Betänkande med förslag till åtgärder för stödjande av hästaveln m. m.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 5 3 : 3 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

Betänkande med förslag till

Åtgärder för stödjande av hästaveln ni. m. Avgivet 1951 års

av

hästavelsutredning

STOCKHOLM 1 9 5 3

Statens offentliga Kronologisk

utredningar

förteckning

1. Valkretsar vid fullmäktigeval i kommunerna. 1950 års folkomröstnings- och valsättsutrednings betänkande 4. Kihlström. 36 s. Ju. 2. Betänkande med förslag till fiskeristadga m. m. Kihlström. 99 s. Jo. 3. Betänkande med förslag till åtgärder för stödjande av hästaveln m. m. Victor Petterson. 77 s. Jo.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det depar lent, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E . = ecklesiastikdepartementet, Jo. m jordbruksdepartementet.

S T A T E N S O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 95 3: 3 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

Betänkande med förslag till

Åtgärder för stödjande av hästaveln m. m. Avgivet av 1951 års

hästavelsutredning

VICTOR PETTERSONS B O K I N D U S T R I STOCKHOLM 1953

AKTIEBOLAC

Innehåll

Skrivelse till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet . .

..

5 Kap. 1. Inledning

7 Kap. 2. Hittillsvarande statliga åtgärder till stödjande av hästaveln . .

9 Kap. 3. Nuvarande dragkraftstillgång

och framtida

hästbehov

inom

jordbruket

15 Nuvarande hästbestånd

17 Hästbeståndets förändringar

18 Det framtida hästbehovet Nuvarande traktorsbestånd och den framtida ningen i jordbruket

20 traktorsanvänd-

Kap. 4. Avelsarbetets omfattning och hästuppfödningens förutsättningar

23 ekonomiska 26

Kap. 5. Behovet av dragkraft och drivmedel vid avspärrning, mobilisering eller krig 32 Behovet av och tillgången på dragkraft Krigsmaktens uttagning av hästar och traktorer

32 37

Beredskapslagring av traktorbränsle för jordbrukets behov . . 39 Kap. 6. Slutsatser om hästavelns läge

42 Kap. 7. Förslag till särskilda stödåtgärder för hästaveln Bidrag till hingshållare Bidrag till frisedlar

45 48 51

De särskilda stödåtgärdernas finansiering m. m

52 Kap. 8. Sammanfattning

54 Tabellbilaga

Till Herr

Statsrådet

och

Chefen för

Kungl.

Jordbruksdepartementet

Genom beslut den 8 juni 1951 uppdrog Kungl. Maj :t åt chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga för att verkställa av riksdagen begärd utredning rörande de åtgärder, som böra vidtagas för att åstadkomma en hästavel motsvarande landets behov. Med stöd av nämnda beslut tillkallade dåvarande departementschefen såsom sakkunniga godsägare C. G. Liedberg, Assmåsa, Sövdeborg, tillika ordförande, chefen för jordbrukstekniska institutet, professorn N. H. Berglund, dåvarande kaptenen vid södra skånska infanteriregementet, sedermera majoren i försvarsstaben F. M. S. Bruzelius, byråchefen i lantbruksstyrelsen G. I. F. Gustafsson, ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren H. B. Lindström, Rossbol, Lockne, samt ledamoten av riksdagens första kammare, lantbrukaren K. I. Nilzon, Ringarum. Till utredningens sekreterare förordnades den 4 augusti 1951 e. o. andre kanslisekreteraren i jordbruksdepartementet C. W. E. Rhedin. Sedan Rhedin på därom gjord framställning den 9 maj 1952 entledigats från förordnandet såsom sekreterare, förordnades från nämnda datum e. o. aktuarien i socialstyrelsen S. G. V. Andersson till utredningens sekreterare. De sakkunniga, som antagit benämningen 1951 års hästavelsutredning, ha med medgivande av chefen för jordbruksdepartementet den 21 december 1951 i samråd med jordbrukets utredningsinstitut och statistiska centralbyrån företagit en stickprovsundersökning bland jordbrukare angående nuvarande hästbestånd och framtida hästbehov inom jordbruket. Genom beslut den 30 maj 1952 har Kungl. Maj :t uppdragit åt utredningen att jämväl verkställa av riksdagen begärd utredning rörande m ö j ligheterna för export av hästar samt att till Kungl. Maj :t inkomma med de förslag, vartill ifrågavarande utredning kan föranleda. 5

Utredningen får härmed överlämna betänkande med förslag till åtgärder för stödjande av hästaveln m. m. Beträffande utredningens senare erhållna uppdrag att undersöka möjligheterna för hästexport kommer utredningen att denna dag avgiva särskild framställning härom. Utredningens uppdrag är härmed slutfört. Stockholm den 12 november 1952. Gösta

Liedberg

Nils Berglund

Folke

Gustafsson

Magnus Bruzelius

Helge

Lindström

/Sven

Andersson

Ivar

(>

Nilzon

KAPITEL 1

Inledning

Beträffande innebörden av den del av utredningens uppdrag, som avser frågan om den inhemska hästavelns omfattning och som skall behandlas i förevarande betänkande, föreskrevs i Kungl. Maj :ts beslut den 8 j u n i 1951 om utredningens tillsättande endast att de sakkunniga skulle vid sitt arbete beakta vad jordbruksutskottet i utlåtande nr 27/1951 anfört i ämnet. Inga särskilda direktiv för utredningsarbetet meddelades sålunda av föredragande departementschefen i form av yttrande till statsrådsprotokollet. I nyssnämnda utlåtande erinrade jordbruksutskottet i anledning av två likalydande motioner vid 1951 års riksdag (I: 109 och II: 132) att frågan om det svenska hästbeståndets minskning behandlats redan vid 1950 års riksdag. Utskottet hade därvid bland annat uttalat att vissa omständigheter talade för att en förbättring på hästavelns område kunde väntas. Med hänsyn därtill hade utskottet ansett lämpligt att man ytterligare någon tid avvaktade utvecklingen, innan särskilda åtgärder övervägdes. Utskottet fann emellertid i sitt utlåtande över de nämnda motionerna vid 1951 års riksdag att en utredning i ämnet nu borde komma till stånd och anförde såsom skäl härför följande. Såsom motionärerna framhållit kan det med ledning av kreatursräkningarna konstateras, att den väntade förbättringen icke inträtt. I stället har en betydande nedgång av hästbeståndet ägt rum även under år 1950. Härtill kommer, att antalet betäckningar utvisar en stark minskning. Utskottet anser det visserligen ofrånkomligt, att jordbrukets mekanisering föranleder en väsentlig begränsning av hästbeståndet. I betraktande av det nuvarande internationella läget måste emellertid den fortgående utvecklingen på hästavelns område anses innebära vissa risker. För den händelse svårigheter skulle uppstå att tillgodose det nödvändiga behovet av maskiner och drivmedel, torde sålunda den minskade tillgången på hästar kunna medföra allvarliga olägenheter för såväl jordbrukets och skogsbrukets som försvarets vidkommande. Vid planläggningen av sitt arbete har utredningen med beaktande av ovan återgivna uttalande velat i första hand klarlägga vilket behov som under den närmaste framtiden föreligger av hästar för såväl näringslivets som försvarsväsendets del. För detta ändamål har utredningen under arbetets gång haft överläggningar med representanter för hästavelsorganisationerna och vidare uppehållit kontakt med olika av hithörande frågor berörda myndigheter inom såväl den civila som den militära förvaltningen. I syfte att erhålla en så klarläggande bild som möjligt av landets nuvarande och framtida behov av hästar har utredningen efter medgivande av 7

chefen för jordbruksdepartementet verkställt en stickprovsundersökning rörande den svenska häststammens nuvarande storlek, sammansättning m. m. samt rörande jordbrukarnas framtida behov av hästar. Undersökningen har planlagts i samråd med jordbrukets utredningsinstitut och statistiska centralbyrån. Primärmaterialet har insamlats av utredningsinstitutet, varefter bearbetningen av detsamma verkställts av statistiska centralbyrån. En redogörelse för undersökningens planläggning och resultat lämnas i kapitel 3. För att erhålla en uppfattning av uppfödningskostnadernas storlek i förhållande till hästpriserna har utredningen vidare på grundval av ett i samråd med Sveriges lantbruksförbunds driftsbyrå upprättat frågeformulär inhämtat upplysningar härom från ett mindre antal enskilda hästuppfödare samt från Flyinge hingstdepå, hingstuppfödningsanstalten Vången och Grans försöksgård i Öjebyn. Uppgifterna från de enskilda hästuppfödarna ha inhämtats genom förmedling av de tre större avelsföreningarna i landet. Utredningen har dessutom erhållit för dess arbete erforderligt material av statistisk eller annan art från bland andra jordbrukets utredningsinstitut, arbetsmarknadsstyrelsen, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap och berörda militära myndigheter. Vid planläggningen av den av utredningen utförda statistiska undersökningen angående det framtida hästbehovet liksom vid utredningens materialinsamling i övrigt har särskild uppmärksamhet även ägnats åt frågan om motoriseringens inverkan på hästbehovet och på de faktorer av skilda slag, som kunna befrämja eller hindra motoriseringens fullföljande samt dess vidmakthållande vid avspärrning eller krig.

KAPITEL 2

Hittillsvarande statliga åtgärder till stödjande av hästaveln

Sedan lång tid tillbaka har statligt stöd i olika former utgått till landets hästavel. Omfattningen av detta stöd ökades betydligt sedan statsmakterna år 1923 beslutat att vissa av Kungl. Maj :t godkända sammanslutningar skulle tillåtas att vid offentliga kapplöpningar och travtävlingar anordna vadhållning med totalisator. Då riksdagen tog ställning till denna fråga, förklarade riksdagen uttryckligen att föreningarnas vinst av totalisatorn skulle med skäligt avdrag för omkostnaderna inbetalas till statsverket för att komma den svenska hästaveln tillgodo. Dessa totalisatorsmedels användningssätt och budgetära redovisning ha vid flera tillfällen ändrats. Här torde endast få nämnas, att under en lång följd av år fram till 1947 samtliga på driftbudgeten uppförda anslag för hästavelsändamål utgingo av totalisatormedel. Dessa anslag gällde stuteribyrån i lantbruksstyrelsen, statens hingstdepåer och stuteri samt hästavelns befrämjande. Totalisatormedlen redovisades å en särskild specialbudget på så sätt, att det överskott av totalisatormedel, som beräknades uppstå sedan nyssnämnda anslag tillgodosetts, i form av ett riksstatsanslag tillfördes stuteriväsendets fond. Riksdagen ställde vidare årligen vissa belopp ur denna fond till Kungl. Maj :ts förfogande för åtgärder, ägnade att främja hästaveln. Under perioden före 1947 understöddes landets hästavel också genom vissa lånefonder, nämligen statens hästavelsfond, från vilken lån utlämnades för inköp av hingstar av nordsvensk ras, samt de tre lånefonderna för inköp av ädla avelsston, för inköp av avelshingstar av ardennerras och för inköp av nordsvenska avelsston. Chefen för försvarsdepartementet tillkallade år 1945 en kommitté med uppgift att verkställa utredning rörande åtgärder för att främja ridhästaveln. På grundval av denna kommittés betänkande (SOU 1946: 45) och vissa andra överväganden framlade Kungl. Maj:t i proposition nr 14/1947 åtskilliga nya förslag till hästavelns stödjande. I propositionen erinrade chefen för jordbruksdepartementet att under de senaste årtiondena en förskjutning ägt rum från en lättare typ av hästar till tyngre sådana, varigenom vissa svårigheter uppstått att tillgodose försvarsmaktens behov av hästar framför allt vid mobilisering eller större beredskap. Till en del sammanhängde dessa olägenheter med att aveln av ridhästar och för försvaret lämpliga dragare bedrevs inom vissa förhål9

landevis begränsade områden i landet. Den varmblodiga hästaveln bedrevs sålunda huvudsakligen i Skåne och vissa andra områden i södra Sverige, under det att den nordsvenska hästen till övervägande delen uppföddes i de norrländska länen samt i Kopparbergs, Värmlands, Älvsborgs, Göteborgs och Bohus län. Detta medförde svårigheter att uppsätta förbanden inom de delar av landet, där hästaveln icke bedrevs i tillräcklig omfattning. För att stimulera aveln av varmblodiga hästar och hästar av nordsvensk ras att nå önskvärd omfattning ansåg departementschefen det vara nödvändigt att på olika sätt underlätta uppfödningen och avsättningen. Då det stöd som hittills lämnats hästaveln icke syntes vara tillräckligt för att densamma skulle få önskad omfattning, fann departementschefen erforderligt att ytterligare åtgärder vidtoges. Beträffande totalisatormedlen innebar propositionen, att specialbudgeten skulle upplösas. Behovet av anslagsmedel till stödjande av hästaveln skulle alltså i fortsättningen icke täckas av totalisatormedel och vidare avsättning till stuteriväsendets fond skulle ej äga rum. Huvuddelen av fondens behållning skulle i samband därmed tillföras den allmänna budgeten. Till stöd för detta förslag åberopade departementschefen, att stuteriväsendets fond syntes komma att årligen ökas med betydande belopp och att en sådan fondbildning icke kunde anses fylla någon uppgift, men däremot medföra budgettekniskt sett onödiga komplikationer. Av vissa i propositionen lämnade uppgifter framgår, att totalisatormedlen alltsedan budgetåret 1933/34 visat en stark ökning, medan utgifterna däremot hållits vid en i stort sett oförändrad nivå. Vid 1930-talets början anlitades huvuddelen av totalisatormedelsinkomsten för hästavelsändamål. Under budgetåret 1945/46 användes knappt mer än en femtedel av denna inkomst för sitt avsedda ändamål. Stuteriväsendets fond kom således att årligen tillväxa med högst betydande belopp och uppgick per den 30 juni 1946 till omkring 10,8 miljoner kronor. I propositionen föreslogs vidare såsom en förenkling, att de dåvarande fyra lånefonderna skulle sammanföras till en gemensam fond, den nuvarande statens lånefond för hästavelns befrämjande. Från stuteriväsendets fond skulle till den nybildade fonden överföras så stort belopp, att fonden komine att uppgå till 7 miljoner kronor. Därest fondens behållning av en eller annan anledning skulle nedgå, borde medel tillskjutas för att täcka minskningen. I fråga om anslagsäskandena innebar 1947 års proposition icke blott en betydande ökning av beloppen till de olika ändamål, som tidigare brukade tillgodoses, utan även en utsträckning av det allmännas stöd till områden, där stödjande åtgärder då ännu icke förekommit. I propositionen förordades sålunda bland annat ökade statliga inköp av föl och hingstar av varmblodig och nordsvensk ras samt ytterligare premier till uppfödare. För att 10

särskilt främja den nordsvenska aveln föreslogs ytterligare medel för understödjande av hingstföreningar. Vidare föreslogs, att medel skulle ställas till förfogande för hushållningssällskapen i södra och mellersta Sverige för ökad anskaffning av nordsvenska stoföl och ston. Särskilda betäckningsbidrag föreslogs skola införas för framstående nordsvenska avelsston. Bidrag föreslogs skola utgå för anordnande och underhåll av gemensamhetsbeten för unghästar. Vidare förordades väsentligt höjda bidrag till tävlings- och uppfödningspriser i den mån de utgingo till förmån för den varmblodiga och den nordsvenska hästaveln. För att popularisera ridsporten och samtidigt därmed skapa en reserv av ridhästar för försvaret förordades i propositionen, att en riksorganisation, riksföreningen för Tidningens främjande, ridfräinjandet, skulle bildas. I detta syfte föreslogs, att räntefria lån skulle kunna utgå för anläggande eller inköp av ridhus och anskaffande av behövliga ridhästar m. m. Därjämte borde bidrag kunna utgå till ridklubbar för driften av ridhus eller till andra kostnader för bedrivande av ridning. Slutligen föreslogs i propositionen ökade medel för att åstadkomma en förbättrad hovvård. Vid riksdagsbehandlingen av propositionen tillstyrkte jordbruksutskottet (uti. nr 10/1947) alla de anslagsäskanden, som framförts i propositionen. Likaså tillstyrkte utskottet den förordade sammanslagningen av de olika lånefonderna. Vad beträffar Kungl. Maj :ts förslag om upplösning av totalisatormedlens specialbudget och avskaffandet av stuteriväsendets fond hade jordbruksutskottet även att taga ställning till två motioner, vari bland annat yrkades, att nämnda specialbudget skulle bibehållas. Såsom skäl härför framhöllo motionärerna att 1923 års riksdag såsom en förutsättning för medgivande av totalisatorspel uttryckligen angivit att den därigenom till statsverket inflytande inkomsten skulle helt användas till hästavelns främjande samt att blotta förefintligheten av specialbudgeten ingåve hästavelns målsmän en känsla av tillförsikt att hästavelns behov av ekonomiskt stöd från det allmännas sida under alla förhållanden kunde tillgodoses. Jordbruksutskottet fann det icke i längden nödvändigt, att en fortsatt fondbildning skedde och ville därför icke motsätta sig Kungl. Maj:ts förslag att upplösa specialbudgeten för totalisatormedlen. Å andra sidan ansåg utskottet dock önskvärt att full garanti borde erhållas för att hästavelns behov tillgodosågs i tillräcklig omfattning även då det budgetära läget försvårade att erforderliga anslag för hästaveln anvisades. Utskottet föreslog därför att av behållningen å stuteriväsendets fond avsattes ett belopp av 5 000 000 kronor till en särskild fond, benämnd statens hästavelsfond. Om denna fond skulle behöva anlitas i sådan omfattning att det avsatta beloppet nedgick i någon mera väsentlig utsträckning, skulle enligt utskottets förslag, då läget så kunde medgiva avsättas ett belopp motsvarande vad som tagits i anspråk. Riksdagen biträdde vad utskottet föreslagit. 11

Under reservationsanslaget till hästavelns befrämjande ha sedan budgetåret 1947/48 följande belopp anslagits. År

Anslag kronor

1947/48 1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53

1 408 500 1 414 900 1 206 200 1 136 200 1 116 200 1 385 000

Beträffande anslaget för budgetåret 1951/52 kan erinras att lantbruksstyrelsen hade anhållit om ökade medel under åtskilliga poster. 1950 års besparingsutredning föreslog däremot, att anslaget skulle upptagas med högst 670 000 kronor. Utredningen utgick härvid från att den årliga utgiftsramen för hästavelns befrämjande borde begränsas till 1 220 000 kronor samt att en reservation av omkring 550 000 kronor kunde beräknas föreligga vid ingången av budgetåret 1951/52. Beträffande de besparingsmöjligheter, som framkommit vid utredningens granskning av anslaget, anförde utredningen bland annat att det borde övervägas att till fjärde huvudtiteln överföra sådana utgiftsändamål, som i första hand motiveras av beredskapssynpunkter. Härigenom skulle uppnås att storleken av här avsedda utgifter kontinuerligt finge anpassas efter de militära myndigheternas uppfattning om arten och omfattningen av behovet av hästar för beredskapsändamål. Endast kostnader för främjande av hästavel, som i första hand betingades av jordbrukets och skogsbrukets behov, borde enligt utredningens mening belasta förevarande anslag. I statsverkspropositionen förklarade sig chefen för jordbruksdepartementet icke beredd att taga ställning till besparingsutredningens förslag att överföra vissa utgiftsposter till fjärde huvudtiteln. I övrigt fann departementschefen en generell nedskärning av anslaget med 100 000 kronor tillräcklig. Departementschefen biträdde dock lantbruksstyrelsens förslag om ytterligare 80 000 kronor till penningpris m. m. vid hästpremieringen samt ytterligare 25 000 kronor till hovvården. Riksdagen beslöt i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag. Vad gäller anslaget för budgetåret 1952/53 biträdde Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1952 års riksdag vissa av lantbruksstyrelsen föreslagna ökningar, sålunda bland annat för dagarvoden m. m. vid hingstpremiering, för uppfödnings- och andra premier till remonter samt för understöd åt de svenska lantliga ryttareföreningarnas centralförbund. Förutom i anslagsförslaget uppfört belopp av 1 385 000 kronor, beräknades en odisponerad reservation av 100 000 kronor stå till förfogande, alltså sammanlagt 1 485 000 kronor. 12

I m o t i o n I I : 233 till 1952 å r s r i k s d a g h e m s t ä l l d e s a t t r i k s d a g e n m å t t e b e s l u t a n e d r ä k n a eller a v s l å vissa b i d r a g till r i d s p o r t s - , g a l o p p - och avelso r g a n i s a t i o n e r . P å j o r d b r u k s u t s k o t t e t s h e m s t ä l l a n ( u t i . n r 34) biföll d o c k r i k s d a g e n K u n g l . Maj :ts f r a m s t ä l l n i n g a n g å e n d e r e s e r v a t i o n s a n s l a g e t till h ä s t a v e l n s b e f r ä m j a n d e . E n l i g t K u n g l . M a j : t s b e s l u t d e n 8 a u g u s t i 1952 skall det för b u d g e t å r e t 1 9 5 2 / 5 3 s å l u n d a a n v i s a d e r e s e r v a t i o n s a n s l a g e t till h ä s t a v e l n s b e f r ä m j a n d e j ä m t e ett b e l o p p a v 100 000 k r o n o r av förefintlig r e s e r v a t i o n fördelas p å de m e d a n s l a g e t a v s e d d a h u v u d ä n d a m å l e n enligt följande p l a n .

Disposition

av reservationsanslaget budgetåret

till hästavelns

befrämjande,

1952/53

1. Hästpremieringen a) årsarvoden till premieringsnämndsordförandena 10 500 b) särskilda dagarvoden m. m 121 900 c) penningpris m. m 355 600 2. Uppfödnings- och andra premier a) varmblodiga avelsston 15 000 b) varmblodiga hingstar 10 000 c) remonter 120 000 d) varmblodiga ackordshästar 10 000 e) av remonteringsnämnd uttagna avelsston 30 000 f) nordsvenska ackordshästar 15 000 3. Särskilda bidrag för främjande av nordsvensk hästavel a) bidrag för framstående ston 2 000 b) främjande av enskild hingsthållning 50 000 c) kostnader för inköp och försäljning av avelsston genom hushållningssällskapens försorg 2 000 d) betäckningsbidrag 8 000 e) gemensamhetsbeten för unghästar 100 000 4. Understöd åt hästavelsföreningar m. m. a) svenska ridsportens centralförbund 100 000 b) jockeyklubben 50 000 c) avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen 35 000 d) de svenska lantliga ryttarföreningarnas centralförbund 30 000 e) svenska travsportens centralförbund 60 000 f) föreningen nordsvenska hästen 15 000 g) riksföreningen för ridningens främjande, ridfrämjandet 70 000 h) till Kungl. Maj :ts förfogande utöver a)—g) 100 000 5. Understöd till hovvårdsföreningar och ambulerande hovslagare . . . . 6. Understödjande åtgärder i allmänhet å hästavelns område

460 000 125 000 50 000

Summa kronor

1 485 000

488 000

200 000

162 000

S t a t e n s h ä s t a v e l s f o n d h a d e intill u t g å n g e n a v b u d g e t å r e t 1 9 5 1 / 5 2 i c k e t a g i t s i a n s p r å k för n å g o t ä n d a m å l . Vid 1952 å r s r i k s d a g f r a m l a d e s e m e l l e r t i d i m o t i o n 1:324 och 11:427 f ö r s l a g o m a n s l a g till vissa p r e m i e r till 13

varmblodiga hästar att utgå av statens hästavelsfond. Enligt motionärernas förslag skulle för 150 av de godtagbara remonter, som kvarstå osålda hos uppfödarna utgå uppfödningspremier ined 200 kronor eller samma belopp som för närvarande utgår till varje av armén inköpt reinont. För ifrågavarande hästar skulle enligt förslaget därutöver utdelas bevaringspremier om 400 kronor att under vissa villkor utgå under vart och ett av de följande två åren. Kostnaderna härför beräknades uppgå till 30 000 kronor för år 1952, 90 000 kronor för år 1953 och 150 000 kronor för år 1954. På jordbruksutskottets hemställan bemyndigade riksdagen Kungl. Maj:t att ur statens hästavelsfond disponera erforderliga medel för utdelande av uppfödnings- och bevaringspremier i enlighet med de närmare bestämmelser som Kungl. Maj:t ville meddela angående premiernas storlek och fördelning m. m. Enligt beslut av 1952 års riksdag må ur statens lånefond för hästavelns främjande under budgetåret 1952/53 tagas i anspråk 350 000 kronor för inköp av varmblodiga avelsston, 225 000 kronor för inköp av hingstar av nordsvensk ras, 125 000 kronor för inköp av nordsvenska avelsston, 400 000 kronor för inköp av avelshingstar av ardennerras samt 250 000 kronor för förvärv av ridhusbyggnader och för anskaffande av hästar till ridhusdrift. Slutligen må nämnas, att Kungl. Maj :t vid 1951 års riksdag i en särskild proposition (nr 162) framlagt ett förslag om fördelning av de vinstmedel, som uppstått genom den verksamhet, som bedrivits av statens hästexportberedning. Enligt detta förslag skulle bland annat ett belopp av omkring 3,4 miljoner kronor avsättas till forsknings- och försöksverksamhet på jordbrukets område. I detta ärende förelågo två likalydande motioner (I: 464 och II: 598) i vilka yrkades att nyssnämnda belopp skulle minskas med 500 000 kronor, som i stället skulle disponeras till understöd av ardennerhingstföreningar och hushållsgillen, som äro hingsthållare. Jordbruksutskottet yttrade i detta ärende (uti. nr 28) att skäl i och för sig kunna åberopas för att stöd skall lämnas åt nyssnämnda sammanslutningar på hästavelns område. Utskottet ifrågasatte emellertid om dessa medel lämpligen böra tagas i anspråk för ett så speciellt ändamål som här avses. Utskottet ville därför i avvaktan på resultaten av 1951 års hästavelsutredning icke biträda yrkandet i motionerna. Mot detta utskottets utlåtande anmäldes reservation av sex ledamöter. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets utlåtande.

KAPITEL 3

Nuvarande dragkraftstillgång och framtida hästbehov inom jordbruket

Såsom förut nämnts, har utredningen vid planläggningen av sitt arbete funnit det angeläget att såvitt möjligt kunna klarlägga den nuvarande tillgången på dragkraft och det framtida behovet av hästar inom jordbruket. Utredningen har för sitt bedömande av dessa förhållanden främst använt sig av dels en av sekreteraren Arvid Andersson hos jordbrukets utredningsinstitut utförd undersökning över det svenska hästbeståndet, dels utredningens egen undersökning över det nuvarande hästbeståndet och det framtida hästbehovet inom lanthushållningen. Den förstnämnda undersökningen, som färdigställdes i oktober 1951, har utarbetats utan samband med utredningens uppdrag, men har genom välvilligt tillmötesgående ställts till utredningens förfogande. Undersökningen grundar sig i första hand på olika i den offentliga statistiken tillgängliga uppgifter. Dessa ha emellertid i en del viktiga avseenden kompletterats med uppgifter från andra håll, bland annat från material hos skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget och avelsföreningarna. För erhållande av dessa kompletterande upplysningar ha i vissa fall specialbearbetningar av ifrågavarande material verkställts. Undersökningen utgör sålunda icke blott en analys över eljest tillgängliga statistiska uppgifter, utan meddelar dessutom sammanställningar över vissa hittills ej närmare klarlagda förhållanden. Då vidare undersökningens syfte är att med ledning av den nuvarande häststammens storlek, sammansättning och geografiska fördelning samt tillkomsten och avgången i hästbeståndet beräkna den sannolika utvecklingen under den närmaste framtiden, är undersökningen väl ägnad att belysa vissa av de frågor, som äro av betydelse för hästavelsutredningens arbete. Med hänsyn till angelägenheten av att erhålla en aktuell och möjligast tillförlitlig bild av den nuvarande dragkraftstillgången och främst av det framtida hästbehovet inom lanthushållningen har emellertid utredningen ansett det erforderligt att genom en stickprovsundersökning insamla särskilda uppgifter härom från ett antal jordbrukare. På utredningens anhållan medgav chefen för jordbruksdepartementet den 21 december 1951 att en dylik undersökning utfördes i samråd med statistiska centralbyrån och jordbrukets utredningsinstitut. Undersökningen verkställdes på följande sätt. Bland de gårdar, som ingå i den årliga arealinventeringen utvalde statistiska centralbyrån omkring 15

6 000, från vilka sedan uppgifter för förevarande ändamål inhämtades. De utvalda gårdarna fördelade sig på olika s. k. naturliga jordbruksområden och storleksgrupper av gårdar i förhållande till den totala åkerarealen inom varje område och storleksgrupp. Från de på detta sätt utvalda gårdarna inhämtade jordbrukets utredningsinstitut genom sina lokalombud under våren 1952 följande upp lysningar. 1. Brukningsdelens areal med fördelning på åker och skogsmark. 2. Antalet per 1 februari 1952 egna och militära ackordshästar, födda 1949 eller tidigare. 3. Hästarnas huvudsakliga användning (jordbruk, skogsbruk eller annat ändamål). 4. Antalet egna traktorer den 1 februari 1952, fördelade på egentliga traktorer samt epatraktorer eller jeepar. 5. Huruvida traktor, tillhörig annan person, anlitades. 6. Huruvida framdeles traktorer mer än nu komme att användas i stället för hästar. 7. Hur inånga arbetshästar om tre år och däröver som beräknades behövas, sedan behovet av traktorer fyllts. 8. För vilket huvudsakligt ändamål dessa återstående hästar skulle användas. 9. Vilken rastyp av arbetshäst, som ansågs bäst tillgodose det framtida hästbehovet. Bearbetningen av det insamlade materialet utfördes av statistiska centralbyrån. Beträffande representativiteten av den företagna stickprovsundersökningen må till en början nämnas att av de utvalda 6 341 uppgiftslämnarna ha 6 090 eller 96 % lämnat användbara svar. Svarsprocenten var dock något högre i de södra och mellersta områdena av landet än i norra Sverige (tabell 1 i tabellbilagan). Undersökningsmaterialets representativitet har vidare kunnat bedömas genom företagna kontrollundersökningar. För detta ändamål har sålunda det totala antalet brukningsenheter uppskattats med ledning av dels det mindre urval, som ingår i den förevarande undersökningen, dels det större urval, som arealinventeringen omfattar (tabell 2 i tabellbilagan). Härvid erhölls i stort sett god överensstämmelse inom olika geografiska områden och för hela landet uppgick avvikelsen mellan uppskattningarna på grundval av det mindre och det större materialet endast till 0,3 %. Enligt vad statistiska centralbyrån uttalat, ger detta resultat vid handen att uppskattningar grundade på det vid utredningens undersökning använda mindre urvalet kunna väntas ge tillfredsställande resultat. För att ytterligare pröva representativiteten av utredningens mindre undersökningsurval i förhållande till arealinventeringens större urval ha för tre naturliga jordbruksområden följande kontrollundersökningar företa16

gits. Med ledning av i det mindre urvalet redovisad åkerareal och redovisat antal hästar ha sålunda för tre naturliga jordbruksområden uppskattningar gjorts av åkerarealen och hästantalet vid det antal brukningsenheter, som ingå i arealinventeringen (tabell 3 i tabellbilagan). Resultaten av dessa uppskattningar ha sedan kunnat jämföras med de uppgifter om åkerarealen och hästantalet, som faktiskt redovisats i arealinventeringen. En jämförelse mellan de sålunda uppskattade och de faktiskt redovisade uppgifterna visar enligt statistiska centralbyrån det mindre urvalets användbarhet för uppskattning av åkerarealen och antalet hästar i det större urvalet. Då de uppskattningar för samtliga brukningsenheter av dessa och andra data, som tidigare verkställts på grundval av arealinventeringen, gett goda resultat, anser centralbyrån att även utredningens undersökningsmaterial bör kunna ge en tillfredsställande bild av de verkliga förhållandena. Nuvarande hästbestånd

Med ledning av utredningens stickprovsundersökning kan det totala antalet arbetshästar i jordbruket, vilka voro födda år 1949 eller tidigare, beräknas ha varit 351 000 den 1 februari 1952 vid brukningsenheter med över 2 ha åker. Av detta antal voro 7 370 eller 2,1 % militära ackordshästar. Den nämnda totalsiffran för antalet arbetshästar är dock förmodligen något för hög, då beräkningen skett med ledning av förhållandet mellan den totala åkerarealen enligt 1944 års jordbruksräkning och den i stickprovsundersökningen redovisade åkerarealen. Den totala åkerarealen torde nämligen ha minskat sedan år 1944. Denna överskattning inverkar emellertid ej på den beräknade relativa minskningen av hästbeståndet i framtiden. Även i övrigt synes det på grundval av stickprovsundersökningen uppskattade hästantalet stå i god överensstämmelse med de beräkningar härav, som kunna göras på grundval av eljest tillgängliga uppgifter. Enligt tabell 4 i tabellbilagan skulle det beräknade totala antalet arbetshästar i jordbruket den 1 februari 1952 fördelat sig på följande sätt på olika storleksgrupper och naturliga jordbruksområden.

Storleksgrupper, hektar åker

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100 Samtliga 2

SkåneSydsvenska Mellersta Hallands mellanSveriges slättbygder bygden slättbygder

Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder

Norra Sverige

Hela riket

7 459 9 871 4 933 3 843 1 894 1 675

8 807 7 757 3 385 2 178 1 064 972

25 840 35 018 15 432 11 914 7 455 5 834

88 870 35 596 7 527 4 856 2 909 2 115

43 976 8 584 829 293 174 47

174 952 96 826 32 106 23 084 13 496 10 643

29 675

24 163

101 493

141 873

53 903

351 107

Den procentuella fördelningen av antalet arbetshästar inom olika storleksgrupper av jordbruk och jordbruksområden ter sig på följande sätt. Sydsvenska Mellersta Sveriges mellanslättbygder bygden

Storleksgrupper, hektar åker

SkåneHallands slättbygder

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

2,0 2,8 1,4 1,1 0,6 0,4

2,5 2,2 0,9 0,6 0,3 0,3

7,3 9,9 4,4 3,4 2,1 1,7

8,3

6,8

28,8

Samtliga

Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder

Norra Sverige

Hela riket

25,3 10,1 2,1 1,4 0,8 0,6

12,7 2,6 0,3 0,1 0,1

49,8 27,6 9,1 6,6 3,9 3,0

40,3

15,8

100,0

På brukningsenheter om 2—10 hektar åker kommo sålunda enligt de här ovan lämnade sammanställningarna 175 000 eller nära hälften av hela antalet arbetshästar och inom de båda storleksgrupperna om 2—10 och 10—20 hektar åker tillsammantagna över 270 000 eller mer än tre fjärdedelar av samtliga. Vidare kan konstateras en viss koncentration av hästbeståndet till de skogrika områdena, således till södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder och till norra Sverige. Hästbeståndets förändringar

Såsom förut nämnts, har de förändringar av hästbeståndets storlek och sammansättning, som lett fram till det nuvarande läget, närmare undersökts av sekreterare Arvid Andersson i jordbrukets utredningsinstitut. För att få en bakgrund till det nuvarande läget och för att kunna bedöma den kommande utvecklingen torde det vara lämpligt att här lämna en översikt av den ifrågavarande undersökningens resultat. I anslutning till författarens framställning lämnas å nästa sida en sammanställning över antalet hästar åren 1927, 1932, 1937 och 1940—52 enligt hu sd j ur sräkningarna. Det totala hästbeståndet har enligt denna tabell sjunkit från ett maximum av 630 000 år 1937 till 385 000 år 1952 eller med 40 %. Minskningen av hästarna i åldern tre år och däröver är relativt sett något mindre, medan däremot antalet föl och unghästar reducerats till mindre än en tredjedel av det antal, som redovisades år 1937. Nedgången har varit olika stor i olika storleksgrupper av gårdar och i olika geografiska områden. Den vid utredningens stickprovsundersökning konstaterade koncentrationen av arbetshästarna till mindre brukningsenheter och till skogsbygder har sålunda accentuerats genom denna utveckling. Åldersfördelningen inom häststammen redovisas endast summariskt i den offentliga statistiken, men har i den här ifrågavarande undersökningen 18

Antalet hästar 1 om tre år och däröver

Hela antalet hästar

15.9.1927 15.9.1932 15.9.1937

560 651 531 286 519 173

620 256 611 757 633 276

15.9.1940 1.6.1941 1.6.1942 1.6.1943 1.6.1944

491 722 493 629 487 247 491 967 500 533

617 057 612 448 590 987 594 444 603 857

1.6.1945 1.6.1946 1.6.1947 1.6.1948 1.6.1949

493 241 495 538 484 195 450 892 424 084

599 782 592 782 550 952 497 260 464 911

1.6.1950 1.6.1951 3.6.1952

401 234 379 976 355 200

439 757 414 638 385 700

Datum och år

Antalet hastar avser här hela antalet i landet befintliga hästar, således även armén tillhöriga starnnastar, i transportväsendet använda hästar m. m. Till ledning för bedömandet av hur många nar redovisade hastar, som icke användas i jordbruk i egentlig mening må nämnas att hela antalet nästar vid jordbruk med över 2 hektar åker var år 1937 610 000 och år 1948 467 000 Under senare ar har sannolikt antalet för andra ändamål än jordbruk och skogsbruk använda hästar sjunkit avsevärt, varför den för 1952 redovisade siffran endast torde ligga några få procent över det egentliga jordbrukets hästbestånd.

kunnat närmare belysas med ledning av uppgifter från hästförsäkringen. Härvid har framkommit en m a r k a n t förskjutning mot de högre åldrarna. Ännu år 1944 voro sålunda 42 % av hästarna i åldern 1—6 år, medan år 1950 endast 25 % tillhörde dessa åldrar. Å andra sidan hade under samma tid antalet hästar i åldrarna 10—15 år stigit från 24 till 39 %. Förändringarna i hästbeståndet sammanhänga med å ena sidan årstillskottet av föl och importtillskottet samt å andra sidan avgången genom export, slakt och självdödlighet. Härvid kan i vart fall för närvarande bortses från importen och exporten, då utrikeshandeln med hästar är synnerligen begränsad, övriga här nämnda faktorer ha däremot gjorts till föremål för en ingående analys i sekreterare Anderssons undersökning. Härvid ha bland annat särskilda beräkningar verkställts för fastställande av det årliga fölantalet, eftersom redovisningen härav vid husdjursräkningarna lider av vissa brister. Med tillämpande av sålunda framkomna data ha under vissa förutsättningar hästbeståndets reproduktionsförhållanden bedömts. Författaren räknar härvid med en årlig avgång av hästbeståndet över fölåldern med 7 %, om beståndet har en lämplig ålderssammansättning. Fölkullarnas normala reducering fram till fölålderns slut förutsattes uppgå till 9 % genom självdödlighet och 3 % genom slakt på grund av svagheter och fel. För 19

att vidmakthålla ett konstant hästbestånd skulle enligt dessa beräknimgar fordras ett årligt fölantal, motsvarande 7,95 % av hästbeståndet över ifölåldern. Då antalet föl år 1951 beräknats utgöra omkring 14 000, skulle dfitta antal enligt ifrågavarande undersökning på lång sikt endast räcka till för att vidmakthålla ett bestånd av ungefär 176 000 hästar över fölåldern. Med ledning av de data om den hittillsvarande utvecklingen, som fraimkommit vid undersökningen, har under vissa alternativa antaganden en prognos gjorts angående läget under åren 1955 och 1960. Prognosen för år 1955 förutsätter enligt ett första alternativ att antalet betäckta ston utgör 6,8 % av samtliga hästar över fölåldern, att antalet föl motsvarar 55 % av antalet betäckta ston och att 12 % av fölen och 8,9» % av hästarna över fölåldern avgår. I ett andra, som mindre sannolikt bedömt alternativ, har blott det avvikande antagandet gjorts att antalet betäckta ston kan komma att uppgå till i runt tal 10 % av hästbeståndet över ifölåldern. Enligt det första alternativet skulle hästbeståndet, föl oräknaide, år 1955 ha sjunkit till 320 000. Enligt det andra alternativet skulle motsvarande siffra bli högst 340 000. Prognosen för år 1960 förutsätter en större avgång i hästbeståndet som en följd av den ogynnsamma åldersfördelningen, nämligen 11,1 %. Vid en betäckningsfrekvens av 6,8 % skulle enligt dessa beräkningar hästbeståndet över fölåldern år 1960 utgöras av 215 000 djur. Efterhand som nedgången i hästbeståndet medför ökad efterfrågan på hästar, kan emellertid avelsarbetet komma att stimuleras. Under förutsättning av en stigande betäckningsfrekvens kan därför antagas ett något större bestånd än ovan angivits, nämligen 225 000 hästar, föl oräknade, eller under mycket gynnsamma omständigheter 260 000 hästar. Sistnämnda siffra antages kunna nås endast med hjälp av särskilda stimulansåtgärder. I det föregående meddelade uppgifter på grundval av sekreterare Arvid Anderssons undersökning avse hela antalet hästar över fölåldern. Då det i utredningens egen undersökning redovisade framtida behovet av hästar inom lanthushållningen vid brukningsenheter med över 2 ha åker avser arbetshästar i åldern tre år och däröver, må för erhållande av jämförliga tal en reducering av de ovan anförda prognossiffrorna ske med två årskullar unghästar. Med en sådan reducering skulle antalet arbetshästar uppgå år 1955 till omkring 300 000 och år 1960 till omkring 200 000 eller under mycket gynnsamma omständigheter omkring 230 000. Det framtida hästbehovet

Såsom framgått av det föregående avser utredningens egen undersökning främst att belysa jordbrukarnas uppfattning av deras framtida behov av hästar sedan traktorsbehovet fyllts. Vilken tidpunkt detta skulle avse kan ej n ä r m a r e bestämmas. Man får emellertid anse att svaren böra äga giltighet de närmaste åren, låt säga fram till år 1955. 20

Det i utredningens stickprovsundersökning redovisade framtida hästbehovet beräknas för hela riket utgöra 303 600 arbetshästar i åldern tre år och däröver. Detta innebär en minskning av det nuvarande hästbeståndet med 47 500 eller 13,5 %. Antalet arbetshästar, som det enligt undersökningen finnes behov av i framtiden, fördelar sig på följande sätt på olika områden och storleksgrupper av jordbruk.

Storleksgrupp, hektar åker

SkåneHallands slättbygder

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

6 391 8 045 3 948 2 764 1 240 1 306

7 851 6 063 2 690 1 688 871 768

23 694

19 931

Samtliga

Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder

Norra Sverige

Hela riket

22 502 28 382 12 605 9 733 5 788 4 596

82 652 30 292 6 370 4 245 2 399 1 598

40 279 7 356 770 207 128 37

159 675 80 138 26 383 18 637 10 426 8 305

83 606

127 556

48 777

303 564

Sydsvenska Mellersta mellanSveriges bygden slättbygder

E n motsvarande procentuell fördelning av de i framtiden behövliga arbetshästarna lämnas i nedanstående tablå.

Storleksgrupp, hektaråker

' j¥ne: ; ,Hfan^s j slattbvgder

Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder

Sydsvenska Mellersta mellanSveriges bygden slättbygder

1 2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100 Samtliga

2,1 2,7 1,3 0,9 0,4 0,4

2,6 2,0 0,9 0,6 0,3 0,2

7,8

6,6

j

Norra Sverige

Hela riket

7,4 9,4 4,2 3,2 1,9 1,5

27,2 10,0 2,1 1,4 0,8 0,5

13,3 2,4 0,2 0,1

52,6 26,5 8,7 6,2 3,4 2,6

27,6

42,0

16,0

100,0

then procentuella minskningen av hästbeståndet inom olika områden och storleksgrupper ter sig på följande sätt. S.torleksgrupp, hektar åker

SkåneHallands slättbygder

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

14,3 18,5 20,0 28,1 34,5 22,0

10,9 21,8 20,5 22,5 18,2 21,0

12,9 19,0 18,3 18,3 22,4 21,2

20,2

17,5

17.6 Samtliga

Sydsvenska Mellersta mellanSveriges bygden slättbygder

1 Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder

Norra Sverige

Hela riket

7,0 14,9 15,4 12,6 17,5 24,4

15,8 14,3 7,1 29,4 26,4 21,3

8,7 17,2 17,8 19,3 22,7 22,0

9,5

13,5

10,1

|

Enligt de ovan lämnade tablåerna skulle sålunda en ytterligare förskjutning ske av hästhållningen till de mindre jordbruken och till skogsbygderna. De uppgifter, som erhållits rörande den huvudsakliga användningen av arbetshästar, dels för närvarande och dels i framtiden, ge vidare vid h;anden att en viss, om också inte alltför markerad förskjutning av arbetshästarnas användning kan väntas i det hänseendet att ett relativt sett nålgot större antal hästar i framtiden skulle komma att användas för skogsbriuk. Enligt de erhållna uppgifterna skulle hästantalets procentuella fördelniing efter användningssättet vara följande vid undersökningstillfället ocbi i framtiden. Huvudsaklig användning För jordbruk För jordbruk och skogsbruk För skogsbruk För annat ändamål Summa

1 febr. 1952

I framtiden

48,8 49,5 1,6 0,1

46,3 49,7 3,9 0,1

100,0

100,0

Då uppgiftslämnarnas redovisning av hästarnas användning måste v;ara en subjektiv bedömningsfråga, böra dock dessa data behandlas med en viss reservation. Särskilt med hänsyn till det redovisade framtida hästbehovets fördelning på olika områden och storleksgrupper av jordbruk torde m a n emellertid kunna draga den slutsatsen att hästbeståndets framtida storlek i större utsträckning än tidigare sammanhänger med hästens användning i skogsbruket. Vid utredningens undersökning angående det framtida hästbehovet tillfrågades uppgiftslämnarna, såsom nämnts, även om vilken rastyp av h ä s tar, som bäst motsvarade deras framtida behov. Enligt de erhållna svaren på denna fråga skulle den önskade framtida rasfördelningen på arbetshästarna vara följande.

Ardenner Nordsvensk häst Korsning av ardenner och nordsvensk häst Varmblod övriga och ej angiven ras Samtliga raser

Antal

Procent

169 978 118 799 6 891 1 473 6 423

56,0 39,1 2,3 0,5 2,1

303 564

100,0

En tillförlitlig jämförelse med nuvarande rasfördelning är svår att erhålla. Det kan emellertid n ä m n a s att enligt betäckningsstatistiken tycks proportionen mellan de båda kallblodiga raserna vara minst tre ardennerhästar på en nordsvensk häst. Praktisk erfarenhet pekar i samma riktning. En stor del av det hästbestånd, som rasmässigt är att betrakta som arden22

ner av en lättare typ, närmar sig emellertid i storlek och tyngd den grövre typen av den nordsvenska hästen. Nuvarande traktorsbestånd och den framtida traktorsanvändnlngen i jordbruket

Enligt de uppgifter, som erhållits vid utredningens stickprovsundersökning kan vid undersökningstillfället antalet egentliga traktorer beräknas ha utgjort omkring 76 200, vartill kommo omkring 10 600 epatraktorer och jeepar. Det sammanlagda antalet maskinella dragenheter utgjorde således omkring 86 800. Uppgiften avser endast av brukarna ensamma ägda traktorer. För att undvika dubbelräkningar vid uppskattningen av totalantalet traktorer och jeepar har nämligen endast de fall kunnat beaktas, då brukarna ensamma äga traktorerna. Om traktor innehas av flera brukare eller s. k. maskinförening har detta redovisats som lån av annans traktor. Denna felkälla får dock anses vara av mindre storleksordning. Icke mindre än 145 000 brukare skulle emellertid enligt vad undersökningen ger vid handen anlita förhyrd eller lånad traktor. Här nämnda data skulle innebära att uppskattningsvis minst två tredjedelar av samtliga jordbruk i landet med över två hektar åker helt eller delvis använde maskinell dragkraft. Då det ur utredningens synpunkt kan ha intresse att få en bild av traktorsinnehavet inom olika storleksgrupper av jordbruk, må följande uppgifter härom återges från tabell 10 i tabellbilagan. Uppskattat antal traktorer Storleksgrupp, hektar åker

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100 Samtliga

Antal Antal egentliga egentliga traktorer per traktorer per bruknings100 hektar enhet åker

egentliga traktorer

epatraktorer och jeepar

av samtliga slag

12 663 23 278 14 342 11 800 7 735 6 430

7 155 1 904 747 428 152 183

19 818 25 182 15 089 12 228 7 887 6 613

0,1 0,4 0,8 1,1 1,5 2,9

1,2 2,7 3,4 2,8 2,2 1,6

76 248

HO 569

86 817

0,3

2,2

1 Härav omkring 600 jeepar och 10 000 epatraktorer. I stort sett finnas jeeparna på större gårdar och epatraktorerna på mindre och en del medelstora jordbruk.

Som ovan nämnts framgår vidare av utredningens stickprovsundersökning att jordbrukare i mycket stor utsträckning låna eller hyra traktor. Antalet jordbrukare, som anlita traktor med annan ägare kan sålunda med ledning av undersökningen uppskattas till närmare 145 000 eller mer än hälften av samtliga (traktorsägarna inbegripna). Efterföljande fördelningstal från tabell 10 i tabellbilagan visar att det särskilt är vid småbruk om 2—10 hektar åker, som av annan ägd traktor anlitas. 23

Uppskattat antal brukare som anlita traktor med annan ägare

Storleksgrupp, hektar åker

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100 Samtliga

Antal

Procent

110 444 28 174 3 848 1 609 587 308

58,8 48,7 22,7 15,0 11,7 13,7

144 970

51,6

Särskilt anmärkningsvärt synes vara den omfattning som anlitandet avandras traktorer har vid småbruken i norra Sverige. Icke mindre än tre fjärdedelar av småbruken om 2—10 hektar åker använda sig sålunda i denna del av landet av annans traktor för vissa arbeten, ehuru hästhållningen har den relativt största omfattningen inom just denna grupp av jordbruk. Ofta torde emellertid traktorlånet här gälla endast en eller annan dag. Vidare må i nedanstående tablå en sammanställning lämnas över antalet egentliga traktorer per brukningsenhet vid olika hästantal. Antal Ilastar per brukningsenhet Storleksgrupp, hektar åker

6 eller flera

Samtliga brukningsenheter med hästar

Antal egentliga traktorer per brukningsenhet 2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

0,1 0,8 1,0 1,8 2,1 3,2

0,1 0,6 0,9 1,2 1,8 2,7

0,3 0,8 1,1 1,5 2,7

0,2 0,7 1,0 1,4 2,6

0,2 0,5 1,0 1,4 2,6

0,6 0,8 1,4 2,8

0,8 1,2 3,1

0,1 0,4 0,8 1,1 1,5 2,9

Av tablån framgår, att antalet egentliga traktorer per brukningsenhet sjunker med stigande hästantal. Endast för den högsta storleksgruppen, över 100 hektar åker, konstateras en avvikelse härifrån. Detta torde bero på att i denna storleksgrupp ingå mycket stora gårdar, som för sin drift behöva ett flertal traktorer, även i de fall då antalet arbetshästar är relativt stort, främst på grund av skogskörslor. Enligt de erhållna svaren på frågan huruvida i framtiden traktorer komma att användas mer än nu i stället för hästar skulle så vara fallet beträffande 27,7—29,0 % av landets jordbruk. Såsom framgår av efterföljande tablå skulle en ökad användning av traktorer i särskilt stor utsträckning vara att vänta vid jordbruk med 10—20 hektar åker, men också vid de större jordbruken om 50 hektar åker och däröver. 24

Storleksgrupp, hektar åker

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100 Samtliga

Fördelning av svaren på frågan om i framtiden traktorer komma att användas mer än nu i stället för hästar Ja

Eventuellt

Nej

Antal

Procent

Antal

Procent

Antal

Procent

47 029 20 285 4 956 3 078 1 673 769

25,0 35 1 29,2 28,7 33,4 34,3

2 590 710 77 101 58 23

1,4 1,2 0,5 0,9 1,1 1,0

138 288 36 867 11 905 7 544 3 284 1 448

73,6 63,7 70,3 70,4 65 5 64,7

77 790

27,7

3 559

1,3

199 336

71,0

En ytterligare ökad användning av traktorer skulle enligt undersökningen särskilt komma att ske vid det rätt betydande antalet jordbruk om 5—20 ha åker i norra Sverige. Genom den ökade traktorsanvändningen skulle enligt undersökningen antalet brukningsenheter utan egna hästar komina att i den närmaste framtiden icke obetydligt öka. Av de omkring 6 000 uppgiftslämnarna saknade vid undersökningstillfället 17,5 % egna hästar, men ytterligare 2,4 % hade för avsikt att driva sina jordbruk utan egna hästar. Att döma av dessa uppgifter skulle sålunda ungefär vart femte jordbruk komma att drivas utan egna hästar, sedan det under de närmaste åren aktuella traktorsbehovet fyllts.

KAPITEL

4 Avelsarbetets omfattning och hästuppfödningens ekonomiska förutsättningar

Hästbeståndets allmänna nedgång återspeglas även i avelsarbetet. Detta kommer bland annat till uttryck i den omfattning, vari de statliga räntefria lånen för inköp av avelsdjur utnyttjats. På grundval av uppgifter från lantbruksstyrelsen lämnas i nedanstående tabell en sammanställning av låneverksamhetens omfattning under vissa år. Av tabellen framgår att den största utlåningsverksamheten ägt rum för De statliga hästavelslånens Ändamål och år

utnyttjande1 Beviljade och lyfta lån, kronor

Inköp av ädla avelsston 1937 1942 1947 1949/50 1950/51 1951/52

106 050 151 200 367 000 245 800 136 400 114 700

Inköp av nordsvenska avelshingstar 1937 1942 1947 1949/50 1950/51 1951/52

95 600 88 150 68 300 138 100 39 000 44 500

Inköp av avelshingstar av ardennerras 1937 1942 1947 1949/50 1950/51 1951/52

166 600 205 400 209 000 273 000 186 800 197 000

Inköp av nordsvenska avelsston 1939 1942 1947 1949/50 1950/51 1951/52

151 660 104 200 34 600 25 200 16 000 19 600

Redovisningen av lånemedlen avser fr. o. m. 1949 budgetår, men tidigare kalenderår.

inköp av dels ädla avelsston, dels ardennerhingstar, medan utlåningen för inköp av avelshingstar och avelsston av nordsvensk ras haft betydligt mindre omfattning. För samtliga ändamål har utlåningen nedgått från senare delen av 1940-talet och denna nedgång har blivit särskilt m a r k a n t från budgetåret 1950/51. Det avtagande intresset för de statliga hästavelslånen sammanhänger utan tvivel främst med hästbeståndets minskning. Detta framkommer än tydligare av tillgängliga uppgifter om förändringarna under senare år av beståndet av hingstar och avelsston. Vad härvid angår hingsthållningen må följande data lämnas härom från lantbruksstyrelsens statistik. Antal hingstar

År ardenner

nordsvenska

varmblod 1

1 192 1 162 929 820 751 684 590 537

380 416 341 304 285 268 246 230

174 178 201 209 213 225 219 211

1937 1942 1947 1948 1949 1950 1951 1952 1

Inberäknat varmblodiga travare och russhingstar.

Antalet hingstar av ardennerras har sålunda nedgått till omkring hälften av beståndet för tio å femton år sedan och av nordsvensk ras till omkring två tredjedelar av det tidigare beståndet. De varmblodiga hingstarna, varav över hälften äro i statens ägo, äro däremot något flera än tidigare, främst beroende av det ökade antalet varmblodiga travare. Av de 590 ardennerhingstar, som funnos år 1951 ägdes 215 av föreningar och 375 av enskilda. Av de 246 nordsvenska hingstarna ägdes 77 av föreningar, 148 av enskilda och 8 av staten. Det kan i förevarande sammanhang vara av intresse att något beröra hingstföreningsverksamhetens utveckling. De uppgifter om föreningarnas verksamhet, som lämnas i den av lantbruksstyrelsen utgivna lantbrukskalendern, ha därför sammanställts här nedan. Antal hingstar av År

1937 1942 1947 1948 1949 1950 1951 1

Antal hingstföreningar

323 346 308 293 287 264 247

Antal betäckta ston

ardennerras

nordsvensk ras

varmblodsras

samtliga

i medeltal per hingst

416 420 324 319 295 251 215

67 101 103 84 91 81 77

2 1 1 2 1 3

31 353 29 659 12 233 13 872 12 562 9 303 ^340

65 57 29 34 32 28 29

Betäckningsuppgifter saknas för 4 hingstar.

Såsom framgår av tabellen har såväl antalet hingstföreningar som antalet av föreningarna hållna hingstar avsevärt minskat under senare år. En j ä m förelse mellan föreningarnas hingstbestånd och det förut redovisade totala hingstbeståndet visar vidare att nedgången för ardennerrasen varit starkast i fråga om de föreningsägda hingstarna, medan för nordsvenska rasen nedgången varit starkast för hingstar i enskild ägo. De betäckningsuppgifter, som lämnas i tabellen visar emellertid att nedgången av betäckningarna varit avsevärt större än minskningen av antalet hingstar. Då betäckningsfrekvensen per hingst sjunkit till ungefär hälften mot tidigare innebär detta givetvis en starkt försämrad ekonomi för föreningarna. Samma förhållande gäller för hingsthållningen över huvud taget såsom framgår av nedanstående uppgifter om den totala betäckningsfrekvensen under olika år, varav även framgår hur betäckningarna fördela sig på hingstar av olika raser. Ardennerhingstar Antal betäckta ston 1937 1942 1947 1948 1949 1950 1951 1952 1 Antal betäckningar per hingst 1937 1942 . 1947 1948 1949 . 1950 1951 11952 1

Nordsvenska Varmblodiga hingstar hingstar

68 500 56 500 22 500 26 500 24 300 17 600 17 000 13 600

14 500 12 500 4 888 5 757 5 270 4 528 4 620 3 700

2 819 3 172 3 404 3 645 3 606 3 246 2 989 2 500

57 49 24 32 32 26 28 25

38 30 14 19 19 17 18 16

17 19 18 17 18 15 14 12

Preliminära uppgifter.

Ehuru antalet betäckningar per hingst fortfarande är högst i fråga om ardennerrasen, är dock nedgången av betäckningsfrekvensen störst i fråga om denna ras. Detta torde vara förklaringen till den starka nedgången av antalet ardennerhingstar. Att trots de låga betäckningssiffrorna för rördsvenska hingstar dessa likväl icke minskat mera än vad som skett lorde delvis bero på de stora avstånden inom vissa delar av avelsområdet. Till ytterligare belysning av de konsekvenser, som hästbeståndets minskning fått för avelsarbetet, må slutligen några sammanfattande uppdfter lämnas angående hästpremieringen under olika år enligt lantbruksstyrelsens redovisning av den med statsmedel understödda hästpremieringen. 28

i

Antal premierade År

beskällare

fölston

ungston (1—3 år)

8 143 7 776 5 691 5 063 5 607 5 171 4 529

10 024 8 506 6 417 5 949 5 187 4 581 4 358

| 1937 1942 1947 1948 1949 1950 1951 1952 1

1 746 1 756 1 471 1 333 1 249 1 177 1 056 978

Häri inberäknat statens hingstar.

Rörande premieringarnas resultat för olika raser må vidare för åren 1947 —51 följande sammanfattningstal lämnas. Antal premierade 1

1 År

ardennerhästar

nordsvenska hästar

varmblodshästar

1947 1948 1949 1950 1951

7 530 7 035 6 660 5 745 5 097

4 698 3 843 3 670 2 951 2 695

1 996 2 067 2 143 2 073 1 977

För ett- och tvååriga unghästar "förbedömda".

Premieringsredovisningen torde även i denna summariska sammanfattning ge en tydlig bild av att intresset för aveln av draghästar starkt minskat som en följd av hästbeståndets allmänna tillbakagång. Då jordbrukarnas intresse för hästavel främst är beroende av avelsarbetets lönsamhet har utredningen genom förmedling av de tre större avelsföreningarna inhämtat vissa uppgifter från ett fyrtiotal större och mindre hästuppfödare om uppfödningskostnaderna. Uppgifterna ha insamlats på grundval av ett för ändamålet i samråd med lantbruksförbundets driftsbyrå upprättat frågeformulär. För erhållande av jämförelsematerial ha vidare motsvarande uppgifter även inhämtats från Flyinge stuteri, hingstuppfödningsanstalten Vången och Grans försöksgård i Öjebyn. På grundval av det sålunda insamlade materialet har en kalkyl över uppfödningskostnaderna för unghästar upprättats av föreståndaren för Sveriges lantbruksförbunds driftsbyrå, agronom Filip Ericson. Kalkylen bygger i vad gäller flertalet rörliga kostnader på uppgifter erhållna från 41 uppfödare. Uppgiftslämnarna fördelar sig med 13 på nordsvenska hästar, 5 på ardenner och 23 på varmblod. Hästantalet per uppfödare varierar mellan lägst 2 och högst 60. Medianen eller mittvärdet utgör för nordsvenska hästen 2 unghästar och 3 vuxna, för ardenner 7 unghästar och 5 vuxna samt för varmblod 13 unghästar och 5 vuxna. Foderbehovet har beräknats på grundval av standardtal och fördelats på bete och stallfoder med ledning av erhållna uppgifter om betes- och stallfoderperio29

Uppfödningskostnader

för

unghästar

Nordsvenska

Ardenner

Varmblod Kr.

Kr.

Kr. Foder, fe Unghäst, 0,5—3,0 år 1 519 374 1 257 1 850

557 176 189 462

1 474 481 2 065 2 480

541 228 310 620

1 773 320 1 615 1 292

650 151 242 323

Summa

5 000

1 384

6 500

1 699

5 000

1 366

Tilläggsfoder till stoet för dräktighet . . . Digivning samt fölets foder till 0,5 år

80 800

24 239

115 1 065

34 316

80 800

23 230

Summa foder

5 880

1 647

7 680

2 049

5 880

1 619

l 112

601 Bete

Skötsel 420

l

Diverse utgiftsbetingade kostander

Mineralämnen och vitaminpreparat . . Förbrukningsinventarier

80 27 79 72 30 45 25

358 180

81 38 59 56 30 45 25

334 205

62 32 45 64 30 60 25

818 180

Summa

3 297 77

3 217 100

2 718 77

Summa rörliga kostnader Andel i fasta kostnader Stallhyra

3 220

3 117

2 641

Summa totalkostnader

200 150

350 J

3 570

200 150

350 3 467

200 150

;i50 2H91

1 Andra undersökningar visar att arbetsåtgången per häst är endast obetydligt högre i mindre besättningar än i större. De för nordsvenska hästen erhållna arbetsuppgifterna få med hänsyn härtill anses mindre säkra än motsvarande för andra raser. Utredningen har därför räknat med att totalkostnaden för uppfödning av en treårig nordsvensk häst och varmblod till omkring 3 000 kronor och för ardenner till omkring 3 400 kronor. Skillnaden betingas helt av högre foderbehov för ardennerhästen. dens längd. Av stallfodret har spannmål och köpkraftfoder redovisats för varje gård. Skillnaden mellan totala stallfoderbehovet och spannmål + köpkraftfoder h a r rubricerats som övrigt grovfoder. Fodret h a r värderats efter följande å-priser: Spannmål Linfrökakor Vetekli Melass

33 öre per kg 57 öre per kg 37 öre per kg 33 öre per kg

Betfor Bete Övrigt grovfoder

38 öre per kg 15 öre per fe 25 öre per fe

Stonas tillägg för dräktighet och digivning samt fölets foder till ett halv. års ålder har värderats med utgångspunkt från antagandet att hälften bestått av kraftfoder och hälften av grovfoder samt att varje hälft har samma procentuella sammansättning av spannmål — köpkraftfoder respektive bete — övrigt grovfoder som unghästarnas foderstat från ett halvt års ålder. Skötselkostnaden har, i de fall uppgiftslämnarna angivit tidåtgång, berälnats

efter ett timpris av kronor 2:65. För de gårdar, som angivit skötselkostnaden direkt, har tidåtgången beräknats efter samma å-pris. Totala skötselkostnaden har fördelats på unghästar och vuxna efter proportionen 2 unghästar = 1 vuxen. Kostnaden för mineralämnen och vitaminpreparat har normerats lika för alla hästar på grundval av uppgifter från vissa av gårdarna. Försäkringskostnaden har erhållits från skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget. Kostnaden för förbrukningsinventarier bygger på medeltal från räkenskapsbearbetningar. Gödselvärdet har fastställts till 1,3 öre per fe förbrukat foder. Kalkylens resultat redovisas i tabellen på föregående sida. Denna visar att skillnaden i kostnader olika raser emellan är mest markerad beträffande skötseln. För nordsvenska hästen skulle den höga kostnaden härför delvis kunna förklaras av att materialet till stor del är hämtat från gårdar med mindre djurantal och därav följande högre arbetsbehov per häst. Andra undersökningar visa emellertid, att arbetsåtgången per häst är endast obetydligt högre i mindre besättningar än i större. Eftersom det är svårt att exakt ange arbetsåtgången i mindre besättningar, torde dock de för nordsvenska hästen erhållna arbetsuppgifterna få anses mindre säkra än motsvarande för de andra raserna. Kalkylens slutresultat kan därför sammanfattas sålunda. Under givna förutsättningar uppgår totalkostnaden för uppfödningen av en treårig nordsvensk häst och varmblod till omkring 3 000 kronor och för ardennerhäst till omkring 3 400 kronor. Skillnaden betingas då helt av högre foderbehov för ardennerhäst. Till jämförelse härmed må vissa uppgifter anföras om inköpspriserna på fyraåriga arbetshästar. Dessa uppgifter ha lämnats av skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget och grunda sig på inkomna försäkringsansökningar. Medelvärden i kronor under Län

Stockholms och Uppsala Kalmar Malmöhus Älvsborgs Skaraborgs Kopparbergs Västerbottens 1

kalenderåret 1951 1 450 1 310 1 370 1 380 1 330 1 910 1 600

l:a kvartalet 2:a kvartalet 1952 *1952 1 610 1 380 1 480 1 500 1 470 1 860 1 920

(1 450) 1 530 1 450 1 510 1 520 (1 840) 1 990

3:e kvartalet 1952 1 550 1 590 1 570 1 550 1 550 1 540 2 020

Siffrorna inom parentes avse uppgifter för mindre än tio hästar.

En direkt jämförelse av de förut angivna uppfödningskostnaderna och här meddelade priser ger förmodligen icke en fullt rättvisande bild. Uppfödningskostnaderna kunna nämligen i de enskilda fallen bero på vilka förutsättningar som finnas beträffande arbetskraft, foderproduktion, betestillgång m. m. Man torde emellertid utan vidare kunna draga den slutsatsen att i flertalet fall väsentligt högre hästpriser än de nuvarande fordras för att uppfödningen av arbetshästar skall bli ekonomiskt lönande. 31

KAPITEL 5

B e h o v e t a v dragkraft och drivmedel vid avspärrning, mobilisering eller krig

Vid riksdagens behandling av frågan om hästavelns tillbakagång har framhållits de risker, som hästbeståndets minskning medför i fråga om den ekonomiska och militära försvarsberedskapen. Enligt utredningens mening är det också i första hand ur dessa synpunkter, som frågan om den lämpliga omfattningen av landets hästbestånd på längre sikt bör prövas. Den lämpliga avvägningen mellan hästar och traktorer för lanthushållningens normala behov måste emellertid även övervägas. Med hänsyn till att hästuppfödningen är en produktionsgren, som arbetar på lång sikt, är det sålunda önskvärt att aveln icke reduceras i större omfattning och i snabbare takt än vad som verkligen motiveras av den framtida efterfrågan på hästar. Utredningen skall i ett följande kapitel med ledning av de förut redovisade undersökningarna återkomma till frågan om den framtida tillgången och efterfrågan på hästar. Utredningen vill dock redan i detta sammanhang anföra att både med hänsyn till tillgången på avelsmaterial och till tillgången på hästkunnig personal kan en alltför omfattande nedskärning av den inhemska hästuppfödningen medföra en desorganisation, som allvarligt försvårar eller omöjliggör ett återupptagande av en hästavel av lämplig omfattning. Konsekvenserna härav bli i så fall antingen att hästar måste importeras eller att mekanisering måste ske även i sådana fall, där den är oekonomisk. Av största betydelse för omfattningen av de åtgärder, som nu kunna övervägas, är enligt utredningens mening därjämte, som inledningsvis sagts, beredskapsbehovet av dragkraft och drivmedel vid avspärrning, mobilisering eller krig. Ehuru hithörande problem dryftats eller äro föremål för övervägande i andra sammanhang, vill utredningen därför något ingå på dessa spörsmål. Utredningen vill härvid till en början söka bedöma behovet av dragkraft för lanthushållningen och försvaret vid handelsavspärrning, vid mobilisering eller i händelse av krig. Vidare vill utredningen taga upp frågan om en lämplig avvägning av försvarets uttagning av hästar och traktorer. Slutligen skall utredningen i detta sammanhang även beröra frågan om jordbrukets drivmedelsförsörjning under kristidsförhållanden. Behovet av och tillgången på dragkraft

Vad först gäller behovet av dragkraft under handelsavspärrning eller krigsförhållanden, kan man självfallet icke bedöma detta såsom var för sig 32

isolerade behov av å ena sidan ett visst antal hästar och å andra sidan ett visst antal traktorer. Båda slagen av dragkraftstillgångar måste bedömas tillsammantagna, eftersom de i viss utsträckning kunna komplettera och ersätta varandra. Till ledning för ett sådant bedömande av de sammanlagda dragkraftstillgångarna lämnas på grundval av de förut redovisade undersökningarna och vissa andra uppgifter en sammanställning här nedan av de samlade dragkraftstillgångarna under tiden 1927—60. Antal traktorer

År1

Antal hästar (3 år och däröver)2

stycken

i "hästenheter" (1 traktor = 4 hästar)

1927 1932 1937 1940 1945 1947 1949 1951 1952 1955 1960

561 000 531 000 519 000 492 000 493 000 484 000 424 000 380 000 355 000 300 000? 200 000?

4 000 7 000 12 000 21 000 23 000 30 000 50 000 73 000 83 0003 105 000? 130 000?

16 000 28 000 48 000 64 000 92 000 120 000 200 000 292 000 332 000 420 000? 520 000?

Summa hästar och traktorer i hästenheter

577 000 559 000 567 000 576 000 585 000 604 000 624 000 672 000 687 000 720 000? 720 000?

1 Tabellen avser ungefärliga antalet hästar och traktorer vid årets mitt. Hästantalet har upptagits efter tabellen å s. 19, varför detsamma även inkluderar det dock relativt ringa antalet hästar, som användas för andra ändamål än jordbruk och skogsbruk Se not till tabellen å s. 19. 3 Härtill kommer omkring 10 000 epatraktorer och 600 jeepar. 2

Såsom framgår av tabellen har för erhållande av jämförelse mellan hästar och traktorer i fråga om effektiviteten en omräkning skett av traktorerna i "hästenheter". Härvid har i genomsnitt en traktor ansetts kunna utföra samma arbete som fyra hästar. Självfallet är denna beräkning schematisk, eftersom befintliga såväl traktorer som hästar, särskilt i fredstid, utnyttjas i starkt varierande grad. På små gårdar ersätter vidare en traktor ett mindre antal hästar än på större gårdar. Av denna anledning kan det diskuteras om det är riktigt att använda talet 4 vid omräkning av antalet traktorer i hästenheter som ett genomsnitt för 1950-talet, då traktorer i allt större omfattning anskaffas till mindre gårdar. På grund av svårigheten att använda sig av en mera differentierad omräkningsmetod har utredningen emellertid endast använt sig av ett omräkningstal. Vad angår de i tabellen meddelade siffrorna må i övrigt nämnas att antalet traktorer under 1920- och 1930-talen satts något högre än vad som annars vanligen brukar uppges. Denna justering har vidtagits med ledning av vissa försäljningssiffror, vilka ge vid handen att antalet traktorer under tidigare år varit högre än vad som ofta angives. 3

Beträffande prognossiffrorna för åren 1955 och 1960 ansluta sig dessa till vad som framkommit på grundval av de i kapitel 3 redovisade undersökningarna. Under förutsättning av icke alltför ogynnsamma konjunkturer för jordbruket torde man kunna räkna med att antalet traktorer är omkring 105 000 år 1955 och 130 000 år 1960. Av de i tabellen lämnade siffrorna framgår att den samlade dragkraftstillgången visar en fortgående stegring fram till år 1955. Som en följd av en fortsatt ökning av traktorsbeståndet skulle därefter trots en kraftig ytterligare minskning av hästbeståndet den sammanlagda dragkraftstillgången bli oförändrad under femårsperioden 1955—60. Det bör dock här framhållas att ifrågavarande beräkningar endast äro avsedda att och endast kunna ge en ungefärlig bild av storleksordningen av den samlade dragkraftstillgången. Beträffande utvecklingen av jordbrukets sammanlagda dragkraftstillgångar vill utredningen till en början påpeka att den fortgående minskningen av arbetskraften i jordbruket medfört ett ökat behov av dragkraft. Mera intensiv drift fordrar likaledes mera dragkraft och annan maskinell utrustning, samtidigt som denna dragkraft och utrustning icke kan fullt utnyttjas under hela tiden. En samlad dragkraftstillgång om omkring 720 000 "hästenheter", innefattande omkring 300 000 hästar, kan kanske i fredstid bedömas som tillräcklig för jordbrukets och skogsbrukets behov och kan även, särskilt i fråga om traktorer, sägas innebära en viss dragkraftsreserv. Eftersom det av jordbrukarna redovisade framtida behovet av 300 000 arbetshästar kanske icke förutsätter ett maximalt utnyttjande av samtliga hästar, kan möjligen också ett hästbestånd av ungefär denna omfattning anses innefatta någon, om också begränsad dragkraftsreserv. Annorlunda blir emellertid läget, när beståndet av arbetshästar, sisom man redan nu kan förutse, sjunker väsentligt under 300 000. Såvitt man nu kan bedöma finnes i så fall ingen reserv av hästar, utan man måste räkna med en kännbar knapphet på hästar även för normala behov. Det måste betraktas som en given förutsättning att landet under såväl avspärrning som krig är självförsörjande i fråga om livsmedel. Självfallet torde under en övergående krisperiod vissa besparingar i fråga om dragarbete kunna ske bland annat genom förenkling eller uteslutande av vissa arbeten och genom en allmän extensifiering av driften. För skogsbrukets del bortfaller under en handelsavspärrning antagligen en betydande d?l av skogskörslorna vad timmer och massaved beträffar, men i stället inträder sannolikt såsom fallet varit i liknande lägen tidigare omfattande transportbehov av ved för landets bränsleförsörjning. Det är givetvis icke möjligt att göra en uppskattning av den reseiv av dragkraft, som för närvarande kan finnas, och de besparingar i frågi om dragarbete, som kunna vara möjliga i ett ansträngt läge. Det kan emellertid 34

ha ett visst intresse att i detta syfte göra en jämförelse mellan dragkraftstillgången inom jordbruket på 1950-talet och under det andra världskriget. Enligt de här ovan gjorda beräkningarna av den sammanlagda dragkraftstillgången under olika år skulle en sådan jämförelse visa att man under 1950-talet har mer än 100 000 flera "hästenheter" att förfoga över än under förslå halvdelen av 1940-talet. Denna ökning av dragkraftstillgången kan väl i och för sig anses utgöra en viss reserv för militära behov. Det är emellertid att märka att under krisåren på 1940-talet utgjordes dragkraftstillgången till icke mindre än 85 % av hästar. Det bestånd av draghästar, som jordbrukarna själva enligt utredningens stickprovsundersökning anse tillräckligt, sedan behovet av traktorer tillgodosetts, således 300 000, skulle däremot endast utgöra omkring hälften av den tillgängliga sammanlagda dragkraften i hästenheter under det andra världskriget. Med en ytterligare nedgång av hästantalet till 200 000 år 1960 har proportionen hästar sjunkit till en tredjedel av de under den föregående avspärrningsperioden tillgängliga dragkrafterna. Ett så starkt reducerat hästbestånd torde icke vara tillräckligt för lanthushållningens egna behov, varför varje uttagning av hästar för krigsmakten skulle medföra stora svårigheter för jordbruket och skogsbruket. Utredningen är angelägen att än en gång understryka att de här anförda uppgifterna om dragkraftstillgångarna icke utgöra några exakta mått på de inträdda förändringarna. Enligt utredningens mening ge dock dessa data en åskådlig bild av storleksordningen av den redan inträdda och under en nära framtid sannolikt inträdande förskjutningen inom jordbruket i fråga om användningen av hästar och traktorer som dragkraft. Denna förskjutning medför helt nya problem, vilka kunna sammanfattas på följande sätt. Hästbeståndets snabbt fortgående minskning medför att landet i ett eventuellt krisläge för sin livsmedelsförsörjning blir beroende av att kunna hålla åtminstone större delen av traktorsbeståndet i drift. Eftersom en omställning av traktorerna till gengasdrift fordrar avsevärd tid, ett till två år, måste under en övergångsperiod erforderlig mängd flytande bränsle finnas tillgängligt. Detta bränsle importeras och måste följaktligen finnas i beredskapslager. Lagringsproblem av den storleksordning, varom här är fråga, äro alltid svårbemästrade bland annat med hänsyn till kostnaderna. En fortsa.t reducering av häststammen medför därför utan tvekan att landet vid htndelsavspärrning kommer att i fråga om sin livsmedelsförsörjningbefinna sig i ett mera utsatt läge än tidigare. Självfallet medför nedgången i hästbeståndet att en viss, icke obetydlig areal jordbruksjord friställes för annan produktion. Sekreterare Arvid Andersson har i sin förut citerade undersökning beräknat att genom hästminskningen över 4 % av landets åkerareal friställts för annan odling mellan åren 1937—50. För att åskådliggöra betydelsen härav anför han att detta motsvarar ungefär den areal, varpå oljeväxter odlades 1950. Mellan 35

åren 1950—55 beräknas ytterligare 2 % av åkerarealen kunna omdisponeras för annan produktion än odling av hästfoder. Såsom anförts i den nämnda undersökningen har emellertid importbehovet av olja till de tiraktorer och bilar, som ersatt hästarna, samtidigt blivit större. Landets shörre fredstida självförsörjning med foder och livsmedel har därför köpts till priset av mindre möjligheter att under en längre avspärrnings- och kirigsperiod kunna upprätthålla livsmedelsproduktionen. I det föregående har dragkraftsbehovet övervägts under förutsättning av enbart en handelsavspärrning av samma slag, som under de båda föregående världskrigen. Om landet nödgas skärpa sin militära beredskap teller kommer i krigstillstånd inträder givetvis ett än mera utsatt läge, biland annat därigenom att i så fall en viss del av jordbrukets dragkraftstillgångar måste ställas till försvarets direkta förfogande. Rörande försvarets utrustningsbehov och de första månadernas ersättningsbehov av dragkraft för arméns krigsorganisation har utredningeni inhämtat följande uppgifter. För närvarande kommer ungefär var sjätte fullåriga häst att behöva tagas i anspråk. Efter genomförande av planerad motorisering för a r m é n blir det totala behovet av hästar mindre, men med hänsyn till att också hästbeståndet minskar, torde man även framdeles få räkna med att ungefär var sjätte eventuellt var femte häst måste uttagas. Motsvarande siffror för hjultraktorer är i nuvarande läge var fjortonde och torde i framtiden bli var sjunde eller åttonde traktor. Vid krigstillstånd under längre tid komma självfallet ytterligare anspråk för militära ändamål att ställas på jordbrukets dragkraftstillgångar och icke minst på draghästarna. Härtill kunna betydande dragkraftsbehov under vissa förhållanden uppstå för civila kommunikationsändamål. Sålunda k u n n a traktorer behöva anlitas för landsvägstransporter av olika slag. Behoven för sådana fall kunna dock knappast på förhand närmare angivas. Vilken grad av krisläge man än räknar med från handelsavspärrning till öppet krigstillstånd har man i fråga om dragkraftstillgången att räkna med två allvarliga brister. Den utsträckning vari hästar ersatts och kominer att ersättas med traktorer i jordbruket medför för det första att i ett krisläge en mycket kännbar brist uppstår på den enda dragkraft, som utan särskilda förberedande åtgärder kan försörjas med landets egna tillgångar, nämligen hästen. Som en följd härav blir för det andra landets försvarsberedskap i hög grad beroende av hur drivmedelstillgången tryggas för den maskinella dragkraften, traktorer och andra motorfordon. Ur försvarsberedskapssynpunkt synes därför angeläget dels att häststammen icke reduceras alltför mycket, dels att traktorerna i största möjliga utsträckning kunna hållas i drift även i ett krisläge. Vad härvid först beträffar hästantalets storlek är utredningen väl med36

veten om att man icke utan kostnader, som äro otänkbara att pålägga det allmänna, kan upprätthålla ett större hästbestånd än vad de enskilda hästägarna anse sig i behov av. Såsom utredningen skall närmare utveckla i ett följande kapitel synes emellertid anledning finnas för antagandet att hästuppfödningen på grund av tillfälliga prisförhållanden kan komina att nedgå i en omfattning, som medför en större reducering av häststammen än vad som för jordbrukarna själva såväl som för det allmänna är önskvärt. För att motverka en sådan kris och dess desorganiserande inverkan på landets hästavel och hästbestånd vill utredningen vidare i ett särskilt kapitel framlägga vissa förslag till hästavelns stödjande under en övergångstid. Härutöver önskar emellertid utredningen att i förevarande sammanhang framföra vissa synpunkter om lämpliga åtgärder för tillgodoseende av lanthushållningens och försvarets behov av dragkraft vid handelsavspärrning eller krigstillstånd, nämligen dels angående bättre samordning vid uttagning av hästar och traktorer för försvarets krigsorganisation, dels angående enskild lagring vid jordbruk av flytande bränslen. Krigsmaktens uttagning av hästar och traktorer

På Kungl. Maj :ts uppdrag har överbefälhavaren i skrivelse den 3 november 1951 efter samråd med olika berörda militära och civila myndigheter avgivit förslag till åtgärder för säkerställande av krigsmaktens uttagning av hästar och traktorer m. m. i fredstid. Förslaget har ännu icke föranlett någon åtgärd. Hästavelsutredningen har från sina utgångspunkter icke anledning att närmare ingå på frågan om hur krigsmaktens uttagning av hästar och traktorer lämpligen bör ordnas i organisatoriskt hänseende. Utredningen vill emellertid i anslutning till överbefälhavarens förslag framföra vissa synpunkter i de avseenden, där förslaget kan anses beröra utredningens uppdrag. Utredningen vill härvid till en början erinra om att överbefälhavaren i nämnda skrivelse uttalat att man ur näringslivets synpunkt icke kan göra en skarp gränsdragning mellan häst- och traktorsuttagning, eftersom både traktorn och hästen äro arbetsenheter i jordbruket. Uttagningen bör därför enligt överbefälhavarens mening ses i ett sammanhang. I detta hänseende anses för närvarande vissa brister vidlåda uttagningsorganisationen i det att uttagning av hästar och traktorer verkställas av olika organ. Behovsprövning sker genom länsarbetsnämnderna först sedan uttagning skett. Uttagningen måste därför ofta göras om. För att säkerställa en jämn och rättvis uttagning av hästar och traktorer bör enligt överbefälhavarens förslag behovsprövningen ske före uttagningen och av samma organ, nämligen den nuvarande hästuttagningsnämnden. I anslutning till en framställning från Öknebo hushållsgille har Stockholms stads och läns hushållningssällskap i skrivelse till utredningen lika37

ledes framhållit behovet av en sådan samordning. I skrivelsen anföres sålunda att jordbrukare, som hålla ett relativt stort antal hästar, böra erhålla en viss säkerhet för att vid uttagning av hästar och traktorer för krigsmakten få behålla antingen vissa hästar eller traktorn, om sådan finnes. Utredningen vill för sin del starkt understryka behovet av att en samordning och avvägning mellan hästuttagningarna och traktorsuttagningarna kommer till stånd. Såsom framgår av utredningens undersökning av hästoch traktorsbeståndet inom jordbruket ha alltjämt många jordbrukare både häst och traktor. En alltför schematisk uttagning av hästarna, där dessa äro att tillgå, utan en närmare avvägning av hästuttagningarna med traktorsuttagningarna, kan enligt utredningens uppfattning medföra vissa konsekvenser, då jordbrukarna stå inför valet mellan en kombination av häst- och traktorsdrift eller enbart traktorsdrift. För vissa dragarbeten kan det fortfarande även på slättbygderna vara fördelaktigt att använda häst som dragkraft. Inom andra bygder tillkomma andra motiv, främst skogskörslor, för att behålla hästarna. Med minnet av den senaste avspärrningsperioden levande kan det i nuvarande världspolitiska läge icke heller vara främmande för i vart fall ett betydande antal av jordbrukarna att ha en viss tanke på de egna beredskapsbehoven i händelse av ett nytt krisläge. Om icke en samordning sker av häst- och traktorsuttagen från de enskilda brukningsdelar, där såväl hästar som traktorer finnas, torde emellertid j o r d b r u k a r n a i valet mellan en kombinerad hästoch traktorsdrift och enbart traktorsdrift, bland annat ined hänsyn till arbetskraftsförhållandena, finna det förmånligare att under fredstid övergå till enbart traktorsdrift. En väl avvägd behovsprövning och samordning av häst- och traktorsuttagen skulle däremot enligt utredningens uppfattning ge många jordbrukare ett incitament till en avvägning av de egna beredskapsbehoven i fråga om det ena eller det andra slaget av dragkraft. Härigenom skulle automatiskt en viss avvägning av dragkraftens sammansättning såväl individuellt som totalt kunna komma till stånd. Utredningen vill i detta sammanhang beträffande uttagningen av hästar påpeka angelägenheten av att vid uttagningen av hästar, ston i görligaste m å n undantagas så att i ett krisläge en så stor reproduktion av häststammen som möjligt kan ske. Vilka åtgärder som än vidtagas för att i ett sådant läge hålla traktorsbeståndet i gång, torde nämligen ett starkt ökat behov av och efterfrågan på hästar att så gott som omedelbart komma till synes. Med den starka decimering av häststammen, som redan inträtt och som under alla omständigheter kommer att fortsätta under i vart fall en tid framåt, torde i ett krisläge behov finnas av en mycket stark reproduktion av häststammen. Det kan därför med tanke på det mycket begränsade hästantal, som kommer att finnas i landet ett stycke in på 1950-talet, anses angeläget att man i möjligaste mån undviker att uttaga ston för krigsmak38

ten. E n sådan kategoriklyvning kominer självfallet att ytterligare komplicera uttagningen av dragkraft för krigsmakten, men utredningen har likväl ansett sig böra framföra denna synpunkt. Såsom förut sagts anser sig utredningen icke böra ingå på organisatoriska detaljförslag om hur häst- och traktorsuttagningen bör anordnas. Utredningen vill emellertid slutligen betona vikten av att uttagningsorganisationen ordnas genom lokala organ med så ingående kännedom som möjligt om lanthushållningens intressen och även om de enskilda jordbrukarnas behov. Beredskapslagring av traktorbränsle för jordbrukets behov

På grund av hästbeståndets minskning måste under alla förhållanden ett mycket stort antal traktorer hållas i drift i ett framtida krisläge, om livsmedelsförsörjningen skall kunna tryggas. Såsom utredningen i det föregående uttalat är en omställning av traktorerna till gengasdrift ganska omständlig och fordrar lång tid. Av beredskapsskäl måste därför en avsevärd mängd drivmedel finnas i beredskapslager för jordbrukets behov. För att ge en uppfattning om vilka bränslemängder det rör sig om kan nämnas att drivmedelsåtgången för jordbrukets traktorer för närvarande beräknas uppgå till omkring 240 000 kbm per år. Enligt vad utredningen erfarit från vederbörande myndigheter torde en central lagring av olja i bergrum av sådan omfattning att den kan täcka jordbrukets behov under en omställningsperiod för övergång till gengasdrift icke under de närmaste åren vara att räkna med. Härtill kominer svårigheterna att i ett krisläge distribuera oljan till förbrukarna. Av dessa och även andra skäl vore det därför i hög grad önskvärt, om lagringen i största möjliga utsträckning kunde göras av jordbrukarna själva. I en av Sveriges lantbruksförbund och hushållningssällskapens förbund utarbetad promemoria, som tillställts riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, ha förslag framlagts om åtgärder för att befrämja beredskapslagring av traktorbränsle för jordbrukets behov. Utredningen, som under sitt arbete diskuterat ifrågavarande spörsmål, vill i det följande beröra det sålunda i annat sammanhang framkomna förslaget till lagringsfrågans lösning. I den nämnda promemorian anföres att det redan nu torde finnas omkring 22 000 tankanläggningar inom jordbruket, vilka i genomsnitt rymma 3 kbm. Dessutom förekommer lagring på fat, vilket dock ur ekonomisk synpunkt är mindre lämpligt. Lagringen sker emellertid i regel icke av beredskapsskäl, utan är betingad av fördelen att förenkla och förbilliga anskaffandet av det löpande behovet. En beredskapslagring måste ha en avsevärd större omfattning och lämna garantier för att ett tillräckligt förråd alltid finnes till hands. Om möjligheterna att åstadkomma en sådan lagring uttalas följande i promemorian. 39

Givet är, att man genom en brett upplagd propaganda skulle kunna stimulera jordbrukarna att lagra traktorbränsle i en sådan omfattning att även en viss beredskapslagring kommer till stånd. En förutsättning härför är dock, att vederbörande jordbrukare såvitt möjligt tillförsäkras att de själva skola få disponera detta bränsle vid en avspärrning och därmed följande ransonering. Emellertid torde det inte kunna förväntas, att det genom enbart propaganda och upplysning skall kunna åstadkommas en sådan beredskapslagring, som rådande förhållanden kräva. För att uppnå denna måste ytterligare åtgärder vidtagas och det torde vara ofrånkomligt, att staten i någon form understödjer och befrämjar lagerhållningen. Detta icke minst av det skälet, att jordbruket härigenom åtager sig en uppgift, som staten och icke den enskilde åtminstone hittills ansetts böra svara för. Att så sker torde även vara starkt motiverat av att det är ett allmänt intresse av stora mått att livsmedelsproduktionen kan upprätthållas även om handelsvägarna till utlandet skulle bli avspärrade. Det erforderliga statliga stödet till befrämjande av beredskapslagringen bör inriktas på att i någon form ekonomiskt underlätta jordbrukarnas anskaffning av tankanläggningar och det drivmedel, som skall lagras i dessa. Man får utgå ifrån att de tankar, som erfordras för denna beredskapslagring, ej kunna utlånas av oljebolagen och centralföreningarna utan måste inköpas av jordbrukarna. Kostnaderna härför uppgå till ca 200 kronor per kbm lagringsutrymme. Stödet torde böra lämnas genom att jordbrukarna beredas möjlighet att erhålla lån och/eller bidrag till kostnaderna för inköp av anläggningarna och viss del av drivmedlet. Vidare bör stödet bidraga till att täcka jordbrukarnas kostnader vid försäkring samt eventuellt prisfall å bränslet. Med hänsyn till den omfattning, som de avsedda stödåtgärderna kan beräknas få, böra de ur administrativ synpunkt göras så enkla som möjligt. Enligt de förslagsställande förbundens mening, bör stödet få formen av räntefria lån med en amorteringstid av tio år. Som villkor för erhållande av dylikt lån föreslås att låntagaren förbinder sig att hålla ett drivmedelslager av sådan omfattning, att det motsvarar ett och ett halvt års normal förbrukning per traktor, dvs. 4,5 kbm. Lånen skulle utgå med ett enhetligt belopp förslagsvis 1 400 kronor, vilket belopp skulle täcka kostnaden för anläggning av tankanläggning för en traktor samt halva anskaffningskostnaden för däri lagrat drivmedel. I de fall då flera traktorer finnas böra flera lån kunna erhållas. I gengäld skulle låntagaren erhålla utfästelse om att han själv för jordbruksändamål får disponera ifrågavarande kvantitet drivmedel i händelse av ransonering eller beslag och att han icke underkastas den förbrukningsreglering, som kan komma att gälla under tid, för vilken hans lager är avsett. Utfästelsen avses dock självfallet icke kunna gälla i sådana nödfallslägen då statens intresse oundgängligen kräver att även ifrågavarande lager tas i anspråk för annat ändamål. Även jordbrukare, som utan lån åtaga sig att hålla ett drivmedelslager av ifrågavarande storlek, skulle kunna komina i åtnjutande av motsvarande dispositionsgaranti. Då hushållningssällskapen redan svara för betydande uppgifter av lik40

artat slag såsom förmedling av lån och bidrag till gemensam maskinanvändning inom jordbruket, anses dessa vara de organ, som närmast böra ifrågakomma för uppdraget att handhava de administrativa uppgifterna på området. Sällskapen skulle vidare genom sina maskinkonsulenter eller annan personal utöva fortlöpande kontroll över lagringen. Utredningen finner för sin del att förslaget erhållit en lämplig utformning och vill starkt understryka behovet av att åtgärder av detta slag snarast vidtagas. I samband härmed vill utredningen slutligen framhålla behovet av att genom vederbörande myndigheters försorg erforderliga förberedelser vidtagas för omställning till gengasdrift i händelse av långvarig avspärrning. Sådana förberedelser innefatta bland annat förberedelse för tillverkning av gengasverk och av vissa motordetaljer till traktorerna. Vidare bör redan i fredstid utprovning ske av hur de olika traktortyperna böra vara utrustade för gengasdrift.

KAPITEL 6

Slutsatser om hästavelns läge

Enligt utredningens stickprovsundersökning skulle lanthushållningen, sedan behovet av traktorer tillgodosetts, behöva omkring 300 000 arbetshästar. Detta innebär en betydande ytterligare sänkning av det nuvarande hästbeståndet, som kan beräknas omfatta omkring 350 000 arbetshästar. Utredningen har i kapitel 5 framhållit att denna utveckling kan både för näringslivet och försvaret medföra allvarliga konsekvenser i händelse av handelsavspärrning eller krig. Med hänsyn till hästbeståndets nedgång har utredningen därför förordat att åtgärder vidtagas för att större delen av jordbrukets traktorsbestånd skall kunna hållas i drift under en krisperiod. Samtidigt är det emellertid ur beredskapssynpunkt önskvärt att ett betryggande hästbestånd finnes att tillgå. Enligt företagna prognosberäkningar synes emellertid antalet arbetshästar komma att redan år 1955 vara nere i 300 000, således det antal, som enligt jordbrukarnas egna uppgifter skulle erfordras, sedan traktorsbehovet fyllts. Med hänsyn till den sannolika återväxten och avgången av hästar k a n vidare detta hästantal icke vidmakthållas under de följande åren. Såsom förut redovisats, kan man därför räkna med att antalet arbetshästar år 1960 har sjunkit till omkring 200 000 eller i gynnsammaste fall, om särskilda åtgärder vidtagas, till omkring 230 000. Under dessa förhållanden kan en viss balans i fråga om hästbeståndets storlek väntas inom kort, varefter en knapphet på hästar skulle inträda. I sistnämnda läge kunna hästpriserna väntas stiga. Man skulle därför på något längre sikt ha anledning förmoda att relationerna mellan upptödningskostnader och hästpriser bli gynnsammare än för närvarande och att en stabilisering av avelsarbetet på en viss nivå småningom borde inträda. Enligt utredningens mening synes det emellertid kunna medföra allvarliga konsekvenser att utan vidtagande av särskilda åtgärder våga räkna med en sådan stabilisering. Sålunda bör till en början erinras om att hästaveln fordrar mycket lång tid. De betäckningar, som sker under år 1954, ge färdiga arbetshästar first till år 1958 eller 1959. Med nuvarande hästpriser torde knappast någon ökning av aveln vara att vänta förrän mera påtagliga tecken på en ökad efterfrågan kommer till synes. Under tiden kommer hästbeståndet att sjunka till en lägre nivå än vad som synes vara behövlig för jordbrukets och skogsbrukets egna normala behov. Utredningen vill i detta sammanhang anföra att de tre befintliga slogs42

arbetsstudieorganisationerna 1 i en gemensam promemoria erinrat utredningen om angelägenheten av att det hästbestånd, som för närvarande finnes att tillgå för skogsbruket, icke nämnvärt minskas. I promemorian framhålles att i skogsbruket kan hjultraktorn endast i mindre utsträckning ersätta hästen och framför allt icke med nuvarande typer göra arbetet billigare än hästen annat än på medellånga och långa basvägar. För lunningsarbetet, dvs. förflyttningen av stockarna från avverkningsplatsen till basväg, kan hjultraktor endast undantagsvis och under mycket gynnsamma förhållanden, såsom på hedmark, användas. Hästen kan visserligen i skogsbruket ersättas av bandtraktorer även i fråga om lunningsarbeten. Arbetsstudieorganisationerna framhålla emellertid att bandtraktorer endast kunna anskaffas av de stora skogsägarna, men att det torde vara omöjligt för bondeskogsbruket att göra de erforderliga investeringarna fölen mera allmän övergång till bandtraktorer i skogsbruket. Sammanfattningsvis uttalas därför att hästen endast till en mindre grad kan ersättas av mekanisk dragkraft i skogsbruket och att den är i stort sett oumbärlig som dragare, då det gäller lunning på de flesta marker. Såsom utredningen i det föregående anfört, vore det dessutom önskvärt att jordbrukarna i nuvarande internationella läge beaktade sina egna behov av hästar såsom dragkraftsreserv i händelse av handelsavspärrning eller krig. För behovet av omedelbara stimulerande åtgärder med syfte att snarast möjligt öka hästuppfödningen till den nivå, som erfordras för bibehållande av det erforderliga hästbeståndet, tala vidare de i kapitel 4 anförda uppgifterna om avelsarbetets nuvarande läge. Hingsthållningens snabba tillbakagång kan sålunda, om den får fortsätta ytterligare någon tid, allvarligt begränsa möjligheterna att höja hästbeståndets reproduktion. Den minskade hingsthållningen och det avtagande intresset över huvud taget för hållandet av avelsdjur innebär en fara för vidmakthållandet av häststammens kvalitet, därigenom att urvalsmaterialet minskas. Utredningen vill vidare framhålla den fara för en svåröverkomlig desorganisation av avelsarbetet, som ligger däri att de förutvarande hästuppfödarna nedlägger denna verksamhet och övergår till annan produktion. Sedan en sådan produktionsomläggning skett, kanske med utbyte av arbetskraft och stallbyggnadernas ianspråktagande för andra ändamål, kan säkerligen i inånga fall en återgång till hästuppfödning icke ske. Utredningen vill i detta sammanhang beröra frågan om möjligheterna att genom import fylla uppkommande brister i hästbeståndet. Det torde i och för sig vara möjligt att vid vissa tillfällen under fredstid importera arbetshästar. Det synes emellertid varken möjligt eller lämpligt att grunda hästbeståndet på en kontinuerlig import av brukshästar. Bedan i fredstid 1 Föreningen skogsarbetens och domänstyrelsens arbetsstudieavdelning (SDA), Föreningen Värmlands skogsstudier (VSA) och Mellan- och sydsvenska skogsbrukets arbetsstudier (MSA).

kan tillförselmöjligheterna beräknas bli ojämna, icke minst ur kvalitetssynpunkt, och i ett krisläge kan man av lättförstådda skäl icke r ä k n a med att vidmakthålla hästbeståndet genom import. Såsom torde framgått av vad utredningen anfört i det föregående är det också främst med tanke på förhållandena och behoven i ett krisläge, som den inhemska hästaveln utgör en viktig tillgång för landet. En hästimport, som av tillfälliga valutaförhållanden eller produktionskonjunkturer i vissa lägen kan ske till lägre priser än vad den inhemska aveln kan arbeta med, kan därför ur beredskapssynp u n k t få betänkliga konsekvenser. Om vid stigande hästpriser och begynnande förutsättningar för en ökad reproduktion av hästar priserna genom import från exempelvis valutasvaga länder skulle ånyo bringas i nedåtgående, skulle utan tvivel det nyvaknade intresset för hästaveln förbytas i ett definitivt övergivande av denna produktion. Sedan den inhemska aveln efter ett långvarigt arbete fått fram ett för landets behov lämpligt urval inom olika raser, skulle det också ur denna synpunkt vara synnerligen betänkligt att grunda en viss del av hästbeståndet på import. Enligt ulredningens bestämda uppfattning bör av här anförda skäl landets hästbestånd grundas på inhemsk avel. Import av hästar bör därför, såsom för närvarande är fallet, endast kunna ske med särskilt tillstånd och då speciella skäl finnas härför. Enligt utredningens uppfattning befinner sig emellertid den inhemska hästaveln i ett tillfälligt krisläge, som kan leda till en särskilt ur beredskapssynpunkt betänklig, men också med hänsyn till näringslivets behov icke önskvärd reducering av häststammen. Hästuppfödningen synes för närvarande ha nedlagts i en omfattning, som under alla förhållanden medför en fortsatt mycket stark reducering av hästbeståndet under ett antal år framåt. För att vidmakthålla hästaveln i en omfattning, som såvitt man nu kan bedöma skulle svara mot landets behov under nu överskådlig framtid, erfordras därför enligt utredningens mening under en övergångstid särskilda stödåtgärder. Dessa åtgärder böra vara inriktade på dels att vidmakthålla de avelsmässiga förutsättningarna för hästuppfödningen, dels att i möjligaste mån stimulera en sådan ökning av hästuppfödningen, att häststammen icke reduceras i en långt större omfattning än vad som svarar mot det framtida behovet av hästar.

KAPITEL 7

Förslag till särskilda stödåtgärder för hästaveln

Då det gäller att utforma åtgärder med syfte att under en kritisk övergångsperiod stödja och stimulera hästaveln kan detta tänkas ske på flera olika sätt. En rad åtgärder av större eller mindre räckvidd kunna sålunda i och för sig synas beaktansvärda. Utredningen har emellertid vid sina överväganden av denna fråga ansett sig böra förorda en sådan koncentration av åtgärderna att stödet på ett verksamt sätt kan tillgodose de förefintliga behoven och därigenom fylla sitt syfte. Eftersom nedgången av hästbeståndet och av hästuppfödningen huvudsakligen gäller kallblodsaveln, som också har den största betydelsen i förevarande sammanhang, bör sålunda enligt utredningens mening stödåtgärderna främst sättas in på detta område. Utredningen vill dock samtidigt uttala att varmblodsaveln är betydelsefull ur de synpunkter, från vilka utredningen har att bedöma hästavelsfrågan. Varmbloden äro användbara även för andra militära uppgifter än ridning. De varmblod, som hållas för civila ändamål, utgöra därtill vid uttagning av hästar för försvaret en reserv, som kommer jordbruket till godo, eftersom motsvarande antal arbetshästar kan sparas för jordbrukets behov. Bid-, galopp- och travsporten tillför härigenom landet indirekt en visserligen begränsad, men viktig dragkraftsreserv, samtidigt som dessa sportgrenar ökar intresset för hästaveln och ger deras utövare hästkunskap. Beträffande den ädla hästaveln hänvisar utredningen till det betänkande med förslag till åtgärder för främjande av ridhästaveln m. m. (SOU 1946:45), som den 6 juni 1946 avgavs av utredningen för ridhästavelns befrämjande, och till de åtgärder och beslut, som föranletts av detta betänkande. Med hänsyn till att åtgärder sålunda nyligen vidtagits på detta område har utredningen ansett det ligga utanför dess uppdrag att nu företaga en förnyad omprövning av hur ifrågavarande bidrag böra avvägas. Endast i ett par hänseenden vill utredningen i detta sammanhang framföra vissa synpunkter angående varmblodsaveln. I avbidan på resultatet av förevarande utredningsarbete beslöt 1952 års riksdag att vissa uppfödnings- och bevaringspremier för remonter, som kvarstå osålda hos uppfödarna, skulle utgå ur statens hästavelsfond. Under hänvisning till vad ovan anförts rörande den varmblodiga hästavelns betydelse finner utredningen ifrågavarande premier väl berättigade för att därigenom ett antal övertaliga remonter skall kunna bevaras för arméns 45

krigsbehov av hästar. Utredningen förutsätter att genom vederbörande myndigheters försorg i god tid en förnyad prövning sker av frågan om behovet av sådana uppfödnings- och bevaringspremier för varmblodiga hästar. Utredningen vill i detta sammanhang även omnämna vissa önskemål, som under hand framförts av avelsföreningen för den varmblodiga hästen. Sålunda har från detta håll anförts att en förutsättning för att här ovan nämnda stödåtgärder skola giva önskat resultat är att antalet årligen inköpta remonter fastställes för en längre tidsperiod, så att uppfödarna i god tid äga kännedom om de kommande årens avsättningsmöjligheter. Det har vidare framhållits att då arméns fredsbehov utöver ridhästremonteringen kräver en årlig remontering av ett större antal lättare draghästar (ackorddraghästar), skulle den för krigsbruk nödvändiga ridhästreserven av varmblodiga hästar kunna rymmas inom denna kategori hästar. Härigenom underlättas genomförandet av uppfödarnas önskemål om en fast årlig remontering. Utredningen finner dessa synpunkter väl värda att beaktas. Under hänvisning till den kalkyl över uppfödningskostnaderna för varmblodiga hästar, som framlagts i kapitel 4, vill utredningen vidare förorda att en omprövning sker av remontpriserna. Vad gäller behovet av stödåtgärder för kallblodsaveln ha från olika håll förslag framförts till utredningen om stödåtgärder av det ena eller det andra slaget. Sålunda ha skogsarbetsstudieorganisationerna i den förut nämnda, den 24 oktober 1952 dagtecknade promemorian uttalat angelägenheten av att åtgärder skyndsamt vidtagas, som syftar till dels att på längre sikt förhindra att häststammen reduceras i allt för stor omfattning, dels att på kortare sikt åstadkomma ett bättre utnyttjande av det tillgängliga hästbeståndet. Såsom lämpliga åtgärder i sistnämnda hänseende framhålles bland annat följande. Genom förbättrade körredskap, vidmakthållen hästvård och körningsteknik kan enligt organisationernas mening tämligen snabbt en rationalisering av hästtransporterna genomföras. Vidare borde upplysningsverksamhet bedrivas i syfte att visa hästens oumbärlighet i skogsbruket och därmed också hästens betydelse som inkomstkälla för dem som kunna åtaga sig skogskörslor. Sådan rationaliserings- och upplysningsverksamhet borde enligt förslagsställarna lämpligen bedrivas genom undervisning, spridande av upplysningsskrifter och genom filmer. Skogsarbetsstudieorganisationerna bedriva redan sådan verksamhet. Med hänsyn till att denna verksamhet i nuvarande bekymmersamma läge på hästavelns område bör intensifieras och framför allt inriktas på ägarna av mindre skogsbruk, anse organisationerna skäligt att understöd av statsmedel lämnas för ändamålet. För en intensifierad rationaliseringsve;ksam46

hel på hästtransportens område och för ökad upplysningsverksamhet angående hästens användande i skogsbruket föreslås i den nämnda promemorian att statsbidrag under en viss tid ställes till förfogande för skogsarbetsstudieorganisationernas centralråd. Hästavelsutredningen vill för sin del vitsorda betydelsen av en rationaliserings- och upplysningsverksamhet av här föreslagen art. Utredningen vill emellertid framhålla att betydande förbättringar i här ifrågavarande hänseenden torde kunna vinnas genom utnyttjande av redan förefintliga anslag för undervisnings- och upplysningsverksamhet på jordbrukets och skogsbrukets områden. Sålunda torde särskilt inom skogsområdena undervisningsverksamhet av berörda slag kunna utan större extra kostnader upptagas såväl vid jordbrukets fasta undervisningsanstalter, särskilt lantmannaskolorna, som inom den av hushållningssällskapen anordnade tillfälliga kursverksamheten. Vidare torde skogsvårdsstyrelserna ha möjligheter att i lampliga former tillgodose här nämnda behov. Då hästavelsutredningen erhållit ifrågavarande framställning först sedan dess arbete i huvudsak avslutats, är utredningen emellertid icke i tillfälle att pröva vilka särskilda medelsbehov, som kunna finnas för här avsedda ändamål. Utredningen vill dooAi med understrykande av behovet av sådana åtgärder framhålla lämpligheten av att en sådan prövning sker, när tillfälle härtill gives. I fråga om behovet av åtgärder för uppehållande av häststammens storlek och kvalitet har hushållningssällskapens förbund i skrivelse till utredningen framfört vissa synpunkter. Sålunda har bland annat i syfte att öka deltagandet i hästpremieringarna och att därigenom befordra hästbeståndets kvalitet föreslagits höjda och utvidgade penningpris. I iråga om på vilka punkter stödåtgärder för kallblodsaveln äro mest berättigade och kunna ge bäst effekt har utredningen emellertid med ledning av tillgängliga uppgifter om avelsarbetets nuvarande förutsättningar funnit dels att hingsthållarna för närvarande arbeta under ekonomiska betingelser, som kan medföra en desorganisation av avelsarbetet, dels att ett utsträckande av frisedelssystemet till samtliga ur avelssynpunkt värdefulla fölsbn kunde utgöra en lämplig stimulans för en ökad hästuppfödning. Av skäl, som närmare skola redovisas i det följande, har utredningen därför inriktat sig på stödåtgärder på nämnda områden. Utredningen har därjämte övervägt att föreslå särskilda premier att utgå till unghingstar i ett- och tvåårsåldern samt till sådana treårshingstar, som upjrusats vid vårpremieringen och som nöjaktigt utfört ålagda prestationsprov, men icke kunnat premieras. En dylik åtgärd kunde nämligen vara ägmad att stimulera uppfödning och framvisande av så stort antal unghinigstar av ardennerras och nordsvensk ras att tillräckligt brett underlag för önskvärda urvalsmöjligheter vidmakthålles. Utredningen har emellertid staimat vid att icke för närvarande föreslå dylika premier. Skulle de när47

måste årens erfarenheter påkalla särskilda åtgärder av antydd art, torde frågan kunna upptagas av lantbruksstyrelsen eller i annan ordning. Bidrag till hingsthållare

Vad angår stödåtgärder för hingsthållare, vill utredningen till en början erinra om att under anslaget till hästavelns främjande utgår å riksstaten sedan år 1947 ett årligt belopp av 50 000 kronor för understöd åt föreningar, som hålla hingstar av nordsvensk ras. Bidragen utlämnas genom hushållningssällskapen, som ha att till lantbruksstyrelsen ingiva ansökan om erforderligt belopp jämte uppgift om antalet föreningar inom hushållningssällskapets område och av dessa ägda hingstar. På grundval av dessa ansökningar gör lantbruksstyrelsen framställning hos Kungl. Maj:t om skäligt bidrag till de olika hushållningssällskapen. Härvid har beräknats i genomsnitt per hingst 500 kronor i södra och mellersta Sverige och 600 kronor i norrlandslänen. Det högre genomsnittsbidraget för norrlandslänen h a r motiverats med att föreningarna i denna del av landet ha särskilt svåra ekonomiska problem. Sedan en fördelning av anslaget verkställts enligt n ä m n d a beräkningsgrunder har ett återstående odisponerat belopp stiillts till lantbruksstyrelsens förfogande att på ansökan fördelas mellan föreningar, som befunnit sig i ett särskilt brydsamt läge. Då hushållningssällskapen bäst känna de lokala förhållandena, ha dessa anförtrotts uppgiften att slutgiltigt fördela de för respektive sällskap fastställda beloppen. Härvid ha följande av Kungl. Maj :t fastställda grunder tillämpats: att bidragen skola användas till understöd åt sådana inom vederbörande hushållningssällskaps områden verksamma hingstföreningar, som hålla hingstar av nordsvensk ras samt äro av betydelse för det allmänna hästavelsarbettt och vilkas stadgar äro så avfattade, att de i möjligaste mån trygga föreningarnas fortbestånd; att understöd lämnas endast sådan förening, som bedrivit verksamhet under det år bidraget avser och som vid utgången av nämnda år fortfarande hace premierad hingst i sin ägo eller har för avsikt att före nästkommande års letäckningssäsong förvärva dylik hingst; att bidragen fördelas mellan de olika föreningarna efter antalet utav den ägda hingstar och att bidragsbeloppet till storleken därjämte göres beroende tv föreningarnas behov av ekonomiskt understöd; att förening, som kommer i åtnjutande av understöd till vederbörande hishållningssällskap avlämnar redogörelse för inkomster och utgifter under si:t förflutna verksamhetsårs slut, samt att redogörelse beträffande användningen av beviljat statsbidrag av velerbörande hushållningssällskap avgives till lantbruksstyrelsen före den 1 juli nästkommande år. Bidrag ha utgått till samtliga föreningsägda hingstar av nordsvemk ras och torde i någon mån ha bidragit till att uppehålla de hingstförenngar, som fortfarande hålla nordsvenska hingstar. 48

Fö)r en allmännare tillämpning av denna bidragsform under en för kallblodsiaveln kritisk övergångsperiod talar enligt utredningens mening följ a n d e omständigheter. I k apitel 4 har visats att beståndet av hingstar av såväl ardennerras som nordsvensk ras under senare år starkt minskat. Anledningen härtill är att hingsdhållningen som en följd av den minskade betäckningsfrekvensen i flertailet fall icke kan drivas utan avsevärda förluster. De årliga kostnadernai för hållande av hingst torde för närvarande uppgå till nedan angivna belopp i kronor fördelade på olika huvudposter. Beräkningen har gjorts undeir förutsättning att hingsten betingar ett inköpspris av 8 000 kronor och a t t räntefritt statslån med en amorteringstid av åtta år erhållits för dennja inköpssumma. Foderlega Försäkringspremier Annonser, veterinärvård m. m Amortering

1 500 kronor 800 kronor 200 kronor 1 000 kronor Summa 3 500 kronor

Då hingstar numera, i alla händelser föreningsägda dylika, icke ha n ä m n v ä r d användning som dragkraft, utgöra språngavgifterna den enda inkomstkällan. Genomsnittliga antalet betäckningar för föreningsägda hingstar av ardennerras och nordsvensk ras tillsammantagna var under föregående år knappt 30. Språngavgiften synes i allmänhet uppgå till 50 k r o n o r . Den genomsnittliga inkomsten per hingst blir sålunda 1 500 kronor, vilket innebär ett underskott för hingsthållaren med 2 000 kronor. Till följd av dessa omständigheter ha ett stort antal hingstföreningar k o m m i t i ett brydsamt ekonomiskt läge. Detta utgör utan tvivel ett hot m o t föreningsverksamhetens fortsatta bestånd och därmed för möjlighet e r n a att uppehålla en hästavel av erforderlig omfattning. Antalet hingstar kan väl sägas hittills icke ha nedgått i sådan omfattning att icke beståndet är tillräckligt för även en högre betäckningsfrekvens än den nuvarande. Hingstbeståndets uttunning medför emellertid redan nu på många håll att stona vid betäckning få transporteras lång väg med däriav följande tidsförluster och transportkostnader. Dessa olägenheter konama att ytterligare ökas om hingstbeståndet blir alltför glest. A v här anförda skäl anser utredningen att en väsentlig utvidgning av bidragsverksamheten för hingsthållare kan i nuvarande läge anses vara en beräittigad och lämplig åtgärd för hästavelns stödjande. Utredningen vill däriför förorda att dylika bidrag under en tid av förslagsvis fem år må kunma lämnas till samtliga föreningar och hushållningsgillen, som hålla hinggst av ardennerras eller nordsvensk ras. Bidragen böra enligt utredningens mening utgå på samma sätt och efter ungefär samma grunder, som tillänupas för de nuvarande bidragen för hållande av nordsvenska hingstar. •t

Det anslag, som erfordras för nämnda ändamål, bör beräknas till ett sådant belopp att föreningarnas underskott på verksamheten i huvudsak kan täckas av bidragen. Eftersom bidragen i åtskilliga fall måste avse att återupprätta föreningarnas ekonomi eller utgöra ett skydd mot ett hotande ekonomiskt obestånd, böra sålunda bidragen icke maximeras, utan kunna utgå med ett belopp, motsvarande underskottet på verksamheten. Med tanke på föreningarnas ekonomi böra bidrag, om också i mera begränsad omfattning, även kunna tilldelas föreningar, vars ekonomiska ställning i och för sig icke ger anledning till direkt oro, men som äro beroende av statsbidrag för att säkerställa de närmaste årens rekrytering av hingstbeståndet. Om man räknar med ett genomsnittligt årligt underskott av 2 000 kronor per hingst, skulle för de föreningsägda omkring 200 ardennerhingstarna och 75 nordsvenska hingstarna under ovan angivna förutsättningar forelras ett belopp av tillhopa 550 000 kronor. Under förutsättning att under det i riksstatens nionde huvudtitel upptagna anslaget till hästavelns främjande även i fortsättningen 50 000 kronor beräknas för bidrag till nordsvenska hingstföreningar, skulle det här förordade särskilda bidraget till föreningar, som hålla kallblodshingstar, kunna reduceras till 500 000 kronor per år. Hingsthållning omhänderhas i rätt betydande utsträckning av enskilda personer. Många sådana privata hingstägare ha under en lång följd av år bedrivit dylik verksamhet och nedlagt stora förtjänster om hästavelns utveckling. Tidigare gav den privata hingsthållningen, om den var väl planlagd, oftast ett tillfredsställande ekonomiskt resultat. Under nuvarande förhållanden är den däremot mestadels förlustbringande. Med hänsyn till den betydelse denna slags hingsthållning haft och ännu har, har utredningen ansett sig böra överväga om icke även privata hingstägare i vissa fall borde kunna erhålla statligt stöd för sin verksamhet. Främst gäller detta hingstägare, som sedan längre tid tillbaka hållit hingstar i trakter, där föreningar saknas. Häremot kan bland annat den invändningen göras, att privat hingsthållning är ett frivilligt åtagande, vilket när som helst kan avvecklas. I untsats till föreningarna bedriver vidare den enskilde icke hingsthållning såsom en fristående verksamhet och är därför ej helt beroende av vad den årligen inbringar. Det kan vidare anföras att vissa svårigheter kunna uppstå, när det gäller att avgöra vilka hingstägare, som böra erhålla bidrag. Utredningen finner dessa invändningar berättigade. Å andra sidin är hingstföreningsverksamheten tämligen ojämnt fördelad i landet och i hästavelns nuvarande läge torde bildande av nya hingstföreningar icke ifrågakomma. Av nämnda skäl och då stödet är avsett att vara av tillfällig natur vill utredningen ifrågasätta om icke i särskilda fall även vissa bidrae böra kunna utgå till privata hingsthållare. Utredningen förutsätter härvid dock att sträng återhållsamhet såväl beträffande bidragens fördelning som stor50

lek iakttages. Sådana bidrag böra vidare först utlämnas efter lantbruksstyrelsens prövning av hushållningssällskapens till styrelsen avgivna förslag. 1 övrigt bör såsom villkor för bidrag till privat hingstägare uppställas den fordran att han sedan minst tio år tillbaka hållit ur avelssynpunkt väl kvalificerade hingstar i trakt, där hingstförening ej finnes och där hingsthållning eljest kunde äventyras. Bland annat med tanke på svårigheterna att utöva erforderlig kontroll över hingsthållningens ekonomiska resultat böra bidragen vidare maximeras och utgå med lika belopp, exempelvis 500 kronor för varje hingst, för vilken bidrag kan ifrågakomma. Slutligen bör det föreskrivas att en skälig språngavgift hålles. Med hänsyn till den begränsade omfattning, vari eventuella bidrag till privata hingsthållare torde komma att utgå, synes inga särskilda medel behöva beräknas för ändamålet, utan kostnaderna härför torde kunna täckas inom ramen av det för särskilda bidrag till hingstföreningar förut angivna beloppet av 500 000 kronor. Bidrag till frisedlar

Generella stimulansåtgärder i syfte att öka betäckningsfrekvensen äro otänkbara med hänsyn till de kostnader, som detta skulle medföra. Utredningen har däremot ansett sig böra framkomma med förslag om åtgärder av detta slag, begränsade till de ur avelssynpunkt kvalificerade stona. För detta ändamål har utredningen tänkt sig en utvidgning av det vid hästpremieriigarna tillämpade frisedelssystemet för ungston. Enigt nu gällande hästpremieringsreglemente (SFS 1949 nr 703) premieras treårigt ungsto, som befunnits vara av god beskaffenhet såsom individ, med frisedel lydande å 30 kronor (beträffande sto av skogsrussras å 15 kronor). Frisedel utställes å viss hingst, som nämnden finner lämplig. Ändring av nämndens beslut beträffande val av hingst kan dock sedermera göras av ordföranden. Enigt utredningens mening kunde det såsom en stimuleringsåtgärd för ett bättre utnyttjande i aveln av kvalificerade ston utdelas frisedlar till samtliga ud hästpremieringarna premierade treåriga och äldre ston. Även om antalet sådana ston är begränsat i förhållande till hela antalet fölston kan en åtgärd av detta slag förmodas icke blott leda till att ett mindre, men kvalitativt högtstående tillskott erhålles till årskullarna av föl, utan även få en viss kvantitativ effekt. Bland annat som en följd av den nuvarande lågkonjunkturen för hästaveln torde nämligen för närvarande en hel del ston tv denna kategori icke betäckas varje år. En utvidgad frisedelsutdelniig i samband med premieringarna torde därför kunna medföra en icke alldebs obetydlig ökning av antalet fölston. Härtill kommer att en sådan åtgäirc vore ägnad att uppmärksamma hästuppfödarna på de ändrade marknad sfirhållanden för hästar, som kunna vara att vänta inom en framtid. 51

Även den här ifrågavarande åtgärden bör enligt utredningens mening ha karaktären av ett tillfälligt stöd under en period av förslagsvis fem år. För att få större effekt och för att kunna innebära ett påtagligt bidrag till kostnaderna för betäckning bör dock frisedelsbeloppet för den nämnda övergångsperioden höjas till 50 kronor. Beträffande fullblodsston med nedan n ä m n t undantag, varmblodiga travareston och sto av skogsrussras synes dock en sådan utsträckning av frisedelssystemet och höjning av frisedelsbeloppet icke erforderlig. Däremot böra med hänsyn till remontaveln även halvblodsston och sådana fullblodsston, som användas i halvblodsaveln, inbegripas i detta särskilda stöd. Frisedlarna böra inlösas endast under förutsättning att betäckningen skett av premierad eller staten tillhörig hingst. Däremot synes hänvisning till viss hingst numera icke erforderlig. Antalet premierade fölston och ungston utgjorde år 1951 omkring 6 000. Hur stort motsvarande antal kan bli efter en utvidgning av frisedelssystemet är svårt att bedöma. Utredningen har emellertid ansett sig böra beräkna medelsbehovet för 8 000 ston. Premiering med frisedlar, lydande å 50 kronor, skulle under denna förutsättning erfordra ett belopp av omkring 400 000 kronor, varifrån dock bör frånräknas det belopp om omkring 40 000 kronor, som för närvarande utgår av anslaget för hästavelns befrämjande för frisedlar till treåriga itngston. Till särskilda bidrag för fri sedlar föreslår utredningen sålunda ett belopp av 360 000 kronor per år. De särskilda stödåtgärdernas finansiering m. m.

Utredningen har i det föregående förordat till särskilda stödåtgärder för hästaveln under en tid av förslagsvis fem år, avseende dels ökade bidrag till hingsthållning, dels ökade bidrag till premiering med frisedlar, medelsanvisningar till ett belopp av (500 000 + 360 000 = ) 860 000 kronor per år. För en femårsperiod skulle sålunda erfordras tillhopa 4 300 000. Statens hästavelsfond, till vilken enligt riksdagens beslut år 1947 av behållningen å stuteriväsendets fond avsattes ett belopp av 5 000 000 kronor, har icke tagits i anspråk förrän innevarande år. I anledning av motioner vid årets riksdag skall ur fonden enligt riksdagens beslut ett belopp av sammanlagt 270 000 kronor under det nu löpande och de två därefter följande budgetåren disponeras till uppfödnings- och bevaringspremier för remonter. I fonden kvarstår således alltjämt ett odisponerat belopp av 4 730 000 kronor. De särskilda stödåtgärder, som utredningen förordat avse att övervinna ett krisläge för hästaveln, som för att få åsyftad verkan fordra stöd av en relativt betydande storleksordning. Utredningen finner det väl överensstämma med hästavelsfondens syfte att de medel, som erfordras för ifråga52

varande stödåtgärder, få disponeras ur statens hästavelsfond för angivna ändamål. Utredningen vill i detta sammanhang erinra om vad jordbruksutskottet år 1947 (uti. nr 10) vid behandlingen av frågan om inrättande av statens hästavelsfond uttalade beträffande fondens återuppbyggande, därest fondmedlen behövde tagas i anspråk. Utskottet förutsatte härvid att en mera väsentlig nedgång av det avsatta fondbeloppet borde ersättas, när läget så tillät. Då här föreslagna åtgärder innebära att större delen av fondmedlen skola tagas i anspråk under en femårsperiod, torde vid beslut om ett dylikt förfogande av fondmedlen även frågan om hur fonden sedermera kan återställas till det ursprungliga beloppet böra beaktas.

KAPITEL 8

Sammanfattning

Hästavelsutredningens uppdrag har varit att verkställa utredning rörande de åtgärder, som böra vidtagas för att åstadkomma en hästavel motsvarande landets behov. Utredningen har härvid velat klarlägga vilket behov som i framtiden föreligger av hästar för såväl näringslivets som försvarsväsendets del. Särskild uppmärksamhet har vidare ägnats frågan om motoriseringens inverkan på hästbehovet och på de faktorer av skilda slag, som kunna befrämja eller hindra traktordriften vid handelsavspärrning eller krig. Enligt en av utredningen företagen stickprovsundersökning om det nuvarande häst- och traktorsbeståndet samt det framtida hästbehovet fanns den 1 februari 1952 omkring 351 000 treåriga och äldre arbetshästar i jordbruket. Häststammens fortgående minskning är en följd av den tilltagande mekaniseringen. Så långt man nu har möjlighet att bedöma kommer dock omkring 300 000 arbetshästar att behövas även sedan jordbrukets traktorsbehov blivit fyllt. Enligt undersökningen fanns den 1 februari 1952 86 800 traktorer i jordbruket, varav 76 200 egentliga traktorer och 10 000 epatraktorer och 600 jeepar. Av samtliga traktorer fanns över hälften på gårdar med mindre än 30 ha åker. Nära nog samtliga eller 98 % av gårdarna med över 30 ha åker hade anskaffat traktor. För gruppen 10—30 ha var procenttalet 54, medan av jordbruken om 2—10 ha endast 7 % hade egen traktor. I mycket stor utsträckning använder sig särskilt de mindre jordbrukarna dessutom av hyrd traktor. Av de svar, som lämnats på frågan, om uppgiftslämnarna framdeles mer än nu kominer att använda traktorer, egna eller lånade, i stället för hästar framgår, att i de södra och mellersta delarna av landet komma omkring 25 % av jordbruken att i ökad omfattning anlita traktor, medan i norra Sverige detta är fallet beträffande 35 %. Den ökade traktoranvändningen och den minskade hästanvändningen medför vissa konsekvenser för näringslivets dragkraftsförsörjning vid handelsavspärrning eller krig. På grund av hästbeståndets minskning måste nämligen större delen av traktorerna kunna hållas i drift även i ett krisläge. För att bereda jordbrukarna möjlighet att själva anpassa sitt beredskapsbehov i händelse av ett krisläge understryker utredningen i anslutning till ett av överbefälhavaren framlagt förslag att en bättre samordning bör åstadkommas vid uttagningen av hästar och traktorer för krigsmakten. Med instämmande i en av Sveriges lantbruksförbund och hushållningssiill54

skåpens förbund utarbetad promemoria finner utredningen vidare synnerligen angeläget att förberedelser vidtagas för beredskapslagring av olja inom jordbruket. Dessutom vill utredningen starkt understryka betydelsen av att förberedelser vidtagas redan i fredstid för en omställning av jordbrukets traktorer till gengasdrift. Vid sidan härav finnes emellertid behov av ett betryggande hästbestånd. Ehuru jordbruket enligt utredningens undersökning även sedan det aktuella traktorsbehovet i huvudsak tillgodosetts skulle komma att ha behov av omkring 300 000 arbetshästar, anses hästbeståndet efter 1955 komma att väsentligt understiga denna siffra som en följd av hästuppfödningens ringa omfattning för närvarande. Enligt utredningens mening synes det kunna medföra allvarliga konsekvenser att utan vidtagande av särskilda åtgärder våga räkna med en framtida stabilisering av hästuppfödningen. Då reproduktionen av hästbeståndet för närvarande är mindre än vad som motsvarar det framtida behovet kan så småningom en knapphet på hästar motses. Av olika skäl, men icke minst med tanke på dragkraftsbehovet vid avspärrning eller krig, bör häststammen grundas på inhemsk avel. En inträffad knapphet bör därför icke mötas med import, emedan en dylik otvivelaktigt skulle lamslå ett nyvaknat intresse för aveln. Utredningen finner därför att under en relativt kort övergångstid särskilda åtgärder äro erforderliga för att möjliggöra och stimulera en hästavel, motsvarande jordbrukets framtida behov, även om detta behov successivt skulle nedgå ytterligare från nu uppskattat antal. I detta syfte föreslår utredningen att särskilda statliga bidrag lämnas till föreningar och i speciella fall även privatpersoner, som hålla hingstar av ardennerras och nordsvensk ras. I avelsstimulerande syfte föreslås vidare att vid hästpremieringarna utöver i reglementet fastställda belöningar frisedlar, lydande på ett belopp av 50 kronor, utdelas för samtliga premierade fölston samt att i fråga om treåriga ston de nu utgående frisedlarnas värde höjes från 30 till 50 kronor. Nämnda stödåtgärder skulle gälla för en tid av fem år och medföra kostnadsökningar för statsverket till ett belopp av (500 000 + 360 000 = ) 860 000 kronor per år. Enligt utredningens förslag böra medel för dessa kostnader få disponeras ur statens hästavelsfond.

Diagram över sannolik framtida utveckling inom häst- och traktorbeståndet.

A n t a l hästar 3 å r och d ä r ö v e r . Utveckling

efter 1952 enligt

sekreterare

A. Anderssons undersökning redovisad i Kap. 3.

Av j o r d b r u k a r n a uppskattat framtida hästbehov sedan mekanisering genomförts till önskad

omfattning

( O m k r 300 000).

Utredningens undersökning Kap 3.

Möjligt framtida hästbestånd beräknat efter 1951 års fölproduktion och normal åldersfördelning inom beståndet

>

( o m k r 150000)

A n t a l egentliga t r a k t o r e r . Utveckling efter 1952 uppskattad på grundval av i Kap 3 redovisade undersökningar. (Utöver egentliga traktorer finnas ett antal epatraktorer och jeepar vilka 1952 uppgå till o m k r 10000 resp o m k r 600).

i960

TABELLBILAGA s

Tab. 1. Antalet för undersökningen dessa inkomna, Län

Stockholms stad och län Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus . . . Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands 1 Västerbottens 2 Norrbottens 2 Hela riket3

uttagna brukningsenheter användbara

och antalet

från

uppgifter

Antal uttagna brukningsenheter

Antal

Procent

245 233 289 419 224 157 347 138 113 395 541 261 150 397 533 335 267 267 222 208 199 103 186 112

233 224 254 417 222 151 344 136 111 373 525 257 144 395 516 316 258 262 196 191 186 96 179 104

95,1 96,1 87,9 99,5 99,1 96,2 99,1 98,6 98,2 94,4 97,0 98,5 96,0 99,5 96,8 94,3 96,6 98,1 88,3 91,8 93,5 93,2 96,2 92,9

6 341

6 090

96,0

Användbara uppgifter

Med undantag av fjällbygden. Med undantag av inlandet. Med undantag av fjällbygden i Jämtlands län och inlandet i Västerbottens och Norrbottens län.

T a b . 2. Skattat

totalt antal brukningsenheter

enligt det större och det mindre

över 2 hektar

åker

urvalet

Skattat totalt antal enligt Län

större urvalet

mindre urvalet

Differens i %

Stockholms stad och län Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus . . Älvsborgs Skaraborgs Värmlands 1 Örebro Västmanlands Kopparbergs 2 Gästrikland Norra Sverige 3

6 695 6 058 7 227 11 024 15 181 12 473 12 102 5 102 5 440 16 455 15 679 10 875 10 034 21 444 19 903 15 733 9 646 6 613 5 632 3 480 63 040

6 564 6 000 6 937 11 046 15 250 12 318 12 395 5 086 5 682 16 633 15 710 10 674 10 006 20 840 19 943 15 762 9 960 6 772 5 681 3 445 63 983

— 2.0 — 1,0 — 4.0 + 0,2 + 0,5 — 1,2 + 2,4 — 0,3 + 4,4 + 1.1 + 0,2 — 1,8 — 0,3 — 2.8 + 0,2 + 0,2 + 3,3 + 2.4 + 0,9 — 1,0 + 1,5

Hela riket 3

279 836

280 687

+ 0,3

1 2 3

G0

Norra Värmland ingår i Norra Sverige. Mellanbygden och Fjällbygden ingå i Norra Sverige. Fjällbygden i Jämtlands län samt inlandet i Västerbottens och Norrbottens län uteslutna.

Tab. 3. Redovisad åkerareal i hektar och redovisat antal hästar, 3 år och däröver, år 1951 Jämförelse mellan det större urvalet år 1951 och det mindre urvalet för här ifrågavarande undersökning (det senare har uppräknats till jämförbarhet med det större urvalet)

Område, storleksgrupp, hektar åker

Inkomna blanketter i %

Åkerareal år 1951, hektar

«3

£ -a -* .9 > >— faa

Antal hästar, 3 år och däröver, år 1951 ,

i

c

08 C

S

4) "£

Samtliga

Samtliga Malmöhus län Slättbygden 2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100 Samtliga

es

£ v 3 o V 3 /-v 2 > c <u c c <u c m fa,

I1|

105 576 575 — 0,0 87 302 2 738 2 708 — 1,1 282 322 302 4 000 3 982 — 0,5 609 617 10 203 10 467 + 2,6 768 828 19 183 19 385 + 1,1 34 317 34 646 + 1,0 1 137 1 076 99,6 71 017 71 763 + 1,1 3 253 3 182

100 100 96,8 100 100 100

Kallnar län (Norra delen) Norra kustlandet 2— 10 95,2 10— 20 100 20— 50 95,0 50—100 100 över 100 100

i

Differens i %

- — fa rt

3 Östergötlands län Östgötaslätten 2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

i

fa a ^ r

N/n

A/a

105 + 20,9 305 + 6,9 324 + 6,8 594 — 1,2 760 — 7,2 1 065 — 5,4

+ 20,9 + 8,0 + 7,2 — 3,7 — 8,2 — 6,3

3 153 — 2,2

— 3,1

633 627 — 1.1 112 1 588 1482 — 6,7 200 3 008 3 181 + 5,8 268 3 246 3 302 + 1,7 180 5 450 5 596 + 2,7 263 13 925 14 188 + 1,9 1 023

108 187 275 169 230

109 201 260 166 224

— 3,6 — 6,2 + 2,6 — 6,2 — 12,5

— 2,5 + 0,4 — 3,0 — 7,8 — 14,8

— 5,3

— 6,2

160 905 846 — 6,5 97,1 584 4 552 4 618 + 1.5 95,7 764 8 776 8 711 — 0,7 96,9 97,5 16 144 15 945 — 1,2 1 096 793 98,1 16 774 16 854 + 0,5 94,2 49 841 48 597 — 2,5 1 646

163 574 846 1 012 801 1 648

175 + 2,2 + 9,4 566 — 1,7 — 3,2 852 + 10,7 + 11,5 1 024 — 7,7 — 6,5 797 + 1,0 + 0,5 1 691 + 0,1 + 2,7

96 992 95 571 — 1,5 5 043

5 044

5 105

97,6

96,6

+

0,0

+

1,2

Tab. 4. Skattat antal arbetshästar, födda år 1949 eller tidigare, samt antal arbetshästar per brukningsenhet och per 100 hektar åker, den 1/2 1952

Område

1. Skåne-Hallands slättbygder

2. Sydsvenska mellanb3'gden

3. Mellersta Sveriges slättbygder

4. Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder

5. Norra Sverige1

Hela riket

1 Antal arbetshästar per brukningsenhet

Antal arbetshästar per 100 hektar åker

29 29 13

7 459 9 871 4 933 3 843 1 894 1 675

1,0 1.8 2,0 2,0 2,6 4,5

17.0 11.7 7.6 5.2 3.8 2.4

29 675

1,6

8 807 7 757 3 385 2 178 1 064 972

1.2 1,8 2,3 2,3 2,9 5,4

18.9 12.2 9.3 5.9 4.2 2.8

24 163

1,6

9,9

25 395 34 491 15 285 11 755 7 378 5 768

445 527 147 159 77 66

25 840 35 018 15 432 11 914 7 455 5 834

0,9 1.6 1,8 2,0 2,5 4,4

13,6 10,6 7,0 5,2 3,5 2,5

Samtliga

100 072

1 421

101 493

1,5

7,2

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

87 095 35 095 7 457 4 793 2 871 2 101

1 775 501 70 63 38 14

88 870 35 596 7 527 4 856 2 909 2 115

1,0 1,7 2.0 2,6 3,4 6,0

Samtliga

139 412

2 461

141 873

1,2

17,7 12,2 8,0 6,6 4,7 3,8 13,2

2— 5 5— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

17 355 23 947 8 170 790 277 174 47

1 464 1 210 414 39 16

— —

18 819 25 157 8 584 829 293 174 47

0,5 1.1 1,4 1,6 2,0 3,3 4,7

Samtliga

50 760

3 143

53 903

0,8

15,0 14,2 10,6 6,5 5,3 5,0 3,8 13,3

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

169 861 95 345 31 818 22 817 13 352 10 546

5 091 1 481 288 267 144 97

174 952 96 826 32 106 23 084 13 496 10 643

0,9 1,7 1,9 2,2 2,7 4,8

16,1 11,4 7,5 5,5 3,8 2,7

Samtliga

343 739

7 368

351 107

1,2

10,0

Skattat antal arbetshästar

Storleksgrupp, hektar åker

Egna

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

7 262 9 871 4 933 3 814 1 865 1 662

Samtliga

29 407

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

8 807 7 718 3 353 2 178 1 064 968

Samtliga

24 088

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

Militära ackordshästar 197

— —

39 32

— —

Summa

Med undantag av fjällbygden i Jämtlands län och inlandet i Västerbottens och Norrbottens län.

Tab 5. Beräknade förändringar i beståndet av arbetshästar och i användningen av traktorer

Område

1. Skåne-Hallands slättbygder

2. Sydsvenska mellanbygden

3. Mellersta Sveriges slättbygder

4. S(idra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder

5. Norra Sverige1

H»ela riket

1 Storleksgrupp, hektar åker

Skattat antal arbetshästar 1.2.1952

Beräknat framtida behov av arbetshästar

Beräknad minskning

Antal

%

Procentuell fördelning av svaren på frågan, huruvida traktorer framledes komma att användas mer i stället för hästar Ja

Ev. ja Nej

S:a 100 100 100 100 100 100

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

7 459 9 871 4 933 3 843 1 894 1 675

6 391 8 045 3 948 2 764 1 240 1 306

1 068 14,3 1 826 18,5 985 20,0 1 079 28,1 654 34,5 369 22,0

18,4 33,1 31,5 32,8 34,2 30,7

1,3 0,6 0,9 0,8 1.3

—

80,3 66,3 67,6 66,4 64,5 69,3

Samtliga

29 675

23 694

5 981 20,2 27,0

1,0

72,0

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

8 807 7 757 3 385 2 178 1 064 972

7 851 6 063 2 690 1 688 871 768

956 10,9 1 694 21,8 695 20,5 490 22,5 193 18,2 204 21,0

16,9 34,9 32,8 23,6 32,1 35,0

1,3 0,8

4,4

81,8 64,3 67,2 76,4 67,9 60,6

100 100 100 100 100 100

Samtliga

24 163

19 931

4 232 17,5 24,7

1,0

74,3

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

22 502 28 382 12 605 9 733 5 788 4 596

3 338 12,9 6 636 19,0 2 827 18,3 2 181 18,3 1 667 22,4 1 238 21,2

100 100 100 100 100 100

83 606

17 887 T7,6 26,4

0,8 1,4 0,6 1,0 1,5 1,1 1,0

79,4 65,9 71,4 69,7 67,1 64,0

Samtliga

25 840 35 018 15 432 11 914 7 455 5 834 101 493

72,6

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

88 870 35 596 7 527 4 856 2 909 2 115

82 652 30 292 6 370 4 245 2 399 1 598

6 218 7,0 5 304 14,9 1 157 15,4 611 12,6 510 17,5 517 24,4

0,9 0,7

—

76,8 64,0 70,7 73,9 61,0 64,3

100 100 100 100 100 100

Samtliga

141 873

127 556

14 317 10,1 25,0

0,9

74,1

2— 5 5— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

18 819 25 157 8 584 829 293 174 47

18 038 22 241 7 356 770 207 128 37

781 4,2 2 916 11,6 1 228 14,3 59 7,1 86 29,4 46 26,4 10 21,3

26,1 45,2 44,8 29,6 37,0 56,6 40,0

2,8 1,7 3,1

— — — —

71,1 53,1 52,1 70,4 63,0 43,4 60,0

100 100 100 100 100 100 100

Samtliga

53 903

48 777

5 126

9,5 34,8

2,4

62,8

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

174 952 96 826 32 106 23 084 13 496 10 643

159 675 80 138 26 383 18 637 10 426 8 305

15 277 8,7 16 688 17,2 5 723 17,8 4 447 19,3 3 070 22,7 2 338 22,0

25,0 35,1 29,2 28,7 33,4 34,3

1,4 1.2 0,5 0,9 1.1 1.0

73,6 63,7 70,3 70,4 65,5 64,7

100 100 100 100 100 100

Samtliga

351 107

303 564

47 543 13,5 27,7

1,3

71,0

19,8 32,7 28,0 29,3 31,4 34,9

22,3 35,3 29,3 24,8 38,7 35,7

— — —

—

1,3 0,3

Med undantag av fjällbygden i Jämtlands län och inlandet i Västerbottens och Norrbottens län.

Tab. 6. Den huvudsakliga användningen av arbetshästarna den 1 j2 1953 och den beräknade huvudsakliga användningen i framtiden Procentuell fördelning av antalet hästar Den 1 februari 1952 Område

Storleksgrupp, hektar åker

M

3 ii u :0 A

M 3

° 3 Il

en

•O en

1. Skåne-Hallands slättbygder

2. Sydsvenska mellanbygden

3. Mellersta Sveriges slättbygder

4. Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder

5. Norra Sverige 1

Hela riket

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

100 97,0 3,0 96,4 3,6 97,2 2,8 97,1 2,9 75,5 23,6

Samtliga

96,5

3,5

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

78,9 79,7 71,3 71,5 81,4 65,8

17,8 20,3 28,7 26,9 18,6 32,8

Samtliga

°M

« ZA

fa A c ca os T3 A :•ou en o'-* no b cc —> oVi O :0 C M •

I framtiden A

B B

3 u « •OXi

O 3 "O A

*-< en O <JE

—> o u

m

•O en fe

M

M

^ *-" c E

a B B

en

tu :cS

3 in

—

— — — —

;b° en 00 O M

cl °cö

0,9

100 100 100 100 100 100

100 96,3 3,7 95,5 4,5 96,1 3,9 95,6 4,4 72,6 26,0

0,7

0,7

100 100 100 100 100 L00

0,0

95,9

4,1

0,0

0,0

100 100 100 100 100 100

74,4 80,1 72,6 68,5 78,0 65,6

21,9 19,3 25,9 27,5 21,5 26,7

3,7 0,6 1,5 4,0 0,5 7,7

— — — — — —

100 100 100 100 100 100

77,0 21,6

.— — — 1,6 — — — 1,4 — 1,4 —

75,2

22,3

2,5

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

65,8 61,9 59,6 58,2 53,2 30,2

33,2 37,5 40,1 40,6 43,0 63,2

0,7 0,6 0,3 1,1 3,8 6,6

0,3

100 100 100 100

35,2 0,8 36,1 1,9 42,1 1,2 39,4 2,5 44,9 5,1 59,3 13,3

0,5 0,2 0,2 0,2

— —

63,5 61,8 56,5 57,9 50,0 27,0

0,4

100 100 100 100 100 100

Samtliga

59,6

39,1

1,2

0,1

58,3 39,0

2,4

0,3

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

35,0 42,0 34,7 31,3 29,4 27,8

63,6 1,4 57,4 0,6 64,2 1,1 64,0 4,7 65,9 4,7 59,6 12,6

100 100 100 100 100 100

32,6 40,8 30,6 30,2 27,1 24,9

62,8 4,6 53,4 5,5 67,5 1,9 63,4 6,4 67,1 5,8 64,7 10,4

—

Samtliga

36,4

62,1

— — — — — — 1,5 —

34,2

60,9

4,9

0,0

100 100 100 100 100 100 100

2— 5 5— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

15,6 26,8 24,6 16,6 29,6 30,5 8,5

78,7 5,7 71,0 2,2 72,1 2,8 83,4 — 63,0 7,4 69,5 70,2 21,3

—

14,8 26,8 21,6 17,9 34,3 32,0 16,2

78,0 7,1 67,8 5,4 69,2 9,2 79,5 2,6 52,7 13,0 68,0 — 75,7 8,1

0,1

— — — —

100 100 100 100 100 100 100

Samtliga

22,4

74,0

3,5

0,1

21,4

71,9

6,6

0,1

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

41,3 56,2 59,6 60,0 56,2 40,0

56,8 43,0 40,1 38,2 40,7 53,5

1,9 0,7 0,3 1,8 3,1 6,4

0,0 0,1

38,9 55,0 56,6 58,0 52,2 37,3

56,8 4,2 41,2 3,6 42,0 1,3 38,6 3,3 43,5 4,3 52,2 10,2

0,1 0,2 0,1 0,1

0,1

100 100 100 100 100 100

Samtliga

48,8 49,5

1,6

0,1

46,3 49,7

— — 3,3

— •

•

—

—

— 100 •— 100

0,1

•

—

0,5

•

—

0,0

—

3,9

—

0,3 •

—

— •

—

—

— •

—

•

—

— — —

—

0,3 0,1

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

Med undantag av fjällbygden i Jämtlands län och inlandet i Västerbottens och Norrbottens län.

Tab. 7. Den huvudsakliga användningen av arbetshästarna den 1/2 1952 och den beräknade huvudsakliga användningen i framtiden Procentuell fördelning av antalet brukningsenheter med hästar Den 1 februari 1952 Storleksgrupp, hektar åker

Område

1. Skåne-Hallands slättbygder

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100 Samtliga

2. Sydsvenska mellanbygden

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100 Samtliga

3. Mellersta Sveriges dälbygder

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100 Samtliga

2— 10 4. Södra och mellersta Sveriges 10— 20 sk(gs- och 20— 30 dabygder 30— 50 50—100 över 100 Samtliga 5. No.'ra Sverige

2— 5 5— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100 Samtliga

Hea riket

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100 Samtliga

1 I framtiden A

A

M

° 3

pA fex)

X) A fa en O BD

3 ki hi U O

•

(H

—> o

•fa :© -* en fe

100 96,5 96,8 97,2 95,9 82,0 97,5

3,5 3,2 2,8 4,1 16,6

78,3 78,6 72,2 74,2 79,9 75,0 77,4 65,3 60,2 56,4 56,2 51,8 33,2 60,0

.

M 3(-i

r en fe QC O

M en

•

ca ca

s

:0 C

3 in

c fa fe :aJ

-

pA

3 u

fe XJ U O

O 3 i u T3 A (H en O OX)

~> o •O vi

fe

. <-> •O-G r en fe ÖB O

253 aB

ca

:i

3 C/0

ca ca

= :c8 .5 fe

i1

M v>

— — — —

1,4

100 100 100 100 100 100

100 95,6 4,4 96,5 3,5 95,7 4,3 95,2 4,8 82,2 15,0

1,6

100 100 100 100 100 100

0,0

96,9

3,1

0,0

0,0

20,2 21,4 27,8 23,8 20,1 23,3 21,7

. 100 — 100 — 100 2.0 — 100 — — 100 1.7 — 100 0,9 — 100

75,8 79,4 72,3 69,3 76,1 70,9

22,6 19,5 24,8 24,9 22,5 22,7

1,6 1,1 2,9 5,8 1,4 6,4

76,0 22,0

2,0

33,4 39,1 43,3 41,7 44,0 59,3 38,7

1,0 0,7 0,3 1,9 4,2 7,5

62,8 60,1 54,7 55,9 49,0 29,6

35,7 1,0 37,3 2,2 43,4 1,6 40,4 3,4 45,0 6,0 55,6 13,6

0,5 0,4 0,3 0,3

— —

100 100 100 100 100 100

1,2

100 100 100 100 100 100

0,1

58,7

38,7

2,3

0,3

34,1 64,2 41,1 58,0 33,8 64,6 35,0 59,9 32,8 61,7 35,1 1 55,3 35,5 62,8

1.7 0,9 1,6 5,1 5,5 9,6

100 100 100 100 100 100

31,9 38,8 31,7 32,7 33,3 34,8

63,0 54,7 66,1 61,5 60,4 55,6

5,1 6,3 2,2 5,8 6,3 9,6

33,4

61,4

—

100 100 100 100 100 100 100

0,1 0,0 0,1

— — — — — 2,5 — 1.5

— —

0,3

— —

0,2

78,5 5,4 69,3 2,2 70,0 2,4 77,0 — 53,9 11,3 61,2 — 40,0 40,0 73,1 3,5

39,8 54,6 57,4 60,3 56,3 44,7 45,9

58,1 44,5 42,1 37,2 40,1 48,7

2,1 0,8 0,5 2,3 3,6 6,3

52,3

1,7

. . — — — — —

—

100 100 100 100 100 100 100

— — —

100 100 100 100 100 100

5,2

0,0

15,1 27,3 23,4 19,2 34,9 42,2 40,0

78,0 6,7 66,9 5,8 68,1 8,5 76,9 3,9 47,6 17,5 57,8 — 40,0 20,0

0,2

— —

100 100 100 100 100 100 100

21,9

71,5

6,5

0,1

37,4 53,1 55,5 58,3 53,6 42,1

58,0 4,5 42,6 4,1 42,6 1,7 37,8 3,8 41,4 5,0 46,5 10,5

0,1 0,2 0,2 0,1

0,3

100 100 100 100 100 100

0,9

100 100 100 100 100 100

0,1

43,8 51,9 | 4,2

0,1

— — — — — 1,7 —

16,1 28,5 26,9 23,0 34,8 38,8 20,0 23,3

—

— —

0,7

— — —

—

0,2

—

0,2

—

Med undantag av fjällbygden i Jämtlands län och inlandet i Västerbottens och Norrbottens län.

Tab. 8. Det beräknade framtida behovet av arbetshästar med fördelning på raser (antal hästar)

Område

1. Skåne-Hallands slättbygder

2. Sydsvenska mellanbygden

3. Mellersta Sveriges slättbygder

4. Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder

5. Norra Sverige 1

Hela riket 1

66 Storleksgrupp, hektar åker

Korsning mellan ardenner och nordsvensk

övriga och ej angiven ras

Ardenner

Nordsvensk

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

5 896 7 014 3 586 2 509 1 182 1233

298 775 100 117 48 41

— — -— —

—

Samtliga

1 379

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

5 708 4 723 2 332 1 635 809 672

1 674 730 279 53 41 33

123 154

— •— — —

165 116 47

181 340 32

— —

—

21 51

Samtliga

15 8 7 9

2 810

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

14 2 2 8 19 9 3 5 9 10 3 7 368 4 67 7 3 631

7 761 6 694 2 938 1 940 800 575

158 728 353 185 107 140

— 276 47 59 135 149

355 749 164 181 69 101

Samtliga

58 942

20 708

1 671

1 619

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

39 096 18 266 4 346 2 872 1 790 1 183

40 436 10 563 1 909 1 122 439 273

1 670 605 92 127 132 43

— —

56 10 15

1 450 667 23 68 28 84

Samtliga

67 553

54 742

2 669

2 320

2— 5 5— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

1 761 2 888 1 180 197 109 49

522 688 931 40

Samtliga

6 184

39 160

2 200

— — — — — — — —

617 367 243

—

15 138 18 298 5 002 533 92 60 37

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

69 577 51 118 19 564 14 493 8 507 6 719

83 605 23 764 5 759 3 324 1 388 959

3 161 2 492 485 312 258 183

165 620 150 207 155 176

3 167 2 144 425 301 118 268

Samtliga 169 978 | 118 799

6 891

6 423

—

—

Varmblod

37 56 92 10

197 145 206 46

—

—

— —

Summa

6 391 8 045 3 948 2 764 1 240 1 306 23 694 7 851 6 063 2 690 1 688 871 768 19 931 22 502 28 382 12 605 9 733 5 788 4 596 83 606 82 652 30 292 6 370 4 245 2 399 1598 127 556 18 038 22 241 7,356 770 207 128 37 48 777 159 675 80 138 26 383 18 637 10 426 8 305 303 564

Med undantag av fjällbygden i Jämtlands län och inlandet i Västerbottens och Norrbottens län

Tab. 9. Det beräknade framtida behovet av arbetshästar med fördelning på raser (procentuell fördelning av antalet hästar)

Område

1. Skåne-Hallands slättbygder

2. Sydsvenska mellanbygden

Storleksgrupp, hektar åker

Ardenner

Nordsvensk

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

92,3 87,2 90,9 90,8 95,3 94,4

4,6 9,6 2,5 4,2 3,9 3,1

Samtliga

90,4

5,8

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

72,7 77,9 86,7 96,9 92,9 87,5 79,7

21,3 12,0 10,4 3,1 4,7 4,3

— -— •— —

14,1

63,3 70,2 72,2 75,7 80,8 79,0 70,5

Samtliga 3. Mellersta Sveriges slättbygder

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100 Samtliga

4. Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100 Samtliga

5. Norra Sverige

Hela riket

övriga och ej angiven ras

Summa

—

2,5

100 100 100 100 100 100

0,3

0,8

2,7

1,6 2,5

2,1 1,9 1.7

2,3 5,7 1,2

0,9

1 Varmblod

— — —

0,5 1,4 3,3 0,8

3,1 1,8 5,2 1,7

—

1,6

2,4 6,6

100 100 100 100 100 100

1,4

3,1

34,5 23,6 23,3 19,9 13,8 12,5

0,7 2,6 2,8 1,9 1,9 3,0

1,0 0.4 0,6 2,3 3,3

1,5 2,6 1,3 1,9 1,2 2,2

100 100 100 100 100 100

24,8

2,0

0,8

1,9

48,9 34,9 30,0 26,4 18,3 17,1

2,0 2,0 1,4 3,0 5,5 2,7

__ 1.3 0,4 0,9

—

1,8 2,2 0,4 1,6 1,2 5,3

100 100 100 100 100 100

42,9

2,1

0,2

1,8

2,9 3,1 12,7 5,2

3,4 1,6 3,3

2— 5 5— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

9,8 13,0 16,0 25,6 52,7 38,3

—

83,9 82,3 68.0 69,2 44,4 46,9 100,0

Samtliga

12,7

80,3

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

43,6 63,8 74,2 77,8 81,6 80,9 56,0

Samtliga 1

47,3 60,3 68,2 67,7 74,6 74,0 53,0

Korsning mellan ardenner och nordsvensk

— —

_

0,6

— —

100 100 100 100 100 100 100

4,5

— — — — — — —

2,5

52,3 29,6 21,8 17,8 13,3 11,5

2,0 3,1 1,8 1,7 2,5 2,2

0,1 0,8 0,6 1,1 1,5 2,1

2,0 2,7 1,6 1,6 1,1 3,3

100 100 100 100 100 100

39,1

'2,3

0,5

2,1

—

14,8

—

—

2,9

Med undantag av fjällbygden i Jämtlands län och inlandet i Västerbottens och Norrbottens län. 67

Tab. 10. Skattat totalt antal traktorer den 1(2 1952 — egentliga traktorer, epatraktorer och jeepar — samt skattat antal brukare, som anlita traktor med annan ägare Skattat antal traktorer Område

1. Skåne-Hallands slättbygder

Storleksgrupp, hektar åker

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

Egent- Epaliga traktrak- torer torer och jeepar 728 2 332 2 334 2 436 1 385 1 269

Samtliga 10 484 2. Sydsvenska mellanbygden

3. Mellersta Sveriges slättbygder

Hela riket 1

Antal

%

826 2 442 2 431 2 508 1395 1 292

0,1 0,4 0,9 1,3 1,9 3,4

1,7 2,8 3,6 3,3 2,8 1,8

4 668 2 746 714 438 102 66

63,3 48,8 28,4 23,0 13,8 17,8

410 10 894

0,6

2,7

8 734

47,1

— — — — —

519 1414 1 160 1 077 583 547

0,1 0,3 0,8 1,1 1,6 2,9

1,1 2,2 3,2 2,9 2,3 1,5

3 134 2 136 399 160 66 29

98 110 97 72 10 23

519 1414 1 160 1 077 583 530

Samtliga

5 283

5 300

0,4

2,2

5 924

41,7 49,8 27,6 17,1 18,0 16,1 40,2

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

4 134 1 950 6 084 10 943 956 11 899 7 455 428 7 883 6 228 254 6 482 95 4 598 4 503 111 3 841 3 730

0,1 0,5 0,9 1,1 1,5 2,8

2,2 3,3 3,4 2,7 2,1 1,6

3 794 40 787

0,5

2,6

17 278 8 978 1 828 754 362 163 29 363

59,4 41,8 21,1 12,9 12,1 12,3 42,3

6 992 7 362 3 220 2 003 1 220 913

0,1 0,3 0,8 1,0 1,4 2,5

0,9 2,3 3,2 2,6 1,9 1,6

3 648 21 710

0,2

1,7

42 139 10 575 828 230 57 50 53 879

48,6 51,6 21,8 12,2 6,6 14,3 47,2

2— 5 5— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

993 1394 2 387 1 933 1 077 3 010 210 2 065 1 855 395 395 — 158 11 147 91 8 83 20 20

0,0 0,1 0,3 0,7 1,0 1,6 2,0

0,8 1,1 2,3 3,1 2,6 2,4 1,6

25 642 17 583 3 739 79 27

Samtliga

5 426

2 700 8 126

0,1

1,3

47 070

74,9 70,3 62.6 14,8 18,4 0,0 0,0 7.'1,6

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

12 663 7 155 19 818 23 278 1 904 25 182 747 15 089 14 342 428 12 228 11 800 152 7 887 7 735 182 6 613 6 43C

0,1 0,4 0,8 1.1 1,5 2,9

1,2 2,7 3,4 2,8 2,2 1,6

Samtliga 76 24? 10 56? 86 817 |

0,3

2,2

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

4 356 2 636 6 734 628 2 998 222 1 912 91 1 181 39 32 881

Samtliga 18 062 5. Norra Sverige 1

Brukare, som anlitar traktor, med annan ägare

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

Samtliga 36 993 4. Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder

S:a

Antal Antal egentliga egentliga traktorer traktorer per 100 per bruk- hektar ningsenhet åker

— —

110 444 58.8 28 174 48.7 3 848 2'A7 1 609 15,0 587 11,7 308 13,7 | 144 970 | 51,6

Med undantag av fjällbygden i Jämtlands län och inlandet i Västerbottens och Norrbottens län.

Tab. 11. Det skattade totala antalet brukningsenheter över 2 hektar åker den 1 februari 1952, fördelat efter antalet egentliga traktorer

Område

1. Skåne-Hallands slättbygder

Storleksgrupp, hektar åker 2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100 Samtliga

2. Sydsvenska mellanbygden

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100 Samtliga

3. Mellersta Sveriges slättbygder

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100 Samtliga

4. Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100 Samtliga

5. Norra Sverige

2— 5 5— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100 Samtliga

Hela riket

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100 Samtliga

1 Skattat totalt antal brukningsenheter med nedanstående anta] egentliga traktorer 0

2 eller flera

Samtliga

6 741 3 333 349 75 10

—

531 2 259 2 003 1 218 160 14

98 36 165 609 570 357

7 370 5 628 2 517 1 902 740 371

10 508

6 185

1 835

18 528

6 997 2 943 288 47

—

— —

519 1 274 1 159 702 169 4

188 197 176

7 516 4 287 1447 937 366 180

10 275

3 827

14 733

25 456 10 613 1 378 138 6

—

3 548 10 804 7 117 5211 1 534 61

79 73 154 499 1 448 1 268

29 083 21 490 8 649 5 848 2 988 1 329

37 591

28 275

3 521

69 387

82 317 13 775 849 181 12

_ —

—

4 357 6 707 2 870 1 533 543 36

74 175 313 314

86 674 20 482 3 793 1 889 868 350

97 134

16 046

114 056

33 576 21 114 4 165 138 16

— —

641 1 933 1 768 395 109 26 2

59 009 176 201 34 829 3 002 457 28

—

22 27 8

34 217 23 047 5 976 533 147 53 10

4 874

63 983

—

11 529 22 812 13 544 8 773 2 432 117

177 222 393 1 493 2 555 2 123

187 907 57 863 16 939 10 723 5 015 2 240

214 517

59 207

6 963

280 687

—

43 Med undantag av fjällbygden i Jämtlands län och inlandet i Västerbottens och Norrbottens län.

Tab. 12. Antalet brukningsenheter över 2 hektar åker utan arbetshästar i procent av det skattade totala antalet brukningsenheter; skattad åkerareal den 1 februari 1952 och i framtiden för dessa brukningsenheter

Område

1. Skåne-Hallands slättbygder

Storleksgrupp, hektar åker

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100 Samtliga

2. Sydsvenska mellanbygden

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100 Samtliga

3. Mellersta Sveriges slättbygder

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100 Samtliga

4. Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100 Samtliga

5. Norra Sverige 1

2— 5 5— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100 Samtliga

Hela riket 1

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100 Samtliga

1 Antal brukningsenheter utan egna hästar, i %

Skattad åkerareal p å brukningsenheter utan egna hästar Den 1 febr. 1952

Den 1 [ frsm- Hektar febr. tiden åker 1952

I framtiden

I % av den [ % av den totala Hektar totala åkeråker åkerarealen arealen

27,9 6,4 7,2 12,8 11,5 5,4

36,7 10,3 14,0 24,0 24,5 11,9

7 426 6 684 4 685 10 029 5 589 3 674

16,9 7,9 7,2 13,6 11,2 5,2

10 626 9 321 8 906 17 714 11 770 7 300

24,2 11,1 13,7 24,0 23,6 10,4

15,9

23,3

38 087

9,8

65 637

13,9

16,2 7,7 1,6 3,3 3,3 2,2

23,2 11,9 1,7 8,2 5,2 4,4

4 268 5 023 621 1 173 924 527

9,1 7,9 1,7 3,2 3,6 1,5

8 032 7 636 621 3 017 1278 1 793

17,2 12,0 1,7 8,2 5,0 5,2

11,0

16,2

12 536

5,2

22 377

9,2

31,0 4,5 4,2 4,2 3,9 4,0

35,5 6,4 7,4 5,5 8,4 6,6

41 077 14 246 8 837 10 051 8 690 11 162

21,6 4,3 4,0 4,4 4,1 4,8

50 495 19 350 14 791 13 344 18 431 16 170

2o,6 5,9 6,7 5,8 8,8 6,9

15,5

18,7

94 063

6,7

132 581

9,4

17,4 1,5 3,3 2,5 0,5 1,4

18,3 2,7 3,0 2,5 0,5 2,3

58 573 4 145 3 319 1 918 206 547

11,7 1.4 3,5 2,6 0,3 1,0

63 690 8 279 2 973 1 918 206 999

12,7 2,8 3,2 2,6 0,3 1,8

13,6

14,6

68 708

6,4

78 065

7,2

47,0 8,0 5,3 3,8 4,1 7,5 0,0

48,4 10,5 3,7 3,8 15,0 15,0 0,0

50 376 12 142 3 492 474 147 279 0

40,2 6,9 4,3 3,7 2,6 8,0 0,0

52 604 17 309 2 060 474 1 031 562 0

42,0 9,8 2,5 3,7 18,5 B.l 0,0

28,5

30,1

66 910

16,5

74 040

]8,2

24,1 3,9 4,2 5,3 4,4 3,7

26,4 5,6 6,5 8,6 9,2 6,6

173 862 33 590 17 936 23 318 15 688 15 910

16,0 4,0 4,2 5,6 4,5 4,0

202 756 46 646 27 765 37 024 32 247 26 262

8,7 5,5 5,5 8,8 9,2 6,6

17,5

19,9

280 304

7,9

372 700

9,6

Med undantag av fjällbygden i Jämtlands län och inlandet i Västerbottens och Norrbottos län.

Tab 1 3. Skattat totalt antal brukningsenheter över 2 hektar åker, som framdeles mer än nu konnna att brukas med traktorer i stället för med hästar, och antal brukningsenheter av dessa, där hästantalet ej kommer att minskas. Per den 1 februari 1952

Område

1. 5>kåne-Hallands slättbygder

Storleksgrupp, hektar åker

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100 Samtliga

2. Sydsvenska mellanLygden

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100 Samtliga

3. Mellersta Sveriges slättbygder

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100 Samtliga

4. Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100 Samtliga

5. Norra Sverige

2— 5 5— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100 Samtliga

Hela riket 1

2— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100 Samtliga

1 Skattat totalt antal brukningsenheter

Brukningsenheter, som framdeles mer än nu komma att brukas med traktorer i stället för med hästar

Antal

%

Därav utan minskning av antalet hästar Antal

%

7 370 5 628 2 517 1 902 740 371

1 359 1 862 793 624 253 114

18,4 33,1 31,5 32,8 34,2 30,7

619 620 302 106 29 19

45,5 33,3 38,1 17,0 11,5 16,7

18 528

5 005

27,0

1 695

33,9

7 516 4 287 1 447 937 366 180

1 270 1 497 474 221 117 63

16,9 34,9 32,8 23,6 32,1 35,0

743 433 234 47 35 4

58,5 28,9 49,4 21,3 29,9 6,3

14 733

3 642

24,7

1 496

41,1

29 083 21 490 8 649 5 848 2 988 1 329

5 771 7 024 2 418 1 710 937 463

19,8 32,7 28,0 29,3 31,4 34,9

3 542 2 618 827 394 215 112

61,4 37,3 34,2 23,0 22,9 24,2

69 387

18 323

26,4

7 708

42,1

86 674 20 482 3 793 1 889 868 350

19 290 7 227 1 113 469 336 125

22,3 35,3 29,3 24,8 38,7 35,7

67,7 43,8 36,8 42,9 24,1 7,2

114 056

28 560

25,0

13 057 3 169 410 201 81 9 16 927

34 217 23 047 5 976 533 147 53 10

8 931 10 408 2 675 158 54 30 4

26,1 45,2 44,8 29,6 37,0 56,6 40,0

8 427 8 099 1 847 79 5 4 0

94,4 77,8 69,0 50,0 9,3 13,3 0,0

63 983

22 260

34,8

18 461

82,9

187 907 57 863 16 939 10 723 5 015 2 240

47 029 20 285 4 956 3 078 1 673 769

25,0 35,1 29,2 28,7 33,4 34,3

34 487 8 687 1 852 753 364 144

73,3 42,8 37,4 24,5 21,8 18,7

280 687

77 790

27,7

46 287

59,5

59,3

Med undantag av fjällbygden i Jämtlands län och inlandet \ Västerbottens och Norrbottens län.

Tab. 14. Antalet brukningsdelar, fördelade efter antalet traktorer resp. hästar, storleksgruppsvis. Hela riket Antal hästar

Antal traktorer 0

0 1 2 3 4

2,01—10,00 hektar åker 342 1 39 1 068 78 — 348 16 — 8 — — 1 — —

— — — —

0 1 2 3 4 5

10,01—20,00 hektar åker 17 41 2 201 315 3 241 635 — 72 28 — 9 3 — 1 — —

— — — — —

20,01—30,00 hektar åker 4 4 21 13 174 3 67 293 6 31 77 1 14 15 2 3 —

— — — — — —

—

—

0 1 2 3 4 5

•

1 Antal hästar

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 24

—

Antal traktorer

Antal hästar

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9

—

—

—

50,01 —100,00 hektar åker 2 21 6 .— 18 52 4 — 118 105 6 — 83 55 5 1 1 69 48 1 1 12 1 21 14 6 — — 8 2 .—. — 2 1 — — 1 —

|.,6

—• — — — — — — —

— — — — — — — -— *

Antal traktorer 0

— — — — — — — — — — — .— — .—. — — —

—

5 11 43 37 37 22 14 12 8 5

—

1 3 1 8 3

— 1 2 2 1

—

—

1 3 1 1 1 1

—

— — — — 1

|

över 100,00 hektar åker 1 10 1 — 7 4 1 38 7 1 4 28 8 2 — 30 8 2 1 20 7 1 — 9 6 3 — 7 3 1 — 6 1 2 — 4 1 1 1 1 2 1 — 2 1 — 2 3 1 — 4 2 — — 1 1 -— — •

—

—

..13

—

—

— — — — — — — — —

— —

— — —

— — — -— — -— — — 2 — — — — — — — — — ——

— 1

—

— —

— — — — —

— —

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

»

— —

•

1 1

— 1

1 1 1

31 45

30,01—50,00 hektar åker 1 9 26 — 2 103 20 1 8 317 30 1 11 101 14 — 8 45 6 — 6 10 2 — 5 — — —

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9

— —

Tab. 1 4 forts. 1. Skåne-Hallands Antal hästa:r

Antal traktorer 0

|

0 1 2 S

2,01—10,00 hektar åker 18 1 1 29 2 17 2 — 1

— — —

0 1 2 3 4

10,01—20,00 hektar åker 1 9 1 6 23 — 29 73 — 10 1 — 1

— — — —

0 1 2 3 4

20,01—30,00 hektar åker 5 3 — 12 1 — 10 56 1 2 12 1 3 2 —

•

—

slättbygder Antal traktorer

Antal hästar

30,01—50,00 hektar åker 3 13 — 1 4 8 — 50 15 — — 2 12 3 — 1 9 1 — 1 2 1 —

—

50,01—100,00 hektar åker 6 5 20 7 7 5 1

—

— — — —

Antal traktorer

Antal hästar

|

..13

Över 100,00 hektar åker 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14

— •

—

— — — — — —

— 1

— •

—

— —

8 2 5 3 3 2 2 1

6 4 4 6 1

2 1 2 2 2

— —

— —

—

—

1 1

—

—

—

.

2 1

1 1

, 2

—

—

Tab. 14 forts. 2. Sydsvenska mellanbygden Antal hästar

Antal traktorer

|

1 I

2,01—10,00 hektar åker 4 10 — 39 1 — 25 1 — 1 — —

0 1 2 3

10,01—20,00 hektar åker 1 7 — 7 13 1 60 13 — 13 1 — 1 1 —

0 1 2 3 4

Antal hästar

0 1 2 3 4 5

— — — — —

0 1 2 3 4 5 6

i

9 19 15 2 1

6 2 2 1

Antal hästar

— — — —

..6

30,01—50,00 hektar åker

— — — —

20,01—30,00 hektar åker 0 1 2 3 4 5

Antal traktorer

— — — —

1 1

— 1

5 21 13 3 1

.— —

4 3 3 1

—

•

—

50,01—100,00 hektar åker 1 1 — — 3 — — — 7 8 1 — 9 5 — — 5 9 1 — 2 1 — — —

1— i —

— —

— — — — — —

Antal traktorer

o

i 1

2 1

..13

— —

— —

— -— — — — —

— — —

— — —

|

Över 100,00 hektar åker 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 18 24

— — — — — — — — —

— — — — 1

— — — —

1 1 4 3 1 2 1 2 1

1 2

— 4

2 2 3

— —

1 1 1

— — —

—

— —

•

— — —

— 1

—

-— — —

— — — — —

Tab. 14 forts. 3. Mellersta Sveriges slättbygder Antal hästar

Antal traktorer 0

|

0 1 2 3

2,01—10,00 hektar åker 79 18 .—. 147 15 — 59 6 .— 1 — —

0 1 2 3 4

10,01— 20,00 hektar åker 8 16 — 47 158 1 213 105 — 15 15 — 4

0 1 2 3 4

20,01— 30,00 hektar åker 1 12 1 7 94 2 28 136 2 12 29 — 4 6 —

Antal hästar

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20

Antal hästar

0 1 2 3 4 5 6

— — — 1

— — —

0 1 2 3 4 5 6 7 8

— — — — —

Antal traktorer 0

|

1 ..6

30,01—50,00 hektar åker 10 3 — 79 4 — 3 176 9 1 2 50 4 — 3 18 1 — 4 2 1 — 2

— — — — — —

50,01 —100,00 hektar åker 2 13 1 — 11 35 3 — 75 58 3 — 47 28 1 — 1 26 , 17 — 5 4 1 — 7 1 — — 3 — — — 1

— — — — — — —

— —

—

Antal traktorer 0

2 1 4 1

—

2 2 1

4 8 31 23 20 10 8 7 3

1 1

5 Över H )0,00 he ktar åh•r 1 6 4 5 1 2 25 1 5 21 2 13 1 3 11 1 4 2 2 5 1 3 2 1 1 1 1 1 3 1 1 1

|

|..13

1 1 1 1 1

1 1

1 2

1 1

—

1 1

Tab. 14 forts. 4. Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder Antal hästar

Antal traktorer 0

0 1 2 3 4

2,01—10,00 hektar åker 114 9 — 512 38 — 198 5 4 = 1

0 1 2 3 4

10,01—, 20,00 hek tar åker 3 5 — 74 90 — 247 77 — 29 7 — 2 1 —

0 1 2 3 4 5 6 7

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18

— —

— — — — —

— —-

—

—

—

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9

—

20,01—30,00 hektar åker 2 3 — 4 47 — 20 76 3 14 20 — 5 4 — 1 2 — 1

Antal hästar

|

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9

— — — •

Antal traktorer

Antal hästar

—

1 ..6

30,01 —50,00 hektar åker 1 1 2 •— 9 2 — — 3 3 63 — 5 22 3 — 4 14 3 — 3 2 — — 2 1

—

—

•

•

— — — — —

•

—

50,01- -100,00 hektar åker 1 — — — 6 8 — — 32 16 2 — 1 21 14 2 29 13 — — 11 2 — — 5 4 — — 5 2 — — 1 1 — — 1 — — —

—

— — •— — — — — — — •

—

Antal traktorer 0

3 1 1

—

2 3 8 8 8 2 1 1 2 1 1

| .4

över 100,00 hektar o ker 1 1 4 1 3 9 1 3 2 3 1 2 3 2 1 1 1 1 2 1

— 1

1 1 1

|..13

Tab. 14 forts. 5. Norra Sverige Antal hästar

Antal traktorer 2

2,01- 5,00 hektar åker 101 3 — 130 2 — 4 — —

— — —

0 1 2 3

5,01—10,00 hektar åker 20 4 — 211 20 — 2 45 — 1 —

— — •— —

0 1 2 3 4 5

10,01- 20,00 hektar åker 5 4 — 67 31 1 42 17 — 5 4 — 1 1 — 1 — —

— — — — — —

0 1 2

1 2 3 1

—

12 6 1 1

— — —

Antal traktorer 0

..6

30,01—50,00 hektar åker

20,01— 50,00 hektar åker 0 1 2 3 4

Antal hästar

— — —

0 1 2 3 4 5 6

1 1 1

6 7 4 1

— 1

— —

— —

—

—

—

—

0 1 2 3 4 5

50,01—100,00 hektar åker 1 — — 1 . 1 3 1 — — 2 2 — — 2 1 — —

i

— — — —

över 100,00 hektar åker 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9

—

—

—

1 1

—

—

—

—

Statens offentliga utredningar 1953 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inon klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rätsskipning. Fångvård.

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande med förslag till fiskeristadga m. m. [2] Betänkande med förslag till åtgärder för stödjande av hästaveln m. m. [3]

Stateförfattning. Allmin statsförvaltning. Valkretsar vid fullmäktigeval i kcnmunerna. 1950 års folkomröstnings- och valsättsutrednings beänkande. 4. [1]

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.

Industri. Kommunalf rvaltning.

Handel och sjöfart.

Statens och kommuernas finansväsen.

Kommunikationsväsen.

PoLi. Bank-, kredit- och penningväsen.

Nationalekonomi ch socialpolitik.

Försäkringsväsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Hälso- ocl sjukvård.

Försvarsväsen.

Allmänt nängsväsen. Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Stockholm 1953. Victor Pettersons Bokindustri Aktiebolag