen en kvartalsstatistik över sysselsättningen inom »storskogsbruket», grundad på uppgifter från domänverket och ett 50-tal större skogsbolag. Denna statistik ger sålunda ingen information om sysselsättningsförhållandena inom det mindre skogsbruket, vilket svarar för en betydande del av avverkningarna framför allt i södra Sverige och som dessutom är underkastat starka konjunkturvariationer. Kommittén vill rekommendera att arbetsmarknadsstyrelsens här berörda statistik utvidgas på så sätt, att uppgifter inhämtas även från ett visst antal avverkare inom andra kategorier än de som för närvarande redovisas, d. v. s. andra enskilda avverkare än bolag samt vissa allmänna skogar. Urvalet av nya uppgiftslämnare torde kunna ske i samråd med länsarbetsnämnderna samt skogsstyrelsen och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. Viss vägledning torde kunna erhållas genom utnyttjande av material från jordbruksräkningarna. Kommittén har ovan (sid. 70) framhållit, att statistiska undersökningar rörande den lejda arbetskraften inom skogsbruket, liksom inom jordbruket, kan tänkas utföras på grundval av riksförsäkringsanstaltens arbetsgivarförteckningar. Genom sådana undersökningar skulle det bli möjligt att uppskatta åtgången av lejd arbetskraft under ett helt år. Industri, handel och samfärdsel. Uppgifter om sysselsättningsförhållandena inom industrin erhålles genom kommerskollegii industristatistik samt genom socialstyrelsens löne- och sysselsättningsstatistik. Sysselsättningen inom vissa grenar av samfärdseln belyses genom kommerskollegii sjöfartsstatistik samt genom kommunikationsverkens personalstatistik (jfr kap. II). Kommerskollegii industristatistik ger för varje år uppgifter dels om medelantalet under verksamhetsperioden anställda personer, fördelade på arbetare och förvaltningspersonal, dels om antalet arbetstimmar, som utgjorts av arbetare vid produktionen respektive övriga arbetare. (Jfr kap. II, sid. 18). Industristatistiken ger detaljerade upplysningar om sysselsättningsförhållandena inom industrin, vilka är av stor betydelse för bedömning av förändringar på längre sikt i den industriella arbetsmarknadens struktur ävensom produktivitetsutvecklingen m. m. Då uppgifterna endast inhämtas en gång 72

om året och bearbetningen dessutom är tämligen tidskrävande, kan industristatistiken icke tillgodose behovet av statistisk information rörande förändringar på kort sikt i fråga om sysselsättningen. Kommittén har icke funnit anledning föreslå förändringar i de metoder, som kommerskollegium tillämpar för redovisning av sysselsättningen inom industrin. Såsom framgår av kap. II, erhåller socialstyrelsen uppgifter om sysselsättningsförhållandena för olika grupper av löntagare dels i samband med årliga lönestatistiska undersökningar, dels vid varje kvartal återkommande undersökningar rörande lönesummor, utgjorda arbetstimmar m. m. inom industrin och dels vid undersökningar om sysselsättningen inom industrin samt vid statliga verk och byggnadsarbeten, som företas elva gånger om året (den månatliga sysselsättningsstatistiken). De här nämnda grenarna av socialstyrelsens periodiska statistik omfattar, såsom framgår av de i kap. II meddelade uppgifterna, endast en del av företagen i berörda branscher, och representativiteten är väsentligt olika inom olika branscher och storleksgrupper av företag. Materialet kan följaktligen icke utnyttjas för mera exakta beräkningar rörande sysselsättningens variationer inom berörda områden. De uppgifter om sysselsättningen, som erhålles genom kvartalsstatistiken över lönesummor m. m. samt genom den månatliga sysselsättningsstatistiken, utnyttjas för beräkningar rörande sysselsättningens variationer vid företag, från vilka uppgifter erhålles vid två jämförelsetillfällen (»identiska» företag). Jämförelser av detta slag är av intresse, när det gäller att belysa förändringar i sysselsättningsförhållandena under kortare tidsperioder. Om man däremot vill bedöma utvecklingen på längre sikt, är det nödvändigt att ta hänsyn till de förändringar som sammanhänger med uppkomsten och nedläggandet av företag och arbetsställen; socialstyrelsens kvartals- och månadsstatistik ger icke ett tillräckligt underlag för sådana bedömningar. I detta sammanhang må erinras om att den statistik, som enligt kommitténs ovan (sid. 70) framlagda förslag skulle utarbetas i samband med en periodisk registrering av företag, en gång om året skulle ge upplysning om sysselsättningen vid samtliga företag över en viss storleksgräns. Vidare må framhållas att en utredning pågår inom socialstyrelsen rörande möjligheterna att vid en utvidgning av lönestatistiken tillämpa representativa metoder. Med hänsyn till dessa förhållanden har kommittén icke funnit anledning att närmare ingå på en bedömning av de uppgifter om sysselsättningen, som erhålles i samband med den årliga lönestatistiken. Enligt kommitténs mening är det angeläget att man genom undersökningar, som upprepas flera gånger om året, erhåller ett tillförlitligt underlag för att bedöma sysselsättningens förändringar på kort sikt inom 73

industrin. Det är även önskvärt att liknande undersökningar kommer till stånd beträffande företag inom handel och samfärdsel, särskilt inom sådana områden där sysselsättningen starkt påverkas av säsongvariationer och konjunkturrörelser. Om det av kommittén föreslagna företagsregistret kommer till stånd, blir det möjligt att verkställa sådana undersökningar på grundval av ett för varje år förnyat representativt urval av företag och arbetsställen ovanför en viss storleksgräns. Ett effektivt utnyttjande av dessa möjligheter förutsätter, att statistiken grundas på uppgiftsplikt. Kommittén föreslår att bestämmelser utfärdas, varigenom socialstyrelsen beredes möjlighet att för sin sysselsättningsstatistik infordra uppgifter från arbetsgivare. Vidare föreslår kommittén att socialstyrelsen med stöd av dessa bestämmelser inhämtar uppgifter om sysselsättningen dels inom industrin, dels inom varuhandel, hotell- och restaurangrörelse, bil- och busstrafik, åkeri- och expressrörelse samt lastnings- och lossningsverksamhet. Vad beträffar industrin bör sådana uppgifter om arbetarpersonalens sysselsättning, som nu inhämtas för den månatliga statistiken, inhämtas från ett väsentligt utökat antal företag. I samband med en sådan utvidgning av statistiken torde uppgiftsbördan för det enskilda företaget kunna reduceras, exempelvis på så sätt, att uppgifter endast inhämtas åtta gånger om året. Uppgifter om sysselsättningen inom övriga ovan nämnda branscher bör inhämtas fyra gånger om året. Dessa uppgifter bör — åtminstone i fråga om varuhandel — avse icke blott arbetarpersonal utan även övriga kategorier av arbetstagare. I socialstyrelsens kvartalsstatistik rörande lönesummor m. m. ingår uppgifter om avgångna och nyanställda arbetare samt arbetare med deltidsanställning och förkortad arbetstid (jfr kap. II, sid. 22). Enligt kommitténs mening bör dylika uppgifter i fortsättningen meddelas med fördelning på män och kvinnor. Uppgifter av liknande slag bör även inhämtas från företag inom handel och samfärdsel i samband med den ovan föreslagna sysselsättningsstatistiken. Byggnads- och anläggningsverksamhet. En statistisk redovisning av sysselsättningen inom byggnadsindustrin möter särskilda svårigheter med hänsyn till de speciella företagsformerna inom branschen. Byggnadsarbetet är ofta av tillfällig natur och bedrivs på växlande arbetsställen. Ett stort antal små företagare är verksamma inom byggnadsindustrin, och det kan i vissa fall uppstå svårigheter att dra en gräns mellan företagare och anställda. Vissa byggnadsarbeten utföres av företag, som även utövar annan verksamhet; som exempel kan nämnas elektriska installationsfirmor. Det torde icke vara möjligt att till rimliga kostnader åstadkomma aktuella 74

förteckningar över de företag, som vid en viss tidpunkt är verksamma inom byggnadsindustrin. Kommittén anser sig därför icke kunna framlägga förslag om en på uppgifter från arbetsgivarna baserad representativ sysselsättningsstatistik för byggnadsindustrin. Det må här erinras om att vissa statistiska uppgifter om sysselsättningen vid byggnads- och anläggningsarbeten i offentlig regi publiceras av socialstyrelsen (jfr kap. II, sid. 21). Vidare må framhållas att finansministern i maj 1950 uppdrog åt kommerskollegium att efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, socialstyrelsen och konjunkturinstitutet framlägga förslag till en produktionsstatistik för byggnads- och anläggningsverksamhet. Kommittén finner det angeläget att man vid detta utredningsarbete ägnar särskild uppmärksamhet åt redovisningen av arbetskraften vid de berörda företagen. Personal i allmän tjänst. Som framhållits i kap. II (sid. 20) har under senare år statistiska undersökningar rörande antalet anställda i statlig och kommunal tjänst verkställts av riksräkenskapsverket, socialstyrelsen m. fl. ämbetsverk. Vidare utarbetas en mera detaljerad löpande personalstatistik av vissa andra myndigheter. Kommittén finner det synnerligen betydelsefullt att en redovisning av här berörda personalgrupper erhålles med relativt korta mellanrum. Enligt kommitténs i kap. VI framlagda förslag om registrering av företag och arbetsställen skulle uppgifter en gång om året inhämtas beträffande vissa slag av verksamhet, som bedrives av statliga och kommunala organ, och om personal anställd för denna verksamhet. Denna personal skulle redovisas i den ovan sid. 70 föreslagna årliga sysselsättningsstatistiken. Vissa kategorier av personal i statlig tjänst skulle icke beröras av denna statistik. Om statistiska centralbyrån i enlighet med kommitténs förslag erhåller uppdrag att upprätta ett företagsregister och att i samband härmed utarbeta sysselsättningsstatistik, vill kommittén rekommendera att den statistik rörande antalet i statens tjänst anställda personer, som nu utarbetas av riksräkenskapsverket, överflyttas till centralbyrån.

ÅTTONDE

KAPITLET

RIKTLINJER FÖR FÖRBÄTTRING AV ARBETSLÖSHETSSTATISTIKEN

I kap. II har lämnats en redogörelse för den nuvarande svenska arbetslöshetsstatistikens omfattning och utformning. I kap. III har redogjorts för de metoder, som f. n. tillämpas i olika länder för att belysa arbetslösheten. Av dessa redogörelser framgår, att periodisk arbetslöshetsstatistik utarbetas dels genom intervjuundersökningar rörande befolkningens sysselsättningsförhållanden (labor force sample surveys, jfr kap. IX), dels på grundval av uppgifter i r å n socialförsäkringsorgan, arbetsförmedlingar och andra offentliga organ samt fackföreningar. De olika serierna skiljer sig åt både ifråga om redovisningsprinciperna och ifråga om den del av befolkningen, som beröres av statistiken. Termerna »arbetslös» och »arbetslöshet» har sålunda icke samma innebörd i de olika redovisningarna. Under senare år har man i olika sammanhang diskuterat möjligheterna att i olika länder få till stånd statistiska undersökningar, som möjliggör internationella jämförelser i fråga om arbetslösheten. Vid den sjätte internationella socialstatistikerkonferensen i Montreal 1947 antogs en resolution angående sysselsättnings-, arbetslöshets- och arbetskraftsstatistik (se bilaga 1), vilken bland annat innehöll rekommendationer beträffande standardiserade definitioner och klassificeringar. Enligt resolutionen bör statistiken över »totala antalet arbetslösa» omfatta alla personer, som är i stånd att antaga ett erbjudet arbete och som är utan arbete en viss dag och som har varit utan arbete och sökt arbete under en viss bestämd minimiperiod, som icke överstiger en vecka. Montrealresolutionen utformades efter diskussion av ett resolutionsförslag, som framlagts av Internationella arbetsbyrån i dess rapport till konferensen 1 . Enligt arbetsbyråns förslag skulle man som arbetslösa räkna alla personer, som söker arbete en viss dag och som icke är sysselsatta men är i stånd att ta ett erbjudet arbete. I arbetsbyråns rapport framhölls, att den som söker arbete och är i stånd att ta ett erbjudet arbete, bör räknas som arbetslös, även om han är för gammal, för ung eller för oerfaren för ett 1 International Labour Office. Employment, unemployment and labour force s t a t i s tics. A study of methods. Geneva 1948.

visst arbete; detsamma skulle gälla kvinnor, som söker förvärvsarbete vid sidan av arbete i hemmet, partiellt arbetsföra m. fl. Det arbetsutskott, som tillsattes vid Montrealkonferensen för att förbereda resolutionsförslaget, framhöll att man med hänsyn till de skiftande förhållandena i olika länder icke kunde fastställa några allmängiltiga regler för vilka personer, som skulle räknas som arbetssökande. Utskottet hänvisade bl. a. till de föreskrifter, som utfärdats i de länder, där arbetslöshetsstatistiken grundar sig på uppgifter från socialförsäkringsorgan eller arbetsförmedlingar samt till den praxis, som utbildats i länder med större erfarenhet av intervjuundersökningar. Enligt Montrealresolutionen bör i industriellt mera utvecklade länder serier utarbetas åtminstone kvartalsvis beträffande hela antalet arbetslösa klassificerade efter kön. I mån av möjlighet bör särredovisning av arbetslösheten ske beträffande olika åldersgrupper, viktigare befolkningscentra samt geografiska eller administrativa områden. Där sådana upplysningar är av väsentlig betydelse, bör de arbetslösa så detaljerat som möjligt klassificeras efter näringsgrenar (såvitt möjligt efter den näringsgren, där de senast eller vanligen varit sysselsatta) samt efter viktigare yrkesgrupper. Slutligen bör framhållas, att enligt resolutionen fortlöpande beräkningar av totala antalet arbetslösa, där så är möjligt, bör baseras på siffror, som erhållits antingen från organ för arbetslöshetsförsäkring eller annan socialförsäkring eller genom stickprovsundersökningar av befolkningen eller från båda dessa källor. I en av Internationella arbetsbyrån publicerad utredning beträffande åtgärder mot arbetslöshet 1 ingår en bilaga rörande arbetslöshetsstatistiken. I denna bilaga framhålles, att ehuru en utveckling till internationell standardisering pågår, har de av Montrealkonferensen fastställda normerna sällan blivit helt uppfyllda i fråga om använda definitioner och statistikens omfattning. I detta sammanhang må erinras om de initiativ, som tagits av Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete (OEEC) i syfte att främja internationell jämförbarhet i fråga om statistik rörande sysselsättning och arbetslöshet (jfr kap. IX, sid. 89). I kap. IX framlägger kommittén förslag om intervjuundersökningar rörande befolkningens sysselsättningsförhållanden. Genom denna typ av undersökningar är det möjligt att verkställa beräkningar angående hela antalet arbetslösa i landet under en viss redovisningsperiod samt om dessas fördelning i olika avseenden, exempelvis efter ålder, kön, familjeförhållanden m. m. Vid bedömandet av sådana beräkningar måste man ta hänsyn till de felmarginaler, som betingas av att undersökningarna baseras på stickprov. 1

I n t e r n a t i o n a l Labour Office. Action against unemployment. Geneva 1950.

Metoden synes sålunda icke lämpad för mera noggranna bedömningar av arbetslösheten inom olika geografiska områden, näringsgrenar och yrken. Metoden med intervjuundersökningar synes för Sveriges del vara den enda praktiskt genomförbara metoden att statistiskt belysa arbetslöshetsförhållandena inom samtliga befolkningsgrupper. I Sverige är förutsättningarna i detta avseende andra än till exempel i Storbritannien, där arbetslöshetsstatistiken kan baseras på ett socialförsäkringssystem, som omfattar praktiskt taget hela den vuxna befolkningen. Genom periodiska intervjuundersökningar av här avsedd typ skulle det bli möjligt att tillgodose de önskemål angående internationellt jämförbara statistiska uppgifter, som tidigare berörts. För en rationell planering av samhällets åtgärder mot arbetslöshet har man behov av en mera detaljerad statistik än de föreslagna intervjuundersökningarna skulle ge. En sådan statistik måste dock i Sverige begränsas till att avse vissa delar av befolkningen. Kommittén framlägger i det följande (sid. 83) ett förslag till en fortlöpande statistik rörande arbetslösheten bland medlemmar i de erkända arbetslöshetskassorna, baserad på uppgifter från arbetsförmedlingarna i deras egenskap av kontrollorgan för kassorna. Detta förslag har utarbetats, sedan kommittén företagit en granskning av den nuvarande offentliga arbetslöshetsstatistiken; resultaten av denna granskning redovisas i det följande. Statistiken över arbetslösheten i fackförbunden grundar sig som framhålles i kap. II (sid. 24) på uppgifter från de olika förbundens avdelningar om antalet arbetslösa vid slutet av månaden. Avdelningarna torde vid denna redovisning vanligen utgå från de avgiftsbefrielser (fristämpling), som beviljats på grund av arbetslöshet. Det må framhållas, att i de förbund, som omfattas av statistiken, medlemsavgifter skall erläggas per vecka. De olika förbundens stadgar innehåller något skiftande bestämmelser rörande sådan avgiftsbefrielse. Avgiftsbefrielse kan meddelas icke blott medlemmar, som varit utan arbete en viss tid (vanligen en vecka) utan även medlemmar, för vilka arbetstiden eller arbetsinkomsten per vecka understigit ett visst minimum. Enligt förbundens stadgar skall veckoavgifterna betalas inom en viss angiven tid, vanligen ej överstigande 8 veckor. Förutsättningen för att en medlem med för fristämpling godkänd arbetslöshet skall komma med i arbetslöshetsredovisningen är, att fristämplingen skett innan rapporten uppgjorts. En av kommittén företagen undersökning avseende redovisningsförfarandet vid vissa större fackföreningar i Stockholm för vissa månader åren 1948 och 1949 utvisar, att antalet i arbetslöshetsstatistiken redovisade arbetslösa medlemmar i flera fall var betydligt lägre än antalet medlemmar, som fristämplats på grund av arbetslöshet under sista redovisningsperio78

den i månaden; detta torde sammanhänga med att fristämpling ofta skett först efter det rapporten färdigställts. Under de senaste åren har ökade svårigheter att månatligen redovisa arbetslösheten i fackförbunden uppstått. Arbetslöshetsuppgifterna erhålles, som tidigare nämnts (kap. II, sid. 24), i samband med fackföreningarnas ekonomiska redovisning till förbunden. F. n. (1952) lämnar vissa förbund — lantarbetareförbundet, vägarbetareförbundet samt vissa avdelningar inom metallarbetareförbundet — redovisning för en tvåmånadersperiod. Uppgifter om arbetslösheten erhålles beträffande vägarbetareförbundet och vissa avdelningar inom metallarbetareförbundet endast för tvåmånadersperiodens sista vecka. I lantarbetareförbundets tvåmånadersrapport lämnas däremot uppgifter om arbetslösheten under sista veckan i vardera månaden, varför det är möjligt att i efterhand komplettera arbetslöshetsstatistiken. Det torde kunna förväntas att flera fackförbund övergår till tvåmånadersredovisning. Handelsarbetareförbundet har fr. o. m. oktober 1951 övergått från veckotill månadsavgifter, och fristämpling för arbetslöshet kan erhållas om antalet arbetslöshetsdagar under månaden uppgått till mer än 12. Av denna orsak har förbundet sedan oktober 1951 icke medtagits i arbetslöshetsstatistiken.

I den nuvarande statistiken rörande arbetslösheten bland medlemmarna i de erkända arbetslöshetskassorna redovisas för varje månad hela antalet veckor, för vilka fristämpling på grund av arbetslöshet medgivits under månaden (jfr kap. II, sid. 25). Det må här framhållas, att villkoren för fristämpling på grund av arbetslöshet inom flertalet kassor är likartade med fristämplingsvillkoren i motsvarande fackförbund. I kassastatistiken redovisas samtliga »fristämplade veckor», även om vissa av dessa veckor infallit en tidigare månad än den för vilken de redovisas. Om man jämför uppgifterna i kassastatistiken om antalet arbetslöshetsveckor i procent av antalet »genomlevda» veckor under en månad med fackförbundsstatistikens uppgifter om antalet arbetslösa medlemmar i procent av samtliga medlemmar vid månadens utgång, finner man att de förstnämnda talen så gott som genomgående ligger högre än de sistnämnda. Denna divergens torde till stor del betingas av det ovan berörda förhållandet, att en del av de fristämplade fackföreningsmedlemmarna icke redovisas som arbetslösa i fackförbundsstatistiken. Kommittén har på grundval av kassastatistiken och fackförbundsstatistiken utfört en beräkning av säsongutjämnade procenttal för arbetslösheten dels inom 23 fackförbund, dels inom motsvarande arbetslöshetskassor under åren 1950—1951. I efterföljande tablå återges procenttal för arbetslösheten inom förbunden respektive 79

kassorna för var och en av de 12-månadersperioder, som avslutades i månaderna januari—december 1951. 1951

jan.

febr.

mars

april

maj

juni

juli

aug.

sept.

okt.

nov.

dec.

Förbunden Kassorna

2,3 3,6

2,2 3,4

2,2 3,3

2,1 3,3

2,1 3,3

2,1 3,3

2,0 3,2

2,0 3,2

2,0 3,2

2,0 3,2

2,0 3,2

2,0 3,3

Enligt kommitténs mening kan varken fackförbundsstatistiken eller kassastatistiken tillgodose de anspråk, som kan ställas på en aktuell och detaljerad arbetslöshetsstatistik. Fackförbundsstatistiken lämnar icke i sin nuvarande utformning upplysningar om hela antalet personer, som är berättigade till fristämpling på grund av arbetslöshet. En sådan redovisning skulle med hänsyn till eftersläpningen i avgiftsbetalningarna bli möjlig endast i efterhand, varigenom uppgifterna skulle förlora i aktualitet. I kassastatistiken redovisas visserligen samtliga arbetslöshetsveckor, men i viss utsträckning blir de arbetslöshetsveckor, som infallit en viss månad, redovisade under en senare månad. Dessutom framkommer siffrorna med avsevärd försening. Gemensamt för fackförbundsstatistiken och kassastatistiken är, att materialet utöver redovisning efter kön icke medgiver någon fördelning efter de arbetslösas personliga förhållanden, såsom ålder, yrke m. m. Kommittén har funnit, att man genom en statistik, baserad på uppgifter från arbetsförmedlingarna i deras egenskap av kontrollorgan för de erkända arbetslöshetskassorna, kan erhålla snabbare och mera detaljerade uppgifter om arbetslöshetsförhållandena bland löntagare än genom någondera av de ovan berörda metoderna. De erkända arbetslöshetskassorna omfattade vid utgången av år 1951 1 121 800 medlemmar, fördelade på 38 kassor. Uppgifter om medlemsantalet m. in. i de olika kassorna framgår av bilaga 4. Det föreligger ett nära samband mellan kassorna och de fackliga organisationerna. Detta framkommer såväl i den tekniska uppläggningen av verksamheten som i det förhållandet, att fackförbundsmedlemmar enligt förbundsstadgarna i allmänhet är obligatoriskt anslutna till den för vederbörande verksamhetsområde upprättade kassan. Kassorna och förbunden är dock i förhållande till varandra självständiga juridiska personer. För närvarande finnes kassor inom samtliga till Landsorganisationen anslutna förbund, som f. n. ingår i arbetslöshetsstatistiken med undantag av litografförbundet, pappersindustriarbetareförbundet, tobaksindustriarbetareförbundet och kommunalarbetareförbundet. Dessutom förekommer arbetslöshetskassor inom följande till Landsorganisationen anslutna förbund: frisörarbetareförbundet, försvarsverkens civila personals förbund, handelsarbetareförbundet, hotell- och restaurangpersonalens förbund, järnvägsmannaförbundet, musikerförbun80

det, sjöfolksförbundet samt skogs- och flottningsarbetareförbundet. Vidare finnes arbetslöshetskassor inom 6 av de 45 till Tjänstemännens centralorganisation anslutna förbunden, nämligen arbetsledareförbundet, handelstjänstemannaförbundet, industritjänstemannaförbundet, maskinbefälsförbundet, teaterförbundets fackorganisation, tjänstemannaförbundet för hotell och restauranger. Utanför centralorganisationerna står slutligen handelsresandenas erkända arbetslöshetskassa. Av samtliga till Landsorganisationen anslutna fackförbund saknar utom de tidigare nämnda — litografförbundet, pappersindustriarbetareförbundet, tobaksindustriarbetareförbundet och kommunalarbetareförbundet — följande erkänd arbetslöshetskassa: civilförvaltningens personalförbund, fastighetsarbetareförbundet, fångvårdsmannaförbundet, försäkringsfunktionärernas förbund, postmannaförbundet, skorstensfejeriarbetareförbundet, statens sjukhuspersonals förbund, telegraf- och telefonmannaförbundet samt vattenfallsverkens personalförbund. En viktig faktor vid bedömningen av möjligheterna att fortlöpande registrera arbetslösheten bland kassamedlemmar är bestämmelserna om rätt till understöd i förordningen om erkända arbetslöshetskassor (SFS 1934:264). För att en arbetslös medlem skall kunna komma i åtnjutande av understöd erfordras att vederbörande 1) fyllt 16 år, 2) är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete, 3) på föreskrivet sätt är anmäld som arbetssökande hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen, 4) uppfyller vissa stadgade villkor angående avgiftsbetalning. Enligt bestämmelser, som utfärdats av arbetsmarknadsstyrelsen, är kassamedlem att anse som arbetslös och har rätt till datumstämpel (»arbetsförmedlingsmarkering»), om han under ifrågavarande dag icke alls arbetat eller om han arbetat högst 2 timmar för annans räkning eller under högst 3 timmar innehaft bisysselsättning, som utförts utom den ordinarie arbetstiden. Särskilda bestämmelser tillämpas beträffande arbetstagare som samtidigt är småbrukare. Ett huvudvillkor för att en arbetslös kassamedlem skall komma i åtnjutande av understöd är sålunda, att vederbörande är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen. Understöd kan vidare erhållas först sedan vederbörande varit arbetslös i regel sex dagar under en treveckorsperiod (karenstid). Den arbetslöse har sålunda intresse av att omedelbart vid inträffad arbetslöshet anmäla sig hos arbetsförmedlingen. För varje dag han är arbetslös och personligen infinner sig på arbetsförmedlingen sker datumstämpling å särskilda karens- och kvittokort. Stämpling kan ske i efterhand även för vissa dagar, då han icke behöver infinna sig personligen (dispensdagar). Antalet erforderliga besöksdagar bestämmes i 81 6

regel av länsarbetsnämnden och anpassas efter det aktuella läget på arbetsmarknaden och med hänsyn till den enskilde medlemmens färdväg till arbetsförmedlingen. I regel kräves minst ett besök i veckan. Undantagsvis beviljar arbetsmarknadsstyrelsen längre dispens. Då särskilda omständigheter föreligger kan skriftlig kontakt med arbetsförmedlingen förekomma (s. k. skriftlig självdeklaration). Understöd från erkänd arbetslöshetskassa kan utgå endast under begränsad tidsperiod. Enligt arbetslöshetskasseförordningen kan medlem, som uppfyllt de allmänna villkoren för understödsrätt, erhålla daghjälp för högst 156 dagar under loppet av tolv på varandra följande månader. Vidare förekommer vissa inskränkningar i understödsrätten vid säsongarbetslöshet. I vissa kassor finnes bestämmelser om förlängd karenstid i samband med vissa helger. I handelsanställdas m. fl. erkända arbetslöshetskassa kan medlemmar, som är anställda vid andra nöjesetablissemang än nöjesfält, icke uppbära understöd under juni, juli och augusti månader samt medlemmar anställda vid nöjesfält icke under tiden 1 november—15 mars. För medlemmar i musikernas och Sveriges teateranställdas erkända arbetslöshetskassor är rätten till understöd under viss månad beroende av i vilken utsträckning vederbörande haft arbete under föregående år vid samma tid. I elva kassor, nämligen lantarbetarnas, sjöfolkets, vägarbetarnas, maskinbefälets, skogs- och flottningsarbetarnas, bleck- och plåtslagarnas, transportarbetarnas, målarnas, järnvägsmännens, byggnadsarbetarnas och murarnas, föreskrives särskilda begränsningar av det totala antalet understödsdagar, som en medlem kan erhålla under dödsäsong. Säsongbegränsningen av understödsrätten, som tillkommer utöver den generella begränsningen av antalet understödsdagar (156 under en 12-månadersperiod), drabbar de medlemsgrupper, som har utpräglade säsongvariationer i sysselsättningen. Den omfattar sålunda ej alltid samtliga medlemmar av resp. kassor. Den tidsperiod, under vilken begränsad rätt till understöd föreligger, är i lantarbetarnas, vägarbetarnas, bleck- och plåtslagarnas, målarnas, järnvägsmännens, byggnadsarbetarnas och murarnas kassor fastställd till tiden 1/12—31/3. I sjöfolkets och maskinbefälets kassor är samma tidsperiod 1/1—30/4, i transportarbetarnas kassa 1/1—31/3 samt i skogs- och flottningsarbetarnas kassa tidsperioderna 1/4—31/5 samt 1/11—31/12. Kassornas stadgar innehåller särskilda bestämmelser om begränsning av understödsrätten för medlem, som på grund av driftsinskränkning vid det företag, där han fortlöpande är anställd, har arbete ett mindre antal dagar än vid full drift är vanligt (s. k. organiserat korttidsarbete). Arbetsmarknadsstyrelsen kan medgiva kassorna befrielse från skyldigheten att tilllämpa sådan begränsning. Medlem i erkänd arbetslöshetskassa kan under den tid, då han icke äger uppbära daghjälp från kassan, erhålla dagunderstöd från arbetslöshets82

nämnd enligt de allmänna bestämmelser, som gäller för arbetslöshetshjälpen. De hjälpsökande skall vara anmälda som arbetssökande hos arbetsförmedling. En fortlöpande kontroll av hos arbetslöshetsnämnd anmälda hjälpsökande kassamedlemmar sker genom datumstämpling (arbetsförmedlingsmarkering) på särskilda kontrollkort. Kassamedlemmar kan oavsett om de är berättigade till understöd från kassan eller ej av arbetslöshetsnämnd hänvisas till beredskaps- eller arkivarbete eller erhålla musikerhjälp. De, som hänvisats till sådana arbeten eller erhållit musikerhjälp, är under den tid hjälpen utgår registrerade som arbetssökande hos arbetsförmedlingen. Kommittén vill rekommendera att en månatlig statistik utarbetas inom arbetsmarknadsstyrelsen baserad på uppgifter från arbetsförmedlingarna beträffande sådana medlemmar i de erkända arbetslöshetskassorna, som antingen (a) hos arbetsförmedling erhållit arbetsförmedlingsmarkering fölen viss dag i månaden, eller (b) samma dag var registrerade som arbetssökande hos arbetsförmedlingen och var hänvisade till beredskapsarbete eller arkivarbete eller erhöll musikerhjälp. I grupp (a) ingår kassamedlemmar, som begärt arbetsförmedlingsmarkering för att söka antingen understöd hos arbetslöshetskassa eller dagunderstöd hos arbetslöshetsnämnd. Redovisningen synes böra ske på så sätt, att varje lokal arbetsförmedling upprättar nominativa förteckningar över samtliga personer, som tillhör endera av de här nämnda kategorierna. För varje redovisad person bör uppgift lämnas om kön, ålder, näringsgren inom vilken han senast varit mera stadigvarande sysselsatt samt yrkestillhörighet. Beträffande kassamedlemmar, som begärt arbetsförmedlingsmarkering för att söka understöd hos arbetslöshetskassa, bör dessutom uppgivas om arbetslösheten ifrågavarande dag betingats av organiserat korttidsarbete. För redovisningen kan utnyttjas dels uppgifter från vederbörandes arbetssökandeblankett, dels uppgifter erhållna vid muntlig utfrågning. Kommittén rekommenderar, att förteckningarna insändes till arbetsmarknadsstyrelsen antingen direkt eller genom förmedling av länsarbetsnämnderna. Inom arbetsmarknadsstyrelsen bör verkställas en central granskning och klassificering av materialet efter enhetliga principer. Det bör framhållas, att en statistik av här angiven karaktär icke skulle ge en fullständig redovisning av samtliga arbetslöshetsfall bland medlemmarna i de erkända arbetslöshetskassorna. Statistiken skulle sålunda icke beröra kassamedlemmar, som underlåter att utnyttja sin understödsrätt eller som icke är berättigade till understöd och som icke ansöker om hjälp hos arbetslöshetsnämnderna. Kommittén har prövat möjligheterna att utvidga den ovan föreslagna månatliga statistiken på så sätt att man från arbetsförmedlingarna inhämtar 83

uppgifter om arbetssökande arbetslösa, som tillhör andra kategorier än de hittills nämnda. Kommittén anser sig emellertid icke kunna rekommendera en sådan utvidgning. Detta skulle nämligen innebära att statistiken utsträcktes till grupper, vilkas arbetslöshetsförhållanden icke kan bli föremål för en systematisk fortlöpande kontroll. På grund av dessa kontrollsvårigheter är det icke möjligt att med bestämdhet avgöra hur många av hela antalet hos arbetsförmedlingarna anmälda arbetssökande som vid en viss tidpunkt är arbetslösa. I detta sammanhang må framhållas, att arbetsmarknadsstyrelsen sedan juni 1950 månatligen från länsarbetsnämnderna erhåller rapporter, som är avsedda att belysa arbetslöshetsförhållandena bland de hos arbetsförmedlingarna anmälda arbetssökande. Rapporteringen skall avse vissa kategorier, som enligt särskilda instruktioner bedömts vara arbetslösa en viss dag i månaden. I instruktionerna framhålles, att man endast för grupperna kassamedlemmar »i karens eller understöd» och hjälpsökande hos arbetslöshetsnämnd med exakthet kan avgöra, huruvida arbetslöshet förelegal rapportdagen eller ej. Kommittén rekommenderar att den av arbetsmarknadsstyrelsen förda statistiken över arbetslösheten i fackförbunden nedlägges, om den av kommittén ovan föreslagna på uppgifter från arbetsförmedlingarna baserade arbetslöshetsstatistiken kommer till stånd. Det bör dock övervägas, om icke den nuvarande redovisningen tills vidare bör bibehållas för förbund, vilkas medlemmar ej tillhör erkänd arbetslöshetskassa (jfr sid. 80). Kommittén har däremot icke funnit anledning föreslå någon ändring i den nuvarande statistiska redovisningen av arbetslöshetskassornas verksamhet. Denna statistik grundar sig uteslutande på rapporter, som arbetslöshetskassorna är skyldiga att avgiva till arbetsmarknadsstyrelsen i dess egenskap av tillsynsmyndighet för kassorna. Kommittén anser det önskvärt att en periodisk statistik utarbetas för den av arbetslöshetsnämnderna bedrivna hjälpverksamheten för arbetslösa. Kommittén har icke funnit anledning att föreslå någon omläggning av den statistik över hjälpverksamheten, som för närvarande utarbetas av arbetsmarknadsstyrelsen (jfr kap. II sid. 26). Kommittén vill framhålla att det under perioder av mera omfattande arbetslöshet inom näringslivet i dess helhet eller inom vissa områden kan uppstå behov av väsentligt mera detaljerade informationer om de arbetslösas förhållanden som underlag för offentliga ingripanden av olika slag. I sådana situationer kan det befinnas lämpligt att verkställa specialundersökningar rörande arbetslöshetens karaktär. Härvid torde man kunna utnyttja de erfarenheter, som gjorts vid de allmänna arbetslöshetsräkningar som tidigare företagits (jfr kap. II sid. 26). 84

NIONDE

KAPITLET

INTERVJUUNDERSÖKNINGAR RÖRANDE BEFOLKNINGENS SYSSELSÄTTNINGSFÖRHÅLLANDEN

I föregående kapitel (kap. VII och VIII) har kommittén framlagt förslag till omläggning och utvidgning av statistiken rörande sysselsättning och arbetslöshet. Ett genomförande av dessa förslag skulle skapa ett förbättrat underlag för bedömning av läget och utvecklingen på arbetsmarknaden. Särskilt må framhållas, att man genom ofta återkommande undersökningar skulle erhålla detaljerade upplysningar om sysselsättningen vid företag över en viss storleksgräns inom industri, handel och samfärdsel (jfr kap. VII, sid. 74) samt beträffande arbetslösheten bland medlemmarna i de erkända arbetslöshetskassorna (jfr kap. VIII, sid. 83). Även om samtliga hittills framförda förslag genomföres, erhålles dock inga uppgifter om förändringarna på kort sikt i sysselsättning och arbetslöshet bland stora grupper av befolkningen. Av skäl, som närmare utvecklas i kap. V, är det önskvärt att man har tillgång till en fortlöpande statistik, som gör det möjligt att bedöma det aktuella läget på arbetsmarknaden i dess helhet. Särskilt är det av betydelse, att man kan bedöma storleken och sammansättningen av de befolkningsgrupper, som befinner sig i förvärvsarbete, som söker förvärvsarbete eller som av olika skäl icke uppträder på arbetsmarknaden. De typer av statistiska undersökningar, som behandlats i de föregående kapitlen, är icke ägnade att ge ett tillräckligt underlag för sådana bedömningar. Ett sådant underlag kan erhållas genom periodiska stickprovsundersökningar rörande befolkningens sysselsättningsförhållanden, grundade på hushållsintervjuer. Denna metod, som blivit känd under benämningen »labor force sample surveys» (i det följande användes benämningen labor force-undersökningar), har tidigare prövats i flera länder. I det följande meddelas vissa uppgifter om de undersökningar av denna typ, som företagits i Förenta staterna, Kanada, Danmark, Frankrike och Italien. Sedan 1940 har i Förenta staterna företagits månatliga undersökningar rörande befolkningens sysselsättningsförhållanden, baserade på intervjuer 85

med ett antal hushåll, som representerar den civila befolkningen (bortsett från vissa smärre kategorier av personer, som intagits på anstalter av olika slag). De första undersökningarna inleddes av Works Progress Administration. Sedan 1942 har undersökningarna stått under ledning av Bureau of the Census (censusbyrån). Resultaten publiceras i Monthly Report on the Labor Force, vilken numera ingår i serien Current Population Reports. I det följande ges en redogörelse för de metoder, som tillämpas vid dessa undersökningar. Redogörelsen grundar sig på informationer, som inhämtats under första halvåret 1952. Undersökningarna tillgår på så sätt att särskilt utbildade intervjuare en gång i månaden besöker ett antal (f. n. cirka 25 000) hushåll, utvalda efter en särskild plan, och inhämtar uppgifter om hushållsmedlemmarnas sysselsättningsförhållanden. De undersökta hushållen har utvalts inom 68 avgränsade geografiska områden, s. k. stickprovsområden (sampling areas). Dessa områden omfattar 125 »counties» och städer samt förbundsdistriktet Columbia. Stickprovsområdena har utvalts på så sätt att de cirka 3 000 counties i Förenta staterna sammanförts till 2 000 något större områden, s. k. primära urvalsenheter (primary sampling units), vilka sedan klassificerats i 68 grupper, s. k. strata. I varje stratum ingår urvalsenheter med likartad ekonomisk och social struktur. De 12 största storstadsområdena och staden Washington bildar vardera ett särskilt stratum, som samtidigt är ett stickprovsområde. Inom vart och ett av de återstående 55 strata har man som stickprovsområde slumpvis uttagit en enda primär urvalsenhet, som får representera hela stratum. Inom varje stickprovsområde har man slumpmässigt uttagit ett visst antal små geografiska områden och upprättat listor över samtliga bostadslägenheter inom vart och ett av dessa. Med ledning av dessa listor uttas slumpvis för intervjuer grupper av hushåll i angränsande lägenheter. Genom ett särskilt förfarande medtages i stickprovet personer, som bor i bostäder av särskild typ, såsom hotell, kloster o. d. Inom varje stickprovsområde uttages slumpmässigt ett antal hushåll, som motsvarar en viss andel av hela antalet hushåll inom det stratum, som representeras av stickprovsområdet (för närvarande cirka 1/2 000). En del av de hushåll, som intervjuas en månad, ersätts nästa månad med andra hushåll, varigenom kretsen av intervjuade hushåll successivt förnyas. Varje hushåll har hittills i regel intervjuats 6 månader i följd. Inom varje stickprovsområde ledes fältarbetet av en kontrollant (supervisor), som till sitt förfogande har 5—15 deltidsanställda intervjuare (enumerators) allt efter områdets storlek. Uppgifterna inhämtas i regel genom personlig intervju med en av hushållets medlemmar (vanligen husmodern). I undantagsfall sker utfråg86

ningen per telefon. Ett särskilt förfarande tillämpas beträffande inneboende samt personer, som stadigvarande bor på hotell e. d. Uppgiftsinsamlaren lämnar värden eller portvakten ett frågeformulär för vidarebefordran till vederbörande och avhämtar det någon följande dag. Därefter överförs uppgifterna till det vanliga frågeformuläret. Intervjuerna företas den vecka i månaden, då den 15 infaller. Utfrågningen sker enligt ett formulär med standardiserade frågor. Intervjuaren upprättar en förteckning över samtliga i lägenheten boende personer. Beträffade varje person, som fyllt 14 år, noteras på frågeformuläret uppgifter om kön, ålder, ras och eventuell militärtjänst under det andra världskriget (veteran status). För varje sådan person skall ett antal frågor besvaras rörande sysselsättningsförhållanden m. m. under den vecka, då den 8 i månaden inföll. I bilaga 5 återges det frågeformulär, som användes vid undersökningen i mars 1951. Kolumnerna 15—26 innehåller de frågor, som regelbundet återkommer varje månad. Dessutom innehåller formuläret vissa frågor om sysselsättning under andra världskriget m. m., avsedda för en specialundersökning (jfr sid. 88). De ifyllda frågeformulären granskas och bearbetas maskinellt av censusbyrån i Washington. I de fall då det varit omöjligt att verkställa intervju med ett i stickprovet ingående hushåll (på grund av tillfällig bortovaro, väghinder e. d.) kompletteras materialet med en slumpvis utvald dubblett av uppgifterna för ett annat hushåll i samma stickprovsområde. Med utgångspunkt från det granskade och kompletterade materialet verkställer censusbyrån uppskattningar rörande den totala storleken av olika grupper inom civilbefolkningen över 14 år. Vid dessa uppskattningar tilllämpas vissa komplicerade »kvotskattningsförfaranden», vilka innebär att tillgänglig information om befolkningens sammansättning i vissa avseenden utnyttjas i syfte att öka noggrannheten hos uppskattningarna. De uppskattade totalsiffrorna publiceras i »Monthly Report on the Labor Force», som utkommer omkring en månad efter undersökningsveckan; vissa preliminära resultat kan erhållas tidigare. I bilaga 6 återges rapporten för maj 1952. I månadsrapporterna meddelas en uppskattning av hela antalet civilpersoner över 14 år, bortsett från personer som intagits i vissa anstalter (civilian noninstitutional population). Dessa personer fördelas vidare på två huvudgrupper, nämligen de som tillhör, resp. icke tillhör »civilian labor force». Labor force omfattar de personer som under undersökningsveckan respektive månad antingen var »sysselsatta» (employed) eller »arbetslösa» (unemployed). Som sysselsatta räknas de som var »i arbete» under undersökningsveckan, d. v. s. antingen utförde något förvärvsarbete i eget företag eller som an87

ställda eller arbetade utan avlöning minst 15 timmar på ett jordbruk eller vid ett företag, som drevs av en familjemedlem. Vidare räknas som sysselsatta personer »with a job but not at work»; härmed avses dels personer som under veckan icke hade utfört något förvärvsarbete och icke heller sökt arbete, men som hade en anställning eller drev egen verksamhet och var tillfälligt frånvarande från arbetet på grund av semester, sjukdom, väderleksförhinder eller arbetskonflikt, dels personer som var tillfälligt permitterade med anmodan att återgå till arbetet inom 30 dagar, dels slutligen personer som fått en anställning eller skulle starta egen verksamhet och skulle börja arbetet inom 30 dagar. Som arbetslösa räknas de, som icke utförde något förvärvsarbete under undersökningsveckan och som sökte arbete genom arbetsförmedling eller på annat sätt. Även personer som skulle ha sökt arbete under veckan, om de icke varit tillfälligt sjuka eller räknade med att få återgå till arbete, från vilket de permitterats på obestämd tid, räknas som arbetslösa. I gruppen arbetslösa ingår slutligen även personer, som icke sökte arbete, emedan de trodde att arbete icke fanns tillgängligt inom deras yrke eller på orten. De personer som under undersökningsveckan icke var sysselsatta eller arbetslösa i enlighet med ovannämnda definitioner betecknas som icke tillhörande labor force. De fördelas vid redovisningen på fyra grupper, nämligen personer sysselsatta med hushållsarbete, studerande, arbetsoförmögna och »övriga». Samtliga här nämnda huvudgrupper redovisas varje månad med fördelning efter kön och ålder. Sysselsatta personer redovisas med fördelning efter näringsgren (jordbruk och övriga näringar) samt efter antalet arbetstimmar under veckan. Arbetslösa redovisas med fördelning efter arbetslöshetens varaktighet. För övriga personer som icke var i arbete under undersökningsveckan lämnas uppgifter om skälen härtill. Kvartalsvis lämnas även uppgifter om de sysselsatta personernas fördelning på näringsgrenar (major industrial groups) och yrkesgrupper (major occupation groups). Vanligen inhämtas vid intervjuerna vissa upplysningar utöver dem, som ligger till grund för de månatligen återkommande beräkningarna. Dessa upplysningar avser i vissa fall speciella arbetsmarknadsproblem. Sålunda har man erhållit närmare uppgifter om personer, som arbetat mindre än 35 timmar under undersökningsveckan (part-time workers), om sysselsättningsförhållandena under ett helt kalenderår m. m. Vidare har man i anslutning till labor force-undersökningarna verkställt specialundersökningar av olika sociala och demografiska förhållanden, exempelvis migration, rekryteringen till olika läroanstalter, den äktenskapliga fruktsamheten m. m. I Kanada företages sedan november 1945 kvartalsvis labor force-undersökningar av liknande typ som i Förenta staterna. Undersökningarna baseras 88

på ett urval av ca 30 000 hushåll fördelade på omkring 100 strata. Uppgifter redovisas förutom för hela landet även för sex större geografiska områden (provinser eller grupper av provinser). I Frankrike har Institut National de la Statistique et des Etudes Economiques verkställt intervjuundersökningar rörande sysselsättningsförhållandena i maj och oktober 1950 samt i juni och december 1951. De tre första undersökningarna baserades på uppgifter från 6 000 hushåll. Den fjärde undersökningen avsåg 10 000 hushåll. Liksom i Förenta staterna och Kanada har uppgifterna avsett förhållandena under en vecka. I Italien har labor force-undersökningar företagits inom vissa avgränsade geografiska områden, nämligen 1949 i Catania, i mars 1951 i Trieste samt i september 1951 på Sicilien och i provinserna Milano, Pisa och Neapel. Den sistnämnda undersökningen omfattade ca 50 000 hushåll. I Danmark utförde Det Statistiske Departement en intervjuundersökning rörande sysselsättningen den 23 maj 1951. En planerad undersökning i november samma år måste uppskjutas på grund av mul- och klövsjukeepidemien. En ny undersökning utfördes den 21 maj 1952. En redogörelse för planeringen och genomförandet av 1951 års undersökning ingår i häfte 6, 1952, av Statistiske Efterretninger. Av denna framgår, att undersökningen omfattade sammanlagt 6 000 hushåll, utvalda inom 160 strata. För undersökningens genomförande användes omkring 200 intervjuare. Liksom i Förenta staterna, Kanada och Frankrike ingick i undersökningen alla hushållsmedlemmar, som fyllt 14 år. De frågor, som rörde sysselsättningsförhållandena, avsåg dock endast räkningsdagen — den 23 maj — och icke som i ovannämnda länder förhållandena under hela den vecka, som föregick undersökningen. En orsak till att man valt dagen och icke veckan som grund för undersökningen är, att man velat utnyttja de möjligheter till kontroll, som arbetslöshetsstatistiken kan lämna. Den 23 maj skedde nämligen den månatliga räkningen av antalet arbetslöshetsförsäkrade arbetslösa. I bilaga 7 återges det frågeformulär, som användes vid undersökningen i maj 1952. Såsom framhållits i kap. IV (sid. 39) har Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete (OEEC) på olika sätt sökt befordra införandet av labor force-undersökningar i medlemsstaterna. I den rapport rörande sysselsättnings- och arbetslöshetsstatistik, som utarbetats inom OEEC:s arbetskraftskommitté (se sid. 39, not 1), lämnas 89

en redogörelse för »labor force sample surveys» i Förenta staterna. I rapporten ges följande omdömen om fördelar och nackdelar med undersökningar av denna typ. Fördelar. 1. Undersökningen möjliggör en bedömning av labor force i dess helhet. 2. Metoden gör det möjligt att med bestämdhet avgöra vilka personer som skall räknas till labor force och hur olika kategorier inom labor force, särskilt gränsfallen, skall fördelas på sysselsatta och arbetslösa. 3. Metoden ger en månatlig bild av den totala labor force och huvudgrupperna inom denna och i synnerhet medger den informationer om säsongvariationer samt om ålder, kön och härkomst bland de personer, som inträder i eller lämnar labor force. 4. Metoden är smidig och medger att ändringar i klassificeringen kan genomföras till relativt låga kostnader samt att man vid särskilda tillfällen kan inhämta upplysningar om speciella frågor rörande labor force. 5. Eftersom undersökningarna inte är k n u t n a till något visst administrativt system (som t. ex. arbetslöshetsförsäkring), påverkas de icke av förändringar i strukturen eller funktionssättet hos sådana system. 6. Vid denna metod utföres klassificeringen av statistikern, varigenom man erhåller objektiva uppskattningar av antalet arbetslösa. 7. En betydande fördel är att stickprovsunderlaget och fältorganisationen kan användas för andra undersökningar. 8. Resultaten kan erhållas synnerligen snabbt, om så erfordras 18 dagar efter undersökningens slut. Nackdelar. 1. Osäkerhetsmarginalen i stickprovet är av den storleksordning att den inte kan negligeras; dock är osäkerhetsmarginalen i förändringarna från månad till månad mindre än i resultaten för varje månad. Denna osäkerhetsmarginal beror givetvis bl. a. på stickprovets storlek och följaktligen på de ekonomiska resurserna. 2. I redovisningen av resultaten kan endast mycket grova uppdelningar göras; framför allt skulle det på grund av den stora osäkerhetsmarginalen vara meningslöst att fördela de arbetslösa på näringsgrenar och yrkesgrupper. 3. Likaledes är det omöjligt att erhålla uppgifter beträffande särskilda geografiska områden; endast uppgifter för landet i dess helhet erhålles. 4. För handhavande av dessa undersökningar kräves en specialutbildad personal som uteslutande ägnar sig åt de med undersökningarna förenade problemen. 90

5. Vid insamlandet av uppgifter från de i stickprovet ingående hushållen erfordras särskilda ansträngningar att nedbringa antalet vägrade intervjuer till ett minimum; i vissa länder torde det härvidlag ställa sig svårt att uppnå tillfredsställande resultat. OEEC anordnade den 8—10 maj 1951 i Paris en konferens av statistiker i medlemsstaterna, som var ansvariga för upprättande av intervjuundersökningar rörande arbetskraften. I konferensen deltog representanter för Belgien, Frankrike, Italien, Holland, Turkiet, Förenta staterna, Kanada, Sverige, Danmark, Storbritannien, Österrike och Tyskland samt för Internationella arbetsbyrån. I anslutning till konferensen framlade arbetskraftskommittén ett förslag till rekommendation beträffande »labor force sample surveys». Förslaget antogs vid OEEC:s rådsmöte den 10 september 1951. Den 1—2 juli 1952 anordnade OEEC en ny konferens för statistiker i medlemsstaterna. I konferensen deltog representanter för Tyskland, Österrike, Belgien, Danmark, Frankrike, Italien, Norge, Holland, Storbritannien, Sverige, Förenta staterna samt för Internationella arbetsbyrån. Vid konferensen antogs ett förslag till en ny rådsrekommendation, som skulle ersätta den ovan nämnda rekommendationen av den 10 september 1951. Konferensens förslag tillstyrktes av arbetskraftskommittén vid sammanträde i juli 1952. Rekommendationen var av följande innehåll. I. De medlemsstater som företar stickprovsundersökningar rörande arbetskraften (labor force sample surveys) rekommenderas 1. att klassificera den befolkning över fjorton år, som beröres av undersökningen, på följande sätt: a. Sysselsatta personer, utom oavlönade medhjälpande familjemedlemmar; i denna grupp bör ingå i) personer som utförde något arbete för lön eller vinst under undersökningsveckan ; ii) personer som hade arbete (with a job) men icke arbetade på grund av sjukdom, dåligt väder, ledighet eller arbetskonflikt; b. oavlönade medhjälpande familjemedlemmar; c. arbetslösa personer; i denna grupp bör ingå i) personer som icke alls arbetade under undersökningsveckan och som aktivt sökte arbete; ii) personer som hade en anställning men icke arbetade emedan de var tillfälligt permitterade eller väntade på att tillträda ett nytt arbete. d. alla andra personer; studerande och husmödrar bör redovisas särskilt. 2. att i tabellform redovisa sysselsatta personer på följande sätt: 91

A. Sysselsatta personer, med undantag för oavlönade medhjälpande familjemedlemmar, med särredovisning av: a. personer som hade arbete (with a job) men icke arbetade; b. personer som under undersökningsveckan arbetade i) mindre än 15 timmar; ii) 15—39 timmar; iii) 40 timmar och däröver. Inom kategorierna i) och ii) bör man särskilt redovisa personer — som frivilligt hade deltidsarbete; — som var partiellt arbetslösa (vid företag med inskränkt arbetstid); — som började eller slutade sin anställning under veckan; — som av någon annan anledning arbetade mindre än 39 timmar. B. Oavlönade medhjälpande familjemedlemmar som arbetade: i) mindre än 15 timmar; ii) 15 timmar och däröver; 3. att även framlägga resultat i tabellform beträffande sysselsatta personer a. med särredovisning av: i) arbetsgivare och självständiga yrkesutövare; ii) arbetstagare; iii) oavlönade medhjälpande familjemedlemmar; härvid bör man beakta de definitioner som antagits av Förenta Nationernas befolkningskommission; b. med särredovisning av å ena sidan personer inom jordbruket och å andra sidan personer som icke tillhör jordbruket; om möjligt bör den sistnämnda gruppen redovisas med fördelning på sju grenar av ekonomisk verksamhet enligt Förenta Nationernas internationella standardklassificering. II. De medlemsstater som icke för närvarande planerar stickprovsundersökningar rörande arbetskraften rekommenderas att undersöka möjligheterna att framlägga sina resultat i enlighet med de normer, som rekommenderats i avsnitt I. Ovan (sid. 85) har anförts de skäl som enligt kommitténs mening talar för att intervjuundersökningar rörande befolkningens sysselsättningsförhållanden bör komma till stånd i Sverige. När det gällt att bedöma förutsättningarna härför, har kommittén särskilt beaktat de utredningar och förslag rörande en central organisation för intervjuundersökningar, som framlagts av statistiska centralbyrån. I underdånig skrivelse den 17 oktober 1950 framlade statistiska centralbyrån ett förslag om en organisation för intervjuundersökningar i överensstämmelse med de synpunkter, som framlagts i en promemoria av ett inom 92

centralbyrån tillsatt arbetsutskott. I statsverkspropositionen till 1951 års riksdag uttalade chefen för finansdepartementet, att han i likhet med centralbyrån ansåg frågan om inrättande av en organisation för urvalsundersökningar i intervjuform värd att närmare utredas. Sedan riksdagen beviljat medel för en utredning, tillsatte centralbyrån ett nytt arbetsutskott. Statistiska centralbyrån har i skrivelse den 30 augusti 1952 med förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1953/54 föreslagit, att inom centralbyrån skall inrättas en utredningsavdelning, vilken bland annat skall handha intervjuundersökningar av olika slag. För detta ändamål skulle skapas en fältorganisation med minst 150 fältarbetare (intervjuare) och 5 kontrollanter. Enligt kommitténs mening är det önskvärt att intervjuundersökningar på stickprovsbas rörande befolkningens sysselsättningsförhållanden företas åtminstone fyra gånger om året. Undersökningarna bör utföras av statistiska centralbyrån. Om den föreslagna intervjuorganisationen kommer till stånd, bör den utnyttjas för detta ändamål. Undersökningarna bör i likhet med de ovan berörda labor force-undersökningarna i andra länder baseras på intervjuer med ett antal slumpmässigt utvalda hushåll. För varje medlem av ett intervjuat hushåll bör uppgifter inhämtas om ålder och kön. Beträffande personer, som fyllt 14 år, bör vid varje undersökningstillfälle upplysningar inhämtas om vederbörandes sysselsättningsförhållanden under en bestämd vecka. Det bör sålunda uppgivas huruvida vederbörande under ifrågavarande vecka varit sysselsatt med förvärvsarbete, husligt arbete, studier etc. Beträffande den som icke haft förvärvsarbete bör uppgivas huruvida han sökt arbete under veckan. För personer med förvärvsarbete bör uppgifter inhämtas om arten och omfattningen av detta arbete; för personer utan förvärvsarbete bör arten av eventuellt tidigare förvärvsarbete uppgivas. Det må här erinras om att man vid labor force-undersökningarna i Förenta staterna, Kanada och Frankrike begärt uppgifter om sysselsättningsförhållandena under en bestämd vecka, under det motsvarande uppgifter i de danska undersökningarna avsett en bestämd dag (jfr sid. 89). Enligt kommitténs uppfattning är veckan att föredraga framför dagen som observationsperiod bland annat av det skälet, att man i förra fallet erhåller ett material som är mindre påverkat av tillfälliga variationer i sysselsättningsförhållandena. Om man å andra sidan skulle välja en längre observationsperiod än en vecka, torde svårigheterna att erhålla korrekta svar väsentligt ökas. Det må även framhållas att undersökningar baserade på uppgifter för en vecka är bättre ägnade att möjliggöra internationella jämförelser. Kommittén har icke funnit anledning att framlägga detaljerade förslag beträffande utformningen av frågeformulär och redovisningen av undersökningsresultaten. Vid planläggningen av undersökningarna bör hänsyn tagas 93

till de erfarenheter, som gjorts i andra länder vid liknande undersökningar, och till föreliggande rekommendationer från internationella organ. Den slutliga utformningen av frågeformuläret bör föregås av provintervjuer, vilka med hänsyn till de svårigheter, som kan väntas uppstå, bör företas i god tid. Kommittén har icke heller funnit skäl att nu framlägga preciserade förslag beträffande antalet hushåll, som skulle bli föremål för intervjuer, och metoderna för utväljande av dessa hushåll. Kommittén förutsätter att urvalsmetoderna blir beroende av hur fältarbetet organiseras. Om statistiska centralbyråns ovan berörda förslag genomföres, blir det möjligt att samordna flera olika intervjuundersökningar med anlitande av en gemensam central ledning och fältorganisation. På detta sätt kan kostnaderna för varje särskild undersökning hållas avsevärt lägre än om de olika undersökningarna skulle planeras och genomföras oberoende av varandra. Vid planeringen av intervjuundersökningar på stickprovsbas är det nödvändigt att avväga mot varandra å ena sidan kostnaderna, å andra sidan noggrannheten i de bedömningar som skall göras på grundval av undersökningarna. I detta sammanhang må framhållas, att noggrannheten av de slutsatser som kan dragas av undersökningarna bland annat är beroende av det antal hushåll som ingår i stickprovet. Undersökningarna bör i första hand göra det möjligt att med utgångspunkt från stickprovet verkställa beräkningar rörande storleken av olika befolkningsgrupper, t. ex. antalet sysselsatta resp. arbetslösa inom hela befolkningen, inom olika åldersklasser osv. Osäkerhetsmarginalerna vid uppskattningar av detta slag blir i regel större, ju mindre stickprovet är. Uppskattningar som avser små grupper har i regel större relativa osäkerhetsmarginaler än sådana som avser stora grupper. Det må här vidare erinras om att storleken av det stickprov, som i olika länder erfordras för att bedömningar av detta slag skall kunna göras med en viss bestämd noggrannhet, icke varierar i proportion till ländernas folkmängd. Om man exempelvis genom stickprovsundersökningar vill bedöma antalet arbetslösa i Sverige med samma relativa noggrannhet som i Förenta staterna, måste stickprovet i Sverige utgöra en väsentligt större del av folkmängden än i Förenta staterna. Kommittén vill rekommendera att man innan definitiv ståndpunkt tages till frågan om de här föreslagna undersökningarnas omfattning och uppläggning verkställer en mindre provundersökning i syfte att vinna erfarenheter av betydelse för det tekniska genomförandet av större undersökningar.

TIONDE

KAPITLET

STATISTIK BETRÄFFANDE ARBETSFÖRMEDLING, OMSÄTTNING AV ARBETSKRAFT OCH FRÅNVAROFREKVENS

Arbetsförmedlingsstatistik I kap. II (sid. 26) har redogjorts för den nuvarande arbetsförmedlingsstatistikens omfattning och utformning. I det följande upptas nämnda statistik till granskning. Med »arbetssökande personer» avses i arbetsförmedlingens månadsstatistik de personer, som under månaden anmält sig som arbetssökande, oavsett om vederbörande samma månad gjort sitt första besök för året eller även tidigare under året anmält sig som arbetssökande. I statistiken särskiljes antalet varje månad nyinskrivna arbetssökande, och genom summering av de sistnämnda talen erhålles i årsstatistiken antalet arbetssökande personer, som sökt arbete genom arbetsförmedlingen en eller flera gånger under året. Den dubbla innebörden av uttrycket »arbetssökande personer» bör hållas i minnet vid användandet av arbetsförmedlingsstatistiken. Som »ansökning om arbete» registreras under en och samma månad endast en framställning om arbete, även om ansökningen upprepas flera gånger under månaden vid skilda besök och avser anställningar inom olika yrken. Dock registreras en ansökning på nytt, om den arbetssökande under en och samma månad återkommer efter att ha innehaft anställning, vartill han anvisats genom arbetsförmedlingen under månaden. Beträffande uttrycket »lediga platser» gäller analoga förhållanden med vad ovan sagts om »arbetssökande personer». I månadsstatistiken avses sålunda samtliga under en månad till de arbetssökandes förfogande ställda platser, såväl de under månaden nyanmälda som de från föregående månad kvarstående, obesatta platserna, medan i årsstatistiken redovisas summering av antalet varje månad nyanmälda lediga platser. Beträffande »tillsatta platser» föreligger icke någon skiljaktighet i innebörden i månads- och årsstatistiken, då uppgifterna erhålles genom enkel summering av samma data. Att med säkerhet i tid fastställa, vilka av de anvisade platserna, som skall upptagas som tillsatta under månaden, kan emellertid ibland vara vanskligt och beroende på i vilken utsträckning 95

arbetsförmedlingen erhåller kännedom, om anvisning resulterar i anställning. Svårigheterna torde främst uppstå vid månadsskiftena, då det händer, att nyligen anvisade platser registreras som tillsatta först kommande månad. Med »tillsatta platser med högst en veckas varaktighet» avses anställningar, som vid tillsättandet k a n förutses få en varaktighet av högst en vecka (stuveri- och diversearbete, daganställningar inom hotell- och restaurangrörelse och i husligt arbete m. m . ) . Dessa anställningar omfattar i regel endast någon dag eller del av en dag och har under senare tid utgjort närmare hälften av samtliga förmedlade platser. Såväl arbetssökande som lediga och tillsatta platser registreras efter personernas och platsernas yrkestillhörighet. De arbetssökande registreras under visst yrke, varvid hänsyn tages till yrkesutbildning, tidigare anställningar m. m. Vid behov kan genom markering på vederbörandes arbetssökandeblankett utmärkas, att den arbetssökande kan ifrågakomma för anställning inom flera yrken. I statistiken redovisas de arbetssökande emellertid under endast ett yrke. I princip skall markeringen av yrkestillhörigheten icke ändras under löpande kalenderår. Sådan ändring förekommer i regel endast i samband med det första besök en arbetssökande avlägger under året. Ansökning om arbete registreras och statistikföres efter den arbetssökandes yrkestillhörighet, även om ansökningen uttryckligen avser anställning inom annat yrke än det, till vilket den arbetssökande hänförts. Härav följer, att statistiken över antalet ansökningar om arbete icke utvisar, inom vilka yrken eller näringsgrenar de arbetssökande söker arbete. När arbetsförmedlingsstatistiken användes för att belysa tillgången på arbetskraft och arbetstillfällen, måste givetvis beaktas, att statistiken icke omfattar hela arbetsmarknaden. Hur stor del av arbetskrafts- och platsomsättningen, som registreras på arbetsförmedlingen, är icke känt, och gjorda försök till uppskattningar har givit synnerligen skiljaktiga resultat. Den torde vara mycket skiftande inom olika områden av arbetsmarknaden och variera från tid till annan, till en del beroende på regleringar och andra administrativa åtgärder, bl. a. förändringar i arbetsförmedlingens lokala utbyggnad. De arbetssökandes benägenhet att söka arbete på arbetsförmedlingen och arbetsgivarnas att dit anmäla lediga platser torde icke heller vara densamma i olika arbetsmarknadslägen. I tider med överskott på arbetskraft behöver arbetsgivarna sålunda icke anlita arbetsförmedlingen på samma sätt, som då jämvikt eller brist på arbetskraft råder; under sistnämnda förhållanden tenderar arbetsgivarna icke sällan att överdriva sitt behov. Vid riklig tillgång på arbete har arbetstagarna lättare än eljest att utan arbetsförmedlingens hjälp erhålla för dem själva önskvärda anställningar. Vidare bör hänsyn tagas till vad ovan framhållits, nämligen att statistiken 96

över arbetsansökningarna icke ger upplysning om, inom vilka yrken eller näringsgrenar de arbetssökande sökt arbete. Vissa med föreliggande registreringssvårigheter sammanhängande bristfälligheter i primärmaterialet bör även beaktas. Det kan sålunda ibland vara ovisst, huruvida platser som ledigförklarats hos arbetsförmedlingen blivit besatta utan förmedlingens medverkan. I stor utsträckning upptages vissa lediga platser med kort varaktighet (tillfälligt stuveriarbete m. m.) som lediga platser endast i den omfattning de tillsättes; många ansökningar om dylikt arbete registreras endast i den mån motsvarande arbetstillfällen finns att tillgå. Dubbelinskrivning av arbetssökande kan icke helt undvikas. Vissa svårigheter att registrera och mäta antalet lediga platser kan föreligga, då arbetsgivarna lämnar »öppen order» på arbetskraft utan att angiva, hur många arbetssökande som avses. På grundval av de i arbetsförmedlingsstatistiken redovisade absoluta talen angående antalet ansökningar om arbete samt lediga och tillsatta platser beräknas två relativtal, nämligen antalet ansökningar om arbete per 100 lediga platser och antalet tillsatta platser i procent av antalet lediga. Jämförelser av detta slag kan vara av betydelse för bedömningen av det aktuella arbetsmarknadsläget. Det bör dock framhållas, att en jämförelse exempelvis mellan antalet ansökningar om arbete och antalet lediga platser inom särskilda yrkesområden eller geografiska områden lätt kan föranleda missförstånd, om man icke beaktar den speciella innebörden av de siffror som ingår i jämförelsen. Om man anställer en jämförelse nielian antalet ansökningar, som i statistiken redovisas under en viss yrkesgrupp, och antalet lediga platser inom samma yrkesgrupp, bör det sålunda observeras, att som ovan påpekats arbetsansökningarna redovisas med en gruppering, som ansluter sig till registreringar av de arbetssökande efter yrkestillhörighet, även om vederbörande söker arbete inom andra yrken än de under vilka de registrerats. Som komplement till övrig arbetsmarknadsstatistik är det givetvis värdefullt att fortlöpande uppgifter om tillgång och efterfrågan på arbetskraft inom olika yrken och geografiska områden kan erhållas från den offentliga arbetsförmedlingen. Vid utnyttjandet av dessa uppgifter bör beaktas vad ovan anförts angående uppgifternas tillkomstsätt och innebörd. Arbetsförmedlingsstatistiken har utformats särskilt med hänsyn till administrativa behov av uppgifter om verksamheten. Kommittén har icke ansett sig böra ingå på en granskning av för administrativt bruk erforderliga uppgifter. Enligt vad kommittén inhämtat, behandlas dessa frågor vid de undersökningar rörande arbetsförmedlingens organisation, som pågår genom statens organisationsnämnds försorg.

Statistik rörande omsättning av arbetskraft och frånvarofrekvens. Som framhållits i kap. II (sid. 22) ingår i socialstyrelsens kvartalsstatistik rörande lönesummor m. m. vissa uppgifter om arbetare, som under en avlöningsperiod lämnat företaget eller anställts vid företaget. I kap. VII (sid. 74) har kommittén föreslagit, att sådana uppgifter i fortsättningen skall meddelas med fördelning på män och kvinnor samt att uppgifter av liknande slag skall inhämtas från företag inom handel och samfärdsel. I socialstyrelsens månatliga sysselsättningsstatistik ingår uppgifter om antalet arbetare, som en viss redovisningsdag varit frånvarande från arbetet (jfr kap. II, sid. 22). I kap. VII (sid. 74) har kommittén framlagt förslag om utvidgning av denna statistik. Som framgår av kap. II (sid. 29) har socialstyrelsen under senare år verkställt specialundersökningar rörande frånvarofrekvensen vid vissa industriföretag. Erfarenheter från dessa undersökningar ger vid handen, att det i många fall kan uppstå svårigheter för företagen att utan särskilda åtgärder för efterhandskontroll avgöra huruvida en arbetare varit tillfälligt frånvarande eller lämnat sin anställning. Enligt kommitténs mening synes det önskvärt att man tid efter annan företar undersökningar i syfte att belysa frånvarofrekvensen inom olika näringsgrenar. Vid planläggningen av sådana undersökningar bör de här antydda redovisningssvårigheterna beaktas. Kommittén har i kap. IX föreslagit, att intervjuundersökningar rörande sysselsättningen skall företagas fyra gånger om året. Det synes vara lämpligt, att vid vissa av dessa undersökningar uppgifter belysande arbetskraftens rörlighet inhämtas. Som exempel kan nämnas, att vid den intervjuundersökning rörande sysselsättningen, som ägde rum i Danmark den 21 maj 1952, efterfrågades bl. a., om vederbörande var sysselsatt vid samma slags verksamhet den 23 maj föregående år (det närmast föregående undersökningstillfället). Om svaret var nekande, efterfrågades arten av den tidigare sysselsättningen (jfr bilaga 7). Som framgår av kap. II (sid. 28) utarbetas en fortlöpande statistik beträffande flyttningarna mellan olika fackförbund som arkivarbete inom socialstyrelsen. Denna statistik ger ett betydelsefullt bidrag till belysning av arbetskraftens rörlighet mellan olika yrkesområden. Kommittén vill rekommendera att denna statistik inordnas i det ordinarie arbetet inom arbetsmarknadsstyrelsens statistiksektion.

ELFTE

KAPITLET

SAMMANFATTNING AV KOMMITTÉNS FÖRSLAG. ORGANISATIONS- OCH KOSTNADSFRÅGOR

I föreliggande kapitel ges en sammanfattning av de förslag, som framlagts i kap. VI—X. I anslutning härtill behandlas vissa problem rörande förläggningen av olika statistikgrenar. Vidare framlägges kostnadsberäkningar, som verkställts i anslutning till förslagen.

Sammanfattning av kommitténs förslag I kap. VI föreslås att inom statistiska centralbyrån inrättas ett centralt register över företag och arbetsställen inom flertalet näringsgrenar utom jordbruket. Registret skulle i sin helhet förnyas minst vart femte år. Beträffande företag över en viss storleksgräns skulle kompletterande uppgifter inhämtas en gång om året. I kap. VII föreslås att registerkorten utnyttjas för en årlig sysselsättningsstatistik (sid. 70). I kap. VII föreslås vidare att uppgifter om arbetskraften årligen inhämtas i samband med representativa jordbruksräkningar (sid. 71), att arbetsmarknadsstyrelsens kvartalsstatistik över sysselsättningen inom skogsbruket utvidgas (sid. 72), att socialstyrelsens sysselsättningsstatislik utvidgas till att omfatta handel och samfärdsel och att antalet till denna statistik redovisade företag inom industrin väsentligt ökas (sid. 74). Under förutsättning att det i kap. VI föreslagna registret kommer till stånd föreslås att riksräkenskapsverkets statistik rörande antalet i statens tjänst anställda personer överflyttas till statistiska centralbyrån. Dessutom anföres vissa allmänna önskemål och synpunkter beträffande andra slag av statistiska undersökningar, som kan utnyttjas för att belysa sysselsättningsförhållandena. I kap. VIII föreslås att arbetsmarknadsstyrelsen utarbetar en månatlig statistik över arbetslösheten bland medlemmar i de erkända arbetslöshetskassorna, baserad på uppgifter från arbetsförmedlingarna. I anslutning härtill rekommenderas ett nedläggande av den nuvarande statistiken över arbetslösheten i fackförbunden, eventuellt med undantag för de förbund, vilkas medlemmar ej tillhör erkänd arbetslöshetskassa (sid. 83). I kap. IX föreslås att statistiska centralbyrån åtminstone fyra gånger om 99

året verkställer intervjuundersökningar rörande befolkningens sysselsättningsförhållanden (sid. 93). I kap. X föreslås att den statistik beträffande flyttningarna mellan olika fackförbund, som för närvarande utarbetas inom socialstyrelsen såsom arkivarbete, överföres till arbetsmarknadsstyrelsen. Vidare rekommenderas att undersökningar tid efter annan företas i syfte att belysa frånvarofrekvensen inom olika näringsgrenar. Organisationsfrågor När det gällt att bedöma frågan om de olika undersökningarnas förläggning, har kommittén beaktat vissa under senare tid framlagda förslag beträffande den offentliga statistikens organisation. Såsom framhållits i kap. IX (sid. 92) har statistiska centralbyrån verkställt utredningar och framlagt förslag beträffande en särskild organisation för intervjuundersökningar. I PM den 17 december 1951 angående socialstyrelsens statistik har 1948 års statistikutredning bland annat föreslagit att prisstatistiken, löne- och sysselsättningsstatistiken samt statistiken över detaljhandelsomsättningen skulle överföras från socialstyrelsen till statistiska centralbyrån och knytas till den tilltänkta intervjuorganisationen, överflyttningen föreslogs dock ske i framtiden, sedan intervjuorganisationen kommit till stånd inom centralbyrån och visat sig fungera väl. Utredningen föreslog vidare att socialstyrelsens hollerithmaskiner från och med den 1 juli 1952 skulle överflyttas till statistiska centralbyråns maskincentral. Remissyttranden över statistikutredningens PM angående socialstyrelsens statistik här avgivits av socialstyrelsen den 29 februari och av statistiska centralbyrån den 26 februari 1952. Socialstyrelsen uttalade bland annat, att det icke torde innebära några stora olägenheter att flytta statistiken över löner, sysselsättning och detaljhandelsomsättning från socialstyrelsen. Något slutligt ståndpunktstagande till frågan om dessa statistikgrenars framtida förläggning kunde dock icke gärna tagas förrän arbetsmarknadsstatistikkommittén framlagt sitt betänkande. Socialstyrelsen uttalade vidare bland annat följande: »I fråga om sysselsättnings- och lönestatistiken är något samarbete med den blivande intervjuörgånisätiönéh for"-närvarande icke aktuellt och om så blir fallet framdeles är rätt oklart. För"sysselsättningsstatistikens del blir ett samarbete med intervjuorganisationen beroende på om de av arbetsmarknadsstatistikkommittén planerade labor force-undersökningarna komma till. stånd. För lönestatistikens del föreligger, för närvarande inga planer på intervjuundersökningar. Som skäl för att överflytta loné och arbetsmarknadsstatistiken till centralbyrån kan sålunda i dagens läge icke åberopas samarbetet med dén planerade intervjuorganisatiöhen. Ett dylikt samarbete blir beroertde-av den framtida utvecklingen av dessa statistikgrenar. '•>. ,<:•:•.•'- ;•••.••• -'. •i}.i-r>lh'r,U ••''"•• • '• • • -•' ' ' • " V ••• •• • 400

Den lösning av organisationsfrågan, som utredningen föreslagit, måste slutligen sägas vara mycket ofullständigt utredd. Hur den statistik, som skulle överföras till centralbyrån, skulle infogas i dess organisation är bland annat oklart. Det synes som om utredningen hade tänkt sig att all denna statistik skulle inordnas i en inom centralbyrån planerad utredningsbyrå, vilken även skulle erhålla väsentliga, helt nya arbetsuppgifter, såsom ansvaret för intervjuorganisationen, rådgivning i teknisk-statistiska frågor m. m. Att till en och samma byrå sammanföra alla dessa arbetsuppgifter förefaller orimligt. För att socialstyrelsen skall kunna taga ställning till hela förslaget i organisationsfrågan, erfordras att nu berörda spörsmål n ä r m a r e utredas. Socialstyrelsen kan sålunda icke finna, att tillkomsten av den planerade intervjuorganisationen utgör ett tillräckligt skäl för en överflyttning till statistiska centralbyrån av vissa statistikgrenar. Någon anledning att i detta sammanhang ingå på de mera allmänna synpunkter, som kunna läggas på den svenska statistikens organisation och behovet av större centralisering eller åtminstone bättre samordning, h a r styrelsen icke ansett föreligga.» S o c i a l s t y r e l s e n a v s t y r k t e v i d a r e en ö v e r f ö r i n g av s t y r e l s e n s h å l k o r t s a v d e l n i n g till m a s k i n c e n t r a l e n och f r a m h ö l l b l a n d a n n a t a t t för å t s k i l l i g a typer av statistiska undersökningar — bland a n n a t arbetsmarknadsstatistik e n — s a m b a n d e t m e l l a n h å l k o r t s a r b e t e t och b e a r b e t n i n g e n i övrigt ofta ä r y t t e r s t i n t i m t och a t t en f u l l s t ä n d i g b o s k i l l n a d m e l l a n d e s s a m o m e n t skulle vålla s t o r a n a c k d e l a r . I statistiska centralbyråns remissyttrande anfördes bland a n n a t : »Statistikutredningen har vidare föreslagit att, i den händelse en organisation för stickprovsundersökningar på intervjubasis kommer till stånd och denna visar sig fungera väl, borde pris-, löne-, arbetsmarknads- och detaljhandelsomsättningsstatistiken överflyttas till centralbyrån. Utredningen betraktar dock överflyttningen som en framtidsuppgift. Centralbyrån vill härtill endast anmärka, att det skulle vara fördelaktigare, om en så genomgripande förändring i centralbyråns organisation kunde företagas i samband med utredningsavdelningens tillkomst. Då överflyttningen emellertid ställs på framtiden, har centralbyrån ingen anledning att nu framlägga förslag om hur socialstyrelsens ovan angivna statistikgrenar bäst skulle infogas i ämbetsverkets organisation. Centralbyrån vill dock knyta några reflexioner till statistikutredningens uttalande på denna punkt. Utredningsmannen tycks anse det lämpligast, att samtliga dessa statistikgrenar förläggas till den planerade utredningsavdelningen, vilken enligt detta förslag skulle bli den till numerären största avdelningen i centralbyrån. Det är emellertid centralbyråns uppfattning, att utredningsavdelningen icke får belastas med mer eller mindre rutinmässiga statistiska uppgifter. Detta skulle inkräkta alltför mycket på den ledande personalens huvuduppgifter. Liksom utredningsavdelningen och dess fältorganisation beräknas komma att tjänstgöra som rådgivare och serviceorgan åt nu existerande avdelningar inom centralbyrån, är det naturligt att den fullgör samma uppgifter för de av socialstyrelsens statistikgrenar, som eventuellt skulle komma att överföras till centralbyrån som självständiga avdelningar eller infogas i någon äldre avdelning inom centralbyrån. Statistikarbetets integration behöver icke försvåras genom en annan uppdelning av arbetet på olika avdelningar än den av utredningsmannen föreslagna. Däremot kan det vara lämpligt att låta intermittenta undersökningar, exempelvis konsumtionsundersökningar, helt förläggas till utredningsavdelningen. Centralbyrån har med detta icke velat ta ställning till 101

denna organisationsfråga, som icke heller för närvarande är aktuell, men har icke velat underlåta att påpeka, att den av utredningsmannen antydda lösningen icke torde vara den ur organisatorisk synpunkt lämpligaste.» Kommittén har bland annat i anslutning till statistikutredningens nyss nämnda förslag diskuterat frågan om möjligheterna att under en gemensam ledning sammanföra olika statistikgrenar, som berör arbetsmarknaden. Kommittén har icke funnit anledning att framlägga förslag om någon mera genomgripande förändring i fråga om förläggningen av nu existerande statistikgrenar. Ifrågavarande organisationsproblem torde icke kunna slutgiltigt lösas, innan pågående utredningar angående den ekonomiska och sociala statistikens organisation är slutförda. I detta sammanhang vill kommittén erinra om att den statistik, som socialstyrelsen utarbetar beträffande sysselsättningen inom olika näringsgrenar, är intimt förbunden med styrelsens lönestatistik. En överflyttning till annat ämbetsverk av sysselsättningsstatistiken bör därför komma ifråga endast under förutsättning att lönestatistiken samtidigt överflyttas till samma verk. I sitt betänkande med förslag till omorganisation av statistiska centralbyrån den 28 augusti 1950 har 1948 års statistikutredning behandlat den statistik över antalet i statens tjänst anställda personer, som utarbetas av riksräkenskapsverket (jfr kap. II, sid. 20). I betänkandet anförde utredningsmannen bland annat: »Enligt min uppfattning äro undersökningarna över antalet i statens tjänst anställda personer ur bearbetningssynpunkt likartade med folkräkningarna, ehuru betydligt mindre komplicerade. Statistiska centralbyrån har erfarenhet, personal och framför allt maskinella resurser för arbete av här ifrågavarande slag. Utan att i något hänseende vilja ifrågasätta riksräkenskapsverkets kompetens — tvärtom vittna de hittills utförda undersökningarna om en mycket hög standard på statistikarbetet — anser jag det dock medföra fördelar att överflytta arbetet med personalstatistiken till centralbyrån.» I sitt remissyttrande över statistikutredningens betänkande den 2 oktober 1950 anförde riksräkenskapsverket bland annat följande: »Riksräkenskapsverket kan däremot icke tillstyrka utredningens förslag att till centralbyrån överföra den på riksräkenskapsverket nu ankommande uppgiften att föra statistik över antalet i statens tjänst anställda personer. Ifrågavarande statistik har nämligen i flera hänseenden nära anknytning till ämbetsverkets övriga arbetsuppgifter. Sålunda måste denna statistik grunda sig på en ingående kännedom om det statliga avlöningssystemet. Riksräkenskapsverket har såsom centralt revisionsorgan speciella förutsättningar att bedöma de lönetekniska spörsmål, som uppkomma vid detta arbete. Härtill kommer att de av myndigheterna lämnade personaluppgifterna kunna utnyttjas vid riksräkenskapsverkets granskningsarbete samt att uppgifterna kunna kontrolleras mot myndigheternas till riksräkenskapsverket avlämnade räkenskaper. Slutligen bör beaktas att bearbetningen av personalstatistiken kan förläggas till tid då arbetet med den riksräkenskapsverket åvilande inkomstberäkningen icke pågår.» 102

Statistiska centralbyrån anförde i remissyttrande över statistikutredningens förslag den 30 september 1950 bland annat följande: »Om berörda myndigheter finner det ändamålsenligt har centralbyrån intet att erinra mot utredningsmannens förslag att denna statistik överflyttas till centralbyrån, där den närmast torde höra samman med befolkningsavdelningens arbete.» Kommittén har i kap. VII (sid. 75) föreslagit att den här berörda statistiken överflyttas från riksräkenskapsverket till statistiska centralbyrån under förutsättning att centralbyrån kommer att upprätta ett företagsregister och i samband härmed utarbeta sysselsättningsstatistik. Om insamlingen av material för den del av företagsregistret, som avser statlig verksamhet, samordnas med en detaljerad statistik rörande i statens tjänst anställda personer, torde vissa kostnadsbesparingar bli möjliga både vid sammanställandet av primärmaterial hos olika myndigheter och vid den centrala bearbetningen samt bättre överensstämmelse kunna åstadkommas ifråga om de klassificeringssystem, som tillämpas inom olika grenar av sysselsättningsstatistiken. I det följande redogöres för de motiv, som varit bestämmande för kommitténs ståndpunktstagande i fråga om förläggningen dels av företagsregistret, dels av de nya statistiska undersökningar, som kommittén föreslagit. Enligt kommitténs förslag i kap. VI skulle företagsregistret och därmed sammanhängande sysselsättningsstatistik handhas av statistiska centralbyrån. En sådan förläggning synes motiverad framför allt av två skäl. För det första är centralbyrån det statistiska verk, som genom sin moderna maskinutrustning har de bästa tekniska förutsättningarna för att handha det hålkortsarbete, som erfordras för uppläggning och komplettering av registret. För det andra har man skäl att räkna med att registret i stor utsträckning skulle utnyttjas som underlag för stickprovsundersökningar. Fölen rationell planläggning av sådana undersökningar fordras att man har tillgång till speciell sakkunskap på stickprovsmetodikens område. I detta avseende förfogar centralbyrån över en betydande erfarenhet. Om den av centralbyrån föreslagna utredningsavdelningen kommer till stånd, torde denna med fördel kunna medverka vid planläggningen av stickprovsundersökningar, för vilka företagsregistret skall utnyttjas. Den i kap. VIII föreslagna nya arbetslöshetsstatistiken skulle baseras på uppgifter från de offentliga arbetsförmedlingsorganen. Det synes naturligt att denna statistik förlägges till arbetsmarknadsstyrelsen, som är chefsmyndighet för den offentliga arbetsförmedlingen och som även för andra ändamål inhämtar statistiska uppgifter från arbetsförmedlingsorganen. De i kap. IX föreslagna intervjuundersökningarna rörande befolkningens sysselsättningsförhållanden bör förläggas till statistiska centralbyrån med hänsyn till att deras planläggning förutsätter utnyttjande av befolkningsstatistiskt material och dessutom kräver speciell sakkunskap i fråga om 103

stickprovsmetodik. Om en permanent organisation för intervjuundersökningar kommer till stånd inom centralbyrån, är det naturligt att undersökningarna handhas av denna. Kommitténs förslag i kap. VII beträffande sysselsättningen inom jordbruket (sid. 71), inom skogsbruket (sid. 72) samt inom industri, handel och samfärdsel (sid. 74) avser fullföljande eller utvidgning av redan bestående statistik. Kommittén har icke funnit anledning föreslå någon ändring i fråga om förläggningen av hithörande statistikgrenar. Om kommitténs förslag genomföres, kommer arbetsmarknadsstatistiken även i framtiden att handhas av flera ämbetsverk. Kommittén finner det angeläget att man i syfte att förebygga de olägenheter, som skulle kunna uppstå till följd av denna uppdelning av de statistiska arbetsuppgifterna, eftersträvar en samordning av den arbetsmarknadsstatistik, som utarbetas av olika statliga myndigheter. En sådan samordning bör syfta till enhetlig och central planläggning av de olika undersökningarna. För en sådan samordning synes det icke nödvändigt att tillskapa något fristående organ. Kommittén vill rekommendera, att regelbundna överläggningar äger rum mellan representanter för arbetsmarknadsstyrelsen, socialstyrelsen och statistiska centralbyrån. Då så befinnes ändamålsenligt, bör kontakt upptagas med andra ämbetsverk samt med organisationer och institutioner, som förfogar över speciell sakkunskap. Det bör ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen att taga initiativ till dessa överläggningar. Kostnadsfrågor Kommittén har icke funnit det möjligt att verkställa mera preciserade beräkningar beträffande samtliga de kostnader, som skulle uppstå vid genomförande av kommitténs förslag. Beträffande flera av de föreslagna undersökningarna förfogar man icke över sådana praktiska erfarenheter, som skulle kunna utnyttjas för detaljerade kostnadsberäkningar. I vissa fall möter det även svårigheter att bedöma, hur de olika undersökningarna skulle inordnas i ämbetsverkens övriga verksamhet. Kommittén har emellertid försökt att genom vissa preliminära kalkyler ge ett underlag för bedömningen av storleksordningen av viktigare utgiftsposter. Kommittén förutsätter att vederbörande ämbetsverk vid planeringen av de olika undersökningarna skall utföra mera ingående kostnadsberäkningar. I det följande meddelas vissa beräkningar beträffande kostnader, som skulle bestridas genom anslag till statistiska centralbyrån, socialstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen. Statistiska centralbyrån. Enligt kommitténs förslag skulle ett fullständigt företagsregister för flertalet näringsgrenar uppläggas minst vart femte år. 104

Detta förutsätter, att vissa särskilda uppgifter inhämtas på mantalsblanketterna. Härmed torde följa en viss ökning av det granskningsarbete, som i samband med mantalsskrivningen skall utföras av lokala organ. Hithörande kostnader torde emellertid böra åvila vederbörande kommuner, i likhet med vad som varit fallet vid de förberedelsearbeten för de senaste folkräkningarna, som i samband med mantalsskrivningen utförts av lokala granskningsnämnder. Med ledning av erfarenheterna från 1951 års företagsräkning kan det antagas, att företagsregistret kommer att omfatta mellan 400 000 och 450 000 hålkort. Om man förutsätter att registret omfattar 375 000 kort med enbart numerisk stansning och 75 000 kort med numerisk och alfabetisk stansnings kan totalkostnaderna för stansning och tabulering av hålkorten med ledning av uppgifter, som erhållits från statistiska centralbyråns maskincentral, uppskattas till ca 50 000 kronor. övriga arbeten i samband med uppläggningen av registret och den statistiska bearbetningen av registerkorten, såsom förberedelsearbeten, granskning, kodsättning och tabellarbeten, kan beräknas pågå under ett år. För ledningen av dessa arbeten torde erfordras en förste aktuarie i 27 :e lönegraden. Vidare torde erfordras en tjänsteman i 15:e lönegraden samt i genomsnitt 10 biträden under året. De sammanlagda lönekostnaderna för denna personal kan beräknas till i runt tal 100 000 kronor. Slutligen torde m a n för expenser (frågeformulär, kontorsutrustning m. m.) böra räkna med en kostnad av ca 12 000 kronor. De föreslagna årliga revisionerna av registret förutsätter numerisk och alfabetisk stansning av nya »firmakort» och »arbetsställekort». Kostnaderna för stansning och tabulering av 75 000 sådana kort kan på grundval av uppgifter från centralbyråns maskincentral beräknas till ca 10 000 kronor. För ledning av övriga arbeten i samband med registerrevisionen, såsom utsändning, granskning och kodsättning av frågeformulär samt tabellarbeten m. m., torde erfordras 4 arbetsmånader för en tjänsteman i 27 :e lönegraden; det kan förutsättas att denna tjänsteman till övervägande del sysselsattes med andra arbetsuppgifter inom centralbyrån. Vidare torde erfordras en tjänsteman i 15:e lönegraden, som under året sysselsattes dels med den årliga revisionen av registret, dels med sådant arbete, som sammanhänger med utnyttjandet av registret för statistiska och andra ändamål. Slutligen kan man räkna med sammanlagt 24 anställningsmånader för biträdespersonalen. Lönekostnaderna för den här nämnda personalen kan beräknas till ca 40 000 kronor per år. Expenser i samband med de årliga revisionerna (frågeformulär m. m.) kan uppskattas till 3 000 kronor. Kommittén har rekommenderat att statistiska centralbyrån även vid kommande representativa jordbruksräkningar inhämtar uppgifter om syssel105

sättningen i likhet med vad som varit fallet 1951 och 1952. Kommittén har icke funnit anledning att söka beräkna de speciella kostnaderna för bearbetning av sysselsättningsuppgifterna. Statistiska centralbyrån har, som tidigare framhållits (kap. IX, sid. 93), framlagt förslag om inrättande av en utredningsavdelning inom centralbyrån. I bilaga till centralbyråns förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1953/54 rekommenderar centralbyrån att de fasta kostnaderna för sådana intervjuundersökningar, som på uppdrag av statliga myndigheter eller kommittéer skall verkställas av utredningsavdelningen, skall bestridas kollektivt genom anslag till centralbyrån. Vissa kostnader för de av kommittén föreslagna intervjuundersökningarna rörande befolkningens sysselsättningsförhållanden torde, om den föreslagna utredningsavdelningen kommer till stånd, böra täckas genom anslag av nyss nämnd karaktär. Detta gäller speciellt kostnaderna för den allmänna utbildningen av intervjuare samt för upprättande av förteckningar över hushåll, bland vilka urvalet av intervjuobjekt skall företagas. Kommittén har verkställt beräkningar rörande kostnaderna för intervjuundersökningar med bortseende från de nyss nämnda »fasta» kostnaderna. Efterföljande kostnadsberäkningar avser i huvudsak följande arbetsuppgifter: a) urval av de hushåll som skall bli föremål för intervjuer; b) särskilda instruktioner till intervjuarna och kontroll över dessas arbete; c) insamling av intervjuer; d) granskning och kodsättning av formulär; e) stansning och tabulering av hålkort; f) utarbetande av redogörelser. Kostnaderna för insamling av intervjuer blir givetvis beroende av de ersättningar, som skall utgå till intervjuare och kontrollanter. Det är därför icke möjligt att för närvarande med någon större noggrannhet beräkna dessa kostnader. Om man förutsätter att intervjuarna avlönas med 5 kronor per timme, kan man med ledning av erfarenheter från motsvarande undersökningar i andra länder samt från intervjuundersökningar, som tidigare verkställts i Sverige, uppskatta de totala kostnaderna för införskaffande av intervjuerna (inberäknat resekostnader och expenser) till ca 7 kronor pr hushåll. Om man räknar med att vid varje undersökning 15 000 hushåll blir föremål för intervjuer, skulle dessa kostnader uppgå till 105 000 kronor. Stansning och tabulering av hålkort för undersökningar av denna omfattning kan med ledning av upplysningar, som erhållits från statistiska centralbyråns maskincentral, beräknas till 5 000 kronor per undersökning. Den centrala planläggningen av undersökningarna samt bearbetningen av materialet (bortsett från hålkortsarbetet) bör ske under ledning av en förste 106

aktuarie i 27 :e lönegraden. Om man verkställer fyra undersökningar per år, torde denne bli helt sysselsatt med dessa undersökningar. För en första undersökning omfattande 15 000 hushåll torde man få räkna med att undersökningsledaren sysselsattes under 4 månader. Det erforderliga biträdesarbetet kan uppskattas till 12 anställningsmånader. Vid påföljande undersökningar torde arbetsåtgången kunna reduceras till 3 månader för undersökningsledaren och 10 anställningsmånader för biträdespersonal. Lönekostnaderna för den här avsedda personalen kan under dessa förutsättningar beräknas till ca 14 000 kronor vid den första undersökningen och 11 000 kronor vid var och en av de följande. Expenser och oförutsedda utgifter torde böra beräknas till 5 000 kronor per undersökning. Under ovan angivna förutsättningar skulle de sammanlagda kostnaderna (bortsett från vissa fasta kostnader) för en första undersökning, omfattande 15 000 hushåll, uppgå till ca 130 000 kronor. Vid efterföljande undersökningar kan man räkna med något lägre kostnader. Kommittén har rekommenderat verkställandet av en mindre provundersökning i syfte att vinna erfarenheter av betydelse för genomförande av större intervjuundersökningar. En närmare plan och kostnadsberäkning för en sådan undersökning bör framläggas av statistiska centralbyrån. Socialstyrelsen. För närvarande bearbetas inom socialstyrelsen elva gånger om året uppgifter om antalet sysselsatta arbetare från ca 7 000 företag inom industri m. m. Årligen bearbetas sålunda ca 80 000 uppgifter. Kostnaderna för stansning och maskinbearbetning av hålkort uppgår till ca 10 000 kronor, lönekostnaderna för övriga arbeten, såsom utsändning av blanketter, granskning, kodsättning m. m., till ca 20 000 kronor samt expenser (trycksaker m. m.) till ca 2 000 kronor per år. Om statistiken utvidgas till att omfatta 10 000 företag, som lämnar uppgifter åtta gånger om året (jfr kap. VII, sid. 74), torde man kunna räkna med i stort sett oförändrade kostnader. Vad beträffar kvartalsstatistiken rörande lönesummor och arbetstimmar inom industrin (jfr kap. II, sid. 22), uppgår kostnaderna för hålkortsarbeten till ca 12 000 kronor, lönekostnaderna för övriga arbeten till ca 19 000 och expenser till ca 1 500 kronor per år. Om i enlighet med kommitténs förslag upgifterna om avgångna och nyanställda arbetare m. m. skall redovisas med fördelning på män och kvinnor (jfr kap. VII, sid. 74), blir det nödvändigt att stansa två hålkort för varje företag. En sådan omläggning av statistiken skulle förorsaka en merkostnad av 2 000 kronor per år. Kommittén har föreslagit att undersökningar rörande sysselsättningsförhållandena inom handel och samfärdsel skall verkställas fyra gånger om året (jfr kap. VII, sid. 74). Under förutsättning att man varje gång från 107

10 000 redovisningsenheter (företag eller arbetsställen) inhämtar uppgifter angående sysselsättning, korttidsarbete, deltidsarbete, avgången och nyanställd personal m. m. med fördelning efter kön samt efter tre eller fyra yrkesgrupper, kan de årliga kostnaderna med ledning av erfarenheterna från de nyss nämnda undersökningarna uppskattas till ca 30 000 kronor per år. Arbetsmarknadsstyrelsen. Kommittén har rekommenderat en utvidgning av arbetsmarknadsstyrelsens kvartalsstatistik rörande sysselsättningen i skogsbruket. Under förutsättning att primäruppgifter varje kvartal erhålles för 2 000 redovisningsenheter kan de sammanlagda kostnaderna (granskning och bearbetning, trycksaker m. m.) uppskattas till ca 3 000 kronor per år. Kommittén har föreslagit att uppgifter om arbetslösheten bland medlemmar i de erkända arbetslöshetskassorna månatligen skall inhämtas från de lokala arbetsförmedlingarna. Dessa skulle härigenom åsamkas ett merarbete, vars omfattning dock svårligen kan bedömas, eftersom det skulle ske i samband med arbetsförmedlingarnas övriga verksamhet. Kommittén har inskränkt sig till att verkställa beräkning av kostnaderna för arbetsmarknadsstyrelsens bearbetning av uppgifterna. Om man förutsätter att redovisningen varje månad avser i genomsnitt 10 000 arbetslösa, kan kostnaderna för stansning och tabulering av hålkort på grundval av uppgifter från statistiska centralbyråns maskincentral uppskattas till ca 18 000 kronor per år. För granskning, kodsättning, utarbetande av tabeller m. m. torde erfordras två helårsanställda biträden. Lönekostnaderna för dessa skulle uppgå till ca 15 000 kronor per år. För expenser (trycksaker m. m.) kan beräknas en summa av 2 000 kronor per år. Summan av de här nämnda kostnaderna uppgår till ca 35 000 kronor per år. Om man i stället räknar med att 30 000 arbetslösa redovisas i genomsnitt per månad, kan motsvarande kostnader uppskattas till ca 90 000 kronor, varav ca 54 000 kronor för stansning och tabulering av hålkort. Kommittén har rekommenderat, att den nuvarande på uppgifter från fackförbunden baserade arbetslöshetsstatistiken nedlägges, om den ovan berörda nya statistiken kommer till stånd. För denna statistik sysselsattes för närvarande två biträden. Genom nedläggning av statistiken skulle man åstadkomma en kostnadsbesparing av ca 15 000 kronor per år. Kommittén har föreslagit att den statistik rörande flyttningarna mellan till Landsorganisationen anslutna fackförbund, vilken för närvarande utarbetas inom socialstyrelsen såsom arkivarbete, överföres till arbetsmarknadsstyrelsen. För denna statistik torde erfordras omkring 6 anställningsmånader per år för biträdespersonal. Lönekostnaderna för denna personal kan uppskattas till ca 4 000 kronor per år. 108

Ett genomförande av kommitténs förslag beträffande arbetsmarknadsstyrelsens statistik torde förutsätta en förstärkning av den ledande personalen inom styrelsens statistiksektion. Väsentligt ökade anspråk på denna personal skulle uppstå dels genom den föreslagna omläggningen och utvidgningen av statistiken, dels genom det arbete, som skulle erfordras i samband med de ovan föreslagna åtgärderna för samordning av den statliga arbetsmarknadsstatistiken (sid. 104). Som chef för statistiksektionen fungerar en förste aktuarie i lönegrad Ce 27. Med hänsyn till nyss berörda förhållanden föreslår kommittén att frågan om sektionschefens lönegradsplacering upptas till omprövning samt att en ny förste aktuariebefattning i 27 :e lönegraden inrättas inom statistiksektionen.

BILAGOR

Bilaga

1.

Resolution angående sysselsättnings-, arbetslöshets- och arbetskraftsstatistik, antagen av den sjätte internationella socialstatistikerkonferensen i Montreal år 1947. Den sjätte internationella socialstatistikerkonferensen, som sammankallats av internationella arbetsbyråns styrelse och sammanträtt i Montreal den 4—12 augusti 1947, som inser betydelsen av en tillfredsställande statistisk grundval för analysen av de ekonomiska och sociala problemen rörande sysselsättning, arbetslöshet och arbetskraft och i synnerhet för införskaffandet av de upplysningar, som erfordras tör att nian skall kunna planlägga och genomföra åtgärder för att upprätthålla full sysselsättning och befrämja den ekonomiska utvecklingen, som tagit under övervägande de problem, som uppstått på grund av den bristande internationella jämförbarheten i fråga om sysselsättnings-, arbetslöshets- och arbetskraftsstatistiken, och som anser att man, i syfte att befrämja såväl förbättring av statistiken i varje land som statistikens internationella jämförbarhet, genom internationell överenskommelse bör fastställa internationella normer för sysselsättnings-, arbetslöshetsoch arbetskraftsstatistiken, vilka bör grundas på de metoder, som i de olika länderna erfarenhetsmässigt befunnits lämpligast, och bör vara vägledande för utvecklingen av statistiken på dessa områden, antager i dag, den 12 augusti 1947, följande resolution: ALLMÄNNA RIKTLINJER. 1. Statistiken över sysselsättning, arbetslöshet och arbetskraft bör vara så fullständig som möjligt. För att uppnå detta syfte bör man utnyttja alla tillgängliga resurser och statistiska metoder i största möjliga utsträckning. 2. Denna statistik a) bör grundas på standardiserade internationella definitioner; b) bör omfatta i) alla grenar av ekonomisk verksamhet; ii) alla sysselsatta och arbetslösa personer, som har arbete eller söker arbete; och iii) personer i alla yrkesställningar; c) bör ge i) fullständiga och möjligast detaljerade upplysningar med lämpliga mellanrum (bär nedan kallade »basuppgifter»); ii) serier, som icke behöver vara lika detaljerade, för att belysa fortlöpande förändringar. A. Informationskällor. Sysselsättning. 3. (1) Basuppgifterna bör grundas på en eller flera av följande eller likartade källor: folkräkningar, upplysningar från industriräkningar om sysselsatta personer inom olika näringsgrenar, registrering och redovisning rörande socialförsäkring (inberäknat arbetslöshetsförsäkring), allmänna befolkningsregister och stick-

113 8

provsundersökningar rörande arbetskraften, grundade på ett tillräckligt representativt urval av befolkningen. (2) För serier, som är avsedda att belysa fortlöpande förändringar, bör en eller flera av följande eller liknande källor användas: statistiska uppgifter från utvalda företag, stickprovsundersökningar rörande arbetskraften grundade på ett tillräckligt representativt urval av befolkningen, folkräkningar och statistik, grundad på registrering och redovisning rörande socialförsäkringen. Arbetslöshet. 4. (1) Fullständiga uppgifter om arbetslösheten bör om möjligt inhämtas i samband med folkräkningarna. Dessutom kan till de huvudsakliga källorna räknas redogörelser för arbetslöshetsförsäkring och annan socialförsäkring samt stickprovsundersökningar rörande arbetskraften, grundade på ett tillräckligt representativt urval av befolkningen. (2) Där sådana uppgifter icke är tillgängliga, bör man utnyttja mindre fullständiga källor, såsom uppgifter om arbetslösheten inom fackliga organisationer och uppgifter från arbetsförmedlingarna om arbetssökande, som icke anvisats arbete. Arbetskraft (labor force). 5. Statistik över den civila arbetskraften bör upprättas antingen direkt genom folkräkningar eller stickprovsundersökningar grundade på ett tillräckligt representativt urval av befolkningen eller indirekt genom kombination av sysselsättnings- och arbetslöshetsstatistik, som erhållits från de under punkt 3 och 4 angivna källorna. B.

Statistiska

metoder.

6. Metoderna för utarbetandet bör omfatta såväl stickprovsmetoder som metoder att bedöma felkällor och beräkna de justeringar som erfordras på grund av avvikelser från de normer och definitioner, som fastställts för statistiken.

GRUNDLÄGGANDE DEFINITIONER. 7. För att säkerställa jämförbarheten mellan olika länders statistik över sysselsättning, arbetslöshet och arbetskraft bör följande standardiserade definitioner och klassificeringar tillämpas. 8. Statistiken över den »civila arbetskraften» bör omfatta alla civilpersoner över en viss ålder, som antingen är sysselsatta (i arbete eller tillfälligt frånvarande från ett arbete) eller arbetslösa (arbetssökande utan arbete). 9. Statistiken över den »totala arbetskraften» bör omfatta den civila arbetskraften och personer i militärtjänst. 10. (1) Statistiken över »totala antalet sysselsatta personer» inom den civila arbetskraften bör omfatta alla, som under en bestämd period utför något arbete, samt alla, som har arbete men som för tillfället är frånvarande från arbetet. (2) Denna statistik bör omfatta följande grupper med hänsyn till yrkesställning (med »yrkesställning» avses personens ställning med avseende på hans sysselsättning) : a) anställda hos offentliga och privata arbetsgivare; b) arbetsgivare; c) personer som arbetar för egen räkning utan anställd arbetskraft; 114

d) arbetande familjemedlemmar utan lön. 11. Personer intagna i anstalter, inberäknat arbetsläger men exklusive personer i militärtjänst, skall redovisas som sysselsatta endast om de har full frihet att söka annat arbete. 12. Statistiken över »totala antalet arbetslösa» bör omfatta alla personer, som är i stånd att antaga ett erbjudet arbete och som är utan arbete en viss dag och som har varit utan arbete och sökt arbete under en viss bestämd minimiperiod, som icke överstiger en vecka. 13. Där den bestämda minimiperiod, till vilken statistiken hänför sig, är längre än en dag, bör särskilda undersökningar företas tid efter annan för att utröna skillnaden mellan antalet på detta sätt definierade arbetslösa och det antal arbetslösa som skulle ha erhållits, om den bestämda minimiperioden hade utgjort en enda dag. 14. Med yrke (»occupation») bör avses det yrke individen utövar eller den typ av arbete han utför, oavsett till vilken näringsgren han är knuten. 15. Klassificeringen av en person efter näringsgren bestämmes med hänsyn till verksamheten vid det företag, där han å r sysselsatt, oavsett vad han har för yrke. 16. Den klassificering efter näringsgren, som bör rekommenderas, är den internationella standardklassificeringen. Den enda klassificering, som för närvarande är internationellt erkänd, är den, som rekommenderats av Nationernas förbunds statistiska expertkommitté år 1938. För den händelse en reviderad internationell standardklassificering kommer att rekommenderas av Förenta nationernas statistiska kommission, rekommenderas att denna reviderade standardklassificering användes. TYPER AV STATISTIK. A.

Basuppgifter

17. (1) En folkräkning bör företagas minst vart tionde år och en räkning beträffande de viktigaste näringsgrenarna minst vart femte år, bland annat i syfte att erhålla en tillfredsställande grundstatistik rörande sysselsättning, arbetslöshet och arbetskraft. (2) Uppgifter beträffande sysselsättning, arbetslöshet och arbetskraft bör tillhandahållas a) för viktigare geografiska områden och befolkningscentra; b) för vartdera könet efter civilstånd; c) för olika åldersgrupper; d) för olika yrkesgrupper; e) med hänsyn till yrkesställning; f) för de näringsgrenar som anges i den internationella standardklassificeringen av näringsgrenar; g) för andra betydelsefulla sociala grupper, även etniska grupper, där så är lämpligt. B.

Fortlöpande

serier

Sysselsättning. 18. I industriellt mera utvecklade länder bör statistik beträffande hela antalet arbetstagare (arbetare och funktionärer) utanför jordbruket utarbetas åtminstone varje kvartal. 19. I industriellt mindre utvecklade länder bör företagas årliga beräkningar av 115

antalet arbetstagare utanför jordbruket; kvartalsserier över antalet arbetstagare inom industrin bör även utarbetas. 20. Serier bör utarbetas över sysselsättningen inom varje näringsgren, som upptagits i den internationella standardklassificeringen av näringsgrenar och som omfattar minst 5 % av hela antalet sysselsatta i vederbörande land. Där det befinnes möjligt, bör ävenledes serier utarbetas för varje näringsgren, beträffande vilken sådan statistik kan komma att begäras av mellanstatliga organisationer. 21. Inom varje industriellt utvecklat land bör i någon av de serier, som publiceras, ingå upplysningar om sysselsättningen inom viktigare geografiska områden för vartdera könet och för olika åldersgrupper. 22. Tid efter annan bör varje land tillhandahålla sådana beräkningar av sysselsättningen inom olika näringsgrenar, som kan erfordras för att möjliggöra en redovisning av landets sysselsättningsstatistik enligt den internationella standardklassificeringen av näringsgrenar. 23. Där säsongvariationerna i fråga om sysselsättningen inom jordbruket är betydande, bör beräkningar över sysselsättningen inom jordbruket företas oftare än en gång om året och vid tidpunkter, som sammanfaller med dem, för vilka statistik över sysselsättningen utanför jordbruket utarbetas: a) i industriellt mera utvecklade länder bör sådana beräkningar företas kvartalsvis; b) i andra länder är det önskvärt att beräkningar företas åtminstone halvårsvis, så att man erhåller mått på sysselsättningen inom jordbruket under högsäsong och lågsäsong; c) speciella undersökningar bör företas angående säsongvariationerna i sysselsättningen inom jordbruket, och beräkningar av sysselsättningens maximi- och miniminivåer bör verkställas på grundval av dessa undersökningar och de ovan under a) och b) nämnda kvartals- och halvårsvis företagna beräkningarna. 24. I den mån resurser och betingelser medger, bör särskilda serier beträffande sysselsättningen göras tillgängliga för a) alla viktiga geografiska och administrativa områden; b) viktigare befolkningscentra; c) vartdera könet; d) de viktigaste yrkesgrupperna; e) sysselsatta personer, fördelade efter antalet arbetstimmar per vecka. 25. 1 den mån resurser och betingelser medger, bör med vissa mellanrum beräkningar av sysselsättningen verkställas för a) åldersgrupper; b) vartdera könet efter civilstånd; c) viktigare grupper med hänsyn till yrkesställning. Arbetslöshet. 26. I industriellt mera utvecklade länder bör a) serier utarbetas åtminstone kvartalsvis beträffande hela antalet arbetslösa, klassificerade efter kön; b) tid efter annan redogörelser publiceras beträffande antalet arbetslösa, fördelade efter arbetslöshetens varaktighet och efter kön. 27. Där sådana upplysningar är av väsentlig betydelse, bör de arbetslösa så detaljerat som möjligt klassificeras efter näringsgrenar (såvitt möjligt efter den näringsgren, där de senast var sysselsatta eller där de vanligen varit sysselsatta) samt efter viktigare yrkesgrupper. 116

28. Genom någon av de fortlöpande serier, som publiceras i varje industriellt utvecklat land, bör upplysningar finnas att tillgå beträffande arbetslösheten fnom de viktigaste geografiska områdena och för olika åldersgrupper. 29. 1 den mån resurser och betingelser medger, bör särskilda serier över arbetslösheten finnas att tillgå beträffande: a) alla viktiga geografiska eller administrativa områden; b) viktigare befolkningscentra; c) vartdera könet; d) olika åldersgrupper. 30. I den mån resurser och betingelser medger, bör beräkningar över arbetslösheten med fördelning efter ålder, kön och arbetslöshetens varaktighet i kombination företagas för de områden, inom vilka arbetslösheten är särskilt svårartad, och om möjligt även för andra områden. Arbetskraft. 31. Serier beträffande den civila arbetskraften, med särredovisning av män och kvinnor, bör utarbetas minst en gång i kvartalet i industriellt mera utvecklade länder med användande av data, som erhållits från stickprovsundersökningar av arbetskraften, grundade på ett tillräckligt representativt urval av befolkningen, eller genom en kombination av uppgifter rörande sysselsättning och arbetslöshet, som erhållits från andra källor. 32. I den mån resurser och betingelser medger, bör särskilda serier över den civila arbetskraften finnas att tillgå för: a) de viktigaste geografiska eller administrativa områdena; b) viktigare befolkningscentra; c) olika åldersgrupper. METODER OCH TEKNIK. Sysselsättning. 33. Serierna beträffande sysselsättningen bör justeras i anslutning till fullständiga basuppgifter, då sådana uppgifter blir tillgängliga. 34. (1) När man skall bestämma ett urval av arbetsställen, från vilka uppgifter om sysselsättningen skall inhämtas, bör särskild uppmärksamhet ägnas åt att man får ett tillräckligt representativt urval med hänsyn till olika näringsgrenar, geografiska områden och arbetsställen av olika storlek. (2) Särskilda åtgärder bör vidtagas för att korrigera fel, som beror på att uppgifter ej erhålles från vissa arbetsställen, för att inhämta uppgifter för särskilda arbetsställen snarare än för företag och för att jämföra uppgifter från identiska arbetsställen vid successiva tidpunkter. (3) Undersökningar bör utföras för att utröna de bästa metoderna att upprätta och tid efter annan revidera en fullständig lista över arbetsställen, avsedd att ligga till grund för ett representativt stickprov. 35. (1) I den mån resurser och betingelser medger, bör periodiska undersökningar företagas beträffande arten och storleken av den trendmässiga avvikelse, som mellan tidpunkterna för justering med hänsyn till basuppgifter uppstår i sysselsättningsserier, baserade på uppgifter från identiska arbetsställen. (2) På basis av sådana undersökningar bör metoder utarbetas för att i urvalet få med en lämplig andel av personer, som är sysselsatta vid nya arbetsställen. 36. I den mån resurser och betingelser medger, bör man i länder, där syssel117

sättningsserier kan erhållas ur olika källor, verkställa periodiska undersökningar av de uppgifter, som erhållits ur varje sådan källa för att mäta omfattningen av dubbelräkningar eller osamstämmigheter och på så sätt lägga grund för ett samordnat system av sysselsättningsserier. 37. I den mån resurser och betingelser medger, bör man undersöka i vilken utsträckning de frågeformulär, som erhållits från arbetsställena, innehåller sifferuppgifter, som är fullständigare eller mindre fullständiga än de uppgifter som begärts. 38. Undersökningar bör företas beträffande säsongvariationerna i de viktigaste serierna rörande arbetskraft och sysselsättning med tanke på möjligheten att åstadkomma säsongjusterade serier. 39. I den mån resurser och betingelser medger, bör periodiska undersökningar verkställas beträffande den för arbetsställena redovisade sysselsättningen i syfte att fastställa antalet personer som var i arbete och antalet personer som icke var i arbete vid undersökningstillfället, med hänsyn tagen till alla upplysningar, som kan erhållas beträffande antalet av olika orsaker frånvarande personer. Arbetslöshet. 40. Fortlöpande beräkningar av totala antalet arbetslösa i varje land bör, där så är möjligt, baseras på siffror, som erhållits antingen från organ för arbetslöshetsförsäkring eller annan socialförsäkring eller genom stickprovsundersökningar av befolkningen eller från båda dessa källor. 41. När man framlägger beräkningar av arbetslösheten i ett land, bör både procenttal och absoluta siffror redovisas. 42. (1) Procenttalet arbetslösa inom varje grupp bör beräknas på så sätt, att man dividerar antalet arbetslösa i gruppen med summan av antalet sysselsatta och arbetslösa i samma grupp, t. ex. antalet arbetslösa arbetare och tjänstemän med summan av sysselsatta och arbetslösa arbetare och tjänstemän. (2) När det befinnes möjligt, bör det procentuella antalet arbetslösa beräknas: a) för varje näringsgren, för vilken sådana upplysningar är av väsentlig betydelse; b) för samtliga näringsgrenar sammantagna; c) för viktigare geografiska områden; med särskilda siffror för män, för kvinnor och för båda könen. 43. (1) I varje land, där man i första hand utnyttjar statistik över arbetslöshetsförsäkring eller annan socialförsäkring för att beräkna antalet arbetslösa, bör periodiska undersökningar företas angående förhållandet mellan å ena sidan totala antalet arbetslösa och å andra sidan antalet arbetslösa, som rapporteras av försäkringsorganen. (2) När man beräknar totala antalet arbetslösa, bör man särskilt tillse, att följande grupper medräknas, som kan vara uteslutna från eller endast delvis ingå i socialförsäkringsstatistiken: a) äldre arbetare och tjänstemän; b) personer som upphört att erhålla socialförsäkringsförmåner; c) personer som ännu icke fått anställning för första gången; d) arbetstagare inom näringsgrenar eller yrken, vilka är uttryckligen undantagna; e) andra personer som är arbetslösa men som ej ansöker om eller har rätt till socialförsäkringsförmåner. 44. ( 1 ) 1 varje land (utom de som avses under punkt 43) där statistik, grundad 118

på uppgifter från arbetsförmedlingsorgan, användes som det huvudsakliga hjälpmedlet eller som ett av de huvudsakliga hjälpmedlen att mäta arbetslösheten, bör man undersöka i vilken utsträckning i denna statistik medräknas personer, som i själva verket är sysselsatta, beroende på att man icke uteslutit dem vid registreringstillfället eller på svårigheter att hålla arbetsförmedlingsorganens uppgifter aktuella. (2) Man bör även tid efter annan verkställa undersökningar för att utröna förhållandet mellan hela antalet arbetslösa och antalet arbetslösa, som registreras hos arbetsförmedlingsorganen. 45. I varje land, där det i brist på tillfredställande uppgifter från socialförsäkringsorgan eller undersökningar rörande arbetskraften är nödvändigt att grunda beräkningar över arbetslösheten i landet på uppgifter från fackliga organisationer, bör dessa uppgifter, där så är möjligt, vägas med hänsyn till antalet sysselsatta inom de näringsgrenar, till vilka uppgifterna hänför sig. 46. Undersökningar bör företas beträffande säsongvariationerna i de viktigaste arbetslöshetsserierna med tanke på möjligheten att utarbeta säsongjusterade serier. 47. I den mån resurser och betingelser medger, bör man i länder, där statistik över antalet försäkrade arbetslösa utgör det huvudsakliga måttet på arbetslösheten och där väsentliga skillnader kan föreligga mellan hela antalet arbetslösa och antalet försäkrade arbetslösa, verkställa undersökningar beträffande dessa skillnader som grundval för utarbetandet av en justerad fortlöpande serie för den totala arbetslösheten. 48. (1) Periodiska undersökningar bör verkställas rörande undersysselsättning, vilken bör skiljas från arbetslöshet. (2) Särskild uppmärksamhet bör ägnas möjligheten att för andra näringsgrenar än jordbruket erhålla upplysningar om antalet personer med förkortad arbetstid. Arbetskraft. 49. Eftersom metoden med stickprovsundersökningar rörande arbetskraften i de länder, där denna metod tillämpats, befunnits vara ett effektivt och tillförlitligt medel att erhålla uppgifter beträffande sysselsättning, arbetslöshet och arbetskraft, liksom beträffande andra förhållanden, när så befinnes önskvärt, rekommenderas användningen av denna metod till allvarligt övervägande. 50. När man verkställer stickprovsundersökningar av arbetskraften, måste man särskilt uppmärksamma följande frågor: a) metoderna att utnyttja uppgifter om befolkningen för utväljande av stickprovet; b) bestämmande av den storlek och stratifiering av stickprovet, som erfordras för att man skall erhålla tillförlitliga upplysningar; c) nödvändigheten av en förberedande provundersökning med frågorna i frågeformuläret för att utröna allmänhetens reaktion och arten av de svar man kan vänta att få; d) periodiska efterundersökningar inom vissa områden för att kontrollera den frågeteknik, som faktiskt användes av intervjuarna; e) andra metoder att kontrollera undersökningarnas genomförande, vilka enligt erfarenheterna vid användningen av denna metod visat sig önskvärda. PUBLICERING. 51. Huvudsiffrorna i de fortlöpande serierna över sysselsättning, arbetslöshet och arbetskraft bör publiceras så snart som möjligt och om möjligt inom en månad 119

från den dag de avser. Där det ej är möjligt att publicera definitiva siffror inom en månad, bör preliminära resultat publiceras. 52. (1) I varje publikation, som innehåller statistiska uppgifter rörande sysselsättning, arbetslöshet och arbetskraft, vare sig av engångskaraktär eller fortlöpande, bör man klart angiva uppgifternas karaktär och ge hänvisningar till alla tillgängliga detaljerade tekniska beskrivningar. (2) Särskilt bör upplysning lämnas om, huruvida följande grupper är medräknade i arbetslöshetssiffrorna eller ej: a) personer, som ej är i arbete på grund av arbetskonflikter; b) personer, som ej är i arbete på grund av ogynnsamma väderleksförhållanden; c) personer, som permitterats temporärt och fått bestämda anvisningar att återvända till arbetet inom en viss angiven tid. Om möjligt bör beräkningar meddelas över antalet personer inom var och en av dessa grupper. 53. Där den viktigaste arbetslöshetsserien i ett land avser de försäkrade arbetslösa, bör till de statistiska uppgifterna i denna serie fogas en anmärkning, vari anges det procentuella antalet arbetslösa, som icke inräknades i serien vid den senast företagna jämförelsen mellan antalet försäkrade arbetslösa och hela antalet arbetslösa. 54. I de fall, då ett land publicerar mer än en serie, som kan användas för att bedöma antalet sysselsatta eller antalet arbetslösa eller förändringarna i dessa antal, bör varje serie åtföljas av en anmärkning, vari klart anges de huvudsakliga skillnaderna mellan denna och andra serier samt om möjligt det lämpligaste sättet att använda vardera serien. 55. Varje land bör till allmänhetens bruk utge en kort vägledning beträffande de viktigaste basuppgifterna och fortlöpande serierna angående sysselsättning, arbetslöshet och arbetskraft. 56. Varje land bör åtminstone en gång om året utge en publikation, som innehåller de viktigaste serierna rörande sysselsättning, arbetslöshet och arbetskraft för varje månad och för vissa bastidpunkter. Härtill bör fogas en redogörelse för de viktigare förändringar, som inträffat sedan föregående redogörelse utkommit, med hänvisning till de källor, ur vilka mera detaljerade upplysningar kan erhållas. 57. (1) I den mån resurser och betingelser medger, bör varje land i en grundläggande teknisk publikation meddela alla tillgängliga tidigare beräkningar över sysselsättning, arbetslöshet och arbetskraft med noggranna uppgifter om källorna till de olika serierna, de använda metoderna samt seriernas användbarhet och begränsning. (2) Jämförbara historiska beräkningar över sysselsättning, arbetslöshet och arbetskraft bör verkställas, om möjligt ända från år 1919.

Bilaga

2.

Rekommendation angående förbättring av arbetskraftsstatistikens jämförbarhet antagen vid OEEC:s rådsmöte den 20 januari 1951. Under åberopande av artikel 13 (c) i konventionen om europeiskt ekonomiskt samarbete den 16 april 1948; under beaktande av behovet av jämförbara uppgifter om sysselsättning och arbetslöshet i medlemsstaterna; under särskilt beaktande av att föreliggande skiljaktigheter i statistikens struktur i de olika medlemsstaterna försvårar beräkningen av procenttal rörande arbetslösheten, som ur internationell synpunkt skulle vara nyttiga och jämförbara med de procenttal, som publiceras i Förenta staterna; under beaktande av den rapport, som den 7 augusti 1950 överlämnats av arbetskraftskommitténs blandade arbetsutskott för statistiska frågor (MO (50) 17 och 31); efter förslag av arbetskraftskommittén; rekommenderar rådet: 1) att medlemsstaterna beaktar den sjätte internationella socialstatistikerkonferensens resolution rörande sysselsättnings- och arbetslöshetsstatistik, vilken bör anses angiva en minimistandard, som om möjligt bör överskridas; 2) att de utredningar, som erfordras för att snarast möjligt igångsätta stickprovsundersökningar rörande befolkningens sysselsättningsförhållanden (labour force sample surveys), verkställes av de medlemsstater, som ännu icke gjort det, med undantag för Storbritannien; 3) att Storbritannien överväger förändringar i redovisningen av sina statistiska uppgifter om sysselsättning och arbetslöshet i syfte att göra dem jämförbara med de uppgifter, som skulle erhållas genom stickprovsundersökningar i de övriga medlemsstaterna; 4) att medlemsstaterna utvecklar och förbättrar sin statistik över arbetskraften, som grundar sig på registreringssystem av stor omfattning, vilka berör den ekonomiskt aktiva befolkningen, i synnerhet på så sätt att de utvidgas till personer, som icke för närvarande berörs av statistiken; att de tillser, att de olika persongrupperna klassificeras konsekvent inom grupperna sysselsatta och arbetslösa personer; att de genomför en detaljerad uppdelning, särskilt efter geografiska områden och yrkesgrupper. beslutar rådet: Generalsekreteraren instrueras: 1) att taga kontakt med vederbörande organ för Förenta staternas administration för ekonomiskt samarbete och utröna huruvida medel för teknisk hjälp kan ställas till förfogande åt medlemsstater, som har för avsikt att igångsätta stickprovsundersökningar rörande befolkningens sysselsättningsförhållanden, och även utröna huruvida andra medel kan ställas till förfogande, särskilt åt de medlemsstater som skulle ådra sig extraordinärt stora kostnader för att genomföra dylika program; 2) att anordna en sammankomst av statistiker i medlemsstaterna, som är ansvariga för utarbetande av formulär för stickprovsundersökningar rörande be-

tolkningens sysselsättningsförhållanden i sina länder. Det huvudsakliga syftet för denna sammakomst skall vara: a) att tillse att formulären för varje land utformas så, att de olika persongrupperna i olika länder kan klassificeras på identiskt samma sätt, varvid det står de olika länderna fritt att därutöver inhämta statistiska uppgifter på grundval av andra begrepp och definitioner än de som antagits på gemensam basis; b) att framlägga en detaljerad beräkning av kostnaderna för å ena sidan igångsättandet, å andra sidan genomförandet av stickprovsundersökningar rörande befolkningens sysselsättningsförhållanden i sina länder.

Bilaga

3.

Rekommendationer beträffande yrkesklassificering. I betänkandet beröres i olika sammanhang frågor som avser klassificeringen av sysselsatta och arbetslösa personer med utgångspunkt från uppgifter om deras yrkesförhållanden. Sådana klassificeringar kan göras med fördelning efter näringsgren (bransch), individualyrke och yrkesställning (socialklass). Vid fördelning efter näringsgren klassificeras de individer, som är verksamma inom ett visst företag, efter arten av företagets verksamhet. Klassificeringen efter individualyrke innebär, att varje individ grupperas med hänsyn till arten av det arbete han utför. Vid klassificering efter yrkesställning skiljer man mellan sådana grupper som företagare (med eller utan anställd arbetskraft), anställda (förvaltningspersonal och arbetare) och medhjälpande familjemedlemmar. I det följande meddelas vissa uppgifter om rekommendationer från internationella organ beträffande grupperingen efter näringsgren, individualyrke och yrkesställning. Nationernas förbunds statistiska expertkommitté publicerade år 1938 ett betänkande (Statistics of the gainfully-occupied population), vilket innehöll vissa rekommendationer beträffande definitioner och klassificeringsprinciper, som borde tillämpas vid folkräkningar. Betänkandet innehöll bland annat ett minimiprogram för klassificering efter näringsgren. Vid de svenska folkräkningarna åren 1940, 1945 och 1950 h a r man tillämpat principer för yrkesklassificeringen, vilka nära ansluter sig till dessa rekommendationer (jfr Folkräkningen 1940, del III). Vid 1950 års folkräkning har vid yrkesklassificeringen jämväl hänsyn tagits till de rekommendationer, som omnämnes i det följande. Förenta nationernas statistiska kommission framlade år 1948 ett förslag om klassificering efter näringsgren, »International Standard Industrial Classification of all Economic Activities (ISIC)». Denna gruppering, som skulle ersätta den av den nyss nämnda expertkommittén rekommenderade branschgrupperingen, var avsedd för folkräkningar och andra typer av statistiska undersökningar, bland annat sysselsättnings- och arbetslöshetsstatistik. Systemet rekommenderades av Förenta nationernas ekonomiska och sociala råd år 1948. Enligt ISIC skall branschgrupperingen ske med fördelning på 9 huvudgrupper (divisions), 43 större grupper (major groups) och 113 detaljgrupper (detailed groups). Huvudgrupperna är följande: 0. Agriculture, forestry, hunting and fishing. 1. Mining and quarrying. 2—3. Manufacturing. 4. Construction. 5. Electricity, water and sanitary services. 6. Commerce. 7. Transport, storage and communication. 8. Services. 9. Activities not adequately described. Den sjunde internationella socialstatistikerkonferensen i Geneve år 1949 har rekommenderat ett system för klassificering efter individualyrke, »International Standard Classification of Occupations (ISCO)». Systemet omfattade ursprungligen 9 grupper. En tionde grupp, personer i militärtjänst (members of the armed forces), tillkom efter rekommendation av Förenta nationernas befolkningskom-

mission och statistiska kommission år 1950. Systemet är i första hand avsett att möjliggöra internationella jämförelser vid folkräkningar. Det omfattar följande grupper: 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7.

Professional, technical and related workers. Managerial, administrative, clerical and related workers. Sales workers. Farmers, fishermen, hunters, lumbermen and related workers. Workers in mine, quarry and related occupations. Workers in operating transport occupations. Craftsmen, production process workers and labourers not elsewhere classified. 8. Service workers. 9. Occupations unidentifiable or unreported. 10. Members of the armed forces. Förenta nationernas befolkningskommission och statistiska kommission antog år 1950 en rekommendation, enligt vilken man vid de förestående folkräkningarna borde eftersträva en klassificering efter yrkesställning (status) på fyra huvudgrupper, nämligen arbetstagare (employees), arbetsgivare (employers), självständiga yrkesutövare (workers on own account) och oavlönade medhjälpande familjemedlemmar (unpaid family w o r k e r s ) ; personer som inte kunde klassificeras efter yrkesställning skulle hänföras till en femte grupp. En ingående redogörelse för de tre senast nämnda rekommendationerna lämnas i en av Förenta nationerna år 1952 utgiven publikation i serien Population studies (No 9) »Application of International Standards to Census Data on the Economically Active Population».

Bilaga 4.

Medlemsantalet den 31 december 1951 i de erkända arbetslöshetskassorna. Medlemsantal

Erkänd arbetslöshetskassa Män

Kvinnor

Summa

Beklädnadsarbetarna s Sadelmakarnas, tapctserarnas och reseffektarbeturnas Stenindustriarbetarnas Handelsanställdas m. fl Sko- och läderarbetarnas

7 028

32 918

39 946

4 236 4 561 38 427 7 036

5 688 4 561 68 008 11280

Trä industriarbetarnas Musikernas m. fl Lantarbetarnas Frisörernas Livsmedelsarbetarnas

56 421 6 013 37 089 1618 28 366

Textilarbetarnas Gj uter iarbetarnas Gr uv industri arbe tar nas Handelstjänstemännens De kemisk-tekniska industriarbetarnas m. fl

22 716 12 475 10 365 8 612 10 777

Bleck- och plåtslagarnas Försvarsverkens civila personals Bryggeriarbetarnas Transportarbetarnas Me tall industri arbetar nas

3 439 16 576 5 707 35 941 207 664

16 377

3 439 19 962 6 967 36 367 224 041

5 094 4 584

6 460 18 214

11554 22 798

— 29 581 • 4 244 1479

493 2 487 2 296 10 287 25179

88 151 6 463 3 850 3 386 1260

57 900 6 506 39 576 3 914 38 653 47 895 12 563 10 516 15 075 14 627

Bokbinderiarbetarnas Hotell-, kafé- och restauranganställdas Handelsresandenas Fabriksarbetarnas Industri tjänstemännens

48 835 48 459

13 234 17 099

62 069 65 558

Elektrikernas Arbetsledarnas 1 Målarnas Sjöfolkets Vägarbetarnas

18 485 27 153 17 411 20 256 15 673

5 500

18 490 27 653 17 411 20 256 15 673

Järnvägsmännens Maskinbefälets Sveriges teateranställdas Typografernas Byggnadsarbetarnas

23 820 2 726

1616 Skogs- och flottningsarbetarnas Murarnas Hotell- och restaurangtjänstemännens Samtliga arbetslöshetskassor 1

—

•

— — — 209 434

25 436 2 726

13 715 111 402

14149 112 542

21641 13 031

2 —

21 643 13 031 2 309

918 976

202 835

1121 811

Medlemmarnas fördelning på män och kvinnor approximativ.

;en i JT oreiiic (Återgivet med tillstånd av Bureau of the Census.)

Form P - 1606b-S38 MARCH

udjot

This inquiry M l i b lf S e c t i o n I ( b ) . P u b l i c Law C71 o f t h e BUth C o n g r e s s ( 5 2 S t a t . t 7 8 13 U S C I2l-m» Only sworn t ' ; j 7 ; ; ; t i oen f n, e 5o„rr ' "r e gTu l a.t i o^n . i n f 0 ™ a t ' ° " f ^ ' s h e d . T h i s Census r e p o r t c a n n o t be used f o r ' p 1 p o s e s o f t a x i, L n , i nn vv ee sstti rgoa,t ti ? on

S-OMF I D i M T I A L

U.S.

DFPARTMENT

OF COHMFRCr

-

BIJRFAIJ Of

3. Iden. Code

Segment N o . i 5 . Sampl

6.

H o u s e n o l d No.

II.

LEAVE BLANK

2.

Bureau No. » 1 - R 1 2 1 1 . 1

Approval

Expi

SCHEDULE NO.

THF CFNSlI 7.

POPU

A T I0 N

SURVEY

I s t h e r e anyone e l s e s t a i n q h e r e ? ( I n c l u d e t e m p o r a r i l y aw«y) ~|

-

MONTHLY

REPORT

h o u s e h o l d members

2.

ON

THE

L i n e number o f p e r s o n

LABOR

Block

sampli

FORCE

interviewed 8. Sample Area 9. State

No

"~1 Hew

Age last

I

Race

]Male

T» What was { doing i j most o t i I .is t Meek -

of World Wai i i

birth-1 day I

i

Ask f o r ALL p e r s o n s

NOT coded WK o r

If not working at job

(J in

|working

19 or Yes in 22)

Did . . . d o any I I f NO work a t a l l l a s t week, n o t Was . . . count inq work Iookin g around the house? i1 o r w o r K

keeping house going to

though . . didn't work l a s t week, doe: he have a job o r business? (Oo n o t ask i f J in 19)

(Include work I(Do not tor pay^ m own business, ,n 19) profess ion, on farm, or unpaid family wo

Why

If looking for work (LK in 19 or Yes m 2i)

If working (WK , n 19 o r Yes in 2 0 )

How many weeks has . . .

How many hours did . . . work l a s t week?

14 YEARS

Of" A G E A N D

r

I f e m p l o y e d (WK o r J i n 19 o r Yes i n 20 o r 2 2 ) , d e s c r i b e

2. 3.

I f l o o k i n g f o r w o r k (LK i n 19 or Yes i n 2 1 ) , d e s c r i b e For a l l o t h e r p e r s o n s , e n t e r dashes.

job or business held

last

full-time

civilian

last

was ... absent

(Include unpaid w o r k on family farm o r business)

from work last

example:

For p e r s o n s 2 0 y e a r s o f age and o v e r c o d e d H. S. o r 0T i n 19 w i t h No i n 2 0 , 21 a n d 22

week During

What k i n d o f b u s i n e s s o r i n d u s t r y was . . . work i n g i n ? For e x a m p l e :

World

pay

for at

least 3

highest

paid

j o b dur i n g

Shoe factory

For PRIVATE e m p l o y e r

m o n t h s 01

File clerk

State Tax Ccmniss

For GOVERNMENT

more?

Farm

In OWN b u s i n e s s

Nev

Yes i n 34

What was . . . ' s

Heel n a i l e r

Farm

If

I I . did

Farmer Farm h e l per

visits

job or business. Wa r

What k i n d o f w o r k was

Number o f

J

OVER

1.

For

13.

farm ( o r r a n c h ] ?

Yes PERSONS

Control Card Line No.

District

IS5I

CURRENT

I.

4.

the war? ( D e s c r i b e in 1 tern 39 b e l o w )

Has . . . worked f o r pay f o r at l e a s t 3 months since the

If

Yes

in 36

For p e r s o n s w i t h Yes

What was . . . ' s l a s t

Why h a s . . . s t o p p e d

worki

job?

end o f

( I n i t e m HO b e l o w , e n t e r "same," or

World

describe j o b . )

War I I ?

iked.

C K II. S .

(It)

(16)

(15)

OT)

no)

LK.]. V or OT)

(17)

(18)

(19)

Codes f o r i tern 1 9 :

WK - WORKING f o r pay o r or w i t h o u t farm o r

code) (20)

I t e m 21

profit

pay on f a m i l y

business

E n t e r Yes

(23)

I L L - Cwn ILLNESS

also

f o r per-

l o o k i n g f o r work

except

U - UKABLE

29.

Type o t I i v i n g

own t e m p o r a r y

illness

i n d e f m i t e o r more

(c)

b e ! i e f t h a t no work

than 30-day

, 1

I I

.

was

State,

within

cojini

or

No)

fr>J or No) (35a); (35b)| (35c)

(36)

(37a),

DIS - L a b o r DISPUTE a t p l a c e o f

layoff

27.

o f j o b f o r i tan 35) Industry

Class o f worker

Full time o r Part tine?

within

mainly

for |

I

(a) Hales

I I y e a r s ar.d o v e r . . .

I TRANSIENT g u e s t s

Control

court

(c)

Boys u n d e r

It

o f j o b f o r i tern 3 7 )

card Industry

Class o f worker

Ful I time o r Part time?

fi (e) Total

(si I ages)

tan»i'

For Special

D w e l l i n g Places

only:

31.

How i n t e r v i e w e d j

ling unit j Room(s) n o t l o d g i n g house, e t c . in t o u r i s t

(Description

business ...

Females 14 y e a r s and o v e r .

(d) Girls under It

fees

UNIT

Cabin

W.

trade, e t c . ,

p r o f 1ts or

NP - WITHOUT PAY o n FAMILY

30 days

(b)

farm,

l i n e No.

30. , NOT A M E I L I M I

C i v i l i a n mesibers o f h o u s e h o l d :

county,

I n OWN b u s i n e s s , for

NFW - W a i t i n g t o s t a r t NEW j o b

available

tent, I ,

city,

profession,

employment

0 1 - OTHER (Sptcit,

' House, a s t r f a M n t . flat, J u n i t in h o t e l , e t c .

(33)

( 3 7 b ) ] (37c

etc. ) 0 -

Quarters

j C a b i n 111 t o u r i s t c o u r t I PERWJtEKT g u e s t s

(Description

(Yet

Control card 1 i n e No.

employer

salary,

39.

BLANK)

(B)

30 days

fn

M E U . I I 6 UNIT , P L

wages,

(26c)

G - For GOVERNMENT ( F e d e r a l , to return

week

t o work

01 - OTHER (Spmcify

F o r PRIVATE

(LEAVE

(26b)

HEA - Bad WEATHER OFF - On LAYOFF b u t d e f i n i t e l y

(b) a JOB o r b u s i n e s s b u t

(26a)

tips, etc.

told

a b s a n t ENTIRE s u r v e y

( O r e up» t i

(25)

for

VAC - On VACATION

S - G o i n g t o SCHOOL

- With

(Hour,)

(2t)

Codes f o r i t e m 2 6 c : C l a s s o f w o r k e r

P -

LK - LOOSING f o r w o r k J

(*^k,) (A)

been

for (a)

(22)

i tern 2 3 : Reason f o r A b s e n c e

wOi:

SPECIAL CASES:

sons who w o u l d h a v e

H - K e e p i n g HOUSE

(21)

Personal

32.

Enumerator

28.

Race o f head (W. Net-

33.

Date

°xOT.)__

completed

inter

in a h o t e l , )

run aiainly

Type: 'o

j

Telephone uioru

Sample h e . o r o t h e r identification

1 Honmterview

I»51

Bilaga 6. Redogörelse för labor force-undersökningen i Förenta staterna i maj 1952. U. S. DEPARTMENT OF COMMERCE Charlea Sawyer,

BUREAU OF THE CENSUS Roy V. Peel. Director

Secretary

CURRENT POPULATION REPORTS LABOR FORCE June 6 ,

1952 Washington 2 5 , D . C.

Series P-57, Ho. 119

THE MONTHLY REPORT ON THE LABOR FORCE: MAY 1952 Employment continued upward In May, with a further expansion in farm work and some pickup in nonfarm activity as well. Total employment was estimated at 61.2 million for the week ending May 10, as compared with 60.1 million in April, according to the latest Census Bureau figures. The May estimate was about equal to that of the year before and higher than any other May figure on record. Agricultural employment rose by an additional 500,000 between April and May to an estimated 7.0 million in the May survey week, as spring planting and cultivating work got into full swing in most parts of the country. Nonagricultural employment showed an increase of about this same magnitude, advancing to 54.2 million in May from 53.7 million in April, for the first appreciable gain of the year. With this increase, the pickup in nonfarm employment this spring is now about as large as in most other postwar years. As in other years, too, the rise during the past few months has been due largely to expanded activity in construction and other outdoor work. On the other hand, there

has been some downward drift in factory employment in recent months. As a result, factory employment appears to be running somewhat under the level of a year ago. Unemployment remained virtually unchanged between April and May at an estimated 1.6 million, although students were beginning to enter the labor market in search of vacation jobs. There was some evidence that younger workers were finding job hunting somewhat more difficult than in May a year ago, when total unemployment was at much the same level. This May, about 5.3 percent of all civilian workers under 25 years of age were Jobless, as compared with 4.1 percent a year earlier. On the other hand, the unemployment rate for adult workers--estimated at 2.0 percent this May—continued at the relatively low level of a year ago. •>>iHKKKHHHKl--*-S-a-6*

These e s t i m a t e s , r e l e a s e d today by Roy V. P e e l , Director, B u r e a u of t h e C e n s u s , Department o f Commerce, a r e o b t a i n e d from t h e B u r e a u ' s C u r r e n t Population Survey. Since the estimates are

Table 1.— SUMMARY OF ESTIMATES: APRIL AND MAI 1952 AND MAY 1951 (Persons 14 years of age and over) May

Employment statue

Civilian n o n i n s t i t u t i o n a l population In c i v i l i a n labor force Employed At work 35 hours or more 15-34 hours 1-14 hours With a Job but not a t work Unemployed Not in the labor force

April 6-12, 1952

May

Net change April-May 1952

May 1951-1952

109,426,000

109,328,000

108,832,000

1-98,000

•594,000

62,778,000 61,176,000 59,008,000

61,744,000 60,132,000 57,996,000 47,686,000 8,242,000 2,068,000 2,136,000 1,612,000 47,584,000

62,803,000 61,193,000 59,405,000 50,854,000 6,266,000 2,286,000 1,788,000 1,609,000 46,029,000

•1,034,000 •1,044,000 t-1,012,000 •3,014,000 -1,988,000 -14,000 +32,000 -10,000 -936,000

-25,000 -17,000 -397,000 -154,000 -12,000 -232,000 +380,000 -7,000 •619,000

50,700,000 6,254,000

2,054,000 2,168,000 1,602,000 46,648,000

<nio z ro

jf

z JE

)

c

(^

1 j?

/

X = .o .*> X

E

/

<

"l

s

O

•ft

o»

UJ

u

O

o

S3

u_ ct

z o >-

o CO

< DC I—

z

to Q

z

É 1

z

(^

rr

Q \ ~ui J -

o / -J 1 Q- / Ld-A—

z \-

f

gI ,

Vj

LU

\ ': "Nj X

<

"*v

£

1 <£

-=

•c. is

< C •..I

:

3 based on a sample, they are subject to sampling variability. The smaller figures and small differences between figures should be used with particular care, as explained in the section on reliability of estimates (see page 1 2 ) . CIVILIAN LABOR FORCE Following three months of relative stability, the civilian labor force showed about the expected seasonal increase between April and May. Estimated at 62.8 million in the week ending May 10, the civilian labor force, which lnoludes both the employed and the unemployed, was 1.0 million larger than in April. As in past years, housewives and school-age youngsters—many of whom Joined the labor force to help out on family-operated farms--were responsible for much of the April-May change. The number of women in the civilian labor force rose by 700,000 to a total of J9.5 million in May, and the number of men by 300,000 to an estimated 43-3 million. In May, the civilian labor force stood at about the same level as in May two years ago, Just prior to the outbreak of hostilities in Korea. During this two-year period, there has been a net loss of some 1.5 million civilian workers In the draft-age group as a result of inductions into the armed forces. At the same time, however, the number of women In the labor force has continued to expand. In May 1952, the number of women who were either employed or seeking work exceeded the May 1950 total by about 1.0 million. Much of this increase, however, occurred in the first year following Korea. During recent months, the rate at which women have been entering the labor force has fallen off appreciably. In the first five months of this year, for example, gross additions to the female labor force have averaged about 1.7 million per month, as compared with 2.0 million during the same period In 1951 •* The average monthly rate of entry has declined from 10.9 percent in 1951 to 9.1 percent thus far in

1952. The rate at which woaen have been withdrawing from the labor force has also dropped off somewhat, but not quite so sharply as the entries. EMPLOYED PERSONS Estimated at 61.2 million in May, total civilian employment was roughly 1.0 million larger than In April and was again at the high level prevailing In the late fall of 1951. Virtually all of the Increase from April ooourred among those who were at work at their Jobs during the survey week (59.0 Million in May, as compared with 58.0 million in the April survey week). The number absent from their Jobs for the entire survey week, on the other hand, remained relatively unchanged at 2.2 million in May. Industrial disputes, particularly the strike In the oil industry, were an Important cause of absence from work, keeping some 400,000 workers Idle during the week ending May 10. Also Included among those absent from their Jobs for the entire May survey week were some 140,000 persons who were on temporary layoff with definite instructions to return to work within the following 30 days, and an additional 100,000 who were waiting to report to new Jobs scheduled to begin within 30 days. After remaining relatively stable during the early spring, nonagricultural employment rose by some 500,000 between April and May to total 54.2 million in the week ending May 10. Unlike the situation in 1951, when much of the April-May change was due to the early entry of school-age youngsters into nonfarm Jobs, the Increase this year took place primarily among adult workers. As in 1951, however, the pickup in employment from the beginning of the year has been largely concentrated in the construction industry. 1 Gross additions represent the number in the labor force in one month who were outside the labor force in the preceding month.

-PERSONS EMPLOYED IN AGRICULTURE AND IN NONAGRICULTURAL INDUSTRIES, BY SEX: APRIL AND MAY 1952 AND MAY 1951 (Persons 14 years of age and over) Net change

May 4-10, 1952

April 6-12, 1952

May 6-12, 1951

Agriculture Male Female

6,960,000 5,670,000 1,290,000

6,412,000 5,600,000 812,000

7,440,000 5,962,000 1,478,000

+548,000 +70,000 •478,000

-480,000 -292,000 -188,000

Nonagricultural industries Male Female

54,216,000 36,620,000 17,596,000

53,720,000 36,298,000 17,422,000

53,753,000 36,596,000 17,157,000

+496,000 +322,000 +174,000

+463,000 +24,000 +439,000

Type of employment and sex

April-May 1952

May 1951-1952

4 Average hours for those at work at nonfarm jobs during the survey week increased to 41.5 hours In May from 41.0 hours in April. The rise, however, may largely reflect the fact that many workers were observing the Good Friday holiday during the April week. The proportion of those working more than 40 hours as wage and salary workers in the construction, manufacturing 8nd transportation industries remained about the same as in April (about 28 percent). Information available for April shows that, of the occupation groups which predominate in these basic industries, the more highly skilled workers had the longest work week. About 37 percent of all skilled craftsmen at work during the survey week had a work week of more than 40 hours in April, as compared with 31 percent of the semiskilled operatives, and only 24 percent of the unskilled nonfarm laborers. Among other nonfarm occupation groups, the manager, official, and proprietary group, many of whom are selfemployed, had the longest work week (about 66 percent worked more than 40 hours). At the other extreme, only about 22 percent of the clerical workers and e similar proportion of those employed as private household workers worked more than the equivalent of e 5-day work week in April. The number of persons employed in agriculture increased seasonally in May, reaching a level of 7.0 million, as compared with 6.4 million in the previous month. As usual, most of the net additions were farm housewives and students, many of whom joined the labor force between April and May 83 unpaid family workers. Generally favorable weather conditions which permitted the resumption of large scale outdoor activity contributed to this pickup. Among the more important farm activities throughout the nation in May were the planting, chopping and cultivation of this year's cotton crop; the seeding of spring grains; and the planting of corn and truck crops. Average hours for those at work on farm jobs during the survey week rose to 50.9 hours in May from 49.0 hours lh April. UNEMPLOYMENT Estimated at 1.6 million in May, unemployment continued practically unchanged from the April level. There was some net movement of students into the unemployed group between April and May, however, as the annual search for summer or postgraduation jobs got underway. Unemployment among adult workers, on the other hand, remained relatively unchanged. Neither the unemployed total in May nor the proportion of all civilian workers unemployed 3e ;ff

(2.6 percent) differed .materially frora a year eerller. Both, however, were only about half as great, as in the immediate pre-Korea period when the economy was still recovering from the mild recession of the previous year. One indication of the extent to which the Nation has depleted its pool of unemployed workers during this twoyear period is the sharp drop shown in unemployment among workers in the occupation groups which have been most affected by the upswing In defense employment. Data available for April 1952 show that the unemployment rate for skilled craftsmen had fallen from 6.9 percent in April 1950 to 2.7 percent in April 1952. Similarly, the rate for semiskilled operatives declined from 7.8 percent in 1950 to 3.9 percent in 1952; and for unskilled nonfarm laborers, from 14.3 percent to 5.8 percent. DEFINITIONS AND EXPLANATIONS Population coverage.--The data presented in this report relate to the civilian noninstltutional population of the United States 14 years of age and over. The civilian nonlnstltutlonal population comprises all civilians living within the continental limits of the United States except inmates of penal Institutions, homes for the aged, infirm, and needy, mental institutions, tuberculosis sanitariums, and similar places. Source of data.—Information on the employment status of the civilian noninstitutional population 14 years of age and over is obtained through personal interviews each month with a sample of about 25,000 households throughout the country selected by scientific sampling methods. Survey week.—The figures relate to the calendar week (Sunday to Saturday) which contains the 8th day of the month. Employment status concepts Employed.--Employed persons comprise those who, during the survey week, werre either (a) "At work"—those who did any work for pay or profit, or worked without pay for .15 hours or more on a family farm or business; or (b) "With a Job but not at work"--those who did not work and were not looking for work but had a Job or business from which they were temporarily absent because of vacation, illness, Industrial dispute, bad weather, or layoff with definite instructions to return to work within 30 days of layoff. Also included are persons who had new Jobs to which they were scheduled to report within 30 days.

Unemployed.—Unemployed persons include those who did not work at all during the survey week, and who were looking for work. Also included as unemployed are persons who would have been looking for work except that (a) they were temporarily ill, (b) they expected to return to a job from which they had been laid off for an indefinite period, or (c) they believed no work was available in their line of work or In the community* Labor farce.--The civilian labor force comprises the total of all civilians classified as employed or unemployed in accordance with the criteria described above. Hot in labor force.—All civilians 14 years of age and over who are not classified as employed or unemployed are defined as "not in the labor force." These persons are further classified as "engaged in own home housework," "in school," "permanently unable to work" because of disability, and "other," the latter group including for the most part retired persons, those too old to work, the voluntarily idle, and seasonal workers for whom the survey week fell in an "off" season and who were not reported as unemployed. Persons doing only incidental unpaid family work (less than 15 hours) are also classified as not in the labor force. Occupation, industry, and class of worker.— The data on occupation, industry, and class of worker relate to the job held during the survey week. Persons employed at two or more Jobs were reported in the Job at which they worked the greatest number of hours during the week. The occupational and industrial categories shown are largely major groups in the classification systems used in the 1950 Census of Population. In the classification by industry, the category "Service industries" includes the following 1950 major groups: finance, insurance, and real estate; business and repair services; private households and other personal services; entertainment and recreation services; and professional and related services. The residual category "All other industries" includes forestry, fisheries, mining, and public administration. By "public administration" is meant those activities which are uniquely governmental in character, such as legislative and judicial activities and most of the activities in the executive agencies. Government agencies engaged in educational and medioal servioes and in activities commonly carried on by private enterprises, such as transportation service and manufacturing, are classified in the appropriate industrial oategory. The total number of government workers is shown by the class-of-worker category "Government workers." The specific occupation and industry titles included in each major group may be obtained by writing to the Bureau of the Census. The class-of-worker classification comprises "Wage and salary workers," subdivided into private and government workers, "Self-employed workers,"

and "Unpaid family workers." Wage and salary workers are persons working for wages, salary, commission, tips, pay in kind, or at piece-rates for a private employer or for any governmental unit. Self-employed workers are persons working in their own business, profession, or trade, or operating a farm, for profit or fees. Unpaid family workers are persons working without pay on a farm or in a business operated by a member of the household to whom they are related by blood or marriage. Hours worked.—The statistics on hours worked pertain to the number of hours worked by persons during the survey week. For persons working in more than one job, these figures relate to the number of hours worked in all jobs during the week. Duration of unemployment.—The duration of unemployment represents' the length of time (up to the current survey week) during which persons reported as unemployed ted been continuously looking for work or would have been looking for work except for temporary illness, indefinite layoff, or belief that no work was available in their line of work or in the community. Revision of occupational and industrial classifications.—Occupation and industry data published for months prior to October 1950 were based on the classification systems used in the 1940 Census of Population. Starting with October 1950, however, the systems developed for the 1950 Census are used to classify the occupation and industry returns on the Current Population Survey schedules. The 1940 and 1950 concepts of classification are basically the same, but a small number of specific items have been reclassified. As a result, the occupation and industry estimates presented for October 1950 and subsequent months are not exactly comparable with those for earlier periods. Studies of the effect of changes are being conducted and the results will be made available as soon as the studies are completed. Comparability with related data.—The employment data shown here were obtained by interviews with households and will differ from employment data based on reports from individual business establishments and farms. The Monthly Report on the Labor Force provides information about the work status of the whole population, without duplication. Persons employed at more than one Job are counted only once as employed, and are classified according to the Job at which they worked the greatest number of hours during the survey week. Estimates based on reports from business establishments and farms, on the other hand, count more than once persons who work for more than one establishment. Differences will also arise from the fact that other estimates, unlike those presented here, generally exclude private household workers, unpaid family workers, (Continued on p. 12.)

Table 3.—EMPLOYMENT STATUS OF THE CIVILIAN NONINSTITUTIONAL POPULATION Or THE UNITED STATES (Thousands of persona 14 years of age and over) C i v i l i a n labor

Veck e n d i n g

Civilian r.onlnstitutlonal population

109,491 109,587 109,577 109,407 109,293 109,193 109,170 108,933 108,964 108,879 108,832 108,836 i

l*

|

Unemployed

7,010 4,469 2,731 1,619 1,590 1,976 2,024 2,375 2,242 1,813 1,788 2,634

3,213 2,500 2,341 1,940 2,240 2,229

45,064 44,718 46,010 45,704 45,782 46,657

2,503 2,407 2,147 1,744 1,609 1,980 1,856 1,578 1,606 1,616 1,828 1,674 2,054 2,086 1,804 1,612 1,602

47,658 47,619 46,638 47,092 46,029 45,053

59,726 59,752 59,714 60,132 61,176

54,205 57,901 58,495 60,145 59,681 58,332 56,987 56,532 57,938 58,231 59,405 59,170 56,564 57,782 58,476 60,038 59,474 59,302 57.544 57,642 57,508 57,996 59,008

Total

64,427 64,367 63,567 63,704 63,512 62,538 61,514 61,313 62,325 61,789 62,803 63,783

61,214 62,367 61,226 61,764 61,271 60,308 59,010 58,905 60,179 60,044 61,193 61,803 62,526 62,630 61,580 61,836 61,336 6 1 , OW

5,962 4,848 3,104 1,798 1,862 1,712

44,474 44,688 45,770 45.6L2 45,958 46,512

53,103 53,113 53,044 52,ei2 52,643 52,491

45,708 45,818 44,726 44,268 44,019 43,535

43,582 44,154 43,244 43,096 42,710 42,076

39,250 41,479 41,418 41,956 41,625 40,675

4,333 2,677 1,826 1,140 1,085 1,400

52,419 52,140 52,103 51,980 51,883 51,834

43,093 42,894 43,379 43,182 43,508 44,316

40,005 39,646 40,583 40,953 41,416 41,614

1,429 1,655 1,520 1,201 i . l*.1 1,535

39,862 40,920 40,828 41,446 41,046 40,936

1,0*)! 956 842 890 1,002 1,008

7,196 7,0">S 8,108 8,304 8,478 8,730

1,384 1,376 1,224 1,048 972

8,983 8,952 8,948 8,816 8,542

1,087 836 859 768 931 770 844 813 870 716 659 813 758 622 764 726 826 666 670 710 580 564 630

37,669 37,424 37,692 37,160 37,158 37,700

2.182 2,110 2,206 2,136 2,168

51,798 51,778 51,780 51,826 51,824 51,844

44,602 44,720 43,672 43,522 43,346 43,114

41,433 41,300 42,102 42,154 42,558 43,149 43,504 43,764 42,830 42,632 42,344 42,106

51,852 51,810 51,758 51,762 51,804

42,864 42,858 42,810 42,946 43,262

41.480 41,432 41,586 41,898 42,290

40,006 40,054 40.014 40,516 40,874

3,t*2 2,844 2,002 1,186 1,298 1,170 1,474 1,428 1,572 1,382 1,416

56,338 56,474 56,533 56,595 56,650 56,702

18,719 19,049 18,841 19,436 19,493 19,003 18,421 18,419 18,946 18,607 19,294 19,467

17,632 18,213 17,982 18,668 18,561 18,232

14,955 16,422 17,077 18,189 18,056 17,657

2,677 1,792 905 479 505 570

17,577 17,605 18,077 17,890 18,635 18,654

16,982 16,886 17,355 17,278 17,989 17,557

595 720 722 612 646 1,099

19,780 19,488 19,514 19,930 19,818 19,574

19,022 18,866 18,750 19,204 18,992 18,908

2,320 2,004 1,102 612 564 542

18,916 18,980 18,708 18,798 19,516

18,246 18,270 18,128 18,234 IB,886

16,702 16,862 17,648 18,592 18,428 18,366 17,538 17,588 17,494 17,480 18,134

FEMALE

56,751 56,793 56,856 56,899 56,949 57,002 57,058 57,118 57,176 57,238 57,298 57,356 57,408 57,464 57,516 57,566 57,622

132 A t work

109,260 109,274 109,274 109,328 109,426

MALE

A p r i l 1 4 , 1951

hot In ttfe l a b o r force

U i t b a Job but not at work

64,382 64,208 63,186 63,452 63,164 62,688 61,780 61,838 61,518 61,744 62,778

108,856 108,896 108,956 109,064 109,122 109,200

r s i

force

Employed

1 BOTH SEXES

j

Total civilian labor force

708 682 634 754 752

2,126 1,664 1,482 1,172 1,309 1,459 1,659 1,5*4 1,27? 1,028 U'.O I.I' "

47,480 47,436 47,756 47,584 46,648

7,395 7,29i 8,313 8,544 8,624 8,957 9,327 9,245 8,72Q 8. J " '.•'If

38,331 38,374 37,909 38,293 37,654 37,535 37,278 37,630 37,662 37,308 37,480 37,782 33,492 38,484 38,808 38,768 33,106

Table 4 . — PEHSONS EMPLOYED IN NONAGRICULTURAL INDUSTRIES AND IN AGRICULTURE,. BY HOURS WORKED DURING THE SURVEY VEEX. FOR THE UNITED STATES y?ars of age and over)

(Thousands of pers P e r s o n s employed i n n o n a g r i c u l t u r a l Worked 15-34 hours

P e r s o n s employed In

Industrie

Worked 1-14 hours

With a Job but

Worked 35 h o u r s o r more

Worked 15-34 hours

agrlcultu

BOTH SEXES 1 July 8, 1950 August 12, 1950 t September 9, 1950... October 14, 1950.... * November 11, 1950... December 9, 1950....

52,774 54,207 53,415 53,273 53,721 54,075

25,072 43,835 28,042 42,720 43,546 44,177

19,201 4,583 20,827 7,023 6,417 6,002

1,650 1,545 1,984 !,999 2,331 2,319

6,852 4,246 2,561 1,531 1,427 1,577

8,440 8,160 7,811 8,491 7,551 6,234

6,348 6,170 5,259 6,547 5,487 3,983

January 13, 1951 February 10, 1951... March 10, 1951 April 14, 1951 May 12, 1951. June 9, 1951

52,993 52,976 53,785 53,400 53,753 53,768

43,505 42,911 44,053 43,996 45,055 44,088

5,561 5,806 5,476 5,651 4,931 5,061

?,?51 2,236 2.311 2,185 2,071 2,082

1,676 2,022 1,945 1,567 1,697 2,537

6,018 5,930 6,393 6,645 7,440 8,035

3,895 3,790 4,412 4,809 5,799 5,960

1,695 1,475 2,028 1,611 1,594 1,505 1,467 1,415 1,418 1,351 1,335 1,699

July 14, 1951 August 11, 1951 * September 8, 1951... October 13, 1951 November 10, 1951... December 8, 1951....

54,618 54,942 54,054 54,168 54,314 54,636 53.540 53,688 53.702 53,720 54,216

42,31? 43,656 29,204 43,040 43,708 45,116

4,898 5,080 20,070 7,488 6,832 5,926 5,686 5,652 5,810 6,826 4,946

1,318 1,922 2,102 2,030

5,838 4,648 2,962 1,718 1,672 1,514

7,908 7,688 7,526 7,668 7,022 6,378

6,110 5,658 5,724 6,090 4,660 4,392

1,468 1,592 1,436 1,270 1,840 1,538

2,002 2,078 2,012 1,918 1,934

1,806 1,824 1,926 1,974 2,052

6,186 6,064 6,012 6,412 6,960

4,116 4,390 4,152 4,684 5,416

1,378 1,194 1,378 1,416 1,308

36,605 37,455 36,877 36,507 36,554 36,585 36,072 35,980 36,463 36,349 36,596 36,862 37,234 37,604 37,050 36,756 36,616 36,728

18,905 31,800 21,103 30,826 31,175 31,308 31,054 30,284 31,346 31,420 32,184 32,021

12,762 2,503 13,273 3,823 3,447 3,217

4,207 2,494 1,683 1,058 952 1,062

6,977 6,699 6,367 6,589 6,156 5,491

1,110 1,357 1,265 1,003 1,062 1,448

5,362 5,320 5,639 5,805 5,962 6,287

30/92 31,554 22,174 31,206 31,102 31,974

2,947 3,355 2,877 3,029 2,457 2,578 2,614 2,726 12,240 3,654 3,540 2,906

3,520 2,668 1,876 1,116 1,140 996

6,270 6,160 5,730 5,876 5,728 5,378

5,789 5,573 4,875 5,605 4,982 3,751 3,724 3,644 4,226 4,583 5,107 5,301 5,346 5,128 4,810 5,110 4,280 4,110

36,132 36,116 36,246 36,298 36,620

31.296 31,346 31,038 30,796 32,060

1,156 1,194 1,310 1,246 1,342

5,348 5,366 5,340 5,600 5,670

16,169 16,752 16,538 16,766 17,167 17,490

6,167 12,035 6,939 11,894 12,371 12,369

6,439 2,075 7,554 3,200 2,970 2,785

918 891 1,167 1,199 1,351 1,321

2,645 1.752

1,463 1.461 1^444 1,902 1,395 743

16,921 16,996 17,322 17,051 17,157 16,906 17,384 17,338 17,004 17,412 17,698 17,908 17.408 17,572 17,456 17,422 17,596

1 2 , 4 51 12,627 12,707 12,576 12,871 12,067

2,614 2,451 2,599 2,622 2,474 2,483 2,284 2,354 7,830 3,834 3,292 3,020 2,834 2,928 2.750 3,348 2,508

1,290 1,252 1,336 1,288 1,178 1,267

January 12, 1952 February 9, 1952 March 8, 1952 April 12, 1952 May 10, 1952

MALE ! July 8, 1950 August 12, 1950 t September 9, 1950... October 14, 1950.... I November 11, 1950... December 9, 1950 January 13, 1951.... February 10, 1951.. . March 10, 1951 April 14, 1951 May 12, 1951 June 9, 1951 July 14, 1951 August 11, 1951 * September 8, 1951... October 13, 1951 November 10, 1951... December 8, 1951 January 12, 1952 F e b r u a r y 9 , 1952 March 8 , 1952 A p r i l 1 2 , 1952 May 1 0 , 1952

FEMALE ' J u l y 8 , 1950 A u e u s t 1 2 , 1950 • September. 9. 1950... October 14, 1950.... t November 11, 1950... December 9, 1950.... January 13, 1 9 5 1 . . . . February 10, 1 9 5 1 . . . March 1 0 , 1951 A p r i l 1 4 , 1951 May 1 2 , 1 9 5 1 J u n e 9 , 1951 J u l y 1 4 , 1951 August 1 1 , 1951 t September 8, 1 9 5 1 . . . . O c t o b e r 1 3 , 1951 November 1 0 , 1 9 5 1 . . . , December 8, 1951 J a n u a r y 1 2 , 1952 F e b r u a r y 9 , 1952 M a r c h 8 , 1952 A p r i l 1 2 , 1952 May 1 0 , 1 9 5 2

f S u r v e y week c o n t a i n e d

legal

44,046 44,134 43.954 4 3,002 45,284

11,820 12,102 7,030 11,834 12,606 13,142 12,750 12,788 12,916 12,206. 13,224

2,724 3.060

962 902 1,058 1,142 1,268 1,228 1.174 1,226 1,174 1,140 1,154

2,318 1,980 1,086

Worked 1-14 hours

268 239 215

899 764 1,131 756 842 1,134 1,066 1,077 939 859 619 724

3,910 4,210 3,966 4,464 4,902

840 1,478 1,748 1,638 1,528 1,746

838 698 672 812 1,290

holiday.

Table 5.-EMPLOYMENT STATUS OF THE MALE VETERAMS OF WORLD WAR II IN THE CIVILIAN NONINSTITUTIOKAL POPULATION (In thousands) Civilian labor

Week e n d i n g

March 12, 1949

J u n e 1 0 , 1950

A p r i l 1 2 , 1952 May 1 0 , 1952

r*

force

Not i n l a b o r

force

Smployed

Total male veterans o f World War I I

Total in civilian labor force

14,321 14,341 14,351

13,433 13,456 13,367

14,375 14,395 14,430

Total not in labor forc-

In agriculture

In nonagricultural industries

12,918 12,964 12,923

996 971 921

11,922 11,994 12,002

515 491 444

es?

546 452 513

886 984

13,267 13,237 13,241

12,879 12,850 12,760

834 855 836

11,995 11,995 11,924

338 437 481

1,108 1,108 1,183

864 836 906

245 272 233

14,402 14,419 14,436

13,175 13,175 13,309

12,437 12,352 12,395

850 845 921

11,587 11,507 11,473

738 823 915

1,227 1,244 1,127

910 971 362

14,4*3 14,470 14,489

13,332 13,419 13,600

12,519 12,572 12,708

945 1,000 1,001

11,574 11,572 11,706

813 e47 893

1,112 1,051 339

825 794 576

14,5i4 14,509 14,539

13,733 13,680 13,613

12,729 12,844 12,861

1,013 1,049 991

11,716 11,795 U,e70

1,004 836 752

781 828 926

427 416 469

14,553 14,531 14,590

13,532 13,593 13,545

12,654 12,810 12,814

925 944 925

11,729 11,866 11,888

378 783 732

1,026 983 1,045

768 720 739

259 263 306

14,605 14,622 14,636

13,559 13,610 13,596

12,570 12,508 12,629

880 737 834

11,691 11,721 11,795

988 1,102 967

1,047 1,013 1,039

730 730 723

318 283 312

14,636 14,633 14,633

13,623 13,632 13,811

12,778 13,036 13,272

923 979 961

11,354 12,057 12,310

846 646

1,013 956 827

745 749 534

14,664 14,676 14,637

13,973 13,961 14,012

13,300 13,463 13,545

996 982 948

12,3012,481 12,597

673 493 467

692 714 675

409 334 274

2 S3 331 402

14,670 14,660 14,598

13,866 13,913 13,858

13,531 13,522 13,463

897 832 741

12,654 12,690 12,722

315 391 395

804 747 739

540 515 463

264 232

14,568 14,476 14,412

13,764 13,743 13,763

13,291 13,317 13,412

768 775 806

12,523 12,542 12,607

473 426 350

804 733 650

523 452 393

281 281 257

14,402 14,398 14,394

13,723 13,722 13,834

13,473 13,484 13,577

830 866 912

12,643 12,618 12,665

255 238 257

675 676 561

391 383 257

284 289 304

14,384 14,382 14,386

13,866 13,890 13,848

13,558 13,628 13,630

878 856 846

12,680 12,772 12,784

308 262 218

518 492 538

200 194 176

318 298 362

14,396 14,452 14,492

13,916 13,906 13,990

13,640 13,626 13,734

782 778 764

12,858 12,848 12,970

276 2S0 256

480 546 502

222 252 238

253 294 264

14,544 14,574 14,590

13,976 ' 14,060 14,094

13,608 13,680 13,776

792 753 792

12,816 12,922 12,984

363 330 318

568 514 496

254 212 216

314 302 280

14,588 L4,590

14,123 14,156

13,830 13,900

826 780

13,004 13,120

298 256

460 434

198 186

262 248

Total

Unemployed

In school

Other

Table 6.--EMPLOYMENT STATUS OF THE CIVILIAN NONINSTITUTIONAL POPULATION, BY ACE AND SEX, FOR THE UNITED STATES: WEEK OF MAY 4-10, 1952 (Thousands of persona 14 years of age and over) •

Age and sex

Employed

Employed

Total

Population, 14 years and over

Percent o f labor f o r c e

Not i n labor force

In labor force

Number

Percent of population

In nonUnemIn agriculployed agritural culindusture tries

Keeping house

Total

Unable In Other to school work

In agriculture

In nonUnemagriculployed tural industries

Both s e x e s . .

109,426

62,778

6,960

54,216

1,602

46,648 32,930

7,434

2,468

3,816

14 and 15 y e a r s . . . 16 and 17 y e a r s . . . 18 and 19 y e a r s . . . 20 t o 24 y e a r s . . . . 25 t o 34 y e a r s . . . . 35 t o 44 y e a r s . . . . 45 t o 54 y e a r 6 . . . . 55 t o 64 y e a r s . . . . 65 y e a r s and o v e r .

4,430 4,226 3,674 9,374 23,016 21,100 17,680 13,864 12,062

746 1,734 2,152 5,784 14,976 14,430 11,940 8,020 2,996

16.8 41.0 58.6 61.7 65.1 68.4 67.5 57.8 24.8

268 372 258 434 1,178 1,314 1,264 1,134 738

430 1,180 1,770 5,148 13,494 12,866 10,440 6,714 2,174

48 182 124 202 304 250 236 172 84

3,684 2,492 1,522 3,590 8,040 6,670 5,740 5,844 9,066

56 222 548 2,378 7,672 6,368 5,332 4,930 4,924

3,578 2,222 890 568 136 18 22

10 14 14 44 82 134 188 358 1,624

40 34 70 100 150 150 198 556 2,518

35.9 21.5 12.0 7.5 7.9 9.1 10.6 14.1 24.6

57.6 68.1 82.2 89.0 90.1 89.2 87.4 83.7 72.6

6.4 10.5 5.8 3.5 2.0 1.7 2.0 2.1 2.8

51,804

43,262

5,670

36,620

8,542

3,636

1,524

3,318

1,692 1,006 442 352 112 12 20

8 8 12 26 50 90 138 270 922

26 20 50 58 96 94 172 508 2,294

41.9 28.7 20.2 10.2 8.6 10.4 12.2 16.0 27.5

52.3 60.8 74.5 86.5 89.9 88.1 85.8 82.0 69.8

5.8 10.5 5.3 3.4 1.5 1.5 2.0 2.0 2.7

14 and 15 y e a r s . . . 16 and 17 y e a r s . . . 18 and 19 y e a r s . . . 20 to 24 y e a r s . . . . 25 to 34 y e a r s . . . . 35 to 44 y e a r s . . . . 45 t o 54 y e a r s . . . . 65 y e a r s and o v e r .

14 and 15 y e a r s . . . 16 and 17 y e a r s . . . 18 and 19 y e a r s . . . 20 t o 24 y e a r s . . . . 25 t o 34 y e a r s . . . . 35 t o 44 y e a r s . . . . 4 5 t o 54 y e a r s . . . . 55 t o 64 y e a r s . . . . 65 years and o v e r .

2,246 2,116 1,634 3,758 10,832 10,146 8,640 6,790 5,642

520 1,082 1,128 3,322 10,570 9,948 8,294 6,000 2,398

23.2 51.1 69.0 88.4 97.6 98.0 96.0 88.4 42.5

218 310 228 338 914 1,030 1,014 958 660

272 658 840 2,872 9,498 8,768 7,118 4,920 1,674

30 114 60 112 158 150 162 122 64

1,726 1,034 506 436 262 198 346 790 3,244

57,622

19,516

1,290

17,596

38,106 32,866

3,798

2,184 2,110 2,040 5,616 12,184 10,954 9,040 7,074 6,420

226 652 1,024 2,462 4,406 4,482 3,646 2,020 598

10.3 30.9 5C.2 43.8 36.2 40.9 40.3 28.6 9.3

50 62 30 96 264 284 250 176 78

158 522 930 2,276 3,996 4,098 3,322 1,794 500

18 68 64 90 146 100 74 50 20

1,958 1,458 1,016 3,154 7,778 6,472 5,394 5,054 5,822

56 222 546 2,878 7,668 6,366 5,316 4,918 4,896

1,886 1,216 448 216 24 6 2

2 6 2 18 32 44 50 88 702

14 14 20 42 54 56 26 48 224

22.1 9.5 2.9 3.9 6.0 6.3 6.9 8.7 13.0

69.9 80.1 90.8 92.4 90.7 91.4 91.1 88.8 83.6

8.0 10.4 6.3 3.7 3.3 2.2 2.C 2.5. 3.3

*2

"I 16 12 28

Table 7 . — PERSONS FOTLOYED IN AGRICULTURE AND Id NONAGRICULTURAL INDUSTRIES, BY CLASS OF WORKER AND SEX, FOR THE UNITED STATES: WEEK OF MAY 4-10, 1952 (Thousands of persons 14 years of age and ovor)

18,886

Total employed

61,176

Bnployod in agriculture Wage and salary workers Self-employed workers Unpaid family workers

6,960 1,380 4,026 1,554

5,670 1,230 3,826 614

1,290 150 200 940

Employed in nonagricultural industri Wage and salary workers In private households Government workers Other wage or salary workers.... Self-employed workers Unpaid family workers

54,216 48,218 2,096 6,802 39,320 5,572 426

36,620 32,082 280 4,474 27,328 4,474 64

17,596 16,136 1,816 2,328 11,992 1,098 362

It

>rt

10 Table: 8.—ODORS WORKED DURING THE SITRVXT WXB IN AGRICULTURE AMD Dl tOUORICULTURAL IMHISTHIXS, FOB TBI UNITED STATES: WEEK OF MAY 4 - 1 0 ,

(Thouaanda o f persona 14 yearn o f a g e and o v e r ) Percent BOUTS worked during survey v e t k

the

Total

15 t o 21 hour»

1 Agriculture

Monagricultural lndua t r i e s

Total

distribution

Agriculture

Xonagricultural industries

59,00?

6,844

52,164

2,054 2,424 2,000 1,830 3,106 23,658 5,318 6,760 3,898 1,654 3,538 2,320 448

120 698 404 206 374 500 364 344 672 404 1,388 1,156 214

1,934 1,726 1,596 1,624 2.732 23,158 4,954 6,416 3,226 1,250 2,150 1,164 234

3.5 4.1 3.4 3.1 5.3 40.1 9.0 11.5 6.6

1.8 10.2 5.9 3.0 5.5 7.3 5.3 5.0 9.8 5.9 20.3 16.9 3.1

3.7 3.33.1 3.1 5.2 44.4 9.5 12.3 6.2 2.4 4.1 2.2 0.4

z.a 6.0 3.9 0.8

The average l a an a r i t h m e t i c s c a n coarputod f r o » a d i s t r i b u t i o n o f « I n g l e hours o f work.

Table 9

OMBtPLOYH) PERSONS BY DORATI0K OF UOTKPLOTruOTT, FOB THE UNITED STATES:

WEEK OF MAY 4 - 1 0 ,

(Thousands o f persona 14 y e a r s o f aga and o v e r ) Duration o f unemployment

Percent

Ihater 1,602

4 230 282 226 154 158 194 96 158 100

0.2 14.4 17.6 14.1 9.6 9.9 12.1 6.0 9.9 6.2

Table 10.—EMPLOYED PERSONS WITH A JOB BUT MOT AT WORK, BT REASON FOR NOT WORKIN0, FOR THE UNITED STATES: WEEK OF MAY 4 - 1 0 , 1952 (Thousands o f p e r s o n s 14 y e a r s o f a g e and o v e r )

Reason f o r n o t working

Total Temporary layoff1.... New Job or business*. Bad weather Industrial d i a p u t e . . . Vacation Illness All other 1 I n c l u d e s p e r s o n s who had been t e m p o r a r i l y l a i d o f f from t h e i r Jobs w i t h d e f i n i t e i n s t r u c t i o n s t o r e t u r n t o work w i t h i n 30 days o f l a y o f f . 2 I n c l u d e s persona who had a new Job o r b u s i n e s s t o which t h e y were s c h e d u l e d t o r e p o r t w i t h i n t h e f o l l o w i n g 30 d a y s .

•ro

136 IJ-IOOJSI

11 Table 11.—EMPLOYMENT STATUS 07 WF. CIVILIAH NCWDJSTITUTIONAL KIPULATIQN, BY COLOR J8JD SXX, FOE THE UNITED STATES! WEEK OF MAY 4 - 1 0 , 1952 (Percent

dlutrltutlon)

Nonnnlte

White Eas'loysent status

Both aszes

Total population, 14 years and o v e r . . . . .

Female

Male

Both sexes

Female

Mala

56.8 43.2

83.5 16.5

32.7 67.3

62.7 37.3

83.9 16.1

45.0 55.0

97.6 10.5 87.1 2.4

97.8 12.5 85..3 2.2

97.0 5.8 91.2 3.0

96.2 16.2 80.0 3.8

96.9 18.9 78.0 3.1

95.2 12.0 83.2 4.8

T a b l e 1?...--HOURS BORKWT DtJBIKC TOE SURVEY WEEK BY WAGE OR SALARY WORKERS, BY MAJOR IHDUSTEY CROUP, FOR THE UNITED STATES: WEEK OF MAX 4 - 1 0 , 1952 (Percent distribution)

Major Industry group

Total persona at work1

Hours worked 1 to 14

15 to 29

SO to M

35 to 39

41 to 47

49 or more

100.0 100.0 10O.0

4.4 1.7 1.6

5.1 4.3 5.2

11.6 48.8 59.5

6.2 8.5 9.2

7.5 9.8 9.5

52.7 17.5

2.3 3.7 3.6

100.0 100.0 100.0 100.0

0.9 5.1 7.3 1.7

2.0 8.3 8.8 6.1

1.5 2.3 3.7 3.0

2.7 3.6 9.1 3.7

63.0 30.7 35.9 57.7

6.8 14.2 10.7 5.3

12.1 17.4 11.9 11.9

11.0 16.4 12.6 10.6

5.e

7.5 Transportntlon, communication,

All other Industries.... 1

'Excludes person» OEM) bed a 4nfc.htuV.dlA not. work at a l l during the entire survey week for various reasons.

(Continued from p . 5.) and self-employed p e r s o n s , and may Include workers l e s s than 14 years of age. An a d d i t i o n a l difference a r i s e s from the fact that persons with a job but not a t work; a r e Included with the employed In the estimates shown here, whereas only p a r t of t h i s group is l i k e l y to be included In employment figures based on establishment payroll reports. For a number of reasons, the unemployment e s t i m a t e s of the Bureau of the Census are not d i r e c t l y comparable with the published f i g u r e s for unemployment compensation claims or claims for v e t e r a n s ' readjustment allowances. In the f i r s t p l a c e , c e r t a i n persons such as p r i v a t e household workers and government workers are u s u a l l y not e l i g i b l e for unemployment compensation. Also, the q u a l i f i c a t i o n s for drawing •unemployment compensation differ from the d e f i n i tion of unemployment used by the Census Bureau. For example, persons with a job but not at work and persons working only a few hours during the week are sometimes e l i g i b l e for unemployment compensation, but are c l a s s i f i e d by the Census Bureau as employed. Furthermore, some persons may be reported as not looking for work even though they . might consider themselves a v a i l able for Jobs and be e l i g i b l e for unemployment compensation. Rounding of e s t i m a t e s . — Individual figures are rounded to the nearest thousand without being adjusted to group t o t a l s , which a r e independently rounded. Percentages are based on the rounded absolute numbers. Mote on veteran estimates.--The estimating procedure used in the Monthly Report on the Labor Force Involves, as a f i n a l s t e p , the i n f l a tion of weighted sample r e s u l t s to independent estimates of t h e c i v i l i a n n o n i n s t i t u t i onal popi l l a t i o n by sex for specified age groups. In the case of males, t h i s adjustment i s at present made separately for veterans of World War I I , and f o r nonveterans. The sample estimates of veterans are inflated to Independent t o t a l s based on data from the National Defense and Treasury Departments on separations to c i v i l i a n life. These data are adjusted to Include persons on terminal leave and to exclude t h e e s t i mated number of veterans who have r e - e n l i s t e d , who have died, or who are in I n s t i t u t i o n s . At the time the estimates are prepared each month, I t i s necessary to use a provisional estimate of the number of veterans. When r e v i s i o n s of these p r o v i s i o n a l estimates become a v a i l a b l e later, the current estimate Is adjusted accordingly, but i t i s not f e a s i b l e to make r e v i s i o n s in the e a r l i e r figures. Hence, the differences between the figures shown for two successive months cannot be taken as an estimate of the number of separations during t h a t period. There i s evidence of underrepresentation of veterans in the sample r e l a t i v e to nonveterans, as well as of some m i s c l a s s l f i c a t l o n of veterans

-toiec

as nonveterans. I t I s not c e r t a i n , therefore, t h a t the World War I I veterans identified as such in- the survey adequately represent a l l World War I I v e t e r a n s . There i s at present no basis for determining the effect of these factors on the number of veterans in the various labor force c a t e g o r i e s . R e l i a b i l i t y of estimates .-.-Since the e s t l metes are based on a sample, they may differ somewhat from the f i g u r e s that would have been obtained if a complete census had been talcen using the same schedules, i n s t r u c t i o n s , and enume rato r s . The following t a b l e presents the approximate sampling v a r i a b i l i t y of monthly estimates of s e lected s i z e s for over-all t o t a l s , I . e . , those not c l a s s i f i e d by age, sen, or veteran s t a t u s . The chances are about 19 out of 20 that the d i f ference between the estimate and the figure which would have been obtained from a complete census is le3s than the sampling v a r i a b i l i t y indicated helow: Sampling S i z e of estimate

10,000 50,000 100,000

1,000,000 5,000,000 20,000,000

v a r i a b i l i t.j i

All e s t i m a t e s except those r e l a t i n g to agricultural employment 12,000 28,000 39,000 67,000 87,000 120,000 190, COO 270,000 370,000 500,000 620,000 650,000

Estimate r e K ting to agr c u l t u r a l employment 29,000 65,000 92,000 160,000 200,000 290,000 450,000 630,000 870,000

Revised May 1951 through use of 1948-1950 data.

Estimates of c h a r a c t e r i s t i c s by a g e , sex, and veteran s t a t u s are subject to s l i g h t l y l e s s sampling v a r i a b i l i t y than t h a t shown above. The r e l i a b i l i t y of an estimated percentage depends upon both the s i z e of the percentage and the size of the t o t a l on which, the percentage i s based. Estimated percentages are r e l a t i v e l y more r e l i a b l e than the corresponding absolute e s t i mates. In c e r t a i n of the t a b l e s , absolute figures are not shown because of the r e l a t i v e l y large sampling e r r o r s . However, percentage d i s t r i b u t i o n s are presented because they a r e useful and s u f f i c i e n t l y r e l i a b l e for many a n a l y t i c purposes. The estimates of sampling v a r i a b i l i t y shown above are not to be applied t o estimates of month-to-month change. The r a t i o of two successive published estimates of any labor force c h a r a c t e r i s t i c i s l i k e l y t o be r e l a t i v e l y mare r e l i a b l e than e i t n e r of the two estimates from which i t i s computed.

Bilaga 7. ågeformulär använt vid labor force-undersökningen i Danmark den 21 maj 1952 t»

«

^

fi

= Il il ij] il

a *

| K i* ^ | | I*J St-s »2 ^ ä = i l a • » i ~ j ~ . . J E 4 3:2 1 f » ! s e i i ^ S l å 3°s Å • i i S" St.* * 21 " " I J 3 I» ~j

1"

;

s^l

lif || }}] ll\ Z* »3

ni -° a

Il

•=! s|| I l a

rf»'i

f||

s ga 5-5

ä= l• l3

ål

I i

-i "1 s

^ E ii 11 H 3 "2 8

©

a

•

|

:1

i||

ts

s0

"

|

•a

f •a « i 3

s

1„

= ~c8l

j IM l i i=-

12 e5

.

o-|=!

&iz

^•5

-*£i ia a ' -^ '

r/j

Ii

L

llll f! 1• "

e.

" SJ

3 ; -= •2 ="2

B J

a=

:

^

-

- == = å 7, 2 = Bs " •0

"sålse

-3

" M

s ->

=111| i If fil I Q 8

"

•?| s 0 n a ="

l*li

ir ll il l1i1 i

(Forts, på nästa sida.)

(Forts, från föreg.

sida.)

Oplysnlnger om hrcr enkelt person på 14 år eller dcrorcr 21

22 Ja eller nej

H r l s »Ja* sperges: IlTorn&rl (Datoer anforea)

21 Hvis »ja* i rubrik 21 sptrrgea:

H a r Da haft ferie 1 1951?

Sporgsmalet BtlUes kun til personer med .Di eller *X* I rubrik 13. Hvor m a n r e t e r i e d a r e rik De lan eller Torlepenpo fort

H v o r t l l b r a g t e D « ferion. HJemme H Andre steder 1 D a n m a r k : Bos ramilie el. bekendte uden betaling B Indlogerct hos private mod betaling el. I eget (eL foreLdrenes) sommerhui

Snorg*mAlet stilles kun ti] personer, der ikke tllbragte hele dcrea ferie hjemme, og som har hjemmeboende born under U år. H a v d e D e b a r n e t (bornene) m e d på Derea ferlel (Udfyldcs for en af foneldrene.)

E Ja •Oar nej

FA andre mader: skri T tekst ved note 2 nederst tilvenstre.

Hrls »Ja*, anfores Antal boro pa 0 Ar eller derunder, der var med pa, ferie

Antal born p i 7—13 år, der var med på ferie

For iinKf. der rejste pa ferie sammen med foneldrcne, asettea X efter bogstavet. Hvis ferien er tilbragt pa Here forskelligc inåder (f. eka. noget af den hjemmc og resten på hotel), skrives bogstaverne for de forskelligc anvendelscr med • antallet af dage vedfojet <f. eks.: hvis 6 dage hjerame og S dage pa hotel, skrives »H 0 + P SO.

Har husstanden adgaog til havel (Sporgsmålet stillos ikke til husstanden, men rubrikken udfyldcs efter sporgerens egne iagttagelser, mcdmlndre der er

SS!t X

Ja Nej

D a t o for b e n v e n i l e h e r :

H v t i udspenrnlngen Ikke blev gennerafert, •krlves grunden dertll (f. eks. .Ikke trutlet hjemme<, »nsegtede at »vare», ifamilleu flyttet, lejllghedon Ikke beboet mere*)

Not* 2, rubrik XS. Tekat kan anforea her:

Den (de) ndspurgtes Ib. i

Spergerena nr

Bilaga 8. Frågeformulär använda vid undersökningarna rörande jordbrukets arbetskraft i Danmark den 14 juli och 3 november 1951 8

(Skemaet fortsat).

Landbrugstaellingen den 14. juli 1951. Landbrugets arbejdskraft Personer, te odelukkende ir besksftitjel vtd andel iite|dt pä eiendamnen, son 1. eks. jartneri, ske«rte|de, lervejrbslde eg hiodnerk, ntdrtgnes Ikke.

Kvindelige medhjaelpen

Mandlige medhjaelpere. NB. Herunder bäde bern og slasgtninge og fremmed arbejdskraft Medhjaelpere udcn egen husstand, der lår kost og logi på ejendommen

läste

fäste

lose

88 K rea tu r-

Elever Poder-

Foder-

For. k ar le

lialdkarle

(lose

lose

Andre karle Bealyreraog torval. tere

(herunder også born op * sla'gtninge pi 14 År og derover)

Medhjaelpere med egen husstand

14-, l j ög 16ärlge

II-, 18-,

21-ärigc

20-irige

eeldre

(daggerkarle o lign )

96 Fast

Kreatur. lere. lorkarle

98 Podermeate

i

sla'ldkarle

i

mamd)

akkordarbe|dere m. v.)

'arbe"-'

Traktorlarcre

1 hovedsagen til indvendig gerning

Både til indvendig og til udvcndtg gerning

104 I0S

i

1 1

j

! ' kX"-> t

I - ' " - ^ L/~\

s~~

*""— i V~ - J

" ——J ~~~~~~

Landbrugstaellingen den 14. juli 1951.

(Skemaet fortsat).

Landbrugets arbejdskraft Personer, der ndelnkkearle er beskedlige! ved andel arbejde pä e)endommen, som I. eks, gartneri, »kovarbejde, Urvearbejde og håndvaerk. mtdregnes Ikke. Antal personer, der den "/ ; 1951 deltager 1 ltndbrugsarbejdel (maud og hustru Ikke medregael). Fast fremmed medhjälp uden egen hussland,

Barn og slaegtninge

der lår kost og logi pä ejendommen (bestyrerc. lorvaltcre, lotkarle, karle, lodermestrc, landvassens- og toderelever samt plgcr, der deltager I landbmgsarbcjdet)

Kvinder 17-. 18-, 19- og 20-trlge

142 Majnd

i^SE k *. '«* It-trip OST yngre

17-. 18-, 19- Og 2 O-är i ge

Kvinder

Fast Iremmed medhjälp med egen husstand easnm läste daglejere, lodermestre, löder mesterhus truer, malkeraker

Lose daglejcre, akkordarbejdere og lign. midlertidig medhjälp,

Mtend

Kvinder

Samlet antal dage, i hvilke lose daglejere, akkordarb. og lign. midlert. medhj. har vaeret beskfeftiget elden 14. juli 1950 (uanset om de har (let köat og logi) talal dage

Hvis besidderen går på arbejde hos andre, hvormange arbejdsdage har delte da udgjort siden 14. juli 1950?

Kommune ..._

„

Amtarådskreds

_

Soars i

-

_._ Tn?mnp;»dlstrlkti

Taelling af svinebestanden og landbrugets arbejdskraft m. v lördag den 3. november 1951. Landbrugets arbejdskraft (Antal personer, der den 3 novbr. deltider i landbruciar. bejdet. ejer el. brueer samt dennes huiiru Ait medregnetl

•••II Indsendei xnirest görligt og senett londig din « novbr. 1951 til Del tiatistiske Departement, Fredertksholm» Kanal 27, Kabenhawn K. B e n y t t e s i ejendommens kusholdning

Ejendommens lobe.nr.

Statens offentliga utredningar 1952 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård.

Fast egendom. Jordbruk med binäringar.

Det yngsta fångvårdsklientelet. [6] Räjongplan för fångvården. [21] Betänkande med förslag till allmän förfogandelag och allmän ransoneringslag. [24] Zonexpropriationsutredningen. Betänkande med förslag till vissa ändringar i byggnadslagstiftningen. [25] Lagberedningens förslag till ny lagstiftning om tomträtt m. m. [28]

Betänkande angående vissa fiskerättsliga förhållanden inom lappmarkerna samt tillgodogörandet av fisket i kronovattnen därstädes och i Jämtlands län m. m. [13]

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Barrskogstillgångarna sörjning. [15]

och

skogsindustriens

råvaruför-

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Löneplan eller kollektivavtal. [3] Betänkande med förslag till allmänt resereglemente m. m. 16] Allmän folkomröstning. 1950 års folkomröstnings- och valsättsutrednings betänkande. 2. [7] Bilaga 1. Folkcmröstningsinstitutet i Schweiz. [8] Bilaga 2. Folkomröstningsinstitutet i Förenta staterna. [9] Bilaga 3. Folkomröstningsinstitutet utanför Schweiz och Förenta staterna. [18]

Industri.

Handel och sjöfart.

Kommunikationsväsen. Kommunalförvaltning. Förslag till kommunallag m. m. Kommunallagskommitténs betänkande. 3. [14]

Busslinjeutredningen. 1. Betänkande med förslag till beräknande av tilläggsvärde (goodwill) för bussföretag m. m. [20] Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser rörande vägföreningar m. m. [26] Betänkande med förslag till förbättrade kommunikationer i Härjedalen och nordvästra Hälsingland. [27]

Statens och kommunernas finansväsen. 1949 å r s uppbördssakkunniga. 2. Betänkande med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet. [1]

Bank-, kredit- och penningväsen. Förslag till lag om bankrörelse m. m. [2] Förslag om samförvaltning av stadshypoteks- och bostadskreditorganisationerna. [32]

Politi. 1944 års nykterhetskommitté. 3. Undervisning, folkupplysning och forskning på alkoholfrågans område. [12]

Försäkringsväsen.

Nationalekonomi och socialpolitik.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen, Andlig odling i övrigt.

Sjömännens sjukförsäkring. flO] Yttranden m. m. över 1950 års långtidsutrednings betänkande. Ekonomiskt långtidsprogram 1951—1955. [11J Semester å t husmödrar, lantbrukare m. fl. [19] Betänkande med förslag angående arbetsmarknadsstatistiken. [34]

Hälso- och sjukvård.

Bokutredningen. [23] Vidgat tillträde till högre studier. [29] Rekrytering och utbildning av polispersonal. [30] Supplement nr 8 till Sveriges familjenamn 1920. [31] Den första lärarhögskolan. [33]

Försvarsväsen.

Betänkande angående hälso- och sjukvården vid krig och andra utomordentliga förhållanden. [22]

Utrikes ärenden. Internationell rätt. Allmänt näringsväsen.

Nordisk passfrihet. Betänkande nr 1. [4] Tull- och valutalättnader i resandetrafiken mellan de nordiska länderna. Betänkanden n r 2 och 3. [16—17]

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1952